Prop.
2000/01:99
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 15 mars 2001
Lena Hjelm-Wallén
Lars Engqvist
(Socialdepartementet)
I propositionen föreslås att Folkhälsoinstitutet från och med den 1 juli
2001 skall få en ny roll inom folkhälsoområdet och att institutets namn
ändras till Statens folkhälsoinstitut. Institutet skall ansvara för
sektorsövergripande uppföljning och utvärdering av insatser inom folk-
hälsoområdet, vara nationellt kunskapscentrum för metoder och strate-
gier på området och ansvara för övergripande tillsyn inom alkohol-, nar-
kotika- och tobaksområdena.
I propositionen föreslås vidare att Alkoholinspektionen skall avvecklas
den 1 juli 2001 och att dess uppgifter enligt alkohollagen (1994:1738)
samtidigt skall föras över till Statens folkhälsoinstitut. Den 1 juli 2001
skall institutet också ta över Socialstyrelsens uppgifter enligt tobakslagen
(1993:581). Slutligen föreslås att institutet skall kunna genomföra natio-
nellt samordnade insatser på folkhälsoområdet efter beslut av regeringen.
1 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 99
Prop. 2000/01:99
1 Förslag till riksdagsbeslut.................................................................3
2 Lagtext..............................................................................................4
2.1 Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen
(1980:620)..........................................................................4
2.2 Förslag till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen
(1982:763)..........................................................................5
2.3 Förslag till lag om ändring i tobakslagen (1993:581)........6
3 Ärendet och dess beredning..............................................................7
4 Bakgrund...........................................................................................7
5 Ombildning av Folkhälsoinstitutet....................................................8
5.1 Ny roll för Folkhälsoinstitutet............................................8
5.2 Administration av organisationsstöd................................17
5.3 Aidsprogrammet...............................................................18
5.4 Samverkan mellan institutet och Centralförbundet för
alkohol- och narkotikaupplysning (CAN)........................19
6 Ekonomiska konsekvenser..............................................................20
Bilaga 1 Sammanfattning av betänkande Statens folkhälsoinstitut -
roll och uppgifter SOU 2000:57............................................21
Bilaga 2 Betänkandets författningsförslag..........................................26
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 mars 2001.........29
Rättsdatablad...........................................................................................30
Regeringen föreslår att riksdagen
dels antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620),
2. lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763),
3. lag om ändring i tobakslagen (1993:581),
dels godkänner vad regeringen föreslår om Folkhälsoinstitutets nya
roll, om avveckling av Alkoholinspektionen och om överföring mellan
anslag (avsnitt 5.1).
Prop. 2000/01:99
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Härigenom föreskrivs att i 65 b § socialtjänstlagen (1980:620)* ordet
”Folkhälsoinstitutet” skall bytas ut mot ”Statens folkhälsoinstitut”.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
Prop. 2000/01:99
1 Lagen omtryckt 1988:871.
Senaste lydelse av 65 b § 1999:48.
Härigenom föreskrivs att i 31 a § hälso- och sjukvårdslagen
(1982:763)' ordet ”Folkhälsoinstitutet” skall bytas mot ”Statens
folkhälsoinstitut”.
Prop. 2000/01:99
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
1 Lagen omtryckt 1992:567.
Senaste lydelse av 31 a § 1999:49.
2.3
Härigenom föreskrivs i fråga om tobakslagcn (1993:581)'
dels att i 16, 20 och 25 §§2 ordet ”Socialstyrelsen” skall bytas ut mot
”Statens folkhälsoinstitut”,
dels att 19 § skall ha följande lydelse.
Prop. 2000/01:99
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
19 §3
Den centrala tillsynen över att denna lag och föreskrifter som meddelas
med stöd av lagen följs utövas av
1. Arbetsmiljöverket när det gäller
a) lokaler och andra utrymmen som avses i 2 § och som är upplåtna
enbart för personal, och
b) lokaler och andra utrymmen på vilka 8 § skall tillämpas, samt
2. Socialstyrelsen när det gäller 2. Statens folkhälsoinstitut när
det gäller
a) miljöer som avses i 2 § och som inte är upplåtna enbart för personal,
b) lokaler som avses i 4 §,
c) varningstexter m.m. enligt 9-11 §§,
d) handel enligt 12 §, och
e) produktkontroll m.m. enligt 16-18 §§.
Den omedelbara tillsynen utövas av
1. Arbetsmiljöverket när det gäller lokaler och andra utrymmen för
vilka verket har den centrala tillsynen, och
2. den eller de nämnder som
kommunfullmäktige bestämmer
när del gäller dels de miljöer och
lokaler för vilka Socialstyrelsen
har den centrala tillsynen, dels
handel enligt 12 §.
Länsstyrelsen utövar inom länet tillsyn enligt andra stycket 2.
För tillsyn över efterlevnaden av
bestämmelserna för marknadsföring
i 14 § finns särskilda regler i mark-
nadsföringslagen (1995:450).
2. den eller de nämnder som
kommunfullmäktige bestämmer
när det gäller dels de miljöer och
lokaler för vilka Statens folkhälso-
institut har den centrala tillsynen,
dels handel enligt 12 §.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
1 Lagen omtryckt 1996:941.
2 Senaste lydelse av
16 § 1996:941
20 § 1996:941
25 § 2000:767.
3 Senaste lydelse 2000:767.
Regeringen beslutade den 23 juni 1999 att tillkalla en organisations-
kommitté med uppgift att föreslå en ombildning av Folkhälsoinstitutet till
en myndighet med tydligare uppgifter av stabskaraktär på folkhälso-
området. Kommittén antog namnet Organisationskommittén för Folk-
hälsoinstitutet.
I maj 2000 har kommittén överlämnat betänkandet Statens folkhälso-
institut - roll och uppgifter (SOU 2000:57). En sammanfattning av för-
slagen i betänkandet finns i bilaga 1. De författningsförslag som lades
fram i betänkandet finns i bilaga 2. Betänkandet har remissbehandlats.
En remissammanställning finns tillgänglig i Socialdepartementet (dnr
S2000/3852/FH).
I propositionen behandlar regeringen de förslag som har lagts fram av
Organisationskommittén för Folkhälsoinstitutet.
De lagförslag som läggs fram i propositionen är av enkel beskaffenhet.
Lagrådets hörande skulle därför sakna betydelse, varför Lagrådets
yttrande inte har inhämtats.
Prop. 2000/01:99
Folkhälsoinstitutet inrättades den 1 januari 1992 med uppgift att på
nationell nivå driva hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande arbete av
sektorsövergripande karaktär (prop. 1990/91:175, bet. 1990/91:SoU23,
rskr. 1990/91:376).
Bakgrunden till inrättandet av Folkhälsoinstitutet var att trots att hälso-
utvecklingen bland Sveriges befolkning i stort varit positiv fanns det
stora skillnader i sjuklighet och dödlighet mellan olika åldrar, mellan
könen, mellan olika sociala grupper, mellan infödda svenskar och
invandrare och mellan olika delar av landet. Huvudinriktningen för det
nya institutet skulle därför vara att nå särskilt utsatta grupper i samhället
och att minska hälsans ojämlika fördelning. Genom att inrätta ett särskilt
folkhälsoinstitut ansåg regeringen att grundförutsättningarna för
samspelet mellan offentliga verksamheter, organisationer och enskilda
individer avsevärt skulle förbättras. Institutet föreslogs få en
samordnande roll, vilket skulle skapa en tydligare uppgiftsfördelning
mellan olika aktörer och nivåer och öka förutsättningarna för ett
effektivare utnyttjande av samhällets resurser. Institutet skulle vidare
stimulera det tvärsektoriella samarbetet mellan centrala myndigheter,
samverkan mellan olika samhällsnivåer och deltagande av frivilliga
organisationer. Dessutom föreslogs institutet få ett särskilt ansvar för att
bidra till en hög vetenskaplig kvalitet på det underlag som
folkhälsoarbetet skulle bygga på. Institutet skulle ha en central roll som
förmedlare av kunskap från forskning till det praktiska folkhälsoarbetet
på lokal nivå. Institutet skulle följa aktuell forskning och utveckling inom
området, initiera vissa forsknings- och utvecklingsprojekt samt bedriva
visst eget forsknings- och utvecklingsarbete.
I propositionen framhölls särskilt vikten av arbete i programform
(prop. 1990/91:175, s. 78). Inom ramen för varje program skulle kunskap
om moderna metoder för folkhälsoarbete tas fram, ställas samman och
spridas till berörda instanser. Försöksverksamheter skulle också initieras.
Program skulle bedrivas inom områdena alkohol och droger, tobak och
skador samt för målgrupperna barn och ungdomar samt utsatta kvinnor.
Andra program skulle vara tidsbegränsade och vara beroende av aktuella
folkhälsoproblem och målgrupper.
I januari 1998 gav regeringen Statskontoret i uppdrag att kartlägga
vissa centrala och regionala myndigheters och andra organisationers
ansvar och uppgifter på alkohol- och narkotikaområdet. Bakgrunden var
att det fanns ett flertal centrala myndigheter med överlappande och
likartade uppgifter och att detta ibland kunde leda till oklarheter,
gränsdragningsproblem och samordningssvårigheter. Statskontoret skulle
lämna förslag till en ny myndighetsstruktur och ansvarsfördelning i syfte
att bättre samordna och effektivisera samhällets insatser inom alkohol-
och narkotikaområdet. Statskontoret avrapporterade sitt förslag till
regeringen i september 1998 i rapporten Samordning mot droger
(1998:22). Statskontoret pekade på en rad effektivitetsbrister och
förordade inrättandet av en ny central stabsmyndighet för samordnad
ledning, utveckling, och utvärdering av statens alkohol- och narkotika-
politiska verksamhet.
I propositionen Vissa alkoholfrågor, m.m. (prop. 1998/99:134)
instämmer regeringen i allt väsentligt i Statskontorets problem-
beskrivning vad gäller myndighetsstrukturen på alkohol- och
narkotikaområdet. Ett problem som uppmärksammades i rapporten var
mängden aktörer på området som under 1990-talet mer än fördubblats
utan någon egentlig helhetssyn. Regeringen ansåg mot bakgrund av
Statskontorets kartläggning att det fanns anledning att se över antalet
myndigheter på området. Regeringen betonade samtidigt att det inte var
lämpligt att alkohol-, drog- och tobaksfrågor skulle brytas ut och behand-
las vid sidan av övriga folkhälsofrågor. Alkohol- och drogfrågorna borde
även i fortsättningen hållas samman med det övriga folkhälsoarbetet.
Inom institutet har redan en intern förändringsprocess påbörjats. En
plan för kompetensförsörjning har tagits fram för att stödja omställningen
mot ett delvis annat arbetssätt. Det nya kompetensbehovet skall tillgodo-
ses dels genom nyrekrytering, dels genom kompetensutveckling. Rege-
ringen har i regleringsbrevet för år 2001 angivit att institutet skall åter-
rapportera hur omställningsarbetet fortlöper.
Prop. 2000/01:99
Regeringens förslag: Folkhälsoinstitutet skall från och med den 1 juli
2001 få en ny roll inom folkhälsoområdet och institutets namn ändras
till Statens folkhälsoinstitut.
Institutet skall ansvara för sektorsövergripande uppföljning och ut-
värdering av insatser inom folkhälsoområdet. Uppföljningen och
utvärderingen skall ske ur ett målgruppsperspektiv och med fokus på
könsskillnader och sociockonomiska skillnader i hälsa. Institutet skall
vara nationellt kunskapscentrum för metoder och strategier på området
och ansvara för övergripande tillsyn inom alkohol-, narkotika- och
tobaksområdena. Alkoholinspektionen avvecklas den 1 juli 2001 och
dess uppgifter förs samtidigt över till Statens folkhälsoinstitut.
Kvarvarande medel från Alkoholinspektionens anslag skall från
samma datum disponeras av Statens folkhälsoinstitut. Institutet tar
över Socialstyrelsens uppgifter enligt tobakslagen (1993:581).
Regeringens bedömning: Institutet bör främja tillgången på stati-
stik av god kvalitet inom alkohol-, narkotika- och tobaksområdena
genom att initiera metodutveckling och utveckling av standarder i
samarbete med användare och producenter samt publicera statistik.
Regeringen bör ge institutet i uppdrag att föreslå former och metoder
för en bättre samordning mellan berörda myndigheter kring statistiken
på alkohol-, narkotika- och tobaksområdena.
Prop. 2000/01:99
Kommitténs förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med regering-
ens förslag.
Remissinstanserna: Folkhälsoinstitutet stödjer inriktningen av det
framlagda förslaget men menar att för att bedriva den tillsyn som föreslås
krävs utökade resurser. Tillsynsuppgiftema riskerar även att förskjuta
tyngdpunkten i Folkhälsoinstitutets verksamhet, bort från den
policytänkande och strategiska uppföljningsrollen som var tänkt för det
nya institutet. Socialstyrelsen är i huvudsak positiv till förslagen men
menar att det finns behov av att ytterligare kartlägga hur den
sektorsövergripande utvärderingen och uppföljningen kan genomföras
utan att onödiga gränsdragningsproblem mellan myndigheternas
ansvarsområden uppstår. Socialstyrelsen ställer sig positiv till
samordning av tillsynsansvaret. Socialstyrelsen bör dock fortsättningsvis
arbeta med hälsoskyddsrelaterade frågor inom tobaksområdet.
Alkoholinspektionen föreslår att en överflyttning av inspektionens
arbetsuppgifter till Folkhälsoinstitutet inte genomförs. Det bör finnas en
självständig central myndighet för alkoholfrågorna. Smittskyddsinstitutet
har inget att invända mot utredningens förslag. Ett flertal myndigheter,
bl.a. Brottsförebyggande rådet, Naturvårdsverket och Nordiska hälso-
vårdshögskolan påpekar också att de nya uppgifterna behöver preciseras
och att avgränsningen till andra myndigheters uppgifter är otydlig och
måste klargöras. Socialvetenskapliga forskningsrådet delar uppfattningen
att huvuduppgiften för institutet bör vara den s.k. stabsuppgiften och
uppgiften att vara ett nationellt kunskapscentrum inom folkhälsoområdet.
Stockholms läns landsting anser att det är viktigt att institutet med den
förändrade inriktningen även i framtiden kan vara ett stöd för lokalt och
regionalt folkhälsoarbete i kommuner och landsting.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: Folkhälsoarbete som
en statlig angelägenhet har en lång historisk tradition. Grunden för folk-
hälsoarbetet lades redan på 1700-talet och har därefter organiserats i
olika former. Folkhälsofrågoma har kommit i fokus allt tydligare under
senare år och det är därför viktigt att det finns en statlig myndighet med
ett samlat ansvar för frågor inom folkhälsoområdet. En förbättrad hälsa
och minskade skillnader i ohälsa är centrala mål för välfärdspolitiken.
Grundtankarna för statens ansvar för folkhälsoarbetet som de beskrevs i
samband med inrättandet av Folkhälsoinstitutet år 1992 gäller även i dag
(jämför prop. 1990/91:175). Folkhälsopolitiken skall bedrivas Prop. 2000/01:99
sektorsövergripande och syfta till att främja hälsan och förebygga
sjukdom och skador och då särskilt för de grupper i samhället som är
mest utsatta för hälsorisker. Många av de uppgifter som
Folkhälsoinstitutet gavs vid inrättandet skall institutet fullgöra även i
fortsättningen. Regeringen anser dock att institutet skall bistå regeringen
i större utsträckning än i dag med beslutsunderlag i form av
uppföljningar, utvärderingar och andra analyser. Vidare skall institutet
vara en resurs i form av ett nationellt kunskapscentrum i förhållande till
kommuner, landsting och andra myndigheter i folkhälsofrågor. Genom
att institutet tillförs tillsynsuppgifter inom alkohol- och tobaksområdena
kommer institutet kunna ta ett helhetsgrepp för några av de viktigaste
bestämningsfaktorerna för folkhälsan.
Uppföljning och utvärdering
Folkhälsoarbete bedrivs på alla nivåer och inom flera samhällssektorer.
Många sektorsmyndigheter har uppgifter som påverkar hälsoutveck-
lingen. Samtidigt som folkhälsoarbete skall bedrivas inom respektive
samhällssektor bör vikten av det sektorsövergripande arbetet betonas för
att nå framgång. En av huvuduppgifterna för institutet skall vara att
ansvara för uppföljning och utvärdering av folkhälsan och insatserna på
folkhälsoområdet. Myndigheten skall samla berörda myndigheter som
arbetar med insatser på folkhälsoområdet och analysera hur det
övergripande målet för politikområdet folkhälsa uppfylls. Som en del av
analysen skall institutet identifiera brister samt utarbeta åtgärdsförslag.
Institutet skall regelbundet till regeringen redovisa utvecklingen på
folkhälsoområdet och göra en analys av insatser på området och ge
förslag till åtgärder. Därmed får regeringen ett bättre underlag för att
kunna vidta och föreslå ändamålsenliga åtgärder inom området.
Regeringen menar att institutet är den myndighet som är bäst lämpad
att samla berörda sektorsmyndigheter i arbetet med att följa upp och
utvärdera insatser inom området. Det innebär att institutet skall ha
organisatoriska förutsättningar för att arbeta sektorsövergripande inom
folkhälsoområdet. Regeringen bedömer att samverkan kommer att ske
främst med myndigheter på central nivå men även med myndigheter på
lokal och regional nivå och med frivilligorganisationer.
Institutet bör på en sektorsövergripande nivå göra en bedömning av
hur de samlade insatserna inom ett område har bidragit till att uppfylla de
folkhälsopolitiska intentionerna. Institutet bör för regeringen kunna redo-
göra vilka insatser som varit framgångsrika samt inom vilka områden det
behövs ytterligare insatser. Det är därefter regeringens ansvar att
formulera ytterligare krav på berörda statliga myndigheter, om rege-
ringen bedömer att det finns skäl till det, i syfte att förbättra målupp-
fyllelsen.
Institutet bör ha huvudansvaret för att presentera en särskild rapport till
regeringen vart fjärde år. Rapporten bör innehålla slutsatser från
institutets uppföljning och utvärdering av insatser inom folkhälsoområdet
och förslag till åtgärder för att förbättra folkhälsan. Rapporten bör
presenteras i nära anslutning till den folkhälsorapport som tas fram vart
3:e eller vart 4:c år av Socialstyrelsen i samverkan med bl.a. institutet.
10
Regeringens avser att därefter i lämplig form presentera materialet för Prop. 2000/01:99
riksdagen.
Nationella folkhälsokommittén (S1995:14) har haft regeringens upp-
drag att ta fram förslag till mål och strategier för hälsoutvecklingen.
Nationella folkhälsokommittén har i oktober 2000 överlämnat betänkan-
det Hälsa på lika villkor, nationella mål för folkhälsan (SOU 2000:91).
Betänkandet bereds för närvarande inom Regeringskansliet. Regeringens
avsikt är att institutet skall spela en avgörande roll i uppföljningen och
utvärderingen av de nationella folkhälsomålen. Institutet bör följa arbetet
med genomförandet av de nationella folkhälsomålen och förbereda för att
styra inriktningen av uppföljnings- och utvärderingsinsatserna mot dessa
mål. Institutet har i regleringsbrevet för år 2001 fått i uppdrag att påbörja
arbetet med att utveckla indikatorer och mätmetoder för uppföljning av
mål inom området.
Ett övergripande mål för Folkhälsoinstitutet är att genom förebyggande
insatser förebygga sjukdom och skador och främja hälsa och särskilt hos
de grupper som är sämst gynnade ur ett folkhälsoperspektiv. Det finns
fortfarande stora skillnader i ohälsa mellan olika grupper i samhället. Det
gäller särskilt mellan könen och mellan olika socioekonomiska grupper.
Det finns även perioder i livet när människor är särskilt utsatta för
hälsorisker. Sådana perioder är barn- och ungdomsåren och ålderdomen.
Det är därför av största vikt att institutet beaktar även dessa perspektiv i
arbetet med att följa hälsoutvecklingen. Institutet kommer att ha till
uppgift att följa upp och utvärdera insatser avseende bl.a. barns
uppväxtmiljö. I detta arbete ingår ett ansvar att samla berörda
myndigheter i arbetet med uppföljning och utvärdering av insatser inom
bamområdet. Institutet skall med hjälp av olika samverkanspartners
analysera olika risk- och friskfaktorer, följa barns hälsa utifrån olika
aspekter m.m.
Folkhälsoinstitutet har sedan år 1992 ett regeringsuppdrag angående
homosexuellas situation i samhället. En av utgångspunkterna för
regeringsuppdraget var att det förekom en dold, ibland omedveten,
oacceptabel behandling av homosexuella. Uppdraget innehåller bl.a. att
ansvara för sektorsövergripande samordning av insatser för de homo-
sexuella och att följa utvecklingen av de homosexuellas situation, bl.a.
vad gäller förekomst av diskriminering. I april 1999 trädde lagen
(1999:133) om förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av sexu-
ell läggning i kraft (prop. 1997/98:180). Vid samma tidpunkt inrättades
Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning
(HomO). HomO har till uppgift att se till att den nya lagen efterlevs, att
verka för att diskriminering på grund av sexuell läggning inte heller före-
kommer på andra områden av samhällslivet och att följa den internatio-
nella utvecklingen inom ansvarsområdet. Ombudsmannen har därmed
vissa av de uppgifter som Folkhälsoinstitutet tidigare har haft i sitt upp-
drag. Regeringen anser att institutets uppgift bör koncentreras till att i
första hand följa forskningen om homosexuella utifrån ett
hälsoperspektiv och att i sitt uppföljnings- och utvärderingsarbete
uppmärksamma homosexuellas situation med avseende på särskilda
hälsorisker. I arbetet ingår även att på samma sätt som för övriga
målgrupper ansvara för att samla berörda myndigheter i arbetet med
uppföljning och utvärdering av insatser inom området.
11
Nationellt kunskapscentrum
En andra huvuduppgift för institutet är att vara nationellt kunskaps-
centrum för metoder och strategier på folkhälsoområdet. Institutet bör
samla erfarenheter och forskning om metoder och strategier som är
viktiga i folkhälsoarbetet. Institutet skall utveckla och följa upp metoder
för hälsokonsekvensbedömningar. Verksamheten skall stå på vetenskap-
lig grund. Institutet skall bistå kommuner, landsting och andra myndig-
heter samt organisationer med kunskap om framgångsrika metoder för
folkhälsoarbete.
Det finns i dag ett stort behov av kunskap om effektiva metoder i folk-
hälsoarbetet. Institutet skall ha kunskap om effekter m.m. av metoder
som använts inom folkhälsoarbetet nationellt och internationellt. I vissa
fall kan institutet också initiera utvärdering av folkhälsometoder och
sprida resultaten av dessa utvärderingar. Samhällsekonomiska konse-
kvenser av de förslag som institutet ger till regeringen behöver också tas
fram.
Folkhälsoarbetet inom landsting och kommuner har under senare år ut-
vecklats och på många håll fått en allt starkare politisk förankring.
Regeringen gör bedömningen att Folkhälsoinstitutet har varit en avgö-
rande drivkraft i folkhälsoarbetet på lokal och regional nivå. Kommun
och landsting har ett uttalat ansvar för kommun- och
landstingsinvånamas hälsa och det ligger därför i deras eget intresse att
ytterligare driva på folkhälsoarbetet inom sina respektive
ansvarsområden. Den nu viktiga statliga uppgiften gentemot kommuner
och landsting blir att bistå med kunskapsstöd, metodstöd och strategiskt
stöd. Den pådrivande rollen bör i fortsättningen mest ta sig uttryck i
uppföljning och utvärdering av insatser inom folkhälsoområdet och
spridandet av dessa resultat.
Institutet bör i begränsad utsträckning kunna ge bidrag till projekt som
syftar till att ge kunskap om verksamma och lämpliga metoder och stra-
tegier för folkhälsoarbetet. Projekten skall vara tydligt avgränsade i tid
och ha tydliga målbeskrivningar. De skall ha vetenskapligt grundad upp-
följning och utvärdering som en del av projektet. Ett ytterligare krav är
att projekten skall vara samfinansierade med den aktör som är ansvarig
för projektet. Genom att ställa krav på en samfinansiering av projekten
ökar även kravet på att projekten är väl förankrade i den kommun eller
det landsting som skall driva projektet. Det leder i sin tur till att förutsätt-
ningarna blir bättre för att lyckade metoder kommer att tillämpas även då
det statliga stödet faller bort och att kommuner och landsting kommer att
ta till sig positiva erfarenheter.
Det är viktigt att institutet bygger upp kommunikationskanaler med
den lokala och regionala nivån eftersom det är där huvuddelen av folk-
hälsoarbetet utförs. Institutets informationsspridning skall styras av
avnämarnas behov av information. Institutet bör i samarbete med före-
trädare för kommuner, landsting och länsstyrelser upprätta en för myn-
digheten gemensam policy och strategi för hur information och samver-
kan skall se ut på regional och lokal nivå.
Det är angeläget att gemensamt hitta strategiska former för diskus-
sioner utifrån kommuners och landstings behov av stöd och på vilket sätt
institutet bäst skall kunna bistå med detta. Kommuner och landsting skall
Prop. 2000/01:99
12
även kunna vända sig till institutet för alt få kännedom om vilka erfaren-
heter som finns om t.ex. beprövade metoder i folkhälsoarbetet. Detta kan
ske genom att institutet anordnar eller medverkar vid konferenser och
seminarier samt genom att publicera rapporter både i skrift och på
Internet.
Vidare behöver institutet samverka med lokal och regional nivå i sam-
band med tillsynsuppgiftema inom alkohol-, narkotika- och tobaksom-
rådet. I tillsynsuppgiften ingår att samla erfarenheter om hur regelverket
fungerar och hur det kan förbättras. Det förutsätter en nära samverkan
med personer som har ansvar för tillsynsfrågorna i länsstyrelser och i
kommuner.
Institutet bör i sin roll som nationellt kunskapscentrum för metoder och
strategier inom folkhälsoområdet ha ett nära samarbete med olika
forskningsinstitutioner. Folkhälsoinstitutet har sedan det bildades haft
samverkansavtal med vissa forskningsinstitutioner. Dessa samverkans-
avtal kan dock tas till vara på ett mer strategiskt sätt. Samarbetet skall
vara långsiktigt och institutionerna skall ha tillgång till kvalificerad,
praktisk interventionsforskning inom folkhälsoområdet med aktuell
befolkningsbaserad hälsoffämjande och preventiv verksamhet. Därutöver
behöver forskningsinstitutionerna besitta kompetens och erfarenhet av
sektorsövergripande hälsopolitisk analysverksamhet så att de kan bidra
till metodutveckling inom området.
Institutet skall också följa den internationella utvecklingen och
medverka i det internationella folkhälsoarbetet.
Tillsyn m.m.
Den tredje huvuduppgiften för institutet skall vara övergripande tillsyn
inom alkohol-, narkotika- och tobaksområdena. Mot bakgrund av bl.a.
Statskontorets kartläggning av myndigheterna på alkohol- och narkotika-
området anser regeringen att Statens folkhälsoinstitut skall ha ansvar för
övergripande tillsyn inom områdena alkohol, narkotika och tobak (ANT).
Att ansvara för myndighetsuppgifter av tillsynskaraktär blir således en ny
uppgift för institutet. Genom att institutet skall ha det samlande ansvaret
för övergripande tillsyn skapas förutsättningar för att få ett bättre
underlag för uppföljning och utvärdering inom ANT-området. Rege-
ringen anser även att det är viktigt att ANT-frågoma hålls samman med
det övriga folkhälsoarbetet.
Regeringen anser således att institutet skall vara central tillsyns- och
uppföljningsmyndighet när det gäller bestämmelserna i alkohollagen
(1994:1738). Uppgiften skall övertas från Alkoholinspektionen den 1 juli
2001 då Alkoholinspektionen upphör som myndighet. Vid bemanning
skall bestämmelserna i 6 b § i lagen (1982:80) om anställningsskydd om
övergång av verksamhet beaktas. Kvarvarande medel från Alkohol-
inspektionens ramanslag skall från samma datum disponeras av institutet.
De nya uppgifterna innebär att institutet i stället för Alkoholinspektionen
skall arbeta med att ge ut föreskrifter och allmänna råd, följa
rättstillämpningen samt följa upp och utvärdera utvecklingen inom
området, t.ex. genom att följa upp och utvärdera vilka konsekvenser nya
regler får. I uppgifterna ingår också rådgivning, information och ut-
bildning, som t.ex. att ta fram informationsmaterial till stöd för de
Prop. 2000/01:99
13
tillsynsansvariga på länsstyrelserna och kommunerna. En särskild uppgift
är att följa upp att kommunernas tillståndsgivning på serveringsområdct
utvecklas i överensstämmelse med lagens intentioner.
De lagändringar som föranleds av att institutet tar över Alkohol-
inspektionens uppgifter enligt alkohollagen presenteras i propositionen
Vissa ändringar i alkohollagen (prop. 2000/01:97), som regeringen be-
slutat denna dag. Förslagen i nämnda proposition bygger på de förslag
som har lämnats av Alkoholutredningen i betänkandet Bestämmelser om
alkoholdrycker (SOU 2000:59). I det samtidigt avlämnade betänkandet
Bestämmelser om teknisk sprit m.m. (SOU 2000:60) har Alkoholutred-
ningen lämnat förslag till ny lagstiftning för handeln med tekniska
alkoholprodukter. I syfte att ytterligare rationalisera och samordna till-
synsinsatsema på alkoholområdet avser regeringen att återkomma med
förslag om att Läkemedelsverkets uppgifter avseende tillsyn m.m. över
hanteringen av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat skall föras över
till institutet.
Institutet har regeringens uppdrag att vara nationell kontaktpunkt för
det Europeiska centret för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk
(ECNN). Institutet har även ansvar för att bevaka och utreda behovet av
narkotikaklassificering av sådana varor som inte är läkemedel samt för
att bevaka och utreda behovet av kontroll av varor enligt lagen (1999:42)
om förbud mot vissa hälsofarliga varor. Institutet har vidare att samråda
och samverka med Livsmedelsverket och Läkemedelsverket när det
gäller frågor som rör missbruksmedel. Institutet har således redan i dag
ansvar för vissa tillsynsliknande uppgifter inom narkotikaområdet och
regeringen bedömer att dessa uppgifter bör ligga kvar på institutet.
Tillsynen enligt tobakslagen (1993:581) kan i huvudsak indelas i
tillsyn av rökfria miljöer och lokaler, tillsyn av åldersgränsen för inköp
av tobaksvaror, tillsyn av produktkontroll och varningstexter, tillsyn
avseende rökfri arbetsmiljö samt tillsyn av marknadsföring.
I dag utförs den direkta tillsynen av rökfria miljöer och lokaler och
åldersgränsen av kommunen. Socialstyrelsen har ansvaret för den över-
gripande tillsynen på dessa områden. När det gäller tillsyn av produkt-
kontroll och varningstexter finns endast en direkt central tillsyn, som i
dag utförs av Socialstyrelsen. Arbetsmiljöverket ansvarar för tillsyn av-
seende rökfri arbetsmiljö och Konsumentverket ansvarar för tillsyn över
bestämmelserna för marknadsföring av tobaksvaror.
Regeringen anser att de frågor som i dag ligger på Arbetsmiljöverket,
dvs. tillsyn avseende rökfri arbetsmiljö, och på Konsumentverket, dvs.
tillsyn av marknadsföring, bör ligga kvar på dessa myndigheter. Dessa
myndigheter är sektorsansvariga myndigheter för frågor avseende arbets-
miljö respektive marknadsföring och de bör även fortsättningsvis ha detta
sektorsansvar. Regeringen anser däremot att den tillsyn enligt tobaks-
lagen som i dag bedrivs av Socialstyrelsen skall föras över till institutet
från och med den 1 juli 2001. Detta hindrar inte att Socialstyrelsen även
fortsättningsvis kan ägna sig åt hälsoskyddsrelaterade frågor inom
tobaksområdet. I samband med de ändringar som måste göras i
tobakslagen till följd av att institutet tar över Socialstyrelsens uppgifter
anser regeringen det lämpligt att förtydliga Konsumentverkets ansvar för
tillsyn över bestämmelserna för marknadsföring av tobaksvaror, se för-
slaget till lag om ändring i 19 § tobakslagen.
Prop. 2000/01:99
14
Regeringen anser, som framgått, att det är angeläget att tillsynen av
tobak, alkohol och narkotika i möjligaste mån hanteras av en och samma
statliga myndighet. På kommunal nivå arbetar man samlat med dessa
frågor. Även inom Regeringskansliet bedrivs ett samordnat arbete med
frågorna. Att alkohol-, narkotika- och tobaksarbetet hålls ihop såväl på
kommunal nivå som på regeringsnivå talar för en samordning även på
den statliga myndighetsnivån. Ett annat motiv är att det ur ett mål-
gruppsperspektiv också ofta är lämpligt att se samlat på dessa frågor. Att
följa utvecklingen i nära samarbete med bl.a. kommuner och länsstyrel-
ser ökar institutets förutsättningar att följa upp och utvärdera insatserna
på området. Tillsynen blir således en naturlig del av uppföljningen och
utvärderingen av området.
Statistiksamordning
Folkhälsoinstitutet utger tillsammans med Centralförbundet för alkohol-
och narkotikaupplysning (CAN) den årliga redogörelsen för alkohol- och
narkotikasituationen i Sverige. Institutet fick också år 1994 regeringens
uppdrag att skapa ett samrådsforum med uppgift att se över det samlade
behovet av statistik på alkoholområdet. Institutet ansvarar, som tidigare
nämnts, också för Sveriges rapportering till EU om narkotika. Dessutom
har regeringen givit Centrum för alkohol- och drogforskning vid Stock-
holms universitet i uppdrag att utveckla vissa statistiska metoder. Inom
narkotikaområdet hämtas även uppgifter från t.ex. tullens och polisens
beslagsstatistik samt från kriminalvårdens, socialtjänstens och sjuk-
vårdens statistik om vård och behandling. Dessutom svarar Läkemedels-
verket för statistik om narkotikaklassade läkemedel samt substanser och
beredningar som används i industrin och som kan användas vid fram-
ställning av narkotika. Ytterligare statistik inom narkotikaområdet kan
hämtas från Rikspolisstyrelsen och de olika polismyndigheterna, Tull-
verket, Brottsförebyggande rådet samt övriga myndigheter inom rättsvä-
sendet. Ingen myndighet är i dag samordnare av all statistik om narko-
tika. Narkotikakommissionen anser i betänkandet Narkotikastatistik
(SOU 1999:90) att det behövs ett uttalat och tydligt ansvar för en samlad
analys av den nationella narkotikastatistiken, utan att det inkräktar på
enskilda myndigheters statistikansvar. Bristen när det gäller narkotika-
statistiken ligger i att ingen myndighet i dag har ett övergripande ansvar
för eller kunskap om narkotikastatistiken. Motsvarande förhållanden
gäller för alkoholstatistiken. Det finns i dag inte heller någon myndighet
som har ansvar för att driva på metodutvecklingen. Som en del av arbetet
med tillsyn och med uppföljning och utvärdering av insatser inom folk-
hälsoområdet kommer institutet att behöva tillförlitlig statistik.
Regeringen anser att institutet är den myndighet som är bäst lämpad att
samordna alkohol- och narkotikastatistiken. Då institutet kommer att ha
ett ansvar för den övergripande tillsynen inom alkoholområdet och redan
har ett tillsynsansvar inom narkotikaområdet är det lämpligt att myndig-
heten även har ett samordnande ansvar för statistiken inom dessa områ-
den. Institutet kommer också att ha det övergripande tillsynsansvaret för
delar av tobakslagen, varför institutet även bör ha ett samordnande an-
svar för tobaksstatistiken. Som en inledande åtgärd avser regeringen där-
Prop. 2000/01:99
15
för att ge institutet i uppdrag att ta fram en modell för att bättre kunna
samordna statistiken på alkohol-, narkotika- och tobaksområdena.
Sammanfattningsvis anser således regeringen att institutet skall utföra
tillsynsuppgifter enligt alkohol-, narkotika- och tobakslagstiftningen men
också ha ansvaret för statistiksamordning inom dessa områden. Ansvaret
för de övergripande tillsynsuppgiftema skall ses som en del i uppfölj-
ningen av de nationella insatserna på folkhälsoområdet. Det är angeläget
att uppföljningen inom ANT-området ingår som en del i den övriga
sektorsövergripande uppföljningen och utvärderingen och redovisas i den
folkhälsopolitiska rapporteringen till regeringen.
Särskilda regeringsuppdrag
I regeringens förvaltningspolitiska proposition (prop. 1997/98:136)
framhålls att en renodling och avgränsning av statens uppgifter skall
eftersträvas.
Regeringen anser att det inte bör ingå i Statens folkhälsoinstituts lö-
pande verksamhet att initiera och genomföra kampanjer eller annan
attitydpåverkande verksamhet. Det kan dock finnas behov av en nationell
samverkan i ett aktionsinriktat folkhälsoarbete för att påverka utveck-
lingen i en viss folkhälsofråga även i fortsättningen. När regeringen anser
att det är befogat med en nationell samordning på folkhälsoområdet är
institutet i många fall den myndighet som är den mest lämpade att svara
för en sådan samordning. Institutet skall därför kunna genomföra natio-
nellt samordnade insatser efter beslut av regeringen.
Programverksamheten
Folkhälsoinstitutets verksamhet har huvudsakligen varit indelad i pro-
gram. Mycket av det arbete som bedrivits inom ramen för programmen
har varit bra. Det har visat sig att mycket av folkhälsoarbetet i landet har
kommit i gång med hjälp från institutets programverksamhet. Det kan
dock befaras att programformen samtidigt har medfört vissa brister i
samordning och resursutnyttjande. Institutets nuvarande ledning har på-
börjat ett förändringsarbete och funnit att en programorganisation är
mindre lämplig för institutets framtida roll och uppgifter. Regeringen
delar denna bedömning och stödjer således den förändring av institutets
organisation som redan har inletts.
De nuvarande programmens expertfunktion bör även fortsättningsvis
vara en viktig uppgift för institutet och rymmas inom rollen som
kunskapscentrum, dock i en annan organisatorisk form. Programverk-
samheten bör förändras på så sätt att av de aktiviteter som i dag bedrivs
inom ramen för programmen bör opinionsbildning och attilydpåverkan
eller masskommunikativa insatser lyftas bort från institutet. Kvar blir de
delar som ryms inom institutets tre huvuduppgifter som beskrivits ovan,
t.ex. utformning av kunskaps- och faktaunderlag, metodutvecklings-
insatser, utbildningsinsatser, regeringsuppdrag och samverkan med andra
aktörer på nationell, regional och lokal nivå. För vissa av de delar av
programmen som institutet inte längre bör ansvara för men som ändå är
angelägna ur folkhälsosynpunkt bör institutet inleda diskussioner med
Prop. 2000/01:99
16
avnämare i syfte överföra verksamheten i annan regi. Regeringen kom-
mer att ge institutet i uppdrag att föreslå hur vissa av de uppgifter som
bedrivits inom ramen för nuvarande program inom institutet skall hante-
ras i framtiden.
Institutet byter namn
Med anledning av myndighetens ombildning föreslår regeringen att
Folkhälsoinstitutets namn från och med den 1 juli 2001 ändras till Statens
folkhälsoinstitut.
Prop. 2000/01:99
Regeringens bedömning: Det bör övervägas att administrationen av
de organisationsstöd som i dag hanteras av Folkhälsoinstitutet på sikt
bör föras över till Socialstyrelsen. Tills vidare bör de ifrågavarande
organisationsstöden administreras av Statens folkhälsoinstitut.
Institutet skall även kunna fördela projektmedel till organisationer i
samband med regeringsuppdrag att samordna nationella insatser.
Kommitténs förslag: Kommittén föreslog att Socialstyrelsen, som
redan i dag ansvarar för att betala ut stöd till flera organisationer inom
folkhälsoområdet, bör överta administrationen av Folkhälsoinstitutets
organisationsstöd.
Remissinsatserna: Folkhälsoinstitutet stöder principiellt ett sådant
övertagande men framför viss avvikande mening avseende bl.a. tid-
punkten för ikraftträdande. Socialstyrelsen och Statens beredning för
medicinsk metodik anser att styrelsen inte är rätt myndighet att hantera
bidrag till organisationer vars huvuduppgift ligger utanför styrelsens
direkta ansvarsområde. Västra Götalandsregionen kan tillstyrka förslaget
under förutsättning att man på något sätt garanterar att inriktningen mot
förebyggande och hälsofrämjande arbete kan bibehållas även i framtiden.
Svensk förening för folkhälsoarbetet anser att en sådan åtgärd är förenad
med vissa risker, eftersom man för över ett ansvar från en folkhälsomyn-
dighet till en med ansvar för hälso- och sjukvård. Erfarenhetsmässigt har
folkhälsoarbetet haft svårt att hävda sig i förhållande till sjukvårds-
området i andra sammanhang.
Skälen för regeringens bedömning: Uppgiften att fördela organisa-
tionsstöd faller inte inom någon av institutets föreslagna huvuduppgifter.
Det finns dock ett flertal organisationer som arbetar inom det hälsofräm-
jande området och som får stöd av institutet i dag. Det bör enligt rege-
ringen övervägas om dessa stöd kan administreras av någon annan in-
stans. Det bör även övervägas att formalisera hanteringen av organisa-
tionsstöden inom folkhälsoområdet. Institutet skall däremot kunna
fördela projektmedel till organisationer i samband med regeringsuppdrag
att samordna nationella insatser.
Socialstyrelsen administrerar i dag stöd som regleras i förordningen
(1998:1814) om statsbidrag till vissa organisationer inom det sociala om-
17
rådet. Organisationer som åsyftas i förordningen är de som arbetar inom
områdena utsatta kvinnor och barn samt alkohol och narkotika. I
förordningen regleras även att stödet skall vara ett verksamhetsbidrag.
Folkhälsoinstitutet administrerar stöd till organisationer inom det hälso-
främjande området. Flera av de organisationer som Folkhälsoinstitutet
ger organisationsstöd till skulle med andra ord inte rymmas inom den
definition som anges i förordningen. Definitionen skiljer sig sålunda i två
avseenden. Det ena är att det folkhälsofrämjande området är bredare än
de områden som förordningen avser, nämligen utsatta kvinnor och barn
samt narkotika och alkohol. Vissa organisationer som i dag får stöd från
Folkhälsoinstitutet ryms inte inom nuvarande lydelse i förordningen.
Stödet som regleras i förordningen är ett verksamhetsbidrag medan de
stöd som institutet administrerar är ett organisationsstöd. För att på sikt
kunna föra över ansvar och administration av ifrågavarande stöd krävs att
dessa olikheter ses över och ges adekvat formulering i förordningstext. I
förordningen finns redan i dag angivet att Folkhälsoinstitutet skall höras i
samband med bidragsbeslut. Regeringen avser att återkomma med
närmare ändringsförslag. Tills vidare administreras stöden av Statens
folkhälsoinstitut.
Prop. 2000/01:99
Regeringens bedömning: Aidsprogrammet bör ligga kvar på insti-
tutet tills vidare.
Kommitténs förslag: Kommittén ansåg att frågan om gränsdrag-
ningen mellan berörda myndigheter inom området hiv/aids låg utanför
kommitténs uppdrag. Kommittén lämnade således inget förslag utan
hänvisade till en kommande proposition med anledning av Smittskydds-
kommitténs betänkande.
Remissinsatserna: Folkhälsoinstitutet understryker att en ny smitt-
skyddslag inte löser några problem beträffande gränssnittet mellan
Socialstyrelsen, Smittskyddsinstitutet och Folkhälsoinstitutet. Social-
styrelsen konstaterar att inga sakförhållanden har förändrats sedan
Smittskyddskommittén lämnade sitt betänkande och stödjer därför
Smittskyddskommitténs förslag att lägga samordningsansvaret på Social-
styrelsen.
Skälen för regeringens bedömning: Statens ansvar för smittskydd
och hiv-preventivt arbete vilar i dag huvudsakligen på Socialstyrelsen,
Smittskyddsinstitutet och Folkhälsoinstitutet. På regional nivå har
smittskyddsläkarorganisationen centrala uppgifter. Kommuner, landsting
och frivilligorganisationer utför vissa delar av arbetet med bidrag från
staten. Sedan mitten av 1980-talet har regeringen avsatt särskilda medel
via anslaget Insatser mot aids i syfte att förhindra ytterligare smittsprid-
ning av hiv/aids. Medlen har sedan år 1992 disponerats av
Folkhälsoinstitutet. Regeringen har uppmärksammat att det finns
effektivitetsvinster att vinna genom att berörda statliga myndigheter
tillsammans med organisationer m.fl. samlas och enas om en
handlingsplan för det framtida arbetet. Regeringen har gett
Folkhälsoinstitutet i uppdrag att i samverkan med andra berörda samla
18
myndigheterna och organisationerna i arbetet med handlingsplanen.
Uppdraget skall redovisas till regeringen i december 2001. Regeringen
ser därefter flera tänkbara alternativ för det fortsatta hiv-preventiva
arbetet. Ett alternativ är att institutet får ett särskilt uppdrag att i
projektform bedriva förebyggande arbete mot hiv/aids i nära samarbete
med berörda myndigheter och organisationer. Ett annat alternativ är att
det nuvarande Aidsprogrammet, inklusive anslaget Insatser mot aids,
överförs till Smittskyddsinstitutet. Regeringen avser att återkomma i
frågan. Aidsprogrammet ligger således kvar på institutet tills vidare.
Regeringens bedömning: Alla statliga bidrag och arvoden till
Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN) bör
föras samman i ett statligt anslag som årligen tilldelas organisationen.
Anslaget bör täcka såväl det allmänna informationsarbetet som arbetet
med bibliotek, drogvaneundersökningar, webbsidan Drugsmart samt
den löpande verksamheten.
Prop. 2000/01:99
Kommitténs förslag: överensstämmer i huvudsak med regeringens
bedömning.
Remissinstanserna: Folkhälsoinstitutet har inga särskilda invänd-
ningar i fråga om CAN:s finansiering och organisatoriska tillhörighet.
Socialstyrelsen instämmer i att samarbetet och finansieringen bör ses
över. Socialstyrelsen föreslår dock att man i stället för ett samarbetsavtal
överväger möjligheten att organisatoriskt sammanföra CAN med insti-
tutet och att man överför Socialstyrelsens nuvarande stöd till myndig-
hetens primärbudget. IOGT-NTO anser det väsentligt att CAN:s obero-
ende säkras.
Skälen för regeringens bedömning: Centralförbundet för alkohol-
och narkotikaupplysning (CAN) har till uppgift att förmedla basfakta
samt följa och informera om förändringar på drogområdet. Förbundet
samarbetar med Folkhälsoinstitutet när det gäller att följa alkohol- och
narkotikautvecklingen och sprida saklig information på drogområdet.
CAN finansieras främst genom statliga bidrag. Organisationen tilldelas
cirka 8 miljoner kronor per år för sitt arbete med att bedriva och främja
upplysning och information inom alkohol- och narkotikaområdet samt
för att vara ett serviceorgan för folkrörelser och organisationer i deras
droginformation. Detta statliga verksamhetsbidrag utbetalas via anslaget
som disponeras av Socialstyrelsen. Dessutom har träffats avtal om
ytterligare cirka 3 miljoner kronor från Folkhälsoinstitutet för att CAN
skall följa utvecklingen inom drogområdet, driva ett bibliotek med
litteratur om alkohol och narkotika samt göra årliga
drogvaneundersökningar. CAN har därutöver fått cirka 1 miljon kronor i
ersättning för andra uppdrag åt Folkhälsoinstitutet under år 1999.
Resterande intäkter utgjordes år 1999 av 2 miljoner kronor som
organisationen fått i intäkter för tidningsprenumerationer, försäljning av
trycksaker, kursavgifter m.m. Från och med den 15 februari 2000
flyttades ansvaret för webbsidan Drugsmart från Socialdepartementet till
19
CAN och för detta utgår en ersättning under åren 2000 och 2001 med
5 miljoner kronor.
Vad gäller tilldelning av bidrag till frivilligorganisationer inom
området alkohol och narkotika har CAN givits en särställning genom att
vara den enda organisation som får en egen öronmärkt summa.
Regeringen anser att det vore lämpligt om alla statliga bidrag och
arvoden till CAN förs samman. CAN bör finansieras genom ett särskilt
anslag från statsbudgeten. Anslaget skall täcka såväl det allmänna
informationsarbetet som arbetet med bibliotek, drogvaneundersökningar,
Drugsmart samt den löpande verksamheten. Regeringen avser att
återkomma i frågan i samband med budgetpropositionen för år 2002.
Prop. 2000/01:99
Regeringen bedömer att institutets framtida uppgifter kommer att kunna
bedrivas inom nuvarande ekonomiska ramar. Det kommer dock att kräva
en omprioritering av resurserna till de nya uppgifterna, bl.a. uppföljning
och utvärdering av folkhälsan och insatser på folkhälsoområdet samt
rollen som kunskapscentrum. Den nya rollen kräver att institutet utveck-
lar strategier och system för samverkan och analys på sektorsövergri-
pande nivå. Dessutom krävs att resurser avsätts för att bygga upp den
stödjande funktionen i förhållande till Regeringskansliet.
Tillsynsuppgiftema inom alkoholområdet och tobaksområdet skall ut-
vecklas i förhållande till den tillsyn som i dag bedrivs inom Alkohol-
inspektionen och Socialstyrelsen. Detta kräver även att en ändamålsenlig
statistiksamordning byggs upp.
När det gäller Alkoholinspektionens uppgifter överförs dessa till
Statens folkhälsoinstitut den 1 juli 2001. Därmed avvecklas Alkohol-
inspektionen som myndighet. Processen med att förbereda avvecklingen
av Alkoholinspektionen har inletts och fortgår under våren 2001. Från
och med den 1 juli 2001 kommer kvarvarande medel från det under ut-
giftsområde 9 uppförda anslaget 14:9 Alkoholinspektionen att disponeras
av Statens folkhälsoinstitut. De avgifter som Alkoholinspektionen i dag
tar ut skall även fortsättningsvis inlevereras på inkomsttitel. Som tidigare
nämnts förväntas tillsynsuppgiftema inom institutet bedrivas på ett mer
effektivt sätt genom kopplingen till uppföljnings- och utvärderingsverk-
samheten. Anslagets ändamål ändras dock inte nämnvärt. Bestämmel-
serna i alkohollagen (1994:1738) kommer även fortsättningsvis att vara
styrande för tillsynsarbetet.
1 övrigt skall institutet finansiera de tillkommande uppgifterna och
ambitionsnivåhöjningama genom omprioriteringar av befintliga resurser.
20
Organisationskommittén föreslår att Folkhälsoinstitutet i fortsättningen
skall ha två huvuduppgifter. Den första uppgiften är att ansvara för sek-
torsövergripande uppföljning och utvärdering av insatser på folkhälso-
området och lämna förslag till åtgärder. Den andra uppgiften är att vara
ett nationellt kunskapscentrum för metoder och strategier inom
folkhälsoområdet. Därtill föreslås att Folkhälsoinstitutet skall ansvara för
övergripande tillsyn av lagbestämmelser som rör förebyggande insatser
när det gäller alkohol, tobak och narkotika.
Dessutom föreslås att Folkhälsoinstitutet på regeringens uppdrag skall
kunna samordna nationella insatser på folkhälsoområdet. Detta kan t.ex.
gälla kampanjer och opinionsbildning inom folkhälsoområdet.
Uppföljning, utvärdering och förslag till åtgärder
Parallellt med Organisationskommitténs arbete har Nationella folkhälso-
kommittén arbetat med att ta fram förslag till nationella folkhälsomål. Ett
slutligt förslag väntas i september 2000. Organisationskommittén föreslår
att Folkhälsoinstitutet bör följa upp och utvärdera insatser på folkhälso-
området med utgångspunkt i de nationella folkhälsomål som väntas bli
resultatet av Nationella folkhälsokommitténs arbete. Därmed kan Folk-
hälsoinsitutet medverka till en positiv utveckling av folkhälsan.
Organisationskommittén föreslår att Folkhälsoinstitutet skall ha i upp-
gift att:
- samla myndigheter i deras arbete med de nationella målen,
- analysera i vilken utsträckning målen uppfylls och då bl.a. använda
målgruppsperspektiv,
- identifiera brister samt ge åtgärdsförslag,
- löpande pröva och vid behov föreslå prioriteringar mellan målen,
- vid behov föreslå nya mål, omformulering av mål och avveckling av
mål,
- utveckla indikatorer och mätmetoder för uppföljning av målen,
- aktivt medverka i och följa utvecklingen av folkhälsoområdet och
forskningen inom området nationellt och internationellt.
Resultatet av Folkhälsoinstitutets uppföljning och utvärdering bör rap-
porteras till regeringen samt till andra aktörer och intressenter på folk-
hälsoområdet. Den folkhälsorapportering som Socialstyrelsen för när-
varande är huvudansvarig för bör även i fortsättningen tas fram som ett
gemensamt projekt mellan Socialstyrelsen och Folkhälsoinstitutet. Folk-
hälsoinstitutet bör dock enligt kommitténs förslag ha huvudansvaret för
att till regeringen parallellt med Folkhälsorapporten presentera en Folk-
hälsopolitisk rapport med förslag till åtgärder för att förbättra folkhälsan.
Nationellt kunskapscentrum
Folkhälsoinstitutet bör enligt Organisationskommittén ha i uppgift att
samla erfarenheter och initiera forskning om metoder och strategier som
Prop. 2000/01:99
Bilaga 1
är viktiga i folkhälsoarbetet. Dessutom bör institutet sprida kunskap och
erfarenheter till aktörerna inom folkhälsoområdet.
Organisationskommittén föreslår att Folkhälsoinstitutet skall ha i upp-
gift att
- vara en resurs för kommuner och landsting som nationellt kunskaps-
centrum för metod- och strategifrågor inom folkhälsoområdet.
- följa upp, utvärdera och initiera utvärdering av metoder och strategier
för folkhälsoarbete,
- utveckla och följa upp metoder för hälsokonsekvensbeskrivningar,
- följa internationella erfarenheter av bl.a. metoder och strategier för
folkhälsoarbete,
- följa och värdera forskning och utveckling inom metodområdet na-
tionellt och internationellt.
Folkhälsoinstitutet bör enligt Organisationskommittén ha möjlighet att
ge stöd till sådana utvecklingsprojekt som ökar kunskapen om metoder
och strategier i folkhälsoarbetet. En förutsättning bör vara att den som är
ansvarig för projektet också bidrar till finansieringen samt att projekten
blir föremål för vetenskaplig prövning och utvärdering.
Socialstyrelsen, som redan i dag ansvarar för att administrera och
betala ut organisationsstöd till flera organisationer inom folkhälsoom-
rådet, bör överta administration och utbetalning även av övrigt organi-
sationsstöd inom området.
Övergripande tillsyn av lagbestämmelser om alkohol, tobak och narko-
tika
Folkhälsoinstitutet bör enligt Organisationskommittén överta uppgifter
som rör tillsyn av alkohollagen och lagen om försäljning av teknisk sprit
m.m. från Alkoholinspektionen respektive Läkemedelsverket. Mot bak-
grund av att alkoholutredningen väntas föreslå förändringar i dessa lagar
väntas dock vissa av de nuvarande tillsynsuppgiftema falla bort och en
del andra tillsynsuppgifter i fortsättningen handhas av Riksskatteverket.
Folkhälsoinstitutet bör även ha ansvar för de tillsynsuppgifter enligt
tobakslagen som för närvarande ligger på Socialstyrelsen. Den övergri-
pande tillsyn Folkhälsoinstitutet i dag har enligt lagen om hälsofarliga
varor bör ligga kvar på institutet. Genom att samordna dessa tillsynsupp-
gifter uppnås enligt Organisationskommittén bl.a. effektivitetsvinster och
förenklingar för kommunerna.
Organisationskommittén föreslår att Folkhälsoinstitutet i arbetet med
tillsynsuppgiftema skall ha i uppgift att:
- ge ut föreskrifter och allmänna råd,
- följa rättstillämpningen,
- följa upp/utvärdera utvecklingen inom området,
- ansvara för rådgivning och information.
Folkhälsoinstitutet bör även ansvara för statistiksamordning inom
alkohol- narkotika- och tobaksområdet. Institutet bör ansvara för en
samlad nationell analys av utvecklingen inom alkohol- narkotika- och
tobaksområdet. Institutet bör även främja tillgången på statistik av god
kvalitet genom att initiera metodutveckling och utveckling av standards i
samarbete med användare och producenter samt publicera statistik.
Prop. 2000/01:99
Bilaga 1
22
Kommittén menar att Folkhälsoinstitutet inte skall ta över databaser från Prop. 2000/01:99
övriga statistikproducenter eller själv bygga upp nya databaser. Bilaga 1
Internationellt arbete
Folkhälsoinstitutet bör enligt Organisationskommittén i ännu högre grad
än hittills följa den internationella utvecklingen inom folkhälsoområdet.
Institutets arbete med att följa och aktivt medverka i den internationella
utvecklingen och att representera Sverige i bl.a. EU och WHO-samman-
hang bör öka.
Organisationskommittén föreslår att Folkhälsoinstitutet bör:
- följa och aktivt medverka i den internationella utvecklingen inom
folkhälsoområdet,
- på regeringens uppdrag representera Sverige i internationella sam-
manhang,
- ge regeringen underlag för internationellt samarbete,
- exportera tjänster inom folkhälsoområdet.
Kompetensbehov och forskningssamverkan
I samband med Folkhälsoinstitutets nya roll kommer det enligt Organi-
sationskommittén att behöva ske en omställning och tyngdpunktsför-
skjutning av institutets kompetens. Institutet kommer att behöva mer
analys-, metod- och utvärderingskompetens.
Organisationskommittén bedömer att Folkhälsoinstitutet kan få till-
gång till denna kompetens genom egen personal eller genom samverkan
med andra. Kommittén bedömer att forskningssamverkan kommer att bli
viktig för att tillföra institutet kompetens och för att institutet skall kunna
genomföra sina uppgifter. Folkhälsoinstitutet bör enligt Organisations-
kommittén finansiera viss uppdragsforskning samt utveckla sina hittills-
varande samverkansavtal med forskningsinstitutioner.
Organisationskommittén föreslår att Folkhälsoinstitutet bör utveckla
samverkan med forskare genom bl.a. långsiktiga samverkansavtal med
forskningsinstitutioner som har
- tillgång till kvalificerad, praktisk interventionsforskning inom folk-
hälsoområdet,
- nära samarbete med berörda kommuner och landsting,
- kompetens och erfarenhet av sektorsövergripande hälsopolitisk ana-
lysverksamhet så att de kan stödja metodutveckling inom området,
- kapacitet och bredd för att kunna bidra till kompetensutveckling och
forskarutbildning av Folkhälsoinstitutets medarbetare.
Kommittén föreslår även att det i samverkansavtalen mellan
Folkhälsoinstitutet och forskningsinstitutioner avtalas om tjänste-
konstruktioner som möjliggör rotation mellan forskningsinstitutioner och
Folkhälsoinstitutet.
23
Samverkan med kommuner och landsting m.fl.
Folkhälsoinstitutet bör enligt Organisationskommittén i samarbete med
företrädare för kommuner, landsting och länsstyrelser upprätta en för
myndigheten gemensam policy och strategi för hur samverkan skall ske.
Kommittén ser behov av att Folkhälsoinstitutet i samarbete med kommu-
ner, landsting och länsstyrelser utvecklar strategiska samverkansformer
med regionala och lokala representanter.
Samverkan med CAN
Organisationskommittén har haft i uppdrag att utvärdera samarbetet med
Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN).
Folkhälsoinstitutet bör enligt Organisationskommittén även hädanefter
samverka med CAN. Exempelvis bör CAN även fortsättningsvis ansvara
för att producera den årliga alkohol- och drogvanestatistiken.
Finansieringen av CAN bör dock ses över enligt Organisationskom-
mittén. Den nuvarande splittringen på flera bidragsgivare gör det svårt
för Folkhälsoinstitutet att sluta avtal med CAN och det är svårt att följa
upp kostnaderna för olika prestationer. Organisationskommittén föreslår
att de statliga bidragen till CAN bör sammanföras och utbetalas via en
myndighet. Det bör också preciseras vad de statliga bidragen skall finan-
siera.
Information och attitydpåverkan
Folkhälsoinstitutet bör enligt Organisationskommittén i första hand för-
medla fakta och beslutsunderlag. Informationsbehovet från institutets
huvudsakliga avnämare - regeringen, landsting och kommuner samt
sektorsmyndigheter - bör vara vägledande när institutet utformar sin in-
formationsstrategi.
Organisationskommittén konstaterar vidare att regeringen kan bedöma
att det finns behov av nationellt samordnade informations- och attitydpå-
verkande insatser riktade mot allmänheten eller direkt opinionsbildning
på nationell nivå. Viktiga samarbetspartners är då kommuner och lands-
ting enligt kommitténs bedömning. Regeringen kan ge särskilda uppdrag
till Folkhälsoinstitutet att samordna och genomföra sådana insatser. Re-
geringen kan också överenskomma med t.ex. kommuner och landsting
eller organisationer om hur genomförandet bör ske.
Övrigt
Folkhälsoinstitutets nya roll bör introduceras i samband med att de natio-
nella folkhälsomålen introduceras och implementeras. Därmed underlät-
tas institutets uppgift att samla berörda myndigheter i arbetet med att
följa upp och utvärdera insatserna för att uppfylla folkhälsomålen.
Kommittén föreslår att institutets namn ändras till Statens folkhälso-
institut. Det finns anledning att poängtera att Folkhälsoinstitutet är en
statlig myndighet mot bakgrund av att institutets stabsuppgifter utökas
Prop. 2000/01:99
Bilaga 1
24
och att institutet också tillförs tillsynsuppgifter. Samtidigt är det enligt
Organisationskommittén lämpligt att behålla begreppet institut för att
markera myndighetens anknytning till forskningen. Det föreslagna nam-
net är också en direkt översättning av Folkhälsoinstitutets nuvarande
engelska namn - National Institute of Public Health.
Prop. 2000/01:99
Bilaga 1
25
Syfte och huvuduppgifter
1 § Statens folkhälsoinstituts verksamhet syftar till att främja hälsa och
förebygga sjukdomar och skador. Särskild vikt skall fästas vid insatser
för de grupper som är utsatta för de största hälsoriskerna.
Statens folkhälsoinstitut skall ansvara för sektorsövergripande upp-
följning och utvärdering av insatser på folkhälsoområdet med utgångs-
punkt i de nationella folkhälsomålen samt vara ett nationellt kunskaps-
centrum för metoder och strategier inom folkhälsoområdet. Verksam-
heten skall stå på vetenskaplig grund.
Stabsuppgifter
2 § Statens folkhälsoinstitut skall i samråd med berörda myndigheter
bistå regeringen med en samlad uppföljning och utvärdering av de
nationella folkhälsomålen. I detta ansvar ingår framför allt att
- analysera folkhälsoutvecklingen och insatserna på folkhälsoområdet
nationellt och internationellt
- mot bakgrund av analyserna ge förslag till åtgärder
- utarbeta och vidareutveckla indikatorer och mätmetoder för upp-
följning och utvärdering av folkhälsomålen
- vid behov lämna förslag till prioriteringar och förändringar av de
nationella folkhälsomålen
- redovisa analyser, slutsatser och förslag i rapporter till regeringen.
3 § Statens folkhälsoinstitut skall vara regeringens expertmyndighet
inom folkhälsoområdet, både internationellt och nationellt, vilket framför
allt innebär att
- samla kunskap om strategier och metoder som rör folkhälsofrågor
- medverka med expertkunskaper
- bidra med underlag för svenska ställningstaganden i internationella
sammanhang.
4 § Statens folkhälsoinstitut skall på regeringens begäran genomföra
hälsokonsekvensbedömningar och utarbeta förslag till handlingsplaner.
5 § Statens folkhälsoinstitut skall på regeringens begäran samordna
nationella insatser.
Nationellt kunskapscentrum
6 § Statens folkhälsoinstitut skall vara ett nationellt kunskapscentrum
inom folkhälsoområdet. I uppgiften ingår att bistå kommuner och
landsting med nationell och internationell kunskap om framför allt
Prop. 2000/01:99
Bilaga 2
26
- insatserna på folkhälsoområdet i förhållande till de nationella folk-
hälsomålen
- forskning och utveckling
- strategier och metoder
- vidareutveckling av metoder för hälsokonsekvensbeskrivningar av
politiska beslut.
7 § Statens folkhälsoinstitut skall samverka med forskningen inom
folkhälsoområdet, bl.a. genom att upprätta samarbetsavtal.
8 § Statens folkhälsoinstitut skall initiera forskning om metoder och
utvärdering av metoder inom folkhälsoområdet.
Tillsyn och statistiksamordning
9 § Statens folkhälsoinstitut skall inom alkoholområdet
- ansvara för statistiksamordning samt utforma och insamla den sta-
tistik som behövs för att kontrollera och följa upp alkoholhanteringen
- ansvara för tillsyn enligt alkohollagen (1994:1738) och lagen
(1961:181) om teknisk sprit genom att ge ut föreskrifter och allmänna
råd, följa rättstillämpningen och utvecklingen inom alkoholområdet
- verka för en enhetlig tillämpning av alkohollagstiftningen genom
rådgivning och information.
10 § Statens folkhälsoinstitut skall inom narkotikaområdet
- ansvara för statistiksamordning
- bevaka och utreda behovet av narkotikaklassificering enligt lagen
(1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor av sådana varor
som inte utgör läkemedel samt behovet av kontroll av varor enligt
denna lag
- vara nationell enhet för det europeiska centrumet för kontroll av
narkotika och narkotikamissbruk.
11 § Statens folkhälsoinstitut skall inom tobaksområdet
- ansvara för statistiksamordning
- ansvara för tillsyn enligt 2 § och 4 § tobakslagen (1993:581) såvitt
avser rökfria miljöer och lokaler samt enligt 12 § om åldersgränser
genom att ge ut föreskrifter och allmänna råd, följa rättstillämpningen
och utvecklingen inom tobaksområdet samt ansvara för rådgivning
och information
- ansvara för tillsyn enligt 9-11 §§ tobakslagen (1993:581) såvitt avser
varningstexter m.m. samt enligt 16-18 §§ om produktkontroll m.m.
genom att bl.a. se till att det finns varningstexter och inne-
hållsdeklarationer som stämmer överens med myndighetens före-
skrifter och med innehållet.
Prop. 2000/01:99
Bilaga 2
Annat
12 § Myndigheten har befogenhet att bedriva tjänsteexport.
27
Verksförordningens tillämpning
13 § Verksförordningen (1995:1322) skall tillämpas på myndigheten
med undantag av 35 § såvitt avser beslut i ärenden om ekonomiskt stöd.
Myndighetens ledning
14 § Generaldirektören är chef för myndigheten.
Styrelse
15 §
Styrelsens ansvar och uppgifter
16 §
Prop. 2000/01:99
Bilaga 2
Personalföreträdare
17 § Personalföreträdarförordningen (1987:1101) skall tillämpas på
myndigheten.
Överklagande
18 § Myndighetens beslut i ärenden om ekonomiskt stöd får inte
överklagas. 1 övrigt gäller om överklagande 35 § verksförordningen
(1995:1322).
28
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 mars 2001
Närvarande: statsrådet Hjelm-Wallén, ordförande och statsråden Thalén,
Winberg, Ulvskog, Sahlin, von Sydow, Pagrotsky, Östros, Messing,
Engqvist, Rosengren, Larsson, Wämersson, Lejon, Lövdén, Ringholm
Föredragande: statsrådet Engqvist
Prop. 2000/01:99
Regeringen beslutar proposition 2000/01:99 Statens folkhälsoinstitut -
roll och uppgifter
29
Prop. 2000/01:99
|
Författnings rubrik |
Bestämmelser som Celexnummer för inför, ändrar, upp- bakomliggande EG- häver eller upprepar regler ett normgivnings- |
|
Lag om ändring i |
16 § |
30