Regeringens proposition
2000/01:99

Statens folkhälsoinstitut - roll och uppgifter
Prop.
2000/01:99

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 15 mars 2001

Lena Hjelm-Wallén
Lars Engqvist
(Socialdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att Folkhälsoinstitutet från och med den 1 juli 2001
skall få en ny roll inom folkhälsoområdet och att institutets namn ändras till
Statens folkhälsoinstitut. Institutet skall ansvara för sektorsövergripande
uppföljning och utvärdering av insatser inom folkhälsoområdet, vara nationellt
kunskapscentrum för metoder och strategier på området och ansvara för
övergripande tillsyn inom alkohol-, narkotika- och tobaksområdena.
I propositionen föreslås vidare att Alkoholinspektionen skall avvecklas den 1
juli 2001 och att dess uppgifter enligt alkohollagen (1994:1738) samtidigt skall
föras över till Statens folkhälsoinstitut. Den 1 juli 2001 skall institutet
också ta över Socialstyrelsens uppgifter enligt tobakslagen (1993:581).
Slutligen föreslås att institutet skall kunna genomföra nationellt samordnade
insatser på folkhälsoområdet efter beslut av regeringen.

Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut 3
2 Lagtext 4
2.1 Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen
(1980:620) 4
2.2 Förslag till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)
5
2.3 Förslag till lag om ändring i tobakslagen (1993:581) 6
3 Ärendet och dess beredning 7
4 Bakgrund 7
5 Ombildning av Folkhälsoinstitutet 8
5.1 Ny roll för Folkhälsoinstitutet 8
5.2 Administration av organisationsstöd 17
5.3 Aidsprogrammet 18
5.4 Samverkan mellan institutet och Centralförbundet för alkohol- och
narkotikaupplysning (CAN) 19
6 Ekonomiska konsekvenser 20
Bilaga 1 Sammanfattning av betänkande Statens folkhälsoinstitut -
roll och uppgifter SOU 2000:57 21
Bilaga 2 Betänkandets författningsförslag 26
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 mars 2001 29
Rättsdatablad 30

1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
dels antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620),
2. lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763),
3. lag om ändring i tobakslagen (1993:581),
dels godkänner vad regeringen föreslår om Folkhälsoinstitutets nya roll, om
avveckling av Alkoholinspektionen och om överföring mellan anslag (avsnitt 5.1).

2
Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
2.1 Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620)
Härigenom föreskrivs att i 65 b § socialtjänstlagen (1980:620)1 ordet
"Folkhälsoinstitutet" skall bytas ut mot "Statens folkhälsoinstitut".

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
2.2
Förslag till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)
Härigenom föreskrivs att i 31 a § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)1 ordet
"Folkhälsoinstitutet" skall bytas mot "Statens folkhälsoinstitut".

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.

2.3
Förslag till lag om ändring i tobakslagen (1993:581)

Härigenom föreskrivs i fråga om tobakslagen (1993:581)1
dels att i 16, 20 och 25 §§2 ordet "Socialstyrelsen" skall bytas ut mot "Statens
folkhälsoinstitut",
dels att 19 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

19 §3
Den centrala tillsynen över att denna lag och föreskrifter som meddelas med stöd
av lagen följs utövas av
1. Arbetsmiljöverket när det gäller
a) lokaler och andra utrymmen som avses i 2 § och som är upplåtna enbart för
personal, och
b) lokaler och andra utrymmen på vilka 8 § skall tillämpas, samt
2. Socialstyrelsen när det gäller
2. Statens folkhälsoinstitut när det gäller
a) miljöer som avses i 2 § och som inte är upplåtna enbart för personal,
b) lokaler som avses i 4 §,
c) varningstexter m.m. enligt 9-11 §§,
d) handel enligt 12 §, och
e) produktkontroll m.m. enligt 16-18 §§.
Den omedelbara tillsynen utövas av
1. Arbetsmiljöverket när det gäller lokaler och andra utrymmen för vilka verket
har den centrala tillsynen, och
2. den eller de nämnder som kommunfullmäktige bestämmer när det gäller dels de
miljöer och lokaler för vilka Socialstyrelsen har den centrala tillsynen, dels
handel enligt 12 §.
2. den eller de nämnder som kommunfullmäktige bestämmer när det gäller dels de
miljöer och lokaler för vilka Statens folkhälsoinstitut har den centrala
tillsynen, dels handel enligt 12 §.
Länsstyrelsen utövar inom länet tillsyn enligt andra stycket 2.

För tillsyn över efterlevnaden av bestämmelserna för marknadsföring i 14 § finns
särskilda regler i marknadsföringslagen (1995:450).

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
3
Ärendet och dess beredning
Regeringen beslutade den 23 juni 1999 att tillkalla en organisationskommitté med
uppgift att föreslå en ombildning av Folkhälsoinstitutet till en myndighet med
tydligare uppgifter av stabskaraktär på folkhälsoområdet. Kommittén antog namnet
Organisationskommittén för Folkhälsoinstitutet.
I maj 2000 har kommittén överlämnat betänkandet Statens folkhälsoinstitut - roll
och uppgifter (SOU 2000:57). En sammanfattning av förslagen i betänkandet finns
i bilaga 1. De författningsförslag som lades fram i betänkandet finns i bilaga
2. Betänkandet har remissbehandlats. En remissammanställning finns tillgänglig i
Socialdepartementet (dnr S2000/3852/FH).
I propositionen behandlar regeringen de förslag som har lagts fram av
Organisationskommittén för Folkhälsoinstitutet.
De lagförslag som läggs fram i propositionen är av enkel beskaffenhet. Lagrådets
hörande skulle därför sakna betydelse, varför Lagrådets yttrande inte har
inhämtats.
4 Bakgrund
Folkhälsoinstitutet inrättades den 1 januari 1992 med uppgift att på nationell
nivå driva hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande arbete av sektorsövergripande
karaktär (prop. 1990/91:175, bet. 1990/91:SoU23, rskr. 1990/91:376).
Bakgrunden till inrättandet av Folkhälsoinstitutet var att trots att
hälsoutvecklingen bland Sveriges befolkning i stort varit positiv fanns det
stora skillnader i sjuklighet och dödlighet mellan olika åldrar, mellan könen,
mellan olika sociala grupper, mellan infödda svenskar och invandrare och mellan
olika delar av landet. Huvudinriktningen för det nya institutet skulle därför
vara att nå särskilt utsatta grupper i samhället och att minska hälsans ojämlika
fördelning. Genom att inrätta ett särskilt folkhälsoinstitut ansåg regeringen
att grundförutsättningarna för samspelet mellan offentliga verksamheter,
organisationer och enskilda individer avsevärt skulle förbättras. Institutet
föreslogs få en samordnande roll, vilket skulle skapa en tydligare
uppgiftsfördelning mellan olika aktörer och nivåer och öka förutsättningarna för
ett effektivare utnyttjande av samhällets resurser. Institutet skulle vidare
stimulera det tvärsektoriella samarbetet mellan centrala myndigheter, samverkan
mellan olika samhällsnivåer och deltagande av frivilliga organisationer.
Dessutom föreslogs institutet få ett särskilt ansvar för att bidra till en hög
vetenskaplig kvalitet på det underlag som folkhälsoarbetet skulle bygga på.
Institutet skulle ha en central roll som förmedlare av kunskap från forskning
till det praktiska folkhälsoarbetet på lokal nivå. Institutet skulle följa
aktuell forskning och utveckling inom området, initiera vissa forsknings- och
utvecklingsprojekt samt bedriva visst eget forsknings- och utvecklingsarbete.
I propositionen framhölls särskilt vikten av arbete i programform (prop.
1990/91:175, s. 78). Inom ramen för varje program skulle kunskap om moderna
metoder för folkhälsoarbete tas fram, ställas samman och spridas till berörda
instanser. Försöksverksamheter skulle också initieras. Program skulle bedrivas
inom områdena alkohol och droger, tobak och skador samt för målgrupperna barn
och ungdomar samt utsatta kvinnor. Andra program skulle vara tidsbegränsade och
vara beroende av aktuella folkhälsoproblem och målgrupper.
I januari 1998 gav regeringen Statskontoret i uppdrag att kartlägga vissa
centrala och regionala myndigheters och andra organisationers ansvar och
uppgifter på alkohol- och narkotikaområdet. Bakgrunden var att det fanns ett
flertal centrala myndigheter med överlappande och likartade uppgifter och att
detta ibland kunde leda till oklarheter, gränsdragningsproblem och
samordningssvårigheter. Statskontoret skulle lämna förslag till en ny
myndighetsstruktur och ansvarsfördelning i syfte att bättre samordna och
effektivisera samhällets insatser inom alkohol- och narkotikaområdet.
Statskontoret avrapporterade sitt förslag till regeringen i september 1998 i
rapporten Samordning mot droger (1998:22). Statskontoret pekade på en rad
effektivitetsbrister och förordade inrättandet av en ny central stabsmyndighet
för samordnad ledning, utveckling, och utvärdering av statens alkohol- och
narkotikapolitiska verksamhet.
I propositionen Vissa alkoholfrågor, m.m. (prop. 1998/99:134) instämmer
regeringen i allt väsentligt i Statskontorets problembeskrivning vad gäller
myndighetsstrukturen på alkohol- och narkotikaområdet. Ett problem som
uppmärksammades i rapporten var mängden aktörer på området som under 1990-talet
mer än fördubblats utan någon egentlig helhetssyn. Regeringen ansåg mot bakgrund
av Statskontorets kartläggning att det fanns anledning att se över antalet
myndigheter på området. Regeringen betonade samtidigt att det inte var lämpligt
att alkohol-, drog- och tobaksfrågor skulle brytas ut och behandlas vid sidan av
övriga folkhälsofrågor. Alkohol- och drogfrågorna borde även i fortsättningen
hållas samman med det övriga folkhälsoarbetet.
Inom institutet har redan en intern förändringsprocess påbörjats. En plan för
kompetensförsörjning har tagits fram för att stödja omställningen mot ett delvis
annat arbetssätt. Det nya kompetensbehovet skall tillgodoses dels genom
nyrekrytering, dels genom kompetensutveckling. Regeringen har i regleringsbrevet
för år 2001 angivit att institutet skall återrapportera hur omställningsarbetet
fortlöper.
5 Ombildning av Folkhälsoinstitutet
5.1 Ny roll för Folkhälsoinstitutet
Regeringens förslag: Folkhälsoinstitutet skall från och med den 1 juli 2001 få
en ny roll inom folkhälsoområdet och institutets namn ändras till Statens
folkhälsoinstitut.
Institutet skall ansvara för sektorsövergripande uppföljning och utvärdering av
insatser inom folkhälsoområdet. Uppföljningen och utvärderingen skall ske ur ett
målgruppsperspektiv och med fokus på könsskillnader och socioekonomiska
skillnader i hälsa. Institutet skall vara nationellt kunskapscentrum för metoder
och strategier på området och ansvara för övergripande tillsyn inom alkohol-,
narkotika- och tobaksområdena. Alkoholinspektionen avvecklas den 1 juli 2001 och
dess uppgifter förs samtidigt över till Statens folkhälsoinstitut. Kvarvarande
medel från Alkoholinspektionens anslag skall från samma datum disponeras av
Statens folkhälsoinstitut. Institutet tar över Socialstyrelsens uppgifter enligt
tobakslagen (1993:581).
Regeringens bedömning: Institutet bör främja tillgången på statistik av god
kvalitet inom alkohol-, narkotika- och tobaksområdena genom att initiera
metodutveckling och utveckling av standarder i samarbete med användare och
producenter samt publicera statistik. Regeringen bör ge institutet i uppdrag att
föreslå former och metoder för en bättre samordning mellan berörda myndigheter
kring statistiken på alkohol-, narkotika- och tobaksområdena.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Folkhälsoinstitutet stödjer inriktningen av det framlagda
förslaget men menar att för att bedriva den tillsyn som föreslås krävs utökade
resurser. Tillsynsuppgifterna riskerar även att förskjuta tyngdpunkten i
Folkhälsoinstitutets verksamhet, bort från den policytänkande och strategiska
uppföljningsrollen som var tänkt för det nya institutet. Socialstyrelsen är i
huvudsak positiv till förslagen men menar att det finns behov av att ytterligare
kartlägga hur den sektorsövergripande utvärderingen och uppföljningen kan
genomföras utan att onödiga gränsdragningsproblem mellan myndigheternas
ansvarsområden uppstår. Socialstyrelsen ställer sig positiv till samordning av
tillsynsansvaret. Socialstyrelsen bör dock fortsättningsvis arbeta med
hälsoskyddsrelaterade frågor inom tobaksområdet. Alkoholinspektionen föreslår
att en överflyttning av inspektionens arbetsuppgifter till Folkhälsoinstitutet
inte genomförs. Det bör finnas en självständig central myndighet för
alkoholfrågorna. Smittskyddsinstitutet har inget att invända mot utredningens
förslag. Ett flertal myndigheter, bl.a. Brottsförebyggande rådet,
Naturvårdsverket och Nordiska hälsovårdshögskolan påpekar också att de nya
uppgifterna behöver preciseras och att avgränsningen till andra myndigheters
uppgifter är otydlig och måste klargöras. Socialvetenskapliga forskningsrådet
delar uppfattningen att huvuduppgiften för institutet bör vara den s.k.
stabsuppgiften och uppgiften att vara ett nationellt kunskapscentrum inom
folkhälsoområdet. Stockholms läns landsting anser att det är viktigt att
institutet med den förändrade inriktningen även i framtiden kan vara ett stöd
för lokalt och regionalt folkhälsoarbete i kommuner och landsting.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: Folkhälsoarbete som en statlig
angelägenhet har en lång historisk tradition. Grunden för folkhälsoarbetet lades
redan på 1700-talet och har därefter organiserats i olika former.
Folkhälsofrågorna har kommit i fokus allt tydligare under senare år och det är
därför viktigt att det finns en statlig myndighet med ett samlat ansvar för
frågor inom folkhälsoområdet. En förbättrad hälsa och minskade skillnader i
ohälsa är centrala mål för välfärdspolitiken. Grundtankarna för statens ansvar
för folkhälsoarbetet som de beskrevs i samband med inrättandet av
Folkhälsoinstitutet år 1992 gäller även i dag (jämför prop.1990/91:175).
Folkhälsopolitiken skall bedrivas sektorsövergripande och syfta till att främja
hälsan och förebygga sjukdom och skador och då särskilt för de grupper i
samhället som är mest utsatta för hälsorisker. Många av de uppgifter som
Folkhälsoinstitutet gavs vid inrättandet skall institutet fullgöra även i
fortsättningen. Regeringen anser dock att institutet skall bistå regeringen i
större utsträckning än i dag med beslutsunderlag i form av uppföljningar,
utvärderingar och andra analyser. Vidare skall institutet vara en resurs i form
av ett nationellt kunskapscentrum i förhållande till kommuner, landsting och
andra myndigheter i folkhälsofrågor. Genom att institutet tillförs
tillsynsuppgifter inom alkohol- och tobaksområdena kommer institutet kunna ta
ett helhetsgrepp för några av de viktigaste bestämningsfaktorerna för
folkhälsan.
Uppföljning och utvärdering
Folkhälsoarbete bedrivs på alla nivåer och inom flera samhällssektorer. Många
sektorsmyndigheter har uppgifter som påverkar hälsoutvecklingen. Samtidigt som
folkhälsoarbete skall bedrivas inom respektive samhällssektor bör vikten av det
sektorsövergripande arbetet betonas för att nå framgång. En av huvuduppgifterna
för institutet skall vara att ansvara för uppföljning och utvärdering av
folkhälsan och insatserna på folkhälsoområdet. Myndigheten skall samla berörda
myndigheter som arbetar med insatser på folkhälsoområdet och analysera hur det
övergripande målet för politikområdet folkhälsa uppfylls. Som en del av analysen
skall institutet identifiera brister samt utarbeta åtgärdsförslag. Institutet
skall regelbundet till regeringen redovisa utvecklingen på folkhälsoområdet och
göra en analys av insatser på området och ge förslag till åtgärder. Därmed får
regeringen ett bättre underlag för att kunna vidta och föreslå ändamålsenliga
åtgärder inom området.
Regeringen menar att institutet är den myndighet som är bäst lämpad att samla
berörda sektorsmyndigheter i arbetet med att följa upp och utvärdera insatser
inom området. Det innebär att institutet skall ha organisatoriska
förutsättningar för att arbeta sektorsövergripande inom folkhälsoområdet.
Regeringen bedömer att samverkan kommer att ske främst med myndigheter på
central nivå men även med myndigheter på lokal och regional nivå och med
frivilligorganisationer.
Institutet bör på en sektorsövergripande nivå göra en bedömning av hur de
samlade insatserna inom ett område har bidragit till att uppfylla de
folkhälsopolitiska intentionerna. Institutet bör för regeringen kunna redogöra
vilka insatser som varit framgångsrika samt inom vilka områden det behövs
ytterligare insatser. Det är därefter regeringens ansvar att formulera
ytterligare krav på berörda statliga myndigheter, om regeringen bedömer att det
finns skäl till det, i syfte att förbättra måluppfyllelsen.
Institutet bör ha huvudansvaret för att presentera en särskild rapport till
regeringen vart fjärde år. Rapporten bör innehålla slutsatser från institutets
uppföljning och utvärdering av insatser inom folkhälsoområdet och förslag till
åtgärder för att förbättra folkhälsan. Rapporten bör presenteras i nära
anslutning till den folkhälsorapport som tas fram vart 3:e eller vart 4:e år av
Socialstyrelsen i samverkan med bl.a. institutet. Regeringens avser att därefter
i lämplig form presentera materialet för riksdagen.
Nationella folkhälsokommittén (S1995:14) har haft regeringens uppdrag att ta
fram förslag till mål och strategier för hälsoutvecklingen. Nationella
folkhälsokommittén har i oktober 2000 överlämnat betänkandet Hälsa på lika
villkor, nationella mål för folkhälsan (SOU 2000:91). Betänkandet bereds för
närvarande inom Regeringskansliet. Regeringens avsikt är att institutet skall
spela en avgörande roll i uppföljningen och utvärderingen av de nationella
folkhälsomålen. Institutet bör följa arbetet med genomförandet av de nationella
folkhälsomålen och förbereda för att styra inriktningen av uppföljnings- och
utvärderingsinsatserna mot dessa mål. Institutet har i regleringsbrevet för år
2001 fått i uppdrag att påbörja arbetet med att utveckla indikatorer och
mätmetoder för uppföljning av mål inom området.
Ett övergripande mål för Folkhälsoinstitutet är att genom förebyggande insatser
förebygga sjukdom och skador och främja hälsa och särskilt hos de grupper som är
sämst gynnade ur ett folkhälsoperspektiv. Det finns fortfarande stora
skillnader i ohälsa mellan olika grupper i samhället. Det gäller särskilt mellan
könen och mellan olika socioekonomiska grupper. Det finns även perioder i livet
när människor är särskilt utsatta för hälsorisker. Sådana perioder är barn- och
ungdomsåren och ålderdomen. Det är därför av största vikt att institutet
beaktar även dessa perspektiv i arbetet med att följa hälsoutvecklingen.
Institutet kommer att ha till uppgift att följa upp och utvärdera insatser
avseende bl.a. barns uppväxtmiljö. I detta arbete ingår ett ansvar att samla
berörda myndigheter i arbetet med uppföljning och utvärdering av insatser inom
barnområdet. Institutet skall med hjälp av olika samverkanspartners analysera
olika risk- och friskfaktorer, följa barns hälsa utifrån olika aspekter m.m.
Folkhälsoinstitutet har sedan år 1992 ett regeringsuppdrag angående
homosexuellas situation i samhället. En av utgångspunkterna för
regeringsuppdraget var att det förekom en dold, ibland omedveten, oacceptabel
behandling av homosexuella. Uppdraget innehåller bl.a. att ansvara för
sektorsövergripande samordning av insatser för de homosexuella och att följa
utvecklingen av de homosexuellas situation, bl.a. vad gäller förekomst av
diskriminering. I april 1999 trädde lagen (1999:133) om förbud mot
diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell läggning i kraft (prop.
1997/98:180). Vid samma tidpunkt inrättades Ombudsmannen mot diskriminering på
grund av sexuell läggning (HomO). HomO har till uppgift att se till att den nya
lagen efterlevs, att verka för att diskriminering på grund av sexuell läggning
inte heller förekommer på andra områden av samhällslivet och att följa den
internationella utvecklingen inom ansvarsområdet. Ombudsmannen har därmed vissa
av de uppgifter som Folkhälsoinstitutet tidigare har haft i sitt uppdrag.
Regeringen anser att institutets uppgift bör koncentreras till att i första hand
följa forskningen om homosexuella utifrån ett hälsoperspektiv och att i sitt
uppföljnings- och utvärderingsarbete uppmärksamma homosexuellas situation med
avseende på särskilda hälsorisker. I arbetet ingår även att på samma sätt som
för övriga målgrupper ansvara för att samla berörda myndigheter i arbetet med
uppföljning och utvärdering av insatser inom området.
Nationellt kunskapscentrum
En andra huvuduppgift för institutet är att vara nationellt kunskapscentrum för
metoder och strategier på folkhälsoområdet. Institutet bör samla erfarenheter
och forskning om metoder och strategier som är viktiga i folkhälsoarbetet.
Institutet skall utveckla och följa upp metoder för hälsokonsekvensbedömningar.
Verksamheten skall stå på vetenskaplig grund. Institutet skall bistå kommuner,
landsting och andra myndigheter samt organisationer med kunskap om framgångsrika
metoder för folkhälsoarbete.
Det finns i dag ett stort behov av kunskap om effektiva metoder i
folkhälsoarbetet. Institutet skall ha kunskap om effekter m.m. av metoder som
använts inom folkhälsoarbetet nationellt och internationellt. I vissa fall kan
institutet också initiera utvärdering av folkhälsometoder och sprida resultaten
av dessa utvärderingar. Samhällsekonomiska konsekvenser av de förslag som
institutet ger till regeringen behöver också tas fram.
Folkhälsoarbetet inom landsting och kommuner har under senare år utvecklats och
på många håll fått en allt starkare politisk förankring. Regeringen gör
bedömningen att Folkhälsoinstitutet har varit en avgörande drivkraft i
folkhälsoarbetet på lokal och regional nivå. Kommun och landsting har ett
uttalat ansvar för kommun- och landstingsinvånarnas hälsa och det ligger därför
i deras eget intresse att ytterligare driva på folkhälsoarbetet inom sina
respektive ansvarsområden. Den nu viktiga statliga uppgiften gentemot kommuner
och landsting blir att bistå med kunskapsstöd, metodstöd och strategiskt stöd.
Den pådrivande rollen bör i fortsättningen mest ta sig uttryck i uppföljning och
utvärdering av insatser inom folkhälsoområdet och spridandet av dessa resultat.

Institutet bör i begränsad utsträckning kunna ge bidrag till projekt som syftar
till att ge kunskap om verksamma och lämpliga metoder och strategier för
folkhälsoarbetet. Projekten skall vara tydligt avgränsade i tid och ha tydliga
målbeskrivningar. De skall ha vetenskapligt grundad uppföljning och utvärdering
som en del av projektet. Ett ytterligare krav är att projekten skall vara
samfinansierade med den aktör som är ansvarig för projektet. Genom att ställa
krav på en samfinansiering av projekten ökar även kravet på att projekten är väl
förankrade i den kommun eller det landsting som skall driva projektet. Det
leder i sin tur till att förutsättningarna blir bättre för att lyckade metoder
kommer att tillämpas även då det statliga stödet faller bort och att kommuner
och landsting kommer att ta till sig positiva erfarenheter.
Det är viktigt att institutet bygger upp kommunikationskanaler med den lokala
och regionala nivån eftersom det är där huvuddelen av folkhälsoarbetet utförs.
Institutets informationsspridning skall styras av avnämarnas behov av
information. Institutet bör i samarbete med företrädare för kommuner, landsting
och länsstyrelser upprätta en för myndigheten gemensam policy och strategi för
hur information och samverkan skall se ut på regional och lokal nivå.
Det är angeläget att gemensamt hitta strategiska former för diskussioner utifrån
kommuners och landstings behov av stöd och på vilket sätt institutet bäst skall
kunna bistå med detta. Kommuner och landsting skall även kunna vända sig till
institutet för att få kännedom om vilka erfarenheter som finns om t.ex.
beprövade metoder i folkhälsoarbetet. Detta kan ske genom att institutet
anordnar eller medverkar vid konferenser och seminarier samt genom att publicera
rapporter både i skrift och på Internet.
Vidare behöver institutet samverka med lokal och regional nivå i samband med
tillsynsuppgifterna inom alkohol-, narkotika- och tobaksområdet. I
tillsynsuppgiften ingår att samla erfarenheter om hur regelverket fungerar och
hur det kan förbättras. Det förutsätter en nära samverkan med personer som har
ansvar för tillsynsfrågorna i länsstyrelser och i kommuner.
Institutet bör i sin roll som nationellt kunskapscentrum för metoder och
strategier inom folkhälsoområdet ha ett nära samarbete med olika
forskningsinstitutioner. Folkhälsoinstitutet har sedan det bildades haft
samverkansavtal med vissa forskningsinstitutioner. Dessa samverkansavtal kan
dock tas till vara på ett mer strategiskt sätt. Samarbetet skall vara
långsiktigt och institutionerna skall ha tillgång till kvalificerad, praktisk
interventionsforskning inom folkhälsoområdet med aktuell befolkningsbaserad
hälsofrämjande och preventiv verksamhet. Därutöver behöver
forskningsinstitutionerna besitta kompetens och erfarenhet av
sektorsövergripande hälsopolitisk analysverksamhet så att de kan bidra till
metodutveckling inom området.
Institutet skall också följa den internationella utvecklingen och medverka i det
internationella folkhälsoarbetet.
Tillsyn m.m.
Den tredje huvuduppgiften för institutet skall vara övergripande tillsyn inom
alkohol-, narkotika- och tobaksområdena. Mot bakgrund av bl.a. Statskontorets
kartläggning av myndigheterna på alkohol- och narkotikaområdet anser regeringen
att Statens folkhälsoinstitut skall ha ansvar för övergripande tillsyn inom
områdena alkohol, narkotika och tobak (ANT). Att ansvara för myndighetsuppgifter
av tillsynskaraktär blir således en ny uppgift för institutet. Genom att
institutet skall ha det samlande ansvaret för övergripande tillsyn skapas
förutsättningar för att få ett bättre underlag för uppföljning och utvärdering
inom ANT-området. Regeringen anser även att det är viktigt att ANT-frågorna
hålls samman med det övriga folkhälsoarbetet.
Regeringen anser således att institutet skall vara central tillsyns- och
uppföljningsmyndighet när det gäller bestämmelserna i alkohollagen (1994:1738).
Uppgiften skall övertas från Alkoholinspektionen den 1 juli 2001 då
Alkoholinspektionen upphör som myndighet. Vid bemanning skall bestämmelserna i 6
b § i lagen (1982:80) om anställningsskydd om övergång av verksamhet beaktas.
Kvarvarande medel från Alkoholinspektionens ramanslag skall från samma datum
disponeras av institutet. De nya uppgifterna innebär att institutet i stället
för Alkoholinspektionen skall arbeta med att ge ut föreskrifter och allmänna
råd, följa rättstillämpningen samt följa upp och utvärdera utvecklingen inom
området, t.ex. genom att följa upp och utvärdera vilka konsekvenser nya regler
får. I uppgifterna ingår också rådgivning, information och utbildning, som t.ex.
att ta fram informationsmaterial till stöd för de tillsynsansvariga på
länsstyrelserna och kommunerna. En särskild uppgift är att följa upp att
kommunernas tillståndsgivning på serveringsområdet utvecklas i överensstämmelse
med lagens intentioner.
De lagändringar som föranleds av att institutet tar över Alkoholinspektionens
uppgifter enligt alkohollagen presenteras i propositionen Vissa ändringar i
alkohollagen (prop. 2000/01:97), som regeringen beslutat denna dag. Förslagen i
nämnda proposition bygger på de förslag som har lämnats av Alkoholutredningen i
betänkandet Bestämmelser om alkoholdrycker (SOU 2000:59). I det samtidigt
avlämnade betänkandet Bestämmelser om teknisk sprit m.m. (SOU 2000:60) har
Alkoholutredningen lämnat förslag till ny lagstiftning för handeln med tekniska
alkoholprodukter. I syfte att ytterligare rationalisera och samordna
tillsynsinsatserna på alkoholområdet avser regeringen att återkomma med förslag
om att Läkemedelsverkets uppgifter avseende tillsyn m.m. över hanteringen av
teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat skall föras över till institutet.
Institutet har regeringens uppdrag att vara nationell kontaktpunkt för det
Europeiska centret för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk (ECNN).
Institutet har även ansvar för att bevaka och utreda behovet av
narkotikaklassificering av sådana varor som inte är läkemedel samt för att
bevaka och utreda behovet av kontroll av varor enligt lagen (1999:42) om förbud
mot vissa hälsofarliga varor. Institutet har vidare att samråda och samverka med
Livsmedelsverket och Läkemedelsverket när det gäller frågor som rör
missbruksmedel. Institutet har således redan i dag ansvar för vissa
tillsynsliknande uppgifter inom narkotikaområdet och regeringen bedömer att
dessa uppgifter bör ligga kvar på institutet.
Tillsynen enligt tobakslagen (1993:581) kan i huvudsak indelas i tillsyn av
rökfria miljöer och lokaler, tillsyn av åldersgränsen för inköp av tobaksvaror,
tillsyn av produktkontroll och varningstexter, tillsyn avseende rökfri
arbetsmiljö samt tillsyn av marknadsföring.
I dag utförs den direkta tillsynen av rökfria miljöer och lokaler och
åldersgränsen av kommunen. Socialstyrelsen har ansvaret för den övergripande
tillsynen på dessa områden. När det gäller tillsyn av produktkontroll och
varningstexter finns endast en direkt central tillsyn, som i dag utförs av
Socialstyrelsen. Arbetsmiljöverket ansvarar för tillsyn avseende rökfri
arbetsmiljö och Konsumentverket ansvarar för tillsyn över bestämmelserna för
marknadsföring av tobaksvaror.
Regeringen anser att de frågor som i dag ligger på Arbetsmiljöverket, dvs.
tillsyn avseende rökfri arbetsmiljö, och på Konsumentverket, dvs. tillsyn av
marknadsföring, bör ligga kvar på dessa myndigheter. Dessa myndigheter är
sektorsansvariga myndigheter för frågor avseende arbetsmiljö respektive
marknadsföring och de bör även fortsättningsvis ha detta sektorsansvar.
Regeringen anser däremot att den tillsyn enligt tobakslagen som i dag bedrivs av
Socialstyrelsen skall föras över till institutet från och med den 1 juli 2001.
Detta hindrar inte att Socialstyrelsen även fortsättningsvis kan ägna sig åt
hälsoskyddsrelaterade frågor inom tobaksområdet. I samband med de ändringar som
måste göras i tobakslagen till följd av att institutet tar över Socialstyrelsens
uppgifter anser regeringen det lämpligt att förtydliga Konsumentverkets ansvar
för tillsyn över bestämmelserna för marknadsföring av tobaksvaror, se förslaget
till lag om ändring i 19 § tobakslagen.
Regeringen anser, som framgått, att det är angeläget att tillsynen av tobak,
alkohol och narkotika i möjligaste mån hanteras av en och samma statliga
myndighet. På kommunal nivå arbetar man samlat med dessa frågor. Även inom
Regeringskansliet bedrivs ett samordnat arbete med frågorna. Att alkohol-,
narkotika- och tobaksarbetet hålls ihop såväl på kommunal nivå som på
regeringsnivå talar för en samordning även på den statliga myndighetsnivån. Ett
annat motiv är att det ur ett målgruppsperspektiv också ofta är lämpligt att se
samlat på dessa frågor. Att följa utvecklingen i nära samarbete med bl.a.
kommuner och länsstyrelser ökar institutets förutsättningar att följa upp och
utvärdera insatserna på området. Tillsynen blir således en naturlig del av
uppföljningen och utvärderingen av området.
Statistiksamordning
Folkhälsoinstitutet utger tillsammans med Centralförbundet för alkohol- och
narkotikaupplysning (CAN) den årliga redogörelsen för alkohol- och
narkotikasituationen i Sverige. Institutet fick också år 1994 regeringens
uppdrag att skapa ett samrådsforum med uppgift att se över det samlade behovet
av statistik på alkoholområdet. Institutet ansvarar, som tidigare nämnts, också
för Sveriges rapportering till EU om narkotika. Dessutom har regeringen givit
Centrum för alkohol- och drogforskning vid Stockholms universitet i uppdrag att
utveckla vissa statistiska metoder. Inom narkotikaområdet hämtas även uppgifter
från t.ex. tullens och polisens beslagsstatistik samt från kriminalvårdens,
socialtjänstens och sjukvårdens statistik om vård och behandling. Dessutom
svarar Läkemedelsverket för statistik om narkotikaklassade läkemedel samt
substanser och beredningar som används i industrin och som kan användas vid
framställning av narkotika. Ytterligare statistik inom narkotikaområdet kan
hämtas från Rikspolisstyrelsen och de olika polismyndigheterna, Tullverket,
Brottsförebyggande rådet samt övriga myndigheter inom rättsväsendet. Ingen
myndighet är i dag samordnare av all statistik om narkotika.
Narkotikakommissionen anser i betänkandet Narkotikastatistik (SOU 1999:90) att
det behövs ett uttalat och tydligt ansvar för en samlad analys av den nationella
narkotikastatistiken, utan att det inkräktar på enskilda myndigheters
statistikansvar. Bristen när det gäller narkotikastatistiken ligger i att ingen
myndighet i dag har ett övergripande ansvar för eller kunskap om
narkotikastatistiken. Motsvarande förhållanden gäller för alkoholstatistiken.
Det finns i dag inte heller någon myndighet som har ansvar för att driva på
metodutvecklingen. Som en del av arbetet med tillsyn och med uppföljning och
utvärdering av insatser inom folkhälsoområdet kommer institutet att behöva
tillförlitlig statistik.
Regeringen anser att institutet är den myndighet som är bäst lämpad att samordna
alkohol- och narkotikastatistiken. Då institutet kommer att ha ett ansvar för
den övergripande tillsynen inom alkoholområdet och redan har ett tillsynsansvar
inom narkotikaområdet är det lämpligt att myndigheten även har ett samordnande
ansvar för statistiken inom dessa områden. Institutet kommer också att ha det
övergripande tillsynsansvaret för delar av tobakslagen, varför institutet även
bör ha ett samordnande ansvar för tobaksstatistiken. Som en inledande åtgärd
avser regeringen därför att ge institutet i uppdrag att ta fram en modell för
att bättre kunna samordna statistiken på alkohol-, narkotika- och
tobaksområdena.
Sammanfattningsvis anser således regeringen att institutet skall utföra
tillsynsuppgifter enligt alkohol-, narkotika- och tobakslagstiftningen men också
ha ansvaret för statistiksamordning inom dessa områden. Ansvaret för de
övergripande tillsynsuppgifterna skall ses som en del i uppföljningen av de
nationella insatserna på folkhälsoområdet. Det är angeläget att uppföljningen
inom ANT-området ingår som en del i den övriga sektorsövergripande uppföljningen
och utvärderingen och redovisas i den folkhälsopolitiska rapporteringen till
regeringen.
Särskilda regeringsuppdrag
I regeringens förvaltningspolitiska proposition (prop. 1997/98:136) framhålls
att en renodling och avgränsning av statens uppgifter skall eftersträvas.
Regeringen anser att det inte bör ingå i Statens folkhälsoinstituts löpande
verksamhet att initiera och genomföra kampanjer eller annan attitydpåverkande
verksamhet. Det kan dock finnas behov av en nationell samverkan i ett
aktionsinriktat folkhälsoarbete för att påverka utvecklingen i en viss
folkhälsofråga även i fortsättningen. När regeringen anser att det är befogat
med en nationell samordning på folkhälsoområdet är institutet i många fall den
myndighet som är den mest lämpade att svara för en sådan samordning. Institutet
skall därför kunna genomföra nationellt samordnade insatser efter beslut av
regeringen.
Programverksamheten
Folkhälsoinstitutets verksamhet har huvudsakligen varit indelad i program.
Mycket av det arbete som bedrivits inom ramen för programmen har varit bra. Det
har visat sig att mycket av folkhälsoarbetet i landet har kommit i gång med
hjälp från institutets programverksamhet. Det kan dock befaras att programformen
samtidigt har medfört vissa brister i samordning och resursutnyttjande.
Institutets nuvarande ledning har påbörjat ett förändringsarbete och funnit att
en programorganisation är mindre lämplig för institutets framtida roll och
uppgifter. Regeringen delar denna bedömning och stödjer således den förändring
av institutets organisation som redan har inletts.
De nuvarande programmens expertfunktion bör även fortsättningsvis vara en viktig
uppgift för institutet och rymmas inom rollen som kunskapscentrum, dock i en
annan organisatorisk form. Programverksamheten bör förändras på så sätt att av
de aktiviteter som i dag bedrivs inom ramen för programmen bör opinionsbildning
och attitydpåverkan eller masskommunikativa insatser lyftas bort från
institutet. Kvar blir de delar som ryms inom institutets tre huvuduppgifter som
beskrivits ovan, t.ex. utformning av kunskaps- och faktaunderlag,
metodutvecklingsinsatser, utbildningsinsatser, regeringsuppdrag och samverkan
med andra aktörer på nationell, regional och lokal nivå. För vissa av de delar
av programmen som institutet inte längre bör ansvara för men som ändå är
angelägna ur folkhälsosynpunkt bör institutet inleda diskussioner med avnämare i
syfte överföra verksamheten i annan regi. Regeringen kommer att ge institutet i
uppdrag att föreslå hur vissa av de uppgifter som bedrivits inom ramen för
nuvarande program inom institutet skall hanteras i framtiden.
Institutet byter namn
Med anledning av myndighetens ombildning föreslår regeringen att
Folkhälsoinstitutets namn från och med den 1 juli 2001 ändras till Statens
folkhälsoinstitut.

5.2 Administration av organisationsstöd
Regeringens bedömning: Det bör övervägas att administrationen av de
organisationsstöd som i dag hanteras av Folkhälsoinstitutet på sikt bör föras
över till Socialstyrelsen. Tills vidare bör de ifrågavarande organisationsstöden
administreras av Statens folkhälsoinstitut. Institutet skall även kunna fördela
projektmedel till organisationer i samband med regeringsuppdrag att samordna
nationella insatser.

Kommitténs förslag: Kommittén föreslog att Socialstyrelsen, som redan i dag
ansvarar för att betala ut stöd till flera organisationer inom folkhälsoområdet,
bör överta administrationen av Folkhälsoinstitutets organisationsstöd.
Remissinsatserna: Folkhälsoinstitutet stöder principiellt ett sådant övertagande
men framför viss avvikande mening avseende bl.a. tidpunkten för ikraftträdande.
Socialstyrelsen och Statens beredning för medicinsk metodik anser att styrelsen
inte är rätt myndighet att hantera bidrag till organisationer vars huvuduppgift
ligger utanför styrelsens direkta ansvarsområde. Västra Götalandsregionen kan
tillstyrka förslaget under förutsättning att man på något sätt garanterar att
inriktningen mot förebyggande och hälsofrämjande arbete kan bibehållas även i
framtiden. Svensk förening för folkhälsoarbetet anser att en sådan åtgärd är
förenad med vissa risker, eftersom man för över ett ansvar från en
folkhälsomyndighet till en med ansvar för hälso- och sjukvård.
Erfarenhetsmässigt har folkhälsoarbetet haft svårt att hävda sig i förhållande
till sjukvårdsområdet i andra sammanhang.
Skälen för regeringens bedömning: Uppgiften att fördela organisationsstöd faller
inte inom någon av institutets föreslagna huvuduppgifter. Det finns dock ett
flertal organisationer som arbetar inom det hälsofrämjande området och som får
stöd av institutet i dag. Det bör enligt regeringen övervägas om dessa stöd kan
administreras av någon annan instans. Det bör även övervägas att formalisera
hanteringen av organisationsstöden inom folkhälsoområdet. Institutet skall
däremot kunna fördela projektmedel till organisationer i samband med
regeringsuppdrag att samordna nationella insatser.
Socialstyrelsen administrerar i dag stöd som regleras i förordningen (1998:1814)
om statsbidrag till vissa organisationer inom det sociala området.
Organisationer som åsyftas i förordningen är de som arbetar inom områdena
utsatta kvinnor och barn samt alkohol och narkotika. I förordningen regleras
även att stödet skall vara ett verksamhetsbidrag. Folkhälsoinstitutet
administrerar stöd till organisationer inom det hälsofrämjande området. Flera av
de organisationer som Folkhälsoinstitutet ger organisationsstöd till skulle med
andra ord inte rymmas inom den definition som anges i förordningen.
Definitionen skiljer sig sålunda i två avseenden. Det ena är att det
folkhälsofrämjande området är bredare än de områden som förordningen avser,
nämligen utsatta kvinnor och barn samt narkotika och alkohol. Vissa
organisationer som i dag får stöd från Folkhälsoinstitutet ryms inte inom
nuvarande lydelse i förordningen. Stödet som regleras i förordningen är ett
verksamhetsbidrag medan de stöd som institutet administrerar är ett
organisationsstöd. För att på sikt kunna föra över ansvar och administration av
ifrågavarande stöd krävs att dessa olikheter ses över och ges adekvat
formulering i förordningstext. I förordningen finns redan i dag angivet att
Folkhälsoinstitutet skall höras i samband med bidragsbeslut. Regeringen avser
att återkomma med närmare ändringsförslag. Tills vidare administreras stöden av
Statens folkhälsoinstitut.
5.3 Aidsprogrammet
Regeringens bedömning: Aidsprogrammet bör ligga kvar på institutet tills vidare.

Kommitténs förslag: Kommittén ansåg att frågan om gränsdragningen mellan berörda
myndigheter inom området hiv/aids låg utanför kommitténs uppdrag. Kommittén
lämnade således inget förslag utan hänvisade till en kommande proposition med
anledning av Smittskyddskommitténs betänkande.
Remissinsatserna: Folkhälsoinstitutet understryker att en ny smittskyddslag inte
löser några problem beträffande gränssnittet mellan Socialstyrelsen,
Smittskyddsinstitutet och Folkhälsoinstitutet. Socialstyrelsen konstaterar att
inga sakförhållanden har förändrats sedan Smittskyddskommittén lämnade sitt
betänkande och stödjer därför Smittskyddskommitténs förslag att lägga
samordningsansvaret på Socialstyrelsen.
Skälen för regeringens bedömning: Statens ansvar för smittskydd och
hiv-preventivt arbete vilar i dag huvudsakligen på Socialstyrelsen,
Smittskyddsinstitutet och Folkhälsoinstitutet. På regional nivå har
smittskyddsläkarorganisationen centrala uppgifter. Kommuner, landsting och
frivilligorganisationer utför vissa delar av arbetet med bidrag från staten.
Sedan mitten av 1980-talet har regeringen avsatt särskilda medel via anslaget
Insatser mot aids i syfte att förhindra ytterligare smittspridning av hiv/aids.
Medlen har sedan år 1992 disponerats av Folkhälsoinstitutet. Regeringen har
uppmärksammat att det finns effektivitetsvinster att vinna genom att berörda
statliga myndigheter tillsammans med organisationer m.fl. samlas och enas om en
handlingsplan för det framtida arbetet. Regeringen har gett Folkhälsoinstitutet
i uppdrag att i samverkan med andra berörda samla myndigheterna och
organisationerna i arbetet med handlingsplanen. Uppdraget skall redovisas till
regeringen i december 2001. Regeringen ser därefter flera tänkbara alternativ
för det fortsatta hiv-preventiva arbetet. Ett alternativ är att institutet får
ett särskilt uppdrag att i projektform bedriva förebyggande arbete mot hiv/aids
i nära samarbete med berörda myndigheter och organisationer. Ett annat
alternativ är att det nuvarande Aidsprogrammet, inklusive anslaget Insatser mot
aids, överförs till Smittskyddsinstitutet. Regeringen avser att återkomma i
frågan. Aidsprogrammet ligger således kvar på institutet tills vidare.
5.4 Samverkan mellan institutet och Centralförbundet för alkohol- och
narkotikaupplysning (CAN)
Regeringens bedömning: Alla statliga bidrag och arvoden till Centralförbundet
för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN) bör föras samman i ett statligt
anslag som årligen tilldelas organisationen. Anslaget bör täcka såväl det
allmänna informationsarbetet som arbetet med bibliotek, drogvaneundersökningar,
webbsidan Drugsmart samt den löpande verksamheten.

Kommitténs förslag: överensstämmer i huvudsak med regeringens bedömning.
Remissinstanserna: Folkhälsoinstitutet har inga särskilda invändningar i fråga
om CAN:s finansiering och organisatoriska tillhörighet. Socialstyrelsen
instämmer i att samarbetet och finansieringen bör ses över. Socialstyrelsen
föreslår dock att man i stället för ett samarbetsavtal överväger möjligheten att
organisatoriskt sammanföra CAN med institutet och att man överför
Socialstyrelsens nuvarande stöd till myndighetens primärbudget. IOGT-NTO anser
det väsentligt att CAN:s oberoende säkras.
Skälen för regeringens bedömning: Centralförbundet för alkohol- och
narkotikaupplysning (CAN) har till uppgift att förmedla basfakta samt följa och
informera om förändringar på drogområdet. Förbundet samarbetar med
Folkhälsoinstitutet när det gäller att följa alkohol- och narkotikautvecklingen
och sprida saklig information på drogområdet. CAN finansieras främst genom
statliga bidrag. Organisationen tilldelas cirka 8 miljoner kronor per år för
sitt arbete med att bedriva och främja upplysning och information inom alkohol-
och narkotikaområdet samt för att vara ett serviceorgan för folkrörelser och
organisationer i deras droginformation. Detta statliga verksamhetsbidrag
utbetalas via anslaget som disponeras av Socialstyrelsen. Dessutom har träffats
avtal om ytterligare cirka 3 miljoner kronor från Folkhälsoinstitutet för att
CAN skall följa utvecklingen inom drogområdet, driva ett bibliotek med
litteratur om alkohol och narkotika samt göra årliga drogvaneundersökningar. CAN
har därutöver fått cirka 1 miljon kronor i ersättning för andra uppdrag åt
Folkhälsoinstitutet under år 1999. Resterande intäkter utgjordes år 1999 av 2
miljoner kronor som organisationen fått i intäkter för tidningsprenumerationer,
försäljning av trycksaker, kursavgifter m.m. Från och med den 15 februari 2000
flyttades ansvaret för webbsidan Drugsmart från Socialdepartementet till CAN och
för detta utgår en ersättning under åren 2000 och 2001 med 5 miljoner kronor.
Vad gäller tilldelning av bidrag till frivilligorganisationer inom området
alkohol och narkotika har CAN givits en särställning genom att vara den enda
organisation som får en egen öronmärkt summa. Regeringen anser att det vore
lämpligt om alla statliga bidrag och arvoden till CAN förs samman. CAN bör
finansieras genom ett särskilt anslag från statsbudgeten. Anslaget skall täcka
såväl det allmänna informationsarbetet som arbetet med bibliotek,
drogvaneundersökningar, Drugsmart samt den löpande verksamheten. Regeringen
avser att återkomma i frågan i samband med budgetpropositionen för år 2002.
6 Ekonomiska konsekvenser
Regeringen bedömer att institutets framtida uppgifter kommer att kunna bedrivas
inom nuvarande ekonomiska ramar. Det kommer dock att kräva en omprioritering av
resurserna till de nya uppgifterna, bl.a. uppföljning och utvärdering av
folkhälsan och insatser på folkhälsoområdet samt rollen som kunskapscentrum. Den
nya rollen kräver att institutet utvecklar strategier och system för samverkan
och analys på sektorsövergripande nivå. Dessutom krävs att resurser avsätts för
att bygga upp den stödjande funktionen i förhållande till Regeringskansliet.
Tillsynsuppgifterna inom alkoholområdet och tobaksområdet skall utvecklas i
förhållande till den tillsyn som i dag bedrivs inom Alkoholinspektionen och
Socialstyrelsen. Detta kräver även att en ändamålsenlig statistiksamordning
byggs upp.
När det gäller Alkoholinspektionens uppgifter överförs dessa till Statens
folkhälsoinstitut den 1 juli 2001. Därmed avvecklas Alkoholinspektionen som
myndighet. Processen med att förbereda avvecklingen av Alkoholinspektionen har
inletts och fortgår under våren 2001. Från och med den 1 juli 2001 kommer
kvarvarande medel från det under utgiftsområde 9 uppförda anslaget 14:9
Alkoholinspektionen att disponeras av Statens folkhälsoinstitut. De avgifter som
Alkoholinspektionen i dag tar ut skall även fortsättningsvis inlevereras på
inkomsttitel. Som tidigare nämnts förväntas tillsynsuppgifterna inom institutet
bedrivas på ett mer effektivt sätt genom kopplingen till uppföljnings- och
utvärderingsverksamheten. Anslagets ändamål ändras dock inte nämnvärt.
Bestämmelserna i alkohollagen (1994:1738) kommer även fortsättningsvis att vara
styrande för tillsynsarbetet.
I övrigt skall institutet finansiera de tillkommande uppgifterna och
ambitionsnivåhöjningarna genom omprioriteringar av befintliga resurser.

Sammanfattning av betänkandet (SOU 2000:57) Statens folkhälsoinstitut - roll och
uppgifter
Organisationskommittén föreslår att Folkhälsoinstitutet i fortsättningen skall
ha två huvuduppgifter. Den första uppgiften är att ansvara för
sektorsövergripande uppföljning och utvärdering av insatser på folkhälsoområdet
och lämna förslag till åtgärder. Den andra uppgiften är att vara ett nationellt
kunskapscentrum för metoder och strategier inom folkhälsoområdet. Därtill
föreslås att Folkhälsoinstitutet skall ansvara för övergripande tillsyn av
lagbestämmelser som rör förebyggande insatser när det gäller alkohol, tobak och
narkotika.
Dessutom föreslås att Folkhälsoinstitutet på regeringens uppdrag skall kunna
samordna nationella insatser på folkhälsoområdet. Detta kan t.ex. gälla
kampanjer och opinionsbildning inom folkhälsoområdet.
Uppföljning, utvärdering och förslag till åtgärder
Parallellt med Organisationskommitténs arbete har Nationella folkhälsokommittén
arbetat med att ta fram förslag till nationella folkhälsomål. Ett slutligt
förslag väntas i september 2000. Organisationskommittén föreslår att
Folkhälsoinstitutet bör följa upp och utvärdera insatser på folkhälsoområdet med
utgångspunkt i de nationella folkhälsomål som väntas bli resultatet av
Nationella folkhälsokommitténs arbete. Därmed kan Folkhälsoinsitutet medverka
till en positiv utveckling av folkhälsan.
Organisationskommittén föreslår att Folkhälsoinstitutet skall ha i uppgift att:
* samla myndigheter i deras arbete med de nationella målen,
* analysera i vilken utsträckning målen uppfylls och då bl.a. använda
målgruppsperspektiv,
* identifiera brister samt ge åtgärdsförslag,
* löpande pröva och vid behov föreslå prioriteringar mellan målen,
* vid behov föreslå nya mål, omformulering av mål och avveckling av mål,
* utveckla indikatorer och mätmetoder för uppföljning av målen,
* aktivt medverka i och följa utvecklingen av folkhälsoområdet och forskningen
inom området nationellt och internationellt.
Resultatet av Folkhälsoinstitutets uppföljning och utvärdering bör rapporteras
till regeringen samt till andra aktörer och intressenter på folkhälsoområdet.
Den folkhälsorapportering som Socialstyrelsen för närvarande är huvudansvarig
för bör även i fortsättningen tas fram som ett gemensamt projekt mellan
Socialstyrelsen och Folkhälsoinstitutet. Folkhälsoinstitutet bör dock enligt
kommitténs förslag ha huvudansvaret för att till regeringen parallellt med
Folkhälsorapporten presentera en Folkhälsopolitisk rapport med förslag till
åtgärder för att förbättra folkhälsan.
Nationellt kunskapscentrum
Folkhälsoinstitutet bör enligt Organisationskommittén ha i uppgift att samla
erfarenheter och initiera forskning om metoder och strategier som är viktiga i
folkhälsoarbetet. Dessutom bör institutet sprida kunskap och erfarenheter till
aktörerna inom folkhälsoområdet.
Organisationskommittén föreslår att Folkhälsoinstitutet skall ha i uppgift att
* vara en resurs för kommuner och landsting som nationellt kunskapscentrum för
metod- och strategifrågor inom folkhälsoområdet.
* följa upp, utvärdera och initiera utvärdering av metoder och strategier för
folkhälsoarbete,
* utveckla och följa upp metoder för hälsokonsekvensbeskrivningar,
* följa internationella erfarenheter av bl.a. metoder och strategier för
folkhälsoarbete,
* följa och värdera forskning och utveckling inom metodområdet nationellt och
internationellt.
Folkhälsoinstitutet bör enligt Organisationskommittén ha möjlighet att ge stöd
till sådana utvecklingsprojekt som ökar kunskapen om metoder och strategier i
folkhälsoarbetet. En förutsättning bör vara att den som är ansvarig för
projektet också bidrar till finansieringen samt att projekten blir föremål för
vetenskaplig prövning och utvärdering.
Socialstyrelsen, som redan i dag ansvarar för att administrera och betala ut
organisationsstöd till flera organisationer inom folkhälsoområdet, bör överta
administration och utbetalning även av övrigt organisationsstöd inom området.
Övergripande tillsyn av lagbestämmelser om alkohol, tobak och narkotika
Folkhälsoinstitutet bör enligt Organisationskommittén överta uppgifter som rör
tillsyn av alkohollagen och lagen om försäljning av teknisk sprit m.m. från
Alkoholinspektionen respektive Läkemedelsverket. Mot bakgrund av att
alkoholutredningen väntas föreslå förändringar i dessa lagar väntas dock vissa
av de nuvarande tillsynsuppgifterna falla bort och en del andra
tillsynsuppgifter i fortsättningen handhas av Riksskatteverket.
Folkhälsoinstitutet bör även ha ansvar för de tillsynsuppgifter enligt
tobakslagen som för närvarande ligger på Socialstyrelsen. Den övergripande
tillsyn Folkhälsoinstitutet i dag har enligt lagen om hälsofarliga varor bör
ligga kvar på institutet. Genom att samordna dessa tillsynsuppgifter uppnås
enligt Organisationskommittén bl.a. effektivitetsvinster och förenklingar för
kommunerna.
Organisationskommittén föreslår att Folkhälsoinstitutet i arbetet med
tillsynsuppgifterna skall ha i uppgift att:
* ge ut föreskrifter och allmänna råd,
* följa rättstillämpningen,
* följa upp/utvärdera utvecklingen inom området,
* ansvara för rådgivning och information.
Folkhälsoinstitutet bör även ansvara för statistiksamordning inom alkohol-
narkotika- och tobaksområdet. Institutet bör ansvara för en samlad nationell
analys av utvecklingen inom alkohol- narkotika- och tobaksområdet. Institutet
bör även främja tillgången på statistik av god kvalitet genom att initiera
metodutveckling och utveckling av standards i samarbete med användare och
producenter samt publicera statistik. Kommittén menar att Folkhälsoinstitutet
inte skall ta över databaser från övriga statistikproducenter eller själv bygga
upp nya databaser.
Internationellt arbete
Folkhälsoinstitutet bör enligt Organisationskommittén i ännu högre grad än
hittills följa den internationella utvecklingen inom folkhälsoområdet.
Institutets arbete med att följa och aktivt medverka i den internationella
utvecklingen och att representera Sverige i bl.a. EU och WHO-sammanhang bör öka.
Organisationskommittén föreslår att Folkhälsoinstitutet bör:
* följa och aktivt medverka i den internationella utvecklingen inom
folkhälsoområdet,
* på regeringens uppdrag representera Sverige i internationella sammanhang,
* ge regeringen underlag för internationellt samarbete,
* exportera tjänster inom folkhälsoområdet.
Kompetensbehov och forskningssamverkan
I samband med Folkhälsoinstitutets nya roll kommer det enligt
Organisationskommittén att behöva ske en omställning och tyngdpunktsförskjutning
av institutets kompetens. Institutet kommer att behöva mer analys-, metod- och
utvärderingskompetens.
Organisationskommittén bedömer att Folkhälsoinstitutet kan få tillgång till
denna kompetens genom egen personal eller genom samverkan med andra. Kommittén
bedömer att forskningssamverkan kommer att bli viktig för att tillföra
institutet kompetens och för att institutet skall kunna genomföra sina
uppgifter. Folkhälsoinstitutet bör enligt Organisationskommittén finansiera viss
uppdragsforskning samt utveckla sina hittillsvarande samverkansavtal med
forskningsinstitutioner.
Organisationskommittén föreslår att Folkhälsoinstitutet bör utveckla samverkan
med forskare genom bl.a. långsiktiga samverkansavtal med forskningsinstitutioner
som har
* tillgång till kvalificerad, praktisk interventionsforskning inom
folkhälsoområdet,
* nära samarbete med berörda kommuner och landsting,
* kompetens och erfarenhet av sektorsövergripande hälsopolitisk analysverksamhet
så att de kan stödja metodutveckling inom området,
* kapacitet och bredd för att kunna bidra till kompetensutveckling och
forskarutbildning av Folkhälsoinstitutets medarbetare.
Kommittén föreslår även att det i samverkansavtalen mellan Folkhälsoinstitutet
och forskningsinstitutioner avtalas om tjänstekonstruktioner som möjliggör
rotation mellan forskningsinstitutioner och Folkhälsoinstitutet.
Samverkan med kommuner och landsting m.fl.
Folkhälsoinstitutet bör enligt Organisationskommittén i samarbete med
företrädare för kommuner, landsting och länsstyrelser upprätta en för
myndigheten gemensam policy och strategi för hur samverkan skall ske. Kommittén
ser behov av att Folkhälsoinstitutet i samarbete med kommuner, landsting och
länsstyrelser utvecklar strategiska samverkansformer med regionala och lokala
representanter.
Samverkan med CAN
Organisationskommittén har haft i uppdrag att utvärdera samarbetet med
Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN). Folkhälsoinstitutet
bör enligt Organisationskommittén även hädanefter samverka med CAN. Exempelvis
bör CAN även fortsättningsvis ansvara för att producera den årliga alkohol- och
drogvanestatistiken.
Finansieringen av CAN bör dock ses över enligt Organisationskommittén. Den
nuvarande splittringen på flera bidragsgivare gör det svårt för
Folkhälsoinstitutet att sluta avtal med CAN och det är svårt att följa upp
kostnaderna för olika prestationer. Organisationskommittén föreslår att de
statliga bidragen till CAN bör sammanföras och utbetalas via en myndighet. Det
bör också preciseras vad de statliga bidragen skall finansiera.
Information och attitydpåverkan
Folkhälsoinstitutet bör enligt Organisationskommittén i första hand förmedla
fakta och beslutsunderlag. Informationsbehovet från institutets huvudsakliga
avnämare - regeringen, landsting och kommuner samt sektorsmyndigheter - bör vara
vägledande när institutet utformar sin informationsstrategi.
Organisationskommittén konstaterar vidare att regeringen kan bedöma att det
finns behov av nationellt samordnade informations- och attitydpåverkande
insatser riktade mot allmänheten eller direkt opinionsbildning på nationell
nivå. Viktiga samarbetspartners är då kommuner och landsting enligt kommitténs
bedömning. Regeringen kan ge särskilda uppdrag till Folkhälsoinstitutet att
samordna och genomföra sådana insatser. Regeringen kan också överenskomma med
t.ex. kommuner och landsting eller organisationer om hur genomförandet bör ske.
Övrigt
Folkhälsoinstitutets nya roll bör introduceras i samband med att de nationella
folkhälsomålen introduceras och implementeras. Därmed underlättas institutets
uppgift att samla berörda myndigheter i arbetet med att följa upp och utvärdera
insatserna för att uppfylla folkhälsomålen.
Kommittén föreslår att institutets namn ändras till Statens folkhälsoinstitut.
Det finns anledning att poängtera att Folkhälsoinstitutet är en statlig
myndighet mot bakgrund av att institutets stabsuppgifter utökas och att
institutet också tillförs tillsynsuppgifter. Samtidigt är det enligt
Organisationskommittén lämpligt att behålla begreppet institut för att markera
myndighetens anknytning till forskningen. Det föreslagna namnet är också en
direkt översättning av Folkhälsoinstitutets nuvarande engelska namn - National
Institute of Public Health.

Författningsförslag
Förslag till ändring i förordning (1996:614) med instruktion för
Folkhälsoinstitutet
Syfte och huvuduppgifter
1 § Statens folkhälsoinstituts verksamhet syftar till att främja hälsa och
förebygga sjukdomar och skador. Särskild vikt skall fästas vid insatser för de
grupper som är utsatta för de största hälsoriskerna.
Statens folkhälsoinstitut skall ansvara för sektorsövergripande uppföljning och
utvärdering av insatser på folkhälsoområdet med utgångspunkt i de nationella
folkhälsomålen samt vara ett nationellt kunskapscentrum för metoder och
strategier inom folkhälsoområdet. Verksamheten skall stå på vetenskaplig grund.
Stabsuppgifter
2 § Statens folkhälsoinstitut skall i samråd med berörda myndigheter bistå
regeringen med en samlad uppföljning och utvärdering av de nationella
folkhälsomålen. I detta ansvar ingår framför allt att
* analysera folkhälsoutvecklingen och insatserna på folkhälsoområdet nationellt
och internationellt
* mot bakgrund av analyserna ge förslag till åtgärder
* utarbeta och vidareutveckla indikatorer och mätmetoder för uppföljning och
utvärdering av folkhälsomålen
* vid behov lämna förslag till prioriteringar och förändringar av de nationella
folkhälsomålen
* redovisa analyser, slutsatser och förslag i rapporter till regeringen.

3 § Statens folkhälsoinstitut skall vara regeringens expertmyndighet inom
folkhälsoområdet, både internationellt och nationellt, vilket framför allt
innebär att
* samla kunskap om strategier och metoder som rör folkhälsofrågor
* medverka med expertkunskaper
* bidra med underlag för svenska ställningstaganden i internationella
sammanhang.

4 § Statens folkhälsoinstitut skall på regeringens begäran genomföra
hälsokonsekvensbedömningar och utarbeta förslag till handlingsplaner.

5 § Statens folkhälsoinstitut skall på regeringens begäran samordna
nationella insatser.
Nationellt kunskapscentrum
6 § Statens folkhälsoinstitut skall vara ett nationellt kunskapscentrum inom
folkhälsoområdet. I uppgiften ingår att bistå kommuner och landsting med
nationell och internationell kunskap om framför allt
* insatserna på folkhälsoområdet i förhållande till de nationella folkhälsomålen
* forskning och utveckling
* strategier och metoder
* vidareutveckling av metoder för hälsokonsekvensbeskrivningar av politiska
beslut.

7 § Statens folkhälsoinstitut skall samverka med forskningen inom
folkhälsoområdet, bl.a. genom att upprätta samarbetsavtal.

8 § Statens folkhälsoinstitut skall initiera forskning om metoder och
utvärdering av metoder inom folkhälsoområdet.
Tillsyn och statistiksamordning
9 § Statens folkhälsoinstitut skall inom alkoholområdet
* ansvara för statistiksamordning samt utforma och insamla den statistik som
behövs för att kontrollera och följa upp alkoholhanteringen
* ansvara för tillsyn enligt alkohollagen (1994:1738) och lagen (1961:181) om
teknisk sprit genom att ge ut föreskrifter och allmänna råd, följa
rättstillämpningen och utvecklingen inom alkoholområdet
* verka för en enhetlig tillämpning av alkohollagstiftningen genom rådgivning
och information.

10 § Statens folkhälsoinstitut skall inom narkotikaområdet
* ansvara för statistiksamordning
* bevaka och utreda behovet av narkotikaklassificering enligt lagen (1999:42) om
förbud mot vissa hälsofarliga varor av sådana varor som inte utgör läkemedel
samt behovet av kontroll av varor enligt denna lag
* vara nationell enhet för det europeiska centrumet för kontroll av narkotika
och narkotikamissbruk.

11 § Statens folkhälsoinstitut skall inom tobaksområdet
* ansvara för statistiksamordning
* ansvara för tillsyn enligt 2 § och 4 § tobakslagen (1993:581) såvitt avser
rökfria miljöer och lokaler samt enligt 12 § om åldersgränser genom att ge ut
föreskrifter och allmänna råd, följa rättstillämpningen och utvecklingen inom
tobaksområdet samt ansvara för rådgivning och information
* ansvara för tillsyn enligt 9-11 §§ tobakslagen (1993:581) såvitt avser
varningstexter m.m. samt enligt 16-18 §§ om produktkontroll m.m. genom att bl.a.
se till att det finns varningstexter och innehållsdeklarationer som stämmer
överens med myndighetens föreskrifter och med innehållet.
Annat
12 § Myndigheten har befogenhet att bedriva tjänsteexport.
Verksförordningens tillämpning
13 § Verksförordningen (1995:1322) skall tillämpas på myndigheten med
undantag av 35 § såvitt avser beslut i ärenden om ekonomiskt stöd.
Myndighetens ledning
14 § Generaldirektören är chef för myndigheten.
Styrelse
15 §
Styrelsens ansvar och uppgifter
16 §
Personalföreträdare
17 § Personalföreträdarförordningen (1987:1101) skall tillämpas på
myndigheten.
Överklagande
18 § Myndighetens beslut i ärenden om ekonomiskt stöd får inte överklagas. I
övrigt gäller om överklagande 35 § verksförordningen (1995:1322).

Socialdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 mars 2001

Närvarande: statsrådet Hjelm-Wallén, ordförande och statsråden Thalén, Winberg,
Ulvskog, Sahlin, von Sydow, Pagrotsky, Östros, Messing, Engqvist, Rosengren,
Larsson, Wärnersson, Lejon, Lövdén, Ringholm

Föredragande: statsrådet Engqvist

Regeringen beslutar proposition 2000/01:99 Statens folkhälsoinstitut - roll och
uppgifter

Rättsdatablad

Författningsrubrik
Bestämmelser som inför, ändrar, upp-häver eller upprepar ett
normgivnings-bemyndigande
Celexnummer för bakomliggande EG-regler

Lag om ändring i tobakslagen (1993:581)
16 §

1 Lagen omtryckt 1988:871.
Senaste lydelse av 65 b § 1999:48.
1 Lagen omtryckt 1992:567.
Senaste lydelse av 31 a § 1999:49.
1 Lagen omtryckt 1996:941.
2 Senaste lydelse av
16 § 1996:941
20 § 1996:941
25 § 2000:767.
3 Senaste lydelse 2000:767.

Prop. 2000/01:99

20

1

Prop. 2000/01:99
Bilaga 1

25

Prop. 2000/01:99
Bilaga 1

21

Prop. 2000/01:99
Bilaga 2

28

Prop. 2000/01:99
Bilaga 2

26

Prop. 2000/01:99

29

Prop. 2000/01:99

29

Prop. 2000/01:99

30

30