Regeringens proposition
2000/01:95

Lag om vägtrafikregister, m.m.
Prop.
2000/01:95

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 8 mars 2001

Göran Persson
Björn Rosengren
(Näringsdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll
I syfte att förenkla, modernisera och effektivisera regelsystemet föreslås en ny
lag om vägtrafikregister och en ny lag om vägtrafikdefinitioner.
En registerlag för hela trafikregisterområdet föreslås, lag om
vägtrafikregister. De från integritetssynpunkt viktiga gränserna för
personregistreringen regleras i den nya lagen, som innehåller regler om
registrets ändamål och de övergripande registerfrågorna i anslutning till
personuppgiftslagens (1998:204) reglering. Eftersom fordonsregistreringen utgör
grunden för uttaget av fordonsskatt och föreskrifter om skatt enligt
regeringsformen skall meddelas genom lag anges även de grundläggande kriterierna
för fordonsregistrering i lagen.
Propositionen innehåller vidare förslag om de centrala definitionerna på
vägtrafikområdet. Grundläggande fordons- och viktbegrepp sammanförs till en lag
om vägtrafikdefinitioner.
Lagarna föreslås träda i kraft den 1 oktober 2001.

Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut 4
2 Lagtext 5
2.1 Förslag till lag om vägtrafikregister 5
2.2 Förslag till lag om vägtrafikdefinitioner 14
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1971:965) om straff för
trafikbrott som begåtts utomlands 21
2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1972:435) om överlastavgift
22
2.5 Förslag till lag om ändring i bilskrotningslagen (1975:343) 23
2.6 Förslag till lag om ändring i trafikskadelagen (1975:1410) 25
2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:206) om felparkeringsavgift
26
2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:339) om saluvagnsskatt
27
2.9 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) 28
2.10 Förslag till lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343) 29
2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:318) om kontrollavgift vid
olovlig parkering 30
2.12 Förslag till lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327) 31
2.13 Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200) 33
2.14 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi
34
2.15 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:1137) om vägavgift för vissa
tunga fordon 35
2.16 Förslag till lag om ändring i körkortslagen (1998:488) 36
2.17 Förslag till lag om ändring i yrkestrafiklagen (1998:490) 38
2.18 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:492) om biluthyrning 39
2.19 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:620) om belastningsregister
40
3 Ärendet och dess beredning 41
4 Behovet av en ny reglering 41
5 Allmänt om trafikregistren 42
5.1 Inledning 42
5.2 Myndighetsorganisationen 42
5.3 Bilregistret 44
5.4 Körkortsregistret 45
5.5 Yrkestrafikregistret 46
5.6 Övriga register 47
6 Rättslig reglering till skydd för den personliga integriteten 47
6.1 EG:s dataskyddsdirektiv 47
6.2 Offentlighetsprincipen 49
6.3 Integritetsskyddslagstiftningen 50
7 En ny lag om vägtrafikregister 52
7.1 Den nuvarande registreringen 52
7.2 De nuvarande registrens ändamål 53
7.3 En registerlag för vägtrafikområdet 53
7.4 Närmare om fordonsregistreringen 57
7.5 Fordon i internationell vägtrafik i Sverige 60
7.6 Saluvagnslicens 63
7.7 Tillfällig registrering m.m. 66
7.8 Personuppgiftsansvaret 73
7.9 Vägtrafikregistrets ändamål för behandlingen av personuppgifter 74
7.10 Övrig användning av personuppgifter i registret 78
7.11 Sekretessfrågor 81
7.12 Bevarande och gallring 84
7.13 Straffbestämmelser 85
7.14 Förfarandet vid beslut och bestämmelser om över- klagande 88
7.15 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser 91
8 En ny lag om vägtrafikdefinitioner, m.m. 92
9 Ytterligare lagstiftningsåtgärder 95
10 Kostnader och ikraftträdande 96
11 Författningskommentar 97
11.1 Förslaget till lag om vägtrafikregister 97
11.2 Förslaget till lag om vägtrafikdefinitioner 109
11.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1972:435) om överlastavgift
109
11.4 Förslaget till lag om ändring i körkortslagen (1998:488) 110
11.5 Övriga lagförslag 110
Bilaga 1 Sammanfattning av betänkandet Vägtrafikregistrering (SOU
1998:162) 112
Bilaga 2 Lagförslagen i SOU 1998:162 116
Bilaga 3 Förteckning över remissinstanser 136
Bilaga 4 Lagförslag i lagrådsremiss den 27 april 2000 137
Bilaga 5 Lagrådets yttrande den 22 maj 2000 165
Bilaga 6 Lagförslag i lagrådsremiss den 1 februari 2001 170
Bilaga 7 Lagrådets yttrande den 15 februari 2001 205
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 8 mars 2001. 208
Rättsdatablad 209

1
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. Lag om vägtrafikregister,
2. Lag om vägtrafikdefinitioner,
3. Lag om ändring i lagen (1971:965) om straff för trafikbrott som begåtts
utomlands,
4. Lag om ändring i lagen (1972:435) om överlastavgift,
5. Lag om ändring i bilskrotningslagen (1975:343),
6. Lag om ändring i trafikskadelagen (1975:1410),
7. Lag om ändring i lagen (1976:206) om felparkeringsavgift,
8. Lag om ändring i lagen (1976:339) om saluvagnsskatt,
9. Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
10. Lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343),
11. Lag om ändring i lagen (1984:318) om kontrollavgift vid olovlig parkering,
12. Lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327),
13. Lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200),
14. Lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi,
15. Lag om ändring i lagen (1997:1137) om vägavgift för vissa tunga fordon,
16. Lag om ändring i körkortslagen (1998:488),
17. Lag om ändring i yrkestrafiklagen (1998:490),
18. Lag om ändring i lagen (1998:492) om biluthyrning,
19. Lag om ändring i lagen (1998:620) om belastningsregister.

2
Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
2.1 Förslag till lag om vägtrafikregister
Härigenom föreskrivs följande.
Allmänna bestämmelser
1 § Denna lag innehåller bestämmelser om registrering av uppgifter om personer
samt om motordrivna fordon och släpfordon i ett vägtrafikregister.
Lagen gäller dock inte
1. fordon som tillhör Försvarsmakten, Försvarets materielverk eller Försvarets
radioanstalt,
2. motordrivna fordon som är avsedda att föras av gående eller släpfordon som
har kopplats till något sådant fordon, eller
3. mopeder klass II.

2 § I personuppgiftslagen (1998:204) finns bestämmelser som tillämpas på
personuppgifter i vägtrafikregistret i den mån det inte finns några avvikande
bestämmelser i denna lag eller i en förordning som har beslutats med stöd av
den.
Med personuppgifter avses i denna lag detsamma som i personuppgiftslagen.

3 § Fordons- och viktbegreppen i denna lag har samma betydelse som i lagen
(0000:000) om vägtrafikdefinitioner.

4 § Bestämmelserna i denna lag om ägaren av ett fordon tillämpas på
innehavaren, när det är fråga om fordon som innehas
1. på grund av kreditköp med förbehåll om återtaganderätt, eller
2. med nyttjanderätt för en bestämd tid om minst ett år.
Vägtrafikregistrets ändamål och innehåll
5 § I fråga om personuppgifter skall vägtrafikregistret ha till ändamål att
tillhandahålla uppgifter för
1. verksamhet, för vilken staten eller en kommun ansvarar enligt lag eller annan
författning, i fråga om
a) fordonsägare,
b) den som ansöker om, har eller har haft behörighet att framföra fordon eller
luftfartyg enligt körkortslagen (1998:488), yrkestrafiklagen (1998:490),
luftfartslagen (1957:297) eller någon annan författning eller den som har rätt
att utöva viss tjänst enligt luftfartslagen,
c) annan person om det behövs för att underlätta handläggningen av ett körkorts-
eller yrkestrafikärende, eller
d) den som ansöker om, har eller har haft tillstånd att bedriva yrkesmässig
trafik enligt yrkestrafiklagen eller någon annan författning eller biluthyrning
enligt lagen (1998:492) om biluthyrning,
2. försäkringsgivning eller annan allmän eller enskild verksamhet där uppgifter
om personer under 1 a), b) och d) utgör underlag för prövningar eller beslut,
3. information om fordonsägare för trafiksäkerhets- eller miljöändamål samt för
att i den allmänna omsättningen av fordon förebygga brott,
4. aktualisering, komplettering eller kontroll av information om fordonsägare
som finns i kund- eller medlemsregister eller liknande register, samt
5. uttag av urval för direkt marknadsföring av information om fordonsägare, dock
med den begränsning som följer av 11 § personuppgiftslagen (1998:204).

6 § I vägtrafikregistret förs det in uppgifter som avser
1. motordrivna fordon och släpfordon samt ägare till dessa,
2. a) behörighet enligt körkortslagen (1998:488) att föra fordon,
b) förarutbildning och förarprov,
c) det som i övrigt behövs för tillämpningen av körkortslagen och av
föreskrifter som meddelats i anslutning till lagen,
3. a) behörighet att föra fordon i yrkesmässig trafik och rätten att bedriva
yrkesmässig trafik och biluthyrning,
b) det som i övrigt behövs för tillämpningen av yrkestrafiklagen (1998:490)
och lagen (1998:492) om biluthyrning samt av föreskrifter som meddelats i
anslutning till lagarna och för tillämpningen av bestämmelser om tillstånd till
internationella person- eller godstransporter, samt
4. innehav av särskilda behörighetshandlingar som krävs för att föra ett visst
slag av motordrivet fordon eller luftfartyg i andra fall än som avses i 2 a) och
3 a) eller för att utöva viss tjänst eller genomgå viss utbildning.
I registret förs det dessutom in uppgifter som behövs för kontroll av att
felparkeringsavgifter enligt lagen (1976:206) om felparkeringsavgift betalas och
att influtna medel redovisas.
Personuppgifter får endast föras in för de ändamål som anges i 5 §.
Ansvaret för behandlingen av personuppgifter
7 § Vägverket för vägtrafikregistret med hjälp av automatiserad behandling och
är personuppgiftsansvarigt för registret enligt personuppgiftslagen (1998:204).
Direktåtkomst
8 § Direktåtkomst till personuppgifter får medges endast för sådana ändamål som
anges i 5 § 1-3 i enlighet med föreskrifter meddelade av regeringen.
Samkörning
9 § Vägverket får endast för de ändamål som anges i 5 § 1-3 hämta uppgifter
till registret genom samkörning.
Sökbegrepp
10 § För sökning i vägtrafikregistret får endast användas de sökbegrepp som
regeringen beslutar om.
Rättelse och skadestånd
11 § Bestämmelserna i personuppgiftslagen (1998:204) om rättelse och skadestånd
gäller vid behandling av personuppgifter enligt denna lag eller enligt
föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.
Registrering som förutsättning för rätt att bruka fordon
12 § Följande fordon skall med de undantag som anges i 13-16 och 18 §§ vara
registrerade i vägtrafikregistret för att få brukas.
1. Bilar, motorcyklar, mopeder klass I, traktorer, motorredskap klass I och
terrängmotorfordon.
2. Motorredskap klass II när de används
a) för persontransport på en väg som inte är enskild, om det sker i annat fall
än vid passage över vägen, vid färd kortaste sträcka till eller från ett
arbetsställe för fordonet eller liknande, eller undantagsvis vid färd kortare
sträcka i andra fall än som nu har nämnts,
b) för transport av gods på en väg som inte är enskild i andra fall än som avses
i 22 § fordonsskattelagen (1988:327).
3. Släpfordon som dras av bilar.
4. Släpvagnar som dras av trafiktraktorer, motorredskap klass I eller tunga
terrängvagnar.
5. Släpvagnar som dras av ett sådant motorredskap klass II som används på det
sätt som anges i 2, om motorredskapets tjänstevikt är över två ton eller om
motorredskapet är en till motorredskap ombyggd bil.
Undantag från registreringsplikten
13 § Bestämmelserna i 12 § gäller inte i fråga om
1. fordon som används uteslutande inom inhägnade järnvägs- eller industriområden
eller inom inhägnade tävlingsområden eller andra liknande inhägnade områden,
2. släpvagnar som dras av traktorer, motorredskap klass II eller sådana tunga
terrängvagnar som är konstruerade för en hastighet av högst 30 kilometer i
timmen, om fordonen i det enskilda fallet används endast på motsvarande sätt som
en jordbrukstraktor enligt fordonsskattelagen (1988:327),
3. fordon som brukas kortaste lämpliga väg till eller från ett besiktningsorgan
enligt 2 § lagen (1994:2043) om vissa besiktningsorgan på fordonsområdet för
registreringsbesiktning,
4. fordon som provkörs vid besiktning eller inspektion av polisman,
besiktningsorgan enligt 2 § lagen om vissa besiktningsorgan på fordonsområdet,
bilinspektör eller tekniskt biträde i den utsträckning som behövs för att
förrättningen skall kunna genomföras,
5. fordon som provkörs av den som Vägverket särskilt förordnat att utföra
haveriundersökning, att utöva tillsyn enligt produktsäkerhetslagen (1988:1604)
eller att handlägga ett ärende, eller
6. fordon som brukas med stöd av saluvagnslicens enligt 18 §.
I fall som avses i första stycket 3 skall handlingar som visar avtalad tid hos
besiktningsorganet medföras och på tillsägelse visas upp för en polisman eller
en bilinspektör.
Finner polisman anledning att anta att fordon som han anträffar i trafik inte är
i föreskrivet skick tillämpas första stycket 4 på motsvarande sätt.

14 § Bestämmelserna i 12 § gäller inte i fråga om fordon i internationell
vägtrafik i Sverige.
Ett fordon anses vara i internationell vägtrafik i Sverige om
1. fordonet ägs av en fysisk eller juridisk person som har sitt huvudsakliga
hemvist utomlands,
2. fordonet inte är registrerat i Sverige, och
3. fordonet har förts in till Sverige för att tillfälligt brukas här.

15 § Bestämmelserna i 12 § gäller inte motordrivna fordon som är registrerade i
Danmark, Finland eller Norge och till dem kopplade släpfordon, om fordonen
brukas i Sverige under högst ett år.
Vad som sägs i första stycket gäller även danska fordon som får brukas i Danmark
med "faste prøveskilter", finska fordon som får brukas i Finland med
"provnummerskyltar" och norska fordon som får brukas i Norge med
"prøvekjennemerke".
Om det i Danmark, Finland eller Norge har meddelats ett särskilt tillstånd att
där tillfälligt bruka ett fordon som inte är registrerat i landet, får fordonet
under den tid som tillståndet avser brukas i Sverige.

16 § Den som har sitt egentliga hemvist i Sverige och som förvärvat ett fordon
som avses i 12 § men som inte är registrerat här, får under en vecka från det
att fordonet fördes in i Sverige bruka fordonet med stöd av en giltig utländsk
registrering. Detta gäller dock endast den som inte yrkesmässigt tillverkar,
transporterar eller handlar med motordrivna fordon eller med släpfordon.
Brukande av avställt fordon
17 § Ett avställt fordon får inte brukas annat än
1. i den omfattning som enligt 12 § 2 och 5 och 13 § första och tredje styckena
får ske i fråga om ett fordon som inte är registrerat,
2. under tid då fordonet är taget i anspråk med nyttjanderätt enligt
förfogandelagen (1978:262) eller då fordonet brukas för att avlämnas enligt den
lagen eller föras hem efter förfogande eller då det brukas i samband med
besiktning enligt förordningen (1992:391) om uttagning av egendom för
totalförsvarets behov,
3. under tid då fordonet innehas av Försvarsmakten enligt ett skriftligt avtal
eller brukas för att avlämnas eller föras hem enligt ett sådant avtal, under
förutsättning att fordonet har godkänts vid en registreringsbesiktning eller
tagits upp i ett typintyg eller i ett intyg om överensstämmelse,
4. om det har ställts av på ägarens begäran, för färd kortaste lämpliga väg till
eller från närmaste besiktningsorgan enligt 2 § lagen (1994:2043) om vissa
besiktningsorgan på fordonsområdet för besiktning, dock inte om brukandeförbud
enligt 64 § fordonsskattelagen (1988:327), enligt 18 § bilskrotningslagen
(1975:343) eller enligt 25 § lagen (1997:1137) om vägavgift för vissa tunga
fordon skulle ha gällt för fordonet om det hade varit skatte- eller
avgiftspliktigt enligt nämnda lagar, samt
5. med stöd av saluvagnslicens enligt 18 §.
Saluvagnslicens
18 § Med stöd av en saluvagnslicens får fordon som licenshavaren yrkesmässigt
tillverkar, transporterar eller handlar med och som inte är registrerade i
vägtrafikregistret eller som är avställda brukas för
1. provkörning i samband med tillverkning eller reparation,
2. färd kortaste lämpliga väg från hamn, järnvägsstation, fabrik,
reparationsverkstad, förvaringslokal eller liknande till sådan plats eller lokal
eller till garage,
3. färd kortaste lämpliga väg till eller från ett besiktningsorgan enligt 2 §
lagen (1994:2043) om vissa besiktningsorgan på fordonsområdet för besiktning,
och
4. körning i den omfattning som behövs för demonstration eller försäljning.

19 § Saluvagnslicens kan meddelas den som yrkesmässigt tillverkar,
transporterar eller handlar med motordrivna fordon eller med släpfordon.
Licens får inte meddelas om det skäligen kan antas att den kommer att missbrukas
eller om det finns något annat särskilt skäl mot att den meddelas.
Med tillverkning avses i första stycket även sådan påbyggnad eller lackering som
ingår som ett led i arbetet med att färdigställa fordonen.

20 § En saluvagnslicens skall återkallas om
1. licensen inte har utnyttjats under de senaste tolv månaderna,
2. saluvagnsskatten inte har betalats,
3. licensen har utnyttjats i strid med bestämmelserna om sådan licens, eller
4. licenshavaren på något annat sätt har visat sig olämplig eller det annars
finns någon särskild anledning att återkalla licensen.
Återkallelse enligt 3 eller 4 skall inte ske i ringa fall.
Tillfällig registrering
21 § Tillfällig registrering kan meddelas för motordrivna fordon och för
släpfordon.
Vid tillämpningen av bestämmelserna om tillfällig registrering avses med nytt
fordon ett fordon som inte är, har varit eller bort vara registrerat här i
landet annat än i förening med avställning.

22 § Tillfällig registrering får meddelas för ett fordon som förs in till
Sverige för att brukas stadigvarande här, om
1. fordonet inte är registrerat här,
2. fordonets ägare har sitt egentliga hemvist här, och
3. fordonets ägare inte yrkesmässigt tillverkar, transporterar eller handlar med
motordrivna fordon eller med släpfordon.
Tillfällig registrering enligt första stycket gäller under tre månader från den
dagen den meddelades. Den upphör dock att gälla två veckor efter det att
fordonet godkänts vid registreringsbesiktning.

23 § Tillfällig registrering får meddelas för ett fordon som inte skall
registreras för att stadigvarande brukas i Sverige, om
1. sökanden inte har sitt egentliga hemvist i landet men här förvärvar ett
fordon,
2. sökanden har sitt egentliga hemvist i landet och här förvärvar ett nytt
fordon men avser att flytta från landet inom tre månader från den dag då den
tillfälliga registreringen meddelas,
3. sökanden är en svensk utlandsmyndighet som här förvärvar ett nytt fordon som
skall brukas utanför landet, eller
4. sökanden inte har sitt egentliga hemvist eller, i fråga om en juridisk
person, sin ledning i Sverige och sökanden eller den som representerar den
juridiska personen endast tillfälligt skall vistas i landet samt fordonet har
förts in för enskilt bruk eller för testkörning eller annat liknande ändamål och
endast tillfälligt skall användas i Sverige.
Tillfällig registrering enligt första stycket gäller under tolv månader från den
dag den meddelades. Tillfällig registrering enligt första stycket 1 av ett
fordon som inte är nytt gäller dock endast under en månad.

24 § Tillfällig registrering får meddelas på nytt för ett visst fordon först
sedan tolv månader har förflutit efter utgången av närmast föregående period av
en sådan registrering.

25 § Ett enligt 22 § tillfälligt registrerat fordon, som har förts in från ett
annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och har en giltig
registrering i det landet som innebär att det får brukas obegränsat enligt det
landets bestämmelser, får brukas utan någon annan inskränkning än den som avses
i 27 §.

26 § Ett enligt 22 § tillfälligt registrerat fordon får i andra fall än som
avses i 25 § brukas
1. för färd kortaste lämpliga väg från en hamn, järnvägsstation, plats för
tullklarering, reparationsverkstad, förvaringslokal eller liknande till en sådan
plats eller lokal eller till någon annan plats där fordonet kan ställas upp i
avvaktan på registreringsbesiktning, eller
2. för färd kortaste lämpliga väg till eller från ett besiktningsorgan enligt 2
§ lagen (1994:2043) om vissa besiktningsorgan på fordonsområdet för besiktning.
Sedan fordonet har godkänts vid en registreringsbesiktning får det dock brukas
här för andra ändamål än som avses i första stycket. Detta gäller dock inte om
fordonet efter besiktningen har ändrats så att det inte längre överensstämmer
med utförandet vid besiktningen eller det i övrigt har ändrats så att dess
beskattningsförhållanden påverkats.

27 § Ett tillfälligt registrerat fordon får inte användas i yrkesmässig trafik.

28 § Om de i 22 eller 23 § angivna förutsättningarna inte är uppfyllda skall
det beslutas att den tillfälliga registreringen skall upphöra.
Straffbestämmelser
29 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet brukar ett fordon i strid med 12,
17, 18, 26 eller 27 § döms till penningböter.
Till samma straff döms ägaren, om han uppsåtligen eller av oaktsamhet har
underlåtit att göra vad som skäligen har kunnat krävas av honom för att hindra
att fordonet brukades.
Den som innehar ett fordon med nyttjanderätt för obestämd tid eller för en
bestämd tid som understiger ett år och har befogenhet att bestämma om förare av
fordonet eller anlitar någon annan förare än den som ägaren har utsett döms i
ägarens ställe enligt andra stycket.

30 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 13 § andra stycket döms
till penningböter.

31 § Bestämmelserna i denna lag eller i föreskrifter som meddelats med stöd av
lagen om ansvar för ägare eller brukare av fordon tillämpas i fråga om ett
fordon som ägs eller brukas av staten eller en kommun på förarens närmaste
förman. Om denne har gjort vad som skäligen har kunnat krävas av honom för att
förebygga en förseelse och sker ändå en sådan på grund av en överordnads åtgärd
eller vållande, tillämpas bestämmelserna om ansvar för ägare eller brukare på
den överordnade.
I fråga om ett fordon som ägs eller brukas av ett oskiftat dödsbo eller ett
konkursbo tillämpas de bestämmelser om ansvar som anges i första stycket på den
eller dem som har rätt att företräda boet.
I fråga om ett fordon som ägs eller brukas av ett bolag, en förening, en
stiftelse eller någon annan juridisk person tillämpas de bestämmelser om ansvar
som anges i första stycket på den eller dem som har rätt att företräda den
juridiska personen eller på den som Vägverket på begäran har godtagit som
ansvarig företrädare för denna.
Hindrande av fortsatt färd
32 § Om ett fordon brukas i strid med 12, 17, 18, 26 eller 27 § eller en
föreskrift som har meddelats med stöd av denna lag skall en polisman hindra
fortsatt färd, om den skulle utgöra en väsentlig olägenhet.
Förfarande och överklagande
33 § Frågor om saluvagnslicens och tillfällig registrering prövas av Vägverket.

34 § Ett beslut enligt denna lag, enligt föreskrifter som har meddelats med
stöd av lagen eller ett beslut om rättelse eller information enligt
personuppgiftslagen (1998:204) får överklagas hos Länsrätten i Örebro län om
inte något annat följer av andra föreskrifter.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

35 § Ett beslut av Vägverket gäller omedelbart, om inte något annat förordnats.
Bemyndiganden
36 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får i enskilda
fall medge undantag från plikten att registrera fordon samt från regler om
brukande av fordon i denna lag. Undantag får förenas med villkor.

37 § Regeringen får meddela föreskrifter om begränsning av
1. rätten att hämta uppgifter till registret genom samkörning enligt 9 §, samt
2. rätten att bevara uppgifter.

38 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får, utöver vad
som anges i 37 §, meddela föreskrifter i fråga om
1. andra förpliktelser beträffande registrering av fordon och saluvagnslicens än
dem som framgår av lagen, dock att föreskrifterna inte får avse skatt,
2. rätten att bruka fordon som hör hemma i något annat land, och
3. avgifter för registrering enligt denna lag.

39 § Om riket är i krig eller krigsfara eller om det råder sådana
utomordentliga förhållanden som är föranledda av krig eller av krigsfara som
riket har befunnit sig i får regeringen föreskriva att lagen helt eller delvis
inte skall tillämpas.
_______________
1. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001. Genom lagen upphävs
exportvagnskungörelsen (1964:39), bilregisterkungörelsen (1972:599),
turistvagnskungörelsen (1972:601) och kungörelsen (1973:766) om interimslicens
för fordon.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för en sådan registrering i
exportvagnsförteckning som har beviljats med stöd av exportvagnskungörelsen
(1964:39). Detsamma gäller för en turistvagnslicens som har meddelats enligt
turistvagnskungörelsen (1972:601) eller en interimslicens som har meddelats
enligt kungörelsen (1973:766) om interimslicens för fordon.
3. En saluvagnslicens som antingen har meddelats enligt bilregisterkungörelsen
(1972:599) eller har utfärdats enligt äldre föreskrifter skall gälla som en
saluvagnslicens enligt denna lag.
4. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för körtillstånd som har meddelats
enligt bilregisterkungörelsen (1972:599).
2.2
Förslag till lag om vägtrafikdefinitioner
Härigenom föreskrivs följande.

1 § De beteckningar som finns i 2 § med den betydelse som där anges är avsedda
att användas i andra författningar i den utsträckning som föreskrivs i dessa.
Det som i denna lag eller i någon författning som avses i första stycket sägs i
fråga om ett visst slag av fordon tillämpas även på chassiet till ett sådant
fordon. Detta gäller dock inte i fall då något annat särskilt föreskrivs.

2 §

Beteckning
Betydelse

Axeltryck

Den sammanlagda statiska vikt som hjulen på en hjulaxel för över till vägbanan.

Bil
Ett motorfordon som är försett med tre eller flera hjul eller medar eller med
band och som inte är att anse som en motorcykel eller en moped. Bilar delas in i
personbilar, lastbilar och bussar.

Boggi
Två hjulaxlar på ett fordon med ett inbördes avstånd som är mindre än 2 meter.

Boggitryck
Den sammanlagda statiska vikt som hjulen i en boggi för över till vägbanan.

Bruttovikt på fordon
Den sammanlagda statiska vikt som samtliga hjul, band eller medar på ett fordon
vid ett visst tillfälle för över till vägbanan.

Buss
En bil som är inrättad för transport av fler än åtta personer utöver föraren,
även om bilen dessutom är inrättad för något annat ändamål.

Cykel
1. Ett fordon som är avsett att drivas med tramp- eller vevanordning och inte är
ett lekfordon.
2. En eldriven rullstol som förs av den åkande och är konstruerad för en
hastighet av högst 15 kilometer i timmen.
3. Ett eldrivet fordon med en tramp- eller vevanordning om elmotorn
a. endast förstärker kraften från tramp- eller vevanordningen,
b. inte ger något krafttillskott vid hastigheter över 25 kilometer i timmen, och

c. har en nettoeffekt som inte överstiger 250 watt.

Cykelkärra
Ett fordon som är avsett att dras av en moped klass II eller en cykel och inte
är en sidvagn. En tillkopplad cykelkärra anses inte som ett särskilt fordon.

Dolly
En släpkärra som är avsedd att vara styraxel för en påhängsvagn och som är
utrustad med en kopplingsanordning (vändskiva) för en påhängsvagn.

Efterfordon
Ett fordon som är kopplat till en bil, en traktor, ett motorredskap eller ett
terrängmotorfordon och som inte är ett släpfordon eller ett terrängsläp.

Fordon
En anordning på hjul, band, medar eller liknande som är inrättad för färd på
marken och inte löper på skenor. Fordon delas in i motordrivna fordon,
släpfordon, terrängsläp, efterfordon, sidvagnar, cyklar, hästfordon och övriga
fordon.

Fordonståg
Ett motordrivet fordon med ett eller flera tillkopplade fordon.

Hästfordon
Ett fordon som är förspänt med dragare.

Jordbrukstraktor
En traktor som enligt fordonsskattelagen (1988:327) hör till klass II.

Lastbil
En bil som inte är att anse som en personbil eller en buss. Lastbilar delas in i
lätta och tunga lastbilar.

Lekfordon
Ett fordon som är avsett uteslutande för lek.

Lätt lastbil
En lastbil med en totalvikt av högst 3,5 ton.

Lätt motorcykel
1. En motorcykel som drivs av förbränningsmotor med en slagvolym om högst 125
kubikcentimeter och en nettoeffekt av högst 11 kilowatt.
2. En motorcykel med annan motor än förbränningsmotor som har en nettoeffekt av
högst 11 kilowatt.

Lätt släpfordon
1. Ett släpfordon med en totalvikt av högst 750 kilogram.
2. Ett släpfordon med en totalvikt över 750 kilogram under förutsättning att
denna inte överstiger dragfordonets tjänstevikt och att dragfordonets och
släpfordonets sammanlagda totalvikt inte överstiger 3,5 ton.

Lätt terrängvagn
En terrängvagn vars tjänstevikt är högst 2 ton.

Maximilast för ett motorfordon, en traktor, ett motorredskap, ett terrängfordon,
ett släpfordon eller en sidvagn

Skillnaden mellan fordonets totalvikt och tjänstevikt.

Moped
Ett motorfordon som är konstruerat för en hastighet av högst 45 kilometer i
timmen och som har
1. två eller tre hjul samt, om det drivs av en förbränningsmotor, denna har en
slagvolym av högst 50 kubikcentimeter, eller
2. fyra hjul och en massa utan last som understiger 350 kilogram samt
a. om det drivs av en förbränningsmotor med tändsystem, denna har en slagvolym
av högst 50 kubikcentimeter, eller
b. om det är försett med någon annan typ av motor, denna har en maximal
nettoeffekt av högst 4 kilowatt.
Vid beräkningen av en mopeds massa skall i fråga om ett eldrivet fordon
batterierna inte räknas in.
Mopeder delas in i klass I och klass II.

Moped klass I
En moped som inte hör till klass II.

Moped klass II
En moped med pedaler som är konstruerad för en hastighet av högst 25 kilometer i
timmen och som har en motor vars nettoeffekt inte överstiger 1 kilowatt.

Motorcykel
1. Ett motorfordon på två hjul eller tre symmetriskt placerade hjul som är
konstruerat för en hastighet som överstiger 45 kilometer i timmen eller, om det
drivs av en förbränningsmotor, denna har en slagvolym som överstiger 50
kubikcentimeter.
2. Ett motorfordon på fyra hjul och med en massa utan last som är högst 400
kilogram eller 550 kilogram om fordonet är inrättat för godsbefordran, och vars
maximala nettomotoreffekt inte överstiger 15 kilowatt, dock inte moped.
Vid beräkningen av en motorcykels massa skall i fråga om ett eldrivet fordon
batterierna inte räknas in.
Motorcyklar delas in i lätta och tunga motorcyklar.

Motordrivet fordon
Ett fordon som för framdrivande är försett med motor, dock inte ett flygplan
eller en sådan eldriven rullstol eller sådant eldrivet fordon med en tramp-
eller vevanordning som är att anse som cykel. Motordrivna fordon delas in i
motorfordon, traktorer, motorredskap och terrängmotorfordon.

Motorfordon
Ett motordrivet fordon som inte är ett terrängmotorfordon och som är inrättat
1. huvudsakligen för att självständigt användas till person- eller
godsbefordran, eller
2. för något annat ändamål än som anges under 1, om fordonet inte är att anse
som en traktor eller ett motorredskap.
Motorfordon delas in i bilar, motorcyklar och mopeder.

Motorredskap
Ett motordrivet fordon som är inrättat huvudsakligen som ett arbetsredskap eller
för kortare förflyttningar av gods. Motorredskap delas in i klass I och klass
II.

Motorredskap klass I
Ett motorredskap som är konstruerat för en högsta hastighet som överstiger 30
kilometer i timmen.

Motorredskap klass II
Ett motorredskap som är konstruerat för en hastighet av högst 30 kilometer i
timmen.

Personbil
En bil som är inrättad huvudsakligen för befordran av personer, dock högst
föraren och åtta passagerare.

Påhängsvagn
En släpvagn som är inrättad för att genom tapp med vändskiva eller liknande
anordning förenas med en bil, en traktor eller ett motorredskap och som är så
utförd att chassiet eller karosseriet vilar direkt på det dragande fordonet.

Sidvagn
Ett fordon som är inrättat för att kopplas vid sidan av en tvåhjulig motorcykel
eller en cykel. En tillkopplad sidvagn anses dock inte som ett särskilt fordon.

Släpfordon
Ett fordon som är inrättat för koppling till en bil, en motorcykel, en moped
klass I, en traktor eller ett motorredskap och är avsett för person- eller
godsbefordran eller för att bära en anordning för att driva dessa fordon.
Släpfordon delas in i släpvagnar och släpslädar samt lätta släpfordon och tunga
släpfordon.

Släpkärra
En släpvagn med oledad dragstång där den statiskt vertikala last som förs över
till dragfordonet inte överskrider 10 procent av släpvagnens totalvikt eller 1
ton.

Släpsläde
Ett släpfordon på medar.
Släpvagn
Ett släpfordon på hjul eller band.

Släpvagnsvikt
Den sammanlagda vikten av en släpvagns egenvikt och last.

Terrängfordon
Ett terrängmotorfordon eller ett terrängsläp.

Terrängmotor-fordon
Ett motordrivet fordon som är inrättat huvudsakligen för att självständigt
användas till person- eller godsbefordran i terräng. Terrängmotorfordon delas in
i terrängvagnar och terrängskotrar.

Terrängskoter
Ett terrängmotorfordon med en tjänstevikt av högst 400 kilogram.

Terrängsläp
Ett fordon som är inrättat för att dras av ett terrängmotorfordon och inte är
något släpfordon.

Terrängvagn
Ett terrängmotorfordon med en tjänstevikt över 400 kilogram. Terrängvagnar delas
in i lätta och tunga terrängvagnar.

Tjänstevikt för en bil, en traktor eller ett motorredskap
Den sammanlagda vikten av fordonet i normalt, fullt driftfärdigt skick med det
tyngsta karosseri som hör till fordonet, verktyg och reservhjul som hör till
fordonet, bränsle, smörjolja och vatten, samt föraren.

Tjänstevikt för en motorcykel eller en moped
Den sammanlagda vikten av fordonet i normalt, fullt driftfärdigt skick utan
sidvagn, med verktyg som hör till fordonet, bränsle, smörjolja och vatten.

Tjänstevikt för ett släpfordon, ett terrängsläp eller en sidvagn

Vikten av fordonet i normalt, fullt driftfärdigt skick med det tyngsta karosseri
som hör till fordonet.

Tjänstevikt för ett terrängmotor-fordon
Den sammanlagda vikten av fordonet i normalt, fullt driftfärdigt skick med det
tyngsta karosseri som hör till fordonet, verktyg som hör till fordonet, samt
bränsle, smörjolja och vatten. För en tung terrängvagn räknas även vikten av
föraren och reservhjul med.

Totalvikt för en bil, en traktor, ett motorredskap eller en tung terrängvagn

Summan av fordonets tjänstevikt och den beräknade vikten av det största antal
personer utom föraren och den största mängd gods som fordonet är inrättat för.

Totalvikt för en motorcykel, ett terrängfordon utom en tung terrängvagn, ett
släpfordon eller en sidvagn

Summan av fordonets tjänstevikt och den beräknade vikten av det största antal
personer och den största mängd gods som fordonet är inrättat för. I totalvikten
för en motorcykel ingår inte sidvagnens totalvikt.

Trafiktraktor
En traktor som enligt fordonsskattelagen (1988:327) hör till klass I.

Traktor
Ett motordrivet fordon med minst två hjulaxlar som är inrättat huvudsakligen för
att dra ett annat fordon eller ett arbetsredskap och som är konstruerat för en
hastighet av högst 40 kilometer i timmen och endast med svårighet kan ändras
till högre hastighet. En traktor får vara utrustad för transport av gods och för
befordran av passagerare.

Traktortåg
En traktor med ett eller flera tillkopplade släpfordon.

Trippelaxel
Tre hjulaxlar på ett fordon med ett inbördes avstånd mellan den första och den
tredje axeln som är mindre än 5 meter.

Trippelaxeltryck
Den sammanlagda statiska vikt som hjulen i en trippelaxel för över till
vägbanan.

Tung lastbil
En lastbil med en totalvikt över 3,5 ton.

Tung motorcykel
En motorcykel vars motor har en slagvolym som överstiger 125 kubikcentimeter
eller en nettoeffekt som överstiger 11 kilowatt.

Tung terrängvagn

En terrängvagn med en tjänstevikt över 2 ton.

Tungt släpfordon
Ett annat släpfordon än ett lätt släpfordon.

3 § Om det inte med ledning av 2 § kan bestämmas till vilket slag av fordon som
ett visst fordon eller en viss fordonstyp skall höra, beslutar den myndighet
som regeringen bestämmer i frågan.

4 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva
eller i enskilda fall medge undantag från denna lag.
_______________
1. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001.
2. För en moped som tagits upp i typintyg enligt 63 § fordonskungörelsen
(1972:595) i dess lydelse före den 1 november 1998 eller godkänts vid
mopedbesiktning enligt 48-54 §§ fordonskungörelsen i dess lydelse före den 1
november 1998 och därefter inte ändrats på sådant sätt som anges i 50 § nämnda
kungörelse, gäller vad som sägs om mopeder klass II.
2.3
Förslag till lag om ändring i lagen (1971:965) om straff för trafikbrott som
begåtts utomlands
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1971:965) om straff för trafikbrott som
begåtts utomlands skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

2 §1
Bestämmelserna i 33 § trafikskadelagen (1975:1410) samt bestämmelse om straff
för överträdelse av föreskrift i terrängtrafikkungörelsen (1972:594),
fordonskungörelsen (1972:595), bilregisterkungörelsen (1972:599),
vägtrafikkungörelsen (1972:603), kungörelsen (1972:605) om införande av ny
vägtrafiklagstiftning, körkortslagen (1998:488) eller körkortsförordningen
(1998:980) tilllämpas även i fråga om gärning varigenom någon utomlands
överträtt motsvarande föreskrift som gällde på gärningsorten.
Bestämmelserna i 33 § trafikskadelagen (1975:1410) samt bestämmelse om straff
för överträdelse av föreskrift i terrängtrafikkungörelsen (1972:594),
fordonskungörelsen (1972:595), kungörelsen (1972:605) om införande av ny
vägtrafiklagstiftning, körkortslagen (1998:488), körkortsförordningen
(1998:980), trafikförordningen (1998:1276), lagen (0000:000) om
vägtrafikregister eller förordningen (0000:000) om vägtrafikregister tillämpas
även i fråga om gärning varigenom någon utomlands överträtt motsvarande
föreskrift som gällde på gärningsorten.
_______________
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001.

2.4
Förslag till lag om ändring i lagen (1972:435) om överlastavgift
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1972:435) om överlastavgift
dels att 8 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 1 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 a §

Fordons- och viktbegreppen i denna lag har samma betydelse som i lagen
(0000:000) om vägtrafikdefinitioner.

8 §1
I fråga om motordrivet fordon, som är registrerat här i landet, eller släpvagn,
som dras av sådant fordon, påförs överlastavgift genom beslut av länsstyrelsen i
det län där den i bilregistret antecknade ägaren av det motordrivna fordonet
har sin adress enligt registret. I fråga om andra fordon påförs avgiften av
länsstyrelsen i Stockholms län.
I fråga om ett motordrivet fordon, som är registrerat här i landet, eller en
släpvagn, som dras av ett sådant fordon, påförs överlastavgift genom beslut av
länsstyrelsen i det län där den i vägtrafikregistret antecknade ägaren av det
motordrivna fordonet har sin adress enligt registret. I fråga om andra fordon
påförs avgiften av Länsstyrelsen i Stockholms län.
Överlastavgift får nedsättas eller efterges om särskilda omständigheter
föreligger. Detta får ske såväl i samband med prövning av ärendet om påföring av
överlastavgift som efter särskild ansökan hos länsstyrelsen.
_______________
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001.

2.5
Förslag till lag om ändring i bilskrotningslagen (1975:343)
Härigenom föreskrivs i fråga om bilskrotningslagen (1975:343)1
dels att i 9, 12, 14 och 15 §§ ordet "bilregistret" skall bytas ut mot
"vägtrafikregistret",
dels att 1 och 4 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 §
I denna lag förstås med
bilskrotare: fysisk eller juridisk person som utför eller avser att utföra
bilskrotning,
bilskrotning: yrkesmässigt omhändertagande av skrotbilar för slutskrotning eller
för tillvaratagande av delar av sådana bilar för försäljning,
skrotbil: utrangerad bil som enligt vad regeringen föreskriver skall anses som
skrotbil,
skrotningsintyg: intyg som visar att skrotbil har omhändertagits för skrotning
och som utfärdas för avregistrering enligt bilregisterkungörelsen (1972:599).
Skrotningsintyg: intyg som visar att skrotbil har omhändertagits för skrotning
och som utfärdas för avregistrering ur vägtrafikregistret.
Beteckning på fordon har i denna lag samma betydelse som i
bilregisterkungörelsen (1972:599).
Fordonsbegreppen i denna lag har samma betydelse som i lagen (0000:000) om
vägtrafikdefinitioner.

4 §2
Skrotningspremie betalas ut för sådana personbilar, bussar eller lastbilar som
har en totalvikt som inte överstiger 3 500 kilogram, om fordonet avregistreras
enligt bilregisterkungörelsen (1972:599) på grund av skrotningsintyg från någon
som avses i 3 § första stycket.
Skrotningspremie betalas ut också för ett sådant fordon som anges i första
stycket och som har avregistrerats enligt 61 § bilregisterkungörelsen, om
fordonet lämnas till en auktoriserad bilskrotare och skrotningspremie inte
tidigare har betalats för fordonet.
Skrotningspremie betalas ut för sådana personbilar, bussar eller lastbilar som
har en totalvikt som inte överstiger 3 500 kilogram, om fordonet avregistreras
ur vägtrafikregistret på grund av skrotningsintyg från någon som avses i 3 §
första stycket.

Skrotningspremie betalas ut också för ett sådant fordon som anges i första
stycket och som har avregistrerats, om fordonet lämnas till en auktoriserad
bilskrotare och avregistreringen har skett på grund av att
1. den som varit eller borde ha varit införd i bilregistret eller
vägtrafikregistret som ägare av fordonet under tre år i följd inte kunnat
anträffas för uttagande av den skatt som avser fordonet för dessa år, eller
2. fordonet varit avställt under tre år i följd och omständigheterna vid
avregistreringen visade att fordonet sannolikt inte fanns i behåll.
Skrotningspremie betalas inte ut enligt andra stycket, om en sådan premie
tidigare har betalats ut för fordonet.
_______________
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001.

2.6
Förslag till lag om ändring i trafikskadelagen (1975:1410)
Härigenom föreskrivs att i 1, 2, 16, 24, 31, 32, 33 och 34 §§ trafikskadelagen
(1975:1410)1 ordet "bilregistret" skall bytas ut mot "vägtrafikregistret".
_______________
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001.

2.7
Förslag till lag om ändring i lagen (1976:206) om felparkeringsavgift
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1976:206) om felparkeringsavgift skall ha
följande lydelse.

1 §1
Regeringen får förordna att denna lag skall tillämpas i fråga om överträdelser
av föreskrifter som rör parkering eller stannande av
1. fordon som är upptagna i bilregistret eller motsvarande utländska register,
1. fordon som är upptagna i vägtrafikregistret eller motsvarande utländska
register,
2. fordon som är upptagna i det militära fordonsregistret, eller
3. fordon som brukas med stöd av saluvagns-, turistvagns-, exportvagns- eller
interimslicens,
3. fordon som brukas med stöd av saluvagnslicens,

om överträdelsen inte är belagd med straff.
_______________
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001.

2.8
Förslag till lag om ändring i lagen (1976:339) om saluvagnsskatt
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1976:339) om saluvagnsskatt skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 §1
Saluvagnsskatt skall betalas till staten enligt denna lag för bil, motorcykel,
traktor, motorredskap eller släpvagn, som får brukas med stöd av saluvagnslicens
enligt 38 § bilregisterkungörelsen (1972:599).

Saluvagnsskatt skall betalas till staten enligt denna lag för bil, motorcykel,
traktor, motorredskap eller släpvagn, som får brukas med stöd av saluvagnslicens
enligt lagen (0000:000) om vägtrafikregister.
När saluvagnslicens har meddelats påförs saluvagnsskatt. Beskattningsmyndighet
är Skattemyndigheten i Örebro.
_______________
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001.

2.9
Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)
Härigenom föreskrivs att i 5 kap. 3 § och 7 kap. 18 § sekretesslagen (1980:100)1
ordet "körkortsregistret" skall bytas ut mot "vägtrafikregistret".
_______________
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001.

2.10
Förslag till lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343)
Härigenom föreskrivs att i 7 § skatteregisterlagen (1980:343)1 orden "centrala
bilregistret" skall bytas ut mot "vägtrafikregistret".
_______________
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001.

2.11
Förslag till lag om ändring i lagen (1984:318) om kontrollavgift vid olovlig
parkering
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1984:318) om kontrollavgift vid olovlig
parkering skall ha följande lydelse.

2 §
Med fordon avses i denna lag
1. fordon som är upptagna i bilregistret eller motsvarande utländska register,
1. fordon som är upptagna i vägtrafikregistret eller motsvarande utländska
register,
2. fordon som är upptagna i det militära fordonsregistret, eller
3. fordon som brukas med stöd av saluvagns-, turistvagns-, exportvagns- eller
interimslicens.
3. fordon som brukas med stöd av saluvagnslicens.

Bestämmelserna i denna lag om markägare gäller också den som på grund av avtal
har rätt att upplåta ett område för parkering eller att förbjuda parkering inom
området.
__________
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001.

2.12
Förslag till lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327)
Härigenom föreskrivs i fråga om fordonsskattelagen (1988:327)1
dels att i 9, 10, 14, 36 och 41 §§ ordet "bilregistret" skall bytas ut mot
"vägtrafikregistret",
dels att 1, 6 och 66 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 §2
Fordonsskatt skall betalas till staten enligt denna lag.
Beteckningar i denna lag har samma betydelse som i fordonskungörelsen (1972:595)
och i bilregisterkungörelsen (1972:599), om inte annat sägs.
Fordons- och viktbegreppen i denna lag har samma betydelse som i lagen
(0000:000) om vägtrafikdefinitioner, om inte annat sägs.
Med dieselolja avses i denna lag de produkter för vilka skatt skall betalas
enligt 2 kap. 1 § första stycket 3 lagen (1994:1776) om skatt på energi.

6 §3
Följande fordon är skattepliktiga, om de är eller bör vara upptagna i
bilregistret och inte är avställda, nämligen
Följande fordon är skattepliktiga, om de är eller bör vara upptagna i
vägtrafikregistret och inte är avställda eller tillfälligt registrerade,
nämligen
1. motorcyklar,
2. personbilar,
3. lastbilar,
4. bussar,
5. traktorer,
6. tunga terrängvagnar,
7. motorredskap,
8. släpvagnar.
Dock är släpvagnar som dras av motorredskap eller tung terrängvagn
skattepliktiga endast om motorredskapet beskattas som trafiktraktor och
terrängvagnen beskattas enligt bilaga 1, E4.
Dock är släpvagnar som dras av motorredskap eller tung terrängvagn
skattepliktiga endast om motorredskapet beskattas som trafiktraktor eller
terrängvagnen beskattas enligt bilaga 1, E4.

66 §4
Om skatten inte betalas i rätt tid skall den lämnas för indrivning. Regeringen
får föreskriva att indrivning inte behöver begäras för ett ringa belopp.
Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga
fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske.
Fordonsskatt som skulle ha betalats men inte har betalats får sättas ned genom
automatisk databehandling på grundval av uppgifter i bilregistret. Vid
återbetalning av fordonsskatt skall räknas av endast sådan fordonsskatt som är
förfallen till betalning och som inte har betalats samt dröjsmålsavgift och
skattetillägg som belöper på sådan skatt och sådana avgifter enligt
bilregisterkungörelsen (1972:599) som uppbärs i samband med uppbörd av
fordonsskatt. I fråga om avräkningen skall 37, 38, 45 och 84 §§ tillämpas.
Fordonsskatt som skulle ha betalats men inte har betalats får sättas ned genom
automatisk databehandling på grundval av uppgifter i vägtrafikregistret. Vid
återbetalning av fordonsskatt skall räknas av endast sådan fordonsskatt som är
förfallen till betalning och som inte har betalats samt dröjsmålsavgift och
skattetillägg som belöper på sådan skatt och sådana avgifter för registrering
enligt lagen (0000:000) om vägtrafikregister som uppbärs i samband med uppbörd
av fordonsskatt. I fråga om avräkningen skall 37, 38, 45 och 84 §§ tillämpas.
Begäran om omprövning eller överklagande inverkar inte på skyldigheten att
betala skatt.
_______________
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001.

2.13
Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200)
Härigenom föreskrivs att i 5 kap. 9 § första stycket 7 mervärdesskattelagen
(1994:200)1 orden "införd i exportvagnförteckning" skall bytas ut mot
"tillfälligt registrerad enligt 23 § första stycket 1, 2 eller 3 lagen
(0000:000) om vägtrafikregister".
_______________
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001.

2.14
Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1776)1 om skatt på energi
dels att i 10 kap. 5 § ordet "bilregistret" skall bytas ut mot
"vägtrafikregistret",
dels att 1 kap. 5 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 kap.
5 §2
Beteckningar i denna lag som förekommer i fordonskungörelsen (1972:595) och i
bilregisterkungörelsen (1972:599) har samma betydelse som i dessa kungörelser.
Fordonsbegreppen i denna lag har samma betydelse som i lagen (0000:000) om
vägtrafikdefinitioner.
_______________
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001.

2.15
Förslag till lag om ändring i lagen (1997:1137) om vägavgift för vissa tunga
fordon
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1997:1137) om vägavgift för vissa tunga
fordon1
dels att i 6, 7, 9, 14, 17 a och 32 §§ ordet "bilregistret" skall bytas ut mot
"vägtrafikregistret",
dels att 2 och 5 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

2 §2
Beteckningar i denna lag har samma betydelse som i fordonskungörelsen
(1972:595), bilregisterkungörelsen (1972:599) och trafikförordningen
(1998:1276), om inte annat sägs.
Fordons- och viktbegreppen i denna lag har samma betydelse som i lagen
(0000:000) om vägtrafikdefinitioner, om inte annat sägs.

5 §
För fordon som är eller bör vara registrerat i det svenska bilregistret (svenskt
fordon), och som inte är avställt, betalas vägavgift för rätten att använda det
svenska vägnätet. För utländskt fordon betalas vägavgift för rätten att använda
motorvägar och de vägar som anges i bilaga 1.
För fordon som är eller bör vara registrerat i det svenska vägtrafikregistret
(svenskt fordon), och som inte är avställt eller tillfälligt registrerat,
betalas vägavgift för rätten att använda det svenska vägnätet. För utländskt
fordon betalas vägavgift för rätten att använda motorvägar och de vägar som
anges i bilaga 1.
Avgiftsplikt gäller för motorfordon eller ledad motorfordonskombination med en
totalvikt på minst 12 000 kilogram om fordonet är avsett uteslutande för
godstransport på väg.
För svenskt fordon med draganordning grundas avgiftsplikten på den högsta
tillåtna totalvikt som fordonskombinationen kan ha.
_______________
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001.

2.16
Förslag till lag om ändring i körkortslagen (1998:488)
Härigenom föreskrivs i fråga om körkortslagen (1998:488)
dels att rubriken till 1 kap. skall ha följande lydelse,
dels att 1 kap. 1 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 1 kap. 2 och 3 §§, av
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 kap.

Inledande bestämmelse
Inledande bestämmelser

1 §
Denna lag innehåller bestämmelser om behörighet att köra motorfordon,
terrängmotorfordon, traktor och motorredskap samt om handlingar som ger sådan
behörighet (körkort och traktorkort).
Denna lag innehåller bestämmelser om
1. behörighet att köra motorfordon, terrängmotorfordon, traktor och
motorredskap,
2. handlingar som ger sådan behörighet, nämligen körkort och traktorkort,
3. körkortstillstånd, varmed avses ett beslut om att sökanden uppfyller
medicinska och personliga krav för att körkort eller traktorkort skall få
utfärdas,
4. körkortshavare, varmed avses den som har körkortstillstånd eller körkort.
Bestämmelser om behörighet att köra vissa fordon i yrkesmässig trafik finns i
yrkestrafiklagen (1998:490).

2 §

Fordons- och viktbegreppen i denna lag har samma betydelse som i lagen
(0000:000) om vägtrafikdefinitioner.

3 §

Med begreppet permanent bosättning avses i denna lag bosättning under minst 185
dagar varje kalenderår
1. till följd av personlig och yrkesmässig anknytning, eller
2. om yrkesmässig anknytning saknas, till följd av personlig anknytning som
präglas av nära band mellan en person och den plats där han bor.
En person som har yrkesmässig anknytning till en annan plats än den till vilken
han har personlig anknytning och som därför omväxlande bor på olika platser i
två eller flera stater skall dock anses vara permanent bosatt i den stat till
vilken han har personlig anknytning under förutsättning att han regelbundet
återvänder dit. Detta villkor behöver dock inte uppfyllas om personen bor i en
stat för att genomföra en tidsbegränsad uppgift.
Studier vid universitet eller annan utbildningsanstalt medför inte att den
permanenta bosättningen ändras.
______________
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001.

2.17
Förslag till lag om ändring i yrkestrafiklagen (1998:490)
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 § och 6 kap. 7 § yrkestrafiklagen (1998:490)
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 kap.
2 §
Fordonsbegreppen i denna lag har samma betydelse som i fordonskungörelsen
(1972:595).
Fordonsbegreppen i denna lag har samma betydelse som i lagen (0000:000) om
vägtrafikdefinitioner.
Med trafikhuvudman avses i denna lag detsamma som i lagen (1997:734) om ansvar
för viss kollektiv persontrafik.

6 kap.
7 §
En registreringsskylt som avses i 18 § tredje stycket bilregisterkungörelsen
(1972:599) får tas om hand av polisman
En särskild registreringsskylt för ett fordon som anmälts för användning i
taxitrafik enligt denna lag och som inte undantagits från skyldigheten att ha
taxameter får tas om hand av polisman
1. om fordonet utan tillstånd används i taxitrafik eller om det av annan
anledning inte längre finns förutsättningar för att fordonet skall ha en sådan
skylt,
2. om fordonet är belagt med körförbud enligt fordonskungörelsen (1972:595),
3. om det för fordonet gäller brukandeförbud enligt bilregisterkungörelsen eller
fordonsskattelagen (1988:327), eller
3. om det för fordonet gäller brukandeförbud enligt en föreskrift som meddelats
med stöd av lagen (0000:000) om vägtrafikregister eller enligt
fordonsskattelagen (1988:327), eller
4. om fordonet saknar föreskriven trafikförsäkring.
Vid ett omhändertagande av registreringsskyltar tillämpas 6 § andra meningen på
motsvarande sätt.
_______________
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001.

2.18
Förslag till lag om ändring i lagen (1998:492) om biluthyrning
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1998:492) om biluthyrning skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

2 §
Fordonsbegreppen i denna lag har samma betydelse som i fordonskungörelsen
(1972:595).
Fordonsbegreppen i denna lag har samma betydelse som i lagen (0000:000) om
vägtrafikdefinitioner.
______________
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001.

2.19
Förslag till lag om ändring i lagen (1998:620) om belastningsregister
Härigenom föreskrivs att i övergångsbestämmelserna till lagen (1998:620) om
belastningsregister ordet "körkortsregistrets" skall bytas ut mot
"vägtrafikregistrets".
_______________
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001.

3
Ärendet och dess beredning
Den 19 december 1996 beslutade regeringen att tillkalla en särskild utredare för
att göra en översyn av gällande författningar inom trafikregisterområdet och
utarbeta förslag till de författningsregleringar som bedömdes nödvändiga.
Utredningen, som antog namnet Trafikregisterutredningen, överlämnade i december
1998 sitt betänkande Vägtrafikregistrering (SOU 1998:162). Betänkandet har
remissbehandlats. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i
Näringsdepartementet (N1999/1064/RS). Till denna lagrådsremiss fogas en
sammanfattning av betänkandet som bilaga 1, utredningens lagförslag som bilaga 2
och en förteckning över remissinstanserna som bilaga 3.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 27 april 2000 att inhämta Lagrådets yttrande över de
lagförslag som finns i bilaga 4. Lagrådets yttrande av den 22 maj 2000 finns i
bilaga 5. Lagrådets synpunkter har bl.a. lett till att nya bestämmelser
inarbetats i lagen om vägtrafikregister. De nya bestämmelserna har till största
delen hämtats från betänkandets förslag till förordning om vägtrafikregister.
Bestämmelserna i den nya lydelsen har också ofta konkreta motsvarigheter i
gällande rätt. Regeringen beslutade den 1 februari 2001 att remittera det delvis
nya förslaget till Lagrådet, bilaga 6. Lagrådet har avgett yttrande över
förslaget den 15 februari 2001, återgivet i bilaga 7. Synpunkterna i yttrandet
har följts. Viktigare ändringar jämfört med den till Lagrådet remitterade
lagtexten har kommenterats, huvudsakligen i den allmänna motiveringen.
4 Behovet av en ny reglering
Bestämmelser som reglerar registreringen av fordon finns i dag i en rad
författningar och det föreligger ett behov av att förenkla, modernisera och
effektivisera regelsystemet inom vägtrafikregisterområdet. Eftersom bl.a.
uttaget av fordonsskatt, som enligt regeringsformen skall meddelas genom lag,
grundar sig på fordonsregistreringen bör registreringsplikten lagfästas. En ny
reglering av författningarna på området har blivit nödvändig också därför att
EG:s dataskyddsdirektiv (95/46/EG) och personuppgiftslagen (1998:204)
förutsätter ett förstärkt författningsskydd för den personliga integriteten.
Åtskilliga definitioner på vägtrafikområdet förekommer i en rad olika
författningar och en förenkling av denna reglering är nödvändig. Vissa
definitioner är av sådan central betydelse bl.a. för uttaget av fordonsskatt att
de bör finnas i lag.
5 Allmänt om trafikregistren
5.1 Inledning
Författningsregleringen på fordonsområdet är omfattande. Bestämmelser om
registrering av fordon och därmed sammanhängande frågor finns i
bilregisterkungörelsen (1972:599). Fordonskungörelsen (1972:595) innehåller
regler om utformning, utrustning och kontroll av fordon som har ett nära samband
med frågor om registrering av fordon.
Bestämmelser om särskilda förfaranden rörande registrering av fordon finns även
i en rad andra författningar, exempelvis exportvagnskungörelsen (1964:39) och
förordningen (1987:27) om fordon i internationell vägtrafik i Sverige.
Det finns särskilda regler i olika författningar som anknyter till bilregistret,
t.ex. i bilskrotningslagen (1975:343) och fordonsskattelagen (1988:327).
För fordon som tillhör Försvarsmakten m.fl. försvarsmyndigheter finns regler om
registrering i militära vägtrafikkungörelsen (1974:97) och i förordningen
(1945:625) om registrering m.m. vid försäljning av vissa fordon som är införda i
det militära fordonsregistret.
Körkortsområdet författningsregleras i huvudsak genom körkortslagen (1998:488)
och körkortsförordningen (1998:980). I den sistnämnda författningen finns
bestämmelser om registrering av bl.a. körkortsinnehav.
Yrkestrafiken regleras genom yrkestrafiklagen (1998:490),
yrkestrafikförordningen (1998:779) och förordningen (1998:786) om behöriga
myndigheter m.m. i fråga om internationella transporter inom Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet (EES). Frågor om registrering behandlas i
förordningen (1979:785) om yrkestrafikregister. Dessutom finns bestämmelser om
biluthyrning i lagen (1998:492) om biluthyrning respektive förordningen
(1998:780) om biluthyrning.
5.2 Myndighetsorganisationen
Vägverket har som statens företrädare på central nivå ett samlat ansvar för hela
vägtransportsystemet. Vägverket är vidare central förvaltningsmyndighet för
frågor om bl.a. körkort, förarutbildning och förarprov, prov för blivande
taxiförare, fordons beskaffenhet och utrustning, yrkestrafikfrågor och
bilregisterfrågor.
Vägverket, avdelningen för trafikregistret, svarar för registerhållningen i
fråga om de trafikadministrativa registren, dvs. bil-, körkorts- och
yrkestrafikregistren. Registren förs med hjälp av ADB-teknik.
Fordonskontrollen utförs i dag av tre olika besiktningsorgan med var sitt
besiktningsområde, AB Svensk Bilprovning, SMP Svensk Maskinprovning AB och Det
Norske Veritas Inspection AB (med tidigare firma SAQ Kontroll AB).
Riksskatteverket är central förvaltningsmyndighet i fråga om bl.a. beskattning
och uppbörd av skatt samt för exekutionsväsendet hos landets
kronofogdemyndigheter, som driver in obetalda skatter och avgifter. I fråga om
fordonsskatt är Skattemyndigheten i Örebro förvaltningsmyndighet för hela
landet.
Länsstyrelserna är regionala myndigheter för körkorts- och yrkestrafikfrågor och
för den regionala registerföringen i fråga om körkorts- och
yrkestrafikregistren. Länsstyrelserna är också användare av dessa register
exempelvis vid prövningen av frågor om återkallelse av körkort,
körkortstillstånd eller traktorkort och vid prövningen av ansökningar om
trafiktillstånd samt vid tillsynen av innehavare av tillstånd till yrkesmässig
trafik.
Bil-, körkorts- och yrkestrafikregistren är s.k. statsmaktsregister, dvs. de är
inrättade med stöd av författningar och förs också i enlighet med
författningsreglering. Regleringen är uppdelad på olika författningar för
respektive register, nämligen bilregisterkungörelsen, förordningen (1988:1108)
om direktregistrering i bilregistret, körkortsförordningen och förordningen om
yrkestrafikregister. För registerföringen gäller även särskilda föreskrifter,
som Datainspektionen tidigare meddelat med stöd av datalagen (1973:289). Den
lagen har numera ersatts av personuppgiftslagen (1998:204), men datalagen gäller
fortfarande för dessa register med stöd av en övergångsbestämmelse till och med
den 30 september 2001.
Trafikregistren har i hög grad samband med myndighetsutövning och återspeglar
innehållet i olika myndighetsbeslut med anknytning till respektive register.
Uppgifterna i bil-, körkorts- och yrkestrafikregistren är offentliga.
Allmänheten har alltså enligt offentlighetsprincipen, i den mån sekretesslagens
(1980:100) bestämmelser inte hindrar detta, rätt att ta del av uppgifterna i
respektive register.
I förordningen om direktregistrering i bilregistret regleras möjligheten att
lämna uppgifter till det registret via terminal. Antalet användare av
bilregistret, såväl uppgiftslämnare som användare av registrerade uppgifter, är
mycket stort. Körkorts- och yrkestrafikregistren används däremot i huvudsak
endast av Vägverket, länsstyrelserna och polisen.
Bilregistret är ett öppet register och dess uppgifter får enligt uttryckliga
författningsbestämmelser säljas till företag, organisationer och allmänheten,
medan uppgifterna i främst körkortsregistret till viss del är
integritetskänsliga och inte omfattas av någon rätt till försäljning. Inte
heller uppgifterna i yrkestrafikregistret är föremål för någon
författningsreglerad försäljningsverksamhet.
Förutom de nämnda registren för Vägverket även ett direktregistreringsregister,
ett register över felparkeringsavgifter (felparkeringsregistret) och ett
förarprovsregister. De två sistnämnda är inte författningsreglerade, utan förs
efter tillstånd från Datainspektionen.
Felparkeringsregistret används för att följa upp att felparkeringsanmärkningar
betalas samt för redovisning av influtna medel.
Förarprovsregistret används som stöd för Vägverkets administration av
förarprovsverksamheten i vid bemärkelse.
Slutligen bör nämnas att uppgifter om en persons bild och namnteckning har
ansetts som uppgifter i körkortsregistret som är offentliga och kan begäras
utlämnade. Foto och namnteckning digitaliseras i en databas, som finns hos
Vägverket. Uppgifterna bildar det s.k. bildregistret eller
tillverkningsregistret för körkort. Även det registret förs med tillstånd från
Datainspektionen. Själva fotot och namnteckningen i original förstörs när
körkortet tillverkats men bevaras i digitaliserad form.
5.3 Bilregistret
Bilregistret utgör underlag för den information om fordon och ägarförhållanden
som behövs för kontroll och administration av fordonsbeståndet. Bilregistret
utgör vidare underlag för uppbörd av fordonsskatt och bevakning av att
fordonsägarna fullgör sina förpliktelser. I registret finns uppgifter om fordons
ägar-, besiktnings-, trafikförsäkrings- och skatteförhållanden.
Kontrollmärkessystemet spelar här en central roll.
Bilregistret innehåller också en mängd tekniska data om fordonen och registret
används för prognoser t.ex. över utveckling av fordonsbestånd, bilförsäljning
m.m.
Bilregisterkungörelsen reglerar registreringen av fordon och frågor som hänger
samman med denna. Vägverket har ett samlat ansvar för alla frågor som rör
fordonsregistrering i rollen som registreringsmyndighet och prövar, med vissa
smärre undantag, frågor som rör bestämmelserna i kungörelsen.
I bilregistret förs in data från AB Svensk Bilprovning och SMP Svensk
Maskinprovning AB som hämtas i samband med registrerings-, typ- eller
kontrollbesiktning. Registret tillförs också automatiskt från
skattemyndigheterna adressuppgifter om ägarna. Beträffande indelningen av bilar
i miljöklasser enligt bilavgaslagen (1986:1386) och bilavgasförordningen
(1991:1481) förs uppgift om miljöklass in i bilregistret via bilprovningen i
samband med registrerings- eller typbesiktning.
I bilregistret förs de uppgifter in som anges i bilaga 1 till
bilregisterkungörelsen. Vägverket svarar för att uppgifterna förs in i
registret. I de fall en uppgift avser en beteckning på en skylt för
beskickningsfordon eller skattebefrielse enligt lagen (1976:661) om immunitet
och privilegier i vissa fall svarar Utrikesdepartementet för att Vägverket
underrättas om uppgiften. I de fall en uppgift avser en anmälan enligt
yrkestrafikförordningen eller en anmälan enligt förordningen om biluthyrning
svarar länsstyrelsen för att Vägverket underrättas om uppgiften.
Ett år efter det att ett fordon har avregistrerats får Vägverket föra ur
registret alla uppgifter som rör fordonet utom uppgifterna om chassinummer,
motornummer, färg, modellkod, registreringsnummer och årsmodell. De sistnämnda
uppgifterna får föras ur registret sedan fem år har förflutit från
avregistreringen.
Beslut av Vägverket i fråga om registrering får överklagas hos Länsrätten i
Örebro län. Vid överklagande till kammarrätten krävs prövningstillstånd.
Information ur registret är av väsentlig betydelse för polisen i dess
trafikövervaknings- och spaningsarbete. Registerinnehållet tjänar också som
underlag för beredskapsplanläggningen på fordons- och transportområdet. Det
utgör vidare bl.a. underlag för debitering och uppbörd av fordonsskatt och för
kontroll av att trafikförsäkringsskyldigheten fullgörs. Registret ligger
slutligen till grund för viss fordonsstatistik.
Vem som äger ett fordon är av central betydelse i registreringssammanhang. Ett
fordon som omfattas av registreringsplikt får brukas endast om fordonet är
registrerat och en ägare till fordonet därmed förts in i registret.
Registreringen har även en direkt rättslig verkan när det gäller ansvar för fel
och brister i fordonets trafiksäkerhets- och miljöegenskaper samt skyldighet att
se till att föreskrivna besiktningar genomförs, skyldighet att betala
fordonsskatt, skyldighet att betala felparkeringsavgift och överlastavgift. Vid
registreringen sker dock inte någon kontroll av vem som egentligen äger fordonet
och registreringen har alltså inte någon civilrättslig rättsverkan.
Särskilda bestämmelser reglerar Vägverkets rätt att sälja uppgifter ur registret
till myndigheter och enskilda. Enligt 8 § förordningen (1997:652) med
instruktion för Vägverket får verket, med de begränsningar som följer av
personuppgiftslagen och sekretesslagen, sälja uppgifter till myndigheter och
enskilda ur bilregistret. Uppgifterna får lämnas ut via något medium för
automatisk databehandling eller på annat sätt. Grunderna för prissättningen
bestäms av Vägverket.
Uppgifter som avser den registrerades personliga förhållanden får inte säljas,
om de kan antas utgöra ett hot mot den registrerades personliga integritet. Om
den registrerade har anmält till Vägverket att han eller hon önskar att
uppgifterna inte används för direktreklam, får de inte säljas för något sådant
ändamål.
Förordningen om direktregistrering i bilregistret reglerar Vägverkets rätt att
låta utomstående få direktåtkomst till registret och att få rätt att anmäla
uppgifter för registrering i bilregistret. Företag som bedriver yrkesmässig
verksamhet med fordon eller behöver information om fordon och dess ägare, har i
dag möjlighet att få direktåtkomst till bilregistret.
5.4 Körkortsregistret
Körkortsförordningen reglerar den registrering av körkortsinnehav m.fl.
uppgifter som behövs för tillämpningen av körkortslagen i ett för landet
gemensamt körkortsregister. Registret förs av Vägverket genom automatisk
behandling.
Körkortsregistret ingår i ett integrerat, rikstäckande ADB-system för
körkortskontroll och administration av körkort. Vägverket svarar för systemets
centrala funktioner, såsom programmering, underhåll och drift av maskiner och
system, produktion och distribution av handlingar, utveckling av rutiner m.m.
Körkortsregistret har en utpräglad karaktär av besluts- och ärendediarium.
Uppgifterna i registret är integritetskänsliga och vissa uppgifter är
sekretessbelagda enligt sekretesslagen. Tillgången är för allmänhetens del
begränsad till vad som kan begäras med stöd av offentlighetsprincipen, dvs.
personuppgifter (namn, personnummer och adress) och körkortsuppgifter (såsom
körkortsbehörighet, eventuella villkor förknippade med innehavet m.m.) medan det
för vissa särskilt integritetskänsliga uppgifter, exempelvis en läkares anmälan
att en körkortshavare av medicinska skäl är uppenbart olämplig att inneha
körkort, råder s.k. absolut sekretess.
Före den 1 januari 2000 förde Rikspolisstyrelsen i sitt ADB-system sådana
uppgifter om brott, som enligt dåvarande lydelse av 7 kap. 4 §
körkortsförordningen skulle ingå i körkortsregistrets belastningsdel. Sådana
uppgifter ingår inte längre i körkortsregistret. I stället underrättas Vägverket
av Rikspolisstyrelsen om sådana uppgifter som antecknats i det register som
förs enligt lagen (1998:620) om belastningsregister enligt 7 kap. 4 §
körkortsförordningen. I de fall uppgifterna avser bl.a. körkortshavare skall
Vägverket, med vissa begränsningar, lämna uppgifterna vidare till berörd
länsstyrelse tillsammans med uppgifter som finns i körkortsregistret. När
Vägverket underrättat länsstyrelsen skall de uppgifter verket fått från
Rikspolisstyrelsen omedelbart förstöras. Vissa belastningsuppgifter förs dock i
registret såsom anmälan om när någon har omhändertagits enligt lagen (1976:511)
om omhändertagande av berusade personer m.m.
I 7 kap. 16 § körkortsförordningen regleras vilka uppgifter som skall föras in i
registret och vilken myndighet som svarar för att uppgiften förs in. I fråga om
identitetsuppgifter svarar Vägverket eller, beträffande uppgifter som en
länsstyrelse har tagit emot, vederbörande länsstyrelse för att uppgiften förs in
i registret. Det är också fråga om olika typer av körkortsuppgifter,
beträffande vilka den länsstyrelse som skall besluta eller har beslutat i
ärendet för in uppgiften. Vidare finns uppgifter om innehav av ett utländskt
körkort eller om ett sådant som bytts ut mot ett svenskt, om anmaning att förnya
ett körkort eller uppgift om villkor i fråga om körkortshavare eller innehavare
av traktorkort och krav på nytt förarprov efter återkallelse. Ett beslut om
taxiförarlegitimation enligt yrkestrafiklagen eller om återkallelse av en sådan
legitimation samt vissa andra uppgifter enligt yrkestrafikförfattningarna förs
in av beslutande länsstyrelse. I körkortsregistret förs även uppgifter om
behörighet och tillstånd enligt luftfartslagen (1957:297). Bild och namnteckning
för tillverkning av körkort finns inte upptagna i katalogen över de uppgifter
som skall föras in i registret.
Från körkortsregistret går en automatisk avisering till andra register, t.ex.
Totalförsvarets pliktregister.
Begäran om utdrag ur körkortsregistret görs hos länsstyrelse, 7 kap. 13 §
körkortsförordningen. I utdraget får belastningsuppgifter tas med endast om
utdraget begärts av den enskilde själv eller av vissa myndigheter.
5.5 Yrkestrafikregistret
Förordningen om yrkestrafikregister gäller registrering av tillståndsinnehav
enligt yrkestrafikförfattningarna i ett för landet gemensamt
yrkestrafikregister. Det rör sig om tillståndsinnehav enligt yrkestrafiklagen,
lagen om biluthyrning och förordningen om behöriga myndigheter m.m. i fråga om
internationella transporter inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES).
Vägverket är central registreringsmyndighet och för registret genom automatisk
databehandling. Länsstyrelserna är regionala registreringsmyndigheter. Den
länsstyrelse som är prövningsmyndighet svarar för att det i yrkestrafikregistret
förs in uppgifter. Vägverket svarar dock för att åtgärder som har vidtagits av
verket förs in i registret.
I yrkestrafikregistret förs in uppgifter om tillståndshavaren, den myndighet som
har meddelat tillståndet, slag av tillstånd samt i förekommande fall uppgift om
den eller dem som har ansvaret för trafikutövningen eller
uthyrningsverksamheten, de övriga personer vars lämplighet har prövats, villkor
och begränsningar i tillståndet, varning och återkallelse eller annat upphörande
av tillståndet.
Uppgifter om vilka fordon som enligt anmälan används i den yrkesmässiga trafiken
finns i bilregistret. Genom att samköra bil- och yrkestrafikregistren kan
fullständiga uppgifter erhållas om meddelade tillstånd och om de fordon som
används enligt dessa.
Utdrag ur yrkestrafikregistret får innehålla de uppgifter om tillståndshavaren
och fordonet som finns i registret. Ett sådant utdrag begärs hos
prövningsmyndigheten.
Uppgifterna i registret om ett tillstånd skall gallras ut fem år efter det att
tillståndet har upphört att gälla.
5.6 Övriga register
Utöver de nu behandlade registren för Vägverket också ett antal andra register
eller delregister med stöd av tillstånd från Datainspektionen.
Identitetsuppgifter som Vägverket behöver för övrig registerföring läggs in i
namn- och adressregistret. Uppgifter om utfärdade parkeringsanmärkningar m.m.
förs in i registret över felparkeringsavgifter. Uppgifter som har relevans för
förarprov i körkortshanteringen samt vissa andra prov som Vägverket
administrerar förs in i förarprovsregistret.
6 Rättslig reglering till skydd för den personliga integriteten
6.1 EG:s dataskyddsdirektiv
Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG om skydd för enskilda personer
med avseende på behandlingen av personuppgifter och om det fria flödet av sådana
uppgifter1 (i detta kapitel, EG-direktivet) antogs år 1995. Medlemsstaterna är
skyldiga att inom tre år från det att direktivet antogs införa den nationella
författningsreglering som är nödvändig för att detta skall kunna följas. Den
tidpunkten inföll den 24 oktober 1998. För register med en "behandling som
pågår" när direktivet genomförs genom nationell lagstiftning har medlemsstaterna
ytterligare tre år på sig att anpassa regleringen till direktivet, dvs. till
den 24 oktober 2001. Direktivet har genomförts i svensk lagstiftning genom
personuppgiftslagen (1998:204). För statsmaktsregistrens del kan emellertid
ytterligare åtgärder krävas för att direktivet skall bli helt genomfört.
EG-direktivets syfte kommer till uttryck i direktivets artikel 1.
Medlemsstaterna skall enligt direktivet skydda fysiska personers grundläggande
fri- och rättigheter, särskilt rätten till privatliv, i samband med behandling
av personuppgifter. Medlemsstaterna får varken begränsa eller inskränka det fria
flödet av personuppgifter mellan medlemsstaterna.
EG-direktivet är inte ett minimidirektiv och det är därför inte tillåtet att
föreskriva eller behålla vare sig ett bättre eller sämre skydd för den
personliga integriteten vid behandling av personuppgifter eller för det fria
flödet av sådana uppgifter som följer av direktivet. Medlemsstaterna ges dock
ett visst spelrum vid införandet av direktivet i nationell rätt, bl.a. när det
gäller att ta hänsyn till allmänhetens rätt att ta del av allmänna handlingar.
Enligt EG-direktivet får medlemsstaterna varken begränsa eller förbjuda det fria
flödet av personuppgifter mellan sig med hänvisning till skyddet för enskilda
personers fri- och rättigheter. Överföring av personuppgifter till ett tredje
land får dock i princip endast ske om det mottagande landet har en acceptabel
skyddsnivå.
EG-direktivet gäller för behandling av personuppgifter som helt eller delvis
företas på automatisk väg. Det omfattar också icke automatisk behandling av
personuppgifter, men då endast om uppgifterna ingår i, eller är avsedda att ingå
i, ett register. Det gäller dock inte behandling av personuppgifter som utgör
led i en verksamhet som inte omfattas av gemenskapsrätten. Med behandling av
personuppgifter avses varje åtgärd eller serie av åtgärder som vidtas
beträffande uppgifterna oavsett om det sker på automatisk väg eller inte, t.ex.
insamling, registrering, bearbetning, utlämnande eller annat tillhandahållande
av uppgifter, sammanställning eller samkörning.
Personuppgifter får endast användas för särskilt uttryckligt angivna och
berättigade ändamål och uppgifterna får inte senare användas på ett sätt som är
oförenligt med ursprungsändamålet. Om den senare behandlingen sker för
historiska, statistiska eller vetenskapliga ändamål, förhåller det sig dock
annorlunda. Sådan senare behandling skall inte anses oförenlig med det
ursprungliga ändamålet även om det ursprungliga ändamålet var ett annat.
Registeransvarig är enligt direktivets huvudregel den fysiska eller juridiska
person, den myndighet, den institution eller det andra organ som ensamt eller
tillsammans med andra bestämmer ändamålen och medlen för behandling av
personuppgifter. När ändamålen eller medlen för behandlingen bestäms av
nationella lagar eller andra författningar eller av gemenskapsrätten, kan
emellertid den registeransvarige, eller de särskilda kriterierna för att utse
denne, anges i nationell rätt eller i gemenskapsrätten.
Behandling av personuppgifter är tillåten endast under vissa angivna
förutsättningar. Behandling är alltid tillåten, om den registrerade otvetydigt
har lämnat sitt samtycke. Vidare anges fall när behandlingen är nödvändig för
att fullgöra ett avtal eller en rättslig förpliktelse eller för att skydda
intressen som är av grundläggande betydelse för den registrerade. Behandling kan
slutligen under vissa andra förutsättningar vara tillåten i allmän respektive
privat verksamhet. Såvitt gäller allmän verksamhet är behandling tillåten, om
behandlingen är nödvändig för att utföra en arbetsuppgift av allmänt intresse
eller om den är ett led i myndighetsutövning som utförs av den registeransvarige
eller tredje man till vilken uppgifterna har lämnats ut. Känsliga uppgifter får
i princip inte behandlas. Dock gäller vissa undantag.
6.2 Offentlighetsprincipen
Enligt tryckfrihetsförordningens bestämmelser har varje svensk medborgare rätt
att ta del av allmänna handlingar, inklusive register som innehåller
personuppgifter, s.k. handlingsoffentlighet. Därmed skall främjas ett fritt
meningsutbyte och en allsidig upplysning. Den rätten får, såsom framgår nedan,
begränsas om det är påkallat av hänsyn till vissa i tryckfrihetsförordningen
särskilt angivna intressen.
Handlingsoffentligheten gäller alltså inte utan inskränkningar. Det finns en
betydande mängd undantag som kan sägas vara en avvägning mellan motstående
intressen. Rätten att ta del av allmänna handlingar får därför begränsas - genom
sekretess - bl.a. om det är påkallat av hänsyn till skyddet för enskilds
personliga eller ekonomiska förhållanden. Begränsningarna regleras uteslutande i
sekretesslagen (1980:100) eller annan lag som sekretesslagen hänvisar till.
Offentlighetsprincipens reella omfattning är styrd primärt av vad som menas med
allmän handling och sekundärt av begränsningarna i sekretesslagen.
I 2 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen sägs att med handling förstås
framställning i skrift eller bild samt upptagning som kan läsas, avlyssnas eller
på annat sätt uppfattas endast med tekniskt hjälpmedel. Med upptagning avses
själva informationsinnehållet och inte den fysiska databäraren (magnetband,
skivminne e.d.).
En handling är allmän, om den förvaras hos en myndighet och är att anse som
inkommen till eller upprättad hos myndigheten. Inkommen anses handlingen när den
har anlänt till myndigheten eller kommit behörig befattningshavare till handa.
Upprättad anses den när den har expedierats eller på annat särskilt angivet sätt
färdigställts.
I fråga om upptagningar har förvaringskriteriet getts en speciell innebörd och
är i första hand uppfyllt om myndigheten har en faktisk och omedelbar tillgång
till upptagningen. Detsamma gäller dock även upptagningar som myndigheten med
rutinbetonade åtgärder kan ta fram som urval eller sammanställningar av data.
En viktig princip i sammanhanget är den om likställighet mellan allmänheten och
myndigheten i fråga om tillgång till en handling eller upptagning. Detta betyder
att det som är tillgängligt för en myndighet skall vara tillgängligt för
allmänheten i den mån sekretess inte gäller.
Rätten att ta del av allmänna handlingar utgör också grunden för det offentliga
arkivväsendet.
Den som begär att få ta del av allmänna handlingar har i regel rätt att vara
anonym och behöver inte uppge syftet med begäran. Detta utgör det s.k.
anonymitetsskyddet i 2 kap. 14 § tredje stycket tryckfrihetsförordningen.
6.3 Integritetsskyddslagstiftningen
Inledning
Om man ser på integritetsskyddslagstiftningen i allmänhet finns ett antal lagar
som har ett mer eller mindre direkt syfte att skydda den personliga
integriteten, med utgångspunkt i grundlagsskyddet i regeringsformen.
Utöver grundlagsskyddet finns en rad bestämmelser som ger skydd för den
enskildes personliga integritet. Av generell betydelse på
integritetsskyddsområdet är föreskrifterna i brottsbalken och sekretesslagen. Av
särskild betydelse i detta sammanhang är de bestämmelser till skydd för den
personliga integriteten som finns i personuppgiftslagen.
Regeringsformen
Den grundläggande bestämmelsen om skyddet för den enskildes personliga
integritet återfinns i 1 kap. 2 § tredje stycket regeringsformen vari bl.a. sägs
att det allmänna skall värna den enskildes privatliv och familjeliv.
Den så kallade fri- och rättighetskatalogen i 2 kap. regeringsformen innehåller
sedan den 1 januari 1989 en grundregel om skydd för den enskildes personliga
integritet vid dataregistrering. Innebörden är att varje medborgare, i den
utsträckning som närmare anges i lag, skyddas mot att hans personliga integritet
kränks genom att uppgifter om honom registreras med hjälp av automatisk
databehandling.
Regeringen kan efter bemyndigande i lag meddela föreskrifter om bl.a. skydd för
personlig integritet vid registrering av uppgifter med hjälp av automatisk
databehandling, 8 kap. 7 § regeringsformen.
Sekretesslagen
I sekretesslagen finns regler om sekretess m.m., som utgör ett skydd för den
personliga integriteten. Begreppet sekretess är förklarat i lagen och innebär
förbud att röja uppgifter, vare sig det sker muntligen eller genom att allmän
handling lämnas ut eller på annat sätt.
Det förekommer tre olika skaderekvisit i sekretessbestämmelserna. Vid ett rakt
skaderekvisit gäller sekretess om det kan antas att den enskilde eller någon
honom närstående lider skada eller men om uppgiften röjs. Ett starkare skydd ger
ett omvänt skaderekvisit, då uppgifter får lämnas ut bara om det står klart att
utlämnandet inte kan vålla men för den registrerade eller någon honom
närstående. Vid absolut sekretess får utlämnande över huvud taget inte ske, dvs.
sekretessen är utan undantag.
Enligt den s.k. folkbokföringssekretessen, 7 kap. 15 § första stycket 1
sekretesslagen, gäller sekretess i verksamhet som avser folkbokföring eller
annan liknande registrering av befolkningen och, i den utsträckning regeringen
föreskriver det, i annan verksamhet som avser registrering av betydande del av
befolkningen, för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det av
särskild anledning kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider
men om uppgiften röjs dvs. ett rakt skaderekvisit.
I sekretessförordningen (1980:657) förtydligas att sådan sekretess gäller i
verksamhet som avser Vägverkets bil-, körkorts-, tillverknings- och
felparkeringsregister, 1 b § 6. Sekretess gäller vidare för personuppgift om det
kan antas att ett utlämnande skulle medföra att uppgiften behandlas i strid med
personuppgiftslagen, 7 kap. 16 § sekretesslagen. Bestämmelsen tillämpas bl.a.
vid s.k. massuttag och innehåller ett rakt skaderekvisit.
För körkortsregistrets del gäller absolut sekretess beträffande
belastningsuppgifter.
I sekretesslagen finns vidare särskilda bestämmelser som rör sekretess när
uppgifter förs till en arkivmyndighet.
Personuppgiftslagen
Personuppgiftslagen som trädde i kraft den 24 oktober 1998 ersätter datalagen
(1973:289) och bygger till största delen på det ovan beskrivna EG-direktivet.
Datalagen skall dock gälla i vissa fall till och med den 30 september 2001
enligt särskilda övergångsbestämmelser. Personuppgiftslagen - som i likhet med
EG-direktivet och datalagen bygger på att själva hanteringen av personuppgifter
regleras - är avsedd att vara en ramlag som ger generella riktlinjer för all
behandling av personuppgifter. Regeringen och Datainspektionen skall inom den
ram som lagen drar upp närmare precisera regleringen. I
personuppgiftsförordningen (1998:1191) ges kompletterande föreskrifter
beträffande sådan behandling av personuppgifter som omfattas av
personuppgiftslagen. Datainspektionen har därtill meddelat föreskrifter som rör
lagens tillämpningsområde.
Lagen definierar inledningsvis vissa begrepp. Med behandling av personuppgifter
avses exempelvis varje åtgärd eller serie av åtgärder som vidtas i fråga om
personuppgifter, såsom insamling eller registrering av uppgifter, vare sig detta
sker på automatisk väg eller inte. Med personuppgift menas all slags
information som direkt eller indirekt kan hänföras till en fysisk person som är
i livet.
Personuppgiftslagen är generell och gäller i princip för all behandling av
personuppgifter, med undantag för rent privat hantering. Särregler i lag eller
förordning gäller framför personuppgiftslagens bestämmelser om de inte strider
mot EG-direktivet. Lagen skall inte tillämpas om det skulle inskränka en
myndighets skyldighet enligt 2 kap. tryckfrihetsförordningen att lämna ut
personuppgifter.
Lagen anger när behandling av personuppgifter är tillåten och vad den som
behandlar uppgifterna skall iaktta. Den som avser att behandla personuppgifter
har enligt huvudregeln att ange ett ändamål för sina åtgärder och att vid
behandlingen hålla sig inom de ramar som lagen och anknytande författningar och
föreskrifter anvisar. Ändamålet anmäls till Datainspektionen, som utövar tillsyn
av att lagen efterlevs.
Den som ensam eller tillsammans med andra bestämmer ändamålen med och medlen för
behandlingen av personuppgifter är normalt personuppgiftsansvarig, men genom
lag eller förordning kan det bestämmas vem som är personuppgiftsansvarig för en
viss behandling.
När uppgifter behandlas får detta alltså i princip ske endast för de ändamål som
angavs när uppgifterna samlades in och endast den behandling som är nödvändig
är tillåten. Exempelvis anges att den ansvarige är skyldig att se till att inte
fler uppgifter behandlas än vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålen och
att uppgifterna inte heller bevaras längre än nödvändigt med hänsyn till detta
ändamål. En behandling för historiska, statistiska och vetenskapliga ändamål
skall dock inte anses oförenlig med de ändamål för vilka uppgifterna samlades
in. För sådana ändamål får uppgifter också bevaras under längre tid än vad som
är nödvändigt för de ändamål för vilka de ursprungligen samlades in.
Behandling av känsliga personuppgifter är i princip inte tillåten. Det finns
dock en rad undantag, såsom den enskildes samtycke, behandling som är nödvändig
för hälso- och sjukvård eller för forsknings- och statistikändamål.
Uppgifter om personnummer får behandlas utan samtycke bara när det är klart
motiverat med hänsyn till ändamålet med behandlingen, vikten av en säker
identifiering, eller något annat beaktansvärt skäl. En sådan behandling kan
innebära att en uppgift om personnummer fästs på en utskrift eller visas upp på
en datorskärm. Beträffande bilregistret innebär Vägverkets nuvarande tillämpning
i detta hänseende att uppgift om personnummer inte lämnas när en utskrift ur
registret begärs, medan en efterfrågad uppgift om personnummer på begäran lämnas
ut per telefon. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela närmare föreskrifter om i vilka fall användning av personnummer är
tillåten.
Personuppgiftslagen innehåller också bestämmelser om rättelse och skadestånd.
Den personuppgiftsansvarige är skyldig att rätta felaktiga personuppgifter i
registret. Denne skall också ersätta den registrerade för den skada och
kränkning av den personliga integriteten som en behandling av personuppgifter i
strid med lagen har orsakat. Ersättningsskyldigheten kan i den utsträckning som
det är skäligt jämkas, om den personuppgiftsansvarige visar att felet inte
berodde på honom.

7 En ny lag om vägtrafikregister
7.1 Den nuvarande registreringen
Inom vägtrafikregistreringen sker olika typer av registrering som bl.a.
fordonsregistrering, körkortsregistrering och registrering av
yrkestrafiktillstånd. Den samlade registreringen kan ses som ett enda register
bestående av flera delar med olika objekt för registreringen. De olika objekten
är fordon, behörighetshandlingar för att föra fordon, tillstånd att bedriva en
viss näring samt utfärdade parkeringsanmärkningar.
I begreppet behörighetshandlingar innefattas förutom körkort och traktorkort
även taxiförarlegitimation och särskilda förarbevis. Bestämmelser om behörighet
att föra vissa fordon i yrkesmässig trafik finns i yrkestrafiklagen (1998:490).
Registreringen av fordon och förhållanden som hänger samman med den skiljer sig
från övrig registrering i vägtrafikregistret på det sättet att den får
rättsverkan när fordonsuppgiften förs in. De författningar som rör
fordonsregistreringen innehåller bestämmelser såväl om själva förtecknandet,
dvs. registreringen av uppgiften, som om de materiella bestämmelser som rör de
förhållanden som hänger samman med registreringen och som är en följd av den.
Registreringen utgör en förutsättning för vissa andra förhållanden, däribland
uttaget av fordonsskatt. Själva skatteförutsättningarna regleras dock
uteslutande i fordonsskattelagstiftningen.
Registreringen av en behörighetshandling respektive ett tillstånd utgör däremot
endast en förteckning och registreringen saknar egen rättsföljd. I dessa fall är
det huvudsakliga syftet med registreringen att föra en förteckning över
uppgifterna. För de materiella bestämmelser som har en egen rättsverkan hänvisas
till de författningar som reglerar körkort, särskilda förarbevis,
trafiktillstånd eller tillstånd till biluthyrning.
Motsvarande synsätt som beskrivits beträffande behörighetshandlingar och
tillstånd kan anläggas på parkeringsanmärkningar, som utfärdas som bevis på
skyldigheten att betala en felparkeringsavgift.
7.2 De nuvarande registrens ändamål
De register som är avsedda att ingå i vägtrafikregistret utgör i dag ett samlat
trafikadministrativt system som är en samhällsresurs för hela vägtrafiksektorn.
De har karaktären av riksomfattande informationssystem. Registren fungerar som
administrativt stöd för samhällets styrning, kontroll och finansiering av
vägtrafiken samt som administrativt stöd i andra samhälleliga funktioner där det
är lämpligt och ekonomiskt möjligt.
Systemet administrerar ett ändamålsstyrt flöde av information och därav beroende
åtgärder. Åtgärderna kan ha formen av förvaltningsåtgärder eller ren
informationsförmedling för andras behov.
Innehållet i registren utnyttjas av en mängd externa användare, såväl för olika
slag av trafiksäkerhetsinsatser som för andra ändamål inom förvaltning och
näringsliv. Till de traditionella områdena för vilka trafikregisterinformationen
är väsentlig kan i dag läggas även miljö- och konsumentintressena. Ett stort
antal enskilda, företag och offentliga organ är i dag i sin verksamhet beroende
av åtkomst till registerinformationen.
I takt med att registren har utvecklats i tekniskt avseende och mängden
insamlade, registrerade och bearbetade uppgifter ökat, har
författningsregleringen av verksamheten kommit att släpa efter alltmer. De
bestämmelser som nu gäller för förandet av registren beskriver endast till en
del uppbyggnaden av systemen och den i dag faktiskt bedrivna
registerverksamheten på området.
7.3 En registerlag för vägtrafikområdet
Regeringens förslag: En registerlag för hela trafikregisterområdet införs.
Kriterierna för när ett fordon skall vara registrerat för att få brukas anges i
den nya lagen. Även de från integritetssynpunkt viktiga gränserna för
personregistreringen regleras i den nya lagen. I lagen regleras vidare
registrets ändamål och andra övergripande registerfrågor.

Utredningens förslag: Utredningen har föreslagit att lagen skall ha utformningen
av en registerramlag för vägtrafikområdet där endast de grundläggande
kriterierna för fordonsregistreringen anges. Utredningen har även föreslagit att
vägtrafikregistret endast skall innehålla uppgifter om behörighetshandlingar
och tillstånd som hör till vägtrafikområdet.
Remissinstanserna: Remissinstanserna är huvudsakligen positiva till utredningens
förslag. Kammarrätten i Jönköping har anfört att det i en inledande bestämmelse
i lagen om vägtrafikregister bör anges att registret förs av Vägverket med
hjälp av automatiserad databehandling. Datainspektionen har ingen erinran mot
utredningens förslag att införa en samlad registerramlag för hela
vägtrafikregisterområdet men ifrågasätter dock om alla de databaser med
automatiserade behandlingar av personuppgifter på sätt utredningen föreslagit
skall omfattas av det föreslagna vägtrafikregistret. Inspektionen instämmer i
utredningens bedömning att de från integritetssynpunkt viktiga gränserna för
personuppgiftsregistrering bör anges i lag. Luftfartsverket motsätter sig av
flygsäkerhetsskäl förslaget att vägtrafikregistret inte skall innehålla några
uppgifter om innehav av luftfartscertifikat.
Skälen för regeringens förslag
En registerlag för vägtrafikområdet - Registreringsplikten
Föreskrifter om förhållandet mellan enskilda och det allmänna, som gäller
åligganden för enskilda eller i övrigt avser ingrepp i enskildas personliga
eller ekonomiska förhållanden, kan enligt regeringsformen endast meddelas genom
lag. Beträffande vissa områden kan riksdagen emellertid delegera
normgivningsmakten. Detta gäller dock inte ifråga om t.ex. skatt (8 kap. 3 och 7
§§ regeringsformen).
Grunden för skattskyldighet för ett fordon är knuten till fordonets
registrering, vilken i dag regleras genom den av regeringen beslutade
bilregisterkungörelsen (1972:599). Detta får till följd att skattskyldighetens
omfattning kommer att bestämmas av regeringsbeslut. Denna ordning har i olika
sammanhang ansetts som mindre lämplig. Vid behandlingen av den lagrådsremiss som
föregick prop. 1994/95:55 Försäljningsskatten på motorfordon anförde Lagrådet
att skattskyldigheten i lagen var anknuten till bilregistreringen på ett sådant
sätt att det inte stod i överensstämmelse med regeringsformens regler om
normgivningsmakten. Denna brist borde, enligt Lagrådet, kunna avhjälpas genom
att de grundläggande reglerna om registreringen togs in i lag, så att den
normgivning på området som regeringen kan behöva utfärda kunde få karaktären av
verkställighetsföreskrifter, a. prop. s. 41.
För att nå överensstämmelse mellan vad regeringsformen anvisar för
beskattningsfunktionen och kriterierna för fordonsregistreringen och därmed för
uttaget av fordonsskatt, bör de grundläggande reglerna om registreringsplikten
anges i lagform. Detta bör ske genom att kriterierna för när ett fordon skall
vara registrerat för att få brukas, liksom villkoren för undantag från
registreringsplikten, anges i den nya lagen.
Personuppgifterna
De bestämmelser som en registerförfattning bör innehålla styrs till stora delar
av de förhållanden som regleras i personuppgiftslagen (1998:204), såsom
registerändamål, registerinnehåll, bevarande och gallring. Det närmare
innehållet i personuppgiftslagen behandlas i avsnitt 6.3.
Det finns en rad förhållanden beträffande registreringen av uppgifter rörande
personer som kan behöva prövas ur en integritetsaspekt. Svensk rätt fordrar i
och för sig inte att regler av detta slag ges lagform, jfr 8 kap. 2 och 3 §§
regeringsformen. Regeringen, vars ställningstagande riksdagen sedermera ställde
sig bakom, har emellertid i ett tidigare sammanhang uttalat att en målsättning
bör vara att, i det fall ett register med ett särskilt känsligt innehåll
inrättas, bestämmelser skall meddelas i form av lag, se prop. 1990/91:60 om
offentlighet, integritet och ADB s. 58. De från integritetssynpunkt viktiga
gränserna för personuppgiftsregistreringen bör därför ges lagform.
Vägtrafikregistreringen är till sin natur vittomfattande och detaljrik. Den
kräver därför en tämligen komplex reglering. Genom en uppdelning av information
på olika register kombinerad med olika begränsningar i möjligheterna till
sambearbetning av uppgifter skulle man kunna förhindra från integritetssynpunkt
oönskade sammanställningar av information. En uppdelning skulle göra det möjligt
att ange olika ändamål för olika register och därmed också begränsa
användningen av de uppgifter som ingår i registret.
Detta skulle dock endast innebära begränsade fördelar från integritetssynpunkt
jämfört med en modell med ett enda register eftersom varje register, för en
ändamålsenlig användning, skulle behöva innehålla för flera olika register
gemensam information. Med ett gemensamt register omfattande all
vägtrafikregistrering blir författningsmaterian mer överskådlig. En sammanhållen
och moderniserad författningsreglering leder till enklare och mer enhetliga
regler, vilket i sin tur kan medföra högre effektivitet och minskade kostnader
för registreringsförfarandet.
Regleringen av vägtrafikregistreringen bör därför ske i en enda registerlag som
avses kompletteras med en särskild registerförordning. Registerlagen bör i nu
nämnda avseenden dra upp ramarna för reglering av personuppgifter. Härigenom
tillgodoses behovet av lagform samtidigt som den ger utrymme att komplettera
lagen med nödvändiga föreskrifter meddelade av regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer.
Personuppgiftslagen, som har ersatt datalagen (1973:289), bygger på EG:s
dataskyddsdirektiv, se avsnitt 6.1. Direktivet gäller för behandling av
personuppgifter som helt eller delvis företas på automatisk väg, oavsett om
uppgifterna ingår i ett register eller ej.
Förutom bestämmelser om registreringsplikten och undantagen från denna bör lagen
om vägtrafikregister behandla främst regler om registrets ändamål och de
övergripande registerfrågorna i anslutning till personuppgiftslagens reglering.
En bestämmelse om det övergripande registerinnehållet bör tas in i lagen för att
ge en tydlig bild av registrets innehåll. Det nya vägtrafikregistret skall
ersätta huvudsakligen de nuvarande bil-, körkorts-, yrkestrafik-, felparkerings-
och förarprovsregistren och den generella bestämmelsen bör åskådliggöra vilka
uppgifter som är avsedda att föras i det nya registret.
Även om vägtrafikregistret är avsett att ha som huvudsakligt ändamål att
behandla uppgifter om fordon och olika till vägtrafiken knutna behörigheter bör
dock vissa från lagens huvudsakliga ändamål perifera behörigheter, såsom
registrering av behörigheter och tillstånd enligt luftfartslagen (1957:297),
också få behandlas. I dag registreras dessa förhållanden i körkortsregistret för
att Luftfartsverket på ett tidigt stadium skall få underrättelser om
körkortsåterkallelser eller om det på något annat sätt har kommit fram någon
omständighet som bör föranleda att körkortet återkallas eller om ett ingripande
skett med stöd av lagen (1976:511) om omhändertagande av berusade personer m.m.
Underrättelserna fyller en för flygsäkerheten mycket viktig funktion. Om
registreringen av dessa uppgifter skulle upphöra på sätt utredningen har
föreslagit skulle detta innebära att Luftfartsverkets möjligheter att få
kännedom om de fall som kan föranleda ingripanden minskar. Uppgifterna bör
därför alltjämt föras i vägtrafikregistret.
Regleringen av vägtrafikregistret ansluter, i den mån det är fråga om behandling
av personuppgifter, till personuppgiftslagen. Samma terminologi bör användas
som i den lagen. Lagen om vägtrafikregister behöver därmed endast innehålla de
bestämmelser som krävs i stället för eller utöver reglerna i
personuppgiftslagen. Lagen om vägtrafikregister bör innehålla en hänvisning till
personuppgiftslagen med innebörd att dess regler gäller i den mån lagen om
vägtrafikregister eller förordning som meddelats med stöd av den inte reglerar
något förhållande särskilt, se 2 § personuppgiftslagen. Lagen skall, liksom
personuppgiftslagen, gälla endast sådan behandling av personuppgifter som är
helt eller delvis automatisk samt annan behandling av personuppgifter som ingår
i eller är avsedda att ingå i ett register. Personuppgiftslagen innehåller inte
någon reglering som inte bör gälla även vägtrafikregistreringen.
En särskild bestämmelse bör dock behandla frågan om rättelse och skadestånd med
hänvisning till personuppgiftslagen.
Enligt övergångsbestämmelser till personuppgiftslagen skall till och med den 30
september 2001 för viss behandling av personuppgifter datalagen (1973:289)
tillämpas i stället för den nya lagen. De tillstånd och föreskrifter som
Datainspektionen med stöd av datalagen har meddelat för personuppgifter på
vägtrafikregisterområdet förlorar dock sin verkan per den 30 september 2001.
Avsikten är att behandlingen av sådana uppgifter därefter uttömmande skall
regleras genom lagen om vägtrafikregister och föreskrifter meddelade med stöd av
den, samt av personuppgiftslagen och till den meddelade föreskrifter.
Bemyndiganden
Med registreringsplikten följer i dag en rad åligganden för den enskilde
föreskrivna av såväl regeringen som Vägverket. Dessa är inte att betrakta som
verkställighetsföreskrifter. För att sådana åligganden alltjämt skall kunna
meddelas måste bemyndiganden för dessa fall tas in i lagen.
7.4 Närmare om fordonsregistreringen
Regeringens förslag: De typer av fordon som i dag anges i 8 §
bilregisterkungörelsen (1972:599) omfattas av registreringsplikt och skall vara
upptagna i vägtrafikregistret. Registreringen skall även i fortsättningen vara
en förutsättning för att bruka sådana fordon i trafik. Under vissa i lagen
angivna förutsättningar skall dock fordon få användas även om de inte är
registrerade eller är avställda. Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer får i enskilda fall medge undantag från registreringsplikten.

Utredningens förslag: Utredningens förslag överensstämmer i sak med regeringens.

Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte haft några synpunkter på den
grundläggande registreringsplikten m.m. Luftfartsverket har dock beträffande
undantag från registreringsplikten framhållit att begreppet inhägnat område bör
ges olika innebörd i fråga om körkortskrav för fordonsförare och
registreringsplikt för fordon.
Gällande rätt
Enligt huvudregeln i 8 § bilregisterkungörelsen skall ett fordon vara
registrerat för att få brukas. Ett fordon är registrerat när det är upptaget i
bilregistret (4 § bilregisterkungörelsen). Från registreringskravet finns
emellertid en rad undantag i såväl bilregisterkungörelsen som i andra
författningar.
Registreringsplikten gäller enligt 8 § bilregisterkungörelsen följande fordon
1. bil, motorcykel, traktor, motorredskap klass I, moped klass I och
terrängmotorfordon,
2. motorredskap klass II när det används
för persontransporter på väg, som inte är enskild, annat än om det sker vid
passage över vägen, vid färd kortaste sträcka till eller från arbetsställe för
fordonet eller liknande eller undantagsvis för färd kortare sträcka i andra fall
än nu avsedda fall,
för transport av gods på väg som inte är enskild i andra fall än som avses i 22
§ fordonsskattelagen (1988:327),
3. släpfordon som dras av bil,
4. släpvagn som dras av trafiktraktor, motorredskap klass I eller tung
terrängvagn,
5. släpvagn som dras av motorredskap klass II, som används på sätt som anges i
2, om motorredskapets tjänstevikt är över 2 ton eller om motorredskapets
tjänstevikt är över 2 ton eller om motorredskapet är en till motorredskap
ombyggd bil.
Av 9 § bilregisterkungörelsen följer att ett fordon som inte är registrerat får
användas
1. uteslutande inom inhägnat järnvägs- eller fabriksområde eller inhägnat
tävlingsområde eller annat dylikt inhägnat område, och
2. om fordonet är en släpvagn som dras av traktor, motorredskap klass II eller
tung terrängvagn som är konstruerad för en hastighet av högst 30 kilometer i
timmen och fordonet endast används på motsvarande sätt som en jordbrukstraktor.
Vidare får ett oregistrerat fordon enligt 47 a § bilregisterkungörelsen brukas
kortaste lämpliga väg till och från ett besiktningsorgan enligt lagen
(1994:2043) om vissa besiktningsorgan på fordonsområdet för en sådan
registreringsbesiktning som avses i 37 § första stycket fordonskungörelsen. Vid
en sådan färd skall handlingar som visar avtalad tid hos besiktningsorganet
medföras och på tillsägelse visas upp för en bilinspektör eller en polisman.
För att polisen m.fl. vid kontroll av ett fordon skall kunna provköra fordonet
även om det inte är registrerat finns det i 35 § fordonskungörelsen och i 16 §
terrängtrafikkungörelsen ett undantag från registreringskravet vid sådana
kontroller. Enligt de nämnda lagrummen får polisman, besiktningsorgan enligt 2 §
lagen om vissa besiktningsorgan på fordonsområdet, bilinspektör, tekniskt
biträde och den som Vägverket särskilt har förordnat vid besiktning eller
inspektion av ett fordon enligt fordonskungörelsen provköra fordonet trots att
hinder mot att bruka det föreligger enligt bilregisterkungörelsen. Provkörning
for dock ske endast i den utsträckning som behövs för att förrättningen skall
kunna genomföras.
I förordningen (1987:27) om fordon i internationell vägtrafik i Sverige finns
bestämmelser om att fordon som är registrerat utomlands i vissa fall får
användas i Sverige trots att det inte är registrerat i bilregistret. En
förutsättning för detta är att fordonet har förts in till Sverige för
tillfälligt brukande här (se vidare avsnitt 7.5).
Förutom de nu nämnda undantagen från registreringsplikten finns det möjlighet
att i vissa närmare angivna fall bruka ett fordon som inte är registrerat med
stöd av olika typer av interimistisk registrering. Dessa är saluvagnslicens,
turistvagnslicens, interimslicens och att fordonet införs i
exportvagnsförteckning (se vidare avsnitt 7.6 och 7.7).
Skälen för regeringens förslag
Fordonsregistreringen och undantagen från denna
Utgångspunkten skall vara att registrering i vägtrafikregistret är en
förutsättning för att bruka ett fordon i trafik inom Sveriges gränser. En sådan
ordning gäller också redan i dag. Härifrån föreskrivs en rad undantag som är
nödvändiga för att fordonsägaren eller annan i viss situation skall kunna
använda fordon som inte är ordinärt registrerade. Dessa undantag är inbördes
olika i så motto att de är medgivna av mycket varierande skäl. Gemensamt för
bruket av oregistrerade fordon är att det är fråga om ett inskränkt bruk eller
att fordonet används endast under en begränsad tid.
Vissa undantag är betingade av att det är nödvändigt av trafiksäkerhetsskäl att
ta fordonet i tillfälligt bruk för kontroll av funktionen. Andra betingas av att
fordonet endast används inom område med begränsad trafik. Användning av
oregistrerat fordon i Sverige under en begränsad tid kan ske med stöd av
internationella åtaganden som också motsvaras av en likvärdig behandling av ett
i Sverige registrerat fordon i annat land. Om ett fordon tagits ur bruk genom
avställning skall det i princip inte få brukas annat än då något undantag från
registreringsplikten är tillämpligt. Fordon som tillverkas här för export bör
kunna användas för kortare färd utan att träffas av ett registreringstvång. Det
finns även möjlighet att använda oregistrerade fordon med stöd av olika licenser
i samband med att fordon förs in i eller förs ut ur landet.
De grundläggande principerna för fordonsregistreringen har gällt under lång tid
och har tillsammans med de undantag som efterhand tillkommit visat sig fungera
väl. Regeringen anser inte att det för närvarande finns anledning att ändra
principerna för fordonsregistreringen. Inte heller är aktuellt att justera de
huvudsakliga undantag från registreringsplikten som redan gäller.
Utredningen (och även regeringen i lagrådsremissen den 27 april 2000) har
föreslagit att endast de grundläggande reglerna om registreringsplikten tas in i
lagen och att regeringen bemyndigas att medge undantag från
registreringsplikten. Lagrådet har i yttrandet den 22 maj 2000 påpekat att om
den föreslagna lagen skall anses falla inom skatteområdet så uppstår det problem
med den föreslagna ordningen eftersom regeringsformen i princip inte tillåter
delegation av normgivningsmakt inom skatteområdet. Lagrådet har vidare uttalat
att den paragraf i lagrådsremissen den 27 april 2000 (16 §), enligt vilken
regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer fick föreskriva eller i
enskilda fall medge undantag från registreringsplikten, bör ändras så att
bemyndigandet inte avser föreskriftsrätt. En konsekvens av en sådan koppling
till skattelagstiftningen som Lagrådet funnit föreligga blir att såväl
registreringsplikten som undantag från denna kräver lagform.
De fordon som skall vara registrerade för att få brukas anges i dag i 8 §
bilregisterkungörelsen. Undantag från registreringsplikten förekommer i bl.a.
bilregisterkungörelsen, fordonskungörelsen (1972:595), terrängtrafikkungörelsen
(1972:594) och förordningen (1987:27) om fordon i internationell vägtrafik i
Sverige. Det är fråga om undantag som spänner över ett vitt fält och av den
anledningen är detaljerade.
I 6 § fordonsskattelagen (1988:327) anges att vissa där särskilt upptagna
fordonstyper är skattepliktiga om de är eller bör vara upptagna i bilregistret
och inte är avställda. Eftersom oregistrerade respektive avställda fordon
således är skattebefriade blir de grundläggande reglerna om när sådana avställda
fordon får användas av betydelse för skattskyldighetens avgränsning. Även dessa
regler bör mot denna bakgrund finnas i lagen om vägtrafikregister.
Som ett exempel på möjligheten att tillfällig bruka ett oregistrerat eller
avställt fordon kan nämnas institutet saluvagnslicens i bilregisterkungörelsen.
Denna licensgivning för tillfälligt bruk av oregistrerat fordon bör också räknas
till fordonsregistreringen i vid mening, trots att licensen inte avser ett
specifikt fordon. Ett skäl härför är att fordon som får brukas med stöd av
licensen är skattepliktigt enligt lagen (1976:339) om saluvagnsskatt.
För bruk av fordon som omfattas av registreringkrav eller licenser enligt
exportvagnskungörelsen (1964:39), turistvagnskungörelsen (1972:601) eller
kungörelsen om interimslicens för fordon (1973:766) föreslår regeringen ett krav
på tillfällig registrering (se vidare avsnitt 7.7).
Genom föreslagna bestämmelser är det regeringens avsikt att lagreglera allt
brukande av fordon som inte omfattas av skatteplikt enligt fordonsskattelagen.
Det är dock av praktiska skäl nödvändigt att överlåta åt förvaltningsmyndighet
att i enskilt fall medge undantag från registreringsplikten. Bemyndigandet bör
även ge en möjlighet att medge undantag från regler om brukande av fordon. En
undantagsmöjlighet av det slaget bedöms inte stå i strid med regeringsformen.
Med bemyndigandet ges en möjlighet att på nödvändiga villkor tillåta exempelvis
tillfällig användning eller användning inom ett avgränsat område av oregistrerat
fordon. Det kan anmärkas att sådant körtillstånd för avställt fordon i visst
fall som avses i 45 § bilregisterkungörelsen inte bör få någon motsvarighet i de
föreslagna bestämmelserna. För de situationer där körtillstånd i dag kan
lämnas, och där ett fordon framgent tillfälligt behöver användas, förutsätter
regeringen att undantag kommer att kunna medges från registreringsplikten i
enskilt fall. Likaledes bör undantag kunna medges för exempelvis vissa
specialfordon som används på flygplatser även om flygplatsen i fråga inte är att
anse som inhägnat område. Det ligger i sakens natur att varje sådant enskilt
fall inte kan förutses och därmed regleras i lag.
7.5 Fordon i internationell vägtrafik i Sverige
Regeringens förslag: De nuvarande reglerna i förordning (1987:27) om fordon i
internationell vägtrafik i Sverige förs, till den del de innebär undantag från
registreringsplikten, över till lagen om vägtrafikregister. I lagen anges att
fordon som förs i internationell vägtrafik i Sverige inte behöver vara
registrerade i vägtrafikregistret för att få brukas här. Vidare anges
uttryckligen att motordrivna fordon som är registrerade i Danmark, Finland eller
Norge får brukas här under högst ett år.

Utredningens förslag: Utredningen har föreslagit att ett i ett annat land
registrerat privat fordon skall få brukas tillfälligt i Sverige under högst sex
månader under en tolvmånadersperiod under förutsättning bl.a. att den som
använder fordonet har sitt normala hemvist utomlands och att fordonet används
endast för privat bruk. Sexmånadersperioden skall i vissa fall, t.ex. för den
som studerar här i landet, kunna förlängas till nio månader. Kommersiella
fordon, innefattande fordon som förs i s.k. cabotagetrafik, skall enligt
förslaget få användas i Sverige med stöd av en utländsk registrering högst sex
månader under en tolvmånadersperiod.
Remissinstanserna: Några remissinstanser har haft invändningar mot utredningens
förslag. Tullverket har pekat på den osäkerhet som föreligger kring utformningen
av det skattedirektiv utredningen grundar sitt förslag på samt problemet med
att fastställa när fordonet importerades. Länsstyrelsen i Södermanlands län
anser att den föreslagna regeln avseende kommersiella fordon kan ge en alltför
stor tyngd åt tidsbegreppet mot det angivna syftet med vägtransporten och anför
att den föreslagna regeln ytterligare bör förtydligas. Svenska Åkeriförbundet
och Biltrafikens Arbetsgivareförbund anser att frågorna om cabotage blivit för
ytligt behandlade i utredningen och att det finns skäl att avvakta en mer
genomgripande analys och även domstolsprövningar samt ställningstaganden i andra
europeiska länder kring definitionen av cabotage. Svenska
Transportarbetareförbundet anser att det behövs en definition av vad cabotage
innebär men att konsekvenserna av den föreslagna sexmånadersregeln är
bristfälligt utredd och att frågan kräver en mer omfattande utredning.
Gällande rätt
Om ett fordon är registrerat i något annat land kan det under vissa
förutsättningar användas i Sverige enligt bestämmelser i förordningen (1987:27)
om fordon i internationell trafik i Sverige. I 2 § förordningen anges villkoren
för att ett fordon skall anses vara i internationell trafik. Fordon i sådan
trafik får brukas i Sverige under vissa särskilt angivna förutsättningar. Som
huvudregel anges att det utländska fordonet skall vara registrerat i en annan
stat, 4 §. Ett fordon skall anses vara i internationell vägtrafik i Sverige om
fordonet ägs av en fysisk eller juridisk person som har sitt huvudsakliga
hemvist utomlands, fordonet inte är registrerat i Sverige och fordonet införts i
Sverige för tillfälligt brukande här. Vad om avses med begreppet tillfälligt
brukande har överlämnats åt rättstillämpningen.
Avgörande för gränsdragningen mellan begreppet tillfälligt och begreppet
stadigvarande bruk är avsikten med brukandet och förhållandena när inresan
skedde. Om avsikten vid införseln eller inresan är att bruka fordonet här i
landet under en längre tid än vad som avses med tillfälligt blir fordonet
registreringspliktigt här fr.o.m. den första dag då fordonet befinner sig här.
I förordningen finns också specifika regler om "nordiska fordon". Dessa regler
grundar sig på en överenskommelse mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige som
trädde i kraft den 1 juli 1986 (SÖ 1985:91). På grundval härav föreskrivs i
förordningen att motordrivna fordon som förs i internationell vägtrafik i
Sverige och är registrerade i Danmark, Finland eller Norge och till dem kopplade
släpfordon får brukas i Sverige under högst ett år. Fordon som är registrerade
i dessa länder får även brukas med stöd av de nordiska motsvarigheterna till
saluvagnsskyltar. Vidare får sådana fordon brukas i Sverige under viss tid om
ett särskilt tillstånd meddelats att där tillfälligt bruka ett fordon som inte
är registrerat i landet eller som är tillfälligt registrerat i landet. Ett
arbete med en ny överenskommelse mellan de nordiska länderna inklusive Island
och Färöarna pågår för närvarande inom de nordiska regeringskanslierna.
Frågor om tillfälligt brukande av utländska fordon i Sverige regleras även av
EG-rätten. Med cabotage avses, enligt rådets förordning (EEG) nr 3118/93 av den
25 oktober 1993 om förutsättningar för transportföretag att utföra inrikes
godstransporter på väg i en medlemsstat där de inte är etablerade2, rätten att
utföra tillfälliga inrikes vägtransporter i en annan medlemsstat utan att ha
säte eller vara etablerad i den staten.
Med verkan från och med den 11 juni 1999 är cabotage i fråga om viss
persontrafik fri, se artikel 3 i rådets förordning (EG) nr 12/98 av den 11
december 1997 om villkoren för att transportföretag skall få utföra nationella
persontransporter på väg i en annan medlemsstat än den där de är hemmahörande3.
Genom en bestämmelse i förordningen (EEG) nr 3118/93 är cabotage i fråga om
godstrafiken fritt sedan den 1 juli 1998. Detta innebär att den kvotordning som
tidigare gällt för cabotagetrafiken beträffande gods har avskaffats inom EU.
Utredningens överväganden
Som en utgångspunkt i sina överväganden konstaterar utredningen att begreppet
tillfälligt i förordningen om internationell vägtrafik i Sverige under
inflytande av bl.a. bestämmelser i 1949 års Genèvekonvention rörande vägtrafik
(SÖ 1952:66) i praxis - om än med viss tvekan - tolkats som ett år.
Vid tiden för utredningen pågick ett arbete med ett förslag från EG-kommissionen
till rådets direktiv om skattebehandling av privata motorfordon vid permanent
införsel till en annan medlemsstat i samband med byte av hemvist eller vid
tillfälligt bruk i en annan medlemsstat än den registrerade. Utredningens
förslag beträffande fordon i internationell vägtrafik i Sverige bygger på detta
förslag till direktiv. Mot bakgrund av det nära samband som råder mellan
fordonsbeskattning och registrering av fordon anser utredningen att
registreringsreglerna beträffande privata fordon borde bygga på detta förslag
till skattedirektiv.
Utredningen föreslår att samma regler även skulle gälla för kommersiella fordon
dvs. dels fordon som genom sin generella konstruktion eller utrustning är
lämpade för och avsedda att transportera mer än nio personer, inräknat föraren,
eller gods, vare sig det sker mot betalning eller inte, och dels fordon lämpade
och avsedda för annat särskilt ändamål än transport.
Utredningen har från svenska åkare uppmärksammats på att särskilda problem
hänger samman med den fria cabotagetrafiken och dess förhållande till
bestämmelserna i förordningen om fordon i internationell vägtrafik i Sverige.
Utrymmet för tillämpningen av förordningen innebär enligt åkarna allvarliga
konkurrensproblem för den svenska åkeribranschen och klara regler har efterlysts
i fråga om skyldigheten att registrera ett fordon i Sverige när det brukas här.
Utövarna har önskat exakta besked när det gäller frågan om hur länge ett
utländskt fordon får utöva cabotagetrafik i Sverige innan registreringsplikt
inträder här.
Utredningen har gjort den bedömningen att dess förslag avseende kommersiella
fordon inte strider mot EG:s regler om cabotagetrafik.
Skälen för regeringens förslag
Innebörden av begreppet cabotagetrafik enligt förordningen (EEG) nr 3118/93
förutsätter att det är fråga om tillfälliga transporter. I EG-förordningens
artikel 1 punkt 1 definieras cabotage som rätt att utföra tillfälliga inrikes
vägtransporter. Vad som skall läggas i begreppet tillfälliga är avhängigt av hur
detta begrepp i förordningen tolkas. Det är en uppgift för de nationella
domstolarna och i sista hand EG-domstolen att tolka bestämmelserna i en
EG-förordning.
Det förslag till direktiv utredningen hänför sig till har under den senaste
tvåårsperioden inte behandlats inom EU och det är oklart vad förslaget kommer
att resultera i.
Med den osäkerhet som råder om det förslag till direktiv utredningen utgått
ifrån framstår det som olämpligt att lägga det förslaget till grund för
ändringar i befintligt regelsystem för fordon i internationell vägtrafik i
Sverige. De nu gällande svenska reglerna kan inte heller bedömas stå i strid med
befintliga EG-förordningar som reglerar s.k. cabotagetrafik. Någon närmare
praxis finns ännu inte i fråga om tolkningen av förordningarna. Det framstår mot
denna bakgrund som olämpligt att nu ändra reglerna om internationell vägtrafik
i Sverige. Utredningens förslag bör därför inte genomföras i denna del.
Vad beträffar nordiska fordon pågår ett arbete med en översyn av den
överenskommelse mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige som trädde i kraft
den 1 juli 1986 (SÖ 1985:91). Överenskommelsen gäller dock alltjämt, varför de
särskilda reglerna för fordon från dessa länder för närvarande inte bör ändras.
De nu berörda reglerna, som i dag återfinns i förordning, innebär undantag från
den grundläggande registreringsplikten. Bestämmelserna bör därför inarbetas i
lagen om vägtrafikregister.
7.6 Saluvagnslicens
Regeringens förslag: De nuvarande bestämmelserna om saluvagnslicens i 38-40 §§
bilregisterkungörelsen (1972:599) förs något modifierade över till lagen om
vägtrafikregister. Fordon skall även framgent kunna användas med stöd av
saluvagnslicens. För viss yrkesmässig verksamhet finns således en rätt att med
stöd av sådan licens bruka fordon som inte är registrerade i vägtrafikregistret
eller fordon som är avställda. En saluvagnslicens skall meddelas en sökande,
t.ex. en bilhandlare eller en tillverkare, om det inte kan antas att licensen
kommer att missbrukas eller om det inte finns något annat särskilt skäl att
avslå en ansökan. Vidare regleras i lagen möjligheten att återkalla en meddelad
saluvagnslicens.

Utredningens förslag: Utredningens förslag stämmer väsentligen med regeringens.
Utredningen har dock föreslagit att institutet skall kallas för
saluvagnregistrering och att bestämmelser härom skall tas in i en förordning om
vägtrafikregister.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte haft något att erinra mot
utredningens förslag i nu aktuella delar. Riksskatteverket anser dock att ordet
licens bättre beskriver vad det är fråga om, nämligen ett tillstånd för att
bruka oregistrerade eller avställda fordon. Riksskatteverket och
Skattemyndigheten i Örebro delar utredningens uppfattning att utebliven
saluvagnsskatt bör utgöra grund för återkallelse av saluvagnsregistrering.
Gällande rätt
Genom institutet saluvagnslicens ges licenshavaren en möjlighet att tillfälligt
bruka oregistrerade eller avställda fordon. Institutet regleras i 38-47 a §§
bilregisterkungörelsen.
Saluvagnslicens får meddelas den som yrkesmässigt tillverkar eller transporterar
eller driver handel med motordrivna fordon, släpfordon eller terrängsläp. Med
tillverkning avses även sådan påbyggnad eller lackering som ingår som ett led i
arbetet med att färdigställa fordonen, 38 § bilregisterkungörelsen. Licensen
innebär att vederbörande får bruka oregistrerade eller avställda fordon.
Det är endast vissa typer av körningar som är tillåtna. Med stöd av licensen
får, enligt 40 § bilregisterkungörelsen, sådana fordon som tillståndshavaren
yrkesmässigt tillverkar, transporterar eller handlar med brukas
1. för provkörning i samband med tillverkning eller reparation,
2. för färd kortaste lämpliga väg från hamn, järnvägsstation, fabrik,
reparationsverkstad, förvaringslokal eller liknande till sådan plats eller lokal
eller till garage,
3. för färd kortaste lämpliga väg till och från besiktning,
4. för körning i den omfattning som behövs för demonstration eller försäljning.
Ett fordon som brukas med stöd av en saluvagnslicens skall vara försett med en
saluvagnsskylt. En sådan skylt är inte knuten till något visst fordon utan
används för det fordon som för tillfället behöver köras. Vid ett och samma
tillfälle kan därmed endast ett fordon köras med skylten. Licenshavaren skall
till Vägverket anmäla det antal motordrivna fordon, släpfordon eller terrängsläp
som han önskar använda samtidigt med stöd av licensen och lämna in bevis om
trafikförsäkring, som avser samtliga motordrivna fordon som skall användas med
saluvagnsskylt. I fråga om fordon som är skattepliktigt enligt lagen (1976:339)
om saluvagnsskatt, skall den skatten ha betalats innan skyltar lämnas ut. Enligt
saluvagnsskattelagens bestämmelser utgår saluvagnsskatt i stället för
fordonsskatt.
Ansökan om saluvagnslicens görs hos Vägverket och den gäller tills vidare. En
licens kan dock återkallas under vissa omständigheter. Det kan ske om
tillståndshavaren lämnat oriktig uppgift i ett intyg om att ett kontrollmärke
har förstörts, om licensen har utnyttjats i strid med de bestämmelser som rör
saluvagnslicensen, om licensen inte utnyttjats under de senaste tolv månaderna
eller om det finns annan anledning att återkalla licensen. Någon karenstid eller
spärrtid finns inte, utan en sökande kan i princip omgående ansöka om en ny
licens sedan återkallelse skett.
Annan anledning att återkalla licensen har ansetts vara exempelvis att
saluvagnsskatt inte betalats i tid, att försäkring saknats, att vederbörande
företag gått i konkurs eller att saluvagnsskylten använts på ett felaktigt sätt.
En beviljad saluvagnslicens registreras i bilregistret på innehavaren med
angivande av organisations- eller personnummer.
Skälen för regeringens förslag
Allmänt
De särskilda bestämmelserna om saluvagnslicens, som utgör en egen form av
tillfälligt brukande av fordon, har kommit till eftersom fordonen i
bilhandlarnas lager till största delen är oregistrerade eller avställda. För att
tillfälligt kunna köra enskilda fordon kan bilhandlaren i stället ha en
saluvagnslicens, som inte är knuten till ett visst fordon, och betala
saluvagnsskatt efter det antal skyltar som han efter ansökan har fått ut.
Särskilda bestämmelser om saluvagnslicens fyller således en viktig funktion för
bilhandelns hantering av fordon i lager och också för den som tillverkar främst
tyngre fordon - bussar och lastbilar - där den slutliga utformningen av fordonen
varierar efter beställarens önskemål och fordonens kommande användningsområde.
Därmed kommer tillverkningsprocessen att innefatta transporter av fordon utanför
själva fabriken.
Med dagens beskattningssystem för fordon finns alltjämt ett behov av ett till
detta anpassat särskilt system för bilhandlare och tillverkare, som möjliggör
tillfälliga provkörningar, förflyttningar etc. av fordon vilka i annat fall
skulle behöva registreras på ordinärt sätt eller ställas på för att få användas.
Dagens bestämmelser om saluvagnslicens bör därför föras över till lagen om
vägtrafikregister. Utredningen har föreslagit att institutet kallas för
saluvagnsregistrering, för att understryka att det är fråga om en form av
registrering och för att knyta an till andra registreringsformer, som samlas i
vägtrafikregistrets fordonsregisterdel. Regeringen delar emellertid
Riksskatteverkets uppfattning att den nuvarande benämningen saluvagnslicens
bättre speglar det förhållandet att det är fråga om oregistrerade eller
avställda fordon. Licensen är inte heller knuten till ett specifikt fordon
vilket termen registrering kan antyda, utan till ett bestämt företag som kan
utnyttja licensen för körning av olika fordon i den närmare omfattning som
regleras i lagen och i en kommande förordning om vägtrafikregister.
För fordon som brukas med stöd av saluvagnslicens tas saluvagnsskatt ut med stöd
av lagen om saluvagnsskatt. Ett brukande med stöd av saluvagnslicens utgör ett
undantag från den registreringsplikt som gäller för att få bruka fordon, vilket
innebär att meddelande av saluvagnslicens på samma sätt som registreringsplikten
har skatteanknytning. Av samma skäl som Lagrådet anfört när det gäller behovet
av att ge registreringsplikten lagform bör därför även reglerna om meddelande
och återkallelse av saluvagnslicens samt brukande av fordon med stöd av licensen
regleras i lagen. Närmare regler om förfarandet vid licensgivning samt
användandet av de särskilda saluvagnsskyltarna bör regleras särskilt.
Meddelande av saluvagnslicens och brukande av fordon med stöd av denna
De verksamheter som i dag kan komma i fråga för saluvagnslicens bör alltjämt ha
denna möjlighet.
För närvarande saknas bestämmelser om lämplighetsprövning av en sökande. Det har
visat sig vara en brist i systemet bl.a. då det varit fråga om en sökande som
tidigare fått sin saluvagnslicens återkallad. Utredningen har föreslagit att
registrering inte skall få meddelas om det skäligen kan antas att
saluvagnslicensen kommer att missbrukas eller om det föreligger något annat
särskilt skäl mot att meddela den. Regeringen delar utredningens uppfattning att
en möjlighet till en sådan lämplighetsprövning bör finnas. Det skall på goda
grunder kunna antas att saluvagnslicensen inte kommer att missbrukas. Någon mer
ingående personutredning skall dock inte krävas. Vid tillämpningen av dessa
bestämmelser får bl.a. vägas in en sådan omständighet som att en licens tidigare
blivit återkallad.
Saluvagnslicens bör kunna användas för brukande i samma omfattning som tidigare,
varför nuvarande regler härom bör överföras till lagen om vägtrafikregister.
Återkallelse av saluvagnslicens
En ansökan om saluvagnslicens kan i dag återkallas under de omständigheter som
nämnts ovan.
Även i fortsättningen bör det finnas en möjlighet att återkalla
saluvagnslicensen. En sådan möjlighet kan tjäna som påtryckningsmedel bl.a. mot
den som lånar ut sina saluvagnsskyltar för olika typer av körningar. De grunder
för återkallelse som finns för närvarande bör gälla även fortsättningsvis. De
bör emellertid kompletteras med en återkallelsegrund som uttryckligen tar sikte
på det fallet att innehavaren av licensen på annat sätt visat sig vara olämplig.
För den som inte betalat saluvagnsskatt enligt dagens regler gäller ett förbud
att använda saluvagnsskylten och det har också ansetts utgöra en anledning att
återkalla licensen. Även utebliven betalning bör därför uttryckligen anges som
skäl för återkallelse.
Ringa fall, där licensen utnyttjats i strid med bestämmelserna och då
innehavaren visat sig olämplig eller det annars finns anledning att överväga att
återkalla licensen, bör dock inte föranleda återkallelse.
7.7 Tillfällig registrering m.m.
Regeringens förslag: De skilda formerna av interimistisk registrering av fordon
- exportvagnsregistrering, interimslicens och turistvagnslicens - förs i lagen
om vägtrafikregister samman till en enhetlig registreringsform som kallas
tillfällig registrering. Bestämmelserna differentieras beroende på om fordonet
efter viss tid ordinärt skall registreras i vägtrafikregistret eller inte.
Förfarandet omfattar även begagnade fordon som skall registreras här eller
exporteras.
Ett tillfälligt registrerat fordon får med vissa inskränkningar brukas i
Sverige. Inskränkningarna avser huvudsakligen sådan tillfällig registrering som
omfattar privatimporterade fordon, dock att övriga tillfälligt registrerade
fordon i likhet med de förstnämnda inte får brukas i yrkesmässig trafik.
Den som har sitt egentliga hemvist i Sverige får utan stöd av en svensk
registrering under en vecka från det att ett fordon förts in i Sverige bruka
fordonet med stöd av en giltig utländsk registrering. Detta gäller dock endast
den som inte yrkesmässigt driver tillverkning av eller handel med motorfordon
eller släpfordon.
Utredningens förslag: Överensstämmer väsentligen med regeringens. Utredningen
har dock föreslagit att nu berörda frågor skall regleras i förordning.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har huvudsakligen varit positivt inställda
till utredningens förslag i dessa delar. Vissa synpunkter har dock framförts.
Vägverket har anfört att även fordon som tidigare varit registrerade i landet
samt egentillverkade fordon bör få brukas i samma omfattning som tillfälligt
registrerade fordon som förts in från ett annat land inom EES med stöd av giltig
registrering. Vidare har verket i anslutning till att utredningen föreslagit
att uttrycket egentligt hemvist skall användas anfört att det är viktigt att
samordna centrala begrepp och att redan etablerade begrepp bör användas i
möjligaste mån. Aktiebolaget Svensk Bilprovning anser att definitionen av nytt
fordon är otydlig och att det behövs enhetliga definitioner som håller i
skatte-, vägtrafik- och registreringshänseende. Bolaget har påpekat att i dag
avses med nytt fordon ett fordon som brukats mindre än 6 månader och körts
mindre än 600 mil. Svenska Försäkringsförbundet har ifrågasatt om det finns
möjligheter att kontrollera hur länge ett fordon befunnit sig i Sverige när det
förts in i Sverige och brukas utan stöd av en svensk registrering i enlighet med
den föreslagna regeln om en veckas brukande. Enligt förbundets bedömning
föreligger en risk för att regeln kommer att missbrukas och att antalet
oförsäkrade fordon kommer att öka på svenska vägar. Tullverket anser att, när
det är fråga om import av ett fordon från tredje land, det bör framgå av
bestämmelsen att ett fordon får brukas med stöd av giltig utländsk registrering
under en vecka från importtillfället.
Gällande rätt
I vägtrafiklagstiftningen finns bestämmelser om olika former av tillfälligt
brukande av fordon. Tillfälligt brukande av fordon utan stöd av registrering i
bilregistret kan bl.a. ske med stöd av bestämmelserna i exportvagnskungörelsen
(1964:39), turistvagnskungörelsen (1972:601) och kungörelsen (1973:766) om
interimslicens för fordon.
Ett oregistrerat fordon kan således under vissa förutsättningar brukas med stöd
av licens enligt turistvagnskungörelsen och kungörelsen om interimslicens för
motorfordon. Detsamma gäller fordon infört i exportvagnsförteckning enligt
exportvagnskungörelsen.
Exportvagnskungörelsen
Enligt exportvagnskungörelsen kan den som inte har sitt egentliga hemvist i
Sverige men här har förvärvat en personbil eller en motorcykel, som han ämnar
föra ut ur landet, tillfälligt få bruka fordonet i Sverige utan att det är
registrerat enligt bilregisterkungörelsen. Förutsättningen är att det är infört
i en s.k. exportvagnsförteckning och är försett med särskilda
exportvagnsskyltar. Förfarandet syftar till att underlätta för personer som inte
har sitt egentliga hemvist i Sverige att köpa ett fordon tull- och skattefritt
i Sverige och föra det med sig hem.
Exportvagnsregistrering medges endast för fordon som inte har varit i trafik,
dvs. en förutsättning är att fordonet inte är, har varit eller bort vara
registrerat här i landet annat än i förening med avställning och att fordonet
inte heller förut har förts in i exportvagnsförteckning, således nya fordon.
Även den som har sitt egentliga hemvist här men som avser att flytta från landet
inom tre månader får tillfälligt bruka ett sådant fordon i Sverige enligt dessa
bestämmelser.
Exportvagnskungörelsen gäller även personbil eller motorcykel som skall brukas
utanför landet av en svensk utlandsmyndighet.
Rätten att bruka fordonet upphör när de nämnda förhållandena inte längre
föreligger eller om fordonet överlåts, hyrs ut eller lånas ut till någon som
inte endast tillfälligt vistas här.
Den särskilda exportvagnsförteckningen förs hos Tullverket.
Turistvagnskungörelsen
Ett annat slag av tillfälligt brukande av fordon i Sverige medges enligt
bestämmelserna i turistvagnskungörelsen. Turistvagnslicens får meddelas den som
inte har sitt egentliga hemvist i Sverige och endast tillfälligt skall vistas i
landet och som här skall bruka en bil, motorcykel eller släpvagn som inte är
registrerad i landet. Sådan licens får meddelas under förutsättning att fordonet
har förts in för enskilt bruk, för testkörning eller för något annat liknande
ändamål. Det krävs vidare att fordonet endast tillfälligt skall användas inom
landet och att temporär tullfrihet har medgetts för fordonet eller att fordonet
har kontrollerats av tullen på annat sätt.
Temporär import har numera ersatt begreppet temporär tullfrihet, vilket dock
fortfarande används i en del författningar. Temporär import innebär ett
tullförfarande för den som vill använda en vara tillfälligt i något land inom
gemenskapen och därefter föra ut den igen. Förfarandet tillämpas efter
EU-inträdet alltså endast gentemot tredje land, dvs. ett icke EU-land, och
används för utländska medborgare som tillfälligt vill arbeta i Sverige och som
inte uppfyller kraven för att få använda fordon enligt förordningen om
internationell vägtrafik i Sverige, se avsnitt 7.5.
Frågor om turistvagnslicens prövas av Tullverket, som också för ett särskilt
register över de fordon för vilka licens har utfärdats. Enligt 7 § tredje
stycket turistvagnskungörelsen kan turistvagnslicensen återkallas om det finns
skälig anledning.
Kungörelsen om interimslicens
För ett fordon som inte är registrerat i Sverige men som förs in i landet för
att stadigvarande brukas här får interimslicens meddelas. Bestämmelser om
interimslicens finns i kungörelsen om interimslicens för fordon. Licensen
meddelas den som inte yrkesmässigt driver tillverkning av eller handel med
motordrivna fordon, släpfordon eller terrängsläp.
Med stöd av en interimslicens får fordonet brukas i viss begränsad omfattning
för förvaring och besiktning. Sedan fordonet efter införseln har registrerats
och godkänts vid registreringsbesiktning eller tagits upp i typintyg får det
dock brukas även för andra ändamål.
Det är Tullverket som meddelar interimslicens, under förutsättning att fordonet
är trafikförsäkrat eller att en särskild gränsförsäkring har tecknats för det,
12 § trafikförsäkringsförordningen (1976:359). Licensen gäller under en månad
från den dag den meddelades. För att erhålla licensen skall sökanden betala en
avgift om 150 kronor.
Skälen för regeringens förslag
Lagreglering av tillfällig registrering
Enligt fordonsskattelagen är vissa uppräknade fordonsslag skattepliktiga endast
om de är eller bör vara upptagna i bilregistret och inte är avställda. Fordon
som är föremål för någon av de ovan nämnda formerna av interimistisk
registrering som finns i dag är inte upptagna i bilregistret och därmed inte
skattepliktiga. Eftersom fordonen enligt regeringens förslag kommer att föras in
i vägtrafikregistret bör det särskilt i fordonsskattelagen anges att
tillfälligt registrerade fordon undantas från skatteplikten. Även frågor om
registrering och brukande av fordon med stöd av tillfällig registrering har
skatteanknytning varför bestämmelser härom, av samma skäl som Lagrådet anfört
när det gäller den grundläggande registreringsplikten, bör få lagform. Övriga
bestämmelser om tillfällig registrering bör tas in i en förordning om
vägtrafikregister.
Regeringen föreslår således att samtliga former av tillfällig registrering skall
regleras i den nya lagen om vägtrafikregister. Vidare bör tidsgränserna för den
tillfälliga registreringens giltighet framgå av de lagregler som avser
tillfällig registrering.
Tillfälligt brukande vid privatimport
Hemtransporten av fordon som privatimporteras och som innehar en giltig utländsk
registrering bör enligt regeringens mening förenklas och avse såväl fordon som
förs in från annat EU-land som tredjelandsfordon. Detta kan ske genom en regel
om att fordonet utan någon omedelbar åtgärd får brukas under viss kortare tid.
Privatimporterade fordon bör få brukas i Sverige med stöd av en giltig utländsk
registrering under en vecka från det att fordonet fördes in i landet. Det finns
flera fördelar med en sådan tidsfrist som föreslagits, bl.a. genom att ansökan
om tillfällig registrering skulle kunna ske inom den tiden. Den enskilde får med
andra ord ett visst rådrum för att klara av formaliteter och praktiska bestyr i
samband med registreringen. Nackdelen är att utgångspunkten för veckofristen
inte på ett enkelt sätt kan dokumenteras i vissa fall, dvs. i fråga om fordon
som kommer från EU-länderna och som tullen numera i allmänhet inte kontrollerar.
Regeringen delar utredningens uppfattning att sådana förfaranden emellertid får
motverkas med kontroll på annat sätt, främst i samband med trafikövervakning.
Beträffande fordon som kommer direkt från länder utanför EU finns inte
motsvarande problem, eftersom dessa fordon regelmässigt kontrolleras av tullen.
Någon anledning att låta dessa fordon stå utanför veckofristen finns därför
inte.
Eftersom denna regel är ett undantag från registreringskravet bör den ha
lagform.
Ett enhetligt system för tillfälligt brukande och tillfällig registrering
I de direktiv regeringen givit utredningen konstateras att Sveriges inträde i EU
har aktualiserat frågor om i vilket land ett fordon rätteligen skall vara
registrerat och hur länge ett fordon som är registrerat i ett annat land skall
få användas i Sverige. Utvecklingen inom en gemensam europeisk marknad torde
komma att ställa krav på en enkel och tydlig avgränsning av
registreringsplikten, varför utredningen gavs i uppdrag att lämna ett förslag
till ett samlat regelsystem för olika former av tillfälligt brukande av fordon.
Utredningen har föreslagit att de skilda formerna av interimistisk registrering
av fordon förs samman till i stort sett ett system, kallat tillfällig
registrering, där så få fordon som möjligt står utanför systemet. Regeringen
anser detta vara en lämplig ordning. Det av utredningen föreslagna uttrycket
tillfällig registrering bör användas.
Bestämmelserna bör så långt som möjligt vara lika för de olika formerna av
tillfälligt brukande och tillfällig registrering. Samtidigt bör reglerna
förenklas i största möjliga utsträckning. Karaktären och varaktigheten av
tillfälligt bruk av fordon i landet varierar starkt. Därför kan reglerna av
naturliga skäl inte bli identiska för alla former av tillfällig registrering.
En allmän utgångspunkt är att en fordonsägare skall registrera sitt fordon i det
land där ägaren har sitt huvudsakliga hemvist. Bestämmelserna bör utformas så
att de förhindrar att fordon registreras i det land som exempelvis har lägst
fordonsskatt.
Utredningen har föreslagit att begreppet egentligt hemvist, som i dag används i
de författningar som reglerar frågor om interimistisk registrering, alltjämt
skall användas. Det kan noteras att det i denna proposition föreslås att
begreppet permanent bosättning skall införas i körkortslagen efter förebild i
ett EG-direktiv på området. Regeringen ser dock ingen anledning att i
registreringssammanhang använda ett annat begrepp än egentligt hemvist som
används i 7 § folkbokföringslagen (1991:481).
Förutsättningar för tillfällig registrering
Förutsättningarna för tillämpningen av exportvagns- och turistvagnskungörelserna
har förändrats efter EU-inträdet, främst på grund av de ändrade
tullförutsättningarna. Ett fordons gemenskapsstatus fastställs vid dess
registrering. Sådana fordon undergår därmed normalt inte någon gränskontroll.
Turistvagnslicens meddelas i dag till övervägande del för olika slag av
testfordon - fordon under utveckling - som saknar registrering i något annat
land. Licens kan meddelas även i de fall ett fordon har förlorat sina ordinarie
skyltar. Efter EU-inträdet saknas det möjlighet att medge licens för fordon med
gemenskapsstatus eftersom gränsformaliteter för sådana fordon i princip inte får
förekomma. De nuvarande möjligheterna till exportvagnsregistreringar och
turistvagnslicenser bör dock inbegripas i förfarandet för tillfällig
registrering. Det innebär bl.a. att testfordon från andra länder än EU-länder
kan föras in i landet med stöd av en tillfällig registrering. Regeringen anser
dock att det skall vara möjligt att tillfälligt registrera även ett testfordon
från annat EU-land. Det kan ske om villkoren för sådan tillfällig registrering
förändras något. Tullbehandling skall därför inte vara ett villkor för
tillfällig registrering av testfordon och de övriga fordon som kan komma i
fråga.
Utredningen har föreslagit att fordon av det här slaget skall vara tillfälligt
registrerade under maximalt tolv månader. Tillfällig registrering bör härefter
på nytt kunna ske för fordonet. Eftersom fordonet inte skall stadigvarande
brukas i Sverige bör förnyelse inte få ske förrän viss tid förflutit från
närmast föregående period. Regeringen återkommer till den sistnämnda frågan, och
instämmer i utredningens bedömning att giltighetstiden bör kunna uppgå till
tolv månader. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör dock i
enskilt fall kunna medge undantag med stöd av bemyndigande i lagen om
vägtrafikregister.
Fordon som kommer från, eller förs till, ett land utanför EU omfattas
fortfarande av tullbehandling. Det finns emellertid inte någon anledning att ha
andra regler för dessa fordon än för s.k. EU-fordon. Även tredjelandsfordonen
bör därför omfattas av bestämmelserna om tillfällig registrering.
Som framgått kan endast fordon som inte varit i trafik, dvs. i praktiken
fabriksnya fordon, tas in i exportvagnsförteckningen. Frågan om registreringen
vid köp av ett begagnat fordon som förs ut ur landet på egna hjul är för
närvarande oklar. Eftersom export av såväl nya som begagnade fordon bör
underlättas kan exportvagnsförfarandet inom ramen för den tillfälliga
registreringen omfatta även begagnade fordon. Utredningen har framhållit att den
utländske köparen bör kunna klara av alla formaliteter och föra fordonet ur
landet inom kortare tid än den som föreslås för andra former av tillfällig
registrering. För undvikande av att en utlandsbosatt frestas att missbruka
möjligheten att tillfälligt registrera ett begagnat fordon för annat än
tillfällig användning här i landet bör den tillfälliga registreringstiden i
dessa fall vara tämligen kort. Enligt regeringens mening skall sådan
registrering i enlighet med utredningens förslag gälla endast en månad.
Beträffande nya exportvagnar kan däremot den nu gällande fristen om tolv månader
behållas.
Definitionen av nya fordon bör ske utifrån de hittills gällande kriterierna för
exportvagnsförfarandet. Med ett nytt fordon menas därvid ett fordon som inte är,
har varit eller bort vara registrerat här i landet annat än i förening med
avställning.
Nu gällande exportvagnsregistrering kan även användas av den som har sitt
egentliga hemvist i Sverige och som avser att flytta från landet inom viss tid.
Denna registrering har giltighet längst till och med den månad då tolv månader
förflutit sedan fordonet infördes i exportvagnsförteckningen. För den som
fortfarande bor i Sverige - har sitt "egentliga hemvist" här - kan
exportvagnsregistrering komma i fråga endast om fordonsägaren avser att flytta
inom tre månader. Det innebär bl.a. att fordonet kan brukas i Sverige i avvaktan
på avflyttning från landet inom tre månader från den dag då fordonet förts in i
exportvagnsförteckning. Utredningen har inte funnit anledning att ändra någon
av dessa tidsfrister. Enligt förslaget skall dock giltighetstiden om tolv
månader räknas från den dag tillfällig registrering meddelades. Regeringen delar
utredningens uppfattning.
I fråga om privatimporterade fordon från tredje land gäller en interimslicens i
dag endast under en månad. Utredningen har föreslagit att giltighetstiden för
tillfällig registrering av det här slaget bör begränsas till tre månader. Inte
minst av skatteskäl är det enligt utredningens mening viktigt att den ordinära
registreringen kommer till stånd ganska snart. Samtidigt skall innehavaren av
fordonet ha rimlig tid för att hinna med de moment som krävs för att fordonet
skall godkännas och bli klart för ordinär registrering. Regeringen anser i
likhet med utredningen att giltighetstiden för den här typen av tillfällig
registrering bör förlängas till tre månader. Det skall dock inte finnas några
möjligheter till förlängning av giltighetstiden omedelbart efter att tiden
förflutit. Härför talar inte minst administrativa skäl.
För att förhindra missbruk av systemet med tillfällig registrering, som innebär
att fordonen inte omfattas av fordonsskattelagens bestämmelser, bör tillfällig
registrering för ett visst fordon få meddelas på nytt först sedan tolv månader
förflutit från utgången av närmast föregående period av en sådan registrering.
Villkor för bruk av tillfälligt registrerat fordon
För att kunna inordna nuvarande exportvagnsregistrering och turistvagnslicens i
systemet bör brukandereglerna differentieras. Brukande med stöd av den
tillfälliga registreringen av fordon, som inte senare skall registreras ordinärt
i vägtrafikregistret, bör liksom hittills tillåtas utan inskränkningar. Detta
kan ske, eftersom den tillfälliga registreringen i vägtrafikregistret kommer att
tjäna ett kontrollsyfte. Några stora olägenheter med en sådan ordning behöver
då inte uppstå.
När det gäller brukande med stöd av en tillfällig registrering innan fordonet
har godkänts vid registreringsbesiktning för fordon som senare skall registreras
ordinärt i vägtrafikregistret, bör det göras viss skillnad beroende på bl.a.
varifrån fordonet förs in och hur registreringsförhållandena för fordonet ser ut
vid införseltillfället.
Ett fordon som förs in från ett annat EU-land och därvid har en giltig
registrering i det landet bör, även innan fordonet har godkänts vid en
registreringsbesiktning, få brukas här utan inskränkning. För fordon från andra
EU-länder som saknar giltig registrering samt för tredjelandsfordon har
utredningen ansett att brukandet med stöd av den tillfälliga registreringen
innan fordonet har godkänts vid registreringsbesiktning, liksom är fallet i dag,
bör vara inskränkt. Regeringen delar utredningens uppfattning härvidlag. När
fordonet har godkänts vid registreringsbesiktning bör brukande kunna tillåtas
utan inskränkningar, förutsatt att fordonet efter besiktningen inte har ändrats
på ett sådant sätt att fordonet skall inställas för ny registreringsbesiktning.
Lagrådet har i sitt yttrande den 15 februari 2001 påpekat att det bör vara
medgivet att ett direktimporterat fordon förs till ägarens hem eller företag,
även om där inte finns vad som kan betecknas som "förvaringslokal eller
liknande". Lagrådet har därför föreslagit att efter orden "sådan plats eller
lokal" läggs till "eller till någon annan plats där fordonet kan ställas upp i
avvaktan på registreringsbesiktning". Regeringen är av samma uppfattning som
Lagrådet, dvs. att fordonet skall kunna föras hem och ställas upp i avvaktan på
registreringsbesiktning oavsett om ägaren har tillgång till förvaringslokal
eller liknande eller inte. Nu gällande författningstext torde också i praktiken
ha tillämpats så. För att detta tydligare skall komma till uttryck i lagtexten
bör den emellertid ändras på sätt Lagrådet föreslagit.
Ett fordon som brukas med stöd av exportvagnsregistrering får i dag inte
användas i yrkesmässig trafik. Detta motiveras av de särskilda krav som bör
ställas inom den yrkesmässiga trafiken liksom av att tillfälligt registrerade
tunga fordon är undantagna från avgiftsplikt enligt lagen (1997:1137) om
vägavgift för vissa tunga fordon. Dessa skäl gör sig gällande även för övrig
tillfällig registrering varför ett generellt förbud mot att använda tillfälligt
registrerade fordon i yrkesmässig trafik bör gälla.
Upphörande av tillfällig registrering
För de olika formerna av tillfällig registrering finns i dag möjlighet till
återkallelse endast enligt turistvagnskungörelsen (7 § tredje stycket). Den
regeln har, såvitt utredningen kunnat utröna, i stort sett inte tillämpats. I 1
§ tredje stycket exportvagnskungörelsen finns i stället en regel av innebörd att
rätten att bruka fordonet med stöd av kungörelsen upphör om förutsättningarna
inte längre är uppfyllda. Utredningen har föreslagit att denna senare regel ges
allmän giltighet så att registreringen alltid upphör att gälla om de angivna
förutsättningarna för registrering inte längre är uppfyllda. Även om det i många
fall är fråga om kortvariga registreringsbeslut kan det uppkomma situationer
där det bör finnas en möjlighet att låta en mera långvarig tillfällig
registrering upphöra. Regeringen anser att en regel bör införas om att
tillfällig registrering skall upphöra om det föreligger en eller flera brister i
förutsättningarna för att fordonet är tillfälligt registrerat. Däremot är det
tveksamt om det skall ha betydelse att en brist i förutsättningarna uppkommit
efter beslutet så att den inte längre är uppfylld. Det bör enligt regeringens
mening inte ha någon betydelse om bristen sedermera uppkommit eller om den
förelegat hela tiden. Beslut skall för sådant fall fattas om att den tillfälliga
registreringen för fordonet skall upphöra.
7.8 Personuppgiftsansvaret
Regeringens förslag: Vägverket skall ha det övergripande ansvaret för
vägtrafikregistret och skall vara personuppgiftsansvarigt.

Utredningens förslag: Utredningen har föreslagit att regeringen skall bemyndigas
att utse den myndighet som för vägtrafikregistret och har det övergripande
ansvaret för behandling av vägtrafikuppgifter.
Remissinstanserna: Datainspektionen anser att ansvaret för uppgifterna är oklart
i förslaget och måste tydliggöras och att det bör anges i författningen att
Vägverket är personuppgiftsansvarigt. Därmed klargörs för den enskilde att denne
kan vända sig till Vägverket i frågor om rättelse av uppgifter etc.
Kammarrätten i Jönköping anser att det i en inledande bestämmelse i lagen om
vägtrafikregister bör anges att Vägverket är personuppgiftsansvarigt beträffande
sina uppgifter och en länsstyrelse ansvarig beträffande sina.
Skälen för regeringens förslag: Skyddet för den personliga integriteten
förutsätter tydliga regler om vem som ansvarar för behandling av
personuppgifter, personuppgiftsansvaret. Begreppet är avsett att ha samma
innebörd som begreppet registeransvarig i EG:s dataskyddsdirektiv.
Med uppgiften att vara personuppgiftsansvarig följer de skyldigheter av olika
slag som direktivet pekar ut, såsom att se till att behandlingen av
personuppgifter sker på ett korrekt och säkert sätt, att rätta oriktiga
uppgifter och att ersätta den registrerade för skada och kränkning som en
rättsstridig behandling av personuppgifter har förorsakat.
Både den nationella och den internationella regleringen lämnar ett stort utrymme
när det gäller att i författning bestämma vem som skall bära
personuppgiftsansvaret för trafikregistret. Den lösning bör väljas som är
lämplig för såväl berörda myndigheter som för den enskilde.
Ett alternativ är att de olika myndigheter som för in uppgifter i registret är
personuppgiftsansvariga för de uppgifter som förs in medan en annan myndighet
ges ett övergripande men begränsat ansvar. Ett annat alternativ är att endast en
myndighet är personuppgiftsansvarig. Om personuppgiftsansvaret delas upp mellan
flera myndigheter kan det i många situationer framstå som oklart för den
enskilde vem han skall vända sig till. Regeringen förordar därför det senare
alternativet dvs. endast en personuppgiftsansvarig myndighet. Den
personuppgiftsansvariga myndigheten bör vara Vägverket.
7.9 Vägtrafikregistrets ändamål för behandlingen av personuppgifter
Regeringens förslag: Vägtrafikregistret skall i den utsträckning registret
behandlar personuppgifter ha till ändamål att tillhandahålla uppgifter för viss
statlig eller kommunal verksamhet och för annan särskilt angiven verksamhet, för
aktualisering m.m. i kund- eller medlemsregister och för s.k. urvalsdragning.

Utredningens förslag: Utredningen föreslår att bestämmelsen avseende ändamålet
med registret ges en annan utformning, se 5 § i utredningens förslag till lag om
vägtrafikregister.
Remissinstanserna: Datainspektionen anmärker att skyddet för den personliga
integriteten förutsätter tydliga regler om särskilda, uttryckligt angivna
ändamål för vilka behandling sker och anser därför att registrets ändamål måste
förtydligas och ges en mer stringent utformning med särskilda deländamål för
olika registerdelar. Även Vägverket anser att lagens ändamålsbeskrivning bör
utvecklas dels för att tydliggöra de nuvarande registrens funktion och syften,
dels för att stärka den enskildes möjlighet att få kännedom om vad uppgifterna
kan komma att användas till. Finansbolagens förening anmärker att
vägtrafikregistret är av intresse även i näringslivssammanhang, t.ex. för att
uppdatera kundregister, för att eftersöka gäldenärers tillgångar och för
marknadsföring m.m. Föreningen anser att det är ett samhällsintresse att
registret också utformas med beaktande av sådana intressen och anser att det
därför är lämpligt att klargöra även detta i definitionen av registrets ändamål.
Bakgrund
Med hänsyn till EG:s dataskyddsdirektiv är det nödvändigt att slå fast ändamålen
för registret i lagen. Ändamålen styr användningen av uppgifterna och i stor
utsträckning även registrets innehåll. I den nya lagen är därmed
ändamålsbeskrivningen av central betydelse.
Vägtrafikregistret kommer att innehålla vad som enligt EG:s dataskyddsdirektiv
och personuppgiftslagen utgör personuppgifter. Ändamålen måste då vara
särskilda, uttryckligt angivna och berättigade. Personuppgifterna får inte
omfatta mer än vad som är nödvändigt med hänsyn till de ändamål för vilka de har
samlats in och för vilka de senare behandlas, se artikel 6 i direktivet.
Behandling av personuppgifter är enligt EG:s dataskyddsdirektiv tilllåten endast
under vissa angivna omständigheter. När samtycke från den registrerade
föreligger, är behandling av personuppgifter alltid tillåten. Eftersom de
uppgifter som är avsedda att ingå i vägtrafikregistret är obligatoriska kan
emellertid inte samtycke utgöra en förutsättning för registrering. Behandling är
emellertid tillåten även i andra fall t.ex. då behandlingen är nödvändig för
utförande av arbetsuppgifter som utgör led i myndighetsutövning m.m. samt då
behandlingen är nödvändig för ändamål som rör berättigade intressen hos den
registeransvarige. Senare behandling av uppgifterna får, med vissa undantag,
inte ske på ett sätt som är oförenligt med de ändamål som slagits fast.
Skälen för regeringens förslag
Den generella utformningen av ändamålsbestämmelsen
I utredningens förslag är ändamålsbestämmelsen vidsträckt, med angivande av
vilka uppgifter som skall eller får registreras. Den mängd uppgifter som förs in
i registret kan sedan sammanställas till olika deländamål, beroende av hur
uppgifterna kombineras med varandra. Vägtrafikregistret skall, enligt
utredningens förslag, föras för att tillgodose de behov av kontroll,
identifiering och information som trafiksäkerhet, miljö och andra för
vägtrafiken betydelsefulla omständigheter föranleder i fråga om fordon och
fordonsägare samt vissa särskilt utpekade personkategorier. Ren
försäljningsverksamhet faller inte in under det registerändamål utredningen
föreslagit.
Ändamålsbestämmelsen i utredningens förslag är således tillämplig på såväl
personuppgifter som andra i registret förekommande uppgifter och lämnar enligt
regeringens uppfattning stora delar av användningsområdet öppet. Regeringen
delar därför Datainspektionens och Vägverkets synpunkter att
ändamålsbestämmelsen måste ges en mer stringent utformning. I det följande
redogörs närmare för hur en sådan ändamålsbestämmelse bör utformas. I många
delar ansluter den föreslagna lagtekniska utformningen till ändamålsbestämmelsen
i 2 § lagen (2000:224) om fastighetsregister, se vidare prop. 1999/2000:39.
EG:s dataskyddsdirektiv ställer krav på precisering av ändamålen på sådant sätt
att regleringen kan utformas antingen så att viss användning förbjuds eller att
endast viss användning tillåts. Praktiska skäl talar för en utformning där viss
användning uttryckligen tillåts. Därtill kommer att denna lösning bör vara den
som är bäst med hänsyn till skyddet för den personliga integriteten. En lösning
där man i förväg har prövat om en användning skall tillåtas ger också bättre
kontroll över användningen av uppgifterna. En sådan lösning bör därför väljas.
Detta överensstämmer också med det sätt på vilket utredningen föreslagit att
bestämmelsen bör utformas.
Ändamålsbestämmelsens betydelse i förhållande till personuppgifter och andra
uppgifter
Kravet på preciserade ändamål i EG:s dataskyddsdirektiv och personuppgiftslagen
gäller när personuppgifter samlas in. Den personuppgiftsansvarige är sedan
skyldig att se till att personuppgifter inte behandlas för något ändamål som är
oförenligt med det för vilket uppgifterna samlades in. Att bestämmelserna endast
avser personuppgifter beror på att det är för sådana uppgifter som det är
särskilt viktigt med ett starkt skydd för den personliga integriteten. Beroende
på vilken behandling som utförs är informationen i vissa avseenden att anse som
personuppgifter. Med personuppgifter avses enligt personuppgiftslagen all slags
information som direkt eller indirekt kan hänföras till en fysisk person som är
i livet.
Onödiga hinder bör emellertid inte ställas upp för användningen av den
information som finns i vägtrafikregistret. Längre gående begränsningar för
registret än EG:s dataskyddsdirektiv och personuppgiftslagen kräver bör därför
inte införas. Skälet härför är att informationen i registret skall kunna
utnyttjas på ett effektivt sätt.
I lagen bör det därför anges att personuppgifter i registret bara får behandlas
för vissa angivna ändamål. Utformning av ändamålsreglerna innebär härigenom att
hinder för spridande av uppgifter saknas så länge det inte rör sig om
personuppgifter.
Ändamålsbestämmelsens närmare utformning
För personuppgifternas del är det, som anförts ovan, nödvändigt att preciserade
ändamål anges. Enligt artikel 7 e) i EG:s dataskyddsdirektiv är behandling av
personuppgifter tillåten, om behandlingen är nödvändig för att utföra en
arbetsuppgift av allmänt intresse eller om den är ett led i myndighetsutövning
som utförs av den registeransvarige eller av tredje man till vilken uppgifterna
har lämnats ut. De nuvarande register som är avsedda att regleras i lagen
används av myndigheter där verksamheten i stor utsträckning styrs av
bestämmelser i författning. En stor del av den verksamhet som är kopplad till
registreringen innebär dessutom myndighetsutövning t.ex. uppbörd av
fordonsskatt. Denna verksamhet är uppenbart angelägen och har, genom
författningsstödet, ett fastställt allmänt intresse.
Ändamålsbestämmelsen, 5 § i regeringens förslag, bör utformas så att
vägtrafikregistrets uppgifter kan användas även för författningsreglerad
verksamhet som har delegerats till enskilda. Det kan vara fråga om verksamhet
för vilka myndigheter ansvarar men som många gånger överlåts till annan vad
gäller själva genomförandet.
Ändamålsbestämmelsen preciserar till vilka personer uppgifterna får hänföra sig
i anslutning till det specifika verksamhetsområdet. I verksamhet för vilken stat
och kommun ansvarar finns ett behov av att i stor utsträckning få behandla
personuppgifter. Vilka personer uppgifterna får avse anges uttryckligen i
bestämmelsen. Detta innebär att verksamheten skall ha någon anknytning till de
särskilt angivna personerna, den skall exempelvis förutsätta tillgång till
information avseende fordonsägare. Detta regleras i bestämmelsens punkt 1.
Även beträffande andra ändamål än de ovan behandlade behöver personuppgifter
behandlas i trafikregistret. De personuppgifter som finns i registret behövs för
att ge underlag för försäkringsgivning, exempelvis trafikförsäkring, eller
annan allmän eller enskild verksamhet där uppgift om de särskilt utpekade
personkategorierna utgör underlag för prövningar eller beslut. Tillgång till
uppgifterna för kontroll bör även vara möjlig då det är befogat på grund av en
affärsförbindelse eller rättstvist med viss person. Den som bedriver
biluthyrning måste exempelvis kunna kontrollera en uppgift om förarbehörighet.
Den nu beskrivna verksamheten regleras i ändamålsbestämmelsens punkt 2.
Som anförts ovan i avsnitt 7.2 utnyttjas innehållet i de nuvarande registren för
en mängd olika ändamål bl.a. trafiksäkerhets- och miljöändamål. Genom
regleringen i punkten 3 avser regeringen att möjliggöra tillhandahållandet av
information om fordonsägare för sådana ändamål. Detta bedöms tillgodose viktiga
samhälleliga intressen. Även konsumenter använder i dag i stor utsträckning
bilregistret för att vid köp av begagnade fordon undersöka om överlåtaren har
rätt att förfoga över fordonet. Särskilt hög grad av aktsamhet krävs enligt
domstolarnas praxis av en köpare vid förvärv av bl.a. motorfordon, som
erfarenhetsmässigt är stöldbegärliga. Köparen har således en långtgående
undersökningsplikt härvidlag. Bilregistret har inte ansetts vara inrättat för
att skydda kommersiella intressen i samband med överlåtande av fordon.
Författningsregleringen av bilregistret har inte heller möjliggjort en
civilrättslig prövning av de ägaruppgifter som förs in i registret. Någon
ändring är inte åsyftad i detta avseende. Däremot anser regeringen att registret
bör ha till ändamål att tillhandahålla personuppgifter avseende vem som är
registrerad som fordonsägare, även om denne inte i civilrättslig mening skulle
vara rätt ägare, för att förebygga brott i den allmänna omsättningen. Det bör
således vara möjligt att med stöd av denna punkt införa bestämmelser exempelvis
om anteckning i registret att ett fordon innehas med nyttjanderätt för bestämd
tid.
Ändamålsbestämmelsen bör utformas på ett sådant sätt att den möjliggör den
försäljningsverksamhet som i dag sker av uppgifter ur bilregistret, se punkterna
4 och 5. Det rör sig för det första om aktualisering, komplettering och
kontroll av information om fordonsägare i kund- eller medlemsregister eller
liknande register. Vidare gäller det uttag av urval av personuppgifter, s.k.
urvalsdragning, vilket framförallt blir aktuellt vid direktreklam. Vid
urvalsdragning tas vissa uppgifter ut ur registret enligt särskilda
urvalskriterier. Det kan exempelvis vara frågan om ägarna till vissa personbilar
valda efter kriterierna fabrikat, modell och kommun. I enlighet med regleringen
i 11 § personuppgiftslagen bör dock en registrerad person kunna motsätta sig
behandling av personuppgifter för direkt marknadsföring.
Att uppgifterna i vägtrafikregistret kan användas för statistik och forskning
följer av 9 § tredje stycket personuppgiftslagen.
7.10 Övrig användning av personuppgifter i registret
Regeringens förslag: Endast de sökbegrepp regeringen beslutar om får användas
för sökning i vägtrafikregistret. Direktåtkomst för personuppgifter får medges
endast för vissa särskilt angivna ändamål. Samkörning för inhämtande av
uppgifter till registret tillåts endast inom ramen för samma ändamål. Regeringen
får meddela föreskrifter om ytterligare begränsningar i nu nämnda avseenden.

Utredningens förslag: Utredningen har föreslagit att det som sökbegrepp i
vägtrafikregistret skall få användas de uppgifter som får ingå i registret och
att regeringen skall få föreskriva begränsningar av rätten att använda
sökbegrepp. Mot bakgrund av vägtrafikregistrets ändamål och innehåll har
utredningen inte funnit skäl att förbjuda direktåtkomst eller ange ytterligare
kriterier för direktåtkomst än de som följer av personuppgiftslagens generella
krav på behandling. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
föreslås dock få ett bemyndigande att meddela föreskrifter om utlämnande av
uppgifter i registret innefattande bl.a. att besluta om direktåtkomst.
Samkörning skall enligt utredningen vara tillåten inom ramen för registrets
ändamål med en rätt för regeringen att föreskriva de begränsningar som kan anses
nödvändiga.
Remissinstanserna: Flera remissinstanser har invänt mot de begränsningar för
användningen som utredningen har föreslagit.
När det gäller den föreslagna bestämmelsen om sökbegrepp avstyrker
Datainspektionen utredningens förslag och förordar att frågan om vilka
sökbegrepp som skall få användas närmare utreds och övervägs, alternativt att
nuvarande sökbegrepp behålls. Vidare anför inspektionen att utredningens förslag
att inte behålla tidigare sökbegränsningar innebär en omfattande utvidgning av
allmänhetens rätt att begära ut s.k. potentiella handlingar inklusive
sammanställningar som kan vara integritetskränkande och som inte är befogade med
hänsyn till registrets ändamål. Vägverket anför att en grundläggande
sökbegränsning borde framgå redan av lagen och som alternativ menar verket att
nuvarande ordning skall kvarstå och att nödvändiga begränsningar förs in i
förordning.
Beträffande utredningens förslag om direktåtkomst anför Datainspektionen att det
av integritetsskäl behövs gränser för i vilken utsträckning terminalåtkomst
skall få förekomma till uppgifterna i vägtrafikregistret och föreslår att det i
lagen anges att direktåtkomst till vägtrafikregistret endast får ske i den
omfattning som regeringen bestämmer.
Beträffande utredningens förslag i fråga om samkörning anför Datainspektionen
att det bör anges i lagen att samkörning får ske endast i den utsträckning som
regeringen bestämmer. Finansbolagens förening anser beträffande samkörning att
det inte föreligger något behov av att reglera uppgiftsanvändningen på sätt som
utredningen har föreslagit. Behandling av personuppgifter behandlas i
personuppgiftslagen på ett sätt som föreningen finner uttömmande i sammanhanget.
Skälen för regeringens förslag
Sökbegrepp
I en databas kan uppgifter sökas och sammanställas med hjälp av sökbegrepp.
Användaren bestämmer utfallet av sökningen genom de sökbegrepp han eller hon
väljer att använda.
Olika ord och beteckningar används som sökbegrepp för att ta fram enstaka
uppgifter eller sammanställningar av uppgifter ur ADB-register.
Vilka sökbegrepp som får användas för att ta fram uppgifter ur ett
personregister hos en myndighet har betydelse för frågan om vad som är att anse
som allmänna handlingar i registret och vad som därmed kan bli tillgängligt för
utomstående.
Användningen av registeruppgifter som sökbegrepp kan dock ibland få oönskade
konsekvenser. Från början harmlösa uppgifter kan genom sammanställningen framstå
som integritetskränkande. Förekomsten av många sökbegrepp kan därför öka risken
för integritetsintrång.
För personregister följer av 2 kap. 3 § andra stycket tryckfrihetsförordningen
att en myndighet - genom bestämmelser i lag, förordning eller särskilt beslut
som grundar sig på lag - kan vara rättsligt förhindrad att använda vissa
registeruppgifter som sökbegrepp. Konsekvensen av en sådan begränsning är att
varken myndigheten själv eller en enskild kan ta fram information den vägen.
Handlingen anses inte förvarad hos myndigheten. Härigenom uppnås ett ökat
integritetsskydd men samtidigt en begränsning av registrets användbarhet.
Utredningen har föreslagit att alla uppgifter som skall få ingå i registret
skall få användas som sökbegrepp med ett bemyndigande för regeringen att
föreskriva begränsningar i användandet av olika sökbegrepp. Som vissa
remissinstanser påpekat innebär emellertid det obegränsade antal sökmöjligheter
som en sådan lagreglering tillåter en betydande risk för integritetsintrång av
de skäl som anförs ovan. Om myndigheten däremot är förbjuden att för egen
räkning använda vissa sökbegrepp begränsas på motsvarande sätt vad som är att
anse som allmän handling, eftersom den upptagning, som skulle kunna tas fram om
sökbegreppet fick användas, inte kan anses förvarad hos myndigheten. Vid
bedömningen av vilka sökbegrepp som bör vara tillåtna måste en avvägning ske
mellan effektivitetskrav och risken för integritetsintrång.
Som bil-, körkorts-, yrkestrafik-, felparkerings- och förarprovsregistren i dag
är uppbyggda är det möjligt att använda sökbegreppen person-, samordnings-,
organisations- och registreringsnummer eller del av sådana nummer. I
yrkestrafikregistret är det även möjligt att använda andra sökbegrepp såsom namn
eller del av namn. Såvitt kan bedömas föreligger det för närvarande inte något
behov av att utvidga dessa sökmöjligheter.
Regeringen delar remissinstansernas syn att den av utredningen föreslagna
regleringen skulle innebära en ökad risk för integritetsintrång och alltså inte
ge ett tillräckligt skydd för den enskilde. I stället bör endast vissa särskilt
angivna sökbegrepp tillåtas. Dessa sökbegrepp bör dock inte lagregleras eftersom
det är svårt att förutse vad den tekniska utvecklingen kan föra med sig och
vilket behov som i framtiden kan finnas av tillåtna sökbegrepp. På grund härav
bör en bestämmelse tas in i lagen av innebörd att endast de sökbegrepp
regeringen beslutar om skall vara tillåtna.
Direktåtkomst
Direktåtkomst innebär att den som använder registret på egen hand kan söka i
detta och få svar på frågor, dock utan att själv kunna bearbeta eller på annat
sätt påverka innehållet. Det är fråga om åtkomst vid persondator eller särskild
terminal eller dylikt. Från effektivitetssynpunkt är det motiverat att vissa
användare har denna möjlighet, men samtidigt ökar riskerna för spridning av
uppgifterna. Användningsformen har i dag en utbredd användning. Företag som
bedriver yrkesmässig verksamhet med fordon eller behöver information om fordon
och dess ägare, har möjlighet att på detta sätt få tillgång till registret,
exempelvis bilhandlare med viss omsättning, finansbolag och försäkringsbolag med
koncession för trafikförsäkring. Regeringen anser att det är viktigt att denna
användning kan fortsätta. Sökning medges i dag med hjälp av organisationsnummer
och fordons registreringsnummer. För sökning med personnummer krävs tillstånd av
Datainspektionen. Denna möjlighet har för närvarande socialtjänsten, vissa
försäkringskassor och invandrarnämnder. Några problem från integritetssynpunkt
föreligger, såvitt känt, inte med den nuvarande tillgången till uppgifter via
direktåtkomst. Det finns således, som utredningen funnit, inte skäl att införa
ett förbud mot direktåtkomst.
Utredningen har dock valt att inte föreslå någon bestämmelse som reglerar frågan
om direktåtkomst i lagen och har hänvisat till personuppgiftslagens generella
bestämmelser om behandling av personuppgifter samt anfört att det åligger den
personuppgiftsansvarige att tillse att behörighets- och säkerhetsfrågor löses på
ett tillfredsställande sätt innan behandlingen godtas.
Som Datainspektionen anfört gör sig dock integritetsaspekterna starkt gällande
när det gäller möjligheter till direktåtkomst och regeringen anser att det är
viktigt att begränsningar i fråga om direktåtkomst alltjämt förekommer. Frågan
om möjlighet till direktåtkomst bör därför inte enbart överlåtas på den
personuppgiftsansvarige. I stället bör frågan regleras i författning. I lagen
bör därför tas in en bestämmelse som begränsar möjligheterna att medge
direktåtkomst till de för personuppgifter särskilt angivna ändamålen i enlighet
med föreskrifter meddelade av regeringen. Direktåtkomst bör dock inte tillåtas
om syftet med åtkomsten är att komplettera eller kontrollera kund- eller
medlemsregister eller om syftet är att göra en s.k. urvalsdragning.
Samkörning
Samkörning, eller sambearbetning, av uppgifter från två register krävde enligt
datalagen i princip tillstånd eller författningsstöd, eftersom det vid
bearbetningen i praktiken skapas ett nytt register. Personuppgiftslagen utgår
emellertid från ett tillståndslöst system varför samkörning inte är särskilt
reglerat i lagen. Den behandling som ligger i att två register körs mot varandra
är från personuppgiftslagens utgångspunkt tillåten så länge den håller sig inom
lagens ramar, bl.a. med avseende på registrens ändamål. Detta utesluter dock
inte att skyddet för den personliga integriteten kan motivera att samkörning
förbjuds eller på något annat sätt regleras explicit.
För vägtrafikregistrets del finns det behov av samkörning med register som förs
av polisen, Riksskatteverket, skattemyndigheter, bilprovningen,
försäkringsbolagen m.fl.
Vid övervägande av i vilken utsträckning samkörning bör tillåtas krävs det att
integritetsaspekterna beaktas och noga övervägs. Något generellt förbud mot
samkörning är enligt regeringens mening inte motiverat. På sätt utredningen
föreslagit är en rimlig avvägning att tillåta sådan behandling som sker inom
ramen för registrets ändamål. På samma sätt som gäller beträffande direktåtkomst
bör dock samkörning inte tillåtas om syftet med åtkomsten är att komplettera
eller kontrollera kund- eller medlemsregister eller om syftet är att göra en
s.k. urvalsdragning. Eftersom lagen är avsedd att utgöra en yttre ram för
behandlingen av personuppgifter bör regeringen i lagen bemyndigas att till skydd
för den enskildes integritet föreskriva de ytterligare begränsningar som kan
anses påkallade.
7.11 Sekretessfrågor
Regeringens bedömning: Någon förändring av sekretesskyddet för personnummer bör
inte göras. Frågan om ett starkare skydd för uppgifter om bild och namnteckning
i tillverkningsregistret för körkort som Vägverket för bör utredas vidare.

Utredningens förslag: Utredningen har föreslagit att det införs ett stärkt
sekretesskydd genom ett omvänt skaderekvisit i sekretesslagstiftningen för
uppgifter i vägtrafikregistret om personnummer och för uppgifter om bild och
namnteckning ur det s.k. bildregister (nedan benämnt tillverkningsregistret för
körkort) som Vägverket för. Samma regler har föreslagits gälla även i fråga om
underlag för taxiförarlegitimation.
Remissinstanserna: Många remissinstanser bl.a. Datainspektionen, Vägverket och
Åklagarmyndigheterna i Linköping och Malmö ställer sig positiva till förslaget
om införande av ett omvänt skaderekvisit för uppgifter i vägtrafikregistret om
personnummer. Svea hovrätt avstyrker emellertid förslaget ifråga om personnummer
och pekar på att resultatet av ett sådant skaderekvisit kan bli att utlämnande
vägras trots att skälen är helt legitima och anför att uppgifter om personnummer
är lätt tillgängliga på annat sätt. Domstolsverket anser att frågan om
utlämnande av fordonsägarens personnummer bör analyseras ytterligare och anför
att avsaknaden av personnummer utgör en brist i möjligheten till undersökning av
ägarförhållandena och att förslaget lämnar öppet för oegentligheter och en
osäkerhet för köparen av begagnade fordon. Sveriges Radio anser att det
nuvarande raka skaderekvisitet inte bör ändras.
Skälen för regeringens bedömning
Sekretess för personnummer
Utredningen har konstaterat att när det gäller utlämnande av uppgifter ur de
olika trafikadministrativa registren bör registren bl.a. vara allmänt
tillgängliga och allmänheten skall kunna kontrollera uppgifter i registren för
att undvika rättsförluster. De uppgifter som den som begär ut uppgifterna kan ha
ett legitimt och berättigat intresse av gäller, enligt utredningen, t.ex. namn-
och adressuppgifter i kombination med ett fordons registreringsnummer. Detta
gäller enligt utredningen dock i allmänhet inte ifråga om personnummer. Att
minska den omedelbara tillgången till någons personnummer skulle enligt
utredningen få omedelbar effekt för den personliga integriteten då registren är
uppbyggda på ett sådant sätt att personnumret blir en självklar länk att komma
vidare med kartläggningen av en person. För att uppfylla ändamålet med det
nuvarande bilregistret har utredningen bedömt att personnumret är en för den
enskilde icke nödvändig uppgift och att registrets kontrollfunktion kan
uppfyllas genom att övriga relevanta uppgifter lämnas ut, dvs. i första hand
registreringsnummer, namn och adress. Detta anser utredningen i än högre grad
gäller övriga hos Vägverket förda register och därvid främst uppgift om namn och
adress. Utredningen har mot denna bakgrund föreslagit att skärpt sekretess bör
gälla för uppgift om någons personnummer i det framtida vägtrafikregistret.
Frågan om sekretesskyddet för folkbokföringsuppgifter har övervägts vid ett
flertal tillfällen.
Regeringen behandlade bl.a. i propositionen 1997/98:9 Skydd för förföljda
personer, samordningsnummer, m.m. frågan om folkbokföringssekretessen och om det
fanns något skäl att skärpa det allmänna sekretesskyddet för uppgifter om namn,
personnummer, adress eller andra grundläggande förhållanden som registreras
inom folkbokföringen. Regeringen framhöll att Utredningen om vissa
folkbokföringsfrågor i betänkandet SOU 1996:68 hade funnit att det med hänsyn
till myndigheters och andras behov av uppgifter från folkbokföringen inte fanns
skäl att ändra sekretessen för uppgifterna inom folkbokföringen. Regeringen
anförde i det sammanhanget följande (s. 37).

"Folkbokföringsuppgifter överförs i stor utsträckning från skattemyndigheterna
till andra myndigheter men också till banker, försäkringsbolag och andra
företag. Användningen av folkbokföringsuppgifter i samhället har också kommit
att bli avgörande för att den enskilde på ett enkelt sätt skall kunna utöva sina
rättigheter, bl.a. komma i åtnjutande av ekonomiska förmåner av olika slag.
Särskilt betydelsefullt är det att myndigheter och företag kan få tillgång till
aktuella och korrekta adressuppgifter. Om folkbokföringssekretessen skulle
förändras på ett påtagligt sätt, exempelvis genom att ett s.k. omvänt
skaderekvisit införs och presumtionen ändras från offentlighet till
hemlighållande, skulle den omfattande överföringen av folkbokföringsuppgifter
från skattemyndigheterna till andra myndigheter, företag och enskilda inte kunna
fortgå. Myndigheternas och företagens verksamhet skulle därmed försvåras och
enskilda skulle förorsakas olägenheter och riskera rättsförluster. Regeringen
anser därför i likhet med utredningen att det inte finns skäl att skärpa
sekretessen för folkbokföringsuppgifterna."

Propositionen har antagits av riksdagen, bet. 1997/98:SkU5, rskr. 1997/98:76.
Med utgångspunkt i registeruppgifternas natur kan regeringen konstatera att det
i skyddslagstiftningen särskilt anges att försiktighet skall iakttas vid
behandlingen av personnummer. Personuppgiftslagen medger behandling av uppgift
om personnummer utan samtycke bara när det är klart motiverat med hänsyn till
ändamålet med behandlingen, vikten av en säker identifiering eller något annat
beaktansvärt skäl, se 22 §.
I förarbetena till personuppgiftslagen diskuterades frågan om personnumrens
behandling särskilt, prop. 1997/98:44 s. 76-77. De då gällande reglerna i
datalagen fördes i princip oförändrade över till den nya lagen. Regeringen
framhöll vid det tillfället att frågan om användningen av personnummer nyligen
utretts och att Personnummerutredningen våren 1994 lämnat förslag till
lagstiftning om personnummer, som den då nytillträdda regeringen i
budgetpropositionen för budgetåret 1995/96 inte ansåg skulle ligga till grund
för någon förändrad lagstiftning om personnummer. Regeringen ansåg att i prop.
1997/98:44 det inte fanns anledning att göra något annat ställningstagande.
För vägtrafikregistrets del kan personuppgiftslagens krav på behandlingen av
personnummer anses uppfyllda mot bakgrund av ändamålet med behandlingen.
Uppgifterna kan därmed också - med sekretesslagens nuvarande bestämmelser som
begränsning - lämnas ut, även om det finns begränsningar när det gäller
utlämnande i utskrift.
Som utredningen konstaterat kan en uppgift om personnummer antingen som en
separat uppgift eller i kombination med andra registrerade uppgifter utnyttjas
på ett icke önskvärt sätt. Utredningen har föreslagit ett omvänt skaderekvisit i
sekretesslagens bestämmelser som en lösning på problemet.
Regeringen har dock, som redogjorts för ovan, vid upprepade tillfällen intagit
den ställningen att skärpt sekretess inte bör införas för uppgifter ur
folkbokföringsregistret däribland personnummer. Regeringen är inte av annan
uppfattning i dag.
Utredningens förslag innebär att det skall gälla ett omvänt skaderekvisit för
uppgift om personnummer i det nya vägtrafikregistret. För en uppgift om någons
personnummer i folkbokföringsregistret skulle det dock alltjämt gälla ett rakt
skaderekvisit i sekretesslagen. Ett personnummer skulle därvid vara möjligt att
komma åt på annat sätt än genom ett utlämnande av uppgiften ur
vägtrafikregistret. En förändring av skaderekvisitet gällande för åtkomst av
uppgift om personnummer i enbart vägtrafikregistret skulle därför i praktiken
inte innebära någon avgörande förstärkning av skyddet för den enskilda
integriteten.
Sammanfattningsvis finner regeringen att ett omvänt skaderekvisit för
personnummer i vägtrafikregistret inte bör införas. Det skydd som
personuppgiftslagen föreskriver för den integritetskänsliga uppgiften
personnummer och som ytterligare kan förstärkas av regeringen genom möjligheten
att föreskriva begränsningar i fråga om samkörning och direktåtkomst, bedöms ge
ett tillräckligt skydd för uppgiften.
Sekretess för bild och namnteckning
Utredningens förslag om att införa ett omvänt skaderekvisit för uppgifter om
bild och namnteckning i det tillverkningsregister för körkort som Vägverket för
och för bild i underlag för taxiförarlegitimation har fått ett huvudsakligen
positivt mottagande av remissinstanserna.
Uppgift om bild och namnteckning förekommer, förutom i dessa register, i
passregistret som förs av Rikspolisstyrelsen. Även i Pliktverkets register över
totalförsvarspliktiga ingår fotografier. Denna typ av uppgifter förekommer
således i relativt få register, men omfattar i gengäld en mycket stor del av
befolkningen.
Eftersom både pass- och körkortsregistret omfattar en mycket stor del av landets
befolkning anser regeringen det vara av vikt att frågan om sekretess för bild
och namnteckning i de olika registren ses över i ett sammanhang. Ett arbete med
en sådan översyn pågår för närvarande inom Regeringskansliet. Utredningens
förslag bör således övervägas ytterligare och regeringen lämnar därför inget
förslag nu i denna del.
7.12 Bevarande och gallring
Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att meddela närmare föreskrifter om
begränsning av rätten att bevara uppgifter i vägtrafikregistret.

Utredningens förslag: Utredningen har föreslagit att en bestämmelse tas in i
lagen av innebörd att uppgifter som inte längre behövs för sitt ändamål skall
gallras.
Remissinstanserna: Datainspektionen instämmer i att personuppgiftslagens
bestämmelser bör gälla i fråga om gallring dvs. att personuppgifter inte bevaras
längre än vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålen med behandlingen.
Riksarkivet anser att det tydligare bör framgå vad som skall ske med uppgifterna
när de avförts från registret och vänder sig mot att personuppgiftslagens
huvudregel används för samtliga i vägtrafikregistret ingående uppgifter.
Skälen för regeringens förslag: En författningsreglering om gallring av de
uppgifter som finns i vägtrafikregistret är viktig både från den enskildes och
från samhällets synpunkt. Å ena sidan kan en alltför omfattande gallring få till
följd att det inte kommer att finnas tillräckligt material för utvärderingar av
olika slag och för forskningsändamål. Å andra sidan kan en alltför begränsad
gallring medföra att känsliga uppgifter eller stora mängder av uppgifter sparas
i onödan.
Arten av uppgifter i vägtrafikregistret är varierande, vissa uppgifter är
personuppgifter av integritetskänslig art, andra är uppgifter som inte kan
knytas till någon person och som är neutrala vad avser integriteten. Vissa
uppgifter förlorar sin relevans relativt snabbt, medan andra typer av uppgifter
är av betydelse under relativt lång tid.
Bestämmelser om bevarande av uppgifter i myndigheters och vissa andra organs
arkiv samt bestämmelser om arkivmyndigheter finns i arkivlagen (1990:782) och
arkivförordningen (1991:446). Arkivlagen föreskriver att allmänna handlingar
skall bevaras så att de tillgodoser rätten att ta del av allmänna handlingar,
behovet av information för rättskipningen och förvaltningen samt forskningens
behov (3 §). Enligt 10 § arkivlagen får gallring ske med beaktande av dessa
ändamål och av att arkiven utgör en del av kulturarvet.
I 9 § första stycket i) personuppgiftslagen, som grundar sig på artikel 6 e) i
EG:s dataskyddsdirektiv, anges att personuppgifter inte får bevaras längre tid
än vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålen med behandlingen.
Personuppgifter får dock bevaras under längre tid för historiska, statistiska
eller vetenskapliga ändamål. I dessa fall får dock personuppgifterna inte
bevaras under längre tid än vad som är nödvändigt för dessa ändamål. Vidare
anges i 8 § andra stycket samma lag att bestämmelserna i lagen inte hindrar att
en myndighet arkiverar och bevarar allmänna handlingar eller att arkivmaterial
tas om hand av en arkivmyndighet.
De författningar som reglerar de nuvarande trafikregistren anvisar i viss
utsträckning när de registrerade uppgifterna skall tas bort ur registren.
Utredningen har föreslagit att det av lagen om vägtrafikregister uttryckligen
skall framgå att uppgifter som inte längre behövs för sitt ändamål skall
gallras. Enligt regeringens bedömning skulle det dock vara olyckligt med en
bestämmelse om gallring som avser samtliga i registret ingående uppgifter, inte
minst med hänsyn till forskningens behov.
Den föreslagna lagen är avsedd att utgöra en yttre ram för tillåten behandling
av personuppgifter. Mot bakgrund härav bör lagen inte innefatta särskilda
bestämmelser om gallring utan i stället ett bemyndigande för regeringen att,
till skydd för den enskildes integritet, inskränka rätten att bevara handlingar.

7.13 Straffbestämmelser
Regeringens förslag: Straffansvaret för brott mot bestämmelserna om
registreringsplikt regleras i lag. Bestämmelsen om rätt för polisman att hindra
fortsatt färd överförs något modifierad från bilregisterkungörelsen till lagen
om vägtrafikregister.

Utredningens förslag: Överensstämmer huvudsakligen med regeringens. Utredningen
har dock föreslagit att brott mot de grundläggande bestämmelserna om
registreringsplikten skall kunna straffas med böter eller fängelse högst sex
månader.
Remissinstanserna: Riksåklagaren, Åklagarmyndigheten i Linköping/Åklagarkammaren
i Norrköping och Åklagarmyndigheten i Västerås anser att utredningens argument
för en straffskärpning inte är övertygande och att en straffskärpning skulle få
den negativa konsekvensen att förseelsen inte skulle kunna lagföras med
ordningsbot. Riksåklagaren anför vidare att detta motverkar de strävanden som
Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen har att effektivisera och förenkla
trafikbrottsutredningarna. Åklagarmyndigheterna i Malmö och Umeå anser att
straffbestämmelsen bör delas upp i brott av normalgraden och grovt brott och att
en straffskärpning endast skulle gälla de senare fallen för att
ordningsbotsföreläggande skulle kunna användas för brott av normalgraden.
Åklagarmyndigheten i Umeå anser vidare att endast yrkesmässig verksamhet bör
träffas av den skärpta straffbestämmelsen. Övriga remissinstanser har inte något
att erinra mot förslaget. Åklagarmyndigheten i Västerås anser att det inte är
särskilt lyckat att koppla straffansvaret till den i lagen intagna allmänt
hållna bestämmelsen om registreringsplikten. Straffansvaret bör knytas direkt
till brukande i strid mot registreringsplikten genom att det i den allmänt
hållna bestämmelsen tas in en hänvisning till förordning.
Bakgrund
Straffbestämmelser inom vägtrafikregisterområdet i stort förekommer i dag i
huvudsak beträffande förfarandet rörande fordonsregistreringen och finns i
bilregisterkungörelsen (1972:599). Påföljden utgörs i princip av bötesstraff
(penningböter). När det gäller ansvar för överträdelser som rör behörigheten att
föra fordon eller att driva yrkesmässig trafik återfinns dessa bestämmelser i
de författningar som reglerar det materiella förfarandet på respektive område,
dvs. körkorts- och yrkestrafikförfattningarna.
Enligt 87 och 88 §§ bilregisterkungörelsen döms ägare, förare och
nyttjanderättshavare under vissa närmare angivna omständigheter till
penningböter om fordonet brukas i strid mot bestämmelser om
registreringsplikten, bestämmelser om att fordon skall vara försett med
registreringsskylt eller saluvagnsskylt och bestämmelser om avställning.
Bestämmelser om s.k. delegerat ägaransvar finns i 92 § bilregisterkungörelsen.
Straffbestämmelser finns också i exportvagnskungörelsen (1964:39),
turistvagnskungörelsen (1972:601), kungörelsen (1973:766) om interimslicens för
fordon och i förordningen (1987:27) om fordon i internationell vägtrafik i
Sverige.
Om ett fordon framförs i strid med bilregisterkungörelsens bestämmelser eller
med en föreskrift som meddelats med stöd av kungörelsen, skall polisman hindra
fortsatt färd som inte kan ske utan påtaglig fara för trafiksäkerheten eller
annan väsentlig olägenhet, 93 § bilregisterkungörelsen.
Skälen för regeringens förslag
Straff för brott mot de grundläggande bestämmelserna om registreringsplikten
Utredningen anser att straffskalan för brott mot de grundläggande bestämmelserna
om registreringsplikten bör vidgas till att förutom böter även omfatta fängelse
högst sex månader. Som skäl anförs att det kan förekomma allvarliga fall som
motiverar högre straff än vad som är möjligt att döma ut idag. Som exempel nämns
fall där någon systematiskt med ett eller flera fordon åsidosätter
bestämmelserna på området, ibland i yrkesmässig trafik. Vidare anges som exempel
reglerna om saluvagnsregistrering som betraktas som brott mot bestämmelserna om
registrering och avställning av fordon och som ett sista exempel anges körning
i strid med vad som gäller för utlandsregistrerade fordon. Utredningen påpekar
dock att de utdömda straffen i vissa fall är av underordnad betydelse, medan den
i realiteten kännbara följden av ett straffbart beteende består i att
tillståndet att utöva en viss verksamhet återkallas. Detta kan vara fallet
exempelvis vid återkallelse av en meddelad saluvagnslicens. Sammantaget anser
utredningen dock att det finns skäl för en vidare straffskala än i dag vid brott
mot registreringsplikten.
För att säkra efterlevnaden av de grundläggande bestämmelserna om registrering
har det befunnits nödvändigt med straffbestämmelser där påföljden utgörs av
penningböter. Det är regeringens uppfattning att en straffbestämmelse behövs.
Frågan är om det, som utredningen föreslagit, är motiverat att vidga
straffskalan för de allvarligaste fallen. Utredningen ger exempel på fall som
bör anses som särskilt allvarliga. Regeringen delar utredningens uppfattning att
sådana förekommer. De typer av överträdelser det är fråga om har dock det
gemensamt att det allvarliga inte ligger i överträdelsen av själva
registreringsplikten som sådan, utan i stället i ett samtidigt åsidosättande av
till registreringen knutna rättsverkningar, såsom skattskyldighet enligt
fordonsskattelagen (1988:327) och skyldighet att återkommande kontrollera
fordonets beskaffenhet. För förseelser mot fordonsskattelagen och mot
fordonskungörelsen (1972:595), rörande förande av bristfälliga fordon, finns
straffbestämmelser i dessa författningar. Därtill kommer de andra sanktioner som
kan drabba den skyldige i form av skattetillägg eller, som utredningen nämner,
återkallelse av tillstånd att utöva viss verksamhet. I de flesta av de särskilt
straffvärda fallen bör de påföljder den skyldige riskerar att drabbas av
sammantaget tillgodose samhällets behov av sanktioner för denna typ av
överträdelser.
Flera remissinstanser har påpekat att en straffskärpning skulle medföra att
brottet inte kan beivras genom ordningsbotsföreläggande. Institutet ordningsbot
infördes år 1966 i syfte att bl.a. ge möjlighet till ett snabbt beivrande av
trafikförseelser och därmed medverka till en förbättrad trafikdisciplin och ökad
trafiksäkerhet. Ordningsbotsföreläggande är således ett viktigt inslag i ett
effektivt brottmålsförfarande. En vidgad straffskala skulle kräva åklagarens
medverkan vid varje överträdelse och ur effektivitetssynpunkt få en icke
önskvärd effekt. Detta skulle i och för sig delvis kunna avhjälpas genom en
uppdelning av brotten i olika svårhetsgrader. Regeringen bedömer dock att
tillämpningsområdet för de grövre brottet skulle bli mycket litet och i de
flesta fall framstår, som anförts ovan, de sanktioner den skyldige sammantaget
riskerar att drabbas av som tillräckliga. I resterande fall anser regeringen att
ett ökat straffansvar för brott mot registreringsplikten inte är ett adekvat
sätt att komma till rätta med denna typ av överträdelser. Regeringen finner
därför inte skäl att föreslå ökat straffansvar för brott mot de grundläggande
bestämmelserna om registreringsplikten.
Eftersom bestämmelser om registreringsplikt tas in i lagen skall även
straffansvaret för brott mot dessa bestämmelser regleras i lag.
Hindrande av fortsatt färd
Den nuvarande bestämmelsen om rätt för polisman att hindra fortsatt färd, 93 §
bilregisterkungörelsen, avser såväl brott mot den i kungörelsen reglerade
registreringsplikten som brott mot föreskrifter som kan meddelas med stöd av
kungörelsen. Bestämmelsen föreslås överförd från bilregisterkungörelsen till
lagen om vägtrafikregister eftersom den bl.a. avser brott mot
registreringsplikten.
I sitt yttrande den 15 februari 2001 har Lagrådet framhållit att den
omständigheten att ett fordon är oregistrerat aldrig i sig torde kunna medföra
fara för trafiksäkerheten. Om paragrafen över huvud taget behövs bör enligt
Lagrådets mening i vart fall orden "medföra en påtaglig fara för
trafiksäkerheten eller annars" utgå. Regeringen anser att en bestämmelse som
innebär en möjlighet för polisman att hindra fortsatt färd utgör ett medel för
att förebygga ett otillåtet bruk av fordon som inte är registrerade och som
genom att de inte har något registreringsnummer inte är möjliga att identifiera.
Det får förutsättas att en färd av detta slag som innebär ett bruk av fordon i
strid med lagen ibland utgör en så väsentlig olägenhet att polisman bör ha
möjlighet att hindra fortsatt färd. Regeringen anser att det rekvisit för
tillämpningen som avser påtaglig fara för trafiksäkerheten kan undvaras. Skälet
härför är att det - som Lagrådet påpekat - för att förebygga sådan fara finns
andra bestämmelser, t.ex. 114 § fordonskungörelsen (1972:595). Avviker ett
oregistrerat fordons beskaffenhet och utrustning från fordonskungörelsen skall
enligt den bestämmelsen polisman hindra fortsatt färd som inte kan ske utan
påtaglig fara för trafiksäkerheten.
Utredningen har förutsatt att det får anses ligga i sakens natur att det vid de
förseelser som kan komma i fråga i registreringshänseende i regel bör kunna
medges att fordonet får föras till närmaste lämpliga uppställningsplats.
Regeringen gör samma bedömning som utredningen vad gäller möjligheten att ta
fordonet till en uppställningsplats efter att polisman hindrat fortsatt färd.
7.14 Förfarandet vid beslut och bestämmelser om överklagande
Regeringens förslag: Vägverket är beslutsmyndighet vid prövning av frågor om
saluvagnslicens och tillfällig registrering. Besluten gäller omedelbart om inte
Vägverket förordnar något annat. Beslut enligt lagen eller enligt föreskrifter
som har meddelats med stöd av lagen får överklagas hos Länsrätten i Örebro län
om inte något annat följer av andra föreskrifter. Detsamma gäller beslut om
rättelse eller information enligt personuppgiftslagen (1998:204).
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Utredningens förslag: Utredningen anser att frågor om bilregistrering liksom i
dag bör handläggas av Vägverket. Utredningen föreslår även att Vägverket prövar
samtliga frågor om tillfällig registrering inkluderande saluvagnsregistrering.
Beslut som har fattats genom automatiserad behandling eller på annat sätt måste
kunna omprövas av beslutsmyndigheten. Det bör ske både på begäran av den
enskilde och på eget initiativ av myndigheten. Omprövningsbestämmelser av denna
innebörd bör träda i stället för de som finns i 27 § förvaltningslagen
(1986:223). Enligt nu gällande bestämmelser överklagas beslut enligt de olika
författningarna om tillfällig registrering till regeringen. I enlighet med den
allmänna strävan att avlasta regeringen den typen av avgöranden bör överklagande
i stället ske till allmän förvaltningsdomstol. Endast i fråga om dispenser från
författningsbestämmelser och dylikt är motiverat att överklagande får ske hos
regeringen. Alla ärenden inom vägtrafikregistreringsområdet som kan överklagas
till allmän förvaltningsdomstol skall överklagas hos Länsrätten i Örebro län.
Remissinstanserna: Länsrätten i Örebro län tillstyrker att det föreslagna
omprövningsförfarandet införs och framhåller att de ärenden som ändå når
domstolen i sådant fall bör bli bättre utredda än vad som är fallet i dag. I
författningen bör dock anges att beslut gäller omedelbart, såvida inte annat
beslutats. Domstolsverket delar utredningens uppfattning att samma besvärsväg
bör gälla för samtliga ärenden om vägtrafikregistrering. Verket utgår ifrån att
det kommer att röra sig om ett förhållandevis mindre antal ärenden som kommer
att flyttas till Länsrätten i Örebro län.
Skälen för regeringens förslag: I enlighet med utredningens förslag bör beslut
om saluvagnslicens och tillfällig registrering fattas av Vägverket. Till
förutsättningarna för att bruka oregistrerat fordon hör således reglerna om
saluvagnslicens och tillfällig registrering. Dessa institut omfattas därför av
lagförslaget. Vägverket kommer att fatta de beslut som gäller saluvagnslicens
och tillfällig registrering efter ansökan. Beslutsunderlaget skall, även vid
eventuell domstolsprövning, motsvara berättigade krav. Det är dock enligt
regeringens mening inte motiverat med en längre gående omprövningsskyldighet än
vad som normalt gäller för förvaltningsbeslut.
En stor andel av Vägverkets beslut kommer även framgent att fattas med hjälp av
automatisk behandling. Förfarandet omfattar att Vägverket avgör vem som skall
vara införd i registret som ägare till ett visst fordon, men också en lång rad
andra frågor. Utredningens utgångspunkt har varit att alla beslut om
registrering skall fattas med stöd av en förordning om vägtrafikregister. Detta
är utgångspunkten även för regeringens förslag. Ordningen för när och hur en
uppgift skall registreras omfattas således inte av lagstiftningsarbetet eftersom
lagen om vägtrafikregister är avsedd att vara en ramlag för
vägtrafikregistreringen. Av de föreslagna bestämmelserna framgår således inte på
vilka villkor exempelvis en ordinär registrering av fordon skall ske.
Utgångspunkten har i stället varit att i lagen ange vilka fordon som omfattas av
registreringsplikt för att få brukas. Härutöver regleras även hur de fordon som
inte är registreringspliktiga eller är avställda får brukas. Det är inte avsett
att Vägverket skall fatta några beslut enligt lagen i dessa hänseenden. I
stället är avsett att beslut om exempelvis fordonsregistrering skall fattas
enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.
Till undvikande av missförstånd vad avser tidpunkten för beslutens verkan bör
införas en regel av innebörd att Vägverkets beslut enligt lagen gäller
omedelbart, om inte något annat förordnats.
Vägverket har såvitt avser den verksamhet som kommer att omfattas av den nya
lagen om vägtrafikregister en regional organisation med kontor, förutom i
Borlänge, även i Arjeplog, Visby och Örebro. Antalet beslut inkluderande de helt
automatiserade är i storleksklassen 2 miljoner och antalet har varit i stigande
under senare år. I flera tiotusentals ärenden fattas beslut först efter att
komplettering begärts på maskinell väg. Denna grupp ärenden kan exempelvis gälla
fordonsägare som begärt att fordonet skall avställas men glömt att sända in
kontrollmärket. Härutöver finns en grupp ärenden som diarieförs och handläggs
vid respektive kontor. Enligt Vägverkets statistik uppgick antalet diarieförda
ärenden under år 1999 till 13083 stycken medan motsvarande siffra för år 2000
var 18130 stycken. Dessa senare ärenden kännetecknas också av att Vägverket
skiljer sig från dem genom "manuella" beslut. I riket överklagas f.n. årligen
mellan 350 och 600 beslut. Någon tydlig stigande tendens har inte noterats trots
att den totala beslutsmängden ökat. Enligt Vägverkets statistik överklagades
568 ärenden under år 2000. Frågorna i dessa ärenden gäller bl.a. vem som skall
vara registrerad ägare till fordonet, avställning av fordon med retroaktiv
verkan, tidpunkt för avregistrering och begäran om att få saluvagnslicens.
Antalet överklaganden är litet med tanke på den totala beslutsvolymen i
diarieförda ärenden. Det bör dock beaktas att vissa vanliga typer av beslut över
huvud taget inte är överklagbara. Det gäller bl.a. ärenden enligt 99 §
bilregisterkungörelsen om utformning av registreringsskyltar. Vägverket har
upplyst att de beslut som överklagas omprövas vid verkets centrala
trafikregisterfunktion i Örebro. Där beslutas också Vägverkets yttranden i
länsrättens mål. Vägverket skall vara den enskildes motpart sedan handlingarna
överlämnats till länsrätten (7 a § förvaltningsprocesslagen, 1971:291).
De av Vägverkets beslut enligt bilregisterkungörelsen (1972:599) som är
överklagbara, med undantag för de som överklagas hos regeringen, prövas i dag
hos Länsrätten i Örebro län. Några skäl som ger anledning att ändra denna
ordning har inte framkommit. Visserligen vidgas möjligheterna till prövning i
allmän förvaltningsdomstol något, bl.a. till ärenden om tillfällig registrering.
Inte sällan har dock registreringsfrågor samband med skattefrågor för vilka
prövning enligt 3 § fordonsskattelagen (1988:327) sker vid Skattemyndigheten i
Örebro. En sådan skattefråga överklagas hos Länsrätten i Örebro län. Även detta
talar för att frågor om registrering bör överklagas hos Länsrätten i Örebro län.
Överklagandemöjligheten gäller såväl beslut som fattats med stöd av lagen som
de beslut som fattats med stöd av föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.
Beslut om information enligt personuppgiftslagen (1998:204) bör få överklagas
hos Länsrätten i Örebro län. Lagrådet har i yttrande den 15 februari 2001
framhållit att det i andra förslag till lagar om behandling av personuppgifter
vanligen anges att rättelsebesluten skall överklagas i samma ordning som
informationsbesluten, och har förordat att aktuell paragraf ändras i enlighet
härmed. Samtidigt har Lagrådet rekommenderat regeringen att snarast överväga
möjligheten att i personuppgiftslagen införa överklagandebestämmelser i fråga om
myndigheters rättelse- och informationsbeslut på personuppgiftsområdet. Som
framgår av avsnitt 7.3 har regeringen ansett att en särskild bestämmelse i lagen
om vägtrafikregister bör behandla frågan om rättelse och skadestånd med
hänvisning till personuppgiftslagens bestämmelser. Frågan om att i
personuppgiftslagen eventuellt införa generella bestämmelser om överklagande
övervägs för närvarande inom Regeringskansliet. I förevarande fall bör såsom
Lagrådet ansett ett rättelsebeslut överklagas i samma ordning som ett
informationsbeslut. Skadeståndsanspråk mot staten skall dock handläggas i annan
form.
7.15 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser
Regeringens förslag: Lagen träder i kraft den 1 oktober 2001. Vid samma tidpunkt
upphävs exportvagnskungörelsen (1964:39), bilregisterkungörelsen (1972:599),
turistvagnskungörelsen (1972:601) och kungörelsen (1973:766) om interimslicens
för fordon. Övergångsvis skall dock äldre bestämmelser gälla för interimslicens
och turistvagnslicens som meddelats före ikraftträdandet samt för införande i
exportvagnsregistret före denna tidpunkt. En redan beviljad saluvagnslicens
anses efter ikraftträdandet meddelad med stöd av den nya lagen. För beslut om
körtillstånd som meddelas intill ikraftträdandet skall dock äldre bestämmelser
fortsätta att gälla.

Utredningens förslag: Utredningen tar inte ställning i frågan om tidpunkt för
ikraftträdande eftersom de förslag som lämnas är beroende av tillkomsten av och
ändringar i andra författningar. Till detta kommer de anpassningar som sker till
EG-rätten.
Remissinstanserna: Riksskatteverket anser att det hade varit värdefullt med ett
förslag om ikraftträdandetidpunkt med hänsyn till att regler med betydelse för
beskattningen kan komma att ändras. Vägverket har framhållit att en avvägning
bör ske mellan de effekter som kan förväntas och behovet av samordning med andra
förändringar inom verksamhetsområdet.
Skälen för regeringens förslag: Utredningens bedömning har utgångspunkt i det
betydligt mera detaljrika förordningsförslaget som omfattade även vissa av de
bestämmelser som nu är föreslagna i lag. Ikraftträdandet av lagen om
vägtrafikregister bör samordnas med den tidpunkt när övergångsbestämmelserna
till personuppgiftslagen (1998:204) upphör att gälla för behandlingen av vissa
personuppgifter. Detta innebär att lagen bör träda i kraft den 1 oktober 2001.
Nödvändiga förberedelser hos bl.a. Vägverket bedöms kunna ske för ett
ikraftträdande vid denna tidpunkt. Regeringen har i lagrådsremissen den 1
februari 2001 föreslagit att de kungörelser i vilka finns bestämmelser som
motsvarar tillfällig registrering skall upphävas genom bestämmelse i lagen om
vägtrafikregister. Lagrådet har i yttrande den 15 februari 2001 framhållit att
även föreskrifter i bilregisterkungörelsen som avser skatt eller annan
förpliktelse i princip måste upphävas genom lag, dock att kungörelsen av
praktiska skäl bör upphävas i ett sammanhang. Lagrådet har därför förordat att
bilregisterkungörelsen tas upp bland de kungörelser som skall upphävas genom
lagen. Regeringen konstaterar att en sådan lösning är möjlig under förutsättning
att de körtillstånd som beviljas med stöd av 45 § bilregisterkungörelsen innan
bilregisterkungörelsen upphör att gälla övergångsvis får fortsatt giltighet
genom lag. Det bedöms i övrigt inte uppkomma övergångsvisa problem som inte kan
regleras i förordnings-form. Exportvagnskungörelsen, bilregisterkungörelsen,
turistvagnskungörelsen och kungörelsen om interimslicens för fordon skall
således upphävas genom lagen om vägtrafikregister.
Myndighetsansvaret för tillfällig registrering av fordon flyttas vid
ikraftträdandet från Tullverket till Vägverket. Varken i det avseendet eller i
övrigt bedöms ett ikraftträdande utan särskild övergångsvis reglering vålla
problem.
Tillfällig registrering motsvarar att registrera fordonet i
exportvagnsförteckning eller att meddela turistvagnslicens respektive
interimslicens. Dessa slag av beslut är alla tidsbegränsade. Det är efter
ikraftträdandet enligt regeringens bedömning lämpligt att de äldre
bestämmelserna enligt respektive författning tillämpas för de beslut som
motsvarar tillfällig registrering och som fattats med stöd av de bestämmelser
som gäller intill den 1 oktober 2001. Även beslut om körtillstånd enligt 45 §
bilregisterkungörelsen som fattas intill ikraftträdandet är tidsbegränsade och
bör omfattas av de äldre bestämmelserna efter ikraftträdandet. En
saluvagnslicens gäller enligt 39 § andra stycket bilregisterkungörelsen däremot
tills vidare. Därför bör en saluvagnslicens som meddelats med stöd av
kungörelsen eller utfärdats enligt motsvarande äldre bestämmelser efter
ikraftträdandet anses meddelad med stöd av lagen om vägtrafikregister.

8 En ny lag om vägtrafikdefinitioner, m.m.
Regeringens förslag: De centrala definitionerna av grundläggande fordons- och
viktbegrepp på vägtrafikområdet sammanförs till en lag om vägtrafikdefinitioner.
Vissa centrala definitioner inom körkortsområdet förs in i körkortslagen.

Utredningens förslag: Överensstämmer huvudsakligen med regeringens.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker eller lämnar förslaget
utan erinran. Åklagarmyndigheten i Malmö anser att en hänvisning till lagen bör
göras i så många relevanta författningar som möjligt dvs. även sådana som i dag
inte innehåller några begreppsdefinitioner. Vägverket och Aktiebolaget Svensk
Bilprovning anför att definitionerna bör samordnas med EG:s regelverk.
Skälen för regeringens förslag
En samlad lag om vägtrafikdefinitioner
De grundläggande begreppen inom vägtrafikområdet definieras i ett flertal
kungörelser och förordningar. Dessa är främst terrängtrafikkungörelsen
(1972:594), fordonskungörelsen (1972:595), bilregisterkungörelsen (1972:599),
körkortsförordningen (1998:980) och trafikförordningen (1998:1276). I övriga
författningar, i såväl lag- som förordningsform, hänvisas i vissa fall till
definitionerna i de nämnda författningarna. I andra fall har frågan om den
närmare innebörden av använda begrepp behandlats enbart i lagförarbetena.
Lagrådet har i samband med ändringar av bl.a. lagen om straff för vissa
trafikbrott (1951:649), trafikskadelagen (1975:1410), körkortslagen (1998:488)
och yrkestrafiklagen (1998:490) uppehållit sig vid definitioner och hur
hänvisningar bör göras. Lagrådet har därvid ifrågasatt om det är förenligt med
regeringsformen att frågan om tolkningen och innebörden av begrepp som återfinns
i lagar lämnas öppen för utfyllnad genom ännu inte beslutade bestämmelser av
lägre dignitet eller genom att i lag direkt hänvisa till en sådan bestämmelse. I
samband med behandlingen av den lagrådsremiss som föregick prop. 1997/98:63 En
reformerad yrkestrafiklagstiftning förordade Lagrådet att de centrala
definitionerna på kommunikationsområdet på sikt skulle tas in i en lag, vartill
kunde hänvisas i övriga lagar (a. prop. s. 204).
De skäl som talar för att lagreglera den grundläggande registreringsplikten och
som behandlas i avsnitt 7.3 gör sig gällande även vad gäller
vägtrafikdefinitioner.
Allmänt sett kan det enligt regeringens mening vara fördelaktigt att ha
begreppsförklaringar på fordonsområdet samlade i en författning. Ett sådant
system är dels överskådligt, dels praktiskt vid författningsändringar.
EG-anknytningen, det ökade kravet på snabbhet i förändrings- och
anpassningsarbetet och praktiska förhållanden talar för att regeringen borde ges
ett bemyndigande att definiera begrepp som är avsedda att användas i andra
författningar i den utsträckning som särskilt föreskrivs i respektive
författning. De olika definitionerna skulle då mot denna bakgrund kunna samlas i
en regeringsförordning. Emellertid talar, som Lagrådet framhållit,
konstitutionella och andra skäl för att de centrala definitionerna ges lagform.
Om endast de centrala definitionerna lagfästs minskar de praktiska problem som
kan uppstå vid en reglering som behöver riksdagsbeslut. De centrala
definitionerna bör därför lagfästas.
Vilka definitioner bör lagfästas?
Flertalet fordonsbegrepp återfinns i de centrala författningarna på
vägtrafikområdet. De har stor betydelse för avgränsningen av rättigheter och
skyldigheter inom vägtrafiken. De flesta av dem är därför av sådan karaktär att
de bör definieras i lag. De centrala fordonsbegreppen bör inte splittras trots
att vissa, t.ex. lekfordon och cykelkärra, kan tyckas mer perifera.
Nära förbundna med fordonsbegreppen är de begrepp som reglerar fordons vikt.
Framför allt gäller detta begreppen tjänstevikt och totalvikt som återfinns i
ett flertal författningar, bl.a. fordonsskattelagen (1988:327). Andra
viktbestämmelser är de som tar sikte på den vikt som ett fordon för över till
vägbanan, t.ex. axeltryck och bruttovikt. Dessa begrepp bör finnas i en lag
tillsammans med fordonsbegreppen.
Lagen om vägtrafikdefinitioner bör således endast innehålla de grundläggande
fordons- och viktbegreppen och avsikten är att dessa skall äga allmän giltighet.
Definitionerna bör huvudsakligen utan omarbetning överföras från gällande rätt.
Definitioner på körkortsområdet
Vad beträffar definitionerna inom körkortsområdet är dessa förhållandevis få och
används inom ett relativt begränsat författningsområde. De grundläggande
begreppen - körkort, traktorkort, körkortstillstånd och körkortshavare - är
centrala. I 1 kap. 1 § första stycket körkortslagen anges visserligen redan nu
att lagen innehåller bestämmelser om behörighet att köra motorfordon,
terrängmotorfordon, traktor och motorredskap samt om handlingar som ger sådan
behörighet (körkort och traktorkort). I körkortsförordningen återfinns dock en
annan bestämning av körkort respektive traktorkort. Endast i den senare
återfinns definitionerna av körkortstillstånd och körkortshavare. Målet med den
nya regleringen är att den skall vara entydig och direktivenlig (jfr artikel 3
rådets direktiv 91/439/EEG av den 29 juli 1991 om körkort) samt att den skall
återfinnas i lag. Begreppen bör därför definieras uteslutande i körkortslagen i
stället för i körkortsförordningen.
Att en person är permanent bosatt i Sverige utgör ett villkor för att ett
körkort skall få utfärdas enligt 3 kap. 1 § körkortslagen. Begreppet har
betydelse även för giltighet i Sverige och utbyte av utländska körkort enligt 6
kap. samma lag. Begreppet är i dag definierat i körkortsförordningen i
överensstämmelse med hur begreppet permanent bosättningsort (eng. "normal
residence") definieras i artikel 9 rådets direktiv 91/439/EEG av den 29 juli
1991 om körkort4. Direktivet talar också om personlig eller yrkesmässig
anknytning till en plats eller ort. Vilken enstaka ort eller plats en
körkortshavare har starkast anknytning till bör dock inte vara av någon
avgörande betydelse så länge han kan anses permanent bosatt i Sverige eller i
någon annan stat.
Regeringen kommenterade bosättningskravet i samband med förslaget att begränsa
utfärdandet av körkort till personer som är folkbokförda i riket sedan 185 dagar
eller studerar här sedan minst sex månader (prop. 1995/96:118 s. 21 f.). Härvid
framhöll regeringen bl.a. att Sverige för att uppfylla körkortsdirektivets krav
vid utfärdande av körkort bör fordra att sökanden skall vara bosatt i den stat
som utfärdar körkortet (vår kursivering). Det har följaktligen inte varit fråga
om att införa ett krav för utfärdande av körkort av innebörd att sökanden måste
ha en stark anknytning till en enda ort eller plats i landet. Regeringen
uppfattar inte heller att det är innebörden av direktivet att ett sådant krav
skall uppställas i medlemsstaterna. Direktivet använder visserligen begreppet
bosättning på en ort men, som Lagrådet framhållit i sitt yttrande den 22 maj
2000, är av saklig betydelse endast i vilken av flera stater som personen bor.
Således bör det för utfärdande, utbyte och giltighet i Sverige av körkort gälla
en definition av begreppet permanent bosättning som innefattar bosättning här i
landet till följd av anknyning till en eller flera orter eller platser här.
Definitionen av permanent bosättning bör mot bakgrund av dess betydelse för
tillämpningen av bestämmelserna i körkortslagen föras över till denna lag.
Hänvisningar i andra författningar
I de lagar som för närvarande innehåller hänvisningar till trafikförordningarnas
definitioner bör i stället hänvisning ske till den nu föreslagna lagen om
vägtrafikdefinitioner.
I fråga om lagen (1972:435) om överlastavgift, som i dag saknar hänvisning, bör
en sådan hänvisning till lagen om vägtrafikdefinitioner tas in i enlighet med
utredningens förslag, eftersom fordons- och viktdefinitionerna är av central
betydelse vid tillämpning av lagens bestämmelser.
Vad beträffar övriga lagar som i dag inte innehåller några definitioner eller
hänvisningar i detta avseende t.ex. lagen om straff för vissa trafikbrott och
trafikskadelagen bör frågan om lämpligheten att hänvisa till lagen om
vägtrafikdefinitioner behandlas i samband med att respektive författning av
annan anledning blir föremål för översyn.
Anpassning till EG:s regelverk
Några entydiga definitioner används inte inom EU för hela det nu behandlade
författningsområdet. Ett arbete sker kontinuerligt med att anpassa de nationella
författningarna till aktuella EG-dokument. Enligt utredningens bedömning behövs
inte några speciella åtgärder för att anpassa de svenska begreppen på detta
område till EG:s regelverk. Utredningen har följaktligen inte lämnat något
sådant förslag. Det kan nämnas att en utredning om översyn av bestämmelserna
inom fordonsområdet m.m. (dir. 1999:66) har fått i uppdrag att bl.a. se över hur
bestämmelserna överensstämmer med motsvarande EG-regler. Enligt regeringens
bedömning är en närmare anpassning till EG:s regler inom detta område för
närvarande inte nödvändig.
Övergångsbestämmelse
För vissa äldre mopeder, s.k. 30-kilometersmopeder, skall fortsatt gälla vad som
sägs om moped klass II. Lagrådet har i yttrandet den 15 februari 2001
föreslagit att en övergångsbestämmelse som motsvarar den övergångsbestämmelse
som finns till förordningen (1998:1263) om ändring i fordonskungörelsen bör
fogas till lagförslaget. Regeringen delar Lagrådets uppfattning att en sådan
bestämmelse kan vara befogad. En motsvarande övergångsbestämmelse finns för
övrigt till flera andra författningar såsom förordningen (1998:1262) om ändring
i bilregisterkungörelsen, körkortsförordningen (1998:980) och trafikförordningen
(1998:1276). Den nu aktuella övergångsbestämmelsen bör utformas med förebild i
övergångsbestämmelsen till förordningen (1998:1262) om ändring i
bilregisterkungörelsen.
9 Ytterligare lagstiftningsåtgärder
Med anledning av att ett nytt register tillskapas blir vissa följdändringar i
annan lagstiftning nödvändiga. Eftersom det närmare innehållet i det nya
vägtrafikregistret i stora delar kommer att beslutas genom förordning föreligger
dock ett behov av ytterligare regeländringar som kräver särskilda överväganden.
Dessa regeländringar bör anstå till dess att förordningens innehåll är
fastlagt.
Det nya vägtrafikregistret är avsett att innehålla de uppgifter som i dag
registreras huvudsakligen i bil-, körkorts-, yrkestrafik-, felparkerings- och
förarprovsregistren. Regeringen föreslår i denna lagrådsremiss att
vägtrafikregistret skall regleras genom en ny lag om vägtrafikregister.
Förslaget förutsätter att lagen kompletteras med en förordning om
vägtrafikregister. De bestämmelser som enligt förslaget kommer att återfinnas i
de nya registerförfattningarna finns i dag i bl.a. bilregisterkungörelsen
(1972:599) och förordningen (1979:785) om yrkestrafikregister. Dessa
författningar bör därför upphävas tillsammans med övriga författningar som kan
komma att bli obehövliga genom införandet av det nya registret. De författningar
som beslutats av regeringen bör normalt också upphävas genom beslut av
regeringen. Lagrådet har i yttrandet den 15 februari 2001 påpekat att
föreskrifter i bilregisterkungörelsen som avser skatt eller annan förpliktelse
enligt 8 kap. 3 § regeringsformen i princip måste upphävas genom lag, dock att
kungörelsen från praktisk synpunkt bör upphävas i ett sammanhang. Regeringen har
på denna inrådan bedömt att bilregisterkungörelsen i sin helhet kan upphävas
genom lagen om vägtrafikregister, se avsnitt 7.15.
Regeringen har i lagrådsremiss den 1 februari 2001 föreslagit att punkten 3 i
övergångsbestämmelserna till lagen (1998:620) om belastningsregister ändras så
att lagen även kan gälla för uppgifter i ett vägtrafikregisters belastningsdel.
Lagrådet har i yttrandet den 15 februari 2001 anfört att ändringen behövs endast
under förutsättning att uppgifterna i körkortsregistrets belastningsdel inte
hunnit föras över till belastningsregistret före den 1 oktober 2001. Överföring
av uppgifter till belastningsregistret förutsattes vid lagens tillkomst ske
successivt (prop. 1997/98:97 s. 165). Lagen om belastningsregister och viss
följdlagstiftning trädde i kraft den 1 januari 2000 (SFS 1999:1133). Vissa
belastningsuppgifter som omfattas av lagen om belastningsregister fanns enligt
uppgift från Vägverket fortfarande kvar i körkortsregistret i mitten av februari
2001, jfr för övrigt punkten 2 i övergångsbestämmelserna till förordningen
(1999:992) om ändring i körkortsförordningen. Den i lagrådsremissen föreslagna
ändringen är därför nödvändig.
10 Kostnader och ikraftträdande
För närvarande för Vägverket de register som kommer att regleras genom den
föreslagna lagen om vägtrafikregister. Vägverket utses i lagens 7 § att ansvara
för registret. Förändringarna i författningsstrukturen kommer att leda till
effektiviseringar, vilket bör kunna medföra förenklade rutiner för den
tillämpande myndigheten. Förslagen bör alltså medföra rationaliseringar av de
arbetsuppgifter som i dag åvilar Vägverket och någon ökad arbetsbelastning kan
därför inte förväntas. Vissa begränsade kostnader av engångskaraktär uppstår
dock till följd av reformen för Vägverket som t.ex. ändringar av dataprogram.
Dessa kostnader bör dock kunna tas ut inom ramen för det ordinarie anslaget för
utveckling och systemarbete. Den sambearbetning av register som föreslås kan
samtidigt förväntas leda till även tekniska rationaliseringar och därmed
minskade löpande kostnader för registerhållningen. Sammanfattningsvis bedöms de
föreslagna lagändringarna som helhet inte få några större statsfinansiella
konsekvenser.
I avsnitt 7.15 har föreslagits att lagen om vägtrafikregister skall träda i
kraft den 1 oktober 2001. Även lagen om vägtrafikdefinitioner och de
lagändringar som ansluter till de båda nya lagarna bör genomgående träda i kraft
den 1 oktober 2001.
11 Författningskommentar
11.1 Förslaget till lag om vägtrafikregister
Allmänna bestämmelser
1 §
Första stycket motsvarar huvudsakligen 1 § första stycket bilregisterkungörelsen
(1972:599).
Andra stycket motsvarar 1 § andra stycket bilregisterkungörelsen med tillägg att
lagen inte gäller mopeder klass II. Punkten 1 uppställer förutsättningen att
ett fordon skall tillhöra någon av angivna myndigheter för att vara undantaget
från lagens bestämmelser. Genom denna bestämmelse undantas fordon som över huvud
taget inte bör bli föremål för civil registrering, t.ex. stridsvagnar. Fordon
som i och för sig kan omfattas av civil registreringsplikt men som tillhör
Försvarsmakten, Försvarets materielverk och Försvarets radioanstalt är också
undantagna. Fordonen skall i stället registreras i militärt register med stöd av
1 och 30 §§ militära vägtrafikkungörelsen (1974:97). Att de fordon som är i
fråga skall vara undantagna från civil registreringsplikt innebär i och för sig
inget förbud mot civil registrering. I punkten 2 undantas bl.a. motordrivna
fordon som är avsedda att föras av gående och släpfordon som har kopplats till
något sådant fordon. Det som avses är t.ex. mindre motordrivna snöplogar,
motordrivna jordfräsar och liknande. Punkten 3 undantar mopeder klass II, dvs.
mopeder med pedaler som är konstruerade för en hastighet av högst 25 kilometer i
timmen och som har en motor vars nettoeffekt inte överstiger 1 kilowatt. De
äldre mopeder som är konstruerade för en hastighet av högst 30 kilometer i
timmen omfattas enligt övergångsbestämmelserna till fordonskungörelsen
(1972:595) också av kategorin moped klass II. Övriga mopeder hänförs till klass
I och faller således inom lagens tillämpningsområde.

2 §
Av 2 § personuppgiftslagen (1998:204) framgår att den lagen är subsidiär i
förhållande till andra författningar. Finns det bestämmelser i en annan lag
eller i en förordning som avviker från personuppgiftslagen, skall de
bestämmelserna tillämpas i stället. I första stycket erinras om att det finns
bestämmelser om personuppgifter i personuppgiftslagen, men att
personuppgiftslagen är subsidiär i förhållande till lagen om vägtrafikregister
på sätt som beskrivits ovan.
Andra stycket innehåller en erinran om innebörden av begreppet personuppgift. Av
3 § personuppgiftslagen framgår att en personuppgift är all slags information
som direkt eller indirekt kan hänföras till en fysisk person som är i livet. På
vägtrafikområdet finns dels personuppgifter, dels rent fordonstekniska
uppgifter. Det kan dock i vissa fall vara svårt att avgöra till vilken kategori
en viss uppgift hör. En teknisk uppgift om ett fordon bör inte anses vara en
personuppgift om den inte kan kopplas till en uppgift om vem som äger fordonet.
En uppgift om att ett visst fordon är belagt med körförbud hänför sig däremot
till fordonsägaren på ett konkret sätt och det torde vara fråga om en
personuppgift.

3 §
Bestämmelsen hänvisar till lagen om vägtrafikdefinitioner, se avsnitt 8.

4 §
Bestämmelsen motsvarar 7 § bilregisterkungörelsen och innebär att den som
innehar ett fordon enligt avbetalnings- eller leasingkontrakt på sätt
bestämmelsen föreskriver i registreringshänseende skall behandlas som
fordonsägare och fullgöra de förpliktelser som åvilar en ägare.
Vägtrafikregistrets ändamål och innehåll
5 §
Paragrafen anger ändamålen för användningen av personuppgifter i registret.
Registret skall för de beskrivna ändamålen tillhandahålla vissa särskilt angivna
uppgifter för olika verksamheter och liknande. Bestämmelsen behandlas i avsnitt
7.9.
Ändamålsbeskrivningarna får genom den reglering som personuppgiftslagen
innehåller betydelse för vilken insamling och annan behandling av
personuppgifter i registret som är tillåten. Med personuppgifter avses i denna
lag detsamma som i personuppgiftslagen, se 2 § andra stycket. Det framgår av 3 §
personuppgiftslagen att en personuppgift är all slags information som direkt
eller indirekt kan hänföras till en fysisk person som är i livet. Av samma
bestämmelse framgår att en behandling av personuppgifter innefattar varje åtgärd
eller serie av åtgärder som vidtas i fråga om personuppgifter. Som exempel på
sådana åtgärder kan nämnas utlämnande av uppgift samt insamling, användning,
bearbetning och samkörning av uppgifter.
Några begränsningar när det gäller behandling av andra uppgifter i registret än
personuppgifter finns emellertid varken enligt personuppgiftslagen eller enligt
denna paragraf. Det finns således inget som hindrar att man behandlar en uppgift
som inte är att anse som en personuppgift för något annat ändamål än de som
anges i lagen, t.ex. en teknisk uppgift om ett fordon. Utrymmet att betrakta en
uppgift i registret som annat än en personuppgift är dock tämligen begränsat, se
kommentaren till 2 §.
I 9 § personuppgiftslagen uppställs vissa grundläggande krav för behandlingen av
personuppgifter. Personuppgifter får exempelvis samlas in endast för särskilda
uttryckligt angivna och berättigade ändamål och personuppgifter får inte senare
behandlas för något ändamål som är oförenligt med det för vilka uppgifterna
samlades in. Uppgifter för historiska, statistiska eller vetenskapliga ändamål
får dock behandlas oavsett för vilket ändamål de samlades in.
Ändamålsbeskrivningen hindrar inte heller en personuppgiftsansvarig att lämna ut
uppgifter från registret till den som begär att få veta vilka uppgifter som
finns i registret om honom eller henne, eftersom den personuppgiftsansvarige
enligt 26 § personuppgiftslagen har en skyldighet att göra detta. Av
offentlighetsprincipen följer vidare att de i lagen uppställda ändamålen för
behandling av personuppgifter inte får inskränka skyldigheten för myndigheter
att lämna ut uppgifter.
Ändamålen enligt punkten 1 är att tillhandahålla uppgifter för verksamhet för
vilken staten eller en kommun ansvarar enligt lag eller annan författning. Den
verksamhet som avses skall bedrivas med stöd av författning. Vidare skall det
vara fråga om verksamhet som staten eller en kommun ansvarar för. Verksamheten
skall vidare avse de personer som särskilt anges under punkterna a)-d). Det
skall alltså vara fråga om personuppgifter där informationen direkt eller
indirekt kan hänföras till en person utpekad i någon av punkterna a)-d).
I begreppet fordonsägare innefattas de personer som med stöd av 4 § antecknats
som ägare i vägtrafikregistret. Bestämmelsen möjliggör registrering av
personuppgifter bl.a. i syfte att kontrollera att en fordonsägare fullgör de
skyldigheter som ålagts honom enligt olika författningar som exempelvis att
betala fordonsskatt enligt fordonsskattelagen (1988:327) och trafikförsäkring
enligt trafikskadelagen (1975:1410).
Personuppgifterna kan också vara att hänföra till den som ansöker om, har eller
har haft behörighet att framföra fordon eller luftfartyg enligt körkortslagen
(1998:488), yrkestrafiklagen (1998:490), luftfartslagen (1957:297) eller någon
annan författning eller den som har rätt att utöva viss tjänst enligt
luftfartslagen. Genom denna bestämmelse kan personuppgifter angående behörighet
att framföra fordon, som nu återfinns i körkortsregistret, behandlas. Med
behörighet att framföra fordon enligt yrkestrafiklagen avses
taxiförarlegitimation. Vidare tillåter bestämmelsen registrering av innehav av
sådana certifikat som avses i 4 kap. 3 och 19 §§ eller 6 kap. 15 §
luftfartslagen (1957:297) eller av elevtillstånd som avses i 4 kap. 5 § samma
lag och som i dag förs i körkortsregistret. En registrering av dessa uppgifter
är nödvändig för att Luftfartsverket även fortsättningsvis skall kunna få
underrättelser om uppgifter om bl.a. körkortsåterkallelser och omhändertagande
enligt lag (1976:511) om omhändertagande av berusade personer m.m.
Registrering får även ske beträffande annan person om det behövs för att
underlätta handläggningen av ett körkorts- eller yrkestrafikärende. I anslutning
till denna bestämmelse kan nämnas att i det nuvarande körkortsregistret
antecknas uppgifter exempelvis när någon har omhändertagits enligt lagen om
omhändertagande av berusade personer m.m. Detta gäller oavsett om personen har
eller har haft körkort eller inte. Genom denna bestämmelse tillåts sådan
behandling även fortsättningsvis då den behövs för att underlätta handläggningen
av framtida körkortsärenden och ärenden där prövningar görs enligt
yrkestrafiklagen. Även uppgifter avseende personer som ännu inte uppnått
körkortsålder förs in i registret. Lydelsen har justerats på inrådan av
Lagrådet, som framhållit denna synpunkt i yttrande den 22 maj 2000, från att
avse handläggning av ett vägtrafikärende till att avse handläggningen av ett
körkorts- eller yrkestrafikärende.
Genom att registrera uppgifter om den som ansöker om, har eller har haft
tillstånd att bedriva yrkesmässig trafik enligt yrkestrafiklagen eller någon
annan författning eller biluthyrning enligt lagen (1998:492) om biluthyrning
möjliggörs den behandling av personuppgifter som sker i det nuvarande
yrkestrafikregistret. Det kan i sammanhanget nämnas att det i 5 kap. 3 §
yrkestrafiklagen finns en bestämmelse om olämplighetstid efter återkallelse av
tillstånd. Uppgift om tidigare tillståndsinnehav är därför av intresse vid ny
ansökan. Uppgifterna i denna punkt omfattar även olika typer av internationella
tillstånd avseende kommersiell vägtrafik.
Punkten 2 möjliggör tillhandahållande av uppgifter för försäkringsgivning eller
annan allmän eller enskild verksamhet där uppgift om personer som anges under 1
a), b) och d) utgör underlag för prövningar eller beslut. För försäkringsgivare
är det nödvändigt att få kännedom om fordonsägare i samband med beviljande av
trafikförsäkring. Även i andra fall kan personuppgifter behövas i
försäkringsverksamhet och annan allmän och enskild verksamhet. Tillhandahållande
av uppgifter i dessa avseenden kan exempelvis behövas för kontroll på grund av
en rättstvist med en viss person eller kontroll av förarbehörighet vid
biluthyrning.
Punkten 3 tillåter behandling av uppgifter för att tillgodose behovet av
information om fordonsägare för trafiksäkerhets- och miljöändamål samt för att i
den allmänna omsättningen av fordon förebygga brott. Uppgifter hänförliga till
fordonsägare bör få föras även för att tillhandahålla uppgifter i syfte att
förebygga brottslig verksamhet i samband med överlåtelser av fordon. Denna punkt
möjliggör anteckning om olika begränsningar i förfoganderätten över ett fordon,
exempelvis en anteckning i registret om att en bil är leasad.
Enligt punkten 4 får registret användas för aktualisering, komplettering eller
kontroll av information om fordonsägare som finns i kund- eller medlemsregister
eller liknande register. Bestämmelsen får betydelse i fall då den som anlitar
vägtrafikregistret redan har ett eget personregister. Ett sådant register får
innefatta endast personer som redan står i någon etablerad förbindelse med den
som för registret. Däremot får vägtrafikregistret inte användas för att
aktualisera, komplettera eller kontrollera rena marknadsföringsregister.
I punkten 5 anges att vägtrafikregistret får användas för urvalsdragningar för
direkt marknadsföring. En hänvisning till 11 § personuppgiftslagen har tagits in
i denna punkt. Enligt denna paragraf kan behandling av personuppgifter för
sådant ändamål ibland vara otillåten, nämligen om den registrerade hos den
personuppgiftsansvarige skriftligen har anmält att han eller hon motsätter sig
sådan behandling. Om någon har begärt en s.k. direktreklamspärr åligger det
således den personuppgiftsansvarige att se till att uttag av uppgifter för
direkt marknadsföring inte sker.

6 §
Vägtrafikregistret är avsett att ersätta bl.a. de nuvarande bil-, körkorts-,
yrkestrafik-, felparkerings- och förarprovsregistren. Bestämmelsen avser att ge
en tydlig bild av vägtrafikregistrets innehåll.
I första styckets punkt 3 b) åsyftas med bestämmelser om tillstånd till
internationella person- och godstransporter i första hand sådana som återfinns i
förordningen (1998:786) om behöriga myndigheter m.m. i fråga om internationella
transporter inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES).
Bland behörighetshandlingar som avses i punkt 4 kan nämnas sådana som krävs för
att transportera farligt gods samt s.k. yrkeskompetensbevis som med stöd av
EG-reglering krävs för vissa yngre och/eller oerfarna yrkesförare. Vidare
åsyftas certifikat och elevtillstånd enligt luftfartslagen.
I andra stycket nämns särskilt registrering av felparkeringsuppgifter som kan
sägas utgöra ett system som är en parallell till övrig registrering. Denna
registrering bygger helt på de registeruppgifter som finns i själva
fordonsregistreringen. Att särskilt nämna och författningsreglera denna
registrering bidrar till en tydlig bild av registerinnehållet.
Ansvaret för behandlingen av personuppgifter
7 §
Vägverket skall föra vägtrafikregistret och vara personuppgiftsansvarig för
detta. För att tydliggöra anknytningen till personuppgiftslagen anges, på
Lagrådets inrådan, att vägtrafikregistret förs med hjälp av automatiserad
behandling.
Innebörden av det ansvar som åvilar den personuppgiftsansvarige slås fast i
personuppgiftslagen. Den personuppgiftsansvarige skall exempelvis se till att
behandlingen av uppgifter sker på ett korrekt och säkert sätt, att information
lämnas till den registrerade, att oriktiga uppgifter rättas och att ersättning
betalas till registrerad för skada och kränkning av den personliga integriteten
som orsakats vid behandling i strid med lagen. En bestämmelse om rättelse och
skadestånd finns i 11 §.
Direktåtkomst
8 §
Bestämmelsen saknar motsvarighet i utredningens förslag. Frågan om direktåtkomst
författningsregleras av integritetsskäl, se avsnitt 7.10. I paragrafen
begränsas möjligheten att bevilja direktåtkomst till registret. Med
direktåtkomst avses att den som använder registret på egen hand kan söka i detta
och få svar på frågor, dock utan att själv kunna bearbeta eller på annat sätt
påverka innehållet. Direktåtkomst till personuppgifter får medges endast i
enlighet med av regeringen meddelade föreskrifter. Sådan åtkomst får beviljas
endast för de för personuppgifter särskilt angivna ändamålen, dock inte om
syftet är att komplettera eller kontrollera kund- eller medlemsregister eller om
syftet är att göra en s.k. urvalsdragning. Frågan om möjligheten att tillgå
uppgifter via internet har tidigare behandlats av regeringen i propositionen
Registrering av fastighetsrättsliga förhållanden, m.m. (se prop. 1999/2000:39 s.
101 f.).
Samkörning
9 §
Bestämmelsen överensstämmer huvudsakligen med utredningens förslag. Paragrafen
begränsar möjligheten att hämta uppgifter till registret genom samkörning.
Samkörning får endast ske för vissa för personuppgifter särskilt angivna
ändamål, jfr 8 §. I 37 § anges att regeringen ytterligare får begränsa rätten
till samkörning.
Sökbegrepp
10 §
I paragrafen begränsas användningen av sökbegrepp till de sökbegrepp regeringen
beslutar om, se avsnitt 7.10. Härigenom begränsas vad som är att anse såsom
allmän handling och vad som därigenom kan bli tillgängligt för utomstående.
Rättelse och skadestånd
11 §
Paragrafen behandlar rättelse och skadestånd och hänvisar till
personuppgiftslagens bestämmelser. Bestämmelser om rättelse finns i 28 §
personuppgiftslagen och om skadestånd i 48 § samma lag.
Beslut om rättelse skall kunna överklagas i samma ordning som beslut om
information enligt personuppgiftslagen, se 34 §. Bestämmelsen om skadestånd i
personuppgiftslagen bygger på ett strikt ansvar, dvs. det krävs inte vållande
för att skadeståndsskyldighet skall föreligga under förutsättning att övriga
rekvisit är uppfyllda. Bara om den personuppgiftsansvarige kan bevisa att felet
inte berodde på honom eller henne, finns det en möjlighet, men inte någon
skyldighet, att mildra skadeståndsansvaret.
Registrering som förutsättning för rätt att bruka fordon
12 §
I denna bestämmelse, som huvudsakligen motsvarar 8 § bilregisterkungörelsen,
regleras vilka fordon som skall vara registrerade för att få brukas.
Bestämmelsen kompletteras av undantag från registreringsplikten i 13-16 §§ från
registreringsplikten. Vidare kompletteras bestämmelsen av regler i 17 § om
brukande av avställt fordon och i 18-20 §§ om brukande av fordon med stöd av
saluvagnslicens.
Lagrådet har i yttrandet den 22 maj 2000 konstaterat att det viktigaste skälet
till det tidigare remitterade förslaget om lagreglering av ett nytt
vägtrafikregister angivits vara att grunden för skattskyldighet för ett fordon
är knuten till fordonets registrering. Lagrådet har vidare anfört att om den
föreslagna lagen skall anses falla inom skatteområdet uppstår problemet att
regeringsformen i princip inte tillåter delegation av riksdagens
normgivningsmakt inom skatteområdet. De bestämmelser som reglerar såväl
registreringsplikten som undantagen från denna har därför arbetats in i lagen om
vägtrafikregister.
Undantag från registreringsplikten
13 §
Här anges de undantag från registreringsplikten som motsvaras av 9 och 47 a §§
bilregisterkungörelsen, 35 § fordonskungörelsen och 16 §
terrängtrafikkungörelsen. Till "andra liknande inhägnade områden" i punkt 1 kan
i särskilt fall hänföras exempelvis en flygplats, givet att området är inhägnat
på sådant sätt som förutsätts i bestämmelsen. I punkt 5 regleras bl.a.
situationen att fordon provkörs av den som Vägverket särskilt förordnat att
handlägga ett ärende. Det kan vara fråga om att pröva eller överpröva ärenden om
EG-typgodkännande eller om typbesiktning av fordon enligt fordonskungörelsen
(55 a, 55, och 115 §§).
Förfaranden i strid med andra stycket straffbeläggs i 30 §. Om beviset utan
trovärdig förklaring visar en avtalad tid för besiktning annan dag än den
innevarande kan beviset naturligtvis inte godtas.

14 §
Bestämmelsen motsvarar 2 § förordningen (1987:27) om fordon i internationell
vägtrafik i Sverige och utgör ett undantag från registreringsplikten i 12 §.
Ägaren av fordonet skall ha sitt egentliga hemvist utomlands, jfr här
kommentaren till 22 §. Avsikten med begreppet tillfälligt brukande är att
möjliggöra turisttrafik och annan gränsöverskridande trafik. Avgörande för
bedömningen av begreppet är avsikten med brukandet och förhållandena när inresan
skedde. Om avsikten vid införseln eller inresan är att bruka fordonet här i
landet under en längre tid blir fordonet registreringspliktigt här från och med
den första dag fordonet befinner sig här. För brukande av fordon i
internationell vägtrafik i Sverige uppställs ytterligare villkor i förordningen
om fordon i internationell vägtrafik i Sverige. Villkoren gäller registrering i
en främmande stat samt fordonets beskaffenhet och utrustning.

15 §
Paragrafen innehåller bestämmelser som reglerar brukandet av danska, finska och
norska fordon i Sverige och innebär undantag från den i 12 § reglerade
registreringsplikten. Bestämmelsen grundar sig på en överenskommelse med
Danmark, Finland och Norge (SÖ 1985:91) om godkännande av körkort och
registrering av fordon. Överenskommelsen omfattar även användande av de nordiska
motsvarigheterna till saluvagnsskyltar - i Danmark "faste prøveskilter", i
Finland "provnummerskyltar" och i Norge "prøvekjennemerke" - samt brukande av
fordon i Sverige med stöd av särskilda tillstånd att i dessa länder tillfälligt
bruka fordon.
Motsvarande bestämmelser finns i dag i 10-12§§ förordningen om internationell
vägtrafik i Sverige.

16 §
Paragrafen är ny och innebär att utländska fordon som förs in i landet av en
privatperson med hemvist i Sverige med stöd av giltig utländsk registrering
under en kort övergångstid skall kunna bruka fordonet. Bestämmelsen behandlas
närmare i avsnitt 7.7.
Brukande av avställt fordon
17 §
Bestämmelsen motsvarar 37 § bilregisterkungörelsen. Varken denna bestämmelse
eller någon annan omfattar dock regler om sådant körtillstånd som avses i 45 §
bilregisterkungörelsen. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får
dock enligt 36 § i enskilda fall medge undantag från regler om brukande av
fordon i denna lag.
Saluvagnslicens
18 §
Bestämmelser om saluvagnslicens finns i dag i 38-47 a §§ bilregisterkungörelsen.
Bestämmelsen motsvarar nuvarande 40 § första stycket bilregisterkungörelsen.
Här anges i vilka fall ett fordon får brukas med stöd av saluvagnslicensen. Det
är alltså fråga om att den som redan innehar saluvagnslicens vidtar någon åtgärd
med det eller de fordon som han yrkesmässigt bedriver tillverkning eller
transport av eller handel med, t.ex. en bilhandlare som demonstrerar ett fordon
som han har i lager.

19 §
Denna paragraf motsvarar huvudsakligen 38 § bilregisterkungörelsen med det
tillägget att licens inte får meddelas om det kan antas att den kommer att
missbrukas eller det föreligger något annat särskilt skäl mot att den meddelas.
Det förutsätts att saluvagnslicens gäller tills vidare, dock längst till dess
att den på någon grund återkallas.
De fordon som används med stöd av saluvagnslicensen kan antingen vara
oregistrerade eller avställda. En viktig skillnad mellan saluvagnslicens och
registrering är att det i det förstnämnda fallet inte är fråga om några
specifika utpekade fordon utan det rör sig om ett visst antal fordon som
samtidigt kan användas med stöd av licensen.
Det är behovet av att transportera fordon trots att de är avställda eller inte
är registrerade som skall beaktas i förekommande fall.
Tveksamhet har rått om bedömningen av ansökan från s.k.
rekonditioneringsföretag, som utför tvätt, dammsugning m.m. åt bilfirmor. Det är
alltså fråga om åtgärder som vidtas med ett redan färdigtillverkat fordon, där
sökanden önskar använda saluvagnsskyltar för att hämta och lämna fordonet hos
sin uppdragsgivare, dvs. bilfirman. Sådana företag har hittills till övervägande
delen nekats saluvagnslicens med hänvisning till att transporten mellan
bilfirman och företaget kan ske med bilfirmans saluvagnsskylt. Detsamma gäller
rena reparationsföretag för körningar med fordon som repareras i verksamheten.
Någon ändring av principerna för bedömning av sådana fall är inte åsyftad.
När det gäller transport av fordon skall transportbehovet ligga naturligt i
verksamheten, dvs. där det finns ett behov av att transportera fordon trots att
de inte är registrerade eller när de är avställda. Exempel härpå är fall av
renodlad transport av nya fordon t.ex. mellan tillverkare och hamnar,
uppställningsplatser och liknande.
Med begreppet påbyggnad avses ett led i tillverkningen, exempelvis när chassi
och hytt tillverkas hos ett företag medan flaket byggs hos ett annat företag,
eller ett busschassi tillverkas hos en leverantör medan karosseri och inredning
byggs på hos en annan. Med påbyggnad avses däremot inte utrustning som monteras
på ett färdigbyggt fordon, exempelvis montering av kran, skyddsutrustning,
ljusskylt eller liknande.

20 §
I dag återfinns bestämmelser om återkallelse av saluvagnslicens i 39 §
bilregisterkungörelsen.
Bestämmelsen motsvarar huvudsakligen vad som hittills gällt för återkallelse. I
första stycket punkt 2 anges dock att den omständigheten att inte
saluvagnsskatten betalats som en uttrycklig återkallelsegrund och i punkt 4
första ledet att en innehavare visat sig olämplig. Under det senare ledet av
punkt 4 ryms bl.a. det fallet att den som innehar saluvagnslicens själv begär
att den skall upphöra (återkallelse på egen begäran).
I andra stycket begränsas möjligheterna till återkallelse av skäl som anges i
punkterna 3 och 4 till att avse endast fall som inte kan betraktas som ringa.
Tillfällig registrering
21 §
Bestämmelserna om tillfällig registrering omfattar motordrivna fordon och
släpfordon. I dag gäller att exportvagnskungörelsen omfattar personbilar och
motorcyklar medan turistvagnskungörelsen omfattar bilar, motorcyklar samt
släpfordon. Det innebär att tillämpningsområdet för den tillfälliga
registreringen blir något vidare än i dag. Den nya bestämmelsen innefattar även
en definition av nya fordon eftersom olika regler gäller i visst avseende för
nya fordon respektive övriga.

22 §
Tillfällig registrering får enligt denna bestämmelse meddelas för fordon som
skall registreras i Sverige för att få brukas stadigvarande här under vissa
förutsättningar. Fordonet får inte vara registrerat här och fordonets ägare
skall ha sitt egentliga hemvist här i landet. Begreppet egentligt hemvist
ansluter till terminologin i 7 § första stycket folkbokföringslagen (1991:481).
För bilhandeln finns i stället möjlighet att använda institutet saluvagnslicens.

23 §
Paragrafen reglerar tillfällig registrering av fordon som i dag kan införas i
exportvagnsförteckning, punkterna 1-3, respektive som kan erhålla
turistvagnslicens, i praktiken s.k. testfordon, punkten 4. Begreppet egentligt
hemvist ansluter till terminologin i 7 § första stycket folkbokföringslagen
(1991:481). Någon möjlighet att använda sig av någon form av temporär
registrering vid export av begagnade fordon saknas i dag men införs genom denna
bestämmelse.
I de fall som avses i punkten 4 kan det bedömas förekomma att ansökan görs av en
juridisk person. För registrering krävs att den juridiska personen inte har sin
ledning i Sverige och att sökanden eller den som representerar denne - en
förare eller någon annan medlem av ett testteam eller liknande - endast
tillfälligt skall vistas i landet.
24 §
Genom bestämmelsen hindras missbruk av institutet tillfällig registrering.

25 §
Ett tillfälligt registrerat fordon som har förts in från ett annat EES-land och
uppfyller vissa krav får brukas med stöd av registreringen utan någon annan
inskränkning än att det inte får användas i yrkesmässig trafik.

26 §
Brukandet med stöd av den tillfälliga registreringen för ett fordon, som senare
skall föras in i vägtrafikregistret, i annat fall än som avses i 25 § är
inskränkt innan fordonet har godkänts vid en registreringsbesiktning. Paragrafen
har justerats i enlighet med Lagrådets förslag i yttandet av den 15 februari
2001, se ovan avsnitt 7.7. Justeringen avser ett förtydligande vad gäller
möjligheten att föra hem och ställa upp ett tillfälligt registrerat fordon som
inte förts in i landet från ett annat land inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet och har en giltig registrering i det landet, jfr 25 §. Ett
enligt 22 § tillfälligt registrerat fordon får i de fall som är i fråga brukas
för färd kortaste lämpliga väg från en plats eller lokal av det slag som anges i
paragrafen till en sådan plats eller lokal "eller till någon annan plats där
fordonet kan ställas upp i avvaktan på registreringsbesiktning". Sedan fordonet
har godkänts vid registreringsbesiktning får det enligt lagrummets andra stycke
användas utan inskränkningar förutsatt att fordonet efter besiktningen inte
ändrats på visst sätt, jfr 38 § fordonskungörelsen.

27 §
Den nuvarande bestämmelsen i 1 § fjärde stycket exportvagnskungörelsen om att
ett fordon som är infört i exportvagnsförteckning inte får föras i yrkesmässig
trafik gäller enligt bestämmelsen all tillfällig registrering mot bakgrund av de
krav som bör ställas inom den yrkesmässiga trafiken.

28 §
Beslut om att en tillfällig registrering upphör kan fattas om de lagliga
villkoren för sådan registrering inte längre är uppfyllda, eller om sökanden
före beslut lämnat felaktiga uppgifter som vilselett beslutsmyndigheten om
huruvida villkoren varit uppfyllda.
Straffbestämmelser
29 §
Olika former av brukande av ett oregistrerat fordon träffas av bestämmelsen,
jämför 87 och 88 §§ bilregisterkungörelsen samt 13 § kungörelse (1973:766) om
interimslicens för fordon. Det gäller t.ex. den som obehörigen använder sig av
en saluvagnsskylt, vilket är en form av brukande av oregistrerat fordon.
Påföljden skall alltjämt vara penningböter. Av 4 § framgår att innehavare av
fordon i vissa fall jämställs med ägare, utöver de fall som nämns i tredje
stycket denna paragraf.

30 §
Motsvarar nuvarande 90 § bilregisterkungörelsen.

31 §
Paragrafen motsvarar 92 § bilregisterkungörelsen och har moderniserats till sin
utformning. De föreskrifter som meddelas med stöd av lagen kan exempelvis vara
överträdelser av föreskrifter om avställning av fordon. Andra juridiska personer
som enligt tredje stycket kan tänkas träffas av bestämmelsen är europeiska
ekonomiska intressegrupperingar, EEIG, enligt lagen (1994:1927) om sådana
grupperingar.
Hindrande av fortsatt färd
32 §
Paragrafen motsvarar väsentligen 93 § bilregisterkungörelsen. Motsvarande
bestämmelse finns i andra trafikförfattningar, se bl.a. 5 kap. 8 §
körkortslagen, 6 kap. 6 § yrkestrafiklagen och 14 kap. 15 § trafikförordningen
(1998:1276). Bestämmelsens innehåll har justerats i enlighet med vad Lagrådet
anfört i yttrandet den 15 februari 2001 så att orden "medföra en påtaglig fara
för trafiksäkerheten eller annars" har utgått (se avsnitt 7.13). Det har vidare
bedömts ligga i sakens natur att det vid de överträdelser som kan komma i fråga
i registreringssammanhang bör kunna medges att fordonet får föras till närmaste
lämpliga uppställningsplats etc. Någon särskild föreskrift härom har därför
inte tagits in i lagtexten.
Förfarande och överklagande
33 §
Utöver de frågor som Vägverket enligt bestämmelsen har att pröva är Vägverket
beslutsmyndighet även i fråga om godtagande av ansvarig företrädare för juridisk
person enligt 31 § tredje stycket.

34 §
Överklagande kan ske till Länsrätten i Örebro län i bl.a. sådana frågor om
saluvagnslicens och tillfällig registrering m.m. som avses i 19-24, 28 och 31
§§. Det innebär att de möjligheter till överklagande till allmän
förvaltningsdomstol som i dag finns vad gäller motsvarigheten till tillfällig
registrering ersätts av en överklagandemöjlighet till en särskild allmän
förvaltningsdomstol. Såväl beslut om information enligt personuppgiftslagen
(1998:204) som beslut om rättelse enligt samma lag - de senare på inrådan av
Lagrådet - skall kunna överklagas i samma ordning (se avsnitt 7.14).
Bestämmelsen är i förhållande till lagrådsremissen den 1 februari 2001 justerad
så att orden "rättelse eller" har lagts till medan hänvisningen till "26 §"
personuppgiftslagen är borttagen. I fråga om talerätt och överklagandetid m.m.
finns regler i förvaltningslagen (1986:223). Undantag från de generellt gällande
principerna är avsett endast i den mån det är angivet i lagen. Taleberättigad
är således exempelvis endast den som beslutet angår om det gått honom emot (22 §
förvaltningslagen).
Bemyndiganden
36 §
Den nuvarande bilregisterkungörelsen reglerar såväl registreringsplikten som
undantag från denna. Lagrådet har i sitt yttrande den 22 maj 2000 påpekat att en
generell möjlighet för regeringen att meddela undantag från
registreringsplikten torde ha omedelbar betydelse för skattskyldigheten och
därför inte är tillåten enligt regeringsformen. Registreringsplikten och
undantag från denna samt de särskilda brukanderegler som knutits till
registreringsplikten har därför arbetats in i lagen. Undantag kan dock meddelas
i enskilda fall enligt denna bestämmelse, jfr 86 § bilregisterkungörelsen, och
undantag får förenas med villkor. Bestämmelsen överensstämmer i så motto även
med vad som stadgas i 8 kap. 1 § yrkestrafiklagen (1998:490).

37 §
I paragrafen bemyndigas regeringen att meddela föreskrifter om särskilda
begränsningar i fråga om samkörning och avseende rätten att bevara uppgifter.
Den nya lagen om vägtrafikregister är avsedd att fastställa en yttre ram för
behandling av personuppgifter samtidigt som regeringen i nu nämnda avseenden
bemyndigas att meddela begränsningar till skydd för den enskildes integritet.
Frågan om samkörning behandlas i avsnitt 7.10. Frågan om bevarande och gallring
av uppgifter behandlas i avsnitt 7.12.

38 §
Bestämmelsen har ursprungligen utformats efter mönster i 10 kap. 1 §
körkortslagen (1998:488) och 8 kap. 2 § yrkestrafiklagen. Lagrådet anser i sitt
yttrande den 22 maj 2000 att det av bemyndigandet klart bör framgå vilka ämnen
de ytterligare föreskrifterna kan komma att reglera mot bakgrund av att vissa
föreskrifter avses vara straffsanktionerade (jfr även 8 kap. 3 och 7 §§
regeringsformen). Bestämmelsen gäller ett bemyndigande att meddela föreskrifter
i de avseenden som särskilt anges i bestämmelsen. Med ytterligare föreskrifter i
fråga om registrering av fordon avses exempelvis bestämmelser om att viss
registreringsskylt är obligatorisk och att skylten skall vara möjlig att avläsa.
Sådana bestämmelser om registreringen kan komma att bli straffsanktionerade.
Paragrafen avser således att klargöra att regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter som går utöver rena
verkställighetsföreskrifter. Lagrådet har i yttrandet den 15 februari 2001
framhållit att bemyndigandet såvitt avser möjligheten att meddela ytterligare
föreskrifter i fråga om registrering av fordon som omfattas av lagen och i fråga
om saluvagnslicens bör preciseras bättre. I enlighet med Lagrådets förslag har
därför i bestämmelsen angetts att föreskrifter får meddelas i fråga om andra
förpliktelser beträffande registrering av fordon och saluvagnslicens än dem som
framgår av lagen, dock att föreskrifterna inte får avse skatt.

39 §
Jämför t.ex. 8 kap. 3 § yrkestrafiklagen.
11.2 Förslaget till lag om vägtrafikdefinitioner
1 §
Första stycket anger i vilka fall lagen är avsedd att tillämpas.
I andra stycket föreskrivs att bestämmelserna i respektive författning för visst
slag av fordon som huvudregel gäller även chassi till sådant fordon.
Motsvarande bestämmelse återfinns i samtliga de författningar lagen
huvudsakligen bygger på t.ex. 5 § fordonskungörelsen och 6 §
bilregisterkungörelsen. Bestämmelsen får generell giltighet och tas in i denna
lag.

2 §
I bestämmelsen har fordons- och viktbegrepp från främst terrängtrafikkungörelsen
(1972:594), fordonskungörelsen, bilregisterkungörelsen, körkortsförordningen
(1998:980) samt trafikförordningen (1998:1276) förts samman. Den definition som
finns i författningarna av lätt motorcykel med förbränningsmotor har anpassats
till att lätt motorcykel kan ha motor av annan typ. För att motorcykel som drivs
av en annan motor än förbränningsmotor skall betecknas som lätt motorcykel bör
nämligen endast en effektgräns gälla. Motorns nettoeffekt har genomgående
använts som kriterium för de fordon som definieras med ledning av motorstyrkan.
Vissa fordonsbegrepp av icke grundläggande karaktär kommer alltjämt att regleras
i förordningsform t.ex. temperaturkontrollerat fordon och lastlängd.

3 §
Bestämmelsen motsvarar bestämmelserna i bl.a. 4 § första stycket
fordonskungörelsen och 5 § första stycket bilregisterkungörelsen. I allmänhet
torde ett fordon utan svårighet kunna hänföras till ett fordonsslag med
tillämpning av 2 §. Om detta inte skulle låta sig göras får beslut om
klassificering tas i det enskilda fallet. Om det i undantagsfall skulle finnas
fog för en annan lösning bör den kunna medges med tillämpning av 4 §.

4 §
Undantagsbestämmelsen är avsedd att inbegripa såväl de undantagsmöjligheter som
finns i dag t.ex. i de fall det finns skäl att hänföra ett visst fordon, en viss
fordonstyp eller en viss grupp av fordon till ett annat slag av fordon än som
skulle bli fallet enligt 2 § (jfr t.ex. 4 § andra stycket fordonskungörelsen),
som andra former av undantag.
11.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1972:435) om överlastavgift
1 a §
En hänvisning till lagen om vägtrafikdefinitioner tas in i en ny paragraf i
lagen eftersom fordons- och viktdefinitionerna är av central betydelse vid
tillämpning av lagens bestämmelser.

8 §
Ändringarna är endast redaktionella.

11.4 Förslaget till lag om ändring i körkortslagen (1998:488)
1 kap.

1 §
I bestämmelsen preciseras respektive införs definitioner av begreppen körkort,
traktorkort, körkortstillstånd och körkortshavare, eftersom dessa begrepp är av
större betydelse. Definitionen av körkort och traktorkort ansluter till den
nuvarande lydelsen av 1 kap. 1 § körkortslagen och begreppen körkortstillstånd
och körkortshavare förs över till körkortslagen från körkortsförordningen.

2 §
Bestämmelsen är ny och hänvisar vad beträffar betydelsen av fordons- och
viktbegreppen till lagen om vägtrafikdefinitioner.

3 §
Definitionen av begreppet permanent bosättning återfinns i dag i
körkortsförordningen. Begreppet är av central betydelse och definieras därför i
lagen. Syftet med bestämmelsens andra stycke är att klargöra var en person kan
anses permanent bosatt om han har yrkesmässig anknytning till en annan stat än
den han har personlig anknytning till. För permanent bosättningsort (eng: normal
residence) finns en liknande definition i artikel 9 i rådets direktiv
91/439/EEG av den 29 juli 1991 om körkort. Jämfört med lydelsen i
körkortsförordningen har lydelsen ändrats något då den förstnämnda, som är
hämtad från den svenska språkversionen av direktivet, fokuserar på vilken plats
i ett land som är att anse som bosättningsort. Avsikten är dock att klargöra vad
som är att anse som en permanent bosättning i körkortslagens mening. Som
Lagrådet framhållit i sitt yttrande den 22 maj 2000 är i sammanhanget av saklig
betydelse endast i vilken av flera stater som personen bor.
11.5 Övriga lagförslag
Vissa hänvisningar har ändrats med anledning av den föreslagna lagen om
vägtrafikdefinitioner.
Viss terminologi har ändrats på grund av att befintliga bil-, körkorts-,
yrkestrafik-, felparkerings- och förarprovsregistren slås samman till ett
vägtrafikregister, vilket föranleder vissa följdändringar. Särskilt bör här
nämnas ändringen i övergångsbestämmelserna till lagen (1998:620) om
belastningsregister, se närmare avsnitt 9. Vad beträffar bilskrotningslagen
(1975:343) gäller att skrotningspremie kan betalas ut på grund av
skrotningsintyg (4 §). Regeringen har i prop. 2000/01:47 föreslagit bl.a. att
skrotningspremie skall kunna betalas även för bilar som avregistrerats enligt 61
§ bilregisterkungörelsen (1972:599). Miljö- och jordbruksutskottet har i
betänkande (2000/01:MJU13) instämt i regeringens förslag i denna del. I
yttrandet den 15 februari 2001 har Lagrådet förordat att bilregisterkungörelsen
upphävs genom lagen om vägtrafikregister. Som konsekvens härav föreslås nu 4 §
andra och tredje styckena bilskrotningslagen uppta de villkor för
skotningspremie som följer av 61 § bilregisterkungörelsen. Ändringen är av
redaktionell karaktär.
Vissa följdändringar har även gjorts med anledning av att de nuvarande
registerförfattningarna är avsedda att ersättas av, utöver den i lagrådsremissen
behandlade lagen om vägtrafikregister, en förordning om vägtrafikregister.
Med anledning av att de nuvarande bestämmelserna om införande av fordon i
exportvagnsförteckning och om interims- och turistvagnslicenserna sammanförs
inom vägtrafikregistreringen i institutet tillfällig registrering ändras lagen
(1976:206) om felparkeringsavgift, lagen (1984:318) om kontrollavgift för
olovlig parkering, fordonsskattelagen (1988:327), mervärdesskattelagen
(1994:200) och lagen (1997:1137) om vägavgift för vissa tunga fordon. Någon
ändring av nuvarande reglering i övrigt är inte avsedd.
Eftersom vägtrafikkungörelsen (1972:603) ersatts av trafikförordningen
(1998:1276) ändras hänvisningen i lagen (1971:965) om straff för trafikbrott som
begåtts utomlands.

Sammanfattning av betänkandet Vägtrafikregistrering (SOU 1998:162)
Utredningsuppdraget går ut på att göra en översyn av gällande författningar inom
vägtrafikregisterområdet och utarbeta förslag till de författningsregleringar
som bedöms nödvändiga. Huvudsyftet är att förenkla, modernisera och
effektivisera regelsystemet.Vi har under utredningsarbetet gått igenom
författningsmaterian och gjort oss en bild av hur den tillämpas i praktiken. Vi
har analyserat luckor i regelverket och de problem som dessa och föråldrade och
otidsenliga bestämmelser ger upphov till. I samråd med de tillämpande
myndigheterna har vi tagit fram förslag till lösningar inom varje
verksamhetsdel.
Genomgången av författningsområdet och den redaktionella översynen har mynnat ut
i en lag och en förordning om vägtrafikregister.
Våra förslag innehåller också en lag och en förordning om vägtrafikdefinitioner
samt en skiss till förordning om avgifter inom vägtrafikområdet.
De sakliga ändringar som föreslås inom de olika delområdena innebär i huvudsak
följande.
(Redogörelsen begränsas här till att huvudsakligen avse de delar som berör
utredningens lagförslag och föreslagna ändringar i förordningar som är av
betydelse för utformningen av viss lagtext.)
Författningsregleringen i stort
För att tillgodose regeringsformens krav på lagform anges de grundläggande
kriterierna för fordonsregistreringen och därmed bl.a. för uttaget av
fordonsskatt, dvs. registreringsplikten, i lagen om vägtrafikregister.
Även de från integritetssynpunkt viktiga ändamålen och avgränsningarna för
personregistreringen får lagform, liksom övergripande registerfrågor i
anslutning till personuppgiftslagens reglering.
Ett samlat vägtrafikregister föreslås för att tillgodose de behov som samhället
har av kontroll, identifiering och information på vägtrafikområdet utifrån de
krav som trafiksäkerheten, miljön och andra för vägtrafiken betydelsefulla
omständigheter ställer. De registrerade uppgifterna får för det första avse
fordon och fordonsägare, bl.a. uppgifter som behövs för trafikförsäkring, uttag
av fordonsskatt och kontroll av felparkeringsavgifter. Uppgifterna får för det
andra avse den som ansöker om, har eller har haft behörighet att föra fordon
eller någon annan person som registreras, om det behövs för att underlätta
handläggningen av körkortsärenden. Uppgifterna får för det tredje avse den som
ansöker om, har eller har haft tillstånd att bedriva yrkesmässig trafik eller
biluthyrning.
Övriga bestämmelser på området samlas i förordningen om vägtrafikregister.
Definitioner
De centrala definitionerna på vägtrafikområdet, dvs. främst fordons- och
viktbegreppen, lagfästs. Övriga definitioner samlas i en förordning.
De nu gällande definitionerna har, med endast mindre redaktionella justeringar,
förts över från gällande rätt. De i definitionsförfattningarna upptagna
definitionerna äger allmän giltighet. I vad mån man sedan på varje särskilt
område väljer att hänvisa till lagen eller helt enkelt förutsätter att lagens
begreppskatalog skall gälla får avgöras från fall till fall.
Tillgång till registeruppgifterna - integritetsfrågor
Integritets- och sekretessfrågor behandlas utförligt. Den för registret
huvudansvariga myndigheten Vägverket skall ansvara för avvägningen mellan
effektivitet, uppgiftsbehov och integritetsaspekter i samband med verksamheten.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer, dvs. i praktiken
Vägverket, bemyndigas att meddela föreskrifter om utlämnande av uppgifter ur
registret. Häri ingår bl.a. befogenhet att besluta om s.k. direktåtkomst till
registret i enlighet med vad som följer av personuppgiftslagens generella
bestämmelser om behandling av uppgifter.
Som sökbegrepp i vägtrafikregistret får användas de uppgifter som får ingå i
registret. Regeringen får föreskriva begränsningar av rätten att använda
sökbegrepp. Därvid måste en avvägning ske mellan effektivitetskraven och risken
för integritetsintrång.
För vägtrafikregistrets del finns det behov av samkörning i den utsträckning som
gäller i dag, dvs. med polisen, skattemyndigheterna, bilprovningen,
försäkringsbolagen och ytterligare någon eller några myndigheter. Varje sådan
åtgärd kräver att integritetsaspekterna beaktas. Regeringen ges rätt att
föreskriva de begränsningar som kan anses påkallade.
Vi föreslår att det i sekretesslagstiftningen införs ett omvänt skaderekvisit
för uppgifter i vägtrafikregistret om personnummer och för uppgifter om bild och
namnteckning i det s.k. bildregister som Vägverket för, dvs. nämnda uppgifter
skall få lämnas ut endast om det står klart att utlämnandet inte kan vålla men
för den registrerade eller någon honom närstående. Samma regler bör också gälla
i fråga om underlag för taxiförarlegitimation. Med hänsyn till den förestående
översynen av sekretesslagstiftningen i bl.a. redaktionellt hänseende lämnas inte
något förslag till utformningen av de föreslagna ändringarna (främst 7 kap. 15
§ sekretesslagen).
Fordonsregistrering
Registrering i vägtrafikregistret är enligt den huvudregel som uttrycks i lagen
om vägtrafikregister en förutsättning för att bruka ett fordon i trafik i
landet. Förordningen om vägtrafikregister innehåller vissa undantag från den
regeln.
Saluvagnsregistrering
Reglerna om saluvagnslicens, som vi kallar saluvagnsregistrering, reformeras i
viss omfattning.
Tillfällig registrering
De skilda formerna av interimistisk registrering av fordon - exportvagnslicens,
interimslicens och turistvagnslicens - förs samman till ett enhetligt
regelsystem, tillfällig registrering. Bestämmelserna omfattar såväl
EU/EES-fordon som s.k. tredjelandsfordon och differentieras beroende på om
fordonet efter en viss tid skall ordinärt registreras i vägtrafikregistret eller
ej. Förfarandet omfattar även begagnade fordon som skall exporteras.
Samtliga myndighetsuppgifter som rör tillfällig registrering läggs på Vägverket.
Giltighetstiden för tillfällig registrering differentieras mellan en månad och
ett år beroende på om fordonet skall registreras ordinärt i vägtrafikregistret
eller ej.
Bevarande och gallring av uppgifter - utdrag ur registret
Uppgifter som inte längre behövs för sitt ändamål skall gallras.
Straffbestämmelser m.m.
Det skall genomgående krävas subjektivt rekvisit (uppsåt eller oaktsamhet) i
fråga om brott mot bestämmelserna på vägtrafikregisterområdet.
En vidare straffskala än i dag föreslås vid brott mot de grundläggande
bestämmelserna om registreringsplikten. Med hänsyn till de allvarligare
överträdelserna - exempelvis fall där någon systematiskt med ett eller flera
fordon åsidosätter bestämmelserna på området, kanske i yrkesmässig verksamhet -
föreslås därför fängelse i högst sex månader ingå i straffskalan. För övriga
överträdelser föreslår vi böter eller penningböter.
Konsekvenser av förslagen
De förslag som vi lämnar innebär en rad förändringar av författningsstrukturen.
Dessa kommer på flera viktiga delområden att leda till effektiviseringar, vilket
i sig kommer att medföra förenklade rutiner för de tillämpande myndigheterna
och i förlängningen också för allmänheten.
I ett övergångsskede kommer vissa investeringskostnader av engångsnatur för den
centrala myndigheten Vägverket att uppstå. Vi bedömer dock att dessa kan tas ut
inom ramen för Vägverkets ordinarie anslag för utveckling och systemarbete.
Förslagen kan därför som helhet inte väntas få några nämnvärda statsfinanisella
konsekvenser.
Förslagen kan i stort bedömas som regionalpolitiskt neutrala.
Förslagen kan inte heller, till följd av utredningsuppdragets och ämnesområdets
karaktär, väntas få några effekter på jämställdheten.
Förslagen om att införa ett omvänt skaderekvisit vid tillämpningen av
sekretesslagens bestämmelser för uppgift om personnummer och körkortsbild jämte
namnteckning kan förväntas få positiva effekter för brottsbekämpningen och det
brottsförebyggande arbetet i stort.
Ikraftträdande m.m.
Frågan om tidpunkten för ikraftträdande av de författningar som vi föreslår får
i nuläget lämnas öppen.

Lagförslagen i SOU 1998:162
Förslag till lag om vägtrafikregister
Härigenom föreskrivs följande.
Inledande bestämmelser
1 § Denna lag gäller registrering av uppgifter om personer samt motordrivna
fordon och släpfordon (vägtrafikuppgifter) i ett vägtrafikregister.
Lagen gäller dock inte
1. fordon, som tillhör staten och är tillverkade för särskilda militära ändamål,

2. motordrivna fordon som är avsedda att föras av gående eller släpfordon som
har kopplats till något sådant fordon, eller
3. mopeder klass II.

2 § I personuppgiftslagen (1998:204) finns bestämmelser som tillämpas på
vägtrafikuppgifter som utgör personuppgifter i den mån det inte finns några
avvikande bestämmelser i denna lag eller i en förordning som har beslutats med
stöd av den.
Definitioner
3 § Fordonsbegreppen i denna lag har samma betydelse som i lagen (0000:000) om
vägtrafikdefinitioner.

4 § Bestämmelserna i denna lag om ägaren av ett fordon tillämpas på
innehavaren, när det är fråga om fordon som
1. innehas på grund av kreditköp med förbehåll om återtaganderätt, eller
2. innehas med nyttjanderätt för en bestämd tid om minst ett år.
Vägtrafikregistrets ändamål och innehåll
5 § Vägtrafikregistret förs för att tillgodose de behov av kontroll,
identifiering och information som trafiksäkerhet, miljö och andra för
vägtrafiken betydelsefulla omständigheter föranleder i fråga om
1. fordon och fordonsägare,
2. a) den som ansöker om, har eller har haft behörighet att föra fordon enligt
körkortslagen (1998:488), yrkestrafiklagen (1998:490) eller någon annan
författning,
b) annan person, om det behövs för att underlätta handläggningen av
körkortsärenden, samt
3. den som ansöker om, har eller har haft tillstånd att bedriva yrkesmässig
trafik enligt yrkestrafiklagen eller någon annan författning eller biluthyrning
enligt lagen (1998:492) om biluthyrning.
Av trafikskadelagen (1975:1410) och fordonsskattelagen (1988:327) framgår att
uppgifter i vägtrafikregistret ligger till grund för trafikförsäkringsplikt och
beskattning av fordon.

6 § I vägtrafikregistret förs i enlighet med de i 5 § angivna ändamålen in
uppgifter som avser
1. motordrivna fordon och släpfordon samt ägare till dessa,
2. a) behörigheten enligt körkortslagen (1998:488) att föra fordon,
b) förarutbildning och förarprov,
c) det som i övrigt behövs för tillämpningen av körkortslagen och i
anslutning därtill meddelade föreskrifter,
3. a) behörigheten att föra fordon i yrkesmässig trafik och rätten att bedriva
yrkesmässig trafik och biluthyrning,
b) det som i övrigt behövs för tillämpningen av yrkestrafiklagen (1998:490)
och lagen (1998:492) om biluthyrning samt i anslutning därtill meddelade
föreskrifter och för tillämpningen av bestämmelser om tillstånd till
internationella person- eller godstransporter,
4. innehav i andra fall än som avses ovan av särskilda behörighetshandlingar som
krävs för att föra ett visst slag av motordrivna fordon.
Dessutom förs i registret in uppgifter som behövs för kontroll av att
felparkeringsavgifter enligt lagen (1976:206) om felparkeringsavgift betalas och
att influtna medel redovisas.
I registret får inte föras in uppgifter om sådana domar och beslut beträffande
påföljder för brott m.m. som avses i lagen (1998:620) om belastningsregister
eller om sådana misstankar om brott som avses i lagen (1998:621) om
misstankeregister.
Registrering som förutsättning för rätt att bruka fordon
7 § Ett motordrivet fordon skall vara registrerat i vägtrafikregistret för att
få brukas. Detsamma gäller i fråga om ett släpfordon som dras av ett motordrivet
fordon.
Ansvaret för behandlingen av vägtrafikuppgifter
8 § Den myndighet som regeringen bestämmer för vägtrafikregistret och har det
övergripande ansvaret för behandlingen av vägtrafikuppgifter.
Samkörning
9 § En myndighet som ansvarar för behandlingen av uppgifter i
vägtrafikregistret får för de ändamål som anges i 5 § hämta uppgifter till
registret genom samkörning.
Sökbegrepp
10 § Som sökbegrepp får användas uppgifter som enligt 6 § får ingå i
vägtrafikregistret.
Gallring
11 § Uppgifter som inte längre behövs för sitt ändamål skall gallras.
Rättelse och skadestånd
12 § Bestämmelserna i personuppgiftslagen (1998:204) om rättelse och skadestånd
gäller även vid behandling av personuppgifter enligt denna lag eller enligt
föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.
Straffbestämmelser
13 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet brukar ett fordon i strid mot 7 §
döms till böter eller fängelse i högst sex månader.
Till samma straff döms ägaren, om han uppsåtligen eller av oaktsamhet har
underlåtit att göra vad som skäligen har kunnat krävas av honom för att hindra
att fordonet brukades.
Den som innehar fordonet med nyttjanderätt för obestämd tid eller för en bestämd
tid som understiger ett år och har befogenhet att bestämma om förare av
fordonet eller anlitar någon annan förare än den som ägaren har utsett döms i
ägarens ställe enligt andra stycket.

14 § I fråga om ett fordon som ägs eller brukas av staten eller en kommun
tillämpas bestämmelserna i denna lag eller med stöd därav meddelade föreskrifter
om ansvar för ägare eller brukare av fordon på förarens närmaste förman. Om
denne har gjort vad som skäligen har kunnat krävas av honom för att förebygga en
förseelse och sker ändå en sådan på grund av en överordnads åtgärd eller
vållande, tillämpas bestämmelserna om ansvar för ägare eller brukare på den
överordnade.
I fråga om ett fordon som ägs eller brukas av ett oskiftat dödsbo eller ett
konkursbo tillämpas de bestämmelser om ansvar som anges i första stycket på den
eller dem som har rätt att företräda boet.
I fråga om ett fordon som ägs eller brukas av ett bolag, en förening, en
stiftelse eller någon annan juridisk person tillämpas de bestämmelser om ansvar
som anges i första stycket på den eller dem som har rätt att företräda den
juridiska personen eller på den som på begäran har godtagits som ansvarig
företrädare för denne.
Hindrande av fortsatt färd
15 § Om ett fordon brukas i strid mot 7 § eller en föreskrift som har meddelats
med stöd av lagen skall en polisman hindra fortsatt färd, om den medför en
påtaglig fara för trafiksäkerheten eller annars utgör en väsentlig olägenhet.
Bemyndiganden
16 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
ytterligare föreskrifter i de avseenden som anges i denna lag, samt meddela
föreskrifter om
1. utlämnande av uppgifter ur vägtrafikregistret,
2. rätten att i Sverige bruka fordon som hör hemma i något annat land,
3. registrering av fordon i ett militärt fordonsregister,
4. registrering av fordon som används av räddningskåren under utbildning och
höjd beredskap,
5. avgifter för registrering enligt denna lag.

17 § Regeringen får föreskriva begränsningar av rätten till samkörning enligt 9
§ och av rätten att använda sökbegrepp enligt 10 §.

18 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva
eller i enskilda fall medge undantag från registreringsplikten enligt 7 §.
Undantag får förenas med villkor.

19 § Om riket är i krig eller krigsfara eller om det råder sådana
utomordentliga förhållanden som är föranledda av krig eller av krigsfara vari
riket har befunnit sig får regeringen föreskriva att lagen helt eller delvis
inte skall tillämpas.
_______________
1. Denna lag träder i kraft den ...
2. Vad som i en lag eller någon annan författning sägs om bilregistret,
körkortsregistret, yrkestrafikregistret eller registret över
felparkeringsavgifter skall i stället avse vägtrafikregistret.

Förslag till lag om vägtrafikdefinitioner
Härigenom föreskrivs följande.

1 § De beteckningar som finns i 2 § med där angiven betydelse är avsedda att
användas i andra författningar i den utsträckning som föreskrivs i dessa.
Det som i denna lag eller i någon författning som avses i första stycket sägs i
fråga om ett visst slag av fordon tillämpas även på chassi till ett sådant
fordon. Detta gäller dock inte i fall då något annat särskilt föreskrivs.

2 §

Beteckning
Betydelse

Axeltryck

Den sammanlagda statiska vikt som hjulen på en hjulaxel för över till vägbanan

Bil
Ett motorfordon som är försett med tre eller flera hjul eller medar eller med
band och som inte är att anse som en motorcykel eller en moped.
Bilar delas in i personbilar, lastbilar och bussar

Boggi
Två hjulaxlar på ett fordon med ett inbördes avstånd som är mindre än 2,0 meter

Boggitryck
Den sammanlagda statiska vikt som hjulen i en boggi för över till vägbanan

Bruttovikt på fordon
Den sammanlagda statiska vikt som samtliga fordon på hjul, band eller medar på
ett fordon vid ett visst tillfälle för över till vägbanan

Buss
En bil som är inrättad för transport av flera än åtta personer utöver föraren,
även om bilen dessutom är inrättad för något annat ändamål

Cykel
1. Ett fordon som är avsett att drivas med tramp- eller vevanordning och inte är
ett lekfordon.
2. En eldriven rullstol som förs av den åkande och är konstruerad för en
hastighet av högst 15 kilometer i timmen

Cykelkärra
Ett fordon som är avsett att dras av en moped klass II eller en cykel och inte
är en sidvagn. En tillkopplad cykelkärra anses dock inte som ett särskilt fordon

Dolly
En släpkärra som är avsedd att vara styraxel för en påhängsvagn och som är
utrustad med en kopplingsanordning (vändskiva) för en påhängsvagn
Efterfordon
Ett fordon som är kopplat till en bil, en traktor, ett motorredskap eller ett
terrängmotorfordon och som inte är ett släpfordon eller ett terrängsläp

Fordon
En anordning på hjul, band, medar eller liknande som är inrättad för färd på
marken och inte löper på skenor.
Fordon delas in i motordrivna fordon, släpfordon, terrängsläp, efterfordon,
sidvagnar, cyklar, hästfordon och övriga fordon

Fordonståg
Ett motordrivet fordon med ett eller flera tillkopplade fordon

Hästfordon
Ett fordon som är förspänt med dragare

Jordbrukstraktor
En traktor som enligt fordonsskattelagen (1988:327) hänförs till klass II

Lastbil
En bil som inte är att anse som en personbil eller en buss.
Lastbilar delas in i lätta och tunga lastbilar

Lekfordon
Ett fordon som är avsett uteslutande för lek

Lätt lastbil
En lastbil med totalvikt av högst 3,5 ton

Lätt motorcykel
En motorcykel vars motor har en slagvolym av högst 125 kubikcentimeter och en
effekt av högst 11 kilowatt

Lätt släpfordon
1. Ett släpfordon med totalvikt av högst 750 kilogram
2. Ett släpfordon med totalvikt över 750 kilogram under förutsättning att den
inte överstiger dragfordonets tjänstevikt och att dragfordonets och
släpfordonets sammanlagda totalvikt inte överstiger 3,5 ton

Lätt terrängvagn
En terrängvagn vars tjänstevikt är högst 2 ton

Maximilast för ett motorfordon, en traktor, ett motorredskap, ett terrängfordon,
ett släpfordon eller en sidvagn

Skillnaden mellan fordonets totalvikt och tjänstevikt

Moped
Ett motorfordon som är konstruerat för en hastighet av högst 45 kilometer i
timmen och som har
1. två eller tre hjul samt, om det drivs av en förbränningsmotor, denna har en
slagvolym av högst 50 kubikcentimeter, eller
2. fyra hjul och en massa utan last som understiger 350 kilogram samt
a) om det drivs av en förbränningsmotor, denna har en slagvolym av högst 50
kubikcentimeter, eller
b) om det är försett med någon annan typ av motor, denna har en maximal
nettoeffekt av högst 4 kilowatt.
Vid beräkningen av en mopeds massa skall i fråga om ett eldrivet fordon
batterierna inte räknas in.
Mopeder delas in i klass I och klass II

Moped klass I
En moped som inte hör till klass II

Moped klass II
En moped med pedaler som är konstruerad för en hastighet av högst 25 kilometer i
timmen och som har en motor vars effekt inte överstiger 1 kilowatt

Motorcykel
1. Ett motorfordon på två hjul eller tre symmetriskt placerade hjul som är
konstruerat för en hastighet överstigande 45 kilometer i timmen samt, om det
drivs av en förbränningsmotor, denna har en slagvolym överstigande 50
kubikcentimeter.
2. Ett motorfordon på fyra hjul och en massa utan last som understiger 400
kilogram eller 550 kilogram för transportfordon och vars maximala
nettomotoreffekt inte överstiger 15 kilowatt, dock ej moped.
Vid beräkningen av en motorcykels vikt skall i fråga om ett eldrivet fordon
batterierna inte räknas in.
Motorcyklar delas in i lätta och tunga motorcyklar

Motordrivet fordon
Ett fordon som för framdrivande är försett med motor, dock inte ett flygplan
eller en sådan eldriven rullstol som är att hänföra till cykel.
Motordrivna fordon delas in i motorfordon, traktorer, motorredskap och
terrängmotorfordon

Motorfordon
Ett motordrivet fordon som inte är ett terrängmotorfordon och som är inrättat
1. huvudsakligen för att självständigt användas till person- eller
godsbefordran, eller
2. för något annat ändamål än som anges under 1, om fordonet inte är att anse
som en traktor eller ett motorredskap.
Motorfordon delas in i bilar, motorcyklar och mopeder

Motorredskap
Ett motordrivet fordon som är inrättat huvudsakligen som ett arbetsredskap eller
för kortare förflyttningar av gods.
Motorredskap delas in i klass I och klass II

Motorredskap klass I
Ett motorredskap som är konstruerat för en högsta hastighet som överstiger 30
kilometer i timmen

Motorredskap-klass II
Ett motorredskap som är konstruerat för en hastighet av högst 30 kilometer i
timmen

Personbil
En bil som är inrättad huvudsakligen för befordran av personer, dock högst
förare och åtta passagerare

Påhängsvagn
En släpvagn som är inrättad för att genom tapp med vändskiva eller liknande
anordning förenas med en bil, en traktor eller ett motorredskap och som är så
utförd att chassiet eller karosseriet vilar direkt på det dragande fordonet

Sidvagn
Ett fordon som är inrättat för att kopplas vid sidan av en tvåhjulig motorcykel
eller en cykel. En tillkopplad sidvagn anses dock inte som ett särskilt fordon

Släpfordon
Ett fordon som är inrättat för koppling till en bil, en motorcykel, en moped
klass I, en traktor eller ett motorredskap och avsett för person- eller
godsbefordran eller för att bära en anordning för att driva dessa fordon.
Släpfordon delas in i släpvagnar och släpslädar

Släpsläde
Ett släpfordon på medar

Släpkärra
En släpvagn med oledad dragstång där den statiskt vertikala last som förs över
till dragfordonet inte överskrider 10 procent av släpvagnens totalvikt eller 1
ton

Släpvagn
Ett släpfordon på hjul eller band

Släpvagnsvikt
Den sammanlagda vikten av en släpvagns egenvikt och last

Terrängfordon
Ett terrängmotorfordon eller ett terrängsläp

Terrängmotor-fordon
Ett motordrivet fordon som är inrättat huvudsakligen för att självständigt
användas till person- eller godsbefordran i terräng. Terrängmotorfordon delas in
i terrängvagnar och terrängskotrar

Terrängskoter
Ett terrängmotorfordon med en tjänstevikt av högst 400 kilogram

Terrängsläp
Ett fordon som är inrättat för att dras av ett terrängmotorfordon och inte är
något släpfordon

Terrängvagn
Ett terrängmotorfordon med en tjänstevikt över 400 kilogram.
Terrängvagnar delas in i lätta och tunga terrängvagnar

Tjänstevikt på en bil, en traktor, ett motorredskap eller en tung terrängvagn

Den sammanlagda vikten av
- fordonet i normalt, fullt driftfärdigt skick med det tyngsta karosseri som hör
till fordonet,
- verktyg och reservhjul som hör till fordonet,
- bränsle, smörjolja och vatten, samt
- föraren

Tjänstevikt på en motorcykel eller en moped
Den sammanlagda vikten av
- fordonet i normalt, fullt driftfärdigt skick utan sidvagn,
- verktyg som hör till fordonet,
- bränsle, smörjolja och vatten

Tjänstevikt på ett släpfordon, ett terrängsläp eller en sidvagn

Vikten av fordonet i normalt, fullt driftfärdigt skick med det tyngsta karosseri
som hör till fordonet

Tjänstevikt på ett terrängmotorfordon en terrängskoter eller en lätt terrängvagn

Den sammanlagda vikten av
- fordonet i normalt, fullt driftfärdigt skick med det tyngsta karosseri som hör
till fordonet,
- verktyg som hör till fordonet, samt
- bränsle, smörjolja och vatten.
För en tung terrängvagn räknas även vikten av föraren och reservhjul med

Totalvikt på en bil, en traktor, ett motorredskap eller en tung terrängvagn

Summan av fordonets tjänstevikt och den beräknade vikten av det största antal
personer utom föraren och den största mängd gods som fordonet är inrättat för

Totalvikt på en motorcykel, ett terrängfordon utom en tung terrängvagn, ett
släpfordon eller en sidvagn

Summan av fordonets tjänstevikt och den beräknade vikten av det största antal
personer och den största mängd gods som fordonet är inrättat för. I totalvikten
för en motorcykel ingår inte sidvagnens totalvikt.

Trafiktraktor
En traktor som enligt fordonsskattelagen (1988:327) hänförs till klass I

Traktor
Ett motordrivet fordon med minst två hjulaxlar som är inrättat huvudsakligen för
att dra ett annat fordon eller ett arbetsredskap och som är konstruerat för en
hastighet av högst 40 kilometer i timmen och endast med svårighet kan ändras
till högre hastighet. En traktor får vara utrustad för transport av gods och för
befordran av passagerare

Traktortåg
En traktor med ett eller flera tillkopplade släpfordon

Trippelaxel
Tre hjulaxlar på ett fordon med ett inbördes avstånd mellan den första och den
tredje axeln som är mindre än 5,0 meter

Trippelaxeltryck
Den sammanlagda statiska vikt som hjulen i en trippelaxel för över till vägbanan

Tung lastbil
En lastbil med totalvikt över 3,5 ton

Tung motorcykel
En motorcykel vars motor har en slagvolym som överstiger 125 kubikcentimeter
eller en effekt som överstiger 11 kilowatt

Tung terrängvagn

En terrängvagn med en tjänstevikt över 2 ton

Tungt släpfordon
Ett annat släpfordon än ett lätt släpfordon

3 § Om det i fråga om ett visst fordon eller en viss fordonstyp inte med
ledning av 2 § kan bestämmas till vilket slag av fordon som fordonet eller
fordonstypen skall höra, beslutar den myndighet som regeringen bestämmer i
frågan.

4 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva
eller i enskilda fall medge undantag från denna lag.

5 § Regeringen får meddela ytterligare föreskrifter om vägtrafikdefinitioner.
_______________
Denna lag träder i kraft den ...

Förslag till lag om ändring i lagen (1972:435) om överlastavgift
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1972:435) om överlastavgift
dels att 8 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 1 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 a §

Fordons- och viktbegreppen i denna lag har samma betydelse som i lagen
(0000:000) om vägtrafikdefinitioner.

8 §1
I fråga om motordrivet fordon, som är registrerat här i landet, eller släpvagn,
som dras av sådant fordon, påförs överlastavgift genom beslut av länsstyrelsen i
det län där den i bilregistret antecknade ägaren av det motordrivna fordonet
har sin adress enligt registret. I fråga om andra fordon påförs avgiften av
Länsstyrelsen i Stockholms län.
I fråga om ett motordrivet fordon, som är registrerat här i landet, eller en
släpvagn, som dras av ett sådant fordon, påförs överlastavgift genom beslut av
länsstyrelsen i det län där den i vägtrafikregistret antecknade ägaren av det
motordrivna fordonet har sin adress enligt registret. I fråga om andra fordon
påförs avgiften av Länsstyrelsen i Stockholms län.
Överlastavgift får nedsättas eller efterges om särskilda omständigheter
föreligger. Detta får ske såväl i samband med prövning av ärendet om påföring av
överlastavgift som efter särskild ansökan hos länsstyrelsen.
_______________
Denna lag träder i kraft den ...

Förslag till lag om ändring i lagen (1975:88) med bemyndigande att meddela
föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1975:88) med bemyndigande att meddela
föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 §1
Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter som avses i 8 kap. 3 § eller 5 §
regeringsformen, om föreskrifterna gäller
1. befordran i spårbunden trafik som är avsedd för allmänheten,
2. sådan befordran i vägtrafik som ombesörjes av järnvägsföretag till
komplettering av eller som ersättning för järnvägsbefordran som avses under 1,
4. postbefordran,
5. rätt att driva sjöfart inom Sveriges sjöterritorium med utländskt fartyg,
6. trafikregler, sjövägmärken eller säkerhetsanordningar för sjötrafiken inom
Sveriges sjöterritorium och ekonomiska zon eller för sjötrafiken med svenska
fartyg, sjöflygplan och svävare utanför dessa områden,
7. skeppsmätning,
8. trafik på väg eller i terräng,
9. fordons beskaffenhet och utrustning,
10. registrering eller annan kontroll av fordon,
10. besiktning eller annan kontroll av fordon,
11. skyldighet för kommunerna att tillhandahålla föreskrifter och andra
uppgifter som rör förhållandena i trafiken,
12. riksfärdtjänst,
13. tillstånd att bruka svävare,
14. kör- och vilotider vid vägtransporter samt förbud mot vissa typer av
beräkningar av lön till förare vid sådana transporter,
15. användning av vattenskotrar eller annan liknande vattenfarkost.
Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om avgifter för granskning eller
kontroll enligt bestämmelse som avses i första stycket 9, 10 eller 13.
Regeringen bemyndigas också att besluta om föreskrifter om avgifter för
farledsverksamheten samt om avgifter för skeppsmätning och avgifter för
tillstånd enligt första stycket 5.
_______________
Denna lag träder i kraft den ...

Förslag till lag om ändring i lagen (1976:339) om saluvagnsskatt
Härigenom föreskrivs att 1-3 §§ lagen (1976:339) om saluvagnsskatt skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 §1
Saluvagnsskatt skall betalas till staten enligt denna lag för bil, motorcykel,
traktor, motorredskap eller släpvagn, som får brukas med stöd av saluvagnslicens
enligt 38 § bilregisterkungörelsen (1972:599).

När saluvagnslicens har meddelats påförs saluvagnsskatt. Beskattningsmyndighet
är Skattemyndigheten i Örebro län.
Saluvagnsskatt skall betalas till staten enligt denna lag för bil, motorcykel,
traktor, motorredskap eller släpvagn, som får brukas med stöd av
saluvagnsregistrering enligt 14 kap. förordningen (0000:000) om
vägtrafikregister.
När saluvagnsregistrering har meddelats påförs saluvagnsskatt.
Beskattningsmyndighet är Skattemyndigheten i Örebro län.

2 §
Skattskyldig är den för vilken saluvagnslicensen gäller.
Skattskyldig är innehavaren av saluvagnsregistreringen.

3 §2
Saluvagnsskatt utgår för helt kalenderår räknat med
715 kronor för bil,
125 kronor för motorcykel,
200 kronor för traktor, motorredskap eller släpvagn.
Saluvagnsskatt erlägges för det antal fordon av varje slag som den skattskyldige
önskar använda med stöd av licensen.
Saluvagnsskatt erläggs för det antal fordon av varje slag som den skattskyldige
önskar använda med stöd av registreringen.
Skatt anges i helt krontal, så att öretal bortfaller.
_______________
Denna lag träder i kraft den ...

Förslag till lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327)
Härigenom föreskrivs i fråga om fordonsskattelagen (1988:327)
dels att i 9, 10, 14, 36 och 41 §§ ordet "bilregistret" skall bytas ut mot
"vägtrafikregistret",
dels att 1, 6 och 66 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 §1
Fordonsskatt skall betalas till staten enligt denna lag.
Beteckningar i denna lag har samma betydelse som i fordonskungörelsen (1972:595)
och i bilregisterkungörelsen (1972:599), om inte annat sägs.
Fordons- och viktbegreppen i denna lag har samma betydelse som i lagen
(0000:000) om vägtrafikdefinitioner, om inte annat sägs.
Med dieselolja avses i denna lag de produkter för vilka skatt skall betalas
enligt 2 kap. 1 § första stycket 3 lagen (1994:1776) om skatt på energi.

6 §2
Följande fordon är skattepliktiga, om de är eller bör vara upptagna i
bilregistret och inte är avställda, nämligen
Följande fordon är skattepliktiga, om de är eller bör vara upptagna i
vägtrafikregistret och inte är avställda eller tillfälligt registrerade,
nämligen
1. motorcyklar,
2. personbilar,
3. lastbilar,
4. bussar,
5. traktorer,
6. tunga terrängvagnar,
7. motorredskap,
8. släpvagnar
Dock är släpvagnar som dras av motorredskap eller tung terrängvagn
skattepliktiga endast om motorredskapet beskattas som trafiktraktor och
terrängvagnen beskattas enligt bilaga 1, E4.

66 §3
Om skatten inte betalas i rätt tid skall den lämnas för indrivning. Regeringen
får föreskriva att indrivning inte behöver begäras för ett ringa belopp.
Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga
fordringar m. m. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske.
Fordonsskatt som skulle ha betalats men inte har betalats får sättas ned genom
automatisk databehandling på grundval av uppgifter i bilregistret. Vid
återbetalning av fordonsskatt skall räknas av endast sådan fordonsskatt som är
förfallen till betalning och som inte har betalats samt dröjsmålsavgift och
skattetillägg som belöper på sådan skatt och sådana avgifter enligt
bilregisterkungörelsen (1972:599) som uppbärs i samband med uppbörd av
fordonsskatt. I fråga om avräkningen skall 37, 38, 45 och 84 §§ tillämpas.
Fordonsskatt som skulle ha betalats men inte har betalats får sättas ned genom
automatisk databehandling på grundval av uppgifter i vägtrafikregistret. Vid
återbetalning av fordonsskatt skall räknas av endast sådan fordonsskatt som är
förfallen till betalning och som inte har betalats samt dröjsmålsavgift och
skattetillägg som belöper på sådan skatt och sådana avgifter enligt förordningen
(0000:000) om avgifter inom vägtrafikområdet som uppbärs i samband med uppbörd
av fordonsskatt. I fråga om avräkningen skall 37, 38, 45 och 84 §§ tillämpas.
Begäran om omprövning eller överklagande inverkar inte på skyldigheten att
betala skatt.
_______________
Denna lag träder i kraft den ...

Förslag till lag om ändring i lagen (1988:328) om fordonsskatt på utländska
fordon
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1988:328) om fordonsskatt på utländska
fordon skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 §1
För lastbilar, bussar och andra släpvagnar än påhängsvagnar, som dras av
lastbilar eller bussar, skall betalas fordonsskatt enligt denna lag, om fordonen
har förts in till Sverige för tillfälligt brukande här och inte är registrerade
här.
Skatt tas ut endast för fordon med en totalvikt över 6 000 kilogram.
Beteckningar i denna lag har samma betydelse som i fordonsskattelagen
(1988:327).
Fordons- och viktbegreppen i denna lag har samma betydelse som i
fordonsskattelagen (1998:327) och i lagen (0000:000) om vägtrafikdefinitioner.
_______________
Denna lag träder i kraft den ...

Förslag till lag om ändring i körkortslagen (1998:488)
Härigenom föreskrivs i fråga om körkortslagen (1998:488)
dels att rubriken till 1 kap. skall ha följande lydelse,
dels att 1 kap. 1 §, 2 kap. 1 § och 10 kap. 1 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 1 kap. 2 och 3 §§, av
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 kap.

Inledande bestämmelse
Inledande bestämmelser

1 §
Denna lag innehåller bestämmelser om behörighet att köra motorfordon,
terrängmotorfordon, traktor och motorredskap samt om handlingar som ger sådan
behörighet (körkort och traktorkort).
Denna lag innehåller bestämmelser om
1. behörighet att köra motorfordon, terrängmotorfordon, traktor och
motorredskap,
2. handlingar som ger sådan behörighet, nämligen körkort och traktorkort,
3. körkortstillstånd, varmed avses ett meddelat tillstånd om att sökanden
uppfyller medicinska och personliga krav för att körkort skall få utfärdas,
4. körkortshavare, varmed avses den som har körkortstillstånd eller körkort.
Bestämmelser om behörighet att köra vissa fordon i yrkesmässig trafik finns i
yrkestrafiklagen (1998:490).

2 §

Fordons- och viktbegreppen i denna lag har samma betydelse som i lagen
(0000:000) om vägtrafikdefinitioner.

3 §

Med begreppet permanent bosättning avses i denna lag bosättning på en ort under
minst 185 dagar varje kalenderår
1. till följd av personlig och yrkesmässig anknytning eller
2. om yrkesmässig anknytning saknas, till följd av personlig anknytning som
präglas av nära band mellan person och den plats där han bor. För en person som
har yrkesmässig respektive personlig anknytning till olika platser och som
därför omväxlande bor på olika platser i två eller flera stater skall dock den
permanenta bosättningsorten anses vara den plats till vilken han har personlig
anknytning under förutsättning att han med regelbundna mellanrum återvänder dit.
Detta villkor behöver dock inte uppfyllas om personen bor i en stat för att
genomföra en tidsbegränsad uppgift.
Studier vid universitet eller annan utbildningsanstalt medför inte att den
permanenta bosättningen ändras.

2 kap.
1 §
Personbil, lastbil, buss, motorcykel, terrängvagn och motorredskap klass I får
köras endast av den som har ett gällande körkort för fordonet. Har släpfordon
kopplats till en bil skall föraren ha körkortsbehörighet även för släpfordonet.
Personbil, lastbil, buss, motorcykel, terrängvagn och motorredskap klass I får
köras endast av den som har ett gällande körkort för fordonet. Har släpfordon
kopplats till en bil skall föraren, utom i fråga om dolly, ha körkortsbehörighet
även för släpfordonet.
För övningskörning gäller bestämmelserna i 4 kap.

10 kap.
1 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare
föreskrifter i de avseenden som anges i denna lag samt meddela föreskrifter om
1. lagens tillämpning på andra i utlandet utfärdade behörighetshandlingar som
ger rätt att köra motordrivna fordon,
2. länsstyrelsens prövning av andra körkortsärenden än som anges i 7 kap.
3. registrering som behövs för tillämpningen av lagen.
Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från lagen.
Regeringen får låta postbefordringsföretag lämna ut körkort.
_______________
Denna lag träder i kraft den ...

Förslag till lag om ändring i yrkestrafiklagen (1998:490)
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 § och 6 kap. 7 § yrkestrafiklagen (1998:490)
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 kap.
2 §
Fordonsbegreppen i denna lag har samma betydelse som i fordonskungörelsen
(1972:595)
Fordonsbegreppen i denna lag har samma betydelse som i lagen (0000:000) om
vägtrafikdefinitioner.
Med trafikhuvudman avses i denna lag detsamma som i lagen (1997:734) om ansvar
för viss kollektiv persontrafik.

6 kap.
7 §
En registreringsskylt som avses i 18 § tredje stycket bilregisterkungörelsen
(1972:599) får tas om hand av polisman
En registreringsskylt som avses i 7 kap. 9 § förordningen (0000:000) om
vägtrafikregister får tas om hand av polisman
1. om fordonet utan tillstånd används i taxitrafik eller om det av annan
anledning inte längre finns förutsättningar för att fordonet skall ha en sådan
skylt,
2. om fordonet är belagt med körförbud enligt fordonskungörelsen (1972:595),
3. om det för fordonet gäller brukandeförbud enligt bilregisterkungörelsen eller
fordonsskattelagen (1988:327), eller
3. om det för fordonet gäller brukandeförbud enligt förordningen (0000:000) om
vägtrafikregister eller fordonsskattelagen (1988:327), eller
4. om fordonet saknar föreskriven trafikförsäkring.
Vid ett omhändertagande av registreringsskyltar tillämpas 6 § andra meningen på
motsvarande sätt.
______________
Denna lag träder i kraft den ...

Förslag till lag om ändring i lagen (1998:492) om biluthyrning
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1998:492) om biluthyrning skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

2 §
Fordonsbegreppen i denna lag har samma betydelse som i fordonskungörelsen
(1972:595).
Fordonsbegreppen i denna lag har samma betydelse som i lagen (0000:000) om
vägtrafikdefinitioner.
_______________
Denna lag träder i kraft den...

Förteckning över remissinstanser
Följande remissinstanser har avgivit yttrande över betänkandet
Vägtrafikregistrering (SOU 1998:162). Svea Hovrätt, Kammarrätten i Jönköping,
Länsrätten i Örebro län, Justitiekanslern, Domstolsverket, Riksåklagaren,
Rikspolisstyrelsen, Datainspektionen, Försvarsmakten, Vägverket,
Luftfartsverket, Aktiebolaget Svensk Bilprovning, Generaltullstyrelsen,
Riksrevisionsverket, Riksskatteverket, Ekonomistyrningsverket, Riksarkivet,
Patent- och registreringsverket, Konsumentverket, Naturvårdsverket,
Länsstyrelsen i Skåne län Länsstyrelsen i Södermanlands län, Länsstyrelsen i
Jämtlands län, Länsstyrelsernas arbetsgrupp för yrkestrafik- och körkortsfrågor,
Bilindustriföreningen, Kungliga Automobilklubben, Motorbranschens Riksförbund,
Motorhistoriska Riksförbundet, Motormännens Riksförbund, Svenska Bankföreningen,
Svenska Bussbranschens Riksförbund, Svenska Åkeriförbundet, Sveriges
Försäkringsförbund, Trafikförsäkringsföreningen, Utredningen (K 1998:03) om
körkortsingripande.
Riksåklagaren har bifogat yttranden från Åklagarmyndigheterna i Stockholm,
Göteborg, Malmö, Västerås och Linköping, Åklagarkamrarna i Umeå samt Norrköping,
Länsstyrelsen i Skåne län har bifogat yttrande från Polismyndigheten i Skåne -
trafiksektionen, Luftfartsverket har bifogat yttrande från Luftfartsinspektionen
och Riksskatteverket har bifogat yttrande från Skattemyndigheten i Örebro,
Remissvar har även inkommit från Biltrafikens arbetsgivareförbund,
Finansbolagens Förening, Gold Wing Club Sweden AB, Släpvagnsbranschens
Riksförbund, Volvo Car International AB, Svenska Bilsportförbundet, Svenska
Transportarbetareförbundet samt Sveriges Radio.
Motormännens helnykterhetsförbund, Nationalföreningen för trafiksäkerhetens
främjande och Trafikbeskattningsutredningen (Fi 1996:11) har beretts tillfälle
att yttra sig men inte hörts av

Lagförslag i lagrådsremiss den 27 april 2000
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Förslag till lag om vägtrafikregister
Härigenom föreskrivs följande.
Allmänna bestämmelser
1 § Denna lag innehåller bestämmelser om registrering av uppgifter om personer
samt om motordrivna fordon och släpfordon i ett vägtrafikregister.
Lagen gäller dock inte
1. fordon som tillhör staten och är tillverkade för särskilda militära ändamål,
2. motordrivna fordon som är avsedda att föras av gående eller släpfordon som
har kopplats till något sådant fordon, eller
3. mopeder klass II.

2 § I personuppgiftslagen (1998:204) finns bestämmelser som tillämpas på
personuppgifter i vägtrafikregistret i den mån det inte finns några avvikande
bestämmelser i denna lag eller i en förordning som har beslutats med stöd av
den.
Med personuppgifter avses i denna lag detsamma som i personuppgiftslagen.

3 § Fordonsbegreppen i denna lag har samma betydelse som i lagen (0000:000) om
vägtrafikdefinitioner.

4 § Bestämmelserna i denna lag om ägaren av ett fordon tillämpas på
innehavaren, när det är fråga om fordon som innehas
1. på grund av kreditköp med förbehåll om återtaganderätt, eller
2. med nyttjanderätt för en bestämd tid om minst ett år.
Vägtrafikregistrets ändamål och innehåll
5 § I fråga om personuppgifter skall vägtrafikregistret ha till ändamål att
tillhandahålla uppgifter för:
1. Verksamhet för vilken staten eller en kommun ansvarar enligt lag eller annan
författning. Uppgifterna får avse
a) fordonsägare,
b) den som ansöker om, har eller har haft behörighet att framföra fordon eller
luftfartyg enligt körkortslagen (1998:488), yrkestrafiklagen (1998:490),
luftfartslagen (1957:297) eller någon annan författning eller den som har rätt
att utöva viss tjänst enligt luftfartslagen,
c) annan person om det behövs för att underlätta handläggningen av ett
vägtrafikärende, eller
d) den som ansöker om, har eller har haft tillstånd att bedriva yrkesmässig
trafik enligt yrkestrafiklagen eller någon annan författning eller biluthyrning
enligt lagen (1998:492) om biluthyrning.
2. Försäkringsgivning eller annan allmän eller enskild verksamhet där uppgifter
om personer under 1 a), b) och d) ovan utgör underlag för prövningar eller
beslut.
3. Information om fordonsägare för trafiksäkerhets- eller miljöändamål samt för
att i den allmänna omsättningen av fordon förebygga brott.
4. Aktualisering, komplettering eller kontroll av information om fordonsägare
som finns i kund- eller medlemsregister eller liknande register.
5. Uttag av urval för direkt marknadsföring av information om fordonsägare, dock
med den begränsning som följer av 11 § personuppgiftslagen (1998:204).

6 § I vägtrafikregistret förs det in uppgifter som avser
1. motordrivna fordon och släpfordon samt ägare till dessa,
2. a) behörighet enligt körkortslagen (1998:488) att föra fordon,
b) förarutbildning och förarprov,
c) det som i övrigt behövs för tillämpningen av körkortslagen och av
föreskrifter som meddelats i anslutning till lagen,
3. a) behörighet att föra fordon i yrkesmässig trafik och rätten att bedriva
yrkesmässig trafik och biluthyrning,
b) det som i övrigt behövs för tillämpningen av yrkestrafiklagen (1998:490)
och lagen (1998:492) om biluthyrning samt av föreskrifter som meddelats i
anslutning till lagen och för tillämpningen av bestämmelser om tillstånd till
internationella person- eller godstransporter,
4. innehav av särskilda behörighetshandlingar som krävs för att föra ett visst
slag av motordrivet fordon eller luftfartyg i andra fall än som avses i 2 a) och
3 a) eller för att utöva viss tjänst eller genomgå viss utbildning.
I registret förs det dessutom in uppgifter som behövs för kontroll av att
felparkeringsavgifter enligt lagen (1976:206) om felparkeringsavgift betalas och
att influtna medel redovisas.
Personuppgifter får endast föras in för de ändamål som anges i 5 §.
Ansvaret för behandlingen av personuppgifter
7 § Vägverket för vägtrafikregistret och är personuppgiftsansvarigt för
registret enligt personuppgiftslagen (1998:204).
Direktåtkomst
8 § Direktåtkomst till personuppgifter får medges endast för sådana ändamål som
anges i 5 § 1-3 i enlighet med föreskrifter meddelade av regeringen.
Samkörning
9 § Vägverket får endast för de ändamål som anges i 5 § 1-3 hämta uppgifter
till registret genom samkörning.

Sökbegrepp

10 § För sökning i vägtrafikregistret får endast användas de sökbegrepp som
regeringen beslutar om.
Rättelse och skadestånd
11 § Bestämmelserna i personuppgiftslagen (1998:204) om rättelse och skadestånd
gäller även vid behandling av personuppgifter enligt denna lag eller enligt
föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.
Registrering som förutsättning för rätt att bruka fordon
12 § Ett motordrivet fordon skall vara registrerat i vägtrafikregistret för att
få brukas. Detsamma gäller ett släpfordon som dras av ett motordrivet fordon.
Straffbestämmelser
13 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet brukar ett fordon i strid mot 12 §
döms till penningböter.
Till samma straff döms ägaren, om han uppsåtligen eller av oaktsamhet har
underlåtit att göra vad som skäligen har kunnat krävas av honom för att hindra
att fordonet brukades.
Den som innehar ett fordon med nyttjanderätt för obestämd tid eller för en
bestämd tid som understiger ett år och har befogenhet att bestämma om förare av
fordonet eller anlitar någon annan förare än den som ägaren har utsett döms i
ägarens ställe enligt andra stycket.

14 § Bestämmelserna i denna lag eller i föreskrifter som meddelats med stöd av
lagen om ansvar för ägare eller brukare av fordon tillämpas i fråga om ett
fordon som ägs eller brukas av staten eller en kommun på förarens närmaste
förman. Om denne har gjort vad som skäligen har kunnat krävas av honom för att
förebygga en förseelse och sker ändå en sådan på grund av en överordnads åtgärd
eller vållande, tillämpas bestämmelserna om ansvar för ägare eller brukare på
den överordnade.
I fråga om ett fordon som ägs eller brukas av ett oskiftat dödsbo eller ett
konkursbo tillämpas de bestämmelser om ansvar som anges i första stycket på den
eller dem som har rätt att företräda boet.
I fråga om ett fordon som ägs eller brukas av ett bolag, en förening, en
stiftelse eller någon annan juridisk person tillämpas de bestämmelser om ansvar
som anges i första stycket på den eller dem som har rätt att företräda den
juridiska personen eller på den som på begäran har godtagits som ansvarig
företrädare för denne.
Hindrande av fortsatt färd
15 § Om ett fordon brukas i strid mot 12 § eller en föreskrift som har
meddelats med stöd av denna lag skall en polisman hindra fortsatt färd, om den
skulle medföra en påtaglig fara för trafiksäkerheten eller annars utgöra en
väsentlig olägenhet.
Bemyndiganden

16 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva
eller i enskilda fall medge undantag från registreringsplikten enligt 12 §.
Undantag får förenas med villkor.

17 § Regeringen får meddela föreskrifter om begränsningar av
1. möjligheten till direktåtkomst enligt 8 §,
2. rätten att hämta uppgifter till registret genom samkörning enligt 9 §,
3. vilka sökbegrepp som enligt 10 § får användas vid sökning i registret,
4. rätten att bevara uppgifter.

18 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får, utöver vad
som anges i 16 och 17 §§, meddela ytterligare föreskrifter i de avseenden som
anges i denna lag, samt meddela föreskrifter om
1. rätten att bruka fordon som hör hemma i något annat land,
2. registrering av fordon i ett militärt fordonsregister,
3. registrering av fordon som används av räddningskåren under utbildning och
höjd beredskap,
4. avgifter för registrering enligt denna lag.

19 § Om riket är i krig eller krigsfara eller om det råder sådana
utomordentliga förhållanden som är föranledda av krig eller av krigsfara får
regeringen föreskriva att lagen helt eller delvis inte skall tillämpas.
_______________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.

Förslag till lag om vägtrafikdefinitioner
Härigenom föreskrivs följande.

1 § De beteckningar som finns i 2 § med den betydelse som där anges är avsedda
att användas i andra författningar i den utsträckning som föreskrivs i dessa.
Det som i denna lag eller i någon författning som avses i första stycket sägs i
fråga om ett visst slag av fordon tillämpas även på chassiet till ett sådant
fordon. Detta gäller dock inte i fall då något annat särskilt föreskrivs.

2 §

Beteckning
Betydelse

Axeltryck
Den sammanlagda statiska vikt som hjulen på en hjulaxel för över till vägbanan.

Bil
Ett motorfordon som är försett med tre eller flera hjul eller medar eller med
band och som inte är att anse som en motorcykel eller en moped. Bilar delas in i
personbilar, lastbilar och bussar.

Boggi
Två hjulaxlar på ett fordon med ett inbördes avstånd som är mindre än 2,0 meter.

Boggitryck
Den sammanlagda statiska vikt som hjulen i en boggi för över till vägbanan.

Bruttovikt på fordon
Den sammanlagda statiska vikt som samtliga hjul, band eller medar på ett fordon
vid ett visst tillfälle för över till vägbanan.

Buss
En bil som är inrättad för transport av fler än åtta personer utöver föraren,
även om bilen dessutom är inrättad för något annat ändamål.

Cykel
1. Ett fordon som är avsett att drivas med tramp- eller vevanordning och inte är
ett lekfordon.
2. En eldriven rullstol som förs av den åkande och är konstruerad för en
hastighet av högst 15 kilometer i timmen.
3. Ett eldrivet fordon med en tramp- eller vevanordning om elmotorn
a. endast förstärker kraften från tramp- eller vevanordningen,
b. inte ger något krafttillskott vid hastigheter över 25 kilometer i timmen, och

c. har en nettoeffekt som inte överstiger 250 watt.

Cykelkärra
Ett fordon som är avsett att dras av en moped klass II eller en cykel och inte
är en sidvagn. En tillkopplad cykelkärra anses dock inte som ett särskilt
fordon.

Dolly
En släpkärra som är avsedd att vara styraxel för en påhängsvagn och som är
utrustad med en kopplingsanordning (vändskiva) för en påhängsvagn.

Efterfordon
Ett fordon som är kopplat till en bil, en traktor, ett motorredskap eller ett
terrängmotorfordon och som inte är ett släpfordon eller ett terrängsläp.

Fordon
En anordning på hjul, band, medar eller liknande som är inrättad för färd på
marken och inte löper på skenor. Fordon delas in i motordrivna fordon,
släpfordon, terrängsläp, efterfordon, sidvagnar, cyklar, hästfordon och övriga
fordon.

Fordonståg
Ett motordrivet fordon med ett eller flera tillkopplade fordon.

Hästfordon
Ett fordon som är förspänt med dragare.

Jordbrukstraktor
En traktor som enligt fordonsskattelagen (1988:327) hör till klass II.

Lastbil
En bil som inte är att anse som en personbil eller en buss. Lastbilar delas in i
lätta och tunga lastbilar.

Lekfordon
Ett fordon som är avsett uteslutande för lek.

Lätt lastbil
En lastbil med en totalvikt av högst 3,5 ton.

Lätt motorcykel
En motorcykel vars motor har en slagvolym av högst 125 kubikcentimeter och en
effekt av högst 11 kilowatt.

Lätt släpfordon
1. Ett släpfordon med en totalvikt av högst 750 kilogram.
2. Ett släpfordon med en totalvikt över 750 kilogram under förutsättning att den
inte överstiger dragfordonets tjänstevikt och att dragfordonets och
släpfordonets sammanlagda totalvikt inte överstiger 3,5 ton.

Lätt terrängvagn
En terrängvagn vars tjänstevikt är högst 2 ton.

Maximilast för ett motorfordon, en traktor, ett motorredskap, ett terrängfordon,
ett släpfordon eller en sidvagn

Skillnaden mellan fordonets totalvikt och tjänstevikt.
Moped
Ett motorfordon som är konstruerat för en hastighet av högst 45 kilometer i
timmen och som har
1. två eller tre hjul samt, om det drivs av en förbränningsmotor, denna har en
slagvolym av högst 50 kubikcentimeter, eller
2. fyra hjul och en massa utan last som understiger 350 kilogram samt
a. om det drivs av en förbränningsmotor med tändsystem, denna har en slagvolym
av högst 50 kubikcentimeter, eller
b. om det är försett med någon annan typ av motor, denna har en maximal
nyttoeffekt av högst 4 kilowatt.
Vid beräkningen av en mopeds massa skall i fråga om ett eldrivet fordon
batterierna inte räknas in.
Mopeder delas in i klass I och klass II.

Moped klass I
En moped som inte hör till klass II.

Moped klass II
En moped med pedaler som är konstruerad för en hastighet av högst 25 kilometer i
timmen och som har en motor vars effekt inte överstiger 1 kilowatt.

Motorcykel
1. Ett motorfordon på två hjul eller tre symmetriskt placerade hjul som är
konstruerat för en hastighet som överstiger 45 kilometer i timmen eller, om det
drivs av en förbränningsmotor, denna har en slagvolym som överstiger 50
kubikcentimeter.
2. Ett motorfordon på fyra hjul och med en massa utan last som understiger 400
kilogram eller 550 kilogram om fordonet är inrättat för godsbefordran, och vars
maximala nettomotoreffekt inte överstiger 15 kilowatt, dock inte moped.
Vid beräkningen av en motorcykels massa skall i fråga om ett eldrivet fordon
batterierna inte räknas in.
Motorcyklar delas in i lätta och tunga motorcyklar.

Motordrivet fordon
Ett fordon som för framdrivande är försett med motor, dock inte ett flygplan
eller en sådan eldriven rullstol eller sådant eldrivet fordon med en tramp-
eller vevanordning som är att anse som cykel. Motordrivna fordon delas in i
motorfordon, traktorer, motorredskap och terrängmotorfordon.

Motorfordon
Ett motordrivet fordon som inte är ett terrängmotorfordon och som är inrättat
1. huvudsakligen för att självständigt användas till person- eller
godsbefordran, eller
2. för något annat ändamål än som anges under 1, om fordonet inte är att anse
som en traktor eller ett motorredskap.
Motorfordon delas in i bilar, motorcyklar och mopeder.

Motorredskap
Ett motordrivet fordon som är inrättat huvudsakligen som ett arbetsredskap eller
för kortare förflyttningar av gods. Motorredskap delas in i klass I och klass
II.

Motorredskap klass I
Ett motorredskap som är konstruerat för en högsta hastighet som överstiger 30
kilometer i timmen.

Motorredskap klass II
Ett motorredskap som är konstruerat för en hastighet av högst 30 kilometer i
timmen.

Personbil
En bil som är inrättad huvudsakligen för befordran av personer, dock högst
föraren och åtta passagerare

Påhängsvagn
En släpvagn som är inrättad för att genom tapp med vändskiva eller liknande
anordning förenas med en bil, en traktor eller ett motorredskap och som är så
utförd att chassiet eller karosseriet vilar direkt på det dragande fordonet.

Sidvagn
Ett fordon som är inrättat för att kopplas vid sidan av en tvåhjulig motorcykel
eller en cykel. En tillkopplad sidvagn anses dock inte som ett särskilt fordon.

Släpfordon
Ett fordon som är inrättat för koppling till en bil, en motorcykel, en moped
klass I, en traktor eller ett motorredskap och är avsett för person- eller
godsbefordran eller för att bära en anordning för att driva dessa fordon.
Släpfordon delas in i släpvagnar och släpslädar samt lätta släpfordon och tunga
släpfordon.

Släpkärra
En släpvagn med oledad dragstång där den statiskt vertikala last som förs över
till dragfordonet inte överskrider 10 procent av släpvagnens totalvikt eller 1
ton.

Släpsläde
Ett släpfordon på medar.

Släpvagn
Ett släpfordon på hjul eller band.

Släpvagnsvikt
Den sammanlagda vikten av en släpvagns egenvikt och last.

Terrängfordon
Ett terrängmotorfordon eller ett terrängsläp.

Terrängmotor-
fordon
Ett motordrivet fordon som är inrättat huvudsakligen för att självständigt
användas till person- eller godsbefordran i terräng. Terrängmotorfordon delas in
i terrängvagnar och terrängskotrar.

Terrängskoter
Ett terrängmotorfordon med en tjänstevikt av högst 400 kilogram.

Terrängsläp
Ett fordon som är inrättat för att dras av ett terrängmotorfordon och inte är
något släpfordon.

Terrängvagn
Ett terrängmotorfordon med en tjänstevikt över 400 kilogram. Terrängvagnar delas
in i lätta och tunga terrängvagnar.

Tjänstevikt på en bil, en traktor, eller ett motorredskap
Den sammanlagda vikten av fordonet i normalt, fullt driftfärdigt skick med det
tyngsta karosseri som hör till fordonet, verktyg och reservhjul som hör till
fordonet, bränsle, smörjolja och vatten, samt föraren.

Tjänstevikt på en motorcykel eller en moped
Den sammanlagda vikten av fordonet i normalt, fullt driftfärdigt skick utan
sidvagn, med verktyg som hör till fordonet, bränsle, smörjolja och vatten.

Tjänstevikt på ett släpfordon, ett terrängsläp eller en sidvagn

Vikten av fordonet i normalt, fullt driftfärdigt skick med det tyngsta karosseri
som hör till fordonet.

Tjänstevikt på ett terrängmotor-fordon
Den sammanlagda vikten av fordonet i normalt, fullt driftfärdigt skick med det
tyngsta karosseri som hör till fordonet, verktyg som hör till fordonet, samt
bränsle, smörjolja och vatten. För en tung terrängvagn räknas även vikten av
föraren och reservhjul med.

Totalvikt på en bil, en traktor, ett motorredskap eller en tung terrängvagn

Summan av fordonets tjänstevikt och den beräknade vikten av det största antal
personer utom föraren och den största mängd gods som fordonet är inrättat för.

Totalvikt på en motorcykel, ett terrängfordon utom en tung terrängvagn, ett
släpfordon eller en sidvagn

Summan av fordonets tjänstevikt och den beräknade vikten av det största antal
personer och den största mängd gods som fordonet är inrättat för. I totalvikten
för en motorcykel ingår inte sidvagnens totalvikt.
Trafiktraktor
En traktor som enligt fordonsskattelagen (1988:327) hör till klass I.

Traktor
Ett motordrivet fordon med minst två hjulaxlar som är inrättat huvudsakligen för
att dra ett annat fordon eller ett arbetsredskap och som är konstruerat för en
hastighet av högst 40 kilometer i timmen och endast med svårighet kan ändras
till högre hastighet. En traktor får vara utrustad för transport av gods och för
befordran av passagerare.

Traktortåg
En traktor med ett eller flera tillkopplade släpfordon.

Trippelaxel
Tre hjulaxlar på ett fordon med ett inbördes avstånd mellan den första och den
tredje axeln som är mindre än 5,0 meter.

Trippelaxeltryck
Den sammanlagda statiska vikt som hjulen i en trippelaxel för över till
vägbanan.

Tung lastbil
En lastbil med totalvikt över 3,5 ton.

Tung motorcykel
En motorcykel vars motor har en slagvolym som överstiger 125 kubikcentimeter
eller en effekt som överstiger 11 kilowatt.

Tung terrängvagn
En terrängvagn med en tjänstevikt över 2 ton.

Tungt släpfordon
Ett annat släpfordon än ett lätt släpfordon.

3 § Om det inte med ledning av 2 § kan bestämmas till vilket slag av fordon som
ett visst fordon eller en viss fordonstyp skall höra, beslutar den myndighet
som regeringen bestämmer i frågan.

4 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva
eller i enskilda fall medge undantag från denna lag.
_______________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.

Förslag till lag om ändring i lagen (1971:965) om straff för trafikbrott som
begåtts utomlands
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1971:965) om straff för trafikbrott som
begåtts utomlands skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

2 §1
Bestämmelserna i 33 § trafikskadelagen (1975:1410) samt bestämmelse om straff
för överträdelse av föreskrift i terrängtrafikkungörelsen (1972:594),
fordonskungörelsen (1972:595), bilregisterkungörelsen (1972:599),
vägtrafikkungörelsen (1972:603), kungörelsen (1972:605) om införande av ny
vägtrafiklagstiftning, körkortslagen (1998:488) eller körkortsförordningen
(1998:980) tillämpas även i fråga om gärning varigenom någon utomlands överträtt
motsvarande föreskrift som gällde på gärningsorten.
Bestämmelserna i 33 § trafikskadelagen (1975:1410) samt bestämmelse om straff
för överträdelse av föreskrift i terrängtrafikkungörelsen (1972:594),
fordonskungörelsen (1972:595), kungörelsen (1972:605) om införande av ny
vägtrafiklagstiftning, körkortslagen (1998:488), körkortsförordningen
(1998:980), trafikförordningen (1998:1276), lagen (0000:000) om
vägtrafikregister eller förordningen (0000:000) om vägtrafikregister tillämpas
även i fråga om gärning varigenom någon utomlands överträtt motsvarande
föreskrift som gällde på gärningsorten.
_______________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.

Förslag till lag om ändring i lagen (1972:435) om överlastavgift
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1972:435) om överlastavgift
dels att 8 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 1 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 a §

Fordons- och viktbegreppen i denna lag har samma betydelse som i lagen
(0000:000) om vägtrafikdefinitioner.

8 §1
I fråga om motordrivet fordon, som är registrerat här i landet, eller släpvagn,
som dras av sådant fordon, påförs överlastavgift genom beslut av länsstyrelsen i
det län där den i bilregistret antecknade ägaren av det motordrivna fordonet
har sin adress enligt registret. I fråga om andra fordon påförs avgiften av
länsstyrelsen i Stockholms län.
I fråga om ett motordrivet fordon, som är registrerat här i landet, eller en
släpvagn, som dras av ett sådant fordon, påförs överlastavgift genom beslut av
länsstyrelsen i det län där den i vägtrafikregistret antecknade ägaren av det
motordrivna fordonet har sin adress enligt registret. I fråga om andra fordon
påförs avgiften av länsstyrelsen i Stockholms län.
Överlastavgift får nedsättas eller efterges om särskilda omständigheter
föreligger. Detta får ske såväl i samband med prövning av ärendet om påföring av
överlastavgift som efter särskild ansökan hos länsstyrelsen.
_______________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.

Förslag till lag om ändring i lagen (1975:88) med bemyndigande att meddela
föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1975:88) med bemyndigande att meddela
föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 §1
Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter som avses i 8 kap. 3 § eller 5 §
regeringsformen, om föreskrifterna gäller
1. befordran i spårbunden trafik som är avsedd för allmänheten,
2. sådan befordran i vägtrafik som ombesörjes av järnvägsföretag till
komplettering av eller som ersättning för järnvägsbefordran som avses under 1,
4. postbefordran,
5. rätt att driva sjöfart inom Sveriges sjöterritorium med utländskt fartyg,
6. trafikregler, sjövägmärken eller säkerhetsanordningar för sjötrafiken inom
Sveriges sjöterritorium och ekonomiska zon eller för sjötrafiken med svenska
fartyg, sjöflygplan och svävare utanför dessa områden,
7. skeppsmätning,
8. trafik på väg eller i terräng,
9. fordons beskaffenhet och utrustning,
10. registrering eller annan kontroll av fordon,
10. besiktning eller annan kontroll av fordon,
11. skyldighet för kommunerna att tillhandahålla föreskrifter och andra
uppgifter som rör förhållandena i trafiken,
12. riksfärdtjänst,
13. tillstånd att bruka svävare,
14. kör- och vilotider vid vägtransporter samt förbud mot vissa typer av
beräkningar av lön till förare vid sådana transporter,
15. användning av vattenskotrar eller annan liknande vattenfarkost.
Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om avgifter för
trafikövervakningstjänster samt för granskning eller kontroll enligt
bestämmelser som avses i första stycket 9, 10 eller 13. Regeringen bemyndigas
också att besluta om föreskrifter om avgifter för farledsverksamheten samt om
avgifter för skeppsmätning och avgifter för tillstånd enligt första stycket 5.
_______________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.

Förslag till lag om ändring i bilskrotningslagen (1975:343)
Härigenom föreskrivs att 1 och 4 §§ bilskrotningslagen (1975:343) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 §
I denna lag förstås med
bilskrotare: fysisk eller juridisk person som utför eller avser att utföra
bilskrotning,
bilskrotning: yrkesmässigt omhändertagande av skrotbilar för slutskrotning eller
för tillvaratagande av delar av sådana bilar för försäljning,
skrotbil: utrangerad bil som enligt vad regeringen föreskriver skall anses som
skrotbil,
skrotningsintyg: intyg som visar att skrotbil har omhändertagits för skrotning
och som utfärdas för avregistrering enligt bilregisterkungörelsen (1972:599).
skrotningsintyg: intyg som visar att skrotbil har omhändertagits för skrotning
och som utfärdas för avregistrering enligt förordningen (0000:000) om
vägtrafikregister.
Beteckning på fordon har i denna lag samma betydelse som i
bilregisterkungörelsen (1972:599).
Fordonsbegreppen i denna lag har samma betydelse som i lagen (0000:000) om
vägtrafikdefinitioner.

4 §1
Skrotningspremie utgår för
1. personbil med en tjänstevikt av mer än 400 kilogram,
2. buss med en totalvikt av högst 3 500 kilogram,
3. lastbil med skåpkarosseri och med en totalvikt av högst 3 500
kilogram,
om fordonet avregistreras enligt bilregisterkungörelsen (1972:599) på grund av
skrotningsintyg från auktoriserad bilskrotare eller kommun som avses i 3 § denna
lag.
om fordonet avregistreras enligt förordningen (0000:000) om vägtrafikregister på
grund av skrotningsintyg från auktoriserad bilskrotare eller kommun som avses i
3 § denna lag.
_______________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.

Förslag till lag om ändring i lagen (1976:206) om felparkeringsavgift
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1976:206) om felparkeringsavgift skall ha
följande lydelse.

1 §1
Regeringen får förordna att denna lag skall tillämpas i fråga om överträdelser
av föreskrifter som rör parkering eller stannande av
1. fordon som är upptagna i bilregistret eller motsvarande utländska register,
2. fordon som är upptagna i det militära fordonsregistret, eller
3. fordon som brukas med stöd av saluvagns-, turistvagns-, exportvagns- eller
interimslicens,
om överträdelsen inte är belagd med straff.
Regeringen får förordna att denna lag skall tillämpas i fråga om överträdelser
av föreskrifter som rör parkering eller stannande av
1. fordon som är upptagna i vägtrafikregistret eller motsvarande utländska
register, eller
2. fordon som är upptagna i det militära fordonsregistret,
om överträdelsen inte är belagd med straff.
_______________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.

Förslag till lag om ändring i lagen (1976:339) om saluvagnsskatt
Härigenom föreskrivs att 1-3 §§ lagen (1976:339) om saluvagnsskatt skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 §1
Saluvagnsskatt skall betalas till staten enligt denna lag för bil, motorcykel,
traktor, motorredskap eller släpvagn, som får brukas med stöd av saluvagnslicens
enligt 38 § bilregisterkungörelsen (1972:599).
När saluvagnslicens har meddelats påförs saluvagnsskatt. Beskattningsmyndighet
är Skattemyndigheten i Örebro.
Saluvagnsskatt skall betalas till staten enligt denna lag för bil, motorcykel,
traktor, motorredskap eller släpvagn, som får brukas med stöd av
saluvagnsregistrering enligt förordningen (0000:000) om vägtrafikregister.
När saluvagnsregistrering har meddelats påförs saluvagnsskatt.
Beskattningsmyndighet är Skattemyndigheten i Örebro.

2 §
Skattskyldig är den för vilken saluvagnslicensen gäller.
Skattskyldig är den för vilken saluvagnsregistreringen gäller.

3 §2
Saluvagnsskatt utgår för helt kalenderår räknat med
715 kronor för bil,
125 kronor för motorcykel,
200 kronor för traktor, motorredskap eller släpvagn.
Saluvagnsskatt erlägges för det antal fordon av varje slag som den skattskyldige
önskar använda med stöd av licensen.
Saluvagnsskatt skall betalas för det antal fordon av varje slag som den
skattskyldige önskar använda med stöd av registreringen.
Skatt anges i helt krontal, så att öretal borfaller.
_______________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.

Förslag till lag om ändring i lagen (1978:69) om försäljningsskatt på
motorfordon
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1978:69) om försäljningsskatt på
motorfordon1
dels att i 4, 5, 7 och 9 §§ ordet "bilregistret" skall bytas ut mot
"vägtrafikregistret",
dels att 2 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

2 §2
Beteckningar som används i denna lag har samma betydelse som i
fordonskungörelsen (1972:595) och i bilregisterkungörelsen (1972:599).
Fordons- och viktbegreppen i denna lag har samma betydelse som i lagen
(0000:000) om vägtrafikdefinitioner.
I fråga om fordon, som är inrättat för drift med elektricitet från batterier,
skall vid beräkningen av tjänstevikten avdrag göras för vikten av batterierna
och de särskilda anordningar som fogar samman battericellerna.
_______________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.

Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)
Härigenom föreskrivs att i 5 kap. 3 § och 7 kap. 18 § sekretesslagen (1980:100)1
ordet "körkortsregistret" skall bytas ut mot "vägtrafikregistret".
_______________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.

Förslag till lag om ändring i lagen (1984:318) om kontrollavgift vid olovlig
parkering
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1984:318) om kontrollavgift vid olovlig
parkering skall ha följande lydelse.

2 §
Med fordon avses i denna lag
1. fordon som är upptagna i bilregistret eller motsvarande utländska register,
2. fordon som är upptagna i det militära fordonsregistret, eller
3. fordon som brukas med stöd av saluvagns-, turistvagns-, exportvagns- eller
interimslicens.
Med fordon avses i denna lag
1. fordon som är upptagna i vägtrafikregistret eller motsvarande utländska
register, eller
2. fordon som är upptagna i det militära fordonsregistret.
Bestämmelserna i denna lag om markägare gäller också den som på grund av avtal
har rätt att upplåta ett område för parkering eller att förbjuda parkering inom
området.
__________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.

Förslag till lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327)
Härigenom föreskrivs i fråga om fordonsskattelagen (1988:327)1
dels att i 9, 10, 14, 36 och 41 §§ ordet "bilregistret" skall bytas ut mot
"vägtrafikregistret",
dels att 1, 6 och 66 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 §2
Fordonsskatt skall betalas till staten enligt denna lag.
Beteckningar i denna lag har samma betydelse som i fordonskungörelsen (1972:595)
och i bilregisterkungörelsen (1972:599), om inte annat sägs.
Fordons- och viktbegreppen i denna lag har samma betydelse som i lagen
(0000:000) om vägtrafikdefinitioner, om inte annat sägs.
Med dieselolja avses i denna lag de produkter för vilka skatt skall betalas
enligt 2 kap. 1 § första stycket 3 lagen (1994:1776) om skatt på energi.

6 §3
Följande fordon är skattepliktiga, om de är eller bör vara upptagna i
bilregistret och inte är avställda, nämligen
1. motorcyklar,
2. personbilar,
3. lastbilar,
4. bussar,
5. traktorer,
6. tunga terrängvagnar,
7. motorredskap,
8. släpvagnar.
Följande fordon är skattepliktiga, om de är eller bör vara upptagna i
vägtrafikregistret och inte är avställda eller tillfälligt registrerade,
nämligen
1. motorcyklar,
2. personbilar,
3. lastbilar,
4. bussar,
5. traktorer,
6. tunga terrängvagnar,
7. motorredskap,
8. släpvagnar.
Dock är släpvagnar som dras av motorredskap eller tung terrängvagn
skattepliktiga endast om motorredskapet beskattas som trafiktraktor och
terrängvagnen beskattas enligt bilaga 1, E4.

66 §4
Om skatten inte betalas i rätt tid skall den lämnas för indrivning. Regeringen
får föreskriva att indrivning inte behöver begäras för ett ringa belopp.
Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga
fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske.
Fordonsskatt som skulle ha betalats men inte har betalats får sättas ned genom
automatisk databehandling på grundval av uppgifter i bilregistret. Vid
återbetalning av fordonsskatt skall räknas av endast sådan fordonsskatt som är
förfallen till betalning och som inte har betalats samt dröjsmålsavgift och
skattetillägg som belöper på sådan skatt och sådana avgifter enligt
bilregisterkungörelsen (1972:599) som uppbärs i samband med uppbörd av
fordonsskatt. I fråga om avräkningen skall 37, 38, 45 och 84 §§ tillämpas.
Fordonsskatt som skulle ha betalats men inte har betalats får sättas ned genom
automatisk databehandling på grundval av uppgifter i vägtrafikregistret. Vid
återbetalning av fordonsskatt skall räknas av endast sådan fordonsskatt som är
förfallen till betalning och som inte har betalats samt dröjsmålsavgift och
skattetillägg som belöper på sådan skatt och sådana avgifter enligt förordningen
(0000:000) om vägtrafikregister som uppbärs i samband med uppbörd av
fordonsskatt. I fråga om avräkningen skall 37, 38, 45 och 84 §§ tillämpas.
Begäran om omprövning eller överklagande inverkar inte på skyldigheten att
betala skatt.
_______________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.

Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1776) om skatt på energi1
dels att i 10 kap. 5 § ordet "bilregistret" skall bytas ut mot
"vägtrafikregistret",
dels att 1 kap. 5 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 kap.
5 §2
Beteckningar i denna lag som förekommer i fordonskungörelsen (1972:595) och i
bilregisterkungörelsen (1972:599) har samma betydelse som i dessa kungörelser.
Fordons- och viktbegreppen i denna lag har samma betydelse som i lagen
(0000:000) om vägtrafikdefinitioner.
_______________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.

Förslag till lag (1997:1137) om vägavgift för vissa tunga fordon
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1997:1137) om vägavgift för vissa tunga
fordon
dels att i 7, 9, 14 och 32 §§ ordet "bilregistret" skall bytas ut mot
"vägtrafikregistret",
dels att 2 och 5 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

2 §
Beteckningar i denna lag har samma betydelse som i fordonskungörelsen
(1972:595), bilregisterkungörelsen (1972:599) och vägtrafikkungörelsen
(1972:603), om inte annat sägs.
Fordons- och viktbegreppen i denna lag har samma betydelse som i lagen
(0000:000) om vägtrafikdefinitioner, om inte annat sägs.

5 §
För fordon som är eller bör vara registrerat i det svenska bilregistret (svenskt
fordon), och som inte är avställt, betalas vägavgift för rätten att använda det
svenska vägnätet. För utländskt fordon betalas vägavgift för rätten att använda
motorvägar och de vägar som anges i bilaga 1.
För fordon som är eller bör vara registrerat i det svenska vägtrafikregistret
(svenskt fordon), och som inte är avställt eller tillfälligt registrerat,
betalas vägavgift för rätten att använda det svenska vägnätet. För utländskt
fordon betalas vägavgift för rätten att använda motorvägar och de vägar som
anges i bilaga 1.
Avgiftsplikt gäller för motorfordon eller ledad motorfordonskombination med en
totalvikt på minst 12 000 kilogram om
fordonet är avsett uteslutande för godstransport på väg.
För svenskt fordon med draganordning grundas avgiftsplikten på den högsta
tillåtna totalvikten som fordonskombinationen kan ha.
_______________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.

Förslag till lag om ändring i körkortslagen (1998:488)
Härigenom föreskrivs i fråga om körkortslagen (1998:488)
dels att rubriken till 1 kap. skall ha följande lydelse,
dels att 1 kap. 1 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 1 kap. 2 och 3 §§, av
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 kap.

Inledande bestämmelse
Inledande bestämmelser

1 §
Denna lag innehåller bestämmelser om behörighet att köra motorfordon,
terrängmotorfordon, traktor och motorredskap samt om handlingar som ger sådan
behörighet (körkort och traktorkort).
Denna lag innehåller bestämmelser om
1. behörighet att köra motorfordon, terrängmotorfordon, traktor och
motorredskap,
2. handlingar som ger sådan behörighet, nämligen körkort och traktorkort,
3. körkortstillstånd, varmed avses ett meddelat tillstånd om att sökanden
uppfyller medicinska och personliga krav för att körkort skall få utfärdas,
4. körkortshavare, varmed avses den som har körkortstillstånd eller körkort.
Bestämmelser om behörighet att köra vissa fordon i yrkesmässig trafik finns i
yrkestrafiklagen (1998:490).

2 §

Fordons- och viktbegreppen i denna lag har samma betydelse som i lagen
(0000:000) om vägtrafikdefinitioner.

3 §

Med begreppet permanent bosättning avses i denna lag bosättning på en ort under
minst 185 dagar varje kalenderår
1. till följd av personlig och yrkesmässig anknytning eller
2. om yrkesmässig anknytning saknas, till följd av personlig anknytning som
präglas av nära band mellan en person och den plats där han bor.
För en person som har yrkesmässig respektive personlig anknytning till olika
platser och som därför omväxlande bor på olika platser i två eller flera stater
skall dock den permanenta bosättningsorten anses vara den plats till vilken han
har personlig anknytning under förutsättning att han med regelbundna mellanrum
återvänder dit. Detta villkor behöver dock inte uppfyllas om personen bor i en
stat för att genomföra en tidsbegränsad uppgift.
Studier vid universitet eller annan utbildningsanstalt medför inte att den
permanenta bosättningen ändras.
______________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.

Förslag till lag om ändring i yrkestrafiklagen (1998:490)
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 § och 6 kap. 7 § yrkestrafiklagen (1998:490)
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 kap.
2 §
Fordonsbegreppen i denna lag har samma betydelse som i fordonskungörelsen
(1972:595).
Fordonsbegreppen i denna lag har samma betydelse som i lagen (0000:000) om
vägtrafikdefinitioner.
Med trafikhuvudman avses i denna lag detsamma som i lagen (1997:734) om ansvar
för viss kollektiv persontrafik.

6 kap.
7 §
En registreringsskylt som avses i 18 § tredje stycket bilregisterkungörelsen
(1972:599) får tas om hand av polisman
En registreringsskylt för ett fordon som anmälts för användning i taxitrafik
enligt denna lag och som inte undantagits från skyldigheten att ha taxameter
enligt yrkestrafikförordningen (1998:779) får tas om hand av polisman
1. om fordonet utan tillstånd används i taxitrafik eller om det av annan
anledning inte längre finns förutsättningar för att fordonet skall ha en sådan
skylt,
2. om fordonet är belagt med körförbud enligt fordonskungörelsen (1972:595),
3. om det för fordonet gäller brukandeförbud enligt bilregisterkungörelsen eller
fordonsskattelagen (1988:327), eller
3. om det för fordonet gäller brukandeförbud enligt förordningen (0000:000) om
vägtrafikregister eller fordonsskattelagen (1988:327), eller
4. om fordonet saknar föreskriven trafikförsäkring.
Vid ett omhändertagande av registreringsskyltar tillämpas 6 § andra meningen på
motsvarande sätt.
_______________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.

Förslag till lag om ändring i lagen (1998:492) om biluthyrning
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1998:492) om biluthyrning skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

2 §
Fordonsbegreppen i denna lag har samma betydelse som i fordonskungörelsen
(1972:595).
Fordonsbegreppen i denna lag har samma betydelse som i lagen (0000:000) om
vägtrafikdefinitioner.
______________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.

Lagrådets yttrande den 22 maj 2000
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2000-05-22

Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet Leif Thorsson,
regeringsrådet Rune Lavin.

Enligt en lagrådsremiss den 27 april 2000 (Näringsdepartementet) har regeringen
beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om vägtrafikregister,
2. lag om vägtrafikdefinitioner,
3. lag om ändring i lagen (1971:965) om straff för trafikbrott som begåtts
utomlands,
4. lag om ändring i lagen (1972:435) om överlastavgift,
5. lag om ändring i lagen (1975:88) med bemyndigande att meddela föreskrifter om
trafik, transporter och kommunikationer,
6. lag om ändring i bilskrotningslagen (1975:343),
7. lag om ändring i lagen (1976:206) om felparkeringsavgift,
8. lag om ändring i lagen (1976:339) om saluvagnsskatt,
9. lag om ändring i lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon,
10. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
11. lag om ändring i lagen (1984:318) om kontrollavgift vid olovlig parkering,
12. lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327),
13. lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi,
14. lag om ändring i lagen (1997:1137) om vägavgift för vissa tunga fordon,
15. lag om ändring i körkortslagen (1998:488),
16. lag om ändring i yrkestrafiklagen (1998:490),
17. lag om ändring i lagen (1998:492) om biluthyrning.

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Catharina
Joelsson.

Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Förslaget till lag om vägtrafikregister
5 §
Rubriken närmast före 5 § är "Vägtrafikregistrets ändamål och innehåll".
Ändamålen anges i 5 § och innehållet i 6 §. Genom att 5 § första stycket 1
indelats i två meningar varav den andra börjar med orden "Uppgifterna får avse"
ges emellertid läsaren det intrycket att i denna del även 5 § reglerar
registrets innehåll. Hithörande föreskrifter bör närmare knytas till
ändamålsbestämningen. Detta kan ske om paragrafen inleds på följande sätt:

"I fråga om personuppgifter skall vägtrafikregistret ha till ändamål att
tillhandahålla uppgifter för
1. verksamhet, för vilken staten eller en kommun ansvarar enligt lag eller annan
författning, i fråga om
a) fordonsägare,
-:-:- ".

Även övriga punkter i paragrafen inleds då med små bokstäver och åtskiljs med
kommatecken.
Punkten 1 c) "(uppgifter i fråga om) annan person om det behövs för att
underlätta handläggningen av ett vägtrafikärende" har fått en alltför vag
utformning för att tillgodose behovet att skydda integriteten hos registrerade
personer. Föreskriften kan i stort sett avse vem som helst. Den bör därför
konkretiseras.

7 §
För att tydliggöra anknytningen till personuppgiftslagen bör anges att
vägtrafikregistret förs med hjälp av automatiserad behandling. Helst borde detta
ske i en inledande paragraf. Det kan emellertid också göras här, varvid efter
ordet "vägtrafikregistret" skjuts in orden "med hjälp av automatiserad
behandling".

16 - 19 §§
Det viktigaste skälet till att vägtrafikregistret föreslås skola regleras i en
lag är enligt vad som anges i lagrådsremissen att grunden för skattskyldighet
för ett fordon är knuten till fordonets registrering. Till det obligatoriska
lagområdet i 8 kap. 3 § regeringsformen räknas inte bara de materiella reglerna
om skatt utan också de regler som avser grunderna för taxerings- och
uppbördsförfarandet (prop. 1973:90 s. 302). Om den föreslagna lagen skall anses
falla inom skatteområdet, uppstår emellertid det problemet, att regeringsformen
i princip inte tillåter delegation av riksdagens normgivningsmakt inom
skatteområdet.
Beträffande de föreslagna bemyndigandena följer rätten att delegera
föreskriftsrätt i ämnen som anges i 19 § av en specialregel i 13 kap. 6 §
regeringsformen. Vidare får delegation av rätten att föreskriva avgifter med
tvångskaraktär ske med stöd av 8 kap. 9 § andra stycket regeringsformen. Det
medför att bemyndigandet i 18 § 4 är godtagbart.
De bemyndiganden som finns i 17 och 18 §§ i övrigt tycks inte avse
vägtrafikregistrets direkta funktion inom skatteområdet och kan därför så länge
lämnas åsido. Däremot torde delegationsregeln i 16 § ha omedelbar betydelse för
skattskyldigheten. Regeln kan inte anses avse sådant anstånd med betalning av
skatt som regleras i 8 kap. 8 § regeringsformen och är därför inte tillåten.
Inom skatteområdet är regeringen i princip endast berättigad att meddela
verkställighetsföreskrifter enligt 8 kap. 13 § första stycket 1 regeringsformen,
vilket dock inte kräver något uttryckligt bemyndigande i lag.
I lagrådsremissen anges också ett annat skäl till att lagformen har valts. Det
sägs nämligen att registret kommer att innehålla så känsliga uppgifter om
enskilda att reglerna från integritetssynpunkt bör finnas i lag. Det påpekas
emellertid också att svensk rätt i och för sig inte fordrar att regler av detta
slag ges lagform. Vad gäller dessa regler i lagförslaget kommer riksdagen att
utnyttja sin rätt att enligt 8 kap. 14 § första stycket regeringsformen meddela
föreskrifter i ett ämne i vilket regeringen också har rätt att besluta
föreskrifter. Regeringsformen innehåller dock inte något om möjligheten att till
regeringen delegera normgivningsmakt genom bemyndigande i en lag som riksdagen
stiftar med stöd av 8 kap. 14 §.
Frågan är om bemyndigandena i främst 17 § med hänsyn till det sist sagda är
nödvändiga. Om riksdagen inte har beslutat föreskrifter i ett ämne eller i en
fråga, har regeringen i vilket fall som helst rätt att meddela föreskrifter med
stöd av 8 kap. 13 § första stycket regeringsformen, i första hand inom ramen för
sin restkompetens men naturligtvis också i form av verkställighetsföreskrifter.
Mot bakgrund härav framstår de föreslagna bemyndigandena i 17 § närmast som
påminnelser om regeringens rätt att besluta föreskrifter enligt 8 kap. 13 §
första stycket 2 regeringsformen.
Trots regeringsformens ovan beskrivna innebörd anser Lagrådet att det i detta
fall är påkallat att föreskriva bemyndiganden i lagen. Lagen reglerar nämligen
sådana integritetskänsliga uppgifter för vilka enskilda skall beredas ett starkt
skydd (jfr 2 kap. 3 § andra stycket regeringsformen). Det är då också naturligt
att det i lagen preciseras i vilka hänseenden regeringen avses skola besluta
kompletterande föreskrifter. Lagförslagets bemyndiganden i detta ämne fyller
därför en viktig praktisk funktion.
Enligt Lagrådets mening är bemyndigandena som sådana i 17 § godtagbara. Däremot
torde inte samtliga bemyndiganden i paragrafen vara erforderliga. Bemyndigandena
i punkterna 1 och 3 finns nämligen redan upptagna i 8 § respektive 10 § och
behöver därför inte upprepas i 17 §. Det anförda innebär att 17 § bör ges
följande lydelse: "Regeringen får meddela föreskrifter om begränsningar av
1. rätten att hämta uppgifter till registret genom samkörning enligt 9 §, samt
2. rätten att bevara uppgifter."
Vid föredragningen inför Lagrådet framfördes att avsikten med bemyndigandena i
18 § bl.a. var att skapa nödvändiga förutsättningar för regeringen att besluta
straffbestämmelser i förordning. Av denna upplysning framgår att den föreslagna
lagen egentligen tar sikte även på andra offentligrättsliga skyldigheter än
skattskyldighet. Det innebär med andra ord att i fråga om dessa skyldigheter
bestämmelserna i 8 kap. 3 § regeringsformen skulle komma att aktualiseras i
lagstiftningsärendet. Om riksdagen beslutar lagen med stöd av 8 kap. 3 § i ett
annat hänseende än skatt, kan rätten att besluta föreskrifter delegeras till
regeringen med stöd av 8 kap. 7 § första stycket regeringsformen. Tillämpligt
ämne skulle då vara trafikföreskrifter i punkten 5. På grund av det nu sagda
skulle bemyndigandena i 18 § i och för sig vara grundlagsenliga.
Ett av bemyndigandena i 18 § har getts en mycket vittomfattande lydelse på så
sätt att utöver vad som anges i 16 och 17 §§ beslutanderätten skall omfatta
"ytterligare föreskrifter i de avseenden som anges i denna lag". Mot bakgrund av
att vissa av dessa föreskrifter skall vara straffsanktionerade anser Lagrådet
att det av bemyndigandet bör klart framgå vilka ämnen dessa föreskrifter kan
komma att reglera. Alla övriga bemyndiganden i lagförslaget har eljest ett
preciserat innehåll.
Två av de preciserade bemyndigandena i 18 § (punkterna 2 och 3) avser andra
register än vägtrafikregistret och har därför inte sin rätta plats i lagen.
Lagrådet anser således att dessa båda bemyndiganden bör strykas.
Sammanfattningsvis anser Lagrådet således att 16 § bör ändras så att
bemyndigandet inte avser föreskriftsrätt, att 17 § ges den lydelse som ovan
föreslagits samt att det opreciserade bemyndigandet i 18 § bör konkretiseras och
paragrafen även i övrigt omarbetas enligt vad ovan föreslagits.
Förslaget till lag om ändring i bilskrotningslagen
1 och 4 §§
Det är i princip olämpligt att i en lag hänvisa till en regeringsförordning,
eftersom riksdagen då blir bunden av innehållet i förordningen utan att det är
fråga om någon normdelegation i egentlig mening och eftersom lagtexten måste
ändras om förordningen ersätts av en ny sådan. I förevarande lagstiftningsärende
har genom förslaget till lag om vägtrafikdefinitioner på ett föredömligt sätt
anvisats en möjlighet att i lagtext bygga på föreskrifter i annan lag i ställer
för i förordning. Det är inte möjligt att i alla situationer undvika
hänvisningar i lag till regeringsförordningar. Som exempel i förevarande
lagstiftningsärende kan hänvisas till förslaget till lag om ändring i lagen om
straff för trafikbrott som begåtts utomlands. Såvitt möjligt bör man dock avstå
från sådana hänvisningar. En användbar teknik som används i lagstiftningsärendet
är när det i vissa förslag talas om tillfälligt registrerade fordon utan
hänvisning, eftersom föreskrifter om dem är avsedda att tas upp i en förordning
som ännu inte existerar. Lagrådet förordar att i förevarande paragrafer används,
i 1 § uttrycket "för avregistrering ur vägtrafikregistret" och i 4 § "fordonet
avregistreras ur vägtrafikregistret"
Förslaget till lag om ändring i lagen om saluvagnsskatt
1 §
Under hänvisning till vad som anförs beträffande förslaget till lag om ändring i
bilskrotningslagen förordar Lagrådet att första stycket avslutas med uttrycket
"som får brukas med stöd av saluvagnsregistrering i vägtrafikregistret."
Förslaget till lag om ändring i fordonsskattelagen
66 §
Under hänvisning till vad som anförs beträffande förslaget till lag om ändring i
bilskrotningslagen förordar Lagrådet att i andra stycket används uttrycket
"sådana avgifter för registrering enligt lagen (0000:000) om vägtrafikregister
som" (jfr 18 § 4 sistnämnda lag).

Förslaget till lag om ändring i körkortslagen
1 kap. 3 §
Begreppet permanent bosättning anges i författningskommentaren vara av central
betydelse i körkortslagen. Permanent bosättning i Sverige är med visst undantag
villkor, enligt 3 kap. 1 §, för erhållande av svenskt körkort, och begreppet
används också bl.a. i 6 kap. om utländska körkort. Definitionen, som förut fanns
i körkortsförordningen, är hämtad ur den svenska versionen av rådets direktiv
91/439/EEG av den 29 juli 1991 om körkort. Den synes emellertid inte helt
rättvisande. Direktivet använder visserligen begreppet bosättning på en ort ("le
lieu où une personne demeure habituellement", "the place where a person usually
lives"), men av saklig betydelse är endast i vilken av flera stater som
personen bor. Det synes därför sakligt riktigare att låta orden "på en ort" i
första stycket utgå. Som en följd härav kan i andra stycket orden "den
permanenta bosättningsorten vara den plats till vilken han" ersättas med "han
dock anses vara permanent bosatt där".
I andra stycket anges som en förutsättning i visst fall att en person
"regelbundna mellanrum" återvänder till en plats. Detta synes inte helt
rättvisande eftersom mellanrummen mellan vistelserna inte behöver vara
regelbundna, dvs. lika långa. De franska och engelska versionerna använder
uttrycken "regulièrement" respektive "regularly", vilket bättre återges med
"regelbundet".
Förslaget till lag om ändring i yrkestrafiklagen
6 kap. 7 §
Under hänvisning till vad som anförs beträffande förslaget till lag om ändring i
bilskrotningslagen förordar Lagrådet, att i första stycket dels används
uttrycket "taxameter får tas om hand", dels i punkten 3 används uttrycket
"gäller brukandeförbud enligt föreskrift som meddelats med stöd av lagen
(0000:000) om vägtrafikregister eller enligt fordonsskattelagen (1988:327)"
Övriga lagförslag
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran

Lagförslag i lagrådsremiss den 1 februari 2001
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Förslag till lag om vägtrafikregister
Härigenom föreskrivs följande.
Allmänna bestämmelser
1 § Denna lag innehåller bestämmelser om registrering av uppgifter om personer
samt om motordrivna fordon och släpfordon i ett vägtrafikregister.
Lagen gäller dock inte
1. fordon som tillhör Försvarsmakten, Försvarets materielverk eller Försvarets
radioanstalt,
2. motordrivna fordon som är avsedda att föras av gående eller släpfordon som
har kopplats till något sådant fordon, eller
3. mopeder klass II.

2 § I personuppgiftslagen (1998:204) finns bestämmelser som tillämpas på
personuppgifter i vägtrafikregistret i den mån det inte finns några avvikande
bestämmelser i denna lag eller i en förordning som har beslutats med stöd av
den.
Med personuppgifter avses i denna lag detsamma som i personuppgiftslagen.

3 § Fordons- och viktbegreppen i denna lag har samma betydelse som i lagen
(0000:000) om vägtrafikdefinitioner.

4 § Bestämmelserna i denna lag om ägaren av ett fordon tillämpas på
innehavaren, när det är fråga om fordon som innehas
1. på grund av kreditköp med förbehåll om återtaganderätt, eller
2. med nyttjanderätt för en bestämd tid om minst ett år.
Vägtrafikregistrets ändamål och innehåll
5 § I fråga om personuppgifter skall vägtrafikregistret ha till ändamål att
tillhandahålla uppgifter för
1. verksamhet, för vilken staten eller en kommun ansvarar enligt lag eller annan
författning, i fråga om
a) fordonsägare,
b) den som ansöker om, har eller har haft behörighet att framföra fordon eller
luftfartyg enligt körkortslagen (1998:488), yrkestrafiklagen (1998:490),
luftfartslagen (1957:297) eller någon annan författning eller den som har rätt
att utöva viss tjänst enligt luftfartslagen,
c) annan person om det behövs för att underlätta handläggningen av ett körkorts-
eller yrkestrafikärende, eller
d) den som ansöker om, har eller har haft tillstånd att bedriva yrkesmässig
trafik enligt yrkestrafiklagen eller någon annan författning eller biluthyrning
enligt lagen (1998:492) om biluthyrning,
2. försäkringsgivning eller annan allmän eller enskild verksamhet där uppgifter
om personer under 1 a), b) och d) utgör underlag för prövningar eller beslut,
3. information om fordonsägare för trafiksäkerhets- eller miljöändamål samt för
att i den allmänna omsättningen av fordon förebygga brott,
4. aktualisering, komplettering eller kontroll av information om fordonsägare
som finns i kund- eller medlemsregister eller liknande register, samt
5. uttag av urval för direkt marknadsföring av information om fordonsägare, dock
med den begränsning som följer av 11 § personuppgiftslagen (1998:204).

6 § I vägtrafikregistret förs det in uppgifter som avser
1. motordrivna fordon och släpfordon samt ägare till dessa,
2. a) behörighet enligt körkortslagen (1998:488) att föra fordon,
b) förarutbildning och förarprov,
c) det som i övrigt behövs för tillämpningen av körkortslagen och av
föreskrifter som meddelats i anslutning till lagen,
3. a) behörighet att föra fordon i yrkesmässig trafik och rätten att bedriva
yrkesmässig trafik och biluthyrning,
b) det som i övrigt behövs för tillämpningen av yrkestrafiklagen (1998:490)
och lagen (1998:492) om biluthyrning samt av föreskrifter som meddelats i
anslutning till lagen och för tillämpningen av bestämmelser om tillstånd till
internationella person- eller godstransporter, samt
4. innehav av särskilda behörighetshandlingar som krävs för att föra ett visst
slag av motordrivet fordon eller luftfartyg i andra fall än som avses i 2 a) och
3 a) eller för att utöva viss tjänst eller genomgå viss utbildning.
I registret förs det dessutom in uppgifter som behövs för kontroll av att
felparkeringsavgifter enligt lagen (1976:206) om felparkeringsavgift betalas och
att influtna medel redovisas.
Personuppgifter får endast föras in för de ändamål som anges i 5 §.
Ansvaret för behandlingen av personuppgifter
7 § Vägverket för vägtrafikregistret med hjälp av automatiserad behandling och
är personuppgiftsansvarigt för registret enligt personuppgiftslagen (1998:204).
Direktåtkomst
8 § Direktåtkomst till personuppgifter får medges endast för sådana ändamål som
anges i 5 § 1-3 i enlighet med föreskrifter meddelade av regeringen.
Samkörning
9 § Vägverket får endast för de ändamål som anges i 5 § 1-3 hämta uppgifter
till registret genom samkörning.
Sökbegrepp
10 § För sökning i vägtrafikregistret får endast användas de sökbegrepp som
regeringen beslutar om.
Rättelse och skadestånd
11 § Bestämmelserna i personuppgiftslagen (1998:204) om rättelse och skadestånd
gäller vid behandling av personuppgifter enligt denna lag eller enligt
föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.
Registrering som förutsättning för rätt att bruka fordon
12 § Följande fordon skall med de undantag som anges i 13-16 och 18 §§ vara
registrerade i vägtrafikregistret för att få brukas.
1. Bilar, motorcyklar, mopeder klass I, traktorer, motorredskap klass I och
terrängmotorfordon.
2. Motorredskap klass II när de används
a) för persontransport på en väg som inte är enskild, om det sker i annat fall
än vid passage över vägen, vid färd kortaste sträcka till eller från ett
arbetsställe för fordonet eller liknande, eller undantagsvis vid färd kortare
sträcka i andra fall än som nu har nämnts,
b) för transport av gods på en väg som inte är enskild i andra fall än som avses
i 22 § fordonsskattelagen (1988:327).
3. Släpfordon som dras av bilar.
4. Släpvagnar som dras av trafiktraktorer, motorredskap klass I eller tunga
terrängvagnar.
5. Släpvagnar som dras av ett sådant motorredskap klass II som används på det
sätt som anges i 2, om motorredskapets tjänstevikt är över två ton eller om
motorredskapet är en till motorredskap ombyggd bil.
Undantag från registreringsplikten
13 § Bestämmelserna i 12 § gäller inte i fråga om
1. fordon som används uteslutande inom inhägnade järnvägs- eller industriområden
eller inom inhägnade tävlingsområden eller andra liknande inhägnade områden,
2. släpvagnar som dras av traktorer, motorredskap klass II eller tunga
terrängvagnar som är konstruerade för en hastighet av högst 30 kilometer i
timmen och fordonet i det enskilda fallet används endast på motsvarande sätt som
en jordbrukstraktor enligt fordonsskattelagen (1988:327),
3. fordon som brukas kortaste lämpliga väg till eller från ett besiktningsorgan
enligt 2 § lagen (1994:2043) om vissa besiktningsorgan på fordonsområdet för
registreringsbesiktning,
4. fordon som provkörs vid besiktning eller inspektion av polisman,
besiktningsorgan enligt 2 § lagen om vissa besiktningsorgan på fordonsområdet,
bilinspektör eller tekniskt biträde i den utsträckning som behövs för att
förrättningen skall kunna genomföras,
5. fordon som provkörs av den som Vägverket särskilt förordnat att utföra
haveriundersökning, att utöva tillsyn enligt produktsäkerhetslagen (1988:1604)
eller att handlägga ett ärende, eller
6. fordon som brukas med stöd av saluvagnslicens enligt 18 §.
I fall som avses i första stycket 3 skall handlingar som visar avtalad tid hos
besiktningsorganet medföras och på tillsägelse visas upp för en polisman eller
en bilinspektör.
Finner polisman anledning anta att fordon som han anträffar i trafik inte är i
föreskrivet skick tillämpas första stycket 4 på motsvarande sätt.

14 § Bestämmelserna i 12 § gäller inte i fråga om fordon i internationell
vägtrafik i Sverige.
Ett fordon anses vara i internationell vägtrafik i Sverige om
1. fordonet ägs av en fysisk eller juridisk person som har sitt huvudsakliga
hemvist utomlands,
2. fordonet inte är registrerat i Sverige, och
3. fordonet har införts till Sverige för att tillfälligt brukas här.

15 § Bestämmelserna i 12 § gäller inte motordrivna fordon som är registrerade i
Danmark, Finland eller Norge och till dem kopplade släpfordon, om fordonen
brukas i Sverige under högst ett år.
Vad som sägs i första stycket gäller även danska fordon som får brukas i Danmark
med "faste prøveskilter", finska fordon som får brukas i Finland med
"provnummerskyltar" och norska fordon som får brukas i Norge med
"prøvekjennemerke".
Om det i Danmark, Finland eller Norge har meddelats ett särskilt tillstånd att
där tillfälligt bruka ett fordon som inte är registrerat i landet, får fordonet
under den tid som tillståndet avser brukas i Sverige.

16 § Den som har sitt egentliga hemvist i Sverige och som förvärvat ett fordon
som avses i 12 § men som inte är registrerat här, får under en vecka från det
att fordonet fördes in i Sverige bruka fordonet med stöd av en giltig utländsk
registrering. Detta gäller dock endast den som inte yrkesmässigt tillverkar,
transporterar eller handlar med motordrivna fordon eller med släpfordon.
Brukande av avställt fordon
17 § Ett avställt fordon får inte brukas annat än
1. i den omfattning som enligt 12 § 2 och 5 och 13 § första och tredje styckena
får ske i fråga om ett fordon som inte är registrerat,
2. under tid då fordonet är taget i anspråk med nyttjanderätt enligt
förfogandelagen (1978:262) eller då fordonet brukas för att avlämnas enligt den
lagen eller föras hem efter förfogande eller då det brukas i samband med
besiktning enligt förordningen (1992:391) om uttagning av egendom för
totalförsvarets behov,
3. under tid då fordonet innehas av Försvarsmakten enligt ett skriftligt avtal
eller brukas för att avlämnas eller föras hem enligt ett sådant avtal, under
förutsättning att fordonet har godkänts vid en registreringsbesiktning eller
tagits upp i ett typintyg eller i ett intyg om överensstämmelse,
4. om det har ställts av på ägarens begäran, för färd kortaste lämpliga väg till
eller från närmaste besiktningsorgan enligt 2 § lagen (1994:2043) om vissa
besiktningsorgan på fordonsområdet för besiktning, dock inte om brukandeförbud
enligt 64 § fordonsskattelagen (1988:327), enligt 18 § bilskrotningslagen
(1975:343) eller enligt 25 § lagen (1997:1137) om vägavgift för vissa tunga
fordon skulle ha gällt för fordonet om det hade varit skatte- eller
avgiftspliktigt enligt nämnda lagar, samt
5. med stöd av saluvagnslicens enligt 18 §.
Saluvagnslicens
18 § Med stöd av en saluvagnslicens får fordon som licenshavaren yrkesmässigt
tillverkar, transporterar eller handlar med och som inte är registrerade i
vägtrafikregistret eller som är avställda brukas för
1. provkörning i samband med tillverkning eller reparation,
2. färd kortaste lämpliga väg från hamn, järnvägsstation, fabrik,
reparationsverkstad, förvaringslokal eller liknande till sådan plats eller lokal
eller till garage,
3. färd kortaste lämpliga väg till eller från ett besiktningsorgan enligt 2 §
lagen (1994:2043) om vissa besiktningsorgan på fordonsområdet för besiktning,
och
4. körning i den omfattning som behövs för demonstration eller försäljning.

19 § Saluvagnslicens kan meddelas den som yrkesmässigt tillverkar,
transporterar eller handlar med motordrivna fordon eller med släpfordon.
Licens får inte meddelas om det skäligen kan antas att den kommer att missbrukas
eller om det finns något annat särskilt skäl mot att den meddelas.
Med tillverkning avses i första stycket även sådan påbyggnad eller lackering som
ingår som ett led i arbetet med att färdigställa fordonen.

20 § En saluvagnslicens skall återkallas om
1. licensen inte har utnyttjats under de senaste tolv månaderna,
2. saluvagnsskatten inte har betalats,
3. licensen har utnyttjats i strid med bestämmelserna om sådan licens, eller
4. licenshavaren på något annat sätt har visat sig olämplig eller det annars
finns någon särskild anledning att återkalla licensen.
Återkallelse enligt 3 eller 4 skall inte ske i ringa fall.
Tillfällig registrering
21 § Tillfällig registrering kan meddelas för motordrivna fordon och för
släpfordon.
Vid tillämpningen av bestämmelserna om tillfällig registrering avses med nytt
fordon ett fordon som inte är, har varit eller bort vara registrerat här i
landet annat än i förening med avställning.

22 § Tillfällig registrering får meddelas för ett fordon som förs in i Sverige
för att brukas stadigvarande här, om
1. fordonet inte är registrerat här,
2. fordonets ägare har sitt egentliga hemvist här, och
3. fordonets ägare inte yrkesmässigt tillverkar, transporterar eller handlar med
motordrivna fordon eller med släpfordon.
Tillfällig registrering enligt första stycket gäller under tre månader från den
dag denna registrering meddelades. Den tillfälliga registreringen upphör dock
att gälla två veckor efter det att fordonet godkänts vid
registreringsbesiktning.

23 § Tillfällig registrering får meddelas för ett fordon om det inte skall
registreras för att stadigvarande brukas i Sverige, om
1. sökanden inte har sitt egentliga hemvist i landet men här förvärvar ett
fordon,
2. sökanden har sitt egentliga hemvist i landet och här förvärvar ett nytt
fordon men avser att flytta från landet inom tre månader från den dag då den
tillfälliga registreringen meddelas,
3. sökanden är en svensk utlandsmyndighet som här förvärvar ett nytt fordon som
skall brukas utanför landet, eller
4. sökanden inte har sitt egentliga hemvist eller, i fråga om en juridisk
person, sin ledning i Sverige och sökanden eller den som representerar den
juridiska personen endast tillfälligt skall vistas i landet samt fordonet har
förts in för enskilt bruk eller för testkörning eller annat liknande ändamål och
endast tillfälligt skall användas i Sverige.
Tillfällig registrering enligt första stycket gäller under tolv månader från den
dag registreringen meddelades. Tillfällig registrering enligt första stycket 1
av ett fordon som inte är nytt gäller dock endast under en månad.

24 § Tillfällig registrering för ett visst fordon får meddelas på nytt först
sedan tolv månader har förflutit efter utgången av närmast föregående period av
en sådan registrering.

25 § Ett enligt 22 § tillfälligt registrerat fordon, som har förts in från ett
annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och har en giltig
registrering i det landet som innebär att det får brukas obegränsat enligt det
landets bestämmelser, får brukas utan någon annan inskränkning än enligt 27 §.

26 § Ett enligt 22 § tillfälligt registrerat fordon i andra fall än som avses i
25 § får brukas
1. för färd kortaste lämpliga väg från en hamn, järnvägsstation, plats för
tullklarering, reparationsverkstad, förvaringslokal eller liknande till en sådan
plats eller lokal, eller
2. för färd kortaste lämpliga väg till eller från ett besiktningsorgan enligt 2
§ lagen (1994:2043) om vissa besiktningsorgan på fordonsområdet för besiktning.
Sedan fordonet har godkänts vid en registreringsbesiktning får det dock brukas
här för andra ändamål än som avses i första stycket. Detta gäller dock inte om
fordonet efter besiktningen har ändrats så att det inte längre överensstämmer
med utförandet vid besiktningen eller det i övrigt har ändrats så att dess
beskattningsförhållanden påverkats.

27 § Ett tillfälligt registrerat fordon får inte användas i yrkesmässig trafik.

28 § Om de i 22 eller 23 § angivna förutsättningarna inte är uppfyllda skall
det beslutas att den tillfälliga registreringen skall upphöra.
Straffbestämmelser
29 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet brukar ett fordon i strid med 12,
17, 18, 26 eller 27 § döms till penningböter.
Till samma straff döms ägaren, om han uppsåtligen eller av oaktsamhet har
underlåtit att göra vad som skäligen har kunnat krävas av honom för att hindra
att fordonet brukades.
Den som innehar ett fordon med nyttjanderätt för obestämd tid eller för en
bestämd tid som understiger ett år och har befogenhet att bestämma om förare av
fordonet eller anlitar någon annan förare än den som ägaren har utsett döms i
ägarens ställe enligt andra stycket.

30 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 13 § andra stycket döms
till penningböter.

31 § Bestämmelserna i denna lag eller i föreskrifter som meddelats med stöd av
lagen om ansvar för ägare eller brukare av fordon tillämpas i fråga om ett
fordon som ägs eller brukas av staten eller en kommun på förarens närmaste
förman. Om denne har gjort vad som skäligen har kunnat krävas av honom för att
förebygga en förseelse och sker ändå en sådan på grund av en överordnads åtgärd
eller vållande, tillämpas bestämmelserna om ansvar för ägare eller brukare på
den överordnade.
I fråga om ett fordon som ägs eller brukas av ett oskiftat dödsbo eller ett
konkursbo tillämpas de bestämmelser om ansvar som anges i första stycket på den
eller dem som har rätt att företräda boet.
I fråga om ett fordon som ägs eller brukas av ett bolag, en förening, en
stiftelse eller någon annan juridisk person tillämpas de bestämmelser om ansvar
som anges i första stycket på den eller dem som har rätt att företräda den
juridiska personen eller på den som Vägverket på begäran har godtagit som
ansvarig företrädare för denna.
Hindrande av fortsatt färd
32 § Om ett fordon brukas i strid med 12, 17, 18, 26 eller 27 § eller en
föreskrift som har meddelats med stöd av denna lag skall en polisman hindra
fortsatt färd, om den skulle medföra en påtaglig fara för trafiksäkerheten eller
annars utgöra en väsentlig olägenhet.
Förfarande och överklagande
33 § Frågor om saluvagnslicens och tillfällig registrering prövas av Vägverket.

34 § Ett beslut enligt denna lag, enligt föreskrifter som har meddelats med
stöd av lagen eller ett beslut om information enligt 26 § personuppgiftslagen
(1998:204) får överklagas hos Länsrätten i Örebro län om inte något annat följer
av andra föreskrifter.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

35 § Ett beslut av Vägverket gäller omedelbart, om inte något annat förordnats.
Bemyndiganden
36 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får i enskilda
fall medge undantag från plikten att registrera fordon samt från regler om
brukande av fordon i denna lag. Undantag får förenas med villkor.

37 § Regeringen får meddela föreskrifter om begränsning av
1. rätten att hämta uppgifter till registret genom samkörning enligt 9 §, samt
2. rätten att bevara uppgifter.

38 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får, utöver vad
som anges i 37 §, meddela ytterligare föreskrifter i fråga om
1. registrering av fordon som omfattas av denna lag,
2. saluvagnslicens,
3. rätten att bruka fordon som hör hemma i något annat land, och
4. avgifter för registrering enligt denna lag.

39 § Om riket är i krig eller krigsfara eller om det råder sådana
utomordentliga förhållanden som är föranledda av krig eller av krigsfara som
riket har befunnit sig i får regeringen föreskriva att lagen helt eller delvis
inte skall tillämpas.
_______________
1. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001. Genom lagen upphävs
exportvagnskungörelsen (1964:39), turistvagnskungörelsen (1972:601) och
kungörelsen (1973:766) om interimslicens för fordon.
2. För en registrering i exportvagnsförteckning som beviljats med stöd av
exportvagnskungörelsen gäller fortfarande äldre föreskrifter. Detsamma gäller
för en turistvagnslicens som meddelats enligt turistvagnskungörelsen eller en
interimslicens som meddelats enligt kungörelsen om interimslicens för fordon.
3. Saluvagnslicens meddelad enligt bilregisterkungörelsen (1972:599) skall gälla
som motsvarande licens enligt denna lag.

Förslag till lag om vägtrafikdefinitioner
Härigenom föreskrivs följande.

1 § De beteckningar som finns i 2 § med den betydelse som där anges är avsedda
att användas i andra författningar i den utsträckning som föreskrivs i dessa.
Det som i denna lag eller i någon författning som avses i första stycket sägs i
fråga om ett visst slag av fordon tillämpas även på chassiet till ett sådant
fordon. Detta gäller dock inte i fall då något annat särskilt föreskrivs.

2 §

Beteckning
Betydelse

Axeltryck

Den sammanlagda statiska vikt som hjulen på en hjulaxel för över till vägbanan.

Bil
Ett motorfordon som är försett med tre eller flera hjul eller medar eller med
band och som inte är att anse som en motorcykel eller en moped. Bilar delas in i
personbilar, lastbilar och bussar.

Boggi
Två hjulaxlar på ett fordon med ett inbördes avstånd som är mindre än 2,0 meter.

Boggitryck
Den sammanlagda statiska vikt som hjulen i en boggi för över till vägbanan.

Bruttovikt på fordon
Den sammanlagda statiska vikt som samtliga hjul, band eller medar på ett fordon
vid ett visst tillfälle för över till vägbanan.

Buss
En bil som är inrättad för transport av fler än åtta personer utöver föraren,
även om bilen dessutom är inrättad för något annat ändamål.

Cykel
1. Ett fordon som är avsett att drivas med tramp- eller vevanordning och inte är
ett lekfordon.
2. En eldriven rullstol som förs av den åkande och är konstruerad för en
hastighet av högst 15 kilometer i timmen.
3. Ett eldrivet fordon med en tramp- eller vevanordning om elmotorn
a. endast förstärker kraften från tramp- eller vevanordningen,
b. inte ger något krafttillskott vid hastigheter över 25 kilometer i timmen, och

c. har en nettoeffekt som inte överstiger 250 watt.

Cykelkärra
Ett fordon som är avsett att dras av en moped klass II eller en cykel och inte
är en sidvagn. En tillkopplad cykelkärra anses dock inte som ett särskilt
fordon.

Dolly
En släpkärra som är avsedd att vara styraxel för en påhängsvagn och som är
utrustad med en kopplingsanordning (vändskiva) för en påhängsvagn.

Efterfordon
Ett fordon som är kopplat till en bil, en traktor, ett motorredskap eller ett
terrängmotorfordon och som inte är ett släpfordon eller ett terrängsläp.

Fordon
En anordning på hjul, band, medar eller liknande som är inrättad för färd på
marken och inte löper på skenor. Fordon delas in i motordrivna fordon,
släpfordon, terrängsläp, efterfordon, sidvagnar, cyklar, hästfordon och övriga
fordon.

Fordonståg
Ett motordrivet fordon med ett eller flera tillkopplade fordon.

Hästfordon
Ett fordon som är förspänt med dragare.

Jordbrukstraktor
En traktor som enligt fordonsskattelagen (1988:327) hör till klass II.

Lastbil
En bil som inte är att anse som en personbil eller en buss. Lastbilar delas in i
lätta och tunga lastbilar.

Lekfordon
Ett fordon som är avsett uteslutande för lek.

Lätt lastbil
En lastbil med en totalvikt av högst 3,5 ton.

Lätt motorcykel
1. En motorcykel vars motor har en slagvolym av högst 125 kubikcentimeter och en
effekt av högst 11 kilowatt om den drivs av förbränningsmotor.
2. En motorcykel med annan motor än förbränningsmotor vars motor har en effekt
av högst 11 kilowatt.

Lätt släpfordon
1. Ett släpfordon med en totalvikt av högst 750 kilogram.
2. Ett släpfordon med en totalvikt över 750 kilogram under förutsättning att den
inte överstiger dragfordonets tjänstevikt och att dragfordonets och
släpfordonets sammanlagda totalvikt inte överstiger 3,5 ton.

Lätt terrängvagn
En terrängvagn vars tjänstevikt är högst 2 ton.

Maximilast för ett motorfordon, en traktor, ett motorredskap, ett terrängfordon,
ett släpfordon eller en sidvagn

Skillnaden mellan fordonets totalvikt och tjänstevikt.

Moped
Ett motorfordon som är konstruerat för en hastighet av högst 45 kilometer i
timmen och som har
1. två eller tre hjul samt, om det drivs av en förbränningsmotor, denna har en
slagvolym av högst 50 kubikcentimeter, eller
2. fyra hjul och en massa utan last som understiger 350 kilogram samt
a. om det drivs av en förbränningsmotor med tändsystem, denna har en slagvolym
av högst 50 kubikcentimeter, eller
b. om det är försett med någon annan typ av motor, denna har en maximal
nettoeffekt av högst 4 kilowatt.
Vid beräkningen av en mopeds massa skall i fråga om ett eldrivet fordon
batterierna inte räknas in.
Mopeder delas in i klass I och klass II.

Moped klass I
En moped som inte hör till klass II.

Moped klass II
En moped med pedaler som är konstruerad för en hastighet av högst 25 kilometer i
timmen och som har en motor vars effekt inte överstiger 1 kilowatt.

Motorcykel
1. Ett motorfordon på två hjul eller tre symmetriskt placerade hjul som är
konstruerat för en hastighet som överstiger 45 kilometer i timmen eller, om det
drivs av en förbränningsmotor, denna har en slagvolym som överstiger 50
kubikcentimeter.
2. Ett motorfordon på fyra hjul och med en massa utan last som är högst 400
kilogram eller 550 kilogram om fordonet är inrättat för godsbefordran, och vars
maximala nettomotoreffekt inte överstiger 15 kilowatt, dock inte moped.
Vid beräkningen av en motorcykels massa skall i fråga om ett eldrivet fordon
batterierna inte räknas in.
Motorcyklar delas in i lätta och tunga motorcyklar.

Motordrivet fordon
Ett fordon som för framdrivande är försett med motor, dock inte ett flygplan
eller en sådan eldriven rullstol eller sådant eldrivet fordon med en tramp-
eller vevanordning som är att anse som cykel. Motordrivna fordon delas in i
motorfordon, traktorer, motorredskap och terrängmotorfordon.

Motorfordon
Ett motordrivet fordon som inte är ett terrängmotorfordon och som är inrättat
1. huvudsakligen för att självständigt användas till person- eller
godsbefordran, eller
2. för något annat ändamål än som anges under 1, om fordonet inte är att anse
som en traktor eller ett motorredskap.
Motorfordon delas in i bilar, motorcyklar och mopeder.

Motorredskap
Ett motordrivet fordon som är inrättat huvudsakligen som ett arbetsredskap eller
för kortare förflyttningar av gods. Motorredskap delas in i klass I och klass
II.

Motorredskap klass I
Ett motorredskap som är konstruerat för en högsta hastighet som överstiger 30
kilometer i timmen.

Motorredskap klass II
Ett motorredskap som är konstruerat för en hastighet av högst 30 kilometer i
timmen.

Personbil
En bil som är inrättad huvudsakligen för befordran av personer, dock högst
föraren och åtta passagerare.

Påhängsvagn
En släpvagn som är inrättad för att genom tapp med vändskiva eller liknande
anordning förenas med en bil, en traktor eller ett motorredskap och som är så
utförd att chassiet eller karosseriet vilar direkt på det dragande fordonet.

Sidvagn
Ett fordon som är inrättat för att kopplas vid sidan av en tvåhjulig motorcykel
eller en cykel. En tillkopplad sidvagn anses dock inte som ett särskilt fordon.

Släpfordon
Ett fordon som är inrättat för koppling till en bil, en motorcykel, en moped
klass I, en traktor eller ett motorredskap och är avsett för person- eller
godsbefordran eller för att bära en anordning för att driva dessa fordon.
Släpfordon delas in i släpvagnar och släpslädar samt lätta släpfordon och tunga
släpfordon.

Släpkärra
En släpvagn med oledad dragstång där den statiskt vertikala last som förs över
till dragfordonet inte överskrider 10 procent av släpvagnens totalvikt eller 1
ton.

Släpsläde
Ett släpfordon på medar.

Släpvagn
Ett släpfordon på hjul eller band.

Släpvagnsvikt
Den sammanlagda vikten av en släpvagns egenvikt och last.

Terrängfordon
Ett terrängmotorfordon eller ett terrängsläp.

Terrängmotor-fordon
Ett motordrivet fordon som är inrättat huvudsakligen för att självständigt
användas till person- eller godsbefordran i terräng. Terrängmotorfordon delas in
i terrängvagnar och terrängskotrar.

Terrängskoter
Ett terrängmotorfordon med en tjänstevikt av högst 400 kilogram.

Terrängsläp
Ett fordon som är inrättat för att dras av ett terrängmotorfordon och inte är
något släpfordon.

Terrängvagn
Ett terrängmotorfordon med en tjänstevikt över 400 ilogram. Terrängvagnar delas
in i lätta och tunga terrängvagnar.

Tjänstevikt för en bil, en traktor eller ett motorredskap
Den sammanlagda vikten av fordonet i normalt, fullt driftfärdigt skick med det
tyngsta karosseri som hör till fordonet, verktyg och reservhjul som hör till
fordonet, bränsle, smörjolja och vatten, samt föraren.

Tjänstevikt för en motorcykel eller en moped
Den sammanlagda vikten av fordonet i normalt, fullt driftfärdigt skick utan
sidvagn, med verktyg som hör till fordonet, bränsle, smörjolja och vatten.

Tjänstevikt för ett släpfordon, ett terrängsläp eller en sidvagn

Vikten av fordonet i normalt, fullt driftfärdigt skick med det tyngsta karosseri
som hör till fordonet.

Tjänstevikt för ett terrängmotor-fordon
Den sammanlagda vikten av fordonet i normalt, fullt driftfärdigt skick med det
tyngsta karosseri som hör till fordonet, verktyg som hör till fordonet, samt
bränsle, smörjolja och vatten. För en tung terrängvagn räknas även vikten av
föraren och reservhjul med.

Totalvikt för en bil, en traktor, ett motorredskap eller en tung terrängvagn

Summan av fordonets tjänstevikt och den beräknade vikten av det största antal
personer utom föraren och den största mängd gods som fordonet är inrättat för.

Totalvikt för en motorcykel, ett terrängfordon utom en tung terrängvagn, ett
släpfordon eller en sidvagn

Summan av fordonets tjänstevikt och den beräknade vikten av det största antal
personer och den största mängd gods som fordonet är inrättat för. I totalvikten
för en motorcykel ingår inte sidvagnens totalvikt.

Trafiktraktor
En traktor som enligt fordonsskattelagen (1988:327) hör till klass I.

Traktor
Ett motordrivet fordon med minst två hjulaxlar som är inrättat huvudsakligen för
att dra ett annat fordon eller ett arbetsredskap och som är konstruerat för en
hastighet av högst 40 kilometer i timmen och endast med svårighet kan ändras
till högre hastighet. En traktor får vara utrustad för transport av gods och för
befordran av passagerare.

Traktortåg
En traktor med ett eller flera tillkopplade släpfordon.

Trippelaxel
Tre hjulaxlar på ett fordon med ett inbördes avstånd mellan den första och den
tredje axeln som är mindre än 5,0 meter.

Trippelaxeltryck
Den sammanlagda statiska vikt som hjulen i en trippelaxel för över till
vägbanan.

Tung lastbil
En lastbil med en totalvikt över 3,5 ton.

Tung motorcykel
En motorcykel vars motor har en slagvolym som överstiger 125 kubikcentimeter
eller en effekt som överstiger 11 kilowatt.

Tung terrängvagn

En terrängvagn med en tjänstevikt över 2 ton.

Tungt släpfordon
Ett annat släpfordon än ett lätt släpfordon.

3 § Om det inte med ledning av 2 § kan bestämmas till vilket slag av fordon som
ett visst fordon eller en viss fordonstyp skall höra, beslutar den myndighet
som regeringen bestämmer i frågan.

4 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva
eller i enskilda fall medge undantag från denna lag.
_______________
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001.

Förslag till lag om ändring i lagen (1971:965) om straff för trafikbrott som
begåtts utomlands
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1971:965) om straff för trafikbrott som
begåtts utomlands skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

2 §1
Bestämmelserna i 33 § trafikskadelagen (1975:1410) samt bestämmelse om straff
för överträdelse av föreskrift i terrängtrafikkungörelsen (1972:594),
fordonskungörelsen (1972:595), bilregisterkungörelsen (1972:599),
vägtrafikkungörelsen (1972:603), kungörelsen (1972:605) om införande av ny
vägtrafiklagstiftning, körkortslagen (1998:488) eller körkortsförordningen
(1998:980) tilllämpas även i fråga om gärning varigenom någon utomlands
överträtt motsvarande föreskrift som gällde på gärningsorten.
Bestämmelserna i 33 § trafikskadelagen (1975:1410) samt bestämmelse om straff
för överträdelse av föreskrift i terrängtrafikkungörelsen (1972:594),
fordonskungörelsen (1972:595), kungörelsen (1972:605) om införande av ny
vägtrafiklagstiftning, körkortslagen (1998:488), körkortsförordningen
(1998:980), trafikförordningen (1998:1276), lagen (0000:000) om
vägtrafikregister eller förordningen (0000:000) om vägtrafikregister tillämpas
även i fråga om gärning varigenom någon utomlands överträtt motsvarande
föreskrift som gällde på gärningsorten.
_______________
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001.

Förslag till lag om ändring i lagen (1972:435) om överlastavgift
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1972:435) om överlastavgift
dels att 8 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 1 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 a §

Fordons- och viktbegreppen i denna lag har samma betydelse som i lagen
(0000:000) om vägtrafikdefinitioner.

8 §1
I fråga om motordrivet fordon, som är registrerat här i landet, eller släpvagn,
som dras av sådant fordon, påförs överlastavgift genom beslut av länsstyrelsen i
det län där den i bilregistret antecknade ägaren av det motordrivna fordonet
har sin adress enligt registret. I fråga om andra fordon påförs avgiften av
länsstyrelsen i Stockholms län.
I fråga om ett motordrivet fordon, som är registrerat här i landet, eller en
släpvagn, som dras av ett sådant fordon, påförs överlastavgift genom beslut av
länsstyrelsen i det län där den i vägtrafikregistret antecknade ägaren av det
motordrivna fordonet har sin adress enligt registret. I fråga om andra fordon
påförs avgiften av länsstyrelsen i Stockholms län.
Överlastavgift får nedsättas eller efterges om särskilda omständigheter
föreligger. Detta får ske såväl i samband med prövning av ärendet om påföring av
överlastavgift som efter särskild ansökan hos länsstyrelsen.
_______________
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001.

Förslag till lag om ändring i bilskrotningslagen (1975:343)
Härigenom föreskrivs i fråga om bilskrotningslagen (1975:343)
dels att i 9, 12, 14 och 15 §§ ordet "bilregistret" skall bytas ut mot
"vägtrafikregistret",
dels att 1 och 4 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 §
I denna lag förstås med
bilskrotare: fysisk eller juridisk person som utför eller avser att utföra
bilskrotning,
bilskrotning: yrkesmässigt omhändertagande av skrotbilar för slutskrotning eller
för tillvaratagande av delar av sådana bilar för försäljning,
skrotbil: utrangerad bil som enligt vad regeringen föreskriver skall anses som
skrotbil,
skrotningsintyg: intyg som visar att skrotbil har omhändertagits för skrotning
och som utfärdas för avregistrering enligt bilregisterkungörelsen (1972:599).
skrotningsintyg: intyg som visar att skrotbil har omhändertagits för skrotning
och som utfärdas för avregistrering ur vägtrafikregistret.
Beteckning på fordon har i denna lag samma betydelse som i
bilregisterkungörelsen (1972:599).
Fordonsbegreppen i denna lag har samma betydelse som i lagen (0000:000) om
vägtrafikdefinitioner.

4 §1
Skrotningspremie utgår för
1. personbil med en tjänstevikt av mer än 400 kilogram,
2. buss med en totalvikt av högst 3 500 kilogram,
3. lastbil med skåpkarosseri och med en totalvikt av högst 3 500
kilogram,
om fordonet avregistreras enligt bilregisterkungörelsen (1972:599) på grund av
skrotningsintyg från auktoriserad bilskrotare eller kommun som avses i 3 § denna
lag.
om fordonet avregistreras ur vägtrafikregistret på grund av skrotningsintyg från
auktoriserad bilskrotare eller kommun som avses i 3 § denna lag.
_______________
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001.

Förslag till lag om ändring i trafikskadelagen (1975:1410)
Härigenom föreskrivs att i 1, 2, 16, 24, 31, 32, 33 och 34 §§ trafikskadelagen
(1975:1410)1 ordet "bilregistret" skall bytas ut mot "vägtrafikregistret".
_______________
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001.

Förslag till lag om ändring i lagen (1976:206) om felparkeringsavgift
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1976:206) om felparkeringsavgift skall ha
följande lydelse.

1 §1
Regeringen får förordna att denna lag skall tillämpas i fråga om överträdelser
av föreskrifter som rör parkering eller stannande av
1. fordon som är upptagna i bilregistret eller motsvarande utländska register,
2. fordon som är upptagna i det militära fordonsregistret, eller
3. fordon som brukas med stöd av saluvagns-, turistvagns-, exportvagns- eller
interimslicens,
om överträdelsen inte är belagd med straff.
Regeringen får förordna att denna lag skall tillämpas i fråga om överträdelser
av föreskrifter som rör parkering eller stannande av
1. fordon som är upptagna i vägtrafikregistret eller motsvarande utländska
register,
2. fordon som är upptagna i det militära fordonsregistret, eller
3. fordon som brukas med stöd av saluvagnslicens.

om överträdelsen inte är belagd med straff

_______________
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001.

Förslag till lag om ändring i lagen (1976:339) om saluvagnsskatt
Härigenom föreskrivs att 1 och 3 §§ lagen (1976:339) om saluvagnsskatt skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 §1
Saluvagnsskatt skall betalas till staten enligt denna lag för bil, motorcykel,
traktor, motorredskap eller släpvagn, som får brukas med stöd av saluvagnslicens
enligt 38 § bilregisterkungörelsen (1972:599).
När saluvagnslicens har meddelats påförs saluvagnsskatt. Beskattningsmyndighet
är Skattemyndigheten i Örebro.
Saluvagnsskatt skall betalas till staten enligt denna lag för bil, motorcykel,
traktor, motorredskap eller släpvagn, som får brukas med stöd av saluvagnslicens
enligt lagen (0000:000) om vägtrafikregister.
När saluvagnslicens har meddelats påförs saluvagnsskatt. Beskattningsmyndighet
är Skattemyndigheten i Örebro.
_______________
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001.

Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)
Härigenom föreskrivs att i 5 kap. 3 § och 7 kap. 18 § sekretesslagen (1980:100)1
ordet "körkortsregistret" skall bytas ut mot "vägtrafikregistret".
_______________
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001.

Förslag till lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343)
Härigenom föreskrivs att i 7 § skatteregisterlagen (1980:343)1 orden "centrala
bilregistret" skall bytas ut mot "vägtrafikregistret".
_______________
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001.

Förslag till lag om ändring i lagen (1984:318) om kontrollavgift vid olovlig
parkering
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1984:318) om kontrollavgift vid olovlig
parkering skall ha följande lydelse.

2 §
Med fordon avses i denna lag
1. fordon som är upptagna i bilregistret eller motsvarande utländska register,
2. fordon som är upptagna i det militära fordonsregistret, eller
3. fordon som brukas med stöd av saluvagns-, turistvagns-, exportvagns- eller
interimslicens.
Med fordon avses i denna lag
1. fordon som är upptagna i vägtrafikregistret eller motsvarande utländska
register,
2. fordon som är upptagna i det militära fordonsregistret, eller
3. fordon som brukas med stöd av saluvagnslicens.

Bestämmelserna i denna lag om markägare gäller också den som på grund av avtal
har rätt att upplåta ett område för parkering eller att förbjuda parkering inom
området.
__________
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001.

Förslag till lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327)
Härigenom föreskrivs i fråga om fordonsskattelagen (1988:327)1
dels att i 9, 10, 14, 36 och 41 §§ ordet "bilregistret" skall bytas ut mot
"vägtrafikregistret",
dels att 1, 6 och 66 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 §2
Fordonsskatt skall betalas till staten enligt denna lag.
Beteckningar i denna lag har samma betydelse som i fordonskungörelsen (1972:595)
och i bilregisterkungörelsen (1972:599), om inte annat sägs.
Fordons- och viktbegreppen i denna lag har samma betydelse som i lagen
(0000:000) om vägtrafikdefinitioner, om inte annat sägs.
Med dieselolja avses i denna lag de produkter för vilka skatt skall betalas
enligt 2 kap. 1 § första stycket 3 lagen (1994:1776) om skatt på energi.

6 §3
Följande fordon är skattepliktiga, om de är eller bör vara upptagna i
bilregistret och inte är avställda, nämligen

1. motorcyklar,
2. personbilar,
3. lastbilar,
4. bussar,
5. traktorer,
6. tunga terrängvagnar,
7. motorredskap,
8. släpvagnar.
Följande fordon är skattepliktiga, om de är eller bör vara upptagna i
vägtrafikregistret och inte är avställda eller tillfälligt registrerade,
nämligen
1. motorcyklar,
2. personbilar,
3. lastbilar,
4. bussar,
5. traktorer,
6. tunga terrängvagnar,
7. motorredskap,
8. släpvagnar.
Dock är släpvagnar som dras av motorredskap eller tung terrängvagn
skattepliktiga endast om motorredskapet beskattas som trafiktraktor och
terrängvagnen beskattas enligt bilaga 1, E4.

66 §4
Om skatten inte betalas i rätt tid skall den lämnas för indrivning. Regeringen
får föreskriva att indrivning inte behöver begäras för ett ringa belopp.
Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga
fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske.
Fordonsskatt som skulle ha betalats men inte har betalats får sättas ned genom
automatisk databehandling på grundval av uppgifter i bilregistret. Vid
återbetalning av fordonsskatt skall räknas av endast sådan fordonsskatt som är
förfallen till betalning och som inte har betalats samt dröjsmålsavgift och
skattetillägg som belöper på sådan skatt och sådana avgifter enligt
bilregisterkungörelsen (1972:599) som uppbärs i samband med uppbörd av
fordonsskatt. I fråga om avräkningen skall 37, 38, 45 och 84 §§ tillämpas.
Fordonsskatt som skulle ha betalats men inte har betalats får sättas ned genom
automatisk databehandling på grundval av uppgifter i vägtrafikregistret. Vid
återbetalning av fordonsskatt skall räknas av endast sådan fordonsskatt som är
förfallen till betalning och som inte har betalats samt dröjsmålsavgift och
skattetillägg som belöper på sådan skatt och sådana avgifter för registrering
enligt lagen (0000:000) om vägtrafikregister som uppbärs i samband med uppbörd
av fordonsskatt. I fråga om avräkningen skall 37, 38, 45 och 84 §§ tillämpas.
Begäran om omprövning eller överklagande inverkar inte på skyldigheten att
betala skatt.
_______________
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001.

Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200)
Härigenom föreskrivs att i 5 kap. 9 § mervärdesskattelagen (1994:200)1 orden
"införd i exportvagnsförteckning" skall bytas ut mot "tillfälligt registrerad
enligt 23 § första stycket 1-3 lagen (0000:000) om vägtrafikregister".
_______________
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001.

Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1776)1 om skatt på energi
dels att i 10 kap. 5 § ordet "bilregistret" skall bytas ut mot
"vägtrafikregistret",
dels att 1 kap. 5 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 kap.
5 §2
Beteckningar i denna lag som förekommer i fordonskungörelsen (1972:595) och i
bilregisterkungörelsen (1972:599) har samma betydelse som i dessa kungörelser.
Fordonsbegreppen i denna lag har samma betydelse som i lagen (0000:000) om
vägtrafikdefinitioner.
_______________
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001.

Förslag till lag om ändring i lagen (1997:1137) om vägavgift för vissa tunga
fordon
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1997:1137) om vägavgift för vissa tunga
fordon1
dels att i 6, 7, 9, 14, 17 a och 32 §§ ordet "bilregistret" skall bytas ut mot
"vägtrafikregistret",
dels att 2 och 5 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

2 §2
Beteckningar i denna lag har samma betydelse som i fordonskungörelsen
(1972:595), bilregisterkungörelsen (1972:599) och trafikförordningen
(1998:1276), om inte annat sägs.
Fordons- och viktbegreppen i denna lag har samma betydelse som i lagen
(0000:000) om vägtrafikdefinitioner, om inte annat sägs.

5 §
För fordon som är eller bör vara registrerat i det svenska bilregistret (svenskt
fordon), och som inte är avställt, betalas vägavgift för rätten att använda det
svenska vägnätet. För utländskt fordon betalas vägavgift för rätten att använda
motorvägar och de vägar som anges i bilaga 1.
För fordon som är eller bör vara registrerat i det svenska vägtrafikregistret
(svenskt fordon), och som inte är avställt eller tillfälligt registrerat,
betalas vägavgift för rätten att använda det svenska vägnätet. För utländskt
fordon betalas vägavgift för rätten att använda motorvägar och de vägar som
anges i bilaga 1.
Avgiftsplikt gäller för motorfordon eller ledad motorfordonskombination med en
totalvikt på minst 12 000 kilogram om fordonet är avsett uteslutande för
godstransport på väg.
För svenskt fordon med draganordning grundas avgiftsplikten på den högsta
tillåtna totalvikt som fordonskombinationen kan ha.
_______________
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001.

Förslag till lag om ändring i körkortslagen (1998:488)
Härigenom föreskrivs i fråga om körkortslagen (1998:488)
dels att rubriken till 1 kap. skall ha följande lydelse,
dels att 1 kap. 1 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 1 kap. 2 och 3 §§, av
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 kap.

Inledande bestämmelse
Inledande bestämmelser

1 §
Denna lag innehåller bestämmelser om behörighet att köra motorfordon,
terrängmotorfordon, traktor och motorredskap samt om handlingar som ger sådan
behörighet (körkort och traktorkort).
Denna lag innehåller bestämmelser om
1. behörighet att köra motorfordon, terrängmotorfordon, traktor och
motorredskap,
2. handlingar som ger sådan behörighet, nämligen körkort och traktorkort,
3. körkortstillstånd, varmed avses ett beslut om att sökanden uppfyller
medicinska och personliga krav för att körkort eller traktorkort skall få
utfärdas,
4. körkortshavare, varmed avses den som har körkortstillstånd eller körkort.
Bestämmelser om behörighet att köra vissa fordon i yrkesmässig trafik finns i
yrkestrafiklagen (1998:490).

2 §

Fordons- och viktbegreppen i denna lag har samma betydelse som i lagen
(0000:000) om vägtrafikdefinitioner.

3 §

Med begreppet permanent bosättning avses i denna lag bosättning under minst 185
dagar varje kalenderår
1. till följd av personlig och yrkesmässig anknytning, eller
2. om yrkesmässig anknytning saknas, till följd av personlig anknytning som
präglas av nära band mellan en person och den plats där han bor.
En person som har yrkesmässig anknytning till en annan plats än den till vilken
han har personlig anknytning och som därför omväxlande bor på olika platser i
två eller flera stater skall dock anses vara permanent bosatt i den stat till
vilken han har personlig anknytning under förutsättning att han regelbundet
återvänder dit. Detta villkor behöver dock inte uppfyllas om personen bor i en
stat för att genomföra en tidsbegränsad uppgift.
Studier vid universitet eller annan utbildningsanstalt medför inte att den
permanenta bosättningen ändras.
______________
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001.

Förslag till lag om ändring i yrkestrafiklagen (1998:490)
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 § och 6 kap. 7 § yrkestrafiklagen (1998:490)
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 kap.
2 §
Fordonsbegreppen i denna lag har samma betydelse som i fordonskungörelsen
(1972:595).
Fordonsbegreppen i denna lag har samma betydelse som i lagen (0000:000) om
vägtrafikdefinitioner.
Med trafikhuvudman avses i denna lag detsamma som i lagen (1997:734) om ansvar
för viss kollektiv persontrafik.

6 kap.
7 §
En registreringsskylt som avses i 18 § tredje stycket bilregisterkungörelsen
(1972:599) får tas om hand av polisman
En särskild registreringsskylt för ett fordon som anmälts för användning i
taxitrafik enligt denna lag och som inte undantagits från skyldigheten att ha
taxameter får tas om hand av polisman
1. om fordonet utan tillstånd används i taxitrafik eller om det av annan
anledning inte längre finns förutsättningar för att fordonet skall ha en sådan
skylt,
2. om fordonet är belagt med körförbud enligt fordonskungörelsen (1972:595),
3. om det för fordonet gäller brukandeförbud enligt bilregisterkungörelsen eller
fordonsskattelagen (1988:327), eller
3. om det för fordonet gäller brukandeförbud enligt en föreskrift som meddelats
med stöd av lagen (0000:000) om vägtrafikregister eller enligt
fordonsskattelagen (1988:327), eller
4. om fordonet saknar föreskriven trafikförsäkring.
Vid ett omhändertagande av registreringsskyltar tillämpas 6 § andra meningen på
motsvarande sätt.
_______________
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001.

Förslag till lag om ändring i lagen (1998:492) om biluthyrning
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1998:492) om biluthyrning skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

2 §
Fordonsbegreppen i denna lag har samma betydelse som i fordonskungörelsen
(1972:595).
Fordonsbegreppen i denna lag har samma betydelse som i lagen (0000:000) om
vägtrafikdefinitioner.
______________
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001.

Förslag till lag om ändring i lagen (1998:620) om belastningsregister
Härigenom föreskrivs att i övergångsbestämmelserna till lagen (1998:620) om
belastningsregister ordet "körkortsregistrets" skall bytas ut mot
"vägtrafikregistrets".
_______________
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001.

Lagrådets yttrande den 15 februari 2001
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2001-02-15

Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet Leif Thorsson,
regeringsrådet Rune Lavin.

Enligt en lagrådsremiss den 1 februari 2001 (Näringsdepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om vägtrafikregister,
2. lag om vägtrafikdefinitioner,
3. lag om ändring i lagen (1971:965) om straff för trafikbrott som
begåtts utomlands,
4. lag om ändring i lagen (1972:435) om överlastavgift,
5. lag om ändring i bilskrotningslagen (1975:343),
6. lag om ändring i trafikskadelagen (1975:1410),
7. lag om ändring i lagen (1976:206) om felparkeringsavgift,
8. lag om ändring i lagen (1976:339) om saluvagnsskatt,
9. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
10. lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343),
11. lag om ändring i lagen (1984:318) om kontrollavgift vid
olovlig parkering,
12. lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327),
13. lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200),
14. lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi,
15. lag om ändring i lagen (1997:1137) om vägavgift för vissa
tunga fordon,
16. lag om ändring i körkortslagen (1998:488),
17. lag om ändring i yrkestrafiklagen (1998:490),
18. lag om ändring i lagen (1998:492) om biluthyrning,
19. lag om ändring i lagen (1998:620) om belastningsregister.

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av departementsrådet Lennart Renbjer
och kammarrättsassessorn Lars Magnusson.

Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Förslaget till lag om vägtrafikregister
26 §
Första stycket 1 synes inte medge att ett direktimporterat fordon förs till
ägarens hem eller företag, om där inte finns vad som kan betecknas som
"förvaringslokal eller liknande". Eftersom detta synes böra vara tillåtet för
att ägaren skall kunna ställa upp bilen i avvaktan på registreringsbesiktning
föreslås att efter orden "sådan plats eller lokal" läggs till "eller till någon
annan plats där fordonet kan ställas upp i avvaktan på registreringsbesiktning".
En liknande ändring kan övervägas i 18 § men synes inte lika behövlig där,
eftersom fråga är om kommersiella förhållanden.

32 §
I paragrafen föreskrivs att om ett fordon brukas i strid med vissa föreskrifter
så skall en polisman hindra fortsatt färd, om den skulle medföra en påtaglig
fara för trafiksäkerheten eller annars utgöra en väsentlig olägenhet, Det är
möjligt att en färd med ett oregistrerat fordon skulle kunna anses medföra
olägenhet på den grund att fordonet inte låter sig identifieras så lätt. Däremot
torde aldrig den omständigheten i sig att ett fordon är oregistrerat kunna
medföra fara för trafiksäkerheten. För att förebygga sådana faror finns andra
bestämmelser, t.ex. 114 § fordonskungörelsen. Om paragrafen över huvud taget
behövs bör i vart fall orden "medföra en påtaglig fara för trafiksäkerheten
eller annars" utgå.

34 §
Beslut om rättelse enligt personuppgiftslagen nämns inte i paragrafen. I
motsvarande bestämmelser i andra förslag till lagar om behandlingen av
personuppgifter anges vanligtvis att rättelsebesluten skall överklagas i samma
ordning som informationsbesluten (se prop. 2000/01:33 s. 12, 16, 21, 30, 35 och
prop. 2000/01:54 s. 9). Lagrådet förordar att det före ordet "information" i
första stycket läggs till orden "rättelse eller".
Lagrådet har i ett tidigare lagstiftningsärende (prop. 2000/01:54 s. 78) uttalat
att det inte är något tillfredsställande förhållande att bestämmelser om
överklagande av beslut finns i en lag och bestämmelser om beslutens meddelande i
en annan. I likhet med vad som då anfördes rekommenderar Lagrådet att
regeringen snarast överväger möjligheten att i personuppgiftslagen införa
överklagandebestämmelser i fråga om myndigheters rättelse- och
informationsbeslut på personuppgiftsområdet.

38 §
Genom bestämmelsen kommer föreskriftsmakt att delegeras till regeringen eller
den myndighet som regeringen bestämmer i fråga om bl.a. registrering av fordon
och saluvagnslicens. Av författningskommentaren framgår att det är fråga om
kompletterande föreskrifter till lagen som är avsedda att bli
straffsanktionerade och därför inte kan räknas som verkställighetsföreskrifter.
Stöd för bemyndigandet måste sökas i 8 kap. 7 § regeringsformen. Detta
förutsätter att föreskrifterna skall innehålla åligganden för enskild enligt 8
kap. 3 § regeringsformen och att föreskrifterna skall avse annat än skatt.
Vidare skall föreskrifterna avse något av de uppräknade ämnena i 8 kap. 7 §
första stycket regeringsformen. Det ligger närmast till hands att antaga att
föreskrifterna kommer att avse trafik i punkten 5.
Med tanke på att föreskrifterna inte skall vara av verkställande art och inte
avse skatt bör bemyndigandet beträffande punkterna 1 och 2 preciseras bättre.
Lagrådet föreslår att paragrafen formuleras om på följande sätt:
"Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter i fråga om
1. andra förpliktelser beträffande registrering av fordon och salu-vagnslicens
än dem som framgår av lagen, dock att föreskrifterna inte får avse skatt,
2. rätten att bruka fordon som hör hemma i något annat land, och
3. avgifter för registrering enligt denna lag."
Övergångsbestämmelser
I första punkten upphävs genom lagen tre kungörelser, dock inte
bilregisterkungörelsen vilken lagen i viktiga hänseenden är avsedd att ersätta.
Vid föredragningen inför Lagrådet upplystes att avsikten var att
bilregisterkungörelsen skulle upphävas genom den förordning som kommer att
beslutas i anslutning till lagen. Regeringsförfattningar som gällde vid tiden
för regeringsformens ikraftträdande kan ändras eller upphävas endast med
tillämpning av regeringsformens bestämmelser om normgivning. Se härom Strömberg,
Normgivningsmakten enligt 1974 års regeringsform, 3 u. 1999, s. 59 f. Det
medför att föreskrifter i bilregisterkungörelsen som avser skatt eller annan
förpliktelse enligt 8 kap. 3 § regeringsformen i princip måste upphävas genom
lag. Från praktisk synpunkt bör kungörelsen dock upphävas i ett sammanhang.
Lagrådet förordar därför att bilregisterkungörelsen upptas bland de kungörelser
som enligt punkten 1 skall upphävas genom lagen.
Förslaget till lag om vägtrafikdefinitioner
För vissa äldre mopeder skall enligt en övergångsbestämmelse till förordningen
(1998:1263) om ändring i fordonskungörelsen fortfarande gälla vad som sägs om
moped klass II. För att undvika bl.a. att dessa äldre mopeder genom hänvisningen
i den föreslagna lagen om vägtrafikregister blir registreringspliktiga bör en
motsvarande övergångsbestämmelse fogas till förevarande lagförslag.
Förslaget till lag om ändring i lagen om belastningsregister
Den föreslagna ändringen i punkten 3 i övergångsbestämmelserna till lagen behövs
endast om inte uppgifterna i körkortsregistrets belastningsdel före den 1
oktober 2001 hunnit föras över till belastningsregistret, något som vid lagens
tillkomst förutsattes skola ske successivt (prop. 1997/98:97 s. 165). I så fall
kommer uppgifterna formellt sett att först föras över till vägtrafikregistret
och därefter från detta till belastningsregistret. Om ändringen är nödvändig
torde det kunna godtas att det under övergångstiden beträffande dessa uppgifter
finns dubbla bestämmelser om skadestånd och rättelse, dels i 20 § lagen om
belastningsuppgifter genom hänvisningen i förevarande övergångsbestämmelse, dels
i 11 § lagen om vägtrafikregister.
Övriga lagförslag
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Näringsdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 8 mars 2001.

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-Wallén,
Thalén, Ulvskog, Sahlin, von Sydow, Pagrotsky, Östros, Messing, Engqvist,
Rosengren, Wärnersson, Lejon, Lövdén och Ringholm.

Föredragande: statsrådet Rosengren.

Regeringen beslutar proposition 2000/01:95 Lag om vägtrafikregister, m.m.

Rättsdatablad

Författningsrubrik
Bestämmelser som inför, ändrar, upp-häver eller upprepar ett
normgivnings-bemyndigande
Celexnummer för bakomliggande EG-regler

Lag (0000:000) om vägtrafikregister

36, 37, 38 och 39 §§
31995L0046
Lag (0000:000) om vägtrafikdefinitioner

4 §

Lag om ändring i körkortslagen (1998:488)

31991L0439

1 Senaste lydelse 1998:981.
1 Senaste lydelse 1990:1197.
1 Senaste lydelse av
9 § 2000:1436
12 § 2000:1436
14 § 2000:1436
15 § 2000:1436.
2 Lydelse enligt prop. 2000/01:47.
1 Lagen omtryckt 1994:43.
Senaste lydelse av 31 § 1999:266.
1 Senaste lydelse 1985:19.
1 Senaste lydelse 1998:241.
1 Lagen omtryckt 1992:1474.
Senaste lydelse av
5 kap. 3 § 1994:595
7 kap. 18 § 1998:624.
1 Senaste lydelse 2000:1381.
1 Senaste lydelse av
lagens rubrik 1992:1440
9 § 2000:1430
14 § 2000:474
36 § 1992:1440.
2 Senaste lydelse 1994:1777.
3 Senaste lydelse 1994:1777.
4 Senaste lydelse 1993:913.
1 Lagen omtryckt 2000:500.

1 Senaste lydelse 1995:1525.
2 Senaste lydelse 1995:912.
1 Senaste lydelse av
6 § 2000:1431
17 a § 2000:487.
2 Senaste lydelse 2000:1431.
1 EGT L 281, 23.11.1995, s. 31 (Celex 31995L0046).
2 EGT L 279, 12.11.1993 s. 1 (Celex 31993R3118).
3 EGT L 4, 8.1.1998 s. 10 (Celex 31998R0012).
4 EGT L 237, 24.8.1991, s. 1 (Celex 31991L0439). Direktivet ändrat genom rådets
direktiv 94/72/EG, EGT L 337, 24.12.1994 s. 86 (Celex 31994L0072), 96/47/EG, EGT
L 235, 17.9.1996, s. 1 (Celex 31996L0047) och 97/26/EG, EGT L 150, 7.6.1997, s.
41 (Celex 31997L0026).
1 Senaste lydelse 1990:1197.
1 Senaste lydelse 1996:525.
1 Senaste lydelse 1998:241.
2 Senaste lydelse 1984:258.
1 Senaste lydelse 1994:1777.
2 Senaste lydelse 1994:1777.
3 Senaste lydelse 1993:913.
1 Senaste lydelse 1992:1442.
1 Senaste lydelse 1998:981.
1 Senaste lydelse 1990:1197.
1 Senaste lydelse 1999:336.
1 Senaste lydelse 1989:1032.
1 Senaste lydelse 1985:19.
1 Senaste lydelse 1998:241.
2 Senaste lydelse 1984:258.
1 Lagen omtryckt 1984:159.
Senaste lydelse av
4 § 1998:290
5 § 1994:1789
7 § 1994:1789
9 § 1994:1789.
2 Senaste lydelse 1998:290.
1 Lagen omtryckt 1992:1474.
Senaste lydelse av
5 kap. 3 § 1994:595
7 kap. 18 § 1998:624.
1 Senaste lydelse av
9 § 1994:303
14 § 1992:1440
36 § 1992:1440
41 § 1992:1440.
2 Senaste lydelse 1994:1777.
3 Senaste lydelse 1994:1777.
4 Senaste lydelse 1993:913.
1 Senaste lydelse 1995:1525.
2 Senaste lydelse 1995:912.
1 Senaste lydelse 1998:981.
1 Senaste lydelse 1990:1197.
1 Senaste lydelse 1989:1032.
1 Lagen omtryckt 1994:43.
Senaste lydelse av 31 § 1999:266.
1 Senaste lydelse 1985:19.
1 Senaste lydelse 1998:241.
1 Lagen omtryckt 1992:1474.
Senaste lydelse av
5 kap. 3 § 1994:595
7 kap. 18 § 1998:624.
1 Senaste lydelse 2000:1381.
1 Senaste lydelse av
lagens rubrik 1992:1440.
9 § 1994:303
14 § 1992:1440
36 § 1992:1440
2 Senaste lydelse 1994:1777.
3 Senaste lydelse 1994:1777.
4 Senaste lydelse 1993:913.
1 Lagen omtryckt 2000:500.
Senaste lydelse av 5 kap 9 § 2000:478.
1 Senaste lydelse 1995:1525.
2 Senaste lydelse 1995:912.
1 Senaste lydelse av
6 § 2000:1431
17 a § 2000:487.
2 Senaste lydelse 2000:1431.

Prop. 2000/01:95

4

1

40

209

52

209

92

209

111

209

Prop. 2000/01:95
Bilaga 1

115

209

Prop. 2000/01:95
Bilaga 2

135

209

Prop. 2000/01:95
Bilaga 3

136

209

Prop. 2000/01:95
Bilaga 4

164

209

Prop. 2000/01:95
Bilaga 5

169

209

Prop. 2000/01:95
Bilaga 6

204

209

Prop. 2000/01:95
Bilaga 7

207

209

Prop. 2000/01:95

208

209

209

209