Regeringens proposition
2000/01:88

Inskrivning enligt lagen (1984:649) om företagshypotek och
sjöfartsregisterärenden
Prop.
2000/01:88

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 12 mars 2001

Lena Hjelm-Wallén
Thomas Bodström
(Justitiedepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll
Propositionen innehåller de förslag som är nödvändiga dels för att ansvaret för
sjöfartsregistret skall kunna flyttas över från Stockholms tingsrätt till
Sjöfartsverket, dels för att handläggningen av ärenden om inskrivning av
företagshypotek skall kunna flyttas från inskrivningsmyndigheten i Malmö domsaga
till Patent- och registreringsverket.
Förslaget innebär vidare en anpassning av regelverket till EG:s
dataskyddsdirektiv och personuppgiftslagen (1998:204).
Förslagen innebär i huvudsak följande. Motsvarigheten till det nuvarande
informationssystemet för fartygsregistren skall från rättslig synpunkt utgöra
ett enda register. Det skall benämnas fartygsregistret. Registret skall bestå av
olika delar; skeppsdelen, båtdelen och skeppsbyggnadsdelen. Det särskilda
inskrivningsregistret enligt lagen om företagshypotek skall även
fortsättningsvis benämnas företagsinteckningsregistret. Båda registren skall ha
som ändamål att ge offentlighet åt den information som ingår i registren.
Registren skall vidare tillhandahålla uppgifter för vissa i författning
uppräknade verksamheter. Patent- och registreringsverket och Sjöfartsverket
skall vara personuppgiftsansvariga för respektive register. Förvaltningslagens
förfaranderegler skall tillämpas på handläggningen av ärenden om inskrivning
respektive registrering vid Patent- och registreringsverket respektive
Sjöfartsverket. Ett slutligt beslut i ett register- eller inskrivningsärende
skall överklagas till allmän domstol inom tre veckor från det att underrättelse
eller bevis om beslutet hölls tillgängligt för sökanden. Ett överklagande får
dock alltid ske fyra veckor från den inskrivningsdag då beslutet meddelades. I
övrigt anpassas reglerna om överklagande till vad som gäller enligt ärendelagen.

Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut 4
2 Lagtext 5
2.1 Förslag till lag om ändring i utsökningsbalken 5
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1975:605) om registrering av
båtbyggnadsförskott 6
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1979:377) om registrering av båtar
för yrkesmässig sjöfart m.m. 7
2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:404) om stämpelskatt vid
inskrivningsmyndigheter 11
2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:649) om företagshypotek
15
2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:650) om införande av lagen
(1984:649) om företagshypotek 19
2.7 Förslag till lag om ändring i sjölagen (1994:1009) 20
3 Ärendet och dess beredning 26
4 Bakgrund och gällande rätt 27
4.1 Allmänt 27
4.2 Berörda register och informationssystem 28
4.3 EG:s dataskyddsdirektiv 29
4.4 Regler för handläggningen av inskrivnings- och registerärenden 31
4.5 Regler för överklagande 31
4.6 Rättelse av registrerad uppgift och skadestånd 33
5 Överväganden och förslag 34
5.1 Register- och integritetsfrågor 34
5.1.1 Företagsintecknings- och fartygsregistren 34
5.1.2 Dispositionen av det nya regelverket 36
5.1.3 Personuppgiftsansvaret 39
5.1.4 Registrens ändamål 39
5.1.5 Registrens innehåll 41
5.1.6 Begränsningar för användningen av personuppgifter i registren 42
5.2 Allmänna förfaranderegler 43
5.3 Regler för överklagande 46
5.4 Rättelse av registrerad uppgift och skadestånd 51
5.5 Stämpelskattefrågor 53
5.6 Avgifter 54
6 Ikraftträdande m.m. 56
6.1 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser 56
6.2 Genomförande och ekonomiska konsekvenser 56
7 Författningskommentar 57
7.1 Förslaget till lag om ändring i utsökningsbalken 57
7.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1975:605) om registrering av
båtbyggnadsförskott 57
7.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1979:377) om registrering av
båtar för yrkesmässig sjöfart m.m. 58
7.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:404) om stämpelskatt vid
inskrivningsmyndigheter 60
7.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:649) om företagshypotek
62
7.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:650) om införande av lagen
(1984:649) om företagshypotek 65
7.7 Förslaget till lag om ändring i sjölagen (1994:1009) 65
Bilaga 1 Sammanfattning av Domstolsverkets rapport Inskrivning av
företagsinteckningar - förslag till framtida organisation, DV rapport 1997:7
68
Bilaga 2 Lagförslaget i Domstolsverkets rapport Inskrivning av
företagsinteckningar - förslag till framtida organisation, DV rapport 1997:7
69
Bilaga 3 Sammanfattning av Domstolsverkets rapport Sjöfartsregistret -
förslag till framtida organisation, DV rapport 1998:1 72
Bilaga 4 Lagförslaget i Domstolsverkets rapport Sjöfartsregistret -
förslag till framtida organisation, DV rapport 1998:1 73
Bilaga 5 Förteckning över remissinstanser som har yttrat sig över
Domstolsverkets rapport Inskrivning av företagsinteckningar - förslag till
framtida organisation, DV rapport 1997:7 76
Bilaga 6 Förteckning över remissinstanser som har yttrat sig över
Domstolsverkets rapport Sjöfartsregistret - förslag till framtida organisation,
DV rapport 1998:1 77
Bilaga 7 Sammanfattning av Promemoria angående inskrivning enligt lagen
(1984:649) om företagshypotek och sjöfartsregisterärenden 78
Bilaga 8 Lagförslagen i Promemoria angående inskrivning enligt lagen
(1984:649) om företagshypotek och sjöfartsregisterärenden 79
Bilaga 9 Lagförslagen i Promemoria angående inskrivning enligt lagen
(1984:649) om företagshypotek och sjöfartsregisterärenden 94
Bilaga 10 Lagrådsremissens lagförslag 109
Bilaga 11 Lagrådets yttrande 129
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 8 mars 2001 134
Rättsdatablad 135

1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i utsökningsbalken,
2. lag om ändring i lagen (1975:605) om registrering av båtbyggnadsförskott,
3. lag om ändring i lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig
sjöfart m.m.,
4. lag om ändring i lagen (1984:404) om stämpelskatt vid
inskrivningsmyndigheter,
5. lag om ändring i lagen (1984:649) om företagshypotek,
6. lag om ändring i lagen (1984:650) om införande av lagen (1984:649) om
företagshypotek,
7. lag om ändring i sjölagen (1994:1009).

2
Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
2.1 Förslag till lag om ändring i utsökningsbalken
Härigenom föreskrivs i fråga om utsökningsbalken
dels att i 1 kap. 8 § orden "skepps- eller luftfartygsregistret" skall bytas ut
mot "fartygsregistrets skeppsdel eller luftfartygsregistret",
dels att i 1 kap. 9 § och 10 kap. 1 § ordet "skeppsregistret" skall bytas ut mot
"fartygsregistrets skeppsdel",
dels att i 1 kap. 9 § ordet "skeppsbyggnadsregistret" skall bytas ut mot
"fartygsregistrets skeppsbyggnadsdel".

Denna lag träder i kraft den 1 december 2001.

2.1
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1975:605) om registrering av
båtbyggnadsförskott
Härigenom föreskrivs att lagen (1975:605) om registrering av
båtbyggnadsförskott1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

Den som har beställt båt och lämnat eller utfäst sig att lämna tillverkaren
förskott av pengar eller byggnadsämnen får låta registrera ett därom upprättat
skriftligt avtal hos Stockholms tingsrätt. Därefter har han förmånsrätt enligt 4
§ förmånsrättslagen (1970:979) i byggnadsämnena och vad som för hans räkning
tillverkats med förskottet.
Den som har beställt båt och lämnat eller utfäst sig att lämna tillverkaren
förskott av pengar eller byggnadsämnen får låta registrera ett därom upprättat
skriftligt avtal hos Sjöfartsverket. Därefter har han förmånsrätt enligt 4 §
förmånsrättslagen (1970:979) i byggnadsämnena och vad som för hans räkning
tillverkats med förskottet.

Regeringen meddelar föreskrifter om registrering enligt denna lag.

Regeringen får meddela föreskrifter om avgifter för registrering enligt denna
lag.

Vid överklagande av beslut enligt denna lag tillämpas bestämmelserna i 14 och 14
a §§ lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m.

Denna lag träder i kraft den 1 december 2001.

2.2
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1979:377) om registrering av båtar för
yrkesmässig sjöfart m.m.
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1979:377) om registrering av båtar för
yrkesmässig sjöfart m.m.1
dels att i rubriken före 10 § samt i 12 och 13 §§ ordet "båtregisterärende" i
olika böjningsformer skall bytas ut mot "båtregistreringsärende" i motsvarande
form,
dels att i 3-5 a, 7 och 11 §§ samt i övergångsbestämmelserna ordet
"båtregistret" skall bytas ut mot "fartygsregistrets båtdel",
dels att i övergångsbestämmelserna ordet "skeppsregistret" skall bytas ut mot
"fartygsregistrets skeppsdel",
dels att i 13 § ordet "registret" skall bytas ut mot "fartygsregistrets båtdel",
dels att 1, 6, 10, 14 och 15 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 14 a och 14 b §§, av
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 §2
Registrering enligt denna lag sker i det båtregister som avses i 1 kap. 2 §
andra stycket sjölagen (1994:1009).
Registrering enligt denna lag sker i båtdelen i det fartygsregister som avses i
1 kap. 2 § andra stycket sjölagen (1994:1009).
Båtregisterärenden är ärenden om
1. registrering eller avregistrering av båt,
2. anteckning av båtförvärv,
3. annan införing i båtregistret, som sker på grund av föreskrift i lag eller
annan författning.
Båtregistreringsärenden är ärenden om
1. registrering eller avregistrering av båt,
2. anteckning av båtförvärv,
3. annan införing i fartygsregistrets båtdel, som sker på grund av föreskrift i
en lag eller annan författning.

6 §
Ägare av båt, som är registreringspliktig men ej införd i båtregistret, skall
skriftligen inom en månad från det båten blev registreringspliktig i hans hand
anmäla båten för registrering.
Ägare av en båt som är registreringspliktig men inte införd i fartygsregistrets
båtdel, skall skriftligen inom en månad från det att båten blev
registreringspliktig i hans hand anmäla båten för registrering.
Den som har förvärvat registrerad båt skall skriftligen inom en månad från
förvärvet anmäla detta för anteckning i båtregistret. Den som anmäler båt för
registrering anses därmed också anmäla sitt förvärv för anteckning i registret.
Dödsbo är inte skyldigt att anmäla förvärv av båt från den avlidne.
Den som har förvärvat registrerad båt skall skriftligen inom en månad från
förvärvet anmäla detta för anteckning i fartygsregistrets båtdel. Den som
anmäler båt för registrering anses därmed också anmäla sitt förvärv för
anteckning i registret. Dödsbo är inte skyldigt att anmäla förvärv av båt från
den avlidne.
Fullgörs ej skyldighet att anmäla båt för registrering eller att anmäla
båtförvärv för anteckning i båtregistret får registermyndigheten förelägga den
försumlige att fullgöra skyldigheten. I föreläggande får vite sättas ut. Fråga
om utdömande av vitet prövas av registermyndigheten.
Registermyndigheten får före-lägga den som har försummat sin
anmälningsskyldighet enligt första eller andra stycket att fullgöra denna
skyldighet. I ett föreläggan-de får vite sättas ut. Fråga om utdömande av vitet
prövas av registermyndigheten.

10 §
För behandlingen av båtregisterärenden gäller bestämmelserna om tvistemål i
tillämpliga delar i den mån ej annat följer av denna lag. Regeringen meddelar
närmare föreskrifter om förfarandet i båtregisterärenden och får därvid
föreskriva skyldighet för enskild att till registermyndigheten anmäla
förhållande som myndigheten behöver känna till för ändamålsenlig registerföring.
Vid behandlingen hos registermyndigheten av båtregistreringsärenden tillämpas
inte bestämmelserna i 27 och 28 §§ förvaltningslagen (1986:223).

Regeringen meddelar närmare föreskrifter om förfarandet i
båtregistreringsärenden och får därvid föreskriva skyldighet för enskild att
till registermyndigheten anmäla förhållande som myndigheten behöver känna till
för ändamålsenlig registerföring.

14 §3
Talan mot beslut i båtregisterärende förs i hovrätten. Besvärstiden är tre
veckor från den dag då beslutet meddelades. Besvärsinlagan skall inges till
registermyndigheten.
Ett beslut av registermyndigheten i ett båtregistreringsärende får överklagas
till Stockholms tingsrätt av den som beslutet rör, om det har gått honom eller
henne emot. Ett beslut som inte är slutligt får överklagas endast i de fall som
avses i 37 § lagen (1996:242) om domstolsärenden.
När slutligt beslut med anledning av besvären har vunnit laga kraft, görs
anteckning i registret om beslutets innehåll.
Vid överklagande tillämpas lagen om domstolsärenden, om inte annat följer av
denna lag.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till hovrätten.

14 a §

Den som vill överklaga ett beslut av registermyndigheten skall göra det
skriftligen. Skrivelsen skall ges in till registermyndigheten.

Om överklagandet avser ett slutligt beslut, skall skrivelsen ha kommit in till
registermyndigheten inom tre veckor från den dag en underrättelse eller ett
bevis om beslutet hölls tillgängligt för sökanden. Skrivelsen får dock alltid
ges in inom fyra veckor från den dag då beslutet meddelades.

I fråga om klagotid för överklagande av sådant beslut som avses i 37 § lagen
(1996:242) om domstolsärenden tillämpas bestämmelserna i 38 § första och andra
styckena samma lag.

14 b §
Jfr 14 § 2 st
När ett slutligt beslut med anledning av ett överklagande har vunnit laga kraft,
skall beslutets innehåll antecknas i fartygsregistrets båtdel.

15 §4
Sjöfartsverket, kustbevakningen, tullverket och polismyndighet biträder
registermyndigheten med att vaka över att bestämmelser i lag eller annan
författning om båtregistrering och båtidentifiering efterlevs. De har för detta
ändamål tillträde till båt. De skall underrätta registermyndigheten om
försummelser att efterleva bestämmelserna.
Kustbevakningen, Tullverket och polismyndigheterna biträder registermyndigheten
med att vaka över att bestämmelser i lag eller annan författning om
båtregistre-ring och båtidentifiering följs. De angivna myndigheterna har,
liksom registermyndigheten, för detta ändamål rätt till tillträde till båt. De
skall underrätta register-myndigheten om försummelser att följa bestämmelserna.

1. Denna lag träder i kraft den 1 december 2001.
2. Vid överklagande av ett beslut som har meddelats före ikraftträdandet skall
äldre bestämmelser tillämpas.

2.3
2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:404) om stämpelskatt vid
inskrivningsmyndigheter
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:404) om stämpelskatt vid
inskrivningsmyndigheter1
dels att i 21, 25 och 33 §§ ordet "skeppsregistret" skall bytas ut mot
"fartygsregistrets skeppsdel" samt ordet "skeppsbyggnadsregistret" skall bytas
ut mot "fartygsregistrets skeppsbyggnadsdel",
dels att 38 och 39 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det skall införas fyra nya paragrafer, 38 a, 38 b, 39 a och 39 b §§, av
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

38 §2
Inskrivningsmyndighetens beslut enligt denna lag får överklagas hos hovrätten av
den skattskyldige och av den myndighet som har förordnats till
granskningsmyndighet enligt 41 §. Skrivelsen skall ges in till
inskrivningsmyndigheten. Vid överklagande tillämpas i övrigt bestämmelserna i
rättegångsbalken om överklagande av tingsrätts beslut, om inte annat följer av
denna lag
Beslut enligt denna lag av en inskrivningsmyndighet enligt 19 kap. 3 §
jordabalken får överklagas hos hovrätten av den skattskyldige och av den
myndighet som har förordnats till granskningsmyndighet enligt 41 §. Skrivelsen
skall ges in till inskrivningsmyndigheten. Vid överklagande tillämpas i övrigt
bestämmelserna i rättegångsbalken om överklagande av tingsrätts beslut, om inte
annat följer av denna lag
Beslut om föreläggande enligt 28 § får inte överklagas.

38 a §

Beslut enligt denna lag av inskrivningsmyndigheten enligt 4 kap. 2 § lagen
(1984:649) om företagshypotek får överklagas av den skattskyldige och av den
myndighet som har förordnats till granskningsmyndighet enligt 41 § till den
tingsrätt inom vars domkrets inskrivningsmyndigheten är belägen. Skrivelsen
skall ges in till inskrivningsmyndigheten. Vid överklagande tillämpas den
klagotid som anges i 4 kap. 24 a § lagen om företagshypotek. Vid handläggningen
i övrigt av ett överklagande tillämpas lagen (1996:242) om domstolsärenden.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till hovrätten.

Beslut om föreläggande enligt 28 § får inte överklagas.

38 b §

Beslut enligt denna lag av registermyndigheten enligt 3 § andra stycket får
överklagas till Stockholms tingsrätt av den skattskyldige och av den myndighet
som har förordnats till granskningsmyndighet enligt 41 §. Skrivelsen skall ges
in till registermyndigheten. Vid överklagande tillämpas den klagotid som anges i
2 kap. 19 a § sjölagen (1994:1009). Vid handläggningen i övrigt av ett
överklagande tillämpas lagen (1996:242) om domstolsärenden.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till hovrätten.

Beslut om föreläggande enligt 28 § får inte överklagas.

39 §3
Ett beslut som innefattar prövning av en fråga om fastställande eller
återvinning av skatt får överklagas inom tre år från dagen för beslutet. Har en
part överklagat beslutet och vill även motparten överklaga, skall dennes
skrivelse ha kommit in till hovrätten inom två månader från det att delgivning
som avses i 52 kap. 7 § rättegångsbalken har skett. Hovrätten skall pröva frågan
om motpartens överklagande har skett inom rätt tid.
Ett beslut av en inskrivningsmyndighet enligt 19 kap. 3 § jordabalken som
innefattar prövning av en fråga om fastställande eller återvinning av skatt får
överklagas inom tre år från dagen för beslutet. Har en part överklagat beslutet
och vill även motparten överklaga, skall dennes skrivelse ha kommit in till
hovrätten inom två månader från det att delgivning som avses i 52 kap. 7 §
rättegångsbalken har skett. Hovrätten skall pröva frågan om motpartens
överklagande har skett inom rätt tid
Vid överklagande av ett beslut som avses i första stycket skall hovrätten, om
målet tas upp till prövning, alltid höra motparten.

39 a §

Ett beslut av inskrivningsmyndigheten enligt 4 kap. 2 § lagen (1984:649) om
företagshypotek som innefattar prövning av en fråga om fastställande eller
återvinning av skatt får överklagas inom tre år från dagen för beslutet. Har en
part överklagat beslutet och vill även motparten överklaga, skall dennes
skrivelse ha kommit in till den tingsrätt som avses i 38 a § inom två månader
från det att tingsrätten har delgett motparten ett föreläggande enligt 15 §
lagen (1996:242) om domstolsärenden att svara på överklagandet. Tingsrätten
skall pröva frågan om överklagandet har skett inom rätt tid.

Vid överklagande av ett beslut som avses i första stycket skall tingsrätten, om
ärendet tas upp till prövning, alltid höra motparten.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till hovrätten.

39 b §

Ett beslut av registermyndigheten enligt 3 § andra stycket som innefattar
prövning av en fråga om fastställande eller återvinning av skatt får överklagas
inom tre år från dagen för beslutet. Har en part överklagat beslutet och vill
även motparten överklaga, skall dennes skrivelse ha kommit in till Stockholms
tingsrätt inom två månader från det att tingsrätten har delgett motparten ett
föreläggande enligt 15 § lagen (1996:242) om domstolsärenden att svara på
överklagandet. Tingsrätten skall pröva frågan om överklagandet har skett inom
rätt tid.

Vid överklagande av ett beslut som avses i första stycket skall tingsrätten, om
ärendet tas upp till prövning, alltid höra motparten.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till hovrätten.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001 i fråga om 38, 38 a, 39 och 39 a §§
och i övrigt den 1 december 2001.
2. Vid överklagande av ett beslut som har meddelats före ikraftträdandet skall
äldre bestämmelser tillämpas.
2.4
2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:649) om företagshypotek
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:649) om företagshypotek
dels att 4 kap. 1-3, 9, 10, 22 och 24 §§ samt 5 kap. 1 § skall ha följande
lydelse,
dels att det i 4 kap. skall införas två nya paragrafer, 24 a och 24 b §§, av
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

4 kap.
1 §
Inskrivning enligt denna lag sker i ett särskilt inskrivningsregister
(företagsinteckningsregistret). Detta förs med hjälp av automatisk
databehandling.
För inskrivning enligt denna lag skall med hjälp av automatiserad behandling
föras ett register, benämnt företagsinteckningsregistret. Detta skall ge
offentlighet åt den information som ingår i registret.

Regeringen meddelar föreskrifter om företagsinteckningsregistrets innehåll,
närmare ändamål och behandling av uppgifter samt om personuppgiftsansvar enligt
personuppgiftslagen (1998:204).
Regeringen får meddela föreskrifter om expeditionsavgifter för bevis om
inskrivningsåtgärd.

2 §
Ärenden om företagsinteckning eller annan införing i
företagsinteckningsregistret på grund av föreskrift i denna lag eller annan
författning (inskrivningsärenden) handläggs av en för landet gemensam
inskrivningsmyndighet. Regeringen bestämmer vilken myndighet som skall vara
inskrivningsmyndighet.
Inskrivningsmyndigheten förestås av en inskrivningsdomare som skall vara
lagfaren.

3 §
För behandlingen av inskrivningsärenden gäller bestämmelserna om tvistemål i
rättegångsbalken i tillämpliga delar, i den mån inte något annat följer av denna
lag.
Vid behandlingen hos inskriv-ningsmyndigheten av inskrivningsärenden tillämpas
inte bestämmelserna i 10 § andra stycket, 27 och 28 §§ förvaltningslagen
(1986:223).
Ansökningar och anmälningar i inskrivningsärenden skall vara skriftliga.

9 §
Om ett inskrivningsärende enligt beslut av högre rätt skall tas upp till ny
handläggning av inskrivningsmyndigheten, skall det ske utan dröjsmål efter det
att beslutet har kommit myndigheten till handa.
Om ett inskrivningsärende enligt beslut av domstol skall tas upp till ny
handläggning av inskrivningsmyndigheten, skall det ske utan dröjsmål efter det
att beslutet har kommit myndigheten till handa.

10 §
En ansökan om företagsinteckning skall göras av näringsidkaren. Ansökningen
skall innehålla uppgift om det belopp i svenskt mynt på vilket inteckningen
skall lyda. Om inteckningen skall begränsas enligt 3 kap. 1 § andra stycket,
skall den avsedda begränsningen anges i ansökningen.
En ansökan om företagsinteckning skall göras av näringsidkaren. Ansökan skall
innehålla uppgift om det belopp i svenska kronor för vilket inteckningen skall
gälla. Om inteckningen skall begränsas enligt 3 kap. 1 § andra stycket, skall
den avsedda begränsningen anges i ansökan.
Sökanden skall lämna styrkt uppgift om namn och person- eller
organisationsnummer. Är sökanden ett dödsbo skall den avlidnes personnummer
anges.
Sökanden skall lämna styrkt uppgift om namn eller firma och person- eller
organisationsnummer. Om uppgifterna redan finns registrerade hos
inskrivningsmyndigheten, behöver sökanden inte styrka dessa. Är sökanden ett
dödsbo skall den avlidnes personnummer anges.

22 §1
En införing i företagsinteckningsregistret skall rättas, om införingen
innehåller någon uppenbar oriktighet till följd av inskrivningsmyndighetens
eller någon annans skrivfel eller liknande förbiseende eller till följd av något
tekniskt fel. Det inbördes företrädet mellan inteckningar som berörs av en
rättelse skall bestämmas efter vad som är skäligt, om rättelsen kan skada
näringsidkaren eller någon innehavare av företagshypoteksbrev.
Tillfälle att yttra sig skall lämnas den vars rätt berörs, om han är känd, samt
den myndighet som avses i 5 kap. 3 §.
Innan rättelse sker, skall inskrivningsmyndigheten ge den som berörs av
åtgärden, om han eller hon är känd, tillfälle att yttra sig. Även den myndighet
som avses i 5 kap. 3 § skall ges tillfälle att yttra sig. Något yttrande behöver
dock inte inhämtas, om det är uppenbart obehövligt.
En anteckning om ärendet skall göras i registret, om inte beslut meddelas samma
dag som ärendet har tagits upp.

Denna paragraf gäller i stället för 28 § personuppgiftslagen (1998:204).

24 §2
Ett beslut i inskrivningsärende får överklagas hos hovrätten. Skrivelsen skall
ges in till inskrivningsmyndigheten.
Ett beslut av inskrivningsmyndigheten i ett inskrivningsärende får överklagas
till tingsrätten av den som beslutet rör, om det har gått honom eller henne
emot. Ett beslut som inte är slutligt får överklagas endast i de fall som avses
i 37 § lagen (1996:242) om domstolsärenden. Behörig domstol är den tingsrätt
inom vars domkrets inskrivningsmyndigheten är belägen.
Klagotiden i fråga om slutligt beslut är fyra veckor från den inskrivningsdag
till vilken beslutet är att hänföra. Vid överklagande tillämpas i övrigt
bestämmelserna i rättegångsbalken om överklagande av tingsrätts beslut.
Vid överklagande tillämpas lagen om domstolsärenden, om inte annat följer av
denna lag.
Ett överklagande av ett beslut som har förts in i företagsinteckningsregistret,
skall antecknas där. När det slutliga beslutet med anledning av överklagandet
har vunnit laga kraft, skall beslutets innehåll antecknas.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till hovrätten.

24 a §

Den som vill överklaga ett beslut av inskrivningsmyndigheten skall göra det
skriftligen. Skrivelsen skall ges in till inskrivningsmyndigheten.

Om överklagandet avser ett slutligt beslut, skall skrivelsen ha kommit in till
inskrivningsmyndigheten inom tre veckor från den dag en underrättelse eller ett
bevis om beslutet hölls tillgängligt för sökanden. Skrivelsen får dock alltid
ges in inom fyra veckor från den inskrivningsdag då beslutet meddelades.

I fråga om klagotid för överklagande av sådant beslut som avses i 37 § lagen
(1996:242) om domstolsärenden tillämpas bestämmelserna i 38 § första och andra
styckena samma lag.

24 b §
Jfr 24 § 3 st
Om det överklagade beslutet har antecknats i företagsinteckningsregistret, skall
uppgift om överklagandet föras in i registret. När det finns ett
lagakraftvunnet beslut med anledning av överklagandet, skall beslutets innehåll
antecknas i registret.

5 kap.
1 §
Om någon lider skada till följd av tekniskt fel i företagsinteckningsregistret
eller i någon anordning som hos inskrivningsmyndigheten eller annan statlig
myndighet är ansluten till registret, har han rätt till ersättning av staten.
Ersättningen skall efter skälighet sättas ned eller helt falla bort, om den
skadelidande har medverkat till förlusten genom att utan skälig anledning
underlåta att vidta åtgärd för att bevara sin rätt eller genom eget vållande på
annat sätt.

Om personuppgifter i företagsinteckningsregistret har behandlats i strid med
denna lag eller andra föreskrifter om registret, är också 48 §
personuppgiftslagen (1998:204) tillämplig.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
2. Vid överklagande av ett beslut som har meddelats före ikraftträdandet skall
äldre bestämmelser tillämpas.

2.5
2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:650) om införande av lagen
(1984:649) om företagshypotek
Härigenom föreskrivs att 1 a §1 lagen (1984:650) om införande av lagen
(1984:649) om företagshypotek skall upphöra att gälla vid utgången av juni 2001.

Paragrafen skall dock alltjämt tillämpas på beslut som har meddelats före den 1
juli 2001.

2.6
2.7 Förslag till lag om ändring i sjölagen (1994:1009)
Härigenom föreskrivs i fråga om sjölagen (1994:1009)1
dels att i 1 kap. 6 §, 2 kap. 1-3, 5-7, 24 och 25 §§, 3 kap. 6, 14, 34 och 35 §§
samt 4 kap. 1 § ordet "skeppsregistret" skall bytas ut mot "fartygsregistrets
skeppsdel",
dels att i 2 kap. 1 och 3 §§ samt 3 kap. 35 § ordet "skeppsbyggnadsregister" i
olika böjningsformer skall bytas ut mot "fartygsregistrets skeppsbyggnadsdel" i
motsvarande form,
dels att i 2 kap. 25 § orden "det svenska skeppsbyggnadsregistret" skall bytas
ut mot "det svenska fartygsregistrets skeppsbyggnadsdel",
dels att i 1 kap. 1 a och 8 §§ orden "skepps- eller båtregister" i olika
böjningsformer skall bytas ut mot "fartygsregistrets skepps- eller båtdel" i
motsvarande form,
dels att i 2 kap. 13 och 28 §§, 3 kap. 24 och 33 §§ samt i 22 kap. 9 § orden
"skepps- eller skeppsbyggnadsregistret" skall bytas ut mot "fartygsregistrets
skepps- eller skeppsbyggnadsdel",
dels att i 1 kap. 6 §, 2 kap. 1 och 5 §§ samt 7 § andra stycket ordet
"registret" skall bytas ut mot "fartygsregistrets skeppsdel",
dels att i 5 kap. 1 § orden "det register" skall bytas ut mot "den registerdel",
dels att 1 kap. 2 §, 2 kap. 15, 19 och 29 §§ samt 22 kap. 4 och 10 §§ skall ha
följande lydelse,
dels att rubriken omedelbart före 1 kap. 2 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 1 kap. 2 a § samt 2 kap.
15 a, 19 a och 19 b §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 kap.
Fartygsregistren
Fartygsregistret
2 §
Fartyg, vars skrov har en största längd av minst tolv meter och en största bredd
av minst fyra meter, betecknas skepp. Annat fartyg kallas båt.
Över svenska skepp förs ett skeppsregister. Över vissa båtar förs ett
båtregister enligt bestämmelserna i lagen (1979:377) om registrering av båtar
för yrkesmässig sjöfart m.m. Över skepp under byggnad i Sverige förs ett
skeppsbyggnadsregister.
Den myndighet som regeringen bestämmer (registermyndigheten) skall med hjälp av
automatiserad behandling föra ett register, benämnt fartygsregistret, där
informationen skall vara uppdelad i
1. en skeppsdel som innehåller uppgifter om svenska skepp,
2. en båtdel som innehåller uppgifter om båtar som registrerats enligt lagen
(1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m.,
3. en skeppsbyggnadsdel som innehåller uppgifter om skepp under byggnad i
Sverige.
Skeppsregistret, båtregistret och skeppsbyggnadsregistret förs av den myndighet
som regeringen bestämmer (registermyndigheten). Registermyndigheten förestås av
en lagfaren inskrivningsdomare. Efter regeringens förordnande får registren
föras med användning av automatisk databehandling.

2 a §

Fartygsregistret skall ge offentlighet åt den information som ingår i registret.

Regeringen meddelar föreskrifter om fartygsregistrets innehåll och närmare
ändamål och behandling av uppgifter samt om personuppgiftsansvar enligt
personuppgiftslagen (1998:204).

Regeringen får meddela föreskrifter om expeditionsavgifter för bevis om
registrerings- eller inskrivningsåtgärd.

2 kap.
15 §
Registerärenden är ärenden om
1. registrering eller avregistrering av skepp eller skeppsbygge,
2. inskrivning av förvärv av skepp eller skeppsbygge,
3. inteckning i skepp eller skeppsbygge,
4. inskrivning av förbehåll om skeppsnamn, och
5. annan införing i skepps- eller skeppsbyggnadsregistret som görs på grund av
föreskrift i en lag eller annan författning.
5. annan införing i fartygsregistrets skepps- eller skeppsbyggnadsdel som görs
på grund av föreskrift i en lag eller annan författning.
Registerärenden tas upp på inskrivningsdag. Sådan hålls till klockan tolv varje
måndag, tisdag, onsdag, torsdag och fredag, som inte är helgdag. Som helgdag
anses även midsommarafton, julafton och nyårsafton. En anmälan eller ansökan som
kommer in efter klockan tolv anses gjord följande inskrivningsdag.
För behandlingen av ett registerärende gäller bestämmelserna om tvistemål om
inte annat följer av denna lag. Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer får meddela närmare föreskrifter om registrerings- och
inskrivningsförfarandet och får därvid föreskriva skyldighet för ägare av skepp
samt tillverkare och ägare av registrerat skeppsbygge att till
registermyndigheten anmäla förhållanden som myndigheten behöver känna till för
en ändamålsenlig registerföring.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare
föreskrifter om registrerings- och inskrivningsförfarandet och får därvid
föreskriva skyldighet för ägare av skepp samt tillverkare och ägare av
registrerat skeppsbygge att till registermyndigheten anmäla förhållanden som
myndigheten behöver känna till för en ändamålsenlig registerföring.

15 a §

Vid behandlingen hos registermyndigheten av registerärenden tillämpas inte
bestämmelserna i 10 § andra stycket, 27 och 28 §§ förvaltningslagen (1986:223).

19 §
Beslut i registerärenden får överklagas hos hovrätten. Skrivelsen skall ges in
till registermyndigheten.
Ett beslut av registermyndigheten i ett registerärende får överklagas till
Stockholms tingsrätt av den som beslutet rör, om det har gått honom eller henne
emot. Ett beslut som inte är slutligt får överklagas endast i de fall som avses
i 37 § lagen (1996:242) om domstolsärenden.
Ett slutligt beslut skall överklagas inom fyra veckor från den inskrivningsdag
då beslutet fattades. Vid överklagande tillämpas i övrigt bestämmelserna i
rättegångsbalken om överklagande av tingsrätts beslut.
Vid överklagande tillämpas lagen om domstolsärenden, om inte annat följer av
denna lag.
Ett överklagande av ett beslut som finns infört i registret skall antecknas där.
När ett slutligt beslut med anledning av ett överklagande har vunnit laga
kraft, skall beslutets innehåll antecknas.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till hovrätten.
Om ett registerärende enligt beslut av högre rätt skall tas upp till ny
handläggning av registermyndigheten, skall det ske utan dröjsmål efter det att
beslutet kommit till myndigheten.

19 a §

Den som vill överklaga ett beslut av registermyndigheten skall göra det
skriftligen. Skrivelsen skall ges in till registermyndigheten.

Om överklagandet avser ett slutligt beslut, skall skrivelsen ha kommit in till
registermyndigheten inom tre veckor från den dag en underrättelse eller ett
bevis om beslutet hölls tillgängligt för sökanden. Skrivelsen får dock alltid
ges in inom fyra veckor från den inskrivningsdag då beslutet meddelades.

I fråga om klagotid för överklagande av sådant beslut som avses i 37 § lagen
(1996:242) om domstolsärenden tillämpas bestämmelserna i 38 § första och andra
styckena samma lag.

19 b §
Jfr 19 § 3 st
Om det överklagade beslutet har antecknats i fartygsregistret, skall uppgift om
överklagandet föras in i registret. När det finns ett lagakraftvunnet beslut med
anledning av överklagandet, skall beslutets innehåll antecknas i registret.

29 §
Om registermyndigheten finner att en införing i skepps- eller
skeppsbyggnadsregistret innehåller en uppenbar oriktighet till följd av
myndighetens eller någon annans skrivfel eller liknande förbiseende, skall
införingen rättas. Detta gäller också i fråga om en uppenbar oriktighet i
registret till följd av tekniskt fel. Kan rättelse bli till förfång för ägare
eller för innehavare av pantbrev på grund av inteckning, skall det inbördes
företrädet mellan berörda förvärv bestämmas efter vad som är skäligt. Tillfälle
att yttra sig skall lämnas de parter som berörs, om de är kända, samt den
myndighet som avses i 22 kap. 6 §.
Om registermyndigheten finner att en införing i fartygsregistrets skepps- eller
skeppsbyggnadsdel innehåller en uppenbar oriktighet till följd av myndighetens
eller någon annans skrivfel eller liknande förbiseende, skall införingen rättas.
Detta gäller också i fråga om en uppenbar oriktighet i nämnda registerdelar
till följd av tekniskt fel. Kan rättelse bli till skada för ägare eller för
innehavare av pantbrev på grund av inteckning, skall det inbördes företrädet
mellan berörda förvärv bestämmas efter vad som är skäligt. Innan rättelse sker,
skall registermyndigheten ge den som berörs av åtgärden, om han eller hon är
känd, tillfälle att yttra sig. Även den myndighet som avses i 22 kap. 6 § skall
ges tillfälle att yttra sig. Något yttrande behöver dock inte inhämtas, om det
är uppenbart obehövligt.
Beslut om rättelse skall meddelas genom införing i registret. Skälen för
beslutet skall antecknas i dagboken eller i akten. I stället för bevis eller
handling som har utfärdats i enlighet med den tidigare införingen, skall en ny
sådan handling utfärdas. Den tidigare handlingen skall återkrävas, göras
obrukbar och behållas av registermyndigheten. Den som har handlingen är skyldig
att ge in den för detta ändamål. I ett föreläggande att fullgöra en sådan
skyldighet får vite sättas ut.
Beslut om rättelse skall meddelas genom införing i fartygsregistrets skepps-
eller skeppsbyggnadsdel. Skälen för beslutet skall antecknas i dagboken eller i
akten. I stället för bevis eller handling som har utfärdats i enlighet med den
tidigare införingen, skall en ny sådan handling utfärdas. Den tidigare
handlingen skall krävas tillbaka, göras obrukbar och behållas av
registermyndigheten. Den som har handlingen är skyldig att ge in den för detta
ändamål. I ett föreläggande att fullgöra en sådan skyldighet får vite sättas ut.
Ett beslut om rättelse får överklagas även av den myndighet som avses i 22 kap.
6 §.

Denna paragraf gäller i stället för 28 § personuppgiftslagen (1998:204) i fråga
om personuppgifter i fartygsregistrets skepps- eller skeppsbyggnadsdel.

22 kap.
4 §
Kommer till följd av 2 kap. 10 § eller 3 kap. 9 § ett förvärv eller en
panträttsupplåtelse som avses där att gälla mot den rätte ägaren eller mot någon
till vars förmån rådighetsinskränkning gäller enligt de paragraferna, har denne
rätt till ersättning av staten för sin förlust på grund av förvärvet eller
upplåtelsen.
Om någon lider förlust till följd av ett tekniskt fel i skepps- eller
skeppsbyggnadsregistret vid användning av automatisk databehandling eller i en
anordning som hos registermyndigheten eller någon annan statlig myndighet är
ansluten till registret, har han rätt till ersättning av staten.
Om någon lider förlust till följd av ett tekniskt fel i fartygsregistrets
skepps- eller skeppsbyggnadsdel eller i en anordning som hos registermyndigheten
eller någon annan statlig myndighet är ansluten till registret, har han rätt
till ersättning av staten.
Har den skadelidande medverkat till förlusten genom att utan skälig anledning
underlåta att vidta åtgärder för att bevara sin rätt eller har han på annat sätt
medverkat till förlusten genom eget vållande, skall ersättningen efter vad som
är skäligt sättas ned eller helt falla bort.

Om personuppgifter i fartygsregistret har behandlats i strid med denna lag eller
andra föreskrifter om registret, är också 48 § personuppgiftslagen (1998:204)
tillämplig.

10 §
Sjöfartsverket, Kustbevakningen, Tullverket och polismyndigheterna skall biträda
registermyndigheten med att vaka över att bestämmelser i lag eller annan
författning om registrering och identifiering av skepp och inskrivning av rätt
till skepp och andel i sådan egendom efterlevs. De har för detta ändamål rätt
till tillträde till ett skepp. De skall underrätta registermyndigheten om
försummelser att efterleva bestämmelserna.
Kustbevakningen, Tullverket och polismyndigheterna skall biträda
registermyndigheten med att vaka över att bestämmelser i lag eller annan
författning om registrering och identifiering av skepp och inskrivning av rätt
till skepp och andel i sådan egendom följs. De angivna myndigheterna har, liksom
registermyndigheten, för detta ändamål rätt till tillträde till ett skepp. De
skall underrätta registermyndigheten om försummelser att följa bestämmelserna.

1. Denna lag träder i kraft den 1 december 2001.
2. Vid överklagande av ett beslut som har meddelats före ikraftträdandet skall
äldre bestämmelser tillämpas.
2
3 Ärendet och dess beredning
Den tidigare handläggningen
Under år 1997 gavs Domstolsverket i uppdrag att dels i samråd med Patent- och
registreringsverket utarbeta och lämna förslag om inskrivningsmyndighetens för
företagsinteckningar framtida organisation, dels att i samråd med Sjöfartsverket
utarbeta och lämna förslag om sjöfartsregistrets organisatoriska hemvist. I en
rapport som överlämnades till regeringen i december 1997 föreslog Domstolsverket
att verksamheten vid inskrivningsmyndigheten för företagsinteckningar
organisatoriskt skulle överflyttas till Patent- och registreringsverket. I mars
1998 föreslog verket att verksamheten vid sjöfartsregistret skulle flyttas över
till Sjöfartsverket. Sammanfattningar av de båda förslagen samt Domstolsverkets
lagförslag finns i bilagorna 1-4.
Båda förslagen remissbehandlades. Förteckningar över remissinstanserna finns i
bilagorna 5 och 6. Förslagen jämte remissammanställningar finns tillgängliga i
Justitiedepartementet (dnr Ju 97/6826 och Ju 98/1042). Flertalet remissinstanser
tillstyrkte eller hade inte något att erinra mot de föreslagna förändringarna.
Några remissinstanser framförde dock synpunkter på förslaget att låta
överklagande av beslut i inskrivnings- och registerärenden m.m. ske till allmän
förvaltningsdomstol. Vidare påtalades behovet av att anpassa lagstiftningen till
den nya personuppgiftslagen som vid tiden för Domstolsverkets förslag ännu inte
hade trätt i kraft.
Som ett led i det pågående reformarbetet med att renodla och koncentrera den
dömande verksamheten vid domstolarna föreslog regeringen i budgetpropositionen
för 2000 (prop. 1999/2000:1 utgiftsområde 4) att den fastighetsrättsliga
inskrivningsverksamheten koncentreras till sju inskrivningsmyndigheter och att
bouppteckningsverksamheten förs över från domstolsväsendet till
skatteförvaltningen. Riksdagen har beslutat i enlighet med dessa förslag (bet.
1999/2000:JuU1, rskr. 1999/2000:78-79).
I regeringens skrivelse (skr. 1999/2000:106) Reformeringen av domstolsväsendet -
en handlingsplan uttalade regeringen att nästa steg med samma syfte borde vara
att föra inskrivning av företagshypotek och sjöfartsregistret till Patent- och
registreringsverket respektive Sjöfartsverket. Regeringen uttalade samtidigt att
den hade för avsikt att ge berörda centralmyndigheter i uppdrag att vidta
åtgärder för en överflyttning av respektive verksamhet samt att under hösten
lägga fram en proposition med de lagförslag som behövs för genomförandet av de
föreslagna förändringarna.
Regeringen har i budgetpropositionen för 2001 (prop. 2000/2001:1 utgiftsområde
4, s. 93) bekräftat denna avsikt och därvid uttalat att den avser att under
våren 2001 lägga fram en proposition med nödvändiga lagförslag i syfte att
förändringarna såvitt avser företagsinteckningsärenden skall kunna träda i kraft
den 1 juli 2001 och beträffande sjöfartsregisterärenden den 1 december 2001.
Riksdagen har härefter godkänt regeringens förslag (bet. 2000/01:JuU1 s. 73,
rskr. 2000/01:78).
Den fortsatta handläggningen
Domstolverkets rapporter innehöll förslag till en del av de
författningsändringar som är nödvändiga. Det fanns emellertid ett behov av
ytterligare följdändringar. Remissbehandlingen av rapporterna gav vid handen att
det fanns anledning att i vissa fall överväga andra lösningar än dem som
Domstolsverket hade föreslagit. Det fanns slutligen behov av att göra en mer
genomgripande bearbetning av vissa frågor än vad som hittills hade skett.
Mot denna bakgrund utarbetades i Justitiedepartementet en promemoria vilken var
avsedd att utgöra ett komplement till de rapporter som Domstolsverket tidigare
hade redovisat. Promemorian innehöll dels förslag till delvis andra lösningar än
dem som Domstolsverket hade presenterat, dels ytterligare förslag utöver vad
verkets rapporter innehöll. För att ge en klar och tydlig presentation av de
frågor som behandlades i promemorian redovisades samtliga förslag till
författningsändringar. Således innehöll promemorian en del författningsförslag
som redan hade varit föremål för remissbehandling.
Eftersom det kan förekomma personuppgifter i de register som berörs av de
förestående organisatoriska förändringarna framstod det som ändamålsenligt att
göra erforderliga anpassningar till personuppgiftslagen i samband med de övriga
ändringar som är nödvändiga inför den organisatoriska överflyttningen av
myndigheterna. I promemorian behandlades därför även dessa frågor.
En sammanfattning av promemorian samt dess lagförslag finns i bilagorna 7 och 8.
Promemorian har remissbehandlats. Remissinstanserna är förtecknade i bilaga 9.
En remissammanställning finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (dnr
Ju2000/5973/DOM). Flertalet remissinstanser har tillstyrkt eller har inte haft
något att erinra mot förslagen.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 8 februari 2001 att inhämta Lagrådets yttrande över de
lagförslag som finns i bilaga 10. Lagrådets yttrande finns i bilaga 11. Lagrådet
har föreslagit vissa justeringar i lagtexten. Regeringen har följt Lagrådets
förslag med någon redaktionell ändring. Dessutom har ytterligare några
redaktionella ändringar gjorts i lagtexten. Regeringen återkommer till Lagrådets
synpunkter i författningskommentaren.
4 Bakgrund och gällande rätt
4.1 Allmänt
Företagshypotek utgör en säkerhetsrätt enligt lagen (1984:649) om
företagshypotek. En näringsidkare som vill upplåta företagshypotek i sin
näringsverksamhet kan under vissa förutsättningar få inskrivning i verksamheten
av ett visst penningbelopp. Inskrivning sker i företagsinteckningsregistret.
Bevis om inskrivningen benämns företagshypoteksbrev. Sedan år 1986 handläggs
ärenden om företagsinteckning eller annan inskrivning i
företagsinteckningsregistret av en för hela landet gemensam myndighet,
inskrivningsmyndigheten i Malmö domsaga.
Ärenden som avser registrering och inteckning av fartyg handläggs sedan år 1976
gemensamt för hela landet vid sjöfartsregistret vid Stockholms tingsrätt.
Registreringen grundar sig på bestämmelser i sjölagen (1994:1009) och lagen
(1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m.
(båtregistreringslagen). Sjöfartsregistret handlägger ärenden om registrering
eller avregistrering av skepp, skeppsbygge eller båt, inskrivning eller
anteckning av förvärv, inteckning i skepp eller skeppsbygge (skeppshypotek),
inskrivning av förbehåll om skeppsnamn samt annan införing som görs på grund av
föreskrift i lag eller annan författning.
4.2 Berörda register och informationssystem
Av 4 kap. 1 § lagen om företagshypotek framgår att inskrivning enligt den lagen
sker i ett särskilt inskrivningsregister, företagsinteckningsregistret.
Registret förs med hjälp av automatisk databehandling. Registeransvarig för
företagsinteckningsregistret är inskrivningsmyndigheten i Malmö domsaga (se 4
kap. 2 § lagen om företagshypotek och 1 § andra stycket förordningen (1985:804)
om företagshypotek). Förordningen om företagshypotek innehåller bl.a.
bestämmelser om hur den automatiska databehandlingen skall anordnas och hur
företagsinteckningsregistret skall vara disponerat. Av bestämmelserna följer att
registret skall vara indelat i registerposter och att varje registerpost skall
avse inskrivningsförhållandena för en näringsidkare. Verksamhet som utövas
gemensamt av flera näringsidkare skall redovisas som en egen registerpost (se 9
§ förordningen). Inom en registerpost skall uppgifterna redovisas i fyra
avdelningar (se 10 § förordningen). De olika avdelningarna skall innehålla
uppgift om
1. näringsidkare,
2. intecknad verksamhet,
3. anteckningar, och
4. inteckningar m.m.
I 1 kap. 2 § sjölagen (1994:1009) redovisas de olika fartygsregister som förs.
Över svenska skepp förs ett skeppsregister. Över vissa båtar förs ett
båtregister enligt lagen om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m.
(båtregistreringslagen). Över skepp under byggnad i Sverige förs ett
skeppsbyggnadsregister. Närmare bestämmelser om registerärenden rörande skepp
och skeppsbygge finns i 2 kap. sjölagen. De närmare bestämmelserna om
båtregistreringen finns i den nyss nämnda båtregistreringslagen. Registren förs
av sjöfartsregistret som är registermyndighet. Sjöfartsregistret utgörs av en
särskild enhet vid Stockholms tingsrätt (se 1 § fartygsregisterförordningen).
För att lagra uppgifter som skall föras i de olika registren samt för att lämna
uppgifter om registrens innehåll eller annat som faller inom
registermyndighetens verksamhetsområde skall det finnas ett informationssystem
grundat på automatisk databehandling. Informationssystemet ingår i
rättsväsendets informationssystem (se 2 § fartygsregisterförordningen).
Fartygsregisterförordningen innehåller även bestämmelser om de olika registrens
innehåll liksom på vilket sätt införingar i registren skall redovisas.
4.3 EG:s dataskyddsdirektiv
Allmänt
År 1995 antogs Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG om skyddet för
enskilda personer med avseende på behandlingen av personuppgifter och om det
fria flödet av sådana uppgifter, det s.k. dataskyddsdirektivet (EGT L
281,23.11.1995, s. 31, celexnr:311995 L0046). Detta innebär att medlemsstaterna
är skyldiga att inom tre år från det att direktivet antogs införa den nationella
författningsreglering som är nödvändig för att direktivet skall kunna följas.
Den tidpunkten inföll således den 24 oktober 1998. Vid samma tidpunkt trädde den
nya personuppgiftslagen (1998:204) i kraft, vilken innebar ett genomförande av
direktivet. För register med en "behandling som pågår" när direktivet genomförs
genom nationell lagstiftning har man ytterligare tre år på sig att se till att
dessa stämmer överens med direktivet. Således måste sådana register ses över och
anpassas till dataskyddsdirektivet senast den 24 oktober 2001.
Dataskyddsdirektivet, som finns återgivet i sin helhet i propositionen med
förslag till personuppgiftslag (prop. 1997/98:44, bilaga 1), har två syften. Det
ena syftet är att skydda fysiska personers grundläggande fri- och rättigheter,
särskilt rätten till privatliv, i samband med behandling av personuppgifter. Det
andra syftet är att skapa förutsättningar för ett fritt flöde av
personuppgifter mellan medlemsstaterna (se artikel 1 och 1 §
personuppgiftslagen).
Med personuppgifter avses varje upplysning som avser en identifierad eller
identifierbar fysisk person. En person är identifierbar om han eller hon kan
identifieras direkt eller indirekt, framför allt genom hänvisning till ett
identifikationsnummer eller till en eller flera faktorer som är specifika för
hans eller hennes fysiska, fysiologiska, psykiska, ekonomiska, kulturella eller
sociala identitet (se artikel 2 a och 3 § 4 och 8 personuppgiftslagen).
Registerbegreppet används för att beteckna "varje strukturerad samling av
personuppgifter som är tillgänglig enligt "särskilda kriterier" (se artikel 2).
Begreppet är således inte lika centralt i direktivet som i t.ex. den tidigare
svenska datalagen (1973:289). Som huvudregel är direktivet enbart tillämpligt på
behandling av personuppgifter som företas på automatisk väg. Med "behandling"
avses varje åtgärd eller serie av åtgärder som vidtas beträffande
personuppgifter, vare sig det sker på automatisk väg eller inte, t.ex.
insamling, registrering, bearbetning, utlämnande eller annat tillhandahållande
av uppgifter, sammanställning eller samkörning m.m. (se artikel 2 b och 3 § 1
personuppgiftslagen).
Registeransvarig är som huvudregel den fysiska eller juridiska person, den
myndighet, institution eller andra organ som ensamt eller tillsammans med andra
bestämmer ändamålen och medlen för behandlingen av personuppgifter (se artikel 2
d och 3 § 5 personuppgiftslagen. (När medlen eller ändamålen för behandlingen
bestäms av nationella lagar eller andra författningar eller av gemenskapsrätten,
kan emellertid den registeransvarige, eller de särskilda kriterierna för att
utse denne, anges i nationell rätt eller i gemenskapsrätten.)
Principerna för hur behandling av personuppgifter skall ske återfinns i
direktivets artikel 6 (se 9 § personuppgiftslagen): Personuppgifter skall
behandlas på ett korrekt och lagligt sätt. De skall samlas in för särskilda,
uttryckligt angivna och berättigade ändamål. Senare behandling får inte ske på
ett sätt som är oförenligt med detta ändamål. Om den senare behandlingen sker
för historiska, statistiska eller vetenskapliga ändamål blir dock förhållandet
annorlunda på så vis att behandlingen inte skall anses oförenlig med det
ursprungliga ändamålet även om det ändamålet var ett annat. Dock måste lämpliga
skyddsåtgärder beslutas. Slutligen måste personuppgifterna vara adekvata och
relevanta. Uppgifterna får således inte omfatta mer än vad som är nödvändigt med
hänsyn till det aktuella ändamålet.
I artikel 6 (jfr. 9 § personuppgiftslagen ) behandlas även förvaring av
personuppgifter. Direktivet föreskriver att personuppgifter skall förvaras på
ett sätt som förhindrar identifiering av den registrerade under än längre tid än
vad som är nödvändigt för ändamålet.
Behandling av personuppgifter är tillåten endast under vissa angivna
förutsättningar (se artikel 7 och 10 § personuppgiftslagen). Behandling är
alltid tillåten om den registrerade otvetydigt har lämnat sitt samtycke till
det. Behandling är också tillåten i fall där den är nödvändig för att fullgöra
ett avtal eller en rättslig förpliktelse eller för att skydda intressen som är
av grundläggande betydelse för den registrerade. Behandling kan vidare vara
tillåten i allmän respektive privat verksamhet under vissa andra i artikel 7
angivna förutsättningar. Slutligen framgår av artikel 8 (se 13 §
personuppgiftslagen) att möjligheterna till behandling av s.k. känsliga
personuppgifter som t.ex. rör politiska åsikter eller sexualliv är snävare.
Artiklarna 10 och 11 innehåller bestämmelser om information till den
registrerade. Artiklarna motsvaras av bestämmelserna i 23-25 §§
personuppgiftslagen. Av Artikel 11 följer att om uppgifterna inte har samlats in
från den registrerade måste den registeransvarige eller hans företrädare lämna
viss information till den registrerade. Sådan information skall lämnas då
uppgifterna registreras eller, om utlämnade till tredje man kan förutses, senast
när uppgifterna lämnas ut. Undantag från informationsplikten kan föreligga dels
när den enskilda känner till utlämnandet, dels om det visar sig omöjligt eller
skulle innebära oproportionerligt stor ansträngning att lämna information och
dels om registrering eller utlämnande uttryckligen föreskrivs i författning.
Dataskyddsdirektivets betydelse för registren
De register som berörs av de förestående organisatoriska förändringarna är
företagsinteckningsregistret, skeppsregistret, båtregistret och
skeppsbyggnadsregistret. Eftersom det kan förekomma personuppgifter i dessa
register berörs de av dataskyddsdirektivet.
4.4 Regler för handläggningen av inskrivnings- och registerärenden
Allmänt
Lagen om företagshypotek innehåller en del bestämmelser för handläggningen av
ärenden om inskrivning av företagshypotek. Lagens bestämmelser är emellertid
inte uttömmande. I den mån det saknas handläggningsregler i lagen föreskrivs att
bestämmelserna om tvistemål i rättegångsbalken skall gälla i tillämpliga delar
(se 4 kap. 3 § första stycket lagen om företagshypotek).
Samma modell tillämpas för handläggningen av registerärenden enligt sjölagen. I
sjölagen återfinns sålunda en motsvarande bestämmelse om att rättegångsbalkens
civilprocessuella regler skall gälla i tillämpliga delar, i den mån inte något
annat följer av lagen (se 2 kap. 15 § tredje stycket sjölagen). Slutligen gäller
samma ordning för behandlingen av båtregisterärenden enligt lagen (1979:377) om
registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m. (se 10 § första stycket
nämnda lag).
Vite och sammanträde för komplettering av utredning enligt sjölagen
Möjligheten för inskrivningsmyndigheten respektive registermyndigheten att
förelägga vite samt döma ut ett förelagt vite återfinns på flera ställen i
aktuell lagstiftning (se 4 kap. 23 § lagen om företagshypotek, 6 och 11 §§ lagen
om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m., 2 kap. 20 och 21 §§
sjölagen jämfört med 2 kap. 16 § samma lag samt 6 kap. 6 §
fartygsregisterförordningen jämfört med 7 kap. 5 § samma förordning).
Bestämmelserna reglerar fullgörande av anmälningsskyldighet, komplettering av
ärenden, skyldighet att efter rättelse ge in tidigare utfärdad handling samt
kallelse att personligen infinna sig vid sammanträde.
Enligt 2 kap. 21 § andra stycket sjölagen får, om ärendet skjuts upp, sökanden
föreläggas att ge in den utredning som krävs eller att infinna sig personligen
eller genom ombud hos registermyndigheten. Av samma lagrum följer att även någon
annan än sökanden får höras och kan föreläggas sådan inställelse. I
föreläggandet får vite sättas ut. Följer inte sökanden föreläggandet kan hans
anmälan eller ansökan förklaras förfallen. Detta skall sökanden upplysas om i
föreläggandet.
4.5 Regler för överklagande
Överklagande av slutliga beslut
Av 4 kap. 24 § lagen om företagshypotek respektive 2 kap. 19 § sjölagen och 14 §
båtregistreringslagen följer att beslut i inskrivnings- och registerärenden
samt båtregisterärenden vid inskrivningsmyndigheten för företagsinteckningar och
sjöfartsregistret kan överklagas till hovrätt. Av samma bestämmelser framgår
vidare att klagotiden i fråga om slutliga beslut är fyra veckor från den
inskrivningsdag då beslutet fattades (beträffande båtregisterärenden tre veckor
från den dag beslutet meddelades) och att i övrigt bestämmelserna i
rättegångsbalken om överklagande av tingsrätts beslut är tillämpliga.
Enligt en särskild övergångsregel i 1 a § lagen (1984:650) om införande av lagen
(1984:649) om företagshypotek träder bestämmelsen om fyra veckors
överklagandetid i kraft först den dag som regeringen bestämmer. Fram till dess
gäller en överklagandetid om två veckor från den dag expeditionen i ärendet
tillhandahölls sökanden, dock minst fyra veckor från den inskrivningsdag till
vilket beslutet hänför sig. Anledningen till att man införde denna
övergångsbestämmelse var att handläggningen drogs med långa expeditionstider
p.g.a. oförutsedda tekniska problem och att man i de fall där expeditionstiden
översteg två veckor ville garantera klaganden en tid om minst två veckor för att
överklaga beslutet (prop. 1985/86:77 s. 3 f.). Av förarbetena till
övergångsbestämmelsen framgår att motsvarande bestämmelse i 58 a § lagen
(1970:995) om införande av nya jordabalken användes som förebild. Att en frist
om just två veckor ansågs tillfredställande hängde samman med att denna tid
motsvarade den tid som då gällde enligt rättegångsbalken för överklagande av
underrätts beslut (se prop. 1979:20 del B, s 536). Eftersom fyraveckorsfristen
ännu inte har satts i kraft är det fortfarande övergångsregeln som gäller.
Motsvarande övergångsbestämmelse saknas för beslut av sjöfartsregistret.
Överklagande av övriga beslut
Vid överklagande av icke slutliga beslut gäller i dag bestämmelserna i
rättegångsbalken (se 4 kap. 24 § andra stycket lagen om företagshypotek och 2
kap. 19 § andra stycket sjölagen). Detta innebär att sådana beslut får
överklagas endast under vissa i rättegångsbalken angivna förutsättningar och att
tiden för överklagande är tre veckor från dagen för beslutet eller i vissa fall
den dag då klaganden fick del av beslutet (se bl.a. 49 kap. 5 § och 52 kap. 1 §
rättegångsbalken). För beslut om uppskov enligt 4 kap. 6 § lagen om
företagshypotek respektive 2 kap. 21 § sjölagen finns enligt nu gällande regler
överhuvudtaget inte någon tidsbegränsning beträffande rätten till överklagande
(jfr 49 kap. 7 § och 52 kap. 1 § rättegångsbalken).
Rättelse av beslut om införing i registren
I 4 kap. 22 § lagen om företagshypotek och 2 kap. 29 § sjölagen föreskrivs att
om inskrivningsmyndigheten eller registermyndigheten finner att en införing i
respektive register innehåller någon uppenbar oriktighet till följd av
myndighetens eller någon annans skrivfel eller liknande förbiseende, skall
införingen rättas. Motsvarande bestämmelse saknas i båtregistreringslagen.
Någon möjlighet till omprövning av beslut på det sätt som är möjligt för vanliga
förvaltningsärenden och domstolsärenden finns inte (jfr 27 § förvaltningslagen
[1986:223] och 34 § lagen [1996:242] om domstolsärenden). Således har berörda
myndigheter tämligen små möjligheter att ändra ett felaktigt beslut.
4.6 Rättelse av registrerad uppgift och skadestånd
Dataskyddsdirektivet
I direktivets artikel 12 b föreskrivs att den registrerade skall ha rätt att få
uppgifter som inte har behandlats i enlighet med direktivet "rättade, utplånade
eller blockerade" Detta gäller särskilt om uppgifterna är ofullständiga eller
felaktiga. Det finns dock en möjlighet att genom nationell lagstiftning begränsa
denna rätt till rättelse om begränsningen är nödvändig med hänsyn till vissa
angivna omständigheter, bl.a. statens eller allmän säkerhet eller skyddet av den
registrerades eller andras fri- och rättigheter (artikel 13 första stycket).
Den registeransvarige är skyldig att utge skadestånd till var och en som har
lidit skada till följd av en otillåten behandling eller någon annan åtgärd som
är oförenlig med de nationella bestämmelser som har antagits till följd av
direktivet (artikel 23). Den registeransvarige skall dock helt eller delvis
kunna undgå skadeståndsansvar, om han visar att han inte är ansvarig för den
händelse som orsakade skadan. I direktivets ingress har det angetts att
möjligheten att befrias från skadeståndsskyldighet skall gälla särskilt då den
registeransvarige kan påvisa att ett fel har begåtts av den registrerade eller i
vart fall force majeure.
Personuppgiftslagen
Bestämmelsen om rättelse har i personuppgiftslagen utformats i allt väsentligt
med de krav som ställs upp i dataskyddsdirektivet. Den personuppgiftsansvarige
är skyldig att på begäran av den registrerade snarast rätta, blockera eller
utplåna sådana personuppgifter som inte har behandlats i enlighet med den nya
lagen eller föreskrifter som har utfärdats med stöd av den (se 28 §
personuppgiftslagen). Den personuppgiftsansvarige skall också underrätta en
tredje man som uppgifterna har lämnats ut till om åtgärden, om den registrerade
begär det eller om mera betydande skada eller olägenhet för den registrerade
skulle kunna undvikas genom en underrättelse. Någon sådan underrättelse behöver
dock inte lämnas om detta visar sig vara omöjligt eller skulle kräva en
oproportionerligt stor arbetsinsats.
Även bestämmelsen om skadestånd är anpassad till direktivet. Enligt 48 § första
stycket personuppgiftslagen skall den personuppgiftsansvarige ersätta den
registrerade för skada och kränkning av den personliga integriteten som en
behandling av personuppgifter i strid med lagen har orsakat. Om den
personuppgiftsansvarige visar att felet inte berodde på honom kan
ersättningsskyldigheten i den utsträckning det är skäligt sättas ned eller helt
falla bort (48 § andra stycket personuppgiftslagen).
Personuppgiftslagens betydelse i förhållande till andra lagar
En av utgångspunkterna för personuppgiftslagen är att särskilda bestämmelser i
en registerförfattning gäller före den allmänna lagen och att denna fyller ut
endast när särskilda bestämmelser i annan lag saknas (se prop. 1997/98:44 s. 39
f.). Det är således förutsatt att olika registerförfattningar kan innehålla
preciserade regler som gäller i stället för de generella bestämmelserna i
personuppgiftslagen. Detta gäller dock under förutsättning att de särskilda
bestämmelserna inte står i strid med dataskyddsdirektivet.
Lagen om företagshypotek och sjölagen
Som nämnts ovan under avsnitt 3.5 föreskrivs i 4 kap. 22 § lagen om
företagshypotek och 2 kap. 29 § sjölagen att om inskrivningsmyndigheten eller
registermyndigheten finner att en införing i respektive register innehåller
någon uppenbar oriktighet till följd av myndighetens eller någon annans skrivfel
eller liknande förbiseende, skall införingen rättas. Detsamma gäller i fråga om
en uppenbar oriktighet till följd av tekniskt fel. Bestämmelserna reglerar även
fall där rättelse leder till förfång för en ägare eller innehavare av
företagshypoteks- respektive pantbrev. I sådant fall skall det inbördes
företrädet mellan de inteckningar som berörs bestämmas efter vad som är skäligt.
De parter som berörs av åtgärden skall, om de är kända, ges tillfälle att yttra
sig innan rättelsebeslut fattas.
Särskilda bestämmelser om skadestånd finns i 5 kap. 1 och 2 §§ lagen om
företagshypotek och i 22 kap. 4 och 5 §§ sjölagen. Bestämmelserna reglerar dels
rätten till ersättning från staten till följd av beslut om rättelse, dels
ersättning för förlust till följd av tekniskt fel. Ersättningsmöjligheten kan i
båda situationerna efter vad som är skäligt sättas ned eller helt falla bort, om
den skadelidande har medverkat till förlusten genom att utan skälig anledning
underlåta att vidta åtgärder för att bevara sin rätt eller på annat sätt
medverkat till förlusten genom eget vållande.
I fråga om båtar som registreras enligt båtregistreringslagen finns ingen
motsvarighet till de nu nämnda bestämmelserna om rättelse och skadestånd.
Förklaringen härtill torde vara att registreringsåtgärder enligt den lagen inte
har sådan betydelse för den enskilde och den allmänna omsättningen att det har
ansetts motiverat med särskilda rättelse- och skadeståndsbestämmelser.
5 Överväganden och förslag
5.1 Register- och integritetsfrågor
5.1.1 Företagsintecknings- och fartygsregistren
Regeringens förslag: Det särskilda inskrivningsregistret enligt lagen om
företagshypotek skall även fortsättningsvis benämnas
företagsinteckningsregistret.
Motsvarigheten till det nuvarande informationssystemet för fartygsregistren
skall från rättslig synpunkt utgöra ett enda register. Registret skall benämnas
fartygsregistret.
Fartygsregistret skall bestå av olika delar; skeppsdelen, båtdelen och
skeppsbyggnadsdelen.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Av de remissinstanser som har yttrat sig har samtliga
tillstyrkt eller inte haft något att erinra mot promemorians förslag.
Bakgrund: Som redovisats ovan under avsnitt 4.2 innehåller sjölagen en
uppräkning av de olika fartygsregister som förs. Över svenska skepp förs ett
skeppsregister, över vissa båtar förs ett båtregister enligt lagen om
registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m. och över skepp under byggnad
i Sverige förs ett skeppsbyggnadsregister. Vad gäller inskrivning av ärenden
enligt lagen om företagshypotek sker detta i ett särskilt inskrivningsregister,
benämnt företagsinteckningsregistret.
Benämningen register är inte entydigt definierad i gällande rätt. Däremot
innehöll den tidigare gällande datalagen (1973:289) regler om personregister,
vilket avsåg register, förteckningar eller andra anteckningar som förs med hjälp
av automatisk databehandling och som innehåller personuppgifter som kan
hänföras till den som avses med uppgiften. I datalagens förarbeten (prop.
1973:33 s. 118) angavs att, förutom register i vanlig mening, även förteckningar
och andra anteckningar omfattades av lagen. Vidare angavs att, för att ett
register skulle anses föreligga, det måste vara fråga om behandling från
informationssynpunkt av faktiska uppgifter.
I EG:s dataskyddsdirektiv får begreppet "register" betydelse enbart för viss
manuell hantering av personuppgifter eftersom registerbegreppet inte längre är
ändamålsenligt med hänsyn till den avancerade datatekniken. Begreppet har
således inte någon central betydelse. Om registerbegreppet behålls uppkommer
framförallt frågan om de uppgifter som ingår i skepps-, båt- och
skeppsbyggnadsregistren i rättsligt hänseende bör anses utgöra ett enda eller
flera register.
Skälen för regeringens förslag: Som nämnts ovan har registerbegreppet inte någon
central betydelse i dataskyddsdirektivet. Uttrycket används inte heller i
personuppgiftslagen (1998:204) och det tidigare begreppet registeransvarig har
bytts ut mot personuppgiftsansvarig. Det finns alltså skäl som talar för att
registerbegreppet överges.
Å andra sidan har i förevarande fall de skilda samlingarna av uppgifter en
påtaglig registerkaraktär eftersom de innehåller en väl strukturerad mängd
uppgifter som är ägnad för sökning. Det finns även en mängd
författningsreglerade register för vilka termen register under en överskådlig
tid kan förväntas bli kvar, t.ex. polisens register (se prop. 1997/98:44 s. 39).
Härtill kommer att förevarande register även i dataskyddsdirektivets mening är
att uppfatta som just ett sådant, d.v.s. en för sökning tillgänglig samling
uppgifter. I förarbetena till lagen (2000:224) om fastighetsregister (prop.
1999/2000:39 s. 75 f.) förde regeringen motsvarande resonemang för de skilda
samlingar av uppgifter som ingick i det tidigare fastighetsdatasystemet och
konstaterade att uttrycket register även fortsättningsvis borde användas.
Det sagda leder till att uttrycket register bör användas även på förevarande
samlingar av uppgifter.
Nästa fråga att ta ställning till är, främst såvitt avser de samlingar av
uppgifter som förs av sjöfartsregistret, om informationen bör ingå i ett enda
register eller om den bör, såsom nu är fallet, vara uppdelad på flera register.
Det bör i sammanhanget betonas att med register avses det rättsliga begreppet
och att det således inte är ett tekniskt begrepp som nu diskuteras. Regeringen
förde ett utvecklat resonemang beträffande de olika register som ingick i
fastighetsdatasystemet (a. prop. s. 77 f.). Bl.a. konstaterades att en
uppdelning på flera register kombinerad med olika begränsningar i möjligheterna
för sambearbetning av uppgifter från olika register i och för sig lättare skulle
kunna förhindra från integritetssynpunkt oönskade sammanställningar av
information. Dessa fördelar bedömdes dock vara tämligen begränsade samtidigt som
en uppdelning på flera register bedömdes i mycket hög grad motverka en
ändamålsenlig användning av informationen. Sammanfattningsvis uttalade
regeringen att den framtida motsvarigheten till fastighetsdatasystemet i
rättslig mening borde utformas som ett enda register och att de
integritetsaspekter som talade för en uppdelning på flera register i stället
borde tillgodoses genom vissa generella begränsningar i möjligheterna att
behandla de uppgifter som ingår i registret.
De skäl som regeringen anförde till stöd för att samla den fastighetsrättsliga
informationen i ett enda register gör sig även gällande på skepps-, båt- och
skeppsbyggnadsregistren. De skilda samlingar av information som förs i dessa
register bör därför i fortsättningen ingå i ett enda register. Eftersom sjölagen
använder "fartygsregister" som samlingsbegrepp för de olika register som idag
förs vid sjöfartsregistret (se rubriken till 1 kap. 2 § sjölagen) bör det nya
registret lämpligen benämnas fartygsregistret.
Eftersom all information som förs vid sjöfartsregistret i fortsättningen bör
anses som ett enda register, som alltså skall benämnas fartygsregistret,
framstår det inte längre som lämpligt att beteckna de skilda samlingarna av
uppgifter i de nuvarande skeppsregistret, båtregistret och
skeppsbyggnadsregistret som "register". I stället bör man tillämpa samma modell
som för det nya fastighetsregistret, nämligen att benämna de skilda
informationssamlingarna för "delar" (a. prop. s. 77 f.). Således bör det
föreslagna fartygsregistret bestå av tre olika delar, vilka bör benämnas
skeppsdelen, båtdelen och skeppsbyggnadsdelen.
En sista fråga i sammanhanget är om företagsinteckningsregistrets benämning och
disposition stämmer överens med dataskyddsdirektivet och de resonemang som förts
ovan. Som tidigare har redovisats (se ovan avsnitt 4.2) skall
företagsinteckningsregistret vara indelat i registerposter och uppgifterna inom
en registerpost redovisas i olika avdelningar. Då det inte är fråga om skilda
samlingar av information utan enbart om sättet att disponera och redovisa
informationen bör företagsinteckningsregistret även fortsättningsvis utgöra ett
enda register, vilket inte behöver delas upp i skilda delar.
5.1.2 Dispositionen av det nya regelverket
Regeringens förslag: Förekomsten av nu aktuella register, fartygsregistrets
uppdelning i skilda delar samt registrens grundläggande ändamål skall regleras i
lag. Övriga frågor med anledning av dataskyddsdirektivet regleras i
fartygsregisterförordningen respektive förordningen om företagshypotek.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har tillstyrkt eller har inte
haft något att erinra mot promemorians förslag. Hovrätten över Skåne och
Blekinge har dock beträffande företagsinteckningsregistret förordat att de från
integritetssynpunkt viktiga ramarna slås fast i lagen om företagshypotek samt
att frågor som inte är centrala i nämnda hänseende regleras i förordningen om
företagshypotek. Sveriges advokatsamfund har anfört att övervägande skäl torde
tala för att reglera samtliga frågor med anledning av dataskyddsdirektivet i
lag.

Skälen för regeringens förslag:

Bör regleringen ske i form av lag ?

Den nuvarande regleringen av de ovan nämnda registren återfinns i allt
väsentligt i förordningen (1985:804) om företagshypotek och i
fartygsregisterförordningen (1975:927). Frågan är då om erforderliga justeringar
och kompletteringar för en anpassning av dataskyddsdirektivet kan ske i dessa
förordningar eller om regleringen bör ske i form av lag.
Svensk rätt kräver inte att regler av nu aktuellt slag måste ges i form av lag
(jfr. 8 kap. 2 och 3 §§ regeringsformen samt prop. 1997/98:44 s. 58 f.).
Regeringen har emellertid i ett tidigare sammanhang uttalat att en målsättning
bör vara att, i det fall register med ett stort antal registrerade och ett
särskilt känsligt innehåll inrättas, bestämmelser skall meddelas i lag (prop.
1990/91:61 s. 58). Regeringen tillade därvid att detta gäller särskilt i de fall
uppgifterna i registret sprids externt i en icke obetydlig omfattning.
Regeringen upprepade sitt uttalande i förarbetena till personuppgiftslagen
(prop. 1997/98:44 s. 41).
I propositionen till bl.a. ny lag om fastighetsregister (prop. 1999/2000:39 s.
78) ansåg regeringen mot denna bakgrund att de från integritetssynpunkt viktiga
ramarna för det nya registret borde slås fast i lag. Samtidigt konstaterade
emellertid regeringen att om alla frågor skulle regleras i lag skulle detta
medföra betydande svårigheter. Dels skulle en sådan lag bli mycket omfattande
och svåröverskådlig, dels måste man räkna med att justeringar successivt måste
göras beträffande registrets närmare innehåll. Lagstiftningsproceduren lämpar
sig mindre bra för detta. Regeringen anförde därför sammanfattningsvis att det
mest ändamålsenliga skulle vara att frågor som inte är centrala från
integritetssynpunkt regleras i förordning. Riksdagen ställde sig bakom denna
bedömning (bet. 1999/2000:BoU8, rskr. 1999/2000:185).
Själva förekomsten av nu aktuella register följer i dag av lag (se 4 kap. 1 §
lagen [1984:649] om företagshypotek och 1 kap. 2 § sjölagen [1994:1009]). Så bör
vara fallet även i framtiden. Följaktligen bör det nya fartygsregistrets
uppdelning i olika delar också framgå av lag (se avsnitt 5.1.1). Som framgår av
avsnitt 5.1.4. bör enligt regeringens uppfattning även bestämmelserna om det
grundläggande ändamålet för registren meddelas i lag.
Den fråga som nu måste övervägas är om de ytterligare frågor som är centrala
från integritetssynpunkt bör regleras i lag eller om det kan anses tillräckligt
att låta dessa regleras i förordning. Hovrätten över Skåne och Blekinge har
pekat på att företagsinteckningsregistret, även om det är av mindre omfattning
än fastighetsregistret, är ett stort register med ett stort antal
personuppgifter som kan komma att spridas externt i stor omfattning. Hovrätten
har sammanfattningsvis anfört att skillnaderna mellan fastighetsregistret och
företagsinteckningsregistret inte är så stora att det finns anledning att göra
annan bedömning än den som gjorts beträffande fastighetsregistret.
Som nämnts ovan har regeringen tidigare vid ett par tillfällen uttalat
målsättningen att bestämmelser bör meddelas i lag i de fall register med ett
stort antal personuppgifter och ett särskilt känsligt innehåll inrättas.
Först och främst bör påpekas att det inte är fråga om inrättande av helt nya
register (se avsnitt 5.1.1.).
Registren är visserligen tämligen omfattande och innehåller följaktligen ett
ganska stort antal uppgifter. Omfattningen av uppgifter om skilda förhållanden
kan dock inte jämföras med fastighetsregistret. Det registret innehåller en
mängd information av betydelse för hela samhället och spänner således över ett
brett fält. Fastighetsregistret redovisar inte bara uppgifter av civilrättslig
betydelse utan innehåller också t.ex. digitala registerkartor och
koordinatuppgifter för landets alla fastigheter. Av betydelse är vidare att
uppgifterna i företagsintecknings- och fartygsregistren, till skillnad från
fastighetsregistret, till en mindre del utgörs av personuppgifter i
personuppgiftslagens mening (se 3 § personuppgiftslagen). Det är däremot möjligt
att det kan komma att ske en extern spridning i en inte obetydlig omfattning,
men det är svårt att göra någon säker bedömning i detta avseende. Det är dock
inte sannolikt att denna omfattning skulle ligga i nivå med den som gäller
beträffande extern spridning av uppgifter ur fastighetsregistret.
När det sedan gäller registrens beskaffenhet vill regeringen framhålla följande.
Med känsliga personuppgifter avses enligt personuppgiftslagen t.ex. uppgifter
om ras eller etniskt ursprung eller politiska åsikter (3 § jämfört med 13 §
personuppgiftslagen). De personuppgifter som förekommer i nu aktuella register
är inte av sådant slag. Frågan är då om registren i övrigt kan anses ha ett
särskilt känsligt innehåll. Härvid måste beaktas att uppgifter i
företagsinteckningsregistret och i det föreslagna fartygsregistret redovisas
till övervägande del till följd av att den registrerade bedriver viss
näringsverksamhet. Det är alltså inte i samma omfattning som i
fastighetsregistret fråga om registrering oberoende av samtycke av enskilds
privata förhållanden.
Sammanfattningsvis kan konstateras att de skäl som talade för att låta vissa
fastighetsregisterfrågor regleras i lag inte på samma sätt gör sig gällande
beträffande nu aktuella register. Mot denna bakgrund och då nu gällande
bestämmelser om bl.a. vem som är registeransvarig och vad registren skall
innehålla regleras i förordning talar starka skäl för att denna disposition
behålls även i fortsättningen. Regeringen föreslår därför att de ytterligare
frågor med anledning av dataskyddsdirektivet som är centrala från
integritetssynpunkt regleras i förordning.
5.1.3 Personuppgiftsansvaret
Regeringens förslag: Patent- och registreringsverket och Sjöfartsverket skall
vara personuppgiftsansvariga för respektive register.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: De remissinstanser som har yttrat sig har tillstyrkt eller
har inte haft något att erinra mot promemorians förslag.
Bakgrund: Enligt datalagen (1973:289) gällde att det för varje register skulle
finnas en registeransvarig. Som framgår ovan (avsnitt 4.3) åvilar enligt
dataskyddsdirektivet registeransvaret den fysiska eller juridiska person, den
myndighet, institution eller organ som ensamt eller tillsammans med andra
bestämmer ändamålen och medlen för behandlingen av personuppgifter. Huvudregeln
i direktivet är således att den som bestämmer ändamålen och medlen också är
registeransvarig. Enligt direktivet kan emellertid den ansvarige anges i
nationell rätt, om ändamålen och medlen för behandlingen av personuppgifter
bestäms av nationella lagar och andra författningar. I personuppgiftslagen
används begreppet personuppgiftsansvarig i stället för registeransvarig.
Att vara personuppgiftsansvarig innebär att man har ett långtgående ansvar för
att all behandling av personuppgifter sker i överensstämmelse med
personuppgiftslagen. Detta innebär t.ex. att se till att behandlingen av
personuppgifter sker på ett korrekt och säkert sätt, att rätta till oriktiga
uppgifter och att ersätta den registrerade för skada och kränkning som en
behandling av personuppgifter i strid med direktivet har förorsakat.
Av särskilt intresse för den enskilde är de rättigheter som finns gentemot den
personuppgiftsansvarige, såsom t.ex. rätten att få insyn i och underrättelse om
förekomsten av personuppgifter samt att få ersättning för skada som tillfogats
genom felaktigheter i registret.
Skälen för regeringens förslag: Den förestående omorganisationen innebär att
ansvaret för företagsinteckningsregistret tas över av Patent- och
registreringsverket och att ansvaret för fartygsregistret (dvs. de tidigare
skepps- båt- och skeppsbyggnadsregistren) läggs på Sjöfartsverket. Med hänsyn
till att det i fortsättningen kommer att vara dessa myndigheter som prövar om en
behandling är förenlig med registrens ändamål och om medlen för behandlingen av
personuppgifter i registren bör personuppgiftsansvaret läggas på dem.
5.1.4 Registrens ändamål
Regeringens förslag: Registren skall ha som ändamål att ge offentlighet åt den
information som ingår i registren. Detta grundläggande ändamål bör anges i lag.
Registren skall vidare tillhandahålla uppgifter för vissa verksamheter som
regeringen meddelar föreskrifter om.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som har yttrat sig har tillstyrkt
eller har inte haft något att erinra mot promemorians förslag. Hovrätten över
Skåne och Blekinge samt Malmö tingsrätt har dock ansett att
företagsinteckningsregistrets ändamål bör anges i lagen om företagshypotek.
Skälen för regeringens förslag: Som tidigare har nämnts måste registrens ändamål
vara särskilda, uttryckligt angivna och berättigade. Personuppgifterna får inte
omfatta mer än vad som är nödvändigt med hänsyn till de ändamål för vilka de
har samlats in och för vilka de senare har behandlats (se artiklarna 6 och 6 c
och 9 § personuppgiftslagen). Vidare är behandling av personuppgifter tillåten
endast under vissa angivna omständigheter (artikel 7 och 10 §
personuppgiftslagen). Slutligen får senare behandling inte ske på ett sätt som
är oförenligt med de ändamål som har slagits fast (artikel 6 b och 9 § första
stycket d) personuppgiftslagen).
Dataskyddsdirektivet innebär således ett krav på viss precisering av ändamålen.
Detta kan ske antingen genom att viss användning förbjuds eller att den tillåts.
Det första alternativet innebär att uppräkningen av förbjudna ändamål måste
vara heltäckande; om ett visst ändamål inte finns uppräknat blir användningen
tillåten. Det andra alternativet innebär att personuppgifterna endast får
användas för uppräknade ändamål. Denna modell, vilken valdes beträffande
fastighetsregistret (prop. 1999/2000:39 s. 82 f.) gör det enklare att utforma en
reglering i överensstämmelse med dataskyddsdirektivet. Modellen är också mer
integritetsvänlig än det förstnämnda alternativet eftersom den ger bättre
kontroll över användningen av uppgifterna. Mot bakgrund härav och då modellen
även tillämpas på fastighetsregistret bör en lösning av detta slag väljas.
Vid utformningen av ändamålen måste man göra en rimlig avvägning mellan
användarintressena och integritetssynpunkter. Samtidigt måste ändamålen motsvara
dataskyddsdirektivets krav.
För vilka närmare ändamål bör då personuppgifter i registren få användas?
Beträffande fastighetsregistret uttalade regeringen att registrets grundläggande
syfte bör vara att ge offentlighet åt den information som ingår i registret
(prop. 1999/2000:39 s. 84). Då de nu aktuella registrens grundläggande funktion
är densamma som för fastighetsregistret bör samma utgångspunkt gälla även
beträffande dessa register. Detta grundläggande syfte bör enligt regeringens
mening anges i lag (se förslagen till 4 kap. 1 § lagen om företagshypotek
respektive 1 kap. 2 § sjölagen). I övrigt bör det kunna ankomma på regeringen
att föreskriva närmare om för vilka ändamål registren i fråga om personuppgifter
bör kunna användas. Regeringen anser att ett första sådant legitimt ändamål
måste vara tillhandahållande av uppgifter som behövs för att staten skall kunna
fullgöra verksamhet som den enligt lag eller annan författning ansvarar för.
Under denna punkt faller myndigheternas registrerande verksamhet. Detsamma måste
gälla omsättning av företagsverksamhet i vilken inteckning har beviljats
respektive omsättning av fartyg. Det måste således vara möjligt att inför en
transaktion av en näringsverksamhet eller ett fartyg få information om huruvida
dessa objekt är intecknade. Det står även klart att registren bör få användas i
samband med kreditgivning där företagshypotek eller fartyg utgör säkerhet eller
underlag för kreditprövningen. Även vid försäkringsgivning bör registren få
användas.
Om riksdagen godtar regeringens övergripande förslag avser regeringen att i
förordningen om företagshypotek respektive fartygsregisterförordningen
föreskriva om bl.a. dessa ändamål.
5.1.5 Registrens innehåll
Regeringens förslag: Det överlämnas åt regeringen att bestämma registrens
innehåll. Som en allmän utgångspunkt skall gälla att registren skall innehålla i
allt väsentligt samma uppgifter som hittills. Även tilläggsinformation av det
slag som i dag redovisas i förteckningen över konkurser skall få föras in i
företagsinteckningsregistret. Som tilläggsinformation skall även viss historisk
information få redovisas.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Av de remissinstanser som har yttrat sig har inte någon haft
någon invändning mot promemorians förslag.

Skälen för regeringens förslag:

Innehåll

I förordningen om företagshypotek respektive fartygsregisterförordningen finns
idag förhållandevis tydliga bestämmelser om registrens innehåll. Då de uppgifter
som registren nu innehåller framstår som relevanta i förhållande till
registrens syfte och då omfattningen av informationen utgör en rimlig avvägning
mellan användaraspekter och integritets- och säkerhetsintressena, synes det inte
finnas något behov av att vare sig begränsa eller utvidga
innehållsbestämmelserna. För att möjliggöra en flexibel ordning bör, liksom
hittills, det överlämnas åt regeringen att närmare bestämma om registrens
innehåll.

Tilläggsinformation

Med tilläggsinformation brukar avses sådan information som inte finns redovisad
i ett register men som har anknytning till användningen av uppgifterna i
registren (jfr. 3 § andra stycket lagen om fastighetsregister). Även i fråga om
de nu aktuella registren bör viss tilläggsinformation kunna tillföras. Det bör
ankomma på regeringen att närmare bestämma om sådan information.
Som exempel på uppgifter som enligt regeringens uppfattning bör utgöra
tilläggsinformation kan anges uppgifterna i den förteckning över konkurser som
enligt förordningen om företagshypotek förs av inskrivningsmyndigheten. Dessa
uppgifter ligger till grund för bedömningen av om en ansökan om
företagsinteckning skall avslås enligt 4 kap. 11 § lagen om företagshypotek (se
17-18 §§ förordningen om företagshypotek). Ett ytterligare exempel är det
historikregister som anges i 16 § förordningen om företagshypotek och den
arkivförteckning som redovisas i 5 kap. 15 § fartygsregisterförordningen.
Uppgifterna i t.ex. konkursförteckningen har således ett starkt samband med den
information som redovisas i företagsinteckningsregistret eftersom de kan ha en
avgörande inverkan på huruvida en företagsinteckning kommer att föras in i det
registret eller inte.
5.1.6 Begränsningar för användningen av personuppgifter i registren
Regeringens förslag: Det bör inte införas särskilt angivna begränsningar för
användningen av personuppgifter i registret. Däremot bör det införas
bestämmelser som ger Patent- och registreringsverket respektive Sjöfartsverket
möjlighet att i enskilda fall ställa upp särskilda villkor för att motverka
uppkomst av otillbörligt intrång i registrerads integritet eller risker från
säkerhetssynpunkt. Sådana bestämmelser bör ges i förordning.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som har yttrat sig har tillstyrkt
eller har inte haft något att erinra mot promemorians förslag. Hovrätten över
Skåne och Blekinge har dock ansett att användarnas tillgång till personuppgifter
i företagsinteckningsregistret bör begränsas på motsvarande sätt som gäller
enligt lagen om fastighetsregister och att begränsningarna bör anges i lagen om
företagshypotek. Sveriges advokatsamfund har ansett att särskilt angivna
begränsningsregler bör övervägas då det inte är tillräckligt att bedömningen av
om en begärd användning bör tillåtas överlämnas åt berörda myndigheter.
Skälen för regeringens förslag: Även om det primära syftet med registren måste
vara att ge offentlighet åt information kan vissa slag av bearbetningar få icke
önskvärda effekter med hänsyn till enskildas personliga integritet. Risken för
det ökar om många personuppgifter samlas i ett enda register. Som tidigare har
framgått (se avsnitt 5.1.1) föreslås att den information som ingår i de olika
fartygsregister som anges i sjölagen rättsligt sett skall utgöra ett enda
register, fartygsregistret, och att uppgifterna i företagsinteckningsregistret
även fortsättningsvis skall ingå i detta enda register. De risker från
integritetssynpunkt som den föreslagna lösningen innebär kan typiskt sett
minskas genom att vissa begränsningar ställs upp för användandet av
personuppgifter. Så har skett i den nya lagen om fastighetsregister där
särskilda begränsningsregler har införts i fråga om direktåtkomst samt urval och
bearbetningar (prop. 1999/2000:39 s. 93 f.) Frågan är då om det finns behov av
en liknande reglering för nu aktuella register.
Inledningsvis kan det konstateras, vilket tidigare har nämnts under avsnitt
5.1.2., att det inte kan förväntas förekomma det stora antal personuppgifter som
finns i fastighetsregistret. När det sedan gäller karaktären av de uppgifter
som förekommer bör följande beaktas.
Vad först gäller företagsinteckningsregistret bör man ha i åtanke att införing
av personuppgifter i registret sker inom ramen för en kommersiell verksamhet.
Det är alltså även när det rör sig om en fysisk person fråga om en näringsidkare
som har valt att låta inteckna sin näringsverksamhet. Skyddsintresset för
dennes personuppgifter måste i ett sådant fall vara mindre än när t.ex. en
fastighetsägare som är en enskild person får finna sig i att få uppgifter om
honom eller henne registrerade för att kunna beviljas lagfart på en fastighet
som utgör t.ex. bostad.
Även uppgifterna i de olika fartygsregistren är till övervägande del av
kommersiell natur, varför också de bör anses vara av mindre integritetskänslig
karaktär.
Det kan alltså konstateras att de risker från integritetssynpunkt som den
föreslagna lösningen innebär inte är lika stora beträffande nu aktuella register
som för fastighetsregistret. Det sagda leder till att de skäl som på
fastighetsområdet talade för en särskild reglering av olika
användarbegränsningar inte i lika stor utsträckning gör sig gällande på nu
aktuella register. Regeringens mening är således att någon särreglering inte bör
införas. I stället bör det vara tillräckligt att bedömningen av om en begärd
användning bör tillåtas överlämnas åt Patent- och registreringsverket respektive
Sjöfartsverket att avgöras i deras egenskap av personuppgiftsansvariga.
Regeringen avser att i förordningen om företagshypotek respektive
fartygsregisterförordningen ge myndigheterna möjlighet att i enskilda fall
ställa upp särskilda villkor för att på så sätt motverka uppkomst av
otillbörligt intrång i registrerads integritet eller risker från
säkerhetssynpunkt. Denna möjlighet innebär inte någon generell föreskriftsrätt
för verken utan är ett bemyndigande att fatta beslut om ytterligare villkor i
enskilda fall. Detta kan aktualiseras t.ex. när myndigheterna skall medge
direktåtkomst till uppgifter i registren eller då fråga är om utlämnande av
ADB-upptagning av större uppgiftssamlingar i registren.
5.2 Allmänna förfaranderegler
Regeringens förslag: Förvaltningslagens förfaranderegler skall tillämpas på
handläggningen av ärenden om inskrivning respektive registrering vid Patent- och
registreringsverket respektive Sjöfartsverket.
Om ett sammanträde måste hållas för att klarlägga utredningen av ett
registerärende enligt sjölagen skall sådant sammanträde äga rum vid
Sjöfartsverket.
Regeringens bedömning: Förelagt vite skall även i fortsättningen få dömas ut av
inskrivnings- respektive registermyndigheten.

Domstolsverkets förslag: Domstolsverket föreslog beträffande behandlingen av
båtregisterärenden enligt lagen (1979:377) om registrering av båtar för
yrkesmässig sjöfart m.m. att bestämmelserna i förvaltningsprocesslagen
(1971:291) skulle gälla i tillämpliga delar. Verket lämnade beträffande
register- och inskrivningsärenden enligt lagen om företagshypotek och sjölagen
inte något förslag i detta avseende.
Remissinstanserna: Ingen remissinstans yttrade sig särskilt över förslaget.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har tillstyrkt eller har inte
haft något att erinra mot promemorians förslag. Patent- och registreringsverket,
som i och för sig inte har något att invända mot förslaget, har dock påpekat
att förvaltningslagens generella bestämmelser inte är tillräckliga för att
tillgodose de krav som ställs på verkets handläggning av inskrivningsärenden.
Sveriges advokatsamfund har ansett att frågor om utdömande av viten bör prövas
av domstol på ansökan av den myndighet som har utfärdat föreläggandet.
Bakgrund: Som redovisats ovan under avsnitt 4.4 har hittills rättegångsbalkens
bestämmelser om tvistemål varit tillämpliga på behandlingen av ärenden vid
inskrivningsmyndigheten för företagsinteckningar och vid sjöfartsregistret. I
Domstolsverkets förslag till lag om ändring i lagen om företagshypotek och
sjölagen har dessa bestämmelser upphävts utan att det har gjorts några
överväganden om vad som i stället bör gälla.

Skälen för regeringens förslag och bedömning:

Allmänt

Eftersom respektive verksamhet föreslås bli överflyttad till en
förvaltningsmyndighet står olika alternativ till buds när det gäller
utformningen av de regler som skall gälla för handläggningen av inskrivnings-
och registerärenden. En möjlighet är att låta lagen om företagshypotek och
sjölagen innehålla en fullständig reglering för behandlingen av ärendena. En
sådan ordning avviker emellertid från vad som hittills har gällt och skulle
innebära att de båda lagarna skulle behöva byggas ut med ett stort antal
bestämmelser. Detta framstår inte som ändamålsenligt. Utgångspunkten bör därför
även i fortsättningen vara att lagarna fylls ut av andra regler. En möjlighet är
att det föreskrivs att förvaltningslagen skall gälla i tillämpliga delar.
Fördelen med en sådan modell är att den blivande centralmyndigheten själv är
bekant med de förfaranderegler som finns intagna i förvaltningslagen. Detta kan
minska risken för övergångsproblem i samband med den organisatoriska
överflyttningen.
Ärendehanteringen vid inskrivningsmyndigheten för företagsinteckningar uppvisar
emellertid stora likheter med handläggningen av ärenden avseende inteckning i
fastighet. Mot bakgrund härav bör man i sammanhanget titta närmare på de regler
som gäller för fastighetsinskrivningen. På det området har - såsom tidigare har
framgått - nyligen en reform genomförts som har inneburit moderniserade regler
för det hittillsvarande fastighetsdatasystemet och för handläggningen av
fastighetsinskrivningsärenden (se prop. 1999/2000:39, bet. 1999/2000:BoU8, rskr.
1999/2000:185, SFS 2000:224 och 226). Lagändringarna, som trädde i kraft den 1
juli 2000, innebär bl.a. att regelverket anpassas till lagen om domstolsärenden
liksom till de krav som EG:s dataskyddsdirektiv och den nya personuppgiftslagen
kräver. De likheter som de skilda ärendehanteringarna uppvisar kan därför tala
för att hanteringen av nu aktuella ärendetyper i möjligaste mån bör följa samma
regler och ha samma struktur som fastighetsinskrivningen. Ett alternativ till
att tillämpa bestämmelserna i förvaltningslagen är således att i stället hänvisa
till handläggningsreglerna i domstolsärendelagen.
Vid en sammanvägning av de skäl som talar för respektive emot de ovan
presenterade alternativa modellerna - alltså antingen en tillämpning av
handläggningsreglerna i förvaltningslagen eller domstolsärendelagen - anser
regeringen att den mest ändamålsenliga lösningen är att förvaltningslagens
förfaranderegler tillämpas på handläggningen av ärendena. En sådan lösning
framstår som följdriktig inte minst mot bakgrund av att det här - till skillnad
från i fastighetsinskrivningsverksamheten - är fråga om handläggning av ärenden
vid fristående förvaltningsmyndigheter. Det förhållandet att myndigheternas
beslut bör överklagas till allmän domstol (se avsnitt 5.3) bör inte föranleda
någon annan bedömning, särskilt som en sådan modell redan tillämpas exempelvis
på kronofogdemyndigheternas handläggning av ärenden enligt skuldsaneringslagen
(1994:334).
Sammanfattningsvis föreslås att förvaltningslagen skall gälla i tillämpliga
delar på Patent- och registreringsverkets respektive Sjöfartsverkets
handläggning av inskrivnings- och registerärenden enligt lagen om
företagshypotek och sjölagen. De särskilda handläggningsbestämmelser som redan
finns i lagen om företagshypotek (bl.a. 4 kap. 10-13 §§) och sjölagen (bl.a. 2
kap. 23-24 §§) bör bestå. Förvaltningslagens bestämmelser om omprövning av
beslut bör inte tillämpas (se avsnitt 5.3).
Vite och sammanträde för komplettering av utredning enligt sjölagen
Vite
Som har redovisats ovan (avsnitt 4.4) finns det ett flertal bestämmelser som ger
inskrivnings- respektive registermyndigheten möjlighet att förelägga och döma
ut vite. Eftersom ärendehanteringen nu flyttas från domstol till fristående
förvaltningsmyndigheter uppkommer frågan om det möter något hinder mot att dessa
myndigheter får befogenhet att döma ut förelagda viten. En möjlighet är, som
Sveriges advokatsamfund har förordat, att frågan om utdömande av vite bör prövas
av domstol på ansökan av respektive myndighet. I 6 § andra stycket viteslagen
(1985:206) stadgas emellertid att frågor om utdömande av viten som har förelagts
part eller någon annan till fullgörande av en skyldighet i en rättegång eller i
annat motsvarande förfarande prövas utan särskild ansökan av den myndighet som
har utfärdat föreläggandet. Karaktären av de vitesförelägganden som förekommer i
inskrivnings- och registerhanteringen är av liknande slag. Regeringen anser
därför att det är mest ändamålsenligt att låta Patent- och registreringsverket
respektive Sjöfartsverket pröva frågor om utdömande av dessa viten.
Sammanträde enligt 2 kap. 21 § sjölagen
Ytterligare en fråga att ta ställning till är om det är lämpligt att låta
Sjöfartsverket ta över ansvaret för sådan personlig inställelse som 2 kap. 21 §
sjölagen reglerar. Bestämmelsen ger registermyndigheten möjlighet att för
komplettering av registerärendet genomföra en slags muntlig bevis- eller
faktaupptagning, vilket normalt är en funktion som vilar på domstol. Motsvarande
bestämmelser finns för inskrivningsärenden rörande fastigheter (se 19 kap. 16 §
och 20 kap. 10 § jordabalken). För närvarande är det vid sjöfartsregistret vid
Stockholms tingsrätt som sökanden skall inställa sig. Det är också den
myndigheten som får döma ut vite. Mot bakgrund av att ärendena nu flyttas från
domstol till en självständig förvaltningsmyndighet finns det anledning att
överväga om inte sökanden eller annan som har kallats till sammanträde även
fortsättningsvis borde infinna sig vid allmän domstol. Mot en sådan lösning
talar dock de praktiska problem den kan befaras ge upphov till. Härtill kommer
att man vid en sådan ordning skulle behöva reglera en rad olika frågor, t.ex. på
vilket sätt ett sådant sammanträde initieras och vilken partsställning
Sjöfartsverket bör inta. Det utgör inte heller en tidigare okänd ordning att
förvaltningsmyndigheter i vissa fall kan hålla sammanträden för att komplettera
utredningen. Så förekommer t.ex. hos kronofogdemyndighet i utsöknings- och
skuldsaneringsärenden.
Regeringen ser därför inga hinder mot att Sjöfartsverket håller sammanträde
enligt 2 kap. 21 § sjölagen.
5.3 Regler för överklagande
Regeringens förslag: Ett slutligt beslut i ett register- eller
inskrivningsärende skall överklagas till allmän domstol inom tre veckor från det
att underrättelse eller bevis om beslutet hölls tillgängligt för sökanden eller
senast fyra veckor från den inskrivningsdag då beslutet meddelades.
Behörig domstol att överpröva Sjöfartsverkets beslut i nu aktuella ärenden skall
vara Stockholms tingsrätt. Patent- och registreringsverkets beslut skall
överklagas till Sundsvalls tingsrätt.
I övrigt anpassas reglerna om överklagande till vad som gäller enligt
ärendelagen.
En ordning med möjlighet till omprövning av beslut bör inte införas.

Domstolsverkets förslag: Domstolsverket föreslog att beslut i register- och
inskrivningsärenden skulle överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Remissinstanserna: Kammarrätten i Sundsvall, som i och för sig inte hade någon
erinran mot Domstolsverkets förslag, anförde beträffande
företagsinteckningsärenden att överklagande av beslut till allmän
förvaltningsdomstol skulle innebära förändringar jämfört med nuvarande reglering
i fråga om t.ex. överklagandetider, krav på delgivning och därmed
sammanhängande frågor om laga kraft.
Vad gäller sjöfartsregisterärenden lämnades synpunkter av Svea hovrätt,
Stockholms tingsrätt och Länsrätten i Östergötlands län. Svea hovrätt anförde
att dessa ärenden oftast har en civilrättslig karaktär och att det därför borde
övervägas om inte beslutet hellre borde överklagas till sjörättsdomstol som har
både civilrättslig kompetens och insikt i sjöfartsangelägenheter. Stockholms
tingsrätt anförde att om överklagande skulle ske till allmän förvaltningsdomstol
borde det tillses att insikter i sjöfartsangelägenheter finns hos
fullföljdsinstansen. Länsrätten i Östergötlands län förordade att överklagande i
stället skall ske till Stockholms tingsrätt för att på så sätt bibehålla
nuvarande sakkunskap vid en domstolsprövning. Vidare föreslog länsrätten att det
borde krävas prövningstillstånd vid överklagande till Svea hovrätt.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har tillstyrkt eller har inte
haft något att erinra mot promemorians förslag. Hovrätten över Skåne och
Blekinge, Kammarrätten i Sundsvall samt Sveriges Domareförbund har dock
beträffande företagsinteckningsregistret ansett att överprövningen av
inskrivningsmyndighetens beslut bör ske i allmän förvaltningsdomstol. I fråga om
sjöfartsregistret har Stockholms tingsrätt och Sjöfartsverket gett uttryck för
samma uppfattning beträffande registermyndighetens beslut i
sjöfartsregisterärenden. Stockholms tingsrätt har även ansett att möjligheten
att överklaga uppskovsbeslut särskilt bör bibehållas. Sveriges advokatsamfund
har ansett att det bör övervägas om inte Stockholms tingsrätt bör vara behörig
tingsrätt att även pröva överklagande av inskrivningsmyndighetens beslut i
företagsinteckningsärenden.

Skälen för regeringens förslag:

Överklagande av beslut - allmän domstol eller förvaltningsdomstol?

Av redovisningen ovan har framgått att beslut i inskrivnings- och
registerärenden för närvarande överklagas till hovrätten. Då nu verksamheterna
skall flyttas över till förvaltningsmyndigheter kan det framstå som naturligt
att alla beslut i fortsättningen överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Det
finns emellertid - såsom påtalades av några remissinstanser i samband med det
första remissförfarandet - skäl som talar för att överprövningen av
inskrivningsmyndigheternas beslut bör ligga kvar på allmän domstol. Beträffande
sjöfartsregisterärenden pekades särskilt på att ärendena oftast har en
civilrättslig karaktär samt att det borde tillses att det hos
fullföljdsinstansen finns civilrättslig kompetens och insikter i
sjöfartsangelägenheter.
I den senare remitterade promemorian angavs bl.a. att inskrivnings- och
registerärendenas allmänna karaktär är av särskild betydelse vid
ställningstagandet till lämplig överprövningsinstans och att det då framstår som
lämpligast att även i fortsättningen låta besluten överklagas till allmän
domstol. Stockholms tingsrätt har härvid invänt att ärendenas allmänna karaktär
inte har ansetts utgöra något hinder mot att själva ärendehanteringen förläggs
till en förvaltningsmyndighet och att detta talar för att överklagande bör ske
till allmän förvaltningsdomstol på samma sätt som gäller för övriga beslut av
Sjöfartsverket. Sjöfartsverket har anfört att då andra ärendetyper som verket i
dag prövar, t.ex. dispensärenden enligt sjölagen, överklagas till allmän
förvaltningsdomstol det mest ändamålsenliga skulle vara att låta samtliga
ärenden överklagas till denna instans. I fråga om företagsinteckningsregistret
har Hovrätten över Skåne och Blekinge i huvudsak anfört att även om det är fråga
om förhållanden som är av betydelse för den allmänna omsättningen och
kreditväsendet så är det lika fullt fråga om registreringsärenden som inte har
med tvistlösning i vedertagen mening att göra. Kammarrätten i Sundsvall har
bl.a. anfört att det inom förvaltningsdomstolarna redan förekommer ett stort
antal måltyper avseende associationsrättsliga och näringsekonomiska frågor.
Sveriges domareförbund har ansett att beslut meddelade av förvaltningsmyndighet
bör överklagas till allmän förvaltningsdomstol om inte särskilda skäl av
betydande tyngd talar för allmän domstol. Enligt förbundets mening föreligger
inte några sådana skäl.
Regeringen konstaterar inledningsvis att såväl Domstolsverkets förslag att
besluten skall överklagas till allmän förvaltningsdomstol som promemorians
förslag att låta allmän domstol vara fullföljdsinstans är fullt tänkbara
alternativ till lösning. Båda förslagen har sina för- respektive nackdelar och
vilket alternativ som förordas kan till stor del bero på vilken tyngd som läggs
vid olika synsätt. Domstolsverkets förslag får till följd att en ny ordning för
överklagande införs medan promemorians förslag innebär att besluten även i
fortsättningen kommer att överprövas av allmän domstol. Som framhölls i
promemorian kan det framstå som naturligt att beslut meddelade av
förvaltningsmyndigheter i fortsättningen överklagas till allmän
förvaltningsdomstol. Enligt regeringens mening är det emellertid av avgörande
betydelse vilken instans som med hänsyn till ärendenas karaktär framstår som
bäst lämpad att överpröva ifrågavarande beslut. Som har redovisats ovan har
några remissinstanser påtalat ärendenas civilrättsliga karaktär medan t.ex.
Hovrätten över Skåne och Blekinge har framhållit att registerärenden som sådana
inte har med tvistlösning i vedertagen mening att göra. Regeringen delar
uppfattningen att register- och inskrivningsärenden i vissa avseenden innefattar
moment av mera förvaltningsrättslig karaktär. Det är emellertid också så att
besluten har stor betydelse för pantsättningsinstitutet och, såsom har påtalats
av bl.a. Svenska Bankföreningen, att de frågor som kan komma att innefattas i
överprövningen har typiska civilrättsliga inslag. Detta talar enligt regeringens
mening med styrka för att låta nu aktuella beslut även fortsättningsvis
överklagas till allmän domstol.
Vidare uppvisar nu aktuella ärenden betydande likheter med ärenden angående
inskrivning i fastigheter. Såväl fastighetsinskrivningen som den inskrivnings-
och registerverksamhet som nu diskuteras omfattas av regeringens reformarbete
med att renodla och koncentrera den dömande verksamheten. För
fastighetsinskrivningens del har detta inneburit att verksamheten skall
koncentreras till sju inskrivningsmyndigheter. Fastighetsinskrivningsärendena
skall, liksom tidigare, överklagas till allmän domstol. Likheterna med
fastighetsinskrivningen talar enligt regeringens mening för att hålla samman
överprövningen av dessa ärenden och därmed låta nu aktuella beslut även
fortsättningsvis överklagas till allmän domstol.
Sammantaget anser regeringen att den mest tilltalande lösningen är att låta
allmän domstol vara fullföljdsinstans.
För att tillse att överprövningen sker enligt den vid allmän domstol gällande
instansordningen bör förvaltningsmyndigheternas beslut i fortsättningen
överklagas till tingsrätt och därefter till hovrätt. Prövningen i hovrätt bör
ske under förutsättning att prövningstillstånd meddelas. Detta utgör visserligen
en avvikelse i förhållande till fastighetsinskrivningen men överensstämmer med
den ordning som gäller för t.ex. skuldsaneringsinstitutet där
förvaltningsmyndighets beslut överklagas till tingsrätt och sedermera till
hovrätt.

Vilka tingsrätter är bäst lämpade för överklaganden?

När det gäller Sjöfartsverkets beslut i ärenden som rör fartygsregistret har
några remissinstanser framhållit att ärendena är av sådan beskaffenhet att
särskild insikt i sjöfartsangelägenheter är av betydelse för en effektiv och
rättssäker hantering. De särskilda insikter som är av betydelse avser särskilda
sakrättsliga frågor i registreringsförhållanden, vilka har sjörättslig
anknytning. Mot denna bakgrund kan en lämplig lösning vara att låta ärendena
överklagas till Stockholms tingsrätt dels på grund av att tingsrätten är
sjörättsdomstol, dels då tingsrätten nu svarar för sjöfartsregistret och därmed
är den domstol som har bäst kännedom om de särskilda frågor som kan uppkomma.
Stockholms tingsrätt har emellertid i sitt remissyttrande framhållit att de
särskilda insikter som behövs inte varaktigt kommer att finnas kvar vid
tingsrätten efter det att registreringsärendena har flyttats till
Sjöfartsverket. Tingsrätten har vidare pekat på att den föreslagna ordningen kan
komma att medföra att tingsrätten under en övergångstid kan komma att pröva
överklaganden av beslut som handlagts vid en tidigare enhet vid tingsrätten.
Tingsrätten har därför ansett att besluten bör överklagas till allmän
förvaltningsdomstol och att den domstolen förses med erforderlig kompetens.
Som nyss har framgått är det regeringens uppfattning att överklagandena bör
göras till allmän domstol. Det är i och för sig riktigt att de särskilda
insikter i sakrättsliga frågor i registreringsförhållanden som nu finns vid
Stockholms tingsrätt kommer att tunnas ut i och med att
registreringsverksamheten flyttas över till Sjöfartsverket. Nuvarande kompetens
kommer emellertid inte att helt försvinna om tingsrätten får till uppgift att i
framtiden överpröva nämnda ärenden. I detta sammanhang bör även vägas in att
Norrköpings tingsrätt, vilken annars skulle komma att bli fullföljdsinstans,
varken är sjörättsdomstol eller för närvarande besitter erforderlig kompetens.
Vid en samlad bedömning finner regeringen att övervägande skäl talar för att
Stockholms tingsrätt är bäst lämpad att överpröva Sjöfartsverkets beslut i
registreringsärenden. Regeringen föreslår därför att Stockholms tingsrätt blir
fullföljdsinstans.
Behörig tingsrätt att pröva överklaganden av beslut av inskrivningsmyndigheten
för företagsinteckningar bör enligt regeringens uppfattning vara den tingsrätt
inom vars domkrets inskrivningsmyndigheten verkar, således Sundsvalls tingsrätt.
Klagotidens längd m.m.
I fråga om klagotidens längd bör återigen en jämförelse göras med vad som gäller
för fastighetsinskrivningen. Den särskilda övergångsregeln i 1a § lagen
(1984:650) om införande av lagen (1984:649) om företagshypotek är identisk med
den övergångsbestämmelse som tidigare fanns intagen i 58 a § lagen (1970:995) om
införande av nya jordabalken. På motsvarande sätt som i den förstnämnda lagen
har inte heller fyraveckorsfristen i jordabalken satts i kraft utan det är
alltjämt övergångsregeln som är tillämplig. I förarbetena till förslaget om
bl.a. en ny lag om fastighetsregister (a. prop. s. 115) uttalade regeringen att
bestämmelserna för överklagande av slutliga beslut borde omprövas och att
utgångspunkten därvid borde vara att den som vill överklaga
inskrivningsmyndighetens beslut tillförsäkras en tid som minst motsvarar vad som
numera gäller enligt rättegångsbalken och den nya ärendelagen. Denna tid uppgår
till tre veckor. Samma utgångspunkt bör gälla även beträffande överklagande av
beslut av inskrivningsmyndigheten för företagsinteckningar respektive
sjöfartsregistret. Den nu gällande fristen om fyra veckor från inskrivningsdagen
skulle i och för sig uppfylla detta krav under förutsättning att besluten
expedieras inom en vecka. Eftersom detta inte alltid kan garanteras bör därför
denna fyraveckorsfrist utmönstras. I stället bör, såsom skett beträffande
fastighetsinskrivningen, en bestämmelse med samma lydelse som i övergångsregeln
införas i lagen om företagshypotek respektive sjölagen, dock med den ändringen
att fristen bestäms till tre veckor i stället för som hittills två veckor från
tillhandahållandet av expeditionen. Att sjölagen saknar den speciella
övergångsregleringen hindrar inte att motsvarande lydelse tillämpas även på
beslut av registermyndigheten. På samma sätt som vid fastighetsinskrivningen
bör, såvitt gäller andra frågor om överklagande än överklagandefristens längd,
hänvisningar göras till relevanta lagrum i ärendelagen.
Överklagande av icke slutliga beslut
De bestämmelser i rättegångsbalken som idag är tillämpliga och som redovisats
ovan (se avsnitt 4.5) stämmer i huvudsak överens med vad som föreskrivs enligt
ärendelagen. Därför behövs ingen annan ändring än att reglerna knyts närmare
till ärendelagens bestämmelser.
I ett inskrivnings- eller registreringsärende kan det ibland bli aktuellt att
meddela ett beslut om uppskov i avvaktan på viss komplettering. Sådana
uppskovsbeslut blir främst aktuella när bristerna i en ansökan synes möjliga att
avhjälpa och då det alltså finns anledning att tro att ansökan så småningom kan
komma att bifallas. För närvarande gäller att uppskovsbeslut kan överklagas
särskilt och utan inskränkning till viss tid (se 49 kap. 7 § rättegångsbalken).
En hänvisning till lagen om domstolsärenden i stället för rättegångsbalken får,
om inte ett särskilt undantag görs, som effekt att uppskovsbeslut inte kan
överklagas särskilt utan först i samband med ett slutligt avgörande av ärendet,
t.ex. efter att ansökan har avslagits. Beträffande skälen till att denna ordning
har valts för domstolsärenden, se prop. 1995/96:115 s. 175.
Stockholms tingsrätt har ansett att det för ärenden om inskrivning enligt
sjölagen ändå bör vara möjligt att överklaga beslut om uppskov särskilt. Som
skäl härför har tingsrätten angett att avsaknad av en sådan möjlighet till
överklagande leder till ett ökat antal avslagsbeslut eller beslut om
komplettering vid äventyr av vite, vilket skulle innebära en onödig omgång.
Enligt regeringens uppfattning bör överklagande i princip bara kunna ske då
handläggningen vid registermyndigheten är definitivt avslutad. I sammanhanget är
det även av betydelse att det för fastighetsinskrivningen numera inte finns
någon möjlighet att särskilt överklaga uppskovsbeslut. Kraven på likformighet i
lagstiftningen talar alltså också emot en sådan ordning som har föreslagits av
tingsrätten.
En samlad bedömning leder alltså till att uppskovsbeslut inte bör kunna
överklagas särskilt.
Omprövning av beslut
I 27 § förvaltningslagen och 34 § ärendelagen finns bestämmelser om skyldighet
för beslutsmyndigheten att i vissa fall ompröva sitt beslut. I ärendelagen sägs
att när en tingsrätt i ett ärende som inletts på annat sätt än genom
överklagande finner att ett beslut som den har meddelat är uppenbart oriktigt på
grund av nya omständigheter eller av någon annan anledning, skall domstolen
ändra beslutet, om det kan ske snabbt och enkelt och utan att det blir till
nackdel för någon enskild part. Skyldigheten föreligger i princip även om
beslutet överklagas till högre instans.
Någon motsvarighet till reglerna om omprövning finns inte för
inskrivningsmyndigheten för företagsinteckningar och sjöfartsregistret. Vad
gäller frågan om omprövning av beslut i fastighetsinskrivningsärenden anförde
regeringen i förarbetena till ändringarna i jordabalkens inskrivningsregler (a.
prop. s. 116) att beslut i inskrivningsärenden, till skillnad från de flesta
domstolsärenden, normalt är av stor betydelse för den allmänna omsättningen och
att det därför med hänsyn till intresset av trygghet i omsättningen inte borde
komma i fråga att låta dessa beslut bli ändrade av inskrivningsmyndigheten i
större utsträckning än vad rättelseinstitutet redan medger. Samma skäl gör sig
gällande även i nu förevarande fall. Således bör det inte heller beträffande
inskrivning av företagshypotek och registerärenden införas några regler om
omprövning av beslut.
5.4 Rättelse av registrerad uppgift och skadestånd
Regeringens bedömning: De särskilda reglerna om rättelse i lagen om
företagshypotek och sjölagen skall finnas kvar. Reglerna skall vara exklusiva i
förhållande till bestämmelsen om rättelse i personuppgiftslagen.
Även bestämmelserna om skadestånd vid skada som beror på tekniskt fel eller på
grund av företagen rättelse skall vara kvar.
Bestämmelsen i 48 § personuppgiftslagen om skadestånd skall gälla om
personuppgifter i registren har behandlats i strid med lagen om företagshypotek
respektive sjölagen.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens bedömning.
Remissinstanserna: De remissinstanser som har yttrat sig har tillstyrkt eller
har inte haft något att erinra mot promemorians förslag.

Skälen för regeringens bedömning:

Rättelse
Syftet med de nuvarande rättelsebestämmelserna är att skydda ekonomiska
intressen. Behovet av sådana rättelsebestämmelser är särskilt stort med hänsyn
till de viktiga rättsverkningar som är förenade med flertalet införingar i
registren. I förarbetena till lagen om företagshypotek uttalades att de viktiga
rättsverkningar som är förenade med flertalet införingar i
företagsinteckningsregistret gör det nödvändigt att både kunna rätta felaktiga
införingar och att omge rättelseförfarandet med vissa formkrav (prop.
1983/84:128 s. 82).
I förarbetena till bl.a. lagen om fastighetsregister (prop. 1999/2000:39 s. 120)
anförde regeringen att de särskilda rättelsereglerna på det fastighetsrättsliga
området - vilka i huvudsak är identiska med de bestämmelser som finns i lagen
om företagshypotek och sjölagen - även i fortsättningen bör finnas kvar eftersom
de skäl som redogjorts för ovan fortfarande har bärkraft.
Nu aktuella rättelseregler skiljer sig dock från personuppgiftslagens
bestämmelser om rättelse, vilket bl.a. beror på att den lagens regler finns där
av integritetsskäl. Som exempel kan nämnas att personuppgiftslagen inte
föreskriver att part skall beredas tillfälle att yttra sig i ärende om rättelse
utan tvärtom anger att rättelse skall ske omedelbart. Detta får till följd att i
en rättelsesituation en tillämpning av den lagen vid sidan av de särskilda
rättelsereglerna kan innebära stora svårigheter. Detta medför att förevarande
särskilda rättelseregler måste göras exklusiva i förhållande till
personuppgiftslagen.
En annan betydelsefull skillnad mellan de båda slagen av rättelseregler är att
rättelse enligt särregleringen förutsätter att oriktigheten är uppenbar. Denna
inskränkning i möjligheten att rätta en uppgift är nödvändig för att skydda
ägares eller rättighetshavares intressen. Avsikten är att materiella
förändringar i registrens innehåll av uppgifter som inte är uppenbart oriktiga
skall kunna uppnås endast i en ordning som omgärdas av garantier för den
enskildes rättstrygghet. Därför behövs också i detta avseende en särreglering av
det slag som finns i lagen om företagshypotek och i sjölagen.
Frågan är då om förevarande särreglering är förenlig med dataskyddsdirektivet.
Som redogjorts för ovan (se avsnitt 4.6) föreskriver direktivet att den
registrerade skall ha rätt att få uppgifter som inte har behandlats i enlighet
med direktivet rättade, blockerade eller utplånade. Detta tar sikte på den
personliga integriteten medan specialbestämmelserna i lagen om företagshypotek
och sjölagen, som nyss nämnts, har ett annat syfte. De olika slagen av
rättelseregler ger dock upphov till i stort sett samma effekt. Visserligen
föreskriver förevarande särreglering inte omedelbar rättelse utan, som
huvudregel, rättelse först efter att part beretts tillfälle att yttra sig.
Vidare förutsätter rättelse enligt dessa regler att oriktigheten är uppenbar.
Enligt artikel 13 g i direktivet får omfattningen av rätten till rättelse
begränsas med hänsyn till skyddet av den registrerades eller andras fri- och
rättigheter. De begränsningar som de särskilda rättelsereglerna i lagen om
företagshypotek och sjölagen innefattar avser bl.a. att skydda enskildas
äganderätt. Reglerna omfattas därför av det angivna undantaget i direktivet och
är följaktligen förenliga med detta.
Sammanfattningsvis finns det därför inte något hinder mot att ha särskilda
rättelsebestämmelser som är exklusiva i förhållande till den allmänna
datarättsliga regleringen. De nuvarande reglerna bör därför inte ändras på annat
sätt än att det tydliggörs att dessa gäller i stället för personuppgiftslagens
bestämmelse om rättelse. Dock bör, i likhet med vad som gäller för
fastighetsinskrivningen (se 19 kap. 24 § jordabalken), inskrivnings- respektive
registermyndighetens skyldighet att kommunicera med den som berörs av
korrigeringsåtgärden begränsas något. Således bör inte något yttrande behöva
inhämtas om det är uppenbart obehövligt.
Skadestånd
Bestämmelsen om skadestånd i 48 § personuppgiftslagen avser att skydda den
registrerades integritet. Det är därför denne som har rätt till ersättning för
skada och kränkning av den personliga integriteten som en behandling av
personuppgifter i strid med den lagen har orsakat. Nu aktuella särbestämmelser
om rätt till skadestånd har till syfte att skydda den allmänna omsättningen.
I förarbetena till lagen om fastighetsregister (prop. 1999/2000:39 s. 121)
anförde regeringen att motiven bakom de särskilda fastighetsrättsliga
ersättningsbestämmelserna - att trygga den allmänna omsättningen - fortfarande
har bärkraft och att det därför vore önskvärt med ett system som även i
fortsättningen ger utrymme för en långtgående rätt till ersättning för dem som
har förlitat sig på uppgifter i registren vilka senare har visat sig vara
felaktiga. Vidare konstaterade regeringen att en sådan särreglering inte skulle
vara oförenlig med dataskyddsdirektivet eftersom det knappast kan finnas något
hinder mot att ha ytterligare nationella skadeståndsbestämmelser som tar sikte
på sådana fall där grunden för ersättningsskyldigheten är någon annan än intrång
i den personliga integriteten. Sammanfattningsvis konstaterade regeringen att
det därför var möjligt att behålla de särskilda fastighetsrättsliga
skadeståndsreglerna utan någon saklig ändring och föreslog därför, såvitt nu är
av intresse, att nuvarande regler om skadestånd vid skada som beror på tekniskt
fel i registren eller skada på grund av företagen rättelse behålls oförändrade.
Samma skäl som nyss redogjorts för leder till att nu aktuella särbestämmelser
(se 5 kap. 1 och 2 §§ lagen om företagshypotek och 22 kap. 4 och 5 §§ sjölagen)
om rätt till ersättning vid skada till följd av tekniskt fel eller förlust på
grund av en företagen rättelse bör kvarstå i sak oförändrade.
För att 48 § personuppgiftslagen skall vara tillämplig vid skada och kränkning
av den registrerades personliga integritet som en behandling av personuppgifter
i strid med den lagen om företagshypotek respektive sjölagen har orsakat införs
en bestämmelse om detta.
5.5 Stämpelskattefrågor
Regeringens förslag: Beslut av Patent- och registreringsverket respektive
Sjöfartsverket enligt lagen om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter skall
överklagas till tingsrätt. För överklagande till hovrätt skall
prövningstillstånd krävas. Ärendelagens regler skall tillämpas på handläggningen
av ett överklagande.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Hovrätten över Skåne och Blekinge har ansett att
stämpelskattebesluten bör överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Kammarkollegiet har ansett att det bör införas en möjlighet att ompröva beslut
om stämpelskatt. Övriga remissinstanser har tillstyrkt eller har inte haft något
att erinra mot promemorians förslag.
Skälen för regeringens förslag: Enligt 38 § lagen (1984:404) om stämpelskatt vid
inskrivningsmyndigheter överklagas beslut enligt denna lag till hovrätten.
Bestämmelsen är tillämplig på - utöver de inskrivningsmyndigheter som svarar för
inskrivning enligt jordabalken - såväl inskrivningsmyndigheten för
företagsinteckningar som på sjöfartsregistret (se 3 § andra stycket samma lag).
Som framgår ovan under avsnitt 5.3 föreslår regeringen att beslut av Patent- och
registreringsverket respektive Sjöfartsverket i inskrivnings- eller
registerärenden skall överklagas till allmän domstol. Det bör mot den bakgrunden
vara naturligt att även låta beslut om stämpelskatt överklagas till allmän
domstol. Av avsnitt 5.3. framgår vidare att regeringen har ansett att
överklaganden av inskrivnings- och registreringsärenden skall handläggas av
Sundsvalls respektive Stockholms tingsrätt och därefter av hovrätt. Prövningen i
hovrätt bör ske under förutsättning att prövningstillstånd meddelas. Fråga är
då om denna ordning även bör gälla vid överklagande av beslut av de angivna
myndigheterna enligt lagen om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter. Mot en
sådan lösning talar att det i sådant fall skulle förekomma olika instansregler
för beslut i stämpelskatteärenden i stort. En fördel med sådan ordning är dock
att samma överklaganderegler då kommer att gälla för överklagande av
stämpelskatteärenden som för överklagande av beslut i själva inskrivnings- och
registerärendet. Att låta tingsrätt och sedermera hovrätt pröva överklaganden av
stämpelskattebeslut torde inte medföra någon risk för att handläggningen av
stämpelskatteärendena skulle påverkas i negativ riktning. Vid en samlad
bedömning talar övervägande skäl för att tillämpa samma regler för överklagande
av stämpelskattebeslut som för överklagande av beslut i inskrivnings- och
registerärenden.
Vad gäller Kammarkollegiets förslag att införa en möjlighet att ompröva beslut
om stämpelskatt uttalade regeringen i förarbetena till bl.a. lagen om
fastighetsregister (prop. 1999/2000:39 s. 116 f.) att fastställandet av
stämpelskatt reglerades i en annan lagstiftning än den som då var föremål för
översyn och att frågan dessutom behövde övervägas ytterligare innan regeringen
kunde ta ställning till den. Av motsvarande skäl bör inte någon ändring
övervägas i nu förevarande lagstiftningsärende.
5.6 Avgifter
Regeringens förslag: Det överlämnas till regeringen att bestämma i fråga om
expeditionsavgifter för bevis om inskrivning eller registrering samt om avgifter
för registrering enligt lagen (1975:605) om registrering av
båtbyggnadsförskott.
Någon inskränkning i myndigheternas rätt att ta ut avgifter för användningen av
registren (försäljning av uppgifter) bör inte göras.

Promemorians förslag: Promemorian behandlar inte frågan om expeditionsavgifter.
Däremot föreslås att rätten att ta ut avgifter för användningen av registret
(försäljning av uppgifter) regleras i fartygsregisterförordningen respektive
förordningen om företagshypotek och att myndigheterna själva bemyndigas i
respektive förordning att själva bestämma dessa avgifters storlek.
Remissinstanserna: Hovrätten över Skåne och Blekinge och Sveriges advokatsamfund
har ifrågasatt att Patent- och registreringsverket respektive Sjöfartsverket
bemyndigas att själva bestämma avgifternas storlek. Patent- och
registreringsverket har anmärkt att förslaget inte medför någon rätt för verket
att ta ut ansökningsavgifter vilket bör vara ett villkor för inskrivning i
företagsinteckningsregistret, och att en sådan rätt måste kunna härledas ur lag.

Skälen för regeringens förslag: Förordningen (1987:452) om avgifter vid de
allmänna domstolarna är tillämplig på ansöknings-, kungörande- och
expeditionsavgifter vid allmän domstol. Förordningen gäller även för
expeditionsavgifter hos inskrivningsmyndighet och sjöfartsregistret. Avgifter
utgår för tillhandahållande av bevis om företagen inskrivnings- eller
registreringsåtgärd. Däremot utgår inga ansökningsavgifter som skall erläggas
innan ärendet tas upp till prövning.
Motsvarande ordning bör enligt regeringens uppfattning behållas även nu när
verksamheterna vid inskrivningsmyndigheten för företagsinteckningar och
sjöfartsregistret flyttas från allmän domstol till fristående
förvaltningsmyndigheter. Det bör även i fortsättningen ankomma på regeringen att
bestämma om expeditionsavgifternas storlek. Som Patent- och registreringsverket
har påpekat bör denna regeringens befogenhet ges i lag (jfr. 8 kap. 3 §
regeringsformen). Regeringen avser att flytta bestämmelserna om
expeditionsavgifter från förordningen om avgifter vid de allmänna domstolarna
till andra lämpliga förordningar. Vad som nu har föreslagits bör även gälla i
fråga om avgifter för registrering enligt lagen (1975:605) om registrering av
båtbyggnadsförskott.
Nästa fråga att ta ställning till är om det i samma lagbestämmelser bör regleras
att användningen av respektive register får vara avgiftsbelagd. Med
"användning" av registren avses alla former av behandling för tillhandahållande
av uppgifter från registren. Avgiftsuttag vid sådant tillhandahållande kan också
beskrivas som försäljning av uppgifter. Eftersom användningen av registren kan
innefatta de mest skilda former av behandling är det enligt regeringens mening
inte möjligt eller ens önskvärt att avgifterna för dessa behandlingar
detaljregleras. I stället bör det överlämnas åt Patent och registreringsverket
respektive Sjöfartsverket att bestämma avgifternas storlek. Sådan försäljning av
uppgifter får med hänsyn till omständigheterna anses förenlig med EG:s
dataskyddsdirektiv (se härom prop. 1999/2000:39 s. 102-103). Med hänsyn till
direktivets krav är det emellertid lämpligt att det slås fast i författning att
försäljning av uppgifter från registren är tillåten. Det är emellertid
tillräckligt att så sker i förordning.
6 Ikraftträdande m.m.
6.1 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser
Lagförslagen såvitt gäller inskrivningsmyndigheten för företagsinteckningar
föreslås träda i kraft den 1 juli 2001 och beträffande sjöfartsregistret den 1
december 2001.
Ansvaret för all ärendehantering övergår till Patent- och registreringsverket
respektive Sjöfartsverket vid de tidpunkter då nödvändiga lagändringar träder i
kraft. Detta innebär att den fortsatta handläggningen av de ärenden som vid
dessa tidpunkter finns anhängiga vid Malmö och Stockholms tingsrätter skall ske
vid dessa myndigheter. Beträffande överklagande av beslut införs övergångsregler
vilka innebär att äldre bestämmelser skall tillämpas på beslut som har
meddelats före ikraftträdandet.
Vid inskrivningsmyndigheten för företagsinteckningar respektive
sjöfartsregistret finns idag omfattande arkivmaterial. Beträffande båda
verksamheterna kan det finnas behov av att arkivmaterial förs över till
arkivmyndighet. I samband med sådant överlämnande till arkivmyndighet skall,
enligt 17 § arkivförordningen (1991:446), träffas överenskommelse avseende
ersättning till arkivmyndigheten för dels kostnader för att bevara, vårda och
tillhandahålla handlingarna, dels engångskostnader i samband med övertagande av
materialet.
Vid respektive tidpunkt för ikraftträdande kommer det vid Stockholms och Malmö
tingsrätter att finnas allmänna handlingar i ärenden som enligt
övergångsbestämmelserna i fortsättningen skall handläggas av Patent- och
registreringsverket respektive Sjöfartsverket. Vidare finns i vart fall
beträffande sjöfartsregistret behov av att visst arkivmaterial flyttas över till
Sjöfartsverket. Enligt arkivlagen (1990:782) får en statlig myndighet avhända
sig allmänna handlingar bl.a. genom ett sådant överlämnande som sker med stöd av
lag eller föreskrift som meddelas av regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer. Enligt arkivförordningen får Riksarkivet meddela
föreskrifter bl.a. om överlämnande av statliga myndigheters arkiv till annan
myndighet.
6.2 Genomförande och ekonomiska konsekvenser
Genomförande

Regeringen gav den 16 november 2000 Patent- och registreringsverket respektive
Sjöfartsverket i uppdrag att tillsammans med Domstolsverket förbereda
överflyttningen av verksamheterna.
Besluten att föra inskrivning av företagshypotek och sjöfartsregistret till
Patent- och registreringsverket respektive Sjöfartsverket innebär att det är
fråga om övergång av verksamhet. Enligt 6 b § lagen (1982:80) om
anställningsskydd förs anställningsavtalen automatiskt över till den nya
arbetsgivaren om den anställde inte motsätter sig detta.

Ekonomiska konsekvenser

Förslagen att organisatoriskt föra inskrivning av företagshypotek och
sjöfartsregistret till Patent- och registreringsverket respektive Sjöfartsverket
bedöms redan på kort sikt kunna medföra fördelar genom att de samband som finns
mellan inskrivnings- och registerverksamheterna och delar av de föreslagna
centralmyndigheternas övriga verksamhet tas till vara. På lång sikt bör en
överflyttning bereda mark för utvecklings- och rationaliseringsfördelar.
Förslagen bedöms dock medföra vissa övergångskostnader.
Vad först gäller Patent- och registreringsverket har den årliga kostnaden för
inskrivningsverksamheten uppskattats till drygt fem miljoner kr. Dessa
driftskostnader kommer att finansieras genom expeditionsavgifter och försäljning
av bevis. I fråga om övergångskostnader har dessa av Patent- och
registreringsverket beräknats till cirka tre miljoner kr. Till dessa kostnader
kommer domstolsväsendets kostnader för framförallt personalavveckling om cirka
1,5 miljoner kr samt en bestående årlig kostnad för lokaler som uppskattats till
350 000 kr.
Vad sedan gäller Sjöfartsverkets årliga kostnader till följd av
verksamhetsövergången har dessa beräknats till knappt 4,8 miljoner kr. Härtill
kommer vissa övergångskostnader vilka av Sjöfartsverket har uppskattats till
1-1,5 miljoner kr. Dessutom tillkommer domstolsväsendets kostnader för
personalavveckling om drygt 1 miljon kr.
Regeringen bedömer att kostnaderna till följd av omorganisationen ryms inom
anslagsramarna.
7 Författningskommentar
7.1 Förslaget till lag om ändring i utsökningsbalken
Ändringarna följer av att skepps- och skeppsbyggnadsregistren skall utgöra delar
av ett enda register, benämnt fartygsregistret (se nedan under avsnitt 7.7).
7.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1975:605) om registrering av
båtbyggnadsförskott
Första stycket

Registrering enligt förevarande lag sker inte i skepps-, skeppsbyggnads- eller
båtregistren utan har tidigare förts in i tingsrättens avhandlingsprotokoll. Då
registreringen har visst samband med den registreringsverksamhet som nu förs
över till Sjöfartsverket har det ansetts lämpligt att överlämna även denna
uppgift till verket. Någon saklig ändring är inte avsedd. Uppgifterna skall
således inte heller i framtiden föras in i fartygsregistret.

Andra stycket

Eftersom personuppgiftslagen är tillämplig också på manuella register och då den
här aktuella registreringen torde kunna omfatta också personuppgifter har,
efter påpekande av Lagrådet, en ny bestämmelse förts in som upplyser att
regeringen meddelar särskilda föreskrifter om registret. Sådana särskilda
föreskrifter kan bl.a. avse personuppgiftsansvar, ändamål med registreringen och
tredje mans rätt att ta del av uppgifter.

Tredje stycket

Med hänsyn till innehållet i 8 kap. 3 § regeringsformen har regeringen
bemyndigats att meddela föreskrifter om avgifter för registrering enligt denna
lag.

Fjärde stycket

Lagrådet har väckt frågan om det inte kan anses vara motiverat med särskilda
bestämmelser angående överklagande av ett beslut att vägra registrering av
båtbyggnadsförskott. Lagrådet har i anslutning härtill pekat på att om inga
särskilda föreskrifter meddelas torde den allmänna överklagandebestämmelsen i 22
a § förvaltningslagen (1986:223) bli tillämplig, vilket skulle innebära en
avvikelse från de bestämmelser om överklagande i regeringens övriga lagförslag
som anger allmän domstol som överinstans. För att undvika avvikelser av detta
slag har det införts en bestämmelse som föreskriver att vid överklagande av
beslut enligt denna lag skall bestämmelserna i 14 och 14 a §§ lagen (1979:377)
om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m. tillämpas. Det innebär
bl.a. att beslut kan överklagas till Stockholms tingsrätt och därefter till Svea
hovrätt.
7.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1979:377) om registrering av båtar
för yrkesmässig sjöfart m.m.
1 §
Av kommentaren till 1 kap. 2 och 2 a §§ sjölagen (se nedan under avsnitt 7.7)
framgår att motsvarigheten till det nuvarande informationssystemet för
fartygsregistren (skeppsregistret, båtregistret och skeppsbyggnadsregistret)
skall från rättslig synpunkt utgöra ett enda register, benämnt fartygsregistret.
Detta register skall bestå av olika delar; skeppsdelen, båtdelen och
skeppsbyggnadsdelen. Skälen för detta har behandlats i avsnitt 5.1.1.
Ändringarna i första stycket och andra stycket tredje punkten utgör en
konsekvensändring till följd av detta.
6 §
Ändringarna i första och andra styckena är redaktionella ändringar till följd av
att båtregistret numera utgör fartygsregistrets båtdel. Vid den lagtekniska
utformningen av första stycket har regeringen följt Lagrådets förslag. Tredje
stycket innehåller enbart en anpassning till modernare språkbruk.
10 §
I det hittillsvarande första stycket av 10 § har föreskrivits att bestämmelserna
om tvistemål - dvs. rättegångsbalkens civilprocessregler - i tillämpliga delar
gäller i den mån inte annat följer av lagen. Eftersom ärendehanteringen nu
flyttas till en förvaltningsmyndighet kommer i stället förvaltningslagen
(1986:223) att gälla. Skälen för detta har behandlats i avsnitt 5.2. Av 3 §
förvaltningslagen följer att den lagen inte gäller i de fall särreglering
förekommer. Således kommer de särskilda handläggningsregler som finns i 11 §
andra stycket att gälla i stället. Vidare har möjligheten enligt
förvaltningslagen att ompröva beslut exkluderats. Skälen för detta har
behandlats i avsnitt 5.3.
14 §
Första stycket
Bestämmelsen reglerar vem som har att pröva ett överklagande av ett beslut av
registermyndigheten. Hittills har gällt att sådana beslut prövas av hovrätten.
Enligt förslaget skall besluten i fortsättningen prövas av Stockholms tingsrätt.
Lydelsen i första stycket har därför ändrats så att den beskriver denna
ordning. Skälen för den valda modellen har behandlats i avsnitt 5.3. Efter
mönster från 36 § ärendelagen har det i första stycket även tillagts att ett
beslut i ett båtregistreringsärende får överklagas enbart av den som beslutet
rör och om det har gått honom eller henne emot. För beslut som inte är slutliga
gäller emellertid som huvudregel att de får överklagas först i samband med
överklagande av beslut som innebär att ärendet avgörs. I några praktiskt viktiga
fall får dock också beslut som inte är slutliga överklagas särskilt, t.ex.
beslut om föreläggande och utdömande av vite. Detta framgår av 37 § ärendelagen,
till vilken en hänvisning har gjorts.
Andra stycket
Innehåller en hänvisning till ärendelagens bestämmelser om överklagande.
Tredje stycket
I bestämmelsen föreskrivs att det krävs prövningstillstånd vid överklagande till
hovrätten.

14 a §
Paragrafen är ny och reglerar närmare vad som gäller för överklagande.
Första stycket
Efter mönster från 4 § ärendelagen har det klargjorts att den som vill överklaga
registermyndighetens beslut skall göra detta skriftligen.
Andra stycket
Här behandlas överklagande av slutliga beslut, dvs. beslut om bifall eller
avslag på ansökan samt avvisningsbeslut.
Tredje stycket
I fråga om klagotid för andra icke slutliga beslut som kan överklagas enligt 37
§ ärendelagen tillämpas de bestämmelser som finns i 38 § första och andra
styckena samma lag. Det innebär att klagotiden är tre veckor.
14 b §
Denna paragraf är också ny. Bestämmelsen överensstämmer i sak med den
bestämmelse som hittills har funnits i 14 § andra stycket.
15 §
Eftersom Sjöfartsverket föreslås utgöra registermyndighet har paragrafen
justerats så att det framgår att det är Kustbevakningen, Tullverket och
polismyndigheterna som biträder registermyndigheten. Någon ändring i
Sjöfartsverkets befogenhet att kräva tillträde till båt är emellertid inte
åsyftad. För att undvika att tvekan uppstår när det gäller denna verkets
befogenhet har därför paragrafens andra mening formulerats enligt ett förslag
från Lagrådet.
7.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:404) om stämpelskatt vid
inskrivningsmyndigheter
38 §
Bestämmelsen reglerar vad som gäller för överklagande av beslut om stämpelskatt.
För att tydliggöra de avvikelser som skall gälla för stämpelskattebeslut i
registerärenden meddelade av Sjöfartsverket respektive sådana beslut meddelade
av Patent- och registreringsverket i inskrivningsärenden har, på förslag av
Lagrådet, förevarande paragraf ändrats till att endast omfatta beslut av
inskrivningsmyndighet enligt jordabalken.

38 a §

På förslag av Lagrådet har det införts en ny paragraf som innehåller de
särskilda bestämmelser som skall gälla beträffande överklagande av beslut om
stämpelskatt i inskrivningsärenden meddelade av Patent- och registreringsverket.
Besluten skall överklagas till tingsrätt och därefter till hovrätt. Prövningen
i hovrätt skall ske under förutsättning att prövningstillstånd meddelas. Skälen
för detta har behandlats i avsnitt 5.5. Vidare görs i paragrafen hänvisning till
ärendelagens handläggningsbestämmelser. Härigenom kommer samma instansordning
och handläggningsregler som för överklagande av beslut i inskrivningsärenden att
tillämpas vid överklagande av stämpelskattebeslut.

38 b §

Denna paragraf är också ny och reglerar, efter förslag från Lagrådet, vad som
skall gälla beträffande överklagande av Sjöfartsverkets beslut om stämpelskatt.
Bestämmelsen motsvarar de ändringar som anges i 38 a §

39 §

Bestämmelsen behandlar vad som skall gälla vid överklagande av en fråga om
fastställande eller återvinning av skatt. På samma skäl som beträffande 38 §
har, på förslag av Lagrådet, paragrafen ändrats till att endast omfatta beslut
av inskrivningsmyndighet enligt jordabalken.

39 a §

På förslag av Lagrådet har det införts en ny paragraf som innehåller de
särskilda bestämmelser som skall gälla vid överklagande av Patent- och
registreringsverkets beslut som innefattar en fråga om fastställande eller
återvinning av skatt. Eftersom överklagande sker till tingsrätt har det
framstått som naturligt att låta tingsrätten vidta de åtgärder som hovrätten
hittills svarat för.

39 b §

Också denna paragraf är ny och har, på förslag av Lagrådet, tillkommit i samma
syfte som föregående bestämmelse. Paragrafen behandlar vad som skall gälla vid
överklagande av Sjöfartsverkets beslut som innefattar prövning av en fråga om
fastställande eller återvinning av skatt. Bestämmelsen motsvarar de ändringar
som anges i 39 a §.
7.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:649) om företagshypotek
4 kap. 1 §
Första stycket
Bestämmelsen föreskriver inledningsvis att det för inskrivning enligt denna lag
skall finnas ett företagsinteckningsregister (se ovan under avsnitt 5.1.1.).
Bestämmelsen beskriver härefter syftet med det registret, nämligen att ge
offentlighet åt den information som ingår i registret. Detta utgör registrets
grundläggande ändamål. Skälen för detta har behandlats i avsnitt 5.1.4. När det
gäller de personuppgifter som ingår i registret framgår det av andra stycket att
regeringen anger de närmare preciserade ändamål för vilka personuppgifterna får
behandlas.
Andra stycket
Enligt bestämmelsen meddelar regeringen föreskrifter om
företagsinteck-ningsregistrets innehåll, närmare ändamål (jfr första stycket)
och behandling av uppgifter samt om personuppgiftsansvar enligt
personuppgiftslagen (1998:204).

Tredje stycket

Med hänsyn till innehållet i 8 kap. 3 § regeringsformen har regeringen
bemyndigats att meddela föreskrifter om expeditionsavgifter för
tillhandahållande av bevis om en företagen inskrivningsåtgärd.
4 kap. 2 §
Eftersom inskrivningsmyndigheten för företagsinteckningar flyttas över från
allmän domstol till en fristående förvaltningsmyndighet har andra stycket, som
föreskriver att inskrivningsmyndigheten skall förestås av en lagfaren
inskrivningsdomare, utmönstrats.
4 kap. 3 §
Ändringen i första stycket motsvarar den som har gjorts i 10 §
båtregistreringslagen (se avsnitt 7.3). Härutöver har, med hänsyn till intresset
av att inskrivningsmyndigheten utan särskilda undersökningar skall kunna
avsluta pågående inskrivningsdag, även reglerna i 10 § andra stycket
förvaltningslagen om betydelsen av att en handling har avskiljts för myndigheten
på ett postkontor exkluderats.
4 kap. 9 §
Eftersom inskrivningsmyndigheten inte längre är knuten till allmän domstol och
då dess beslut skall överklagas till tingsrätt i stället för hovrätt har
uttrycket "högre rätt" bytts ut mot "domstol".
4 kap. 10 §
Enligt den hittillsvarande lydelsen av paragrafens andra stycke har det ålegat
sökanden att styrka sin uppgift om namn och person- eller organisationsnummer.
Domstolsverket föreslog i sin rapport att skyldigheten att styrka uppgift helt
skulle tas bort. Patent- och registreringsverket framförde dock att nödvändiga
kontroller endast kan utföras beträffande de näringsidkare som verket
registrerar och föreslog därför att skyldigheten att styrka sin uppgift alltjämt
skall föreligga för de näringsidkare som inte finns registrerade hos verket.
Mot bakgrund härav har bestämmelsen utformats så att i de fall Patent- och
registreringsverket redan har tillgång till uppgifterna behöver sökanden inte
längre styrka dessa. Vidare innehåller paragrafen en ändring av redaktionell
karaktär.
4 kap. 22 §
I avsnitt 4.5. och 4.6 har det lämnats en redogörelse för den särskilda
rättelsebestämmelse som finns i lagen om företagshypotek. Som framgår av avsnitt
5.4. görs bedömningen att denna särreglering skall finnas kvar. Lagtexten har
därför utformats så att bestämmelsen är exklusiv i förhållande till bestämmelsen
om rättelse i 28 § personuppgiftslagen och har givits den lydelse som Lagrådet
föreslagit. Inskrivningsmyndighetens skyldighet att kommunicera med den som
berörs av korrigeringsåtgärden har dock begränsats något; yttrande behöver inte
inhämtas om det är uppenbart obehövligt.
4 kap. 24 §
Första stycket
Bestämmelsen reglerar vem som har att pröva ett överklagande av ett beslut av
inskrivningsmyndigheten. Hittills har gällt att sådana beslut prövas av
hovrätten. Enligt förslaget skall besluten i fortsättningen prövas av den
tingsrätt inom vars domkrets inskrivningsmyndigheten är belägen. Lydelsen i
första stycket har därför ändrats så att den beskriver denna ordning. Skälen för
den valda modellen har behandlats i avsnitt 5.3. Efter mönster från 36 §
ärendelagen har det i första stycket även tillagts att ett beslut i ett
inskrivningsärende får överklagas enbart av den som beslutet rör och om det har
gått honom eller henne emot. För beslut som inte är slutliga gäller emellertid
som huvudregel att de får överklagas först i samband med överklagande av beslut
som innebär att ärendet avgörs. Det innebär bl.a. att beslut om uppskov, som
hittills har kunnat överklagas särskilt och utan någon begränsning till viss tid
(jfr 49 kap. 7 § rättegångsbalken), överhuvudtaget inte kan överklagas särskilt
längre. Skälen för denna ordning redovisas i avsnitt 5.3 och förarbetena till
ärendelagen, se prop. 1995/96:115 s. 175. I några praktiskt viktiga fall får
dock också beslut som inte är slutliga överklagas särskilt, t.ex. beslut om
föreläggande och utdömande av vite. Detta framgår av 37 § ärendelagen, till
vilken en hänvisning har gjorts.
Andra stycket
Bestämmelsen innehåller en hänvisning till ärendelagens bestämmelser om
överklagande.
Tredje stycket
I bestämmelsen föreskrivs att det krävs prövningstillstånd vid överklagande till
hovrätten.
4 kap. 24 a §
Paragrafen är ny och reglerar vad som gäller vid överklagande.
Första stycket
Efter mönster från 4 § ärendelagen har det klargjorts att den som vill överklaga
inskrivningsmyndighetens beslut skall göra detta skriftligen.
Andra stycket
Här behandlas överklagande av slutliga beslut, dvs. beslut om bifall eller
avslag på ansökan samt avvisningsbeslut. Bestämmelserna ersätter reglerna i det
hittillsvarande andra stycket i 4 kap. 24 § lagen om företagshypotek samt den
särskilda överklagandebestämmelsen i 1 a § lagen (1984:650) om införande av
lagen (1984:649) om företagshypotek. Skälen för ändringen har behandlats i
avsnitt 5.3.
Tredje stycket
Eftersom lagen inte längre hänvisar till vad som gäller för tvistemål, finns det
inte längre i något fall krav på missnöjesanmälan för att ett beslut skall få
överklagas. I fråga om klagotid för andra icke slutliga beslut som kan
överklagas enligt 37 § ärendelagen gäller de bestämmelser som finns i 38 §
första och andra styckena samma lag. Det innebär att klagotiden är tre veckor.
4 kap. 24 b §
Paragrafen är ny. Den överensstämmer i sak med den bestämmelse som hittills har
funnits i 24 § tredje stycket.
5 kap. 1 §
Skadeståndsbestämmelserna i första och andra styckena har till syfte att skydda
den allmänna omsättningen. För att 48 § personuppgiftslagen skall vara
tillämplig vid skada och kränkning av den registrerades personliga integritet
som en behandling av personuppgifter i strid med denna lag eller andra
föreskrifter om registret har orsakat, har det lagts till en bestämmelse om
detta.
7.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:650) om införande av lagen
(1984:649) om företagshypotek
1 a §
Förslaget innebär att paragrafen upphävs eftersom den särskilda
överklagandebestämmelsen har ersatts av den bestämmelse som numera återfinns i 4
kap. 24 a § andra stycket lagen om företagshypotek. Skälen för detta har
angetts i avsnitt 5.3. Paragrafen skall dock alltjämt tillämpas på beslut som
har meddelats före den 1 juli 2001.
7.7 Förslaget till lag om ändring i sjölagen (1994:1009)
Ingressen

Efter påpekande från Lagrådet har ingressen utformats så att det inte ska uppstå
någon tvekan om vad som i fortsättningen menas med "register".

1 kap. 2 §
Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Eftersom
registermyndigheten flyttas över från allmän domstol till en fristående
förvaltningsmyndighet har den sista meningen i nuvarande andra stycket, som
föreskriver att inskrivningsmyndigheten skall förestås av en lagfaren
inskrivningsdomare, utmönstrats. Vidare innebär ändringen att de nuvarande
skepps-, båt- och skeppsbyggnadsregistren skall utgöra ett enda register,
benämnt fartygsregistret, vilket skall bestå av en båtdel, en skeppsdel och en
skeppsbyggnadsdel. Skälen för detta har angetts i avsnitt 5.1.1.
1 kap 2 a §
Denna paragraf är ny och har utformats enligt förslag från Lagrådet.

Första stycket

Bestämmelsen beskriver syftet med fartygsregistret, nämligen att ge offentlighet
åt den information som ingår i registret. Detta utgör registrets grundläggande
ändamål. Skälen för detta har behandlats i avsnitt 5.1.4.

Andra stycket

Enligt bestämmelsen är det regeringen som meddelar föreskrifter om
fartygsregistrets innehåll, närmare ändamål (jfr första stycket) och behandling
av uppgifter samt om personuppgiftsansvar enligt personuppgiftslagen (1998:204).

Tredje stycket

Med hänsyn till innehållet i 8 kap. 3 § regeringsformen har regeringen
bemyndigats att meddela föreskrifter om expeditionsavgifter för bevis om en
registrerings- eller inskrivningsåtgärd.
2 kap. 15 §
Paragrafen har utformats enligt förslag från Lagrådet. I första stycket har
gjorts en redaktionell ändring. Eftersom förvaltningslagens handläggningsregler
skall gälla vid registermyndighetens behandling av registerärende (se
kommentaren till 2 kap. 15 a §) har hänvisningen i tredje stycket till
bestämmelserna om tvistemål - dvs. rättegångsbalkens civilprocessregler -
utmönstrats.
2 kap. 15 a §
Denna paragraf är ny och har utformats enligt förslag från Lagrådet. Paragrafen
överensstämmer med den ändring som har gjorts i 4 kap. 3 § lagen om
företagshypotek (se avsnitt 7.5).
2 kap. 19, 19 a och 19 b §§
Samtliga ändringar stämmer överens med vad som har gjorts i 14, 14 a och 14 b §§
båtregistreringslagen. Hänvisning görs därför till kommentaren ovan under
avsnitt 7.3. Skälen för de valda lösningarna har behandlats i avsnitt 5.3.
2 kap. 29 §
Ändringen motsvarar den som har gjorts i 4 kap. 22 § lagen om företagshypotek
(se avsnitt 7.5) och har utformats enligt förslag från Lagrådet med en
redaktionell ändring.
22 kap. 4 §
Skadeståndsbestämmelserna i andra och tredje styckena har till syfte att skydda
den allmänna omsättningen. De avser fartygsregistrets skepps- och
skeppsbyggnadsdel, men inte registrets båtdel. För att 48 § personuppgiftslagen
skall vara tillämplig vid skada och kränkning av den registrerades personliga
integritet som en behandling av personuppgifter i strid med denna lag eller
föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag orsakar, har det i ett nytt
fjärde stycke lagts till en bestämmelse om detta. Bestämmelsen omfattar
fartygsregistrets samtliga delar, således även registrets båtdel.
22 kap. 10 §
Ändringen motsvarar den som har gjorts i 15 § båtregistreringslagen varför
hänvisning görs till kommentaren under den paragrafen (se avsnitt 7.3).

Sammanfattning av Domstolsverkets rapport Inskrivning av företagsinteckningar -
förslag till framtida organisation, DV rapport 1997:7
Enligt regeringens direktiv är en utgångspunkt för fullgörandet av detta uppdrag
att företagsinteckningsverksamheten organisatoriskt skall föras bort från
domstol.

Mot denna bakgrund har tänkbara organisatoriska alternativ studerats. Arbetet
har utmynnat i att DV i denna rapport såsom den lämpligaste lösningen föreslår
att företagsinteckningsverksamheten organisatoriskt överflyttas till Patent- och
registreringsverket (PRV).

Förslaget innebär att verksamheten lokaliseras till PRV:s bolagsavdelning i
Sundsvall. Ärendehandläggningen kommer i huvudsak att ske på motsvarande sätt
som sker beträffande PRV:s övriga registreringsärenden.

Det är inte sannolikt att någon anställd vid Inskrivningsmyndigheten för
företagsinteckning (FIM) följer med till den nya organisationen. Trots det torde
kompetensen för och kvaliteten i verksamheten kunna säkras. Såväl jurist- som
handläggarpersonal vid Bolagsavdelningen bedöms väl svara upp mot de
kompetenskrav som kan ställas och tiden för upplärning av personalen torde kunna
begränsas till några få månader.

Förslaget till organisatorisk lösning bedöms redan på kort sikt kunna medföra
fördelar genom att de samband som finns mellan företagsinteckningsverksamheten
och delar av PRV:s övriga verksamhet tas till vara samtidigt som det skulle
tillgodose de krav som kan ställas på företagsinteckningsverksamheten. På lång
sikt bereder en verksamhetsövergång mark för tillvaratagande av utvecklings- och
rationaliseringsfördelar.

Reformen medför vissa övergångskostnader. De besparingar som kan göras är på
kort sikt förhållandevis blygsamma. I ett något längre tidsperspektiv kan
emellertid besparingarna bli betydande. Det är angeläget att beslut om
verksamhetsövergången fattas så snart som möjligt. Ett snabbt beslut skulle
nämligen innebära att förestående investeringar i datorutrustning vid FIM kan
undvikas och att anpassningen till PRV:s nya system kan göras redan under ett
pågående utvecklingsskede och därmed bli väsentligt billigare.

Lagförslaget i Domstolsverkets rapport Inskrivning av företagsinteckningar -
förslag till framtida organisation, DV rapport 1997:7
FÖRSLAG TILL FÖRFATTNINGSÄNDRINGAR

Förslag till lag om ändring i lagen (1984:649) om företagshypotek

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 2-3, 9-10 och 23-24 §§ lagen (1984:649) om
företagshypotek skall ha följande lydelse.

4 kap.


Ärenden om företagsinteckning eller annan införing i
företagsinteckningsregistret på grund av föreskrift i denna lag eller annan
författning (inskrivningsärenden) handläggs av en för landet gemensam
inskrivningsmyndighet. Regeringen bestämmer vilken myndighet som skall vara
inskrivningsmyndighet.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Inskrivningsmyndigheten förestås av en inskrivningsdomare som skall vara
lagfaren.



Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
För behandlingen av inskrivningsärenden gäller bestämmelserna om tvistemål i
rättegångsbalken i tillämpliga delar, i den mån inte något annat följer av denna
lag. Ansökningar och anmälningar i inskrivningsärenden skall vara skriftliga.
Ansökningar och anmälningar i inskrivningsärenden skall vara skriftliga.



Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Om ett inskrivningsärende enligt beslut av högre rätt skall tas upp till ny
handläggning av inskrivningsmyndigheten, skall det ske utan dröjsmål efter det
att beslutet har kommit myndigheten till handa.
Om ett inskrivningsärende enligt beslut av domstol skall tas upp till ny
handläggning av inskrivningsmyndigheten, skall det ske utan dröjsmål efter det
att beslutet har kommit myndigheten till handa.
l0§

En ansökan om företagsinteckning skall göras av näringsidkaren. Ansökningen
skall innehålla uppgift om det belopp i svenskt mynt på vilket inteckningen
skall lyda. Om inteckningen skall begränsas enligt 3 kap. 1 § andra stycket,
skall den avsedda begränsningen anges i ansökningen.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Sökanden skall lämna styrkt uppgift om namn och person- eller
organisationsnummer. Är sökanden ett dödsbo skall den avlidnes personnummer
anges.
Sökanden skall lämna uppgift om namn och person- eller organisationsnummer. Är
sökanden ett dödsbo skall den avlidnes personnummer anges.

23 §

Beslut i ärenden om rättelse meddelas genom införing i registret. Skälen för
beslutet antecknas i akten eller i dagboken. I stället för bevis eller handling
som har utfärdats i enlighet med den tidigare införingen skall en ny sådan
handling utfärdas.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Den tidigare handlingen skall fordras in, göras obrukbar och behållas av
inskrivningsmyndigheten. Den som innehar handlingen är skyldig att ge in den för
detta ändamål. I föreläggande att fullgöra en sådan skyldighet får vite sättas
ut. Vitet döms ut av inskrivningsmyndigheten.
Den tidigare handlingen skall fordras in, göras obrukbar och behållas av
inskrivningsmyndigheten. Den som innehar handlingen är skyldig att ge in den för
detta ändamål. I föreläggande att fullgöra en sådan skyldighet får vite sättas
ut.

24 §

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Ett beslut i inskrivningsärende får överklagas hos hovrätten. Skrivelsen skall
ges in till inskrivningsmyndigheten.
Ett beslut i inskrivningsärende får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Klagotiden i fråga om slutligt beslut är fyra veckor från den inskrivningsdag
till vilken beslutet är att hänföra. Vid överklagande tillämpas i övrigt
bestämmelserna i rättegångsbalken om överklagande av tingsrätts beslut.

Ett överklagande av ett beslut som har förts in i företagsinteckningsregistret,
skall antecknas där. När det slutliga beslutet med anledning av överklagandet
har vunnit laga kraft, skall beslutets innehåll antecknas.

Denna lag träder i kraft den ..........

Sammanfattning av Domstolsverkets rapport Sjöfartsregistret - förslag till
framtida organisation, DV rapport 1998:1
Enligt regeringens direktiv är en utgångspunkt för fullgörandet av detta uppdrag
att verksamheten vid Sjöfartsregistret organisatoriskt skall föras bort från
domstol.

Mot denna bakgrund har tänkbara organisatoriska alternativ övervägts. Arbetet
har utmynnat i att Domstolsverket i denna rapport föreslår att Sjöfartsregistret
organisatoriskt integreras i Sjöfartsverket.

Förslaget innebär att verksamheten lokaliseras till Sjöfartsverkets huvudkontor
i Norrköping. För att inskrivningsverksamheten skall fungera väl krävs att den
kompetens som i dag finns vid Sjöfartsregistret på något sätt förs över till
Sjöfartsverket. En omlokalisering från Stockholm till Norrköping leder sannolikt
till att flertalet anställda vid Sjöfartsregistret väljer att inte följa med
till den nya organisationen. Detta innebär dels att viss nyrekrytering måste
ske, dels att kompetensöverföringen måste lösas på annat sätt, t.ex. genom att
personal från Sjöfartsverket under en övergångstid arbetar vid Sjöfartsregistret
i Stockholm eller vice versa.

Förslaget till organisatorisk lösning bedöms redan på kort sikt kunna medföra
fördelar genom att de samband som finns mellan verksamheten vid
Sjöfartsregistret och Sjöfartsverkets verksamhet tas till vara samtidigt som det
skulle tillgodose de krav som kan ställas på inskrivningsverksamheten. På lång
sikt bereder en verksamhetsövergång mark för tillvaratagande av
rationaliseringsfördelar.

Verksamhetsövergången bör ske tidigast den 1 september 2000. Reformen medför
vissa övergångskostnader. I övrigt torde förslaget på kort sikt vara
kostnadsneutralt. I ett något längre tidsperspektiv och då Sjöfartsverket tagit
tillvara de rationaliserings- och samordningsfördelar som är förknippade med
reformen kan emellertid kostnaderna förväntas minska.

Lagförslaget i Domstolsverkets rapport Sjöfartsregistret - förslag till framtida
organisation, DV rapport 1998:1
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig
sjöfart m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1979:377) om registrering av båtar för
yrkesmässig sjöfart m.m. att 10, 14 och 15 §§ skall ha följande lydelse.

10§

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
För behandlingen av båtregisterärenden gäller bestämmelserna om tvistemål i
tillämpliga delar i den mån ej annat följer av denna lag. Regeringen meddelar
närmare föreskrifter om förfarandet i båtregisterärenden och får därvid
föreskriva skyldighet för enskild att till registermyndigheten anmäla
förhållande som myndigheten behöver känna till för ändamålsenlig registerföring.
För behandlingen av båtregisterärenden gäller bestämmelserna i
förvaltningsprocesslagen (1971:291) i tillämpliga delar i den mån ej annat
följer av denna lag. Regeringen meddelar närmare föreskrifter om förfarandet i
båtregisterärenden och får därvid föreskriva skyldighet för enskild att till
registermyndigheten anmäla förhållande som myndigheten behöver känna till för
ändamålsenlig registerföring.

14§

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Talan mot beslut i båtregisterärende förs i hovrätten. Besvärstiden är tre
veckor från den dag då beslutet meddelades. Besvärsinlagan skall inges till
registermyndigheten.
Talan mot beslut i båtregisterärende förs hos allmän förvaltningsdomstol.
Överklagandet skall inges till registermyndigheten. Prövningstillstånd krävs vid
överklagande till kammarrätten.
När slutligt beslut med anledning av besvären vunnit laga kraft, görs anteckning
i registret om beslutets innehåll.
När slutligt beslut med anledning av överklagandet vunnit laga kraft, görs
anteckning i registret om beslutets innehåll.

15§

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Sjöfartsverket, kustbevakningen, tullverket och polismyndighet biträder
registermyndigheten med att vaka över att bestämmelser i lag eller annan
författning om båtregistrering och båtidentifiering efterlevs. De har för detta
ändamål tillträde till båt. De skall underrätta registermyndigheten om
försummelser att efterleva bestämmelserna.
Kustbevakningen, tullverket och polismyndighet biträder registermyndigheten med
att vaka över att bestämmelser i lag eller annan författning om båtregistrering
och båtidentifiering efterlevs. Kustbevakningen, tullverket, polismyndighet och
registermyndigheten har för detta ändamål tillträde till båt. Kustbevakningen,
tullverket och polismyndighet skall underrätta registermyndigheten om
försummelser att efterleva bestämmelserna.

Förslag till
Lag om ändring i sjölagen (1994:1009)

Härigenom föreskrivs i fråga om sjölagen (1994:1009) att 2 kap. 19 § skall ha
följande lydelse.

2 kap. 19 §

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Beslut i registerärenden får överklagas hos hovrätten. Skrivelsen skall ges in
till registermyndigheten.
Beslut i registerärenden får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Skrivelsen skall ges in till registermyndigheten. Prövningstillstånd krävs vid
överklagande till kammarrätten.
Ett slutligt beslut skall överklagas inom fyra veckor från den inskrivningsdag
då beslutet fattades. Vid överklagande tillämpas i övrigt bestämmelserna i
rättegångsbalken om överklagande av tingsrätts beslut.
Ett slutligt beslut skall överklagas inom fyra veckor från den inskrivningsdag
då beslutet fattades. Vid överklagande tillämpas i övrigt bestämmelserna i
förvaltningsprocesslagen (1971:291).
Ett överklagande av ett beslut som finns infört i registret skall antecknas där.
När ett slutligt beslut med anledning av ett överklagande har vunnit laga
kraft, skall beslutets innehåll antecknas.
Om ett registerärende enligt beslut av högre rätt skall tas upp till ny
handläggning av registermyndigheten, skall det ske utan dröjsmål efter det att
beslutet kommit till myndigheten.
När allmän förvaltningsdomstol meddelat beslut i registerärende skall
registermyndigheten utan dröjsmål efter det att beslutet kommit myndigheten till
handa vidta de åtgärder som föranleds av domstolens beslut.

Förteckning över remissinstanser som har yttrat sig över Domstolsverkets rapport
Inskrivning av företagsinteckningar - förslag till framtida organisation, DV
rapport 1997:7
Efter remiss har yttranden över rapporten avgetts av Hovrätten över Skåne och
Blekinge, Malmö tingsrätt, Kammarrätten i Sundsvall, Länsrätten i
Västernorrlands län, Kammarkollegiet, Statskontoret, Finansinspektionen,
Juridiska fakulteten vid Lunds universitet, Patent- och registreringsverket,
Sveriges advokatsamfund, Sveriges Industriförbund, Företagarnas
Riksorganisation, Statstjänstemannaförbundet, Svenska Bankföreningen, Sveriges
Domareförbund och Svensk Industriförening.
ALMI Företagspartner AB, JUSEK och Sveriges Hantverks- och Småföretag har
beretts tillfälle att avge yttrande men har avstått från att yttra sig.
Yttrande har dessutom avgetts av Lantmäteriverket.

Förteckning över remissinstanser som har yttrat sig över Domstolsverkets rapport
Sjöfartsregistret - förslag till framtida organisation, DV rapport 1998:1
Efter remiss har yttranden över rapporten avgetts av Svea hovrätt, Stockholms
tingsrätt, Kammarrätten i Jönköping, Länsrätten i Östergötlands län,
Försvarsmakten, Kustbevakningen, Sjöfartsverket, Kammarkollegiet,
Generaltullstyrelsen, Fiskeriverket, Patent- och registreringsverket,
Länsstyrelsen i Stockholms län, JUSEK, Sveriges Redareförening, Svenska
Bankföreningen och Institutet för sjörätt och annan transporträtt.
Statstjänstemannaförbundet och Sveriges Redareförening för mindre
passagerarfartyg (SWEREF) har beretts tillfälle att avge yttrande men har
avstått från att yttra sig.

Sammanfattning av Promemoria angående inskrivning enligt lagen (1984:649) om
företagshypotek och sjöfartsregisterärenden
Promemorian innehåller förslag till de författningsändringar som är nödvändiga
dels för att ansvaret för handläggning av ärenden om inskrivning av
företagshypotek skall kunna flyttas från inskrivningsmyndigheten i Malmö domsaga
till Patent- och registreringsverket, dels för att ansvaret för
sjöfartsregistret skall kunna flyttas över från Stockholms tingsrätt till
Sjöfartsverket.
Förslaget innebär vidare en anpassning av regelverket till EG:s
dataskyddsdirektiv och personuppgiftslagen (1998:204).
Förslagen innebär i huvudsak följande. Motsvarigheten till det nuvarande
informationssystemet för fartygsregistren skall från rättslig synpunkt utgöra
ett enda register. Det skall benämnas fartygsregistret. Registret skall bestå av
olika delar; skeppsdelen, båtdelen och skeppsbyggnadsdelen. Det särskilda
inskrivningsregistret enligt lagen om företagshypotek skall även
fortsättningsvis benämnas företagsinteckningsregistret. Registren skall ha som
ändamål att ge offentlighet åt den information som ingår i registren. Registren
skall vidare tillhandahålla uppgifter för vissa i författning uppräknade
verksamheter. Patent- och registreringsverket och Sjöfartsverket skall vara
personuppgiftsansvariga för respektive register. Förvaltningslagens
förfaranderegler skall tillämpas på handläggningen av ärenden om inskrivning
respektive registrering vid Patent- och registreringsverket respektive
Sjöfartsverket. Ett slutligt beslut i ett register- eller inskrivningsärende
skall överklagas till allmän domstol inom tre veckor från det att underrättelse
eller bevis om beslutet hölls tillgängligt för sökanden. Ett överklagande får
dock alltid ske fyra veckor från den inskrivningsdag då beslutet meddelades. I
övrigt anpassas reglerna om överklagande till vad som gäller enligt ärendelagen.

Lagförslagen i Promemoria angående inskrivning enligt lagen (1984:649) om
företagshypotek och sjöfartsregisterärenden
Förslag till lag om ändring i lagen (1979:377) om registrering av båtar för
yrkesmässig sjöfart m.m.
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1979:377) om registrering av båtar för
yrkesmässig sjöfart m.m.
dels att 1, 6, 10, 14 och 15 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 14 a och 14 b §§, av
följande lydelse,
dels att i rubriken före 10 § samt i 12 och 13 §§ ordet "båtregisterärende" i
olika böjningsformer skall bytas ut mot "registerärende" i motsvarande form,
dels att i 3-5 a, 7 och 11 §§ ordet "båtregistret" skall bytas ut mot
"fartygsregistrets båtdel".

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 §
Registrering enligt denna lag sker i det båtregister som avses i 1 kap. 2 §
andra stycket sjölagen (1994:1009).
Registrering enligt denna lag sker i båtdelen i det fartygsregister som avses i
1 kap. 2 § andra stycket sjölagen (1994:1009).
Båtregisterärenden är ärenden om
1. registrering eller avregistrering av båt,
2. anteckning av båtförvärv,
3. annan införing i båtregistret, som sker på grund av föreskrift i lag eller
annan författning.
Båtregisterärenden är ärenden om
1. registrering eller avregistrering av båt,
2. anteckning av båtförvärv,
3. annan införing i fartygsregistrets båtdel, som sker på grund av föreskrift i
lag eller annan författning.

6 §
Ägare av båt, som är registreringspliktig, men ej införd i båtregistret, skall
skriftligen inom en månad från det båten blev registreringspliktig i hans hand
anmäla båten för registrering.
Ägare av en båt, som är registreringspliktig, men som inte är införd i
fartygsregistrets båtdel, skall skriftligen inom en månad från det båten blev
registreringspliktig i hans hand anmäla båten för registrering.
Den som har förvärvat registrerad båt skall skriftligen inom en månad från
förvärvet anmäla detta för anteckning i båtregistret. Den som anmäler båt för
registrering anses därmed också anmäla sitt förvärv för anteckning i registret.
Dödsbo är inte skyldigt att anmäla förvärv av båt från den avlidne.
Den som har förvärvat registrerad båt skall skriftligen inom en månad från
förvärvet anmäla detta för anteckning i fartygsregistrets båtdel. Den som
anmäler båt för registrering anses därmed också anmäla sitt förvärv för
anteckning i registret. Dödsbo är inte skyldigt att anmäla förvärv av båt från
den avlidne.
Fullgörs ej skyldighet att anmäla båt för registrering eller att anmäla
båtförvärv för anteckning i båtregistret får registermyndigheten förelägga den
försumlige att fullgöra skyldigheten. I föreläggande får vite sättas ut. Fråga
om utdömande av vitet prövas av registermyndigheten.
Den som inte fullgör sin anmälningsskyldighet enligt första eller andra stycket
får föreläggas av registermyndigheten att fullgöra skyldigheten. I föreläggande
får vite sättas ut. Fråga om utdömande av vitet prövas av registermyndigheten.

10 §
För behandlingen av båtregisterärenden gäller bestämmelserna om tvistemål i
tillämpliga delar i den mån ej annat följer av denna lag.
För behandlingen av båtregisterärenden tillämpas bestämmelserna i 1-26 §§ och
29-33 §§ förvaltningslagen (1986:223) om inte något annat följer av denna lag.
Regeringen meddelar närmare föreskrifter om förfarandet i båtregisterärenden och
får därvid föreskriva skyldighet för enskild att till registermyndigheten
anmäla förhållande som myndigheten behöver känna till för ändamålsenlig
registerföring.

14 §
Talan mot beslut i båtregisterärende förs i hovrätten. Besvärstiden är tre
veckor från den dag då beslutet meddelades. Besvärsinlagan skall inges till
registermyndigheten.
Ett beslut av registermyndigheten i ett båtregisterärende får överklagas till
Stockholms tingsrätt av den som beslutet rör, om det har gått honom eller henne
emot. Ett beslut som inte är slutligt får dock överklagas endast i de fall som
avses i 37 § lagen (1996:242) om domstolsärenden.
När slutligt beslut med anledning av besvären har vunnit laga kraft, görs
anteckning i registret om beslutets innehåll.
Vid överklagande tillämpas lagen om domstolsärenden, om inte annat följer av
denna lag.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till hovrätten.

14 a §

Den som vill överklaga ett beslut av registermyndigheten skall göra det
skriftligen. Skrivelsen skall ges in till registermyndigheten.

Om överklagandet avser ett slutligt beslut, skall skrivelsen ha kommit in till
registermyndigheten inom tre veckor från den dag en underrättelse eller ett
bevis om beslutet hölls tillgängligt för sökanden. Skrivelsen får dock alltid
ges in inom fyra veckor från den inskrivningsdag då beslutet meddelades.

I fråga om klagotid för överklagande av sådant beslut som avses i 37 § lagen
(1996:242) om domstolsärenden gäller bestämmelserna i 38 § andra stycket samma
lag.

14 b §
Jfr 14 § 2 st
När ett slutligt beslut med anledning av ett överklagande har fått laga kraft,
skall beslutets innehåll föras in i fartygsregistrets båtdel.

15 §
Sjöfartsverket, kustbevakningen, tullverket och polismyndighet biträder
registermyndigheten med att vaka över att bestämmelser i lag eller annan
författning om båtregistrering och båtidentifiering efterlevs. De har för detta
ändamål tillträde till båt. De skall underrätta registermyndigheten om
försummelser att efterleva bestämmelserna.
Kustbevakningen, Tullverket och polismyndighet biträder registermyndigheten med
att vaka över att bestämmelser i lag eller annan författning om båtregistrering
och båtidentifiering följs. De har för detta ändamål tillträde till båt. De
skall underrätta registermyndigheten om försummelser att efterleva
bestämmelserna.

1. Denna lag träder i kraft den 1 december 2001.
2. Vid överklagande av ett beslut som har meddelats före ikraftträdandet skall
äldre bestämmelser tillämpas.

Förslag till lag om ändring i lagen (1984:404) om stämpelskatt vid
inskrivningsmyndigheter
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:404) om stämpelskatt
dels att det skall införas två nya paragrafer, 38 a och 39 a §§, av följande
lydelse,
dels att i 21, 25 och 33 §§ ordet "skeppsregistret" skall bytas ut mot
"fartygsregistrets skeppsdel" samt ordet "skeppsbyggnadsregistret" skall bytas
ut mot "fartygsregistrets skeppsbyggnadsdel".

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

38 a §

I fråga om överklagande av beslut enligt denna lag som har fattats av den
registermyndighet som avses i 3 § andra stycket eller den i 4 kap. 2 § lagen
(1984:649) om företagshypotek angivna inskrivningsmyndigheten tillämpas 38 § med
följande avvikelser.

Registermyndighetens beslut skall överklagas hos Stockholms tingsrätt.
Inskrivningsmyndighetens beslut skall överklagas hos den tingsrätt inom vars
domkrets myndigheten har fattat beslutet. Prövningstillstånd krävs vid
överklagande till hovrätten.

Vid överklagande tillämpas den klagotid som anges i 2 kap. 19 a § sjölagen
(1994:1009) respektive 4 kap. 24 a § lagen om företagshypotek. Tingsrätten skall
i övrigt vid handläggningen av ett överklagande tillämpa lagen (1996:242) om
domstolsärenden.

39 a §

I fråga om överklagande av beslut enligt denna lag som har fattats av de
myndigheter som anges i 38 a § första stycket tillämpas 39 § med följande
avvikelser.

Behörig domstol vid prövning av överklagande av beslut enligt 39 § är de
tingsrätter som anges i 38 a § andra stycket. Prövningstillstånd krävs vid
överklagande till hovrätten.

Åtgärd som skall vidtas av hovrätt skall i stället fullgöras av tingsrätten.
Tingsrätten skall i övrigt vid handläggningen av ett överklagande tillämpa lagen
(1996:242) om domstolsärenden.

1. I fråga om överklagande av beslut av den i 4 kap. 2 § lagen (1984:649) om
företagshypotek angivna inskrivningsmyndigheten träder denna lag i kraft den 1
juli 2001.
2. I fråga om 21, 25 och 33 §§ och i fråga om överklagande av beslut av den i 3
§ andra stycket angivna registermyndigheten träder denna lag i kraft den 1
december 2001.
3. Vid överklagande av ett beslut som har meddelats före ikraftträdandet skall
äldre bestämmelser tillämpas.

Förslag till lag om ändring i lagen (1984:649) om företagshypotek
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:649) om företagshypotek
dels att 4 kap. 1-3, 9, 10, 22 och 24 §§ samt 5 kap. 1 § skall ha följande
lydelse,
dels att det i samma lag skall införas två nya paragrafer, 24 a och 24 b §§, av
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

4 kap.
1 §
Inskrivning enligt denna lag sker i ett särskilt inskrivningsregister
(företagsinteckningsregistret). Detta förs med hjälp av automatisk
databehandling.
För inskrivning enligt denna lag skall ett register föras med hjälp av
automatiserad behandling (företagsinteckningsregistret). Detta skall ge
offentlighet åt den information som ingår i registret.

Regeringen får meddela föreskrifter om företagsinteckningsregistrets innehåll,
närmare ändamål och användning samt om personuppgiftsansvaret för registret.

2 §
Ärenden om företagsinteckning eller annan införing i
företagsinteckningsregistret på grund av föreskrift i denna lag eller annan
författning (inskrivningsärenden) handläggs av en för landet gemensam
inskrivningsmyndighet. Regeringen bestämmer vilken myndighet som skall vara
inskrivningsmyndighet.
Ärenden om företagsinteckning eller annan införing i
företagsinteckningsregistret på grund av föreskrift i denna lag eller annan
författning (inskrivningsärenden) handläggs av en för landet gemensam
inskrivningsmyndighet. Regeringen bestämmer vilken myndighet som skall vara
inskrivningsmyndighet.
Inskrivningsmyndigheten förestås av en inskrivningsdomare som skall vara
lagfaren.

3 §
För behandlingen av inskrivningsärenden gäller bestämmelserna om tvistemål i
rättegångsbalken i tillämpliga delar, i den mån inte något annat följer av denna
lag.
För behandlingen av inskrivningsärenden tillämpas bestämmelserna i 1-26 §§ och
29-33 §§ förvaltningslagen (1986:223) om inte något annat följer av denna lag.
Ansökningar och anmälningar i inskrivningsärenden skall vara skriftliga.

9 §
Om ett inskrivningsärende enligt beslut av högre rätt skall tas upp till ny
handläggning av inskrivningsmyndigheten, skall det ske utan dröjsmål efter det
att beslutet har kommit myndigheten till handa.
Om ett inskrivningsärende enligt beslut av domstol skall tas upp till ny
handläggning av inskrivningsmyndigheten, skall det ske utan dröjsmål efter det
att beslutet har kommit myndigheten till handa.

10 §
En ansökan om företagsinteckning skall göras av näringsidkaren. Ansökningen
skall innehålla uppgift om det belopp i svenskt mynt på vilket inteckningen
skall lyda. Om inteckningen skall begränsas enligt 3 kap. 1 § andra stycket,
skall den avsedda begränsningen anges i ansökningen.
En ansökan om företagsinteckning skall göras av näringsidkaren. Ansökningen
skall innehålla uppgift om det belopp i svenska kronor på vilket inteckningen
skall gälla. Om inteckningen skall begränsas enligt 3 kap. 1 § andra stycket,
skall den avsedda begränsningen anges i ansökningen.
Sökanden skall lämna styrkt uppgift om namn och person- eller
organisationsnummer. Är sökanden ett dödsbo skall den avlidnes personnummer
anges.
Ansökan skall också innehålla styrkt uppgift om sökandens namn eller firma och
person- eller organisationsnummer. Om uppgifterna redan finns registrerade hos
inskrivningsmyndigheten, behöver sökanden inte styrka dessa. Är sökanden ett
dödsbo skall den avlidnes personnummer anges.

22 §

I fråga om rättelse av personuppgifter i företagsinteckningsregistret skall i
stället för 28 § personuppgiftslagen (1998:204) gälla följande.
En införing i företagsinteckningsregistret skall rättas, om införingen
innehåller någon uppenbar oriktighet till följd av inskrivningsmyndighetens
eller någon annans skrivfel eller liknande förbiseende eller till följd av något
tekniskt fel. Det inbördes företrädet mellan inteckningar som berörs av en
rättelse skall bestämmas efter vad som är skäligt, om rättelsen kan skada
näringsidkaren eller någon innehavare av företagshypoteksbrev.
Tillfälle att yttra sig skall lämnas den vars rätt berörs, om han är känd, samt
den myndighet som avses i 5 kap. 3 §.
En anteckning om ärendet skall göras i registret, om inte beslut meddelas samma
dag som ärendet har tagits upp.

24 §
Ett beslut i inskrivningsärende får överklagas hos hovrätten. Skrivelsen skall
ges in till inskrivningsmyndigheten.
Ett beslut av inskrivningsmyndigheten i ett inskrivningsärende får överklagas
till tingsrätten av den som beslutet rör, om det har gått honom eller henne
emot. Ett beslut som inte är slutligt får dock överklagas endast i de fall som
avses i 37 § lagen (1996:242) om domstolsärenden. Behörig domstol är den
tingsrätt inom vars domkrets inskrivningsmyndigheten har fattat beslutet.
Klagotiden i fråga om slutligt beslut är fyra veckor från den inskrivningsdag
till vilken beslutet är att hänföra. Vid överklagande tillämpas i övrigt
bestämmelserna i rättegångsbalken om överklagande av tingsrätts beslut.
Vid överklagande tillämpas lagen om domstolsärenden, om inte annat följer av
denna lag.
Ett överklagande av ett beslut som har förts in i företagsinteckningsregistret,
skall antecknas där. När det slutliga beslutet med anledning av överklagandet
har vunnit laga kraft, skall beslutets innehåll antecknas.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till hovrätten.

24 a §

Den som vill överklaga ett beslut av inskrivningsmyndigheten skall göra det
skriftligen. Skrivelsen skall ges in till inskrivningsmyndigheten.

Om överklagandet avser ett slutligt beslut, skall skrivelsen ha kommit in till
inskrivningsmyndigheten inom tre veckor från den dag en underrättelse eller ett
bevis om beslutet hölls tillgängligt för sökanden. Skrivelsen får dock alltid
ges in inom fyra veckor från den inskrivningsdag då beslutet meddelades.

I fråga om klagotid för överklagande av sådant beslut som avses i 37 § lagen
(1996:242) om domstolsärenden gäller bestämmelsen i 38 § andra stycket samma
lag.

24 b §
Jfr 24 § 3 st
Om det överklagande beslutet har förts in i företagsinteckningsregistret, skall
uppgift om överklagandet föras in i registret. När det finns ett lagakraftvunnet
beslut med anledning av överklagandet, skall beslutets innehåll antecknas i
registret.

5 kap.
1 §
Om någon lider skada till följd av tekniskt fel i företagsinteckningsregistret
eller i någon anordning som hos inskrivningsmyndigheten eller annan statlig
myndighet är ansluten tillregistret, har han rätt till ersättning av staten.
Ersättningen skall efter skälighet sättas ned eller helt falla bort, om den
skadelidande har medverkat till förlusten genom att utan skälig anledning
underlåta att vidta åtgärd för att bevara sin rätt eller genomeget vållande på
annat sätt.

Om personuppgifter i företagsinteckningsregistret har behandlats i strid med
denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag, tillämpas
48 § personuppgiftslagen (1998:204).

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
2. Vid överklagande av ett beslut som har meddelats före ikraftträdandet skall
äldre bestämmelser tillämpas.

Förslag till lag om ändring i lagen (1984:650) om införande av lagen (1984:649)
om företagshypotek
Härigenom föreskrivs att 1 a § lagen (1984:650) om införande av lagen (1984:649)
om företagshypotek skall upphöra att gälla vid utgången av juni 2001.

Förslag till lag om ändring i sjölagen (1994:1009)
Härigenom föreskrivs i fråga om sjölagen (1994:1009)
dels att 1 kap. 2 §, 2 kap. 15, 19 och 29 §§ samt 22 kap. 4 och 10 §§ skall ha
följande lydelse,
dels att i 1 kap. 1 a, 6 och 8 §§, 2 kap. 1-3, 5-7, 13, 24, 25 och 28 §§, 3 kap.
6, 14, 24 och 33-35 §§, 4 kap. 1 § samt 22 kap. 4 och 9 §§ ordet
"skeppsregistret" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "fartygsregistrets
skeppsdel" i motsvarande form,
dels att i 1 kap. 1 a och 8 §§ ordet "båtregister" i olika böjningsformer skall
bytas ut mot "fartygsregistrets båtdel" i motsvarande form,
dels att i 2 kap. 1, 3, 13, 25 och 28 §§, 3 kap. 24, 33 och 35 §§ samt 22 kap. 4
och 9 §§ ordet "skeppsbyggnadsregister" i olika böjningsformer skall bytas ut
mot "fartygsregistrets skeppsbyggnadsdel" i motsvarande form,
dels att det i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 2 a, 15 a och 19 a-19 b
§§, av följande lydelse,

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 kap.
2 §
Fartyg, vars skrov har en största längd av minst tolv meter och en största bredd
av minst fyra meter, betecknas skepp. Annat fartyg kallas båt.
Över svenska skepp förs ett skeppsregister. Över vissa båtar förs ett
båtregister enligt bestämmelserna i lagen (1979:377) om registrering av båtar
för yrkesmässig sjöfart m.m. Över skepp under byggnad i Sverige förs ett
skeppsbyggnadsregister.
För att ge offentlighet åt den information som framgår av 2 a § skall ett
register föras med hjälp av automatiserad behandling (fartygsregistret).
Skeppsregistret, båtregistret och skeppsbyggnadsregistret förs av den myndighet
som regeringen bestämmer (registermyndigheten). Registermyndigheten förestås av
en lagfaren inskrivningsdomare.
Fartygsregistret förs av den myndighet som regeringen bestämmer
(registermyndigheten).

Regeringen får meddela föreskrifter om fartygsregistrets innehåll, närmare
ändamål och användning samt om personuppgiftsansvaret för registret.

2 a §

Informationen i fartygsregistret skall vara uppdelad i
1. en skeppsdel,
2. en båtdel och
3. en skeppsbyggnadsdel.

Skeppsdelen innehåller uppgifter om svenska skepp. Båtdelen innehåller uppgifter
om vissa båtar enligt lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig
sjöfart m.m.. Skeppsbyggnadsdelen innehåller uppgifter om skepp under byggnad i
Sverige.

2 kap.
15 §
Registerärenden är ärenden om
1. registrering eller avregistrering av skepp eller skeppsbygge,
2. inskrivning av förvärv av skepp eller skeppsbygge,
3. inteckning i skepp eller skeppsbygge,
4. inskrivning av förbehåll om skeppsnamn, och
5. annan införing i skepps- eller skeppsbyggnadsregistret som görs på grund av
föreskrift i en lag eller annan författning.
Registerärenden tas upp på inskrivningsdag. Sådan hålls till klockan tolv varje
måndag, tisdag, onsdag, torsdag och fredag, som inte är helgdag. Som helgdag
anses även midsommarafton, julafton och nyårsafton. En anmälan eller ansökan som
kommer in efter klockan tolv anses gjord följande inskrivningsdag.
För behandlingen av ett registerärende gäller bestämmelserna om tvistemål om
inte annat följer av denna lag. Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer får meddela närmare föreskrifter om registrerings- och
inskrivningsförfarandet och får därvid föreskriva skyldighet för ägare av skepp
samt tillverkare och ägare av registrerat skeppsbygge att till
registermyndigheten anmäla förhållanden som myndigheten behöver känna till för
en ändamålsenlig registerföring
De åtgärder som avses i första stycket förs in i fartygsregistret.

15 a §
Jfr 15 § tredje stycket
För behandlingen av ett registerärende tillämpas bestämmelserna i 1-26 §§ och
29-33 §§ förvaltningslagen (1986:223) om inte annat följer av denna lag.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare
föreskrifter om registrerings- och inskrivningsförfarandet och får då föreskriva
skyldighet för ägare av skepp samt tillverkare och ägare av registrerat
skeppsbygge att till registermyndigheten anmäla förhållanden som myndigheten
behöver känna till för en ändamålsenlig registerföring.

19 §
Beslut i registerärenden får överklagas hos hovrätten. Skrivelsen skall ges in
till registermyndigheten.
Ett beslut av registermyndigheten i ett registerärende får överklagas till
Stockholms tingsrätt av den som beslutet rör, om det har gått honom eller henne
emot. Ett beslut som inte är slutligt får dock överklagas endast i de fall som
avses i 37 § stycket lagen (1996:242) om domstolsärenden.
Ett slutligt beslut skall överklagas inom fyra veckor från den inskrivningsdag
då beslutet fattades. Vid överklagande tillämpas i övrigt bestämmelserna i
rättegångsbalken om överklagande av tingsrätts beslut.
Vid överklagande tillämpas lagen om domstolsärenden, om inte annat följer av
denna lag.
Ett överklagande av ett beslut som finns infört i registret skall antecknas där.
När ett slutligt beslut med anledning av ett överklagande har vunnit laga
kraft, skall beslutets innehåll antecknas.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till hovrätten
Om ett registerärende enligt beslut av högre rätt skall tas upp till ny
handläggning av registermyndigheten, skall det ske utan dröjsmål efter det att
beslutet kommit till myndigheten.

19 a §

Den som vill överklaga ett beslut av registermyndigheten skall göra det
skriftligen. Skrivelsen skall ges in till registermyndigheten.

Om överklagandet avser ett slutligt beslut, skall skrivelsen ha kommit in till
registermyndigheten inom tre veckor från den dag en underrättelse eller ett
bevis om beslutet hölls tillgängligt för sökanden. Skrivelsen får dock alltid
ges in inom fyra veckor från den inskrivningsdag då beslutet meddelades.

I fråga om klagotid för överklagande av sådant beslut som avses i 37 § lagen
(1996:242) om domstolsärenden gäller bestämmelserna i 38 § första och andra
styckena i samma lag.

19 b §
Jfr 19 § 3 st
Om det överklagande beslutet har förts in i fartygsregistret, skall uppgift om
överklagandet föras in i registret. När det finns ett lagakraftvunnet beslut med
anledning av överklagandet, skall beslutets innehåll antecknas i registret.

29 §

I fråga om rättelse av personuppgifter i fartygsregistrets skepps- eller
skeppsbyggnadsdel skall i stället för 28 § personuppgiftslagen (1998:204) gälla
följande.
Om registermyndigheten finner att en införing i skepps- eller
skeppsbyggnadsregistret innehåller en uppenbar oriktighet till följd av
myndighetens eller någon annans skrivfel eller liknande förbiseende, skall
införingen rättas. Detta gäller också i fråga om en uppenbar oriktighet i
registret till följd av tekniskt fel. Kan rättelse bli till förfång för ägare
eller för innehavare av pantbrev på grund av inteckning, skall det inbördes
företrädet mellan berörda förvärv bestämmas efter vad som är skäligt. Tillfälle
att yttra sig skall lämnas de parter som berörs, om de är kända, samt den
myndighet som avses i 22 kap. 6 §.
Om registermyndigheten finner att en införing i nämnda registerdelar innehåller
en uppenbar oriktighet till följd av myndighetens eller någon annans skrivfel
eller liknande förbiseende, skall införingen rättas. Detta gäller också i fråga
om en uppenbar oriktighet i registerdelarna till följd av tekniskt fel. Kan
rättelse bli till förfång för ägare eller för innehavare av pantbrev på grund av
inteckning, skall det inbördes företrädet mellan berörda förvärv bestämmas
efter vad som är skäligt. Tillfälle att yttra sig skall lämnas de parter som
berörs, om de är kända, samt den myndighet som avses i 22 kap. 6 §.
Beslut om rättelse skall meddelas genom införing i registret. Skälen för
beslutet skall antecknas i dagboken eller i akten. I stället för bevis eller
handling som har utfärdats i enlighet med den tidigare införingen, skall en ny
sådan handling utfärdas. Den tidigare handlingen skall återkrävas, göras
obrukbar och behållas av registermyndigheten. Den som har handlingen är skyldig
att ge in den för detta ändamål. I ett föreläggande att fullgöra en sådan
skyldighet får vite sättas ut.
Beslut om rättelse skall meddelas genom införing i fartygsregistrets skepps-
eller skeppsbyggnadsdel. Skälen för beslutet skall antecknas i dagboken eller i
akten. I stället för bevis eller handling som har utfärdats i enlighet med den
tidigare införingen, skall en ny sådan handling utfärdas. Den tidigare
handlingen skall återkrävas, göras obrukbar och behållas av registermyndigheten.
Den som har handlingen är skyldig att ge in den för detta ändamål. I ett
föreläggande att fullgöra en sådan skyldighet får vite sättas ut.
Ett beslut om rättelse får överklagas även av den myndighet som avses i 22 kap.
6 §.

22 kap.
4 §
Kommer till följd av 2 kap. 10 § eller 3 kap. 9 § ett förvärv eller en
panträttsupplåtelse som avses där att gälla mot den rätte ägaren eller mot någon
till vars förmån rådighetsinskränkning gäller enligt de paragraferna, har denne
rätt till ersättning av staten för sin förlust på grund av förvärvet eller
upplåtelsen.
Om någon lider förlust till följd av ett tekniskt fel i skepps- eller
skeppsbyggnadsregistret vid användning av automatisk databehandling eller i en
anordning som hos registermyndigheten eller någon annan statlig myndighet är
ansluten till registret, har han rätt till ersättning av staten.
Har den skadelidande medverkat till förlusten genom att utan skälig anledning
underlåta att vidta åtgärder för att bevara sin rätt eller har han på annat sätt
medverkat till förlusten genom eget vållande, skall ersättningen efter vad som
är skäligt sättas ned eller helt falla bort.

Om personuppgifter i fartygsregistret har behandlats i strid med denna lag eller
föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag, tillämpas 48 §
personuppgiftslagen (1998:204).

10 §
Sjöfartsverket, Kustbevakningen, Tullverket och polismyndigheterna skall biträda
registermyndigheten med att vaka över att bestämmelser i lag eller annan
författning om registrering och identifiering av skepp och inskrivning av rätt
till skepp och andel i sådan egendom efterlevs. De har för detta ändamål rätt
till tillträde till ett skepp. De skall underrätta registermyndigheten om
försummelser att efterleva bestämmelserna.
Kustbevakningen, Tullverket och polismyndigheterna skall biträda
registermyndigheten med att vaka över att bestämmelser i lag eller annan
författning om registrering och identifiering av skepp och inskrivning av rätt
till skepp och andel i sådan egendom efterlevs. De har för detta ändamål rätt
till tillträde till ett skepp. De skall underrätta registermyndigheten om
försummelser att efterleva bestämmelserna.

Denna lag träder i kraft den 1 december 2001.

Lagförslagen i Promemoria angående inskrivning enligt lagen (1984:649) om
företagshypotek och sjöfartsregisterärenden
Förslag till lag om ändring i lagen (1979:377) om registrering av båtar för
yrkesmässig sjöfart m.m.
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1979:377) om registrering av båtar för
yrkesmässig sjöfart m.m.
dels att 1, 6, 10, 14 och 15 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 14 a och 14 b §§, av
följande lydelse,
dels att i rubriken före 10 § samt i 12 och 13 §§ ordet "båtregisterärende" i
olika böjningsformer skall bytas ut mot "registerärende" i motsvarande form,
dels att i 3-5 a, 7 och 11 §§ ordet "båtregistret" skall bytas ut mot
"fartygsregistrets båtdel".

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 §
Registrering enligt denna lag sker i det båtregister som avses i 1 kap. 2 §
andra stycket sjölagen (1994:1009).
Registrering enligt denna lag sker i båtdelen i det fartygsregister som avses i
1 kap. 2 § andra stycket sjölagen (1994:1009).
Båtregisterärenden är ärenden om
1. registrering eller avregistrering av båt,
2. anteckning av båtförvärv,
3. annan införing i båtregistret, som sker på grund av föreskrift i lag eller
annan författning.
Båtregisterärenden är ärenden om
1. registrering eller avregistrering av båt,
2. anteckning av båtförvärv,
3. annan införing i fartygsregistrets båtdel, som sker på grund av föreskrift i
lag eller annan författning.

6 §
Ägare av båt, som är registreringspliktig, men ej införd i båtregistret, skall
skriftligen inom en månad från det båten blev registreringspliktig i hans hand
anmäla båten för registrering.
Ägare av en båt, som är registreringspliktig, men som inte är införd i
fartygsregistrets båtdel, skall skriftligen inom en månad från det båten blev
registreringspliktig i hans hand anmäla båten för registrering.
Den som har förvärvat registrerad båt skall skriftligen inom en månad från
förvärvet anmäla detta för anteckning i båtregistret. Den som anmäler båt för
registrering anses därmed också anmäla sitt förvärv för anteckning i registret.
Dödsbo är inte skyldigt att anmäla förvärv av båt från den avlidne.
Den som har förvärvat registrerad båt skall skriftligen inom en månad från
förvärvet anmäla detta för anteckning i fartygsregistrets båtdel. Den som
anmäler båt för registrering anses därmed också anmäla sitt förvärv för
anteckning i registret. Dödsbo är inte skyldigt att anmäla förvärv av båt från
den avlidne.
Fullgörs ej skyldighet att anmäla båt för registrering eller att anmäla
båtförvärv för anteckning i båtregistret får registermyndigheten förelägga den
försumlige att fullgöra skyldigheten. I föreläggande får vite sättas ut. Fråga
om utdömande av vitet prövas av registermyndigheten.
Den som inte fullgör sin anmälningsskyldighet enligt första eller andra stycket
får föreläggas av registermyndigheten att fullgöra skyldigheten. I föreläggande
får vite sättas ut. Fråga om utdömande av vitet prövas av registermyndigheten.

10 §
För behandlingen av båtregisterärenden gäller bestämmelserna om tvistemål i
tillämpliga delar i den mån ej annat följer av denna lag.
För behandlingen av båtregisterärenden tillämpas bestämmelserna i 1-26 §§ och
29-33 §§ förvaltningslagen (1986:223) om inte något annat följer av denna lag.
Regeringen meddelar närmare föreskrifter om förfarandet i båtregisterärenden och
får därvid föreskriva skyldighet för enskild att till registermyndigheten
anmäla förhållande som myndigheten behöver känna till för ändamålsenlig
registerföring.

14 §
Talan mot beslut i båtregisterärende förs i hovrätten. Besvärstiden är tre
veckor från den dag då beslutet meddelades. Besvärsinlagan skall inges till
registermyndigheten.
Ett beslut av registermyndigheten i ett båtregisterärende får överklagas till
Stockholms tingsrätt av den som beslutet rör, om det har gått honom eller henne
emot. Ett beslut som inte är slutligt får dock överklagas endast i de fall som
avses i 37 § lagen (1996:242) om domstolsärenden.
När slutligt beslut med anledning av besvären har vunnit laga kraft, görs
anteckning i registret om beslutets innehåll.
Vid överklagande tillämpas lagen om domstolsärenden, om inte annat följer av
denna lag.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till hovrätten.

14 a §

Den som vill överklaga ett beslut av registermyndigheten skall göra det
skriftligen. Skrivelsen skall ges in till registermyndigheten.

Om överklagandet avser ett slutligt beslut, skall skrivelsen ha kommit in till
registermyndigheten inom tre veckor från den dag en underrättelse eller ett
bevis om beslutet hölls tillgängligt för sökanden. Skrivelsen får dock alltid
ges in inom fyra veckor från den inskrivningsdag då beslutet meddelades.

I fråga om klagotid för överklagande av sådant beslut som avses i 37 § lagen
(1996:242) om domstolsärenden gäller bestämmelserna i 38 § andra stycket samma
lag.

14 b §
Jfr 14 § 2 st
När ett slutligt beslut med anledning av ett överklagande har fått laga kraft,
skall beslutets innehåll föras in i fartygsregistrets båtdel.

15 §
Sjöfartsverket, kustbevakningen, tullverket och polismyndighet biträder
registermyndigheten med att vaka över att bestämmelser i lag eller annan
författning om båtregistrering och båtidentifiering efterlevs. De har för detta
ändamål tillträde till båt. De skall underrätta registermyndigheten om
försummelser att efterleva bestämmelserna.
Kustbevakningen, Tullverket och polismyndighet biträder registermyndigheten med
att vaka över att bestämmelser i lag eller annan författning om båtregistrering
och båtidentifiering följs. De har för detta ändamål tillträde till båt. De
skall underrätta registermyndigheten om försummelser att efterleva
bestämmelserna.

4. Denna lag träder i kraft den 1 december 2001.
5. Vid överklagande av ett beslut som har meddelats före ikraftträdandet skall
äldre bestämmelser tillämpas.

Förslag till lag om ändring i lagen (1984:404) om stämpelskatt vid
inskrivningsmyndigheter
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:404) om stämpelskatt
dels att det skall införas två nya paragrafer, 38 a och 39 a §§, av följande
lydelse,
dels att i 21, 25 och 33 §§ ordet "skeppsregistret" skall bytas ut mot
"fartygsregistrets skeppsdel" samt ordet "skeppsbyggnadsregistret" skall bytas
ut mot "fartygsregistrets skeppsbyggnadsdel".

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

38 a §

I fråga om överklagande av beslut enligt denna lag som har fattats av den
registermyndighet som avses i 3 § andra stycket eller den i 4 kap. 2 § lagen
(1984:649) om företagshypotek angivna inskrivningsmyndigheten tillämpas 38 § med
följande avvikelser.

Registermyndighetens beslut skall överklagas hos Stockholms tingsrätt.
Inskrivningsmyndighetens beslut skall överklagas hos den tingsrätt inom vars
domkrets myndigheten har fattat beslutet. Prövningstillstånd krävs vid
överklagande till hovrätten.

Vid överklagande tillämpas den klagotid som anges i 2 kap. 19 a § sjölagen
(1994:1009) respektive 4 kap. 24 a § lagen om företagshypotek. Tingsrätten skall
i övrigt vid handläggningen av ett överklagande tillämpa lagen (1996:242) om
domstolsärenden.

39 a §

I fråga om överklagande av beslut enligt denna lag som har fattats av de
myndigheter som anges i 38 a § första stycket tillämpas 39 § med följande
avvikelser.

Behörig domstol vid prövning av överklagande av beslut enligt 39 § är de
tingsrätter som anges i 38 a § andra stycket. Prövningstillstånd krävs vid
överklagande till hovrätten.

Åtgärd som skall vidtas av hovrätt skall i stället fullgöras av tingsrätten.
Tingsrätten skall i övrigt vid handläggningen av ett överklagande tillämpa lagen
(1996:242) om domstolsärenden.

3. I fråga om överklagande av beslut av den i 4 kap. 2 § lagen (1984:649) om
företagshypotek angivna inskrivningsmyndigheten träder denna lag i kraft den 1
juli 2001.
4. I fråga om 21, 25 och 33 §§ och i fråga om överklagande av beslut av den i 3
§ andra stycket angivna registermyndigheten träder denna lag i kraft den 1
december 2001.
6. Vid överklagande av ett beslut som har meddelats före ikraftträdandet skall
äldre bestämmelser tillämpas.

Förslag till lag om ändring i lagen (1984:649) om företagshypotek
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:649) om företagshypotek
dels att 4 kap. 1-3, 9, 10, 22 och 24 §§ samt 5 kap. 1 § skall ha följande
lydelse,
dels att det i samma lag skall införas två nya paragrafer, 24 a och 24 b §§, av
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

4 kap.
1 §
Inskrivning enligt denna lag sker i ett särskilt inskrivningsregister
(företagsinteckningsregistret). Detta förs med hjälp av automatisk
databehandling.
För inskrivning enligt denna lag skall ett register föras med hjälp av
automatiserad behandling (företagsinteckningsregistret). Detta skall ge
offentlighet åt den information som ingår i registret.

Regeringen får meddela föreskrifter om företagsinteckningsregistrets innehåll,
närmare ändamål och användning samt om personuppgiftsansvaret för registret.

2 §
Ärenden om företagsinteckning eller annan införing i
företagsinteckningsregistret på grund av föreskrift i denna lag eller annan
författning (inskrivningsärenden) handläggs av en för landet gemensam
inskrivningsmyndighet. Regeringen bestämmer vilken myndighet som skall vara
inskrivningsmyndighet.
Ärenden om företagsinteckning eller annan införing i
företagsinteckningsregistret på grund av föreskrift i denna lag eller annan
författning (inskrivningsärenden) handläggs av en för landet gemensam
inskrivningsmyndighet. Regeringen bestämmer vilken myndighet som skall vara
inskrivningsmyndighet.
Inskrivningsmyndigheten förestås av en inskrivningsdomare som skall vara
lagfaren.

3 §
För behandlingen av inskrivningsärenden gäller bestämmelserna om tvistemål i
rättegångsbalken i tillämpliga delar, i den mån inte något annat följer av denna
lag.
För behandlingen av inskrivningsärenden tillämpas bestämmelserna i 1-26 §§ och
29-33 §§ förvaltningslagen (1986:223) om inte något annat följer av denna lag.
Ansökningar och anmälningar i inskrivningsärenden skall vara skriftliga.

9 §
Om ett inskrivningsärende enligt beslut av högre rätt skall tas upp till ny
handläggning av inskrivningsmyndigheten, skall det ske utan dröjsmål efter det
att beslutet har kommit myndigheten till handa.
Om ett inskrivningsärende enligt beslut av domstol skall tas upp till ny
handläggning av inskrivningsmyndigheten, skall det ske utan dröjsmål efter det
att beslutet har kommit myndigheten till handa.

10 §
En ansökan om företagsinteckning skall göras av näringsidkaren. Ansökningen
skall innehålla uppgift om det belopp i svenskt mynt på vilket inteckningen
skall lyda. Om inteckningen skall begränsas enligt 3 kap. 1 § andra stycket,
skall den avsedda begränsningen anges i ansökningen.
En ansökan om företagsinteckning skall göras av näringsidkaren. Ansökningen
skall innehålla uppgift om det belopp i svenska kronor på vilket inteckningen
skall gälla. Om inteckningen skall begränsas enligt 3 kap. 1 § andra stycket,
skall den avsedda begränsningen anges i ansökningen.
Sökanden skall lämna styrkt uppgift om namn och person- eller
organisationsnummer. Är sökanden ett dödsbo skall den avlidnes personnummer
anges.
Ansökan skall också innehålla styrkt uppgift om sökandens namn eller firma och
person- eller organisationsnummer. Om uppgifterna redan finns registrerade hos
inskrivningsmyndigheten, behöver sökanden inte styrka dessa. Är sökanden ett
dödsbo skall den avlidnes personnummer anges.

22 §

I fråga om rättelse av personuppgifter i företagsinteckningsregistret skall i
stället för 28 § personuppgiftslagen (1998:204) gälla följande.
En införing i företagsinteckningsregistret skall rättas, om införingen
innehåller någon uppenbar oriktighet till följd av inskrivningsmyndighetens
eller någon annans skrivfel eller liknande förbiseende eller till följd av något
tekniskt fel. Det inbördes företrädet mellan inteckningar som berörs av en
rättelse skall bestämmas efter vad som är skäligt, om rättelsen kan skada
näringsidkaren eller någon innehavare av företagshypoteksbrev.
Tillfälle att yttra sig skall lämnas den vars rätt berörs, om han är känd, samt
den myndighet som avses i 5 kap. 3 §.
En anteckning om ärendet skall göras i registret, om inte beslut meddelas samma
dag som ärendet har tagits upp.

24 §
Ett beslut i inskrivningsärende får överklagas hos hovrätten. Skrivelsen skall
ges in till inskrivningsmyndigheten.
Ett beslut av inskrivningsmyndigheten i ett inskrivningsärende får överklagas
till tingsrätten av den som beslutet rör, om det har gått honom eller henne
emot. Ett beslut som inte är slutligt får dock överklagas endast i de fall som
avses i 37 § lagen (1996:242) om domstolsärenden. Behörig domstol är den
tingsrätt inom vars domkrets inskrivningsmyndigheten har fattat beslutet.
Klagotiden i fråga om slutligt beslut är fyra veckor från den inskrivningsdag
till vilken beslutet är att hänföra. Vid överklagande tillämpas i övrigt
bestämmelserna i rättegångsbalken om överklagande av tingsrätts beslut.
Vid överklagande tillämpas lagen om domstolsärenden, om inte annat följer av
denna lag.
Ett överklagande av ett beslut som har förts in i företagsinteckningsregistret,
skall antecknas där. När det slutliga beslutet med anledning av överklagandet
har vunnit laga kraft, skall beslutets innehåll antecknas.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till hovrätten.

24 a §

Den som vill överklaga ett beslut av inskrivningsmyndigheten skall göra det
skriftligen. Skrivelsen skall ges in till inskrivningsmyndigheten.

Om överklagandet avser ett slutligt beslut, skall skrivelsen ha kommit in till
inskrivningsmyndigheten inom tre veckor från den dag en underrättelse eller ett
bevis om beslutet hölls tillgängligt för sökanden. Skrivelsen får dock alltid
ges in inom fyra veckor från den inskrivningsdag då beslutet meddelades.

I fråga om klagotid för överklagande av sådant beslut som avses i 37 § lagen
(1996:242) om domstolsärenden gäller bestämmelsen i 38 § andra stycket samma
lag.

24 b §
Jfr 24 § 3 st
Om det överklagande beslutet har förts in i företagsinteckningsregistret, skall
uppgift om överklagandet föras in i registret. När det finns ett lagakraftvunnet
beslut med anledning av överklagandet, skall beslutets innehåll antecknas i
registret.

5 kap.
1 §
Om någon lider skada till följd av tekniskt fel i företagsinteckningsregistret
eller i någon anordning som hos inskrivningsmyndigheten eller annan statlig
myndighet är ansluten tillregistret, har han rätt till ersättning av staten.
Ersättningen skall efter skälighet sättas ned eller helt falla bort, om den
skadelidande har medverkat till förlusten genom att utan skälig anledning
underlåta att vidta åtgärd för att bevara sin rätt eller genomeget vållande på
annat sätt.

Om personuppgifter i företagsinteckningsregistret har behandlats i strid med
denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag, tillämpas
48 § personuppgiftslagen (1998:204).

3. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
4. Vid överklagande av ett beslut som har meddelats före ikraftträdandet skall
äldre bestämmelser tillämpas.

Förslag till lag om ändring i lagen (1984:650) om införande av lagen (1984:649)
om företagshypotek
Härigenom föreskrivs att 1 a § lagen (1984:650) om införande av lagen (1984:649)
om företagshypotek skall upphöra att gälla vid utgången av juni 2001.

Förslag till lag om ändring i sjölagen (1994:1009)
Härigenom föreskrivs i fråga om sjölagen (1994:1009)
dels att 1 kap. 2 §, 2 kap. 15, 19 och 29 §§ samt 22 kap. 4 och 10 §§ skall ha
följande lydelse,
dels att i 1 kap. 1 a, 6 och 8 §§, 2 kap. 1-3, 5-7, 13, 24, 25 och 28 §§, 3 kap.
6, 14, 24 och 33-35 §§, 4 kap. 1 § samt 22 kap. 4 och 9 §§ ordet
"skeppsregistret" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "fartygsregistrets
skeppsdel" i motsvarande form,
dels att i 1 kap. 1 a och 8 §§ ordet "båtregister" i olika böjningsformer skall
bytas ut mot "fartygsregistrets båtdel" i motsvarande form,
dels att i 2 kap. 1, 3, 13, 25 och 28 §§, 3 kap. 24, 33 och 35 §§ samt 22 kap. 4
och 9 §§ ordet "skeppsbyggnadsregister" i olika böjningsformer skall bytas ut
mot "fartygsregistrets skeppsbyggnadsdel" i motsvarande form,
dels att det i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 2 a, 15 a och 19 a-19 b
§§, av följande lydelse,

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 kap.
2 §
Fartyg, vars skrov har en största längd av minst tolv meter och en största bredd
av minst fyra meter, betecknas skepp. Annat fartyg kallas båt.
Över svenska skepp förs ett skeppsregister. Över vissa båtar förs ett
båtregister enligt bestämmelserna i lagen (1979:377) om registrering av båtar
för yrkesmässig sjöfart m.m. Över skepp under byggnad i Sverige förs ett
skeppsbyggnadsregister.
För att ge offentlighet åt den information som framgår av 2 a § skall ett
register föras med hjälp av automatiserad behandling (fartygsregistret).
Skeppsregistret, båtregistret och skeppsbyggnadsregistret förs av den myndighet
som regeringen bestämmer (registermyndigheten). Registermyndigheten förestås av
en lagfaren inskrivningsdomare.
Fartygsregistret förs av den myndighet som regeringen bestämmer
(registermyndigheten).

Regeringen får meddela föreskrifter om fartygsregistrets innehåll, närmare
ändamål och användning samt om personuppgiftsansvaret för registret.

2 a §

Informationen i fartygsregistret skall vara uppdelad i
1. en skeppsdel,
2. en båtdel och
3. en skeppsbyggnadsdel.

Skeppsdelen innehåller uppgifter om svenska skepp. Båtdelen innehåller uppgifter
om vissa båtar enligt lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig
sjöfart m.m.. Skeppsbyggnadsdelen innehåller uppgifter om skepp under byggnad i
Sverige.

2 kap.
15 §
Registerärenden är ärenden om
1. registrering eller avregistrering av skepp eller skeppsbygge,
2. inskrivning av förvärv av skepp eller skeppsbygge,
3. inteckning i skepp eller skeppsbygge,
4. inskrivning av förbehåll om skeppsnamn, och
5. annan införing i skepps- eller skeppsbyggnadsregistret som görs på grund av
föreskrift i en lag eller annan författning.
Registerärenden tas upp på inskrivningsdag. Sådan hålls till klockan tolv varje
måndag, tisdag, onsdag, torsdag och fredag, som inte är helgdag. Som helgdag
anses även midsommarafton, julafton och nyårsafton. En anmälan eller ansökan som
kommer in efter klockan tolv anses gjord följande inskrivningsdag.
För behandlingen av ett registerärende gäller bestämmelserna om tvistemål om
inte annat följer av denna lag. Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer får meddela närmare föreskrifter om registrerings- och
inskrivningsförfarandet och får därvid föreskriva skyldighet för ägare av skepp
samt tillverkare och ägare av registrerat skeppsbygge att till
registermyndigheten anmäla förhållanden som myndigheten behöver känna till för
en ändamålsenlig registerföring
De åtgärder som avses i första stycket förs in i fartygsregistret.

15 a §
Jfr 15 § tredje stycket
För behandlingen av ett registerärende tillämpas bestämmelserna i 1-26 §§ och
29-33 §§ förvaltningslagen (1986:223) om inte annat följer av denna lag.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare
föreskrifter om registrerings- och inskrivningsförfarandet och får då föreskriva
skyldighet för ägare av skepp samt tillverkare och ägare av registrerat
skeppsbygge att till registermyndigheten anmäla förhållanden som myndigheten
behöver känna till för en ändamålsenlig registerföring.

19 §
Beslut i registerärenden får överklagas hos hovrätten. Skrivelsen skall ges in
till registermyndigheten.
Ett beslut av registermyndigheten i ett registerärende får överklagas till
Stockholms tingsrätt av den som beslutet rör, om det har gått honom eller henne
emot. Ett beslut som inte är slutligt får dock överklagas endast i de fall som
avses i 37 § stycket lagen (1996:242) om domstolsärenden.
Ett slutligt beslut skall överklagas inom fyra veckor från den inskrivningsdag
då beslutet fattades. Vid överklagande tillämpas i övrigt bestämmelserna i
rättegångsbalken om överklagande av tingsrätts beslut.
Vid överklagande tillämpas lagen om domstolsärenden, om inte annat följer av
denna lag.
Ett överklagande av ett beslut som finns infört i registret skall antecknas där.
När ett slutligt beslut med anledning av ett överklagande har vunnit laga
kraft, skall beslutets innehåll antecknas.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till hovrätten
Om ett registerärende enligt beslut av högre rätt skall tas upp till ny
handläggning av registermyndigheten, skall det ske utan dröjsmål efter det att
beslutet kommit till myndigheten.

19 a §

Den som vill överklaga ett beslut av registermyndigheten skall göra det
skriftligen. Skrivelsen skall ges in till registermyndigheten.

Om överklagandet avser ett slutligt beslut, skall skrivelsen ha kommit in till
registermyndigheten inom tre veckor från den dag en underrättelse eller ett
bevis om beslutet hölls tillgängligt för sökanden. Skrivelsen får dock alltid
ges in inom fyra veckor från den inskrivningsdag då beslutet meddelades.

I fråga om klagotid för överklagande av sådant beslut som avses i 37 § lagen
(1996:242) om domstolsärenden gäller bestämmelserna i 38 § första och andra
styckena i samma lag.

19 b §
Jfr 19 § 3 st
Om det överklagande beslutet har förts in i fartygsregistret, skall uppgift om
överklagandet föras in i registret. När det finns ett lagakraftvunnet beslut med
anledning av överklagandet, skall beslutets innehåll antecknas i registret.

29 §

I fråga om rättelse av personuppgifter i fartygsregistrets skepps- eller
skeppsbyggnadsdel skall i stället för 28 § personuppgiftslagen (1998:204) gälla
följande.
Om registermyndigheten finner att en införing i skepps- eller
skeppsbyggnadsregistret innehåller en uppenbar oriktighet till följd av
myndighetens eller någon annans skrivfel eller liknande förbiseende, skall
införingen rättas. Detta gäller också i fråga om en uppenbar oriktighet i
registret till följd av tekniskt fel. Kan rättelse bli till förfång för ägare
eller för innehavare av pantbrev på grund av inteckning, skall det inbördes
företrädet mellan berörda förvärv bestämmas efter vad som är skäligt. Tillfälle
att yttra sig skall lämnas de parter som berörs, om de är kända, samt den
myndighet som avses i 22 kap. 6 §.
Om registermyndigheten finner att en införing i nämnda registerdelar innehåller
en uppenbar oriktighet till följd av myndighetens eller någon annans skrivfel
eller liknande förbiseende, skall införingen rättas. Detta gäller också i fråga
om en uppenbar oriktighet i registerdelarna till följd av tekniskt fel. Kan
rättelse bli till förfång för ägare eller för innehavare av pantbrev på grund av
inteckning, skall det inbördes företrädet mellan berörda förvärv bestämmas
efter vad som är skäligt. Tillfälle att yttra sig skall lämnas de parter som
berörs, om de är kända, samt den myndighet som avses i 22 kap. 6 §.
Beslut om rättelse skall meddelas genom införing i registret. Skälen för
beslutet skall antecknas i dagboken eller i akten. I stället för bevis eller
handling som har utfärdats i enlighet med den tidigare införingen, skall en ny
sådan handling utfärdas. Den tidigare handlingen skall återkrävas, göras
obrukbar och behållas av registermyndigheten. Den som har handlingen är skyldig
att ge in den för detta ändamål. I ett föreläggande att fullgöra en sådan
skyldighet får vite sättas ut.
Beslut om rättelse skall meddelas genom införing i fartygsregistrets skepps-
eller skeppsbyggnadsdel. Skälen för beslutet skall antecknas i dagboken eller i
akten. I stället för bevis eller handling som har utfärdats i enlighet med den
tidigare införingen, skall en ny sådan handling utfärdas. Den tidigare
handlingen skall återkrävas, göras obrukbar och behållas av registermyndigheten.
Den som har handlingen är skyldig att ge in den för detta ändamål. I ett
föreläggande att fullgöra en sådan skyldighet får vite sättas ut.
Ett beslut om rättelse får överklagas även av den myndighet som avses i 22 kap.
6 §.

22 kap.
4 §
Kommer till följd av 2 kap. 10 § eller 3 kap. 9 § ett förvärv eller en
panträttsupplåtelse som avses där att gälla mot den rätte ägaren eller mot någon
till vars förmån rådighetsinskränkning gäller enligt de paragraferna, har denne
rätt till ersättning av staten för sin förlust på grund av förvärvet eller
upplåtelsen.
Om någon lider förlust till följd av ett tekniskt fel i skepps- eller
skeppsbyggnadsregistret vid användning av automatisk databehandling eller i en
anordning som hos registermyndigheten eller någon annan statlig myndighet är
ansluten till registret, har han rätt till ersättning av staten.
Har den skadelidande medverkat till förlusten genom att utan skälig anledning
underlåta att vidta åtgärder för att bevara sin rätt eller har han på annat sätt
medverkat till förlusten genom eget vållande, skall ersättningen efter vad som
är skäligt sättas ned eller helt falla bort.

Om personuppgifter i fartygsregistret har behandlats i strid med denna lag eller
föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag, tillämpas 48 §
personuppgiftslagen (1998:204).

10 §
Sjöfartsverket, Kustbevakningen, Tullverket och polismyndigheterna skall biträda
registermyndigheten med att vaka över att bestämmelser i lag eller annan
författning om registrering och identifiering av skepp och inskrivning av rätt
till skepp och andel i sådan egendom efterlevs. De har för detta ändamål rätt
till tillträde till ett skepp. De skall underrätta registermyndigheten om
försummelser att efterleva bestämmelserna.
Kustbevakningen, Tullverket och polismyndigheterna skall biträda
registermyndigheten med att vaka över att bestämmelser i lag eller annan
författning om registrering och identifiering av skepp och inskrivning av rätt
till skepp och andel i sådan egendom efterlevs. De har för detta ändamål rätt
till tillträde till ett skepp. De skall underrätta registermyndigheten om
försummelser att efterleva bestämmelserna.

Denna lag träder i kraft den 1 december 2001.

Lagrådsremissens lagförslag
Regeringen har följande förslag till lagtext.
1 Förslag till lag om ändring i utsökningsbalken
Härigenom föreskrivs att i 10 kap. 1 § utsökningsbalken ordet "skeppsregistret"
skall bytas ut mot ordet "fartygsregistrets skeppsdel".

Denna lag träder i kraft den 1 december 2001.

2 Förslag till lag om ändring i lagen (1975:605) om registrering av
båtbyggnadsförskott
Härigenom föreskrivs att lagen (1975:605) om registrering av
båtbyggnadsförskott1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

Den som har beställt båt och lämnat eller utfäst sig att lämna tillverkaren
förskott av pengar eller byggnadsämnen får låta registrera ett därom upprättat
skriftligt avtal hos Stockholms tingsrätt. Därefter har han förmånsrätt enligt 4
§ förmånsrättslagen (1970:979) i byggnadsämnena och vad som för hans räkning
tillverkats med förskottet.
Den som har beställt båt och lämnat eller utfäst sig att lämna tillverkaren
förskott av pengar eller byggnadsämnen får låta registrera ett därom upprättat
skriftligt avtal hos Sjöfartsverket. Därefter har han förmånsrätt enligt 4 §
förmånsrättslagen (1970:979) i byggnadsämnena och vad som för hans räkning
tillverkats med förskottet.

Regeringen får meddela föreskrifter om avgifter för registrering enligt denna
lag.

Denna lag träder i kraft den 1 december 2001.

3 Förslag till lag om ändring i lagen (1979:377) om registrering av båtar
för yrkesmässig sjöfart m.m.
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1979:377) om registrering av båtar för
yrkesmässig sjöfart m.m.2
dels att i rubriken före 10 § samt i 12 och 13 §§ ordet "båtregisterärende" i
olika böjningsformer skall bytas ut mot "båtregistreringsärende" i motsvarande
form,
dels att i 3-5 a, 7 och 11 §§ ordet "båtregistret" skall bytas ut mot
"fartygsregistrets båtdel",
dels att 1, 6, 10, 14 och 15 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 14 a och 14 b §§, av
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 §3
Registrering enligt denna lag sker i det båtregister som avses i 1 kap. 2 §
andra stycket sjölagen (1994:1009).
Registrering enligt denna lag sker i båtdelen i det fartygsregister som avses i
1 kap. 2 § andra stycket sjölagen (1994:1009).
Båtregisterärenden är ärenden om
1. registrering eller avregistrering av båt,
2. anteckning av båtförvärv,
3. annan införing i båtregistret, som sker på grund av föreskrift i lag eller
annan författning.
Båtregistreringsärenden är ärenden om
1. registrering eller avregistrering av båt,
2. anteckning av båtförvärv,
3. annan införing i fartygsregistrets båtdel, som sker på grund av föreskrift i
lag eller annan författning.

6 §
Ägare av båt, som är registreringspliktig men ej införd i båtregistret, skall
skriftligen inom en månad från det båten blev registreringspliktig i hans hand
anmäla båten för registrering.
Ägare av en båt som är registreringspliktig men inte införd i fartygsregistrets
båtdel, skall skriftligen inom en månad från det att båten blev
registreringspliktig för honom eller henne anmäla båten för registrering.
Den som har förvärvat registrerad båt skall skriftligen inom en månad från
förvärvet anmäla detta för anteckning i båtregistret. Den som anmäler båt för
registrering anses därmed också anmäla sitt förvärv för anteckning i registret.
Dödsbo är inte skyldigt att anmäla förvärv av båt från den avlidne.
Den som har förvärvat registrerad båt skall skriftligen inom en månad från
förvärvet anmäla detta för anteckning i fartygsregistrets båtdel. Den som
anmäler båt för registrering anses därmed också anmäla sitt förvärv för
anteckning i registret. Dödsbo är inte skyldigt att anmäla förvärv av båt från
den avlidne.
Fullgörs ej skyldighet att anmäla båt för registrering eller att anmäla
båtförvärv för anteckning i båtregistret får registermyndigheten förelägga den
försumlige att fullgöra skyldigheten. I föreläggande får vite sättas ut. Fråga
om utdömande av vitet prövas av registermyndigheten.
Registermyndigheten får före-lägga den som har försummat sin
anmälningsskyldighet enligt första eller andra stycket att fullgöra denna
skyldighet. I ett föreläggan-de får vite sättas ut. Fråga om utdömande av vitet
prövas av registermyndigheten.

10 §
För behandlingen av båtregisterärenden gäller bestämmelserna om tvistemål i
tillämpliga delar i den mån ej annat följer av denna lag. Regeringen meddelar
närmare föreskrifter om förfarandet i båtregisterärenden och får därvid
föreskriva skyldighet för enskild att till registermyndigheten anmäla
förhållande som myndigheten behöver känna till för ändamålsenlig registerföring.
För behandlingen hos registermyndigheten av båtregistreringsärenden tillämpas
inte bestämmelserna i 27-28 §§ förvaltningslagen (1986:223).

Regeringen meddelar närmare föreskrifter om förfarandet i
båtregistreringsärenden och får därvid föreskriva skyldighet för enskild att
till registermyndigheten anmäla förhållande som myndigheten behöver känna till
för ändamålsenlig registerföring.

14 §4
Talan mot beslut i båtregisterärende förs i hovrätten. Besvärstiden är tre
veckor från den dag då beslutet meddelades. Besvärsinlagan skall inges till
registermyndigheten.
Ett beslut av registermyndigheten i ett båtregistreringsärende får överklagas
till Stockholms tingsrätt av den som beslutet rör, om det har gått honom eller
henne emot. Ett beslut som inte är slutligt får överklagas endast i de fall som
avses i 37 § lagen (1996:242) om domstolsärenden.
När slutligt beslut med anledning av besvären har vunnit laga kraft, görs
anteckning i registret om beslutets innehåll.
Vid överklagande tillämpas lagen om domstolsärenden, om inte annat följer av
denna lag.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till hovrätten.

14 a §

Den som vill överklaga ett beslut av registermyndigheten skall göra det
skriftligen. Skrivelsen skall ges in till registermyndigheten.

Om överklagandet avser ett slutligt beslut, skall skrivelsen ha kommit in till
registermyndigheten inom tre veckor från den dag en underrättelse eller ett
bevis om beslutet hölls tillgängligt för sökanden. Skrivelsen får dock alltid
ges in inom fyra veckor från den dag då beslutet meddelades.

I fråga om klagotid för överklagande av sådant beslut som avses i 37 § lagen
(1996:242) om domstolsärenden gäller bestämmelserna i 38 § första och andra
styckena samma lag.

14 b §
Jfr 14 § 2 st
När ett slutligt beslut med anledning av ett överklagande har vunnit laga kraft,
skall beslutets innehåll föras in i fartygsregistrets båtdel.

15 §5
Sjöfartsverket, kustbevakningen, tullverket och polismyndighet biträder
registermyndigheten med att vaka över att bestämmelser i lag eller annan
författning om båtregistrering och båtidentifiering efterlevs. De har för detta
ändamål tillträde till båt. De skall underrätta registermyndigheten om
försummelser att efterleva bestämmelserna.
Kustbevakningen, Tullverket och polismyndigheterna biträder registermyndigheten
med att vaka över att bestämmelser i lag eller annan författning om
båtregistre-ring och båtidentifiering följs. De har för detta ändamål tillträde
till båt. De skall underrätta register-myndigheten om försummelser att följa
bestämmelserna.

1. Denna lag träder i kraft den 1 december 2001.
2. Vid överklagande av ett beslut som har meddelats före ikraftträdandet skall
äldre bestämmelser tillämpas.

4 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:404) om stämpelskatt vid
inskrivningsmyndigheter
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:404) om stämpelskatt vid
inskrivningsmyndigheter6
dels att i 21, 25 och 33 §§ ordet "skeppsregistret" skall bytas ut mot
"fartygsregistrets skeppsdel" samt ordet "skeppsbyggnadsregistret" skall bytas
ut mot "fartygsregistrets skeppsbyggnadsdel",
dels att det skall införas fyra nya paragrafer, 38 a, 38 b, 39 a och 39 b §§, av
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

38 a §

I fråga om överklagande av beslut enligt denna lag som har fattats av den
registermyndighet som avses i 3 § andra stycket tillämpas 38 § första stycket
med följande avvikelser.

Registermyndighetens beslut får överklagas till Stockholms tingsrätt.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till hovrätten.

Vid överklagande tillämpas den klagotid som anges i 2 kap. 19 a § sjölagen
(1994:1009 Vid handläggningen i övrigt av ett överklagande tillämpas lagen
(1996:242) om domstolsärenden.

38 b §

I fråga om överklagande av beslut enligt denna lag som har fattats av den
inskrivningsmyndighet som anges i 4 kap. 2 § lagen (1984:649) om företagshypotek
tillämpas 38 § första stycket med följande avvikelser.

Inskrivningsmyndighetens beslut får överklagas till den tingsrätt inom vars
domkrets myndigheten som har fattat beslutet är belägen. Prövningstillstånd
krävs vid överklagande till hovrätten.

Vid överklagande tillämpas den klagotid som anges i 4 kap. 24 a § lagen om
företagshypotek. Vid handläggningen i övrigt av ett överklagande tillämpas lagen
(1996:242) om domstolsärenden.

39 a §

I fråga om överklagande av beslut enligt denna lag som har fattats av den
registermyndighet som avses i 3 § andra stycket tillämpas 39 § med följande
avvikelser.

Behörig domstol vid prövning av överklagande av beslut enligt 39 § är den
tingsrätt som anges i 38 a § andra stycket. Prövningstillstånd krävs vid
överklagande till hovrätten.

Åtgärder som skall vidtas av hovrätt skall i stället fullgöras av tingsrätten.
Tingsrätten skall i övrigt vid handläggningen av ett överklagande tillämpa lagen
(1996:242) om domstolsärenden.

39 b §

I fråga om överklagande av beslut enligt denna lag som har fattats av den
inskrivningsmyndighet som anges i 4 kap. 2 § lagen (1984:649) om företagshypotek
tillämpas 39 § med följande avvikelser.

Behörig domstol vid prövning av överklagande av beslut enligt 39 § är den
tingsrätt som anges i 38 b § andra stycket. Prövningstillstånd krävs vid
överklagande till hovrätten.

Åtgärder som skall vidtas av hovrätt skall i stället fullgöras av tingsrätten.
Tingsrätten skall i övrigt vid handläggningen av ett överklagande tillämpa lagen
(1996:242) om domstolsärenden

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001 i fråga om 38 b och 39 b §§ och i
övrigt den 1 december 2001.
2. Vid överklagande av ett beslut som har meddelats före ikraftträdandet skall
äldre bestämmelser tillämpas.

5 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:649) om företagshypotek
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:649) om företagshypotek
dels att 4 kap. 1-3, 9, 10, 22 och 24 §§ samt 5 kap. 1 § skall ha följande
lydelse,
dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 24 a och 24 b §§, av
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

4 kap.
1 §
Inskrivning enligt denna lag sker i ett särskilt inskrivningsregister
(företagsinteckningsregistret). Detta förs med hjälp av automatisk
databehandling.
För inskrivning enligt denna lag skall ett register föras med hjälp av
automatiserad behandling (företagsinteckningsregistret). Detta skall ge
offentlighet åt den information som ingår i registret.

Regeringen meddelar föreskrifter om företagsinteckningsregistrets innehåll,
närmare ändamål och användning samt om personuppgiftsansvaret för registret.
Regeringen får också meddela föreskrifter om expeditionsavgifter för bevis om
inskrivningsåtgärd.

2 §
Ärenden om företagsinteckning eller annan införing i
företagsinteckningsregistret på grund av föreskrift i denna lag eller annan
författning (inskrivningsärenden) handläggs av en för landet gemensam
inskrivningsmyndighet. Regeringen bestämmer vilken myndighet som skall vara
inskrivningsmyndighet.
Ärenden om företagsinteckning eller annan införing i
företagsinteckningsregistret på grund av föreskrift i denna lag eller annan
författning (inskrivningsärenden) handläggs av en för landet gemensam
inskrivningsmyndighet. Regeringen bestämmer vilken myndighet som skall vara
inskrivningsmyndighet.
Inskrivningsmyndigheten förestås av en inskrivningsdomare som skall vara
lagfaren.

3 §
För behandlingen av inskrivningsärenden gäller bestämmelserna om tvistemål i
rättegångsbalken i tillämpliga delar, i den mån inte något annat följer av denna
lag.
För behandlingen hos inskriv-ningsmyndigheten av inskrivningsärenden tillämpas
inte be-stämmelserna i 10 § andra stycket samt 27-28 §§ förvaltningslagen
(1986:223).
Ansökningar och anmälningar i inskrivningsärenden skall vara skriftliga.

9 §
Om ett inskrivningsärende enligt beslut av högre rätt skall tas upp till ny
handläggning av inskrivningsmyndigheten, skall det ske utan dröjsmål efter det
att beslutet har kommit myndigheten till handa.
Om ett inskrivningsärende enligt beslut av domstol skall tas upp till ny
handläggning av inskrivningsmyndigheten, skall det ske utan dröjsmål efter det
att beslutet har kommit myndigheten till handa.

10 §
En ansökan om företagsinteckning skall göras av näringsidkaren. Ansökningen
skall innehålla uppgift om det belopp i svenskt mynt på vilket inteckningen
skall lyda. Om inteckningen skall begränsas enligt 3 kap. 1 § andra stycket,
skall den avsedda begränsningen anges i ansökningen.
En ansökan om företagsinteckning skall göras av näringsidkaren. Ansökan skall
innehålla uppgift om det belopp i svenska kronor på vilket inteckningen skall
gälla. Om inteckningen skall begränsas enligt 3 kap. 1 § andra stycket, skall
den avsedda begränsningen anges i ansökan.
Sökanden skall lämna styrkt uppgift om namn och person- eller
organisationsnummer. Är sökanden ett dödsbo skall den avlidnes personnummer
anges.
Ansökan skall också innehålla styrkt uppgift om sökandens namn eller firma och
person- eller organisationsnummer. Om uppgifterna redan finns registrerade hos
inskrivningsmyndigheten, behöver sökanden inte styrka dessa. Är sökanden ett
dödsbo skall den avlidnes personnummer anges.

22 §7

I fråga om rättelse av personuppgifter i företagsinteckningsregistret skall i
stället för 28 § personuppgiftslagen (1998:204) följande gälla.
En införing i företagsinteckningsregistret skall rättas, om införingen
innehåller någon uppenbar oriktighet till följd av inskrivningsmyndighetens
eller någon annans skrivfel eller liknande förbiseende eller till följd av något
tekniskt fel. Det inbördes företrädet mellan inteckningar som berörs av en
rättelse skall bestämmas efter vad som är skäligt, om rättelsen kan skada
näringsidkaren eller någon innehavare av företagshypoteksbrev.
Tillfälle att yttra sig skall lämnas den vars rätt berörs, om han är känd, samt
den myndighet som avses i 5 kap. 3 §.
Innan rättelse sker, skall inskrivningsmyndigheten ge den som berörs av
åtgärden, om han eller hon är känd, tillfälle att yttra sig. Även den myndighet
som avses i 5 kap. 3 § skall ges tillfälle att yttra sig. Något yttrande behöver
dock inte inhämtas, om det är uppenbart obehövligt.

En anteckning om ärendet skall göras i registret, om inte beslut meddelas samma
dag som ärendet har tagits upp.

24 §8
Ett beslut i inskrivningsärende får överklagas hos hovrätten. Skrivelsen skall
ges in till inskrivningsmyndigheten.
Ett beslut av inskrivningsmyndigheten i ett inskrivningsärende får överklagas
till tingsrätten av den som beslutet rör, om det har gått honom eller henne
emot. Ett beslut som inte är slutligt får överklagas endast i de fall som avses
i 37 § lagen (1996:242) om domstolsärenden. Behörig domstol är den tingsrätt
inom vars domkrets inskrivningsmyndigheten som har fattat beslutet är belägen.
Klagotiden i fråga om slutligt beslut är fyra veckor från den inskrivningsdag
till vilken beslutet är att hänföra. Vid överklagande tillämpas i övrigt
bestämmelserna i rättegångsbalken om överklagande av tingsrätts beslut.
Vid överklagande tillämpas lagen om domstolsärenden, om inte annat följer av
denna lag.
Ett överklagande av ett beslut som har förts in i företagsinteckningsregistret,
skall antecknas där. När det slutliga beslutet med anledning av överklagandet
har vunnit laga kraft, skall beslutets innehåll antecknas.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till hovrätten.

24 a §

Den som vill överklaga ett beslut av inskrivningsmyndigheten skall göra det
skriftligen. Skrivelsen skall ges in till inskrivningsmyndigheten.

Om överklagandet avser ett slutligt beslut, skall skrivelsen ha kommit in till
inskrivningsmyndigheten inom tre veckor från den dag en underrättelse eller ett
bevis om beslutet hölls tillgängligt för sökanden. Skrivelsen får dock alltid
ges in inom fyra veckor från den inskrivningsdag då beslutet meddelades.

I fråga om klagotid för överklagande av sådant beslut som avses i 37 § lagen
(1996:242) om domstolsärenden gäller bestämmelserna i 38 § första och andra
styckena samma lag.

24 b §
Jfr 24 § 3 st
Om det överklagade beslutet har förts in i företagsinteckningsregistret, skall
uppgift om överklagandet föras in i registret. När det finns ett lagakraftvunnet
beslut med anledning av överklagandet, skall beslutets innehåll antecknas i
registret.

5 kap.
1 §
Om någon lider skada till följd av tekniskt fel i företagsinteckningsregistret
eller i någon anordning som hos inskrivningsmyndigheten eller annan statlig
myndighet är ansluten till registret, har han rätt till ersättning av staten.
Ersättningen skall efter skälighet sättas ned eller helt falla bort, om den
skadelidande har medverkat till förlusten genom att utan skälig anledning
underlåta att vidta åtgärd för att bevara sin rätt eller genom eget vållande på
annat sätt.

Om personuppgifter i företagsinteckningsregistret har behandlats i strid med
denna lag eller anslutande författningar, tillämpas 48 § personuppgiftslagen
(1998:204).

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
2. Vid överklagande av ett beslut som har meddelats före ikraftträdandet skall
äldre bestämmelser tillämpas.

6 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:650) om införande av lagen
(1984:649) om företagshypotek
Härigenom föreskrivs att 1 a §9 lagen (1984:650) om införande av lagen
(1984:649) om företagshypotek skall upphöra att gälla vid utgången av juni 2001.

I fråga om beslut som har meddelats före den 1 juli 2001 skall äldre
bestämmelser tillämpas.

7 Förslag till lag om ändring i sjölagen (1994:1009)
Härigenom föreskrivs i fråga om sjölagen (1994:1009)10
dels att i 1 kap. 1 a, 6 och 8 §§, 2 kap. 1-3, 5-7, 13, 24, 25 och 28 §§, 3 kap.
6, 14, 24 och 33-35 §§, 4 kap. 1 § samt 22 kap. 4 och 9 §§ ordet
"skeppsregistret" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "fartygsregistrets
skeppsdel" i motsvarande form,
dels att i 1 kap. 1 a och 8 §§ ordet "båtregister" i olika böjningsformer skall
bytas ut mot "fartygsregistrets båtdel" i motsvarande form,
dels att i 2 kap. 1, 3, 13, 25 och 28 §§, 3 kap. 24, 33 och 35 §§ samt 22 kap. 4
och 9 §§ ordet "skeppsbyggnadsregister" i olika böjningsformer skall bytas ut
mot "fartygsregistrets skeppsbyggnadsdel" i motsvarande form,
dels att 1 kap. 2 §, 2 kap. 15, 19 och 29 §§ samt 22 kap. 4 och 10 §§ skall ha
följande lydelse,
dels att rubriken omedelbart före 1 kap. 2 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 1 kap. 2 a, 2 kap. 15 a
och 19 a-19 b §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 kap.
Fartygsregistren
Fartygsregistret

2 §
Fartyg, vars skrov har en största längd av minst tolv meter och en största bredd
av minst fyra meter, betecknas skepp. Annat fartyg kallas båt.
Över svenska skepp förs ett skeppsregister. Över vissa båtar förs ett
båtregister enligt bestämmelserna i lagen (1979:377) om registrering av båtar
för yrkesmässig sjöfart m.m. Över skepp under byggnad i Sverige förs ett
skeppsbyggnadsregister.
För att ge offentlighet åt den information som framgår av 2 a § skall ett
register föras med hjälp av automatiserad behandling (fartygsregistret).
Skeppsregistret, båtregistret och skeppsbyggnadsregistret förs av den myndighet
som regeringen bestämmer (registermyndigheten). Registermyndigheten förestås av
en lagfaren inskrivningsdomare. Efter regeringens förordnande får registren
föras med användning av automatisk databehandling.
Fartygsregistret förs av den myndighet som regeringen bestämmer
(registermyndigheten).

Regeringen meddelar föreskrifter om fartygsregistrets innehåll, närmare ändamål
och användning samt om personuppgiftsansvaret för registret. Regeringen får
också meddela föreskrifter om expeditionsavgifter för bevis om registrerings-
eller inskrivningsåtgärd.

2 a §

Informationen i fartygsregistret skall vara uppdelad i
1. en skeppsdel,
2. en båtdel och
3. en skeppsbyggnadsdel.

Skeppsdelen innehåller uppgifter om svenska skepp. Båtdelen innehåller uppgifter
om vissa båtar enligt lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig
sjöfart m.m.. Skeppsbyggnadsdelen innehåller uppgifter om skepp under byggnad i
Sverige.

2 kap.
15 §
Registerärenden är ärenden om
1. registrering eller avregistrering av skepp eller skeppsbygge,
2. inskrivning av förvärv av skepp eller skeppsbygge,
3. inteckning i skepp eller skeppsbygge,
4. inskrivning av förbehåll om skeppsnamn, och
5. annan införing i skepps- eller skeppsbyggnadsregistret som görs på grund av
föreskrift i en lag eller annan författning.
5. annan införing i fartygsregistrets skepps- eller skeppsbyggnadsdel som görs
på grund av föreskrift i en lag eller annan författning.
Registerärenden tas upp på inskrivningsdag. Sådan hålls till klockan tolv varje
måndag, tisdag, onsdag, torsdag och fredag, som inte är helgdag. Som helgdag
anses även midsommarafton, julafton och nyårsafton. En anmälan eller ansökan som
kommer in efter klockan tolv anses gjord följande inskrivningsdag.
För behandlingen av ett registerärende gäller bestämmelserna om tvistemål om
inte annat följer av denna lag. Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer får meddela närmare föreskrifter om registrerings- och
inskrivningsförfarandet och får därvid föreskriva skyldighet för ägare av skepp
samt tillverkare och ägare av registrerat skeppsbygge att till
registermyndigheten anmäla förhållanden som myndigheten behöver känna till för
en ändamålsenlig registerföring.
De åtgärder som avses i första stycket förs in i fartygsregistrets skepps- eller
skeppsbyggnadsdel.

15 a §
Jfr 15 § tredje stycket
För behandlingen hos registermyndigheten av ett registerärende tillämpas inte
bestämmelserna i 10 § andra stycket samt 27-28 §§ förvaltningslagen (1986:223).
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare
föreskrifter om registrerings- och inskrivningsförfarandet och får då föreskriva
skyldighet för ägare av skepp samt tillverkare och ägare av registrerat
skeppsbygge att till registermyndigheten anmäla förhållanden som myndigheten
behöver känna till för en ändamålsenlig registerföring.

19 §
Beslut i registerärenden får överklagas hos hovrätten. Skrivelsen skall ges in
till registermyndigheten.
Ett beslut av registermyndigheten i ett registerärende får överklagas till
Stockholms tingsrätt av den som beslutet rör, om det har gått honom eller henne
emot. Ett beslut som inte är slutligt får överklagas endast i de fall som avses
i 37 § lagen (1996:242) om domstolsärenden.
Ett slutligt beslut skall överklagas inom fyra veckor från den inskrivningsdag
då beslutet fattades. Vid överklagande tillämpas i övrigt bestämmelserna i
rättegångsbalken om överklagande av tingsrätts beslut.
Vid överklagande tillämpas lagen om domstolsärenden, om inte annat följer av
denna lag.
Ett överklagande av ett beslut som finns infört i registret skall antecknas där.
När ett slutligt beslut med anledning av ett överklagande har vunnit laga
kraft, skall beslutets innehåll antecknas.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till hovrätten.
Om ett registerärende enligt beslut av högre rätt skall tas upp till ny
handläggning av registermyndigheten, skall det ske utan dröjsmål efter det att
beslutet kommit till myndigheten.

19 a §

Den som vill överklaga ett beslut av registermyndigheten skall göra det
skriftligen. Skrivelsen skall ges in till registermyndigheten.

Om överklagandet avser ett slutligt beslut, skall skrivelsen ha kommit in till
registermyndigheten inom tre veckor från den dag en underrättelse eller ett
bevis om beslutet hölls tillgängligt för sökanden. Skrivelsen får dock alltid
ges in inom fyra veckor från den inskrivningsdag då beslutet meddelades.

I fråga om klagotid för överklagande av sådant beslut som avses i 37 § lagen
(1996:242) om domstolsärenden gäller bestämmelserna i 38 § första och andra
styckena samma lag.

19 b §
Jfr 19 § 3 st
Om det överklagade beslutet har förts in i fartygsregistret, skall uppgift om
överklagandet föras in i registret. När det finns ett lagakraftvunnet beslut med
anledning av överklagandet, skall beslutets innehåll antecknas i registret.

29 §

I fråga om rättelse av personuppgifter i fartygsregistrets skepps- eller
skeppsbyggnadsdel skall i stället för 28 § personuppgiftslagen (1998:204)
följande gälla.
Om registermyndigheten finner att en införing i skepps- eller
skeppsbyggnadsregistret innehåller en uppenbar oriktighet till följd av
myndighetens eller någon annans skrivfel eller liknande förbiseende, skall
införingen rättas. Detta gäller också i fråga om en uppenbar oriktighet i
registret till följd av tekniskt fel. Kan rättelse bli till förfång för ägare
eller för innehavare av pantbrev på grund av inteckning, skall det inbördes
företrädet mellan berörda förvärv bestämmas efter vad som är skäligt. Tillfälle
att yttra sig skall lämnas de parter som berörs, om de är kända, samt den
myndighet som avses i 22 kap. 6 §.
Om registermyndigheten finner att en införing i nämnda registerdelar innehåller
en uppenbar oriktighet till följd av myndighetens eller någon annans skrivfel
eller liknande förbiseende, skall införingen rättas. Detta gäller också i fråga
om en uppenbar oriktighet i registerdelarna till följd av tekniskt fel. Kan
rättelse bli till skada för ägare eller för innehavare av pantbrev på grund av
inteckning, skall det inbördes företrädet mellan berörda förvärv bestämmas efter
vad som är skäligt. Innan rättelse sker, skall registermyndigheten ge den som
berörs av åtgärden, om han eller hon är känd, tillfälle att yttra sig. Även den
myndighet som avses i 22 kap. 6 § § skall ges tillfälle att yttra sig. Något
yttrande behöver dock inte inhämtas, om det är uppenbart obehövligt.
Beslut om rättelse skall meddelas genom införing i registret. Skälen för
beslutet skall antecknas i dagboken eller i akten. I stället för bevis eller
handling som har utfärdats i enlighet med den tidigare införingen, skall en ny
sådan handling utfärdas. Den tidigare handlingen skall återkrävas, göras
obrukbar och behållas av registermyndigheten. Den som har handlingen är skyldig
att ge in den för detta ändamål. I ett föreläggande att fullgöra en sådan
skyldighet får vite sättas ut.
Beslut om rättelse skall meddelas genom införing i fartygsregistrets skepps-
eller skeppsbyggnadsdel. Skälen för beslutet skall antecknas i dagboken eller i
akten. I stället för bevis eller handling som har utfärdats i enlighet med den
tidigare införingen, skall en ny sådan handling utfärdas. Den tidigare
handlingen skall krävas tillbaka, göras obrukbar och behållas av
registermyndigheten. Den som har handlingen är skyldig att ge in den för detta
ändamål. I ett föreläggande att fullgöra en sådan skyldighet får vite sättas ut.
Ett beslut om rättelse får överklagas även av den myndighet som avses i 22 kap.
6 §.

22 kap.
4 §
Kommer till följd av 2 kap. 10 § eller 3 kap. 9 § ett förvärv eller en
panträttsupplåtelse som avses där att gälla mot den rätte ägaren eller mot någon
till vars förmån rådighetsinskränkning gäller enligt de paragraferna, har denne
rätt till ersättning av staten för sin förlust på grund av förvärvet eller
upplåtelsen.
Om någon lider förlust till följd av ett tekniskt fel i skepps- eller
skeppsbyggnadsregistret vid användning av automatisk databehandling eller i en
anordning som hos registermyndigheten eller någon annan statlig myndighet är
ansluten till registret, har han rätt till ersättning av staten.
Om någon lider förlust till följd av ett tekniskt fel i fartygsregistrets
skepps- eller skeppsbyggnadsdel eller i en anordning som hos registermyndigheten
eller någon annan statlig myndighet är ansluten till registret, har han rätt
till ersättning av staten.
Har den skadelidande medverkat till förlusten genom att utan skälig anledning
underlåta att vidta åtgärder för att bevara sin rätt eller har han på annat sätt
medverkat till förlusten genom eget vållande, skall ersättningen efter vad som
är skäligt sättas ned eller helt falla bort.

Om personuppgifter i fartygsregistret har behandlats i strid med denna lag eller
anslutande författningar, tillämpas 48 § personuppgiftslagen (1998:204).

10 §
Sjöfartsverket, Kustbevakningen, Tullverket och polismyndigheterna skall biträda
registermyndigheten med att vaka över att bestämmelser i lag eller annan
författning om registrering och identifiering av skepp och inskrivning av rätt
till skepp och andel i sådan egendom efterlevs. De har för detta ändamål rätt
till tillträde till ett skepp. De skall underrätta registermyndigheten om
försummelser att efterleva bestämmelserna.
Kustbevakningen, Tullverket och polismyndigheterna skall biträda
registermyndigheten med att vaka över att bestämmelser i lag eller annan
författning om registrering och identifiering av skepp och inskrivning av rätt
till skepp och andel i sådan egendom följs. De har för detta ändamål rätt till
tillträde till ett skepp. De skall underrätta registermyndigheten om
försummelser att följa bestämmelserna.

1. Denna lag träder i kraft den 1 december 2001.
2. Vid överklagande av ett beslut som har meddelats före ikraftträdandet skall
äldre bestämmelser tillämpas.

Lagrådets yttrande
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2001-02-22

Närvarande: f.d. justitierådet Lars Å. Beckman, regeringsrådet
Susanne Billum, justitierådet Göran Regner.

Enligt en lagrådsremiss den 8 februari 2001 (Justitiedepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i utsökningsbalken,
2. lag om ändring i lagen (1975:605) om registrering av båt byggnadsförskott,
3. lag om ändring i lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig
sjöfart m.m.,
4. lag om ändring i lagen (1984:404) om stämpelskatt vid
inskrivningsmyndigheter,
5. lag om ändring i lagen (1984:649) om företagshypotek,
6. lag om ändring i lagen (1984:650) om införande av lagen (1984:649) om
företagshypotek,
7. lag om ändring i sjölagen (1994:1009).
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Charlotta
Arvidsson.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:

Allmänt

I lagrådsremissen föreslås bl.a. att skeppsregistret, båtregistret och
skeppsbyggnadsregistret slås samman till ett register, fartygsregistret. Det nya
registret skall bestå av tre delar; skeppsdelen, båtdelen och
skeppsbyggnadsdelen. Den föreslagna regleringen föranleder följdändringar i ett
flertal lagrum. I remissen läggs fram förslag till sådana ändringar.
Vid lagrådsgranskningen har konstaterats att ändringar måste göras också i 1
kap. 8 och 9 §§ utsökningsbalken samt i övergångsbestämmelserna till lagen
(1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig trafik m.m. Lagrådet
förordar att under det fortsatta lagstiftningsarbetet erforderliga ändringar
görs i nämnda bestämmelser samt att en ny genomgång och kontroll av
lagstiftningen görs i syfte att säkerställa att alla nödvändiga följdändringar
kommer till stånd.

Förslaget till lag om ändring i lagen om registrering av båtbyggnadsförskott

Förslaget innebär att den registrering som hittills skett hos Stockholms
tingsrätt i framtiden skall ske hos Sjöfartsverket. I lagrådsremissen berörs
inte närmare hur denna registrering sker, men vid föredragningen inför Lagrådet
har upplysts att det är fråga om en manuell hantering och inte om automatiserad
behandling. Eftersom personuppgiftslagen är tillämplig också på manuella
register (se lagens 5 §) och den här aktuella registreringen torde kunna omfatta
också personuppgifter, uppkommer frågan hur registreringen av
båtbyggnadsförskott förhåller sig till nämnda lag. Motsvarande fråga beträffande
den övriga registrering som lagrådsremissen avser har ju behandlats i remissen.
Som exempel på frågeställningar kan nämnas om det behövs ett särskilt,
uttryckligt angivet ändamål för registreringen (se 9 § första stycket c
personuppgiftslagen) och om tredje man har rätt att ta del av uppgifter utan den
registrerades samtycke (se 10 § samma lag). Det synes ligga nära till hands att
det finns i princip samma behov av särskilda föreskrifter om denna registrering
som i fråga om de register som enligt remissen skall göras till föremål för nya
bestämmelser. Sådana särskilda föreskrifter om registreringen kan i så fall
meddelas i den förordning som enligt förslaget skall finnas angående
avgiftsskyldighet.
En jämförelse med övriga förslag i remissen väcker också frågan om det inte kan
vara motiverat med särskilda bestämmelser angående överklagande av ett beslut
att vägra registrering av båtbyggnadsförskott. Meddelas inga andra föreskrifter
härom torde den allmänna överklagandebestämmelsen i 22 a § förvaltningslagen bli
tillämplig, dvs. att beslut skall överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Det blir i så fall en avvikelse från de bestämmelser om överklagande som upptas
i remissen och som anger allmän domstol som överinstans. Lagrådet anser att
denna fråga bör övervägas i det fortsatta lagstiftningsarbetet.

Förslaget till lag om ändring i lagen om registrering av båtar för yrkesmässig
sjöfart m.m.



I paragrafens första stycke föreslås att orden "i hans hand" byts ut mot orden
"för honom eller henne". Ändringen anges vara av redaktionell karaktär. Det är
emellertid inte säkert att uttrycken har samma betydelse. Den sjörättsliga
regleringen bygger i stor utsträckning på internationella överenskommelser. Ett
utbyte av ett sedan länge vedertaget begrepp, i syfte att modernisera lagtexten,
bör därför ske med försiktighet. I 2 kap. 2 § sjölagen finns en bestämmelse
motsvarande förevarande bestämmelse. Något utbyte av begreppet "i hans hand" i
det lagrummet föreslås inte i remissen. Mot bakgrund av det anförda förordar
Lagrådet att begreppet "i hans hand" bibehålls även i förevarande paragraf.

15§

I paragrafen finns bestämmelser om att Sjöfartsverket jämte vissa andra
myndigheter biträder registermyndigheten med att vaka över att de aktuella
reglerna följs och om att dessa myndigheter för detta ändamål har tillträde till
båt. Enligt remissförslaget skall Sjöfartsverket, som självt blir
registermyndighet, utmönstras ur uppräkningen av myndigheter som biträder
registermyndigheten. Förslaget medför att tvekan kan uppstå när det gäller
Sjöfartsverkets befogenhet att kräva tillträde till båt. Vid
lagrådsföredragningen har upplysts att ingen förändring varit åsyftad när det
gäller denna verkets befogenhet. För att tydliggöra detta föreslår Lagrådet att
den andra meningen i paragrafen i den föreslagna lydelsen formuleras enligt
följande.

"De angivna myndigheterna har, liksom registermyndigheten, för detta ändamål
rätt till tillträde till båt."

Förslaget till lag om ändring i lagen om stämpelskatt vid
inskrivningsmyndigheter

I de föreslagna nya paragraferna 38 a, 38 b, 39 a och 39 b §§ finns bestämmelser
om vissa avvikelser från de regler om överklagande som finns i 38 § respektive
39 §. 38 a och 39 a §§ avser stämpelskatt i registerärenden hos Sjöfartsverket
medan 38 b och 39 b §§ avser motsvarande frågor hos Patent- och
registreringsverket. Enligt Lagrådets mening är den valda konstruktionen något
svårtillgänglig. En viss motsättning uppkommer vidare i förhållande till de
nuvarande 38 och 39 §§, vilka om de inte ändras kommer att täcka även de
situationer som regleras i de nya paragraferna. Enligt Lagrådets uppfattning
skulle reglerna kunna göras betydligt klarare om man lät 38 § respektive 39 §
endast omfatta beslut av inskrivningsmyndighet enligt jordabalken varefter
särskilda bestämmelser kunde utformas rörande Patent- och registreringsverkets
respektive Sjöfartsverkets beslut. Frågan bör behandlas i det fortsatta
lagstiftningsarbetet.

Förslaget till lag om ändring i lagen om företagshypotek

Enligt det nya första stycket i 4 kap. 22 § skall, i fråga om rättelse av
personuppgifter i företagsinteckningsregistret, i stället för 28 §
personuppgiftslagen gälla det som föreskrivs i det följande, dvs. i andra-fjärde
styckena av förevarande paragraf. Man kan av denna utformning lätt få
uppfattningen att andra-fjärde styckena avser enbart rättelse av personuppgifter
i registret, medan avsikten är att dessa bestämmelser - liksom hittills - skall
gälla rättelse av både personuppgifter och andra uppgifter i registret.
Lagrådet föreslår därför att första stycket ersätts av ett nytt sista, fjärde
stycke av följande lydelse.

"Denna paragraf gäller i stället för 28 § personuppgiftslagen (1998:204)."

Förslaget till lag om ändring i sjölagen

Ingressen

Den föreslagna sammanföringen av tre register till ett register, bestående av
tre olika delar, för med sig att ändringar behöver göras i ett stort antal
paragrafer. I syfte att minska antalet direkta ändringar i lagtexten föreslås i
ingressen att beträffande ett antal angivna paragrafer ordet "skeppsregistret" i
olika böjningsformer skall bytas ut mot "fartygsregistrets skeppsdel" i
motsvarande form. På samma sätt föreslås ändringar beträffande båt- och
skeppsbyggnadsregistren. Den föreslagna utformningen av ingressen täcker
emellertid inte behovet av ändringar. I vissa paragrafer förekommer bl.a. att
ordet "register" används ensamt. Ett genomförande av remissförslaget skulle
medföra tvekan om vad som i fortsättningen avses med "register".
Ingressändringarna synes inte heller täcka det fallet att det i lagtexten
förekommer exempelvis uttrycket "skepps- eller skeppsbyggnadsregistret".
Lagrådet föreslår därför att i det fortsatta lagstiftningsarbetet lagtexten ses
över och att erforderliga ändringar görs i denna och i ingressen.

1 kap. 2 och 2 a §§

Enligt det föreslagna andra stycket i 1 kap. 2 § skall fartygsregistret föras
för att ge offentlighet åt den information som framgår av 1 kap. 2 a §. Vilken
information som avses framgår emellertid knappast av 1 kap. 2 a § som innehåller
bestämmelser om fartygsregistrets tre delar. Registrets huvudändamål är
knappast heller enbart att ge offentlighet åt informationen. Av 1 kap. 1 a §
framgår nämligen att ett fartyg som är infört i registrets skepps- eller båtdel
skall anses som svenskt fartyg. Registreringen bestämmer alltså fartygets
"nationalitet". För att ge regleringen en klarare utformning föreslår Lagrådet
att bestämmelserna i 1 kap. 2 och 2 a §§ ges följande avfattning (jfr 4 kap. 1 §
lagen om företagshypotek).

"2 §

Fartyg, vars skrov har en största längd av minst tolv meter och en största bredd
av minst fyra meter, betecknas skepp. Annat fartyg kall båt.
Den myndighet som regeringen bestämmer (registermyndigheten) skall med hjälp av
automatiserad behandling föra ett register, benämnt fartygsregistret, där
informationen skall vara uppdelad i
1. en skeppsdel som innehåller uppgifter om svenska skepp,
2. en båtdel som innehåller uppgifter om båtar som registrerats enligt
lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m,
3. en skeppsbyggnadsdel som innehåller uppgifter om skepp under byggnad i
Sverige.

2 a §

Fartygsregistret skall ge offentlighet åt den information som ingår i registret.

Regeringen meddelar föreskrifter om fartygsregistrets innehåll och närmare
ändamål och behandling av uppgifter samt om personuppgiftsansvar enligt
personuppgiftslagen (1998:204).
Regeringen får meddela föreskrifter om expeditionsavgifter för bevis om
registrerings- eller inskrivningsåtgärd."

2 kap. 15 och 15 a §§

I ett nytt tredje stycke i 15 § föreskrivs att de åtgärder som avses i första
stycket skall föras in i fartygsregistrets skepps- eller skeppsbyggnadsdel. Av
första stycket framgår emellertid redan att ett sådant införande skall ske.
Tredje stycket saknar därför mening och bör utgå ur lagtexten. I så fall bör
lämpligen den nuvarande andra meningen i tredje stycket behållas i 15 §.
2 kap. 29 §

Av skäl som anges i fråga om 4 kap. 22 § lagen om företagshypotek förordar
Lagrådet att första stycket i 2 kap. 29 § ersätts av ett nytt, fjärde stycke av
följande lydelse.

"Denna paragraf gäller i stället för 28 § personuppgiftslagen (1998:204) såvitt
angår personuppgifter i fartygsregistrets skepps- eller skeppsbyggnadsdel."

22 kap. 10 §

Lagrådet hänvisar till vad som anförts under 15 § i förslaget till lag om
ändring i lagen om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m.

Förslaget till lag om ändring i lagen om införande av lagen (1984:649) om
företagshypotek

Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.

Justitiedepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 mars 2001

Närvarande: statsrådet Hjelm-Wallén, ordförande, och statsråden Thalén, Sahlin,
von Sydow, Klingvall, Östros, Messing, Engqvist, Larsson, Bodström

Föredragande: statsrådet Bodström

Regeringen beslutar proposition Inskrivning enligt lagen (1984:649) om
företagshypotek och sjöfartsregisterärenden

Rättsdatablad

Författningsrubrik
Bestämmelser som inför, ändrar, upp-häver eller upprepar ett
normgivnings-bemyndigande
Celexnummer för bakomliggande EG-regler

Lag om ändring i lagen (1975:605) om registrering av båtbyggnadsförskott
Tredje stycket

Lag om ändring i lagen (1984:649) om företagshypotek

4 kap. 1 § tredje stycket

Lag om ändring i sjölagen

1 kap. 2 a §

1 Senaste lydelse 1996:255.
1 Senaste lydelse av
3 § 1994:1021
4 § 1997:267
5 § 1997:267
5a § 1997:267
7 § 1997:267.
2 Senaste lydelse 1994:1021.
3 Senaste lydelse 1990:1074.
4 Senaste lydelse 1988:442.
1 Senaste lydelse av
25 § 1990:598
33 § 1998:1610.
2 Senaste lydelse 1994:1048.
3 Senaste lydelse 1994:1048.
1 Senaste lydelse 1990:455.
2 Senaste lydelse 1994:1049.
1 Senaste lydelse 1986:6.
1 Senaste lydelse av
1 kap. 1 a § 1997:266
2 kap. 1 § 1997:266
2 kap. 2 § 1997:266
2 kap. 6 § 1997:266
2 kap. 7 § 1997:266
2 kap. 25 § 1997:266.
1 Senaste lydelse 1996:255.
2 Senaste lydelse av
3 § 1994:1021
4 § 1997:267
5 § 1997:267
5a § 1997:267
7 § 1997:267.
3 Senaste lydelse 1994:1021.
4 Senaste lydelse 1990:1074.
5 Senaste lydelse 1988:442.
6 Senaste lydelse av
25 § 1990:598
33 § 1998:1610.
7 Senaste lydelse 1990:455.
8 Senaste lydelse 1994:1049.
9 Senaste lydelse 1986:6.
10 Senaste lydelse av
1 kap. 1 a § 1997:266
2 kap. 1 § 1997:266
2 kap. 2 § 1997:266
2 kap. 6 § 1997:266
2 kap. 7 § 1997:266
2 kap. 25 § 1997:266.

Prop. 2000/01:88

10

1

Prop. 2000/01:88
Bilaga 1

68

135

Prop. 2000/01:88
Bilaga 2

71

135

Prop. 2000/01:88
Bilaga 3

72

135

Prop. 2000/01:88
Bilaga 4

75

135

Prop. 2000/01:88
Bilaga 5

76

135

Prop. 2000/01:88
Bilaga 6

77

135

Prop. 2000/01:88
Bilaga 7

78

135

Prop. 2000/01:88
Bilaga 8

93

135

Prop. 2000/01:88
Bilaga 9

108

135

Prop. 2000/01:88
Bilaga 10

128

135

Prop. 2000/01:88
Bilaga 11

133

135

Prop. 2000/01:88

134

135

135

135