Regeringens proposition
2000/01:7

Förenklad skattedeklaration

Prop.
2000/01:7

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 14 september 2000

Göran Persson
Bosse Ringholm
(Finansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att en fysisk person eller ett dödsbo som anlitar
en annan fysisk person för ett arbete skall få redovisa skatteavdrag och
arbetsgivaravgifter på ersättningen för arbetet i en förenklad skattedekla-
ration. Detta skall inte gälla om ersättningen utgör utgift i en av utbetala-
ren bedriven näringsverksamhet eller betalas ut till en person som har F-
skattsedel.
I den förenklade skattedeklarationen behöver endast redovisas nödvän-
diga identifikationsuppgifter för utbetalaren och betalningsmottagaren,
redovisningsperiod, ersättningens storlek samt storleken på skatteavdrag
och arbetsgivaravgifter.
En förenklad skattedeklaration skall lämnas för varje mottagare av
ersättning för arbete och bara för de redovisningsperioder som ersättning
betalats ut.
För att uppnå ytterligare förenklingar föreslås att skattebetalningsla-
gens regler om förseningsavgift inte skall tillämpas på ersättningar som
får redovisas i en förenklad skattedeklaration och att skönsbeskattning
enligt schablon på grund av tidigare lämnade förenklade skattedeklara-
tioner inte skall få göras.
Den förenklade skattedeklarationen skall även utgöra kontrolluppgift
och läggas till grund för förtryckta uppgifter på uppdragstagarens
förenklade självdeklaration.
På ersättningar som redovisas i en förenklad skattedeklaration skall
skatteavdrag göras med 30 procent.
Vid en beräkning av arbetsgivaravgifter som redovisas i en förenklad
skattedeklarationen skall avdrag göras med 5 procent av avgiftsunder-
laget. Hänsyn skall inte tas till sådant avdrag vid beräkning av arbets-
givaravgifter som redovisas i en vanlig skattedeklaration eller vid
beräkning av egenavgifter.
Vidare föreslås att värdet av bostadsförmån och kostförmån som en
fysisk person får av en annan fysisk person och som ges ut i dennes
hushåll skall beräknas till 600 kronor för hel kalendermånad eller
20 kronor per dag för del av kalendermånad för bostad och 50 kronor för
två eller flera måltider per dag. Förmån av en måltid per dag skall inte tas
upp.
De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 januari 2001.
Bestämmelserna om förenklad skattedeklaration skall dock tillämpas
först under beskattningsåret 2002.

Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut 5
2 Lagtext 6
2.1 Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen
(1997:483) 6
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter 10
2.3 Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen
(1999:1229) 12
2.4 Förslag till lag om ändring i socialavgiftslagen
(2000:000) 14
2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (2000:000) om
fördelning av socialavgifter 15
3 Ärendet och dess beredning 16
4 Redovisning och betalning av skatteavdrag och sociala avgifter 17
4.1 Nuvarande ordning 17
4.1.1 Skyldighet att göra skatteavdrag och betala
arbetsgivaravgifter 17
4.1.2 Registrering samt redovisning av
skatteavdrag och arbetsgivaravgifter 18
4.1.3 Skyldighet att lämna kontrolluppgift 18
4.2 Kritik mot nuvarande ordning 19
5 Förenklade regler för fysiska personers redovisning av
skatteavdrag och arbetsgivaravgifter 20
5.1 Redovisning av skatteavdrag och arbetsgivaravgifter 20
5.2 Beräkning av skatteavdrag och arbetsgivaravgifter 25
6 Ekonomiska konsekvenser och ikraftträdande 29
6.1 Ekonomiska konsekvenser 29
6.2 Ikraftträdande 29
7 Författningskommentar 30
7.1 Förslaget till lag om ändring i skattebetalningslagen
(1997:483) 30
7.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter 32
7.3 Förslaget till lag om ändring i inkomstskattelagen
(1999:1229) 33
7.4 Förslaget till lag om ändring i socialavgiftslagen
(2000:000) 34
7.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (2000:000) om
fördelning av socialavgifter 34
Bilaga 1 Sammanfattning av Riksskatteverkets promemoria
Förenklad skattedeklaration (A3000-1017-00/100) 35
Bilaga 2 Lagförslag i Riksskatteverkets promemoria
Förenklad skattedeklaration (A3000-1017-00/100) 36
Bilaga 3 Förteckning över de remissinstanser som har yttrat sig över
Riksskatteverkets promemoria Förenklad skattedeklaration
(A3000-1017-00/100) 45
Bilaga 4 Lagrådsremissens förslag till lagtext 46
Bilaga 5 Lagrådets yttrande 55
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
den 14 september 2000 57

1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483),
2. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter,
3. lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229),
4. lag om ändring i socialavgiftslagen (2000:000),
5. lag om ändring i lagen (2000:000) om fördelning av socialavgifter.

2 Lagtext
2.1 Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen
(1997:483)
Härigenom föreskrivs i fråga om skattebetalningslagen (1997:483)
dels att 8 kap. 8 och 15 §§, 10 kap. 13 och 17 §§, 11 kap. 19 § samt
15 kap. 6 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 10 kap. 13 a och
17 a §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

8 kap.
8 §
Skatteavdrag skall göras med 30 % av
1. sådan ersättning för arbete som betalas ut till en juridisk person,
2. sådan ersättning för arbete som betalas ut till en fysisk person och är
sidoinkomst för mottagaren,
3. ersättning som inte avser en
bestämd tidsperiod eller inte betalas
ut vid regelbundet återkommande
tillfällen, och
4. ersättning för arbete som är av-
sett att pågå kortare tid än en vecka.
3. ersättning som inte avser en
bestämd tidsperiod eller inte betalas
ut vid regelbundet återkommande
tillfällen,
4. ersättning för arbete som är av-
sett att pågå kortare tid än en vecka,
och
5. sådan ersättning för arbete
som redovisas i en förenklad
skattedeklaration enligt 10 kap.
13 a §.
Om ersättning som avses i första stycket 3 betalas ut tillsammans med
ersättning som utgör mottagarens huvudinkomst, skall skatteavdrag göras
enligt grunder som fastställs av regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer.

15 §
Värdet av förmån av någon
annan bostad här i landet än
semesterbostad skall beräknas
enligt värdetabeller.
Värdet av förmån av någon
annan bostad här i landet än
semesterbostad eller bostad som
avses i 61 kap. 3 a § inkomst-
skattelagen (1999:1229) skall
beräknas enligt värdetabeller.
Tabellerna skall ha följande grunder. Landet delas in i områden som är
väsentligen enhetliga i fråga om boendekostnader. Förmånsvärdet av en
bostad skall bestämmas inom varje område till det genomsnittliga värdet
beräknat per kvadratmeter bostadsyta för jämförbara bostäder inom om-
rådet. För en bostad utanför tätort med närmaste omgivning skall dock
värdet bestämmas till 90 % av det lägsta av nämnda genomsnittsvärden.

10 kap.
13 §
En skattedeklaration skall lämnas för varje redovisningsperiod.
Om den som är registrerad
enligt 3 kap. 1 § inte skall redovisa
vare sig skatteavdrag eller
arbetsgivaravgifter i
skattedeklaration för en viss
redovisningsperiod och om
skattemyndigheten skriftligen upp-
lysts om detta, behöver någon
deklaration inte lämnas för den
perioden.
Om den som är registrerad
enligt 3 kap. 1 § inte skall redovisa
vare sig skatteavdrag eller
arbetsgivaravgifter i
skattedeklaration för en viss
redovisningsperiod och om
skattemyndigheten skriftligen upp-
lysts om detta, behöver någon
deklaration inte lämnas för den
perioden. Detta gäller även om en
förenklad skattedeklaration enligt
13 a § lämnas för redovisnings-
perioden.
I fråga om den som är skattskyldig till mervärdesskatt gäller andra
stycket endast om den skattskyldige enligt 31 § första stycket skall redo-
visa mervärdesskatten i sin självdeklaration.

13 a §
En fysisk person eller ett dödsbo
som har betalat ut ersättning för
arbete till en annan fysisk person
får fullgöra skyldigheten att lämna
skattedeklaration för den ersätt-
ningen genom att lämna en förenk-
lad skattedeklaration, om ersätt-
ningen inte utgör utgift i en av
utbetalaren bedriven näringsverk-
samhet.
En förenklad skattedeklaration
skall lämnas för varje betalnings-
mottagare och för varje redovis-
ningsperiod under vilken ersättning
för arbete betalats ut.
Vad som sägs i det följande om
skattedeklarationer skall, om inte
något annat anges, gälla även
förenklade skattedeklarationer.

17 §
En skattedeklaration skall ta
upp
En skattedeklaration skall, utom i
de fall som anges i 17 a §, ta upp
1. nödvändiga identifikationsuppgifter,
2. uppgift om den redovisningsperiod för vilken redovisning lämnas,
3. följande uppgifter om skatteavdrag:
a) den sammanlagda ersättning från vilken utbetalaren är skyldig att
göra skatteavdrag,
b) sammanlagt avdraget belopp,
4. följande uppgifter om arbetsgivaravgifter:
a) den sammanlagda ersättning för vilken utbetalaren är skyldig att
betala arbetsgivaravgifter,
b) sammanlagt avdrag enligt 9 kap. 3 §,
c) periodens sammanlagda avgifter,
5. följande uppgifter om mervärdesskatt:
a) utgående skatt,
b) ingående skatt,
c) omsättning, förvärv och överföringar av varor som transporteras
mellan EG-länder, och
6. de ytterligare uppgifter som behövs för beräkning och kontroll av
skatteavdrag, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt.
En skattedeklaration som skall lämnas av en grupphuvudman skall
innehålla de uppgifter som avses i första stycket 1, 2, 5 och 6 samt
omfatta hela gruppen.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-
dela närmare föreskrifter om vad en skattedeklaration skall ta upp.

17 a §
En förenklad skattedeklaration
skall ta upp
1. nödvändiga identifikations-
uppgifter för både utbetalaren och
betalningsmottagaren,
2. uppgift om den redovisnings-
period för vilken redovisning läm-
nas,
3. uppgift om den ersättning för
vilken utbetalaren är skyldig att
göra skatteavdrag och betala
arbetsgivaravgifter,
4. verkställt skatteavdrag,
5. periodens arbetsgivaravgifter,
och
6. de ytterligare uppgifter som
behövs för beräkning och kontroll
av skatteavdrag och arbetsgivar-
avgifter.
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får
meddela närmare föreskrifter om
vad en förenklad skattedeklaration
skall ta upp.

11 kap.
19 §
Av 21 kap. följer att beslut om skatt kan omprövas av skattemyndig-
heten.
Vid en omprövning skall skatten bestämmas på grundval av tillgäng-
liga uppgifter. Om en tillförlitlig beräkning inte kan göras på ett sådant
sätt, skall skatten bestämmas efter vad som framstår som skäligt med
hänsyn till vad som har kommit fram (skönsbeskattning). Därvid får, om
inte omständigheterna talar för något annat, varje skatt som enligt 18 §
har bestämts till noll kronor bestämmas till det högsta av de belopp som
har bestämts för den skatten vid någon av de tre närmast föregående
redovisningsperioderna. I detta fall skall dock beslut rörande mervärdes-
skatt kvarstå, om endast överskjutande ingående skatt har bestämts för de
tre perioderna.

Bestämmelsen i andra stycket
tredje meningen gäller inte i fråga
om skatt som har redovisats i en
förenklad skattedeklaration enligt
10 kap. 13 a §.

15 kap.
6 §
Förseningsavgift skall tas ut med
1 000 kronor om den som är skyl-
dig att lämna en skattedeklaration
eller en periodisk sammanställning
inte gjort detta inom föreskriven
tid. Förseningsavgift tas dock inte
ut när det är fråga om en särskild
skattedeklaration enligt 10 kap.
32 § första stycket.
Förseningsavgift skall tas ut med
1 000 kronor om den som är skyl-
dig att lämna en skattedeklaration
eller en periodisk sammanställning
inte gjort detta inom föreskriven
tid. Förseningsavgift tas dock inte
ut när en förenklad skattedeklara-
tion enligt 10 kap. 13 a § får läm-
nas eller när det är fråga om en
särskild skattedeklaration enligt
10 kap. 32 § första stycket.
Förseningsavgift tas inte ut om den skattskyldige har avlidit.

_______________
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
2. Den nya bestämmelsen i 8 kap. 15 § tillämpas på förmån som getts
ut efter ikraftträdandet.
3. Övriga bestämmelser tillämpas första gången i fråga om skatteav-
drag och arbetsgivaravgifter som avser beskattningsåret 2002.

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 5 § lagen (1990:325) om självdeklara-
tion och kontrolluppgifter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

3 kap.
5 §
Uppgiftsskyldighet enligt 4 § föreligger först efter föreläggande av
skattemyndigheten beträffande
1. ersättning och förmån med anledning av tillfälligt arbete, som getts
ut av fysisk person eller dödsbo och inte utgör omkostnad i näringsverk-
samhet, om skatteavdrag inte har gjorts och det som mottagaren sam-
manlagt fått haft ett lägre värde än 1 000 kronor för hela året,
2. ersättning och förmån med anledning av tillfälligt arbete i andra fall
än som avses i 1 om det som mottagaren sammanlagt fått haft ett lägre
värde än 100 kronor för hela året samt förmån av fritt logi ombord för
arbetstagare som avses i punkt 1 av anvisningarna till 49 § kommunal-
skattelagen (1928:370),

2 a. ersättning och förmån som
redovisats i en förenklad skatte-
deklaration enligt 10 kap. 13 a §
skattebetalningslagen (1997:483),
3. följande slag av ersättningar om det har angetts i kontrolluppgiften
att sådan ersättning har lämnats
a) kostnadsersättning för resa i tjänsten med allmänt kommunikations-
medel, hyrbil eller taxi, motsvarande gjorda utlägg,
b) kostnadsersättning för logi vid sådan resa i tjänsten som avses i
punkt 3 av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen, motsvarande
gjorda utlägg,
c) representationsersättning, motsvarande gjorda utlägg,
d) ersättning för ökade levnads-
kostnader vid sådan resa i tjänsten
som avses i punkterna 3 och 3 a av
anvisningarna till 33 § kommunal-
skattelagen eller för kostnader för
resa med egen bil i tjänsten eller
kostnader för drivmedel för bilför-
månshavares resa med
förmånsbilen i tjänsten, i den mån
ersättningarna enligt 8 kap. 19 och
20 §§ skattebetalningslagen
(1997:483) inte skall ligga till
grund för beräkning av
skatteavdrag.
d) ersättning för ökade levnads-
kostnader vid sådan resa i tjänsten
som avses i punkterna 3 och 3 a av
anvisningarna till 33 § kommunal-
skattelagen eller för kostnader för
resa med egen bil i tjänsten eller
kostnader för drivmedel för bilför-
månshavares resa med
förmånsbilen i tjänsten, i den mån
ersättningarna enligt 8 kap. 19 och
20 §§ skattebetalningslagen inte
skall ligga till grund för beräkning
av skatteavdrag.

________________
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001 och tillämpas första gången
vid 2003 års taxering.

2.3 Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen
(1999:1229)
Härigenom föreskrivs i fråga om inkomstskattelagen (1999:1229)
dels att 61 kap. 1, 4 och 18 §§ skall ha följande lydelse,
dels att rubriken närmast före 61 kap. 3 § skall lyda Kostförmån och
bostadsförmån ,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 61 kap. 3 a §, av
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

61 kap.
1 §
I detta kapitel finns bestämmel-
ser om
marknadsvärde i 2 §,
kostförmån i 3 och 4 §§,
bilförmån i 5 11 §§,
reseförmån med inskränkande
villkor i 12 14 §§,
ränteförmån i 15 17 §§, och
justering av förmånsvärde i
18 21 §§.
I detta kapitel finns bestämmel-
ser om
marknadsvärde i 2 §,
kostförmån och
bostadsförmån i 3 4 §§,
bilförmån i 5 11 §§,
reseförmån med inskränkande
villkor i 12 14 §§,
ränteförmån i 15 17 §§, och
justering av förmånsvärde i
18 21 §§.

3 a §
Värdet av bostadsförmån och
kostförmån som en fysisk person får
av en annan fysisk person och som
ges ut i dennes hushåll skall beräk-
nas till
600 kronor för hel kalendermå-
nad eller 20 kronor per dag för del
av kalendermånad för bostad, och
50 kronor för två eller flera
måltider per dag.
En fri måltid per dag skall inte
tas upp.

4 §
Om den skattskyldige lämnar
ersättning för kostförmånen, skall
förmånsvärdet beräknas till värdet
för kosten enligt 3 § minskat med
vad han har betalat.
Om den skattskyldige lämnar
ersättning för kostförmånen eller
bostadsförmånen, skall förmåns-
värdet beräknas till värdet för för-
månen enligt 3 eller 3 a § minskat
med vad han har betalat.

18 §
Värdet av kostförmån enligt 3 §
och bilförmån enligt 5 9 §§ skall
justeras uppåt eller nedåt, om det
finns synnerliga skäl.
Värdet av kostförmån och
bostadsförmån enligt 3 och 3 a §§
samt bilförmån enligt 5 9 §§ skall
justeras uppåt eller nedåt, om det
finns synnerliga skäl.

________________
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001 och tillämpas på förmån
som getts ut efter ikraftträdandet.

2.4 Förslag till lag om ändring i socialavgiftslagen
(2000:000)
Härigenom föreskrivs i fråga om i socialavgiftslagen (2000:000)
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 2 kap. 30 §, av följande
lydelse,
dels att det i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen
skall införas en ny punkt, 9, av följande lydelse.

2 kap.

30 §
Vid beräkning av arbetsgivar-
avgifter som redovisas i en för-
enklad skattedeklaration enligt 10
kap. 13 a § skattebetalningslagen
(1997:483), skall avdrag göras
med 5 procent av avgiftsunder-
laget. Hänsyn skall inte tas till
avdrag enligt denna paragraf vid
beräkning av avdrag enligt 28 och
29 §§.

9. Bestämmelsen i 2 kap. 30 §
skall tillämpas i fråga om avgifter
på ersättningar som betalas ut
efter utgången av år 2001.

2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (2000:000) om
fördelning av socialavgifter
Härigenom föreskrivs att 11 § i lag (2000:000) om fördelning av
socialavgifter skall ha följande lydelse.

11 §
Influtna arbetsgivaravgifter skall
fördelas mellan avgiftsändamålen
enligt beskattningsbeslut som
följer av 11 kap. skattebetalnings-
lagen (1997:483). Avdrag som
görs enligt 2 kap. 28 och 29 §§
socialavgiftslagen (2000:000) skall
avse arbetsmarknadsavgiften.
Influtna arbetsgivaravgifter skall
fördelas mellan avgiftsändamålen
enligt beskattningsbeslut som
följer av 11 kap. skattebetalnings-
lagen (1997:483). Avdrag som
görs enligt 2 kap. 28 30 §§
socialavgiftslagen (2000:000) skall
avse arbetsmarknadsavgiften.
Bestämmelserna i första stycket skall tillämpas också på avgifts- och
räntebelopp som betalas ut till arbetsgivare.
Föreskrifter om fördelningen får meddelas av regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, Riksförsäkringsverket.

3 Ärendet och dess beredning
I propositionen Förmånsbeskattning av miljöbilar, m.m. (prop.
1999/2000:6), aviserades att regeringen avsåg att ge Riksskatteverket i
uppdrag att se över möjligheterna att administrativt förenkla redovis-
ningen av skatteavdrag och arbetsgivaravgifter samt lämnande av kon-
trolluppgifter när en privatperson anlitar en annan privatperson för att
utföra ett arbete eller ett uppdrag samt utforma förslag till de författning-
sändringar som kan behövas.
Genom beslut den 23 september 1999 gav regeringen Riksskatteverket
detta uppdrag. Riksskatteverket har i en promemoria, Förenklad skatte-
deklaration (A3000-1017-00/100), redovisat sitt uppdrag. En samman-
fattning av promemorians förslag finns i bilaga 1 och promemorians
lagförslag i bilaga 2. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning
över de remissinstanser som har yttrat sig finns i bilaga 3. En samman-
ställning över remissyttrandena har upprättats och finns tillgänglig i
Finansdepartementet (dnr Fi2000/334).
Regeringen tar nu upp de förslag till administrativa förenklingar som
Riksskatteverket lagt fram i sin promemoria. Vidare tar regeringen upp
vissa konsekvensändringar av Riksskatteverkets förslag.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 24 augusti 2000 att inhämta Lagrådets yttrande
över de lagförslag som finns i bilaga 4. Lagrådets yttrande finns i
bilaga 5. Lagrådet har haft synpunkter på utformandet av vissa
paragrafer i skattebetalningslagen (1997:483). Lagrådets synpunkter har i
huvudsak följts. Synpunkterna kommenteras i
författningskommentarerna. Dessutom har vissa redaktionella ändringar
gjorts i lagtexten.
Lagrådet har uttalat att det under det fortsatta beredningsarbetet bör
övervägas om ytterligare bestämmelser behövs angående förhållandet
mellan de båda systemen för skattedeklarationer. Detta har skett och har
föranlett vissa ändringar i skattebetalningslagen som inte återfinns i
lagrådsremissen. Ändringarna är enbart av förtydligande karaktär och av
sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse.
Efter Lagrådets granskning har vidare tillkommit ytterligare ett lagför-
slag, förslag till lag om ändring i lagen (2000:000) om fördelning av
socialavgifter. Ändringen avser endast en konsekvensändring med anled-
ning av införandet av den nya bestämmelsen i 2 kap. 30 § socialavgifts-
lagen (2000:000) och Lagrådets hörande skulle även i detta fall sakna
betydelse.
4

4 Redovisning och betalning av skatteavdrag
och sociala avgifter
4.1 Nuvarande ordning
4.1.1 Skyldighet att göra skatteavdrag och betala arbetsgivar-
avgifter
Skyldigheten att göra skatteavdrag och betala arbetsgivaravgifter på
ersättning för arbete regleras i 5 kap. skattebetalningslagen (1997:483,
SBL) respektive 2 kap. lagen (1981:691) om socialavgifter (jfr 2 kap. nya
socialavgiftslagen, prop. 2000/01:8) och beror i huvudsak på om motta-
garen har A-skattsedel eller F-skattsedel. Den som betalar ut ersättning
för utfört arbete till en person som har A-skattsedel är enligt huvudregeln
skyldig att göra skatteavdrag och betala arbetsgivaravgifter. Detsamma
gäller om mottagaren saknar skattsedel på preliminär skatt. Utbetalaren
behöver dock inte göra skatteavdrag eller betala arbetsgivaravgifter om
ersättningen understiger 1 000 kronor under inkomståret. Är utbetalaren
en fysisk person eller ett dödsbo behöver utbetalaren inte heller göra
skatteavdrag eller betala arbetsgivaravgifter om den sammanlagda ersätt-
ningen understiger 10 000 kronor under inkomståret, under förutsättning
att ersättningen inte är en utgift i utbetalarens näringsverksamhet. Denna
beloppsgräns kom till i samband med lagstiftningen om F-skattsedel (se
prop. 1991/92:112). Syftet var att från reglerna om skyldighet att göra
skatteavdrag och betala arbetsgivaravgifter undanta vanliga transaktioner
mellan enskilda personer samt mellan enskilda och näringsidkare som
inte hade F-skattsedel, eller enklare uttryckt transaktioner mellan privat-
personer. På ersättningar understigande 10 000 kronor skall i stället mot-
tagaren själv betala preliminär skatt och socialavgifter i form av egenav-
gifter. I regel sker detta först i samband med debiteringen av den slutliga
skatten. Sedan den 1 januari 2000 har en möjlighet tillkommit för utbe-
talaren och betalningsmottagaren att träffa en överenskommelse om att
utbetalaren skall göra skatteavdrag och betala arbetsgivaravgifter redan
då ersättningen uppgår till minst 1 000 kronor. När det är fråga om
ersättning till gode män och förvaltare skall utbetalaren numera alltid
göra skatteavdrag och betala arbetsgivaravgifter om ersättningen är minst
1 000 kronor.
Vid beräkning av skatteavdraget och arbetsgivaravgifterna skall även
andra förmåner än kontant ersättning räknas med. Om mottagaren är en
fysisk person skall utbetalaren av huvudinkomsten göra skatteavdrag
efter tabell. Skattetabellen grundas på olika kommunala skattesatser. Är
ersättningen inte huvudinkomst utan sidoinkomst görs skatteavdrag i
stället med 30 procent. Vid utbetalning av ersättning för arbete som görs
till en juridisk person med A-skatt skall skatteavdrag alltid göras med
30 procent av ersättningen.
Utbetalaren är enligt huvudregeln i 5 kap. 12 § första stycket SBL
skyldig att vid varje utbetalningstillfälle till mottagaren lämna uppgift om
skatteavdragets belopp.
4.1.2 Registrering samt redovisning av skatteavdrag och
arbetsgivaravgifter
Skattemyndigheten skall enligt 3 kap. 1 § SBL registrera den som är
skyldig att göra skatteavdrag eller betala arbetsgivaravgifter.
Med skyldigheten att göra skatteavdrag eller betala arbetsgivaravgifter
följer enligt 10 kap. 9 § SBL också skyldighet att lämna
skattedeklaration. I skattedeklarationen skall bl.a. redovisas avdragen
skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt. Enligt 10 kap. 13 § SBL
skall en skattedeklaration lämnas för varje redovisningsperiod. En sådan
omfattar enligt 10 kap. 14 § SBL en kalendermånad. Om den som är
registrerad som arbetsgivare enligt 3 kap. 1 § SBL inte skall redovisa
vare sig skatteavdrag eller arbetsgivaravgifter för en viss redovisnings-
period är han enligt 10 kap. 13 § SBL skyldig att skriftligen upplysa
skattemyndigheten om detta för att inte behöva lämna någon deklaration
för den perioden.
Om en deklaration inte har lämnats och någon sådan underrättelse som
nyss nämnts inte heller gjorts kan skönsbeskattning ske enligt bestäm-
melserna i 11 kap. 18 och 19 §§ SBL. Detsamma gäller om en deklara-
tion lämnats i orätt tid eller någon skatt inte redovisats i deklarationen
eller redovisats med felaktigt belopp. Av förstnämnda lagrum framgår att
varje oredovisad skatt genom ett beslut skall anses ha bestämts till noll
kronor. Enligt 11 kap. 19 § SBL får därefter genom omprövning varje
skatt som har bestämts till noll kronor bestämmas efter vad som framstår
som skäligt med hänsyn till vad som kommit fram. Därvid får varje skatt
bestämmas till det högsta av de belopp som har bestämts för den skatten
vid någon av de tre närmast föregående redovisningsperioderna.
Bestämmelser om när en skattedeklaration skall lämnas finns i 10 kap.
18 24 §§ SBL. Skattedeklarationen skall som nyss nämnts lämnas en
gång varje månad. När i månaden beror på om mervärdesskatt skall redo-
visas eller inte. Skall sådan skatt tas med i deklarationen är beskattnings-
underlaget avgörande för redovisningstidpunkten. För den som inte skall
redovisa mervärdesskatt och den som skall redovisa sådan skatt och har
ett beskattningsunderlag som högst uppgår till 40 miljoner kronor gäller
som regel senast den 12 i månaden som redovisningsdag. Överstiger
beskattningsunderlaget för mervärdesskatt 40 miljoner kronor är i stället
den 26 senaste redovisningsdag.
Tidpunkten för betalning av avdragen skatt och arbetsgivaravgifter
regleras i 16 kap. 4 § SBL. Betalningen av skatter och avgifter skall i
regel göras senast samma dag som skattedeklarationen skall lämnas. Den
som inte behöver lämna skattedeklaration förrän den 26 i månaden är
dock skyldig att betala in skatteavdraget och arbetsgivaravgifterna senast
den 12 i samma månad.
4.1.3 Skyldighet att lämna kontrolluppgift
Kontrolluppgift om lön, arvode och andra ersättningar eller förmåner
som utgör skattepliktig intäkt i inkomstslaget tjänst skall enligt 3 kap. 4 §
lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter, LSK,
lämnas av den som betalat ut beloppet eller gett ut förmånen om de
sammantagna uppgår till minst 100 kronor för hela året.
På ersättningar som uppgår till mindre än 1 000 kronor för hela året
och som betalas ut av fysiska personer med anledning av tillfälliga arbe-
ten är utbetalaren skyldig att lämna kontrolluppgift först efter föreläg-
gande av skattemyndigheten (3 kap. 5 § LSK).
Uppgifterna skall lämnas till skattemyndigheten på blankett enligt fast-
ställt formulär senast den 31 januari året efter det år ersättningen betala-
des ut (3 kap. 56 och 58 §§ LSK). Den som är uppgiftsskyldig skall inom
samma tid översända ett meddelande med de upplysningar som lämnats i
kontrolluppgiften till den uppgiften avser (3 kap. 59 § LSK).
4.2 Kritik mot nuvarande ordning
Det har i debatten förts fram att de regler om redovisning och betalning
av skatt och sociala avgifter som gäller när en privatperson anlitar någon
tillfälligt är så svåra att förstå och tillämpa att de direkt motverkar sitt
syfte. Ett problem är bristande kunskap om gällande regler. Den
skriftliga information som skatteförvaltningen tillhandahåller riktar sig i
första hand till företagare med anställd personal. Informationen är i regel
också mycket omfattande. Det finns dock en kortfattad broschyr som
direkt vänder sig till den som privat anlitar en person tillfälligt (RSV
448). Ett annat problem är att själva förfarandet uppfattas som
betungande. Den skattedeklaration som skall fyllas i riktar sig till
företagare och omfattar därmed även uppgifter, bl.a. om mervärdesskatt,
som enbart berör den som bedriver näringsverksamhet. Vidare har
anförts att det är svårt att komma ihåg att kontrolluppgift skall lämnas
eftersom detta i regel skall ske lång tid efter det att ersättningen har
betalats ut. Önskemål har därför framställts om ett enklare regelsystem
för redovisning och betalning av skatteavdrag och arbetsgivaravgifter när
ersättning för arbete betalas ut av privatpersoner.

5 Förenklade regler för fysiska personers
redovisning av skatteavdrag och
arbetsgivaravgifter
5.1 Redovisning av skatteavdrag och arbetsgivaravgifter
Regeringens förslag: En fysisk person eller ett dödsbo som betalar ut
ersättning för arbete till en annan fysisk person skall få redovisa skat-
teavdrag och arbetsgivaravgifter i en förenklad skattedeklaration om
ersättningen inte utgör utgift i en av utbetalaren bedriven näringsverk-
samhet. I skattedeklarationen behöver utbetalaren endast redovisa
nödvändiga identifikationsuppgifter för sig och mottagaren, uppgift
om den redovisningsperiod för vilken redovisning lämnas,
ersättningens storlek samt storleken på skatteavdrag och arbetsgivar-
avgifter.
En förenklad skattedeklaration skall lämnas för varje mottagare av
ersättning för arbete och bara för de redovisningsperioder som ersätt-
ning betalas ut.
Reglerna om förseningsavgift skall inte gälla för den som får lämna
en förenklad skattedeklaration. Vidare skall skönsbeskattning enligt
schablon på grund av tidigare lämnade förenklade skattedeklarationer
inte få göras.
Den förenklade skattedeklarationen skall även utgöra kontrollupp-
gift och läggas till grund för förtryckta uppgifter på uppdragstagarens
förenklade självdeklaration.

Promemorians förslag: Promemorians förslag överensstämmer i
huvudsak med regeringens. I promemorian lämnas dock inte något
lagförslag med innebörden att skönsbeskattning enligt schablon på grund
av lämnade förenklade skattedeklarationer inte skall få göras.
Remissinstanserna: Promemorians förslag tillstyrks i huvudsak av
remissinstanserna. Riksförsäkringsverket har ingenting att invända mot
det förenklade deklarationsförfarande som föreslås i promemorian. Om
det för att minska svartarbetet anses önskvärt att sänka priset för vitt
arbete vill verket dock framhålla att det är viktigt att tillämpa en strikt
försäkringsmässig syn på socialavgifterna. Juridiska fakultetsnämnden
vid Stockholms universitet ifrågasätter om den förenklade skattedeklara-
tionen inte kan ges ett vidare tillämpningsområde genom att ta bort
beloppsgränsen på 10 000 kronor och ålägga uppdragsgivaren skyldighet
att göra skatteavdrag och betala arbetsgivaravgifter på arbetsersättningar
till andra privatpersoner oavsett ersättningens belopp.
Samhällsvetenskapliga fakultetsnämnden vid Lunds universitet har
framhållit att det förenklade redovisningsförfarandet måste kopplas till
ett system som medger stimulanser för privata uppdragsgivare att
redovisa utgiven ersättning i stället för att utge ersättningen svart .

Skälen för regeringens förslag

En person som inte bedriver näringsverksamhet har normalt inte de kun-
skaper om redovisning och betalning av skatter och avgifter som sam-
hället kräver av en näringsidkare. För en privatperson kan det vara svårt
att sätta sig in i ett omfattande regelsystem som endast i vissa begränsade
delar berör honom. Den information om gällande regler som finns riktar
sig i första hand till företagare och är inte avsedd för privatpersoner som
enbart vid något enstaka tillfälle anlitar en annan person för arbete.
Regeringen delar den bedömning som görs i promemorian att det är
angeläget att förenkla reglerna för redovisning av skatteavdrag och
arbetsgivaravgifter samt att underlätta kontrolluppgiftslämnandet.
De av remissinstanserna framförda synpunkterna på förslagets tillämp-
ningsområde samt deras förslag i övrigt för att bekämpa s.k. svartarbete
får behandlas i ett annat sammanhang.

Kretsen av berörda

Det förenklade förfarandet bör i första hand kunna tillämpas när en pri-
vatperson, eller ett dödsbo, anlitar en annan privatperson för ett arbete.
För att uppnå konkurrensneutralitet beträffande privata tjänster bör dock
förfarandet även omfatta en enskild näringsidkare som anlitar en fysisk
person för att utföra ett arbete inom näringsidkarens privata sfär (se
avsnitt 5.2, Beräkning av arbetsgivaravgifter m.m.). Det förenklade
förfarandet bör även få användas då arbetet utförs regelbundet,
exempelvis städning två gånger per månad. I det senare fallet torde det
dock bli enklare för den som betalat ut ersättning för arbete att lämna en
vanlig skattedeklaration eftersom han då får förtryckta
skattedeklarationsblanketter hemsända varje månad.

Förenklad skattedeklaration

Enligt dagens regler är den som är skyldig att göra skatteavdrag eller
betala arbetsgivaravgifter också skyldig att lämna en skattedeklaration.
Som tidigare nämnts är denna deklaration främst avsedd för den som
bedriver näringsverksamhet. Regeringen anser att det finns skäl att införa
ytterligare en deklaration, en förenklad skattedeklaration. Den deklara-
tionen skall endast ta upp de allra nödvändigaste uppgifterna, såsom
identifikationsuppgifter avseende utbetalare och mottagare, den period
som redovisningen avser, ersättningens storlek samt storleken på skatte-
avdrag respektive arbetsgivaravgifter. Uppgiftskravet skiljer sig på flera
punkter från det som gäller för en vanlig skattedeklaration. Detta beror
dels på att den förenklade skattedeklarationen även avses ersätta kon-
trolluppgiften, dels på att kravet på förenkling för den enskilde arbetsgi-
varen fått väga tyngre än intresset av att direkt från lämnade uppgifter
kunna i detalj kontrollera beräkningarna av avgifter och skatteavdrag.
Även intresset av att inhämta uppgifter för den offentliga statistiken som
ligger bakom vissa av uppgiftskraven i skattedeklarationen enligt 10 kap.
17 § skattebetalningslagen (1997:483, SBL) har fått stå tillbaka för
enkelhetskravet.
För att begränsa antalet blanketter för den som skall redovisa avdragen
skatt och arbetsgivaravgifter på en förenklad skattedeklaration bör ett
inbetalningskort från början vara fogat till deklarationsblanketten.
Den förenklade skattedeklarationen bör också användas som kontroll-
uppgift vid kreditering av den avdragna skatten på betalningsmottagarens
skattekonto. För att detta skall vara möjligt bör en förenklad skattedekla-
ration lämnas för varje mottagare av ersättning.
Förslagen föranleder införandet av två nya paragrafer, 10 kap. 13 a och
17 a §§ SBL samt en ändring i 10 kap. 17 § samma lag.

Skyldighet att lämna uppgift om skatteavdrag

Enligt 5 kap. 12 § första stycket SBL är den som betalar ut ersättning för
arbete skyldig att vid varje utbetalningstillfälle lämna mottagaren uppgift
om skatteavdragets storlek. För mottagaren av ersättningen är denna upp-
gift ett kvitto på att skatteavdrag har gjorts. Den förenklade skattedekla-
rationen skulle kunna ligga till grund för denna underrättelse. Det skulle
då kunna ankomma på skattemyndigheten att underrätta mottagaren om
skatteavdragets storlek, vilket skulle innebära en förenkling för upp-
dragsgivaren. Det kan emellertid inte uteslutas att en utbetalare av ersätt-
ning underlåter att redovisa skatteavdrag eller redovisar avdraget med för
lågt belopp i den förenklade skattedeklarationen. I en sådan situation är
det angeläget att mottagaren av ersättningen kan styrka att skatteavdrag
gjorts och med vilket belopp eftersom han har rätt att tillgodoräkna sig
hela avdraget. Regeringen anser därför att regeln om att utbetalaren är
skyldig att till mottagaren lämna uppgift om skatteavdragets storlek även
bör gälla den som använder en förenklad skattedeklaration. Bestämmel-
serna i 5 kap. 12 § SBL bör därför gälla också för den som lämnar en
förenklad skattedeklaration.

Registrering

Enligt 3 kap. 1 § SBL skall skattemyndigheten som arbetsgivare regist-
rera den som är skyldig att göra skatteavdrag eller betala arbetsgivarav-
gifter. Även en privatperson som anlitar en annan privatperson är att
betrakta som arbetsgivare i detta sammanhang. Denne bör därför registre-
ras i enlighet med den nyss angivna bestämmelsen.
Skattemyndigheten bör grunda registreringen på de uppgifter som läm-
nas i den förenklade skattedeklarationen. Någon särskild anmälan om
registrering behöver inte göras och registreringen kräver därför ingen
arbetsinsats från den enskilde.

Upplysningsskyldighet

Av bestämmelserna i 10 kap. 13 § första stycket SBL framgår att en
skattedeklaration skall lämnas för varje redovisningsperiod. I andra
stycket finns ett undantag från första stycket. Den som är registrerad
enligt 3 kap. 1 § SBL men som för en viss period inte skall redovisa vare
sig skatteavdrag eller arbetsgivaravgifter i skattedeklaration och skriftli-
gen har upplyst skattemyndigheten om detta behöver inte lämna någon
deklaration för den perioden.
Denna ordning bör inte gälla för dem som lämnar en förenklad skatte-
deklaration. En sådan skattedeklaration skall bara behöva lämnas för de
redovisningsperioder som ersättning för arbete betalas ut.
Vad som sägs i 10 kap. 13 § andra stycket SBL skall gälla även om en
förenklad skattedeklaration lämnas för den aktuella perioden.
Förslaget föranleder ändringar i 10 kap. 13 § SBL och införandet av en
ytterligare bestämmelse i den föreslagna nya paragrafen 10 kap. 13 a § i
samma lag.

Redovisnings- och betalningstidpunkt

I 10 kap. 18 24 §§ SBL anges vid vilken tidpunkt en skattedeklaration
skall lämnas. En sådan skall som tidigare nämnts lämnas en gång varje
månad. Redovisningstidpunkten för den som har att redovisa endast av-
dragen skatt och arbetsgivaravgifter är enligt 10 kap. 22 § SBL senast
den 12 i månaden efter redovisningsperioden, i januari och augusti dock
senast den 17. Dessa tidpunkter bör gälla även för den som skall lämna
en förenklad skattedeklaration.
Tidpunkten för betalning av avdragen skatt och arbetsgivaravgifter
regleras i 16 kap. 4 § SBL. Enligt den bestämmelsen skall avdragen skatt
och arbetsgivaravgifter som skall redovisas i en skattedeklaration betalas
senast samma dag som deklarationen skall ha kommit in. Motsvarande
regel bör enligt regeringens mening gälla den som skall lämna en för-
enklad skattedeklaration. Detta innebär att redovisning och betalning
skall ske senast den 12 (17) i månaden efter det att utbetalningen gjordes.

Skönsbeskattning m.m.

I 11 kap. 18 § SBL anges att om en skattedeklaration inte har lämnats i
rätt tid eller på rätt sätt eller om någon skatt inte har redovisats i deklara-
tionen skall varje oredovisad skatt anses genom ett beslut ha bestämts till
noll kronor. Om skatten redovisas senare anses ett beslut i stället ha
fattats i enlighet med redovisningen, om inte ett beslut om omprövning
har meddelats dessförinnan.
Enligt 11 kap. 19 § SBL, som innehåller bestämmelser om skönsbe-
skattning, får ett beslut om skatt omprövas av skattemyndigheten. Vid en
omprövning skall skatten bestämmas på grundval av tillgängliga uppgif-
ter. Kan en tillförlitlig beräkning inte göras på sådant sätt, skall skatten
bestämmas efter vad som framstår som skäligt med hänsyn till vad som
har kommit fram.
Såväl bestämmelserna i 11 kap. 18 § SBL som de i 11 kap. 19 §
samma lag bör gälla för privatpersoner som är arbetsgivare. Sistnämnda
lagrum innehåller emellertid även en bestämmelse som säger att varje
skatt som har bestämts till noll kronor enligt 18 § får, om inte
omständigheterna talar för något annat, bestämmas till det högsta av de
belopp som har bestämts för den skatten vid någon av de tre närmast
föregående redovisningsperioderna. Denna bestämmelse tar sikte på dem
som är skyldiga att redovisa skatter och avgifter löpande varje månad och
lämpar sig inte för dem som lämnar en förenklad skattedeklaration
eftersom en sådan som regel kommer att lämnas endast vid något enstaka
tillfälle per år.
Är det så att en förenklad skattedeklaration inte har lämnats men
skattemyndigheten ändå fått kännedom om att ersättning betalats ut av en
arbetsgivare som är privatperson bör skatten i första hand bestämmas på
grundval av tillgängliga uppgifter, eller i andra hand, efter vad som fram-
står som skäligt med hänsyn till vad som kommit fram. Några andra reg-
ler torde inte behövas.
Förslaget föranleder en ändring i 11 kap. 19 § SBL.

Förseningsavgift

I 15 kap. 6 § SBL finns regler om förseningsavgift. Dessa innebär bl.a.
att den som inte har lämnat skattedeklaration inom föreskriven tid påförs
förseningsavgift med 1 000 kronor.
Enligt skattebetalningslagens regler sker inbetalning och redovisning
inte genom samma handling. Inbetalningskortet är skilt från redovis-
ningshandlingen. Syftet med detta är att skattemyndigheten snabbt skall
få tillgång till redovisningsuppgifterna för att kunna stämma av skatte-
kontona. Det är därför viktigt att redovisningshandlingen kommer in i
rätt tid. Förseningsavgiften har därför förts in som ett påtryckningsmedel.
De belopp som kommer att redovisas i den förenklade skattedeklara-
tionen kommer i allmänhet att vara mycket små i förhållande till de
belopp som redovisas i vanliga skattedeklarationer. En
förseningsavgift på 1 000 kronor skulle i många fall te sig alltför hög.
Regeln om förseningsavgift bör därför inte gälla för dem som får
redovisa i en förenklad skattedeklaration.
Förslaget föranleder ändring i 15 kap. 6 § SBL.

Kontrolluppgiftsskyldighet

Den kontrolluppgiftsskyldighet som finns enligt lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter (LSK) bör göras enklare för pri-
vatpersoner. Som tidigare sagts kan systemet med att lämna kontrollupp-
gift senast den 31 januari året efter utbetalningsåret uppfattas som
betungande. Detta hänger samman med dels svårigheten att komma ihåg
att en sådan uppgift skall lämnas, dels besväret med att rekvirera och
fylla i en särskild kontrolluppgiftsblankett. Den förenklade skattedekla-
rationen bör därför även tjänstgöra som kontrolluppgift och därmed ligga
till grund för mottagarens taxering.
För den som bara är skyldig att lämna kontrolluppgift förelås ingen
ändring när det gäller kontrolluppgiftskyldigheten. Genom att träffa en
överenskommelse, se avsnitt 4.1.1, kan utbetalaren dock bli skyldig att
göra skatteavdrag och betala arbetsgivaravgifter redan då ersättningen
uppgår till minst 1 000 kr. Han kan då välja att redovisa i en förenklad
skattedeklaration och har därmed fullgjort sin uppgiftsskyldighet gente-
mot skattemyndigheten. Han behöver därmed inte heller komma ihåg att
lämna kontrolluppgift i januari året efter det att ersättningen betalades ut.
Nuvarande skyldighet för den som lämnar en kontrolluppgift att med-
dela den skattskyldige vilka upplysningar som lämnats i kontrollupp-
giften bör inte gälla för den som lämnar en förenklad skattedeklaration.
Ett motsvarande meddelande bör i stället skickas ut från Riksskatteverket
som hämtar dessa uppgifter från skattedeklarationen. Meddelandet bör
skickas ut senast den 15 februari under taxeringsåret. Bestämmelser om
detta bör meddelas i förordningsform.
Förslaget om ändrad kontrolluppgiftsskyldighet föranleder ändring i
3 kap. 5 § LSK.
5.2 Beräkning av skatteavdrag och arbetsgivaravgifter
Regeringens förslag: På ersättningar som redovisas i en förenklad
skattedeklaration skall skatteavdrag göras med 30 procent.
Vid en beräkning av arbetsgivaravgifter som redovisas i en förenk-
lad skattedeklaration skall avdrag göras med 5 procent av avgiftsun-
derlaget. Hänsyn skall inte tas till sådant avdrag vid beräkning av
arbetsgivaravgifter som redovisas i en vanlig skattedeklaration eller
vid beräkning av egenavgifter.
Värdet av bostadsförmån och kostförmån som en fysisk person får
av en annan fysisk person och som ges ut i dennes hushåll skall
beräknas till 600 kronor för hel kalendermånad eller 20 kronor per dag
för del av kalendermånad för bostad och 50 kronor för två eller flera
måltider per dag. En fri måltid per dag skall inte tas upp.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med
regeringens.
Remissinstanserna: Promemorians förslag tillstyrks i huvudsak av
remissinstanserna. Kammarrätten i Jönköping ifrågasätter dock, när det
gäller värdering av bostadsförmån och kostförmån, om beloppen skall
anges direkt i lag.

Skälen för regeringens förslag

Beräkning av skatteavdrag

Skatteavdrag görs antingen enligt skattetabell eller enligt en bestämd
procentsats. Enligt 8 kap. 2 § SBL skall skatteavdrag från ersättning för
arbete som betalas ut till en fysisk person göras enligt skattetabell om
ersättningen hänför sig till en bestämd tidsperiod och betalas vid regel-
bundet återkommande tillfällen. Skattetabellerna är upprättade efter olika
kommunala skattesatser.
Är ersättningen sidoinkomst, dvs. ersättningen är inte mottagarens
huvudsakliga ersättning för arbete, skall enligt 8 kap. 8 § SBL skatteav-
drag göras med 30 procent. Denna bestämmelse har kommit till av admi-
nistrativa skäl för att underlätta för utbetalare av sidoinkomst att göra
skatteavdrag med rätt belopp.
Skatteavdrag enligt tabell ger i regel ett mer korrekt skatteuttag än
skatteavdrag enligt en fast procentsats. Avdrag enligt tabell förutsätter
emellertid att arbetsgivaren har kännedom om storleken på den kommu-
nala skattesatsen i den kommun där arbetstagaren är bosatt. För att
underlätta för arbetsgivaren föreslår regeringen därför att skatteavdrag
som skall redovisas i en förenklad skattedeklaration normalt skall göras
med 30 procent även om ersättningen är mottagarens huvudinkomst.
Personer med exempelvis låg årsinkomst eller räntekostnader har möj-
lighet att hos skattemyndigheten ansöka om ett beslut om ändrad beräk-
ning av skatteavdrag. I dessa fall kan skattemyndigheten besluta att inget
skatteavdrag skall göras eller att avdrag skall göras med en viss lägre
procentsats. Samma regler för ändrad beräkning av skatteavdrag bör gälla
även beträffande sådan ersättning som redovisas i en förenklad skatte-
deklaration.
Förslaget föranleder ändringar i 8 kap. 8 § SBL.

Beräkning av arbetsgivaravgifter m.m.

Den som utger avgiftspliktig ersättning skall enligt 2 kap. 1 § lagen
(1981:691) om socialavgifter, SAL, (jfr 2 kap. 1 § nya socialavgiftslagen,
prop. 2000/01:8) och 1 § lagen (1994:1920) om allmän löneavgift betala
arbetsgivaravgifter respektive allmän löneavgift. För beskattningsåret
2000 uppgår avgifterna sammanlagt till 32,92 procent av avgiftsunderla-
get.
Enligt 2 kap. 5 a § SAL (jfr 2 kap. 28 § nya socialavgiftslagen) får en
arbetsgivare vid beräkning av arbetsgivaravgifter varje månad göra
avdrag med 5 procent av avgiftsunderlaget, dock högst med
3 550 kronor. Detta innebär att det endast är på ersättningar som
överstiger 71 000 kronor per månad som fulla arbetsgivaravgifter skall
tas ut. Då det finns skäl att anta att de ersättningar som betalas ut av
privatpersoner sammantaget normalt inte kommer att överstiga detta
belopp, bör reducering av arbetsgivaravgifterna alltid kunna göras med
5 procent, dvs. utan nämnda beloppsbegränsning. På detta sätt underlättas
redovisningen av arbetsgivaravgifterna och blanketten för förenklad
skattedeklaration kan göras enklare.
För att undvika att den som bedriver näringsverksamhet i enskild firma
missgynnas i förhållande till den som bedriver verksamhet i bolagsform
skall, som framgår av avsnitt 5.1, även näringsidkare i vissa fall få
använda den förenklade skattedeklarationen. Hänsyn skall därvid inte tas
till de avgifter som redovisas i den förenklade skattedeklarationen vid
beräkning av arbetsgivaravgifter som redovisas i en vanlig skattedekla-
ration eller vid beräkning av egenavgifter.
Förslagen föranleder införandet av en ny paragraf, 2 kap. 30 §, i nya
socialavgiftslagen samt införandet av en ny punkt, 9, i ikraftträdande-
och övergångsbestämmelserna till samma lag.

Beräkning av värdet av bostadsförmån och kostförmån

I 61 kap. inkomstskattelagen (1999:1229, IL) finns bestämmelser om
värdering av inkomster i annat än pengar. Enligt huvudregeln i 61 kap.
2 § IL skall värdering ske till marknadsvärdet. I 61 kap. 3 och 4 §§ IL
finns särskilda bestämmelser om värdering av kostförmån. Värdet av
kostförmån skall justeras uppåt eller nedåt om det finns synnerliga skäl,
61 kap. 18 § IL. I vissa situationer är kostförmån helt undantagen från
beskattning. Det gäller bl.a. för lärare och annan personal vid skola, för-
skola, daghem och fritidshem om personalen vid måltiden har tillsyns-
skyldighet för barn under skolmåltid eller i samband med s.k. pedagogisk
måltid. Enligt 61 kap. 21 § IL får, i fråga om praktikanter eller motsva-
rande, kostförmån och bostadsförmån justeras till skäligt belopp.
Enligt 8 kap. 14 § SBL skall skatteavdrag göras även på andra förmå-
ner än kontant ersättning. För annan bostadsförmån än förmån av semes-
terbostad finns en schabloniserad värderingsregel i 8 kap. 15 § SBL.
Värdet av bostadsförmån i annat fall och värdet av kostförmån skall,
enligt 8 kap. 17 § SBL, beräknas enligt bestämmelserna i IL. Bestämmel-
serna om justering i 61 kap. 18 § IL får dock tillämpas endast i fråga om
fri kost och efter beslut av skattemyndigheten.
Förmånerna skall vid beräkning av arbetsgivaravgifter tas upp till ett
värde som bestäms enligt bestämmelserna i 8 kap. 14, 15 och 17 §§ SBL
(9 kap. 2 § SBL). Värdet av kostförmån får efter beslut av skattemyndig-
heten justeras enligt 61 kap. 18 § IL.
Riksskatteverket har i föreskrifter (RSFS 1999:18 och 19) för
inkomståret 2000 fastställt vilka värden som skall tillämpas vid
beräkning av skatteavdrag och arbetsgivaravgifter när det gäller förmån
av bostad som är belägen här i landet och inte är semesterbostad
respektive kostförmån.
De i lag angivna och av Riksskatteverket fastställda förmånsvärdena
tar sikte på förmåner som getts ut i näringsverksamhet och som
mestadels består av en egen bostad och restaurangmåltider. Situationen
för dem som har fri bostad och kost i ett privathem skiljer sig påtagligt
från dem som har egen bostad eller kan inta sin måltid på restaurang. En
barnflickas situation såvitt avser måltider liknar i stort den som gäller för
dem med tillsynsskyldighet. Dagens regler ger visserligen utrymme för
att justera förmånsvärdet och att till och med undanta förmånen från
beskattning. Det är dock ett administrativt tungrott system, såväl för
arbetsgivare och arbetstagare som för skattemyndigheterna. Regeringen
anser därför att det finns skäl att i vissa fall ge möjlighet att ta upp
bostadsförmån och kostförmån till andra värden än nuvarande
schablonvärden. Av administrativa skäl bör de bestämmas utifrån
enhetliga principer. Bostadens geografiska läge bör därför inte påverka
värderingen. Regeringen föreslår att värdet av bostadsförmån när det är
fråga om en bostad i uppdragsgivarens hushåll skall beräknas till
600 kronor för kalendermånad eller 20 kronor per dag för del av
kalendermånad. Om den bostad som tillhandahålls är en fristående
lägenhet eller ett hus som inte används också av uppdragsgivaren skall
förmånen däremot beräknas efter marknadsvärdet. Förmånsvärdet av två
eller flera måltider per dag bör bestämmas till 50 kronor per dag. För det
fall endast frukost, lunch eller middag ges ut bör något förmånsvärde inte
beräknas. De nu föreslagna värdena bör ligga till grund såväl vid
beräkning av skatteavdrag och arbetsgivaravgifter som vid inkomst-
taxeringen. Om det finns synnerliga skäl skall de schablonmässigt
beräknade värdena kunna justeras uppåt eller nedåt.
Regeringen anser att det är ändamålsenligt att, som föreslås i prome-
morian, ange de belopp till vilka förmånerna skall värderas direkt i lag-
texten. Beloppen är schablonmässigt beräknade och det finns inte anled-
ning att anta att de behöver ändras annat än i undantagsfall.
Förslagen föranleder dels ändringar i 8 kap. 15 § SBL och 61 kap. 1, 4
och 18 §§ IL, dels införandet av en ny paragraf, 61 kap. 3 a § IL.

6 Ekonomiska konsekvenser och ikraftträdande
6.1 Ekonomiska konsekvenser
För att få genomslag och skapa intresse för det nya sättet att redovisa
krävs en informationsinsats. Vidare kan tillämpningen av de nya reglerna
medföra att vissa mindre administrativa kostnader uppkommer för
beskattningsmyndigheterna. Regeringen gör bedömningen att kostna-
derna för genomförandet kan finansieras inom ramen för skatteförvalt-
ningens befintliga anslag.
De kostnader som den löpande förvaltningen av det nya systemet kan
medföra torde inte medföra någon statsfinansiell kostnad.
6.2 Ikraftträdande
De nya reglerna om förenklad skattedeklaration föreslås träda i kraft den
1 januari 2001. Den tidigaste tidpunkt för att införa det förenklade förfa-
randet har dock av Riksskatteverket bedömts vara den 1 januari 2002.
Bestämmelserna om förenklad skattedeklaration bör därför börja tilläm-
pas först under beskattningsåret 2002.
Den schablonmässiga värderingen av bostadsförmån och kostförmån
bör dock tillämpas redan från och med ikraftträdandet.

7 Författningskommentar
7.1 Förslaget till lag om ändring i skattebetalningslagen
(1997:483)
8 kap.
8 §

I paragrafens första stycke har i en ny punkt 5 förts in en särskild
bestämmelse som anger att skatteavdrag skall göras med 30 procent av
sådan ersättning för arbete som redovisas i en förenklad skattedeklaration
enligt bestämmelserna i 10 kap. 13 a §. Bestämmelsen avses bli
tillämplig oberoende av om ersättningen är mottagarens huvudinkomst
eller sidoinkomst. Därigenom behöver utbetalaren inte ta reda på om
ersättningen är mottagarens huvudinkomst eller inte och alltså inte i
något fall beräkna skatteavdraget enligt den skattetabell som annars skall
gälla för mottagaren.
Den som tar emot ersättningen skall dock ha möjlighet att hos skatte-
myndigheten begära att få skatteavdraget ändrat enligt bestämmelserna i
10 kap. 29 §. Om myndigheten har fattat beslut om en sådan ändring
skall skatteavdraget beräknas enligt beslutet.

15 §

Tillägget i första stycket har införts för att bostadsförmån som ges ut av
privatperson i dennes hushåll till annan privatperson inte skall värderas
för högt vid beräkningen av skatteavdraget och arbetsgivaravgifterna. Att
även arbetsgivaravgifterna genom ändringen kommer att beräknas enligt
de nya reglerna i 61 kap. 3 a § inkomstskattelagen (1999:1229) framgår
av hänvisningen i 9 kap. 2 § skattebetalningslagen till 8 kap. 17 § samma
lag.

10 kap.
13 §

Ett tillägg har gjorts i andra stycket. Av detta framgår att vad som sägs i
andra stycket skall gälla även om en förenklad skattedeklaration enligt
13 a § lämnas för redovisningsperioden. På samma sätt som gäller idag
innebär detta att den som inte skall redovisa skatteavdrag eller arbetsgi-
varavgifter i en vanlig skattedeklaration inte behöver lämna en sådan
deklaration om skattemyndigheten skriftligen upplysts härom.

13 a §

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om förenklad skattedek-
laration. Av första stycket framgår att en privatperson eller ett dödsbo
som betalar ut ersättning för arbete till en annan privatperson får välja att
redovisa skatteavdrag och arbetsgivaravgifter för denna ersättning i en
förenklad skattedeklaration i stället för, enligt gällande regler, i en
vanlig skattedeklaration.
En begränsning är att ersättningen inte får utgöra utgift i en av utbeta-
laren bedriven näringsverksamhet. Inget hindrar dock att ersättningen är
att hänföra till näringsverksamhet för mottagaren. Denne torde dock i
sådant fall vanligen ha F-skattsedel, varvid skatteavdrag inte skall göras
och arbetsgivaravgifter inte betalas.
Avsikten med att särskilt ange att en förenklad skattedeklaration får
lämnas för den ersättningen är att det inte skall vara möjligt att fullgöra
skyldigheten enligt 13 § att lämna en vanlig skattedeklaration genom
att i stället lämna en förenklad skattedeklaration.
En förenklad skattedeklaration skall lämnas för varje person som har
tagit emot ersättning för arbete. Denna bestämmelse var i lagrådsremis-
sen placerad som ett tredje stycke i den nya paragrafen 10 kap. 17 a §. På
Lagrådets inrådan har bestämmelsen flyttats till 13 a § andra stycket.
Av andra stycket framgår också att en förenklad skattedeklaration bara
behöver lämnas för den redovisningsperiod under vilken ersättning för
arbete betalats ut (i lagrådsremissen var denna bestämmelse placerad i
första stycket).
I enlighet med Lagrådets förslag har lagts till en bestämmelse som
innebär att vad som sägs i det följande i skattebetalningslagen om skatte-
deklarationer även skall gälla förenklade skattedeklarationer, om inte
annat anges. Som en följd av den omstrukturering som gjorts av
bestämmelserna i förtydligande syfte har nämnda bestämmelse tagits in
som ett tredje stycke i förevarande paragraf.

17 §

Som en följd av den nya bestämmelsen i 13 a § tredje stycket, att vad
som sägs i det följande om skattedeklarationer även skall gälla
förenklade skattedeklarationer om inte annat anges, har ett tillägg gjorts
första stycket i förevarande paragraf. Av detta framgår att det finns
särskilda bestämmelser i 17 a §.

17 a §

I paragrafen, som är ny, anges vilka uppgifter en förenklad skattedekla-
ration skall innehålla.
I andra stycket har tagits in en bestämmelse motsvarande 10 kap. 17 §
tredje stycket om att regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer får meddela närmare föreskrifter om vad den förenklade
skattedeklarationen skall ta upp. Lagrådet har framfört att ett formligt
bemyndigande är obehövligt och att bestämmelsen därför bör formuleras
om på så sätt att får meddela byts ut mot meddelar . Regeringen delar
Lagrådets uppfattning. Bestämmelsen är dock utformad i enlighet med de
bestämmelser som redan finns i skattebetalningslagen och regeringen
finner inte skäl att inom ramen för detta lagstiftningsprojekt formulera
om bestämmelserna.

11 kap.
19 §

Ett nytt tredje stycke har lagts till. Av detta följer att skönsbeskattning
enligt schablonen i andra stycket tredje meningen inte får göras på grund
av avlämnade förenklade skattedeklarationer. Om någon deklaration inte
har lämnats men skattemyndigheten ändå fått kännedom om att
ersättning för arbete betalats ut av en privatperson till en annan
privatperson skall skatten givetvis kunna bestämmas på grundval av
tillgängliga uppgifter men om en tillförlitlig beräkning inte kan göras på
ett sådant sätt skall skatten kunna bestämmas endast efter vad som
framstår som skäligt med hänsyn till vad som kommit fram. Den skatt
som redovisats tidigare i vanliga skattedeklarationer avses däremot
kunna läggas till grund för en senare beräkning av oredovisad skatt när
någon deklaration inte har lämnats även i det fall det gäller sådan skatt
som den skattskyldige skulle haft rätt att redovisa i en förenklad
skattedeklaration.

15 kap.
6 §

Av ändringen framgår att förseningsavgift inte skall tas ut från den som
har rätt att redovisa i en förenklad skattedeklaration. Om även sådan
ersättning betalats ut som måste redovisas i en vanlig skattedeklaration
gäller inte befrielsen om skattedeklaration för den ersättningen inte görs
inom föreskriven tid.
I de fall skattemyndigheten behöver utöva påtryckning för att få in en
skattedeklaration från en privat arbetsgivare som har rätt att lämna en
förenklad skattedeklaration, är myndigheten således hänvisad till att
förelägga denne att deklarera. Att ett sådant föreläggande får förenas med
vite framgår av 23 kap. 2 §.
7.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter
3 kap.
5 §

Genom tillägget i punkt 2 a kommer den som redovisat skatteavdrag och
arbetsgivaravgifter i en förenklad skattedeklaration att undantas från
kravet att lämna kontrolluppgift avseende dessa ersättningar. Uppgifts-
skyldigheten fullgörs i stället genom den förenklade skattedeklarationen.
I de fall skattemyndigheten finner att behov föreligger att få de mer
detaljerade uppgifter som en kontrolluppgift innehåller, har myndigheten
möjlighet att förelägga även den som redovisat i en förenklad skattedek-
laration att lämna kontrolluppgift.
7.3 Förslaget till lag om ändring i inkomstskattelagen
(1999:1229)
61 kap.
1 §

Ändringen är en följd av införandet av 61 kap. 3 a §.

3 a §

I paragrafen, som är ny, har tagits in en bestämmelse om särskild beräk-
ning av värdet av bostads- och kostförmån som en fysisk person får av en
annan fysisk person och som ges ut i dennes hushåll. Värdet av fri bostad
skall beräknas till 600 kronor för hel kalendermånad. Om förmånen
endast har utgått under en del av månaden skall värdet beräknas till
20 kronor per dag. Värdet av fria måltider skall beräknas till 50 kronor
per dag.
Uttryckssättet dennes hushåll innebär att det inte nödvändigtvis
måste vara i utgivarens permanenta bostad som förmånen erhålls. Även
kostförmån som utgår under till exempel en resa, bör beräknas enligt nu
nämnda regler, så länge den utgår i utgivarens hushåll. I de fall för-
månstagaren får en förmån som utges utanför utgivarens hushåll, det kan
t.ex. vara fråga om en bostadsförmån i en lägenhet eller ett hus som är
skilt från utgivarens hushåll, skall värderingsreglerna enligt denna para-
graf däremot inte tillämpas. Att förmånen skall vara utgiven i utgivarens
hushåll utesluter inte att värderingsreglerna kan tillämpas i de fall förmå-
nen utgör en utgift i utgivarens näringsverksamhet.
Av andra stycket framgår att förmånen inte skall tas upp om den
endast avser en måltid per dag.

4 §

Ändringen är en följd av införandet av 3 a §.

18 §

Paragrafen innehåller bestämmelser som gör det möjligt att justera de
schablonmässigt beräknade värdena av kostförmån och bilförmån om det
finns synnerliga skäl. Värderingen av kostförmån och bostadsförmån i
den nya 3 a § skall ske schablonmässigt. Ändringen innebär att justering
av förmånsvärdet kan ske även i dessa fall.

7.4 Förslaget till lag om ändring i socialavgiftslagen
(2000:000)
2 kap.
30 §

Av paragrafen, som är ny, framgår att den som redovisar i en förenklad
skattedeklaration alltid får reducera arbetsgivaravgifterna med 5 procent.
På detta sätt underlättas redovisningen av arbetsgivaravgifterna och blan-
ketten för förenklad skattedeklaration kan göras enklare genom att den
inte behöver innehålla utrymme för redovisning av avgifter som endast
delvis reduceras. Av bestämmelsen framgår också att en enskild
näringsidkare, som har anställda i sin näringsverksamhet, inte behöver ta
hänsyn till de avgifter som betalas till personer som anställs inom den
privata sfären när han skall redovisa arbetsgivaravgifterna för sina
anställda i näringsverksamheten. På detta sätt undviks att någon utbeta-
lare missgynnas för att han är näringsidkare.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till socialavgiftslagen
(2000:000)

Av punkt 9 som är ny, framgår att de nya bestämmelserna i 2 kap. 30 §
skall tillämpas första gången i fråga om avgiftspliktig ersättning som
betalas ut efter utgången av år 2001.
7.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (2000:000) om
fördelning av socialavgifter
11 §

Ändringen är en konsekvensändring med anledning av införandet av den
nya bestämmelsen, 2 kap 30 §, i nya socialavgiftslagen (2000:000) och
innebär att hänvisningen utvidgas till att omfatta även den bestämmelsen.

Sammanfattning av Riksskatteverkets promemoria
Förenklad skattedeklaration (A3000-1017-00/100)
Regeringen gav i september 1999 Riksskatteverket i uppdrag att analy-
sera vilka möjligheter det finns att förenkla redovisning och betalning av
preliminär skatt och arbetsgivaravgifter samt lämnande av kontrollupp-
gifter, när en privatperson har anställt eller anlitat en annan privatperson
för att utföra ett arbete eller uppdrag. Riksskatteverket har i en promemo-
ria, Förenklad skattedeklaration, redovisat sitt uppdrag.
Promemorian förslag till förenkling riktar sig till fysiska personer som
lämnar uppdrag som är hänförliga till uppdragsgivarens privata sfär.
Även näringsidkare föreslås få tillämpa det förenklade förfarandet när de
anlitar en fysisk person till att utföra ett uppdrag som inte är hänförligt
till näringsidkarens näringsverksamhet.
Enligt förslaget skall skatteavdrag göras med 30 procent om inte skat-
temyndigheten beslutat om ändrat skatteavdrag eller, beträffande
huvudarbetsgivare, uppdragstagaren begär att högre skatteavdrag skall
göras.
Den avdragna skatten och underlaget för arbetsgivaravgifterna redovi-
sas i en förenklad skattedeklaration. I skattedeklarationen behöver endast
redovisas nödvändiga personuppgifter på utbetalaren och mottagaren,
redovisningsperiod, ersättningens storlek samt storleken på skatteavdrag
och arbetsgivaravgifter. Betalning sker genom förmedling av post-
giro/bankgiro på samma sätt som övriga skattekontoinbetalningar.
Genom att lämna den förenklade skattedeklarationen har
uppdragsgivaren även fullgjort sin kontrolluppgiftsskyldighet.
För att uppnå ytterligare förenklingar föreslås att skattebetalnings-
lagens regler om förseningsavgift inte skall tillämpas beträffande
förenklad skattedeklaration.
Vidare föreslås att den beloppsmässiga gräns som gäller för den
femprocentiga nedsättningen av arbetsgivaravgifter inte skall tillämpas
på ersättningar som redovisas i den förenklade självdeklarationen.
En låg schablonmässig värdering föreslå avseende fri bostad och fri
kost. Förmån av fri bostad i utgivarens hem skall beräknas till 600 kronor
per månad eller 20 kronor per dag för del av kalendermånad. Förmån av
två eller fler fria måltider per dag i utgivarens hem skall beräknas till
50 kronor per dag.
Det förenklade förfarandet föreslås träda i kraft den 1 januari 2002.

Lagförslag i Riksskatteverkets promemoria Förenklad
skattedeklaration (A3000-1017-00/100)
1. Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483)

Härigenom föreskrivs i fråga om skattebetalningslagen (1997:483)
dels att §, 8 kap. 8 och 15 §§, 10 kap. 9 § och 15 kap. 6 §, skall ha
följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 10 kap. 13 a och
17 a §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

8 kap.
8 §
Skatteavdrag skall göras med 30 % av
1. sådan ersättning för arbete som betalas ut till en juridisk person,
2. sådan ersättning för arbete som betalas ut till en fysisk person och är
sidoinkomst för mottagaren,
3. ersättning som inte avser en
bestämd tidsperiod eller inte betalas
ut vid regelbundet återkommande
tillfällen, och
4. ersättning för arbete som är
avsett att pågå kortare tid än en
vecka.
3. ersättning som inte avser en
bestämd tidsperiod eller inte betalas
ut vid regelbundet återkommande
tillfällen,
4. ersättning för arbete som är
avsett att pågå kortare tid än en
vecka, och
5. ersättning för arbete som en
fysisk person betalar till en annan
fysisk person och som inte utgör
utgift i en av utbetalaren bedriven
näringsverksamhet.
Om ersättning som avses i första stycket 3 betalas ut tillsammans med
ersättning som utgör mottagarens huvudinkomst, skall skatteavdrag göras
enligt grunder som fastställs av regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer.

15 §
Värdet av förmån av någon
annan bostad här i landet än
semesterbostad skall beräknas
enligt värdetabeller.
Värdet av förmån av någon
annan bostad här i landet än
semesterbostad eller bostad som
avses i 61 kap 22 §
inkomstskattelagen (1999:1229)
skall beräknas enligt värdetabeller.
Tabellerna skall ha följande grunder. Landet delas in i områden som är
väsentligen enhetliga i fråga om boendekostnader. Förmånsvärdet av en
bostad skall bestämmas inom varje område till det genomsnittliga värdet
beräknat per kvadratmeter bostadsyta för jämförbara bostäder inom
området. För en bostad utanför tätort med närmaste omgivning skall dock
värdet bestämmas till 90 % av det lägsta av nämnda genomsnittsvärden.

10 kap.
9 §1
En skattedeklaration skall lämnas av
1. den som har varit skyldig att göra skatteavdrag eller betala
arbetsgivaravgifter eller som har gjort ett skatteavdrag utan att vara
skyldig att göra det,
2. den som har betalat ut sådan ersättning som skatteavdrag skall göras
från enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands
bosatta,
3. handelsbolag som är skattskyldigt enligt mervärdesskattelagen
(1994:200),
4. annan som är skattskyldig enligt mervärdesskattelagen, med
undantag av sådan mervärdesskattegrupp som avses i 6 a kap. 1 §
nämnda lag, allt om inte annat följer av 31 eller 32 §§,
5. den som är grupphuvudman, och
6. den som omfattas av beslut enligt 11 §.

En fysisk person som har betalat
ut ersättning till en annan fysisk
person får, om ersättningen inte
skall hänföras till en av utbetalaren
bedriven näringsverksamhet, välja
att lämna skattedeklaration som
avses i 17 a §.

13 a §
En skattedeklaration enligt
17 a § skall lämnas för varje
redovisningsperiod under vilken
ersättning för arbete betalats ut.

17 a §
En förenklad skattedeklaration
skall ta upp
1. nödvändiga identifikations-
uppgifter avseende såväl utbetalare
som betalningsmottagare,
2. uppgift om de utbetalnings-
dagar för vilken redovisning
lämnas,
3. utgivna skattepliktiga förmå-
ner,
4. verkställt skatteavdrag,
5. periodens arbetsgivaravgifter,
och
6. de ytterligare uppgifter som
behövs för beräkning och kontroll
av skatteavdrag och arbets-
givaravgifter.
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får
meddela närmare föreskrifter om
vad en förenklad skattedeklaration
skall ta upp.

15 kap.
6 §
Förseningsavgift skall tas ut med
1 000 kronor om den som är skyl-
dig att lämna en skattedeklaration
eller en periodisk sammanställning
inte gjort detta inom föreskriven
tid. Förseningsavgift tas dock inte
ut när det är fråga om en särskild
skattedeklaration enligt 10 kap.
32 § första stycket.
Förseningsavgift skall tas ut med
1 000 kronor om den som är skyl-
dig att lämna en skattedeklaration
eller en periodisk sammanställning
inte gjort detta inom föreskriven
tid. Förseningsavgift tas dock inte
ut när det är fråga om en förenklad
skattedeklaration enligt 10 kap.
17 a § eller en särskild
skattedeklaration enligt 10 kap.
32 § första stycket
Förseningsavgift tas inte ut om den skattskyldige har avlidit.

_______________
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002 och tillämpas på
redovisningsperioder efter ikraftträdandet.

2. Förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om
socialavgifter

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 5 a § och 3 kap. 5 a § lagen (1981:691)
om socialavgifter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

2 kap.
5 a §2
Vid beräkning av arbetsgivaravgifter får en arbetsgivare från
arbetsgivaravgifterna varje månad göra avdrag med 5 procent av
avgiftsunderlaget, dock högst 3 550 kronor.
Om flera arbetsgivare ingår tillsammans i en koncern, skall de vid
bedömningen av avdragsrätt enligt första stycket anses som en
arbetsgivare. Avdraget skall i sådant fall i första hand göras av
moderföretaget. Om avdraget inte kan utnyttjas av moderföretaget får det
utnyttjas av dotterföretagen i den ordning moderföretaget bestämmer.
Om en arbetsgivare med stöd av 10 kap. 12 § skattebetalningslagen
(1997:483) medgivits dispens från skyldigheten att redovisa
arbetsgivaravgifterna varje månad får han, i stället för vad som föreskrivs
i första stycket, från arbetsgivaravgifterna varje år göra avdrag med 5
procent av avgiftsunderlaget, dock högst 3 550 kronor för varje månad
verksamheten bedrivits.

Vid beräkning av arbets-
givaravgifter som redovisas i en
förenklad skattedeklaration enligt
10 kap. 9 § andra stycket
skattebetalningslagen får avdrag
göras med 5 procent av
avgiftsunderlaget utan
begränsning enligt ovan. Hänsyn
skall inte tas till avdrag enligt
detta stycke vid beräkning av
avdrag enligt första-tredje
styckena.

3 kap.
5 a §3

Vid beräkning av egenavgifter får avdrag göras med 5 procent av
avgiftsunderlaget beräknat enligt 4 § första stycket, dock högst med
9 000 kronor per år. Om den försäkrade under året även betalat ut lön
eller annan förmån till arbetstagare och som arbetsgivare gjort avdrag
från arbetsgivaravgifterna enligt 2 kap. 5 a §, får dock avdrag från
egenavgifterna medges högst med ett så stort belopp att det sammanlagda
avdraget från egenavgifterna och arbetsgivaravgifterna inte överstiger
42 600 kronor per år.
Om den försäkrade är delägare i ett handelsbolag får det sammanlagda
avdraget från de egenavgifter som är hänförliga till handelsbolagets
inkomster för samtliga delägare i handelsbolaget inte överstiga 42 600
kronor per år. Avdraget fördelas mellan delägarna i proportion till hur
den skattepliktiga inkomsten från handelsbolaget fördelas mellan dem.
Kan en eller flera av delägarna helt eller delvis inte utnyttja avdraget får
resterande avdrag fördelas mellan övriga delägare på motsvarande sätt.
Om handelsbolaget under året även betalat ut lön eller annan förmån till
arbetstagare och som arbetsgivare gjort avdrag från arbetsgivaravgifterna
enligt 2 kap. 5 a §, skall delägarna medges avdrag från egenavgifterna
högst med så stort belopp att delägarnas sammanlagda avdrag från de
egenavgifter som är hänförliga till inkomsten från handelsbolaget och
handelsbolagets avdrag från arbetsgivaravgifterna inte överstiger 42 600
kronor per år.
Avdrag enligt första stycket skall i angiven ordning avse
arbetsmarknadsavgiften, sjukförsäkringsavgiften, arbetsskadeavgiften,
efterlevandepensionsavgiften och föräldraförsäkringsavgiften.

Vid beräkning av avdrag enligt
denna paragraf skall hänsyn inte
tas till avdrag som beräknats på
grund av avgiftsunderlag som
redovisats i en förenklad
skattedeklaration enligt 10 kap.
9 § andra stycket
skattebetalningslagen (1997:483.)

________________
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002 och tillämpas första gången
beträffande avgifter som avser inkomster som uppburits efter
ikraftträdandet.

3. Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 5 § lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

3 kap.
5 §4
Uppgiftsskyldighet enligt 4 § föreligger först efter föreläggande av
skattemyndigheten beträffande
1. ersättning och förmån med anledning av tillfälligt arbete, som getts
ut av fysisk person eller dödsbo och inte utgör omkostnad i
näringsverksamhet, om skatteavdrag inte har gjorts och det som
mottagaren sammanlagt fått haft ett lägre värde än 1 000 kronor för hela
året,
2. ersättning och förmån med anledning av tillfälligt arbete i andra fall
än som avses i 1 om det som mottagaren sammanlagt fått haft ett lägre
värde än 100 kronor för hela året samt förmån av fritt logi ombord för
arbetstagare som avses i punkt 1 av anvisningarna till 49 §
kommunalskattelagen (1928:370),

2a. ersättning och förmån som
redovisas i en förenklad
skattedeklaration enligt 10 kap.
17 a § skattebetalningslagen
(1997:483)
3. följande slag av ersättningar om det har angetts i kontrolluppgiften
att sådan ersättning har lämnats
a) kostnadsersättning för resa i tjänsten med allmänt
kommunikationsmedel, hyrbil eller taxi, motsvarande gjorda utlägg,
b) kostnadsersättning för logi vid sådan resa i tjänsten som avses i
punkt 3 av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen, motsvarande
gjorda utlägg,
c) representationsersättning, motsvarande gjorda utlägg,
d) ersättning för ökade
levnadskostnader vid sådan resa i
tjänsten som avses i punkterna 3
och 3 a av anvisningarna till 33 §
kommunalskattelagen eller för
kostnader för resa med egen bil i
tjänsten eller kostnader för
drivmedel för bilförmånhavares
resa med förmånsbilen i tjänsten, i
den mån ersättningarna enligt 8
kap. 19 och 20 §§
skattebetalningslagen (1997:483)
inte skall ligga till grund för
beräkning av skatteavdrag.

d) ersättning för ökade
levnadskostnader vid sådan resa i
tjänsten som avses i punkterna 3
och 3 a av anvisningarna till 33 §
kommunalskattelagen eller för
kostnader för resa med egen bil i
tjänsten eller kostnader för
drivmedel för bilförmånhavares
resa med förmånsbilen i tjänsten, i
den mån ersättningarna enligt 8
kap. 19 och 20 §§
skattebetalningslagen inte skall
ligga till grund för beräkning av
skatteavdrag.

________________
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002 och tillämpas första gången
vid 2003 års taxering.

4. Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)

Härigenom föreskrivs i fråga om inkomstskattelagen (1999:1229)
dels att 61 kap 1 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 61 kap. 22 §, av
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

61 kap.
1 §
I detta kapitel finns
bestämmelser om
- marknadsvärde i 2 §,
- kostförmån i 3 och 4 §§,
- bilförmån i 5-11 §§,
- reseförmån med inskränkande
villkor i 12-14 §§,
- ränteförmån i 15-17 §§, och
- justering av förmånsvärde i
18-21 §§.

I detta kapitel finns
bestämmelser om
- marknadsvärde i 2 §,
- kostförmån i 3 och 4 §§,
- bilförmån i 5-11 §§,
- reseförmån med inskränkande
villkor i 12-14 §§,
- ränteförmån i 15-17 §§, och
- justering av förmånsvärde i
18-22 §§

22 §
Värdet av en bostads- och
kostförmån som utges av en fysisk
person till en annan fysisk person
och som åtnjuts i utgivarens
hushåll skall, om förmånen inte
skall hänföras till en av
utbetalaren bedriven närings-
verksamhet beräknas enligt
följande.
1. förmån av fri bostad skall
värderas till 600 kr för hel
kalendermånad eller 20 kr per dag
för del av kalendermånad och
2. förmån av fri kost skall
värderas till 50 kr för två eller
flera fria måltider per dag. En fri
måltid per dag åsätts inget
förmånsvärde.
Om den skattskyldige lämnar
ersättning för förmånen, skall
förmånsvärdet beräknas enligt
första stycket minskat med vad han
har betalat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002 och tillämpas första gången
vid 2003 års taxering.

Förteckning över de remissinstanser som har yttrat sig
över Riksskatteverkets promemoria Förenklad
skattedeklaration (A3000-1017-00/100)
Efter remiss har yttrande inkommit över Riksskatteverkets promemoria
Förenklad skattedeklaration från Kammarrätten i Jönköping, Länsrätten i
Stockholms län, Riksförsäkringsverket, Juridiska fakultetsnämnden vid
Stockholms universitet, Samhällsvetenskapliga fakultetsnämnden vid
Lunds universitet, Företagarnas Riksorganisation, Landsorganisationen i
Sverige, Lantbrukarnas Riksförbund, Pensionärernas Riksorganisation,
Svensk Handel (sammanslagning av Sveriges Köpmannaförbund,
Grossistförbundet och Handelsarbetsgivarna), Svenska Byggnads-
arbetarförbundet och Sveriges Byggindustrier (namnändrat från
Byggentreprenörerna). Ett gemensamt yttrande har inkommit från
Svenska Arbetsgivareföreningen och Sveriges Industriförbund.

Lagrådsremissens förslag till lagtext
1. Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen
(1997:483)
Härigenom föreskrivs i fråga om skattebetalningslagen (1997:483)
dels att 8 kap. 8 och 15 §§, 10 kap. 9 §, 11 kap. 19 § och 15 kap. 6 §,
skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 10 kap. 13 a och
17 a §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

8 kap.
8 §
Skatteavdrag skall göras med 30 % av
1. sådan ersättning för arbete som betalas ut till en juridisk person,
2. sådan ersättning för arbete som betalas ut till en fysisk person och är
sidoinkomst för mottagaren,
3. ersättning som inte avser en
bestämd tidsperiod eller inte betalas
ut vid regelbundet återkommande
tillfällen, och
4. ersättning för arbete som är
avsett att pågå kortare tid än en
vecka.
3. ersättning som inte avser en
bestämd tidsperiod eller inte betalas
ut vid regelbundet återkommande
tillfällen,
4. ersättning för arbete som är
avsett att pågå kortare tid än en
vecka, och
5. sådan ersättning för arbete
som redovisas i en förenklad
skattedeklaration enligt 10 kap. 9 §
andra stycket.
Om ersättning som avses i första stycket 3 betalas ut tillsammans med
ersättning som utgör mottagarens huvudinkomst, skall skatteavdrag göras
enligt grunder som fastställs av regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer.

15 §
Värdet av förmån av någon
annan bostad här i landet än
semesterbostad skall beräknas
enligt värdetabeller.
Värdet av förmån av någon
annan bostad här i landet än
semesterbostad eller bostad som
avses i 61 kap. 3 a § inkomst-
skattelagen (1999:1229) skall
beräknas enligt värdetabeller.
Tabellerna skall ha följande grunder. Landet delas in i områden som är
väsentligen enhetliga i fråga om boendekostnader. Förmånsvärdet av en
bostad skall bestämmas inom varje område till det genomsnittliga värdet
beräknat per kvadratmeter bostadsyta för jämförbara bostäder inom
området. För en bostad utanför tätort med närmaste omgivning skall dock
värdet bestämmas till 90 % av det lägsta av nämnda genomsnittsvärden.

10 kap.
9 §
En skattedeklaration skall lämnas av
1. den som har varit skyldig att göra skatteavdrag eller betala
arbetsgivaravgifter eller som har gjort ett skatteavdrag utan att vara
skyldig att göra det,
2. den som har betalat ut sådan ersättning som skatteavdrag skall göras
från enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands
bosatta,
3. handelsbolag som är skattskyldigt enligt mervärdesskattelagen
(1994:200),
4. annan som är skattskyldig enligt mervärdesskattelagen med
undantag av en sådan mervärdesskattegrupp som avses i 6 a kap. 1 §
nämnda lag, allt om inte annat följer av 31 eller 32 §,
5. den som är grupphuvudman, och
6. den som omfattas av beslut enligt 11 §.

En fysisk person eller ett dödsbo
som har betalat ut ersättning för
arbete till en annan fysisk person
får lämna en förenklad skatte-
deklaration, om ersättningen inte
utgör utgift i en av utbetalaren
bedriven näringsverksamhet.

13 a §
En förenklad skattedeklaration
enligt 9 § andra stycket skall
lämnas för varje redovisnings-
period under vilken ersättning för
arbete betalats ut.

17 a §
En förenklad skattedeklaration
enligt 9 § andra stycket skall ta upp
1. nödvändiga identifikations-
uppgifter för både utbetalaren och
betalningsmottagaren,
2. uppgift om den redovisnings-
period för vilken redovisning
lämnas,
3. uppgift om den ersättning för
vilken utbetalaren är skyldig att
göra skatteavdrag och betala
arbetsgivaravgifter,
4. verkställt skatteavdrag,
5. periodens arbetsgivaravgifter,
och
6. de ytterligare uppgifter som
behövs för beräkning och kontroll
av skatteavdrag och arbetsgivar-
avgifter.
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får
meddela närmare föreskrifter om
vad en förenklad skattedeklaration
skall ta upp.
En förenklad skattedeklaration
skall lämnas för varje betalnings-
mottagare.

11 kap.
19 §
Av 21 kap. följer att beslut om skatt kan omprövas av
skattemyndigheten.
Vid en omprövning skall skatten bestämmas på grundval av
tillgängliga uppgifter. Om en tillförlitlig beräkning inte kan göras på ett
sådant sätt, skall skatten bestämmas efter vad som framstår som skäligt
med hänsyn till vad som har kommit fram (skönsbeskattning). Därvid får,
om inte omständigheterna talar för något annat, varje skatt som enligt
18 § har bestämts till noll kronor bestämmas till det högsta av de belopp
som har bestämts för den skatten vid någon av de tre närmast föregående
redovisningsperioderna. I detta fall skall dock beslut rörande mervärdes-
skatt kvarstå, om endast överskjutande ingående skatt har bestämts för de
tre perioderna.

Bestämmelserna i andra stycket
tredje meningen gäller inte i fråga
om skatt som har redovisats i en
förenklad skattedeklaration enligt
10 kap. 9 § andra stycket.

15 kap.
6 §
Förseningsavgift skall tas ut med
1 000 kronor om den som är
skyldig att lämna en
skattedeklaration eller en periodisk
sammanställning inte gjort detta
inom föreskriven tid. Försenings-
avgift tas dock inte ut när det är
fråga om en särskild skatte-
deklaration enligt 10 kap. 32 §
första stycket.
Förseningsavgift skall tas ut med
1 000 kronor om den som är
skyldig att lämna en
skattedeklaration eller en periodisk
sammanställning inte gjort detta
inom föreskriven tid. Försenings-
avgift tas dock inte ut när en
förenklad skattedeklaration enligt
10 kap. 9 § andra stycket får
lämnas eller när det är fråga om en
särskild skattedeklaration enligt 10
kap. 32 § första stycket.
Förseningsavgift tas inte ut om den skattskyldige har avlidit.

_______________
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
2. Den nya bestämmelsen i 8 kap. 15 § tillämpas första gången på
förmån som getts ut efter ikraftträdandet.
3. Övriga bestämmelser tillämpas första gången i fråga om
skatteavdrag och arbetsgivaravgifter som avser beskattningsåret 2002.

2. Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 5 § lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

3 kap.
5 §

Uppgiftsskyldighet enligt 4 § föreligger först efter föreläggande av
skattemyndigheten beträffande
1. ersättning och förmån med anledning av tillfälligt arbete, som getts
ut av fysisk person eller dödsbo och inte utgör omkostnad i
näringsverksamhet, om skatteavdrag inte har gjorts och det som
mottagaren sammanlagt fått haft ett lägre värde än 1 000 kronor för hela
året,
2. ersättning och förmån med anledning av tillfälligt arbete i andra fall
än som avses i 1 om det som mottagaren sammanlagt fått haft ett lägre
värde än 100 kronor för hela året samt förmån av fritt logi ombord för
arbetstagare som avses i punkt 1 av anvisningarna till 49 §
kommunalskattelagen (1928:370),

2 a. ersättning och förmån som
redovisats i en förenklad skatte-
deklaration enligt 10 kap. 9 §
andra stycket skattebetalnings-
lagen (1997:483),
3. följande slag av ersättningar om det har angetts i kontrolluppgiften
att sådan ersättning har lämnats
a) kostnadsersättning för resa i tjänsten med allmänt
kommunikationsmedel, hyrbil eller taxi, motsvarande gjorda utlägg,
b) kostnadsersättning för logi vid sådan resa i tjänsten som avses i
punkt 3 av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen, motsvarande
gjorda utlägg,
c) representationsersättning, motsvarande gjorda utlägg,
d) ersättning för ökade
levnadskostnader vid sådan resa i
tjänsten som avses i punkterna 3
och 3 a av anvisningarna till 33 §
kommunalskattelagen eller för
kostnader för resa med egen bil i
tjänsten eller kostnader för
drivmedel för bilförmånhavares
resa med förmånsbilen i tjänsten, i
den mån ersättningarna enligt
8 kap. 19 och 20 §§ skattebetal-
ningslagen (1997:483) inte skall
ligga till grund för beräkning av
skatteavdrag.
d) ersättning för ökade
levnadskostnader vid sådan resa i
tjänsten som avses i punkterna 3
och 3 a av anvisningarna till 33 §
kommunalskattelagen eller för
kostnader för resa med egen bil i
tjänsten eller kostnader för
drivmedel för bilförmånhavares
resa med förmånsbilen i tjänsten, i
den mån ersättningarna enligt
8 kap. 19 och 20 §§ skattebetal-
ningslagen inte skall ligga till grund
för beräkning av skatteavdrag.

________________
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001 och tillämpas första gången
vid 2003 års taxering.

3. Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)
Härigenom föreskrivs i fråga om inkomstskattelagen (1999:1229)
dels att 61 kap. 1, 4 och 18 §§ skall ha följande lydelse,
dels att rubriken närmast före 61 kap. 3 § skall lyda Kostförmån och
bostadsförmån ,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 61 kap. 3 a §, av
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

61 kap.
1 §
I detta kapitel finns
bestämmelser om
marknadsvärde i 2 §,
kostförmån i 3 och 4 §§,
bilförmån i 5 11 §§,
reseförmån med inskränkande
villkor i 12 14 §§,
ränteförmån i 15 17 §§, och
justering av förmånsvärde i
18 21 §§.
I detta kapitel finns
bestämmelser om
marknadsvärde i 2 §,
kostförmån och bostads-
förmån i 3 4 §§,
bilförmån i 5 11 §§,
reseförmån med inskränkande
villkor i 12 14 §§,
ränteförmån i 15 17 §§, och
justering av förmånsvärde i
18 21 §§.

3 a §
Värdet av bostadsförmån och
kostförmån som en fysisk person får
av en annan fysisk person och som
utges i dennes hushåll skall
beräknas till
1. 600 kronor för hel
kalendermånad eller 20 kronor per
dag för del av kalendermånad för
fri bostad, och
2. 50 kronor för två eller flera
fria måltider per dag.
En fri måltid per dag skall inte
tas upp.

4 §
Om den skattskyldige lämnar
ersättning för kostförmånen, skall
förmånsvärdet beräknas till värdet
för kosten enligt 3 § minskat med
vad han har betalat.
Om den skattskyldige lämnar
ersättning för kostförmånen eller
bostadsförmånen, skall förmåns-
värdet beräknas till värdet för
förmånen enligt 3 eller 3 a §§
minskat med vad han har betalat.

18 §
Värdet av kostförmån enligt 3 §
och bilförmån enligt 5 9 §§ skall
justeras uppåt eller nedåt, om det
finns särskilda skäl.
Värdet av kostförmån enligt 3
och 3 a §§ och bilförmån enligt 5
9 §§ skall justeras uppåt eller
nedåt, om det finns särskilda skäl.

________________
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001 och tillämpas första gången
på förmån som getts ut efter ikraftträdandet.

4. Förslag till lag om ändring i socialavgiftslagen (2000:000)
Härigenom föreskrivs i fråga om i socialavgiftslagen (2000:000)1
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 2 kap. 31 §, av följande
lydelse,
dels att det i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen
skall införas en ny punkt, 6, av följande lydelse.

2 kap.

31 §
Vid beräkning av arbetsgivar-
avgifter som redovisas i en
förenklad skattedeklaration enligt
10 kap. 9 § andra stycket
skattebetalningslagen (1997:483),
skall avdrag göras med 5 procent
av avgiftsunderlaget. Hänsyn skall
inte tas till avdrag enligt denna
paragraf vid beräkning av avdrag
enligt 29 och 30 §§.

6. Bestämmelsen i 2 kap. 31 §
skall tillämpas i fråga om
avgiftspliktig ersättning som
betalas ut från och med den 1
januari 2002.

Lagrådets yttrande

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2000-09-05

Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet Leif
Thorsson, regeringsrådet Rune Lavin.

Enligt en lagrådsremiss den 24 augusti 2000 (Finansdepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483),
2. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter,
3. lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229),
4. lag om ändring i socialavgiftslagen (2000:000).

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn
Catharina Abrahamsson.

Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:

Förslaget till lag om ändring i skattebetalningslagen

10 kap. 9 §

Enligt författningskommentaren skall lagens regler om skattedeklaration
även tillämpas på en förenklad skattedeklaration, om inte annat anges
eller framgår av sammanhanget. Eftersom det är fråga om två olika
begrepp är det anförda inte självklart. Enligt Lagrådets mening bör efter
mönster av 10 kap. 32 § fjärde stycket i lagen som en ny andra mening i
det föreslagna nya stycket tas in följande föreskrift: "Vad som i denna lag
sägs om skattedeklarationer skall, om inte något annat anges, gälla även
förenklade skattedeklarationer." Med en sådan lydelse måste
bestämmelserna om förenklade skattedeklarationer göras så fullständiga
att de åtminstone tolkningsvis omfattar alla undantag från de allmänna
reglerna om skattedeklarationer som avses skola gälla. Detta är också
rimligt.

En viss osäkerhet kan råda om förhållandet mellan systemet med
förenklade skattedeklarationer och det vanliga systemet. Om
förutsättningar föreligger för att förenklad skattedeklaration skall kunna
användas, innebär förslaget att den uppgiftsskyldige kan lämna en sådan
deklaration, även om han tidigare under året lämnat vanliga
skattedeklarationer, och att även den som lämnat en vanlig
skattedeklaration, ehuru för sent, kan undgå förseningsavgift. Lagrådet
har inte något att invända mot sådana lösningar men hemställer att det
övervägs under det fortsatta beredningsarbetet, om ytterligare
bestämmelser behövs angående förhållandet mellan de båda systemen.
10 kap. 13 a och 17 a §§

Bestämmelsen i 17 a § andra stycket har formulerats som ett
bemyndigande. Regeringen får emellertid redan med stöd av 8 kap. 13 §
första stycket 1 regeringsformen besluta föreskrifter om verkställighet av
lag. Något ytterligare bemyndigande för regeringen i detta avseende är
således obehövligt. Vid föredragningen inför Lagrådet har upplysts att
avsikten inte heller varit att bestämmelsen skulle innehålla ett formligt
bemyndigande utan endast att erinra om förekomsten av ifrågavarande
verkställighetsföreskrifter. Det enklaste sättet på vilket detta syfte kan
uppnås är, enligt Lagrådets mening, att byta ut orden "får meddela" mot
ordet "meddelar".

Bestämmelsen i 17 a § tredje stycket har närmare samband med
bestämmelsen i 13 a § än med övriga bestämmelser i 17 a § och bör
placeras som ett andra stycke i 13 a §.

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Finansdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 14 september 2000

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-
Wallén, Freivalds, Thalén, Ulvskog, Sahlin, von Sydow, Pagrotsky,
Messing, Rosengren, Larsson, Wärnersson, Lejon, Lövdén, Ringholm

Föredragande: statsrådet Ringholm

Regeringen beslutar proposition 2000/01:7 Förenklad skattedeklaration

Senaste lydelse 1998:347.
Senaste lydelse 1997:548.
Lydelse enligt prop. 2000/01:8.
Lydelse enligt prop. 2000/01:8.
1 Senaste lydelse 1998:347.
2 Senaste lydelse 1997:437.
3 Senaste lydelse 1998:679.
4 Senaste lydelse 1997:548.
Senaste lydelse 1998:347.
Senaste lydelse 1997:548.
1 Lydelse enligt lagrådsremiss om ny socialavgiftslag.
Prop. 2000/01:7

5

1

Prop. 2000/01:7

57

57

14

57

15

57

19

57

57

57

28

57

57

57

29

57

57

57

35

57

Prop. 2000/01:7
Bilaga 1

44

57

Prop. 2000/01:7
Bilaga 2

45

57

Prop. 2000/01:7
Bilaga 3

54

57

Prop. 2000/01:7
Bilaga 4

56

57

Prop. 2000/01:7
Bilaga 5

57

57

Prop. 2000/01:7

57

57