Prop.
2000/01:53
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 14 december 2000
Göran Persson
Björn von Sydow
(F örsvarsdepartementet)
I propositionen behandlas en ändring i lagen (1988:97) om förfarandet
hos kommunerna, förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig
eller krigsfara m.m.
I propositionen lämnar regeringen även förslag om inriktningen för det
framtida marina fartygsunderhållet.
Mot bakgrund av den säkerhetspolitiska utvecklingen bedömer
regeringen att utbildningen av totalförsvarspliktiga beredskapsmän och
banverksreparatörer för det civila försvaret kan upphöra från och med
den 1 januari 2002. En översyn av behovet avseende övriga utbildnings-
kategorier skall göras.
1 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 53
Prop. 2000/01:53
1 Förslag till riksdagsbeslut..................................................................3
2 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:97) om förfarandet hos
kommunerna, förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under
krig eller krigsfara m.m.....................................................................4
3 Ärendet och dess beredning...............................................................5
4 Ändring i lagen om förfarandet hos kommunerna,
förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig och
krigsfara.............................................................................................6
5 Försvarsmaktens framtida fartygsunderhåll.......................................7
6 Behovet av totalfÖrsvarspliktiga inom det civila försvaret..............13
Regeringen föreslår att riksdagen
1. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1988:97) om
förfarandet hos kommunerna, förvaltningsmyndigheterna och
domstolarna under krig eller krigsfara m.m.
2. godkänner vad regeringen föreslår om inriktning av Försvarsmaktens
framtida fartygsunderhåll.
Prop. 2000/01:53
Prop. 2000/01:53
2 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:97)
om förfarandet hos kommunerna,
förvaltningsmyndigheterna och domstolarna
under krig eller krigsfara m.m.
Härigenom föreskrivs att 13 § lagen (1988:97) om förfarandet hos
kommunerna, förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig
eller krigsfara m.m. skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
För fall då riket är i krig och
förbindelsen mellan en del av riket
och riksstyrelsen inte alls eller
endast med avsevärda svårigheter
kan upprätthållas eller omedelbara
åtgärder annars måste vidtas får
regeringen överlåta åt civilbefäl-
havaren eller länsstyrelsen att
inom sitt område fullgöra de upp-
gifter, som enligt 8 kap. regerings-
formen ankommer på regeringen,
och besluta att en lag i visst ämne
skall börja tillämpas.
13 §
För fall då riket är i krig och
förbindelsen mellan en del av riket
och riksstyrelsen inte alls eller
endast med avsevärda svårigheter
kan upprätthållas eller omedelbara
åtgärder annars måste vidtas får
regeringen överlåta åt länsstyrel-
sen att inom sitt område fullgöra
de uppgifter, som enligt 8 kap.
regeringsformen ankommer på
regeringen, och besluta att en lag i
visst ämne skall börja tillämpas.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
Propositionen är i huvudsak en uppföljning av det beslut som riksdagen
fattade våren 2000 (prop. 1999/2000:30 Det nya försvaret, bet.
1999/2000:FöU2, rskr. 1999/2000:168, samt prop. 1999/2000:97 Vissa
organisatoriska frågor inom Försvarsmakten m.m., bet. 1999/2000:FöU7,
rskr. 1999/2000:250, bet. 1999/2000:FöU8, rskr. 1999/2000:251).
Regeringen föreslog i propositionen Det nya försvaret att Civil-
befälhavaren i Södra civilområdet, Civilbefälhavaren i Mellersta civil-
området och Civilbefalhavaren i Norra civilområdet skall läggas ned den
31 december 2000. Riksdagen beslutade i enlighet med regeringens
förslag.
I propositionen Det nya försvaret angav regeringen att inriktningen för
Försvarsmaktens fartygsunderhåll bör vara att ansvaret för att genomfora
det framtida marina fartygsunderhållet läggs på civil varvsindustri.
Regeringen framhöll dock att vissa frågeställningar först bör klaras ut. I
samband med att propositionen beslutades gav regeringen
Försvarsmakten i uppdrag att, i samverkan med Försvarets materielverk,
redovisa under vilka förutsättningar och till vilka kostnader civil
varvsindustri kan svara för genomförandet av det marina fartygs-
underhållet i anslutning till de föreslagna marina fartygsbasema. Vidare
ingick i uppdraget att redovisa hur de övriga verksamheter som i dag
bedrivs inom och i anslutning till Musköanläggningen, t.ex. verkstads-
och vapenfunktionema samt reservdelsförråd och sjöbevakningscentral
påverkas om ansvaret för genomförandet av det marina fartygs-
underhållet läggs på civil varvsindustri och om Ostkustens marin-
kommando läggs ned. Regeringen informerade också riksdagen att
regeringen vid behov avsåg återkomma till riksdagen i denna fråga.
Försvarsmakten redovisade resultatet av uppdraget den 1 mars 2000.
För att ytterligare belysa kopplingen mellan underhållsåtgärder och
nyproduktion för Kockums AB uppdrog regeringen åt Försvarets
materielverk att, i samråd med Försvarsmakten, redovisa en bedömning
av i vilken omfattning Försvarsmaktens fartygsunderhåll inklusive
halvtidsmodemiseringar bör genomföras av Kockums AB för att
väsentlig kompetens avseende nyproduktion av fartyg och särskilda
teknikområden skall kunna behållas och vidareutvecklas vid företaget.
Därutöver ingick i uppdraget att, med beaktande av resultatet från
redovisningen den 30 juni 2000, redovisa förslag till ett affärsmässigt
genomförande av Försvarsmaktens fartygsunderhåll. Försvarets
materielverk redovisade resultaten av uppdragen den 28 juni respektive
den 29 september 2000.
Regeringen har den 23 juni 1999 uppdragit till Överstyrelsen för civil
beredskap att efter samråd med berörda myndigheter och Svenska
kommunförbundet redovisa såväl det statliga som det kommunala
behovet av totalförsvarspliktiga inom det civila försvaret efter 2001.
Uppdraget redovisades den 24 februari 2000 samt den 29 september
2000.
Förslagen i föreliggande proposition har beretts med berörda
myndigheter.
Prop. 2000/01:53
Regeringens förslag: Lagen (1988:97) om förfarandet hos
kommunerna, förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig
eller krigsfara m.m. ändras för att återspegla den nya lednings-
strukturen för civilt försvar.
Skälen för regeringens förslag: Regeringen föreslog i prop.
1999/2000:30 att Civilbefälhavaren i Södra civilområdet, Civil-
befälhavaren i Mellersta civilområdet och Civilbefälhavaren i Norra
civilområdet skall läggas ned den 31 december 2000. Riksdagen
beslutade i enlighet med regeringens förslag (bet. 1999/2000:FöU2, rskr.
1999/2000:168). Mot bakgrund av detta bör en ändring ske i lagen
(1988:97) om förfarandet hos kommunerna, förvaltningsmyndigheterna
och domstolarna under krig eller krigsfara m.m. Ändringen innebär att
civilbefälhavaren i 13 § tas bort. Regeringen får alltjämt överlåta på
länsstyrelserna att fullgöra uppgifter som enligt 8 kap. regeringsformen
ankommer på regeringen och att besluta att en lag i ett visst ämne skall
börja tillämpas. Föreskrifter härom finns i förordningen (1988:1215) om
förfarandet hos kommunerna, förvaltningsmyndigheterna och
domstolarna under krig eller krigsfara m.m.
Prop. 2000/01:53
Regeringens förslag: Inriktningen av Försvarsmaktens
fartygsunderhåll skall vara att verksamheten vid Muskö örlogsvarv
överfors till i första hand civil industri och, om detta inte är möjligt, i
andra hand till annan verksamhetsform.
Inriktningen skall vidare vara att Försvarsmaktens upphandling av
marint fartygsunderhåll så långt möjligt skall ske på affärsmässiga
grunder. Hänsyn skall därvid tas till behovet av att nyproduktions-
kompetens hos civil varvsindustri kan bibehållas och utvecklas samt
av en rationell förbandsproduktion.
Skälen for regeringens förslag
Bakgrund
Regeringen framhöll i propositionen Det nya försvaret följande vad gäller
Försvarsmaktens framtida behov av fartygsunderhåll.
”Den framtida militära organisationen kommer från ungefär år 2004 att
innehålla betydligt färre fartyg än i dag. Det innebär också att det totala
underhållsbehovet liksom behovet av torrsättningsresurser for mer
kvalificerat underhåll minskar. I dag bedrivs underhåll både vid Muskö
örlogsvarv och vid Kockums AB i Karlskrona. För att fa en rationell
verksamhet framöver krävs dock att det marina fartygsunderhållet
koncentreras. En viktig resurs i sammanhanget är kompetens för produktion
av nya fartyg och fartygstyper. Denna produktionsresurs finns i dag vid
Kockums AB i Karlskrona. Regeringen anser att det är av vikt att produktion
och underhåll så långt möjligt hålls samman för att på bästa sätt utveckla
dessa kompetenser. Inriktningen bör därför vara att ansvaret för att
genomföra det framtida marina fartygsunderhållet läggs på civil
varvsindustri. Vissa frågeställningar bör dock klaras ut. Den viktigaste
frågan är hur nödvändiga resurser för underhåll kan säkerställas i anslutning
till de framtida fartygsförbandens baseringar.”
I propositionen Vissa organisatoriska frågor inom Försvarsmakten
m.m. föreslog regeringen att en ny organisationsenhet skulle bildas för
Försvarsmaktens underhållstjänst och stödverksamhet vari bl.a. verksam-
heten vid Muskö örlogsvarv föreslogs inordnas. Försvarsutskottet
framhöll dock att innan bindande beslut fattas av regeringen eller
Försvarsmakten i fråga om Muskö varvets framtid borde regeringen
återkomma till riksdagen i frågan.
Med anledning av utskottets begäran redovisar regeringen i denna
proposition sammanfattningsvis resultatet av de utredningar som nämnts
under avsnitt 3, ärendets beredning, samt regeringens bedömning av de Prop. 2000/01:53
aspekter som ligger till grund för regeringens förslag.
Fartygsförbandens behov av underhåll
Riksdagen har beslutat att sjöstridskraftema bör inriktas mot att kunna
uppträda i division inom flottiljs ram och mot att tidigt kunna uppnå
förmåga att hävda rikets territoriella integritet. Försvarsmakten skall
därmed kunna upptäcka och ingripa mot kränkningar av territoriet, varvid
förmågan, särskilt i Östersjöområdet, snabbt skall kunna ökas i anslutning
till akuta kriser. För de sjöoperativa förbandens verksamhet har
bedömningen gjorts att det behövs två baser och möjlighet till en tillfällig
basering. Riksdagen har beslutat att marinbasema skall förläggas till
Haninge/Berga och Karlskrona och med möjlighet till tillfällig basering i
Göteborg (prop. 1999/2000:30, bet. 1999/2000:FöU2, rskr.
1999/2000:168, prop. 1999/2000:97, bet. 1999/2000:FöU8, rskr.
1999/2000:251).
Under den grundläggande utbildningen opererar förbanden en stor del
av tiden kustnära för att personalen skall få kunskap om olika
kustområden och lokala förhållanden. Under senare delen av utbild-
ningen opererar stridsfartygen till havs, men i huvudsak i farvatten
utanför sina hemmabaser. Sålunda sker huvuddelen av förbandsut-
bildningen i anslutning till förbandens baseringsområde.
Övningstiden till sjöss är resurskrävande och för att Försvarsmakten
skall kunna nå utbildningsmålen måste tiden utnyttjas effektivt. Det sker
bl.a. genom att flera fartygssystem övas samtidigt, vilket förutsätter att
olika fartygssystem lokaliseras till samma bas. Därmed kommer också de
framtida huvudsakliga övningsområdena att förläggas till Stockholms-
och Karlskronaområdena.
Marinens utbildning till sjöss sker till sin huvuddel under perioden
april - november. Under den övriga tiden utförs i så stor utsträckning
som möjligt det förebyggande underhållet. Under övningsverksamheten
förekommer mer eller mindre akuta behov av underhåll. Möjligheten att
snabbt få stöd och service i övningsområdets närhet är av stor betydelse
eftersom det bidrar till att minimera bortfall av övningstid och kostnader
som är förknippade med ombaseringar.
Vid årsöversyner, vilka huvudsakligen sker under perioden december -
mars, har fartygen som regel påmönstrad besättning. Deltagande i
underhållsåtgärderna utgör en naturlig del i besättningens utbildning både
under övningar till sjöss och under fartygens planerade underhåll vid
varv. Under årsöversynen genomförs även annan utbildning, ofta förlagd
till andra fartyg i förbandet.
Vid generalöversyn, som genomförs ungefär vart sjätte år, avrustas
fartygen och endast ett fåtal befäl deltar i underhållsåtgärderna som
biträdande kontrollant för beställaren.
Den mest omfattande typen av fartygsunderhåll är den s.k.
halvtidsmodemiscringen, vilken genomförs cirka 12 år efter leverans. I
praktiken utgör denna typ av underhåll en blandning av underhålls- och
modifieringsåtgärder. Halvtidsmodemiseringen innebär att väsentliga Prop. 2000/01:53
delar på fartyget kan komma att bytas ut, ny utrustning kan monteras och
ombyggnationer kan förekomma, allt beroende på graden av slitage och
behovet av ny eller moderniserad utrustning. En halvtidsmodemisering
innebär att fartyget är borta från utbildningsverksamheten i ett till två år.
I samma takt som antalet ytstridsfartyg och ubåtar minskar ökar
betydelsen av att även minska den tid som fartygen måste tas ur förbands-
produktionen. Enligt regeringens bedömning har därmed tillgången till
varvsresurser i närheten till fartygsbasema, och då särskilt möjligheten
till torrsättning av flera fartyg samtidigt, stor betydelse för
Försvarsmaktens förmåga att bedriva sjöoperativ verksamhet i enlighet
med statsmaktemas beslut.
Underhållets betydelse för kompetensutveckling och nyproduktion vid
Kockums AB
Den industri i Sverige som i dag har förmåga att vara leverantör till
Försvarsmakten av kvalificerade ubåts- och ytstridsfartygssystem är
Kockums AB. Kockums AB är ett helägt dotterbolag till tyska
Howaldswerke-Deutsche Werft AG (HDW), och har sitt huvudkontor i
Malmö. Där bedrivs även utveckling och projektledning av ubåtsprojekt.
Vid företagets anläggningar i Karlskrona bedrivs utveckling av
ytfartygsprojekt samt produktion för hela det örlogsmarina programmet,
inkluderande nybyggnation, modifieringar och översyner. Kockums AB
förmåga att agera som leverantör till Försvarsmakten av kvalificerade
ubåts- och ytstridsfartygssystem ställer krav på kompetens inom bl.a.
områdena projektering och systemintegration, konstruktion, produktion,
driftsättning samt provning. Därutöver måste företaget även i framtiden
kunna utveckla kompetens inom olika teknikområden.
Huvuddelen av Försvarsmaktens större ytstridsfartyg och samtliga
ubåtar har levererats av Kockums AB. Även den nya korvettklassen
(benämnd Visby), som kommer att utgöra en betydande del av
Försvarsmaktens framtida sjöoperativa förmåga, levereras av Kockums
AB. Företaget innehar därmed väsentlig kompetens vad gäller produktion
av nya fartygstyper samt vidmakthållande och vidareutveckling av
befintliga fartyg. Denna kompetens tillsammans med bl.a. Försvars-
maktens och Försvarets materielverks beställarkompetens har bidragit till
att företaget i dag besitter unik förmåga att skapa tekniska lösningar
anpassade till specifika svenska förhållanden.
För att företaget långsiktigt skall kunna behålla och utveckla den för
det militära försvaret väsentliga produktionskompetensen, krävs i första
hand att företaget kan rekrytera personal med rätt kompetens, t.ex. genom
att erbjuda intressanta utvecklingsuppdrag i större projekt. Exempel på
sådana uppdrag är den nu hittills genomförda utvecklingen av korvetter
av Visbyklass och den pågående nordiska ubåtsstudien Viking. För att
upprätthålla kompetens inom vissa strategiskt viktiga teknikområden
krävs också en fortsatt satsning på forsknings- och teknikutvecklings-
projekt.
Försvarets materielverks har i ärendet (FÖ2000/1598/MIL) bedömt att
generalöversyner, årsöversyner, avhjälpande underhåll och haveriåt-
gärder inte är av primär betydelse avseende kompetensöverföring till
nyproduktion av fartyg och därmed sammanhängande särskilda
teknikområden. De mer kvalificerade halvtidsmodemiseringama av
ubåtar och korvetter har däremot betydelse för kompetensöverföringen
genom återföring av erfarenheter. Vidare menar Kockums att volymen
underhållsåtgärder har betydelse för företagets förmåga att kunna behålla
och vidareutveckla väsentlig kompetens och för företagets fortsatta
förmåga att leverera kvalificerade fartyg till Försvarsmakten. I detta
ligger att kompetenserna inom olika teknikområden måste ha en viss
volym för att kunna vidareutvecklas. Försvarsmaktens beställning av
fartygsunderhåll hos Kockums AB kan därutöver utgöra en referens vid
export av bl.a. fartyg, genom att Kockums AB kan visa på Försvars-
maktens förtroende för företaget.
Regeringen anser att det även i fortsättningen är viktigt att Sverige har
tillgång till kompetens att producera och underhålla stridsfartyg
anpassade till specifika svenska förhållanden. Regeringens fortsatta
inriktning är att ansvaret för att genomföra det framtida marina
fartygsunderhållet iäggs på civil varvsindustri för att dessa kompetenser
fortsatt skall kunna vidareutvecklas. För att erfarenhetsöverföring från
underhåll skall kunna bidra till bibehållandet av viktig kompetens krävs
bl.a. fungerande system för dokumentation av erfarenheter och
kompetensöverföring inom industrin och system för uppföljning av
kompetensutvecklingen inom Försvarets materielverk.
Varvsresurser
Försvarsmakten och Försvarets materielverk har på regeringens uppdrag
analyserat om det i dag finns alternativa varvsresurser till
Musköan läggningen för underhåll av de fartyg som är baserade vid
Ostkustens marinbas. Faktorer som har varit avgörande för myndig-
heternas bedömning är bl.a. Försvarsmaktens behov av att det planerade
underhållet kan genomföras under perioden december - mars och att det
avhjälpande underhållet kan utföras i närheten av övningsområdena.
Försvarsmaktens redovisning visar att det i dag inte finns några
alternativa varvsresurser i närheten till Ostkustens marinbas som upp-
fyller Försvarsmaktens behov.
Som ytterligare ett alternativ till Musköanläggningen har
Försvarsmakten och Försvarets materielverk, tillsammans med Kockums
AB analyserat under vilka förutsättningar och till vilka kostnader
företaget kan ansvara för genomförandet av det marina fartygsunderhållet
vid Ostkustens marinbas. Ett av alternativen som belysts innebär att en ny
varvsresurs byggs upp i anslutning till Ostkustens marinbas och att
Musköanläggningen avvecklas. Alternativet innebär att varvsverksamhet
upprättas vid Vitså i norra delen av Bcrgaområdet. Anläggningsmässigt
bygger alternativet på att torrsättning sker i flytdocka från vilken mindre
fartyg kan tas upp på land. I dockan kommer endast ett större fartyg att
Prop. 2000/01:53
10
kunna underhållas åt gången. Vid uppställningsplatsen för torrsatta fartyg
uppförs en verkstad, kontor och personalutrymmen. Alternativet innebär
att varvsverksamheten vid Musköanläggningen läggs ned och att
maskiner och utrustning flyttas till Berga medan vapen- och
motorunderhåll överförs till försvarsindustrin. Vare sig Försvarsmakten,
Försvarets materielverk eller Kockums AB rekommenderar detta
alternativ. Eftersom endast ett större fartyg kan underhållas åt gången och
då flytdockan används låses möjligheterna till torr- respektive sjösättning
av mindre fartyg.
Det enda tänkbara alternativet med tillräckliga underhållsresurser och
med tillräcklig närhet till Ostkustens marinbas är därmed, enligt
regeringens uppfattning, Musköanläggningen.
Upphandling av Försvarsmaktens fartygsunderhåll
Försvarsmaktens fartygsinnehav skall, enligt riksdagsbeslut minska till
cirka hälften vad avser de mer kvalificerade fartygstyperna, korvetter och
ubåtar, från och med 2004. Målbilden som ligger till grund för detta
beslut sträcker sig till cirka 2010. Fokus för ett resonemang om
upphandling av Försvarsmaktens fartygsunderhåll bör därmed läggas på
tidsperioden 2004-2010.
Försvarets materielverk har i en rapport den 28 september 2000
analyserat på vilka grunder Försvarsmaktens fartygsunderhåll bör
upphandlas. Myndigheten menar att det mer omfattande underhållet av
ubåtar bör genomföras sammanhållet på grund av den komplexa
ubåtstekniken och med hänsyn till ubåtssäkerhetsffågor. Detta skulle
enligt myndighetens bedömning säkerställa specifika kompetenser för
genomförande av ubåtsunderhåll. Därutöver anser Försvarets materiel-
verk att en stor del av halvtidmodemiseringama och underhållet av
mindre fartyg bör upphandlas i konkurrens.
Försvarets materielverk lyfter även upp frågan att staten, för att
säkerställa en kompetensprofil hos Kockums, bör teckna ett kompetens-
avtal med HDW/Kockums för att möjliggöra en genomlysning och
anpassning av kompetensområden till aktuellt behov mellan Försvarets
materielverk och företaget.
Offentlig upphandling skall enligt huvudregeln ske i konkurrens.
Regeringen kan dock besluta om undantag från bestämmelserna i lagen
(1992:1528) om offentlig upphandling om det är nödvändigt med hänsyn
till försvars- och säkerhetspolitiska intressen, t.ex. genom riktad
upphandling. Regeringen anser att delar av upphandlingen av
fartygsunderhåll har sådan effekt på de sjöoperativa förbandens behov av
långsiktig materielförsöijning att riktad upphandling bör övervägas.
Ekonomiska förutsättningar för verksamheten vid Muskö örlogsvarv
Under förutsättning att riksdagen godkänner den av regeringen föreslagna
inriktningen för hur det marina fartygsunderhållet bör upphandlas
Prop. 2000/01:53
11
påverkas Försvarsmaktens möjligheter att koncentrera fartygsunderhållet
till Muskö örlogsvarv. Varvet, som i dag drivs av Försvarsmakten, kan då
inte få en sådan beläggning grundat enbart på det marina fartygsunder-
hållet att verksamheten även på sikt kan drivas rationellt.
Berganläggningen där Muskö örlogsvarv ingår är byggd i olika block
som bara delvis fungerar oberoende av varandra på grund av luft-, el- och
vattenförsörjningen. De delar som Försvarsmakten inte använder kan
därför inte avskiljas. Försvarsmakten kan därför inte heller säga upp
upplåtelseavtalet med Fortifikationsverket avseende de outnyttjade
delarna. Försvarsmakten kommer därför att ha kostnader för ränta och
amortering även för de delar myndigheten inte utnyttjar. Regeringen
avser därför att pröva vilka ytterligare verksamheter som kan förläggas
till Musköanläggningen för att fa en långsiktigt rationell verksamhet.
I juni 1994 tillsatte regeringen en utredning för att närmare granska
förutsättningarna för ett ändrat huvudmannaskap för Muskö örlogsvarv.
Utredningen fann att Muskövarvets verksamhet inte lämpar sig för drift
utanför försvarets ägo och att ett aktiebolag inte skulle ha möjlighet att
operera på ett marknadsmässigt och företagsmässigt sätt med de stora
begränsningar som skulle behöva gälla. Hösten 1995 behandlade
riksdagen Muskö örlogsvarvs framtid (prop. 1995/96:11, bet.
1995/96:FöU2, rskr. 1995/96:105). Riksdagen beslutade att
verksamheten vid varvet skall förbli under statligt huvudmannaskap och
att inriktningen borde vara att inte bolagisera eller privatisera varvs-
verksamheten.
Under 1990-talet har en genomgripande förändring skett i vår omvärld,
det säkerhetspolitiska läget har förändrats avsevärt och Försvarsmakten
har påbörjat en omfattande omstrukturering. Mot den bakgrunden finner
regeringen att det inte nu längre föreligger några principiella skäl mot att
Muskövarvets verksamhet bedrivs av annan än staten. Regeringen anser
därför att det bör prövas om verksamheten vid Muskö örlogsvarv kan
överlåtas till civil industri. Om sådan överlåtelse inte är möjlig, bör i
andra hand en annan verksamhetsform prövas. Vidare avser regeringen
att pröva vilka åtgärder som behöver vidtas för att även civilt fartygs-
underhåll skall kunna bedrivas vid Muskö örlogsvarv.
För att möjliggöra för civil industri att överta verksamheten vid Muskö
örlogsvarv avser regeringen att låta göra en marknadsmässig värdering av
örlogsvarvet. Regeringen återkommer vid behov till riksdagen.
Prop. 2000/01:53
12
Prop. 2000/01:53
Regeringens bedömning: Den säkerhetspolitiska utvecklingen
medger att utbildningen av totalförsvarspliktiga beredskapsmän för
det kommunala behovet kan upphöra från och med 2002. Inriktningen
vad gäller utbildningsvolymen av övriga totalförsvarspliktiga med en
längre grundutbildning än 60 dagar för det kommunala behovet bör i
planeringen vara 700 och för det statliga behovet 520 utbildade. Det
bör göras en översyn av behovet av totalförsvarspliktiga inom
utbildningskategoriema.
Skälen för regeringens bedömning: I 1996 års försvarsbeslut angav
regeringen att det skulle ske en successiv utökning av antalet
totalförsvarspliktiga under försvarsbeslutsperioden (prop. 1996/97:4).
Utbildningen syftar dels till att stärka kommunernas krigsorganisation
(beredskapsmän och räddningsmän, sanerare och ammunitionsröjare),
dels till att stärka statliga myndigheters förmåga att hantera en
krigssituation (flygplatsbrandmän, banverksreparatörer, linjereparatörer
etc.). Inriktningen som angavs i försvarsbeslutet var att 5 000 total-
försvarspliktiga skulle ha utbildats för det civila försvarets behov vid
utgången av försvarsbeslutsperioden. Regeringen menade dock att det
fanns osäkerheter i planeringen då kommunernas planering för
räddningstjänsten i krig inte var färdig och behovet av pliktpersonal
därmed inte var känt. I anslutning till den säkerhetspolitiska
kontrollstationen skulle enligt regeringen en förnyad bedömning göras av
fördelningen av totalförsvarspliktiga för utbildning inom det civila
respektive det militära försvaret.
I propositionen Förändrad omvärld - omdanat försvar (prop.
1998/99:74) ansåg regeringen att utbildningsvolymen vad gäller antalet
totalförsvarspliktiga för det kommunala behovet borde minska från 3 000
till 1 500 totalförsvarspliktiga.
Regeringen uppdrog den 23 juni 1999 åt Överstyrelsen för civil
beredskap (ÖCB) att efter samråd med berörda myndigheter och Svenska
kommunförbundet redovisa såväl det statliga som det kommunala
behovet av totalförsvarspliktiga inom det civila försvaret efter 2001.
Överstyrelsen föreslog i sin redovisning från den 24 februari 2000 att
utbildningsvolymen av totalförsvarspliktiga kunde minska från 2 060 till
900. I en kompletterande redovisning den 29 september 2000 föreslog
ÖCB en något justerad utbildningsvolym, totalt 920 grundutbildade
totalförsvarspliktiga per år. Bemanningsansvariga statliga myndigheter
och Svenska kommunförbundet delar ÖCB:s bedömning. Statens
räddningsverk anser däremot att utbildningsvolymen vad gäller
räddningsmän, sanerare och ammunitionsröjare totalt borde öka från
dagens utbildningsvolym om 700 totalförsvarspliktiga per år till ca 900.
Regeringen anser i likhet med ÖCB att en viss neddragning av
utbildningsvolymen vad gäller totalförsvarspliktiga för det civila
försvarets behov kan ske. Mot bakgrund av den säkerhetspolitiska
utvecklingen har behovet av att i nuläget utbilda totalförsvarspliktiga
13
minskat och regeringen bedömer att utbildningen kan anstå till de i
propositionen Förändrad omvärld - omdanat försvar (prop. 1998/99:74)
angivna anpassningsperioder. Regeringen anser därför att antalet
utbildade bör reduceras jämfört med dagens utbildningsvolym. Behovet
kan preliminärt uppskattas till drygt 1 200 utbildade totalförsvarspliktiga
från och med 2002 varav 700 för kommunala behov och 520 för statliga
behov. Regeringen har den 16 november 2000 uppdragit åt ÖCB att
redovisa konsekvenserna för den civila ekonomiska planeringsramen vid
en neddragning av utbildningsvolymen till totalt 900 civilpliktiga.
Uppdraget skall redovisas senast den 1 mars 2001.
Utbildningen av beredskapsmän skall enligt regeringen upphöra men
det skall finnas en fortsatt planering för hur utbildningen skall kunna
återupptas i händelse av ett förändrat säkerhetspolitiskt läge. Vidare anser
regeringen att utbildningen av banverksreparatörer kan upphöra och att
utbildningen av ställverksreparatörer kan slås ihop med utbildningen till
linjereparatörer. Regeringen anser att det bör ske en översyn av övriga
utbildningskategorier för det civila försvarets behov.
Regeringen avser mot bakgrund av detta att uppdra åt Statens
räddningsverk att utreda och redovisa möjligheterna att under höjd
beredskap använda totalförsvarspliktiga räddningsmän, sanerare och
ammunitionsröjare som en gemensam resurs som kan omfördelas mellan
kommunerna. Räddningsverket skall vidare redovisa hur möjligheter att
omfördela påverkar hur stort behovet av räddningsmän, sanerare och
ammunitionsröjare kommer att vara samt vilka konsekvenser detta skulle
få för dimensionering och krigsplacering. Möjligheterna att skriva in,
grundutbilda och repetitionsutbilda under en anpassningsperiod skall
beaktas. Idag skrivs totalförsvarspliktiga in och krigsplaceras vid
enskilda kommuner. Uppdraget skall genomföras i samråd med ÖCB,
Svenska kommunförbundet och Totalförsvarets pliktverk.
Regeringen avser vidare att uppdra åt Luftfartsverket att i samråd med
ÖCB och Totalförsvarets pliktverk redovisa grunder för dimensionering
av totalförsvarspliktiga flygplatsbrandmän samt vilka konsekvenser en
minskning av utbildningsvolym från dagens 400 till 300 totalförsvars-
pliktiga grundutbildade per år skulle få, samt vilken effekt en minskning
av utbildningstiden får för uppfyllnad av utbildningsmål. Möjligheterna
att skriva in, grundutbilda och repetitionsutbilda under en anpassnings-
period skall beaktas.
Regeringen avser att återkomma till riksdagen under 2001 i frågan om
utbildningsvolymer för det civila försvarets behov för tiden efter 2002.
Regeringen vill i sammanhanget understryka att trots minskade
utbildningsvolymer till befattningar inom det civila försvaret som de
totalförsvarspliktiga är avsedda för, ställs fortsatt höga kvalitativa krav på
fysik liksom på specifika förkunskaper och förmåga i olika avseenden.
Det är angeläget att inskrivning till civila befattningar sker vid mönstring
och efter uppställda kravprofiler.
Prop. 2000/01:53
14
Prop. 2000/01:53
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 14 december 2000
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, Thalén, Ulvskog, Lindh,
Sahlin, von Sydow, Klingvall, Pagrotsky, Östros, Messing, Rosengren,
Larsson, Wämersson, Lövdén, Ringholm, Bodström
Föredragande: statsrådet von Sydow
Regeringen beslutar proposition 2000/01:53 Försvarsmaktens framtida
fartygs underhåll m.m.
15
Eländers Gotab 60938, Stockholm 2000