Regeringens proposition
2000/01:31

Vissa förmögenhets- och punktskattefrågor, m.m.
Prop.
2000/01:31

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 26 oktober 2000

Göran Persson
Bosse Ringholm
(Finansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås, i enlighet med vad som aviserades i
budgetpropositionen för 2001, att fribeloppet vid
förmögenhetsbeskattningen höjs från 900 000 kronor till 1 000 000 för
ensamstående och till 1 500 000 kronor för sambeskattade par.
Vidare föreslås att reglerna om skattskyldighet för import i lagarna
om skatt på tobak, alkohol och energi anpassas till vad som gäller enligt
mervärdesskattelagen och tullagstiftningen i fråga om vem som är
skattskyldig och när skattskyldigheten inträder. Vidare föreslås att
skyldigheten att betala punkt- och mervärdesskatt vid införsel av varor
från områden utanför EG:s skatteområde skall vara densamma, oavsett
om området ligger inom eller utanför EG:s tullområde.
I propositionen behandlas också vissa problemställningar som gäller
avfallsskatten och främst behandling av slam. Förslag lämnas om
skattefrihet för rening och avvattning av avfall, för slam och annat
flytande avfall som förs till s.k. vassbäddar och för vattenverksslam som
förs till slambassänger.
Dessutom föreslås att vägavgiften differentieras efter vilka krav på
utsläpp av föroreningar som ett fordons motor uppfyller. Befrielse från
fordonsskatt avskaffas för lastbilar som är av en årsmodell som är 30 år
eller äldre. Lastbilar befrias i stället från fordonsskatt om de inte är väg-
avgiftspliktiga och från vägavgift om de är av en årsmodell som är 30 år
eller äldre, under förutsättning att de inte används i yrkesmässig trafik.
I propositionen behandlas slutligen ett uppdrag från riksdagen att
överväga ett förslag om avdragsrätt vid arvsbeskattningen för kostnader
för skötsel av grav. Något förslag till ändring av reglerna läggs inte fram.

Innehållsförteckning
Fel! Bokmärket är inte definierat.
2 Lagtext 6
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:323) om statlig
förmögenhetsskatt 6
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1563) om
tobaksskatt 8
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1564) om
alkoholskatt 13
2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1776) om
skatt på energi 16
2.5 Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen
(1994:200) 20
2.6 Förslag till lag om ändring i tullagen (0000:000) 22
2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:673) om
skatt på avfall 24
2.8 Förslag till lag om ändring i fordonsskattelagen
(1988:327) 26
2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:1137) om
vägavgift för vissa tunga fordon 27
2.10 Förslag till lag om ändring i bilskrotningslagen
(1975:343) 32
2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter 37
2.12 Förslag till lag om ändring i lagen (1985:146) om
avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter 39
2.13 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter 40
2.14 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:1240) om
ändring i kupongskattelagen (1970:624) 44
2.15 Förslag till lag om ändring i lagen (1972:266) om skatt
på annonser och reklam 46
3 Ärendet och dess beredning 47
4 Höjda fribelopp vid förmögenhetsbeskattningen 50
5 Skyldighet att betala punkt- och mervärdesskatt vid import 51
6 Olika avfallsskattefrågor 55
6.1 Generella undantag för behandling av avloppsslam,
vissa behandlingsmetoder m.m. 55
6.2 Behandling i vassbäddar 57
6.3 Vattenverksslam 59
6.4 Rening av flytande avfall och avvattning av avfall på
skattepliktiga anläggningar 60
6.5 Ikraftträdande 63
7 Differentiering av vägavgiften 63
8 Skatteregler för veteranfordon 66
9 Bilskrotningslagen 70
10 Uppgiftsskyldighet för registrerade trossamfund 72
11 Vissa arvsskattefrågor 73
11.1 Kostnader för vård och skötsel av gravplats 73
11.2 Fastighetsägares boendekostnader 75
12 Offentlig-finansiella effekter 75
13 Författningskommentar 76
13.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1997:323) om
statlig förmögenhetsskatt 76
13.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1563) om
tobaksskatt 77
13.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1564) om
alkoholskatt 80
13.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1776) om
skatt på energi 81
13.5 Förslaget till lag om ändring i mervärdesskattelagen
(1994:200) 82
13.6 Förslaget till lag om ändring i tullagen (0000:000) 82
13.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:673) om
skatt på avfall 83
13.8 Förslaget till lag om ändring i fordonsskattelagen
(1988:327) 84
13.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (1997:1137) om
vägavgift för vissa tunga fordon 84
13.10 Förslaget till lag om ändring i bilskrotningslagen
(1975:343) 85
13.11 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter 86
13.12 Förslaget till lag om ändring i lagen (1985:146) om
avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter 87
13.13 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter 87
13.14 Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:1240) om
ändring i kupongskattelagen (1970:624) 87
13.15 Förslaget till lag om ändring i lagen (1972:266) om
skatt på annonser och reklam. 88

Bilaga 1 Lagförslagen i promemorian Skyldighet att betala
punkt- och mervärdesskatt vid
import ... 89
Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser beträffande
promemorian Skyldighet att betala punkt- och
mervärdesskatt vid
import .99
Bilaga 3 Lagförslaget i promemorian Avvattning av avfall
med flera
avfallsskattefrågor . ..100
Bilaga 4 Förteckning över remissinstanser beträffande
promemorian Avvattning av avfall med flera
avfallsskattefrågor ...10
2
Bilaga 5 Förteckning över remissinstanser beträffande
Trafikbeskattningsutredningens slutbetänkande
Bilen, miljön och säkerheten (SOU
1999:62) .103
Bilaga 6 Protokoll med ändring av avtalet den 9 februari 1994
om uttag av en avgift för tunga fordon som använder
vissa vägar för att tillämpa Europaparlamentets och
rådets direktiv 1999/62/EG av den 17 juni 1999 om
avgifter på tunga godsfordon för användningen av
vissa
infrastrukturer .. ..104
Bilaga 7 Lagförslaget i Riksskatteverkets rapport angående
vissa frågor rörande
försäljningsskattelagen ...108
Bilaga 8 Förteckning över remissinstanserna beträffande
Naturvårdsverkets översyn av
bilskrotningslagstiftningen ..11
4
Bilaga 9 Förteckning över remissinstanser beträffande
promemorian om kostnader för vård och skötsel av
gravplats m.m. avdragsrätt vid
arvsbeskattningen? . 115
Bilaga 10 Lagrådsremissens
förslag 116
Bilaga 11 Lagrådets
yttrande ...147
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 26 oktober
2000...153
Rättsdatablad ..15
4
1

2 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt,
2. lag om ändring i lagen (1994:1563) om tobaksskatt,
3. lag om ändring i lagen (1994:1564) om alkoholskatt,
4. lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi,
5. lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200),
6. lag om ändring i tullagen (0000:000),
7. lag om ändring i lagen (1999:673) om skatt på avfall,
8. lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327),
9. lag om ändring i lagen (1997:1137) om vägavgift för vissa tunga
fordon,
10. lag om ändring i bilskrotningslagen (1975:343),
11. lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter,
12. lag om ändring i lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning
av skatter och avgifter,
13. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter,
14. lag om ändring i lagen (1999:1240) om ändring i
kupongskattelagen (1970:624),
15. lag om ändring i lagen (1976:266) om skatt på annonser och
reklam.
3

4 Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
4.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:323) om statlig
förmögenhetsskatt
Härigenom föreskrivs att 19 och 21 §§ lagen (1997:323) om statlig
förmögenhetsskatt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

19 §
Skatten beräknas på den beskattningsbara förmögenheten.
Beskattningsbar förmögenhet är den del av den skattepliktiga
förmögenheten som överstiger ett fribelopp. Den beskattningsbara
förmögenheten avrundas nedåt till helt tusental kronor.
För fysisk person, dödsbo,
familjestiftelse samt för fall som
avses i 21 § uppgår fribeloppet till
900 000 kronor. För annan
juridisk person uppgår
fribeloppet till 25 000 kronor.
Fribeloppet uppgår till
1. 1 000 000 kronor för fysisk
person, dödsbo, familjestiftelse
samt för fall som avses i 21 §
första stycket 4,
2. 1 500 000 kronor för fall
som avses i 21 § första stycket
1 3, och
3. 25 000 kronor för annan
juridisk person än dödsbo och
familjestiftelse.

21 §
Sambeskattning skall ske av
1. makar som levt tillsammans under beskattningsåret,
2. sambor som tidigare har varit
gifta med varandra eller som har
eller har haft barn tillsammans,
och
3. föräldrar och deras
hemmavarande barn under 18 år.
2. sambor som tidigare har varit
gifta med varandra eller som har
eller har haft barn tillsammans,

3. föräldrar som sambeskattas
enligt 1 eller 2 och deras
hemmavarande barn under 18 år,
och
4. en förälder, som inte
sambeskattas enligt 1 eller 2,
och dennes hemmavarande barn
under 18 år.
Makar sambeskattas inte det beskattningsår då de ingår äktenskap, om
de inte skall sambeskattas enligt första stycket 2. Sambor sambeskattas
inte det beskattningsår då den omständighet som medför att de skall
sambeskattas inträffar. Vid ena makens eller sambons död sambeskattas
makarna respektive samborna det beskattningsår då dödsfallet inträffade.
Om det i annat fall inträffar ändring i något förhållande som har
betydelse för frågan om makar eller sambor skall sambeskattas ett visst
beskattningsår, bedöms frågan efter förhållandena under den större
delen av beskattningsåret.
Frågan om barn är hemmavarande eller under 18 år bedöms efter
förhållandena den 1 november beskattningsåret. Fosterbarn anses inte
som hemmavarande barn.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001 och tillämpas första
gången vid 2002 års taxering.
4.2

4.3 Förslag till lag om ändring i lagen
(1994:1563) om tobaksskatt
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1563) om tobaksskatt,
dels att 9, 9 b, 20, 22, 38 40 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 9 c och 38 a §§, av
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

9 §
Skyldig att betala skatt (skattskyldig) är den som
1. har godkänts som upplagshavare enligt 10 § eller den som i Sverige
yrkesmässigt tillverkar skattepliktiga varor,
2. yrkesmässigt från ett annat EG-land tar emot skattepliktiga varor
enligt 13 eller 14 §,
3. har godkänts som skatterepresentant enligt 15 §,
4. säljer skattepliktiga varor till Sverige genom distansförsäljning
enligt 16 §,
5. i annat fall än som avses i 1 4, från ett annat EG-land till Sverige
för in eller tar emot skattepliktiga varor,
6. från tredje land importerar
skattepliktiga varor,
7. använder varor som förvärvats
skattefritt för annat ändamål än det
som var förutsättningen för
skattefriheten.

6. använder varor som förvärvats
skattefritt för annat ändamål än det
som var förutsättningen för
skattefriheten.
Att varor används för annat än avsett ändamål skall i denna lag
likställas med att de går förlorade.

9 b §
Skattskyldighet enligt 9 § första
stycket 7 föreligger inte för varor
som förvärvats skattefritt enligt
31 e § och som förstörts genom
olyckshändelse eller force
majeure.
Skattskyldighet enligt 9 § första
stycket 6 föreligger inte för varor
som förvärvats skattefritt enligt
31 e § och som förstörts genom
olyckshändelse eller force
majeure.

9 c §
Skyldig att betala skatt
(skattskyldig) för import av
skattepliktiga varor från tredje
land är,
1. om varorna förs in från ett
område som ligger utanför
Europeiska gemenskapens
tullområde, den som med
anledning av importen är
skyldig att betala tull för
varorna enligt tullagstiftningen
eller skulle ha varit skyldig att
göra detta om varorna hade
varit tullbelagda,
2. om varorna förs in från ett
område som ligger inom
Europeiska gemenskapens
tullområde men utanför dess
punktskatteområde, den som
skulle ha varit skyldig att betala
tull för varorna enligt
tullagstiftningen om varorna
hade varit tullbelagda och förts
in från ett område som ligger
utanför Europeiska
gemenskapens tullområde.

20 §
Skattskyldigheten inträder för
1. den som är upplagshavare när
a) denne levererar skattepliktiga varor till en köpare i Sverige som
inte är upplagshavare eller till en köpare i ett annat EG-land som inte är
upplagshavare eller registrerad eller oregistrerad varumottagare eller
exporterar skattepliktiga varor till en köpare i tredje land,
b) denne tar i anspråk skattepliktiga varor för annat ändamål än
försäljning eller när varorna annars tas ut ur skatteupplaget utan att föras
till något annat godkänt skatteupplag,
c) denne avregistreras, och omfattar de varor som då ingår i hans lager
och som inte redan har beskattats,
2. den som är registrerad varumottagare, vid mottagandet av
skattepliktiga varor,
3. den som är oregistrerad varumottagare, vid mottagandet av
skattepliktiga varor,
4. den som är godkänd som skatterepresentant enligt 15 §, vid
mottagandet av skattepliktiga varor,
5. den som är säljare vid distansförsäljning enligt 16 §, när leverans
sker,
6. den som är skattskyldig enligt 9 § första stycket 5, när de
skattepliktiga varorna förs in till Sverige,
7. den som är skattskyldig enligt
9 § första stycket 7, när varorna
används för annat än avsett
ändamål.

7. den som är skattskyldig enligt
9 § första stycket 6, när varorna
används för annat än avsett
ändamål,
8. den som är skattskyldig
enligt 9 c § och som enligt 19 §
skall betala skatten till
Tullverket, vid den tidpunkt då
skyldighet att betala tull enligt
tullagstiftningen inträder eller
skulle ha inträtt om skyldighet
att betala tull förelegat.
Skattskyldigheten inträder för den, som utan att vara upplagshavare
enligt 10 §, tillverkar skattepliktiga varor, när varorna tillverkas.

22 §
Den som är oregistrerad varumottagare enligt 14 § skall lämna
deklaration för varje mottagen leverans av skattepliktiga varor.
Deklarationen skall ha kommit in till beskattningsmyndigheten senast
fem dagar efter den dag då varorna togs emot.
Den som är skattskyldig enligt 9 § första stycket 5 skall lämna
deklaration när skattepliktiga varor förs till Sverige. Deklarationen skall
ha kommit in till beskattningsmyndigheten senast fem dagar efter
införseln.
Den som tillverkar skattepliktiga varor utan att vara upplagshavare
skall lämna deklaration när varorna tillverkas. Deklarationen skall ha
kommit in till beskattningsmyndigheten senast fem dagar efter den dag
då varorna tillverkades.
Den som enligt 16 § femte stycket överför en skattepliktig vara skall
lämna en deklaration för varje avsänd leverans. Deklarationen skall ha
kommit in till beskattningsmyndigheten senast fem dagar efter
avsändandet av varorna.
Den som, utan att vara
registrerad varumottagare enligt
13 §, är skattskyldig enligt 9 §
första stycket 7 skall lämna
deklaration när skattepliktiga
varor använts för annat än avsett
ändamål. Deklarationen skall ha
kommit in till
beskattningsmyndigheten senast
fem dagar efter den dag då varorna
användes för annat än avsett
ändamål.
Den som, utan att vara
registrerad varumottagare enligt
13 §, är skattskyldig enligt 9 §
första stycket 6 skall lämna
deklaration när skattepliktiga
varor använts för annat än avsett
ändamål. Deklarationen skall ha
kommit in till
beskattningsmyndigheten senast
fem dagar efter den dag då varorna
användes för annat än avsett
ändamål.

38 §
Skattskyldig är den som
1. i Sverige yrkesmässigt tillverkar snus eller tuggtobak,
2. från ett annat EG-land yrkesmässigt för in eller tar emot snus eller
tuggtobak,
3. från tredje land importerar
snus eller tuggtobak,
4. säljer snus eller tuggtobak i
exportbutik enligt lagen
(1999:445) om exportbutiker,
eller
5. använder snus eller tuggtobak
som förvärvats skattefritt för
annat ändamål än det som var
förutsättningen för skattefriheten.

3. säljer snus eller tuggtobak i
exportbutik enligt lagen
(1999:445) om exportbutiker,
eller
4. använder snus eller tuggtobak
som förvärvats skattefritt för
annat ändamål än det som var
förutsättningen för skattefriheten.

38 a §
Skyldig att betala skatt
(skattskyldig) för import av snus
eller tuggtobak från tredje land
är,
1. om varorna förs in från ett
område som ligger utanför
Europeiska gemenskapens
tullområde, den som med
anledning av importen är
skyldig att betala tull för
varorna enligt tullagstiftningen
eller skulle ha varit skyldig att
göra detta om varorna hade
varit tullbelagda,
2. om varorna förs in från ett
område som ligger inom
Europeiska gemenskapens
tullområde men utanför dess
punktskatteområde, den som
skulle ha varit skyldig att betala
tull för varorna enligt
tullagstiftningen om varorna
hade varit tullbelagda och förts
in från ett område som ligger
utanför Europeiska
gemenskapens tullområde.

39 §
Den som är skattskyldig enligt 38 § 1 skall vara registrerad hos
beskattningsmyndigheten.
Den som är skattskyldig enligt
38 § 2, 3 eller 4 får efter ansökan
registreras, om verksamheten är
av större omfattning eller om det
annars finns särskilda skäl.
Den som är skattskyldig enligt
38 § 2, 3 eller 38 a § får efter
ansökan registreras, om
verksamheten är av större
omfattning eller om det annars
finns särskilda skäl.

40 §
Skattskyldigheten för den som är registrerad inträder när snus och
tuggtobak levereras till en köpare som inte är registrerad, tas i anspråk
för annat ändamål än försäljning eller ingår i den skattskyldiges lager vid
avregistrering.
För den som är skattskyldig enligt 38 § 2, och som inte är registrerad
enligt 39 §, inträder skattskyldigheten när de skattepliktiga varorna förs
in till Sverige. Därvid skall de redovisningsregler som anges i 22 § andra
stycket tillämpas.
För den som är skattskyldig
enligt 38 § 5 inträder
skattskyldigheten när varorna
används för annat än avsett
ändamål. Därvid skall de
redovisningsregler som anges i
22 § femte stycket tillämpas.
För den som är skattskyldig
enligt 38 § 4 inträder
skattskyldigheten när varorna
används för annat än avsett
ändamål. Därvid skall de
redovisningsregler som anges i
22 § femte stycket tillämpas.
För den som är skattskyldig
enligt 38 a § och som enligt 41 §
skall betala skatten till
Tullverket inträder
skattskyldigheten vid den
tidpunkt då skyldighet att betala
tull enligt tullagstiftningen
inträder eller skulle ha inträtt
om skyldighet att betala tull
förelegat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före
ikraftträdandet.
4.4

4.5 Förslag till lag om ändring i lagen
(1994:1564) om alkoholskatt
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1564) om alkoholskatt
dels att 8, 8 b, 19 och 21 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 8 c §, av följande
lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

8 §
Skyldig att betala skatt (skattskyldig) är den som
1. har godkänts som upplagshavare enligt 9 § eller den som i Sverige
yrkesmässigt tillverkar skattepliktiga varor,
2. yrkesmässigt från ett annat EG-land tar emot skattepliktiga varor
enligt 12 eller 13 §,
3. har godkänts som skatterepresentant enligt 14 §,
4. säljer skattepliktiga varor till Sverige genom distansförsäljning
enligt 15 §,
5. i annat fall än som avses i 1 4, från ett annat EG-land till Sverige
för in eller tar emot skattepliktiga varor,
6. från tredje land importerar
skattepliktiga varor,
7. annars i Sverige tillverkar
etylalkohol,
8. använder varor som förvärvats
skattefritt för annat ändamål än det
som var förutsättningen för
skattefriheten.

6. annars i Sverige tillverkar
etylalkohol,
7. använder varor som förvärvats
skattefritt för annat ändamål än det
som var förutsättningen för
skattefriheten.
Att varor används för annat än avsett ändamål skall i denna lag
likställas med att de går förlorade.

8 b §
Skattskyldighet enligt 8 § första
stycket 8 föreligger inte för varor
som förvärvats skattefritt enligt
31 f § och som förstörts genom
olyckshändelse eller force
majeure.
Skattskyldighet enligt 8 § första
stycket 7 föreligger inte för varor
som förvärvats skattefritt enligt
31 f § och som förstörts genom
olyckshändelse eller force
majeure.

8 c §
Skyldig att betala skatt
(skattskyldig) för import av
skattepliktiga varor från tredje
land är,
1. om varorna förs in från ett
område som ligger utanför
Europeiska gemenskapens
tullområde, den som med
anledning av importen är
skyldig att betala tull för
varorna enligt tullagstiftningen
eller skulle ha varit skyldig att
göra detta om varorna hade
varit tullbelagda,
2. om varorna förs in från ett
område som ligger inom
Europeiska gemenskapens
tullområde men utanför dess
punktskatteområde, den som
skulle ha varit skyldig att betala
tull för varorna enligt
tullagstiftningen om varorna
hade varit tullbelagda och förts
in från ett område som ligger
utanför Europeiska
gemenskapens tullområde.

19 §
Skattskyldigheten inträder för
1. den som är upplagshavare när
a) denne levererar skattepliktiga varor till en köpare i Sverige som
inte är upplagshavare eller till en köpare i ett annat EG-land som inte är
upplagshavare eller registrerad eller oregistrerad varumottagare eller
exporterar skattepliktiga varor till en köpare i tredje land,
b) denne tar i anspråk skattepliktiga varor för annat ändamål än
försäljning eller när varorna annars tas ut ur skatteupplaget utan att föras
till något annat godkänt skatteupplag,
c) denne avregistreras, och omfattar de varor som då ingår i hans lager
och som inte redan har beskattats,
2. den som är registrerad varumottagare, vid mottagandet av
skattepliktiga varor,
3. den som är oregistrerad varumottagare, vid mottagandet av
skattepliktiga varor,
4. den som är godkänd som skatterepresentant enligt 14 §, vid
mottagandet av skattepliktiga varor,
5. den som är säljare vid distansförsäljning enligt 15 §, när leverans
sker,
6. den som är skattskyldig enligt 8 § första stycket 5, när de
skattepliktiga varorna förs in till Sverige,
7. den som är skattskyldig enligt
8 § första stycket 8, när varorna
används för annat än avsett
ändamål.
7. den som är skattskyldig enligt
8 § första stycket 7, när varorna
används för annat än avsett
ändamål,

8. den som är skattskyldig
enligt 8 c § och som enligt 18 §
skall betala skatten till
Tullverket, vid den tidpunkt då
skyldighet att betala tull enligt
tullagstiftningen inträder eller
skulle ha inträtt om skyldighet
att betala tull förelegat.
Skattskyldigheten inträder för den, som utan att vara upplagshavare
enligt 9 §, tillverkar skattepliktiga varor, när varorna tillverkas.

21 §
Den som är oregistrerad varumottagare enligt 13 § skall lämna
deklaration för varje mottagen leverans av skattepliktiga varor.
Deklarationen skall ha kommit in till beskattningsmyndigheten senast
fem dagar efter den dag när varorna togs emot.
Den som är skattskyldig enligt 8 § första stycket 5 skall lämna
deklaration när skattepliktiga varor förs till Sverige. Deklarationen skall
ha kommit in till beskattningsmyndigheten senast fem dagar efter
införseln.
Den som tillverkar skattepliktiga varor utan att vara godkänd
upplagshavare skall lämna deklaration när varorna tillverkas.
Deklarationen skall ha kommit in till beskattningsmyndigheten senast
fem dagar efter den dag då varorna tillverkades.
Den som, utan att vara
registrerad varumottagare enligt
12 §, är skattskyldig enligt 8 §
första stycket 8 skall lämna
deklaration när skattepliktiga
varor använts för annat än avsett
ändamål. Deklarationen skall ha
kommit in till
beskattningsmyndigheten senast
fem dagar efter den dag då varorna
användes för annat än avsett
ändamål.
Den som, utan att vara
registrerad varumottagare enligt
12 §, är skattskyldig enligt 8 §
första stycket 7 skall lämna
deklaration när skattepliktiga
varor använts för annat än avsett
ändamål. Deklarationen skall ha
kommit in till
beskattningsmyndigheten senast
fem dagar efter den dag då varorna
användes för annat än avsett
ändamål.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före
ikraftträdandet.
4.6

4.7 Förslag till lag om ändring i lagen
(1994:1776) om skatt på energi
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1776) om skatt på
energi
dels att 4 kap. 1 och 12 §§ samt 5 kap. 2, 3 och 5 §§ skall ha följande
lydelse,
dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 4 kap. 1 b och 12 a
§§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

4 kap.
1 §
Skyldig att betala energiskatt, koldioxidskatt och svavelskatt
(skattskyldig) för bränslen som avses i 1 kap. 3 a § är
1. den som i Sverige tillverkar eller bearbetar bränsle eller annan som
godkänts som upplagshavare enligt 3 §,
2. varumottagare som avses i 6 eller 7 §,
3. skatterepresentant enligt vad som anges i 8 §,
4. den som från ett annat EG-land säljer och levererar bränsle till en
köpare i Sverige genom distansförsäljning enligt 9 §,
5. den som i annat fall än som avses i 1 4 från ett annat EG-land till
Sverige för in eller tar emot leverans av bränsle,
6. annan än upplagshavare
som importerar bränsle från
tredje land,
7. den som förvärvat bränsle för
vilket ingen skatt eller lägre skatt
skall betalas när bränslet används
för ett visst ändamål men som
säljer eller förbrukar bränslet för
ett annat ändamål som medför att
skatt skall betalas med högre
belopp.
Vad som sägs i första stycket 7
tillämpas även i fråga om bränsle
för vilket antingen ingen skatt har
betalats eller skatt har betalats
enligt 2 kap. 1 § första stycket 3 a,
och som förbrukas

6. den som förvärvat bränsle för
vilket ingen skatt eller lägre skatt
skall betalas när bränslet används
för ett visst ändamål men som
säljer eller förbrukar bränslet för
ett annat ändamål som medför att
skatt skall betalas med högre
belopp.
Vad som sägs i första stycket 6
tillämpas även i fråga om bränsle
för vilket antingen ingen skatt har
betalats eller skatt har betalats
enligt 2 kap. 1 § första stycket 3 a,
och som förbrukas
a) i skepp, när skeppet används för privat ändamål, eller
b) i båt för vilken fartygstillstånd meddelats enligt fiskelagen
(1993:787), när båten används för privat ändamål eller
c) i motordrivet fordon i de fall bränslet ger mindre än 85
volymprocent destillat vid 350 C.

1 b §
Skyldig att betala energiskatt,
koldioxidskatt och svavelskatt
för import av bränslen som
avses i 1 kap. 3 a § är,
1. om bränslet förs in från ett
område som ligger utanför
Europeiska gemenskapens
tullområde, den som med
anledning av importen är
skyldig att betala tull för
bränslet enligt tullagstiftningen
eller skulle ha varit skyldig att
göra detta om bränslet hade
varit tullbelagt,
2. om bränslet förs in från ett
område som ligger inom
Europeiska gemenskapens
tullområde men utanför dess
punktskatteområde, den som
skulle ha varit skyldig att betala
tull för bränslet enligt
tullagstiftningen om bränslet
hade varit tullbelagt och förts in
från ett område som ligger
utanför Europeiska
gemenskapens tullområde.

12 §
Skattskyldig för energiskatt för råtallolja samt för energiskatt,
koldioxidskatt och svavelskatt för bränslen som avses i 2 kap. 1 § första
stycket 6 8, bränslen enligt 3 och 4 §§ som inte avses i 1 kap. 3 a § samt
vad gäller svavelskatt även bränslen som avses i 3 kap. 1 § 1 är den som
1. tillverkar eller bearbetar bränsle,
2. enligt 6 kap. 10 § andra stycket registrerats som lagerhållare,
återförsäljare eller förbrukare av bränsle,
3. i annat fall än som avses i 1
och 2
a) importerar bränsle från
tredje land, eller
b) för in kolbränsle,
petroleumkoks, råtallolja eller
torvbränsle till Sverige från ett
annat EG-land eller tar emot en
sådan leverans, och
3. i annat fall än som avses i 1
och 2 för in kolbränsle,
petroleumkoks, råtallolja eller
torvbränsle till Sverige från ett
annat EG-land eller tar emot en
sådan leverans, och
4. den som förvärvat bränsle för vilket ingen skatt eller lägre skatt
skall betalas när bränslet används för visst ändamål men som säljer eller
förbrukar bränslet för ett ändamål som medför att skatt skall betalas
med högre belopp.
Vad som sägs i första stycket 4 tillämpas även i fråga om bränsle
enligt 2 kap. 3 eller 4 § som inte avses i 1 kap. 3 a § och som beskattats
enligt 2 kap. 1 § första stycket 3 a eller som förvärvats utan skatt, och
som förbrukas i skepp, när skeppet används för privat ändamål.
Som tillverkare anses den som för in naturgas till Sverige samt den
för vars räkning sådan införsel äger rum. Som tillverkare anses även den
som tar upp torvbränsle.

12 a §
Skattskyldig
1. för energiskatt för import av
råtallolja,
2. för energiskatt,
koldioxidskatt och svavelskatt
för import av bränslen som
avses i 2 kap. 1 § första stycket
6 8 samt av bränslen enligt 3
och 4 §§ som inte avses i 1 kap.
3 a §, och
3. för svavelskatt för import av
bränslen som avses i 3 kap. 1 § 1
är,
a) om bränslet förs in från ett
område som ligger utanför
Europeiska gemenskapens
tullområde, den som med
anledning av importen är
skyldig att betala tull för
bränslet enligt tullagstiftningen
eller skulle ha varit skyldig att
göra detta om bränslet hade
varit tullbelagt,
b) om bränslet förs in från ett
område som ligger inom
Europeiska gemenskapens
tullområde men utanför dess
punktskatteområde, den som
skulle ha varit skyldig att betala
tull för bränslet enligt
tullagstiftningen om bränslet
hade varit tullbelagt och förts in
från ett område som ligger
utanför Europeiska
gemenskapens tullområde.

5 kap.
2 §
Skattskyldigheten inträder
1. för varumottagare som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 § första
stycket 2, när han tar emot leverans av bränsle,
2. för skatterepresentant som är
skattskyldig enligt 4 kap. 1 §
första stycket 3, när köparen tar
emot leverans av bränsle, och
3. för den som är skattskyldig
enligt 4 kap. 1 § första stycket 5
eller 12 § första stycket 3 b, när
bränslet förs in till Sverige.
2. för skatterepresentant som är
skattskyldig enligt 4 kap. 1 §
första stycket 3, när köparen tar
emot leverans av bränsle,
3. för den som är skattskyldig
enligt 4 kap. 1 § första stycket 5
eller 12 § första stycket 3, när
bränslet förs in till Sverige, och
4. för den som är skattskyldig
enligt 4 kap. 1 b § eller 12 a §
och som enligt 5 § skall betala
skatten till Tullverket, vid den
tidpunkt då skyldighet att betala
tull enligt tullagstiftningen
inträder eller skulle ha inträtt
om skyldighet att betala tull
förelegat.

3 §
Skattskyldigheten inträder
1. för den som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 § första stycket 4, när
bränslet av honom levereras till köpare,
2. för den som är skattskyldig
enligt 4 kap. 1 § första stycket 7
eller andra stycket eller enligt 4
kap. 12 § första stycket 4 eller
andra stycket, när bränslet
levereras till en köpare eller tas i
anspråk för det ändamål som
medför att skatt skall betalas med
högre belopp, och
2. för den som är skattskyldig
enligt 4 kap. 1 § första stycket 6
eller andra stycket eller enligt 4
kap. 12 § första stycket 4 eller
andra stycket, när bränslet
levereras till en köpare eller tas i
anspråk för det ändamål som
medför att skatt skall betalas med
högre belopp, och
3. för den som är skattskyldig enligt 4 kap. 12 § första stycket 1 eller
2 när
a) bränsle av honom levereras till en köpare som inte är registrerad
eller till eget försäljningsställe för detaljförsäljning som inte utgörs av
depå eller tas i anspråk för annat ändamål än försäljning, eller
b) han upphör att vara registrerad, varvid han är skyldig att betala skatt
för det bränsle som då ingår i hans lager och som inte redan har
beskattats.

5 §1
När bränsle importeras av
skattskyldig enligt 4 kap. 1 §
första stycket 6 eller 12 § första
stycket 3 a, skall skatten betalas
till Tullverket. Därvid gäller
tullagen (0000:000) och 9 kap. 4
§ lagen (1984:151) om
punktskatter och
prisregleringsavgifter.
När bränsle importeras av någon
som inte är
1. upplagshavare,
2. registrerad enligt 6 kap. 10
§ första stycket som skattskyldig
enligt 4 kap. 12 § första stycket
1, eller
3. skattskyldig enligt 4 kap. 12
§ första stycket 2
skall skatten betalas till
Tullverket. Därvid gäller tullagen
(0000:000) och 9 kap. 4 § lagen
(1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före
ikraftträdandet.
4.8

4.9 Förslag till lag om ändring i
mervärdesskattelagen (1994:200)
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 och 5 §§ mervärdesskattelagen
(1994:200)1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 kap.
2 §2
Skyldig att betala mervärdesskatt (skattskyldig) är
1. för sådan omsättning som anges i 1 § första stycket 1, om inte annat
följer av 2 4 a: den som omsätter varan eller tjänsten,
2. för omsättning som anges i 1 § första stycket 1 av sådana tjänster
som avses i 5 kap. 7 §, om den som omsätter tjänsten är en utländsk
företagare och förvärvaren är en näringsidkare: den som förvärvar
tjänsten,
3. för omsättning som anges i 1 § första stycket 1 av sådana tjänster
som avses i 5 kap. 5 § tredje stycket samt 5 a, 6 a, 6 b och 7 a §§, om
den som omsätter tjänsten är en utländsk företagare och förvärvaren är
registrerad till mervärdesskatt här: den som förvärvar tjänsten,
4. för sådan efterföljande omsättning inom landet som avses i 3 kap.
30 b § första stycket: den till vilken omsättningen görs,
4 a. för omsättning som anges i 1 § första stycket 1 mellan
näringsidkare som är eller skall vara registrerade till mervärdesskatt här,
av guldmaterial eller halvfärdiga produkter med en finhalt av minst 325
tusendelar eller av investeringsguld om den som omsätter guldet är
skattskyldig enligt 3 kap. 10 b §: den som förvärvar varan,
5. för sådant förvärv som anges i 1 § första stycket 2: den som
förvärvar varan, och
6. för import av varor: den som
är skyldig att betala skatt enligt
5 kap. 11 § tullagen (0000:000)
för den importerade varan.
6. för import av varor
a) som förs in från ett område
som ligger utanför Europeiska
gemenskapens tullområde: den
som med anledning av importen
är skyldig att betala tull för
varorna enligt tullagstiftningen
eller skulle ha varit skyldig att
göra detta om varorna hade
varit tullbelagda,
b) som förs in från ett område
som ligger inom Europeiska
gemenskapens tullområde men
utanför dess
mervärdesskatteområde: den
som skulle ha varit skyldig att
betala tull för varorna enligt
tullagstiftningen om varorna
hade varit tullbelagda och förts
in från ett område som ligger
utanför Europeiska
gemenskapens tullområde.
Särskilda bestämmelser om vem som i vissa fall är skattskyldig finns i
6 kap., 9 kap. och 9 c kap.

5 §3
Vid import inträder
skattskyldigheten vid den tidpunkt
då varan enligt tullagstiftningen
skall deklareras för övergång
till fri omsättning eller när
införsel skall anmälas med stöd
av 3 kap. 3 § tullagen
(0000:000).
Vid import inträder
skattskyldigheten vid den tidpunkt
då skyldighet att betala tull
enligt tullagstiftningen inträder
eller skulle ha inträtt om
skyldighet att betala tull
förelegat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före
ikraftträdandet.
4.10

4.11 Förslag till lag om ändring i tullagen
(0000:000)
Härigenom föreskrivs att 5 kap. 11 § samt 9 kap. 3 och 6 §§ tullagen
(0000:000)1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

5 kap.
11 §
Gäldenären, eller den som
skulle ha varit gäldenär om
varan varit tullbelagd, är
skyldig att betala annan skatt än
tull som skall tas ut för en vara
vid import eller export.
Den som lämnar anmälan eller
borde lämna anmälan enligt 3
kap. 3 § är skyldig att betala
annan skatt än tull som skall tas
ut för varan på grund av
införseln eller utförseln.

Skatt enligt denna paragraf
skall fastställas och betalas enligt
det förfarande som gäller för tull,
om inte annat föreskrivits.
Bestämmelser om skyldighet
att med anledning av import
eller införsel som avses i 3 kap.
3 § betala annan skatt än tull
finns i lagen (1972:266) om skatt
på annonser och reklam,
mervärdesskattelagen
(1994:200), lagen (1994:1563)
om tobaksskatt, lagen
(1994:1564) om alkoholskatt och
lagen (1994:1776) om skatt på
energi.

Skatt som avses i första stycket
skall fastställas och betalas enligt
det förfarande som gäller för tull,
om inte annat föreskrivits.

9 kap.
3 §
Om ett överklagande enligt 2 §
gäller beslut vid tulltaxering i en
fråga som kan ha betydelse för
fastställelse av tull eller beslut om
fastställelse av annan skatt än tull
enligt 5 kap. 11 § andra stycket,
skall överklagandet ha kommit in
till Tullverket inom tre år från den
dag då tullskulden eller den
anmälningsskyldighet som avses
i 3 kap. 3 § uppkom. Om beslutet
har meddelats senare än två och
ett halvt år efter den dag då
tullskulden eller
anmälningsskyldigheten
uppkom, får överklagandet dock,
om tiden för överklagande
därigenom blir längre, komma in
inom två månader från den dag då
gäldenären eller den anmälnings-
skyldige fick del av beslutet.
Om beslut som avses i första
stycket har omprövats, får även
omprövningsbeslutet överklagas
inom där angiven treårsfrist. Om
omprövningsbeslutet meddelats
senare än två och ett halvt år efter
den dag då tullskulden eller
anmälningsskyldigheten
uppkom, får överklagandet dock,
om tiden för överklagande
därigenom blir längre, komma in
inom två månader från den dag då
gäldenären eller den
anmälningsskyldige fick del av
omprövningsbeslutet.
En gäldenär eller anmälnings-
skyldig får överklaga ett beslut
som avses i första och andra
styckena även om det inte gått
honom emot.
Om ett överklagande enligt 2 §
gäller beslut vid tulltaxering i en
fråga som kan ha betydelse för
fastställelse av tull eller beslut om
fastställelse av annan skatt än tull
enligt 5 kap. 11 § andra stycket,
skall överklagandet ha kommit in
till Tullverket inom tre år från den
dag då tullskulden uppkom eller
skattskyldigheten inträdde. Om
beslutet har meddelats senare än
två och ett halvt år efter den dag då
tullskulden uppkom eller
skattskyldigheten inträdde, får
överklagandet dock, om tiden för
överklagande därigenom blir
längre, komma in inom två
månader från den dag då
gäldenären eller den skattskyldige
fick del av beslutet.

Om beslut som avses i första
stycket har omprövats, får även
omprövningsbeslutet överklagas
inom där angiven treårsfrist. Om
omprövningsbeslutet meddelats
senare än två och ett halvt år efter
den dag då tullskulden uppkom
eller skattskyldigheten inträdde,
får överklagandet dock, om tiden
för överklagande därigenom blir
längre, komma in inom två
månader från den dag då
gäldenären eller den skattskyldige
fick del av omprövningsbeslutet.

Gäldenären eller den
skattskyldige får överklaga ett
beslut som avses i första och
andra styckena även om det inte
gått honom emot.

6 §
Bestämmelserna i 3 5 §§ gäller också överklagande av beslut om
ränta, tulltillägg och förseningsavgift.
En gäldenärs eller anmälnings-
skyldigs yrkande i fråga om tull-
tillägg skall, oavsett tidsfristerna i
3 §, prövas om beslutet om den
tull som tulltillägget avser inte har
vunnit laga kraft. Detsamma gäller
om Tullverket eller det allmänna
ombudet framställt ett sådant
yrkande till förmån för gäldenären
eller den anmälningsskyldige.
Om yrkandet framställs först i
domstol, kan domstolen besluta
att det skall tas upp till prövning av
Tullverket.
En gäldenärs eller skattskyldigs
yrkande i fråga om tulltillägg
skall, oavsett tidsfristerna i 3 §,
prövas om beslutet om den tull
som tulltillägget avser inte har
vunnit laga kraft. Detsamma gäller
om Tullverket eller det allmänna
ombudet framställt ett sådant
yrkande till förmån för gäldenären
eller den skattskyldige. Om
yrkandet framställs först i
domstol, kan domstolen besluta
att det skall tas upp till prövning av
Tullverket.
Vad som sägs i andra stycket gäller även en deklarants yrkande i fråga
om förseningsavgift.
4.12

4.13 Förslag till lag om ändring i lagen
(1999:673) om skatt på avfall
Härigenom föreskrivs att 3, 6 och 8 §§ lagen (1999:673) om skatt på
avfall skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

3 §
Bestämmelserna i 1 § gäller dock inte för anläggningar där deponering
eller förvaring sker uteslutande av
1. ett eller flera av följande avfallsslag, nämligen
a) jord, grus, lera, skiffer, kalkstoft, kalksten eller annan sten,
b) bergrester från gruvindustriell verksamhet,
c) avfallssand från gruv-
industriell verksamhet och avfall
från vattenrening vid sådan verk-
samhet samt järnhaltigt avfall från
rökgasrening vid tillverkning av
järnmalmspellets, eller
c) avfallssand från gruv-
industriell verksamhet och avfall
från vattenrening vid sådan verk-
samhet samt järnhaltigt avfall från
rökgasrening vid tillverkning av
järnmalmspellets,
2. radioaktivt avfall.
2. radioaktivt avfall,

3. vattenverksslam i slambas-
säng, eller
4. flytande avfall i vassbädd.
I fråga om avfall från vattenrening vid gruvindustriell verksamhet och
järnhaltigt avfall från rökgasrening vid tillverkning av järnmalmspellets
gäller första stycket 1 endast under förutsättning att deponering eller
förvaring sker tillsammans med avfallssand från gruvindustriell
verksamhet.

6 §
Avfallsskatt skall inte betalas för
1. material som är avsett att användas för driften av en
avfallsanläggning eller som förs in till en sådan anläggning utan direkt
samband med avfallshanteringen,
2. avfall som är avsett att inom
en anläggning behandlas genom
a) kompostering eller
reaktorba-serad rötning,
b) förbränning,
c) användning för tillverkning
av fast lagringsbart bränsle.

Avfallsskatt skall dock betalas
för rester som uppstår efter
genomförd behandling enligt
första stycket 2.
2. avfall som är avsett att inom
en anläggning
a) behandlas genom komposte-
ring eller reaktorbaserad rötning,
b) förbrännas,
c) användas för tillverkning av
fast lagringsbart bränsle,
d) avvattnas,
e) renas, under förutsättning
att avfallet är flytande,
3. flytande avfall som inom en
anläggning är avsett att
behandlas i vassbädd.
Första stycket 2 d, 2 e och 3
gäller endast om det vatten som
avgår från behandlingen inte
deponeras inom anläggningen.
Avfallsskatt skall dock betalas
för rester som uppstår efter
genomförd åtgärd enligt första
stycket 2.

8 §
Skyldigheten att betala avfallsskatt inträder i fall som avses i
1. 1 § första stycket när avfall förs in till anläggningen,
2. 1 § andra stycket när avfall uppkommer och i
3. 6 § andra stycket när
behandlingen har slutförts.
3. 6 § tredje stycket när
åtgärden har slutförts.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001 och tillämpas för tid från
och med den 1 januari 2000.
4.14

4.15 Förslag till lag om ändring i
fordonsskattelagen (1988:327)
Härigenom föreskrivs att 9 § fordonsskattelagen (1988:327) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

9 §
Motorcyklar, personbilar,
lastbilar eller bussar som enligt
bilregistret är av en årsmodell
som är trettio år eller äldre är
inte skattepliktiga.
Följande fordon är inte
skattepliktiga om de enligt
bilregistret är av en årsmodell
som är trettio år eller äldre
1. motorcyklar,
2. personbilar,
3. andra lastbilar än sådana
som är vägavgiftspliktiga enligt
lagen (1997:1137) om vägavgift
för vissa tunga fordon,
4. bussar.
Påhängsvagnar med en skattevikt över 3 000 kilogram är inte
skattepliktiga om de dras uteslutande av personbilar, lastbilar eller
bussar som kan drivas med dieselolja eller av sådana fordon som avses i
21 § andra stycket 2.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före
ikraftträdandet.
4.16

4.17 Förslag till lag om ändring i lagen
(1997:1137) om vägavgift för vissa tunga fordon
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1997:1137) om vägavgift för
vissa tunga fordon
dels att i 3 och 12 §§ orden Skattemyndigheten i Örebro län skall
bytas ut mot Skattemyndigheten i Örebro ,
dels att 2, 6, 11, 17, 21, 22 och 23 §§ samt rubriken närmast före 23 §
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

2 §
Beteckningar i denna lag har
samma betydelse som i
fordonskungörelsen (1972:595),
bilregisterkungörelsen
(1972:599) och
vägtrafikkungörelsen
(1972:603), om inte annat sägs.

Beteckningar i denna lag har
samma betydelse som i
fordonskungörelsen (1972:595),
bilregisterkungörelsen
(1972:599) och
trafikförordningen (1998:1276),
om inte annat sägs.

6 §
Avgiftsplikt gäller inte för fordon som tillhör
1. försvarsmakten,
2. polisväsendet,
3. civilförsvaret, brandväsendet eller annan räddningstjänst,
4. väghållningen.
En förutsättning för undantag enligt första stycket är att fordonet bär
yttre kännetecken som visar att fordonet tillhör någon av de angivna
kategorierna.

Avgiftsplikt gäller inte heller
för fordon som enligt bilregistret
är av en årsmodell som är 30 år
eller äldre och som inte används
i yrkesmässig trafik.
För fordonskombinationer är det motorfordonet som är avgörande för
om kombinationen är undantagen från avgiftsplikt.

11 §
Nuvarande lydelse

För motorfordon eller ledad motorfordonskombination med högst
tre axlar tas vägavgiften ut med 6 314 kronor per år, 631 kronor per
månad, 168 kronor per vecka och 50 kronor per dag. För
motorfordon eller ledad motorfordonskombination med fyra eller
flera axlar tas vägavgiften ut med 10 524 kronor per år, 1 052
kronor per månad, 277 kronor per vecka och 50 kronor per dag.
För svenskt fordon med draganordning bestäms vägavgiften efter det
största möjliga antalet axlar och den högsta totalvikten som
fordonskombinationen kan ha.
För fordon registrerade i Grekland skall vägavgiften tas ut med 50
procent av belopp som anges i första stycket, under förutsättning att
vägavgiftsbevis köps före den 1 juli 2002.

Föreslagen lydelse

Vägavgift tas ut med olika belopp beroende på antal axlar och
vilka krav på utsläpp av föroreningar som ett fordons motor
uppfyller enligt följande.

Fordon som inte uppfyller de av Europeiska gemenskapen fastställda
kraven i rådets direktiv 88/77/EEG av den 3 december 1987 om
tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om åtgärder mot
utsläpp av gasformiga föroreningar från dieselmotorer som används
i fordon i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådet direktiv
96/1/EG av den 22 januari 1996 om ändring av direktiv 88/77/EEG .
Antal axlar
Avgift per år
Avgift per månad
Avgift per vecka
Avgift per dag

högst 3 axlar

960 euro

96 euro

26 euro

8 euro
4 eller fler
axlar
1 550 euro
155 euro
41 euro
8 euro

Fordon med de egenskaper som anges i rad A i tabellen i punkt
8.3.1.1 i bilaga I till direktiv 88/77/EEG i dess lydelse enligt direktiv
96/1/EG.
Antal axlar
Avgift per år
Avgift per månad
Avgift per vecka
Avgift per dag

högst 3 axlar

850 euro

85 euro

23 euro

8 euro
4 eller fler
axlar
1 400 euro
140 euro
37 euro
8 euro

Fordon med de egenskaper som anges i rad B i tabellen i punkt
8.3.1.1 i bilaga I till direktiv 88/77/EEG i dess lydelse enligt direktiv
96/1/EG eller fordon som uppfyller högre ställda krav i senare
lydelse.
Antal axlar
Avgift per år
Avgift per månad
Avgift per vecka
Avgift per dag

högst 3 axlar

750 euro

75 euro

20 euro

8 euro
4 eller fler
axlar
1 250 euro
125 euro
33 euro
8 euro

För svenskt fordon med draganordning bestäms vägavgiften efter det
största möjliga antalet axlar som en fordonskombination kan ha.
För fordon registrerade i Grekland skall vägavgiften tas ut med 50
procent av belopp som anges i första stycket, under förutsättning att
vägavgiftsbevis köps före den 1 juli 2002.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

17 §
Vägavgift skall betalas tillbaka om
1. avgiftsplikt upphör för ett fordon under tid för vilken vägavgift har
betalats, eller
2. ett fordons beskaffenhet ändras så att vägavgift skall tas ut med
annat belopp.
En förutsättning för återbetalning är att vägavgiftsbeviset ges in till
beskattningsmyndigheten före utgången av den period för vilken avgiften
har betalats.
I fall som avses i första stycket
1 återbetalas överskjutande belopp
till den som var avgiftsskyldig när
avgiftsplikten upphörde.
Vägavgiften betalas tillbaka med
ett belopp som motsvarar den del
av avgiften som belöper på antalet
återstående hela månader för vilka
avgift har betalats, räknat från det
att avgiftsplikten upphörde. Från
det belopp som skall återbetalas
dras en avgift på 210 kronor.
I fall som avses i första stycket
1 återbetalas överskjutande belopp
till den som var avgiftsskyldig när
avgiftsplikten upphörde.
Vägavgiften betalas tillbaka med
ett belopp som motsvarar den del
av avgiften som belöper på antalet
återstående hela månader för vilka
avgift har betalats, räknat från det
att avgiftsplikten upphörde. Från
det belopp som skall återbetalas
dras en avgift på 25 euro.
I fall som avses i första stycket 2 återbetalas överskjutande belopp till
den som var avgiftsskyldig när registreringsbesiktning skedde.
Återbetalning skall ske med ett belopp som motsvarar den del av
avgiften som belöper på antalet återstående hela månader för vilka avgift
har betalats, räknat från den dag registreringsbesiktning skedde.

21 §
Vägavgift skall inte betalas för
fordonet, om ett giltigt bevis för
betald väganvändning utfärdat i ett
annat europeiskt land i
överensstämmelse med det i
Bryssel den 9 februari 1994
underskrivna avtalet om uttag av
en avgift för tunga fordon som
använder vissa vägar och det i
Bryssel den 18 september 1997
underskrivna protokollet avseende
Sveriges anslutning till avtalet, kan
visas upp. Avtalet och protokollet
publiceras i Sveriges
internationella överenskommelser
(SÖ).

Vägavgift skall inte betalas för
fordonet, om ett giltigt bevis för
betald väganvändning utfärdat i ett
annat europeiskt land i
överensstämmelse med det i
Bryssel den 9 februari 1994
underskrivna avtalet om uttag av
en avgift för tunga fordon som
använder vissa vägar och det i
Bryssel den 18 september 1997
underskrivna protokollet avseende
Sveriges anslutning till avtalet, kan
visas upp. Avtalet har ändrats
genom det i Bryssel den 22 mars
2000 underskrivna protokollet
för att tillämpa
Europaparlamentets och rådets
direktiv 1999/62/EG av den 17
juni 1999. Avtalet och
protokollen publiceras i Sveriges
internationella överenskommelser
(SÖ) .

22 §
Beskattningsmyndigheten skall efter ansökan besluta om återbetalning
av vägavgift för svenskt årsbevis om beviset ges in till
beskattningsmyndigheten före utgången av den period för vilken avgiften
har betalats. Vägavgiften betalas tillbaka med ett belopp som motsvarar
den del av avgiften som belöper på antalet återstående hela månader för
vilka avgift har betalats, räknat från det att vägavgiftsbeviset kom in.
Från det belopp som skall
återbetalas dras en avgift på 210
kronor.
Från det belopp som skall
återbetalas dras en avgift på 25
euro.

Reglering av vägavgiften enligt
ecu-kursen

Reglering av vägavgiften enligt
euro-kursen

23 §
De belopp i svenska kronor
som anges i 11, 17 och 22 §§
omräknas per den 1 januari varje
kalenderår. Beloppen i svenska
kronor motsvarar de belopp i
ecu som anges i artikel 8 och 10
i det i 21 § nämnda avtalet.
Omräkning sker enligt den kurs
i svenska kronor av ecu som
gällde den första vardagen i
oktober året innan och som
offentliggörs i Europeiska
gemenskapernas officiella tidning.
Om ett belopp som beräknas för
ett visst år före avrundning avviker
från föregående års belopp med
mindre än 5 procent eller 5 ecu,
skall föregående års belopp
fortsätta att gälla.
Vägavgiften skall erläggas i
svenska kronor. De belopp i
euro som anges i 11, 17 och 22
§§ omräknas till svenska kronor
för varje kalenderår.

Omräkning sker enligt den kurs
i svenska kronor av euro som
gällde den första vardagen i
oktober året innan och som
offentliggörs i Europeiska
gemenskapernas officiella tidning.
Om ett belopp som beräknas för
ett visst år före avrundning avviker
från föregående års belopp med
mindre än 5 procent eller 5 euro,
skall föregående års belopp
fortsätta att gälla.
Regeringen fastställer före november månads utgång de omräknade
belopp som enligt denna lag skall tas ut under påföljande kalenderår.
Beloppen avrundas nedåt.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om förhållanden som
hänför sig till tiden före ikraftträdandet.
3. Har vägavgift beslutats före ikraftträdandet enligt äldre föreskrifter
skall skillnaden mellan den beslutade och en ny, högre vägavgift enligt
11 § i dess nya lydelse (tillkommande avgift) betalas för tiden från och
med ikraftträdandet till utgången av avgiftsperioden. För kalendermånad
utgör avgiften 1/12 och för dag 1/360 av vägavgiften för helt år.
4. Den som är avgiftsskyldig vid ikraftträdandet skall betala
tillkommande avgift.
5. Tillkommande avgift skall betalas senast en månad efter
ikraftträdandet.
6. Tillkommande avgift som understiger 300 kronor behöver inte
betalas.
7. Brukandeförbudet i 25 § skall för tillkommande avgift gälla först
efter sista betalningsdag.
4.18

4.19 Förslag till lag om ändring i
bilskrotningslagen (1975:343)
Härigenom föreskrivs i fråga om bilskrotningslagen (1975:343)
dels att nuvarande 12 14 §§ skall betecknas 19 21 §§,
dels att 9 och 11 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas nya bestämmelser, 12 18 §§, av
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

9 §
Skrotningsavgift skall betalas
för personbil, buss med en
totalvikt av högst 3 500 kilogram
och lastbil med skåpkarosseri och
med en totalvikt av högst 3 500
kilogram. För bussar och
lastbilar skall skrotningsavgift
endast betalas i de fall
försäljningsskatt skall betalas
för sådana fordon enligt lagen
(1978:69) om försäljningsskatt
på motorfordon.
Skrotningsavgift för bussar och
lastbilar skall betalas även i de
fall försäljningsskatt inte tas ut
på grund av bestämmelserna i 4
§ andra stycket nämnda lag.
Skrotningsavgift skall betalas
till staten för fordon som
registreras i bilregistret och som
är personbil, buss med en
totalvikt av högst 3 500 kilogram
eller lastbil med skåpkarosseri
och med en totalvikt av högst
3 500 kilogram.

11 §
Bestämmelserna i lagen
(1978:69) om försäljningsskatt
på motorfordon med undantag
av 8 och 15 §§ äger
motsvarande tillämpning i fråga
om skrotningsavgift. Vidare
finns bestämmelser för
skrotningsavgift i lagen
(1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter.
Bestämmelser om förfarandet
finns i lagen (1984:151) om
punktskatter och
prisregleringsavgifter.

12 §
Avgiftsskyldig är
1. tillverkaren, för
avgiftspliktigt motorfordon som
yrkesmässigt tillverkas inom
landet,
2. importör som har
registrerats enligt 13 § andra
stycket, för avgiftspliktigt
motorfordon som förs in till
landet,
3. ägaren, för
a) avgiftspliktigt motorfordon
som tillverkas inom landet av
annan tillverkare än sådan som
avses i 1,
b) avgiftspliktigt motorfordon
som förs in till landet på annat
sätt än som avses i 2,
c) fordon som efter ändring
har blivit avgiftspliktigt,
d) motorfordon som från att ha
använts på sådant sätt att
motorfordonet varit undantaget
från registrering i bilregistret i
stället används så att det blir
registreringspliktigt, och
e) avgiftspliktigt fordon som
förvärvats från någon som
erhållit kompensation enligt 16
§ och som inte har rätt till
kompensation enligt denna lag.

.
13 §
Tillverkare som avses i 12 § 1
skall vara registrerad som
avgiftsskyldig hos
beskattningsmyndigheten
(registrerad tillverkare).
Importör som inför
avgiftspliktiga motorfordon för
yrkesmässig försäljning till
återförsäljare kan, om
verksamheten är av större
omfattning, registreras som
avgiftsskyldig hos
beskattningsmyndigheten
(registrerad importör).

14 §
Avgiftsskyldigheten inträder
när fordonet första gången
införs i bilregistret eller, om
fordonet samtidigt avställts, då
avställningen upphör.
För icke avgiftspliktiga fordon
som ändras till avgiftspliktiga
fordon inträder
avgiftsskyldighet när fordonet
tas upp i bilregistret som fordon
av avgiftspliktigt slag, eller om
det samtidigt avställs, då
avställningen upphör.
För fordon för vilket ägaren
beviljats kompensation enligt 16
§ inträder avgiftsskyldigheten
när fordonet förvärvats av
någon som inte har rätt till
kompensation enligt denna lag.

15 §
Skrotningsavgift beslutas
genom automatisk
databehandling på grundval av
uppgifter i bilregistret.
Avgiften skall för
avgiftsskyldig som avses i 12 § 1
och 2 betalas senast inom en
månad efter utgången av den
månad avgiftsskyldigheten
inträder och för avgiftsskyldig
som avses i 12 § 3 senast tre
veckor efter avgiftsskyldighetens
inträde.
Regeringen föreskriver vilken
myndighet som svarar för beslut
om avgift enligt första stycket.

16 §
Kompensation för betald
skrotningsavgift kan beviljas,
om fordonet förvärvats av
1. utländsk beskickning eller
karriärkonsulat i Sverige eller
sådan internationell
organisation som avses i lagen
(1976:661) om immunitet och
privilegier i vissa fall,
2. medlem av den diplomatiska
personalen vid utländska
beskickningar i Sverige och
karriärkonsul vid utländskt
konsulat i Sverige, under
förutsättning att denne inte är
svensk medborgare eller
stadigvarande bosatt här i
landet.
Kompensation för
skrotningsavgift kan även
beviljas om fordonet förvärvats
av en medlemsstats ombud vid
en internationell organisation
med säte i Sverige och personal
hos sådan organisation, om
Sverige har träffat
överenskommelse om detta med
en annan stat eller med en
mellanfolklig organisation, eller
om Sverige träffat sådan
överenskommelse som avses i 10
kap. 7 § andra stycket
mervärdesskattelagen
(1994:200).
Beskattningsmyndigheten
prövar frågor om kompensation
för betald skrotningsavgift.

17 §
Andra beslut enligt denna lag
än beslut i frågor som avses i 7 §
första stycket punkten 2 och
sådana som anges i 8 kap. 1 §
första och andra styckena lagen
(1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter får
överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol.
Beslut i frågor som avses i 7 §
första stycket punkten 3 får inte
överklagas.
Prövningstillstånd krävs vid
överklagande till kammarrätt.

18 §
Fordon som avses i 12 § 3 får
inte användas, om
skrotningsavgiften inte har
betalats inom den tid som har
bestämts enligt denna lag och
anstånd med betalningen inte
har lämnats.
Om det finns särskilda skäl får
beskattningsmyndigheten
besluta att ett visst fordon får
användas trots bestämmelsen i
första stycket.
En ägare av ett fordon som
uppsåtligen eller av oaktsamhet
använder fordonet eller låter det
användas i strid med första
stycket döms till penningböter.
Bestämmelsen i tredje stycket
gäller även föraren, om han
kände till att fordonet inte fick
användas. Detta gäller dock inte
när fordonet provkörs vid
besiktning, inspektion, tillsyn
eller haveriundersökning som
avses i 35 § fordonskungörelsen
(1972:595).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före
ikraftträdandet.
4.20

4.21 Förslag till lag om ändring i lagen
(1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 § lagen (1984:151) om punktskatter
och prisregleringsavgifter skall ha följande lydelse

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 kap.
1 §
Denna lag gäller för skatter och avgifter som tas ut enligt
1. lagen (1972:266) om skatt på
annonser och reklam, lagen
(1972:820) om skatt på spel,
bilskrotningslagen (1975:343),
lagen (1978:69) om
försäljningsskatt på
motorfordon, lagen (1984:409)
om skatt på gödselmedel, lagen
(1984:410) om skatt på
bekämpningsmedel, 2 § första
stycket 6 lagen (1990:661) om
avkastningsskatt på
pensionsmedel, lagen
(1990:1427) om särskild
premieskatt för
grupplivförsäkring, m.m., lagen
(1991:1482) om lotteriskatt,
lagen (1991:1483) om skatt på
vinstsparande m.m., lagen
(1994:1563) om tobaksskatt,
lagen (1994:1564) om
alkoholskatt, lagen (1994:1776)
om skatt på energi, lagen
(1995:1667) om skatt på
naturgrus, lagen (1999:673) om
skatt på avfall, lagen (2000:466)
om skatt på termisk effekt i
kärnkraftsreaktorer.
2. lagen (1982:349) om
återvinning av
dryckesförpackningar av
aluminium, lagen (1994:1704)
om lageravgift på vissa
jordbruksprodukter.
1. lagen (1972:266) om skatt på
annonser och reklam, lagen
(1972:820) om skatt på spel,
bilskrotningslagen (1975:343),
lagen (1984:409) om skatt på
gödselmedel, lagen (1984:410)
om skatt på bekämpningsmedel, 2
§ första stycket 6 lagen
(1990:661) om avkastningsskatt
på pensionsmedel, lagen
(1990:1427) om särskild
premieskatt för
grupplivförsäkring, m.m., lagen
(1991:1482) om lotteriskatt,
lagen (1991:1483) om skatt på
vinstsparande m.m., lagen
(1994:1563) om tobaksskatt,
lagen (1994:1564) om
alkoholskatt, lagen (1994:1776)
om skatt på energi, lagen
(1995:1667) om skatt på
naturgrus, lagen (1999:673) om
skatt på avfall och lagen
(2000:466) om skatt på termisk
effekt i kärnkraftsreaktorer,

2. lagen (1982:349) om
återvinning av
dryckesförpackningar av
aluminium och lagen (1994:1704)
om lageravgift på vissa
jordbruksprodukter.
Har i författning som anges i första stycket eller i författning som
utfärdats med stöd av sådan författning lämnats bestämmelse som
avviker från denna lag gäller dock den bestämmelsen.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
2. Lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter skall
fortfarande tillämpas beträffande den upphävda lagen (1978:69) om
försäljningsskatt på motorfordon.
4.22

4.23 Förslag till lag om ändring i lagen
(1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter
och avgifter
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1985:146) om avräkning vid
återbetalning av skatter och avgifter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 §1
Avräkning enligt denna lag skall göras från belopp som återbetalas
eller annars utbetalas på grund av bestämmelse i
1. lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter eller
författning som anges i 1 kap. 1 § första stycket samma lag, i de fall då
utbetalningen ankommer på Skattemyndigheten i Gävle,
2. lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta
artister m.fl.,
3. 10 kap. 1 4 §§ mervärdesskattelagen (1994:200),
4. tullagen (1994:1550) och lagen (1994:1551) om tullfrihet m.m.,
5. skattebetalningslagen (1997:483), eller
6. lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av
alkoholvaror, tobaksvaror och mineraloljeprodukter.
Vad som sagts i första stycket 1
gäller inte utbetalning enligt 9
kap. 1 § lagen (1994:1776) om
skatt på energi och 13 § lagen
(1978:69) om försäljningsskatt
på motorfordon.
Vad som sagts i första stycket 1
gäller inte utbetalning enligt 9
kap. 1 § lagen (1994:1776) om
skatt på energi.
Avräkning skall också göras vid återbetalning av belopp som tagits ut
som förrättningskostnad vid indrivning av en sådan fordran som avses i
2 § första meningen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före
ikraftträdandet.
4.24

4.25 Förslag till lag om ändring i lagen
(1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 4, 8 och 26 §§ samt rubriken närmast
före 2 kap. 26 § lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

2 kap.
4 §
Fysisk person skall lämna självdeklaration
1. när hans bruttointäkter av tjänst i andra fall än som avses i 32 §
1 mom. första stycket h och i kommunalskattelagen (1928:370) och av
aktiv näringsverksamhet, under beskattningsåret uppgått till sammanlagt
minst 24 procent av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring för året före taxeringsåret och inte annat följer av 6 §,
2. när hans bruttointäkter av tjänst i fall som avses i 32 § 1 mom.
första stycket h eller i kommunalskattelagen och av passiv
näringsverksamhet uppgått till sammanlagt minst 100 kronor,
3. när han haft bruttointäkter av kapital av annat slag än avkastning från
vilken skatteavdrag skall göras enligt 5 kap. 8 § skattebetalningslagen
(1997:483) och bruttointäkterna av kapital uppgått till sammanlagt minst
100 kronor,
4. om han inte varit bosatt i Sverige under hela beskattningsåret när
bruttointäkterna uppgått till sammanlagt minst 100 kronor,
5. när hans skattepliktiga
tillgångar enligt lagen (1997:323)
om statlig förmögenhetsskatt vid
beskattningsårets utgång haft ett
sammanlagt värde som överstiger
900 000 kronor, eller
5. när hans skattepliktiga
tillgångar enligt lagen (1997:323)
om statlig förmögenhetsskatt vid
beskattningsårets utgång haft ett
sammanlagt värde som överstiger
1 000 000 kronor eller, i fall då
sambeskattning skall ske med
make eller sambo, 1 500 000
kronor, eller
6. när underlag för statlig fastighetsskatt, avkastningsskatt på
pensionsmedel eller särskild löneskatt på pensionskostnader skall
fastställas för honom.
Vid bedömandet av deklarationsskyldighet enligt första stycket skall
hänsyn inte tas till sådan inkomst eller förmögenhet för vilken
skattskyldighet inte föreligger enligt kommunalskattelagen, lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt eller lagen om statlig
förmögenhetsskatt. Däremot skall hänsyn tas till sådan inkomst eller
förmögenhet som enligt dubbelbeskattningsavtal skall vara helt eller
delvis undantagen från beskattning i Sverige.
Skall sambeskattning ske enligt lagen om statlig förmögenhetsskatt
skall vardera makens deklarationsskyldighet bedömas med hänsyn till
makarnas sammanlagda förmögenhet och föräldrarnas
deklarationsskyldighet bedömas med hänsyn till deras och underåriga
hemmavarande barns sammanlagda förmögenhet.

8 §
Följande juridiska personer skall lämna självdeklaration
1. aktiebolag, ekonomisk förening, sparbank, ömsesidigt
skadeförsäkringsföretag och värdepappersfond samt sådan stiftelse,
fond eller inrättning som har till huvudsakligt ändamål att tillgodose viss
familjs, vissa familjers eller bestämda personers ekonomiska intressen,
2. ideell förening, som avses i
7 § 5 mom. första stycket lagen
(1947:576) om statlig inkomst-
skatt, om dess bruttointäkter
under beskattningsåret överstigit
grundavdraget enligt 8 § nämnda
lag,
2. ideell förening och
registrerat trossamfund, som
avses i 7 § 5 mom. första stycket
lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt, om dess
bruttointäkter under
beskattningsåret överstigit grund-
avdraget enligt 8 § nämnda lag,
3. dödsbo när dess bruttointäkter av kapital av annat slag än avkastning
från vilken skatteavdrag skall göras enligt 5 kap. 8 §
skattebetalningslagen (1997:483) och bruttointäkter av en eller flera
andra förvärvskällor uppgått till sammanlagt minst 100 kronor,
4. annan juridisk person, om dess bruttointäkter av en eller flera
förvärvskällor under beskattningsåret uppgått till sammanlagt minst 100
kronor,
5. juridisk person, vars
skattepliktiga tillgångar enligt
lagen (1997:323) om statlig
förmögenhetsskatt, vid
beskattningsårets utgång haft ett
sammanlagt värde som, i fråga om
dödsbo och familjestiftelse,
överstiger 900 000 kronor eller, i
fråga om annan juridisk person
som är skattskyldig enligt nämnda
lag, 25 000 kronor,
5. juridisk person, vars
skattepliktiga tillgångar enligt
lagen (1997:323) om statlig
förmögenhetsskatt, vid
beskattningsårets utgång haft ett
sammanlagt värde som, i fråga om
dödsbo och familjestiftelse,
överstiger 1 000 000 kronor eller,
i fråga om annan juridisk person
som är skattskyldig enligt nämnda
lag, 25 000 kronor,
6. juridisk person för vilken underlag för statlig fastighetsskatt,
avkastningsskatt på pensionsmedel eller särskild löneskatt på
pensionskostnader skall fastställas.
Vid bedömandet av deklarationsskyldighet enligt första stycket 2 5
skall hänsyn inte tas till sådan inkomst eller förmögenhet, för vilken
skattskyldighet inte föreligger enligt kommunalskattelagen (1928:370),
lagen om statlig inkomstskatt eller lagen om statlig förmögenhetsskatt.
Däremot skall hänsyn tas till sådan inkomst eller förmögenhet som
enligt dubbelbeskattningsavtal skall vara helt eller delvis undantagen från
beskattning i Sverige.

Särskild uppgiftsskyldighet för
vissa stiftelser och föreningar
Särskild uppgiftsskyldighet för
vissa stiftelser, föreningar och
trossamfund

26 §
Stiftelse eller förening, som är
helt eller delvis frikallad från
skattskyldighet, skall i fall som
anges nedan lämna särskild uppgift
om inkomst och förmögenhet,
som inte skall tas upp till
beskattning.
Stiftelser, föreningar eller
registrerade trossamfund som är
helt eller delvis frikallade från
skattskyldighet, skall i fall som
anges nedan lämna särskild uppgift
om inkomst och förmögenhet,
som inte skall tas upp till
beskattning.
Uppgiftsskyldighet har
1. personalstiftelse som avses i lagen (1967:531) om tryggande av
pensionsutfästelse m.m. med ändamål uteslutande att lämna understöd
vid arbetslöshet, sjukdom eller olycksfall samt stiftelse som bildats
enligt avtal mellan organisationer av arbetsgivare och arbetstagare med
ändamål som anges i 7 § 4 mom. lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt,
2. stiftelse som har till huvudsakligt ändamål att under samverkan med
militär eller annan myndighet stärka rikets försvar,
3. stiftelse som har till huvudsakligt ändamål att, utan begränsning till
en viss familj, vissa familjer eller bestämda personer, främja vård och
uppfostran av barn eller lämna understöd till undervisning eller
utbildning eller utöva hjälpverksamhet bland behövande eller främja
vetenskaplig forskning eller nordiskt samarbete,
4. förening som avses i 7 §
5 mom. lagen om statlig
inkomstskatt.
4. förening och registrerat
trossamfund som avses i 7 § 5
mom. lagen om statlig
inkomstskatt.
Särskild uppgift lämnas på blankett enligt fastställt formulär.
Blanketten eller bilaga till denna skall ta upp inkomster och utgifter
under räkenskapsår som gått till ända närmast före taxeringsåret, samt
tillgångar och skulder vid räkenskapsårets början och slut. Vidare skall
upplysning lämnas om de omständigheter som anses motivera frikallelse
från skattskyldighet.
Särskild uppgift lämnas varje år senast den 31 mars i den ordning som
anges i 29 § i fråga om självdeklaration, om inte skattemyndigheten
efter framställning medgett befrielse för viss tid från nämnda
skyldighet. Sådant medgivande får återkallas.
Stiftelse eller förening som är
skyldig att lämna självdeklaration
skall foga den särskilda uppgiften
till deklarationen.
Stiftelser, föreningar eller
registrerade trossamfund som är
skyldiga att lämna
självdeklaration skall foga den
särskilda uppgiften till
deklarationen.
Stiftelsen eller föreningen skall
efter föreläggande av
skattemyndigheten meddela de
ytterligare upplysningar som kan
behövas för att bedöma stiftelsens
eller föreningens skattskyldighet.
Stiftelsen, föreningen eller det
registrerade trossamfundet skall
efter föreläggande av
skattemyndigheten meddela de
ytterligare upplysningar som kan
behövas för att bedöma
stiftelsens, föreningens eller
trossamfundets skattskyldighet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001 och tillämpas första
gången såvitt avser 2 kap. 8 § första stycket 2 samt 26 § vid 2001 års
taxering och i övrigt vid 2002 års taxering.
4.26

4.27 Förslag till lag om ändring i lagen
(1999:1240) om ändring i kupongskattelagen (1970:624)
Härigenom föreskrivs i fråga om kupongskattelagen (1970:624)
dels att 27 § i stället för dess lydelse enligt lagen (1999:1240) om
ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen (1999:1240) om ändring i nämnda lag skall införas
en övergångsbestämmelse av följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

27 §
Har i annat fall än som avses i 9 eller 16 § kupongskatt innehållits
fastän skattskyldighet ej förelegat eller har kupongskatt innehållits med
högre belopp än vad som skall erläggas enligt avtal för undvikande av
dubbelbeskattning, har den utdelningsberättigade rätt till återbetalning av
vad som innehållits för mycket.
Rätt till återbetalning föreligger
även om aktie förlorat sitt värde
till följd av att bolaget upplösts
genom likvidation eller genom
fusion enligt 14 kap. 1 §
aktiebolagslagen (1975:1385)
eller 11 kap. 1 §
bankaktiebolagslagen
(1987:618) och upplösning skett
inom ett år efter det att sådan
utbetalning som avses i 2 § andra
stycket blivit tillgänglig för
lyftning. Underlaget för
kupongskatt skall i sådant fall
beräknas på ett belopp som svarar
mot skillnaden mellan
utbetalningen till aktieägaren och
dennes anskaffningskostnad för
aktierna.
Rätt till återbetalning föreligger
även om aktie förlorat sitt värde
till följd av att bolaget upplösts
genom likvidation inom två år
efter det att sådan utbetalning som
avses i 2 § andra stycket blivit
tillgänglig för lyftning. Underlaget
för kupongskatt skall i sådant fall
beräknas på ett belopp som svarar
mot skillnaden mellan
utbetalningen till aktieägaren och
dennes anskaffningskostnad för
aktierna. Har aktierna förvärvats
som fusionsvederlag skall som
anskaffningskostnad för
aktierna anses den
anskaffningskostnad som
aktieägaren hade för aktierna i
det övertagna aktiebolaget.
Ansökan om återbetalning skall göras skriftligen hos beskattnings-
myndigheten senast vid utgången av femte kalenderåret efter utdelnings-
tillfället.
Vid ansökningshandlingen skall fogas intyg eller annan utredning om
att kupongskatt innehållits för sökanden liksom utredning till styrkande
av att skattskyldighet ej föreligger för honom.
Beslut rörande återbetalning får anstå intill dess fråga om skatt-
skyldighet för utdelningen enligt inkomstskattelagen (1999:1229)
slutligen prövats.
Föreligger de förutsättningar för återbetalning som anges i första
stycket först sedan länsrätt, kammarrätt eller Regeringsrätten meddelat
beslut angående utdelningsbeloppet eller efter det att utdelningsberätti-
gad åsatts eftertaxering för detsamma, kan ansökan om återbetalning
göras hos beskattningsmyndigheten senast inom ett år efter det beslutet
meddelades eller eftertaxeringen skedde.
Är den som har rätt till återbetalning av kupongskatt skyldig att betala
skatt enligt denna lag eller skattebetalningslagen (1997:483), gäller
18 kap. skattebetalningslagen i tillämpliga delar.

Denna lag träder i kraft den 1
januari 2001. Äldre bestämmelser
gäller i fråga om utdelning som
skett före ikraftträdandet.
Denna lag träder i kraft den 1
januari 2001. Äldre bestämmelser
gäller i fråga om utdelning som
skett före ikraftträdandet. 27 §
andra stycket tillämpas på
utbetalningar som skett efter den
10 mars 2000 och på
likvidationer som påbörjats före
nämnda datum men som inte
avslutats vid den tidpunkten.
4.28

4.29 Förslag till lag om ändring i lagen
(1972:266) om skatt på annonser och reklam
Härigenom föreskrivs att 26 § lagen (1972:266) om skatt på annonser
och reklam skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

26 §1
Införs till landet från tredje
land annonsblad som har utgivits i
sådant land skall reklamskatt
betalas till Tullverket. Därvid
gäller tullagen (0000:000) och 9
kap. 4 § lagen (1984:151) om
punktskatter och
prisregleringsavgifter.

Reklamskatt vid införsel utgår
med 11 procent av
beskattningsvärdet. Som
beskattningsvärde anses varans
värde beräknat enligt artikel 29 i
rådets förordning (EEG) nr
2913/92 av den 12 oktober 1992
om inrättandet av en tullkodex för
gemenskapen.
Skyldig att betala reklamskatt
för import från tredje land av
annonsblad som har getts ut i
sådant land är den som med
anledning av importen är
skyldig att betala tull för
annonsbladen eller skulle ha
varit skyldig att göra detta om
annonsbladen hade varit
tullbelagda.
För den som är skattskyldig
enligt första stycket inträder
skattskyldigheten vid den
tidpunkt då skyldighet att betala
tull enligt tullagstiftningen
inträder eller skulle ha inträtt
om skyldighet att betala tull
förelegat.
Skatt enligt första stycket skall
betalas till Tullverket. Därvid
gäller tullagen (0000:000) och 9
kap. 4 § lagen (1984:151) om
punktskatter och
prisregleringsavgifter.
Reklamskatt vid import utgår
med 11 procent av
beskattningsvärdet. Som
beskattningsvärde anses varans
värde beräknat enligt artikel 29 i
rådets förordning (EEG) nr
2913/92 av den 12 oktober 1992
om inrättandet av en tullkodex för
gemenskapen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före
ikraftträdandet.
5

6 Ärendet och dess beredning
Förmögenhetsskatt
I budgetpropositionen för 2001 meddelades att regeringen hade för
avsikt att under hösten återkomma till riksdagen med ett lagförslag om
höjda fribelopp vid förmögenhetsbeskattningen. I det följande lämnas
förslag till sådana höjningar i enlighet med vad som där angavs.
Lagförslaget har under hand beretts med Riksskatteverket.
Skyldighet att betala punkt- och mervärdesskatt vid import
Inom Finansdepartementet har det uppmärksammats att bestämmelserna
om vem som är skattskyldig för import enligt lagen (1994:1563) om
tobaksskatt, lagen (1994:1564) om alkoholskatt och lagen (1994:1776)
om skatt på energi skiljer sig från vad som gäller i fråga om
skattskyldighet vid import enligt mervärdesskattelagen (1994:200).
Dessutom har det uppmärksammats att reglerna om skattskyldighet för
införsel av varor från områden utanför EG:s skatteområde i nämnda
punktskattelagar och mervärdesskattelagen är olika beroende på om
området ligger utanför eller inom EG:s tullområde.
Mot bakgrund av ovan angivna förhållanden har en promemoria
utarbetats inom Finansdepartementet. I promemorian föreslås att
reglerna om skattskyldighet för import i lagarna om skatt på tobak,
alkohol och energi anpassas till vad som gäller enligt
mervärdesskattelagen och tullagstiftningen i fråga om vem som är
skattskyldig och när skattskyldigheten inträder. Vidare föreslås att
skyldigheten att betala punkt- och mervärdesskatt vid införsel av varor
från områden utanför EG:s skatteområde skall vara densamma, oavsett
om området ligger inom eller utanför EG:s tullområde. Promemorians
lagförslag finns i bilaga 1. Promemorian har remissbehandlats. En
förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 2. En
sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i
Finansdepartementet (Fi2000/2810).
Regeringen avser nu att ta upp promemorians förslag.
Avvattning av avfall m.m.
Lagen (1999:673) om skatt på avfall trädde i kraft den 1 januari 2000.
Svenska Renhållningsverksföreningen, Tekniska Verken i Linköping
AB och Trestadsregionens Avfallsaktiebolag har i skrivelser till
Finansdepartementet påpekat olägenheter som skatten medför vad gäller
behandling av flytande avfall och har yrkat att undantag från skatten skall
ges för vissa former av avvattning och rening av sådant avfall (dnr
Fi1999/3670).
Svenska Vatten- och Avloppsverksföreningen har framfört önskemål
om ändringar i lagen om skatt på avfall (dnr Fi1999/4791). Föreningen
har yrkat att skatt inte skall tas ut vare sig på avloppsslam som är under
behandling eller på vattenverksslam. I de fall skatt skall tas ut bör den
baseras på mängden torrsubstans. Karlshamns kommun har i en skrivelse
påpekat att vissa slamtorkbäddar inte bör omfattas av avfallsskatten (dnr
Fi2000/1708).
Gislaveds, Vaggeryds och Värnamo kommuner har i en skrivelse till
Miljödepartementet påtalat problem som skatten medför för behandling
av slam i vassbäddar (dnr M1999/5276). Västmanlands avfallsaktiebolag
och Nordvästra Skånes Renhållningsaktiebolag har i skrivelser beskrivit
de konkurrensproblem som uppstår vid rening av flytande avfall som
sker på skattepliktiga anläggningar (dnr M1999/4814 och
M1999/5126).
Även Naturvårdsverket har i skrivelser till Finansdepartementet
uppmärksammat vissa av dessa problem och har föreslagit ändringar (dnr
Fi2000/516 och Fi2000/2008).
Ovanstående frågor om ändringar i lagen om skatt på avfall har
behandlats i en departementspromemoria. Denna har remissbehandlats
och promemorians lagförslag finns i bilaga 3. En förteckning över
remissinstanserna finns i bilaga 4. En sammanställning över
remissyttrandena finns tillgänglig i Finansdepartementet (dnr
Fi2000/2431).
Regeringen avser nu att ta upp promemorians förslag.
Trafikbeskattning
I Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/62/EG av den 17 juni
1999 om avgifter på tunga godsfordon för användning av vissa
infrastrukturer (EGT nr. L 187, 20.07.1999 s. 42, Celex 31999L0062)
har beslutats om nya avgiftssatser för vägavgift efter vilka krav på
utsläpp av föroreningar som ett fordons motor uppfyller. Regeringen har
i en gemensam förklaring, som antogs vid Europeiska unionens 2142
rådsmöte den 30 november och 1 december 1998, tillsammans med
regeringarna i Belgien, Danmark, Luxemburg, Nederländerna och
Tyskland, uttryckt avsikten att anpassa de gemensamma vägavgifterna till
de maximiskattesatser som fastställs i artikel 7.7 och i bilaga II till
direktivet. De nämnda länderna har i ett protokoll (dnr Fi2000/106),
som undertecknades den 22 mars 2000, reglerat de avgiftssatser som
skall gälla. Regeringen avser nu att lämna förslag på utformningen av en
differentiering av vägavgiften i enlighet med de angivna
förutsättningarna i protokollet och det bakomliggande EG-direktivet.
Trafikbeskattningsutredningen har haft i uppdrag att se över den
samlade vägtrafikbeskattningen. Utredningen har i sitt slutbetänkande
Bilen, miljön och säkerheten (SOU 1999:62) föreslagit bl.a. att
befrielsen från fordonsskatt för veteranfordon bör avskaffas beträffande
lastbilar eftersom skattebefrielsen inte är förenlig med direktiv
1999/62/EG. Enligt utredningen bör veteranlastbilar i stället befrias från
både fordonsskatt och vägavgift under förutsättning att de används av
personer vars huvudsakliga sysselsättning inte är godstransporter samt
att de endast tillfälligt körs på allmänna vägar. Betänkandet har
remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga
5. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i
Finansdepartementet (dnr Fi1999/2011). Regeringen avser nu att ta upp
betänkandets förslag i denna del.
Regeringen har i budgetpropositionen för 2001 föreslagit att lagen
(1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon skall upphävas. Ett
avskaffande av försäljningsskatten föranleder vissa följdändringar i andra
författningar. Regeringen har gett Riksskatteverket i uppdrag att, i
samråd med Vägverket, utreda vilka åtgärder som måste vidtas i bl.a.
bilskrotningslagen vid ett upphävande av lagen om försäljningsskatt på
motorfordon (Fi2000/2333). Riksskatteverket har redovisat uppdraget
den 31 augusti 2000. De i uppdraget redovisade lagförslagen finns i
bilaga 7. Naturvårdsverket har sedan tidigare haft i uppdrag att göra en
översyn av bl.a. bilskrotningslagen och föreslagit vissa ändringar av
uppbörden för skrotningsavgift (M1999/4369/Kn). Naturvårdsverkets
förslag har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna
finns i bilaga 8. En sammanställning av remissyttrandena finns
tillgänglig i Miljödepartementet. Regeringen föreslår mot denna
bakgrund vissa förändringar i bilskrotningslagen.
Förslaget om ändring i bilskrotningslagen har utarbetats i samråd med
Riksskatteverket och Vägverket.
Vissa arvsskattefrågor
Riksdagen har gett regeringen i uppdrag att i lämpligt sammanhang ta
upp frågan om avdragsrätt vid arvsbeskattningen för kostnader för vård
och skötsel av gravplats och lägga fram ett förslag till riksdagen (bet.
1988/89:SkU22, rskr. 1988/89:158). Vidare har Villaägarnas
Riksförbund inkommit med en skrivelse angående avdragsrätt vid
arvsbeskattningen för fastighetsägares boendekostnader. Frågan om
avdragsrätt vid arvsbeskattningen för kostnad för vård och skötsel av
gravplats och vissa närliggande frågor har beretts inom
Finansdepartementet. En promemoria (Fi2000/1499) har utarbetats och
remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga
9. Promemorian och en sammanställning av remissvaren finns
tillgänglig i lagstiftningsärendet.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 28 september 2000 att inhämta Lagrådets
yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 10. Lagrådets yttrande
finns i bilaga 11.
Regeringens lagförslag har med ett undantag utformats i enlighet med
vad Lagrådet förordat. Vi återkommer till detta och Lagrådets övriga
synpunkter i det följande. I förhållande till lagrådsremissen har också
gjorts vissa ändringar i lagtexten av redaktionell karaktär.
De förslag som inte remitterats är av sådan lagteknisk enkel
beskaffenhet att Lagrådets yttrande skulle sakna betydelse.
7 Höjda fribelopp vid
förmögenhetsbeskattningen
Regeringens förslag: Som en följd av att taxeringsvärdena för
fastigheter återställs höjs fribeloppet för uttag av förmögenhetsskatt
från och med 2002 års taxering från 900 000 kronor till 1 000 000
kronor för ensamstående och till 1 500 000 kronor för
sambeskattade par.

Skälen för regeringens förslag: Förmögenhetsskatt utgår på den del
av den skattepliktiga förmögenheten som överstiger ett fribelopp. För
fysisk person, dödsbo, familjestiftelse samt i de fall då sambeskattning
skall ske, uppgår fribeloppet till 900 000 kronor. Vid beräkningen av
den skattepliktiga förmögenheten skall fastighet i Sverige tas upp till
taxeringsvärdet. Som redogjorts för i budgetpropositionen för 2001
medför en återgång till det årliga omräkningsförfarandet i
fastighetstaxeringen att taxeringsvärdena inför 2002 års taxering
kommer att höjas för de flesta fastigheter. Med ett oförändrat fribelopp
innebär detta att ett större antal enskilda än tidigare kommer att ha en
beskattningsbar förmögenhet och därmed bli skyldiga att betala
förmögenhetsskatt.
För att begränsa effekten av de återställda taxeringsvärdena bör
förändringar genomföras beträffande fribeloppet i förmögenhetsskatten.
Utgångspunkten bör vara att antalet skattskyldiga begränsas. Sedan år
1997 har antalet personer som betalar förmögenhetsskatt ökat kraftigt, i
huvudsak som en följd av värdeuppgången på olika slags tillgångar. År
1997 uppgick antalet skattskyldiga till förmögenhetsskatt till omkring
580 000 personer. Utifrån befintlig statistik avseende hushållens
förmögenhetsförhållanden år 1997 som skrivits fram till år 2000 på
grundval av den faktiska värdeutvecklingen för olika tillgångsslag, kan
antalet skattskyldiga år 2000 beräknas uppgå till 770 000 personer. Vid
en ytterligare framskrivning till år 2001 beräknas antalet skattskyldiga
vid oförändrade regler öka till omkring 970 000 personer,
huvudsakligen till följd av de återställda taxeringsvärdena. Det bör
påpekas att dessa uppgifter sannolikt innebär en viss underskattning av
ökningen i antalet skattskyldiga som är att vänta till följd av stigande
tillgångsvärden. Skälet är att rapporteringen av förmögenhetsinnehav
sannolikt är mycket ofullständig för hushåll för vilka den totala
förmögenheten år 1997 understeg fribeloppet.
För att begränsa den trendmässiga ökningen i antalet skattskyldiga
finns det enligt regeringens bedömning skäl att justera fribeloppet. Mot
bakgrund av de principiella invändningar som utifrån bl.a.
jämställdhetssynpunkt kan riktas mot sambeskattningen skulle
justeringen kunna ske i form av slopad sambeskattning. Mot en sådan
åtgärd kan dock anföras att det skapar incitament till omfördelning av
förmögenheter inom hushållen av skatteplaneringsskäl. Därtill kommer
att en sådan åtgärd inte skulle innebära någon lindring alls för
ensamstående. Mot denna bakgrund förslår regeringen att fribeloppet
höjs till 1 000 000 kronor för fysisk person, dödsbo och
familjestiftelse samt till 1 500 000 kronor för sambeskattade par. Dessa
förändringar beräknas begränsa antalet skattskyldiga till
förmögenhetsskatt till omkring 570 000 personer år 2001.
8 Skyldighet att betala punkt- och
mervärdesskatt vid import
Regeringens förslag: Reglerna om skattskyldighet för import i
lagarna om skatt på tobak, alkohol och energi anpassas till vad som
gäller enligt mervärdesskattelagen i fråga om vem som är
skattskyldig och när skattskyldigheten inträder. Skyldigheten att
betala punkt- och mervärdesskatt vid införsel av varor från områden
utanför EG:s skatteområde skall vara densamma, oavsett om området
ligger inom eller utanför EG:s tullområde.

Promemorians förslag: Stämmer överens med regeringens i fråga
om syfte och innehåll men inte i fråga om lagstiftningsteknik.
Remissinstanserna: Tillstyrker eller har inget att erinra mot
förslaget. Tullverket framför dock invändningar mot den lagtekniska
lösningen vad gäller förslaget att skyldigheten att betala punkt- och
mervärdesskatt vid införsel av varor från områden utanför EG:s
skatteområde skall vara densamma, oavsett om området ligger inom
eller utanför EG:s tullområde.
Bakgrunden till regeringens förslag: Enligt lagen om tobaksskatt,
lagen om alkoholskatt och lagen om skatt på energi (punktskattelagarna)
skall skatt betalas för varor eller bränsle som importeras till Sverige.
Skattskyldig är den som importerar varorna eller bränslet.
Enligt 10 § tullagen (1994:1550) är den som är skyldig att betala
import- eller exporttull för en vara, eller skulle ha varit det om varan
varit tullbelagd (den tullskyldige), skyldig att betala annan skatt eller
avgift som skall tas ut för varan vid import eller export. Skatt och avgift
skall fastställas och betalas i den ordning som gäller för tull. I prop.
1999/2000:126 föreslår regeringen en ny tullag. Enligt förslaget ersätts
begreppet tullskyldig med gäldenär, eller den som skulle ha varit
gäldenär om varan varit tullbelagd . Den nya tullagen föreslås träda i
kraft den 1 januari 2001.
Vem som är skattskyldig för import regleras alltså både i
punktskattelagarna och i tullagen. Det bör dock noteras att
bestämmelserna har olika lydelser.
När skattepliktiga varor eller bränslen importeras från tredje land av
någon som inte är upplagshavare eller, såvitt gäller tobaks- och
alkoholskatt, registrerad varumottagare skall skatt betalas till Tullverket.
Vid sådan import tillämpas tullagen (19 § lagen om tobaksskatt, 18 §
lagen om alkoholskatt och 6 kap. 1 § lagen om skatt på energi).
Någon särskild regel för när skattskyldigheten inträder för den som
inte är upplagshavare eller registrerad varumottagare finns inte i
punktskattelagarna.
För registrerade varumottagare på tobaks- och alkoholskatteområdet
innebär import inte i sig att skattskyldigheten inträder. I stället inträder
skattskyldigheten när han tar emot varorna (20 § första stycket 2 lagen
om tobaksskatt och 19 § första stycket 2 lagen om alkoholskatt).
Redovisningen av skatten sker enligt reglerna i lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter (LPP). Upplagshavare skall inte
heller betala skatt till Tullverket vid import. Om varorna efter att de
importerats förs till upplagshavarens skatteupplag kan varorna lagras där
utan att någon skattskyldighet uppkommer (19 § lagen om alkoholskatt,
20 § lagen om tobaksskatt och 5 kap. 1 § lagen om skatt på energi).
Enligt mervärdesskattelagen (ML) skall mervärdesskatt betalas vid
import av skattepliktiga varor. Skyldig att betala mervärdesskatt för
import är den som är skyldig att betala skatt enligt 10 § tullagen för den
importerade varan (se 1 kap. 2 § ML). Enligt 1 kap. 5 § ML inträder
skattskyldigheten vid den tidpunkt då varan enligt tullagen skall anmälas
för förtullning eller när införsel skall anmälas med stöd av 9 § tullagen. I
prop. 1999/2000:126 En ny tullag föreslås utan att någon ändring i sak
är avsedd att bestämmelsen formuleras så att skattskyldigheten
inträder vid den tidpunkt då varan enligt tullagstiftningen skall deklareras
för övergång till fri omsättning eller när införseln skall anmälas med
stöd av 3 kap. 3 § i den nya tullagen.
Skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna om vem som är
skattskyldig för import i punktskattelagarna skiljer sig från motsvarande
bestämmelser i ML. I punktskattelagarna föreskrivs att den som
importerar varan eller bränslet skall betala skatten. I ML görs i stället en
direkt hänvisning till tullagen. Av denna hänvisning följer att
mervärdesskatt betalas av den som är skyldig att betala importtull för
varan eller skulle ha varit det om varan varit tullbelagd, den s.k.
gäldenären. Vem som är gäldenär regleras i artiklarna 201 216 i rådets
förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av
en tullkodex för gemenskapen, den s.k. tullkodexen (EGT nr L 302,
19.10.1992 s. 1, Celex 31992R2913). Begreppet gäldenär omfattar
vid olaglig införsel och olagligt undandragande från tullövervakning inte
bara den som förde in eller undandrog varorna utan även den som
medverkade till införseln och undandragandet och den som tog
befattning med varorna. För att den som medverkat eller tagit befattning
med varorna skall anses som tullskyldig krävs dock att han var medveten
om eller rimligen borde ha varit medveten om att införseln eller
undandragandet var olagligt. Liknande regler finns för fall då varor
används eller förbrukas i strid mot gällande regler i frizon eller frilager.
Om flera personer är gäldenärer i fråga om en och samma tullskuld skall
de solidariskt ansvara för denna skuld.
Uttrycket den som importerar skattepliktiga varor , som används i
punktskattelagarna, kan inte anses omfatta den som efter en olaglig
införsel eller ett olagligt undandragande tagit befattning med varorna
och inte heller den som i strid med gällande regler använt eller förbrukat
varor i en frizon eller ett frilager. Det kan alltså konstateras att
gäldenär är ett vidare uttryck än den som importerar skattepliktiga
varor .
Att reglerna om vem som är skattskyldig vid import i ML och
punktskattelagarna skiljer sig åt kan i vissa fall leda till att någon blir
skyldig att betala mervärdesskatt men inte punktskatt. Detta får anses
som mindre lämpligt. Ett annat problem med nuvarande ordning är att
det i både punktskattelagarna och tullagen regleras vem som är
skattskyldig för import. Denna dubbelreglering kan leda till
tolkningsproblem. Sett i det perspektivet är regleringen i ML att
föredra, dvs. att skyldig att betala mervärdesskatt är den som enligt
tullagstiftningen är skyldig att betala tull för varorna eller skulle ha varit
det om varorna hade varit tullbelagda.
Enligt artikel 5 i rådets direktiv 92/12/EEG av den 25 februari 1992
om allmänna regler för punktskattepliktiga varor och om innehav,
flyttning och övervakning av sådana varor (EGT nr L 076, 23.3.1992 s.
1, Celex 392L0012), det s.k. cirkulationsdirektivet, skall
punktskattepliktiga varor beläggas med punktskatt vid den tidpunkt då de
importeras till EG:s skatteområde. Av artikel 6 följer att skyldigheten
att betala punktskatt inträder när varorna importeras, så vida inte varorna
omfattas av uppskovsregler. I anslutning till artikel 6 har rådet och
kommissionen slagit fast att det enligt cirkulationsdirektivet inte är
nödvändigt att, när skattskyldigheten inträder, i artikel 6 definiera den
skattskyldige. Bestämmelserna om import i cirkulationsdirektivet
hindrar alltså inte att regleringen i punktskattelagarna av vem som skall
betala skatt för import anpassas till regleringen i ML.
Mot bakgrund av ovan angivna förhållanden föreslås att reglerna om
vem som är skattskyldig för import i punktskattelagarna anpassas till vad
som gäller enligt ML. Det innebär att huvudregeln skall vara att skatten
skall betalas av den som enligt tullagstiftningen är skyldig att betala tull
för varorna eller skulle ha varit det om varorna hade varit tullbelagda. I
enlighet med vad Lagrådet förordat bör frågan om vem som är skyldig
att betala skatt för import ges en självständig reglering i
punktskattelagarna och ML. Den teknik som används i ML med en
hänvisning till tullagen bör därför inte användas utan i stället bör
materiellt självständiga bestämmelser införas i respektive skattelag. De
materiella bestämmelserna om vem som skall betala skatt med
anledning av import flyttas alltså över till punktskattelagarna och ML.
Som redogjorts för ovan finns det i punktskattelagarna inga regler om
när skattskyldigheten inträder vid import av annan än upplagshavare eller
registrerad varumottagare. Denna fråga förutsätts i stället regleras i
tullagen. Förslaget till ny tullag i prop. 1999/2000:126 innehåller dock
ingen uttrycklig bestämmelse om när skyldigheten att betala importskatt
inträder. Enligt ML inträder skattskyldigheten vid den tidpunkt då varan
skall anmälas för förtullning eller när införsel skall anmälas med stöd av
9 § tullagen. Även här bygger alltså ML på tullagstiftningen, så till vida
att reglerna om skattskyldighetens inträde för import hänvisar till
tullagstiftningens regler om när skyldigheten att betala tull inträder.
Motsvarande lösning bör väljas för punktskatterna. Det föreslås därför
att i de fall punktskatt skall betalas till Tullverket inträder
skattskyldigheten vid den tidpunkt då skyldigheten att betala tull inträder
enligt tullagstiftningen eller skulle ha inträtt om skyldighet att betala tull
förelegat.
I punktskattesammanhang förstås med tredje land områden utanför
EG:s skatteområde. När det gäller punktskatt behandlas alltså varor som
förs in från ett område som ligger inom EG:s tullområde, men utanför
skatteområdet, på samma sätt som varor som förs in från ett område
som ligger utanför tullområdet, dvs. i båda fallen är det fråga om import
(se t.ex. 1 § lagen om alkoholskatt). Detsamma gäller mervärdesskatt
(se 1 kap. 10 a § och 2 kap. 1 a § ML).
Bestämmelserna om importskatt i nya tullagen skiljer dock på
införsel av varor från områden som ligger inom tullområdet men utanför
skatteområdet, och införsel av varor från områden utanför tullområdet.
Enligt 3 kap. 3 § nya tullagen skall den som till Sverige för in eller låter
föra in en vara från ett område som ligger inom EG:s tullområde, men
utanför EG:s skatteområde, anmäla detta till Tullverket. Den som lämnar
en sådan anmälan eller borde ha lämnat en anmälan är enligt 5 kap. 11 §
andra stycket nya tullagen skyldig att betala annan skatt än tull som skall
tas ut för varan på grund av införseln. När det gäller införsel av varor
från områden utanför tullområdet skall importskatt dock betalas av den
som enligt tullkodexen är gäldenär. Dessa skillnader innebär att kretsen
möjliga skattskyldiga är betydligt vidare vid införsel från ett område
utanför tullområdet än vid införsel från ett område inom tullområdet
men utanför skatteområdet.
Det är önskvärt att skattskyldigheten vid införsel av varor från
områden utanför EG:s skatteområde är densamma, oavsett om ett sådant
område ligger inom eller utanför EG:s tullområde. En sådan reglering
har den fördelen att samtliga de situationer som enligt
punktskattelagarna och ML skall betraktas som import behandlas på
samma sätt. För att uppnå detta föreslås att skyldig att betala skatt vid
införsel från områden som ligger inom tullområdet men utanför
skatteområdet är den som skulle ha varit gäldenär om varan hade varit
tullbelagd och förts in från ett område som ligger utanför tullområdet. I
enlighet med vad Lagrådet förordat bör bestämmelser härom ges i
punktskattelagarna och ML. Samtidigt som kretsen av möjliga
skattskyldiga utvidgas för import från områden som ligger inom
tullområdet men utanför skatteområdet flyttas alltså de materiella
bestämmelserna över från tullagen till skattelagarna. Genom ändringarna
kommer tullkodexens bestämmelser om vem som är gäldenär även att
bli tillämpliga på införsel från områden som ligger inom tullområdet
men utanför skatteområdet.
Förslagen föranleder ändringar i 9, 9 b, 20, 22, 38-40 §§ lagen om
tobaksskatt, 8, 8 b, 19 och 21 §§ lagen om alkoholskatt, 4 kap. 1 och 12
§§ samt 5 kap. 2, 3 och 5 §§ lagen om skatt på energi, 1 kap. 2 och 5 §§
mervärdesskattelagen och 5 kap. 11 § samt 9 kap. 3 och 6 §§ nya
tullagen. Dessutom införs två nya paragrafer i lagen om tobaksskatt, 9 c
och 38 a §§, en ny paragraf i lagen om alkoholskatt, 8 c , och två nya
paragrafer i lagen om skatt på energi, 4 kap. 1 b och 12 a §§. Ändringarna
föreslås träda i kraft den 1 januari 2001.
9 Olika avfallsskattefrågor
9.1 Generella undantag för behandling av avloppsslam,
vissa behandlingsmetoder m.m.
Regeringens bedömning: Någon möjlighet bör inte ges för
regeringen eller enskild myndighet att bevilja skattefrihet i form av
dispenser i särskilda fall för vissa typer av behandlingsmetoder.
Något generellt undantag för avloppsslam som är under behandling
bör inte införas. Inte heller bör skatten baseras på torrsubstanshalten.

Promemorians bedömning: Frågan om dispenser i särskilda fall
behandlas inte i promemorian. I övrigt stämmer promemorians
bedömning överens med regeringens bedömning.
Remissinstanserna: I syfte att skapa ett administrativt enklare
system samtidigt som framtida teknikutveckling inte hämmas föreslår
Karlshamns kommun och Svenska Vatten- och
Avloppsverksföreningen att generella regler om skattefrihet för vissa
typer av behandlingsmetoder bör införas i lagen. Karlshamns kommuns
förslag är en generell regel om att Naturvårdsverket skall ges rätt att
föreskriva om skattefrihet för ytterligare behandlingsmetoder än sådana
som i dag är skattefria genom uttrycklig lagreglering. Svenska Vatten-
och Avloppsverksföreningen anser att undantag bör ges för avfall som
behandlas på sätt som, under en behandlingstid om maximalt 15 år, leder
till minst 90 % avvattning eller att organisk substans bryts ner till minst
40 %. Vidare anser föreningen att regeringen också bör ges rätt att i
särskilda fall föreskriva om skattefrihet i andra fall, där de nyss nämnda
kraven inte är uppfyllda. Även Ragn-Sells AB menar att
avfallsskattelagen bör utformas så att det inte skall vara nödvändigt att
varje ny behandlingsmetod, som bör omfattas av skattefrihet, skall
underställas regering och riksdag. Vidare framför Gislaveds kommun
önskemål om att allt material som läggs i upplag och som avses att
återanvändas, t.ex. slam, asfalt, betong och byggnadsmaterial, skall
befrias från avfallsskatt.
Skälen för regeringens bedömning: Svenska Vatten- och
Avloppsverksföreningen anser att skatt inte skall utgå för avloppsslam
som är under behandling och föreslår en maximal behandlingstid på 15
år. Föreningen anser vidare att om skatt skall tas ut skall den baseras på
mängden torrsubstans. Beträffande behandlingsmetoder har man bl.a.
pekat på möjligheten att tillverka anläggningsjord genom att anlägga
inarbetningsområden. Metoden går till så att slam i större mängder
sprids på en jordareal varefter den plöjs. Detta upprepas under några år
varefter arealen lämnas orörd tills produkten utnyttjas som
anläggningsjord. Föreningen anser vidare att ett mer flexibelt system för
att undanta olika behandlingsmetoder är nödvändigt för att inte hindra
utvecklingen av nya och mer resurssnåla lösningar. Detta åstadkoms
enligt föreningen genom att avfall undantas från skatt, om den
skattskyldige visar att avfallet genomgår en behandlingsmetod som
uppfyller vissa generella funktionskrav som ställts upp i lagen. Genom
att i lagen undanta avfall som behandlas på sätt som, under en
behandlingstid om maximalt 15 år, leder till minst 90 % avvattning eller
att organisk substans bryts ner till minst 40 %, skapas enligt föreningen
i princip ett generellt undantag för avloppsslam som är under
behandling.
Det är för såväl de skattskyldiga som beskattningsmyndigheten viktigt
att lagstiftningen innehåller klara och enhetliga regler för skattlägg-
ningen. Som regeringen uttalat i prop. 1998/99:84 s. 46 bör redan av
den anledningen regler om dispensgivning i enskilda fall undvikas.
Vidare ankommer det på riksdagen att genom lag meddela föreskrifter
om skatt till staten. I den nyss nämnda propositionen anförde regeringen
att regler om skattebefrielse för enskilda avfallsslag är av sådan viktig
materiell beskaffenhet att det inte i skattelagen bör ges möjlighet för
regeringen eller enskild myndighet att bevilja dispenser i särskilda fall.
Ingenting har framkommit som ger regeringen anledning att nu göra en
annan bedömning, vare sig beträffande skattebefrielse för enskilda
avfallsslag eller för avfall som genomgår behandlingar som uppfyller
vissa i lagen allmänt hållna krav.
Även i fortsättningen bör således för skattefrihet enligt lagen om skatt
på avfall gälla att bestämmelser om undantag alternativt avdragsrätt i
varje specifikt fall meddelas i lagen. För att skattefrihet skall medges
för en behandlingsmetod bör det stå klart att metoden är bättre än
deponering. En regel som i mer generella ordalag skulle undanta
behandling av ett visst avfallsslag eller vissa behandlingsformer som
syftar till att uppnå vissa allmänt hållna resultat bör därför inte
accepteras. Beträffande metoden med inarbetningsområden, lär den för
närvarande inte finnas i praktisk tillämpning och miljökonsekvenserna är
dåligt utredda.
Vad sedan avser beskattning baserat på torrvikt har detta, som framgår
av avsnitt 6.4, inte ansetts acceptabelt, varken från kontroll- eller
miljösynpunkt. Några nya omständigheter, som gör att den bedömningen
bör frångås, har inte framkommit.
Beträffande frågan om skattefrihet för avfall som förs in till en
avfalls-anläggning i syfte att återanvändas, framfördes redan i
remissbehandlingen av det utredningsförslag, som låg till grund för
avfallsskattelagen, sådana önskemål. Det hävdades då från vissa
remissinstanser att avfallsanläggningar där det bedrivs integrerad
verksamhet med såväl deponering som t.ex. sortering inför
materialåtervinning och liknande, riskerade att drabbas av
konkurrensnackdelar genom den nya skattens utformning. Regeringen
bedömde dock att nettodeponimetoden för uttag av skatten, i
komplettering med uttrycklig skattebefrielse för vissa
behandlingsformer och val av längre redovisningsperiod för
avfallsskatten än vad som gäller för övriga punktskatter, var tillfyllest
för att tillgodose de framförda önskemålen (se prop. 1998/99:84 s. 37
och 41). Regeringen finner i dag inte skäl till annan bedömning.

9.2 Behandling i vassbäddar
Regeringens förslag: Avfallsskatt skall inte betalas för flytande
avfall som förs till en vassbädd.

Promemorians förslag: Stämmer i huvudsak överens med
regeringens förslag.
Remissinstanserna: Gislaveds kommun och Karlshamns kommun
anser att undantag från skatt också bör medges för avloppsslam som
behandlas i andra typer av slambäddar än vassbäddar. Enligt kommunerna
bör det inte göras någon skillnad i skattehänseende på de båda
metoderna avvattning av avloppsslam i bäddar genom antingen
inplanterad vass eller utan sådan inplantering, eftersom syftet med de
båda metoderna är detsamma; nämligen att få ett avvattnat och biologiskt
nedbrutet slam som på sikt kan användas som jordförbättringsmedel.
Svenska Vatten- och Avloppsverksföreningen delar kommunernas
synpunkter och anser därför att skattefrihet bör ges generellt för
avloppsslam som är under behandling (jfr ovan under avsnitt 6.1). Övriga
remissinstanser tillstyrker eller lämnar förslaget utan erinran.
Bakgrunden till regeringens förslag: Under de senaste 10-15 åren
har det, bland annat i Danmark och Tyskland, utvecklats en kemikaliefri
biologisk metod för att avvattna och bryta ned våtslam från
avloppsreningsverk i vassbäddar. Metoden, som tar 10-12 år och bedrivs
i anslutning till reningsverk, är ett alternativ till traditionell
förtjockning, mekanisk avvattning och torkning av slam. Användningen
av metoden ökar nu snabbt i Sverige, bl.a. för att den medför effektivare
avvattning och volymreduktion än normal mekanisk avvattning. Detta
förenklar även rening av utgående vatten från verket. Vidare är metoden
kostnads- och energieffektiv och ger tid för planering av framtida
slamhantering. Svenska Vatten- och Avloppsverksföreningen har
uppgivit att 9 anläggningar med vassbädd är i drift, 3 är under uppförande
och 30 anläggningar projekteras eller planeras. Föreningen har också
fått indikationer på att det finns ett stort antal små anläggningar som den
inte har vetskap om.
Vassbäddarna har ett 0,2-1,2 m tjockt växtskikt (slamjord) och ett
dräneringsskikt, luftnings- och dräneringsledningar ovanför en tät
botten. En anläggning har ett flertal bäddar vilka vardera belastas med
våtslam någon timme var eller varannan månad. Det utgående vattnet kan,
beroende på kvalitet, återföras till reningsverket eller ledas till
recipient.
Det ingående slammet till vassbädden har en torrsubstanshalt (TS-halt)
på 0,5-2 %, dvs. minst 98 % består av vatten. Efter avslutad behandling
har bädden en TS-halt på 40-60 % och mängden organisk substans har
minskat med upp till 25-50 %.
Beträffande miljöaspekterna framgår av danska och tyska studier att
emissionerna av metan från vassbäddar under sommartid är avsevärt
lägre än vid lagring av slam i flytande respektive fast form.
Emissionerna är små och avklingar redan 5-10 dagar efter
slamtillförseln. Organiska föroreningar bryts ned under 10 månader, i
princip i samma grad som sker vid strängkompostering under 3 månader.
Även ur resurssynpunkt är erfarenheterna av vassbäddsmetoden positiva.
Avvattningen är effektiv, kemikaliefri och energisnål och fosforn
fastläggs till stor del. Hög utfällningsgrad av näring minskar även
belastningen på reningsverket. Analyser på utgrävt material efter färdig
behandling tyder på en effektiv hygienisering, avsevärt bättre än vad som
uppnås med enbart dagens rötning och lagring. Eftersom temperaturerna
är låga kan dock hygieniseringen i viss mån ifrågasättas. Återstående
material bör vara lämpligt att använda vid markbyggnad,
anläggningsarbeten och deponitäckning. För att öka
användningsmöjligheterna kan även utgrävt material hygieniseras
ytterligare genom exempelvis efterkompostering vid högre temperatur.
Skälen för regeringens förslag: Av redogörelsen ovan framgår att
behandling av slam i vassbäddar är en ur miljö- och resurssynpunkt
avsevärt mycket bättre hantering än deponering. Metoden är dock sådan
att den lagtekniskt kan anses innebära att avfallet deponeras eller
förvaras mer än tre år, dvs. en anläggning med vassbädd omfattas av
lagen om skatt på avfall. Eftersom endast en ytterst liten del av slammet
blir kvar efter behandlingen, och således skulle kunna medföra en rätt
till avdrag när det förs ut från anläggningen, innebär en skatt på denna
hantering att den i praktiken omöjliggörs. Behandling i vassbäddar bör
därför vara skattefri. Undantaget bör, såsom Lagrådet förordat,
begränsas till att gälla enbart flytande avfall. Även om det för närvarande
endast är avloppsslam som behandlas med metoden bör även andra
flytande avfall, t.ex. slam från livsmedelsindustrin, vara lämpligt för
denna behandlingsmetod. Undantaget bör därför utformas som ett
generellt undantag för flytande avfall som behandlas i vassbäddar.
Som framgått av avsnitt 6.1 förordar Gislaveds kommun och Svenska
Vatten- och Avloppsverksföreningen, i förhållande till promemorians
förslag, en utvidgning av de metoder som bör omfattas av undantagen
från avfallsskatt. Regeringen har vid sin behandling av dessa synpunkter
framhållit att någon mer generellt hållen regel om skattefrihet för
avloppsslam inte bör införas i avfallsskattelagen. Detsamma gäller
frågan om myndighets dispensgivning i särskilda fall. Varje enskild
behandlingsmetod bör således prövas i lagstiftningsärende.
Karlshamns kommun har beskrivit en reningsmetod som utgörs av
slambäddar utan vass, men som i stort liknar den metod där vass används
i slambäddar. Fördelen skulle enligt kommunen vara att man slipper de
eventuella problem som kan finnas med etablering av vass och hantering
av vass och rötter när bädden töms.
De miljömässiga konsekvenserna av dels metoden med slambäddar
utan vass, dels andra metoder att behandla främst avloppsslam än genom
behandling i vassbäddar, är dock för dåligt utredda för att skattefrihet
skall medges dessa.
Såvitt framkommit bedrivs verksamheten med vassbäddarna i dag som
separata anläggningar, men det bör i framtiden också kunna förekomma
att vassbäddar blir ett komplement på mer traditionella avfalls-
anläggningar. Skattefriheten för vassbäddar bör därför utformas så att
den träffar två olika situationer. För de anläggningar som enbart har
vassbäddar och där det således inte bedrivs någon annan verksamhet som
medför att skatteplikt uppkommer, undantas hela anläggningen från
lagens tillämpningsområde (3 § lagen om skatt på avfall). För behandling
av flytande avfall i vassbäddar som sker inom en skattepliktig anläggning
undantas själva metoden (6 § lagen om skatt på avfall). Med tanke på den
långa processtiden, den lilla del som blir kvar efter behandling (normalt
2-3 % av tillförd slamvikt), att det material som ändå återstår efter
behandling nästan undantagslöst bör kunna användas för lämpliga
ändamål samt att det kan förväntas bli svårt för såväl den skattskyldige
som för beskattningsmyndigheten att avgöra när behandlingen är
avslutad, bör någon regel om skatt på rester efter genomförd behandling
inte finnas.
Flytande avfall, som inom en anläggning är avsett att behandlas i
vassbädd, är således undantaget från beskattning. En förutsättning för att
detta undantag skall gälla är dock att det på anläggningen är ordnat så att
det renade eller avskilda vattnet inte deponeras inom anläggningen (jfr
avsnitt 6.4).
9.3 Vattenverksslam
Regeringens förslag: Anläggningar där deponering eller förvaring
uteslutande sker av vattenverksslam i slambassänger skall undantas
från avfallsskatten.

Promemorians förslag: Stämmer överens med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker eller lämnar
förslaget utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: Vid rening av råvatten bildas olika
avfall, främst slam. Den största mängden bildas vid kemisk fällning av
ytvatten och den totala slammängden uppgår i Sverige årligen till ca
1 000 000 ton. Vattenverksslam består vanligen av utfällda aluminium-
föreningar till följd av att man använder aluminiumsalter som fällnings-
kemikalier. En mindre del, ca 100 000 ton, bildas vid rening av
grundvatten. Sammansättningen hos slammet speglar huvudsakligen
råvattnets kvalitet, med undantag av främst aluminium där bidraget från
fällningskemikalien dominerar. Näringsvärdet är relativt lågt och
metallhalterna, med undantag av aluminium, är avsevärt lägre än
motsvarande slam från avloppsreningsverk. Av slammet leds i dag,
baserat på vattenproduktionen, ca 54 % till vattentäkt/recipient, 32 % till
reningsverk, 2 % till deponi och 12 % hanteras med andra metoder.
Vid vissa vattenverk har man börjat ta hand om slammet i
slambassänger, som fungerar som sedimenteringsbassänger. Slammet
ackumuleras i botten av bassängerna och överskottsvattnet pumpas
vanligen till kommunalt avloppsreningsverk eller ut i vattendrag.
Slambassängerna är således en behandling bestående i huvudsak av
avvattning. Metoden är dock, i likhet med metoden med vassbäddarna,
sådan att den kan anses innebära att avfallet deponeras eller förvaras mer
än tre år, dvs. även en anläggning med slambassänger kan komma att
omfattas av lagen om skatt på avfall. Eftersom vattenverksslammet till
99 % består av vatten blir den faktiska skatten mycket hög, då avdrag inte
får göras för det utgående vattnet. Detta skall jämföras med den
vanligaste, och från miljösynpunkt klart sämre, metoden att slammet
förs direkt ut till recipient. Detta förfarande medför inte några
beskattningskonsekvenser men kan i princip ses som att slammet, i
stället för att pumpas till en avvattningsbassäng, pumpas till sjöbotten
och sedimenterar där. Ur miljösynpunkt är det att föredra att slam
avvattnas framför att det pumpas direkt till recipient.
Mot nu angiven bakgrund bör anläggningar där deponering eller
förvaring uteslutande sker av vattenverksslam i slambassänger undantas
från avfallsskattelagens tillämpning.
9.4 Rening av flytande avfall och avvattning av avfall på
skattepliktiga anläggningar
Regeringens förslag: Avfallsskatt skall inte betalas för flytande
avfall som renas inom en skattepliktig anläggning och inte heller för
avfall som avvattnas på en sådan anläggning under förutsättning att det
renade eller avskilda vattnet inte deponeras inom anläggningen.

Promemorians förslag: Stämmer i huvudsak överens med
regeringens förslag.
Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker eller lämnar
förslaget utan erinran.
Bakgrunden till regeringens förslag: Avfallsskatt skall enligt lagen
om skatt på avfall betalas för avfall som förs in till en avfallsanläggning
där farligt avfall eller annat avfall till en mängd av mer än 50 ton per år
slutligt förvaras (deponeras) eller förvaras under längre tid än tre år.
Avfallsskatt skall också betalas för avfall som uppkommer inom en
anläggning där det huvudsakligen bedrivs annan verksamhet än
avfallshantering, med vilket i första hand åsyftas industrianläggningar
med deponier inom anläggningen.
Avfallskatten tas ut efter en nettodeponimetod. Detta innebär att skatt
tas ut för i princip allt avfall som förs in till en skattepliktig avfalls-
anläggning. Skyldighet att betala skatt inträder då avfallet förs in till
anläggningen. För avfall som förs ut från anläggningen medges avdrag.
Sådant avdrag medges dock inte för lak- och reningsvatten. För
industrianläggningarna gäller att skyldigheten att betala skatt inträder när
avfallet uppkommer.
För att inte anläggningar som bedriver såväl deponering som annan
behandling skall missgynnas, har nettodeponimetoden kompletterats
med uttrycklig skattebefrielse för vissa behandlingsformer. Sålunda har
kompostering, reaktorbaserad rötning, förbränning och tillverkning av
fast lagringsbart bränsle undantagits från skatteplikt.
Under lagstiftningsarbetets gång aktualiserades frågan om skatten
skulle fastställas utifrån avfallets faktiska vikt eller om i stället vad
avfallet väger i torrt tillstånd borde användas som beräkningsgrund.
Regeringen ansåg att fördelarna med att använda den faktiska vikten
vägde över (prop. 1998/99:84 s. 44). Skälen för detta var flera. Förutom
kontrollproblem angavs i propositionen vissa miljöskäl, som talar mot
att vatten finns kvar i det avfall som deponeras. Stora vattenmängder i
avfallet ökar markant risken för sättningar i deponin och medför också
att lakvattenproduktionen kommer igång mycket tidigare och blir större
totalt sett. Regeringen angav därför att det i normalfallet är bättre att
vattenfasen i ett slam skiljs ut före deponeringen och vid behov
behandlas separat vid källan, än att vattnet läcker ut från en deponi med
risk för att mer förorenat vatten sprids till omgivningen.
Vad gäller frågan om avdrag skulle medges för reningsvatten som
uppkommer inom en avfallsanläggning, hänvisade regeringen till de
miljömässiga skälen som nämnts ovan, dvs. att det är bättre att vattnet
skiljs ut före deponering. Regeringen ansåg att avdrag vid utförsel av
reningsvatten skulle motverka de styreffekter som eftersträvades (prop.
1998/99:84 s. 39).
Svenska Renhållningsverksföreningen (RVF) har via en enkät till
kommunala avfallsföretag undersökt förekomsten av avvattnings-
anläggningar, som är belägna på avfallsanläggningar där avfall deponeras.
Enkäten skickades ut till 280 avfallsanläggningar och svaren täckte 180
stycken. Av enkätsvaren framgick att avvattning av oljeförorenat avfall
utförs på 22 anläggningar. Den behandlade mängden uppgår vid dessa
anläggningar till 47 000 ton per år. Mängden vatten som avskiljts uppgår
till 37 000 ton. 18 anläggningar har avvattning av avloppsslam. Den
behandlade mängden uppgår till 59 000 ton och vattnet som avskiljs
uppgår till 33 000 ton. 10 anläggningar uppgav att man har avvattning av
andra avfall, t.ex. slam från gatubrunnar. Mängden behandlat avfall
uppgår i dessa fall till 33 000 ton och mängden avskiljt vatten till
30 000 ton. Sammanfattningsvis uppskattar RVF att mängden avfall som
förs in till anläggningarna för att behandlas genom avvattning uppgår till
ca 175 000 ton per år samt att den avskilda vattenmängden uppgår till
125 000 ton, eller ca 72 % av den totala mängden förorenat flytande
avfall.
Vidare förekommer vid några anläggningar rening av processvatten
från industrier. Det rör sig således om industrier som inte byggt upp en
egen reningskapacitet utan i stället utnyttjar de reningsanläggningar för
lakvatten som finns på avfallsanläggningar i närheten. Intresset är stort
för att bedriva sådan verksamhet även på andra avfallsanläggningar.
Skälen för regeringens förslag: Avfallsskattens konstruktion
innebär att det i skattehänseende är av avgörande betydelse om
behandlings-anläggningen är placerad inom respektive utanför en
anläggning där deponering av avfall sker, dvs. en anläggning där
avfallsskatt tas ut för allt som förs in till eller uppkommer vid
anläggningen. Om förorenat vatten och slam förs in till en skattepliktig
avfallsanläggning tas skatt ut på hela avfallsmängden vid införseln. Den
fasta fasen som uppstår efter behandlingen deponeras eller komposteras
vanligen. Vattenfasen förs vanligtvis direkt ut till det kommunala
avloppsnätet. Det förekommer också att det renas ytterligare, i samma
anläggning där lakvattnet renas, innan det förs ut från anläggningen.
Avdrag medges, som framgått ovan, inte för lak- och reningsvatten,
vilket innebär att avfallsskatten belastar hela mängden förorenat vatten
och slam som förts in till deponin.
Om motsvarande avfallsslag i stället förs in till en anläggning som är
belägen utanför en skattepliktig avfallsanläggning, uppstår inga skatte-
konsekvenser. Vad som i dessa fall kommer att beskattas är endast den
avvattnade fasta fasen, om den efter avvattning förs till en avfalls-
anläggning och deponeras där.
Syftet med avvattning och rening av förorenat vatten och slam är att
styra mot bra omhändertagande av detta avfall. Detta syfte motsvarar i
princip vad som gäller de behandlingsmetoder som omfattas av skatte-
frihet enligt lagen om skatt på avfall. Grunderna för prövning, tillstånd
och tillsyn i miljölagstiftningen skiljer sig inte åt beroende på om
anläggningen är placerad inom eller utanför en avfallsanläggning.
Anläggningarna fyller oavsett placering samma funktion.
Ur miljöskyddssynpunkt finns, som Naturvårdsverket anfört, inga
motiv som bör medföra att avfallsskatt tas ut på det förorenade vatten
och slam som förs in till anläggningar vid deponier, medan endast den
avvattnade delen av detta avfall som deponeras beskattas om åtgärderna
har skett vid en fristående anläggning. Härtill kommer att det ofta, inte
minst av miljöskyddsskäl, är lämpligare att lokalisera dessa
verksamheter i anslutning till en befintlig deponi i stället för att ta ett
nytt område i anspråk.
Sammanfattningsvis bör rening av flytande avfall och avvattning
undantas från beskattning. En förutsättning för undantaget måste dock
vara att det på anläggningen är ordnat så att det renade eller avskilda
vattnet inte deponeras inom anläggningen. Det finns olika tekniska
lösningar varigenom detta kan åstadkommas och regeringen finner, i
likhet med vad flera remissinstanser uttalat, inte skäl att göra någon
närmare reglering i lagtexten. Ett exempel som kan nämnas är att det för
skattefrihet torde räcka med att avvattningsanläggningen är utformad så
att det avskilda vattnet leds direkt till det kommunala avloppsnätet eller
recipient. Andra lösningar kan vara att hanteringen också innefattar
mellanliggande reningssteg eller utjämningsdammar.
Lagrådet har ansett att utformningen av lagtexten i detta sammanhang
kan leda till att skattefrihet också gäller för fall där vattnet försvinner
från anläggningen på andra sätt än vad som nämnts ovan. För att undvika
denna effekt förordar Lagrådet en annan lydelse av bestämmelsen.
Härvid är dock följande att beakta. Avgörande för om skattefrihet skall
medges eller inte är den skattskyldiges avsikt vid införseln av avfallet.
Är avsikten att avfallet skall avvattnas på sådant sätt att det vatten som
avgår från behandlingen inte deponeras inom anläggningen, är
förutsättningarna för undantag från skatteplikt uppfyllda. Lagrådets
förslag skulle innebära att detta undantag inte skulle komma att gälla på
grund av orsaker som den skattskyldige inte själv kunnat råda över, som
exempelvis tillfälligt läckage eller omständigheter som medför
översvämningar på anläggningen. Betydande praktiska problem skulle
därvid uppstå med att härleda det aktuella vattnet till specifika
avfallsmängder. Mot den angivna bakgrunden finner regeringen inte skäl
att frångå den lydelse av bestämmelsen som förordats i lagrådsremissen.
Skattebefrielsen bör således därför utformas som ett undantag för
avfall som är avsedd att behandlas på tidigare angivet sätt, dvs. att det
renade eller avskilda vattnet inte deponeras inom anläggningen. Skatt bör
dock betalas för rester som uppstår efter genomförd avvattning eller
rening, i likhet med vad som gäller för rester efter t.ex. kompostering.
9.5 Ikraftträdande
Regeringens förslag: Lagändringarna skall träda i kraft den 1 januari
2001. Ändringarna bör dock tillämpas retroaktivt från och med den 1
januari 2000.

Promemorians förslag: Stämmer överens med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker eller lämnar
förslaget utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: De nu föreslagna lagändringarna
bör träda i kraft så snart som möjligt, vilket bedöms vara den 1 januari
2001. Ändringarna bör dock tillämpas retroaktivt från och med den 1
januari 2000, dvs. den dag då lagen om skatt på avfall trädde i kraft. Slam
som redan förts till vassbäddar och andra nu aktuella åtgärder som
vidtagits före den 1 januari 2001, bör således också omfattas av
skattebefrielsen.
10 Differentiering av vägavgiften
Regeringens förslag: Riksdagen godkänner protokollet om ändring
av samarbetsavtalet om uttag av en avgift för tunga fordon som
använder vissa vägar. Vägavgiften differentieras efter vilka krav på
utsläpp av föroreningar som ett fordons motor uppfyller. Någon
särskild differentiering av vägavgiften till förmån för fordon som
används i särpräglad verksamhet skall inte ske.

Bakgrunden till regeringens förslag: Den 1 januari 1998 trädde
lagen (1997:1137) om vägavgift för vissa tunga fordon i kraft. I enlighet
med denna lag tas vägavgift ut för motorfordon eller ledade
motorfordonskombinationer med en totalvikt av minst 12 000 kilogram
om fordonet uteslutande är avsett för godstransport på väg.
Införandet av vägavgifter för tunga fordon är en följd av att Sverige
numera deltar i det gemensamma vägavgiftssystem (eurovignette) som
Belgien, Danmark, Luxemburg, Nederländerna och Tyskland tidigare
infört. Bakgrunden till detta samarbete är det arbete som bedrivits inom
EU med att skapa likvärdiga konkurrensvillkor mellan medlemsstaterna
beträffande tunga lastbilstransporter.
Vägavgiftssystemet har utformats i enlighet med rådets direktiv
93/89/EEG av den 25 oktober 1993 om medlemsstaters tillämpning av
skatter på vissa fordon som används för godstransporter på väg och tullar
och avgifter för användning av vissa infrastrukturer (EGT nr. L 279,
12.11.1993 s. 32, Celex 31993L0089). Europeiska gemenskapernas
domstol har emellertid upphävt direktivet eftersom Europaparlamentet
inte hade konsulterats beträffande direktivets slutliga innehåll.
Domstolen uttalade dock att direktivet skulle gälla i sak till dess att
direktivet ersatts med ett nytt direktiv. Den 17 juni 1999 trädde ett nytt
direktiv i kraft, 1999/62/EG. Detta direktiv ersätter det tidigare
direktivet men ändrar inte de grundläggande förutsättningarna för att ta
ut en vägavgift.
Den närmare utformningen av det gemensamma vägavgiftssystemet
regleras i det i Bryssel den 9 februari 1994 underskrivna
samarbetsavtalet om uttag av en avgift för tunga fordon som använder
vissa vägar. Sverige anslöt sig till överenskommelsen genom ett
tilläggsavtal (SÖ 1997:50) som undertecknades i september 1997.
Vägavgiften för motorfordon eller ledad motorfordonskombination
med högst tre axlar uppgår till 6 556 kronor per år, 655 kronor per
månad, 174 kronor per vecka och 52 kronor per dag. För motorfordon
eller ledad motorfordonskombination med fyra eller fler axlar tas
vägavgift ut med 10 928 kronor per år, 1 092 kronor per månad, 288
kronor per vecka 52 kronor per dag (SFS 1999:1067). Avgift för
inlösen av årsbevis tas ut med 218 kronor.
Enligt artikel 7.h i det tidigare gällande direktivet 93/89/EEG fick
vägavgiften bestämmas till högst 1 250 ecu per år. Enligt artikel 7.7 i
det nya direktivet, 1999/62/EG, får de medlemsstater som infört
vägavgifter bestämma dessa för samtliga fordonskategorier till en nivå
som inte överstiger de maximiskattesatser som fastställts i bilaga II till
direktivet. I bilaga II anges olika maximibelopp beroende på ett fordons
axelantal och vilka utsläppskrav ett fordons motor uppfyller. För fordon
som inte uppfyller de av Europeiska gemenskapen fastställda
utsläppskraven i direktiv 88/77/EEG av den 3 december 1987 om
tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om åtgärder mot utsläpp
av gasformiga föroreningar från dieselmotorer som används i fordon
(EGT L 36, 9.2.1988, s. 33, Celex 31988L0077), uppgår
maximibeloppen till 960 euro per år för fordon med högst tre axlar och
till 1 550 euro per år för fordon med minst fyra axlar. För fordon med
de egenskaper som anges i rad A i tabellen i punkt 8.3.1.1 i bilaga I till
direktiv 88/77/EEG får vägavgiften högst uppgå till 850 euro per år för
fordon med högst tre axlar och till 1 400 euro per år för fordon med
minst fyra axlar. Fordon med de egenskaper som anges i rad B i tabellen
i punkt 8.3.1.1 i bilaga I till direktiv 88/77/EEG eller fordon som
uppfyller högre ställda krav i senare lydelse av direktivet får vägavgiften
uppgå till högst 750 euro per år för fordon med högst tre axlar och till 1
250 per år för fordon med minst fyra axlar. I bilaga II till direktiv
1999/62/EG anges att högsta avgiftssats per månad och vecka skall stå i
proportion till den tid infrastrukturen används och att vägavgiften per dag
är 8 euro för samtliga fordonskategorier.
I direktiv 88/77/EEG fastställs gränsvärden för utsläpp av
kolmonoxid, oförbrända kolväten och kväveoxider från dieselmotorer
som används i motorfordon, på grundval av provmetod som är inriktad på
de berörda fordonens körförhållanden i Europa. Direktivet ändrades
genom direktiv 91/542/EEG (EGT L 295, 25.10.1991, s. 1, Celex
31991L0542) i två steg. Det första steget sammanföll med tidpunkten
för införandet av de nya europeiska utsläppsnormerna för personbilar.
Genom det andra steget fastställdes långsiktiga riktlinjer för den
europeiska bilindustrin i form av gränsvärden som byggde på det
förväntade resultatet av teknologin som befann sig på utvecklingsstadiet
samtidigt som industrin gavs tillräcklig tid för att färdigutveckla sådan
teknologi. När det gäller små dieselmotorer skedde en förändring
genom direktiv 96/1/EG (EGT L 40, 17.2.1996, s. 1, Celex
31996L0001) som innebar att det gränsvärde för partikelutsläpp som
fastställs i direktiv 91/542/EEG i stället infördes från och med 1998. I
detta direktiv fastställs de slutliga utsläppskraven som skall tillämpas vid
differentiering enligt direktiv 1999/62/EG. I direktiv 1999/96/EG (EGT
L 44, 16.2.2000, s. 1, Celex 31999L0096) har kraven för
dieselmotortekniken skärpts ytterligare för att ta hänsyn till de senaste
vetenskapliga framstegen för att bekämpa luftföroreningar som orsakas
av motorfordon. Dessa krav kan dock ännu inte ligga till grund för en
differentiering av vägavgiften.
Regeringen har i en gemensam förklaring, som antogs vid Europeiska
unionens 2142 rådsmöte den 30 november och 1 december 1998,
tillsammans med regeringarna i Belgien, Danmark, Luxemburg,
Nederländerna och Tyskland, uttryckt avsikten att anpassa de
gemensamma vägavgifterna till de maximiskattesatser som fastställs i
artikel 7.7 och bilaga II till direktiv 1999/62/EG.
De i vägavgiftssamarbetet deltagande länderna har förberett den
närmare regleringen av ett införande av de nya vägavgifterna. I ett av
regeringen den 22 mars 2000 undertecknat protokoll om ändring av det
tidigare nämnda samarbetsavtalet anges vad vägavgiften skall uppgå till
per år, månad, vecka och dag samt storleken av den administrativa avgift
som tas ut vid prövning av begäran om återbetalning av vägavgift, se
bilaga 6.
Skälen för regeringens förslag: Regeringen arbetar inom EU för att
anpassa trafikbeskattningen för den tunga godstrafiken till de kostnader
den ger upphov till i fråga om bl.a. miljöpåverkan. En differentiering av
vägavgiften efter vilka krav på utsläpp av föroreningar som ett fordons
motor uppfyller skall ses som ett led i detta arbete. Mot denna bakgrund
har därför regeringen i den ovan nämnda gemensamma
regeringsförklaringen förbundit sig att differentiera vägavgiften i
enlighet med direktiv 1999/62/EG. En sådan ändring av uttaget av
vägavgift förutsätter en ändring av det samarbetsavtal som ligger till
grund för vägavgiftssamarbetet. Regeringen har därför undertecknat det
ovan nämnda protokollet om ändring av samarbetsavtalet. Regeringen
föreslår att riksdagen godkänner protokollet.
I enlighet med direktiv 1999/62/EG och protokollet om ändring av
samarbetsavtalet skall vägavgiften differentieras efter vilka krav på
utsläpp av föroreningar som ett fordons motor uppfyller. Fordon som
inte når upp till de av Europeiska gemenskapen fastställda kraven i
direktiv 88/77/EEG i dess lydelse enligt direktiv 96/1/EG betalar en
högre vägavgift. För de fordon som uppfyller de i direktivet fastställda
kraven tas vägavgift ut med olika belopp beroende på vilka utsläppskrav
de uppfyller. Avgiftssatserna skall uppgå till de belopp som anges i
protokollet om ändring av samarbetsavtalet. De ändrade avgiftssatserna
skall gälla från och med ikraftträdandet och utan hänsyn till om
vägavgiften beslutats före denna tidpunkt.
För att rätt vägavgift skall debiteras krävs att det är möjligt att finna
information om vilka utsläppskrav ett fordons motor uppfyller. För det
fall det inte är möjligt att identifiera de egenskaper som anges i direktiv
88/77/EEG i dess lydelse enligt direktiv 96/1/EG är det möjligt att utgå
från fordonets årsmodell eller datum för ibruktagandet av fordonet. En
del fordonsmotorer är dock bättre än vad som kan presumeras. För det
fall en presumtion används är det således nödvändigt att ge
fordonsägaren möjlighet att med dokument styrka att fordonets motor
uppfyller strängare utsläppskrav än vad som framgår av årsmodell och
datum för ibruktagande.
I direktiv 1999/62/EG stadgas att de nya vägavgiftssatserna skall träda
i kraft den 1 juli 2000. Det har dock visat sig vara svårt med ett
ikraftträdande av de nya avgiftssatserna vid denna tidpunkt eftersom
direktivet blev försenat och därmed också möjligheterna för de i
vägavgiftssamarbetet deltagande länderna att samtidigt införa
avgiftssatserna. För att samtidigt kunna införa de nya avgiftssatserna har
de i samarbetet deltagande länderna, i samråd med Europeiska
gemenskapernas kommission, bestämt att dessa skall träda i kraft först
den 1 januari 2001.
För fordon som används i viss särpräglad verksamhet, såsom t.ex.
transport av cirkus- eller tivoliutrustning och utbildningsverksamhet, kan
vägavgiften vara en betydande kostnad i förhållande till den bedrivna
verksamheten. Det kan för sådan verksamhet hävdas att en lägre vägavgift
bör påföras. Vid införandet av vägavgiften valde Riksdagen att vara
restriktiv med undantag från denna. Enbart det förhållandet att det är
fråga om särpräglad verksamhet och att vägavgiften är en betydande
kostnad i förhållande till den bedrivna verksamheten är inte ett
tillräckligt skäl för att påföra en lägre avgift. Någon särskild
differentiering av vägavgiften för dessa fordon föreslås därför inte.
I direktiv 1999/62/EG och i protokollet om ändring av
samarbetsavtalet anges vägavgiftens storlek i euro. I vägavgiftslagen
anges storleken av vägavgiften i svenska kronor. Samma förhållande
gäller för den avgift som tas ut vid återbetalning av vägavgift. Beloppen i
svenska kronor i vägavgiftslagen skall motsvara de belopp som anges i
direktivet och protokollet. Regeringen fastställer därför i förordning
före november månads utgång varje år omräknade vägavgiftsbelopp i
svenska kronor som skall tas ut under påföljande kalenderår.
Omräkningen sker enligt den kurs i svenska kronor av euro som gällde
första vardagen i oktober året innan. Eftersom vägavgiften räknas om
efter euro-kursens utveckling kommer de belopp i svenska kronor som
anges i lagtexten endast att övergångsvis ange rätt vägavgift. För att
undvika att lagtexten anger ett icke gällande vägavgiftsbelopp föreslår
regeringen, i enlighet med lagrådets förslag, att de belopp som anges i
vägavgiftslagen anges i euro med föreskrift om att vägavgiften skall
erläggas i motsvarande svenska kronor.
11 Skatteregler för veteranfordon
Regeringens förslag: Befrielse från fordonsskatt för lastbilar som
är av en årsmodell som är 30 år eller äldre avskaffas. Lastbilar befrias
i stället från fordonsskatt om de inte är vägavgiftspliktiga och från
vägavgift om de är av en årsmodell som är 30 år eller äldre och inte
används i yrkesmässig trafik.

Utredningens förslag: Gällande befrielse från fordonsskatt bör
avskaffas beträffande veteranlastbilar eftersom den med nuvarande
generella utformning inte är förenlig med direktiv 1999/62/EG.
Veteranlastbilar bör i stället befrias från både fordonsskatt och vägavgift
under förutsättning att de används av fysiska eller juridiska personer vars
huvudsakliga sysselsättning inte är godstransporter samt att de endast
tillfälligt körs på allmänna vägar. Vägverket skall utfärda bevis om att en
lastbil är ett veteranfordon om fordonet uppfyller kravet på årsmodell
samt om fordonsägaren intygar att fordonet inte kommer att användas av
fysiska eller juridiska personer vars huvudsakliga sysselsättning inte är
godstransporter. För det fall lastbilens användningssätt ändras, skall
detta anmälas till Vägverket.
Remissinstanserna: De remissinstanser som har svarat tillstyrker att
lastbilar som är av en årsmodell som är 30 år eller äldre, s.k.
veteranlastbilar, befrias från vägavgift om fordonet inte används för
kommersiella godstransporter. Bilindustriföreningen, Motorhistoriska
Riksförbundet, Riksskatteverket, Svenska Vägföreningen och Svenska
Åkeriförbundet opponerar sig mot att åkeriägare fråntas möjligheten att
utan fordonsskatt och vägavgift köra veteranlastbilar på allmän väg.
Vägverket pekar på att utredningens förslag om anmälningsförfarande
för ändrat användningssätt för veteranlastbilar är mycket resurskrävande
att administrera. Verket föreslår i stället att befrielsen från såväl
fordonsskatt som vägavgift blir grundregel för lastbilar som är av en
årsmodell som är 30 år eller äldre i de fall de inte används i yrkesmässig
trafik. För de lastbilar som används i någon form av näringsverksamhet
är det emellertid angeläget att dessa konkurrerar under neutrala
förhållanden och således inte befrias från fordonsskatt och vägavgift.
Om skatte- och avgiftsbefrielse skall gälla endast de fordon som ägs
eller används av någon som inte har godstransporter som
huvudsysselsättning uppstår en okontrollerbar och ohållbar situation.
Vägverket kan inte se att det finns något hinder för att personer vars
huvudsysselsättning är godstransporter äger en skatte- och avgiftsbefriad
veteranlastbil. Konsekvenserna av utredningens förslag blir dessutom att
polisen vid kontroll måste ta reda på vad chauffören till en veteranlastbil
har för yrke. Väg- och transportforskningsinstitutet och Institutet för
transportforskning ifrågasätter hur kontroll av användandet kan ske.
Hypotetiskt kan ett åkeri köpa in veteranlastbilar och låta personer som
inte har godstransporter som huvudsysselsättning köra dessa. Vad som
är tillfällig körning på allmänna vägar blir också en fråga för
bedömningar och kan dessutom bli svårt att kontrollera.
Bakgrunden till regeringens förslag: Enligt 9 § fordonsskattelagen
är motorcyklar, personbilar, lastbilar och bussar som enligt bilregistret
är av en årsmodell som är 30 år och äldre inte skattepliktiga. Det finns
inget ytterligare krav på t.ex. fordonets skick eller användningssätt.
Enligt artikel 6.2.b i det tidigare nämnda direktivet 1999/62/EG är det
endast möjligt att tillämpa nedsatta skattesatser eller helt undanta de
fordon som omfattas av direktivet från fordonsskatt om
transportverksamheten som utförs av dessa fordon inte orsakar
snedvridning av konkurrensen. Såvitt avser motorfordon eller ledade
motorfordonskombinationer med en totalvikt av minst 12 000 kilogram
måste således den nuvarande fordonsskattebefrielsen prövas mot
direktivet.
Något undantag från vägavgift för veteranfordon finns inte i direktivet.
Enligt artikel 4.2 i det samarbetsavtal som ingåtts mellan länderna i
vägavgiftssamarbetet är det emellertid tillåtet att avgiftsbefria fordon
som är uppräknade i direktivets artikel 6.2.b. Enligt artikel 4.3 i
samarbetsavtalet är en förutsättning att övriga samarbetsländer och
Europeiska gemenskapernas kommission upplyses om detta.
För veteranlastbilarna har vägavgiftssystemet inneburit särskilda
problem. När en vägavgiftspliktig lastbil tas i trafik skall avgift betalas
för ett år. Vid avställning återbetalas ett belopp motsvarande det antal
hela månader som återstår av avgiftsperioden, efter avdrag för
administrationsavgift. I praktiken medför alltså vägavgiften att
avställning av en lastbil fördyras. För veteranlastbilar som är
vägavgiftspliktiga har det uppkommit en mer betydande kostnadsökning
än för andra avgiftspliktiga lastbilar eftersom veteranlastbilarna inte kan
kompenseras genom sänkt fordonsskatt. Om en veteranlastbil används i
liten utsträckning kan fordonsägaren undvika vägavgift under större
delen av året. För att få ta lastbilen i trafik krävs dock inbetalning av
vägavgift för ett helt år även om ägaren endast avser att använda lastbilen
en kortare tid. En del av den inbetalda vägavgiften återbetalas visserligen
när lastbilen åter tas ur trafik men om det är fråga om en enda dags
användning blir lastbilsägarens kostnad för detta lika stor som om det
hade gällt en hel månad. För en vägavgiftspliktig lastbil i den högre
avgiftsklassen utgör denna "endagskostnad" ungefär 1 000 kronor
inklusive administrationsavgiften. Ägare av vägavgiftspliktiga
veteranlastbilar har invänt mot denna effekt av vägavgiftssystemet.
Bilregistrets uppgifter om antalet veteranlastbilar är sannolikt större
än det verkliga antalet. Orsaken härtill utgörs av äldre fordon som tas ur
bruk utan att skrotas. Vägverkets bilregister har enligt
bilregisterkungörelsen möjlighet att på eget initiativ avregistrera fordon
som uppenbart inte finns i behåll, så kallad administrativ skrotning.
Detta får ske om fordonsägaren under tre år i följd inte kunnat anträffas
för uttagande av skatt eller beträffande fordon som varit avställda i mer
än tre år och sannolikt inte finns i behåll. År 1988 genomfördes en
större rensning av registret vilket berörde drygt 200 000 fordon. Sedan
år 1990 skall administrativ skrotning ha skett av totalt ca 45 000 fordon.
Det är oundvikligt att registrets uppgift om antalet fordon av en äldre
årsmodell "släpar efter" i den meningen att det vid en given tidpunkt
finns färre äldre fordon än vad som framgår av registerinnehållet.
Skillnaden mellan registrets uppgifter i detta avseende och de verkliga
förhållandena låter sig inte beräknas. Omfattningen av hittills
genomförda administrativa skrotningar tyder dock på att det är en
betydande skillnad.
För lastbilar utan draganordning krävs minst 12 000 kilograms
totalvikt för att vägavgiftsplikt skall uppkomma. Antalet veteranlastbilar
med minst 12 000 kilograms totalvikt uppgick per den 3 januari 1998
till knappt 3 000. Av dessa var nästan 2 400 fordon avställda och 2 000
av dessa hade varit avställda mer än sex månader. Därmed fanns endast
600 veteranlastbilar med minst 12 000 kilograms totalvikt i trafik. Även
lastbilar med minst sju tons totalvikt kan vara vägavgiftspliktiga om
lastbilen är utrustad med draganordning. Det fanns drygt 1 000 sådana
fordon per den 3 januari 1998. Av dessa var endast drygt 300 fordon i
trafik. Vid den aktuella tidpunkten fanns alltså sammanlagt cirka 900
veteranlastbilar i trafik med sådan totalvikt som skulle medföra att de är
vägavgiftspliktiga. Antalet vägavgiftspliktiga veteranlastbilar är i själva
verket ännu mindre än 900 eftersom lastbilar med vissa karosserikoder
har undantagits från avgiftsplikt. Det gäller fordon som är inredda för
annat än godstransporter. Dessutom är en del lastbilar undantagna från
avgiftsplikt på grund av deras användningssätt, t.ex. att de används för
väghållning. Sedan vägavgift började tas ut den 1 februari 1998 kan vissa
ägare av lastbilar med totalvikt mellan 7 000 och 12 000 kilogram ha
valt att demontera eventuell draganordning för att på så sätt undgå
vägavgiftsplikt. Uppgifter om i vilken mån detta skett är inte tillgängliga.
Bilregistret har undersökt antalet yrkestrafiktillstånd vid ungefär samma
tidpunkt som när vägavgifter började tas ut. Det framkom att det endast
fanns 154 innehavare av sådana tillstånd bland ägarna eller brukarna av
vägavgiftspliktiga veteranlastbilar av årsmodell 1969 och tidigare. Av
dessa fordon var 120 stycken avställda. Därmed fanns det endast 34
personer med yrkestrafiktillstånd som var ägare eller brukare av en
vägavgiftspliktig veteranlastbil i trafik.
Skälen för regeringens förslag: Fordonsskattebefrielsen för lastbil
som är av en årsmodell som är 30 år eller äldre är för generellt
utformad för att vara förenlig med artikel 6.2.b i direktiv 1999/62/EG.
Fordonsskattebefrielsen föreslås därför inte omfatta sådana lastbilar
som faller inom tillämpningsområdet för direktivet, dvs. dels lastbilar
med totalvikt om minst 12 000 kilogram, dels lastbilar med
draganordning och totalvikt om minst 7 000 kilogram. Befrielsen från
fordonsskatt bör inskränkas på så sätt att lastbilar som är 30 år eller
äldre endast är befriade från fordonsskatt i de fall då de inte är
vägavgiftspliktiga. För en lastbil som är 30 år eller äldre kvarstår således
nuvarande skattebefrielse oförändrad om lastbilens totalvikt understiger
7 000 kilogram eller om lastbilens totalvikt understiger 12 000
kilogram och den saknar draganordning. Regeringen har inte för avsikt
att ändra förutsättningarna för befrielse från fordonsskatt för övriga
veteranfordon.
Även när det gäller vägavgiftssystemet finns skäl att överväga en
avgiftsbefrielse för veteranlastbilar. Samarbetsavtalet tillåter dock inte
en så generellt utformad bestämmelse som att alla veteranlastbilar
skulle undantas från vägavgiftsplikt på samma sätt som för närvarande
gäller beträffande fordonsskatteplikten. Syftet med vägavgiftssystemet
är att skapa likvärdiga konkurrensvillkor mellan avtalsstaterna
beträffande tunga godstransporter. För veteranlastbilar som inte används
för godstransporter kan det således inte anses nödvändigt att ta ut
vägavgift. Det finns inte heller skäl för att göra en annan bedömning av
vad som är veteranlastbil än den som gjorts i fordonsskattehänseende.
Ett undantag från avgiftsplikt kan därför omfatta lastbilar som är av en
årsmodell som är 30 år eller äldre och som inte används i yrkesmässig
trafik. Med yrkesmässig trafik i vägavgiftshänseende bör förstås sådan
yrkesmässig trafik som avses i 1 § yrkestrafiklagen (1998:490). Med en
sådan utformning av en befrielse från vägavgift får det anses uteslutet att
dessa lastbilar skulle orsaka någon snedvridning av konkurrensen.
För att administrera samarbetet mellan de land som deltar i
vägavgiftssamarbetet har det tillsatts en samarbetskommitté. I denna
kommitté ingår representanter från respektive länder samt en
representant från Europeiska gemenskapernas kommission. I kommittén
tas bl.a. upp frågor om tolkning av direktivet. Sverige har tagit upp frågan
om befrielse från vägavgift för veteranlastbilar. Varken de länder som
deltar i vägavgiftssamarbetet eller Europeiska gemenskapernas
kommission har något att invända mot den föreslagna befrielsen, under
förutsättning att fordon som används i yrkesmässig trafik inte omfattas.
12 Bilskrotningslagen
Regeringens förslag: Hänvisningen till försäljningsskattelagen i
11 § bilskrotningslagen tas bort. I huvudsak skall de bestämmelser i
försäljningsskattelagen som tillämpas i fråga om skrotningsavgiften
föras in i bilskrotningslagen. Möjligheten till kompensation för
skrotningsavgift för flyttsaksfordon skall emellertid upphöra. För
diplomatfordon skall möjligheten till kompensation kvarstå. För
dessa fordon inträder dock avgiftsskyldighet när fordonet förvärvas
av annan än sådan person eller organisation som erhåller
kompensation.

Riksskatteverkets och Naturvårdsverkets förslag:
Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Kammarrätten i Sundsvall och Riksskatteverket
anser att konsekvenserna av att slopa möjligheten till kompensation för
skrotningsavgiften inte är fullständigt belysta.
Skäl för regeringens förslag: Regeringen har i budgetpropositionen
för år 2001 föreslagit att lagen (1978:69) om försäljningsskatt på
motorfordon skall upphävas. Av bilskrotningslagen framgår att
bestämmelserna i försäljningsskattelagen, med undantag av 8 och 15 §§,
även tillämpas i fråga om skrotningsavgift. Avskaffandet av
försäljningsskatten är inte avsett att påverka tillämpningen av
skrotningsavgiften. Det är således nödvändigt att ersätta bestämmelserna
i försäljningsskattelagen.
Skattskyldiga för försäljningsskatt är yrkesmässiga tillverkare och
registrerade importörer samt ägare av skattepliktiga fordon som inte
yrkesmässigt tillverkats i landet, inte importerats av registrerad
importör eller fordon som genom ändring blivit skattepliktigt.
Motsvarande bestämmelser gäller för avgiftsskyldighet beträffande
skrotningsavgift.
Försäljningsskattelagen reglerar också avgiftsplikten. Avgiftsplikten
inträder när fordonet för första gången förs in i bilregistret eller, om
fordonet samtidigt avställs, då avställningen upphör. För ett icke
avgiftspliktigt fordon som ändras till ett avgiftspliktigt fordon inträder
avgiftsskyldighet när fordonet tas upp i bilregistret som avgiftspliktigt,
eller om det samtidigt avställs, då avställningen upphör.
Skrotningsavgift beslutas enligt försäljningsskattelagen genom
automatisk databehandling på grundval av uppgifter i bilregistret.
Avgiftsskyldig tillverkare och importör skall betala avgiften senast en
månad efter utgången av den månad avgiftsskyldigheten inträder. Annan
avgiftsskyldig ska betala avgiften senast tre veckor efter avgiftspliktens
inträde.
Den avgiftsskyldige kan enligt försäljningsskattelagen efter ansökan
återfå skrotningsavgift för fordon som vid försäljning till yrkesmässig
försäljare av motorfordon åsamkat den avgiftsskyldige förlust på grund
av bristande betalning av köparen.
Även kompensation för betald skrotningsavgift och befrielse från
skyldigheten att betala skrotningsavgift regleras i
försäljningsskattelagen. Kompensation kan efter ansökan erhållas för
fordon som förvärvats av bl.a. utländsk beskickning, karriärkonsulat i
Sverige eller vissa medlemmar av den diplomatiska kåren.
Kompensation ska återbetalas om fordonet inom två år från förvärvet
säljs till någon som inte omfattas av reglerna för kompensation.
Befrielse från skyldigheten att betala skrotningsavgift kan medges för
fordon som ägs av någon som flyttar till Sverige.
De handlingsalternativ som ligger närmast till hands för att reglera de
uppräknade förfarandena är antingen att föra in försäljningsskattelagens
bestämmelser i bilskrotningslagen eller att bilskrotningslagen hänvisar
till fordonsskattelagen i dessa avseenden. En hänvisning till
fordonsskattelagen får dock anses som olämplig eftersom detta skulle
kunna innebära förändringar av den administrativa hanteringen av
skrotningsavgiften. Det får därför anses lämpligare att de regler i
försäljningsskattelagen som tillämpas i fråga om skrotningsavgift förs in
i bilskrotningslagen.
Vissa förändringar i sak bör dock göras. I samband med att
bilskrotningsavgiften infördes 1975 ansåg regeringen (prop. 1975:32)
att avgiften skulle tas ut som ett engångsbelopp i samband med
uppbörden av den dåvarande omsättningsskatten. Omsättningsskatten
omvandlades under 1978 till en försäljningsskatt på motorfordon.
Anledningen till detta var att regeringen eftersträvade ett administrativt
lätthanterligt system. Detta innebar dock att ett antal bestämmelser
avsedda för försäljningsskatt på motorfordon per automatik blev
tillämpliga även på bilskrotningsavgiften. Exempel på sådana
bestämmelser är möjligheten till befrielse från skrotningsavgift för
diplomatbilar, dvs. bilar som ägs av utländska beskickningar eller dess
personal, och flyttsaksfordon, dvs. fordon som svenskar bosatta i
utlandet tagit med sig tillbaka till Sverige vid återflytt. När systemet
infördes fanns inga sakskäl till att dessa möjligheter till befrielse från
skrotningsavgift skulle gälla. Det finns däremot miljöskäl som talar för
att alla bilar som registreras i Sverige skall omfattas av
skrotningsavgiften. Skälet till detta är att alla bilar så småningom,
oavsett ägare, kommer att skrotas. Bilar som initialt ägs av utländska
beskickningar eller dess personal säljs sannolikt vidare på den svenska
marknaden, varvid de senare skrotas i Sverige. Detsamma gäller för
flyttsaksfordon. Regeringen finner det angeläget att bilar som förs in på
den svenska marknaden omfattas av det ekonomiska incitamentet till att
lämna in bilen för skrotning. Någon kompensation skall därför som
huvudregel inte ges. Det får dock accepteras att möjligheten till
kompensation för diplomatfordon kvarstår. Regeringen anser mot denna
bakgrund att nuvarande bestämmelser om möjlighet till kompensation
för skrotningsavgiften skall avskaffas frånsett diplomatfordon.
13 Uppgiftsskyldighet för registrerade
trossamfund
Regeringens förslag: Registrerade trossamfund skall när det gäller
deklarationsskyldigheten och skyldigheten att lämna särskild uppgift
behandlas på samma sätt som ideella föreningar som är undantagna
från skattskyldighet för vissa inkomster.

Skälen för regeringens förslag: Associationsformen registrerat
trossamfund infördes genom lagen (1998:1593) om trossamfund. Lagen
trädde i kraft den 1 januari 2000. Flertalet av de registrerade
trossamfunden bedrev tidigare sin verksamhet i form av en ideell
förening.
Från och med 2001 års taxering skall bestämmelserna om
skattskyldighet för ideella föreningar också tillämpas för registrerade
trossamfund. Bestämmelser om detta infördes efter förslag i prop.
1998/99:38 Staten och trossamfunden begravningsverksamheten,
kulturminnena, personalen, avgiftsbetalningen, m.m. Någon
konsekvensändring av bestämmelserna om deklarationsskyldighet och
skyldighet att lämna särskild uppgift enligt lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter gjordes dock inte. Om ingen
ändring görs skulle registrerade trossamfund bli tvungna att lämna
självdeklaration om dess intäkter under beskattningsåret har uppgått till
minst 100 kronor. Ideella föreningar som är undantagna från
skattskyldighet för vissa inkomster behöver däremot endast lämna
självdeklaration när dess övriga intäkter överstiger grundavdraget, dvs.
15 000 kronor. En ideell förening som är undantagen från
skattskyldighet skall lämna en särskild uppgift om inkomst och
förmögenhet som inte skall tas upp till beskattning.
När det gäller uppgiftsskyldigheten saknas det anledning att behandla
registrerade trossamfund annorlunda än ideella föreningar som är
undantagna från skattskyldighet för vissa inkomster. Regeringen föreslår
därför regeländringar i 2 kap. 8 och 26 §§ lagen om självdeklaration och
kontrolluppgifter med innebörd att registrerade trossamfund skall
behandlas på samma sätt som ideella föreningar som är undantagna från
skattskyldighet när det gäller deklarationsskyldigheten och skyldigheten
att lämna särskild uppgift.
Den nu aktuella lagtexten hänvisar till numera upphävda lagar, bland
annat lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Lagen om
självdeklaration och kontrolluppgifter har ännu inte anpassats till
inkomstskattelagen (1999:1229) utan hänvisar till upphävd men
fortfarande tillämplig lagtext. Regeringen har för avsikt att under 2001
återkomma med förslag till bestämmelser om självdeklarationer och
kontrolluppgifter som är anpassade till den nya lagen och som skall
kunna tillämpas från och med 2002 års taxering.
14 Vissa arvsskattefrågor
14.1 Kostnader för vård och skötsel av gravplats
Regeringens bedömning: Något förslag om avdrag vid
arvsbeskattningen för kostnader för vård och skötsel av gravplats
läggs inte fram.

Promemorians förslag: Överensstämmer inte med regeringens på så
sätt att det i promemorian föreslås att ett avdrag medges för kostnad
enligt avtal för skötsel och vård av grav med ett högsta belopp om 1 000
kr.
Remissinstanserna: Göteborgs tingsrätt, Länsrätten i Stockholms
län, Kammarkollegiet och Riksskatteverket avstyrker att avdragsrätt vid
arvsbeskattningen införs för kostnader för vård och skötsel av gravplats.
Enligt länsrätten framstår det som principiellt felaktigt att sätta ned
arvsskatten för den som väljer att leja bort skötseln. Kostnaden för vård
av gravplats är de efterlevandes kostnad och inte den avlidnes. Den bör
därför inte få dras av vid beräkning av arvsskatt. Det skulle dessutom ske
på andras bekostnad. Det kan finnas många andra orsaker till att vården
av en gravplats blir dyr än att anhöriga har flyttat före bouppteckningen.
Man kan flytta senare eller på grund av hög ålder eller sjukdom få
svårigheter att ta sig till kyrkogården. Kammarkollegiet anför att vid
arvsbeskattningen tillämpas strikt principen att dödsdagen är avgörande
för värderingen av den dödes tillgångar och skulder. Vissa angivna
undantag från denna princip finns. Det saknas skäl att medge ytterligare
undantag och en avdragsrätt för kostnader för vård av gravplats avstyrks
därför. Enligt Riksskatteverkets uppfattning framgår det inte av
promemorian att någon av de övervägda avdragsmöjligheterna skulle
kunna grundas på kontrolluppgifter för ADB. Avdragsrätten skulle alltså
innebära ytterligare poster som måste hanteras manuellt. Detta vore ett
steg i fel riktning. Verket avstyrker därför att förslaget genomförs.
Hovrätten för Övre Norrland, Kammarrätten i Jönköping,
Domstolsverket, Svenska kyrkans Församlingsförbund, Sveriges
Begravningsbyråers förbund, Villaägarnas Riksförbund och Judiska
Centralrådet i Sverige anser att avdrag skall medges med ett högre
belopp eller med verkliga kostnader. Riksrevisionsverket, LO och
FONUS tillstyrker förslaget.
Skälen för regeringens bedömning: I en motion till riksdagen
(1988/89:Sk367) yrkades att kostnader för vård och skötsel av gravplats
skulle få dras av vid arvsbeskattningen. Riksdagen gav regeringen i
uppdrag att i lämpligt sammanhang ta upp frågan om en avdragsrätt vid
arvsbeskattningen för kostnader av detta slag och lägga fram ett förslag
till riksdagen (bet. 1988/89:SkU22, rskr. 1988/89:158).
När någon avlidit skall en bouppteckning upprättas. Arvsskatten skall i
regel beräknas med ledning av de värden som tagits upp i
bouppteckningen. I 20 kap. ärvdabalken anges att den avlidnes tillgångar
och skulder skall antecknas och värderas sådana de var vid dödsfallet.
Härutöver får kostnader för begravning och bouppteckning dras av enligt
en särskild bestämmelse i 13 § 1 mom. 3 lagen (1941:416) om arvsskatt
och gåvoskatt, AGL. Till begravningskostnader hänförs alla kostnader
som är erforderliga för begravningen. Hit räknas bl.a. utgifter för
gravplats och gravvård med inskription, däremot inte utgifter som är
hänförliga till den framtida vården av graven (jfr NJA 1966 s. 609). Om
den avlidne i testamente förordnat att utgifter för den kommande vården
av graven skall betalas av dödsboets medel har i
beskattningsmyndigheternas praxis skuldavdrag vägrats och detta i stället
betraktats som ett legat som beskattats särskilt (Bratt m.fl. Skatt på arv
och gåva, avsnitt 7:8 och Domstolsverkets handbok för
bouppteckningsärenden, avsnitt 9.5 s. 12). Kostnader för sorgkläder till
efterlevande make samt barn och trotjänare, som för sin försörjning
varit beroende av den avlidne, får enligt praxis också räknas av (jfr SvJT
1957 s. 348). Vidare får kostnader för förtäring i samband med
begravningen anses vara avdragsgilla. Till bouppteckningskostnad, som
också anses vara avdragsgill, hör skäligt arvode åt
bouppteckningsförrättare och särskilda värderingsmän. Kostnader för
boutredningen i övrigt tas inte upp i bouppteckningen.
I promemorian redovisas att frågan om avdragsrätt vid
arvsbeskattningen för kostnad för vård och skötsel av gravplats är
förenad med komplikationer. Kostnad för framtida skötsel av gravplats
är en kostnad som inte föreligger vid dödsfallet, den sträcker sig ofta
långt framåt i tiden och möjlighet finns att gravrätten sägs upp och
skötselkostnaden därmed upphör före avtalstidens slut. Kostnaden har
inte heller det omedelbara samband med dödsfallet som kostnader för
begravning och bouppteckning har. Å andra sidan kan det hävdas att
kostnader för skötsel av grav ändå har ett sådant samband med dödsfallet
att avdrag vid arvsbeskattningen bör ske. I promemorian anges att det kan
ifrågasättas om en avdragsrätt över huvud taget skall införas men om
man ändå väljer att införa en sådan avdragsrätt bör avdraget av i första
hand statsfinansiella skäl begränsas till kostnader enligt avtal med
högst 1 000 kr.
Förslaget i promemorian om en avdragsrätt begränsad till 1 000 kr har
fått ett negativt mottagande av remissinstanserna. Kritiken har dels tagit
sikte på den principiella aspekten dels det belopp som föreslagits. De
som varit kritiska mot beloppet har ansett att avdrag skall medges med
verkliga kostnader.
Som ovan angetts har i promemorian framförts att det kan ifrågasättas
om en avdragsrätt av detta slag över huvud taget skall införas. Flera
remissinstanser har framfört principiella invändningar mot en
avdragsrätt. Mot bakgrund härav avstår regeringen från att lägga fram
något förslag om avdrag vid arvsbeskattningen för vård och skötsel av
gravplats.
14.2 Fastighetsägares boendekostnader

Regeringens bedömning: Någon lagreglering av frågan om
avdragsrätt vid arvsbeskattningen för skulder hänförliga till den
avlidnes bostad bör inte ske.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har inte yttrat sig
särskilt i frågan. Hovrätten för Övre Norrland, Kammarrätten i
Jönköping, Länsrätten i Stockholms län och Kammarkollegiet delar
uppfattningen att någon lagregel inte bör införas. Villaägarnas
Riksförbund vidhåller att det inte kan godtas att fastighetsägare
behandlas sämre än hyresgäster när det gäller rätten till avdrag.
Skälen för regeringens bedömning: Villaägarnas Riksförbund har
framfört krav på att den avdragsrätt som enligt praxis (NJA 1958 s. 527)
medges för hyresskuld även borde tillämpas för fastighetsägares styrkta
boendekostnader under högst tre månader efter dödsfallet
(Fi1988/340).
Det är endast faktiska skulder som får dras av i bouppteckningen. Det
krävs i princip att det på dödsdagen har förelegat en
betalningsförpliktelse för den avlidne eller i förekommande fall för
hans eller hennes efterlevande make. En skuld skall specificeras och
individualiseras så att det klart framgår vad den avser. Skulden tas
vanligen upp till sitt kapitalbelopp jämte upplupen ränta per dödsdagen.
Enligt praxis medges avdrag bl.a. för beräknad hyreskostnad för den
avlidnes bostad den närmaste tiden efter dödsfallet med avräkning för
vad som redan betalats före dödsfallet (NJA 1958 s. 527). Som allmän
norm angavs att det skulle anses föreligga en belastning motsvarande
hyran för tre månader efter dödsfallet eller den kortare tid inom vilken
hyresrätten upphör eller enligt lag kan upphöra genom uppsägning.
Fastighetsägare som uppburit förskottshyror för viss tid och som avlidit
före utgången av denna tid skall ta upp inbetald hyra som en tillgång i
bouppteckningen. Avdrag har dock medgetts som motsvarar
förpliktelsen att tillhandahålla lägenheterna utan ytterligare ersättning
under den aktuella tiden (NJA 1971 s. 193).
Som ovan angetts skall en skuld vanligen tas upp till sitt kapitalbelopp
jämte upplupen ränta per dödsdagen. En hyresskuld och en ränteskuld
kan inte anses jämförbara bl.a. på grund av att räntan motsvaras av en
tillgång. I praxis har avgjorts vilka skulder som kan dras av. Att
lagreglera dessa frågor eller att lagstifta om avdragsrätt för andra
allmänna hushållskostnader är enligt regeringens mening inte aktuellt.
15 Offentlig-finansiella effekter
Som redogjorts för i budgetpropositionen för 2001 beräknas förslaget
om höjda fribelopp vid förmögenhetsbeskattningen ge en
budgetförsvagning i periodiserade termer på 2,7 miljarder kronor år
2001.
Till grund för regeringens beräkning av avfallsskattelagens offentlig-
finansiella effekter låg Deponiskatteutredningens betänkande (SOU
1996:139) Skatt på avfall. I utredningen redovisas beräkningar på olika
avfallsmängder utifrån grova kategorier. En uppdelning finns efter total
avfallsmängd, avfall som behandlas och avfall som deponeras.
Mängderna deponerat avfall bygger på statistik från avfallsanläggningar
av hur mycket avfall som läggs på deponin. Det är en rimlig bedömning
att denna mängd avser den faktiska mängd som läggs på deponin, dvs. för
t.ex. avvattning innanför grindarna på avfallsanläggningen är det
avfallets vikt efter avvattning som legat till grund för utredningens
beräkningar. Detta innebär att för t.ex. avvattning och rening av flytande
avfall, har de skattebelopp i storleksordningen 31 miljoner kr, som
skulle motsvara införd mängd vatten (125 000 ton), aldrig räknats in i de
mängder som legat till grund för beräkningen av de statsfinansiella
effekterna. Även beträffande flytande avfall i vassbäddar och
vattenverksslam kan det antas att dessa avfallsmängder inte ingått i
underlaget för vad som skulle beskattas.
För de metoder som nu föreslås undantas från avfallsskatteplikt kan
dessutom generellt sägas att de antingen inte alls skulle genomföras om
de beskattas eller att de, genom att verksamheten bedrivs utanför en
skattepliktig anläggning eller att verksamheten på olika sätt bryts ut från
annan verksamhet, ändå inte skulle bli föremål för beskattning. Några
statsfinansiella effekter bedöms därför inte uppkomma av förslagen.
De beräkningar som gjorts av Finansdepartementet visar att en
differentiering av vägavgiften utifrån vilka krav på utsläpp av
föroreningar som ett fordons motor uppfyller ger ökade skatteintäkter
med cirka 65 miljoner kronor per år. En sådan differentiering kan
innebära en viss ökning av ärendemängden hos länsrätten avseende
bedömningar av vilka krav på utsläpp av föroreningar som ett fordons
motor uppfyller. Det går dock inte att nu ha någon närmare uppfattning
om i vilken utsträckning arbetsbördan kommer att öka för länsrätten.
Några offentlig-finansiella effekter av övriga förslag kan inte
förutses.
16 Författningskommentar
16.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1997:323) om
statlig förmögenhetsskatt
19 §
Tredje stycket innehåller bestämmelser om fribeloppens storlek.
Ändringen innebär att fribeloppet höjs från 900 000 kronor till 1 000
000 kronor för fysisk person, dödsbo, familjestiftelse samt i de fall då
sambeskattning skall ske av en ensamstående förälder och dennes
hemmavarande barn under 18 år. I de fall sambeskattning skall ske av
makar eller sambor, höjs fribeloppet till 1 500 000 kr. Samma sak gäller
när sambeskattning skall ske av föräldrar, som i egenskap av makar eller
sambor skall sambeskattas, och deras hemmavarande barn under 18 år.

21 §
I paragrafens första stycke regleras i vilka fall sambeskattning skall ske.
Införandet av ett högre, särskilt fribelopp för sambeskattade par medför
att det är nödvändigt att skilja på olika situationer för sambeskattning av
föräldrar och deras hemmavarande barn. I den ändrade punkten 3
regleras det fall då sambeskattning skall ske av sambeskattade par och
deras hemmavarande barn. I det fallet är fribeloppet 1 500 000 kr. I den
nya punkten 4 regleras det fall då sambeskattning skall ske av en
ensamstående förälder och dennes hemmavarande barn. Fribeloppet är
då 1 000 000 kronor.
16.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1563) om
tobaksskatt
9 §
Ändringen är föranledd av att frågan om vem som är skattskyldig med
anledning av import av skattepliktiga varor från tredje land regleras i den
nya paragrafen 9 c.

9 b §
Ändringen är föranledd av att punkten 7 i första stycket 9 § skall
betecknas 6.

9 c §
I paragrafen, som är ny och ersätter 9 § första stycket 6, ges
bestämmelser om vem som är skyldig att betala skatt för import av
skattepliktiga varor från tredje land. Med tredje land förstås enligt lagen
länder och områden utanför Europeiska gemenskapens
punktskatteområde (se 1 § fjärde stycket).
Den nya huvudregeln är att den som med anledningen av importen är
skyldig att betala tull för varorna enligt tullagstiftningen också är skyldig
att betala tobaksskatt för varorna. Med tullagstiftning förstås EG:s
tullbestämmelser samt svenska tullförfattningar (se 1 kap. 5 § förslaget
till ny tullag i prop. 1999/2000:126). Vem som är skyldig att betala tull
för varor med anledning av import regleras dock inte i svenska
tullförfattningar utan i tullkodexen. Enligt artikel 4.12 i tullkodexen är
en gäldenär varje person som har betalningsansvar för en tullskuld.
Gäldenären är alltså den som enligt tullagstiftningen är skyldig att betala
tull med anledning av import och därmed också den som är skyldig att
betala skatt enligt förevarande paragraf.
Bestämmelserna om tullskuld finns i artiklarna 201 216 i
tullkodexen. Vid tillämpningen av förevarande paragraf saknar dock
bestämmelserna om uppkomst av tullskuld vid export betydelse. I fall
tobaksvaror från tredje land övergår till fri omsättning, uppkommer en
tullskuld och gäldenär är deklaranten (se artikel 201 i tullkodexen).
Eftersom deklaranten är den som importerar varan innebär ändringen
ingen skillnad mot vad som gäller i dag enligt 9 § första stycket 6. När
det gäller införsel från områden som ligger inom EG:s tullområde men
utanför dess skatteområde innebär förslaget att den som lämnar en
anmälan enligt 3 kap. 3 § tullagen skall anses som deklarant.
Vid olaglig införsel och olagligt undandragande från tullövervakning
av tobaksvaror uppkommer en tullskuld. Med att varor olagligt undandras
tullövervakning avses bl.a. att varor förs ut från ett tullager utan att
hänföras till något nytt tullförfarande eller att varor som transiteras
försvinner på vägen. Gäldenär i dessa fall är den som olagligen förde in
varan eller olagligen undandrog varan från tullövervakning. Här är dock
även den som medverkat till införseln eller undandragandet och den som
efter införseln eller undandragandet tagit befattning med varorna
gäldenär, under förutsättning att denne var medveten om eller rimligen
borde ha varit medveten om att införseln eller undandragandet var
olagliga. Den som olagligen för in eller undandrar en tobaksvara har
importerat varan och omfattas därför av nuvarande lydelse av paragrafen.
Det torde i vissa fall även kunna gälla den som medverkat till införseln
eller undandragandet. Nuvarande reglering i 9 § första stycket 6 kan
dock inte anses omfatta den som efter en olaglig införsel eller olagligt
undandragande tagit befattning med varan. I sist nämnda avseende utgör
alltså ändringen en utvidgning av skattskyldighetsbegreppet för import.
En tullskuld kan även uppkomma i fall tobaksvaror används eller
förbrukas i en frizon eller ett frilager under andra förutsättningar än de
som fastställs i gällande lagstiftning. Gäldenär i sådana fall är den som
förbrukade eller använde varorna och varje annan person som deltog i
denna förbrukning eller användning och som var medveten om att
varorna förbrukades eller användes i strid med gällande lagstiftning. Den
som förbrukar eller använder en tobaksvara i nu aktuella fall kan
knappast anses ha importerat varan och även beträffande dessa fall
innebär alltså ändringen att skattskyldighetsbegreppet för import
utvidgas.
Enligt tullkodexen gäller att om flera personer är gäldenärer i fråga
om en och samma tullskuld skall de solidariskt ansvara för skulden (se
artikel 213). Det innebär att flera personer kan bli solidariskt ansvariga
för att betala skatt med anledning av import. Som exempel kan nämnas
den som olagligen för in en vara och den som därefter tar befattning
med varan.
I första stycket 1 regleras fall som är import i tullagstiftningens
mening, dvs. fall där varorna förs in från ett område som ligger utanför
EG:s tullområde. För att punkten även skall omfatta varor som inte är
tullbelagda föreskrivs att i sådana fall skall skatten betalas av den som
skulle varit skyldig att betala tull enligt tullagstiftningen, om varorna
hade varit tullbelagda. Syftet är att bestämmelsen skall ha samma
materiella innehåll som 5 kap. 11 § första stycket förslaget till ny tullag
i prop. 1999/2000:126. Vad som avses med EG:s tullområde framgår av
1 kap. 5 § nya tullagen.
I första stycket 2 regleras fall som inte är import enligt
tullagstiftningen men som betraktas som import enligt förevarande lag.
Det rör sig om varor som förs in från områden som ligger inom EG:s
tullområde men utanför dess skatteområde, t.ex. Åland. Även här skall
alltså tullkodexens bestämmelser om vem som är gäldenär gälla i
tillämpliga delar. För nu aktuella fall förskrivs därför att skatten skall
betalas av den som skulle ha varit skyldig att betala tull för varorna enligt
tullagstiftningen om varorna hade varit tullbelagda och förts in från ett
område som ligger utanför EG:s tullområde. Syftet med ändringen är att
de regler som gäller enligt punkten 1 även skall tillämpas i fråga om
dessa fall. I likhet med vad som gäller enligt punkten 1 för varor som
inte är tullbelagda skall alltså frågan om vem som är skattskyldig för en
införsel från t.ex. Åland avgöras enligt de bestämmelser som hade gällt
om skyldighet att betala tull förelegat.

20 §
Ändringen i första stycket 7 är föranledd av att punkten 7 i första stycket
9 § skall betecknas 6.
Eftersom skattskyldighetens inträde för den som med anledning av
import skall betala skatten till Tullverket inte uttryckligen regleras i nya
tullagen regleras frågan i en ny punkt 8 i första stycket. Enligt
huvudregeln inträder skattskyldighet vid den tidpunkt som enligt
tullagstiftningen medför skyldighet att betala tull. Huvudregeln omfattar
alltså tullbelagda varor som förs in från områden som ligger utanför
EG:s tullområde. För att även fånga upp varor som inte är tullbelagda (se
9 c § första stycket 1) och varor som förs in från områden som ligger
inom EG:s tullområde men utanför EG:s skatteområde (se 9 c § första
stycket 2) föreskrivs, att skattskyldigheten i dessa fall skall inträda vid
den tidpunkt då skyldigheten att betala tull skulle ha inträtt om sådan
skyldighet förelegat. Detta uppnås genom tillägget eller skulle ha
inträtt om skyldighet att betala tull förelegat . Sista ledet i den nya
punkten 8 skall alltså tillämpas dels när varor förs in från områden som
ligger utanför EG:s tullområde men där varorna inte är tullbelagda (9 c §
första stycket 1), dels när varor förs in från områden som ligger inom
EG:s tullområde men utanför EG:s skatteområde (9 c § första stycket
2).
Avgörande för när skattskyldigheten inträder är bestämmelserna om
uppkomst av tullskuld i artiklarna 201 216 i tullkodexen. Om en
importdeklaration lämnas inträder skattskyldigheten när deklarationen
tas emot (artikel 201). Vid olovlig införsel eller olagligt undandragande
från tullövervakning inträder skattskyldigheten i det ögonblick då
varorna olagligen införs eller undandras (artiklarna 202 och 203). När
varor förbrukas eller används i en frizon eller frilager i strid med
gällande lagstiftning inträder skattskyldigheten i det ögonblick då
varorna används eller förbrukas första gången i strid med gällande
lagstiftning (artikel 205). Se även kommentaren till 9 c §.
För upplagshavare och registrerade varumottagare, som enligt 19 §
inte skall betala skatt till Tullverket med anledning av import, är det
händelser efter importen som gör att skattskyldighet inträder, se första
stycket 1 och 2 i förevarande paragraf.

22 §
Ändringen är föranledd av att punkten 7 i första stycket 9 § skall
betecknas 6.

38 §
Ändringen är föranledd av att frågan om vem som är skattskyldig med
anledning av import av snus och tuggtobak från tredje land regleras i den
nya paragrafen 38 a §.

38 a §
Se kommentaren till 9 c §.

39 §
Ändringen är föranledd av att punkten 4 i 38 § skall betecknas 3 och att
frågan om vem som är skattskyldig med anledning av import av snus och
tuggtobak varor från tredje land regleras i den nya paragrafen 38 a §.

40 §
Se kommentaren till 20 §.
16.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1564) om
alkoholskatt

8 §
Ändringen är föranledd av att frågan om vem som är skattskyldig med
anledning av import av skattepliktiga varor från tredje land regleras i den
nya paragrafen 8 c.

8 b §
Ändringen är föranledd av att punkten 8 i första stycket 8 § skall
betecknas 7.

8 c §
I paragrafen, som är ny och ersätter 8 § första stycket 7, ges
bestämmelser om vem som är skyldig att betala skatt för import av
skattepliktiga varor från tredje land. Med tredje land förstås enligt lagen
länder och områden utanför Europeiska gemenskapens
punktskatteområde (se 1 § andra stycket). I övrigt se kommentaren till
9 c § lagen om tobaksskatt.

19 §
Ändringen i första stycket 7 är föranledd av att punkten 8 i första stycket
8 § skall betecknas 7. I övrigt se kommentaren till 20 § lagen om
tobakskatt.

21 §
Ändringen är föranledd av att punkten 8 i första stycket 8 § skall
betecknas 7.
16.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1776) om
skatt på energi
4 kap.
1 §
Ändringen är föranledd av att frågan om vem som är skattskyldig med
anledning av import av skattepliktiga varor regleras i den nya paragrafen
1 b.

1 b §
I paragrafen, som är ny och ersätter 1 § första stycket 6, ges
bestämmelser om vem som är skyldig att betala skatt för import av
bränsle. Med import avses införsel av en produkt från ett område som
ligger utanför Europeiska gemenskapens punktskatteområde (se 1 kap
7 § andra stycket). I övrigt se kommentaren till 9 c § lagen om
tobaksskatt.

12 §
Ändringen är föranledd av att frågan om vem som är skattskyldig med
anledning av import av bränsle som avses i 12 första stycket regleras i
den nya paragrafen 12 a.

12 a §
I paragrafen, som är ny och ersätter 12 § första stycket 3 a), ges
bestämmelser om vem som är skyldig att betala skatt för import av
bränsle som avses i 12 § första stycket. Med import avses införsel av en
produkt från ett område som ligger utanför Europeiska gemenskapens
punktskatteområde (se 1 kap 7 § andra stycket). I övrigt se kommentaren
till 9 c § lagen om tobaksskatt.

5 kap.
2 §
Ändringen i första stycket 3 är föranledd av att punkten 3 b) i första
stycket 12 § skall betecknas 3. När det gäller den nya punkten 4 se
kommentaren till 20 § lagen om tobaksskatt.

3 §
Ändringen är föranledd av att punkten 7 i första stycket 4 kap. 1 § skall
betecknas 6.

5 §
Ändringen görs för att skapa överensstämmelse mellan förevarande
paragraf och 19 § lagen om tobakskatt samt 18 lagen om alkoholskatt.
Någon ändring i sak är inte avsedd.
16.5

16.6 Förslaget till lag om ändring i
mervärdesskattelagen (1994:200)
1 kap.
2 och 5 §§
Vem som skall betala mervärdesskatt för import skall enbart regleras i
ML och inte såsom föreslås i prop. 1999/2000:126 genom en
hänvisning i 2 § första stycket 6 till 5 kap. 11 § tullagen.
Begreppet import i ML omfattar dels införsel av varor från områden
som ligger utanför EG:s tullområde, dels införsel av varor från områden
som ligger inom EG:s tullområde men utanför EG:s skatteområde (se 1
kap. 10 a § och 2 kap. 1 a §).
Den nya bestämmelsen i 2 § första stycket 6 a) stämmer i materiellt
hänseende överens med vad som föreskrivs i 5 kap. 11 § första stycket
nya tullagen i dess lydelse enligt prop. 1999/2000:126. Således är det
den som är gäldenär enligt tullagstiftningen eller skulle ha varit gäldenär
om varorna varit tullbelagda som är skyldig att betala mervärdesskatt för
importen. Se vidare kommentaren till 9 c § lagen om tobaksskatt.
Den nya bestämmelsen i 2 § första stycket 6 b) ersätter hänvisningen
till 5 kap. 11 andra stycket nya tullagen i dess lydelse enligt prop.
1999/2000:126 och innebär att kretsen möjliga skattskyldiga för import
av varor från områden som ligger inom EG:s tullområde men utanför
dess mervärdesskatteområde utvidgas. Anledningen härtill är att
skyldigheten att betala mervärdesskatt för import av varor från nämnda
områden inte tidigare kopplades till skyldigheten att betala tull enligt
tullagstiftningen. Således är det den som skulle ha varit gäldenär om
varorna varit tullbelagda och förts in från ett område som ligger utanför
EG:s tullområde som är skyldig att betala mervärdesskatt för importen.
Se kommentaren till 9 c § lagen om tobaksskatt om vad detta innebär.
Vad som avses med tullagstiftningen och EG:s tullområde framgår av 1
kap. 5 § nya tullagen.
Ändringen i 5 § innebär att skattskyldighetens inträde kopplas till
tullagstiftningens regler om när skyldighet att betala tull inträder. Detta
görs för att skapa enhetlighet mellan bestämmelserna i 2 § om vem som
är skattskyldig och bestämmelserna i förevarande paragraf. Se vidare
kommentaren till 20 § lagen om tobaksskatt.
16.7 Förslaget till lag om ändring i tullagen (0000:000)
5 kap.
11 §
Vem som skall betala punktskatt och mervärdesskatt för import skall
regleras enbart i punktskattelagarna och ML. Första och andra
styckena ersätts därför med en upplysning om att bestämmelser om
skyldighet att med anledning av import eller införsel som avses i 3 kap.
3 § betala annan skatt än tull finns i nämnda lagar.
Ändringen i tredje stycket är föranledd av att första och andra
styckena ersätts med en upplysning.

9 kap.
3 och 6 §§
Ändringarna är föranledda av ändringarna i 5 kap. 11 §. Vad Lagrådet
anfört har beaktats vid utformningen av bestämmelsen i 9 kap. 6 § andra
stycket.
16.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:673) om skatt
på avfall
3 §
I första stycket har två nya punkter, punkterna 3 och 4, lagts till. I de nya
punkterna finns undantagen för anläggningar där omhändertagande
uteslutande sker av vattenverksslam i slambassänger eller av flytande
avfall i vassbäddar. Det bör dock påpekas att dessa undantag förutsätter
att det inte bedrivs annan verksamhet på anläggningen som gör att den
omfattas av lagen om skatt på avfall. Hur metoderna ser ut i praktiken
har redogjorts för i avsnitten 6.2 och 6.3. Ändring av punkternas
placering i förhållande till promemorians förslag är endast av
redaktionell karaktär.

6 §
I första stycket har de undantagna behandlingsmetoderna i punkten 2
utökats med dels avvattning av avfall, dels rening av flytande avfall.
Dessa undantag har behandlats i avsnitt 6.4. Som där angetts kan
avvattning ske av olika avfallsslag, som t.ex. oljeförorenat avfall och
slam från gatubrunnar. Även förorenad snö, som mer undantagsvis kan
komma att föras in på en avfallsanläggning och där läggas upp på en
särskild platta eller liknande, bör omfattas av undantaget för avvattning
av avfall. Beträffande rening av avfall har den begränsningen gjorts att
endast flytande avfall omfattas. Övriga ändringar i punkten 2 är av
redaktionell karaktär. I första stycket har också behandling av flytande
avfall i vassbädd förts in som en ny punkt 3.
Möjligheterna till undantag för de nya behandlingsmetoderna gäller, i
likhet med nuvarande metoder i punkten 2, såväl avfallsanläggningar som
anläggningar där det huvudsakligen bedrivs annan verksamhet än
avfallshantering.
Av ett nytt andra stycke framgår att förutsättningen för att avvattning
och rening av flytande avfall samt behandling av flytande avfall i
vassbädd skall vara undantagna, är att avgående vatten inte deponeras
inom anläggningen. Det får avgöras från fall till fall om detta krav är
uppfyllt. Som framhållits i avsnitt 6.4 bör det räcka med att t.ex. en
avvattningsanläggning är utformad så att det avskilda vattnet leds direkt
till det kommunala avloppsnätet. Olika tekniska lösningar är dock härvid
möjliga.
Ändringen i tredje stycket är av redaktionell karaktär.

8 §
Ändringen är föranledd av ändringarna i 6 § andra och tredje styckena.
16.9 Förslaget till lag om ändring i fordonsskattelagen
(1988:327)
9 §
Paragrafen ändras på så sätt att undantaget från skatteplikt för lastbilar
som är av en årsmodell som är 30 år eller äldre endast omfattar lastbilar
som inte är vägavgiftspliktiga.
16.10 Förslaget till lag om ändring i lagen (1997:1137) om
vägavgift för vissa tunga fordon
2 §
Ändringen är föranledd av att vägtrafikkungörelsen (1972:603) har
upphört att gälla och ersatts av trafikförordningen (1998:1276).

6 §
Lastbilar befrias från vägavgift om de är av en årsmodell som är 30 år
eller äldre och som inte används i yrkesmässig trafik.

11 §
Vägavgiften differentieras efter, förutom antalet axlar, vilka krav på
utsläpp av föroreningar som ett fordons motor uppfyller. Detta innebär
att fordon som inte når upp till de av Europeiska gemenskapen
fastställda kraven i direktiv 88/77/EEG i dess lydelse enligt direktiv
96/1/EG betalar en högre vägavgift. För de fordon som uppfyller de i
direktivet fastställda kraven utgår vägavgift med olika belopp beroende
på vilka krav de uppfyller. Vägavgift skall tas ut med de belopp som
anges i protokollet om ändring av samarbetsavtalet.
För att undvika att lagtexten anger ett endast övergångsvis gällande
vägavgiftsbelopp föreslår regeringen att de belopp som anges i
vägavgiftslagen bestäms i euro i stället för svenska kronor.

17 §
Den i paragrafen angivna avgiften för prövning av begäran om
återbetalning av vägavgift för svenskt fordon tas ut med belopp som
anges i protokollet om ändring av samarbetsavtalet.

21 §
Avtalet som ligger till grund för uttag av vägavgift avseende utländska
fordon har ändrats genom det i Bryssel den 22 mars 2000
undertecknade protokollet om ändring av samarbetsavtalet för att
tillämpa direktiv 1999/62/EG.

22 §
Den i paragrafen angivna avgiften för prövning av begäran om
återbetalning av vägavgift för svenskt fordon tas ut med belopp som
anges i protokollet om ändring av samarbetsavtalet.

23 §
I paragrafen har förts in att vägavgiften skall erläggas i svenska kronor
och att de belopp i euro som anges i 11, 17 och 22 §§ skall omräknas
till svenska kronor varje kalenderår. Benämningen på Europeiska
unionens gemensamma valuta har ändrats från ecu till euro.
16.11 Förslaget till lag om ändring i bilskrotningslagen
(1975:343)
9 §
I paragrafen har bestämmelsen i 1 § första stycket
försäljningsskattelagen om till vem bilskrotningsavgift skall betalas och
bestämmelsen i 4 § samma lag om att det endast är fordon som
registrerats i bilregistret som är skattepliktiga, förts in.

11 §
Hänvisningen till försäljningsskattelagen tas bort. De bestämmelser i
försäljningsskattelagen som används vid tillämpningen i fråga om
skrotningsavgift förs in i bilskrotningslagen, se nedan 12 18 §§.

12 §
Paragrafen motsvarar 5 § i försäljningsskattelagen, dock med tillägget
att avgiftsskyldighet även föreligger för fordon som förvärvats från
sådan person eller organisation som kan beviljas kompensation för
skrotningsavgift.

13 §
Paragrafen motsvarar 6 § i försäljningsskattelagen.

14 §
Paragrafen motsvarar 7 § i försäljningsskattelagen, dock med tillägget
att för sådana fordon för vilket ägaren beviljats kompensation för
skrotningsavgiften inträder den i 12 § sista stycket angivna
avgiftsskyldigheten när fordonet förvärvats av annan.

15 §
Paragrafen motsvarar 9 § i försäljningsskattelagen.

16 §
Paragrafen motsvarar 13 § i försäljningsskattelagen, förutom att sista
stycket, om att kompensation skall återbetalas om fordonet inom två år
från förvärvet överlåts till någon som inte omfattas av dessa regler, tas
bort.

17 §
Beslut i frågor som avses i 7 § första stycket punkten 2 överklagas,
enligt 22 b § bilskrotningsförordningen (1975:348), hos länsstyrelse.
Beskattningsbeslut överklagas hos instans som anges i lagen om
punktskatter och prisregleringsavgifter. Andra beslut får överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol.
Beslut av Naturvårdsverket enligt 7 § första stycket punkten 3 får inte
överklagas.
En förutsättning för att få ett beslut prövat av kammarrätt är att
kammarrätten har meddelat prövningstillstånd.

18 §
Paragrafen motsvarar i princip 18 § i försäljningsskattelagen. Vid
utdömande av ansvar för brukande av obeskattat fordon skall dock krävas
att det föreligger uppsåt eller oaktsamhet. Dessutom blir det tillåtet att
ett fordon provkörs vid tillsyn enligt produktsäkerhetslagen.
16.12 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter
1 §
I budgetpropositionen för 2001 föreslås att lagen om försäljningskatt på
motorfordon skall upphöra att gälla vid utgången av år 2000.
Hänvisningen i paragrafen till nämnda lag tas därför bort. I
övergångsbestämmelserna till lagen om upphävande av lagen om
försäljningsskatt på motorfordon föreskrivs dock att den upphävda lagen
fortfarande skall gälla i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden
före ikraftträdandet. Skälet är att de skatte- eller avgiftssatser och
avdragsmöjligheter som gällt när en skatte- eller avgiftspliktig händelse
inträffat skall kunna tillämpas även om förhållandet upptäcks efteråt,
t.ex. vid en revision. Samma princip kan användas på förfarandereglerna.
Genom föreslagen övergångsbestämmelse kommer reglerna om
skattekontroll, skattebeslut, överklagande m.m. att kunna tillämpas även
om hänvisningen till lagen om försäljningsskatt på motorfordon tas bort.
I lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och
avgifter (avräkningslagen) och i lagen (1993:891) om indrivning av
statliga fordringar (indrivningslagen) föreskrivs bl.a. att nämnda lagar är
tillämpliga på återbetalningar eller utbetalningar respektive fordringar på
grund av bestämmelser i författning som anges i 1 kap. 1 § första stycket
lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter. När nu lagen om
försäljningsskatt på motorfordon tas bort från nyss nämnda lagrum
innebär det att avräkningslagen och indrivningslagen inte längre är
tillämpliga beträffande utbetalningar, återbetalningar eller fordringar
som har sin grund i lagen om försäljningsskatt på motorfordon. För att
avräkningslagen och indrivningslagen skall kunna tillämpas beträffande
förhållanden som upptäcks eller prövas efter ikraftträdandet men som
hänför sig till tiden före ikraftträdandet behövs alltså en
övergångsreglering. Regleringen bör dock i enlighet med vad Lagrådet
förordat tas in i den i budgetpropositionen föreslagna lagen om
upphävande av försäljningsskattelagen.
16.13 Förslaget till lag om ändring i lagen (1985:146) om
avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter
1 §
Ändringen är föranledd av förslaget i budgetpropositionen för 2001 att
lagen om försäljningsskatt på motorfordon skall upphöra att gälla vid
utgången av år 2000.
16.14 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter
2 kap.
4 §
Ändringen i första stycket 5 är en följdändring med anledning av de
höjda fribeloppen i förmögenhetsbeskattningen.

8 §
Registrerade trossamfund skall enligt första stycket 2 när det gäller
deklarationsskyldigheten behandlas på samma sätt som ideella
föreningar som är undantagna från skattskyldighet för vissa inkomster.
Ändringen i första stycket 5 är en följdändring med anledning av de
höjda fribeloppen i förmögenhetsbeskattningen.

26 §
Registrerade trossamfund skall när det gäller skyldigheten att lämna
särskild uppgift behandlas på samma sätt som ideella föreningar som är
undantagna från skattskyldighet för vissa inkomster. I övrigt har
redaktionella ändringar gjorts.
16.15 Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:1240) om
ändring i kupongskattelagen (1970:624)

27 §
Paragrafens andra stycke ändrades i samband med att det blev tillåtet för
aktiebolag att förvärva egna aktier (prop. 1999/2000:38, bet.
1999/2000:SkU12, rskr. 1999/2000:136, SFS 2000:76). Ändringen
trädde i kraft den 10 mars 2000. Dessförinnan hade paragrafens femte
stycke ändrats som en följd av utfärdandet av den nya
inkomstskattelagen (prop.1999/2000:2, bet. 1999/2000:SkU2, rskr.
1999/2000:117, SFS 1999:1240). Den ändringen träder i kraft först den
1 januari 2001.
Den ändring som nu föreslås i andra stycket innebär att motsvarande
ändring som gjordes i lagen (2000:76) om ändring i kupongskattelagen
nu görs i lagen (1999:1240) om ändring i kupongskattelagen.
16.16 Förslaget till lag om ändring i lagen (1972:266) om skatt
på annonser och reklam.
26 §
Ändringen görs för att anpassa regleringen till vad som föreslås gälla på
punktskatteområdet i övrigt och på mervärdesskatteområdet, se
kommentaren till 9 c och 20 §§ lagen om tobaksskatt. I lagen om skatt
på annonser och reklam förstås med tredje land områden som ligger
utanför EG:s tullområde (se prop. 1994/95:56 s.119). Det innebär att
det inte behövs någon särskild reglering för införsel av annonsblad från
områden som ligger inom tullområdet men utanför EG:s skatteområde.
Av samma skäl byts begreppet införsel ut mot det mer adekvata
begreppet import .

Lagförslagen i promemorian Skyldighet att betala
punkt- och mervärdesskatt vid import
1 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1563) om
tobaksskatt
Härigenom föreskrivs att 9, 19, 20, 38 40 och 41 §§ lagen
(1994:1563) om tobakskatt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

9 §
Skyldig att betala skatt (skattskyldig) är den som
1. har godkänts som upplagshavare enligt 10 § eller den som i Sverige
yrkesmässigt tillverkar skattepliktiga varor,
2. yrkesmässigt från ett annat EG-land tar emot skattepliktiga varor
enligt 13 eller 14 §,
3. har godkänts som skatterepresentant enligt 15 §,
4. säljer skattepliktiga varor till Sverige genom distansförsäljning
enligt 16 §,
5. i annat fall än som avses i 1 4, från ett annat EG-land till Sverige
för in eller tar emot skattepliktiga varor,
6. från tredje land importerar
skattepliktiga varor,
6. utan att vara
upplagshavare eller registrerad
varumottagare, enligt 5 kap. 11
§ tullagen (2000:000) är skyldig
att betala skatt med anledning
av import,
7. använder varor som förvärvats skattefritt för annat ändamål än det
som var förutsättningen för skattefriheten.
Att varor används för annat än avsett ändamål skall i denna lag
likställas med att de går förlorade.

19 §
När skattepliktiga varor
importeras från tredje land av
någon som inte är
upplagshavare enligt 10 § eller
registrerad varumottagare
enligt 13 §, skall skatten betalas
till Tullverket. Därvid gäller
tullagen (1994:1550) och 9 kap.
4 § lagen (1984:151) om
punktskatter och
prisregleringsavgifter.
Den som är skattskyldig enligt
9 § första stycket 6 skall betala
skatten till Tullverket. Därvid
gäller tullagen (2000:000) och
9 kap. 4 § lagen (1984:151) om
punktskatter och
prisregleringsavgifter.

20 §
Skattskyldigheten inträder för
1. den som är upplagshavare när
a) denne levererar skattepliktiga varor till en köpare i Sverige som
inte är upplagshavare eller till en köpare i ett annat EG-land som inte är
upplagshavare eller registrerad eller oregistrerad varumottagare eller
exporterar skattepliktiga varor till en köpare i tredje land,
b) denne tar i anspråk skattepliktiga varor för annat ändamål än
försäljning eller när varorna annars tas ut ur skatteupplaget utan att föras
till något annat godkänt skatteupplag,
c) denne avregistreras, och omfattar de varor som då ingår i hans lager
och som inte redan har beskattats,
2. den som är registrerad varumottagare, vid mottagandet av
skattepliktiga varor,
3. den som är oregistrerad varumottagare, vid mottagandet av
skattepliktiga varor,
4. den som är godkänd som skatterepresentant enligt 15 §, vid
mottagandet av skattepliktiga varor,
5. den som är säljare vid distansförsäljning enligt 16 §, när leverans
sker,
6. den som är skattskyldig enligt 9 § första stycket 5, när de
skattepliktiga varorna förs in till Sverige,
7. den som är skattskyldig enligt
9 § första stycket 7, när varorna
används för annat än avsett
ändamål.

7. den som är skattskyldig enligt
9 § första stycket 7, när varorna
används för annat än avsett
ändamål,
8. den som är skattskyldig
enligt 9 § första stycket 6, vid
den tidpunkt då skyldighet att
betala tull inträder enligt
tullagstiftningen eller skulle ha
inträtt om varorna varit
tullbelagda.
Skattskyldigheten inträder för den, som utan att vara upplagshavare
enligt 10 §, tillverkar skattepliktiga varor, när varorna tillverkas.

38 §
Skattskyldig är den som
1. i Sverige yrkesmässigt tillverkar snus eller tuggtobak,
2. från ett annat EG-land yrkesmässigt för in eller tar emot snus eller
tuggtobak,
3. från tredje land importerar
snus eller tuggtobak,
3. utan att vara registrerad
enligt 39 §, enligt 5 kap. 11 §
tullagen (2000:000) är skyldig
att betala skatt med anledning
av import,
3. från tredje land importerar snus eller tuggtobak,
4. säljer snus eller tuggtobak i exportbutik enligt lagen (1999:445)
om exportbutiker, eller
5. använder snus eller tuggtobak som förvärvats skattefritt för annat
ändamål än det som var förutsättningen för skattefriheten.

40 §
Skattskyldigheten för den som är registrerad inträder när snus och
tuggtobak levereras till en köpare som inte är registrerad, tas i anspråk
för annat ändamål än försäljning eller ingår i den skattskyldiges lager vid
avregistrering.
För den som är skattskyldig enligt 38 § 2, och som inte är registrerad
enligt 39 §, inträder skattskyldigheten när de skattepliktiga varorna förs
in till Sverige. Därvid skall de redovisningsregler som anges i 22 § andra
stycket tillämpas.
För den som är skattskyldig enligt 38 § 5 inträder skattskyldigheten
när varorna används för annat än avsett ändamål. Därvid skall de
redovisningsregler som anges i 22 § femte stycket tillämpas.

För den som är skattskyldig
enligt 38 § 3 inträder
skattskyldigheten vid den
tidpunkt då skyldighet att betala
tull inträder enligt
tullagstiftningen eller skulle ha
inträtt om varorna varit
tullbelagda.

41 §
Om snus eller tuggtobak
importeras från tredje land av
någon annan än den som är
registrerad enligt 39 § skall
skatten betalas till Tullverket.
Därvid gäller tullagen
(1994:1550) och 9 kap. 4 § lagen
(1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter.
Den som är skattskyldig enligt
38 § 3 skall betala skatten till
Tullverket. Därvid gäller tullagen
(2000:000) och 9 kap. 4 § lagen
(1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter.
I övrigt tillämpas 30 32, 34, 35 och 42 §§ även i fråga om snus och
tuggtobak. Därvid skall vad som gäller om upplagshavare i stället avse
den som är registrerad enligt 39 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före
ikraftträdandet.

2 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1564) om
alkoholskatt
Härigenom föreskrivs att 8, 18 och 19 §§ lagen (1994:1565) om
alkoholskatt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

8 §
Skyldig att betala skatt (skattskyldig) är den som
1. har godkänts som upplagshavare enligt 9 § eller den som i Sverige
yrkesmässigt tillverkar skattepliktiga varor,
2. yrkesmässigt från ett annat EG-land tar emot skattepliktiga varor
enligt 12 eller 13 §,
3. har godkänts som skatterepresentant enligt 14 §,
4. säljer skattepliktiga varor till Sverige genom distansförsäljning
enligt 15 §,
5. i annat fall än som avses i 1 4, från ett annat EG-land till Sverige
för in eller tar emot skattepliktiga varor,
6. från tredje land importerar
skattepliktiga varor,
6. utan att vara
upplagshavare eller registrerad
varumottagare, enligt 5 kap. 11
§ tullagen (2000:000) är skyldig
att betala skatt med anledning
av import,
7. annars i Sverige tillverkar etylalkohol,
8. använder varor som förvärvats skattefritt för annat ändamål än det
som var förutsättningen för skattefriheten.
Att varor används för annat än avsett ändamål skall i denna lag
likställas med att de går förlorade.

18 §
När skattepliktiga varor
importeras från tredje land av
någon som inte är
upplagshavare enligt 9 § eller
registrerad varumottagare
enligt 12 §, skall skatten betalas
till Tullverket. Därvid gäller
tullagen (1994:1550) och 9 kap. 4
§ lagen (1984:151) om
punktskatter och
prisregleringsavgifter.
Den som är skattskyldig enligt
8 § första stycket 6 skall betala
skatten till Tullverket. Därvid
gäller tullagen (2000:000) och
9 kap. 4 § lagen (1984:151) om
punktskatter och
prisregleringsavgifter.

19 §
Skattskyldigheten inträder för
1. den som är upplagshavare när
a) denne levererar skattepliktiga varor till en köpare i Sverige som
inte är upplagshavare eller till en köpare i ett annat EG-land som inte är
upplagshavare eller registrerad eller oregistrerad varumottagare eller
exporterar skattepliktiga varor till en köpare i tredje land,
b) denne tar i anspråk skattepliktiga varor för annat ändamål än
försäljning eller när varorna annars tas ut ur skatteupplaget utan att föras
till något annat godkänt skatteupplag,
c) denne avregistreras, och omfattar de varor som då ingår i hans lager
och som inte redan har beskattats,
2. den som är registrerad varumottagare, vid mottagandet av
skattepliktiga varor,
3. den som är oregistrerad varumottagare, vid mottagandet av
skattepliktiga varor,
4. den som är godkänd som skatterepresentant enligt 14 §, vid
mottagandet av skattepliktiga varor,
5. den som är säljare vid distansförsäljning enligt 15 §, när leverans
sker,
6. den som är skattskyldig enligt 8 § första stycket 5, när de
skattepliktiga varorna förs in till Sverige,
7. den som är skattskyldig enligt 8 § första stycket 8, när varorna
används för annat än avsett ändamål.

8. den som är skattskyldig
enligt 8 § första stycket 6, vid
den tidpunkt då skyldighet att
betala tull inträder enligt
tullagstiftningen eller skulle ha
inträtt om varorna varit
tullbelagda.
Skattskyldigheten inträder för den, som utan att vara upplagshavare
enligt 9 §, tillverkar skattepliktiga varor, när varorna tillverkas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före
ikraftträdandet.

3 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt
på energi
Härigenom föreskrivs att 4 kap. 1 och 12 §§ samt 5 kap. 2 och 5 §§
lagen (1994:1776) om skatt på energi skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

4 kap.
1 §
Skyldig att betala energiskatt, koldioxidskatt och svavelskatt
(skattskyldig) för bränslen som avses i 1 kap. 3 a § är
1. den som i Sverige tillverkar eller bearbetar bränsle eller annan som
godkänts som upplagshavare enligt 3 §,
2. varumottagare som avses i 6 eller 7 §,
3. skatterepresentant enligt vad som anges i 8 §,
4. den som från ett annat EG-land säljer och levererar bränsle till en
köpare i Sverige genom distansförsäljning enligt 9 §,
5. den som i annat fall än som avses i 1 4 från ett annat EG-land till
Sverige för in eller tar emot leverans av bränsle,
6. annan än upplagshavare som
importerar bränsle från tredje
land,
6. annan än upplagshavare som
enligt 5 kap. 11 § tullagen
(2000:000) är skyldig att betala
skatt med anledning av import,
7. den som förvärvat bränsle för vilket ingen skatt eller lägre skatt
skall betalas när bränslet används för ett visst ändamål men som säljer
eller förbrukar bränslet för ett annat ändamål som medför att skatt skall
betalas med högre belopp.
Vad som sägs i första stycket 7 tillämpas även i fråga om bränsle för
vilket antingen ingen skatt har betalats eller skatt har betalats enligt
2 kap. 1 § första stycket 3 a, och som förbrukas
a) i skepp, när skeppet används för privat ändamål, eller
b) i båt för vilken fartygstillstånd meddelats enligt fiskelagen
(1993:787), när båten används för privat ändamål eller
c) i motordrivet fordon i de fall bränslet ger mindre än 85
volymprocent destillat vid 350 C.

12 §
Skattskyldig för energiskatt för råtallolja samt för energiskatt,
koldioxidskatt och svavelskatt för bränslen som avses i 2 kap. 1 § första
stycket 6 8, bränslen enligt 3 och 4 §§ som inte avses i 1 kap. 3 a § samt
vad gäller svavelskatt även bränslen som avses i 3 kap. 1 § 1 är den som
1. tillverkar eller bearbetar bränsle,
2. enligt 6 kap. 10 § andra stycket registrerats som lagerhållare,
återförsäljare eller förbrukare av bränsle,
3. i annat fall än som avses i 1 och 2
a) importerar bränsle från
tredje land, eller
a) enligt 5 kap. 11 § tullagen
(2000:000) är skyldig att betala
skatt med anledning av import,
eller
b) för in kolbränsle, petroleumkoks, råtallolja eller torvbränsle till
Sverige från ett annat EG-land eller tar emot en sådan leverans, och
4. den som förvärvat bränsle för vilket ingen skatt eller lägre skatt
skall betalas när bränslet används för visst ändamål men som säljer eller
förbrukar bränslet för ett ändamål som medför att skatt skall betalas
med högre belopp.
Vad som sägs i första stycket 4 tillämpas även i fråga om bränsle
enligt 2 kap. 3 eller 4 § som inte avses i 1 kap. 3 a § och som beskattats
enligt 2 kap. 1 § första stycket 3 a eller som förvärvats utan skatt, och
som förbrukas i skepp, när skeppet används för privat ändamål.
Som tillverkare anses den som för in naturgas till Sverige samt den
för vars räkning sådan införsel äger rum. Som tillverkare anses även den
som tar upp torvbränsle.

5 kap.
2 §
Skattskyldigheten inträder
1. för varumottagare som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 § första
stycket 2, när han tar emot leverans av bränsle,
2. för skatterepresentant som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 § första
stycket 3, när köparen tar emot leverans av bränsle, och
3. för den som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 § första stycket 5 eller
12 § första stycket 3 b, när bränslet förs in till Sverige.

4. för den som är skattskyldig
enligt 4 kap. 1 § första stycket 6
eller 12 § första stycket 3 a vid
den tidpunkt då skyldighet att
betala tull inträder enligt
tullagstiftningen eller skulle ha
inträtt om bränslet varit
tullbelagt.

5 §
När bränsle importeras av
skattskyldig enligt 4 kap. 1 §
första stycket 6 eller 12 § första
stycket 3 a, skall skatten betalas
till tullmyndigheten. Därvid
gäller tullagen (1994:1550) och 9
kap. 4 § lagen (1984:151) om
punktskatter och
prisregleringsavgifter.
Den som är skattskyldig enligt
4 kap. 1 § första stycket 6 eller 12
§ första stycket 3 a skall betala
skatten till Tullverket. Därvid
gäller tullagen (2000:000) och 9
kap. 4 § lagen (1984:151) om
punktskatter och
prisregleringsavgifter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före
ikraftträdandet.

4 Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen
(1994:200)
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 och 5 §§ mervärdesskattelagen
(1994:200) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 kap.
2 §
Skyldig att betala mervärdesskatt (skattskyldig) är
1. för sådan omsättning som anges i 1 § första stycket 1, om inte annat
följer av 2 4 a: den som omsätter varan eller tjänsten,
2. för omsättning som anges i 1 § första stycket 1 av sådana tjänster
som avses i 5 kap. 7 §, om den som omsätter tjänsten är en utländsk
företagare och förvärvaren är en näringsidkare: den som förvärvar
tjänsten,
3. för omsättning som anges i 1 § första stycket 1 av sådana tjänster
som avses i 5 kap. 5 § tredje stycket samt 5 a, 6 a, 6 b och 7 a §§, om
den som omsätter tjänsten är en utländsk företagare och förvärvaren är
registrerad till mervärdesskatt här: den som förvärvar tjänsten,
4. för sådan efterföljande omsättning inom landet som avses i 3 kap.
30 b § första stycket: den till vilken omsättningen görs,
4 a. för omsättning som anges i 1 § första stycket 1 mellan
näringsidkare som är eller skall vara registrerade till mervärdesskatt här,
av guldmaterial eller halvfärdiga produkter med en finhalt av minst 325
tusendelar eller av investeringsguld om den som omsätter guldet är
skattskyldig enligt 3 kap. 10 b §: den som förvärvar varan,
5. för sådant förvärv som anges i 1 § första stycket 2: den som
förvärvar varan, och
6. för import av varor: den som
är skyldig att betala skatt enligt
10 § tullagen (2000:000) för den
importerade varan.
6. för import av varor: den som
enligt 5 kap. 11 § tullagen
(2000:000) är skyldig att betala
skatt med anledning av importen.
Särskilda bestämmelser om vem som i vissa fall är skattskyldig finns i
6 kap., 9 kap. och 9 c kap.

5 §
Vid import inträder
skattskyldigheten vid den tidpunkt
då varan enligt tullagstiftningen
skall deklareras för övergång
till fri omsättning eller när
införsel skall anmälas med stöd
av 3 kap. 3 § tullagen.
Vid import inträder
skattskyldigheten vid den tidpunkt
då skyldighet att betala tull
inträder enligt tullagstiftningen
eller skulle ha inträtt om varan
varit tullbelagd.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före
ikraftträdandet.

5 Förslag till lag om ändring i tullagen (2000:000)
Härigenom föreskrivs att 5 kap. 11 § samt 9 kap. 3 och 6 §§ tullagen
(2000:000) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

5 kap.
11 §
Gäldenären, eller den som skulle ha varit gäldenär om varan varit
tullbelagd, är skyldig att betala annan skatt än tull som skall tas ut för en
vara vid import eller export.
Den som lämnar en anmälan
eller borde ha lämnat anmälan
enligt 3 kap. 3 § är skyldig att
betala annan skatt än tull som
skall tas ut för varan på grund
av införseln eller utförseln.

Skatt enligt denna paragraf skall fastställas och betalas enligt det
förfarande som gäller för tull, om inte annat föreskrivits.

9 kap.
3 §
Om ett överklagande enligt 2 §
gäller beslut vid tulltaxering i en
fråga som kan ha betydelse för
fastställelse av tull eller beslut om
fastställelse av annan skatt än tull
enligt 5 kap. 11 § andra stycket,
skall överklagandet ha kommit in
till Tullverket inom tre år från den
dag då tullskulden eller den
anmälningsskyldighet som avses
i 3 kap. 3 § uppkom. Om beslutet
har meddelats senare än två och
ett halvt år efter den dag då tull-
skulden eller
anmälningsskyldigheten
uppkom, får överklagandet dock,
om tiden för överklagande
därigenom blir längre, komma in
inom två månader från den dag då
gäldenären eller den anmälnings-
skyldige fick del av beslutet.

Om beslut som avses i första
stycket har omprövats, får även
omprövningsbeslutet överklagas
inom där angiven treårsfrist. Om
omprövningsbeslutet meddelats
senare än två och ett halvt år efter
den dag då tullskulden eller
anmälningsskyldigheten
uppkom, får överklagandet dock,
om tiden för överklagande
därigenom blir längre, komma in
inom två månader från den dag då
gäldenären eller den
anmälningsskyldige fick del av
omprövningsbeslutet.

En gäldenär eller anmälnings-
skyldig får överklaga ett beslut
som avses i första och andra
styckena även om det inte gått
honom emot.
Om ett överklagande enligt 2 §
gäller beslut vid tulltaxering i en
fråga som kan ha betydelse för
fastställelse av tull eller beslut om
fastställelse av annan skatt än tull
enligt 5 kap. 11 § andra stycket,
skall överklagandet ha kommit in
till Tullverket inom tre år från den
dag då tullskulden uppkom eller
skulle ha uppkommit om varan
varit tullbelagd. Om beslutet har
meddelats senare än två och ett
halvt år efter den dag då
tullskulden uppkom eller skulle
ha uppkommit om varan varit
tullbelagd, får överklagandet
dock, om tiden för överklagande
därigenom blir längre, komma in
inom två månader från den dag då
gäldenären eller den som skulle
ha varit gäldenär om varan varit
tullbelagd fick del av beslutet.
Om beslut som avses i första
stycket har omprövats, får även
omprövningsbeslutet överklagas
inom där angiven treårsfrist. Om
omprövningsbeslutet meddelats
senare än två och ett halvt år efter
den dag då tullskulden uppkom
eller skulle ha uppkommit om
varan varit tullbelagd, får
överklagandet dock, om tiden för
överklagande därigenom blir
längre, komma in inom två
månader från den dag då
gäldenären eller den som skulle
ha varit gäldenär om varan varit
tullbelagd fick del av
omprövningsbeslutet.
Gäldenären eller den som
skulle ha varit gäldenär om
varan varit tullbelagd får
överklaga ett beslut som avses i
första och andra styckena även om
det inte gått honom emot.

6 §
Bestämmelserna i 3 5 §§ gäller också överklagande av beslut om
ränta, tulltillägg och förseningsavgift.
En gäldenärs eller
anmälnings- skyldigs yrkande i
fråga om tull- tillägg skall, oavsett
tidsfristerna i 3 §, prövas om
beslutet om den tull som
tulltillägget avser inte har vunnit
laga kraft. Detsamma gäller om
Tullverket eller det allmänna
ombudet framställt ett sådant
yrkande till förmån för
gäldenären eller den
anmälningsskyldige. Om
yrkandet framställs först i
domstol, kan domstolen besluta
att det skall tas upp till prövning av
Tullverket.
Vad som sägs i andra stycket
gäller även en deklarants
yrkande i fråga om
förseningsavgift.
Enskilds yrkande i fråga om
tulltillägg eller förseningsavgift
skall, oavsett tidsfristerna i 3 §,
prövas om beslutet om den tull
som tulltillägget eller försenings-
avgiften avser inte har vunnit laga
kraft. Detsamma gäller om Tull-
verket eller det allmänna ombudet
framställt ett sådant yrkande till
förmån för den enskilde. Om
yrkandet framställs först i
domstol, kan domstolen besluta
att det skall tas upp till prövning av
Tullverket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före
ikraftträdandet.

Förteckning över remissinstanser beträffande
promemorian Skyldighet att betala punkt- och
mervärdesskatt vid import
Efter remiss har följande lämnat yttrande över promemorians förslag:
Kammarrätten i Stockholm, Länsrätten i Stockholm, Tullverket,
Riksskatteverket, Svenska Petroleum Institutet, Swedish Match North
Europe AB, Austria Tabak Scandinavia AB och Systembolaget AB.
Svensk Handel, Sveriges Industriförbund, Petroleumhandlarnas
Riksförbund, Svenska Bryggareföreningen, Svensk Industriförening,
Sprit- och Vinleverantörsföreningen har inte hörsammat remissen.

Lagförslaget i promemorian Avvattning av avfall
med flera avfallsskattefrågor
Förslag till lag om ändring i lagen (1999:673) om skatt på avfall
Härigenom föreskrivs att 3 och 6 §§ lagen (1999:673) om skatt på
avfall skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

3 §
Bestämmelserna i 1 § gäller dock inte för anläggningar där deponering
eller förvaring sker uteslutande av
1. ett eller flera av följande avfallsslag, nämligen
a) jord, grus, lera, skiffer, kalkstoft, kalksten eller annan sten,
b) bergrester från gruvindustriell verksamhet,
c) avfallssand från gruvindustriell verksamhet och avfall från
vattenrening vid sådan verksamhet samt järnhaltigt avfall från
rökgasrening vid tillverkning av järnmalmspellets, eller
2. radioaktivt avfall.
I fråga om avfall från vattenrening vid gruvindustriell verksamhet och
järnhaltigt avfall från rökgasrening vid tillverkning av järnmalmspellets
gäller första stycket 1 endast under förutsättning att deponering eller
förvaring sker tillsammans med avfallssand från gruvindustriell
verksamhet.

Bestämmelserna i 1 § gäller
inte heller för anläggningar där
deponering eller förvaring sker
uteslutande av
1. vattenverksslam i
slambassänger, eller
2. avfall i vassbäddar.

6 §
Avfallsskatt skall inte betalas för
1. material som är avsett att användas för driften av en
avfallsanläggning eller som förs in till en sådan anläggning utan direkt
samband med avfallshanteringen,
2. avfall som är avsett att inom
en anläggning behandlas genom
a) kompostering eller
reaktorbaserad rötning,
b) förbränning,
c) användning för tillverkning
av fast lagringsbart bränsle.

Avfallsskatt skall dock betalas
för rester som uppstår efter
genomförd behandling enligt
första stycket 2.
2. avfall som är avsett att inom
en anläggning
a) behandlas genom
kompostering eller reaktorbaserad
rötning,
b) förbrännas,
c) användas för tillverkning av
fast lagringsbart bränsle,
d) avvattnas,
e) renas, under förutsättning
att avfallet är flytande,
3. avfall som inom en
anläggning är avsett att
behandlas i en vassbädd.
Första stycket 2 d och e och 3
gäller endast om det vatten som
avgår från behandlingen inte
deponeras inom anläggningen.
Avfallsskatt skall dock betalas
för rester som uppstår efter
genomförd åtgärd enligt första
stycket 2.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Bestämmelserna i 3 och
6 §§ i sina nya lydelser tillämpas dock för tid från och med den 1 januari
2000.

Förteckning över remissinstanser beträffande
promemorian Avvattning av avfall med flera
avfallsskattefrågor
Efter remiss har följande lämnat yttrande över promemorians förslag:
Riksskatteverket, Naturvårdsverket, Gislaveds kommun, Karlshamns
kommun, Vaggeryds kommun, Svenska Renhållningsverksföreningen,
Ragn-Sells AB, Tekniska Verken i Linköping AB, Svenska Vatten- och
Avloppsverksföreningen, Västmanlands avfallsaktiebolag och Sveriges
Industriförbund.
Värnamo kommun, WMI Sellbergs AB, Trestadsregionens
Avfallsaktiebolag, Nordvästra Skånes Renhållningsaktiebolag och
Återvinningsindustrierna har inte hörsammat remissen.

Förteckning över remissinstanser beträffande
Trafikbeskattningsutredningens slutbetänkande
Bilen, miljön och säkerheten (SOU 1999:62)
Följande remissinstanser har lämnat yttrande över
trafikbeskattningsutredningens slutbetänkande: AB Svensk Bilprovning,
Riksorganisationen Bilfront, Bilindustriföreningen, Buss och Samhälle,
Frivilliga Motorcykelkårernas Riksförbund, Försvarets Motorklubb,
Gold Wing Club Sweden, Gröna Bilister, Högskolan Dalarna,
Djurgården-Lilla Värtans Miljöskyddsförening, Industriförbundet,
Institutet för Transportforskning, Konsumentverket, Kungliga
Automobilklubben, Lantbrukarnas Riksförbund, Länsstyrelsen i Skåne
Län, Länsstyrelsen i Örebro Län, Länstrafiken i Jämtlands Län,
Länstrafiken Norrbotten, Moped- och Motorcykelbranschens
Riksförbund, Motorbranschens Riksförbund, Motorförarnas
Helnykterhetsförbund, Motorhistoriska Riksförbundet, Motormännens
Riksförbund, Naturvårdsverket, OK-Bilisterna, Paul Wirkstedt,
Rikspolisstyrelsen, Riksskatteverket, Skattemyndigheten i Örebro, SMC
Senior, Statens Institut för KommunikationsAnalys, Svenska
Bussbranschens Riksförbund, Svenska Naturskyddsföreningen, Svensk
Handel, Svenska Kommunförbundet, Svenska Lokaltrafikföreningen,
Svenska Petroleum Institutet, Svenska Taxiförbundet, Svenska
motorcykel- och snöskoterförbundet, Svenska Vägföreningen, Svenska
Åkeriförbundet, Sveriges Motorcykelhandlares Riksförbund, Sveriges
Motorcyklisters Centralorganisation, Sveriges
Transportindustriförbund, Särskilda skattekontoret i Ludvika, Tullverket,
Umeå Universitet, Womens International Motorcycle Association, Väg-
och transportforskningsinstitutet samt Vägverket.

Protokoll om ändring av avtalet den 9 februari 1994
om uttag av en avgift för tunga fordon som
använder vissa vägar för att tillämpa
Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/62/EG
av den 17 juni 1999 om avgifter på tunga
godsfordon för användningen av vissa
infrastrukturer
Regeringarna i Konungariket Belgien, Konungariket Danmark,
Storhertigdömet Luxemburg, Konungariket Nederländerna,
Konungariket Sverige och Förbundsrepubliken Tyskland,

som är parter i avtalet den 9 februari 1994 om uttag av en avgift för
tunga fordon som använder vissa vägar i dess ändrade lydelse enligt
protokollet den 18 september 1997 om Sveriges anslutning till detta
avtal, nedan kallat avtalet,

som beaktar Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/62/EG av den
17 juni 1999 om avgifter på tunga godsfordon för användningen av vissa
infrastrukturer, nedan kallat direktivet,

som beaktar den gemensamma förklaringen av regeringarna i Belgien,
Danmark, Luxemburg, Nederländerna, Sverige och Tyskland att
vinnlägga sig om att anpassa sina gemensamma vägavgifter till de
maximisatser som fastställs i artikel 7.7 och bilaga II till direktivet,
vilken antogs vid Europeiska unionens 2142 rådsmöte den 30 november
och 1 december 1998,

har kommit överens om följande.

Artikel 1

Den första strecksatsen i ingressen till avtalet skall ersättas med
följande:

"som beaktar Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/62/EG av
den 17 juni 1999 om avgifter på tunga godsfordon för användningen av
vissa infrastrukturer, som ersätter rådets direktiv 93/89/EEG av den 25
oktober 1993,"

Efter den andra strecksatsen skall en tredje strecksats sättas in med
följande lydelse:

"som beaktar den gemensamma förklaringen av regeringarna i Belgien,
Danmark, Luxemburg, Nederländerna, Sverige och Tyskland att
vinnlägga sig om att anpassa sina gemensamma vägavgifter till de
maximisatser som fastställs i artikel 7.7 och bilaga II till direktivet, som
antogs vid Europeiska unionens 2142 rådsmöte den 30 november och 1
december 1998,"

Artikel 2

Texten i artikel 2.1 i avtalet skall ersättas med följande:

"Definitionerna i artikel 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv
1999/62/EG av den 17 juni 1999 om avgifter på tunga godsfordon för
användningen av vissa infrastrukturer är tillämpliga på detta avtal."

Artikel 3

I artikel 3.1 i avtalet skall orden "förfarandet i direktivets artikel 9"
ersättas med följande:

"förfarandet i artikel 7.2 b ii i direktivet"

I artikel 3.2 skall orden "direktivets artikel 7 d" ersättas med följande:

"artikel 7.2 b i i direktivet"

I artikel 3.3 skall orden "direktivets artikel 7 e" ersättas med följande:

"artikel 7.6 i direktivet"

Artikel 4

Texten i artikel 4.2 i avtalet skall ersättas med följande:

"De avtalsslutande parterna får inom sina respektive territorier befria
fordon uppräknade i direktivets artikel 6.2 b från den avgift som avses i
artikel 3."

Artikel 5

Artikel 8.1 i avtalet skall ersättas med följande:

"Vägavgiften per år inklusive administrationskostnader är för fordon
med

1) högst 3 axlar:
a) ICKE EURO 960 euro
b) EURO I 850 euro
c) EURO II och renare 750 euro

2) minst 4 axlar:
a) ICKE EURO 1550 euro
b) EURO I 1400 euro
c) EURO II och renare 1250 euro"

Texten i artikel 8.2 skall ersättas med följande:

"Vägavgiften per månad inklusive administrationskostnader är för fordon
med

1) högst 3 axlar:
a) ICKE EURO 96 euro
b) EURO I 85 euro
c) EURO II och renare 75 euro

2) minst 4 axlar:
a) ICKE EURO 155 euro
b) EURO I 140 euro
c) EURO II och renare 125 euro"

Texten i artikel 8.3 skall ersättas med följande:

"Vägavgiften per vecka inklusive administrationskostnader är för fordon
med

1) högst 3 axlar:
a) ICKE EURO 26 euro
b) EURO I 23 euro
c) EURO II och renare 20 euro

2) minst 4 axlar:
a) ICKE EURO 41 euro
b) EURO I 37 euro
c) EURO II och renare 33 euro"

Texten i artikel 8.4 skall ersättas med följande:

"Vägavgiften per dag inklusive administrationskostnader är densamma
för samtliga fordonskategorier och uppgår till 8 euro."

Texten i artikel 8.5 skall ersättas med följande:

"För fordon registrerade i Grekland är avgifterna enligt punkterna 1-4 i
denna artikel nedsatta med 50 procent under en övergångsperiod om två
år efter direktivets ikraftträdande. Parterna i avtalet får besluta att
förlänga övergångsperioden med ett år i sänder, under förutsättning att
Europeiska gemenskapernas kommission godkänner förlängningen."

Texten i artikel 8.7 skall ersättas med följande:

"Vid tillämpningen av detta avtal skall växelkursen för euron i de olika
nationella valutorna bestämmas i enlighet med artikel 10 i direktivet."

Artikel 6

Sista meningen i artikel 10.2 i avtalet skall ersättas med följande:

"Ett belopp på 25 euro debiteras för täckande av
administrationskostnaderna för prövning av begäran om återbetalning."

Artikel 7

I artikel 13.2 i avtalet skall raden "A = den årliga avgiften på 1250 ecu"
ersättas med följande:

"A = den årliga avgiften på 1250 euro."

Artikel 8

I den franska versionen av artikel 20 i avtalet skall datumangivelsen "den
31 december 2010" ersättas med "den 31 december 2019".

Artikel 9

1. Detta protokoll träder i kraft den första dagen i den månad som följer
efter det senaste av de datum då alla regeringar på diplomatisk väg har
meddelat Europeiska gemenskapernas kommission att deras nationella
konstitutionella krav för ikraftträdande har uppfyllts.

2. Depositarien skall underrätta regeringarna i samtliga avtalsslutande
parter om meddelanden som avses i punkt 1 i denna artikel och om
dagen då detta protokoll träder i kraft.

Upprättat i Bryssel den 22 mars 2000 på danska, franska, nederländska,
svenska och tyska språken, som alla är lika giltiga, i en originalversion
som skall deponeras i Europeiska gemenskapernas kommissions arkiv.
Kommissionen skall överlämna en bestyrkt kopia härav till var och en av
de avtalsslutande parterna.

För Regeringen i Konungariket Belgien

För Regeringen i Konungariket Danmark

För Regeringen i Storhertigdömet Luxemburg

För Regeringen i Konungariket Nederländerna

För Regeringen i Konungariket Sverige

För Regeringen i Förbundsrepubliken Tyskland

Lagförslaget i Riksskatteverkets rapport angående
vissa frågor rörande försäljningsskattelagen
Förslag till lag om ändring i bilskrotningslagen (1975:343)
Härigenom föreskrivs fråga om bilskrotningslagen (1975:343)
dels att 9 § skall ha följande lydelse,
dels att 11 § skall upphöra att gälla,
dels att det i lagen skall införas nya paragrafer, 11 a 11 j §§ samt
12 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

9 §
Skrotningsavgift skall betalas
för personbil, buss med en
totalvikt av högst 3 500 kilogram
och lastbil med skåpkarosseri och
med en totalvikt av högst 3 500
kilogram. För bussar och
lastbilar skall skrotningsavgift
endast betalas i de fall
försäljningsskatt skall betalas
för sådana fordon enligt lagen
(1978:69) om försäljningsskatt
på motorfordon.
Skrotningsavgift för bussar och
lastbilar skall betalas även i de
fall försäljningsskatt inte tas ut
på grund av bestämmelserna i 4
§ andra stycket nämnda lag.
Skrotningsavgift skall betalas
för personbil, buss med en
totalvikt av högst 3 500 kilogram
och lastbil med skåpkarosseri och
med en totalvikt av högst 3 500
kilogram.

11 a §
Avgiftsskyldig är
1. tillverkaren, för
avgiftspliktigt motorfordon som
yrkesmässigt tillverkas inom
landet,
2. importör som har
registrerats enligt 11 b § andra
stycket, för avgiftspliktigt
motorfordon som förs in till
landet,
3. ägaren, för avgiftspliktigt
motorfordon som tillverkas inom
landet av annan tillverkare än
som avses i 1, för avgiftspliktigt
motorfordon som förs in i landet
på annat sätt än som avses i 2,
för fordon som efter ändring har
blivit avgiftspliktigt, och för
motorfordon som från att ha
använts på sådant sätt att
motorfordonet varit undantaget
från registrering i bilregistret i
stället används så att det blir
registreringspliktigt.

11 b §
Tillverkare som avses i 11 a §
1 skall vara registrerad som
avgiftsskyldig hos
beskattningsmyndigheten
(registrerad tillverkare).
Importör som inför
avgiftspliktiga motorfordon för
yrkesmässig försäljning till
återförsäljare kan, om
verksamheten är av större
omfattning registreras som
avgiftsskyldig hos
beskattningsmyndigheten
(registrerad importör).

11 c §
Avgiftsskyldigheten inträder
när fordonet första gången
införs i bilregistret eller, om
fordonet samtidigt avställts, då
avställningen upphör.
För icke avgiftspliktiga fordon
som ändras till avgiftspliktiga
fordon inträder
avgiftsskyldighet när fordonet
tas upp i bilregistret som fordon
av avgiftspliktigt slag, eller om
det samtidigt avställs, då
avställningen upphör.

11 d §
Skrotningsavgift beslutas
genom automatisk
databehandling på grundval av
uppgifter i bilregistret.
Avgiften skall för
avgiftsskyldig som avses i 11 a §
1 och 2 betalas senast inom en
månad efter utgången av den
månad avgiftsskyldigheten
inträder och för avgiftsskyldig
som avses i 11 a § 3 senast tre
veckor efter avgiftsskyldighetens
inträde.
Regeringen föreskriver vilken
myndighet som svarar för beslut
om avgift enligt första stycket.

11 e §
Den avgiftsskyldige kan återfå
avgift som han betalat för ett
motorfordon vars försäljning
har förorsakat den
avgiftsskyldige förlust på grund
av bristande betalning från
köpare som är yrkesmässig
återförsäljare av motorfordon.
Återbetalning av avgift kan
endast göras med belopp som
svarar mot så stor del av
avgiften som förlusten visas
utgöra av fordonets
försäljningspris.
Fråga om återbetalning
prövas av
beskattningsmyndigheten på
ansökan av den avgiftsskyldige.

11 f §
Kompensation för betald
skrotningsavgift kan erhållas,
om fordonet förvärvats av
1. utländsk beskickning eller
karriärkonsulat i Sverige eller
sådan internationell
organisation som avses i lagen
(1976:661) om immunitet och
privilegier i vissa fall,
2. medlemmar av den
diplomatiska personalen vid
utländska beskickningar i
Sverige och karriärkonsuler vid
utländska konsulat i Sverige,
under förutsättning att de inte är
svenska medborgare eller
stadigvarande bosatta här i
landet.
Kompensation kan även
erhållas för skrotningsavgift om
fordonet förvärvats av en
medlemsstats ombud vid en
internationell organisation med
säte i Sverige och personal hos
sådan organisation, om Sverige
har träffat överenskommelse om
detta med en annan stat eller
med en mellanfolklig
organisation, eller om Sverige
träffat sådan överenskommelse
som avses i 10 kap. 7 § andra
stycket mervärdesskattelagen
(1994:200).
Beskattningsmyndigheten
prövar frågor om kompensation
för betald skrotningsavgift.
Kompensation skall
återbetalas om fordonet inom
två år från förvärvet överlåts till
någon som inte omfattas av
reglerna för kompensation. Vad
som nu sagts gäller inte, om
fordonet överlåts på grund av
att ägaren avlidit och inte heller,
om fordonet överlåts på grund
av att ägaren fått förflyttning
från Sverige, om denne innehaft
fordonet minst sex månader.

11 g §
Beskattningsmyndigheten får
medge befrielse från skyldighet
att betala skrotningsavgift för
fordon som
1. ägs av någon som flyttar in
till Sverige utan att förut ha haft
hemvist här, eller som
återvänder hit efter att ha vistats
utomlands under minst ett år,
2. prövas inte överstiga
ägarens eller hans hushålls
behov, och
3. under minst ett år innan
ägaren flyttat in eller återvänt
till Sverige har tillhört honom
och därvid begagnats i utlandet
av honom eller medlem av hans
hushåll.
Om ägaren, inom tre år innan
han flyttar in eller återvänder
hit, har befriats från
skrotningsavgift för ett annat
fordon av motsvarande slag på
sätt som här avses skall befrielse
enligt första stycket inte medges.

11 h §
Om fordon, för vilket befrielse
från skrotningsavgift har
medgivits enligt 11 g §, överlåts
tidigare än ett år efter den
tidpunkt som anges i 11 c §
första stycket, skall den som har
medgivits avgiftsbefrielse utan
dröjsmål anmäla detta till
beskattningsmyndigheten och
betala skrotningsavgiften i
enlighet med
beskattningsmyndighetens
beslut.

11 i §
Beskattningsmyndighetens
beslut enligt 11 f, 11 g och 11 h
§§ överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol.

11 j §
Om avgiftsskyldighet
föreligger enligt 11 a § 3, får
fordonet inte användas, om
skrotningsavgiften inte har
betalats inom den tid som har
bestämts enligt denna lag och
anstånd med betalningen inte
har lämnats.
Om det finns särskilda skäl får
beskattningsmyndigheten medge
att ett visst fordon får användas
utan hinder av första stycket.
Om ett fordon används i strid
mot första stycket döms ägaren
till penningböter.
Om ägaren visar att han gjort
vad som kan begäras av honom
för att hindra att fordonet
användes, är han fri från
ansvar.
Bestämmelsen i tredje stycket
gäller även föraren, om han
kände till att fordonet inte fick
användas. Detta gäller dock inte
när fordonet provkörs vid
besiktning eller inspektion enligt
35 § fordonskungörelsen
(1972:595).

12 a §
Bestämmelser för
skrotningsavgift finns även i
lagen (1984:151) om
punktskatter och
prisregleringsavgifter

Denna lag träder i kraft den xxxx. Bestämmelsen i 11 j § gäller även
sådant förhållande som reglerades i 18 § första stycket i den upphävda
lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon.

Förteckning över remissinstanser beträffande
Naturvårdsverkets översyn av
bilskrotningslagstiftningen
Efter remiss har följande yttrat sig. Svea Hovrätt, Umeå tingsrätt,
Kammarrätten i Sundsvall, Länsrätten i Örebro län, Rikspolisstyrelsen,
Statskontoret, Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll
(SWEDAC), Kommerskollegium, Överstyrelsen för civil beredskap,
Finansinspektionen, Ekonomistyrningsverket, Riksrevisionsverket,
Riksskatteverket, Länsstyrelsen i Skåne län, Länsstyrelsen i Västra
Götalands län, Länsstyrelsen i Västmanlands län, Länsstyrelsen i
Norrbottens län, Kemikalieinspektionen, Vägverket, Statens väg- och
transportforskningsinstitut, Kommunikationsforskningsberedningen,
Arbetslivsinstitutet, Arbetarskyddsstyrelsen, Närings- och
teknikutvecklingsverket (NUTEK), Konkurrensverket, AB Svensk
Bilprovning, Gnosjö kommun, Gotlands kommun, Malmö kommun,
Varberg kommun, Fagersta kommun, Älvdalens kommun, Arvidsjaurs
kommun, Naturskyddsföreningen, Sveriges Industriförbund, Sveriges
Akademikers Centralorganisation, Landsorganisationen i Sverige (LO),
Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF), AB Begagnade Bildelar,
Bilindustriföreningen, Företagarnas Riksorganisation, Motorbranschens
Riksförbund, Motorhistoriska Riksförbundet, Motormännens
Riksförbund, Näringslivets Nämnd för Regelgranskning (NNR), BIL
Producentansvar Sverige AB, Ragn-Sells AB, SAAB Automobile AB,
Stena Gottards Bilfragmentering AB, Svensk Däckåtervinning AB,
Svensk Handel, Svenska Renhållningsverksföreningen, Sveriges
Bilskrotares Riksförbund, Sveriges Försäkringsförbund och Volvo Cars
Volvo Personvagnar AB.
Konsumentverket, Simplexkommissionen, Jernkontoret, Haninge
kommun, Svenska Kommunförbundet, Tjänstemännens
Centralorganisation (TCO), Allbilskroten i Norrköpng AB,
Bilskrotcentralen HB, Gröna Bilister, HB Stigtomta Skrot, Hjo
Bildemontering AB, Håll Sverige Rent, Skrotfrag AB, Stena Gottards
Bilfragmentering AB, Svensk Däckåtervinning AB, Svensk Handel,
Svenska Fordonskomponentgruppen, Sveriges Fordonbyggares
Riksorganisation och Återvinningsindustrierna har inte hörsammat
remissen.

Förteckning över remissinstanser beträffande
promemorian om kostnader för vård och skötsel av
gravplats m.m. avdragsrätt vid arvsbeskattningen?
Efter remiss har yttranden över promemorian inkommit från Hovrätten
för Övre Norrland, Kammarrätten i Jönköping, Göteborgs tingsrätt,
Länsrätten i Stockholms län, Domstolsverket, Kammarkollegiet,
Riksrevisionsverket, Riksskatteverket, Juridiska fakulteten vid Uppsala
universitet, Svenska kyrkans Församlingsförbund, Sveriges
Begravningsbyråers Förbund, Landsorganisationen i Sverige, FONUS
och Villaägarnas Riksförbund.
Yttrande har dessutom inkommit från Judiska Centralrådet i Sverige.
Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Sveriges Akademikers
Centralorganisation (SACO) och Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF)
har avstått från att yttra sig.

Lagrådsremissens lagförslag
1 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:323) om statlig
förmögenhetsskatt
Härigenom föreskrivs att 19 och 21 §§ lagen (1997:323) om statlig
förmögenhetsskatt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

19 §
Skatten beräknas på den beskattningsbara förmögenheten.
Beskattningsbar förmögenhet är den del av den skattepliktiga
förmögenheten som överstiger ett fribelopp. Den beskattningsbara
förmögenheten avrundas nedåt till helt tusental kronor.
För fysisk person, dödsbo,
familjestiftelse samt för fall som
avses i 21 § uppgår fribeloppet till
900 000 kronor. För annan
juridisk person uppgår
fribeloppet till 25 000 kronor.
Fribeloppet uppgår till
1. 1 000 000 kronor för fysisk
person, dödsbo, familjestiftelse
samt för fall som avses i 21 §
första stycket 4,
2. 1 500 000 kronor för fall
som avses i 21 § första stycket
1 3, och
3. 25 000 kr för annan juridisk
person än dödsbo och
familjestiftelse.

21 §
Sambeskattning skall ske av
1. makar som levt tillsammans under beskattningsåret,
2. sambor som tidigare har varit
gifta med varandra eller som har
eller har haft barn tillsammans,
och
3. föräldrar och deras
hemmavarande barn under 18 år.
2. sambor som tidigare har varit
gifta med varandra eller som har
eller har haft barn tillsammans,

3. föräldrar som sambeskattas
enligt 1 eller 2 och deras
hemmavarande barn under 18 år,
och
4. annan förälder än sådana
som avses i 3 och dennes
hemmavarande barn under 18
år.
Makar sambeskattas inte det beskattningsår då de ingår äktenskap, om
de inte skall sambeskattas enligt första stycket 2. Sambor sambeskattas
inte det beskattningsår då den omständighet som medför att de skall
sambeskattas inträffar. Vid ena makens eller sambons död sambeskattas
makarna respektive samborna det beskattningsår då dödsfallet inträffade.
Om det i annat fall inträffar ändring i något förhållande som har
betydelse för frågan om makar eller sambor skall sambeskattas ett visst
beskattningsår, bedöms frågan efter förhållandena under den större
delen av beskattningsåret.
Frågan om barn är hemmavarande eller under 18 år bedöms efter
förhållandena den 1 november beskattningsåret. Fosterbarn anses inte
som hemmavarande barn.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001 och tillämpas första
gången vid 2002 års taxering.

2 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 4 och 8 §§ lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

2 kap.
4 §
Fysisk person skall lämna självdeklaration
1. när hans bruttointäkter av tjänst i andra fall än som avses i 32 §
1 mom. första stycket h och i kommunalskattelagen (1928:370) och av
aktiv näringsverksamhet, under beskattningsåret uppgått till sammanlagt
minst 24 procent av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring för året före taxeringsåret och inte annat följer av 6 §,
2. när hans bruttointäkter av tjänst i fall som avses i 32 § 1 mom.
första stycket h eller i kommunalskattelagen och av passiv
näringsverksamhet uppgått till sammanlagt minst 100 kronor,
3. när han haft bruttointäkter av kapital av annat slag än avkastning från
vilken skatteavdrag skall göras enligt 5 kap. 8 § skattebetalningslagen
(1997:483) och bruttointäkterna av kapital uppgått till sammanlagt minst
100 kronor,
4. om han inte varit bosatt i Sverige under hela beskattningsåret när
bruttointäkterna uppgått till sammanlagt minst 100 kronor,
5. när hans skattepliktiga
tillgångar enligt lagen (1997:323)
om statlig förmögenhetsskatt vid
beskattningsårets utgång haft ett
sammanlagt värde som överstiger
900 000 kronor, eller
5. när hans skattepliktiga
tillgångar enligt lagen (1997:323)
om statlig förmögenhetsskatt vid
beskattningsårets utgång haft ett
sammanlagt värde som överstiger
1 000 000 kronor eller, i fall då
sambeskattning skall ske med
make eller sambo, 1 500 000
kronor, eller
6. när underlag för statlig fastighetsskatt, avkastningsskatt på
pensionsmedel eller särskild löneskatt på pensionskostnader skall
fastställas för honom.
Vid bedömandet av deklarationsskyldighet enligt första stycket skall
hänsyn inte tas till sådan inkomst eller förmögenhet för vilken
skattskyldighet inte föreligger enligt kommunalskattelagen, lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt eller lagen om statlig
förmögenhetsskatt. Däremot skall hänsyn tas till sådan inkomst eller
förmögenhet som enligt dubbelbeskattningsavtal skall vara helt eller
delvis undantagen från beskattning i Sverige.
Skall sambeskattning ske enligt lagen om statlig förmögenhetsskatt
skall vardera makens deklarationsskyldighet bedömas med hänsyn till
makarnas sammanlagda förmögenhet och föräldrarnas
deklarationsskyldighet bedömas med hänsyn till deras och underåriga
hemmavarande barns sammanlagda förmögenhet.

8 §
Följande juridiska personer skall lämna självdeklaration
1. aktiebolag, ekonomisk förening, sparbank, ömsesidigt
skadeförsäkringsföretag och värdepappersfond samt sådan stiftelse,
fond eller inrättning som har till huvudsakligt ändamål att tillgodose viss
familjs, vissa familjers eller bestämda personers ekonomiska intressen,
2. ideell förening, som avses i 7 § 5 mom. första stycket lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt, om dess bruttointäkter under
beskattningsåret överstigit grundavdraget enligt 8 § nämnda lag,
3. dödsbo när dess bruttointäkter av kapital av annat slag än avkastning
från vilken skatteavdrag skall göras enligt 5 kap. 8 §
skattebetalningslagen (1997:483) och bruttointäkter av en eller flera
andra förvärvskällor uppgått till sammanlagt minst 100 kronor,
4. annan juridisk person, om dess bruttointäkter av en eller flera
förvärvskällor under beskattningsåret uppgått till sammanlagt minst 100
kronor,
5. juridisk person, vars
skattepliktiga tillgångar enligt
lagen (1997:323) om statlig
förmögenhetsskatt, vid
beskattningsårets utgång haft ett
sammanlagt värde som, i fråga om
dödsbo och familjestiftelse,
överstiger 900 000 kronor eller, i
fråga om annan juridisk person
som är skattskyldig enligt nämnda
lag, 25 000 kronor,
5. juridisk person, vars
skattepliktiga tillgångar enligt
lagen (1997:323) om statlig
förmögenhetsskatt, vid
beskattningsårets utgång haft ett
sammanlagt värde som, i fråga om
dödsbo och familjestiftelse,
överstiger 1 000 000 kronor eller,
i fråga om annan juridisk person
som är skattskyldig enligt nämnda
lag, 25 000 kronor,
6. juridisk person för vilken underlag för statlig fastighetsskatt,
avkastningsskatt på pensionsmedel eller särskild löneskatt på
pensionskostnader skall fastställas.
Vid bedömandet av deklarationsskyldighet enligt första stycket 2 5
skall hänsyn inte tas till sådan inkomst eller förmögenhet, för vilken
skattskyldighet inte föreligger enligt kommunalskattelagen (1928:370),
lagen om statlig inkomstskatt eller lagen om statlig förmögenhetsskatt.
Däremot skall hänsyn tas till sådan inkomst eller förmögenhet som
enligt dubbelbeskattningsavtal skall vara helt eller delvis undantagen från
beskattning i Sverige.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001 och tillämpas första
gången vid 2002 års taxering.

3 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1563) om
tobaksskatt
Härigenom föreskrivs att 9, 19, 20, 38, 40 och 41 §§ lagen
(1994:1563) om tobakskatt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

9 §
Skyldig att betala skatt (skattskyldig) är den som
1. har godkänts som upplagshavare enligt 10 § eller den som i Sverige
yrkesmässigt tillverkar skattepliktiga varor,
2. yrkesmässigt från ett annat EG-land tar emot skattepliktiga varor
enligt 13 eller 14 §,
3. har godkänts som skatterepresentant enligt 15 §,
4. säljer skattepliktiga varor till Sverige genom distansförsäljning
enligt 16 §,
5. i annat fall än som avses i 1 4, från ett annat EG-land till Sverige
för in eller tar emot skattepliktiga varor,
6. från tredje land importerar
skattepliktiga varor,
6. utan att vara
upplagshavare eller registrerad
varumottagare, är skyldig att
betala skatt enligt 5 kap. 11 §
tullagen (0000:000) med
anledning av import,
7. använder varor som förvärvats skattefritt för annat ändamål än det
som var förutsättningen för skattefriheten.
Att varor används för annat än avsett ändamål skall i denna lag
likställas med att de går förlorade.

19 §1
När skattepliktiga varor
importeras från tredje land av
någon som inte är
upplagshavare enligt 10 § eller
registrerad varumottagare
enligt 13 §, skall skatten betalas
till Tullverket. Därvid gäller
tullagen (0000:000) och 9 kap.
4 § lagen (1984:151) om
punktskatter och
prisregleringsavgifter.
Den som är skattskyldig enligt
9 § första stycket 6 skall betala
skatten till Tullverket. Därvid
gäller tullagen (0000:000) och
9 kap. 4 § lagen (1984:151) om
punktskatter och
prisregleringsavgifter.

20 §
Skattskyldigheten inträder för
1. den som är upplagshavare när
a) denne levererar skattepliktiga varor till en köpare i Sverige som
inte är upplagshavare eller till en köpare i ett annat EG-land som inte är
upplagshavare eller registrerad eller oregistrerad varumottagare eller
exporterar skattepliktiga varor till en köpare i tredje land,
b) denne tar i anspråk skattepliktiga varor för annat ändamål än
försäljning eller när varorna annars tas ut ur skatteupplaget utan att föras
till något annat godkänt skatteupplag,
c) denne avregistreras, och omfattar de varor som då ingår i hans lager
och som inte redan har beskattats,
2. den som är registrerad varumottagare, vid mottagandet av
skattepliktiga varor,
3. den som är oregistrerad varumottagare, vid mottagandet av
skattepliktiga varor,
4. den som är godkänd som skatterepresentant enligt 15 §, vid
mottagandet av skattepliktiga varor,
5. den som är säljare vid distansförsäljning enligt 16 §, när leverans
sker,
6. den som är skattskyldig enligt 9 § första stycket 5, när de
skattepliktiga varorna förs in till Sverige,
7. den som är skattskyldig enligt
9 § första stycket 7, när varorna
används för annat än avsett
ändamål.

7. den som är skattskyldig enligt
9 § första stycket 7, när varorna
används för annat än avsett
ändamål,
8. den som är skattskyldig
enligt 9 § första stycket 6, vid
den tidpunkt då skyldighet att
betala tull enligt
tullagstiftningen inträder eller
skulle ha inträtt om skyldighet
att betala tull förelegat vid
sådan införsel som avses i 5 kap.
11 § första eller andra stycket
tulllagen (0000:000).
Skattskyldigheten inträder för den, som utan att vara upplagshavare
enligt 10 §, tillverkar skattepliktiga varor, när varorna tillverkas.

38 §
Skattskyldig är den som
1. i Sverige yrkesmässigt tillverkar snus eller tuggtobak,
2. från ett annat EG-land yrkesmässigt för in eller tar emot snus eller
tuggtobak,
3. från tredje land importerar
snus eller tuggtobak,
3. utan att vara registrerad
enligt 39 §, är skyldig att betala
skatt enligt 5 kap. 11 § tullagen
(0000:000) med anledning av
import,
4. säljer snus eller tuggtobak i exportbutik enligt lagen (1999:445)
om exportbutiker, eller
5. använder snus eller tuggtobak som förvärvats skattefritt för annat
ändamål än det som var förutsättningen för skattefriheten.

40 §
Skattskyldigheten för den som är registrerad inträder när snus och
tuggtobak levereras till en köpare som inte är registrerad, tas i anspråk
för annat ändamål än försäljning eller ingår i den skattskyldiges lager vid
avregistrering.
För den som är skattskyldig enligt 38 § 2, och som inte är registrerad
enligt 39 §, inträder skattskyldigheten när de skattepliktiga varorna förs
in till Sverige. Därvid skall de redovisningsregler som anges i 22 § andra
stycket tillämpas.
För den som är skattskyldig enligt 38 § 5 inträder skattskyldigheten
när varorna används för annat än avsett ändamål. Därvid skall de
redovisningsregler som anges i 22 § femte stycket tillämpas.

För den som är skattskyldig
enligt 38 § 3 inträder
skattskyldigheten vid den
tidpunkt då skyldighet att betala
tull enligt tullagstiftningen
inträder eller skulle ha inträtt
om skyldighet att betala tull
förelegat vid sådan införsel som
avses i 5 kap. 11 § första eller
andra stycket tullagen
(0000:000).

41 §2
Om snus eller tuggtobak
importeras från tredje land av
någon annan än den som är
registrerad enligt 39 § skall
skatten betalas till Tullverket.
Därvid gäller tullagen (0000:000)
och 9 kap. 4 § lagen (1984:151)
om punktskatter och
prisregleringsavgifter.
Den som är skattskyldig enligt
38 § 3 skall betala skatten till
Tullverket. Därvid gäller tullagen
(0000:000) och 9 kap. 4 § lagen
(1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter.
I övrigt tillämpas 30 32, 34, 35 och 42 §§ även i fråga om snus och
tuggtobak. Därvid skall vad som gäller om upplagshavare i stället avse
den som är registrerad enligt 39 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före
ikraftträdandet.

4 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1564) om
alkoholskatt
Härigenom föreskrivs att 8, 18 och 19 §§ lagen (1994:1564) om
alkoholskatt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

8 §
Skyldig att betala skatt (skattskyldig) är den som
1. har godkänts som upplagshavare enligt 9 § eller den som i Sverige
yrkesmässigt tillverkar skattepliktiga varor,
2. yrkesmässigt från ett annat EG-land tar emot skattepliktiga varor
enligt 12 eller 13 §,
3. har godkänts som skatterepresentant enligt 14 §,
4. säljer skattepliktiga varor till Sverige genom distansförsäljning
enligt 15 §,
5. i annat fall än som avses i 1 4, från ett annat EG-land till Sverige
för in eller tar emot skattepliktiga varor,
6. från tredje land importerar
skattepliktiga varor,
6. utan att vara
upplagshavare eller registrerad
varumottagare, är skyldig att
betala skatt enligt 5 kap. 11 §
tullagen (0000:000) med
anledning av import,
7. annars i Sverige tillverkar etylalkohol,
8. använder varor som förvärvats skattefritt för annat ändamål än det
som var förutsättningen för skattefriheten.
Att varor används för annat än avsett ändamål skall i denna lag
likställas med att de går förlorade.

18 §1
När skattepliktiga varor
importeras från tredje land av
någon som inte är
upplagshavare enligt 9 § eller
registrerad varumottagare
enligt 12 §, skall skatten betalas
till Tullverket. Därvid gäller
tullagen (0000:000) och 9 kap. 4
§ lagen (1984:151) om
punktskatter och
prisregleringsavgifter.
Den som är skattskyldig enligt
8 § första stycket 6 skall betala
skatten till Tullverket. Därvid
gäller tullagen (0000:000) och
9 kap. 4 § lagen (1984:151) om
punktskatter och
prisregleringsavgifter.

19 §
Skattskyldigheten inträder för
1. den som är upplagshavare när
a) denne levererar skattepliktiga varor till en köpare i Sverige som
inte är upplagshavare eller till en köpare i ett annat EG-land som inte är
upplagshavare eller registrerad eller oregistrerad varumottagare eller
exporterar skattepliktiga varor till en köpare i tredje land,
b) denne tar i anspråk skattepliktiga varor för annat ändamål än
försäljning eller när varorna annars tas ut ur skatteupplaget utan att föras
till något annat godkänt skatteupplag,
c) denne avregistreras, och omfattar de varor som då ingår i hans lager
och som inte redan har beskattats,
2. den som är registrerad varumottagare, vid mottagandet av
skattepliktiga varor,
3. den som är oregistrerad varumottagare, vid mottagandet av
skattepliktiga varor,
4. den som är godkänd som skatterepresentant enligt 14 §, vid
mottagandet av skattepliktiga varor,
5. den som är säljare vid distansförsäljning enligt 15 §, när leverans
sker,
6. den som är skattskyldig enligt 8 § första stycket 5, när de
skattepliktiga varorna förs in till Sverige,
7. den som är skattskyldig enligt
8 § första stycket 8, när varorna
används för annat än avsett
ändamål.
7. den som är skattskyldig enligt
8 § första stycket 8, när varorna
används för annat än avsett
ändamål,

8. den som är skattskyldig
enligt 8 § första stycket 6, vid
den tidpunkt då skyldighet att
betala tull enligt
tullagstiftningen inträder eller
skulle ha inträtt om skyldighet
att betala tull förelegat vid
sådan införsel som avses i 5 kap.
11 § första eller andra stycket
tulllagen (0000:000).
Skattskyldigheten inträder för den, som utan att vara upplagshavare
enligt 9 §, tillverkar skattepliktiga varor, när varorna tillverkas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före
ikraftträdandet.

5 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt
på energi
Härigenom föreskrivs att 4 kap. 1 och 12 §§ samt 5 kap. 2 och 5 §§
lagen (1994:1776) om skatt på energi skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

4 kap.
1 §
Skyldig att betala energiskatt, koldioxidskatt och svavelskatt
(skattskyldig) för bränslen som avses i 1 kap. 3 a § är
1. den som i Sverige tillverkar eller bearbetar bränsle eller annan som
godkänts som upplagshavare enligt 3 §,
2. varumottagare som avses i 6 eller 7 §,
3. skatterepresentant enligt vad som anges i 8 §,
4. den som från ett annat EG-land säljer och levererar bränsle till en
köpare i Sverige genom distansförsäljning enligt 9 §,
5. den som i annat fall än som avses i 1 4 från ett annat EG-land till
Sverige för in eller tar emot leverans av bränsle,
6. annan än upplagshavare som
importerar bränsle från tredje
land,
6. annan än upplagshavare som
är skyldig att betala skatt enligt
5 kap. 11 § tullagen (0000:000)
med anledning av import,
7. den som förvärvat bränsle för vilket ingen skatt eller lägre skatt
skall betalas när bränslet används för ett visst ändamål men som säljer
eller förbrukar bränslet för ett annat ändamål som medför att skatt skall
betalas med högre belopp.
Vad som sägs i första stycket 7 tillämpas även i fråga om bränsle för
vilket antingen ingen skatt har betalats eller skatt har betalats enligt
2 kap. 1 § första stycket 3 a, och som förbrukas
a) i skepp, när skeppet används för privat ändamål, eller
b) i båt för vilken fartygstillstånd meddelats enligt fiskelagen
(1993:787), när båten används för privat ändamål eller
c) i motordrivet fordon i de fall bränslet ger mindre än 85
volymprocent destillat vid 350 C.

12 §
Skattskyldig för energiskatt för råtallolja samt för energiskatt,
koldioxidskatt och svavelskatt för bränslen som avses i 2 kap. 1 § första
stycket 6 8, bränslen enligt 3 och 4 §§ som inte avses i 1 kap. 3 a § samt
vad gäller svavelskatt även bränslen som avses i 3 kap. 1 § 1 är den som
1. tillverkar eller bearbetar bränsle,
2. enligt 6 kap. 10 § andra stycket registrerats som lagerhållare,
återförsäljare eller förbrukare av bränsle,
3. i annat fall än som avses i 1 och 2
a) importerar bränsle från
tredje land, eller
a) är skyldig att betala skatt
enligt 5 kap. 11 § tullagen
(0000:000) med anledning av
import, eller
b) för in kolbränsle, petroleumkoks, råtallolja eller torvbränsle till
Sverige från ett annat EG-land eller tar emot en sådan leverans, och
4. den som förvärvat bränsle för vilket ingen skatt eller lägre skatt
skall betalas när bränslet används för visst ändamål men som säljer eller
förbrukar bränslet för ett ändamål som medför att skatt skall betalas
med högre belopp.
Vad som sägs i första stycket 4 tillämpas även i fråga om bränsle
enligt 2 kap. 3 eller 4 § som inte avses i 1 kap. 3 a § och som beskattats
enligt 2 kap. 1 § första stycket 3 a eller som förvärvats utan skatt, och
som förbrukas i skepp, när skeppet används för privat ändamål.
Som tillverkare anses den som för in naturgas till Sverige samt den
för vars räkning sådan införsel äger rum. Som tillverkare anses även den
som tar upp torvbränsle.

5 kap.
2 §
Skattskyldigheten inträder
1. för varumottagare som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 § första
stycket 2, när han tar emot leverans av bränsle,
2. för skatterepresentant som är
skattskyldig enligt 4 kap. 1 §
första stycket 3, när köparen tar
emot leverans av bränsle, och
3. för den som är skattskyldig
enligt 4 kap. 1 § första stycket 5
eller 12 § första stycket 3 b, när
bränslet förs in till Sverige.
2. för skatterepresentant som är
skattskyldig enligt 4 kap. 1 §
första stycket 3, när köparen tar
emot leverans av bränsle,
3. för den som är skattskyldig
enligt 4 kap. 1 § första stycket 5
eller 12 § första stycket 3 b, när
bränslet förs in till Sverige, och
4. för den som är skattskyldig
enligt 4 kap. 1 § första stycket 6
eller 12 § första stycket 3 a vid
den tidpunkt då skyldighet att
betala tull enligt
tullagstiftningen inträder eller
skulle ha inträtt om skyldighet
att betala tull förelegat vid
sådan införsel som avses i 5 kap.
11 § första eller andra stycke
tulllagen (0000:000).

5 §1
När bränsle importeras av
skattskyldig enligt 4 kap. 1 §
första stycket 6 eller 12 § första
stycket 3 a, skall skatten betalas
till Tullverket. Därvid gäller
tullagen (0000:000) och 9 kap. 4
§ lagen (1984:151) om
punktskatter och
prisregleringsavgifter.
Den som är skattskyldig enligt
4 kap. 1 § första stycket 6 eller
12 § första stycket 3 a skall
betala skatten till Tullverket.
Därvid gäller tullagen (0000:000)
och 9 kap. 4 § lagen (1984:151)
om punktskatter och
prisregleringsavgifter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före
ikraftträdandet.

6 Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen
(1994:200)
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 och 5 §§ mervärdesskattelagen
(1994:200)1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 kap.
2 §2
Skyldig att betala mervärdesskatt (skattskyldig) är
1. för sådan omsättning som anges i 1 § första stycket 1, om inte annat
följer av 2 4 a: den som omsätter varan eller tjänsten,
2. för omsättning som anges i 1 § första stycket 1 av sådana tjänster
som avses i 5 kap. 7 §, om den som omsätter tjänsten är en utländsk
företagare och förvärvaren är en näringsidkare: den som förvärvar
tjänsten,
3. för omsättning som anges i 1 § första stycket 1 av sådana tjänster
som avses i 5 kap. 5 § tredje stycket samt 5 a, 6 a, 6 b och 7 a §§, om
den som omsätter tjänsten är en utländsk företagare och förvärvaren är
registrerad till mervärdesskatt här: den som förvärvar tjänsten,
4. för sådan efterföljande omsättning inom landet som avses i 3 kap.
30 b § första stycket: den till vilken omsättningen görs,
4 a. för omsättning som anges i 1 § första stycket 1 mellan
näringsidkare som är eller skall vara registrerade till mervärdesskatt här,
av guldmaterial eller halvfärdiga produkter med en finhalt av minst 325
tusendelar eller av investeringsguld om den som omsätter guldet är
skattskyldig enligt 3 kap. 10 b §: den som förvärvar varan,
5. för sådant förvärv som anges i 1 § första stycket 2: den som
förvärvar varan, och
6. för import av varor: den som
är skyldig att betala skatt enligt
5 kap. 11 § tullagen (0000:000)
för den importerade varan.
6. för import av varor: den som
är skyldig att betala skatt enligt
5 kap. 11 § tullagen (0000:000)
med anledning av importen.
Särskilda bestämmelser om vem som i vissa fall är skattskyldig finns i
6 kap., 9 kap. och 9 c kap.

5 §3
Vid import inträder
skattskyldigheten vid den tidpunkt
då varan enligt tullagstiftningen
skall deklareras för övergång
till fri omsättning eller när
införsel skall anmälas med stöd
av 3 kap. 3 § tullagen
(0000:000).
Vid import inträder
skattskyldigheten vid den tidpunkt
då skyldighet att betala tull
enligt tullagstiftningen inträder
eller skulle ha inträtt om
skyldighet att betala tull
förelegat vid sådan införsel som
avses i 5 kap. 11 § första eller
andra stycket tullagen
(0000:000).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före
ikraftträdandet.

7 Förslag till lag om ändring i tullagen (0000:000)
Härigenom föreskrivs att 5 kap. 11 § samt 9 kap. 3 och 6 §§ tullagen
(0000:000)1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

5 kap.
11 §
Gäldenären, eller den som skulle ha varit gäldenär om varan varit
tullbelagd, är skyldig att betala annan skatt än tull som skall tas ut för en
vara vid import eller export.
Den som lämnar en anmälan
eller borde lämna anmälan
enligt 3 kap. 3 § är skyldig att
betala annan skatt än tull som skall
tas ut för varan på grund av
införseln eller utförseln.
Vid sådan införsel eller
utförsel som avses i 3 kap. 3 § är
den som skulle ha varit gäldenär
om varan hade varit tullbelagd
och förts in från eller ut till ett
område som ligger utanför EG:s
tullområde skyldig att betala
annan skatt än tull som skall tas ut
med anledning av införseln eller
utförseln.
Skatt enligt denna paragraf skall fastställas och betalas enligt det
förfarande som gäller för tull, om inte annat föreskrivits.

9 kap.
3 §
Om ett överklagande enligt 2 §
gäller beslut vid tulltaxering i en
fråga som kan ha betydelse för
fastställelse av tull eller beslut om
fastställelse av annan skatt än tull
enligt 5 kap. 11 § andra stycket,
skall överklagandet ha kommit in
till Tullverket inom tre år från den
dag då tullskulden eller den
anmälningsskyldighet som avses
i 3 kap. 3 § uppkom. Om beslutet
har meddelats senare än två och
ett halvt år efter den dag då
tullskulden eller
anmälningsskyldigheten
uppkom, får överklagandet dock,
om tiden för överklagande
därigenom blir längre, komma in
inom två månader från den dag då
gäldenären eller den anmälnings-
skyldige fick del av beslutet.
Om beslut som avses i första
stycket har omprövats, får även
omprövningsbeslutet överklagas
inom där angiven treårsfrist. Om
omprövningsbeslutet meddelats
senare än två och ett halvt år efter
den dag då tullskulden eller
anmälningsskyldigheten
uppkom, får överklagandet dock,
om tiden för överklagande
därigenom blir längre, komma in
inom två månader från den dag då
gäldenären eller den
anmälningsskyldige fick del av
omprövningsbeslutet.
En gäldenär eller anmälnings-
skyldig får överklaga ett beslut
som avses i första och andra
styckena även om det inte gått
honom emot.
Om ett överklagande enligt 2 §
gäller beslut vid tulltaxering i en
fråga som kan ha betydelse för
fastställelse av tull eller beslut om
fastställelse av annan skatt än tull
enligt 5 kap. 11 § andra stycket,
skall överklagandet ha kommit in
till Tullverket inom tre år från den
dag då tullskulden uppkom eller
skattskyldigheten inträdde. Om
beslutet har meddelats senare än
två och ett halvt år efter den dag då
tullskulden uppkom eller
skattskyldigheten inträdde, får
överklagandet dock, om tiden för
överklagande därigenom blir
längre, komma in inom två
månader från den dag då
gäldenären eller den skattskyldige
fick del av beslutet.

Om beslut som avses i första
stycket har omprövats, får även
omprövningsbeslutet överklagas
inom där angiven treårsfrist. Om
omprövningsbeslutet meddelats
senare än två och ett halvt år efter
den dag då tullskulden uppkom
eller skattskyldigheten inträdde,
får överklagandet dock, om tiden
för överklagande därigenom blir
längre, komma in inom två
månader från den dag då
gäldenären eller den skattskyldige
fick del av omprövningsbeslutet.
Gäldenären eller den
skattskyldige får överklaga ett
beslut som avses i första och
andra styckena även om det inte
gått honom emot.

6 §
Bestämmelserna i 3 5 §§ gäller också överklagande av beslut om
ränta, tulltillägg och förseningsavgift.
En gäldenärs eller
anmälnings- skyldigs yrkande i
fråga om tull- tillägg skall, oavsett
tidsfristerna i 3 §, prövas om
beslutet om den tull som
tulltillägget avser inte har vunnit
laga kraft. Detsamma gäller om
Tullverket eller det allmänna
ombudet framställt ett sådant
yrkande till förmån för
gäldenären eller den
anmälningsskyldige. Om
yrkandet framställs först i
domstol, kan domstolen besluta
att det skall tas upp till prövning av
Tullverket.
Vad som sägs i andra stycket
gäller även en deklarants
yrkande i fråga om
förseningsavgift.
En enskilds yrkande i fråga om
tulltillägg eller förseningsavgift
skall, oavsett tidsfristerna i 3 §,
prövas om beslutet om den tull
som tulltillägget eller försenings-
avgiften avser inte har vunnit laga
kraft. Detsamma gäller om Tull-
verket eller det allmänna ombudet
framställt ett sådant yrkande till
förmån för den enskilde. Om
yrkandet framställs först i
domstol, kan domstolen besluta
att det skall tas upp till prövning av
Tullverket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före
ikraftträdandet.

8 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:673) om skatt
på avfall
Härigenom föreskrivs att 3 och 6 §§ lagen (1999:673) om skatt på
avfall skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

3 §
Bestämmelserna i 1 § gäller dock inte för anläggningar där deponering
eller förvaring sker uteslutande av
1. ett eller flera av följande avfallsslag, nämligen
a) jord, grus, lera, skiffer, kalkstoft, kalksten eller annan sten,
b) bergrester från gruvindustriell verksamhet,
c) avfallssand från gruv-
industriell verksamhet och avfall
från vattenrening vid sådan verk-
samhet samt järnhaltigt avfall från
rökgasrening vid tillverkning av
järnmalmspellets, eller
c) avfallssand från gruv-
industriell verksamhet och avfall
från vattenrening vid sådan verk-
samhet samt järnhaltigt avfall från
rökgasrening vid tillverkning av
järnmalmspellets,
2. radioaktivt avfall.
2. radioaktivt avfall,

3. vattenverksslam i slambas-
säng, eller
4. avfall i vassbädd.
I fråga om avfall från vattenrening vid gruvindustriell verksamhet och
järnhaltigt avfall från rökgasrening vid tillverkning av järnmalmspellets
gäller första stycket 1 endast under förutsättning att deponering eller
förvaring sker tillsammans med avfallssand från gruvindustriell
verksamhet.

6 §
Avfallsskatt skall inte betalas för
1. material som är avsett att användas för driften av en
avfallsanläggning eller som förs in till en sådan anläggning utan direkt
samband med avfallshanteringen,
2. avfall som är avsett att inom
en anläggning behandlas genom
a) kompostering eller
reaktorba-serad rötning,
b) förbränning,
c) användning för tillverkning
av fast lagringsbart bränsle.

Avfallsskatt skall dock betalas
för rester som uppstår efter
genomförd behandling enligt
första stycket 2.
2. avfall som är avsett att inom
en anläggning
a) behandlas genom komposte-
ring eller reaktorbaserad rötning,
b) förbrännas,
c) användas för tillverkning av
fast lagringsbart bränsle,
d) avvattnas,
e) renas, under förutsättning
att avfallet är flytande,
3. avfall som inom en anlägg-
ning är avsett att behandlas i
vassbädd.
Första stycket 2 d, e och 3
gäller endast om det vatten som
avgår från behandlingen inte
deponeras inom anläggningen.
Avfallsskatt skall dock betalas
för rester som uppstår efter
genomförd åtgärd enligt första
stycket 2.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Bestämmelserna i 3 och
6 §§ i sina nya lydelser tillämpas dock för tid från och med den 1 januari
2000.

9 Förslag till lag om ändring i fordonsskattelagen
(1988:327)
Härigenom föreskrivs att 9 § fordonsskattelagen (1988:327) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

9 §
Motorcyklar, personbilar,
lastbilar eller bussar som enligt
bilregistret är av en årsmodell
som är trettio år eller äldre är inte
skattepliktiga.
Följande fordon, som enligt
bilregistret är av en årsmodell
som är trettio år eller äldre, är
inte skattepliktiga
1. motorcyklar,
2. personbilar,
3. andra lastbilar än sådana
som är vägavgiftspliktiga enligt
lagen (1997:1137) om vägavgift
för vissa tunga fordon, eller
4. bussar.
Påhängsvagnar med en skattevikt över 3 000 kilogram är inte
skattepliktiga om de dras uteslutande av personbilar, lastbilar eller
bussar som kan drivas med dieselolja eller av sådana fordon som avses i
21 § andra stycket 2.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före
ikraftträdandet.

10 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:1137) om
vägavgift för vissa tunga fordon
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1997:1137) om vägavgift för
vissa tunga fordon
dels att i 3 och 12 §§ orden Skattemyndigheten i Örebro län skall
bytas ut mot Skattemyndigheten i Örebro .
dels att 2, 6, 11, 17, 21, 22 och 23 §§ samt rubriken närmast före 23 §
skall ha följande lydelse,

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

2 §
Beteckningar i denna lag har
samma betydelse som i
fordonskungörelsen (1972:595),
bilregisterkungörelsen
(1972:599) och
vägtrafikkungörelsen
(1972:603), om inte annat sägs.

Beteckningar i denna lag har
samma betydelse som i
fordonskungörelsen (1972:595),
bilregisterkungörelsen
(1972:599) och
trafikförordningen (1998:1276),
om inte annat sägs.

6 §
Avgiftsplikt gäller inte för fordon som tillhör
1. försvarsmakten,
2. polisväsendet,
3. civilförsvaret, brandväsendet
eller annan räddningstjänst,
3. civilförsvaret, brandväsendet
eller annan räddningstjänst, eller
4. väghållningen.
En förutsättning för undantag enligt första stycket är att fordonet bär
yttre kännetecken som visar att fordonet tillhör någon av de angivna
kategorierna.

Avgiftsplikt gäller inte heller
för fordon som enligt bilregistret
är av en årsmodell som är 30 år
eller äldre och som inte används
i yrkesmässig trafik.
För fordonskombinationer är det motorfordonet som är avgörande för
om kombinationen är undantagen från avgiftsplikt.

11 §
Nuvarande lydelse

För motorfordon eller ledad motorfordonskombination med högst
tre axlar tas vägavgiften ut med 6 314 kronor per år, 631 kronor per
månad, 168 kronor per vecka och 50 kronor per dag. För
motorfordon eller ledad motorfordonskombination med fyra eller
flera axlar tas vägavgiften ut med 10 524 kronor per år, 1 052
kronor per månad, 277 kronor per vecka och 50 kronor per dag.
För svenskt fordon med draganordning bestäms vägavgiften efter det
största möjliga antalet axlar och den högsta totalvikten som
fordonskombinationen kan ha.
För fordon registrerade i Grekland skall vägavgiften sättas ned med 50
procent vid köp av sådant vägavgiftsbevis som anges i 16 §, under
förutsättning att beviset är köpt före den 1 juli 2002.

Föreslagen lydelse

Vägavgift tas ut med olika belopp beroende på antal axlar och
vilka krav på utsläpp av föroreningar som ett fordons motor
uppfyller enligt följande.

Fordon som inte uppfyller de av Europeiska gemenskapen fastställda
kraven i rådets direktiv 88/77/EEG av den 3 december 1987 om
tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om åtgärder mot
utsläpp av gasformiga föroreningar från dieselmotorer som används
i fordon .
Antal axlar
Avgift per år
Avgift per
månad
Avgift per vecka
Avgift per dag

högst 3 axlar

x kronor

x kronor

x kronor

x kronor
4 eller fler
axlar
x kronor
x kronor
x kronor
x kronor

Fordon med de egenskaper som anges i rad A i tabellen i punkt
8.3.1.1 i bilaga I till direktiv 88/77/EEG.
Antal axlar
Avgift per år
Avgift per
månad
Avgift per vecka
Avgift per dag

högst 3 axlar

x kronor

x kronor

x kronor

x kronor
4 eller fler
axlar
x kronor
x kronor
x kronor
x kronor

Fordon med de egenskaper som anges i rad B i tabellen i punkt
8.3.1.1 i bilaga I till direktiv 88/77/EEG eller fordon som uppfyller i
direktivet högre ställda krav.
Antal axlar
Avgift per år
Avgift per
månad
Avgift per vecka
Avgift per dag

högst 3 axlar

x kronor

x kronor

x kronor

x kronor
4 eller fler
axlar
x kronor
x kronor
x kronor
x kronor

För svenskt fordon med draganordning bestäms vägavgiften efter det
största möjliga antalet axlar som en fordonskombination kan ha.
För fordon registrerade i Grekland skall vägavgiften sättas ned med 50
procent vid köp av sådant vägavgiftsbevis som anges i 16 §, under
förutsättning att beviset är köpt före den 1 juli 2002.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

17 §
Vägavgift skall betalas tillbaka om
1. avgiftsplikt upphör för ett fordon under tid för vilken vägavgift har
betalats, eller
2. ett fordons beskaffenhet ändras så att vägavgift skall tas ut med
annat belopp.
En förutsättning för återbetalning är att vägavgiftsbeviset ges in till
beskattningsmyndigheten före utgången av den period för vilken avgiften
har betalats.
I fall som avses i första stycket
1 återbetalas överskjutande belopp
till den som var avgiftsskyldig när
avgiftsplikten upphörde.
Vägavgiften betalas tillbaka med
ett belopp som motsvarar den del
av avgiften som belöper på antalet
återstående hela månader för vilka
avgift har betalats, räknat från det
att avgiftsplikten upphörde. Från
det belopp som skall återbetalas
dras en avgift på 210 kronor.
I fall som avses i första stycket
1 återbetalas överskjutande belopp
till den som var avgiftsskyldig när
avgiftsplikten upphörde.
Vägavgiften betalas tillbaka med
ett belopp som motsvarar den del
av avgiften som belöper på antalet
återstående hela månader för vilka
avgift har betalats, räknat från det
att avgiftsplikten upphörde. Från
det belopp som skall återbetalas
dras en avgift på x kronor.
I fall som avses i första stycket 2 återbetalas överskjutande belopp till
den som var avgiftsskyldig när registreringsbesiktning skedde.
Återbetalning skall ske med ett belopp som motsvarar den del av
avgiften som belöper på antalet återstående hela månader för vilka avgift
har betalats, räknat från den dag registreringsbesiktning skedde.

21 §
Vägavgift skall inte betalas för
fordonet, om ett giltigt bevis för
betald väganvändning utfärdat i ett
annat europeiskt land i
överensstämmelse med det i
Bryssel den 9 februari 1994
underskrivna avtalet om uttag av
en avgift för tunga fordon som
använder vissa vägar och det i
Bryssel den 18 september 1997
underskrivna protokollet avseende
Sveriges anslutning till avtalet, kan
visas upp. Avtalet och protokollet
publiceras i Sveriges
internationella överenskommelser
(SÖ).

Vägavgift skall inte betalas för
fordonet, om ett giltigt bevis för
betald väganvändning utfärdat i ett
annat europeiskt land i
överensstämmelse med det i
Bryssel den 9 februari 1994
underskrivna avtalet om uttag av
en avgift för tunga fordon som
använder vissa vägar och det i
Bryssel den 18 september 1997
underskrivna protokollet avseende
Sveriges anslutning till avtalet, kan
visas upp. Avtalet har ändrats
genom det i Bryssel den 22 mars
2000 underskrivna protokollet
för att tillämpa
Europaparlamentets och rådets
direktiv 1999/62/EG av den 17
juni 1999. Avtalet och
protokollen publiceras i Sveriges
internationella överenskommelser
(SÖ) .

22 §
Beskattningsmyndigheten skall efter ansökan besluta om återbetalning
av vägavgift för svenskt årsbevis om beviset ges in till
beskattningsmyndigheten före utgången av den period för vilken avgiften
har betalats. Vägavgiften betalas tillbaka med ett belopp som motsvarar
den del av avgiften som belöper på antalet återstående hela månader för
vilka avgift har betalats, räknat från det att vägavgiftsbeviset kom in.
Från det belopp som skall
återbetalas dras en avgift på 210
kronor.
Från det belopp som skall
återbetalas dras en avgift på x
kronor.

Reglering av vägavgiften
enligt ecu-kursen

Reglering av vägavgiften
enligt euro-kursen

23 §
De belopp i svenska kronor som
anges i 11, 17 och 22 §§
omräknas per den 1 januari varje
kalenderår. Beloppen i svenska
kronor motsvarar de belopp i ecu
som anges i artikel 8 och 10 i det
i 21 § nämnda avtalet.
Omräkning sker enligt den kurs
i svenska kronor av ecu som
gällde den första vardagen i
oktober året innan och som
offentliggörs i Europeiska
gemenskapernas officiella tidning.
Om ett belopp som beräknas för
ett visst år före avrundning avviker
från föregående års belopp med
mindre än 5 procent eller 5 ecu,
skall föregående års belopp
fortsätta att gälla.
De belopp i svenska kronor som
anges i 11, 17 och 22 §§
omräknas för varje kalenderår.
Beloppen i svenska kronor
motsvarar de belopp i euro som
anges i artikel 8 och 10 i det i 21
§ nämnda avtalet.

Omräkning sker enligt den kurs
i svenska kronor av euro som
gällde den första vardagen i
oktober året innan och som
offentliggörs i Europeiska
gemenskapernas officiella tidning.
Om ett belopp som beräknas för
ett visst år före avrundning avviker
från föregående års belopp med
mindre än 5 procent eller 5 euro,
skall föregående års belopp
fortsätta att gälla.
Regeringen fastställer före november månads utgång de omräknade
belopp som enligt denna lag skall tas ut under påföljande kalenderår.
Beloppen avrundas nedåt.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om förhållanden som
hänför sig till tiden före ikraftträdandet.
3. Har vägavgift beslutats för tiden före ikraftträdandet enligt äldre
föreskrifter skall vägavgift enligt 11 § i dess nya lydelse (tillkommande
avgift) betalas för tiden från och med ikraftträdandet till utgången av
avgiftsperioden. För kalendermånad utgör avgiften 1/12 och för dag
1/360 av vägavgiften för helt år.
4. Den som är avgiftsskyldig vid ikraftträdandet skall betala
tillkommande avgift.
5. Tillkommande avgift skall betalas senast en månad efter
ikraftträdandet.
6. Tillkommande avgift som understiger 300 kronor behöver inte
betalas.
7. Brukandeförbudet i 25 § skall för tillkommande avgift gälla först
efter sista betalningsdag.

11 Förslag till lag om ändring i bilskrotningslagen
(1975:343)
Härigenom föreskrivs i fråga om bilskrotningslagen (1975:343)
dels att nuvarande 12 14 §§ skall betecknas 19 21 §§,
dels att 9 och 11 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas nya bestämmelser, 12 18 §§, av
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

9 §
Skrotningsavgift skall betalas
för personbil, buss med en
totalvikt av högst 3 500 kilogram
och lastbil med skåpkarosseri och
med en totalvikt av högst 3 500
kilogram. För bussar och
lastbilar skall skrotningsavgift
endast betalas i de fall
försäljningsskatt skall betalas
för sådana fordon enligt lagen
(1978:69) om försäljningsskatt
på motorfordon.
Skrotningsavgift för bussar och
lastbilar skall betalas även i de
fall försäljningsskatt inte tas ut
på grund av bestämmelserna i 4
§ andra stycket nämnda lag.
Skrotningsavgift skall betalas
till staten för fordon som
registreras i bilregistret och som
är personbil, buss med en
totalvikt av högst 3 500 kilogram
eller lastbil med skåpkarosseri
och med en totalvikt av högst 3
500 kilogram.

11 §
Bestämmelserna i lagen
(1978:69) om försäljningsskatt
på motorfordon med undantag
av 8 och 15 §§ äger
motsvarande tillämpning i fråga
om skrotningsavgift. Vidare
finns bestämmelser för
skrotningsavgift i lagen
(1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter.
Bestämmelser om förfarandet
vid påförande av
skrotningsavgift finns i lagen
(1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter.

12 §
Avgiftsskyldig är
1. tillverkaren, för
avgiftspliktigt motorfordon som
yrkesmässigt tillverkas inom
landet,
2. importör som har
registrerats enligt 13 § andra
stycket, för avgiftspliktigt
motorfordon som förs in till
landet,
3. ägaren, för
a) avgiftspliktigt motorfordon
som tillverkas inom landet av
annan tillverkare än sådan som
avses i 1,
b) avgiftspliktigt motorfordon
som förs in i landet på annat sätt
än som avses i 2,
c) fordon som efter ändring
har blivit avgiftspliktigt,
d) motorfordon som från att ha
använts på sådant sätt att
motorfordonet varit undantaget
från registrering i bilregistret i
stället används så att det blir
registreringspliktigt, och
e) avgiftspliktigt fordon som
förvärvats från sådan person
eller organisation som erhållit
kompensation enligt 16 §.

.
13 §
Tillverkare som avses i 12 § 1
skall vara registrerad som
avgiftsskyldig hos
beskattningsmyndigheten
(registrerad tillverkare).
Importör som inför
avgiftspliktiga motorfordon för
yrkesmässig försäljning till
återförsäljare kan, om
verksamheten är av större
omfattning, registreras som
avgiftsskyldig hos
beskattningsmyndigheten
(registrerad importör).

14 §
Avgiftsskyldigheten inträder
när fordonet första gången
införs i bilregistret eller, om
fordonet samtidigt avställts, då
avställningen upphör.
För icke avgiftspliktiga fordon
som ändras till avgiftspliktiga
fordon inträder
avgiftsskyldighet när fordonet
tas upp i bilregistret som fordon
av avgiftspliktigt slag, eller om
det samtidigt avställs, då
avställningen upphör.
För fordon för vilket ägaren
beviljats kompensation enligt 16
§ inträder avgiftsskyldigheten
när fordonet förvärvats av
annan.

15 §
Skrotningsavgift beslutas
genom automatisk
databehandling på grundval av
uppgifter i bilregistret.
Avgiften skall för
avgiftsskyldig som avses i 12 § 1
och 2 betalas senast inom en
månad efter utgången av den
månad avgiftsskyldigheten
inträder och för avgiftsskyldig
som avses i 12 § 3 senast tre
veckor efter avgiftsskyldighetens
inträde.
Regeringen föreskriver vilken
myndighet som svarar för beslut
om avgift enligt första stycket.

16 §
Kompensation för betald
skrotningsavgift kan beviljas,
om fordonet förvärvats av
1. utländsk beskickning eller
karriärkonsulat i Sverige eller
sådan internationell
organisation som avses i lagen
(1976:661) om immunitet och
privilegier i vissa fall,
2. medlem av den diplomatiska
personalen vid utländska
beskickningar i Sverige och
karriärkonsul vid utländskt
konsulat i Sverige, under
förutsättning att denne inte är
svensk medborgare eller
stadigvarande bosatt här i
landet.
Kompensation för
skrotningsavgift kan även
beviljas om fordonet förvärvats
av en medlemsstats ombud vid
en internationell organisation
med säte i Sverige och personal
hos sådan organisation, om
Sverige har träffat
överenskommelse om detta med
en annan stat eller med en
mellanfolklig organisation, eller
om Sverige träffat sådan
överenskommelse som avses i 10
kap. 7 § andra stycket
mervärdesskattelagen
(1994:200).
Beskattningsmyndigheten
prövar frågor om kompensation
för betald skrotningsavgift.

17 §
Beslut enligt denna lag får
överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol.

18 §
Fordon som avses i 12 § 3, får
inte användas, om
skrotningsavgiften inte har
betalats inom den tid som har
bestämts enligt denna lag och
anstånd med betalningen inte
har lämnats.
Om det finns särskilda skäl får
beskattningsmyndigheten
besluta att ett visst fordon får
användas trots bestämmelsen i
första stycket.
En ägare av ett fordon som
uppsåtligen eller av oaktsamhet
använder fordonet eller låter det
användas i strid mot första
stycket döms till penningböter.
Bestämmelsen i tredje stycket
gäller även föraren, om han
kände till att fordonet inte fick
användas. Detta gäller dock inte
när fordonet provkörs vid
besiktning, inspektion, tillsyn
eller haveriundersökning enligt
35 § fordonskungörelsen
(1972:595).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

12 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 § lagen (1984:151) om punktskatter
och prisregleringsavgifter skall ha följande lydelse

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 kap.
1 §
Denna lag gäller för skatter och
avgifter som tas ut enligt
1. lagen (1972:266) om skatt på
annonser och reklam, lagen
(1972:820) om skatt på spel,
bilskrotningslagen (1975:343),
lagen (1978:69) om
försäljningsskatt på
motorfordon, lagen (1984:409)
om skatt på gödselmedel, lagen
(1984:410) om skatt på
bekämpningsmedel, 2 § första
stycket 6 lagen (1990:661) om
avkastningsskatt på
pensionsmedel, lagen
(1990:1427) om särskild
premieskatt för
grupplivförsäkring, m.m., lagen
(1991:1482) om lotteriskatt,
lagen (1991:1483) om skatt på
vinstsparande m.m., lagen
(1994:1563) om tobaksskatt,
lagen (1994:1564) om
alkoholskatt, lagen (1994:1776)
om skatt på energi, lagen
(1995:1667) om skatt på
naturgrus, lagen (1999:673) om
skatt på avfall, lagen (2000:466)
om skatt på termisk effekt i
kärnkraftsreaktorer.
Denna lag gäller för skatter och
avgifter som tas ut enligt
1. lagen (1972:266) om skatt på
annonser och reklam, lagen
(1972:820) om skatt på spel,
bilskrotningslagen (1975:343),
lagen (1984:409) om skatt på
gödselmedel, lagen (1984:410)
om skatt på bekämpningsmedel, 2
§ första stycket 6 lagen
(1990:661) om avkastningsskatt
på pensionsmedel, lagen
(1990:1427) om särskild
premieskatt för
grupplivförsäkring, m.m., lagen
(1991:1482) om lotteriskatt,
lagen (1991:1483) om skatt på
vinstsparande m.m., lagen
(1994:1563) om tobaksskatt,
lagen (1994:1564) om
alkoholskatt, lagen (1994:1776)
om skatt på energi, lagen
(1995:1667) om skatt på
naturgrus, lagen (1999:673) om
skatt på avfall, lagen (2000:466)
om skatt på termisk effekt i
kärnkraftsreaktorer.
2. lagen (1982:349) om återvinning av dryckesförpackningar av
aluminium, lagen (1994:1704) om lageravgift på vissa
jordbruksprodukter.
Har i författning som anges i första stycket eller i författning som
utfärdats med stöd av sådan författning lämnats bestämmelse som
avviker från denna lag gäller dock den bestämmelsen.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
2. Lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter,
lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter,
och lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. skall
fortfarande tillämpas beträffande den upphävda lagen (1978:69) om
försäljningsskatt på motorfordon.

13 Förslag till lag om ändring i lagen (1985:146) om
avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1985:146) om avräkning vid
återbetalning av skatter och avgifter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 §1
Avräkning enligt denna lag skall göras från belopp som återbetalas
eller annars utbetalas på grund av bestämmelse i
1. lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter eller
författning som anges i 1 kap. 1 § första stycket samma lag, i de fall då
utbetalningen ankommer på Riksskatteverket,
2. lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta
artister m.fl.,
3. 10 kap. 1 4 §§ mervärdesskattelagen (1994:200),
4. lagen (1994:1551) om tullfrihet m.m.,
5. skattebetalningslagen (1997:483),
6. lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av
alkoholvaror, tobaksvaror och mineraloljeprodukter, eller
7. tullagen (0000:000).
Vad som sagts i första stycket 1
gäller inte utbetalning enligt 9
kap. 1 § lagen (1994:1776) om
skatt på energi och 13 § lagen
(1978:69) om försäljningsskatt
på motorfordon.
Vad som sagts i första stycket 1
gäller inte utbetalning enligt 9
kap. 1 § lagen (1994:1776) om
skatt på energi.
Avräkning skall också göras vid återbetalning av belopp som tagits ut
som förrättningskostnad vid indrivning av en sådan fordran som avses i
2 § första meningen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före
ikraftträdandet.

Lagrådets yttrande
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2000-10-23

Närvarande: f.d. justitierådet Lars Å. Beckman, regeringsrådet
Susanne Billum, justitierådet Göran Regner.

Enligt en lagrådsremiss den 28 september 2000 (Finansdepartementet)
har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt,
2. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter,
3. lag om ändring i lagen (1994:1563) om tobaksskatt,
4. lag om ändring i lagen (1994:1564) om alkoholskatt,
5. lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi,
6. lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200),
7. lag om ändring i tullagen (0000:000),
8. lag om ändring i lagen (1999:673) om skatt på avfall,
9. lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327),
10. lag om ändring i lagen (1997:1137) om vägavgift för vissa tunga
fordon,
11. lag om ändring i bilskrotningslagen (1975:343),
12. lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter,
13. lag om ändring i lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning
av skatter och avgifter.

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av departementssekreteraren
Jan Larsson, kammarrättsassessorn Gabriella Loman,
kammarrättsassessorn Petter Classon och hovrättsassessorn Hans
Levén.

Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Förslaget till lag om ändring i lagen om tobaksskatt
I remissen föreslås vissa ändringar i reglerna om skattskyldighet vid
import och tidpunkt för skattskyldighetens inträde i syfte att anpassa
reglerna till vad som gäller enligt mervärdesskattelagen och tullag-
stiftningen. Motsvarande ändringar föreslås i lagen om alkoholskatt och
lagen om skatt på energi. Avsikten är bl.a. att skyldigheten att betala
punkt- och mervärdesskatt vid införsel av varor från områden utanför
EG:s skatteområde skall bli densamma oavsett om området ligger
innanför eller utanför EG:s tullområde.
Lagrådet vill inledningsvis anmärka att de aktuella punktskattelagarna
grundar sig på andra EG-direktiv än mervärdesskattelagen. Det är därför
inte självklart att regler om t.ex. skattskyldighet kan ändras till vad som
gäller på mervärdesskatteområdet. Denna fråga har inte berörts i
remissen. Enligt Lagrådets mening bör ett klargörande ske i det fortsatta
lagstiftningsarbetet.
När det gäller utformningen av de föreslagna lagändringarna vill
Lagrådet anföra följande.
I 9 § finns regler om vem som är skattskyldig för tobaksskatt. I den
nuvarande punkt 6 av paragrafen anges som skattskyldig den som från
tredje land importerar skattepliktiga varor . Enligt förslaget i remissen
skall punkten i stället avse den som utan att vara upplagshavare eller
registrerad varumottagare är skyldig att betala skatt enligt 5 kap. 11 §
tullagen med anledning av import. Förslaget kan jämföras med förslaget
till ändring av 20 §, vilken anger vid vilken tidpunkt skattskyldigheten
inträder. I en ny punkt 8 anges sålunda att skattskyldigheten, i de fall
som avses i 9 § första stycket 6, inträder vid den tidpunkt då skyldighet
att betala tull enligt tullagstiftningen inträder eller skulle ha inträtt om
skyldighet att betala tull förelegat vid sådan införsel som avses i 5 kap.
11 § första eller andra stycket tullagen.
Båda bestämmelserna hänvisar således till 5 kap. 11 § tullagen. I denna
paragraf föreskrivs bl.a. följande. Gäldenären, eller den som skulle ha
varit gäldenär om varan varit tullbelagd, är skyldig att betala annan skatt
än tull som skall tas ut för en vara vid import eller export (första
stycket). Den som lämnar anmälan eller borde lämna anmälan enligt 3
kap. 3 § är skyldig att betala annan skatt än tull för varan på grund av
införseln eller utförseln (andra stycket). Enligt remissförslaget skall
andra stycket ges följande lydelse: Vid sådan införsel eller utförsel som
avses i 3 kap. 3 § är den som skulle ha varit gäldenär om varan hade varit
tullbelagd och förts in från eller ut till ett område som ligger utanför
EG:s tullområde skyldig att betala annan skatt än tull som skall tas ut
med anledning av införseln eller utförseln.
Enligt Lagrådets mening kan den valda lagstiftningstekniken leda till
oklarhet. 5 kap. 11 § tullagen förutsätter för sin tillämpning att
bestämmelser om skatt för viss vara vid import/export respektive vid
införsel/utförsel finns i en skatteförfattning. Detsamma synes gälla i
fråga om vem som i ett visst fall är skattskyldig. En bestämmelse i den
aktuella skatteförfattningen om att skattskyldig är den som enligt
tullagens bestämmelser skall betala skatt blir då förvirrande och
innehållslös. Lagrådet anser därför att den aktuella bestämmelsen om
skattskyldighet i lagen om tobaksskatt bör utformas så att den kan läsas
självständigt.
En fråga som också kan ställas är varför de paragrafer som i
remissförslaget hänvisar till 5 kap. 11 § tullagen utformats på olika sätt,
då de uppenbarligen är avsedda att ha samma tillämpningsområde. Enligt
Lagrådets mening skulle den ovannämnda oklarheten kunna undvikas,
samtidigt som syftet med remissförslaget uppnås, om de båda
paragraferna utformas i huvudsak efter mönster av den föreslagna 20 §
första stycket 8.
Lagrådet anser med hänvisning till det anförda att utformningen av de
berörda bestämmelserna bör övervägas ytterligare.
Förslaget till lag om ändring i lagen om alkoholskatt
Beträffande de föreslagna ändringarna i 8 och 19 §§ hänvisar Lagrådet
till vad som ovan anförts angående förslaget till lag om ändring i lagen
om tobaksskatt.
Förslaget till lag om ändring i lagen om skatt på energi
Beträffande de föreslagna ändringarna i 4 kap. 1 och 12 §§ samt
5 kap. 2 § hänvisar Lagrådet till vad som ovan anförts angående förslaget
till lag om ändring i lagen om tobaksskatt.
Förslaget till lag om ändring i mervärdesskattelagen
Lagrådet hänvisar till vad som ovan anförts angående förslaget till lag
om ändring i lagen om tobaksskatt.
Förslaget till lag om ändring i tullagen
Beträffande 9 kap. 6 § andra stycket föreslås att begreppen gäldenär
eller anmälningsskyldig skall bytas ut mot enskild . Det blir då oklart
om t.ex. kommuner kommer att falla utanför bestämmelsens
tillämpningsområde. Frågan bör belysas i det fortsatta
lagstiftningsarbetet.
Eftersom tullagen träder i kraft den 1 januari 2001 behövs inga
ikraftträdande- och övergångsbestämmelser till den föreslagna
ändringslagen.
Förslaget till lag om ändring i lagen om skatt på avfall
3 §
Paragrafen innehåller undantag från bestämmelserna i 1 § om
avfallsskatt, i fråga om anläggningar där deponering och förvaring sker
uteslutande av vissa angivna avfallsslag. I remissen föreslås att det i
paragrafens första stycke införs en ny punkt 4 som innehåller undantag
för avfall i vassbädd . Enligt Lagrådets mening är ordet avfall i detta
sammanhang alltför generellt och skulle kunna leda till att avfall, som
inte är avsett att undantas från skatteplikten, kommer att omfattas av
skattefrihet. Lagrådet föreslår att punkten 4 ges följande lydelse: 4.
flytande avfall i vassbädd .

6 §
I paragrafen räknas upp vissa avfallshanteringsmetoder som om de
används inom en avfallsskattepliktig anläggning medför att avfallsskatt
inte skall tas ut. De angivna behandlingsmetoderna i punkten 2 föreslås i
remissen utökade med d) avvattning av avfall, e) rening av flytande avfall.
Vidare införs i en ny punkt 3 skattefrihet för behandling i vassbädd.
Under hänvisning till vad Lagrådet anfört i anslutning till 3 § förordar
Lagrådet att i punkten 3 före ordet avfall införs ordet flytande .
I 6 § införs också i ett nytt andra stycke den begränsningen att första
stycket 2 d, 2 e och 3 gäller endast om det vatten som avgår från
behandlingen inte deponeras inom anläggningen. Lagrådet vill peka på att
lagtexten kan läsas så att skattefriheten gäller också i fall där vattnet
försvinner från anläggningen till följd av översvämning, läckage o.dyl. I
tydlighetens intresse förordar Lagrådet att andra stycket ges följande
lydelse.

Första stycket 2 d, 2 e och 3 gäller endast om det vatten som avgår vid
behandlingen skall tas om hand utan att deponeras inom anläggningen.

Lagrådet vill slutligen anmärka att det behövs en följdändring i 8 § 3,
eftersom det inskjutits ett nytt andra stycke i 6 §.
Förslaget till lag om ändring i lagen om vägavgift för vissa tunga
fordon
I 11 § i såväl nuvarande som föreslagen lydelse anges vägavgift för olika
fordonstyper i svenska kronor. Likaså föreskrivs i 17 och 22 §§ om
avgift i svenska kronor för återbetalning av vägavgift. Enligt 23 § skall
de belopp i svenska kronor som anges i nämnda paragrafer räknas om för
varje kalenderår. Beloppen i svenska kronor skall motsvara de belopp i
euro som anges i artikel 8 och 10 i det avtal som nämns i 21 § i lagen.
Omräkningen skall ske enligt den kurs i svenska kronor av euro som
gällde den första vardagen i oktober året innan. Regeringen skall före
november månads utgång fastställa de omräknade beloppen för
påföljande kalenderår.
Enligt Lagrådets mening är det mindre lämpligt att i en svensk lagtext
ange belopp i svenska kronor som senare skall räknas om efter
eurokursens utveckling. Den av riksdagen beslutade lagtexten kommer
då sannolikt att ha rätt belopp i svenska kronor bara övergångsvis. Det är
i stället att föredra att man, på motsvarande sätt som t.ex. i lagen
(1992:1528) om offentlig upphandling, anger det belopp i utländsk
valuta som är det grundläggande värde som i detta fall bestämmer
avgifternas storlek. Lagrådet föreslår därför att de nya belopp som skall
anges i 11,17 och 22 §§ bestäms i euro med föreskrift om att avgiften
skall erläggas i motsvarande belopp i svenska kronor. I 23 § kan då anges
att omräkning skall ske efter kursen per den första vardagen i oktober
föregående år. Vidare bör regeringen såsom i remissförslaget -
åläggas att fastställa de sålunda omräknade beloppen i svenska kronor
senast före november månads utgång före det år som avgifterna gäller.
Beträffande övergångsbestämmelserna anmärker Lagrådet att punkt 3
torde avse endast det fallet att skillnaden mellan den beslutade och en
ny, högre vägavgift enligt 11 § i dess nya lydelse skall betalas.
Förslaget till lag om ändring i bilskrotningslagen
I 17 § införs en regel av innehåll att beslut enligt denna lag får
överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Såsom bestämmelsen
utformats täcker den samtliga beslut enligt bilskrotningslagen. Vid
lagrådsföredragningen har emellertid upplysts att detta inte varit
avsikten. När det gäller beskattningsbeslut skall gälla
överklagandebestämmelserna i lagen om punktskatter och
prisregleringsavgifter. En hänvisning till dessa bestämmelser bör därför
tas in i förevarande paragraf. Lagrådet förordar att paragrafen ges
följande lydelse:

Andra beslut enligt denna lag än sådana som anges i 8 kap. 1 § första
och andra styckena lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Lagrådet vill tillägga att för den händelse avsikten varit i remissen att
vissa beslut inte skall få överklagas måste detta anges i lagtexten.
Lagrådet vill också ifrågasätta om inte i lagtexten borde införas en
bestämmelse av innebörd att länsrätts beslut får prövas av kammarrätten
endast om kammarrätten har meddelat prövningstillstånd. I ett flertal
författningar har under senare år införts bestämmelser om
prövningstillstånd. Enligt Lagrådets mening synes bestämmelserna i
bilskrotningslagen lämpa sig väl för en sådan reglering.
Lagrådet ifrågasätter om inte lagförslaget bör förses med en
övergångsbestämmelse. Som anförs i avsnitt 9 i remissen innebär de nya
reglerna en viss ändring i materiellt hänseende genom att
avgiftsskyldighet skall inträda och kompensationsrätt skall bortfalla.
Förslaget till lag om ändring i lagen om punktskatter och
prisregleringsavgifter
I remissen föreslås att hänvisningen i 1 kap. 1 § till lagen om
försäljningsskatt på motorfordon skall tas bort. Bakgrunden härtill är att
det i budgetpropositionen för 2001 föreslagits att sistnämnda lag skall
upphöra att gälla vid utgången av år 2000. I en övergångsbestämmelse
till förslaget i budgetpropositionen föreskrivs dock att den upphävda
lagen fortfarande skall gälla i fråga om förhållanden som hänför sig till
tiden före ikraftträdandet.
I en övergångsbestämmelse till förevarande lagförslag anges att lagen
om punktskatter och prisregleringsavgifter (LPP), lagen om avräkning
vid återbetalning av skatter och avgifter (avräkningslagen) samt lagen om
indrivning av statliga fordringar m.m. (indrivningslagen) skall
fortfarande tillämpas beträffande den upphävda försäljningsskattelagen.
Lagrådet har inget att invända mot förslaget till
övergångsbestämmelse såvitt avser fortsatt tillämpning av LPP. När det
gäller avräkningslagen och indrivningslagen däremot bör
övergångsregleringen enligt Lagrådets mening tas in i den i
budgetpropositionen föreslagna lagen om upphävande av
försäljningsskattelagen.
Övriga lagförslag
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Finansdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 26 oktober 2000

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden
Winberg, Lindh, Sahlin, von Sydow, Klingvall, Pagrotsky, Östros,
Messing, Engqvist, Rosengren, Larsson, Wärnersson, Lejon, Lövdén,
Ringholm, Bodström.

Föredragande: statsrådet Ringholm

Regeringen beslutar proposition 2000/01:31 Vissa förmögenhets- och
punktskattefrågor, m.m.

Rättsdatablad

Författningsrubrik
Bestämmelser som
inför, ändrar, upp-
häver eller upprepar
ett normgivnings-
bemyndigande
Celexnummer för
bakomliggande EG-
regler

Lag om ändring i lagen
(1997:1137) om vägavgift
för vissa tunga fordon

31999L0062

1 Lydelse enligt prop. 1999/2000:126.
1 Lagen omtryckt 2000:500.
2 Lydelse enligt prop. 1999/2000:126.
3 Lydelse enligt prop. 1999/2000:126.
1 Lydelse enligt prop. 1999/2000:126.
EGT L 36, 9.2.1988, s. 33 (Celex 31988L0077), senast ändrat genom
Europaparlamentets och
rådets direktiv 1999/96/EG (EGT L 44, 16.2.2000, s. 1, Celex 31999L0096).
EGT L 40, 17.2.1996, s. 1, (Celex 31996L0001)
SÖ 1997:50. Protokollet om ändring av avtalet förs in i Sveriges
internationella
överenskommelser när protokollet ratificerats. Detta kan göras först när
Riksdagen godkänt
protokollet, vilket föreslås göras i samband med de nu föreslagna ändringarna i
vägavgiftslagen. Protokollet har således ännu inte något ordningsnummer i
Sveriges
internationella överenskommelser.
1 Paragrafen föreslås också ändrad i prop. 1999/2000:126.
1 Lydelse enligt prop. 2000/01:126
1 Lydelse enligt prop 1999/2000:126
2 Lydelse enligt prop. 1999/2000:126.
1 Lydelse enligt prop. 1999/2000:126.
1 Lydelse enligt prop. 1999/2000:126.
1 Lagen omtryckt 2000:500.
2 Lydelse enligt prop. 1999/2000:126.
3 Lydelse enligt prop. 1999/2000:126.
1 Lydelse enligt prop. 1999/2000:126.
EGT L 36, 9.2.1988, s. 33 (Celex 31988L0077), senast ändrat genom
Europaparlamentets och
rådets direktiv 1999/96/EG (EGT L 44, 16.2.2000, s. 1, Celex 31999L0096).
Omräkning till svenska kronor av de i euro angivna nya avgiftssatserna, se
bilaga 6, kan
inte göras förrän efter den 1 oktober, se 23 § denna lag. De nya avgiftssatserna
har därför
markerats med x.
Omräkning till svenska kronor av den i euro angivna nya
administrationsavgiften, se bilaga
6, kan inte göras förrän efter den 1 oktober, se 23 § denna lag. Den nya
administrationsavgiften har därför markerats med x.
SÖ 1997:50 och SÖ 2000:xx. Protokollet om ändring av avtalet förs in i
Sveriges
internationella överenskommelser när protokollet ratificierats. Detta kan göras
först när
Riksdagen godkänt protokollet, vilket föreslås göras i samband med de
föreliggande
ändringarna i vägavgiftslagen. Protokollet har således ännu inte något
ordningsnummer och
har därför markerats med xx.
Omräkning till svenska kronor av den i euro angivna nya
administrationsavgiften, se
bilaga 6, kan inte göras förrän efter den 1 oktober, se 23 § denna lag. Den nya
administrationsavgiften har därför markerats med x.
1 Lydelse enligt prop. 1999/2000:126

Prop. 2000/01:31

23

1

Prop. 2000/01:31
Bilaga 1

97

Prop. 2000/01:31
Bilaga 2

Prop. 2000/01:31
Bilaga 3

99

Prop. 2000/01:31
Bilaga 4

101

Prop. 2000/01
Bilaga 5

Prop. 2000/01:31
Bilaga 6

144

Prop. 2000/01:31
Bilaga 7

Prop. 2000/01:31
Bilaga 8

Prop. 2000/01:31
Bilaga 9

Prop. 2000/01:31
Bilaga 10

Prop. 2000/01:31
Bilaga 11

150

87

Prop. 2000/01:31

151

87

152

87