Regeringens proposition
2000/2001:29

Lag om järnvägssystem för höghastighetståg

Prop.
2000/2001:29
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 19 oktober 2000

Lena Hjelm-Wallén
Björn Rosengren
(Näringsdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås en ny lag om järnvägssystem för höghastig-
hetståg med syfte att genomföra rådets direktiv 96/48/EG av den 23 juli
1996 om driftskompatibiliteten hos det transeuropeiska
järnvägssystemet för höghastighetståg. Den föreslagna lagen innehåller
dels vissa grundläggande bestämmelser ur direktivet, dels ett
bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen
föreskriver (i detta fall Järnvägsinspektionen inom Banverket) att
utfärda de närmare föreskrifter som behövs för genomförandet av
direktivet. En stor del av direktivets bestämmelser är av teknisk karaktär
och genomförandet av direktivet förutsätts därför ske genom
föreskrifter på myndighetsnivå vad gäller huvuddelen av
bestämmelserna. Lagen innehåller även vissa bestämmelser om tillsyn,
tvångsmedel, m.m. Vissa mindre ändringar föreslås också i
järnvägssäkerhetslagen (1990:1157) och lagen (1995:1649) om
byggande av järnväg. Bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 januari
2001.

Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut 1
2 Författningsförslag 1
2.1 Förslag till lag om järnvägssystem för höghastighetståg 1
2.2 Förslag till lag om ändring i järnvägssäkerhetslagen
(1990:1157) 1
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1649) om
byggande av järnväg 1
3 Ärendet och dess beredning 1
4 Inledning 1
5 Nuvarande ordning 1
5.1 EU och järnvägarna 1
5.2 Närmare bakgrund till direktiv 96/48/EG 1
5.3 Direktivets närmare innebörd 1
5.4 Svensk rätt 1
5.5 Kommissionens rapport KOM(1999) 414 1
5.6 Banverkets sektorsrapport 1999 1
6 Teknisk kontroll 1
6.1 Allmänt om EG:s system för bedömning av
överensstämmelse och den svenska implementeringen 1
6.2 Teknisk kontroll i direktivet om höghastighetståg 1
7 Förslag till lagstiftning 1
7.1 Allmänt om genomförandet av det nya direktivet 1
7.2 En ny lag om järnvägssystem för höghastighetståg 1
8 Kostnader och ikraftträdande m.m. 1
8.1 Kostnader för tillsyn m.m. 1
8.2 Ikraftträdande 1
9 Författningskommentar 1
9.1 Förslag till Lag om järnvägssystem för höghastighetståg 1
9.2 Förslag till Lag om ändring i järnvägssäkerhetslagen
(1990:1157) 1
9.3 Förslag till Lag om ändring i lagen (1995:1649) om
byggande av järnväg 1
Bilaga 1 Rådets direktiv 96/48/EG av den 23 juli 1999
driftskompatibiliteten hos det transeuropeiska
järnvägssystemet för höghastighetståg 1
Bilaga 2 Departementspromemorians lagförslag (Ds 2000:41) Lag
om järnvägssystem för höghastighetståg 1
Bilaga 3 Förteckning över remissinstanser 1
Bilaga 4 Lagrådsremissens lagförslag 1
Bilaga 5 Lagrådets yttrande 1
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 oktober 2000 1
Rättsdatablad 1

1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om järnvägssystem för höghastighetståg,
2. lag om ändring i järnvägssäkerhetslagen (1990:1157),
3. lag om ändring i lagen (1995:1649) om byggande av järnväg.

2

3 Författningsförslag
3.1 Förslag till lag om järnvägssystem för höghastighetståg
Härigenom föreskrivs följande.
Allmänna bestämmelser
1 § Ett svenskt järnvägssystem som ingår i det transeuropeiska
järnvägssystemet för höghastighetståg skall uppfylla de villkor som
föreskrivs i denna lag eller som anges i föreskrifter som meddelas med
stöd av lagen när det gäller projektering, anläggning, anpassning och
drift.

2 § Vid tillämpningen av denna lag och de föreskrifter som meddelas
med stöd av lagen avses med
transeuropeiskt järnvägssystem för höghastighetståg:
infrastruktursystem som beskrivs i bilaga I till rådets direktiv 96/48/EG
av den 23 juli 1996 om driftskompatibiliteten hos det transeuropeiska
järnvägssystemet för höghastighetståg , och som omfattar järnvägslinjer
och fasta installationer som ingår i det transeuropeiska transportnätet
och som konstruerats eller anpassats för trafik med höghastighetståg
samt rullande materiel som är avsedd att framföras på dessa
infrastrukturer,
driftskompatibilitet: egenskapen hos det transeuropeiska järnvägs-
systemet för höghastighetståg att medge säker trafik med
höghastighetståg utan driftsavbrott samtidigt som angivna prestandakrav
uppfylls; denna egenskap grundas på alla de föreskrifter samt tekniska
och driftsmässiga villkor som skall iakttas för att de väsentliga kraven
skall uppfyllas,
delsystem: strukturella eller funktionella delsystem som ingår i det
transeuropeiska järnvägssystemet för höghastighetståg och för vilka
väsentliga krav skall anges,
komponenter som är nödvändiga för driftskompatibilitet: alla
grundläggande komponenter, grupper av komponenter, underenheter
eller kompletta enheter av materiel som införlivats eller avses att
införlivas i ett delsystem och som driftskompatibiliteten hos det
transeuropeiska järnvägssystemet för höghastighetståg är direkt eller
indirekt beroende av,
väsentliga krav: alla de krav som beskrivs i bilaga III till rådets
direktiv 96/48/EG och som måste uppfyllas av det transeuropeiska
järnvägssystemet för höghastighetståg, av delsystemen och av de
komponenter som är nödvändiga för driftskompatibilitet,
europeisk specifikation: en gemensam teknisk specifikation, ett
europeiskt tekniskt godkännande eller en nationell standard, så som de
definieras i artikel 1.8 1.12 i rådets direktiv 93/38/EEG av den 14 juni
1993 om samordning av upphandlingsförfarandet för enheter som har
verksamhet inom vatten-, energi-, transport- och
telekommunikationssektorerna , ändrat genom Europaparlamentets och
rådets direktiv 98/4/EG3 som genomför en europeisk standard,
tekniska specifikationer för driftskompatibilitet (TSD): de
specifikationer som samtliga delsystem skall tillgodose för att de
väsentliga kraven skall vara uppfyllda genom upprättande av ett
nödvändigt inbördes funktionellt förhållande mellan delsystemen i
järnvägssystemet för höghastighetståg samt säkerställande av detta
systems enhetlighet,
anmälda organ: de organ som skall bedöma överensstämmelsen
eller lämpligheten hos komponenter som är nödvändiga för
driftskompatibilitet eller handlägga förfarandet för EG-kontroll för
delsystemen.
Bedömning av överensstämmelse
3 § Bedömning av överensstämmelse och lämplighet i fråga om kom-
ponenter som är nödvändiga för driftskompatibilitet och delsystem skall
göras enligt de förfaranden som föreskrivs med stöd av denna lag och
som anges som bedömningsförfaranden i tillämpliga tekniska specifika-
tioner.

4 § EG-kontroll av delsystem skall utföras av de anmälda organen enligt
föreskrifter som meddelas enligt denna lag. Om så föreskrivs i
tillämpliga tekniska specifikationer skall bedömning av
överensstämmelse och lämplighet i fråga om komponenter som är
nödvändiga för driftskompatibilitet göras under medverkan av de
anmälda organen enligt föreskrifter som meddelas enligt denna lag.
För anmälda organ finns också bestämmelser i lagen (1992:1119) om
teknisk kontroll.
Krav på komponenter som är nödvändiga för driftskompatibilitet
5 § Komponenter som är nödvändiga för driftskompatibilitet och som
skall ingå i ett svenskt järnvägssystem som är en del av det transeuro-
peiska järnvägssystemet för höghastighetståg får släppas ut på
marknaden endast om de gör det möjligt att uppnå driftskompatibilitet
och uppfyller de väsentliga krav och de krav på bedömning av
överensstämmelse eller lämplighet som föreskrivs av regeringen eller
den myndighet som regeringen bestämmer.
När komponenter som är nödvändiga för driftskompatibilitet används,
skall det tillses att de används inom det användningsområde och på det
sätt som de är avsedda för samt installeras och underhålls korrekt.

6 § Om komponenter som är nödvändiga för driftskompatibilitet är för-
sedda med en EG-försäkran om överensstämmelse eller lämplighet skall
de betraktas som överensstämmande med de väsentliga krav som gäller
för dem.
Krav på delsystem
7 § Ett delsystem får tas i bruk endast om det har utformats, anlagts och
installerats samt drivs så att det inte inverkar menligt på uppfyllandet av
de väsentliga krav som gäller för det när det integreras i det transeuro-
peiska järnvägssystemet för höghastighetståg.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om väsentliga krav och krav på EG-kontroll när det
gäller delsystem.

8 § Om ett delsystem är försett med en EG-kontrollförklaring skall det
betraktas som driftskompatibelt och överensstämmande med de väsent-
liga krav som gäller för det.
Beslut om undantag
9 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får,
efter anmälan till Europeiska gemenskapernas kommission, besluta om
undantag från att tillämpa en viss teknisk specifikation för
driftskompatibilitet för ett projekt som gäller en ny linje eller
anpassning av en befintlig linje till trafik med höghastighetståg om
projektet är långt framskridet den dag då den tekniska specifikationen
för driftskompatibilitet offentliggörs i Europeiska gemenskapernas
officiella tidning.
Om projektet avser anpassning av en befintlig linje till trafik med
höghastighetståg, får undantag enligt första stycket beslutas också om
tillämpningen av en teknisk specifikation för driftskompatibilitet
äventyrar projektets ekonomiska livskraft.
Ytterligare bemyndiganden
10 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela de ytterligare föreskrifter om tekniska specifikationer för
komponenter som är nödvändiga för driftskompatibilitet och delsystem
som behövs för genomförandet av rådets direktiv 96/48/EG.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får också
meddela föreskrifter om villkor för projektering, anläggning, anpassning
och drift av infrastruktur och rullande materiel samt om teknisk kontroll
som behövs för genomförandet av rådets direktiv 96/48/EG.
Tillsyn
11 § Den myndighet som regeringen bestämmer utövar tillsyn över
efterlevnaden av denna lag och av de föreskrifter som har meddelats
med stöd av lagen.

12 § Tillsynsmyndigheten har rätt att när det behövs för tillsynen
1. på begäran få upplysningar och ta del av handlingar,
2. få tillträde till anläggningar, fordon och annan materiel, områden,
lokaler och andra utrymmen som berörs av verksamheten, dock inte
bostäder.
Tillsynsmyndigheten har rätt att få verkställighet hos kronofogdemyn-
digheten av ett beslut som gäller åtgärder enligt första stycket. Beslutet
får verkställas enligt utsökningsbalken.

13 § Tillsynsmyndigheten får meddela de beslut om förelägganden och
förbud som behövs i enskilda fall för efterlevnaden av denna lag eller de
föreskrifter eller villkor som har meddelats med stöd av lagen.
Om en komponent som är nödvändig för driftskompatibilitet är
försedd med en EG-försäkran, har släppts ut på marknaden och används
på det sätt som den är avsedd för, men komponenten ändå medför en risk
för att de väsentliga kraven inte längre kommer att uppfyllas, får
tillsynsmyndigheten meddela beslut som begränsar komponentens
användningsområde, förbjuder utsläppande på marknaden eller avser
återkallelse från marknaden.
Om ett strukturellt delsystem som är försett med EG-
kontrollförklaring inte uppfyller villkoren i denna lag eller de
föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen, får
tillsynsmyndigheten meddela beslut om förelägganden om
kompletterande kontroller.
I beslut om föreläggande och förbud får tillsynsmyndigheten sätta ut
vite.
Överklagande
14 § Tillsynsmyndighetens beslut enligt denna lag eller enligt före-
skrifter som meddelats med stöd av lagen får överklagas hos allmän för-
valtningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Beslut enligt denna lag gäller omedelbart, om inte annat har bestämts.
______________
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

3.2

3.3 Förslag till lag om ändring i
järnvägssäkerhetslagen (1990:1157)
Härigenom föreskrivs i fråga om järnvägssäkerhetslagen
(1990:1157)1
dels att nuvarande 19 a § skall betecknas 19 b §,
dels att 20 § skall ha följande lydelse,
dels att rubriken närmast före nuvarande 19 a § skall sättas närmast
före 19 b §,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 19 a §, samt närmast
före 19 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Järnvägssystem för höghastighetståg
19 a § För vissa frågor om järnvägssystem finns särskilda
bestämmelser i lagen (2000:000) om järnvägssystem för
höghastighetståg.

20 § Tillsynen över efterlevnaden av denna lag och av de föreskrifter
och villkor som meddelats med stöd av lagen utövas av Järnvägsinspek-
tionen.
Angående elektriska anlägg-
ningar finns särskilda föreskrifter
i lagen (1902:71 s. 1),
innefattande vissa bestämmelser
om elektriska anläggningar.
För elektriska anläggningar
finns särskilda föreskrifter i el-
lagen (1997:857).
_______________
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
3.4

3.5 Förslag till lag om ändring i lagen
(1995:1649) om byggande av järnväg
Härigenom föreskrivs att det i lagen (1995:1649) om byggande av
järnväg skall införas en ny paragraf, 1 a §, av följande lydelse.

1 a § För vissa frågor om järnvägssystem finns särskilda bestämmelser
i lagen (2000:000) om järnvägssystem för höghastighetståg.
_______________
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

4 Ärendet och dess beredning
Inom Näringsdepartementet har upprättats departementspromemorian
Lag om järnvägssystem för höghastighetståg (Ds 2000:41) för genom-
förande av ett inom Europeiska unionen beslutat direktiv avseende det
transeuropeiska järnvägssystemet för höghastighetståg (Rådets direktiv
96/48/EG av den 23 juli 1996 om driftskompatibiliteten hos det trans-
europeiska järnvägssystemet för höghastighetståg), se bilaga 1. Prome-
morian har utarbetats av en arbetsgrupp vari har ingått representanter
från, förutom Näringsdepartementet, Banverket och SWEDAC. Prome-
morians lagförslag finns i bilaga 2. Promemorian har remissbehandlats.
En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3.
Remissyttrandena finns tillgängliga i Näringsdepartementet (dnr
N2000/5427/IRT).
Lagrådet
Regeringen beslutade den 28 september 2000 att inhämta Lagrådets
yttrande över de förslag som finns i bilaga 4.
Lagrådet har föreslagit en ändrad lydelse av 2 § lagen om
järnvägssystem för höghastighetståg. Regeringen har följt Lagrådets
förslag. Lagrådets synpunkter behandlas i författningskommentaren till
2 §. Lagrådets yttrande finns i bilaga 5.
I förhållande till lagrådsremissens lagförslag har också vissa
redaktionella ändringar gjorts.
5 Inledning
Inom Europeiska unionen (EU) har beslutats om ett transeuropeiskt
transportnät (Trans-European Network, TEN), som omfattar bl.a. järn-
vägsnät. Dessa järnvägsnät består av höghastighetsnätet och det konven-
tionella nätet, se närmare avsnitt 5.2. För att järnvägsnäten skall kunna
fylla sitt syfte, nämligen att göra det möjligt för unionsmedborgare,
ekonomiska aktörer samt regionala och lokala samhällen att i full
utsträckning utnyttja fördelarna med att skapa ett område utan inre
gränser, krävs att infrastruktur och rullande materiel är anpassad så att
transporter kan genomföras på hela nätet utan hinder av nationella
särlösningar i tekniskt eller administrativt hänseende. De nationella
delarna av näten måste därför uppfylla krav på samtrafikförmåga och
driftskompatibilitet.
Beträffande höghastighetsnätet finns inom EU sedan några år ett
direktiv i syfte att åstadkomma detta (Rådets direktiv 96/48/EG av den
23 juli 1996 om driftskompatibilitet hos det transeuropeiska järnvägs-
systemet för höghastighetståg). Detta har senare kompletterats med ett
järnvägspaket som gäller återstående delar av järnvägsnätet, se
närmare i avsnitt 5.1. Direktivet för höghastighetståg ställer upp villkor
för projektering, anläggning, anpassning och drift av infrastruktur och
rullande materiel som måste uppfyllas för att alla typer av godkända
järnvägsfordon skall kunna framföras inom hela systemet. Direktivet
innehåller också bestämmelser om kontroll av fordon och infrastruktur
som skall säkerställa att de väsentliga krav som anges i direktivet
uppfylls. Kraven gäller olika aspekter såsom miljö, järnvägssäkerhet,
elsäkerhet, arbetsmiljö och teknisk driftskompatibilitet. För att entydigt
kunna fastställa vilka lösningar som uppfyller direktivets krav uppställs
ett system med teknisk normering på överstatlig nivå. I denna
normeringsprocess konkretiseras krav och vilka tekniska och ibland
också administrativa lösningar som möter kravet. Genom processen
beslutas s.k. tekniska specifikationer för driftskompatibilitet (TSD).
Medlemsstaterna får inte vare sig genom generella eller
järnvägsspecifika nationella regleringar hindra tillämpningen av TSD. De
får heller inte hindra marknadsföring av komponenter eller anläggning
och drift av delsystem som uppfyller direktivets krav.
Genomförandet av direktivet medför att den svenska lagstiftningen
måste ändras så att den står i överensstämmelse med direktivets bestäm-
melser. Den svenska lagstiftningen innehåller nämligen inte några regler
som specifikt rör ett höghastighetsnät. Direktivet ställer krav på att vara
genomfört senast den 7 april 1999 och kunna tillämpas från och med
den 8 april 1999.
Genomförandet i Sverige har försenats av skäl som närmare framgår
av avsnitt 5.4. Sverige har till EG-kommissionen anmält att Sverige
avser att införa de nya bestämmelser som direktivet föranleder från och
med den 1 januari 2001.
I Sverige kan införandet av de nya rättsakter som närmare beskrivs i
avsnitt 5.1 komma att medföra bl.a. att Banverket samt Järnvägsinspek-
tionen och Tågtrafikledningen inom Banverket (i fortsättningen kallade
Järnvägsinspektionen respektive Tågtrafikledningen) får ändrade roller.
Behovet av en översyn av organisation och lagstiftning inom järnvägs-
området blir därmed uppenbar och kräver en djupare analys i form av en
utredning. Regeringen avser att tillsätta en utredning med uppgift att
med utgångspunkt i dels järnvägspaketet, dels det kommande direktivet
för driftskompatibilitet för konventionella järnvägar, ta fram förslag till
ny järnvägslagstiftning och organisation inom området.
6 Nuvarande ordning
6.1 EU och järnvägarna
En nationell och regional utveckling i Europa kan främjas av internatio-
nell och konkurrenskraftig järnvägstrafik, samtidigt som järnvägens för-
delar ur miljösynpunkt kan tas tillvara och bidra till en mera hållbar sam-
hällsutveckling. Denna möjlighet kan bara tillmötesgås genom en mål-
medveten och långsiktig utveckling i ett internationellt samarbete. Inom
EU arbetar man sedan länge mot detta mål. Järnvägstransporterna inom
gemenskapen har emellertid under lång tid förlorat marknadsandelar. En
förklaring till denna utveckling är bristande effektivitet hos de nationella
statsjärnvägarna som ofta befinner sig i en monopolsituation. Den euro-
peiska järnvägssektorn måste därför förnyas, vitaliseras och harmonise-
ras. För att uppnå detta krävs främst kompetent förvaltning och sund
ekonomi inom järnvägssektorn samt icke-diskriminerande behandling av
olika inblandade parter. Det behövs bl.a. klarlägganden av olika in-
tressenters roller och en tydlig uppdelning av olika aktörers ansvars-
områden. Vidare krävs ramar och regelverk för fördelningen av järn-
vägsinfrastrukturkapacitet och fastställandet av nivåerna på banav-
gifterna. Det nu gällande regelverket för dessa aktiviteter, som tillkom
under första hälften av 1990-talet, har inte visat sig tillräckligt, bl.a. för
att det inte genomförts fullt ut av vissa medlemsstater. Kommissionen
föreslog därför 1998 att direktiven 91/440/EG om utveckling av gemen-
skapens järnvägar och 95/18/EG om tillstånd för järnvägsföretag måste
förtydligas och att direktiv 95/19/EG om tilldelning av infrastruktur-
kapacitet, uttag av banavgifter och utfärdande av säkerhetsintyg skulle
ersättas av ett nytt, betydligt mer preciserat direktiv.
Kommissionens förslag har behandlats i rådet och Europaparlamentet
under arbetsnamnet järnvägspaketet . Efter omfattande förhandlings-
arbete kunde transportministrarna i december 1999 uppnå politisk
överenskommelse om ändringarna av de tre direktiven. En gemensam
ståndpunkt antogs formellt i mars 2000 och den andra läsningen i
Europaparlamentet inleddes i april. Det förutses att parlamentets andra
läsning skall kunna avslutas senast i september och därefter skulle direk-
tiven kunna antas slutligt under hösten. Direktiven träder i kraft vid
offentliggörandet och skall vara genomförda av medlemsstaterna senast
två år efter ikraftträdandet.
I Sverige kan, som tidigare nämnts, införandet av de nya direktiven
komma att medföra bl.a. att Banverket, Järnvägsinspektionen och Tåg-
trafikledningen får ändrade roller. Behovet av en översyn av organisation
och lagstiftning inom järnvägsområdet blir uppenbart.
Direktiv 96/48/EG i sig medför begränsade ekonomiska
konsekvenser, men beroende på de tekniska krav som fastställs i TSD:er
och de beslut som fattats genom Europaparlamentets och rådets beslut
1692/96/EG om gemenskapens riktlinjer för utbyggnad av det
transeuropeiska transportnätet kan direktivet få stora ekonomiska
konsekvenser i form av bl.a. avsevärda investeringsbehov för
genomförande av nya standarder, lägre banhållningskostnad som effekt
av utveckling av en fungerande marknad för järnvägsutrustning, samt
lägre kostnad för internationella transporter. Beträffande regelverk för
järnvägstrafik, infrastruktur, system, komponenter och järnvägsfordon
finns viktiga skillnader på grund av att förutsättningarna är starkt
nationellt präglade och ofta utgör hinder för internationell och
konkurrenskraftig järnvägstrafik. Trafikregler och säkerhetssystem är
t.ex. ofta olika i olika länder. Leverantörernas system och kompetens
har starka kopplingar till enskilda länders etablerade traditioner och
standarder, vilket medför en stor begränsning i möjligheterna för
volymfördelar i utveckling och produktion av järnvägsutrustning. Detta
är något som den till hösten planerade utredningen bör ta i beaktande i
sitt arbete.
6.2 Närmare bakgrund till direktiv 96/48/EG
Redan vid bildandet av Europeiska gemenskapen genom Romfördraget
fastslogs att gemenskapen skulle bidra till att utveckla transeuropeiska
nät för infrastrukturerna inom transportområdet.
Europeiska gemenskapen har tagit flera initiativ för att ta till vara
denna möjlighet, vilket bland annat har lett fram till:
Europaparlamentets och rådets beslut 1692/96/EG av den 23 juli
1996 om gemenskapens riktlinjer för utbyggnad av det transeuropeiska
transportnätet,
Rådets direktiv 96/48/EG av den 23 juli 1996 om
driftskompatibilitet hos det transeuropeiska järnvägssystemet för
höghastighetståg,
Kommissionens direktivförslag om driftskompatibilitet för konven-
tionell järnväg.
I gemenskapens riktlinjer för utbyggnad av det transeuropeiska trans-
portnätet (Europaparlamentets och rådets beslut 1692/96/EG av den 23
juli 1996) anges bl.a. att det transeuropeiska transportnätet (TEN) om-
fattar vägnät, järnvägsnät, nät av inre vattenvägar, kusthamnar och in-
landshamnar, flygplatser och andra förbindelsepunkter. Målet är att nätet
gradvis skall införas på gemenskapsnivå fram till år 2010. Järnvägsnätet
består av höghastighetsjärnvägsnätet och det konventionella järnvägs-
nätet. Höghastighetsjärnvägsnätet består av dels banor särskilt konstrue-
rade för höghastighet och utrustade med teknik för hastigheter på 250
km/tim eller däröver, dels banor anpassade för höghastighet och
utrustade för hastigheter på cirka 200 km/tim, dels ock banor anpassade
för höghastighet men också anpassade till topografi, terräng och
bebyggelse där hastigheten måste anpassas från fall till fall. Riktlinjerna
anger vidare att kommissionen vart femte år skall avlämna rapport om
behovet av revidering och kommissionen planerar därför att lägga fram
ett förslag under år 2000. Beslutet omfattar redan idag väsentliga delar
av svenska statens spåranläggningar och innebär också att Sverige
förbundit sig att implementera de standarder som i framtiden kommer
att införas inom ramen för det nu aktuella direktivet 96/48/EG och
kommande standarder inom ramen för ett eventuellt direktiv om
driftskompatibilitet för konventionell järnväg.
Direktiv 96/48/EG beskriver processen för standardisering av
järnvägssystem för höghastighetståg. Processen baseras på EU:s egna
principer och standarder för teknisk kontroll och standardisering, vilket
även inkluderar den legala hantering som krävs för denna standardisering
mellan de olika medlemsländerna.
Eftersom järnvägsområdet är tekniskt komplext har man dock valt att
tillföra ytterligare moment i strukturen för denna standardisering och
som beskrivs i direktivet. Det normala vid teknisk standardisering inom
EU är att man direkt från direktivtexten fattar beslut om att etablera
standarder via de europeiska standardiseringsorganisationerna CEN,
CENELEC och ETSI. I fallet med detta direktiv har man istället valt att i
direkt anslutning till direktivet ta fram som ett mellanled TSD, vilka i sin
tur hänvisar till standarder utarbetade av CEN, CENELEC och ETSI.
Kraven i TSD:er kan därför jämställas med krav i direktivet, med den
skillnaden att TSD:er skall antas inom ramen för den process som när-
mare beskrivs i avsnitt 5.3.
Utarbetandet av TSD:er skall enligt direktivet utföras av ett s.k.
gemensamt representativt organ. Detta arbete pågår för närvarande inom
organisationen AEIF (Association Européenne pour l Interopérabilité
Ferroviaire) som etablerats enkom för detta ändamål. AEIF ägs av
infrastrukturägarna, trafikoperatörerna och järnvägsindustrin inom EU.
TSD:er har sin grund i en uppdelning av järnvägssystemet i olika del-
system. Delsystemen är antingen strukturellt eller funktionellt definie-
rade. De strukturella delsystemen är järnvägssystemets tekniska huvud-
delar, nämligen infrastruktur (bana), energiförsörjning (elkraftsystem),
kontrollstyrning och signalering (telekommunikations- och
signalsystem) samt rullande materiel (fordon och vagnar). De
funktionella delsystemen hanterar de mjukare frågorna som underhåll,
miljö, drift och användare. Enligt direktivet skall TSD:er utarbetas för de
strukturellt definierade delsystemen, medan det för de funktionella
delsystemen skall utarbetas TSD:er endast om detta är nödvändigt för att
åstadkomma driftskompatibilitet.
Utarbetandet av TSD:er kopplat till höghastighetsdirektivet pågår nu
inom områdena bansystem, trafikstyrning, elkraftförsörjning, fordon,
drift och underhåll. Dessa tekniska specifikationer beräknas vara klara
under år 2000 och beslut om dessa väntas i december 2000.
Inom ramen för dessa övergripande specifikationer kommer ett stort
antal standarder för tekniska system och komponenter att utvecklas av
CEN, CENELEC och ETSI.
6.3 Direktivets närmare innebörd
Direktiv 96/48/EG syftar till att harmonisera utformningen av det trans-
europeiska järnvägssystem för höghastighetståg för att därigenom dels
möjliggöra järnvägstrafik över gränserna, dels skapa en inre marknad för
järnvägskomponenter. För att åstadkomma detta skall genom direktivet
fastställas de villkor som måste uppfyllas för att driftskompatibilitet hos
det aktuella järnvägssystemet skall uppnås. Dessa villkor skall gälla för
projektering, anläggning, anpassning och drift av infrastruktur och
rullande materiel som samverkar till detta systems funktion och som tas
i bruk efter direktivets ikraftträdande.
I direktivet konstateras inledningsvis följande. Det råder stora skillna-
der mellan de nationella föreskrifter och interna regler samt tekniska
specifikationer som järnvägarna tillämpar, vilket medför att höghastig-
hetståg inte kan framföras under gynnsamma villkor inom hela gemen-
skapen. Det är därför viktigt att dels för hela gemenskapen fastställa
väsentliga krav för det transeuropeiska järnvägssystemet för höghastig-
hetståg, dels att de delsystem som utgör detta järnvägssystem
underkastas ett kontrollförfarande. Driftskompatibilitet innebär enligt
artikel 2 b möjlighet att med det transeuropeiska järnvägssystemet för
höghastighetståg erbjuda säker trafik utan driftsavbrott med
höghastighetståg samtidigt som givna prestandakrav uppfylls. Denna
möjlighet grundar sig på alla de föreskrifter samt tekniska och
driftsmässiga villkor som skall iakttas för att de väsentliga kraven skall
uppfyllas.
Med väsentliga krav avses de krav som anges i bilaga III till direktivet
och som järnvägssystemet, delsystemen och komponenterna skall upp-
fylla enligt artikel 4. Dessa krav har fastställts med särskild hänsyn tagen
till säkerhet, tillförlitlighet, hälsa och miljöskydd för vissa angivna del-
system, nämligen infrastruktur, energi, kontrollstyrning och
signalsystem, rullande materiel, underhåll, miljö, drift och användare.
I artikel 5 anges att varje delsystem skall vara föremål för TSD, men
att det beträffande vissa särskilt angivna delsystem inte alltid är ett krav.
TSD skall bl.a. ange de väsentliga kraven för respektive delsystem och
fastställa de grundläggande egenskaper som krävs för att uppfylla de
väsentliga kraven som anges i bilaga II till direktivet.
TSD-förslagen skall utarbetas av det gemensamma representativa
organet, som i detta fall är utsett att vara AEIF. Förslagen skall därefter
antas av Europeiska gemenskapernas kommission och offentliggöras i
EGT (Europeiska gemenskapernas officiella tidning). AEIF skall, efter
det att TSD har antagits, förbereda översyn och uppdatering av TSD i
enlighet med teknisk och samhällelig utveckling. Medlemsstaterna är
skyldiga att följa TSD. Enligt artikel 7 kan en medlemsstat under vissa i
artikeln angivna förhållanden tillåtas att inte tillämpa vissa TSD under
förutsättning att medlemsstaten på förhand meddelar kommissionen sin
avsikt att göra en avvikelse.
Enligt artikel 8 skall en medlemsstat vidta alla lämpliga åtgärder för
att komponenterna endast släpps ut på marknaden om de möjliggör
driftskompatibilitet och uppfyller de väsentliga kraven, används inom det
användningsområde och på det sätt som de är avsedda för samt
installeras och underhålls korrekt. Om komponenterna uppfyller
bestämmelserna i direktivet får en medlemsstat inte på sitt territorium
förbjuda, begränsa eller förhindra att de släpps ut på marknaden för
användning i nu avsett hänseende.
Enligt artikel 10 skall en medlemsstat betrakta komponenter som är
försedda med en EG-försäkran om överensstämmelse eller lämplighet
som överensstämmande med de väsentliga krav som direktivet anger.
Motsvarande gäller enligt artikel 16 för ett delsystem som är försett
med en EG-kontrollförklaring. Direktivet förutsätter således att det
finns ett system för kontroll av fordon och infrastruktur samt att de
delar som används i fordonen och infrastrukturen skall godkännas
genom detta system. En närmare beskrivning av vad en sådan teknisk
kontroll innebär ges i avsnitt 6.
Enligt artikel 18 skall förfarandet med att utfärda en EG-kontrollför-
klaring handhas av ett s.k. anmält organ som skall ansvara för att sam-
manställa det tekniska underlag som skall medföra EG-kontrollför-
klaringen.
Enligt artikel 20 skall medlemsstaterna underrätta kommissionen om
de organ (anmälda organ) de utsett för att utföra bedömning av överens-
stämmelse enligt direktivet. Endast organ som uppfyller de i bilaga VII
till direktivet angivna kriterierna får anmälas. Kriterierna följer de
standardiserade kraven på sådana organ enligt den s.k. nya metoden och
innefattar bl.a. krav på oberoende ställning och opartiskhet och att
organet skall ha tillgång till personal och utrustning som krävs för
kontrollarbetet. Det anmälda organet måste vidare hålla sig med
ansvarsförsäkring om inte staten täcker eventuellt skadeståndsansvar och
dess personal måste iaktta tystnadsplikt för affärssekretess. Organ som
uppfyller relevant standard i EN 45 000-serien skall anses uppfylla
direktivets krav.
Av bilaga VI punkten 7 till direktivet framgår vidare att anmälda organ
regelbundet skall offentliggöra information om inkomna ansökningar
om EG-kontroll, utfärdade intyg om överensstämmelse samt ej
beviljade ansökningar om intyg om överensstämmelse. För anmälda
organ gäller därtill generellt bl.a. att de skall delta i sådana möten som
anordnas på europeisk nivå för erfarenhetsutbyte mellan anmälda organ
inom respektive sektor samt hålla ansvariga nationella myndigheter
underrättade om sin verksamhet.
Av artikel 23 framgår att medlemsstaterna åläggs att ändra de natio-
nella lagstiftningarna så att användningen av komponenter och ibruk-
tagande och drift av delsystem som överensstämmer med direktivet
tillåts senast 30 månader efter det att direktivet har trätt i kraft, dvs.
senast den 8 april 1999. Tiden för genomförande av direktivet har
således löpt ut.
Slutligen skall kommissionen enligt artikel 24 vartannat år till rådet
och Europaparlamentet överlämna en rapport över de framsteg som har
gjorts avseende driftskompatibiliteten för det transeuropeiska järnvägs-
systemet för höghastighetståg.
6.4 Svensk rätt
Den svenska järnvägslagstiftningen utgörs i huvudsak av järnvägssäker-
hetslagen (1990:1157), lagen (1995:1649) om byggande av järnväg,
järnvägstrafiklagen (1985:192) och lagen (1985:193) om internationell
järnvägstrafik samt ett antal förordningar och föreskrifter, av vilka
förordningen (1998:1392) med instruktion för Banverket är aktuell i
detta sammanhang. Därutöver krävs tillstånd enligt och tillämpning av
annan generell lagstiftning.
I järnvägssäkerhetslagen regleras bl.a. ansvaret för säkerheten vid järn-
väg, tunnelbana och spårväg, de krav som ställs på den som vill bedriva
järnvägs-, tunnelbane- eller spårvägsverksamhet, ordningsfrågor samt
straffansvar.
Av lagen framgår bl.a. följande. Banverket har ett samlat ansvar för
säkerheten. Inom Banverket handhas dock vissa säkerhetsfrågor själv-
ständigt av Järnvägsinspektionen. Spåranläggningar, spårtrafik eller sär-
skild trafikledningsverksamhet får drivas endast av den som har tillstånd
till verksamheten, med undantag av verksamhet som drivs av Statens
järnvägar och Banverket. Frågor om tillstånd att driva spåranläggningar,
spårtrafik eller särskild trafikledningsverksamhet prövas av Järnvägs-
inspektionen. Av lagens grundläggande bestämmelser framgår bl.a. att
verksamheten med hänsyn till sin art och övriga förhållanden skall drivas
så att skador till följd av verksamheten förebyggs och att spåranlägg-
ningar, fordon och annan materiel som används i verksamheten skall vara
av sådan beskaffenhet att skador till följd av verksamheten förebyggs. En
spåranläggning eller del av den får inte upplåtas eller ett fordon inte
framföras på en spåranläggning utan godkännande av Järnvägsinspek-
tionen. Järnvägsinspektionen skall före ett sådant godkännande granska,
kontrollera och prova konstruktionsunderlaget respektive materielen i
nödvändig omfattning. Järnvägsinspektionen utövar tillsynen över att
lagen och de föreskrifter och villkor som meddelats med stöd av lagen
efterlevs och får som ett led i sin tillsynsverksamhet meddela de före-
lägganden och förbud som behövs i enskilda fall. Beträffande elektriska
anläggningar finns särskilda bestämmelser i ellagen (1997:857).
Slutligen finns ordnings- och straffbestämmelser.
Förordningen (1998:1392) med instruktion för Banverket reglerar
Banverkets ansvar och uppgifter. I förordningen föreskrivs bl.a. följande.
Banverket är central förvaltningsmyndighet med ett samlat ansvar för
hela järnvägstransportsystemet. Det skall särskilt verka för att bl.a. järn-
vägstransportsystemet är tillgängligt, trafiksäkert, framkomligt, effektivt
och miljöanpassat samt samordna järnvägstrafiken. Banverket skall
ansvara för drift och förvaltning av statens spåranläggningar, ha hand om
säkerhetsfrågor för spårtrafik och leda och följa upp utvecklingen inom
järnvägssektorn. Banverket får bedriva uppdrags-, uthyrnings- och för-
säljningsverksamhet som är förenlig med verkets uppgifter i övrigt. Ban-
verket leds av en styrelse i vilken generaldirektören ingår. Inom Ban-
verket finns Järnvägsinspektionen, Tågtrafikledningen och de andra
enheter som verket bestämmer. Järnvägsinspektionen och Tågtrafikled-
ningen leds av direktörer som utses av regeringen efter anmälan av
generaldirektören. Direktören vid Järnvägsinspektionen ansvarar för och
beslutar om säkerhetsnormer för järnväg, tunnelbana och spårväg som
det ankommer på Banverket att besluta om, tillsyn över att fastställda
säkerhetsnormer följs och undersökning av olyckor och andra händelser
i trafiken som berör säkerheten i den mån undersökningen ankommer på
Banverket. Direktören vid Järnvägsinspektionen ansvarar också för och
beslutar om namn på trafikplats för järnväg, tillstånd och återkallelse av
tillstånd enligt järnvägssäkerhetslagen samt godkännande av fordon och
spåranläggningar och återkallelse av sådana godkännanden. Direktören
vid Tågtrafikledningen ansvarar för och beslutar om trafikeringsrätt,
banfördelning, trafikledning och tilldelning av tåglägen. Beträffande
handläggningen av Banverkets ärenden stadgas att generaldirektören
skall avgöra ärenden som inte skall avgöras av styrelsen, direktören vid
Järnvägsinspektionen eller vid Tågtrafikledningen eller personalansvars-
nämnden.
Förordningen (1996:734) om statens spåranläggningar innehåller be-
stämmelser om de spåranläggningar som tillhör staten, drivs och
förvaltas av Banverket och som består av stomjärnvägar, länsjärnvägar
och övriga järnvägar. Av förordningen framgår bl.a. att en trafikutövare
inte får trafikera statens spåranläggningar utan att ha träffat nödvändiga
administrativa, tekniska och finansiella avtal med Banverket. Vidare
framgår av förordningen att om parterna inte kommer överens om
villkoren får de hänskjuta frågan till Tågtrafikledningen som då skall
fastställa villkoren för den aktuella trafiken i ett trafikeringsavtal.
Lagen (1995:1649) om byggande av järnväg reglerar vilka villkor som
ställs vid byggande av järnväg och innehåller bestämmelser om bl.a. för-
studier, järnvägsutredningar och järnvägsplan, ianspråktagande av mark,
inlösen och ersättning. Med byggande av järnväg avses enligt lagen att
anlägga en ny järnväg, lägga om spår i en ny sträckning, lägga ut ytter-
ligare spår och på annat sätt bygga om en järnväg.
Järnvägstrafiklagen (1985:192) reglerar ansvaret för befordran av
resande och gods med järnväg, tunnelbana och spårväg i allmän inrikes
trafik samt i viss mån i trafik med utlandet, såvida inte lagen (1985:193)
om internationell järnvägstrafik reglerar frågan.
Frågan om teknisk driftskompatibilitet är idag inte författningsmässigt
reglerad vad gäller järnvägens infrastrukturanläggningar.
Direktivet förutsätter dock att medlemsstaterna inför regler som
innebär att driftskompatibilitetskomponenter och delsystem som
används i det transeuropeiska järnvägssystemet för höghastighetståg
endast skall få släppas ut på marknaden om de uppfyller de väsentliga
krav som uppställs i direktivet. För att säkerställa att produkterna
uppfyller villkoren krävs att de dessförinnan underkastas ett
kontrollförfarande. Genom denna kontroll skall de ansvariga
myndigheter som tillåter idrifttagande kunna försäkra sig om att
resultatet överensstämmer med gällande regler samt tekniska och
driftsmässiga bestämmelser. Kontrollen av delsystem, och i
förekommande fall av driftskompatibilitetskomponenter, skall utföras
av s.k. anmälda organ som beträffande delsystemen också skall utfärda
EG-kontrollförklaringen.
I det nu aktuella direktivet anges dels att det enligt rådets direktiv
91/440/EEG skall göras åtskillnad mellan aktiviteter som avser
transportverksamhet och förvaltning av järnvägsinfrastrukturen, dels att
de särskilda tjänster som utförs av de förvaltare av
järnvägsinfrastrukturen som kan komma att utses som anmälda organ bör
struktureras så att de uppfyller de kriterier som gäller för denna typ av
organ.
Direktivet förutsätter att det finns en tydlig organisatorisk avgränsning
mellan myndighetsuppgifter och en banhållares förvaltande uppgift. Så
är inte fallet i den svenska järnvägslagstiftningen, där dessa uppgifter
finns samlade inom Banverkets regi, om än inom olika enheter. Som
nämnts tidigare kommer troligen även det s.k. järnvägspaketet att
medföra att ansvarsfördelningen inom järnvägssektorn kommer att
påverkas på så sätt att en oberoende myndighetsfunktion måste inrättas
som är skild från andra verksamhetsutövare.
I den svenska järnvägslagstiftningen finns en uppräkning av olika
ansvarsområden som faller inom Banverkets regi varav några särskilt
angivna frågor skall handhas självständigt av vissa genom lag och för-
ordning särskilt angivna enheter inom Banverket, nämligen av Järnvägs-
inspektionen och av Tågtrafikledningen. Det finns således i
lagstiftningen en uppdelning som rör myndighetsuppgifter och
förvaltande uppgifter, om än en svag sådan. Man kan dock ställa sig
frågan om detta accepteras av EG-rätten såsom tillräckligt avskild, då
varken Järnvägsinspektionen eller Tågtrafikledningen organisatoriskt
eller administrativt är självständiga i förhållande till Banverket.
Direktivet har inte berört Sverige i så stor utsträckning tidigare på
grund av att Sverige inte har haft ett järnvägssystem för höghastighetståg
som har varit ihopkopplat med andra järnvägssystem för höghastighets-
tåg. Frågan har nu blivit aktuell i och med att den fasta förbindelsen över
Öresund har öppnats för trafik. Eftersom det således tidigare inte har
upplevts som ett reellt behov att möjliggöra för andra trafikoperatörer
att bedriva järnvägstrafik har införlivandet av direktivet försenats. Kom-
missionen har i ett motiverat yttrande från den 24 januari 2000 framfört
att Sverige underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt direktivet
genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga
för att följa direktivet och sedermera stämt Sverige vid EG-domstolen
med anledning av denna underlåtenhet. Den svenska regeringen har till
kommissionen skriftligen anfört att Sverige har för avsikt att till full-
görande av sina förpliktelser införa de nya bestämmelser som direktivet
föranleder från och med den 1 januari 2001.
6.5 Kommissionens rapport KOM(1999) 414
Kommissionen antog sin första rapport enligt artikel 24 den 10
september 1999, Rapport från kommissionen till rådet och
Europaparlamentet om genomförandet och effekterna av direktiv 96/48
om driftskompatibiliteten hos det transeuropeiska järnvägssystemet för
höghastighetståg . I rapporten görs de första bedömningarna av de
framsteg som gjorts med att göra det transeuropeiska
höghastighetstågnätet driftskompatibelt.
Beträffande anmälda organ skriver kommissionen i sin rapport
följande. Järnvägssektorn är ett specialfall då bedömningar vanligen görs
direkt av medlemsstaterna, järnvägsbolagen eller industrin och inte av
oberoende organ. Nya organ bör därför skapas även om det i många fall
kommer att bli nödvändigt att slå samman befintliga organisationer, så-
som olika avdelningar vid järnvägsbolagen, offentliga verk och inrätt-
ningar samt privata företag. Med tanke på de svårigheter detta kan skapa
har medlemsstaterna bett om kommissionens hjälp. I februari 1998 höll
kommissionen ett särskilt seminarium och kommissionen är beredd att
inrätta en arbetsgrupp för samordning av dessa anmälda organ. Det är
oroande att endast förhandsanmälningarna av CERTIFER från Frankrike
och av Société Nationale de Contrõle Technique Homologations
(SNCT-H) från Luxemburg har gjorts vid tidpunkten för utarbetandet av
denna rapport. I maj 2000 fanns ett tjugotal anmälningar av anmälda
organ.
Om medlemsstaternas genomförande av direktivet konstaterar kom-
missionen följande. Den känsligaste frågeställningen har visat sig vara
problemet med att genomföra direktivet innan TSD och därmed för-
bundna standarder har tagits fram. Denna situation är dock inte ny utan
gäller för samtliga direktiv som har följt i spåren av den nya metoden.
Med hänsyn till bl.a. att det finns ett visst antal europeiska och
nationella tekniska dokument som är i kraft och som man kan hänvisa till
under en övergångsperiod, t.ex. innan TSD och därmed förbundna
standarder har tagits fram, kan inte vare sig avsaknad av TSD eller
standarder anses utgöra ett hinder för genomförandet. Vidare har
kommissionen sammanfattningsvis funnit att stora framsteg har gjorts i
arbetet med att ta fram tekniska specifikationer som en av de viktigaste
delarna för att uppnå driftskompatibilitet, att mycket har gjorts för att
från och med år 2000 kunna bygga nya höghastighetståglinjer enligt
dessa, att myndigheterna övervakar inrättandet av de organ som skall
ansvara för bedömningen av överensstämmelse och att det torde gå att
bl.a. förbättra relationerna mellan infrastrukturförvaltarna,
järnvägsföretagen och industrin. En klar om än inte särskilt påtaglig
konsekvens av det arbete som skall utföras enligt direktivet är en ändring
av det traditionella förhållandet mellan olika infrastrukturförvaltare,
järnvägsföretag och industrin.
6.6 Banverkets sektorsrapport 1999
Banverket överlämnade den 31 mars 2000 sin sektorsrapport för 1999. I
rapporten skriver Banverket bl.a. följande. Internationellt vidtogs 1999
en mängd åtgärder som påverkar ansvars- och befogenhetsfördelningen
inom järnvägssektorn. I ministerrådet gjordes en politisk överens-
kommelse om det s.k. Infrastructure package i slutet av året, vilken på-
verkar ansvarsfördelningen inom järnvägssektorn men som inte inne-
håller några tvingande regler om en klar ansvarsuppdelning mellan in-
frastrukturförvaltning och trafikutövning. Oberoende av vilken lösning
en medlemsstat väljer, krävs att en myndighetsfunktion, som är oberoen-
de av trafikutövare, inrättas. Denna ska ha beslutsrätt i fråga om säker-
hetscertifiering av järnvägsföretag samt om tekniska och operationella
föreskrifter som är viktiga för järnvägssäkerheten. Därutöver krävs att
en s.k. regulatory body, som är fristående från såväl trafikutövare- som
banhållarfunktioner, inrättas. Dess uppgift blir att utöva tillsyn över och
utgöra första instans för klagomål om infrastrukturprissättning och
kapacitetsfördelning. Detta organ ska också svara för viss verksamhet
inom järnvägssäkerheten. Kravet på att en regulatory body ska inrättas är
delvis en följd av oklara gränser mellan banhållare och trafikutövare.
Överenskommelsen innehåller också regler om samarbete mellan
medlemsländernas banhållarfunktioner i frågor som rör såväl
infrastrukturprissättning som kapacitetsfördelning för internationella
järnvägstransporter. Förhållandet mellan en kontrollfunktion och den
nationella så kallade regulatorfunktionen är oklar. Effekterna för
järnvägstransporterna av dessa förslag är idag svårbedömda.
Separationsfrågan aktualiserades även i samband med
förberedelsearbetet inför förhandlingarna om ett direktiv för
driftskompatibilitet hos det transeuropeiska konventionella järnvägs-
systemet och i arbetet med att förbereda införlivandet av direktiv
96/48/EG i svensk rätt. Frågan gällde främst vilken myndighetsfunktion
som från perspektiven säkerhet, teknisk kompatibilitet, tillförlitlighet
och tillgänglighet, miljö samt hälsa bör godkänna den järnvägsutrustning
som ska tas i bruk. I Sverige fattar särskilda instanser ur
säkerhetsperspektiv beslut om godkännande. I övrigt hanteras frågor om
godkännande för användning av banhållaren eller, när det gäller fordon, i
avtal mellan banhållare och trafikutövare. I EG-rätten, liksom i fördraget
om internationell järnvägstrafik (COTIF), är en dold förutsättning att
säkerheten vägs samman med andra faktorer till ett beslut.
7 Teknisk kontroll
7.1 Allmänt om EG:s system för bedömning av överens-
stämmelse och den svenska implementeringen
Direktivet om höghastighetståg följer i huvudsak den ordning som gäller
för direktiv enligt den s.k. nya metoden. Den nya metoden har såvitt
gäller teknisk kontroll vidareutvecklats genom två rådsbeslut, dels det
som kallas En helhetssyn på bedömning av överensstämmelse1 och dels
det s.k. modulbeslutet2.
Med helhetssynen avses EG:s system för bedömning av om produk-
ter stämmer överens med de krav som ställs i direktiven. Helhetssynen
innebär att en produkt som tillverkats i enlighet med framtagna standar-
der ska förutsättas uppfylla de väsentliga kraven i direktivet. Tillverkaren
kan då vanligen genom egenkontroll och en försäkran om överensstäm-
melse intyga att så är fallet. Om produkten tillverkas på något annat sätt
ska normalt ett kompetent tredjepartsorgan bedöma om produkten upp-
fyller de väsentliga kraven. Bedömning utförd av ett tredjepartsorgan
krävs också i de fall produkten kan anses särskilt riskfylld. Tredjeparts-
organen kallas anmälda organ (notified bodies). De anmälda organen ska
uppfylla ett flertal kompetenskrav och vara anmälda för sitt kompetens-
område till kommissionen. De organ som genom ackreditering eller
motsvarande kan visa att de uppfyller den relevanta standarden i EN 45
000-serien skall anses uppfylla dessa krav.
Det är tillverkaren som ansvarar för att hans produkt uppfyller de krav
som direktiven ställer upp, både säkerhetsmässiga krav och krav på CE-
märkning som ett villkor för marknadstillträde. De anmälda organen
fungerar därmed som en hjälp för tillverkaren att verifiera produktens
förenlighet med uppställda krav. Det är tillverkaren som utfärdar försäk-
ran om överensstämmelse och därmed visar för de ansvariga myndig-
heterna att direktivens krav är uppfyllda och att produkten har rätt att
cirkulera fritt på den inre marknaden.
Om en bedömning av överensstämmelse är utförd av ett anmält organ i
en medlemsstat och i enlighet med de metoder direktivet föreskriver
ska bedömningen även gälla i de övriga medlemsstaterna. Tillverkare får
därmed tillgång till hela den inre marknaden utan att behöva avvakta sär-
skilda myndighetsgodkännanden i varje land.
Helhetssynen innefattar ett modulbeslut, där olika moduler anger på
vilket sätt tillverkaren kan visa att en vara stämmer överens med
produktkraven. Modulbeslutet anger flera alternativa sätt att visa över-
ensstämmelse. Modulerna omfattar både konstruktions- och tillverk-
ningsfasen. Procedurerna kan vara t.ex. intern tillverkningskontroll i
kombination med försäkran om överensstämmelse, typkontroll,
verifikation av enstaka objekt eller olika grader av kvalitetssäkring. I
flera fall ska kontrollen ske genom medverkan av ett anmält organ. Det
anmälda organets medverkan kan avse provningar, certifiering och
kontroll av kvalitetssystem eller verifikation av överensstämmelse.
Modulbeslutet riktar sig till dem som skriver produktdirektiven. I de
enskilda produktdirektiven anges sedan vilka sätt för bedömning av över-
ensstämmelse som kan användas för just den aktuella produkttypen.
Valet styrs av varans egenskaper, i första hand hur farlig den kan anses
vara.
EG:s system för bedömning av överensstämmelse har i Sverige
genomförts genom lagen (1992:1119) teknisk kontroll. Enligt 3 § i
lagen skall regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
utse de organ som skall anmälas till Europeiska Unionen för uppgifter i
samband med bedömning av överensstämmelse. Enligt 4 § skall alla
organ som kan visa att de är kompetenta ha rätt att bli anmälda. Organets
kompetens skall bedömas av Styrelsen för ackreditering och teknisk
kontroll (SWEDAC) innan anmälan sker.
I förordningen (1993:1065) om teknisk kontroll har regeringen före-
skrivit att ett organ skall ha den kompetens som krävs för uppgiften och
i övrigt vara lämpligt för uppgiften. Enligt 3 § skall SWEDAC grunda sin
bedömning av organets kompetens på tillämplig standard i EN 45 000-
serien samt de ytterligare krav som kan gälla för uppgiften som anmält
organ.
Sedan 1995 har regeringen delegerat till SWEDAC att fatta beslut om
anmälan till EU, såvida det inte rör sig om en statlig myndighet, då rege-
ringen fattat beslut efter beredning av SWEDAC. SWEDAC:s bedöm-
ning och beslut om anmälan sker i samråd med berörda sektormyndig-
heter.
SWEDAC har utfärdat föreskrifter (STAFS 1998:3) om anmälda
organ med bestämmelser om bl.a. organisationsform, oberoende,
integritet, underleverantörer, samordnings- och informationsskyldighet.
Den svenska formen för implementering av EU:s ordning för bedöm-
ning av överensstämmelse innebär att alla generella regler som berör
anmälda organ återfinns i lagen om teknisk kontroll eller författningar
som utfärdats med stöd av denna. Vid genomförande av ett sektors-
specifikt direktiv som t.ex. det nu ifrågavarande om höghastighetståg
behövs så vitt gäller anmälda organ endast en hänvisning till lagen om
teknisk kontroll. Därtill skall eventuella särskilda krav som gäller för
anmälda organ enligt direktivet införas i den särskilda lagstiftningen på
området liksom de kontrollförfaranden som skall tillämpas för produk-
terna.
7.2 Teknisk kontroll i direktivet om höghastighetståg
För varje strukturellt delsystem för höghastighetståg skall en teknisk
specifikation för driftskompatibilitet (TSD) upprättas enligt direktivets
artikel 5. I den mån det är nödvändigt för att uppnå driftskompatibilitet
skall i TSD anges bl.a. de väsentliga kraven för respektive delsystem,
grundläggande egenskaper som skall vara uppfyllda och villkor med av-
seende på prestanda. Vidare skall i TSD anges de kontrollmoduler enligt
beslutet 93/465/EEG som skall tillämpas vid den tekniska kontrollen av
att de föreskrivna kraven och villkoren är uppfyllda.
Enligt direktivets kontrollordning skall kontroll av överensstämmelse
ske på två olika nivåer, dels av driftskompatibilitetskomponenter, dels
av delsystem.
Driftskompatibilitetskomponenter utgör delar eller underenheter i
delsystemen och skall uppfylla direktivets väsentliga krav samt vara ut-
formade på ett sådant sätt att delsystemen uppnår driftskompatibilitet.
Bedömning av överensstämmelse, EG-kontroll, skall utföras enligt
någon av de moduler som lagts fast i den TSD som komponenten faller
under. Om TSD föreskriver att komponenten skall bedömas av en anmält
organ skall tillverkaren eller dennes representant vända sig till ett sådant
organ i Sverige eller i annat EES-land för att få produktens
överensstämmelse eller lämplighet bedömd.
Att EG-kontroll utförts på en komponent skall bekräftas genom att
tillverkaren eller dennes ombud utfärdar en EG-försäkran.
Bestämmelser om EG-försäkran finns i direktivets bilaga IV, där det
närmare anges vilken information som skall ingå i försäkran. EG-
försäkran kan antingen avse att ett anmält organ bedömt att komponenten
överensstämmer med de tekniska specifikationerna som gäller för den
eller att ett anmält organ bedömt att komponenten är lämplig att
användas i järnvägsmiljö. EG-försäkran skall innehålla uppgifter bl.a. om
tillverkaren, uppgifter som identifierar produkten, vilket förfarande
(modul) som tillämpats vid bedömning av överensstämmelse och vilket
anmält organ som utfört bedömningen samt de tekniska specifikationer
som följts.
Det bör anmärkas att direktivet saknar bestämmelser om att kom-
ponenter skall CE-märkas vilket annars är normalt för direktiv som ut-
formats enligt den nya metoden.
EG-kontroll av delsystem är ett förfarande genom vilket ett anmält
organ på begäran av den upphandlande enheten kontrollerar att del-
systemet uppfyller direktivets krav och att det därmed kan tas i drift.
Kontrollen skall enligt artikel 18 påbörjas redan på projektstadiet och
sedan pågå fortlöpande under hela byggtiden ända fram till slutprovning
och att delsystemet tas i bruk. Enligt bilaga VI skall den innefatta bl.a.
utformningen av helheten, konstruktionen som sådan med särskild
inriktning på ingenjörsarbete, anvisning för montering av komponenter
och provning av det färdiga delsystemet.
Enligt bilaga VI skall det anmälda organet fortlöpande övervaka ut-
förandet av delsystemet. Organet skall ha permanent tillträde till bygg-
platser och lokaler för tillverkning m.m. och fortlöpande kontroller
skall genomföras för att säkerställa att direktivets bestämmelser följs.
Vidare skall det anmälda organet ha rätt att genomföra oanmälda besök
för att genomföra kontroller.
Det anmälda organet skall för delsystemet upprätta en försäkran om
överensstämmelse för den upphandlande enheten som i sin tur skall ut-
färda en EG-kontrollförklaring. Artikel 18 i direktivet och bilaga V
innehåller bestämmelser om EG-kontrollförklaring och föreskriver att
denna skall innehålla bl.a. identifikationsuppgifter om den upphandlande
enheten, beskrivning av delsystemet, namn på det anmälda organet,
hänvisning till relevanta bestämmelser som delsystemet har bedömts
uppfylla samt teknisk dokumentation. Den senare skall innehålla all
nödvändig dokumentation som rör systemets egenskaper men även
villkor och begränsningar för användandet liksom föreskrifter om
skötsel och underhåll.
8 Förslag till lagstiftning
8.1 Allmänt om genomförandet av det nya direktivet
Som framgår av lagförslaget och vad som anförts i departements-
promemorian är den valda tekniken för att genomföra höghastighets-
direktivet att i den föreslagna lagen ta in vissa grundläggande
bestämmelser om villkoren för att släppa ut delsystem och komponenter
som är nödvändiga för driftskompatibilitet på marknaden och ta dessa i
bruk. I övrigt innehåller lagen bemyndiganden till regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer att meddela närmare föreskrifter
om detta samt vissa bestämmelser om tillsyn, tvångsmedel, m.m. som
kräver lagform. En till lagen anslutande förordning avses i huvudsak
innehålla vidare bemyndiganden till Järnvägsinspektionen inom
Banverket att utfärda föreskrifter, i vilka de allra flesta av direktivets
bestämmelser kommer att återfinnas.
Denna teknik för genomförandet är den vanliga när det gäller produkt-
direktiv som är utformade enligt den s.k. nya metoden och bör användas
även i fråga om höghastighetsdirektivet. I avsnitt 6 har beskrivits vad
metoden för bedömning av överensstämmelse och för genomförande
enligt den s.k. nya metoden närmare innebär. Som nämnts inledningsvis
bör därför kommande TSD:er genomföras i svensk lagstiftning via
myndighetsföreskrifter med tanke på dess huvudsakligt tekniska
karaktär.
8.2 En ny lag om järnvägssystem för höghastighetståg
Regeringens förslag: En ny särskild lag införs för att särskilt
reglera den del av det svenska järnvägssystemet som ingår i det trans-
europeiska järnvägssystemet för höghastighetståg. Lagen innehåller
grundläggande bestämmelser om vad som gäller för att utrustning,
dvs. delsystem och komponenter som är nödvändiga för drifts-
kompatibilitet, skall få släppas ut på marknaden och tas i bruk, be-
myndiganden att meddela närmare föreskrifter om detta och vissa be-
stämmelser om tillsyn, tvångsmedel, m.m.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med
regeringens förslag.
Remissinstanserna: Remissinstanserna stödjer i princip
promemorians förslag till ny lag eller har inte något att erinra. De flesta
remissinstanser instämmer även i vad som uttalas om behovet av att
finna en mer ändamålsenlig rollfördelning angående ansvar och
befogenheter inom järnvägssektorn. En del remissinstanser har i sina
yttranden även lämnat synpunkter på Järnvägsinspektionens utkast till
föreskrifter som medtagits i departementspromemorian.
Hovrätten för Övre Norrland finner det tveksamt om direktivet kan
uppfyllas genom att ge Järnvägsinspektionen, som inte är en egen myn-
dighet, befogenheter att meddela föreskrifter och att detta måste
analyseras mot bakgrund av bestämmelserna i 8 kap. RF om
normgivningsmakten. Vidare delar hovrätten inte promemorians uppfatt-
ning om att direktivets begrepp driftskompatibilitetskomponent blir
mer lättillgängligt genom att i stället införa den benämning som anges i
2 § i den föreslagna lagen och ifrågasätter även om det inte borde kunna
användas ett annat ord än driftskompatibilitet.
Kammarrätten i Göteborg anser att det är tillräckligt med den defini-
tion som föreslagits i 2 § om vad det aktuella järnvägsnätet innebär och
att den närmare linjesträckningen kan regleras på annat sätt, genom för-
ordning eller föreskrifter.
Järnvägsinspektionen inom Banverket önskar mer vägledande
beskrivning till hur kravet på Järnvägsinspektionens godkännande enligt
järnvägssäkerhetslagen och ett anmält organs EG-kontrollförklaring
förhåller sig till varandra.
Räddningsverket anför att verket inte kan ta ställning till innehållet
och sakfrågorna i lagstiftningen eftersom underlaget är bristfälligt och
det med hänsyn till att de tekniska specifikationerna för
driftskompatibilitet (TSD) ännu inte är antagna även råder stor osäkerhet
kring vilken säkerhetsnivå som kommer att gälla för höghastighetståg.
Elsäkerhetsverket anser att det tydligare bör klargöras vad som skall
gälla i de fall TSD saknas för delsystem och vilken roll det anmälda
organet respektive Järnvägsinspektionen eller ev. andra myndigheter
skall ha i godkännandeprocessen. Verket delar slutligen inte den uppfatt-
ning som anförs i promemorian om att verkets tillsyn inte omfattar järn-
vägsfordon.
Statens järnvägar anser bl.a. att begreppen EG-försäkran och EG-
kontrollförklaring bör definieras och konstaterar vidare att Elsäkerhets-
verkets tillsyn enligt gällande föreskrifter omfattar bl.a. fordon i
elektrisk järnvägs-, spårvägs-, tunnelbane- och trådbussdrift.
Skälen för regeringens förslag: Direktivet innebär att medlems-
staterna inte får föreskriva andra krav än de som följer av direktivet för
att delsystem och komponenter som är nödvändiga för
driftskompatibiliteten inom det aktuella tågnätet skall få släppas ut på
marknaden och tas i bruk. Tekniken för att genomföra direktivet har
behandlats i avsnitt 7.1. Starka skäl talar för att de detaljbestämmelser
som krävs för uppfyllandet av direktivet ges genom
myndighetsföreskrifter. Det är enligt regeringens uppfattning med
hänsyn till Järnvägsinspektionens i hög grad självständiga ställning
möjligt och lämpligt att bemyndiga Järnvägsinspektionen att besluta om
behövliga föreskrifter. Järnvägsinspektionen har sedan den inrättades
1988 i samband med uppdelningen av Banverket som in-
frastrukturförvaltare och SJ som trafikutövare arbetat utifrån ett uttalat
motiv att vara ett självständigt organ med ansvar för säkerheten inom
järnvägsområdet. Detta slogs fast genom 1988 års trafikpolitiska beslut
(prop. 1987/88:50 bil. 1, bet 1987/88:TU20, rskr. 1987/88:297) och
fördes därefter in i förordningen (1998:1392) med instruktion för Ban-
verket. Även i 1998 års transportpolitiska beslut (prop. 1997/98:56, bet.
1997/98:TU10, rskr. 266) och budgetpropositionen för 2000 (prop.
1999/2000:1, volym 12) slog man fast Järnvägsinspektionens
oberoende ställning i järnvägssäkerhetsfrågor gentemot Banverket och
trafikutövarna. Med tanke på de krav som ställs enligt det aktuella
direktivet vad gäller självständighet och opartiskhet gentemot
verksamhetsutövare och tillverkare av järnvägsmateriel, finns det idag
inte något annat organ inom järnvägssektorn än Järnvägsinspektionen
som kan uppfylla dessa krav utan att först göra en större omstrukturering
av järnvägssektorn. Järnvägsinspektionen besitter dessutom kompetens
om järnvägssektorn vilket är av stor betydelse i detta fall. Ytterligare en
anledning till att Järnvägsinspektionen bör ha det självständiga tillsyns-
och föreskriftsansvaret är att Banverket inte bör föreskriva vad som
skall gälla beträffande kontroll av bl.a. sina egna järnvägsanläggningar.
Järnvägsinspektionen har sedan den inrättades väl fungerande rutiner för
inspektionsverksamhet vad avser tillsyn, revisioner m.m. Att därför utse
Järnvägsinspektionen att även i det nu aktuella fallet vara
tillsynsmyndighet är att renodla Järnvägsinspektionens roll med av-
seende på tillsynsverksamhet. Organisationen på järnvägsområdet kom-
mer att behandlas av den tidigare aviserade utredningen.
Den föreslagna lagen utgör en ramlagstiftning vars syfte är att reglera
endast sådana frågor som kräver lagform enligt regeringsformen. Lagen
skall, som framgår av det tidigare, kompletteras med dels förordning,
dels myndighetsföreskrifter. Huvuddelen av direktivets bestämmelser är
dessutom av teknisk karaktär och lämpar sig inte för att införas i lag. Att
TSD, som är mycket viktiga, ännu inte antagits gör det också, såsom en
del remissinstanser har framfört, svårt att få ett fullständigt grepp om
vad den slutliga regleringen av höghastighetsnätet kommer att innebära.
Vid utarbetandet av TSD, vilket sker i en kommitté, deltar representanter
från de ansvariga nationella myndigheterna. Medlemsstaterna har
därigenom också möjlighet att påverka innehållet i de TSD som skall
antas.
Vad gäller frågan om tillsyn över elektriska fordon delar regeringen
den uppfattning som framförts av Elsäkerhetsverket och Statens järn-
vägar i remissyttrandena om att Elsäkerhetsverkets nuvarande tillsyn
omfattar även dessa fordon. Någon ändring av denna reglering avses inte
göras. Elsäkerhetsverkets tillsyn skall således kvarstå i oförändrat skick.
Järnvägsinspektionen har framfört önskemål om att få belyst hur dess
tillsyn skall regleras i förhållande till andra myndigheters områden.
Både för järnvägsfordon och järnvägsinfrastruktur gäller att
bedömningen redan idag görs utifrån olika perspektiv av Järnvägsinspek-
tionen, Banverket, Elsäkerhetsverket, Yrkesinspektionen, länsstyrelser
och regeringen. Järnvägsinspektionen skall ha godkänt ett
järnvägsfordon innan det får användas på en svensk spåranläggning. Detta
godkännande görs enbart från järnvägssäkerhetssynpunkt och omfattar
t.ex. inte elsäkerhets- eller arbetsmiljöfrågor enligt ellagen respektive
arbetsmiljölagen. Den som planerar att bygga eller bygga om en järnväg
måste enligt lagen om byggande av järnväg upprätta en järnvägsplan som
skall fastställas av regeringen eller Banverket. Det finns därutöver krav
på upprättande av förstudie, järnvägsutredning och
miljökonsekvensbeskrivning. För ibruktagande och drift av
järnvägsanläggning krävs dessutom godkännande av
Järnvägsinspektionen beträffande järnvägssäkerhet, såvida det inte gäller
en anläggning där Banverket i egenskap av spårinnehavare själv svarar för
projektering och byggnad enligt tidigare tillämpad teknik. Därutöver
krävs också godkännande från Elsäkerhetsverket rörande elsäkerhet.
Driften av anläggningen måste dessutom skötas i enlighet med
arbetsmiljölagens krav. Gränsdragningen mellan å ena sidan
Järnvägsinspektionens och å andra sidan Elsäkerhetsverkets och Yrkes-
inspektionens verksamhet är inte heller här tydligt preciserad men
praxis har utvecklats så att Järnvägsinspektionen bedömer sådant som
Elsäkerhetsverket och Yrkesinspektionen anser inte faller inom deras
respektive områden. Det är enligt regeringens uppfattning därför
väsentligt att de myndigheter vars ansvarsområden ligger nära eller
gränsar till varandra alltjämt skapar rutiner som säkerställer behovet av
samordning i tillsyns- och föreskriftsarbete.
Inför ett ibruktagande av delsystem och i vissa fall av komponenter
som är nödvändiga för driftskompatibiliteten skall ett anmält organ
kontrollera att de väsentliga kraven är uppfyllda. Om så är fallet måste
tillsynsmyndigheten, i detta fall Järnvägsinspektionen, godta det anmälda
organets bedömning och i förhållande till sin egen tillsyn godta denna
bedömning, såvida inte det finns risk för att de väsentliga kraven inte
längre uppfylls. Skulle den situationen uppstå har Järnvägsinspektionen
möjlighet att använda sig av de tvångsmedel som anges i 13 §.
Lagreglerna behandlas vidare i författningskommentaren.
9 Kostnader och ikraftträdande m.m.
9.1 Kostnader för tillsyn m.m.
Direktivet föreskriver en skyldighet för medlemsstaterna att se till att
kontroll utförs av fordon och infrastruktur som tillsammans utgör järn-
vägssystemet för höghastighetståg. Detta innebär nya arbetsuppgifter
för, såsom föreslås, Järnvägsinspektionen i form av sedvanligt kontroll-
och tillsynsarbete samt föreskriftsarbete. Ett ökat resursbehov kan
därför troligtvis komma att uppstå så småningom med anledning av den
nya lagen. Frågan om storleken därav är dock svår att förutse och torde
därför vara en av de frågor som den föranstaltade utredningen bör få ta
ställning till. Direktivet i sig medför dock inte någon skyldighet att
bygga om befintlig infrastruktur eller rullande materiel.
Den nya lagens tillämpningsområde betyder att även området för över-
klagande till allmän förvaltningsdomstol utökas. Domstolsprövning med
anledning av lagen förväntas dock vara ytterst begränsad och bedöms
därför inte påverka förvaltningsdomstolarnas resursbehov.
9.2 Ikraftträdande
Direktivet föreskriver att medlemsstaterna senast den 8 april 1999 skall
ha antagit och offentliggjort de lagar och andra författningsändringar
som är nödvändiga för att genomföra direktivet samt att dessa skall
tillämpas från och med den 9 april 1999. Kommissionen har som
nämnts stämt Sverige med anledning av förseningen. Den nya
lagstiftningen bör därför träda i kraft den 1 januari 2001 i enlighet med
vad som meddelats kommissionen.
Enligt artikel 1.2 gäller villkoren som anges i direktivet för projekte-
ring, anläggning, anpassning och drift av sådan infrastruktur och rullande
materiel som tas i bruk efter direktivets ikraftträdande, d.v.s. efter den 8
april 1999.
10 Författningskommentar
10.1 Förslag till Lag om järnvägssystem för höghastighetståg
1 §
Av bestämmelsen framgår att det svenska järnvägssystemet som ingår i
det transeuropeiska järnvägssystemet för höghastighetståg skall uppfylla
vissa villkor för att järnvägssystemet skall bli tekniskt harmoniserat och
det därigenom skall möjliggöras att kunna resa och transportera mellan
olika länder på ett säkert och störningsfritt sätt.

2 §
Definitionerna grundar sig på de definitioner som anges i artikel 2 i den
svenska språkversionen av direktivet. Direktivets terminologi avseende
driftskompatibilitetskomponenter har i den svenska lagtexten brutits upp
i syfte att göra begreppet mer lättillgängligt. Att bryta upp långa ord är
en vedertagen princip men denna språkliga justering, och övriga sådana,
som har gjorts i förhållande till den svenska direktivtexten avser dock
inte att innebära några ändringar i sak. Direktivet som är antaget sedan
länge innebär också att Sverige i stor utsträckning bör följa den
officiella svenska versionen av direktivtexten för att inte riskera att
ändra direktivets innebörd eller omfattning. På förslag från Lagrådet
har definitionen av termen driftskompatibilitet fått en något annorlunda
lydelse i förhållande till den svenska språkversionen av direktivet.
Vad som närmare avses med det transeuropeiska järnvägssystemet för
höghastighetståg anges dels i Fördraget om upprättandet av Europeiska
gemenskapen, dels i beslutet om utbyggnad av det transeuropeiska trans-
portnätet där det framgår att det är vissa särskilt angivna sträckningar
inom det europeiska järnvägsnätet som omfattas av direktivet.
Med begreppet utan driftsavbrott avses i denna lag att kunna erbjuda
trafik över nationsgräns utan stopp till följd av teknisk inkompatibilitet.

3 §
Av bestämmelsen framgår att bedömning av överensstämmelse och
lämplighet skall ske enligt visst angivet förfarande som framgår av dels
lagen, dels de tekniska specifikationer som skall tillämpas. Genom hän-
visningen till vad som anges i tillämpliga tekniska specifikationer fram-
går därigenom att också bedömningsförfarandet kan komma att variera
beroende på vilken typ av delsystem som det rör sig om.

4 §
Bestämmelsen reglerar att anmälda organ skall medverka i vissa situa-
tioner. Vad som skall gälla för anmälda organ avses att framgå dels av
föreskrifter på myndighetsnivå, dels av lagen (1992:1119) om teknisk
kontroll.
Med EG-kontroll avses det förfarande genom vilket ett anmält organ
kontrollerar och intygar att ett delsystem överensstämmer med
direktivets bestämmelser och andra regler som skall tillämpas i
överensstämmelse med fördraget och att det kan tas i drift.

5 §
Av bestämmelsen framgår att komponenter som är nödvändiga för
driftskompatibilitet måste uppfylla vissa krav för att få släppas ut på
marknaden. Vilka krav som skall uppfyllas skall framgå av föreskrifter
utfärdade av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.
Bestämmelsen grundar sig på artikel 8 i direktivet.
Bestämmelsen hindrar inte att komponenter som är nödvändiga för
driftskompatibilitet får släppas ut på marknaden för andra tillämpningar
än vad lagen avser eller att de används inom det konventionella järnvägs-
systemet.

6 §
Bestämmelsen genomför artikel 10.1 i direktivet.
Med EG-försäkran avses den bedömning som ett anmält organ gör av
om en komponent som är nödvändig för driftskompatibilitet överens-
stämmer med de tekniska specifikationer som den skall uppfylla eller av
dess lämplighet när den betraktas i dess järnvägsmiljö. Bedömningen
skall göras med hänsyn till de tekniska specifikationer som skall
kontrolleras.

7 §
Av bestämmelsen framgår att delsystem måste uppfylla vissa krav för att
få tas i bruk. Vilka krav som skall vara uppfyllda är de som gäller vid det
tillfälle då delsystemet integreras i det aktuella järnvägssystemet, vilka
skall framgå av föreskrifter utfärdade av regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer. Bestämmelsen grundar sig på artikel 5 i
direktivet.
I andra stycket bemyndigas regeringen eller den myndighet som rege-
ringen bestämmer att meddela sådana föreskrifter om egenskapskrav
och EG-kontroll som avses i första stycket.

8 §
Bestämmelsen genomför artikel 16.1 i direktivet.
Med EG-kontrollförklaring avses det dokument genom vilket ett
anmält organ intygar ett delsystems överensstämmelse med direktivets
bestämmelser och som är avsett för tillsynsmyndigheten i den
medlemsstat där delsystemet har inrättats eller är i drift.

9 §
Av bestämmelsen framgår att det i vissa särskilt angivna situationer finns
möjlighet att frångå gällande tekniska specifikationer men att detta
kräver en anmälan till kommissionen på förhand. De situationer som kan
bli aktuella för svensk del är dels då ett projekt som rör en linje är långt
framskridet när en teknisk specifikation offentliggörs, dels när det av
ekonomiska skäl finns risk för att ett projekt som rör en linje inte blir
av.

10 §
Bestämmelsen innebär ett bemyndigande att utfärda de tekniska före-
skrifter som är nödvändiga för att direktivet skall kunna genomföras i
svensk rätt.

11 13 §§
Bestämmelserna reglerar tillsynsansvaret och tillsynsmyndighetens
möjligheter att utöva tillsynen och dess befogenheter i de fall då ett in-
gripande är nödvändigt. Genom 13 § andra stycket genomförs artikel 12
i direktivet och genom paragrafens tredje stycke genomförs artikel 19 i
direktivet.

14 §
Av bestämmelsen framgår att tillsynsmyndighetens beslut får överklagas
hos länsrätt.
10.2 Förslag till Lag om ändring i järnvägssäkerhetslagen
(1990:1157)
19 a §
Hänvisningen till lagen om järnvägssystem för höghastighetståg syftar
till att förtydliga att det finns särskilda krav som gäller detta
järnvägssystem och som regleras av den lagen.

20 §
Ändringen avser endast hänvisningen till den nu gällande ellagen.
10.3 Förslag till Lag om ändring i lagen (1995:1649) om
byggande av järnväg
1 a §
Hänvisningen till lagen om järnvägssystem för höghastighetståg syftar
till att förtydliga att det finns särskilda krav som gäller detta
järnvägssystem och som regleras av den lagen.

Rådets direktiv 96/48/EG av den 23 juli 1999
driftskompatibiliteten hos det transeuropeiska
järnvägssystemet för höghastighetståg

Departementspromemorians lagförslag (Ds 2000:41)
Lag om järnvägssystem för höghastighetståg
Härigenom föreskrivs följande.
Allmänna bestämmelser
1 § Ett svenskt järnvägssystem som ingår i det transeuropeiska
järnvägssystemet för höghastighetståg skall uppfylla de villkor som
föreskrivs i eller med stöd av denna lag när det gäller projektering,
anläggning, anpassning samt drift.
Med det transeuropeiska järnvägssystemet för höghastighetståg avses
de linjer som definieras inom ramen för riktlinjerna enligt artikel 155 i
Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen och i Europa-
parlamentets och rådets beslut nr 1692/96/EG av den 23 juli 1996.

2 § Vid tillämpningen av denna lag och de föreskrifter som meddelas
med stöd av lagen avses med
transeuropeiskt järnvägssystem för höghastighetståg:
infrastruktursystem som beskrivs i bilaga I till rådets direktiv nr
96/48/EG av den 23 juli 1996 om driftskompatibiliteten hos det
transeuropeiska järnvägssystemet för höghastighetståg, och som
omfattar järnvägslinjer och fasta installationer som ingår i det
transeuropeiska transportnätet och som konstruerats eller anpassats för
trafik med höghastighetståg samt rullande materiel som är avsedd att
framföras på dessa infrastrukturer,
driftskompatibilitet: möjlighet att med det transeuropeiska järnvägs-
systemet för höghastighetståg erbjuda säker trafik utan driftsavbrott med
höghastighetståg samtidigt som angivna prestandakrav uppfylls,
delsystem: delsystem av strukturell eller funktionell beskaffenhet
som ingår i det transeuropeiska järnvägssystemet för höghastighetståg
och för vilka väsentliga krav skall anges,
komponenter som är nödvändiga för driftskompatibilitet: alla
grundläggande komponenter, grupper av komponenter, underenheter
eller kompletta enheter av materiel som införlivats eller avses att
införlivas i ett delsystem och som driftskompatibiliteten hos det
transeuropeiska järnvägssystemet för höghastighetståg är direkt eller
indirekt beroende av,
väsentliga krav: alla de krav som måste uppfyllas av det trans-
europeiska järnvägssystemet för höghastighetståg, delsystemen och
komponenter som är nödvändiga för driftskompatibilitet,
europeisk specifikation: en gemensam teknisk specifikation, ett
europeiskt tekniskt godkännande eller en nationell standard som
genomför en europeisk standard,
tekniska specifikationer för driftskompatibilitet (TSD): de
specifikationer som samtliga delsystem skall tillgodose för att de
väsentliga kraven skall vara uppfyllda genom upprättande av ett
nödvändigt inbördes funktionellt förhållande mellan delsystemen i
järnvägssystemet för höghastighetståg samt säkerställande av detta
systems enhetlighet,
anmälda organ: de organ som skall bedöma överensstämmelsen
eller lämpligheten hos komponenter som är nödvändiga för
driftskompatibilitet eller handlägga förfarandet för EG-kontroll för
delsystemen
Krav på komponenter som är nödvändiga för driftskompatibilitet
3 § Komponenter som är nödvändiga för driftskompatibilitet och som
skall ingå i ett svenskt järnvägssystem som är en del av det trans-
europeiska järnvägssystemet för höghastighetståg får släppas ut på
marknaden endast om de gör det möjligt att uppnå driftskompatibilitet
och uppfyller de väsentliga egenskapskrav och krav om bedömning av
överensstämmelse eller lämplighet som föreskrivs av regeringen eller
den myndighet som regeringen bestämmer.
När komponenter som är nödvändiga för driftskompatibilitet används
skall det tillses att de används inom det användningsområde och på det
sätt som de är avsedda för samt installeras och underhålls korrekt.

4 § Om komponenter som är nödvändiga för driftskompatibilitet är för-
sedda med en EG-försäkran om överensstämmelse eller lämplighet skall
de betraktas som överensstämmande med de väsentliga krav som gäller
för dem.
Krav på delsystem
5 § Ett delsystem får tas i bruk endast om det har utformats, anlagts och
installerats samt drivs så att det inte inverkar menligt på uppfyllandet av
de väsentliga krav som gäller för det när det integreras i det trans-
europeiska järnvägssystemet för höghastighetståg.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får före-
skriva om väsentliga egenskapskrav och krav om EG-kontroll när det
gäller delsystem.

6 § Om ett delsystem är försett med en EG-kontrollförklaring skall det
betraktas som driftskompatibelt och överensstämmande med de väsent-
liga krav som gäller för det.
Bedömning av överensstämmelse
7 § Bedömning av överensstämmelse och lämplighet av komponenter
som är nödvändiga för driftskompatibilitet och delsystem skall göras
enligt de förfaranden som föreskrivs med stöd av denna lag och som
anges som bedömningsförfaranden i tillämpliga tekniska
specifikationer.

8 § EG-kontroll av delsystem och, om så föreskrivs i tillämpliga
tekniska specifikationer, bedömning av överensstämmelse och
lämplighet av komponenter som är nödvändiga för driftskompatibilitet
skall göras under medverkan av anmälda organ enligt föreskrifter som
meddelats med stöd av denna lag.
För anmälda organ finns också särskilda bestämmelser i lagen
(1992:1119) om teknisk kontroll.
Beslut om undantag
9 § Regeringen eller den myndighet regeringen föreskriver får, efter
anmälan till Europeiska gemenskapernas kommission, besluta om
undantag från att tillämpa en viss teknisk specifikation för
driftskompatibilitet för ett projekt som gäller en ny linje eller
anpassning av en befintlig linje till trafik med höghastighetståg,
1. om projektet är långt framskridet den dag då den tekniska specifika-
tionen för driftskompatibilitet offentliggörs i Europeiska
gemenskapernas officiella tidning, eller
2. om tillämpningen av en teknisk specifikation för
driftskompatibilitet äventyrar projektets ekonomiska livskraft.
Ytterligare bemyndiganden
10 § Regeringen eller den myndighet som regeringen föreskriver får
meddela de ytterligare föreskrifter om tekniska specifikationer för
komponenter som är nödvändiga för driftskompatibilitet och delsystem,
om villkor för projektering, anläggning, anpassning och drift av
infrastruktur och rullande materiel samt om teknisk kontroll som
behövs för genomförandet av rådets direktiv nr 96/48/EG.
Tillsyn
11 § Den myndighet som regeringen bestämmer utövar tillsyn över
efterlevnaden av denna lag och av de föreskrifter som har meddelats
med stöd av lagen.

12 § Tillsynsmyndigheten har rätt att när det behövs för tillsynen
1. på begäran få upplysningar och ta del av handlingar,
2. få tillträde till anläggningar, fordon och annan materiel, områden,
lokaler och andra utrymmen som berörs av verksamheten.
Tillsynsmyndigheten har rätt att få verkställighet hos kronofogdemyn-
dighet av ett beslut som gäller åtgärder enligt första stycket. Beslutet får
verkställas enligt utsökningsbalken.

13 § Tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden och förbud
som behövs i enskilda fall för efterlevnaden av denna lag eller de
föreskrifter eller villkor som har meddelats med stöd av lagen.
Om en komponent som är nödvändig för driftskompatibilitet är
försedd med en EG-försäkran, har släppts ut på marknaden och används
på det sätt som den är avsedd för kan anses utgöra en risk för att de
väsentliga kraven inte längre kommer att uppfyllas, får
tillsynsmyndigheten meddela förelägganden eller förbud som begränsar
dess användningsområde, förbjuder utsläppande på marknaden eller
avser återkallelse från marknaden.
Om ett strukturellt delsystem som är försett med EG-
kontrollförklaring inte uppfyller villkoren i denna lag eller de
föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen, får
tillsynsmyndigheten meddela förelägganden om kompletterande
kontroller.
I beslut om föreläggande och förbud får tillsynsmyndigheten sätta ut
vite.
Överklagande
14 § Tillsynsmyndighetens beslut enligt denna lag eller enligt före-
skrifter som meddelats med stöd av lagen får överklagas hos allmän för-
valtningsdomstol
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Beslut enligt denna lag gäller omedelbart, om inte annat har bestämts.
____________
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

Förslag till lag om ändring i järnvägssäkerhetslagen (1990:1157)
Härigenom föreskrivs i fråga om järnvägssäkerhetslagen
(1990:1157)1
dels att nuvarande 19 a § skall betecknas 19 b §,
dels att det skall införas en ny paragraf, 19 a §, samt närmast före
19 a § en ny rubrik av följande lydelse,
dels att 20 § skall ha följande lydelse.
Järnvägssystem för höghastighetståg.
19 a § För vissa frågor om järnvägssystem finns särskilda
bestämmelser i lagen om järnvägssystem för höghastighetståg.

20 § Tillsynen över efterlevnaden av denna lag och av de föreskrifter
och villkor som meddelats med stöd av lagen utövas av Järnvägsinspek-
tionen.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

Angående elektriska anlägg-
ningar finns särskilda föreskrifter
i lagen (1902:71 s. 1),
innefattande vissa bestämmelser
om elektriska anläggningar.
För elektriska anläggningar
finns särskilda föreskrifter i el-
lagen (1997:857).
_______________
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1649) om byggande av
järnväg
Härigenom föreskrivs att det i lagen (1995:1649) om byggande av
järnväg skall införas en ny paragraf, 1 a §, av följande lydelse.

1 a § För vissa frågor om järnvägssystem finns särskilda bestämmelser
i lagen (2000:000) om järnvägssystem för höghastighetståg.
____________
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

Förteckning över remissinstanser
Följande remissinstanser har avgivit yttrande över departements-
promemorian lagförslag (Ds 2000:41) Hovrätten för Övre Norrland,
Kammarrätten i Göteborg, Banverket, Järnvägsinspektion inom Banver-
ket, Tågtrafikledningen inom Banverket, Elsäkerhetsverket, Räddnings-
verket, SJ, SWEDAC, Industriförbundet, Svenska Järnvägsföreningen,
Svenska Lokaltrafikföreningen, Svenska Kommunförbundet, Lands-
tingsförbundet, Adtranz, Arlandabanan, A-train, Swedtrain, och Öre-
sundsbrokonsortiet.

Lagrådsremissens lagförslag
Författningsförslag
Förslag till lag om järnvägssystem för höghastighetståg
Härigenom föreskrivs följande.
Allmänna bestämmelser
1 § Ett svenskt järnvägssystem som ingår i det transeuropeiska
järnvägssystemet för höghastighetståg skall uppfylla de villkor som
föreskrivs i eller med stöd av denna lag när det gäller projektering,
anläggning, anpassning och drift.

2 § Vid tillämpningen av denna lag och de föreskrifter som meddelas
med stöd av lagen avses med
transeuropeiskt järnvägssystem för höghastighetståg:
infrastruktursystem som beskrivs i bilaga I till rådets direktiv 96/48/EG
av den 23 juli 1996 om driftskompatibiliteten hos det transeuropeiska
järnvägssystemet för höghastighetståg , och som omfattar järnvägslinjer
och fasta installationer som ingår i det transeuropeiska transportnätet
och som konstruerats eller anpassats för trafik med höghastighetståg
samt rullande materiel som är avsedd att framföras på dessa
infrastrukturer,
driftskompatibilitet: möjlighet att med det transeuropeiska järnvägs-
systemet för höghastighetståg erbjuda säker trafik utan driftsavbrott med
höghastighetståg samtidigt som angivna prestandakrav uppfylls,
delsystem: strukturella eller funktionella delsystem som ingår i det
transeuropeiska järnvägssystemet för höghastighetståg och för vilka
väsentliga krav skall anges,
komponenter som är nödvändiga för driftskompatibilitet: alla
grundläggande komponenter, grupper av komponenter, underenheter
eller kompletta enheter av materiel som införlivats eller avses att
införlivas i ett delsystem och som driftskompatibiliteten hos det
transeuropeiska järnvägssystemet för höghastighetståg är direkt eller
indirekt beroende av,
väsentliga krav: alla de krav som måste uppfyllas av det transeuro-
peiska järnvägssystemet för höghastighetståg, av delsystemen och av de
komponenter som är nödvändiga för driftskompatibilitet,
europeisk specifikation: en gemensam teknisk specifikation, ett
europeiskt tekniskt godkännande eller en nationell standard som
genomför en europeisk standard,
tekniska specifikationer för driftskompatibilitet (TSD): de
specifikationer som samtliga delsystem skall tillgodose för att de
väsentliga kraven skall vara uppfyllda genom upprättande av ett
nödvändigt inbördes funktionellt förhållande mellan delsystemen i
järnvägssystemet för höghastighetståg samt säkerställande av detta
systems enhetlighet,
anmälda organ: de organ som skall bedöma överensstämmelsen
eller lämpligheten hos komponenter som är nödvändiga för
driftskompatibilitet eller handlägga förfarandet för EG-kontroll för
delsystemen.
Bedömning av överensstämmelse
3 § Bedömning av överensstämmelse och lämplighet i fråga om kom-
ponenter som är nödvändiga för driftskompatibilitet och delsystem skall
göras enligt de förfaranden som föreskrivs med stöd av denna lag och
som anges som bedömningsförfaranden i tillämpliga tekniska specifika-
tioner.

4 § EG-kontroll av delsystem och, om så föreskrivs i tillämpliga
tekniska specifikationer, bedömning av överensstämmelse och
lämplighet i fråga om komponenter som är nödvändiga för
driftskompatibilitet skall göras under medverkan av de anmälda organen
enligt föreskrifter som meddelats med stöd av denna lag.
För anmälda organ finns också särskilda bestämmelser i lagen
(1992:1119) om teknisk kontroll.
Krav på komponenter som är nödvändiga för driftskompatibilitet
5 § Komponenter som är nödvändiga för driftskompatibilitet och som
skall ingå i ett svenskt järnvägssystem som är en del av det transeuro-
peiska järnvägssystemet för höghastighetståg får släppas ut på
marknaden endast om de gör det möjligt att uppnå driftskompatibilitet
och uppfyller de väsentliga krav och krav om bedömning av
överensstämmelse eller lämplighet som föreskrivs av regeringen eller
den myndighet som regeringen bestämmer.
När komponenter som är nödvändiga för driftskompatibilitet används,
skall det tillses att de används inom det användningsområde och på det
sätt som de är avsedda för samt installeras och underhålls korrekt.

6 § Om komponenter som är nödvändiga för driftskompatibilitet är för-
sedda med en EG-försäkran om överensstämmelse eller lämplighet skall
de betraktas som överensstämmande med de väsentliga krav som gäller
för dem.
Krav på delsystem
7 § Ett delsystem får tas i bruk endast om det har utformats, anlagts och
installerats samt drivs så att det inte inverkar menligt på uppfyllandet av
de väsentliga krav som gäller för det när det integreras i det transeuro-
peiska järnvägssystemet för höghastighetståg.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får före-
skriva om väsentliga krav och krav om EG-kontroll när det gäller del-
system.

8 § Om ett delsystem är försett med en EG-kontrollförklaring skall det
betraktas som driftskompatibelt och överensstämmande med de väsent-
liga krav som gäller för det.
Beslut om undantag
9 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får,
efter anmälan till Europeiska gemenskapernas kommission, besluta om
undantag från att tillämpa en viss teknisk specifikation för
driftskompatibilitet för ett projekt som gäller en ny linje eller
anpassning av en befintlig linje till trafik med höghastighetståg,
1. om projektet är långt framskridet den dag då den tekniska specifika-
tionen för driftskompatibilitet offentliggörs i Europeiska
gemenskapernas officiella tidning, eller
2. om tillämpningen av en teknisk specifikation för
driftskompatibilitet äventyrar projektets ekonomiska livskraft.
Ytterligare bemyndiganden
10 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela de ytterligare föreskrifter om tekniska specifikationer för
komponenter som är nödvändiga för driftskompatibilitet och delsystem
som behövs för genomförandet av rådets direktiv 96/48/EG.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får också
meddela föreskrifter om villkor för projektering, anläggning, anpassning
och drift av infrastruktur och rullande materiel samt om teknisk kontroll
som behövs för genomförandet av rådets direktiv 96/48/EG.
Tillsyn
11 § Den myndighet som regeringen bestämmer utövar tillsyn över
efterlevnaden av denna lag och av de föreskrifter som har meddelats
med stöd av lagen.

12 § Tillsynsmyndigheten har rätt att när det behövs för tillsynen
1. på begäran få upplysningar och ta del av handlingar,
2. få tillträde till anläggningar, fordon och annan materiel, områden,
lokaler och andra utrymmen, dock inte bostäder, som berörs av
verksamheten.
Tillsynsmyndigheten har rätt att få verkställighet hos kronofogdemyn-
dighet av ett beslut som gäller åtgärder enligt första stycket. Beslutet får
verkställas enligt utsökningsbalken.

13 § Tillsynsmyndigheten får meddela de beslut om förelägganden och
förbud som behövs i enskilda fall för efterlevnaden av denna lag eller de
föreskrifter eller villkor som har meddelats med stöd av lagen.
Om en komponent som är nödvändig för driftskompatibilitet är
försedd med en EG-försäkran, har släppts ut på marknaden och används
på det sätt som den är avsedd för, men det ändå finns en risk för att de
väsentliga kraven inte längre kommer att uppfyllas, får
tillsynsmyndigheten meddela beslut som begränsar komponentens
användningsområde, förbjuder utsläppande på marknaden eller avser
återkallelse från marknaden.
Om ett strukturellt delsystem som är försett med EG-
kontrollförklaring inte uppfyller villkoren i denna lag eller de
föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen, får
tillsynsmyndigheten meddela förelägganden om kompletterande
kontroller.
I beslut om föreläggande och förbud får tillsynsmyndigheten sätta ut
vite.
Överklagande
14 § Tillsynsmyndighetens beslut enligt denna lag eller enligt före-
skrifter som meddelats med stöd av lagen får överklagas hos allmän för-
valtningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Beslut enligt denna lag gäller omedelbart, om inte annat har bestämts.
______________
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

Förslag till lag om ändring i järnvägssäkerhetslagen (1990:1157)
Härigenom föreskrivs i fråga om järnvägssäkerhetslagen
(1990:1157)1
dels att nuvarande 19 a § skall betecknas 19 b §,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 19 a §, samt närmast
före 19 a § en ny rubrik av följande lydelse,
dels att 20 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Järnvägssystem för höghastighetståg.
19 a § För vissa frågor om järnvägssystem finns särskilda
bestämmelser i lagen om järnvägssystem för höghastighetståg.

20 § Tillsynen över efterlevnaden av denna lag och av de föreskrifter
och villkor som meddelats med stöd av lagen utövas av Järnvägsinspek-
tionen.
Angående elektriska anlägg-
ningar finns särskilda föreskrifter
i lagen (1902:71 s. 1),
innefattande vissa bestämmelser
om elektriska anläggningar.
För elektriska anläggningar
finns särskilda föreskrifter i el-
lagen (1997:857).
_______________
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1649) om byggande av
järnväg
Härigenom föreskrivs att det i lagen (1995:1649) om byggande av
järnväg skall införas en ny paragraf, 1 a §, av följande lydelse.

1 a § För vissa frågor om järnvägssystem finns särskilda bestämmelser
i lagen (2000:000) om järnvägssystem för höghastighetståg.
_______________
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

Lagrådets yttrande
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2000-10-09.

Närvarande: f.d justitierådet Staffan Vängby, justitierådet Leif
Thorsson, regeringsrådet Rune Lavin.

Enligt en lagrådsremiss den 28 september 2000 (Näringsdepartementet)
har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om järnvägssystem för höghastighetståg,
2. lag om ändring i järnvägssäkerhetslagen (1990:1157),
3. lag om ändring i lagen (1995:1649) om byggande av järnväg.

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn Ulrika
Sigerud.

Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet.
Förslaget till lag om järnvägssystem för höghastighetståg
2 §
Termen driftskompatibilitet definieras i paragrafen som en möjlighet
att med det europeiska transeuropeiska järnvägssystemet för
höghastighetståg erbjuda säker trafik ... . Formuleringen är hämtad från
den svenska språkversionen av direktivet. De engelska, franska och tyska
versionerna innehåller uttrycken the ability of the trans-European high-
speed rail system to allow the safe and uninterrupted movement of high-
speed trains... , I aptitude du système ferroviaire transeuropéen à
grande vitesse à permettre la circulation sûre et sans rupture de trains à
grande vitesse... respektive die Tauglichkeit des transeuropäischen
Hochgeschwindigkeitsbahnsystem fûr den sicheren und durchegehenden
Verkehr von Hochgeschwindigkeitszûgen... . Dessa uttryck anvisar att
det inte rör sig om någon möjlighet utan snarare om en egenskap hos
systemet, dess förmåga att medge trafik med höghastighetståg. I
direktivet anges också grunden för denna egenskap, nämligen det
tekniska regelverket, vilket också bör komma till uttryck i den svenska
lagtexten.

Definitionen skulle förslagsvis kunna formuleras så
driftskompatibilitet: egenskap hos det transeuropeiska järnvägssystem
för höghastighetståg att medge säker trafik med höghastighetståg utan
driftsavbrott samtidigt som angivna prestandakrav uppfylls; denna
egenskap grundas på alla de föreskrifter samt tekniska och driftsmässiga
villkor som skall iakttas för att de väsentliga kraven skall uppfyllas, .
Övriga lagförslag
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Näringsdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 oktober 2000

Statsrådet Hjelm-Wallén, ordförande, statsråden Thalén, Winberg,
Ulvskog, Sahlin, von Sydow, Klingvall, Pagrotsky, Messing, Engqvist,
Rosengren, Larsson, Wärnersson, Lejon, Lövdén, Ringholm, Bodström

Föredragande: statsrådet Rosengren

Regeringen beslutar proposition 2000/01:29 Lag om järnvägssystem
för höghastighetståg.

Rättsdatablad

Författningsrubrik
Bestämmelser som
inför, ändrar, upp-
häver eller upprepar
ett normgivnings-
bemyndigande
Celexnummer för
bakomliggande EG-
regler

Lag om järnvägssystem
för höghastighetståg
7, 9, 10 §§
31996L0048

EGT L 235, 17.9.1996, s. 6, (Celex 31996L0048).
EGT L 199, 9.8.1993, s. 84, (Celex 31993L0038).
3 EGT L 101, 1.4.1998, s. 1 (Celex 31998L0004).
1 Lagen omtryckt 1996:736.
1 Rådets resolution av den 21 december 1989 om en helhetssyn på bedömning av
överensstämmelse (EGT C 10, 16.1.90, s. 1)
2 Rådets beslut av den 13 december 1990 om moduler för olika stadier i
förfaranden vid
bedömning av överensstämmelse samt regler för anbringande av EG-märkning om
överensstämmelse, avsedda att användas i tekniska harmoniseringsdirektiv (EGT L
380,
31.12.1990, s. 13).
1 Lagen omtryckt 1996:736.
EGT L 235, 17.9.1996, s. 6, Celex 31996L0048.
1 Lagen omtryckt 1996:736.

Prop. 2000/2001:29

3

1

Prop. 2000/2001:29
Bilaga 1

50

66

Prop. 2000/2001:29
Bilaga 2

56

66

Prop. 2000/2001:29
Bilaga 3

57

66

Prop. 2000/2001:29
Bilaga 4

63

66

Prop. 2000/2001:29
Bilaga 5

64

66

Prop. 2000/2001:29

65

66

66

66