Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 19 oktober 2000
Prop.
2000/01:27
Lena Hjelm- Wallén
Britta Lejon
(Justitiedepartementet)
I propositionen föreslås en ny lagstiftning om den officiella statistiken.
Lagförslaget innebär att gällande regler för den officiella statistiken förs
samman till en lag. I förslaget har en anpassning gjorts till bestämmelser-
na i EG:s dataskyddsdirektiv och personuppgiftslagen när det gäller be-
handlingen av personuppgifter för framställning av officiell statistik.
Propositionen innehåller också förslag till vissa andra ändringar och
kompletteringar av gällande regler. Dessutom föreslås ett rättsligt skydd
för beteckningen Sveriges officiella statistik och för en symbol för den
officiella statistiken.
Slutligen föreslås en ändring i den s.k. statistiksekretessen (9 kap. 4 §
sekretesslagen).
Den nya lagen och ändringen föreslås träda i kraft den 1 april 2001.
I propositionen redovisas också resultatet av utvärderingen av statistik-
reformen och regeringens ställningstagande till de förslag som utredning-
en lägger fram.
1 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 27
Prop. 2000/01:27
1 Förslag till riksdagsbeslut.......................................................................4
2 Lagtext....................................................................................................5
2.1 Förslag till lag om den officiella statistiken................................5
2.2 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)...........11
3 Ärendet och dess beredning..................................................................12
4 Allmänna utgångspunkter.....................................................................13
4.1 Den officiella statistiken............................................................13
4.1.1 Bakgrund..................................................................13
4.1.2 Gällande regler.........................................................14
4.1.3 Begreppet officiell statistik......................................15
4.1.4 Officiell statistik och personuppgiftslagen..............15
4.2 Internationella regler om statistik..............................................19
4.2.1 EG:s rättsakter.........................................................19
4.2.2 Förordningen om gemenskapsstatistik....................20
4.2.3 Dataskyddsdirektivet...............................................22
4.2.4 Övrigt.......................................................................24
5 Det statistiska systemet........................................................................26
5.1 En nödvändig kunskapskälla.....................................................26
5.2 De statistikansvariga myndigheterna........................................26
5.2.1 Ansvaret for den sektorövergripande statistiken.....26
5.2.2 Ansvaret for den sektoranknutna statistiken............27
5.2.3 Samverkan ökar tillgängligheten.............................28
5.3 Utvärderingen av statistikreformen...........................................28
5.3.1 Reformen har fungerat bra.......................................29
5.3.2 EU-medlemskapets påverkan..................................29
5.4 Bedömningar.............................................................................30
5.4.1 Förstärkt samordning av den officiella statistiken... 30
5.4.2 Kostnadsfri tillgänglighet........................................30
5.4.3 Ändrad ansvarsfördelning........................................31
6 En ny statistiklag..................................................................................33
6.1 Sammanhållen reglering............................................................33
6.2 Officiell statistik och övrig statistik..........................................33
6.3 Uppgifter till statistiken.............................................................36
6.3.1 Uppgifter från enskilda............................................36
6.3.2 Uppgifter från myndigheter.....................................39
6.4 Skydd för beteckningen Sveriges officiella statistik m.m.........42
6.5 Behandling av personuppgifter.................................................43
6.5.1 Reglering av statistikregister...................................43
6.5.2 Framställning av statistik.........................................46
6.5.3 Informationsskyldighet............................................48
6.6 Longitudinella studier...............................................................50
6.7 Bortfallsanalyser........................................................................55
6.8 Uppgiftsskydd...........................................................................56
6.8.1 Statistiksekretess......................................................56
6.8.2 Olovlig identifiering................................................59
6.9 Bevarande och gallring..............................................................59
6.10 Tvångsmedel och ansvar.........................................................61
6.11 Överklagande m.m..................................................................63
7 Ekonomiska konsekvenser...................................................................65
8 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser........................................66
9 Författningskommentar........................................................................68
9.1 Förslaget till lag om den officiella statistiken...........................68
9.2 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen...........................76
Bilaga 1 Statistikregelgruppens författningsförslag........................77
Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser.....................................85
Bilaga 3 Förteckning över remissinstanser.....................................86
Bilaga 4 Lagrådsremissens lagforslag............................................87
Bilaga 5 Lagrådets yttrande............................................................94
Utdrag ur protokoll från regeringssammanträdet
den 19 oktober 2000.............................................................................. 101
Prop. 2000/01:27
Prop. 2000/01:27
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om den officiella statistiken,
2. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).
Prop. 2000/01:27
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Denna lag innehåller bestämmelser om officiell statistik.
Regeringen meddelar bestämmelser om vilka myndigheter som ansva-
rar för officiell statistik (statistikansvariga myndigheter).
Bestämmelserna i 14, 15 och 19 §§ gäller även vid framställning av
annan statistik hos en statistikansvarig myndighet.
2 § Personuppgiftslagen (1998:204) gäller vid framställning av statistik i
den mån det inte finns avvikande bestämmelser i denna lag.
3 § Officiell statistik skall finnas för allmän information, utrednings-
verksamhet och forskning. Den skall vara objektiv och allmänt till-
gänglig.
4 § När officiell statistik görs tillgänglig skall den vara försedd med
beteckningen Sveriges officiella statistik eller den symbol som framgår
av bilaga till denna lag. Beteckningen eller symbolen far endast användas
för officiell statistik.
5 § Den officiella statistiken skall framställas och offentliggöras med be-
aktande av behovet av skydd för fysiska och juridiska personers intres-
sen.
Bestämmelser om sekretess finns i sekretesslagen (1980:100).
Bestämmelser om skydd mot kränkning av enskilds personliga
integritet genom behandling av personuppgifter finns i personuppgifts-
lagen (1998:204).
6 § Uppgifter i den officiella statistiken får inte sammanföras med andra
uppgifter i syfte att utröna enskilds identitet.
Uppgiftsskyldighet
Näringsidkare
7 § Näringsidkare skall för den officiella statistiken lämna uppgifter om
1. namn och person- eller organisationsnummer för den som bedriver
verksamheten,
2. produktion av varor och tillhandahållande av tjänster,
3. förbrukning av varor och anlitande av tjänster,
4. antalet anställda samt deras sysselsättning, löner och yrken,
5. lagerhållning,
6. investeringar,
7. beställningar, köp, försäljningar och leveranser av varor och tjänster,
8. priser för varor och tjänster,
9. intäkter och kostnader,
10. import och export,
11. energiåtgång,
12. tillgångar och skulder,
13. sparande samt kapital-, kredit- och valutaförhållanden,
14. omfattning av upplåtelse av nyttjanderätt,
15. miljöskyddskostnader.
8 § Näringsidkare som driver jordbruk, skogsbruk, eller trädgårdsodling
eller håller djur skall förutom de uppgifter som anges i 7 § lämna upp-
gifter om
1. registerbeteckning, areal, markanvändning samt ägar- och
arrendeförhållanden i fråga om den fastighet eller del av fastighet där
verksamheten bedrivs,
2. sysselsättning och tillträdesår för de personer som ingår i verksam-
heten,
3. djurhållning.
9 § Ägare till fastighet där någon annan driver verksamhet som avses i
8 § skall lämna uppgift om namn och adress för denne samt uppgift om
den areal som används i verksamheten.
Stiftelser m.fl.
10 § Sådana stiftelser, ideella föreningar och registrerade trossamfund
som inte bedriver näringsverksamhet skall för den officiella statistiken
lämna uppgifter som avses i 7 § 1 och 4.
Kommuner och landsting
11 § Kommuner och landsting skall för den officiella statistiken lämna
uppgifter som avses i 7 § 1-7. Kommuner skall för detta ändamål dess-
utom lämna uppgifter från de årliga boksluten.
Prop. 2000/01:27
Gemensamma bestämmelser
Prop. 2000/01:27
12 § Uppgifter som avses i 7-11 §§ behöver inte lämnas om det förhål-
lande som uppgiften avser ligger mer än tre år tillbaka i tiden.
13 § Uppgifter som avses i 7-11 §§ skall lämnas till den statistikansva-
riga myndigheten.
14 § En statistikansvarig myndighet far behandla personuppgifter för
framställning av statistik om inte annat följer av 15 §. För sådan behand-
ling är myndigheten personuppgiftsansvarig enligt personuppgiftslagen
(1998:204).
Behandling av personuppgifter far omfatta uppgift om personnummer.
15 § Personuppgifter som avses i 13 § och 21 § första stycket
personuppgiftslagen (1998:204) får behandlas om det följer av
föreskrifter som regeringen meddelar.
16 § När en statistikansvarig myndighet lämnar ut uppgifter som inte
direkt kan hänföras till en enskild, far myndigheten i samband med
utlämnandet förse uppgifterna med en beteckning som hos den statistik-
ansvariga myndigheten kan kopplas till personnummer eller motsvarande
för att göra det möjligt att senare komplettera uppgifterna. En sådan
åtgärd far vidtas om den som uppgifterna lämnas ut till skall använda
dessa för forskning eller statistik samt har ett särskilt behov av att senare
kunna komplettera uppgifterna.
Om en uppgift rättats, blockerats eller utplånats hos den statistik-
ansvariga myndigheten skall myndigheten vidta de åtgärder som behövs
för att uppgifterna skall kunna ändras hos den som uppgifterna lämnats ut
till.
17 § Uppgifter som lämnats ut i fall som avses i 16 § första stycket får
av den som uppgifterna lämnas ut till behandlas endast för forskning eller
statistik.
18 § Den som har fatt personuppgifter som avses i 16 § första stycket
behöver inte lämna information till den registrerade om att uppgifter
behandlas, om den som behandlar uppgifterna inte själv har möjlighet att
vidta någon åtgärd för att identifiera den registrerade. Inte heller behöver
den som behandlar uppgifterna på begäran av den registrerade rätta,
blockera eller utplåna uppgifter.
Prop. 2000/01:27
19 § Personuppgifter skall gallras hos de statistikansvariga myndighet-
erna när uppgifterna inte längre behövs for sitt ändamål.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får före-
skriva om undantag från denna skyldighet, om en gallring skulle äventyra
arkivens roll som en del av det nationella kulturarvet eller strida mot
forskningens behov. Därvid skall behovet av skydd för den enskildes
personliga integritet särskilt beaktas.
Material som inte gallras skall överlämnas till en arkivmyndighet.
20 § Om den som är uppgiftsskyldig enligt 7 - 10 §§ inte fullgör skyl-
digheten, far den myndighet som har begärt uppgiften anmana den
uppgiftsskyldige att göra det.
En uppgiftsskyldig som inte följer anmaningen far vid vite föreläggas
att fullgöra uppgiftsskyldigheten. Ett sådant föreläggande meddelas av
den myndighet som utfärdat anmaningen.
21 § Frågor om att döma ut vite som har förelagts enligt 20 § andra
stycket prövas av den länsrätt inom vars domkrets uppgiftsskyldigheten
skall fullgöras.
22 § Om symbolen för officiell statistik eller beteckningen Sveriges offi-
ciella statistik, eller någon symbol eller beteckning som kan förväxlas
därmed, används för annat än den officiella statistiken, kan allmän dom-
stol vid vite förbjuda fortsatt användning av symbolen eller beteck-
ningen.
Den myndighet som regeringen bestämmer skall föra talan om sådant
förbud.
23 § Om personuppgifter behandlas i strid med denna lag eller före-
skrifter som meddelats med stöd av lagen tillämpas bestämmelserna om
rättelse och skadestånd i personuppgiftslagen (1998:204).
24 § Ett beslut enligt denna lag om anmaning eller vitesföreläggande
eller om att någon skall ingå i en statistisk undersökning får inte över-
klagas. Övriga beslut får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Prop. 2000/01:27
25 § Till böter, högst 1 000 kronor, skall den dömas som uppsåtligen
eller av oaktsamhet inte fullgör uppgiftsskyldighet enligt 7 - 10 §§ eller
lämnar oriktig uppgift.
Den som överträtt ett vitesföreläggande skall inte dömas till ansvar för
gärningar som omfattas av föreläggandet.
Allmänt åtal far väckas endast efter anmälan av den statistikansvariga
myndigheten.
26 § Den som bryter mot 6 § skall dömas för olovlig identifiering till
böter eller fängelse i högst ett år, om gärningen inte är belagd med straff i
brottsbalken eller personuppgiftslagen (1998:204). I ringa fall döms inte
till ansvar.
27 § Regeringen meddelar kompletterande föreskrifter om den officiella
statistiken.
1. Denna lag träder i kraft den 1 april år 2001. Genom lagen upphävs
a. lagen (1992:888) om uppgiftsskyldighet på jordbrukets område,
b. lagen (1992:889) om den officiella statistiken,
c. lagen (1995:606) om vissa personregister för officiell statistik.
2. Bestämmelserna i 14 och 15 §§ lagen (1992:889) om den officiella
statistiken gäller fortfarande i fråga om gärningar som begåtts före den 1
april 2001.
3. Beträffande behandling av personuppgifter som omfattas av datalagen
(1973:289) skall i stället för vad som sägs i 2 § och 5 § tredje stycket
denna lag, motsvarande bestämmelser i datalagen tillämpas till och med
den 30 september 2001.
4.1 mål och ärenden om vite, där föreläggande har beslutats före den 1
april 2001 enligt lagen (1992:888) om uppgiftsskyldighet på jordbrukets
område eller lagen (1992:889) om den officiella statistiken, tillämpas den
lagen.
5. Beslut om undantag från gallringsföreskrift som meddelats enligt
lagen (1995:606) om vissa personregister för officiell statistik gäller fort-
farande.
Bilaga
Prop. 2000/01:27
Symbolen består av begynnelsebokstäverna i Sveriges officiella statistik
(SOS). Den är utformad med O:et ytterst, öppet upptill och nedtill. Det
ena S:et är i centrum och fyller ut den nedre öppna delen av O:et med
nedersta slingan i bokstaven. Det andra S:et ligger bakom det första som
en skugga av detta och fyller ut den övre öppna delen av O:et med
översta slingan i bokstaven. Bokstäverna är blåfärgade, med det
skuggade S:et i en ljusare nyans och mellanrummen vita. Om symbolen
visas i svart/vitt är bokstäverna svarta respektive grå och mellanrummen
vita.
10
Prop. 2000/01:27
Härigenom föreskrivs att 9 kap. 4 § sekretesslagen (1980:100)* skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Sekretess gäller i sådan särskild
verksamhet hos myndighet som
avser framställning av statistik
samt, i den utsträckning regering-
en föreskriver det, i annan
därmed jämförbar undersökning,
som utförs av myndighet, för
uppgift som avser enskilds per-
sonliga eller ekonomiska förhål-
landen och som kan hänföras till
den enskilde. Uppgift i företags-
register, uppgift som avser avlid-
en, uppgift som behövs för forsk-
nings- eller statistikändamål, upp-
gift som avser personal- och
lönestatistik och uppgift, som inte
genom namn, annan identitetsbe-
teckning eller därmed jämförbart
förhållande är direkt hänförlig till
den enskilde, får dock lämnas ut,
om det står klart att uppgiften kan
röjas utan att den som uppgiften
rör eller honom närstående lider
4§2
Sekretess gäller i sådan särskild
verksamhet hos myndighet som
avser framställning av statistik
samt, i den utsträckning regering-
en föreskriver det, i annan
därmed jämförbar undersökning,
som utförs av myndighet, för
uppgift som avser enskilds per-
sonliga eller ekonomiska förhål-
landen och som kan hänföras till
den enskilde. Uppgift som
behövs för forsknings- eller
statistikändamål och uppgift, som
inte genom namn, annan
identitetsbeteckning eller därmed
jämförbart förhållande är direkt
hänförlig till den enskilde, far
dock lämnas ut, om det står klart
att uppgiften kan röjas utan att
den som uppgiften rör eller
någon honom närstående lider
skada eller men.
skada eller men.
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio
år, såvitt angår uppgift om enskilds personliga förhållanden, och annars i
högst tjugo år.
Denna lag träder i kraft den 1 april år 2001.
1 Lagen omtryckt 1992:1474
2 Senaste lydelse 1995:607
11
Prop. 2000/01:27
En översyn av regleringen av den officiella statistiken har aktualiserats
av flera skäl.
Personuppgiftslagen (1998:204) trädde i kraft den 24 oktober 1998 och
ersatte datalagen (1973:289). Genom personuppgiftslagen genomfördes
Europaparlamentets och ministerrådets direktiv 95/46/EG av den 24
oktober 1995 om skydd for enskilda personer med avseende på behand-
ling av personuppgifter och det fria flödet av sådana uppgifter. Den nya
regleringen far konsekvenser for den registerreglering som grundas på
datalagen.
Vidare beslutade regeringen den 12 mars 1998 att bemyndiga chefen
för Finansdepartementet att tillkalla en utredare med uppgift att utvärdera
statistikreformen (dir. 1998:17, se avsnitt 5.3). Utredarens ställningsta-
ganden bedömdes kunna leda till förslag till ändringar i den rättsliga reg-
leringen av den officiella statistiken. Regeringskansliet beslutade därför
samma dag att det inom Finansdepartementet skulle tillsättas en arbets-
grupp med uppgift att lämna förslag till ändringar i de författningar som
berör statistikens område. Flera delfrågor utöver de nu berörda ingick i
uppdraget. Arbetsgruppen antog namnet Statistikregelgruppen.
Statistikregelgruppen överlämnade i december 1999 sin promemoria
Statistikens regler (Ds 1999:75) till regeringen. Statistikregelgruppens
lagförslag finns i bilaga 1. Promemorian har remissbehandlats. En för-
teckning över remissinstanserna finns i bilaga 2. En sammanställning av
remissvaren finns tillgänglig i Justitiedepartementet (Ju 1999/6084/F).
Utredningen om utvärdering av statistikreformen lämnade sitt betänk-
ande Statistikreformen - Utvärdering och förslag till utveckling (SOU
1999:96) till regeringen i september 1999. Betänkandet har remissbe-
handlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. En
sammanställning av remissvaren finns tillgänglig i Justitiedepartementet
(Ju 1999/4232/F).
Lagrådet
Regeringen beslutade den 21 juni 2000 att inhämta Lagrådets yttrande
över det lagförslag som finns i bilaga 4. Lagrådets yttrande finns i bilaga
5. Lagrådets synpunkter behandlas i den allmänna motiveringen i kapitel
6 och i författningskommentaren. Regeringen har följt synpunkterna.
Dessutom har vissa mindre justeringar av lagtexten gjorts.
12
Prop. 2000/01:27
Statistiken har en lång historia i vårt land. Den går tillbaka till första
hälften av 1700-talet. Dagens system för officiell statistik är resultatet av
en process som pågått sedan 1960. Detta år fattade nämligen riksdagen
principbeslut om att all statlig statistik som inte av administrativa skäl
behövde vara bunden till någon viss myndighet skulle förläggas till
Statistiska centralbyrån. I linje med beslutet genomfördes under åren
1961-65 en långtgående centralisering av den statliga statistikproduk-
tionen. Förutsättningarna och villkoren för statistiken har därefter varit
föremål för flera utredningar.
1990 års statistikutredning hade till huvuduppgift att pröva hur den
statliga statistikverksamheten skulle kunna effektiviseras. Utredningen
skulle pröva om en ytterligare effektivisering kunde uppnås genom att
statistikens huvudanvändare gavs en tydligare beställarroll. Statistiken
borde så långt som möjligt finansieras direkt av beställarna. Möjligheten
att helt uppdragsfinansiera SCB:s verksamhet skulle också prövas.
Utredningens betänkande Effektivare statistikstyming - den statliga
statistikens finansiering och samordning (SOU 1992:48) överlämnades
till regeringen i maj 1992. I betänkandet föreslogs bl.a. att ansvaret för
styrningen av den statliga statistiken så långt det var lämpligt och möjligt
skulle delegeras till huvudanvändama av statistiken.
Remissinstansernas synpunkter på utredningens förslag var blandade.
De flesta remissinstanserna välkomnade ett ökat användarinflytande, men
ett stort antal bedömde det orealistiskt att lägga ut ett s.k. beställaransvar
för så stor del av den statliga statistiken från SCB.
Regeringen fann under sin beredning att starka skäl talade mot att dele-
gera ansvaret för och att avgiftsfinansiera all statistik. Man ansåg dock
att ansvaret för officiell statistik för avgränsade s.k. sektorsområden eller
för statistik med en huvudanvändare så långt möjligt borde fördelas till
sektormyndighetema. Statistiken skulle finansieras genom anslag till
dessa. Riksdagen godkände de förordade principerna (prop. 1992/93:101,
bet. 1992/93 :FiU7,rskr. 1992/93:122).
En genomförandekommitté tillkallades i februari 1993 för att bereda
ändringar i ansvarsfördelningen för den statliga statistiken. Kommittén
avlämnade i januari 1994 sitt slutbetänkande Ändrad ansvarsfördelning
för den statliga statistiken (SOU 1994:1). I betänkandet föreslogs utlägg-
ning av s.k. beställaransvar för officiell statistik per den 1 juli 1994 till 16
13
myndigheter. Det totala beloppet för det utlagda beställaransvaret upp-
gick till närmare 90 milj. kr.
De myndigheter som föreslogs bli beställaransvariga för officiell
statistik skulle kunna styra och kontrollera produktionen av den statistik
de fick ansvaret för. Detta skulle gälla oberoende av om myndigheten
valde att producera statistiken själv eller att lägga ut produktionsansvaret
till någon annan (SCB, annan myndighet eller en servicebyrå).
Förslagen innebar att SCB skulle ges tre separata uppgifter, nämligen
ansvar för förvaltningsuppgifter, ansvar för sektorövergripande anslagsfi-
nansierad statistik m.m. och uppdragstagare inom statistikområdet.
Regeringen följde i stort kommitténs förslag beträffande den officiella
statistiken. Ansvaret för en betydande del av den officiella statistiken
fördelades därefter på ett antal centrala förvaltningsmyndigheter enligt de
godkända principerna med verkan från den 1 juli 1994 (prop.
1993/94:100 bil. 8, bet. 1993/94:FiU15, rskr. 1993/94:269).
Den officiella statistiken regleras i lagen (1992:889) om den officiella
statistiken (statistiklagen), som trädde i kraft den 1 januari 1993 (prop.
1991/92:118, bet. 1991/92:FiU23, rskr. 1991/92:316). Statistiklagen
tillämpas när statliga myndigheter under regeringen framställer officiell
statistik. Organ utanför den statliga sektom och sådana som ligger under
riksdagen, t.ex. Riksbanken, faller alltså utanför lagens tillämpningsom-
råde. Lagen kompletteras av förordningen (1992:1668) om den officiella
statistiken (statistikförordningen).
Genom bestämmelser i statistiklagen och statistikförordningen bemyn-
digas myndighet som ansvarar för officiell statistik att meddela närmare
föreskrifter om vilka uppgifter som skall lämnas till den officiella statisti-
ken samt om sättet och tiden för uppgiftslämnandet.
Med stöd av detta bemyndigande fastställer t.ex. SCB föreskrifter för
de enskilda statistiska undersökningarna. Genom föreskrifterna fastställs
vilka kategorier av uppgiftslämnare som omfattas av uppgiftsskyldig-
heten i den aktuella undersökningen samt när uppgifterna senast skall
lämnas.
Också andra statistikansvariga myndigheter än SCB fastställer före-
skrifter för statistiska undersökningar.
I lagen (1992:888) om uppgiftsskyldighet på jordbrukets område regle-
ras bl.a. skyldigheten att lämna uppgifter till lantbruksregistret och stati-
stiken på jordbruksområdet. Lagen, som trädde i kraft den 1 januari 1993
(prop. 1991/92:121, bet. 1991/92:JoU19, rskr. 1991/92:278), komplet-
teras av förordningen (1992:1032) om uppgiftsskyldighet på jordbrukets
område.
Regleringen av de personregister i datalagens (1973:289) mening som
används för att ta fram officiell statistik och som innehåller känsliga
uppgifter återfinns i lagen (1995:606) om vissa personregister för offici-
ell statistik (statistikregisterlagen), som trädde i kraft den 1 juli 1995
(prop. 1994/95:200, bet. 1994/95:FiU24, rskr. 1994/95:368). Komplet-
Prop. 2000/01:27
14
terande föreskrifter om de olika registren finns i förordningen
(1995:1060) om vissa personregister för officiell statistik (statistik-
registerförordningen). Den innehåller detaljerade bestämmelser om de
register som omfattas av registerlagen med föreskrifter om ändamål,
innehåll och om tillåtna sambearbetningar. Statistikregisterförordningen
omfattar 32 personregister hos statistikansvariga myndigheter. Den
innehåller också en reglering av användningen av personregister för
SCB:s databasservice.
Grundläggande statistisk information behövs inom alla samhällsområden.
Det finns starka motiv till att den intar en särställning jämfört med annan
information inom respektive område. Regleringen av den officiella sta-
tistiken syftar till att ge denna särställning samtidigt som processen att
framställa statistiken fordrar vissa regler. Av 1 § andra stycket statistik-
lagen framgår sålunda att officiell statistik är sådan statistik för samhälls-
planering, forskning, allmän information och internationell rapportering
som en myndighet framställer enligt föreskrifter som regeringen med-
delar.
I motiven till statistiklagen (prop. 1991/92:118) framhölls att statliga
myndigheter framställer statistik för olika ändamål. För det första avsågs
sådan statistik som tas fram genom sammanställning och bearbetning av
uppgifter som myndigheterna förfogar över för att följa upp, bedöma och
utvärdera sin egen verksamhet (driftsstatistik). Lagförslaget fokuserades
emellertid på sådan statistik som framställs av SCB och vissa andra myn-
digheter och som har ett vidare syfte. Denna statistik bygger på uppgifter
som antingen samlas in direkt från enskilda fysiska eller juridiska per-
soner eller inhämtas från administrativa källor. Regeringen förordade
alltså att endast den senare typen av statistikframställning - den officiella
statistiken - skulle omfattas av lagregleringen.
Enligt 2 § statistiklagen krävs att statistiken är objektiv och allmänt
tillgänglig. Av motiven framgår bl.a. att statistiken inte far påverkas av
ovidkommande faktorer och att den inte heller får utformas för att tjäna
vissa syften. Statistiska metoder skall användas som garanterar att stati-
stiken inte kan ifrågasättas ur sådana synvinklar. Statistiken skall också
offentliggöras på sådant sätt att den är enkelt åtkomlig för de behov som
skall tillgodoses.
Framställning av officiell statistik förutsätter inom vissa områden
behandling av uppgifter på individnivå. Tidigare har underlaget oftast
samlats in på blanketter direkt från allmänheten. Numera inhämtas
uppgifter i ökande utsträckning i elektronisk form från olika register.
Detta sker för att minska såväl uppgiftslämnandet från enskilda som
kostnaderna för hanteringen. Bakgrunden är naturligtvis också att sam-
hällets administrativa register undan för undan har övergått till elektro-
Prop. 2000/01:27
15
nisk form. Nästa folk- och bostadsräkning i Sverige kommer för övrigt
också att vara registerbaserad och skall alltså inte genomföras med blan-
kett från allmänheten och fastighetsägarna.
Den registerbaserade statistiken utvecklades snabbt under senare delen
av 1980-talet. Utvecklingen mot en rationell användning av uppgifter i
elektronisk form har dock pågått under lång tid. SCB har varit en av
pionjärerna på användarsidan och har haft en viktig roll i Sveriges
utveckling på IT-området. Befolkningsstatistiken kunde sålunda redan i
slutet av 1960-talet rationaliseras och byggas ut med hjälp av folkbokför-
ingens databehandlade register. Inkomststatistiken, som hämtar underlag
från skatteförvaltningens register, är ett annat exempel på tidig databe-
handling. Här finns dessutom olika former av bidrag som bostadsbidrag
och studiemedel. Det är därmed möjligt att redovisa ”disponibel inkomst
per taxeringshushåll”.
Sysselsättningsregistret bygger på uppgifter från befolkningsregistret,
den av arbetsgivaren lämnade kontrolluppgiften, det centrala företags-
och arbetsställeregistret och inkomstregistret för egenföretagare. Ett ut-
bildningsregister inrättades under slutet av 1980-talet, vilket användes
och kompletterades i samband med uppgiftsinsamlingen i FoB 90. De
inhämtade uppgifterna om utbildningens inriktning och längd har därefter
uppdaterats med uppgift om utbildningar som genomgåtts i Sverige.
Utbildningsuppgifter för personer som flyttat till Sverige har tillförts
registret via enkäter.
För att få uppgifter om enskildas sociala och ekonomiska förhållanden
och om familjeförhållanden genomför SCB olika individ- och hushålls-
undersökningar där individerna själva tillfrågas. Detta gäller t.ex. under-
sökningarna om levnadsförhållandena (ULF), arbetskraftsundersökning-
ama (AKU) m.fl.
Vid införandet av datalagen (1973:289) fanns ett stort antal
statistikregister som under en övergångsperiod skulle anpassas till den
nya lagstiftningen. Ställning skulle då tas till om registret var av
”statsmaktskaraktär” eller inte. Härför räckte vid denna tid de faktum att
medel hade beviljats för en statistisk undersökning och att det anslagna
beloppet gav vid handen att ADB skulle användas för ändamålet.
Bedömningen av vad som ansågs vara ett statsmaktsregister stramades
dock successivt upp i takt med att ett stort antal s.k. personregister
författningsreglerades särskilt.
Sedan datalagen trädde i kraft 1973, har SCB kommit in med ett stort
antal framställningar till Datainspektionen (DI) om att få behandla
personuppgifter och att sambearbeta dessa med andra personuppgifter.
Ärendeflödet mellan SCB och DI medförde att man successivt utveck-
lade ett förenklat förfarande för statistikregister inom ramen för den
gällande lagstiftningen. Ur denna process skapades Datainspektionens
föreskrifter om förenklat ansökningsförfarande beträffande vissa person-
register för statistikändamål (DIFS 1989:2).
Som ett resultat av utredningsbetänkandet En ny datalag (SOU
1993:10) ändrades datalagen på vissa punkter med giltighet från den
1 januari 1995. Ändringarna innebar bl.a. att DI fick rätt att utfärda gene-
rella föreskrifter för sådan databehandling av personuppgifter som ofta
Prop. 2000/01:27
16
sker inom branscher, sektorer eller verksamheter, t.ex. sjukhusens
patientregister, forskningsregister, direktreklamregister - och statistikre-
gister. De register som fördes enligt sådana regler undantogs från till-
ståndsplikt. DI fick samtidigt också möjlighet att förena föreskrifter och
förbud med vite.
Som en följd av detta meddelade DI generella föreskrifter beträffande
statistikregister.
Den 1 juli 1995 trädde statistikregisterlagen i kraft.
Datalagen ersattes den 24 oktober 1998 av personuppgiftslagen
(1998:204). Den nya lagen kommer dock med hänsyn till övergångsbe-
stämmelserna att få fullt genomslag först den 1 oktober 2001. Datalagen
kommer således att gälla fram till den tidpunkten för en stor del av
behandlingen av personuppgifter för framställning av statistik.
Personuppgiftslagen innebär ett genomförande av Europaparlamentets
och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för
enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och
om det fria flödet av sådana uppgifter (dataskyddsdirektivet, se avsnitt
4.2.3). Personuppgiftslagen innehåller bestämmelser om när behandling
av personuppgifter är tillåten. För behandling av känsliga
personuppgifter gäller särskilt stränga regler. Även vissa grundläggande
krav på den som behandlar personuppgifter ställs, t.ex. att
personuppgifter som samlas in för ett ändamål inte får behandlas för
något annat oförenligt ändamål. Vidare finns i lagen bestämmelser om
information till de registrerade, om rättelse av personuppgifter och om
säkerheten vid behandlingen. Behandling av personuppgifter för bl.a.
statistiska ändamål undantas dock i stor utsträckning från dessa regler.
I ingressen till dataskyddsdirektivet sägs att ”Senare behandling av
personuppgifter för historiska, statistiska eller vetenskapliga ändamål kan
- förutsatt att medlemsstaterna ger lämpliga garantier - inte allmänt sett
anses oförenliga med de ändamål för vilka uppgifterna tidigare samlades
in”. Det innebär att statistikansvariga myndigheter kan behandla upp-
gifter från andra myndigheter för statistikändamål även om uppgifterna
ursprungligen samlats in för ett annat ändamål.
Personuppgiftslagens bestämmelser innebär att känsliga personuppgift-
er får behandlas utan samtycke för forskning och statistik, om behand-
lingen är nödvändig och om samhällsintresset av projektet klart väger
över riskerna för otillbörligt intrång i den personliga integriteten. Har
behandlingen godkänts av en forskningsetisk kommitté, skall förutsätt-
ningarna anses uppfyllda. Detta framgår av lagens 19 §.
I motiven till personuppgiftslagen (prop. 1997/98:44) framhålls bl.a.
(s. 70 f.) följande. Statistik och forskning är ett så viktigt område att det
bör regleras redan i den nya lagen. Att forskning och statistik kan
genomföras utgör ett sådant viktigt allmänt intresse som avses i artikel
8.4 i EG-direktivet. Den nya lagen bör - såsom en sådan lämplig
skyddsåtgärd som avses i nämnda artikel i direktivet - innehålla en regel
om att personuppgifter som behandlas för bl.a. statistiska eller
vetenskapliga ändamål får användas för att vidta åtgärder beträffande den
registrerade bara om den registrerade har lämnat sitt samtycke eller om
det finns synnerliga skäl med hänsyn till den registrerades vitala
Prop. 2000/01:27
17
intressen. Regeln bör enligt regeringens mening dock inte gälla för en
myndighets användning av personuppgifter i allmänna handlingar. De
stränga regler om sekretess och tystnadsplikt som regelmässigt gäller vid
behandling för forskning och statistik far också anses utgöra lämpliga
skyddsåtgärder.
Enligt personuppgiftslagen får känsliga personuppgifter alltid behand-
las om den registrerade uttryckligen har lämnat sitt samtycke. Huvud-
principen vid forskning och statistik har under lång tid varit att den
enskilde skall ha lämnat sitt samtycke.
Viss forskning och statistik är, enligt propositionen, så viktig att den
inte bör vara beroende av att varje berörd enskild har informerats och
lämnat sitt samtycke. Ibland tar samhällsintresset över intresset av att
skydda enskildas personliga integritet. Att ett rättvisande cancerregister
kan föras anses t.ex. vara ett så viktigt samhällsintresse att det inte är
rimligt att låta samtycke vara en förutsättning för registrering och därmed
registrets kvalitet och användbarhet.
Principen om en fri forskning gör att det finns många olikartade forsk-
nings- och statistikprojekt, och dessa pågår som regel bara under en
begränsad tid. Detta, liksom vikten av att värna om forskningens frihet,
gör att det enligt propositionen är lämpligare att göra en avvägning i
varje särskilt fall än att i den nya lagen införa generella regler om vilken
forskning och statistik som skall tillåtas. Vid en sådan individuell avväg-
ning kan olika faktorer kring forsknings- eller statistikprojektet vägas
mot intrånget i den enskildes personliga integritet. Det bör t.ex. göras en
bedömning av hur pass viktig den kunskap är som projektet kan ge och
om den kunskapen kan fås på något annat sätt än genom att behandla
personuppgifter eller om intrånget i den personliga integriteten annars
kan begränsas genom en annan uppläggning av projektet. Det anses t.ex.
viktigt att möjligheterna att bedriva forskningen eller framställa stati-
stiken utan att använda personanknutna uppgifter alltid undersöks.
Behandling av känsliga personuppgifter utan samtycke från dem som
avses med uppgifterna får alltså ske under förutsättning att behandlingen
är nödvändig och att samhällsintresset av det forsknings- eller statistik-
projekt vari behandlingen ingår klart väger över den risk för otillbörligt
intrång i enskildas personliga integritet som behandlingen kan innebära.
Den normen ger enligt propositionen uttryck för en restriktiv tillämp-
ning och betonar att behandlingen måste vara nödvändig samtidigt som
en intresseavvägning skall göras. I propositionen anförs att det inte är
nödvändigt att i lagtexten ytterligare precisera normen utan det kan
överlåtas åt rättstillämpningen att efter rådande värderingar och
utvecklingen i samhället avgöra vilka behandlingar som kan tillåtas.
Vid den helhetsbedömning som skall göras enligt normen kan beaktas
bl.a. forsknings- eller statistikprojektets vikt, behovet av personuppgifter,
säkerhet vid behandlingen, hur pass kostsamt eller tidsödande det skulle
vara att hämta in samtycke, i vad mån den enskilde skulle kunna skadas
om man begärde samtycke och om en kontakt med den enskilde skulle
kunna förrycka undersökningsresultatet. Vid intresseavvägningen bör
också beaktas om information i någon form lämnas till berörda, t.ex. via
anslag eller annonser. I de allra flesta fall bör åtminstone sådan informa-
Prop. 2000/01:27
18
tion lämnas. Även frågan i vilken utsträckning den som begär det skall ha Prop. 2000/01:27
rätt att bli struken kan beaktas vid intresseavvägningen.
EU:s inverkan på den svenska statistiken behandlas utförligt i
betänkandet Statistikreformen (SOU 1999:96, s. 193 ff.).
Statistiken inom EU styrs i stor utsträckning av förordningar beslutade
av EU:s ministerråd. Dessa förordningar är i princip direkt tillämpliga i
medlemsländerna. Beslut om hur förordningarna närmare skall tillämpas
tas dock ofta i särskild ordning av kommissionen genom olika verkstäl-
lighetskommittéer.
För andra statistikuppgifter som EU inhämtar från medlemsländerna
gäller att det rättsligt sett inte finns någon skyldighet att leverera. Över-
lämnandet av sådan statistik baserar sig alltså på frivilliga överens-
kommelser. I vissa fall beror avsaknaden av reglering på att statistiksam-
arbetet befinner sig i ett uppbyggnadsskede.
Utgångspunkten för statistikarbetet i EU, den primära EG-rätten,
återfinns i artikel 285 i EG-fördraget som genom Amsterdamfördraget
fått följande lydelse:
1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 5 i protokollet om
stadgan för Europeiska centralbanksystemet skall rådet enligt förfarandet
i artikel 251 besluta om åtgärder för att framställa sådan statistik som be-
hövs för gemenskapens verksamhet.
2. Framställningen av gemenskapsstatistik skall uppfylla krav på
opartiskhet, tillförlitlighet, objektivitet, vetenskapligt oberoende,
kostnadseffektivitet och insynsskydd för statistiska uppgifter; den far inte
innebära en alltför stor belastning för de ekonomiska aktörerna.
Syftet med detta tillägg i fördragstexten var att skapa en grund för att
göra statistiken mer tillgänglig och ge den ett bredare ändamål än
tidigare. Tidigare gällde nämligen att information i form av statistik
enbart skulle tillgodose kommissionens behov. Med ordalydelsen
”gemenskapens verksamhet” omfattas alla de områden som EU inne-
fattar. Inte minst tar begreppet sikte på att tillgodose EU-medborgamas
behov av lättillgänglig information om läge och utveckling inom EU och
om EU:s förhållande till sin omvärld. Förordningen om gemen-
skapsstatistik (som behandlas i avsnitt 4.2.2) innehåller preciseringar och
tillämpningsföreskrifter som bygger på tillägget i fördraget.
Den sekundära EG-rätten består av ett antal rättsakter som på ett eller
annat sätt berör framställning av statistik eller hantering av uppgifter för
framställning av statistik. Dessa rättsakter består av ett begränsat antal
19
direktiv, ett stort antal förordningar (med direkt tillämpning i Sverige)
och ett antal beslut.
Rättsakterna behandlar i allmänhet olika undersökningar som skall
genomföras, t.ex. statistisk information rörande turism, statistik över
gods- och passagerarbefordran till sjöss, statistik om trafikolyckor eller
statistik över inkomsters struktur och fördelning. Medlemsländerna far
genom rättsakterna åligganden att samla in och överlämna resultatet av
uppgiftsinsamlingama till Eurostat, dvs. EU:s statistikkontor. I vissa fall
beskrivs hur uppgifterna skall sammanställas och bearbetas till gemen-
skapsstatistik. Ofta ges definitioner och detaljerade beskrivningar av
undersökningsobjekten och variablerna i uppgiftsinsamlingen återges i
långa förteckningar. Kravet riktas mot medlemsländerna eller i vissa fall
deras statistikmyndigheter och inte mot t.ex. näringsidkare. I regel - men
inte alltid - finns i den svenska lagstiftningen föreskrifter om uppgifts-
skyldighet mot företag som täcker de uppgifter som behövs för undersök-
ningarna.
Gemenskapsstatistik skall framställas på grundval av enhetliga
standarder. Många rättsakter reglerar vilka uppgifter länderna i gemen-
skapen skall lämna och andra detaljer i syfte att resultaten skall bli
jämförbara. Sverige har hittills kunnat fullgöra sina åligganden enligt
rättsakterna på statistikområdet utan avsevärda problem.
Ministerrådet antog den 17 februari 1997 förordningen nr 322/97 om
gemenskapsstatistik (Celex 397R0322). Syftet med förordningen var att
upprätta en rättslig ram för framställning av gemenskapsstatistik. Man
pekade på att FN:s statistikkommission den 14 april 1994 hade antagit
grundläggande principer för officiell statistik.
Gemenskapen skall kunna grunda sina beslut på statistik som är
aktuell, tillförlitlig, väsentlig och jämförbar mellan medlemsstaterna. Ett
statistiskt system skulle därför utvecklas för samarbete och samordning
mellan bidragande myndigheter och statistiska program skulle genom-
föras. I förordningen fastställdes - i enlighet med subsidiaritetsprincipen
- de nationella myndigheternas och gemenskapsmyndighetens ansvar för
framställning av gemenskapsstatistik.
Vidare framhölls bl.a. vikten av att konfidentiell information som
samlats in skyddas enligt samma principer i medlemsstaterna och man
skapade en gemensam definition av vad som skall utgöra ”förtroliga
uppgifter”. Därvid skulle också uppgifter som hämtas ur allmänna källor
anses vara ”förtroliga” om detta följde av en medlemsstats nationella
lagstiftning, vilket t.ex. är fallet i Sverige.
Förordningen är indelad i 6 kapitel och består av 23 artiklar.
Första kapitlet innehåller allmänna bestämmelser, bl.a. anges att syftet
är att införa en rättslig ram för att systematiskt och planlagt framställa
gemenskapsstatistik i avsikt att utforma, tillämpa, övervaka och värdera
gemenskapens politik. I övrigt introduceras här definitioner av vissa
begrepp som sedan används i förordningen. Här bör nämnas att gemen-
Prop. 2000/01:27
20
skapsmyndighet är avdelningen för gemenskapsstatistik, Eurostat. Detta
är ett viktigt undantag från huvudregeln att det alltid är kommissionen
som sådan som har ansvar enligt EG:s rättsakter.
Andra kapitlet handlar om gemenskapens statistiska program. Rådet
skall anta ett program om inriktningen, huvudområdena och målen för de
åtgärder som planeras under högst fem år. Det skall utgöra ramen för
framställningen av all gemenskapsstatistik. Dessutom skall kommission-
en före maj månads utgång lägga fram sitt arbetsprogram för det
kommande året för granskning av Kommittén för det statistiska program-
met (SPC). I sina initiativ till statistik skall kommissionen bl.a. ange de
skäl som motiverar den planerade åtgärden. Vidare skall en lönsamhets-
analys redovisas i vilken hänsyn tas till de finansiella kostnaderna för
åtgärden för både gemenskapen och medlemsländerna. Den skall även
belysa hur belastningen på uppgiftslämnama skall begränsas.
Tredje kapitlet gäller principer. Det inleds med ett stycke som anger de
vägledande principerna. Dessa principer definieras sedan i efterföljande
stycken. Inledningsstycket har följande lydelse:
”För att garantera högsta möjliga kvalitet i både etiskt och yrkesmässigt
hänseende skall gemenskapsstatistik styras av principerna om opartisk-
het, tillförlitlighet, relevans, kostnadseffektivitet, förtrolighet med av-
seende på statistik och insyn”.
Av särskilt intresse i detta sammanhang är definitionen av förtrolighet
med avseende på statistik. Detta begrepp definieras som skydd för
uppgifter som hänför sig till enskilda statistiska objekt, som erhålls direkt
för statistiska ändamål eller indirekt från administrativa eller andra källor
mot alla brott mot rätten till förtrolighet. Definitionen inbegriper hinder
för icke-statistisk användning och olagligt röjande av uppgifter.
Kapitel fyra handlar om spridning och kommenteras här inte vidare.
Kapitel fem bygger vidare på definitionen av förtrolighet med avseende
på statistik och anger inledningsvis när en uppgift skall anses förtrolig.
Så är fallet när det är möjligt att identifiera statistiska objekt antingen
direkt eller indirekt och därigenom röja särskild information. För att
kunna avgöra om ett statistiskt objekt är identifierbart skall alla sätt som
rimligen kan användas av tredje man för att identifiera objektet beaktas.
Ett undantag från detta är att uppgifter som hämtas ur källor som är
tillgängliga för allmänheten inte skall anses förtroliga, förutsatt att de inte
är förtroliga hos myndigheten enligt nationell lagstiftning (Artikel 13).
Sistnämnda fall är för handen i Sverige, eftersom även offentliga
handlingar omfattas av absolut sekretess enligt 9 kap. 4 § sekretesslagen
(1980:100) när de kommer in till en statistikansvarig myndighet.
Den ”sekretessregel” som finns i förordningen säger att förtroliga
uppgifter som erhållits enbart för framställning av gemenskapsstatistik
skall användas av nationella myndigheter och gemenskapsmyndigheten
Prop. 2000/01:27
21
enbart för statistiska ändamål, om inte uppgiftslämnama otvetydigt har
lämnat sitt samtycke till att uppgifterna används för andra ändamål.
(Artikel 15.)
Den nationella myndighet som är ansvarig för framställningen av dessa
uppgifter kan dock, med undantag från vad nyss sagts, under vissa förut-
sättningar och för vetenskapliga syften bevilja tillgång till förtroliga
uppgifter som erhållits för gemenskapsstatistik. För tillgång till sådana
uppgifter hos gemenskapsmyndigheten måste den nationella myndig-
heten som tillhandahöll de begärda uppgifterna ge sitt uttryckliga
godkännande (Artikel 17).
Det bör observeras att enligt artikel 14 tillhandahåller den nationella
myndigheten endast förtroliga uppgifter som inte medger direkt identifi-
ering. Det är alltså endast avidentifierat material och tabellmaterial som
överförs till gemenskapsmyndigheten, Eurostat.
Det kan också nämnas att artikel 16 principiellt slår fast att nationella
myndigheter och gemenskapsmyndigheten skall ha tillgång till
administrativa uppgiftskällor, vart och ett inom sina egna offentliga
förvaltningars verksamhetsområden, i den utsträckning som dessa
uppgifter är nödvändiga för framställning av gemenskapsstatistik. De
reella förutsättningarna för detta skall dock bestämmas av varje
medlemsstat och kommissionen inom sitt respektive behörighetsområde.
Enligt förordningen far utlämnande från den nationella statistikmyn-
digheten ske endast för forskningsändamål. Den svenska statistiksekre-
tessen innehåller emellertid fler undantag från den absoluta sekretessen.
Denna problematik behandlas i avsnitt 6.8.1.
Syftet med Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24
oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på
behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter
(dataskyddsdirektivet, Celex 395L0046) är att skapa en gemensam, hög
nivå på integritetsskyddet för att därigenom möjliggöra ett fritt flöde av
personuppgifter medlemsländerna emellan. Medlemsstaterna far inom
den ram som ges i direktivet närmare precisera villkoren för när behand-
ling av personuppgifter får förekomma. Dessa preciseringar far dock inte
hindra det fria flödet av personuppgifter inom unionen.
Direktivet är tillämpligt på all automatiserad behandling av person-
uppgifter. Det är också tillämpligt på manuella register, dock endast på
sådana manuella register som är sökbara utifrån särskilda kriterier.
Direktivet är inte tillämpligt på sådan behandling av personuppgifter som
faller utanför gemenskapsrätten (t.ex. den som gäller allmän säkerhet,
statens säkerhet eller statens verksamhet på straffrättens område) och inte
heller på register för personligt bruk. Behandling av personuppgifter för
journalistiska, konstnärliga och litterära ändamål undantas från direk-
tivets materiella bestämmelser.
Prop. 2000/01:27
22
Personuppgifter får samlas in endast for särskilda, uttryckligt angivna
och berättigade ändamål och uppgifterna får inte senare användas på ett
sätt som är oförenligt med ursprungsändamålet.
Personuppgifter får behandlas endast när samtycke lämnats, när det är
nödvändigt för att fullgöra ett avtal i vilket den registrerade är part, när
det finns en i författning reglerad förpliktelse att behandling av
uppgifterna skall ske, när det är nödvändigt för att skydda den enskildes
grundläggande intressen, när det är nödvändigt för att utföra en arbets-
uppgift i det allmännas intresse eller slutligen, om det i övrigt skett en
intresseavvägning som resulterat i att behandling av personuppgifter
skall få ske.
Känsliga uppgifter (ras, religion, politisk åsikt, facklig tillhörighet,
hälsotillstånd etc.) får inte behandlas. Dock gäller vissa undantag, bl.a.
vid den enskildes uttryckliga samtycke, för ideella föreningars medlems-
register, för hälso- och sjukvårdens administration och vid författnings-
reglerade skyldigheter.
Medlemsstaterna skall bestämma på vilka villkor nationella identifika-
tionsnummer får behandlas.
När personuppgifter samlas in skall de registrerade informeras om bl.a.
vem som är registeransvarig och vad uppgifterna skall användas till.
All behandling av personuppgifter skall enligt huvudregeln anmälas till
en tillsynsmyndighet. Medlemsstaten kan dock under vissa förutsätt-
ningar göra undantag från anmälningsskyldigheten, t.ex. för sådan
behandling av personuppgifter som inte kränker enskildas fri- och
rättigheter eller när den registeransvariga utsett ett s.k. uppgiftsskydds-
ombud.
Behandling av personuppgifter som innebär särskilda integritetsrisker
får inte förekomma utan att tillsynsmyndigheten först gett tillstånd till
detta.
Den registrerade skall ha rätt att få sina rättigheter enligt den nationella
lagen prövade av tillsynsmyndigheten och domstol.
Överföring av personuppgifter till ett tredje land får i princip endast
ske om det mottagande landet har en adekvat skyddsnivå.
Tillsynsmyndigheten skall vara ett oberoende organ. Den skall ha
undersökningsbefogenheter och befogenheter att effektivt ingripa mot
otillåten behandling av personuppgifter.
Medlemsstaterna skall genomföra direktivet i nationell rätt inom tre år
efter antagandet den 24 oktober 1995. För de automatiserade behand-
lingar som då redan påbörjats är föreskrivet en övergångsperiod på
ytterligare tre år. För redan existerande manuella register är övergångs-
perioden utsträckt till, som längst, tolv år.
Prop. 2000/01:27
23
4.2.4 Övrigt
Prop. 2000/01:27
Europarådet är en mellanstatlig organisation som bildades år 1949 i syfte
att bl.a. främja medlemsstaternas ekonomiska och sociala utveckling.
Bl.a. är alla EU- och EES-stater medlemmar av Europarådet. Europa-
domstolen, som prövar påstådda kränkningar av de mänskliga rättigheter-
na, är ett organ som har upprättats av Europarådet.
Är 1980 antog Europarådets ministerkommitté en konvention om
skydd för enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter,
den s.k. dataskyddskonventionen (se prop. 1981/82:189). Konventionen
trädde i kraft den 1 oktober 1985.
Syftet med konventionen är att säkerställa respekten för grundläggande
fri- och rättigheter, särskilt den enskildes rätt till personlig integritet i
samband med automatisk databehandling av personuppgifter. Utgångs-
punkten är att vissa av den enskildes rättigheter kan behöva skyddas i
förhållande till den princip om fritt flöde av information, oberoende av
gränser, som finns inskriven i internationella överenskommelser om
mänskliga rättigheter.
1983 beslutade Europarådet om en rekommendation, No. R (83) 10,
om skydd för personliga uppgifter för forskning och statistik. Europa-
rådet ansåg senare att det skett en omfattande utveckling inte minst på det
statistiska metodområdet. Av detta och andra skäl påbörjades en översyn
av den gällande rekommendationen. Översynen ledde fram till ett förslag
till en särskild rekommendation på statistikområdet. Denna rekommenda-
tion antogs av Europarådets Ministerkommitté den 30 september 1997:
Recommendation No. R (97) 18 of the Committee of Ministers to
Member States conceming the Protection of Personal Data collected and
Processed for Statistical Purposes.
Innehållet i rekommendationen motsvarar i stor utsträckning de regler
som finns i den svenska personuppgiftslagen när det gäller statistikfram-
ställning. En regel som går längre än personuppgiftslagen innebär att
personliga uppgifter skall göras anonyma så snart de inte längre behövs i
identifierbar form. Särskilda förutsättningar i fråga om arkivering och för
bevarande av uppgifter i identifierbar form vid longitudinella studier
innebär dock att regeln om anonymisering kan få en ändamålsenlig
utformning för Sveriges del.
Bedömningen är att rekommendationen i stort innehåller handlings-
mönster och åtgärder som ligger väl i linje med de som gäller i Sverige
och som i sin tur har den europeiska nivån som måttstock.
Inom ramen för The Economic Commission for Europé har FN antagit
vissa grundläggande principer för officiell statistik för den europeiska
regionen. Principerna antogs i april 1992 och skall diskuteras i
conference of European Statisticians vart tredje år.
24
Principerna innebär att man skall framställa och tillgängliggöra
statistik på ett opartiskt sätt. För att behålla förtroendet för officiell
statistik skall uppgifter samlas in, behandlas, lagras och presenteras
enligt yrkesmässiga överväganden. Detta innefattar också användning av
vetenskapliga principer och ett yrkesetiskt förhållningssätt.
Det kan konstateras att anledningen till att FN sett det som sin uppgift
att i detta sammanhang fastställa vissa principer är att den officiella
statistiken anses vara en så viktig grund för utvecklingen inom områdena
för ekonomi, demografi, sociala förhållanden och miljö. Den har också
betydelse för förståelse mellan stater och folk i Europa.
OECD, Organization för Economic Co-operation and Development
(Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling), bildades av
ett antal industriländer år 1961 för att genom analys och utbyte av
erfarenheter stimulera till långsiktig ekonomisk tillväxt och
sysselsättning samt vidgad världshandel. Förutom alla EU/EES-stater är
bl.a. USA, Kanada, Japan och Australien medlemmar i OECD.
Inom OECD har en expertgrupp utarbetat riktlinjer i fråga om
integritetsskyddet och persondataflödet över gränserna. Riktlinjerna
antogs år 1980 tillsammans med en rekommendation till medlemsländer-
nas regeringar om att beakta riktlinjerna i nationell lagstiftning.
Många internationella företag och organisationer har antagit egna
regler om dataskydd som bl.a. bygger på OECD:s riktlinjer.
Prop. 2000/01:27
25
Prop. 2000/01:27
Statistik är av central betydelse inom många områden i dagens samhälle.
Det framgår tydligt genom massmediernas nyhetsförmedling, som så gott
som dagligen redovisar forskningsresultat och undersökningar baserade
på statistik. Grundläggande funktioner i samhället som demokrati,
ekonomi och välfärd är i större eller mindre grad beroende av kunskap
baserad på tillförlitlig statistik.
Demokratin behöver utvecklas och fördjupas. Varje ny uppväxande
generation måste fostras i demokratins anda. Utbildningsväsendet har en
viktig roll i detta sammanhang, bl.a. som förmedlare av statistisk infor-
mation och allmän förståelse för hur statistiken kan användas. Också
massmedierna har en viktig funktion i den demokratiska processen
genom att kritiskt granska politiska beslut och annan verksamhet i
samhället. Statistisk information är ofta nödvändig för att kunna fullgöra
denna uppgift.
Den ekonomiska statistiken utgör ett mycket viktigt underlag när
regeringen, riksdagen och Riksbanken fattar beslut om den ekonomiska
politiken. För att följa upp regeringens målsättningar inom arbets-
marknaden krävs tillförlitlig statistik om sysselsättning och arbetslöshet.
Riksdagens beslut om utgiftstak för statens budget är ett annat exempel
som visar på vikten av precisa statistiska underlag. Inom EU har
statistiken blivit allt viktigare under senare år till följd av besluten om
fördjupat samarbete mellan medlemsländerna och utvidgning av antalet
medlemmar.
Kunskap baserad på statistiska undersökningar behövs också för att
utveckla välfärden. Välfardsstatistiken utgör ett viktigt underlag för att
kunna utvärdera hur de senaste årens stora besparingar på statsbudgeten
har påverkat välfärden för olika grupper i samhället. Det behövs också
statistik för att kunna planera för framtiden, bl.a. för ökade behov av
samhällsservice för en allt mer åldrande befolkning.
Det statistiska systemet kan sägas omfatta den officiella statistiken och
de metoder, bakomliggande register m.m. som utgör underlag för
statistiken samt de myndigheter som har ansvar för statistiken. Vad som
är officiell statistik och vilken myndighet som ansvarar för den
26
förtecknas i bilagan till förordningen (1992:1668) om den officiella stati-
stiken.
SCB är central förvaltningsmyndighet for den officiella statistiken och
annan statlig statistik. Myndighetens verksamhet består av tre delar. SCB
är ansvarig för och producerar officiell statistik som är sektorövergripan-
de eller som saknar en entydig huvudanvändare. Det gäller i huvudsak ar-
betsmarknadsstatistik, befolkningsstatistik, ekonomisk statistik, välfards-
statistik och viss övergripande utbildningsstatistik. Statistikansvaret om-
fattar drygt hälften av den officiella statistiken. SCB är också ansvarig
for samordning av det statistiska systemet. Det innebär att hålla samman,
bevaka och utveckla den officiella statistiken, stödja andra statistikansva-
riga myndigheter, informera om systemet samt ansvara for internationellt
statistiskt samarbete och centrala databaser. Enligt förordningen
(1988:137) med instruktion for Statistiska centralbyrån skall SCB:s sty-
relse årligen till regeringen lämna en skriftlig bedömning av den officiel-
la statistikens samordning. De bedömningar som SCB hittills har lämnat
har berört samordningen ur ett mer övergripande perspektiv, dvs. om
statistiken har tagits fram och gjorts tillgänglig enligt gällande författ-
ningar. Bedömningsunderlaget har utgjorts av enkäter till statistik-
ansvariga myndigheter och intervjuer med vissa användare. Kostnaderna
för den sektorövergripande officiella statistiken och samordningen av
statistiken finansieras över SCB:s förvaltningsanslag, som uppgår till 384
miljoner kronor. Som en tredje uppgift producerar SCB statistik på upp-
drag, bl.a. huvuddelen av de andra statistikansvariga myndigheternas
officiella statistik. Uppdragsverksamheten, som utgör omkring hälften av
SCB:s totala verksamhet, finansieras med avgifter.
I samband med statistikreformen fick ett 25-tal myndigheter ansvar for
den sektoranknutna officiella statistiken. Statistikansvariga myndigheter
är Arbetarskyddsstyrelsen (arbetsmiljö- och arbetsskadestatistik), Brotts-
förebyggande rådet (brotts- och lagforingsstatistik), Centrala studiestöds-
nämnden (statistik över studiestöd), Ekonomistymingsverket (statistik
över taxering och utfallet av statsbudgeten), Finansinspektionen (finans-
marknadsstatistik), Fiskeriverket (statistik över fiske och vattenbruk),
Högskoleverket (statistik över högskoleväsendet), Kemikalieinspek-
tionen (statistik över försäljning och användning av kemikalier),
Konjunkturinstitutet (statistik över näringslivets investeringar och
hushållens inköpsplaner), Migrationsverket (statistik över invandring och
asylsökande), Naturvårdsverket (statistik över utsläpp, belastning, avfall,
miljötillstånd samt miljöbalkens tillämpning), Närings- och teknikut-
vecklingsverket (statistik över nyetableringar, konkurser och offentliga
ackord, utlandsägda företag samt svenskt ägande av utländska företag),
Riksförsäkringsverket (statistik över socialförsäkringar samt offentliga
utgifter inom socialförsäkringssektorn), Riksgäldskontoret (statistik över
statlig upplåning och statsskuld), Skogsstyrelsen (statistik över
produktion och sysselsättning i skogsbruket), Skolverket (statistik över
Prop. 2000/01:27
27
skolväsende och barnomsorg), Socialstyrelsen (statistik över hälso- och
sjukvård samt socialtjänsten), Statens energimyndighet (energistatistik),
Statens institut för kommunikationsanalys (statistik över vägtrafik,
luftfart, bantrafik, postverksamhet, sjöfart, televerksamhet och
kommunikationsvanor), Statens jordbruksverk (jordbruksstatistik),
Statens kulturråd (statistik över bibliotek, kulturmiljövård, museer,
studieförbund samt samhällets kulturutgifter), Sveriges lantbruksuniver-
sitet (statistik över riksskogstaxeringar), Turistdelegationen (statistik
över inkvartering) samt Överstyrelsen för civil beredskap (statistik över
särskilda varugrupper).
Internettekniken har fått stor betydelse för statistikens tillgänglighet. De
statistikansvariga myndigheterna har exempelvis skapat Svenska stati-
stiknätet, vilket är ett elektroniskt nätverk med länkar till de statistik-
ansvariga myndigheternas hemsidor på Internet. Flertalet av myndig-
heterna har valt att göra sin statistik helt eller delvis tillgänglig via sina
hemsidor. SCB har på regeringens uppdrag utvecklat Sveriges statistiska
databaser i syfte att förbättra tillgängligheten. Andra statistikansvariga
myndigheter har utvecklat databaser med bl.a. statistik i egen regi. Dessa
åtgärder har förbättrat tillgängligheten till den officiella statistiken. Myn-
digheterna har också utvecklat en gemensam hemsida där alla statistikan-
svariga myndigheter och regeringskansliet har tillgång till aktuell infor-
mation om statistiksystemet, bl.a. om det omfattande EU-arbetet på stati-
stikens område. Vidare träffas representanter för myndigheterna regel-
bundet för att diskutera gemensamma frågeställningar.
Inom regeringskansliet finns en kontaktgrupp för samordning av stati-
stikfrågor. Gruppen leds av Justitiedepartementet.
Den 1 juli 1994 fullföljdes den reform om förändrade principer för
ansvarsfördelning och finansiering av den officiella statistiken som
riksdagen tidigare beslutat (prop. 1992/93:101, bet. 1992/93:FiU7, rskr.
1992/93:122, prop. 1993/94:100 bil. 8, bet. 1993/94:FiUl5, rskr.
1993/94:269).
Regeringen beslutade den 12 mars 1998 att tillkalla en särskild utre-
dare med uppgift att utvärdera statistikreformen. I uppdraget ingick också
att analysera EU-medlemskapets effekter på statistikens område och läm-
na förslag till eventuella förändringar i den officiella statistiken.
Den 16 september 1999 redovisade utredaren betänkandet Statistikre-
formen - utvärdering och förslag till utveckling (SOU 1999:96).
Prop. 2000/01:27
28
Prop. 2000/01:27
Utredaren konstaterar att reformen i huvudsak har fungerat bra. Använ-
darinflytandet har ökat på flera områden. Detta har i många fall medfört
bättre kvalitetskontroll och ökad användning av statistiken. Statistikan-
svaret har för många myndigheter utgjort ett naturligt komplement till
myndighetens uppgifter om uppföljning, utvärdering, analys och
informationsspridning. Dessa myndigheter har ofta utökat sin kompetens
på statistikområdet. Möjligheten att omprioritera och anpassa statistiken
till nya behov har generellt sett ökat på de områden där en sektor-
myndighet är ansvarig. Inom SCB:s ansvarsområde är möjligheterna mer
begränsade. Generellt ligger också en begränsning i flexibiliteten till
följd av att en stor del av statistiken är forfattningsreglerad - nationellt
och på EU-nivå. Statistikproduktionen sker även efter reformen till
övervägande delen vid SCB. Trots bristande konkurrens i
produktionsledet har reformen, tillsammans med teknikutvecklingen,
medfört minskade produktionskostnader inom flera statistikområden.
Tillgängligheten till den officiella statistiken har förbättrats under de
senaste åren. Detta beror delvis på reformen, men framför allt på den
tekniska utvecklingen. Utredaren konstaterar att det finns tydliga
skillnader i prissättningen mellan SCB å ena sidan, som i enlighet med
avgiftsförordningen tillämpar principen om full kostnadstäckning, och
flertalet andra statistikansvariga myndigheter å andra sidan. Utredaren
konstaterar vidare att samordningen av statistiksystemet behöver
förstärkas ytterligare.
EU-samarbetet på statistikområdet innebär att medlemsländerna är
skyldiga att harmonisera stora delar av den befintliga nationella statistik-
en och att fortlöpande utveckla statistiken med hänvisning till bl.a. det
fördjupade samarbetet och utvidgningen av unionen. Det är medlemslän-
dernas ansvar att producera statistiken och finansiera denna. EU-
kommissionen kan i vissa fall ge ekonomiska bidrag till medlemsländer-
na for att utveckla ny statistik. Inom kommissionen ansvarar Eurostat for
statistikfrågor. Under Eurostat finns ett 80-tal kommittéer och arbets-
grupper där SCB och andra statistikansvariga myndigheter är represente-
rade. Det statistiska utvecklingsarbetet sker till stor del i dessa fora. Justi-
tiedepartementet ansvarar för Sveriges representation i ministerrådets
arbetsgrupp för statistikfrågor.
Utredaren konstaterar att statistiksamarbetet inom EU på flera områden
har fått stora konsekvenser för den svenska statistiken. Det gäller framför
allt ekonomisk statistik, arbetsmarknadsstatistik samt jordbruks- och
fiskeristatistik. Statistiken har påverkats positivt främst genom att
jämförbarheten med andra länders statistik har ökat. Statistiken har
påverkats negativt bl.a. genom att inträdet i den inre marknaden medfört
att vissa statistikkällor har upphört. Det svenska inflytandet i
statistiksamarbetet har framför allt gällt kvalitetsutveckling och ökat
utnyttjande av registerdata.
29
Prop. 2000/01:27
Regeringens bedömning: SCB bör även fortsättningsvis ansvara för
sektorövergripande statistik och i övrigt ha den nuvarande samordnande
rollen. Sektormyndigheterna bör fortsatt ansvara for statistiken inom sina
ansvarsområden. Samordningen av statistiken bör förstärkas.
Utredningens forslag överensstämmer delvis med regeringens be-
dömning.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser är positiva till en för-
tärkt samordning. Uppfattningarna går dock i sär om hur det bör ske.
Vissa remissinstanser förespråkar ett samordningsorgan som är mer
fristående från SCB än det råd som utredningen har föreslagit, andra
föreslår en självständig myndighet för dessa uppgifter. SCB föreslår en
nämnd för samordning av den officiella statistiken enligt samma modell
som nämnden för konsumentprisindex, som är knuten till SCB.
Skälen för regeringens bedömning: Regeringen delar utredarens
uppfattning att statistikreformen i stort har fungerat bra. SCB bör därför
även fortsättningsvis ansvara för sektorövergripande statistik och i övrigt
ha den nuvarande samordnande rollen. Sektormyndighetema bör ansvara
för statistiken inom sina ansvarsområden. Ansvarsfördelningen mellan
olika myndigheter kan dock i vissa fall komma att behöva förändras.
Regeringen delar utredarens uppfattning att samordningen av det stati-
stiska systemet behöver förstärkas. Överblicken över systemet har min-
skat sedan statistikansvaret decentraliserades. Det finns i dag ett 25-tal
statistikansvariga myndigheter vilka sammantaget ansvarar för de ca 240
produkter som utgör den officiella statistiken. Även om tillgängligheten
till statistiken har förbättrats under senare år, inte minst till följd av den
snabba teknikutvecklingen, finns det behov av samordning av systemet
för att ytterligare förbättra tillgängligheten.
Regeringens bedömning: All officiell statistik bör kostnadsfritt finnas
allmänt tillgänglig hos varje statistikansvarig myndighet.
Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens
bedömning.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser är positiva till en ökad
tillgänglighet till statistiken. Många har dock haft synpunkter på hur detta
bäst åstadkoms.
30
Skälen for regeringens bedömning: Det är angeläget att tillgänglig-
heten till den officiella statistiken ytterligare förbättras. Den officiella
statistiken är viktig för beslutsfattare i den offentliga och privata sektorn,
för forskningen, för massmediernas arbete och för allmänheten. Kostna-
derna för att ta fram statistiken finansieras med offentliga medel. Det är
därför viktigt att användningen inte försvåras genom bristfällig doku-
mentation och kvalitetsdeklaration eller genom tekniska hinder av olika
slag. Regeringen anser därför att all officiell statistik kostnadsfritt bör
finnas allmänt tillgänglig hos varje statistikansvarig myndighet. En väg
att komma åt statistiken bör vara genom Svenska statistiknätet. De
inkomster som de statistikansvariga myndigheterna därmed eventuellt
går miste om bör finansieras inom ramen för varje myndighet. Den
officiella statistik som SCB ansvarar för är redan från den 1 januari 2000
tillgänglig utan kostnad för användarna. Enligt SCB har det inneburit att
antalet registrerade användare av Sveriges statistiska databaser ökat
markant sedan årsskiftet. Antalet användare är nu drygt 6 000 jämfört
480 föregående år.
Regeringens bedömning: Ansvaret för statistiken över invandring och
asylsökande bör flyttas från Migrationsverket till SCB.
Prop. 2000/01:27
Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens
bedömning.
Remissinstanserna: Boverket anser att ansvaret för statistiken över
boende och byggande bör flyttas från SCB till Boverket. SCB motsätter
sig en sådan förändring. Sveriges lantbruksuniversitet motsätter sig att
ansvaret för riksskogstaxeringen flyttas från universitetet till SCB. SCB
förordar en sådan förändring. Riksgäldskontoret och Riksbanken motsät-
ter sig att statistiken över statlig upplåning och statsskuld inte längre
skall vara officiell statistik. SCB förordar en sådan förändring.
Migrationsverket och SCB är överens om att statistiken över invandring
och asylsökande bör flyttas från verket till SCB. Riksskatteverket och
SCB anser att statistiken över taxeringsutfall och utfallet av statsbudgeten
inte längre skall vara officiell statistik. Ekonomistyrningsverket motsätter
sig en sådan förändring. SCB förordar att statistiken över särskilda
varugrupper inte längre skall vara officiell statistik. Överstyrelsen för
civil beredskap motsätter sig en sådan förändring. SCB förordar att
ansvaret för statistiken över studiestöd flyttas från Centrala
studiestödsnämnden till Högskoleverket. Centrala studiestödsnämnden
motsätter sig en sådan förändring.
Skälen för regeringens bedömning: Utredaren har bl.a. övervägt om
det finns anledning att flytta ansvaret för statistiken över invandring och
asylsökande från Migrationsverket till SCB. Bakgrunden är att det inte
hör till Migrationsverkets uppgifter att analysera och informera brett om
sin sektor i samhället. Statistikansvaret utgör därför inte en naturlig kom-
31
ponent i verksamheten. Merparten av informationen om folkbokfbrda in-
vandrare finns dessutom hos SCB.
Regeringen kommer därför att flytta ansvaret för statistiken över in-
vandring och asylsökande från Migrationsverket till SCB. Regeringen
kommer vidare att närmare låta utreda den övriga ansvarsfördelningen
mellan olika statistikområden.
Prop. 2000/01:27
32
Prop. 2000/01:27
Regeringens förslag: Reglerna för den officiella statistiken samlas i en
ny statistiklag.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: En övervägande del av remissinstanserna till-
styrker eller har inget att erinra mot förslaget. Arbetarskyddsstyrelsen
framhåller att utredarens avsikt att lagen ska gälla vid statistikframställ-
ning hos statistikansvariga myndigheter men inte hos andra myndigheter
tydligare borde framgå. Skogsstyrelsen noterar att lagens rubrik inte
speglar innehållet på ett bra sätt. Lagen omfattar även annan statistik än
officiell statistik men också annat än statistik, t.ex. behandling av
personuppgifter. Räddningsverket föreslår att 1 § andra stycket formule-
ras om för att minska risken för missförstånd.
Skälen för regeringens förslag: Regeringen anser att antalet författ-
ningar på området bör begränsas för att förenkla regelsystemet.
Regeringen föreslår därför att den reglering som nu finns i statistiklagen,
statistikregisterlagen och lagen om uppgiftsskyldighet på jordbrukets
område sammanförs i en lag om den officiella statistiken. Den fortsatta
framställningen bygger på denna principiella inriktning.
Förslaget innebär vidare bl.a. att vissa bestämmelser i personuppgifts-
lagen och EG:s dataskyddsdirektiv på statistikområdet inarbetas i stati-
stikregleringen. Ändringsförslagen behandlas i följande avsnitt.
Regeringens förslag: Officiell statistik skall finnas för allmän informa-
tion, utredningsverksamhet och forskning. Den skall vara objektiv och
allmänt tillgänglig.
Utredningens förslag: Officiell statistik skall finnas för samhälls-
planering, forskning och allmän information. Den skall vara objektiv och
allmänt tillgänglig. Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak
med regeringens.
Remissinstanserna: Många remissinstanser anser att begreppet offici-
ell statistik bör förtydligas. Naturvårdsverket framhåller att en stor del av
verkets statistik med den föreslagna definitionen av statistik inte längre
kommer att vara officiell statistik. Närings- och teknikutvecklingsverket
(NUTEK) anser att begreppet ”samhällsplanering” är otidsenligt och
föreslår att ”utredningsverksamhet” i stället används. Verket finner inte
33
2 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 27
heller något avgörande argument for att slopa ”internationell rapporte-
ring” som ett av ändamålen med officiell statistik. Internationell
rapportering sker för övrigt till fler organisationer än Eurostat.
Riksgäldskontoret avstyrker den i 5 § statistiklagen föreslagna definition-
en av ”statistik” och ifrågasätter om definitionen överhuvudtaget behövs.
Den gällande definitionen av ”officiell statistik” är tillfyllest. Verket
framhåller att av förslaget följer att uppgifter avseende statens upplåning
och statsskulden inte kommer räknas som statistik eftersom den inte
bygger på uppgifter om enskilda, något som inte torde vara avsikten.
Riksrevisionsverket framhåller att den föreslagna definitionen av officiell
statistik utesluter viktiga statistikområden. Det är i övrigt mycket oklart
vilken statistik som skall ingå i Sveriges officiella statistik, för vem och
för vilka ändamål. Bedömningskriterier för officiell statistik bör
författningsregleras tillsammans med uppgift om vem som svarar för
utveckling av dessa kriterier och hur en diskussion kring dem bör föras.
Verket anser att det bör åligga en statistikansvarig myndighet att
kontrollera att statistiken är framställd på ett metodmässigt korrekt sätt.
Att garantera kvaliteten är en naturlig följd av ansvaret för officiell
statistik. Att en statistikansvarig myndighet skall uppfylla krav på
tillgång till kvalificerad statistisk metodkompetens bör därför författ-
ningsregleras. Skogsstyrelsen noterar att den föreslagna definitionen av
”statistik” rymmer flera oklarheter och efterlyser ett förtydligande.
Begreppet officiell statistik bör definieras i lagen om den officiella
statistiken och inte i förordning. Den officiella statistiken bör vara
objektiv och allmänt tillgänglig men också ”tillförlitlig”. Förutom de
föreslagna ändamålen bör officiell statistik, enligt styrelsens mening,
också finnas ”för näringslivets planering”. All individbaserad statistik
bör vara könsuppdelad om det inte finns särskilda skäl som talar mot det.
Statens institut för kommunikationsanalys (SIKA) framhåller att
definitionen av begreppet statistik bör ses över så att införande av ny
officiell statistik inte omöjliggörs. Det kan t.ex. gälla uppföljning av mål
för transport- och kommunikationskvalitet. Jordbruksverket anser att det
i statistiklagen bör framgå att statistik som sänds till EU enligt EU:s
regleringar är en del av den officiella statistiken. Statens kulturråd
framhåller att begreppet officiell statistik såväl i ”Statistikreformen -
utvärdering och förslag till inriktning” som i ”Statistikens regler” har
diskuterats med delvis olika utgångspunkter. Det är därför angeläget med
en ytterligare precisering av begreppet. Rådet noterar att det gamla
systemet av officiell statistik i praktiken fortlever och ser en viss risk för
en låsning vid ett föråldrat och överspelat begrepp som hämmar
utvecklingen av ny behovsanpassad statistik. Riksskatteverket betonar att
de i författningsförslagen föreslagna beskrivningarna av officiell statistik
är alltför knapphändiga för att tjäna som avgränsning av begreppet. Den
föreslagna definitionen av officiell statistik blir en cirkeldefinition som
helt och hållet överlåter till den statistikansvariga myndigheten att avgöra
vilken statistik som skall framställas. Dessutom försvåras en fortlöpande
omprövning av var ansvaret för en viss statistik skall ligga.
Lantmäteriverket instämmer och framhåller att definitionen av ”statistik”
bör ges en annan utformning. Det kan ifrågasättas om t.ex.
Prop. 2000/01:27
34
befolkningsframskrivningar faller in under termen statistik. Verket efter-
lyser en klarare distinktion mellan officiell statistik och annan statistik
och pekar vidare på vikten av att de ekonomiska villkoren för uppgifts-
lämnande och vidare produktion läggs fast och att villkoren for statistik-
produktionen regleras. De uppgifter som skall lämnas ut for
framställning av officiell statistik bör inte utan särskild överenskommelse
med den utlämnande myndigheten fa användas för produktion av
uppdragsstatistik. Det kan också ifrågasättas om inte Eurostat-statistiken
bör innefattas i den officiella statistiken. Arbetsgivarverket anser att
verkets statistikproduktion bör likställas med sådan statistikproduktion
som sker vid en statistikansvarig myndighet. Annars kan verkets
möjligheter att behandla de uppgifter som behövs för att framställa
förhandlingsstatistik försämras. Hovrätten över Skåne och Blekinge och
Kammarrätten i Stockholm anser att termen officiell statistik bör
definieras som i den nuvarande lagen om officiell statistik. Örebro
universitet ifrågasätter om föreskriften i 3 § andra stycket utgör ett sådant
bemyndigande för regeringen som grundas på 8 kap. 7 § regerings-
formen.
Skälen för regeringens förslag: Den officiella statistiken skall kring-
gärdas av särskilda regler. Det är av särskild vikt att kunna referera till
vad som är officiell statistik inom ett visst område. Till detta hör också
att den officiella statistiken skall garantera en allmän tillgänglighet och
en framställningsprocess baserad på vetenskapliga metoder och en
deklaration av den kvalitet som statistiken uppfyller.
Utredningsförslaget innebär att officiell statistik skall finnas för sam-
hällsplanering, forskning och allmän information. I likhet med NUTEK
anser regeringen att begreppet ”samhällsplanering” kan ersättas av
”utredningsverksamhet”. Det innebär ingen ändring i sak. Det nya be-
greppet är avsett att även det omfatta de ändamål som förekommer i EG-
rättsaktema på statistikområdet. Regeringen anser däremot inte att
”internationell rapportering” skall finnas med bland ändamålen för
officiell statistik, som bl.a. NUTEK föreslagit. Detta bygger på att
ändamålen avser den officiella statistiken. Den internationella rapporter-
ingen avser däremot alltsomoftast annat material såsom avidentifierat
individmaterial. Däremot omfattas uppgifter om enskilda som samlas in
enbart för sådan rapportering fortfarande av den s.k. statistiksekretessen i
9 kap. 4 § sekretesslagen.
Lagrådet har framhållit att själva begreppet statistik är svårdefinierbart
och att det inte heller finns något behov av att i lagen ange en definition
av begreppet. Regeringen anser mot den bakgrunden i likhet med Lag-
rådet att någon definition av begreppet statistik inte bör tas in i en ny
statistiklag.
När det så gäller begreppet officiell statistik ifrågasätter flera remissin-
stanser utredningens förslag. Regeringen anser dock att bestämningen av
vad som är officiell statistik bör ske på samma sätt som nu. Det innebär
att i en förordning anges vad som skall vara officiell statistik och vilken
myndighet som ansvarar för den (statistikansvarig myndighet).
Några remissinstanser har framfört synpunkten att det kan finnas
oklarhet om vilken statistik inom ett utpekat område som skall betraktas
Prop. 2000/01:27
35
som den officiella statistiken. Ursprungligen har frågan varit enkel att
besvara, nämligen att det är den statistik som anslagen täcker. Nu när
myndigheterna själva disponerar sina anslag gäller inte detta längre.
Regeringen har därför för avsikt att även här ge ytterligare vägledning för
att avgränsa den officiella statistiken på ett tydligt sätt i en kommande
förordning om officiell statistik.
Den särskilda reglering som nu föreslås tar sikte på den officiella stati-
stiken. Samtidigt är det klart att en statistikansvarig myndighet i många
fall hanterar uppgifter i den särskilda statistikverksamheten som inte
mynnar ut i officiell statistik. Den s.k. statistiksekretessen har sådan
utformning att den omfattar även uppgifter hänförliga till enskilda som
används för annan statistik än officiell statistik. Regeringen anser att
även andra skyddsregler som gäller för officiell statistik bör tillämpas för
sådana uppgifter. Därför föreslår regeringen att de bestämmelser i lagför-
slaget som gäller behandling av personuppgifter skall omfatta även denna
typ av uppgifter. Även gallringsbestämmelsema i förslaget bör enligt
regeringens mening vara tillämpliga på de uppgifter som nu har berörts.
Prop. 2000/01:27
Regeringens förslag: Utformningen av uppgiftsplikten har moderni-
serats språkligt och justerats i vissa avseenden. Uppgiftsplikten utökas
med ett nytt område - miljöskyddskostnader - för vilket det numera
finns en EG-förordning.
Utredningens förslag överensstämmer i stora drag med regeringens.
Remissinstanserna: En övervägande del av remissinstanserna till-
styrker arbetsgruppens förslag eller har inget att invända. Fiskeriverket
anser att förhållandet mellan behandling av uppgifter som insamlats för
statistikändamål och uppgifter där huvudsyftet bakom insamlandet är ett
annat inte har belysts tillräckligt av arbetsgruppen. Det primära ändamål-
et med Fiskeriverkets insamling av uppgifter som senare används för den
officiella statistiken på fiskets och vattenbrukets områden är inte fram-
ställning av statistik utan myndighetsutövning. Konjunkturinstitutet för-
ordar införande av uppgiftsplikt för investeringsplaner avseende en tids-
rymd på upp till ett år. Institutet menar att den överlägset bästa metoden
att ta fram investeringsprognoser för den närmaste framtiden (ett år) är
att grunda dessa på en systematisk tolkning av insamlade enkätdata.
Ekonomistyrningsverket befarar att den föreslagna begränsningen av
uppgiftslämnande för de stiftelser, ideella föreningar och registrerade
trossamfund som inte är ”näringsidkare” till att avse uppgifter om antalet
anställda samt deras sysselsättning, löner och yrken, blir alltför generell
för att tillgodose den ekonomiska statistikens behov av uppgifter.
Avsaknaden av en definition av begreppet näringsidkare skapar oklarhet.
36
Naturvårdsverket anser att uppgifter för statistik över företagens miljöpå-
verkan - för att begränsa uppgiftslämnarbördan för verksamhetsutövama
och samtidigt skapa en rationell hantering av den internationella
rapporteringen och statistikproduktionen - inte bör omfattas av statistik-
sekretess. Verket påpekar att man inte hanterar uppgifter om enskilda för
framställning av statistik annat än i undantagsfall. Det gäller t.ex.
miljöpåverkan av miljöfarliga verksamheter. För dessa har verket sedan
lång tid använt sig av miljöbalkens rapporteringsföreskrifter. Uppgifterna
om utsläpp rapporteras till EU i vissa fall per anläggning, ett förfarande
som inte är möjligt enligt den gällande statistiklagstiftningen men fullt
möjligt enligt miljölagstiftningen. Verket bedömer att statistiklagen kan
kompletteras med uppgiftsskyldighet för näringsidkare beträffande upp-
gifter om företagens miljöpåverkan först sedan sekretessbestämmelserna
har ändrats. Skogsstyrelsen efterlyser en tydlig koppling mellan
bestämmelserna om uppgiftsplikt och de bestämmelser som reglerar hur
uppgifterna skall lämnas. Näringsidkare skall inte behöva lämna uppgift-
er som inte efterfrågas. Styrelsen pekar vidare på kopplingen mellan
definitionen av begreppet statistik och uppgiftsplikten för kommuner och
landsting. De senare bör på motsvarande sätt som andra uppgiftslämnare
kunna lämna uppgifter till den officiella statistiken även utan
uppgiftsskyldighet, som bör tillämpas endast när det är strängt motiverat.
Föreskrifter av regeringen eller av den myndighet regeringen har bestämt
bör alltid finnas innan uppgiftsinsamling får ske med stöd av de
föreslagna bestämmelserna om uppgiftsskyldighet. En organisatorisk
enhet på en statistikansvarig myndighet bör inte få besluta om en
undersökning med uppgiftsskyldighet. Socialstyrelsen anser att
uppgiftsskyldigheten för kommuner och landsting bör kompletteras med
en tydligare skrivning om uppgiftsskyldighet inom socialtjänsten när det
gäller uppgifter om insatser och prestationer. Det blir allt svårare att få in
nödvändiga basuppgifter till den officiella socialtjänststatistiken.
Statistiska centralbyrån tillstyrker förslaget om uppgiftsplikt för
miljöskyddskostnader och anser att uppgiftsplikt även bör införas för
uppgifter avseende forskning och utveckling. Centralbyrån hänvisar till
EU-kraven enligt Rådets förordning EG/58/97, som innebär att
årsstatistiken inom områdena industri respektive konstruktion skall
omfatta företagsvariablema ”totala kostnader för intern FoU” och ”totalt
antal anställda inom FoU”. Det bör vidare anges att uppgiftsplikten för
näringsidkare gäller ”den officiella statistiken”. Sveriges lantbruksuni-
versitet anser att vissa andra förhållanden som gäller insamling av
statistikunderlag behöver regleras i anslutning till bestämmelserna om
uppgiftsskyldighet. Med detta avses tillträde till mark- och
vattenområden och möjlighet att utföra olika typer av provtagning som
behövs för riksskogstaxering och för miljöövervakning. Hovrätten över
Skåne och Blekinge anser att det skulle vara tydligare om bestämmelsen
om till vem uppgifterna skall lämnas i 14 § 1 st. togs in i 8 §. Vidare
framhålls som oklart vad som i 8 § 1 menas med ”den som bedriver
verksamheten”. Kammarrätten i Stockholm anser att det saknas
anledning att i 9 § punkten 2 föreskriva att uppgifter om ”sysselsättning”
skall lämnas eftersom ett krav att lämna sådana uppgifter redan
Prop. 2000/01:27
37
föreskrivs i 8 § punkten 4. Örebro universitet anser att det vore önskvärt
att det klargörs på vilken eller vilka bestämmelser i regeringsformen
bemyndigandet i 14 § grundas. Svenska kommunförbundet anser att 11 §
2 bör ges formuleringen ”uppgifter från de årliga boksluten”. Punkten 3 i
samma paragraf bör utmönstras eftersom bestämmelserna i verksförord-
ningens 27 § om s.k. problem- och konsekvensanalyser torde vara till-
räckliga för uppgiftsskyldighet i varje enskilt fall. I avsnittet om uppgifts-
plikt för offentliga organ saknar förbundet en diskussion om hur kom-
munerna skall uppfattas. Det saknas ett förtydligande om bodelning mel-
lan stat och kommun och förbundet avstyrker bestämt en generalklausul
om uppgiftsplikt för kommunerna. Förstärkt och utökat samrådsfor-
farande bör anvisas som den mest framkomliga vägen. Det kan också
uppstå oklarheter om huruvida kommunala bolag som inte bedriver
näringsverksamhet överhuvudtaget omfattas av uppgiftsskyldighet.
Landstingsförbundet efterlyser ett förtydligande av uppgiftsskyldigheten
för landstingskommunala bolag och privata vårdgivare och anser vidare
att förslaget till uppgiftsplikt för kommuner och landsting i 11 § 3 är
alltför generellt och bör utgå. Tjänstemännens centralorganisation pekar
på att också kommuner och landsting bör lämna uppgifter om priser for
varor och tjänster, energiåtgång eller miljöskyddskostnader. Närings-
livets nämnd för regelgranskning ifrågasätter om just miljöskydds-
kostnader behöver omnämnas speciellt i den föreslagna lagens
uppräkning av vilka slags uppgifter som näringsidkare är skyldiga att
lämna. Förslaget innebär ingen lösning på problemet att avgöra exakt
vilka slags miljöskyddskostnader som det är rimligt att begära med
hänsyn till begränsningar i företagens redovisning samt EU:s och övriga
statistikanvändares krav och önskemål m.m. Nämnden förutser att
problemet även i fortsättningen blir ett ämne för samråd mellan
statistikansvariga myndigheter och näringslivet.
Skälen för regeringens förslag: SCB ansvarar för officiell statistik
beträffande miljöskyddskostnader. Statistik skall framställas dels över
miljökostnader vid offentlig verksamhet, dels avseende industrins miljö-
skyddskostnader.
Uppgifter om miljökostnader har införts som en del i en EU-forord-
ning om ny Industristatistik (Rådets förordning nr 58/97 av den 20
december 1996 om statistik rörande företagsstrukturer). Förordningen
innehåller bindande krav på medlemsländerna att
dels redovisa statistik över processextema miljöskyddsinvesteringar
årligen med början senast avseende 1999 (bilaga 2, avsnitt 4),
dels noggrant utvärdera möjligheten att redovisa statistik över process-
integrerade miljöskyddsinvesteringar och löpande miljöskyddskostnader
genom att göra pilotstudier senast avseende 1998 (bilaga 2, avsnitt 9),
dels presentera statistiken på storleksklasser efter antalet sysselsatta
(artikel 12).
SCB:s undersökning om miljökostnader hos industrin har till syfte att
tillgodose de ovan angivna kraven. Eftersom nuvarande regler inte
omfattar uppgiftsplikt för detta ändamål, har den fatt utföras på frivillig
grund, vilket, enligt SCB:s uppfattning medfört en oacceptabel svars-
Prop. 2000/01:27
38
procent. Regeringen anser att det ligger i linje med tidigare ställnings-
taganden att infora uppgiftsskyldighet i sådana fall där det finns
tvingande krav på statistik i EG:s regelverk. Därför bör uppgiftsskyldig-
heten även omfatta miljöskyddskostnader.
Enligt Rådets förordning EG/58/97 skall årsstatistiken inom områdena
industri och konstruktion omfatta uppgift dels om de totala kostnaderna
for intern forskning och utveckling (FoU), dels om det totala antalet
anställda inom FoU. Förordningen innebär att dessa uppgifter skall sam-
las in från berörda foretag. Med hänsyn till att statistik på detta område
utgör officiell statistik bör uppgiftsinsamlingen vara förenad med upp-
giftsskyldighet. Enligt regeringens bedömning täcks de ifrågavarande
uppgifterna av uppgiftsskyldighet for näringsidkare i föreslagen utform-
ning. Någon ytterligare utvidgning av denna är således inte behövlig.
Förslaget till uppgiftsskyldighet for den som driver jordbruk, skogs-
bruk och trädgårdsodling är överfört med endast vissa språkliga ändring-
ar från nu gällande lag om uppgiftsskyldighet på jordbrukets område.
Några remissinstanser anser att uppgiftsskyldigheten for kommuner
och landsting bör anges på ett mer preciserat sätt i förhållande till gällan-
de rätt och därmed också till utredningens förslag. Regeringen instämmer
i dessa synpunkter och föreslår att uppgiftsskyldigheten regleras på det
sätt som remissinstanserna förordar. Någon ytterligare uppgiftsskyldighet
kan heller inte förekomma eftersom den av Svenska kommunförbundet
nämnda generalklausulen inte skall tillämpas på kommunerna. Samman-
taget innebär detta inte någon förändring beträffande den typ av uppgifter
som i dag hämtas från kommunerna med uppgiftsskyldighet.
Regeringen föreslår även några ytterligare korrigeringar på grundval
av synpunkter som lämnats av remissinstanserna.
I fråga om förslag från remissinstansernas sida att ändra uppgiftsskyl-
dighetens omfattning på bl.a. socialtjänstområdet, föreligger inte tillräck-
ligt underlag för att regeringen skall kunna föra fram några sådana för-
slag i detta sammanhang. Det kan erinras om att utredningen i detta
avseende endast skulle bedöma eventuella behov av ändringar som föran-
leds av EG:s regelverk.
Regeringens bedömning: Statliga myndigheter skall lämna uppgifter till
den officiella statistiken. För att tillförsäkra statistikmyndigheten konti-
nuerlig tillgång till de uppgifter som används for den officiella statistiken
behövs en bestämmelse med denna innebörd i forordningsform.
Prop. 2000/01:27
Utredningens förslag överensstämmer i stort med regeringens.
Remissinstanserna: En övervägande del av remissinstanserna till-
styrker arbetsgruppens förslag eller har inget att invända. Statens institut
för kommunikationsanalys (SIKA) betonar vikten av att den föreslagna
bestämmelsen utformas så att dess tillämpning inte ”stör” den utlämnan-
de myndighetens arbete. Datainspektionen framhåller att en författnings-
reglering av uppgiftsplikten är att föredra framför en utsträckt tillämp-
39
ning av generalklausulen. Av arbetsgruppens överväganden framgår dock
inte klart om den föreslagna bestämmelser skall reglera all uppgiftsplikt
på statistikområdet eller tillämpas parallellt med särskilda författningsbe-
stämmelser om uppgiftslämnande mellan myndigheter. Den föreslagna
bestämmelsen är enligt inspektionens uppfattning otydlig och allt för
generellt hållen för att bryta igenom bestämmelser om sekretess. Bestäm-
melsen måste preciseras och formuleras så att det framgår att den är
tillämplig utöver uppgiftsskyldighet som följer av annan lag. Lantmäteri-
verket avstyrker arbetsgruppens förslag och menar att det mesta talar för
en reglering i anslutning till den utlämnande verksamheten. Det blir då
bl.a. tydligare för den enskilde hur olika uppgifter används. Också för
den utlämnande myndigheten blir hanteringen betydligt smidigare med
en sådan ordning. Hovrätten över Skåne och Blekinge finner det svårt att
överblicka konsekvenserna av en generell uppgiftsplikt. Arbetsgruppens
utredning visar inte klart fördelarna med att frångå den modell med
selektiv uppgiftsskyldighet som hittills använts och som, såvitt framgår,
främst rekommenderats av statsmakterna. I vart fall bör en regel om
generell uppgiftsskyldighet tas in i lag.
Skälen för regeringens bedömning: En stor del av uppgifterna till
den officiella statistiken erhålls från olika statliga myndigheters register
för främst administrativa ändamål. Uppgifterna omfattas ofta av olika
sekretessbestämmelser, såväl med rakt som med omvänt skaderekvisit,
beroende på i vilken verksamhet de används.
I den mån uppgifter överförs mellan register vid SCB uppkommer inte
hinder från sekretessynpunkt eftersom uppgifterna rör sig inom samma
verksamhetsgren vid myndigheten. Många statistikuppgifter överförs
emellertid från ett register för officiell statistik till ett annat register hos
en annan statistikansvarig myndighet och därmed över sekretessgränser-
na. Uppgifterna lämnas då ut från en myndighets statistikverksamhet med
stöd av undantagsbestämmelsen för forskning och statistik i den s.k.
statistiksekretessen enligt 9 kap. 4 § sekretesslagen (1980:100).
Enligt 14 kap. 1 § sekretesslagen hindrar inte sekretess att uppgift läm-
nas till annan myndighet (än regeringen), om uppgiftsskyldighet följer av
lag eller förordning. En sådan föreskrift om uppgiftsskyldighet skall
tillämpas också när sekretess gäller för de uppgifter som omfattas av
skyldigheten. Det är härvid inte nödvändigt att föreskriften i fråga har
avfattats särskilt med tanke på att uppgifterna kan vara sekretesskyddade.
Däremot krävs, för att bestämmelsen skall beaktas, att den fyller vissa
krav på konkretion (jfr. prop. 1979/80:2, Del A, s. 322).
En föreskrift om uppgiftsskyldighet kan ta sikte på utlämnande av upp-
gifter av ett speciellt slag. Den kan också gälla en viss myndighets rätt att
fa del av uppgifter i allmänhet eller avse en skyldighet för en viss
myndighet att lämna information till andra myndigheter. Ett tydligt
exempel på det senare finns i 63 § socialtjänstlagen (1980:620). Enligt
den bestämmelsen skall socialnämnden, enligt vad regeringen närmare
föreskriver, ur personregister lämna uppgifter till Socialstyrelsen för
angelägna statistiska ändamål. Bestämmelsen kompletteras med en för-
ordning (1981:1370) om skyldighet för socialnämnderna att lämna stati-
stiska uppgifter.
Prop. 2000/01:27
40
Författningsreglerad uppgiftsplikt omfattar i övrigt bl.a. uppgifter till
registret över totalbefolkningen (RTB) och inkomst- och förmögenhets-
registret (IoF), båda vid SCB, rättsstatistiken med Brottsförebyggande
rådet som ansvarig myndighet och socialtjänststatistiken med
Socialstyrelsen som ansvarig myndighet. Uppgiftsplikten omfattar
framför allt uppgifter som inte kan lämnas ut med stöd av general-
klausulen.
I 14 kap. 3 § första stycket sekretesslagen finns den s.k.
generalklausulen. Motiven för bestämmelsen (prop. 1979/80:2, Del A, s.
91) är att sekretesslagen inte har ansetts böra hindra myndigheterna från
att utväxla uppgifter - i situationer där intresset av att uppgifterna lämnas
ut bör ha företräde framför det intresse som sekretessen skall skydda.
Avsikten med klausulen är att möjliggöra utbyte av information mellan
myndigheterna i enlighet med vad som i praktiken gällde före
sekretesslagens tillkomst. Generalklausulen är dock inte tillämplig ifråga
om uppgifter som skyddas av statistiksekretess.
Generalklausulen hindrar inte (jfr prop. 1979/80:2, Del A, s. 327) ett
rutinmässigt utbyte av uppgifter mellan myndigheter eller mellan en
myndighets olika verksamhetsgrenar. Den bygger emellertid på att ett
rutinmässigt uppgiftsutbyte i regel skall vara författningsreglerat.
Eftersom uppgifter från myndigheter till den officiella statistiken i stor
utsträckning sker med stöd av generalklausulen, vilket alltså inte bör ske
vid rutinmässiga utlämnanden, behövs en författningsreglerad uppgifts-
plikt när sekretesskyddade uppgifter skall lämnas över till en annan
myndighet för statistikframställning.
Det finns också andra skäl för en sådan uppgiftsplikt. Enligt 15 kap.
5 § sekretesslagen skall en myndighet på begäran av annan myndighet
lämna uppgift som den förfogar över i den mån inte hinder möter på
grund av bestämmelse om sekretess eller av hänsyn till arbetets behöriga
gång. Om det rör sig om offentliga uppgifter och om utlämnandet inte
stör myndighetens verksamhet erfordras inget författningsstöd för utläm-
nande till annan myndighet. Den mottagande myndighetens behov kan
emellertid avse återkommande tillgång till uppgifter, varvid det ovan
nämnda förbehållet om ”hänsyn till arbetets behöriga gång” skulle kunna
anföras som grund för att inte lämna uppgifterna. En uppgiftsplikt skulle
däremot innebära att den överlämnande myndigheten i sådant fall måste
räkna in arbetsuppgiften i sina ordinarie åligganden för att den löpande
statistikframställningen skall kunna fungera.
Vidare kan överlämnandet till den statistiska myndigheten kräva en
viss sammanställning av uppgifterna, t.ex. i ett särskilt formulär, eller
annat förberedande arbete. Någon skyldighet i detta hänseende följer inte
heller av bestämmelsen i 15 kap. 5 §. För att tillförsäkra statistikmyndig-
heten uppgifter i god tid för att kunna användas för sitt ändamål, kan det
således vara befogat att reglera förhållandet med uppgiftsplikt.
Ytterligare innehåller 7 kap. 16 § sekretesslagen bestämmelser som
hindrar utlämnanden om behandlingen skulle strida mot personuppgifts-
lagen eller datalagen. I praktiken har den tillämpats så att det skall finnas
ett tydligt behov hos den mottagande myndigheten att framställa den
statistik som uppgifterna skall användas till.
Prop. 2000/01:27
41
En uppgiftsplikt kan i princip konstrueras på två sätt. Det ena alterna-
tivet är att reglera skyldigheten på samma sätt som hittills, nämligen i
anslutning till regleringen av den utlämnande verksamheten. Tillämpad
fullt ut på statistikområdet skulle den kräva kompletteringar av en rad
gällande författningar. En nackdel är att uppgiftsplikten sprids på olika
författningar och därmed blir svåröverskådlig.
Det andra alternativet är att konstruera en mer generell uppgiftsplikt
for den information som behövs för officiell statistik, med innebörd att
de uppgifter som behövs för att framställa statistik också skall lämnas ut.
Ett exempel på en sådan lösning gäller Riksrevisionsverket som för sin
verksamhet med bl.a. effektivitetsrevision och granskning av den statliga
verksamheten inklusive bl.a. myndigheternas årsredovisningar, är bero-
ende av en rad uppgifter från myndigheterna. Enligt 8 § i förordningen
(1998:418) med instruktion för Riksrevisionsverket har verket rätt att
från andra myndigheter fa de handlingar och andra upplysningar som
verket behöver för sin revisionsverksamhet.
Regeringen har funnit att en motsvarande bestämmelse för statistikom-
rådet är det mest fördelaktiga alternativet. En sådan bestämmelse förut-
sätter väl specificerade statistikändamål och bör tas in i en kommande
förordning om den officiella statistiken.
Prop. 2000/01:27
Regeringens förslag: Ett rättsligt skydd införs för begreppet Sveriges
officiella statistik och för en symbol för den officiella statistiken.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens med den
skillnaden att regeringen också föreslår ett skydd för en symbol för
Sveriges officiella statistik.
Remissinstanserna: En övervägande del av remissinstanserna till-
styrker arbetsgruppens förslag eller har inget att invända. Brottsförebyg-
gande rådet tillstyrker förslaget att höja upp Sveriges officiella statistik
med särskilt skydd och regler om kvalitetssäkringar men betonar att en
standard för den officiella statistiken samtidigt bör bestämmas. Detta bör
bli en uppgift för det kontor för Sveriges officiella statistik som föreslås i
betänkandet från utredningen om utvärdering av statistikreformen.
Riksrevisionsverket anser att statistikansvariga myndigheters användning
av beteckning eller logotyp för Sveriges officiella statistik skall innebära
ett formellt myndighetsuttalande att myndigheten garanterar kvaliteten i
statistikproduktionen. En tillfällig delegation för implementering av
systemet med beteckning och logotyp bör tillsättas. I uppgifterna bör
ingå bl.a. att statistikansvariga myndigheter genomför dels översyn av
sina rutiner, sin kompetens och användningen av vetenskapliga metoder
för att bedöma kvaliteten i mottagna uppgifter och i framställningen av
statistik, dels översyn av den interna kontrollen kring statistikarbetet.
Stockholms universitet pekar på att datanäten tenderar att sudda ut grän-
serna mellan vad som sker offentligt och vad som sker i mer eller mindre
42
slutna sammanhang. Det kan finnas anledning att bygga på rekvisitet så
att gränsen blir tillräckligt töjbar. Ett förslag kan vara, ”... inte användas
offentligt eller i liknande sammanhang som beteckning ...”. Riksarkivet
och Kammarrätten i Stockholm framhåller att ”svensk” och ”svenska”
inte är böjningsformer av ”Sverige” vilket innebär att det inte är tillräck-
ligt att föreskriva ett skydd för olika böjningsformer av ”Sveriges offici-
ella statistik”.
Skälen för regeringens förslag: Genomgående för lagförslaget är att
officiell statistik ges en särställning i förhållande till annan statistik. Det
ställs också krav på den officiella statistiken som inte gäller för annan
statistik. Detta gör att statistik som är officiell statistik så att säga innebär
en varudeklaration för den som skall använda statistiken. I olika
sammanhang är det just det faktum att statistiken är den officiella
statistiken inom området som är viktigt. Därför behövs också ett rättsligt
skydd för begreppet Sveriges officiella statistik för att förhindra att
någon oriktigt benämner annan statistik för den officiella statistiken.
Det har under regeringens beredning dessutom framkommit att det
finns ett motsvarande behov av att i linje med skyddet för denna be-
teckning också ha ett rättsligt skydd för en symbol för den officiella stati-
stiken. Statistiska centralbyrån använder sedan en tid tillbaka en sådan
symbol. Även vissa andra statistikansvariga myndigheter använder sym-
bolen. Denna symbol för Sveriges officiella statistik återges i bilagan till
den föreslagna statistiklagen.
För närvarande används symbolen vanligen tillsammans med beteck-
ningen Sveriges officiella statistik. När symbolen blivit mer allmänt känd
kommer den troligtvis att användas ensam för att märka ut den officiella
statistiken.
Regeringens förslag innebär således att både beteckningen Sveriges
officiella statistik och symbolen för den officiella statistiken regleras i
lagen och att ett skydd införs för dessa.
Prop. 2000/01:27
Regeringens förslag: En fortsatt särskild författningsreglering skall
gälla för behandling av personuppgifter för officiell statistik. I den nya
statistiklagstiftningen tas vissa bestämmelser in som rör behandlingen av
personuppgifter. I övrigt skall personuppgiftslagen tillämpas.
Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens. Rege-
ringen anser till skillnad från utredningen att personuppgiftslagens
bestämmelser skall komplettera reglerna i statistiklagen och inte helt
ersättas av dessa.
Remissinstanserna: Många remissinstanser tillstyrker arbetsgruppens
förslag eller har inget att invända. Några ställer sig tveksamma till den
43
föreslagna regleringsmodellen och menar att utredningen inte har lyckats
undvika de problem med oklarheter och tolkningssvårigheter som skulle
motivera exklusiv tillämplighet for statistiklagens del. Datainspektionen
tillstyrker i princip den föreslagna regleringsmodellen men pekar på att
statistikregister över betydande delar av befolkningen med mycket
känsliga personuppgifter i praktiken kan komma att inrättas av regering-
en efter beslut i varje särskilt fall. Enligt inspektionens mening bör
permanenta personregister av mycket integritetskänslig natur hos Statisti-
ska centralbyrån förbehållas riksdagen att besluta om genom ställnings-
taganden i det enskilda fallet (jfr prop. 1990/91:60, s. 58 och prop.
1997/98:44 s. 41). Vidare saknar inspektionen några bestämmelser i
personuppgiftslagen, som bör komma till uttryck i den föreslagna stati-
stiklagstiftningen. Det gäller bl.a. vissa av de grundläggande kraven på
behandlingen av personuppgifter i 9 § personuppgiftslagen, jämfört med
3 § lagen om vissa personregister för officiell statistik. Inspektionen
menar också att det i några fall framstår som oklart vilka överväganden
som ligger bakom förslagen att vissa bestämmelser i personuppgiftslagen
inte skall tillämpas. Bestämmelser där frågetecken uppstår är t.ex. 12 §
om återkallelse av samtycke, 38—41 §§ om personombudets uppgifter
m.fl. Inspektionen ifrågasätter också vad som gäller beträffande
information, anmälningsskyldighet etc. vid behandling av personuppgift-
er för annan statistik än officiell statistik. Verksamheten synes också bli
helt undantagen Datainspektionens tillsyn. Ett införande av den föreslag-
na regleringen kräver därför ytterligare avvägningar kring integritets-
skyddet och en grundlig översyn av personuppgiftslagens bestämmelser.
Statistiska centralbyrån (SCB) tillstyrker att de statistikansvariga myn-
digheterna ges en generell rätt att utan inhämtande av samtycke behandla
personuppgifter för framställning av statistik. Samtidigt betonas att den
valda regleringsmodellen förutsätter att samtliga relevanta krav i EG:s
dataskyddsdirektiv och andra internationella regler beaktas. Detta ställer
krav på en utförlig analys, som emellertid inte redovisas i arbetsgruppens
promemoria. Genom att endast vissa av personuppgiftslagens regler har
inarbetats i lagförslaget uppstår en risk att detta inte i alla delar överens-
stämmer med de nämnda kraven. Centralbyrån anser att det behövs
utförligare motiv för hur ändamålsregleringen skall tillämpas i praktiken
och hur den i 17 § föreslagna generella rätten att behandla personupp-
gifter kan förenas med kravet i EG-direktivets artikel 6 om att behandling
skall ske för ”särskilda ändamål”. En annan fråga som bör belysas är hur
den föreslagna regeln förhåller sig till kravet i EG-direktivets artikel 6 att
behandling inte får ske för ”oförenliga ändamål”. Det aktualiseras speci-
ellt i samband med sådan behandling som sker med stöd av informerat
samtycke. Två principer kommer då att konkurrera, dels den generella
rätten enligt 17 § att utan närmare ändamålsbestämning behandla person-
uppgifter för framställning av statistik, dels kraven i direktivet att en
behandling inte far ske för oförenliga ändamål. I promemorian sägs att
”huvudprincipen vid forskning och statistik har under lång tid varit att
den enskilde skall ha lämnat sitt samtycke”. SCB tillämpar undantagslöst
principen om informerat samtycke i samband med intervju- och
enkätundersökningar inom individstatistiken. Komplikationen är att
Prop. 2000/01:27
44
enligt artikel 6 i EG-direktivet får efterföljande behandling inte vara
oförenlig med det uppgivna ändamålet. Hovrätten över Skåne och
Blekinge finner det oklart i vilken utsträckning personuppgiftslagens
bestämmelser egentligen skrivs bort. Till exempel framgår inte huruvida
bestämmelserna om överföring av personuppgifter till tredje land skall
gälla vid sidan av den föreslagna statistiklagen, eller om dessa bestäm-
melser förs bort genom 2 §. Regleringen skulle också bli tydligare om
bestämmelsen i 2 § placerades i direkt anslutning till 1 § första stycket.
Med den av arbetsgruppen föreslagna placeringen av bestämmelsen blir
det t.ex. oklart i vilken utsträckning personuppgiftslagen skrivs bort
såvitt gäller den s.k. övriga statistiken enligt 1 § 2 st. Vidare förefaller
undantaget i 27 § onödigt med hänsyn till 2 §. Hovrätten finner det också
något oklart vilka myndigheter som egentligen omfattas av den
föreslagna lagen. Bl.a. framgår det inte tveklöst huruvida det som anges i
1 § 2 st. om den s.k. övriga statistiken skall gälla endast de
statistikansvariga myndigheterna eller även andra myndigheter under
regeringen. Kammarrätten i Stockholm ser vissa problem med ett
generellt undantag från personuppgiftslagen, om det uppkommer frågor
som regleras i personuppgiftslagen men inte i den föreslagna nya lagen.
Om en myndighet i en sådan situation inte tillämpar personuppgiftslagen
finns det risk för att myndigheten inte heller tillämpar
dataskyddsdirektivet. Stockholms universitet förespråkar det andra
alternativet, att låta personuppgiftslagens regler gälla om inget annat
framgår. Utredningen har inte lyckats undvika de problem med
oklarheter och tolkningssvårigheter som skulle motivera exklusiv
tillämplighet för statistiklagens del. Universitetet framhåller att 20 § i
lagförslaget formulerats så att den kan ge intryck av att
personuppgiftslagen trots allt gäller vid framställning av statistik enligt 1
§. När det gäller strävan att åstadkomma en reglering som på ett uttöm-
mande sätt ersätter personuppgiftslagen, konstaterar universitetet att det
inte är självklart att underrättelseplikten enligt 21 § statistiklagen inte
innehåller någon motsvarighet till 28 § sista meningen i personupp-
giftslagen, som stadgar vissa undantag från skyldigheten att underrätta
tredje man om rättelse. Det finns också anledning att uppmärksamma 9 §
sista stycket personuppgiftslagen, som reglerar möjligheter att under
vissa förutsättningar använda personuppgifter för att vidta åtgärder i
fråga om den registrerade. Den föreslagna lagen innehåller inget motsva-
rande stadgande.
Skälen för regeringens förslag: För närvarande regleras vissa person-
register som används för framställning av officiell statistik i statistik-
registerlagen och statistikregisterförordningen. Dessa författningar
omfattar personregister vid statistikansvariga myndigheter som
innehåller känsliga uppgifter.
Regeringen framhöll i motiven till personuppgiftslagen (prop.
1997/98:44 s. 41) att det traditionella svenska systemet med särregler i
särskilda (register)författningar är att föredra framför generella undantag
från den nya personuppgiftslagen. Inom den offentliga sektorn förekom-
mer det t.ex. ofta stora mängder känsliga uppgifter och uppgifter som har
hämtats in med stöd av straffsanktionerad uppgiftsplikt. Därför framhölls
Prop. 2000/01:27
45
ett starkt integritetsskydd som särskilt viktigt när det gäller uppgifter
inom all offentlig verksamhet. Kravet på en särskild författning för att
avvika från det integritetsskydd som personuppgiftslagen ger, ansågs
garantera att behovet av särregler alltid övervägs noga i den ordning som
gäller for författningsgivning, dvs. antingen i lagform eller förordnings-
form. Mot bakgrund av vad som nu sagts bör, enligt regeringens mening,
utgångspunkten i detta lagstiftningsärende vara en fortsatt särskild
författningsreglering av behandling av personuppgifter för officiell
statistik.
Av remissutfallet framgår att det kan uppkomma vissa oklara situation-
er om utredningens förslag - att låta den nya statistiklagstiftningen helt
ersätta personuppgiftslagen - genomförs. Det hade naturligtvis varit
önskvärt att kunna samla de regler som skall tillämpas för officiell stati-
stik i en lag och en förordning, som utredningen tänkt. De redovisade
tveksamhetema från remissinstanserna visar dock på svagheter i
konstruktionen. Regeringen anser därför att den av utredningen
eftersträvade regelförenklingen i detta avseende får träda tillbaka för
behovet av klarhet.
Det förslag som regeringen nu lägger fram innebär att de centrala
bestämmelserna för den officiella statistiken kommer att finnas i den nya
lagen. Beträffande behandling av personuppgifter som inte regleras i den
nya statistiklagen skall personuppgiftslagens bestämmelser tillämpas. För
att personuppgiftslagens bestämmelser om rättelse (28 §) och skadestånd
(48 §) skall vara tillämpliga vid behandling av personuppgifter krävs
dock en uttrycklig bestämmelse i den föreslagna statistiklagen.
Regeringens förslag: En statistikansvarig myndighet får behandla per-
sonuppgifter för framställning av statistik. Behandlingen får omfatta per-
sonnummer. Känsliga uppgifter enligt 13 § personuppgiftslagen och upp-
gifter om lagöverträdelser m.m. enligt 21 § första stycket i samma lag far
behandlas endast enligt föreskrifter som regeringen meddelar.
Prop. 2000/01:27
Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens. Rege-
ringen anser till skillnad från utredningen att det inte i statistiklagen skall
ställas krav på föreskrifter av regeringen för att få behandla personupp-
gifter för framställning av statistik i register över hela befolkningen.
Remissinstanserna: En övervägande del av remissinstanserna till-
styrker arbetsgruppens förslag eller har inget att invända. Ekonomistyr-
ningsverket noterar att den som vill skaffa information om huruvida
personuppgifter om den egna personen behandlas av en statistikansvarig
myndighet måste lämna in en egenhändigt undertecknad ansökan.
Förfarandet framstår som ålderdomligt och administrativt dyrbart och
verket föreslår att enklare och billigare intemetlösningar med elektro-
niska signaturer tas fram. Högskoleverket (HSV) efterlyser ett klargöran-
de att det är HSV som är personuppgiftsansvarigt när det gäller universi-
tets- och högskoleregistret. Verket är registeransvarigt enligt datalagen
46
alternativt personuppgiftsansvarigt enligt personuppgiftslagen for univer-
sitets- och högskoleregistret som fors av Statistiska centralbyrån. Samti-
digt har centralbyrån föreskriftsrätt i frågor som rör registret. Arbetsgrup-
pens forslag innebär en oklarhet i ansvarsfrågan. HSV är enligt forslaget
statistikansvarig myndighet för högskoleväsendet. Formuleringen i 17 §
medför, mot bakgrund av 3 kap. förordningen om redovisning av studier
m.m. vid universitet och högskolor, att det blir oklart vilken myndighet
som är personuppgiftsansvarig för universitets- och högskoleregistret. I
egenskap av statistikansvarig myndighet för högskoleväsendet och
personuppgiftsansvarig för registret bör verket också fa ansvaret att efter
samråd med SCB och högskolorna, meddela närmare föreskrifter om hur
uppgifterna skall rapporteras till SCB. Boverket anser att den föreslagna
bestämmelsen om säkerheten vid behandlingen av personuppgifter bör
göras tydligare. Alternativt bör säkerhetsnivån närmare preciseras i för-
ordningen. Därvid bör anges olika säkerhetsnivåer beroende på känslig-
heten av de behandlade uppgifterna.
Skälen för regeringens förslag: Regeringen ansluter sig till arbets-
gruppens förslag som innebär att regleringen av behandling av person-
uppgifter för officiell statistik arbetas in i den nya statistiklagstiftningen
och ersätter den gällande särskilda registerlagstiftningen samt tar över
personuppgiftslagens bestämmelser i dessa delar. Reglerna om behand-
ling av personuppgifter för framställning av statistik utgör en ram för
vilka uppgifter som far behandlas och för vilket ändamål behandlingen
far ske.
Regeringen anser att statistikansvariga myndigheter bör ges en generell
rätt att utan samtycke behandla personuppgifter för framställning av offi-
ciell statistik. Undantag bör gälla för behandling av känsliga uppgifter
m.m. enligt vad som utvecklas i det följande.
Känsliga uppgifter behandlas i 13 § personuppgiftslagen och uppgifter
om lagöverträdelser m.m. i 21 § personuppgiftslagen.
Känsliga personuppgifter är personuppgifter som avslöjar ras eller
etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse,
medlemskap i fackförening samt uppgifter som rör hälsa eller sexualliv.
Utrymmet för att behandla sådana uppgifter är begränsat. Huvudregeln är
att det är förbjudet att behandla uppgifter av detta slag. Från förbudet
finns en rad undantag. Undantagen behandlar situationer där den registre-
rade samtyckt till behandlingen eller själv offentliggjort uppgifter liksom
behandling inom arbetsrätten, för att skydda vitala intressen och i sam-
band med rättsliga anspråk. Undantag görs också för behandling inom
ideella organisationer och inom hälso- och sjukvården samt för ändamål
som rör forskning och statistik. Undantag för viktiga allmänna intressen
kan även göras av regeringen i en förordning.
Undantaget för forskning och statistik förutsätter att samhällsintresset
av det forsknings- eller statistikprojekt där behandlingen ingår klart väger
över den risk för otillbörligt intrång i enskildas personliga integritet som
behandlingen kan innebära. Ett grundläggande villkor är att behandlingen
är nödvändig enligt kriterierna i personuppgiftslagen för när en behand-
ling är tillåten.
Prop. 2000/01:27
47
Det är enligt 21 § personuppgiftslagen vidare förbjudet för andra än
myndigheter att behandla personuppgifter om lagöverträdelser som
innefattar brott, domar i brottmål, straffprocessuella tvångsmedel eller
administrativa frihetsberövanden. Huvudregeln är alltså att sådana upp-
gifter endast får behandlas av myndigheter. Regeringen eller den
myndighet regeringen bestämmer får dock meddela föreskrifter om
undantag från huvudregeln.
För att fa behandla känsliga uppgifter eller uppgifter om lagöver-
trädelser m.m. för officiell statistik bör krävas föreskrifter av regeringen.
Inför beslut om sådana föreskrifter väger regeringen samhällsintresset av
den statistiska behandlingen mot risken för intrång i den enskildes
personliga integritet.
Den föreslagna regleringen innebär att behandlingen av känsliga
uppgifter kommer att regleras i en förordning. Regeringen vill också
erinra om vad som anförts i avsnitt 6.5.1 beträffande
författningsreglering av register.
Innebörden av regleringen är att statistikansvariga myndigheters be-
handling av personuppgifter i övrigt för framställning av statistik är tillåt-
en. Myndigheterna far också inrätta de register som behövs för dessa
ändamål. Även om registerbegreppet inte längre finns i den nya person-
uppgiftslagen torde det komma att leva kvar under överskådlig tid som
ett sätt att avgränsa olika behandlingar från varandra. Det kan t.ex. vara
en fördel med en sådan uppläggning för att kunna lämna uppgifter till de
som begär besked om vilka personuppgifter som behandlas.
I avsnitt 6.2 har framhållits att bestämmelserna om behandling av per-
sonuppgifter skall gälla även annan statistik än officiell statistik om
sådan statistik framställs i den särskilda verksamhet som statistikan-
svariga myndigheter bedriver för sin statistikframställning.
Högskoleverkets tolkningsproblem som redovisas i verkets yttrande
synes inte ha med detta lagstiftningsärende att göra, utan kan tas om hand
på förordningsnivå om så behövs.
Regeringens förslag: I stället för särskilda regler i den nya statistiklagen
skall personuppgiftslagens bestämmelser om informationsskyldighet gäl-
la vid insamling av personuppgifter för officiell statistik.
Prop. 2000/01:27
Utredningens förslag överensstämmer inte med regeringens.
Regeringen anser till skillnad från utredningen att personuppgiftslagens
bestämmelser om informationsskyldighet skall gälla vid insamling av
personuppgifter och inte ersättas av särskilda regler i statistiklagen.
Remissinstanserna: Flera remissinstanser anser generellt att det är
bättre att personuppgiftslagens bestämmelser gäller framför särskilda
bestämmelser i statistiklagen. Statistiska centralbyrån pekar på att inne-
börden av 15 och 16 §§ i utredningens förslag är oklar och att vissa för-
tydliganden behövs. Svenska kommunförbundet anser att i den föreslagna
48
15 § bör specificeras att med någon annan än myndighet avses .. ”annan
än statlig myndighet...”.
Skälen för regeringens förslag: Ett av de viktigaste medlen för att se
till att personuppgifter inte behandlas på ett sätt som kan innebära att en-
skildas personliga integritet kränks är att de registrerade får information
om behandlingen. Ibland samlar den som avser att behandla personupp-
gifter in uppgifterna direkt från dem som avses bli registrerade. I sådana
fall förekommer det också att den enskilde informeras om att ytterligare
uppgifter kommer att inhämtas från andra källor i syfte att underlätta
uppgiftslämnandet. I andra fall sker insamlingen genom att personupp-
gifter endast hämtas från någon annan källa.
I 6 och 7 §§ statistikförordningen finns bestämmelser om informa-
tionsskyldighet för en myndighet som samlar in uppgifter till den
officiella statistiken.
Om insamlingen sker från någon annan än en statlig myndighet skall
den från vilken uppgiften begärs samtidigt upplysas om en rad förhål-
landen, bl.a. ändamålet med uppgiftsinsamlingen och vad som gäller om
uppgiftsskydd. Om det inte föreligger uppgiftsskyldighet skall
myndigheten upplysa om att uppgiftslämnandet är frivilligt.
Om uppgifter hämtas in från en annan myndighet till ett personregister
som förs med stöd av statistikregisterlagen skall de som uppgifterna
avser på lämpligt sätt informeras om registret.
Regler om att den personuppgiftsansvarige skall ge information till den
registrerade finns i 23 - 27 §§ personuppgiftslagen. Om uppgifter om en
person samlas in från personen själv, skall den personuppgiftsansvarige i
samband därmed självmant lämna den registrerade information om
behandlingen. Den registrerade behöver inte begära att fa informationen
och det far inte förekomma att informationen ges först vid ett senare
tillfälle. Samlar den personuppgiftsansvarige in uppgifter från den
registrerade utan att då lämna information, kan behandlingen av
personuppgifterna inte anses ha gått korrekt till.
Om personuppgifterna samlas in från någon annan källa än den
registrerade skall den personuppgiftsansvarige självmant lämna den
registrerade information om behandlingen, när uppgifterna registreras. Är
uppgifterna avsedda att lämnas ut till tredje man, behöver informationen
dock inte ges förrän uppgifterna lämnas ut för första gången. När
personuppgifterna hämtas in från något annat håll än den registrerade
själv, skall informationen alltså lämnas när uppgifterna registreras. Kan
det vid detta tillfälle förutses att uppgifterna kommer att lämnas ut till
tredje man, är det dock tillåtet att vänta med informationen ända till dess
uppgifterna lämnas ut för första gången.
I två situationer gäller undantag från informationsskyldigheten både
för det fall att uppgifterna samlas in från den registrerade och för det fall
att uppgifterna samlas in från någon annan än den registrerade själv.
Informationen behöver sålunda inte lämnas om sådant som den registre-
rade redan känner till och om det är särskilt föreskrivet i lag eller annan
författning eller i beslut som har meddelats med stöd av författning att
uppgifter inte far lämnas ut.
Prop. 2000/01:27
49
Om personuppgifterna samlats in från en annan källa än den registre-
rade gäller två särskilda undantag från informationsskyldigheten. Infor-
mation behöver sålunda inte lämnas om det finns bestämmelser om
registreringen eller utlämnandet i lag eller annan författning eller om det
visar sig vara omöjligt eller skulle innebära en oproportionerligt stor
arbetsinsats.
Utöver reglerna om den personuppgiftsansvariges skyldighet att själv-
mant vid insamlingen informera de registrerade finns det bestämmelser
som ger den registrerade rätt att på egen begäran fa information om
behandlingen av den personuppgiftsansvarige. För att ge de registrerade
möjlighet att kontrollera om personuppgifter som rör dem behandlas är
den personuppgiftsansvarige enligt 26 § personuppgiftslagen skyldig att
till var och en som ansöker om det en gång per kalenderår gratis lämna
besked om personuppgifter som rör den sökande behandlas eller ej.
Behandlas sådana uppgifter skall skriftlig information lämnas också om
vilka uppgifter om den sökande som behandlas, varifrån dessa uppgifter
har hämtats, ändamålen med behandlingen, och till vilka mottagare eller
kategorier av mottagare som uppgifterna lämnas ut. Principen är inte ny.
En liknande bestämmelse om rätt till s.k. registerutdrag fanns i 10 §
datalagen (1973:289).
Information skall lämnas inom en månad från det att ansökan gjordes.
Om det finns särskilda skäl for det, får information dock lämnas senast
fyra månader efter det att ansökan gjordes. Vissa undantag från informa-
tionsskyldigheten gäller vid sekretess och tystnadsplikt.
Statistikregelgruppen föreslog särskilda bestämmelser i statistiklagen
om information till de registrerade. Bestämmelserna skulle ersätta såväl
personuppgiftslagens bestämmelser om informationsskyldigheten som
informationsbestämmelsema i statistikförordningen. Flera remissinstan-
ser anser emellertid att det är bättre att personuppgiftslagens bestäm-
melser gäller framför särskilda regler i statistiklagen. Också här visar
tveksamhetema från remissinstanserna på svagheter i konstruktionen.
Personuppgiftslagens bestämmelser om information bör således gälla i
stället for särskild reglering i statistiklagen.
Informationsskyldigheten bör även omfatta information om att samråd
skett med den organisation som företräder uppgiftslämnaren. Denna skyl-
dighet skall gälla generellt vid insamling av uppgifter till statistiken och
gäller således inte endast personuppgifter. En sådan informationsplikt bör
införas i en ny statistikförordning. Därvid bör Svenska kommunförbund-
ets remissynpunkt beaktas (se ovan).
Regeringens förslag: En reglering införs som gör det möjligt for den
som tagit emot avidentifierat material från en statistikansvarig myndig-
het att for longitudinella och liknande studier kunna fora på nya uppgifter
genom ett till personnumret (eller liknande) knutet löpnummer.
Prop. 2000/01:27
50
Utredningens förslag överensstämmer i stort med regeringens. Rege-
ringen vill emellertid utforma kretsen utlämnande myndighet och mot-
tagare på ett annat sätt.
Remissinstanserna: En övervägande del av remissinstanserna till-
styrker arbetsgruppens förslag eller har inget att invända. Arbetarskydds-
styrelsen föreslår att utlämnande på de angivna villkoren till forsknings-
institution möjliggörs även där denna inte är myndighet. Alternativt bör
regleringen ges en mer allmän utformning vad gäller vilka myndigheter
som på föreslaget sätt far lämna ut uppgifter för longitudinella studier.
Det bör bli möjligt också för vissa andra myndigheter med en utbyggd
registerverksamhet att lämna ut uppgifter för detta syfte. Brottsförebyg-
gande rådet anser det viktigt att longitudinella studier inte enbart förbe-
hålls Statistiska centralbyrån. Det finns fler myndigheter som ägnar sig åt
longitudinella studier. Ekonomistyrningsverket anser att meningen i lag-
förslagets 25 § ”Ett utlämnande enligt första stycket far endast avse ett
urval av personer” bör strykas. Det saknas skäl att endast tillåta urval,
eftersom urval har en statistisk osäkerhet som totalundersökningar
saknar. Geografiska indelningar eller andra typer av indelningar ger dess-
utom små urvalsgrupper och därmed stora konfidensintervall. Närings-
och teknikutvecklingsverket (NUTEK) framhåller att arbetsgruppen har
fokuserat sitt arbete på forskningens tillgång till identifierbara mikrodata
och alltför perifert behandlat de statistikansvariga myndigheternas förut-
sättningar att bedriva en god utredningsverksamhet. Det har inte klarlagts
huruvida Statistiska centralbyrån skall eller kan lämna ut identifierbara
mikrodata till den statistikansvariga myndigheten. Verket anser att möj-
ligheter att följa individer i longitudinella databaser också skall gälla vid
studier av företag. Skogsstyrelsen ifrågasätter varför den föreslagna
bestämmelsen endast skall gälla Statistiska centralbyrån. Ett motsvarande
behov bör kunna uppstå även hos andra myndigheter och vid andra typer
av undersökningar än de som centralbyrån hanterar. Skolverket instäm-
mer och framhåller att legitima behov kan finnas att lämna ut material till
andra än myndigheter. Det är inte heller bara vid longitudinella studier
som det finns behov av att komplettera material vid ett senare tillfälle.
Socialstyrelsen framhåller att även andra statistikansvariga myndigheter
far förfrågningar om och beställningar av longitudinella material från
myndigheter. Förslaget bör därför göras tillämpligt beträffande samtliga
statistikansvariga myndigheter. Styrelsen anser också att motiven att ett
utlämnande endast far avse ett urval av personer är otydliga i förslaget.
Det krävs ytterligare utredning av detta och flera andra detaljer. Statens
institut för kommunikationsanalys framhåller som viktigt att en ny
statistiklag görs ”rollneutral” så att t.ex. kommande förändringar i
organisation och ansvar rörande den officiella statistiken kan hanteras
utan lagändringar. Detta blir särskilt tydligt i fråga om hanteringen av
ansatser med longitudinell personstatistik. Statistiska centralbyrån anser
att den förslagna principen inte enbart bör avse myndigheter som
omfattas av sekretess enligt 9 kap. 4 § sekretesslagen. Det är angeläget
att de uppgifter som insamlats för statistiken kommer till nytta också
inom forskningen och för olika kvalificerade utredningsändamål. Den
krets som berörs bör därför utvidgas i förhållande till förslaget och
Prop. 2000/01:27
51
omfatta bl.a. olika utredningsorgan som inte har myndighetsstatus, t.ex.
inom näringslivet och på det fackliga området. Datainspektionen betonar
att en förutsättning för de föreslagna bestämmelserna bör vara att endast
sådana myndigheter som omfattas av statistiksekretess blir aktuella för
undantag från de aktuella bestämmelserna i personuppgiftslagen. Av
bestämmelsen om utlämnande för longitudinella studier bör också framgå
att den blir tillämplig när Statistiska centralbyrån lämnar ut uppgifter till
en annan statistikansvarig myndighet. Bestämmelsen bör vidare
preciseras så att en sådan åtgärd far vidtas om den myndighet som
uppgifterna lämnas ut till skall använda dessa uteslutande i särskild
verksamhet för framställning av statistik etc. Det bör också övervägas att
komplettera bestämmelserna med ett förbud mot att avslöja en
förteckning med personnummer och löpnummer i sådana fall när
centralbyrån gjort ett utlämnande enligt den föreslagna modellen.
Arbetsgivarverket anser att förslaget är ett steg i rätt riktning. Verket har
önskemålet att fa tillgång till de utbildningskoder (SUN) som finns
registrerade i utbildningsregistret vid SCB för att uppdatera
utbildningsvariabeln i förhandlingsstatistiken. Uppgifter om utbildning
används främst som en viktig bakgrundsvariabel i samband med de
löneanalyser som görs både på central och lokal förhandlingsnivå.
Förslaget tillgodoser dock inte detta behov. Kammarrätten i Stockholm
anser att förslaget att uttryckligen föreskriva undantag från personupp-
giftslagen inte är enhetligt i förhållande till lagförslaget i övrigt. Även när
avidentifierade uppgifter lämnas ut och Statistiska centralbyrån behåller
en nyckel för att kunna koppla löpnummer och personuppgifter är
uppgifterna, enligt förslaget, att anse som personuppgifter. Det är således
även här fråga om behandling av personuppgifter för framställning av
statistik. Forskningsrådsnämnden uppfattar den föreslagna modellen som
ett bra förslag men framhåller som viktigt att modellen inte innebär
kränkning av den personliga integriteten. Den bör därför byggas upp med
stor försiktighet för att inte riskera luckor vilka skulle göra
identifikationen av en individ möjlig för utomstående. Socialvetenskap-
liga forskningsrådet framhåller att den föreslagna principen i princip
också borde kunna tillämpas beträffande datamaterial som hanteras av
andra statistikansvariga myndigheter. Det bör därför av lagen och dess
förarbeten klart framgå att även seriös forskning som bedrivs i andra
former kan fa tillgång till longitudinella data med löpnummer på det
föreslagna sättet. Statistiska centralbyrån och andra statistikansvariga
myndigheter bör i varje särskilt fall göra en prövning på objektiva
kriterier.
Skälen för regeringens förslag: I promemorian redovisas möjligheten
att vid longitudinella studier, dvs. mätning av utvecklingen över tiden av
en och samma företeelse, i vissa fall kunna påföra ny information på de
individer som ingår i studien. Arbetsgruppen föreslår en lösning som in-
nebär att det avidentifierade materialet förses med ett icke informations-
bärande löpnummer. För uppdatering av användarens material med en ny
årgång finns på detta sätt en nyckel i form av en förteckning för att över-
sätta löpnummer till personnummer. Förteckningen skall förvaras hos
Prop. 2000/01:27
52
den utlämnande myndigheten och endast kunna användas för ett och
samma material.
Enligt dataskyddsdirektivet kan särskild lagstiftning genomföras t.ex.
om statistiska institut om så skulle behövas. För att genomföra arbets-
gruppens förslag måste undantag från informationsskyldigheten till den
enskilde och undantag från rättelseplikten kunna göras. Medlemsstaterna
får enligt artikel 13.2 i dataskyddsdirektivet, under förutsättning av lämp-
liga rättsliga garantier, i synnerhet om uppgifterna inte används för åtgär-
der eller beslut som avser särskilda registrerade personer, i de fall då det
uppenbarligen inte föreligger någon risk att den berörda personens
privatliv kränks, genom lagstiftning begränsa de rättigheter som nämns i
artikel 12 (dvs. information efter begäran av den registrerade och
rättelse) när uppgifterna endast behandlas för ändamål som har med
vetenskaplig forskning att göra eller när uppgifterna endast lagras i form
av personuppgifter under en begränsad tid som inte överstiger den tid
som är nödvändig för att framställa statistik. Sådan information som skall
ges till den registrerade i enlighet med artikel 11 i direktivet (dvs. när
uppgifterna inte har samlats in från den registrerade själv) behöver heller
inte, enligt punkt 2 i samma artikel, ges om det skulle visa sig omöjligt
eller innebära en oproportionerligt stor ansträngning, t.ex. i de fall då den
som behandlar uppgiften saknar kännedom om den registrerades
identitet.
Regeringen anser att dataskyddsdirektivets utformning i nämnda avse-
enden innebär att det i detta sammanhang finns möjlighet att göra undan-
tag från skyldigheten att lämna information till den registrerade. Samma
möjlighet finns att göra undantag från skyldigheten att rätta, blockera
eller utplåna uppgifter. När utlämnandet sker för vetenskaplig forskning,
vilket torde var det som kommer att aktualiseras i första hand, ställer
direktivet inte upp några villkor. I fråga om framställning av statistik
skall lagringen inte ske för längre tid än som är nödvändig för framställ-
ningen. Detta villkor far beaktas när förutsättningarna för ett utlämnande
stipuleras. Med hänsyn till att det föreslagna förfarandet inte bör kunna
leda till intrång i enskilds personliga integritet föreslås regler i den nya
statistiklagstiftningen med denna innebörd.
Arbetsgruppen har i sitt förslag avgränsat möjligheten att använda den
föreslagna metoden till longitudinella studier. Regeringen instämmer i att
detta i princip är en lämplig avgränsning. För att dels göra det möjligt att
använda metoden när förutsättningarna för detta föreligger för jämförbara
studier, dels slippa hamna i tillämpningsproblem i fråga om innebörden
av begreppet longitudinell, förordar regeringen att metoden skall kunna
användas även vid studier som är likartade med longitudinella.
Regeringen anser i likhet med flera remissinstanser att det inte bara är
SCB som skall ha möjlighet att lämna ut avidentifierade uppgifter med
löpnummer. Detta bör gälla samtliga statistikansvariga myndigheter, ef-
tersom samma regler gäller för dessa som för SCB. Det förtjänar dock att
påpekas att myndigheten i varje enskilt fall ingående skall pröva om för-
farandet skall tillåtas med hänsyn till samtliga relevanta faktorer.
Regeringen har också tagit intryck av synpunkten från flera remissin-
stanser att det inte bara är myndigheter som har statistiksekretess (9 kap.
Prop. 2000/01:27
53
4§ sekretesslagen) som skall kunna få avidentifierade uppgifter med löp-
nummer. Detta bör gälla även myndigheter som skall använda uppgift-
erna till forskning och där alltså den s.k. statistiksekretessen följer med.
Även forskningsinstitutioner och liknande verksamheter som har privat-
rättslig karaktär bör kunna fa tillgång till data på det föreslagna sättet.
Dessa kan nämligen få uppgifterna under rättsligt bindande förbehåll om
användningen.
Regeringen anser att den nu föreslagna metoden skall kunna användas
vid longitudinella och liknande studier under förutsättning av att samhäl-
lets behov av studien är väl dokumenterat. Den skall endast tillåtas under
förutsättning att sekretess- och integritetsskyddet vidmakthålls på samma
nivå som hos den utlämnande myndigheten. I det fall det kan ske utan
påvisbara nackdelar ur kvalitetssynvinkel bör det utlämnade materialet
bestå av ett urval av personer. Regeringen förutsätter att Datainspektion-
en ser det som sin uppgift att följa utvecklingen av denna typ av ärenden
och vid behov föreslå erforderliga åtgärder i syfte att stärka integritets-
skyddet.
Prop. 2000/01:27
54
Prop. 2000/01:27
Regeringens bedömning: Analyser om de personer som av skilda anled-
ningar inte deltar i en statistisk undersökning, till vilken de utvalts, skall
kunna göras som en följd av det allmänintresse som finns att
åstadkomma statistiska undersökningar av hög kvalitet. Beträffande
undersökningar som innehåller känsliga uppgifter bör den personliga
integriteten dock värnas i första hand. Bortfallsanalyser som inbegriper
sådana uppgifter får därför inte ske. Regeringens ställningstagande föran-
leder inget författningsförslag.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens, frånsett att
utredningen under vissa förutsättningar också ville tillåta bortfallsana-
lyser omfattande känsliga uppgifter.
Remissinstanserna: En övervägande del av remissinstanserna
tillstyrker arbetsgruppens förslag eller har inget att invända. Arbetar-
skyddsstyrelsen (ASS) pekar på att rättsläget är oklart vad gäller möjlig-
heterna till bortfallsanalyser vid undersökningar som omfattar känsliga
uppgifter. Det är av mycket stor betydelse ur kvalitetssynpunkt att kunna
göra åtminstone elementära bortfallsanalyser i samband med statistiska
undersökningar. Rättsläget bör klargöras. Datainspektionen noterar att
arbetsgruppens förslag att för vissa särskilt viktiga statistiska undersök-
ningar ge möjlighet till s.k. bortfallsanalyser med behandling av känsliga
personuppgifter utan den enskildes samtycke, inte återspeglas i den före-
slagna författningstexten. Hovrätten över Skåne och Blekinge har anfört
liknande synpunkter. Statistiska centralbyrån har samma uppfattning och
tillägger att övriga uppgifter i en undersökning bör kunna utnyttjas för
bortfallsanalys på vanligt sätt utan regeringens medgivande med stöd av
artikel 7 i EG-direktivet även när känsliga uppgifter ingår i undersök-
ningen.
Skälen för regeringens bedömning: Bortfallsanalys är ett
nödvändigt instrument för att kunna kvalitetsdeklarera och beskriva
resultatet av en statistisk undersökning. Bortfallsanalysen avser de
personer som inte deltagit i en statistisk undersökning till vilken de
utvalts. Det ligger därmed i sakens natur att bortfallsanalys normalt inte
kan ske med personens samtycke.
Gällande rätt innebär att bortfallsanalyser kan göras när behovet av det
kan karaktäriseras som ett allmänt intresse. Framställning av officiell sta-
tistik utgör ett sådant allmänt intresse. Enligt regeringens uppfattning
gäller samma sak när en statistisk undersökning genomförs som omfattar
känsliga uppgifter i personuppgiftslagens (1998:204) mening. Även i så-
dana undersökningar kan alltså bortfallsanalyser göras. Däremot anser
regeringen att dessa bortfallsanalyser i sådana fall inte far baseras på de
känsliga uppgifterna som sådana. För en sådan restriktion talar enskildas
behov av skydd för den personliga integriteten. I undersökningar med
känsliga uppgifter får det vara tillfyllest att använda de uppgifter som
55
finns i den s.k. urvalsramen, såsom ålder, kön och region. Regeringens Prop. 2000/01:27
ställningstagande föranleder således ingen författningsreglering.
Regeringens förslag: Statistiksekretessen anpassas till motsvarande
reglering i förordningen om gemenskapsstatistik. Det innebär att huvud-
delen av de undantag som för närvarande gäller från den s.k. statistikse-
kretessen i 9 kap. 4 § skall upphöra.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: En övervägande del av remissinstanserna
tillstyrker arbetsgruppens förslag eller har inget att invända. Arbetar-
skyddsstyrelsen (ASS) pekar på sitt behov av precisa antalsuppgifter om
anställda vid företag och arbetsställen från centrala företags- och arbets-
ställeregistret (CFAR). Uppgifterna läggs in i Arbetarskyddsverkets
arbetsställeregister och utgör där ett mycket viktigt underlag för tillsynen
av arbetsmiljön vid landets arbetsplatser. Eftersom CFAR är ett statistik-
register innebär förslaget att styrelsen inte längre kommer att få uppgifter
från detta register. Den kod för storleksklass som skulle kunna levereras
från SCB:s allmänna företagsregister är otillräcklig för Arbetarskydds-
verkets (Arbetarskyddsstyrelsen och Yrkesinspektionen) behov. Utveck-
lingen av ett nytt arbetsställeregister för Arbetarskyddsverket innebär att
verkets verksamhet blir än mer sårbar av följderna av förslaget. Närings-
och teknikutvecklingsverket (NUTEK) avstyrker arbetsgruppens förslag
och föreslår tvärtom ett utökat undantag för utlämnande av företagsre-
gisteruppgifter. Om arbetsgruppens förslag följs måste sådana författ-
ningsändringar ske att verkets verksamhet inte försvåras. NUTEK kan
inte se något hinder i gemenskapslagstiftningen mot att behålla gällande
undantag i sekretesslagstiftningen. Däremot finns bestämmelser i gemen-
skapslagstiftningen att uppgifter från offentliga källor inte skall anses
förtroliga, förutsatt att de inte är förtroliga hos myndigheten enligt natio-
nell lagstiftning. Detta borde åberopas av Sverige och ändring ske av
bestämmelserna så att ”alla källor, även offentliga, faller under statistik-
sekretessen när de kommer in till en statistiksansvarig myndighet”. Detta
skulle medföra att offentliga källor inte faller under statistiksekretess.
Arbetsgruppen har inte beaktat konsekvenserna av sitt förslag för
NUTEK:s statistik över internationella företag. Statistiska centralbyrån
tillstyrker förslaget och betonar att behovet av företagsuppgifter kan till-
godoses genom det allmänna företagsregistret. Centralbyrån framhåller
dock att statistiksekretessens tillämpningsområde enligt 9 kap. 4 § sekre-
tesslagen bör tydliggöras i samband med de föreslagna ändringarna i
sekretesslagen. Arbetsgivarverket (AGV) avstyrker förslaget med instäm-
mande av Tjänstemännens centralorganisation (TCO) och Sveriges aka-
56
demikers centralorganisation (SACO) och betonar att arbetsgruppen,
genom att inte inhämta synpunkter från de parter som frågan berör, har
misslyckats med att inventera vilka faktiska behov som finns. Samtliga
framhåller att behovet av att kunna lämna ut uppgifter från den
partsgemensamma förhandlingsstatistiken for egna medlemmar till
respektive personalorganisation kvarstår i högsta grad. Om AGV inte
längre får rätt att lämna ut individbaserade uppgifter från förhandlings-
statistiken till de fackliga organisationerna för deras medlemmar, kom-
mer detta att omöjliggöra ett nära och förtroendefullt partsgemensamt
statistikarbete vilket i sin tur påverkar möjligheterna till att uppnå
samsyn på lönebildningen inom det statliga avtalsområdet. Patent- och
registreringsverket föreslår att bestämmelsen i 9 kap. 4 § sekretesslagen
omformuleras så att från statistiksekretessen undantas åtminstone upp-
gifter som har sin källa i allmänt tillgängliga företagsregister hos verket.
Hovrätten över Skåne och Blekinge ställer sig tveksam till om förslaget
helt uppfyller de krav som uppställs i den aktuella EG-förordningen,
framför allt med hänsyn till att sekretesslagen medger utlämnande även
till andra än myndigheter.
Skälen för regeringens förslag: Uppgifter som används för
framställning av statistik omgärdas av ett starkt skydd. Skyddet utgörs
framför allt av den s.k. statistiksekretessen i 9 kap. 4 § sekretesslagen
(1980:100).
Förordningen om gemenskapsstatistik (se avsnitt 4.2.2) gäller i Sverige
på samma sätt som sekretesslagen gör det. För att undvika tillämpnings-
problem talar övervägande skäl för att göra en anpassning i sekretess-
lagen till motsvarande bestämmelser inom EU. Därför anser regeringen
att huvuddelen av de undantag som för närvarande gäller för statistik-
sekretessen skall upphöra.
Utformningen av undantagen som finns i statistiksekretessen innebär
att vissa uppgifter efter en s.k. skadeprövning kan lämnas ut. Regeringen
föreslår att denna möjlighet inte skall omfatta uppgift i företagsregister,
uppgift som avser avliden och uppgift som avser personal- och löne-
statistik. Följden av denna ändring blir, förutom en anpassning till gäl-
lande bestämmelser inom EU, en ytterligare skärpning av den grund-
läggande principen att uppgifter som lämnas för statistik bara får använd-
as för detta syfte och för det angränsande området forskning. Utlämnan-
den kan med regeringens förslag inte ske på ett sådant sätt att åtgärder
kan riktas mot någon som omfattas av de uppgifter som lämnas ut.
Regeringens förslag att ta bort det undantag som avser ”uppgift i
företagsregister” ligger också i linje med den förordning inom EU som
reglerar medlemsstaternas företagsregister (Rådets förordning, EEG, nr
2186/93 om samordning inom gemenskapen vid utarbetandet av företags-
register för statistiska ändamål, Celex 393R2186). Nuvarande användare
av de uppgifter som inte längre blir tillgängliga vid ett genomförande av
regeringens förslag skall kunna få sina behov tillgodosedda genom att
hämta motsvarande uppgifter från det allmänna företagsregistret. Detta
register är inte ett statistikregister utan förs just för att uppdatera andra
register i samhället m.m. Registret är särskilt reglerat (förordning
1984:692 om det allmänna företagsregistret). Med hänsyn till uttalade
Prop. 2000/01:27
57
farhågor från några remissinstanser att inte längre kunna få tillgång till
vissa företagsuppgifter avser regeringen att göra en översyn av reglering-
en av det allmänna företagsregistret för att säkerställa att de uppgifter
som behövs skall vara tillgängliga där i tid för den föreslagna lagändring-
en. Även det lantbruksregister som förs vid SCB är ett företagsregister i
sekretesslagens mening. I översynen av det allmänna företagsregistret
bör därför också ingå att pröva möjligheten att föra in de enheter som
ingår i lantbruksregistret i detta register.
Undantaget ”uppgift som avser avliden” motiverades, när det infördes,
med att möjliggöra för anhöriga och andra berörda att få del av uppgift
om dödsorsak för en avliden person från SCB, som erhöll denna uppgift
från sjukhusadministrationen för statistikframställning. Ansvaret för den-
na statistik har numera överförts till Socialstyrelsen, som nu får doku-
mentationen från sjukhusen. Emellertid finns uppgiften i patientjournalen
hos sjukhusen och det har också ansetts angeläget att uppgift om dödsor-
sak för en avliden person lämnas till anhöriga av sjukvården och inte av
den myndighet som framställer statistiken. Förutom att statistiksekretes-
sen skärps när detta undantag upphör, är det också etiskt mer tilltalande
att informationen lämnas av den som har sakkunskapen och vana vid
kontakter med anhöriga i dessa sammanhang.
Undantaget ”uppgift som avser personal- eller lönestatistik” tillkom
med ett enda syfte, nämligen att förse centrala fackförbund med aktuella
uppgifter om löner m.m. för sina respektive medlemmar. Regeringen an-
ser inte att detta bör tillgodoses genom en särskild undantagsreglering i
statistiksekretessen. Denna ståndpunkt understryks av det faktum att det
nya Medlingsinstitutet blir ansvarigt för den officiella statistiken inom
området och kommer därmed att ansvara för uppgifter till statistiken.
Med hänsyn till det starka krav på partsobundenhet som institutets
verksamhet som sådan ställer, bör institutet inte ha rättslig befogenhet att
lämna ut uppgifter avsedda för statistik till andra ändamål. Det är alltså
flera skäl som motiverar att detta undantag upphör.
Emellertid har det klarlagts att den användning som numera sker av de
uppgifter som lämnas till fackförbunden endast avser statistikframställ-
ning. Därmed anser regeringen att utlämnande kan ske med stöd av den
kvarvarande undantagsregel som möjliggör utlämnande för statistikända-
mål. Utlämnandet skall då föregås av en skadeprövning. I det samman-
hanget bör beaktas att fackförbunden endast får tillgång till uppgifter om
de egna medlemmarna och inte andra förbunds medlemmar och inte hel-
ler oorganiserade. Följden av den föreslagna förändringen blir en ökad
tydlighet ifråga om ändamålet med utlämnandet.
Lagrådet säger sig inte ha något att erinra mot att särbestämmelserna i
9 kap. 4§ om vissa typer av uppgifter tas bort. Lagrådet anser att det är
bra att sekretesslagens bestämmelser om undantag från principen om
allmänna handlingars offentlighet är utformade så att de stämmer överens
med EG-rättens direkt tillämpliga regler i saken. Lagrådet pekar också på
att det fortfarande finns kvar två undantag från den ”absoluta” statistik-
sekretessen och för ett resonemang om dessa (se vidare Lagrådets yttran-
de, bilaga 5).
Prop. 2000/01:27
58
Prop. 2000/01:27
Regeringens förslag: Också fortsättningsvis skall det finnas ett förbud
mot att sammanföra uppgifter i den officiella statistiken med andra upp-
gifter i syfte att utröna enskilds identitet, benämnt olovlig identifiering.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Ingen remissinstans har haft något att invända.
Skälen för regeringens förslag: Regler om förbud mot bakvägsidenti-
fikation - olovlig identifiering - har funnits i statistiklagen sedan den till-
kom 1992. Något behov av ändring av bestämmelsen har inte aktuali-
serats vare sig av arbetsgruppen eller av remissinstanserna. Den bör där-
för kvarstå oförändrad. Sanktioner mot olovlig identifiering behandlas i
avsnitt 6.10.
Regeringens förslag: Den gällande gallringsbestämmelsen i statistik-
registerlagen överförs till statistiklagen.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker arbetsgrup-
pens förslag eller har inget att invända. Riksarkivet framhåller bl.a. att de
nuvarande bestämmelserna oförändrade bör föras över till den nya lagen
och den nya förordningen om den officiella statistiken. Endast Riks-
arkivet har sakkunskap och resurser för att kunna ta ställning till
bevarande och gallring inom statistikens område. Dess bemyndigande att
utfärda gallringsföreskrifter kommer att garantera att kontinuiteten av
bevarandet av det statistiska materialet garanteras samt att forskningens
behov därmed kommer att tillgodoses. Ekonomistymingsverket avstyrker
den föreslagna gallringsbestämmelsen och förespråkar att frågan skall
utredas vidare. Verket håller för troligt att arkivlagens bestämmelser i 10
§ om gallring av allmänna handlingar är tillfyllest. Det är svårt att avgöra
vilken information som kommer att behövas för samhällsplanering,
forskning och allmänna informationsändamål i framtiden. Inom ramen
för ekonomistyrning i bl.a. staten är det av intresse att fa tillgång till
tidsserier för utvärderings- och uppföljningsändamål. Kostnaden för
arkivering har också blivit lägre genom elektronisk lagring.
Skälen för regeringens förslag: Den 1 juli 1991 trädde arkivlagen
(1990:782) i kraft. Den ger bestämmelser om myndigheternas och vissa
andra organs arkiv samt om arkivmyndigheterna. Enligt 3 § arkivlagen
bildas en myndighets arkiv av de allmänna handlingarna från myndighet-
ens verksamhet och sådana handlingar - vissa minnesanteckningar,
utkast och koncept - som avses i 2 kap. 9 § tryckfrihetsförordningen (TF)
och som myndigheten beslutar skall tas om hand för arkivering.
59
Det kan nämnas att begreppet allmän handling definieras i TF. Med
handling förstås, enligt 2 kap. 3 § TF, framställning i skrift eller bild
samt upptagning som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas
endast med tekniskt hjälpmedel. En handling är allmän om den, i enlighet
med vad som närmare anges i vissa andra bestämmelser, förvaras hos en
myndighet och är att anse som inkommen till eller upprättad hos myndig-
heten.
Allmänna handlingar far enligt 10 § arkivlagen gallras. Vid gallringen
skall dock, enligt nämnda lagrum, alltid beaktas att arkiven utgör en del
av kulturarvet och att det arkivmaterial som inte gallras skall kunna till-
godose de ändamål som anges i 3 § tredje stycket arkivlagen. Det materi-
al som inte gallras skall tillgodose rätten att ta del av allmänna handling-
ar, behovet av information för rättskipningen och förvaltningen, och
forskningens behov.
Om det finns avvikande bestämmelser om gallring av vissa allmänna
handlingar i annan lag eller förordning gäller dessa bestämmelser. Be-
stämmelser att uppgifter skall gallras ur register finns i olika författningar
om register med känsliga uppgifter.
Enligt 6 § första stycket statistikregisterlagen skall uppgifter i statistik-
register gallras när de inte längre behövs för sitt ändamål. Regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer far dock, enligt andra
stycket i samma lagrum, föreskriva om undantag från denna skyldighet
om en gallring skulle äventyra arkivens roll som en del av det nationella
kulturarvet eller strida mot forskningens behov. Därvid skall särskilt
beaktas behovet av skydd för den enskildes personliga integritet. Material
som inte gallras skall enligt lagrummets tredje stycke överlämnas till
arkivmyndighet.
I motiven till bestämmelsen (prop. 1994/95:200 s. 33 f.) framhöll
regeringen att utgångspunkten för integritetskänsliga statistikregister, lik-
som för många andra likvärdiga register, borde vara att person-
uppgifterna i registret skulle gallras när ändamålet är uppfyllt, dvs. när
uppgifterna inte längre behövs för framställning av officiell statistik.
Regeringen ansåg att det i och för sig är svårt för någon annan än den
statistikansvariga myndigheten att bedöma när statistiska uppgifter inte
längre behövs för sitt ändamål. En bortre gräns borde dock normalt sättas
för hur länge en personuppgift som huvudregel skall fa finnas i ett
statistikregister. En sådan generell längsta tid är svår att fastställa med
hänsyn till den mängd register av skiftande beskaffenhet som skulle
komma att omfattas av lagen, även om det på goda grunder kunde
förutsättas att en personuppgift sällan behövdes längre än tio år för att
framställa officiell statistik. Det stod emellertid klart att en längre
bevarandetid kunde behövas vid bl.a. longitudinella uppföljningar.
Regeringen framhöll vidare att statistiska uppgifter många gånger är
intressanta för andra ändamål än det primära statistikområdet, i första
hand för forskningen och det nationella kulturarvet. Inte minst för att
tillgodose olika slags forskning var det enligt regeringens mening av stor
betydelse att man noga prövar om de uppgifter som finns i statistikre-
gistren bör bevaras. Regeringen ansåg vidare att en vidlyftig gallring av
Prop. 2000/01:27
60
uppgifter som generellt eller individuellt har påverkat samhällets åtgärder
i vissa fall till och med kunde vara till skada for individen själv.
Vid bedömningen av bevarandefrågan lade regeringen stor tyngd vid
integritetsaspekten. I vilken utsträckning bevarande skulle ske, borde där-
för bli en avvägning mellan å ena sidan den enskildes intresse av skydd
för sin personliga integritet och å andra sidan forsknings- och kulturin-
tressena. Hur denna avvägning skulle göras ansågs svårare att precisera.
Det ansågs erfordra både insikt och kunskap om ämnesområdena och en
överblick över arkivbildningen i landet för att besluten i de enskilda fal-
len skulle bli väl avvägda. Försiktighet ansågs påkallad med hänsyn till
att en alltför ambitiös gallring kan förorsaka skador som aldrig går att
reparera. Förutsättningar av detta slag kan svårligen anges i lag eller för-
ordning. Arbetet ansågs kräva sakkunskap och resurser och kunde inte
utan vidare utföras inom Regeringskansliet. Den lösning som med
hänsyn till samtliga föreliggande faktorer framstod som mest rimlig var
att dessa ofta svåra avvägningar, som åtskilliga remissinstanser särskilt
uttalat, i stor utsträckning fick avgöras av Riksarkivet.
I statistikregisterförordningen infördes därför i 5 § en bestämmelse
med innebörd att en myndighet skall underrätta Riksarkivet innan man
gallrar uppgifter enligt 6 § första stycket lagen statistikregisterlagen.
Riksarkivet får då föreskriva om undantag från gallring.
Enligt regeringens bedömning saknas skäl att ändra bestämmelserna
om gallring. De nuvarande bestämmelserna bör därför oförändrade föras
över till den nya lagen.
Regeringens förslag: De nuvarande bestämmelserna om vite och vissa
ansvarsbestämmelser förs oförändrade över till nya lagen. Straffbestäm-
melsen om olovlig identifiering ändras emellertid så att ansvar inte skall
utdömas i ringa fall.
Det föreslagna skyddet för begreppet Sveriges officiella statistik och
för den symbol som används för den officiella statistiken förenas med ett
vitesförbud.
Prop. 2000/01:27
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker arbetsgrup-
pens förslag eller har inget att invända. Statens institut för kommunika-
tionsanalys understryker att det inte far löna sig att inte fullgöra skyldig-
heten att lämna uppgifter till den officiella statistiken. Det föreslagna
högsta bötesbeloppet är så lågt att det inte kommer att få någon som helst
avskräckande effekt på stora grupper av uppgiftsskyldiga.
Skälen för regeringens förslag: Enligt gällande rätt kan den myndig-
het som genomför en undersökning, som en yttersta åtgärd för att få in
uppgifter som saknas, utfärda ett vitesföreläggande. Ett vitesföreläggande
skall föregås av en anmaning att lämna uppgifter. Enligt regeringens be-
dömning saknas skäl att ändra dessa bestämmelser. De nuvarande be-
stämmelserna bör därför oförändrade föras över till nya lagen.
61
Till den gällande uppgiftsplikten är kopplad vissa ansvarsbestämmel-
ser. Också dessa bör föras över till den nya statistiklagen. Det bör noteras
att det är vite och inte böter som används för att fa in uppgifter som
saknas. Böter används framför allt när uppgiftsskyldiga lämnar felaktiga
uppgifter. Bötesbeloppets storlek har därför i princip ingen betydelse för
möjligheten att få in uppgifter till den officiella statistiken.
Enligt 10 § i den gällande statistiklagen far uppgifter i den officiella
statistiken inte sammanföras med andra uppgifter i syfte att utröna en-
skilds identitet. Förbudet är straffsanktionerat i 15 §.
Lagrådet anser att det behövs mera ingående överväganden om krimi-
naliseringens räckvidd om de nuvarande bestämmelserna överförs till den
nya lagen. Enligt Lagrådet är det t.ex. inte helt klart hur man skall se på
möjligheterna att utnyttja uppgifterna i den officiella statistiken för bevis-
ning i rättegång enligt den fria bevisprövningens princip. Lagrådet pekar
också på att bestämmelserna inte kan inkräkta på den grundlagsskyddade
tryck- och yttrandefriheten enligt tryckfrihetsförordningen och yttrande-
frihetsgrundlagen. Ett annat problem synes enligt Lagrådet vara att upp-
gifter i den officiella statistiken skulle kunna avse objekt varav det egent-
ligen bara finns ett enda i landet, t.ex. en viss typ av industri. Att uppgift-
erna om denna industri avser just detta objekt och lätt kan kopplas sam-
man med namnet på företaget kan knappast fa leda till att den som gör
sammankopplingen skall straffas för olovlig identifiering när sambandet
står klart för nästan vem som helst.
Regeringen anser att det för skyddet av enskildas integritet är nödvän-
digt att det även i framtiden finns ett förbud mot s.k. bakvägsidentifie-
ring. Även om det av Lagrådet beskrivna problemet i princip inte skall
kunna uppkomma om skyddskraven iakttas, t.ex. att det alltid finns minst
tre enheter i en tabellcell, tydliggör påpekandet en viktig aspekt på frågan
och visar på vikten av att kriminaliseringen inte får stå i strid mot det
allmänna rättsmedvetandet. För att en olovlig identifiering skall framstå
som straffvärd bör krävas någon form av manipulativt beteende eller
andra klart klandervärda åtgärder.
När det gäller Lagrådets påpekande att förbuds- och straffbestämmel-
serna inte kan inkräkta på den grundlagsskyddade tryck- och yttrandefri-
heten kan regeringen naturligtvis instämma i detta. Att grundlagarna tar
över vid eventuell konflikt med vanlig lag är den givna grundvalen för
vårt rättssystem och brukar inte särskilt framhållas i lagstiftningen. Inte
heller i det nu aktuella fallet är det påkallat att särskilt erinra om grund-
lagarnas innehåll.
Med anledning av Lagrådets synpunkter och för att säkerställa att an-
svar utdöms endast för klart straffvärda förfaranden bör straffbestämmel-
sen om olovlig identifiering ändras så att ansvar inte utdöms i ringa fall.
I avsnitt 6.4 behandlas förslag till ett rättsligt skydd för Sveriges
officiella statistik. Enligt den föreslagna bestämmelsen far symbolen för
den officiella statistiken eller beteckningen Sveriges officiella statistik
inte användas för någon annan statistik än den svenska officiella stati-
stiken.
Genom lagen (1998:281) om skydd för beteckningen svensk författ-
ningssamling infördes ett förbud mot att använda beteckningen svensk
Prop. 2000/01:27
62
författningssamling och dess förkortning SFS offentligt som beteckning
på någon annan samling av författningar än den som avses i 4 § lagen
(1976:633) om kungörande av lagar och andra författningar. Om beteck-
ningen används i strid med förbudet kan allmän domstol vid vite förbjuda
fortsatt användning av den. De skäl som i sammanhanget anfördes för ett
vitesförbud som sanktionsmedel gäller även här (se prop. 1997/98:120 s.
27 ff.). Statistiklagen bör därför innehålla en bestämmelse om att
domstol skall ha möjlighet att vid vite förbjuda fortsatta överträdelser av
förbudet.
För att ett vitesförbud skall verka avhållande också i sådana fall där
starka ekonomiska intressen gör sig gällande bör någon högsta gräns för
vitesbeloppets storlek inte föreskrivas. Genom en lämplig anpassning av
vitesbeloppets storlek kan det därigenom för den som överträder förbudet
göras klart att fortsatt överträdelse inte lönar sig.
Frågan om föreläggande av och utdömande av vite bör prövas av all-
män domstol.
Talan om förbud skall för statens räkning föras eller låta föras av den
myndighet som regeringen bestämmer. Med hänsyn till Statistiska cen-
tralbyråns roll beträffande den typ av övergripande frågor som det här är
fråga om, bör ett bemyndigande ges till SCB i en förordning.
Regeringens förslag: Beslut om anmaning eller vitesföreläggande eller
om att någon skall ingå i en statistisk undersökning skall inte få över-
klagas. Övriga beslut enligt statistiklagen far överklagas hos allmän för-
valtningsdomstol.
Prop. 2000/01:27
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förutom att
regeringen föreslår att det skall anges en uttrycklig rätt att överklaga
myndighets beslut om rätt till information (s.k. registerutdrag) och om
rättelse till allmän förvaltningsdomstol.
Remissinstanserna: Statistiska centralbyrån avstyrker ett generellt
förbud i övrigt mot överklagande och föreslår istället att de beslut som
inte får överklagas uttryckligen anges i lagtexten. Dit hör beslut om vilka
näringsidkare som skall ingå i en viss undersökning och beslut om anma-
ning eller vitesföreläggande angående skyldighet att lämna uppgifter.
Centralbyrån anser att det är principiellt viktigt att inskränkningarna i
överklaganderätten enligt 32 § i lagförslaget inte utformas på ett sådant
sätt att de beskär den enskildes rätt att överklaga enligt allmänna förvalt-
ningsrättsliga principer eller att föra talan inför domstol om kränkningar
av dennes rättigheter enligt artikel 22 i EG-direktivet 95/46/EG. Boverket
ifrågasätter om de avgöranden enligt 19 och 21 §§ som föreslås få över-
klagas till allmän förvaltningsdomstol verkligen utgör beslut. Verket
uppfattar dessa mer som handlingsregler eller direktiv för den personupp-
giftsansvarige. I berörda bestämmelser bör därför anges att ansökan en-
ligt 19 § och begäran enligt 21 § skall följas av beslut om att genomföra
den begärda åtgärden. Stockholms universitet framhåller att det till undvi-
63
kande av missförstånd kan vara befogat att i 30 §, som utpekar länsrätten
som behörig prövningsinstans, erinra om att det i forvaltningsprocess-
lagen finns bestämmelser om överklagande av länsrätts beslut. Hovrätten
över Skåne och Blekinge ifrågasätter om det inte bör finnas en möjlighet
att överklaga redan ett föreläggande vid vite att lämna uppgifter. Med
den föreslagna ordningen kommer den enskilde inte att kunna fa till stånd
en prövning av uppgiftsskyldigheten, förrän frågan om utdömande av
vite är aktuell. Detta kan for den enskilde te sig som stötande.
Kammarrätten i Stockholm ställer sig tveksam till förslaget att endast
beslut som avser besked om registerutdrag och rättelse får överklagas.
Rätten pekar särskilt på att rätt till domstolsprövning alltid föreligger om
fråga är om civila rättigheter och skyldigheter (se artikel 6 i
Europakonventionen). Begreppet civila rättigheter och skyldigheter har
fortlöpande utvecklats i Europadomstolens praxis. Ett överklagande-
förbud kan vidare motverka en enhetlig tillämpning av bl.a. Rådets
förordning (EG) nr 322/97 om gemenskapsstatistik, eftersom det endast
är domstol som med stöd av artikel 177 i EG-fördraget far eller skall
begära att EG-domstolen meddelar ett förhandsavgörande (jfr RÅ 1997
ref. 65 och prop. 1997/98:44 s. 38). Näringslivets nämnd för
regelgranskning tillstyrker arbetsgruppens förslag att en enskild inte
skall kunna överklaga ett beslut att ingå i en statistisk undersökning
under förutsättning att det i lagen om officiell statistik införs en
specialbestämmelse som syftar till att åstadkomma ett smidigt system for
rättelse av diskutabla urvalsbeslut. En sådan behövs inte minst med tanke
på att ansvaret för uppgiftslämnandet efter statistikreformen är spritt till
ett stort antal myndigheter med begränsad erfarenhet av problemen.
Bestämmelsen bör placeras i anslutning till den föreslagna 31 §.
Skälen för regeringens förslag: Ett myndighetsbeslut far, enligt for-
valtningsrättsliga principer, överklagas vid förvaltningsdomstol av den
som beslutet angår om det gått honom emot och om inte annat föreskri-
vits. Det förekommer dock fall där överklagandeförbud föreskrivits. En-
ligt den nuvarande statistiklagen får sålunda beslut om anmaning eller
vitesföreläggande inte överklagas. Motivet till detta angavs vara att den
officiella statistiken for sin kvalitet är helt beroende av möjligheten att
snabbt fa in uppgifter från bl.a. näringsidkare och detta gäller även nu.
Regeringen anser med samma motivering att inte heller ett beslut att ingå
i en statistisk undersökning bör kunna överklagas. En uttrycklig eller
möjlig överklaganderätt skulle kunna öppna vissa möjligheter att även-
tyra kvaliteten i de statistiska undersökningarna.
Lagrådet har framhållit som olyckligt att bestämmelserna (om överkla-
gande) utformats så att de ger intryck av att fullständigt reglera vilka
beslut som kan och inte kan överklagas. Regeringen delar denna uppfatt-
ning och föreslår därför att bestämmelsen utformas enligt den av Lagrå-
det förslagna modellen att först ange vilka beslut som inte får överklagas
och därefter föreskriva att övriga beslut far överklagas hos allmän för-
valtningsdomstol.
Prop. 2000/01:27
64
Prop. 2000/01:27
Regeringens bedömning: Förslagen i propositionen får inga ekonomi-
ska konsekvenser i form av ökade kostnader.
Regeringens bedömning är att all officiell statistik bör finnas allmänt till-
gänglig hos varje statistikansvarig myndighet. De inkomster som de stati-
stikansvariga myndigheterna därmed eventuellt går miste om bedöms
inte vara större än att de kan finansieras inom ramen för varje myndighet.
Det måste också vägas mot de vinster som står att hämta i samhällets -
inklusive den offentliga administrationen - ökade tillgång till statistisk
information av hög kvalitet.
Belastningen på domstolarna kan inte förväntas öka med den föreslag-
na nya statistiklagens bestämmelser om överklagande. Utvecklingen blir
snarare den motsatta. Härvid bör särskilt noteras att ett uttryckligt över-
klagandeförbud införs för beslut om att någon skall ingå i en statistisk
undersökning. Vidare ändras straffbestämmelsen om olovlig identifiering
så att ansvar inte längre skall utdömas i ringa fall.
En annan ny bestämmelse är att allmän domstol vid vite kan förbjuda
fortsatt användning av begreppet Sveriges officiella statistik eller sym-
bolen för denna för något annat än för sådan statistik. Inte heller den be-
stämmelsen bedöms leda till någon nämnvärd ökad belastning på dom-
stolarna. Samma sak gäller ansvarsfrågan vid uppgiftsskyldighet. Ut-
vidgningen till att gälla även oaktsamhet kan inte bedömas öka belast-
ningen på domstolarna i någon noterbar omfattning.
65
3 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 27
Prop. 2000/01:27
Regeringens forslag: Den nya statistiklagen skall träda i kraft den 1
april 2001. Samtidigt skall statistiklagen, lagen om uppgiftsskyldighet på
jordbrukets område samt statistikregisterlagen upphöra att gälla.
De straffrättsliga bestämmelserna i den äldre statistiklagen skall gälla
beträffande gärning som begåtts före den 1 april 2001.
Sådan behandling av personuppgifter som omfattas av datalagen
(1973:289) skall ske med stöd av den lagen till och med den 30 septem-
ber 2001.
I mål och ärenden om vite skall äldre bestämmelser tillämpas där före-
läggande har skett före ikraftträdandet.
Beslut om undantag från gallringsföreskrift som meddelats enligt den
äldre lagen skall fortfarande gälla.
Utredningens förslag innefattade övergångsbestämmelser endast
beträffande ärenden om vite.
Remissinstanserna: En övervägande del av remissinstanserna tillstyr-
ker arbetsgruppens förslag eller har inget att invända. Datainspektionen
framhåller att det av övervägandena om ikraftträdandet bör framgå vad
som händer med befintliga datalagstillstånd och författningsreglerade
register. Kammarrätten i Stockholm anser att det i övergångsbestämmel-
serna, punkt 2, är lämpligare att byta ut ”påbörjats” mot ”förelagts”. Öre-
bro universitet anser att termen ”påbörjats” i punkt 2 av övergångsbe-
stämmelserna inte är helt entydig. Den kan tänkas innefatta såväl fall där
en förvaltningsmyndighet påbörjat beslutsprocessen som fall där ansökan
om utdömande av vite ingetts till förvaltningsdomstol.
Skälen för regeringens förslag: Den föreslagna regleringen, som bör
träda i kraft den 1 april 2001, ersätter bestämmelserna i tre andra lagar.
Beträffande lagen (1992:888) om uppgiftsskyldighet på jordbrukets om-
råde gäller detta endast de bestämmelser som reglerar insamling av upp-
gifter till statistik. Övriga bestämmelser i nämnda lag har redan ersatts av
regler i andra lagar på jordbrukets område.
Lagrådet har pekat på behovet av en övergångsbestämmelse som tar
sikte på straffbestämmelsen i 26 § i lagförslaget. Regeringen instämmer i
Lagrådets bedömning. Avsaknaden av en övergångsbestämmelse i denna
del skulle få till följd att den som före den nya lagens ikraftträdande
brutit mot förbudet i den nu gällande statistiklagen mot olovlig identi-
fiering inte efter denna tidpunkt skulle kunna lagforas eftersom den nya
lagen bara avser brott mot 6 § i den nya lagen. Motsvarande gäller brott
enligt 14 § i den nu gällande lagen (som motsvarar 25 § i den nya).
Bestämmelsen har utformats enligt Lagrådets förslag.
Personuppgiftslagen (1998:204) trädde i kraft den 24 oktober 1998. Av
lagens övergångsbestämmelser framgår att för sådan behandling som på-
gick vid ikraftträdandet, skall bestämmelser i datalagen (1973:289) til-
lämpas t.o.m. den 30 september 2001. Statistikregisterlagen, som baseras
66
på datalagen, reglerar förande av vissa personregister för framställning
av officiell statistik (behandling av personuppgifter) som pågick när
personuppgiftslagen trädde i kraft. Statistikregisterlagen skall upphöra att
gälla när den nya statistiklagen träder i kraft. Den nya lagen kommer
emellertid också att reglera den omfattande behandling av personupp-
gifter som nu pågår utanför statistikregisterlagen med stöd av datalagen
och tillstånd från Datainspektionen (oreglerade register) eller särskilda
regeringsbeslut (s.k. statsmaktsregister).
I den mån sådan behandling av personuppgifter till följd av punkt 2 i
övergångsbestämmelserna till personuppgiftslagen sker under tiden fram
till den 1 oktober 2001 är emellertid inte den nya statistiklagen utan data-
lagen tillämplig på behandlingen. I så fall skall inte heller personupp-
giftslagen utan datalagen tillämpas hos de statistikansvariga myndighet-
erna. Lagrådet har i anledning härav framhållit behovet av en övergångs-
bestämmelse som hänvisar till datalagen i stället för personuppgiftslagen.
Regeringen delar Lagrådets bedömning. Bestämmelsen har utformats en-
ligt Lagrådets förslag.
När det gäller mål och ärenden angående vite enligt statistiklagen och
lagen om uppgiftsskyldighet på jordbrukets område bör äldre bestämmel-
ser gälla i de fall ett föreläggande har skett före ikraftträdandet av den
nya statistiklagen.
Regeringen föreslår att gallringsbestämmelsen i statistikregisterlagen
med oförändrad lydelse förs över till den nya lagen. Motiven härför finns
i avsnitt 6.9. Riksarkivets beslut om bevarande av vissa årsserier m.m. i
registret har tagits med stöd av bemyndigande i en äldre lag. För att dessa
också framdeles skall gälla bör en övergångsbestämmelse införas med
innebörden att beslut som meddelats enligt den äldre lagen fortfarande
gäller.
Prop. 2000/01:27
67
Prop. 2000/01:27
Lagen innehåller bestämmelser om officiell statistik. Regleringen är
avsevärt utvidgad i jämförelse med den nuvarande lagen (1992:889) om
den officiella statistiken. Paragrafen motsvarar 1 § första stycket i den
lagen men har ändrats för att markera det utvidgade regleringsområdet.
Allmänna bestämmelser om den officiella statistiken finns i 3 §.
Lagrådet har pekat på att det angivna tillämpningsområdet varit alltför
snävt med hänsyn till lagförslagets innehåll. Bestämmelsen har utformats
i enlighet med Lagrådets förslag.
I andra stycket finns en erinran att regeringen meddelar föreskrifter om
vilka myndigheter som skall ansvara för officiell statistik. Området far
anses omfattas av regeringens s.k. restkompetens, vilket innebär att
regeringen kan utfärda de angivna föreskrifterna utan särskilt bemyndi-
gande. Myndigheter som ansvarar för officiell statistik benämns statistik-
ansvariga myndigheter, vilket också anges inom parentes i stycket.
I tredje stycket anges att de bestämmelser i lagen som reglerar behand-
ling av personuppgifter skall tillämpas vid all framställning av statistik
vid en statistikansvarig myndighet, dvs. inte bara officiell utan också
annan statistik. Underförstått är att den statistik som omfattas av lagens
bestämmelser är sådan statistik som framställs inom den avgränsade
verksamhet som finns hos myndigheten för statistikframställning. Ett
skäl för att låta lagen ha en vidare tillämpning än att endast avse den
officiella statistiken i berört avseende, är att det för den enskilde är
betydelsefullt att samma regler gäller inom samma verksamhetsområde.
Det är inte lämpligt att regler för uppgifter om en enskild skall vara olika
hos samma myndighet inom samma verksamhetsområde endast av det
skälet att uppgifterna i det ena fallet skall användas för officiell statistik
och i det andra för annan statistik.
2§
I paragrafen klargörs förhållandet till personuppgiftslagen (1998:204).
Att den lagen är tillämplig när det inte finns avvikande bestämmelser i
statistiklagen innebär också att de beteckningar och definitioner som
förekommer i personuppgiftslagen har motsvarande betydelse. Bestäm-
melsen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
För att personuppgiftslagens bestämmelser om rättelse (28 §) och ska-
destånd (48 §) skall vara tillämpliga vid behandling av personuppgifter
för framställning av statistik krävs dock en direkt föreskrift, se 23 §.
Den definition av begreppen varor och tjänster som finns i 3 § gäl-
lande lag har mönstrats ut med hänsyn till att den bedömts vara överflö-
68
dig. Det är inte nödvändigt att definiera dessa eller andra begrepp
avseende uppgiftsskyldigheten i lagtexten. Det är snarare en fordel att ha
ett visst mått av flexibilitet vid tillämpning av begreppen för att möjlig-
göra en smidig anpassning av begreppsapparaten till den ändring av
språkbruket som kontinuerligt sker.
I denna paragraf ges allmänna bestämmelser om den officiella statistiken,
nämligen att den skall finnas för allmän information, utrednings-
verksamhet och forskning. Ordningsföljden i denna uppräkning har gjorts
i enlighet med Lagrådets förslag. Paragrafen motsvarar bestämmelsen i
1 § andra stycket i den nuvarande lagen. Vissa ytterligare justeringar har
gjorts. För det första har ändamålet samhällsplanering ersatts av begrep-
pet utredningsverksamhet för att bättre svara mot dagens språkbruk. Ing-
en ändring i sak är således avsedd. För det andra har ändamålet interna-
tionell rapportering mönstrats ut, eftersom de internationella åtagandena
på statistikområdet - främst i fråga om EU - i allmänhet avser annat
material än sådana färdiga statistikprodukter som utgör den svenska
officiella statistiken. Åliggandena för Sverige att sända in uppgifter till
EU:s statistikkontor Eurostat är dessutom särskilt reglerade och behöver
därför inte uttryckligen anges även här.
Vidare anges att den officiella statistiken skall vara objektiv och
allmänt tillgänglig. Bestämmelsen motsvarar 2 § första stycket första
meningen i den nuvarande lagen. I motiven (prop. 1991/92:118 s. 22)
framhölls bl.a. att kravet på objektivitet innebär att statistiken inte far
påverkas av ovidkommande faktorer och inte heller utformas för att tjäna
vissa syften. Regeringen vill här dessutom framhålla att vetenskapliga
metoder skall användas som garanterar att statistiken inte kan ifrågasät-
tas. Därför måste statistiken också kvalitetsdeklareras och de förfaranden
som tillämpas kunna utsättas för kritisk granskning. Regeringen har med-
delat föreskrifter som ger Statistiska centralbyrån befogenhet att meddela
närmare föreskrifter för statistikansvariga myndigheter. Regeringens
avsikt är att meddela motsvarande föreskrifter med stöd av den lagstift-
ning som nu föreslås.
Också kravet på allmän tillgänglighet berördes särskilt i motiven till
den nuvarande lagen (prop. 1991/92:118. s. 23). Innebörden av vad som
där sades är att med allmän tillgänglighet förstås att statistiken skall of-
fentliggöras på ett sådant sätt att den är enkelt åtkomlig för de ändamål
som skall tillgodoses. För att uppnå detta kan det i vissa fall fordras att
myndigheterna tillhandahåller statistiken på olika sätt. T.ex. skall nä-
ringslivet effektivt kunna utnyttja den officiella statistiken som underlag
i verksamheten samtidigt som varje medborgare skall kunna finna vad
han söker utan större omgång. De statistikansvariga myndigheterna strä-
var efter att hålla den officiella statistiken tillgänglig genom ett gemen-
samt nät på Internet. Statistiska centralbyrån tillhandahåller också mer
finfördelad statistik i sina databaser utan kostnad för användaren.
Både i fråga om kravet på objektivitet och på allmän tillgänglighet
framhölls i förarbetena att regeringen kunde meddela närmare
föreskrifter för myndigheterna. Detta bör gälla även med ny lagstiftning.
Prop. 2000/01:27
69
4§
Motiven för att införa ett rättsligt skydd såväl för beteckningen Sveriges
officiella statistik som för symbolen för den officiella statistiken behand-
las i avsnitt 6.4. Föremålet för skyddet utgörs av den officiella statistik
som framställs av statistikansvariga myndigheter enligt den föreslagna
statistiklagen.
Bestämmelsen i första stycket motsvarar 2 § andra ledet i den nuvarande
lagen. En språklig justering har gjorts. Regeringen anförde i motiven
(prop. 1991/92:118. s. 23) att ”med beaktande av skyddet för enskilda”
skulle ges en tämligen vid innebörd och samtidigt vara utgångspunkt för
regeringens föreskrifter. Begreppet ”skyddet för den enskilde” var avsett
att täcka både enskilda fysiska personers behov av integritetsskydd och
företags m.fl. behov av skydd. Det senare har förtydligats genom omar-
betningen. Förslaget överensstämmer med Lagrådets.
Hänvisningen i andra stycket till sekretesslagen (1980:100) är i sak
identisk med gällande 9 § och fyller en viktig upplysningsfunktion.
I tredje stycket görs en hänvisning till personuppgiftslagen
(1998:204). Även denna hänvisning fyller funktionen av en upplysning.
På samma sätt som sekretesslagen innehåller bestämmelser som ger
skydd åt uppgifter om enskilda individer och andra, innehåller
personuppgiftslagen bestämmelser som skall skydda enskilda individer
mot att deras personliga integritet kränks genom behandling av
personuppgifter.
6§
Förbud mot s.k. bakvägsidentifiering återfinns i 10 § nuvarande lag.
Regeringen anförde i motiven (prop. 1991/92:118 s. 30) att förbudet av-
såg sammanförande av anonymiserade uppgifter (se 5 §) i syfte att åter-
finna en enskilds identitet. Med enskild förstods såväl fysiska som juridi-
ska personer. I några enstaka fall hade försök gjorts att bryta igenom ano-
nymiteten, vilket kunnat leda till att enskildas identitet avslöjats. Det an-
sågs därför motiverat med ett förbud av detta slag. Utvecklingen på det
elektroniska området är ett ytterligare skäl till att bestämmelsen
fortfarande är motiverad. Förbudet mot bakvägsidentifiering är straff-
sanktionerat, se bestämmelserna i 26 § om olovlig identifiering.
Lagrådets synpunkter på bestämmelsen anges närmare i avsnitt 6.10.
7-11 §§
Bestämmelserna om uppgiftsskyldighet motsvarar dem som finns i 4-
6 §§ nuvarande lag, men har förtydligats och kompletterats. De har också
kompletterats med uppgiftsskyldighet inom jordbruk, skogsbruk, träd-
gårdsodling och djurhållning. Tillägget är föranlett av att de särskilda be-
stämmelserna i lagen (1992:888) om uppgiftsplikt på jordbrukets område
införs i den nya statistiklagen (se bl.a. avsnitt 6.3.1). Den nya bestämmel-
sen i 8 § om uppgiftsskyldighet på detta område hänvisar också till den
föregående paragrafen (7 §), vilken alltså också är tillämplig på dem som
Prop. 2000/01:27
70
är uppgiftsskyldiga enligt 8 §. Det har framförts att begreppet ”syssel-
sättning” i 8 § 2 är överflödigt eftersom det är angivet i 7 § 4. Det får
dock anses naturligt att hålla samman beskrivningen av det som efterfrå-
gas på detta område om anställda. Någon risk för missförstånd finns inte
heller.
Uppräkningen av vilka uppgifter som omfattas av uppgiftsskyldighet i
förevarande bestämmelser skall vara uttömmande. Det ligger samtidigt i
sakens natur att uppgifterna i vissa fall behöver kopplas till någon ytterli-
gare uppgift för att vara användbara som underlag till statistiken. Ett så-
dant exempel är uppgift om sysselsättning, löner och yrken där koppling-
en till den anställde är nödvändig. En annan typ av uppgifter som också
måste kunna efterfrågas, men som inte anges uttryckligen är adress, tele-
fon, fax, e-post osv. till den uppgiftsskyldige. Inte något av dessa fall har
ansetts behöva specificeras i lagen eftersom de är en förutsättning för att
syftet med den skall kunna uppnås.
Så vitt avser näringsidkares uppgiftsskyldighet i 7 § motsvarar uppräk-
ningen anpassningar till dagens språkbruk och justeringar i vissa avseen-
den. Några ändringar i sak har inte gjorts för annat än miljöskyddskostna-
der som är ett nytt område. Motiven härför behandlas utförligt i avsnitt
6.3.1.
8 § motsvarar 1 § 1-4 lagen (1992:888) om uppgiftsplikt på jordbruk-
ets område.
9 § innehåller bestämmelser om skyldighet för ägare till fastighet med
verksamhet enligt 8 § att lämna uppgift om vem som arrenderar marken.
I 10 § regleras uppgiftsskyldighet för stiftelser och registrerade tros-
samfund m.fl., där en viss precisering har skett, och i 11 § motsvarande
skyldighet för kommunerna (tidigare 6 §). Ordningsföljden i lagförslaget
mellan dessa båda kategorier av uppgiftslämnare har kastats om enligt
Lagrådets förslag.
12 och 13 §§
Bestämmelsen om tidsbegränsning av uppgiftsskyldigheten i 12 § mot-
svarar nuvarande 7 §. I motiven framhölls bl.a. (prop. 1991/92:118. s. 29)
att en tidsgräns på tre år var en rimlig avvägning mellan de uppgifts-
skyldigas möjligheter att utan alltför stor omgång och kostnad ta fram de
uppgifter som efterfrågas och statistikproducentens behov av att få full-
ständigt statistiskt underlag. Tidsgränsen synes alltjämt vara en rimlig
avvägning av de berörda intressena.
I gällande 8 § finns en bestämmelse om att regeringen eller den myn-
dighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om
vilka uppgifter som skall lämnas och sättet och tiden för detta. Eftersom
denna bestämmelse endast utgör en verkställighetsföreskrift behövs den
inte. Någon motsvarighet finns alltså inte i förslaget (jfr dock kommen-
taren till 27 §).
Regeringen framhöll i motiven (prop. 1991/92:118 s. 29) att det var
angeläget att ansvarig myndighet i syfte att underlätta för uppgiftsläm-
nama och även för att minska sina egna kostnader, tog tillvara de möjlig-
heter som modem teknik erbjöd. Uttalandet torde ha än större giltighet
idag.
Prop. 2000/01:27
71
14 och 15 §§
Den grundläggande regleringen av de statistikansvariga myndigheternas
rätt att behandla personuppgifter för framställning av statistik finns i 14
och 15 §§. Regleringen motsvarar närmast de nuvarande bestämmelserna
i lagen (1995:606) om vissa personregister för officiell statistik (statistik-
registerlagen).
I 14 § första stycket ges statistikansvariga myndigheter en generell rätt
att (utan samtycke från de registrerade) behandla personuppgifter for
framställning av statistik. Här anges samtidigt den yttre gränsen för den
tillåtna behandlingen, nämligen framställning av statistik. Som en konse-
kvens av de nya bestämmelsernas uppbyggnad har en viss förenkling
skett i jämförelse med den utförliga ändamålsregleringen i 1 och 2 §§ sta-
tistikregisterlagen.
Personuppgiftsansvaret i personuppgiftslagens (1998:204) mening,
som regleras i 14 §, motsvarar närmast registeransvaret i datalagen
(1973:289) och därmed bestämmelsen i 4 § statistikregisterlagen. Ansva-
ret följer principen att ansvaret för elektroniskt lagrad information skall
ligga hos den myndighet som ansvarar för den statistik för vilken
behandlingen utförs.
Behandlingen av personuppgifter skall få omfatta personnummer, ef-
tersom detta är en direkt och nödvändig förutsättning för framställningen
av statistiken. Det framgår av 14 § andra stycket.
För behandling av känsliga personuppgifter gäller nu särskilda bestäm-
melser i statistikregisterlagen. Vilka uppgifter som får behandlas framgår
av regeringens föreskrifter i statistikregisterförordningen. Behandling av
känsliga uppgifter enligt 13 § personuppgiftslagen och uppgifter om lag-
överträdelser m.m. enligt 21 § personuppgiftslagen omfattas inte av den
generella rätten till behandling av personuppgifter i 14 § första stycket.
Detta framgår av 75 £ första stycket. Att inhämta samtycke från den en-
skilde för behandling av känsliga uppgifter låter sig knappast göras annat
än i speciella fall. För att få behandla uppgifter av nu angivet slag bör
krävas regeringens föreskrifter. Regeringen tar då för varje särskilt fall
ställning genom en vägning av samhällsintresset av den statistiska be-
handlingen mot risken för intrång i den enskildes personliga integritet.
Det är naturligt att regeringens föreskrifter härom tas in i en kommande
statistikförordning.
16-18 §§
Förslaget att komplettera material som lämnats ut för longitudinella stu-
dier med nya uppgifter utan att mottagaren har tillgång till identitetsan-
knutna uppgifter har beskrivits i avsnitt 6.6. Eftersom denna möjlighet
har förutsatt en särskild lösning har den fått en ingående beskrivning.
Utformningen av de berörda bestämmelserna avser att skapa en säker
metod för att kunna komplettera material som i sig inte skall kunna hän-
föras till enskilda individer eller företag. Det skall inte heller vara möjligt
för mottagaren att på något sätt göra en identifiering av de individer och
andra som ingår i materialet. Det finns också i 6 § ett förbud mot att sam-
Prop. 2000/01:27
72
manföra uppgifter i den officiella statistiken med andra uppgifter i syfte
att utröna enskildas identitet.
De uppgifter som lämnas ut för denna typ av användning får endast
användas för specifika statistik- eller forskningsändamål. Avsikten med
denna utformning av bestämmelserna är också att säkerställa att uppgift-
erna genom precisering till detta ändamål skall bli omfattade av den s.k.
statistiksekretessen (9 kap. 4 § sekretesslagen). Det ankommer således på
den utlämnande myndigheten att bevaka att statistiksekretessen blir
tillämplig hos mottagaren. Det kan åstadkommas på tre sätt. Det första är
att mottagaren har en särskilt avgränsad verksamhet för statistikframställ-
ning. Då gäller statistiksekretessen på allt material som hanteras där. Det
andra är att mottagaren skall använda materialet i forskningsverksamhet.
I detta fall följer statistiksekretessen med materialet i den nya verksam-
heten enligt 13 kap. 3 § sekretesslagen. Dessa två sätt är tillämpliga då
mottagaren är en myndighet. Det tredje gäller enskild (juridisk eller
fysisk person) och innebär att rättsligt bindande förbehåll uppställs för
mottagaren som medför att en likartad situation som med sekretess hos
en myndighet konstrueras. Bestämmelser om förbehåll finns i 14 kap. 9 §
sekretesslagen.
19 §
Gallringsbestämmelsema i denna paragraf motsvarar vad som nu gäller
enligt 6 § statistikregisterlagen. Bevarande och gallring av statistikupp-
gifter behandlas mer utförligt i avsnitt 6.9.
20 och 21 §§
Bestämmelserna om tvångsmedel och utdömande av vite motsvarar nu
gällande 11 och 12 §§ i statistiklagen. Det kan noteras att bestämmelser-
na - precis som nu - inte omfattar kommuner och landsting.
22
Paragrafen behandlar det tvångsmedel som kan tillgripas om symbolen
för den officiella statistiken eller beteckningen Sveriges officiella
statistik missbrukas. Bestämmelsen har utformats i enlighet med Lag-
rådets förslag, vilket lett till att skyddets omfattning har förtydligats.
Förbudet gäller även användning av någon symbol eller beteckning som
kan förväxlas med de riktiga. I enlighet med andra motsvarande
regleringar innebär bestämmelsen att allmän domstol vid vite kan
förbjuda fortsatt användning. Bestämmelsen är utformad så att den
myndighet regeringen bestämmer skall föra talan om sådant förbud.
Eftersom Statistiska centralbyrån enligt sin instruktion är ansvarig för
samordningen av den officiella statistiken ligger det närmast till hands att
regeringen i en kommande statistikförordning ger verket den uppgiften.
23 §
Bestämmelser om rättelse och om skadestånd finns i 28 § respektive 48 §
personuppgiftslagen (1998:204). Eftersom dessa bestämmelser uttryckli-
gen gäller personuppgifter som behandlas med stöd av personuppgifts-
lagen, krävs en tydlig reglering att de skall tillämpas även om uppgifter
Prop. 2000/01:27
73
4 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 27
behandlas i strid med statistiklagen eller föreskrifter som meddelats med
stöd av den lagen.
24 £
Paragrafen, som reglerar överklagande av statistikansvarig myndighets
beslut med anledning av behandling av personuppgifter för framställning
av statistik, motsvaras närmast av 13 § i nu gällande lag.
Statistikansvariga myndigheters beslut om anmaning eller vitesföreläg-
gande bör inte kunna överklagas och inte heller beslut om vem som skall
ingå i viss undersökning för vilken uppgiftsskyldighet föreligger. Frågan
behandlas i avsnitt 6.11.
Lagrådet har framhållit att det i paragrafen först bör anges vilka beslut
som inte får överklagas och därefter föreskrivas att övriga beslut far
överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Bestämmelsen har utformats
i enlighet med Lagrådets förslag.
25 och 26 §§
Ansvarsbestämmelser finns nu i gällande 14 och 15 §§ i statistiklagen.
Även oaktsam underlåtenhet att fullgöra uppgiftsskyldighet straffbeläggs
(se avsnitt 6.10).
Lagrådet har pekat på vissa tillämpningsproblem med bestämmelsen
om förbud mot olovlig identifiering i dess nuvarande lydelse och att det
inte är givet hur den skall ses i förhållande till andra lagbestämmelser.
Regeringen anser att straffbestämmelsen bör ändras så att ansvar inte
skall utdömas i ringa fall (se avsnitt 6.10).
27 £
Paragrafen innehåller en erinran att regeringen meddelar kompletterande
föreskrifter om den officiella statistiken. Området far anses omfattas av
regeringens s.k. restkompetens, varför regeringen kan utfärda de angivna
föreskrifterna utan särskilt bemyndigande. Bestämmelsen har tillkommit
på Lagrådets förslag.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser m.m.
Lagens ikraftträdande behandlas i kapitel 8, liksom behovet av vissa
övergångsbestämmelser.
Den föreslagna regleringen ersätter bestämmelserna i tre andra lagar.
Att dessa lagar samtidigt upphävs regleras i första punkten. Beträffande
lagen (1992:888) om uppgiftsskyldighet på jordbrukets område gäller
detta endast de bestämmelser som reglerar insamling av uppgifter till
statistik. Övriga bestämmelser i nämnda lag har redan ersatts av regler i
andra lagar på jordbrukets område.
Särskilda övergångsbestämmelser ges i fyra punkter.
Bestämmelserna i punkten 2 behövs för att vissa straffbelagda gär-
ningar skall kunna beivras även efter den nya statistiklagens ikraftträ-
dande.
I punkten 3 finns bestämmelser om viss behandling av personuppgifter
med stöd av datalagen (1973:289) som pågår vid den nya statistiklagens
ikraftträdande.
Prop. 2000/01:27
74
Ärenden om vite som kan pågå vid den nya lagens ikraftträdande
tarvar särskilda övergångsbestämmelser. Dessa finns i punkten 4.
Beslut om undantag från gallringsföreskriften i statistikregisterlagen
som Riksarkivet tagit skall gälla även framdeles. Detta framgår av
punkten 5.
Prop. 2000/01:27
75
Prop. 2000/01:27
9 kap. 4 §
Skälen till ändringen i den s.k. statistiksekretessen i 9 kap. 4 § sekretess-
lagen återfinns i avsnitt 6.8.1.
Lagrådet har anmärkt att ordet ”någon” fallit bort före ”honom när-
stående” i slutet av första stycket i paragrafen, när lagrummet ändrades
genom SFS 1995:607, utan att en sådan ändring torde ha varit avsedd.
Regeringen föreslår därför att ordet ”någon” återinförs på dess rätta plats.
76
Bilaga 1 Prop. 2000/01:27
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Denna lag tillämpas vid framställning av officiell statistik hos
myndigheter under regeringen.
Bestämmelserna i 17-24 och 28 §§ gäller även vid framställning av
annan statistik hos en sådan myndighet.
2 § Denna lag gäller i stället för personuppgiftslagen (1998:204) vid
behandling av personuppgifter för framställning av statistik enligt 1 §.
3 § Officiell statistik skall finnas för samhällsplanering, forskning och
allmän information. Den skall vara objektiv och allmänt tillgänglig.
Regeringen meddelar föreskrifter om innehållet i statistiken och vilka
myndigheter som ansvarar för den (statistikansvariga myndigheter).
4 § Beteckningen Sveriges officiella statistik far inte användas offentligt
som beteckning på någon annan statistik än den som avses i 3 §.
Detsamma gäller böjningsformer av beteckningen.
Om beteckningen används i strid med första stycket kan allmän
domstol vid vite förbjuda fortsatt användning av den.
Justitiekanslem skall föra eller låta föra talan om sådant förbud.
5 § I denna lag avses med statistik sammanställningar av uppgifter om
enskilda som har framställts med vetenskaplig metod och som inte kan
hänföras till någon enskild.
Beteckningar som också förekommer i personuppgiftslagen (1998:204)
har motsvarande betydelse vid tillämpningen av denna lag.
77
Prop. 2000/01:27
6 § Den officiella statistiken skall framställas och offentliggöras med
beaktande av skyddet för enskildas personliga integritet och andras
behov av skydd mot insyn.
Bestämmelser om förbud att lämna ut allmänna handlingar finns i
sekretesslagen (1980:100).
7 § Uppgifter i den officiella statistiken far inte sammanföras med andra
uppgifter i syfte att utröna enskildas identitet.
Uppgiftsskyldighet
8 § Näringsidkare skall lämna uppgifter om
1. namn, person- eller organisationsnummer, adress och telefonnummer
för den som bedriver verksamheten,
2. produktion av varor och tillhandahållande av tjänster,
3. förbrukning av varor och anlitande av tjänster,
4. antalet anställda samt deras sysselsättning, löner och yrken,
5. lagerhållning,
6. investeringar,
7. beställningar, köp, försäljningar och leveranser av varor och tjänster,
8. priser för varor och tjänster,
9. intäkter och kostnader,
10. import och export,
11. energiåtgång,
12. tillgångar och skulder,
13. sparande samt kapital-, kredit- och valutaförhållanden,
14. omfattning av upplåtelse av nyttjanderätt,
15. miljöskyddskostnader.
9 § Den som driver jordbruk, skogsbruk, djurhållning eller
trädgårdsodling skall förutom de uppgifter som anges i 8 § lämna
uppgifter om
1. registerbeteckning, areal, markanvändning samt ägar- och
arrendeförhållanden i fråga om den fastighet eller del av fastighet där
verksamheten bedrivs,
2. sysselsättning och tillträdesår för de personer som ingår i
verksamheten,
3. djurhållning.
10 § Ägare till fastighet där någon annan driver verksamhet som avses i
9 § skall lämna uppgift om namn och adress för den som bedriver
verksamheten samt om den areal som används.
78
Prop. 2000/01:27
11 § Kommuner och landsting skall för den officiella statistiken lämna
1. uppgifter som avses i 8 § 2-7 och 13,
2. sammanställningar av räkenskaper,
3. andra uppgifter av samhällsekonomisk betydelse.
12 § Stiftelser, ideella föreningar och registrerade trossamfund som inte
bedriver näringsverksamhet skall för den officiella statistiken lämna
uppgifter som avses i 8 § 4.
13 § Uppgifter som avses i 8-12 §§ behöver inte lämnas om det
förhållande som uppgiften avser ligger mer än tre år tillbaka i tiden.
14 § Uppgifter som avses i 8-12 §§ skall lämnas till den
statistikansvariga myndigheten.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer far
meddela närmare föreskrifter om vilka uppgifter som skall lämnas samt
om sättet och tiden för detta.
15 § När uppgifter samlas in för den officiella statistiken från någon
annan än en myndighet, skall den från vilken uppgifterna begärs
samtidigt upplysas om de förhållanden som är av betydelse för
uppgiftslämnandet, såsom
1. vem som är ansvarig för behandlingen,
2. ändamålen med behandlingen,
3. huruvida samråd har skett med den organisation som företräder
uppgiftslämnaren,
4. andra förhållanden som är av betydelse i sammanhanget.
79
16 § När personuppgifter samlas in från den registrerade själv, skall den
från vilken uppgifterna begärs i samband med insamlingen utöver vad
som sägs i 15 § upplysas om
1. att det är frivilligt att lämna uppgifterna,
2. vad som behövs för att den registrerade skall kunna ta till vara sina
rättigheter i samband med behandlingen, såsom information om vem som
är mottagare av uppgifterna samt rätten att ansöka om information och få
rättelse.
Information behöver dock inte lämnas om det som den registrerade
redan känner till.
17 § En statistikansvarig myndighet får behandla personuppgifter för
framställning av statistik. För sådan behandling är myndigheten
personuppgiftsansvarig.
18 § Behandling av personuppgifter får omfatta uppgift om
personnummer.
Känsliga personuppgifter enligt 13 § personuppgiftslagen (1998:204)
samt uppgifter om lagöverträdelser m.m. enligt 21 § första stycket
samma lag får behandlas endast om det följer av föreskrifter som
regeringen meddelar.
Personuppgifter får behandlas i register över hela befolkningen endast
om det följer av föreskrifter som regeringen meddelar. Register över hela
befolkningen får inte omfatta uppgifter som avses i andra stycket.
19 § Den personuppgiftsansvarige skall till var och en som ansöker om
det en gång per kalenderår gratis lämna besked om huruvida
personuppgifter om denne behandlas eller inte. Behandlas sådana
uppgifter skall skriftlig information lämnas också om
1. vilka uppgifter om den sökande som behandlas,
2. varifrån uppgifterna har hämtats,
3. ändamålen med behandlingen,
4. till vilka mottagare eller kategorier av mottagare som uppgifterna
lämnas ut.
En ansökan enligt första stycket skall göras skriftligen hos den
personuppgiftsansvarige och vara egenhändigt undertecknad. Information
enligt första stycket skall lämnas inom en månad från det att ansökan
gjordes. Om det finns särskilda skäl för det, får denna tid utsträckas till
högst fyra månader.
20 § Bestämmelsen i 27 § första meningen personuppgiftslagen
(1998:204) tillämpas även beträffande information som skall lämnas
enligt 16 och 19 §§.
Prop. 2000/01:27
80
Prop. 2000/01:27
21 § Den personuppgiftsansvarige skall på begäran av den registrerade
snarast rätta, blockera eller utplåna sådana personuppgifter som inte har
behandlats i enlighet med denna lag eller föreskrifter som har utfärdats
med stöd av lagen.
Om uppgifterna lämnats ut till någon annan, skall myndigheten vidare
underrätta denne om åtgärden, om den registrerade begär det eller om
mera betydande skada eller olägenhet for den registrerade skulle kunna
undvikas genom en underrättelse.
22 § Den personuppgiftsansvarige skall vidta lämpliga säkerhetsåtgärder
för att skydda de personuppgifter som behandlas. Genom dessa åtgärder
skall en säkerhetsnivå uppnås som är tillräcklig med beaktande av
1. de tekniska möjligheterna,
2. kostnaderna för åtgärderna,
3. de särskilda riskerna med behandlingen,
4. personuppgifternas känslighetsgrad.
Om myndigheten anlitar ett personuppgiftsbiträde, skall 30 §
personuppgiftslagen (1998:204) tillämpas.
23 § Tillsynsmyndigheten enligt personuppgiftslagen (1998:204) far i
enskilda fall besluta om vilka säkerhetsåtgärder som skall vidtas enligt
22 §.
24 § Den personuppgiftsansvarige skall ersätta den registrerade för
skada och kränkning av den personliga integriteten som en behandling av
personuppgifter i strid med denna lag har orsakat.
Ersättningsskyldigheten kan jämkas i den utsträckning det är skäligt,
om den personuppgiftsansvarige visar att felet inte berodde på denne.
81
Prop. 2000/01:27
25 § När Statistiska centralbyrån lämnar ut uppgifter som inte direkt kan
hänföras till en enskild person till en annan myndighet, får centralbyrån i
samband med utlämnandet förse uppgifterna med en beteckning som hos
centralbyrån kan kopplas till personnummer eller motsvarande för att
göra det möjligt att senare komplettera uppgifterna. En sådan åtgärd far
vidtas om den myndighet som uppgifterna lämnas ut till skall använda
dessa for framställning av statistik eller därmed jämförbar undersökning
och myndigheten har ett särskilt behov av att senare komplettera
uppgifterna.
Ett utlämnande enligt första stycket får endast avse ett urval av
personer.
26 § Uppgifter som avses i 25 § far behandlas av den mottagande
myndigheten endast för framställning av statistik och därmed jämförbar
undersökning.
27 § Om den mottagande myndigheten behandlar uppgifter som avses i
25 § skall i stället för vad som sägs i 24, 26 och 28 §§ personuppgifts-
lagen (1998:204) följande gälla.
Information till den registrerade om att uppgifter behandlas behöver
inte lämnas om myndigheten inte själv har möjlighet att vidta någon
åtgärd för att identifiera den registrerade. Inte heller behöver
myndigheten på begäran av den registrerade rätta, blockera eller utplåna
uppgifter. Om en uppgift rättats, blockerats eller utplånats hos Statistiska
centralbyrån skall centralbyrån vidta erforderliga åtgärder för att
uppgifterna kan ändras hos mottagaren.
28 § Personuppgifter skall gallras när de inte längre behövs för sitt
ändamål.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
föreskriva om undantag från denna skyldighet, om en gallring skulle
äventyra arkivens roll som en del av det nationella kulturarvet eller strida
mot forskningens behov. I detta sammanhang skall behovet av skydd för
den enskildes personliga integritet särskilt beaktas.
Material som inte gallras skall överlämnas till en arkivmyndighet.
82
Prop. 2000/01:27
29 § Om den som är uppgiftsskyldig enligt 8-10 eller 12 §§ inte fullgör
skyldigheten, far den myndighet som har begärt uppgiften uppmana den
uppgiftsskyldige att göra det.
En uppgiftsskyldig som inte följer uppmaningen far vid vite föreläggas
att fullgöra uppgiftsskyldigheten. Ett sådant föreläggande meddelas av
den myndighet som utfärdat uppmaningen enligt första stycket.
30 § Frågor om att döma ut vite som har förelagts enligt 29 § andra
stycket prövas av den länsrätt inom vars domkrets uppgiftsskyldigheten
skall fullgöras.
31 § Beslut enligt 19 och 21 §§ får överklagas till allmän förvaltnings-
domstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätt.
Övriga beslut enligt denna lag far inte överklagas.
32 § Till böter, högst 1 000 kronor, skall den dömas som uppsåtligen
eller av oaktsamhet inte fullgör uppgiftsskyldighet enligt 8-10 eller
12 §§ eller som lämnar oriktig uppgift.
Den som överträtt ett vitesföreläggande skall inte dömas till ansvar för
gärningar som omfattas av föreläggandet.
Allmänt åtal far väckas endast efter anmälan av den myndighet som
har begärt uppgiften.
33 § Den som uppsåtligen bryter mot 7 § skall dömas för olovlig
identifiering till böter eller fängelse i högst ett år, om gärningen inte är
belagd med straff i brottsbalken.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari år 2001. Genom lagen upphävs
a. lagen (1992:888) om uppgiftsskyldighet på jordbrukets område,
b. lagen (1992:889) om den officiella statistiken,
c. lagen (1995:606) om vissa personregister för officiell statistik.
2.1 ärenden om vite som påbörjats före lagens ikraftträdande tillämpas de
lagar som nämns under 1. a och b.
83
Prop. 2000/01:27
Härigenom föreskrivs att 9 kap. 4 § sekretesslagen (1980:100) skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Sekretess gäller i sådan särskild
verksamhet hos myndighet som
avser framställning av statistik
samt, i den utsträckning
regeringen föreskriver det, i
annan därmed jämförbar
undersökning, som utförs av
myndighet, för uppgift som avser
enskilds personliga eller
ekonomiska förhållanden och
som kan hänföras till den
enskilde. Uppgift i
företagsregister, uppgift som
avser avliden, uppgift som
behövs för forsknings- eller
statistikändamål, uppgift som
avser personal- och lönestatistik
och uppgift, som inte genom
namn, annan identitetsbeteckning
eller därmed jämförbart
förhållande är direkt hänförlig till
den enskilde, far dock länmas ut,
om det står klart att uppgiften kan
röjas utan att den som uppgiften
rör eller honom närstående lider
4§
Sekretess gäller i sådan särskild
verksamhet hos myndighet som
avser framställning av statistik
samt, i den utsträckning
regeringen föreskriver det, i
annan därmed jämförbar
undersökning, som utförs av
myndighet, for uppgift som avser
enskilds personliga eller
ekonomiska förhållanden och
som kan hänföras till den
enskilde. Uppgift som behövs for
forsknings- eller statistikändamål
och uppgift, som inte genom
namn, annan identitetsbeteckning
eller därmed jämförbart
förhållande är direkt hänförlig till
den enskilde, far dock lämnas ut,
om det står klart att uppgiften kan
röjas utan att den som uppgiften
rör eller honom närstående lider
skada eller men.
skada eller men.
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio
år, såvitt angår uppgift om enskilds personliga förhållanden, och annars i
högst tjugo år.
Denna lag träder i kraft den 1 januari år 2001.
84
Bilaga 2
Prop. 2000/01:27
Statistikens regler (Ds 1999:75), förteckning över remissinstanser:
Arbetarskyddsstyrelsen, Brottsförebyggande rådet, Centrala studiestöds-
nämnden, Finansinspektionen, Fiskeriverket, Högskoleverket,
Kemikalieinspektionen, Konjunkturinstitutet, Ekonomistymingsverket,
Naturvårdsverket, Statens energimyndighet, Närings- och
teknikutvecklingsverket, Riksförsäkringsverket, Riksgäldskontoret,
Riksrevisionsverket, Skogsstyrelsen, Skolverket, Socialstyrelsen, Statens
institut för kommunikationsanalys, Statens invandrarverk, Statens
jordbruksverk, Statens kulturråd, Statistiska centralbyrån, Statens
lantbruksuniversitet, Turistdelegationen, Överstyrelsen för civil
beredskap, Datainspektionen, Statskontoret, Boverket,
Generaltullstyrelsen, Riksskatteverket, Arbetsgivarverket,
Arbetsmarknadsstyrelsen, Riksarkivet, Riksantikvarieämbetet, Lant-
mäteriverket, Verket för högskoleservice, Patent- och registreringsverket,
Vägverket, Ungdomsstyrelsen, Räddningsverket, Hovrätten över Skåne
och Blekinge, Kammarrätten i Stockholm, Riksbanken, Stockholms
universitet, Umeå universitet, Örebro universitet, Forskningsråds-
nämnden, Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet, Medicin-
ska forskningsrådet, Naturvetenskapliga forskningsrådet, Socialveten-
skapliga forskningsrådet, Teknikvetenskapliga forskningsrådet, Svenska
kommunförbundet, Stockholms stad, Finspångs kommun, Tingsryds
kommun, Karlshamns kommun, Kävlinge kommun, Örebro kommun,
Lycksele kommun, Landstingsförbundet, Norrbottens läns landsting,
Hallands läns landsting, Tjänstemännens centralorganisation, Sveriges
akademikers centralorganisation, Landsorganisationen i Sverige, Svenska
arbetsgivarföreningen samt Näringslivets nämnd för regelgranskning.
85
Bilaga 3 Prop. 2000/01:27
Statistikreformen - Utvärdering och förslag till utveckling (SOU
1999:96), förteckning över remissinstanser:
Arbetarskyddsstyrelsen, Brottsförebyggande rådet, Centrala studiestöds-
nämnden, Finansinspektionen, Fiskeriverket, Högskoleverket,
Kemikalieinspektionen, Konj unkturinstitutet, Ekonomistymingsverket,
Naturvårdsverket, Statens energimyndighet, Närings- och
teknikutvecklingsverket, Riksförsäkringsverket, Riksgäldskontoret,
Riksrevisionsverket, Skogsstyrelsen, Skolverket, Socialstyrelsen, Statens
institut för kommunikationsanalys, Statens invandrarverk, Statens
jordbruksverk, Statens kulturråd, Statistiska centralbyrån, Statens
lantbruksuniversitet, Turistdelegationen, Överstyrelsen för civil
beredskap, Datainspektionen, Statskontoret, Boverket,
Generaltullstyrelsen, Riksskatteverket, Lantmäteriverket, Verket för
högskoleservice, Patent- och registreringsverket, Vägverket, Ungdoms-
styrelsen, Räddningsverket, Riksbanken, Stockholms universitet, Umeå
universitet, Örebro universitet, Forskningsrådsnämnden, Humanistisk-
samhällsvetenskapliga forskningsrådet, Medicinska forskningsrådet,
Naturvetenskapliga forskningsrådet, Socialvetenskapliga forskningsrådet,
Teknikvetenskapliga forskningsrådet, Svenska kommunförbundet,
Stockholms stad, Finspångs kommun, Tingsryds kommun, Karlshamns
kommun, Kävlinge kommun, Örebro kommun, Lycksele kommun,
Landstingsförbundet, Norrbottens läns landsting, Hallands läns landsting,
Tjänstemännens centralorganisation, Sveriges akademikers centralor-
ganisation, Landsorganisationen i Sverige, Svenska arbetsgivare-
föreningen samt Näringslivets nämnd för regelgranskning.
86
Lagrådsremissens lagförslag
Bilaga 4 Prop. 2000/01:27
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Denna lag tillämpas vid framställning av officiell statistik hos
myndigheter under regeringen.
Bestämmelserna i 14, 15 och 19 §§ gäller även vid framställning av
annan statistik än officiell statistik hos en sådan myndighet.
2 § Med statistik avses i denna lag förhållanden om enskilda objekt som
sammanställts med vetenskaplig metod.
I övrigt har beteckningarna i denna lag samma betydelse som i
personuppgiftslagen (1998:204).
3 § Officiell statistik skall finnas för utredningsverksamhet, forskning
och allmän information. Den skall vara objektiv och allmänt tillgänglig.
Regeringen meddelar föreskrifter om innehållet i den officiella
statistiken och vilka myndigheter som ansvarar för den (statistikansva-
riga myndigheter).
4 § När officiell statistik görs tillgänglig skall den vara försedd med den
symbol som framgår av bilaga till denna lag. Symbolen eller beteckning-
en Sveriges officiella statistik far inte användas som beteckning på någon
annan statistik än den som avses i 3 §.
5 § Den officiella statistiken skall framställas och offentliggöras med
beaktande av behovet av skydd för fysiska personers personliga integritet
och juridiska personers ekonomiska intressen.
Bestämmelser om sekretess finns i sekretesslagen (1980:100).
Bestämmelser om skydd mot kränkning av enskilds personliga
integritet genom behandling av personuppgifter finns i personuppgifts-
lagen (1998:204).
6 § Uppgifter i den officiella statistiken får inte sammanföras med andra
uppgifter i syfte att utröna enskilds identitet.
87
Prop. 2000/01:27
Näringsidkare
7 § Näringsidkare skall för den officiella statistiken lämna uppgifter om
1. namn, person- eller organisationsnummer för den som bedriver
verksamheten,
2. produktion av varor och tillhandahållande av tjänster,
3. förbrukning av varor och anlitande av tjänster,
4. antalet anställda samt deras sysselsättning, löner och yrken,
5. lagerhållning,
6. investeringar,
7. beställningar, köp, försäljningar och leveranser av varor och tjänster,
8. priser för varor och tjänster,
9. intäkter och kostnader,
10. import och export,
11. energiåtgång,
12. tillgångar och skulder,
13. sparande samt kapital-, kredit- och valutaförhållanden,
14. omfattning av upplåtelse av nyttjanderätt,
15. miljöskyddskostnader.
8 § Den som driver jordbruk, skogsbruk, eller trädgårdsodling eller
håller djur skall förutom de uppgifter som anges i 7 § lämna uppgifter om
1. registerbeteckning, areal, markanvändning samt ägar- och
arrendeförhållanden i fråga om den fastighet eller del av fastighet där
verksamheten bedrivs,
2. sysselsättning och tillträdesår för de personer som ingår i
verksamheten,
3. djurhållning.
9 § Ägare till fastighet där någon annan driver verksamhet som avses i
8 § skall lämna uppgift om namn och adress för den som bedriver
verksamheten samt om den areal som används.
Kommuner och landsting
10 § Kommuner och landsting skall för den officiella statistiken lämna
uppgifter som avses i 7 § 1-7 och 13. Kommuner skall för detta ändamål
dessutom lämna uppgifter från de årliga boksluten.
Stiftelser m.ft.
11 § Stiftelser, ideella föreningar och registrerade trossamfund som inte
bedriver näringsverksamhet skall för den officiella statistiken lämna
uppgifter som avses i 7 § 1 och 4.
88
Gemensamma bestämmelser
Prop. 2000/01:27
12 § Uppgifter som avses i 7-11 §§ behöver inte lämnas om det
förhållande som uppgiften avser ligger mer än tre år tillbaka i tiden.
13 § Uppgifter som avses i 7-11 §§ skall lämnas till den
statistikansvariga myndigheten.
14 § En statistikansvarig myndighet får behandla personuppgifter for
framställning av statistik. För sådan behandling är myndigheten person-
uppgiftsansvarig enligt personuppgiftslagen (1998:204).
15 § Behandling av personuppgifter far omfatta uppgift om person-
nummer.
Känsliga personuppgifter enligt 13 § personuppgiftslagen (1998:204)
samt uppgifter om lagöverträdelser m.m. enligt 21 § första stycket
samma lag far behandlas endast om det följer av föreskrifter som
regeringen meddelar.
16 § När en statistikansvarig myndighet lämnar ut uppgifter som inte
direkt kan hänföras till en enskild person, får den statistikansvariga
myndigheten i samband med utlämnandet förse uppgifterna med en
beteckning som hos den statistikansvariga myndigheten kan kopplas till
personnummer eller motsvarande för att göra det möjligt att senare
komplettera uppgifterna. En sådan åtgärd får vidtas om den som uppgift-
erna lämnas ut till skall använda dessa för forskning eller statistik samt
har ett särskilt behov av att senare komplettera uppgifterna.
Om en uppgift rättats, blockerats eller utplånats hos den statistik-
ansvariga myndigheten skall myndigheten vidta de åtgärder som behövs
för att uppgifterna skall kunna ändras hos den som uppgifterna lämnats ut
till.
17 § Uppgifter som avses i 16 § första stycket får av den som uppgift-
erna lämnas ut till behandlas endast för forskning eller statistik.
18 § För den som behandlar uppgifter som avses i 16 § första stycket
skall följande gälla.
Information till den registrerade om att uppgifter behandlas behöver
inte lämnas om den som behandlar uppgifterna inte själv har möjlighet
att vidta någon åtgärd för att identifiera den registrerade. Inte heller
behöver den som behandlar uppgifterna på begäran av den registrerade
rätta, blockera eller utplåna uppgifter.
89
Prop. 2000/01:27
19 § Personuppgifter skall gallras när de inte längre behövs för sitt
ändamål.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer far
föreskriva om undantag från denna skyldighet, om en gallring skulle
äventyra arkivens roll som en del av det nationella kulturarvet eller strida
mot forskningens behov. I detta sammanhang skall behovet av skydd för
den enskildes personliga integritet särskilt beaktas.
Material som inte gallras skall överlämnas till en arkivmyndighet.
20 § Om den som är uppgiftsskyldig enligt 7, 8, 9, 10 eller 11 § inte
fullgör skyldigheten, far den myndighet som har begärt uppgiften
uppmana den uppgiftsskyldige att göra det.
En uppgiftsskyldig som inte följer uppmaningen far vid vite föreläggas
att fullgöra uppgiftsskyldigheten. Ett sådant föreläggande meddelas av
den myndighet som utfärdat uppmaningen enligt första stycket.
21 § Frågor om att döma ut vite som har förelagts enligt 20 § andra
stycket prövas av den länsrätt inom vars domkrets uppgiftsskyldigheten
skall fullgöras.
22 § Om symbolen för officiell statistik eller beteckningen Sveriges
officiella statistik, eller böjningsformer av beteckningen, används i strid
med 4 § kan allmän domstol vid vite förbjuda fortsatt användning av den.
Den statistikansvariga myndighet som regeringen bestämmer skall föra
talan om sådant förbud.
23 § Bestämmelserna i personuppgiftslagen (1998:204) om rättelse och
skadestånd gäller vid behandling av personuppgifter enligt denna lag
eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.
24 § En myndighets beslut om information som skall lämnas efter
ansökan och om rättelse får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Beslut att ingå i en statistisk undersökning kan däremot inte överklagas.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
90
Prop. 2000/01:27
25 § Till böter, högst 1 000 kronor, skall den dömas som uppsåtligen
eller av oaktsamhet inte fullgör uppgiftsskyldighet enligt 7, 8, 9, 10 eller
11 § eller som lämnar oriktig uppgift.
Den som överträtt ett vitesföreläggande skall inte dömas till ansvar för
gärningar som omfattas av föreläggandet.
Allmänt åtal far väckas endast efter anmälan av den myndighet som
har begärt uppgiften.
26 § Den som uppsåtligen bryter mot 6 § skall dömas för olovlig
identifiering till böter eller fängelse i högst ett år, om gärningen inte är
belagd med straff i brottsbalken.
91
Bilaga
Prop. 2000/01:27
Symbolen består av begynnelsebokstäverna i Sveriges officiella statistik
(SOS). Den är utformad med O:et ytterst, öppet upptill och nedtill. Det
ena S:et är i centrum och fyller ut den nedre öppna delen av O:et med
nedersta slingan i bokstaven. Det andra S:et ligger bakom det första som
en skugga av detta och fyller ut den övre öppna delen av O:et med
översta slingan i bokstaven. Bokstäverna är blåfärgade, med det
skuggade S:et i en annan nyans. Om symbolen visas i svart/vitt är
bokstaverna svarta och mellanrummen vita.
1. Denna lag träder i kraft den 1 april år 2001. Genom lagen upphävs
a. lagen (1992:888) om uppgiftsskyldighet på jordbrukets område,
b. lagen (1992:889) om den officiella statistiken,
c. lagen (1995:606) om vissa personregister för officiell statistik.
2. I mål och ärenden om vite, där föreläggande har beslutats före den 1
april 2001, tillämpas de lagar som nämns under 1 a och b.
3. Beslut om undantag från gallringsföreskrift som meddelats enligt den
äldre lagen gäller fortfarande.
92
Prop. 2000/01:27
Härigenom föreskrivs att 9 kap. 4 § sekretesslagen (1980:100) skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Sekretess gäller i sådan särskild
verksamhet hos myndighet som
avser framställning av statistik
samt, i den utsträckning regering-
en föreskriver det, i annan
därmed jämförbar undersökning,
som utförs av myndighet, för
uppgift som avser enskilds per-
sonliga eller ekonomiska förhål-
landen och som kan hänföras till
den enskilde. Uppgift i företags-
register, uppgift som avser avlid-
en, uppgift som behövs för forsk-
nings- eller statistikändamål, upp-
gift som avser personal- och
lönestatistik och uppgift, som inte
genom namn, annan identitetsbe-
teckning eller därmed jämförbart
förhållande är direkt hänförlig till
den enskilde, far dock lämnas ut,
om det står klart att uppgiften kan
röjas utan att den som uppgiften
rör eller honom närstående lider
4§
Sekretess gäller i sådan särskild
verksamhet hos myndighet som
avser framställning av statistik
samt, i den utsträckning regering-
en föreskriver det, i annan
därmed jämförbar undersökning,
som utförs av myndighet, för
uppgift som avser enskilds per-
sonliga eller ekonomiska förhål-
landen och som kan hänföras till
den enskilde. Uppgift som
behövs för forsknings- eller
statistikändamål och uppgift, som
inte genom namn, annan
identitetsbeteckning eller därmed
jämförbart förhållande är direkt
hänförlig till den enskilde, far
dock lämnas ut, om det står klart
att uppgiften kan röjas utan att
den som uppgiften rör eller
honom närstående lider skada
eller men.
skada eller men.
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio
år, såvitt angår uppgift om enskilds personliga förhållanden, och annars i
högst tjugo år.
Denna lag träder i kraft den 1 april år 2001.
93
Bilaga 5
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2000-09-14
Närvarande: f.d. justitierådet Lars Å. Beckman, regeringsrådet
Susanne Billum, justitierådet Göran Regner.
Enligt en lagrådsremiss den 21 juni 2000 (Justitiedepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om den officiella statistiken,
2. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn
Rickard Sahlsten och chefsjuristen Per Samuelson.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
1-3 §§
Lagförslaget inleds med ett avsnitt under rubriken tillämpningsområde
m.m. I 1 § första stycket anges att den nya lagen skall tillämpas vid
framställning av officiell statistik hos myndigheter under regeringen. I
paragrafens andra stycke föreskrivs att vissa av lagens bestämmelser
skall gälla även vid framställning av annan statistik hos en sådan
myndighet. Begreppet statistik definieras i 2 § första stycket. Där anges
att med statistik avses i lagförslaget förhållanden om enskilda objekt som
sammanställts med vetenskaplig metod. Vidare anges i andra stycket att
beteckningarna i lagen i övrigt har samma betydelse som i person-
uppgiftslagen (1998:204). Ändamålen med den officiella statistiken redo-
visas i 3 §. Enligt första stycket skall officiell statistik finnas för
utredningsverksamhet, forskning och allmän information. Vidare anges i
stycket att officiell statistik skall vara objektiv och allmänt tillgänglig.
Till 3 § har i ett andra stycke fogats en bestämmelse vari föreskrivs att
regeringen meddelar föreskrifter om innehållet i den officiella statistiken
och vilka myndigheter som ansvarar för den (statistikansvariga
myndigheter).
Mot de föreslagna bestämmelserna kan enligt Lagrådets mening riktas
kritik. Sålunda far det angivna tillämpningsområdet i 1 § anses vara
alltför snävt angivet med hänsyn till lagförslagets innehåll. Vidare är
definitionen på statistik oklar och svårtydd. Enligt författningskommen-
taren är bestämmelsen i 3 § andra stycket avsedd att vara ett direkt
bemyndigande till regeringen. Området får emellertid anses omfattas av
regeringens s.k. restkompetens. Regeringen kan således utfärda de
angivna föreskrifterna utan bemyndigande från riksdagen. Lagtexten bör
därför inte innehålla några bemyndiganden. Detta hindrar emellertid inte
att i lagen tas in en erinran om att föreskrifter kan utfärdas av regeringen.
Prop. 2000/01:27
94
Lagrådet föreslår att paragraferna ges en något annan utformning. I 1 §
bör anges i ett första stycke att lagen innehåller bestämmelser om
officiell statistik. I andra stycket bör tas in en erinran om att regeringen
meddelar bestämmelser om vilka myndigheter som ansvarar för officiell
statistik. I anslutning härtill bör i lagen föras in begreppet
statistikansvariga myndigheter. Det i remissförslaget angivna andra
stycket bör med någon ändrad formulering utgöra paragrafens tredje
stycke.
Begreppet statistik är svårdefinierbart. Något behov av att i lagen ange en
definition av begreppet finns inte heller. Enligt Lagrådets mening bör
därför den föreslagna definitionen i 2 § utgå. Hänvisningen till person-
uppgiftslagen bör ges en något annan utformning.
I 3 § bör vid uppräkningen av ändamål med statistiken “allmän
information” sättas först. Regeringens bemyndiganden i andra stycket
bör utgå. I stället bör i en ny 27 § tas in en erinran om att regeringen
meddelar föreskrifter om den officiella statistiken.
Mot bakgrund av det anförda föreslår Lagrådet att 1-3 §§ ges följande
lydelse:
”1 §
Denna lag innehåller bestämmelser om officiell statistik.
Regeringen meddelar bestämmelser om vilka myndigheter som
ansvarar för officiell statistik (statistikansvariga myndigheter).
Bestämmelserna i 14, 15 och 19 §§ gäller även vid framställning av
annan statistik hos en statistikansvarig myndighet.
2§
Personuppgiftslagen (1998:204) gäller vid framställning av statistik i den
mån det inte finns avvikande bestämmelser i denna lag.
3§
Officiell statistik skall finnas för allmän information,
utredningsverksamhet och forskning. Den skall vara objektiv och allmänt
tillgänglig.”
6§
Enligt paragrafen får uppgifter i den officiella statistiken inte
sammanföras med andra uppgifter i syfte att utröna enskilds identitet.
Förbudet är straffsanktionerat i 26 §. Samma bestämmelser finns i 10 och
15 §§ i nuvarande lag om den officiella statistiken. Dessa bestämmelser
Prop. 2000/01:27
95
om olovlig identifiering kommenteras inte närmare i remissen (avsnitt
5.8.2 och 5.10) eller i förarbetena till 1992 års lag (prop. 1991/92:118 s.
16 f., 30 och 32).
Det är inte givet hur nu angivna bestämmelser skall ses i forhållande till
andra lagbestämmelser. Klart är att de inte kan inkräkta på den
grundlagsskyddade tryck- och yttrandefriheten enligt tryckfrihetsförord-
ningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Mera ovisst är hur man skall se på
t.ex. möjligheterna att utnyttja uppgifter i den officiella statistiken for
bevisning i rättegång enligt den fria bevisprövningens princip.
Ett annat problem synes vara att uppgifter i den officiella statistiken
skulle kunna avse objekt varav det egentligen bara finns ett enda i landet,
t.ex. en viss typ av industri. Att uppgifterna om denna industri avser just
detta objekt och lätt kan kopplas samman med namnet på företaget kan
knappast få leda till att den som gör sammankopplingen skall straffas for
olovlig identifiering när sambandet står klart för nästan vem som helst.
Jfr också vad som sägs nedan beträffande detaljerad statistik under
förslaget till lag om ändring i sekretesslagen.
Enligt Lagrådets mening bör de nuvarande bestämmelserna inte
överföras till den nya lagen utan mera ingående överväganden om
kriminaliseringens räckvidd.
10 och 11 §§
I 10 § föreslås regler om uppgiftsskyldighet for kommuner och landsting
och i 11 § regler om uppgiftsskyldighet för stiftelser m.fl. Enligt
Lagrådets mening är det lämpligare att placera regeln rörande stiftelser
m.fl. närmast efter reglerna rörande näringsidkare (jfr 4-6 §§ i 1992 års
lag). De båda paragraferna bör således kastas om. Lagrådet noterar i det
sammanhanget att bestämmelsen rörande stiftelser kan synas ha fått en
snävare avfattning i lagförslaget än i den nuvarande lagen, vari talas om
”sammanslutningar” i stället for ”ideella föreningar och registrerade
trossamfund”. Vid lagrådsforedragningen har emellertid upplysts att man
önskat en konkretisering av bestämmelsen och att den föreslagna
lydelsen bedöms täcka vad som åsyftas.
20 §
I paragrafen finns bestämmelser om anmaning att fullgöra uppgifts-
skyldighet for den officiella statistiken och om föreläggande vid vite för
den som inte följer en anmaning. Enligt förslaget skall bestämmelserna
gälla samtliga fall av uppgiftsskyldighet enligt lagen. I författningskom-
mentaren anges att bestämmelserna är identiska med vad som f.n. gäller.
Detta är emellertid inte korrekt. Av 11 § i 1992 års lag följer nämligen att
anmaning och vitesföreläggande endast kan riktas mot näringsidkare
samt mot stiftelser m.fl., och således inte mot kommuner och landsting.
Om ingen ändring av rättsläget är avsedd bör hänvisningen till den
Prop. 2000/01:27
96
paragraf som reglerar uppgiftsskyldigheten för kommuner och landsting Prop. 2000/01:27
utgå.
22 §
I paragrafen finns bestämmelser om möjlighet för domstol att vid vite
förbjuda otillåten användning av symbolen för officiell statistik eller
beteckningen Sveriges officiella statistik. Enligt förslaget skall detsamma
gälla ”böjningsformer av beteckningen”. Den föreslagna utformningen
synes inte helt adekvat. Beteckningen Sveriges officiella statistik kan
sålunda knappast förekomma i olika böjningsformer. Vidare saknas mot-
svarande skydd för varianter av symbolen (jfr 4 § i arbetsgruppens
förslag, vilket endast omfattade beteckningen). Syftet med den föreslagna
bestämmelsen synes vara att förhindra att andra än statistikansvariga
myndigheter använder den officiella beteckningen eller symbolen, men
också att förhindra användning av snarlika beteckningar och symboler
som lätt kan förväxlas med de officiella. Lagrådet föreslår att paragrafen
i sådant fall ges följande lydelse.
”Om symbolen för officiell statistik eller beteckningen Sveriges officiella
statistik, eller någon symbol eller beteckning som kan förväxlas därmed,
används för annat än den officiella statistiken, kan allmän domstol vid
vite förbjuda fortsatt användning av symbolen eller beteckningen.
Den myndighet som regeringen bestämmer skall föra talan om sådant
förbud.”
24 §
I paragrafens första stycke har tagits in bestämmelser om överklagande
av myndighets beslut. Sålunda föreskrivs att beslut om information, som
skall lämnas efter ansökan, och om rättelse far överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol. Beslut att ingå i en statistisk undersökning skall
däremot inte få överklagas.
Enligt en allmän förvaltningsrättslig princip far ett myndighetsbeslut
överklagas vid förvaltningsdomstol av den som beslutet angår om det har
gått honom emot och om annat inte föreskrivits. Det är då olyckligt att
bestämmelserna utformats så att de ger intryck av att fullständigt reglera
vilka beslut som kan och inte kan överklagas. Enligt Lagrådets mening
bör paragrafen i stället utformas så att det först anges vilka beslut som
inte far överklagas och därefter föreskrivs att övriga beslut får överklagas
hos allmän förvaltningsdomstol. Lagrådet har inget att invända mot att
beslut om att någon skall ingå i en statistisk undersökning inte far
överklagas. Lagrådet ifrågasätter om även beslut om anmaning eller
vitesföreläggande enligt 20 § skall fa överklagas (jfr 13 § nuvarande lag).
25 §
97
I paragrafen finns bestämmelser om straff for underlåtenhet att fullgöra
uppgiftsskyldighet och för lämnande av oriktig uppgift. I författnings-
kommentaren anges att bestämmelsen är identisk med vad som f.n.
gäller. Detta är inte korrekt. Enligt nuvarande lag omfattar den
motsvarande straffbestämmelsen (14 §) sålunda inte kommuner och
landsting. Om ingen ändring av rättsläget är avsedd bör hänvisningen till
bestämmelsen om uppgiftsskyldighet för kommuner och landsting utgå
(jfr vad som ovan anförts under 20 §). En annan skillnad jämfört med
den nu gällande straffbestämmelsen är att även oaktsam underlåtenhet att
fullgöra uppgiftsskyldighet föreslås straffbelagd. Detta bör klargöras i
motiveringen till lagförslaget.
26 §
Lagrådet hänvisar till det som anförts ovan under 6 §.
Motsvarigheten till 26 § i 1992 års lag, 15 §, undantar från paragrafens
tillämpningsområde dels gärningar som är straffbelagda i brottsbalken,
dels sådana som faller under personuppgiftslagen. Den sistnämnda lagen
nämns däremot inte i lagrådsremissens 26 §. Någon sådan skillnad torde
inte vara avsedd, varför den föreslagna paragrafen bör kompletteras med
en hänvisning till personuppgiftslagen.
Övergångsbestämmelserna
Den föreslagna nya lagen skall tillämpas vid sidan av
personuppgiftslagen när det gäller behandling av personuppgifter hos de
statistikansvariga myndigheterna, se ovan under 1-3 §§ samt
lagförslagets 5 § tredje stycket. I den mån sådan behandling av
personuppgifter till följd av punkt 2 i övergångsbestämmelserna till
personuppgiftslagen sker under tiden fram till den 1 oktober 2001 är
emellertid inte den lagen utan datalagen tillämplig på behandlingen. I så
fall skall inte heller personuppgiftslagen utan datalagen tillämpas hos de
statistikansvariga myndigheterna utöver den nya lagen om den officiella
statistiken. Det behövs därför en övergångsbestämmelse som hänvisar till
datalagen i stället för personuppgiftslagen såvitt avser reglerna i den av
Lagrådet föreslagna 2 § och remissförslagets 5 §. (Därvid kan det
möjligen behövas en analys av om skillnader mellan datalagens och
personuppgiftslagens regelsystem kräver särskilda bestämmelser så att
det går att tillämpa datalagen vid sidan av den nya statistiklagen, t.ex.
beträffande brott mot datalagen, jfr övergångsbestämmelsen till SFS
1998:726). Däremot synes inget hindra att man redan från den 1 april
2001 i 23 § i lagförslaget hänvisar till personuppgiftslagen beträffande
rättelse och skadestånd vid behandling som sker i strid med den nya
lagen.
Prop. 2000/01:27
Remissförslaget saknar en övergångsbestämmelse som tar sikte på
straffbestämmelsen i 26 §. Detta torde innebära att den som före den nya
lagens ikraftträdande brutit mot förbudet i 1992 års lag mot olovlig
98
identifiering inte efter denna tidpunkt kan lagforas eftersom den nya
lagen bara avser brott mot 6 § i den nya lagen. Motsvarande gäller brott
enligt 14 § i den gamla lagen (som motsvarar 25 § i den nya). Enligt
Lagrådets mening bör det övervägas om inte följande bestämmelse bör
upptas bland övergångsbestämmelserna.
” Bestämmelserna i 14 och 15 §§ lagen (1992:889) om den officiella
statistiken gäller fortfarande i fråga om gärningar som begåtts före den 1
april 2001.”
Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen
Lagrådet har i och för sig inget att erinra mot att särbestämmelserna i 9
kap. 4 § om vissa typer av uppgifter tas bort, nämligen uppgifter i
företagsregister, uppgifter som avser avliden samt uppgifter som avser
personal- och lönestatistik. Syftet med ändringarna anges vara att
statistiksekretessen skall anpassas till motsvarande reglering i Rådets
förordning (EG) nr 322/97 av den 17 februari 1997 om gemenskaps-
statistik (se avsnitt 5.8.1 i remissen). Även om denna förordning är direkt
tillämplig i Sverige är det enligt Lagrådets mening - med tanke på 2 kap.
tryckfrihetsförordningen - bra att sekretesslagens bestämmelser om
undantag från principen om allmänna handlingars offentlighet är
utformade så att de stämmer överens med EG-rättens direkt tillämpliga
regler i saken. Lagrådet noterar också att det upplysts vid föredragningen
att det av praktiska skäl inte är möjligt att göra skillnad mellan uppgifter
som hänför sig till gemenskapsstatistik och andra uppgifter som hänför
sig till framställningen av officiell statistik.
Lagrådet vill emellertid peka på att det enligt remissförslaget i 9 kap. 4 §
sekretesslagen skall finnas kvar två undantag från den ”absoluta”
statistiksekretessen, nämligen beträffande uppgifter som behövs för
forsknings- eller statistikändamål samt uppgifter som inte genom namn,
annan identitetsbeteckning eller därmed jämförbart förhållande är direkt
hänförliga till den enskilde. Huruvida särskilt det sistnämnda undantaget
är förenligt med förordningen om gemenskapsstatistik kan diskuteras.
Denna kräver skydd också för uppgifter som gör det möjligt att indirekt
identifiera statistiska objekt (artikel 13, jfr också artikel 14). Det angivna
undantaget från den absoluta statistiksekretessen i 9 kap. 4 §
sekretesslagen är emellertid tillkommet för att möjliggöra detaljerad
statistik (se prop. 1979/80:2 del A s. 262 ff.). Ett uppgiftsutlämnande av
detta slag synes knappast vara i strid med EG-förordningens krav på
förtrolighet. I vad mån förordningen, som bygger på grundprincipen om
förtrolighet i statistikframställningen, i övrigt är förenlig med den
svenska, motsatta principen om allmänna handlingars offentlighet, med
undantag angivna i sekretesslagen, undandrar sig Lagrådets bedömning.
Lagrådet vill avslutningsvis anmärka att ordet ”någon” fallit bort
före ”honom närstående” i slutet av första stycket i paragrafen, när
lagrummet ändrades genom SFS 1995:607, utan att en sådan
Prop. 2000/01:27
99
ändring torde ha varit avsedd.
Prop. 2000/01:27
100
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 oktober 2000
Närvarande: statsrådet Hjelm-Wallén, ordförande, och statsråden Thalén,
Winberg, Ulvskog, Sahlin, von Sydow, Klingvall, Pagrotsky, Messing,
Engqvist, Rosengren, Larsson, Wämersson, Lejon, Lövdén, Ringholm,
Bodström
Föredragande: statsrådet Lejon
Prop. 2000/01:27
Regeringen beslutar proposition 2000/2001:27 En ny statistiklagstiftning
101