Regeringens proposition
2000/01:22

Anpassningar på företagsskatteområdet till EG-
fördraget, m.m.
Prop.
2000/01:22

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 19 oktober 2000

Lena Hjelm-Wallén
Bosse Ringholm
(Finansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen behandlas vissa nationella regler som vid
inkomstbeskattningen i dag gynnar svenska företag i förhållande till
utländska företag i samma situation eller gynnar investeringar i Sverige
framför investeringar i utlandet.
Enligt gällande regler i inkomstskattelagen (1999:1229, IL) kan bara
svenska företag ta emot skattefri utdelning på näringsbetingade andelar. I
propositionen föreslås att ett utländskt bolag som bedriver
näringsverksamhet här vid ett fast driftställe skall jämställas med ett
svenskt företag. Det utländska bolaget måste dock höra hemma i en stat i
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och motsvara ett
sådant svenskt företag som kan ta emot skattefri utdelning.
Lex Asea gör det möjligt att dela upp företag utan omedelbara
inkomstskattekonsekvenser. Ett moderbolag som delar ut andelarna i ett
dotterbolag måste dock enligt gällande bestämmelser vara svenskt. I
propositionen föreslås att bestämmelserna också skall gälla utländska
moderbolag som hör hemma i en stat inom EES eller en stat med vilken
Sverige ingått ett skatteavtal som innehåller en klausul om ömsesidigt
informationsutbyte.
Om en svensk ekonomisk förening ombildas till ett svenskt
aktiebolag, skall enligt gällande regler aktier som skiftas ut till
medlemmarna inte behandlas som utdelning. I propositionen föreslås att
utländska bolag som motsvarar ekonomiska föreningar eller svenska
aktiebolag skall jämställas med svenska företag om de utländska bolagen
hör hemma i en stat inom EES.
Om en svensk ekonomisk förening ombildas till ett svenskt
aktiebolag, skall aktier som skiftas ut till medlemmarna behandlas som
utdelning. Det föreslås att motsvarande skall gälla om en utländsk
ekonomisk förening som är ett utländskt bolag och hör hemma inom
EES, ombildas till ett aktiebolag. Utskiftning i annat fall då föreningen
upplöses behandlas enligt gällande rätt som utdelning om den
ekonomiska föreningen är svensk. I propositionen föreslås att
motsvarande skall gälla om den ekonomiska föreningen är ett utländskt
bolag som hör hemma i en stat inom EES.
Koncernbidrag kan i dag bara lämnas mellan svenska företag och
vidarebefordras genom sådana företag. I propositionen föreslås att
utländska bolag som hör hemma i en stat inom EES jämställs med
motsvarande svenska företag om både givare och mottagare är
skattskyldiga för näringsverksamhet i Sverige.
Med kommissionärsföretag avses ett svenskt aktiebolag eller en
svensk ekonomisk förening som bedriver näringsverksamhet i eget namn
för ett annat svenskt aktiebolags eller en svensk ekonomisk förenings
räkning. Med kommittentföretag avses det bolag eller den förening för
vars räkning verksamheten bedrivs. I propositionen föreslås att
utlandsägda fasta driftställen jämställs med svenska företag om det
utländska bolaget motsvarar ett svenskt aktiebolag eller en svensk
ekonomisk förening och hör hemma i en stat inom EES. Om bolaget är
kommittentföretag krävs att kommissionärsverksamheten hänförs till
det utländska bolagets fasta driftställe i Sverige.
Avdrag för beräknade egenavgifter för beskattningsåret får bara göras
om verksamheten bedrivs i Sverige. I propositionen föreslås att avdrag
får göras även om verksamheten bedrivs utomlands. Vidare slopas kravet
på avsättning i räkenskaperna för att enskilda näringsidkare som är
bokslutsföretag skall få göra avdrag för egenavgifter.
Bestämmelserna om uppskov med beskattningen vid koncerninterna
andelsavyttringar gäller bara om moderföretaget i koncernen är ett
svenskt företag. I propositionen föreslås att bestämmelserna utvidgas
till att gälla även när moderföretaget i koncernen är ett utländskt bolag
som hör hemma inom EES. Det föreslås att bestämmelserna om att
kapitalvinsten inte behöver tas upp som intäkt vid en efterföljande fusion
på motsvarande sätt skall gälla vid en efterföljande fission.
Om uppskov med beskattningen vid ett internationellt andelsbyte
erhållits med stöd av den upphävda lagen (1994:1854) om
inkomstbeskattningen vid gränsöverskridande omstruktureringar inom
EG, skall bestämmelserna om beskattningen vid andelsbyten och
koncerninterna andelsavyttringar i IL kunna bli tillämpliga på uppskovet
vid ett efterföljande andelsbyte eller en fusion eller fission.
Lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt, AvrL, gäller bara
för personer som är obegränsat skattskyldiga i Sverige. Fysiska och
juridiska personer som hör hemma i utlandet och har fast driftställe i
Sverige föreslås också få tillämpa reglerna i AvrL. Det föreslås också
att begränsat skattskyldiga med fast driftställe i Sverige skall kunna göra
avdrag för utländska skatter vid inkomstsbeskattningen.
I propositionen föreslås också en justering i skattebetalningslagen
(1997:483) som syftar till att förenkla för arbetsgivarna i de fall då en
arbetstagare inte fullgjort sin skyldighet att lämna sådana uppgifter eller
visa upp sådana handlingar att arbetsgivaren får veta hur stort
skatteavdrag som skall göras från ersättning för arbete som betalas ut till
arbetstagaren.
Den 1 augusti 2000 genomfördes ett flertal ändringar beträffande
arbetsmarknadspolitiska författningar. I propositionen finns förslag om
följdändringar i skattelagstiftningen.
Vidare föreslås ett antal redaktionella ändringar av rättelsekaraktär.
Slutligen föreslås att ett antal obsoleta författningar skall upphävas

Innehållsförteckning
Fel! Bokmärket är inte definierat.
2 Lagtext 8
2.1 Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen
(1999:1229) 8
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:1230) om
ikraftträdande av inkomstskattelagen (1999:1229) 35
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1986:468) om
avräkning av utländsk skatt 38
2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:676) om skatt på
ränta på skogskontomedel m.m. 39
2.5 Förslag till lag om ändring i förmögenhetsskattelagen
(1997:323) 40
2.6 Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen
(1997:483) 43
2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:1618) om
upphävande av lagen (1994:1854) om
inkomstbeskattningen vid gränsöverskridande
omstruktureringar inom EG 44
2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:1240) om
ändring i kupongskattelagen (1970:624) 47
2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:1255) om
ändring i lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt 48
2.10 Förslag till lag om upphävande av förordningen (1967:44)
om investeringsavgift för vissa byggnadsarbeten 50
2.11 Förslag till lag om upphävande av lagen (1992:846) om
tillfällig avvikelse från lagen (1989:484) om
arbetsmiljöavgift 51
2.12 Förslag till lag om upphävande av lagen (1992:1330) om
tillfällig avvikelse från lagen (1989:484) om
arbetsmiljöavgift 52
2.13 Förslag till lag om upphävande av lagen (1995:659) om
tillfällig avvikelse från lagen (1989:484) om
arbetsmiljöavgift 53
3 Ärendet och dess beredning 54
4 Bakgrund 56
4.1 Diskrimineringsförbud i skatteavtal 56
4.2 Etableringsfriheten i EG-rätten 57
5 Överväganden och förslag 61
5.1 Allmänt 61
5.2 Skattskyldighet för utdelning på andelar 62
5.3 Utdelning av andelar i dotterbolag 66
5.4 Koncernbidrag 70
5.5 Kommissionärsförhållanden 80
5.6 Avdrag för egenavgifter 82
5.7 Gränsöverskridande omstruktureringar 86
5.8 Avdrag och avräkning för utländsk skatt 91
6 Övriga frågor 94
6.1 En justering av reglerna om beräkning av skatteavdrag 94
6.2 Beskattning av vissa ersättningar vid utbildning och
arbetslöshet 94
6.3 Rättelser i inkomstskattelagen m.m. 96
7 Offentligfinansiella konsekvenser 98
8 Författningskommentar 99
8.1 Förslaget till lagen om ändring i inkomstskattelagen
(1999:1229) 99
8.2 Förslaget till lagen om ändring i lagen (1999:1230) om
ikraftträdande av inkomstskattelagen (1999:1229) 110
8.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1986:468) om
avräkning av utländsk skatt 111
8.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:676) om skatt
på ränta på skogskontomedel m.m. 111
8.5 Förslaget till lag om ändring i förmögenhetsskattelagen
(1997:323) 111
8.6 Förslaget till lag om ändring i skattebetalningslagen
(1997:483) 113
8.7 Förslaget till lagen om ändring i lagen (1998:1618) om
upphävande av lagen (1994:1854) om
inkomstbeskattningen vid gränsöverskridande
omstruktureringar inom EG 113
8.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:1240) om
ändring i kupongskattelagen (1970:624) 114
8.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:1255) om
ändring i lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt 114
8.10 Förslaget till lag om upphävande av förordningen
(1967:44) om investeringsavgift för vissa
byggnadsarbeten 115
8.11 Förslaget till lag om upphävande av lagen (1992:846) om
tillfällig avvikelse från lagen (1989:484) om
arbetsmiljöavgift 115
8.12 Förslaget till lag om upphävande av lagen (1992:1330) om
tillfällig avvikelse från lagen (1989:484) om
arbetsmiljöavgift 115
8.13 Förslaget till lag om upphävande av lagen (1995:659) om
tillfällig avvikelse från lagen (1989:484) om
arbetsmiljöavgift 116

Bilaga 1 Sammanfattning av promemorian Anpassningar på
företagsskatteområdet till EG-fördraget (Ds 2000:28) 117

Bilaga 2 Promemorians lagförslag 119

Bilaga 3 Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över
promemorian Anpassningar på företagsskatteområdet till EG-fördraget
(Ds 2000:28) 129

Bilaga 4 Lagrådsremissens lagförslag 130
Bilaga 5 Lagrådets yttrande 152

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 oktober 2000
154

1

2 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229),
2. lag om ändring i lagen (1999:1230) om ikraftträdande av
inkomstskattelagen (1999:1229),
3. lag om ändring i lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt,
4. lag om ändring i lagen (1990:676) om skatt på ränta på
skogskontomedel m.m.,
5. lag om ändring i förmögenhetsskattelagen (1997:323),
6. lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483),
7. lag om ändring i lagen (1998:1618) om upphävande av lagen
(1994:1854) om inkomstbeskattningen vid gränsöverskridande
omstruktureringar inom EG,
8. lag om ändring i lagen (1999:1240) om ändring i
kupongskattelagen (1970:624),
9. lag om ändring i lagen (1999:1255) om ändring i lagen
(1986:468) om avräkning av utländsk skatt,
10. lag om upphävande av förordningen (1967:44) om investerings-
avgift för vissa byggnadsarbeten,
11. lag om upphävande av lagen (1992:846) om tillfällig avvikelse
från lagen (1989:484) om arbetsmiljöavgift,
12. lag om upphävande av lagen (1992:1330) om tillfällig avvikelse
från lagen (1989:484) om arbetsmiljöavgift,
13. lag om upphävande av lagen (1995:659) om tillfällig avvikelse
från lagen (1989:484) om arbetsmiljöavgift.

3

4 Lagtext
4.1 Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen
(1999:1229)
Härigenom föreskrivs i fråga om inkomstskattelagen (1999:1229)
dels att 3 kap. 12 §, 6 kap. 6 och 12 §§, 7 kap. 17 §, 10 kap. 3 och
11 §§, 11 kap. 16, 26, 33, 35 och 36 §§, 12 kap. 3, 21, 24, 25 och 35 §§,
16 kap. 19, 29 och 30 §§, 17 kap. 6 och 7 §§, 18 kap. 11 och 20 §§, 21
kap. 9 §, 22 kap. 10 §, 23 kap. 14, 26 och 28 §§, 24 kap. 15 och 20 §§,
25 kap. 11, 14, 20 och 23 25 §§, 26 kap. 13 och 15 §§, 27 kap. 17 §, 35
kap. 3 5 §§, 36 kap. 3 §, 40 kap. 5, 6 , 18 och 23 §§, 41 kap. 3 §, 44 kap.
7 §, 46 kap. 17 §, 48 kap. 7 9 §§, 49 kap. 8 och 22 §§, 51 kap. 1 §, 56
kap. 2, 4 6 och 8 §§, 61 kap. 19 §, 63 kap. 9 § och 65 kap. 16 § samt
rubrikerna närmast före 17 kap. 6 §, 25 kap. 24 § och 48 kap. 8 och 9 §§
skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas fem nya paragrafer, 31 kap. 25 a §,
35 kap. 2 a §, 36 kap. 2 a §, 42 kap. 16 a och 20 a §§, samt närmast före
17 kap. 7 § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

3 kap.
12 §
Sexmånadersregeln och ettårsregeln gäller inte heller för anställning
ombord på fartyg.
Den som har anställning ombord på ett utländskt fartyg som
huvudsakligen går i oceanfart är inte skattskyldig för inkomst av
anställningen om
vistelsen utomlands varar i minst 183 dagar sammanlagt under en
tolvmånadersperiod, och
arbetsgivaren är obegränsat skattskyldig.
Med oceanfart avses fart i
utomeuropeiska farvatten med
undantag för fart på orter vid
Medelhavet och Svarta havet, på
Nordafrikas västkust norr om 22
grader nordlig bredd, på
Kanarieöarna och på ön
Madeira.
Med oceanfart avses
fart i utomeuropeiska
farvatten med undantag för fart
på orter vid Medelhavet och
Svarta havet, på Nordafrikas
västkust norr om 22 grader
nordlig bredd, på Kanarieöarna
och på ön Madeira, och
fart i europeiska farvatten
norr eller väster om linjen
Trondheimsfjorden - Shetlands
nordspets, därifrån västerut till
11 grader västlig bredd, längs
denna longitud till 48 grader
nordlig bredd.

6 kap.
6 §
Svenska juridiska personer som har bildats enligt en författning eller
på liknande sätt för att förvalta en sådan marksamfällighet eller
regleringssamfällighet som är en särskild taxeringsenhet, är
skattskyldiga för samfällighetens inkomster enligt 4 §.
Svenska juridiska personer som
har bildats för att förvalta andra
samfälligheter än sådana som
avses i första stycket, är inte
själva skattskyldiga.
Intäktsposterna och
kostnadsposterna fördelas i stället
på delägarna i samfälligheten med
belopp som för varje delägare
motsvarar hans andel.
Svenska juridiska personer som
har bildats enligt en författning
eller på liknande sätt för att
förvalta andra samfälligheter än
sådana som avses i första stycket,
är inte själva skattskyldiga.
Intäktsposterna och kostnads-
posterna fördelas i stället på
delägarna i samfälligheten med
belopp som för varje delägare
motsvarar hans andel.

12 §
Andra utländska juridiska
personer än utländska bolag
skall från sina inkomster enligt
11 § dra av sådan del av
inkomsterna som delägarna
beskattas för enligt 13 16 §§.
Utländska juridiska personer är
inte skattskyldiga för den del av
inkomsterna enligt 11 § som
delägarna i den juridiska
personen är skattskyldiga för
enligt 13 16 §§.

7 kap.
17 §
Följande juridiska personer är också skattskyldiga bara för inkomst på
grund av innehav av fastigheter:
* Aktiebolaget Svenska Spel,

* Aktiebolaget trav och galopp,
* * * * * * * * * * * * * * * *
* Aktiebolaget Svenska Spel
och dess helägda dotterbolag
som bara bedriver
spelverksamhet,
* Aktiebolaget trav och galopp,
* * * * * * * * * * * * * * * *

10 kap.
3 §
Till inkomstslaget tjänst räknas
1. utdelningar och kapitalvinster på aktier m.m., i den utsträckning
som anges i 57 kap., i företag som är eller har varit fåmansföretag,
2. kapitalvinster på andelar i ett svenskt handelsbolag i den
utsträckning som anges i 50 kap. 7 §,
3. penninglån i strid med 12 kap. 7 § aktiebolagslagen (1975:1385)
eller 11 § lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.,
4. avskattning av pensionsförsäkring enligt bestämmelserna i 58 kap.
19 §, och
5. avskattning av pensionsspar-
konto enligt bestämmelserna i
59 kap. 33 §.
5. avskattning av pensionsspar-
konto enligt bestämmelserna i
58 kap. 33 §.
11 §
Om den skattskyldige på grund av sin tjänst förvärvar värdepapper på
förmånliga villkor, skall förmånen tas upp som intäkt det beskattningsår
då förvärvet sker.
Om det som förvärvas inte är ett
värdepapper utan innebär en rätt
att i framtiden förvärva
värdepapper till ett i förväg
bestämt pris eller i övrigt på
förmånliga villkor, tas förmånen
upp som intäkt det beskattningsår
då rätten utnyttjas eller överlåts.
Upphör den skattskyldige att vara
obegränsat skattskyldig skall
förmånen tas upp det
beskattningsår då detta sker och
till den del förmånen då kunnat
utnyttjas. Blir den skattskyldige
åter obegränsat skattskyldig
skall en förmån som beskattats
inte tas upp i den delen om
förmånen därefter utnyttjas eller
överlåts.
Om det som förvärvas inte är ett
värdepapper utan innebär en rätt
att i framtiden förvärva
värdepapper till ett i förväg
bestämt pris eller i övrigt på
förmånliga villkor, tas förmånen
upp som intäkt det beskattningsår
då rätten utnyttjas eller överlåts.
Upphör den skattskyldige att vara
bosatt i Sverige eller att
stadigvarande vistas här skall
förmånen tas upp det
beskattningsår då detta sker och
till den del förmånen då kunnat
utnyttjas.

11 kap.
16 §
Har en sådan förmån i form av
en rätt att i framtiden förvärva
värdepapper som avses i 10 kap.
11 § andra stycket helt eller delvis
tjänats in genom verksamhet
utomlands, skall förmånen inte tas
upp till den del som den hade
kunnat utnyttjas innan den
skattskyldige blev obegränsat
skattskyldig. En förmån som
utnyttjas här skall i första hand
anses ha tjänats in genom
verksamhet utomlands.
Har en sådan förmån i form av
en rätt att i framtiden förvärva
värdepapper som avses i 10 kap.
11 § andra stycket helt eller delvis
tjänats in genom verksamhet
utomlands, skall förmånen inte tas
upp till den del som den hade
kunnat utnyttjas innan den
skattskyldige blev bosatt i
Sverige eller stadigvarande
vistades här. En förmån som
utnyttjas här skall i första hand
anses ha tjänats in genom
verksamhet utomlands.
Om en förmån tagits upp som
intäkt enligt 10 kap. 11 § andra
stycket andra meningen och
förmånen utnyttjas eller överlåts
sedan den skattskyldige åter blir
bosatt här eller åter
stadigvarande vistas här, skall
förmånen inte tas upp till den
del den beskattats tidigare.

26 §
Förmån av resa inom eller
mellan Europeiska unionens
medlemsländer eller EES-
länderna till eller från
anställningsintervju skall inte tas
upp. Detta gäller också ersättning
för sådan resa till den del
ersättningen inte överstiger utgif-
terna för resan och, när det gäller
resa med egen bil, inte överstiger
avdragsbeloppet enligt 12 kap. 27
§.
Förmån av resa inom
Europeiska ekonomiska samar-
betsområdet till eller från
anställningsintervju skall inte tas
upp. Detta gäller också ersättning
för sådan resa till den del
ersättningen inte överstiger utgif-
terna för resan och, när det gäller
resa med egen bil, inte överstiger
avdragsbeloppet enligt 12 kap.
27 §.

33 §
Utvecklingsersättningar enligt
lagen (1997:1268) om
kommuners ansvar för
ungdomar mellan 20 och 24 år
skall inte tas upp.
Utvecklingsersättningar enligt
lagen (2000:625) om
arbetsmarknadspolitiska
program skall inte tas upp.

35 §
Särskilda bidrag till deltagare i
yrkesinriktad rehabilitering och
i arbetsmarknadsutbildning
eller till andra som är likställda
med dem när det gäller rätt till
sådana bidrag skall inte tas upp,
om bidragen avser ersättning
för utgifter för nattlogi eller
resor m.m.
Särskilt stöd som avser
ersättning för utgifter för
nattlogi eller resor m.m. skall
inte tas upp om det lämnas till
deltagare i
1. arbetslivsinriktad rehabili-
tering,
2. arbetsmarknadsutbildning,
3. annan utbildning inom
ramen för ett
arbetsmarknadspolitiskt pro-
gram,
4. arbetspraktik, eller
5. datorteksverksamhet.
Första stycket gäller även
sådant särskilt stöd som lämnas
till deltagarens ledsagare eller
till elever med funktionshinder
vid utbildning i grundskola,
gymnasieskola eller
motsvarande utbildning.
Statliga bidrag för resor, kost eller logi eller merutgifter på grund av
funktionshinder som lämnas till elever i utbildning för döva eller
hörselskadade eller i utbildning som är speciellt anpassad för svårt
rörelsehindrade ungdomar (Rh-anpassad utbildning) skall inte tas upp.

36 §
Följande ersättningar i samband med arbetslöshet skall tas upp:
1. dagpenning från svensk
arbetslöshetskassa,
2. statsbidrag som motsvarar
dagpenning vid
arbetsmarknadsutbildning och
som lämnas till den som startar
egen näringsverksam het för att
han som startar verksamheten
skall kunna försörja sig under
inledningsskedet,
3. ersättning vid generations-
växling, och
4. dagpenning som betalas ut
enligt bestämmelser som
meddelats av regeringen eller av
statlig myndighet till deltagare i
arbetsmarknadsutbildning och
till andra som är likställda med
dem när det gäller rätt till sådan
dagpenning.
1. dagpenning från svensk
arbetslöshetskassa, och
2. aktivitetsstöd som betalas ut
enligt bestämmelser som
beslutats av regeringen eller av
statlig myndighet till den som tar
del av ett
arbetsmarknadspolitiskt prog-
ram och till andra som är lik-
ställda med dem när det gäller
rätt till sådant stöd.

12 kap.
3 §
Om den skattskyldige får sådan ersättning som enligt 11 kap. 21 eller
28 § inte skall tas upp, får de utgifter som ersättningen är avsedd att
täcka inte dras av.
Om den skattskyldige får sådant
skattefritt bidrag vid utbildning
eller arbetslöshet som avses i 11
kap. 27 § tredje stycket, 34 §
andra stycket och 35 §, får de
utgifter som bidraget är avsett att
täcka inte dras av.
Om den skattskyldige får sådant
skattefritt stöd eller bidrag vid
utbildning eller arbetslöshet som
avses i 11 kap. 27 § tredje stycket,
34 § andra stycket och 35 §, får de
utgifter som stödet eller bidraget
är avsett att täcka inte dras av.
Utgifter som täcks av sådana ersättningar till utländska experter,
forskare eller andra nyckelpersoner som enligt 11 kap. 22 § och 23 §
första stycket 2 inte skall tas upp, får inte heller dras av.

21 §
Ökade utgifter för logi skall
dras av med ett belopp som
motsvarar den faktiska utgiften.
För tjänsteresor som har pågått
under längre tid än tre månader
gäller dock bestämmelserna i
13 §, om logiutgiften inte kan
visas.
Ökade utgifter för logi skall
dras av med ett belopp som
motsvarar den faktiska utgiften.
Vid tillfälligt arbete på annan
ort gäller dock bestämmelserna i
13 §, om logiutgiften inte kan
visas.
Ökade utgifter för måltider och småutgifter på arbetsorten skall dras
av antingen med den faktiska utgiftsökningen eller med ett belopp som
beräknas enligt schablon. Den schablonmässiga utgiftsökningen
beräknas för
1. skattskyldiga som under de tre första månaderna av vistelsen gjort
avdrag enligt 6 17 §§ och som fortfarande får ersättning från
arbetsgivaren, till ett belopp som motsvarar denna ersättning,
för tiden fram till två års bortovaro, dock högst 70 procent av
maximibeloppet per hel dag om arbetsorten ligger i Sverige och 70
procent av normalbeloppet per hel dag om arbetsorten ligger utomlands,
och
för tiden därefter, dock högst 50 procent av helt maximibelopp per
hel dag om arbetsorten ligger i Sverige och 50 procent av
normalbeloppet per hel dag om arbetsorten ligger utomlands,
2. skattskyldiga med arbetsorten i Sverige som gör avdrag enligt 18 §,
till 50 procent av maximibeloppet per hel dag under de tre första
månaderna av vistelsen och till 30 procent av maximibeloppet per hel
dag för tiden därefter,
3. skattskyldiga med arbetsorten utomlands som gör avdrag enligt
18 §, till 50 procent av normalbeloppet per hel dag under de tre första
månaderna av vistelsen och till 30 procent av normalbeloppet per hel
dag för tiden därefter, och
4. skattskyldiga som gör avdrag enligt 19 §, till 30 procent av
maximibeloppet per hel dag om arbetsorten ligger i Sverige och till 30
procent av normalbeloppet per hel dag om arbetsorten ligger utomlands.
Vid tillämpning av bestämmelserna i andra stycket 1 3 skall i den
angivna tiden räknas in sådan tid under vilken ökade levnadskostnader
dragits av enligt bestämmelserna i 6 17 §§.

24 §
När en skattskyldig på grund av
sitt arbete vistas på en annan ort än
den där han eller hans familj bor,
skall utgifter för hemresor dras
av, om avståndet mellan hemorten
och arbetsorten är längre än 50
kilometer. Avdrag skall göras för
högst en hemresa per vecka och
bara för utgifter för resor inom
eller mellan Europeiska
unionens medlemsländer eller
EES-länderna.
När en skattskyldig på grund av
sitt arbete vistas på en annan ort än
den där han eller hans familj bor,
skall utgifter för hemresor dras
av, om avståndet mellan hemorten
och arbetsorten är längre än 50
kilometer. Avdrag skall göras för
högst en hemresa per vecka och
bara för utgifter för resor inom
Europeiska ekonomiska samar-
betsområdet.
Avdraget skall beräknas efter utgiften för det billigaste färdsättet.
Skäliga utgifter för flygresa och utgifter för tågresa skall dock dras av.
Om det saknas godtagbara allmänna kommunikationer, skall utgifter
för resa med egen bil eller med den skattskyldiges förmånsbil dras av
med det belopp som gäller för resor mellan bostaden och arbetsplatsen
enligt 27 och 29 §§. Detta gäller också den som använt en förmånsbil
som en närstående till honom eller hans sambo men inte han själv är
skattskyldig för.

25 §
Utgifter för särskilda resor
inom eller mellan Europeiska
unionens medlemsländer eller
EES-länderna i samband med att
den skattskyldige börjar eller
slutar en tjänst skall dras av.
Bestämmelserna i 24 § andra och
tredje styckena tillämpas också
för sådana avdrag.
Utgifter för särskilda resor
inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet i samband
med att den skattskyldige börjar
eller slutar en tjänst skall dras av.
Bestämmelserna i 24 § andra och
tredje styckena tillämpas också
för sådana avdrag.

35 §
Avgifter till svensk arbetslöshetskassa skall dras av. Om avdrag kan
komma i fråga i flera inkomstslag, skall de dras av i det inkomstslag där
intäkterna är störst.
Avdrag skall göras även för
avgifter till en utländsk
arbetslöshetskassa eller motsva-
rande avgifter enligt en utländsk
stats system för förmåner vid
arbetslöshet, om inkomst av
arbete i det landet skall tas upp i
inkomstslaget tjänst under
beskattningsåret och utgiften inte
skall dras av enligt 62 kap. 6 §.
Avdrag skall göras bara av dem
som är obegränsat skattskyldiga
under beskattningsåret. Om de är
obegränsat skattskyldiga bara
under en del av beskattningsåret,
skall avdrag göras för avgifter som
avser den tiden.
Avdrag skall göras även för
avgifter till en utländsk
arbetslöshetskassa eller motsva-
rande avgifter enligt en utländsk
stats system för förmåner vid
arbetslöshet, om inkomst av
arbete i det landet skall tas upp
som intäkt under beskattningsåret
och utgiften inte skall dras av
enligt 62 kap. 6 §. Avdrag skall
göras bara av dem som är
obegränsat skatt under
beskattningsåret. Om de är obe-
gränsat skattskyldiga bara under en
del av beskattningsåret, skall
avdrag göras för avgifter som
avser den tiden.

16 kap.
19 §
Utländsk särskild skatt som avser näringsverksamheten skall dras av.
Allmän skatt till en utländsk stat
skall dras av, om den har betalats
av en obegränsat skattskyldig
person på inkomster som anses ha
sitt ursprung i den utländska
staten. Med allmän skatt till en
utländsk stat likställs skatt till en
utländsk delstat, provins eller
kommun.
Allmän skatt till en utländsk stat
skall dras av, om den har betalats
av en obegränsat skattskyldig
person eller en begränsat skatt-
skyldig person med fast
driftställe i Sverige på inkomster
som anses ha sitt ursprung i den
utländska staten. Med allmän skatt
till en utländsk stat likställs skatt
till en utländsk delstat, provins
eller kommun.
Med skatt på inkomster likställs skatt på sådan förmögenhet som de
inkomster som avses i andra stycket kommer från. Detta gäller dock inte
om skatten huvudsakligen har karaktären av engångsskatt.

29 §
Debiterade egenavgifter skall dras av till den del de avser
näringsverksamheten. Om avgifterna sätts ned skall motsvarande del av
avdraget återföras det beskattningsår då debiteringen ändras.
Avdrag skall dessutom göras för ett belopp som sätts av för att täcka
egenavgifterna för beskattningsåret. Avdraget skall återföras det
följande beskattningsåret.
Den som är skyldig att
upprätta årsbokslut eller
årsredovisning enligt
bokföringslagen (1999:1078) får
göra avdrag bara om en
motsvarande avsättning görs i
räkenskaperna.

30 §
Avdrag enligt 29 § andra stycket skall beräknas på ett underlag som
motsvarar överskottet i näringsverksamheten före avdraget minskat med
1. sjukpenning eller annan ersättning som avses i 15 kap. 8 §, och
2. inkomst som räknas som inkomst av anställning enligt 2 kap. 3 5,
15 och 16 §§ lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension.
Avdraget får uppgå till högst 25 procent av underlaget. För sådana
inkomster eller skattskyldiga som avses i 2 § lagen (1990:659) om
särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster får dock avdraget uppgå till
högst 20 procent.
Avdrag skall göras bara för
näringsverksamhet här i landet.

17 kap.

Andelar som förvärvas genom
vissa utdelningar och
utskiftningar
Andelar som förvärvas genom
utdelning i vissa fall

6 §
För andelar som förvärvas
genom sådan utdelning av andelar i
dotterbolag som avses i 42 kap.
16 § skall som anskaffningsvärde
anses så stor del av anskaff-
ningsvärdet för aktierna i det
utdelande bolaget som motsvarar
den förändring i marknadsvärdet
som utdelningen inneburit för
dessa aktier. Anskaffningsvärdet
för aktierna i det utdelande
bolaget skall minskas i
motsvarande mån.
Om den som förvärvar aktier
genom utdelning utan att äga
aktier i det utdelande bolaget
har lämnat ersättning för rätten
till utdelning, anses ersättningen
som anskaffningsvärde. Om någon
ersättning inte har lämnats, är an-
skaffningsvärdet noll.
För andelar som förvärvas
genom sådan utdelning av andelar i
dotterbolag som avses i 42 kap.
16 §, anses som
anskaffningsvärde så stor del av
anskaffningsvärdet för aktierna i
moderbolaget som motsvarar den
förändring i marknadsvärdet som
utdelningen medför för dessa
aktier. Anskaffningsvärdet för
aktierna i moderbolaget skall
minskas i motsvarande mån.
Om den som förvärvar andelar
genom utdelning utan att äga
aktier i moderbolaget lämnar
ersättning för rätten till utdelning,
anses ersättningen som anskaff-
ningsvärde. Om någon ersättning
inte lämnas, är anskaffningsvärdet
noll.

Aktier som förvärvas genom
utskiftning i vissa fall

7 §
För aktier som förvärvas genom
sådan utskiftning från en
ekonomisk förening som avses i
42 kap. 20 § skall som
anskaffningsvärde anses anskaff-
ningsvärdet för andelarna i den
förening som skiftat ut aktierna.
För aktier som förvärvas genom
utskiftning från en ekonomisk
förening vid en sådan
ombildning av en ekonomisk
förening till aktiebolag som
avses i 42 kap. 20 §, skall som
anskaffningsvärde anses
anskaffningsvärdet för andelarna i
den förening som skiftar ut
aktierna.

18 kap.
11 §
Om en skattskyldig eller en
sådan fysisk eller juridisk person
eller ett sådant svenskt handels-
bolag som står den skattskyldige
nära har vidtagit åtgärder för att
den skattskyldige skall kunna till-
godoräkna sig ett högre anskaff-
ningsvärde än som framstår som
rimligt och det kan antas att detta
har gjorts för att någon av dem
skall få en obehörig skatteförmån,
skall anskaffningsvärdet justeras i
skälig mån.
Om den skattskyldige eller en
sådan fysisk eller juridisk person
eller ett sådant svenskt handels-
bolag som står den skattskyldige
nära har vidtagit åtgärder för att
den skattskyldige skall kunna
tillgodoräkna sig ett högre
anskaffningsvärde än som framstår
som rimligt och det kan antas att
detta har gjorts för att någon av
dem skall få en obehörig
skatteförmån, skall
anskaffningsvärdet justeras i
skälig mån.

20 §
Vid övergång till räken-
skapsenlig avskrivning skall vid
tillämpning av 13 § andra stycket
1 inventariernas skattemässiga
värde vid det föregående beskatt-
ningsårets utgång anses som
värdet enligt balansräkningen, om
årsbokslut inte har upprättats.

Om årsbokslut upprättats och
värdet på inventarierna i detta inte
stämmer överens med det skatte-
mässiga värdet, tillämpas bestäm-
melserna i 21 och 22 §§.
Vid övergång till räken-
skapsenlig avskrivning skall vid
tillämpning av 13 § andra stycket
1 inventariernas skattemässiga
värde vid det föregående beskatt-
ningsårets utgång anses som
värdet enligt balansräkningen, om
årsredovisning eller årsbokslut
inte har upprättats.
Om årsredovisning eller års-
bokslut upprättats och värdet på
inventarierna inte stämmer
överens med det skattemässiga
värdet, tillämpas bestämmelserna i
21 och 22 §§.

21 kap.
9 §
En enskild näringsidkare får under innehavstiden göra skogsavdrag
med högst 50 procent av anskaffningsvärdet. Med undantag för
rationaliseringsförvärv enligt 10 § får avdrag för ett visst beskattningsår
göras med högst ett belopp som motsvarar 50 procent av den
avdragsgrundande skogsintäkten.
Om ett dödsbo förvärvar fas-
tigheter efter dödsfallet, tillämpas
bestämmelserna i 7 §.
Om ett dödsbo förvärvar fas-
tigheter efter dödsfallet, tillämpas
i stället för första stycket och 10
§ bestämmelserna i 7 §.

22 kap.
10 §
Vid sådan utdelning av andelar som avses i 42 kap. 16 § och vid sådan
utskiftning av aktier som avses i 42 kap. 20 § skall uttagsbeskattning inte
ske om marknadsvärdet på andelarna eller aktierna överstiger
omkostnadsbeloppet.
Första stycket gäller inte sådana
andelar i fastighetsförvaltande fö-
retag som enligt 27 kap. 16 § är
lagertillgångar.
Första stycket gäller inte sådana
andelar i fastighetsförvaltande fö-
retag som enligt 27 kap. 6 § är
lagertillgångar.

23 kap.
14 §
Överlåtaren och förvärvaren skall vara en fysisk person, ett företag
eller ett svenskt handelsbolag.
En svensk stiftelse eller en svensk ideell förening får inte vara
förvärvare. En svensk stiftelse får dock vid ombildning av sparbank till
bankaktiebolag enligt 8 kap. sparbankslagen (1987:619) förvärva aktier
från sparbanken. Vidare får en svensk ideell förening som inte omfattas
av bestämmelserna om undantag från skattskyldighet i 7 kap. förvärva en
tillgång från en annan ideell förening.

Ett livförsäkringsföretag får
vara förvärvare bara i fråga om
tillgångar som ingår i sådan
verksamhet som enligt 39 kap. 4
§ skall beskattas enligt reglerna
för skadeförsäkringsföretag.

26 §
Om förvärvaren är ett svenskt
handelsbolag, gäller för varje
delägare som är ett företag att det
under beskattningsåret före det
beskattningsår då överlåtelsen
sker inte får ha uppkommit
underskott hos delägaren eller hos
ett företag till vilket delägaren kan
med avdragsrätt lämna
koncernbidrag avseende det
beskattningsår då överlåtelsen
sker. Detta gäller dock inte om
den som överlåtit tillgången
också är delägare i det
förvärvande bolaget.

Bestämmelserna i första stycket
tillämpas inte om överlåtaren
under det beskattningsår då
överlåtelsen sker kan lämna
koncernbidrag med avdragsrätt till
varje delägare i det förvärvande
handelsbolaget. Som villkor gäller
att sådan begränsning av rätt till
avdrag för underskott (avdrags-
begränsning) som anges i
koncernbidragsspärren i 40 kap.
18 § inte gäller för någon sådan
delägare om delägaren får
koncernbidrag från överlåtaren
avseende det beskattningsår då
överlåtelsen sker. Avdragsbe-
gränsning får inte heller gälla om
ett företag, till vilket någon
delägare kan med avdragsrätt
lämna koncernbidrag utan att
avdragsbegränsning gäller för
företaget, indirekt via delägaren
får koncernbidrag avseende sam-
ma beskattningsår från över-
låtaren.
Om förvärvaren är ett svenskt
handelsbolag, gäller för varje
delägare som är ett företag att det
under beskattningsåret före det
beskattningsår då överlåtelsen
sker inte får ha uppkommit
underskott hos delägaren eller hos
ett företag till vilket delägaren kan
med avdragsrätt lämna
koncernbidrag avseende det
beskattningsår då överlåtelsen
sker. Om den som överlåtit
tillgången är delägare i
handelsbolaget, gäller villkoret i
första meningen dock inte denne
delägare.
Bestämmelserna i första stycket
tillämpas inte om överlåtaren
under det beskattningsår då
överlåtelsen sker kan lämna
koncernbidrag med avdragsrätt till
varje delägare med underskott i
det förvärvande handelsbolaget.
Som villkor gäller att sådan
begränsning av rätt till avdrag för
underskott (avdragsbegränsning)
som anges i
koncernbidragsspärren i 40 kap.
18 § inte gäller för någon sådan
delägare om delägaren får
koncernbidrag från överlåtaren
avseende det beskattningsår då
överlåtelsen sker. Avdragsbe-
gränsning får inte heller gälla om
ett företag, till vilket någon
delägare kan med avdragsrätt
lämna koncernbidrag utan att
avdragsbegränsning gäller för
företaget, indirekt via delägaren
får koncernbidrag avseende sam-
ma beskattningsår från över-
låtaren.

28 §
Bestämmelserna i 27 § tillämpas inte om överlåtaren kan med
avdragsrätt lämna koncernbidrag till förvärvaren under det beskattningsår
då överlåtelsen sker.
Bestämmelserna i första stycket
tillämpas inte om en sådan
begränsning av rätt till avdrag för
underskott (avdragsbegränsning)
som anges i
koncernbidragsspärren i 40 kap.
18 § gäller om förvärvaren
respektive varje delägare får
koncernbidrag från överlåtaren
avseende det beskattningsår då
överlåtelsen sker.
Avdragsbegränsning får inte heller
gälla om ett företag, till vilket
förvärvaren kan med avdragsrätt
lämna koncernbidrag utan att
avdragsbegränsning gäller för
företaget, indirekt via förvärvaren
får koncernbidrag avseende sam-
ma beskattningsår från över-
låtaren.
Bestämmelserna i första stycket
tillämpas inte om en sådan
begränsning av rätt till avdrag för
underskott (avdragsbegränsning)
som anges i
koncernbidragsspärren i 40 kap.
18 § gäller om förvärvaren får
koncernbidrag från överlåtaren
avseende det beskattningsår då
överlåtelsen sker.
Avdragsbegränsning får inte heller
gälla om ett företag, till vilket
förvärvaren kan med avdragsrätt
lämna koncernbidrag utan att
avdragsbegränsning gäller för
företaget, indirekt via förvärvaren
får koncernbidrag avseende sam-
ma beskattningsår från över-
låtaren.

24 kap.
15 §
Utdelning på näringsbetingade
andelar i svenska aktiebolag och
svenska ekonomiska föreningar
skall inte tas upp, om den tas emot
av
ett sådant svenskt aktiebolag
eller en sådan svensk ekonomisk
förening som inte är invest-
mentföretag eller förvaltnings-
företag,
en sådan svensk stiftelse eller
svensk ideell förening som inte
omfattas av bestämmelserna om
undantag från skattskyldighet i
7 kap.,
en svensk sparbank, eller
ett svenskt ömsesidigt försäk-
ringsföretag.
Utdelning på näringsbetingade
andelar i svenska aktiebolag och
svenska ekonomiska föreningar
skall inte tas upp, om den tas emot
av
1. ett sådant svenskt aktiebolag
eller en sådan svensk ekonomisk
förening som inte är inves-
mentföretag eller
förvaltningsföretag,
2. en sådan svensk stiftelse eller
svensk ideell förening som inte
omfattas av bestämmelserna om
undantag från skattskyldighet i
7 kap.,
3. en svensk sparbank, eller
4. ett svenskt ömsesidigt
försäkringsföretag.
Vid tillämpning av bestäm-
melserna i första stycket skall ett
utländskt bolag som hör hemma
i en stat inom Europeiska ekono-
miska samarbetsområdet och
som motsvarar ett svenskt
företag som avses i första stycket
1 4, behandlas som ett sådant
företag.

20 §
Utdelning på andelar i en
utländsk juridisk person skall inte
tas upp av ett svenskt företag om
Utdelning på andelar i en
utländsk juridisk person skall inte
tas upp om
1. utdelningen på grund av 12 19 §§ inte skulle ha tagits upp om den
utdelande juridiska personen hade varit svensk, och
2. inkomstbeskattningen av den utländska juridiska personen är
jämförlig med inkomstbeskattningen enligt denna lag av ett svenskt
företag med motsvarande inkomster.

25 kap.
11 §
Bestämmelserna om uppskov skall tillämpas bara om det säljande
företaget begär det.
Är säljaren är ett svenskt
handelsbolag, skall begäran göras
av varje delägare för sig. Om
uppskov beviljas, får delägaren
uppskov med beskattningen för
den andel av vinsten som han är
skattskyldig för.
Om säljaren är ett svenskt
handelsbolag, skall begäran göras
av varje delägare för sig. Om
uppskov beviljas, får delägaren
uppskov med beskattningen för
den andel av vinsten som han är
skattskyldig för.

14 §
Moderföretaget i den svenska
koncernen skall vara
ett svenskt aktiebolag,
en svensk ekonomisk
förening,

en svensk sparbank, eller
ett svenskt ömsesidigt
försäkringsföretag.
Moderföretaget i den svenska
koncernen skall vara
1. ett svenskt aktiebolag,
2. en svensk ekonomisk för-
ening,
3. en svensk sparbank,
4. ett svenskt ömsesidigt
försäkringsföretag, eller
5. ett utländskt bolag som hör
hemma i en stat inom Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet
och som motsvarar ett svenskt
företag som avses i 1 4.

20 §
Om det inträffar en omständighet som medför att det säljande
företaget inte längre existerar, skall kapitalvinsten tas upp som intäkt.
Detta gäller inte om det
säljande företaget genom en
fusion går upp i ett företag som
tillhör samma svenska koncern. I
stället skall de bestämmelser
som gäller för det säljande
företaget tillämpas på det
övertagande företaget.

Detta gäller inte om det
säljande företaget
genom en fusion går upp i
ett företag som tillhör samma
svenska koncern, eller
upphör att existera genom
en fission och vart och ett av de
övertagande företagen
omedelbart efter fissionen ingår
i samma svenska koncern som
det säljande företaget.
I fall som avses i andra stycket
skall de bestämmelser om
uppskov som gäller för det
säljande företaget tillämpas på
det övertagande företaget eller
de övertagande företagen.
Vid en fission skall kapital-
vinsten för vilken det säljande
företaget fått uppskov fördelas
på de övertagande företagen i
förhållande till det kapital som
förs över till varje företag.

23 §
Om det köpande företaget är ett
dotterföretag till ett svenskt
aktiebolag, om moderföretaget
delar ut sina andelar i det köpande
företaget och om utdelningen är
skattefri hos någon mottagare
enligt 42 kap. 16 §, gäller
följande.
Om det köpande företaget är ett
dotterföretag till ett aktiebolag,
om moderföretaget delar ut sina
andelar i det köpande företaget
och om utdelningen är skattefri
hos någon mottagare enligt 42
kap. 16 §, gäller följande.
Om det säljande företaget begär det och det köpande företaget
godkänner det, skall kapitalvinsten tas upp som intäkt först när det
inträffar en omständighet som medför att den avyttrade andelen inte
längre innehas av det köpande företaget eller av ett företag som tillhör
samma svenska koncern som det företaget. Intäkten skall i detta fall tas
upp hos det köpande företaget.
Andra stycket skall inte tillämpas om det under beskattningsåret före
det beskattningsår då andelarna delas ut uppkom ett underskott i en
näringsverksamhet hos det köpande företaget eller hos ett företag till
vilket det köpande företaget med avdragsrätt kan lämna koncernbidrag
avseende det beskattningsår då utdelningen sker.

Det avyttrade företaget går upp i
ett koncernföretag genom fusion
Det avyttrade företaget upphör
att existera genom en fusion
eller fission

24 §
Kapitalvinsten skall inte tas upp
om det avyttrade företaget går
upp i ett annat företag genom en
fusion och det övertagande
företaget ingår i samma svenska
koncern som det säljande
företaget. Var och en av de
andelar i det övertagande
företaget som omedelbart efter
fusionen innehas av det säljande
företaget och företag som ingår i
samma svenska koncern som det
säljande företaget anses som en
avyttrad andel. Summan av
kapitalvinsterna på de faktiskt
avyttrade andelarna skall
fördelas på andelarna i det
övertagande företaget.
Kapitalvinsten skall inte tas upp
om det avyttrade företaget
går upp i ett annat företag
genom en fusion och det över-
tagande företaget ingår i samma
svenska koncern som det
säljande företaget, eller
upphör att existera genom
en fission och vart och ett av de
övertagande företagen ingår i
samma svenska koncern som det
säljande företaget.
Var och en av de andelar i det
övertagande företaget eller de
övertagande företagen som ome-
delbart efter fusionen eller fis-
sionen innehas av det säljande
företaget och företag som ingår i
samma svenska koncern som det
säljande företaget anses som en
avyttrad andel.
Vid en fusion skall summan av
kapitalvinsterna på de faktiskt
avyttrade andelarna fördelas på
andelarna i det övertagande
företaget.
Vid en fission skall summan av
kapitalvinsterna på de faktiskt
avyttrade andelarna fördelas på
de övertagande företagen i
förhållande till det kapital som
förs över till varje företag.

25 §
Om det köpande företaget vid tidpunkten för den koncerninterna
andelsavyttringen äger andelar av samma slag och sort som den avyttrade
andelen (gamla andelar) eller därefter förvärvar sådana andelar (nya
andelar), skall senare avyttringar som företaget gör anses ske i följande
ordning:
1. gamla andelar,
2. avyttrade andelar,
3. nya andelar.
Bestämmelsen skall tillämpas på motsvarande sätt för andra företag
som tillhör samma svenska koncern som det säljande företaget och som
i ett senare led förvärvar en avyttrad andel.
Motsvarande turordning tillämpas
1. om det köpande företaget vid tidpunkten för ett sådant andelsbyte
som avses i 21 § äger andelar av samma slag och sort som de mottagna
andelarna (gamla andelar) eller därefter förvärvar sådana andelar (nya
andelar), och
2. efter fusioner i sådana fall
som avses i 24 § i fråga om
andelar som innehas i det
övertagande företaget omedelbart
efter fusionen (avyttrade andelar)
och andelar i detta företag som
förvärvas senare (nya andelar).
2. efter fusioner eller fissioner
i sådana fall som avses i 24 § i
fråga om andelar som innehas i ett
övertagande företag omedelbart
efter fusionen eller fissionen
(avyttrade andelar) och andelar i
detta företag som förvärvas senare
(nya andelar).

26 kap.
13 §
Bestämmelserna i 2 och 7 §§
respektive 10 § tillämpas också
när en näringsfastighet eller
näringsbostadsrätt övergår till en
ny ägare genom arv, testamente
eller bodelning med anledning av
makes död, om den blir privat-
bostadsfastighet respektive privat-
bostadsrätt i och med övergången.
Bestämmelserna i 2 och 7 §§
respektive 10 § tillämpas också
när en näringsfastighet eller
näringsbostadsrätt övergår till en
ny ägare genom arv, testamente
eller bodelning med anledning av
makes död, om den blir eller kan
antas komma att bli privat-
bostadsfastighet respektive privat-
bostadsrätt i och med övergången.

15 §
Bestämmelser om att värdeminskningsavdrag m.m. inte skall återföras
finns när det gäller
skogsavdrag i 21 kap. 14 §,
underprisöverlåtelser i 23 kap. 13 §,
fusioner och fissioner i 37
kap. 17 §,
kvalificerade fusioner och
fissioner i 37 kap. 17 §,
verksamhetsavyttringar i 38 kap. 12 §, och
förvärv av vissa tillgångar till underpris från delägare och närstående
i 53 kap. 4 §.

27 kap.
17 §
Om en skattskyldig som bedriver enkel tomtrörelse eller dennes make
inte har avyttrat några byggnadstomter i tomtrörelsen under tio
kalenderår, anses avyttringar som sker därefter inte ingå i tomtrörelsen.
Avyttringarna skall i stället behandlas enligt bestämmelserna om
kapitalvinster.
Första stycket gäller dock inte
avyttringar av byggnadstomter
inom detaljplan. De gäller inte
heller om avyttringarna sker under
sådana förhållanden att en tomt-
rörelse på nytt skall anses på-
börjad.
Första stycket gäller dock inte
avyttringar av byggnadstomter
inom detaljplan. Det gäller inte
heller om avyttringarna sker under
sådana förhållanden att en tomt-
rörelse på nytt skall anses på-
börjad.
Avyttringar av det slag som ger rätt till avsättning till ersättningsfond
enligt 31 kap. 5 § avbryter inte tidsperioden i första stycket.

31 kap.

25 a §
Vid tillämpning av bestäm-
melserna i 25 § skall ett
utländskt bolag som hör hemma
i en stat inom Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet
(EES) och som motsvarar ett
svenskt företag som anges i
dessa bestämmelser behandlas
som ett sådant företag, om det
utländska bolaget är skatt-
skyldigt i Sverige för den
näringsverksamhet som fonden
förs över till och verksamheten
inte är undantagen från
beskattning här genom ett
skatteavtal. Detsamma gäller om
bolaget är ett sådant svenskt
företag som skall anses ha
hemvist i en utländsk stat inom
EES enligt ett skatteavtal och är
skattskyldigt i Sverige för den
näringsverksamhet som fonden
förs över till och verksamheten
inte är undantagen från
beskattning här på grund av ett
skatteavtal.

35 kap.

2 a §
Vid tillämpning av bestäm-
melserna i detta kapitel skall ett
utländskt bolag som hör hemma
i en stat inom Europeiska ekono-
miska samarbetsområdet (EES)
och som motsvarar ett svenskt
företag som anges i dessa be-
stämmelser behandlas som ett
sådant företag, om mottagaren
av koncernbidraget är
skattskyldig i Sverige för den
näringsverksamhet som
koncernbidraget hänför sig till.
Detsamma gäller i fråga om
mottagaren om denne är ett
sådant svenskt företag som skall
anses ha hemvist i en utländsk
stat inom EES enligt ett
skatteavtal och är skattskyldig i
Sverige för den
näringsverksamhet som
koncernbidraget hänför sig till.

3 §
Ett koncernbidrag från ett moderföretag till ett helägt dotterföretag
eller från ett helägt dotterföretag till ett moderföretag skall dras av
under förutsättning att
1. varken givaren eller mottagaren är ett privatbostadsföretag,
investmentföretag eller förvaltningsföretag,
2. både givaren och mottagaren redovisar bidraget öppet i
självdeklarationen vid samma års taxering,
3. dotterföretaget har varit helägt under givarens och mottagarens hela
beskattningsår eller sedan dotterföretaget började bedriva
näringsverksamhet av något slag,
4. mottagaren inte enligt ett
skatteavtal skall anses ha hemvist i
en utländsk stat, och

5. om bidraget lämnas från
dotterföretaget till
moderföretaget, utdelning under
beskattningsåret från
dotterföretaget inte skall tas upp
hos moderföretaget.
4. mottagaren inte enligt ett
skatteavtal skall anses ha hemvist i
en utländsk stat utom i fall som
avses i 2 a § andra meningen,
5. näringsverksamheten som
koncernbidraget hänför sig till
inte är undantagen från
beskattning i Sverige på grund
av ett skatteavtal, och
6. om bidraget lämnas från
dotterföretaget till
moderföretaget, utdelning under
beskattningsåret från
dotterföretaget inte skall tas upp
hos moderföretaget.

4 §
Ett koncernbidrag från ett helägt
dotterföretag till ett annat helägt
dotterföretag till samma moder-
öretag skall dras av, om de
förutsättningar som anges i 3 § 1
4 är uppfyllda och
Ett koncernbidrag från ett helägt
dotterföretag till ett annat helägt
dotterföretag till samma moder-
företag skall dras av, om de
förutsättningar som anges i 3 § 1
5 är uppfyllda och
1. moderföretaget är ett investmentföretag eller förvaltningsföretag,
2. utdelning under beskattningsåret från det dotterföretag som ger
koncernbidraget inte skall tas upp av moderföretaget, eller
3. utdelning under beskattningsåret från det dotterföretag som tar
emot koncernbidraget skall tas upp av moderföretaget.

5 §
Ett koncernbidrag från ett
moderföretag till ett annat svenskt
aktiebolag än ett helägt dotter-
företag skall dras av, om de
förutsättningar som anges i 3 § 1,
2 och 4 är uppfyllda och om
ägarförhållandena under givarens
och mottagarens hela beskatt-
ningsår eller sedan mottagaren
började bedriva näringsverksamhet
av något slag har varit sådana att
mottagaren genom fusioner
mellan moderföretag och
dotterbolag har kunnat gå upp i
moderföretaget. Fusion skall
anses kunna äga rum när ett
moderföretag äger mer än 90
procent av aktierna i ett
dotterbolag, men inte i andra fall.
Ett koncernbidrag från ett
moderföretag till ett annat svenskt
aktiebolag än ett helägt dotter-
företag skall dras av, om de
förutsättningar som anges i 3 § 1,
2, 4 och 5 är uppfyllda och om
ägarförhållandena under givarens
och mottagarens hela
beskattningsår eller sedan
mottagaren började bedriva
näringsverksamhet av något slag
har varit sådana att mottagaren
genom fusioner mellan
moderföretag och dotterbolag har
kunnat gå upp i moderföretaget.
Fusion skall anses kunna äga rum
när ett moderföretag äger mer än
90 procent av aktierna i ett
dotterbolag, men inte i andra fall.

36 kap.

2 a §
Vid tillämpning av bestämmel-
serna i detta kapitel skall ett
utländskt bolag som hör hemma
i en stat inom Europeiska ekono-
miska samarbetsområdet (EES)
och som motsvarar ett svenskt
aktiebolag eller en svensk
ekonomisk förening behandlas
som ett sådant företag om det
utländska bolaget är
skattskyldigt för närings-
verksamhet i Sverige. Detsamma
gäller ett sådant svenskt företag
som skall anses ha hemvist i en
utländsk stat inom EES enligt ett
skatteavtal om företaget är
skattskyldigt för näringsverk-
samhet i Sverige.
Om det utländska bolaget eller
det svenska företaget är
kommittentföretag, gäller första
stycket bara under förutsättning
att inkomsten från
kommissionärsverksamheten
skall tas upp i den
näringsverksamhet som det
utländska bolaget eller det
svenska företaget är
skattskyldigt för i Sverige.

3 §
Om kommissionärsföretaget bedriver kommissionärsverksamhet för
ett enda kommittentföretags räkning, får överskottet eller underskottet
av kommissionärsverksamheten tas upp respektive dras av hos
kommittentföretaget under förutsättning att
1. kommissionärsförhållandet är grundat på ett skriftligt avtal,
2. kommissionärsföretaget bedriver kommissionärsverksamheten
uteslutande för kommittentföretagets räkning,
3. kommissionärsföretaget under beskattningsåret inte bedriver
näringsverksamhet i nämnvärd omfattning vid sidan av
kommissionärsverksamheten,
4. verksamheten har bedrivits på det sätt som anges i detta kapitel
under båda företagens hela beskattningsår eller sedan kommissionärs-
företaget började bedriva näringsverksamhet av något slag,
5. beskattningsåren för båda företagen slutar vid samma tidpunkt, och
6. båda företagen skulle haft rätt till avdrag för koncernbidrag enligt
35 kap. om de hade lämnat sådant till det andra företaget under
beskattningsåret.
Vid prövning av förutsättningen
i första stycket 6 skall
kommissionärsverksamheten
anses ingå i båda företagens
verksamhet.
Om kommissionärsföretaget är
ett sådant utländskt bolag eller
svenskt företag som avses i 2 a
§, skall vid prövning av
förutsättningarna i första stycket
3 och 4 vad som sägs om
kommissionärsföretaget i stället
gälla det utländska bolagets
eller det svenska företagets fasta
driftställe i Sverige. Vid prövning
av förutsättningen i första stycket
6 skall kommissionärsverksam-
heten anses ingå i båda företagens
verksamhet.

40 kap.
5 §
Ett företag anses i detta kapitel ha bestämmande inflytande över ett
annat företag om detta är ett dotterföretag till det förra enligt
1 kap. 5 § aktiebolagslagen
(1975:1385),
1 kap. 4 § lagen (1987:667)
om ekonomiska föreningar,
1 kap. 6 § bankaktiebolags-
lagen (1987:618),
1 kap. 2 § sparbankslagen
(1987:619),
1 kap. 5 § lagen (1995:1570)
om medlemsbanker,
1 kap. 9 § försäkrings-
rörelselagen (1982:713), eller
1 kap. 5 § stiftelselagen
(1994:1220).
1 kap. 5 § aktiebolagslagen
(1975:1385),
1 kap. 4 § lagen (1987:667)
om ekonomiska föreningar,

1 kap. 2 § sparbankslagen
(1987:619),
1 kap. 5 § lagen (1995:1570)
om medlemsbanker,
1 kap. 9 § försäkrings-
rörelselagen (1982:713), eller
1 kap. 5 § stiftelselagen
(1994:1220).
En svensk ideell förening anses ha bestämmande inflytande över ett
annat företag om detta är ett dotterföretag till föreningen enligt 1 kap. 4
§ årsredovisningslagen (1995:1554).
Ett utländskt bolag eller en sådan förvärvare som avses i 11 § anses ha
bestämmande inflytande över ett företag om detta skulle ha varit ett
dotterföretag till bolaget eller personen, om bolaget eller personen hade
varit ett svenskt aktiebolag.

6 §
Med koncern avses i detta kapitel
en koncern enligt någon av de bestämmelser som anges i 5 § första
stycket,
när det gäller svenska ideella föreningar, en koncern enligt 1 kap. 4
§ årsredovisningslagen (1995:1554), och
en motsvarande utländsk
företagsgrupp, om moderföretaget
hör hemma i en medlemsstat i
Europeiska unionen eller är ett
sådant utländskt bolag som avses
i 6 kap. 10 §.
en motsvarande utländsk
företagsgrupp, om moderföretaget
hör hemma i en stat inom
Europeiska ekonomiska samar-
betsområdet eller är ett utländskt
bolag.

18 §
Koncernbidragsspärren innebär att underskottsföretaget inte får dra av
underskott som uppkommit före det beskattningsår då spärren inträder,
med högre belopp än beskattningsårets överskott beräknat utan hänsyn
till avdragen för underskott och till sådana mottagna koncernbidrag som
skall tas upp enligt 35 kap.
Om en del av underskotten inte får dras av på grund av beloppsspärren,
gäller första stycket för den återstående delen.
Belopp som på grund av
bestämmelsen i första stycket inte
har kunnat dras av skall dras av det
följande beskattningsåret, om det
inte finns någon begränsning då.
Koncernbidragsspärren gäller un-
der de första fem
beskattningsåren efter det
beskattningsår då spärren inträdde.
Belopp som på grund av bestäm-
melsen i första stycket inte har
kunnat dras av skall dras av det
följande beskattningsåret, om det
inte finns någon begränsning då.
Koncernbidragsspärren gäller till
och med femte beskattningsåret
efter det beskattningsår då spärren
inträdde.

23 §
Vid ombildningar enligt 8 kap. sparbankslagen (1987:619) tar det
övertagande bankaktiebolaget över den överlåtande sparbankens rätt att
dra av underskott enligt detta kapitel.
Vid sådana ombildningar av
svenska ekonomiska föreningar
till aktiebolag som avses i 42 kap.
20 § tar det aktiebolag vars aktier
skiftas ut över den ekonomiska
föreningens rätt att dra av
underskott enligt detta kapitel.
Vid sådana ombildningar av
ekonomiska föreningar till aktie-
bolag som avses i 42 kap. 20 § tar
det aktiebolag vars aktier skiftas
ut över den ekonomiska
föreningens rätt att dra av
underskott enligt detta kapitel.

41 kap.
3 §
Till inkomstslaget kapital räknas också
1. återfört avdrag för avsättning till ersättningsfond och särskilt tillägg
i den omfattning som anges i 31 kap. 21 och 22 §§,
2. fördelningsbelopp vid räntefördelning i enlighet med bestämmel-
serna i 42 kap. 9 §,
3. avdrag som motsvarar inkomst av ränteförmån i enlighet med
bestämmelserna i 42 kap. 11 §,
4. underskott av näringsverk-
samhet i den utsträckning som
följer av 42 kap. 33 §, 45 kap.
32 § och 46 kap. 6 §,
4. underskott av näringsverk-
samhet i den utsträckning som
följer av 42 kap. 33 §, 45 kap.
32 § och 46 kap. 17 §,

5. underskott av avslutad näringsverksamhet i den utsträckning som
följer av 42 kap. 34 §,
6. uppskovsavdrag, återfört uppskovsavdrag och särskilt tillägg enligt
47 kap., och
7. premier för pensionsförsäkringar och inbetalningar på
pensionssparkonton i den utsträckning som följer av 59 kap. 15 §.

42 kap.

16 a §
Vid tillämpning av
bestämmelserna om moderbolag
i 16 § första stycket skall ett
utländskt bolag som motsvarar
ett svenskt aktiebolag behandlas
som ett sådant om det utländska
bolaget hör hemma i en stat
inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet eller i en stat
med vilken Sverige har ingått ett
skatteavtal som innehåller en
artikel om informationsutbyte.

20 a §
Vid tillämpning av bestäm-
melserna i 19 och 20 §§ skall ett
utländskt bolag som hör hemma
i en stat inom Europeiska ekono-
miska samarbetsområdet (EES)
och som motsvarar en svensk
ekonomisk förening behandlas
som en sådan. Vid tillämpning
av bestämmelserna i 20 § skall
ett utländskt bolag som hör
hemma i en stat inom EES och
som motsvarar ett svenskt
aktiebolag behandlas som ett
sådant.

44 kap.
7 §
Ett värdepapper anses avyttrat om det företag som gett ut det träder i
likvidation.
Vid sådan ombildning av en
svensk ekonomisk förening till
aktiebolag som avses i 42 kap.
20 § anses andelen i föreningen
inte ha avyttrats på grund av
föreningens upplösning.
Vid sådan ombildning av en
ekonomisk förening till
aktiebolag som avses i 42 kap.
20 § anses andelen i föreningen
inte ha avyttrats på grund av
föreningens upplösning.

46 kap.
17 §
I inkomstslaget kapital skall en
enskild näringsidkare eller en
fysisk person som är delägare i ett
svenskt handelsbolag vid avyttring
av en näringsbostadsrätt göra av-
drag från kapitalvinsten för under-
skott samma beskattningsår i den
näringsverksamhet dit bostads-
rätten hörde. Detta gäller inte till
den del underskottet skall dras av
enligt 45 kap. 28 § från kapi-
talvinst som avser en närings-
fastighet. Avdraget får inte över-
stiga kapitalvinsten, beräknad utan
hänsyn till avdraget.
I inkomstslaget kapital skall en
enskild näringsidkare eller en
fysisk person som är delägare i ett
svenskt handelsbolag vid avyttring
av en näringsbostadsrätt göra av-
drag från kapitalvinsten för under-
skott samma beskattningsår i den
näringsverksamhet dit bostads-
rätten hörde. Detta gäller inte till
den del underskottet skall dras av
enligt 45 kap. 32 § från kapi-
talvinst som avser en närings-
fastighet. Avdraget får inte över-
stiga kapitalvinsten, beräknad utan
hänsyn till avdraget.

48 kap.
7 §
Vid beräkningen av omkostnadsbeloppet skall det genomsnittliga
omkostnadsbeloppet för samtliga delägarrätter eller fordringsrätter av
samma slag och sort som den avyttrade användas. Det genomsnittliga
omkostnadsbeloppet skall beräknas med hänsyn till inträffade
förändringar i innehavet.
I 49 kap. 26 § finns ett undantag
från denna bestämmelse vid
andelsbyten.
I 49 kap. 29 § finns ett undantag
från denna bestämmelse vid
andelsbyten.

Andelar som erhålls genom
utdelning i vissa fall
Andelar som förvärvas genom
utdelning i vissa fall

8 §
För andelar som erhålls genom
sådan utdelning av andelar i
dotterbolag som avses i 42 kap.
16 §, anses som anskaffningsutgift
så stor del av omkostnadsbeloppet
för aktierna i moderbolaget
beräknat vid tidpunkten för
utdelningen som motsvarar den
förändring i marknadsvärdet på
dessa aktier som utdelningen
medför.
För andelar som förvärvas
genom sådan utdelning av andelar i
dotterbolag som avses i 42 kap.
16 §, anses som anskaffningsutgift
så stor del av omkostnadsbeloppet
för aktierna i moderbolaget
beräknat vid tidpunkten för
utdelningen som motsvarar den
förändring i marknadsvärdet som
utdelningen medför för dessa
aktier.
När det senare skall beräknas ett omkostnadsbelopp för aktierna i
moderbolaget, skall den genomsnittliga anskaffningsutgiften minskas i
motsvarande mån.
Om den som erhåller andelar i
utdelning utan att äga aktier i
moderbolaget lämnar ersättning
för rätten till utdelning, anses
ersättningen som anskaffnings-
utgift. Om någon ersättning inte
lämnas, är de utdelade
andelarnas anskaffningsutgift
noll.
Om den som förvärvar andelar
genom utdelning utan att äga
aktier i moderbolaget lämnar
ersättning för rätten till utdelning,
anses ersättningen som anskaff-
ningsutgift. Om någon ersättning
inte lämnas, är
anskaffningsutgiften noll.

Aktier som erhålls genom
utskiftning i vissa fall
Aktier som förvärvas genom
utskiftning i vissa fall

9 §
För aktier som erhålls genom
utskiftning från en ekonomisk fö-
rening vid sådan ombildning av en
svensk ekonomisk förening till
aktiebolag som avses i 42 kap.
20 §, anses som
anskaffningsutgift det
omkostnadsbelopp som skulle ha
använts om andelarna i föreningen
hade avyttrats vid tidpunkten för
utskiftningen.
För aktier som förvärvas
genom utskiftning från en
ekonomisk förening vid sådan
ombildning av en ekonomisk
förening till aktiebolag som avses
i 42 kap. 20 §, skall som
anskaffningsutgift anses det om-
kostnadsbelopp som skulle ha
använts om andelarna i föreningen
hade avyttrats vid tidpunkten för
utskiftningen.

49 kap.
8 §
Om säljaren är en fysisk person,
skall han vara obegränsat
skattskyldig på annan grund än
sådan väsentlig anknytning som
avses i 3 kap. 3 § första stycket
3.
Om säljaren är en fysisk person,
skall han vara bosatt i Sverige
eller stadigvarande vistas här.

22 §
Om en mottagen andel avyttras genom en koncernintern
andelsavyttring, skall uppskovsbeloppet tas upp som intäkt först när
kapitalvinsten på grund av den koncerninterna andelsavyttringen skall tas
upp som intäkt. Om det vid en avyttring av en mottagen andel inte
uppkommer vare sig en kapitalvinst eller en kapitalförlust men det
skulle ha funnits förutsättningar för uppskov med beskattningen av en
kapitalvinst enligt bestämmelserna om koncerninterna andelsavyttringar
i 25 kap. 6 27 §§ om det hade uppkommit en sådan vinst, skall
uppskovsbeloppet tas upp som intäkt först när en faktisk kapitalvinst på
grund av den avyttringen skulle ha tagits upp som intäkt.
Kapitalvinsten på grund av den koncerninterna andelsavyttringen skall
anses ha tagits upp som intäkt
vid utdelning som avses i 25 kap. 22 eller 23 §, och
vid fusion som avses i 25 kap.
24 § första stycket om det är
koncernmoderföretaget som är
övertagande företag.
vid fusion eller fission som
avses i 25 kap. 24 § till den del
det är koncernmoderföretaget
som är övertagande företag.

51 kap.
1 §
Bestämmelserna i detta kapitel gäller om
1. en fysisk person avyttrar en andel i ett svenskt handelsbolag,
2. andelen är en
kapitaltillgång hos överlåtaren,
2. det uppkommer en kapital-
vinst i inkomstslaget kapital,
3. förvärvaren inte är en obegränsat skattskyldig fysisk person, och
4. verksamheten i handelsbolaget varit sådan som anges i 2 §.
Vid inlösen gäller bestämmelserna, i stället för vad som anges i första
stycket 3, om någon av de kvarvarande delägarna i handelsbolaget inte är
en obegränsat skattskyldig fysisk person.

56 kap.
2 §
Med fåmansföretag avses aktiebolag och ekonomiska föreningar där
1. fyra eller färre fysiska
personer äger andelar som
motsvarar mer än 50 procent av
rösterna för samtliga andelar i
företaget, eller
1. fyra eller färre delägare äger
andelar som motsvarar mer än 50
procent av rösterna för samtliga
andelar i företaget, eller
2. näringsverksamheten är uppdelad på verksamheter som är
oberoende av varandra och där en fysisk person genom innehav av
andelar, genom avtal eller på liknande sätt har den faktiska
bestämmanderätten över en sådan verksamhet och självständigt kan
förfoga över dess resultat.

4 §
Med fåmanshandelsbolag avses handelsbolag där
1. fyra eller färre fysiska
personer genom innehav av
andelar eller på liknande sätt har
ett bestämmande inflytande, eller
1. fyra eller färre delägare
genom innehav av andelar eller på
liknande sätt har ett bestämmande
inflytande, eller
2. näringsverksamheten är uppdelad på verksamheter som är
oberoende av varandra och där en fysisk person genom innehav av
andelar, genom avtal eller på liknande sätt har den faktiska
bestämmanderätten över en sådan verksamhet.
5 §
Vid bedömningen av om ett
företag är ett fåmansföretag enligt
2 § 1 eller ett fåmanshandelsbolag
enligt 4 § 1 skall en person och
hans närstående (närståendekrets)
anses som en fysisk person. Pröv-
ningen skall göras med utgångs-
punkt från den äldste personen
och därefter i fallande
åldersordning. En person som
inräknats i en närståendekrets
skall inte medräknas i någon
ytterligare krets.
Vid bedömningen av om ett
företag är ett fåmansföretag enligt
2 § 1 eller ett fåmanshandelsbolag
enligt 4 § 1 skall en person och
hans närstående (närståendekrets)
anses som en delägare. Pröv-
ningen skall göras med utgångs-
punkt från den äldste personen
och därefter i fallande
åldersordning. En person som
inräknats i en närståendekrets
skall inte medräknas i någon
ytterligare krets.

6 §
Med delägare i fåmansföretag
eller fåmanshandelsbolag avses
den som, direkt eller indirekt,
äger eller på liknande sätt innehar
andelar i företaget.
Med delägare i fåmansföretag
eller fåmanshandelsbolag avses en
fysisk person som, direkt eller
indirekt, äger eller på liknande sätt
innehar andelar i företaget.
Med företagsledare i ett fåmansföretag eller ett fåmanshandelsbolag
avses den eller de fysiska personer som genom eget eller närståendes
innehav av andelar och sin ställning i företaget har ett väsentligt
inflytande i företaget. När det gäller företag som avses i 2 § 2 och 4 § 2
anses som företagsledare den som har den faktiska bestämmanderätten
över en viss verksamhet och självständigt kan förfoga över dess resultat.

8 §
När det gäller fåmansföretag, fåmanshandelsbolag och deras delägare
m.fl. finns även särskilda bestämmelser om
förmån av utbildning i 11 kap. 17 §,
avdrag för framtida substansminskning i 20 kap. 23 §,
underprisöverlåtelser i 23 kap. 18 23 §§,
avdrag för ränta på vinstandelslån i 24 kap. 6, 7 och 10 §§,
när en fastighet eller andel är lagertillgång i 27 kap. 4 6 §§,
kvalificerade fusioner och fissioner i 37 kap. 27 §,
utskiftning vid ombildning av
en svensk ekonomisk förening till
aktiebolag i 42 kap. 20 §,
utskiftning vid ombildning av
en ekonomisk förening till
aktiebolag i 42 kap. 20 §,
uppskov med beskattningen vid andelsbyten i 49 kap. 10, 16 och
32 §§,
avyttring av andelar i svenska handelsbolag i 50 kap. 7 § och 51 kap.
7 §,
pensionssparavdrag i 59 kap. 4, 10, och 15 §§,
familjebeskattning i 60 kap. 12 14 §§, och
grundavdrag i 63 kap. 5 §.

61 kap.
19 §
Som synnerliga skäl för att justera värdet av bilförmån nedåt anses
att bilen använts som arbetsredskap,
att bilen använts i taxinäring, att den körts minst 6 000 mil i
verksamheten under kalenderåret och att dispositionen för privat
körning varit begränsad i mer än ringa utsträckning, eller
att det finns liknande omständigheter.
Värdet av bilförmån skall
justeras nedåt också när bilen
ingår i en större grupp av bilar
som deltar i ett test eller liknande
för att prova ut ny eller
förbättrande miljö- eller
säkerhetsteknik eller dylikt och
bilen i det utförandet inte finns att
köpa på den allmänna marknaden
inom Europeiska unionens
medlemsländer eller EES-
länderna.
Värdet av bilförmån skall
justeras nedåt också när bilen
ingår i en större grupp av bilar
som deltar i ett test eller liknande
för att prova ut ny eller
förbättrande miljö- eller
säkerhetsteknik eller dylikt och
bilen i det utförandet inte finns att
köpa på den allmänna marknaden
inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet.
Om bilen är utrustad med teknik för drift helt eller delvis med
miljövänligare drivmedel än bensin och dieselolja eller med elektricitet
och bilens nybilspris därför är högre än nybilspriset för närmast
jämförbara bil utan sådan teknik, skall förmånsvärdet justeras nedåt till
en nivå som motsvarar förmånsvärdet för den jämförbara bilen.

63 kap.
9 §
Det särskilda grundavdraget
skall minskas med 65 procent av
den del av den skattskyldiges
pension som överstiger avdraget
enligt 10 §. Har skattskyldig som
fått folkpension i form av
förtidspension också fått livränta
enligt 4 kap. lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring skall livrän-
tan likställas med pension. Det
särskilda grundavdraget skall dock
inte minskas med pension på
grund av annan pensionsförsäkring
än tjänstepensionsförsäkring eller
med pension från pensions-
sparkonto. Vad som avses med
tjänstepensionsförsäkring framgår
av 58 kap. 7 §.
Det särskilda grundavdraget
skall minskas med 65 procent av
den del av den skattskyldiges
pension som överstiger avdraget
enligt 8 §. Har skattskyldig som
fått folkpension i form av
förtidspension också fått livränta
enligt 4 kap. lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring skall livrän-
tan likställas med pension. Det
särskilda grundavdraget skall dock
inte minskas med pension på
grund av annan pensionsförsäkring
än tjänstepensionsförsäkring eller
med pension från pensions-
sparkonto. Vad som avses med
tjänstepensionsförsäkring framgår
av 58 kap. 7 §.
För den som inte hade folkpension vid utgången av året före
beskattningsåret skall det särskilda grundavdraget i stället minskas med
65 procent av den del av den taxerade förvärvsinkomsten som överstiger
avdraget enligt 8 §.

65 kap.
16 §
I lagen (1986:468) om avräk-
ning av utländsk skatt finns be-
stämmelser om avräkning av ut-
ländsk skatt för obegränsat skatt-
skyldiga.
I lagen (1986:468) om
avräkning av utländsk skatt finns
bestämmelser om avräkning av ut-
ländsk skatt för obegränsat skatt-
skyldiga och i vissa fall för be-
gränsat skattskyldiga.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
2. Äldre bestämmelser i 11 kap. 33 § skall tillämpas om
utvecklingsersättning enligt lagen (1997:1268) om kommuners ansvar
för ungdomar mellan 20 och 24 år betalats ut efter den 1 januari 2001.
3. Äldre bestämmelser i 11 kap. 36 § skall tillämpas om ersättningar
som avses där betalats ut efter den 1 januari 2001.
4. Äldre bestämmelser i 40 kap. 6 § skall tillämpas på beskattningsår
som påbörjats före den 1 januari 2001.

4.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:1230) om
ikraftträdande av inkomstskattelagen (1999:1229)
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1999:1230) om
ikraftträdande av inkomstskattelagen (1999:1229)
dels att rubriken före 5 kap. 11 § skall lyda Tillämpning av lagen
(1998:1601) om uppskov med beskattningen vid andelsbyten och lagen
(1998:1602) om uppskov med beskattningen vid andelsöverlåtelser
inom koncerner ,
dels att det skall införas fem nya paragrafer, 5 kap. 12 16 §§, samt
närmast före 5 kap. 16 § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

5 kap.

12 §
Vid tillämpning av 10 § andra
stycket den upphävda lagen
(1998:1602) om uppskov med
beskattningen vid andelsöver-
låtelser inom koncerner skall,
om den skattskyldige begär det,
vad som sägs om fusioner också
gälla om det säljande företaget
upphör att existera genom en
sådan fission som anges i 5 §
den upphävda lagen
(1998:1603) om beskattningen
vid fusioner, fissioner och
verksamhetsöverlåtelser. Detta
gäller bara om de övertagande
företagen omedelbart efter
fissionen tillhör samma koncern
som det säljande företaget.
Det säljande företagets vinst
fördelas på de övertagande
företagen i förhållande till det
kapital som förs över till varje
företag.
Vad som sägs om det
övertagande företaget vid en
fusion gäller vart och ett av de
övertagande företagen vid en
fission.

13 §
Vid tillämpning av 14 § den
upphävda lagen (1998:1602)
om uppskov med beskattningen
vid andelsöverlåtelser inom
koncerner skall, om den
skattskyldige begär det, vad
som sägs om fusioner också
gälla om det avyttrade företaget
upphör att existera genom en
sådan fission som anges i 5 §
den upphävda lagen
(1998:1603) om beskattningen
vid fusioner, fissioner och
verksamhetsöverlåtelser. Detta
gäller bara om vart och ett av
de övertagande företagen ingår
i samma koncern som det
säljande företaget. Vad som
sägs om det övertagande
företaget vid en fusion gäller
vart och ett av de övertagande
företagen vid en fission.
Kapitalvinsten på de faktiskt
avyttrade andelarna fördelas
på de övertagande företagen i
förhållande till det kapital som
förs över till varje företag.

14 §
Om den skattskyldige begär
att bestämmelserna i 13 § skall
tillämpas, gäller vad som sägs i
fråga om turordning i 15 §
tredje stycket 2 den upphävda
lagen (1998:1602) om uppskov
med beskattningen vid
andelsöverlåtelser inom
koncerner också i fråga om
andelar som innehas i ett
övertagande företag efter en
fission.

15 §
Om den skattskyldige begär
att bestämmelserna i 13 § skall
tillämpas, gäller vad som sägs i
fråga om vinst vid fusion i 19 §
andra stycket den upphävda
lagen (1998:1601) om uppskov
med beskattningen vid
andelsbyten också vinst vid
fission till den del
koncernmoderföretaget är över-
tagande företag.

Ersättningar vid utbildning och
arbetslöshet

16 §
Vid tillämpning av 19 § den
upphävda kommunalskattelagen
(1928:370) skall till skattepliktig
inkomst inte räknas särskilt stöd
till deltagare i
1. arbetslivsinriktad rehabili-
tering,
2. arbetsmarknadsutbildning,
3. annan utbildning inom
ramen för ett
arbetsmarknadspolitiskt prog-
ram,
4. arbetspraktik, eller
5. datorteksverksamhet.
Detta gäller även sådant
särskilt stöd som lämnas till
deltagarens ledsagare eller till
elever med funktionshinder vid
utbildning i grundskola,
gymnasieskola eller
motsvarande utbildning.
Till skattepliktig inkomst skall
inte heller räknas utvecklings-
ersättning som betalas ut enligt
lagen (2000:625) om
arbetsmarknadspolitiska
program.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001
2. Bestämmelserna i 5 kap. 12 15 §§ tillämpas på fusioner och
fissioner som genomförts efter utgången av år 1998.
3. Bestämmelserna i 5 kap. 16 § tillämpas på ersättningar som betalas
ut efter den 1 augusti 2000.

4.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1986:468) om
avräkning av utländsk skatt
Härigenom föreskrivs att det i lagen (1986:468) om avräkning av
utländsk skatt skall införas en ny paragraf, 2 a §, av följande lydelse.

2 a §
Termer och uttryck som
används i denna lag har samma
betydelse och
tillämpningsområde som i
inkomstskattelagen (1999:1229)
om inte annat anges eller
framgår av sammanhanget.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001 och tillämpas första
gången vid 2002 års taxering

4.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:676) om skatt
på ränta på skogskontomedel m.m.
Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1990:676) om skatt på ränta på
skogskontomedel m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

3 §
Skatt tas ut med 15 procent av den ränta som gottskrivs kontot.
Skattebeloppet skall avrundas till närmast lägre hela krontal.
Skatt tas dock inte ut på ränta
som avser tid efter det att konto-
medel skall tas upp till beskattning
enligt skogskontolagen eller
lagen om upphovsmannakonto.
Skatt tas dock inte ut på ränta
som avser tid efter det att
kontomedel skall tas upp till
beskattning enligt 21 eller 32 kap.
inkomstskattelagen (1999:1229).
Skatt tas inte heller ut om den gottskrivna räntan understiger 100
kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om ränta som gottskrivits före ikraftträdandet

4.5 Förslag till lag om ändring i förmögenhetsskattelagen
(1997:323)
Härigenom föreskrivs att 3 och 14 §§ förmögenhetsskattelagen
(1997:323) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

3 §
Vid beräkning av den skattepliktiga förmögenheten skall som tillgång
tas upp
1. privatbostadsfastighet och privatbostadsrätt,
2. småhus med tillhörande
tomtmark på landbruksenhet som
på grund av ägarens begäran enligt
2 kap. 9 § första stycket inkomst-
skattelagen (1999:1229) är nä-
ringsfastighet,
2. småhus med tillhörande
tomtmark på landbruksenhet som
på grund av ägarens begäran enligt
2 kap. 9 § tredje stycket inkomst-
skattelagen (1999:1229) är nä-
ringsfastighet,
3. den del av en näringsfastighet som inrymmer en bostadslägenhet
som används eller är avsedd att användas av fastighetsägaren för eget
eller närståendes boende,
4. aktie i ett aktieslag som är inregistrerat vid börs i det land där
aktiebolaget är hemmahörande samt marknadsnoterad aktie i ett
aktiebolag som är hemmahörande i Sverige om ett aktieslag i bolaget
den 29 maj 1997 var eller senare har varit inregistrerad vid svensk börs
med undantag för huvuddelägares aktie,
5. aktie i ett aktieslag som inte är marknadsnoterat i det land där
aktiebolaget är hemmahörande med undantag för huvuddelägares aktie i
ett aktiebolag i vilket finns ett aktieslag som är marknadsnoterat,
6. annan delägarrätt än aktie om
den inte är marknadsnoterad samt
andel i handelsbolag och
europeisk ekonomisk
intressegruppering med undantag
för andel i juridisk person till den
del den juridiska personen är
skattskyldig,
6. annan sådan delägarrätt som
avses i 48 kap. 2 § första stycket
inkomstskattelagen än aktie om
delägarrätten inte är marknads-
noterad samt andel i handelsbolag
med undantag för andel i juridisk
person till den del den juridiska
personen är skattskyldig,
7. annan marknadsnoterad delägarrätt än aktie, marknadsnoterad
fordringsrätt och marknadsnoterad tillgång som avses i 52 kap.
inkomstskattelagen,
8. livförsäkring med undantag för
a) pensionsförsäkring samt
b) livförsäkring som enbart avser olycks- eller sjukdomsfall eller
dödsfall senast vid 70 års ålder och som inte är återköpsbar,
9. rätt till livränta eller därmed jämförlig utbetalning med undantag för
rätt till
a) utbetalning på grund av försäkring,
b) utbetalning på grund av tidigare anställning samt
c) underhållsbidrag,
10. kontobehållning med undantag för behållning på
pensionssparkonto,
11. fordran i pengar och liknade betalningsmedel samt fordran
avseende marknadsnoterad tillgång som anges i 4, 5, eller 7,
12. pengar och liknande betalningsmedel till den del de sammanlagt
överstiger 25 000 kronor,
13. lösöre med undantag för
a) inre lösöre för personligt bruk,
b) yttre lösöre för personligt bruk till den del det enskilda föremålets
värde understiger 10 000 kronor,
c) fordon som avses i 9 § första stycket fordonsskattelagen
(1988:327) samt
d) lösöre som är deponerat på museum eller liknande inrättning,
om tillgången inte ingår i sådan näringsverksamhet som avses i 13 kap.
1 och 11 §§ inkomstskattelagen i annat fall än enligt 2 och 3.
Undantaget i första stycket 4 och 5 för huvuddelägares aktie tillämpas

1. aktie i ett aktiebolag i vilket aktier var inregistrerade vid börs vid
utgången av år 1991, om aktien har innehafts direkt eller indirekt av en
huvuddelägare sedan denna tidpunkt,
2. aktie i ett aktiebolag i vilket aktier har inregistrerats vid börs första
gången efter utgången av år 1991, om aktien har innehafts direkt eller
indirekt av en huvuddelägare sedan inregistreringen,
3. aktie i ett aktiebolag i vilket aktier har marknadsnoterats första
gången efter utgången av år 1996, om aktien har innehafts direkt eller
indirekt av en huvuddelägare sedan marknadsnoteringen,
4. aktie som har förvärvats med stöd av aktie som avses i 1 3, om
aktien har innehafts direkt eller indirekt av en huvuddelägare sedan detta
förvärv,
5. aktie som avses i 1 4 och som har förvärvats av ett barn eller
barnbarn till huvuddelägaren och i förekommande fall därefter åter
förvärvats av huvuddelägaren och som har innehafts direkt eller indirekt
av ett barn, barnbarn eller av huvuddelägaren sedan först nämnda förvärv.
Med huvuddelägare avses sådan aktieägare som, ensam eller
tillsammans med närstående, innehade aktier direkt eller indirekt
motsvarande minst 25 procent för röstvärdet av aktierna i bolaget vid
utgången av år 1991 i fråga om aktier i ett aktiebolag i vilket aktier var
inregistrerade vid den tidpunkten och i övriga fall vid tidpunkten för
inregistrering eller marknadsnotering som avses i andra stycket. Som
huvuddelägare anses även dödsboet efter sådan aktieägare.

14 §
Vid värdering av aktie och
därmed jämförlig delägarrätt som
inte är marknadsnoterad samt
andel i handelsbolag och
europeisk ekonomisk
intressegruppering beaktas
tillgångar och skulder i den
juridiska personen i den
omfattning som skulle ha gällt om
de innehafts direkt av delägaren
och inte annat följer av andra
stycket eller 13 §. Om tillgången
eller skulden ingår i sådan
näringsverksamhet som avses i
13 kap. 1, eller 11 § inkomst-
skattelagen (1999:1229) hos den
juridiska personen anses
detsamma gälla för delägaren,
dock inte i fråga om tillgång som
för delägaren vid direkt innehav
omfattas av 3 § första stycket 1
och därtill hänförlig skuld.
Vid värdering av delägarrätt som
avses i 48 kap. 2 § första stycket
inkomstskattelagen (1999:1229)
och som inte är marknadsnoterad
samt andel i handelsbolag beaktas
tillgångar och skulder i den
juridiska personen respektive i
handelsbolaget i den omfattning
som skulle ha gällt om de
innehafts direkt av delägaren och
inte annat följer av andra stycket
eller 13 §. Om tillgången eller
skulden ingår i en rörelse hos den
juridiska personen respektive
handelsbolaget, anses detsamma
gälla för delägaren, dock inte i
fråga om tillgång som för
delägaren vid direkt innehav
omfattas av 3 § första stycket 1
och därtill hänförlig skuld.
Aktie i ett aktiebolag som är hemmahörande i Sverige och som inte är
marknadsnoterad tas upp till 80 procent av marknadsvärdet om ett
aktieslag i bolaget har varit inregistrerat vid svensk börs under
beskattningsåret.
Har en andel i ett handelsbolag
eller i en europeisk ekonomisk
intressegruppering ett negativt
värde, får detta beaktas av delägare
eller medlem som inte har för-
behållit sig ett begränsat ansvar
för bolagets eller grupperingens
förbindelser.
Har en andel i ett handelsbolag
ett negativt värde, får detta beaktas
av delägare som inte har för-
behållit sig ett begränsat ansvar
för bolagets förbindelser.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001

4.6 Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen
(1997:483)
Härigenom föreskrivs i fråga om skattebetalningslagen (1997:483)
dels att 8 kap. 6 § skall ha följande lydelse,
dels att ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen
(1999:1300) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

8 kap.
6 §
Om en fysisk person inte
fullgör sin skyldighet enligt 5 kap.
16 §, skall arbetsgivaren göra
skatteavdrag enligt skattetabellen
för den ort där arbetsgivaren har
sitt kontor eller där ersättningen i
annat fall betalas ut, ökat med
10 % av avdraget enligt tabellen.
Skatteavdraget skall dock vara
30 % av den ersättning som inte
utgör arbetstagarens huvudsakliga
ersättning för arbete (sidoin-
komst).
Om en fysisk person inte
fullgör sin skyldighet enligt 5 kap.
16 §, skall arbetsgivaren göra
skatteavdrag enligt den
skattetabell som närmast
motsvarar skattesatsen för
kommunal inkomstskatt för den
ort där arbetsgivaren har sitt
kontor eller där ersättningen i
annat fall betalas ut, ökat med
10 % av avdraget enligt tabellen.
Skatteavdraget skall dock vara
30 % av den ersättning som inte
utgör arbetstagarens huvudsakliga
ersättning för arbete (sidoin-
komst).
Första stycket tillämpas inte, om arbetsgivaren har fått besked av
skattemyndigheten om vilket skatteavdrag som skall göras.

1. Denna lag träder i kraft den
1 januari 2000 och tillämpas från
och med den 1 januari 2001 om
inte annat följer av punkterna 2 3.
1. Denna lag träder i kraft den 1
januari 2000 och tillämpas från
och med den 1 januari 2001 om
inte annat följer av punkterna 2 4.
2. De nya bestämmelserna i 2 kap. 2 §, 3 kap. 1 §, 5 kap. 4 § första
stycket 1 och 12 kap. 9 a § samt upphävandet av 2 kap. 3 § tillämpas från
och med ikraftträdandet.
3. De nya bestämmelserna i 5 kap. 3 § tillämpas från och med den 10
mars 2000.

4. Vid debitering av slutlig
skatt avseende 2001 års
taxering gäller äldre
bestämmelser i 11 kap.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001

4.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:1618) om
upphävande av lagen (1994:1854) om
inkomstbeskattningen vid gränsöverskridande
omstruktureringar inom EG
Härigenom föreskrivs att lagen (1998:1618) om upphävande av lagen
(1994:1854) om inkomstbeskattningen vid gränsöverskridande
omstruktureringar inom EG skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

Enligt riksdagens beslut
föreskrivs att lagen (1994:1854)
om inkomstbeskattningen vid
gränsöverskridande omstrukture-
ringar inom EG skall upphöra att
gälla vid utgången av år 1998. Den
upphävda lagen tillämpas dock
i fråga om internationella
fusioner och fissioner på
förfaranden som genomförts före
den 1 januari 1999,
i fråga om internationella
verksamhetsöverlåtelser på
överlåtelser före den 1 januari
1999 och
i fråga om internationella
andelsbyten på förvärv före den 1
januari 1999.
En internationell fusion eller
fission skall anses genomförd när
det eller de överlåtande bolagen
har upplösts.

Enligt riksdagens beslut
föreskrivs att lagen (1994:1854)
om inkomstbeskattningen vid
gränsöverskridande omstrukture-
ringar inom EG skall upphöra att
gälla vid utgången av år 1998. Den
upphävda lagen tillämpas dock
enligt följande:
1. I fråga om internationella
fusioner och fissioner tillämpas
den upphävda lagen på
förfaranden som genomförts före
den 1 januari 1999. En interna-
tionell fusion eller fission skall
anses genomförd när det eller de
överlåtande bolagen har upplösts.
2. I fråga om internationella
verksamhetsöverlåtelser
tillämpas den upphävda lagen på
överlåtelser före den 1 januari
1999.
3. I fråga om internationella
andelsbyten tillämpas den
upphävda lagen på förvärv före
den 1 januari 1999.

4. I fråga om internationella
andelsbyten som avses i 3 gäller
därutöver följande om den skatt-
skyldige begär det.
a) Avyttras andelar som
mottagits som vederlag vid ett
internationellt andelsbyte
genom en koncernintern
andelsavyttring enligt 25 kap.
6 27 §§ inkomstskattelagen
(1999:1229) och får den
skattskyldige uppskov med
beskattningen av kapitalvinst,
skall som kapitalvinst vid
tillämpning av nämnda bestäm-
melser anses även realisa-
tionsvinst som uppkommit vid
det internationella andelsbytet,
sådana belopp som avses i 23 §
tredje eller fjärde stycket och
vinst enligt 24 § den upphävda
lagen.
Detsamma gäller även om
någon vinst inte uppkommit och
förutsättningar därför inte före-
ligger för uppskov med beskatt-
ningen vid en koncernintern an-
delsavyttring. Realisationsvinst
som uppkommit vid det inter-
nationella andelsbytet, sådana
belopp som avses i 23 § tredje
eller fjärde stycket och vinst
enligt 24 § den upphävda lagen
behandlas som en kapitalvinst
som uppkommit vid den
koncerninterna andels-
avyttringen.
Om andelar som mottagits som
vederlag vid det internationella
andelsbytet upphör att existera
genom en fusion eller fission
gäller 25 kap. 20 och 24 §§
inkomstskattelagen på
motsvarande sätt.
b) Avyttras andelar som
mottagits som vederlag vid det
internationella andelsbytet
genom ett andelsbyte enligt 49
kap. inkomstskattelagen och får
den skattskyldige uppskov med
beskattningen av vinst, skall som
kapitalvinst enligt 49 kap. 14 §
andra stycket eller vinst enligt
49 kap. 17 § nämnda lag anses
även realisationsvinst som
uppkommit vid det
internationella andelsbytet,
sådana belopp som avses i 23 §
tredje eller fjärde stycket och
vinst enligt 24 § den upphävda
lagen.
Detsamma gäller även om
någon vinst inte uppkommit och
förutsättningar därför inte före-
ligger för uppskov med beskatt-
ningen vid ett andelsbyte. Rea-
lisationsvinst som uppkommit
vid det internationella
andelsbytet, sådana belopp som
avses i 23 § tredje eller fjärde
stycket och vinst enligt 24 § den
upphävda lagen behandlas som
en kapitalvinst som uppkommit
vid andelsbytet.
Realisationsvinst eller sådana
belopp som enligt 23 § den
upphävda lagen skulle ha tagits
upp som intäkt av tjänst skall
behandlas som tjänstebelopp
enligt 49 kap. 16 § andra stycket
inkomstskattelagen.
c) Vid tillämpning av
punkterna a och b skall belopp
som tidigare tagits upp som
intäkt avräknas från
realisationsvinst, sådana belopp
som avses i 23 § tredje eller
fjärde stycket eller vinst enligt
24 § den upphävda lagen.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001 och tillämpas på
överlåtelser som skett samt fusioner och fissioner som genomförts
efter utgången av år 1998.
2. Skall till följd av bestämmelserna i lagen (1999:1230) om
ikraftträdande av inkomstskattelagen (1999:1229) inkomstskattelagen
inte tillämpas skall vid tillämpningen av denna lag hänvisningarna till
inkomstskattelagen i stället avse motsvarande bestämmelser i
den upphävda lagen (1998:1601) om uppskov med beskattningen vid
andelsbyten, och
den upphävda lagen (1998:1602) om uppskov med beskattningen vid
andelsöverlåtelser inom koncerner.
4.8

4.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:1240) om
ändring i kupongskattelagen (1970:624)
Härigenom föreskrivs att 4 § kupongskattelagen (1970:624) i stället
för dess lydelse enligt lagen (1999:1240) om ändring i nämnda lag skall
ha följande lydelse.

4 §
Skattskyldighet föreligger för
utdelningsberättigad om denne är
fysisk person, som är begränsat
skattskyldig, dödsbo efter sådan
person eller utländsk juridisk
person, och utdelningen ej är hän-
förlig till inkomst av närings-
verksamhet som bedrivits från fast
driftställe här i riket.
Skattskyldighet föreligger dock
inte för utdelningsberättigad
utländsk juridisk person för den
del av utdelningen som enligt 6
kap. 13 15 §§ inkomstskattelagen
(1999:1229) har beskattats hos
delägaren.
Skattskyldighet föreligger för
utdelningsberättigad om denne är
fysisk person, som är begränsat
skattskyldig, dödsbo efter sådan
person eller utländsk juridisk
person, och utdelningen ej är hän-
förlig till inkomst av närings-
verksamhet som bedrivits från fast
driftställe här i riket. Skattskyl-
dighet föreligger dock inte för
utdelningsberättigad utländsk juri-
disk person för sådan utdelning
som delägarna är skattskyldiga
för enligt 6 kap. 13 15 §§
inkomstskattelagen (1999:1229).
För handelsbolag, europeisk ekonomisk intressegruppering,
kommanditbolag och rederi föreligger skattskyldighet för den del av
utdelningen som ej är hänförlig till inkomst av näringsverksamhet som
bedrivits från fast driftställe här i riket och som belöper på delägare
eller medlem som är begränsat skattskyldig.
Skattskyldighet föreligger slutligen för utdelningsberättigad, som
innehar aktie under sådana förhållanden, att annan därigenom obehörigen
beredes förmån vid taxering till inkomstskatt eller vinner befrielse från
kupongskatt.
Skattskyldighet föreligger inte för person som avses i 3 kap. 17 § 2 4
inkomstskattelagen.
Skattskyldighet föreligger inte heller för en juridisk person i en
främmande stat som är medlem i Europeiska gemenskapen, om den
innehar 25 procent eller mer av andelskapitalet i det utdelande bolaget
och uppfyller villkoren i artikel 2 i det av Europeiska gemenskapernas
råd den 23 juli 1990 antagna direktivet om en gemensam ordning för
beskattning avseende moder- och dotterbolag i olika medlemsstater i
direktivets lydelse den 1 januari 1995 (90/435/EEG).
Skattskyldighet föreligger inte heller för utländskt bolag som avses i
6 kap. 9 § första stycket och 10 § inkomstskattelagen för utdelning på
aktier och andelar, om det utländska bolaget innehar 25 procent eller
mer av andelskapitalet i det utdelande bolaget.

0

4.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:1255) om
ändring i lagen (1986:468) om avräkning av utländsk
skatt
Härigenom föreskrivs att 1 och 2 §§ lagen (1986:468) om avräkning
av utländsk skatt i stället för deras lydelse enligt lagen (1999:1255) om
ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 §
Om en obegränsat skattskyldig
har haft intäkt
Om en obegränsat skattskyldig
har haft intäkt, eller om en
begränsat skattskyldig har haft
intäkt hänförlig till ett fast
driftställe i Sverige,
a) som medtagits vid taxering enligt inkomstskattelagen (1999:1229),
b) för vilken han beskattats i utländsk stat, och
c) som enligt skattelagstiftningen i den utländska staten anses härröra
därifrån,
har han med den inskränkning som följer av 2 § genom avräkning
av den del av den utländska skatten som belöper sig på intäkten rätt att
erhålla nedsättning av statlig inkomstskatt och kommunal inkomstskatt
enligt 4 13 §§.
Motsvarande gäller i tillämpliga delar i fall en fysisk person enligt
lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt skall betala fastighetsskatt
för en privatbostad som är belägen utomlands.
Om ett svenskt företag vid en
prövning enligt 24 kap. 20 §
inkomstskattelagen inte kan visa
att inkomstbeskattningen av den
utländska juridiska personen är
jämförlig med inkomstbeskatt-
ningen enligt nämnda lag av ett
svenskt företag med motsvarande
inkomster men övriga förutsätt-
ningar för skattefrihet för
utdelningen är uppfyllda, gäller
följande. Utöver den avräkning
som medges enligt första stycket
och enligt dubbelbeskattnings-
avtal, har företaget rätt att genom
avräkning erhålla nedsättning av
statlig inkomstskatt med ett
belopp som motsvarar tretton
procent av utdelningens
bruttobelopp. Vid en sådan
avräkning gäller 4 13 §§ i
tillämpliga delar.
Om ett företag vid en prövning
enligt 24 kap. 20 §
inkomstskattelagen inte kan visa
att inkomstbeskattningen av den
utländska juridiska personen är
jämförlig med inkomstbeskatt-
ningen enligt nämnda lag av ett
svenskt företag med motsvarande
inkomster men övriga förutsätt-
ningar för skattefrihet för utdel-
ningen är uppfyllda, gäller föl-
jande. Utöver den avräkning som
medges enligt första stycket och
enligt dubbelbeskattningsavtal, har
företaget rätt att genom avräkning
erhålla nedsättning av statlig
inkomstskatt med ett belopp som
motsvarar tretton procent av
utdelningens bruttobelopp. Vid en
sådan avräkning gäller 4 13 §§ i
tillämpliga delar.

2 §
Rätt till avräkning enligt 1 §
första stycket föreligger inte om
statlig inkomstskatt, kommunal
inkomstskatt, den utländska
skatten samt den utländska
intäkten omfattas av dubbelbe-
skattningsavtal. Med att den ut-
ländska intäkten omfattas av dub-
belbeskattningsavtal avses även
fall då någon intäkt av en
privatbostad som är belägen
utomlands inte uppburits men, om
sådan intäkt hade uppburits, denna
omfattats av dubbelbeskattnings-
avtal. Rätt till avräkning enligt 1 §
andra stycket föreligger inte om
statlig fastighetsskatt omfattas av
dubbelbeskattningsavtal. Vid av-
räkning med stöd av dubbel-
beskattningsavtal tillämpas dock
4 13 §§.
Rätt till avräkning enligt 1 §
första stycket föreligger inte om
statlig inkomstskatt, kommunal
inkomstskatt, den utländska
skatten samt den utländska
intäkten omfattas av dubbelbe-
skattningsavtal. Med att den ut-
ländska intäkten omfattas av dub-
belbeskattningsavtal avses även
fall då någon intäkt av en
privatbostad som är belägen
utomlands inte uppburits men, om
sådan intäkt hade uppburits, denna
omfattats av dubbelbeskattnings-
avtal. Rätt till avräkning enligt 1 §
andra stycket föreligger inte om
statlig fastighetsskatt omfattas av
dubbelbeskattningsavtal.

Vid avräkning med stöd av
dubbelbeskattningsavtal
tillämpas dock 4 13 §§.

Bestämmelserna i första
stycket tillämpas inte då en
begränsat skattskyldig har rätt
till avräkning av utländsk skatt
enligt 1 § första stycket.

4.11 Förslag till lag om upphävande av förordningen
(1967:44) om investeringsavgift för vissa
byggnadsarbeten
Härigenom föreskrivs att förordningen (1967:44) om
investeringsavgift för vissa byggnadsarbeten skall upphöra att gälla den 1
januari 2001. Den upphävda förordningen skall fortfarande tillämpas på
byggnadsarbeten som igångsattes under tiden den 1 mars 1967 den 30
september 1968

4.12 Förslag till lag om upphävande av lagen (1992:846) om
tillfällig avvikelse från lagen (1989:484) om
arbetsmiljöavgift
Härigenom föreskrivs att lagen (1992:846) om tillfällig avvikelse
från lagen (1989:484) om arbetsmiljöavgift skall upphöra att gälla den 1
januari 2001

4.13 Förslag till lag om upphävande av lagen (1992:1330) om
tillfällig avvikelse från lagen (1989:484) om
arbetsmiljöavgift
Härigenom föreskrivs att lagen (1992:1330) om tillfällig avvikelse
från lagen (1989:484) om arbetsmiljöavgift skall upphöra att gälla den 1
januari 2001

4.14 Förslag till lag om upphävande av lagen (1995:659) om
tillfällig avvikelse från lagen (1989:484) om
arbetsmiljöavgift
Härigenom föreskrivs att lagen (1995:659) om tillfällig avvikelse
från lagen (1989:484) om arbetsmiljöavgift skall upphöra att gälla den 1
januari 2001.

5 Ärendet och dess beredning
Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (EG-fördraget)
innehåller förbud mot diskriminering av utländska intressen och
inskränkningar i etableringsfriheten. Under senare tid har Europeiska
gemenskapernas domstol vid flera tillfällen tagit ställning till
etableringsfriheten enligt EG-fördraget i förhållande till nationella
skatteregler. Om den nationella lagstiftningen strider mot EG-rätten
skall EG-rätten ges företräde. Det innebär att en sådan nationell regel
inte skall tillämpas.
Inom Finansdepartementet utarbetades under våren en promemoria
som behandlar vissa nationella regler som vid inkomstbeskattningen i
dag gynnar svenska företag i förhållande till utländska företag i samma
situation eller gynnar investeringar i Sverige framför investeringar i
utlandet, Ds 2000:28 Anpassningar på företagsskatteområdet till EG-
fördraget. I promemorian behandlas reglerna om skattefria utdelningar i
vissa fall, koncernbidrag, kommissionärsförhållanden och avräkning av
utländsk skatt. En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 1 och
promemorians lagförslag i bilaga 2. Promemorian har
remissbehandlats. En sammanställning över remissyttrandena har
upprättats och finns tillgänglig i Finansdepartementet (dnr
Fi2000/1786).
Regeringen tar nu upp de förslag om anpassningar på
företagsskatteområdet som behandlas i promemorian.
Regeringen bemyndigade den 22 augusti 1991 chefen för
Justitiedepartementet att tillkalla en kommitté med uppdrag att göra en
översyn av redovisningslagstiftningen. Enligt direktiven (Dir. 1991:71)
skulle kommittén bl.a. ta upp frågan om det fanns anledning att ompröva
sambandet mellan redovisning och beskattning. Kommittén antog
namnet Redovisningskommittén. I slutbetänkandet Översyn av
redovisningslagstiftningen (SOU 1996:157) tog kommittén upp en del
skattefrågor, bl.a. föreslogs ett slopande av det krav på avsättning i
räkenskaperna som gäller för att enskilda näringsidkare som är skyldiga
att upprätta årsbokslut skall få göra avdrag för egenavgifter. Kommitténs
betänkande har remissbehandlats. En förteckning av remissinstanserna
finns i bilaga 3 till regeringens proposition 1998/99:130 (Ny
bokföringslag m.m.). En remissammanställning finns tillgänglig i det
lagstiftningsärendet (dnr Ju1996/4095). Betänkandet har behandlats i
prop. 1998/99:130) och lett till lagstiftning (bet. 1999/2000:LU2, rskr.
1999/2000:50, SFS 1999:1078 m.fl.). Skattefrågorna togs dock inte
upp i det sammanhanget utan har beretts vidare inom
Finansdepartementet (dnr Fi1997/2819). Regeringen tar nu upp en av
dessa frågor, nämligen frågan om kravet på avsättning i räkenskaperna
för egenavgifter.
I propositionen föreslås också en justering i skattebetalningslagen
(1997:483) som syftar till att förenkla för arbetsgivarna i de fall då en
arbetstagare inte fullgjort sin skyldighet att lämna sådana uppgifter eller
visa upp sådana handlingar att arbetsgivaren får veta hur stort
skatteavdrag som skall göras från ersättning för arbete som betalas ut till
arbetstagaren. Förslaget har upprättats inom Finansdepartementet och
synpunkter har under hand inhämtats från Riksskatteverket.
Den 1 augusti 2000 trädde ett antal författningar rörande
arbetsmarknadspolitiska frågor i kraft. Ändringarna syftar till att minska
antalet arbetsmarknadspolitiska författningar och göra bestämmelserna
mer lättlästa och enhetliga. Till följd av dessa regelförenklingar bör även
vissa ändringar i inkomstskattelagen (1999:1229, IL) och lagen
(1999:1230) om ikraftträdande av inkomstskattelagen (1999:1229)
göras. Utformningen av dessa lagförslag har skett i samråd med
Riksskatteverket.
I propositionen föreslås slutligen några rättelser av uppenbara fel med
anledning av införandet av IL.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 5 oktober 2000 att inhämta Lagrådets yttrande
över de förslag som finns i bilaga 4. Lagrådets yttrande finns i bilaga
5. Lagrådet har synpunkter beträffande förslagen till 42 kap. 16 a och
20 a §§ IL. Synpunkterna behandlas i författningskommentarerna till
dessa paragrafer, avsnitt 8.1. Vissa redaktionella ändringar har gjorts i
förhållande till lagrådsremissens lagförslag.
Förslagen till ändringar i 3 kap. 12 §, 6 kap. 6 och 12 §§, 7 kap. 17 §,
10 kap. 3 och 11 §§, 11 kap. 16, 33, 35 och 36 §§, 12 kap. 3, 21 och
35 §§, 18 kap. 11 och 20 §§, 21 kap. 9 §, 22 kap. 10 §, 23 kap. 14, 26
och 28 §§, 25 kap. 11 §, 26 kap. 13 och 15 §§, 27 kap. 17 §, 40 kap. 5
och 18 §§, 41 kap. 3 §, 46 kap. 17 §, 48 kap. 7 §, 49 kap. 8 §, 51 kap. 1 §,
56 kap. 2, 4 6 §§ och 63 kap. 9 § IL samt förslaget till 5 kap. 16 § lagen
(1999:1230) om ikraftträdande av inkomstskattelagen (1999:1229) har
inte granskats av Lagrådet. Inte heller har Lagrådet granskat ändringarna i
lagen (1990:676) om skatt på ränta på skogskontomedel m.m.,
förmögenhetsskattelagen (1997:323), skattebetalningslagen
(1997:483), lagen (1999:1240) om ändring i kupongskattelagen
(1970:624) och ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen
(1999:1300) om ändring i skattebetalningslagen (1997:483).
Ändringarna som består av rättelser och konsekvensändringar är enligt
regeringens mening av så enkel beskaffenhet att Lagrådets hörande
skulle sakna betydelse.

6

7 Bakgrund
För inte så länge sedan bestod de flesta koncerner i Sverige av enbart
svenska företag. Utvecklingen har lett till att allt fler koncerner i svenskt
näringsliv har utländska inslag. Samtidigt har vi gjort internationella
åtaganden som förbjuder diskriminering av utländska intressen och
inskränkningar i etableringsfriheten. Detta följer inte enbart av
bestämmelserna i de skatteavtal som Sverige ingått med andra länder
utan också av vårt medlemskap i den Europeiska unionen.
I propositionen behandlas nationella regler som i dag gynnar svenska
företag i förhållande till utländska företag i samma situation. Det gäller
reglerna om skattefria utdelningar i vissa fall, koncernbidrag,
kommissionärsförhållanden och avräkning av utländsk skatt. Avsikten är
inte att ge en heltäckande redogörelse av ämnet inom
företagsskatteområdet. Frågor som ryms inom befintliga utredningars
uppdrag, t.ex. frågan om beskattningen av utländska
skadeförsäkringsföretag som behandlas av Utredningen (Fi 1998:11)
om vissa internationella företagsskattefrågor (Dir. 1998:74), faller
utanför framställningen.
I detta kapitel lämnas en beskrivning över vad som gäller i fråga om
diskriminering enligt den modell för skatteavtal beträffande inkomst
och förmögenhet som publicerats av Organisationen för ekonomiskt
samarbete och utveckling (OECD) och enligt fördraget om upprättandet
av Europeiska gemenskapen (EG-fördraget).

7.1 Diskrimineringsförbud i skatteavtal
Enligt OECD:s modell för skatteavtal beträffande inkomst och
förmögenhet får en avtalsslutande stat inte behandla företag som ägs av
person eller personer med hemvist i en annan avtalsslutande stat sämre
än vad den behandlar andra företag (den s.k. ägarregeln i artikel 24.5). En
avtalsslutande stat får inte heller vid beskattningen behandla ett fast
driftställe (t.ex. en filial) till ett företag i en annan avtalsslutande stat
mindre fördelaktigt än ett företag med hemvist i denna stat (den s.k.
filialregeln i artikel 24.3). Diskrimineringsreglerna innebär att vi från
svensk sida garanterar att utlandsägda svenska företag eller fasta
driftställen i princip skall ges samma skattemässiga behandling som
gäller för svenska företag med svenska ägare.
Interna svenska skatteregler diskriminerar i princip inte bolag som
enligt vår bolagsrättsliga lagstiftning är svenska även om de är
utlandsägda. Däremot finns det regler som diskriminerar utlandsägda
fasta driftställen som bedriver skattepliktig verksamhet i Sverige. Vidare
kan förmåner nekas på den grunden att det i en koncern ingår utländska
företag.
I flertalet skatteavtal som Sverige ingått finns det regler om förbud
mot diskriminering. I de allra flesta fall är dessa regler utformade enligt
OECD:s modellavtal.
Koncernbidragsreglernas tillämpningsområde har i praktiken utvidgats
genom tillämpning av den nämnda ägarregeln. Motsvarande gäller
tillämpningsområdet för bestämmelserna om skattefria utdelningar
enligt filialregeln. Ett utlandsägt fast driftställe i Sverige kan få
avräkning av utländsk skatt med tillämpning av filialregeln.
Två svenska aktiebolag med samma utländska moderföretag anses på
grund av ägarregeln sinsemellan kunna lämna och ta emot koncernbidrag
med skatterättslig verkan. Rättsfallet RÅ 1987 ref. 158 gällde
tillämpningen av den s.k. koncernregeln i 2 § 4 mom. den upphävda lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt, SIL, när det i ett skatteavtal fanns
ett diskrimineringsförbud. Samtliga aktier i bolagen A och B ägdes av ett
holländskt bolag. På grund av diskrimineringsförbudet kunde A överlåta
samtliga aktier i bolaget C till B utan omedelbara skattekonsekvenser.
Eftersom 2 § 4 mom. SIL tog sikte på svenska bolag såsom
koncernbidragsreglerna gör har rättsfallet även relevans för
koncernbidrag mellan utlandsägda systerbolag.
Koncernbidrag kan också ges med skatterättslig verkan i koncerner
där givare och mottagare är svenska bolag men där ett mellanliggande
koncernbolag är ett utländskt bolag med hemvist i ett land med vilket
Sverige ingått ett skatteavtal som innehåller en bestämmelse om förbud
mot diskriminering. I RÅ 1993 ref. 91 I kunde koncernbidrag lämnas
med avdragsrätt från A till C. A ägde samtliga aktier i det amerikanska
företaget B som i sin tur ägde samtliga aktier i C. Både A och C var
svenska företag.
I RÅ 1993 ref. 91 II kunde koncernbidrag inte lämnas då det bland de
företag som berördes fanns såväl företag med hemvist i Tyskland som i
Schweiz. Skatteavtalen med Tyskland och Schweiz innehåller båda ett
diskrimineringsförbud. Enligt Regeringsrätten förutsatte avdrag att
diskrimineringsförbuden i de båda avtalen tillämpades samtidigt.
Eftersom bestämmelserna i varje skatteavtal är avsedda att tillämpas
enbart de avtalsslutande staterna emellan och inte i förhållande till en
stat som inte är avtalspart fanns det inte utrymme för en sådan samtidig
tillämpning.
Skatterättsnämnden har i ett förhandsbesked den 25 juni 1998 funnit
att koncernbidrag, på grund av att det fanns diskrimineringsförbud i
skatteavtal, har kunnat lämnas mellan ett svenskt företag och ett
utländskt företag med fast driftställe i Sverige, oberoende av i vilken
riktning bidragen skulle lämnas. Målet gällde ett franskt företag som
hade för avsikt att påbörja verksamhet i ett dotterföretag i Sverige samt
att öppna en filial här i landet.
7.2 Etableringsfriheten i EG-rätten
Reglerna i EG-fördraget bygger på principerna om icke-diskriminering
och fri rörlighet. I artikel 12 finns ett generellt förbud mot
diskriminering som grundar sig på nationalitet. Denna artikel har inte
tillämpats direkt av EG-domstolen i något skattemål om
etableringsfrihet.
I EG-fördraget ställs inte upp några krav på allmän etableringsfrihet
för företag och enskilda näringsidkare. I artikel 43 i EG-fördraget
föreskrivs i stället likhet i etableringsförutsättningarna. Det innebär att
det skall råda likhet mellan inländska och utländska rättssubjekt när det
gäller förutsättningarna att etablera sig. Artikeln har av Europeiska
gemenskapernas domstol (EG-domstolen) ansetts utgöra ett förbud för
en medlemsstat att hindra att en av statens egna medborgare etablerar sig
i en annan medlemsstat och även att hindra att medborgare i en annan
medlemsstat etablerar sig i den förstnämnda medlemsstaten. Enligt
domstolen utgör artikeln på samma sätt hinder mot att en medlemsstat
försvårar för personer som är bosatta, men inte medborgare, i
medlemsstaten att etablera företag i andra medlemsstater. I artikel 48
likställs bolag som hör hemma i en medlemsstat med fysiska personer
som är medborgare i medlemsstaten.
Nationella regler som inskränker etableringsfriheten för
näringsutövare på grund av deras nationalitet kan bara rättfärdigas med
stöd av artiklarna 45 och 46. EG-domstolen har tolkat dessa regler
restriktivt. Enligt artikel 45 kan verksamhet som, om än endast
tillfälligt, är förenad med utövande av offentlig makt legitimera undantag
från den fria rörligheten. Enligt artikel 46 kan också hänsyn till allmän
ordning, säkerhet och hälsa legitimera undantag.
Under senare år har EG-domstolen vid ett flertal tillfällen tagit
ställning till etableringsfriheten enligt EG-fördraget i förhållande till
nationella skatteregler. I de fall den nationella lagstiftningen strider mot
EG-rätten skall EG-rätten ges företräde. Det innebär att en sådan
nationell regel inte skall tillämpas.
I en dom den 16 juli 1998, i mål C-264/96 Imperial Chemical
Industries plc (ICI), REG 1998, s. I-4695, uttalade domstolen att
beskattningsrätten omfattas av medlemsstaternas nationella behörighet
men att enligt fast rättspraxis medlemsstaterna ändå skall beakta EG-
rätten vid utövandet av sin behörighet (punkt 19 och där angivna
rättsfall). ICI, som var ett brittiskt bolag, ägde genom ett konsortium 49
procent av det likaledes brittiska bolaget Coopers Animal Health
(Holdings) Ltd (nedan Holdings). Holdings verksamhet bestod
uteslutande i att inneha aktier i 23 dotterbolag som var rörelsedrivande
och som utövade verksamhet i flera länder. Av dessa bolag hade fyra sitt
säte i Storbritannien, bl.a. det förlustbringande Coopers Animal Health
Ltd (CAH). Vidare hade sex bolag sitt säte i andra medlemsländer och
13 i tredje land. ICI nekades avdrag för CAH:s förlust eftersom den
nationella lagstiftningen krävde att ett holdingbolags verksamhet
uteslutande eller huvudsakligen skulle bestå i att inneha aktier eller
värdepapper i rörelsedrivande dotterbolag med säte i Storbritannien.
Enligt domstolen strider det mot artikel 43 i EG-fördraget att göra en
skattelättnad beroende av huruvida holdingbolagets verksamhet
uteslutande eller huvudsakligen består i att inneha aktier i dotterbolag
som är etablerade i den berörda medlemsstaten.
EG-domstolen har i en dom den 29 april 1999 i mål C-311/97, Royal
Bank of Scotland, REG 1999, s. I-2651, funnit att det strider mot
etableringsfriheten i artikel 43 i EG-fördraget att bolag som har säte i
en annan medlemsstat med ett fast driftställe i Grekland beskattas med
en högre skattesats än bolag med säte i Grekland.
I en dom den 21 september 1999 i mål C-307/97, Compagnie de
Saint-Gobain, REG 1999, s. I-6161, har domstolen funnit att det strider
mot etableringsfriheten i artiklarna 43 och 48 i EG-fördraget att inte
bevilja ett fast driftställe i Tyskland, som tillhör ett bolag med säte i en
annan medlemsstat, vissa skatteförmåner under samma förutsättningar
som gäller för liknande bolag med säte i Tyskland. Saint-Gobain ZN
(ZN) var en tysk filial till det franska bolaget Compagnie de Saint-
Gobain SA (SA). SA var begränsat skattskyldigt i Tyskland eftersom det
varken hade sitt säte eller sin verkliga ledning där. SA hade genom sin
tyska filial andelar i ett amerikanskt och i två tyska bolag. De tyska
bolagen hade dotterbolag i Schweiz, Österrike och Italien. SA nekades
tre skatteförmåner vid utdelning som syftar till att utdelning, som
uppbärs i Tyskland av bolag som äger andelar i utländska bolag och
vilken redan har beskattats i utlandet, inte skall beskattas även i
Tyskland. För det första nekades SA befrielse från tysk skatt på
utdelningar som ZN hade erhållit från USA och Schweiz med
motiveringen att enligt skatteavtalen hade skattebefrielsen förbehållits
tyska bolag och bolag som var obegränsat skattskyldiga i Tyskland. För
det andra nekades SA avräkning för den utländska bolagsskatt som hade
påförts de vinster som utbetalats av SA:s utländska dotterbolag och
närstående bolag i de länder där dessa var etablerade. Detta motiverades
med att förmånen enligt lagen var förbehållen bolag som var obegränsat
skattskyldiga i Tyskland. För det tredje fick SA inte befrielse från
förmögenhetsskatt på andelar i det amerikanska bolaget. Förmånen
tillkom enligt den nationella lagstiftningen bara innehav i inhemska
bolag.
I en dom den 18 november 1999 i mål C-200/98, X AB och Y AB,
REG 1999, s. I-8261, har EG-domstolen slagit fast att
koncernbidragsreglerna som tidigare fanns i 2 § 3 mom. SIL i vissa
situationer strider mot den fria etableringsrätten i artikel 43 i EG-
fördraget. I målet som gällde ett av Regeringsrätten inhämtat
förhandsavgörande mellan X AB, Y AB och Riksskatteverket, var frågan
om koncernbidrag med avdragsrätt kan lämnas mellan de svenska
företagen X AB och Y AB om det senare företaget ägs av X AB och dess
helägda dotterbolag. Enligt ett alternativ till organisation av koncernen
skulle två av dotterbolagen, ett tyskt och ett nederländskt äga 15 %
vardera av Y AB. Resterande 70 % skulle ägas av moderföretaget och
dess svenska dotterföretag. Skatterättsnämnden hade konstaterat att
fusionsregeln, trots icke-diskrimineringsklausuler i skatteavtalen med
Tyskland och Nederländerna, inte kunde tillämpas eftersom det var fråga
om att tillämpa två avtal samtidigt. Regeringsrätten frågade domstolen
om det var förenligt med EG-fördraget att tillämpa en ordning som
innebär att ett koncernbidrag inte tillerkänns samma skatterättsliga
verkan när det svenska företaget äger det mottagande företaget
tillsammans med två eller flera helägda utländska dotterföretag, som har
sitt säte i olika länder med vilka Sverige har ingått skatteavtal som
innehåller en icke-diskrimineringsklausul.
EG-domstolen konstaterade (punkt 28) att det strider mot
bestämmelserna om etableringsfrihet i EG-fördraget att i lagstiftningen
särbehandla olika typer av koncernbidrag på grundval av var
dotterbolagen har sina säten. Domstolens svar på Regeringsrättens fråga
var följande (punkt 31). En medlemsstat ger skattelättnader för
koncernbidrag mellan två aktiebolag med säte i medlemsstaten om det
ena bolaget är ett helägt dotterbolag till det andra bolaget antingen utan
något mellanliggande bolag med säte utanför medlemsstaten eller med
mellanliggande bolag med säte i endast en annan medlemsstat (där det
finns ett dubbelbeskattningsavtal som innehåller en icke-
diskrimineringsklausul). Artiklarna 43 och 48 i EG-fördraget utgör
hinder för att samma skattelättnader vägras för bidrag som lämnas
mellan två aktiebolag med säte i medlemsstaten, när det ena bolaget i sin
helhet ägs av det andra bolaget tillsammans med flera helägda
dotterbolag med säte i flera andra medlemsstater med vilka den
förstnämnda staten har ingått ett skatteavtal som innehåller en icke-
diskrimineringsklausul.
I RÅ 2000 ref. 17 ändrade Regeringsrätten förhandsbeskedet i
enlighet med förhandsavgörandet.
EG-domstolens dom den 13 april 2000 i mål C-251/98, Baars,
behandlar företagsundantaget i den nederländska förmögenhets-
skattelagen som innebär att en skattskyldig som driver ett eller flera
företag får, i den utsträckning som anges i lagen, göra avdrag för det
kapital som investerats i företagen från den sammanlagda
förmögenheten. Som förutsättning gäller bl.a. att företagen är etablerade
i Nederländerna. Baars som var bosatt i Nederländerna ägde 100 procent
av aktierna i Ballyard Foods Limited (Ballyard) som var etablerat i
Irland. Baars fick inte tillämpa företagsundantaget på grund av att
Ballyard inte var etablerat i Nederländerna. EG-domstolen uttalade att
ett sådant villkor för avdrag, att innehavet avser bolag som är etablerade i
den berörda medlemsstaten och som innebär att aktieägare i bolag som
är etablerade i andra medlemsstater inte har denna avdragsrätt, strider
mot artikel 43 i EG-fördraget.
8

9 Överväganden och förslag
9.1 Allmänt
De föreslagna ändringarna föranleds av förbudet mot inskränkningar i
etableringsfriheten enligt artikel 43 i EG-fördraget. Remissinstanserna
har i stort varit positiva till förslagen. Flera remissinstanser såsom
Näringslivets Skattedelegation och Hovrätten för Västra Sverige
efterlyser en mera allmän översyn av förhållandet mellan våra interna
skatteregler och internationell rätt. Regeringen anser att det nu är
angeläget att genomföra de förslag till ändringar som har presenterats i
promemorian. Som en naturlig del i framtida lagstiftningsarbete ingår en
uppföljning av vår interna skattelagstiftning med hänsyn bl.a. till våra
internationella åtaganden. I det sammanhanget kan en mer allmän
översyn av det slag som remissinstanserna efterfrågar aktualiseras.
Näringslivets Skattedelegation är kritisk till att man i promemorian
bara valt att göra det man måste göra enligt EG-rätten. Delegationen
menar att det inte finns skäl att undanta fasta driftställen i Sverige
tillhörande bolag som hör hemma i stater utanför Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet (EES). Vidare anser delegationen att det
inte finns skäl för att ett mellanliggande bolag i tredje land skall vara
diskriminerande när det gäller rätten att lämna koncernbidrag mellan två
svenska företag och i fråga om kommissionärsförhållanden. Även om
situationen ofta räddas genom diskrimineringsklausuler i skatteavtal
blir enligt delegationen ändå många länder utanför. Även
Handelshögskolan i Stockholm anser att reglerna om koncernbidrag
och kommissionärsförhållanden borde gälla alla utländska bolag.
Handelshögskolan menar att lagstiftaren i många andra sammanhang inte
gjort någon åtskillnad mellan företag hemmahörande i medlemsstat i EU
och utländska bolag, se t.ex. 37 kap. 3 § om fusioner, 38 kap. 3 § om
verksamhetsöverlåtelser och 49 kap. 9 § inkomstskattelagen
(1999:1229, IL) om andelsbyten.
Regeringen bedömer att det i de flesta fall av kontrollskäl är
nödvändigt att begränsa tillämpligheten av de bestämmelser som nu är i
fråga till utländska bolag som hör hemma inom EES. Svårigheter
beträffande såväl uppgiftslämnande som kontroll förutses. Det finns risk
att bestämmelserna kan användas i skatteundandragande syfte om de
utvidgas till att omfatta alla utlandsägda fasta driftställen.
Flera remissinstanser har pekat på ytterligare bestämmelser i
skattelagstiftningen som kan vara oförenliga med EG-fördraget. Det
gäller t.ex. inkomstbeskattningen av utomlands bosatta personer och
vissa regler på kapitalbeskattningens område. Förslagen i promemorian
behandlar bara sådana bestämmelser på företagsskatteområdet som är
eller kan vara oförenliga med artikel 43 om den fria etableringsrätten i
EG-fördraget. I promemorian togs dock inte med sådana bestämmelser
som redan är föremål för översyn i annan ordning. Detta gäller t.ex. de
s.k. 3:12-reglerna som finns i 57 kap. IL. Reglerna ses för närvarande
över av 3:12-utredningen (Fi 1999:12). Det är angeläget att alla
bestämmelser som står i strid mot EG-fördraget ändras så snart som
möjligt. I den mån reglerna inte redan är föremål för utredning bör
förslag till ändringar komma till stånd snarast. Såsom nämnts bör
förslagen i promemorian läggas till grund för lagstiftning redan nu.
Föreningen auktoriserade revisorer FAR anser att begränsningen
till utländska bolag i stället för utländska juridiska personer kan vara
diskriminerande enligt EG-rätten. Föreningen menar att det borde vara
tillräckligt att det utländska företaget motsvarar ett sådant svenskt
subjekt som omfattas av lagrummet.
Regeringen gör följande bedömning. För att en utländsk juridisk
person skall anses vara ett utländskt bolag krävs att beskattningen är
likartad med den som gäller för svenska aktiebolag, 6 kap. 9 § IL. Vidare
anses som utländskt bolag alltid en juridisk person som hör hemma och
är skattskyldig till inkomstskatt i en av de stater med vilka Sverige ingått
skatteavtal och som finns i uppräkningen i 6 kap. 10 § IL under
förutsättning att den juridiska personen omfattas av avtalets regler om
begränsning av beskattningsrätten. Kravet på beskattning när det gäller
rekvisitet likartad beskattning är relativt lågt. Med likartad beskattning
brukar ofta uppfattas att den utländska juridiska personen belastas med
en skatt på i vart fall 10 procent beräknat på ett motsvarande underlag
som gäller för svenska aktiebolag. Kravet på likartad beskattning torde
därför vara uppfyllt i de flesta fall när det gäller utländska juridiska
personer som hör hemma i en stat inom EES. Det finns enligt
regeringens mening inte skäl att utvidga förslaget till sådana utländska
juridiska personer som inte är utländska bolag.
Därtill hör att Sverige har skatteavtal med de flesta stater inom EES
förutom Portugal och Liechtenstein. Förhandlingar angående ett
skatteavtal pågår dock mellan Sverige och Portugal och ett avtal planeras
att undertecknas inom kort.
9.2 Skattskyldighet för utdelning på andelar
Regeringens förslag: Utdelning på näringsbetingade andelar som ett
utländskt bolag innehar och som hänför sig till ett fast driftställe i
Sverige skall vara skattefri på samma villkor som gäller för svenska
företag om det utländska bolaget hör hemma i en stat inom
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES).

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Har inte yttrat sig i frågan.

Bakgrunden till regeringens förslag

Utdelning från svenska företag
Vid inkomstbeskattningen gäller principen att avkastning på eget kapital
skall beskattas en gång i bolaget och en gång hos ägarna när vinsten delas
ut (ekonomisk dubbelbeskattning). En huvudprincip är vidare att en
inkomst bara skall beskattas en gång inom bolagssektorn.
Utdelningsinkomster är därför i praktiken sällan skattepliktiga i
bolagssektorn. Utdelningsinkomster på kapitalplaceringar är dock
skattepliktiga. Sådana investeringar jämställs traditionellt med andra
finansiella placeringar, t.ex. insättning i bank. För kapitalplaceringar har
man därför godtagit att beskattning sker i flera led (kedjebeskattning)
inom bolagssektorn. Ett mer bärande skäl att upprätthålla
utdelningsbeskattningen på kapitalplaceringsaktier inom bolagssektorn
är att motverka en s.k. sparbösseffekt som frånvaron av en sådan
beskattning skulle leda till för fysiska personer. Indirekta
aktieplaceringar via ett bolag skulle nämligen ge högre avkastning efter
skatt än motsvarande placering vid direktinnehav.
Lagtexten har utformats så att skatteplikt för utdelning är huvudregel.
Utdelningar som ett företag får skall enligt 15 kap. 1 § IL tas upp som
intäkt i inkomstslaget näringsverksamhet.
Från denna huvudregel undantas utdelning på s.k. näringsbetingade
andelar. Bestämmelserna finns i 24 kap. 12 22 §§ IL. Vad som avses
med en näringsbetingad andel anges i 24 kap. 16 §.
Reglerna om skattefri utdelning på näringsbetingade andelar är i IL
utformade så att viss utdelning inte skall tas upp som intäkt.
Skattefriheten omfattar, när det gäller utdelning från svenska företag,
utdelning från svenska aktiebolag och ekonomiska föreningar.
Skattefriheten för utdelning omfattar både utdelning som tas emot i
förhållande till innehavda aktier eller andelar och utdelning som tas
emot efter annan grund. Den är även tillämplig för stiftelser och ideella
föreningar som inte är undantagna från skattskyldighet samt för svenska
sparbanker och svenska ömsesidiga försäkringsföretag. Bestämmelserna
gäller inte för sådan utdelning på andelar i form av rabatt eller pristillägg
som en kooperativ förening skall dra av enligt 39 kap. 22 § IL. Reglerna
gäller inte för utdelning på andelar som ägs indirekt via ett handelsbolag.
Enligt 24 kap. 17 § IL är utdelning på andel i ett förvaltningsföretag
eller investmentföretag inte skattefri om ett sådant företag äger mer än
enstaka andelar för vilka utdelning skulle ha tagits upp som intäkt om
andelarna hade ägts direkt av det företag som tar emot utdelning från
förvaltningsföretaget eller investmentföretaget.
Reglerna om skattefri utdelning gäller inte heller för utdelning på
andelar som är lagertillgångar. Utdelning på lagerandelar skall tas upp
som intäkt utom i vissa fall då det är fråga om andelar i ett företag som
hör hemma i en utländsk stat som är medlem i Europeiska unionen, se
24 kap. 22 § IL.
En skatteflyktsbestämmelse finns i 24 kap. 18 § IL, den s.k.
Lundinregeln. Den innebär att ett företag som förvärvar andelar i ett
annat företag inte skattefritt kan ta emot utdelning av de i detta företag
före förvärvet uppsamlade vinstmedlen om det inte är uppenbart att det
köpande företaget genom andelsförvärvet erhållit en tillgång av verkligt
och särskilt värde för dess verksamhet. Denna bestämmelse infördes år
1966 (prop. 1966:85, bet. 1966:BevU55, SFS 1966:724) på förslag av
skatteflyktskommittén (SOU 1963:52).
Utdelning från utländska företag
Bestämmelserna om skattefrihet gällde ursprungligen bara i fråga om
utdelning från svenska företag. För utdelning från ett utländskt företag
förelåg alltså i princip skattskyldighet för svenska aktiebolag och
ekonomiska föreningar.
Många svenska skatteavtal innehåller emellertid bestämmelser som
begränsar de svenska företagens skattskyldighet för utdelning från
utländska företag. Dessa regler innebär ofta att utdelningen i princip blir
skattefri i samma utsträckning som skulle ha gällt om utdelningen hade
lämnats av ett svenskt företag.
För att tillgodose kravet på en jämförlig beskattning också i de fall då
skatteavtal saknades infördes bestämmelser om dispens genom
lagstiftning år 1979 (prop. 1978/79:210, bet. 1978/79: SkU57, SFS
1979:612). Som förutsättningar för dispens gällde att utdelningen skulle
ha varit skattefri om det utdelande företaget varit svenskt samt att
inkomstbeskattningen av det utländska företaget var jämförlig med den
svenska inkomstbeskattningen. En ytterligare förutsättning för dispens
var att frågan om skattebefrielse eller skattenedsättning i Sverige inte
hade reglerats i skatteavtal.
Genom en lagändring år 1991 (prop. 1990/91:107, bet.
1990/91:SkU30, SFS 1991:412) slopades dispensregeln. I stället
infördes bestämmelser om frikallelse från skattskyldighet för utdelning
från en utländsk juridisk person om vissa förutsättningar i 7 § 8 mom.
SIL var uppfyllda. Motsvarande bestämmelser finns numera i 24 kap. 20
och 21 §§ IL. För att utdelningen skall vara skattefri gäller dels att
utdelningen skulle ha varit skattefri om den utländska juridiska personen
varit svensk, dels att inkomstbeskattningen av den utländska juridiska
personen i den stat där den hör hemma är jämförlig med den svenska
inkomstbeskattningen.
Beträffande rekvisitet jämförlig beskattning uttalades i förarbetena
(prop. 1990/91:107 s. 28 29) att en skatt på 15 procent på ett underlag
som beräknats enligt svenska regler får anses som jämförlig med den
svenska inkomstbeskattningen. Vidare framhölls bl.a. att det bör godtas
att utdelningen för ett år innefattat vissa inkomster som inte beskattats
då de utgjort skattefria kapitalvinster eller på grund av regler om
underskottsavdrag.
För att inte ett svenskt företag, som har skatterättsligt hemvist i en
annan stat enligt en bestämmelse i ett skatteavtal på grund av plats för
företagsledning eller liknande, skall kunna lämna skattefri utdelning till
sitt svenska moderföretag oavsett skattebelastningen i den stat där
dotterbolaget hör hemma, infördes år 1996 en bestämmelse i ett nytt
sista stycke i 7 § 8 mom. den upphävda lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt, SIL, (24 kap. 12 § IL) om att kravet på jämförlig
beskattning skall gälla även i denna situation (prop. 1996/97:18, bet.
1996/97:SkU9, SFS 1996:1227).
Bestämmelserna om jämförlig beskattning ses nu över av Utredningen
(Fi 1998:11) om vissa internationella företagsskattefrågor (Dir.
1998:74).
Vad som avses med en utländsk juridisk person framgår av 6 kap. 8 §
IL. Utländska juridiska personer delas in i utländska bolag och andra
utländska juridiska personer. Med ett utländskt bolag avses enligt 6 kap.
9 § IL en utländsk juridisk person om beskattningen är likartad med vad
som gäller för svenska aktiebolag. I 6 kap. 10 § IL finns en hjälpregel
för utländska juridiska personer som hör hemma i någon av de stater
som anges i paragrafen, stater med vilka Sverige ingått skatteavtal. En
juridisk person anses som ett utländskt bolag om personen är
skattskyldig till in-komstskatt i den stat där företaget hör hemma och
om den juridiska personen omfattas av ett skatteavtals regler om
begränsning av beskattningsrätten.
Bestämmelserna om skattefrihet kompletterades år 1994 genom att
ett nytt sjunde stycke infördes i 7 § 8 mom. SIL (prop. 1993/94:234,
bet. 1993/94:SkU25, SFS 1994:778). Beskattningen av en utländsk
juridisk person, som hör hemma i en stat med vilken Sverige ingått
skatteavtal skall anses jämförlig med svensk inkomstbeskattning (den
s.k. presumtionsregeln). Med skatteavtal avses endast avtal som inte är
begränsat till att omfatta vissa inkomster. Vidare gäller
presumtionsregeln endast om den utländska juridiska personens
inkomster inklusive utdelningar kommer från verksamhet i Sverige eller
ett avtalsland och verksamheten är normalt beskattad där den bedrivs.
Obetydliga andra inkomster, dvs. mindre än 5 procent av de totala
inkomsterna, hindrar dock inte att presumtionsregeln tillämpas.
Bestämmelsen finns numera 24 kap. 21 § IL.
Inför Sveriges medlemskap i EU införlivades med svensk rätt bland
annat rådets direktiv 90/435/EEG av den 23 juli 1990 om ett gemensamt
beskattningssystem för moder- och dotterbolag som hör hemma i olika
medlemsstater, det s.k. moder-dotterbolagsdirektivet (prop.
1994/95:52, bet. 1994/95:SkU10, SFS 1994:1863). Bestämmelserna
togs in i 7 § 8 mom. åttonde och nionde styckena SIL. De finns nu i 24
kap. 22 § IL. Direktivet syftar till att utdelning skall kunna lämnas av ett
dotterbolag i en medlemsstat till ett moderbolag i en annan medlemsstat
utan be-skattning i den senare medlemsstaten. I artikel 4 i direktivet
föreskrivs att om ett moderbolag får utdelning från ett dotterbolag i en
annan medlemsstat, skall den medlemsstat i vilken moderbolaget hör
hemma, antingen avstå från att beskatta sådan utdelning eller medge att
moderbolaget från skatten på utdelningen får avräkna utländsk skatt som
belöper sig på de utdelade vinsterna och i förekommande fall källskatt
på utdelningen.
För att uppfylla kraven i direktivet utvidgades reglerna om när ett
näringsbetingat andelsinnehav skall anses föreligga så att även innehav av
andelar i ett företag i en annan medlemsstat omfattas om det svenska
företaget innehar andelar i det utländska företaget motsvarande minst 25
procent av andelskapitalet. Andelarna i det utländska företaget kan som
tidigare nämnts även vara lagertillgångar, se 24 kap. 22 § IL.
Skattefri utdelning kan bara tas emot av svenska företag. Reglerna
gäller således inte ett utlandsägt fast driftställe i Sverige som får
utdelning från ett dotterföretag.
Skälen för regeringens förslag
Reglerna om skattefri utdelning i IL omfattar utdelning på andelar i både
svenska företag och utländska juridiska personer. Däremot gäller de bara
om mottagaren är ett svenskt företag. Enligt intern rätt kan alltså ett
utländskt företag som bedriver verksamhet i Sverige genom ett fast
driftställe här och som äger andelar som är knutna till det fasta
driftstället i ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening
eller en utländsk juridisk person inte ta emot utdelning från sådana
dotterföretag skattefritt.
Med tillämpning av skatteavtal kan dock utländska företag med fast
driftställe i Sverige i många fall ändå ta emot skattefri utdelning från
svenska och utländska dotter- och intresseföretag. I de flesta skatteavtal
som Sverige ingått finns en artikel som förbjuder diskriminering och
som innebär att Sverige måste behandla fasta driftställen som innehas av
person med hemvist i annan avtalsslutande stat på samma sätt som om
utdelningen i stället tagits emot av ett svenskt företag.
Såsom framgått av avsnitt 4.2, och särskilt EG-domstolens dom den
21 september 1999 i mål C-307/97, Compagnie de Saint-Gobain, REG
1999, S. I-6161, strider det mot etableringsfriheten i EG-fördraget att
behandla ett utländskt företags fasta driftsställe i Sverige oförmånligare
vid beskattningen än ett svenskt företag i motsvarande situation. Såsom
nämnts har EG-rätten företräde framför nationell rätt vilket innebär att
de nationella reglerna inte skall tillämpas om de strider mot fördraget.
Mot den redovisade bakgrunden finns det skäl att ändra reglerna om
skattefri utdelning på näringsbetingade andelar så att de inte längre står i
konflikt med våra internationella åtaganden.
Om ett utländskt företag bedriver verksamhet i Sverige från ett fast
driftställe här bör det skattefritt kunna ta emot utdelning på andelar som
är knutna till driftstället under de förutsättningar som hade gällt om
utdelningen i stället tagits emot av ett svenskt företag.
Denna ordning bör gälla ett utländskt bolag med fast driftställe i
Sverige om det utländska bolaget hör hemma i en stat inom EES och
motsvarar ett svenskt företag som inte skall ta upp utdelning på
näringsbetingade andelar. EES omfattar, förutom Sverige, de fjorton till
Europeiska unionen anslutna staterna Belgien, Danmark, Tyskland,
Grekland, Spanien, Frankrike, Irland, Italien, Luxemburg, Nederländerna
Österrike, Portugal, Finland samt Storbritannien och Nordirland samt de
tre till EFTA anslutna staterna Island, Liechtenstein och Norge. För
utländska juridiska personer som hör hemma i andra stater än de nämnda
bör denna fråga regleras i skatteavtal.
Förslaget föranleder ändringar i 24 kap. 15 och 20 §§ IL.
9.3 Utdelning av andelar i dotterbolag
Regeringens förslag: Lex Asea utvidgas till att gälla även när ett
utländskt bolag, som hör hemma i en stat inom EES eller i en stat
med vilken Sverige ingått ett skatteavtal som innehåller en artikel om
ömsesidigt informationsutbyte, delar ut dotterbolagsandelar. Vid
ombildning av en ekonomisk förening till ett aktiebolag jämställs
utländska aktiebolag och ekonomiska föreningar med svenska om de
är utländska bolag som hör hemma i en stat inom EES.

Promemorians förslag: Promemorians förslag innehöll inte
begränsningen till moderbolag som hör hemma i en stat inom EES eller
en stat med vilken Sverige ingått ett skatteavtal som innehåller en artikel
om ömsesidigt informationsutbyte.
Remissinstanserna: Riksskatteverket avstyrker förslaget att utvidga
Lex Asea till att omfatta moderbolag utanför EES-området.
Bakgrunden till regeringens förslag
Lex Asea
För att underlätta omstruktureringar inom näringslivet och delningar av
bolag infördes år 1991 skattefrihet för utdelning av andelar i dotterbolag
i vissa fall (prop. 1990/91:167, bet. 1990/91:SkU30, SFS 1991:412).
Regleringen syftar till att möjliggöra en uppdelning av ett aktiebolag
utan omedelbar beskattning. En förutsättning är att uppdelningen sker
genom att moderbolaget delar ut samtliga andelar i ett dotterbolag.
Lagstiftningen kom i första hand till för att underlätta delningen av
Asea och kallas Lex Asea. Lagstiftningen infördes provisoriskt i
avvaktan på en generell översyn av skattefrågorna i samband med
omstruktureringar. Bestämmelserna togs ursprungligen in i 3 § 7 mom.
fjärde stycket SIL.
År 1998 gjordes efter förslag av Företagsskatteutredningen (SOU
1998:1) vissa justeringar i bestämmelserna och de flyttades till ett eget
moment, 3 § 7 a mom. SIL (prop. 1998/99:15, bet. 1998/99:SkU5, SFS
1998:1606). Bestämmelserna finns numera i 42 kap. 16 § IL.
För att bestämmelserna skall bli tillämpliga måste vissa villkor vara
uppfyllda. För det första måste det utdelande bolaget (moderbolaget)
vara ett svenskt aktiebolag. Vidare uppställer lagtexten numera följande
sex villkor för att utdelningen skall vara skattefri:
utdelningen måste ske i proportion till innehavda aktier,
aktierna i moderbolaget måste vara marknadsnoterade,
moderbolaget måste dela ut samtliga aktier i dotterbolaget,
efter utdelningen får inga aktier innehas av ett bolag som ingår i
samma koncern som moderbolaget,
dotterbolaget skall vara ett svenskt aktiebolag eller utländskt bolag,
och
dotterbolagets verksamhet skall till huvudsaklig del bestå av rörelse
eller, direkt eller indirekt, innehav av andelar i ett dotterdotterbolag som
bedriver rörelse och i vilka dotterbolaget, direkt eller indirekt, innehar
andelar med ett sammanlagt röstetal som motsvarar mer än hälften av
röstetalet för samtliga andelar i dotterdotterbolaget.
Anskaffningsutgiften för de erhållna andelarna anses utgöra så stor del
av omkostnadsbeloppet för andelarna i moderbolaget som motsvarar den
förändring i marknadsvärdet på dessa andelar som utdelningen medför.
När det sedan skall beräknas ett omkostnadsbelopp för andelarna i
moderbolaget, skall den genomsnittliga anskaffningsutgiften minskas
med samma belopp. Det innebär att mottagaren får uppskov med
beskattningen av utdelningen till dess de erhållna andelarna avyttras. Av
22 kap. 10 § IL framgår att uttagsbeskattning inte skall ske vid utdelning
av andelarna i dotterbolaget om de inte är lagertillgångar i
byggnadsrörelse.
Om de erhållna andelarna blir lagertillgångar hos mottagaren skall
denne enligt 24 kap. 3 § IL som intäkt ta upp ett belopp som motsvarar
det lägsta av andelarnas anskaffningsvärde och verkliga värde.
Anskaffningsvärdet för de erhållna andelarna är i sådana fall enligt
17 kap. 6 § IL så stor del av anskaffningsvärdet för andelarna i det
utdelande bolaget som motsvarar den förändring i bolagets
marknadsvärde som utdelningen inneburit. Anskaffningsvärdet för
andelarna i det utdelande bolaget skall minskas i motsvarande mån.
Utskiftning av aktier i samband med ombildning av en ekonomisk
förening till ett aktiebolag
Utskiftning från en svensk ekonomisk förening, utöver inbetald insats
till en medlem, skall enligt huvudregeln i 42 kap. 19 § IL behandlas som
utdelning om utskiftningen sker i samband med att föreningen upplöses.
Bestämmelsen infördes ursprungligen år 1933 (prop. 1933:171, bet.
1933:BevU 64, SFS 1933:394).
Om en svensk ekonomisk förening ombildas till aktiebolag kan
däremot aktierna i ett aktiebolag, till vilket föreningens övriga tillgångar
överförts, skiftas ut till medlemmarna utan omedelbara
skattekonsekvenser. Bestämmelserna infördes år 1992 i 3 § 8 mom.
tredje stycket SIL (prop. 1992/93:131, bet. 1992/93:SkU15, SFS
1992:1344). Bestämmelserna om ombildning av ekonomiska föreningar
till aktiebolag har utformats med Lex Asea som förebild och finns
numera i 42 kap. 20 § IL. Ombildningen går i stort sett till på följande
sätt. Den ekonomiska föreningen äger eller bildar ett aktiebolag, till
vilket samtliga tillgångar i föreningen överförs. Därefter upplöses
föreningen, varvid aktierna i bolaget skiftas ut till föreningens
medlemmar. Som förutsättning för att utskiftningen skall kunna göras
utan beskattningskonsekvenser gäller följande:
den utskiftande föreningen får inte vara ett sådant fåmansföretag
som avses i 56 kap. 2 § eller 57 kap. 3 § IL,
föreningen skall äga samtliga aktier och samtliga aktier skall skiftas
ut, och
värdet av det som skiftas ut utöver aktierna får inte överstiga fem
procent av aktiernas nominella värde.
Vad som, utöver aktierna, skiftas ut till medlemmarna skall tas upp
som utdelning. Om aktierna blir lagertillgångar hos mottagaren, skall
denne ta upp en intäkt som motsvarar det lägsta av anskaffningsvärdet
och verkligt värde.
Anskaffningsvärdet eller anskaffningsutgiften för aktierna är
anskaffningsvärdet för andelarna i föreningen respektive det om-
kostnadsbelopp som skulle ha använts om andelarna i föreningen hade
avyttrats vid utskiftningen.
Av 22 kap. 10 § IL framgår att uttagsbeskattning inte skall ske vid en
sådan ombildning i andra fall än om de mottagna andelarna är
lagertillgångar i byggnadsrörelse.
Skälen för regeringens förslag
Lex Asea gör det möjligt att dela upp företag utan omedelbara
skattekonsekvenser. Bestämmelserna gäller bara om ett svenskt
aktiebolag delar ut aktier i ett dotterbolag. Dotterbolaget kan dock vara
ett utländskt bolag. Bestämmelserna innebär att beskattningen skjuts
upp. Den som får utdelningen blir inte beskattad för den. I stället
fördelas anskaffningsutgiften, eller i fråga om lagertillgångar
anskaffningsvärdet, på aktierna mellan aktierna i det utdelande bolaget
och de erhållna aktierna i dotterbolaget.
Det förhållandet att skattefriheten för utdelningen begränsas till
utdelning från svenska aktiebolag diskriminerar inte utländska
etableringar i Sverige eftersom det är aktieägarna som berörs. Lex Asea
strider inte mot förbudet mot diskriminering i ett skatteavtal.
Etableringsfriheten enligt artikel 43 i EG-fördraget hindrar inte bara
Sverige att inskränka friheten för utländska företag som hör hemma i en
annan medlemsstat att etablera sig i Sverige genom att försätta dem i ett
mindre fördelaktigt skattemässigt läge än svenska företag i motsvarande
situation. Etableringsfriheten innebär också ett förbud mot att Sverige
inskränker ett svenskt företags rätt att etablera sig i en annan
medlemsstat genom att försätta det i en mindre fördelaktig skattemässig
situation än om den utländska etableringen inte hade skett, jfr avsnitt
4.2. Undantag kan godtas om det t.ex. motiveras av medlemsstaternas
behov av att förhindra skatteflykt.
Som lagstiftningen är utformad kan det göras gällande att
lagstiftningen försvårar ett samgående mellan ett svenskt och ett
utländskt företag. Lex Asea innebär ett incitament att förlägga det
sammanslagna bolaget till Sverige för att säkerställa att utdelning av
dotterbolagsandelar skall kunna ske utan omedelbara
skattekonsekvenser. Det kan därför inte uteslutas att Lex Asea står i
strid med rätten till fri etablering enligt EG-fördraget.
Regeringsrätten har vidare nyligen i en dom, RÅ 2000 ref. 17, funnit
att villkoret att det utdelande bolaget skall vara ett svenskt företag
strider mot EG-fördragets bestämmelser om förbud mot restriktioner
för kapitalrörelser enligt artikel 56 i EG-fördraget.
Tillämpningsområdet bör därför utvidgas i vart fall till att omfatta
utdelning från moderbolag som hör hemma inom EES. I promemorian
anfördes att det framstår som obefogat att behandla detta slag av
utdelning från svenska företag och utländska företag olika. Det
åberopades att det inte förelåg någon risk för att ett utvidgat
tillämpningsområde för Lex Asea skulle utnyttjas i skatteundandragande
syfte. Mot denna bakgrund föreslogs det i promemorian att
bestämmelsernas tillämpningsområde skulle utvidgas till att omfatta
utdelningar från alla utländska bolag som motsvarar svenska aktiebolag.
Riksskatteverket anser tvärtom att tillämpligheten av Lex Asea av
kontrollskäl bör begränsas till att omfatta endast moderbolag som hör
hemma inom EES. Såsom tidigare framhållits strider inte regleringen i
Lex Asea mot förbudet mot diskriminering i ett skatteavtal. Att begränsa
tillämpningsområdet till moderbolag som hör hemma inom EES-
området skulle enligt regeringens uppfattning därför få oönskade
effekter när det gäller avtalsländer utanför EES-området. För att
säkerställa kontrollmöjligheterna bör tillämpligheten i stället begränsas
till moderbolag som hör hemma i en stat inom EES eller i ett avtalsland
om skatteavtalet innehåller en artikel om ömsesidigt
informationsutbyte. Det utländska moderbolaget skall vara ett utländskt
bolag och motsvara ett svenskt aktiebolag. Det finns inte skäl att
behandla utländska moderbolag bättre än svenska företag. Eftersom Lex
Asea bara gäller för svenska aktiebolag bör regleringen utvidgas till att
omfatta utländska bolag som motsvarar svenska aktiebolag.
I 42 kap. 19 § IL anges att utskiftning från en svensk ekonomisk
förening i samband med att föreningen upplöses skall behandlas som
utdelning. Om den ekonomiska föreningen i stället är en utländsk
juridisk person kommer utskiftningen att beskattas enligt
kapitalvinstreglerna. Utländska ekonomiska föreningar bör behandlas på
samma sätt som svenska föreningar. Det finns dock inte tillräcklig
anledning till att låta ekonomiska föreningar som hör hemma i en stat
utanför EES omfattas av reglerna. Bestämmelserna bör därför utvidgas
till att gälla utdelningar från sådana ekonomiska föreningar som är
utländska bolag och hör hemma i en stat inom EES.
I 42 kap. 20 § IL finns bestämmelser om kontinuitet om en
ekonomisk förening i samband med att den ombildas till ett aktiebolag
delar ut aktierna i aktiebolaget. Bestämmelserna gäller bara svenska
ekonomiska föreningar som ombildas till svenska aktiebolag.
Bestämmelserna är utformade med Lex Asea som förebild.
Bestämmelsernas tillämpningsområde bör därför av samma skäl som
Lex Asea utvidgas till att gälla om en svensk ekonomisk förening
ombildas till ett utländskt bolag som motsvarar ett svenskt aktiebolag
eller en utländsk ekonomisk förening ombildas till ett aktiebolag. Även
här bör utvidgningen inte omfatta ekonomiska föreningar eller bolag
som hör hemma i en stat utanför EES.
Förslagen föranleder två nya paragrafer, 42 kap. 16 a och 20 a §§, i IL.
9.4 Koncernbidrag
Regeringens förslag: Vid tillämpning av koncernbidragsreglerna
skall förekomsten av ett utländskt bolag någonstans i ägarkretsen inte
påverka möjligheten att ge koncernbidrag med avdragsrätt mellan två
svenska företag om det utländska bolaget hör hemma i en stat inom
EES. Vidare skall ett utlandsägt fast driftställe i Sverige likställas
med ett svenskt dotterföretag om verksamheten bedrivs av ett
utländskt bolag som hör hemma i en stat inom EES. Detsamma skall
gälla om mottagaren är ett sådant svenskt företag som på grund av ett
skatteavtal har hemvist i en stat inom EES om det bedriver
näringsverksamhet i Sverige genom ett fast driftställe.

Promemorians förslag: Överensstämmer i stort med regeringens
förslag. Promemorieförslaget innebar dock att koncernbidrag inte
skulle kunna ges med avdragsrätt om mottagaren är ett svenskt företag
som enligt ett skatteavtal skall anses ha hemvist i en utländsk stat.
Remissinstanserna: Riksskatteverket anför att förslaget till 35 kap.
3 § IL kan få oönskade effekter om det svenska företaget som på grund
av skatteavtal fått hemvist i en utländsk stat bedriver näringsverksamhet i
Sverige genom ett fast driftställe. Verket nämner som exempel ett
svenskt dotterföretag som har sin verkliga ledning i Frankrike och
därmed hemvist i Frankrike på grund av skatteavtalet. Det svenska
företaget bedriver näringsverksamhet i Sverige genom ett fast
driftställe. Om det fasta driftstället tar emot koncernbidrag från det
svenska moderföretaget får moderföretaget inte göra avdrag för
koncernbidraget på grund av utformningen av förslaget till punkt 4 i den
nämnda paragrafen. Verket anför också att det är oklart om reglerna
gäller det utländska bolaget eller dess fasta driftställe här. Flera
remissinstanser ifrågasätter om inte den nya punkten 5 i 35 kap. 3 § om
att näringsverksamheten inte får vara undantagen från beskattning i
Sverige på grund av ett skatteavtal täcker den nuvarande punkten 4 om
hemvist utomlands enligt ett skatteavtal. Se också vad Näringslivets
Skattedelegation och Handelshögskolan i Stockholm anfört under
rubriken Allmänt, avsnitt 5.1.
Bakgrunden till regeringens förslag
Enligt svensk skattelagstiftning behandlas varje företag för sig oavsett
om det är ett fristående företag eller om det ingår i en koncern. I
skattelagstiftningen har dock olika hänsyn tagits till kon-
cernförhållanden. Målet har varit att skattebelastningen för en koncern
inte skall vara större än om hela koncernens verksamhet hade drivits av
ett enda företag.
Bestämmelser om s.k. öppna koncernbidrag infördes år 1965 (prop.
1965:126, bet. 1965:BevU43, SFS 1965:573) i 43 § 3 mom. den
upphävda kommunalskattelagen (1928:370, KL). Bestämmelserna som
innebär att givaren gör avdrag för bidraget och mottagaren tar upp det
som intäkt finns nu i 35 kap. IL. Reglerna har ändrats i flera avseenden
efter år 1965. För rätt till avdrag för koncernbidrag krävdes när reglerna
infördes att moderföretaget var ett svenskt aktiebolag, en svensk
ekonomisk förening eller en svensk skadeförsäkringsanstalt och att
dotterföretaget var ett svenskt aktiebolag. Bestämmelserna reviderades
år 1979 (SOU 1977:86, prop. 1978/79:210, bet. 1978/79:SkU57, SFS
1979:612). Utvidgningen innebar att ett bidrag kan lämnas direkt mellan
olika koncernföretag i stället för att som tidigare behöva "slussas"
genom en kedja av företag. Bestämmelserna flyttades år 1984 till 2 § 3
mom. SIL i samband med att den kommunala taxeringen av juridiska
personer slopades (Ds Fi 1984:9, prop. 1984/85:70, bet.
1984/85:SkU23, SFS 1984:1060). Vid 1990 års skattereform
utvidgades dels kretsen av moderföretag till att omfatta sparbanker, dels
kretsen av dotterföretag till att omfatta ekonomiska föreningar. Vidare
kunde bestämmelserna förenklas genom att all inkomst för juridiska
personer hänfördes till inkomstslaget näringsverksamhet. År 1998
utvidgades kretsen av moderföretag till att omfatta stiftelser och ideella
föreningar som inte är undantagna från skattskyldighet samt alla
ömsesidiga försäkringsföretag.
Som tidigare framgått gäller bestämmelserna bara för svenska
koncerner, dvs. moderföretaget skall enligt 35 kap. 2 § IL vara ett
svenskt företag. Dotterföretagen skall vara helägda svenska aktiebolag
eller ekonomiska föreningar. Med att ett företag är helägt avses att det
till mer än 90 procent ägs av moderföretaget.
För att koncernbidrag skall kunna lämnas med avdragsrätt måste vissa i
lagen angivna villkor vara uppfyllda. Bestämmelserna om koncernbidrag
har en stark koppling till bestämmelserna om skattefria utdelningar på
näringsbetingade andelar i 24 kap. IL. I annat fall skulle
kedjebeskattningen kunna kringgås genom att koncernbidragsreglerna
tillämpas i de fall avsikten varit att den skall upprätthållas.
Bidrag kan först och främst lämnas mellan moderföretaget och ett
helägt dotterföretag och mellan helägda dotterföretag.
Ett bidrag från ett moderföretag till ett annat svenskt aktiebolag än ett
helägt dotterföretag får dras av om förutsättningarna har varit sådana
under hela beskattningsåret eller sedan mottagaren började bedriva
näringsverksamhet att mottagaren genom fusioner mellan moder- och
dotterföretag hade kunnat gå upp i moderföretaget (fusionsregeln). En
fusion skall anses kunna ske om ett moderföretag äger mer än 90
procent i dotterföretaget. Ett koncernbidrag får slutligen lämnas med
avdragsrätt till ett annat företag inom koncernen om givaren hade med
avdragsrätt kunnat ge ett bidrag till ett annat företag och bidraget
därefter, direkt eller genom förmedling av ytterligare företag, hade
kunnat vidarebefordras till mottagaren, och varje företag hade haft rätt
till avdrag för det vi-darebefordrade koncernbidraget.
Skälen för regeringens förslag
Syftet med koncernbidragsreglerna är att ge möjlighet för företagen att
utjämna resultatet inom koncernen. Koncernbidragsreglerna är som
framgått bara tillämpliga på svenska moderföretag och svenska
dotterföretag. Det innebär att systerföretag inte kan lämna
koncernbidrag mellan sig om moderföretaget är ett utländskt företag.
Om ett mellanliggande företag inte är svenskt kan inte heller
fusionsregeln tillämpas. Koncernbidrag kan inte heller lämnas mellan
ett utlandsägt fast driftställe i Sverige och ett svenskt företag.
Det är allt vanligare med utländska inslag i de svenska koncernerna.
Det är därför viktigt för svenskt näringsliv att skattereglerna inte
försvårar etablering av koncerner som sträcker sig över gränserna. Det
är också nödvändigt att Sverige framstår som ett attraktivt land för
utländska investeringar. Det finns därför skäl att ompröva begränsningen
i koncernbidragsreglerna till rent svenska koncerner.
Begränsningar som finns i vår skattelagstiftning blir som tidigare
framgått i många fall verkningslösa genom våra internationella
åtaganden. Såsom framgått av avsnitt 4.1 finns det i de flesta skatteavtal
som Sverige ingått med andra länder en icke-diskrimineringsklausul
som innebär att ett utlandsägt svenskt företag eller ett utlandsägt fast
driftställe skall behandlas på samma sätt som ett svenskägt företag.
Utlandsägda systerföretag kan på grund av diskrimineringsförbudet i
skatteavtal i många fall sinsemellan lämna och ta emot koncernbidrag
med skatterättslig verkan (RÅ 1987 ref. 158). Av Regeringsrättens dom
i rättsfallet RÅ 1993 ref. 91 I framgår att koncernbidrag kan lämnas med
avdragsrätt från ett svenskt företag till ett annat svenskt företag även om
ett mellanliggande företag är utländskt. I rättsfallet ägde det svenska
företaget A indirekt genom det helägda amerikanska bolaget B samtliga
aktier i det svenska företaget C. På grund av icke-
diskrimineringsklausulen i skatteavtalet kunde koncernbidrag lämnas
med avdragsrätt från A till C.
I RÅ 1993 ref. 91 II godtogs inte att ett koncernbidrag lämnas då det
bland de företag som berördes fanns såväl företag med hemvist i
Tyskland som i Schweiz. Skatteavtalen med Tyskland och Schweiz
innehåller vardera ett diskrimineringsförbud. Avdrag förutsatte enligt
Regeringsrätten att diskrimineringsförbuden i de båda avtalen
tillämpades samtidigt. Eftersom bestämmelserna i varje skatteavtal är
avsedda att tillämpas enbart de avtalsslutande staterna emellan och inte
gentemot en stat som inte är avtalspart fanns inte utrymme för en sådan
tillämpning.
I en dom den 18 november 1999 i mål C-200/98, X AB och Y AB,
REG 1999, s. I-8261, har EG-domstolen emellertid slagit fast att det
strider mot artikel 43 i EG-fördraget om förbud mot inskränkningar i
etableringsfriheten att tillämpa en ordning som innebär att ett
koncernbidrag inte tillerkänns skatterättslig verkan när moderbolaget
äger det mottagande bolaget tillsammans med två eller flera helägda
utländska dotterbolag som har säte i olika medlemsstater.
I avsnitt 4.2 har det redovisats att det kan vara oförenligt med
etableringsfriheten i artikel 43 i EG-fördraget att inte behandla
utländska företags fasta driftställen på samma sätt som inhemska företag
(se EG-domstolens dom den 21 september 1999 i mål C-307/97,
Compagnie de Saint-Gobain, REG 1999, s. I-6161). Reglerna om
etableringsfrihet har även andra verkningar. Av EG-domstolens dom den
16 juli 1998 i mål C-264/96, Imperial Chemical Industries plc (ICI)
REG 1998, s. I-4695, framgår att det strider mot etableringsfriheten om
en medlemsstat inte ger samma förmåner åt företag som ingår i en
koncern med företag i en annan medlemsstat som de företag får som
ingår i en koncern som består av företag i samma medlemsstat. Enligt
EG-domstolen är det inte tillåtet att föreskriva att rätten till en
skattelättnad för ett holdingbolag i en medlemsstat är beroende av om
bolagets verksamhet huvudsakligen eller uteslutande består i att inneha
aktier i dotterbolag som är etablerade i den egna medlemsstaten.
I den utsträckning som våra nationella koncernbidragsregler behandlar
företag olika om det i koncernen finns utländska företag som hör
hemma i en annan medlemsstat i EES skall bestämmelserna inte
tillämpas. Reglerna om koncernbidrag bör därför anpassas så att de
överensstämmer med våra internationella åtaganden. Vid tillämpning av
koncernbidragsreglerna bör med svenskt företag jämställas utländska
bolag som hör hemma i en stat inom EES. Ett krav som naturligtvis bör
upprätthållas för avdragsrätt för koncernbidrag är dock att både givaren
och mottagaren av koncernbidraget är skattskyldiga för
näringsverksamhet i Sverige.
Även utlandsägda fasta driftställen i Sverige som ingår i en koncern
där det också finns andra koncernföretag i Sverige bör kunna ge och ta
emot koncernbidrag med skatterättslig verkan om övriga förutsättningar
för koncernbidrag är uppfyllda. Sådana fasta driftställen i Sverige bör
därför jämställas med svenska företag om de utländska företagen som
bedriver verksamheten här motsvarar sådana svenska företag som kan
vara moderföretag eller dotterföretag samt kravet på kvalificerat ägande
enligt 35 kap. 2 § IL är uppfyllt. Vidare skall koncernbidraget tas upp
som intäkt i en näringsverksamhet som beskattas i Sverige och
näringsverksamheten som bedrivs här får inte vara undantagen från
beskattning genom ett skatteavtal.
Som tidigare nämnts har reglerna en stark koppling till reglerna om
skattefri utdelning på näringsbetingade andelar. Utvidgningen bör därför
begränsas till utländska bolag som hör hemma i en stat inom EES, jfr
avsnitt 5.2.
Ett koncernbidrag får enligt 35 kap. 3 § punkten 4 inte dras av om
mottagaren är ett svenskt företag som på grund av ett skatteavtal har
hemvist i en utländsk stat. Såsom Riksskatteverket anför bör svenska
företag med hemvist i en stat inom EES behandlas på samma sätt som
andra företag som hör hemma i en stat inom samarbetsområdet om
företaget är skattskyldigt för näringsverksamhet i Sverige. Ett svenskt
företag som på grund av ett skatteavtal har hemvist i en utländsk stat och
bedriver näringsverksamhet i Sverige genom ett fast driftställe bör vid
tillämpning av koncernbidragsreglerna därför jämställas med svenska
företag. Detta bör dock inte gälla företag som enligt avtal har hemvist i
en stat utanför EES. För dessa fall bör den nämnda bestämmelsen finnas
kvar.
Förslaget föranleder ändringar i 35 kap. 3 5 §§ IL och att en ny
paragraf, 2 a §, tas in i 35 kap. i IL.
I 35 kap. 3 6 §§ IL anges under vilka förutsättningar och i vilka
situationer koncernbidrag kan lämnas med avdragsrätt. Riksskatteverket
anför att det kan uppstå oklarhet beträffande rekvisiten i 35 kap. 3 § för
att koncernbidrag skall kunna ges med avdragsrätt. Enligt verket kan
fråga uppkomma om rekvisiten tar sikte på det utländska bolaget i sig
eller om de avser det fasta driftstället. Enligt förslaget till 35 kap. 2 a §
jämställs det utländska bolaget med ett svenskt företag. Vad som sägs
om givare och mottagare i 3 § tar sikte på det utländska bolaget om inte
något annat framgår av en bestämmelse. Den nya föreslagna punkten 5
tar däremot sikte på det fasta driftstället. I den anges att koncernbidraget
skall hänföra sig till en näringsverksamhet som inte är undantagen från
beskattning i Sverige enligt ett skatteavtal.
Nedan redovisas vad förslaget innebär för de olika
koncernbidragssituationerna under förutsättning att koncernbidraget hos
mottagaren tas upp som intäkt i näringsverksamhet som beskattas i
Sverige.
Om två utländska bolag hör hemma i två olika länder varav ett är ett
EES-land och det för båda länderna finns en icke-
diskriminieringsklausul i ett skatteavtal skall bolaget som hör hemma i
EES-landet enligt förslaget behandlas som ett svenskt företag. Det
innebär att i en sådan situation kommer bara ett avtal att tillämpas.
Bidrag mellan moderföretag och helägt dotterföretag
Enligt 35 kap. 3 § IL kan bidrag lämnas mellan moderföretag och helägt
dotterföretag. Som förutsättning gäller att varken givaren eller
mottagaren är privatbostadsföretag, investmentföretag eller
förvaltningsföretag. Båda parterna skall redovisa bidraget öppet i
självdeklarationen vid samma års taxering. Dotterföretaget skall ha varit
helägt under hela beskattningsåret eller från det att dotterföretaget
påbörjade sin verksamhet. Mottagaren får inte ha skatterättsligt hemvist
i en utländsk stat enligt ett skatteavtal. Om bidraget lämnas från dotter-
till moderföretaget får utdelning från dotterföretaget under
beskattningsåret inte vara skattepliktig för moderföretaget.

Bidrag mellan moder- och dotterföretag
Som nämnts förutsätter förslaget att både givaren och mottagaren av
koncernbidraget är skattskyldiga för näringsverksamhet här för att
koncernbidrag skall kunna lämnas mellan dem med avdragsrätt.
Koncernbidrag mellan moder- och dotterföretag kan således bara ges
med skatterättslig verkan om båda företagen är skattskyldiga i Sverige
för näringsverksamhet.
Om man bortser från utlandsägda fasta driftställen påverkar inte den
föreslagna ändringen möjligheten att lämna koncernbidrag med
avdragsrätt mellan moder- och dotterföretag. Utländska företag som inte
har ett fast driftställe i Sverige är inte skattskyldiga för
näringsverksamhet här.
Om moderföretaget däremot är ett sådant utländskt bolag med fast
driftställe i Sverige som hör hemma i ett land inom EES utvidgas
möjligheten att lämna koncernbidrag med avdragsrätt. I sådana fall
innebär förslaget att koncernbidrag kan lämnas mellan moderföretagets
fasta driftställe och dotterföretag, se figur 1, på samma sätt som om
moderföretaget är ett svenskt företag under förutsättning att
dotterföretagen är svenska. (Med svenskt avses i figurerna i detta avsnitt
ett svenskt företag, med utländskt ett utländskt företag och med utl. fast
driftställe ett utlandsägt fast driftställe här.)
Förslaget innebär att det till och med blir möjligt att lämna
koncernbidrag mellan två utlandsägda fasta driftställen i Sverige om ett
utländskt moderföretag och dess utlandsägda dotterbolag båda bedriver
näringsverksamhet i Sverige vid fasta driftställen här.
Bidrag mellan helägda dotterföretag
Koncernbidrag kan enligt 35 kap. 4 § IL lämnas mellan helägda
dotterföretag om
moderföretaget är ett investmentföretag eller förvaltningsföretag,
utdelning från dotterföretaget som ger koncernbidraget inte skall tas
upp som intäkt hos moderföretaget, eller
utdelning från det dotterföretag som tar emot koncernbidraget skall
tas upp hos moderföretaget.
Vidare gäller samma förutsättningar som för bidrag mellan moder-
och dotterföretag, nämligen att varken givare eller mottagare är
privatbostadsföretag, investmentföretag eller förvaltningsföretag. Båda
parterna skall redovisa bidraget öppet i självdeklarationen vid samma års
taxering. Dotterföretagen skall ha varit helägda under hela
beskattningsåret eller från det att dotterföretaget påbörjade
verksamheten. Slutligen får inte mottagaren ha hemvist i en utländsk stat
enligt ett skatteavtal.

Bidrag mellan systerföretag

Eftersom bidraget skall lämnas mellan systerföretagen bör det krävas
att dotterföretagen är skattskyldiga för näringsverksamhet i Sverige.
Detta ligger implicit i dagens lagtext som förutsätter att moderföretaget
är svenskt. Som tidigare nämnts finns det inte skäl att ha kvar
begränsningen till svenskt företag. I Sverige skattskyldiga systerföretag
bör sinsemellan kunna ge koncernbidrag med avdragsrätt oavsett om
moderföretaget är ett svenskt eller utländskt företag, se figur 2.
I förslaget till 35 kap. 2 a § IL jämställs utländska bolag som hör
hemma i ett land inom EES med svenska bolag om givaren och
mottagaren av koncernbidraget är skattskyldiga i Sverige. Förslaget
innebär att systerföretagen kan lämna koncernbidrag mellan sig om
moderföretaget är ett utländskt bolag och det motsvarar ett svenskt
förvaltningsföretag eller investmentföretag. Koncernbidrag kan också
lämnas om moderbolaget är ett annat utländskt bolag eftersom utdelning
från ett svenskt dotterföretag inte tas upp som intäkt i sådan
näringsverksamhet hos moderbolaget i Sverige. Ett utländskt företag
som inte bedriver näringsverksamhet här är ju inte skattskyldigt i
Sverige för inkomst av näringsverksamhet.
I förslaget till 35 kap. 2 a § IL jämställs också utlandsägda fasta
driftställen som bedriver skattepliktig verksamhet här med svenska
företag om bolaget som bedriver verksamheten här är ett sådant
utländskt bolag som hör hemma i en stat inom EES. Koncernbidrag med
avdragsrätt kommer därför enligt förslaget att kunna lämnas mellan två
helägda svenska dotterföretag till ett utländskt företag, se figur 2, och
mellan ett utlandsägt fast driftställe och ett svenskt dotterföretag till ett
utländskt bolag, se figur 3.

Utlandsägt fast driftställe och ett utlandsägt svenskt dotterföretag
Bidrag mellan företag som kan fusioneras
Ett koncernbidrag kan enligt bestämmelserna i 35 kap. 5 § IL lämnas
från ett svenskt moderföretag till ett annat svenskt aktiebolag än ett
helägt dotterföretag om ägarförhållandena varit sådana under hela
beskattningsåret att mottagaren genom fusioner kunnat gå upp i
moderföretaget. En fusion skall anses kunna ske om moderföretaget
äger mer än 90 procent av aktierna i ett dotterbolag. Samma
förutsättningar gäller som för bidrag mellan moder- och dotterföretag,
nämligen att varken givare eller mottagare är privatbostadsföretag,
investmentföretag eller förvaltningsföretag. Båda parterna skall redovisa
bidraget öppet i självdeklarationen vid samma års taxering.
Dotterföretagen skall ha varit helägda under hela beskattningsåret eller
från det att något av dotterföretagen påbörjade verksamheten. Slutligen
får inte mottagaren ha hemvist i en utländsk stat enligt ett skatteavtal.

Bidrag mellan moderföretag och dotterdotteraktiebolag

Ett svenskt moderföretag bör kunna lämna koncernbidrag till ett
svenskt dotterdotteraktiebolag även om dotterföretaget är ett utländskt
företag. Såsom framgått kan bidrag redan i dag lämnas i dessa fall om
det utländska företaget hör hemma i ett land med vilket Sverige ingått ett
skatteavtal som innehåller en diskrimineringsklausul. EG-domstolens
dom den 18 november 1999 i mål C-200/98 mellan X AB, Y AB och
Riksskatteverket, REG 1999, s. I-8261, medför att rätten till avdrag för
koncernbidrag inte får vara beroende av om samtliga företag som genom
fusion skall kunna uppgå i moderföretaget är svenska företag. Däremot
bör det kunna krävas att givaren och mottagaren är svenska skattesubjekt.
Enligt förslaget jämställs ett utländskt företag med ett svenskt företag
under förutsättning att både givaren och mottagaren av koncernbidraget
beskattas för näringsverksamhet i Sverige. Avdrag får därför göras för
koncernbidrag även om det mellanliggande dotterbolaget är utländskt.
Ett utländskt dotterdotterföretag kan i stället ha ett fast driftställe i
Sverige, se figur 4. Koncernbidrag kommer att kunna lämnas från det
svenska moderföretaget till det utlandsägda fasta driftstället genom de
föreslagna lagändringarna.

Bidrag från moderföretag till dotterdotterföretag

Fusionsregeln kan också bli tillämplig om två helägda dotterföretag
tillsammans äger ett dotterdotterföretag, se figur 5. Om det ena
dotterföretaget eller båda är utländska bör koncernbidrag ändå kunna ges
med avdragsrätt från moderföretaget till dotterdotterföretaget under
förutsättning att moderföretaget och dotterdotterföretaget är svenska
skattesubjekt. Fusionsregeln har med stöd av en diskrimineringsklausul i
skatteavtal ansetts tillämplig i dessa fall (RÅ1993 ref. 91 I).
Om avdrag för koncernbidrag emellertid förutsätter att två avtal skall
tillämpas samtidigt får avdrag inte göras eftersom bestämmelserna i
varje dubbelbeskattningsavtal är avsedda att tillämpas enbart de
avtalsslutande länderna emellan och inte i förhållande till en stat som
inte är avtalspart (RÅ 1993 ref. 91 II).
EG-domstolen konstaterade i domen den 18 november 1999 i mål C-
200/98, mellan X AB, Y AB och Riksskatteverket, REG 1999, s, I-
8261, att det strider mot bestämmelserna i artikel 43 om
etableringsfrihet i EG-fördraget att i lagstiftningen särbehandla olika
typer av koncernbidrag på grundval av var dotterbolagen har sina säten.
Fusionsregeln bör därför kunna tillämpas om koncernbidrag lämnas
mellan ett företag som är skattskyldigt här och ett annat företag som
också är skattskyldigt här om det ena företaget indirekt äger det andra
företaget tillsammans med dotterföretag, oavsett om ett eller flera av
mellanliggande dotterföretag har säte i annan stat inom EES, figur 6. De
utländska dotterföretagen kommer enligt förslaget i 35 kap. 2 a § IL att
jämställas med svenska företag om både givaren och mottagaren av
koncernbidraget är skattskyldiga för näringsverksamhet i Sverige.

Bidrag från A till D

Förslaget innebär vidare att koncernbidrag kan ges med avdragsrätt
från ett moderföretag till ett utlandsägt fast driftställe i Sverige, se figur
7.

Bidrag från A till D
Bidrag som kunnat förmedlas
Bestämmelsen i 35 kap. 6 § IL om att bidrag kan lämnas direkt mellan
olika koncernföretag i stället för att "slussas" genom en kedja av företag
infördes år 1979. Som förutsättning gäller att givaren hade kunnat med
avdragsrätt enligt 35 kap. 3, 4 eller 5 § IL lämna koncernbidrag till ett
annat företag och bidraget därefter med avdragsrätt, direkt eller indirekt,
hade kunnat vidarebefordras till mottagaren.

Koncernbidrag från D till B

Enligt förslagen kommer koncernbidrag att kunna lämnas trots att
moderföretaget och det ena dotterföretaget är utländska bolag eftersom
givaren och mottagaren är skattskyldiga här, se figur 8. Koncernbidrag
mellan B och D kan också lämnas om B och/eller D i figuren är
utlandsägda fasta driftställen i Sverige.

Koncernbidrag mellan E och D

Motsvarande gäller om ett svenskt eller utländskt företag har
utländska dotterföretag som bedriver verksamhet vid fasta driftställen i
Sverige, se figur 9.
9.5 Kommissionärsförhållanden
Regeringens förslag: Bestämmelserna om kommissionärsföretag
utvidgas så att de också omfattar utländska bolag som motsvarar
svenska aktiebolag och ekonomiska föreningar om de bedriver
verksamhet i Sverige vid ett fast driftställe och det utländska bolaget
hör hemma i en stat inom EES.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med
regeringens förslag. Promemorieförslaget innebar dock att reglerna om
kommissionärsförhållanden inte är tillämpliga på svenska företag som
enligt skatteavtal skall anses ha hemvist i en utländsk stat.
Remissinstanserna: Se vad Näringslivets Skattedelegation och
Handelshögskolan i Stockholm anfört under rubriken Allmänt, avsnitt
5.1.
Bakgrunden till regeringens förslag
Med ett kommissionärsförhållande avses att ett företag
(kommissionärsföretaget) bedriver verksamhet i eget namn men för ett
annat företags (kommittentföretagets) räkning. Inkomsten hos
kommissionärsföretaget redovisas hos kommittentföretaget som om det
självt bedrivit verksamheten. Reglerna tillämpas bara på svenska företag.
Bestämmelser om kommissionärs- och kommittentföretag infördes
år 1965 (SOU 1964:29, prop. 1965:126, bet. 1965:BevU43, SFS
1965:573). De placerades då i 43 § 2 mom. KL. Regleringen innebar i
huvudsak en kodifiering av praxis och uteslöt inte att beskattning kunde
ske hos ett "huvudföretag" även om de i lagtexten angivna villkoren inte
var uppfyllda.
År 1979 gjordes omfattande ändringar i bestämmelserna (SOU
1977:86, prop. 1978/79:210, bet. 1978/79:SkU57, SFS 1979:612).
Bl.a. infördes som villkor att företagen har rätt till avdrag för
koncernbidrag till varandra. Vidare skrevs bestämmelserna om med den
utgångspunkten att de uttömmande skulle reglera frågan när inkomsterna
får redovisas hos ett huvudföretag. Stora delar av bestämmelserna
flyttades över till en ny punkt 2 av anvisningarna till 43 § KL.
När den kommunala taxeringen av juridiska personer slopades år 1984
flyttades bestämmelserna över till 2 § 2 mom. SIL (Ds Fi 1984:9, prop.
1984/85:70, bet. 1984/85:SkU23, SFS 1984:1060 1061).
Vid 1990 års skattereform gjordes i huvudsak den ändringen att ordet
rörelse byttes ut mot ordet verksamhet (SOU 1989:34, prop.
1989/90:110, bet. 1989/90:SkU30, SFS 1990:651). Bestämmelserna
om kommissionärsförhållanden finns i 36 kap. IL.
Skälen för regeringens förslag
Som framgått kan ett kommissionärsföretag bara vara ett svenskt
aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening som bedriver verksamhet
i eget namn för ett eller flera andra svenska aktiebolags eller svenska
ekonomiska föreningars räkning. Om ett utländskt bolag har ett svenskt
dotterföretag och det utländska bolaget dessutom bedriver verksamhet i
Sverige vid ett fast driftställe här kan det utlandsägda svenska
dotterföretaget exempelvis inte bedriva sin verksamhet i kommission
genom det fasta driftstället i Sverige. Sannolikt är begränsningen till
svenska företag oförenlig med etableringsfriheten enligt artikel 43 i
EG-fördraget, jfr avsnitt 5.4 när det gäller rätten till avdrag för
koncernbidrag. Bestämmelserna bör därför ändras så att även utländska
fasta driftställen i Sverige omfattas av bestämmelserna. Som krav bör
gälla att inkomsten från kommissionärsverksamheten som bedrivs här
skall tas upp som intäkt i näringsverksamhet som beskattas i Sverige.
Motsvarande bör gälla om ett svenskt företag enligt ett skatteavtal har
hemvist i en utländsk stat om företaget beskattas för näringsverksamhet
i Sverige.
Bestämmelserna om kommissionärsförhållanden gäller under
förutsättning att kommissionärs- och kommittentföretaget har rätt till
avdrag för koncernbidrag som de lämnar till varandra. Förslaget om
ändring av koncernbidragsreglerna (jfr avsnitt 5.4) får alltså genomslag
även för företag i kommissionärsförhållande. Beträffande regeringens
inställning till remissinstansernas synpunkter på begränsningen till
företag som hör hemma i en stat inom EES, se avsnitt 5.1.
Förslaget föranleder att en ny paragraf, 36 kap. 2 a §, införs i IL.
9.6 Avdrag för egenavgifter
Regeringens förslag: Avdrag för beräknade egenavgifter för
beskattningsåret skall få göras även för egenavgifter som belöper sig
på inkomster i inkomstslaget näringsverksamhet som bedrivs
utomlands.
Kravet på avsättning i räkenskaperna för att enskilda näringsidkare
som är bokslutsföretag skall få göra avdrag för egenavgifter slopas.

Promemorians förslag: Det lämnades inte något förslag om avdrag
för egenavgifter som avser näringsverksamhet som bedrivits utomlands.
Frågan har beretts inom Finansdepartementet och synpunkter har under
hand inhämtats från Riksskatteverket.
Redovisningskommitténs förslag: Överensstämmer med
regeringens.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker förslaget
att slopa avsättningskravet. Riksskatteverket anser att ett genomförande
av förslaget skulle innebära förenklingar för såväl företagarna som
skatteförvaltningen. Sveriges Redovisningskonsulters Förbund SRF
anser däremot att enskilda näringsidkares skatter och avgifter egentligen
borde redovisas i näringsverksamheten. Detta är dock inte förenligt med
dagens regler. Eftersom näringsverksamhet inte beskattas självständigt
fullt ut bör egenavgifterna inte heller kostnadsföras i
näringsverksamheten. Svenska Revisorsamfundet SRS anser inte att
skattereglerna bör ändras. Förbundet anser att skatter och egenavgifter
borde hänföras till näringsverksamheten och inte till den privata sektorn.
Avsättning för egenavgifter bör därför göras i redovisningen.
Bakgrunden till regeringens förslag
Vad som gäller för avdrag för egenavgifter och om återföring av sådana
avdrag regleras numera i 16 kap. 29 31 §§ IL. Bestämmelserna skall
även tillämpas på särskild löneskatt enligt 2 § lagen (1990:659) om
särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster, och allmän löneavgift
enligt 2 § lagen (1994:1920) om allmän löneavgift (2 kap. 26 § IL).
Själva avdragsbestämmelserna finns i 16 kap. 29 § IL. Enligt första
stycket skall debiterade egenavgifter dras av till den del de avser
näringsverksamheten. Om avgifterna sätts ned skall motsvarande del av
avdraget återföras det beskattningsår då debiteringen ändras. Avdrag
skall enligt andra stycket dessutom göras för ett belopp som sätts av
för att täcka egenavgifterna för beskattningsåret. Avdraget skall
återföras det följande beskattningsåret. Enligt tredje stycket får den som
är skyldig att upprätta årsbokslut eller årsredovisning enligt
bokföringslagen (1999:1078), BFL bara göra avdrag om en motsvarande
avsättning görs i räkenskaperna.
Det är endast sådana näringsidkare som är s.k. bokslutsföretag som
måste upprätta årsbokslut eller årsredovisning enligt BFL. Med företag
förstås en fysisk eller juridisk person som är bokföringsskyldig enligt
lagen (1 kap. 2 § första stycket 1 BFL). Ett företag är ett bokslutsföretag
om den årliga nettoomsättningen normalt uppgår till mer än tjugo
prisbasbelopp (1 kap. 2 § första stycket 2 g BFL). En fysisk person
anses dock inte som bokslutsföretag om han eller hon bedriver flera
verksamheter och har skilda bokföringar och nettoomsättningen enligt
varje enskild bokföring normalt inte uppgår till mer än tjugo
prisbasbelopp (1 kap. 2 § andra stycket och 4 kap. 4 § BFL). Även
enskilda näringsidkare som enligt gällande regler skall upprätta
bokföringen enligt bestämmelserna i jordbruksbokföringslagen
(1979:141) kommer fr.o.m. den 1 januari 2001 att i stället omfattas av
bestämmelserna i BFL.
Enskilda näringsidkare, vars nettoomsättning inte uppgår till tjugo
prisbasbelopp är inte bokslutsföretag och omfattas således inte av
avsättningskravet i 16 kap. 29 § tredje stycket IL.
Hur avdraget enligt 16 kap. 29 § andra stycket IL beräknas framgår av
30 §. Avdraget skall beräknas på ett underlag som motsvarar överskottet
i näringsverksamheten före avdraget minskat med sjukpenning eller
annan ersättning som avses i 15 kap. 8 § och inkomst som räknas som
inkomst av anställning enligt 2 kap. 3 5, 15 och 16 §§ lagen (1998:674)
om inkomstgrundad ålderspension. Avdraget får uppgå till högst 25
procent av underlaget. För den som skall betala särskild löneskatt får
dock avdraget uppgå till högst 20 procent. Avdrag skall göras bara för
näringsverksamhet här i landet.
När det gäller svenska handelsbolag skall enligt 16 kap. 31 § IL
avdraget för egenavgifter beräknas för varje delägare för sig och
avsättningarna göras hos delägarna. Detta innebär att handelsbolagets
nettoinkomst skall fördelas mellan delägarna och sedan får varje
delägare göra avdrag för debiterade egenavgifter och avdrag för
avsättning för egenavgifter med utgångspunkt i sin andel av bolagets
nettoinkomst. Delägarnas rätt att göra avdrag påverkas inte av en
eventuell avsättning för beräknade egenavgifter i handelsbolagets
räkenskaper (prop. 1981/82:10 s. 63). Eftersom det är handelsbolaget
och inte delägaren som har bokföringsskyldighet behöver aldrig
delägaren göra avsättning i räkenskaperna för att få dra av egenavgifter.
År 1976 infördes ett system med schablonavdrag för egenavgifter
(prop. 1975/76:178, bet. 1975/76:SkU68, SFS 1976:460). Avdraget
fick då göras i inkomstslagen rörelse och jordbruksfastighet. En
avstämning skedde senare mellan schablonavdraget och de faktiskt
påförda avgifterna. Tidigare hade egenavgifter dragits av som allmänt
avdrag i stället för som omkostnad i förvärvskällan. Vid beräkningen av
avdraget fick hänsyn inte tas till rörelse som bedrivits utanför Sverige.
Vad som gällde för delägare i handelsbolag förtydligades senare under
året (prop. 1976/77:41, bet. 1976/77:SkU12, SFS 1976:1094).
Det nuvarande systemet med avdrag för egenavgifter har gällt sedan
1981 (prop. 1981/82:10, bet. 1981/82:SkU9, SFS 1981:1150).
Schablonavdraget ersattes då med en rätt till avdrag för belopp som sätts
av för att täcka de på beskattningsåret belöpande egenavgifterna.
Skyldigheten att göra avsättning i räkenskaperna för egenavgifterna
infördes samtidigt med de övriga bestämmelserna. Departementschefen
angav följande skäl för skyldigheten (prop. 1981/82:10 s. 52):
"Enligt min mening tillgodoses önskemålet om enkelhet i
tillämpningen och kontrollen bäst om avdrag för egenavgifter, i likhet
med vad som gäller för arbetsgivaravgifter, sker på grundval av den
skattskyldiges bokföring. Kravet på att bokföringsskyldigheten skall
fullgöras på sätt som överensstämmer med god redovisningssed
innebär att den skattskyldige inför bokslutet bör göra en beräkning av
de på beskattningsåret belöpande egenavgifterna och i bokslutet sätta
av ett belopp för att täcka avgifterna. Det avsatta beloppet återförs till
beskattning nästföljande beskattningsår och avräknas då mot de
slutligt bestämda avgifterna."
Vid 1990 års skattereform flyttades bestämmelserna över till det nya
inkomstslaget näringsverksamhet. Samtidigt bröts den del av
egenavgifterna som inte till någon del grundade rätt till
socialförsäkringsförmåner ut och fick benämningen särskild löneskatt.
Reglerna om avdrag för egenavgifter gjordes tillämpliga även på den
särskilda löneskatten.
År 1993 sänktes procentsatsen för schablonavdraget från 25 till 23
procent på grund av att storleken på egenavgifterna sattes ned (prop.
1992/93:131, bet. 1992/93:SkU15, SFS 1992:1343). Samtidigt gjordes
ett tillägg om att den som betalade särskild löneskatt skulle göra avdrag
med en lägre procentsats (15 procent). Tillägget gjordes i förtydligande
syfte och innebar ingen ändring av gällande rätt (prop. 1992/93:131 s.
65). När den allmänna löneavgiften infördes fr.o.m. 1996 års taxering
för att finansiera medlemskapet i EU gjordes bestämmelserna om
egenavgifter tillämpliga även på den avgiften. Samtidigt höjdes
procentsatserna till 25 respektive 18 procent (prop. 1994/95:122, bet.
1994/95:SkU16, SFS 1994:1921). Schablonavdraget för den särskilda
löneskatten ändrades 1997 till 20 procent i samband med att själva
skatten höjdes (prop. 1997/98:1, bet. 1997/98:FiU1, SFS 1997:950).
Bestämmelserna om avdrag för egenavgifter fanns vid utgången av år
1999 i punkt 19 av anvisningarna till 23 § i den upphävda
kommunalskattelagen (1928:370), KL och, såvitt gällde återföring till
beskattning, även i punkt 13 av anvisningarna till 22 § KL. Numera finns
bestämmelserna alltså i 16 kap. 29 31 §§ IL.
År 1995 föreslog Riksskatteverket att skyldigheten att göra avsättning
i räkenskaperna för egenavgifter skulle slopas av förenklingsskäl (RSV
Rapport 1995:10, Förslag till förenklingar i skattelagstiftningen, s. 119
f.). Enligt verket kunde det uppstå problem om den skattemässiga och
den bokföringsmässiga avsättningen inte stämde överens eller om det
skedde en taxeringsändring. Eftersom få skattskyldiga gjorde
avsättningen i bokföringen skulle förslaget innebära en anpassning till
hur reglerna i praktiken hade tillämpats.
Även Redovisningskommittén föreslog 1996 i sitt slutbetänkande
Översyn av redovisningslagstiftningen (SOU 1996:157) att kravet på
avsättning i räkenskaperna skulle slopas, dock av andra skäl än
Riksskatteverket. Starka skäl talade enligt kommitténs mening för att
näringsidkarens egenavgifter är hänförliga till näringsidkarens
privatekonomi. Avgifterna borde därför inte kostnadsföras i
näringsverksamheten. Bakgrunden till kommitténs ställningstagande var
i huvudsak följande. I redovisningen borde en klar åtskillnad göras
mellan näringsverksamhetens ekonomi och näringsidkarens
privatekonomi. Eftersom en enskild näringsverksamhet inte är ett
särskilt skattesubjekt är det näringsidkaren själv som beskattas för
näringsverksamhetens resultat. Både beträffande den löpande
kostnadsredovisningen och beträffande eventuell skuldföring i bokslutet
borde därför gälla att näringsidkarens inkomstskatt och egenavgifter inte
skulle få bokföras i näringsverksamheten. Avdragsrätten vid taxeringen
borde sakna betydelse vid redovisningen. Om näringsidkarens personliga
skatter och avgifter betalades med medel från näringsverksamheten
skulle detta bokföras som privata uttag. Kommitténs slutsats blev därför
att avsättningskravet skulle slopas.
Skälen för regeringens förslag
Avdrag för beskattningsårets egenavgifter

Avdrag för beräknade egenavgifter för beskattningsåret får enligt 16 kap.
30 § tredje stycket IL göras bara för näringsverksamhet här i landet.
Detta kan medföra problem. En näringsverksamhet kan bedrivas
utomlands, t.ex. i ett annat EU-land, under sådana omständigheter att
inkomsten skall beskattas i Sverige och näringsidkaren omfattas av
svensk socialförsäkring. Avdrag för beskattningsårets egenavgifter får då
inte göras på de inkomster som hänför sig till näringsverksamheten i
utlandet. I en sådan situation får näringsidkaren löpande ligga ute med
pengar tills avgiftsuttaget på varje års inkomster slutligt har reglerats.
Begränsningen av avdraget till att endast gälla avgifter på inkomster
från näringsverksamhet från Sverige kan ses som ett etableringshinder
enligt EG-rätten. Dessutom kan de som drabbas uppfatta det som en
orättvisa som är svår att förklara. Avdrag bör således få göras även för
egenavgifter som belöper sig på inkomster från utlandet.
Förslaget föranleder ändring i 16 kap. 30 § IL.

Kravet på avsättning i räkenskaperna

Det finns goda skäl för att slopa kravet på avsättning i räkenskaperna för
att avdrag för egenavgifterna skall få göras. En enskild firma är inte
någon juridisk person och näringsidkaren är personligen ansvarig för den
inkomstskatt och de egenavgifter som är hänförliga till verksamheten.
Utgifter som inte hör till näringsverksamhet bör inte heller bokföras
där.
Efter det att Redovisningskommittén lämnade sitt slutbetänkande har
Bokföringsnämnden utfärdat en rekommendation om enskild
näringsidkares bokföring (BFN R 11). Rekommendationen trädde i kraft
den 1 januari 1999 och skall tillämpas senast i fråga om det
räkenskapsår som inleds närmast efter den 31 december 1999.
Rekommendationen gäller i tillämpliga delar alla enskilda näringsidkare,
både bokslutsföretag och sådana näringsidkare som inte är skyldiga att
upprätta årsbokslut.
Av rekommendationen framgår bl.a. följande. Skatter som hör till
näringsverksamheten skall bokföras i verksamheten. Näringsidkarens
inkomstskatteskulder är privata skulder och skall inte bokföras i
verksamheten. Om näringsidkarens privata skatter och avgifter betalas
med verksamhetens medel skall betalningarna bokföras som
näringsidkarens privata uttag. Skatter som hör till näringsverksamheten
skall bokföras i verksamheten men näringsidkarens inkomstskatt skall
inte bokföras som en kostnad i verksamheten.
Bokföringsnämndens rekommendation bekräftar ytterligare att
näringsidkarens skatter och avgifter hör till den privata sfären och att de
inte bör kostnadsföras i näringsverksamheten. Kravet i 16 kap. 29 §
tredje stycket IL på att näringsidkaren skall ha gjort avsättning i
bokslutet för att få dra av egenavgifterna är således inte förenligt med
god redovisningssed. Kravet medför dessutom merarbete för de
näringsidkare som är bokslutsföretag. Det skulle innebära en förenkling
för dem att slippa göra avsättningen i räkenskaperna. Kravet på
avsättning bör därför slopas. Förslaget medför en ändring i 16 kap. 29 §
IL.
9.7 Gränsöverskridande omstruktureringar
Regeringens förslag: Ett uppskov med beskattningen av en
realisationsvinst som uppkommit på grund av ett internationellt
andelsbyte enligt den upphävda lagen (1994:1854) om
inkomstbeskattningen vid gränsöverskridande omstruktureringar
inom EG får vid en efterföljande koncernintern andelsavyttring eller
ett andelsbyte behandlas som kapitalvinst vid tillämpning av
bestämmelserna om koncerninterna andelsavyttringar i 25 kap. och
andelsbyten i 49 kap. inkomstskattelagen (1999:1229).
Har den skattskyldige fått uppskov behöver inte kapitalvinsten
omedelbart tas upp som intäkt om det säljande eller avyttrade
företaget efter en koncernintern andelsavyttring upplöses genom en
fission.

Promemorians förslag: Förslagen fanns inte med i promemorian.
Frågorna har beretts inom Finansdepartementet och synpunkter har
under hand inhämtats från Riksskatteverket.
Remissinstanserna: Handelshögskolan i Stockholm föreslår att
bestämmelsen i 25 kap. 7 § andra stycket IL utvidgas till att omfatta inte
bara de fall ett skatteavtal tillämpats utan även EG-fördraget.
Bestämmelsen anger att om den skattskyldige fått uppskov med
beskattningen med tillämpning av ett diskrimineringsförbud i ett
skatteavtal, avses med svensk koncern även utländska motsvarigheter.
Bakgrunden till regeringens förslag
Vid överlåtelse av näringsbetingade andelar inom koncerner har sedan
länge uppskov erhållits med beskattningen av kapitalvinsten.
Bestämmelserna fanns ursprungligen i 2 § 4 mom. den upphävda lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt (SIL) och benämndes
koncernregeln. Bestämmelserna innebar att någon skattepliktig vinst
inte beräknades då näringsbetingade andelar överläts inom en koncern.
När en andel såldes av det köpande företaget beräknades skattepliktig
reavinst eller avdragsgill reaförlust som om det säljande och det
köpande företaget utgjort en skattskyldig. Koncernregeln fick bara
tillämpas om det köpande företaget skulle ha beskattats i Sverige om det
omedelbart efter förvärvet sålt andelarna.
Uppskjuten beskattning kunde också komma ifråga om andelar
avyttrades mot ersättning av andelar i det köpande företaget.
Bestämmelserna infördes genom 1990 års skattereform och togs in i 27
§ 4 mom. SIL, den s.k. strukturregeln. Bestämmelsen ersatte en äldre
dispensregel vid omstrukturering.
Som en konsekvens av medlemskapet i den Europeiska unionen (EU)
införlivades vissa EG-direktiv i den nationella rätten. På
företagsskatteområdet gällde det två direktiv, det s.k. fusionsdirektivet
(90/434/EEG) och det s.k. moder-dotterbolagsdirektivet (90/435/EEG)
som antogs den 23 juli 1990 av Europiska gemenskaperna råd (numera
Europiska unionens råd). EG-direktiven riktar sig till de stater som är
medlemmar i EU och förpliktar dem att i sina lagstiftningar införa
regler som medför sådana rättsverkningar som åsyftas med direktiven.
Syftet med direktiven är att möjliggöra gränsöverskridande
omstruktureringar utan omedelbara inkomstskattekonsekvenser
respektive underlätta gränsöverskridande dotterbolagsbildningar.
Fusionsdirektivet omfattar i huvudsak fyra olika förfaranden, nämligen
internationella fusioner, fissioner, andelsbyten och
verksamhetsöverlåtelser. Vart och ett av dessa förfaranden definieras i
direktivet. I artikel 2 led a definieras fusion. En fusion innebär att ett
eller flera bolags samtliga tillgångar och skulder överförs till ett annat
bolag samtidigt som det eller de överlåtande bolagen upplöses utan
likvidation. En fission innebär enligt led b att ett bolags tillgångar och
skulder fördelas på två eller flera bolag samtidigt som det överlåtande
bolaget upplöses utan likvidation. Ersättningen skall vid såväl fusion
som fission utgöras av andelar med viss möjlighet till kontantersättning.
I svensk civilrätt saknas dock bestämmelser om fission av svenska bolag.
Vad som avses med en verksamhetsöverlåtelse framgår av led c.
Därmed avses ett förfarande varigenom ett bolag, utan att upplösas,
överlåter samtliga eller en eller flera av sina verksamhetsgrenar till ett
annat bolag mot ersättning i aktier eller andelar i det bolag som tar emot
de överförda tillgångarna. Slutligen definieras ett andelsbyte i led d. Ett
andelsbyte innebär att ett bolag förvärvar andelar i ett annat bolag av
andelsägare i det senare bolaget. Ersättningen skall utgöras av andelar i
det övertagande bolaget. Som ersättning får också lämnas pengar
motsvarande 10 % av det nominella värdet av de andelar som lämnas
som ersättning.
Bestämmelserna i våra inhemska omstruktureringsregler hade sådana
begränsningar som inte var tillåtna enligt fusionsdirektivet. Genom
lagstiftning år 1994 införlivades direktiven i svensk rätt. I lagen
(1994:1854) om inkomstbeskattningen vid gränsöverskridande
omstruktureringar inom EG (IGOL) infördes bestämmelser som innebar
att vissa omstruktureringar kunde genomföras utan några omedelbara
skattekonsekvenser. Det gällde internationella fusioner, fissioner,
andelsbyten och verksamhetsöverlåtelser. En förutsättning var att två
medlemsländer deltog i förfarandet. I fråga om andelsbyten gällde lagen
om någon andelsägare är hemmahörande i Sverige och om det
förvärvande bolaget är hemmahörande i annat land. Med anledning av
moder- dotterbolagsdirektivet gjordes vissa justeringar i 7 § 8 mom.
SIL. Lagstiftningen som infördes år 1994 var provisorisk och
skattelättnaderna begränsades till vad direktiven krävde. Som skäl
anfördes att Företagsskatteutredningen i sitt fortsatta arbete skulle se
över de svenska interna reglerna för omstruktureringar.
Bestämmelserna i IGOL innebar att gränsöverskridande
omstruktureringar kunde ske utan omedelbara skattekonsekvenser. Vid
fusioner, fissioner och verksamhetsöverlåtelser föreskrevs en
kontinuitetsprincip innebärande att det eller de övertagande företagen
inträdde i den tidigare ägarens skattemässiga situation. Vid
internationella andelsbyten beräknades en reavinst men enligt 23 §
IGOL beskattades bara kontantdelen omedelbart. Reavinsten i övrigt
beskattades först när de mottagna andelarna avyttrades. Av 23 § framgick
vidare att om de mottagna andelarna avyttrades genom nytt
internationellt andelsbyte eller utslocknade på grund av en internationell
fusion eller fission fördes uppskovet vidare till andelarna som mottogs
vid det senare förfarandet.
Företagsskatteutredningen har därefter sett över dessa frågor och
kommit med ett förslag till ändrade regler för omstruktureringar av
företag (SOU 1998:1). Förslagen gällde såväl svenska som
gränsöverskridande omstruktureringar. Förslagen lades till grund för
lagstiftning år 1998 varvid IGOL upphävdes. Den upphävda lagen skall
dock enligt övergångsbestämmelserna i lagen (1998:1618) om
upphävande av lagen (1994:1854) om inkomstbeskattningen vid
gränsöverskridande omstruktureringar inom EG (upphävandelagen) gälla
i fråga om
internationella fusioner och fissioner på förfaranden som
genomförts före den 1 januari 1999,
internationella verksamhetsöverlåtelser på överlåtelser före den 1
januari 1999, och
internationella andelsbyten på förvärv före den 1 januari 1999.
Några övergångsbestämmelser som tog sikte på efterföljande
förfaranden infördes inte.
Företagsskatteutredningens förslag innebar att generella regler skulle
införas för såväl svenska som internationella omstruktureringar.
Bestämmelser om andelsbyten togs in i lagen (1998:1601) om uppskov
med beskattningen vid andelsbyten, och om koncerninterna
andelsöverlåtelser i lagen (1998:1602) om uppskov med beskattningen
vid andelsöverlåtelser inom koncerner. Bestämmelser om fusioner,
fissioner och verksamhetsöverlåtelser togs in i lagen (1998:1603) om
beskattningen vid fusioner, fissioner och verksamhetsöverlåtelser.
I samband med att IL infördes år 1999 upphävdes lagarna och
bestämmelserna fördes över till 25, 37, 38 och 49 kap. IL.
Skälen till regeringens förslag
Upphävandelagen
I IGOL fanns bestämmelser som innebar att uppskovsbeloppet från ett
andelsbyte kunde föras vidare vid efterföljande andelsbyten, fusioner
eller fissioner, 23 § tredje stycket. Såsom övergångsbestämmelserna är
utformade i upphävandelagen gäller inte dessa bestämmelser efter
utgången av år 1998. Uppskovsbeloppet kan inte heller föras vidare till
bestämmelserna i 25 kap. IL om koncerninterna andelsavyttringar eller
till 49 kap. om andelsbyten eftersom IGOL var upphävd när IL infördes,
jfr 1 kap. 4 § lagen (1999:1230) om ikraftträdande av
inkomstskattelagen (1999:1229). Uppskovsbeloppet skall alltså tas upp
som intäkt vid en efterföljande transaktion. En sådan ordning kan inte
vara förenlig med fusionsdirektivet. En möjlighet bör därför införas för
den skattskyldige att begära att realisationsvinsten som uppkommit
genom det internationella andelsbytet behandlas som kapitalvinst vid
tillämpning av bestämmelserna i 25 kap. 6 27 §§ IL om andelar som
mottagits som ersättning vid ett internationellt andelsbyte avyttras
genom en koncernintern andelsavyttring och det finns förutsättningar
för uppskov med beskattningen av kapitalvinsten. Bestämmelserna i 25
kap. 6 27 §§ bör också gälla om de mottagna andelarna utslocknar på
grund av en efterföljande fusion eller fission. Om det i stället uppstår en
kapitalförlust vid den efterföljande transaktionen men förutsättningarna
för uppskov i övrigt är uppfyllda bör uppskovsbeloppet ändå kunna
behandlas som en kapitalvinst vid tillämpning av nämnda bestämmelser
om den skattskyldige begär det.
Om de mottagna andelarna i stället avyttras genom ett sådant
andelsbyte som avses i 49 kap. IL bör realisationsvinsten behandlas som
kapitalvinst vid beräkning av uppskovsbeloppet enligt bestämmelserna i
det nämnda kapitlet.
Förslaget föranleder ändring i upphävandelagen.
Koncerninterna andelsavyttringar och efterföljande fissioner
För att bestämmelserna om koncerninterna andelsavyttringar i 25 kap. IL
skall bli tillämpliga krävs enligt 14 § att moderbolaget är ett sådant
svenskt företag som anges där. Om den skattskyldige har fått uppskov
med beskattningen av kapitalvinsten vid en koncernintern andelsavyttring
skall kapitalvinsten enligt huvudregeln i 17 § tas upp som intäkt först när
det inträffar en omständighet som medför att den avyttrade andelen inte
längre existerar eller innehas av ett företag inom samma svenska
koncern. Av 7 § andra stycket framgår att om den skattskyldige fått
uppskov med beskattningen av kapitalvinsten med tillämpning av en
bestämmelse i ett skatteavtal, avses med svensk koncern också utländska
motsvarigheter. Handelshögskolan i Stockholm föreslår att 25 kap. 7 §
andra stycket IL utvidgas till att omfatta inte bara de fall det är ett
skatteavtal som tillämpats utan även EG-fördraget.
Såsom Handelshögskolan påpekat diskrimineras koncerner där
moderbolaget är en utländsk juridisk person som inte hör hemma i en
stat med vilket Sverige ingått ett skatteavtal eftersom moderbolaget
enligt 14 § skall vara ett svenskt företag. Om moderbolaget är en
utländsk juridisk person skall således kapitalvinsten vid den
koncerninterna andelsavyttringen tas upp som intäkt omedelbart.
I 49 kap. IL finns bestämmelser om andelsbyten, dvs. ersättningen för
de avyttrade andelarna lämnas i form av andelar i det köpande företaget.
Vid andelsbyten inom koncerner gäller dock reglerna om
koncerninterna andelsavyttringar om förutsättningarna är uppfyllda för
att tillämpa dessa bestämmelser, 49 kap. 5 § IL. Bestämmelserna som
innebär omedelbar beskattning om moderbolaget är ett utländskt företag
som hör hemma inom EU är i sådana fall inte förenliga med
fusionsdirektivet.
Om ersättningen inte utgörs av andelar omfattas regleringen inte av
fusionsdirektivet. Det är ändå inte uteslutet att bestämmelserna står i
strid med etableringsfriheten i artikel 43 i EG-fördraget. Mot denna
bakgrund anser regeringen att bestämmelserna bör ändras så att svensk
koncern även omfattar fall då moderbolaget i koncernen är ett utländskt
bolag som hör hemma inom EES. Av 2 kap. 5 § IL framgår att med en
svensk koncern avses en sådan grupp av företag eller andra näringsidkare
som enligt någon svensk lag bildar en koncern. Avsikten med förslaget
är att bestämmelserna bara skall gälla sådana koncerner som bildar en
koncern enligt svensk lag, med det undantaget att moderföretaget kan
höra hemma i en annat stat inom EES.
Regeringen har också uppmärksammat att det vid tillämpning av
bestämmelserna om koncerninterna andelsavyttringar saknas
bestämmelser om efterföljande fissioner i vissa fall. Om det säljande
företaget upphör att existera skall kapitalvinsten enligt huvudregeln i
20 § första stycket tas upp som intäkt. Detta gäller dock inte om det
säljande företaget genom en fusion går upp i ett företag som tillhör
samma svenska koncern. Något undantag från huvudregeln finns inte om
ett företag upphör att existera genom en fission. En internationell
fission får enligt fusionsdirektivet inte leda till några omedelbara
inkomstskattekonsekvenser.
En bestämmelse som motsvarar den som gäller för fusioner saknar i
detta fall praktisk betydelse för fissioner eftersom det inte finns några
civilrättsliga interna regler om fissioner. Bestämmelser om fissioner
har ändå generellt tagits in i IL för att lagstiftningen skall vara komplett.
I vissa länder finns nämligen sådana civilrättsliga regler. Undantaget från
omedelbar beskattning bör därför också gälla när det säljande företaget
upphör att existera genom en fission.
I 24 § finns bestämmelser om att kapitalvinsten inte skall tas upp om
det avyttrade företaget går upp i ett annat företag genom en fusion och
det övertagande företaget ingår i samma svenska koncern som det
säljande företaget. Någon motsvarande bestämmelse finns inte om det
avyttrade företaget i stället upphör att existera genom en fission och de
övertagande företagen ingår i samma svenska koncern som det säljande
företaget. Det finns inte något skäl att behandla fusioner och fissioner
olika i dessa fall. Paragrafen bör därför kompletteras med en regel om
fissioner.
Förslagen föranleder ändringar i 25 kap. 14, 24 och 25 §§ och 49 kap.
22 § IL samt fyra nya paragrafer, 5 kap. 12 15 §§, i lagen (1999:1230)
om ikraftträdande av inkomstskattelagen (1999:1229).
9.8

9.9 Avdrag och avräkning för utländsk skatt
Regeringens förslag: Bestämmelserna i lagen (1986:468) om
avräkning av utländsk skatt, AvrL, föreslås utvidgas till att omfatta
även begränsat skattskyldiga fysiska och juridiska personer om de
bedriver verksamhet här vid ett fast driftställe.
Rätten till avdrag för utländsk allmän skatt föreslås gälla även för
begränsat skattskyldiga som bedriver näringsverksamhet i Sverige vid
ett fast driftställe.

Promemorians förslag: I promemorian föreslås ingen ändring i
bestämmelserna om avdrag för utländsk skatt vid inkomsttaxeringen.
Förslagen till ändringar i AvrL överensstämmer i huvudsak med
regeringens förslag.
Remissinstanserna: Riksskatteverket, Hovrätten för Västra
Sverige och Kammarrätten i Göteborg anför att ordet svenskt bör tas
bort i bestämmelsen om garantiavräkning i 1 § tredje stycket AvrL i
konsekvens med de ändringar som föreslås i 24 kap. 20 § IL.
Riksskatteverket och Hovrätten för Västra Sverige föreslår med
anledning av de utvidgade avräkningsmöjligheterna att en följdändring
görs i 65 kap. 16 § IL om avdrag för utländsk skatt.
Bakgrunden till regeringens förslag
Före 1966 fanns ingen möjlighet att fullt ut undanröja dubbelbeskattning
såvida det inte fanns ett skatteavtal mellan Sverige och den utländska
staten. Den internationella dubbelbeskattningen kunde endast lindras
genom att omkostnadsavdrag för utländska allmänna skatter i vissa fall
medgavs. I rättspraxis finns i RÅ 1943 ref. 3 ett tidigt exempel på att
sådant avdrag medgavs för en i utlandet erlagd definitiv källskatt. Andra
rättsfall, såsom RÅ 1947 ref. 22, tolkades som att avdrag inte kunde
medges för annan utländsk skatt än definitiv källskatt. En allmän
möjlighet att dra av utländska allmänna skatter infördes i svensk lag först
1951 (prop. 1951:171, bet. 1951:BevU45, SFS 1951:324). Denna
avdragsrätt finns i dag i 16 kap. 19 § IL där det föreskrivs att allmän skatt
till en utländsk stat skall dras av, om den har betalats av en obegränsat
skattskyldig person på inkomster som anses ha sitt ursprung i den
utländska staten.
År 1966 infördes i dåvarande 24 28 §§ SIL interna regler om
avräkning av utländsk statlig skatt från svensk statlig inkomstskatt (prop.
1966:127, bet. 1966:BevU54, SFS 1966:730). Reglerna utvidgades år
1982 till att gälla även utländsk och svensk kommunalskatt. Samtidigt
infördes den s.k. overall-principen vid avräkningen beaktas samtliga
utländska skatter och inkomster samtidigt som blev tillämplig både vid
avräkning enligt intern rätt och avräkning enligt skatteavtal. År 1986
fördes de interna avräkningsreglerna över till en särskild lag, lagen
(1986:468) om avräkning av utländsk skatt (prop. 1985/86:131, bet.
1985/86:SkU43).
Av 1 § AvrL framgår att endast obegränsat skattskyldiga har rätt till
avräkning.
Skälen för regeringens förslag
Bestämmelserna om avdrag och avräkning för utländsk skatt gäller bara
sådana fysiska och juridiska personer som är obegränsat skattskyldiga i
Sverige. Bestämmelserna innebär alltså att en utländsk fysisk eller
juridisk person som bedriver verksamhet i Sverige från ett fast
driftställe inte har rätt till avdrag eller avräkning om en inkomst även
beskattas i en utländsk stat, såvida en sådan rätt inte följer av ett
skatteavtal.
Såsom framgått av de föregående avsnitten är det inte förenligt med
EG-fördragets bestämmelser om förbud mot inskränkningar i
etableringsfriheten att vägra utländska företag som är etablerade i ett
land inom EES samma förmåner vid beskattningen som inhemska
företag får.
Bestämmelsernas tillämpningsområde bör därför utvidgas till att
omfatta begränsat skattskyldiga fysiska och juridiska personer som
bedriver verksamhet här från ett fast driftställe. Såsom
remissinstanserna anmärkt bör detta också gälla regeln om
garantiavräkning i 1 § tredje stycket AvrL.
I 2 § AvrL föreskrivs att rätt till avräkning enligt 1 § första stycket inte
föreligger om statlig inkomstskatt, kommunal inkomstskatt, den
utländska skatten samt den utländska intäkten omfattas av
dubbelbeskattningsavtal. Syftet med denna bestämmelse är att klarlägga
att avräkning för en utländsk skatt inte medges i fall då den utländska
inkomsten som skatten belöper sig på är undantagen från beskattning
enligt ett skatteavtal (exempt). I det fall att den utländska inkomsten
omfattas av ett skatteavtal och det i avtalet föreskrivs att
dubbelbeskattning skall undanröjas genom avräkning av utländsk skatt
(credit) saknar bestämmelsen betydelse för den skattskyldige.
Resultatet blir i detta fall detsamma oavsett om avräkning sker med stöd
av 1 § AvrL eller skatteavtal. Skälet för detta är att i båda fallen skall 4*
13 §§ AvrL tillämpas.
När ett företag, som hör hemma i en stat med vilken Sverige ingått ett
skatteavtal (hemviststat), innehar ett fast driftställe i Sverige,
föreskriver detta avtal hur beskattningsrätten skall fördelas mellan
Sverige och hemviststaten. Det är emellertid inte i första hand
förhållandet mellan Sverige och hemviststaten som avses att regleras i
förslaget till ändring av 2 § AvrL utan förhållandet till en tredje stat. Om
en skatt på en utländsk inkomst som erlagts i en tredje stat belastar ett
utländskt företags fasta driftställe i Sverige skall Sverige medge
avräkning för denna skatt från svensk skatt på driftställets inkomst. I
många fall torde avräkning kunna ske för skatt erlagd i en tredje stat med
stöd av artikeln om förbud mot diskriminering i skatteavtalet mellan
Sverige och hemviststaten. Med hänsyn till att denna artikel inte alltid är
utformad på samma sätt i alla avtal och att tillämpningsområdet för
sådana artiklar i skatteavtal inte alltid är entydigt finns skäl att göra ett
förtydligande i 2 § AvrL. Detta förtydligande, som föreslås i ett nytt
tredje stycke i 2 § AvrL, innebär att bara för att de svenska och utländska
skatterna samt den utländska intäkten omfattas av skatteavtal skall rätten
till avräkning enligt 1 § AvrL inte i någon situation gå förlorad.
Termer och uttryck som används i AvrL har normalt samma innebörd
som motsvarande termer och uttryck i IL. Eftersom detta inte kommer
till uttryck i lagtexten bör en bestämmelse med denna innebörd tas in i
AvrL.
Förslagen föranleder ändringar dels i 1 och 2 §§ AvrL samt att det i
lagen införs en ny paragraf, 2 a §, dels i 16 kap. 19 § och 65 kap. 16 § IL.

10

11 Övriga frågor
11.1 En justering av reglerna om beräkning av skatteavdrag
Regeringens förslag: Om en arbetstagare inte lämnar föreskrivna
uppgifter får arbetsgivaren göra skatteavdrag enligt den skattetabell
som motsvarar skattesatsen för kommunal inkomstskatt för den ort
där arbetsgivaren har sitt kontor eller där ersättningen i annat fall
betalas ut, ökat med 10 % av avdraget enligt skattetabellen.

Skälen för regeringens förslag: I prop. 1998/99:38 lade regeringen
bl.a. fram förslag om hur avgifter till registrerade trossamfund kan tas in
med statlig hjälp. Förslaget har antagits av riksdagen (bet.
1998/99:SkU17, rskr. 1998/99:206, SFS 1999:316). Hittills har
uppbördshjälp förekommit endast i fråga om avgift till Svenska kyrkan. I
framtiden kommer sannolikt flera trossamfund att ansöka om och
beviljas sådan uppbördshjälp.
I 8 kap. 6 § skattebetalningslagen (1997:483) föreskrivs nu att om en
fysisk person inte fullgör sin skyldighet enligt 5 kap. 16 §, dvs. att lämna
arbetsgivaren sådana uppgifter att arbetsgivaren vet hur stort
skatteavdrag som skall göras, skall arbetsgivaren göra skatteavdrag enligt
skattetabellen för den ort där arbetsgivaren har sitt kontor eller där
ersättningen i annat fall betalas ut, ökat med 10 % av avdraget enligt
tabellen.
Olika tabeller kan gälla såväl för den ort där arbetsgivaren har sitt
kontor som för den ort där ersättningen i annat fall betalas ut. Detta
hänger samman med att det för varje ort finns en skattetabell för sådana
skattskyldiga som tillhör Svenska kyrkan och en för övriga. Om fler
trossamfund beviljas uppbördshjälp, kommer det att finns fler
skattetabeller för arbetsgivaren att välja emellan.
Detta medför givetvis administrativa problem för arbetsgivarna när det
gäller att välja skattetabell om en arbetstagare inte fullgör sin
uppgiftsskyldighet enligt 5 kap. 16 § skattebetalningslagen. För att
underlätta valet av skattetabell för arbetsgivarna bör det i en sådan
situation vara tillåtet för arbetsgivaren att göra skatteavdrag enligt den
skattetabell som motsvarar skattesatsen för kommunal inkomstskatt för
den ort där arbetsgivaren har sitt kontor eller där ersättningen i annat fall
betalas ut, ökat med 10 % av avdraget enligt skattetabellen. Regeringen
föreslår en sådan ordning.
Regeringens förslag föranleder en ändring i 8 kap. 6 §
skattebetalningslagen.
11.2 Beskattning av vissa ersättningar vid utbildning och
arbetslöshet
Regeringens förslag: Från och med 1 augusti 2000 har ett flertal
ändringar genomförts beträffande vissa arbetsmarknadspolitiska
författningar. Till följd härav föreslås att skattereglerna i
inkomstskattelagen (1999:1229) och lagen (1999:1230) om
ikraftträdande av inkomstskattelagen (1999:1229) anpassas till den
nya lagstiftningen. Reglerna bör träda i kraft den 1 januari 2001.

Skälen för regeringens förslag: Från och med den 1 augusti 2000
gäller ett flertal nya och förändrade författningar inom
arbetsmarknadspolitiken (prop. 1999/2000:98, bet. 1999/2000:AU07,
rskr. 1999/2000:230). Ändringarna innebär i huvudsak att antalet
arbetsmarknadspolitiska författningar minskas och att bestämmelserna
blir färre, mer lättlästa och mer enhetliga. Till följd av detta bör även
vissa följdändringar göras på inkomstbeskattningens område. De
bestämmelser som berörs återfinns i 11 kap. 33, 35 och 36 §§ samt i
12 kap. 3 § inkomstskattelagen (1999:1229, IL).
Lagen (2000:625) om arbetsmarknadspolitiska program trädde i kraft
den 1 augusti 2000 och ersatte bl.a. lagen (1997:1268) om kommuners
ansvar för ungdomar mellan 20 och 24 år. Den skattefrihet som gäller
för utvecklingsersättningar enligt den sist nämnda lagen (jfr 11 kap 33 §
IL) bör därmed ändras till att avse utvecklingsersättningar som betalas ut
enligt den nya lagen om arbetsmarknadspolitiska program.
Enligt 11 kap. 35 § IL är särskilda bidrag till dem som deltar i
yrkesinriktad rehabilitering och arbetsmarknadsutbildning skattefria.
Det gäller också särskilda bidrag till dem som är likställda med sådana
deltagare. Bestämmelserna infördes 1959 och gällde ursprungligen all
ersättning men år 1973 infördes en begränsning till traktamenten och
särskilda bidrag. Genom IL har i lagtexten numera förtydligats att de
bidrag som avses är bl.a. bidrag till utgifter för nattlogi och resor. I
begreppet arbetsmarknadsutbildning har fram till den 1 augusti 2000
ingått de arbetsmarknadspolitiska insatserna arbetspraktik och
datorteksverksamhet. Bestämmelsen i IL bör anpassas till de nya
reglerna inom det arbetsmarknadspolitiska området. Någon förändring i
sak är inte avsedd. Skattefriheten bör även fortsättningsvis vara
begränsad till de nämnda slagen av kostnadsersättningar. Den bör också
vara begränsad till att avse samma personkrets som idag, dvs. personer
som deltar i arbetslivsinriktad rehabilitering, arbetsmarknadsutbildning
eller annan utbildning inom ramen för ett arbetsmarknadspolitiskt
program, arbetspraktik eller datorteksverksamhet. Skattefriheten bör
liksom för närvarande också gälla för särskilt stöd som betalas ut till
ledsagare till deltagare i fråga om sådan verksamhet eller till elever med
funktionshinder vid utbildning i grundskolan, gymnasieskolan eller
motsvarande utbildning.
I 11 kap. 36 § IL anges vilka ersättningar vid arbetslöshet som skall tas
upp till beskattning. Under punkt 3 i paragrafen anges att ersättning i
samband med generationsväxling är skattepliktig. Generationsväxling
kan inte längre beslutas [förordningen (2000:632) om upphävande av
förordningen (1997:1287) om generationsväxling på arbetsmarknaden].
Med hänsyn härtill bör punkten 3 upphävas. Enligt förordningen
(1996:1100) om aktivitetsstöd lämnas från och med den 1 augusti 2000
aktivitetsstöd till den som tar del av de arbetsmarknadspolitiska program
som nämns i 4 § nämnda förordning. Dessa program är
arbetsmarknadsutbildning, arbetspraktik, stöd till start av
näringsverksamhet, aktivitetsgaranti, vissa ungdomsinsatser och
förberedande insatser samt fr.o.m. den 1 januari 2001 projekt med
arbetsmarknadspolitisk inriktning. Eftersom de ersättningar som avses i
nuvarande lydelse av 11 kap. 36 § punkt 2 och 4 IL fortsättningsvis
kommer att betalas ut i form av aktivitetsstöd bör dessa sammanföras i
en punkt.
11.3 Rättelser i inkomstskattelagen m.m.
Regeringens förslag: Några uppenbara fel och inkonsekvenser med
anledning av införandet av inkomstskattelagen (1999:1229) skall
rättas till.

Skälen för regeringens förslag: IL infördes år 1999 och trädde i
kraft den 1 januari 2000. Lagen tillämpas första gången vid 2002 års
taxering. I IL har de flesta inkomstskattelagar arbetats in, förutom den
upphävda kommunalskattelagen (1928:370, KL) och den upphävda lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt, ytterligare 33 andra lagar.
Vid överföringen av bestämmelserna i de upphävda lagarna till IL har
några felaktigheter uppkommit. Det gäller uppenbara skrivfel såsom att
hänvisningar gjorts till fel paragraf. Vidare har det uppmärksammats att
det uppstått några inkonsekvenser beträffande terminologin och dylikt. I
propositionen föreslås att felaktigheterna och inkonsekvenserna rättas
till. Vilka ändringar som görs framgår av författningskommentarerna.
Sveriges försäkringsförbund har i en skrivelse hemställt att 58 kap.
17 § IL skall förtydligas på så sätt att det klargörs att en
pensionsförsäkring kan överlåtas mellan arbetsgivare och anställd. I 58
kap. 17 § föreskrivs att en pensionsförsäkring får överlåtas bara om en
av tre förutsättningar är uppfyllda. En av dessa förutsättningar lyder till
följd av ändring i anställningsförhållanden, förutsatt att försäkringen
före eller efter överlåtelsen är en tjänstepensionsförsäkring . I
motsvarande bestämmelse i KL - punkt 1 trettonde stycket av
anvisningarna till 31 § - fanns orden ändring av inte med.
Försäkringsförbundet menar att bestämmelsen genom detta tillägg i IL
har fått en annan innebörd. När bestämmelsen infördes anfördes i
förarbetena (prop. 1975/76:31 s. 123) att det bör vara möjligt för en
anställd att överlåta en pensionsförsäkring till sin arbetsgivare, t.ex. när
en egenföretagare tar anställning. Vidare anfördes att det bör vara
möjligt att föra över äganderätten till en inte slutbetald
tjänstepensionsförsäkring till anställd i samband med att anställningen
upphör, varvid försäkringen skall likställas med pensionsförsäkring som
inte har tagits i samband med tjänst. Denna fråga har nyligen prövats av
Regeringsrätten (RÅ 2000 not. 76) som kom fram till att också
bestämmelsen i KL hade den innebörden att det skulle vara fråga om
ändrade anställningsförhållanden.
I propositionen 1999/2000:2 föreslogs följdändringar i ett stort antal
lagar. Det har uppmärksammats att några ytterligare följdändringar
måste göras i andra lagar. Det gäller lagen (1990:676) om skatt på ränta
på skogskontomedel m.m., förmögenhetsskattelagen (1997:323) och
skattebetalningslagen (1997:483). Förslagen till dessa ändringar
kommenteras i författningskommentaren.
Förslag om upphävande lämnas slutligen ifråga om följande
författningar som inte längre är tillämpliga:
1. förordningen (1967:44) om investeringsavgift för vissa
byggnadsarbeten,
2. lagen (1992:846) om tillfällig avvikelse från lagen (1989:484)
om arbetsmiljöavgift,
3. lagen (1992:1330) om tillfällig avvikelse från lagen
(1989:484) om arbetsmiljöavgift, och
4. lagen (1995:659) om tillfällig avvikelse från lagen (1989:484)
om arbetsmiljöavgift

12 Offentligfinansiella konsekvenser
Syftet med förslagen är att anpassa våra nationella regler till vad som
följer dels av de skatteavtal som Sverige ingått med andra länder, dels av
vårt medlemskap i EU. Av avsnitt 4.1 framgår att regler som begränsar
vissa förmåner till svenska företag i praktiken ofta utvidgas till att gälla
även utländska företag på grund av en klausul om diskrimineringsförbud
i ett skatteavtal.
Av avsnitt 4.2 framgår att EG-domstolen vid flera tillfällen ansett att
medlemsstaters skattelagstiftning stått i strid med etableringsfriheten.
EG-rätten skall inte bara beaktas fullt ut i medlemsstaternas nationella
rätt, utan den skall också ges företräde framför nationella regler som
står i strid med den. En nationell regel som strider mot
gemenskapsrätten skall inte tillämpas.
De föreslagna ändringarna får bara offentligfinansiella konsekvenser i
de fall då en ickediskrimineringsklausul inte finns i ett skatteavtal eller
om den inte är tillämplig i en viss situation. I den mån dagens regler
diskriminerar utländska företag avhåller sig svenska företag normalt från
att etablera koncerner med sådana strukturer. De offentligfinansiella
effekterna av dessa regeländringar bedöms vara betydelselösa.
De ändringar som görs med anledning av de nya
arbetsmarknadspolitiska reglerna samt ändringarna som görs i
skattebetalningslagen (1997:483) har inte någon offentligfinansiell
effekt.
13

14 Författningskommentar
14.1 Förslaget till lagen om ändring i inkomstskattelagen
(1999:1229)
3 kap. 12 §
I andra stycket regleras att anställda ombord på utländska fartyg som
huvudsakligen går i oceanfart under vissa förutsättningar inte är
skattskyldiga för inkomst av anställningen. I tredje stycket definieras
vad som avses med oceanfart. En sådan definition fanns inte med i
motsvarande bestämmelse i den numera upphävda kommunalskattelagen
(1928:370, KL), utan där hänvisades till fartygssäkerhetsförordningen
(1988:594). När definitionen fördes in i inkomstskattelagen
(1999:1229, IL) togs, av misstag, fart på vissa europeiska farvatten inte
med i definitionen. Det görs därför ett tillägg här i tredje stycket.

6 kap. 6 §
I andra stycket behandlas juridiska personer som förvaltar
samfälligheter och som inte beskattas för inkomster i samfälligheten.
Villkoret att den juridiska personen skall ha bildats enligt en författning
eller på liknande sätt har av misstag fallit bort. Det tas därför in här.

6 kap. 12 §
I paragrafen föreskrivs att andra utländska juridiska personer än
utländska bolag från sina inkomster skall dra av sådan del av inkomsterna
som delägarna beskattas för enligt 13 16 §§. Bestämmelserna i 13 16
§§ reglerar vad delägarna är skattskyldiga för. Bestämmelsen här i 12 §
ändras därför på det sättet att den utländska juridiska personen inte är
skattskyldig för den del av inkomsterna enligt 11 § som delägarna är
skattskyldiga för enligt 13 16 §§. Det är fråga om en redaktionell
ändring.

7 kap. 17 §
I paragrafen finns den s.k. katalogen med juridiska personer som bara är
skattskyldiga för inkomst på grund av innehav av fastighet. I den första
strecksatsen räknas Aktiebolaget Svenska Spel upp. I motsvarande
bestämmelse i SIL räknades inte Aktiebolaget Svenska Spel upp utan i
stället stod det de bolag som avses i 1 § tredje stycket 5 lagen
(1991:1482) om lotteriskatt . I det lagrummet står numera sådant
lotteri och sådant spel enligt kasinolagen (1999:355) som har anordnats
av företag som i sin helhet, direkt eller indirekt, ägs av staten (se 1 §
fjärde stycket 5). Ändringen i lotterilagen gjordes år 1999 med
ikraftträdande den 1 juli 1999 (prop. 1998/99:80, bet. 1998/99:KrU11,
SFS 1999:357). Skälet till ändringen var att det bildats ett nytt bolag -
Casino Cosmopol AB - som skall bedriva kasinoverksamhet. Genom att
det fanns en hänvisning till lotterilagen från SIL kom Casino Cosmopol
AB att tillhöra den grupp av juridiska personer som är skattskyldiga bara
för innehav av fastighet. Det gjordes emellertid, av misstag, inte något
tillägg för detta företag i IL.
Det är lämpligast att föreskriva att de som skall omfattas är helägda
dotterbolag till Aktiebolaget Svenska Spel. Det har två fördelar. För det
första begränsas kretsen till sådana företag som bara bedriver
spelverksamhet. Om något företag också skulle bedriva annan
verksamhet, t.ex. restaurangverksamhet, omfattas det inte av undantaget
från skattskyldighet. Vidare ger det Aktiebolaget Svenska Spel en
möjlighet att strukturera sin koncern på lämpligast möjliga sätt, dvs.
koncernstrukturer låses inte fast av denna bestämmelse.

10 kap. 3 §
I punkten 5 om avskattning av pensionssparkonto har den felaktiga
hänvisningen till 59 kap. 33 § rättats till 58 kap. 33 §.

10 kap. 11 § och 11 kap. 16 §
I 10 kap. 11 § andra stycket föreskrivs att personaloptioner skall
avskattas om den skattskyldige upphör att vara obegränsat skattskyldig.
Av 3 kap. 3 § framgår att med obegränsat skattskyldig avses den som är
bosatt i Sverige, stadigvarande vistas i Sverige och den som har väsentlig
anknytning till Sverige och tidigare har varit bosatt här.
I motsvarande bestämmelse i KL föreskrevs att avskattning skulle ske
om den skattskyldige upphörde att ha sitt egentliga bo och hemvist i
Sverige eller att stadigvarande vistas här. Enligt bestämmelsen i KL
skulle avskattning således ske oberoende av om den skattskyldige hade
väsentlig anknytning till Sverige och tidigare har varit bosatt här.
Någon avsikt att ändra bestämmelsen när den togs in i IL fanns inte.
Orden obegränsat skattskyldig har därför bytts ut mot bosatt eller
stadigvarande vistas här. Av samma skäl har motsvarande ändring
gjorts i 11 kap. 16 §.
I 10 kap. 11 § finns bestämmelser om beskattningstidpunkten.
Bestämmelsen i andra stycket sista meningen är inte en sådan
bestämmelse utan en skattepliktsbestämmelse. Bestämmelsen har därför
flyttats till ett nytt andra stycke i 11 kap. 16 §.

11 kap. 26 §
Terminologin anpassas till förslagen i övrigt i propositionen. Uttrycket
inom eller mellan Europeiska unionens medlemsländer eller EES-
länderna byts ut mot inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.
Det senare begreppet omfattar EU:s medlemsländer samt de till EFTA
anslutna staterna Island, Liechtenstein och Norge. Bestämmelsen gäller
bara när resor företas mellan två platser inom EES. Om resan företagits
till eller från någon plats som inte är belägen inom detta område är
förmånen eller ersättningen i sin helhet skattepliktig.

11 kap. 33 §
Ändringen föranleds av att lagen (1997:1268) om kommuners ansvar för
ungdomar mellan 20 och 24 år upphävts. De s.k. utvecklings-
ersättningarna som regleras i den upphävda lagen motsvaras numera av
utvecklingsersättningar som betalas ut enligt lagen (2000:625) om
arbetsmarknadspolitiska program.

11 kap. 35 §
Ändringen innebär att termen särskilda bidrag ersätts med särskilt
stöd och yrkesinriktad med arbetslivsinriktad . Eftersom begreppet
arbetsmarknadsutbildning [jfr 11 § förordningen (2000:634) om
arbetsmarknadspolitiska program] numera har renodlats till att endast
avse utbildning, ändras bestämmelsen så att den omfattar särskilt stöd
till deltagare i arbetsmarknadsutbildning eller annan utbildning inom
ramen för ett arbetsmarknadspolitiskt program. Bestämmelsen
kompletteras också med programmen arbetspraktik och
datorteksverksamhet.
Av andra stycket framgår att särskilt stöd som betalas ut till ledsagare
till deltagare i sådan verksamhet omfattas av samma skattefrihet.
Detsamma gäller om det särskilda stödet betalas till elever med
funktionshinder vid utbildning i grundskolan, gymnasieskolan eller
motsvarande utbildning. Detta innebär inte någon förändring i sak.

11 kap. 36 §
Ändringen i punkt 2 är en följd av att de ersättningar som regleras i
nuvarande punkt 2 och 4, fortsättningsvis kommer att betalas ut i form av
aktivitetsstöd. Detta innebär även att ersättning vid s.k. aktivitetsgaranti,
som infördes som ett arbetsmarknadspolitiskt program den 1 augusti
2000 skall tas upp i inkomstslaget tjänst.
Punkt 3 har slopats till följd av att åtgärden generationsväxling har
upphört fr.o.m. den 1 augusti 2000.

12 kap. 3 §
Regleringen i paragrafen ger uttryck för principen att de utgifter som
bidrag enligt bl.a. 11 kap. 35 § skall täcka inte får dras av. Ändringen
innebär inte någon förändring i sak, utan är en komplettering till följd av
att begreppet särskilda bidrag i 11 kap. 35 § första stycket bytts ut mot
särskilt stöd .

12 kap. 21 §
För dem som arbetar tillfälligt utanför bostadsorten, oavsett om arbetet
utförs inom ramen för en tjänsteresa eller på annat sätt, får avdrag göras
för logiavgifter enligt bestämmelserna i 13 §. Utformningen av första
stycket har ändrats i enlighet härmed.

12 kap. 24 och 25 §§
Ändringarna som är redaktionella motsvarar dem som görs i 11 kap.
26 §.
Bestämmelserna gäller bara när resor företas mellan två platser inom
EES. Om resan företagits till eller från någon plats som inte är belägen
inom detta område får utgiften för resan inte till någon del dras av.

12 kap. 35 §
När IL infördes utvidgades rätten att dra av avgifter till en utländsk
arbetslöshetskassa till att gälla även i inkomstslaget näringsverksamhet.
I 16 kap. 33 § hänvisas till bestämmelserna som gäller i inkomstslaget
tjänst i 12 kap. 35 §. Av andra stycket framgår att avdrag bara får göras
om inkomsten av arbetet i den utländska staten skall tas upp i
inkomstslaget tjänst under beskattningsåret och utgiften inte skall dras
av enligt 62 kap. 6 §. För att förtydliga att bestämmelsen också skall
tillämpas i näringsverksamhet har orden i inkomstslaget tjänst bytts ut
mot som intäkt.

16 kap. 19 §
Förslaget innebär att en begränsat skattskyldig har rätt till avdrag för
utländsk skatt om förutsättningarna för avräkning inte är uppfyllda.
Avdrag får bara göras för utländsk skatt som betalas på inkomster som
beskattas i Sverige.

16 kap. 29 §
Tredje stycket slopas. Ändringen innebär att enskilda näringsidkare som
är bokslutsföretag inte längre behöver göra avsättning i räkenskaperna
för att få dra av egenavgifter som belöper sig på beskattningsåret.
I andra stycket behålls dock uttrycket sätts av. I inkomstskattelagen
(1999:1229, IL) används uttrycket i en mer allmän bemärkelse för att
koppla samman avdraget med den skattemässiga reserveringen, se prop.
1999/2000:2, del 2 s. 375. Förslaget motiveras också i avsnitt 5.6.

16 kap. 30 §
Tredje stycket slopas, vilket innebär att avdrag för beräknade
egenavgifter för beskattningsåret även får göras för egenavgifter som
belöper sig på inkomster i en näringsverksamhet som bedrivs utomlands.

17 kap. 6 §
I rubriken före och i paragrafen görs några redaktionella ändringar för
att bestämmelserna om Lex Asea skall vara enhetligt utformade i IL.
Bestämmelserna anpassas till 48 kap. 8 § IL som gäller om de mottagna
andelarna skall kapitalvinstbeskattas.

17 kap. 7 §
En anpassning görs till motsvarande bestämmelse som gäller om
aktierna kapitalvinstbeskattas, 48 kap. 9 § IL. Det är fråga om
redaktionella ändringar i lagtexten samt införande av en ny rubrik före
paragrafen.

18 kap. 11 §
Paragrafen har utformats på samma sätt som motsvarande paragraf i
fråga om byggnader i 19 kap. 14 §. Paragrafen inleds med orden om den
skattskyldige i stället för om en skattskyldig.

18 kap. 20 §
Paragrafen har korrigerats så att den överensstämmer med
bestämmelserna i den nya bokföringslagen (1999:1078). De företag
som enligt den upphävda bokföringslagen (1974:125) skulle upprätta
årsbokslut skall enligt den nya bokföringslagen upprätta årsredovisning
eller årsbokslut.

21 kap. 9 §
Bestämmelserna om rationaliseringsförvärv i 10 § gäller inte heller om
ett dödsbo förvärvar fastigheter efter dödsfallet. I andra stycket har ett
förtydligande tillägg gjorts. Det anges att i sådana fall tillämpas
bestämmelserna i 7 § i stället för första stycket och 10 §.

22 kap 10 §
I andra stycket har en felaktig hänvisning rättats.

23 kap. 14 §
I 2 § 6 mom. den upphävda lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt
reglerades att livförsäkringsföretag inte var skattskyldiga för vissa
inkomster. Eftersom dessa företag inte var skattskyldiga kunde de inte
heller vara förvärvare vid tillämpning av bestämmelserna i den upphävda
lagen (1998:1600) om beskattningen vid överlåtelser till underpris i
fråga om tillgångar som ingick i verksamhet som de inte var
skattskyldiga för. Enligt 19 § den nämnda lagen skulle förvärvaren
omedelbart efter förvärvet vara skattskyldig för inkomst av
näringsverksamhet i vilken tillgången ingick.
Vid tillämpning av bestämmelserna i IL är livförsäkringsföretagen i
och för sig skattskyldiga för verksamheten. I stället anges i 39 kap. 3 §
en begränsning för livförsäkringsföretagen i skyldigheten att ta upp vissa
inkomster och premier liksom en motsvarande avdragsbegränsning. I
39 kap. 4 § finns undantag från denna regel. Undantaget gäller inte till
den del inkomsterna, premierna och utgifterna hänför sig till
försäkringar som i redovisningshänseende tas upp som
grupplivförsäkringar eller sådana sjuk- och olycksfallsförsäkringar som
avses i 2 kap. 3 a § första stycket 1 och 2 samt 3 b § första stycket 1 b
och 4 försäkringsrörelselagen (1982:713). Till den del inkomsterna är
skattepliktiga skall de beskattas enligt reglerna som gäller för
skadeförsäkringsföretag.
Vid tillämpning av reglerna om underprisöverlåtelser i 23 kap. skall i
enlighet med vad som gällde innan IL infördes ett livförsäkringsföretag
inte kunna vara förvärvare i fråga om tillgångar som ingår i sådan
verksamhet som inte skall beskattas enligt IL. Eftersom dessa företag
inte beskattas för sådana inkomster blir reglerna om uttagsbeskattning
inte tillämpliga på dem. Reglerna om underprisöverlåtelser som innebär
undantag från uttagsbeskattning har ingen funktion att fylla i nu aktuella
fall.
Vid tillämpning av reglerna om underprisöverlåtelser får alltså
livförsäkringsföretag bara vara förvärvare i fråga om tillgångar som ingår
i sådan verksamhet som enligt 39 kap. 4 § skall beskattas enligt reglerna
för skadeförsäkringsföretag.

23 kap. 26 §
Ändringen i första stycket har gjorts för att markera att det bara är den
överlåtande delägaren som är undantagen från villkoret i första
meningen.
I andra stycket har, när bestämmelserna fördes över till IL, orden
med underskott av misstag fallit bort.

23 kap. 28 §
Bestämmelserna i 28 § gäller inte för delägare i svenska handelsbolag.
Motsvarande bestämmelse för delägare i handelsbolag finns i 26 §.
Orden respektive varje delägare i andra stycket har därför tagits bort.

24 kap. 15 och 20 §§
I 15 § anges vilka företag som skattefritt kan ta emot utdelning på
näringsbetingade andelar. Det nya andra stycket innebär att utlandsägda
fasta driftställen kan ta emot utdelning skattefritt om det utländska
bolaget som bedriver verksamheten här har hemvist inom Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet (EES).
Det är bara utländska juridiska personer med fast driftställe i Sverige
som kan bli föremål för beskattning här. Bestämmelsen blir därför bara
tillämplig på sådana driftställen som är belägna här även om
bestämmelsen inte uttryckligen har begränsats till dessa. Utdelning som
tas emot av ett utlandsägt fast driftställe som inte är beläget i Sverige
beskattas inte här.
Motsvarande utvidgning föreslås i 20 § när det gäller möjligheten att
ta emot skattefri utdelning på andelar i utländska juridiska personer.
Detta åstadkoms genom att ordet svensk i första meningen slopas. Att
bestämmelsen bara gäller svenska företag och utländska fasta
driftställen i Sverige följer av kravet i punkten 1 att utdelningen enligt
12 19 §§ skulle ha varit skattefri om den utdelande juridiska personen
hade varit svensk. Av det nya andra stycket i 15 § framgår att utländska
bolag som motsvarar ett sådant företag som anges i punkterna 1 4 skall
behandlas som ett svenskt företag.
Eftersom det krävs att den utländska juridiska personen är ett
utländskt bolag, även i det fall då den utländska juridiska personen hör
hemma i ett land inom EES, måste inkomstbeskattningen av den
utländska juridiska personen vara likartad med svensk
inkomstbeskattning av aktiebolag, se 6 kap. 9 § IL. Kravet på likartad
beskattning gäller dock inte om den utländska juridiska personen hör
hemma och är skattskyldigt i ett avtalsland som räknas upp i 6 kap. 10 §
och personen omfattas av avtalets begränsning av beskattningsrätten.
Motiven för ändringarna finns i avsnitt 5.2.

25 kap. 11 §
I andra stycket har en felskrivning rättats.

25 kap. 14 §
I den nya punkten, 5, jämställs utländska bolag som hör hemma inom
EES med svenska företag om de motsvarar sådana svenska företag som
anges i första stycket. Förslaget innebär att vid tillämpning av reglerna
om koncerninterna andelsavyttringar avses med svensk koncern även
koncerner där moderbolaget är ett sådant utländskt bolag.

25 kap. 20, 23 och 24 §§
Ändringen i 20 § innebär att kapitalvinsten inte behöver tas upp om det
säljande företaget upphör att existera genom en fission. Som
förutsättning gäller att de övertagande företagen ingår i samma svenska
koncern som det säljande företaget. Ändringen i 14 § innebär att
bestämmelsen blir tillämplig även i de fall de övertagande företagen har
ett moderbolag som hör hemma i en stat inom EES. Motsvarande skall
genom ändringen i 24 § gälla om det avyttrade företaget upphör att
existera genom en fission. Som en konsekvens har också rubriken
närmast före 24 § justerats.
När det säljande företaget upphör att existera genom en fission skall
kapitalvinsten, för vilket det säljande företaget fått uppskov, fördelas på
de övertagande företagen med beaktande av hur stor del dessa företag
har haft av kapitalet i det bolag som fissionerats. Upphör det avyttrade
företaget att existera genom en fission skall i stället kapitalvinsten på de
faktiskt avyttrade andelarna fördelas enligt samma metod. I
lagrådsremissen föreslogs att fördelning skulle ske utifrån de
skattemässiga värdena på tillgångarna som överförs till de övertagande
företagen. Eftersom bestämmelserna har betydelse för utländska företag
är det lämpligare att fördelningen sker utifrån det kapital som förs över
till respektive företag.
Ändringen i 23 § är en konsekvens av att utländska bolag i vissa fall
skall behandlas som svenska aktiebolag.

25 kap. 25 §
Ändringarna är en konsekvens av att kapitalvinsten inte omedelbart skall
tas upp till beskattning vid en fission.

26 kap. 13 §
I 26 kap. finns bestämmelser om att gjorda värdeminskningsavdrag m.m.
skall återföras när en näringsfastighet eller näringsbostadsrätt avyttras
eller blir privatbostadsfastighet respektive privatbostadsrätt. Här i 13 §
regleras den situationen att en näringsfastighet eller näringsbostadsrätt
som är lagertillgång övergår till en ny ägare genom vissa benefika
förvärv och i samband därmed blir privatbostadsfastighet respektive
privatbostadsrätt.
Det finns liknande regler i 9 och 11 §§ i fråga om kapitaltillgångar. De
bestämmelserna ändrades efter ett förslag från Lagrådet (se prop.
1999/2000:2 del 2 s. 341 och del 3 s. 427 f.) så att lagtexten
överensstämmer med lydelsen enligt motsvarande bestämmelse i KL,
dvs. punkt 5 åttonde stycket av anvisningarna till 22 §. Ändringen bestod
i att det skrevs in att återföring skall ske inte bara om
fastigheten/bostadsrätten blir privatbostadsfastighet/privatbostadsrätt
utan också om den kan antas komma att bli
privatbostadsfastighet/privatbostadsrätt.
Någon motsvarande ändring gjordes inte här i 13 § för lagertillgångar.
Det finns emellertid inte någon anledning till att ha olika regler för
kapitaltillgångar och lagertillgångar och det fanns inte heller någon
skillnad i reglerna i KL (se punkt 5 åttonde stycket av anvisningarna till
22 § KL). Därför kompletteras denna paragraf med orden eller kan
antas komma att bli .

26 kap. 15 §
I denna paragraf finns hänvisningar till olika bestämmelser med regler
om att värdeminskningsavdrag m.m. inte skall återföras. I den tredje
strecksatsen hänvisas till bestämmelserna om fusioner och fissioner i
38 kap. 12 §. Den paragrafen är emellertid begränsad till kvalificerade
fusioner och fissioner. Därför har ordet kvalificerade lagts till här i 15
§.

27 kap. 17 §
I andra stycket har en felskrivning rättats.

31 kap. 25 a §
I 31 kap. 25 § finns bestämmelser om att skattemyndigheten kan medge
att ersättningsfonder får tas över av ett annat företag.
Den nya paragrafen är en konsekvens av att motsvarande tillägg gjorts
i 35 kap. 2 a § och innebär att ett utländskt bolag, om det hör hemma i en
stat inom EES, jämställs med ett svenskt företag. Som förutsättning
gäller dels att det utländska bolaget är skattskyldigt i Sverige för den
näringsverksamhet som fonden förs över till, dels att verksamheten inte
är undantagen från beskattning i Sverige genom ett skatteavtal.
Som ett svenskt företag skall också anses ett sådant svenskt företag
som på grund av ett skatteavtal har hemvist i en stat inom EES om
företaget bedriver näringsverksamhet här genom ett fast driftställe och
fonden förs över till näringsverksamhet som beskattas här.

35 kap. 2 a §
I paragrafen som är ny införs en bestämmelse som likställer utländska
bolag med svenska företag om det utländska bolaget hör hemma i en stat
inom EES. Som förutsättningar gäller att både givaren och mottagaren av
koncernbidraget beskattas i Sverige för näringsverksamhet och att
koncernbidraget tas upp som intäkt i sådan näringsverksamhet. Av sista
meningen framgår att som ett svenskt företag skall också behandlas ett
sådant svenskt företag som på grund av ett skatteavtal har hemvist i en
utländsk stat inom EES och det utländska företaget bedriver
näringsverksamhet i Sverige genom ett fast driftställe och
koncernbidraget hänför sig till sådan näringsverksamhet.
Ändringarna motiveras också i avsnitt 5.4.

35 kap. 3 §
Här anges vilka förutsättningar som skall vara uppfyllda för att
koncernbidrag skall kunna ges med avdragsrätt mellan två företag. En av
förutsättningarna är enligt punkt 4 att mottagaren inte enligt ett
skatteavtal får ha hemvist i en utländsk stat. Ett tillägg görs som undantar
fasta driftställen till svenska bolag som enligt ett skatteavtal har hemvist
i en stat inom EES.
I den nya punkten 5 anges att näringsverksamheten som
koncernbidraget hänför sig till inte får vara undantagen från beskattning i
Sverige genom ett skatteavtal. I 6 § 1 mom. a) den upphävda lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt (SIL) användes uttrycket hänför sig
till fastighet eller fast driftställe här i riket. Uttrycket
näringsverksamheten som koncernbidraget hänför sig till har
formulerats med nämnda bestämmelse i SIL som förebild.

35 kap. 4 och 5 §§
Ändringarna är konsekvensändringar.

36 kap. 2 a §
Vid tillämpning av bestämmelserna om kommissionärsförhållanden
skall ett utländskt bolag som motsvarar ett svenskt aktiebolag eller en
svensk ekonomisk förening anses som ett svenskt företag om det
utländska bolaget bedriver näringsverksamhet i Sverige vid ett fast
driftställe här under förutsättning att bolaget hör hemma i en stat inom
EES. Ett krav som skall upprätthållas i de fallen då det utländska bolaget
är kommittentföretag är att inkomsten från kommissionärsverksamheten
tas upp som intäkt i näringsverksamhet som beskattas i Sverige. Att
näringsverksamheten som bedrivs här inte får vara undantagen från
beskattning i Sverige genom ett skatteavtal framgår genom att den nya
punkten 5 i 35 kap. 3 § omfattas av hänvisningen i 36 kap. 3 § till
reglerna om koncernbidrag. Förslaget motiveras i avsnitt 5.5.

36 kap. 3 §
Här anges anger vilka förutsättningar som skall vara uppfyllda för att
bestämmelserna om kommissionärsförhållanden skall bli tillämpliga.
Ändringen i andra stycket markerar att vid prövningen om
förutsättningarna i paragrafen är uppfyllda skall, om
kommissionärsföretaget är ett utländskt bolag eller ett svenskt företag
som har hemvist i ett annat EES-land, det som sägs i punkterna 3 och 4
om kommissionärsföretaget gälla dess fasta driftställe här.

40 kap. 5 §
I paragrafen finns en förklaring till vad som i detta kapitel avses med
bestämmande inflytande. I tredje strecksatsen hänvisas till
bankaktiebolagslagen (1987:618). Den lagen upphävdes emellertid den
1 januari 1999 (prop. 1997/98:166, bet. 1998/99:LU4, SFS
1998:1500). Strecksatsen har därför strukits.

40 kap. 6 §
I paragrafen har orden hör hemma i en medlemsstat i Europeiska
unionen bytts ut mot hör hemma inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet och begränsningen i övrigt till sådana utländska
bolag som avses i 6 kap. 10 § IL tagits bort. Bestämmelsen föreslås
gälla för alla utländska bolag. Ändringen görs för bestämmelserna i IL
skall bli utformade på ett likformigt sätt.

40 kap. 18 §
I 40 kap. 10 och 14 §§ finns bestämmelser om att det inträder en
koncernbidragsspärr vid olika ägarförändringar. Här i 18 § första stycket
förklaras vad som avses med koncernbidragsspärren. I tredje stycket
första meningen föreskrivs att om ett belopp på grund av bestämmelsen i
första stycket inte har kunnat dras av, skall det dras av det följande
beskattningsåret, om det inte finns någon begränsning då. Av styckets
andra mening framgår att då skall koncernbidragsspärren gälla även
under nästa år och de därpå fyra följande åren. Meningen har dock fått en
olycklig utformning om den läses isolerat från föregående mening. För
att förtydliga vad som avses har bestämmelsen formulerats om.

40 kap. 23 §
Ändringen är en konsekvens av att utländska bolag i vissa fall skall
behandlas som svenska ekonomiska föreningar.

41 kap. 3 §
I paragrafen har en felaktig hänvisning rättats.

42 kap. 16 a §
Paragrafen som är ny innebär att bestämmelserna om utdelning av
dotterbolagsandelar utan omedelbara skattekonsekvenser också skall
gälla om moderbolaget är ett utländskt bolag som hör hemma i en stat
inom EES eller i en stat med vilken Sverige har ett skatteavtal som
innehåller en artikel om ömsesidigt informationsutbyte. Vad som avses
med utländskt bolag framgår av 6 kap. 9 och 10 §§ IL. Kravet på
utländska bolag innebär, om bolaget inte hör hemma i ett avtalsland, bl.a.
att beskattningen är likartad med beskattningen av svenska aktiebolag.
I anslutning till detta förslag har Lagrådet tagit upp en fråga om
paragrafens räckvidd och behov av att göra lagtexten tydligare. Lagrådet
hänvisar till 22 kap. 10 § IL, som reglerar frågan om uttagsbeskattning
skall ske hos det utdelande bolaget. Paragrafen innebär att
uttagsbeskattning under vissa förutsättningar inte skall ske. Lagrådet
konstaterar att det av förslaget åtminstone inte omedelbart framgår att
bestämmelserna i 22 kap. 10 § också skall omfattas av utvidgningen i
16 a § till utländska bolag, dvs. att ändringen även tar sikte på andra
situationer än dem som avses i 16 § första stycket. Lagrådet pekar på att
tillämpningsområdet för 22 kap. 10 § bestäms bl.a. genom orden: Vid
sådan utdelning av andelar som avses i 42 kap. 16 § .
Lagrådet anser att om avsikten är att bestämmelserna i 22 kap. 10 §
även skall omfatta utländska bolag bör det uttryckas klarare i lagtexten.
Enligt Lagrådet torde den bästa utvägen i det fallet vara att låta
hänvisningen i 22 kap. 10 § omfatta både 16 och 16 a §§ i 42 kap. Den
senare bestämmelsen föreslås omformulerad eftersom den då inte kan
ha karaktär av definitionsregel. Lagrådet pekar också på att motsvarande
ändring kan behöva göras i andra lagrum i IL.
Det är vanligt förekommande i IL att en definition utvidgas eller
inskränks genom bestämmelser i andra paragrafer, oftast placerade i
nära anslutning till definitionen. Som exempel kan nämnas definitionen
av kvalificerad andel i 57 kap. 4 §. I 57 kap. 2, 3, 5 och 6 §§ finns
bestämmelser som påverkar innebörden av definitionen. När uttrycket
kvalificerad andel används i andra paragrafer finns det ingen hänvisning
till dessa kompletterande bestämmelser. Detta förfaringssätt har
tillämpats med konsekvens i den nya lagstiftningen. Ett alternativt
förhållningssätt med uttryckliga hänvisningar skulle ha tyngt lagtexten
och medfört andra effekter som var svåra att överskåda i det
exceptionellt omfattande lagstiftningsarbete IL innebar. Den valda
systematiken föranledde inte några kommentarer från Lagrådet vid
föredragningen (jfr Lagrådets yttrande i prop. 1999/2000:2, del 3,
bilaga 6).
Enligt regeringens mening framstår det inte som lämpligt att göra ett
enstaka avsteg från den metod som nu valts i IL. En mer övergripande
genomlysning i syfte att få en klarare lagstiftning i nu berört avseende är
för närvarande inte aktuell. När samlade erfarenheter från
lagstiftningens tillämpning föreligger kan det finnas anledning att se
över denna och andra frågor av liknande slag.
Mot bakgrund av vad som nu anförts är regeringen inte beredd att följa
Lagrådets förslag till ändring av 42 kap. 16 a §.

42 kap. 20 a §
Vid tillämpning av bestämmelserna om utskiftning i samband med att en
ekonomisk förening upplöses (42 kap. 19 § IL) eller ombildas till ett
svenskt aktiebolag (42 kap. 20 § IL), skall utländska bolag som
motsvarar svenska ekonomiska föreningar och aktiebolag jämställas
med sådana svenska företag. Som förutsättning gäller att det utländska
bolaget hör hemma i en stat inom EES.
Lagrådet anser att vad det anfört om förhållandet mellan denna
paragraf och 22 kap. 10 § har motsvarande tillämpning här, se Lagrådets
yttrande och regeringens inställning i frågan i kommentaren till 16 a §.

44 kap. 7 §
Ändringen är en konsekvens av att utländska bolag i vissa fall skall
behandlas som svenska ekonomiska föreningar.

46 kap. 17 §
I paragrafen har en felaktig hänvisning rättats.

48 kap. 7 §
I paragrafen har en felaktig hänvisning rättats.

48 kap. 8 och 9 §§
I rubrikerna före 8 och 9 §§ och i paragraferna görs några redaktionella
ändringar för att bestämmelserna skall bli utformade på samma sätt som
motsvarande rubriker och paragrafer som gäller om de mottagna
andelarna blir lagertillgångar i 17 kap. 6 och 7 §§.

49 kap. 8 §
Terminologin har anpassats till förslagen i 10 kap. 11 § och 11 kap. 16 §
IL.

49 kap. 22 §
Ändringen är en konsekvens av att kapitalvinsten inte omedelbart skall
tas upp till beskattning vid en fission.

51 kap. 1 §
I detta kapitel finns bestämmelser om att fysiska personer som avyttrar
en andel i ett handelsbolag i vissa fall skall ta upp ett belopp som
inkomst av aktiv näringsverksamhet. I första paragrafen finns en
uppräkning under vilka förhållanden reglerna gäller. I första stycket 2
står som en förutsättning att andelen är en kapitaltillgång hos
överlåtaren. Termen kapitaltillgång definieras i 25 kap. 3 § andra stycket
som vissa tillgångar i näringsverksamheten. Vad som avses här i första
stycket 2 är inte tillgångar i näringsverksamheten utan sådana tillgångar
som beskattas enligt kapitalvinstreglerna i inkomstslaget kapital för
fysiska personer. Punkten 2 har därför ändrats. I den nya lydelsen slås
det dessutom fast att bestämmelserna i kapitlet bara gäller om det
uppkommit en vinst.

56 kap. 2, 4, 5 och 6 §§
I IL definieras fler termer och uttryck än i de upphävda lagarna.
Definierade termer och uttryck används konsekvent i hela lagen. När
definitionerna av fåmansföretag, fåmanshandelsbolag och delägare
fördes över från KL till IL blev lagtexten otydlig och inkonsekvent.
Ändringarna som är av redaktionell karaktär har gjorts för att
åstadkomma en konsekvent terminologi.

56 kap. 8 §
Ändringen är en konsekvens av att utländska bolag i vissa fall skall
behandlas som svenska ekonomiska föreningar.

61 kap. 19 §
I paragrafen anpassas terminologin till förslagen i övrigt i
propositionen.

63 kap. 9 §
I första stycket har en felaktig hänvisning rättats.

65 kap. 16 §
Ändringen är en konsekvens av att bestämmelserna i avräkningslagen
(1986:468) utvidgas till att i vissa fall omfatta även begränsat
skattskyldiga.

Övergångsbestämmelser
Utvecklingsersättningar som betalas ut enligt övergångsbestämmelser
till den upphävda lagen (1997:1268) om kommuners ansvar för
ungdomar mellan 20 och 24 år bör genom övergångsbestämmelser till
11 kap. 33 § IL undantas från skatteplikt även fortsättningsvis. Detta sker
genom en särskild övergångsbestämmelse, punkt 2. Därutöver
kompletteras också lagändringen i 11 kap. 36 § IL med
övergångsbestämmelser av innebörd att skatteplikt föreligger för
ersättningar som avses i den äldre lydelsen och som betalas ut efter den
1 januari 2001, punkt 3.
14.2 Förslaget till lagen om ändring i lagen (1999:1230) om
ikraftträdande av inkomstskattelagen (1999:1229)
5 kap. 12 15 §§
Inkomstskattelagen (1999:1229) trädde i kraft den 1 januari 2000 och
tillämpas första gången vid 2002 års taxering. De upphävda lagarna,
såsom lagen (1998:1601) om uppskov med beskattningen vid
andelsbyten och lagen (1998:1602) om uppskov med beskattningen vid
andelsöverlåtelser inom koncerner tillämpas till och med 2001 års
taxering. I 5 kap. har införts ändringar i de upphävda lagarna som skall
tillämpas vid 2001 och tidigare års taxeringar.
De nya paragraferna som nu tas in i 5 kap. innehåller motsvarande
ändringar i de upphävda lagarna som föreslagits i 25 kap. 20, 24 och
25 §§ samt 49 kap. 22 § IL. Se kommentarerna till dessa.

5 kap. 16 §
Bestämmelsen, som är ny, innebär att de utvecklingsersättningar som
betalas ut med stöd av lagen (2000:625) om arbetsmarknadspolitiska
program skall vara befriade från beskattning under perioden den 1
augusti 2000 31 december 2000. Motsvarande gäller särskilt stöd som
betalas ut under motsvarande tidsperiod.
14.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1986:468) om
avräkning av utländsk skatt
2 a §
I denna paragraf anges att termer och uttryck som används i denna lag har
samma betydelse och tillämpningsområde som i IL om inte något annat
anges eller framgår av sammanhanget. Motsvarande bestämmelse om
termer och uttryck finns i de flesta andra skattelagar, t.ex. 1 kap. 3 §
skattebetalningslagen (1997:483).
14.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:676) om skatt
på ränta på skogskontomedel m.m.
3 §
Hänvisningarna till skogskontolagen (1954:142) respektive lagen
(1979:611) om upphovsmannakonto har ändrats till att avse 21
respektive 32 kap. inkomstskattelagen (1999:1229).
14.5 Förslaget till lag om ändring i förmögenhetsskattelagen
(1997:323)
3 §
I denna paragraf räknas det upp vilka tillgångar som är skattepliktiga.
I första stycket 2 har en felaktig hänvisning till inkomstskattelagen
(1999:1229, IL) rättats.
Även bestämmelsen i första stycket 6 fick en felaktig utformning när
den ändrades i samband med att IL infördes. I SLK:s förslag inleddes
bestämmelsen med annan delägarrätt än aktie som är jämförlig med
aktie och som inte är marknadsnoterad . I propositionen föll dock orden
som är jämförlig med aktie bort.
Innan ändringen gjordes inleddes punkten med orden annan inte
marknadsnoterad delägarrätt som avses i 27 § 1 mom. lagen (1947:576)
om statlig inkomstskatt än aktie . Att aktie undantas beror på att aktier
regleras särskilt i punkten 5. Uttrycket delägarrätt var inte definierat i
förmögenhetsskattelagen. Vad som avsågs var sådana som är att
jämställa med aktier på så sätt att innehavaren har en del i en juridisk
person (jfr RÅ 1999 ref. 55). I 1 § tredje stycket
förmögenhetsskattelagen föreskrevs bl.a. att begrepp som används i
denna lag har samma innebörd som i KL och SIL. Ordet delägarrätt
användes inte i KL eller SIL.
I 1 § tredje stycket förmögenhetsskattelagen föreskrivs numera att
termer och uttryck som används i denna lag har samma betydelse och
tillämpningsområde som i IL. I 48 kap. 2 § definieras delägarrätt. Denna
definition överensstämmer inte med det som bör omfattas av punkten 6 i
3 § förmögenhetsskattelagen. I 48 kap. 2 § första stycket IL räknas upp
sådana tillgångar som innebär att innehavaren äger en del i företaget,
t.ex. aktier och andelar i ekonomiska föreningar. Denna uppräkning
motsvarar vad som bör omfattas av punkten 6. I 48 kap. 2 § andra stycket
IL räknas det upp tillgångar som vid tillämpning av IL skall behandlas på
samma sätt som aktier och liknande tillgångar och som därför omfattas
av termen delägarrätt. De tillgångar som räknas upp i andra stycket är
vinstandelsbevis, konvertibla skuldebrev, terminer och optioner vars
underliggande tillgångar består av aktier eller avser aktieindex samt
andra tillgångar med liknande konstruktion eller verkningssätt. Sådana
tillgångar skall inte omfattas av punkten 6 i 3 §
förmögenhetsskattelagen. Vinstandelsbevis och konvertibla skuldebrev
omfattas av punkten 11. Terminer och optioner som inte är
marknadsnoterade skall inte vara skattepliktiga. Samtliga sådana
tillgångar som avses i 48 kap. 2 § andra stycket IL skall därför undantas i
punkten 6.
Som tidigare nämnts har termer och uttryck samma innebörd som i IL.
Av 5 kap. 2 § IL framgår att vad som sägs om svenska handelsbolag, vid
beskattningen också gäller i fråga om europeiska ekonomiska
intressegrupperingar samt för delägare respektive andelar i dem. Det
räcker alltså att det står andel i handelsbolag i 3 § första stycket 6 för
att bestämmelsen även skall gälla för sådana intressegrupperingar. Orden
och europisk ekonomisk intressegruppering har därför tagits bort.

14 §
Det är lämpligt att ha samma terminologi i 14 § som i 3 §. Därför har
lydelsen i första stycket första meningen utan saklig ändring
korrigerats. Orden och europeisk ekonomisk intressegruppering har
tagits bort av samma anledning som i 3 § första stycket 6.
Bestämmelsen i första stycket andra meningen har korrigerats för
att markera att innehav av kontanta medel, värdepapper eller liknande
tillgångar som inte innehas som ett led i rörelsen inte är skattefria. Att
hänvisningen till 13 kap. 11 § inkomstskattelagen (1999:1229, IL) har
strukits beror på att den bara gäller för enskilda näringsidkare och att
sådana ersättningar ändå anses som rörelse hos en juridisk person.
Bestämmelserna om juridiska personer skall enligt 2 kap. 3 § IL inte
tillämpas på svenska handelsbolag. Eftersom termer och uttryck som
används i förmögenhetsskattelagen enligt 1 § tredje stycket nämnda lag
har samma betydelse och tillämpning som i IL har bestämmelserna i
första stycket korrigerats så att de även gäller tillgångar och skulder i
handelsbolag.
Hänvisningarna till europeiska ekonomiska intressegrupperingar och
deras medlemmar i tredje stycket har tagits bort av samma anledning
som orden och europeisk ekonomisk intressegruppering har tagits
bort i första stycket respektive i 3 § första stycket 6.
14.6 Förslaget till lag om ändring i skattebetalningslagen
(1997:483)
8 kap. 6 §
Ändringen i första stycket innebär att om en fysisk person inte fullgör
sin uppgiftsskyldighet enligt 5 kap. 16 § behöver arbetsgivaren inte ta
reda på om arbetstagaren tillhör något trossamfund som får
uppbördshjälp utan kan beräkna skatteavdraget enligt den skattetabell
som närmast motsvarar skattesatsen för kommunal inkomstskatt för den
ort där arbetsgivaren har sitt kontor eller där ersättningen i annat fall
betalas ut. Det sålunda beräknade skatteavdraget skall ökas med 10 % av
avdraget enligt tabellen.
Att skatteavdraget skall vara 30 % av ersättningen om den inte utgör
arbetstagarens huvudsakliga ersättning för arbete (sidoinkomst) framgår
av andra meningen i första stycket.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till SFS 1999:1300

Inkomstskattelagen (1999:1229) gäller inte vid 2001 års taxering. Den
nya punkten 4 innebär att vid debitering av slutlig skatt avseende 2001
års taxering gäller äldre bestämmelser i 11 kap. skattebetalningslagen.

14.7 Förslaget till lagen om ändring i lagen (1998:1618) om
upphävande av lagen (1994:1854) om
inkomstbeskattningen vid gränsöverskridande
omstruktureringar inom EG
Övergångsbestämmelserna i lagen görs om till punkter för att lagen skall
bli mer överskådlig.
Bestämmelserna i punkten 4 är nya. Om den skattskyldige begär det
behöver han inte ta upp en realisationsvinst eller en intäkt av
näringsverksamhet som uppkommit på grund av ett internationellt
andelsbyte vid tillämpning av den upphävda lagen (1994:1854) om
inkomstbeskattningen vid gränsöverskridande omstruktureringar inom
EG (IGOL) vid ett efterföljande andelsbyte eller en koncernintern
andelsavyttring. Om den skattskyldige begär att uppskovet skall föras
vidare behandlas vinsten eller motsvarande belopp som en kapitalvinst
som uppkommit vid den efterföljande transaktionen vid tillämpning av
bestämmelserna om koncerninterna andelsavyttringar i 25 kap. 6 27 §§
IL eller om andelsbyten i 49 kap. IL. Beloppet som kommer att
behandlas som en kapitalvinst tas upp till beskattning enligt
bestämmelserna i 25 kap. 17 24 §§ eller 49 kap.
Ett exempel kan få åskådliggöra överföringen av uppskovet från IGOL
till IL. Antag att företaget A AB har gjort ett internationellt andelsbyte
år 1997. Andelar i C erhölls i ersättning för andelarna i B.
Realisationsvinsten och uppskovsbeloppet är 100. År 2001 sker ett nytt
andelsbyte som är en koncernintern andelsavyttring enligt 25 kap. IL.
Andelarna i C lämnas i ersättning för andelar i D och kapitalvinsten är
200. Uppskovet på 100 behandlas som en vanlig kapitalvinst och räknas
samman med den senare kapitalvinsten 200. Uppskovet blir totalt 300.
Beloppet tas upp till beskattning enligt 17 §.
Bestämmelserna om koncerninterna andelsavyttringar och
andelsbyten gäller bara om det uppkommit en kapitalvinst vid
avyttringen. Ett uppskov från IGOL får föras över till IL även om det inte
uppstår en kapitalvinst vid den efterföljande transaktionen. Om det
uppkommer en förlust vid den efterföljande transaktionen skall denna
behandlas enligt förlustregeln. Kapitalförlusten får inte till någon del
kvittas mot IGOL-uppskovet (som skall behandlas som kapitalvinst) vid
detta tillfälle, utan först när avdragsrätt enligt förlustregeln föreligger.
Om den skattskyldige redan skattat av en del av realisationsvinsten
som uppkom vid det internationella andelsbytet skall realisationsvinsten
som skall behandlas som kapitalvinst minskas med det belopp som
tidigare beskattats. Om det är kvalificerade andelar och någon del skulle
ha tagits upp i inkomstslaget tjänst enligt 23 § IGOL skall motsvarande
belopp behandlas som tjänstebelopp vid tillämpning av reglerna i 49 kap.
IL om andelsbyten.
14.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:1240) om
ändring i kupongskattelagen (1970:624)
4 §
Ändringen i första stycket är en följd av den redaktionella ändringen i
6 kap. 12 § inkomstskattelagen (1999:1229).
14.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:1255) om
ändring i lagen (1986:468) om avräkning av utländsk
skatt
1 och 2 §§
Bestämmelserna i lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt,
AvrL, utvidgas till att omfatta även begränsat skattskyldiga fysiska och
juridiska personer som bedriver verksamhet från ett fast driftställe i
Sverige.
14.10 Förslaget till lag om upphävande av förordningen
(1967:44) om investeringsavgift för vissa
byggnadsarbeten
Enligt förordningen förelåg det en skyldighet att erlägga en s.k.
investeringsavgift för vissa byggnadsarbeten bl.a. byggnation av
bensinstationer, parkeringshus, kommunala förvaltningsbyggnader,
idrottsanläggningar och samlingslokaler som igångsattes under tiden
den 1 mars 1967 den 30 september 1968 (prop. 1967:10, bet.
1967:BevU/LU3:1, rskr. 1967:53). Syftet med avgiften var bl.a. att
åstadkomma en återhållsamhet i den kommunala
investeringsexpansionen för att säkerställa en balanserad utveckling på
byggnadsmarknaden. Detta skedde genom införande av en särskild
tidsbegränsad avgift på icke prioriterat byggande. Avgiften låg på en
sådan nivå att den kraftigt skulle dämpa investeringsbenägenheten.
Med hänsyn till den tidsrymd som förflutit sedan de byggnadsarbeten
som omfattades av bestämmelserna i förordningen påbörjades finns det
inte längre något behov av att reglera investeringsavgiften. Förordningen
bör därför upphävas.
14.11 Förslaget till lag om upphävande av lagen (1992:846)
om tillfällig avvikelse från lagen (1989:484) om
arbetsmiljöavgift
Enligt lagen bemyndigades regeringen med avvikelse från 2 § lagen om
arbetsmiljöavgift att för budgetåret 1992/93 disponera 2 miljarder
kronor från arbetslivsfonden för sysselsättningsskapande åtgärder. Av 2
§ sistnämnda lag framgår att arbetsmiljöavgift skulle användas till bidrag
till arbetsgivare för vissa utgifter. Lagen upphörde att gälla den 1 januari
1996. Även denna lag bör kunna upphävas.
14.12 Förslaget till lag om upphävande av lagen (1992:1330)
om tillfällig avvikelse från lagen (1989:484) om
arbetsmiljöavgift
Enligt lagen bemyndigades regeringen med avvikelse från 2 § lagen om
arbetsmiljöavgift att för budgetåret 1992/93 disponera 3 miljarder
kronor från Arbetslivsfonden. Av 2 § sistnämnda lag framgår att
arbetsmiljöavgift skulle användas till bidrag till arbetsgivare för vissa
utgifter. Lagen upphörde att gälla den 1 januari 1996. Även denna lag bör
kunna upphävas.
14.13 Förslaget till lag om upphävande av lagen (1995:659)
om tillfällig avvikelse från lagen (1989:484) om
arbetsmiljöavgift
Enligt lagen bemyndigades regeringen med avvikelse från 2 § lagen om
arbetsmiljöavgift att för budgetåret 1995/96 disponera 600 miljoner
kronor från arbetslivsfonden till sysselsättningsskapande åtgärder. Av 2
§ sistnämnda lag framgår att arbetsmiljöavgift skulle användas till bidrag
till arbetsgivare för vissa utgifter. Lagen upphörde att gälla den 1 januari
1996. Även denna lag bör kunna upphävas.

Sammanfattning av promemorian Anpassningar på
företagsskatteområdet till EG-fördraget (Ds 2000:28)
I promemorian behandlas vissa nationella regler som vid inkomst-
beskattningen i dag gynnar svenska företag i förhållande till utländska
företag i samma situation eller gynnar investeringar i Sverige framför
investeringar i utlandet. I promemorian förslås ändringar i reglerna om
skattefria utdelningar i vissa fall, utskiftningar från ekonomiska
föreningar, koncernbidrag, kommissionärsförhållanden och avräkning av
utländsk skatt. Slutligen föreslås terminologiska anpassningar i vissa
bestämmelser i inkomstskattelagen (1999:1229, IL).
Utdelningar på näringsbetingade andelar
Enligt gällande regler i 24 kap. 15 och 20 §§ IL kan bara svenska företag
ta emot skattefri utdelning på näringsbetingade andelar. I promemorian
föreslås att ett utländskt bolag som bedriver näringsverksamhet här vid
ett fast driftställe skall jämställas med ett svenskt företag. Det utländska
bolaget måste dock höra hemma inom en stat i Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet (EES) och motsvara ett sådant svenskt företag som
kan ta emot skattefri utdelning.
Lex Asea
Lex Asea gör det möjligt att dela upp företag utan omedelbara in-
komstskattekonsekvenser. Ett moderbolag som delar ut andelarna i ett
dotterbolag måste dock enligt gällande bestämmelser i 42 kap. 16 § IL
vara svenskt. I promemorian föreslås att bestämmelserna också skall
gälla utländska moderbolag.
Utskiftning från ekonomiska föreningar
Om en svensk ekonomisk förening ombildas till ett svenskt aktiebolag,
skall aktier som skiftas ut till medlemmarna inte behandlas som
utdelning (42 kap. 20 § IL). I promemorian föreslås att utländska bolag
som motsvarar svenska aktiebolag eller ekonomiska föreningar skall
jämställas med svenska företag om de utländska bolagen hör hemma i en
stat inom EES.
Utskiftning i annat fall då föreningen upplöses behandlas enligt
gällande rätt som utdelning om den ekonomiska föreningen är svensk
(42 kap. 19 § IL). I promemorian föreslås att motsvarande skall gälla om
den ekonomiska föreningen är ett utländskt bolag som hör hemma i en
stat inom EES.
Koncernbidrag
Koncernbidrag kan i dag enligt 35 kap. IL bara lämnas mellan svenska
företag och vidarebefordras genom sådana företag. I promemorian
föreslås att utländska bolag som hör hemma i en stat inom EES jämställs
med motsvarande svenska företag om
både givare och mottagare är skattskyldiga för näringsverksamhet i
Sverige,
koncernbidraget skall tas upp som intäkt i näringsverksamhet som
bedrivs i Sverige, och
näringsverksamheten som koncernbidraget hänför sig till inte är
undantagen från beskattning i Sverige på grund av ett skatteavtal.
Kommissionärsförhållanden
Med kommissionärsföretag avses enligt 36 kap. 2 § IL ett svenskt
aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening som bedriver nä-
ringsverksamhet i eget namn för ett annat svenskt aktiebolags eller en
svensk ekonomisk förenings räkning. Med kommittentföretag avses det
bolag eller den förening för vars räkning verksamheten bedrivs. I
promemorian föreslås att utlandsägda fasta driftställen jämställs med
svenska företag om det utländska bolaget motsvarar ett svenskt
aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening och hör hemma i en stat
inom EES.
Om det utländska företaget är kommittentföretag krävs att
kommissionärsverksamheten hänförs till det utländska företagets fasta
driftställe i Sverige.
Avräkningslagen
Lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt, AvrL, gäller bara för
personer som är obegränsat skattskyldiga i Sverige. Fysiska och
juridiska personer som hör hemma i utlandet och har fast driftställe i
Sverige föreslås också få tillämpa reglerna i AvrL.

Promemorians lagförslag
Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)
Härigenom föreskrivs i fråga om inkomstskattelagen (1999:1229)
dels att 11 kap. 26 §, 12 kap. 24 och 25 §§, 17 kap. 6 och 7 §§, 24 kap.
15 och 20 §§, 35 kap. 3 5 §§, 40 kap. 6 §, 42 kap. 16 §, 48 kap. 8 och 9
§§ och 61 kap. 19 § samt rubrikerna närmast före 17 kap. 6 § och 48
kap. 8 och 9 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 35 kap. 2 a §, 36
kap. 2 a §, och 42 kap. 20 a § samt närmast före 17 kap. 7 § en ny rubrik
av följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

11 kap.
26 §
Förmån av resa inom eller
mellan Europeiska unionens
medlemsländer eller EES-
länderna till eller från
anställningsintervju skall inte tas
upp. Detta gäller också ersättning
för sådan resa till den del
ersättningen inte överstiger
utgifterna för resan och, när det
gäller resa med egen bil, inte
överstiger avdragsbeloppet enligt
12 kap. 27 §.
Förmån av resa inom
Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet till eller från
anställningsintervju skall inte tas
upp. Detta gäller också ersättning
för sådan resa till den del
ersättningen inte överstiger
utgifterna för resan och, när det
gäller resa med egen bil, inte
överstiger avdragsbeloppet enligt
12 kap. 27 §.

12 kap.
24 §
När en skattskyldig på grund av
sitt arbete vistas på en annan ort än
den där han eller hans familj bor,
skall utgifter för hemresor dras
av, om avståndet mellan hemorten
och arbetsorten är längre än 50
kilometer. Avdrag skall göras för
högst en hemresa per vecka och
bara för utgifter för resor inom
eller mellan Europeiska
unionens medlemsländer eller
EES-länderna.
När en skattskyldig på grund av
sitt arbete vistas på en annan ort än
den där han eller hans familj bor,
skall utgifter för hemresor dras
av, om avståndet mellan hemorten
och arbetsorten är längre än 50
kilometer. Avdrag skall göras för
högst en hemresa per vecka och
bara för utgifter för resor inom
Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet.
Avdraget skall beräknas efter utgiften för det billigaste färdsättet.
Skäliga utgifter för flygresa och utgifter för tågresa skall dock dras av.
Om det saknas godtagbara allmänna kommunikationer, skall utgifter
för resa med egen bil eller med den skattskyldiges förmånsbil dras av
med det belopp som gäller för resor mellan bostaden och arbetsplatsen
enligt 27 och 29 §§. Detta gäller också den som använt en förmånsbil
som en närstående till honom eller hans sambo men inte han själv är
skattskyldig för.

25 §
Utgifter för särskilda resor
inom eller mellan Europeiska
unionens medlemsländer eller
EES-länderna i samband med att
den skattskyldige börjar eller
slutar en tjänst skall dras av.
Bestämmelserna i 24 § andra och
tredje styckena tillämpas också
för sådana avdrag.
Utgifter för särskilda resor
inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet i samband
med att den skattskyldige börjar
eller slutar en tjänst skall dras av.
Bestämmelserna i 24 § andra och
tredje styckena tillämpas också
för sådana avdrag.

17 kap.
6 §

Andelar som förvärvas genom
vissa utdelningar och
utskiftningar
Andelar som förvärvas genom
utdelning i vissa fall

För andelar som förvärvas
genom sådan utdelning av andelar i
dotterbolag som avses i 42 kap.
16 § skall som anskaffningsvärde
anses så stor del av
anskaffningsvärdet för aktierna i
det utdelande bolaget som
motsvarar den förändring i
marknadsvärdet som utdelningen
inneburit för dessa aktier.
Anskaffningsvärdet för aktierna i
det utdelande bolaget skall
minskas i motsvarande mån.
Om den som förvärvar aktier
genom utdelning utan att äga
aktier i det utdelande bolaget har
lämnat ersättning för rätten till
utdelning, anses ersättningen som
anskaffningsvärde. Om någon
ersättning inte har lämnats, är
anskaffningsvärdet noll.
För andelar som förvärvas
genom sådan utdelning av andelar i
dotterbolag som avses i 42 kap.
16 §, anses som anskaffningsvärde
så stor del av anskaffningsvärdet
för aktierna i moderbolaget som
motsvarar den förändring i
marknadsvärdet som utdelningen
medför för dessa aktier.
Anskaffningsvärdet för aktierna i
moderbolaget skall minskas i
motsvarande mån.

Om den som förvärvar andelar
genom utdelning utan att äga
aktier i moderbolaget lämnar
ersättning för rätten till utdelning,
anses ersättningen som
anskaffningsvärde. Om någon
ersättning inte lämnas, är
anskaffningsvärdet noll.

Aktier som förvärvas genom
utskiftning i vissa fall

7 §
För aktier som förvärvas genom
sådan utskiftning från en
ekonomisk förening som avses i
42 kap. 20 § skall som
anskaffningsvärde anses
anskaffningsvärdet för andelarna i
den förening som skiftat ut
aktierna.
För aktier som förvärvas genom
utskiftning från en ekonomisk
förening vid en sådan
ombildning av en svensk
ekonomisk förening till
aktiebolag som avses i 42 kap. 20
§, skall som anskaffningsvärde
anses anskaffningsvärdet för
andelarna i den förening som
skiftar ut aktierna.

24 kap.
15 §
Utdelning på näringsbetingade
andelar i svenska aktiebolag och
svenska ekonomiska föreningar
skall inte tas upp, om den tas emot
av
ett sådant svenskt aktiebolag
eller en sådan svensk ekonomisk
förening som inte är
investmentföretag eller
förvaltningsföretag,
en sådan svensk stiftelse eller
svensk ideell förening som inte
omfattas av bestämmelserna om
undantag från skattskyldighet i 7
kap.,
en svensk sparbank, eller
ett svenskt ömsesidigt
försäkringsföretag.
Utdelning på näringsbetingade
andelar i svenska aktiebolag och
svenska ekonomiska föreningar
skall inte tas upp, om den tas emot
av
1. ett sådant svenskt aktiebolag
eller en sådan svensk ekonomisk
förening som inte är
investmentföretag eller
förvaltningsföretag,
2. en sådan svensk stiftelse eller
svensk ideell förening som inte
omfattas av bestämmelserna om
undantag från skattskyldighet i 7
kap.,
3. en svensk sparbank, eller
4. ett svenskt ömsesidigt
försäkringsföretag.
Vid tillämpning av
bestämmelserna i första stycket
skall ett utländskt bolag, som
hör hemma i en stat inom
Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet och
motsvarar ett svenskt företag
som avses i första stycket 1 4,
behandlas som ett sådant
företag.

20 §
Utdelning på andelar i en
utländsk juridisk person skall inte
tas upp av ett svenskt företag om
Utdelning på andelar i en
utländsk juridisk person skall inte
tas upp av ett företag om
1. utdelningen på grund av 12 19 §§ inte skulle ha tagits upp om den
utdelande juridiska personen hade varit svensk, och
2. inkomstbeskattningen av den utländska juridiska personen är
jämförlig med inkomstbeskattningen enligt denna lag av ett svenskt
företag med motsvarande inkomster.

35 kap.

2 a § Vid tillämpning av
bestämmelserna i detta kapitel
skall ett utländskt bolag, som
hör hemma i en stat inom
Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet och som
motsvarar ett svenskt företag
som anges i dessa bestämmelser,
behandlas som ett sådant
företag, om både givaren och
mottagaren av koncernbidraget
är skattskyldiga för
näringsverksamhet i Sverige och
koncernbidraget utgör inkomst i
mottagarens näringsverksamhet.

3 §
Ett koncernbidrag från ett moderföretag till ett helägt dotterföretag
eller från ett helägt dotterföretag till ett moderföretag skall dras av
under förutsättning att
1. varken givaren eller mottagaren är ett privatbostadsföretag,
investmentföretag eller förvaltningsföretag,
2. både givaren och mottagaren redovisar bidraget öppet i
självdeklarationen vid samma års taxering,
3. dotterföretaget har varit helägt under givarens och mottagarens hela
beskattningsår eller sedan dotterföretaget började bedriva
näringsverksamhet av något slag,
4. mottagaren inte enligt ett
skatteavtal skall anses ha hemvist i
en utländsk stat, och
5. om bidraget lämnas från
dotterföretaget till
moderföretaget, utdelning under
beskattningsåret från
dotterföretaget inte skall tas upp
hos moderföretaget.
4. mottagaren inte enligt ett
skatteavtal skall anses ha hemvist i
en utländsk stat om inte annat
följer av andra stycket,
5. näringsverksamheten som
koncernbidraget hänför sig till
inte är undantagen från
beskattning i Sverige på grund
av ett skatteavtal, och
6. om bidraget lämnas från
dotterföretaget till
moderföretaget, utdelning under
beskattningsåret från
dotterföretaget inte skall tas upp
hos moderföretaget.
Första stycket 4 gäller inte om
mottagaren är ett sådant
utländskt bolag som avses i 2 a
§.

4 §
Ett koncernbidrag från ett helägt
dotterföretag till ett annat helägt
dotterföretag till samma
moderföretag skall dras av, om de
förutsättningar som anges i 3 § 1
4 är uppfyllda och
Ett koncernbidrag från ett helägt
dotterföretag till ett annat helägt
dotterföretag till samma
moderföretag skall dras av, om de
förutsättningar som anges i 3 §
första stycket 1 5 är uppfyllda
och
1. moderföretaget är ett investmentföretag eller förvaltningsföretag,
2. utdelning under beskattningsåret från det dotterföretag som ger
koncernbidraget inte skall tas upp av moderföretaget, eller
3. utdelning under beskattningsåret från det dotterföretag som tar
emot koncernbidraget skall tas upp av moderföretaget.

5 §
Ett koncernbidrag från ett
moderföretag till ett annat svenskt
aktiebolag än ett helägt
dotterföretag skall dras av, om de
förutsättningar som anges i 3 § 1,
2 och 4 är uppfyllda och om
ägarförhållandena under givarens
och mottagarens hela
beskattningsår eller sedan
mottagaren började bedriva
näringsverksamhet av något slag
har varit sådana att mottagaren
genom fusioner mellan
moderföretag och dotterbolag har
kunnat gå upp i moderföretaget.
Fusion skall anses kunna äga rum
när ett moderföretag äger mer än
90 procent av aktierna i ett
dotterbolag, men inte i andra fall.
Ett koncernbidrag från ett
moderföretag till ett annat svenskt
aktiebolag än ett helägt
dotterföretag skall dras av, om de
förutsättningar som anges i 3 §
första stycket 1, 2, 4 och 5 är
uppfyllda och om
ägarförhållandena under givarens
och mottagarens hela
beskattningsår eller sedan
mottagaren började bedriva
näringsverksamhet av något slag
har varit sådana att mottagaren
genom fusioner mellan
moderföretag och dotterbolag har
kunnat gå upp i moderföretaget.
Fusion skall anses kunna äga rum
när ett moderföretag äger mer än
90 procent av aktierna i ett
dotterbolag, men inte i andra fall.

36 kap.

2 a §
Vid tillämpning av
bestämmelserna i detta kapitel
skall ett utländskt bolag, som
hör hemma i en stat inom
Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet och
motsvarar ett svenskt aktiebolag
eller en svensk ekonomisk
förening, behandlas som ett
sådant företag, om det utländska
bolaget bedriver
näringsverksamhet vid ett fast
driftställe i Sverige. Om det
utländska bolaget är
kommittentföretag gäller första
stycket bara under förutsättning
att inkomsten från
kommissionärsverksamheten
skall tas upp i
näringsverksamheten som
bedrivs vid det fasta driftstället.

40 kap.
6 §
Med koncern avses i detta kapitel
en koncern enligt någon av de bestämmelser som anges i 5 § första
stycket,
när det gäller svenska ideella föreningar, en koncern enligt 1 kap. 4 §
årsredovisningslagen (1995:1554), och

en motsvarande utländsk
företagsgrupp, om moderföretaget
hör hemma i en medlemsstat i
Europeiska unionen eller är ett
sådant utländskt bolag som avses i
6 kap. 10 §.
en motsvarande utländsk
företagsgrupp, om moderföretaget
hör hemma i en stat inom
Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet eller är ett
utländskt bolag.

42 kap.
16 §
Utdelning från ett svenskt
aktiebolag (moderbolaget) i form
av andelar i ett dotterbolag skall
inte tas upp om
Utdelning, från ett svenskt
aktiebolag eller ett utländskt
bolag som motsvarar ett svenskt
aktiebolag (moderbolaget), i
form av andelar i ett dotterbolag
skall inte tas upp om
1. utdelningen lämnas i förhållande till innehavda aktier i
moderbolaget,
2. aktierna i moderbolaget är marknadsnoterade,
3. samtliga moderbolagets andelar i dotterbolaget delas ut,
4. andelar i dotterbolaget efter utdelningen inte innehas av något
företag som tillhör samma koncern som moderföretaget,
5. dotterbolaget är ett svenskt aktiebolag eller ett utländskt bolag, och
6. dotterbolagets näringsverksamhet till huvudsaklig del består av
rörelse eller, direkt eller indirekt, innehav av andelar i sådana företag
som till huvudsaklig del bedriver rörelse och i vilka dotterbolaget, direkt
eller indirekt, innehar andelar med ett sammanlagt röstetal som
motsvarar mer än hälften av röstetalet för samtliga andelar i företaget.
Första stycket gäller även om mottagaren av utdelningen inte äger
aktierna i det utdelande bolaget.
I 48 kap. 8 § finns bestämmelser om anskaffningsutgiften på andelarna
i moderbolaget och dotterbolaget.

.

20 a §
Vid tillämpning av
bestämmelserna i 19 och 20 §§
skall ett utländskt bolag, som hör
hemma i en stat inom Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet
och motsvarar en svensk
ekonomisk förening, behandlas
som en sådan.
Vid tillämpning av
bestämmelserna i 20 § skall ett
utländskt bolag, som hör hemma
i en stat inom Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet
och motsvarar ett svenskt
aktiebolag, behandlas som ett
sådant.

48 kap.

Andelar som erhålls genom
utdelning i vissa fall
Andelar som förvärvas genom
utdelning i vissa fall

8 §
För andelar som erhålls genom
sådan utdelning av andelar i
dotterbolag som avses i 42 kap.
16 §, anses som anskaffningsutgift
så stor del av omkostnadsbeloppet
för aktierna i moderbolaget
beräknat vid tidpunkten för
utdelningen som motsvarar den
förändring i marknadsvärdet på
dessa aktier som utdelningen
medför.
För andelar som förvärvas
genom sådan utdelning av andelar i
dotterbolag som avses i 42 kap.
16 §, anses som anskaffningsutgift
så stor del av omkostnadsbeloppet
för aktierna i moderbolaget
beräknat vid tidpunkten för
utdelningen som motsvarar den
förändring i marknadsvärdet som
utdelningen medför för dessa
aktier.
När det senare skall beräknas ett omkostnadsbelopp för aktierna i
moderbolaget, skall den genomsnittliga anskaffningsutgiften minskas i
motsvarande mån.
Om den som erhåller andelar i
utdelning utan att äga aktier i
moderbolaget lämnar ersättning
för rätten till utdelning, anses
ersättningen som
anskaffningsutgift. Om någon
ersättning inte lämnas, är de
utdelade andelarnas
anskaffningsutgift noll.
Om den som förvärvar andelar
genom utdelning utan att äga
aktier i moderbolaget lämnar
ersättning för rätten till utdelning,
anses ersättningen som
anskaffningsutgift. Om någon
ersättning inte lämnas, är
anskaffningsutgiften noll.

Aktier som erhålls genom
utskiftning i vissa fall
Aktier som förvärvas genom
utskiftning i vissa fall

9 §
För aktier som erhålls genom
utskiftning från en ekonomisk
förening vid sådan ombildning av
en svensk ekonomisk förening till
aktiebolag som avses i 42 kap.
20 §, anses som
anskaffningsutgift det
omkostnadsbelopp som skulle ha
använts om andelarna i föreningen
hade avyttrats vid tidpunkten för
utskiftningen.
För aktier som förvärvas
genom utskiftning från en
ekonomisk förening vid sådan
ombildning av en ekonomisk
förening till aktiebolag som avses
i 42 kap. 20 §, skall som
anskaffningsutgift anses det
omkostnadsbelopp som skulle ha
använts om andelarna i föreningen
hade avyttrats vid tidpunkten för
utskiftningen.

61 kap.
19 §
Som synnerliga skäl för att justera värdet av bilförmån nedåt anses
att bilen använts som arbetsredskap,
att bilen använts i taxinäring, att den körts minst 6 000 mil i
verksamheten under kalenderåret och att dispositionen för privat
körning varit begränsad i mer än ringa utsträckning, eller
att det finns liknande omständigheter.
Värdet av bilförmån skall
justeras nedåt också när bilen
ingår i en större grupp av bilar
som deltar i ett test eller liknande
för att prova ut ny eller
förbättrande miljö eller
säkerhetsteknik eller dylikt och
bilen i det utförandet inte finns att
köpa på den allmänna marknaden
inom Europeiska unionens
medlemsländer eller EES-
länderna.
Värdet av bilförmån skall
justeras nedåt också när bilen
ingår i en större grupp av bilar
som deltar i ett test eller liknande
för att prova ut ny eller
förbättrande miljö eller
säkerhetsteknik eller dylikt och
bilen i det utförandet inte finns att
köpa på den allmänna marknaden
inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet.
Om bilen är utrustad med teknik för drift helt eller delvis med
miljövänligare drivmedel än bensin och dieselolja eller med elektricitet
och bilens nybilspris därför är högre än nybilspriset för närmast
jämförbara bil utan sådan teknik, skall förmånsvärdet justeras nedåt till
en nivå som motsvarar förmånsvärdet för den jämförbara bilen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
Bestämmelserna i 40 kap. 6 § i sin nya lydelse tillämpas på
beskattningsår som påbörjas efter den 1 januari 2001 eller senare.

Förslag till lag om ändring i lagen (1986:468) om avräkning av
utländsk skatt
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1986:468) om avräkning av
utländsk skatt
dels att 1 och 2 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 2 a §, av följande
lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 §
Om en obegränsat skattskyldig
har haft intäkt
Om en obegränsat skattskyldig
har haft intäkt eller en begränsat
skattskyldig har haft sådan
intäkt som hänför sig ett fast
driftställe i Sverige
a) som medtagits vid taxering enligt inkomstskattelagen
(1999:1229),
b) för vilken han beskattats i utländsk stat, och
c) som enligt skattelagstiftningen i den utländska staten anses härröra
därifrån,
har han med den inskränkning som följer av 2 § genom avräkning
av den del av den utländska skatten som belöper sig på intäkten rätt att
erhålla nedsättning av statlig inkomstskatt och kommunal inkomstskatt
enligt 4 13 §§.
Motsvarande gäller i tillämpliga delar i fall en fysisk person enligt
lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt skall betala fastighetsskatt
för en privatbostad som är belägen utomlands.
Om ett svenskt företag vid en prövning enligt 24 kap. 20 §
inkomstskattelagen inte kan visa att inkomstbeskattningen av den
utländska juridiska personen är jämförlig med inkomstbeskattningen
enligt nämnda lag av ett svenskt företag med motsvarande inkomster
men övriga förutsättningar för skattefrihet för utdelningen är uppfyllda,
gäller följande. Utöver den avräkning som medges enligt första stycket
och enligt dubbelbeskattningsavtal, har företaget rätt att genom
avräkning erhålla nedsättning av statlig inkomstskatt med ett belopp som
motsvarar tretton procent av utdelningens bruttobelopp. Vid en sådan
avräkning gäller 4 13 §§ i tillämpliga delar.

2 §
Rätt till avräkning enligt 1 § första stycket föreligger inte om statlig
inkomstskatt, kommunal inkomstskatt, den utländska skatten samt den
utländska intäkten omfattas av dubbelbeskattningsavtal. Med att den
utländska intäkten omfattas av dubbelbeskattningsavtal avses även fall då
någon intäkt av en privatbostad som är belägen utomlands inte uppburits
men, om sådan intäkt hade uppburits, denna omfattats av
dubbelbeskattningsavtal
Rätt till avräkning enligt 1 § andra stycket föreligger inte om statlig
fastighetsskatt omfattas av dubbelbeskattningsavtal. Vid avräkning med
stöd av dubbelbeskattningsavtal tillämpas dock 4 13 §§.

Bestämmelserna i första
stycket tillämpas inte då en
begränsat skattskyldig har rätt
till avräkning av utländsk skatt
enligt 1 § första stycket.

2 a §
Termer och uttryck som
används i denna lag har samma
betydelse och
tillämpningsområde som i
inkomstskattelagen (1999:1229)
om inte annat anges eller
framgår av sammanhanget.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001 och tillämpas första
gången vid 2002 års taxering.

Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över
promemorian Anpassningar på företagsskatteområdet till EG-
fördraget (Ds 2000:28)

Efter remiss har yttranden över promemorian (Ds 2000:28)
Anpassningar på företagsskatteområdet till EG-fördraget inkommit från
Riksskatteverket (RSV), Hovrätten för västra Sverige, Kammarrätten i
Göteborg, Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK),
Handelshögskolan i Stockholm, Juridiska fakulteten vid Uppsala
universitet, Sveriges Byggindustrier, Finansbolagens förening,
Föreningen auktoriserade revisorer FAR, HSB Riksförbund,
Landsorganisationen i Sverige (LO), Lantbrukarnas Riksförbund (LRF),
Näringslivets nämnd för regelgranskning (NNR), Svenska Handel- och
Tjänsteföretagen, Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska
Bankföreningen, Svenska handelskammaren, Sveriges Advokatsamfund,
Sveriges Fastighetsägareförbund, Sveriges Försäkringsförbund, Sveriges
Industriförbund och Tjänstemännens centralorganisation (TCO).
RSV har inhämtat yttrande från skattemyndigheten i Stockholm.
Näringslivets nämnd för regelgranskning, Svenska
Arbetsgivareföreningen SAF, Svenska bankföreningen, Svenska
handelskammaren, Sveriges Försäkringsförbund och Sveriges
Industriförbund har åberopat ett remissyttrande från Näringslivets
Skattedelegation.
Landsorganisationen LO har förutom ett eget yttrande åberopat ett
yttrande från Svenska Transportarbetareförbundet.
Företagsekonomiska institutionen vid Stockholms universitet,
Finansbolagens förening, Centralorganisationen SACO, Företagarnas
Riksorganisation, Kooperativa förbundet, Skogsägarnas Riksförbund,
Svensk Industriförening, Svenska Revisorsasmfundet SRS, Sveriges
Bokförings- och revisionsbyråers Förbund, Sveriges
Redovisningskonsulters Förbund SRF och Tjänsteförbundet har också
avstått från att yttra sig.

Lagrådsremissens lagförslag
Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)
Härigenom föreskrivs i fråga om inkomstskattelagen (1999:1229)
dels att 11 kap. 26 §, 12 kap. 24 och 25 §§, 16 kap. 19, 29 och 30 §§,
17 kap. 6 och 7 §§, 24 kap. 15 och 20 §§, 25 kap. 14, 20, 24 och 25 §§,
35 kap. 3 5 §§, 36 kap. 3 §, 40 kap. 6 §, 48 kap. 8 och 9 §§, 49 kap. 22 §,
61 kap. 19 § och 65 kap. 16 § samt rubrikerna närmast före 17 kap. 6 §,
25 kap. 24 § och 48 kap. 8 och 9 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas fem nya paragrafer, 31 kap. 25 a §,
35 kap. 2 a §, 36 kap. 2 a §, 42 kap. 16 a och 20 a §§, samt närmast före
17 kap. 7 § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

11 kap.
26 §
Förmån av resa inom eller
mellan Europeiska unionens
medlemsländer eller EES-
länderna till eller från
anställningsintervju skall inte tas
upp. Detta gäller också ersättning
för sådan resa till den del
ersättningen inte överstiger
utgifterna för resan och, när det
gäller resa med egen bil, inte
överstiger avdragsbeloppet enligt
12 kap. 27 §.
Förmån av resa inom
Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet till eller från
anställningsintervju skall inte tas
upp. Detta gäller också ersättning
för sådan resa till den del
ersättningen inte överstiger
utgifterna för resan och, när det
gäller resa med egen bil, inte
överstiger avdragsbeloppet enligt
12 kap. 27 §.

12 kap.
24 §
När en skattskyldig på grund av
sitt arbete vistas på en annan ort än
den där han eller hans familj bor,
skall utgifter för hemresor dras
av, om avståndet mellan hemorten
och arbetsorten är längre än 50
kilometer. Avdrag skall göras för
högst en hemresa per vecka och
bara för utgifter för resor inom
eller mellan Europeiska
unionens medlemsländer eller
EES-länderna.
När en skattskyldig på grund av
sitt arbete vistas på en annan ort än
den där han eller hans familj bor,
skall utgifter för hemresor dras
av, om avståndet mellan hemorten
och arbetsorten är längre än 50
kilometer. Avdrag skall göras för
högst en hemresa per vecka och
bara för utgifter för resor inom
Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet.
Avdraget skall beräknas efter utgiften för det billigaste färdsättet.
Skäliga utgifter för flygresa och utgifter för tågresa skall dock dras av.
Om det saknas godtagbara allmänna kommunikationer, skall utgifter
för resa med egen bil eller med den skattskyldiges förmånsbil dras av
med det belopp som gäller för resor mellan bostaden och arbetsplatsen
enligt 27 och 29 §§. Detta gäller också den som använt en förmånsbil
som en närstående till honom eller hans sambo men inte han själv är
skattskyldig för.

25 §
Utgifter för särskilda resor
inom eller mellan Europeiska
unionens medlemsländer eller
EES-länderna i samband med att
den skattskyldige börjar eller
slutar en tjänst skall dras av.
Bestämmelserna i 24 § andra och
tredje styckena tillämpas också
för sådana avdrag.
Utgifter för särskilda resor
inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet i samband
med att den skattskyldige börjar
eller slutar en tjänst skall dras av.
Bestämmelserna i 24 § andra och
tredje styckena tillämpas också
för sådana avdrag.

16 kap.
19 §
Utländsk särskild skatt som avser näringsverksamheten skall dras av.
Allmän skatt till en utländsk stat
skall dras av, om den har betalats
av en obegränsat skattskyldig
person på inkomster som anses ha
sitt ursprung i den utländska
staten. Med allmän skatt till en
utländsk stat likställs skatt till en
utländsk delstat, provins eller
kommun.
Allmän skatt till en utländsk stat
skall dras av, om den har betalats
på inkomster som anses ha sitt
ursprung i den utländska staten om
inkomsten skall tas upp i Sverige
och inte är undantagen från
beskattning här enligt ett
skatteavtal. Med allmän skatt till
en utländsk stat likställs skatt till
en utländsk delstat, provins eller
kommun.
Med skatt på inkomster likställs skatt på sådan förmögenhet som de
inkomster som avses i andra stycket kommer från. Detta gäller dock inte
om skatten huvudsakligen har karaktären av engångsskatt.

29 §
Debiterade egenavgifter skall dras av till den del de avser
näringsverksamheten. Om avgifterna sätts ned skall motsvarande del av
avdraget återföras det beskattningsår då debiteringen ändras.
Avdrag skall dessutom göras för ett belopp som sätts av för att täcka
egenavgifterna för beskattningsåret. Avdraget skall återföras det
följande beskattningsåret.
Den som är skyldig att
upprätta årsbokslut eller
årsredovisning enligt
bokföringslagen (1999:1078) får
göra avdrag bara om en
motsvarande avsättning görs i
räkenskaperna.

30 §
Avdrag enligt 29 § andra stycket skall beräknas på ett underlag som
motsvarar överskottet i näringsverksamheten före avdraget minskat med
1. sjukpenning eller annan ersättning som avses i 15 kap. 8 §, och
2. inkomst som räknas som inkomst av anställning enligt 2 kap. 3 5,
15 och 16 §§ lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension.
Avdraget får uppgå till högst 25 procent av underlaget. För sådana
inkomster eller skattskyldiga som avses i 2 § lagen (1990:659) om
särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster får dock avdraget uppgå till
högst 20 procent.
Avdrag skall göras bara för
näringsverksamhet här i landet.

17 kap.

Andelar som förvärvas genom
vissa utdelningar och
utskiftningar
Andelar som förvärvas genom
utdelning i vissa fall

6 §
För andelar som förvärvas
genom sådan utdelning av andelar i
dotterbolag som avses i 42 kap.
16 § skall som anskaffningsvärde
anses så stor del av
anskaffningsvärdet för aktierna i
det utdelande bolaget som
motsvarar den förändring i
marknadsvärdet som utdelningen
inneburit för dessa aktier.
Anskaffningsvärdet för aktierna i
det utdelande bolaget skall
minskas i motsvarande mån.
Om den som förvärvar aktier
genom utdelning utan att äga
aktier i det utdelande bolaget
har lämnat ersättning för rätten
till utdelning, anses ersättningen
som anskaffningsvärde. Om någon
ersättning inte har lämnats, är
anskaffningsvärdet noll.
För andelar som förvärvas
genom sådan utdelning av andelar i
dotterbolag som avses i 42 kap.
16 §, anses som
anskaffningsvärde så stor del av
anskaffningsvärdet för aktierna i
moderbolaget som motsvarar den
förändring i marknadsvärdet som
utdelningen medför för dessa
aktier. Anskaffningsvärdet för
aktierna i moderbolaget skall
minskas i motsvarande mån.

Om den som förvärvar andelar
genom utdelning utan att äga
aktier i moderbolaget lämnar
ersättning för rätten till utdelning,
anses ersättningen som
anskaffningsvärde. Om någon
ersättning inte lämnas, är
anskaffningsvärdet noll.

Aktier som förvärvas genom
utskiftning i vissa fall

7 §
För aktier som förvärvas genom
sådan utskiftning från en
ekonomisk förening som avses i
42 kap. 20 § skall som
anskaffningsvärde anses
anskaffningsvärdet för andelarna i
den förening som skiftat ut
aktierna.
För aktier som förvärvas genom
utskiftning från en ekonomisk
förening vid en sådan
ombildning av en ekonomisk
förening till aktiebolag som
avses i 42 kap. 20 §, skall som
anskaffningsvärde anses
anskaffningsvärdet för andelarna i
den förening som skiftar ut
aktierna.

24 kap.
15 §
Utdelning på näringsbetingade
andelar i svenska aktiebolag och
svenska ekonomiska föreningar
skall inte tas upp, om den tas emot
av
ett sådant svenskt aktiebolag
eller en sådan svensk ekonomisk
förening som inte är
investmentföretag eller
förvaltningsföretag,
en sådan svensk stiftelse eller
svensk ideell förening som inte
omfattas av bestämmelserna om
undantag från skattskyldighet i 7
kap.,
en svensk sparbank, eller
ett svenskt ömsesidigt
försäkringsföretag.
Utdelning på näringsbetingade
andelar i svenska aktiebolag och
svenska ekonomiska föreningar
skall inte tas upp, om den tas emot
av
1. ett sådant svenskt aktiebolag
eller en sådan svensk ekonomisk
förening som inte är
investmentföretag eller
förvaltningsföretag,
2. en sådan svensk stiftelse eller
svensk ideell förening som inte
omfattas av bestämmelserna om
undantag från skattskyldighet i 7
kap.,
3. en svensk sparbank, eller
4. ett svenskt ömsesidigt
försäkringsföretag.
Vid tillämpning av
bestämmelserna i första stycket
skall ett utländskt bolag som hör
hemma i en stat inom Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet
och som motsvarar ett svenskt
företag som avses i första stycket
1 4, behandlas som ett sådant
företag.

20 §
Utdelning på andelar i en
utländsk juridisk person skall inte
tas upp av ett svenskt företag om
Utdelning på andelar i en
utländsk juridisk person skall inte
tas upp av ett företag om
1. utdelningen på grund av 12 19 §§ inte skulle ha tagits upp om den
utdelande juridiska personen hade varit svensk, och
2. inkomstbeskattningen av den utländska juridiska personen är
jämförlig med inkomstbeskattningen enligt denna lag av ett svenskt
företag med motsvarande inkomster.

25 kap.
14 §
Moderföretaget i den svenska koncernen skall vara
ett svenskt aktiebolag,
en svensk ekonomisk förening,
en svensk sparbank, eller
ett svenskt ömsesidigt försäkringsföretag.

Vid tillämpning av första
stycket skall ett utländskt bolag
som hör hemma i en stat inom
Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet och som
motsvarar ett svenskt företag
som avses i bestämmelsen
behandlas som ett sådant
företag.

20 §
Om det inträffar en omständighet som medför att det säljande
företaget inte längre existerar, skall kapitalvinsten tas upp som intäkt.
Detta gäller inte om det
säljande företaget genom en
fusion går upp i ett företag som
tillhör samma svenska koncern. I
stället skall de bestämmelser
som gäller för det säljande
företaget tillämpas på det
övertagande företaget.

Detta gäller inte om det
säljande företaget
genom en fusion går upp i
ett företag som tillhör samma
svenska koncern, eller
upphör att existera genom
en fission och vart och ett av de
övertagande företagen
omedelbart efter fissionen ingår
i samma svenska koncern som
det säljande företaget.
I fall som avses i andra stycket
skall de bestämmelser som
gäller för det säljande företaget
tillämpas på det övertagande
företaget eller de övertagande
företagen.
Vid en fission skall
kapitalvinsten för vilken det
säljande företaget fått uppskov
fördelas på de övertagande
företagen i förhållande till det
nettovärde som förs över till
varje företag. Med nettovärde
avses detsamma som i 37 kap. 28
§ andra stycket.

Det avyttrade företaget går upp i
ett koncernföretag genom fusion
Det avyttrade företaget upphör
att existera genom en fusion
eller fission

24 §
Kapitalvinsten skall inte tas upp
om det avyttrade företaget går
upp i ett annat företag genom en
fusion och det övertagande
företaget ingår i samma svenska
koncern som det säljande
företaget. Var och en av de
andelar i det övertagande
företaget som omedelbart efter
fusionen innehas av det säljande
företaget och företag som ingår i
samma svenska koncern som det
säljande företaget anses som en
avyttrad andel. Summan av
kapitalvinsterna på de faktiskt
avyttrade andelarna skall fördelas
på andelarna i det övertagande
företaget.
Kapitalvinsten skall inte tas upp
om det avyttrade företaget
går upp i ett annat företag
genom en fusion och det
övertagande företaget ingår i
samma svenska koncern som det
säljande företaget, eller
upphör att existera genom
en fission och vart och ett av de
övertagande företagen ingår i
samma svenska koncern som det
säljande företaget.
Var och en av de andelar i det
övertagande företaget eller de
övertagande företagen som
omedelbart efter fusionen eller
fissionen innehas av det
säljande företaget och företag
som ingår i samma svenska
koncern som det säljande
företaget anses som en avyttrad
andel.
Vid en fusion skall summan av
kapitalvinsterna på de faktiskt
avyttrade andelarna fördelas på
andelarna i det övertagande
företaget.
Vid en fission skall
kapitalvinsten på de faktiskt
avyttrade andelarna fördelas på
de övertagande företagen i
förhållande till det nettovärde
som förs över till varje företag.
Med nettovärde avses detsamma
som i 37 kap. 28 § andra stycket.

25 §
Om det köpande företaget vid tidpunkten för den koncerninterna
andelsavyttringen äger andelar av samma slag och sort som den avyttrade
andelen (gamla andelar) eller därefter förvärvar sådana andelar (nya
andelar), skall senare avyttringar som företaget gör anses ske i följande
ordning:
1. gamla andelar,
2. avyttrade andelar,
3. nya andelar.
Bestämmelsen skall tillämpas på motsvarande sätt för andra företag
som tillhör samma svenska koncern som det säljande företaget och som
i ett senare led förvärvar en avyttrad andel.
Motsvarande turordning tillämpas
1. om det köpande företaget vid tidpunkten för ett sådant andelsbyte
som avses i 21 § äger andelar av samma slag och sort som de mottagna
andelarna (gamla andelar) eller därefter förvärvar sådana andelar (nya
andelar), och
2. efter fusioner i sådana fall
som avses i 24 § i fråga om
andelar som innehas i det
övertagande företaget omedelbart
efter fusionen (avyttrade andelar)
och andelar i detta företag som
förvärvas senare (nya andelar).
2. efter fusioner eller fissioner
i sådana fall som avses i 24 § i
fråga om andelar som innehas i ett
övertagande företag omedelbart
efter fusionen eller fissionen
(avyttrade andelar) och andelar i
detta företag som förvärvas senare
(nya andelar).

31 kap.

25 a §
Vid tillämpning av
bestämmelserna i 25 § skall ett
utländskt bolag som hör hemma
i en stat inom Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet
(EES) och som motsvarar ett
svenskt företag som anges i
dessa bestämmelser behandlas
som ett sådant företag, om det
utländska bolaget är
skattskyldigt för den
näringsverksamhet som fonden
förs över till och verksamheten
inte är undantagen från
beskattning i Sverige genom ett
skatteavtal. Detsamma gäller om
bolaget är ett sådant svenskt
företag som enligt ett skatteavtal
skall anses ha hemvist i en
utländsk stat inom EES och
företaget är skattskyldigt i
Sverige för den
näringsverksamhet som fonden
förs över till och verksamheten
inte är undantagen från
beskattning i Sverige på grund
av skatteavtal.

35 kap.

2 a §
Vid tillämpning av
bestämmelserna i detta kapitel
skall ett utländskt bolag som hör
hemma i en stat inom Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet
(EES) och som motsvarar ett
svenskt företag som anges i
dessa bestämmelser behandlas
som ett sådant företag, om
mottagaren av koncernbidraget
är skattskyldigt i Sverige för den
näringsverksamhet som
koncernbidraget hänför sig till.
Detsamma gäller om mottagaren
är ett sådant svenskt företag som
enligt ett skatteavtal skall anses
ha hemvist i en utländsk stat
inom EES om företaget är
skattskyldigt i Sverige för den
näringsverksamhet som
koncernbidraget hänför sig till.

3 §
Ett koncernbidrag från ett moderföretag till ett helägt dotterföretag
eller från ett helägt dotterföretag till ett moderföretag skall dras av
under förutsättning att
1. varken givaren eller mottagaren är ett privatbostadsföretag,
investmentföretag eller förvaltningsföretag,
2. både givaren och mottagaren redovisar bidraget öppet i
självdeklarationen vid samma års taxering,
3. dotterföretaget har varit helägt under givarens och mottagarens hela
beskattningsår eller sedan dotterföretaget började bedriva
näringsverksamhet av något slag,
4. mottagaren inte enligt ett
skatteavtal skall anses ha hemvist i
en utländsk stat, och

5. om bidraget lämnas från
dotterföretaget till
moderföretaget, utdelning under
beskattningsåret från
dotterföretaget inte skall tas upp
hos moderföretaget.
4. mottagaren inte enligt ett
skatteavtal skall anses ha hemvist i
en utländsk stat utom i fall som
avses i 2 a § andra meningen,
5. näringsverksamheten som
koncernbidraget hänför sig till
inte är undantagen från
beskattning i Sverige på grund
av ett skatteavtal, och
6. om bidraget lämnas från
dotterföretaget till
moderföretaget, utdelning under
beskattningsåret från
dotterföretaget inte skall tas upp
hos moderföretaget.

4 §
Ett koncernbidrag från ett helägt
dotterföretag till ett annat helägt
dotterföretag till samma
moderföretag skall dras av, om de
förutsättningar som anges i 3 § 1
4 är uppfyllda och
Ett koncernbidrag från ett helägt
dotterföretag till ett annat helägt
dotterföretag till samma
moderföretag skall dras av, om de
förutsättningar som anges i 3 § 1
5 är uppfyllda och
1. moderföretaget är ett investmentföretag eller förvaltningsföretag,
2. utdelning under beskattningsåret från det dotterföretag som ger
koncernbidraget inte skall tas upp av moderföretaget, eller
3. utdelning under beskattningsåret från det dotterföretag som tar
emot koncernbidraget skall tas upp av moderföretaget.

5 §
Ett koncernbidrag från ett
moderföretag till ett annat svenskt
aktiebolag än ett helägt
dotterföretag skall dras av, om de
förutsättningar som anges i 3 § 1,
2 och 4 är uppfyllda och om
ägarförhållandena under givarens
och mottagarens hela
beskattningsår eller sedan
mottagaren började bedriva
näringsverksamhet av något slag
har varit sådana att mottagaren
genom fusioner mellan
moderföretag och dotterbolag har
kunnat gå upp i moderföretaget.
Fusion skall anses kunna äga rum
när ett moderföretag äger mer än
90 procent av aktierna i ett
dotterbolag, men inte i andra fall.
Ett koncernbidrag från ett
moderföretag till ett annat svenskt
aktiebolag än ett helägt
dotterföretag skall dras av, om de
förutsättningar som anges i 3 § 1,
2, 4 och 5 är uppfyllda och om
ägarförhållandena under givarens
och mottagarens hela
beskattningsår eller sedan
mottagaren började bedriva
näringsverksamhet av något slag
har varit sådana att mottagaren
genom fusioner mellan
moderföretag och dotterbolag har
kunnat gå upp i moderföretaget.
Fusion skall anses kunna äga rum
när ett moderföretag äger mer än
90 procent av aktierna i ett
dotterbolag, men inte i andra fall.

36 kap.

2 a §
Vid tillämpning av
bestämmelserna i detta kapitel
skall ett utländskt bolag som hör
hemma i en stat inom Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet
och som motsvarar ett svenskt
aktiebolag eller en svensk
ekonomisk förening behandlas
som ett sådant företag om det
utländska bolaget är
skattskyldigt för
näringsverksamhet i Sverige.
Detsamma gäller ett sådant
svenskt företag som enligt ett
skatteavtal skall anses ha
hemvist i en utländsk stat inom
EES och om företaget är
skattskyldigt för
näringsverksamhet i Sverige.
Om det utländska bolaget är
kommittentföretag, gäller första
stycket bara under förutsättning
att inkomsten från
kommissionärsverksamheten
skall tas upp i
näringsverksamheten som
bedrivs från det fasta
driftstället.

3 §
Om kommissionärsföretaget bedriver kommissionärsverksamhet för
ett enda kommittentföretags räkning, får överskottet eller underskottet
av kommissionärsverksamheten tas upp respektive dras av hos
kommittentföretaget under förutsättning att
1. kommissionärsförhållandet är grundat på ett skriftligt avtal,
2. kommissionärsföretaget bedriver kommissionärsverksamheten
uteslutande för kommittentföretagets räkning,
3. kommissionärsföretaget under beskattningsåret inte bedriver
näringsverksamhet i nämnvärd omfattning vid sidan av
kommissionärsverksamheten,
4. verksamheten har bedrivits på det sätt som anges i detta kapitel
under båda företagens hela beskattningsår eller sedan kommissionärs-
företaget började bedriva näringsverksamhet av något slag,
5. beskattningsåren för båda företagen slutar vid samma tidpunkt, och
6. båda företagen skulle haft rätt till avdrag för koncernbidrag enligt
35 kap. om de hade lämnat sådant till det andra företaget under
beskattningsåret.

Vid prövning av förutsättningen
i första stycket 6 skall
kommissionärsverksamheten
anses ingå i båda företagens
verksamhet.

Om kommissionärsföretaget är
ett sådant utländskt bolag som
avses i 2 a §, skall vid prövning
av förutsättningarna i första
stycket 3 och 4 vad som sägs om
kommissionärsföretaget i stället
gälla dess fasta driftställe. Vid
prövning av förutsättningen i
första stycket 6 skall
kommissionärsverksamheten
anses ingå i båda företagens
verksamhet.

40 kap.
6 §
Med koncern avses i detta kapitel
en koncern enligt någon av de bestämmelser som anges i 5 § första
stycket,
när det gäller svenska ideella föreningar, en koncern enligt 1 kap. 4
§ årsredovisningslagen (1995:1554), och
en motsvarande utländsk
företagsgrupp, om moderföretaget
hör hemma i en medlemsstat i
Europeiska unionen eller är ett
sådant utländskt bolag som avses
i 6 kap. 10 §.
en motsvarande utländsk
företagsgrupp, om moderföretaget
hör hemma i en stat inom
Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet eller är ett
utländskt bolag.

42 kap.

16 a §
Vid tillämpning av
bestämmelserna om moderbolag
i 16 § första stycket skall ett
utländskt bolag som motsvarar
ett svenskt aktiebolag behandlas
som ett sådant om det utländska
bolaget hör hemma i en stat
inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet (EES) eller i
en stat med vilken Sverige har
ingått ett skatteavtal som
innehåller en artikel om
informationsutbyte.

20 a §
Vid tillämpning av
bestämmelserna i 19 och 20 §§
skall ett utländskt bolag som hör
hemma i en stat inom Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet
och som motsvarar en svensk
ekonomisk förening behandlas
som en sådan. Vid tillämpning
av bestämmelserna i 20 § skall
ett utländskt bolag som hör
hemma i en stat inom EES och
som motsvarar ett svenskt
aktiebolag behandlas som ett
sådant.
.
48 kap.

Andelar som erhålls genom
utdelning i vissa fall
Andelar som förvärvas genom
utdelning i vissa fall

8 §
För andelar som erhålls genom
sådan utdelning av andelar i
dotterbolag som avses i 42 kap.
16 §, anses som anskaffningsutgift
så stor del av omkostnadsbeloppet
för aktierna i moderbolaget
beräknat vid tidpunkten för
utdelningen som motsvarar den
förändring i marknadsvärdet på
dessa aktier som utdelningen
medför.
För andelar som förvärvas
genom sådan utdelning av andelar i
dotterbolag som avses i 42 kap.
16 §, anses som anskaffningsutgift
så stor del av omkostnadsbeloppet
för aktierna i moderbolaget
beräknat vid tidpunkten för
utdelningen som motsvarar den
förändring i marknadsvärdet som
utdelningen medför för dessa
aktier.
När det senare skall beräknas ett omkostnadsbelopp för aktierna i
moderbolaget, skall den genomsnittliga anskaffningsutgiften minskas i
motsvarande mån.
Om den som erhåller andelar i
utdelning utan att äga aktier i
moderbolaget lämnar ersättning
för rätten till utdelning, anses
ersättningen som
anskaffningsutgift. Om någon
ersättning inte lämnas, är de
utdelade andelarnas
anskaffningsutgift noll.
Om den som förvärvar andelar
genom utdelning utan att äga
aktier i moderbolaget lämnar
ersättning för rätten till utdelning,
anses ersättningen som
anskaffningsutgift. Om någon
ersättning inte lämnas, är
anskaffningsutgiften noll.

Aktier som erhålls genom
utskiftning i vissa fall
Aktier som förvärvas genom
utskiftning i vissa fall

9 §
För aktier som erhålls genom
utskiftning från en ekonomisk
förening vid sådan ombildning av
en svensk ekonomisk förening till
aktiebolag som avses i 42 kap.
20 §, anses som
anskaffningsutgift det
omkostnadsbelopp som skulle ha
använts om andelarna i föreningen
hade avyttrats vid tidpunkten för
utskiftningen.
För aktier som förvärvas
genom utskiftning från en
ekonomisk förening vid sådan
ombildning av en ekonomisk
förening till aktiebolag som avses
i 42 kap. 20 §, skall som
anskaffningsutgift anses det
omkostnadsbelopp som skulle ha
använts om andelarna i föreningen
hade avyttrats vid tidpunkten för
utskiftningen.

49 kap.
22 §
Om en mottagen andel avyttras genom en koncernintern
andelsavyttring, skall uppskovsbeloppet tas upp som intäkt först när
kapitalvinsten på grund av den koncerninterna andelsavyttringen skall tas
upp som intäkt. Om det vid en avyttring av en mottagen andel inte
uppkommer vare sig en kapitalvinst eller en kapitalförlust men det
skulle ha funnits förutsättningar för uppskov med beskattningen av en
kapitalvinst enligt bestämmelserna om koncerninterna andelsavyttringar
i 25 kap. 6 27 §§ om det hade uppkommit en sådan vinst, skall
uppskovsbeloppet tas upp som intäkt först när en faktisk kapitalvinst på
grund av den avyttringen skulle ha tagits upp som intäkt.
Kapitalvinsten på grund av den koncerninterna andelsavyttringen skall
anses ha tagits upp som intäkt
vid utdelning som avses i 25 kap. 22 eller 23 §, och
vid fusion som avses i 25 kap.
24 § första stycket om det är
koncernmoderföretaget som är
övertagande företag.
vid fusion eller fission som
avses i 25 kap. 24 § till den del
det är koncernmoderföretaget
som är övertagande företag.

61 kap.
19 §
Som synnerliga skäl för att justera värdet av bilförmån nedåt anses
att bilen använts som arbetsredskap,
att bilen använts i taxinäring, att den körts minst 6 000 mil i
verksamheten under kalenderåret och att dispositionen för privat
körning varit begränsad i mer än ringa utsträckning, eller
att det finns liknande omständigheter.
Värdet av bilförmån skall
justeras nedåt också när bilen
ingår i en större grupp av bilar
som deltar i ett test eller liknande
för att prova ut ny eller
förbättrande miljö- eller
säkerhetsteknik eller dylikt och
bilen i det utförandet inte finns att
köpa på den allmänna marknaden
inom Europeiska unionens
medlemsländer eller EES-
länderna.
Värdet av bilförmån skall
justeras nedåt också när bilen
ingår i en större grupp av bilar
som deltar i ett test eller liknande
för att prova ut ny eller
förbättrande miljö- eller
säkerhetsteknik eller dylikt och
bilen i det utförandet inte finns att
köpa på den allmänna marknaden
inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet.
Om bilen är utrustad med teknik för drift helt eller delvis med
miljövänligare drivmedel än bensin och dieselolja eller med elektricitet
och bilens nybilspris därför är högre än nybilspriset för närmast
jämförbara bil utan sådan teknik, skall förmånsvärdet justeras nedåt till
en nivå som motsvarar förmånsvärdet för den jämförbara bilen.

65 kap.
16 §
I lagen (1986:468) om
avräkning av utländsk skatt finns
bestämmelser om avräkning av
utländsk skatt för obegränsat
skattskyldiga.
I lagen (1986:468) om
avräkning av utländsk skatt finns
bestämmelser om avräkning av
utländsk skatt för obegränsat
skattskyldiga och i vissa fall för
begränsat skattskyldiga.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
Bestämmelserna i 40 kap. 6 § i sin nya lydelse tillämpas på
beskattningsår som påbörjas den 1 januari 2001 eller senare.

Förslag till lag om ändring i lagen (1999:1230) om ikraftträdande
av inkomstskattelagen (1999:1229)
Härigenom föreskrivs att det i lagen (1999:1230) om ikraftträdande
av inkomstskattelagen (1999:1229) skall införas fyra nya paragrafer, 5
kap. 12 15 §§, samt närmast före 5 kap. 12 och 13 §§ nya rubriker av
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

5 kap.

Det säljande företaget upphör
att existera genom en fission

12 §
Vid tillämpning av 10 § andra
stycket den upphävda lagen
(1998:1602) om uppskov med
beskattningen vid
andelsöverlåtelser inom
koncerner skall, om den
skattskyldige begär det, vad som
sägs om fusioner också gälla om
det säljande företaget upphör
att existera genom en sådan
fission som anges i 5 § den
upphävda lagen (1998:1603) om
beskattningen vid fusioner,
fissioner och
verksamhetsöverlåtelser. Detta
gäller bara om de övertagande
företagen omedelbart efter
fissionen tillhör samma koncern
som säljaren.
Det säljande företagets vinst
fördelas på de övertagande
företagen i förhållande till det
nettovärde som förs över till
varje företag. Med nettovärde
avses detsamma som i 37 kap. 28
§ andra stycket
inkomstskattelagen (1999:1229).
Vad som sägs om det
övertagande företaget vid en
fusion gäller vart och ett av de
övertagande företagen vid en
fission.

Det överlåtna företaget upphör
att existera genom en fission

13 §
Vid tillämpning av 14 § den
upphävda lagen (1998:1602) om
uppskov med beskattningen vid
andelsöverlåtelser inom
koncerner skall, om den
skattskyldige begär det, vad som
sägs om fusioner också gälla om
det avyttrade företaget upphör
att existera genom en sådan
fission som anges i 5 § den
upphävda lagen (1998:1603) om
beskattningen vid fusioner,
fissioner och
verksamhetsöverlåtelser. Detta
gäller bara om och vart och ett
av de övertagande företagen
ingår i samma koncern som det
säljande företaget. Vad som sägs
om det övertagande företaget
vid en fusion gäller vart och ett
av de övertagande företagen vid
en fission.
Kapitalvinsten på de faktiskt
avyttrade andelarna fördelas på
de övertagande företagen i
förhållande till det nettovärde
som förs över till varje företag.
Med nettovärde avses detsamma
som i 37 kap. 28 § andra stycket
inkomstskattelagen (1999:1229).

14 §
Om den skattskyIdige begär
att 13 § skall tillämpas, gäller
vad som sägs i fråga turordning
i 15 § tredje stycket 2 den
upphävda lagen (1998:1602) om
uppskov med beskattningen vid
andelsöverlåtelser inom
koncerner också i fråga om
andelar som innehas i ett
övertagande företag efter en
fission.

15 §
Om den skattskyldige begär
att bestämmelserna i 13 § skall
tillämpas, gäller vad som sägs i
fråga om vinst vid fusion i 19 §
andra stycket den upphävda
lagen (1998:1601) om uppskov
med beskattningen vid
andelsbyten också vinst vid
fission till den del
koncernmoderföretaget är
övertagande företag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001 och tillämpas på
överlåtelser som skett och förfaranden som genomförts efter utgången
av år 1998

Förslag till lag om ändring i lagen (1986:468) om avräkning av
utländsk skatt
Härigenom föreskrivs att det i lagen (1986:468) om avräkning av
utländsk skatt skall införas en ny paragraf, 2 a §, av följande lydelse.

2 a §
Termer och uttryck som
används i denna lag har samma
betydelse och
tillämpningsområde som i
inkomstskattelagen (1999:1229)
om inte annat anges eller
framgår av sammanhanget.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001 och tillämpas första
gången vid 2002 års taxering.

Förslag till lag om ändring i lagen (1999:1255) om ändring i lagen
(1986:468) om avräkning av utländsk skatt
Härigenom föreskrivs att 1 och 2 §§ i lagen (1986:468) om avräkning
av utländsk skatt i stället för dess lydelse enligt lagen (1999:1255) om
ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 §
Om en obegränsat skattskyldig
har haft intäkt
Om en obegränsat skattskyldig
har haft intäkt eller en begränsat
skattskyldig har haft sådan
intäkt som hänför sig till ett fast
driftställe i Sverige
a) som medtagits vid taxering enligt inkomstskattelagen
(1999:1229),
b) för vilken han beskattats i utländsk stat, och
c) som enligt skattelagstiftningen i den utländska staten anses härröra
därifrån,
har han med den inskränkning som följer av 2 § genom avräkning
av den del av den utländska skatten som belöper sig på intäkten rätt att
erhålla nedsättning av statlig inkomstskatt och kommunal inkomstskatt
enligt 4 13 §§.
Motsvarande gäller i tillämpliga delar i fall en fysisk person enligt
lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt skall betala fastighetsskatt
för en privatbostad som är belägen utomlands.
Om ett svenskt företag vid en
prövning enligt 24 kap. 20 §
inkomstskattelagen inte kan visa
att inkomstbeskattningen av den
utländska juridiska personen är
jämförlig med
inkomstbeskattningen enligt
nämnda lag av ett svenskt företag
med motsvarande inkomster men
övriga förutsättningar för
skattefrihet för utdelningen är
uppfyllda, gäller följande. Utöver
den avräkning som medges enligt
första stycket och enligt
dubbelbeskattningsavtal, har
företaget rätt att genom avräkning
erhålla nedsättning av statlig
inkomstskatt med ett belopp som
motsvarar tretton procent av
utdelningens bruttobelopp. Vid en
sådan avräkning gäller 4 13 §§ i
tillämpliga delar.
Om ett företag vid en prövning
enligt 24 kap. 20 §
inkomstskattelagen inte kan visa
att inkomstbeskattningen av den
utländska juridiska personen är
jämförlig med
inkomstbeskattningen enligt
nämnda lag av ett svenskt företag
med motsvarande inkomster men
övriga förutsättningar för
skattefrihet för utdelningen är
uppfyllda, gäller följande. Utöver
den avräkning som medges enligt
första stycket och enligt
dubbelbeskattningsavtal, har
företaget rätt att genom avräkning
erhålla nedsättning av statlig
inkomstskatt med ett belopp som
motsvarar tretton procent av
utdelningens bruttobelopp. Vid en
sådan avräkning gäller 4 13 §§ i
tillämpliga delar.

2 §
Rätt till avräkning enligt 1 § första stycket föreligger inte om statlig
inkomstskatt, kommunal inkomstskatt, den utländska skatten samt den
utländska intäkten omfattas av dubbelbeskattningsavtal. Med att den
utländska intäkten omfattas av dubbelbeskattningsavtal avses även fall då
någon intäkt av en privatbostad som är belägen utomlands inte uppburits
men, om sådan intäkt hade uppburits, denna omfattats av
dubbelbeskattningsavtal. Rätt till avräkning enligt 1 § andra stycket
föreligger inte om statlig fastighetsskatt omfattas av
dubbelbeskattningsavtal. Vid avräkning med stöd av
dubbelbeskattningsavtal tillämpas dock 4 13 §§.

Bestämmelserna i första
stycket tillämpas inte då en
begränsat skattskyldig har rätt
till avräkning av utländsk skatt
enligt 1 § första stycket.

Förslag till lag om ändring i lagen (1998:1618) om upphävande av
lagen (1994:1854) om inkomstbeskattningen vid
gränsöverskridande omstruktureringar inom EG
Härigenom föreskrivs att övergångsbestämmelserna till lagen om
ändring i lagen (1998:1618) om upphävande av lagen (1994:1854) om
inkomstbeskattningen vid gränsöverskridande omstruktureringar inom
EG skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

Enligt riksdagens beslut
föreskrivs att lagen (1994:1854)
om inkomstbeskattningen vid
gränsöverskridande omstruktu-
reringar inom EG skall upphöra att
gälla vid utgången av år 1998. Den
upphävda lagen tillämpas dock
i fråga om internationella
fusioner och fissioner på
förfaranden som genomförts före
den 1 januari 1999,
i fråga om internationella
verksamhetsöverlåtelser på
överlåtelser före den 1 januari
1999 och
i fråga om internationella
andelsbyten på förvärv före den 1
januari 1999.
En internationell fusion eller
fission skall anses genomförd när
det eller de överlåtande bolagen
har upplösts.

Enligt riksdagens beslut
föreskrivs att lagen (1994:1854)
om inkomstbeskattningen vid
gränsöverskridande omstruktu-
reringar inom EG skall upphöra att
gälla vid utgången av år 1998. Den
upphävda lagen tillämpas dock
enligt följande:
1. I fråga om internationella
fusioner och fissioner tillämpas
den upphävda lagen på
förfaranden som genomförts före
den 1 januari 1999. En
internationell fusion eller fission
skall anses genomförd när det
eller de överlåtande bolagen har
upplösts.
2. I fråga om internationella
verksamhetsöverlåtelser
tillämpas den upphävda lagen på
överlåtelser före den 1 januari
1999.
3. I fråga om internationella
andelsbyten tillämpas den
upphävda lagen på förvärv före
den 1 januari 1999.

4. I fråga om internationella
andelsbyten gäller därutöver
följande om den skattskyldige
begär det.
a) Avyttras andelar som
mottagits som vederlag vid ett
internationellt andelsbyte
genom en koncernintern
andelsavyttring enligt 25 kap.
6 27 §§ inkomstskattelagen
(1999:1229) och får den
skattskyldige uppskov med
beskattningen av kapitalvinst,
skall som kapitalvinst vid
tillämpning av nämnda
bestämmelser avses även
realisationsvinst som uppkommit
vid det internationella
andelsbytet och motsvarande
belopp enligt 23 § tredje eller
fjärde styckena och vinst 24 §
den upphävda lagen.
Detsamma gäller även om
förutsättningar inte föreligger
att medge uppskov med
beskattningen vid den
koncerninterna
andelsavyttringen därför att
någon vinst inte uppkommit.
Realisationsvinst som
uppkommit vid det
internationella andelsbytet och
motsvarande belopp enligt 23 §
tredje eller fjärde styckena och
vinst enligt 24 § den upphävda
lagen behandlas som en
kapitalvinst som uppkommit vid
den koncerninterna
andelsavyttringen.
Om andelar som mottagits som
vederlag vid det internationella
andelsbytet upphör att existera
genom en fusion eller fission
gäller 25 kap. 20 och 24 §§
inkomstskattelagen på
motsvarande sätt.
b) Avyttras andelar som
mottagits som vederlag vid det
internationella andelsbytet
genom ett andelsbyte enligt 49
kap. inkomstskattelagen och får
den skattskyldige uppskov med
beskattningen av vinst, skall som
kapitalvinst enligt 49 kap. 14 §
andra stycket eller vinst enligt
17 § nämnda lag avses även
realisationsvinst som uppkommit
vid det internationella
andelsbytet och motsvarande
belopp enligt 23 § tredje eller
fjärde styckena och vinst enligt
24 § den upphävda lagen.
Detsamma gäller även om
förutsättningar inte föreligger
att medge uppskov med
beskattningen vid andelsbytet
därför att någon vinst inte
uppkommit. Realisationsvinst
som uppkommit vid det
internationella andelsbytet och
motsvarande belopp enligt 23 §
tredje eller fjärde styckena och
vinst enligt 24 § den upphävda
lagen behandlas som en
kapitalvinst som uppkommit vid
andelsbytet.
Realisationsvinst eller
motsvarande belopp som enligt
23 § den upphävda lagen skulle
ha tagits upp som intäkt av
tjänst skall behandlas som
tjänstebelopp enligt 49 kap. 16 §
andra stycket
inkomstskattelagen.
c) Vid tillämpning av
punkterna a och b skall belopp
som tidigare tagits upp som
intäkt avräknas från
realisationsvinsten eller
motsvarande belopp eller
vinsten.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001 och tillämpas på
överlåtelser som skett och förfaranden som genomförts efter utgången
av år 1998.
2. Skall till följd av bestämmelserna i lagen (1999:1230) om
ikraftträdande av inkomstskattelagen (1999:1229) inkomstskattelagen
inte tillämpas skall vid tillämpningen av denna lag hänvisningarna till
inkomstskattelagen i stället avse motsvarande bestämmelser i
den upphävda lagen (1998:1601) om uppskov med beskattningen vid
andelsbyten, och
den upphävda lagen (1998:1602) om uppskov med beskattningen vid
andelsöverlåtelser inom koncerner.

Lagrådet
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2000-10-17

Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet
Leif Thorsson, regeringsrådet Rune Lavin.

Enligt en lagrådsremiss den 5 oktober 2000 (Finansdepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229),
2. lag om ändring i lagen (1999:1230) om ikraftträdande av
inkomstskattelagen (1999:1229),
3. lag om ändring i lagen (1986:468) om avräkning av utländsk
skatt,
4. lag om ändring i lagen (1999:1255) om ändring i lagen
(1986:468) om avräkning av utländsk skatt,
5. lag om ändring i lagen (1998:1618) om upphävande av
lagen (1994:1854) om inkomstbeskattningen vid gränsöver-
skridande omstruktureringar inom EG.

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet
Anita Saldén Enérus.

Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:

Förslaget till lag om ändring i inkomstskattelagen

42 kap. 16 a §

Den föreslagna bestämmelsen avser den situationen att bestämmelserna
om moderbolag i 16 § första stycket är under tillämpning. Vid
paragrafens användning skall det i 16 a § angivna utländska bolaget
behandlas som ett svenskt aktiebolag vad gäller utdelning av andelar i
dotterbolag.
Frågan om uttagsbeskattning skall ske hos det utdelande bolaget
regleras i 22 kap. 10 §. Paragrafen innebär att uttagsbeskattning
under vissa förutsättningar inte skall ske. Av det förslag som
överlämnats till Lagrådet för granskning framgår inte åtminstone inte
omedelbart att bestämmelserna i 22 kap. 10 § också skall omfatta de
ifrågavarande utländska bolagen.
Den föreslagna 16 a § gäller alltså vid tillämpningen av
bestämmelserna i 16 § första stycket. Däremot sägs inte något om vad
som gäller vid tillämpningen av 22 kap. 10 §. Paragrafens
tillämpningsområde bestäms bl.a. genom orden: Vid sådan utdelning av
andelar som avses i 42 kap. 16 § . Hänvisningen till 42 kap. 16 §
ingår som en av förutsättningarna i 22 kap. 10 § och kommer att utgöra
en del av tillämpningen av sistnämnda paragraf.

Om avsikten är att bestämmelserna i 22 kap. 10 § även skall omfatta
utländska bolag, bör detta enligt Lagrådets mening uttryckas klarare i
lagtexten. Den bästa utvägen beträffande 22 kap. 10 § torde vara att
hänvisningen kommer att omfatta både 16 och 16 a §§ i 42 kap.
Motsvarande ändring kan behöva göras i andra lagrum i
inkomstskattelagen. Bestämmelsen i 16 a § kan då inte ha sin föreslagna
karaktär av definitionsregel utan bör formuleras om så att den inleds
med
orden: Första stycket i 16 § gäller även ett utländskt bolag som
motsvarar ett svenskt aktiebolag om det utländska bolaget .

42 kap. 20 a §

Vad ovan sagts under 16 a § om förhållandet mellan denna paragraf och
22 kap. 10 § har motsvarande tillämpning här.

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Finansdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 oktober 2000

Närvarande: statsrådet Hjelm-Wallén, ordförande, och statsråden
Thalén, Winberg, Ulvskog, Sahlin, von Sydow, Klingvall, Pagrotsky,
Messing, Engqvist, Rosengren, Larsson, Wärnersson, Lejon, Lövdén,
Ringholm, Bodström

Föredragande: statsrådet Ringholm

Regeringen beslutar proposition 2000/01:22 Anpassningar på
företagsskatteområdet till EG-fördraget, m.m.

Lydelse enligt prop. 2000/01:12.
Senaste lydelse 2000:540.
Senaste lydelse 1999:1298.
Senaste lydelse 1999:1298.
Senaste lydelse 2000:77.

Prop. 2000/01:22

7

1

8

Prop. 2000/01:22
Bilaga 1

Prop. 2000/01:22
Bilaga 2

126

Prop. 2000/01:22
Bilaga 3

Prop. 2000/01:22
Bilaga 4

142

Prop. 2000/01:22
Bilaga 5

153

Prop. 2000/01:22

154

1