Regeringens proposition
2000/01:21

Ansvaret för inregistrering av bouppteckningar och
för arvsbeskattning, m.m.

Prop.
2000/01:21

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 12 oktober 2000

Göran Persson
Lena Hjelm-Wallén
(Justitiedepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll
I dag inregistreras bouppteckningar vid tingsrätterna och tingsrätterna är
också beskattningsmyndighet i fråga om arvsskatt. Riksdagen har den 7
december 1999 godkänt att dessa uppgifter skall föras över till skatte-
myndigheterna. I propositionen föreslår regeringen de ändringar i främst
ärvdabalken och arvs- och gåvoskattelagstiftningen som behövs. Vidare
föreslås i huvudsak följande.
Beslut om arvsskatt och gåvoskatt skall överklagas till allmän
förvaltningsdomstol.
Kammarkollegiets uppgifter när det gäller arvsskatt och gåvoskatt förs
över till skatteförvaltningen.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2001.

Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut 4
2 Lagtext 5
2.1 Förslag till lag om ändring i ärvdabalken 5
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt
och gåvoskatt 11
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1983:914) om
dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Amerikas
Förenta Stater beträffande skatter på kvarlåtenskap, arv och
gåva 36
2.4 Förslag till lag om ändring i konkurslagen (1987:672) 37
2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:593) om
dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige samt
Storbritannien och Nordirland beträffande skatter på
kvarlåtenskap, arv och gåva 38
3 Ärendet och dess beredning 39
4 Bakgrund 40
4.1 Närmare om bouppteckningar och om arvsbeskattning 40
4.2 Gåvobeskattning 41
4.3 Bakgrund till reformen 41
5 Överväganden och förslag 42
5.1 Huvuddragen i förslaget 42
5.2 Vilka uppgifter skall föras över till skattemyndigheterna? 43
5.2.1 Vad som skall föras över till
skattemyndigheterna 43
5.2.2 Vad som inte skall föras över till
skattemyndigheterna 46
5.2.3 Avveckling av innehav av lantbruksfastigheter 49
5.3 Handläggningen vid skattemyndigheterna 50
5.4 Förfarandet vid överklagande av skattemyndighetens
beslut 54
5.5 Skatteförvaltningen tar över Kammarkollegiets uppgifter 59
5.6 Särskilda frågor när det gäller bouppteckning och
deklaration, m.m. 62
5.7 Ny deklarationstidpunkt för gåva 65
5.8 Kontrolluppgift för försäkringsgivare 66
5.9 Tidsgräns för meddelande om arvsavstående för Allmänna
arvsfonden 67
5.10 Tidsbegränsningen för ansökan om anstånd med att förete
delningshandling tas bort 68
5.11 Möjligheten att betala arvsskatt med annat än pengar
avskaffas 69
6 Ikraftträdande m.m. 70
6.1 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser 70
6.2 Genomförande och ekonomiska konsekvenser 71
7 Författningskommentar 72
7.1 Förslaget till lag om ändring i ärvdabalken 72
7.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1941:416) om
arvsskatt och gåvoskatt 75
7.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1983:914) om
dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Amerikas
Förenta Stater beträffande skatter på kvarlåtenskap, arv och
gåva 85
7.4 Förslaget till lag om ändring i konkurslagen (1987:672) 85
7.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:593) om
dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige samt
Storbritannien och Nordirland beträffande skatter på
kvarlåtenskap, arv och gåva 86
Bilaga 1 Lagförslag i Ärvdabalksutredningens delbetänkande
Bouppteckningar och arvsskatt (SOU 1996:160) 87
Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över
Ärvdabalksutredningens delbetänkande Bouppteckningar och
arvsskatt (SOU 1996:160) 93
Bilaga 3 Lagförslag i rapporten Registrering och skattläggning av
bouppteckningar Förslag till framtida organisation (DV
Rapport 1999:1 och RSV Rapport 1999:10) 94
Bilaga 4 Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över
rapporten Registrering och skattläggning av bouppteckningar
Förslag till framtida organisation (DV Rapport 1999:1 och
RSV Rapport 1999:10) 118
Bilaga 5 Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över
Ärvdabalksutredningens slutbetänkande Makes arvsrätt,
dödsboförvaltare och dödförklaring (SOU 1998:110) 119
Bilaga 6 Lagrådsremissens lagförslag 120
Bilaga 7 Lagrådets yttrande 151
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 oktober 2000 157

1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i ärvdabalken,
2. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,
3. lag om ändring i lagen (1983:914) om dubbelbeskattningsavtal mellan
Sverige och Amerikas Förenta Stater beträffande skatter på kvarlåten-
skap, arv och gåva,
4. lag om ändring i konkurslagen (1987:672),
5. lag om ändring i lagen (1988:593) om dubbelbeskattningsavtal mellan
Sverige samt Storbritannien och Nordirland beträffande skatter på
kvarlåtenskap, arv och gåva.

2 Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
2.1 Förslag till lag om ändring i ärvdabalken
Härigenom föreskrivs i fråga om ärvdabalken
dels att 20 kap. 12 § skall upphöra att gälla,
dels att 18 kap. 7 §, 19 kap. 2 § samt 20 kap. 1, 3, 8 9 och 11 §§ skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

18 kap.
7 §
Om det i ett dödsbo ingår fast egendom som är taxerad som
lantbruksenhet, skall boet ha avvecklat fastighetsinnehavet senast fyra år
efter utgången av det kalenderår då dödsfallet inträffade. Har dödsboet
förvärvat sådan egendom därefter, skall avvecklingen ske snarast möjligt.
Tillsyn över att avveckling sker
utövas av den myndighet som
regeringen bestämmer. Om av-
vecklingen inte har skett inom
föreskriven tid, får tillsynsmyn-
digheten vid vite förelägga döds-
boet att fullgöra sin skyldighet.
Tillsynsmyndighetens beslut om
föreläggande får överklagas till
kammarrätten.
Tillsyn över att avveckling sker
utövas av den myndighet som
regeringen bestämmer. Om av-
vecklingen inte har skett inom
föreskriven tid, får tillsynsmyn-
digheten vid vite förelägga döds-
boet att fullgöra sin skyldighet.
Den tingsrätt som har registre-
rat bouppteckningen efter den
döde får på ansökan av dödsboet
medge anstånd med avvecklingen,
om det finns särskilda skäl. An-
stånd meddelas för viss tid och får
förenas med villkor. Medges an-
stånd, skall tingsrätten underrätta
tillsynsmyndigheten om detta.
Tillsynsmyndigheten får på
ansökan av dödsboet medge
anstånd med avvecklingen, om det
finns särskilda skäl. Anstånd
meddelas för viss tid och får
förenas med villkor.

Tillsynsmyndighetens beslut om
föreläggande och anstånd får
överklagas till allmän förvalt-
ningsdomstol. Prövningstillstånd
krävs vid överklagande till kam-
marrätten.

19 kap.
2 §
Vid ansökan som i 1 § sägs
fogas avskrift av bouppteckningen
efter den döde eller, där
inregistrering skett, uppgift å
dagen därför. Är ej bouppteckning
förrättad, lämnas trovärdig uppgift
om delägarna i boet och deras
hemvist samt, där testaments-
exekutor är förordnad, om dennes
namn och hemvist.
Till en ansökan enligt 1 § skall
fogas en kopia av bouppteck-
ningen efter den döde och, om
bouppteckningen har registrerats,
ett bevis om detta. Är inte
bouppteckning förrättad, lämnas
trovärdig uppgift om delägarna i
boet och deras hemvist samt, där
testamentsexekutor är förordnad,
om dennes namn och hemvist.

20 kap.
1 §
Bouppteckning skall förrättas
sist tre månader efter dödsfallet,
såframt ej på ansökan inom
samma tid rätten med hänsyn till
boets beskaffenhet eller av annan
särskild orsak förlänger tiden.
Bouppteckning skall förrättas
senast tre månader efter dödsfallet,
om inte skattemyndigheten efter
ansökan inom samma tid med
hänsyn till boets beskaffenhet eller
av annan särskild orsak förlänger
tiden.
Om dödsboanmälan och undantag på grund av sådan anmälan från
skyldigheten att förrätta bouppteckning föreskrives i 8 a §.

3 §
I bouppteckningen anges dagen
för förrättningen, den dödes
fullständiga namn, yrke och
hemvist samt dödsdagen. Även
namn och hemvist för dem som
skall ha kallats till förrättningen
skall anges. För underårig skall
anges födelsedatum och för
arvinge skall anges hans släktskap
med den döde. Arvinge skall anges
även om han är utesluten från del i
kvarlåtenskapen. Om den döde
efterlämnar en make, skall för
bröstarvingar anges om de är
bröstarvingar även till maken. Kan
uppgift i visst hänseende ej
lämnas, skall det anmärkas.
I bouppteckningen anges dagen
för förrättningen, den dödes
fullständiga namn, personnummer
eller samordningsnummer enligt
folkbokföringslagen (1991:481),
hemvist och dödsdag. Även namn
och hemvist för dem som skall ha
kallats till förrättningen skall
anges. För underårig skall anges
födelsedatum och för arvinge skall
anges hans släktskap med den
döde. Arvinge skall anges även om
han är utesluten från del i
kvarlåtenskapen. Om den döde
efterlämnar en make, skall för
bröstarvingar anges om de är
bröstarvingar även till maken. Kan
uppgift i visst hänseende inte
lämnas, skall det anmärkas.
Av bouppteckningen skall framgå vilka som närvarit vid förrättningen.
Där någon som skolat kallas ej närvarit, skall vid bouppteckningen fogas
bevis att han i tid blivit kallad.

8 §
Bouppteckning skall inom en
månad efter upprättande jämte
bestyrkt avskrift för registrering
ges in till rätten i den ort där den
döde skolat svara i tvistemål i
allmänhet eller, om behörig
domstol ej sålunda finns, till
Stockholms tingsrätt. Finns det
flera bouppteckningar, skall de ges
in samtidigt; och skall tiden härför
räknas från det den sista boupp-
teckningen upprättades.
Bouppteckningen skall inom en
månad efter det att den upprättats
jämte en bestyrkt kopia ges in för
registrering till den skattemyn-
dighet som enligt 34 § första eller
andra stycket lagen (1941:416) om
arvsskatt och gåvoskatt skall
pröva frågan om arvsskatt. Finns
det flera bouppteckningar, skall de
ges in samtidigt och inom en
månad från det den sista
bouppteckningen upprättades.
Bestyrkt avskrift av bouppteck-
ningen skall förvaras hos rätten.
En bestyrkt kopia av bouppteck-
ningen skall förvaras hos skatte-
myndigheten.
Har omyndig del i boet eller är
någon för vilken förvaltare enligt
föräldrabalken har förordnats del-
ägare eller finns delägare, för
vilken god man skall förordnas,
skall ytterligare en bestyrkt av-
skrift ges in för varje överförmyn-
dare som skall ha tillsyn över
ifrågavarande förmynderskap, för-
valtarskap eller godmanskap. Är
bouppteckningen av vidlyftig be-
skaffenhet, behöver denna avskrift
omfatta endast erforderliga delar.
Är inte erforderliga avskrifter
ingivna, skall sådana tas på boets
bekostnad.
Har omyndig del i boet eller är
någon för vilken förvaltare enligt
föräldrabalken har förordnats
delägare eller finns delägare, för
vilken god man skall förordnas,
skall ytterligare en bestyrkt kopia
ges in för varje överförmyndare
som skall ha tillsyn över ifråga-
varande förmynderskap, förvaltar-
skap eller godmanskap. Är boupp-
teckningen av vidlyftig beskaffen-
het, behöver denna kopia omfatta
endast erforderliga delar.
Är inte erforderliga kopior
ingivna, skall sådana tas på boets
bekostnad.

8 a §
Förslå den dödes tillgångar
eller, när han efterlämnar make,
tillgångarna jämte hans andel i
makens giftorättsgods icke till
annat än begravningskostnader och
andra utgifter med anledning av
dödsfallet och omfatta tillgångarna
ej fast egendom eller tomträtt,
behöver bouppteckning icke
förrättas, om dödsboanmälan
göres till rätten av socialnämnden.
Räcker den dödes tillgångar
eller, när han efterlämnar make,
tillgångarna jämte hans andel i
makens giftorättsgods inte till
annat än begravningskostnader och
andra utgifter med anledning av
dödsfallet och omfattar till-
gångarna inte fast egendom eller
tomträtt, behöver bouppteckning
inte förrättas, om dödsboanmälan
görs till skattemyndigheten av
socialnämnden.
Dödsboanmälan skall vara
skriftlig och upptaga den dödes
fullständiga namn, personnummer,
hemvist, bostadsadress och
dödsdag samt intyg, utvisande att
beträffande tillgångarna föreligger
fall som avses i första stycket. I
anmälan skola även angivas namn
och bostadsadresser beträffande
dödsbodelägare, om uppgifter
därom kunna inhämtas utan
avsevärd tidsutdräkt. Dödsbo-
anmälan bör göras inom två
månader efter dödsfallet. Den skall
förvaras hos rätten.
Dödsboanmälan skall vara
skriftlig och innehålla den dödes
fullständiga namn, personnummer
eller samordningsnummer enligt
folkbokföringslagen (1991:481),
hemvist, bostadsadress och
dödsdag samt intyg, utvisande att
beträffande tillgångarna föreligger
fall som avses i första stycket. I
anmälan skall även dödsbo-
delägares namn och bostads-
adresser anges, om uppgifterna
kan inhämtas utan avsevärd
tidsutdräkt. Dödsboanmälan bör
göras inom två månader efter
dödsfallet. Den skall förvaras hos
skattemyndigheten.
Även om dödsboanmälan gjorts, skall bouppteckning förrättas, om det
begäres av dödsbodelägare eller annan vars rätt kan bero därav och denne
ställer säkerhet för bouppteckningskostnaden eller om ny tillgång yppas
och det därför ej längre föreligger sådant fall som avses i första stycket.
Bouppteckning skall förrättas sist tre månader efter det att begäran därom
gjordes och säkerhet ställdes eller den nya tillgången yppades. Om
förlängning av tiden för boupptecknings förrättande äger 1 § första
stycket motsvarande tillämpning.

9 §
Det åligger rätten att tillse att
bouppteckning, när sådan
erfordras, inom laga tid förrättats
och ingivits. Finnes det vara
försummat äger rätten vid vite
förelägga viss tid eller, där
bouppteckning ej skett, förordna
någon att föranstalta därom.
Sådant förordnande utgör ej hinder
att vara god man vid förrättningen.
Skattemyndigheten skall se till
att bouppteckning, när sådan
krävs, förrättas och ges in inom
föreskriven tid. Om det har
försummats får skattemyndigheten
vid vite förelägga viss tid eller, där
bouppteckning inte skett, förordna
en lämplig person att föranstalta
om det. Sådant förordnande utgör
inte hinder att vara god man vid
förrättningen.
Skattemyndigheten skall regist-
rera bouppteckningen och förse
den med bevis om detta.
Registrering av bouppteckning
må ej äga rum, där vid bouppteck-
ningen finnes ej hava så förfarits
som i detta kapitel sägs. Är
bouppteckningen bristfällig, äger
rätten med föreläggande av vite
utsätta tid inom vilken bristen
skall avhjälpas.
Registrering av bouppteckning
får inte ske, om det inte framgår
att vid bouppteckningen har gått
till på det sätt som sägs i detta
kapitel. Är bouppteckningen
bristfällig, får skattemyndigheten
med föreläggande av vite utsätta
tid inom vilken bristen skall
avhjälpas.
Den som är pliktig att lämna
uppgift till bouppteckning må vid
vite hållas därtill.
Den som är skyldig att lämna
uppgift till bouppteckning får
föreläggas vid vite att fullgöra sin
skyldighet.

11 §
Om det i den dödes tillgångar
ingår fast egendom som är taxerad
som lantbruksenhet, skall rätten
underrätta den tillsynsmyndighet
som avses i 18 kap. 7 § andra
stycket om dödsfallet.
I fråga om förfarandet hos
skattemyndigheten och om över-
klagande gäller i övrigt lagen
(1941:416) om arvsskatt och
gåvoskatt.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
2. 18 kap. 7 § i den äldre lydelsen gäller fortfarande i fråga om ärenden
om anstånd om ansökan har kommit in till tingsrätten före ikraft-
trädandet.
3. Vid överklagande av tillsynsmyndighetens beslut om föreläggande
enligt 18 kap. 7 § skall, om beslutet har meddelats före ikraftträdandet,
18 kap. 7 § i den äldre lydelsen fortfarande gälla.
4. En dödsboanmälan eller ett ärende om registrering av
bouppteckning eller tilläggsbouppteckning skall handläggas av
tingsrätten om handlingen har kommit in till tingsrätten före
ikraftträdandet. Äldre bestämmelser gäller därvid fortfarande.
5. Regeringen får föreskriva att en annan tingsrätt än den som anges i
20 kap. 8 § i dess äldre lydelse är behörig att handlägga en dödsbo-
anmälan eller ett ärende om registrering av bouppteckning eller tilläggs-
bouppteckning som har getts in till tingsrätten före ikraftträdandet. Den
tingsrätt som anges i 20 kap. 8 § i dess äldre lydelse skall då lämna över
ingivna handlingar till den tingsrätt som skall handlägga ärendet samt
underrätta ingivaren om överlämnandet. Sedan en bouppteckning eller
tilläggsbouppteckning har registrerats, skall en kopia av handlingen
sändas för förvaring till den tingsrätt som anges i 20 kap. 8 § i dess äldre
lydelse. En kopia av handlingen skall förvaras även hos den beslutande
tingsrätten. Dödsboanmälan skall sändas för förvaring till den tingsrätt
som anges i 20 kap. 8 § i dess äldre lydelse. En kopia av dödsboanmälan
skall förvaras hos den tingsrätt som handlagt dödsboanmälan.
6. Har en ansökan om registrering av en bouppteckning eller
tilläggsbouppteckning getts in till tingsrätten före ikraftträdandet och har
genom ett beslut som vunnit laga kraft ansökan avvisats, registrering
vägrats eller ett beslut om registrering upphävts, skall den skatte-
myndighet som är behörig enligt 20 kap. 8 § i dess nya lydelse i
fortsättningen handlägga frågan om registrering.
7. Har en tingsrätt före ikraftträdandet förelagt vite enligt 20 kap. 9 §
första stycket i dess äldre lydelse utan att vitet har dömts ut, skall beslutet
när fråga är om utdömande av vite anses vara ett beslut som har
meddelats av den skattemyndighet hos vilken bouppteckningen eller
tilläggsbouppteckningen enligt 20 kap. 8 § i dess nya lydelse skall ges in.

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1941:416) om
arvsskatt och gåvoskatt
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1941:416) om arvsskatt och
gåvoskatt
dels att 52 § 2 mom., 64 och 72 §§ skall upphöra att gälla,
dels att 15 § 1 a mom. 3 mom., 15 a 17 §§, 22 § 2 mom., 26 §, 33 § 3
mom., 34, 44, 46 49 a §§, 51 §, 52 § 1 mom., 52 a §, 53 §, 55 § 1 och 3
mom., 56, 59 62, 67, 70 och 73 §§ samt rubriken närmast före 62 § skall
ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas fem nya paragrafer, 60 a 60 e §§, av
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

15 §
1 a mom. I bouppteckningen eller i särskild handling som ges in
tillsammans med bouppteckningen skall anges
1. om den efterlevande maken i fall som avses i 15 § 1 mom. första
stycket med tillämpning av 12 kap. 2 § äktenskapsbalken erhållit mindre
än hälften av giftorättsgodset,
2. om den efterlevande makens enskilda egendom med tillämpning av
10 kap. 4 § äktenskapsbalken ingått i sådan delning som avses i 15 § 1
mom. första stycket, eller
3. om någon, som är bröstarvinge till den först avlidne maken men inte
till den efterlevande maken, vid den först avlidne makens död avstått från
sitt arv till förmån för den efterlevande maken.
Sådan handling som avses i
första stycket skall ges in till-
sammans med bouppteckningen.
Om handlingen upprättas efter det
att bouppteckningen getts in men
innan beslut meddelats om fast-
ställande av skatt, skall handlingen
ges in till beskattningsmyndig-
heten.
Sådan handling som avses i
första stycket skall ges in till-
sammans med bouppteckningen.
Om handlingen upprättas efter det
att bouppteckningen getts in men
innan beslut meddelats om fast-
ställande av skatt, skall handlingen
ges in till skattemyndigheten.
2 mom. Har kvarlåtenskap tillkommit efterlevande make såsom
arvinge och har vid dennes död den först avlidnes arvingar rätt till andel i
den efterlevandes bo, beräknas denna andel till hälften, om inte annat
sägs i andra fjärde styckena.
Andel som nu sagts skall bestämmas med tillämpning av 3 kap. 2 §
tredje stycket ärvdabalken, om
1. makarna eller någon av dem ägde enskild egendom vid den först
avlidne makens död,
2. den först avlidne genom testamente så förordnat att något av
kvarlåtenskapen vid dennes död tillföll annan än den efterlevande maken,
3. den först avlidne efterlämnade bröstarvinge som inte är den
efterlevande makens bröstarvinge och denne inte avstod från sin rätt till
arv till förmån för den efterlevande maken eller
4. den efterlevande makens andel efter den först avlidne maken i fall,
som avses i 15 § 1 mom. första stycket, enligt lag blivit bestämd till
annat än hälften av boet.
Har den andel i den sist avlidne makens bo som tillkommer den först
avlidnes arvingar vid delningsförrättning blivit enligt lag bestämd till
annat än hälften av boet och föreligger i skatteärendet i behörig ordning
upprättad handling över förrättningen, skall andelen bestämmas i enlighet
med denna.
Ett ytterligare undantag från första stycket följer av 3 kap. 8 §
ärvdabalken.
I fall, som avses i 12 kap. 1 § ärvdabalken, skall vad i första fjärde
styckena stadgas äga motsvarande tillämpning, där ej annat följer av
testamente, varom fråga är.
I bouppteckning skall anges om
den avlidne tidigare varit gift och
om det finns efterarvingar till den
avlidnes tidigare bortgångne make.
I sådant fall skall bouppteckning
och, i förekommande fall,
delningshandling avseende den
först avlidnes dödsbo ges in till
beskattningsmyndigheten.
I bouppteckning skall anges om
den avlidne tidigare varit gift och
om det finns efterarvingar till den
avlidnes tidigare bortgångne make.
I sådant fall skall bouppteckning
och, i förekommande fall,
delningshandling avseende den
först avlidnes dödsbo ges in till
skattemyndigheten.
3 mom. En sådan handling
rörande delning av dödsbo, som
avses i 1, 1 a och 2 mom. skall vid
ingivandet vara åtföljd av styrkt
avskrift eller styrkt kopia. Inges ej
avskrift eller kopia, skall sådan
göras på bekostnad av dödsboet
eller den skattskyldige. Avskriften
eller kopian förvaras hos
beskattningsmyndigheten.
3 mom. En sådan handling
rörande delning av dödsbo, som
avses i 1, 1 a och 2 mom. skall vid
ingivandet vara åtföljd av styrkt
avskrift eller styrkt kopia. Inges ej
avskrift eller kopia, skall sådan
göras på bekostnad av dödsboet
eller den skattskyldige. Avskriften
eller kopian förvaras hos
skattemyndigheten.

15 a §
Om bodelning skall äga rum enligt lagen (1987:232) om sambors
gemensamma hem, skall den andel som skall tillfalla den avlidnes sambo
vid fördelning av bostad och bohag beräknas till hälften av den behållna
egendomen om inte annat följer av 12 § andra stycket nämnda lag eller
andelen blivit enligt lag annorlunda bestämd vid bodelning över vilken i
behörig ordning upprättad handling föreligger i skatteärendet.
För sambons sålunda beräknade andel erläggs inte arvsskatt.
När en sådan handling som
avses i första stycket ges in till
beskattningsmyndigheten gäller
vad som stadgas i 15 § 3 mom.
När en sådan handling som
avses i första stycket ges in till
skattemyndigheten gäller vad som
stadgas i 15 § 3 mom.

16 §
Föreligger i skatteärendet i behörig ordning upprättad arvskiftes-
handling, skola arvingars och universella testamentstagares lotter
beräknas enligt skifteshandlingen med tillämpning av däri angivna
värden, dock icke där i 15 eller 15 a § avsedd delning av boet skett
annorlunda än enligt lag eller universell testamentstagares lott enligt
skifteshandlingen utgör större del av kvarlåtenskapen än i testamentet
bestämts. Om i skifteshandling angivits grunden för blivande delning av
från skiftet undantagen egendom ävensom dess värde, skall jämväl sådan
egendom anses fördelad å lotterna enligt angiven grund.
Har sammanlagda värdet av arvingars och universella testa-
mentstagares sålunda bestämda lotter i skifteshandlingen upptagits lägre
än vad som återstår av behållningen i dödsboet, beräknad på sätt i 13,
20 23 och 27 §§ stadgas, sedan därifrån avräknats dels efterlevande
makes jämlikt 15 § skattefria andel eller efterlevande sambos enligt
15 a § skattefria andel, dels legat, dels i 11 § 2 mom. omförmäld
skattelott och dels värdet av jämlikt 6 och 7 §§ först framdeles
beskattningsbar egendom, skola lotterna bestämmas såsom om det
belopp, varmed deras sammanlagda värde understiger
dödsbobehållningen efter nu nämnd avräkning, uppdelats å lotterna i
förhållande till deras storlek.
När skifteshandling ges in till
beskattningsmyndigheten gäller
vad som stadgas i 15 § 3 mom.
När skifteshandling ges in till
skattemyndigheten gäller vad som
stadgas i 15 § 3 mom.

17 §
För företeende av sådan hand-
ling rörande delning av dödsbo,
som avses i 15 § 1, 1 a och 2 mom.
Eller av sådan handling, som avses
i 15 a §, eller av
arvskifteshandling skall av
beskattningsmyndigheten
medgivas anstånd med skattens
fastställande, såvitt arvinge,
universell testamentstagare, bo-
utredningsman eller testaments-
exekutor gör framställning därom i
samband med ingivande inom
vederbörlig tid av bouppteckning
för inregistrering.
För företeende av sådan hand-
ling rörande delning av dödsbo,
som avses i 15 § 1, 1 a och 2 mom.
eller av sådan handling, som avses
i 15 a §, eller av
arvskifteshandling skall
skattemyndigheten medge anstånd
med skattens fastställande, om
arvinge, universell testaments-
tagare, boutredningsman eller
testamentsexekutor gör fram-
ställning om det i samband med
ingivande av bouppteckning för
inregistrering.
Anstånd skall bestämmas till högst fyra månader från det
bouppteckningen senast skolat vara ingiven. Ställes omedelbart eller, om
anstånd redan beviljats, före anståndstidens utgång nöjaktig säkerhet för
det belopp, vartill skatten uppgår vid lotternas beräkning enligt lag och
testamente, må anstånd medgivas högst ett år från det bouppteckningen
senast skolat vara ingiven.
Anstånd som nu sagts skall icke föranleda uppskov med boupp-
teckningens registrering.
På framställning av delägare, boutredningsman eller testaments-
exekutor i dödsbo efter den, som vid sin död ej hade hemvist i riket, skall
för förrättande av sådan delning av dödsbo, som avses i 15 § 1 eller
2 mom. eller 15 a §, eller av arvskifte anstånd beviljas med avlämnande
av deklaration, därvid bestämmelserna i första och andra styckena skola
äga motsvarande tillämpning.
Ställd säkerhet skall av beskatt-
ningsmyndigheten omedelbart
överlämnas till skattemyndigheten.
Mot bevis att sedermera påförd
skatt blivit gulden skall säkerheten
återställas till den, som nedsatt
densamma. Därest genom löftes-
mans död eller av annan orsak
säkerheten blivit minskad och icke
efter anmaning annan nöjaktig
säkerhet lämnas, skall beskatt-
ningsmyndigheten förklara beviljat
anstånd icke vidare gälla.
Mot bevis att påförd skatt blivit
betald skall säkerheten återställas
till den som nedsatt den. Om
säkerheten minskat genom
borgensmans död eller av annan
orsak och inte efter anmaning
annan godtagbar säkerhet lämnas,
skall skattemyndigheten förklara
att beviljat anstånd inte längre
skall gälla.

22 §
2 mom. Har fast egendom efter
den tidpunkt, som näst föregående
årets taxeringsvärde avsett, ned-
gått i värde genom eldsvåda,
vattenflöde eller annan dylik till-
dragelse eller genom borttagande
av byggnad eller annan anläggning
å egendomen eller av tillbehör
därtill eller genom skogsavverk-
ning eller genom nedläggning eller
väsentlig förändring av verksam-
het i vilken egendomen varit
använd, eller av annan liknande
anledning, skall skattemyndigheten
i den region där egendomen är
belägen på ansökan av skatt-
skyldig, boutredningsman eller
testamentsexekutor, efter verk-
ställd utredning, åsätta egendomen
särskilt värde till ledning för
beräkning av på egendomen
belöpande arvsskatt.
2 mom. Har fast egendom efter
den tidpunkt som näst föregående
års taxeringsvärde avsett, sjunkit i
värde genom eldsvåda, vattenflöde
eller annan sådan händelse eller
genom borttagande av byggnad
eller annan anläggning på
egendomen eller av tillbehör
därtill eller genom skogsav-
verkning eller genom nedläggning
eller väsentlig förändring av
verksamhet i vilken egendomen
använts, eller av annan liknande
anledning, skall på ansökan av
skattskyldig, boutredningsman
eller testamentsexekutor, efter
verkställd utredning, egendomen
åsättas särskilt värde till ledning
för beräkning av på egendomen
belöpande arvsskatt.
Där efter tidpunkt som nyss
nämnts fortsatt bebyggelse skett å
fast egendom eller dess värde
eljest förhöjts till följd av ny-, till-
eller ombyggnad eller väsentlig
förändring av verksamhet, vari
egendomen varit använd, eller
annan liknande anledning, äger
beskattningsmyndigheten hos
skattemyndigheten påkalla att
egendomen för ändamål, som i
föregående stycke sägs, åsättes
särskilt värde.
Där efter tidpunkt som nyss
nämnts fortsatt bebyggelse skett
på fast egendom eller dess värde
annars höjts till följd av ny-, till-
eller ombyggnad eller väsentlig
förändring av verksamhet, vari
egendomen använts, eller annan
liknande anledning, får egen-
domen för ändamål enligt första
stycket, åsättas särskilt värde.
Fast egendom som inte har
särskilt taxeringsvärde skall också
värderas av skattemyndigheten till
ledning för arvsskattens bestäm-
mande. Det åligger skattskyldig,
boutredningsman eller testaments-
exekutor att ansöka om detta.
Värdering behövs dock inte om det
är uppenbart att egendomens värde
inte överstiger 50 000 kronor.
Skattemyndigheten skall vidare
göra värdering om beskatt-
ningsmyndigheten begär det.
Fast egendom som inte har
särskilt taxeringsvärde skall också
värderas till ledning för arvs-
skattens bestämmande. Värdering
behövs dock inte om det är
uppenbart att egendomens värde
inte överstiger 50 000 kronor.

Värdering enligt detta moment
görs av skattemyndigheten i den
region där fastigheten är belägen.
Skattemyndigheten får uppdra åt
en annan skattemyndighet att fatta
beslut i dess ställe i ett visst
ärende eller en viss grupp av
ärenden. Ett sådant uppdrag får
ges endast om den andra myn-
digheten medger det och om det
inte medför avsevärd olägenhet för
den som beslutet rör.
Vid värdering enligt detta
moment skall hänsyn tas till
egendomens beskaffenhet vid den
tidpunkt som avses i 21 §. Värdet
skall uppskattas enligt de grunder
som gäller för bestämmande av
taxeringsvärde året före det år då
denna tidpunkt inföll. Före-
skrifterna i 22 § 1 mom. andra och
tredje meningarna skall därvid
tillämpas. Skattskyldig, boutred-
ningsman eller testamentsexekutor
skall lämna skattemyndigheten de
upplysningar som behövs för
prövning av ansökningen. Skatte-
myndigheten får även besluta om
besiktning av egendomen. Har
ärendet tagits upp på ansökan av
annan än beskattningsmyndig-
heten, får dock sådant beslut fattas
endast om sökanden åtar sig att
betala kostnaderna för besikt-
ningen. Har värderingen begärts
av beskattningsmyndigheten skall
kostnaderna betalas av allmänna
medel.
Vid värderingen skall hänsyn
tas till egendomens beskaffenhet
vid den tidpunkt som avses i 21 §.
Värdet skall uppskattas enligt de
grunder som gäller för bestäm-
mande av taxeringsvärde året före
det år då denna tidpunkt inföll.
Föreskrifterna i 22 § 1 mom. andra
och tredje meningarna skall därvid
tillämpas. Skattskyldig, boutred-
ningsman eller testamentsexekutor
skall lämna skattemyndigheten de
upplysningar som behövs för
prövning av ansökningen. Skatte-
myndigheten får även besluta om
besiktning av egendomen. Har
ärendet tagits upp på ansökan av
annan än skattemyndigheten, får
dock sådant beslut fattas endast
om sökanden åtar sig att betala
kostnaderna för besiktningen.

Skattemyndighetens beslut enligt detta moment får inte överklagas.

26 §
Den som omhänderhar dödsbos egendom ävensom skattskyldig har att
tillhandahålla den utredning, som prövas erforderlig för bedömande av
egendoms värde.
Till upplysning om värde av fast
egendom skall företes taxerings-
bevis eller, där egendomen enligt
22 § 2 mom. första eller tredje
stycket åsatts särskilt värde,
skattemyndighetens beslut i
ärendet. Påkallar skattskyldig
tillämpning av sådant särskilt
värde, skall erforderligt anstånd
med skatteärendets avgörande
lämnas för uppvisande av
skattemyndighetens beslut, såvida
det visas, att ansökan om åsättande
av särskilt värde av egendomen
blivit gjord.
Till upplysning om värde av fast
egendom som enligt 22 § 2 mom.
första eller tredje stycket åsatts
särskilt värde, skall skattemyn-
dighetens beslut i ärendet företes.
Påkallar skattskyldig tillämpning
av sådant särskilt värde, skall
erforderligt anstånd med skatte-
ärendets avgörande lämnas när
ansökan om åsättande av särskilt
värde av egendomen blivit gjord.

Till ledning för värdering av aktier, obligationer och därmed
jämförliga värdehandlingar skall företes intyg av bank, mäklare eller
annan sakkunnig. Om sådan handling inte är börsnoterad och inte heller
annars omsätts på kapitalmarknaden skall i stället företes av
skattemyndigheten meddelat bevis om det värde, vartill handlingen enligt
senast verkställd prövning kan ha upptagits vid taxering till statlig
förmögenhetsskatt.
Beskattningsmyndigheten må,
där särskild anledning föreligger,
förordna lämplig person att
verkställa uppskattning av lös
egendom till ledning för dess
värdering. Förordnande som nu
sagts må, efter framställning av
den enligt 64 § 1 mom. förordnade
granskningsmyndigheten, med-
delas av hovrätten i dit fullföljt
skatteärende. Det åligger skatt-
skyldig eller den, som för skatt-
skyldig omhänderhar egendom, att
hålla egendomen tillgänglig för
besiktning ävensom att tillhandagå
förrättningsmannen med upp-
lysningar och annan utredning.
Ersättning åt förrättningsmannen
erlägges, om egendomen ingår i
dödsbo, av boet och eljest av den
för egendomen skattskyldige.
Skattemyndigheten får, där sär-
skild anledning föreligger, för-
ordna lämplig person att verkställa
uppskattning av lös egendom till
ledning för dess värdering. För-
ordnande som nu sagts får efter
överklagande meddelas av rätten.
Det åligger skattskyldig eller den,
som för skattskyldig har hand om
egendom, att hålla egendomen till-
gänglig för besiktning samt att
tillhandagå förrättningsmannen
med upplysningar och annan
utredning. Ersättning åt förrätt-
ningsmannen betalas om
egendomen ingår i dödsbo, av boet
och annars av den för egendomen
skattskyldige.

33 §
3 mom. Har inom ett år från det
beskattningsmyndighet meddelat
beslut i skatteärendet dödsbo
avträtts till konkurs, äger dödsboet
eller skattskyldig återfå erlagd
skatt. Uppkommer i konkursen
överskott, skall skatt utgå enligt
föreskrifterna i 1 och 2 mom.
3 mom. Har inom ett år från det
att skattemyndighet meddelat
beslut i skatteärendet dödsbo
avträtts till konkurs, har dödsboet
eller skattskyldig rätt att återfå
betald skatt. Uppkommer i
konkursen överskott, skall skatt
utgå enligt föreskrifterna i 1 och 2
mom.
Ansökan om återvinning av
skatt efter vad nu sagts göres
skriftligen och upptages av den
beskattningsmyndighet, som med-
delat beslut i skatteärendet.
Ansökan om återvinning av
skatt efter vad nu sagts görs
skriftligen och tas upp av den
skattemyndighet, som meddelat
beslut i skatteärendet.

34 §
Beskattningsmyndighet är den
tingsrätt vid vilken arvlåtaren
(testator) eller, då fråga är om
egendom till vilken en föregående
innehavare på livstid haft i 8 §
första eller andra stycket avsedd
rätt, denne hade att svara i mål
som rörde hans person.
Beskattningsmyndighet är
skattemyndigheten i den region
där arvlåtaren (testator) var
folkbokförd den 1 november året
före dödsfallet eller, om han då
inte var folkbokförd inom riket,
där han var bosatt eller stadig-
varande vistades vid dödsfallet.
Detsamma gäller i fråga om en
föregående innehavare som på
livstid haft sådan rätt till
egendomen som avses i 8 § första
eller andra stycket.
Om det inte finns någon
tingsrätt som är behörig enligt
första stycket, tas skatteärendet
upp av Stockholms tingsrätt.
Om det inte finns någon
skattemyndighet som är behörig
enligt första stycket, tas skatte-
ärendet upp av Skattemyndigheten
i Stockholm.
Regeringen får bestämma att
även sådana anställda i en
tingsrätt som inte är lagfarna
domare skall få handlägga enkla
ärenden om arvsskatt.

Den skattemyndighet som är
behörig enligt första eller andra
stycket får uppdra åt en annan
skattemyndighet att fatta beslut i
dess ställe i ett visst ärende eller
en viss grupp av ärenden. Ett
sådant uppdrag får ges endast om
den andra myndigheten medger
det och om det inte medför
avsevärd olägenhet för den som
beslutet rör. Vad som i denna lag
sägs om skattemyndigheten skall i
tillämpliga delar gälla den
skattemyndighet till vilken ett
sådant uppdrag har lämnats. Skatt
skall dock betalas in till den
myndighet som är behörig enligt
första eller andra stycket. Den
myndigheten skall även pröva
frågor om dröjsmålsavgift. Vidare
skall förvaring av handlingar ske
hos den myndighet som är behörig
enligt första eller andra stycket.

44 §
Beskattningsmyndighet är
skattemyndigheten i den region,
där den skattskyldige var folk-
bokförd, när skattskyldigheten
inträdde, eller, om han då ej var
folkbokförd inom riket, där han
var bosatt eller stadigvarande
vistades.
Beskattningsmyndighet är
skattemyndigheten i den region,
där den skattskyldige var folkbok-
förd den 1 november året före
skattskyldighetens inträde eller,
om han då inte var folkbokförd
inom riket, där han var bosatt eller
stadigvarande vistades.
I fråga om juridisk person är
beskattningsmyndighet skattemyn-
digheten i den region, där styrelsen
eller förvaltningen hade sitt säte,
när skattskyldigheten inträdde.
Beskattningsmyndighet i fråga
om juridisk person är skattemyn-
digheten i den region, där styrelsen
eller förvaltningen hade sitt säte
den 1 november året före skatt-
skyldighetens inträde.
Finnes ej behörig beskattnings-
myndighet efter vad nu sagts
upptages skatteärendet av Skatte-
myndigheten i Stockholm.
Om det inte finns någon
skattemyndighet som är behörig
enligt första eller andra stycket tas
skatteärendet upp av Skattemyn-
digheten i Stockholm.

Den skattemyndighet som är
behörig enligt första tredje
styckena får uppdra åt en annan
skattemyndighet att fatta beslut i
dess ställe i ett visst ärende eller
en viss grupp av ärenden. Ett
sådant uppdrag får ges endast om
den andra myndigheten medger
det och om det inte medför
avsevärd olägenhet för den som
beslutet rör. Vad som i denna lag
sägs om skattemyndigheten skall i
tillämpliga delar gälla den skatte-
myndighet till vilken ett sådant
uppdrag har lämnats. Skatt skall
dock betalas in till den myndighet
som är behörig enligt första,
andra eller tredje stycket. Den
myndigheten skall även pröva
frågor om dröjsmålsavgift. Vidare
skall förvaring av handlingar ske
hos den myndighet som är behörig
enligt första, andra eller tredje
stycket.

46 §
Deklaration skall, i fall som
angivas i 45 § under A), B) och
C), vara till beskattningsmyn-
digheten avlämnad inom fyra
månader, räknat i fall som angivas
Deklaration skall, i fall som
anges i 45 § under A), B) och C),
avlämnas till skattemyndigheten
inom fyra månader, räknat i fall
som anges
under A) 1), 2) och 3) samt B) från det skattskyldighet inträdde;
under A) 4) från det överskott i dödsboets konkurs överlämnades till
den skattskyldige;
under C) i fall som avses i 32 § h) från det att delningen skedde och i
övrigt från det att kännedom erhölls angående den omständighet, som
föranleder efterbeskattningen.
I fall som angivas i 45 § under
D) skall deklaration avlämnas till
beskattningsmyndigheten senast
den 15 februari året efter det
varunder skattskyldighet inträdde.
Har givaren eller, vad angår
förvärv som i 37 § 2 mom. avses,
försäkringstagaren avlidit efter det
skattskyldighet inträtt, må dock
deklarationen icke lämnas senare
än fyra månader efter dödsfallet.
I fall som anges i 45 § under D)
skall deklaration avlämnas till
skattemyndigheten senast den 2
maj året efter det år när
skattskyldighet inträdde. Har
givaren eller, vad angår förvärv
som avses i 37 § 2 mom.,
försäkringstagaren avlidit efter det
skattskyldighet inträtt, skall dock
deklarationen lämnas senast fyra
månader efter dödsfallet.

47 §
Deklaration skall avgivas på
heder och samvete och innehålla
uppgift om
Deklaration skall avges på heder
och samvete och innehålla uppgift
om
A) då deklarationen avser arvfallen eller testamenterad egendom:
1) arvlåtarens (testators) och den
skattskyldiges fullständiga namn
och hemvist;
1) arvlåtarens (testators) och den
skattskyldiges fullständiga namn,
personnummer eller samordnings-
nummer enligt folkbokföringslagen
(1991:481) och hemvist;
2) arvlåtarens (testators) dödsdag och om skattskyldighet inträtt senare,
tidpunkten härför;
3) förhållandet mellan arvlåtaren
(testator) och den skattskyldige
ävensom, vid tillämpning av 30 §
första stycket, det förhållande,
efter vilket i sådant fall skatten
skall beräknas:
3) förhållandet mellan arvlåtaren
(testator) och den skattskyldige
ävensom, vid tillämpning av 30 §
första stycket, det förhållande,
efter vilket i sådant fall skatten
skall beräknas:
4) de grunder, efter vilka lottens storlek bestämts;
5) beskaffenheten och värdet av den egendom, varav lotten består;
B) då deklarationen avser förvärv, som vid försäkringstagares död
tillfallit förmånstagare, vilken icke tillika är arvinge eller testaments-
tagare:
förhållanden motsvarande de ovan under A) 1), 2), 3) och 5) angivna;
C) då deklarationen avser gåva eller annat jämlikt 37 § därmed i
beskattningshänseende likställt fång:
1) givarens och den skatt-
skyldiges fullständiga namn och
hemvist;
1) givarens och den skatt-
skyldiges fullständiga namn,
personnummer eller samordnings-
nummer enligt folkbokföringslagen
och hemvist;
2) tidpunkten för gåvans fullbordande eller för överlämnandet till
mottagaren av handling, innefattande giltig utfästelse om gåvan, eller, om
skattskyldighet inträtt senare, tidpunkten härför;
3) förhållandet mellan givaren
och den skattskyldige ävensom,
vid tillämpning jämlikt 40 § av
föreskriften i 30 § första stycket,
det förhållande efter vilket i sådant
fall skatten skall bestämmas;
3) förhållandet mellan givaren
och den skattskyldige ävensom,
vid tillämpning jämlikt 40 § av
föreskriften i 30 § första stycket,
det förhållande efter vilket i sådant
fall skatten skall bestämmas;
4) egendomens beskaffenhet och värde;
5) tidigare förvärv, till vilka
jämlikt 41 § hänsyn skall tagas vid
skattens bestämmande.
5) tidigare förvärv, till vilka
jämlikt 41 § hänsyn skall tas vid
skattens bestämmande.
Angående skyldighet att i deklaration, som avser arvfallen eller
testamenterad egendom eller förvärv, som omförmäles ovan under B)
lämna uppgift angående vissa tidigare förvärv stadgas i 19 §.

Där deklaration avser egendom,
vilken av föregående innehavaren
på livstid innehafts med sådan rätt,
varom förmäles i 8 §, skola jämväl
föregående innehavarens full-
ständiga namn och hemvist upp-
givas.
Där deklaration avser egendom,
vilken av föregående innehavaren
på livstid innehafts med sådan rätt,
som sägs i 8 §, skall också föregå-
ende innehavarens fullständiga
namn, personnummer eller sam-
ordningsnummer enligt folkbok-
föringslagen och hemvist uppges.
Vad ovan sägs beträffande arvlåtare (testator) skall beträffande
fideikommiss, som avses i 30 § andra stycket, gälla närmast föregående
innehavaren.
Deklaration som avser gåva
eller annat enligt 37 § därmed i
beskattningshänseende likställt
fång, avfattas på blankett enligt
formulär, som fastställs av rege-
ringen eller av den myndighet som
regeringen bestämmer. Deklaratio-
nen skall åtföljas av handlingar,
innefattande upplysning om de
förhållanden, som är av betydelse
för skattens bestämmande. Har
bouppteckning efter utlänning för-
rättats här men vid ingivandet av
deklaration angående kvarlåten-
skapen ännu icke blivit inregistre-
rad, skall vid deklarationen fogas
bouppteckningen i huvudskrift
eller bestyrkt avskrift. Till deklara-
tion som ges in med anledning av
att sådan delning som avses i 15 §
1 a mom. har skett skall handling-
en fogas. Om sådan handling gäl-
ler vad i 15 § 3 mom. är stadgat.
Deklaration avfattas på blankett
enligt formulär, som fastställs av
regeringen eller av den myndighet
som regeringen bestämmer. Dekla-
rationen skall åtföljas av hand-
lingar, innefattande upplysning om
de förhållanden, som är av
betydelse för skattens bestäm-
mande. Har bouppteckning efter
utlänning förrättats här men vid
ingivandet av deklaration an-
gående kvarlåtenskapen ännu inte
blivit inregistrerad, skall vid
deklarationen fogas
bouppteckningen i original eller
bestyrkt kopia. Till deklaration
som ges in med anledning av att
sådan delning som avses i 15 § 1 a
mom. har skett skall handlingen
fogas. Om sådan handling gäller
vad i 15 § 3 mom. är stadgat.

48 §
Avlämnade deklarationer skall
förvaras hos beskattningsmyn-
digheten under tolv år från utgång-
en av det år, under vilket de har
ingivits. Vad nu har sagts gäller
även om deklarationen inte har
föranlett att skatt fastställts. Om
beskattningsmyndigheten eller den
enligt 64 § 1 mom. förordnade
granskningsmyndigheten av sär-
skild anledning finner det påkallat,
skall en deklaration förvaras under
femtio år från utgången av det år,
under vilket den har ingivits. Efter
utgången av nu angivna tider skall
deklarationerna förstöras.
Avlämnade deklarationer skall
förvaras hos skattemyndigheten
under tolv år från utgången av det
år, under vilket de har ingivits.
Vad nu har sagts gäller även om
deklarationen inte har föranlett att
skatt fastställts. Om skattemyn-
digheten av särskild anledning
finner det påkallat, skall en
deklaration förvaras under femtio
år från utgången av det år, under
vilket den har ingivits. Efter
utgången av nu angivna tider skall
deklarationerna förstöras.

49 §
Där någon i enlighet med lagen
om försäkringsavtal blivit insatt
såsom förmånstagare, åligger det
försäkringsgivaren att angående
händelse, som enligt denna lag
medför skattskyldighets inträde,
lämna kontrolluppgift till den
beskattningsmyndighet, vilken har
att upptaga fråga om beskattning
av försäkringsbeloppet, och därvid
enligt närmare föreskrifter, som
meddelas av regeringen, jämväl
uppgiva övriga förhållanden av
betydelse för skattens bestäm-
mande.
Där någon i enlighet med lagen
(1927:77) om försäkringsavtal
blivit insatt såsom förmånstagare,
åligger det försäkringsgivaren att
angående händelse, som enligt
denna lag medför skattskyldighets
inträde, lämna kontrolluppgift till
den skattemyndighet, vilken har att
ta upp fråga om beskattning av
försäkringsbeloppet och därvid
även uppge övriga förhållanden av
betydelse för skattens bestäm-
mande. Närmare föreskrifter om
uppgiftsskyldigheten meddelas av
regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer.
Uppgiftsskyldighet föreligger dock icke, därest försäkringsbeloppet
eller, i fråga om belopp som utfaller periodiskt, det sammanlagda
årsbeloppet ej överstiger 13 000 kronor. Där fråga är om flera försäk-
ringar, skall vad nu sagts hava avseende å försäkringarnas sammanlagda
belopp.
Uppgift, varom i första stycket
sägs, skall för varje kalenderår
lämnas senast den 15 februari
påföljande år. Har skattskyldighet
inträtt till följd av dödsfall, skall
dock uppgift lämnas inom en
månad efter det försäkringsgivaren
erhöll vetskap om dödsfallet.
Uppgift enligt första stycket
skall för varje kalenderår lämnas
senast den 31 januari följande år.
Har skattskyldighet inträtt till följd
av dödsfall, skall dock uppgift
lämnas inom en månad efter det
försäkringsgivaren erhöll vetskap
om dödsfallet.
Vad i första och andra styckena sägs skall äga motsvarande
tillämpning i fall, som avses i 12 § sjätte stycket.

49 a §
Skriftligt meddelande i två
exemplar angående beslut om
avstående av arv enligt 5 § lagen
om allmänna arvsfonden tillställes
beskattningsmyndigheten.
Skriftligt meddelande i två
exemplar angående beslut om
avstående av arv enligt 24 och
25 §§ lagen (1994:243) om
Allmänna arvsfonden skall lämnas
till skattemyndigheten.
Innan skatteärendet avgöres, skall den skattskyldige lämna sådan
uppgift eller försäkran som avses i 19 § 4 mom. Tillfälle skall beredas
honom att yttra sig i ärendet i övrigt.

51 §
Ärende rörande fastställande av
skatt, som ej skall uttagas efter
deklaration, upptages till av-
görande vid inregistrering av
bouppteckning eller tilläggs-
bouppteckning, eller när handling
som avses i 49 a § inkommit till
beskattningsmyndigheten eller, där
jämlikt 17 § anstånd med skattens
fastställande blivit beviljat, när till
beskattningsmyndigheten ingivits
handling, för vars företeende
anståndet beviljats, eller, om sådan
handling icke ingives inom
anståndstiden, vid utgången av
sistnämnda tid.
Ärende rörande fastställande av
skatt, som inte skall tas ut efter
deklaration, tas upp till avgörande
vid inregistrering av boupp-
teckning eller tilläggsbouppteck-
ning, eller när handling som avses
i 49 a § inkommit till skattemyn-
digheten eller, där anstånd med
skattens fastställande beviljats
enligt 17 §, när till skattemyn-
digheten ingivits handling, för vars
företeende anståndet beviljats,
eller, om sådan handling inte inges
inom anståndstiden, vid utgången
av sistnämnda tid.
Bevis om det belopp, vartill skatten blivit fastställd, skall tecknas på
bouppteckning, tilläggsbouppteckning eller handling, som avses i 49 a §.
Har jämlikt 17 § beviljats
anstånd med fastställande av
skatten, åligger det dödsboet att
tillhandahålla beskattningsmyn-
digheten utlämnad bouppteckning
för sådan anteckning som sägs i
föregående stycke.
Har anstånd med fastställande
av skatten beviljats enligt 17 §,
åligger det dödsboet att tillhanda-
hålla skattemyndigheten utlämnad
bouppteckning för sådan
anteckning som sägs i föregående
stycke.
Handling, som anges i andra
stycket, skall för anteckning, som
där avses, tillhandahållas överrätt,
när denna fastställt skatt till högre
belopp än förut beräknats, och den
enligt 64 § 1 mom. förordnade
granskningsmyndigheten, när
skattskyldig vitsordat anmärkning
som framställts av denna
myndighet.
Handling, som anges i andra
stycket, skall för anteckning, som
där avses, tillhandahållas domstol
när denna fastställt skatt till högre
belopp än förut beräknats.

52 §
1 mom. Skatt enligt denna lag
skall, i den mån ej jämlikt 55 §
anstånd medgivits, erläggas inom
sex veckor efter det att beslut om
skattens fastställande meddelats
eller den enligt 64 § 1 mom.
förordnade granskningsmyndig-
heten erhållit meddelande om att
skattskyldig vitsordat anmärkning
som framställts av denna myn-
dighet.
1 mom. Skatt enligt denna lag
skall, i den mån anstånd inte med-
givits enligt 55 §, betalas inom sex
veckor efter det att beslut om
skattens fastställande meddelats.

Har skatt icke fastställts inom
åtta månader efter det boupp-
teckning eller deklaration, oavsett
om anstånd beviljats, senast skolat
vara ingiven, skall ränta utgå från
och med närmast efterföljande
månad till och med den månad då
skatten fastställts av beskattnings-
myndighet. Skall jämlikt 54 §
skatten förskjutas av dödsboet,
påföres vid skattens fastställande
ränta utan uppdelning på de
särskilda skattskyldiga. Ränta
beräknas för visst kalenderår efter
en räntesats som motsvarar 75
procent av den statslåneränta som
gällde vid utgången av november
föregående år. Räntesatsen
bestäms till procenttal med högst
en decimal. Räntebelopp som
understiger femtio kronor påföres
ej. Öretal som uppkommer vid
ränteberäkningen bortfaller.
Har skatt inte fastställts inom
åtta månader efter det att boupp-
teckning eller deklaration, oavsett
om anstånd beviljats, senast skulle
ha varit ingiven, skall ränta tas ut
från och med närmast efterföljande
månad till och med den månad då
skatten fastställts av skattemyn-
dighet. Skall enligt 54 § skatten
förskjutas av dödsboet, påförs vid
skattens fastställande ränta utan
uppdelning på de särskilda
skattskyldiga. Ränta beräknas för
visst kalenderår efter en räntesats
som motsvarar 75 procent av den
statslåneränta som gällde vid
utgången av november föregående
år. Räntesatsen bestäms till
procenttal med högst en decimal.
Räntebelopp avrundas nedåt till
hela kronor. Belopp som
understiger femtio kronor påförs
inte.
Skatten jämte ränta, där sådan
påförts, skall, då underrätt är
beskattningsmyndighet, betalas till
skattemyndigheten i den region,
dit underrätten hör, och eljest till
den skattemyndighet, som är
beskattningsmyndighet.
Skatten jämte ränta, där sådan
påförts, skall betalas till
skattemyndigheten.
Ändras beslut i fråga om skatt
sker ny beräkning av ränta.
Räntebelopp under fem kronor
skall varken återbetalas eller
utkrävas. Bestämmelserna i denna
lag om skatt skola i tillämpliga
delar gälla även ränta.
Ändras beslut i fråga om skatt
sker ny beräkning av ränta.
Räntebelopp under fem kronor
skall varken återbetalas eller
utkrävas. Bestämmelserna i denna
lag om skatt skall i tillämpliga
delar gälla även ränta.

52 a §
Fastställer överrätt skatt till
högre belopp än beskattnings-
myndigheten förut beräknat eller
vitsordar skattskyldig anmärkning
av den enligt 64 § 1 mom.
förordnade granskningsmyndig-
heten, skall på sålunda till-
kommande skattebelopp utgå
ränta.
Fastställer domstol skatt till
högre belopp än skattemyn-
digheten förut beräknat, skall
ränta tas ut på det tillkommande
skattebeloppet.
Vid beräkning av ränta enligt
första stycket gäller,
Vid beräkning av ränta enligt
första stycket gäller,
att ränta utgår från och med den
andra månaden efter den, då
beskattningsmyndigheten meddelat
beslut angående skatten, dock att
ränta på skatt, som motsvarar
tidigare återbetalat skattebelopp,
skall utgå från och med månaden
efter den då skattebeloppet åter-
betalades, samt
att ränta tas ut från och med den
andra månaden efter den, då
skattemyndigheten meddelat beslut
angående skatten, dock att ränta på
skatt, som motsvarar tidigare
återbetalat skattebelopp, skall utgå
från och med månaden efter den
då skattebeloppet återbetalades,
samt
att ränta utgår till och med den
månad, då skatten förfaller till
betalning enligt 52 § 1 mom.
första stycket, dock icke för längre
tid än två år.
att ränta tas ut till och med den
månad, då skatten förfaller till
betalning enligt 52 § 1 mom.
första stycket, dock inte för längre
tid än två år.
I fråga om räntan gälla i övrigt
bestämmelserna i 52 § 1 mom.
dock att räntan påföres av
skattemyndigheten. Ränta utgår
även på ränta enligt 61 § som
återbetalas. Vid beräkning av ränta
för tid som infaller efter utgången
av det år då skatten fastställes
tillämpas den räntesats som gäller
för det år då skatten fastställes.
I fråga om räntan gäller i övrigt
bestämmelserna i 52 § 1 mom.
dock att räntan påförs av skatte-
myndigheten. Av 61 § framgår att
ränta skall betalas även på ränta
som återbetalas. Vid beräkning av
ränta för tid som infaller efter
utgången av det år då skatten
fastställs tillämpas den räntesats
som gäller för det år då skatten
fastställs.

53 §
I fall där underrätt fastställt
skatt, skall rätten till den skatte-
myndighet, som enligt 52 § 1 mom.
tredje stycket är uppbördsmyn-
dighet, snarast översända en till
rätten ingiven bouppteckning eller
någon annan handling, som sägs i
51 § andra stycket, eller en
bouppteckning, som tillhanda-
hållits rätten enligt tredje stycket
sistnämnda paragraf. Dessutom är
rätten skyldig att, enligt vad
regeringen närmare bestämmer,
lämna skattemyndigheten de
uppgifter, som behövs för uppbörd
av skatten. Vad som nu sagts
gäller också i tillämpliga delar,
när överrätt fastställt skatt till ett
högre belopp än som förut
beräknats eller när en skattskyldig
vitsordat en anmärkning som
framställts av den enligt 64 § 1
mom. förordnade gransknings-
myndigheten.
I fall där domstol fastställt skatt
till ett högre belopp än som förut
beräknats, skall rätten till skatte-
myndigheten snarast översända
handling, som tillhandahållits
rätten enligt 51 § fjärde stycket.
Dessutom är rätten skyldig att,
enligt vad regeringen närmare
bestämmer, lämna skattemyn-
digheten de uppgifter, som denna
behöver för att kräva in skatten.
Inbetalning enligt 52 § 1 mom. tredje stycket skall ske till särskilt
konto hos skattemyndigheten. Skatten skall anses vara betald den dag, då
inbetalningskort eller gireringshandlingar kommit in till Posten
Aktiebolag eller, om staten har ingått avtal om förmedling av
skatteinbetalningen med en bank, till banken.
Om skatt inte betalas inom föreskriven tid, skall dröjsmålsavgift tas ut
enligt lagen (1997:484) om dröjsmålsavgift om inte annat följer av 6 §
sista stycket. Den obetalda skatten och dröjsmålssavgiften skall lämnas
för indrivning. Regeringen får föreskriva att indrivning inte behöver
begäras för ett ringa belopp. Skattemyndigheten får medge befrielse helt
eller delvis från skyldigheten att betala dröjsmålsavgift, om det finns
särskilda skäl.
Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning
av statliga fordringar m. m. Vid indrivning får verkställighet enligt
utsökningsbalken ske.
Handling, som enligt första
stycket tillställts skattemyn-
digheten och som ingivaren äger
återfå må skattemyndigheten icke
utlämna till denne förrän skatt,
med vars erläggande anstånd ej
medgivits, blivit erlagd. Innan
handlingen utlämnas, skall den
förses med anteckning om
beloppet av inbetald skatt.
Bouppteckning eller tilläggs-
bouppteckning, som ingivaren har
rätt att få tillbaka får skatte-
myndigheten inte lämna ut till
denne förrän skatt, med vars
betalning anstånd inte medgivits,
blivit betald. Innan handlingen
utlämnas, skall den förses med
anteckning om beloppet av
inbetald skatt.
Handling som avses i 49 a §
överlämnas till den skattskyldige
sedan skatt, med vars erläggande
anstånd ej medgivits, blivit erlagd.
Innan handlingen utlämnas, skall
den förses med anteckning om
beloppet av inbetald skatt.
Handling som avses i 49 a §
överlämnas till den skattskyldige
sedan skatt, med vars betalning
anstånd inte medgivits, blivit
betald. Innan handlingen utlämnas,
skall den förses med anteckning
om beloppet av inbetald skatt.

55 §
1 mom. Uppgår i dödsbo
beloppet av kontanta medel och
därmed jämförliga fordringar samt
värdet av obligationer och andra
lätt realiserbara värdepapper
sammanlagt inte till dubbla
beloppet av den arvsskatt, som
enligt 54 § skall förskjutas av
dödsboet, eller föreligger i andra
fall för någon som är skattskyldig
enligt denna lag avsevärd
svårighet att genast betala hela den
skatt, som belöper på egendom
som har tillfallit den skattskyldige,
får beskattningsmyndigheten med-
ge, att skatten betalas genom högst
tio årliga inbetalningar. Har en
överrätt efter besvär fastställt skatt
till högre belopp än enligt det
överklagade beslutet, får över-
rätten under samma förutsättning-
ar medge anstånd med betalningen
av det tillkommande skattebelop-
pet. Anståndet får inte utsträckas
till flera inbetalningar än som är
nödvändigt.
1 mom. Uppgår i dödsbo
beloppet av kontanta medel och
därmed jämförliga fordringar samt
värdet av obligationer och andra
lätt realiserbara värdepapper
sammanlagt inte till dubbla
beloppet av den arvsskatt, som
enligt 54 § skall förskjutas av
dödsboet, eller föreligger i andra
fall för någon som är skattskyldig
enligt denna lag avsevärd
svårighet att genast betala hela den
skatt, som belöper på egendom
som har tillfallit den skattskyldige,
får skattemyndigheten medge, att
skatten betalas genom högst tio
årliga inbetalningar. Har en
domstol fastställt skatt till högre
belopp än enligt det överklagade
beslutet, får rätten under samma
förutsättningar medge anstånd
med betalningen av det
tillkommande skattebeloppet.
Anståndet får inte utsträckas till
flera inbetalningar än som är
nödvändigt.
I fråga om skatt som belöper på
egendom som skall värderas enligt
bestämmelserna i 22 § 3 mom. och
23 § F tredje stycket får beskatt-
ningsmyndigheten eller överrätten
medge att skatten betalas genom
högst tjugo årliga inbetalningar.
I fråga om skatt som belöper på
egendom som skall värderas enligt
bestämmelserna i 22 § 3 mom. och
23 § F tredje stycket får skatte-
myndigheten eller rätten medge att
skatten betalas genom högst tjugo
årliga inbetalningar.
Föreligger synnerliga skäl får regeringen i annat fall än som avses i
föregående stycke medge viss skattskyldig att den skatt, som belöper på
egendom som har tillfallit den skattskyldige, betalas genom högst tjugo
årliga inbetalningar.
3 mom. Ansökan om anstånd
skall göras skriftligen och ha
kommit in till beskattningsmyn-
digheten eller, om anståndsbeslut
enligt 1 mom. ankommer på en
överrätt, till denna senast fyra
veckor efter den dag då beslutet
om skattens fastställande med-
delades. Beviljas anstånd, skall
inom tid, som beskattningsmyn-
digheten eller överrätten bestäm-
mer, till denna avlämnas en till
staten utfärdad skuldförbindelse på
det belopp anståndet avser jämte
ränta. Den skattskyldige skall
dessutom inom samma tid ställa
nöjaktig säkerhet om inte
anståndet avser skatt som skall
utgå för nyttjanderätt eller rätt till
ränta, avkomst eller annan förmån
eller för rätt, som avses i 8 § andra
stycket. Anståndet skall anses
förverkat i den mån den
skattskyldige inte fullgör det som
föreskrivs i detta moment.
3 mom. Ansökan om anstånd
skall göras skriftligen och ha
kommit in till skattemyndigheten
eller, om anståndsbeslut enligt 1
mom. ankommer på en domstol,
till denna senast fyra veckor efter
den dag då beslutet om skattens
fastställande meddelades. Beviljas
anstånd, skall inom tid, som
skattemyndigheten eller rätten
bestämmer, till denna avlämnas en
till staten utfärdad skuldförbin-
delse på det belopp anståndet avser
jämte ränta. Den skattskyldige
skall dessutom inom samma tid
ställa godtagbar säkerhet om inte
anståndet avser skatt som skall
utgå för nyttjanderätt eller rätt till
ränta, avkomst eller annan förmån
eller för rätt, som avses i 8 § andra
stycket. Anståndet skall anses
förverkat i den mån den
skattskyldige inte fullgör det som
föreskrivs i detta moment.

56 §
Avlider den, som förvärvat egendom genom arv, testamente eller gåva,
eftergives skatten enligt följande. Sker dödsfallet inom ett år från det
skattskyldighet inträtt, eftergives hela skattebeloppet. Avlider den
skattskyldige senare men inom tio år efter det skattskyldighet inträtt,
eftergives samma belopp, minskat med en tiondedel för varje helt år som
förflutit från sagda tidpunkt.
Fråga om eftergift av fastställd
skatt upptages efter därom
skriftligen gjord framställning av
den underrätt eller skatte-
myndighet, som meddelat beslut i
skatteärendet.
Fråga om eftergift av fastställd
skatt tas efter skriftligen gjord
framställning upp av den skatte-
myndighet, som meddelat beslut i
skatteärendet.

59 §
Har efter det beslut meddelats om fastställande av skatt
a) kännedom erhållits om förut icke känt testamente;
b) testamente, förordnande enligt lagen (1927:77) om försäkringsavtal
om insättande av förmånstagare eller motsvarande förordnande som
avser utländsk försäkring, vartill hänsyn tagits vid skatteärendets
prövning, blivit genom lagakraftvunnen dom helt eller delvis förklarat
ogillt;
c) genom lagakraftvunnen dom eljest blivit bestämt angående
delningen av egendom i dödsbo, där skatten fastställts med ledning av
handling, som avses i 15 § 1, 1 a och 2 mom, 15 a § eller 16 §;
d) omständighet inträffat som föranleder tilläggsbouppteckning;
e) kännedom erhållits angående vid tiden för skattskyldighetens inträde
föreliggande omständighet, som föranleder att i deklaration uppgiven
behållning eller egendom bort upptagas eller fördelas annorledes än i
deklarationen angivits;
f) klarhet vunnits om hur arvet slutligen skall fördelas i sådana fall som
avses i 18 §;
g) genom sådan delning, som enligt 32 § h) föranlett efterbeskattning,
fördelningen av kvarlåtenskapen kommit att avvika från den som legat
till grund för skattens fastställande;
och hade, om hänsyn tagits till omständighet som nu avses, någon
skattskyldig haft att gälda mindre skatt än vad beräknats, skall honom
påförd skatt nedsättas med sålunda för högt beräknat belopp.
Ansökan om återvinning av
skatt efter vad nu sagts göres
skriftligen och upptages av den
underrätt eller skattemyndighet
som meddelat beslut i skatte-
ärendet.
Ansökan om återvinning av
skatt efter vad nu sagts görs
skriftligen och tas upp av den
skattemyndighet som meddelat
beslut i skatteärendet.

60 §
(60 § första stycket)

Beskattningsmyndighetens be-
slut får överklagas till hovrätten av
en enskild part eller av den enligt
64 § 1 mom. förordnade gransk-
ningsmyndigheten. Vid överkla-
gande gäller lagen (1996:242) om
domstolsärenden.
Skattemyndighetens beslut får
överklagas hos allmän förvalt-
ningsdomstol.
(60 § fjärde stycket)

Beslut av beskattningsmyn-
digheten i frågor som avses i 17
och 26 §§ får inte överklagas. Har
någon förelagts att vid vite
fullgöra en uppgift som anges i
26 §, får dock föreläggandet
komma under prövning i samband
med överklagande av beslut om
vitets utdömande.
Beslut av skattemyndigheten i
frågor som avses i 17 och 26 §§
får inte överklagas. Har någon
enligt 67 § förelagts att vid vite
fullgöra en skyldighet som anges i
26 §, får föreläggandet prövas
endast i samband med
överklagande av beslut om vitets
utdömande.

60 a §

Ett beslut av skattemyndigheten
får överklagas även av Riksskatte-
verket. Riksskatteverket får föra
talan till den enskildes förmån.
Riksskatteverket får överklaga
ett beslut av länsrätt eller
kammarrätt även om verket inte
tidigare har fört det allmännas
talan i målet.

60 b §
(60 § andra stycket)

Om beskattningsmyndighetens
beslut innefattar prövning av en
fråga om fastställande, eftergift
eller återvinning av skatt, får
överklagande ske inom tre år från
beslutets dag. När en skattskyldig
vitsordat en anmärkning, som
framställts av granskningsmyn-
digheten, skall det vid överkla-
gandet anses som om
beskattningsmyndigheten meddelat
beslut om skattens fastställande
när granskningsmyndigheten fått
meddelande om vitsordandet. I
sådant fall skall ett överklagande
ges in till hovrätten. Har ena
parten överklagat beslutet och vill
även motparten överklaga det,
skall dock dennes överklagande ha
kommit in till beskattningsmyn-
digheten eller till hovrätten inom
två månader från det att delgivning
som avses i 15 § lagen (1996:242)
om domstolsärenden har skett.
Prövningen av om motparten har
överklagat i rätt tid skall alltid
göras av hovrätten.
Om skattemyndighetens beslut
innefattar prövning av en fråga om
fastställande, eftergift eller åter-
vinning av skatt, får överklagande
ske inom tre år från beslutets dag.
Har ena parten överklagat beslutet
och vill även motparten överklaga
det, skall dock dennes över-
klagande ha kommit in till
skattemyndigheten eller till läns-
rätten inom två månader från det
att motparten har fått del av
överklagandet. Prövningen av om
motparten har överklagat i rätt tid
skall alltid göras av länsrätten.
(60 § tredje stycket)

När ett beslut som avses i andra
stycket överklagas skall hovrätten,
om målet tas upp till prövning,
alltid ge klagandens motpart
tillfälle att yttra sig.
När ett beslut som avses i första
stycket överklagas skall länsrätten
alltid ge klagandens motpart
tillfälle att yttra sig.

60 c §

Prövningstillstånd krävs vid
överklagande till kammarrätten av
beslut enligt denna lag.

60 d §

Överklagar Riksskatteverket,
skall det allmännas talan föras av
verket.

Riksskatteverket för det all-
männas talan i Regeringsrätten.

60 e §

En skattemyndighet får uppdra
åt en annan skattemyndighet att i
allmän förvaltningsdomstol föra
det allmännas talan i ett visst
ärende eller en viss grupp av
ärenden. Ett sådant uppdrag får
ges endast om den andra myn-
digheten medger det.

Riksskatteverket får ta över
uppgiften att i allmän förvaltnings-
domstol föra det allmännas talan i
ett visst ärende eller en viss grupp
av ärenden.

Riksskatteverket får uppdra åt
en tjänsteman vid en skatte-
myndighet att företräda verket i
allmän förvaltningsdomstol.

61 §
Har dödsbo eller skattskyldig
rätt att återfå betalad skatt på
grund av överrätts beslut eller
beslut enligt 27 §, 33 § 3 mom.
eller 56 59 §§, skall skatte-
beloppet kostnadsfritt återbetalas i
den ordning som föreskrivs i
skattebetalningslagen (1997:483) i
fråga om återbetalning av skatt.
Beslut som grundar rätt till åter-
betalning skall omgående sändas
till den skattemyndighet som
anges i 52 § 1 mom. tredje stycket.
På skattebelopp, dröjsmålsavgift
samt ränta enligt 52 §, 52 a § och
55 § 2 mom. som återbetalas utgår
ränta om inte annat följer av andra
stycket.
Har dödsbo eller skattskyldig
rätt att återfå betalad skatt på
grund av domstols beslut eller
beslut enligt 27 §, 33 § 3 mom.
eller 56 59 §§, skall skatte-
beloppet kostnadsfritt återbetalas i
den ordning som föreskrivs i
skattebetalningslagen (1997:483) i
fråga om återbetalning av skatt.
Beslut som grundar rätt till
återbetalning skall omgående
sändas till den skattemyndighet
som anges i 52 § 1 mom. tredje
stycket. På skattebelopp, dröjs-
målsavgift samt ränta enligt 52 §,
52 a § och 55 § 2 mom. som
återbetalas utgår ränta om inte
annat följer av andra stycket.
I fall, som avses i 57 58 a §§, ankommer det på regeringen att
förordna i vad mån ränta skall utgå.

Har enligt 55 § anstånd
medgetts med erläggande av skatt,
skall vid befrielse från hela det
skattebelopp som inte har betalats
den ingivna skuldförbindelsen
återställas. Avser befrielsen en del
av det obetalda skattebeloppet
skall beskattningsmyndigheten
eller överrätten ompröva anstånds-
beslutet.
Har enligt 55 § anstånd
medgetts med betalning av skatt,
skall vid befrielse från hela det
skattebelopp som inte har betalats
den ingivna skuldförbindelsen
återställas. Avser befrielsen en del
av det obetalda skattebeloppet
skall skattemyndigheten eller
domstolen ompröva
anståndsbeslutet.

61 a §
Ränta enligt 61 § första stycket
utgår från och med månaden efter
den, då det belopp på vilket ränta
skall beräknas inbetalades, till och
med den månad då återbetalning
görs. I fråga om räntan, vilken
skall beräknas av skattemyn-
digheten, gäller i övrigt bestäm-
melserna i 52 § 1 mom. Räntan för
visst kalenderår skall dock
beräknas efter en räntesats som
motsvarar 75 procent av den
statslåneränta som gällde vid
utgången av november närmast
föregående kalenderår. Räntesat-
sen bestäms till procenttal med
högst en decimal.
Ränta enligt 61 § första stycket
utgår från och med månaden efter
den, då det belopp på vilket ränta
skall beräknas inbetalades, till och
med den månad då återbetalning
görs. I fråga om räntan gäller i
övrigt bestämmelserna i 52 § 1
mom. Räntan för visst kalenderår
skall dock beräknas efter en
räntesats som motsvarar 75
procent av den statslåneränta som
gällde vid utgången av november
närmast föregående kalenderår.
Räntesatsen bestäms till procenttal
med högst en decimal.

Tillsyn å skattens utgörande
Beslutsförteckning

62 §
Underrätts beslut i skatteärende
skola, efter vad därom är särskilt
stadgat, upptagas i bouppteck-
ningsprotokollet. Avser beslut fast-
ställande av skatt, skola i proto-
kollet antecknas: arvlåtarens eller,
i fall som avses i 30 § andra
stycket, närmast föregående inne-
havarens fullständiga namn (för
gift kvinna jämväl hennes namn
som ogift), födelsetid och hemvist,
skattskyldigs namn, värdet å samt-
liga lotter, beloppet av å varje lott
belöpande skatt, skyldskapsför-
hållande efter vilket skatten beräk-
nats, övriga å skattens bestäm-
mande inverkande omständigheter
och vid samtidig beskattning av
flera lotter skattens sammanlagda
belopp. I fråga om förvärv, som
avses i 1 § andra stycket, anteck-
nas dessutom dagen för beslutet
om avstående och myndighet som
meddelat beslutet.

Skattemyndighets beslut i
skatteärende upptages i särskild
beslutsförteckning. Närmare före-
skrifter om sådan förteckning
meddelas av regeringen.
Skattemyndighetens beslut i
skatteärenden tas upp i särskild
beslutsförteckning. Närmare
föreskrifter om sådan förteckning
meddelas av regeringen.
Finner beskattningsmyndigheten
avgiven deklaration böra bevaras
under längre tid än tolv år, skall
anteckning härom verkställas i
protokollet eller beslutsförteck-
ningen i samband med beslutet om
skattens fastställande.
Finner skattemyndigheten att
avgiven deklaration bör bevaras
under längre tid än tolv år, skall
anteckning om detta göras i
beslutsförteckningen i samband
med beslutet om skattens fast-
ställande.

67 §
Skattskyldig eller annan må av
beskattningsmyndighet genom vite
tillhållas att fullgöra vad enligt
denna lag åligger honom, dock ej
såvitt avser gäldande av fastställd
skatt.
Skattskyldig eller annan får av
skattemyndigheten föreläggas vid
vite att fullgöra det som åligger
honom enligt denna lag, dock ej
såvitt avser betalning av fastställd
skatt.
Underrätt må vid vite tillhålla
den, som uppgivit dödsbo, att med
ed fästa riktigheten av lämnade
uppgifter. Edgång må åläggas
jämväl delägare, efterlevande
make eller efterlevande sambo,
som ej uppgivit boet, ävensom
annan som med boet tagit befatt-
ning.

På ansökan av skattemyn-
digheten får den tingsrätt där den
döde hade att svara i allmänhet
vid vite förelägga den, som
uppgett dödsbo, att med ed
bekräfta riktigheten av lämnade
uppgifter. Edgång får även åläggas
delägare, efterlevande make eller
efterlevande sambo, som ej
uppgett boet, samt annan som tagit
befattning med boet.
Vite får inte föreläggas staten, kommun eller tjänsteman i tjänsten.

70 §
Ett överklagande av ett beslut om fastställande av skatt enligt denna
lag inverkar inte på skyldigheten att betala den skatt som beslutet avser.
Återbetalning av skatt enligt
61 § skall ske även om det beslut
som föranleder återbetalningen
inte har vunnit laga kraft. Om
hovrätten fastställt skatten till ett
lägre belopp än den enligt 64 § 1
mom. förordnade gransknings -
myndigheten medgett eller yrkat,
får dock återbetalning inte ske om
granskningsmyndigheten anmäler
hinder mot detta. I sistnämnda fall
får skattemyndigheten efter
ansökan av dödsbo eller skatt-
skyldig medge återbetalning, var-
vid bestämmelserna i 17 kap. 3 §
första stycket skattebetalning-
slagen (1997:483) om ställande av
säkerhet skall tillämpas.
Återbetalning av skatt enligt
61 § skall ske även om det beslut
som föranleder återbetalningen
inte har vunnit laga kraft.

73 §
Angående skyldighet för be-
skattningsmyndighet att i vissa fall
lämna meddelande om faststäl-
lande av skatt gäller vad rege-
ringen förordnat.
Angående skyldighet för skatte-
myndighet att i vissa fall lämna
meddelande om fastställande av
skatt gäller vad regeringen
förordnat.
Regeringen äger ock utfärda de föreskrifter, som eljest finnas
erforderliga för tillämpning av denna lag.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
2. Har ett ärende anhängiggjorts hos tingsrätt eller skattemyndighet
före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser om inte annat sägs nedan.
3. Regeringen får föreskriva att en annan tingsrätt än den som anges
som beskattningsmyndighet enligt 34 § i dess äldre lydelse skall ha
behörighet att handlägga ett ärende om arvsskatt som har getts in till
tingsrätten före ikraftträdandet. Den tingsrätt som anges i 34 § i dess
äldre lydelse skall då lämna över ingivna handlingar till den tingsrätt som
skall handlägga ärendet samt underrätta ingivaren om överlämnandet.
Lämnade deklarationer skall förvaras hos den tingsrätt som anges i 34 § i
dess äldre lydelse.
4. Har tingsrätt eller skattemyndighet meddelat beslut i skatteärendet,
upptas efter lagens ikraftträdande ärende om efterbeskattning enligt 32 §
av den skattemyndighet som enligt 34 § första och andra stycket eller
44 § första tredje styckena är behörig.
5. Har tingsrätt meddelat beslut i skatteärendet prövas efter lagens
ikraftträdande ansökan om återvinning enligt 33 § 3 mom. av den
skattemyndighet som enligt 34 § första eller andra stycket är behörig.
6. Om skattskyldigheten för gåva har inträtt före ikraftträdandet
tillämpas 44 § i dess äldre lydelse.
7. Har före ikraftträdandet beskattningsmyndigheten medgett att
arvsskatt får betalas med skuldebrev eller aktier enligt 52 § 2 mom. i dess
äldre lydelse, skall vad som i 52 § 1 och 2 mom., i deras äldre lydelse,
sägs om beskattningsmyndigheten i stället avse den skattemyndighet som
enligt 34 § första eller andra stycket är behörig.
8. Har tingsrätt eller skattemyndighet meddelat beslut i skatteärendet,
prövas efter lagens ikraftträdande ansökan om eftergift enligt 56 § av den
skattemyndighet som enligt 34 § första och andra stycket eller 44 §
första tredje styckena är behörig.
9. Har tingsrätt eller skattemyndighet meddelat beslut i skatteärendet,
prövas efter lagens ikraftträdande ansökan om återvinning enligt 59 § av
den skattemyndighet som enligt 34 § första och andra stycket eller 44 §
första tredje styckena är behörig.
10. Riksskatteverket skall fullgöra de uppgifter som enligt äldre
bestämmelser ankommer på den enligt 64 § 1 mom. förordnade
granskningsmyndigheten.
11. Har en tingsrätt före ikraftträdandet förelagt vite enligt 67 § första
stycket utan att vitet har dömts ut, skall beslutet när fråga är om
utdömande av vitet anses vara ett beslut som har meddelats av den
skattemyndighet som enligt 34 § första eller andra stycket är behörig.

2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1983:914) om
dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och
Amerikas Förenta Stater beträffande skatter på
kvarlåtenskap, arv och gåva
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1983:914) om dubbel-
beskattningsavtal mellan Sverige och Amerikas Förenta Stater
beträffande skatter på kvarlåtenskap, arv och gåva skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

2 §
Skattskyldiga som på grund av
avtalet önskar få skattelindring
skall enligt 2 § kungörelsen
(1967:721) om förfarandet rörande
eftergift av arvsskatt eller gåvo-
skatt vid dubbelbeskattning
skriftligen ansöka om detta hos
kammarkollegiet. En sådan an-
sökan bör ges in inom sex år från
tidpunkten för händelsen som
föranledde skattskyldighet eller
inom ett år från den sista dagen då
skatt för vilken avräkning medges
förfaller till betalning, om sist-
nämnda tidpunkt inträffar senare.
Skattskyldiga som på grund av
avtalet önskar få skattelindring
skall enligt 2 § kungörelsen
(1967:721) om förfarandet rörande
eftergift av arvsskatt eller gåvo-
skatt vid dubbelbeskattning skrift-
ligen ansöka om detta hos Riks-
skatteverket. En sådan ansökan bör
ges in inom sex år från tidpunkten
för händelsen som föranledde
skattskyldighet eller inom ett år
från den sista dagen då skatt för
vilken avräkning medges förfaller
till betalning, om sistnämnda
tidpunkt inträffar senare.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
2. Ansökan om eftergift som har getts in före ikraftträdandet skall
överlämnas till Riksskatteverket för handläggning.

2.4 Förslag till lag om ändring i konkurslagen (1987:672)
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 3 § konkurslagen (1987:672) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

2 kap.
3 §
Görs ansökningen av gäldenären, bör till ansökningshandlingen
bifogas en av gäldenären underskriven förteckning över boets tillgångar
och skulder med uppgift om varje borgenärs namn och postadress samt
om det räkenskapsmaterial och de andra handlingar som rör boet.
Ansöker ett dödsbo eller en
dödsbodelägare om att boet skall
försättas i konkurs, skall till
ansökningshandlingen bifogas
bouppteckningen efter den döde
eller, om inregistrering har skett,
uppgift om dagen därför. Har inte
bouppteckning förrättats, skall
uppgift om varje delägares namn
och postadress lämnas.
Ansöker ett dödsbo eller en
dödsbodelägare om att boet skall
försättas i konkurs, skall till
ansökningshandlingen fogas en
bestyrkt kopia av bouppteckningen
efter den döde och, om boupp-
teckningen har registrerats, bevis
om detta. Har inte bouppteckning
förrättats, skall uppgift om varje
delägares namn och postadress
lämnas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.

2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:593) om
dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige samt
Storbritannien och Nordirland beträffande skatter på
kvarlåtenskap, arv och gåva
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1988:593) om dubbel-
beskattningsavtal mellan Sverige samt Storbritannien och Nordirland
beträffande skatter på kvarlåtenskap, arv och gåva skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

2 §
Skattskyldig som på grund av
detta avtal önskar erhålla skatte-
lindring kan enligt 2 § kungörelsen
(1967:721) om förfarandet rörande
eftergift av arvsskatt eller
gåvoskatt vid dubbelbeskattning
skriftligen ansöka om detta hos
kammarkollegiet. Sådan ansökan
bör inges inom sex år från
tidpunkten för händelsen som
föranledde skattskyldighet eller
inom ett år från den sista dagen då
skatt för vilken avräkning medges
förfaller till betalning, om
sistnämnda tidpunkt inträffar
senare (jfr art. 13 i avtalet).
Skattskyldig som på grund av
detta avtal önskar erhålla skatte-
lindring kan enligt 2 § kungörelsen
(1967:721) om förfarandet rörande
eftergift av arvsskatt eller
gåvoskatt vid dubbelbeskattning
skriftligen ansöka om detta hos
Riksskatteverket. Sådan ansökan
bör inges inom sex år från
tidpunkten för händelsen som
föranledde skattskyldighet eller
inom ett år från den sista dagen då
skatt för vilken avräkning medges
förfaller till betalning, om
sistnämnda tidpunkt inträffar
senare (jfr art. 13 i avtalet).

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
2. Ansökan om eftergift som har getts in före ikraftträdandet skall
överlämnas till Riksskatteverket för handläggning.

3 Ärendet och dess beredning
Våren 1996 tillkallades en särskild utredare med uppdrag att bl.a. se över
bouppteckningsinstitutet. I direktiven angavs att utredaren hade att utgå
från att skattläggningen av arv skulle flyttas från tingsrätterna till skatte-
myndigheterna. Utredningen antog namnet Ärvdabalksutredningen. I det
delbetänkande som Ärvdabalksutredningen lämnade hösten 1996 föreslås
att skattemyndigheterna inte bara skall ta över ansvaret för arvs-
beskattningen utan även ansvaret för att registrera bouppteckningar från
tingsrätterna (Bouppteckningar och arvsskatt, SOU 1996:160). Lag-
förslagen i delbetänkandet finns i bilaga 1. Förslagen i delbetänkandet
har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i
bilaga 2. Remissvaren och en remissammanställning finns tillgängliga i
Justitiedepartementet (dnr Ju96/4105). Eftersom de organisatoriska
konsekvenserna av förslaget inte behandlades i betänkandet, fick
Domstolsverket och Riksskatteverket i uppdrag av regeringen att
genomföra en sådan analys. Uppdraget redovisades den 1 juni 1999
genom rapporten Registrering och skattläggning av bouppteckningar
Förslag till framtida organisation (DV Rapport 1999:1 och RSV Rapport
1999:10). Lagförslagen i rapporten finns i bilaga 3. Förslagen i rapporten
har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i
bilaga 4. Remissvaren och en remissammanställning finns tillgängliga i
Justitiedepartementet (dnr Ju99/2692).
Regeringen föreslog i budgetpropositionen för 2000 (prop.
1999/2000:1 Utgiftsområde 4 avsnitt 6.5.2) att bouppteckningsverksam-
heten förs över från domstolsväsendet till skatteförvaltningen. Riksdagen
godkände förslaget (bet. 1999/2000:JuU1 s. 59, rskr. 1999/2000:78).
Ärvdabalksutredningens slutbetänkande Makes arvsrätt, dödsbo-
förvaltare och dödförklaring (SOU 1998:110) innehåller vissa förslag
som gäller bouppteckningsverksamheten. I detta ärende behandlas två av
förslagen i slutbetänkandet, nämligen att personnummer för den avlidne
skall vara en obligatorisk uppgift i bouppteckning och att kravet på att
den avlidnes yrke anges skall tas bort. Förslagen har remissbehandlats.
En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 5. Remissvaren
finns tillgängliga i Justitiedepartementet (dnr Ju 98/3047).
Regeringen har gett Riksskatteverket i uppdrag att se över frågan om
vad personuppgiftslagens krav innebär för IT-användningen i
boupptecknings- och arvsbeskattningsverksamheten hos skattemyndig-
heterna och att undersöka möjligheterna att redan fr.o.m. den 1 juli 2001
inordna arvs- och gåvoskatten i skattekontosystemet samt att lämna
förslag till författningsreglering. Uppdraget har redovisats i början av
oktober år 2000. Regeringen avser att återkomma med lagförslag i denna
del. De förslag om införande av en bouppteckningsblankett med
förtryckta uppgifter som Domstolsverket och Riksskatteverket har lämnat
i den ovan nämnda rapporten Registrering och skattläggning av
bouppteckningar Förslag till framtida organisation (DV Rapport 1999:1
och RSV Rapport 1999:10) kommer att behandlas i det sammanhanget.
Propositionen har arbetats fram av en arbetsgrupp med företrädare för
Justitie- och Finansdepartementen.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 7 september 2000 att inhämta Lagrådets
yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 6. Lagrådets yttrande finns
i bilaga 7. Lagrådet har föreslagit vissa justeringar i lagtexten.
Regeringen har på de flesta punkter följt Lagrådets förslag. Dessutom har
vissa redaktionella ändringar gjorts i lagtexten. Regeringen återkommer
till Lagrådets synpunkter i avsnitt 5.8 samt i författningskommentaren.
4 Bakgrund
4.1 Närmare om bouppteckningar och om arvsbeskatt-
ning
Bouppteckningsinstitutet
Bouppteckningsinstitutet har gamla anor. Regler om bouppteckning har
funnits sedan 1600-talet. Begreppet bouppteckning avser såväl en
förrättning, till vilken dödsbodelägare och andra berörda kallas, som den
handling som upprättas vid förrättningen.
Förrättningen syftar huvudsakligen till att klargöra förutsättningarna
inför arvskiftet. Vid förrättningen gås den avlidnes tillgångar och skulder
igenom och antecknas. Om det finns ett testamente skall det tas in i eller
bifogas bouppteckningen. Även andra uppgifter av relevans skall
antecknas, t.ex. om den avlidne hade en livförsäkring.
Uppgifterna i den bouppteckningshandling som upprättas vid för-
rättningen utgör även underlag för arvsbeskattningen. En bouppteckning
har således såväl en civilrättslig som en skatterättslig funktion. I grova
drag kan sägas att den civilrättsliga innebörden regleras i ärvdabalken,
ÄB, och att den skatterättsliga delen regleras i lagen (1941:416) om
arvsskatt och gåvoskatt, AGL.
Registrering och skattläggning av bouppteckningar
Bouppteckningen skall ges in till tingsrätten i den ort där den avlidne
hade att svara i tvistemål i allmänhet. Det ankommer på tingsrätten att se
till att en bouppteckning sker. När en person har avlidit registreras
dödsfallet hos skattemyndigheten som har ansvaret för folkbokföringen
och därefter skickas en underrättelse om dödsfallet till tingsrätten.
Tingsrätten granskar bouppteckningen och fattar därefter beslut om
registrering och om arvsskatt.
När en bouppteckning blir registrerad innebär det således att
tingsrätten har funnit att den uppfyller vissa formella krav. Exempelvis
kontrolleras att samtliga dödsbodelägare har blivit kallade till
förrättningen. En inregistrerad bouppteckning fungerar i praktiken ofta
som en legitimationshandling för dödsboet.
Utgångspunkten för beskattningen är uppgifterna i bouppteckningen.
Utifrån dessa görs en schematisk lottläggning, varefter arvsskatt beräknas
för envar av lotterna. Var den avlidne gift, sambo eller registrerad
partner, måste ofta en schematisk bodelning göras först. Arvsskatt kan
också beräknas utifrån ett verkligt arvskifte. För att så skall ske krävs att
en bindande arvskifteshandling ges in till tingsrätten.
I de fall skatt utgår översänder tingsrätten en kopia av skattebeslutet till
skattemyndigheten för uppbörd.
Dödsboanmälan
Om den avlidnes egendom inte räcker till annat än begravningskostnader
och andra utgifter med anledning av dödsfallet och fast egendom eller
tomträtt inte ingår i egendomen, behöver någon bouppteckning som regel
inte förrättas. I stället kan socialnämnden göra en dödsboanmälan till
tingsrätten. Även dödsboanmälningar registreras av tingsrätten.
Arvsbeskattning efter deklaration
I vissa situationer sker arvsbeskattning på grundval av en särskild
deklaration. Så är fallet t.ex. när skyldighet att förrätta bouppteckning
inte föreligger eller då en arvs- eller testamentslott skall beskattas senare
än vid arvlåtarens eller testators död. Den skattskyldige skall då avge en
deklaration avseende sitt förvärv. Deklarationen skall lämnas till
tingsrätten som fattar beslut i skattefrågan.
4.2 Gåvobeskattning
Skattemyndigheterna handlägger frågor om gåvoskatt. Beskattning av
gåva sker efter särskild deklaration. Ärendet handläggs vid skatte-
myndigheten i den region där den skattskyldige var folkbokförd eller, om
han inte var folkbokförd inom riket, där han var bosatt eller
stadigvarande vistades när skattskyldigheten inträdde. För beskattning av
juridisk person är det styrelsens eller förvaltningens säte som avgör
vilken skattemyndighet som är behörig.
4.3 Bakgrund till reformen
Det pågår för närvarande ett omfattande arbete med att reformera
domstolsväsendet. En av hörnstenarna är att renodla domstolarnas
arbetsuppgifter. Frågan om att överföra bouppteckningsverksamheten
och arvsbeskattningen från de allmänna domstolarna till skattemyn-
digheterna har varit föremål för ett flertal olika utredningar. Att föra över
dessa uppgifter till skattemyndigheterna skulle innebära att arbetet i
tingsrätterna i högre grad kan koncentreras på den dömande verksam-
heten. Arbetet med att registrera bouppteckningar saknar inslag av
tvistlösning och uppgiften passar därför bättre för en förvaltnings-
myndighet än för en domstol.
Såväl arvsskatt som gåvoskatt tas ut med stöd av lagen om arvsskatt
och gåvoskatt. De regionala skattemyndigheterna är numera beskatt-
ningsmyndighet vid uttagande av gåvoskatt. Genom att föra över
arvsbeskattningen till skattemyndigheterna kan arvs- och gåvobeskatt-
ningen samordnas. Det finns möjlighet till stora effektivitetsvinster om
bouppteckningsverksamheten och arvsbeskattningen samlas vid skatte-
myndigheterna, som i regel har ansvaret för beskattningsfrågor. Mycket
talar för att bouppteckningsverksamheten och arvsbeskattningen har
större möjligheter att utvecklas och effektiviseras inom skatteförvalt-
ningen.
Riksdagen har godkänt regeringens föreslag att föra över bouppteck-
ningsverksamheten till skatteförvaltningen (bet. 1999/2000:JuU1, rskr.
1999/2000:78).
Reformen har i huvudsak organisatorisk innebörd. De förenklingar av
ärvdabalkens bestämmelser om bouppteckning som Ärvdabalksutred-
ningen föreslår i sitt slutbetänkande Makes arvsrätt, dödsboförvaltare och
dödförklaring (SOU 1998:110) är för närvarande under beredning i
Justitiedepartementet och tas inte om hand i detta lagstiftningsärende.
5 Överväganden och förslag
5.1 Huvuddragen i förslaget
Reformen innebär att den hantering av bouppteckningar och dödsbo-
anmälningar som i dag sker vid tingsrätterna förs över till skatte-
myndigheterna. Således skall frågor om registrering och skattläggning av
bouppteckningar handläggas vid skattemyndigheten. Övrigt med
arvsbeskattningen sammanhängande arbete förs även det över till
skattemyndigheterna. Det gäller t.ex. beslut om anstånd med att betala
skatt, om eftergift och återvinning av skatt, om ränta på skatt och om
beskattning på grundval av deklarationer.
En del särskilda frågor är till sin karaktär sådana att de bör hanteras av
domstol. Det är bl.a. beslut om edgång, som enligt förslaget även
fortsättningsvis skall handläggas vid allmän domstol.
Beslut om anstånd med att avveckla jordbruk bör i fortsättningen
prövas av länsstyrelsen och överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Såväl beslut om arvs- och gåvoskatt som övriga beslut som fattas av
skattemyndigheten skall överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Förändringarna innebär att frågor om registrering och skattläggning av
bouppteckningar samt frågor om gåvoskatt kan prövas av fyra instanser i
stället för som i dag tre. Enligt förslaget skall prövningstillstånd införas i
kammarrätt. Vidare föreslås att det s.k. anmärkningsförfarandet
avskaffas.
Kammarkollegiets granskningsfunktion ersätts av Riksskatteverkets
allmänna tillsyn över skatteförvaltningen. Uppgiften att föra det allmän-
nas talan kommer i fortsättningen att falla på såväl Riksskatteverket som
skattemyndigheterna.
Vidare föreslås en del förändringar som inte har direkt samband med
den organisatoriska reformen.
När arvfallen eller testamenterad egendom skall deklareras skall
detta ske på särskild blankett.
Tidpunkten för deklaration av gåva anpassas till vad som gäller för
allmän självdeklaration.
Anstånd med skattens fastställande skall kunna beviljas även om
ansökan görs efter det att fristen försuttits.
Möjligheten att betala skatt med annat än pengar tas bort.
5.2 Vilka uppgifter skall föras över till
skattemyndigheterna?
5.2.1 Vad som skall föras över till skattemyndigheterna
Regeringens förslag: I enlighet med riksdagens beslut överförs
uppgifterna att registrera bouppteckningar och besluta om arvsskatt till
skattemyndigheterna. Dödsboanmälningar skall ske till skattemyndig-
heten. Även flertalet andra uppgifter som rör bouppteckningsverksamhet
och arvsbeskattning förs över till skattemyndigheterna. Det är beslut
enligt ärvdabalken om
anstånd med att förrätta bouppteckning,
föreläggande vid vite att förrätta, inge eller komplettera bouppteck-
ning,
förordnande av någon att föranstalta om bouppteckning och
föreläggande vid vite att lämna uppgift till bouppteckning
samt beslut enligt lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt om
anstånd med skattens fastställande,
förordnande av värderingsman,
föreläggande vid vite att ge in deklaration eller fullgöra annan
förpliktelse,
efterbeskattning och återvinning av skatt,
eftergift av skatt,
uttagande av ränta på skatt och
anstånd med att betala skatt.

Delbetänkandets förslag: Överensstämmer med regeringens med
undantag för frågan om vem som skall förordna lämplig person att
föranstalta om bouppteckning.
Remissinstanserna: Merparten av remissinstanserna har lämnat
förslaget utan erinran. Stockholms tingsrätt och Göteborgs tingsrätt anför
att skattemyndigheten bör överta uppgiften att förordna någon att
föranstalta om bouppteckning. Riksskatteverket anför liknande syn-
punkter. Vidare påpekar Stockholms tingsrätt att skattemyndigheten bör
stå för någon form av garanterad ersättning till bouppteckningsförrättaren
för de fall boet saknar medel.
Kammarrätten i Stockholm och Länsrätten i Skåne län ifrågasätter om
inte länsrätt bör förordna bouppteckningsförrättare.
Rapportens förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har invänt mot
förslagen.

Skälen för regeringens förslag
Beslut i frågor om bouppteckning
Enligt nuvarande ordning åligger det den behöriga tingsrätten att se till
att bouppteckning förrättas och ges in. Under vissa förutsättningar kan
tingsrätten bevilja anstånd med förrättningen. Om bouppteckningsplikten
inte uppfylls kan tingsrätten vidta vissa åtgärder. Är det upplyst att någon
bouppteckningsförrättning inte har skett, kan rätten vid vite förelägga den
bouppteckningspliktige att inom viss tid se till att bouppteckning förrät-
tas. I de fallen har rätten även möjlighet att förordna någon att föranstalta
om bouppteckning. Ett förordnande bör dock inte meddelas om den
bouppteckningspliktige kan förväntas efterkomma ett föreläggande och
det inte finns andra skäl för ett förordnande. Är det inte känt om
bouppteckning har förrättats eller inte, kan ett vitesföreläggande
begränsas till att avse ingivandet. Finns det brister i en ingiven
bouppteckning kan tingsrätten vid vite förelägga den ansvarige att
avhjälpa bristen. Det finns även en möjlighet för domstolen att vid vite
förelägga den som är skyldig att lämna uppgift till bouppteckningen att
fullgöra sin skyldighet. Ett sådant föreläggande har ansetts kräva yrkande
och bör alltså inte ske på initiativ av domstolen (se Walin, Kommentar
till Ärvdabalken del II, Tredje upplagan, s. 161).
Den föreslagna reformen innebär att det ankommer på skatte-
myndigheten att se till att bouppteckning förrättas och ges in. Beslut om
anstånd med att förrätta bouppteckning samt föreläggande vid vite att
förrätta, inge eller komplettera bouppteckning bör därför fattas av
skattemyndigheten. Detsamma gäller för föreläggande vid vite att lämna
uppgift till bouppteckning. Som nämnts ovan anses det att ett sådant
föreläggande får meddelas endast efter yrkande.
Enligt förslaget i delbetänkandet skall uppgiften att förordna någon att
föranstalta om bouppteckning alltjämt ligga på tingsrätten. Som skäl
härför har utredningen anfört att detta är ett beslut som bör fattas av
domstol. Några remissinstanser har förordat att frågor om förordnande av
bouppteckningsförrättare skall prövas av allmän förvaltningsdomstol.
Ytterligare ett antal remissinstanser har anfört att den uppgiften i stället
bör överföras till skattemyndigheten. Regeringen delar den sistnämnda
uppfattningen. Uppgiften att förordna någon att föranstalta om
bouppteckning har ett naturligt samband med den kontroll av bouppteck-
ningsplikten som skattemyndigheten kommer att utöva. Det är vidare
skattemyndigheten som har kännedom om omständigheterna i det
enskilda fallet och som bäst kan bedöma om det räcker med ett
vitesföreläggande eller om ett förordnande är påkallat. Ett beslut om
förordnande saknar helt inslag av tvistlösning och det finns därför inte
skäl till att det skall vara förbehållet domstol. Beslutet är i många
avseenden jämförbart med ett beslut om förordnande av värderingsman
enligt 26 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, AGL (se mer
om detta nedan under rubriken Beslut i frågor om arvsskatt). Redan i dag
förordnas sådan värderingsman av skattemyndigheten när det gäller
gåvobeskattningen. Enligt förslaget i rapporten skall skattemyndigheten
även när det gäller arvsskatt förordna värderingsman.
Regeringen föreslår att uppgiften att enligt 20 kap. 9 § första stycket
ÄB förordna någon att föranstalta om bouppteckning förs över till
skattemyndigheten. När det gäller motsvarande beslut enligt lagen
(1935:45) om kvarlåtenskap efter den som hade hemvist i Danmark,
Finland, Island eller Norge ställer sig saken annorlunda. Enligt denna lag
skall boutredning som äger rum i något av nämnda länder omfatta även
egendom här i riket. Någon bouppteckningsplikt enligt ÄB föreligger inte
och svensk domstol kan endast vidta vissa i lagen angivna åtgärder
rörande sådan egendom. Bl.a. kan tingsrätten i den ort där egendom finns
på framställan av dödsboförvaltningen i hemvistlandet förordna lämplig
person att upprätta bouppteckning (2 §). Enligt den konvention som
ligger till grund för nämnda lag skall ett sådant förordnande meddelas av
domstol. Det kan framstå som inkonsekvent att ett förordnande i vissa
fall beslutas av domstol och i vissa fall av skattemyndighet. Anledningen
till att skattemyndigheten föreslås förordna lämplig person att föranstalta
om bouppteckning enligt ÄB är att det är skattemyndigheten som till
följd av reformen kommer att ha tillsyn över att bouppteckningsplikten
fullgörs. Någon bouppteckningsplikt i Sverige föreligger som nämnts
inte i de fall som omfattas av lagen (1935:45) om kvarlåtenskap efter den
som hade hemvist i Danmark, Finland, Island eller Norge, eftersom
boutredning då skall ske i hemvistlandet. Frågan saknar även samband
med en eventuell skattskyldighet här i landet, eftersom arvsbeskattning i
sådant fall sker efter deklaration. Skattemyndigheten har därför inte
någon naturlig koppling till dessa ärenden. Vidare är det så att övriga
uppgifter enligt nämnda lag, t.ex. förordnande av lämplig person att
omhänderta egendomen till dess den kan övertas av dödsboförvaltningen,
åligger tingsrätt. Enligt regeringens mening finns det inte något hinder
mot att låta uppgiften att förordna lämplig person att föranstalta om
bouppteckning enligt ÄB vara skild från uppgiften att enligt lagen
(1935:45) om kvarlåtenskap efter den som hade hemvist i Danmark,
Finland, Island eller Norge förordna lämplig person att upprätta
bouppteckning.
Stockholms tingsrätt har framfört åsikten att skattemyndigheten bör stå
för någon form av garanterad ersättning till bouppteckningsförrättare för
de fall boet saknar medel. Tidigare gällde att juristerna vid de allmänna
advokatbyråerna hade en skyldighet att åta sig uppdraget att föranstalta
om bouppteckning i de fall ersättning inte kunde påräknas. De allmänna
advokatbyråerna avvecklades under år 1999. I anledning härav har,
genom förordningen (2000:306) om ersättning av allmänna medel till
bouppteckningsförrättare och likvidator, en rätt till ersättning av
allmänna medel för den som enligt 20 kap. 9 § ÄB förordnats att
föranstalta om bouppteckning införts för de fall då ersättning för
uppdraget inte kan betalas på annat sätt. Enligt gällande regler är det den
domstol som har meddelat förordnandet som betalar ut ersättning. Den
uppgiften bör till följd av förslaget föras över på skattemyndigheten.
Den underrättelseskyldighet som tingsrätten i dag har gentemot t.ex.
överförmyndaren bör självfallet föras över på skattemyndigheten.
Beslut i frågor om arvsskatt
Förslaget att föra över ansvaret för arvsbeskattningen till skatte-
myndigheterna innebär att dessa myndigheter också kommer att
handlägga ärenden om beskattning på grundval av deklarationer (45 §
AGL), efterbeskattning (32 § AGL), eftergift av skatt (56 § AGL) och
återvinning av skatt (33 och 59 §§ AGL). Detsamma gäller med
arvsbeskattningen sammanhängande arbetsuppgifter och särskilda beslut,
såsom anstånd med skattens fastställande (17 § AGL), anstånd med att
betala skatt (55 § AGL), omprövning av sådant beslut (61 § tredje
stycket) och uttagande av ränta på skatt (52 § tredje stycket AGL).
Även förordnande av värderingsman skall enligt förslaget beslutas av
skattemyndigheten. Enligt 26 § fjärde stycket AGL får beskattnings-
myndigheten, dvs. när det gäller arvsskatt tingsrätten och i fråga om
gåvoskatt skattemyndigheten, förordna lämplig person att uppskatta
värdet av lös egendom. Ett förordnande skall ges endast om det inte går
att genom dödsboets medverkan få fram tillräckligt och tillförlitligt
material för en riktig bedömning av värdet. Vidare har ansetts att ett
förordnande inte får ges om det gäller egendom av ringa värde.
Kostnaden för värderingen betalas av dödsboet eller den för egendomen
skattskyldige. Redan i dag handläggs dessa beslut av skattemyndigheten
när det gäller gåvoskatt. När arvsskattehandläggningen flyttas från
tingsrätterna till skattemyndigheterna bör därför även uppgiften att
förordna värderingsman i arvsskatteärenden överföras. Se dock nedan i
avsnitt 5.2.2 angående förordnande av värderingsman efter överklagande.
5.2.2 Vad som inte skall föras över till skattemyndigheterna
Regeringens förslag: Skattemyndigheten skall kunna vända sig till
allmän domstol med en begäran om edgång.
Frågor om förordnande av värderingsman som uppkommer efter ett
överklagande skall prövas av den domstol som handlägger
överklagandet.
Regeringens bedömning: Vissa uppgifter bör inte föras över till
skattemyndigheterna utan skall även efter reformen handläggas av
allmän domstol. Det gäller bl.a.
frågor om edgång och
ärenden enligt 16 kap. ärvdabalken om arvskungörelser.
Frågor om utdömande av vite bör i enlighet med viteslagens
bestämmelser prövas av länsrätt.

Delbetänkandets förslag: Stämmer överens med regeringens.
Remissinstanserna: Göteborgs tingsrätt, Kammarrätten i Stockholm,
Länsrätten i Skåne län, Länsrätten i Södermanlands län och Kammarkol-
legiet ifrågasätter om inte edgång bör ske vid länsrätt. Kammarrätten i
Sundsvall anför att edgång är ett för förvaltningsdomstol främmande
institut varför detta bör ligga kvar på tingsrätt. Stockholms tingsrätt
ifrågasätter förslaget att skattemyndigheten ges rätt att hos tingsrätten
begära edgång.
Stockholms tingsrätt, Linköpings tingsrätt, Göteborgs tingsrätt och
Länsrätten i Skåne län ifrågasätter om inte också arvkungörelser kan
föras över till skattemyndighet.
Rapportens förslag: Avviker från regeringens på så sätt att där
föreslås att värderingsman skall förordnas av skattemyndigheten även
efter överklagande samt att edgång skall kunna ske efter beslut av
skattemyndigheten.
Remissinstanserna: Kammarkollegiet anför att bestämmelsen om att
domstol förordnar om särskild värdering efter överklagande bör finnas
kvar. Kammarrätten i Sundsvall anser att förslaget att skattemyndigheten
eller Riksskatteverket efter överklagande skall kunna förordna
värderingsman på den skattskyldiges eller dödsboets bekostnad är
anmärkningsvärt. Kammarrätten i Sundsvall och Kammarkollegiet anser
vidare att edgångsförfarandet även i framtiden bör förbehållas tingsrätt.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: Bouppgivaren eller
annan som har tagit befattning med boet är, på begäran av den vars rätt är
beroende därav, skyldig att avlägga ed på att de uppgifter han lämnat om
boet är riktiga (20 kap. 6 § ärvdabalken, ÄB). Om felaktiga uppgifter
lämnas under ed kan ansvar för mened inträda. Talan om edgång skall av
enskild part anhängiggöras genom ansökan om stämning. Till
komplettering av de i 20 kap. 6 § ÄB intagna privaträttsliga reglerna om
edgångsplikt finns i 67 § lagen (1941:614) om arvsskatt och gåvoskatt,
AGL, en bestämmelse, enligt vilken underrätt vid vite kan tillhålla den
som har uppgivit boet eller tagit befattning med boet att avlägga ed på
sina uppgifter.
Utredningen har i delbetänkandet gjort bedömningen att edgång är ett
förfarande som endast bör förekomma i domstol och att nuvarande
ordning därför bör behållas. Dock anser utredningen att även
skattemyndigheten skall ha möjlighet att vända sig till tingsrätten med en
begäran om edgång. I rapporten föreslås å andra sidan att edgång enligt
67 § AGL skall beslutas av skattemyndighet. En del remissinstanser har
anfört att edgång bör ske vid allmän förvaltningsdomstol.
Regeringen delar utredningens bedömning att edgång naturligen hör
hemma i domstol. Förslaget i rapporten om att skattemyndigheten skall
ha möjlighet att besluta om edgång bör således inte genomföras.
Frågan är då om edgångsinstitutet bör flyttas till allmän förvaltnings-
domstol. Talan om edgång enligt ÄB:s bestämmelser kräver stämnings-
ansökan och handläggs som ett tvistemål. I allmän domstol förekommer
edgång förutom i bouppteckningsärenden även i konkursärenden. För
förvaltningsdomstolarna är däremot edgångsförfarandet ett främmande
institut. Därför instämmer regeringen i utredningens slutsats att edgång
alltjämt bör ske vid allmän domstol.
Stockholms tingsrätt har ifrågasatt förslaget i delbetänkandet att
skattemyndigheten ges rätt att begära edgång hos tingsrätten. Domstolen
anses vid edgång enligt AGL, liksom enligt ÄB:s bestämmelse, få besluta
om edgång endast efter yrkande. Yrkande om edgång enligt 67 § AGL
fick ursprungligen framställas av allmän åklagare vid underrätt och
advokatfiskal vid hovrätt för att tillvarata det allmännas fiskala intressen.
Sedan Kammarkollegiet övertagit de uppgifter som tidigare fullgjordes
av advokatfiskal vid hovrätt, torde denna myndighet vara behörig att
framställa yrkande om edgång enligt 67 § AGL. Enligt förslaget skall
Kammarkollegiets uppgifter när det gäller arvsskatt föras över till
skatteförvaltningen. Till följd härav bör skattemyndigheten i egenskap av
företrädare för det allmännas fiskala intressen tillerkännas en rätt att
framställa yrkande om edgång. Givetvis skall domstolen liksom i dag
pröva om det allmännas begäran är lagligen grundad innan ett eventuellt
beslut om edgång meddelas.
När det gäller bestämmelserna i 16 kap. ÄB om arvskungörelser m.m.
samt bestämmelserna i 19 kap. ÄB om boutredning m.m., har Ärvda-
balksutredningen i sitt slutbetänkande föreslagit en rad förändringar
(SOU 1998:110). Det finns inte anledning att i detta lagstiftningsärende
föregripa den fortsatta beredningen av utredningens förslag. Nuvarande
ordning, enligt vilken dessa ärenden handläggs vid tingsrätt, bör alltså
tills vidare bestå. Enligt 16 kap. ÄB har rätten en skyldighet att självmant
utfärda kungörelse om den får kännedom om att det finns en arvinge eller
testamentstagare som är okänd eller vistas på okänd ort. Dessa för-
hållanden torde vanligen komma till rättens kännedom när bouppteck-
ningen ges in för registrering. Eftersom det enligt reformen är skattemyn-
digheten som skall registera bouppteckningar, bör det i fortsättningen
åläggas skattemyndigheten att underrätta tingsrätten när en sådan
situation föreligger. En bestämmelse om sådan underrättelseskyldighet
bör tas in i förordning.
Enligt förslaget skall vite föreläggas av skattemyndigheten.
Utdömande av vite bör dock även fortsättningsvis förbehållas domstol.
Frågan om utdömande av vite som förelagts av skattemyndigheten
prövas i enlighet med 6 § lagen (1985:206) om viten av länsrätt.
Som nämnts ovan skall enligt förslaget värderingsman enligt 26 §
AGL förordnas av skattemyndigheten. Sedan överklagande skett är det
enligt nuvarande ordning hovrätten som på begäran av Kammarkollegiet
meddelar sådant förordnande. Denna bestämmelse kan aktualiseras t.ex.
när det allmänna överklagar en lösörevärdering som godtagits av
beskattningsmyndigheten utan intyg av särskild värderingsman. Enligt
förslaget i rapporten skall värderingsman även efter överklagande
förordnas av skattemyndigheten.
Kammarkollegiet och Kammarrätten i Sundsvall har anfört att
bestämmelsen om att domstol förordnar om särskild värdering efter
överklagande bör finnas kvar, eftersom det är dödsboet eller den för
egendomen skattskyldige som betalar kostnaden för värderingen.
Regeringen delar den bedömningen. I en situation när tvist föreligger är
det inte lämpligt att ena parten kan fatta ett beslut som ekonomiskt berör
motparten. Därför bör det vara förbehållet domstolen att efter
överklagande förordna värderingsman. I likhet med dagens ordning bör
det allmänna, genom skattemyndigheten eller Riksskatteverket, ha rätt att
begära att sådant förordnande meddelas.

5.2.3 Avveckling av innehav av lantbruksfastigheter
Regeringens förslag: Tillsynsmyndigheten (länsstyrelsen) skall
besluta om anstånd med avveckling av innehav av lantbruksfastighet.
Anståndsbeslutet och beslut om vitesföreläggande skall överklagas till
länsrätt. Prövningstillstånd skall krävas vid överklagande till kammarrätt.

Delbetänkandets förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har invänt mot
förslaget.

Skälen för regeringens förslag
Bakgrund
Om det i ett dödsbo ingår fast egendom som är taxerad som lantbruks-
enhet skall boet ha avvecklat fastighetsinnehavet senast fyra år efter
utgången av det kalenderår då dödsfallet inträffade (18 kap. 7 §
ärvdabalken, ÄB). Tillsyn över att avveckling sker utövas av den
myndighet regeringen bestämmer. Enligt förordningen (1997:1258) med
länsstyrelseinstruktion är denna myndighet länsstyrelsen. Denna får
förelägga dödsboet vid vite att avveckla boet. Länsstyrelsens beslut
överklagas till kammarrätten.
På ansökan av dödsboet får den tingsrätt som registrerat bouppteck-
ningen medge anstånd med avvecklingen om det finns särskilda skäl.
Anstånd meddelas för bestämd tid och får förenas med villkor. Medges
anstånd skall tingsrätten underrätta länsstyrelsen. Tingsrättens beslut
överklagas enligt allmänna regler till hovrätt.
Länsstyrelsen bör ta över uppgiften att besluta om anstånd
När bouppteckningshanteringen förs över till skattemyndigheten
uppkommer frågan vilken myndighet som skall besluta om anstånd enligt
bestämmelsen i 18 kap. 7 § ÄB. Tingsrätten kommer inte längre att ha
tillgång till uppgift om att det i ett dödsbo ingår fast egendom som är
taxerad som lantbruksenhet. Det kommer däremot skatteförvaltningen att
ha. Emellertid saknar avvecklingsfrågan helt samband med skatteförvalt-
ningens övriga verksamhet. Den mest tillfredsställande lösningen är
enligt regeringens mening att tillsynsmyndigheten, dvs. länsstyrelsen,
även får besluta om anstånd. Det är den som har ansvaret för att
avveckling sker och som fattar beslut om att förelägga vite.
Förutsättningarna för en helhetssyn i avvecklingsfrågan blir sannolikt
bättre genom att all relevant information kan samlas på ett ställe. Genom
att ge tillsynsmyndigheten ansvar även för anståndsfrågan uppnås vidare
vissa samordningsfördelar i förhållande till dagens system. Till följd av
överflyttningen bör den skyldighet som tingsrätten har att underrätta
tillsynsmyndigheten när det i ett dödsbo ingår lantbruksenhet överföras
till skattemyndigheten. Nuvarande bestämmelse om detta finns i 20 kap.
11 § ÄB. Denna bestämmelse bör i framtiden tas in i förordning.
Enligt nuvarande ordning tillämpas lagen (1996:242) om domstols-
ärenden (ÄL) såväl vid tingsrättens som, efter överklagande, överrättens
handläggning av anståndsfrågan. En följd av förslaget är att
förvaltningslagen (1986:223, FL) i stället blir tillämplig på förfarandet
hos länsstyrelsen. Dessa författningar skiljer sig åt, främst på så sätt att
ÄL är mer detaljerad än FL och i högre utsträckning anpassad för ett
förfarande med motstående parter. Eftersom de aktuella ärendena är av så
enkel beskaffenhet saknar flertalet av bestämmelserna i ÄL praktisk
betydelse. Vidare gäller FL redan för den övriga tillsyn som länsstyrelsen
utövar. Det finns därför inget som talar emot att låta FL gälla även för
ärenden om anstånd. Efter överklagande kommer bestämmelserna i
förvaltningsprocesslagen (1971:291, FPL) att reglera förfarandet.
Förfarandet är i allt väsentligt detsamma enligt ÄL och FPL. Förslaget
innebär således inte några egentliga förändringar.
Dagens reglering innebär att tillsynsmyndighetens beslut om före-
läggande av vite överklagas till kammarrätt. Merparten av de målgrupper
som kammarrätten tidigare prövade som första domstolsinstans har
genom olika reformer flyttats ned till länsrätt. I det nya systemet bör
därför tillsynsmyndighetens beslut om föreläggande och anstånd
överklagas till allmän förvaltningsdomstol i första instans, dvs. länsrätt.
Förändringen innebär att prövning i fortsättningen kan ske i fyra
instanser i stället för som i dag tre. Utredningen har i delbetänkandet
föreslagit att prövningstillstånd skall krävas vid överklagande till
kammarrätt. Regeringen delar denna bedömning. Med ett fåtal undantag
har krav på prövningstillstånd införts i ledet länsrätt kammarrätt för de
måltyper som flyttats ned från kammarrätt till länsrätt. Det finns ingen
anledning att avstå från en sådan ordning i detta fall. När det gäller
länsrätts beslut i frågan om utdömande av vite gäller redan ett krav på
prövningstillstånd vid överklagande till kammarrätt. Vidare ligger det i
sakens natur att beslut i frågor om anstånd och vitesförelägganden bör få
ett slutgiltigt avgörande inom en relativt kort tidsrymd. Ett krav på
prövningstillstånd bör därför införas vid överklagande till kammarrätten.
5.3 Handläggningen vid skattemyndigheterna
Regeringens förslag: Ärenden om bouppteckningar och arvsskatt
skall handläggas vid samtliga tio skattemyndigheter.
Beskattningsmyndighet vid arvsbeskattning skall vara den
skattemyndighet inom vars region den avlidne var folkbokförd den 1
november året före dödsfallet. För gåvoskatt skall den skattskyldiges
folkbokföring den 1 november året före skattskyldighetens inträde
avgöra vilken skattemyndighet som är behörig.
En skattemyndighet skall få uppdra åt en annan skattemyndighet att
fatta beslut i dess ställe i ett visst ärende eller viss grupp av ärenden.
Detta under förutsättning att den andra myndigheten medger det och
det inte medför avsevärd olägenhet för den som beslutet rör. När ett
uppdrag har lämnats, skall vad som sägs om skattemyndigheten i
tillämpliga delar gälla den skattemyndighet till vilken ett sådant
uppdrag har lämnats. Skatt skall dock betalas in till den myndighet
som är behörig enligt ordinarie regler. Den myndigheten skall även
pröva frågor om dröjsmålsavgift. Vidare skall förvaring av handlingar
ske hos den myndighet som är behörig enligt ordinarie regler.

Rapportens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag. I rapporten föreslås dock att vissa bestämmelser i ärvdabalken,
ÄB, bl.a. om registrering av bouppteckning, skall föras över till lagen
(1941:614) om arvsskatt och gåvoskatt, AGL.
Remissinstanserna: Kammarkollegiet anför att bestämmelserna om
bouppteckningsregistrering fortfarande bör stå kvar i 20 kap. ÄB.
Skattemyndigheten i Stockholm påpekar att ett tillägg bör göras i 34 §
AGL angående den som inte var folkbokförd inom riket.

Skälen för regeringens förslag
Forumfrågan
Enligt nuvarande ordning handläggs bouppteckningsärenden vid samtliga
tingsrätter. Ärenden om gåvoskatt handläggs inom skatteförvaltningen på
tretton orter i landet. I rapporten föreslås att verksamheten för arvs- och
gåvobeskattning skall förläggas till en ort per region enligt
skatteförvaltningens regionindelning, dvs. till tio orter totalt i landet.
Varje region består av ett eller flera län. Inom de regionala skatte-
myndigheterna finns det sammanlagt 127 lokala skattekontor. Frågan om
var det skall finnas lokala skattekontor är inte författningsreglerad.
Däremot regleras i förordningen (1990:1293) med instruktion för
skatteförvaltningen regionernas omfattning samt myndigheternas namn
och sätesorter enligt följande (3 kap. 6 §).

Myndighetens namn och sätesort
Län som ingår i verksamhetsort

Skattemyndigheten i
Stockholm
Stockholms och Gotlands län
Skattemyndigheten i
Västerås
Uppsala, Södermanlands och
Västmanlands län
Skattemyndigheten i
Linköping
Östergötlands och Jönköpings län
Skattemyndigheten i
Växjö
Kronobergs, Kalmar, Blekinge och
Hallands län
Skattemyndigheten i
Malmö
Skåne län
Skattemyndigheten i
Göteborg
Västra Götalands län
Skattemyndigheten i
Örebro
Värmlands och Örebro län
Skattemyndigheten i
Gävle
Dalarnas och Gävleborgs län
Skattemyndigheten i
Östersund
Västernorrlands och Jämtlands län
Skattemyndigheten i
Luleå
Västerbottens och Norrbottens län
Regeringen delar bedömningen att samtliga skattemyndigheter skall
handlägga ärenden om arvs- och gåvoskatt. Detta bör regleras genom
forumreglerna i AGL. Det är sedan skatteförvaltningen som beslutar vid
vilken eller vilka orter inom varje myndighet som ärendena skall
handläggas.
Enligt nuvarande ordning är i fråga om arvsskatt den tingsrätt
beskattningsmyndighet där arvlåtaren (testator) hade att svara i tvistemål
som rörde hans person. Denna bestämmelse korresponderar med 20 kap.
8 § ärvdabalken, ÄB, där det anges att bouppteckning för registrering
skall ges in till rätten i den ort där den döde skolat svara i tvistemål i
allmänhet. Enligt 10 kap. 1 § rättegångsbalken är laga domstol i tvistemål
i allmänhet rätten i den ort där svaranden har sitt hemvist. Som hemvist
anses den ort där han var folkbokförd den 1 november föregående år.
Beskattningsmyndighet vid gåvobeskattning är skattemyndigheten i den
region där gåvotagaren var folkbokförd när skattskyldigheten inträdde
eller om han inte var folkbokförd inom riket, där han var bosatt eller
stadigvarande vistades (44 § AGL).
I rapporten föreslås att folkbokföringsorten den 1 november året före
dödsfallet skall vara avgörande för vilken skattemyndighet som är
behörig. För gåvoskatt föreslås på motsvarande sätt att folkbokföringen
den 1 november året före skattskyldighetens inträde skall styra
behörigheten. Vidare föreslås att skattemyndigheten, efter medgivande
och om det inte medför avsevärda besvär för den som beslutet rör, skall
få uppdra åt en annan skattemyndighet att fatta beslut i dess ställe i ett
visst ärende eller en viss grupp av ärenden.
Vid inkomsttaxeringen gäller sedan länge att det är folkbokföringen
den 1 november året före inkomståret som avgör vilken skattemyndighet
som är behörig. Vid gåvobeskattningen är det, som ovan anförts, i stället
folkbokföringen när skattskyldigheten inträder som är avgörande för
vilken myndighet som är behörig att besluta om skatten.
Skattskyldigheten kan inträda när som helst under året beroende på
villkoren för gåvan. Om gåvotagaren flyttat sedan han mottog gåvan
måste en utredning företas för att kontrollera om deklarationen getts in
till rätt skattemyndighet. Det är av vikt att myndigheten enkelt kan
avgöra om det är den eller någon annan skattemyndighet som är behörig
att handlägga gåvoskatteärendet. Det är enligt regeringens bedömning
lämpligt att även behörigheten att besluta om gåvoskatt knyter an till
folkbokföringen den 1 november året före skattskyldighetens inträde. En
ändring av 44 § AGL bör därför ske. Detsamma bör gälla för
arvsbeskattningen. Med den nuvarande hänvisningen i 34 § AGL till det
forum där arvlåtaren hade att svara i mål som rörde hans person avses
hemvistet. Som hemvist anses den ort där han var folkbokförd den 1
november föregående år eller annars där han uppehåller sig. Genom att
det inte längre kommer att finnas någon hänvisning till reglerna för
tvistemålsforum är det lämpligt att för beslut om arvsskatt, på samma sätt
som vid gåva, uttryckligen reglera vad som gäller om arvlåtaren inte var
folkbokförd inom riket den 1 november året före dödsfallet. Ett tillägg
bör därför införas angående att rätt skattemyndighet i så fall är
skattemyndigheten i den region där han var bosatt eller stadigvarande
vistades vid dödsfallet. Genom en hänvisning i 20 kap. 8 § ÄB till 34 §
första och andra stycket AGL kommer samma forumbestämmelser att
gälla för de beslut skattemyndigheten fattar enligt 20 kap. ÄB.
För allmänna förvaltningsdomstolar finns regler om sammanföring och
överlämnande av mål. För länsrätternas del finns bestämmelser i 14 §
lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar. Möjligheten att
föra samman mål på kammarrättsnivå regleras i 8 a § samma lag (jfr
prop. 1997/98:101). I taxeringsförfarandet finns en möjlighet att föra
samman taxeringsärenden till en skattemyndighet. Härigenom kan man
undvika en ordning som tvingar skattskyldiga att argumentera i samma
fråga vid olika skattemyndigheter. Vidare kan skatteförvaltningens
resurser utnyttjas mer effektivt genom att utredning och beslutsfattande
kan samordnas på en enda skattemyndighet (prop. 1989/90:74).
Regeringen anser att en sådan möjlighet bör införas även för
skattemyndigheternas handläggning av arvs- och gåvoskatteärenden. En
regel som gör det möjligt att flytta behörigheten mellan två skattemyn-
digheter föreslås därför. Den skattemyndighet som är behörig får uppdra
åt en annan skattemyndighet att fatta beslut i dess ställe. Uppdraget
förutsätter att den andra skattemyndigheten samtycker och att över-
flyttningen kan ske utan avsevärd olägenhet för den som beslutet rör.
Uppdraget får avse ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden. När ett
uppdrag har lämnats, skall vad som sägs om skattemyndigheten i
tillämpliga delar gälla den skattemyndighet till vilken ett sådant uppdrag
har lämnats. Skatt skall dock betalas in till den myndighet som är behörig
enligt ordinarie forumregler. Den myndigheten skall även pröva frågor
om dröjsmålsavgift. Vidare skall förvaring av handlingar ske hos den
myndighet som är behörig enligt ordinarie forumregler. Bestämmelserna
har tagits in i 34 § tredje stycket och 44 § fjärde stycket AGL. Genom en
hänvisning i 20 kap. 11 § ÄB till förfarandet enligt AGL gäller vad som
nu sagts i tillämpliga delar även i fråga om beslut enligt 20 kap. ÄB.
Förfarandet vid skattemyndigheten m.m.
Enligt nuvarande ordning tillämpas lagen (1996:242) om domstols-
ärenden, ÄL, vid tingsrättens handläggning av bouppteckningsärenden
och ärenden om arvsskatt. Vid handläggningen av gåvoskatteärenden,
som ju sker vid skattemyndigheten, tillämpas däremot förvaltningslagen
(1986:223), FL. När ärenden om bouppteckning och arvsskatt skall
handläggas av skattemyndigheten kommer således FL att gälla vid
handläggningen. FL och ÄL har vissa likheter. I båda lagarna finns
bestämmelser om bl.a. rättelse och omprövning. ÄL är dock mer
detaljerad och innehåller bestämmelser även om sådant som avvisning av
en bristfällig ansökan, sammanträde och bevisning. Dessa bestämmelser
är i hög utsträckning anpassade för ett motpartsförfarande och i flertalet
avseenden inte av någon betydelse i bouppteckningsärenden. Förfarandet
i ett bouppteckningsärende regleras praktiskt sett nästan uteslutande av
bestämmelserna i ÄB och AGL. Förfarandet kommer därför i allt
väsentligt att vara detsamma och överflyttningen innebär således inte
några större förändringar i detta avseende. Härtill kommer att ärenden
om gåvoskatt redan i dag handläggs enligt FL hos skattemyndigheten.
I 3 § FL anges att om en annan lag eller en förordning innehåller någon
bestämmelse som avviker från denna lag, gäller den bestämmelsen. I 60
§ AGL finns exempelvis en särskild bestämmelse om en överklagandetid
om tre år för vissa beslut. Denna särskilda bestämmelse i AGL tar
således över den grundläggande regeln om överklagandetid i 23 § andra
stycket FL.
I rapporten föreslås att bestämmelserna i ÄB om registrering av
bouppteckning flyttas till AGL. Övriga bestämmelser om bouppteckning,
liksom bestämmelserna om dödsboanmälan, skall enligt förslaget finnas
kvar i ÄB. Flera remissinstanser har varit kritiska mot förslaget. Enligt
regeringens mening innebär förslaget att systematiken i ÄB bryts. Det är
angeläget att understryka vikten av att alla grundläggande regler om
bouppteckning och arv tillämpas även i den nya beslutsordningen. Detta
säkerställs bäst om samtliga dessa bestämmelser står kvar i ÄB. Den
pågående översynen av AGL och ÄB bör vidare inte föregripas.
Regeringen gör således bedömningen att det inte är lämpligt att i detta
sammanhang flytta över bestämmelserna om registrering av
bouppteckning till AGL.
5.4 Förfarandet vid överklagande av skattemyndighetens
beslut
Regeringens förslag: Skattemyndighetens beslut i frågor om
bouppteckning samt om arvs- och gåvoskatt skall överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol.
Krav på prövningstillstånd införs för överklagande till kammarrätt.
Det s.k. anmärkningsförfarandet tas bort.
Vid motparts överklagande skall rättidsprövningen göras av
länsrätten.
Regeringens bedömning: De tider för överklagande som gäller i dag,
dvs. tre år för beslut om fastställande, eftergift eller återvinning av skatt
och tre veckor för övriga beslut, bör behållas.
Den obligatoriska kommuniceringen bör finnas kvar.

Delbetänkandets förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har invänt mot
förslagen.
Rapportens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens.
Remissinstanserna: Göteborgs tingsrätt, Kammarrätten i Stockholm,
Kammarrätten i Sundsvall, Länsrätten i Stockholms län och Kammar-
kollegiet avstyrker att överklagandetiden förlängs till tre år för de
ärenden som inte innefattar beslut om fastställande, eftergift eller
återvinning av skatt.
Kammarrätten i Göteborg och Kammarrätten i Stockholm tillstyrker
att prövningstillstånd införs. Kammarrätten i Sundsvall avstyrker att
prövningstillstånd nu införs eftersom sådant inte krävs i andra skattemål.
Länsrätten i Västmanlands län och Länsrätten i Östergötlands län
påpekar att frågan om till vilken länsrätt ett överklagande skall ske bör
regleras på ett tydligt sätt. Länsrätten i Norrbottens län anför liknande
synpunkter.
Hovrätten för Övre Norrland och Kammarkollegiet anför att den
obligatoriska kommuniceringen bör finnas kvar.
Kammarkollegiet anför att frågan om att avskaffa anmärknings-
förfarandet är en materiell ändring som bör hanteras i annat
sammanhang.
Flera remissinstanser pekar på problemen med rättidsprövningen vid
motparts överklagande.

Skälen för regeringens förslag och bedömning
Överklagande
Överflyttningen innebär att skattemyndigheten tar över tingsrättens
uppgifter att som första instans besluta när det gäller frågor om
bouppteckning och arvsskatt. Såvitt avser gåvoskatt beslutar
skattemyndigheten redan i dag som första instans. Enligt nuvarande
ordning överklagas tingsrättens respektive skattemyndighetens beslut till
hovrätt. Enligt förslaget i rapporten skall skattemyndighetens beslut
kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Regeringen delar
denna uppfattning. Överklagande sker då enligt 14 § andra stycket lagen
(1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar, LAFD, till den länsrätt
inom vars domkrets ärendet först prövats, om inte regeringen för ett visst
slag av mål föreskriver något annat. Regeringen har i propositionen
1999/2000:142 Videokonferens och telefon i allmän förvaltningsdomstol
m.m., föreslagit att bestämmelsen skall ändras på så sätt att det framgår
att huvudregeln beträffande forum i förvaltningsmål gäller, om det inte
för visst slag av mål föreskrivs annat i lag eller förordning. Till följd av
de senaste årens regionalisering av förvaltningsmyndigheter har vissa
myndigheter numera större verksamhetsområden än länsrätternas
domkretsar, som i normalfallet omfattar ett län. Så är fallet även när det
gäller skatteförvaltningen. I de fall ärenden om arvs- och gåvoskatt
handläggs på en annan ort än den där skattemyndigheten har sitt säte,
skall överklagande ske till den länsrätt inom vars domkrets det
beslutande lokala skattekontoret är beläget. Regeringen har i nämnda
proposition förklarat att en utredare kommer att förordnas för att bl.a.
undersöka om en ny forumregel, som anknyter till bostadsort eller
hemvist, skulle kunna styra till vilken länsrätt ett förvaltningsmål skall
överklagas.
Överklagandetiden för beslut enligt lagen (1941:416) om arvsskatt och
gåvoskatt, AGL, är tre år om beslutet innefattar prövning av en fråga om
fastställande, eftergift eller återvinning av skatt. För övriga beslut enligt
AGL, t.ex. beslut om vägrat anstånd med skattens betalning, gäller
genom en hänvisning till lagen (1996:242) om domstolsärenden, ÄL, en
överklagandetid om tre veckor. För beslut enligt 20 kap. ärvdabalken,
ÄB, såsom beslut i frågor om registrering av bouppteckning, är ÄL direkt
tillämplig och även för dessa beslut gäller således en överklagandetid om
tre veckor.
I rapporten föreslås att tiden för överklagande skall vara tre år för
samtliga beslut. Några egentliga skäl för en sådan förändring har emeller-
tid inte anförts. Det finns enligt regeringens mening inte någon anledning
att ha en så lång överklagandetid för beslut som inte gäller skatt.
Nuvarande ordning bör därför behållas, dvs. överklagandetiden bör fort-
satt vara tre år för beslut om fastställande, eftergift eller återvinning av
skatt och tre veckor för övriga beslut. Genom överflyttningen blir
överklagandebestämmelsen i 23 § förvaltningslagen (1986:223), FL,
tillämplig på samtliga beslut som inte innefattar prövning av en fråga om
fastställande, eftergift eller återvinning av skatt. Enligt denna
bestämmelse skall ett överklagande ha kommit in inom tre veckor från
den dag då klaganden fick del av beslutet. Om klaganden är en part som
företräder det allmänna, skall överklagandet dock ha kommit in inom tre
veckor från den dag då beslutet meddelades.
Motparts överklagande och den obligatoriska kommuniceringen
Om en av parterna har överklagat ett beslut i skattefrågan skall motparten
alltid delges överklagandet. Motparten har sedan två månader på sig efter
delgivningen att själv överklaga. Överklagandet skall ges in till beskatt-
ningsmyndigheten eller till hovrätten. Det är hovrätten som prövar om
motpartens överklagande har kommit in i rätt tid.
I rapporten föreslås att motpartens överklagande skall ges in till
skattemyndigheten som också, i likhet med vad som gäller enligt
taxeringslagen, skall pröva om överklagandet kommit in i rätt tid.
Regeringen anser att nuvarande ordning, enligt vilken motpartens
överklagande kan ges in till såväl den beslutande myndigheten som till
överinstansen, har fördelar för den enskilde och bör behållas. Dock bör
rättidsprövningen av ett sådant överklagande, som i dag görs av hovrätt,
alltid göras av länsrätten och inte som enligt förslaget av
skattemyndigheten. Detta eftersom det är länsrätten som har kännedom
om när motparten fått del av det ursprungliga överklagandet och därför
kan bedöma om överklagandet har kommit in i rätt tid.
Om ett beslut om arvsskatt har överklagats skall enligt 60 § tredje
stycket AGL motparten alltid ges tillfälle att yttra sig. Denna regel om
s.k. obligatorisk kommunicering är ett undantag från 15 § ÄL, enligt
vilken kommunicering med motpart i vissa fall kan underlåtas.
Bestämmelsen i 60 § tredje stycket AGL föreslås i rapporten utgå med
hänvisning till att en motsvarande bestämmelse om kommunicering finns
i 10 § förvaltningsprocesslagen (1971:291), FPL.
Bestämmelser om skriftväxling i de allmänna förvaltningsdomstolarna
finns i 10, 12 och 18 §§ FPL. Som flera remissinstanser har påpekat
motsvaras inte bestämmelsen i 60 § tredje stycket AGL av 10 § FPL,
enligt vilken kommunicering i vissa fall inte behövs. Regeln om
obligatorisk kommunicering bör därför finnas kvar.
Processordningen
Som följer av det tidigare sagda kommer beslut i arvs- och gåvo-
skatteärenden fortsättningsvis att överklagas hos allmän förvaltnings-
domstol, dvs. länsrätt, kammarrätt och Regeringsrätten. Grundläggande
bestämmelser om processen i de allmänna förvaltningsdomstolarna finns
i förvaltningsprocesslagen, FPL, och i lagen om allmänna förvaltnings-
domstolar, LAFD.
FPL innehåller bl.a. bestämmelser om hur mål anhängiggörs, kom-
municering, bevisning, beslutens utformning och innehåll, överklagande
och prövningstillstånd. Processen är enligt huvudregeln skriftlig, dvs.
målen avgörs efter skriftväxling mellan parterna. Här bör för
fullständighetens skull nämnas att bestämmelserna i FPL är subsidiära i
förhållande till annan lagstiftning.
Närmare bestämmelser om de allmänna förvaltningsdomstolarnas
sammansättning finns i LAFD. Enligt huvudregeln är en länsrätt domför
med en lagfaren domare och tre nämndemän (17 §). Under vissa
förutsättningar kan ett mål avgöras av en ensam domare (18 §).
Kammarrätten är enligt huvudregeln domför med tre lagfarna ledamöter.
Vid behandling av frågor om prövningstillstånd är kammarrätt domför
med två ledamöter om de är ense om slutet (12 §). Av bestämmelserna i
LAFD följer vidare att sammansättningen kan vara annorlunda i vissa
måltyper. Arvs- och gåvoskattemålen kommer emellertid att handläggas
och prövas i den ordning som nu nämnts. Det innebär att målen i länsrätt
i allmänhet kommer att avgöras av en lagfaren domare med nämnd
alternativt en lagfaren domare ensam. I kammarrätten kommer frågan om
prövningstillstånd att prövas av två lagfarna ledamöter. I de mål där
prövningstillstånd meddelas avgörs målet av tre lagfarna ledamöter.
Prövningstillstånd i kammarrätt
Enligt nuvarande ordning överklagas tingsrättens respektive skattemyn-
dighetens beslut i frågor om bouppteckning samt om arvs- och gåvoskatt
till hovrätten. Hovrättens beslut kan överklagas till Högsta domstolen.
Därvid gäller bestämmelserna om prövningstillstånd i 54 kap.
rättegångsbalken. Enligt den föreslagna ordningen skall beslut i frågor
om bouppteckning samt om arvs- och gåvoskatt överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol, dvs. hos länsrätt. Kammarrättens beslut överklagas
hos Regeringsrätten. Därvid gäller bestämmelser om prövningstillstånd
(35 37 §§ FPL).
I delbetänkandet föreslås att ett krav på prövningstillstånd införs vid
överklagande till kammarrätt. Även i rapporten har detta förutsatts.
Något sådant krav har enligt den nuvarande ordningen inte funnits vid
överklagande till hovrätt. En av grundtankarna i det reformarbete som
under senare år har bedrivits på rättsväsendets område har varit att
tyngdpunkten i rättsskipningen skall ligga i första instans. De högsta
domstolsinstanserna skall endast överpröva de domar som har meddelats
från den närmast lägre instansen. Överflyttningen av
bouppteckningsverksamheten och arvsbeskattningen från tingsrätt till
skattemyndighet innebär att instanskedjan förlängs med en instans. Även
beträffande beslut om gåvoskatt kommer ytterligare en instans att
införas. Den första domstolsprövningen när det gäller gåva kommer nu
att ske i länsrätt i stället för i hovrätt. Härigenom har tyngdpunkten i
prövningen av såväl arvs- som gåvoskatteärenden förskjutits nedåt. Innan
ett mål anhängiggörs i länsrätt, har ärendet således prövats av
skattemyndigheten. Utan krav på prövningstillstånd i kammarrätt skulle
det innebära en rätt till fullständig prövning hos skattemyndigheten samt
i två domstolsinstanser. Krav på prövningstillstånd vid överklagande till
kammarrätt har införts i så många författningar att det numera kan
betecknas som huvudregel. Frågan huruvida prövningstillstånd bör
införas för en viss måltyp måste avgöras efter överväganden på grundval
av förhållandena i den aktuella måltypen (jfr bl.a. prop. 1993/94:133 och
1997/98:101). Det har därvid uttalats att prövningstillstånd bör användas
främst i de fall målet prövats av en förvaltningsmyndighet innan det
prövats i länsrätt. Så kommer till följd av reformen att vara fallet
beträffande såväl beslut i frågor om bouppteckning som beslut om arvs-
och gåvoskatt. Krav på prövningstillstånd gäller normalt inte vid
överklagande till kammarrätt av länsrätts beslut i skattemål. Dock krävs
enligt 22 kap. 11 § skattebetalningslagen (1997:483) prövningstillstånd
för vissa typer av skattemål. Den prövning som görs enligt
bestämmelserna i 20 kap. ÄB och AGL skiljer sig i flera avseenden från
den prövning som görs i andra skattemål. Enligt regeringens mening
lämpar sig dessa ärenden väl för ett system med prövningstillstånd i ledet
länsrätt kammarrätt. Regeringen föreslår därför att en regel om krav på
prövningstillstånd vid överklagande till kammarrätt införs i AGL. Genom
en hänvisning i 20 kap. 11 § ärvdabalken till överklagandebestämmelser-
na i AGL kommer detsamma att gälla för beslut enligt 20 kap. ÄB.
Prövning av frågan om anstånd med betalning av skatt
Enligt nuvarande ordning får beskattningsmyndigheten efter ansökan
medge anstånd med betalning av såväl arvs- som gåvoskatt. Har en
överrätt efter överklagande fastställt skatt till högre belopp än enligt det
överklagade beslutet, får överrätten på samma sätt medge anstånd med
det tillkommande skattebeloppet. Ansökan om anstånd skall ha kommit
in till beskattningsmyndigheten respektive överrätten senast fyra veckor
efter den dag då beslutet om skattens fastställande meddelades (55 §
AGL).
Vid inkomstbeskattningen gäller att en ansökan om anstånd med
betalning av skatt prövas av skattemyndigheten som första instans. I
rapporten har inte föreslagits någon ändring av nuvarande regler om
anstånd med betalning av skatt enligt AGL med anledning av att de
allmänna förvaltningsdomstolarna blir överinstanser. Länsrätten i Skåne
län har i sitt remissvar ansett att frågan om anstånd med betalning av
arvs- och gåvoskatt i likhet med vad som gäller vid inkomstbeskattningen
alltid bör prövas av skattemyndigheten som första instans. Regeringen
delar länsrättens uppfattning. Frågan om anstånd är, såsom den skall
bedömas enligt AGL, i sak helt åtskild från beskattningsfrågan. När
rätten väl har skilt målet om fastställande av skatten från sig finns det
ingen anledning att inte låta skattemyndigheten pröva frågan om anstånd.
Även instansordningsprincipen talar för detta. Med hänsyn till att någon
ändring i den aktuella paragrafen inte föreslagits i rapporten och denna
fråga inte remissbehandlats bör dock frågan om vilken instans som först
skall pröva en ansökan om anstånd med betalningen av skatt tas upp vid
ett senare tillfälle. Något förslag läggs därför inte fram i detta
lagstiftningsärende.
Det s.k. anmärkningsförfarandet
I vissa fall kan ett felaktigt skattebeslut rättas utan att överklagande sker,
nämligen genom det s.k. anmärkningsförfarandet. Det kan bara användas
när det gäller att ändra beslut så att högre skatt skall utgå. Om
Kammarkollegiet upptäcker att beskattningsmyndigheten tagit ut för låg
skatt kan kollegiet vända sig direkt till den skattskyldige. Kollegiet
uppger på vilket sätt skattebeslutet är oriktigt och den skattskyldige kan
då vitsorda anmärkningen och betala in det felande skattebeloppet. Om så
sker behöver process inte tillgripas. Om den skattskyldige inte vitsordar
anmärkningen måste överklagande till hovrätten ske på vanligt sätt. I
lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter fanns
tidigare ett anmärkningsförfarande av samma typ som enligt AGL.
Institutet slopades eftersom det i princip saknade praktisk betydelse (SFS
1984:404). I arvs- och gåvoskattekommitténs betänkande, Ny arvs- och
gåvoskattelag (SOU 1987:62) föreslogs att anmärkningsförfarandet i
AGL skulle slopas. I rapporten föreslås också att anmärkningsförfarandet
skall avskaffas. Anmärkningsförfarandet är omodernt och används så
sällan att det torde sakna praktisk betydelse. Dessutom finns det inget
motsvarande institut inom övriga beskattningsområden. Regeringen
delar därför bedömningen att anmärkningsförfarandet kan tas bort.
5.5 Skatteförvaltningen tar över Kammarkollegiets
uppgifter
Regeringens förslag: Kammarkollegiets roll som gransknings-
myndighet i ärenden om arvs- och gåvoskatt tas över av
skatteförvaltningen.
Riksskatteverket får överklaga skattemyndighetens beslut och får
vidare överklaga ett beslut av länsrätten eller kammarrätten även om
verket inte tidigare fört det allmännas talan.
Skattemyndigheten skall i normalfallet föra det allmännas talan i
länsrätt och kammarrätt. En skattemyndighet får uppdra åt en annan
skattemyndighet att föra talan i ett visst ärende eller grupp av ärenden
om den andra myndigheten medger det. Riksskatteverket får överta
uppgiften att föra talan i ett ärende eller en viss grupp av ärenden.
I Regeringsrätten förs det allmännas talan av Riksskatteverket.
Verket kan därvid företrädas av någon tjänsteman vid skatte-
myndigheten.
Kammarkollegiets uppgift att besluta i ärenden om dubbel-
beskattning förs över till Riksskatteverket.

Delbetänkandets förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker förslaget
eller lämnar förslaget utan erinran. Riksskatteverket framhåller vikten av
att verkets tillsyn får bli en annan än den som i dag åligger
Kammarkollegiet. Kammarkollegiet har avstyrkt att kollegiets arbets-
uppgifter förs över till Riksskatteverket.
Rapportens förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har tillstyrkt eller inte
haft något att erinra mot förslaget. Kammarkollegiet ifrågasätter det
lämpliga i att beslutsmyndigheten blir den skattskyldiges motpart i
processen.

Skälen för regeringens förslag
Granskningsrollen
Enligt 64 § 1 mom. lagen (1941:614) om arvsskatt och gåvoskatt, AGL,
skall beskattningsmyndighetens beslut i ärenden om fastställande,
eftergift eller återvinning av arvsskatt och gåvoskatt granskas av den
myndighet regeringen förordnar. Sedan den 1 juni 1965 har
Kammarkollegiet denna uppgift. För att en granskning skall kunna ske
har beskattningsmyndigheterna ålagts att sända vissa handlingar till
kollegiet. Granskningen av beslut om arvs- och gåvoskatt sker
stickprovsvis. Om kollegiet hittar några felaktigheter vid granskningen
ankommer det på kollegiet att överklaga beslutet. Kollegiet är också
motpart när enskilda överklagar. Enligt ett uttryckligt uttalande i
förarbetena (prop. 1964:75 s. 337) skall kollegiet företräda det allmännas
intressen vilket innebär att kollegiet även kan överklaga till den
skattskyldiges förmån. Någon rätt att enligt gällande system utöva tillsyn
över beskattningsmyndigheterna har inte kollegiet.
Enligt rapportens förslag skall Kammarkollegiets uppgifter tas över av
skatteförvaltningen. Den centrala tillsynen skall därvid i enlighet med
Riksskatteverkets roll som centralmyndighet för skatteförvaltningen
ligga på verket. Processföringen skall normalt skötas av skattemyn-
digheten, men även Riksskatteverket skall ha rätt att föra talan.
I förordningen (1990:1293) med instruktion för skatteförvaltningen
anges att Riksskatteverket bl.a. skall meddela föreskrifter om verkställig-
het av lag enligt särskilda bemyndiganden och genom allmänna råd och
uttalanden verka för lagenlighet, följdriktighet och enhetlighet vid rätts-
tillämpningen inom verksamhetsområdet. Regeringen finner det naturligt
att Kammarkollegiets granskningsroll ersätts av Riksskatteverkets tillsyn
över skatteförvaltningen. Formerna för Riksskatteverkets allmänna
tillsynsroll är inte lagreglerade. Det finns inte någon särskild anledning
att i lag reglera tillsynen på arvs- och gåvoskattens område. Tillsynen får
i stället utövas inom ramen för de uppgifter verket enligt ovan nämnda
förordning har som chefsmyndighet.
Vidare bör Riksskatteverket ha rätt att överklaga skattemyndighetens
beslut. Rätten att överklaga en lägre myndighets beslut kan utnyttjas för
att utjämna oenhetlig rättstillämpning på områden där behovet av
prejudikat är framträdande. Det kan antas att Riksskatteverket kommer
att överklaga endast när det verkligen är påkallat och inte bara av det
skälet att verket inte delar skattemyndighetens bedömning i en viss fråga
(jfr prop. 1989/90:74). Riksskatteverket bör få överklaga ett beslut av
länsrätten eller kammarrätten även om verket inte tidigare har fört det
allmännas talan i målet.

Närmare om det allmännas processföring
Enligt förslaget i rapporten skall den skattemyndighet som har fattat det
överklagade beslutet i de flesta fall föra det allmännas talan i domstol.
Förslaget överensstämmer med bestämmelsen i 7 a §
förvaltningsprocesslagen (1971:291), FPL. Enligt denna gäller att om en
enskild överklagar en förvaltningsmyndighets beslut, blir den först
beslutande myndigheten alltid den enskildes motpart sedan handlingarna
i målet överlämnats till domstolen. Regeringen anser att denna ordning
bör gälla även för arvs- och gåvoskattemålen. Någon särskild reglering
krävs inte härför. I och med att skattemyndigheten blir part i länsrätten,
har myndigheten enligt 33 § andra stycket FPL rätt att överklaga ett
beslut om det gått myndigheten emot. Det innebär att skattemyndigheten
i normalfallet för det allmännas talan i länsrätt och kammarrätt.
Kammarkollegiet har ifrågasatt det lämpliga i att beslutsmyndigheten blir
den skattskyldiges motpart i processen. Enligt regeringens mening finns
det inte skäl för sådana farhågor.
Det bör beträffande skattemyndigheternas processföring enligt AGL,
liksom enligt taxeringslagen, vara möjligt att en skattemyndighet övertar
en annan skattemyndighets uppgift att föra talan. En sådan möjlighet
föreslås därför.
Som nämnts i det föregående skall Riksskatteverket ha en självständig
rätt att överklaga skattemyndighetens beslut. Överklagar Riksskatte-
verket, skall det allmännas talan föras av verket. I rapporten föreslås
vidare att Riksskatteverket skall kunna ta över uppgiften att föra det
allmännas talan i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden. Även
detta förslag bör enligt regeringens mening genomföras. En sådan
ordning krävs för att Riksskatteverket i linje med sitt ansvar för en
enhetlig rättstillämpning i skatteförvaltningen skall kunna välja ut
ärenden på områden där klarlägganden är angelägna och där svara för det
allmännas argumentering (jfr prop. 1989/90:74).
Vidare skall Riksskatteverket enligt förslaget i rapporten föra det
allmännas talan i Regeringsrätten. Verket skall emellertid kunna uppdra
åt en tjänsteman vid skattemyndighet att företräda verket. Detta kan vara
rationellt och bidra till att processkompetensen vid skattemyndigheterna
upprätthålls. Regeringen instämmer därför i förslaget.
Riksskatteverket bör, liksom Kammarkollegiet i dag, få föra talan såväl
till den skattskyldiges fördel som till hans nackdel. En uttrycklig
bestämmelse om detta bör för tydlighetens skull införas.
Dubbelbeskattningsärenden
För att undvika eller lindra dubbelbeskattning kan enligt 58 § AGL
regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer efter ansökan
medge befrielse eller nedsättning av skatt om egendom har beskattats
såväl här i riket som i utländsk stat. Enligt förordningen (1967:721) om
förfarandet rörande eftergift av arvsskatt eller gåvoskatt vid
dubbelbeskattning skall en ansökan ges in till Kammarkollegiet. I
förordningen anges vidare att det är Kammarkollegiet och i vissa fall
regeringen som prövar ansökan. I lagen (1983:914) om dubbelbeskatt-
ningsavtal mellan Sverige och Amerikas Förenta Stater beträffande
skatter på kvarlåtenskap, arv och gåva samt lagen (1988:593) om
dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige samt Storbritannien och
Nordirland beträffande skatter på kvarlåtenskap, arv och gåva anges att
ansökan om skattelindring enligt nämnda förordning kan göras hos
Kammarkollegiet.
I rapporten föreslås att skattemyndigheten skall pröva frågan om
befrielse från eller nedsättning av arvsskatt eller gåvoskatt för
undvikande av dubbelbeskattning i samband med att ett skatteärende
avgörs. På samma sätt som enligt gällande lag skall dock regeringen
avgöra ärendet när detta förutsätts i dubbelbeskattningsavtal eller vid
ärende av synnerlig vikt eller principiell betydelse. Kammarkollegiet har
motsatt sig att uppgiften att fatta beslut i dubbelbeskattningsärenden
flyttas över till skattemyndigheten och i stället föreslagit att denna
uppgift läggs på Riksskatteverket. Anledningen härtill är att de flesta
dubbelbeskattningsavtal är s.k. creditavtal, vilket innebär att beskatt-
ningsmyndigheten måste ha uppgift om den skatt som betalats i utlandet
för att kunna fatta beslut i dubbelbeskattningsärendet. Detta tar regel-
mässigt tid, varför beslut först måste fattas om den svenska arvsskatten
och beslut om nedsättning av denna skatt p.g.a. dubbelbeskattning kan
fattas först senare. Arvs- och gåvoskattekommittén förordade i sitt
betänkande Ny arvs- och gåvoskattelag (SOU 1987:62) att dubbel-
beskattningsärendena skulle handläggas av en centralmyndighet. Antalet
dubbelbeskattningsärenden har de senaste åren varit ca 60 per år. Enligt
regeringens mening är antalet ärenden inte tillräckligt stort för att spridas
på de tio skattemyndigheterna. Vidare uppnås enhetlighet i besluts-
fattandet bäst om det är en centralmyndighet som handlägger frågan. Det
är därför lämpligast att Kammarkollegiets uppgift flyttas över på
Riksskatteverket. Regeringen föreslår i enlighet härmed att en ändring,
innebärande att ansökan om skattelindring enligt ovan nämnda
förordning kan göras hos Riksskatteverket, förs in i lagen (1983:914) om
dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Amerikas Förenta Stater
beträffande skatter på kvarlåtenskap, arv och gåva samt lagen (1988:593)
om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige samt Storbritannien och
Nordirland beträffande skatter på kvarlåtenskap, arv och gåva. En
motsvarande ändring bör föras in i nämnda förordning.
5.6 Särskilda frågor när det gäller bouppteckning och
deklaration, m.m.
Regeringens förslag: Den avlidnes personnummer skall alltid anges i
bouppteckningen. Kravet på angivande av den avlidnes yrke tas bort.
Deklaration av arvfallen eller testamenterad egendom skall avfattas
på särskild blankett. Arvlåtarens eller testators samt den
skattskyldiges personnummer skall vara obligatoriska uppgifter i
deklarationen. Motsvarande skall gälla vid gåva.
Om personnummer saknas skall i stället samordningsnummer anges
om sådant finns.
Regeringens bedömning: Kravet på att bifoga kopior av bouppteck-
ningen när denna ges in för registrering bör behållas.

Slutbetänkandets förslag om personnummer i stället för yrke: Över-
ensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har invänt mot
förslagen.
Rapportens förslag om blankett och personnummer: Överens-
stämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har invänt mot
förslagen.
Delbetänkandets förslag om kopior av bouppteckningen: Regering-
en anser inte att förslaget bör genomföras.
Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har yttrat sig särskilt
över förslaget.

Skälen för regeringens förslag och bedömning
Uppgift om den avlidnes yrke ersätts av uppgift om personnummer
Av 20 kap. 3 § ärvdabalken, ÄB, framgår vilka uppgifter som måste
anges i en bouppteckning. Det är bl.a. den avlidnes fullständiga namn,
yrke och hemvist. Uppgift om den avlidnes personnummer är inte
obligatoriskt.
I dag är personnummer av stor betydelse när det gäller att identifiera
en person. Kravet på att den avlidnes yrke skall anges i bouppteckningen
är sedan länge föråldrat. Den uppgiften fyller i
bouppteckningssammanhang inte längre någon funktion. I stället lämnas
regelmässigt uppgift om den avlidnes personnummer. För
dödsboanmälan har uppgift om den avlidnes personnummer sedan länge
varit ett krav.
För att anpassa lagstiftningen till dagens samhälle bör kravet på
angivande av den avlidnes yrke ersättas av ett krav på angivande av den
avlidnes personnummer. Det är vidare närmast självklart att samma
ordning bör gälla för bouppteckning som för dödsboanmälan.
I anledning av det nu sagda bör ett krav på angivande av person-
nummer i bouppteckningar lagfästas och kravet på angivande av den
avlidnes yrke utmönstras.
Genom en hänvisning i 20 kap. 10 § ÄB gäller vad som föreskrivs om
bouppteckning även beträffande tilläggsbouppteckning.
Deklaration av arvfallen eller testamenterad egendom samt gåva och
liknande förvärv
För gåva och liknande förvärv gäller sedan tidigare att deklaration skall
avfattas på särskild blankett. Formulär för sådan blankett fastställs av
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. När
handläggningen av arvsskatt övergår till skattemyndigheterna bör
motsvarande bestämmelse införas för deklaration av arvfallen eller
testamenterad egendom.
Som angetts ovan är personnummer numera av stor betydelse när det
gäller att identifiera en person. Ett krav på angivande av personnummer
finns redan för självdeklaration. Det är därför naturligt att även
deklaration av arvfallen eller testamenterad egendom samt gåva och
liknande förvärv innehåller en uppgift om arvlåtarens eller testators
respektive givarens personnummer. Vidare bör ett krav på angivande av
den skattskyldiges personnummer införas. När fråga är om deklaration av
s.k. framskjutna förvärv enligt 8 § lagen (1941:416) om arvsskatt och
gåvoskatt, AGL, bör även föregående innehavarens personnummer vara
en obligatorisk uppgift.
Samordningsnummer
Enligt 18 a § folkbokföringslagen (1991:481) kan fr.o.m. den 1 januari
2000 personer som inte är eller har varit folkbokförda här i landet efter
begäran av en myndighet tilldelas ett särskilt samordningsnummer i
stället för personnummer (prop. 1997/98:9). I de fall en person har
tilldelats ett samordningsnummer bör detta, av samma skäl som har
anförts i fråga om personnummer, anges i bouppteckning, tilläggsboupp-
teckning, dödsboanmälan och deklaration. Regeringen föreslår därför att
ett krav på angivande av samordningsnummer införs i såväl ÄB som
AGL.
Bouppteckningsblankett
Enligt förslagen i delbetänkandet och rapporten skall en särskild blankett
som kan användas för bouppteckningen sändas till dödsboet. Den
bouppteckningsskyldige kan tillsammans med blanketten få vissa enkla
anvisningar. Förslaget syftar till att rationalisera förfarandet för såväl den
enskilde som det allmänna. Granskningen hos skattemyndigheten
underlättas och därmed kan handläggningstiden förkortas. Regeringen
delar bedömningen att det är en fördel om en blankett kan tillhandahållas
av skattemyndigheterna. Någon författningsreglering krävs inte för att en
sådan ordning skall kunna införas.
I delbetänkandet och rapporten har vidare föreslagits att skattemyn-
digheten skall förtrycka vissa uppgifter på bouppteckningsblanketten.
Regeringen anser att en sådan ordning kan ha vissa fördelar. De uppgifter
som skall förtryckas måste då hämtas från olika register. Frågan behöver
emellertid övervägas ytterligare. Riksskatteverket har fått i uppdrag att se
över frågan om behovet av särskilda regler för IT-användningen i
boupptecknings- och arvsbeskattningsverksamheten hos skattemyndig-
heterna. Regeringen har för avsikt att återkomma i dessa delar.
I rapporten föreslås att skattemyndigheten skall vara skyldig att sända
en blankett till dödsboet när den avlidne var folkbokförd i Sverige. Enligt
förslagen i delbetänkandet och rapporten skall det vidare vara
obligatoriskt att använda den anvisade blanketten vid bouppteckningen.
Som nämnts ovan har regeringen för avsikt att återkomma i frågan om
förtryckning av vissa uppgifter på bouppteckningsblanketten. Frågan om
en skyldighet för skattemyndigheten att sända ut en boupptecknings-
blankett till dödsboet bör då övervägas. Även frågan om obligatorisk
användning av viss blankett för bouppteckning bör hanteras i det
sammanhanget.
Som nämnts ovan finns det inget som hindrar att skattemyndigheten
utan stöd i författning sänder ut en blankett för bouppteckning till
dödsboet.
Ingivande av kopia av bouppteckningen
I delbetänkandet har föreslagits att skyldigheten att till bouppteckningen
foga en eller ibland flera bestyrkta kopior av bouppteckningen när den
ges in för registrering avskaffas. Den fördel som en sådan ordning skulle
innebära för den enskilde uppvägs emellertid inte av de olägenheter som
skulle uppkomma för skattemyndigheten. Regeringen anser därför inte
att förslaget bör genomföras.
5.7 Ny deklarationstidpunkt för gåva
Regeringens förslag: Deklarationstidpunkten för gåva flyttas från
den 15 februari till den 2 maj året efter skattskyldighetens inträde.

Rapportens förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Ingen av remissinstanser har yttrat sig särskilt i
frågan.
Skälen för regeringens förslag: Av 46 § andra stycket lagen
(1941:614) om arvsskatt och gåvoskatt, AGL, följer att deklaration för
gåva skall lämnas senast den 15 februari året efter det varunder
skattskyldighet inträdde. Har givaren eller, vad angår förvärv som avses i
37 § 2 mom., försäkringstagaren, avlidit efter det skattskyldighet inträtt
får dock deklarationen inte lämnas senare än fyra månader efter
dödsfallet.
Deklarationstidpunkten för gåva överensstämde tidigare med den som,
för andra än bokföringsskyldiga, gällde för inlämnande av allmän
självdeklaration. Numera är det den 2 maj som är sista dag för ingivande
av förenklad självdeklaration. Att det är detta datum som gäller har blivit
allmänt känt. Något egentligt skäl att ha kvar den 15 februari som sista
deklarationsdag för gåva finns inte. Det torde i själva verket redan vara
en utbredd föreställning bland dem som är berörda att sista dag för
inlämnande av gåvodeklaration också är den 2 maj. Misstag om
deklarationsdag föranleder visserligen inte någon förseningsavgift,
eftersom någon sådan inte tas ut enligt AGL. Däremot har
bestämmelserna om ränta på skatten i 52 § AGL anknytning till sista
deklarationsdagen. Räntebestämmelserna är inte avsedda att vara någon
sanktion utan skall kompensera det allmänna för en ränteförlust, som
motsvaras av en räntevinst för den skattskyldige genom att denne betalar
skatten vid en senare tidpunkt än normalt. De omständigheter som
föranlett att skatten inte kunnat fastställas tidigare än som skett är utan
betydelse för frågan om ränta skall tas ut (jfr prop. 1974:159 s. 74). Detta
strikta kredittänkande möter ytterst liten förståelse hos dem som påförs
ränta. Enligt regeringens bedömning bör en lagändring ske så att
deklarationsdagen för gåva flyttas fram till att sammanfalla med den för
förenklad självdeklaration.
5.8 Kontrolluppgift för försäkringsgivare
Regeringens förslag: Tidpunkten för försäkringsgivare att lämna
kontrolluppgift om förmånstagarförvärv enligt lagen (1941:416) om
arvsskatt och gåvoskatt flyttas från den 15 februari till den 31 januari.

Rapportens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inte yttrat sig särskilt
i frågan. Kammarkollegiet anser att det nuvarande systemet med
försäkringsgivares kontrolluppgiftsskyldighet direkt till den skattemyn-
dighet som skall handlägga ärendet bör behållas.

Skälen för regeringens förslag
Bakgrund
Enligt 49 § lagen (1941:614) om arvsskatt och gåvoskatt, AGL, är
försäkringsgivare skyldig att till beskattningsmyndigheten ge in
kontrolluppgift beträffande förmånstagarförvärv som enligt denna lag
medför skattskyldighets inträde. Sådan uppgiftsskyldighet föreligger inte
om det utfallna beloppet inte överstiger 13 000 kr. Kontrolluppgiften
skall lämnas enligt närmare föreskrifter som meddelas av regeringen.
Föreskrifterna finns i 13 § arvs- och gåvoskatteförordningen (1958:563),
vari anges att uppgifterna skall avfattas på blankett enligt särskilt
formulär. I bilaga till sistnämnda paragraf har regeringen fastställt ett
formulär för denna uppgift. Formuläret innehåller 16 olika deluppgifter.
Kontrolluppgiften skall för varje kalenderår lämnas senast den 15
februari påföljande år. Har skattskyldighet inträtt till följd av dödsfall,
skall dock uppgift lämnas inom en månad efter det försäkringsgivaren
fått kännedom om dödsfallet.
Kontrolluppgiften skall ges in till den beskattningsmyndighet som har
att uppta fråga om beskattning av försäkringsbeloppet, dvs. vid
arvsbeskattning till bouppteckningsdomstolen och vid gåvobeskattning
skattemyndigheten i den region där den skattskyldige var folkbokförd.
De uppgifter som skall redovisas i det fastställda uppgiftsformuläret
ligger till grund för försäkringsgivarens bedömning av frågan om vilken
beskattningsmyndighet som är behörig enligt AGL och som uppgiften
skall lämnas till.
Kontrolluppgift för försäkringsgivare
Enligt 3 kap. 58 § lagen (1990:325) om självdeklaration och kontroll-
uppgifter, LSK, skall kontrolluppgifter lämnas senast den 31 januari
under taxeringsåret till den skattemyndighet hos vilken den
uppgiftsskyldige är registrerad som arbetsgivare eller, om han är
registrerad hos flera skattemyndigheter, till var och en av dem, eller om
han inte är registrerad till skattemyndigheten i den region där
uppgiftslämnaren är bosatt. I rapporten föreslås att motsvarande bör gälla
för uppgiftslämnande enligt AGL. Vidare föreslås att hänvisningen till 3
kap. 58 § LSK även skulle kunna omfatta den tid som anges för
uppgiftslämnande, dvs. den 31 januari. I fråga om arvsskatt behövs
emellertid en särskild bestämmelse om uppgiftsskyldighet vid dödsfall.
En hänvisning till bestämmelserna i 3 kap. 58 § LSK föreslås därför i 49
§ första stycket AGL. Vidare föreslås att tredje stycket samma lag skall
behållas men att tiden för att lämna uppgiften ändras från den 15 februari
till den 31 januari.
Enligt regeringens bedömning är det inte ändamålsenligt att ha en
bestämmelse om att kontrolluppgift för försäkringsgivare, som ju i detta
fall skall användas för att fastställa skatt enligt AGL, lämnas till den
skattemyndighet där försäkringsgivaren är registrerad som arbetsgivare.
Även Kammarkollegiet har i sitt remissvar ansett att det nuvarande
systemet med uppgift direkt till den skattemyndighet som skall
handlägga ärendet bör behållas och hänvisat till att det medför viss risk
för felexpedieringar att lämna uppgiften till den skattemyndighet där
försäkringsbolaget är registrerat som arbetsgivare. Regeringen anser mot
bakgrund av det anförda att ändringen i denna del inte bör genomföras.
Försäkringsgivare som lämnar kontrolluppgift enligt AGL lämnar även
kontrolluppgift enligt LSK. Det kan därför vara en fördel om samma
tidsgräns gäller för försäkringsgivare enligt AGL. Tidsgränsen för
kontrolluppgift enligt AGL bör i detta avseende därför ändras till den 31
januari.
Enligt nuvarande reglering, som tillkom före den nya regeringsformen,
har regeringen genom ett bemyndigande givits möjlighet att meddela
föreskrifter angående vilka övriga förhållanden som skall uppges för
skattens bestämmande. I rapporten har föreslagits att denna uppgift i
stället skall ankomma på Riksskatteverket. Lagrådet har föreslagit att
bemyndigandet skall utgå då knappast annat än verkställighetsföreskrifter
synes kunna komma i fråga (8 kap. 13 § första stycket 1
regeringsformen). Regeringen delar Lagrådets uppfattning att
bemyndigandet i princip kan tas bort. Dock anser regeringen att det är
lämpligt att i lagen ta in en erinran om att närmare föreskrifter om
uppgiftsskyldigheten meddelas av regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer (jfr bl.a. Lagrådets yttrande och regeringens
bedömning i prop. 2000/01:8 Ny socialavgiftslag).
5.9 Tidsgräns för meddelande om arvsavstående för
Allmänna arvsfonden
Regeringens bedömning: Någon särskild tidsgräns för att lämna
skriftligt meddelande till skattemyndigheten om avstående från arv
enligt lagen (1994:243) om Allmänna arvsfonden införs inte.

Rapportens förslag: Överensstämmer inte med regeringens. I rapporten
föreslås att en tidsgräns införs för meddelande om avstående från arv.
Vidare föreslås att uppgiften skall lämnas på en blankett enligt formulär
som fastställs av Riksskatteverket.
Remissinstanserna: Kammarkollegiet anser att någon tidsgräns inte
bör införas. Kollegiet anför att reglerna i framtiden bör utformas så att
förfarandet mera stämmer överens med gången när en
tilläggsbouppteckning blivit nödvändig. Vidare anser kollegiet att det är
olämpligt att uppgifter endast lämnas en gång per år, eftersom en sådan
hantering bl.a. skulle innebära merarbete för arvsfonden.
Skälen för regeringens bedömning: Enligt 24 och 25 §§ lagen
(1994:243) om Allmänna arvsfonden kan fonden i vissa fall avstå från
arv eller försäkringsbelopp som tillfallit fonden. Om värdet av
egendomen i fråga inte överstiger två miljoner kronor är det
Kammarkollegiet som beslutar om avstående av arv och annars
regeringen. Av 1 § andra stycket lagen (1941:416) om arvsskatt och
gåvoskatt, AGL, följer att sådant förvärv på grund av avstående från
Allmänna arvsfonden i arvsskattehänseende betraktas som om förvärvet
skett genom testamente efter den avlidne. Enligt 49 a § AGL skall ett
skriftligt meddelande om beslut om avstående tillställas
beskattningsmyndigheten. I rapporten föreslås att bestämmelsen i 49 a §
skall ändras på så sätt att meddelande skall lämnas till skattemyndigheten
senast den 31 januari påföljande år, att 3 kap. 58 § lagen (1990:243) om
självdeklaration och kontrolluppgifter skall äga motsvarande tillämpning
samt att uppgiften skall lämnas på blankett enligt formulär som fastställs
av Riksskatteverket. Som framgår ovan är det inte alltid
Kammarkollegiet som beslutar om Allmänna arvsfondens avstående och
som skall lämna meddelande till skattemyndigheten. Det kan även vara
regeringen som skall lämna sådant meddelande. Som Kammarkollegiet
påpekat kan det vidare vara olämpligt att uppgifter endast lämnas en gång
per år. Detta kan fördröja beskattningen, vilket är till nackdel både för
den enskilde och det allmänna. Mot bakgrund härav gör regeringen
bedömningen att någon tidsgräns för skyldigheten att lämna meddelande
om beslut om Allmänna arvsfondens avstående från arv inte bör införas.
5.10 Tidsbegränsningen för ansökan om anstånd med att
förete delningshandling tas bort
Regeringens förslag: Tidsbegränsningen i lagen (1941:416) om
arvsskatt och gåvoskatt för att göra framställning om anstånd med att
fastställa skatten i de fall då verklig delningshandling skall företes tas
bort.

Rapportens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har inte yttrat sig
särskilt över förslaget. Kammarkollegiet anför att förslaget innebär en
materiell ändring som inte bör tas upp i detta sammanhang.
Skälen för regeringens förslag: Enligt 17 § första stycket lagen
(1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, AGL, skall beskattnings-
myndigheten medge anstånd med skatteärendets avgörande i och för
företeende av bodelning eller arvskifte samt delningshandling i fall av
sekundosuccession. För att anstånd skall medges krävs att framställning
om det görs i samband med att en bouppteckning ges in för registrering.
Vidare krävs att detta sker inom den föreskrivna tiden, dvs. regelmässigt
fyra månader efter dödsfallet eller, om uppskov med att förrätta
bouppteckning beviljats, en månad efter den dag till vilken sådant
uppskov medgivits.
I rapporten föreslås att det i 17 § AGL skall ges utrymme för att medge
anstånd med skattens fastställande även om bouppteckningen ges in för
sent. Enligt regeringens bedömning bör en ändring av bestämmelsen ske
i enlighet med förslaget.
5.11 Möjligheten att betala arvsskatt med annat än pengar
avskaffas
Regeringens förslag: Det skall inte längre vara möjligt att betala
arvsskatt med aktier och skuldebrev.

Rapportens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Så gott som samtliga remissinstanser tillstyrker
förslaget eller lämnar det utan erinran. Kammarrätten i Sundsvall anför
att frågan bör utredas på nytt eftersom innehav av värdepapper blivit allt
vanligare.
Skälen för regeringens förslag: Enligt nuvarande reglering behöver
inte all betalning av arvsskatt ske med pengar. Efter tillstånd av
beskattningsmyndigheten kan intill ett belopp motsvarande högst hälften
av skatten som betalning godtas intecknat skuldebrev i fast egendom,
tomträtt, vattenfallsrätt, fartyg, jordbruksinventarier eller företags-
egendom eller också skuldförbindelse för vilket sådant skuldebrev
lämnats som säkerhet. Beträffande intecknat skuldebrev gäller att det
måste ha fastställts att gälla i den avlidnas egendom och högst till det
värde som den intecknade egendomen upptagits till i bouppteckningen.
Intecknat skuldebrev i egendom som ägs av dödsbodelägare personligen
godtas således inte. Arvsskatteförordningen innehåller ett stort antal
tillämpningsföreskrifter om det närmare förfarandet när arvsskatten skall
betalas med annat än pengar. Riksbanken skall förvalta de
värdehandlingar som överlämnats som betalningsmedel eller säkerhet för
arvsskatten. Sedan Riksbanken fått uppgift om beloppet av den skatt som
betalats genom överlämnande av värdehandlingar sätter Riksbanken
omedelbart in motsvarande belopp på skattemyndighetens konto för
arvsskatt och gåvoskatt. Förfarandet innebär således i korthet att
Riksbanken betalar arvsskatten och den skattskyldige får en motsvarande
skuld till banken. Riksbanken förvaltar, genom värdepapperscentralen,
värdehandlingarna så länge dessa står kvar som säkerhet. Förvaltningen
redovisas sedan till Kammarkollegiet, Finansdepartementet och
Riksrevisionsverket varje år. För närvarande finns inget låneärende
beträffande arvsskatt i Riksbanken. Denna låneverksamhet kan inte heller
anses vara av centralbankskaraktär och det kan därför ifrågasättas om
Riksbanken skall driva denna verksamhet. Frågan om det finns skäl att
låta Riksbankens låneverksamhet för att betala arvsskatt upphöra har
tidigare varit uppe till diskussion. Statsskuldspolitiska kommittén
anförde i sitt betänkande Riksbanken och Riksgäldskontoret (SOU
1986:22) att Riksbankens låneverksamhet för erläggande av arvsskatt
borde upphöra. Enligt kommittén skulle denna verksamhet kunna
ombesörjas av någon annan myndighet. Eftersom de bestämmelser där
denna verksamhet reglerades samtidigt utreddes av Arvs- och
gåvoskattekommittén hänvisades emellertid till denna. I Arvs- och
gåvoskattekommitténs slutbetänkande Ny arvs- och gåvoskattelag (SOU
1987:62) föreslogs att möjligheten att betala arvsskatt med annat än
kontanter helt skulle slopas. Vidare har Riksbanken i en framställning till
Finansdepartementet hemställt att Riksbankens låneverksamhet vad avser
arvsskatt skall upphöra (Fi95/3077).
Reglerna om betalning av arvsskatt med annat än pengar innebär i
praktiken inte annat än ett slags anståndsinstitut. Med de relativt
generösa anståndsregler som finns kan reglerna om betalning med annat
än pengar tas bort. I extremfall med hög arvsskatt är regeringens
möjlighet enligt nuvarande regler att medge anstånd i högst 20 år
tillräcklig.
6 Ikraftträdande m.m.
6.1 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser
Lagförslagen föreslås träda i kraft den 1 juli 2001.
De föreslagna övergångsbestämmelserna innebär bl.a. att de boupp-
teckningar som ges in till tingsrätt före den 1 juli 2001 skall handläggas
helt enligt äldre bestämmelser. Under en ganska lång övergångsperiod
kommer därför dubbla system att finnas. Detta uppvägs dock av att det
för såväl den enskilde som för det allmänna blir enkelt att överblicka
vilka regler som gäller.
Regeringen har getts möjlighet att besluta att en annan tingsrätt än den
som anges i 20 kap. 8 § ärvdabalken och 34 § lagen (1941:416) om
arvsskatt och gåvoskatt skall vara behörig att handlägga ärenden om
registrering av bouppteckning, tilläggsbouppteckning och dödsbo-
anmälan samt ärenden om arvsskatt. Skälet härför är att vissa tingsrätter
kommer att stå helt eller delvis utan erfaren personal efter den 1 juli
2001. I vissa fall kommer domstolssekreterarna att enligt arbetsrättsliga
regler följa med verksamheten till skattemyndigheten. Det kan också visa
sig att domstolssekreterare väljer att sluta sin anställning i förtid. För att
undvika att handläggningstiderna för de ärenden som skall handläggas
vid tingsrätt efter den 1 juli 2001 i vissa fall blir alltför långa, bör
ärenden kunna föras över till tingsrätter som fortfarande har tillgång till
kompetent personal.
Tingsrätternas arkivmaterial från bouppteckningsverksamheten är
omfattande. Det rör sig om ett efterfrågat material. Under en längre tid
kommer såväl tingsrätterna som skattemyndigheterna att ha behov av
materialet. Materialet är också efterfrågat av enskilda. Avsikten är att
tingsrätternas bouppteckningsarkiv skall föras över till landsarkiven i
samband med att verksamheten förs över till skatteförvaltningen. Någon
författningsreglering krävs inte för en sådan lösning. I samband med
överlämnande av materialet skall, enligt 17 § arkivförordningen
(1991:446), träffas överenskommelse avseende ersättning till arkiv-
myndigheten för dels kostnader för att bevara, vårda och tillhandahålla
handlingarna, dels engångskostnader i samband med övertagande av
materialet.
Vid ikraftträdandet kommer det vid tingsrätterna att finnas allmänna
handlingar i ärenden som enligt övergångsbestämmelserna i fortsättning-
en skall handläggas av skattemyndighet. Det kan röra sig om t.ex. ett
föreläggande att ge in en bouppteckning. Enligt arkivlagen (1990:782)
får en statlig myndighet avhända sig allmänna handlingar bl.a. genom ett
sådant överlämnande som sker med stöd av lag eller föreskrift som
meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.
Enligt arkivförordningen (1991:446) får Riksarkivet meddela föreskrifter
bl.a. om överlämnande av statliga myndigheters arkiv till annan
myndighet.
6.2 Genomförande och ekonomiska konsekvenser
Regeringen gav den 17 februari 2000 Domstolsverket och Riksskatte-
verket i uppdrag att förbereda överflyttningen av boupptecknings-
verksamheten till skattemyndigheterna (dnr Ju 99/2692).
Beslutet att föra över bouppteckningsverksamheten till skatteför-
valtningen innebär att det är fråga om övergång av verksamhet. Enligt
lagen (1982:80) om anställningsskydd förs anställningsavtalen i dess
nuvarande lydelse för berörda personer automatiskt över till den nya
arbetsgivaren om den anställde inte motsätter sig detta.
Reformen möjliggör ett effektivare resursutnyttjande främst när det
gäller personal och lokaler. Förändringarna beräknas leda till stats-
finansiella besparingar.
Förslaget finansieras genom att resurser förs över från domstols-
väsendet till skatteförvaltningen. Enligt preliminära beräkningar rör det
sig om ca 50 mkr på årsbasis. Regeringen har i budgetpropositionen
(prop. 2000/01:1 Utgiftsområde 4) bl.a. anfört att regeringen avser att
återkomma med den totala kostnadsberäkningen för reformen.
I propositionen föreslås att deklarationstidpunkten för gåva flyttas från
den 15 februari till den 2 maj året efter skattskyldighetens inträde. En
senareläggning av deklarationstidpunkten får antas medföra att även
skattebetalningarna senareläggs i motsvarande mån. Den statsfinansiella
effekten av detta bedöms bli marginell.
7 Författningskommentar
7.1 Förslaget till lag om ändring i ärvdabalken
18 kap. 7 §
Tredje stycket har ändrats på så sätt att tillsynsmyndigheten, i stället för
tingsrätten, beslutar om anstånd med avvecklingen. Vidare har
bestämmelsen om att tingsrätten skall underrätta tillsynsmyndigheten om
att anstånd beviljats utgått.
Bestämmelser om överklagande, som enligt paragrafens nuvarande
lydelse finns i andra stycket, har tagits in i ett nytt fjärde stycke.
Ändringen innebär att tillsynsmyndighetens beslut om föreläggande och
anstånd överklagas till länsrätt. Vidare har ett krav på prövningstillstånd
införts när ett beslut överklagas till kammarrätt.

19 kap. 2 §
Detta lagrum handlar om ansökan om förordnande av boutredningsman.
Även efter genomförandet av reformen skall en sådan ansökan prövas av
tingsrätt. Ändringen i paragrafen är föranledd av att det då inte längre
kommer att förvaras några bouppteckningar på tingsrätterna. Ändringen
innebär att en kopia av bouppteckningen, om sådan har förrättats, alltid
måste bifogas en ansökan om boutredningsmannaförordnande. Har
bouppteckningen blivit registrerad skall bevis därom bifogas, t.ex. genom
att en kopia av den med bevis om registrering försedda bouppteckningen
bifogas ansökan.
Vidare har vissa mindre språkliga förändringar gjorts.

20 kap. 1 §
Ändringen i första stycket innebär att skattemyndigheten i stället för som
i dag tingsrätten beslutar om anstånd med att förrätta bouppteckning.
I övrigt har språket i paragrafen moderniserats i mindre omfattning.

20 kap. 3 §
I paragrafens första stycke har kravet på att den avlidnes yrke skall anges
tagits bort. Ett krav på att den avlidnes personnummer eller
samordningsnummer skall anges har lagts till. Som framgår av avsnitt
5.6 kan enligt 18 a § folkbokföringslagen (1991:481) personer som inte
är eller har varit folkbokförda här i landet efter begäran av en myndighet
tilldelas ett särskilt samordningsnummer. Ärvdabalkens bestämmelser
om bouppteckning torde endast i sällsynta fall vara direkt tillämpliga när
den avlidne inte är eller har varit folkbokförd här i landet. Enligt lagen
(1937:81) om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo och lagen
(1935:44) om dödsbo efter dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare
som hade hemvist här i riket, m.m. skall svensk lag i vissa fall tillämpas
även vid internationella förhållanden. I dessa situationer kommer en
bestämmelse om att samordningsnummer skall anges i bouppteckning
sannolikt att ha större betydelse. Saknas personnummer eller
samordningsnummer kan något sådant naturligtvis inte anges. Genom en
hänvisning i 20 kap. 10 § ärvdabalken gäller vad som föreskrivs om
bouppteckning även beträffande tilläggsbouppteckning.
Språket i paragrafen har moderniserats i mindre omfattning.

20 kap. 8 §
Ändringarna i första stycket innebär bl.a. att det är till en skattemyn-
dighet, och inte som i dag till en tingsrätt, bouppteckningen skall ges in.
Vilken skattemyndighet som är behörig framgår av 34 § lagen om
arvsskatt och gåvoskatt.
Ändringen i andra stycket innebär att en bestyrkt kopia av bouppteck-
ningen skall förvaras hos skattemyndigheten i stället för som i dag hos
tingsrätten.
Vidare har en mindre språklig omarbetning skett.

20 kap. 8 a §
Ändringarna i första och andra styckena innebär att dödsboanmälan, som
i dag lämnas in till och förvaras hos tingsrätten, i stället skall lämnas in
till skattemyndigheten och förvaras där.
Vidare har i andra stycket införts ett krav på angivande av
samordningsnummer (jfr. komm. till 20 kap. 3 §). Liksom beträffande
bouppteckningar torde det endast i undantagsfall förekomma att
samordningsnummer anges i en dödsboanmälan.
Språket i paragrafen har vidare moderniserats i mindre omfattning.

20 kap. 9 §
Ändringarna i första stycket innebär att tillsynsansvaret för att en
bouppteckning förrättas och ges in förs över från tingsrätten till
skattemyndigheten. Vidare skall beslut om att förelägga vite när
bouppteckningsskyldigheten inte uppfylls fattas av skattemyndigheten.
Även förordnande av lämplig person att föranstalta om bouppteckning
skall beslutas av skattemyndigheten.
Ett nytt andra stycke har tillförts paragrafen. Ärvdabalken innehåller
inte någon uttrycklig bestämmelse om att bouppteckningen skall
registreras. Efter påpekande av Lagrådet har en sådan bestämmelse
införts. Vidare föreskrivs i det nya andra stycket att bouppteckningen
skall förses med bevis om att den blivit registrerad. I 51 § andra stycket
lagen om arvsskatt och gåvoskatt finns en bestämmelse av innebörd att
bevis om till vilket belopp skatten blivit fastställd skall tecknas på bl.a.
bouppteckning och tilläggsbouppteckning. Enligt förslaget införs i
ärvdabalken en motsvarande bestämmelse när det gäller bevis om
registrering. Bestämmelsen gäller även beträffande tilläggsbouppteck-
ning (20 kap. 10 § tredje stycket).
Ändringen i det nuvarande andra stycket, som enligt förslaget blir ett
tredje stycke, innebär att det är skattemyndigheten och inte tingsrätten
som får förelägga vite när en bouppteckning måste kompletteras.
En mindre språklig omarbetning har skett i syfte att något modernisera
paragrafen.

20 kap. 11 §
Enligt paragrafen i dess nuvarande lydelse skall tingsrätten, när det i den
dödes tillgångar ingår fast egendom som är taxerad som lantbruksenhet,
underrätta tillsynsmyndigheten, dvs. länsstyrelsen, om dödsfallet. Till
följd av reformen skall den skyldigheten överföras till skattemyndig-
heten. En bestämmelse om denna underrättelseskyldighet skall, som
redovisats i avsnitt 5.2.3, tas in i förordning.
I den föreslagna lydelsen av paragrafen föreslås i stället en
bestämmelse enligt vilken lagen om arvsskatt och gåvoskatt i övrigt skall
gälla i fråga om förfarandet hos skattemyndigheten och om
överklagande. Bestämmelsen har utformats i enlighet med ett förslag av
Lagrådet. Hänvisningen innebär att vissa bestämmelser i lagen om
arvsskatt och gåvoskatt blir tillämpliga även för skattemyndighetens
handläggning och beslut enligt 20 kap. ärvdabalken. Det är
bestämmelserna i 34 § tredje stycket samt 60 § första stycket, 60 a § och
60 c e §§ lagen om arvsskatt och gåvoskatt som avses med
hänvisningen. Härigenom kommer frågor om registrering av
bouppteckning m.m. även i fortsättningen att kunna handläggas
gemensamt med frågor som rör beskattningen. Uppgiften att fatta beslut
enligt 20 kap. ärvdabalken kan således enligt 34 § tredje stycket lagen om
arvsskatt och gåvoskatt flyttas till annan skattemyndighet än den
ursprungligen behöriga. Om så sker kommer fortfarande enligt
bestämmelserna i 34 § tredje stycket lagen om arvsskatt och gåvoskatt
vad som sägs i 20 kap. 8 § andra stycket och 8 a § andra stycket
ärvdabalken om förvaring av handlingar att gälla den skattemyndighet
som är behörig enligt ordinarie regler. Hänvisningen innebär vidare att
angivna bestämmelser i lagen om arvsskatt och gåvoskatt kommer att
gälla även vid överklagande av de beslut som skattemyndigheten fattar
enligt 20 kap. ärvdabalken. Det innebär bl.a. att bestämmelsen i 60 §
andra stycket lagen om arvsskatt och gåvoskatt om att Riksskatteverket
får överklaga ett beslut av länsrätten eller kammarrätten även om verket
inte tidigare har fört det allmännas talan i målet kommer att gälla även
för frågor som prövas enligt 20 kap. ärvdabalken. Vidare kommer t.ex.
bestämmelsen i 60 c § lagen om arvsskatt och gåvoskatt om krav på
prövningstillstånd vid överklagande till kammarrätt att gälla även för
beslut enligt 20 kap. ärvdabalken. Se i övrigt kommentarerna till nämnda
lagrum i lagen om arvsskatt och gåvoskatt.
Övergångsbestämmelser
Den äldre lydelsen skall fortfarande gälla i fråga om ärenden om anstånd
enligt 18 kap. 7 § ärvdabalken, om ansökan har inkommit till tingsrätten
före ikraftträdandet. Dessa ärenden skall således avgöras av tingsrätten.
Det innebär bl.a. att överklagande, i enlighet med allmänna bestämmelser
därom, skall ske till hovrätt.
Beslut enligt 18 kap. 7 § ärvdabalken om föreläggande vid vite som
tillsynsmyndigheten (länsstyrelsen) har meddelat före ikraftträdandet
skall överklagas enligt den äldre bestämmelsen, dvs. till kammarrätt.
Äldre föreskrifter skall fortfarande gälla i fråga om dödsboanmälningar
samt ärenden om registrering av bouppteckning eller tilläggsbouppteck-
ning om handlingen kommit in till tingsrätten före ikraftträdandet.
Tingsrätten skall således fortsätta handläggningen av sådana ärenden
även efter ikraftträdandet. Äldre bestämmelser gäller därvid i alla
avseenden. Det innebär bl.a. att tingsrätten kan förelägga vite när den
begär att en bristfällig bouppteckning skall kompletteras. Överklagande
av tingsrättens beslut sker, även efter ikraftträdandet, enligt allmänna
regler till hovrätt.
För att undvika att handläggningstiderna för de ärenden som skall
handläggas vid tingsrätt efter den 1 juli 2001 i vissa fall blir alltför långa,
ges regeringen möjlighet att besluta att en annan tingsrätt än den som
anges i 20 kap. 8 § i dess äldre lydelse skall vara behörig att handlägga
en dödsboanmälan eller ett ärende om registrering av bouppteckning eller
tilläggsbouppteckning. Den tingsrätt som ursprungligen varit behörig
skall efter ett beslut av regeringen lämna över handlingarna till den
tingsrätt som fortsättningsvis skall handlägga ärendet. Vidare skall den
förstnämnda tingsrätten underrätta ingivaren om överlämnandet. När
bouppteckningen eller tilläggsbouppteckningen har registrerats skall en
kopia sändas för förvaring till den tingsrätt som är behörig enligt 20 kap.
8 § i sin äldre lydelse. En kopia skall även förvaras hos den beslutande
tingsrätten. När det gäller dödsboanmälningar förvaras, till skillnad från
bouppteckningar och tilläggsbouppteckningar, originalhandlingen alltid
hos domstolen. I fråga om dödsboanmälningar innebär övergångs-
bestämmelsen därför att originalhandlingen skall sändas till den tingsrätt
som är behörig enligt 20 kap. 8 § i sin äldre lydelse och att en kopia skall
förvaras hos den handläggande tingsrätten. I övrigt gäller allmänna
regler. Det innebär bl.a. att vid överklagande skall skrivelsen ges in till
den tingsrätt som har meddelat det överklagade beslutet.
I de fall då en ansökan om registrering av en bouppteckning eller
tilläggsbouppteckning har getts in till tingsrätten före ikraftträdandet och
genom ett lagakraftvunnet beslut ansökan har avvisats eller registrering
vägrats eller högre rätt har upphävt ett beslut om registrering, skall den
förnyade handläggningen ankomma på skattemyndigheten. Denna
bestämmelse, som motsvarar de föreslagna punkterna 6 och 7 i
lagrådsremissen, har i enlighet med Lagrådets förslag arbetats ihop till en
gemensam punkt.
Ärenden där föreläggande eller förordnande enligt 20 kap. 9 §
ärvdabalken utfärdats före ikraftträdandet men bouppteckning ännu inte
har getts in skall överlämnas till skattemyndigheten för fortsatt
handläggning. Beslut om föreläggande av vite enligt 20 kap. 9 § första
stycket ärvdabalken skall efter ikraftträdandet anses ha fattats av den
skattemyndighet till vilken bouppteckning skall ges in. Därigenom
kommer genomgående de nya bestämmelserna att gälla. Det innebär bl.a.
att frågan om utdömande av ett av tingsrätten före ikraftträdandet förelagt
vite kommer att prövas av länsrätt.
7.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1941:416) om
arvsskatt och gåvoskatt
15 § 1 a mom. 3 mom. och 15 a 16 §§
I enlighet med Lagrådets förslag har ordet beskattningsmyndigheten
ändrats till skattemyndigheten.

17 §
I första stycket har ordet beskattningsmyndigheten ändrats till skattemyn-
digheten. Att orden inom vederbörlig tid tagits bort innebär att anstånd
kan medges även om bouppteckningen getts in för sent.
Första meningen i femte stycket om att ställd säkerhet skall omhänder-
tas av beskattningsmyndigheten och omedelbart överlämnas till
skattemyndigheten har tagits bort. Säkerhet som före ikraftträdandet getts
in till tingsrätten skall även därefter överlämnas till skattemyndigheten. I
övrigt har ordet beskattningsmyndigheten ändrats till skattemyndigheten.
I både första och femte styckena har vissa språkliga justeringar skett.

22 § 2 mom.
Momentet behandlar olika situationer där särskild värdering av fast
egendom måste ske.
I första stycket har den särskilda regeln om att det är skatte-
myndigheten i den region där egendomen är belägen som skall åsätta
egendomen särskilt värde tagits bort, se kommentaren till det nya fjärde
stycket. Vidare har viss språklig justering skett.
I andra stycket har endast viss språklig justering skett.
Enligt nuvarande tredje stycket skall fastighet som saknar taxerings-
värde värderas av skattemyndigheten. Hänvisningen till skattemyn-
digheten i första meningen har tagits bort, jfr kommentaren till nya fjärde
stycket. Den nuvarande föreskriften i andra meningen att det åligger
skattskyldig, boutredningsman eller testamentsexekutor att ansöka om
värdering behövs till följd av överflyttningen inte längre och har tagits
bort. Sista meningen behövs inte heller och har tagits bort.
I ett nytt fjärde stycke regleras för hela momentet vilken skatte-
myndighet som i förekommande fall skall göra värderingen. Nuvarande
regleringar av denna fråga i första tredje styckena har därför tagits bort.
Värderingen skall som huvudregel göras av skattemyndigheten i den
region där fastigheten är belägen. Innebörden av bestämmelsen i andra
meningen är att beslutsbehörigheten kan flyttas mellan två skatte-
myndigheter. Den skattemyndighet som är behörig får uppdra åt en
annan skattemyndighet att fatta beslut. Uppdraget förutsätter att den
andra skattemyndigheten samtycker och att överflyttningen kan ske utan
att det medför avsevärd olägenhet för den som beslutet rör.
I femte stycket har ordet beskattningsmyndigheten ändrats till
skattemyndigheten. Vidare har sista meningen som är obehövlig tagits
bort.

26 §
I andra stycket har skattskyldigs skyldighet att förete taxeringsbevis för
fast egendom tagits bort eftersom skattemyndigheten har tillgång till
taxeringsvärdet. Vidare har viss språklig justering skett.
I fjärde stycket första meningen har ordet beskattningsmyndighet
ändrats till skattemyndighet när det gäller möjligheten att förordna
lämplig person att verkställa uppskattning av lös egendom till ledning för
värdering. Den motsvarande möjlighet till förordnande som tillkommit
hovrätten i ett överklagat skatteärende efter framställning från
granskningsmyndigheten har tagits bort. I stället har sådan möjlighet
införts för rätten. I övrigt har vissa språkliga justeringar skett.

33 § 3 mom.
I första och andra styckena har ordet beskattningsmyndighet ändrats till
skattemyndighet. Vidare har vissa språkliga justeringar skett i båda
styckena.

34 §
Paragrafen innehåller behörighetsregler i fråga om beslut om arvsskatt. I
enlighet med Lagrådets förslag har i första stycket uttrycket beskatt-
ningsmyndighet behållits. Rätt beskattningsmyndighet för arvsbeskatt-
ningen har ändrats på så sätt att det skall avgöras av arvlåtarens
folkbokföring den 1 november året före dödsfallet. Vidare har ett tillägg
gjorts angående person som inte var folkbokförd inom riket den 1
november året före dödsfallet. I så fall skall beslut fattas av
skattemyndigheten i den region där han var bosatt eller stadigvarande
vistades vid dödsfallet. Bestämmelser om registrering av bouppteckning
och om dödsboanmälan finns kvar i 20 kap. ärvdabalken. Ärenden om
gåvoskatt regleras i 44 §. I övrigt har vissa språkliga justeringar skett.
Nuvarande andra stycket, som reglerar behörigheten i det fall behörig
myndighet saknas enligt första stycket, har ändrats på så sätt att Skatte-
myndigheten i Stockholm har ersatt Stockholms tingsrätt.
Det nuvarande tredje stycket har upphävts eftersom behörigheten att
fatta beslut å skattemyndighetens vägnar regleras i arbetsordning, jfr 3
kap. 13 § förordningen (1990:1293) med instruktion för skatte-
förvaltningen.
I ett nytt tredje stycke har tagits in en regel som gör det möjligt att
flytta behörigheten mellan två skattemyndigheter. Den skattemyndighet
som är behörig enligt bestämmelserna i första eller andra stycket får
uppdra åt en annan skattemyndighet att fatta beslut. Uppdraget förutsätter
att den andra skattemyndigheten samtycker och att överflyttningen kan
ske utan avsevärd olägenhet för den som beslutet rör. Uppdraget får avse
ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden. Termen
skattemyndigheten förekommer i ett stort antal paragrafer i lagen. På
Lagrådets inrådan har en kompletterande bestämmelse tagits in för att
reglera vilken skattemyndighet som avses i de olika paragraferna sedan
ett uppdrag har lämnats. Vad som i lagen sägs om skattemyndigheten
skall därvid i tillämpliga delar gälla den skattemyndighet till vilken ett
uppdrag har lämnats. Inbetalning av skatt skall dock ske till den
skattemyndighet som ursprungligen varit behörig. Den myndigheten skall
även pröva frågor om dröjsmålsavgift. Vidare skall handlingar förvaras
hos den skattemyndighet som ursprungligen varit behörig. Bestämmelsen
får betydelse vid tillämpningen av följande paragrafer. 15 § 1 a mom.
andra stycket, 15 § 2 mom. sjätte stycket, 15 § 3 mom., 15 a § tredje
stycket, 16 § tredje stycket, 17 § första och femte styckena, 46 § första
och andra styckena, 48 §, 51 § första och tredje styckena, 52 § 1 mom.
andra och tredje styckena, 53 § andra och tredje styckena, 55 § 1 mom.
första och andra styckena, 55 § 3 mom. 62 § första och andra styckena
och 67 § första och andra styckena.
44 §
Paragrafen innehåller behörighetsregler i fråga om beslut om gåvoskatt. I
enlighet med Lagrådets förslag har i första stycket, som reglerar gåva till
fysisk person, uttrycket beskattningsmyndighet behållits.
Beskattningsmyndighet är skattemyndigheten i den region där den
skattskyldige var folkbokförd den 1 november året före
skattskyldighetens inträde.
Frågan om vilken skattemyndighet som skall fatta beslut om skatt när
gåvotagaren är en juridisk person regleras i andra stycket. Regeln är
utformad på samma sätt som den om fysiska personer. Styrelsens eller
förvaltningens säte den 1 november året före skattskyldighetens inträde
är avgörande för myndighetens behörighet.
I tredje stycket har ordet beskattningsmyndighet ändrats till skatte-
myndighet samt viss språklig justering skett.
I ett nytt fjärde stycke har tagits in en regel som gör det möjligt att
flytta beslutsbehörigheten mellan två skattemyndigheter, jfr kommen-
taren till 34 § tredje stycket. På Lagrådets inrådan har en kompletterande
bestämmelse tagits in för att reglera vilken skattemyndighet som i vissa
fall avses sedan ett uppdrag har lämnats, jfr kommentaren till 34 § tredje
stycket.

46 §
I första stycket har ordet beskattningsmyndighet ersatts av skatte-
myndighet. Därutöver har en viss språklig justering skett.
I andra stycket har deklarationstidpunkten för gåva ändrats från den 15
februari till den 2 maj året efter skattskyldighetens inträde. Ändringen
kommenteras i avsnitt 5.7. Vidare har viss språklig justering skett.

47 §
I paragrafen finns en uppräkning av vilka uppgifter en deklaration skall
innehålla. I första stycket har ett tillägg gjorts i punkterna A) 1) och C) 1)
angående att uppgift om personnummer eller samordningsnummer enligt
folkbokföringslagen (1991:481) skall lämnas i deklarationen. En
motsvarande ändring har gjorts i tredje stycket. Personnummer skall från
och med den 1 januari 2000 tilldelas endast personer som folkbokförs här
i landet. En person som inte är eller har varit folkbokförd får efter
begäran från en myndighet tilldelas ett särskilt samordningsnummer (18
och 18 a §§ folkbokföringslagen (1991:481)). I de fall en person tilldelats
samordningsnummer skall detta i stället för personnummer anges i
deklarationen. Vidare har vissa språkliga justeringar skett.
I nuvarande lagstiftning har inte såvitt gäller deklaration för arvsskatt
något eller några särskilda formulär föreskrivits. Enligt första meningen i
femte stycket föreskrivs däremot särskilt formulär beträffande deklaration
för gåva. Formuläret fastställs av regeringen eller av den myndighet som
regeringen bestämmer. Av 15 § arvs- och gåvoskatteförordningen
(1958:563) följer att Riksskatteverket fastställer formulär för blanketter
för gåvoskattedeklarationer. Första meningen har ändrats på så sätt att
begränsningen till deklaration som avser gåva eller annat enligt 37 §
därmed i beskattningshänseende likställt fång har tagits bort. Vidare har
en viss språklig justering skett.

48 §
I paragrafen har ordet beskattningsmyndigheten ändrats till skatte-
myndigheten. Vidare har regleringen om granskningsmyndigheten tagits
bort.

49 §
Paragrafen handlar om kontrolluppgiftsskyldighet för försäkringsgivaren.
I första stycket har ordet beskattningsmyndighet ändrats till skatte-
myndighet. Enligt nuvarande lydelse föreskriver regeringen vilka övriga
förhållanden som skall uppges för skattens bestämmande.
Bemyndigandet har i enlighet med Lagrådets förslag tagits bort. I stället
har en erinran om att närmare föreskrifter om uppgiftsskyldigheten
meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
lagts till. Se avsnitt 5.8. I övrigt har en viss språklig justering skett.
I tredje stycket har föreskriften om inom vilken tid kontrolluppgift
senast skall lämnas, utom såvitt avser skattskyldighet som inträtt till
följd av dödsfall , ändrats från den 15 februari till den 31 januari.
Överensstämmelse har därmed uppnåtts med den tidsgräns som gäller för
kontrolluppgiftsskyldighet enligt lagen (1990:325) om självdeklaration
och kontrolluppgifter. Vidare har viss språklig justering skett.

49 a §
I första stycket har hänvisningen till 5 § lagen om allmänna arvsfonden
ändrats till 24 och 25 §§ lagen (1994:243) om Allmänna arvsfonden (jfr
prop. 1993/94:124). Vidare har en ändring gjorts såtillvida att
meddelande om avstående från arv skall lämnas till skattemyndigheten i
stället för till beskattningsmyndigheten.

51 §
I första och tredje styckena har ordet beskattningsmyndigheten ändrats
till skattemyndigheten. Vidare har viss språklig justering skett. I fjärde
stycket har, utöver en viss språklig justering, den del som berör det s.k.
anmärkningsförfarandet tagits bort, jfr kommentaren till 60 §.

52 § 1 mom.
I första stycket har den del som berör det s.k. anmärkningsförfarandet
tagits bort, jfr kommentaren till 60 §. Vidare har en viss språklig
justering skett. I andra stycket har ordet beskattningsmyndighet ändrats
till skattemyndighet samt viss språklig justering skett.
I tredje stycket har den nuvarande hänvisningen för betalning till viss
skattemyndighet beroende på om underrätt eller skattemyndighet varit
beskattningsmyndighet tagits bort eftersom skattemyndigheten blir första
instans när det gäller beslut om skatt jämte eventuell ränta.
I fjärde stycket har en språklig justering skett.
Lagrådet har framfört att det i tydlighetens intresse av lagtexten bör
framgå att det alltid är skattemyndigheten som påför ränta och inte en
domstol dit ett ärende överklagats. Enligt regeringens uppfattning är detta
en materiell ändring som bör övervägas i ett annat sammanhang. Dock
kan bestämmelserna i 52 a § och 55 § 2 mom. om att ränta påförs av
skattemyndigheten, vilka i lagrådsremissen föreslogs utgå, för tydlig-
hetens skull behållas.
Den i 2 mom. reglerade möjligheten att betala arvsskatt med
skuldebrev eller aktier har tagits bort. Ändringen behandlas i avsnitt 5.11.

52 a §
I första tredje styckena har följdändringar, bestående i att överrätt bytts
ut mot domstol och beskattningsmyndighet mot skattemyndighet, gjorts.
Vidare har vad som sägs om anmärkningsförfarandet utgått, eftersom
detta institut avskaffas. I tredje stycket har vidare andra meningen
ändrats till en upplysning om att det av 61 § framgår att ränta skall
betalas även på ränta som återbetalas. Vidare har vissa språkliga
justeringar gjorts.
Den i lagrådsremissen förslagna ändringen i tredje stycket har utgått,
se kommentaren till 52 § 1 mom.

53 §
I nuvarande första stycket regleras de åtgärder som skall vidtas av under-
respektive överrätt i fråga om uttagande av arvsskatt. Underrätt, dvs.
tingsrätten, har skyldighet att översända vissa närmare angivna
handlingar till den skattemyndighet som enligt 52 § 1 mom. tredje
stycket är uppbördsmyndighet. Eftersom skattemyndigheten
fortsättningsvis kommer att bli beslutande myndighet i första instans när
det gäller arvs- och gåvoskatt kan denna del av paragrafen tas bort. När
domstol fastställt skatt till ett högre belopp än som förut beräknats skall
däremot rätten även i fortsättningen till skattemyndigheten översända
handling som tillhandahållits rätten enligt 51 § fjärde stycket. Sista
meningen kan tas bort eftersom ordet underrätt ersatts med ordet domstol
i första meningen samt det s.k. anmärkningsförfarandet föreslås
avskaffas. I övrigt har en språklig justering skett. Stycket har i enlighet
med Lagrådets förslag något omformulerats.
Femte stycket har formulerats om i enlighet med Lagrådets förslag.
Lokutionen handling som enligt första stycket tillställts skattemyn-
digheten har därvid bytts ut mot bouppteckning eller tilläggsboupp-
teckning . Vidare har vissa språkliga justeringar gjorts.
I sjätte stycket har vissa språkliga justeringar gjorts.

55 § 1 mom. och 3 mom.
I första momentet första och andra styckena samt tredje momentet har
följdändringar gjorts, bestående i att beskattningsmyndigheten ersatts av
skattemyndigheten och överrätt eller överrätten av domstol eller rätten.
Den i lagrådsremissen förslagna ändringen i andra momentet har
utgått, se kommentaren till 52 § 1 mom.

56 §
I andra stycket har vad som sägs om underrätt tagits bort eftersom frågan
om eftergift alltid skall prövas av skattemyndigheten i första instans.
Vidare har en språklig justering skett.

59 §
I andra stycket har vad som sägs om underrätt tagits bort eftersom frågan
om återvinning alltid skall prövas av skattemyndigheten i första instans.
Vidare har en språklig justering skett.

60 60 d §§
Nuvarande 60 § har omarbetats och delats upp i fler paragrafer. Enligt
nuvarande 60 § första stycket första meningen kan beskattnings-
myndighetens beslut överklagas till hovrätten av såväl enskild part som
av den av regeringen förordnade granskningsmyndigheten, dvs.
Kammarkollegiet. I 60 § första stycket i en ny första mening anges att
skattemyndighetens beslut får överklagas hos allmän förvalt-
ningsdomstol. Den nuvarande hänvisningen till lagen (1996:242) om
domstolsärenden har därför tagits bort. Hänvisningen är i dag till för att
klargöra att den lagen tillämpas även i fråga om överklagande av
gåvoskatteärenden, som ju inte ligger hos tingsrätten. Den behöver inte
ersättas med någon hänvisning till förvaltningsprocesslagen (1971:291)
eller lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar. Att dessa
lagar blir tillämpliga följer av att de allmänna förvaltningsdomstolarna
blir överinstanser. Enligt 22 § förvaltningslagen (1986:223) får ett beslut
överklagas av den som beslutet angår, om det har gått honom emot och
beslutet kan överklagas (jfr 33 § förvaltningsprocesslagen). Om en
enskild överklagar skattemyndighetens beslut blir skattemyndigheten
enligt 7 a § förvaltningsprocesslagen den enskildes motpart sedan hand-
lingarna i ärendet överlämnats till domstolen. I och med att myndigheten
kommer att vara motpart i länsrätten har myndigheten rätt att överklaga
beslutet om det gått myndigheten emot enligt reglerna i 33 §
förvaltningsprocesslagen.
Nuvarande 60 § fjärde stycket som handlar om beslut som inte får
överklagas samt vitesföreläggande har flyttats till 60 § andra stycket. En
hänvisning till 67 § har lagts till. Vidare har en viss språklig justering
skett.
60 a § är ny. I första stycket anges att Riksskatteverket får överklaga
skattemyndighetens beslut. Detta motsvarar den rätt att överklaga som
enligt nuvarande regler tillkommer granskningsmyndigheten Kammar-
kollegiet. Även andra meningen i samma stycke är ny. För tydlighets
skull har en regel införts om att Riksskatteverket får föra talan till den
enskildes förmån. Denna rätt tillkommer Kammarkollegiet redan i dag.
Andra stycket har delvis utformats med 6 kap. 12 § taxeringslagen som
mönster. Riksskatteverket ges möjlighet att överklaga länsrättens beslut
även om det är skattemyndigheten som har fört det allmännas talan i
länsrätten. Om både skattemyndigheten och Riksskatteverket överklagar
ett beslut av länsrätten skall Riksskatteverket föra det allmännas talan, se
den nya paragrafen 60 d § första stycket.
I nuvarande 60 § andra stycket regleras överklagandetiden i fråga om
beslut m.m. om skatt, vilken är tre år från beslutets dag. För andra beslut,
t. ex. beslut om anstånd med skattens betalning, vite och avskrivning av
ärende, är i stället, genom hänvisningen i första stycket, tiderna i 38 §
lagen om domstolsärenden tillämpliga. Har ena parten överklagat
beslutet och vill även motparten överklaga gäller en särskild
tidsbegränsning. Överklagandet skall ha kommit in till
beskattningsmyndigheten eller till hovrätten inom två månader från det
att delgivning som avses i 15 § lagen om domstolsärenden skett.
Prövningen av om motparten har överklagat i rätt tid skall alltid göras av
hovrätten. Bestämmelsen om överklagandetid föreslås flyttad till en ny
paragraf, 60 b §. I första meningen har därvid en följdändring skett
genom att beskattningsmyndighetens har bytts ut mot
skattemyndighetens. Överklagandetiden om tre år för vissa beslut behålls
och av 23 § andra stycket förvaltningslagen följer att överklagandetiden
för övriga beslut är tre veckor. Såvitt avser motparts överklagande skall
detta ges in till skattemyndigheten eller länsrätten, varvid den särskilda
överklagandetiden om två månader behållits. Tiden räknas från det att
motparten har fått del av det första överklagandet. Hänvisningen till 15 §
lagen (1996:242) om domstolsärenden har tagits bort. Ändringen i
nuvarande tredje stycket är en följdändring, bestående i att hovrätten har
bytts ut mot länsrätten. Bestämmelsen har flyttats till en ny paragraf, 60
b § andra stycket.
Förslaget i lagrådsremissen om att undanta Riksskatteverket och
skattemyndigheten från kommuniceringsskyldigheten har tagits bort.
I vissa fall kan rättelse ske av ett felaktigt skattebeslut utan
överklagande genom det s.k. anmärkningsförfarandet enligt nuvarande
60 § andra stycket andra och tredje meningen. Förfarandet används inte
och föreslås därför avskaffas (se avsnitt 5.4).
I en ny 60 c § har intagits ett krav på prövningstillstånd vid
överklagande till kammarrätt. I delbetänkandet och rapporten har inte
lämnats något förslag till författningsreglering av ett krav på prövnings-
tillstånd. I 22 a § förvaltningslagen finns en bestämmelse om rätt till
domstolsprövning i allmän förvaltningsdomstol. I andra stycket samma
lagrum anges att om överklagande har skett med stöd av första stycket
krävs prövningstillstånd vid överklagande till kammarrätten. I andra fall,
dvs. där det i lag finns särskilda bestämmelser om överklagande, krävs
prövningstillstånd om det i den aktuella speciallagen föreskrivs ett sådant
krav (34 § förvaltningsprocesslagen). En särskild regel om prövnings-
tillstånd behövs i enlighet härmed i lagen om arvsskatt och gåvoskatt.
I en ny 60 d § har tagits in bestämmelser om vem som skall föra det
allmännas talan. Om både skattemyndigheten och Riksskatteverket
överklagar ett beslut skall endast verket föra det allmännas talan, vilket
följer av första stycket. Enligt andra stycket för Riksskatteverket det
allmännas talan i Regeringsrätten.

60 e §
Paragrafen är ny och har utformats med 6 kap. 16 § taxeringslagen som
mönster. I första stycket regleras möjligheten för den skattemyndighet
som normalt är behörig att föra talan i allmän förvaltningsdomstol att
uppdra åt en annan skattemyndighet att föra det allmännas talan. Ett
sådant uppdrag förutsätter att den andra skattemyndigheten samtycker till
att föra det allmännas talan.
Av 7 a § förvaltningsprocesslagen följer att den beslutsfattande skatte-
myndigheten för det allmännas talan i länsrätten och kammarrätten om en
enskild överklagar. Bestämmelsen i andra stycket ger Riksskatteverket
möjlighet att föra det allmännas talan även om behörigheten primärt
ligger hos skattemyndigheten.
I tredje stycket anges att Riksskatteverket får uppdra åt en tjänsteman
vid skattemyndigheten att företräda verket i allmän förvaltningsdomstol.

61 §
I första och tredje styckena har följdändringar gjorts, bestående i att vad
som sägs om överrätt har bytts ut mot domstol och beskatt-
ningsmyndigheten mot skattemyndigheten. Hänvisningen i första stycket
till den skattemyndighet som avses i 52 § 1 mom. tredje stycket har i
enlighet med Lagrådets förslag behållits. Vidare har en språklig justering
gjorts i tredje stycket.

61 a §
När skattemyndigheten blir beskattningsmyndighet även i fråga om
arvsskatt behöver inte längre anges vem som beräknar räntan.
Bestämmelsen om att skattemyndigheten beräknar räntan kan därför
utgå.

62 §
Nuvarande första stycket som handlar om det s.k. bouppteckningsproto-
kollet har upphävts till följd av att arvsskatten flyttas till skattemyndig-
heten. Bestämmelser om skattemyndighetens beslutsförteckning finns i
12 § arvs- och gåvoskatteförordningen.
I andra stycket har ordet beskattningsmyndigheten ändrats till skatte-
myndigheten. Vidare har vissa språkliga justeringar gjorts i första och
andra styckena.
Rubriken närmast före 62 § har ändrats.

67 §
Första stycket handlar om beskattningsmyndighetens rätt att genom vite
förelägga skattskyldig eller annan att avge deklaration eller att fullgöra
annan uppgift som lagen om arvsskatt och gåvoskatt ålägger honom. En
följdändring av innebörd att beskattningsmyndigheten bytts ut mot
skattemyndigheten, har gjorts eftersom skattemyndigheten blir beskatt-
ningsmyndighet även i fråga om arvsskatt. Härav följer att det enligt 6 §
lagen (1985:206) om viten är länsrätten som skall pröva frågor om
utdömande av vitet. Vidare har viss språklig justering skett.
Bestämmelsen i andra stycket är en komplettering till de privaträttsliga
reglerna i ärvdabalken om edgångsplikt för bouppgivare m.fl. Bestäm-
melsen innebär en befogenhet för tingsrätten att vid vite förelägga
edgångsplikt. Ändringen innebär att skattemyndigheten ges en uttrycklig
rätt att ansöka om edgång hos tingsrätten. Se avsnitt 5.2.2. I övrigt har
vissa språkliga justeringar gjorts.

70 §
I andra stycket har granskningsmyndighetens möjlighet att anmäla hinder
mot återbetalning av skatt tagits bort. Ändringen är en följd av att
granskningsmyndigheten avskaffas, jfr bl.a. 72 §. När bestämmelsen i
denna paragraf tillkom hade taxeringsintendenten en motsvarande
möjlighet enligt uppbördslagen (1953:272). Uppbördslagen upphörde att
gälla den 1 november 1997 och ersattes av skattebetalningslagen
(1997:483). Numera gäller enligt 61 § lagen 1941:416) om arvsskatt och
gåvoskatt den ordning som föreskrivs i skattebetalningslagen i fråga om
återbetalning av skatt. På andra beskattningsområden finns i motsvarande
fall inte längre någon möjlighet att anmäla hinder mot återbetalning eller
bevilja återbetalning mot ställande av säkerhet. Även av detta skäl har
andra och tredje meningarna tagits bort.

73 §
I enlighet med Lagrådets förslag har i första stycket ordet beskattnings-
myndigheten ändrats till skattemyndigheten.
Övergångsbestämmelser
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2001. För ärenden som
anhängiggjorts hos tingsrätt eller skattemyndighet före ikraftträdandet
skall äldre bestämmelser gälla vid handläggningen och för överklagande
till hovrätt och Högsta domstolen. Detta innebär även att de ärenden som
finns hos hovrätt respektive Högsta domstolen avgörs av dessa
domstolar.
För att undvika att handläggningstiderna för de ärenden som skall
handläggas vid tingsrätt efter ikraftträdandet i vissa fall blir alltför långa,
ges regeringen möjlighet att besluta att en annan tingsrätt än den som
anges som beskattningsmyndighet enligt 34 § i dess äldre lydelse skall
vara behörig att handlägga ärenden om arvsskatt. Den tingsrätt som
ursprungligen varit behörig skall efter beslut av regeringen lämna över
handlingarna till den tingsrätt som fortsättningsvis skall handlägga
ärendet. Vidare skall den förstnämnda tingsrätten underrätta ingivaren
om överlämnandet. I övrigt gäller allmänna regler. Lämnade
deklarationer skall således förvaras hos den tingsrätt som är behörig
enligt 34 § i dess äldre lydelse. Vid överklagande skall skrivelsen ges in
till den tingsrätt som har meddelat det överklagade beslutet.
När det gäller ärenden om efterbeskattning (32 §), återvinning (33 §
3 mom. och 59 §) och eftergift (56 §) skall däremot de nya reglerna gälla,
dvs. dessa ärenden upptas efter ikraftträdandet av skattemyndigheten i
den region där arvlåtaren respektive den skattskyldige var folkbokförd
den 1 november året före dödsfallet respektive vid skattskyldighetens
inträde (punkterna 4, 5, 8 och 9 av övergångsbestämmelserna).
Av 36 § framgår att skattskyldighet för gåva som huvudregel inträder
vid gåvotillfället, vare sig det är fråga om en fullbordad gåva eller en
bindande gåvoutfästelse. En deklaration för gåva kan ges in till skatte-
myndigheten under samma år som skattskyldigheten inträder. Även om
deklarationen ges in efter ikraftträdandet, men skattskyldighet inträtt
dessförinnan, föreslås i punkt 6 av övergångsbestämmelserna att 44 § i
dess äldre lydelse skall gälla, dvs. skattemyndigheten i den region där
den skattskyldige var folkbokförd när skattskyldigheten inträdde är rätt
forum.

Om beskattningsmyndigheten före den 1 juli 2001 har medgett att
arvsskatt får betalas med skuldebrev eller aktier enligt 52 § 2 mom. gäller
52 § 1 och 2 mom. i deras äldre lydelse.
Kammarkollegiets uppgifter som granskningsmyndighet för de
ärenden som anhängiggjorts före ikraftträdandet skall vid lagens
ikraftträdande övertas av Riksskatteverket. Det innebär bl.a. att
Riksskatteverket tar över uppgiften att föra det allmännas talan i de mål
som pågår vid ikraftträdandet. Äldre bestämmelser skall då gälla i alla
avseenden. Således skall bl.a. vad som sägs om granskningsmyndigheten
i 26 § fjärde stycket och 70 § i deras äldre lydelser avse Riksskatteverket.
Punkt 10 och 11 i lagrådsremissen har i enlighet med Lagrådets förslag
formulerats om och getts en mer generell avfattning (punkten 10)
Ärenden där föreläggande enligt 67 § första stycket utfärdats före
ikraftträdandet men fullgörande ännu inte skett skall överlämnas till
skattemyndigheten för fortsatt handläggning. Beslut om föreläggande av
vite skall efter ikraftträdandet anses ha fattats av den skattemyndighet
som är behörig. Därigenom kommer genomgående nya föreskrifter att
gälla.
7.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1983:914) om
dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och
Amerikas Förenta Stater beträffande skatter på
kvarlåtenskap, arv och gåva
2 §
Ändringen innebär att Riksskatteverket övertar Kammarkollegiets roll
när det gäller eftergift av arvs- och gåvoskatt enligt detta dubbelbeskatt-
ningsavtal. Övergångsbestämmelsen innebär att Kammarkollegiet
överlämnar samtliga ärenden till Riksskatteverket för fortsatt
handläggning.
7.4 Förslaget till lag om ändring i konkurslagen
(1987:672)
2 kap. 3 §
Detta lagrum handlar om vad som i vissa fall skall fogas till en
konkursansökan. I andra stycket har gjorts en ändring av samma slag
som i 19 kap. 2 § ärvdabalken (se ovan). Vidare har efter påpekande av
Lagrådet kravet på att originalbouppteckningen skall bifogas
konkursansökan ersatts av ett krav på att en bestyrkt kopia av
bouppteckningen skall fogas till ansökan.

7.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:593) om
dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige samt
Storbritannien och Nordirland beträffande skatter på
kvarlåtenskap, arv och gåva
2 §
Ändringen innebär att Riksskatteverket övertar Kammarkollegiets roll
när det gäller eftergift av arvs- eller gåvoskatt enligt detta dubbelbeskatt-
ningsavtal. Övergångsbestämmelsen innebär att Kammarkollegiet
överlämnar samtliga ärenden till Riksskatteverket för fortsatt
handläggning.

Lagförslag i Ärvdabalksutredningens delbetänkande
Bouppteckningar och arvsskatt (SOU 1996:160)
1 Förslag till lag om ändring i ärvdabalken
Härigenom föreskrivs i fråga om ärvdabalken
dels att 20 kap. 12 § skall upphöra att gälla,
dels att 18 kap. 7 §, 19 kap. 2 § samt 20 kap. 1, 8 9 och 11 §§ skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

18 kap.
7 §
Om det i ett dödsbo ingår fast egendom som är taxerad som
lantbruksenhet, skall boet ha avvecklat fastighetsinnehavet senast fyra år
efter utgången av det kalenderår då dödsfallet inträffade. Har dödsboet
förvärvat sådan egendom därefter, skall avvecklingen ske snarast möjligt.
Tillsyn över att avveckling sker
utövas av den myndighet som
regeringen bestämmer. Om av-
vecklingen inte har skett inom
föreskriven tid, får tillsynsmyn-
digheten vid vite förelägga
dödsboet att fullgöra sin
skyldighet. Tillsynsmyndighetens
beslut om föreläggande får
överklagas till kammarrätten.
Tillsyn över att avveckling sker
utövas av den myndighet som
regeringen bestämmer. Om
avvecklingen inte har skett inom
föreskriven tid, får tillsyns-
myndigheten vid vite förelägga
dödsboet att fullgöra sin
skyldighet.
Den tingsrätt som har registre-
rat bouppteckningen efter den
döde får på ansökan av dödsboet
medge anstånd med avvecklingen,
om det finns särskilda skäl. An-
stånd meddelas för viss tid och får
förenas med villkor. Medges an-
stånd, skall tingsrätten underrätta
tillsynsmyndigheten om detta.
Tillsynsmyndigheten får på
ansökan av dödsboet medge
anstånd med avvecklingen, om det
finns särskilda skäl. Anstånd
meddelas för viss tid och får
förenas med villkor.

Tillsynsmyndighetens beslut om
föreläggande och anstånd får
överklagas till allmän förvalt-
ningsdomstol. Prövningstillstånd
krävs vid överklagande till
kammarrätt.
19 kap
2 §
Vid ansökan som i 1 § sägs
fogas avskrift av bouppteckningen
efter den döde eller, där
inregistrering skett, uppgift å
dagen därför. Är ej bouppteckning
förrättad, lämnas trovärdig uppgift
om delägarna i boet och deras
hemvist samt, där testaments-
exekutor är förordnad, om dennes
namn och hemvist.
Vid ansökan enligt 1 § skall
fogas kopia av bouppteckningen
efter den döde. Är inte
bouppteckning förrättad, lämnas
trovärdig uppgift om delägarna i
boet och deras hemvist samt, där
testamentsexekutor är förordnad,
om dennes namn och hemvist.

20 kap.
1 §
Bouppteckning skall förrättas
sist tre månader efter dödsfallet,
såframt ej på ansökan inom
samma tid rätten med hänsyn till
boets beskaffenhet eller av annan
särskild orsak förlänger tiden.
Bouppteckning skall förrättas
sist tre månader efter dödsfallet,
såvida inte på ansökan inom
samma tid skattemyndigheten med
hänsyn till boets beskaffenhet eller
av annan särskild orsak förlänger
tiden.
Om dödsboanmälan och undantag på grund av sådan anmälan från
skyldigheten att förrätta bouppteckning föreskrives i 8 a §.

8 §
Bouppteckning skall inom en
månad efter upprättandet jämte
bestyrkt avskrift för registrering
ges in till rätten i den ort där den
döde skolat svara i tvistemål i
allmänhet eller, om behörig
domstol ej sålunda finns, till
Stockholms tingsrätt. Finns det
flera bouppteckningar, skall de ges
in samtidigt; och skall tiden härför
räknas från det den sista boupp-
teckningen upprättades.
Bouppteckning skall inom en
månad efter efter upprättande för
registrering ges in till den
skattemyndighet som enligt lagen
(1941:416) om arvsskatt och
gåvoskatt har att pröva frågan om
uttagande av arvsskatt. Finns det
flera bouppteckningar, skall de ges
in samtidigt; och skall tiden härför
räknas från det den sista
bouppteckningen upprättades.
Bestyrkt avskrift av bouppteck-
ningen skall förvaras hos rätten.
Bestyrkt kopia av bouppteck-
ningen skall förvaras hos skatte-
myndigheten.
Har omyndig del i boet eller är
någon för vilken förvaltare enligt
föräldrabalken har förordnats del-
ägare eller finns delägare, för
vilken god man skall förordnas,
skall ytterligare en bestyrkt av-
skrift ges in för varje överförmyn-
dare som skall ha tillsyn över
ifrågavarande förmynderskap, för-
valtarskap eller godmanskap. Är
bouppteckningen av vidlyftig be-
skaffenhet, behöver denna avskrift
omfatta endast erforderliga delar.

Är inte erforderliga avskrifter
ingivna, skall sådana tas på boets
bekostnad.

8 a §
Förslå den dödes tillgångar
eller, när han efterlämnar make,
tillgångarna jämte hans andel i
makens giftorättsgods icke till
annat än begravningskostnader och
andra utgifter med anledning av
dödsfallet och omfatta tillgångarna
ej fast egendom eller tomträtt,
behöver bouppteckning icke
förrättas, om dödsboanmälan
göres till rätten av socialnämnden.
Förslår den dödes tillgångar
eller, när han efterlämnar make,
tillgångarna jämte hans andel i
makens giftorättsgods inte till
annat än begravningskostnader och
andra utgifter med anledning av
dödsfallet och omfattar till-
gångarna inte fast egendom eller
tomträtt, behöver bouppteckning
inte förrättas, om dödsboanmälan
görs till skattemyndigheten av
socialnämnden.
Dödsboanmälan skall vara
skriftlig och upptaga den dödes
fullständiga namn, personnummer,
hemvist, bostadsadress och
dödsdag samt intyg, utvisande att
beträffande tillgångarna föreligger
fall som avses i första stycket. I
anmälan skola även angivas namn
och bostadsadresser beträffande
dödsbodelägare, om uppgifter
därom kunna inhämtas utan
avsevärd tidsutdräkt. Dödsbo-
anmälan bör göras inom två
månader efter dödsfallet. Den skall
förvaras hos rätten.
Dödsboanmälan skall vara
skriftlig och uppta den dödes
fullständiga namn, personnummer,
hemvist, bostadsadress och döds-
dag samt intyg, utvisande att
beträffande tillgångarna föreligger
fall som avses i första stycket. I
anmälan skall även anges namn
och bostadsadresser beträffande
dödsbodelägare, om uppgifter
därom kan inhämtas utan avsevärd
tidsutdräkt. Dödsboanmälan bör
göras inom två månader efter
dödsfallet. Den skall förvaras hos
skattemyndigheten.
Även om dödsboanmälan gjorts,
skall bouppteckning förrättas, om
det begäres av dödsbodelägare
eller annan vars rätt kan bero
därav och denne ställer säkerhet
för bouppteckningskostnaden eller
om ny tillgång yppas och det
därför ej längre föreligger sådant
fall som avses i första stycket.
Bouppteckning skall förrättas sist
tre månader efter det att begäran
därom gjordes och säkerhet
ställdes eller den nya tillgången
yppades. Om förlängning av tiden
för boupptecknings förrättande
äger 1 § första stycket mot-
svarande tillämpning.
Även om dödsboanmälan gjorts,
skall bouppteckning förrättas, om
det begärs av dödsbodelägare eller
någon annan vars rätt kan bero
därav och denne ställer säkerhet
för bouppteckningskostnaden eller
om ny tillgång yppas och det
därför inte längre föreligger sådant
fall som avses i första stycket.
Bouppteckning skall förrättas
senast tre månader efter det att
begäran om det gjordes och
säkerhet ställdes eller den nya
tillgången yppades. Om för-
längning av tiden för boupp-
tecknings förrättande äger 1 §
första stycket motsvarande
tillämpning.

9 §
Det åligger rätten att tillse att
bouppteckning, när sådan
erfordras, inom laga tid förrättats
och ingivits. Finnes det vara
försummat äger rätten vid vite
förelägga viss tid eller, där
bouppteckning ej skett, förordna
någon att föranstalta därom.
Sådant förordnande utgör ej hinder
att vara god man vid förrättningen.
Det åligger skattemyndigheten
att tillse att bouppteckning, när
sådan krävs, förrättas och ges in
inom laga tid. Om det försummas
får skattemyndigheten vid vite
förelägga viss tid. Vid
försummelse att förrätta
bouppteckning skall tingsrätten
förordna en lämplig person att
förrätta bouppteckning. Sådant
förordnande utgör inte hinder att
vara god man vid förrättningen.
Registrering av bouppteckning
må ej äga rum, där vid bouppteck-
ningen finnes ej hava så förfarits
som i detta kapitel sägs. Är
bouppteckningen bristfällig, äger
rätten med föreläggande av vite
utsätta tid inom vilken bristen
skall avhjälpas.
Registrering av bouppteckning
får inte ske, om det inte vid
bouppteckningen har gått till på
det sätt som sägs i detta kapitel.
Är bouppteckningen bristfällig, får
skattemyndigheten med före-
läggande av vite utsätta tid inom
vilken bristen skall avhjälpas.
Den som är pliktig att lämna
uppgift till bouppteckning må vid
vite hållas därtill.
Den som är skyldig att lämna
uppgift till bouppteckning får
föreläggas att fullgöra sin
skyldighet vid vite.

11 §
Om det i den dödes tillgångar ingår
fast egendom som är taxerad som
lantbruksenhet, skall rätten
underrätta den tillsynsmyndighet
som avses i 18 kap. 7 § andra
stycket om dödsfallet.
Om det i den dödes tillgångar ingår
fast egendom som är taxerad som
lantbruksenhet, skall skatte-
myndigheten underrätta den till-
synsmyndighet som avses i 18 kap.
7 § andra stycket om dödsfallet.

1. Denna lag träder i kraft
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om ärenden om anstånd
enligt 18 kap. 7 § om ansökan inkommit till tingsrätten före ikraftträ-
dandet. Tingsrättens beslut i ett sådant ärende överklagas dock till
kammarrätt.
3. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om ärenden om
bouppteckning och dödsboanmälan om bouppteckningen eller
dödsboanmälan inkommit till tingsrätten före ikraftträdandet. Detsamma
gäller ärenden där föreläggande eller förordnande enligt 20 kap. 9 §
utfärdats före ikraftträdandet.

2 Förslag till lag om ändring i konkurslagen
(1987:672)
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 3 § konkurslagen (1987:672) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

2 kap.
3 §1
Görs ansökningen av gäldenären, bör till ansökningshandlingen
bifogas en av gäldenären underskriven förteckning över boets tillgångar
och skulder med uppgift om varje borgenärs namn och postadress samt
om det räkenskapsmaterial och de andra handlingar som rör boet.
Ansöker ett dödsbo eller en
dödsbodelägare om att boet skall
försättas i konkurs, skall till
ansökningshandlingen bifogas
bouppteckningen efter den döde
eller, om inregistrering har skett,
uppgift om dagen därför. Har inte
bouppteckning förrättats, skall
uppgift om varje delägares namn
och postadress lämnas.
Ansöker ett dödsbo eller en
dödsbodelägare om att boet skall
försättas i konkurs, skall till
ansökningshandlingen bifogas
bouppteckningen efter den döde.
Har inte bouppteckning förrättats,
skall uppgift om varje delägares
namn och postadress lämnas.

Denna lag träder i kraft.

Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över
Ärvdabalksutredningens delbetänkande
Bouppteckningar och arvsskatt (SOU 1996:160)
Efter remiss har yttranden över delbetänkandet avgetts av Hovrätten för
Övre Norrland, Stockholms tingsrätt, Linköpings tingsrätt, Göteborgs
tingsrätt, Umeå tingsrätt, Kammarrätten i Stockholm, Länsrätten i
Södermanlands län, Länsrätten i Skåne län, Länsrätten Västernorrlands
län, Riksskatteverket, Domstolsverket, Datainspektionen, Kammar-
kollegiet, Socialstyrelsen, Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala
universitet, Svenska kommunförbundet, Sveriges Domareförbund,
Sveriges Advokatsamfund, Föreningen jurister vid Sveriges allmänna
advokatbyråer, Tjänstemännens Centralorganisation, SACO, Sveriges
Akademikers Centralorganisation, Svenska Bankföreningen , Sveriges
Industriförbund, Sveriges Försäkringsförbund och Sveriges Begravnings-
byråers förbund.
Norrtälje tingsrätt, Föreningen Sveriges Överförmyndare och FONUS
har beretts tillfälle att avge yttrande men har avstått från att yttra sig.
Yttranden har dessutom avgetts av Svenska Arbetsgivareföreningen,
Stockholms handelskammare, Hallsbergs tingsrätt, Tierps tingsrätt och
ST-Domstol.

Lagförslag i rapporten Registrering och skattläggning
av bouppteckningar Förslag till framtida
organisation (DV Rapport 1999:1 och RSV Rapport
1999:10)
1 Förslag till Lag om ändring i lagen (1941:416) om
arvsskatt och gåvoskatt
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1941:416) om arvsskatt och
gåvoskatt,
dels att ordet beskattningsmyndighet och böjningsformer därav skall
bytas ut mot skattemyndighet i motsvarande form,
dels att 31 §, 52 § 2 mom. och 64 § skall upphöra att gälla,
dels att 17 §, 22 § 2 mom., 26 §, 34 §, 44 §, 46 49 a §§, 51 §, 52 §
1 mom., 52 a 53 §§, 55 § 1 3 mom., 56 §, 58 62 §§, 67 §, 70 § och 72 §
samt rubrikerna närmast före 34 och 62 §§ skall ha följande lydelse,
dels att i lagen skall införas nya bestämmelser, 44 a 44 f §§, och 72 a
72 b §§, samt närmast före 44 a § och 44 b § nya rubriker av följande
lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

17 §
För företeende av sådan hand-
ling rörande delning av dödsbo,
som avses i 15 § 1, 1 a och 2 mom.
eller av sådan handling, som avses
i 15 a §, eller av arvskifteshand-
ling skall av beskattningsmyndig-
heten medgivas anstånd med
skattens fastställande, såvitt
arvinge, universell testamentstaga-
re, boutredningsman eller testa-
mentsexekutor gör framställning
därom i samband med ingivande
inom vederbörlig tid av boupp-
teckning för inregistrering.
För företeende av sådan hand-
ling rörande delning av dödsbo,
som avses i 15 § 1, 1 a och 2 mom.
eller av sådan handling, som avses
i 15 a §, eller av arvskifteshand-
ling skall av skattemyndigheten
medgivas anstånd med skattens
fastställande, såvitt arvinge, uni-
versell testamentstagare, boutred-
ningsman eller testamentsexekutor
gör framställning därom i samband
med ingivande av bouppteckning
för inregistrering.
Anstånd skall bestämmas till högst fyra månader från det boupp-
teckningen senast skolat vara ingiven. Ställes omedelbart eller, om
anstånd redan beviljats, före anståndstidens utgång nöjaktig säkerhet för
det belopp, vartill skatten uppgår vid lotternas beräkning enligt lag och
testamente, må anstånd medgivas högst ett år från det bouppteckning
senast skolat vara ingiven.
Anstånd som nu sagts skall icke föranleda uppskov med bouppteck-
ningens registrering.
På framställning av delägare, boutredningsman eller testamentsexeku-
tor i dödsbo efter den, som vid sin död ej hade hemvist i riket, skall för
förrättande av sådan delning av dödsbo, som avses i 15 § 1 eller 2 mom.
eller 15 a §, eller av arvskifte anstånd beviljas med avlämnande av
deklaration, därvid bestämmelserna i första och andra styckena skola äga
motsvarande tillämpning.
Ställd säkerhet skall av beskatt-
ningsmyndigheten omedelbart
överlämnas till skattemyndigheten.
Mot bevis att sedermera påförd
skatt blivit gulden skall säkerheten
återställas till den, som nedsatt
densamma. Därest genom löftes-
mans död eller annan orsak
säkerheten blivit minskad och icke
efter anmaning annan nöjaktig
säkerhet lämnas, skall beskatt-
ningsmyndigheten förklara beviljat
anstånd icke vidare gälla.
Mot bevis att sedermera påförd
skatt blivit gulden skall säkerheten
återställas till den, som nedsatt
densamma. Därest genom löftes-
mans död eller annan orsak
säkerheten blivit minskad och icke
efter anmaning annan nöjaktig
säkerhet lämnas, skall skattemyn-
digheten förklara beviljat anstånd
icke vidare gälla.

22 §
2 mom. Har fast egendom efter
den tidpunkt, som näst föregående
årets taxeringsvärde avsett, nedgått
i värde genom eldsvåda, vatten-
flöde eller annan dylik tilldragelse
eller genom borttagande av bygg-
nad eller arman anläggning å egen-
domen eller av tillbehör därtill
eller genom skogsavverkning eller
genom nedläggning eller väsentlig
förändring av verksamhet, i vilken
egendomen varit använd, eller av
annan liknande anledning, skall
skattemyndigheten i den region
där egendomen är belägen på
ansökan av skattskyldig, boutred-
ningsman eller testamentsexeku-
tor, efter verkställd utredning,
åsätta egendomen särskilt värde
till ledning för beräkning av på
egendomen belöpande arvsskatt.
2 mom. Har fast egendom efter
den tidpunkt, som näst föregående
årets taxeringsvärde avsett, nedgått
i värde genom eldsvåda, vatten-
flöde eller annan dylik tilldragelse
eller genom borttagande av bygg-
nad eller annan anläggning å
egendomen eller av tillbehör
därtill eller genom skogsavverk-
ning eller genom nedläggning eller
väsentlig förändring av verksam-
het, i vilken egendomen varit
använd, eller av annan liknande
anledning, skall på ansökan av
skattskyldig, boutredningsman
eller testamentsexekutor, efter
verkställd utredning, egendomen
åsättas särskilt värde till ledning
för beräkning av på egendomen
belöpande arvsskatt.
Där efter tidpunkt som nyss
nämnts fortsatt bebyggelse skett å
fast egendom eller dess värde
eljest förhöjts till följd av ny-, till-,
eller ombyggnad eller väsentlig
förändring av verksamhet, vari
egendomen varit använd, eller
annan liknande anledning, äger
beskattningsmyndigheten hos
skattemyndigheten påkalla att
egendomen för ändamål, som i
föregående stycke sägs, åsättes
särskilt värde.
Där efter tidpunkt som nyss
nämnts fortsatt bebyggelse skett å
fast egendom eller dess värde
eljest förhöjts till följd av ny-, till-,
eller ombyggnad eller väsentlig
förändring av verksamhet, vari
egendomen varit använd, eller
annan liknande anledning, får
egendomen för ändamål, som i
föregående stycke sägs åsättas
särskilt värde.
Fast egendom som inte har
särskilt taxeringsvärde skall också
värderas av skattemyndigheten till
ledning för arvsskattens bestäm-
mande. Det åligger skattskyldig,
boutredningsman eller testaments-
exekutor att ansöka om detta.
Värdering behövs dock inte om det
är uppenbart att egendomens värde
inte överstiger 50 000 kronor.
Skattemyndigheten skall vidare
göra värdering om beskattnings-
myndigheten begär det.
Fast egendom som inte har
särskilt taxeringsvärde skall också
värderas till ledning för arvsskat-
tens bestämmande. Skattskyldig,
boutredningsman eller testaments-
exekutor kan ansöka om detta.
Värdering behövs dock inte om det
är uppenbart att egendomens värde
inte överstiger 50 000 kronor.

Värdering enligt detta moment
görs av skattemyndigheten i den
region där fastigheten är belägen.
Skattemyndigheten får uppdra åt
en annan skattemyndighet att fatta
beslut i dess ställe i ett visst
ärende eller en viss grupp av
ärenden. Ett sådant uppdrag får
ges endast om den andra
myndigheten medger det.
Vid värdering enligt detta
moment skall hänsyn tas till
egendomens beskaffenhet vid den
tidpunkt som avses i 21 §. Värdet
skall uppskattas enligt de grunder
som gäller för bestämmande av
taxeringsvärde året före det år då
denna tidpunkt inföll. Föreskrif-
terna i 22 § 1 mom. andra och
tredje meningarna skall därvid
tillämpas. Skattskyldig, boutred-
ningsman eller testamentsexekutor
skall lämna skattemyndigheten de
upplysningar som behövs för pröv-
ning av ansökningen. Skattemyn-
digheten får även besluta om be-
siktning av egendomen. Har ären-
det tagits upp på ansökan av annan
än beskattningsmyndigheten, får
dock sådant beslut fattas endast
om sökanden åtar sig att betala
kostnaderna för besiktningen. Har
värderingen begärts av beskatt-
ningsmyndigheten skall kostnader-
na betalas av allmänna medel.
Vid värderingen skall hänsyn
tas till egendomens beskaffenhet
vid den tidpunkt som avses i 21 §.
Värdet skall uppskattas enligt de
grunder som gäller för bestäm-
mande av taxeringsvärde året före
det år då denna tidpunkt inföll.
Föreskrifterna i 22 § 1 mom. andra
och tredje meningarna skall därvid
tillämpas. Skattskyldig, boutred-
ningsman eller testamentsexekutor
skall lämna skattemyndigheten de
upplysningar som behövs för pröv-
ning av ansökningen. Skattemyn-
digheten får även besluta om
besiktning av egendomen. Har
ärendet tagits upp på ansökan av
annan än skattemyndigheten, får
dock sådant beslut fattas endast
om sökanden åtar sig att betala
kostnaderna för besiktningen.
Skattemyndighetens beslut enligt detta moment får inte överklagas.

26 §
Den som omhänderhar dödsbos egendom ävensom skattskyldig har att
tillhandahålla den utredning, som prövas erforderlig för bedömande av
egendomens värde.
Till upplysning om värde av fast
egendom skall företes taxerings-
bevis eller, där egendomen enligt
22 § 2 mom. första eller tredje
stycket åsatts särskilt värde,
skattemyndighetens beslut i
ärendet. Påkallar skattskyldig
tillämpning av sådant värde, skall
erforderligt anstånd med skatte-
ärendets avgörande lämnas för
uppvisande av skattemyndighetens
beslut, såvida det visas, att
ansökan om åsättande av särskilt
värde av egendomen blivit gjord.
Till upplysning om värde av fast
egendom som enligt 22 § 2 mom.
första eller tredje stycket åsatts
särskilt värde, skall företes skatte-
myndighetens beslut i ärendet.
Påkallar skattskyldig tillämpning
av sådant värde, skall erforderligt
anstånd med skatteärendets avgö-
rande lämnas för uppvisande av
skattemyndighetens beslut, såvida
det visas, att ansökan om åsättande
av särskilt värde av egendomen
blivit gjord.
Till ledning för värdering av aktier, obligationer och därmed jäm-
förliga värdehandlingar skall företes intyg av bank, mäklare eller annan
sakkunnig. Om sådan handling inte är börsnoterad och inte heller annars
omsätts på kapitalmarknaden skall i stället företes av skattemyndigheten
meddelat bevis om det värde, vartill handlingen enligt senast verkställd
prövning kan ha upptagits vid taxering till statlig förmögenhetsskatt.
Beskattningsmyndigheten må,
där särskild anledning föreligger,
förordna lämplig person att verk-
ställa uppskattning av lös egendom
till ledning för dess värdering.
Förordnande som nu sagts må,
efter framställning av den enligt
64 § 1 mom. förordnade tillsyns-
myndigheten, meddelas av hov-
rätten i dit fullföljt skatteärende.
Det åligger skattskyldig eller den,
som för skattskyldig omhänderhar
egendom, att hålla egendomen
tillgänglig för besiktning ävensom
att tillhandagå förrättningsmannen
med upplysningar och annan
utredning. Ersättning åt förrätt-
ningsmannen erlägges, om egen-
domen ingår i dödsbo, av boet och
eljest av den för egendomen
skattskyldige.

Skattemyndigheten må, där
särskild anledning föreligger,
förordna lämplig person att verk-
ställa uppskattning av lös egendom
till ledning för dess värdering. Det
åligger skattskyldig eller den, som
fdr skattskyldig omhänderhar
egendom, att hålla egendomen
tillgänglig för besiktning ävensom
att tillhandagå förrättningsmannen
med upplysningar och annan
utredning. Ersättning åt förrätt-
ningsmannen nerlägges, om egen-
domen ingår i dödsbo, av boet och
eljest av den för egendomen
skattskyldige.
Beskattningsmyndighet
Beslutande myndighet

34 §
Beskattningsmyndighet är den
tingsrätt vid vilken arvlåtaren
(teststor) eller, då fråga är om
egendom till vilken en föregående
innehavare på livstid haft i 8 §
första eller andra stycket avsedd
rätt, denne hade att svara i mål
som rörde hans person.
Beslut om registrering av
bouppteckning och om arvsskatt
fattas av skattemyndigheten i den
region där arvlåtaren (teststor)
eller, då fråga är om egendom till
vilken en föregående innehavare
på livstid haft i 8 § första eller
andra stycket avsedd rätt, denne
var folkbokförd den 1 november
året före dödsfallet.
Om det inte finns någon
tingsrätt som är behörig enligt
första stycket; tas skatteärendet
upp av Stockholms tingsrätt
Om det inte finns någon
skattemyndighet som är behörig
enligt första stycket, tas skatte-
ärendet upp av Skattemyndigheten
i Stockholm.
Regeringen får bestämma att
sådana anställda i en tingsrätt
som inte är lagfarna domare skall
få handlägga enkla ärenden om
arvsskatt.
Skattemyndigheten får uppdra åt
en annan skattemyndighet att fatta
beslut i dess ställe i ett visst
ärende eller en viss grupp av
ärenden. Ett sådant uppdrag får
ges endast om den andra
myndigheten medger det och om
det inte medför avsevärda besvär
för den som beslutet rör.

44 §
Beskattningsmyndighet är
skattemyndigheten i den region,
där den skattskyldige var folkbok-
förd, när skattskyldigheten inträd-
de, eller, om han då ej var
folkbokförd inom riket, där han
var bosatt eller stadigvarande
vistades.
Beslut om gåvoskatt fattas av
skattemyndigheten i den region,
där den skattskyldige var folkbok-
förd den 1 november året före
skattskyldighetens inträde, eller,
om han då ej var folkbokförd inom
riket, där han var bosatt eller
stadigvarande vistades.
I fråga om juridisk person är
beskattningsmyndighet skattemyn-
digheten i den region, där styrelsen
eller förvaltningen hade sitt säte,
när skattskyldigheten inträdde.
I fråga om juridisk person är
beskattningsmyndighet skattemyn-
digheten i den region, där styrelsen
eller förvaltningen hade sitt säte
den 1 november året före skatt-
skyldighetens inträde.
Finnes ej behörig beskattningsmyndighet efter vad nu sagts upptages
skatteärendet av Skattemyndigheten i Stockholm.

Skattemyndigheten får uppdra åt
en annan skattemyndighet att fatta
beslut i dess ställe i ett visst ären-
de eller en viss grupp av ärenden.
Ett sådant uppdrag får ges endast
om den andra myndigheten
medger det och om det inte medför
avsevärda besvär för den som
beslutet rör.

Gemensamma bestämmelser
Bouppteckningsblankett
44 a §

Skattemyndigheten skall till
dödsboet efter den som vid sin död
var folkbokförd i Sverige inom två
månader efter dödsfallet översän-
da en förtryckt boupptecknings-
blankett. Följande uppgifter,
grundade på innehållet i inkomna
kontrolluppgifter och övriga av
myndigheten kända uppgifter,
skall förtryckas:
1. den dödes fullständiga namn,
personnummer, medborgarskap
och folkbokföringsadress den 1
november året före dödsåret,
2. dödsdagen,
3. efterlevande makes namn och
personnummer,
4. andra kända närmsta anhöri-
gas namn, personnummer och
adress,
5. äktenskapsförord mellan den
avlidne och efterlevande eller tidi-
gare avliden make,
6. den avlidnes och efterlevande
makes fastighetsinnehav, och
7. namn och personnummer på
förmånstagare till försäkring, som
tecknats av den avlidne, försäk-
ringens nummer och försäkrings-
belopp.
Om skattemyndigheten i något
annat fall får kännedom om att
dödsfall skett som kan antagas ha
utlöst skattskyldighet, får myndig-
heten översända en förtryckt
bouppteckningsblankett till
dödsboet.

Registrering av bouppteckning
44 b §

En bouppteckning skall avges på
blankett enligt fastställt formulär
och innehålla de uppgifter som
sägs i 20 kap. ärvdabalken. Om
uppgifterna på den förtryckta
bouppteckningsblanketten är fel-
aktiga eller ofullständiga skall de
ändringar eller tillägg göras som
behövs.

44 c §

Bouppteckningen skall inom
fyra månader efter dödsfallet ges
in för registrering till skattemyn-
digheten, om inte denna efter
ansökan bestämmer ny tid med
hänsyn till boets beskaffenhet eller
av annan orsak Finns det flera
bouppteckningar skall de ges in
samtidigt.

44 d §

I 20 kap. 14 § ärvdabalken finns
bestämmelser om tilläggsboupp-
teckning. I fall som där avses
under punkterna 1 och 2 skall
tilläggsbouppteckning ges in för
registrering till skattemyndigheten
inom två månader från det att
felaktigheten upptäcktes och i fall
som där avses under punkten 3
inom fyra månader från det att
begäran framställdes.

44 e §

Om en bouppteckning eller
tilläggsbouppteckning inte ges in i
rätt tid får skattemyndigheten
utfärda vitesföreläggande om att
bouppteckning skall ges in inom
viss tid. I 20 kap. 12 § ärvda-
balken finns bestämmelser om
förordnande av boupptecknings-
förrättare.

Om bouppteckningen inte är
upprättad enligt vad som före-
skrivs i ärvdabalken får registre-
ring av bouppteckningen inte ske.
Är bouppteckningen bristfällig får
skattemyndigheten utfärda vites-
föreläggande om att bristen skall
avhjälpas inom viss tid.

Den som enligt ärvdabalken är
skyldig att lämna uppgift till
bouppteckning får föreläggas att
fullgöra sin skyldighet vid vite.

44 f §

En bestyrkt kopia av bouppteck-
ningen och av tilläggsbouppteck-
ningen skall förvaras hos skatte-
myndigheten.

46 §
Deklaration skall, i fall som
angivas i 45 § under A), B) och
C), vara till beskattningsmyn-
digheten avlämnad inom fyra
månader, räknat i fall som angivas
Deklaration skall, i fall som
angivas i 45 § under A), B) och
C), vara till skattemyndigheten
avlämnad inom fyra månader,
räknat i fall som angivas
under A) 1 ), 2) och 3) samt B)
från det skattskyldighet inträdde;
under A) 1), 2) och 3) samt B)
från det skattskyldighet inträdde;
under A) 4) från det överskott i
dödsboets konkurs överlämnades
till den skattskyldige;
under A) 4) från det överskott i
dödsboets konkurs överlämnades
till den skattskyldige;
under C) i fall som avses i 32 §
h) från det att delningen skedde
och i övrigt från det att kännedom
erhölls angående den omständlig-
het, som föranleder efterbeskatt-
ningen.
under C) i fall som avses i 32 §
h) från det att delningen skedde
och i övrigt från det att kännedom
erhölls angående den omständig-
het, som föranleder efterbeskatt-
ningen.
I fall som angivas i 45 § under
D) skall deklaration avlämnas till
beskattningsmyndigheten senast
den 15 februari året efter det
varunder skattskyldighet inträdde.
Har givaren eller, vad angår
förvärv som i 37 § 2 mom. avses,
försäkringstagaren avlidit efter det
skattskyldighet inträtt, må dock
deklarationen icke avlämnas
senare än fyra månader efter
dödsfallet.
I fall som angivas i 45 § under
D) skall deklaration avlämnas till
skattemyndigheten senast den 2
maj året efter det varunder skatt-
skyldighet inträdde. Har givaren
eller, vad angår förvärv som i 37 §
2 mom. avses, försäkringstagaren
avlidit efter det skattskyldighet
inträtt, skall dock deklarationen
avlämnas senast fyra månader
efter dödsfallet.

47 §
Deklaration skall avgivas på
heder och samvete och innehålla
uppgift om
Deklaration skall avgivas på
heder och samvete och innehålla
uppgift om
A) då deklarationen avser
arvfallen eller testamenterad
egendom:
A) då deklarationen avser
arvfallen eller testamenterad
egendom:
1) arvlåtarens (testators) och den
skattskyldiges fullständiga namn
och hemvist;
1) arvlåtarens (testators) och den
skattskyldiges fullständiga namn,
personnummer och hemvist;
2) arvlåtarens (testators) döds-
dag och, om skattskyldighet inträtt
senare, tidpunkten härför;
2) arvlåtarens (testators) döds-
dag och, om skattskyldighet inträtt
senare, tidpunkten härför;
3) förhållandet mellan arvlåtaren
(teststor) och den skattskyldige
ävensom, vid tillämpning av 30 §
första stycket, det förhållande,
efter vilket i sådant fall skatten
skall beräknas;
3) förhållandet mellan arvlåtaren
(teststor) och den skattskyldige
ävensom, vid tillämpning av 30 §
första stycket, det förhållande,
efter vilket i sådant fall skatten
skall beräknas;
4) de grunder, efter vilka lottens
storlek bestämts;
4) de grunder, efter vilka lottens
storlek bestämts;
5) beskaffenheten och värdet av
den egendom, varav lotten består;
5) beskaffenheten och värdet av
den egendom, varav lotten består;
B) då deklarationen avser för-
värv, som vid försäkringstagares
död tillfallit förmånstagare, vilken
icke tillika är arvinge eller
testamentstagare:
B) då deklarationen avser för-
värv, som vid försäkringstagares
död tillfallit förmånstagare, vilken
icke tillika är arvinge eller
testamentstagare:
förhållanden motsvarande de
ovan under A) 1), 2), 3) och 5)
angivna;
förhållanden motsvarande de
ovan under A) 1), 2), 3) och 5)
angivna;
C) då deklarationen avser gåva
eller annat jämlikt 37 § därmed i
beskattningshänseende likställt
fång:
C) då deklarationen avser gåva
eller annat jämlikt 37 § därmed i
beskattningshänseende likställt
fång:
1) givarens och den skattskyl-
diges fullständiga namn och
hemvist;
1 ) givarens och den skattskyl-
diges fullständiga namn, person-
nummer och hemvist;
2) tidpunkten för gåvans full-
bordande eller för överlämnandet
till mottagaren av handling,
innefattande giltig utfästelse om
gåvan, eller, om skattskyldighet
inträtt senare, tidpunkten härför;
2) tidpunkten för gåvans full-
bordande eller för överlämnandet
till mottagaren av handling,
innefattande giltig utfästelse om
gåvan, eller, om skattskyldighet
inträtt senare, tidpunkten härför;
3) förhållandet mellan givaren
och den skattskyldige ävensom,
vid tillämpning jämlikt 40 § av
föreskriften i 30 § första stycket,
det förhållande efter vilket i sådant
fall skatten skall bestämmas;
3) förhållandet mellan givaren
och den skattskyldige ävensom,
vid tillämpning jämlikt 40 § av
föreskriften i 30 § första stycket,
det förhållande efter vilket i sådant
fall skatten skall bestämmas;
4) egendomens beskaffenhet och
värde;
4) egendomens beskaffenhet och
värde;
5) tidigare förvärv, till vilka
jämlikt 41 § hänsyn skall tagas vid
skattens bestämmande.
5) tidigare förvärv, till vilka
jämlikt 41 § hänsyn skall tagas vid
skattens bestämmande.
Angående skyldighet att i deklaration, som avser arvfallen eller
testamenterad egendom eller förvärv, som omförmäles ovan under B),
lämna uppgift angående vissa tidigare förvärv stadgas i l9 §.
Där deklaration avser egendom,
vilken av föregående innehavaren
på livstid innehafts med sådan rätt,
varom förmäles i 8 §, skola jämväl
föregående innehavarens fullstän-
diga namn och hemvist uppgivas.
Där deklaration avser egendom,
vilken av föregående innehavaren
på livstid innehafts med sådan rätt,
varom förmäles i 8 §, skola jämväl
föregående innehavarens fullstän-
diga namn, personnummer och
hemvist uppgivas.
Vad ovan sägs beträffande arvlåtare (teststor) skall beträffande
fideikommiss, som avses i 30 § andra stycket, gälla närmast föregående
innehavaren.
Deklaration som avser gåva
eller annat enligt 37 § därmed i
beskattningshänseende likställt
fång, avfattas på blankett enligt
formulär, som fastställs av
regeringen eller av den myndighet
som regeringen bestämmer.
Deklarationen skall åtföljas av
handlingar, innefattande upplys-
ning om de förhållanden, som är
av betydelse för skattens bestäm-
mande. Har bouppteckning efter
utlänning förrättats här men vid
ingivandet av deklaration angåen-
de kvarlåtenskapen ännu icke
blivit inregistrerad, skall vid
deklarationen fogas bouppteck-
ningen i huvudskrift eller bestyrkt
avskrift. Till deklaration som ges
in med anledning av att sådan
delning som avses i 15 § 1 a mom.
har skett skall handlingen fogas.
Om sådan handling gäller vad i
15 § 3 mom. är stadgat.
Deklaration avfattas på blankett
enligt formulär, som fastställs av
Riksskatteverket. Deklarationen
skall åtföljas av handlingar, inne-
fattande upplysning om de
förhållanden, som är av betydelse
för skattens bestämmande. Har
bouppteckning efter utlänning
förrättats här men vid ingivandet
av deklaration angående kvarlåten-
skapen ännu icke blivit inregist-
rerad, skall vid deklarationen
fogas bouppteckningen i huvud-
skrift eller bestyrkt avskrift. Till
deklaration som ges in med
anledning av att sådan delning som
avses i 15 § 1 a mom. Har skett
skall handlingen fogas. Om sådan
handling gäller vad i 15 § 3 mom.
är stadgat.

48 §
Avlämnade deklarationer skall
förvaras hos beskattningsmyndig-
heten under tolv år från utgången
av det år, under vilket de har
ingivits. Vad nu sagts gäller även
om deklarationen inte har föranlett
att skatt fastställts. Om beskatt-
ningsmyndigheten eller den enligt
64 § 1 mom. förordnade gransk-
ningsmyndigheten av särskild
anledning finner det påkallat, skall
en deklaration förvaras under
femtio år från utgången av det år,
under vilket den har ingivits. Efter
utgången av nu angivna tider skall
deklarationerna förstöras.
Avlämnade deklarationer skall
förvaras hos skattemyndigheten
under tolv år från utgången av det
år, under vilket de har ingivits.
Vad nu sagts gäller även om
deklarationen inte har föranlett att
skatt fastställts. Om skattemyndig-
heten av särskild anledning finner
det påkallat, skall en deklaration
förvaras under femtio år från
utgången av det år, under vilket
den har ingivits. Efter utgången av
nu angivna tider skall deklaratio-
nerna förstöras.

49 §
Där någon i enlighet med lagen
om försäkringsavtal blivit insatt
såsom förmånstagare, åligger det
försäkringsgivaren att angående
händelse, som enligt denna lag
medför skattskyldighets inträde,
lämna kontrolluppgift till den
beskattningsmyndighet, vilken har
att upptaga fråga om beskattning
av försäkringsbeloppet, och därvid
enligt närmare föreskrifter, som
meddelas av regeringen, jämväl
uppgiva övriga förhållanden av
betydelse för skattens bestäm-
mande.
Där någon i enlighet med lagen
om försäkringsavtal blivit insatt
såsom förmånstagare, åligger det
försäkringsgivaren att angående
händelse, som enligt denna lag
medför skattskyldighets inträde,
lämna kontrolluppgift till skatte-
myndigheten, varvid 3 kap. 58 §
lagen (1990:325) om självdeklara-
tion och kontrolluppgifter skall
äga motsvarande tillämpning.
Uppgiften lämnas på blankett
enligt formulär som fastställs av
Riksskatteverket.
Uppgiftsskyldighet föreligger dock icke, därest försäkringsbeloppet
eller, i fråga om belopp som utfaller periodiskt, det sammanlagda
årsbeloppet ej överstiger 13 000 kronor. Där fråga är om flera försäk-
ringar, skall vad nu sagts hava avseende å försäkringarnas sammanlagda
belopp.
Uppgift varom i första stycket
sägs skall för varje kalenderår
lämnas senast den 15 februari
påföljande år. Har skattskyldighet
inträtt till följd av dödsfall, skall
dock uppgift lämnas inom en
månad efter det försäkringsgivaren
erhöll vetskap om dödsfallet.
Uppgift varom i första stycket
sägs skall för varje kalenderår
lämnas senast den 31 januari
påföljande år. Har skattskyldighet
inträtt till följd av dödsfall, skall
dock uppgift lämnas inom en
månad efter det försäkringsgivaren
erhöll vetskap om dödsfallet.
Vad i första och andra styckena sägs skall äga motsvarande
tillämpning i fall, som avses i 12 § sjätte stycket.

49 a §
Skriftligt meddelande i två
exemplar angående beslut om
avstående av arv enligt 5 § lagen
om allmänna arvsfonden tillställes
beskattningsmyndigheten.
Skriftligt meddelande i två
exemplar angående beslut om
avstående av arv enligt 24 och
25 §§ lagen (1994:243) om all-
männa arvsfonden skall tillställas
skattemyndigheten senast den 31
januari påföljande år varvid 3
kap. 58 § lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrollupp-
gifter skall äga motsvarande till-
lämpning. Uppgiften lämns på
blankett enligt formulär som fast-
ställs av Riksskatteverket.
Innan skatteärendet avgöres, skall den skattskyldige lämna sådan
uppgift eller försäkran som avses i 19 § 4 mom. Tillfälle skall beredas
honom att yttra sig i ärendet i övrigt.

51 §
Ärende rörande fastställande av
skatt, som ej skall uttagas efter
deklaration, upptages till avgöran-
de vid inregistrering av bouppteck-
ning eller tilläggsbouppteckning,
eller när handling som avses i
49 a § inkommit till beskattnings-
myndigheten eller, där jämlikt 17 §
anstånd med skattens fastställande
blivit beviljat, när till
beskattningsmyndigheten ingivits
handling, för vars företeende
anstånd beviljats, eller, om sådan
handling icke ingives inom
anståndstiden, vid utgången av
sistnämnda tid.
Ärende rörande fastställande av
skatt, som ej skall uttagas efter
deklaration, upptages till avgöran-
de vid inregistrering av bouppteck-
ning eller tilläggsbouppteckning,
eller när handling som avses i
49 a § inkommit till skattemyndig-
heten eller, där jämlikt 17 §
anstånd med skattens fastställande
blivit beviljat, när till skattemyn-
digheten ingivits handling, för vars
företeende anstånd beviljats, eller,
om sådan handling icke ingives
inom anståndstiden, vid utgången
av sistnämnda tid.
Bevis om det belopp, vartill skatten blivit fastställd, skall tecknas på
bouppteckning, tilläggsbouppteckning eller handling, som avses i 49 a §.
Har jämlikt 17 § beviljats
anstånd med fastställande av
skatten, åligger det dödsboet att
tillhandahålla
beskattningsmyndigheten utlämnad
bouppteckning för sådan anteck-
ning som sägs i föregående stycke.
Har jämlikt 17 § beviljats
anstånd med fastställande av
skatten, åligger det dödsboet att
tillhandahålla skattemyndigheten
utlämnad bouppteckning för sådan
anteckning som sägs i föregående
stycke.
Handling, som anges i andra
stycket, skall för anteckning, som
där avses, tillhandahållas överrätt,
när denna fastställt skatt till högre
belopp än förut beräknats, och den
enligt 64 § 1 mom. förordnade
granskningsmyndigheten, när
skattskyldig vitsordat anmärkning
som framställts av denna myn-
dighet.
Handling, som anges i andra
stycket, skall för anteckning, som
där avses, tillhandahållas rätten,
när denna fastställt skatt till högre
belopp än förut beräknats.

52 §
1 mom. Skatt enligt denna lag
skall, i den mån ej jämlikt 55 §
anstånd medgivits, erläggas inom
sex veckor efter det att beslut om
skattens fastställande meddelats
eller den enligt 64 § 1 mom.
förordnade granskningsmyndig-
heten erhållit meddelande om att
skattskyldig vitsordat anmärkning
som framställts av denna myn-
dighet.
1 mom. Skatt enligt denna lag
skall, i den mån ej jämlikt 55 §
anstånd medgivits, erläggas inom
sex veckor efter det att beslut om
skattens fastställande meddelats.
Har skatt icke fastställts inom åtta månader efter det bouppteckning
eller deklaration, oavsett om anstånd beviljats, senast skolat vara ingiven,
skall ränta utgå från och med närmast efterföljande månad till och med
den månad då skatten fastställts av beskattningsmyndighet. Skall jämlikt
54 § skatten förskjutas av dödsboet, påföres vid skattens fastställande
ränta utan uppdelning på de särskilda skattskyldiga. Ränta beräknas för
visst kalenderår efter en räntesats som motsvarar 75 procent av den
statslåneränta som gällde vid utgången av november föregående år.
Räntesatsen bestäms till procenttal med högst en decimal. Räntebelopp
som understiger femtio kronor påföres ej. Öretal som uppkommer vid
ränteberäkningen bortfaller.
Skatten jämte ränta, där sådan
påförts, skall, då underrätt är
beskattningsmyndighet, betalas till
skattemyndigheten i den region,
dit underrätten hör, och eljest till
den skattemyndighet, som är
beskattningsmyndighet.
Skatten jämte ränta, där sådan
påförts, skall betalas till skatte-
myndigheten.
Ändras beslut i fråga om skatt sker ny beräkning av ränta. Räntebelopp
under fem kronor skall varken återbetalas eller utkrävas. Bestämmelserna
i denna lag om skatt skola i tillämpliga delar gälla även ränta.

52 a §
Fastställer överrätt skatt till
högre belopp än beskattningsmyn-
digheten förut beräknat eller
vitsordar skattskyldig anmärkning
av den enligt 64 § 1 mom. för-
ordnade granskningsmyndigheten,
skall på sålunda tillkommande
skattebelopp utgå ränta.
Fastställer domstol skatt till
högre belopp än skattemyndig-
heten förut beräknat skall på
sålunda tillkommande skatte-
belopp utgå ränta.
Vid beräkning av ränta enligt
första stycket gäller, att ränta utgår
från och med den andra månaden
efter den, då beskattningsmyndig-
heten meddelat beslut angående
skatten, dock att ränta på skatt,
som motsvarar tidigare återbetalat
skattebelopp, skall utgå från och
med månaden efter den då
skattebeloppet återbetalades, samt
att ränta utgår till och med den
månad, då skatten förfaller till
betalning enligt 52 § 1 mom.
första stycket, dock inte för längre
tid än två år.
Vid beräkning av ränta enligt
första stycket gäller, att ränta utgår
från och med den andra månaden
efter den, då skattemyndigheten
meddelat beslut angående skatten,
dock att ränta på skatt, som
motsvarar tidigare återbetalat
skattebelopp, skall utgå från och
med månaden efter den då
skattebeloppet återbetalades, samt
att ränta utgår till och med den
månad, då skatten förfaller till
betalning enligt 52 § 1 mom.
första stycket, dock inte för längre
tid än två år.
I fråga om räntan gälla i övrigt
bestämmelserna i 52 § 1 mom.
dock att räntan påföras av
skattemyndigheten. Ränta utgår
även på ränta enligt 61 § som
återbetalas. Vid beräkning av ränta
för tid som infaller efter utgången
av det år då skatten fastställes
tillämpas den räntesats som gäller
för det år då skatten fastställes.
I fråga om räntan gälla i övrigt
bestämmelserna i 52 § 1 mom.
Ränta utgår även på ränta enligt
61 § som återbetalas. Vid beräk-
ning av ränta för tid som infaller
efter utgången av det år då skatten
fastställes tillämpas den räntesats
som gäller för det år då skatten
fastställes.

53 §
I fall där underrätt fastställt
skatt, skall rätten till den skatte-
myndighet, som enligt 52 § 1
mom. tredje stycket är
uppbördsmyndighet, snarast
översända en till rätten ingiven
bouppteckning eller någon annan
handling, som sägs i 51 § andra
stycket, eller en bouppteckning,
som tillhandahållits rätten enligt
tredje stycket sistnämnda paragraf.
Dessutom är rätten skyldig att,
enligt vad regeringen närmare
bestämmer, lämna
skattemyndigheten de uppgifter,
som behövs för uppbörd av
skatten. Vad som nu sagts gäller
också i tillämpliga delar, när
överrätt fastställt skatt till ett
högre belopp än som förut
beräknats eller när en skattskyldig
vitsordat en anmärkning som
framställts av den enligt 64 § 1
mom. förordnade gransknings-
myndigheten.
I fall där domstol fastställt skatt,
skall rätten till skattemyndigheten
snarast översända en till rätten
ingiven bouppteckning eller någon
annan handling, som sägs i 51 §
andra stycket, eller en bouppteck-
ning, som tillhandahållits rätten
enligt tredje stycket sistnämnda
paragraf. Dessutom är rätten
skyldig att, enligt vad regeringen
närmare bestämmer, lämna
skattemyndigheten de uppgifter,
som behövs för uppbörd av
skatten.
Inbetalning enligt 52 § 1 mom. tredje stycket skall ske till särskilt
konto hos skattemyndigheten. Skatten skall anses vara betald den dag, då
inbetalningskort eller gireringshandlingar kommit in till Posten
Aktiebolag eller, om staten har ingått avtal om förmedling av skatte-
inbetalningen med en bank, till banken.
Om skatt inte betalas inom föreskriven tid, skall dröjsmålsavgift tas ut
enligt lagen (1997:484) om dröjsmålsavgift, om inte annat följer av 6 §
sista stycket. Den obetalda skatten och dröjsmålsavgiften skall lämnas
för indrivning. Regeringen får föreskriva att indrivning inte behöver
begäras för ett ringa belopp. Skattemyndigheten tar medge befrielse helt
eller delvis från skyldigheten att betala dröjsmålsavgift, om det finns
särskilda skäl.
Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning
av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet enligt
utsökningsbalken ske.
Handling, som enligt första stycket tillställts skattemyndigheten och
som ingivaren äger återfå må skattemyndigheten icke utlämna till denne
förrän skatt, med vars erläggande anstånd ej medgivits, blivit erlagd.
Innan handlingen utlämnas, skall den förses med anteckning om beloppet
av inbetald skatt.
Handling som avses i 49 a § överlämnas till den skattskyldige sedan
skatt, med vars erläggande anstånd ej medgivits, blivit erlagd. Innan
handlingen utlämnas, skall den förses med anteckning om beloppet av
inbetalad skatt.

55 §
1 mom. Uppgår i dödsbo belop-
pet av kontanta medel och därmed
jämförliga fordringar samt värdet
av obligationer och andra lätt
realiserbara värdepapper samman-
lagt inte till dubbla beloppet av
den arvsskatt, som enligt 54 §
skall förskjutas av dödsboet, eller
föreligger i andra fall för någon
som är skattskyldig enligt denna
lag avsevärd svårighet att genast
betala hela den skatt, som belöper
på egendom som har tillfallit den
skattskyldige, får beskattnings-
myndigheten medge, att skatten
betalas genom högst tio årliga
inbetalningar. Har en överrätt efter
besvär fastställt skatt till högre
belopp än enligt det överklagade
beslutet, får överrätten under
samma förutsättningar medge
anstånd med betalningen av det
tillkommande skattebeloppet. An-
ståndet får inte utsträckas till flera
inbetalningar än som är nödvän-
digt.
1 mom. Uppgår i dödsbo belop-
pet av kontanta medel och därmed
jämförliga fordringar samt värdet
av obligationer och andra lätt
realiserbara värdepapper samman-
lagt inte till dubbla beloppet av
den arvsskatt, som enligt 54 §
skall förskjutas av dödsboet, eller
föreligger i andra fall för någon
som är skattskyldig enligt denna
lag avsevärd svårighet att genast
betala hela den skatt, som belöper
på egendom som har tillfallit den
skattskyldige, får skattemyndig-
heten medge, att skatten betalas
genom högst tio årliga inbetal-
ningar. Har en domstol efter
överklagande fastställt skatt till
högre belopp än enligt det
överklagade beslutet, får rätten
under samma förutsättningar
medge anstånd med betalningen av
det tillkommande skattebeloppet.
Anståndet får inte utsträckas till
flera inbetalningar än som är
nödvändigt.
I fråga om skatt som belöper på
egendom som skall värderas enligt
bestämmelserna i 22 § 3 mom. och
23 § F tredje stycket får beskatt-
ningsmyndigheten eller överrätten
medge att skatten betalas genom
högst tjugo årliga inbetalningar.
I fråga om skatt som belöper på
egendom som skall värderas enligt
bestämmelserna i 22 § 3 mom. och
23 § F tredje stycket får skatte-
myndigheten eller rätten medge att
skatten betalas genom högst tjugo
årliga inbetalningar.
Föreligger synnerliga skäl får regeringen i annat fall än som avses i
föregående stycke medge viss skattskyldig att den skatt, som belöper på
egendom som har tillfallit den skattskyldige, betalas genom högst tjugo
årliga inbetalningar.
2 mom. Första inbetalningen
skall äga rum inom den tid som
anges i 52 § 1 mom. eller inom tre
veckor efter dagen för anstånds-
beslutet om detta innebär en senare
förfallodag. Om skatten uppdelas i
endast två poster skall denna
inbetalning uppgå minst till en
fjärdedel av skattens belopp. I
annat fall skall den uppgå minst
till ett belopp som motsvarar
skattebeloppet delat med antalet
inbetalningar. Andra inbetalningen
skall göras på årsdagen för
beslutet om skattens fastställande
och envar av de följande på
motsvarande dag av det år, under
vilket inbetalningen skall ske.
Dessa inbetalningar skall uppgå
till sinsemellan lika stora belopp.
Har anstånd medgetts enligt
bestämmelsema i 1 mom. andra
stycket skall de årliga
inbetalningarna uppgå till minst
3 000 kronor. På skatt som
omfattas av anstånd utgår ränta
från och med månaden efter den
då skatten skulle ha erlagts om
anstånd inte medgetts till och med
den månad då anståndstiden gått
till ända. I fråga om räntan gäller i
övrigt bestämmelserna i 52 § 1
mom. Räntan påföras dock av
skattemyndigheten.
2 mom. Första inbetalningen
skall äga rum inom den tid som
anges i 52 § 1 mom. eller inom tre
veckor efter dagen för anstånds-
beslutet om detta innebär en senare
förfallodag. Om skatten uppdelas i
endast två poster skall denna
inbetalning uppgå minst till en
fjärdedel av skattens belopp. I
annat fall skall den uppgå minst
till ett belopp som motsvarar
skattebeloppet delat med antalet
inbetalningar. Andra inbetalningen
skall göras på årsdagen för
beslutet om skattens fastställande
och envar av de följande på
motsvarande dag av det år, under
vilket inbetalningen skall ske.
Dessa inbetalningar skall uppgå
till sinsemellan lika stora belopp.
Har anstånd medgetts enligt
bestämmelserna i 1 mom. andra
stycket skall de årliga
inbetalningarna uppgå till minst
3 000 kronor. På skatt som
omfattas av anstånd utgår ränta
från och med månaden efter den
då skatten skulle ha erlagts om
anstånd inte medgetts till och med
den månad då anståndstiden gått
till ända. I fråga om räntan gäller i
övrigt bestämmelserna i 52 § 1
mom.
3 mom. Ansökan om anstånd
skall göras skriftligen och ha
kommit in till beskattningsmyndig-
heten eller, om anståndsbeslut
enligt 1 mom. ankommer på en
överrätt, till denna senast fyra
veckor efter den dag då beslutet
om skattens fastställande meddela-
des. Beviljas anstånd, skall inom
tid, som beskattningsmyndigheten
eller överrätten bestämmer, till
denna avlämnas en till staten
utfärdad skuldförbindelse på det
belopp anståndet avser jämte ränta.
Den skattskyldige skall dessutom
inom samma tid ställa nöjaktig
säkerhet om inte anståndet avser
skatt som skall utgå för nyttjande-
rätt eller rätt till ränta, avkomst
eller annan förmån eller för rätt,
som avses i 8 § andra stycket.
Anståndet skall anses förverkat i
den mån den skattskyldige inte
fullgör det som föreskrivs i detta
moment.
3 mom. Ansökan om anstånd
skall göras skriftligen och ha
kommit in till skattemyndigheten
eller, om anståndsbeslut enligt 1
mom. ankommer på en domstol,
till denna senast fyra veckor efter
den dag då beslutet om skattens
fastställande meddelades. Beviljas
anstånd, skall inom tid, som
skattemyndigheten eller rätten
bestämmer, till denna avlämnas en
till staten utfärdad skuldförbindel-
se på det belopp anståndet avser
jämte ränta. Den skattskyldige
skall dessutom inom samma tid
ställa nöjaktig säkerhet om inte
anståndet avser skatt som skall
utgå för nyttjanderätt eller rätt till
ränta, avkomst eller annan förmån
eller för rätt, som avses i 8 § andra
stycket. Anståndet skall anses
förverkat i den mån den
skattskyldige inte fullgör det som
föreskrivs i detta moment.

56 §
Avlider den, som förvärvat egendom genom arv, testamente eller gåva,
eftergives skatten enligt följande. Sker dödsfallet inom ett år från det
skattskyldighet inträtt, eftergives hela skattebeloppet. Avlider den
skattskyldige senare men inom tio år efter det skattskyldighet inträtt,
eftergives samma belopp, minskat med en tiondedel för varje helt år som
förflutit från sagda tidpunkt.
Fråga om eftergift av fastställd
skatt upptages efter därom skrift-
ligen gjord framställning av den
underrätt eller skattemyndighet,
som meddelat beslut i skatte-
ärendet.
Fråga om eftergift av fastställd
skatt upptages efter därom skrift-
ligen gjord framställning av den
skattemyndighet, som meddelat
beslut i skatteärendet.

58 §
Har egendom beskattats såväl
här i riket som i utländsk stat, må
regeringen eller den myndighet
regeringen förordnar till undvi-
kande av eller lindring i dubbel-
beskattningen, när skäl därtill äro,
på ansökan medgiva befrielse från
eller nedsättning av den här i riket
fastställda skatten.
Fråga om befrielse från eller
nedsättning av arvsskatt eller
gåvoskatt för undvikande av
dubbelbeskattning prövas av
skattemyndigheten i samband med
att skatteärende avgöres utom i
fall som avses i andra stycket.

Regeringen avgör ärende som
enligt avtal för undvikande av
dubbelbeskattning på kvarlåten-
skap (dubbelbeskattningsavtal)
förutsätter att de högsta finans-
myndigheterna träder i förbindelse
med varandra eller som annars är
av synnerlig vikt eller principiell
betydelse.

Ärenden enligt andra stycket
överlämnar skattemyndigheten till
Riksskatteverket, som med eget
yttrande överlämnar det till
regeringen.

59 §
Har efter det beslut meddelats om fastställande av skatt
a) kännedom erhållits om förut icke känt testamente;
b) testamente, förordnande enligt lagen (1927:77) om försäkringsavtal
om insättande av förmånstagare eller motsvarande förordnande som
avser utländsk försäkring, vartill hänsyn tagits vid skatteärendets
prövning, blivit genom lagakraftvunnen dom helt eller delvis förklarat
ogillt;
c) genom lagakraftvunnen dom eljest blivit bestämt angående
delningen av egendom i dödsbo, där skatten fastställts med ledning av
handling, som avses i 15 § 1, 1 a och 2 mom., 15a § eller l6 §;
d) omständighet inträffat som föranleder tilläggsbouppteckning;
e) kännedom erhållits angående vid tiden för skattskyldighetens inträde
föreliggande omständighet, som föranleder att i deklarationen uppgiven
behållning eller egendom bort upptagas eller fördelas annorledes än i
deklarationen angivits;
f) klarhet vunnits om hur arvet slutligen skall fördelas i sådana fall som
avses i 18 §;
g) genom sådan delning, som enligt 32 § h) föranlett efterbeskattning,
fördelningen av kvarlåtenskapen kommit att avvika från den som legat
till grund för skattens fastställande;
och hade, om hänsyn tagits till omständighet som nu avses, någon
skattskyldig haft att gälda mindre skatt än vad beräknats, skall honom
påförd skatt nedsättas med sålunda för högt beräknad skatt.
Ansökan om återvinning av
skatt efter vad nu sagts göres
skriftligen och upptages av den
underrätt eller skattemyndighet
som meddelat beslut i skatte-
ärendet.
Ansökan om återvinning av
skatt efter vad nu sagts göres
skriftligen och upptages av skatte-
myndigheten.

60 §
Beskattningsmyndighetens be-
slut får överklagas till hovrätten
av en enskild part eller av den
enligt 64 § 1 mom. förordnade
granskningsmyndigheten. Vid
överklagande gäller lagen
(1996:242) om domstolsärenden.
Skattemyndighetens beslut över-
klagas till länsrätten. Ett beslut får
överklagas av en enskild part som
berörs av beslutet, om detta gått
honom emot, eller av Riksskatte-
verket.

Har enskild part hos länsrätten
överklagat skattemyndighetens
beslut, får myndigheten överklaga
länsrättens beslut, om det innebär
att den enskilde har fått helt eller
delvis bifall till sin talan.

Riksskatteverket får överklaga
ett beslut av länsrätten eller
kammarrätten även om verket inte
tidigare har fört det allmännas
talan i målet.
Om beskattningsmyndighetens
beslut innefattar prövning av en
fråga om fastställande, eftergift
eller återvinning av skatt, får
överklagande ske inom tre år från
beslutets dag. När en skattskyldig
vitsordat en anmärkning, som
framställts av granskningsmyndig-
heten, skall det vid överklagandet
anses som om
beskattningsmyndigheten meddelat
beslut om skattens fastställande
när granskningsmyndigheten fått
meddelande om vitsordandet. I
sådant fall skall ett överklagande
ges in till hovrätten. Har ena
parten överklagat beslutet och vill
även motparten överklaga det,
skall dock dennes överklagande ha
kommit in till be-
skattningsmyndigheten eller till
hovrätten inom två månader från
det att delgivning som avses i 15 §
lagen (1996: 242) om domstols-
ärenden har skett. Prövningen av
om motparten har överklagat i rätt
tid skall alltid göras av hovrätten.
Skattemyndighetens beslut får
överklagas inom tre år från
beslutets dag. Har ena parten
överklagat beslutet och vill även
motparten överklaga det, skall
dock dennes överklagande ha
kommit in till skattemyndigheten
inom två månader från det att
delgivning har skett.
När ett beslut som avses i andra
stycket överklagas skall hovrätten,
om målet tas upp till prövning,
alltid ge klagandens motpart
tillfåne att yttra sig.

Beslut av beskattningsmyndig-
heten i frågor som avses i 17 och
26 §§ får inte överklagas. Har
någon förelagts att vid vite full-
göra en uppgift som anges i 26 §,
får dock föreläggandet komma
under prövning i samband med
överklagande av beslut om vitets
utdömande.

Beslut av skattemyndigheten i
frågor som avses i 17, 26, 44 c §
och 44 e §§ får inte överklagas.
Har någon förelagts att vid vite
fullgöra en uppgift som anges i 26
eller 44 e §§, får dock föreläggan-
det komma under prövning i
samband med överklagande av
beslut om vitets utdömande.

61 §
Har dödsbo eller skattskyldig
rätt att återfå betalad skatt på
grund av överrätts beslut eller
beslut enligt 27 §, 33 § 3 mom.
eller 56 59 §§, skall skattebelop-
pet kostnadsfritt återbetalas i den
ordning som föreskrivs i skatte-
betalningslagen (1997:483) i fråga
om återbetalning av skatt. Beslut
som grundar rätt till återbetalning
skall omgående sändas till den
skattemyndighet som anges i 52 §
1 mom. tredje stycket. På skattebe-
lopp, dröjsmålsavgift samt ränta
enligt 52 §, 52 a § och 55 § 2
mom. som återbetalas utgår ränta
om inte annat följer av andra
stycket.
Har dödsbo eller skattskyldig
rätt att återfå betalad skatt på
grund av rättens beslut eller beslut
enligt 27 §, 33 § 3 mom. Eller 56
59 §§, skall skattebeloppet kost-
nadsfritt återbetalas i den ordning
som föreskrivs i skattebetalnings-
lagen (1997:483) i fråga om
återbetalning av skatt. Beslut som
grundar rätt till återbetalning skall
omgående sändas till skattemyn-
digheten. På skattebelopp, dröjs-
målsavgift samt ränta enligt 52 §,
52 a § och 55 § 2 mom. som
återbetalas utgår ränta om inte
annat följer av andra stycket.
I fall, som avses i 57 58 a §§, ankommer det på regeringen att
förordna i vad mån ränta skall utgå.
Har enligt 55 § anstånd
medgetts med erläggande av skatt,
skall vid befrielse från hela det
skattebelopp som inte har betalats
den ingivna skuldförbindelsen
återställas. Avser befrielsen en del
av det obetalda skattebeloppet
skall beskattningsmyndigheten
eller överrätten ompröva anstånds-
beslutet.
Har enligt 55 § anstånd
medgetts med erläggande av skatt,
skall vid befrielse från hela det
skattebelopp som inte har betalats
den ingivna skuldförbindelsen
återställas. Avser befrielsen en del
av det obetalda skattebeloppet
skall skattemyndigheten eller
rätten ompröva anståndsbeslutet.

61 a §
Ränta enligt 61 § första stycket
utgår från och med månaden efter
den, då det belopp på vilket ränta
skall beräknas inbetalades, till och
med den månad då återbetalning
görs. I fråga om räntan, vilken
skall beräknas av skattemyndighe-
ten, gäller i övrigt bestämmelsenia
i 52 § 1 mom. Räntan för visst
kalenderår skall dock beräknas
efter en räntesats som motsvarar
75 procent av den statslåneränta
som gällde vid utgången av
november närmast föregående
kalenderår. Räntesatsen bestäms
till procenttal med högst en
decimal.
Ränta enligt 61 § första stycket
utgår från och med månaden efter
den, då det belopp på vilket ränta
skall beräknas inbetalades, till och
med den månad då återbetalning
görs. I fråga om räntan gäller i
övrigt bestämmelsema i 52 § 1
mom. Räntan för visst kalenderår
skall dock beräknas efter en ränte-
sats som motsvarar 75 procent av
den statslåneränta som gällde vid
utgången av november närmast
föregående kalenderår. Räntesat-
sen bestäms till procenttal med
högst en decimal.

Tillsyn å skattens utgörande
Beslutsförteckning

62 §
Underrätts beslut i skatteärende
skola, efter vad därom är särskilt
stadgat, upptagas i bouppteck-
ningsprotokollet. Avser beslut
fastställande av skatt, skola i
protokollet antecknas: arvlåtarens
eller, i fall som avses i 30 § andra
stycket, närmast föregående inne-
havarens fullständiga namn (för
gift kvinna jämväl hennes namn
som ogift), födelsetid och hemvist,
skattskyldigs namn, värdet å
samtliga lotter, beloppet av å varje
lott belöpande skatt, skyldskaps-
förhållande efter vilket skatten
beräknats, övriga å skattens
bestämmande inverkande omstän-
digheter och vid samtidig beskatt-
ning av flera lotter skattens
sammanlagda belopp. I fråga om
förvärv, som avses i 1 § andra
stycket, antecknas dessutom dagen
för beslutet om avstående och
myndighet som meddelat beslutet.

Skattemyndighets beslut i skatteärende upptages i särskild
beslutsförteckning. Närmare föreskrifter om sådan förteckning meddelas
av regeringen.

67 §
Skattskyldig eller annan må av
beskattningsmyndighet genom vite
tillhållas att fullgöra vad enligt
denna lag åligger honom, dock ej
såvitt avser gäldande av fastställd
skatt.
Skattskyldig eller annan må av
skattemyndigheten genom vite
tillhållas att fullgöra vad enligt
denna lag åligger honom, dock ej
såvitt avser gäldande av fastställd
skatt.
Underrätt må vid vite tillhålla
den, som uppgivit dödsbo, att med
ed fästa riktigheten av lämnade
uppgifter. Edgång må åläggas jäm-
väl delägare, efterlevande make
eller efterlevande sambo, som ej
uppgivit boet, ävensom annan som
med boet tagit befattning.
Skattemyndigheten må vid vite
tillhålla den, som uppgivit dödsbo,
att med ed fästa riktigheten av
lämnade uppgifter. Edgång må
åläggas jämväl delägare, efter-
levande make eller efterlevande
sambo, som ej uppgivit boet,
ävensom annan som med boet tagit
befattning.
Vite får inte föreläggas staten, kommun eller tjänsteman i tjänsten.

70 §
Ett överklagande av ett beslut om fastställande av skatt enligt denna
lag inverkas inte på skyldigheten att betala den skatt som beslutet avser.
Återbetalning av skatt enligt
61 § skall ske även om det beslut
som föranleder återbetalningen
inte har vunnit laga kraft. Om
hovrätten fastställt skatten till
lägre belopp än den enligt 64 § 1
mom. förordnade gransknings-
myndigheten mediet eller yrkat, får
dock återbetalning inte ske om
granskningsmyndigheten anmäler
hinder mot detta. I sistnämnda fall
får skattemyndigheten efter ansö-
kan av dödsbo eller skattskyldig
medge återbetalning, varvid
bestämmelserna i 17 kap. 3 §
första stycket skattebetalnings-
lagen (1997:483) om ställande av
säkerhet skall tillämpas.
Återbetalning av skatt enligt
61 § skall ske även om det beslut
som föranleder återbetalningen
inte har vunnit laga kraft.

72 §
På den enligt 64 § I mom.
Förordnade granskningsmyndig-
heten ankommer att föra det
allmännas talan i mål och
ärenden, där denna lag är
tillämplig.
Om en enskild överklagar ett
beslut, förs det allmännas talan i
länsrätten och kammarrätten av
skattemyndigheten. Överklagar
Riksskatteverket, skall det all-
männas talan föras av verket.

Riksskatteverket för det allmän-
nas talan i Regeringsrätten.

När Riksskatteverket för talan,
har verket samma befogenhet som
skattemyndigheten enligt denna
lag. I förekommande fall tar verket
därmed över den befogenhet som
annars tillkommer skattemyndig-
heten.

72 a §

En skattemyndigheter uppdra åt
en annan skattemyndighet att i
allmän förvaltningsdomstol föra
det allmännas talan i ett visst
ärende eller en viss grupp av
ärenden. Ett sådant uppdrag får
ges endast om den andra
myndigheten medger det.

Riksskatteverket får ta över
uppgiften att i allmän förvalt-
ningsdomstol föra det a11männas
talan i ett visst ärende eller en viss
grupp av ärenden.

Riksskatteverket får uppdra åt
en tjänsteman vid en skattemyn-
dighet att företräda verket i
allmän förvaltningsdomstol.

72 b §

Riksskatteverket får inom den
för verket gällande tiden för
överklagande föra talan till den
enskildes förmån. Verket har då
samma behörighet som den
enskilde.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Därvid gäller följande.

1. Har ett ärende anhängiggjorts hos tingsrätt före ikraftträdandet, avgörs
det av tingsrätten om detta sker senast den 30 april 2001. Därvid gäller
äldre bestämmelser om inte annat sägs nedan. Ärende som den 1 maj
2001 inte har avgjorts överlämnas till skattemyndigheten i den region
där tingsrätten är belägen. Det ankommer därefter på skattemyndig-
heten att fatta beslut i ärendet.
2. Beslut som har meddelats av tingsrätt kan efter ikraftträdandet
omprövas enligt förvaltningslagen (1986:223) av skattemyndigheten i
den region där tingsrätten är belägen.
3. Har tingsrätt meddelat beslut i skatteärendet, upptages efter lagens
ikraftträdande ansökan om återvinning enligt 33 § 3 mom. av
skattemyndigheten i den region där tingsrätten är belägen.
4. Om skattskyldigheten har inträtt före ikraftträdandet tillämpas
fortfarande 44 § i äldre lydelse.
5. Har före ikraftträdandet beskattningsmyndigheten medgivit att
arvsskatt får erläggas med skuldebrev eller aktier enligt 52 § 2 mom.,
tillämpas fortfarande äldre bestämmelser. Vad som sägs om
beskattningsmyndigheten skall därvid i stället avse skattemyndigheten
i den region där den tingsrätt är belägen som meddelat beslut i
skatteärendet.
6. 52 a § i äldre lydelse gäller fortfarande när skatt har beräknats av
tingsrätt.
7. Har tingsrätt meddelat beslut i skatteärendet, upptages efter lagens
ikraftträdande ansökan om eftergift enligt 56 § av skattemyndigheten i
den region där tingsrätten är belä-gen.
8. Har tingsrätt meddelat beslut i skatteärendet, upptages efter lagens
ikraftträdande ansökan om undvikande av eller lindring i
dubbelbeskattning enligt 58 § av skattemyndigheten i den region där
tingsrätten är belägen.
9. Har tingsrätt meddelat beslut i skatteärendet, upptages efter lagens
ikraftträdande ansökan om återvinning enligt 59 § av skattemyn-
digheten i den region där tingsrätten är belägen.
10. Beslut som tingsrätt meddelar före ikraftträdandet eller med stöd av
punkt 1 överklagas efter ikraftträdandet hos kammarrätten. Därvid
krävs inte prövningstillstånd.
Överklagandet skall ges in till skattemyndigheten i den region där
tingsrätten är belägen. Myndigheten prövar om överklagandet har
kommit in i rätt tid. Därvid tillämpas 6 a § andra stycket andra
meningen och tredje fjärde styckena förvaltningsprocesslagen
(1971:291). Överklagandet skall inte heller avvisas om det inom rätt
tid har getts in till tingsrätten.
Har vitsordande skett före ikraftträdandet, tillämpas vid överklagande
äldre bestämmelser i 60 § andra stycket andra meningen.
Ärende som inte har avgjorts av hovrätt före ikraftträdandet
överlämnas till kammarrätten för prövning.
Ärende som inte har avgjorts av Högsta domstolen före ikraftträdandet
överlämnas till Regeringsrätten för prövning.
11. Beslut som meddelats före ikraftträdandet eller med stöd av punkt 1
granskas av Riksskatteverket.
I mål och ärenden där den enligt 64 § 1 mom. förordnande
granskningsmyndigheten vid ikraftträdandet för det allmännas talan, skall
talan efter ikraftträdandet föras av Riksskatteverket. 72 a § tredje stycket
är därvid tillämpligt.

Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över
rapporten Registrering och skattläggning av
bouppteckningar Förslag till framtida organisation
(DV Rapport 1999:1 och RSV Rapport 1999:10)
Efter remiss har yttranden över rapporten avgetts av Hovrätten för Övre
Norrland, Stockholms tingsrätt, Göteborgs tingsrätt, Linköpings tingsrätt,
Umeå tingsrätt, Tierps tingsrätt, Hallsbergs tingsrätt, Kammarrätten i
Stockholm, Kammarrätten i Göteborg, Kammarrätten i Sundsvall,
Kammarrätten i Jönköping, Länsrätten i Stockholms län, Länsrätten i
Västmanlands län, Länsrätten i Östergötlands län, Länsrätten i
Kronobergs län, Länsrätten i Göteborg, Länsrätten i Skåne län,
Länsrätten i Örebro län, Länsrätten i Gävleborgs län, Länsrätten i
Jämtlands län, Länsrätten i Norrbottens län, Datainspektionen,
Kammarkollegiet, Statskontoret, Socialstyrelsen, Riksrevisionsverket,
Skattemyndigheten i Stockholms län, Skattemyndigheten i Växjö,
Skattemyndigheten i Östersund, Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala
universitet, Svenska kommunförbundet, Sveriges Domareförbund,
Sveriges Advokatsamfund, Föreningen Sveriges Överförmyndare,
Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Sveriges Akademikers
Centralorganisation (SACO), ST-Domstol, Svenska Arbetsgivare-
föreningen (SAF), Svenska Bankföreningen, Sveriges Industriförbund,
Sveriges Försäkringsförbund, Sveriges Begravningsbyråers Förbund och
Stockholms Handelskammare.
FONUS har beretts tillfälle att avge yttrande men avstått från att yttra
sig.
Yttrande har dessutom avgetts av Skattemyndigheten i Göteborg.

Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över
Ärvdabalksutredningens slutbetänkande Makes
arvsrätt, dödsboförvaltare och dödförklaring (SOU
1998:110)
Efter remiss har yttranden över slutbetänkandet avgetts av Göta hovrätt,
Stockholms tingsrätt, Helsingborgs tingsrätt, Kammarrätten i Stockholm,
Länsrätten i Västernorrlands län, Riksskatteverket, Domstolsverket,
Rikspolisstyrelsen, Kammarkollegiet, Socialstyrelsen, Jämställdhets-
ombudsmannen, Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet,
Juridiska fakultetsnämnden vid Lunds universitet, Försäkringsförbundet,
Husmodersförbundet Hem och Samhälle, Riksförbundet för sexuellt
likaberättigande, Svenska Bankföreningen, Sveriges Advokatsamfund,
Sveriges Begravningsbyråers förbund och Sveriges Domareförbund.
Svenska Kyrkan Föreningen Jurister vid Sveriges allmänna advokat-
byråer, Landsorganisationen,. Sveriges Akademikers Centralorganisation
och Tjänstemännens Centralorganisation har beretts tillfälle att avge
yttrande men har avstått från att yttra sig.

Lagrådsremissens lagförslag
Regeringen har följande förslag till lagtext.
1 Förslag till lag om ändring i ärvdabalken
Härigenom föreskrivs i fråga om ärvdabalken
dels att 20 kap. 12 § skall upphöra att gälla,
dels att 18 kap. 7 §, 19 kap. 2 § samt 20 kap. 1, 3, 8 9 och 11 §§ skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

18 kap.
7 §
Om det i ett dödsbo ingår fast egendom som är taxerad som
lantbruksenhet, skall boet ha avvecklat fastighetsinnehavet senast fyra år
efter utgången av det kalenderår då dödsfallet inträffade. Har dödsboet
förvärvat sådan egendom därefter, skall avvecklingen ske snarast möjligt.
Tillsyn över att avveckling sker
utövas av den myndighet som
regeringen bestämmer. Om av-
vecklingen inte har skett inom
föreskriven tid, får tillsynsmyn-
digheten vid vite förelägga döds-
boet att fullgöra sin skyldighet.
Tillsynsmyndighetens beslut om
föreläggande får överklagas till
kammarrätten
Tillsyn över att avveckling sker
utövas av den myndighet som
regeringen bestämmer. Om av-
vecklingen inte har skett inom
föreskriven tid, får tillsynsmyn-
digheten vid vite förelägga döds-
boet att fullgöra sin skyldighet.
Den tingsrätt som har registre-
rat bouppteckningen efter den
döde får på ansökan av dödsboet
medge anstånd med avvecklingen,
om det finns särskilda skäl. An-
stånd meddelas för viss tid och får
förenas med villkor. Medges an-
stånd, skall tingsrätten underrätta
tillsynsmyndigheten om detta.
Tillsynsmyndigheten får på
ansökan av dödsboet medge
anstånd med avvecklingen, om det
finns särskilda skäl. Anstånd
meddelas för viss tid och får
förenas med villkor.

Tillsynsmyndighetens beslut om
föreläggande och anstånd får
överklagas till allmän förvalt-
ningsdomstol. Prövningstillstånd
krävs vid överklagande till
kammarrätt.

19 kap.
2 §
Vid ansökan som i 1 § sägs
fogas avskrift av bouppteckningen
efter den döde eller, där
inregistrering skett, uppgift å
dagen därför. Är ej bouppteckning
förrättad, lämnas trovärdig uppgift
om delägarna i boet och deras
hemvist samt, där testaments-
exekutor är förordnad, om dennes
namn och hemvist.
Till en ansökan enligt 1 § skall
fogas en kopia av bouppteck-
ningen efter den döde och, om
bouppteckningen har registrerats,
ett bevis om detta. Är inte
bouppteckning förrättad, lämnas
trovärdig uppgift om delägarna i
boet och deras hemvist samt, där
testamentsexekutor är förordnad,
om dennes namn och hemvist.

20 kap.
1 §
Bouppteckning skall förrättas
sist tre månader efter dödsfallet,
såframt ej på ansökan inom
samma tid rätten med hänsyn till
boets beskaffenhet eller av annan
särskild orsak förlänger tiden.
Bouppteckning skall förrättas
senast tre månader efter dödsfallet,
om inte skattemyndigheten efter
ansökan inom samma tid med
hänsyn till boets beskaffenhet eller
av annan särskild orsak förlänger
tiden.
Om dödsboanmälan och undantag på grund av sådan anmälan från
skyldigheten att förrätta bouppteckning föreskrives i 8 a §.

3 §
I bouppteckningen anges dagen
för förrättningen, den dödes
fullständiga namn, yrke och
hemvist samt dödsdagen. Även
namn och hemvist för dem som
skall ha kallats till förrättningen
skall anges. För underårig skall
anges födelsedatum och för
arvinge skall anges hans släktskap
med den döde. Arvinge skall anges
även om han är utesluten från del i
kvarlåtenskapen. Om den döde
efterlämnar en make, skall för
bröstarvingar anges om de är
bröstarvingar även till maken. Kan
uppgift i visst hänseende ej
lämnas, skall det anmärkas.
I bouppteckningen anges dagen
för förrättningen, den dödes
fullständiga namn, personnummer
eller samordningsnummer, hem-
vist och dödsdag. Även namn och
hemvist för dem som skall ha
kallats till förrättningen skall
anges. För underårig skall anges
födelsedatum och för arvinge skall
anges hans släktskap med den
döde. Arvinge skall anges även om
han är utesluten från del i
kvarlåtenskapen. Om den döde
efterlämnar en make, skall för
bröstarvingar anges om de är
bröstarvingar även till maken. Kan
uppgift i visst hänseende inte
lämnas, skall det anmärkas.
Av bouppteckningen skall
framgå vilka som närvarit vid
förrättningen. Där någon som
skolat kallas ej närvarit, skall vid
bouppteckningen fogas bevis att
han i tid blivit kallad.
Av bouppteckningen skall
framgå vilka som varit närvarande
vid förrättningen. Där någon som
skall kallas inte varit närvarande,
skall vid bouppteckningen fogas
bevis att han i tid blivit kallad.
8 §
Bouppteckning skall inom en
månad efter upprättande jämte
bestyrkt avskrift för registrering
ges in till rätten i den ort där den
döde skolat svara i tvistemål i
allmänhet eller, om behörig
domstol ej sålunda finns, till
Stockholms tingsrätt. Finns det
flera bouppteckningar, skall de ges
in samtidigt; och skall tiden härför
räknas från det den sista boupp-
teckningen upprättades.
En bouppteckning skall inom en
månad efter det att den upprättats
jämte en bestyrkt kopia ges in för
registrering till den skattemyn-
dighet som enligt 34 § första eller
andra stycket lagen (1941:416) om
arvsskatt och gåvoskatt skall
pröva frågan om arvsskatt. Finns
det flera bouppteckningar, skall de
ges in samtidigt och inom en
månad från det den sista
bouppteckningen upprättades.
Bestyrkt avskrift av bouppteck-
ningen skall förvaras hos rätten.
En bestyrkt kopia av bouppteck-
ningen skall förvaras hos skatte-
myndigheten.
Har omyndig del i boet eller är
någon för vilken förvaltare enligt
föräldrabalken har förordnats del-
ägare eller finns delägare, för
vilken god man skall förordnas,
skall ytterligare en bestyrkt av-
skrift ges in för varje överförmyn-
dare som skall ha tillsyn över
ifrågavarande förmynderskap, för-
valtarskap eller godmanskap. Är
bouppteckningen av vidlyftig be-
skaffenhet, behöver denna avskrift
omfatta endast erforderliga delar.
Är inte erforderliga avskrifter
ingivna, skall sådana tas på boets
bekostnad.
Har omyndig del i boet eller är
någon för vilken förvaltare enligt
föräldrabalken har förordnats
delägare eller finns delägare, för
vilken god man skall förordnas,
skall ytterligare en bestyrkt kopia
ges in för varje överförmyndare
som skall ha tillsyn över ifråga-
varande förmynderskap, förvaltar-
skap eller godmanskap. Är boupp-
teckningen av vidlyftig beskaffen-
het, behöver denna kopia omfatta
endast erforderliga delar.
Är inte erforderliga kopior
ingivna, skall sådana tas på boets
bekostnad.
8 a §
Förslå den dödes tillgångar
eller, när han efterlämnar make,
tillgångarna jämte hans andel i
makens giftorättsgods icke till
annat än begravningskostnader och
andra utgifter med anledning av
dödsfallet och omfatta tillgångarna
ej fast egendom eller tomträtt,
behöver bouppteckning icke
förrättas, om dödsboanmälan
göres till rätten av socialnämnden.
Förslår den dödes tillgångar
eller, när han efterlämnar make,
tillgångarna jämte hans andel i
makens giftorättsgods inte till
annat än begravningskostnader och
andra utgifter med anledning av
dödsfallet och omfattar till-
gångarna inte fast egendom eller
tomträtt, behöver bouppteckning
inte förrättas, om dödsboanmälan
görs till skattemyndigheten av
socialnämnden.
Dödsboanmälan skall vara
skriftlig och upptaga den dödes
fullständiga namn, personnummer,
hemvist, bostadsadress och
dödsdag samt intyg, utvisande att
beträffande tillgångarna föreligger
fall som avses i första stycket. I
anmälan skola även angivas namn
och bostadsadresser beträffande
dödsbodelägare, om uppgifter
därom kunna inhämtas utan
avsevärd tidsutdräkt. Dödsbo-
anmälan bör göras inom två
månader efter dödsfallet. Den skall
förvaras hos rätten.
Dödsboanmälan skall vara
skriftlig och uppta den dödes
fullständiga namn, personnummer
eller samordningsnummer, hem-
vist, bostadsadress och dödsdag
samt intyg, utvisande att beträffan-
de tillgångarna föreligger fall som
avses i första stycket. I anmälan
skall även dödsbodelägares namn
och bostadsadresser anges, om
uppgifterna kan inhämtas utan
avsevärd tidsutdräkt. Dödsbo-
anmälan bör göras inom två
månader efter dödsfallet. Den skall
förvaras hos skattemyndigheten.
Även om dödsboanmälan gjorts,
skall bouppteckning förrättas, om
det begäres av dödsbodelägare
eller annan vars rätt kan bero
därav och denne ställer säkerhet
för bouppteckningskostnaden eller
om ny tillgång yppas och det
därför ej längre föreligger sådant
fall som avses i första stycket.
Bouppteckning skall förrättas sist
tre månader efter det att begäran
därom gjordes och säkerhet
ställdes eller den nya tillgången
yppades. Om förlängning av tiden
för boupptecknings förrättande
äger 1 § första stycket mot-
svarande tillämpning.
Även om dödsboanmälan gjorts,
skall bouppteckning förrättas, om
det begärs av dödsbodelägare eller
någon annan vars rätt kan bero
därav och denne ställer säkerhet
för bouppteckningskostnaden eller
om ny tillgång yppas och det
därför inte längre föreligger sådant
fall som avses i första stycket.
Bouppteckning skall förrättas
senast tre månader efter det att
begäran om det gjordes och
säkerhet ställdes eller den nya
tillgången yppades. Om för-
längning av tiden för boupp-
tecknings förrättande äger 1 §
första stycket motsvarande
tillämpning.

9 §
Det åligger rätten att tillse att
bouppteckning, när sådan
erfordras, inom laga tid förrättats
och ingivits. Finnes det vara
försummat äger rätten vid vite
förelägga viss tid eller, där
bouppteckning ej skett, förordna
någon att föranstalta därom.
Sådant förordnande utgör ej hinder
att vara god man vid förrättningen.
Skattemyndigheten skall se till
att bouppteckning, när sådan
krävs, förrättas och ges in inom
föreskriven tid. Om det försummas
får skattemyndigheten vid vite
förelägga viss tid eller, där
bouppteckning inte skett, förordna
en lämplig person att föranstalta
om det. Sådant förordnande utgör
inte hinder att vara god man vid
förrättningen.
Registrering av bouppteckning
må ej äga rum, där vid bouppteck-
ningen finnes ej hava så förfarits
som i detta kapitel sägs. Är
bouppteckningen bristfällig, äger
rätten med föreläggande av vite
utsätta tid inom vilken bristen
skall avhjälpas.
Registrering av bouppteckning
får inte ske, om det inte vid
bouppteckningen har gått till på
det sätt som sägs i detta kapitel.
Är bouppteckningen bristfällig, får
skattemyndigheten med före-
läggande av vite utsätta tid inom
vilken bristen skall avhjälpas.
Skattemyndigheten skall förse
bouppteckningen med bevis om att
den har blivit registrerad.
Den som är pliktig att lämna
uppgift till bouppteckning må vid
vite hållas därtill.
Den som är skyldig att lämna
uppgift till bouppteckning får
föreläggas vid vite att fullgöra sin
skyldighet.

11 §
Om det i den dödes tillgångar
ingår fast egendom som är taxerad
som lantbruksenhet, skall rätten
underrätta den tillsynsmyndighet
som avses i 18 kap. 7 § andra
stycket om dödsfallet.
För skattemyndighetens hand-
läggning och beslut enligt detta
kapitel gäller 34 § tredje stycket,
60 § första stycket, 60a och 60c e
§§ lagen (1941:416) om arvsskatt
och gåvoskatt.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
2. 18 kap. 7 § i sin äldre lydelse gäller fortfarande i fråga om ärenden
om anstånd om ansökan har kommit in till tingsrätten före ikraft-
trädandet.
3. Vid överklagande av tillsynsmyndighetens beslut om föreläggande
enligt 18 kap. 7 § skall, om beslutet har meddelats före ikraftträdandet,
18 kap. 7 § i sin äldre lydelse fortfarande gälla.
4. En dödsboanmälan eller ett ärende om registrering av
bouppteckning eller tilläggsbouppteckning skall handläggas av
tingsrätten om handlingen har kommit in till tingsrätten före
ikraftträdandet. Äldre bestämmelser gäller därvid fortfarande.
5. Regeringen får föreskriva att en annan tingsrätt än den som utpekas i
20 kap. 8 § i sin äldre lydelse är behörig att handlägga en dödsboanmälan
eller ett ärende om registrering av bouppteckning eller tilläggsboupp-
teckning som har getts in till tingsrätten före ikraftträdandet. En tingsrätt
som därmed blir obehörig skall lämna över ingivna handlingar till den
tingsrätt som skall handlägga ärendet samt underrätta ingivaren om
överlämnandet. Sedan en bouppteckning eller tilläggsbouppteckning har
registrerats, skall en kopia av handlingen sändas för förvaring till den
tingsrätt som pekas ut i 20 kap. 8 § i sin äldre lydelse. En kopia av
handlingen skall förvaras även hos den beslutande tingsrätten.
Dödsboanmälan skall sändas för förvaring till den tingsrätt som pekas ut
i 20 kap. 8 § i sin äldre lydelse. En kopia av dödsboanmälan skall
förvaras hos den tingsrätt som handlagt dödsboanmälan.
6. Om en ansökan om registrering av en bouppteckning eller
tilläggsbouppteckning har getts in till tingsrätten före ikraftträdandet och
ansökan har avvisats eller registrering vägrats efter ikraftträdandet, skall
den behöriga skattemyndigheten handlägga ärendet i fortsättningen.
7. Har högre rätt efter ikraftträdandet upphävt ett beslut om registrering
av en sådan bouppteckning eller tilläggsbouppteckning som har kommit
in till tingsrätten före ikraftträdandet, ankommer det på den skatte-
myndighet som är behörig enligt 20 kap. 8 § i sin nya lydelse att
handlägga ärendet i fortsättningen.
8. Har en tingsrätt före ikraftträdandet förelagt vite enligt 20 kap. 9 §
första stycket i sin äldre lydelse utan att vitet har dömts ut, skall beslutet
när fråga är om utdömande av vite anses vara ett beslut som har
meddelats av den skattemyndighet hos vilken bouppteckningen eller
tilläggsbouppteckningen enligt 20 kap. 8 § i sin nya lydelse skall ges in.
9. Handlingar i ärenden som efter denna lags ikraftträdande skall
handläggas av skattemyndighet i stället för tingsrätt men som felaktigt
ges in till tingsrätt, skall lämnas över till behörig skattemyndighet.
Handlingarna skall anses ha kommit in till skattemyndigheten samma
dag som de kom in till tingsrätten.

2 Förslag till lag om ändring i lagen (1941:416) om
arvsskatt och gåvoskatt
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1941:416) om arvsskatt och
gåvoskatt
dels att 52 § 2 mom., 64 och 72 §§ skall upphöra att gälla,
dels att 17 §, 22 § 2 mom., 26 §, 33 § 3 mom., 34 §, 44 §, 46 49a §§,
51 §, 52 § 1 mom., 52a §, 53 §, 55 § 1 3 mom., 56 §, 59 62 §§, 67 § och
70 § samt rubrikerna närmast före 34, 60 och 62 §§ skall ha följande
lydelse,
dels att det i lagen skall införas fem nya paragrafer, 60a 60e §§, av
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

17 §
För företeende av sådan hand-
ling rörande delning av dödsbo,
som avses i 15 § 1, 1 a och 2 mom.
Eller av sådan handling, som avses
i 15 a §, eller av
arvskifteshandling skall av
beskattningsmyndigheten
medgivas anstånd med skattens
fastställande, såvitt arvinge,
universell testamentstagare, bo-
utredningsman eller testaments-
exekutor gör framställning därom i
samband med ingivande inom
vederbörlig tid av bouppteckning
för inregistrering.
För företeende av sådan hand-
ling rörande delning av dödsbo,
som avses i 15 § 1, 1 a och 2 mom.
eller av sådan handling, som avses
i 15 a §, eller av
arvskifteshandling skall
skattemyndigheten medge anstånd
med skattens fastställande, om
arvinge, universell testaments-
tagare, boutredningsman eller
testamentsexekutor gör fram-
ställning om det i samband med
ingivande av bouppteckning för
inregistrering.
Anstånd skall bestämmas till högst fyra månader från det
bouppteckningen senast skolat vara ingiven. Ställes omedelbart eller, om
anstånd redan beviljats, före anståndstidens utgång nöjaktig säkerhet för
det belopp, vartill skatten uppgår vid lotternas beräkning enligt lag och
testamente, må anstånd medgivas högst ett år från det bouppteckningen
senast skolat vara ingiven.
Anstånd som nu sagts skall icke föranleda uppskov med boupp-
teckningens registrering.
På framställning av delägare, boutredningsman eller testaments-
exekutor i dödsbo efter den, som vid sin död ej hade hemvist i riket, skall
för förrättande av sådan delning av dödsbo, som avses i 15 § 1 eller
2 mom. eller 15 a §, eller av arvskifte anstånd beviljas med avlämnande
av deklaration, därvid bestämmelserna i första och andra styckena skola
äga motsvarande tillämpning.
Ställd säkerhet skall av beskatt-
ningsmyndigheten omedelbart
överlämnas till skattemyndigheten.
Mot bevis att sedermera påförd
skatt blivit gulden skall säkerheten
återställas till den, som nedsatt
densamma. Därest genom
löftesmans död eller av annan
orsak säkerheten blivit minskad
och icke efter anmaning annan
nöjaktig säkerhet lämnas, skall
beskattningsmyndigheten förklara
beviljat anstånd icke vidare gälla.
Mot bevis att påförd skatt blivit
betald skall säkerheten återställas
till den som nedsatt den. Om
säkerheten minskat genom
borgensmans död eller av annan
orsak och inte efter anmaning
annan godtagbar säkerhet lämnas,
skall skattemyndigheten förklara
att beviljat anstånd inte längre
skall gälla.

22 §
2 mom. Har fast egendom efter
den tidpunkt, som näst föregående
årets taxeringsvärde avsett, ned-
gått i värde genom eldsvåda,
vattenflöde eller annan dylik till-
dragelse eller genom borttagande
av byggnad eller annan anläggning
å egendomen eller av tillbehör
därtill eller genom skogsavverk-
ning eller genom nedläggning eller
väsentlig förändring av verksam-
het i vilken egendomen varit
använd, eller av annan liknande
anledning, skall skattemyndigheten
i den region där egendomen är
belägen på ansökan av skatt-
skyldig, boutredningsman eller
testamentsexekutor, efter verk-
ställd utredning, åsätta egendomen
särskilt värde till ledning för
beräkning av på egendomen
belöpande arvsskatt.
2 mom. Har fast egendom efter
den tidpunkt som näst föregående
års taxeringsvärde avsett, sjunkit i
värde genom eldsvåda, vattenflöde
eller annan sådan händelse eller
genom borttagande av byggnad
eller annan anläggning på
egendomen eller av tillbehör till
egendomen eller genom skogsav-
verkning eller genom nedläggning
eller väsentlig förändring av
verksamhet i vilken egendomen
använts, eller av annan liknande
anledning, skall på ansökan av
skattskyldig, boutredningsman
eller testamentsexekutor, efter
verkställd utredning, egendomen
åsättas särskilt värde till ledning
för beräkning av på egendomen
belöpande arvsskatt.
Där efter tidpunkt som nyss
nämnts fortsatt bebyggelse skett å
fast egendom eller dess värde
eljest förhöjts till följd av ny-, till-
eller ombyggnad eller väsentlig
förändring av verksamhet, vari
egendomen varit använd, eller
annan liknande anledning, äger
beskattningsmyndigheten hos
skattemyndigheten påkalla att
egendomen för ändamål, som i
föregående stycke sägs, åsättes
särskilt värde.
Där efter tidpunkt som nyss
nämnts fortsatt bebyggelse skett
på fast egendom eller dess värde
annars höjts till följd av ny-, till-
eller ombyggnad eller väsentlig
förändring av verksamhet, vari
egendomen använts, eller annan
liknande anledning, får egen-
domen för ändamål enligt första
stycket, åsättas särskilt värde.
Fast egendom som inte har
särskilt taxeringsvärde skall också
värderas av skattemyndigheten till
ledning för arvsskattens bestäm-
mande. Det åligger skattskyldig,
boutredningsman eller testaments-
exekutor att ansöka om detta.
Värdering behövs dock inte om det
är uppenbart att egendomens värde
inte överstiger 50 000 kronor.
Skattemyndigheten skall vidare
göra värdering om beskatt-
ningsmyndigheten begär det.
Fast egendom som inte har
särskilt taxeringsvärde skall också
värderas till ledning för arvs-
skattens bestämmande. Skatt-
skyldig, boutredningsman eller
testamentsexekutor kan ansöka om
detta. Värdering behövs dock inte
om det är uppenbart att
egendomens värde inte överstiger
50 000 kronor.

Värdering enligt detta moment
görs av skattemyndigheten i den
region där fastigheten är belägen.
Skattemyndigheten får uppdra åt
en annan skattemyndighet att fatta
beslut i dess ställe i ett visst
ärende eller en viss grupp av
ärenden. Ett sådant uppdrag får
ges endast om den andra myn-
digheten medger det och om det
inte medför avsevärda besvär för
den som beslutet rör.
Vid värdering enligt detta
moment skall hänsyn tas till
egendomens beskaffenhet vid den
tidpunkt som avses i 21 §. Värdet
skall uppskattas enligt de grunder
som gäller för bestämmande av
taxeringsvärde året före det år då
denna tidpunkt inföll. Före-
skrifterna i 22 § 1 mom. andra och
tredje meningarna skall därvid
tillämpas. Skattskyldig, boutred-
ningsman eller testamentsexekutor
skall lämna skattemyndigheten de
upplysningar som behövs för
prövning av ansökningen. Skatte-
myndigheten får även besluta om
besiktning av egendomen. Har
ärendet tagits upp på ansökan av
annan än beskattnings-
myndigheten, får dock sådant
beslut fattas endast om sökanden
åtar sig att betala kostnaderna för
besiktningen. Har värderingen
begärts av beskattningsmyndig-
heten skall kostnaderna betalas av
allmänna medel.
Vid värderingen skall hänsyn
tas till egendomens beskaffenhet
vid den tidpunkt som avses i 21 §.
Värdet skall uppskattas enligt de
grunder som gäller för bestäm-
mande av taxeringsvärde året före
det år då denna tidpunkt inföll.
Föreskrifterna i 22 § 1 mom. andra
och tredje meningarna skall därvid
tillämpas. Skattskyldig, boutred-
ningsman eller testamentsexekutor
skall lämna skattemyndigheten de
upplysningar som behövs för
prövning av ansökningen. Skatte-
myndigheten får även besluta om
besiktning av egendomen. Har
ärendet tagits upp på ansökan av
annan än skattemyndigheten, får
dock sådant beslut fattas endast
om sökanden åtar sig att betala
kostnaderna för besiktningen.

Skattemyndighetens beslut enligt detta moment får inte överklagas.

26 §
Den som omhänderhar dödsbos egendom ävensom skattskyldig har att
tillhandahålla den utredning, som prövas erforderlig för bedömande av
egendoms värde.
Till upplysning om värde av fast
egendom skall företes taxerings-
bevis eller, där egendomen enligt
22 § 2 mom. första eller tredje
stycket åsatts särskilt värde,
skattemyndighetens beslut i
ärendet. Påkallar skattskyldig
tillämpning av sådant särskilt
värde, skall erforderligt anstånd
med skatteärendets avgörande
lämnas för uppvisande av
skattemyndighetens beslut, såvida
det visas, att ansökan om åsättande
av särskilt värde av egendomen
blivit gjord.
Till upplysning om värde av fast
egendom som enligt 22 § 2 mom.
första eller tredje stycket åsatts
särskilt värde, skall skattemyn-
dighetens beslut i ärendet företes.
Påkallar skattskyldig tillämpning
av sådant särskilt värde, skall
erforderligt anstånd med skatte-
ärendets avgörande lämnas när
ansökan om åsättande av särskilt
värde av egendomen blivit gjord.

Till ledning för värdering av aktier, obligationer och därmed
jämförliga värdehandlingar skall företes intyg av bank, mäklare eller
annan sakkunnig. Om sådan handling inte är börsnoterad och inte heller
annars omsätts på kapitalmarknaden skall i stället företes av
skattemyndigheten meddelat bevis om det värde, vartill handlingen enligt
senast verkställd prövning kan ha upptagits vid taxering till statlig
förmögenhetsskatt.
Beskattningsmyndigheten må,
där särskild anledning föreligger,
förordna lämplig person att
verkställa uppskattning av lös
egendom till ledning för dess
värdering. Förordnande som nu
sagts må, efter framställning av
den enligt 64 § 1 mom. förordnade
granskningsmyndigheten, med-
delas av hovrätten i dit fullföljt
skatteärende. Det åligger skatt-
skyldig eller den, som för skatt-
skyldig omhänderhar egendom, att
hålla egendomen tillgänglig för
besiktning ävensom att tillhandagå
förrättningsmannen med upp-
lysningar och annan utredning.
Ersättning åt förrättningsmannen
erlägges, om egendomen ingår i
dödsbo, av boet och eljest av den
för egendomen skattskyldige.
Skattemyndigheten får, där sär-
skild anledning föreligger, för-
ordna lämplig person att verkställa
uppskattning av lös egendom till
ledning för dess värdering. För-
ordnande som nu sagts får efter
överklagande meddelas av allmän
förvaltningsdomstol. Det åligger
skattskyldig eller den, som för
skattskyldig har hand om egen-
dom, att hålla egendomen till-
gänglig för besiktning samt att
tillhandagå förrättningsmannen
med upplysningar och annan
utredning. Ersättning åt förrätt-
ningsmannen betalas om
egendomen ingår i dödsbo, av boet
och eljest av den för egendomen
skattskyldige.

33 §
3 mom. Har inom ett år från det
beskattningsmyndighet meddelat
beslut i skatteärendet dödsbo
avträtts till konkurs, äger dödsboet
eller skattskyldig återfå erlagd
skatt. Uppkommer i konkursen
överskott, skall skatt utgå enligt
föreskrifterna i 1 och 2 mom.
3 mom. Har inom ett år från det
skattemyndighet meddelat beslut i
skatteärendet dödsbo avträtts till
konkurs, äger dödsboet eller
skattskyldig återfå betald skatt.
Uppkommer det överskott i
konkursen skall skatt utgå enligt
föreskrifterna i 1 och 2 mom.
Ansökan om återvinning av
skatt efter vad nu sagts göres
skriftligen och upptages av den
beskattningsmyndighet, som med-
delat beslut i skatteärendet.
Ansökan om återvinning av
skatt efter vad nu sagts görs
skriftligen och tas upp av den
skattemyndighet, som meddelat
beslut i skatteärendet.

Beskattningsmyndighet
Beslutande myndighet

34 §
Beskattningsmyndighet är den
tingsrätt vid vilken arvlåtaren
(testator) eller, då fråga är om
egendom till vilken en föregående
innehavare på livstid haft i 8 §
första eller andra stycket avsedd
rätt, denne hade att svara i mål
som rörde hans person.
Beslut i fråga om arvsskatt
fattas av skattemyndigheten i den
region där arvlåtaren (testator) var
folkbokförd den 1 november året
före dödsfallet eller, om han då
inte var folkbokförd inom riket,
där han var bosatt eller stadig-
varande vistades vid dödsfallet.
Detsamma gäller i fråga om en
föregående innehavare som på
livstid haft sådan rätt till
egendomen som avses i 8 § första
eller andra stycket.
Om det inte finns någon
tingsrätt som är behörig enligt
första stycket, tas skatteärendet
upp av Stockholms tingsrätt.
Om det inte finns någon
skattemyndighet som är behörig
enligt första stycket, tas skatte-
ärendet upp av Skattemyndigheten
i Stockholm.
Regeringen får bestämma att
även sådana anställda i en
tingsrätt som inte är lagfarna
domare skall få handlägga enkla
ärenden om arvsskatt.

Den skattemyndighet som är
behörig enligt första eller andra
stycket får uppdra åt en annan
skattemyndighet att fatta beslut i
dess ställe i ett visst ärende eller
en viss grupp av ärenden. Ett
sådant uppdrag får ges endast om
den andra myndigheten medger
det och om det inte medför
avsevärda besvär för den som
beslutet rör.

44 §
Beskattningsmyndighet är
skattemyndigheten i den region,
där den skattskyldige var folk-
bokförd, när skattskyldigheten
inträdde, eller, om han då ej var
folkbokförd inom riket, där han
var bosatt eller stadigvarande
vistades.
Beslut i fråga om gåvoskatt
fattas av skattemyndigheten i den
region, där den skattskyldige var
folkbokförd den 1 november året
före skattskyldighetens inträde
eller, om han då inte var
folkbokförd inom riket, där han
var bosatt eller stadigvarande
vistades.
I fråga om juridisk person är
beskattningsmyndighet skatte-
myndigheten i den region, där
styrelsen eller förvaltningen hade
sitt säte, när skattskyldigheten
inträdde.
Beslut i fråga om gåvoskatt när
det gäller juridisk person fattas av
skattemyndigheten i den region,
där styrelsen eller förvaltningen
hade sitt säte den 1 november året
före skattskyldighetens inträde.
Finnes ej behörig beskattnings-
myndighet efter vad nu sagts
upptages skatteärendet av Skatte-
myndigheten i Stockholm.
Om det inte finns någon
skattemyndighet som är behörig
enligt första eller andra stycket tas
skatteärendet upp av Skattemyn-
digheten i Stockholm.

Den skattemyndighet som är
behörig enligt första tredje stycket
får uppdra åt en annan
skattemyndighet att fatta beslut i
dess ställe i ett visst ärende eller
en viss grupp av ärenden. Ett
sådant uppdrag får ges endast om
den andra myndigheten medger
det och om det inte medför
avsevärda besvär för den som
beslutet rör.

46 §
Deklaration skall, i fall som
angivas i 45 § under A), B) och
C), vara till beskattningsmyn-
digheten avlämnad inom fyra
månader, räknat i fall som angivas
Deklaration skall, i fall som
anges i 45 § under A), B) och C),
avlämnas till skattemyndigheten
inom fyra månader, räknat i fall
som anges

under A) 1), 2) och 3) samt B) från det skattskyldighet inträdde;
under A) 4) från det överskott i dödsboets konkurs överlämnades till
den skattskyldige;
under C) i fall som avses i 32 § h) från det att delningen skedde och i
övrigt från det att kännedom erhölls angående den omständighet, som
föranleder efterbeskattningen.
I fall som angivas i 45 § under
D) skall deklaration avlämnas till
beskattningsmyndigheten senast
den 15 februari året efter det
varunder skattskyldighet inträdde.
Har givaren eller, vad angår
förvärv som i 37 § 2 mom. avses,
försäkringstagaren avlidit efter det
skattskyldighet inträtt, må dock
deklarationen icke avlämnas
senare än fyra månader efter
dödsfallet.
I fall som anges i 45 § under D)
skall deklaration avlämnas till
skattemyndigheten senast den 2
maj året efter det år när
skattskyldighet inträdde. Har
givaren eller, vad angår förvärv
som avses i 37 § 2 mom.,
försäkringstagaren avlidit efter det
skattskyldighet inträtt, skall dock
deklarationen avlämnas senast
fyra månader efter dödsfallet.

47 §
Deklaration skall avgivas på
heder och samvete och innehålla
uppgift om
Deklaration skall avges på heder
och samvete och innehålla uppgift
om
A) då deklarationen avser arvfallen eller testamenterad egendom:
1) arvlåtarens (testators) och den
skattskyldiges fullständiga namn
och hemvist;
1) arvlåtarens (testators) och den
skattskyldiges fullständiga namn,
personnummer eller samordnings-
nummer och hemvist;
2) arvlåtarens (testators) dödsdag och om skattskyldighet inträtt senare,
tidpunkten härför;
3) förhållandet mellan arvlåtaren
(testator) och den skattskyldige
ävensom, vid tillämpning av 30 §
första stycket, det förhållande,
efter vilket i sådant fall skatten
skall beräknas:
3) förhållandet mellan arvlåtaren
(testator) och den skattskyldige
samt, vid tillämpning av 30 §
första stycket, det förhållande,
efter vilket i sådant fall skatten
skall beräknas:
4) de grunder, efter vilka lottens storlek bestämts;
5) beskaffenheten och värdet av den egendom, varav lotten består;
B) då deklarationen avser förvärv, som vid försäkringstagares död
tillfallit förmånstagare, vilken icke tillika är arvinge eller
testamentstagare: förhållanden motsvarande de ovan under A) 1), 2), 3)
och 5) angivna;
C) då deklarationen avser gåva eller annat jämlikt 37 § därmed i
beskattningshänseende likställt fång:
1) givarens och den skatt-
skyldiges fullständiga namn och
hemvist;
1) givarens och den skatt-
skyldiges fullständiga namn,
personnummer eller samordnings-
nummer och hemvist;
2) tidpunkten för gåvans fullbordande eller för överlämnandet till
mottagaren av handling, innefattande giltig utfästelse om gåvan, eller, om
skattskyldighet inträtt senare, tidpunkten härför;
3) förhållandet mellan givaren
och den skattskyldige ävensom,
vid tillämpning jämlikt 40 § av
föreskriften i 30 § första stycket,
det förhållande efter vilket i sådant
fall skatten skall bestämmas;
3) förhållandet mellan givaren
och den skattskyldige samt, vid
tillämpning jämlikt 40 § av
föreskriften i 30 § första stycket,
det förhållande efter vilket i sådant
fall skatten skall bestämmas;
4) egendomens beskaffenhet och värde;
5) tidigare förvärv, till vilka
jämlikt 41 § hänsyn skall tagas vid
skattens bestämmande.
5) tidigare förvärv, till vilka
enligt 41 § hänsyn skall tas vid
skattens bestämmande.
Angående skyldighet att i deklaration, som avser arvfallen eller
testamenterad egendom eller förvärv, som omförmäles ovan under B)
lämna uppgift angående vissa tidigare förvärv stadgas i 19 §.
Där deklaration avser egendom,
vilken av föregående innehavaren
på livstid innehafts med sådan rätt,
varom förmäles i 8 §, skola jämväl
föregående innehavarens full-
ständiga namn och hemvist upp-
givas.
Där deklaration avser egendom,
vilken av föregående innehavaren
på livstid innehafts med sådan rätt,
som sägs i 8 §, skall också föregå-
ende innehavarens fullständiga
namn, personnummer eller sam-
ordningsnummer och hemvist
uppges.
Vad ovan sägs beträffande arvlåtare (testator) skall beträffande
fideikommiss, som avses i 30 § andra stycket, gälla närmast föregående
innehavaren.
Deklaration som avser gåva
eller annat enligt 37 § därmed i
beskattningshänseende likställt
fång, avfattas på blankett enligt
formulär, som fastställs av rege-
ringen eller av den myndighet som
regeringen bestämmer. Deklaratio-
nen skall åtföljas av handlingar,
innefattande upplysning om de
förhållanden, som är av betydelse
för skattens bestämmande. Har
bouppteckning efter utlänning för-
rättats här men vid ingivandet av
deklaration angående kvarlåten-
skapen ännu icke blivit inregistre-
rad, skall vid deklarationen fogas
bouppteckningen i huvudskrift
eller bestyrkt avskrift. Till deklara-
tion som ges in med anledning av
att sådan delning som avses i 15 §
1 a mom. Har skett skall handling-
en fogas. Om sådan handling gäl-
ler vad i 15 § 3 mom. är stadgat.
Deklaration avfattas på blankett
enligt formulär, som fastställs av
regeringen eller av den myndighet
som regeringen bestämmer. Dekla-
rationen skall åtföljas av hand-
lingar, innefattande upplysning om
de förhållanden, som är av
betydelse för att bestämma
skatten. Har bouppteckning efter
utlänning förrättats här men vid
ingivandet av deklaration an-
gående kvarlåtenskapen ännu inte
blivit inregistrerad, skall vid
deklarationen fogas
bouppteckningen i huvudskrift
eller bestyrkt avskrift. Till
deklaration som ges in med
anledning av att sådan delning som
avses i 15 § 1 a mom. har skett
skall handlingen fogas. Om sådan
handling gäller vad i 15 § 3 mom.
är stadgat.
48 §
Avlämnade deklarationer skall
förvaras hos beskattningsmyn-
digheten under tolv år från utgång-
en av det år, under vilket de har
ingivits. Vad nu har sagts gäller
även om deklarationen inte har
föranlett att skatt fastställts. Om
beskattningsmyndigheten eller den
enligt 64 § 1 mom. Förordnade
granskningsmyndigheten av sär-
skild anledning finner det påkallat,
skall en deklaration förvaras under
femtio år från utgången av det år,
under vilket den har ingivits. Efter
utgången av nu angivna tider skall
deklarationerna förstöras.
Avlämnade deklarationer skall
förvaras hos skattemyndigheten
under tolv år från utgången av det
år, under vilket de har ingivits.
Vad nu har sagts gäller även om
deklarationen inte har föranlett att
skatt fastställts. Om skattemyn-
digheten av särskild anledning
finner det påkallat, skall en
deklaration förvaras under femtio
år från utgången av det år, under
vilket den har ingivits. Efter
utgången av nu angivna tider skall
deklarationerna förstöras.

49 §
Där någon i enlighet med lagen
om försäkringsavtal blivit insatt
såsom förmånstagare, åligger det
försäkringsgivaren att angående
händelse, som enligt denna lag
medför skattskyldighets inträde,
lämna kontrolluppgift till den
beskattningsmyndighet, vilken har
att upptaga fråga om beskattning
av försäkringsbeloppet, och därvid
enligt närmare föreskrifter, som
meddelas av regeringen, jämväl
uppgiva övriga förhållanden av
betydelse för skattens bestäm-
mande.
Där någon i enlighet med lagen
om försäkringsavtal blivit insatt
såsom förmånstagare, åligger det
försäkringsgivaren att angående
händelse, som enligt denna lag
medför skattskyldighets inträde,
lämna kontrolluppgift till den
skattemyndighet, vilken har att ta
upp fråga om beskattning av
försäkringsbeloppet, och därvid
enligt närmare föreskrifter, som
meddelas av regeringen eller av
den myndighet som regeringen
bestämmer, även uppge övriga
förhållanden av betydelse för
skattens bestämmande.
Uppgiftsskyldighet föreligger dock icke, därest försäkringsbeloppet
eller, i fråga om belopp som utfaller periodiskt, det sammanlagda års-
beloppet ej överstiger 13 000 kronor. Där fråga är om flera försäkringar,
skall vad nu sagts hava avseende å försäkringarnas sammanlagda belopp.
Uppgift, varom i första stycket
sägs, skall för varje kalenderår
lämnas senast den 15 februari
påföljande år. Har skattskyldighet
inträtt till följd av dödsfall, skall
dock uppgift lämnas inom en
månad efter det försäkringsgivaren
erhöll vetskap om dödsfallet.
Uppgift enligt första stycket
skall för varje kalenderår lämnas
senast den 31 januari följande år.
Har skattskyldighet inträtt till följd
av dödsfall, skall dock uppgift
lämnas inom en månad efter det
försäkringsgivaren erhöll vetskap
om dödsfallet.
Vad i första och andra styckena sägs skall äga motsvarande
tillämpning i fall, som avses i 12 § sjätte stycket.

49a §
Skriftligt meddelande i två
exemplar angående beslut om
avstående av arv enligt 5 § lagen
om allmänna arvsfonden tillställes
beskattningsmyndigheten.
Skriftligt meddelande i två
exemplar angående beslut om
avstående av arv enligt 24 och
25 §§ lagen (1994:243) om
Allmänna arvsfonden skall lämnas
till skattemyndigheten.
Innan skatteärendet avgöres, skall den skattskyldige lämna sådan
uppgift eller försäkran som avses i 19 § 4 mom. Tillfälle skall beredas
honom att yttra sig i ärendet i övrigt.

51 §
Ärende rörande fastställande av
skatt, som ej skall uttagas efter
deklaration, upptages till av-
görande vid inregistrering av
bouppteckning eller tilläggs-
bouppteckning, eller när handling
som avses i 49 a § inkommit till
beskattningsmyndigheten eller, där
jämlikt 17 § anstånd med skattens
fastställande blivit beviljat, när till
beskattningsmyndigheten ingivits
handling, för vars företeende
anståndet beviljats, eller, om sådan
handling icke ingives inom
anståndstiden, vid utgången av
sistnämnda tid.
Ärende rörande fastställande av
skatt, som inte skall tas ut efter
deklaration, tas upp till avgörande
vid inregistrering av boupp-
teckning eller tilläggsbouppteck-
ning, eller när handling som avses
i 49 a § inkommit till skattemyn-
digheten eller, där anstånd med
skattens fastställande beviljats
enligt 17 §, när till skattemyn-
digheten ingivits handling, för vars
företeende anståndet beviljats,
eller, om sådan handling inte inges
inom anståndstiden, vid utgången
av sistnämnda tid.
Bevis om det belopp, vartill skatten blivit fastställd, skall tecknas på
bouppteckning, tilläggsbouppteckning eller handling, som avses i 49 a §.
Har jämlikt 17 § beviljats
anstånd med fastställande av
skatten, åligger det dödsboet att
tillhandahålla beskattningsmyn-
digheten utlämnad bouppteckning
för sådan anteckning som sägs i
föregående stycke.
Handling, som anges i andra
stycket, skall för anteckning, som
där avses, tillhandahållas överrätt,
när denna fastställt skatt till högre
belopp än förut beräknats, och den
enligt 64 § 1 mom. förordnade
granskningsmyndigheten, när
skattskyldig vitsordat anmärkning
som framställts av denna
myndighet.
Har anstånd med fastställande
av skatten beviljats enligt 17 §,
åligger det dödsboet att tillhanda-
hålla skattemyndigheten utlämnad
bouppteckning för sådan
anteckning som sägs i föregående
stycke.
Handling, som anges i andra
stycket, skall för anteckning, som
där avses, tillhandahållas domstol
när denna fastställt skatt till högre
belopp än förut beräknats.

52 §
1 mom. Skatt enligt denna lag
skall, i den mån ej jämlikt 55 §
anstånd medgivits, erläggas inom
sex veckor efter det att beslut om
skattens fastställande meddelats
eller den enligt 64 § 1 mom.
Förordnade granskningsmyn-
digheten erhållit meddelande om
att skattskyldig vitsordat an-
märkning som framställts av
denna myndighet.
1 mom. Skatt enligt denna lag
skall, i den mån anstånd inte
medgivits enligt 55 §, betalas
inom sex veckor efter det att beslut
om skattens fastställande med-
delats.

Har skatt icke fastställts inom
åtta månader efter det boupp-
teckning eller deklaration, oavsett
om anstånd beviljats, senast skolat
vara ingiven, skall ränta utgå från
och med närmast efterföljande
månad till och med den månad då
skatten fastställts av beskattnings-
myndighet. Skall jämlikt 54 §
skatten förskjutas av dödsboet,
påföres vid skattens fastställande
ränta utan uppdelning på de
särskilda skattskyldiga. Ränta
beräknas för visst kalenderår efter
en räntesats som motsvarar 75
procent av den statslåneränta som
gällde vid utgången av november
föregående år. Räntesatsen
bestäms till procenttal med högst
en decimal. Räntebelopp som
understiger femtio kronor påföres
ej. Öretal som uppkommer vid
ränteberäkningen bortfaller.
Har skatt inte fastställts inom
åtta månader efter det att boupp-
teckning eller deklaration, oavsett
om anstånd beviljats, senast skulle
vara ingiven, skall ränta tas ut från
och med närmast efterföljande
månad till och med den månad då
skatten fastställts av skattemyn-
dighet. Skall enligt 54 § skatten
förskjutas av dödsboet, påförs vid
skattens fastställande ränta utan
uppdelning på de särskilda
skattskyldiga. Ränta beräknas för
visst kalenderår efter en räntesats
som motsvarar 75 procent av den
statslåneränta som gällde vid
utgången av november föregående
år. Räntesatsen bestäms till
procenttal med högst en decimal.
Räntebelopp avrundas nedåt till
hela kronor, belopp som
understiger femtio kronor påförs
inte.
Skatten jämte ränta, där sådan
påförts, skall, då underrätt är
beskattningsmyndighet, betalas till
skattemyndigheten i det län, dit
underrätten hör, och eljest till den
skattemyndighet, som är beskatt-
ningsmyndighet.
Skatten jämte ränta, där sådan
påförts, skall betalas till skatte-
myndigheten.

Ändras beslut i fråga om skatt sker ny beräkning av ränta. Räntebelopp
under fem kronor skall varken återbetalas eller utkrävas. Bestämmelserna
i denna lag om skatt skola i tillämpliga delar gälla även ränta.

52a §
Fastställer överrätt skatt till
högre belopp än beskattnings-
myndigheten förut beräknat eller
vitsordar skattskyldig anmärkning
av den enligt 64 § 1 mom.
Förordnade granskningsmyndig-
heten, skall på sålunda till-
kommande skattebelopp utgå
ränta.
Fastställer domstol skatt till
högre belopp än skattemyn-
digheten förut beräknat, skall
ränta tas ut på det tillkommande
skattebeloppet.
Vid beräkning av ränta enligt
första stycket gäller,
att ränta utgår från och med den
andra månaden efter den, då
beskattningsmyndigheten meddelat
beslut angående skatten, dock att
ränta på skatt, som motsvarar
tidigare återbetalat skattebelopp,
skall utgå från och med månaden
efter den då skattebeloppet
återbetalades, samt
att ränta utgår till och med den
månad, då skatten förfaller till
betalning enligt 52 § 1 mom.
första stycket, dock icke för längre
tid än två år.
Vid beräkning av ränta enligt
första stycket gäller,
att ränta tas ut från och med den
andra månaden efter den, då
skattemyndigheten meddelat beslut
angående skatten, dock att ränta på
skatt, som motsvarar tidigare
återbetalat skattebelopp, skall utgå
från och med månaden efter den
då skattebeloppet återbetalades,
samt

att ränta tas ut till och med den
månad, då skatten förfaller till
betalning enligt 52 § 1 mom.
första stycket, dock inte för längre
tid än två år.
I fråga om räntan gälla i övrigt
bestämmelserna i 52 § 1 mom.
Dock att räntan påföres av
skattemyndigheten. Ränta utgår
även på ränta enligt 61 § som
återbetalas. Vid beräkning av ränta
för tid som infaller efter utgången
av det år då skatten fastställes
tillämpas den räntesats som gäller
för det år då skatten fastställes.
I fråga om räntan gäller i övrigt
bestämmelserna i 52 § 1 mom.
Ränta beräknas även på ränta
enligt 61 § som återbetalas. Vid
beräkning av ränta för tid som
infaller efter utgången av det år då
skatten fastställs tillämpas den
räntesats som gäller för det år då
skatten fastställs.

53 §
I fall där underrätt fastställt
skatt, skall rätten till den skatte-
myndighet, som enligt 52 § 1
mom. tredje stycket är
uppbördsmyndighet, snarast
översända en till rätten ingiven
bouppteckning eller någon annan
handling, som sägs i 51 § andra
stycket, eller en bouppteckning,
som tillhandahållits rätten enligt
tredje stycket sistnämnda paragraf.
Dessutom är rätten skyldig att,
enligt vad regeringen närmare
bestämmer, lämna
skattemyndigheten de uppgifter,
som behövs för uppbörd av
skatten. Vad som nu sagts gäller
också i tillämpliga delar, när
överrätt fastställt skatt till ett
högre belopp än som förut
beräknats eller när en skattskyldig
vitsordat en anmärkning som
framställts av den enligt 64 § 1
mom. Förordnade gransknings-
myndigheten.
I fall där domstol fastställt skatt,
skall rätten till skattemyndigheten
snarast översända en boupp-
teckning, som tillhandahållits
rätten enligt 51 § fjärde stycket.
Dessutom är rätten skyldig att,
enligt vad regeringen närmare
bestämmer, lämna skattemyn-
digheten de uppgifter, som behövs
för betalning av skatten.

Inbetalning enligt 52 § 1 mom. tredje stycket skall ske till särskilt
konto hos skattemyndigheten. Skatten skall anses vara betald den dag, då
inbetalningskort eller gireringshandlingar kommit in till Posten
Aktiebolag eller, om staten har ingått avtal om förmedling av
skatteinbetalningen med en bank, till banken.
Om skatt inte betalas inom föreskriven tid, skall dröjsmålsavgift tas ut
enligt lagen (1997:484) om dröjsmålsavgift om inte annat följer av 6 §
sista stycket. Den obetalda skatten och dröjsmålssavgiften skall lämnas
för indrivning. Regeringen får föreskriva att indrivning inte behöver
begäras för ett ringa belopp. Skattemyndigheten får medge befrielse helt
eller delvis från skyldigheten att betala dröjsmålsavgift, om det finns
särskilda skäl.
Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning
av statliga fordringar m. m. Vid indrivning får verkställighet enligt
utsökningsbalken ske.
Handling, som enligt första stycket tillställts skattemyndigheten och
som ingivaren äger återfå må skattemyndigheten icke utlämna till denne
förrän skatt, med vars erläggande anstånd ej medgivits, blivit erlagd.
Innan handlingen utlämnas, skall den förses med anteckning om beloppet
av inbetald skatt.
Handling som avses i 49 a § överlämnas till den skattskyldige sedan
skatt, med vars erläggande anstånd ej medgivits, blivit erlagd. Innan
handlingen utlämnas, skall den förses med anteckning om beloppet av
inbetald skatt.

55 §
1 mom. Uppgår i dödsbo
beloppet av kontanta medel och
därmed jämförliga fordringar samt
värdet av obligationer och andra
lätt realiserbara värdepapper
sammanlagt inte till dubbla
beloppet av den arvsskatt, som
enligt 54 § skall förskjutas av
dödsboet, eller föreligger i andra
fall för någon som är skattskyldig
enligt denna lag avsevärd
svårighet att genast betala hela den
skatt, som belöper på egendom
som har tillfallit den skattskyldige,
får beskattningsmyndigheten med-
ge, att skatten betalas genom högst
tio årliga inbetalningar. Har en
överrätt efter besvär fastställt skatt
till högre belopp än enligt det
överklagade beslutet, får över-
rätten under samma förutsätt-
ningar medge anstånd med
betalningen av det tillkommande
skattebeloppet. Anståndet får inte
utsträckas till flera inbetalningar
än som är nödvändigt.
1 mom. Uppgår i dödsbo
beloppet av kontanta medel och
därmed jämförliga fordringar samt
värdet av obligationer och andra
lätt realiserbara värdepapper
sammanlagt inte till dubbla
beloppet av den arvsskatt, som
enligt 54 § skall förskjutas av
dödsboet, eller föreligger i andra
fall för någon som är skattskyldig
enligt denna lag avsevärd
svårighet att genast betala hela den
skatt, som belöper på egendom
som har tillfallit den skattskyldige,
får skattemyndigheten medge, att
skatten betalas genom högst tio
årliga inbetalningar. Har en
domstol efter överklagande
fastställt skatt till högre belopp än
enligt det överklagade beslutet, får
rätten under samma förutsätt-
ningar medge anstånd med
betalningen av det tillkommande
skattebeloppet. Anståndet får inte
utsträckas till flera inbetalningar
än som är nödvändigt.
I fråga om skatt som belöper på
egendom som skall värderas enligt
bestämmelserna i 22 § 3 mom. och
23 § F tredje stycket får beskatt-
ningsmyndigheten eller överrätten
medge att skatten betalas genom
högst tjugo årliga inbetalningar.
I fråga om skatt som belöper på
egendom som skall värderas enligt
bestämmelserna i 22 § 3 mom. och
23 § F tredje stycket får skatte-
myndigheten eller rätten medge att
skatten betalas genom högst tjugo
årliga inbetalningar.
Föreligger synnerliga skäl får regeringen i annat fall än som avses i
föregående stycke medge viss skattskyldig att den skatt, som belöper på
egendom som har tillfallit den skattskyldige, betalas genom högst tjugo
årliga inbetalningar.
2 mom. Första inbetalningen
skall äga rum inom den tid som
anges i 52 § 1 mom. eller inom tre
veckor efter dagen för anstånds-
beslutet om detta innebär en senare
förfallodag. Om skatten uppdelas i
endast två poster skall denna
inbetalning uppgå minst till en
fjärdedel av skattens belopp. I
annat fall skall den uppgå minst
till ett belopp som motsvarar
skattebeloppet delat med antalet
inbetalningar. Andra inbetalningen
skall göras på årsdagen för
beslutet om skattens fastställande
och envar av de följande på
motsvarande dag det år, under
vilket inbetalningen skall ske.
Dessa inbetalningar skall uppgå
till sinsemellan lika stora belopp.
Har anstånd medgetts enligt
bestämmelserna i 1 mom. andra
stycket skall de årliga
inbetalningarna uppgå till minst
3 000 kronor. På skatt som
omfattas av anstånd utgår ränta
från och med månaden efter den
då skatten skulle ha erlagts om
anstånd inte medgetts till och med
den månad då anståndstiden gått
till ända. I fråga om räntan gäller i
övrigt bestämmelserna i 52 § 1
mom. Räntan påförs dock av
skattemyndigheten.
2 mom. Första inbetalningen
skall äga rum inom den tid som
anges i 52 § 1 mom. eller inom tre
veckor efter dagen för anstånds-
beslutet om detta innebär en senare
förfallodag. Om skatten uppdelas i
endast två poster skall denna
inbetalning uppgå minst till en
fjärdedel av skattens belopp. I
annat fall skall den uppgå minst
till ett belopp som motsvarar
skattebeloppet delat med antalet
inbetalningar. Andra inbetalningen
skall göras på årsdagen för
beslutet om skattens fastställande
och envar av de följande på
motsvarande dag det år, under
vilket inbetalningen skall ske.
Dessa inbetalningar skall uppgå
till sinsemellan lika stora belopp.
Har anstånd medgetts enligt
bestämmelserna i 1 mom. andra
stycket skall de årliga
inbetalningarna uppgå till minst
3 000 kronor. På skatt som
omfattas av anstånd utgår ränta
från och med månaden efter den
då skatten skulle ha erlagts om
anstånd inte medgetts till och med
den månad då anståndstiden gått
till ända. I fråga om räntan gäller i
övrigt bestämmelserna i 52 § 1
mom.

3 mom. Ansökan om anstånd
skall göras skriftligen och ha
kommit in till beskattningsmyn-
digheten eller, om anståndsbeslut
enligt 1 mom. ankommer på en
överrätt, till denna senast fyra
veckor efter den dag då beslutet
om skattens fastställande med-
delades. Beviljas anstånd, skall
inom tid, som beskattningsmyn-
digheten eller överrätten bestäm-
mer, till denna avlämnas en till
staten utfärdad skuldförbindelse på
det belopp anståndet avser jämte
ränta. Den skattskyldige skall
dessutom inom samma tid ställa
nöjaktig säkerhet om inte
anståndet avser skatt som skall
utgå för nyttjanderätt eller rätt till
ränta, avkomst eller annan förmån
eller för rätt, som avses i 8 § andra
stycket. Anståndet skall anses
förverkat i den mån den
skattskyldige inte fullgör det som
föreskrivs i detta moment.
3 mom. Ansökan om anstånd
skall göras skriftligen och ha
kommit in till skattemyndigheten
eller, om anståndsbeslut enligt 1
mom. ankommer på en domstol,
till denna senast fyra veckor efter
den dag då beslutet om skattens
fastställande meddelades. Beviljas
anstånd, skall inom tid, som
skattemyndigheten eller domstolen
bestämmer, till denna avlämnas en
till staten utfärdad skuldförbin-
delse på det belopp anståndet avser
jämte ränta. Den skattskyldige
skall dessutom inom samma tid
ställa godtagbar säkerhet om inte
anståndet avser skatt som skall
utgå för nyttjanderätt eller rätt till
ränta, avkomst eller annan förmån
eller för rätt, som avses i 8 § andra
stycket. Anståndet skall anses
förverkat i den mån den
skattskyldige inte fullgör det som
föreskrivs i detta moment.

56 §
Avlider den, som förvärvat egendom genom arv, testamente eller gåva,
eftergives skatten enligt följande. Sker dödsfallet inom ett år från det
skattskyldighet inträtt, eftergives hela skattebeloppet. Avlider den
skattskyldige senare men inom tio år efter det skattskyldighet inträtt,
eftergives samma belopp, minskat med en tiondedel för varje helt år som
förflutit från sagda tidpunkt.
Fråga om eftergift av fastställd
skatt upptages efter därom
skriftligen gjord framställning av
den underrätt eller skatte-
myndighet, som meddelat beslut i
skatteärendet.
Fråga om eftergift av fastställd
skatt tas efter skriftligen gjord
framställning upp av den skatte-
myndighet, som meddelat beslut i
skatteärendet.

59 §
Har efter det beslut meddelats om fastställande av skatt
a) kännedom erhållits om förut icke känt testamente;
b) testamente, förordnande enligt lagen (1927:77) om försäkringsavtal
om insättande av förmånstagare eller motsvarande förordnande som
avser utländsk försäkring, vartill hänsyn tagits vid skatteärendets
prövning, blivit genom lagakraftvunnen dom helt eller delvis förklarat
ogillt;
c) genom lagakraftvunnen dom eljest blivit bestämt angående
delningen av egendom i dödsbo, där skatten fastställts med ledning av
handling, som avses i 15 § 1, 1 a och 2 mom, 15 a § eller 16 §;
d) omständighet inträffat som föranleder tilläggsbouppteckning;
e) kännedom erhållits angående vid tiden för skattskyldighetens inträde
föreliggande omständighet, som föranleder att i deklaration uppgiven
behållning eller egendom bort upptagas eller fördelas annorledes än i
deklarationen angivits;
f) klarhet vunnits om hur arvet slutligen skall fördelas i sådana fall som
avses i 18 §;
g) genom sådan delning, som enligt 32 § h) föranlett efterbeskattning,
fördelningen av kvarlåtenskapen kommit att avvika från den som legat
till grund för skattens fastställande;
och hade, om hänsyn tagits till omständighet som nu avses, någon
skattskyldig haft att gälda mindre skatt än vad beräknats, skall honom
påförd skatt nedsättas med sålunda för högt beräknat belopp.
Ansökan om återvinning av
skatt efter vad nu sagts göres
skriftligen och upptages av den
underrätt eller skattemyndighet
som meddelat beslut i skatte-
ärendet.
Ansökan om återvinning av
skatt efter vad nu sagts görs
skriftligen och tas upp av den
skattemyndighet som meddelat
beslut i skatteärendet.

Överklagande
Överklagande m.m.

60 §
Beskattningsmyndighetens
beslut får överklagas till hovrätten
av en enskild part eller av den
enligt 64 § 1 mom. förordnade
granskningsmyndigheten. Vid
överklagande gäller lagen
(1996:242) om domstolsärenden.
Skattemyndighetens beslut får
överklagas hos allmän förvalt-
ningsdomstol.
Beslut av skattemyndigheten i
frågor som avses i 17 och 26 §§
får inte överklagas. Har någon
förelagts att vid vite fullgöra en
uppgift som anges i 26 §, får dock
föreläggandet komma under
prövning i samband med
överklagande av beslut om vitets
utdömande.

60 a §

Ett beslut av skattemyndigheten
får överklagas även av Riksskatte-
verket. Riksskatteverket får föra
talan till den enskildes förmån.
Riksskatteverket får överklaga
ett beslut av länsrätten eller
kammarrätten även om verket inte
tidigare har fört det allmännas
talan i målet.

60 b §
Om beskattningsmyndighetens
beslut innefattar prövning av en
fråga om fastställande, eftergift
eller återvinning av skatt, får
överklagande ske inom tre år från
beslutets dag. När en skattskyldig
vitsordat en anmärkning, som
framställts av granskningsmyn-
digheten, skall det vid överkla-
gandet anses som om
beskattningsmyndigheten meddelat
beslut om skattens fastställande
när granskningsmyndigheten fått
meddelande om vitsordandet. I
sådant fall skall ett överklagande
ges in till hovrätten. Har ena
parten överklagat beslutet och vill
även motparten överklaga det,
skall dock dennes överklagande ha
kommit in till beskattningsmyn-
digheten eller till hovrätten inom
två månader från det att delgivning
som avses i 15 § lagen (1996:242)
om domstolsärenden har skett.
Prövningen av om motparten har
överklagat i rätt tid skall alltid
göras av hovrätten.
Om skattemyndighetens beslut
innefattar prövning av en fråga om
fastställande, eftergift eller åter-
vinning av skatt, får överklagande
ske inom tre år från beslutets dag.
Har ena parten överklagat beslutet
och vill även motparten överklaga
det, skall dock dennes över-
klagande ha kommit in till
skattemyndigheten eller till läns-
rätten inom två månader från det
att motparten har fått del av
överklagandet. Prövningen av om
motparten har överklagat i rätt tid
skall alltid göras av länsrätten.
När ett beslut som avses i andra
stycket överklagas skall hovrätten,
om målet tas upp till prövning,
alltid ge klagandens motpart
tillfälle att yttra sig.
När ett beslut som avses i första
stycket överklagas skall länsrätten
alltid ge klagandens motpart
tillfälle att yttra sig. Detta gäller
dock inte i förhållande till Riks-
skatteverket eller skattemyn-
digheten.

60 c §

Prövningstillstånd krävs vid
överklagande till kammarrätt av
beslut enligt denna lag.

60 d §

Överklagar Riksskatteverket,
skall det allmännas talan föras av
verket.

Riksskatteverket för det all-
männas talan i Regeringsrätten.
Beslut av beskattningsmyn-
digheten i frågor som avses i 17
och 26 §§ får inte överklagas. Har
någon förelagts att vid vite
fullgöra en uppgift som anges i
26 §, får dock föreläggandet
komma under prövning i samband
med överklagande av beslut om
vitets utdömande.

60 e §

En skattemyndighet får uppdra
åt en annan skattemyndighet att i
allmän förvaltningsdomstol föra
det allmännas talan i ett visst
ärende eller en viss grupp av
ärenden. Ett sådant uppdrag får
ges endast om den andra myn-
digheten medger det.

Riksskatteverket får ta över
uppgiften att i allmän förvaltnings-
domstol föra det allmännas talan i
ett visst ärende eller en viss grupp
av ärenden.

Riksskatteverket får uppdra åt
en tjänsteman vid en skatte-
myndighet att företräda verket i
allmän förvaltningsdomstol.

61 §
Har dödsbo eller skattskyldig
rätt att återfå betalad skatt på
grund av överrätts beslut eller
beslut enligt 27 §, 33 § 3 mom.
eller 56 59 §§, skall skatte-
beloppet kostnadsfritt återbetalas i
den ordning som föreskrivs i
skattebetalningslagen (1997:483) i
fråga om återbetalning av skatt.
Beslut som grundar rätt till åter-
betalning skall omgående sändas
till den skattemyndighet som anges
i 52 § 1 mom. tredje stycket. På
skattebelopp, dröjsmålsavgift samt
ränta enligt 52 §, 52 a § och 55 § 2
mom. Som återbetalas utgår ränta
om inte annat följer av andra
stycket.
Har dödsbo eller skattskyldig
rätt att återfå betalad skatt på
grund av domstols beslut eller
beslut enligt 27 §, 33 § 3 mom.
eller 56 59 §§, skall skatte-
beloppet kostnadsfritt återbetalas i
den ordning som föreskrivs i
skattebetalningslagen (1997:483) i
fråga om återbetalning av skatt.
Beslut som grundar rätt till
återbetalning skall omgående
sändas till skattemyndigheten. På
skattebelopp, dröjsmålsavgift samt
ränta enligt 52 §, 52 a § och 55 § 2
mom. som återbetalas utgår ränta
om inte annat följer av andra
stycket.
I fall, som avses i 57 58 a §§, ankommer det på regeringen att
förordna i vad mån ränta skall utgå.
Har enligt 55 § anstånd
medgetts med erläggande av skatt,
skall vid befrielse från hela det
skattebelopp som inte har betalats
den ingivna skuldförbindelsen
återställas. Avser befrielsen en del
av det obetalda skattebeloppet
skall beskattningsmyndigheten
eller överrätten ompröva
anståndsbeslutet.
Har enligt 55 § anstånd
medgetts med betalning av skatt,
skall vid befrielse från hela det
skattebelopp som inte har betalats
den ingivna skuldförbindelsen
återställas. Avser befrielsen en del
av det obetalda skattebeloppet
skall skattemyndigheten eller
domstolen ompröva
anståndsbeslutet.

61a §
Ränta enligt 61 § första stycket
utgår från och med månaden efter
den, då det belopp på vilket ränta
skall beräknas inbetalades, till och
med den månad då återbetalning
görs. I fråga om räntan, vilken
skall beräknas av skattemyn-
digheten, gäller i övrigt bestäm-
melserna i 52 § 1 mom. Räntan för
visst kalenderår skall dock
beräknas efter en räntesats som
motsvarar 75 procent av den
statslåneränta som gällde vid
utgången av november närmast
föregående kalenderår. Räntesat-
sen bestäms till procenttal med
högst en decimal.
Ränta enligt 61 § första stycket
tas ut från och med månaden efter
den, då det belopp på vilket ränta
skall beräknas inbetalades, till och
med den månad då återbetalning
görs. I fråga om räntan gäller i
övrigt bestämmelserna i 52 § 1
mom. Räntan för visst kalenderår
skall dock beräknas efter en
räntesats som motsvarar 75
procent av den statslåneränta som
gällde vid utgången av november
närmast föregående kalenderår.
Räntesatsen bestäms till procenttal
med högst en decimal.

Tillsyn å skattens utgörande
Beslutsförteckning

62 §
Underrätts beslut i skatteärende
skola, efter vad därom är särskilt
stadgat, upptagas i bouppteck-
ningsprotokollet. Avser beslut fast-
ställande av skatt, skola i proto-
kollet antecknas: arvlåtarens eller,
i fall, som avses i 30 § andra
stycket, närmast föregående inne-
havarens fullständiga namn (för
gift kvinna jämväl hennes namn
som ogift), födelsetid och hemvist,
skattskyldigs namn, värdet å samt-
liga lotter, beloppet av å varje lott
belöpande skatt, skyldskapsför-
hållande efter vilket skatten
beräknats, övriga å skattens
bestämmande inverkande omstän-
digheter och vid samtidig
beskattning av flera lotter skattens
sammanlagda belopp. I fråga om
förvärv, som avses i 1 § andra
stycket, antecknas dessutom dagen
för beslutet om avstående och
myndighet som meddelat beslutet.

Skattemyndighets beslut i
skatteärende upptages i särskild
beslutsförteckning. Närmare före-
skrifter om sådan förteckning
meddelas av regeringen.
Skattemyndighets beslut i
skatteärende tas upp i särskild
beslutsförteckning. Närmare
föreskrifter om sådan förteckning
meddelas av regeringen.
Finner beskattningsmyndigheten
avgiven deklaration böra bevaras
under längre tid än tolv år, skall
anteckning härom verkställas i
protokollet eller beslutsförteck-
ningen i samband med beslutet om
skattens fastställande.
Finner skattemyndigheten att
avgiven deklaration bör bevaras
under längre tid än tolv år, skall
anteckning om detta göras i
beslutsförteckningen i samband
med beslutet om skattens fast-
ställande.

67 §
Skattskyldig eller annan må av
beskattningsmyndighet genom vite
tillhållas att fullgöra vad enligt
denna lag åligger honom, dock ej
såvitt avser gäldande av fastställd
skatt.
Skattskyldig eller annan får av
skattemyndigheten genom vite
föreläggas att fullgöra det som
åligger honom enligt denna lag,
dock ej såvitt avser betalning av
fastställd skatt.
Underrätt må vid vite tillhålla
den, som uppgivit dödsbo, att med
ed fästa riktigheten av lämnade
uppgifter. Edgång må åläggas
jämväl delägare, efterlevande
make eller efterlevande sambo,
som ej uppgivit boet, ävensom
annan som med boet tagit
befattning.

På ansökan av skattemyn-
digheten får den tingsrätt där den
döde hade att svara i allmänhet
vid vite förelägga den, som
uppgett dödsbo, att med ed fästa
riktigheten av lämnade uppgifter.
Edgång får även åläggas delägare,
efterlevande make eller efter-
levande sambo, som ej uppgett
boet, samt annan som tagit
befattning med boet.
Vite får inte föreläggas staten, kommun eller tjänsteman i tjänsten.

70 §
Ett överklagande av ett beslut om fastställande av skatt enligt denna
lag inverkar inte på skyldigheten att betala den skatt som beslutet avser.
Återbetalning av skatt enligt
61 § skall ske även om det beslut
som föranleder återbetalningen
inte har vunnit laga kraft. Om
hovrätten fastställt skatten till ett
lägre belopp än den enligt 64 § 1
mom. Förordnade granskning-
smyndigheten medgett eller yrkat,
får dock återbetalning inte ske om
granskningsmyndigheten anmäler
hinder mot detta. I sistnämnda fall
får skattemyndigheten efter
ansökan av dödsbo eller skatt-
skyldig medge återbetalning, var-
vid bestämmelserna i 17 kap. 3 §
första stycket skattebetalning-
slagen (1997:483) om ställande av
säkerhet skall tillämpas.
Återbetalning av skatt enligt
61 § skall ske även om det beslut
som föranleder återbetalningen
inte har vunnit laga kraft.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
2. Har ett ärende anhängiggjorts hos tingsrätt eller skattemyndighet
före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser om inte annat sägs nedan.
3. Regeringen får föreskriva att en annan tingsrätt än den som utpekas
som beskattningsmyndighet enligt 34 § i sin äldre lydelse skall ha
behörighet att handlägga ett ärende om arvsskatt som har getts in till
tingsrätten före ikraftträdandet. Den tingsrätt som utpekas i 34 § i sin
äldre lydelse skall därmed lämna över ingivna handlingar till den
tingsrätt som skall handlägga ärendet samt underrätta ingivaren om
överlämnandet. Lämnade deklarationer skall förvaras hos den tingsrätt
som utpekas i 34 § i sin äldre lydelse.
4. Har tingsrätt eller skattemyndighet meddelat beslut i skatteärendet,
upptas efter lagens ikraftträdande ärende om efterbeskattning enligt 32 §
av den skattemyndighet som enligt 34 § eller 44 § är behörig.
5. Har tingsrätt meddelat beslut i skatteärendet prövas efter lagens
ikraftträdande ansökan om återvinning enligt 33 § 3 mom. av den
skattemyndighet som enligt 34 § är behörig.
6. Om skattskyldigheten för gåva har inträtt före ikraftträdandet
tillämpas 44 § i sin äldre lydelse.
7. Har före ikraftträdandet beskattningsmyndigheten medgett att
arvsskatt får betalas med skuldebrev eller aktier enligt 52 § 2 mom. i sin
äldre lydelse, skall vad som i 52 § 1 2 mom., i sin äldre lydelse, sägs om
beskattningsmyndigheten i stället avse den skattemyndighet som enligt
34 § är behörig.
8. Har tingsrätt eller skattemyndighet meddelat beslut i skatteärendet,
prövas efter lagens ikraftträdande ansökan om eftergift enligt 56 § av den
skattemyndighet som enligt 34 § eller 44 § är behörig.
9. Har tingsrätt eller skattemyndighet meddelat beslut i skatteärendet,
prövas efter lagens ikraftträdande ansökan om återvinning enligt 59 § av
den skattemyndighet som enligt 34 § eller 44 § är behörig.
10. Beslut som meddelats före ikraftträdandet eller med stöd av punkt
2 granskas av Riksskatteverket. Därvid gäller äldre bestämmelser.
11. I mål och ärenden där den enligt 64 § 1 mom., i sin äldre lydelse,
förordnade granskningsmyndigheten vid ikraftträdandet för det
allmännas talan, skall talan därefter i stället föras av Riksskatteverket.
12. Har en tingsrätt före ikraftträdandet förelagt vite enligt 67 § första
stycket utan att vitet har dömts ut, skall beslutet när fråga är om
utdömande av vitet anses vara ett beslut som har meddelats av den
skattemyndighet som enligt 34 § eller 44 § är behörig.
13. Handlingar i ärenden som efter denna lags ikraftträdande skall
handläggas av skattemyndighet i stället för tingsrätt men som felaktigt
ges in till tingsrätt, skall lämnas över till behörig skattemyndighet.
Handlingarna skall anses ha kommit in till skattemyndigheten samma
dag som de kom in till tingsrätten.

3 Förslag till lag om ändring i lagen (1983:914) om
dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Amerikas Förenta
Stater beträffande skatter på kvarlåtenskap, arv och gåva
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1983:914) om dubbel-
beskattningsavtal mellan Sverige och Amerikas Förenta Stater
beträffande skatter på kvarlåtenskap, arv och gåva skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

2 §
Skattskyldiga som på grund av
avtalet önskar få skattelindring
skall enligt 2 § förordningen
(1967:721) om förfarandet rörande
eftergift av arvsskatt eller gåvo-
skatt vid dubbelbeskattning
skriftligen ansöka om detta hos
kammarkollegiet. En sådan an-
sökan bör ges in inom sex år från
tidpunkten för händelsen som
föranledde skattskyldighet eller
inom ett år från den sista dagen då
skatt för vilken avräkning medges
förfaller till betalning, om sist-
nämnda tidpunkt inträffar senare.
Skattskyldiga som på grund av
avtalet önskar få skattelindring
skall enligt 2 § förordningen
(1967:721) om förfarandet rörande
eftergift av arvsskatt eller gåvo-
skatt vid dubbelbeskattning skrift-
ligen ansöka om detta hos Riks-
skatteverket. En sådan ansökan bör
ges in inom sex år från tidpunkten
för händelsen som föranledde
skattskyldighet eller inom ett år
från den sista dagen då skatt för
vilken avräkning medges förfaller
till betalning, om sistnämnda
tidpunkt inträffar senare.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
2. Ansökan om eftergift som har getts in före ikraftträdandet skall
överlämnas till Riksskatteverket för handläggning.

4 Förslag till lag om ändring i konkurslagen (1987:672)
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 3 § konkurslagen (1987:672) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

2 kap.
3 §
Görs ansökningen av gäldenären, bör till ansökningshandlingen
bifogas en av gäldenären underskriven förteckning över boets tillgångar
och skulder med uppgift om varje borgenärs namn och postadress samt
om det räkenskapsmaterial och de andra handlingar som rör boet.
Ansöker ett dödsbo eller en
dödsbodelägare om att boet skall
försättas i konkurs, skall till
ansökningshandlingen bifogas
bouppteckningen efter den döde
eller, om inregistrering har skett,
uppgift om dagen därför. Har inte
bouppteckning förrättats, skall
uppgift om varje delägares namn
och postadress lämnas.
Ansöker ett dödsbo eller en
dödsbodelägare om att boet skall
försättas i konkurs, skall till
ansökningshandlingen bifogas
bouppteckningen efter den döde
och, om bouppteckningen har
registrerats, bevis om detta. Har
inte bouppteckning förrättats, skall
uppgift om varje delägares namn
och postadress lämnas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.

5 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:593) om
dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige samt Storbritannien
och Nordirland beträffande skatter på kvarlåtenskap, arv och
gåva
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1988:593) om dubbel-
beskattningsavtal mellan Sverige samt Storbritannien och Nordirland
beträffande skatter på kvarlåtenskap, arv och gåva skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

2 §
Skattskyldig som på grund av
detta avtal önskar erhålla skatte-
lindring kan enligt 2 § förord-
ningen (1967:721) om förfarandet
rörande eftergift av arvsskatt eller
gåvoskatt vid dubbelbeskattning
skriftligen ansöka om detta hos
kammarkollegiet. Sådan ansökan
bör inges inom sex år från
tidpunkten för händelsen som
föranledde skattskyldighet eller
inom ett år från den sista dagen då
skatt för vilken avräkning medges
förfaller till betalning, om
sistnämnda tidpunkt inträffar
senare (jmf art. 13 i avtalet).
Skattskyldig som på grund av
detta avtal önskar erhålla skatte-
lindring kan enligt 2 § förord-
ningen (1967:721) om förfarandet
rörande eftergift av arvsskatt eller
gåvoskatt vid dubbelbeskattning
skriftligen ansöka om detta hos
Riksskatteverket. Sådan ansökan
bör inges inom sex år från
tidpunkten för händelsen som
föranledde skattskyldighet eller
inom ett år från den sista dagen då
skatt för vilken avräkning medges
förfaller till betalning, om
sistnämnda tidpunkt inträffar
senare (jmf art. 13 i avtalet).

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
2. Ansökan om eftergift som har getts in före ikraftträdandet skall
överlämnas till Riksskatteverket för handläggning.

Lagrådets yttrande
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2000-09-25

Närvarande: f.d. justitierådet Lars Å. Beckman, regeringsrådet Susanne
Billum, justitierådet Göran Regner.

Enligt en lagrådsremiss den 7 september 2000 (Justitiedepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i ärvdabalken,
2. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,
3. lag om ändring i lagen (1983:914) om dubbelbeskattningsavtal
mellan Sverige och Amerikas Förenta Stater beträffande skatter på
kvarlåtenskap, arv och gåva,
4. lag om ändring i konkurslagen (1987:672),
5. lag om ändring i lagen (1988:593) om dubbelbeskattningsavtal
mellan Sverige samt Storbritannien och Nordirland beträffande skatter på
kvarlåtenskap, arv och gåva.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Cecilia
Hegethorn och kammarrättsassessorn Maria Hillberg.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:

Förslaget till lag om ändring i ärvdabalken

20 kap. 9 §
I lagrådsremissen föreslås att paragrafen tillförs ett nytt tredje stycke, i
vilket föreskrivs att skattemyndigheten skall förse bouppteckningen med
bevis om att den blivit registrerad. Ärvdabalken innehåller emellertid inte
någon uttrycklig bestämmelse om att bouppteckningen skall registreras.
Enligt Lagrådets mening bör för undvikande av missförstånd en
bestämmelse härom införas, lämpligen i ett nytt andra stycke i vilket
även bestämmelsen i det föreslagna nya tredje stycket bör ingå. Lagrådet
förordar att det nya andra stycket ges följande lydelse:

Skattemyndigheten skall registrera bouppteckningen och förse den med
bevis om detta.

11 §
Av den föreslagna lydelsen framgår att de processuella bestämmelserna i
vissa angivna paragrafer i lagen om arvsskatt och gåvoskatt skall gälla
även för skattemyndighetens handläggning och beslut enligt förevarande
kapitel. Enligt Lagrådets mening är det inte nödvändigt att i paragrafen
ange de olika paragraferna i arvs- och gåvoskattelagen. Det är fullt
tillräckligt att en generell hänvisning görs till den lagen.
Mot bakgrund av det anförda förordar Lagrådet att paragrafen ges
följande lydelse.

"I fråga om förfarandet hos skattemyndigheten och om överklagande
gäller i övrigt lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt."
Övergångsbestämmelserna

I den föreslagna punkt 6 anges att om en ansökan om registrering av en
bouppteckning eller tilläggsbouppteckning har getts in till tingsrätten före
ikraftträdandet, och ansökan har avvisats eller registrering vägrats efter
ikraftträdandet, skall den behöriga skattemyndigheten handlägga ärendet
i fortsättningen. I den föreslagna punkt 7 anges vidare att, om högre rätt
efter ikraftträdandet har upphävt ett beslut om registrering av en sådan
bouppteckning eller tilläggsbouppteckning som kommit in till tingsrätten
före ikraftträdandet, det ankommer på den skattemyndighet som är
behörig enligt 20 kap. 8 § i den nya lydelsen att handlägga ärendet i
fortsättningen.
Enligt Lagrådets mening är förhållandet mellan de båda
bestämmelserna inte helt klart. Om punkt 6 skall tolkas som att den
endast gäller lagakraftvunna beslut om avvisning eller om vägran att
registrera synes behov av bestämmelsen i punkt 7 knappast föreligga.
Lagrådet föreslår att de båda punkterna arbetas ihop till en gemensam
bestämmelse av följande lydelse.

"6. Har en ansökan om registrering av en bouppteckning eller
tilläggsbouppteckning getts in till tingsrätten före ikraftträdandet och har
genom ett beslut som vunnit laga kraft ansökan avvisats, registrering
vägrats eller ett beslut om registrering upphävts, skall den
skattemyndighet som är behörig enligt 20 kap. 8 § i dess nya lydelse i
fortsättningen handlägga frågan om registrering."

Lagrådet vill vidare beröra den föreslagna punkt 9. Enligt denna skall
handlingar i ärenden som efter lagens ikraftträdande skall handläggas av
skattemyndighet i stället för tingsrätt, men som felaktigt ges in till
tingsrätt, lämnas över till behörig skattemyndighet. Handlingarna skall
anses ha kommit in till skattemyndigheten samma dag som de kom in till
tingsrätten.
Lagrådet vill påpeka att en bestämmelse av detta slag, vilken föreslås
gälla utan tidsbegränsning, knappast kan betecknas som en
övergångsbetämmelse utan utgör en materiell bestämmelse om
konsekvenserna av att en bouppteckning ges in till tingsrätt i stället för
till skattemyndighet. Enligt Lagrådets mening kan dessutom ifrågasättas
behovet av bestämmelsen med hänsyn till de regler som i övrigt gäller
angående inregistrering av bouppteckningar. Vid lagrådsföredragningen
har emellertid upplysts att regeringen har för avsikt att låta bestämmelsen
utgå ur lagförslaget. Den föreslagna punkt 9 föranleder därför inget
vidare yttrande av Lagrådet.

Förslaget till lag om ändring i lagen om arvsskatt och gåvoskatt

15-17 och 73 §§
Enligt remissförslaget skall i bl.a. 17 § ordet beskattningsmyndigheten
ersättas av "skattemyndigheten". Motsvarande ordbyte bör göras också i
15-16 och 73 §§ som inte medtagits i lagförslaget.
22 §
I paragrafens tredje stycke föreskrivs i första meningen att fast egendom,
som inte har särskilt taxeringsvärde, skall värderas till ledning för
arvsskattens bestämmande.
I den föreslagna lydelsen i remissen anges i styckets andra mening att
skattskyldig, boutredningsman eller testamentsexekutor "kan" ansöka om
detta.
Av författningskommentaren framgår endast att den andra meningen
har förenklats ur språklig synpunkt. Detta är emellertid inte riktigt. Den
föreslagna lydelsen utgör nämligen en materiell ändring. Enligt gällande
lydelse föreligger en skyldighet för de angivna personerna att ansöka om
värdering medan de enligt remissförslaget "kan" ansöka om detta.
Om avsikten har varit att det materiella innehållet i bestämmelsen skall
vara oförändrat, måste följaktligen den föreslagna lagtexten korrigeras.
Om det däremot har varit avsett att en materiell ändring skall göras,
måste i stället författningskommentaren skrivas om. Det får enligt
Lagrådets mening i det fortsatta lagstiftningsarbetet avgöras vilket
alternativ som skall väljas.

34 och 44 §§
I nuvarande lydelser av paragraferna anges vilken myndighet som är
beskattningsmyndighet. Bestämmelserna har den dubbla funktionen att
tala om dels vilken typ av myndighet tingsrätt respektive
skattemyndighet - som prövar arvs- och gåvoskatteärenden, dels vilken
myndighet inom varje kategori som är behörig att handlägga ett visst
ärende. Denna dubbla funktion hos bestämmelserna kommer till bättre
uttryck i nuvarande lydelser än i de föreslagna. Lagrådet föreslår därför
att paragrafernas inledning behålls och att paragraferna alltså inleds med
"Beskattningsmyndighet är skattemyndigheten i ". En motsvarande
lydelse bör ges andra stycket i 44 §, förslagsvis: "Beskattningsmyndighet
i fråga om juridisk person är skattemyndigheten i ".
Rubriken närmast före 34 § kan behållas oförändrad, om Lagrådets
förslag följs.

48 §
I paragrafen finns bestämmelser om att avlämnade deklarationer under
viss tid skall förvaras hos skattemyndigheten. Härvid uppkommer frågan
om vilken skattemyndighet som åsyftas. I 44 § finns bestämmelser om
vilken skattemyndighet som är beskattningsmyndighet för gåvoskatt. Av
fjärde stycket i nämnda paragraf framgår emellertid att den
skattemyndighet som är behörig enligt första tredje styckena får uppdra
åt en annan skattemyndighet att fatta beslut i dess ställe i ett visst ärende
eller en viss grupp av ärenden. Det är därför nödvändigt att klargöra om
man i 48 § åsyftar den skattemyndighet som var ursprungligen behörig
eller, om ett ärende överlämnats till annan skattemyndighet för beslut,
denna senare skattemyndighet. Samma tolkningsfråga uppkommer i flera
andra paragrafer (t.ex. i 49 och 52 §§). Enligt Lagrådets mening kan
därför övervägas att komplettera de paragrafer som anger vilken
skattemyndighet som är beskattningsmyndighet (34 och 44 §§) med en
bestämmelse om vilken skattemyndighet som avses när inget annat
anges. I annat fall måste de paragrafer där tolkningsproblem kan
uppkomma kompletteras med en hänvisning till relevanta stycken i 34
respektive 44 §.

49 §
I paragrafen finns bestämmelser om försäkringsgivares skyldighet att
lämna kontrolluppgift angående utfallande försäkringsbelopp. Bl.a. finns
ett före den nya regeringsformens tillkomst givet bemyndigande för
regeringen att meddela föreskrifter i fråga om kontrolluppgifter. Enligt
förslaget skall försäkringsgivaren enligt närmare föreskrifter, som
meddelas av regeringen eller av den myndighet som regeringen
bestämmer, även uppge övriga förhållanden av betydelse för skattens
bestämmande. Av författningskommentaren framgår inte vilket
författningsstöd som ansetts kunna läggas till grund för bemyndigandet
(jfr 8 kap. 7 och 11 §§ regeringsformen). Enligt Lagrådets mening synes
knappast annat än verkställighetsföreskrifter kunna komma i fråga (8
kap. 13 § första stycket 1 regeringsformen). Mot denna bakgrund föreslår
Lagrådet att bemyndigandet i 49 § första stycket utgår.
Lagrådet erinrar också om vad som anförts under 48 § angående
oklarhet i fråga om vilken skattemyndighet som åsyftas.

52, 52 a och 55 §§
I de angivna paragraferna finns bestämmelser om påförande av ränta.
Enligt Lagrådets mening bör det i tydlighetens intresse framgå av
lagtexten att det alltid är skattemyndigheten som påför ränta och inte en
domstol dit ett ärende överklagats. Ett sådant tillägg kan lämpligen göras
i 52 § 1 mom.
Beträffande 52 § hänvisar Lagrådet även till vad som anförs under
48 §.

53 §
I första stycket regleras de åtgärder som skall vidtas av underrätt
respektive överrätt i fråga om uttagande av skatt. Remissförslaget innebär
bl.a. att vad som sägs om överrätt utmönstras ur lagtexten. Enligt
Lagrådets mening bör dock i lagtexten behållas den regel som tar sikte på
att överinstans fastställt skatt till högre belopp än som förut beräknats.
Ordet överrätt bör bytas ut mot domstol. Dessutom bör vissa mindre
justeringar göras i andra meningen. Mot bakgrund av det anförda föreslår
Lagrådet att första stycket i paragrafen ges följande lydelse:

"I fall där domstol fastställt skatt till ett högre belopp än som förut
beräknats skall rätten till skattemyndigheten snarast översända handling
som tillhandahållits rätten enligt 51 § fjärde stycket. Dessutom är rätten
skyldig att, enligt vad regeringen närmare bestämmer, lämna
skattemyndigheten de uppgifter som denna behöver för att kräva in
skatten."

Vidare bör i femte stycket ordet "handling" bytas ut mot "bouppteckning
eller tilläggsbouppteckning". Dessutom bör vissa språkliga justeringar
göras i lagtexten.
Lagrådet förordar att femte stycket ges följande lydelse:

"Bouppteckning eller tilläggsbouppteckning, som ingivaren har rätt att få
tillbaka, får skattemyndigheten inte lämna ut till denne förrän skatt, med
vars betalning anstånd inte medgivits, blivit betald. Innan handlingen
utlämnas, skall den förses med anteckning om beloppet av inbetalad
skatt."

61 §
Av den föreslagna lydelsen av första stycket framgår inte vilken
skattemyndighet som ett beslut, som grundar rätt till återbetalning, skall
sändas till. (Jfr vad som sagts ovan under 48 §.) Lagrådet förordar efter
mönster av nuvarande lokution att det i lagtexten införs "den
skattemyndighet som avses i 52 § 1 mom. tredje stycket".

70 §
Ändringen i paragrafen innebär ett borttagande av den möjlighet som
idag finns för granskningsmyndigheten att anmäla hinder mot
återbetalning av skattebelopp som hovrätten satt ned skatten med. I
författningskommentaren hänvisas till den bestämmelse som finns i 18
kap. 7 § skattebetalningslagen (1997:483) angående hinder mot
återbetalning. Det synes dock oklart i vad mån den bestämmelsen kan
tillämpas i arvs- och gåvoskatteärenden. Frågan bör analyseras i det
fortsatta lagstiftningsarbetet. Om bestämmelsen skulle befinnas vara
tillämplig, helt eller delvis, bör en erinran om den tas in i 70 §.

Övergångsbestämmelserna

Riksskatteverket skall enligt förslaget överta Kammarkollegiets uppgift
som granskningsmyndighet i "gamla" arvs- och gåvoskatteärenden, dvs.
sådana som anhängiggjorts före lagförslagets ikraftträdande. Det kan
dock sättas i fråga om inte övergångsbestämmelser behövs också för
andra paragrafer än dem som punkterna 10 och 11 avser. Tillämpning
av 26 § fjärde stycket och 70 § i deras nuvarande lydelser synes
nämligen inte vara täckt av dessa övergångsbestämmelser. Lagrådet
förordar därför att övergångsbestämmelserna angående Riksskatteverkets
roll som granskningsmyndighet ges en mera generell avfattning, t.ex.
följande.

"Riksskatteverket skall fullgöra de uppgifter som enligt äldre bestäm-
melser ankommer på den enligt 64 § 1 mom. förordnade gransknings-
myndigheten."

Beträffande punkt 13 hänvisar Lagrådet till vad som ovan anförts
angående punkt 9 i övergångsbestämmelserna till förslaget till lag om
ändring i ärvdabalken.

Förslaget till lag om ändring i konkurslagen

2 kap. 3 §
Av andra stycket i paragrafen framgår att dödsbo eller dödsbodelägare,
som ansöker om boets försättande i konkurs, skall till ansökningshand-
lingen bifoga originalbouppteckningen. För en dödsbodelägare kan det
dock understundom vara svårt att disponera över originalboupp-
teckningen. Enligt Lagrådets mening bör det vara tillräckligt om det till
konkursansökan fogas en bestyrkt kopia av bouppteckningen.

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Justitiedepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 oktober 2000

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-
Wallén, Thalén, Winberg, Ulvskog, Lindh, Sahlin, Östros, Messing,
Engqvist, Rosengren, Larsson, Wärnersson, Lövdén, Ringholm

Föredragande: statsrådet Hjelm-Wallén

Regeringen beslutar proposition 2000/01:21 Ansvaret för inregistrering
av bouppteckningar och för arvsbeskattning, m.m.

Balken omtryckt 1981:359. Senaste lydelse av 20 kap. 12 § 1996:245.
Senaste lydelse 1990:1385.
Senaste lydelse 1987:231.
Senaste lydelse 1988:1255.
Senaste lydelse 1990:1385.
Senaste lydelse av
52 § 2 mom. 1984:659
64 § 1mom. 1974:857
64 § 2 mom. 1990:337
72 § 1974:857.
Senaste lydelse 1987:1206.
Senaste lydelse 1987:1206.
Senaste lydelse 1987:1206.
Senaste lydelse 1987:1206.
Senaste lydelse 1987:1206.
Senaste lydelse 1990:337.
Senaste lydelse 1998:247.
Senaste lydelse 1997:325.
Senaste lydelse 1996:253.
Senaste lydelse 1998:247.
Senaste lydelse 1987:1206.
Senaste lydelse 1987:1206.
Senaste lydelse 1981:1118.
Senaste lydelse 1992:1093.
Senaste lydelse 1969:386.
Senaste lydelse 1989:311.
Senaste lydelse 1998:247.
Senaste lydelse 1990:337.
Senaste lydelse 1997:508.
Senaste lydelse 1983:384.
Senaste lydelse 1983:384.
Senaste lydelse 1990:337.
Senaste lydelse 1990:337.
Senaste lydelse 1996:253.
Senaste lydelse 1997:508.
Senaste lydelse 1992:625.
Senaste lydelse 1990:337.
Senaste lydelse 1990:337.
Senaste lydelse 1997:1039.
Senaste lydelse 1974:857.
Senaste lydelse 1995:793.
Balken omtryckt 1981:359.
Senaste lydelse av 20 kap. 12 § 1996:245.
Senaste lydelse 1990:1385.

Senaste lydelse 1976:221.
Senaste lydelse 1988:1255.
Senaste lydelse 1976:221.
Senaste lydelse 1976:221.
1 Senaste lydelse 1995:793.
Balken omtryckt 1981:359. Senaste lydelse av 20 kap. 12 § 1996:245.
Senaste lydelse 1990:1385.
Senaste lydelse 1987:231.
Senaste lydelse 1988:1255.
Senaste lydelse 1990:1385.
Senaste lydelse av
52 § 2 mom. 1984:659
64 § 1mom. 1974:857
64 § 2 mom. 1990:337
72 § 1974:857.
Senaste lydelse 1990:337.
Senaste lydelse 1998:247.
Senaste lydelse 1997:325.
Senaste lydelse 1996:253.
Senaste lydelse 1998:247.
Senaste lydelse 1987:1206.
Senaste lydelse 1987:1206.
Senaste lydelse 1981:1118.
Senaste lydelse 1992:1093.
Senaste lydelse 1969:386.
Senaste lydelse 1989:311.
Senaste lydelse 1992:625.
Senaste lydelse 1990:337.
Senaste lydelse 1997:508.
Senaste lydelse 1983:384.
Senaste lydelse 1990:337.
Senaste lydelse 1983:384.
Senaste lydelse 1990:337.
Senaste lydelse 1990:337.
Senaste lydelse 1996:253.
Senaste lydelse 1997:508.
Senaste lydelse 1992:625.
Senaste lydelse 1990:337.
Senaste lydelse 1990:337.
Senaste lydelse 1997:1039.
Senaste lydelse 1995:793.

Prop. 2000/01:21

83

5

1

86

83

Prop. 2000/01:21
Bilaga 1

92

83

Prop. 2000/01:21
Bilaga 2

93

83

Prop. 2000/01:21
Bilaga 3

117

83

Prop. 2000/01:21
Bilaga 4

118

83

Prop. 2000/01:21
Bilaga 5

119

83

Prop. 2000/01:21
Bilaga 6

156

83

Prop. 2000/01:21
Bilaga 7

Prop. 2000/01:21

83

Prop. 2000/01:21

157