Prop.
2000/01:20
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 12 oktober 2000
Göran Persson
Lars Engqvist
(Socialdepartementet)
Från den 1 juli 2000 har den mängd vin och starköl som en resande kan
föra in till Sverige från ett annat EU-land utan att betala svensk skatt
ökat. Införselnivåema för privat bruk kommer att ökas successivt fram
till år 2004 då samma införselregler skall gälla i Sverige som i övriga
EU-länder. Härigenom försvagas möjligheten att påverka tillgången på
alkohol i Sverige genom det s.k. prisinstrumentet. För att motverka
negativa sociala effekter och effekter på folkhälsan presenterar rege-
ringen i denna proposition ett förslag till en nationell handlingsplan för
att förebygga alkoholskador. Syftet med propositionen är att lägga fast
grundvalarna för en alkoholpolitik som leder till minskad alkoholkon-
sumtion och begränsade alkoholskador.
I handlingsplanen slås det fast att målet för samhällets alkoholpolitik
även i fortsättningen skall vara att minska alkoholens medicinska och
sociala skadeverkningar. Huvudinriktningen för alkoholpolitiken skall
vara att stimulera utvecklingen av målinriktade och samordnade före-
byggande insatser på kommunal nivå. Förstärkta åtgärder behövs när
det gäller särskilda stödinsatser för riskgrupper och individer med risk-
beteende, vård- och behandlingsinsatser, opinionsbildning och infor-
mation, begränsning av tillgängligheten och marknadsföringen av alko-
holdrycker, kompetensutveckling, uppföljning av konsumtions- och
skadeutvecklingen samt alkoholforskning. Förstärkta åtgärder behövs
också när det gäller att utveckla samarbetet på europeisk och interna-
tionell nivå. För genomförandet av handlingsplanen avsätts 450 miljo-
ner kronor under tre år.
1 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 20
Prop. 2000/01:20
1 Förslag till riksdagsbeslut..................................................................4
2 Ärendet och dess beredning...............................................................5
3 Inledning............................................................................................5
4 Bakgrund...........................................................................................6
4.1 Konsumtionsutvecklingen...................................................6
4.2 Alkoholskadeutvecklingen................................................13
4.3 Samband mellan alkoholkonsumtion och brott.................15
4.4 Riskfaktorer för missbruks- och beroendeutveckling.......16
4.5 Effekter av förebyggande arbete.......................................16
4.6 Svensk alkoholpolitik i förändring....................................18
4.7 Olika aktörers ansvar........................................................22
4.7.1 Statliga myndigheters ansvar............................................22
4.7.2 Landstingens ansvar..........................................................26
4.7.3 Kommunernas ansvar........................................................26
4.7.4 Frivilligorganisationemas roll...........................................28
4.7.5 Branschorganisationernas roll...........................................28
4.7.6 Arbetsgivarnas ansvar.......................................................29
4.8 Insatser för att förebygga alkoholskador...........................29
4.8.1 Insatser inom kommuner och landsting............................29
4.8.2 Insatser inom frivilligorganisationema.............................38
5 Målet för alkoholpolitiken...............................................................38
6 Alkoholskatter.................................................................................39
7 Utvecklat samarbete på europeisk och internationell nivå..............41
8 Inriktning och åtgärder för att utveckla och förstärka det
alkoholskadeförebyggande arbetet..................................................43
8.1 Huvudinriktningen för den nationella alkoholpolitiken.... 43
8.2 Särskilda stödinsatser för riskgrupper och individer med
riskbeteende......................................................................46
8.3 Vård och behandling.........................................................50
8.4 Information och opinionsbildning.....................................52
8.5 Begränsning av tillgången på alkoholdrycker på vissa
områden.............................................................................54
8.6 Begränsning av marknadsföring av alkoholdrycker m.m. 56
8.7 Fördjupad kompetens bland de yrkesgrupper som kan
förebygga alkoholskador...................................................59
8.8 Uppföljning av konsumtions- och skadeutvecklingen......60
8.9 Alkoholforskning..............................................................60
9 Generella insatser för olika målgrupper...........................................63
9.1 Generella insatser för barn och ungdom...........................63
9.1.1 Tillgång till alkohol...........................................................64
9.1.2 Föräldrar............................................................................66
9.1.3 Skolan...............................................................................66
9.1.4 Mötesplatser......................................................................68
9.1.5 Ungdomsmottagningar......................................................69
9.1.6 Föreningslivet...................................................................69
9.1.7 Idrott..................................................................................69
9.1.8 Drogfria nöjen...................................................................70
9.2 Generella insatser för vuxna.............................................70
9.2.1 Trafik och alkohol.............................................................72
9.2.2 Graviditet och alkohol.......................................................74
10 Genomförandet av den nationella handlingsplanen.........................76
10.1 En ny statlig kommitté......................................................76
10.2 Nationella ledningsgruppen för alkohol- och
narkotikaförebyggande insatser........................................76
11 Uppföljning och utvärdering av planen...........................................77
12 Finansiering av handlingsplanen.....................................................77
Bilaga 1 Myndigheter, organisationer m.fl. som kommit in med
synpunkter...........................................................................80
Bilaga 2 Myndigheter, organisationer m.fl. som deltagit vid
remissammanträden............................................................82
Bilaga 3 Redovisning av olika frivilligorganisationers m.fl.
verksamheter................................................ 84
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 oktober 2000.....89
Prop. 2000/01:20
Regeringen föreslår att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår
om huvudinriktningen av alkoholpolitiken (avsnitt 8.1).
Prop. 2000/01:20
Prop. 2000/01:20
I denna proposition utgör ett omfattande kartläggningsarbete hos bl.a.
kommuner, landsting, myndigheter, frivilligorganisationer och bransch-
organisationer samt vad som framkommit vid ett antal remissamman-
träden med bl.a. nämnda intressenter underlag för regeringens förslag och
bedömningar.
Regeringen inbjöd under våren 2000 bl.a. länsstyrelser, kommuner,
landsting, frivilligorganisationer, branschorganisationer och alkohol-
forskare att skriftligen komma in med en redogörelse för sina erfaren-
heter av det alkoholskadeförebyggande arbetet i landet samt med syn-
punkter på vad en nationell handlingsplan för att förebygga alkoholska-
dor borde innehålla. En förteckning över de myndigheter, organisationer
m.fl. som kommit in med synpunkter finns i bilaga 1.
Mot bakgrund av de erfarenheter och synpunkter som redovisades har
ett antal remissammanträden hållits under socialministerns ledning för att
närmare diskutera inriktningen för och prioriteringarna i en nationell
handlingsplan för att förebygga alkoholskador. Remissammanträden har
hållits den 22 augusti 2000 med dels företrädare för kommunerna, dels
företrädare för frivilligorganisationema och den 23 augusti 2000 med
företrädare för branschorganisationerna på alkoholområdet. Informa-
tionssammanträden har även hållits med representanter för några ung-
domsorganisationer och med företrädare för riksdagens politiska partier.
En förteckning över vilka som har deltagit vid nämnda remissam-
manträden finns i bilaga 2. En sammanställning av de synpunkter som
förts fram vid remissammanträdena finns tillgänglig i Socialdeparte-
mentet (dnr S2OOO/3755/FH).
De förslag och bedömningar som redovisas i den nationella hand-
lingsplanen för att förebygga alkoholskador har också beretts i Nationella
ledningsgruppen för alkohol- och narkotikaförebyggande insatser. I
gruppen ingår cheferna för de myndigheter som i någon del har ansvar
för preventiva insatser inom drogområdet. I gruppen ingår också bl.a.
företrädare för ledningarna för Svenska Kommunförbundet och Lands-
tingsförbundet.
Förutsättningarna att bedriva en traditionell svensk alkoholpolitik har de
senaste åren förändrats och alkoholpolitiken står nu inför nya utmaningar.
Alkohollagen (1994:1738) trädde i kraft den 1 januari 1995. Genom
lagen har de tidigare import-, export-, tillverknings- och partihandels-
monopolen avvecklats och Sverige har fått en växande konkurrensutsatt
alkoholnäring.
Nya statliga myndigheter har inrättats och verksamheter och beslut har
flyttats över från stat till kommun. Parallellt med denna utveckling har en
ökad internationalisering skett. Den ökande internationaliseringen har
medfört ett ökat handelsutbyte, ett ökat privat resande och ett närmande
till andra länder när det gäller attityder och värderingar. Alla dessa
förändringar har i grunden påverkat förutsättningarna för den tra-
ditionella svenska alkoholpolitiken.
På uppdrag av regeringen inrättade Folkhälsoinstitutet år 1994 en na-
tionell ledningsgrupp för alkohol- och narkotikaförebyggande insatser.
Ledningsgruppens uppgift var att utforma en nationell handlingsplan som
kunde motverka ökade alkoholskador till följd av de pågående för-
ändringarna. Planen antogs av regeringen år 1995 och särskilda medel
ställdes till ledningsgruppens förfogande för dess genomförande. Denna
handlingsplan som innehöll dels en långsiktig strategi, dels ett konkret
mer kortsiktigt åtgärdsprogram behöver nu revideras.
Från den 1 juli 2000 har dessutom den mängd vin och starköl ökat som
en resande kan föra in till Sverige från ett annat EU-land utan att svensk
skatt skall betalas. Införselnivåema kommer att ökas successivt fram till
år 2004 då samma införselregler skall gälla i Sverige som i övriga EU-
länder, dvs. 110 liter starköl, 90 liter vin, 20 liter starkvin och 10 liter
spritdrycker per resande och tillfälle.
För att motverka negativa effekter för folkhälsan till följd av bl.a. dessa
förändringar presenterar regeringen nu förslag till en ny nationell
handlingsplan för att förebygga alkoholskador som syftar till att begränsa
alkoholskadorna och minska alkoholkonsumtionen. I propositionen
redovisas ett antal områden där insatser behöver genomföras och
förstärkas. Flera frågor kräver dock ytterligare beredning eller utredning
innan konkreta lagförslag kan presenteras för riksdagen. Regeringen
avser att återkomma i vissa av dessa frågor till riksdagen redan under
våren 2001.
Prop. 2000/01:20
Den svenska alkoholkonsumtionen har varierat relativt kraftigt under de
senaste femtio åren, vilket framgår av diagram 1 nedan. Där redovisas
utvecklingen av den registrerade försäljningen av alkoholdrycker från år
1950 till år 1999.
Efter andra världskriget var den registrerade försäljningen mycket låg
jämfört med andra länder: ca 4 liter ren alkohol per invånare i åldern 15
år och över. Efter motbokens avskaffande, från mitten av 1950-talet fram
till mitten av 1970-talet, ökade försäljningen kraftigt. Liknande ökningar
noterades i de flesta västeuropeiska länder och kan, förutom ökad
tillgänglighet, ha berott på ett kraftigt ökat välstånd.
Den registrerade alkoholförsäljningen i Sverige nådde sin topp med 7,7
liter 1976, och minskade sedan med 22 procent fram till 1984. Därefter
har variationerna varit tämligen små. Från år 1989 till år 1998 sjönk den
registrerade försäljningen med 0,7 liter ren alkohol (11 procent). De två
senaste åren har den stigit. Från 5,9 liter ren alkohol 1998, 6,1 liter 1999
och - förutsatt att den ökning som försäljningen uppvisat under årets
första sju månader fortsätter året ut - till 6,4 liter år 2000.
Prop. 2000/01:20
Diagram 1. Registrerad alkoholförsäljning i Sverige 1950-1999 omräknat till 100
procent alkohol per invånare, 15 år och äldre (Systembolagets försäljning,
restaurangförsäljningen och försäljningen av folköl)
--- -Totalt
Sprit
—*—Vin
Öl (stark-mellanöl, folköl)
KALK-projektet
Under 1980- och 1990-talen uppmärksammades problemet med att få
tillförlitlig kunskap om den totala alkoholkonsumtionen i Sverige, in-
klusive den oregistrerade konsumtionen, allt mer.
Kalibreringsprojektet (KALK), ett samarbete mellan Alkoholinspek-
tionen, Svenska Bryggareföreningen, Folkhälsoinstitutet, Systembolaget
AB och Vin & Sprit AB, är det hittills mest ambitiösa försöket att mäta
totalkonsumtionen i Sverige. Målet är att få fram så bra data om den
faktiska konsumtionen att den registrerade försäljningsstatistiken kan
kalibreras, dvs. korrigeras med uppgifter om den icke-registrerade
konsumtionen.
KALK-undersökningen, som genomfördes 1996/97, består av tele-
fonintervjuer med 10 000 personer fördelat på årets alla dagar, och sta-
tistik om den registrerade alkoholförsäljningen.
Forskarnas beräkningar visar att en liten andel, cirka 10 procent av
svenska folket, konsumerar ungefär hälften av all alkohol som dricks i
Sverige. 60-70 procent av svenskarnas konsumtion äger rum under fre-
dag och lördag.
Den totala konsumtionen omräknat till hundraprocentig alkohol upp-
gick till 8 liter per invånare i åldern 15 år och äldre. Detta motsvarar
ungefär 40 centiliter spritdrycker i veckan. Den oregistrerade alkohol-
konsumtionen uppgick enligt KALK till ca 2 liter ren alkohol vilket år
1996 motsvarade 26 procent av all alkohol som då konsumerades i
landet.
I undersökningen har man också försökt skatta trenden för både den
icke-registrerade och den totala alkoholkonsumtionen. Skattningen visar
dels att den icke-registrerade konsumtionen av alkohol nästan för-
dubblades från 1989 till 1997/98 (från 1,2 liter till drygt 2,2 liter ren
alkohol) per invånare 15 år och äldre, dels att den totala konsumtionen
har ökat sedan EU-inträdet (Kiihlhom, m.fl. 1999).
En ny skattning av den totala alkoholkonsumtionen och dess del-
mängder pågår för tillfället. Denna skattning baseras på intervjuer av
drygt 6 000 svenskar under våren år 2000. Tabell 1 redovisar preliminära
resultat från denna skattning. Tabell 1 visar på flera viktiga resultat, inte
minst vid jämförelse med KALK:s skattningar av konsumtionsnivåema
åren 1996 och 1998.
Prop. 2000/01:20
|
Alkoholsort och Delmängd |
Liter alkohol |
Liter alkohol 1998 |
Liter alkohol 15 år+ |
Andel (%) av 15 år+) 2000 |
|
Spritdryck Statistikförd |
1,5 |
1,3 |
1,3 |
59 |
|
försäljning |
0,5 |
0,7 |
0,6 |
27 |
|
Därav överran- |
0,2 |
0,3 |
0,3 |
12 |
|
son C> 1 liter) |
0,7 |
0,5 |
0,3 |
14 |
|
Smuggelsprit |
0,2 |
0,2 |
0,1 |
3 |
|
Hemtillverkad |
0,5 |
0,3 |
0,2 |
11 |
|
Totalt |
2,7 |
2,6 |
2,3 |
100 |
|
Starkvin Statistikförd |
0,1 |
0,2 |
0,07 |
54 |
|
försäljning |
0,1 |
0,1 |
0,06 |
46 |
|
Totalt |
0,2 |
0,3 |
0,13 |
100 |
|
Bordsvin (inkl, |
1,7 |
1,8 |
2,3 |
81 |
|
försäljning |
0,2 |
0,3 |
0,4 |
12 |
|
Hemtillverkning |
0,2 |
0,2 |
0,2 |
7 |
|
Totalt |
2,1 |
2,3 |
2,9 |
100 |
|
Stark/mellanöl Statistikförd |
1,4 |
1,4 |
1,8 |
85 |
|
försäljning |
0,3 |
0,4 |
0,3 |
14 |
|
Hemtillverkning |
0,0 |
0.0 |
0,0 |
0 |
|
Smuggelöl |
- |
0,0 |
1 | |
|
Totalt |
1,7 |
1,8 |
2,1 |
100 |
|
Folköl |
1,3 |
1,2 |
1,0 |
100,0 |
|
Total alkohol |
8,0 |
8,2 |
8,4 |
— |
Källa: SoRAD. R
Resultaten visar bland annat att den oregistrerade konsumtionen minskat
från ca 2,1 1996 till knappt 1,9 liter under 2000. Nedgången är tydligast för
spritdrycker där både den från utlandet införda (privatinförda) och
svartspriten (hemtillverkad sprit och smuggelsprit) minskat. Den privat-
införda har minskat med ca 15 procent, från knappt 0,75 liter ren alkohol
1998 till drygt 0,6 liter 2000. Denna minskning är högst sannolikt till allra
största delen ett resultat av avskaffandet av tax-free försäljning inom EU
den 1 juli 1999. Svartspriten uppskattades till 0,7 liter 1996, 0,5 liter 1998
och 0,3 liter år 2000. Om man dessutom adderar den överranson som
privatpersoner för med sig över gränsen uppgick den illegala spriten till 0,9
liter ren alkohol 1996, 0,8 liter 1998 och 0,6 liter år 2000.
Nedgången av svartspritskonsumtionen har säkert flera förklaringar.
En trolig faktor är alla de insatser och den uppmärksamhet som svartsprit
fått under de senaste åren.
Även starkölen visar år 2000 jämfört med 1996 och 1998 på en mins-
kad privatinförsel, dock mindre än spritdryckerna, medan införselmäng-
dema av bordsvin ökat.
Samtidigt som den oregistrerade alkoholkonsumtionen minskat så har
den registrerade ökat. Detta beror bl.a. på den högkonjunktur vi nu befin-
ner oss i, något som har visat sig genom en kraftigt ökad försäljning av
alkoholdrycker på Systembolaget. Sammantaget dricker svensken mer
alkohol år 2000 än 1996 och 1998. Systembolagets detaljhandelsförsälj-
ning har således mer än bara kommit att kompensera för minskningen av
den oregistrerade alkoholförsäljningen. Denna ökning svarar speciellt
starkölet och bordsvinet för som båda uppvisar uppseendeväckande kraf-
tiga ökningar. Under perioden 1996 till 2000 ökade bordsvinsförsälj-
ningen med ca en tredjedel, mätt i ren alkohol, och starkölet med knappt
en fjärdedel.
Skattningen av den totala konsumtionen ger vid handen att dessa ök-
ningar lett fram till att konsumtionen stigit till ca 8,4 liter ren alkohol per
vuxen 2000 jämfört med 8,0 liter 1996 och 8,2 1998. Vi får gå tillbaka
till mitten av 1970-talet för att hitta liknande höga nivåer.
Utvecklingen av den registrerade försäljningen har tidigare varit en
god indikator på utvecklingen av totalkonsumtionen, vilket inte minst
sambandet med olika alkoholrelaterade skador visat. I framtiden måste
dock större hänsyn tas till mörkertalet, dvs. icke-registrerad alkoholkon-
sumtion.
Alkoholkonsumtionens utveckling i olika grupper
Under efterkrigstiden har kvinnornas alkoholkonsumtion ökat mer än
männens. Detta gällde framför allt efter motbokstiden, och främst under
1960- och 70-talen, men även under 1990-talet. År 1967 var kvinnornas
andel av den totala konsumtionen 20 procent, 1998 var den 31 procent.
Under 1980- och 90-talen var skillnaden i konsumtion mellan könen
ganska konstant. Undersökningar från den perioden visar att männen
dricker ca 2-2,5 gånger mer alkohol än kvinnorna. Vid slutet av 1960-
talet drack männen 4 gånger mer.
Åldersgrupper
Många tidigare svenska studier har visat på kraftiga skillnader i alkohol-
vanor mellan yngre och äldre ungdomar. I rapporten Svensson och Svart-
spriten (Leifman, m.fl., 1999) delades åldersgruppen 16-24 år upp i ett-
Prop. 2000/01:20
10
årsklasser. Det framkommer då att den totala konsumtionen per capita av
alkoholdrycker ökar med stigande ålder fram t.o.m. 19 år för kvinnorna
och 20 år för männen för att därefter ligga ganska stabil (fram till 24 års
ålder). Vidare framgår att andelen som druckit hembränt eller smuggel-
sprit under de senaste 12 respektive 2 månaderna i stort följer samma ut-
veckling som totalkonsumtionen. Männens alkoholkonsumtion överstiger
för varje ålder kvinnornas. I absoluta tal blir skillnaden större med ökad
ålder.
De större alkoholvaneundersökningar som genomförts i Sverige under
de senaste trettio åren avseende hela den vuxna befolkningen har också
visat att konsumtionen är som högst bland äldre ungdomar och unga
vuxna. För båda könen är konsumtionen som högst i åldersgruppen 20-
24 år, följt av 25-29 år. Alkoholkonsumtionen i åldersgruppen 20-24 år
är mer än dubbelt så hög som bland de yngsta (16-19 år). I åldrarna 30-
64 är dock konsumtionsskillnadema små mellan olika åldrar såväl bland
män som kvinnor. Konsumtionen i åldersskiktet 30-64 motsvarar ca 60-
70 procent av den högsta konsumtion som 20-23-åringama svarar för.
Från mitten av 30-årsåldem till början av 50-årsåldem ligger konsumtio-
nen ganska still dock med en tendens till en viss ökning. Från och med de
femtio sjunker däremot konsumtionen stadigt för att vara som lägst bland
de allra äldsta konsumenterna.
Vidare finner vi att vinkonsumtionen bland de yngre är klart högre
bland kvinnorna än bland männen. Med ökad ålder hos kvinnorna uppvi-
sar vinkonsumtionen ungefär lika höga nivåer som männen. Konsumtio-
nen av alkoläsk och cider är ungefär lika hög för båda könen. För övriga
drycker - starköl, folköl och spritdrycker - är konsumtionen klart högre
bland männen i samtliga åldersgrupper.
Ungdomars alkoholvanor i Sverige genom åren har annars i stort sett
utvecklats på samma sätt som hos resten av befolkningen. När alkohol-
försäljningen och många alkoholrelaterade problem nådde sin topp under
det sena 1970-talet, var alkoholmissbruket mer utbrett bland ungdomarna
än i dag. Analyser av den alkoholrelaterade (medicinska) dödligheten har
visat att dödstalet ökade som kraftigast bland yngre människor mellan
1970 och 1976.
Från och med slutet av 1970-talet och fram till mitten av 1980-talet
minskade alkoholkonsumtionen bland både ungdomar och vuxna. Perio-
den från början av 1980-talet har varit tämligen stabil när man ser till
ungdomarnas genomsnittliga alkoholkonsumtion. Det finns dock tecken
på att konsumtionen av alkohol bland ungdomar har ökat under senare år.
Flera undersökningar (bl.a. Centralförbundet för alkohol- och narkotika-
upplysnings skol- och vämpliktsundersökningar) visar att andelen ung-
domar som ofta berusar sig ökar.
Bilden är dock inte helt entydig. I TEMO:s konsumtionsundersökning
1998 intervjuades ca 2 000 ungdomar i åldrarna 16-24 år, varav ca 950
var i gymnasieåldern. I fråga om konsumtionsnivåer och kontakt med
illegal alkohol var skillnaden signifikant mellan elever på praktiskt in-
riktade och teoretiskt inriktade program. Pojkar på praktiska program
dricker mer alkohol per år än pojkar på teoretiska program, och kommer
oftare i kontakt med hembränt och smuggelsprit. För flickor är skillna-
derna ännu större mellan teoretiska och praktiska program.
Prop. 2000/01:20
11
Dryckesmönster
På senare tid har dryckesmönstret fått ökad uppmärksamhet vid beskriv-
ningar av konsumtionsutvecklingen. Sättet att dricka, förutom den totala
volymen, påverkar också omfattningen av speciellt de sociala alkohol-
relaterade problemen. Med dryckesmönster menas den tidsbestämda
variationen i drickandet samt storkonsumtionstillfällen (berusningsdrick-
ande). I Sverige är dessa intimt förknippade med varandra. Storkonsum-
tionen äger rum under veckoslut och helgdagar. I Sverige torde studier av
dryckesmönster vara av särskilt stort intresse eftersom det ”typiska” nor-
diska dryckesmönstret resulterar i specifika sociala skador och problem.
Antalet storkonsumtionstillfällen har ökat, framför allt bland kvinnor.
Bland kvinnorna framträdde också under 1990-talet stora skillnader mell-
an yngre och äldre. Det finns undersökningar som visar att koncentratio-
nen av drickandet till veckoslut och helger snarare har ökat än minskat
under de senaste decennierna. Att svenskarna numera dricker mer vin och
öl och mindre spritdrycker har således inte resulterat i ett förändrat
dryckesmönster.
Regioner
Kunskapen om utvecklingen av alkoholkonsumtionen i riket är förhållan-
devis god, trots att konsumtionen av den icke-registrerade alkoholen har
ökat. När det gäller regionala eller lokala skillnader är kunskapen dock
mer begränsad.
Nyligen genomförda studier (Svenska alkoholvanor i förändring, Red:
Björ och Kuhlhom, 1998) visar att skillnaderna i alkoholvanor och alko-
holrelaterad dödlighet minskat mellan länen under de senaste 30-40 åren,
inte minst mellan storstadslän och övriga län. Konsumtionsskillnadema
mellan storstadsregioner och resten av landet har i stort sett jämnats ut
under de senaste 25 åren.
Analyser av den alkoholrelaterade dödsorsaksstatistiken 1973-93 (leve-
rcirros, alkoholism, alkoholpsykos och alkoholförgiftning) visade också
på en viss utjämning mellan regioner under hela perioden.
En möjlig förklaring till utjämningen är att länsindelningens betydelse
som markör för kulturella skillnader som bl.a. dryckeskulturer har mins-
kat. Avståndsfaktoms betydelse för människor har minskat betydligt
under de senaste decennierna, och nya dryckestrender sprids fortare idag
än tidigare.
Tittar man på svartspritkonsumtionens regionala fördelning är inte
heller där de regionala skillnaderna numera särskilt stora.
Större skillnader återfinns dock mellan olika kommuner, även mellan
kommuner inom ett och samma län. Idag är dödligheten ca 5-6 gånger
högre i de kommuner som har högst dödlighet, jämfört med de med lägst
dödlighet. Medan skillnader i konsumtion och dödlighet mellan länen till
viss del troligen uttrycker skillnader i dryckeskulturer, är det troligt att
skillnader mellan kommuner i större utsträckning uttrycker skillnader i
socioekonomiska förhållanden.
Prop. 2000/01:20
12
Bruk av alkohol ger upphov till olika medicinska, sociala och psykolo-
giska problem. Man brukar skilja mellan akuta problem (t.ex. skador,
rattfylleri) och kroniska (skrumplever, demens etc.). De alkoholrelaterade
problemen har en betydande utbredning i befolkningen. Exempelvis rap-
porterar 2/3 av de 80 procent av elever i årskurs 9 (15-16 år) som dricker
alkohol att de haft något alkoholrelaterat problem. Risken för problem för
den enskilde ökar med ökad konsumtion, och påverkas också av dryckes-
mönstret. De som dricker mycket då de dricker riskerar i särskilt stor ut-
sträckning akuta problem - ett viktigt konstaterande i Sverige där berus-
ningsdrickande är vanligt. Man har dock funnit att den stora gruppen låg-
och måttlighetskonsumenter svarar för de flesta akuta och lindriga sociala
och medicinska problem i befolkningen. Förklaringen är att även om den
individuella storkonsumenten löper större risk än måttlighetskonsumen-
ten är den senare gruppen mycket större. Detta förhållande kallas ibland
preventionsparadoxen. Dock svarar storkonsumenterna (gränsen för
storkonsumtion kan sättas till ca 30 gram hundraprocentig alkohol/dag
för män och 20 gram för kvinnor) för majoriteten av många kroniska
sjukdomar, t.ex. skrumplever. Man har vidare funnit att det finns ett po-
sitivt samband mellan genomsnittskonsumtionen av alkohol och andelen
storkonsumenter. Man har funnit att en ändring av genomsnittskonsum-
tionen, t.ex. genom prisändring, medför en ändring av alkoholkonsumtio-
nen hos alla konsumtionsgrupper, även hos storkonsumenterna. Detta
medför att en minskning av den totala alkoholkonsumtionen i befolk-
ningen är av central betydelse för att minska omfattningen av alla slags
alkoholrelaterade problem. Men detta bör kompletteras med särskilda
insatser för att nå storkonsumenter i tidigt skede och stimulera dem till en
konsumtionsminskning (sekundär prevention), något som kan ge goda
resultat enligt flera vetenskapliga studier. Dessutom måste alkoholpoli-
tiska och förebyggande insatser kompletteras med konkreta insatser för
de individer som på grund av stor alkoholkonsumtion har utvecklat alko-
holrelaterade sjukdomar och allvarliga sociala problem.
Alkohol kan skada de flesta organsystem i kroppen. Som exempel på
alkoholrelaterade sjukdomar kan enligt vetenskaplig expertis nämnas
alkoholdemens, andra hjärnskador, magkatarr, leverinflammation,
skrumplever, bukspottkörtelinflammation, högt blodtryck, hjärnblödning,
hjärtsjukdom, epileptiska kramper, muskelskador, skador på nerver i
armar och ben, blodförändringar, nedsatt immunförsvar, epileptiska an-
fall, urkalkning av skelett, hormonella störningar samt cancer i munhåla
och svalg, matstrupen, levern, ändtarmen och bröst. Till detta kommer
alkoholberoende och alkoholpsykos.
Dessutom är biandmissbruk vanligt, dvs. att alkoholmissbrukare även
missbrukar narkotika och/eller beroendeframkallande lugnande medel
och sömnmedel. Under senare år har man uppmärksammat att missbru-
kare inte sällan också har psykisk sjuklighet (ko-morbiditet). Omkring
25-30 procent av samtliga vårdtillfällen inom psykiatrin är alkoholrelate-
rade. Andelen alkoholrelaterade vårdtillfällen inom den akuta kroppsvår-
den kan grovt skattas till 15-20 procent i åldern 20-54 år. Det totala an-
talet alkoholrelaterade vårddagar inom akutsjukvården beräknas uppgå
Prop. 2000/01:20
13
till mellan 5 och 11 procent i åldern 15-70 år. Kostnaderna beräknas till
5-7 procent av de sammanlagda vårdkostnaderna. Alkoholen beräknas
orsaka 3 000-5 000 dödsfall årligen i Sverige.
Alkoholkonsumtionen har stigit under efterkrigstiden för att nå en topp
1976 med en försäljning motsvarande 7,7 liter 100 procent alkohol per
invånare 15 år och äldre. Under denna period steg också dödligheten i
alkoholrelaterade sjukdomar. Därefter minskade alkoholförsäljningen
med 20 procent fram till mitten av 1980-talet för att stiga med knappt 10
procent under senare delen av 1980-talet. Under 1990-talet minskade för-
säljningen, vilket dock kompenserats av en ökning av icke-registrerad
konsumtion, genom ökad legal privatimport och ökad konsumtion av
svartsprit. Dödligheten i skrumplever, en viktig och nära alkoholrelaterad
sjukdom, minskade under 1980- och 1990-talet. Dödligheten i alla sjuk-
domar med ordet ”alkohol” på dödsbevis (alkoholism, alkoholpsykos,
alkoholintoxikation, alkoholmissbruk) låg konstant under 1990-talet. Det
finns viss indikation att utvecklingen i Skåne varit mindre gynnsam. Det
finns ett nära samband mellan alkoholförsäljningen och den totala alko-
holrelaterade dödligheten under de senaste 50 åren. Detta antyder att för-
säljningsdata ganska väl återspeglat alkoholkonsumtionen under denna
tid, även om en försämring av detta samband skett under senare år. Män-
nen har ungefär fem gånger större dödlighet än kvinnor i sjukdomar med
alkoholdiagnos.
På liknande sätt har omfattningen av sjukhusvård för alkoholrelaterade
sjukdomar ganska väl följt alkoholkonsumtionen. Under 1990-talet min-
skade dock sjukhusvård med alkoholdiagnos, samtidigt som alkoholkon-
sumtionen ej minskat. Detta beror troligen till stor del på att antalet vård-
platser på sjukhus minskade påtagligt under 1990-talet och på att man på
många håll satsat mer på behandling i öppna vårdformer. Under 1990-
talet skedde också en markant minskning av antalet alkoholmissbrukare i
institutionsvård enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa
fall (LVM) och socialtjänstlagen, vilket troligen i betydande utsträckning
beror på att man prioriterat öppenvårdsbehandling.
Antalet förseelser för fylleri och senare åtgärder enligt lagen
(1976:1511) om omhändertagande av berusade personer (LOB) låg på
ungefär samma nivå under 1960- och 1970-talet. Därefter inträdde en
minskning som medfört att antalet omhändertagande år 1999 uppgick till
1/3 av antalet i början av 1980-talet. Detta torde till stor del återspegla
ändrade prioriteringar hos polisen, men kanske också en reell ändring av
var berusade personer vistas och hur de beter sig. Likaså har antalet ratt-
fylleribrott minskat kraftigt. Detta beror främst på att sänkningar av pro-
millegränsen för trafikonykterhetsbrott medfört att bilkörning under alko-
holpåverkan blivit mer ovanligt. I viss utsträckning kan det också bero på
ändrade rutiner hos polisen.
Andelen trafikolyckor med misstänkt alkoholpåverkade förare min-
skade också påtagligt under 1990-talet. Detta gäller inte minst delaktighet
i trafikolyckor med dödlig utgång eller med annan svår personskada. I
okänd utsträckning kan detta bero på ändrad provtagningsfrekvens. År
1999 var 40 förare (5,6 procent) misstänkt alkoholpåverkade vid olyckor
med dödlig utgång.
Prop. 2000/01:20
14
Tyvärr avspeglar brottsstatistiken när det gäller rattfylleribrott endast
en bråkdel av den stora mängd rattfylleribrott som sker på våra vägar.
Med utgångspunkt från det antal bilresor som görs på svenska vägar på
ett år och från den andel av fordonen som körs av alkoholpåverkade per-
soner kan man räkna fram att mer än 5 miljoner bilresor av alkoholpåver-
kade förare per år. Det innebär att det i genomsnitt begås mer än 14 000
rattfylleribrott varje dag i Sverige. Statistiken när det gäller alkoholens
roll vid trafikolyckor är också bristfällig. År 1999 finner man exempelvis
att 5,6 procent av de bilförare som dödades i trafiken var misstänkt alko-
holpåverkade. Om man jämför denna siffra med de analyser som Rätts-
medicinalverket gör av de prover som tas i samband med obduktion av
omkomna trafikanter så finner man att 19 procent av de 261 omkomna
förarna varit alkoholpåverkade. Denna siffra är troligen en underskatt-
ning eftersom några avlidit sent och några antagligen fått blodtransfusio-
ner som eventuellt avlägsnat spår av alkohol i blodet. Endast 20 procent
av de alkoholrelaterade dödsfallen återfinns således i den officiella stati-
stiken.
När det gäller hur många människor som dödas eller skadas av alko-
holpåverkade förare finns idag inga möjligheter att få fram statistik som
med rimlig tillförlitlighet avspeglar verkligheten.
Alkoholen har betydelse även för andra olyckor. En hög andel med
alkoholpåverkan kan man hitta bland singelolyckor i trafiken, trafik-
olyckor nattetid, vid drunkningsolyckor och snöskoterolyckor, särskilt
bland unga och medelålders män. År 1997 var knappt 2/3 av de alkohol-
relaterade olyckorna singelolyckor. Enligt statistik som förs av Sjöfarts-
verket inträffade 28 olyckor med dödlig utgång år 1999. Denna siffra är
den lägsta sedan mitten av 1980-talet. I fyra av fallen fanns såvitt man
kunnat utröna alkohol med i bilden.
Prop. 2000/01:20
En granskning av 30 000 domar för våldsbrott 1994 visade att tre fjärde-
delar av alla våldsbrott var alkoholrelaterade. Statistiken visar att ca
hälften av misshandelsbrottsligheten under det senaste decenniet kan be-
tecknas som alkoholbetingad. Av våldsbrotten begicks nästan hälften på
eller i närheten av restauranger. 93 procent av de dömda var män och 38
procent var 15-24 år. I skriften ”Brott, straff och kriminalvård” (1999)
framgår också att det är de alkoholpolitiska insatserna som har störst ef-
fekt på våldsbrottsligheten.
Unga män, 16-24 år, är två gånger så utsatta för våld som flickor i
samma ålder, och fyra gånger oftare än män mellan 45 och 64 år. Män
drabbas oftare av grövre våld och våld på gator och torg. Kvinnor utsätts
oftare för upprepat våld och våld i bostaden. Ca 70 procent av alla gär-
ningsmän och ungefär 40 procent av alla offer vid polisanmälda brott är
alkoholpåverkade.
15
4.4
Missbruk och beroende orsakas av en mängd samvarierande faktorer,
man brukar kalla det ett multifaktoriellt problem. Det handlar både om
ärftliga faktorer, faktorer som påverkar oss under uppväxten, utbildning,
kamraters dryckesvanor och tillgången på alkohol. Riskfaktorer för alko-
hol- och drogproblem kan enligt forskningen grupperas inom tre områ-
den:
- individuella och interpersonella faktorer
- sociala nätverksfaktorer
- samhällsfaktorer.
I en översikt över riskfaktorer och skyddande faktorer på ungdomsom-
rådet konstaterar flera forskare att riskfaktorerna varit stabila över flera
decennier, trots förändringar i normer och förekomsten av problem.
Riskfaktorer inom vitt skilda områden, allt från genetik till samhällsorga-
nisation, bidrar till att öka riskerna för problembeteende. Flera riskfakto-
rer hos samma individ innebär en exponentiellt ökad risk.
Det finns tydliga samband mellan alkoholdebut och senare alkoholkon-
sumtion och alkoholproblem. En tidig debut leder till en högre alkohol-
konsumtion och flera alkoholrelaterade problem senare i livet.
Bakom tidig alkoholdebut finns följande riskfaktorer. Föräldrars alko-
holkonsumtion och normer, vänners alkoholdebut, vänners tobaks- och
alkoholkonsumtion, negativ inställning till skolan och en uppfattning om
att alkohol inte är skadligt. Dessa riskfaktorer ligger också bakom ut-
vecklingen av en storkonsumtion.
Ungdomar som kommer till de särskilda ungdomshemmen har ofta haft
en problematisk skolgång; t.ex. har 72 procent skolkat (70 procent poj-
kar och 76 procent flickor). Det visar Statens institutionsstyrelses årsrap-
port, AD AD 97. Där framgår också att många ungdomar har hälsopro-
blem, varav sömnproblem, ryggont, dålig syn, allergi/astma och kronisk
huvudvärk är de vanligaste. En fjärdedel har fäder med alkoholproblem
och nästan 20 procent har mödrar med psykiska besvär. Mer än hälften av
ungdomarnas fäder är arbetslösa och knappt hälften av mödrarna. Drygt
hälften av ungdomarna, 56 procent, har placerats på hemmet på grund av
missbruk, brottslighet eller annat socialt nedbrytande beteende. Reste-
rande 44 procent har placerats på grund av en kombination av dessa fak-
torer.
Prop. 2000/01:20
Det har tvistats om vilka preventiva metoder som har effekt. För att göra
rätt prioriteringar vid utvecklingen av arbetet på det kommunala planet
behövs ökad kunskap om olika förebyggande insatsers effekter. Forsk-
ningen visar att en långsiktig, stark kommunal satsning ger ungdomarna
en bättre hälsa. Vid en jämförande undersökning mellan tre kommuner
framkom bl.a. följande. Ungdomarna i kommun A hade betydligt bättre
hälsa och bättre hälsobeteende samt ett klart mindre riskfyllt beteende än
ungdomarna i kommun B och C. Detta trots att de tre kommunerna var
likartade beträffande socialgrupper, familjekonstellationer och grova de-
16
mografiska faktorer. Skillnaden kan sannolikt hänföras till breda, lång-
variga (nästan 20 år) och samordnade insatser av många organ i kommun
A. Vidare framgår att kommun A har en beslutsmässig organisation, stort
engagemang och väl fungerande rutiner sedan mitten av 1970-talet. Ung-
domarna möts av samma budskap i livsstilsfrågor i skolan, av polisen, av
socialtjänsten, på fritiden och av kulturrepresentanter i kommunen. För-
äldrarna har engagerats. Man har systematiskt skaffat sig kunskap om
ungdomars behov och uppväxtvillkor. Sannolikt avspeglas det tydliga
budskapet till ungdomarna i kommun A inte bara i minskat riskbeteende,
bättre hälsobeteende och bättre hälsa, utan också i påverkan av föräldra-
attityder och kamratgrupper. Föräldrarna i kommun A kan ha känt ett
starkare stöd från samhället i sin fostrargäming. En samlad satsning med
tydlig ledning, på alla områden, under lång tid är alltså viktiga förutsätt-
ningar för att lyckas.
Inom hälso- och sjukvården har forskare under senare år analyserat
effekterna av förebyggande insatser. En av slutsatserna är att skolunder-
visning om alkohol och droger har gett vissa effekter på kunskaper och
attityder men inga effekter på elevernas beteende. Effekterna av insatser
för att begränsa tillgängligheten har studerats av ett flertal forskare både i
och utanför Sverige. Det finns övertygande stöd för positiva effekter på
folkhälsan av hög alkoholbeskattning, åldersgränser, monopol på detalj-
handel och låga promillegränser i trafiken. En annan primärpreventiv
metod som visat sig framgångsrik är organiserad utbildning i ansvarsfull
alkoholservering på restauranger, när sådan åtföljs av tillsyn och sanktio-
ner.
Kostnadseffektiviteten hos olika åtgärder för att förändra dåliga
dryckesbeteenden har också undersökts av flera olika forskare. Kostnads-
effektiviteten är mätt på en tregradig skala som visar att de mest kost-
nadseffektiva insatserna är prisinstrumentet, monopolet och åldersgrän-
ser. På nästa effektivitetsnivå kommer låga promillegränser i trafiken,
sekundärprevention i sjukvården, stödinsatser för högriskfamiljer och
alkoholpolicy på restauranger.
Man kan också skilja mellan program som lagt tonvikten vid struktu-
rella, miljöinriktade åtgärder (policyinriktade) och program som mer be-
tonat folkligt deltagande (processinriktade) s.k. community action. Ex-
empel på policyinriktade projekt är när man genom politiska beslut för-
ändrar de samhällsmiljöer som främjar missbruk och alkoholproblem,
exempelvis begränsar antalet restauranger i utsatta områden. I de pro-
cessinriktade programmen läggs tonvikten på individuell påverkan och
interaktioner i samhällsnätverk.
”Community Intervention” är en arbetsmetod som alltmer kommit att
användas för att åstadkomma långsiktiga beteendeförändringar. Metoden
innebär att man utnyttjar formella och informella grupperingar inom re-
gionen eller kommunen som redan finns för projektets syfte, samtidigt
som man söker skapa nya grupperingar som kan bidra till att projektets
mål uppnås.
Ett framgångsrikt preventionsarbete kräver dock en kombination av in-
satser som syftar både till att begränsa tillgängligheten och minska efter-
frågan. Dessutom krävs både processinriktade och policyinriktade kom-
Prop. 2000/01:20
17
munikationsinsatser. Olika typer av prevention, vård och behandling på
alkoholområdet kan då ses som sammanhängande delar av en helhet.
Det finns också ett starkt forskningsstöd för att alkoholprevention inom
sjukvården har positiva effekter. Ett stort antal undersökningar visar att
om en läkare eller sköterska ställer frågor om patientens alkoholkonsum-
tion och ägnar 5-10 minuter åt att ge storkonsumenter råd att skära ner
sin konsumtion leder detta till en minskning av alkoholkonsumtionen i
målgruppen med 20-30 procent. Alkoholläkare har därtill kunnat visa att
sekundärprevention inom sjukvården också resulterar i stora minskningar
av vårdkonsumtion, sjukskrivning och dödlighet.
Sverige har sedan länge en samlad nationell alkoholpolitik. Målet för den
svenska alkoholpolitiken är att minska alkoholens medicinska och sociala
skadeverkningar. Den svenska alkoholpolitiken bygger på en balans
mellan höga alkoholskatter, detaljhandelsmonopol, restriktioner, infor-
mation och behandling. Prisinstrumentet och detaljhandelsmonopolet
(Systembolaget) är utan tvekan de viktigaste och mest effektiva medlen
att begränsa alkoholkonsumtionen och skador förorsakade av alkohol.
Sociala hänsyn har sedan länge präglat den svenska alkohollagstiftningen
och skyddet för ungdomen går som en röd tråd genom alkoholpolitiken.
Förbud mot att överlåta alkohol till ungdomar, åldersgränser för försälj-
ning av alkohol liksom för servering av alkohol på restauranger är exem-
pel på detta. Andra åtgärder som t.ex. begränsade öppettider, restriktiva
serveringsbestämmelser, begränsningar av den privata införseln, infor-
mation och hälsoupplysning är viktiga komplement i den svenska alko-
holpolitiken för att göra den till en målinriktad och medveten pris- och
tillgänglighetspolitik. Alkoholpolitiken måste också ses i ett samhällspo-
litiskt sammanhang där socialpolitiken och välfärdsutvecklingen i sin
helhet också spelar in. Människors allmänna kunskaps-, utbildnings- och
välfärdsnivå liksom förändringar inom arbetslivet påverkar naturligtvis
också alkoholkonsumtionen och skadeutvecklingen i samhället.
Under senare delen av 1990-talet skedde en mängd olika förändringar i
Sverige inom alkoholpolitikens område. En ny alkohollag trädde i kraft i
samband med Sveriges inträde i EU. Då avvecklades import-, export-,
tillverknings- och partihandelsmonopolen, vilket har lett till en växande
konkurrensutsatt alkoholnäring. Nya statliga myndigheter har inrättats
och verksamheter och beslut har flyttats över från stat till kommun.
Skatten på starköl har sänkts och Systembolagets service förbättrats med
längre öppettider och fler butiker. En försöksverksamhet pågår sedan i
februari 2000 med lördagsöppet i Systembolagets butiker i Stockholms,
Skånes, Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Västemorrlands län
och skall utvärderas efter ett år. Den ökade internationaliseringen har
medfört ett närmande till andra länder när det gäller attityder och värde-
ringar. Dessa förändringar, och inte minst det svenska EU-medlemskapet,
har påverkat förutsättningarna för den svenska alkoholpolitiken och för
alla aktörer inom alkoholområdet.
Prop. 2000/01:20
18
EG-domstolen har funnit att Systembolagets detaljhandelsmonopol är
förenligt med EG-rätten. Skälet till att Sverige i förhandlingarna med EU
drev bibehållandet av detalj handelsmonopolet så kraftfullt, var övertygel-
sen om att ett statligt detaljhandelsmonopol, utan vinstintresse, är ett av
de viktigare medlen för en återhållsam försäljning. Ålderskontrollen fun-
gerar bäst i detaljhandelsmonopolets regi och bidrar till att skjuta upp
alkoholdebuten och begränsa alkoholskadornas utveckling. Det är också
viktigt att detaljhandeln med alkoholdrycker sker under socialt ansvar
utan aktiv marknadsföring.
EU-medlemskapet och den ökade internationaliseringen har medfört att
förutsättningarna för att använda prisinstrumentet som ett alkoholpolitiskt
instrument delvis ändrats. Därför krävs nya metoder i arbetet med att för-
hindra en ökad skadeutveckling. Syftet är att begränsa alkoholkonsum-
tionen och minska berusningsdrickandet. Samhällets insatser behöver
också samordnas och effektiviseras bättre än hittills och det kommer att
bli nödvändigt att satsa resurserna där de största behoven finns. Insatser
som riktar sig till storkonsumenter och grupper eller situationer där alko-
holkonsumtion inte bör förekomma, exempelvis uppväxt och graviditet
samt i trafik och arbetsliv måste kraftigt förstärkas.
Som ett led i den förändringsprocess som pågår beslutade regeringen i
april 1997 att det inom Regeringskansliet skall finnas en nationell led-
ningsgrupp för alkohol- och narkotikaförebyggande insatser under social-
ministerns ledning. Ledningsgruppens uppgift är att bygga upp ett lång-
siktigt förebyggande arbete som kan kompensera den försvagning som
bl.a. Sveriges EU-medlemskap har medfört för den svenska alkoholpoli-
tiken. Samtidigt arbetar Sverige aktivt inom EU för att utveckla samar-
betet på alkoholområdet och därmed förbättra folkhälsan inom unionen.
Europeiska unionen
Sverige är sedan den 1 januari 1995 medlem i Europeiska unionen (EU).
En central del av EG-samarbetet i den s.k. första pelaren utgörs av den
inre marknaden som är ett område utan inre gräns med fri rörlighet för
varor, tjänster och kapital. Den 2 oktober 1997 undertecknades Amster-
damfördraget som innehåller ändringar och tillägg till de grundläggande
fördragen. Amsterdamfördragets artikel 152 utökar gemenskapens kom-
petens på folkhälsoområdet - en förändring som innebär att det nu är
möjligt bedriva samarbete och utbyta information och erfarenheter på
folkhälsoområdet. EG-kommissionen presenterade i november 1998 i ett
meddelande till hälsorådet sin syn på den nya folkhälsopolitiken inom
EU. De tre prioriterade åtgärdsområdena angavs som:
- förbättrad information för förbättring av folkhälsan,
- snabba åtgärder vid hälsorisker,
- arbete med faktorer som är avgörande för folkhälsan genom hälso-
främjande och sjukdomsförebyggande åtgärder.
Ett meddelande om den framtida folkhälsostrategin samt förslag till
ramprogram för folkhälsa för perioden 2001-2006 bereds för närvarande
inom EU.
Prop. 2000/01:20
19
Inom EU och i övriga Europa har alkoholdrycker fram till relativt nyli-
gen i första hand betraktats som en vara bland andra varor, eller som en
jordbruksprodukt. Existerande regelverk har i stor utsträckning utformats
för att ta till vara handelns och jordbrukets intressen. De socialpolitiska
insatser som gjorts har ofta riktats mot missbrukare eller varit enbart äm-
nade att minska missbruket. Under senare år har dock en viktig föränd-
ring skett. Alkoholens betydelse för folkhälsan och dess sociala effekter
har fått allt större uppmärksamhet både inom enskilda länder i Europa
och inom EU. Alkohol orsakar mer skador i åldersgruppen 10-24 år i
Europa än t.ex. tobaksrökning. Enligt en rapport om ungdomars hälsa
från EG-kommissionen (SEK(2000)667) har berusningsdrickandet blivit
allt vanligare bland ungdomar i alla EU:s medlemsstater. Under våren
1999 ställde sig EU:s hälsoministrar bakom en rapport som slog fast att
alkohol är en av de faktorer som är avgörande för folkhälsan i Europa
och därmed ingår alkohol i det tredje prioriterade området. Alkoholens
betydelse för folkhälsoutvecklingen inom EU kommer enligt de flesta
forskare troligtvis att öka i och med utvidgningen av EU eftersom alko-
holskadorna är höga i många av kandidatländerna.
Mot denna bakgrund har Sverige, tillsammans med bl.a. Frankrike,
aktualiserat behovet av en alkoholstrategi på folkhälsoområdet inom EU.
I förslaget har Sverige tagit upp de områden där vi anser att det finns be-
hov av samarbete på gemenskapsnivå. Dessa områden är:
- restriktioner i fråga om marknadsföring av alkoholdrycker, framför allt
riktat till ungdom (behandlas i det förslag till rådsrekommendation
som just nu bereds inom ministerrådet),
- minimiålder vid detaljhandel med och servering av alkoholdrycker
inom EU,
- högre miniminivåer på alkoholskatter inom EU,
- ett ökat erfarenhets- och informationsutbyte för att minska alkoholska-
dorna på arbetsplatser, under graviditet och i familjen,
- ökat informationsutbyte samt satsning på kompetensutveckling inom
skola och primärvård,
- ökade insatser för att bekämpa den illegala alkoholhanteringen,
- ökade insatser för att eftersträva en måttfull alkoholkonsumtion sär-
skilt bland dem som riskerar att bli storkonsumenter.
Sverige har vidare föreslagit att kommissionen även fortsättningsvis
skall ge finansiellt stöd till informationsutbyte mellan medlemsstaterna
samt till utbildning och forskning inom alkoholområdet. Bl.a. har man
diskuterat behovet av att utveckla gemensamma indikatorer på alkohol-
området för att bättre kunna jämföra mellan EU:s medlemsländer vad
gäller alkoholkonsumtion, alkoholskador och effekter av policyåtgärder.
Även effekterna av EU:s regler för privatimport är enligt den svenska
regeringen viktiga att analysera.
När det gäller promillegränser i trafiken finns förslag om en inom EU
högsta tillåten alkoholhalt på 0,5 promille som för närvarande behandlas
av ministerrådet.
Prop. 2000/01:20
20
Världshälsoorganisationen (WHO)
Vid sidan om det nationella arbetet deltog Sverige under hela 1990-talet i
samarbetet inom WHO:s Europaregion. År 1992 antog WHO:s regional-
kommitté för Europa en handlingsplan inom alkoholområdet (European
Alcohol Action Plan 1995-2000). I planen uppmanas medlemsländerna
att se över sin alkoholpolitik och följa upp planen genom olika aktiviteter
i medlemsländerna. För att främja den europeiska handlingsplanen an-
ordnades år 1995 den första Europeiska ministerkonferensen om hälsa,
samhälle och alkohol i Paris. Vid Pariskonferensen uppmanades alla
medlemsstater att ha en bred och samordnad alkoholpolitik samt genom-
föra nationella handlingsprogram. Inför 2000-talets hälsoutmaningar
antog Sverige tillsammans med övriga medlemsländer i WHO:s Europa-
region i september 1998 en ny hälsopolitisk strategi med 21 folkhälsomål
(Hälsa 21). Enligt denna skall medlemsländerna aktivt verka för att
skadeverkningarna från beroendeframkallande substanser som tobak,
alkohol och andra droger minskar påtagligt till år 2015 (Mål 12).
Vid Pariskonferensen antogs etiska principer och mål som tillsammans
med utvärderingen av den första handlingsplanen låg till grund för
WHO:s andra europeiska handlingsplan för perioden 2000-2005, som
antogs i Florens hösten 1999.
Sverige har ställt sig bakom WHO:s mål och principer och de har varit
vägledande för mycket av det nationella arbete som bedrivits i Sverige
under 1990-talet. Bl.a. fick Folkhälsoinstitutet år 1994 i uppdrag att leda
och samordna ett förstärkt alkohol- och drogförebyggande arbete. En na-
tionell ledningsgrupp bildades som bl.a. utarbetade en handlingsplan för
det fortsatta arbetet.
Det föreliggande förslaget till femårig nationell handlingsplan för alko-
holskadeförebyggande insatser bygger på de etiska principer och mål som
slogs fast vid Pariskonferensen. Med detta förslag fullföljer Sverige det
uppdrag som lämnades till samtliga medlemsländer vid Pariskonferensen.
De etiska principer som alla 51 europeiska medlemsländer i WHO ställt
sig bakom är följande.
I hemmet, i samhället och på arbetet har alla människor rätt till en
tillvaro som är skyddad från olyckor, våld och andra negativa följder av
alkoholkonsumtion.
Alla människor har från tidig ålder rätt till välgrundad, opartisk in-
formation och utbildning om alkoholkonsumtionens konsekvenser för
hälsan, familjen och samhället.
Alla barn och ungdomar har rätt att växa upp i en miljö som är skyd-
dad från alkoholkonsumtionens negativa följder, och som i möjligaste
mån är fredad mot marknadsföring av alkoholhaltiga drycker.
Alla människor med riskabla eller skadliga alkoholvanor och deras
familjemedlemmar har rätt till lätt tillgänglig behandling och vård.
Alla människor som inte vill dricka alkohol, eller inte kan det på
grund av hälso- eller andra skäl, har rätt att fredas mot påtryckningar att
dricka samt att stödjas i sitt alkoholfria levnadssätt.
Vid Pariskonferensen antogs även tio strategier för nationella hand-
lingsplaner för alkoholförebyggande arbete.
Prop. 2000/01:20
21
1. Informera människorna om följderna av alkoholkonsumtion för hälsa,
familj och samhälle och om de effektiva åtgärder som kan vidtas för
att förhindra eller minimera alkoholskador genom breda utbildnings-
program med början i tidig barndom.
2. Stöd sådana offentliga och privata miljöer och arbetsplatser som skyd-
das mot olyckor, våld och andra negativa återverkningar orsakade av
alkoholkonsumtion.
3. Inför och genomdriv lagar som effektivt avskräcker från bilkörning
med alkohol i kroppen.
4. Verka för bättre folkhälsa genom begränsad tillgång till alkoholhal-
tiga drycker, t.ex. genom beskattning.
5. Genomför stränga kontroller av direkt eller indirekt reklam för
alkoholhaltiga drycker och ge samtidigt de länder som redan infört
begränsningar och förbud ett erkännande, och tillse att ingen form av
reklam riktar sig speciellt till unga människor, t.ex. genom att för-
binda alkohol och idrott.
6. Se till att människor med hög eller skadlig alkoholkonsumtion och
deras familjer får effektiv behandling och rehabilitering, som skall
utföras av utbildad personal.
7. Stöd åtgärder som ökar medvetandet om det etiska och juridiska an-
svar de har som sysslar med försäljning eller servering av alkoholhal-
tiga drycker, och se till att produktionssäkerheten kontrolleras noga,
samt vidta lämpliga åtgärder mot illegal tillverkning och försäljning.
8. Öka samhällets möjligheter att ta itu med alkoholproblem genom ut-
bildning av yrkesfolk i olika sektorer, t.ex. inom sjukvården, social-
tjänsten, skolan och rättsväsendet, samtidigt som man stärker utveck-
lingen och ledarskapet ute i kommunerna.
9. Stöd ideella organisationer och hjälp-dig-själv-rörelser som verkar för
en hälsoinriktad livsstil, särskilt sådana som syftar till att förebygga
och minska alkoholrelaterade skador.
10. Utarbeta program på bred grund i medlemsstaterna på grundval av
Europeiska stadgan om alkohol. Fastställ klara mål för vad man vill
uppnå och notera resultaten. Övervaka utvecklingen och se till att
programmen uppdateras regelbundet, grundat på utvärderingar.
Statens ansvar när det gäller att motverka alkoholskador är att lagstifta,
formulera långsiktiga mål, att nationellt följa konsumtions-, skade- och
missbruksutvecklingen, att erbjuda grundutbildning i alkoholskadeföre-
byggande arbete och att utöva den övergripande tillsynen. Följande stat-
liga myndigheter har viktiga uppgifter på alkoholområdet.
Alkoholinspektionen
Alkoholinspektionen bildades i samband med att alkohollagen trädde i
kraft den 1 januari 1995. Dess primära uppgift är att utöva en övergri-
Prop. 2000/01:20
22
pande tillsyn på nationell nivå för att garantera att all försäljning av alko-
hol sker ansvarsfullt och att lagar och bestämmelser på alkoholområdet
efterlevs. Frågan om dessa uppgifter skall övertas av Folkhälsoinstitutet
bereds för närvarande i Regeringskansliet och kommer att behandlas i en
proposition som överlämnas till riksdagen under våren 2001.
Socialstyrelsen
Socialstyrelsen är enligt sin instruktion central förvaltningsmyndighet
bl.a. för frågor om socialtjänst och hälso- och sjukvård. Såväl social-
tjänstlagen som hälso- och sjukvårdslagen har bestämmelser om förebyg-
gande insatser. Socialstyrelsen har ett centralt tillsynsansvar på dessa lag-
stiftningsområden.
Styrelsen har drivit utvecklingsprojekt som vidareutvecklat primärvår-
dens insatser för att tidigt upptäcka och förhindra att patienter utvecklar
en skadlig alkoholkonsumtion. Genom sitt centrum för utvärdering av
socialt arbete har Socialstyrelsen i en rapport nyligen redovisat en kun-
skapsöversikt om behandling av alkoholproblem.
Som tillsynsmyndighet över socialtjänsten har Socialstyrelsen ett an-
svar för att följa upp och utvärdera socialtjänstens insatser för att före-
bygga och motverka missbruk.
Socialstyrelsen förmedlar också organisationsbidrag bl.a. till organisa-
tioner som bedriver arbete bland missbrukare. Projektmedel fördelas av
länsstyrelserna till olika lokala och regionala projekt inom missbruks-
området. I samband med satsningen att stimulera och utveckla öppen-
vårdsaltemativ riktade till ungdomar och missbrukare har Socialstyrelsen
en samordnande roll och ansvaret för utvärdering på nationell nivå.
Folkhälsoinstitutet
Folkhälsoinstitutet bildades den 1 juli 1992.1 propositionen 1990/91:175
och den därpå följande riksdagsbehandlingen formulerades de övergrip-
ande målsättningarna för institutet.
Organisationskommittén för Folkhälsoinstitutet har nyligen sett över
institutets framtida roll och uppgifter. I betänkandet Statens folkhälso-
institut - roll och uppgifter (SOU 2000:57) anges att Folkhälsoinstitutets
huvuduppgift bör vara att ansvara för sektorsövergripande uppföljning
och utvärdering av insatser på folkhälsoområdet med utgångspunkt i de
nationella folkhälsomålen samt att vara ett nationellt kunskapscentrum
för metoder och strategier inom folkhälsoområdet. Verksamheten skall
stå på vetenskaplig grund. Förslaget bereds för närvarande inom Rege-
ringskansliet och en proposition kommer att överlämnas till riksdagen
under våren 2001.
Tullverket
Tullverket har en viktig roll för att förhindra att insmugglad alkohol
kommer ut på marknaden. Tullverket prioriterar bekämpningen av den
storskaliga smugglingen av alkohol, vilket förhindrar eller minskar risken
Prop. 2000/01:20
23
för att organiserad brottslighet skall etablera sig på alkoholområdet. Tull-
verkets närvaro vid de yttre och inre gränserna i EU bidrar till att den
svenska restriktiva alkoholpolitiken kan bevaras. Myndigheterna har de
senaste tio åren ökat sina beslagtag av alkohol från ca sextiofemtusen li-
ter per år 1990 till mer än en halv miljon liter alkohol per år 1999. Prog-
nosen för år 2000 är ca sjuhundratusen liter.
Ungdomsstyrelsen
Ungdomsstyrelsen har regeringens uppdrag att följa upp riksdagen mål
för den sektorsövergripande ungdomspolitiken. Eftersom en väl genom-
arbetad politik för de unga, såväl på kommunal som statlig nivå, är en av
de viktigaste verktygen för att uppnå den nationella handlingsplanens mål
och syften, blir Ungdomsstyrelsens roll viktig. Framför allt gäller det
uppdragen att samordna uppföljningen av statliga och kommunala insat-
ser samt arbete med goda exempel som skall bidra till att målen uppnås
inom olika prioriterade områden.
Polismyndighe ten
Polisens verksamhet syftar enligt 1 § polislagen (1984:387) till att upp-
rätthålla allmän ordning och säkerhet och i övrigt tillförsäkra allmänheten
skydd och annan hjälp. En av polisens viktigaste uppgifter är att bekämpa
brottslighet och framför allt att förebygga och förhindra att brott begås.
Strategin skall vara att anlägga ett problemorienterat synsätt på polis-
arbetet. Detta innebär att kunskapen om kriminella handlingar och bak-
omliggande orsaker skall användas för att förhindra att brott och ord-
ningsstömingar uppstår. En bärande tanke med detta arbetssätt är att poli-
sen skall samarbeta med föreningar, företag, institutioner och myndighe-
ter i samhället. Polisen har ett stort ansvar för samarbete och samverkan i
det brottsförebyggande arbetet.
Närpolisverksamheten skall vara basen i polisens organisation och be-
drivas vid lokalt anknutna enheter. Huvuduppgiften är att bekämpa den
lokala brottsligheten, dvs. förebygga, uppdaga och utreda brott. Brott
som begås av ungdomar skall ägnas särskild uppmärksamhet.
Polismyndigheten har särskilda uppgifter enligt alkohollagen. Den är
såväl obligatorisk remissinstans i serveringsärenden som - tillsammans
med kommunen - tillsynsmyndighet när det gäller restaurangerna och
försäljningsställena för öl klass II. Polisen har därutöver en viktig roll i
förhållande till alkohollagen i det att den skall förebygga och beivra brott
såsom langning, hembränning m.m.
Polisen kan enligt lagen (1976:511) om omhändertagande av berusade
personer m.m. (LOB) omhänderta en person som är ”så berusad av alko-
holdrycker eller annat berusningsmedel att han inte kan ta hand om sig
själv eller annars utgöra en fara för sig själv eller någon annan”.
I samband med ingripande vid s.k. lägenhetsbråk, vilka oftast har sam-
band med alkohol, bör polisen underrätta sociala myndigheter om sina
iakttagelser, så att adekvata vårdresurser kan sättas in. I vissa situationer
Prop. 2000/01:20
24
har polisen möjlighet att omhänderta en missbrukare enligt lagen
(1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM).
Under senare år har polisen intensifierat sina insatser mot trafikbrott,
särskilt rattfylleri. Detta är även i fortsättningen en prioriterad uppgift
inom trafikövervakningen.
Det är polisen som utbildar och förordnar ordningsvakter som skall
tjänstgöra vid t.ex. offentliga tillställningar. Förordnade ordningsvakter
lyder under polismyndigheten i det distrikt där de tjänstgör.
Polisen har vidare en central roll för att utreda ekonomisk brottslighet.
I förordningen (1997:899) om myndighetssamverkan mot ekonomisk
brottslighet har regeringen föreskrivit att det i varje län skall finnas ett
samverkansorgan för bekämpning av ekonomisk brottslighet.
Statens institutionsstyrelse
Statens institutionsstyrelse (SiS) är sedan 1994 huvudman för institutio-
ner som vårdar missbrukare enligt LVM och s.k. särskilda ungdomshem
som vårdar ungdomar med olika former av problem, vanligen kriminali-
tet, missbruk och psykiska problem. I institutionsstyrelsens verksamhet
är alkoholskadeproblematiken viktig. Det handlar om att minska akuta
skador, förebygga ytterligare skador och minimera konsekvenserna av
långvarigt missbruk.
Länsstyrelserna
År 1971 blev länsstyrelserna huvudansvariga för handläggningen av ser-
veringstillstånd samt den därtill hörande tillsynen av restaurangnäringen.
Redan dessförinnan hade länsstyrelserna varit tillståndsmyndigheter men
då kunde tillstånd endast meddelas till Systembolaget som i sin tur över-
lät tillstånden på restaurangföretag.
Den 1 januari 1995 trädde en ny alkohollag i kraft. Genom den nya la-
gen övertog kommunerna hanteringen av serveringstillstånd för restau-
ranger. Kommunerna gavs då också huvudansvaret för den direkta tillsy-
nen av restaurangerna och rätten att fatta beslut om återkallelse av ser-
veringstillstånd. Det främsta motivet för den nya ordningen har varit att
kommunerna har den bästa lokalkännedomen och att en överflyttning av
tillståndsprövningen ligger i linje med de allmänna decentraliserings-
strävandena. Ett annat motiv har varit att länsstyrelserna genom den nya
ordningen får större utrymme för en mer generell tillsyn av lagstiftning-
ens tillämpning och dess effekter.
Genom det nya regelsystemet ändrades länsstyrelsernas roll, från att ha
inneburit ett direkt ansvar till en roll som regional tillsynsmyndighet med
uppgift att ge råd och stöd och övervaka kommunernas verksamhet samt
systematisera, sammanställa och analysera utvecklingen av alkoholhante-
ringen i respektive län. Länsstyrelsernas roll har därmed blivit av samma
karaktär som den man redan har inom socialtjänsten.
Prop. 2000/01:20
25
Prop. 2000/01:20
Såväl landsting, regioner och kommuner som privata vårdgivare har ett
ansvar att arbeta enligt hälso- och sjukvårdslagens övergripande mål och
bestämmelser. Med hälso- och sjukvård avses enligt hälso- och sjuk-
vårdslagen (1982:763), HSL, åtgärder för att medicinskt förebygga, ut-
reda och behandla sjukdomar och skador. Målet för hälso- och sjukvår-
den är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen.
Vården skall ges med respekt för alla människors lika värde och för den
enskilda människans värdighet. Den som har största behovet av hälso-
och sjukvård skall ges företräde till vården (2 § HSL). Enligt 2c § HSL
skall hälso- och sjukvården arbeta för att förebygga ohälsa och den som
vänder sig till hälso- och sjukvården skall när det är lämpligt ges upplys-
ningar om metoder för att förebygga sjukdom eller skada.
Varje landsting skall enligt HSL erbjuda en god hälso- och sjukvård åt
dem som är bosatta inom landstinget. Även i övrigt skall landstinget
verka för en god hälsa hos hela befolkningen.
Ett viktigt inslag i landstingens förebyggande verksamhet utgörs också
av hälsoupplysningen. Information i syfte att ge den enskilde ökad kun-
skap om lämplig kost och motion, om tobakens och alkoholens
skadeverkningar och om andra beroendeframkallande medel har med rätt
avvägd uppläggning en väsentlig funktion att fylla i hälso- och sjukvår-
dens preventiva och sekundärpreventiva arbete (3 § HSL).
Landstingens samhällsmedicinska insatser, som ofta sker i samverkan
med kommuner och andra berörda på länsnivå, är ett viktigt led i det
förebyggande arbetet lokalt. Hälso- eller alkohol- och narkotikapolitiska
program har ofta tagits fram gemensamt på länsnivå. Dessa har sedan
antagits av respektive huvudman. Minskat alkoholbruk, en senare alko-
holdebut bland ungdomar och alkoholfri graviditet tillhör de prioriterade
områdena. Utifrån de övergripande planerna har sedan lokala handlings-
program utformats. Kliniskt forsknings- och utvecklingsarbete, metodut-
veckling, utvärderingar och kartläggningar är andra viktiga komponenter
att använda i det lokala utvecklingsarbetet.
Den hälso- och sjukvård som finns på lokal nivå och som också når ut
till flertalet människor är primärvården där läkare, distriktssköterskor,
mödra- och barnhälsovård har viktiga förebyggande och vårdmässiga
funktioner. Forskningsresultat visar att då distriktsläkare eller husläkare i
sin kontakt med patienter tar upp frågor om alkoholkonsumtion m.m. har
detta gett påtagliga resultat i form av lägre alkoholkonsumtion som i sin
tur medfört bättre hälsa och minskat vårdbehov. Även distriktssköters-
korna med sitt socialmedicinskt inriktade arbetssätt och ofta långvariga
patientkontakter är en viktig resurs i det alkoholpreventiva arbetet.
Många landsting arbetar idag med förebyggande insatser på alkohol-
området utifrån ett tvärsektoriellt perspektiv.
Kommunen har ett övergripande ansvar att verka för kommuninvånarnas
bästa. I detta ansvar ingår bl.a. att förebygga alkohol- och drogmissbruk.
Kommunernas direkta ansvar inom alkoholområdet regleras i social-
tjänstlagen (1980:620) och i alkohollagen (1994:1738).
Enligt socialtjänstlagen skall socialnämnden arbeta för att förebygga
och motverka missbruk av alkohol och andra beroendeframkallande me-
del. Insatser för barn och ungdomar bör ägnas särskild uppmärksamhet.
Bestämmelsen klargör socialtjänstens ansvar för det förebyggande arbetet
inom missbruksområdet. Om missbruk redan har uppkommit, skall
socialtjänsten försöka minska detta samtidigt som åtgärder måste vidtas
för att undvika att missbruket sprids till nya grupper. Insatser för barn
och ungdomar som riskerar att komma in i missbruk har ansetts så viktiga
att de har omnämnts särskilt i lagtexten.
Enligt alkohollagen är kommunen ansvarig för hanteringen av serve-
ringstillstånd samt därtill hörande tillsyn (7 kap. 13 § och 8 kap. 1 §).
Kommunen skall också svara för administrativa ingripanden i form av
varning, särskilda föreskrifter eller återkallelse (7 kap. 19 och 21 §§).
Kommunen kan vidare förbjuda detaljhandel med och servering av öl
(klass II) under viss tidsperiod. Dessutom får kommunen för visst till-
fälle, om det anses påkallat för ordningens upprätthållande, förbjuda eller
inskränka försäljning av alkoholdrycker (3 kap. 10 §).
Med hänsyn till kommunens allmänna ansvar för kommuninvånarna är
det viktigt att poängtera att alkoholfrågorna inte enbart är ett ansvar för
socialtjänsten. Ett alkoholpreventivt synsätt bör även genomsyra andra
kommunala verksamheter såsom inom skol-, fritids-, kultur- samt miljö-
och hälsoskyddssektorema.
En ansökan om serveringstillstånd skall prövas utifrån de kriterier som
gäller enligt lagen, dvs. prövning av sökandens personliga lämplighet och
serveringsställets ändamålsenlighet bl.a. när det gäller tillgång till kök för
allsidig matlagning. Hänsyn skall också tas till om alkoholpolitiska
olägenheter kan befaras uppstå exempelvis vid servering i särskilt kän-
sliga områden, i närheten av ungdomsgårdar och skolor eller i områden
med kända missbruksproblem.
Regeringen har i propositionen om alkohollagen förutsatt att kommu-
nerna upprättar alkoholpolitiska program (prop. 1994/95:89 s. 62). Av
programmen bör strategin för respektive kommuns samlade insatser inom
alkoholområdet framgå. Härigenom får personer som avser att söka ser-
veringstillstånd vägledning om de krav som gäller. För kommunens
prövning kan en sökande exempelvis åläggas att uppvisa intyg från kron-
ofogdemyndighet, skattemyndighet och tingsrätt som visar sökandens
lämplighet, intyg om utbildning och anställningar, hyreskontrakt, köpe-
avtal och finansieringsplan. Dessutom skall lokalerna uppfylla vissa krav
som allmänt gäller för offentliga lokaler, vilket bl.a. innebär att lokalerna
skall vara godkända från brandskydds-, arbetarskydds- och hälsoskydds-
synpunkt.
Kommunen får i princip inte bifalla en ansökan om serveringstillstånd
utan att yttrande har inhämtats från polismyndigheten (7 kap. 14 §). Detta
yttrande skall tillmätas stor betydelse.
Den omedelbara tillsynen över efterlevnaden av bestämmelserna om
servering av alkoholdrycker utövas av kommunen och polismyndigheten.
Övervakning av nykterhet och ordning är i första hand en kommunal
angelägenhet, vilket bl.a. framgår av socialtjänstlagen och alkohollagen.
Prop. 2000/01:20
27
Genom att kommunerna tagit över huvudansvaret för den direkta re-
staurangtillsynen kan denna uppgift naturligt anknyta till socialtjänstens
uppsökande verksamhet. Regeringen betonar i propositionen om alko-
hollagen betydelsen av en väl fungerande tillsyn och av att särskilda re-
surser måste avsättas.
Kommunen får ta ut avgifter för prövning och tillsyn av serveringstill-
stånd med belopp som beslutas av kommunfullmäktige.
Kommunen får träffa avtal med en annan kommun om att uppgifter
som kommunen har enligt alkohollagen skall ombesörjas helt eller delvis
av den andra kommunen. Mindre kommuner med ett begränsat antal ser-
veringsärenden får därigenom möjlighet att anlita en annan kommun
främst för tillsynsuppgifter och mera komplicerade tillståndsutredningar.
Beslutsfattandet kan dock inte överlåtas till en annan kommun.
Prop. 2000/01:20
Sverige har ett stort antal frivilliga organisationer som arbetar med såväl
alkoholskadeförebyggande insatser som vård- och behandlingsinsatser.
Organisationerna förstärker och kompletterar samhällets insatser ge-
nom att bedriva ett förebyggande, stödjande och opinionsbildande arbete
på alkoholområdet. En del organisationer arbetar också på det europeiska
och internationella planet. Genom organisationerna nås många män-
niskor, och många får genom dem ett stöd och en vård och behandling
som samhället inte har kunnat erbjuda. Många frivilligorganisationer har
bidragit med idéer om vilka åtgärder de anser att samhället skall vidta
inom ramen för denna nationella handlingsplan. De har också redovisat
vad den egna organisationen kan bidra med. I bilaga 3 redovisas detta
liksom deras huvudsakliga verksamhet.
Branschorganisationerna på alkoholområdet har visat ett intresse för att
förebygga alkoholskador, bl.a. genom deltagande i arbetet inom OAS
(Oberoende alkoholsamarbetet). I OAS ingår vid sidan av representanter
för myndigheter följande organisationer: Svenska Bryggareföreningen,
Sveriges Hotell- och Restaurangföretagare, Svenska Livsmedelshandlare-
förbundet, Kooperativa förbundet, Sprit- och Vinleverantörsföreningen,
Försäkringsförbundet och Systembolaget AB. Medlemmarna i OAS har
samarbetat när det gäller information och opinionsbildning.
Samtliga medlemmar i OAS betonar att de deltar i samarbetet för att de
vill att alkoholdrycker skall brukas med måtta och vid rätt tillfälle och att
de inte vill att alkoholdrycker skall missbrukas. Ett liknande samarbete
med branschorganisationer har utvecklats i många andra länder. I WHO:s
europeiska handlingsplan understryks också branschens ansvar. OAS har
hittills genomfört omfattande opinionsbildande insatser när det gäller att
motverka illegal alkoholhantering.
28
Prop. 2000/01:20
Alla arbetsgivare har enligt arbetsmiljölagen (1977:1160) ett ansvar för
att förebygga ohälsa och olycksfall. De skall också enligt föreskriften om
anpassning och rehabilitering utarbeta en skriftlig policy som innehåller
regler för bruket av alkohol, och rutiner för rehabilitering vid missbruks-
problem. Arbetstagarna skall delta i utvecklingen av detta arbete. Det är
ofta arbetskamrater som först upptäcker om någon har problem. Det är
därför viktigt att de känner till vad de kan göra för att så tidigt som möj-
ligt ge bästa möjliga stöd till den berörde.
Insatser för att förebygga alkoholskador kan delas in i primär-, sekundär-
och tertiärpreventiva insatser.
Med primärpreventiva insatser avses åtgärder som syftar till att för-
hindra att en risk, skada eller ett problem uppstår, dvs. åtgärder som vid-
tas innan problem uppstår. Här avses dels insatser som begränsar till-
gången på alkohol, dels insatser i syfte att minska efterfrågan på alkohol.
Exempel på åtgärder som begränsar tillgången är lagar, skatter och ålder-
sgränser för försäljning av folköl i livsmedelsbutiker, inköp på System-
bolaget och vid servering på restauranger samt Tullverkets insatser emot
smuggling. Exempel på åtgärder som syftar till att minska efterfrågan är
ANT-undervisning (Alkohol, Narkotika, Tobak) i skolan, insatser som
drivs av frivilligorganisationema och kommunala satsningar som erbju-
der ungdomar drogfria nöjesmiljöer m.m. Hälsofrämjande insatser är en
del av de primärpreventiva insatserna. Med hälsofrämjande avses insatser
som syftar till att stärka en positiv hälsoutveckling.
Med sekundärpreventiva insatser avses åtgärder som syftar till att
identifiera och stödja personer i risksituationer och eller personer med
riskbeteende så tidigt som möjligt. Som exempel kan nämnas
bam/ungdomar i utsatta situationer eller med riskbeteende (t.ex. barn i
familjer med alkoholproblem, barn och ungdomar som skolkar från skol-
an, barn som är utagerande), insatser för personer som dricker för
mycket, som kör bil berusade, som begår våldsbrott m.m.
Med tertiärpreventiva insatser avses insatser som syftar till att rehabi-
litera personer med missbruks- eller beroendeproblem.
Många kommuner inspirerades av den förra nationella handlingsplanen
till att utveckla ett samordnat lokalt alkoholskadeförebyggande arbete
som både bidrar till att begränsa tillgången på alkohol och till att minska
efterfrågan. En del kommuner bedriver i dag ett brett förebyggande ar-
bete. Alkoholinspektionens rapport Sammanställning av länsstyrelsernas
länsrapporter på alkoholområdet, det underlag som samlats in (se bilaga
1 och de synpunkter som inkommit från frivilligorganisationema vid be-
redningen av detta ärende tyder emellertid på att det lokala arbetet bör
intensifieras och utvecklas ytterligare.
29
I de flesta län har ungdomars alkohol- och drogvanor kartlagts, ofta i Prop. 2000/01:20
kommuners och landstings regi eller av olika fristående organisationer. I
somliga län finns också länssamrådsgrupper som på regional nivå är
samverkansorgan för det alkohol- och drogförebyggande arbetet.
Av de underlag som inkommit från landsting och länsstyrelser framgår
att en hel del aktiviteter pågår. Nedan följer en redovisning (som inte gör
anspråk på att vara fullständig) för dessa verksamheter länsvis.
(AB) Stockholm
Stockholms läns landsting och länets 26 kommuner har sedan 1998 en
gemensam samverkanspolicy för missbrukarvården (”Samverkan i miss-
brukar- och beroendevården ”). Särskild betoning i samarbetet läggs på
tyngre missbrukare, och gemensamma insatser för särskilda grupper
missbrukande ungdomar och barn till missbrukande föräldrar.
Flera kommuner i länet har drogförebyggande handlingsplaner, många
med tydliga målsättningar med inriktning på ungdomar. Kommunerna
samarbetar ofta med landstinget. Dessutom finns samverkan mellan polis,
socialförvaltning, skola, vårdcentral m.fl. för utbyte av information och
samverkan med föräldrar.
Stad-projektet, ”Stockholm förebygger alkohol- och drogproblem”, är
ett samarbete mellan landstinget och Stockholms kommun, som startade
1995 och skall pågå i 10 år. Det omfattar cirka 300 000 personer i de
västra och centrala delarna av Stockholm, med stadsdelsnämnder och
sjukvårdsområden. Målet är bl.a. att på sikt minska antalet alkohol- och
drogrelaterade sjukdomar, ungdomsproblem, skador och våld. Ett aktuellt
delprojekt är samarbetet med restauranger i centrala Stockholm, med
syfte att minska våld och skador i samband med alkoholservering.
Inom Stockholms läns landsting finns också Centrum för alkohol- och
drogprevention (CADP) som skall arbeta länsövergripande. Nyligen bil-
dade också Stockholms kommun ett nytt centrum för förebyggande verk-
samhet - Precens. Dess främsta uppgift är att stimulera utveckling av det
förebyggande arbetet i de olika stadsdelarna.
(C) Uppsala
Länsstyrelsen har bildat en arbetsgrupp med uppgift att organisera fram-
tida samarbete om de drogförebyggande frågorna mellan berörda aktörer
i länet. I gruppen ingår bl.a. representanter för landstinget, polisen och
kommunerna.
Landstinget har inget heltäckande hälsopolitiskt program, men det
finns förslag till sjukdomsförebyggande insatser för minskat alkohol- och
tobaksbruk. Landstinget har ett väl utvecklat samarbete med berörda
kommuner.
”Folköl på fullaste allvar” är ett länsövergripande projekt med målsätt-
ningen att minska folkölsdrickandet bland ungdomar yngre än 18 år och
att komma till rätta med de handlare som inte uppfyller alkohollagens
krav. Detta är ett samarbete mellan Svensk Handel i Uppland, Handels-
anställdas förbund och Ungdomens nykterhetsförbund.
30
(D) Södermanland
Inom länet finns en länssamordningsgrupp för drogfrågor. Landstingets
folkhälsostrategi från 1994 är fortfarande vägledande. Insatser för barn
och ungdomar skall prioriteras samt bl.a. frågor om alkohol och tobak.
Verksamheten skall fokusera på utsatta och resurssvaga personer. Folk-
hälso- och miljödelegationen, som är ett beredande organ till landstings-
styrelsen, har ett övergripande ansvar för folkhälsofrågoma.
(E) Östergötland
Landstinget bedriver en aktiv länssamverkan mot droger i hela Östergöt-
land. Länssamarbetsgruppen har utarbetat ett långsiktigt drogpreventivt
handlingsprogram (fram till 2003). Ungdomarna är en viktig målgrupp,
och målsättningen är att alkoholdebuten skall skjutas upp så länge som
möjligt.
Beroendekliniken vid Universitetssjukhuset i Linköping har utvecklat
ett vårdprogram för tidig diagnostik och intervention vid alkoholproblem.
(F) Jönköping
Elva kommuner har antagit alkoholpolitiska program med varierande ut-
formning: några med målangivelser, andra med mer konkreta beskriv-
ningar av hur det drogförebyggande arbetet skall bedrivas.
Landstinget har utformat direktiv för genomförande av ett hälsopoli-
tiskt program. En för kommunerna gemensam styrgrupp för folkhälsofrå-
gor är utsedd. Sedan 1998 finns ett hälsoprogram, med riktlinjer för bl.a.
alkohol- och drogpolitiska insatser, som Läns-LAKO (samarbetsorgan
mellan landstinget och kommunerna) antagit. Syftet med programmet är
bl.a. att ge stöd åt det lokala primärpreventiva arbetet.
Socialförvaltningen i Vaggeryd har bl.a. startat en rollspelsförening
med, i dag, 40 medlemmar. Cirka hälften av medlemmarna har man
kommit i kontakt med genom skola, socialtjänst eller polis. Det har visat
sig att medlemmarna i föreningen har minskat sin alkoholkonsumtion
- och fått en meningsfull fritidssysselsättning.
(G) Kronoberg
Sedan många år finns en regional samrådsgrupp, som arbetar med främst
alkohol och drogprevention. Ett skolprojekt, med start 1996, har följt alla
elever från årskurs 6 till 9. Målet har varit att höja debutåldem för alko-
hol, att minska alkoholintaget efter debuten och att ge eleverna styrka att
stå emot grupptryck.
(H) Kalmar
Landstingets folkhälsoarbete är organiserat kring programområden, varav
alkohol- och drogförebyggande arbete är ett.
Prop. 2000/01:20
31
Kommunförbundet och landstinget arbetar gemensamt i en samarbets-
grupp, med förebyggande insatser regionalt och lokalt. Man arbetar tvär-
sektoriellt med insatser för att försöka höja debutåldem för alkohol,
minska alkoholkonsumtionen och att förstärka attityder mot och minska
bruket av narkotika och andra beroendeframkallande medel. Gruppen har
ett handlingsprogram för s.k. punktnykterhet vid exempelvis graviditet
och amning.
(I) Gotland
På Gotland finns en samrådsgrupp, SAMO-G, för drog- och missbruks-
frågor ur såväl förebyggande som behandlande perspektiv. Gruppen har
varit styrgrupp för större och mindre utvecklingsprojekt, framförallt kring
prevention, som t.ex. utbildning i alkohol- och drogprevention vid hög-
skolan, samverkan kring alkoholutbildning för restaurangnäringen och
insatser mot svartsprit. Gruppen har också ansvar för att göra årliga
granskningar av och sammanställa justeringar av det alkohol- och drog-
politiska program som fastställdes av kommunen 1998.
Folkhälsoenheten svarar för folkhälsorapportering som skall inkludera
t.ex. alkohol- och drogrelaterad sjuklighet och död. Vartannat år genom-
förs skolundersökningar i årskurs 9 om alkohol- och drogvanor. Enheten
har ofta en samordnande funktion i de projekt som planeras i SAMO-G.
fK) Blekinge
Landstinget och Kommunförbundet har sedan 1995 en gemensam sam-
ordnare i alkohol- och drogfrågor i länet. Sedan 1997 finns ett regionalt
drogpolitiskt handlingsprogram, som utarbetades på uppdrag av länssam-
rådsgruppen i alkohol- och drogfrågor. Handlingsprogrammet bygger på
den nationella handlingsplanen.
(M) Skåne
Malmö stads alkohol- och drogpolitiska program startade år 1996 med
fyra huvudmål: minskad eller oförändrad alkoholkonsumtion under de
närmaste åren, minskad konsumtion hos grupper med högst konsumtion
samt alkohol-, tobaks- och drogfri uppväxt. Instrumenten för att uppnå
målen var flera, som t.ex. epidemiologisk bevakning, folkhälsorapporte-
ring, informations- och opinionsbildande insatser. Två hinder har iaktta-
gits under projektets gång: beroendet av externa medel och svårigheten
att bilda en bred opinion bland Malmös befolkning och även bland myn-
digheter och förvaltningar som varit inblandade i de olika verksamhe-
terna.
Öresundsbrons öppnande kommer att ställa ökade krav på Malmö
kommun. Tullen har utvecklat nya metoder för att hindra illegal införsel
av bl.a. alkohol bland ungdomar. Trots att projektet uppmärksammats på
det nationella planet har man på grund av bristande resurser inte lyckats
integrera det i ordinarie verksamhet.
Prop. 2000/01:20
32
Ett förebyggande alkohol- och drogpolitiskt projekt påbörjades 1999 i
Trelleborgs kommun, tillsammans med Socialmedicinska enheten vid
Universitetssjukhuset i Malmö. Arbetet baseras på ett tvärsektoriellt sam-
arbete mellan olika aktörer. Det övergripande syftet är att utveckla,
genomföra och utvärdera ett lokalt befolkningsinriktat och förankrat
alkohol- och drogförebyggande program med särskild inriktning på ung-
domar och unga vuxna.
I Ystad pågår ett intressant projekt där man genom att involvera kom-
munens ungdomar i den kommunala beslutsprocessen med ett särskilt
ungdomsfullmäktige försöker få till stånd alkohol- och drogförebyggande
aktiviteter som ungdomarna själva initierat.
Sedan 1995 finns i Malmö stad det centrala organet Välfärds- och
folkhälsokommittén, som har till uppdrag att leda kommunens förebyg-
gande och hälsostödjande program och aktiviteter. Kommittén är direkt
underställd kommunstyrelsen. Ett av sex ämnesrelaterade arbetsområden
är alkohol/droger/tobak.
(N) Halland
I Halland finns ett gemensamt handlingsprogram, som har tagits fram av
kommunerna, landstinget och polismyndigheten, som samverkar i ett
länssamrådsorgan om det förebyggande arbetet med alkohol och droger.
I Halmstad finns nio samrådsgrupper som inom kommunen arbetar
med det alkohol- och drogpolitiska programmet.
(O) Västra Götaland
Sedan 1996 finns ett alkoholpolitiskt program för f.d. Bohuslän. Pro-
grammet omfattar 10 definierade mål och förslag till åtgärder. Med pro-
grammet som bas har lokala handlingsprogram skapats. För vart och ett
av de tidigare länen som nu ingår i storlänet finns en länsdroggrupp.
Länsdroggruppens Boshuslänsprojekt ”Förebyggande i samverkan” har
utvärderats av länsstyrelsen. Det finns konkreta exempel på att projektet
fått positiva effekter, framför allt i småkommunema.
Cirka tre fjärdedelar av länets kommuner har alkohol- och drogpoli-
tiska program med varierande utformning. Vissa innehåller bara mål-
angivelser, medan andra är utförliga och detaljerade handlingsprogram.
Flertalet anger mål för alkohol- och drogpolitiken, bl.a. att ungdomstiden
i möjligaste mån skall vara alkoholfri, stöd och hjälp till barn till miss-
brukande föräldrar, total avhållsamhet vid graviditet, i arbetslivet osv.
Många kommuner har ett barn- och ungdomsperspektiv i sina program.
Länsstyrelsen har granskat programmen och framfört synpunkten att de
sällan innehåller några förslag till åtgärder för att begränsa tillgången på
alkohol för ungdomar.
Drogförebyggama i Göteborg är en länssamrådsgrupp som arbetar
tvärsektoriellt mot droger. I gruppen ingår representanter för tull, polis,
åklagare, skola, sjukvård, socialtjänst m.fl.
I östra delen av länet pågår ett arbete med att etablera lokala folkhälso-
råd i samtliga 15 kommuner (f.d. Skaraborgs län).
Prop. 2000/01:20
33
2 Riksdagen 2000/01. 1 samt. Nr 20
(S) Värmland
Ett alkoholpolitiskt länsdokument antogs 1997 i samarbete mellan lands-
tinget, kommunförbundets länsavdelning och länsstyrelsen, och en läns-
samverkansgrupp bildades. Folkhälsan i Värmland bedriver ett förebyg-
gande projekt med Kommunförbundet Värmland.
I flera av kommunerna pågår ungdomsorienterade projekt, bl.a. föl-
jande:
- ”Vi bryr oss” - ett projekt som syftar till att ge hög social kompetens i
de tidiga tonåren, och på så sätt skydda mot tidig alkohol- och drogde-
but. Projektet har flera samarbetspartners, bl.a. Hem & Skola, kultur-
och fritidsförvaltningen, polisen, köpmännen och kyrkan (Forshaga).
- ”59:an” - projekt med syfte att förmå ungdomar i årskurs 5-9 att inte
börja använda droger. Efter att ha skrivit under ett kontrakt får ung-
domarna förmåner i olika butiker m.m. (Kil och Forshaga).
- ”Brinnande revansch” - ungdomar i riskzonen, 13-20 år, får under sex
veckor följa en samhällsskyddande verksamhet, t.ex. brandmännens.
Här får de i verkligheten uppleva konsekvenserna av samhällsstörande
beteende. Syftet är att ungdomarna skall utveckla sitt ansvarstagande
och få känna tillhörighet (Forshaga).
Langningskontroll vid större evenemang och kontroller i city (Karl-
stad) vid den tidpunkt när restauranger och annan verksamhet stänger för
natten.
(T) Örebro
I Örebro län finns ett ombildat länssamråd för alkohol-, drog- och
brottsförebyggande frågor. Det heter från och med 1999 Örebro läns
brotts- och drogförebyggande råd (ÖreBRODD). Ett länsprogram finns
som behandlar alkohol, narkotika och brottsförebyggande åtgärder. Pro-
grammet har behandlats i samtliga kommuner och lokala råd. Rådet ar-
betar gentemot de lokala råden i länet. Landshövdingen är ordförande.
Representanter från en rad olika myndigheter som t.ex. åklagarmyndig-
heten, polisen, landstinget, kommuner samt från ideella organisationer
m.fl. ingår i rådet.
De lyra sydnärkekommunema (Kumla, Hallsberg, Askersund, Laxå)
har en samverkan kring alkoholfrågor. De delar på en tillsynstjänst och
har antagit ett gemensamt alkoholpolitiskt program.
(U) Västmanland
”God folkhälsa i Västmanland 2006”, en hälsopolitisk vision och mål för
landstinget Västmanland, utformades 1999 för att utgöra underlag till ett
hälsopolitiskt program för att främja hälsa och förebygga sjukdom och
skada. Särskilt utpekade hälsopolitiska mål för det sjukdomsförebyg-
gande arbetet, där bl.a. alkohol och narkotika har en framskjutande plats.
Åtgärdsprogram för missbruksfrågor, med både generell och individuell
inriktning, har funnits sedan mitten av 80-talet. Drogförebyggama i
Västmanland är en samverkansgrupp på länsnivå.
Prop. 2000/01:20
34
Köpings kommun har sedan 1999 ett heltäckande drogpolitiskt pro-
gram för ungdomar i alla åldrar. Övergripande mål är att alkoholkon-
sumtionen skall minska hos dem som har den största konsumtionen, och
att alla barn och ungdomar skall ha en alkoholfri uppväxt.
(W) Dalarna
En dryg tredjedel av länets kommuner har antagit ett alkoholpolitiskt pro-
gram, medan flera är i färd med att utarbeta sådana program. Nästan alla
kommuner har antagit riktlinjer för tillståndsgivning och tillsyn över re-
staurangernas alkoholservering.
Landstinget har inget övergripande alkohol- och narkotikapolitiskt pro-
gram. Däremot finns separata alkoholpolitiska mål för verksamheten i
landstingets hälsopolitiska program. Landstinget kartlägger befolkning-
ens hälsa vartannat år. I kartläggningen ingår frågor om alkoholvanor.
Arbete pågår med att utarbeta en gemensam länsstrategi mot alkohol och
droger.
I flera kommuner har man problem med ökad alkoholkonsumtion
bland både vuxna och ungdomar. På flera håll är hembränd sprit helt ac-
cepterad och den förekommer i stor utsträckning. Folköl är dock den
vanligaste berusningsdrycken bland ungdomar.
(X) Gävleborg
Kommittén Folkhälsa 2000 för alla Gävleborgare har valt att koncentrera
sina insatser på bl.a. konsekvenserna av alkohol- och drogmissbruk.
Samtliga kommuner i Gävleborg har, eller håller på att utforma, alkohol-
och drogpolitiska program.
Ett nytt regionalt råd i alkohol- och drogfrågor, som har startat på
initiativ av länsstyrelsen, har antagit länsprogrammet ”Alkohol och dro-
ger i Gävleborg, åtgärder och aktiviteter”. I länet finns en kontrollpolitisk
grupp bestående av kommunernas alkoholhandläggare, polis och hand-
läggare på länsstyrelsen. Dessutom finns en drogförebyggargrupp bestå-
ende av aktiva personer inom alkohol- och drogpreventionsområdet från
länets kommuner, folkhälsoråd, brottsförebyggande råd och frivilligorga-
nisationer.
Så gott som samtliga kommuner har projekt som vänder sig till barn till
missbrukare och bygger på Ersta Vändpunktens program. ”Samhällsme-
dicin Gävle” inom landstinget följer kontinuerligt utvecklingen inom al-
kohol- och drogområdet och initierar olika åtgärder.
(Y) Västernorrland
Samtliga kommuner har alkoholpolitiska program. Även landstinget har
ett alkoholpolitiskt program, kallat ”30 procent”, med syfte att minska
alkoholkonsumtionen i länet. Samarbete i alkoholpolitiska frågor är van-
ligt mellan polis, gymnasieskolor, arbetsmarknadens parter, landstinget
och frivilligorganisationema.
Prop. 2000/01:20
35
Landstinget ingår i samverkansprojektet ”Alkohol och drogprevention
i samverkan”, med kommunförbundets länsavdelning och länsstyrelsen.
fZ) Jämtland
Ett projekt för tidig upptäckt av missbruk genomfördes från 1994 till
1996 i landstinget och kommunerna. Utgångspunkten för projektet var ett
drogpolitiskt handlingsprogram. Sedan 1996 finns öppen vårdsprogram
för missbrukare. ”Familjecentrum” är ett öppenvårdsprojekt som drivs
gemensamt av kommunerna i länet.
(AC) Västerbotten
Landstinget och Umeå kommun har arbetat fram en handlingsplan för
drogförebyggande arbete bland ungdomar i Umeå. Sedan fem år pågår ett
alkoholprojekt vid vårdcentraler i Umeå med mål att hitta metoder för
tidig identifikation och intervention. Inriktningen har successivt föränd-
rats från direkt patientarbete till mer övergripande studier.
Att minska alkoholkonsumtionen bland ungdomar är syftet med ett
samarbete mellan socialtjänst, skola och polis i Lycksele kommun. I vissa
fall samverkar man även med kyrka och barnomsorg.
Missbruket har konstaterats gå längre ner i åldrarna i Vilhelmina. Här
har man ett alkoholpolitiskt program med riktlinjer för restaurangernas
alkoholservering.
I Vännäs har man flera typer av samverkan som syftar till att samordna
och effektivisera kommunens resurser i det drogförebyggande arbetet.
(BD) Norrbotten
Norrbottens län har en länsstrategi i alkoholfrågor för åren 1999-2001.
Här finns en länssamrådsgrupp för alkohol- och drogfrågor, men däremot
inget alkohol- och narkotikapolitiskt program. Efter kartläggning och
inventering har gruppen beslutat att prioritera följande områden:
- tidigt stöd till barn och ungdomar
- insatser mot ökande folkölskonsumtion
- stöd till barn i missbrukarfamiljer
- höjning av genomsnittsåldern för ungdomars alkoholdebut.
Man har ett nära samarbete med andra huvudmän, myndigheter och
företag och bra samarbetsformer med tydlig ansvars- och arbetsfördel-
ning.
I flera av länets 14 kommuner finns lokala hälsoråd. Alkohol- och
drogfrågor har hög prioritet i flertalet hälsoråd.
A Ikoholinspektionens länsrapport
Av Alkoholinspektionens sammanställning av länsstyrelsernas länsrap-
porter på alkoholområdet 1999 framgår att kommunernas tillsyn över
detaljhandelsförsäljningen av folköl har ökat något under 1999. Ök-
ningen har dock skett från en mycket låg nivå. Antalet försäljningsställen
Prop. 2000/01:20
36
som har besökts av tillsynsmyndigheterna har ökat och antalet kommuner
som inte har genomfört några kontrollbesök över huvudtaget har minskat
något. Alkoholinspektionen framhåller vidare att ”mot bakgrund av den
fortfarande mycket höga konsumtionen av folköl bland minderåriga är de
vidtagna åtgärderna dock definitivt inte tillräckliga utan tillsynen måste
kraftigt förbättras. Att drygt 100 kommuner inte genomförde några kon-
trollbesök över huvudtaget är oacceptabelt”. Flera kommuner uppges inte
ha någon kontroll över vilka försäljningsställen som finns i kommunen.
Vidare framgår av rapporten att kommunerna återkallade 148 serve-
ringstillstånd med anledning av att alkohollagens bestämmelser om ser-
vering av spritdrycker, vin och starköl inte följdes. I 165 fall fattades be-
slut om varning. Både antalet beslut om återkallelse och om varning har
ökat något i jämförelse med 1998.
Svartspriten, både i form av hembränd och illegalt införd sprit, upplevs
av länsstyrelser och kommuner som ett stort problem. Från sydlänen rap-
porteras om illegal försäljning av alkoholdrycker från livsmedelsbutiker
och lägenheter. Svartspriten påverkar hela den alkoholpolitiska bilden
och försvårar det förebyggande arbetet. Länsstyrelserna uppger dock att
det varit sällsynt att svartsprit påträffats på restauranger med serverings-
tillstånd.
Nationella ledningsgruppen för alkohol- och narkotikaförebyggande
insatser
I syfte att pröva nya metoder för att stärka unga människors vilja och
förmåga att avstå från narkotika och skjuta upp eventuell alkoholdebut
har den nationella ledningsgruppen för alkohol- och narkotikaförebyg-
gande insatser, som leds av socialministern, tagit initiativ till ett antal
nationella projekt som utgår ifrån att inställningen till alkohol och andra
droger är en fråga om livsvillkor, livsstil och värderingar. En annan ge-
mensam utgångspunkt har varit att aktivt söka engagera ungdomarna
själva och utgå ifrån deras egna erfarenheter och uppfattningar.
Ett sådant initiativ är projektet Motstånds-Kraft, som har drivits med
Svenska Kommunförbundet som huvudman. Inom projektet har ungdo-
mar i ett 30-tal kommuner engagerats för att stödja yngre kamrater i valet
av en drogfri livsstil.
I syfte att öka kunskapen hos unga människor och unga vuxna i arbets-
livet om hur alkohol och narkotika påverkar individen och arbetsplatsen,
bl.a. vad gäller säkerhet och den egna hälsan, genomförs ett projekt i
samarbete med Alna-Riks. Också detta projekt syftar till att stödja och
stärka ungdomarnas vilja och förmåga att hjälpa och stötta varandra samt
att ha beredskap för ”tidig upptäckt” på arbetsplatserna.
Ledningsgruppen har också tagit initiativ till Drugsmart, ett alkohol-
och narkotikapolitiskt forum på Internet. Drugsmart, som togs i drift
hösten 1998, vänder sig främst till yngre tonåringar samt deras föräldrar
och lärare med information och kommunikation om alkohol och narko-
tika, värderingsövningar, spel, diskussioner m.m. Målet är att påverka
ungdomarnas attityder och värderingar genom ökad kunskap samt att
stödja dem i valet av en drogfri livsstil. Ett annat syfte är att utgöra mot-
vikt mot drogliberala budskap på Internet samt att också på ett snabbt och
Prop. 2000/01:20
37
lättillgängligt sätt tillhandahålla skol- och undervisningsmaterial till lä-
rare och elever om alkohol- och narkotikafrågor.
Nationella ledningsgruppen har vidare givit Svenska Kommunförbun-
det medel för att utveckla en kommunal handbok i drogskadeförebyg-
gande verksamhet. Ett 3O-tal kommuner har engagerats i arbetet. Arbetet
- som bedrivs i seminarieform - utgår ifrån ett kommunalt perspektiv
som innebär att varje kommun skall göra en analys av läget i kommunen
och sedan formulera lokala mål för det drogförebyggande arbetet med
utgångspunkt i befintliga resurser. De trettio kommunernas utvecklings-
arbete i kombination med tillgänglig teoretisk kunskap skall sedan ligga
till grund för den handbok som skall kunna användas av alla intresserade
kommuner i landet. Handboken skall vara ett verktyg för kommunerna i
arbetet med att ta fram nya metoder och arbetssätt som är lokalt anpas-
sade. Detta arbete är ett av flera underlag från lokala projekt som kan
ligga till grund för arbetet med att genomföra den nationella handlings-
planen på alkohol- och drogområdet.
Olika frivilligorganisationer gör viktiga samhällsinsatser på det alkohol-
skadeförebyggande området. I bilaga 3 finns en kort genomgång av deras
olika verksamheter.
Prop. 2000/01:20
Regeringens bedömning: Det övergripande målet för alkoholpolitiken
ligger fast. Målet för alkoholpolitiken skall således även i fortsättningen
vara att minska alkoholens medicinska och sociala skadeverkningar.
Målet bör nås genom åtgärder mot skadligt dryckesbeteende och genom
att sänka den totala alkoholkonsumtionen.
Särskilt prioriterade delmål bör vara att:
- ingen alkohol skall förekomma i trafiken, på arbetsplatser eller under
graviditet,
- åstadkomma en alkoholfri uppväxt,
- skjuta upp alkoholdebuten,
- minska berusningsdrickandet,
- åstadkomma fler alkoholfria miljöer,
- undanröja den illegala alkoholhanteringen.
Skälen för regeringens bedömning: Alkoholpolitikens mål utgår
ifrån motivet att ge alla förutsättningar att leva ett bra liv. Det mål som
antogs genom 1977 års alkoholpolitiska proposition (prop. 1976/77:108,
bet. 1976/77:SoU40, rskr. 1976/77:231) dvs. att minska alkoholens medi-
cinska och sociala skadeverkningar genom åtgärder mot skadligt dryck-
esbeteende och genom att sänka den totala konsumtionen, ligger fast,
även om samhällsutvecklingen och det svenska EU-medlemskapet har
påverkat förutsättningarna för den traditionella svenska alkoholpolitiken.
38
Prisinstrumentet försvagas bl.a. till följd av ändrade införselkvoter. Där-
för behövs nya metoder och nya strategier måste utvecklas. På grund av
dessa förändrade förutsättningar beslutades att ta fram en ny nationell
handlingsplan. Ambitionen bör vara att till år 2005 minska alkoholkon-
sumtionen i landet genom att förhindra att människor blir storkonsumen-
ter och genom att försöka påverka storkonsumenters dryckesbeteende,
framför allt bland ungdomar och unga vuxna, och ännu starkare än tidi-
gare betona att alkohol inte skall förekomma i vissa situationer och i
vissa skeden i livet. Detta innebär att en alkoholfri uppväxt skall främjas i
syfte att skjuta upp alkoholdebuten, att trafiken, kvinnans graviditetspe-
rioder och arbetsplatserna skall vara helt alkoholfria och att förutsätt-
ningar för återhållsamma alkoholvanor i befolkningen skall skapas ge-
nom bland annat omfattande opinionsbildning. Med kraftfulla åtgärder på
dessa områden och mot den illegala alkoholhanteringen kommer den to-
tala alkoholkonsumtionen att kunna minska. Punktnykterhet för vissa
grupper och i vissa situationer har sedan lång tid varit grundläggande
strategier i den svenska alkoholpolitiken. Det är regeringens avsikt att
insatser inom dessa områden skall förstärkas ytterligare under planperio-
den och att arbetet bör utgå från ett folkhälsoperspektiv och en helhets-
syn.
Det är också regeringens bedömning att insatser för barn och ungdom
är särskilt viktiga, såväl generella insatser som syftar till att åstadkomma
en alkoholfri uppväxt och att skjuta upp alkoholdebuten som insatser för
särskilt utsatta grupper eller grupper med riskbeteende. Att för barn och
ungdom åstadkomma fler alkoholfria miljöer är också viktigt.
Men det är också viktigt att utgå ifrån att alkoholen är en del av det
svenska kulturmönstret och att en stor majoritet av svenska folket be-
traktar alkoholdrycker som ett inslag i livet som de inte vill avvara. De
flesta använder alkohol på ett sådant sätt att det inte vållar problem, var-
ken för dem själva eller för samhället. De flesta både vill och kan bruka
alkohol på ett måttfullt sätt.
Vid beredningen av handlingsplanen har det framkommit att det finns
ett brett stöd för regeringens prioriteringar från såväl kommuner som be-
rörda myndigheter, forskare och frivilligorganisationer.
Prop. 2000/01:20
Regeringens bedömning: De svenska alkoholskatterna på sprit-
drycker, vin och starköl kommer att behöva ses över på sikt. Rege-
ringen avser att senare i en särskild proposition till riksdagen åter-
komma till dessa frågor samt övriga frågor om åtgärder på alkohol-
skatteområdet.
Skälen för regeringens bedömning: Enligt gällande EG-regler på al-
koholskatteområdet skall punktskatt normalt betalas i det land där va-
rorna konsumeras. Ett undantag från denna regel gäller resandes inköp av
punktskattepliktiga varor. För sådana varor som privatpersoner medför
39
för eget bruk från ett annat EU-land gäller att skatt skall betalas i det land
där varorna anskaffades. Sveriges införselbestämmelser innebär ett un-
dantag från denna regel.
Införselkvotema för vin och starköl ökades den 1 juli 2000. Vid samma
tidpunkt öppnades Öresundsbron för trafik. Detta har inneburit att re-
sande fått ytterligare möjligheter att i större omfattning föra in varor till
Sverige som är lägre beskattade i andra medlemsstater. I budgetproposi-
tionen för år 2001 lämnas förslag till nästa steg när det gäller att öka in-
förselkvotema från årsskiftet. När Sveriges införselundantag helt upphör
år 2004 kommer resande att kunna ta in avsevärda mängder alkohol-
drycker och tobaksvaror för privat bruk till Sverige utan att skatt skall
betalas även här.
Systembolagets detaljhandelsmonopol är ett viktigt alkoholpolitiskt in-
strument för att Sverige även fortsättningsvis skall kunna ha en kontrolle-
rad och ansvarsfull försäljning av alkohol. Det är därför väsentligt att
höjda införselkvoter inte på sikt hotar detaljhandelsmonopolets existens
genom att gränshandeln ökar kraftigt, vilket i sin tur kan leda till ökad
illegal försäljning i Sverige.
Enligt regeringens uppfattning är det nu, med ökad införsel, viktigt att
Systembolagets detaljhandelsmonopol finns kvar som alkoholpolitiskt
instrument. Höjda införselkvoter kommer, om åtgärder inte vidtas, att
medföra att gränshandeln successivt kommer att öka och att den illegala
handeln och försäljningen av alkohol också troligen kommer att öka. En
sådan utveckling måste motverkas om försäljningen av alkohol även
framdeles skall kunna ske på ett ansvarsfullt och kontrollerat sätt när
EG:s införselregler gäller utan inskränkning från år 2004.
En av ambitionerna med den svenska alkoholbeskattningen har varit att
relatera skatten till dryckernas alkoholinnehåll. En följd av skattesänk-
ningen på starköl den 1 januari 1997 var att starköl kom att beskattas
lägre än vin. EG-kommissionen överlämnade den 28 februari 2000, i en-
lighet med artikel 226 i EG-fördraget, en formell underrättelse till Sve-
rige om de svenska punktskatterna på öl och vin. Enligt kommissionens
uppfattning överträder Sverige genom sitt sätt att beskatta öl och vin arti-
kel 90 i EG-fördraget. Kommissionen har bett Sveriges regering att in-
komma med sina synpunkter i ärendet. Finansdepartementet hävdade i
sitt svar till kommissionen den 5 maj 2000 bl.a. att en beskattning som
relaterar till alkoholhalten i drycken, med hänsyn tagen till gällande mi-
nimiskattekrav, inte kan anses innebära någon överträdelse av artikel 90.
I svaret medgavs dock att det sedan sänkningen av skatten på starköl den
1 januari 1997 finns en viss skillnad mellan beskattningen av starköl och
vin, även räknat per volymprocent, och att regeringen är beredd att över-
väga en sänkning av skatten på vin så att skatten per volymprocent på vin
i den mest sålda kategorien överensstämmer med skatten per volympro-
cent på starköl.
Regeringen avser att noga följa konsumtions- och försäljningsutveck-
lingen framöver. Bl.a. har Centrum för alkohol- och drogforskning
(SoRAD) i uppdrag att ta fram månadsvis statistik över konsumtions- och
försäljningsutvecklingen. Statistiken skall även inkludera det s.k. mör-
kertalet.
Prop. 2000/01:20
40
Sverige skall även fortsättningsvis behålla målet om att begränsa alko-
holens skadeverkningar och verka för att minska den totala alkoholkon-
sumtionen. Den nationella handlingsplanen för alkoholskadeförebyg-
gande arbete blir naturligtvis ett mycket viktigt instrument när det gäller
att lyckas med den målsättningen. Regeringen avser att senare till riksda-
gen återkomma till frågan om de skattejusteringar som behövs på alko-
holområdet.
Regeringens bedömning: Det internationella arbetet, främst inom EU
och WHO, bör utvecklas och förstärkas. Sverige bör bidra till utveck-
lingen av en sektorsövergripande strategi för att minska alkoholens
skadeverkningar inom EU samt aktivt verka för ett ökat informations-
och erfarenhetsutbyte inom WHO och EU.
Prop. 2000/01:20
Skälen för regeringens bedömning: Sverige har, till skillnad från
flertalet övriga europeiska länder, sedan länge en samlad nationell alko-
holpolitik. Arbetet med att begränsa alkoholens skadeverkningar har un-
der lång tid varit en naturlig del av vår välfärdspolitik och en viktig folk-
hälsofråga. Detta har resulterat i att vi har varit relativt framgångsrika i
att begränsa alkoholkonsumtionen och alkoholens skadeverkningar.
Under lång tid påverkades vår nationella politik och våra attityder en-
dast marginellt av förändringar i omvärlden. Under framförallt 1990-talet
har, som tidigare nämnts, den internationella påverkan ökat beroende på
såväl EU-medlemskapet som det faktum att både varor, kapital och män-
niskor rör sig över gränserna på ett annat sätt än tidigare. Särskilt unga
människors alkoholvanor och attityder till alkohol tycks utvecklas på ett
likartat sätt i många länder. Kommunikation i vid bemärkelse har inte
längre några tydliga nationella gränser.
Mot denna bakgrund har det blivit allt svårare att upprätthålla natio-
nella regler som avviker från omvärldens. Det gäller inte bara på områ-
den som omfattas av bestämmelserna i EG-fördraget utan också på områ-
den som påverkas av teknikutvecklingen och den ökade rörligheten. Ex-
empel på detta är de ändrade införselreglerna och svårigheten att be-
gränsa marknadsföringen av alkoholdrycker via satellit från andra EU-
länder. Flera instanser har understrukit vikten av att förstärka EU-samar-
betet. Regeringen instämmer i detta och menar att det framtida arbetet på
alkoholområdet inte bara kan vara integrerat i olika politikområden och
på olika nivåer i Sverige utan det måste också ske en förstärkning av det
internationella arbetet, framförallt inom EU. Sverige har också vid ett
flertal tillfällen framfört, och fått stöd för, att det bör vara möjligt att ut-
veckla en sektorsövergripande alkoholstrategi inom EU utifrån ett folk-
hälsoperspektiv, särskilt mot bakgrund av att alkoholrelaterade problem
bland unga människor uppges öka i många av EU:s medlemsstater. Sam-
tidigt har Sverige betonat att det är viktigt att respektera att alkoholpolitik
41
i första hand är en nationell fråga. Samarbetet inom EU bör ske på områ-
den där det finns ett värde av ett ökat EU-samarbete. De områden Sverige
föreslagit är följande.
Unga människor och alkohol, alkohol och trafik, alkoholskatter, den
illegala alkoholhandeln, informations- och erfarenhetsutbyte för att ut-
veckla det förebyggande arbetet på arbetsplatser, under graviditet, i sko-
lan och inom primärvården. Dessutom behövs en fortsatt diskussion om
insatser för att motverka skadliga konsumtionsnivåer. Ett utvecklat sam-
arbete vad gäller mätning av konsumtionsnivåer och olika indikatorer på
missbruk och behandlingsbehov behöver också lyftas fram. Det finns en
viss europeisk enighet om dessa indikatorer, men det behövs mycket re-
surser och arbete för att få dem att fungera i praktiken.
Sverige tog, tillsammans med Finland, initiativ till två jämförande eu-
ropeiska alkoholstudier. Studierna, som delvis är finansierade av Euro-
peiska kommissionen, är avsedda att utgöra den vetenskapliga grunden
för en eventuell framtida EU-strategi på alkoholområdet. Under det
svenska ordförandeskapet i EU våren 2001 kommer de första resultaten
att presenteras. En av Sveriges prioriterade uppgifter under och efter
ordförandeskapsperioden kommer att vara att lyfta fram frågorna om al-
koholen och alkoholens betydelse för folkhälsan i syfte att bidra till ar-
betet med att utveckla en gemensam alkoholstrategi inom EU.
Under Sveriges ordförandeskap genomförs också, på svenskt initiativ,
en europeisk WHO-ministerkonferens om alkohol. Temat för konferen-
sen, som äger rum 19-21 februari 2001, är unga människor och alkohol.
Hälso- och ungdomsministrar från 51 medlemsländer i Europa har inbju-
dits för att bl.a. ta ställning till en ny WHO-deklaration om unga männi-
skor och alkohol. Under konferensen kommer en särskild EU-session att
hållas för att stärka arbetet inom EU på alkohol- och folkhälsoområdet.
Som ett led i förberedelserna av WHO:s ministerkonferens kommer
också ett särskilt ungdomsmöte att hållas i Stockholm i november 2000.
Unga representanter från samtliga WHO:s medlemsländer i Europa
kommer att inbjudas för att ge sin syn på alkohol och på hur alkoholens
skadeverkningar ska minskas.
Prop. 2000/01:20
42
Prop. 2000/01:20
Regeringens förslag: Huvudinriktningen för den nationella alkoholpoli-
tiken skall vara att stimulera utvecklingen av målinriktade och samord-
nade förebyggande insatser på kommunal nivå och stimulera ökad sam-
verkan mellan lokala aktörer.
Regeringens bedömning: Förstärkta åtgärder bör genomföras fram till
år 2005 när det gäller:
- särskilda stödinsatser för riskgrupper och individer med riskbeteende
- vård- och behandlingsinsatser
- opinionsbildning och information
- begränsning av tillgången på alkoholdrycker på vissa områden
- begränsning av marknadsföring av alkoholdrycker m.m.
- fördjupad kompetens bland de yrkesgrupper som kan förebygga alko-
holskador
- uppföljning av konsumtions- och skadeutvecklingen
- alkoholforskning.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: Möjligheten att be-
gränsa alkoholens tillgänglighet genom nationella åtgärder har minskat.
För att motverka att denna försvagning av de nationella politiska instru-
menten leder till ökade alkoholskador krävs en förskjutning mot såväl
lokala som internationella insatser. Huvudinriktningen blir att intensifiera
det samordnade lokala arbetet i landets kommuner och att som nämnts
tidigare (avsnitt 7) ytterligare förstärka arbetet på europeisk och interna-
tionell nivå. Arbetet på europeisk och internationell nivå syftar dels till
att, i dialog med andra länder, utveckla gemensamma strategier på ge-
menskapsnivå och inom WHO, dels till ett ökat erfarenhets- och infor-
mationsutbyte om effekter av olika insatser och konsumtionsmönster.
Naturligtvis bör det alkoholskadeförebyggande arbetet utvecklas och för-
stärkas också i Sverige.
Kommunerna kommer framöver att få en viktigare roll än tidigare när
det gäller att utveckla och samordna insatser inom samtliga arenor på
lokal nivå, såväl vad gäller att på vissa områden begränsa tillgången på
alkohol som att minska efterfrågan.
Handlingsplanen mot alkoholskador bör ange vilka åtgärder som är
mest prioriterade för att uppnå målen för alkoholpolitiken. Förstärkta in-
satser bör enligt regeringens bedömning fram till år 2005 genomföras när
det gäller stödinsatser för riskgrupper och individer med riskbeteende,
vård- och behandlingsinsatser, opinionsbildning och information. På
vissa områden som t.ex. när det gäller restaurangernas sena öppethål-
lande, folkölsförsäljningen och tillsynen över restaurangernas alkohol-
servering bör reglerna skärpas och åtgärder vidtas som begränsar till-
43
gängligheten. Det är också viktigt att tillsynen över alkoholservering och
folkölsförsäljning skärps. Även marknadsföringen av lättöl och andra
alkoholhaltiga lättdrycker bör begränsas för att hindra att den utnyttjas
som smygreklam för starkare drycker. För dem som arbetar med alkohol-
skadeförebyggande insatser behövs kompetensutveckling och utveckling
av nya metoder och arbetssätt. Bättre statistik och uppföljning av kon-
sumtions- och skadeutvecklingen liksom förstärkt stöd till alkoholforsk-
ningen är ytterligare områden som bör prioriteras. Prioriteringarna har sin
grund i de förslag som i förberedelsearbetet för planen har framförts av
kommuner, berörda myndigheter, forskare och frivilligorganisationer.
Hur insatserna kan finansieras redovisas i avsnitt 12.
Representanter från Rikspolisstyrelsen och från flera frivilligorganisa-
tioner har framfört att de upplever stora problem med berusningsdrick-
ande av folköl bland ungdomar. Frivilligorganisationema anser att ål-
derskontrollen vid försäljning av folköl i livsmedelsbutiker och vid ser-
vering av alkohol på restauranger måste bli bättre. Representanter från
några kommuner och från några organisationer har också framfört att
kunskapen bland människor om risknivåer vid alkoholkonsumtion måste
ökas, för att det individuella ansvarstagandet skall kunna öka. Regering-
ens bedömning är att kontrollen över åldersgränsen vid folkölsförsälj-
ningen måste skärpas men avser att återkomma i frågan när alkoholutred-
ningens betänkande Bestämmelser om alkoholdrycker (SOU 2000:59)
behandlas i en proposition våren 2001 (se vidare avsnitt 8.5). Vidare un-
derstryker regeringen vikten av information och opinionsbildande åtgär-
der som leder till ett ökat individuellt ansvarstagande samtidigt som alla
andra instrument som kan bidra till att begränsa konsumtionen också
skall användas.
Alla insatser bör utgå ifrån behoven på lokal nivå, vilket gör att kon-
sumtions- och skadeutvecklingen kontinuerligt måste följas upp på såväl
nationell som kommunal nivå.
De nationella målen ligger således fast, men nya prioriteringar och
konkretiseringar av insatserna måste göras. Metoderna för att nå målen
måste också delvis förändras och vidareutvecklas. Det innebär ett lång-
siktigt förändringsarbete - även om ambitionen är att målen och intentio-
nerna i denna handlingsplan bör vara uppnådda år 2005.
Med utgångspunkt från nämnda mål och delmål kan kommunerna ut-
veckla eller komplettera sina lokala alkoholpolitiska handlingsprogram
med olika konkreta åtgärdsförslag. Det samlade arbetet på lokal nivå bör
ha en tydlig politisk förankring och drivas samlat inom alla kommunens
arenor. En strategi för ett långsiktigt arbete inom den reguljära verksam-
heten bör byggas upp.
För att de alkoholpolitiska målen skall uppnås är det därför angeläget
att det förebyggande arbetet i kommunerna samordnas. För att få till
stånd ett samordnat arbete krävs att man utgår från att arbetet är tvärsek-
toriellt och att det påverkar alla arenor och flera olika förvaltningar inom
en kommun. De samlade insatserna bör vara av långsiktig karaktär, integ-
rerade i den reguljära verksamheten, ha tonvikten på de förebyggande
insatserna, men samtidigt stödja utsatta och sårbara grupper. En tydlig
ledning för det samlade arbetet, på såväl tjänstemannanivå som politisk
nivå, bör finnas. Som utgångspunkt för sina prioriteringar bör kommu-
Prop. 2000/01:20
44
nema också kartlägga och dokumentera utvecklingen av alkoholkonsum-
tionen och alkoholskadorna i kommunen. Kommunerna bör också utar-
beta och kontinuerligt följa upp egna alkoholpolitiska handlingsprogram.
Det samlade arbetet bör således utgå från en alkoholpolitisk handlings-
plan som är antagen av kommunstyrelsen eller kommunfullmäktige och
som uppdateras kontinuerligt. Vikten av att följa upp effekten av
genomförda insatser kan inte nog understrykas. Ökad samverkan mellan
lokala aktörer bör också stimuleras. Alla berörda förvaltningar och myn-
digheter i kommunen bör vara involverade i arbetet med handlingspla-
nen.
I vissa större kommuner har man utvecklat kompetenscentrum för
drogförebyggande verksamhet som utgör en brygga mellan forskare och
praktiker. I andra kommuner har en tjänsteman det samlade ansvaret. I
alltför många kommuner drivs dessvärre verksamheten utan samordning.
Några frivilligorganisationer har ansett att regeringen i lag borde tyd-
liggöra kommunernas ansvar på detta område. Regeringen anser emeller-
tid att det redan idag finns ett tydligt stöd i lag när det gäller kommunens
ansvar, både i socialtjänstlagen och i alkohollagen.
Frivilligorganisationema kommer även fortsättningsvis spela en viktig
roll genom sitt engagemang i arbetet med att bedriva opinionsbildning,
förebygga alkoholskador och genom sina insatser inom vård och behand-
ling. Ett ökat samarbete mellan kommuner och organisationer är önskvärt
så att de samlade resurserna tas till vara och så att bästa möjliga samord-
ning uppnås.
I det intensifierade förebyggande arbetet kan det många gånger vara en
fördel att kommunerna dels samverkar med angränsande kommuner och
dels med andra intressenter utanför kommunen. De regionala samver-
kansgrupper som finns i flertalet län kan därvid vara en viktig resurs och
samverkanspart liksom landstingens samhällsmedicinska enheter.
Mycket kunskap saknas när det gäller effekten av olika insatser på det
alkohol- och drogpreventiva området och kunskap om olika metoders
effekter måste utvecklas. Med enkla medel kan man emellertid följa upp
effekterna av de insatser som vidtas genom att systematiskt formulera
mål för och därefter systematiskt följa upp de verksamheter som bedrivs.
Alkohol- och drogprevention bör för att på ett effektivt sätt minska al-
koholskadorna innehålla ett flertal komponenter. Att enbart arbeta med
information och upplysning leder exempelvis till begränsade tillfälliga
effekter. Om däremot informationsinsatserna kombineras med insatser för
att begränsa tillgången förstärks effekterna. Kan man därtill få det juri-
diska systemet, normbildningssystemet och vårdsystemet att dra i samma
riktning, maximeras resultaten. Normer kan påverkas genom en väl
genomförd ANT-undervisning i skolan, kombinerad med upplysningsin-
satser till föräldrar och aktioner i lokalsamhället. Det är också viktigt att
tydligt kunna förklara varför olika insatser och restriktioner vidtas. Un-
dervisning och upplysning är alltså viktiga, när de sätts in i rätt samman-
hang.
I de följande avsnitten redovisas de områden där det enligt regeringens
bedömning behövs förstärkta åtgärder fram till år 2005.
Prop. 2000/01:20
45
Regeringens bedömning: En ökad tillgång på alkoholdrycker medför
särskilt stora risker för vissa grupper. Därför bör stödet till dessa grupper
utvecklas och förstärkas i syfte att motverka ökade alkoholskador. Det är
särskilt angeläget att
- den generella kompetensen om barns behov ökar hos vuxna som i sitt
yrke kommer i kontakt med barn och unga,
- barn och unga med behov av stöd erbjuds stödåtgärder i ett tidigt
skede,
- samverkan mellan kommuner och landsting utvecklas så att barn med
behov av stöd får adekvat hjälp,
- insatserna för att uppmärksamma storkonsumenter och personer med
riskbeteende om skadligt dryckesbeteende ökar
Prop. 2000/01:20
Skälen för regeringens bedömning: Flera av ledamöterna i Natio-
nella ledningsgruppen för alkohol- och narkotikaförebyggande insatser
har understrukit vikten av att barns och ungas behov av stöd och hjälp
uppmärksammas och tillgodoses i ett tidigt skede.
De barn och unga som riskerar att hamna i eget missbruk kan leva i so-
cialt utsatta miljöer där det t.ex. förekommer missbruk och våld eller hot.
Vidare kan det röra sig om barn och unga med psykiska problem, olika
neuropsykiatriska funktionshinder, t.ex. DAMP och ADHD, eller risk-
beteende. Regeringen anser att metoderna för att uppmärksamma och nå
dessa barn och unga måste utvecklas och insatserna förstärkas.
För att kunna upptäcka och stödja barn och unga så tidigt som möjligt
behövs en ökad generell kompetens om barn och barns behov inom barn-
hälsovård, förskola, skola, skolbarnsomsorg, socialtjänst, psykiatri och
fritidsverksamhet. Också i arbetet med vuxna missbrukare inom hälso-
och sjukvård, socialtjänst etc. behövs bättre kunskaper om hur missbruket
hos den vuxne påverkar barnen.
Barn som lever i familjer med missbruksproblem löper enligt forskar-
rapporter fyra-fem gånger större risk än andra barn att hamna i eget miss-
bruk. Ur ett folkhälsoperspektiv tillhör dessa barn en riskgrupp för fysisk
och psykisk ohälsa, utanförskap och eget missbruk. Den forskning som
finns om barn, som trots svåra uppväxtförhållanden utvecklas till socialt
välfungerande vuxna, visar på betydelsen av stöd och bekräftelse från
någon vuxen. Det kan vara den förälder som inte missbrukar, en släkting
eller någon utomstående som barnet känner att det kan lita på.
Insatser för att förstärka samverkan
Frågor som rör samverkan mellan t.ex. förskola/skola, socialtjänst och
hälso- och sjukvård har uppmärksammats i många olika sammanhang
under en följd av år. Ett barn kan t.ex. uppmärksammas i förskolan på
grund av koncentrationsstömingar och bli föremål för utredning och åt-
gärder inom förskolan som dock inte alltid är tillräckliga för att tillgodose
barnets hela behov av stöd. Kommunen har ansvar enligt skollagen för att
46
utreda och bedöma olika stödinsatser i förskolan/skolan och social-
tjänsten har sitt lagstadgade utredningsansvar enligt socialtjänstlagen.
Många aktörer kan alltså vara inblandade och det krävs samverkan
mellan huvudmännen om hjälpen skall bli optimal.
Svenska kommunförbundet har i samverkan med Landstingsförbundet
i år initierat en utvecklingsverksamhet som skall pågå t.o.m. år 2001. Den
syftar till ökad kvalitet och effektivitet vad gäller utredningsförfarande,
behovsbedömning och stöd och behandling av dessa barn och ungdomar,
så att de får adekvat stöd så tidigt som möjligt. Projektet skall stimulera
kompetensutveckling samt ge goda exempel på samverkan mellan
huvudmännen. Vid sidan av detta projekt initierar Svenska
kommunförbundet ytterligare ett projekt som syftar till att förebygga att
svårigheter uppstår genom förstärkta insatser riktade till barn generellt
och inte enbart till dem som redan fått problem. Projektet inleds med en
kartläggning av läget; därefter görs en uppföljning i de 60 kommuner
som mellan år 1994 och 1997 deltagit i arbetet om bättre samverkan
kring barn i riskzon. Till det senare projektet finns en referensgrupp där
representanter från Skolverket och Socialstyrelsen ingår. Dessutom
adjungeras Barnombudsmannen, Handikappombudsmannen, fackliga
organisationer, Landstingsförbundet m fl. Resultaten av dessa projekt,
som skall vara avslutade före årsskiftet 2001/02, blir viktiga när det gäller
att utveckla strategier för att tidigt upptäcka och stödja utsatta barn.
Socialstyrelsen har ansvar för uppföljning av socialtjänstlagen.
Styrelsen har också i uppdrag att forma ett förslag till program för
nationellt stöd till kunskapsutveckling inom socialtjänsten.
Socialstyrelsen bör också i samarbete med Folkhälsoinstitutet
sammanställa den kunskap och de metoder som finns när det gäller
stödinsatser för olika riskgrupper.
Sedan flera år pågår verksamheter i många kommuner som syftar till
att tidigt upptäcka och stödja utsatta barn. I en del kommuner har s.k.
familjecentraler växt fram där mödra- och barnhälsovården,
socialtjänsten och öppen förskola samlokaliserats i syfte att göra de
samlade resurser som dessa verksamheter förfogar över mer tillgängliga.
Erfarenheten har visat att detta arbetssätt är framgångsrikt och i t.ex.
Solna kommun, som var en av de första kommunerna att inleda ett sådant
samarbete vid Familjecentret i Hagalund, finns nu familjecentraler i hela
kommunen.
I Sundsvall pågår sedan år 1998 ett treårigt projekt som syftar till att
pröva en modell för förebyggande arbete bland barn och ungdomar med
skolan som bas. Projektet, som kallar sig ”Bygg in det i väggarna”, är
initierat och finansierat av Nationella ledningsgruppen för alkohol- och
narkotikaförebyggande insatser. Arbetsmetoden bygger på ett nära
samarbete mellan skola, närsamhälle och arbetsliv i frågor som har att
göra med attityder, värderingar och normer. Att hitta former för hur
ungdomarnas eget engagemang kan tas till vara är en viktig del i arbetet.
Alla skolor i Sundsvall deltar i projektet. Utvärderingen av projektet
kommer att vara färdig i februari 2001, men redan nu kan deltagande
skolor konstatera ett ökat intresse för kvalitets- och livsstilsfrågoma
bland skolans personal och elever.
Prop. 2000/01:20
47
Utveckling av insatser för ungdom
Flera verksamheter har utvecklats med syfte att upptäcka och stödja
utsatta ungdomar tidigt, bl.a. med stöd av insatser från Ungdomsstyrelsen
inom det s.k. Samverkansprojektet. Detta är ett regeringsuppdrag där 15
kommuner under en fyraårsperiod prövar modeller för samverkan främst
för ungdomar i utsatta miljöer med målet att skapa goda möjligheter för
en förebyggande och främjande verksamhet. Projektet följs och
utvärderas av ett antal forskare från universitet och högskolor.
Erfarenheterna hittills visar att bred långsiktig samverkan, med den unga
individen i fokus, ofta leder till enkla och hållbara lösningar på det lokala
planet. En stor andel av de ungdomar som misslyckats i skolan har
skolkat under skoltiden. Det är därför också viktigt att kontinuerligt följa
upp frånvaron och stödja dessa barn så tidigt som möjligt.
I USA bedrevs under 1990-talet ett omfattande projekt kring ungdom i
riskzon (Youth-At-Risk) som har utvärderats. Genomgående tycks det
som om de projekt där olika yrkesgrupper - lärare, fritidsledare, poliser,
socialarbetare - har arbetat konkret tillsammans med ungdomarna själva
har givit de bästa resultaten. De mest lyckade projekten tycks vara de
som förlagts till skolan efter skoltid, med särskilt anställda fritidsledare.
Genom att delta i en meningsfull fritidsverksamhet klarar eleverna
skolans teoretiska undervisning bättre. Framtidens ungdomsledare måste
ha god kunskap om olika problem i barn- och ungdomsgrupper, som t.ex.
neuropsykiatriska funktionshinder, droger av olika slag och etiska
konflikter samt utbildning i hur man kan använda fritidsverksamhet för
att bygga upp människor fysiskt, socialt och personlighetsmässigt.
Insatser för arbetslösa ungdomar
Det finns inget generellt och entydigt samband mellan hög alkohol-
konsumtion och arbetslöshet. Kvinnor som har arbete dricker t.ex. mer än
kvinnor som står utanför arbetsmarknaden. När det gäller män råder
numera ofta det omvända förhållandet. Studier har visat att unga arbets-
lösa män ökade sin alkoholkonsumtion under arbetslösheten, medan unga
kvinnor snarare minskade sin konsumtion.
Inom folkhälsoarbetet betonas ofta behovet av utveckling av stödjande
miljöer, dvs. miljöer där det finns möjlighet att knyta sociala kontakter
och få ett gott socialt stöd. Det understryker vikten av att stimulera
arbetslösa att delta i någon form av gruppverksamhet.
Insatser för riskgrupper och personer med riskbeteende
Storkonsumenter har ofta ökat sitt drickande successivt under många år.
Medelåldern för dem som söker vård för sitt missbruk ligger på drygt 40
år. Det finns forskningsresultat som pekar på att man inom sjukvården -
främst inom primärvården och företagshälsovården - i ett tidigt skede bör
diskutera dryckesmönster och dryckesfrekvens med många patienter.
Läkare och övrig sjukvårdspersonal som tar initiativ till dialog om
dryckesmönster, med syfte att få individer med riskbeteende att reflektera
över sin egen konsumtion, har dokumenterat goda effekter.
Prop. 2000/01:20
48
Insatser som syftar till att begränsa berusningsdrickande och andra
alkoholrelaterade problem i offentliga miljöer är angelägna och kräver ett
nära samarbete mellan polis och socialtjänst. Det är här även viktigt att
etablera samarbete med näringen t.ex. restaurangföretagare, livsmedels-
handlare m.fl. Att utveckla bostadsområden och boendemiljöer till säkra
och stödjande miljöer är en grundläggande strategi i det alkoholskade-
förebyggande arbetet.
Inom ramen för arbetet med utformning av alkoholprogram på arbets-
platser finns möjlighet att föra diskussioner om olika risknivåer för alko-
holkonsumtion som leder till reflektion om det egna dryckesmönstret.
Sådana insatser bör intensifieras bl.a. inom företagshälsovården.
Sambanden mellan våld, misshandel och alkoholkonsumtion innebär
att tidiga reaktioner mot brott också förebygger alkoholskador. Åtgärder
som vidtas med syfte att förebygga att brott uppstår i och kring
restaurangmiljöer och ett utökat samarbete mellan bl.a. restaurang-
näringen, polisen, kriminalvården och socialtjänsten kan leda till att en
missbruksutveckling kan brytas.
Samordning av det brottsförebyggande arbetet och det alkohol- och
drogförebyggande arbetet
I regeringens nationella brottsförebyggande program från år 1996, Allas
vårt ansvar, framhålls bl.a. att åtgärder mot alkohol- och narkotika-
missbruk är av central betydelse för det brottsförebyggande arbetet. Det
nationella brottsförebyggande programmet presenterar också en tänkbar
modell för lokalt samarbete för att förebygga brott. Lokala brotts-
förebyggande råd framhålls som en tänkbar plattform och kontaktpunkt
för olika lokala myndigheter, enskilda, företag, föreningar och orga-
nisationer som vill göra en brottsförebyggande insats.
Det lokala brottsförebyggande arbetet har utvecklats i positiv riktning.
I omkring hälften av landets kommuner finns nu lokala brottsföre-
byggande råd eller liknande organisationer. Samverkan mellan myn-
digheter och medborgarintressen är nödvändigt för att nå framgång i det
brottsförebyggande arbetet. Råden kan fungera som en kontaktpunkt för
enskilda, företag, föreningar, polisen och kommunala myndigheter, t.ex.
skolan och socialtjänsten. Majoriteten av de som bildar lokala brottsföre-
byggande organisationer inrättar lokala brottsförebyggande råd. Många
väljer dock andra samverkansformer. En del bedriver det organiserade
arbetet i arbetsgrupper under de lokala folkhälsoråden. En annan lösning
är att ha folkhälsorådet och det lokala brottsförebyggande rådet samlat
under den gemensamma beteckningen Trygghetsråd.
Det finns en nära koppling mellan brottsförebyggande arbete och
alkohol- och drogförebyggande arbete. Kommittén för brottsföre-
byggande arbete framhöll i sitt slutbetänkande Brottsförebyggande arbete
i landets kommuner (SOU 1999:61) att kommunerna såg det alkohol- och
drogförebyggande arbetet som en central del i den brottsförebyggande
verksamheten. Regeringen delar denna uppfattning och vill framhålla
kommitténs slutsats att det är av stor vikt att man på lokal nivå diskuterar
relationen mellan det brotts- och alkoholskadeförebyggande arbetet.
Prop. 2000/01:20
49
Prop. 2000/01:20
Regeringens bedömning: Vård och behandling för missbrukare och
storkonsumenter bör utvecklas och förstärkas. Insatserna skall syfta
till att flera missbrukare kommer ifrån sitt beroende. Behovsanpassad
vård bör erbjudas i ett tidigt skede av missbruket. Kunskapen om
missbrukarvårdens resurser, insatser och resultat bör öka.
Skälen för regeringens bedömning: Vård och behandling samt andra
rehabiliteringsinsatser utgör grunden när det är fråga om att hjälpa
storkonsumenter och missbrukare att komma ifrån sitt beroende. För en
väl fungerande missbrukarvård krävs kunskaper om missbrukets
omfattning och karaktär, vårdbehov hos olika riskgrupper och miss-
brukare samt kvalitet i och effekter av olika insatser.
Ansvaret för vård av missbrukare är gemensamt för kommuner med det
sociala ansvaret och landsting med det medicinska ansvaret. Tillsammans
svarar de för att vårdbehov uppmärksammas och åtgärdas samt att verk-
samheter utvecklas som svarar mot behoven. Staten har ansvar för
tvångsvården av ungdomar och de mest utsatta missbrukarna. För att
stimulera utvecklingen av öppenvårdsinsatser för ungdomar och vuxna
missbrukare har regeringen sedan år 1995 årligen avsatt 50 miljoner
kronor. Medlen fördelas av länsstyrelserna.
Missbrukarvården genomgick stora förändringar under 1990-talet.
Tvångsvården har nära nog halverats samtidigt som öppenvården har
kommit att spela en allt större roll. Omkring 80 procent av alla vård-
insatser den 1 november 1998 skedde i öppenvård. Vad utvecklingen har
inneburit för den enskilde är dock inte känt. De relativt få kvalitetsstudier
som gjorts angående missbrukarvården innehåller inga uppgifter om
utfall på klientnivå, främst beroende på bristen på lämpliga och lättåt-
komliga kvalitetsindikatorer. Socialstyrelsen har bl.a. mot den
bakgrunden nyligen påbörjat ett arbete med att utarbeta nationella rikt-
linjer och kvalitetsindikatorer för missbrukarvården. Det är regeringens
förhoppning att det arbetet, som beräknas vara färdigt att spridas till
samtliga vårdgivare vid utgången av år 2002, kommer att utgöra ett
värdefullt bidrag till kvalitetsutvecklingen i missbrukarvården.
I olika sammanhang har framhållits bristen på resurser för de socialt
mest utsatta missbrukarna. Det gäller bl.a. hemlösa, personer med s.k.
dubbeldiagnos, prostituerade missbrukande kvinnor och injektionsmiss-
brukare. Enligt Socialstyrelsen har det inte skett någon allmän neddrag-
ning av resurser och insatser för vuxna missbrukare under senare delen
av 1990-talet. Det är dock enligt Socialstyrelsen sannolikt att det har skett
omprioriteringar som bl.a. har gått ut över den grupp som har de största
och mest vårdkrävande behoven. Sannolikt har omprioriteringar påverkat
hela vårdkedjan, från avgiftning till institutionsvård. Tjugotre frivillig-
organisationer har i en gemensam skrivelse till regeringen lyft fram
svårigheter som de i sin verksamhet möter när det är frågan om att få till-
gång till vård och behandling. Regeringen anser i likhet med
organisationerna att det är angeläget att vårdbehövande personer får
tillgång till insatser som är avpassade till deras behov. Det är angeläget
50
att fortsatt följa utvecklingen och uppmärksamma tendenser till ned-
dragningar eller andra förändringar. Det ingår som en viktig uppgift i
Socialstyrelsens och länsstyrelsernas uppdrag som tillsynsmyndigheter på
området. Tillsynsmyndigheterna skall också fortlöpande rapportera om
utvecklingen till regeringen. Det är vidare viktigt att kommunerna i sin
kartläggning av alkoholproblemens omfattning och analys av missbrukets
utveckling också uppmärksammar de socialt mest utsatta missbrukarna
och utvecklar särskilda handlingsplaner och resurser för denna grupp.
Behov av kunskapsutveckling inom missbrukarvården
Enligt Socialstyrelsen saknas kunskap på flera viktiga områden inom
missbrukarvården. Det gäller framför allt innehåll, kvalitet och resultat i
öppenvård och institutionsvård samt i vilken utsträckning socialtjänstens
resurser är väl avvägda i förhållande till missbrukarnas behov. Kom-
mittén Välfärdsbokslut (dir. 1999:7) konstaterar också brister på en rad
områden inom den socialtjänstbaserade missbrukarvården. Det gäller
såväl frågor som rör missbrukarvårdens status som uppgifter om behand-
lingsmetoder och behandlingsresultat. Kommittén pekar bl.a. på vikten
av ett systematiskt dokumentations- och metodutvecklingsarbete inom
vården. Inom Socialstyrelsen och Statens institutionsstyrelse pågår ett
arbete med att utveckla och pröva system för att beskriva klienten och
dennes problem på ett sådant sätt att problemen kan följas upp. Också
förutsättningarna för att följa upp och utvärdera verksamheten ökar med
ett effektivt klientdokumentationssystem. Det är enligt regeringens upp-
fattning angeläget att utvecklingsarbetet fortsätter och att metoden sprids
till olika delar av missbrukarvården. För att komma till rätta med
bristerna när det gäller att värdera och bedöma socialtjänstens resultat,
bl.a. avseende missbrukarvården, har Socialstyrelsen på regeringens upp-
drag utformat ett program för nationellt stöd till kunskapsutvecklingen
inom socialtjänsten. I årets budgetproposition beräknas 50 miljoner
kronor på tre år för programmet.
Kartläggning av den utbildning som bedrivs vid universitet och hög-
skolor pekar på brister i grundläggande kunskap om missbruk och
beroende. Det finns vissa högskolekurser för behandlare i bl.a. Växjö.
Dessa kan genomföras i etapper och på distans. Möjlighet i övrigt till
vidareutbildning på högskolenivå saknas nästan helt för personal inom
vården. Detta har också konstaterats av Narkotikakommissionen, som i
en av sina diskussionspromemorior föreslagit införandet av en
specialistutbildning på magisternivå, med nära koppling till forskningen
inom området, för att höja kompetensen hos personalen inom
missbrukarvården. Det har också framförts att grundutbildningen inom
socionomutbildningen bör få ett starkare inslag av missbruksorienterade
kunskapsmoment.
Prop. 2000/01:20
51
Prop. 2000/01:20
Regeringens bedömning: Informationen om och opinionsbildningen
kring bruk av alkohol, dess risker och skadeverkningar bör förstärkas,
såväl på nationell som på lokal nivå. Opinionsbildningen bör bidra till
ett ökat individuellt ansvarstagande när det gäller måttfulla
alkoholvanor, alkoholfrihet i trafiken, på arbetsplatser och under
graviditet och minskad konsumtion av illegal alkohol.
Opinionsbildningen bör främst bedrivas av kommuner och landsting
samt av frivillig-, ungdoms- och andra organisationer på lokal nivå.
Vissa centrala insatser bör göras på nationell nivå i samverkan med
olika organisationer, företag m.fl. för att stödja opinionsarbetet på
lokal nivå. De aktörer som producerar, säljer eller serverar alkohol har
ett ansvar för att informera om riskerna med för hög
alkoholkonsumtion. Systembolaget har ett särskilt ansvar för att
informera allmänheten om riskerna med alkoholkonsumtion.
Skälen för regeringens bedömning: För att öka människors indivi-
duella ansvarstagande och förståelse för de problem som är förknippade
med för hög alkoholkonsumtion används ofta information. Information
har varit ett av de huvudsakliga instrumenten i det alkoholskade-
förebyggande arbetet vid sidan av insatser som syftat till att begränsa till-
gången.
Information om risker vid olika konsumtionsnivåer som riktas till
storkonsumenter och som inleds med självreflektion har enligt flera
studier dokumenterade effekter (se bl.a. Socialstyrelsens rapport ”Med all
respekt - en handbok om alkoholrådgivning”).
Viss information bör även fortsättningsvis produceras på nationell
nivå. Syftet med den nationellt producerade informationen är att
uppmärksamma frågan och förmedla samma budskap till hela landet. Den
sortens information bör dock kombineras med lokal målgruppsanpassad
information och lokala aktiviteter, som stimulerar till dialog mellan
människor. Det är därför viktigt att företrädare från den lokala nivån ges
möjlighet att påverka de nationella insatsernas utformning. Syftet med
nationellt producerad information kan också vara att förmedla basfakta
om olika forskningsresultat etc., motsvarande det arbete som
Centralförbundet för alkohol och narkotikaupplysning (CAN) gör.
När det däremot gäller att åstadkomma långsiktiga förändringar i
människors attityder och beteenden anses enbart kampanjer över lag som
mindre effektiva.
Även om kampanjer inte kan åstadkomma långsiktiga förändringar
innebär det inte att de inte bör användas. Kommunikationsforskama
förordar en kombination av olika opinionsbildande metoder, dvs. både
kampanjer, intressanta resultat t.ex. om olika ungdomsgruppers
dryckesmönster och ”Community intervention”-metoder genom vilka
många stimuleras att diskutera frågan på lokal nivå.
I Danmark har Sundhetsstyrelsen under 10 år drivit en kampanj årligen
vars målsättning varit att skapa uppmärksamhet och debatt om dryckes-
mönster och förmedla kunskap om hur mycket man kan dricka utan att få
52
hälsoproblem. Andelen i Danmark som känner till hur mycket de kan
dricka ökade för varje år kampanjen drevs och efter 10 år kände två
tredjedelar av männen och häften av kvinnorna till gränserna. Styrelsen
såg ingen skillnad i resultaten om de delade upp befolkningen efter
utbildningsnivå. De som hade bäst kunskap om gränserna var de unga
och de som drack mer än vad som rekommenderades. Utvärderingen av
kampanjen i Danmark tyder på att de yngre har minskat sin konsumtion.
Regeringen anser mot bakgrund av ovanstående att det främsta syftet
med nationella kampanjer fram till 2005 bör vara att öka allmänhetens
kunskap om individuella risknivåer vid alkoholkonsumtion, vilka skador
hög alkoholkonsumtion kan medföra och att öka allmänhetens förståelse
för den politik som förs. Det är viktigt att tydligt förklara varför olika
insatser görs. Nationella opinionsbildande insatser är också ett viktigt
stöd för det lokala arbetet. Fortsatt opinionsbildning för att motverka den
illegala hanteringen av alkohol (hembränning, smuggling etc.) är också
nödvändig för att inte den samlade effekten av de insatser Oberoende
alkoholsamarbetet (OAS) har initierat skall gå förlorad. Informationen
kan också öka förståelsen för vikten av att utveckla lokala
folkhälsoprogram, där alkoholfrågan integreras i ett bredare hälsoper-
spektiv.
Regeringen anser att opinionsbildningen främst bör bedrivas på lokal
nivå av kommuner, landsting, frivilligorganisationer, ungdomsorgani-
sationer och andra organisationer. Regeringen avser också att ta kontakter
med representanter för ungdomsorganisationer och för arbetsmarknadens
parter i syfte att stimulera utvecklingen av ett förstärkt opinionsbildande
arbete. De aktörer som producerar, säljer eller serverar alkohol har också
ett ansvar för att informera om riskerna med för hög alkoholkonsumtion.
Systembolaget har ett särskilt ansvar för att informera allmänheten om
alkoholens verkningar och risker. Den nya kommitté (se avsnitt 10) som
föreslås få ett särskilt ansvar för genomförandet av handlingsplanen får
också i uppgift att i bred samverkan med kommuner, landsting, frivillig-
organisationer, ungdomsorganisationer, branschorganisationer m.fl. svara
för opinionsbildningen på nationell nivå som stöd för opinionsbildningen
på lokal nivå.
Prop. 2000/01:20
53
8.5
Regeringens bedömning: Tillsynen över försäljning och servering av
alkoholdrycker på lokal nivå bör skärpas. Detta är nödvändigt för att
gällande regler skall följas och tillgången på alkohol även i fortsätt-
ningen vara begränsad.
Alla kommuner bör i syfte att minska alkoholskadorna
- ha alkoholpolitiska program som omfattar tillsynen,
- ha en effektiv tillsyn av företag som serverar eller säljer alkohol,
- erbjuda utbildning i ansvarsfull alkoholhantering för innehavare av
serveringstillstånd och deras personal,
- samarbeta med polismyndigheten för att motverka illegal alkohol-
hantering.
Skälen för regeringens bedömning: Det finns flera studier som
dokumenterar sambandet mellan lätt tillgänglig alkohol och hög alkohol-
konsumtion, och att lätt tillgänglig alkohol leder till ökade problem
(”Alkoholpolitik för bättre folkhälsa”, Griffith Edwards m.fl.).
Restriktioner för att begränsa tillgången påverkar både ungdomar, hög-
och normalkonsumenter och missbrukare. Effektiviteten i strategier när
det gäller tillgången är beroende av folkligt stöd och samtycke.
De åtgärder som i Sverige använts för att begränsa den totala alkohol-
konsumtionen är främst prisinstrumentet, i form av höga skatter, och en
relativt begränsad tillgång. Begränsningar i tillgången sker främst genom
att försäljningen sker i Systembolagets drygt 400 butiker, i stället för i ca
8 000 livsmedelsbutiker, och genom särskilda regler för försäljning av
folköl i livsmedelsbutiker och försäljning av alkohol på restaurang. För-
säljningen genom Systembolaget sker utan vinstintresse, och utan den
konkurrens som skulle kunna driva upp försäljningen.
Den storskaliga illegala tillverkningen och smugglingen av sprit-
drycker är ett allvarligt samhällsproblem som måste bekämpas. Den stor-
skaliga illegala tillverkningen var ett av de bärande motiven bakom det
förnyade försöket med lördagsöppet på Systembolaget, som startade den
5 februari 2000. Vid sidan av försöket med lördagsöppet förlängdes
öppettiderna i flera butiker på vardagar, dock längst fram till 20.00.
Försöket med lördagsöppet kommer att utvärderas efter ett år. Resultatet
av utvärderingen blir vägledande för beslut om fortsatt lördagsöppet.
Åldersgränser för försäljning av alkohol är ett instrument för att
begränsa ungdomars tillgång till alkohol. Ett starkt skäl för att inte sänka
nuvarande åldersgräns för försäljning på Systembolaget (20 år) är att ju
lägre åldersgränsen är för eget inköp, desto längre ner i åldrarna langas
alkohol. För servering på restaurang har en lägre åldersgräns fastställts,
18 år. Skälet för detta har varit att serveringen på restaurang sker i
ordnade och kontrollerade former och konsumtionen sker på stället och
att ingen langning till yngre kan ske. För att upprätthålla förståelsen för
värdet av att kontrollera ålder krävs kontinuerlig utbildning av serve-
ringspersonal.
54
Alkoholutredningen föreslår i sitt betänkande Bestämmelser om
alkoholdrycker (SOU 2000:59) att restaurangernas öppethållande skall
förkortas. Restaurangerna skall enligt deras förslag avbryta alkoholför-
säljningen senast kl. 3.00. Utredningens förslag är föremål för remiss-
behandling varför regeringen återkommer i den frågan våren 2001.
Alkoholinspektionen anser i sin årsrapport att kommunerna bör ta ett
större ansvar för att begränsa tillgången på alkohol främst när det gäller
ungdom.
Kommunerna ansvarar för hanteringen av serveringstillstånd för sprit-
drycker, vin och starköl. Kommunerna utövar också, tillsammans med
polismyndigheten, den direkta tillsynen över serveringen, liksom över
detaljhandelsförsäljning och servering av folköl. Lagstiftaren har också
gett kommunerna möjlighet att vägra tillstånd för servering, trots upp-
fyllda krav, om risk för alkoholpolitiska olägenheter finns.
När det gäller folkölstillsynen har alkoholutredningen i nämnda
betänkande föreslagit att folkölstillsynen skall skärpas. Utredningens för-
slag är för närvarande föremål för remissbehandling. Regeringen delar ut-
redningens bedömning och återkommer under våren 2001 med konkreta
förslag i frågan.
För att leva upp till sina åtaganden bör kommunerna upprätta eller
komplettera sina alkoholpolitiska program. I kommunens samlade pro-
gram bör ingå riktlinjer för serveringstillstånd, preciseringar om vad som
kan utgöra alkoholpolitiska olägenheter (dvs. när kommunen bör avslå en
ansökan) samt en plan med en uttalad ambitionsnivå för tillsyn av
servering av alkoholdrycker och handel med folköl. Sanktionssystemet
ger möjlighet att dra in tillståndet för restauranger med brister i serve-
ringsförfarandet. Alla tillståndshavare bör kontrolleras minst en gång per
år, och de restauranger som främst vänder sig till en ungdomlig publik
bör kontrolleras mer frekvent. För att kunna genomföra en effektiv tillsyn
i små kommuner kan det vara en fördel att utveckla samarbete med an-
gränsande små kommuner. Vid sidan av den rena kontrollen är det också
angeläget att inleda ett samarbete med det lokala näringslivet.
Vid vissa helger kan finnas skäl för kommunen att genomföra särskilda
informationsinsatser, till exempel med fokus på att bekämpa langning,
som riktas till såväl föräldrar som ungdomar. Kommunen kan också
verka för frivilliga begränsningar.
Länsstyrelsen skall ge råd och stöd till kommunerna, men också utöva
tillsyn över deras verksamhet. Länsstyrelserna bör ha en plan för tillsynen
av kommunernas verksamhet. Varje kommun bör få ett besök minst en
gång vartannat år, och dessutom vid förekommen anledning. Vid besöket
bör kontrolleras förekomsten av alkoholpolitiskt program och dess
innehåll. Om kommunen saknar program, bör länsstyrelsen stimulera ut-
veckling av ett program, samt erbjuda handledning. Länsstyrelsen får på
så sätt också viktig information om kommunens tillämpning av
alkohollagen.
Varje restaurang bör ha en genomtänkt policy, bl.a. om hur ansvarsfull
servering av alkohol skall ske. Utbildning av personalen utgör en grund
för en sådan policy. Genom sådan utbildning stärks personalens sociala
ansvarstagande. Kommunen bör här kunna erbjuda utbildning i
Prop. 2000/01:20
55
ansvarsfull alkoholhantering för innehavare av serveringstillstånd och
deras personal.
Kommunen har också med stöd av lokal ordningsstadga möjlighet att
reglera på vilka platser alkohol får drickas i offentliga miljöer. Genom
den patrullering polisen genomför i offentliga miljöer och genom möj-
ligheten att beslagta alkohol hos minderåriga, bidrar polisen till att
begränsa tillgängligheten. Polisen bör även samverka med kommunen när
det gäller att motverka illegal alkoholhantering.
Tullens roll är fortfarande viktig och det är angeläget att tullen även
fortsättningsvis genomför kontroller för att beslagta och motverka illegal
alkoholinförsel - även om tillåten införselmängd har ökat avsevärt. Även
tullen bör prioritera införselkontroll av ungdomar och unga vuxna. När
beslag görs hos minderåriga bör kontakt tas med föräldrar.
Prop. 2000/01:20
Regeringens bedömning: Med hänsyn framför allt till skyddet för
ungdomen bör åtgärder vidtas för att hindra att gällande alkohol-
reklamregler kringgås genom marknadsföring av alkoholhaltiga lätt-
drycker.
En särskild utredare bör tillkallas med uppgift att se över bl.a. möj-
ligheterna att begränsa alkoholindustrins sponsring inom idrotten.
Skälen för regeringens bedömning: Särskilda regler för marknads-
föring av alkoholhaltiga drycker till konsumenter finns i 4 kap. alkohol-
lagen (1994:1738). Reglerna omfattar endast alkoholdrycker, dvs.
drycker som innehåller mer än 2,25 volymprocent alkohol (jämför 1 kap.
3 § alkohollagen). Lättöl, lättglögg och lättcider är exempel på produkter
som inte är alkoholdrycker och som således inte omfattas av reglerna.
Alkoholdrycker får inte marknadsföras genom kommersiella annonser i
tidningar, radio eller TV. (Reklam för folköl får dock förekomma i
tidningar). Annonsförbudet är möjligt genom 1 kap. 9 § tryckfrihets-
förordningen (TF) och 1 kap. 12 § yttrandefrihetsgrundlagen (YGL), som
anger att den grundlagsskyddade yttrande- och tryckfriheten inte hindrar
att det i lag meddelas förbud mot kommersiell annons i den mån
annonsen används vid marknadsföring av alkoholhaltiga drycker.
Vid marknadsföring på annat sätt, dvs. på annat sätt än genom kom-
mersiell annons i tidningar, radio eller TV, ställs det i lagen upp ett krav
på särskild måttfullhet. Vad som är särskild måttfullhet har definierats
främst genom Konsumentverkets riktlinjer på området (KOVFS 1979:5
och 6). Bl.a. anses det inte som måttfullt med filmreklam eller direkt-
reklam. Sådan reklam är således förbjuden. Riktlinjerna innebär i princip
att alkoholreklam endast är tillåten på försäljningsställen för alkohol-
drycker samt i tidningar som tillhandahålls på sådana ställen.
Alkohollagen innehåller också en särskild bestämmelse om att
marknadsföring av alkoholdrycker inte får rikta sig särskilt till eller
skildra barn och ungdomar. Enligt motiven till bestämmelsen (prop.
56
1998/99:134 s. 178) kan marknadsföringen anses rikta sig särskilt till
barn och ungdomar om den har en sådan utformning att det kan antas att
barn och ungdomar lätt lägger märke till den och kan påverkas av den.
En återkommande kritik mot marknadsföringen av alkoholhaltiga
lättdrycker, och då framför allt marknadsföringen av lättöl, är att denna är
förtäckt eller indirekt reklam för alkoholdrycker. I en undersökning år
1995 tillfrågades 1 150 slumpmässigt utvalda TV-tittare vilken ölklass de
tänkte på när de såg reklam för lättöl. Resultatet blev att 42 procent
svarade lättöl, 22 procent mellan- och starköl, 17 procent folköl och elva
procent ”ingen alls”. I detta sammanhang tillfrågades också 1 275 slump-
mässigt utvalda TV-tittare om vilken ölklass de blev sugna på när de sett
reklam för lättöl. Här svarade 33 procent mellan- och starköl, 28 procent
”ingen alls”, 15 procent folköl och 15 procent lättöl. Resultatet av denna
enkät ger visst stöd för att reklamen för lättöl ger associationer till
starkare öl.
I betänkandet Alkoholreklam - Marknadsföring av alkoholdrycker och
Systembolagets produkturval (SOU 1998:8) konstaterade 1996 års
alkoholreklamutredning att sambandet mellan marknadsföringen av lättöl
och starköl var uppenbar. Varumärkena och förpackningarna är ofta
identiskt eller snarlikt utformade för lättöl och starkare öl. Att reklamen
för lättöl påverkar försäljningen av starköl bekräftades enligt utredningen
också av en prisbelönt kampanj för lättöl hösten 1997.
Under år 1996 investerade de svenska bryggerierna stora belopp i
reklamkampanjer för lättöl; den sammanlagda summan uppgick till ca
120 miljoner kronor. En övervägande del av medlen, 81 procent,
användes för reklam i TV.
I nämnda betänkande presenterades förslag bl.a. till lagstiftnings-
åtgärder som syftade till att försvåra att den tillåtna marknadsföringen av
lättdrycker utnyttjades som indirekt reklam för alkoholdrycker. Ett av
förslagen var att det vid marknadsföring av alkoholhaltiga lättdrycker i
sådana kommersiella annonser som omfattas av det allmänna annons-
förbudet inte skulle få användas samma kännetecken som i sin helhet
eller till någon del är i bruk för en alkoholhaltig dryck eller är inarbetat
eller registrerat enligt varumärkeslagen för en sådan dryck.
Utredningens förslag behandlades i propositionen Vissa alkoholfrågor,
m.m. (prop. 1998/99:134). När det gällde de materiella reglerna för mark-
nadsföring av alkoholdrycker lade regeringen fram förslag om att
reglerna skulle föras över i huvudsak oförändrade från lagen (1978:763)
med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker till
alkohollagen och att reglerna skulle kompletteras endast med den bestäm-
melse om förbud mot marknadsföring som riktar sig särskilt till barn och
ungdomar.
I övrigt framhöll regeringen, i fråga om förändringar av alkohol-
reklamreglema i sak, att den nuvarande lagstiftningen i huvudsak gällt
oförändrad sedan 1979 och att grunddragen var kända hos dem som
berörs samt att förändringarna i samband med import- och partihandels-
monopolens avskaffande, såvitt för regeringen var känt, inte på något
avgörande sätt påverkat lagstiftningens tillämpning. Det hade inte heller
visats att mängden alkoholreklam riktad till konsumenter skulle ha ökat i
någon nämnvärd utsträckning. Några påtagliga skäl att ändra grunderna
Prop. 2000/01:20
57
för lagstiftningen fanns därför inte enligt regeringen. Vidare konsta-
terades att branschen genom olika åtgärder tagit ett allt större ansvar för
att sprida information om alkoholens skadeverkningar och för att hindra
och motverka åtgärder som kan uppfattas som kringgåenden av alkohol-
reklamregleringen. Regeringen framhöll att den såg positivt på denna
utveckling och underströk att den utgick ifrån att vidtagna åtgärder från
branschens sida var uttryck för ett såväl långsiktigt som utökat åtagande.
Regeringen ansåg därför att det saknades skäl att genomföra några större
förändringar av de särskilda bestämmelserna om alkoholreklam.
Riksdagen antog regeringens förslag (bet. 1999/2000:SoU4, rskr.
1999/2000:42). Socialutskottet framhöll emellertid att det fick förutsättas
att regeringen skulle återkomma till riksdagen i frågan om det skulle visa
sig att branschens åtgärder, särskilt vad gäller indirekt reklam för starkare
öl, är otillräckliga.
Enligt regeringen har på senare tid, branschens egenåtgärdsprogram till
trots, reklamen för lättöl i TV allt mer utformats på ett sådant sätt att det
har varit uppenbart att målgruppen är ungdomar. I reklamen har såväl
idrottsstjämor som andra, för ungdomar, populära och kända personer
förekommit. Det har också förekommit olika former av livsstils-
annonsering som ger starka associationer till annat än konsumtion av
lättöl. Enligt regeringen har de av branschen vidtagna egenåtgärdema
inte kommit att medföra en sådan utveckling som förutsattes i nämnda
proposition. Med hänsyn till detta och med beaktande av att ett av de
främsta syftena med alkoholreklamregleringen är skyddet för ungdomen
anser regeringen att det finns skäl att åter ta upp frågan om en reglering
av reklamen för de alkoholhaltiga lättdryckema. Reglerna för mark-
nadsföring på alkoholområdet måste således enligt regeringens
bedömning även omfatta dessa drycker. Regeringens uppfattning är att
den sortens livsstilsannonsering där det råder förväxlingsrisk måste bort.
I sammanhanget måste emellertid det mål som är anhängigt i EG-dom-
stolen och som avser de svenska bestämmelserna om marknadsföring av
alkoholdrycker beaktas. I målet Konsumentombudsmannen mot Gourmet
International Products (mål C-405/98) har Stockholms tingsrätt begärt ett
s.k. förhandsavgörande av tolkningen av EG-fördragets artiklar om fri
rörlighet för varor och tjänster i förhållande till de förbud mot alkohol-
reklam som finns i den svenska lagstiftningen. Muntlig förhandling i
målet är utsatt till den 19 oktober 2000. Även den tillåtna mark-
nadsföringen i Sverige för alkoholhaltiga lättdrycker är föremål för
bedömning i målet. Det finns således skäl att avvakta EG-domstolens
utslag innan närmare förslag till åtgärder avseende den indirekta alkohol-
reklamen presenteras för riksdagen.
En med alkoholreklamen nära sammanhängande fråga är den om
alkoholbranschens sponsring av idrottsevenemang och idrottsklubbar.
Frågan är utomordentligt komplicerad och har inte heller varit föremål
för några närmare överväganden i utredningssammanhang. Regeringen
avser att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att närmare belysa
möjligheterna att minska alkoholbranschens inflytande över idrotten,
framför allt genom olika former av sponsring till inte minst
ungdomsidrotten. Utredaren kommer att få i uppdrag att närmare
Prop. 2000/01:20
58
överväga vilka åtgärder som kan vidtas för att minska förekomsten av Prop. 2000/01:20
alkohol över huvud taget i samband med olika idrottsevenemang.
Regeringens bedömning: För genomförandet av den nationella
handlingsplanen behövs en väl utvecklad kompetens hos alla de som
arbetar med förebyggande insatser på olika nivåer i samhället. Folk-
hälsoinstitutet bör få i uppdrag att utarbeta ett förslag till fortbildning.
Skälen för regeringens bedömning: Representanter för både
kommuner och frivilligorganisationer har understrukit behovet av fort-
bildning. Regeringen anser att det under de senaste tio åren har hänt
mycket när det gäller insatser som syftar till att förebygga alkoholskador
samtidigt som de flesta som arbetar med förebyggande insatser är
självlärda. De har läst in forskningsresultat och beskrivningar av
förebyggande projekt som bedrivits i andra länder och prövat nya
modeller i praktiken. Idag saknas en normerande utbildning - trots att
förebyggande arbete på alkoholområdet utövas i de flesta av landets
kommuner och landsting. Dessutom betonas vikten av att förstärka de
förebyggande insatserna i många sammanhang och de lyfts fram som
svaret på hotet om ökande missbruk i framtiden. Definitionen av
begreppet förebyggande insatser är oklar, och olika betydelser
förekommer.
Det måste utvecklas en egen begreppsapparat som är specifik för det
drogförebyggande området. Det förebyggande arbetet bör drivas tvär-
sektoriellt. Därför är det viktigt att de som arbetar på preventionsområdet
också förstår andra aktörer och får kunskaper om andra aktörers förutsätt-
ningar, mål, mandat m.m. De yrkesgrupper som fortbildningen bör riktas
till är personal inom mödra- och barnhälsovård, förskollärare, fritids-
pedagoger, lärare, personal inom socialtjänst, hälso- och sjukvård, polis,
frivilligorganisationer, företagshälsovård m.fl.
En viktig del av fortbildningen blir att lyfta fram vilka metoder som
har effekt, hur man systematiskt kan utvärdera och genomföra
verksamheter, projekt och program. Det är viktigt att målgruppsanpassa
alla insatser dvs. utgå från ett könsrollsperspektiv, etnisk tillhörighet etc.
Modernt drogförebyggande arbete måste ta intryck av flera samhälls-
sektorer än man vanligen hittills gjort. Det finns arenor (t.ex. arbetsliv)
och forskningsområden (t.ex. kommunikations- och aktionsforskning)
som inte uppmärksammats i tillräcklig grad.
För att den nationella handlingsplanen skall kunna genomföras behövs
en väl utvecklad kompetens hos alla som arbetar med förebyggande
insatser på olika nivåer i samhället. Folkhälsoinstitutet bör få i uppdrag
att utarbeta ett förslag till fortbildning.
59
8.8
Regeringens bedömning: Konsumtions- och skadeutvecklingen bör
med hänsyn till de förändringar som nu sker följas noggrant.
Månatliga nationella undersökningar för att följa konsumtions- och
skadeutvecklingen har nyligen påbörjats. För att bättre kunna följa
alkoholkonsumtionens och alkoholskadornas utveckling såväl på
nationell som lokal nivå bör Folkhälsoinstitutet få i uppdrag att ta
fram gemensamma indikatorer och statistik som gör att jämförelser
möjliggörs, från år till år och mellan olika kommuner.
Folkhälsoinstitutet bör lämna en utförlig lägesrapport till regeringen
våren 2003.
Skälen för regeringens bedömning: Eftersom det övergripande målet
för alkoholpolitiken ligger fast, dvs. att de sociala och medicinska skade-
verkningarna skall minskas, måste utvecklingen noggrant följas.
Kunskapen om utvecklingen av alkoholvanorna har varit bristfällig. Detta
beror bl.a. på att den registrerade konsumtionen endast är en del av den
faktiska konsumtionen. Dessutom har statistiken släpat efter. Därför har
en ny modell för återkommande (månatliga) mätningar inletts av SoRAD.
Dessa mätningar som inleddes den 1 juni i år syftar till att snabbt ge en
bild av den senaste månadens utveckling av den totala konsumtionen i
Sverige. Mätningarna omfattar både den registrerade och den oregi-
strerade konsumtionen. Den oregistrerade samlas in genom enkätunder-
sökningar med frågor om privat införd alkohol, om illegal alkohol och
om hemtillverkning av vin och öl. Med illegal alkohol avses främst
svartsprit och insmugglat öl.
Med en huvudinriktning av alkoholpolitiken där det alkoholskade-
förebyggande arbetet framdeles främst skall ske på kommunal nivå blir
det viktigt att kommunen löpande har möjlighet att följa konsumtions-
och skadeutvecklingen i kommunen. Det blir därför nödvändigt att
förbättra den lokala statistiken när det gäller konsumtions- och skadeut-
veckling och också om möjligt ha för kommunerna gemensamma
indikatorer som möjliggör jämförelser kommuner emellan.
För att alkoholkonsumtionen och alkoholskadornas utveckling bättre
skall kunna följas bör en modell utvecklas som gör att de går att följa
såväl på nationell som kommunal nivå. Folkhälsoinstitutet skall därför
ges ett uppdrag att ta fram gemensamma indikatorer och statistik som gör
jämförelser möjliga på årsbasis på kommunal nivå.
Regeringens bedömning: Alkoholforskningen bör förstärkas, bl.a.
för att ge ökade kunskaper om olika målgruppers dryckesmönster,
alkoholvanor samt resultat av vårdinsatser m.m.
Skälen för regeringens bedömning: Alkoholforskningen bör stimu-
leras att utveckla kunskap och metoder på de områden som prioriteras i
60
den nationella handlingsplanen. Det är viktigt att bättre än hittills följa
utvecklingen av alkoholkonsumtion, dryckesmönster och medicinska och
sociala alkoholrelaterade skador, såväl nationellt som lokalt. Ökad
kunskap behövs om effekter av olika alkoholpreventiva insatser liksom
om konsekvenserna av ändrade införselregler. Vidare behövs fördjupade
studier av alkoholkonsumtionens utveckling i olika målgrupper och olika
alkoholkulturer. Speciellt viktigt blir det att studera ungdomars
alkoholvanor och studera hur deras attityder och beteenden utvecklas,
sprids och påverkas av olika faktorer. Forskning rörande målgrupper som
befinner sig i extrema risksituationer är också angelägen. Det gäller
gravida missbrukare och missbrukare i akut livshotande situationer samt
ungdomar som hamnat i missbruk och kriminalitet. Det är särskilt viktigt
att hitta förebyggande insatser för dessa grupper som annars med stor
sannolikhet kommer att få stora problem och framgent förorsaka sam-
hället stora kostnader.
Forskning kring utvärdering av preventiva insatsers effekt samt
utveckla metoder vad gäller vårdinsatser är också angelägen. Även gem-
ensamma forskningsprojekt med andra EU-länder för att genomföra
jämförande undersökningar vad gäller alkoholproblemens omfattning och
utveckling behövs. Forskningen behöver främst förstärkas inom de
beteende- och samhällsvetenskapliga områdena.
En del forskning är nyligen påbörjad som kan bidra till en ökad kun-
skap inom de områden som prioriterats. Folkhälsoinstitutet har bl.a. ini-
tierat ett stort forskningsprojekt i vilket man utvärderar ett brett upplagt
preventionsprojekt i två kommuner - Kumla och Trelleborg. Resultatet av
utvärderingen skall spridas så snart det har redovisats. Centrum för
alkohol- och drogforskning (SoRad) fick i mars år 2000 medel för att
finansiera ett forskningsprogram om alkohol inriktat på följande fyra
projekt.
- Utvärdering av olika behandlingsprogram för människor med
alkoholproblem i Stockholms län.
- En omfattande undersökning av alkoholproblem i den vuxna svenska
befolkningen.
- Trender och konsumtionsmönster i svenska ungdomars subkulturer.
- Tillgångens betydelse för alkoholskadeutvecklingen.
Vid sidan av dessa forskningsprojekt finns behov av fördjupade kun-
skaper inom nedan redovisade områden. Regeringen avser därför ta
initiativ till ökad forskning inom bl.a. följande områden.
Vilka dryckesmönster uppvisar unga?
Den traditionella alkoholforskningen har fokuserat på alkoholkonsumtion
kontra avhållsamhet och olika dryckesnivåer. En utvidgning bör ske, så
att man uppmärksammar olika dryckesmönster och även följer minder-
årigas inköp av alkohol. Dessutom bör man kartlägga i vilka samman-
hang ungdomar dricker, rådande normer och värderingar om drickande
och berusning. Man måste också beakta kön, ålder, socialgrupp,
yrkestillhörighet, fritidsvanor och etnisk tillhörighet. En fördjupning bör
Prop. 2000/01:20
61
också göras beträffande ungdomsgrupper som dricker mycket och som
berusar sig ofta.
Det hittills välkända skademönstret kan komma att förändras av den
nuvarande trenden att kombinera alkohol med andra droger. Det är
viktigt att undersöka sambandet mellan alkohol och andra droger i
Sverige.
Hur kan det individuella ansvarstagandet ökas?
Det kommer att bli nödvändigt att individers ansvar för hur mycket han
eller hon dricker ökar. Detta måste ske i takt med att vissa av de hittills-
varande möjligheterna att begränsa tillgången minskar. Fördjupade
kunskaper om vad som kan öka det individuella ansvarstagandet behövs
för att det skall gå att bygga upp livskraftiga strategier på lokal nivå.
Hur kan en aktiv policy på en arbetsplats eller högskola förhindra
problem?
Vid sidan av det individuella ansvarstagandet kan en aktiv policy inom
olika arenor verka skyddande. Därför krävs fördjupade kunskaper om hur
en policy kan påverka det individuella dryckesmönstret.
Hur förhindrar alkoholrestriktioner och kontroll uppkomsten av
problem?
I Sverige, Finland och Norge finns utvärderingar av fluktuationer i
alkoholförsäljningen relaterade till väsentliga förändringar i samhällets
kontrollsystem. Sådana förändringar bör studeras närmare på lokal nivå.
En kartläggning av metoder och arbetssätt för att upprätthålla åldersregler
vid försäljning av folköl är exempel på sådant som bör studeras liksom
hur insatser mot berusning, våld och andra problem på barer och
restauranger och vid utomhusarrangemang påverkar alkoholproblemens
omfattning och de problem som kan uppstå i grannskapet.
Hur förhindrar en samlad satsning i en kommun uppkomsten av
problem?
I början av 1990-talet genomfördes en jämförelse mellan tre kommuner
när det gäller långsiktiga preventiva insatser och effekter på hälsan.
Förslagsvis avsätts medel för att genomföra en sådan studie, med två
deltagande kommuner. Vissa av kommunerna skall använda de metoder
vi vet har effekt inom skolan, på arbetsplatser, föräldrar/bam-dialog,
kontroll av åldersgränser i livsmedelsbutik eller på restauranger etc. Kon-
trollkommunema genomför ingen samlad satsning.
Vilka reaktioner möter problemdrickande hos omgivningen?
Hur reagerar familjemedlemmar, vänner och arbetskamrater på någon
som har ett problematiskt dryckesbeteende? Studier inom detta område
Prop. 2000/01:20
62
bör kunna ge svar på frågan om hur man på ett effektivt sätt bemöter ett
problematiskt drickande. Sådan respons kan vara effektiv, men svensk
forskning saknas på området.
Identifikation av storkonsumenter inom psykiatrin och socialtjänsten
Patienter som kommer i kontakt med den psykiatriska vården dricker mer
än andra. Sekundärpreventiva insatser har tidigare inte prövats inom den
psykiatriska vården. Den avgiftning och behandling som erbjuds
innehåller ofta rehabilitering i samarbete med andra t.ex. socialtjänsten.
Med kännedom om olika metoders effektivitet bör dock forsknings-
baserade metoder för identifikation av storkonsumtion och utveckling av
sekundärpreventiva insatser ytterligare utvecklas. Liknande metoder bör
också utvecklas och systematiskt användas inom socialtjänsten.
Internationell jämförande forskning
Litteraturen inom alkoholforskningen är internationell, vilket har varit
välgörande för det förebyggande alkoholpolitiska arbetet. Vi behöver
tillgång till jämförande studier mellan Nord- och Sydeuropa med
avseende på förväntningar och erfarenheter av storkonsumtion och berus-
ningsdrickande med flera variabler.
Prop. 2000/01:20
På kommunal nivå bör ett långsiktigt förebyggande arbete drivas med
tonvikt på primärpreventiva insatser och på tidiga stöd- och vårdinsatser.
Som tidigare nämnts bör insatser för barn och ungdom och stor-
konsumenter prioriteras de närmaste åren. En genomgång av prioriterade
områden följer nedan, uppdelad på insatser för barn och ungdom och
insatser för vuxna.
Insatser som syftar till att stödja barn och ungdom delas in i generella
insatser och stödinsatser för riskgrupper och personer med riskbeteende.
Stödinsatser för riskgrupper redovisades under avsnitt 8.2 och nedan
redovisas de mer generella insatserna.
Regeringens bedömning: Insatser som syftar till att förhindra att barn
och unga använder alkohol bör stärkas och utvecklas. Debutåldem för
alkoholkonsumtion måste skjutas upp. Folkhälsoinstitutet bör ges i
uppdrag att i samverkan med Skolverket och i samråd med Svenska
kommunförbundet analysera vilka insatser som kan vidtas för att
stärka den alkoholskadeförebyggande verksamheten i skolan. Åtgär-
dema kan bland annat riktas till skolledare, lärare, fritidspedagoger.
63
Prop. 2000/01:20
Skälen för regeringens bedömning: Tidig debut och hög alkohol-
konsumtion i ungdomsåren kan på längre sikt leda till både stor-
konsumtion och alkoholproblem, och på kort sikt till omedelbara skador
som t.ex. förgiftning, olyckor och våld. De som använder alkohol för att
dämpa problem kan dessutom lägga grunden till ett sätt att lösa problem
som de för med sig in i vuxenlivet.
Då drivkraften för många ungdomar att dricka alkohol är stark och en
tidig alkoholdebut kan leda till stora problem, är det viktigt att försöka
förhindra en negativ utveckling och forma relevanta strategier utifrån de
samlade kunskaper som finns. Ett stöd för det alkoholskadeförebyggande
arbetet ges i regeringens ungdomspolitik, vars syfte är att genom sektors-
övergripande målstyrning förbättra ungdomars livssituation.
Ungdomar kommer med stor sannolikhet att bli en av de mest utsatta
grupperna om alkoholkonsumtionen ökar i samhället. Lägre priser på
alkohol lockar ungdomar, och ökade problem kommer troligen främst att
drabba ungdomar som redan i dag dricker mycket.
Representanter från kommuner, frivilligorganisationer m.fl. har under-
strukit vikten av att skjuta upp alkoholdebuten. Regeringen anser också
att insatser som bidrar till att skjuta upp alkoholdebuten är bland de allra
viktigaste åtgärderna. Ungdomarnas egna engagemang är en viktig resurs
i det alkoholskadeförebyggande arbetet som måste tas till vara. När det
gäller insatser för att förhindra tidig debut och hög alkoholkonsumtion i
ungdomsåren är det av stor vikt att ungdomars behov av självständighet
och rätt till inflytande och delaktighet beaktas.
När det gäller insatser för barn och ungdom är det viktigt att verka
både för minskad tillgång till alkohol och minskad efterfrågan.
Att begränsa tillgången har sedan länge varit en grundsten i alkohol-
politiken, och den är särkilt betydelsefull när det gäller att skydda ung-
domar - och i synnerhet ungdomar i riskzon.
Ett problem när det gäller att begränsa tillgången på alkohol för ungdom
är den bristfälliga ålderskontrollen vid försäljning av folköl i livsmedels-
affärer. Där kan tillgängligheten minskas genom att kommunen i
samarbete med polisen skärper tillsynen av hur man upprätthåller ålders-
gränser vid folkölsförsäljning samt utvecklar samverkan med
näringslivet.
Kommunen måste också ha en fungerande tillsyn över servering på
restaurang, och Systembolaget bör även fortsättningsvis prioritera ålders-
kontrollen. Genom information bör äldre kamrater, syskon och föräldrar
få större insikt om skälet till att de inte bör langa alkohol till minderåriga.
Vidare vill regeringen särskilt fästa uppmärksamheten på problemen
med att det förekommer olika åldersgränser för män respektive kvinnor
på restauranger och diskotek. En konsekvens av att unga män stängs ute
kan bli ökad alkoholkonsumtion i icke kontrollerade former samt ökat
våld på gator och torg. Regeringen har inlett diskussioner med branschen
i denna fråga och överväger nu vilka åtgärder som bör vidtas.
64
Skärpt tillsyn vidförsäljning av folköl
Det finns många rapporter om problem som har orsakats av att ungdomar
under 18 år har kommit över och druckit sig berusade på folköl. Minder-
åriga har varit inblandade i våldsincidenter och misshandel under
berusning av folköl. Den folköl de druckit har de i viss utsträckning,
lyckats köpa i livsmedelaffärer, men främst fått genom langning från
äldre kamrater. Representanter från Rikspolisstyrelsen och många av fri-
viliigorganisationema understryker problemet och pekar på behovet av
att begränsa tillgången på folköl för ungdom. Vissa frivilligorga-
nisationer anser att det beskattade ölet (det med mer än 2,8
volymprocent) endast borde säljas av Systembolaget.
Alkoholutredningen föreslår i sitt betänkande Bestämmelser om alko-
holdrycker (SOU 2000:59) att rätten att sälja folköl tydligare skall
begränsas till egentliga matvarubutiker. Dessa bör dessutom åläggas skyl-
dighet att utarbeta särskilda egentillsynsprogram. Dessa program bör bl.a.
klargöra hur personalen skall få information om alkohollagens
bestämmelser samt vilka rutiner som skall tillämpas vid försäljning av
folköl. Ansvaret och formerna för ålderskontrollen bör särskilt behandlas.
Programmet kan också ange en försäljningsansvarig person som fyllt 18
år, vars uppgift är att finnas till hands vid eventuella problem vid
försäljningen av folköl. Kontroll av egentillsynsprogrammet kan
samordnas med den kommunala livsmedelstillsynen, men även utföras
inom annan kommunal verksamhet.
Alkoholutredningens förslag är för närvarande ute på remiss och
förslag som är baserade på utredningen avser regeringen att återkomma
till i en proposition till riksdagen under våren 2001.
Intensifierade insatser mot langning
De undersökningar, som gjorts när det gäller langning av alkohol till
ungdomar, visar att det främst är äldre syskon och kamrater som langar
till minderåriga.
Enligt alkohollagen har man inte rätt att överlåta alkohol till ungdom
under 18 år annat än för ”förtäring på stället”, dvs. förtäring i vuxens säll-
skap. Alkoholutredningen föreslår en skärpning av lagen, som innebär att
man inte heller skall ha rätt att bjuda minderåriga för förtäring på stället,
om detta sker i mer än obetydlig omfattning. Alkoholutredningens förslag
är, som ovan nämnts, föremål för remissbehandling, varför regeringen
avser att återkomma även i denna fråga i en proposition till riksdagen
under våren 2001.
Systembolaget har under de senaste åren genomfört en rikstäckande
kampanj mot kompislangning, där bl.a. filmer med langning som tema
har sänts i flera TV-kanaler. Det finns dock ett behov av förstärkta
insatser på lokal nivå för att effektivare begränsa tillgången på folköl för
minderåriga.
3 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 20
Prop. 2000/01:20
65
Prop. 2000/01:20
I flera kommuner har lovvärda insatser gjorts som syftar till att stimulera
föräldrar att tala med sina barn om alkohol och alkoholkonsumtion. Även
om föräldrarna dricker alkohol själva, är det viktigt att de lyfter fram att
ungdom inte tål alkohol på samma sätt som vuxna och vilka
konsekvenser konsumtion i tidiga år kan få.
Många föräldrar behöver hjälp för att närma sig ämnet och för att
kunna föra en dialog med sina barn. Somliga behöver också hjälp med
argument för att det inte gynnar deras barn att bjuda på alkohol i hemmet
- eller skälen till att vuxna inte skall langa. Många skolor tar upp dessa
diskussioner på föräldramöten, vilket kan vara framgångsrikt, eftersom
föräldrarna då kan stödja varandra och komma överens om gemensamma
ställningstaganden, och därmed lättare stå emot argumentation från
barnen. Att erbjuda föräldrar att föra dessa diskussioner i skolan ger ett
särskilt betydelsefullt stöd till ensamföräldrar.
I många skolor behövs en högre grad av kontinuitet när det gäller
diskussioner med föräldrar i denna fråga. Vissa skolor har redan bestämt
att varje år genomföra föräldramöten om alkohol med dem som har barn i
årskurs 7.
Det är här även viktigt att uppmärksamma problemet med hur man når
föräldrar med egna missbruksproblem. Vanligtvis har skolan svårt att nå
dessa föräldrar då de ofta inte kommer på föräldramöten.
Undervisningen
Alla i den nationella ledningsgruppen, alla frivilligorganisationer och de
flesta kommuner som kommit in med synpunkter har pekat på skolans
viktiga roll när det gäller att påverka elevernas framtida alkohol-
konsumtion och drogvanor. Regeringen delar den bedömningen.
Att ge möjlighet till samtal och diskussion är ett sätt att komma till tals
om livsfrågor, där tobak, alkohol och narkotika kan vara en del av
samtalet. Sådana samtal och diskussioner kan också röra andra mer nära-
liggande teman i ungdomarnas vardag, och där diskussioner om varför
man berusar sig kan ingå på ett naturligt sätt. Alkoholen fyller flera olika
funktioner under ungdomstiden. Därför bör det förebyggande arbetet
hitta alternativ till ungdomsdrickande, t.ex. aktiviteter som främjar
drogfri sammanhållning och vänskap.
Skolan har ett antal styrdokument. De målsättningar som anges i dem
är övergripande och skall omvandlas till lokala, utvärderingsbara mål på
varje skola. Skollagen anger att skolan skall främja elevernas harmoniska
utveckling till ansvarskännande människor och samhällsmedlemmar.
Enligt läroplanen skall skolan ansvara för att eleverna inhämtar och
utvecklar sådana kunskaper som är nödvändiga för varje individ och
samhällsmedlem. Eleven skall ha grundläggande kunskaper om förutsätt-
ningarna för en god hälsa samt ha förståelse för den egna livsstilens
betydelse för hälsan och miljön. Detta är ett arbete som inte kan
rubriceras som ett eget skolämne. Det rör sig snarare om ett
66
kunskapsområde som berör samtliga aktiviteter och ämnen i skolan.
Rektor ansvarar enligt läroplanen för att ämnesövergripande kunskaps-
områden som till exempel risker med tobak, alkohol och andra droger
integreras i undervisningen i olika ämnen.
Skolverket gjorde under höstterminen 1999 en kvalitetsgranskning av
skolans undervisning om tobak, alkohol och andra droger, som redovisas
i rapporten ”Undervisningen om tobak, alkohol och droger i januari
2000”. Granskningen omfattar 55 grundskolor och 27 gymnasieskolor.
Inspektörerna kom fram till att de största bristerna i undervisningen om
tobak, alkohol och andra droger är brister i målformuleringar, upp-
följning av arbetet, kompetensutveckling för personalen, elevmedverkan
och samverkan med föräldrar och det övriga närsamhället.
Elevperspektivet bör få en mer framträdande roll i skolans alkohol-
förebyggande arbete. Eleverna efterfrågar mer undervisning om droger
och utrymme för diskussioner och erfarenhetsutbyte. Det bör också finnas
tydliga och utvärderingsbara lokala mål även för denna undervisning.
Det ingår i skolans uppgifter att vara hälsofrämjande, vilket framgår av
läroplanen och kursplanerna i till exempel biologi. Att integrera fakta om
alkohol och andra droger i ett bredare hälsoperspektiv är en bra strategi.
Då blir det också naturligt att förstärka elevernas positiva sidor, och ta
upp beteenden som hotar hälsan. Det finns skäl att peka på sambanden
mellan tobak, alkohol och övriga droger. Nästan nio av tio rökare dricker
alkohol. En förskjutning från risktänkande och hotbilder mot faktorer
som stärker hälsan är Skolverkets inriktning idag. Man talar om frisk-
områden snarare än riskområden. Förskjutningen innebär att fakta-
förmedlingen tonas ned till förmån för en pedagogik där barn och
ungdomars vardagsliv och egna frågor är utgångspunkten. I utredningen
Från dubbla spår till Elevhälsa (SOU 2000:19) sägs att hälsounder-
sökningen inte borde handla om att utveckla sunda barn, utan snarare om
att utbilda barn att förstå hälsans värde och öka elevernas handlingskom-
petens. Fyra element anges som bidrar till handlingskompetens:
- insikt om sambandet mellan individ, hälsa och samhälle
- engagemang
- geist och livsglädje
- visioner samt erfarenhet att handla.
Skolverket har nyligen tagit fram bl.a. ett referensmaterial som
skolorna kan använda i den undervisning som rör tobak, alkohol,
narkotika och andra droger. ”Man vet inte var trappstegen är i livet - per-
spektiv på tobak, alkohol och narkotika”. Materialet riktar sig främst till
personal inom skolan.
Nationella folkhälsokommittén för fram utvecklingen av hälso-
främjande skolor som ett sätt att förbättra hälsan för barn och ungdom.
The European NetWork of Healthpromoting Schools (ENHPS) är ett
europeiskt skolhälsoprojekt med drygt 40 deltagande länder. Utveck-
lingen av hälsosamma skolor drivs i samverkan mellan Europarådet, EU
och WHO:s Europakontor. De länder som gick med i projektet fick tolv
punkter att arbeta efter. En av punkterna var att öka självkänslan hos
eleverna. Den teoretiska plattformen bygger på Aaron Antonovskys
begrepp ”känsla av sammanhang” (KASAM). Överfört till skolans verk-
Prop. 2000/01:20
67
samhet innebär det att göra skolan meningsfull, hanterbar och begriplig,
dvs. att stärka och utveckla det som är bra, bland annat elevdemokratin.
Folkhälsoinstitutet har erbjudit skolor att få vara med i ett nätverk för
att utveckla hälsoskolor. 700 skolor har anmält sig. Skolornas kontakt-
personer får regelbundet råd om hur man startar och vidmakthåller ett
hälsofrämjande arbete, nya forskningsrön, utbildningsmaterial och goda
exempel. Som hjälp och stöd att komma igång har skolorna regionala
kontaktpersoner.
Rektor har ansvaret för det hälsofrämjande arbetet i skolan - med den
självklara målsättningen att förebygga missbruk - där diskussioner kring
alkohol och andra droger har en självklar plats.
Elevhälsans roll
All personal i skolan har såväl ett eget som ett gemensamt ansvar för att
skolan främjar elevers lärande och utveckling. Kunskap om hälsans
villkor, förebyggande av ohälsa och hälsofrämjande insatser finns hos
olika yrkeskategorier som arbetar i skolan: skolsköterskor, skolläkare,
skolpsykologer, skolkuratorer, studie- och yrkesvägledare och special-
pedagoger. Nuvarande skollag anger att medicinsk kompetens genom
skolläkare och omvårdande kompetens genom skolsköterska skall finnas
inom skolhälsovården. Elevvårdsutredningen föreslår i sitt betänkande,
SOU 2000:19, att det av skollagen bör framgå att yrkeskategorier med
medicinsk, psykologisk, social, studie- och yrkesvägledande samt
specialpedagogisk kompetens skall finnas tillgänglig för elever och
föräldrar (i frågor som rör deras barns skolgång) liksom för lärare,
arbetslag och skolledning. Elevhälsans personal skall dessutom handleda
och ge konsultation till skolans lärare liksom utreda enskilda barns behov
av särskilt stöd.
Alkoholpolicy i skolan
Vid sidan av den rena undervisningen är det värdefullt om skolor
utarbetar riktlinjer (alkoholpolicy) för hur man förebygger problem, i
vilka situationer skolan skall agera, vem som skall agera och på vilket
sätt. Det är särskilt viktigt att följa upp skolk i skolan. En sådan policy
bör omfatta hela skolan, såväl elever som lärare. För skolpersonalen är
arbetsgivaren, i enlighet med arbetsmiljölagen och föreskriften om
anpassning och rehabilitering, skyldig att ta fram en alkoholpolicy för
den anställda personalen som årligen bör följas upp.
Ungdomar värderar sin fritid högt och deras fritidsintressen förändras
ständigt. Oavsett fritidsintressen uttrycker många ungdomar ett behov av
flera mötesplatser och träffpunkter. Särskilt ungdomar på högstadiet
uppger att de saknar lokaler, platser utanför bostaden där de kan träffa
sina kompisar, lyssna på musik etc.
Prop. 2000/01:20
68
Satsningen på verksamhet i kommunerna för unga människor som inte
har någon föreningstillhörighet, bl.a. fritidsgårdar, bör stärkas. Ungdo-
marnas eget engagemang bör tas till vara genom att de själva får vara
med och utforma och driva verksamheter.
I vissa kommuner har dessutom ”nya” former av fritidsverksamhet ut-
vecklats bl.a. ungdomens hus, med en annorlunda inriktning som ofta ger
möjlighet till en social fostran i en miljö som är drogfri och där andra
ungdomar och vuxna finns som förebilder. Att utbilda ungdomar till att
bli informatörer om risker med missbruk av droger och alkohol kan vara
en viktig del av detta arbete. Också inom den kommersiella restaurang-
sektorn är det viktigt att alkoholfria alternativ för ungdomar utvecklas.
I många kommuner finns ungdomsmottagningar. De har för många
ungdomar en viktig funktion även när det gäller att tala om alkohol. På
ungdomsmottagningarna har ungdomarna möjlighet att tala med någon
annan vuxen än de egna föräldrarna om viktiga frågor. Vissa ungdoms-
mottagningar bjuder in till olika temadiskussioner, men det finns också
möjlighet till individuella samtal. Ungdomsmottagningarna är ofta
kopplade till vårdcentraler och ansvaret är gemensamt för kommuner och
landsting. De ger bl.a. preventivmedelsrådgivning och information om
sex och samlevnad och könssjukdomar. Deras uppgifter har dock mer och
mer kommit att inrikta sig mot att ge psykosocialt stöd till ungdomar.
Föreningar bör i möjligaste mån ha en klar policy i alkoholfrågor. Av den
bör det framgå att all verksamhet där minderåriga deltar, inklusive resor
och föreningsfester, är alkoholfri och att vuxna som deltar beaktar detta.
Inom föreningsrörelsen finns möjlighet att utvecklas och umgås med
jämnåriga kamrater. Föreningslivet har en viktig fostrande roll och kan
utgöra ett kompletterande stöd om man t.ex. har besvärliga hemför-
hållanden.
Prop. 2000/01:20
Idrott är viktig för många människor. Attityder och beteende inom
idrotten påverkar starkt de enskilda individerna.
Barn och ungdom under 18 år bör få möta en trygg och alkoholfri
idrottsmiljö. Medlemmarna i de olika föreningarna bör informeras om
hur alkohol påverkar idrottsprestationen, säkerheten och den sociala
miljön. Klubbarna skall erbjuda en säker och stödjande miljö för enskilda
idrottsutövare och deras familjer. Därför bör alkohol inte drickas i sam-
band med idrott. Idrottsklubbama bör också ha en restriktiv hållning till
samarbetsavtal som är förknippade med annonsering på tröjor, i synner-
het när det gäller ungdomar under 18 år. För att komma till rätta med
detta, kan kommunerna uppmuntra idrottsföreningar som får ekonomiskt
69
4 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 20
stöd att ha en alkoholpolicy för hur föreningen skall förhålla sig när det
gäller idrott och alkohol. Staten och idrottsrörelsen bör gemensamt verka
för att idrott bedrivs i en alkoholfri miljö
Fältarbetare, som arbetar uppsökande kan knyta tidiga kontakter och
förhindra att problemen växer i offentliga miljöer. Då många kommuner
har minskat antalet fältarbetare minskar möjligheten till tidigt stöd.
Att erbjuda ungdomar under 18 år mötesplatser är grundläggande i ett
drogförebyggande arbete. Arbetet med att utveckla drogfria nöjesmiljöer
är eftersatt i många kommuner, eftersom sådan verksamhet sällan varit
kommersiellt lönsam. Regeringen vill uppmuntra fler kommuner att ta
initiativ till sådana verksamheter. Ungdomarna själva bör i sådana fall få
delta i planering och utformning av lokalerna, och ha ett praktiskt ansvar
för verksamheten.
Prop. 2000/01:20
Regeringens bedömning: Generella insatser riktade till vuxna har en
god effekt på såväl vuxna som deras barn. Socialstyrelsen bör få i
uppdrag att i samråd med Folkhälsoinstitutet och Arbetslivsinstitutet
utveckla metoder för hur andelen primärvårds- och företagshälso-
vårdspersonal som genomgår fortbildning om alkohol kan öka.
Skälen för regeringens bedömning: Insatser för vuxna kan delas in i
insatser för unga vuxna (vanligen åldersgruppen 18-25 år) och insatser
för övriga vuxna. Insatser för unga vuxna bör prioriteras eftersom de som
grupp har den högsta alkoholkonsumtionen och eftersom de i hög ut-
sträckning är förebilder för de lite yngre. De behöver ökad kunskap om
hur mycket man kan dricka utan att ta skada, och om riskerna med
berusningsdrickande. Den här gruppen kan nås i offentliga miljöer, på
restauranger, på högskolor eller i arbetslivet. Arbetslösa kan nås genom
arbetsförmedling eller socialtjänst.
Offentliga miljöer skall vara säkra att vistas i för allmänheten. Därför
finns goda motiv till att verka för att offentliga miljöer skall vara så fria
som möjligt från alkohol och därigenom från det våld och den
skadegörelse som berusade personer kan orsaka. Det gäller
bostadsmiljöer och miljöer där många personer träffas för att t.ex. delta i
eller titta på sportevenemang eller delta i fritidsaktiviteter. Kommunerna
har, i enlighet med den lokala ordningsstadgan, möjlighet att förbjuda
förtäring av alkohol på allmän plats.
Eftersom restauranganställda är en riskgrupp på grund av tillgången på
alkohol vore det önskvärt att restaurangerna också hade riktlinjer för
förebyggande av alkoholskador bland den egna personalen. Inom ramen
för ett sådant policyarbete bör utbildning av hela personalen ingå.
Sveriges Hotell- och Restaurangföretagare (SHR) har inlett ett lovvärt
arbete för att stimulera restauranger att utveckla sådana riktlinjer.
70
Drygt 80 procent av den arbetsföra befolkningen finns i arbetslivet. De
flesta storkonsumenter har arbete, bara en liten andel av
storkonsumenterna finns utanför arbetslivet. På arbetsplatser finns många
motiv för att utveckla ett alkoholskadeförebyggande arbete. En säker och
trygg arbetsmiljö är en viktig förutsättning för hög produktion av hög
kvalitet, dvs. en bra förebyggande verksamhet lönar sig för arbetsgivaren
även rent ekonomiskt sett. Till dessa motiv kommer att arbetsgivaren
enligt arbetsmiljölagen är skyldig att förebygga ohälsa och olycksfall och
att utarbeta en skriftlig alkoholpolicy som också reglerar bruket av
alkohol på arbetsplatsen. Den ökade stressen i arbetslivet kan bidra till
ökade alkoholproblem. Långvarig stress är skadlig framför allt när den
kombineras med maktlöshet. Stress kan leda till ångest och depressioner,
och till att man lättare fastnar i ett beroende av exempelvis alkohol. Nya
forskningsresultat visar att den som dricker alkohol för att koppla av vid
stress, snabbare utvecklar ett beroende. Dessutom har vissa yrkesgrupper
tillgång till alkohol på arbetsplatsen, eller stor representation. Nya trender
utvecklas i synnerhet på ungdomstäta arbetsplatser, där man ofta arbetar
många timmar, kopplar av med några öl, och sedan fortsätter arbetet.
I det sammanhanget finns ett naturligt tillfälle att också diskutera hur
mycket man kan dricka utan att kroppen eller psyket påverkas negativt.
På detta område har arbetsmarknadens parter engagerat sig och inom
ramen för Alna (Arbetslivets egen organisation i alkohol och drogfrågor)
utvecklat metoder i det förebyggande arbetet. På vissa ungdomstäta
arbetsplatser i nya branscher är det särskilt viktigt att utveckla för-
hållningssätt som förebygger problem. Inom Alna har metoder att
diskutera dessa frågor med unga medarbetare utvecklats.
På högskolor och inom studentlivet dricker ungdomarna av tradition i
regel ofta och mycket. Många ungdomar kommer där för första gången i
kontakt med miljöer där regelbunden alkoholkonsumtion förekommer.
Det är ofta under dessa år som de framtida alkoholvanorna grundläggs.
Studerande vid universitet och högskolor blir allt fler och utgör ungefär
hälften av alla ungdomar i åldern 18-25 år. Folkhälsoinstitutet har i sam-
verkan med Systembolaget och Sveriges Förenade Studentkårer (SFS)
initierat konferenser med högskolorna i syfte att förebygga
alkoholskador.
Insatser inom företagshälsovården, primärvården och hälso- och
sjukvården
Inom företagshälsovård och primärvård kan en dialog om dryckes-
mönster föras vid allmänna hälsoundersökningar och i samband med
problem som kan påverkas av hög alkoholkonsumtion. Det borde vara
lika naturligt för läkare och sjuksköterskor att diskutera alkohol-
konsumtionens påverkan på hälsan som att diskutera matvanors, och
motionsvanors påverkan. Tyvärr sker detta inte systematiskt och en fort-
bildning av företags- och primärvårdsläkare, sjuksköterskor och
beteendevetare är viktig för att de skall kunna genomföra en bra dialog
som leder till förändring. Dialogen bör inte syfta till att få någon att
erkänna att han eller hon dricker för mycket utan till att alla skall reflek-
Prop. 2000/01:20
71
tera över hur mycket de dricker. Självreflektion är ofta första steget i en
förändringsprocess.
Flera försöksverksamheter har visat att enkla metoder i primärvården
kan leda till minskad alkoholkonsumtion. Socialstyrelsen bör därför få i
uppdrag att i samråd med Folkhälsoinstitutet och Arbetslivsinstitutet
utveckla metoder och initiera utbildning inom detta område för läkare,
sjuksköterskor och annan personal inom företagshälsovården och primär-
vården. Fortbildningen bör följas upp av en utvärdering.
Regeringens bedömning: Insatserna för att minska antalet alkohol-
relaterade olyckor i trafiken, till lands och till sjöss bör förstärkas.
Vägverket bör få i uppdrag att utreda vilka åtgärder som behöver
vidtas för att bättre kunna registrera alkoholrelaterade olyckor. Polisen
bör fortsatt i sin trafikövervakning prioritera arbetet mot trafik-
nykterhetsbrotten.
Prop. 2000/01:20
Skälen för regeringens bedömning: Vägverket har i en beräkning
visat att andelen rattfyllerister skulle öka med 11 procent och andelen
dödsfall i trafiken med 8 procent om den totala alkoholkonsumtionen
skulle öka med 1 liter ren alkohol per invånare 15 år och äldre.
Sverige är ett föregångsland när det gäller forskning om alkohol och
trafik. Svenska studier har bl.a. visat på en tydlig försämring av
körförmågan redan vid mycket låga alkoholhalter (under 0,5 promille).
Sverige är också sedan länge ett av de ledande länderna i världen när det
gäller trafiknykterhet. Detta beror bl.a. på den låga promillegränsen, 0,2
promille, vilken är den lägsta inom EU.
Antalet trafiknykterhetsbrott minskade stadigt under åren 1996-1998
men ökade under 1999:
- 1998 rapporterades 13 398 brott varav 718 drograttfylleri
- 1999 rapporterades 14 361 brott varav 1717 drograttfylleri.
Vägverkets resurser för insatser mot trafikonykterhet har på senare tid
minskat. De 20 miljoner kronor som i mitten av 90-talet fanns till insatser
för trafiknykterhet har nu reducerats till två miljoner kronor.
I trafiken utgör alkoholen en av de allra viktigaste olycksskapande
faktorerna. Cirka 20 procent av de bilförare som dödas i trafiken är på-
verkade av alkohol och ca 40 procent av de gående som dödas i trafiken
är alkoholpåverkade. Statistiken över antalet onyktra som skadas i
trafiken är dock bristfällig, vilket även gäller det antal som dödas eller
skadas av onyktra förare.
Hälften av samtliga bilförare som ertappas med för hög promillehalt
har alkoholproblem, och nästan tre fjärdedelar av dem med en nivå över
en promille. Det är därför viktigt att vårdinsatser riktas mot denna grupp.
En bedömning av beroendet skall göras innan körkortet återlämnas.
Sedan år 1994 har polisens särskilt avdelade resurser för trafiköver-
vakning dragits ned, samtidigt som produktiviteten i polisarbetet har
ökat. Antalet genomförda utandningsprover har minskat med nästan
hälften jämfört med 1994, från 1,8 miljoner utandningsprover till drygt
72
en miljon. En ny bärbar utrusning för utandningsprov som bevis har
nyligen utvecklats. Den medför att utandningsprover som gäller som
bevismedel kan göras på plats och att antalet resor till vårdinrättningar
för blodprovstagning kan minskas. I de allra flesta fallen kan också
utredningen angående rattfylleribrottet färdigställas ute på kontroll-
platsen.
Enligt regeringen bör målet vara att minska antalet rattfylleribrott.
Polisens övervakning på området bör fortsatt vara en prioriterad uppgift.
Alkoholutandningsprover utgör ett viktigt inslag i den övervakningen.
Rikspolisstyrelsen har i sin preliminära planering för åren 2000-2003
uppmanat polismyndigheterna att överväga att genomföra utandnings-
prov vid varje polisiärt påkallat möte med trafikant. Strategin motiveras
utifrån ett förebyggande perspektiv. Om upptäcktsrisken är hög minskar
sannolikt antalet alkoholpåverkade förare.
Vägverket har påpekat att det nu finns tekniska hjälpmedel för att för-
hindra alkoholpåverkad köming. Sedan februari 1999 pågår en försöks-
verksamhet med s.k. alkolås i tre län. I dessa län kan rattfyllerister få
behålla sina körkort under villkoret att de under två års tid endast framför
fordon utrustade med alkolås. På frivillig basis genomförs ett försök med
alkolås i yrkestrafik. Cirka 100 taxibilar i Uppsala har utrustats med
alkolås, liksom 100 bussar och lastbilar i Dalarna. Vägverket anser att
alkolås bör krävas vid all offentlig upphandling av transporter och vid
upphandling av transporter av farligt gods och av transporter av skolbarn.
Regeringen anser att den utvärdering som för närvarande genomförs av
hur alkolåsen fungerat i försökslänen bör ligga till grund för ett senare
ställningstagande till en eventuell utökning av antalet bilar med alkolås.
Regeringen anser dock att krav på alkolås redan nu bör kunna övervägas
vid all offentlig upphandling av fordon och transporter av farligt gods
och fordon och transporter som transporterar skolbarn.
För säkerheten till sjöss finns regler i sjölagen (1994:1009). Där anges
bl.a. att den som framför ett fartyg så påverkad av alkoholhaltiga drycker
att det kan antas att han inte på ett betryggande sätt kan utföra vad som
krävs, skall dömas för sjöfylleri eller i förekommande fall för grovt sjö-
fylleri. Vid bedömande av om brottet är grovt skall det särskilt beaktas
bl.a. om gärningsmannen har haft en alkoholkoncentration på minst 1,0
promille i blodet eller 0,50 milligram per liter i utandningsluften. Det är
önskvärt att åtgärder vidtas för att minska sjöfylleriet. År 1999 tillsatte
regeringen en kommitté med uppgift att utreda om det finns anledning att
för hela eller någon del av sjötrafiken införa promillegräns för sjöfylleri
som inte är grovt. I samband med uppdraget skall utredaren också
analysera i vad mån möjligheterna att upptäcka och beivra sjöfylleri kan
underlättas och, om så är fallet, lämna förslag om på vilket sätt så kan ske
(dir. 1999:87). Uppdraget skall redovisas senast den 31 mars 2001.
Höga krav på reaktionsförmåga och omdöme gäller för lokförare och
piloter. För tågtrafiken gäller i jämvägssäkerhetslagen (1990:1157)
samma alkoholgräns för lokförare som för bilister, dvs. högst 0,2
promille. Dessutom stadgas i SJ:s hälsofordringar (SJF 200.4) att
missbruk av alkohol ”utgör hinder för säkerhetstjänst”. Till säker-
hetstjänst räknas att framföra ett tåg. Enligt Luftfartsverkets ”Särskilda
tjänstgöringsbestämmelser för flygbesättningsmedlem vid såväl privat-
Prop. 2000/01:20
73
flyg som förvärvsmässig luftfart”, gäller att ingen alkohol får förtäras de
närmaste 8 timmarna före flygning. Allmän regel är att piloter bör iaktta
stor försiktighet med alkoholdrycker, särskilt mellan 24 och 8 timmar
före flygning. Den som bryter mot Luftfartsverkets bestämmelser riskerar
att få sitt certifikat indraget.
Yrkeschaufförer kan påverkas genom att de har en alkoholpolicy på
arbetsplatsen, som reglerar vad som gäller, vem som skall förebygga och
vem som skall vidta åtgärder om problem uppstår. För att en policy skall
utgöra ett verkligt stöd bör också arbetsledare och fackligt aktiva få
särskild utbildning och alla anställda få ökad kunskap om innehållet i
policyn.
Alla elever som lämnar gymnasieskolan borde känna till hur alkohol
påverkar bilkörning. På körskolor bör frågan självklart tas upp.
Prop. 2000/01:20
Regeringens bedömning: Insatser bör förstärkas och utvecklas för att
minska risken för att barn föds med skador förorsakade av modems
alkoholkonsumtion under graviditeten. Folkhälsoinstitutet och Social-
styrelsen bör få i uppdrag att ta fram fortbildning för personal inom
mödrahälsovården inriktad på att höja kunskapen om sambandet
mellan alkoholkonsumtion och skador under graviditeten.
Skälen för regeringens bedömning: Beräkningar visar att det varje år
föds mellan 50 och 100 barn i Sverige med fetalt alkoholsyndrom (FAS)
och 100 till 200 barn med fetala alkoholeffekter (FAE). Beräkningarna är
statistiska skattningar och baseras inte på faktiska studier. Antalet
diagnosticerade fall av FAS och FAE är inte med nödvändighet
synonymt med den faktiska förekomsten. Detta orsakas förmodligen av
att diagnoskriteriema, förutom tillväxthämning, skador på centrala nerv-
systemet och missbildningar, även innefattar dokumenterat missbruk hos
modem under graviditeten. Skadebilden kan också ha andra orsaker än
alkoholmissbruk.
Kvinnor kan inte, av fysiologiska skäl, bryta ner alkohol lika snabbt
som män. Detta innebär att kvinnan blir mer berusad än mannen, om hon
och han dricker lika stora mängder alkohol. Kvinnor är alltså
”känsligare” för alkohol, och får lättare alkoholskador av olika slag.
Kvinnorna står för ungefär en tredjedel av alkoholkonsumtionen. An-
delen storkonsumenter är störst i åldersgruppen 18-25 år - detta gäller
för såväl kvinnor som män. Andelen kvinnliga alkoholmissbrukare har
ökat; i dag är var femte missbrukare en kvinna. Några forskare uppskattar
att minst två till tre procent av samtliga kvinnor i Sverige har alkohol-
problem, och drygt en procent av de gravida kvinnorna. Sammantaget
kan detta innebära en risk för att andelen bam som föds med FAS eller
FAE kan komma att öka.
Trots att vi i Sverige har en väl utbyggd och välbesökt
mödrahälsovård, är det svårt att upptäcka samtliga kvinnor som fortsätter
med ett omfattande alkoholbruk eller alkoholmissbruk under graviditeten.
74
Enligt flera beräkningar kan det årligen handla om cirka 1 000 kvinnor.
Endast cirka 150-200 kvinnor är redan kända hos socialtjänsten, eller
upptäcks av mödrahälsovården, och kan erbjudas specialistmödravård.
Sådan mödravård tillhandahålls bl.a. vid Huddinge sjukhus i Stockholm
samt i Göteborg och Malmö. Mödrar som har erhållit specialist-
mödravård föder sällan bam med skador förorsakade av alkohol.
I Sverige har budskapet om graviditeten som en alkoholfri zon drivits
sedan slutet av 1970-talet, och flera aktörer har genomfört kampanjer på
detta tema. Systembolaget har, i enlighet med statsmakternas beslut,
skyldighet att tillhandahålla konsumentupplysning. Det innebär att man
informerar dels om produkterna, dels om de risker som är förknippade
med alkohol. Systembolaget har också genomfört flera kampanjer som
riktat sig till gravida kvinnor.
Folkhälsoinstitutet genomförde under åren 1993-2000 flera satsningar
som riktar sig till såväl föräldrar som barnmorskor m.fl. yrkesgrupper
som kommer i kontakt med gravida kvinnor. Sedan flera år tillbaka
bedriver institutet en kontinuerlig kampanj med budskapet att gravi-
diteten skall vara en alkoholfri zon. För mödravårdscentraler har
Folkhälsoinstitutet producerat en hel del informationsmaterial om
kvinnors hälsa i samband med graviditet. För flickor i gymnasieskolans
avgångsklasser har likaså material producerats i syfte att informera om
riskerna med alkoholkonsumtion under graviditeten.
Den allmänna konsumtionsökningen bland kvinnor gör det nödvändigt
med breda informationsinsatser, eftersom nya rön visat att även en mått-
lig alkoholkonsumtion kan försämra möjligheterna att bli gravid med upp
till 50 procent.
Information förmedlas till mödrar och fäder som besöker
mödravårdscentralen i samband med graviditet, som en del av den dialog
som med fördel förs på mödravårdscentralen under graviditeten om
dryckesmönster och om hur alkohol påverkar kroppen under graviditet
och amning. Också barnavårdscentralerna är viktiga att betona i det före-
byggande arbetet som en resurs när det gäller information om alkoholens
påverkan vid amning. Information om hur alkohol påverkar kroppen
under graviditeten bör också integreras i undervisningen i gymnasie-
skolan. Även andra yrkesgrupper t.ex. fältarbetare och socialsekreterare
inom socialtjänsten som når unga gravida missbrukare behöver ökad
kunskap i dessa frågor.
Insatserna behöver dock förstärkas och utvecklas för att ytterligare
minska risken för att bam föds med skador förorsakade av alkoholkon-
sumtion under graviditeten. Folkhälsoinstitutet och Socialstyrelsen bör
därför få i uppdrag att tillsammans ta fram en plan och ett innehåll för
fortbildning för personal inom mödrahälsovården med syfte att ytterligare
höja kunskapen om sambandet mellan alkoholkonsumtion och skador
under graviditeten.
Prop. 2000/01:20
75
Regeringen avser att tillsätta en kommitté med uppgift att svara för
samordningen av insatserna på nationell nivå samt, i vissa delar, för
genomförande av handlingsplanen. Kommittén kommer bl.a. att få i upp-
drag att svara för opinionsbildning och information nationellt och att
genomföra olika konferensserier som syftar till att förankra innehållet i
planen och stimulera utvecklingen av olika verksamheter. I arbetet bör
kommittén aktivt samverka med ideella föreningar, folkrörelser, bransch-
organisationer, företag, myndigheter m.fl. Kommitténs ledamöter bör i
första hand vara representanter för de departement och myndigheter som
har ansvar för alkohol- och drogfrågor. För att stimulera utvecklingen av
ett långsiktigt arbete bör kommittén verka under hela den period som
handlingsplanen spänner över.
I och med att en ny kommitté tillsätts med delvis samma uppgifter som
nuvarande samarbetskommitté mellan berörda myndigheter, försäkrings-
bolag och olika branschorganisationer på alkoholområdet - Oberoende
Alkoholsamarbetet (OAS) - kommer denna kommitté att upphöra från
årsskiftet. Avsikten är att den nya kommittén skall samarbeta brett med
såväl branschorganisationerna som andra organisationer, myndigheter,
företag m.fl. kring bruk av alkohol, dess risker och skadeverkningar.
Regeringen inrättade som tidigare nämnts under år 1997 en nationell
ledningsgrupp för alkohol- och narkotikaförebyggande insatser under
socialministerns ledning. Ledningsgruppens uppgift är bl.a. att bygga upp
och samordna ett långsiktigt förebyggande arbete som kan kompensera
de förändringar som EU-medlemskapet medfört för den svenska alkohol-
politiken. Ledningsgruppen skall fortlöpande följa, stämma av och
samordna de olika insatser av nationell karaktär som olika statliga eller
andra aktörer har att fullgöra. I regeringens proposition, Vissa alkohol-
frågor, m.m. (prop. 1998/99:134) redovisas vad ledningsgruppen tidigare
gjort.
Den nationella ledningsgruppen för alkohol- och narkotikaförebyg-
gande insatser kommer att finnas kvar under socialministerns ledning och
med generaldirektörerna för berörda myndigheter och representanter från
berörda departement samt kommun- och landstingsförbund som leda-
möter.
Prop. 2000/01:20
76
Folkhälsoinstitutet kommer att få ett huvudansvar för att följa upp målen
i handlingsplanen. Uppföljningen skall ske i samverkan med andra
berörda myndigheter.
Ambitionen är att alla mål och delmål i planen skall kunna följas upp.
Här krävs ett samlat ansvar för uppföljningen; en roll som väl passar den
inriktning som Folkhälsoinstitutet föreslås ha enligt förslagen i
betänkandet Statens folkhälsoinstitut - roll och uppgifter (SOU 2000:57).
Ett samlat ansvar för uppföljningen kräver en nära samverkan med andra
aktörer, inte minst Socialstyrelsen som har ett tillsynsansvar när det gäller
socialtjänstlagen och hälso- och sjukvårdslagen.
Det krävs att Folkhälsoinstitutet utvecklar indikatorer och statistik för
att nationellt kunna följa konsumtions- och skadeutvecklingen men också
att Folkhälsoinstitutet tar fram indikatorer som skall kunna användas i
kommunerna för att kunna se om verksamheten utvecklas i linje med
planen. Dessa indikatorer blir även viktiga instrument när det gäller att
framöver kunna följa upp mål och delmål i planen nationellt. I detta
arbete bör Folkhälsoinstitutet samarbeta med bl.a. landstingens samhälls-
medicinska enheter. Ett förslag angående hur uppföljning och utvärdering
av handlingsplanens mål skall gå till bör snarast och senast till den 1 juli
2001 tas fram av Folkhälsoinstitutet.
Prop. 2000/01:20
Regeringens bedömning: För att stödja genomförandet av de
intensifierade alkoholskadeförebyggande insatserna i enlighet med
den nationella handlingsplanen avser regeringen, under förutsättning
att riksdagen beslutar i enlighet med vad regeringen föreslagit i
budgetpropositionen, att sammanlagt avsätta 450 miljoner kronor
under åren 2001-2003 för planens genomförande. Av dessa medel
avsätts 300 miljoner kronor för förstärkta insatser i kommunerna.
Länsstyrelsen anvisar medel till kommunerna efter direktiv som
utarbetas av regeringen. Resterande 150 miljoner kronor skall
användas till ett ökat stöd till utvecklat internationellt samarbete,
frivilligorganisationer, forskning, kompetensutveckling, finansiering
av de uppdrag som föreslagits och för kostnader i samband med
genomförandet av planen, opinionsbildning, metodutveckling, upp-
följning m.m.
Skälen för regeringens bedömning: Genom förslagen till insatser i
denna proposition sker en tydlig förskjutning av ansvaret från statlig till
kommunal nivå. Staten har inte längre samma möjlighet att begränsa
införseln, påverka försäljningen på restaurang eller på samma sätt som
tidigare reglera detaljhandelsförsäljningen av folköl. Därför måste
kommunerna ta ett ökat ansvar när det gäller begränsning av tillgången
av alkohol på lokal nivå, men också när det gäller att systematiskt ut-
77
5 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 20
arbeta förebyggande strategier inom alla relevanta områden, vilket kräver
utökade ekonomiska resurser. Regeringen avser, under förutsättning att
riksdagen beslutar i enlighet med vad regeringen föreslagit i budget-
propositionen, att avsätta 300 miljoner kronor som stöd för utveckling av
den alkoholskadeförebyggande verksamheten i landets kommuner under
åren 2001-2003. Länsstyrelserna bör anvisa medel till kommunerna efter
ansökan från dessa enligt direktiv som utarbetas av regeringen. För att
täcka länsstyrelsernas administrationskostnader bedömer regeringen att
vissa medel behöver tas i anspråk för detta. Regeringen förväntar sig att
kommunerna tydliggör sitt ansvar, förstärker sin samordning och
intensifierar sina insatser inom de områden som utpekas i denna
handlingsplan, så att ett samlat arbete utvecklas med tydlig politisk
ledning. Det handlar om insatser i skolan, i fritidsverksamheten, inom
socialtjänsten etc. Även inom primärvården, bama- och mödra-
hälsovården m.fl. verksamheter behöver insatserna förstärkas och sam-
ordnas. Det handlar också om att få samtliga kommuner att i den nya
situationen kartlägga och dokumentera utvecklingen av alkoholkon-
sumtionen och alkoholskadorna i kommunen och att med utgångspunkt i
en sådan kartläggning anta kommunala målinriktade och samordnade
alkoholpolitiska program för den lokala verksamheten. Kommunerna kan
exempelvis anställa samordnare för det kommunala alkoholskadeföre-
byggande arbetet för att få igång en prioritering av detta arbete. Verk-
samheter som innebär bättre samverkan mellan olika aktörer bör
prioriteras.
Tio miljoner ytterligare utöver befintligt stöd avsätts för att stimulera
frivilligorganisationemas verksamhet. De står för viktiga insatser som
bör förstärkas. Deras arbete utgör ett komplement till samhällets insatser
och de arbetar ofta både med opinionsbildning och stödjande insatser. Nu
gäller det att mobilisera alla krafter och frivilligorganisationema utgör
nyckelgrupper och är ofta innovatörer när det gäller utveckling av de
förebyggande insatserna.
Vidare avses femtio miljoner kronor fördelas till kompetensutveckling
för personal inom vården och personal som arbetar med förebyggande
insatser. De olika yrkesgrupper som idag finns inom skolan, social-
tjänsten, fritidsverksamheten, primärvården, bam- och mödrahälso-
vården, m.fl. verksamheter behöver fortbildning och kompetensutveck-
ling inom det alkoholskadeförebyggande området. De flesta som arbetar
inom de nämnda områdena har ingen eller liten utbildning i alkohol-
skadeförebyggande arbete eller är helt självlärda. Socialstyrelsen skall få
i uppdrag att tillsammans med Folkhälsoinstitutet utforma ett förslag till
program för ett nationellt stöd till en sådan kunskaps- och kompetens-
utveckling över hela landet. Fortbildningen bör sedan erbjudas över hela
landet och vara relativt omfattande.
Tjugo miljoner kronor bör också avsättas till förstärkt alkohol-
forskning. I det läge alkoholpolitiken för närvarande befinner sig, är
forskningsfrågorna av vital betydelse. Eftersom en försvagning av vissa
delar av de alkoholpolitiska instrumenten är ett faktum, så måste de
ersättas av intensifierade preventiva insatser på andra områden. Ett
grundläggande problem är emellertid att kunskaperna om vilka metoder,
som är effektiva, är bristfälliga. Därför är det angeläget att få igång en
Prop. 2000/01:20
78
förstärkt forskning kring effekter av preventiva insatser på skilda nivåer.
Det är också viktigt att prioritera forskning som på olika sätt syftar till att
följa utvecklingen av alkoholskador och alkoholprevention. Exempel på
teman för sådan forskning är hur de förändrade förutsättningarna kommer
att förändra konsumtionsmönstret, eller fördjupade studier av alkohol-
konsumtionens utveckling i olika målgrupper och olika alkoholkulturer.
Speciellt viktigt blir det att studera ungdomars alkoholvanor och studera
hur deras attityder och beteenden utvecklas, sprids och påverkas av olika
faktorer. Forskningen bör främst förstärkas på de beteende- och samhälls-
vetenskapliga områdena.
Femtio miljoner kronor avsätts till information och opinionsbildning på
nationell nivå. Det gäller här främst att genom opinionsbildning och
riktad information öka människors individuella ansvarstagande. Insatser
som syftar till att öka kunskapen om individuella risknivåer när det gäller
alkohol eller öka allmänhetens medvetenhet om de skador som för hög
alkoholkonsumtion orsakar individer, familjer och samhälle är exempel
på detta. Opinionsbildningen på nationell nivå bör samordnas och
utformas så att den fungerar som ett stöd för det lokala alko-
holskadeförebyggande arbetet.
Fem miljoner kronor avsätts för de uppdrag som i planen ålagts olika
myndigheter. Det gäller Folkhälsoinstitutet, Socialstyrelsen, Vägverket,
Arbetslivsinstitutet m.fl.
Femton miljoner kronor avsätts under treårsperioden för övriga
kostnader som är förknippade med den kommitté som föreslås, dvs. för
genomförandet av planen.
Prop. 2000/01:20
Tabell 2. Sammanfattning av finansieringsförslagen
|
Anslag |
2001 |
2002 |
2003 |
|
Alkohol- och nar- |
75 milj .kr |
100 milj, kr |
125 milj, kr |
|
Bidrag till ut- |
50 milj, kr |
50 milj, kr |
50 milj, kr |
|
Summa |
125 milj, kr |
150 mil. kr |
175 milj, kr |
79
Alingsås kommun
Alkoholinspektionen
Alkoholproblematikers Riksorganisation, ALRO 2000
Allas Ansvar
Alna-Riks
Blåbandsrörelsen
Bromma stadsdelsförvaltning
Degerfors kommun
Drogförebyggama i Stockholms län
Eskilstuna kommun
Folkhälsoinstitutet
Fria Sällskapen Länkarnas Samorganisation
Föreningen Fruktdrycker
Föreningen Svensk Företagsvård
Hela Människan
IOGT-NTO
JANTI-gruppen i Järfälla
Justitiedepartementet
Kriminalvårdsstyrelsen i Göteborg
Kvinnoforum
Kvinnoorganisationernas samarbetsråd i alkohol- och narkotikafrågor,
KS AN
Landstinget i Värmland, Folkhälsan Värmland
Landstingsförbundet
LP-verksamhetens Ideella Riksförening
Lunds universitet
Länkens Kamratförbund
Länsstyrelsen i Blekinge län
Länsstyrelsen i Dalarna län
Länsstyrelsen i Hallands län
Länsstyrelsen i Jämtlands län
Länsstyrelsen i Jönköpings län
Länsstyrelsen i Skåne län
Länsstyrelsen i Stockholms län
Länsstyrelsen i Uppsala län
Länsstyrelsen i Västerbottens län
Länsstyrelsen i Västemorrlands län
Länsstyrelsen i Västmanlands län
Länsstyrelsen i Västra Götaland
Länsstyrelsen i Östergötland
Malmö stad
Mentor Sverige
Motorföramas Helnykterhetsförbund, MHF
Nässjö socialförvaltning
Ockerö kommun
Region Skåne
Prop. 2000/01:20
Bilaga 1
80
Riksförbundet Frivilliga Samhällsarbetare
Riksförbundet för Behandlingshem, RFB
Riksförbundet för förstärkt familjevård
Riksförbundet Föräldraföreningen mot Narkotika, FMN
Riksföreningen för alkoholmottagningar
Rikspolisstyrelsen
Rådgivningsbyrån i narkotikafrågor
Samhällsmedicin Göteborg
Samhällsmedicin Gävleborg
Socialförvaltningen i Lund
Stockholms universitet
Svenska Föreningen för Alkohol- och Drogforskning, SAD
Svenska Narkomanvårdsförbundet
Sveriges Blåbandsungdom
Sveriges Landsråd för alkohol- och narkotikafrågor
Sveriges Lärares Nykterhetsförbund, SLN
Trelleborgs kommun
Umeå kommun, socialtjänsten
Ungdomens Nykterhetsförbund, UNF
Verdandi
Wikman, Sune
Vägverket
Österåkers kommun
Prop. 2000/01:20
Bilaga 1
81
Alingsås kommun
Alkoholproblematikers Riksorganisation, ALRO
Alna-Riks
Arboga kommun
Bromma kommun
De Fria Sällskapen Länkarnas Samorganisation, DFSL
Degerfors kommun
DIANOVA
Eskilstuna kommun
Finspång kommun
Forshaga kommun
Föreningen Fruktdrycker
Försäkringsförbundet
Hela Människan-DKSN
Hudiksvall kommun
IOGT-NTO
Järfälla kommun
Jönköpings kommun
Kriminellas Revansch i Samhället, KRIS
Kvinnoforum
Kvinnoorganisationernas samarbetsråd i alkohol- och narkotikafrågor,
KSAN
Linköpings kommun
Livsmedelshandlareförbundet
LP-verksamheten
Luleå kommun
Lunds kommun
Länkarnas Riksförbund
Länkens kamratförbund
Malmö kommun
Motorföramas Helnykterhetsförbund, MHF
Nässjö kommun
Ockelbo kommun
Pripps Ringnes
Riksförbundet för behandlingshem, RFB
Riksförbundet för hjälp åt narkotika- och läkemedelsberoende, RFHL
Riksförbundet Föräldraföreningen mot narkotika, FMN
Riksförbundet mot alkohol- och narkotikamissbruk, RFMA
SMART
Socialstyrelsen
Sprit- & Vinleverantörsföreningen
Svenska Akademikers Nykterhetsförbund
Svenska Bryggareföreningen
Svenska Kommunförbundet
Svenska Narkomanvårdsförbundet
Sveriges Blåbandsförbund
Prop. 2000/01:20
Bilaga 2
82
Sveriges Blåbandsungdom
Sveriges Hotell- och Restaurangföretagare
Sveriges Invandrare mot Narkotika, SIMON
Sveriges Landsråd för Alkohol- och Narkotikafrågor
Sveriges Lärares Nykterhetsförbund, SLN
Sveriges Polismäns Helnykterhetsförbund
Systembolaget
Trelleborg kommun
Umeå kommun
Ungdomens Nykterhetsförbund
Verdandi
Vimmerby kommun
Vita Bandets Riksförening
Öckerö kommun
Örnsköldsvik kommun
Prop. 2000/01:20
Bilaga 2
83
Prop. 2000/01:20
Bilaga 3
Olika frivilligorganisationer gör viktiga samhällsinsatser på det alkohol-
skadeförebyggande området. Nedan följer en kort genomgång av deras
olika verksamheter och vad de enligt egna uppgifter kan bidra med under
den kommande planperioden.
Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN) är
ett informationsorgan i alkohol- och narkotikafrågor med organisationer
som medlemmar. Med en god förankring i forskningen är CAN en
kunskapsbank med uppgift att tillhandahålla och sprida saklig
information. Genom nära kontakt med forskare och andra
kunskapsproducenter framställer CAN olika former av material och
tillhandahåller kunskap via många olika kanaler såsom kurser,
konferenser, bibliotek, försäljning och frågeservice. Samarbetet med
medlemsorganisationerna ägnas speciellt intresse.
CAN har tre huvudarbetsuppgifter. En består i att förmedla basfakta
om droger. Den andra är att samlat följa missbruksutvecklingen, göra
egna undersökningar och sprida information om förändringar på
drogområdet. CAN:s tredje ansvarsområde är att vara ett serviceorgan för
folkrörelser och organisationer i deras droginformation.
Alna-Riks samordnar verksamheten mellan de regionala Alna-råden
runt om i Sverige. Alna finns på arbetsplatserna och är ett samarbets-
organ på alkohol- och drogområdet mellan arbetsmarknadens parter. De
hjälper arbetsplatser att utveckla heltäckande drogförebyggande program
och de har bl.a. utvecklat en strategi för att lära människor inom arbets-
livet vad som ur hälsosynpunkt är en riskfri alkoholkonsumtion.
Alna kan bidra med särskilda insatser som t.ex. att fortsätta med
utbildningsinsatser på ungdomstäta arbetsplatser. Alna kan vidare bidra
med undersökningar för att se om det finns förändringar i missbruk på
arbetsplatserna och utifrån resultaten diskutera fram en gemensam meto-
dik i att förebygga alkohol- och drogproblem i första hand på ungdoms-
täta arbetsplatser. Alla typer av skolor omfattas i huvudsak av arbets-
miljölagen, därför bör Ainas arbete bedrivas även på gymnasie- och hög-
skolor.
Alkoholproblematikernas Riksorganisation (ALRO) är en klient-
organisation som arbetar för alkoholproblematiker och mot alkoholmiss-
bruk. Inom ALRO är det lokal- och kamratföreningar som utgör kärnan i
verksamheten. Genom att träffa kamrater med erfarenhet från missbruk
får man stöd och hjälp att komma ifrån sitt missbruk. Genom samarbete
med andra organisationer både på det lokala planet och riksplanet får
medlemmarna även annan hjälp och andra insikter. Medlemmarna har
också möjlighet att delta i olika kurser för att stärka sitt självförtroende
och få nya kunskaper. ALRO medverkar även i skolor och på arbetsplat-
ser.
Blåbandsrörelsen arbetar utifrån kristen grund för personlig helnyk-
terhet. Rörelsen bedriver alkohol- och narkotikapolitiskt arbete i kommu-
ner och på nationell nivå. Just nu drivs en kampanj på temat ”Obruk -
bruk - missbruk” och en utbildningskampanj för ledare och personal som
84
arbetar med bam - Bam i farozonen. Man anordnar pastorsutbildning i
alkohol- och narkotikafrågor, erbjuder eftervård för rehabiliterade miss-
brukare. Man stödjer Blåbandsungdomen i arbetet med att utveckla verk-
samheten bland bam och ungdomar. Man vill också vidareutveckla arbe-
tet med olika invandrargruppen med modell från ett framgångsrikt arbete
i Stockholmsområdet.
Sveriges Blåbandsungdom (SBU) erbjuder nykter fritid för bam och
ungdomar. Man medverkar aktivt till att skjuta upp alkoholdebuten bland
ungdomar och i opinions- och folkbildningsarbetet, t.ex. i form av skol-
projekt.
SBU fungerar som motvikt i verksamheter där drogliberalism har stort
utrymme, t.ex. studentliv och idrottssammanhang. Man kan genom sin
kristna grand ge ungdomar möjlighet att diskutera livsfrågor.
Föräldraföreningen mot narkotikas (FMN) viktigaste uppgift är att
stötta föräldrar och andra anhöriga till narkotikamissbrakande bam med
enskilda samtal, rådgivning och vägledning så att de kan hjälpa sitt bam
tillbaka till ett drogfritt liv. Man arbetar också förebyggande på skolor
och arbetsplatser. FMN vill också bilda opinion mot droger för att främja
drogfrihet bland ungdomar.
Fria Sällskapen Länkarnas Samorganisation (FSLS) har ett hel-
täckande program för rehabilitering. De har alltid öppet för nya hjälp-
sökande som själva vill sluta med sitt missbruk. Man erbjuder olika akti-
viteter och gemenskap i länklokalema. Föreningens medlemmar har kun-
skaper som grundar sig på egna erfarenheter. FSLS genomför informa-
tionsaktiviteter där efterfrågan finns och där resurserna räcker till.
Föreningen Fruktdrycker tillhör nykterhetsrörelsen och organiserar
medlemmar, andra organisationer och företag. De marknadsför alkohol-
fria drycker via kurser, konferenser och informationsmaterial och försö-
ker på olika sätt utveckla och stimulera konsumtionen av alkoholfria
dryckesaltemativ. Föreningen åtar sig att driva projekt som dels mobilise-
rar de som tillverkar, lanserar och distribuerar altemativ-
drycker/lättdrycker, dels genomför utbildning av restaurangpersonal om
alkoholfria drycker som alternativ.
Hela Människan är en ekumenisk organisation för socialt arbete på
kristen grand. Man vill utifrån en kristen människosyn skapa förutsätt-
ningar för ett ökat socialt-diakonalt engagemang för särskilt utsatta män-
niskor. Organisationen ska ägna uppmärksamhet åt och motverka förhål-
landen i samhället vilka leder till och förvärrar mänsklig utsatthet. Hela
människan bidrar bl.a. med följande: Ria-verksamheten som arbetar med
social omsorg, motivation, vård, behandling, förebyggande arbete inom
drogområdet, Quintea-verksamheten som ger stöd till kvinnor med miss-
braksproblem, Linus-verksamheten som är en stödverksamhet för
bam/anhöriga till missbrukare, Livspuls-verksamheten som arbetar med
stödinsatser till psykiskt långtidssjukskrivna.
IOGT-NTO är en helnykterhetsorganisation som arbetar såväl lokalt,
nationellt som internationellt. IOGT-NTO vill medverka i nationella,
regionala och lokala informations- och folkbildningssatsningar och i
genomförandet av lokala alkohol- och narkotikapreventiva projekt.
Genom IOGT-NTO:s kontor i Bryssel, medlemskapet i Eurocare och
kontakter med EU:s institutioner kan deras kontakter och nätverk med
Prop. 2000/01:20
Bilaga 3
85
andra länders frivilligorganisationer användas för att lyfta fram alkohol-
frågan på Europanivå. På nationell nivå vill organisationen genomföra
långsiktiga och målinriktade informations- och utbildningsinsatser rik-
tade till bam och ungdom, föräldrar m.fl., erbjuda fritidsverksamhet i
drogfri miljö och tillsammans med idrottsrörelsen genomföra den nyligen
påbörjade nationella kampanjen ”ATTITYD” - en kampanj för en alko-
holfri uppväxt.
Järnvägsanställdas Helnykterhetsförbund arbetar med opinions-
bildning, information och friskvård med jämvägsanställda och deras när-
stående som målgrupp. De försöker att informera om behovet av trafik-
nykterhet, alkohol- och drogfria arbetsplatser för den målgrupp förbundet
har - jämvägsanställda och deras familjer. De erbjuder olika aktiviteter i
alkohol- och drogfri miljö, t.ex. semesterhem och har ”broderorganisa-
tioner” utomlands som man samarbetar med.
Kvinnoorganisationernas samarbetsråds i alkohol- och narkotika-
frågor (KSAN) är en paraplyorganisation som fokuserar på det förebyg-
gande arbetet när det gäller alkohol- och narkotikafrågor för målgmppen
kvinnor och flickor. Deras arbete när det gäller alkohol utgår från ett
hälsoperspektiv. De anser det viktigt att flickor/kvinnor har en bred kun-
skap i alkoholfrågor, att attityder och värderingar tas upp till diskussion.
Rådets samarbete med studenthälsan och kårer inom universitet och hög-
skolor har varit en starkt bidragande orsak till KSAN:s engagemang när
det gäller unga kvinnors situation. KSAN arbetar sedan ett par år med ett
material kallat ”Grus och glitter” - handledning för tjejgruppsarbete. Det
används vid utbildning av olika personalgrupper. KSAN:s medlemsorga-
nisationer engagerar sig på olika sätt i arbetet, t.ex. genom samarbetet
med kvinnojourerna där tjejjoursverksamheten växer och utökas för när-
varande. Genom sitt samarbete med European Women's Lobby (EWL)
har KSAN goda möjligheter att nå andra kvinnoorganisationer inom EU.
Kvinnoforum. Sedan starten år 1988 har frågor kring kvinnor och
missbruk varit ett centralt tema vid Kvinnoforum, som arbetar med
information, utbildning, forskning, klientarbete och förändringsarbete för
att förbättra villkoren för kvinnor ur ett genderperspektiv.
Kunskapscentret Forskning och Praktik - Kvinnor och Missbruk - kan
genom sin nära knytning till både praktikemätverk som dagligen möter
missbrukande kvinnor och deras familjer och ett forskamätverk med
intresse för missbruk och behandling utifrån ett genderperspektiv utgöra
en viktig resurs. Man skulle som en nationell FoU-enhet kunna bidra med
sin kunskap i samband med utveckling av en nationell plan för missbru-
karvården.
LP-verksamhetens ideella riksförening bedriver missbrukarvård på
kristen grund. LP-verksamheten har mer än 30 års erfarenhet av arbete
bland utslagna och deras familjer. Verksamheten bidrar med vård och
behandlingsinsatser för missbrukare och deras anhöriga, ANT-undervis-
ning i skolor på de platser där det finns LP-arbete, tillhandahåller stöd-
personer till utsatta ungdomar och deras familjer samt arrangerar tema-
kvällar/föreläsningar.
Länkens kamratforbund bedriver kamratstödjande verksamhet och
sprider kunskap om alkoholens skadeverkningar. De vill bygga ut ett
fungerande kontaktnät med myndigheter, organisationer och andra sam-
Prop. 2000/01:20
Bilaga 3
86
arbetspartners som sysslar med missbruksfrågor på riks- och lokalplanet
och utbilda och organisera medlemmar och anställda för att på bästa
möjliga sätt ta hand om behövande så att de kommer i från sitt missbruk.
Mentor bedriver drogförebyggande insatser bland bam och ungdomar.
Det är en självständig, politiskt och religiöst obunden insamlingsstiftelse.
Man vill vara till stöd, fungera som mentor för andra genom att driva
egna projekt och därigenom få kunskap om vad som fungerar och vad
som inte fungerar, stödja andra organisationers projekt, ge akademiker
och andra praktiker möjlighet att mötas och samarbeta för att utveckla det
förebyggande området, hjälpa företag att utveckla ett socialt engagemang
genom att bl.a. låta vuxna bli mentorer åt ungdomar, sprida resultaten av
pilotprojekten till stat, kommun och frivilligorganisationer.
Motormännens Helnykterhetsförbund (MHF) arbetar mot alkohol
och narkotika i trafiken - till lands, till sjöss och i luften och för en ökad
trafiksäkerhet. De kan bidra med alkoholupplysning och information om
alkohol & droger och bilkörning, upplevelsebaserade projekt som riktar
sig till bam och ungdomar både i skolan och på fritiden (festplatser,
pubar, restauranger), ge rattfylleriproblematiken en identitet så att männi-
skor i gemen uppfattar det som en vardagsangelägenhet, stimulera till
vård och behandling i samband med rattfylleridomar.
Riksförbundet frivilliga samhällsarbetare (RFS) organiserar frivil-
liga samhällsarbetare. Medlemmarna har olika frivilliguppdrag som är
laganknutna, t.ex. kontaktpersoner/-familjer inom socialtjänsten, över-
vakare inom kriminalvården, stödpersoner inom psykiatrin, kontaktper-
soner och stödfamiljer inom lagen för stöd och service för vissa funk-
tionshindrade. RFS är en partipolitiskt och religiöst obunden organisation
som genom opinionsbildande verksamhet och ideella insatser vill verka
för minskad utslagning och rätt till rehabilitering för alla. Förbundet
anser att lekmannens vardagskunskap är ett viktigt komplement till
tjänstemannens yrkeskunskap.
Sveriges Landsråd för alkohol- och narkotikafrågor (SLAN) är en
paraplyorganisation för nykterhetsrörelsens olika organisationer med en
samordnande funktion för rörelsen. De kan bidra med att samordna insat-
ser inom nykterhetsrörelsen, medverka i och genomföra utbildningar,
konferenser, samordna informationsinsatser m.m. Nykterhetsrörelsen har
runt 1 000 lokala föreningar runt om i landet.
Sveriges lärares nykterhetsförbund (SLN) är verksamma inom skol-
och fritidssektorn och är en yrkessektion inom IOGT-NTO. De arbetar
med drogutbildning för alla som i sitt yrke arbetar med bam och ung-
domar. I Upplands Väsby har ett snart treårigt projekt genomförts,
DUVA - Drogfri uppväxt - vuxnas ansvar. SLN arbetar även drogpoli-
tiskt genom att anordna seminarier, framställa studiematerial och hjälpa
skolor att ta fram droghandlingsprogram. Man har också kontakt med
lärarhögskolor för att vara behjälplig vid utvecklingen av nya kurser som
ska ge lärarkandidaterna kunskaper om drogfrågor.
Ungdomens nykterhetsförbund (UNF) tillhör IOGT-NTO-rörelsen
och driver framför allt lokala skolprojekt. De kommer även fortsättnings-
vis koncentrera sig på att bedriva meningsfull föreningsverksamhet på så
många orter som möjligt och aktivt arbeta i skolan för att hjälpa och
Prop. 2000/01:20
Bilaga 3
87
stötta de lärare som behöver hjälp med metoder och fakta i ANT-under-
visningen.
Verdandi gör genom sin breda socialpolitiska verksamhet insatser
även på det alkoholpolitiska och missbrukspreventiva området. Verk-
samheten spänner över hela fältet, från socialpolitisk opinionsbildning till
konkret stödverksamhet för enskilda missbrukare. Verdandi kommer
även fortsättningsvis att göra insatser på detta område och utveckla nya
verksamheter genom att förankra den tredje vägens alkoholpolitik i en
aktiv opinionsbildning för en social alkoholpolitik, delta i erfarenhets-
utbyte och utvecklingsarbete när det gäller vård och stödinsatser för
missbrukare mellan organisationen och samhället, utveckla stödinsatserna
för människor i riskzonen och på olika sätt utveckla och förstärka det
missbrukspreventiva och stödjande arbetet för missbrukare.
Vita Bandets Riksförening är en kvinnlig kristen nykterhetsorganisa-
tion, som också är internationell. Man driver bl.a. ett farmor/mormor-
projekt som går ut på att äldre kvinnor träffas med barnen i skolan, sam-
talar om livskvalitet utan droger och även ordnar uppföljning med föräld-
rarna.
Prop. 2000/01:20
Bilaga 3
88
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 oktober 2000
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-
Wallén, Thalén, Winberg, Ulvskog, Lindh, Sahlin, Östros, Messing,
Engqvist, Rosengren, Larsson, Wämersson, Lövdén, Ringholm
Föredragande: statsrådet Engqvist
Regeringen beslutar proposition 2000/01:20 Nationell handlingsplan för
att förebygga alkoholskador
89
Eländers Gotab 60433, Stockholm 2000