Regeringens proposition

2000/01:148

Internationella frågor om makars och sambors
förmögenhetsförhållanden

Prop.

2000/01:148

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 19 juli 2001

Lena Hjelm-Wallén

Thomas Bodström

(Justitiedepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Lagen (1990:272) om vissa internationella frågor rörande makars
förmögenhetsförhållanden innehåller bestämmelser om svensk domstols
behörighet att pröva frågor om makars förmögenhetsförhållanden när det
finns anknytning till ett annat land. Lagen reglerar också vilket lands lag
som då skall tillämpas.

I propositionen föreslår regeringen att 1990 års lag skall göras
tillämplig även för sambor. Enligt förslaget skall i stort sett samma regler
gälla för sambor som i dag gäller för makar i internationella frågor om
förmögenhetsförhållanden.

Regeringen föreslår också att det i lagen tas in bestämmelser om
erkännande och verkställighet av utländska avgöranden om makars och
sambors förmögenhetsförhållanden.

Vad som föreslås gälla för sambor i 1990 års lag skall enligt förslaget
tillämpas även beträffande homosexuella sambor.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 februari 2002.

1 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 148

Innehållsförteckning

Prop. 2000/01:148

1    Förslag till riksdagsbeslut.................................................................4

2   Lagtext..............................................................................................5

2.1     Förslag till lag om ändring i lagen (1990:272) om vissa

internationella frågor rörande makars
förmögenhetsförhållanden..................................................5

2.2     Förslag till lag om ändring i lagen (1987:813) om

homosexuella sambor.........................................................9

3   Ärendet och dess beredning............................................................10

4   Bakgrund.........................................................................................11

4.1     Lagen om vissa internationella frågor rörande makars

förmögenhetsförhållanden................................................11

4.2     Bestämmelser om samboförhållanden..............................13

4.3     Erkännande och verkställighet av utländska

avgöranden.......................................................................15

5   Sambor............................................................................................15

5.1      Internationella sambofrågor bör regleras..........................15

5.2     Tillämpningsområdet........................................................16

5.3     Svensk domstols behörighet.............................................18

5.4     Reservforum.....................................................................19

5.5     Tillämplig lag...................................................................20

5.5.1      Avtal om tillämplig lag..................................20

5.5.2      Tillämplig lag när avtal inte finns..................21

5.5.3      Giltigheten av rättshandlingar mellan

sambor............................................................22

5.5.4     Begränsningar i tillämpningen av

utländsk rätt....................................................23

5.6     Lagteknisk lösning............................................................25

6   Erkännande och verkställighet........................................................25

6.1      1990 års lag skall reglera erkännande och

verkställighet....................................................................25

6.2     Villkor för erkännande.....................................................26

6.3     Hinder för erkännande......................................................28

6.4     Konkurrerande förfaranden..............................................29

6.5     Verkställighet...................................................................30

7   Ikraftträdande och övergångsbestämmelser....................................31

8   Kostnader och resursbehov.............................................................32

9   Författningskommentar...................................................................32

9.1     Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:272) om

vissa internationella frågor rörande makars
förmögenhetsförhållanden................................................32

9.2     Förslaget till lag om ändring i lagen (1987:813) om

homosexuella sambor.......................................................43

Bilaga 1 Sammanfattning av promemorian Vissa internationella         Prop. 2000/01:148

frågor rörande sambors förmögenhetsförhållanden

(Ds 1997:60).........................................................................44

Bilaga 2  Promemorians lagförslag......................................................45

Bilaga 3   Sammanfattning av betänkandet Internationella

familj erättsfrågor (SOU 1987:18) i aktuella delar................49

Bilaga 4  Betänkandets lagförslag i aktuella delar...............................50

Bilaga 5  Förteckning över remissinstanserna......................................52

Bilaga 6  Lagrådsremissens lagförslag.................................................53

Bilaga 7  Lagrådets yttrande.................................................................59

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 juli 2001...........60

1* Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 148

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i lagen (1990:272) om vissa internationella frågor
rörande makars förmögenhetsförhållanden och

2. lag om ändring i lagen (1987:813) om homosexuella sambor.

Prop. 2000/01:148

2        Lagtext                                              Prop. 2000/01:148

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:272) om
vissa internationella frågor rörande makars
förmögenhetsförhållanden

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1990:272) om vissa interna-

tionella frågor rörande makars förmögenhetsförhållanden

dels att rubriken närmast före nuvarande 11 § skall utgå,

dels att nuvarande 13-15 §§ skall betecknas 18-20 §§,

dels att rubriken till lagen samt 1 § och nya 20 § skall ha följande
lydelse,

dels att det i lagen skall införas fem nya paragrafer, 13-17 §§ samt
närmast före nya 13, 15, 16 och 20 §§ nya rubriker av följande lydelse,

dels att det i lagen närmast före 11 § samt nya 18 och 19 §§ skall
införas nya rubriker som skall lyda ”Hänsyn till tredje mans intressen”,
”Reservforum” respektive ”Hemvist”.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

Lag (1990:272) om vissa interna- Lag (1990:272) om interna-
tionella frågor rörande makars tionella frågor rörande makars
förmögenhetsförhållanden        och sambors förmögenhetsför-

hållanden

Denna lag är tillämplig pa frågor
om makars förmögenhetsförhål-
landen som har anknytning till en
främmande stat.

1 §

Denna lag är tillämplig på frågor
om makars och sambors förmö-
genhetsförhållanden när det finns
anknytning till en främmande stat.
Vad som sägs om sambor gäller
sådana samboförhållanden där en
ogift kvinna och en ogift man bor
tillsammans under äktenskaps-
liknande förhållanden.

Bestämmelserna i 2 § första
stycket 1 och andra stycket, 5 §
tredje stycket, 6 § andra stycket
och 8 § gäller inte for sambor. När
lagen skall tillämpas på
samboförhållanden gäller i övrigt
följande.

1. Vad som sägs i lagen om
makar, blivande makar, äkten-
skapet och äktenskapets ingående

eller motsvarande gäller sambor, Prop. 2000/01:148
blivande sambor, samboför-
hållandet respektive samboför-
hållandets inledande.

2. Vid tillämpningen av 9 §
gäller 10-12 och 16-19 §§ lagen
(1987:232) om sambors gemen-
samma hem i stället för äkten-
skapsbalken. Vid tillämpningen av
10 § gäller 9 § lagen om sambors
gemensamma hem i stället för 12
kap. äktenskapsbalken.

Lagen gäller dock inte i den mån Lagen gäller inte i den mån
något annat följer av en annan lag. något annat följer av en annan lag.

Erkännande av utländska av-
göranden

13 §

Ett lagakraftvunnet avgörande
om makars förmögenhetsför-
hållanden av en utländsk domstol
eller en annan myndighet eller av
en bodelningsförrättare gäller i
Sverige, om det har meddelats i

1. en stat vars lag enligt 3 eller

4 § var tillämplig på frågor om
makarnas förmögenhetsförhållan-
den eller

2. den stat där svaranden hade
hemvist.

14 §

Det utländska avgörandet gäller
dock inte i Sverige, om

1. avgörandet har meddelats
mot en part som inte har gått i
svaromål och som inte har fått
kännedom om den väckta talan i
tillräcklig tid för att kunna svara i
saken eller mot en part som
annars inte har fått rimliga
möjligheter att föra sin talan i det
utländska förfarandet,

2. avgörandet strider mot ett
svenskt avgörande,

3. avgörandet strider mot ett här
i landet gällande utländskt avgö-
rande i ett förfarande som började
tidigare än det andra utländska
förfarandet,

4. det i Sverige pågår ett för- Prop. 2000/01:148
förande som kan leda till ett

motstridigt avgörande eller

5. det utomlands pågår ett
förfarande som kan leda till ett
motstridigt avgörande, såvida det
förfarandet har börjat tidigare än
det andra utländska förfarandet
och kan antas leda till ett här i
landet gällande avgörande.

Konkurrerande förfaranden

15 §

Framställs ett yrkande om
makars förmögenhetsförhållanden
vid en svensk domstol, när det
redan pågår ett förfarande
utomlands som kan leda till ett
motstridigt avgörande, skall talan
avvisas om det kan antas att
avgörandet i det utländska förfa-
randet blir gällande här i landet. I
stället för att talan avvisas får
målet eller ärendet förklaras
vilande i avvaktan på ett laga-
kraftvunnet avgörande i det
utländska förfarandet. Talan får
prövas om det finns särskilda skäl.

Verkställighet

16§

Ett utländskt domstolsavgöran-
de som är verkställbart i domstols-
landet och som gäller i Sverige får
verkställas, om avgörandet har
förklarats verkställbart här.

Svea hovrätt prövar en ansökan
om verkställbarhetsförklaring.

Till ansökningen skall bifogas
avgörandet i original eller av
behörig myndighet bestyrkt kopia
och de ytterligare handlingar som
hovrätten behöver för sin pröv-
ning. Innan hovrätten prövar
ansökningen skall sökandens
motpart få tillfälle att yttra sig
över den.

1** Riksdagen 2000/01. 1 samt. Nr 148

17 §                             Prop. 2000/01:148

Har hovrätten förklarat ett
avgörande verkställbart, får
avgörandet verkställas på samma
sätt som ett motsvarande svenskt
avgörande som har vunnit laga
kraft, om inte Högsta domstolen
efter överklagande beslutar om
annat. Föreskrifter om tvångs-
medel i det utländska avgörandet
skall inte tillämpas.

Ordre public

15 §

En bestämmelse i en utländsk
lag får inte tillämpas, om det
skulle vara uppenbart oförenligt
med grunderna för den svenska
rättsordningen att tillämpa bestäm-
melsen.

20

En bestämmelse i en utländsk
lag far inte tillämpas och ett
utländskt avgörande gäller inte i
Sverige, om det skulle vara
uppenbart oförenligt med grun-
derna för den svenska rättsord-
ningen att tillämpa bestämmelsen
eller att erkänna avgörandet.

1. Denna lag träder i kraft den 1 februari 2002.

2. Bestämmelserna medför inte att svensk domstols behörighet går
förlorad beträffande en talan rörande sambors förmögenhetsförhållanden
som har väckts före ikraftträdandet.

3. Äldre rätt gäller fortfarande i fråga om tillämplig lag för en talan
rörande sambors förmögenhetsförhållanden som har väckts före ikraft-
trädandet.

4. Har en för bodelning mellan sambor avgörande tidpunkt inträtt före
ikraftträdandet, tillämpas de nya bestämmelserna vid bodelningen bara
på frågor om bodelningens form och frågor som avses i 6 §.

5. En giltig rättshandling mellan sambor som företogs före
ikraftträdandet förlorar inte sin giltighet genom den nya lagen.

6. Bestämmelserna i 13, 14, 16 och 17 §§ tillämpas inte på avgöran-
den som har meddelats före ikraftträdandet.

2.2

Förslag till lag om ändring i lagen (1987:813) om
homosexuella sambor

Prop. 2000/01:148

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1987:813) om homosexuella
sambor

dels att punkterna 21 och 22 skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny punkt, punkt 23, av följande
lydelse.

Senaste lydelse1

Föreslagen lydelse

Om två personer bor tillsammans i ett homosexuellt förhållande, skall
vad som gäller i fråga om sambor enligt följande lagar och bestämmelser
tillämpas även på de homosexuella samborna:

20. 26 § tredje stycket hälso- och sjukvårdslagen (1982:763),

21.2 kap. 4 § utlänningslagen
(1989:529), samt

22. 12 § första stycket 2 lagen
(2001:82) om svenskt medborgar-
skap.

21. 2 kap. 4§ utlänningslagen
(1989:529),

22. 12 § första stycket 2 lagen
(2001:82) om svenskt medborgar-
skap,

23. lagen (1990:272) om inter-
nationella frågor rörande makars
och sambors förmögenhetsför-
hållanden.

Förutsätter dessa lagar eller bestämmelser att samborna skall vara
ogifta, gäller det också de homosexuella samborna.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 2002.

SFS 2001:463.

Ärendet och dess beredning

I Familj elagssakkunnigas slutbetänkande Internationella familj erättsfrå-
gor (SOU 1987:18) finns ett forslag till en samlad lag om den
internationella familjerätten. Lagförslaget innehåller bestämmelser om
äktenskaps ingående, äktenskapsmål, underhåll till barn och make,
makars förmögenhetsförhållanden och arv. I betänkandet görs
bedömningen att hela den allmänna internationella familjelagstiftningen,
dvs. den som inte baseras på konventioner, bör samlas i en lag så att
regelverket blir lättare att överblicka och tillämpa. Vidare konstateras att
det får bli en senare fråga att i lagen införa regler om faderskap,
adoption, vårdnad och förmynderskap. Familjelagssakkunniga framhåller
att de inte heller har haft möjlighet att överväga regler för hur
bestämmelserna i lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem skall
tillämpas i internationella förhållanden men att de förslag som lämnas
rörande makar i stor utsträckning torde kunna tillämpas analogt.

I EU pågår och planeras ett omfattande arbete när det gäller
internationella familjerättsffågor. Inom ramen för det civilrättsliga
samarbetet har bl.a. antagits ett långsiktigt åtgärdsprogram för genom-
förande av principen om ömsesidigt erkännande av domar (se EGT C 12,
15.1.2001, s. 1). Arbetet omfattar en rad familjerättsliga frågor, bl.a. om
sambor, och skall ske etappvis. Inte minst mot den bakgrunden framstår
det i dag som mest ändamålsenligt att i det svenska lagstiftningsarbetet
inte gå fram på alla familj erättsliga områden samtidigt utan att i stället ta
ställning till varje område för sig.

Familjelagssakkunnigas förslag har lett till lagstiftning genom lagen
(1990:272) om vissa internationella frågor rörande makars förmögenhets-
förhållanden (1990 års lag). Lagen reglerar svensk domsrätt och
tillämplig lag men saknar bestämmelser om erkännande och verkställig-
het av utländska avgöranden. I propositionen hänvisades det till att frågor
om erkännande av utländska avgöranden om makars förmögen-
hetsförhållanden har ett så nära samband med erkännandefrågor inom
andra familjerättsområden att det var bäst att ta upp dessa frågor i ett
sammanhang men uttalades också att det senare kunde visa sig mera
lämpligt att gå fram stegvis (prop. 1989/90:87 s. 12).

Inom Justitiedepartementet har utarbetats departementspromemorian
Vissa internationella frågor rörande sambors förmögenhetsförhållanden
(Ds 1997:60). I promemorian finns det ett förslag till ett kapitel om
sambors förmögenhetsförhållanden som kan tas in i en lag om
internationella familjerättsfrågor. Förslaget innehåller bestämmelser om
svensk domstols behörighet och tillämplig lag samt om erkännande och
verkställighet av utländska avgöranden.

I propositionen föreslår regeringen att 1990 års lag görs tillämplig även
på frågor om sambors förmögenhetsförhållanden och att det i lagen tas in
bestämmelser om erkännande och verkställighet av utländska avgöranden
om makars och sambors förmögenhetsförhållanden. I sak stämmer de
föreslagna reglerna i allt väsentligt överens med förslagen i promemorian
(såvitt avser sambor) och det ovannämnda betänkandet (såvitt avser
makar).

En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 1. Promemorians
lagförslag finns i bilaga 2. En sammanfattning av betänkandet vad gäller

Prop. 2000/01:148

10

erkännande och verkställighet finns i bilaga 3. Betänkandets lagförslag Prop. 2000/01:148
avseende erkännande och verkställighet finns i bilaga 4. Promemorian
och betänkandet har remissbehandlats. Förteckningar över remiss-
instanserna finns i bilaga 5. En sammanställning av remissyttrandena
finns tillgänglig i Justitiedepartementet (dnr Ju97/3344).

Samboendekommittén har haft i uppdrag att utvärdera sambolagen.
Kommittén föreslår i sitt betänkande Nya samboregler (SOU 1999:104)
vissa ändringar i lagen, däribland en ny definition av begreppet sambor. I
betänkandet behandlas dock inga internationella frågor. Förslagen bereds
för närvarande i Regeringskansliet.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 14 juni 2001 att inhämta Lagrådets yttrande
över de lagförslag som finns i bilaga 6.

Lagrådet har lämnat förslagen utan invändning. Lagrådets yttrande
finns i bilaga 7.

I förhållande till lagrådsremissens förslag har några redaktionella
ändringar gjorts i lagtexten.

4     Bakgrund

4.1      Lagen om vissa internationella frågor rörande makars

förmögenhetsförhållanden

Lagen (1990:272) om vissa internationella frågor rörande makars förmö-
genhetsförhållanden (1990 års lag) är tillämplig på sådana frågor om
makars förmögenhetsförhållanden som har anknytning till en annan stat
(1 §). Lagen gäller dock inte när något annat följer av en annan lag.
Bland annat gäller särskilda regler för makar från andra nordiska länder,
se förordningen (1931:429) om vissa internationella rättsförhållanden
rörande äktenskap, adoption och förmynderskap (enligt övergångsbe-
stämmelserna till 1990 års lag likställs 1931 års förordning med lag i
detta avseende).

I 1990 års lag anges i vilka fall det finns svensk domsrätt (2 §). Svensk
domstol är behörig att ta upp en fråga om makars förmögenhetsför-
hållanden, om frågan har samband med ett äktenskapsmål i Sverige eller
om svaranden har hemvist i Sverige. Svensk domsrätt föreligger också
när käranden har hemvist i Sverige och svensk lag är tillämplig på
makarnas förmögenhetsförhållanden liksom när frågan rör egendom i
Sverige. Om svaranden har godtagit att saken prövas i Sverige eller har
gått i svaromål i saken utan någon invändning om domstolens
behörighet, finns också svensk domsrätt.

Lagen innehåller vidare regler om tillämplig lag (3-5 §§). Makar och
blivande makar har rätt att genom ett skriftligt avtal själva bestämma
vilken stats lag som skall tillämpas på deras förmögenhetsförhållanden.
En förutsättning är dock att avtalet avser lagen i en stat där någon av dem
hade hemvist eller var medborgare när avtalet ingicks. Har tillämplig lag
inte bestämts genom avtal, gäller lagen i den stat där makarna tog

11

hemvist när de gifte sig. Om båda makarna senare har tagit hemvist i en Prop. 2000/01:148
annan stat och varit bosatta där minst två år, tillämpas i stället den statens
lag. Detta tvåårskrav bortfaller om båda makarna tidigare under
äktenskapet haft hemvist i denna stat eller om de båda är medborgare där.
En rättshandling mellan makar avseende deras förmögenhetsförhållanden
är giltig, om den stämmer överens med den lag som är tillämplig på
makarnas förmögenhetsförhållanden när rättshandlingen företas. Företas
rättshandlingen före äktenskapet, är den giltig om den stämmer överens
med den lag som blir tillämplig när makarna ingår äktenskap. För att
rättshandlingen skall vara giltig till formen räcker det att formkraven
uppfylls enligt lagen i den stat där den företas eller där makarna då har
hemvist. Särskilda bestämmelser finns om registrering av äktenskaps-
förord och om gåva mellan makar som har hemvist i Sverige.

I lagen finns vissa bestämmelser som begränsar tillämpningen av
utländsk lag av främst sociala hänsyn (6-10 §§). På begäran av en make
eller en dödsbodelägare skall sålunda svensk lag tillämpas beträffande
förfarandet vid en bodelning, även om utländsk lag är tillämplig på
makarnas förmögenhetsförhållanden. Detta gäller oavsett den form som
den utländska lagen föreskriver för delning eller avräkning av makars
egendom. Bodelningen skall omfatta makarnas samtliga tillgångar och
skulder i Sverige och utomlands, om inget annat följer av den lag som är
tillämplig på deras förmögenhetsförhållanden. Vid lottläggningen bör en
make i första hand tilldelas egendom som tillhör honom eller henne
utomlands. Det finns en möjlighet att begränsa bodelningen till att gälla
endast en viss del av makarnas tillgångar, om det kan antas att
bodelningen inte kommer att gälla i en annan stat där det finns egendom
och ingen av makarna med rimliga skäl motsätter sig begränsningen.
Med hänsyn till behovet av ett skydd för den svagare parten skall - om
makarnas gemensamma bostad och bohag finns i Sverige -
äktenskapsbalkens bestämmelser tillämpas vad gäller förfogandet över
bostaden och bohaget liksom rätten att vid bodelning överta sådan
egendom. Likaså får jämkning ske enligt 12 kap. äktenskapsbalken vid
en bodelning som görs i Sverige, även om utländsk lag är tillämplig på
makarnas förmögenhetsförhållanden.

Lagen begränsar utländsk rätts tillämpning också av hänsyn till tredje
mans intressen (11 och 12 §§). Om en utländsk lag innehåller inskränk-
ningar i en makes rätt att förfoga över sådan fast egendom eller tomträtt
som tillhör maken och egendomen finns i Sverige, kan dessa
inskränkningar inte göras gällande mot tredje man i vidare mån än som
följer av svensk lag. Innehåller en utländsk lag begränsningar i en makes
skyldighet att med sin egendom svara för sina skulder, kan begräns-
ningarna inte göras gällande i Sverige om skulden hänför sig till en
rättshandling varigenom en make har förfogat över sin fasta egendom
eller tomträtt och egendomen finns i Sverige. Motsvarande gäller
beträffande förfoganderätten över annan egendom och annan skuld-
sättning, om tredje man och maken befann sig i Sverige när rätts-
handlingen företogs och tredje man inte kände till och inte heller borde
ha känt till inskränkningen.

Lagen ger en regel om reservforum (13 §) och en definition av
hemvistbegreppet (14 §). Slutligen anges att utländsk lag inte får
tillämpas om det skulle vara uppenbart oförenligt med grunderna för den

12

svenska rättsordningen att tillämpa bestämmelsen, s.k. ordre public Prop. 2000/01:148
(15 §)■

Som har anmärkts i avsnitt 3 saknar lagen bestämmelser om
erkännande och verkställighet av utländska avgöranden.

Enligt 3 kap. 1§ andra stycket lagen (1994:1117) om registrerat
partnerskap skall bestämmelser i andra författningar med anknytning till
äktenskap och makar som huvudregel tillämpas på motsvarande sätt på
registrerat partnerskap och registrerade partner. Bestämmelserna i 1990
års lag är följaktligen tillämpliga även på registrerat partnerskap och
registrerade partner (jfr bet. 1993/94:LU28, s. 31 f.).

4.2 Bestämmelser om samboförhållanden

Genom lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem (sambolagen)
har samboförhållanden fått en relativt omfattande rättslig reglering. Även
i andra lagar finns särskilda bestämmelser för sambor. Som exempel kan
nämnas bestämmelserna om hyra i 12 kap. 33 och 34 §§ jordabalken. I
den mån det saknas civilrättsliga bestämmelser som särskilt avser
sambors förmögenhetsförhållanden, gäller allmänna regler, t.ex. regler
om samäganderätt.

Med ett samboförhållande avses i sambolagen ett förhållande där en
ogift kvinna och en ogift man bor tillsammans under äktenskapsliknande
förhållanden (1 § andra stycket). Sambolagen gäller enbart för sambornas
gemensamma bostad och bohag (1 § första stycket).

Sambolagen ger en sambo rätt att begära en värdemässig delning av
sambornas gemensamma bostad och bohag vid samboförhållandets
upphörande enligt vissa angivna principer (5-16 §§). Bostaden och
bohaget skall ha förvärvats för gemensamt begagnande. Rätten till
bostaden och bohaget verkställs genom bodelning. Den som bäst behöver
bostaden har rätt att fa den på sin lott, varvid särskilda förutsättningar
gäller för rätt att överta en bostad som tillhör den andra sambon. Vidare
finns det regler som innebär att en sambo, om samboförhållandet upphör,
har rätt att överta en gemensam bostad, som inte ingår i bodelningen,
från den andra sambon när den som vill överta bostaden har störst behov
av den och vissa ytterligare villkor är uppfyllda. Rätten gäller dock
enbart bostad i hyresrätt eller bostadsrätt. Det finns också bestämmelser i
sambolagen som inskränker rätten för en sambo att under sambo-
förhållandet förfoga över bostad eller bohag som den sambon har (17-
19 §§).

Bodelning skall inte ske om samborna har kommit överens om det i ett
skriftligt avtal (5 § andra stycket). Avtalsfrihet gäller däremot inte för
övriga skyddsregler i sambolagen, t.ex. rätten för en sambo att efter
behovsprövning överta en gemensam bostad som inte ingår i en bodel-
ning.

Enligt lagen (1987:813) om homosexuella sambor skall sambolagen
tillämpas även beträffande homosexuella sambor.

Samboförhållanden kan ha utländsk anknytning, t.ex. när den ena
sambon är utländsk medborgare eller när två svenska medborgare bor
tillsammans i ett annat land. Till skillnad från vad som gäller för makar
finns det ingen särskild lag om internationella frågor rörande sambors

13

förmögenhetsförhållanden. Det har redan framhållits att 1990 års lag inte Prop. 2000/01:148
är tillämplig på sambor, låt vara att det kan ligga nära till hands att
tillämpa vissa bestämmelser i den analogt för sambor.

Brysselkonventionen, som omfattar endast EU:s medlemsstater, och
den därmed parallella Luganokonventionen, som gäller mellan EU:s och
EFTA:s medlemsstater och mellan EFTA:s medlemsstater inbördes,
gäller som lagar i Sverige (se lagen [1998:358] om domstols interna-
tionella behörighet och om verkställighet av utländska domar enligt
Brysselkonventionen respektive lagen [1992:794] om domstols interna-
tionella behörighet och om verkställighet av utländska domar enligt
Luganokonventionen). Konventionerna är tillämpliga på frågor om
domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på
privaträttens område. Den 22 december 2000 antogs rådets förordning
(EG) nr 44/2001 om domstols behörighet och om erkännande och
verkställighet av domar på privaträttens område (Bryssel I-förordningen).
Förordningen skall ersätta Brysselkonventionen och träder i kraft den
1 mars 2002. Från konventionernas och förordningens tillämpnings-
område undantas vissa ämnen, bl.a. frågor om fysiska personers rättsliga
ställning, rättskapacitet eller rättshandlingsförmåga, makars förmögen-
hetsförhållanden, arv och testamente. Undantagen innebär att större delen
av person-, familje- och successionsrätten faller utanför konventionerna
och förordningen. Förmögenhetsrättsliga anspråk som grundas på
samboförhållanden är inte nämnda i undantagsbestämmelserna. I den
svenska doktrinen har ansetts att sådana anspråk knappast kan hänföras
till ”makars förmögenhetsförhållanden” utan förmodligen omfattas av
konventionerna och förordningen. En sådan tolkning skulle innebära att
svenska avgöranden grundade på sambolagen enligt instrumenten i
princip skulle erkännas och även vara verkställbara i de berörda staterna,
och i Sverige skulle motsvarande gälla för avgöranden från dessa stater.
Även konventionernas och förordningens domsrättsregler skulle då vara
tillämpliga. Frågan har dock ännu inte prövats i domstol.

Romkonventionen om tillämplig lag för avtalsförpliktelser, som gäller
som lag i Sverige (se lagen [1998:167] om tillämplig lag för avtalsför-
pliktelser), innehåller regler om vilken lag som skall tillämpas på
avtalsförpliktelser när ett val skall göras mellan lagarna i olika stater.
Konventionen omfattar inte frågor som rör fysiska personers civilstånd,
rättskapacitet eller rättshandlingsförmåga (artikel 1.2 a). Inte heller
omfattar den avtalsförpliktelser som hänför sig till bl.a. arv och
testamente, makars förmögenhetsförhållanden eller rättigheter och för-
pliktelser som har sin grund i familjeförhållanden, släktskap, äktenskap
eller svågerskap, inklusive underhållsskyldighet mot barn födda utom
äktenskap (artikel 1.2 b). Konventionen torde därmed fa tolkas så att den
inte gäller för frågor om sambors förmögenhetsförhållanden. Frågan lär
komma att avgöras slutligt av EG-domstolen, som för närvarande saknar
behörighet att tolka konventionen men som torde komma att fa sådan
behörighet om några år.

14

4.3

Erkännande och verkställighet av utländska
avgöranden

Prop. 2000/01:148

Att ett utländskt avgörande erkänns i Sverige innebär att det har rättskraft
här i landet. Avgörandet hindrar en ny rättegång om samma sak i Sverige
och kan normalt också verkställas på samma sätt som ett motsvarande
svenskt avgörande.

Utländska avgöranden far inte verkställas i Sverige utan stöd av lag
(3 kap. 2 § utsökningsbalken). Som huvudregel gäller detsamma for att
utländska avgöranden skall erkännas här i landet (se t.ex. rättsfallen NJA
1974 s. 324 och s. 629).

Bestämmelser om erkännande och verkställighet av utländska domar
finns i Bryssel- och Luganokonventionema och i Bryssel I-förordningen
(se avsnitt 4.2). Instrumenten omfattar dock inte avgöranden om makars
förmögenhetsförhållanden, och det är oklart om instrumenten är
tillämpliga på avgöranden om sambors förmögenhetsförhållanden.

För medborgare i nordiska länder gäller den tidigare nämnda 1931 års
förordning om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap,
adoption och förmynderskap (se avsnitt 4.1). I förordningen finns det
regler om erkännande, utan särskild prövning, av boskillnader och av
sådana avgöranden om bodelning som har träffats i samband med mål
om hemskillnad och äktenskapsskillnad i de andra nordiska staterna (5 §,
8 § första stycket och 22 §). Även lagen (1977:595) om erkännande och
verkställighet av nordiska domar på privaträttens område reglerar
erkännande och verkställighet for nordiska förhållanden (7 och 8 §§).

I förhållande till Schweiz gäller lagen (1936:79) om erkännande och
verkställighet av dom som meddelats i Schweiz. Innan en dom får
verkställas här i landet skall förutsättningarna for detta prövas av Svea
hovrätt.

I lagen (1937:81) om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo
finns en del allmänna regler om erkännande och verkställighet av
utländska domstolsavgöranden i tvister om bodelning efter en makes död
(12 och 13 §§). En utländsk dom far verkställas först sedan förut-
sättningarna för detta har prövats av Svea hovrätt.

Sambor

5.1

Internationella sambofrågor bör regleras

Regeringens bedömning: Internationella frågor om sambors förmö-
genhetsförhållanden bör regleras i lag.

Promemorians bedömning stämmer överens med regeringens.

Remissinstanserna har överlag inga invändningar mot bedömningen.
Föreningen för Svenskar i Världen avstyrker emellertid att regler för
sambor införs. Föreningen menar att sådana regler kan förleda sambor att
tro att samlevnaden accepteras i andra länder och att eventuella problem
löses enligt vad som framgår av de svenska reglerna. Enligt föreningen

15

1*** Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 148

bör Sverige i stället verka för en internationell reglering av sambo- Prop. 2000/01:148
förhållanden.

Skälen för regeringens bedömning: Samboförhållanden är mycket
vanliga i Sverige, och förhållanden där ena parten eller båda är utländska
medborgare är inte ovanliga. Allt fler svenska medborgare bosätter sig
utomlands under viss tid. För situationer som dessa är det viktigt att det
finns regler som ger förutsebarhet och därigenom gör det lättare för
människor att planera sina mellanhavanden.

Som framgår av avsnitt 4.2 saknas det i dag särskilda regler för
internationella frågor om sambors förmögenhetsförhållanden. Sambo-
lagen är givetvis tillämplig även på samboförhållanden med interna-
tionell anknytning i den mån svensk rätt skall tillämpas. Var gränsen går
för svensk rätts tillämplighet är däremot osäkert. Tvister med interna-
tionell karaktär om sambors förmögenhetsförhållanden lär visserligen
vara ganska sällsynta. I promemorian anmärks det dock att det finns
anledning tro att sådana tvister kommer att bli vanligare i framtiden. Som
framhålls i promemorian bör det då stå klart när svensk domstol är
behörig att ta upp en tvist till prövning och vilket lands lag som
domstolen skall tillämpa på tvisten. Promemorians förslag om lag-
stiftning har fått ett gott bemötande av remissinstanserna, och även
regeringen anser att lagregler för sambor bör införas.

Som har nämnts i avsnitt 3 behandlade Samboendekommittén inga
internationella frågor men föreslår en ny definition av begreppet sambor.
Den föreslagna nya definitionen är könsneutral men är i övrigt inte
avsedd att ändra vad som krävs för att ett samboförhållande skall anses
föreligga. Att slutlig ställning ännu inte tagits till kommitténs förslag
hindrar inte att de internationella frågorna om sambors förmögenhetsför-
hållanden regleras.

Med anledning av de synpunkter som Föreningen för Svenskar i
Världen framför kan tilläggas att det i Haagkonferensen för internationell
privaträtt har inletts en diskussion om ett arbete med en konvention om
internationella frågor rörande samboförhållanden. Sverige har agerat till
förmån för en sådan internationell reglering, men majoriteten av staterna
har ansett att tiden ännu inte är mogen. Frågor om sambors förmögen-
hetsförhållanden kommer att behandlas även i EU. Svenska regler på
området kan antas positivt påverka de internationella övervägandena.

5.2 Tillämpningsområdet

Regeringens förslag: Tillämpningsområdet skall omfatta sådana
samboförhållanden som omfattas av sambolagen eller av lagen om
homosexuella sambor. Reglerna skall inte vara begränsade till
sambors gemensamma bostad och bohag utan omfatta alla frågor om
förmögenhetsförhållandena.

Promemorians förslag stämmer överens med regeringens (se prome-
morian s. 26 f. och 39 f.).

Remissinstanserna har inget att invända mot promemorians förslag.
Malmö tingsrätt anser att det är önskvärt med en definition av ”sambors
förmögenhetsförhållanden”.

16

Skälen for regeringens förslag: Sambolagen är begränsad till formö- Prop. 2000/01:148
genhetsförhållanden, och det är inom detta område man har uppmärk-
sammat behovet av internationellt privat- och processrättsliga regler for
sambor. Den lagstiftning som nu föreslås bör därför begränsas till
sambors förmögenhetsförhållanden. Reglerna bör vidare gälla för sådana
samboförhållanden som omfattas av sambolagen, dvs. samboför-
hållanden där en ogift kvinna och en ogift man lever tillsammans under
äktenskapsliknande förhållanden, eller av lagen om homosexuella
sambor.

Sambolagen är begränsad till frågor om sambors gemensamma bostad
och bohag. En sådan begränsning ter sig dock inte lämplig för de
internationella reglerna. Den skulle innebära att de internationellt
privaträttsliga frågorna om sambors inbördes förmögenhetsförhållanden i
övrigt, t.ex. frågor om gåvor mellan sambor och om samäganderätt, fick
lämnas åt rättstillämpningen. Dessutom avgränsar andra staters rättsord-
ningar ofta tillämpningsområdet för de materiella reglerna annorlunda än
vad som görs i sambolagen. Vid en bedömning av frågan vilken
rättsordning som skall tillämpas kan därför en begränsning till frågor om
just sambors gemensamma bostad och bohag framstå som oegentlig och
utgöra en komplicerande faktor. I praktiken skulle det också medföra
avsevärda komplikationer vid den materiella bedömningen, om inte
samma stats lag tillämpas på alla frågor som rör sambornas förmögen-
hetsförhållanden. Regeringen instämmer sålunda i promemorians
bedömning och föreslår att reglerna skall omfatta alla frågor om sambors
förmögenhetsförhållanden.

I motiven till 1990 års lag konstateras att det knappast torde vara
möjligt att formulera en definition av ”makars förmögenhetsförhållan-
den” (prop. 1989/90:87 s. 34). Med hänvisning härtill innehåller inte
heller promemorians lagförslag någon definition av ”sambors förmögen-
hetsförhållanden”. Även om det som Malmö tingsrätt påpekar i och för
sig kunde vara önskvärt med en definition, torde det knappast låta sig
göras att formulera en sådan på ett tillfredsställande sätt. I författ-
ningskommentaren lämnas dock en närmare beskrivning av vad som
avses med sambors förmögenhetsförhållanden.

Internationellt sett finns det skillnader mellan olika länders rättsliga
behandling av samboförhållanden. Frågan aktualiseras då vilket lands
rättsordning som skall bestämma innebörden av vissa relevanta begrepp,
t.ex. ”sambo” och ”förmögenhetsförhållanden”. Sådana kvalifikations-
frågor kan uppkomma vid ställningstagande till bl.a. domsrätt och lagval
samt vid en tillämpning av utländsk rätt. I promemorian diskuteras
kvalifikationsfrågoma och övervägs om dessa bör lagregleras (s. 39-45).
Slutsatsen i promemorian är att detta inte bör göras, och regeringen
instämmer i denna bedömning. Liksom annars bör kvalifikationsfrågoma
här lämnas åt rättstillämpningen. Diskussionen i promemorian kan dock
vara till ledning vid rättstillämpningen.

17

5.3

Svensk domstols behörighet

Prop. 2000/01:148

Regeringens förslag: Svensk domstol skall vara behörig att ta upp en
fråga om sambors förmögenhetsförhållanden, om svaranden har
hemvist i Sverige. Svensk domsrätt skall också finnas, om käranden
har hemvist i Sverige och svensk lag är tillämplig på sambornas
förmögenhetsförhållanden liksom om frågan rör egendom i Sverige.
Om svaranden godtar att saken prövas i Sverige eller har gått i
svaromål i saken utan någon invändning om domstolens behörighet,
skall svensk domsrätt också finnas.

Promemorians förslag stämmer överens med regeringens (se prome-
morian s. 30 f.).

Remissinstanserna: Svea hovrätt ifrågasätter om det är lämpligt att
delvis olika regelverk skall gälla i förhållande till å ena sidan stater som
är bundna av Bryssel- och Luganokonventionema och å andra sidan
andra stater. I övrigt har remissinstanserna inga invändningar mot
promemorians förslag.

Skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna om svensk domstols
behörighet i frågor om sambors förmögenhetsförhållanden bör lämpligen
så långt möjligt följa behörigheten för makars förmögenhetsförhållanden
(se 2 § i 1990 års lag). Dessa bestämmelser har utformats för att grunda
domsrätt i situationer där det finns ett praktiskt behov eller ett rimligt
intresse av att en tvist blir löst i Sverige.

Ett undantag far dock göras för den domsrättsgrund som anger att
svensk domstol är behörig när frågan har samband med ett
äktenskapsmål i Sverige (2 § första stycket 1). Denna domsrättsgrund har
ju ingen naturlig motsvarighet för samboförhållanden.

Även i ett annat avseende bör reglerna för sambor skilja sig något från
vad som gäller för makar. I 2 kap. i 1937 års lag om internationella
rättsförhållanden rörande dödsbo finns nämligen bestämmelser om när
svensk domstol är behörig att pröva frågor som rör bodelning med
anledning av en makes död. Detta räknas till makars förmögenhets-
förhållanden. 1990 års lag innehåller därför en hänvisning till dessa
behörighetsbestämmelser (2 § andra stycket) jämte en kompletterande
bestämmelse som utvidgar svensk domstols behörighet. Bodelning efter
en sambos död omfattas däremot inte av 1937 års lag. Svensk domsrätt
vid bodelning med anledning av en sambos död borde visserligen helst
regleras enligt samma principer som gäller vid en makes död, men någon
ändring av 1937 års lag är för närvarande inte aktuell. Det bör
följaktligen inte heller göras någon hänvisning till 1937 års lag med
avseende på sambor.

Det sagda innebär att svensk domstol bör vara behörig att ta upp en
fråga om sambors förmögenhetsförhållanden när svaranden har hemvist i
Sverige. Vidare bör svensk domsrätt föreligga dels om käranden har
hemvist i Sverige och svensk lag är tillämplig på förmögenhets-
förhållandena, dels om frågan rör egendom i Sverige. Därutöver bör
behörighet finnas för svensk domstol när svaranden har godtagit att
saken prövas i Sverige eller har gått i svaromål i saken utan någon
invändning om domstolens behörighet.

18

I avsnitt 4.3 har påpekats att frågor om sambors förmögen-
hetsförhållanden eventuellt omfattas av Bryssel- och Luganokonven-
tionema och av Bryssel I-förordningen. Som Svea hovrätt anmärker
kommer i så fall olika domsrättsregler att gälla för internationella
samboförhållanden, beroende på om någon av konventionerna eller
förordningen är tillämplig eller inte. Sådana splittringar är dock
oundvikliga inom den internationella privat- och processrätten. Konven-
tionerna och förordningen är inte i första hand avpassade för
familjerättsliga förhållanden, och enligt regeringens mening är regler
som stämmer överens med domsrättsreglema i 1990 års lag mer
ändamålsenliga för samboförhållanden. Den omständigheten att de
nämnda instrumenten existerar bör inte hindra en sådan reglering.

5.4 Reservforum

Regeringens förslag: Om det inte finns någon behörig domstol när
svensk domsrätt föreligger, skall en fråga om sambors förmögenhets-
förhållanden tas upp av Stockholms tingsrätt.

Promemorians förslag stämmer överens med regeringens (se prome-
morian s. 49 f.).

Remissinstanserna har inga invändningar mot promemorians förslag.

Skälen för regeringens förslag: I 1990 års lag finns en regel om
reservforum. Om det saknas en behörig domstol när svensk domsrätt
föreligger för en fråga om makars förmögenhetsförhållanden, skall
Stockholms tingsrätt ta upp frågan (13 §).

En tvist om bodelning mellan sambor skall i Sverige tas upp vid den
domstol där någon av dem skall svara i tvistemål i allmänhet (10 kap. 9 §
andra stycket rättegångsbalken). Har någon av dem avlidit, skall en
bodelningstvist tas upp vid den domstol där den döde hade att svara i
tvistemål i allmänhet. Finns det ingen domstol som är behörig enligt
dessa bestämmelser, skall målet tas upp av Stockholms tingsrätt (10 kap.

9 § tredje stycket rättegångsbalken), som alltså är reservforum. Frågan
om rätten att bo kvar i bostaden till dess att bodelning har förrättats
liksom frågan om domstolens tillstånd till en sambos förfogande över
bostad och bohag skall väckas vid den tingsrätt som är behörig att pröva
tvister om bodelning mellan parterna (23 § sambolagen). När det gäller
rätten att överta bostaden enligt 16 § sambolagen, dvs. utan bodelning,
finns det inga särskilda forumbestämmelser, vare sig i sambolagen eller i
rättegångsbalken. Då är svarandens allmänna tvistemålsforum enligt

10 kap. 1 § rättegångsbalken rätt forum, dvs. rätten i den ort där han eller
hon har sitt hemvist. Det gäller även för prövning av sådana frågor om
sambors förmögenhetsförhållanden som inte omfattas av sambolagen.

För dessa fall finns således heltäckande regler, och det behövs inga
ytterligare bestämmelser om reservforum.

De föreslagna bestämmelserna om svensk domsrätt innebär dock att
svensk domstol i vissa fall är behörig att ta upp en fråga trots att
svaranden inte har hemvist i Sverige, t.ex. om käranden har hemvist i
Sverige och svensk lag är tillämplig. Det kan då saknas en behörig
svensk domstol. För tvister om makars förmögenhetsförhållanden är

Prop. 2000/01:148

19

alltså Stockholms tingsrätt reservforum när det finns svensk domsrätt Prop. 2000/01:148
men saknas behörig domstol, och detsamma bör gälla för tvister om
sambors förmögenhetsförhållanden.

5.5      Tillämplig lag

5.5.1      Avtal om tillämplig lag

Regeringens förslag: Sambor och blivande sambor skall kunna avtala
om vilket lands lag som skall tillämpas på deras förmögenhets-
förhållanden. Möjligheten att välja lag skall dock vara begränsad så att
åtminstone någon av samborna skall ha hemvist eller vara medborgare
i den stat vars lag de vill göra tillämplig.

Promemorians förslag stämmer överens med regeringens (se prome-
morian s. 33 f.).

Remissinstanserna har inga invändningar mot promemorians förslag.

Skälen för regeringens förslag: Enligt 1990 års lag far makar och
blivande makar under vissa förutsättningar avtala att en viss stats lag
skall gälla för deras förmögenhetsförhållanden (3 § första stycket 1). I
motiven till lagen betonas det att lagvalsregler som tas in i en lag med
nödvändighet blir schematiska och därför inte kan vara lämpliga för alla
fall. Det framhålls även att makar genom en möjlighet att välja lag kan
undanröja eventuella oklarheter och underkasta sig en ordning de finner
sakligt lämplig (prop. 1989/90:87 s. 24). De skäl som sålunda kan
anföras för makars avtalsfrihet talar även för avtalsfrihet för sambor.

Som utgångspunkt bör alltså även sambor ha rätt att avtala om
tillämplig lag. Lagvalsmöjligheten bör dock begränsas så att åtminstone
någon av dem när avtalet ingås måste ha en rimlig anknytning till den
stat vars lag de vill göra tillämplig. Anknytningen bör liksom för makar
avse hemvist eller medborgarskap.

Genom en sådan avtalsfrihet kan de svenska sambor som bosätter sig
utomlands avtala att svensk lag skall tillämpas på deras förmögenhets-
förhållanden. Om en tvist om sambors förmögenhetsförhållanden tas upp
av en svensk domstol, skall den svenska lagen tillämpas oavsett
sambomas hemvist. Avtalsfriheten innebär dessutom att de sambor som
har hemvist i Sverige men som genom medborgarskap har anknytning till
utlandet kan avtala att en utländsk rättsordning i stället för svensk lag
skall tillämpas på deras förmögenhetsförhållanden. Som kommer att
föreslås i avsnitt 5.5.4 skall samborna då likväl under vissa förutsätt-
ningar underkastas de tvingande bestämmelserna i sambolagen.

Ett avtal om tillämplig lag kan innebära att utländsk lag skall tillämpas
på sambomas förmögenhetsförhållanden. Oavsett om den avtalade
utländska rättsordningen har särskilda bestämmelser om sambors
förmögenhetsförhållanden eller inte, ligger det närmast till hands att
tillämpa de bestämmelser som skulle ha tillämpats vid en tvist om
sambomas förmögenhetsförhållanden i den aktuella staten. Denna fråga
utvecklas på s. 42 f. i promemorian.

Enligt 1990 års lag kan även blivande makar avtala om vilken lag som
skall tillämpas på deras förmögenhetsförhållanden (3 §). Ett äktenskap

20

far omedelbart omfattande rättsverkningar, och det är därför viktigt att Prop. 2000/01:148
parterna redan innan äktenskapet ingås kan avtala om vad som skall
gälla. Ett samboförhållande medför visserligen inte lika vittgående
rättsverkningar som ett äktenskap, men det kan ändå finnas situationer
där parterna vill och har behov av att ingå ett lagvalsavtal innan
samboförhållandet inleds. När ett sådant avtal har träffats finns det
knappast anledning att underkänna det, inte minst med tanke på
svårigheterna att fastställa den exakta tidpunkten då ett samboförhållande
har inletts. Även blivande sambor bör därför ha möjlighet att avtala om
vilken rättsordning som skall tillämpas på deras förmögenhetsför-
hållanden.

I likhet med vad som gäller för makar bör ett avtal om tillämplig lag
kunna ingås efter en sambos död. Den efterlevande sambon bör således
ges en möjlighet att ingå ett sådant avtal med den avlidnes arvingar och
universella testamentstagare.

5.5.2 Tillämplig lag när avtal inte finns

Regeringens förslag: Om samborna inte har avtalat om tillämplig lag,
skall lagen i den stat där de tog hemvist när samboförhållandet
inleddes tillämpas på deras förmögenhetsförhållanden. Om samborna
ändrar sitt hemvist och bosätter sig i en annan stat, skall den statens
lag tillämpas. För sambor som inte är medborgare i den nya staten
eller som inte tidigare under samboförhållandet har haft hemvist där
måste det dock gå två år innan det nya bosättningslandets lag blir
tillämplig.

Promemorians förslag stämmer överens med regeringens (se
promemorian s. 35 f.).

Remissinstanserna har inga invändningar mot promemorians förslag.

Skälen för regeringens förslag: 1990 års lag bygger på synsättet att
makarnas hemvist - och inte nationalitet - som regel bör vara avgörande
när man bestämmer vilken stats lag som skall tillämpas. Om makarna
inte har avtalat om tillämplig lag, gäller således lagen i den stat där de
tog hemvist när de gifte sig (4 § första stycket). Personliga förhållanden
har ju ofta en starkare anknytning till hemviststaten än till medborgar-
skapsstaten. Att låta hemvistet vara avgörande medger också en
tillämpning av familjerättsliga regler som står i samklang med sociala
värderingar och annan lagstiftning i den miljö där personen lever. I linje
med vad som gäller för makar bör utgångspunkten vara att lagen i den
stat där samborna tog hemvist när samboförhållandet inleddes skall
tillämpas när samborna inte har avtalat om någon annan lag.

1990 års lag reglerar frågan om byte av tillämplig lag för det fall
makarna under äktenskapet ändrar sitt hemvist (4 § andra stycket). Som
skäl för bestämmelsen anförs i motiven bl.a. att den oföränderlighets-
princip som tidigare gällde i fråga om lagval för makars förmögenhets-
förhållanden inte gick att upprätthålla längre (se prop. 1989/90:87
s. 21 f.). Ett av syftena med principen var att makarna skulle skyddas mot
överraskningar om vilken stats lag som skulle tillämpas. Principen
uppfattades som formell och konstlad, inte minst när makarna hade bytt

21

både nationalitet och hemvist under äktenskapet. Den kan också sägas
vara oförenlig med tanken att hemvistet bör vara avgörande. Samma skäl
gör sig gällande för samboförhållanden, och en bestämmelse om byte av
tillämplig lag vid byte av hemvist bör därför gälla även för dessa.

Byte av tillämplig lag förutsätter enligt 1990 års lag att makarna har
varit bosatta i den nya hemviststaten under minst två år, såvida de inte
tidigare under äktenskapet har haft hemvist i den staten eller båda
makarna är medborgare där. En sådan modifierad tvåårsregel bör gälla
även för sambor.

För en utländsk medborgare med hemvist i Sverige innebär det sagda
att svensk lag blir tillämplig när han eller hon sammanbor i Sverige med
en annan utländsk medborgare eller en svensk medborgare och
samboförhållandet har inletts här i landet. Att det finns särskilda
bestämmelser om sambors förmögenhetsförhållanden kan komma som en
överraskning för personer från stater där sådana förhållanden inte är
särskilt lagreglerade. Genom den anknytning till Sverige som sambornas
hemvist ger är det ändå motiverat att dessa regler blir gällande.

Om en utländsk lag är tillämplig och den saknar särskilda
bestämmelser om sambors förmögenhetsförhållanden, torde det precis
som vid ett lagvalsavtal i motsvarande situation bli aktuellt att tillämpa
de bestämmelser som skulle ha tillämpats vid en tvist om sambors
förmögenhetsförhållanden i det landet. Denna fråga och det s.k.
kvalifikationsproblemet vid tillämpning av utländsk rätt behandlas i
promemorian på s. 42 f.

5.5.3 Giltigheten av rättshandlingar mellan sambor

Regeringens förslag: En rättshandling mellan sambor avseende deras
förmögenhetsförhållanden skall vara giltig, om den stämmer överens
med den lag som är tillämplig på frågor om förmögenhetsförhållan-
dena när rättshandlingen företas. Om rättshandlingen företas innan
samboförhållandet inleds, skall den vara giltig om den stämmer
överens med den lag som blir tillämplig när samboförhållandet inleds.
Rättshandlingen skall vidare anses giltig till formen, om den uppfyller
formkraven enligt lagen i den stat där den företas eller den stat där
samborna då har hemvist.

Promemorians förslag stämmer överens med regeringens (se prome-
morian s. 38 f.).

Remissinstanserna har inga invändningar mot promemorians förslag.

Skälen för regeringens förslag: Makars möjlighet att ingå avtal, att
lämna varandra gåvor och att vidta andra dispositioner beträffande sin
egendom varierar mellan olika stater. Därför behövs regler om i vilken
utsträckning sådana rättshandlingar blir giltiga i Sverige. Enligt 1990 års
lag är en rättshandling mellan makar giltig om den stämmer överens med
den lag som är tillämplig på deras förmögenhetsförhållanden när
rättshandlingen företas (5 § första stycket första meningen).

Även för sambor varierar möjligheterna att företa rättshandlingar
mellan olika rättsordningar. Regler om vilken lag som skall tillämpas när
det gäller giltigheten av sådana rättshandlingar bör därför finnas även för

Prop. 2000/01:148

22

sambors förmögenhetsförhållanden. De rättshandlingar som kan bli Prop. 2000/01:148
aktuella är bl.a. olika former av avtal om samäganderätt eller avtal som
pekar ut den ena sambon som ensam ägare till t.ex. en fastighet som
finansierats av endast den sambon. Hit hör även avtal om att egendom
som annars skulle ingå i bodelningen skall undantas från denna. Om ett
sådant avtal följer reglerna i den lag som är tillämplig på sambornas
förmögenhetsförhållanden när avtalet ingås, bör avtalet vara giltigt också
i Sverige.

En rättshandling kan vidtas även innan ett samboförhållande inleds,
t.ex. i samband med att en gemensam bostad skall anskaffas. Enligt 1990
års lag är en sådan rättshandling giltig om den stämmer överens med den
lag som blir tillämplig när makarna ingår äktenskapet (5 § första stycket
andra meningen). Motsvarande bör gälla för blivande sambor.

1990 års lag behandlar frågan om vad som krävs för att en
rättshandling skall anses giltig till formen. Utöver vad som följer av 5 §
första stycket, dvs. att rättshandlingen är giltig - materiellt och till
formen - om den uppfyller kraven enligt den tillämpliga lagen, är enligt
5 § andra stycket rättshandlingen giltig till formen också om den
uppfyller kraven enligt lagen i den stat där den företas eller där makarna
har hemvist. Detta bör gälla även för samboförhållanden. Att formkravet
skall kunna prövas enligt alternativa rättsordningar är den gängse
metoden att behandla formfrågor i internationellt privaträttsliga samman-
hang.

I 1990 års lag finns en särskild bestämmelse om registrering av äkten-
skapsförord och gåvor mellan makar (5 § tredje stycket). Bestämmelsen
saknar aktualitet för samboförhållanden.

5.5.4 Begränsningar i tillämpningen av utländsk rätt

Regeringens förslag: I vissa fall skall svensk rätt tillämpas i stället
för den utländska lag som de föreslagna lagvalsreglema pekar ut. På
begäran av en sambo eller en dödsbodelägare skall svensk lag alltid
tillämpas för förfarandet vid bodelning. Skyddsbestämmelserna i
sambolagen om förfogande och övertaganderätt i fråga om sambors
gemensamma bostad och bohag skall alltid tillämpas när bostaden och
bohaget finns i Sverige. Också sambolagens bestämmelser om
jämkning skall alltid få tillämpas när en bodelning görs i Sverige.
Samma regler om skydd för tredje man skall gälla som för makar. Det
skall vidare finnas ett förbehåll om s.k. ordre public, dvs. att
bestämmelser i utländsk rätt inte far tillämpas när det skulle vara
uppenbart oförenligt med grunderna för den svenska rättsordningen.

Promemorians förslag stämmer överens med regeringens utom vad
gäller förslaget om uttryckliga regler om skydd för tredje man (se
promemorian s. 46 f. och s. 59).

Remissinstanserna har inga invändningar mot promemorians förslag.

Skälen for regeringens förslag: I den svenska internationella privat-
och processrätten anses det vara en allmän princip att bestämmelser i
utländsk rätt inte får tillämpas här ifall tillämpningen skulle vara
uppenbart oförenlig med grunderna för den svenska rättsordningen. Ett

23

sådant förbehåll om s.k. ordre public finns i 1990 års lag (15 §) och bör Prop. 2000/01:148
gälla även för sambor.

Det är endast grundläggande principer i rättssystemet som skyddas
enligt ordre public. Det krävs dessutom att tillämpningen av den
utländska rättsregeln skulle vara uppenbart oförenlig med dessa prin-
ciper. Men även utanför detta ganska snäva område kan det finnas ett
behov av att begränsa tillämpningen av utländsk rätt. Så kan vara fallet
då intresset av att svenska regler tillämpas gör sig gällande med särskild
styrka eller då en tillämpning av utländsk rätt på annat sätt kan vara svår
att förena med den svenska rättsordningen. 1990 års lag begränsar därför
tillämpningen av utländsk rätt i ytterligare några avseenden. Sålunda
skall i vissa fall svensk rätt alltid tillämpas i stället för den utländska rätt
som lagvalsreglema pekar ut. Svenska förfaranderegler skall tillämpas
när det gäller bodelning, om en make eller dödsbodelägare begär det
(6 §). Äktenskapsbalkens regler avseende bodelning av gemensam bostad
och bohag skall alltid tillämpas när bostaden och bohaget finns i Sverige
(9 §). Äktenskapsbalkens regler om jämkning av bodelning far alltid
tillämpas (10 §).

I sambolagen finns hänvisningar till äktenskapsbalkens förfarande-
regler om bodelning (14 och 20 §§). Förfarandereglema skall alltså
tillämpas även på bodelning mellan sambor. Vid en bodelning är det ofta
nödvändigt att tillämpa bestämmelser som knyter an till det svenska
förfarandet och den organisation som finns i Sverige för att lösa
bodelningskonflikter. I likhet med vad som gäller vid bodelning mellan
makar bör därför svenska förfaranderegler alltid tillämpas vid bodelning
mellan sambor när det begärs av en sambo eller en dödsbodelägare.

Liksom äktenskapsbalken innehåller sambolagen bestämmelser om
sambomas bostad och bohag som har en utpräglad skyddskaraktär (se 10,
16 och 17 §§ sambolagen). På motsvarande sätt som gäller för bodelning
mellan makar bör dessa bestämmelser alltid tillämpas om bostaden och
bohaget finns i Sverige. Likaså bör sambolagens regel om jämkning vid
bodelning (9 §) alltid kunna tillämpas när bodelning skall ske i Sverige.

I 1990 års lag finns bestämmelser om inskränkningar som en utländsk
lag kan innehålla i dels en makes rätt att förfoga över sin egendom
(11 §), dels en makes skyldighet att med sin egendom svara för skulder
(12 §). Bestämmelserna innebär att inskränkningarna inte kan göras
gällande fullt ut mot tredje man (se avsnitt 4.1). De avser sålunda att
säkerställa ett visst tredjemansskydd.

Liksom vid avtal med makar har motparten normalt ingen anledning
att räkna med att det finns större hinder för en sambos rätt att förfoga
över sin egendom i Sverige eller större begränsningar i dennes skyldighet
att svara för sina skulder med egendom som finns här i landet än som
gäller enligt svensk rätt. I promemorian görs bedömningen att sådana
inskränkningar i utländsk rätt inte torde vara särskilt vanliga när det
gäller sambor. Därför lämnas det inget förslag till skyddsregler för tredje
man men uttalas att de regler som gäller beträffande makar möjligen kan
tillämpas analogt. Sedan bedömningen i promemorian gjordes har
emellertid frågan om sambolagstiftning blivit mer aktuell internationellt
sett, och på några håll har redan införts sådan lagstiftning. Även om det
är oklart i vad mån det finns utländsk rätt som innehåller detta slags
inskränkningar, är det enligt regeringen nu ändå tillräckligt motiverat att

24

infora motsvarande regler om tredjemansskydd som finns beträffande Prop. 2000/01:148
makar. För detta talar också att det knappast finns tillräckliga skäl att här

göra skillnad mellan makar och sambor.

5.6 Lagteknisk lösning

När det gäller den lagtekniska lösningen framhålls det i promemorian att
frågor om samboförhållanden utgör en särskild problematik och att det
därför inte är lämpligt att integrera bestämmelserna om sambor med
reglerna om makars förmögenhetsförhållanden. Denna bedömning görs
mot bakgrund av Familj elagssakkunnigas uttalande att hela den allmänna
internationella familjelagstiftningen borde samlas i en lag. Promemorians
förslag är således att det i en sådan lag tas in ett kapitel om sambors
förmögenhetsförhållanden.

Som har konstaterats i avsnitt 3 är det dock mest ändamålsenligt att ta
ställning till varje familjerättsligt område för sig. Av tidigare avsnitt
framgår att de regler som föreslås för sambors förmögenhetsförhållanden
i huvudsak svarar mot vad som i dag gäller enligt 1990 års lag för makars
förmögenhetsförhållanden. Enligt regeringen framstår det då som
lagtekniskt mest lämpligt att den lagen görs tillämplig även på sambors
förmögenhetsförhållanden, vilket också förordas av Juridiska fakultets-
styrelsen vid Lunds universitet. Detta kan göras på flera olika sätt.
Tydligast och enklast synes vara att det redan i 1 § anges hur lagens
bestämmelser skall tillämpas beträffande sambor.

När svenska lagregler om sambor i vissa delar gjorts tillämpliga på
homosexuella sambor har hittills den tekniken använts att det i lagen om
homosexuella sambor angetts att bestämmelserna skall tillämpas även på
homosexuella sambor. Samboendekommittén föreslår i sitt betänkande
Nya samboregler (SOU 1999:104) att alla samboförhållanden skall
regleras i en och samma sambolag och att begreppet sambo skall omfatta
även sambor av samma kön. Beredningen av betänkandet pågår i
Regeringskansliet och bör inte avvaktas innan en lagstiftning om
internationella samboförhållanden genomförs. Tills vidare bör den tek-
niken användas att 1990 års lag anges i den uppräkning av bestämmelser
som finns i lagen om homosexuella sambor.

6 Erkännande och verkställighet

6.1      1990 års lag skall reglera erkännande och

verkställighet

Regeringens förslag: 1990 års lag skall reglera erkännande och
verkställighet av utländska avgöranden.

Familjelagssakkunnigas och promemorians förslag stämmer
överens med regeringens (se betänkandet s. 153 f. och promemorian
s. 50 f.).

Remissinstanserna har inga invändningar mot förslaget.

25

Skälen for regeringens förslag: Frågan om regler för erkännande och Prop. 2000/01:148
verkställighet av avgöranden om makars och sambors förmögenhets-
förhållanden bör lämpligen tas upp nu, i samband med att 1990 års lag
föreslås bli tillämplig för sambor.

I avsnitt 4.3 har redovisats vad som gäller om erkännande och
verkställighet av utländska avgöranden om makars och sambors
förmögenhetsförhållanden. I övrigt saknas det alltså allmänna icke kon-
ventionsgrundade regler. Det har en rad negativa konsekvenser. Det kan i
vissa fall leda till processer som är onödiga. Men det kan också innebära
att den som har fullt fog för att föra en talan här i landet nöjer sig med det
utländska avgörandet och den verkställighet som det är praktiskt möjligt
att åstadkomma i den stat där avgörandet har meddelats. Det är många
gånger dyrt och påfrestande att föra en process. Att inleda ytterligare en
rättegång i en annan stat kan te sig avskräckande, även om möjligheterna
att vinna framgång skulle vara gynnsamma. De negativa konsekvenserna
framstår särskilt tydligt när parterna har fört den utländska processen i
den stat där de har hemvist och de samtidigt har svag anknytning till
Sverige. Då kan det förefalla direkt olämpligt att tvisten prövas eller
omprövas här. Detsamma gäller om den ena parten först sedan saken har
prövats utomlands flyttar hit eller far egendom här och på så sätt blir
tillgänglig för ett rättsligt förfarande.

Anledningen till att det inte togs in några bestämmelser om erkännande
och verkställighet i 1990 års lag var att det för sådana frågor finns ett så
nära samband med andra familjerättsliga områden att det ansågs bäst att
ta upp frågorna i ett sammanhang (se prop. 1989/90:87 s. 12). Utgångs-
punkten var då att lagstiftningsarbetet inriktades på en enda lag med ett
vidsträckt tillämpningsområde för hela den internationella privat- och
processrätten inom familjerätten. Som har sagts i avsnitt 3 framstår det i
dag som mest ändamålsenligt att ta ställning till varje område för sig, och
lagstiftningsarbetet har numera den inriktningen. Det nämnda skälet mot
att ta in bestämmelser om erkännande och verkställighet i 1990 års lag
har därmed fallit.

Med hänvisning till det anförda gör regeringen bedömningen att det i
1990 års lag bör införas regler om erkännande och verkställighet för
makars och sambors förmögenhetsförhållanden. Av 3 kap. 1 § lagen om
registrerat partnerskap följer att reglerna blir på motsvarande sätt
tillämpliga på registrerade partner.

6.2 Villkor för erkännande

Regeringens förslag: Ett utländskt avgörande om makars eller
sambors förmögenhetsförhållanden skall gälla i Sverige, om det har
meddelats antingen i en stat vars lag enligt svensk rätt var tillämplig
på deras förmögenhetsförhållanden eller i en stat där svaranden hade
hemvist. Avgörandet måste vara meddelat av en domstol eller en
annan myndighet eller av en bodelningsförrättare.

Familjelagssakkunnigas och promemorians förslag stämmer
överens med regeringens (se betänkandet s. 156 f. och promemorian
s. 50 f.).

26

Remissinstanserna tillstyrker förslagen eller har inget att invända mot Prop. 2000/01:148
dem.

Skälen för regeringens förslag: I linje med bedömningen i avsnitt 6.1
bör avgöranden av utländska domstolar och andra myndigheter och av
utländska bodelningsförrättare erkännas i Sverige. Det bör dock krävas
att det har funnits en godtagbar grund för den utländska behörigheten;
makarna eller samborna måste ha haft en viss anknytning till den stat där
avgörandet meddelades.

Uppgörelser om makars förmögenhetsförhållanden aktualiseras bl.a. i
samband med äktenskapliga statusbeslut, t.ex. beslut om äktenskaps-
skillnad. Det kan i och för sig diskuteras om ett avgörande om makars
förmögenhetsförhållanden som har meddelats i samma stat som
statusbeslutet alltid borde erkännas när statusbeslutet erkänns här. Mot
detta talar dock att de regler som gäller för erkännande av utländska
avgöranden om äktenskapsskillnad är liberala (jfr 3 kap. 7 § lagen
[1904:26 s. 1] om vissa internationella rättsförhållanden rörande äkten-
skap och förmynderskap). Makarna behöver inte alls ha haft någon
särskilt stark anknytning till en stat för att en äktenskapsskillnad där skall
erkännas i Sverige. Även i många fall då makarna har haft tyngdpunkten
i sin tillvaro i Sverige och där svensk lag är tillämplig på deras
förmögenhetsförhållanden erkänns utländska äktenskapsskillnader. I
sådana fall kan det ibland vara svårt att acceptera utländska bodelningar.
Dessa kan bygga på helt andra värderingar än våra och t.ex. enligt
svenskt synsätt missgynna ena parten. Det torde således föra för långt att
erkänna ett utländskt avgörande om makars förmögenhetsförhållanden
enbart av det skälet att det har meddelats i samband med och i samma
stat som ett statusbeslut som erkänns i Sverige.

En rimligare huvudregel är att ett utländskt avgörande om makars
förmögenhetsförhållanden skall erkännas i Sverige när det har meddelats
i den stat vars lag enligt svenska lagvalsregler är tillämplig på makarnas
förmögenhetsförhållanden. Det rör sig då normalt om avgöranden från
den stat där makarna har hemvist eller från den stat vars lag makarna
genom avtal har bestämt skall tillämpas på den äktenskapliga förmögen-
heten. För makar som har flyttat till Sverige och inte har träffat något
lagvalsavtal innebär detta att ett avgörande från deras tidigare hemviststat
skall erkännas, förutsatt att de inte har bott här så lång tid att svensk lag
skall tillämpas på deras förmögenhetsförhållanden.

Som föreslås i promemorian bör detsamma gälla för erkännande av
avgöranden om sambors förmögenhetsförhållanden. Visserligen skiljer
sig sådana regler från de erkännanderegler som finns i Bryssel- och
Luganokonventionema och i Bryssel I-förordningen. Framför allt med
hänsyn till att dessa regler utgör en del av ett system, där de stater som är
bundna av instrumenten också har enhetliga behörighetsregler, kan
reglerna emellertid inte tjäna som förebild för bestämmelser som skall
vara allmänt tillämpliga.

Vidare bör alla avgöranden som har meddelats i svarandens hemvist-
stat erkännas här i landet. Något krav på att den statens lag skall vara
tillämplig i materiellt hänseende bör inte ställas upp. Oavsett vilket lands
lag som har tillämpats bör svarandens intressen anses fullt tillgodosedda
genom kravet att förfarandet äger rum i hans eller hennes hemviststat.

27

Regeringen delar Familjelagssakkunnigas och promemorians bedöm- Prop. 2000/01:148
ning att dessa grunder för den utländska behörigheten är tillräckliga för
att täcka in de fall där det är motiverat att erkänna ett utländskt
avgörande. Det torde således saknas behov av en bestämmelse som
knyter an enbart till makarnas eller sambornas medborgarskap. Enligt de
lagvalsregler som finns för makar - och som nu föreslås för sambor -
finns det möjlighet att avtala om att lagen i den stat där någon är
medborgare skall tillämpas på förmögenhetsförhållandena. När så sker
kommer även ett avgörande från medborgarskapsstaten att erkännas i
Sverige.

I betänkandet föreslås en särskild bestämmelse om att ett
förlikningsavtal som har ingåtts inför en domstol eller annan myndighet i
en främmande stat och som kan verkställas där skall anses som ett
utländskt avgörande (se betänkandet s. 281). I den mån ett sålunda
ingånget förlikningsavtal kan anses som ett avgörande kommer det att
omfattas av reglerna utan någon uttrycklig bestämmelse om det. Det är
svårt att överblicka vilka situationer i övrigt som i praktiken skulle träffas
av en bestämmelse som den föreslagna. Det är också tveksamt om det
finns behov av en sådan reglering. Mot denna bakgrund anser regeringen
att någon bestämmelse av detta slag inte bör införas.

6.3 Hinder för erkännande

Regeringens förslag: Ett utländskt avgörande skall inte gälla i
Sverige när det har förekommit allvarliga brister i det utländska
förfarandet. Avgörandet skall inte heller gälla när det strider mot ett
svenskt avgörande eller, under vissa förutsättningar, ett annat
utländskt avgörande. Även ett pågående svenskt eller utländskt
förfarande skall kunna hindra att ett utländskt avgörande erkänns.
Erkännande skall också kunna vägras på grund av s.k. ordre public,
dvs. när ett erkännande skulle vara uppenbart oförenligt med
grunderna för den svenska rättsordningen.

Familjelagssakkunnigas och promemorians förslag stämmer
överens med regeringens (se betänkandet s. 169 f. och promemorian
s. 54 £).

Remissinstanserna tillstyrker förslagen eller har inget att invända mot
dem.

Skälen för regeringens förslag: Det kan förekomma att det i enskilda
fall finns sådana omständigheter som gör att ett erkännande bör vägras
trots att det utländska avgörandet uppfyller de allmänna krav som ställs
för erkännande. De lösningar som har valts i lagen (1985:367) om
internationella faderskapsfrågor bör därvid vara mönstergivande (SOU
1983:25 s. 139 f. och 199 f. samt prop. 1984/85:124 s. 30 f. och 54 f.).

Ett utländskt avgörande bör sålunda inte erkännas, om det har
förekommit allvarliga brister i det utländska förfarandet. Det kan gälla att
en part inte har fatt kännedom om den väckta talan i tillräckligt god tid
för att kunna ta till vara sin rätt eller att en part annars inte har fått
rimliga möjligheter att föra sin talan. Brister i det utländska förfarandet
kan gå ut över såväl käranden som svaranden, och båda bör skyddas.

28

Vidare bör ett utländskt avgörande som strider mot ett svenskt avgörande Prop. 2000/01:148
inte erkännas.

Inte heller bör ett utländskt avgörande erkännas, om det i Sverige
pågår ett rättsligt förfarande som kan leda till ett motstridigt avgörande.
Företräde bör alltså alltid ges åt det avgörande som har meddelats eller
kan komma att meddelas i Sverige. Detta hänger bl.a. samman med vad
som bör gälla när ett utländskt förfarande konkurrerar med ett svenskt
förfarande. Som föreslås i avsnitt 6.4 bör nämligen ett pågående
utländskt förfarande som kan leda till ett här i landet gällande avgörande
inte alltid hindra att samma fråga tas upp och prövas i Sverige. En sådan
svensk prövning bör kunna ske om det finns särskilda skäl. För att det
svenska förfarandet skall bli meningsfullt krävs då att det svenska
avgörandet gäller framför det utländska, även om det utländska har
meddelats i ett förfarande som har påbörjats först.

Det finns ingen anledning att föreslå en motsvarande regel när två
utländska domar eller förfaranden konkurrerar med varandra, utan då bör
det förfarande som började först ha företräde. Därmed hindrar man att en
part ges möjlighet att fa en fördel genom att under ett pågående
förfarande väcka talan i en annan stat. Ett utländskt avgörande bör
sålunda inte erkännas, om det utomlands pågår ett rättsligt förfarande
som har påbörjats tidigare än det förfarande som har lett till avgörandet.
En förutsättning bör dock vara att det pågående förfarandet kan antas
leda till ett avgörande som blir gällande i Sverige.

Slutligen bör erkännande av ett utländskt avgörande kunna vägras, om
avgörandet uppenbart strider mot grunderna för den svenska rättsord-
ningen. Ett förbehåll om s.k. ordre public bör alltså finnas. Det kan gälla
både stötande inslag i förfarandet och sådana fall då det står klart att det
materiella resultatet i det utländska avgörandet uppenbart strider mot
svensk rättsuppfattning. Det är knappast möjligt eller lämpligt att i förväg
precisera i vilka fall erkännandet av ett utländskt avgörande strider mot
grundläggande svenska värderingar, utan bedömningen får som annars
lämnas åt rättstillämpningen.

Dessa möjligheter att vägra erkännande bör gälla både för avgöranden
om makars och avgöranden om sambors förmögenhetsförhållanden.

6.4 Konkurrerande förfaranden

Regeringens förslag: Om det framställs ett yrkande som avser
makars eller sambors förmögenhetsförhållanden vid en svensk
domstol, när det redan pågår ett förfarande i utlandet som kan leda till
ett motstridigt avgörande, skall den svenska domstolen avvisa talan
om det kan antas att det utländska avgörandet blir gällande här i
landet. I stället för att avvisa talan far den svenska domstolen förklara
målet eller ärendet vilande. Ifall det finns särskilda skäl skall talan fa
prövas vid den svenska domstolen.

Familjelagssakkunnigas och promemorians förslag stämmer
överens med regeringens (se betänkandet s. 173 f. och promemorian
s. 57 f.).

29

Remissinstanserna: Svea hovrätt anser att det inte bör vara möjligt att Prop. 2000/01:148
vilandeförklara ett mål i dessa fall. Hovrätten framhåller att parterna inte
torde ha något att vinna på att det svenska målet vilar när det kan antas
att det utländska avgörandet blir gällande i Sverige. I övrigt tillstyrker
remissinstanserna förslagen eller lämnar dem utan någon invändning i
sak.

Skälen för regeringens förslag: Som komplement till bestämmel-
serna om erkännande av utländska avgöranden behövs en regel om
hinder för en svensk rättegång när det redan pågår ett konkurrerande
rättsligt förfarande utomlands, s.k. litispendens.

I enlighet med Familjelagssakkunnigas och promemorians förslag bör
bestämmelserna utformas efter mönster av 10 § lagen om internationella
faderskapsfrågor. Huvudregeln är där att en faderskapstalan som väcks
vid en svensk domstol skall avvisas eller målet förklaras vilande om det
pågår ett förfarande utomlands om samma faderskap. En förutsättning är
dock att det utländska förfarandet kan antas leda fram till ett avgörande
som blir gällande i Sverige. I motiven till lagen anförs att vilande-
förklaring ofta kan vara att föredra, bl.a. med hänsyn till risken för att det
i efterhand visar sig att prognosen var felaktig och att den utländska
domen inte uppfyller kraven för erkännande (se prop. 1984/85:124 s. 64).

Familj elagssakkunniga framhåller att det för den svenska domstolen i
ett mål eller ärende om makars förmögenhetsförhållanden ofta lär vara
att föredra att förklara förfarandet vilande på grund av risken att det
kommande avgörandet inte uppfyller villkoren för erkännande.
Regeringen delar denna bedömning. En domstol bör ges en möjlighet att
välja mellan att avvisa den väckta talan eller att förklara målet eller
ärendet vilande.

Att ett utländskt rättsligt förfarande som kan antas leda till ett i Sverige
gällande avgörande alltid skulle utgöra hinder för att saken prövas här är
dock inte motiverat. Det kan t.ex. finnas en påtaglig risk för att det
utländska avgörandet kommer att dra långt ut på tiden. Även om det
pågår ett rättsligt förfarande utomlands, bör saken kunna prövas här i
landet när det finns särskilda skäl. Vad som kan utgöra särskilda skäl
behandlas närmare i författningskommentaren.

Har det svenska målet eller ärendet förklarats vilande och leder det
utländska förfarandet därefter till ett lagakraftvunnet avgörande som kan
bli gällande i Sverige, skall det svenska förfarandet avslutas utan att
något avgörande meddelas i sak (jfr 10 § lagen om internationella fader-
skapsfrågor samt prop. 1984/85:124 s. 64). Därefter hindrar det svenska
förfarandet alltså inte att det utländska avgörandet kan erkännas här i
landet.

6.5 Verkställighet

Regeringens förslag: Utländska domstolsavgöranden som erkänns i
Sverige skall få verkställas här sedan Svea hovrätt har förklarat att
avgörandet är verkställbart.

30

Familjelagssakkunnigas och promemorians förslag stämmer Prop. 2000/01:148
överens med regeringens (se betänkandet s. 172 f. och promemorian
s. 56).

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot
det.

Skäl för regeringens förslag: Utländska domstolsavgöranden som
erkänns i Sverige bör också kunna verkställas här, men andra avgöranden
bör inte vara verkställbara. En make eller en sambo som önskar få
verkställt ett avgörande av en bodelningsförrättare eller av en annan
utländsk myndighet än en domstol måste alltså i stället skaffa sig en
exekutionstitel vid svensk domstol med det utländska avgörandet som
grund.

Innan avgörandet kan verkställas i Sverige bör frågan om verkställ-
barheten prövas av domstol. Som Familjelagssakkunniga och promemo-
rian föreslår bör prövningen anförtros åt Svea hovrätt, som redan har
likartade prövningsuppgifter.

Någon ingående reglering av förfarandet i Svea hovrätt är inte
nödvändig. Det bör dock föreskrivas att sökandens motpart skall få
tillfälle att yttra sig innan hovrätten prövar en ansökan om
verkställbarhetsförklaring.

7 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

Regeringens förslag: De föreslagna reglerna skall träda i kraft den
1 februari 2002. Rättshandlingar rörande sambors förmögenhetsför-
hållanden som har företagits före ikraftträdandet skall inte kunna
förlora sin giltighet. En talan som har väckts vid en svensk domstol
före ikraftträdandet skall i fråga om lagval prövas enligt äldre rätt, och
domstolens behörighet skall inte gå förlorad på grund av de nya
bestämmelserna. Reglerna om erkännande och verkställighet av
utländska avgöranden skall inte tillämpas på avgöranden som har
meddelats före ikraftträdandet.

Familjelagssakkunnigas och promemorians förslag stämmer
överens med regeringens (se betänkandet s. 332 f. och promemorian
s. 60).

Remissinstanserna har inget att invända mot förslagen.

Skälen för regeringens förslag: De nu föreslagna reglerna bör träda i
kraft den 1 februari 2002, och de bör kunna tillämpas omedelbart vid
ikraftträdandet.

Särskilda övergångsbestämmelser är nödvändiga vad gäller rätts-
handlingar rörande sambors förmögenhetsförhållanden som har företagits
före ikraftträdandet. Dessa bör inte förlora sin giltighet på grund av de
nya reglerna. Även när det gäller mål och ärenden som avser sambors
förmögenhetsförhållanden och där talan har väckts vid domstol före
ikraftträdandet krävs övergångsbestämmelser. För sådana mål och ären-
den bör frågan om tillämplig lag prövas enligt äldre rätt. En svensk
domstols behörighet i en fråga som har väckts vid domstolen före

31

ikraftträdandet bör inte heller gå förlorad på grund av de nya Prop. 2000/01:148
bestämmelserna.

Därutöver bör det finnas övergångsbestämmelser för de nya reglerna
om erkännande och verkställighet av utländska avgöranden. Reglerna bör
inte tillämpas på avgöranden som har meddelats före ikraftträdandet. Ett
utländskt avgörande kan ligga långt tillbaka i tiden och behöver inte ha
följts. Svaranden i det utländska förfarandet kanske inte heller hade
engagerat sig i rättegången eftersom det inte var troligt att avgörandet
skulle erkännas i Sverige.

8 Kostnader och resursbehov

Stockholms tingsrätt och Svea hovrätt får enligt förslagen nya uppgifter.
Stockholms tingsrätt föreslås vara reservforum när svensk domsrätt
föreligger utan att det finns någon behörig svensk domstol. Det lär inte
förekomma fler än några enstaka sådana mål eller ärenden per år, och
dessa torde inte föranleda några beaktansvärt ökade kostnader för
tingsrätten. Svea hovrätt skall enligt förslaget pröva ansökningar om
verkställbarhetsförklaring. Hovrätten har redan i dag sådana uppgifter.
Den ökning av antalet avgöranden som skall prövas torde inte bli större
än att uppgiften kan lösas inom ramen för nuvarande resurser.

Inte heller föreslagna lagändringar i övrigt torde ge upphov till några
ökade kostnader.

9 Författningskommentar

9.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:272) om
vissa internationella frågor rörande makars
förmögenhetsförhållanden

1 § Denna lag är tillämplig på frågor om makars och sambors för-
mögenhetsförhållanden när det finns anknytning till en främmande stat.
Vad som sägs om sambor gäller sådana samboförhållanden där en ogift
kvinna och en ogift man bor tillsammans under äktenskapsliknande
förhållanden.

Bestämmelserna i 2 § första stycket 1 och andra stycket, 5 § tredje
stycket, 6 § andra stycket och 8 § gäller inte för sambor. När lagen skall
tillämpas på samboförhållanden gäller i övrigt följande.

1. Vad som sägs i lagen om makar, blivande makar, äktenskapet och
äktenskapets ingående eller motsvarande gäller sambor, blivande
sambor, samboförhållandet respektive samboförhållandets inledande.

2. Vid tillämpningen av 9 § gäller 10-12 och 16-19 §§ lagen
(1987:232) om sambors gemensamma hem i stället för äktenskapsbalken.
Vid tillämpningen av 10 § gäller 9 § lagen om sambors gemensamma
hem i stället för 12 kap. äktenskapsbalken.

Lagen gäller inte i den mån något annat följer av en annan lag.

(Jfr 1 §iDs 1997:60.)

32

Paragrafen anger vilket tillämpningsområde lagen har och hur den skall Prop. 2000/01:148
tillämpas beträffande sambor. Tillämpningsområdet har utvidgats till att
omfatta även sambors förmögenhetsförhållanden. I första stycket har
lagts till en bestämmelse som anger för vilka sambor som lagen är
tillämplig. I ett nytt andra stycke klargörs hur lagen skall tillämpas
beträffande sambor. Övervägandena finns i avsnitt 5.

Första stycket

Lagen är tillämplig på makars och sambors förmögenhetsförhållanden.
Tillämpningsområdet för sambors förmögenhetsförhållanden är lika
omfattande som för makars och inte, som i lagen (1987:232) om sambors
gemensamma hem (sambolagen), begränsat till frågor som rör sambornas
gemensamma bostad och bohag.

Lagen innehåller ingen definition av sambors förmögenhetsförhål-
landen. Det finns inte heller någon sådan definition när det gäller makar.
Enligt de ursprungliga motiven till lagen (se prop. 1989/90:87 s. 34 f.)
hör typiskt sett till den äktenskapsrättsliga förmögenhetsrätten indel-
ningen av makars egendom i olika kategorier, för vilka det under
äktenskapet gäller särskilda bestämmelser om rådighet, förvaltning och
skuldansvar, samt regler som är bestämmande för det materiella utfallet
vid en bodelning eller en motsvarande uppgörelse enligt utländsk lag.
Denna beskrivning bör kunna ligga till grund även för bedömningen av
vad som tillhör sambors förmögenhetsförhållanden. Då bör alltså beaktas
inte bara sambolagen utan också den äktenskapsrättsliga förmögenhets-
rätten. Frågor som tillhör det området och som kan överföras på sambo-
förhållanden är avsedda att omfattas av lagens tillämpningsområde. Det
gäller t.ex. frågor om delning vid en separation av även andra tillgångar
än den gemensamma bostaden eller det gemensamma bohaget, frågor om
gåvor mellan sambor och frågor om samäganderätt.

Till sambors förmögenhetsförhållanden i den mening som avses i
lagen hör bara sådana frågor som gäller det familjerättsliga förhållandet
mellan parterna i deras egenskap av sambor eller blivande sambor. Ett
vanligt förmögenhetsrättsligt avtal träffas alltså inte av bestämmelserna.
Det gäller oavsett om parterna har ingått avtalet innan ett samboende
över huvud taget aktualiserades eller om de ingår det under samboför-
hållandet.

Vissa gränsdragningsfrågor som kan uppstå berörs i de ursprungliga
motiven till lagen (se anf. prop. s. 34 f.). Det framstår som rimligt att i
den internationellt privaträttsliga regleringen dra gränsen mellan frågor
om sambors förmögenhetsförhållanden å ena sidan och arvsrättsliga
frågor å den andra på samma sätt som när det gäller makars förmögen-
hetsförhållanden. Till sambors förmögenhetsförhållanden skulle därmed
höra även frågor om bodelning efter en sambos död, medan frågor om
sambors rätt till arv skulle höra till det arvsrättsliga området och därmed
inte omfattas av lagen.

I likhet med vad som gäller för frågor om makars förmögenhetsför-
hållanden skall de frågor om sambors förmögenhetsförhållanden som
omfattas av lagen ha anknytning till en främmande stat. Som exempel
kan nämnas när en utländsk medborgare sammanbor med en svensk

33

medborgare eller när två svenska medborgare sammanbor eller har Prop. 2000/01:148
sammanbott utomlands.

Lagen är tillämplig på sådana samboförhållanden som omfattas av
sambolagen enligt definitionen i 1 § andra stycket i den lagen.
Bestämmelserna tillämpas alltså inte på sådant samboende som inte är
äktenskapsliknande, t.ex. när vuxna syskon sammanbor eller studerande
ungdomar delar hyreslägenhet. Om någon av samborna är gift, faller
samboförhållandet utanför lagens tillämpningsområde.

Andra stycket

I inledningen till andra stycket anges vilka bestämmelser i lagen som inte
gäller för samboförhållanden. Det är genomgående sådana bestämmelser
som på grund av sitt innehåll är direkt anpassade för förhållandet mellan
makar och som över huvud taget inte kan användas på sambo-
förhållanden. Det är alltså inte fråga om att det görs skillnad materiellt
sett mellan makar och sambor i de hänseenden som lagen reglerar
(domstols behörighet, tillämplig lag samt erkännande och verkställighet
av utländska avgöranden).

Enligt punkt 1 i andra stycket skall vad som sägs i lagen om makar,
blivande makar, äktenskapet och äktenskapets ingående eller mot-
svarande gälla sambor, blivande sambor, samboförhållandet respektive
samboförhållandets inledande. En sådan tillämpning torde inte i sig
medföra några problem. Vissa särskilda frågor uppkommer dock när
bestämmelserna skall tillämpas på samboförhållanden.

Sambor och blivande sambor kan träffa avtal om tillämplig lag i
enlighet med vad som gäller för makar, jfr 3 §. Det spelar ingen roll om
parterna bedöms ha varit sambor eller inte när avtalet ingicks. Vidare
saknar det i princip betydelse hur långt före samboförhållandet som
avtalet träffades. Det säger sig dock självt att ett avtal om tillämplig lag
inte far någon verkan när det inte över huvud taget inleds något
samboförhållande. Ett avtal om tillämplig lag kan träffas även mellan
före detta sambor till dess bodelning har genomförts. Det framgår inte
uttryckligen men far anses följa av allmänna principer om avtal;
motsvarande anses gälla för makar (se prop. 1989/90:87 s. 41). Om den
ena sambon är död, kan den efterlevande sambon ingå ett lagvalsavtal
med den avlidnes arvingar och universella testamentstagare.

Många länder saknar särskild reglering om sambors förmögenhets-
förhållanden. Om samborna genom avtalet har kommit överens om att
tillämpa lagen i ett sådant land, torde avtalet i regel innebära att frågor
rörande sambornas förmögenhetsförhållanden skall bedömas på det sätt
domstolarna i det landet behandlar sådana förhållanden. Det kan t.ex.
innebära att samboförhållanden inte tillerkänns några rättsverkningar
över huvud taget eller att vanliga obligationsrättsliga bestämmelser blir
tillämpliga.

Innehållet i den tillämpliga lagen kan ändras på olika sätt. Det som
förut har varit helt oreglerat kan komma att regleras, eller andra
ändringar kan ske. Utgångspunkten torde vara att, i likhet med vad som
vanligen gäller för makars förmögenhetsförhållanden (jfr anf. prop. s. 42
och rättsfallet NJA 1968 s. 126), hänvisningen till ett visst lands lag
innebär att det är de vid varje tid gällande reglerna i det landet som skall

34

tillämpas såvida något annat inte följer av övergångsbestämmelserna till Prop. 2000/01:148
den nya lagen. I enskilda fall kan omständigheterna emellertid vara
säregna och motivera ett avsteg från den principen. Det kan t.ex. tänkas
att avtalet far tolkas så att samborna medvetet valt ett lands lag på grund
av att samboförhållanden där är helt oreglerade och att man därför får
bortse från förändringar som innebär en reglering.

Om samborna inte har bestämt tillämplig lag genom avtal, gäller lagen
i den stat där de tog hemvist när samboförhållandet inleddes, jfr 4 §
första stycket. Det ligger i sakens natur att det kan vara svårt att avgöra
vid vilken tidpunkt ett samboförhållande inleddes. Det finns ingen
registrering eller annan avgörande omständighet som kan jämföras med
ett äktenskap. Det får därför avgöras från fall till fall när ett
samboförhållande kan sägas ha nått tillräcklig stabilitet. Härvid gäller
vad som sägs i 1 § andra stycket, dvs. att sambobegreppet är detsamma
som i sambolagen. Om parterna inte kan komma överens om tidpunkten
för inledandet av samlevnaden, bör den dag då de folkbokförts på
gemensam adress kunna användas som rätt datum när inte övriga
omständigheter talar i en annan riktning (jfr prop. 1986/87:1 s. 104).

Om samborna senare har tagit hemvist i en annan stat och varit bosatta
där i minst två år, tillämpas i stället den statens lag, jfr 4 § andra stycket.
Har båda samborna tidigare under samboförhållandet haft hemvist i den
staten eller är båda samborna medborgare i den staten, tillämpas dock
den statens lag så snart de har tagit hemvist i staten. Kravet på två års
boende är avsett att tolkas så att parterna skall ha varit bosatta i landet
under så lång tid som sambor.

Vid en bodelning skall sambornas samtliga tillgångar och skulder i
Sverige och utomlands beaktas, om inget annat följer av den lag som är
tillämplig på sambornas förmögenhetsförhållanden, jfr 7 f första stycket.
Eftersom lagens tillämpningsområde för sambors förmögenhetsförhållan-
den inte är begränsat till vad som omfattas av den svenska sambolagen,
kan alla typer av egendom bli aktuella, även t.ex. banktillgodohavanden
och fritidshus. När svensk lag är tillämplig medför dock sambolagen
begränsningar i fråga om vilken egendom som berörs. Vid lottläggningen
bör vidare en sambo i första hand tilldelas egendom som tillhör honom
eller henne utomlands (jfr 7 § första stycket andra meningen). I de
ursprungliga motiven till lagen ges några riktlinjer för hur bedömningen
kan göras när makar har tillgångar och skulder i flera länder (se prop.
1989/90:87 s. 51 f.). Dessa riktlinjer kan ge ledning även för bedöm-
ningen när det gäller sambor.

Finns det egendom i en annan stat och kan det antas att bodelningen
inte kommer att gälla där, får bodelningen begränsas till att gälla en viss
del av sambornas egendom, jfr 7 § andra stycket första meningen.
Motsvarande reglering för makars bodelning anses tillgodose ett
praktiskt behov, eftersom det kan framstå som meningslöst att dra in
egendom utomlands i ett svenskt bodelningsförfarande om man vet eller
på goda grunder kan anta att bodelningsförrättarens beslut om denna
egendom saknar betydelse (jfr anf. prop. s. 52). Detta gäller i än högre
grad för sambors förmögenhetsförhållanden där man kan förvänta sig att
ett svenskt avgörande om bodelning kommer att vägras erkännande i fler
fall än vad som gäller för makar. En sådan begränsning får dock inte

35

göras, om någon av samborna med rimliga skäl motsätter sig det, jfr 7 £ Prop. 2000/01:148
andra stycket andra meningen.

I punkt 2 i andra stycket klargörs hur vissa av lagens bestämmelser om
begränsning av tillämpningen av utländsk lag skall tillämpas beträffande
sambor.

Vid tillämpningen av 9§ gäller, i stället för äktenskapsbalkens
motsvarande bestämmelser, bestämmelserna i sambolagen i fråga om
förfogande över sambors gemensamma bostad och bohag, om en sambos
rätt att överta sådan egendom och om en sambos rätt att överta den
gemensamma bostaden när den inte ingår i bodelning (10-12 och 16-
19 §§). En tillämpning av 9 § torde inte annat än undantagsvis kunna
komma i fråga i andra fall än då samborna har sitt gemensamma hemvist
i Sverige, eftersom en förutsättning för tillämpningen är att det
gemensamma hemmet finns här.

Vid tillämpningen av 10 § gäller bestämmelserna om jämkning i 9 §
sambolagen. När en bodelning görs i Sverige far jämkning således ske
enligt 9 § sambolagen, även om en utländsk lag är tillämplig på frågan
om sambornas förmögenhetsförhållanden. Detta innebär att det finns
möjlighet till jämkning om den uppdelning av sambornas gemensamma
bostad och bohag som skall göras med tillämpning av den främmande
lagen framstår som oskälig.

Eftersom det i utländsk rätt ofta saknas särskilda bestämmelser om
samboförhållanden, kan tillämpningen av utländsk rätt på frågor i ett
samboförhållande komma att leda till ett resultat som helt avviker från
sambolagens bestämmelser. Skillnaderna mellan olika länders värde-
ringar och synsätt är i regel större när det gäller samboförhållanden än i
fråga om äktenskap. I många länder tillämpas t.ex. avtalsrättsliga eller
associationsrättsliga regler på frågor som rör sambor. Utgångspunkten är
självfallet att det resultat som tillämpningen av utländsk rätt får för de
aktuella frågorna skall accepteras (jfr anf. prop. s. 54 f.). Jämkningsmöj-
ligheten ger dock ett skydd mot effekter som framstår som oskäliga mot
bakgrund av det svenska synsättet sådant det kommit till uttryck i 9 §
sambolagen. Bestämmelsen skyddar emellertid endast den av samborna
som skall lämna ifrån sig egendom till den andra. Möjligheten att jämka
enligt 9 § innebär nämligen bara att den förstnämnda sambon kan få
behålla mer av sin egendom än som annars följer av sambolagens
bodelningsbestämmelser.

Tredje stycket

Enligt tredje stycket gäller lagen inte i den mån något annat följer av en
annan lag. I sådant fall har den andra lagen företräde.

I lagen har införts bestämmelser om erkännande och verkställighet av
utländska avgöranden (13-17 §§). När det gäller makars förmögenhets-
förhållanden finns det särskilda sådana regler för nordiska förhållanden i
förordningen (1931:429) om vissa internationella rättsförhållanden
rörande äktenskap, adoption och förmynderskap (enligt övergångs-
bestämmelserna till 1990 års lag likställs 1931 års förordning med lag i
detta avseende) och i lagen (1977:595) om erkännande och verkställighet
av nordiska domar på privaträttens område. Vidare finns det regler i
lagen (1937:81) om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo och

36

i lagen (1936:79) om erkännande och verkställighet av dom som Prop. 2000/01:148
meddelats i Schweiz. Om inget annat följer av en viss annan lag, hindrar
emellertid inte den lagen att ett utländskt avgörande erkänns och, i så
fall, verkställs med stöd av 1990 års lag.

Angående frågan om tillämpningen av Bryssel- och Luganokonven-
tionema och Bryssel I-förordningen, se avsnitt 4.2 och 4.3.

Erkännande av utländska avgöranden

13 § Ett lagakraftvunnet avgörande om makars förmögenhetsförhållan-
den av en utländsk domstol eller en annan myndighet eller av en bodel-
ningsförrättare gäller i Sverige, om det har meddelats i

1. en stat vars lag enligt 3 eller 4 § var tillämplig på frågor om
makarnas förmögenhetsförhållanden eller

2. den stat där svaranden hade hemvist.

(Jfr 4 kap. 12 § i SOU 1987:18 och 11 § i Ds 1997:60.)

Paragrafen anger förutsättningar för att ett utländskt avgörande skall
erkännas i Sverige. Ett erkännande innebär att sakfrågan är rättskraftigt
avgjord och inte kan prövas på nytt här i landet. Bestämmelserna, som
har behandlats i avsnitt 6.2, är tillämpliga också på avgöranden om
sambors förmögenhetsförhållanden (se 1 §).

Alla slags avgöranden som avser makars eller sambors förmögenhets-
förhållanden erkänns. Även beslut som innefattar ett ställningstagande
till en fastställelsetalan och beslut som innebär att en talan ogillas faller
inom tillämpningsområdet. Avgörandet skall dock vara meddelat av en
utländsk domstol, en annan myndighet eller en bodelningsförrättare. Med
bodelningsförrättare far jämställas alla personer som särskilt har
förordnats för uppgiften att verkställa en uppgörelse mellan makarna
eller samborna och som har makt att meddela ett avgörande som skall stå
fast.

Det krävs vidare att avgörandet har laga kraft. Det innebär att det inte
längre skall vara möjligt att med ordinära rättsmedel fa avgörandet ändrat
i den stat där det har meddelats.

För att ett utländskt avgörande skall erkännas krävs också att makarna
eller samborna har haft tillräcklig anknytning till det landet. Anknyt-
ningskraven framgår av punkterna 1 och 2.

Enligt punkt 1 skall avgörandet gälla i Sverige om det har meddelats i
en stat vars lag var tillämplig på makarnas eller sambornas förmögen-
hetsförhållanden enligt de svenska lagvalsreglema. Det är vanligtvis
fråga om avgöranden från den stat där de har hemvist eller från den stat
vars lag de genom avtal har bestämt skall tillämpas på deras förmögen-
hetsförhållanden.

Det krävs inte att det utländska avgörandet skall vara grundat på den
lag som enligt de svenska lagvalsreglema skulle vara tillämplig på
förmögenhetsförhållandena. Vilken rättsordning avgörandet har grundats
på är över huvud taget inte relevant för frågan om avgörandet skall
erkännas här i Sverige. Att den utländska domstolen kan ha tillämpat en
viss lag fel eller gjort en felaktig bevisvärdering skall normalt inte leda
till ett underkännande av det utländska avgörandet. Om bristerna vid en

37

helhetsbedömning anses så allvarliga att ett erkännande skulle strida mot Prop. 2000/01:148
s.k. ordre public, skall dock avgörandet inte erkännas (se 20 §).

Ett utländskt avgörande som rör sambors förmögenhetsförhållanden
behöver inte vara grundat på några särskilda regler om sambor i den
utländska lagen för att kunna erkännas. Det kan baseras på t.ex. allmänna
avtalsrättsliga bestämmelser. Vissa gränsdragningsffågor kan uppstå vid
bedömning av om det utländska avgörandet avser sambomas förmögen-
hetsförhållanden eller en vanlig köprättslig eller avtalsrättslig tvist
angående t.ex. samäganderätt. Dessa frågor har lämnats åt rättstillämp-
ningen.

Bestämmelsen i punkt 1 innebär att vissa utländska avgöranden kan
komma att erkännas i Sverige trots att anknytningen till den utländska
stat där avgörandet har meddelats inte motsvarat vad som krävs för
svensk domsrätt. Så kan t.ex. ett avgörande komma att gälla här trots att
ingen av makarna eller samborna hade hemvist i den andra staten, vare
sig vid tidpunkten för avgörandet eller när förfarandet inleddes, och trots
att inte heller någon av de övriga domsrättsgrundema i 2 § var tillämplig.

Enligt punkt 2 gäller det utländska avgörandet om svaranden hade
hemvist i den stat där avgörandet har meddelats.

Om tvisten är föranledd av ett statusmål är inte partsställningen i det
målet utslagsgivande, utan avgörande är vem som är svarande i den
förmögenhetsrättsliga tvisten. Det processuella samspelet mellan status-
mål och avgöranden i ekonomiska frågor varierar länder emellan. 1
Sverige initieras en bodelningstvist normalt genom att rätten på begäran
av en av makarna eller samborna utser en bodelningsförrättare. Då finns
ingen svarande i den mening som i svensk rätt normalt läggs i uttrycket.
Begreppet svarande är avsett att här inte ha samma snäva innebörd som
det har i rättegångsbalken. Vid tillämpningen av punkt 2 bör sålunda den
vars motpart tar initiativet till en bodelning eller något annat mot-
svarande förfarande utomlands anses som svarande oavsett hur tvisten
handläggs processuellt. Både hemvistet då förfarandet inleddes och
hemvistet vid tidpunkten för avgörandet bör kunna beaktas.

14 § Det utländska avgörandet gäller dock inte i Sverige, om

1. avgörandet har meddelats mot en part som inte har gått i svaromål
och som inte har fått kännedom om den väckta talan i tillräcklig tid för
att kunna svara i saken eller mot en part som annars inte har fått rimliga
möjligheter att föra sin talan i det utländska förfarandet,

2. avgörandet strider mot ett svenskt avgörande,

3. avgörandet strider mot ett här i landet gällande utländskt
avgörande i ett förfarande som började tidigare än det andra utländska
förfarandet,

4. det i Sverige pågår ett förfarande som kan leda till ett motstridigt
avgörande eller

5. det utomlands pågår ett förfarande som kan leda till ett motstridigt
avgörande, såvida det förfarandet har börjat tidigare än det andra
utländska förfarandet och kan antas leda till ett här i landet gällande
avgörande.

(Jfr 4 kap. 13 § i SOU 1987:18 och 12 § i Ds 1997:60.)

38

Paragrafen anger de omständigheter som medför att ett utländskt Prop. 2000/01:148
avgörande inte gäller i Sverige trots att förutsättningarna enligt 13 § är
uppfyllda. Bestämmelserna har behandlats i avsnitt 6.3.

Punkt 1 tar sikte på vissa grova brister i det utländska avgörandet.
Avgörandet skall inte erkännas, om en part inte har fatt rimliga
möjligheter att föra sin talan i det utländska förfarandet. Så kan vara
fallet när svaranden inte har fatt kännedom om förfarandet eller fått
rimlig tid att ingå i svaromål. Familjelagssakkunniga anger ytterligare
situationer där en tillämpning kan bli aktuell, se SOU 1987:18 s. 248.

Enligt punkt 2 skall avgörandet inte erkännas när det strider mot ett
svenskt avgörande. Det spelar ingen roll om det svenska avgörandet har
meddelats före eller efter det utländska avgörandet eller vilket förfarande
som började först.

I konflikter mellan två motstridiga utländska avgöranden skall enligt
punkt 3 företräde ges åt det avgörande som har meddelats i det förfarande
som började först. Vid vilken tidpunkt ett förfarande skall anses inlett får
normalt bestämmas enligt lagen i den stat där förfarandet har ägt rum.

Enligt punkt 4 skall det utländska avgörandet inte erkännas när det i
Sverige pågår ett förfarande som kan leda till ett motstridigt avgörande.

Den utländska domstolen behöver inte grunda sitt avgörande på
särskilda samboregler för att en relevant motstridighet skall föreligga i
förhållande till ett svenskt avgörande rörande en sambofråga. Det räcker
med att både det svenska och det utländska förfarandet faktiskt har avsett
eller avser sambornas förmögenhetsförhållanden.

Enligt punkt 5 skall avgörandet inte gälla om det utomlands pågår ett
förfarande som kan leda till ett motstridigt avgörande, såvida det
förfarandet började tidigare än det andra utländska förfarandet. En
förutsättning är dock att det pågående utländska förfarandet kan antas
leda till ett i Sverige gällande avgörande. Det räcker att domstolen
konstaterar att det finns en risk för ett motstridigt avgörande för att
avgörandet inte skall gälla i Sverige (jfr prop. 1984/85:124 s. 64 och 76).

Erkännande kan vägras också på grund av s.k. ordre public (se 20 §).

Konkurrerande förfaranden

15 § Framställs ett yrkande om makars förmögenhetsförhållanden vid
en svensk domstol, när det redan pågår ett förfarande utomlands som
kan leda till ett motstridigt avgörande, skall talan avvisas om det kan
antas att avgörandet i det utländska förfarandet blir gällande här i
landet. I stället för att talan avvisas får målet eller ärendet förklaras
vilande i avvaktan på ett lagakraftvunnet avgörande i det utländska
förfarandet. Talan får prövas om det finns särskilda skäl.

(Jfr 4 kap. 16 § i SOU 1987:18 och 14 § i Ds 1997:60.)

Paragrafen innehåller en regel om s.k. litispendens. Bestämmelsen, som
har behandlats i avsnitt 6.4, är tillämplig också på avgöranden om
sambors förmögenhetsförhållanden (se 1 §).

En svensk domstol skall avvisa en talan om makars eller sambors
förmögenhetsförhållanden eller förklara ett mål eller ett ärende vilande,
om det redan pågår ett förfarande utomlands. En förutsättning för att

39

domstolen skall göra detta är att de båda förfarandena kan leda till Prop. 2000/01:148
motstridiga avgöranden.

För att kunna bedöma om talan skall avvisas eller förfarandet förklaras
vilande måste den svenska domstolen pröva dels om den anknytning
parterna har till den stat där förfarandet pågår är tillräcklig för att ett
avgörande därifrån skall erkännas i Sverige, dels om något hinder för
erkännande finns. Talan skall avvisas eller förfarandet förklaras vilande,
om domstolen vid en sådan prövning finner att det kan antas att det
utländska avgörandet blir gällande i Sverige. Vid valet mellan att avvisa
talan eller förklara förfarandet vilande lär vilandeförklaring ofta vara att
föredra med hänsyn till risken att det kommande utländska avgörandet
inte uppfyller villkoren för erkännande.

Frågan när en talan skall anses väckt skall i princip bedömas på
grundval av den främmande statens lag. Det torde t.ex. inte kunna anses
tillräckligt att - i ett mål mellan makar - någon av makarna har väckt
talan om äktenskaplig status, utan avgörande bör som regel vara när en
av makarna påkallar en rättslig prövning av en bodelning eller någon
arman motsvarande form av uppgörelse mellan makarna. Det saknar
betydelse om denna begäran framställs i ett särskilt mål eller ärende eller
om den framställs som en särskild fråga i ett statusmål.

Som undantag från huvudregeln gäller att talan här i landet får prövas
om det finns särskilda skäl. Sådana skäl kan vara att det finns en påtaglig
risk att det utländska förfarandet drar ut på tiden och att detta orsakar
parterna eller någon av dem allvarliga olägenheter. Sambandet med ett
statusmål kan inverka på bedömningen av om särskilda skäl föreligger,
t.ex. när ett mål om äktenskapsskillnad har påbörjats i Sverige men en av
makarna därefter väcker talan om detta även utomlands och samtidigt
påkallar bodelning där. Det förhållandet att ett förfarande om äktenskaps-
skillnad har påbörjats i Sverige kan då tala för att det finns tillräckliga
skäl att pröva även bodelningsfrågor här trots att detta påkallas senare.
Vid bedömningen av om särskilda skäl föreligger kan det också ha
betydelse var makarnas eller sambornas egendom finns. Om de har all
sin egendom eller merparten av denna i Sverige, finns det normalt
starkare skäl för att en bodelning skall handläggas här i landet än om
egendomen finns i det land där det konkurrerande förfarandet pågår.
Frågan huruvida särskilda skäl föreligger skall dock avgöras mot
bakgrund av samtliga föreliggande omständigheter.

Att en part åberopar bestämmelser som till förmån för svensk rätt
begränsar tillämpningen av utländsk rätt (se 6-10 §§) torde i sig inte
utgöra särskilda skäl för att svensk domstol skall vara behörig att pröva
talan trots att det pågår ett förfarande vid utländsk domstol.

Verkställighet

16 § Ett utländskt domstolsavgörande som är verkställbart i domstols-
landet och som gäller i Sverige får verkställas, om avgörandet har
förklarats verkställbart här.

Svea hovrätt prövar en ansökan om verkställbarhetsforklaring.

Till ansökningen skall bifogas avgörandet i original eller av behörig
myndighet bestyrkt kopia och de ytterligare handlingar som hovrätten
behöver för sin prövning. Innan hovrätten prövar ansökningen skall
sökandens motpart få tillfälle att yttra sig över den.

40

(Jfr 4 kap. 15 § och 6 kap. 8 § i SOU 1987:18 samt 13 § i Ds 1997:60.) Prop. 2000/01:148

Paragrafen reglerar förutsättningar för verkställighet av utländska avgö-
randen om makars eller sambors förmögenhetsförhållanden. Bestämmel-
serna har behandlats i avsnitt 6.5.

Möjligheterna att få verkställighet är begränsade till avgöranden som
har meddelats av domstol. En make eller sambo som vill få till stånd
verkställighet av ett avgörande av en annan utländsk myndighet än en
domstol eller av en bodelningsförrättare måste skaffa sig en exeku-
tionstitel vid svensk domstol med det utländska avgörandet som grund. I
likhet med vad som gäller enligt bl.a. Brysselkonventionen (artikel 31)
har uttryckligen angetts att domstolsavgörandet måste vara verkställbart i
domstolslandet.

Avgörandets verkställbarhet skall prövas av Svea hovrätt innan det får
verkställas. Prövningen avser frågan om avgörandet får verkställas i
Sverige. Grund för avslag är i första hand att avgörandet inte skall
erkännas enligt 13 och 14 §§. Hovrätten skall även bevaka att avgörandet
är meddelat av en domstol och att det är verkställbart i domstolslandet.

De handlingar som det kan bli aktuellt att bifoga till en ansökan om
hovrättens verkställbarhetsförklaring är främst bevis om att avgörandet
har vunnit laga kraft. Men även de andra handlingar som behövs för
hovrättens prövning skall ges in tillsammans med ansökningen. I övrigt
är förfarandet i hovrätten detsamma som i andra fall när en ansökan om
exekvatur prövas av Svea hovrätt (jfr bl.a. prop. 1991/92:128 s. 141 f.
och 226 samt prop. 1997/98:102 s. 46).

Hovrättens beslut får i vanlig ordning överklagas till Högsta
domstolen.

17 § Har hovrätten förklarat ett avgörande verkställbart, får avgörandet
verkställas på samma sätt som ett motsvarande svenskt avgörande som
har vunnit laga kraft, om inte Högsta domstolen efter överklagande
beslutar om annat. Föreskrifter om tvångsmedel i det utländska
avgörandet skall inte tillämpas.

(Jfr 6 kap. 9 § i SOU 1987:18.)

Om Svea hovrätt har förklarat det utländska avgörandet verkställbart, får
avgörandet verkställas i Sverige på det sätt som gäller för verkställig-
heten av ett motsvarande svenskt avgörande som har laga kraft. En
förutsättning är att Högsta domstolen inte beslutar om något annat.
Utsökningsbalken är tillämplig på verkställigheten.

Ordre public

20 § En bestämmelse i en utländsk lag får inte tillämpas och ett
utländskt avgörande gäller inte i Sverige, om det skulle vara uppenbart
oförenligt med grunderna för den svenska rättsordningen att tillämpa
bestämmelsen eller att erkänna avgörandet.

(Jfr 6 kap. 10 § i SOU 1987:18.)

41

Paragrafen innehåller ett förbehåll om s.k. ordre public. Den har ändrats Prop. 2000/01:148
så att den gäller inte bara tillämpning av utländsk lag utan också
erkännande av utländska avgöranden. Förbehållet är tillämpligt endast då
det utländska avgörandet uppenbart strider mot grundläggande svensk
rättsuppfattning och är liksom tidigare tänkt att tillämpas restriktivt.

Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 februari 2002.

2. Bestämmelserna medför inte att svensk domstols behörighet går
förlorad beträffande en talan rörande sambors förmögenhetsför-
hållanden som har väckts före ikraftträdandet.

3. Äldre rätt gäller fortfarande i fråga om tillämplig lag för en talan
rörande sambors förmögenhetsförhållanden som har väckts före
ikraftträdandet.

4. Har en för bodelning mellan sambor avgörande tidpunkt inträtt före
ikraftträdandet, tillämpas de nya bestämmelserna vid bodelningen bara
på frågor om bodelningens form och frågor som avses i 6 §.

5.  En giltig rättshandling mellan sambor som företogs före
ikraftträdandet förlorar inte sin giltighet genom den nya lagen.

6. Bestämmelserna i 13, 14, 16 och 17 §§ tillämpas inte på avgöran-
den som har meddelats före ikraftträdandet.

(Jfr övergångsbestämmelser i SOU 1987:18 och Ds 1997:60.)

Lagen träder i kraft den 1 februari 2002, och bestämmelserna kommer
som huvudregel att bli tillämpliga även när det gäller mål och ärenden
rörande sambors förmögenhetsförhållanden som har anhängiggjorts vid
en domstol före ikraftträdandet. Det innebär att en eventuellt bristande
domsrätt kan läkas genom de nya bestämmelserna. Punkt 2 behandlar
den motsatta situationen. Om en svensk domstol har tagit upp en fråga
som väckts vid domstolen före den nya lagens ikraftträdande, går
domstolens behörighet inte förlorad genom de nya bestämmelserna.

Som framgår av punkterna 3 och 4 gäller äldre rätt i fråga om
tillämplig lag dels om talan har väckts vid en domstol före
ikraftträdandet, dels om en för bodelningen avgörande tidpunkt har
inträtt då. En sådan avgörande tidpunkt kan vara att samboförhållandet
har upphört eller att en sambo har avlidit. Några äldre direkt tillämpliga
internationellt privat- eller processrättsliga lagregler om sambors
förmögenhetsförhållanden finns inte. Att äldre rätt skall tillämpas innebär
i stället att frågor om lagval skall bedömas på det sätt domstolarna
bedömer sådana frågor före ikraftträdandet, vilket kan innebära att
bestämmelser om makar tillämpas analogt.

Äldre rättshandlingar rörande sambors förmögenhetsförhållanden som
var giltiga när de företogs behåller enligt punkt 5 sin giltighet även efter
ikraftträdandet. Äldre rättshandlingar som var ogiltiga när de företogs
blir däremot inte giltiga för att de står i överensstämmelse med de nya
bestämmelserna.

En regel om att erkännande- och verkställighetsbestämmelsema inte
skall tillämpas på avgöranden som meddelats före ikraftträdandet finns i
punkt 6.

'42

9.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1987:813) om Prop. 2000/01:148
homosexuella sambor

I lagen har inforts en hänvisning till lagen (1990:272) om internationella
frågor rörande makars och sambors förmögenhetsförhållanden. Vad som
enligt 1990 års lag gäller i fråga om sambor skall alltså tillämpas även
beträffande homosexuella sambor. Frågor som kan aktualiseras när den
utländska lag som skall tillämpas enligt lagvalsreglema inte erkänner
homosexuella samboförhållanden har lämnats åt rättstillämpningen (jfr
avsnitt 5.2).

43

Sammanfattning av promemorian Vissa interna-
tionella frågor rörande sambors förmögenhets-
förhållanden (Ds 1997:60)

I promemorian behandlas vissa internationellt privaträttsliga frågor om
samboförhållanden. Promemorian ingår i ett arbete som syftar till att
skapa en svensk internationellt privaträttslig lag på familjerättens
område. I den nya lagen avses en stor del av de bestämmelser som i dag
finns i olika lagar bli samlade och moderniserade. Avsikten är att det
även skall inforas bestämmelser på vissa områden där bestämmelser i
dag saknas.

Till grund for arbetet med den internationellt privaträttsliga lagen
ligger flera utredningsbetänkanden, bl.a. Internationella familjerätts-
frågor (SOU 1987:18). När det gäller internationella samboförhållanden
finns det emellertid inte något underlag for lagstiftning. Genom
promemorian skapas ett sådant underlag.

I promemorian föreslås att det i den kommande nya lagen skall införas
bestämmelser om domsrätt och tillämplig lag för frågor angående
sambors förmögenhetsförhållanden när det finns en anknytning till någon
främmande stat. Dessutom föreslås regler om erkännande och verk-
ställighet av utländska avgöranden angående sambors förmögenhets-
förhållanden. För fullständighetens skull föreslås även regler om vad som
gäller vid konkurrerande rättegångar, s.k. litispendens, i olika länder.

I motsats till vad som gäller enligt lagen (1987:232) om sambors
gemensamma hem föreslås i promemorian att de internationellt privat-
rättsliga reglernas tillämpningsområde inte skall vara begränsat till
sambors gemensamma bostad och bohag. De föreslagna bestämmelserna
om domsrätt och lagval motsvarar bestämmelserna i lagen (1990:272)
om vissa internationella frågor rörande makars förmögenhetsför-
hållanden. Förslagen i betänkandet Internationella familjerättsfrågor
(SOU 1987:18) har tjänat som förebild vid utformningen av bestämmel-
serna om erkännande och verkställighet av utländska avgöranden.

Enligt förslaget skall även homosexuella samboförhållanden omfattas
av bestämmelserna. Det sker genom en hänvisning i lagen om homo-
sexuella sambor.

Prop. 2000/01:148

Bilaga 1

44

Promemorians lagförslag

1 Förslag till ett kapitel i lagen om internationella
familj erättsfrågor

Prop. 2000/01:148

Bilaga 2

0 kap. Sambors förmögenhetsförhållanden

Tillämpningsområde

1 § Bestämmelserna i detta kapitel är tillämpliga på frågor om sambors
förmögenhetsförhållanden när det finns anknytning till en främmande
stat.

Vad som föreskrivs i detta kapitel om sambor gäller sådana sambo-
förhållanden där en ogift kvinna och en ogift man bor tillsammans under
äktenskapsliknande förhållanden.

Bestämmelserna gäller inte om något annat följer av en annan lag.

Svensk domstols behörighet

2 § En fråga om sambors förmögenhetsförhållanden får tas upp av
svensk domstol,

1. om svaranden har hemvist i Sverige,

2. om käranden har hemvist i Sverige och svensk lag enligt 3 eller 4 §
är tillämplig,

3. om frågan rör egendom i Sverige, eller

4. om svaranden i en uppkommen fråga har godtagit att saken prövas i
Sverige eller har gått i svaromål i saken utan invändning om domstolens
behörighet.

Tillämplig lag

3 § Har sambor eller blivande sambor skriftligen avtalat att en viss stats
lag skall tillämpas på deras förmögenhetsförhållanden, skall det gälla om

1. avtalet avser lagen i en stat där någon av dem hade hemvist eller var
medborgare när avtalet ingicks, och

2. något annat inte följer av 6-9 §§.

Är den ena sambon död, får den efterlevande sambon ingå ett avtal
enligt första stycket med den avlidnes arvingar och universella testa-
mentstagare.

4 § Har tillämplig lag inte bestämts genom avtal, gäller lagen i den stat
där samborna tog hemvist när samboförhållandet inleddes.

Om samborna senare har tagit hemvist i en annan stat och varit bosatta
där i minst två år, tillämpas i stället den statens lag. Har samborna
tidigare under samboförhållandet haft hemvist i den staten eller är båda
samborna medborgare i den staten, tillämpas dock den statens lag så
snart de har tagit hemvist där.

5 § En rättshandling mellan sambor som avser deras förmögenhetsför-
hållanden är giltig, om den stämmer överens med den lag som är
tillämplig på sambornas förmögenhetsförhållanden när rättshandlingen

företas. Företas rättshandlingen innan samboförhållandet inleds, är den Prop. 2000/01:148
giltig om den stämmer överens med den lag som blir tillämplig när Bilaga 2
samboförhållandet inleds.

Rättshandlingen skall vidare anses giltig till formen, om den uppfyller
formkraven enligt lagen i den stat där den företas eller där samborna då
har hemvist.

Särskilda bestämmelser om bodelning m.m.

6 § På begäran av en sambo eller en dödsbodelägare skall svensk lag
tillämpas på förfarandet vid bodelning, även om utländsk lag är
tillämplig på sambornas förmögenhetsförhållanden. Bestämmelserna i
svensk lag om förfarandet vid bodelning far tillämpas också när den
utländska lagen föreskriver en annan form för delning eller avräkning
beträffande sambornas egendom.

7 § Vid en bodelning skall sambornas samtliga tillgångar och skulder i
Sverige och utomlands beaktas, om inte något annat följer av den lag
som är tillämplig på sambornas förmögenhetsförhållanden. Vid lottlägg-
ningen bör en sambo i första hand tilldelas egendom som tillhör honom
eller henne utomlands.

Finns det egendom i ett främmande land och kan det antas att
bodelningen inte kommer att gälla i det landet, får bodelningen begränsas
till att gälla en viss del av sambornas egendom. En sådan begränsning får
dock inte göras, om någon av samborna med rimliga skäl motsätter sig
det.

8 § Om bostaden och bohaget finns i Sverige, tillämpas bestämmelserna

i lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem

- om förfogande över sambors gemensamma bostad och bohag,

- om en sambos rätt att vid bodelning överta sådan egendom, och

- om en sambos rätt att överta den gemensamma bostaden när den inte
ingår i bodelning.

9 §Vid en bodelning som görs i Sverige får jämkning ske enligt 9 § lagen
(1987:232) om sambors gemensamma hem, även om en utländsk lag är
tillämplig på frågor om sambornas förmögenhetsförhållanden.

Reservforum

10 § Om det vid svensk domsrätt enligt detta kapitel inte finns någon
behörig domstol, skall frågan tas upp av Stockholms tingsrätt.

Erkännande och verkställighet

11 § Ett lagakraftvunnet avgörande om sambors förmögenhetsförhållan-
den av en utländsk domstol eller annan myndighet eller av en bodel-
ningsförrättare gäller i Sverige,

1. om det har meddelats i en stat vars lag enligt 3 eller 4 § var
tillämplig på frågor om sambornas förmögenhetsförhållanden, eller

46

2. om det har meddelats i den stat där svaranden hade hemvist.          Prop. 2000/01:148

Bilaga 2

12 § Det utländska avgörandet gäller dock inte i Sverige,

1. om det har meddelats mot en part som inte har gått i svaromål och
inte har fått kännedom om den väckta talan i tillräcklig tid för att kunna
svara i saken eller mot en part som annars inte har fått rimliga
möjligheter att föra sin talan i det utländska förfarandet,

2. om avgörandet strider mot ett svenskt avgörande,

3. om avgörandet strider mot ett här i landet giltigt utländskt avgörande

i ett förfarande som började tidigare än det andra utländska förfarandet,

4. om det i Sverige pågår ett förfarande som kan utmynna i ett
motstridigt avgörande, eller

5. om det utomlands pågår ett förfarande som kan leda till ett mot-
stridigt avgörande, såvida det förfarandet har börjat tidigare än det andra
utländska förfarandet och kan antas leda till ett här i landet giltigt
avgörande.

13 § Ett avgörande som har meddelats av domstol och som gäller här i
landet får verkställas. Avgörandet skall prövas av Svea hovrätt innan det
far verkställas.

Konkurrerande rättegångar

14 § Framställs ett yrkande om sambors förmögenhetsförhållanden vid
en svensk domstol men pågår redan utomlands ett förfarande som kan
leda till ett motstridigt avgörande, skall talan avvisas eller målet förklaras
vilande i avvaktan på ett avgörande i det utländska förfarandet som har
vunnit laga kraft, om det kan antas att avgörandet i det utländska
förfarandet blir giltigt här i landet. Talan far dock prövas om det finns
särskilda skäl.

1. Denna lag träder i kraft den ...

2. Bestämmelserna i 3 § medför inte att svensk domstols behörighet
går förlorad i en fråga som väckts vid domstolen före ikraftträdandet.

3. Har talan i ett mål eller ärende väckts vid domstol före ikraftträ-
dandet, tillämpas äldre rätt.

4. Har en för bodelning avgörande tidpunkt inträtt före ikraftträdandet,
tillämpas den nya lagen vid bodelningen bara på frågor om bodelningens
form och frågor som avses i 6 §.

5. En giltig rättshandling som företogs före ikraftträdandet förlorar inte
sin giltighet genom den nya lagen.

47

2 Förslag till lag om ändring i lagen (1987:813) om homo- Prop. 2000/01:148
sexuella sambor                                           Bilaga 2

Härigenom föreskrivs att lagen (1987:813) om homosexuella sambor
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Om två personer bor tillsammans i ett homosexuellt förhållande, skall
vad som gäller i fråga om sambor enligt följande lagar och bestämmelser
tillämpas även på de homosexuella samborna:

1. lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem,

2. ärvdabalken,

3. jordabalken,

4. 10 kap. 9 § rättegångsbalken,

5. 4 kap. 19 § första stycket utsökningsbalken,

6. 19 § första stycket, punkt 1 nionde stycket och punkt 3 sjunde
stycket av anvisningarna till 31 § samt punkt 3 a av anvisningarna till
33 § kommunalskattelagen (1928:370),

7. lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,

8. bostadsrättslagen (1991:614),

9. lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer,

10. 5 kap. 18 § tredje stycket fastighetsbildningslagen (1970:988),

11. 10 § insiderlagen (1990:1342),

12. 14 kap. 3 §, 4 § tredje stycket och 8 § tredje stycket vallagen
(1997:157),

13. 36 § första stycket lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigval, m.m.,

14. 4 § lagen (1997:159) om brevröstning i vissa fall,

15. lagen (1993:1469) om uppskovsavdrag vid byte av bostad,

16. 10 kap. 18 §, 11 kap. 2, 15 och 16 §§, 12 kap. 7 och 8 §§ samt 16
kap. 7 och 9 §§ föräldrabalken,

17. säkerhetsskyddslagen

(1996:627), samt

18.  lagen (1996:1231) om
skattereduktion för fastighetsskatt
i vissa fall vid 1997-2001 års
taxeringar.

17. säkerhetsskyddslagen
(1996:627),

18.  lagen (1996:1231) om
skattereduktion för fastighetsskatt
i vissa fall vid 1997-2001 års
taxeringar, samt

19. 0 kap. lagen (000) om inter-
nationella familjerättsfrågor.

Förutsätter dessa lagar eller bestämmelser att samborna skall vara
ogifta, gäller det också de homosexuella samborna.

Denna lag träder i kraft den ...

48

Sammanfattning av betänkandet Internationella
familjerättsfrågor (SOU 1987:18) i aktuella delar

Familjelagssakkunniga lade i betänkandet fram ett forslag till lag om
internationella familjerättsfrågor. Förslaget innehåller bestämmelser om
äktenskaps ingående, äktenskapsmål (2 kap.), underhåll till barn och
make (3 kap.), makars förmögenhetsförhållanden (4 kap.) och arv
(5 kap.) samt ett kapitel med gemensamma bestämmelser (6 kap.).

Den del av förslaget som rör makars förmögenhetsförhållanden
innehåller regler om svensk domsrätt och om lagval. (Dessa förslag har
lett till lagstiftning genom lagen 1990:272 om vissa internationella frågor
rörande makars förmögenhetsförhållanden.)

Familjelagssakkunnigas förslag innehåller även regler om erkännande
av utländska avgöranden angående makars förmögenhetsförhållanden.
De sakkunniga ansåg att ett fungerande internationellt privaträttsligt
system bör möjliggöra för parter att på ett slutgiltigt sätt lösa sina tvister i
ett land där det ter sig naturligt att de för en rättegång.

Ett avgörande om makars förmögenhetsförhållanden skall enligt de
sakkunnigas förslag erkännas endast om det har meddelats i en stat vars
lag var tillämplig på deras förmögenhetsförhållanden eller i den stat där
svaranden hade hemvist. Vissa ytterligare förutsättningar ställs upp för
erkännande, såsom att det utländska förfarandet måste ha uppfyllt rimliga
krav på rättssäkerhet och förenlighet med grundläggande svenska
intressen. Det utländska avgörandet far inte heller strida mot ett svenskt
avgörande eller ett här gällande annat utländskt avgörande.

Att ett utländskt avgörande erkänns i Sverige innebär att det i
förekommande fall skall kunna verkställas här. Familjelagssakkunniga
fann att den prövning av det utländska avgörandet som måste föregå
verkställigheten i vissa fall kunde antas bli av tämligen kvalificerad
beskaffenhet. De föreslog därför att Svea hovrätt skall pröva ett
avgörandes verkställbarhet innan det far verkställas.

Som ett komplement till bestämmelserna om utländska avgörandens
giltighet i Sverige föreslog Familjelagssakkunniga även regler om hinder
för en svensk rättegång på grund av att det redan pågår ett rättsligt
förfarande utomlands.

Prop. 2000/01:148

Bilaga 3

49

Betänkandets lagförslag i aktuella delar

(4 kap. Makars förmögenhetsförhållanden)

Erkännande av utländska avgöranden

12 § Ett lagakrafivunnet avgörande av en utländsk domstol eller annan
myndighet eller bodelningsförrättare som avser makars förmögenhets-
förhållanden gäller i Sverige

1. om det har meddelats i en stat vars lag enligt 2 eller 3 § var tillämp-
lig på makarnas förmögenhetsförhållanden, eller

2. om det har meddelats i den stat där svaranden hade hemvist.

Om erkännande av utländska avgöranden angående bodelning med
anledning av en makes död finns särskilda bestämmelser.

13 § Det utländska avgörandet gäller dock inte i Sverige,

1. om det har meddelats mot en part som inte har gått i svaromål och
som inte har fått kännedom om den väckta talan i tillräcklig tid för att
kunna svara i saken eller om en part annars inte har fått rimliga
möjligheter att föra sin talan i det utländska förfarandet,

2. om avgörandet strider mot ett svenskt avgörande,

3. om avgörandet strider mot ett här i landet giltigt utländskt avgörande
i ett förfarande som började tidigare än det andra utländska förfarandet,

4. om det i Sverige pågår ett förfarande som kan utmynna i ett
motstridigt avgörande, eller

5. om det utomlands pågår ett förfarande som kan leda till ett
motstridigt avgörande, såvida det förfarandet har börjat tidigare än det
andra utländska förfarandet och kan antas leda till ett här i landet giltigt
avgörande.

14 § Som ett utländskt avgörande anses också ett förlikningsavtal, som
har träffats inför en domstol eller annan myndighet i en främmande stat
och som kan verkställas där.

15 § Ett av domstol meddelat utländskt avgörande, som gäller här i
landet får verkställas, Avgörandet skall prövas av Svea hovrätt innan
verkställighet får ske.

16 § Framställs ett yrkande om makars förmögenhetsförhållanden vid en
svensk domstol men pågår redan utomlands ett förfarande som kan leda
till ett motstridigt avgörande, skall talan avvisas eller förklaras vilande i
väntan på ett avgörande i det utländska förfarandet som har vunnit laga
kraft, om det kan antas att detta avgörande blir giltigt här i landet. Talan
får dock prövas om det finns särskilda skäl.

Prop. 2000/01:148

Bilaga 4

50

(6 kap. Gemensamma bestämmelser)                                Prop. 2000/01:148

Prövning av utländska avgöranden                                     Bilaga 4

7 § Efter ansökan av någon av parterna prövar Svea hovrätt om ett
utländskt avgörande skall gälla här i landet.

8 § Innan hovrätten prövar frågan skall sökandens motpart fa tillfälle att
yttra sig över ansökningen, [såvitt avser beslut om äktenskapsskillnad
eller om återgång eller ogiltighet av äktenskap dock endast om det kan
ske.

Avser prövningen ett utländskt beslut om äktenskapsskillnad eller om
återgång eller ogiltighet av äktenskap, utgör ett av hovrätten meddelat
beslut, som inte innebär att det utländska beslutet skall gälla här, inte
hinder mot att frågan prövas på nytt.]

9 § Finner hovrätten att ett utländskt avgörande skall gälla här, verkställs
avgörandet på samma sätt som en svensk lagakraftägande dom, om inte
högsta domstolen efter besvär över hovrättens beslut förordnar annat.
Föreskrifter om tvångsmedel i det utländska avgörandet skall inte
tillämpas.

Ordre public

10 § En bestämmelse i en utländsk lag far inte tillämpas och ett
utländskt avgörande gäller inte i Sverige, om det skulle vara uppenbart
oförenligt med grunderna för den svenska rättsordningen att tillämpa
bestämmelsen eller att erkänna avgörandet.

1. Denna lag träder i kraft den ...

4.1 fråga om 4 kap. iakttas följande:

e) Föreskrifterna i 12-15 §§ tillämpas inte på avgöranden som har
meddelats före lagens ikraftträdande.

51

Förteckning över remissinstanserna

Remissinstanser som har yttrat sig över departements-
promemorian Vissa internationella frågor rörande sambors
förmögenhetsförhållanden (Ds 1997:60)

Svea hovrätt, Malmö tingsrätt, Huddinge tingsrätt, Domstolsverket,
Socialstyrelsen, Riksskatteverket, Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds
universitet, Kommittén för utvärdering av sambolagen, m.m., Sveriges
advokatsamfund, Föreningen jurister vid Sveriges allmänna advokat-
byråer, Sveriges domarförbund, Svenska bankföreningen, Riksförbundet
för sexuellt likaberättigande och Föreningen för Svenskar i Världen.

Remissinstanser som har yttrat sig över betänkandet
Internationella familjerättsfrågor (SOU 1987:18)

Svea hovrätt, Hovrätten för Övre Norrland, Stockholms tingsrätt,
Domstolsverket, Länsstyrelsen i Stockholms län, Socialstyrelsen,
Riksskatteverket, Statens invandrarverk, Kammarkollegiet, Uppsala
universitets juridiska fakultetsstyrelse, Lunds domkapitel, Statens nämnd
för internationella adoptionsfrågor, Socialnämnden i Botkyrka kommun,
Socialnämnden i Södertälje kommun, Sveriges advokatsamfund,
Föreningen jurister vid Sveriges allmänna advokatbyråer, Svenska
Bankföreningen, Svenska Sparbanksföreningen, Begravningsföreningen
Fonus, Centerns kvinnoförbund, Folkpartiets kvinnoförbund, Moderata
kvinnoförbundet, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund, Svenska
kvinnors vänsterförbund, Fredrika Bremer-förbundet, Riksorganisationen
för kvinnojourer i Sverige och Utlandssvenskarnas förening.

Prop. 2000/01:148

Bilaga 5

52

Lagrådsremissens lagförslag

1 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:272) om vissa
internationella frågor rörande makars förmögenhets-
förhållanden

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1990:272) om vissa interna-
tionella frågor rörande makars förmögenhetsförhållanden

dels att rubriken närmast före nuvarande 11 § skall utgå,

dels att nuvarande 13-15 §§ skall betecknas 18-20 §§,

dels att rubriken till lagen samt 1 § och nya 20 § skall ha följande
lydelse,

dels att det i lagen skall införas fem nya paragrafer, 13-17 §§ samt
närmast före nya 13, 15,16 och 20 §§ nya rubriker av följande lydelse,

dels att det i lagen närmast före 11 § samt nya 18 och 19 §§ skall
införas nya rubriker som skall lyda ”Hänsyn till tredje mans intressen”,
”Reservforum” respektive ”Hemvist”.

Prop. 2000/01:148

Bilaga 6

Nuvarande lydelse

Lag (1990:272) om vissa interna-
tionella frågor rörande makars
förmögenhetsförhållanden

Denna lag är tillämplig på frågor
om makars förmögenhetsförhål-
landen som har anknytning till en
främmande stat.

Föreslagen lydelse

Lag (1990:272) om interna-
tionella frågor rörande makars
och sambors förmögenhetsför-
hållanden

Denna lag är tillämplig på frågor
om makars och sambors förmö-
genhetsförhållanden när det finns
anknytning till en främmande stat.
Vad som sägs om sambor gäller
sådana samboförhållanden där en
ogift kvinna och en ogift man bor
tillsammans under äktenskaps-
liknande förhållanden.

Bestämmelserna i 2 § första
stycket 1 och andra stycket, 5 §
tredje stycket, 6 § andra stycket
och 8 § gäller inte för sambor. När
lagen skall tillämpas på
samboförhållanden gäller i övrigt
följande.

1. Vad som sägs i lagen om
makar, blivande makar, äkten-
skapet och äktenskapets ingående
eller motsvarande gäller sambor,
blivande sambor, samboför-
hållandet respektive samboför-
hållandets inledande.

53

2. Vid tillämpningen av 9§ Prop. 2000/01:148
gäller 10-12 och 16-19 §§ lagen Bilaga 6
(1987:232) om sambors gemen-
samma hem i stället för äkten-
skapsbalken. Vid tillämpningen av
10 § gäller 9 § lagen om sambors
gemensamma hem i stället för 12
kap. äktenskapsbalken.

Lagen gäller dock inte i den mån Lagen gäller inte i den mån
något annat följer av en annan lag. något annat följer av en annan lag.

Erkännande av utländska av-
göranden

13 §

Ett lagakraftvunnet avgörande
om makars förmögenhetsför-
hållanden av en utländsk domstol
eller en annan myndighet eller av
en bodelningsförrättare gäller i
Sverige, om

1. det har meddelats i en stat
vars lag enligt 3 eller 4 § var
tillämplig på frågor om makarnas
förmögenhetsförhållanden eller

2. det har meddelats i den stat
där svaranden hade hemvist.

14 §

Det utländska avgörandet gäller
dock inte i Sverige, om

1. det har meddelats mot en part
som inte har gått i svaromål och
som inte har fått kännedom om
den väckta talan i tillräcklig tid för
att kunna svara i saken eller mot
en part som annars inte har fått
rimliga möjligheter att föra sin
talan i det utländska förfarandet,

2. avgörandet strider mot ett
svenskt avgörande,

3. avgörandet strider mot ett här
i landet gällande utländskt avgö-
rande i ett förfarande som började
tidigare än det andra utländska
förfarandet,

4. det i Sverige pågår ett för-
farande som kan leda till ett
motstridigt avgörande eller

5. det utomlands pågår ett
förfarande som kan leda till ett

54

motstridigt avgörande, såvida det Prop. 2000/01:148
förfarandet har börjat tidigare än Bilaga 6
det andra utländska förfarandet
och kan antas leda till ett här i
landet gällande avgörande.

Konkurrerande förfaranden

15 §

Framställs ett yrkande om
makars förmögenhetsförhållanden
vid en svensk domstol, när det
redan pågår ett förfarande
utomlands som kan leda till ett
motstridigt avgörande, skall talan
avvisas om det kan antas att
avgörandet i det utländska förfa-
randet blir gällande här i landet. I
stället för att talan avvisas får
målet förklaras vilande i avvaktan
på ett avgörande i det utländska
förfarandet som har vunnit laga
kraft. Talan får prövas om det
finns särskilda skäl.

Verkställighet

16 §

Ett utländskt domstolsavgö-
rande som är verkställbart i
domstolslandet och som gäller i
Sverige får verkställas, om
avgörandet har förklarats verk-
ställbart här.

Svea hovrätt prövar en ansökan
om verkställbarhetsförklaring.

Till ansökningen skall bifogas
avgörandet i original eller av
behörig myndighet bestyrkt kopia
och de ytterligare handlingar som
hovrätten behöver för sin
prövning. Innan hovrätten prövar
ansökningen skall sökandens
motpart få tillfälle att yttra sig
över den.

55

Prop. 2000/01:148

17 §                             Bilaga 6

Har hovrätten förklarat ett
avgörande verkställbart, får
avgörandet verkställas på samma
sätt som ett motsvarande svenskt
avgörande som har vunnit laga
kraft, om inte Högsta domstolen
efter överklagande beslutar om
annat. Föreskrifter om tvångs-
medel i det utländska avgörandet
skall inte tillämpas.

Ordre public

15 §

En bestämmelse i en utländsk
lag far inte tillämpas, om det
skulle vara uppenbart oförenligt
med grunderna för den svenska
rättsordningen att tillämpa bestäm-
melsen.

20 §

En bestämmelse i en utländsk
lag får inte tillämpas och ett
utländskt avgörande gäller inte i
Sverige, om det skulle vara
uppenbart oförenligt med grun-
derna för den svenska rättsord-
ningen att tillämpa bestämmelsen
eller att erkänna avgörandet.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.

2. Bestämmelserna medför inte att svensk domstols behörighet går
förlorad beträffande en talan rörande sambors förmögenhetsförhållanden
som har väckts före ikraftträdandet.

3. Äldre rätt gäller fortfarande i fråga om tillämplig lag för en talan
rörande sambors förmögenhetsförhållanden som har väckts före ikraft-
trädandet.

4. Har en för bodelning mellan sambor avgörande tidpunkt inträtt före
ikraftträdandet, tillämpas de nya bestämmelserna vid bodelningen bara
på frågor om bodelningens form och frågor som avses i 6 §.

5. En giltig rättshandling mellan sambor som företogs före
ikraftträdandet förlorar inte sin giltighet genom den nya lagen.

6. Bestämmelserna i 13, 14, 16 och 17 §§ tillämpas inte på avgöran-
den som har meddelats före ikraftträdandet.

56

2 Förslag till lag om ändring i lagen (1987:813) om
homosexuella sambor

Prop. 2000/01:148

Bilaga 6

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1987:813) om homosexuella
sambor

dels att punkterna 21 och 22 skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny punkt, punkt 23, av följande
lydelse.

Lydelse enligt bet. 2000/01 :SoU18 Föreslagen lydelse

Om två personer bor tillsammans i ett homosexuellt förhållande, skall
vad som gäller i fråga om sambor enligt följande lagar och bestämmelser
tillämpas även på de homosexuella samborna:

1. lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem,

2. ärvdabalken,

3. jordabalken,

4. 10 kap. 9 § rättegångsbalken,

5. 4 kap. 19 § första stycket utsökningsbalken,

6. inkomstskattelagen (1999:1229)

7. lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,

8. bostadsrättslagen (1991:614),

9. lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer,

10. 5 kap. 18 § tredje stycket fastighetsbildningslagen (1970:988),

11.5 och 12 §§ lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa
innehav av finansiella instrument,

12. 14 kap. 3 §, 4 § tredje stycket och 8 § tredje stycket vallagen
(1997:157),

13. 36 § första stycket lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigval, m.m.,

14. 4 § lagen (1997:159) om brevröstning i vissa fall,

15. 10 kap. 18 §, 11 kap. 2, 15 och 16 §§, 12 kap. 7 och 8 §§ samt
16 kap. 7 och 9 §§ föräldrabalken,

16. säkerhetsskyddslagen (1996:627),

17. lagen (1996:1231) om skattereduktion för fastighetsskatt i vissa fall
vid 1997-2001 års taxeringar,

18. lagen (1993:737) om bostadsbidrag,

19. 8 kap. 2 § andra stycket socialtjänstlagen (2001:000),

20. 26 § tredje stycket hälso- och sjukvårdslagen (1982:762),

21.2 kap. 4 § utlänningslagen

(1989:529), samt

22. 12 § första stycket 2 lagen
(2001:82) om svenskt medborgar-
skap.

21. 2 kap. 4§ utlänningslagen
(1989:529),

22. 12 § första stycket 2 lagen
(2001:82) om svenskt medborgar-
skap,

23. lagen (1990:272) om inter-
nationella frågor rörande makars
och sambors förmögenhetsför-
hållanden.

57

Förutsätter dessa lagar eller bestämmelser att samborna skall vara Prop. 2000/01:148
ogifta, gäller det också de homosexuella samborna.                       Bilaga 6

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.

58

Lagrådets yttrande

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2001-06-15

Prop. 2000/01:148

Bilaga 7

Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet Leif
Thorsson, regeringsrådet Rune Lavin.

Enligt en lagrådsremiss den 14 juni 2001 (Justitiedepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över forslag till

1. lag om ändring i lagen (1990:272) om vissa internationella frågor
rörande makars förmögenhetsförhållanden och

2. lag om ändring i lagen (1987:813) om homosexuella sambor.

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Ulrika
Beergrehn.

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

59

Justitiedepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 juli 2001

Närvarande: statsrådet Hjelm-Wallén, ordförande, och statsråden
Winberg, von Sydow, Östros, Bodström

Föredragande: Thomas Bodström

Prop. 2000/01:148

Regeringen beslutar proposition 2000/01:148 Internationella frågor om
makars och sambors förmögenhetsförhållanden.

Eländers Gotab 61531, Stockholm 2001

60