Regeringens proposition

2000/01:129

Ökat informationsutbyte mellan arbetslöshets-
försäkringen, socialförsäkringen och studiestödet

Prop.

2000/01:129

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 23 maj 2001

Göran Persson

Bosse Ringholm

(F inansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa lagändringar i syfte att möjliggöra ett ökat
informationsutbyte mellan de allmänna försäkringskassorna, Riks-
försäkringsverket (RFV), Centrala studiestödsnämnden (CSN), läns-
arbetsnämnderna och arbetslöshetskassorna.

Inledningsvis föreslås att arbetslöshetskassorna anges i bilagan till
sekretesslagen. Därmed blir reglerna om handlingsoffentlighet och
sekretess tillämpliga i arbetslöshetskassornas hantering av arbetslöshets-
ersättning. En särskild sekretessbestämmelse föreslås till skydd för
enskildas personliga förhållanden. Sekretessen föreslås gälla med ett rakt
skaderekvisit.

Vidare föreslås en uppgiftsskyldighet för länsarbetsnämnderna, de
allmänna försäkringskassorna, RFV och CSN gentemot arbetslöshets-
kassorna och en uppgiftsskyldighet för arbetslöshetskassorna gentemot
de nämnda myndigheterna och de allmänna försäkringskassorna. De
uppgifter som omfattas av uppgiftsskyldigheten skall lämnas ut utan
hinder av sekretess.

Slutligen föreslås ändringar i den särskilda lagstiftning som reglerar
behandling av personuppgifter i länsarbetsnämndernas, de allmänna
försäkringskassornas och RFV:s verksamhet. Ändringarna innebär att det
blir möjligt för länsarbetsnämnderna, de allmänna försäkringskassorna
och RFV att lämna ut uppgifter till övriga aktörer i informationsutbytet
på elektronisk väg och att dessa övriga aktörer har direktåtkomst till
informationen.

De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 januari 2002.

1 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 129

Innehållsförteckning

Prop. 2000/01:129

1    Förslag till riksdagsbeslut..................................................................4

2   Lagtext...............................................................................................5

2.1     Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) 5

2.2     Förslag till lag om ändring i lagen (1997:238) om

arbetslöshetsförsäkring........................................................7

2.3     Förslag till lag om ändring i lagen (1994:459) om

arbetsformedlingsregister....................................................9

2.4     Förslag till lag om ändring i socialförsäkrings-

registerlagen (1997:934)...................................................11

2.5     Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om

allmän försäkring..............................................................12

2.6     Förslag till lag om ändring i lagen (1986:378) om

förlängt barnbidrag............................................................13

2.7     Förslag till lag om ändring i lagen (1998:674) om

inkomstgrundad ålderspension..........................................14

3   Ärendet och dess beredning.............................................................16

4   Bakgrund..........................................................................................17

4.1      Arbetslöshetsförsäkrings-, socialförsäkrings- och

studiestödssystemen..........................................................17

4.1.1      Arbetslöshetsförsäkringen...............................17

4.1.2      Socialförsäkringen..........................................18

4.1.3      Studiestödet.....................................................19

4.2     Handlingsoffentlighet och sekretess.................................20

4.2.1      Handlingsoffentlighet.....................................20

4.2.2      Sekretessreglernas utformning........................21

4.2.3      Sekretess mellan myndigheter........................23

4.2.4     Undantag från sekretess mellan myndig-

heter.................................................................23

4.2.5      Sekretess i ärenden om arbetsförmedling.......24

4.2.6      Socialförsäkringssekretess..............................26

4.2.7      Studiestödssekretess........................................27

5   Behov av ett ökat utbyte av information i elektronisk form............28

6   Den personliga integriteten..............................................................36

7   Handlingsoffentlighet och sekretess i arbetslöshetsförsäkringen.... 43

7.1      Handlingsoffentlighet och sekretess.................................43

7.2     Sekretess i ärenden om arbetslöshetsersättning................51

8   Uppgiftsskyldighet...........................................................................55

8.1     Införandet av bestämmelser om uppgiftsskyldighet.........55

8.2     Utformningen av uppgiftsskyldigheten.............................58

8.3     Ändringar i gällande uppgiftsskyldighet...........................64

9   Anpassning till personuppgiftslagen...............................................66

10  Överföring av information på ADB-medium..................................70

11  Direktåtkomst till elektroniskt lagrad information..........................73

12  Ikraftträdande...................................................................................82

13  Ekonomiska konsekvenser...............................................................83  Prop. 2000/01:129

14  F örfattningskommentar...................................................................84

14.1    Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen

(1980:100).........................................................................84

14.2    Förslaget till lag om ändring i lagen (1997:238) om

arbetslöshetsförsäkring......................................................86

14.3    Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:459) om

arbetsformedlingsregister..................................................88

14.4    Förslaget till lag om ändring i

socialforsäkringsregisterlagen (1997:934)........................89

14.5    Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om

allmän försäkring..............................................................90

14.6    Förslaget till lag om ändring i lagen (1986:378) om

förlängt barnbidrag............................................................90

14.7    Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:674) om

inkomstgrundad ålderspension..........................................90

Bilaga 1 Sammanfattning av Informationsutbytesutredningens
betänkande Rätt underlag - rätt beslut, Ökat
informationsutbyte mellan de allmänna försäkrings-
kassorna, Riksförsäkringsverket, Centrala
studiestödsnämnden, länsarbetsnämnderna och
arbetslöshetskassorna (SOU 2000:97)...................................92

Bilaga 2 Författningsförslagen i betänkandet Rätt underlag -
rätt beslut, Ökat informationsutbyte mellan de allmänna
försäkringskassorna, Riksförsäkringsverket, Centrala
studiestödsnämnden, länsarbetsnämnderna och
arbetslöshetskassorna (SOU 2000:97).................................100

Bilaga 3 Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över

betänkandet Rätt underlag — rätt beslut, Ökat
informationsutbyte mellan de allmänna försäkrings-
kassorna, Riksförsäkringsverket, Centrala
studiestödsnämnden, länsarbetsnämnderna och
arbetslöshetskassorna (SOU 2000:97).................................118

Bilaga 4  Lagrådsremissens lagförslag................................................119

Bilaga 5   Lagrådets yttrande...............................................................131

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 maj 2001.........133

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

2. lag om ändring i lagen (1997:23 8) om arbetslöshetsförsäkring,

3. lag om ändring i lagen (1994:459) om arbetsformedlingsregister,

4. lag om ändring i socialforsäkringsregisterlagen (1997:934),

5. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

6. lag om ändring i lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag,

7. lag om ändring i lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålders-
pension.

Prop. 2000/01:129

Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

Prop. 2000/01:129

2.1 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100)

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 10 § sekretesslagen (1980:100)' och
bilagan till lagen skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

7 kap.

Sekretess gäller i ärende om
arbetsförmedling eller yrkesväg-
ledning för uppgift om enskilds
personliga förhållanden, om det
inte står klart att uppgiften kan
röjas utan att den enskilde eller
någon honom närstående lider
men. Motsvarande sekretess gäller
i ärende om arbetsvärd, antagning
till arbetsmarknadsutbildning,
hjälp och stöd vid arbetslöshet
eller andra åtgärder i anställnings-
främjande syfte eller för att främja
enskilds anpassning till arbetslivet.
Sekretessen gäller dock inte beslut
i ärende som avses i detta stycke.

I ärende hos allmän försäkringskassa, Riksförsäkringsverket eller

10 §

Sekretess gäller i ärende om
arbetsförmedling eller yrkesväg-
ledning för uppgift om enskilds
personliga förhållanden, om det
inte står klart att uppgiften kan
röjas utan att den enskilde eller
någon honom närstående lider
men. Motsvarande sekretess gäller
i ärende om arbetsvärd, antagning
till arbetsmarknadsutbildning,
hjälp och stöd vid arbetslöshet
eller andra åtgärder i anställnings-
främjande syfte eller för att främja
enskilds anpassning till arbetslivet.
Sekretessen gäller dock inte beslut
i ärende som avses i detta stycke.

Sekretess gäller i ärende om
arbetslöshetsersättning enligt la-
gen (1997:238) om arbetslöshets-
försäkring för uppgift om enskilds
personliga förhållanden, om det
kan antas att den enskilde eller
någon honom närstående lider
men om uppgiften röjs.

domstol gäller 7 § i stället för första stycket.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst femtio
år.

Lagen omtryckt 1992:1474.

Bilaga2

Nuvarande lydelse

1 enlighet med vad som anges i 1 kap. 8 § skall vad som föreskrivs i
tryckfrihetsförordningen om rätt att ta del av handlingar hos myndighet i
tillämpliga delar gälla också handlingar hos något av de organ som
nämns nedan i den mån handlingarna hör till där angiven verksamhet hos
organet. Verksamheten anges i förekommande fall med hänvisning till
numret i Svensk författningssamling (SFS) på den författning med stöd
av vilken verksamheten har uppdragits åt organet.

Organ                           Verksamhet

Besiktningsorganen Aktiebolaget fordonskontroll (SFS 1994:2043)
Svensk Bilprovning, SMP Svensk

Maskinprovning Aktiebolag och

SAQ Kontroll Aktiebolag

Prop. 2000/01:129

Föreslagen lydelse

I enlighet med vad som anges i 1 kap. 8 § skall vad som föreskrivs i
tryckfrihetsförordningen om rätt att ta del av handlingar hos myndighet i
tillämpliga delar gälla också handlingar hos något av de organ som
nämns nedan i den mån handlingarna hör till där angiven verksamhet hos
organet. Verksamheten anges i förekommande fall med hänvisning till
numret i Svensk författningssamling (SFS) på den författning med stöd
av vilken verksamheten har uppdragits åt organet.

Organ

Arbetslöshetskassor enligt lagen
(1997:239) om arbetslöshets-
kassor

Verksamhet

prövning av ärenden om arbets-
löshetsersättning (SFS 1997:238)

Besiktningsorganen Aktiebolaget fordonskontroll (SFS 1994:2043)
Svensk Bilprovning, SMP Svensk

Maskinprovning Aktiebolag och

SAQ Kontroll Aktiebolag

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.

2 Senaste lydelse 1998:1215.

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:238) om Prop. 2000/01:129
arbetslöshetsförsäkring

Härigenom föreskrivs att det i lagen (1997:238) om arbetslöshets-
försäkring skall införas fem nya paragrafer, 48 a—48 e §§, samt närmast
före 48 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Uppgiftsskyldighet

48 a §

En länsarbetsnämnd skall till en
arbetslöshetskassa lämna de upp-
gifter om en arbetssökande som
har betydelse för tillämpningen av
denna lag.

48 b §

En arbetslöshetskassa skall till
en länsarbetsnämnd lämna de
uppgifter om ersättning enligt
denna lag som har betydelse i ett
ärende om arbetsförmedling.

48 c §

En allmän försäkringskassa,
Riksförsäkringsverket och Centra-
la studiestödsnämnden skall till en
arbetslöshetskassa lämna de upp-
gifter om förmån, ersättning eller
annat stöd åt enskild som har
betydelse för tillämpningen av
denna lag.

48 d§

En arbetslöshetskassa skall till
en allmän försäkringskassa, Riks-
försäkringsverket och Centrala
studiestödsnämnden lämna de
uppgifter om ersättning enligt
denna lag som har betydelse hos
mottagaren i ett ärende om
förmån, ersättning eller annat stöd
åt enskild.

48 e§

Regeringen meddelar ytterligare
föreskrifter om vilka uppgifter som
skall lämnas ut enligt 48 a-
48d§§.

Prop. 2000/01:129

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.

2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:459) om Prop. 2000/01:129
arbetsformedlingsregister

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:459) om arbets-
förmedlingsregister

dels att 16 och 17 §§ samt rubriken närmast före 16 § skall ha följande
lydelse,

dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 2 a och 16 a §§, av
följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Terminalåtkomst

Endast den offentliga arbets-
förmedling eller det arbetsmark-
nadsinstitut som enligt 1 § får föra
ett arbetsformedlingsregister far ha
terminalåtkomst till registret.

Endast Arbetsmarknadsstyrelsen
får ha terminalåtkomst till styrel-
sens centrala statistikregister.

Föreslagen lydelse

2a§

Uppgifter i ett arbetsförmed-
lingsregister får behandlas av
länsarbetsnämnder för tillhanda-
hållande av information som
behövs i Riksförsäkringsverkets,
de allmänna försäkringskassornas,
Centrala studiestödsnämndens och
arbetslöshetskassornas verksam-
het som underlag för beslut om
och kontroll av förmåner,
ersättningar och andra stöd åt
enskild.

Direktåtkomst

16 §

Endast den offentliga arbetsför-
medling eller det arbetsmarknads-
institut som enligt 1 § får föra ett
arbetsformedlingsregister får ha
direktåtkomst till registret.

Endast Arbetsmarknadsstyrelsen
får ha direktåtkomst till styrelsens
centrala statistikregister.

Riksförsäkringsverket, de all-
männa försäkringskassorna, Cen-
trala studiestödsnämnden och
arbetslöshetskassorna får ha
direktåtkomst till uppgifter som
avses i 5 och 11 §§ om det behövs
för ändamål som avses i 2 a §.

Regeringen meddelar föreskrif-
ter om vilka uppgifter direkt-
åtkomst enligt första stycket får
omfatta.

17 §'

Uppgifter i ett arbetsformedlingsregister far lämnas ut på medium for
automatisk databehandling till en annan offentlig arbetsförmedling eller
ett annat arbetsmarknadsinstitut, om den registrerade anmäls som
arbetssökande vid den förmedlingen eller skrivs in vid det institutet.
Uppgifter far även i andra fall lämnas ut till en annan förmedling eller ett
annat institut med den registrerades samtycke.

Uppgifter som avses i 5 och 9-11 §§ far dessutom, för de ändamål som
anges i 2 § 3 och 4, lämnas ut till det centrala kansliet vid den
länsarbetsnämnd inom vars ansvarsområde registret förs. Sådana
uppgifter far även lämnas till Arbetsmarknadsstyrelsen för det ändamål
som anges i 3 §.

Prop. 2000/01:129

I den utsträckning regeringen
föreskriver får uppgifter som avses
i 5 och 11 §§ lämnas ut på medium
för automatisk databehandling
även till Riksförsäkringsverket, de
allmänna försäkringskassorna och
Centrala studiestödsnämnden. Re-
geringen far också föreskriva att
uppgifter som avses i 5 § 14 och
15 och 9 § far lämnas ut till
Riksskatteverket eller skattemyn-
digheterna på medium for automa-
tisk databehandling.

I den utsträckning regeringen
föreskriver far uppgifter som avses
i 5 och 11 §§ lämnas ut på medium
för automatisk databehandling
även till Riksförsäkringsverket, de
allmänna försäkringskassorna,
Centrala studiestödsnämnden och
arbetslöshetskassorna. Regeringen
far också föreskriva att uppgifter
som avses i 5 § 14 och 15 samt 9 §
far lämnas ut till Riksskatteverket
eller skattemyndigheterna på
medium för automatisk databe-
handling.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.

1 Senaste lydelse 1997:355.

10

2.4 Förslag till lag om ändring i                            Prop. 2000/01:129

socialforsäkringsregisterlagen (1997:934)

Härigenom föreskrivs att det i socialforsäkringsregisterlagen
(1997:934) skall inforas två nya paragrafer, 3 a och 14 a §§, av följande
lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3a§

Uppgifter i socialförsäkrings-
register får behandlas av de all-
männa försäkringskassorna och
Riksförsäkringsverket för till-
handahållande av information som
behövs i Centrala studiestöds-
nämndens och arbetslöshets-
kassornas verksamhet som under-
lag för beslut om och kontroll av
förmåner, ersättningar och andra
stöd åt enskild.

14 a §

Centrala studiestödsnämnden
och arbetslöshetskassorna får ha
direkt åtkomst till uppgifter som
avses i 6 och 7 §§ om det behövs
för ändamål som avses i 3 a §.

Regeringen meddelar föreskrif-
ter om vilka uppgifter direkt-
åtkomst enligt första stycket får
omfatta.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.

11

2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om Prop. 2000/01:129
allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 20 kap. 9 a § lagen (1962:381) om allmän
försäkring1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

En allmän försäkringskassa,
riksförsäkringsverket och en dom-
stol får utan hinder av sekretess

20 kap.

9 a §'

En allmän försäkringskassa,
Riksförsäkringsverket och en
domstol får utan hinder av

lämna ut uppgifter om sådana
ersättningar åt enskilda, som
utbetalas enligt lagstiftningen om
allmän försäkring eller arbets-
skadeförsäkring eller enligt lag-
stiftning om annan jämförbar eko-
nomisk förmån för enskilda, under
förutsättning att en försäkrings-
inrättning, ett försäkringsbolag, en
arbetslöshetskassa eller en arbets-
givare behöver uppgiften för sam-
ordning med ersättning därifrån.
Till ett utländskt socialförsäkrings-
organ får utan hinder av sekretess
lämnas sådana uppgifter om en-
skilda, som behövs vid tillämp-
ningen av en internationell
överenskommelse som Sverige har
anslutit sig till. Dessa bestämmel-
ser gäller även för utlämnande av
uppgift från varje annan myndig-
het, på vilken det ankommer att
handlägga ärenden enligt den
lagstiftning som avses i första
meningen.

sekretess lämna ut uppgifter om
sådana ersättningar åt enskilda,
som utbetalas enligt lagstiftningen
om allmän försäkring eller arbets-
skadeförsäkring eller enligt lag-
stiftning om annan jämförbar
ekonomisk förmån för enskilda,
under förutsättning att en försäk-
ringsinrättning, ett försäkrings-
bolag eller en arbetsgivare behöver
uppgiften för samordning med
ersättning därifrån. En domstol får
utan hinder av sekretess lämna ut
de uppgifter som avses i första
meningen under förutsättning att
en arbetslöshetskassa behöver
uppgiften för samordning med
ersättning därifrån.

Till ett utländskt social-
försäkringsorgan får utan hinder
av sekretess lämnas sådana upp-
gifter om enskilda, som behövs vid
tillämpningen av en internationell
överenskommelse som Sverige har
anslutit sig till.

Bestämmelserna i första och
andra styckena gäller även för
utlämnande av uppgift från varje
annan myndighet, på vilken det
ankommer att handlägga ärenden
enligt den lagstiftning som avses i
första stycket första meningen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.

1 Lagen omtryckt 1982:120.

2 Senaste lydelse 1992:327.

12

2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1986:378) om Prop. 2000/01:129
förlängt barnbidrag

Härigenom föreskrivs att det i lagen (1986:378) om förlängt
barnbidrag skall införas en ny paragraf, 9 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Centrala studiestödsnämnden
skall till Riksförsäkringsverket och
de allmänna försäkringskassorna
lämna uppgifter om vilka stu-
derande som beviljats studiehjälp i
form av studiebidrag för det andra
kvartalet varje år.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.

13

2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:674) om Prop. 2000/01:129
inkomstgrundad ålderspension

Härigenom föreskrivs att 15 kap. 13 och 15 §§ lagen (1998:674) om
inkomstgrundad ålderspension skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Statliga och kommunala myn-
digheter samt arbetsgivare, for-
säkringsinrättningar och arbets-
löshetskassor skall på begäran
lämna en skattemyndighet, en
allmän försäkringskassa, Premie-
pensionsmyndigheten, Riksförsäk-
ringsverket och en allmän förvalt-
ningsdomstol uppgift som avser
namngiven person när det gäller
förhållande som är av betydelse
för tillämpningen av denna lag.

15 kap.

13 §

Statliga och kommunala myn-
digheter samt arbetsgivare och
forsäkringsinrättningar skall på
begäran lämna en skattemyndig-
het, en allmän försäkringskassa,
Premiepensionsmyndigheten,
Riksförsäkringsverket och en
allmän förvaltningsdomstol upp-
gift som avser namngiven person
när det gäller förhållande som är
av betydelse för tillämpningen av
denna lag.

Arbetslöshetskassor skall på be-
gäran lämna sådan uppgift till en
skattemyndighet, Premiepensions-
myndigheten och en allmän
förvaltningsdomstol.

Arbetsgivare som underlåter att fullgöra uppgiftskyldighet enligt första
stycket döms till penningböter.

1. en forsäkringsinrättning, ett
försäkringsbolag eller en arbets-
givare, om uppgiften behövs for
samordning med ersättning däri-
från, och till

15 §

En skattemyndighet, en allmän försäkringskassa, Premiepensions-
myndigheten, Riksförsäkringsverket och en allmän förvaltningsdomstol
far utan hinder av sekretess på begäran lämna ut uppgifter om pension
enligt denna lag till

1. en forsäkringsinrättning, ett
försäkringsbolag, en arbetslöshets-
kassa eller en arbetsgivare, om
uppgiften behövs för samordning
med ersättning därifrån, och till

2. ett utländskt socialförsäkringsorgan, om uppgiften behövs vid
tillämpningen av en internationell överenskommelse som Sverige har
anslutit sig till.

14

En skattemyndighet, Premiepen- Prop. 2000/01:129
sionsmyndigheten och en allmän
förvaltningsdomstol får utan hin-
der av sekretess på begäran lämna
ut uppgifter om pension enligt
denna lag till en arbetslöshets-
kassa, om uppgiften behövs för
samordning med ersättning
därifrån.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.

15

Ärendet och dess beredning

Regeringen beslutade den 23 juni 1999 att tillkalla en särskild utredare
med uppgift att se över förutsättningarna for ett ökat utbyte av
information i elektronisk form mellan Riksförsäkringsverket (RFV),
Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), Centrala studiestödsnämnden (CSN)
och arbetslöshetskassorna (dir. 1999:53). Syftet med ett sådant
informationsutbyte skall vara att öka servicen for den enskilde,
säkerställa ett korrekt beslutsunderlag samt förebygga felaktiga utbetal-
ningar.

Utredningen skulle undersöka om behovet av ett ökat utbyte av
information går att förena med kraven på skydd mot oacceptabla intrång i
den personliga integriteten. Om dessa intressen kunde förenas, skulle
utredningen lämna de forfattningsförslag som är nödvändiga. Utred-
ningen skulle vidare beakta att ett ökat informationsutbyte tillfredsställer
kravet på sekretess för uppgifter som lämnas till arbetslöshetskassorna.
Den skulle även överväga om det är lämpligt att göra informationen
tillgänglig genom direktåtkomst.

Utredningen, som antog namnet Informationsutbytesutredningen, över-
lämnade i oktober 2000 betänkandet Rätt underlag - rätt beslut, Ökat
informationsutbyte mellan de allmänna försäkringskassorna, Riks-
försäkringsverket, Centrala studiestödsnämnden, länsarbetsnämnderna
och arbetslöshetskassorna (SOU 2000:97). Utredningens sammanfattning
av betänkandet finns i bilaga 1 och utredningens förslag till författnings-
text finns i bilaga 2.

Betänkandet (i fortsättningen bet.) har remissbehandlats. En förteck-
ning över remissinstanserna finns i bilaga 3. Remissyttrandena i ärendet
finns tillgängliga i Finansdepartementet (dnr Fi2000/3957).

Arbetslöshetskassornas Samorganisation (SO), som är en intresse-
organisation till vilken samtliga arbetslöshetskassor är anslutna, har efter
remissbehandlingen beretts tillfälle att lämna synpunkter på det förslag
som AMS lämnat i sitt remissyttrande om att det bör införas en viss
uppgiftsskyldighet för arbetslöshetskassorna gentemot länsarbets-
nämnderna.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 26 april 2001 att inhämta Lagrådets yttrande
över de lagförslag som finns i bilaga 4. Lagrådets yttrande finns i
bilaga 5.

Lagrådet har föreslagit vissa justeringar i lagtexten. Regeringen har
följt Lagrådets förslag. Regeringen återkommer till Lagrådets synpunkter
i avsnitt 8.1 och i författningskommentaren.

Prop. 2000/01:129

16

4       Bakgrund                                         Prop. 2000/01:129

4.1      Arbetslöshetsförsäkrings-, socialförsäkrings- och
studiestödssystemen

4.1.1      Arbetslöshetsförsäkringen

Arbetslöshetsförsäkringen administreras av arbetslöshetskassorna.
Arbetslöshetskassorna, som är 39 stycken till antalet, är inga myn-
digheter. De är privata organ, åt vilka förvaltningsuppgift överlämnats
enligt 11 kap. 6 § regeringsformen. Arbetslöshetskassorna utgör från
staten fristående offentligrättsliga subjekt. I doktrinen har de ansetts
tillhöra gruppen offentligrättsliga korporationer (Marcusson, Offentlig
förvaltning utanför myndighetsområdet, 1989, s. 261 och 321) och även
ansetts utgöra ett slags ekonomiska föreningar (Mallmén, Lagen om
ekonomiska föreningar, 2 uppl., 1995, s. 25, jfr Lagrådets yttrande i prop.
1996/97:107 s. 221).

Verksamheten regleras i lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor och i
förordningen (1997:836) om arbetslöshetskassor. Där regleras även
villkoren för medlemskap i en arbetslöshetskassa. Rätten till arbets-
löshetsersättning regleras i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring
och i förordningen (1997:835) om arbetslöshetsförsäkring. Lagen komp-
letteras av Arbetsmarknadsstyrelsens (AMS) verkställighets- och tillämp-
ningsföreskrifter.

För att ha rättskapacitet måste en arbetslöshetskassa vara registrerad
hos AMS. En förening kan registreras som arbetslöshetskassa om den har
minst 10 000 medlemmar, har till ändamål att ge medlemmarna
ersättning vid arbetslöshet samt har antagit stadgar och utsett styrelse och
revisorer i enlighet med lagen om arbetslöshetskassor. En registrerad
arbetslöshetskassa kan förvärva rättigheter och ta på sig skyldigheter.
Den kan även föra talan vid domstolar och andra myndigheter.

Eftersom arbetslöshetskassorna inte är och inte heller jämställs med
myndigheter omfattas de varken av tryckfrihetsförordningen, förvalt-
ningslagen (1986:223) eller sekretesslagen (1980:100). Lagen om
arbetslöshetskassor och lagen om arbetslöshetsförsäkring innehåller
emellertid åtskilliga bestämmelser om överklagande, omprövning och
ändring av beslut som på många sätt överensstämmer med reglerna i
förvaltningslagen.

AMS utövar tillsyn över arbetslöshetskassornas verksamhet. Arbets-
löshetskassorna är enligt 88 § lagen om arbetslöshetskassor skyldiga att
samverka med varandra i frågor som rör administration, service,
information, utbildning och utveckling av kassornas verksamhet. Detta
sker genom Arbetslöshetskassornas Samorganisations (SO) försorg.

Arbetslöshetsförsäkringen är en lagreglerad trygghetsförsäkring som
har till syfte att skydda mot inkomstbortfall vid ofrivillig arbetslöshet.
Arbetslöshetsförsäkringen har, förutom det rena försörjningsmotivet,
kommit att omfattas av de arbetsmarknadspolitiska målen (prop.
1996/97:107 s. 83).

Arbetslöshetsförsäkringen är allmän i det avseendet att den även
innefattar - förutom en frivillig inkomstrelaterad försäkring vilken gäller
för den som är medlem i eller ansluten till en arbetslöshetskassa och som

17

varit medlem eller ansluten i minst tolv månader - en grundförsäkring. Prop. 2000/01:129
Grundförsäkringen, som motsvarar det tidigare kontanta arbetsmarknads-
stödet (KAS), gäller för den som inte är medlem i eller ansluten till en
arbetslöshetskassa eller som är medlem eller ansluten men inte uppfyller
villkoren för att fa inkomstrelaterad ersättning från försäkringen.
Grundförsäkringen utbetalas för icke-medlemmar från Arbetslöshets-
kassan Alfa.

Handläggningen, dvs. förberedande åtgärder och beslut i enskilda
ärenden om arbetslöshetsersättning, är att betrakta som myndighets-
utövning (jfr JO ärende nr 780-2000). Besluten kan därför överklagas till
allmän förvaltningsdomstol. Kassorna står när det gäller handläggningen
av ärenden under tillsyn av JO och Justitiekanslem (JK). De anställda
kan vid myndighetsutövning ställas till ansvar för tjänstefel och åtnjuter
samtidigt ett förhöjt straffskydd. Vidare är staten skadeståndsskyldig för
felaktiga åtgärder av kassornas personal i myndighetsutövningen.

Arbetslöshetsförsäkringen finansieras helt med statliga medel över
anslag på statsbudgeten. Arbetslöshetskassorna bidrar dock till finansie-
ringen genom finansieringsavgifter motsvarande för närvarande cirka nio
procent av kostnaderna för arbetslöshetsförsäkringen. Arbetslöshets-
kassornas administration finansieras av kassorna själva genom medlems-
avgifter från medlemmar och anslutna. Arbetslöshetsersättning till dem
som inte är medlemmar i eller anslutna till någon arbetslöshetskassa
finansieras helt med statsmedel i form av grundbelopp. Arbetslöshets-
kassan Alfa, som ombesörjer utbetalning av ersättning till dessa, erhåller
ett särskilt statsbidrag för att täcka kostnaderna för den administrationen.

Arbetslöshetskassorna betalar även ut arbetslöshetsersättning till dem
som deltar i offentligt tillfälligt arbete, enligt 14 § förordningen
(1996:1100) om aktivitetsstöd, och ersättning i form av tillfällig avgångs-
ersättning som beviljats vissa personer under hösten 1997 med stöd av
bestämmelsen i 3 b § i den nu upphävda lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring. På förfrågan av de allmänna försäkrings-
kassorna, Riksförsäkringsverket (RFV) och Centrala studiestödsnämnden
(CSN) gör arbetslöshetskassorna vidare beräkningar av den dagpenning
en person som inte är aktuell i arbetslöshetsersättning skulle vara
berättigad till från arbetslöshetsförsäkringen. Beräkningen ligger till
grund för de allmänna försäkringskassornas beslut om aktivitetsstöd
(tidigare benämnt utbildningsbidrag) och CSN:s beslut om vuxen-
studiestöd.

4.1.2 Socialförsäkringen

Socialförsäkringen och anslutande bidragssystem administreras av RFV
och de allmänna försäkringskassorna. Socialförsäkringens administration
regleras i lagen (1962:381) om allmän försäkring, förordningen
(1998:739) med instruktion för Riksförsäkringsverket samt i förord-
ningen (1998:562) med vissa bemyndiganden för RFV att meddela
föreskrifter.

RFV är central förvaltningsmyndighet och ansvarar inom social-
försäkringens administration för bl.a. tillsyn av de allmänna
försäkringskassorna, normering, ekonomistyrning och systemägarskap.

18

RFV har enligt 20 kap. 12 § lagen om allmän försäkring att verka for att Prop. 2000/01:129
bestämmelserna om den allmänna försäkringen tillämpas likformigt och
rättvist. Det finns en allmän försäkringskassa i varje län, sammanlagt 21
stycken. De allmänna försäkringskassorna har ansvar för handläggning
och utbetalning av socialförsäkringar och bidrag samt för samhällets
samordning av arbetslivsinriktad rehabilitering.

Försäkringskassornas verksamhet regleras i lagen om allmän försäk-
ring och finansieras helt med statliga medel. Försäkringskassorna har inte
några medlemmar. Styrelsen och direktören för en försäkringskassa utses
av regeringen.

Försäkringskassorna anses utgöra från staten fristående offentlig-
rättsliga organ som vid myndighetsutövning kan betraktas som förvalt-
ningsmyndigheter (SOU 1996:64, prop. 1996/97:63, bet. 1996/97:SfU12,
rskr. 1996/97:273 och prop. 1997/98:41, bet. 1997/98:SfU8,
rskr. 1997/98:153).

Försäkringskassornas handläggning och beslut är att betrakta som
myndighetsutövning. I praxis har de i vissa sammanhang betraktats som
myndigheter (RÅ 1965 ref. 1, RÅ 1968 ref. 42, RÅ 1974 ref. 98 och
RÅ 1981 2:23) och i andra inte (RÅ 1984 2:80). Till skillnad från vad
som gäller för arbetslöshetskassorna anses såväl förvaltningslagen som
tryckfrihetsförordningen (jfr RÅ 1968 ref. 42) och sekretesslagen (jfr
RÅ 81 2:23) tillämpliga för de allmänna försäkringskassornas ärende-
handläggning.

Socialförsäkringen är en obligatorisk och allmän statlig försäkring.
Den omfattar ett femtiotal olika slag av försäkrings- och bidragsärenden
som är indelade i verksamhetsområdena ekonomiskt stöd till barn-
familjer, ersättning vid sjukdom och handikapp, ersättning vid ålderdom,
annan utbetalning och åtgärder mot ohälsa.

Den allmänna försäkringen gäller, enligt lagen om allmän försäkring
bl.a. sjukförsäkring, sjukpenning, havandeskapspenning, föräldra-
penning, folkpensionering och försäkring för tilläggspension. Övriga
socialförsäkringsförmåner regleras i särskilda författningar.

4.1.3 Studiestödet

CSN är central förvaltningsmyndighet för studiefinansiella och studie-
sociala frågor. Dess verksamhet regleras av förordningen (1996:502)
med instruktion för Centrala studiestödsnämnden. CSN är geografiskt
indelad i tre regioner, med ett varierande antal lokalkontor i varje region.

Studiestödssystemet består i dag av 14 olika stödformer och tre olika
låneformer. I den nuvarande studiestödslagen (1973:349) regleras rätten
till studiehjälp, studiemedel, korttidsstudiestöd, intematbidrag och sär-
skilt vuxenstudiestöd s.k. SVUX. CSN administrerar också särskilt
vuxenstudiestöd för arbetslösa, s.k. SVUXA, som regleras i lagen
(1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa och förordningen
(1983:1031) om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa. Vidare
administrerar CSN särskilt utbildningsbidrag, s.k. UBS, som regleras i
förordningen (1996:1654) om särskilt utbildningsbidrag.

Studiemedel består av studiebidrag och studielån och omfattar två
grupper studerande. Den ena gruppen är studerande på högskola och i

19

annan eftergymnasial utbildning. Den andra gruppen omfattar studerande Prop. 2000/01:129
som deltar i utbildning på grundskolenivå eller gymnasienivå, från och
med det andra kalenderhalvåret efter det år den studerande fyllt 20 år.

Systemet innefattar en inkomstprövning.

Vuxenstudiestöden SVUX, SVUXA och UBS riktar sig till dem som
arbetat viss tid innan studiernas påbörjande. Stödet avser i huvudsak
studier på grundskolenivå eller gymnasienivå men kan även ges för
orienteringskurser. SVUX kan utgå till dem som arbetat minst fyra år
innan studiestarten och tar studieledigt från arbete eller är arbetslös.
SVUXA kan utgå till den som är arbetslös och anmäld på arbets-
förmedlingen, är minst 21 år och har arbetat minst tre år innan studierna
börjar. UBS kan utgå till studerande mellan 25 och 55 år. Stödet utgår
främst till arbetslösa men kan även utgå till arbetstagare. Vuxenstudie-
stöden är knutna till det förhållandet att den sökande är anmäld som
arbetssökande vid arbetsförmedlingen och till arbetslöshetsförsäkringen.

Den 1 juli 2001 träder ett nytt studiestödssystem i kraft. Studiestödet
regleras i den nya studiestödslagen (1999:1395) och omfattar i princip
alla som studerar i reguljär utbildning. I det nya systemet ersätts dagens
studiemedel, SVUX och SVUXA, med ett nytt sammanhållet studiestöd.
Reglerna bygger till stor del på det nuvarande studiemedelssystemet och
stödet kommer att kallas studiemedel.

När det gäller studiemedel för vissa vuxna har regeringen i
propositionen (prop. 2000/01:72) Vuxnas lärande och utvecklingen av
vuxenutbildningen angett att UBS skall ersättas med ett nytt och
förbättrat studiemedel för dessa personer inom ramen för det samordnade
studiestödssystemet. Regeringen skall återkomma med nödvändiga
lagförslag i denna del.

Det nya studiestödet är inte som dagens vuxenstudiestöd knutet till att
den sökande är anmäld som arbetssökande vid arbetsförmedlingen eller
till nivån på dagpenningen från arbetslöshetsförsäkringen. Genom det
nya systemet införs ett nytt återbetalningssystem. Studiestöden
korttidsstudiestöd, intematbidrag, timersättning samt s.k. Lärar-SVUX
och NT-SVUX avskaffas.

Enligt övergångsreglerna till nya studiestödslagen skall äldre bestäm-
melser gälla till och med den 30 juni 2003 i fråga om studiestöd som
avser tid före ikraftträdandet för studerande som påbörjat en utbildning
och för den utbildningen beviljats SVUX eller SVUXA och i vissa fall
även för studerande som beviljats studiemedel före den 1 juli 2001. UBS
kommer att finnas kvar till utgången av år 2002.

4.2      Handlingsoffentlighet och sekretess

4.2.1      Handlingsoffentlighet

I svensk rätt gäller sedan länge offentlighetsprincipen. Denna princip
innebär en möjlighet till medborgerlig kontroll av den offentliga för-
valtningen. Den kommer till uttryck på olika håll i lagstiftningen, t.ex. i
bestämmelserna i 2 kap. tryckfrihetsförordningen om allmänhetens rätt
att ta del av allmänna handlingar. Bestämmelserna gäller i princip endast
handlingar hos myndigheter.

20

Handlingsoffentlighet gäller i princip endast i det allmännas verksam- Prop. 2000/01:129
het. Förutom riksdag och beslutande kommunal församling avses därmed
myndigheter. Med myndighet förstås regeringen och varje organ som
ingår i den offentligrättsliga statliga och kommunala organisationen.
Försäkringskassorna anses i detta sammanhang utgöra myndigheter (jfr
prop. 1975/76:160 s. 135, bet. 1975/76:KU48, rskr. 1975/76:324 och
RÅ 81 2:23). Andra organ, vare sig de är offentligrättsliga eller privat-
rättsliga juridiska personer, är inte att betrakta som myndigheter även om
de anfortrotts uppgifter som innefattar myndighetsutövning. Arbets-
löshetskassor betraktas inte som myndigheter vid tillämpning av
sekretesslagen.

Enligt bestämmelserna i 2 kap. tryckfrihetsförordningen får begräns-
ningar i rätten att ta del av allmänna handlingar göras endast i särskild
lag eller i lag till vilken den särskilda lagen hänvisar. Den särskilda lag
som åsyftas är sekretesslagen (1980:100).

Rätten att ta del av allmänna handlingar enligt tryckfrihetsförordningen
är endast en rätt för den enskilde medborgaren. Den ger inte stöd för en
myndighets begäran om utlämnande av uppgift från annan myndighet.
En sådan begäran får bedömas i enlighet med bestämmelserna i
sekretesslagen och förvaltningslagen (1986:223).

4.2.2 Sekretessreglernas utformning

Sekretesslagen reglerar såväl förbud att lämna ut uppgifter i allmänna
handlingar som tystnadsplikt för offentliga funktionärer. Begreppet
sekretess definieras i 1 kap. 1 § andra stycket sekretesslagen som förbud
att röja uppgift, vare sig det sker muntligen, genom att allmän handling
lämnas ut eller på annat sätt. Sekretess gäller såväl mot enskilda som mot
andra myndigheter. Sekretess gäller även mellan olika verksamhets-
grenar inom en myndighet.

I de särskilda sekretessbestämmelserna anges vilka intressen bestäm-
melserna avser att skydda. Bestämmelserna är utformade så att de
antingen skyddar karaktären av de sekretessbelagda uppgifterna eller är
mer begränsade till att avse visst ärende, en viss verksamhet eller en viss
myndighet. De sekretessbestämmelser som är av intresse här är de för
respektive myndighet gällande bestämmelserna som avser skydd för
enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden. Med begreppet
personliga förhållanden avses i regel även uppgifter av ekonomisk art.

Sekretessreglerna är uppbyggda så att sekretessen avser uppgifter i ett
visst ärende, viss verksamhet eller en viss myndighet, det s.k. primära
sekretessområdet. Det finns inte någon generell bestämmelse om över-
föring av sekretess i samband med lämnande av en uppgift från en
myndighet till en annan. Sekretessen följer således inte med när informa-
tion som är hemlig i ett ärende överförs till en annan myndighet. Även
om sekretessen i allmänhet inte följer en handling eller muntlig
information utanför det primära sekretessområdet finns det särskilda
bestämmelser om s.k. sekundär sekretess i särskilt angivna fall. I 11-13
kap. sekretesslagen finns bestämmelser om överföring av sekretess till
regering, riksdag, JO, JK, domstolar och till vissa andra myndigheter.

21

Förbudet att lämna ut en uppgift är i regel inte ovillkorligt, utan knutet Prop. 2000/01:129
till ett skaderekvisit som kan vara rakt eller omvänt. Det raka skade-
rekvisitet innebär att sekretess föreligger endast om det kan antas att en
viss skada uppkommer om uppgiften röjs, dvs. en presumtion för
offentlighet. Det omvända skaderekvisitet innebär att sekretess gäller om
det inte står klart att uppgiften kan röjas utan skada, dvs. en presumtion
för sekretess.

De rekvisit som finns i de här aktuella sekretessbestämmelserna inne-
håller begreppen skada eller men. Med skada avses ekonomisk skada.
Begreppet men avser i första hand integritetskränkningar och personligt
obehag på annat sätt. Det kan även inbegripa ekonomiska konsekvenser
för en enskild. Men föreligger om ett utlämnande är till påtaglig nackdel
för den berörde. Så kan förhållandet vara även om utlämnandet är fullt
rättsenligt och i övrigt acceptabelt (prop. 1979/80:2, del A s. 83, bet.
1979/80:KU37, rskr. 1979/80:179). I förarbetena till sekretesslagen
nämndes som exempel på sådana fall att någon blivit föremål för fram-
gångsrika indrivningsåtgärder eller att någon blivit satt i fängelse,
intagen för sluten psykiatrisk vård eller ställd under övervakning (Ds
Ju 1977:11, Del 1 s. 136).

Det raka skaderekvisitet innebär att skadebedömningen kan göras inom
ganska vida ramar (a. prop. del A s. 80 och 81). Avsikten är att skade-
bedömningen i huvudsak skall kunna göras med utgångspunkt i själva
uppgiften. Någon bedömning behöver inte ske av skaderisken i ett enskilt
fall. Avgörande är om uppgiften som sådan är av den arten att ett
utlämnande typiskt sett kan vara ägnat att medföra skada för det intresse
som skall skyddas genom bestämmelsen. Om uppgiften är sådan att den
genomsnittligt sett måste betraktas som harmlös skall den normalt anses
falla utanför sekretessen. Skulle uppgiften å andra sidan vara av sådant
slag att den lätt kan komma att missbrukas skall den anses vara omfattad
av sekretess.

Vid s.k. massuttag, dvs. där uppgifter efterfrågas beträffande ett stort
antal personer, kan utlämnaren inte göra någon bedömning av den
särskilda skaderisk som kan vara förbunden med en enskild uppgift. I
regel har utlämnaren kännedom om beställarens identitet och om
avsikten med beställningen. Dessa kunskaper i förening med en bedöm-
ning av den skaderisk som typiskt sett är förbunden med de uppgifter
som efterfrågas bör enligt förarbetena i de flesta fall vara ett tillräckligt
underlag för bedömningen av om uppgifterna kan lämnas ut eller ej (a.
prop. del A s. 81).

Det omvända skaderekvisitet utgår från att sekretess är huvudregel.
Utlämnaren har ett begränsat utrymme för sin bedömning. I praktiken
innebär detta att uppgifter inte kan lämnas ut om det saknas kännedom
om mottagarens identitet och om dennes avsikter med uppgiften (a. prop.
del A s. 82).

Förbudet mot utlämnande är inte ovillkorligt. I princip gäller sekretess
för en uppgift endast om skaderekvisiten i bestämmelsen är uppfyllda.
Om rekvisiten är uppfyllda och förbud mot utlämnande föreligger på
grund av sekretess, kan det emellertid finnas undantag från sekretessen.
Ett sådant undantag kan finnas angiven i själva sekretessbestämmelsen,
t.ex. beträffande socialförsäkringssekretess i 7 kap. 7 § fjärde stycket
sekretesslagen. Även i 14 kap. 1-3 §§ sekretesslagen finns bestämmelser

22

om överföring av uppgifter mellan myndigheter utan hinder av sekretess. Prop. 2000/01:129
Enligt 14 kap. 4 § sekretesslagen bryts sekretess om den for vilken
sekretess gäller medger det. Detta innebär att uppgifter kan lämnas ut
sedan den enskilde samtyckt till att detta sker. Ett samtycke kan lämnas
på förhand (a. prop. del A s. 331).

I de fall någon uttrycklig uppgiftsskyldighet inte föreligger kan en
myndighet lämna ut sekretessbelagda uppgifter enligt en allmän bestäm-
melse i 1 kap. 5 § sekretesslagen. Bestämmelsen är tillämplig endast när
uppgiftslämnande är en nödvändig förutsättning för att den uppgifts-
lämnande myndigheten skall kunna fullgöra sitt åtagande. Ett utlämnande
far inte ske i syfte att höja myndighetens effektivitet (a. prop. del A
s. 465 och 494).

Sekretess gäller, enligt 7 kap. 16 § sekretesslagen, generellt för person-
uppgift hos en myndighet om det kan antas att ett utlämnande skulle
medföra att uppgiften behandlas i strid med personuppgiftslagen
(1998:204).

Sekretessen för uppgifter i allmänna handlingar är i regel begränsad i
tiden och framgår av de särskilda sekretessbestämmelserna. Sekretess-
tiden är i regel begränsad till 50 eller 70 år när det gäller enskildas
personliga förhållanden och till 20 år när det gäller enskildas ekonomiska
förhållanden.

4.2.3     Sekretess mellan myndigheter

Sekretess gäller enligt 1 kap. 3 § sekretesslagen även mellan myndigheter
och mellan olika verksamhetsgrenar inom en myndighet. Syftet är i första
hand att värna om den enskildes integritet (a. prop. del A s. 90,
bet. 1979/80:KU37 s. 12).

Mellan myndigheter gäller dock en allmän samarbetsskyldighet som
kommit till uttryck i bl.a. 6 § förvaltningslagen. I 15 kap. 5 §
sekretesslagen föreskrivs vidare att en myndighet, på begäran av en
annan myndighet, skall lämna uppgifter som den förfogar över, i den
mån det inte möter hinder på grund av sekretess eller av hänsyn till
arbetets behöriga gång. Mellan myndigheter finns vidare flera sekretess-
brytande bestämmelser i sekretesslagen och andra författningar som
möjliggör för myndigheterna att fullgöra sin verksamhet på avsett sätt.

4.2.4     Undantag från sekretess mellan myndigheter

När det gäller överföring av uppgifter mellan myndigheter finns det i
14 kap. 1-3 §§ sekretesslagen omfattande undantag från den sekretess
som annars gäller. Reglerna gäller också för sådana enskilda organ som
jämställs med myndigheter enligt 1 kap. 8 § sekretesslagen.

Enligt 14 kap. 1 § sekretesslagen far en uppgift lämnas från en myn-
dighet till en annan om uppgiftsskyldighet följer av lag eller förordning.
En sådan uppgiftsskyldighet måste vara uttrycklig. Det är inte tillräckligt
med allmänt hållna föreskrifter om samarbete mellan myndigheterna för
att eventuell sekretess skall brytas. Exempel på föreskrifter som bryter
sekretess är 2 och 3 §§ förordningen (1980:995) om skyldighet för de
allmänna försäkringskassorna att lämna uppgifter till andra myndigheter

23

(uppgiftslämnarförordningen) och 20 kap. 9 § lagen (1962:381) om Prop. 2000/01:129
allmän försäkring. I dessa bestämmelser föreskrivs att uppgifter skall
lämnas, dvs. det saknas utrymme för utlämnande myndighet att välja om
uppgifter skall utlämnas eller inte.

Bestämmelser som endast föreskriver att en myndighet får lämna
uppgifter till annan utgör inte en uppgiftsskyldighet som enligt 14 kap.
1 § sekretesslagen bryter sekretess för uppgifterna. En sådan bestäm-
melse innebär endast att utlämnande myndighet får, om den bedömer att
så kan ske, lämna ut uppgifter och att detta i så fall kan ske utan hinder
av sekretess. Frågan om uppgifter kan lämnas ut enligt en sådan
bestämmelse får avgöras i varje särskilt fall med tillämpning av
sekretessbestämmelsens skaderekvisit och bestämmelsen i 14 kap. 3 §
sekretesslagen, se nedan. Exempel på sådana bestämmelser är 20 kap.
9 a § lagen om allmän försäkring och 15 kap. 15 § lagen (1998:674) om
inkomstgrundad ålderspension, vilka båda föreskriver att allmänna
försäkringskassor får lämna uppgifter till bl.a. arbetslöshetskassor.

I 14 kap. 2 § sekretesslagen föreskrivs att sekretess inte utgör hinder
mot att uppgifter lämnas till andra myndigheter om uppgifterna behövs
där för t.ex. förundersökning om brott eller rättegång.

Enligt 14 kap. 3 § första stycket sekretesslagen, den s.k. general-
klausulen, får utöver vad som följer av 14 kap. 1 och 2 §§,
sekretessbelagd uppgift lämnas till myndighet om det är uppenbart att
intresset av att uppgiften lämnas har företräde framför det intresse som
sekretessen skall skydda. Generalklausulen kan dock inte tillämpas om
utlämnandet strider mot lag eller förordning eller mot föreskrift som
meddelats med stöd av personuppgiftslagen. Det förhållandet att det i en
lag eller förordning föreskrivits att uppgifter får lämnas ut till en annan
myndighet innebär i regel att generalklausulen är tillämplig. Rutin-
mässigt informationsutbyte kan ske med stöd av enbart generalklausulen.
Sekretesslagen bygger emellertid på att rutinmässiga informations-
överföringar i regel skall vara författningsreglerade.

En författningsreglerad uppgiftsskyldighet innebär att någon sekretess-
prövning inte behöver ske. Den prövning som skall ske är i stället vilka
uppgifter som skall lämnas ut med stöd av denna författningsreglering. I
de fall det inte finns en författningsreglerad uppgiftsskyldighet måste
emellertid en sekretessprövning ske. Denna prövning måste vid
rutinmässiga informationsöverföringar göras på förhand. Den ut-
lämnande myndigheten får vid prövningen av om ett rutinmässigt
utlämnande av uppgifter skall ske väga den mottagande myndighetens
behov av uppgifterna mot det intresse som sekretesskyddet typiskt sett
tillgodoser (a. prop. del A s. 327).

4.2.5 Sekretess i ärenden om arbetsförmedling

Sekretessen i ärenden hos AMS och länsarbetsnämnderna avseende
offentlig arbetsförmedling m.m. regleras på två olika ställen i
sekretesslagen. I 7 kap. 10 § sekretesslagen finns bestämmelser till skydd
för enskilds personliga förhållanden medan sekretess för uppgift om
enskilds affärs- och driftsförhållanden regleras i 8 kap. 1  §

sekretesslagen. Här beskrivs endast den förstnämnda bestämmelsen.

24

Sekretess för enskilds personliga förhållanden gäller enligt 7 kap. 10 § Prop. 2000/01:129
sekretesslagen i ärenden om arbetsförmedling och andra anställnings-
främjande åtgärder, bl.a. i ärenden avseende hjälp och stöd vid arbets-
löshet. I förarbetena till bestämmelsen (a. prop. del A s. 200) uttalades att
med sådan arbetslöshetshjälp avses dels hjälp bestående av bl.a.
beredskapsarbete, dels olika former av stöd, bl.a. kontant arbets-
marknadsstöd (KAS). Detta stöd har i princip ersatts av bestämmelserna
om ersättning enligt grundförsäkringen i lagen om arbetslöshets-
försäkring.

AMS tillämpar bestämmelsen så att uppgifter i alla ärenden om
arbetslöshetsersättning, oavsett om den avser grundförsäkringen eller
inkomstbortfallsförsäkringen, omfattas av bestämmelsen när ett sådant
ärende förekommer hos AMS. Det kan det göra t.ex. vid överklagande
där AMS går in som part i ärendet.

Sekretess gäller enligt bestämmelsen för uppgift om enskildas per-
sonliga förhållanden vilket som redan nämnts i regel även avser upp-
gifter om en persons ekonomi.

Bestämmelsen föreskriver, till skillnad från sekretessbestämmelserna
avseende RFV:s, de allmänna försäkringskassornas och CSN:s verk-
samheter, ett omvänt skaderekvisit. Det omvända skaderekvisitet gäller
för alla former av ärenden och någon åtskillnad görs inte mellan å ena
sidan ärenden om arbetsförmedling och yrkesvägledning och å andra
sidan ärenden om arbetsvärd eller hjälp och stöd vid arbetslöshet. Det
innebär att sekretess gäller som huvudregel och att ett utlämnande av
uppgifter far ske först om det står klart att de kan röjas utan men för den
enskilde eller honom närstående. Skälet för detta är att uppgifter i den
rent arbetsförmedlande verksamheten lämnas i en förtroendesituation. De
skillnader som finns mellan rena arbetsförmedlingsärenden och de övriga
ärendeslag som anges i 7 kap. 10 § sekretesslagen har inte ansetts vara så
stora att de ansetts motivera skilda skaderekvisit, även om inslagen av
myndighetsutövning och behovet av insyn är större i dessa andra ärenden
än arbetsförmedlingsärenden.

För att tillgodose intresset av allmän insyn i de fall av myndighets-
utövning som förekommer anges i 7 kap. 10 § sekretesslagen generellt att
sekretess inte gäller för beslut i ärendet (a. prop. del A s. 200).

I bestämmelsens andra stycke erinras om att bestämmelsen om
socialförsäkringssekretess gäller i ärende hos allmän försäkringskassa
och RFV för motsvarande uppgifter. Detta är fallet t.ex. för uppgifter i
ärenden om aktivitetsstöd, som försäkringskassorna betalar ut.

Sekretessen i 7 kap. 10 § kan brytas på grund av uppgiftsskyldighet i
lag eller förordning. En sådan uppgiftsskyldighet finns föreskriven i
20 kap. 9 § lagen om allmän försäkring. Det finns även en uppgifts-
skyldighet i förhållande till CSN enligt bestämmelsen i 6 kap. 7 § andra
stycket nya studiestödslagen (1999:1395), som träder i kraft den 1 juli
2001.

Gentemot arbetslöshetskassorna finns endast en uppgiftsskyldighet
föreskriven. Det är i 16 § förordningen (2000:628) om den arbets-
marknadspolitiska verksamheten. Den omfattar endast uppgifter om att
den sökande avvisat lämpligt arbete eller ett arbetsmarknadspolitiskt
program som erbjuds eller att den sökande på vissa särskilt angivna sätt
agerar så att anställningen eller deltagandet i programmet inte påbörjas

25

eller kan fortsätta. Någon författningsreglerad skyldighet att lämna Prop. 2000/01:129
uppgifter om anmälda arbetssökande, avanmälda arbetssökande eller om
anvisning till arbetsmarknadspolitiskt program finns dock inte. Uppgifter
om detta skickas i dag på elektronisk väg från länsarbetsnämnderna till
arbetslöshetskassorna (se bet. s. 107-109). Sådana uppgifter kan omfattas
av sekretess enligt 7 kap. 10 § sekretesslagen. Något beslut fattas i regel
inte av länsarbetsnämnderna med anledning av en anmälan eller
avanmälan vid arbetsförmedlingen. Inte heller anses något beslut fattas
när en sökande anvisas ett arbetsmarknadspolitiskt program (jfr
Kammarrättens i Jönköping dom 1998-01-13 i mål nr 4849-1997).
Undantaget från sekretess för uppgifter i beslut i 7 kap. 10 §
sekretesslagen är därför i princip inte tillämpligt för dessa uppgifter.

4.2.6 Socialförsäkringssekretess

Sekretessen i socialförsäkringsärenden regleras i 7 kap. 7 § sekretess-
lagen. För vissa uppgifter i ärende enligt lagstiftningen om inkomst-
grundad ålderspension gäller sekretess hos en allmän försäkringskassa,
Premiepensionsmyndigheten, RFV och domstol enligt 9 kap. 25 §
sekretesslagen. Här beskrivs endast den förstnämnda bestämmelsen.

Enligt 7 kap. 7 § sekretetesslagen gäller sekretess hos allmän
försäkringskassa och RFV för uppgifter om enskilds hälsotillstånd eller
andra personliga förhållanden i ärende enligt lagstiftningen om allmän
försäkring, inkomstgrundad ålderspension eller arbetsskadeförsäkring
eller annan jämförbar ekonomisk förmån för enskild. Eftersom begreppet
personliga förhållanden, som tidigare nämnts, i regel avser även
uppgifter om en persons ekonomi, omfattar bestämmelsen såväl uppgifter
om sjukperioder o.d. som uppgifter om en persons ekonomi, exempelvis
om sjukpenninggrundande inkomst och sjukpenningens storlek (a. prop.
del As. 190).

Vid tillämpning av bestämmelsen gäller ett rakt skaderekvisit.
Sekretess gäller endast om den enskilde eller någon denne närstående
lider men om uppgiften röjs. Även om sekretess således gäller för
enskilds ekonomiska förhållanden är utrymmet för sekretess begränsat
med hänsyn till kravet på att ett utlämnande skall vara till men för den
enskilde. Avgörande vid bedömningen är om uppgiften som sådan är av
den arten att ett utlämnande typiskt sett kan vara ägnat att medföra skada
för det intresse som skall skyddas genom bestämmelsen. I förarbetena
uttalas angående uppgifter om enskildas sjukskrivningsperioder att det i
regel finns skäl anta att det är en sådan risk förenad med ett utlämnande
att sekretess skall iakttas. Detta gäller särskilt om den som begär att få
del av uppgifterna inte vill tala om ändamålet med sin begäran eller
uppträder anonymt (a. prop. del As. 188 och 189). Samtidigt uttalas att
även om begreppet men omfattar uppgifter om en persons ekonomi torde
det mera sällan kunna hävdas att det medför men för den enskilde att
lämna ut sådana uppgifter (a. prop. del A s. 190).

Av bestämmelsens fjärde stycke framgår att sekretessen kan brytas i
bl.a. lagstiftningen om allmän försäkring och lagstiftningen om inkomst-
grundad ålderspension. I dessa fall anses utlämnande vara legitimt även
om det kan bli till men för den enskilde. Exempel på sådana

26

bestämmelser är 20 kap. 9 a § lagen om allmän försäkring och 15 kap. Prop. 2000/01:129
15 § lagen om inkomstgrundad ålderspension där det föreskrivs att
uppgifter får lämnas av RFV och allmänna försäkringskassor till bl.a.
arbetslöshetskassor för samordning av ersättning därifrån.

Till skillnad från vad som gäller i arbetsförmedlingsärenden m.m.
gäller sekretess även för uppgifter i beslut i socialförsäkringsärenden.
Det huvudsakliga skälet till att sekretess gäller även för beslut är att det
finns ett behov av sekretess för uppgifter om enskildas sjukperioder.
Uppgifter om sjukperioder kan om det inte fyller ett legitimt behov hos
beställaren, få stötande konsekvenser för den enskilde och utgöra ett
ingrepp i den personliga integriteten. Offentlighetsintresset anses i
socialförsäkringsärenden tillgodosett genom utformningen av
skaderekvisitet och genom begränsningen av sekretessen till uppgifter
om enskilds personliga förhållanden (a. prop. del As. 191, jfr prop.
1973:188 s. 10 f).

4.2.7 Studiestödssekretess

I 9 kap. 5 § andra stycket sekretesslagen föreskrivs sekretess i ärende om
bland annat studiestöd för uppgift om enskilds personliga eller ekono-
miska förhållanden, om det kan antas att den enskilde lider skada eller
men om uppgiften röjs. Sekretess gäller således med ett rakt skade-
rekvisit och innebär att det stora flertalet uppgifter som förekommer i
ärendena och som avser ekonomiska förhållanden får lämnas ut (prop.
1979/80:2, del A s. 267). Med undantag för studiestöd under sjukdom
gäller inte sekretess för beslut i ärendet.

Före ikraftträdandet av 1980 års sekretesslag var dock såväl ansökan
som beslut i utlåningsärende undantagna från sekretess. Eftersom det
kunde förekomma känsliga uppgifter i ansökningshandlingar i
studiestödsärenden ansåg man det nödvändigt att införa sekretess för
uppgifter i sådana handlingar. Med hänsyn bl.a. till vad som gällde även
före sekretesslagen undantogs emellertid beslut i ärenden om studiestöd
och utlåning samt ansökningshandlingar i ärenden om annat än
studiestöd från sekretess (Ds Ju 1977:11/Del 2 s. 563, a. prop. del A
s. 267).

Sekretessen viker vid uppgiftslämnande till de allmänna försäkrings-
kassorna enligt t.ex. bestämmelserna i 20 kap. 9 § lagen om allmän
försäkring och i 15 kap. 13 § lagen om inkomstgrundad ålderspension. I
dessa bestämmelser föreskrivs en uppgiftsskyldighet för myndigheter
mot de allmänna försäkringskassorna som medför att uppgifter får
lämnas ut med stöd av bestämmelsen i 14 kap. 1 § sekretesslagen utan
hinder av sekretess.

27

Behov av ett ökat utbyte av information i
elektronisk form

Regeringens bedömning: Det finns behov av ett ökat elektroniskt
informationsutbyte. Detta leder till en effektivare ärendehantering,
förbättrad service för den enskilde, en stärkt kontroll av statliga medel
och förebyggande av felaktiga utbetalningar.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser delar utredningens
bedömning av behovet av ett informationsutbyte eller har inget att
invända mot den. Centrala studiestödsnämnden (CSN) anser att
utredningen väl beskrivit den nuvarande situationen vad gäller dels
CSN:s behov av information, dels CSN:s utlämnande av uppgifter till
övriga aktörer. Försäkringskasseförbundet (FKF), som är försäkrings-
kassornas intresse-, arbetsgivar- och serviceorganisation, anser att ett
ökat elektroniskt informationsutbyte kan minska handläggningstidema
och medföra att beslut kan fattas snabbare. Arbetslöshetskassornas
Samorganisation, (SO), som är en intresseorganisation till vilka samtliga
arbetslöshetskassor är anslutna, anser att servicen för den enskilde
förbättras i och med att handläggningstidema minskar samtidigt som
eventuellt fusk eller missbruk kan upptäckas och förebyggas. LO anser
att det föreligger ett starkt behov av ett ökat utbyte av information för att
undvika att den enskilde får ersättning från flera håll. Riksrevisionsverket
anser att den samlade syn som presenteras i utredningen är väl förankrad
i de informations- och samverkansbehov som finns. Ekobrottsmyndig-
heten menar att förutom en bättre kontroll av utbetalade medel så innebär
förslagen också en större förutsägbarhet och rättssäkerhet för den
enskilde medborgaren och att brottslighet i form av fusk med olika
bidrag, i första och övervägande hand bedrägeri, i större utsträckning kan
förebyggas och upptäckas. Länsrätten i Stockholms län anser att ett
informationsutbyte mellan myndigheterna och arbetslöshetskassorna är
en förutsättning för ett effektivt och riktigt beslutsfattande samt for en
bättre service till den enskilde. JO anför att han i sin tillsynsverksamhet
kunnat konstatera att handläggningen av ersättningsärenden hos arbets-
löshetskassorna i vissa fall stoppas upp eller blir utdragen just på grund
av svårigheter att få in erforderliga uppgifter i ärendena.

Skälen for regeringens bedömning: Utredningen har närmare be-
skrivit vad som i detta sammanhang avses med ökat informationsutbyte.
Det avser framfor allt att arbetslöshetskassorna skall få information från
Riksförsäkringsverket (RFV) och de allmänna försäkringskassorna samt
från CSN, vilket närmare utvecklas nedan. Det avser även att forfatt-
ningsreglera de informationsöverföringar som i dag sker utan en sådan
reglering. Det sistnämnda gäller information från länsarbetsnämnderna
till arbetslöshetskassorna (bet. s. 107-109) från arbetslöshetskassorna till
CSN (bet. s. 110-112), från CSN till arbetslöshetskassorna (bet. s. 112-
113), från länsarbetsnämnderna och arbetslöshetskassorna till RFV och
de allmänna försäkringskassorna (bet. s. 113-114) samt från arbets-
löshetskassorna till RFV och de allmänna försäkringskassorna (bet.

Prop. 2000/01:129

28

s. 115-117). Det avser slutligen möjligheterna att utbyta information Prop. 2000/01:129
genom direktåtkomst till elektroniskt lagrad information hos utlämnaren.

En effektiv ärendehantering

Riksdagen och regeringen har vid ett flertal tillfällen under senare år
ställt krav på en effektivare ärendehantering inom framfor allt social-
försäkringssystemet men även inom studiestödssystemet. Möjligheten för
riksdagen och regeringen att ställa krav på en effektivisering av
arbetslöshetsförsäkringen är begränsad eftersom den administreras av
privaträttsliga organ. Insatserna har från statsmaktens sida därför
begränsats till en förstärkning av Arbetsmarknadsstyrelsens (AMS)
tillsynsfunktion.

För såväl myndigheterna som de allmänna försäkringskassorna och
arbetslöshetskassorna ställer en önskan om effektiv ärendehantering krav
på att utredningen i ärendena har en hög kvalitet och att besluten blir
riktiga. Det krävs vidare att handläggningen är snabb. Bland annat stats-
makternas krav på en effektiv ärendehantering har fatt till följd att
myndigheter och andra organ som hanterar statliga medel har ett ökat
behov av att på ett rationellt och enkelt sätt inhämta nödvändiga
uppgifter såväl från den enskilde som från andra. Utvecklingen av
informationsteknologin och av elektroniska tjänster över Internet har i
det sammanhanget öppnat nya möjligheter att förenkla ärendehante-
ringen. Utvecklingen går mot en helt elektronisk förvaltning med ärende-
hanteringssystem där alla handlingar i ett ärende hanteras och lagras
elektroniskt, där handläggningen sker med hjälp av datorstöd och där
beslut i vissa fall fattas på automatiserad väg. Denna utveckling är svår
att förena med dagens rutiner, som ofta innebär att skriftliga intyg
utfärdas av en myndighet och av den enskilde ges in till den beslutande
myndigheten. Enligt regeringen måste de möjligheter till ett ökat
elektroniskt informationsutbyte som dagens teknik medger i ökad
utsträckning tas till vara. Detta leder till att resurser som tas i anspråk för
rutinärenden kan frigöras för andra angelägenheter.

Genom ett utökat informationsutbyte finns goda möjligheter att
avsevärt öka effektiviteten hos framför allt arbetslöshetskassorna men
även hos de allmänna försäkringskassorna, länsarbetsnämnderna och
CSN. Pappershantering kan ersättas med en modem elektronisk
förvaltning. Tidskrävande telefonsamtal kan ersättas med elektroniskt
informationsutbyte. Utredningen har redovisat hur handläggningstidema
kan förkortas genom tidsbesparande och enkla rutiner for informa-
tionsutbyte med andra (se bet. s. 195-196).

Förbättrad service för den enskilde

Med ett ökat informationsutbyte kan handläggningstidema för ett ärende
förkortas och beslut om skilda förmåner fattas snabbare. Servicen till den
enskilde kan därigenom förbättras. Vidare kan antalet återkravsärenden
reduceras.

I bidrags- och ersättningsärenden är behovet av skyndsam
handläggning särskilt angeläget. För en sökande kan det vara mycket

29

besvärande att behöva vänta i flera veckor på den första utbetalningen av Prop. 2000/01:129
arbetslöshetsersättning eller studiestöd. Utredningen har gett konkreta
exempel på hur elektroniska informationsöverföringar leder till en effek-
tivare handläggning av ärendena varvid ersättning kan utbetalas snabbare
(se bet. s. 196-197).

För den enskilde kan det innebära en fördel att själv slippa ombesörja
att myndigheter, allmänna försäkringskassor eller arbetslöshetskassor har
en fullständig utredning i ärendet och att uppgifterna kontinuerligt
uppdateras så att beslutsunderlaget vid varje tidpunkt är aktuellt. Den
tekniska utvecklingen gör att människor vänjer sig vid helt andra vägar
för informationsöverföringar. Med tiden lär det kännas alltmer otidsenligt
för den enskilde att behöva rekvirera intyg från en myndighet för att ge in
det till en annan myndighet, i synnerhet om det krävs ett personligt besök
vid någon av myndigheterna.

Ett utökat elektroniskt informationsutbyte minskar just behovet av att
få in intyg från den enskilde. Detta är i sin tur en nödvändig förutsättning
för en ökad användning av elektroniska ansökningsblanketter och
ansökningar över Internet. Utöver den förbättrade service som detta i sig
leder till, uppnår man även andra förbättringar. Genom ett elektroniskt
blankettstöd, t.ex. det som redan i dag finns hos arbetsförmedlingarna för
ifyllande på elektronisk väg av blanketten Anmälan om arbetslöshet eller
hos vissa arbetslöshetskassor för ifyllande av elektroniska kassakort, kan
den enskilde försäkra sig om att ha fyllt i blanketten på ett korrekt sätt
och därmed få ersättning utbetalad snabbare.

Elektroniska rutiner för inhämtande av information i skilda förmåns-
ärenden ligger i linje med den utveckling av elektroniska tjänster som
sker inom den offentliga förvaltningen såväl i Sverige som i många av
våra grannländer. Den enskildes kontakt med en myndighet förenklas
genom möjligheten att när som helst på dygnet kunna besöka
myndighetens webb-plats. Inom en snar framtid kan det t.ex. vara möjligt
att anmäla arbetslöshet, ansöka om socialförsäkringsförmåner samt
lämna in en försäkran om studier över Internet. Hos de allmänna
försäkringskassorna är det redan i dag möjligt att via Internet göra
anmälningar om vissa socialförsäkringsförmåner, t.ex. anmälan om
föräldrapenning och sjukanmälan.

Kontroll av statliga medel

Regeringen ser mycket allvarligt på fusk och missbruk i väl-
färdssystemen. Kontroll av statliga medel är därför ett prioriterat område
för regeringens arbete. Det är mycket angeläget för de olika systemens
legitimitet att medborgarna kan vara förvissade om att systemen fungerar
effektivt och att pengarna fördelas till dem de är avsedda för. Riksdagen
och regeringen har under senare år vid upprepade tillfallen och i olika
sammanhang ställt krav på en förbättrad kontroll av utbetalning av
statliga medel från framför allt socialförsäkringssystemet men även från
arbetslöshetsförsäkrings- och studiestödssystemen. Bakgrunden till att
sådana krav framställts är att kontrollen i systemen av olika anledningar
brustit, vilket bl.a. resulterat i att felaktiga utbetalningar skett.

Riksdagen har vad gäller socialförsäkringen uttryckt att det är viktigt
att systemen utformas så att möjligheterna till kontroll förbättras

30

samtidigt som drivkrafter till felaktigt eller ej avsett utnyttjande Prop. 2000/01:129
minimeras (jfr prop. 1996/97:121, bet. 1996/97:SfU10, rskr.
1996/97:231). Riksdagen förklarade i samband med behandlingen av
budgetpropositionen för 2000 att den fortsättningsvis utgår från att
regeringen noga följer utvecklingen inom socialförsäkrings-
administrationen och att RFV och de allmänna försäkringskassorna
fortsatt utvecklar långsiktiga metoder för att komma tillrätta med fusk
och missbruk av ersättningar och bidrag (bet. 1999/2000:SfUl, rskr.
1999/2000:98).

Riksdagen har vad gäller arbetslöshetsförsäkringen uttalat att den anser
att det finns anledning att ingripa kraftfullt mot de personer som fuskar
sig till ersättning och att det är av utomordentlig vikt för hela systemets
legitimitet att ersättning inte betalas ut till den som inte är berättigad till
detta. Enligt riksdagen förutsätter systemets trovärdighet inte bara
kännbara reaktioner för den som ertappas med fusk utan också att det
finns ett effektivt system för att upptäcka detta (prop. 1995/96:25, bet.
1995/96:FiUl, rskr. 1995/96:132).

På initiativ av riksdagen gjordes i mitten av 1990-talet en första
kartläggning av systembrister och fusk inom social- och arbetslöshets-
försäkringen. I de s.k. fuskrapportema (RRV 1995:32-34), som
utredningen närmare redogjort för, bedömde Riksrevisionsverket (RRV)
att det totala beloppet av felaktiga utbetalningar på grund av fusk,
överutnyttjande och systembrister årligen uppgår till 5-7 miljarder kronor
(se bet. s. 160-163). Till största delen är det sådant fusk som innebär att
den enskilde uppbär en förmån och samtidigt har en arbetsinkomst, vare
sig detta är svart arbete eller vitt arbete. Detta fusk kan inte upptäckas
och förhindras genom det informationsutbyte som är aktuellt i detta
sammanhang. Det fusk som kan upptäckas genom ett utökat elektroniskt
informationsutbyte är framför allt det fusk som består av dubbla
utbetalningar.

Vad gäller omfattningen av sistnämnda form av fusk finns inga
undersökningar som omfattar samtliga aktuella system. Det finns endast
vissa begränsade studier avseende arbetslöshetsförsäkringen. Utred-
ningen har beskrivit olika studier som försökt beräkna det fusk som
förekommer i arbetslöshetsförsäkringen och som innebär att
arbetslöshetsersättning utbetalas samtidigt med en socialförsäkrings-
förmån. Enligt studierna är denna form av fusk visserligen inte särskilt
omfattande i relation till det fusk som RRV antagit förekommer med
arbetslöshetsersättning och inkomst från svart arbete. Fusket är inte
heller särskilt omfattande i relation till de totala kostnaderna för
arbetslöshetsförsäkringen, som svarar för cirka 10 procent av de totala
utbetalningarna från de system som är aktuella i detta sammanhang.
Enligt studierna uppgår fusket i arbetslöshetsförsäkringen till cirka
2 promille av utbetalade belopp, eller cirka 65-80 miljoner kronor per år.

Felaktiga utbetalningar kan ha många orsaker som effektivt kan
förhindras genom ett utökat elektroniskt informationsutbyte. En orsak
kan vara fusk med dubbla utbetalningar. Men det finns många andra
orsaker till att utbetalningar av förmåner, ersättningar och stöd inte sker
med rätt belopp. Felaktiga utbetalningar kan ha sin grund i exempelvis
bristfälligheter i ärendehanteringen och att uppgifter som utbyts i olika
system inte är jämförbara. Bakgrunden kan även vara att den sökande

31

oavsiktligt lämnat oriktiga uppgifter. Det kan många gånger vara svårt Prop. 2000/01:129
för den enskilde att känna till de olika ersättningssystemens regler och
deras förhållande till varandra.

Felaktiga utbetalningar kan också bero på att en omständighet inträffat
i ett annat system utan att det är fråga om utbetalning av en annan
förmån. Exempel på detta är att den sökande under tiden som denne
uppbär arbetslöshetsersättning påbörjar studier utan att det finns rätt till
det med bibehållen arbetslöshetsersättning eller att den som uppbär sådan
ersättning blir avanmäld från arbetsförmedlingen och därmed inte längre
har rätt till arbetslöshetsersättning.

Felaktiga utbetalningar kan även förekomma på grund av att uppgifter
som en gång lämnats inte kontinuerligt uppdateras. När den enskilde
själv är ansvarig för att lämna in uppgifter om ändrade förhållanden kan
felaktigheter bero på att han eller hon inte lämnar sådana ändrings-
uppgifter. Skälet till att uppgifterna inte uppdateras av den sökande själv
behöver nödvändigtvis inte vara att denne avsiktligen försöker fuska med
bidrag utan kan givetvis bero på okunskap, glömska, slarv eller lättja.

Hur stor omfattningen är av de felaktiga utbetalningar som redogjorts
för ovan går inte att säga utifrån de studier som finns. Från de system
som är aktuella i detta sammanhang fattas det varje år miljontals beslut
och betalas det årligen ut cirka 300 miljarder kronor, vilket motsvarar
cirka 40 procent av utgiftstaket för staten inklusive ålderspensions-
systemet. Även mycket låga promilletal, vad gäller undvikande av fel-
aktiga utbetalningar, leder därför till avsevärda belopp i besparingar.

För dem som är berättigade till bidrag och för medborgarna i allmänhet
framstår fusk självfallet som stötande. En grundläggande förutsättning
för att upprätthålla allmänhetens respekt för välfärdssystemen och den
allmänna samhällsmoralen är givetvis att systemen kan garantera att
förmåner, ersättningar och bidrag endast betalas ut till dem de är avsedda
för. Ur den synvinkeln är det viktigt att möjligheten till kontroll ökar och
att drivkrafterna till felaktigt och ej avsett utnyttjande minimeras.
Felaktiga utbetalningar kan vidare långsiktigt urholka möjligheterna till
finansiering av välfärdssystemen. Detta kan i sin tur fa till följd att
ersättningsnivåerna för skilda förmåner måste sänkas alternativt att
skatteintäkterna måste ökas.

Ökade informationsmöjligheter i syfte att fa ett korrekt beslutsunderlag
och som möjliggör en effektiv kontroll är närmast en förutsättning för att
kunna åtgärda de typer av felaktiga utbetalningar som här har nämnts.
Detta är särskilt tydligt i arbetslöshetsförsäkringen. I rapporten Fusk -
systembrister och fusk i välfärdssystemen (1995:32) fann RRV att
arbetslöshetskassorna endast uppmärksammat felaktiga utbetalningar i
tio procent av de ärenden där felaktiga utbetalningar senare kunde
konstateras ha utgått. Med ökade informationsmöjligheter kan, enligt
regeringens bedömning, dessa felaktiga utbetalningar reduceras avsevärt.

Särskilt om arbetslöshetskassornas behov

Lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring är uppbyggd utifrån
förutsättningen att det är den sökande som ansvarar för att arbets-
löshetskassan far kännedom om sådana förhållanden som kan påverka
rätten till och storleken på ersättningen. Trots det har arbetslöshets-

32

kassorna behov av att på egen hand kunna komplettera de uppgifter som Prop. 2000/01:129
är hänförliga till ärenden hos andra, t.ex. hos de allmänna försäkrings-
kassorna och CSN.

Samtidigt är arbetslöshetskassornas möjligheter att inhämta informa-
tion på egen hand från myndigheter eller andra organ mycket begränsade.
Det saknas t.ex. bestämmelser om uppgiftsskyldighet för myndigheter
och allmänna försäkringskassor gentemot arbetslöshetskassorna. Arbets-
löshetskassorna saknar också möjligheter att på annat sätt kontrollera
uppgifter, t.ex. att den sökande står till arbetsmarknadens förfogande
genom att göra hembesök.

Endast om den sökande själv i anmälningsblanketten angett att denne
är sjuk, föräldraledig, studerar eller av annat skäl är förhindrad att arbeta
sker en kontroll av att inte socialförsäkringsförmåner eller studiestöd
utgår for samma period som arbetslöshetsersättningen avser. Kontrollen
är dock begränsad till de intyg som den enskilde gett in till arbets-
löshetskassan från arbetsgivare, CSN och de allmänna försäkrings-
kassorna. Arbetslöshetskassorna har, i princip, inte några möjligheter att
göra rutinmässiga kontroller på egen hand av lämnade uppgifter med
andra myndigheter än länsarbetsnämnderna. Möjligheten till kontroll av
den enskildes uppgifter är begränsad eftersom myndigheter i regel inte är
uppgiftsskyldiga mot arbetslöshetskassorna och att myndigheter dess-
utom är förhindrade att lämna uppgifter på grund av bestämmelser i
sekretesslagen.

I dag sker följaktligen i princip ingen kontroll hos arbetslöshets-
kassorna av de uppgifter som den sökande lämnar i samband med
ansökan om ersättning. Den kontroll som sker är att redovisade uppgifter
stämmer med de intyg som den sökande på egen hand inhämtat for att
därefter ge in till arbetslöshetskassan. Men har den sökande inte uppgivit
någon omständighet som föranleder krav på intyg, sker ingen som helst
kontroll. För den som avser att fuska ligger det självfallet nära till hands
att inte uppge en sådan omständighet.

Förklaringen till att arbetslöshetskassorna har mycket begränsade
utredningsmöjligheter är att de uppgifter arbetslöshetskassorna har behov
av att inhämta från t.ex. allmänna försäkringskassor och CSN i regel
omfattas av sekretess och att motsvarande sekretesskydd inte finns för
uppgifterna om de lämnas ut till arbetslöshetskassorna.

Dagens bestämmelser om uppgiftsskyldighet för myndigheter och
allmänna försäkringskassor har visat sig vara otillräckliga för att möta
arbetslöshetskassornas behov av uppgifter i ärendehanteringen. Uppgifts-
lämnandet från de allmänna försäkringskassorna och CSN till
arbetslöshetskassorna sker, med undantag for uppgifter från CSN i
ärenden om vuxenstudiestöd, manuellt och inte rutinmässigt utan först
efter en prövning i varje enskilt fall. De uppgifter som lämnas ut kan
därför variera mellan olika ärenden.

En väl fungerande och effektiv arbetslöshetsförsäkring förutsätter att
arbetslöshetskassorna kan bedriva sin ärendehantering så att den
sökandes uppgifter kan kompletteras med eller kontrolleras mot uppgifter
från CSN och allmänna försäkringskassor. Genom ökade informations-
möjligheter kan arbetslöshetskassorna tillgodose det växande kravet på
service gentemot enskilda och på en utvecklad elektronisk kommunika-
tion som följer av den allmänna IT-utvecklingen i samhället. De skäl som

2 Riksdagen 2000/01. 1 samt. Nr 129

finns för ett ökat utbyte av information i elektronisk form - effektiv Prop. 2000/01:129
ärendehantering, möjligheten till ökad service för den enskilde och
förebyggande av felaktiga utbetalningar - gör sig således särskilt starkt
gällande för arbetslöshetskassorna.

Arbetslöshetskassorna har behov av information om beviljade social-
försäkringsförmåner för att, enligt vad som föreskrivs i lagen om
arbetslöshetsförsäkring, bedöma om arbetslöshetsersättning kan utgå och
i sådant fall för vilken tid och med vilket belopp.

Om en socialförsäkringsförmån, t.ex. sjukpenning eller föräldra-
penning, inte utgår med helt belopp utan med en fjärdedel, hälften eller
tre fjärdedelar kan arbetslöshetsersättning utgå för resterande del. Om en
socialförsäkringsförmån utgår med helt belopp kan arbetslöshets-
ersättning över huvud taget inte utgå för samma period. Uppgifter om
bl.a. omfattningen av en beviljad socialförsäkringsförmån är därför av
betydelse både för samordning med utgående arbetslöshetsersättning och
för att förhindra dubbla utbetalningar. Om rätt till arbetslöshetsersättning
föreligger har uppgifter från de allmänna försäkringskassorna betydelse
för bestämmande av normalarbetstid och dagsförtjänst och därmed för
bestämmande med vilket belopp arbetslöshetsersättning skall betalas ut.

RFV och de allmänna försäkringskassorna lämnar i dag inte någon
information i elektronisk form till arbetslöshetskassorna. Skälet är att
uppgifterna hos de allmänna försäkringskassorna omfattas av social-
försäkringssekretess enligt bestämmelsen i 7 kap. 7 § sekretesslagen
(1980:100) och att det inte finns någon skyldighet för de allmänna
försäkringskassorna att utan hinder av sekretess lämna ut uppgifter till
arbetslöshetskassorna.

Enligt 20 kap. 9 a § lagen (1962:381) om allmän försäkring och
15 kap. 15 § lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension får
RFV och de allmänna försäkringskassorna, om de bedömer att det kan
ske, lämna ut uppgifter till arbetslöshetskassorna för samordning med
arbetslöshetsersättning. Det finns hänvisningar till bestämmelserna i
vissa av de övriga regelverk som reglerar socialförsäkringsförmåner. Vad
som avses med samordning är oklart eftersom det inte finns någon
dokumentation av försäkringskassornas praxis vad gäller uppgifts-
lämnande till arbetslöshetskassorna.

RFV anser att begränsningen till samordning innebär att uppgifter inte
far lämnas ut av en allmän försäkringskassa om uppgifterna begärs för att
arbetslöshetskassan skall bestämma rätten till arbetslöshetsersättning.
Uppgifter far enligt RFV endast lämnas ut när rätten till ersättning redan
har fastställts och då i syfte att arbetslöshetskassan skall kunna beräkna i
vilken utsträckning arbetslöshetsersättning, med hänsyn till utgående
socialförsäkringsförmåner, kan utgå.

Eftersom en elektronisk rutin inte ger någon möjlighet att sortera ut
förfrågningar som avser samordning med ersättning och sådana som
avser rätten till ersättningen som sådan har RFV bedömt att en
elektronisk informationsöverföring inte kan ske med stöd av nämnda
bestämmelser. Arbetslöshetskassorna har i stället anmodat den sökande
att begära in ett intyg från försäkringskassan som den sökande sedan
själv skickar in till arbetslöshetskassan.

Enligt regeringens uppfattning är ett uppgiftslämnande som är
begränsat till samordning av arbetslöshetsersättning inte en lämplig

34

lösning for att tillgodose arbetslöshetskassornas behov av information Prop. 2000/01:129
från de allmänna försäkringskassorna. Detta gäller särskilt mot bakgrund
av att sekretess inte gäller for uppgifter sedan de överlämnats till
arbetslöshetskassorna.

För att fatta ett korrekt beslut vad gäller rätten till arbetslöshets-
ersättning behöver arbetslöshetskassorna också få kännedom om
pågående studier. CSN kan visserligen lämna uppgift om den sökande
ansökt om studiestöd men har inte möjlighet att lämna information om
dem som studerar utan studiestöd eller om de som beviljats studiestöd
fortfarande bedriver studier. Eftersom majoriteten av alla studier sker
med studiestöd ger informationen från CSN en viss uppfattning av om
studier bedrivs eller inte. Dessutom kan en person som söker
arbetslöshetsersättning i undantagsfall beviljas arbetslöshetsersättning
även om han eller hon studerar, nämligen i de fall särskilda skäl
föreligger. Uppgifterna från CSN kan därför utgöra ett bra hjälpmedel
vid bedömning av ersättningsärenden i arbetslöshetsförsäkringen.

Möjligheten for arbetslöshetskassorna att få uppgifter från CSN styrs
helt av reglerna i sekretesslagen, eftersom det saknas bestämmelser om
uppgiftslämnande för CSN till arbetslöshetskassorna. Uppgifterna hos
CSN kan omfattas av studiestödssekretess i 9 kap. 5 § sekretesslagen.

CSN lämnar i dag, som utredningen närmare beskrivit (se bet. s. 112-
113), utan författningsstöd uppgifter på elektronisk väg till arbets-
löshetskassorna i ärenden om vuxenstudiestöd. De uppgifter arbets-
löshetskassorna på detta sätt får från CSN är enbart en konsekvens av
funktionen hos det tekniska system som i sin tur syftar till att ge CSN
uppgifter från arbetslöshetskassorna (se bet. s. 110-112).

Ett uppgiftslämnande som sker till följd av CSN:s eget infor-
mationsbehov är självfallet inte en ändamålsenlig lösning av arbets-
löshetskassornas informationsbehov. Förutom att uppgiftslämnandet är
mycket begränsat, eftersom det endast omfattar vuxenstudiestöd, upphör
informationsutbytet att gälla med anledning av det nya studiestöd som
införs den 1 juli 2001. Enligt övergångsreglerna till den nya
studiestödslagen (1999:1395) upphör de äldre studiestöden att gälla
senast den 30 juni 2003. I vart fall från denna senare tidpunkt kommer
CSN inte längre att ha något behov av att inhämta uppgifter från
arbetslöshetskassorna och arbetslöshetskassorna kommer från denna
tidpunkt inte ens att få den begränsade information i elektronisk form de
får i dag, i vart fall inte beträffande särskilt vuxenstudiestöd och särskilt
vuxenstudiestöd för arbetslösa. Vad gäller särskilt utbildningsbidrag så
kommer det att bibehållas så länge det s.k. Kunskapslyftet finns kvar,
dvs. till utgången av 2002.

Arbetslöshetskassorna har behov av information även efter det att
CSN:s informationsbehov upphört. Arbetslöshetskassorna har även
behov av att få uppgifter om studier i de fall den sökande är aktuell för
studiemedel. Uppgifter i studiemedelsärenden lämnas inte till arbets-
löshetskassorna i det system som finns utarbetat mellan dem och CSN i
dag.

Arbetslöshetskassornas behov av att få in grundläggande uppgifter för
sitt beslutsfattande om sökande som är anmälda och avanmälda vid
arbetsförmedlingen samt uppgift om personer som anvisats ett
arbetsmarknadspolitiskt program har lett till att länsarbetsnämnderna

35

rutinmässigt och på eget initiativ redan i dag lämnar sådana uppgifter till Prop. 2000/01:129
kassorna på elektronisk väg (se bet. s. 107-109). Dessa uppgifter
omfattas dock av sekretess enligt 7 kap. 10 § sekretesslagen. Sekretess
gäller enligt denna paragraf med ett omvänt skaderekvisit, dvs.
huvudregeln är att sekretess gäller. Endast om det står klart att uppgiften
kan röjas utan men för den enskilde eller denne närstående far
uppgifterna lämnas ut.

Det finns i dag inte någon föreskrift i lag eller förordning som innebär
att länsarbetsnämnderna är skyldiga att utan hinder av sekretess lämna
nämnda uppgifter till arbetslöshetskassorna.

Uppgifterna i samband med anmälan vid arbetsförmedlingen är av
avgörande betydelse för att arbetslöshetskassorna skall kunna besluta om
rätt till arbetslöshetsersättning eftersom grundvillkoret för ersättningen är
att den sökande står till arbetsmarknadens förfogande. Ett utlämnande av
en uppgift om anmälan vid arbetsförmedlingen kan förmodligen inte
anses utgöra men för den enskilde eftersom det ligger i dennes intresse
att arbetslöshetskassorna far uppgift om att sådan anmälan skett.

Däremot är det, som utredningen närmare utvecklat (se bet. s. 206-
207), mer tveksamt om uppgift om avanmälan från arbetsförmedlingen
eller om anvisning om ett arbetsmarknadspolitiskt program kan lämnas ut
utan hinder av sekretess. När arbetslöshetskassan i fråga mottar en sådan
uppgift stoppas nämligen fortsatta utbetalningar från arbetslöshets-
försäkringen. Det finns därför ett behov av att författningsreglera den
informationsöverföring som sker i dag från länsarbetsnämnderna till
arbetslöshetskassorna.

Dagens informationsutbyte mellan arbetslöshetskassor och myndig-
heter respektive allmänna försäkringskassor innebär att arbetslöshets-
kassorna lämnar uppgifter, även rutinmässigt på elektronisk väg, utan att
de har någon författningsenlig skyldighet att göra detta (se bet. s. 110-
117). Det är endast på ett område som det finns en skyldighet i detta
hänseende för arbetslöshetskassorna och det är mot allmänna för-
säkringskassor och endast i ärenden om ålderspension enligt 15 kap. 13 §
lagen om inkomstgrundad ålderspension. Det är enligt regeringen otill-
fredsställande att ett så viktigt informationsutbyte som det mellan
arbetslöshetskassorna och de allmänna försäkringskassorna och CSN
bygger på arbetslöshetskassornas goda vilja. I avsaknad av en
författningsreglerad uppgiftsskyldighet kan arbetslöshetskassorna som
privaträttsliga organ givetvis själva bestämma om de skall lämna ut
efterfrågade uppgifter. De har också frihet att upphöra med ett sådant
utlämnande.

6 Den personliga integriteten

Regeringens bedömning: Ett ökat utbyte av information i elektronisk
form går att förena med kraven på skydd mot oacceptabla intrång i
den personliga integriteten.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens.

36

Remissinstanserna: Remissinstanserna instämmer i eller har inget att Prop. 2000/01:129
erinra mot utredningens bedömning att kraven på skydd mot oacceptabla
intrång i den personliga integriteten kan förenas med de i utredningen
framlagda förslagen om ökat informationsutbyte. Datainspektionen anser
att man vid bedömningen av om intrånget i den enskildes integritet vid
informationsöverföring mellan här aktuella aktörer är acceptabel måste
beakta att behovet av informationsutbyte tycks vara en konsekvens av
hur de aktuella förmånssystemen är utformade. Mot den bakgrunden
anser Datainspektionen att ett elektroniskt informationsutbyte mellan
aktörerna kan accepteras under förutsättning att, som föreslås i
utredningen, endast ett begränsat antal uppgifter som behövs för
handläggningen av ärendet hos mottagaren omfattas av överföringen.
Såväl JO som Datainspektionen anser dock att föreskrifter om
kommunicering i ärenden om arbetslöshetsersättning bör övervägas mot
bakgrund av att uppgifter i många fall kommer att inhämtas av
arbetslöshetskassan från andra än den enskilde.

Skälen för regeringens bedömning: Den ökade mängden information
i register och andra databaser och det ökade flödet av personuppgifter
väcker frågor om vilka risker för obehöriga intrång i den personliga
integriteten som upprättandet av databaser och elektroniska överföringar
kan medföra.

Avvägningen mellan de skäl som talar för ökade möjligheter till
informationsutbyte mellan myndigheter och andra organ och de
integritetsskäl som talar mot detta skall i första hand göras vid
utformningen av reglerna om sekretess och sekretessgenombrott (se
kapitel 7 och 8). I detta kapitel tar regeringen dock på ett samlat sätt
ställning till dessa frågor. Myndigheters behandling av personuppgifter i
form av utlämnande genom direktåtkomst kräver särskilda överväganden
ur integritetssynpunkt. Till detta återkommer regeringen i kapitel 11.

Nackdelar med ett automatiserat informationsutbyte

Automatiserad behandling av personuppgifter kan innebära nackdelar
från integritetskyddssynpunkt, och detta gäller särskilt vid myndighets-
utövning. Myndigheters behandling av stora informationsmängder som
är samlade så att uppgifter är enkelt sökbara på elektronisk väg innebär
en risk för att enskilda personer skall utsättas för oacceptabla intrång i
den personliga sfären.

Med modem teknik har det blivit möjligt att sammanföra och
överblicka stora informationsmängder. Även förhållandevis oförargliga
uppgifter kan om de samlas tillsammans med andra sådana uppgifter
skapa en totalbild av en människas enskilda förhållanden som i sin tur
kan innebära ett otillbörligt intrång i den personliga integriteten. Detta
gäller särskilt om uppgifter ur olika informationssystem sambearbetas
även om uppgifterna i grunden inte är jämförliga sinsemellan.

Personlig integritet - inte en absolut rättighet

Ett argument mot att över huvud taget införa datoriserade
myndighetsregister eller mot att tillåta sambearbetning mellan sådana

register är att statens kontroll över medborgarna därigenom ökar. Mot Prop. 2000/01:129
detta kan anföras att ett utvecklat samhälle svårligen kan klara sig utan
datoriserade myndighetsregister och vissa sambearbetningar. Situationen
är den att det i dag hos varje myndighet finns datoriserade register och på
många håll tillåts även sambearbetning. Frågan är i stället vilka
sambearbetningar som kan tillåtas och hur man skall förfara för att detta
skall kunna ske under betryggande former.

Kraven på skydd mot otillbörliga intrång i den personliga integriteten
vid informationsöverföringar tillgodoses i viss mån vid utformningen av
sekretessreglerna. I debatten i början av 1970-talet gjordes emellertid
gällande att reglerna om sekretess för olika uppgifter hos myndigheter
inte räckte för att skydda integriteten i ett datoriserat samhälle. Detta var
ett skäl för att sekretessreglerna kompletterades med insyns- och
kontrollmöjligheter för allmänheten gentemot dem som använder sig av
automatiserad behandling av personuppgifter genom införandet av
datalagen (1973:289) och registerlagstiftning för skilda verksamheter.

Den enskildes integritet skyddas i dag bl.a. av de krav som ställs på
behandlingen av personuppgifter i personuppgiftslagen (1998:204) och
den särlagstiftning som finns för behandlingen av personuppgifter i en
viss verksamhet.

Rätten till personlig integritet är dock inte en absolut rättighet. I
lagstiftningen har denna rättighet fatt vägas mot andra intressen. I
sekretesslagen (1980:100) finns t.ex. en möjlighet att lämna ut
sekretessbelagda uppgifter efter en prövning av skaderisken vid ett
utlämnande och i rättegångsbalken finns bestämmelser angående
tvångsmedel som innebär att den enskildes integritet kan få vika för
behovet av en effektiv straffprocess. På samma sätt finns det i
registerlagstiftningen angivet i vilka fall myndigheter får behandla
uppgifter i personregister eller uppgiftssamlingar och under vilka
förutsättningar uppgifter får lämnas ut från sådana register eller
uppgiftssamlingar.

Skyddet för den personliga integriteten skall vägas mot de viktiga
allmänintressen som motiverar ett ökat informationsutbyte. Ett ökat
informationsutbyte leder till en ökad effektivitet hos myndigheter,
allmänna försäkringskassor och inte minst hos arbetslöshetskassor, ger
den enskilde bättre service och behövs för att välfärdssystemen inte skall
undergrävas av fusk och överutnyttjande.

Ett informationsutbyte pågår redan

Redan i dag finns det ett väl utvecklat elektroniskt informationsutbyte
mellan Centrala studiestödsnämnden (CSN), länsarbetsnämnderna, de
allmänna försäkringskassorna och Riksförsäkringsverket (RFV).

Informationsutbytet mellan myndigheterna och de allmänna försäk-
ringskassorna är i huvudsak författningsreglerat. Dessa elektroniska
informationsöverföringar har inte ansetts innebära oacceptabla intrång i
den personliga integriteten. Det utökade informationsutbyte som är
aktuellt här syftar framför allt till att arbetslöshetskassorna skall få
tillgång till ett liknande informationssystem. Hade arbetslöshets-
försäkringen administrerats av en myndighet är det svårt att tänka sig att
denna myndighet inte skulle haft tillgång till ett omfattande informa-                   38

tionsutbyte inte bara som i dag med länsarbetsnämnderna utan även med Prop. 2000/01:129
de allmänna försäkringskassorna, RFV och CSN.

Det förhållandet att dagens informationsutbyte mellan länsarbets-
nämnderna, RFV, de allmänna försäkringskassorna och CSN utökas
något, så att det även omfattar arbetslöshetskassorna, kan, enligt
regeringen, inte anses innebära ett oacceptabelt intrång i den enskildes
integritet. Skulle man göra en annan bedömning ligger det nära till hands
att anse att redan det författningsreglerade informationsutbyte som i dag
sker mellan de nämnda myndigheterna och de allmänna försäkrings-
kassorna är oacceptabelt.

Det stora behov av uppgifter som finns hos myndigheterna, de
allmänna försäkringskassorna och arbetslöshetskassorna har närmast
successivt tvingat fram olika informationsöverföringar (se bet. s. 107-
117). Dessa överföringar har sällan föregåtts av aktiva ställningstaganden
från statsmakternas sida. I stället sker överföringarna utan stöd av en
författningsreglering och, vad gäller arbetslöshetskassorna, på frivillig
grund.

En författningsreglering av nuvarande informationsöverföringar är,
enligt regeringen, nödvändig och kan inte anses utgöra en försämring
utan snarare en förbättring ur integritetssynpunkt jämfört med dagens
situation.

Sambearbetning har förutsatts vid förmånsreglernas utformning

Sambearbetning kan när det gäller skilda förmåner vara en förutsättning
för att den beslutande myndigheten skall kunna fa det underlag som
behövs för att kunna fatta beslut i ett ärende. De materiella
bestämmelserna i regelverken för skilda förmåner förutsätter t.o.m. i
vissa fall att beslutande myndighet eller organ får uppgifter från ett annat
system. Ett exempel är att regelverken för vuxenstudiestöden är
utformade så att de förutsätter att CSN får uppgifter från arbetslöshets-
kassorna om den sökandes dagpenning.

Informationsutbytet mellan de allmänna försäkringskassorna, RFV,
CSN, länsarbetsnämnderna och arbetslöshetskassorna är till stor del en
konsekvens av utformningen av de regelverk som reglerar de i
informationsutbytet ingående förmånerna. Grunderna för respektive
förmånssystem har beslutats av riksdagen och, beträffande vissa
förmåner, av regeringen. Sådana inslag i administrationen som är en
nödvändig följd av förmånssystemens utformning kan inte anses medföra
ett intrång i någons personliga integritet som är att anse som
oacceptabelt.

Skulle man anse att det nu pågående informationsutbytet och de
förslag som lämnas här såvitt avser arbetslöshetskassornas behov av
information, inte går att förena med kraven på skydd mot oacceptabla
intrång i den personliga integriteten tvingas man som en konsekvens av
detta ändra utformningen av många förmånssystem, främst på det
arbetsmarknadspolitiska området.

39

Informationsutbytet avser ett begränsat antal uppgifter i ett ärende

Informationsutbytet avser i princip endast uppgifter om att en ansökan
eller anmälan har lämnats in, vilken förmån som har beslutats,
omfattningen av denna samt utbetalat belopp. Informationen från
länsarbetsnämnderna avser endast uppgifter om att den sökande är
anmäld vid arbetsförmedlingen, avanmäld därifrån eller att denne
anvisats ett arbetsmarknadspolitiskt program. Vid en bedömning av om
informationsutbytet är förenligt med kraven på skydd av den enskildes
integritet är det viktigt att ha klart för sig att informationsutbytet inte
avser de övriga och mer integritetskänsliga uppgifter om den enskilde
som kan finnas i ett ärende, t.ex. om den sökandens sjukdomstillstånd,
anledningen till en persons arbetslöshet eller skälen för att en person valt
att studera.

Den tekniska utvecklingen har medfört att det i dag finns
förutsättningar att på ett tekniskt säkert sätt överföra skiktad information,
dvs. särskilt utvalda uppgifter. Den myndighet eller det organ som har
behov av vissa uppgifter i sin verksamhet, t.ex. om uppburen
sjukpenning eller arbetslöshetsersättning, kan därför på elektronisk väg
få del av dessa uppgifter utan att de övriga uppgifter som finns lagrade
elektroniskt i ärendet, t.ex. sjukdomsbilden eller anledningen till
arbetslösheten, behöver lämnas ut. Ett begränsat antal uppgifter kan
således i dag överföras från en verksamhet till en annan på såväl
elektronisk väg som manuellt per telefon, brev eller fax.

En författningsreglering stärker den enskildes integritet

I utredningen har framkommit att stora mängder information överförs på
elektronisk väg trots att mottagaren endast behöver en viss eller vissa av
dessa uppgifter (se bet. s. 216). De uppgifter mottagaren behöver är i
dessa fall sådana uppgifter som kan erhållas först efter en tolkning av den
överförda informationen. Vissa system är uppbyggda så att mottagaren
får göra denna tolkning i stället för att utlämnaren gör den innan
utlämning sker.

Enligt regeringens uppfattning är det av hänsyn till den enskildes
integritet viktigt att endast de uppgifter som mottagaren behöver i ett
ärende lämnas ut. Varken utlämnaren eller mottagaren har rätt att
behandla, t.ex. samla in, bearbeta eller lämna ut, andra uppgifter än de
som framgår av den författning som reglerar behandlingen av
personuppgifter i utlämnarens eller mottagarens verksamhet eller som
framgår av den ändamålsbeskrivning som upprättats för behandlingen av
personuppgifter i verksamheten. Vidare kan uppgifter som inte omfattas
av en uttrycklig uppgiftsskyldighet endast lämnas ut efter det att en
sekretessprövning gjorts. Det sagda innebär att utlämnande myndighet
inför upprättandet av en elektronisk förbindelse med någon annan har att
pröva och tolka de uppgifter som finns i de egna registren och därefter
överföra endast resultatet av denna tolkning till mottagaren. Det finns
således behov av en skärpning i detta avseende såvitt gäller vissa
informationsöverföringar. Enligt regeringens bedömning är detta möjligt
endast genom en författningsreglering.

Prop. 2000/01:129

40

Förslagen bygger på att endast de konkreta uppgifter som är Prop. 2000/01:129
föreskrivna i lag och förordning skall få överföras utan hinder av
sekretess. Annan information kan överföras endast efter en
sekretessprövning enligt den for respektive verksamhet gällande
sekretessbestämmelsen och efter en prövning av bestämmelserna i
1 kap. 5 § och 14 kap. 3 § sekretesslagen.

En elektronisk informationsöverföring kan förutses

Jämfört med ett manuellt informationsutbyte, som innebär att
information överförs muntligen eller skriftligen, har ett elektroniskt
informationsutbyte den fördelen att det för den enskilde är möjligt att
förutse exakt vilka uppgifter som kommer att överföras från en
verksamhet till en annan. För all slags överföring gäller att de uppgifter
som överförs skall framgå av ett på förhand bestämt ändamål for
behandling av personuppgifter i en viss verksamhet. Den registrerade har
rätt att få information om detta ändamål. Till skillnad från manuella
överföringar kan en elektronisk överföring endast avse för-
programmerade uppgifter. Därigenom har den enskilde möjlighet att få
kännedom om exakt vilka konkreta uppgifter som överförs från en
verksamhet till en annan. Denna begränsning i informationsöverföringen
finns inte vid ett manuellt informationsutbyte.

Informations- och kommunikationsskyldighet

Ett informationsutbyte mellan de allmänna försäkringskassorna, RFV,
CSN, länsarbetsnämnderna och arbetslöshetskassorna skall givetvis
föregås av tydlig information till de registrerade om att uppgifter
kommer att utbytas mellan systemen och syftet med detta. En sådan
informationsskyldighet kan anses följa redan av personuppgiftslagen men
bör även preciseras i registerlagstiftningen. Bestämmelser om detta kan
utformas på ett sådant sätt att exempelvis den som ansöker om en
socialförsäkringsförmån i samband därmed får information om att de
uppgifter som denne lämnar kan komma att kontrolleras mot uppgifter
som finns elektroniskt lagrade hos andra myndigheter och organ. När
särskild lagstiftning saknas för behandlingen av personuppgifter i en viss
verksamhet skall det framgå av ändamålsbeskrivningen för sådan
behandling till vilka myndigheter och organ personuppgifter lämnas ut
och från vilka myndigheter och organ personuppgifter hämtas in.

Ett informationsutbyte med andra än den sökande i ett arbetslöshets-
ersättningsärende förutsätter vidare att arbetslöshetskassorna kommuni-
cerar de inkomna uppgifterna med den sökande innan ärendet avgörs.
Reglerna i förvaltningslagen (1986:223), däribland reglerna i 16-17 §§
som syftar till att garantera den enskildes insyn i ett ärende, gäller för
myndigheter och allmänna försäkringskassor men inte för arbetslöshets-
kassorna. Enligt huvudregeln i 16 § förvaltningslagen har en sökande rätt
att få ta del av det som tillförts ärendet om det avser myndighetsutövning
mot någon enskild. Enligt 17 § förvaltningslagen får ett ärende i regel
inte avgöras utan att part har underrättats om en uppgift som har tillförts
ärendet genom någon annan än honom själv och han har fått tillfälle att

41

yttra sig över den om ärendet avser myndighetsutövning mot någon
enskild.

Allmänna rättsgrundsatser som avser t.ex. kommunikationsprincipen
eller motiveringsskyldigheten för beslut kan visserligen sägas vara
tillämpliga även för arbetslöshetskassorna (jfr Marcusson, Offentlig
förvaltning utanför myndighetsområdet, s. 397). Arbetsmarknads-
styrelsen (AMS) rekommenderar arbetslöshetskassorna att tillämpa
nämnda principer. Detta sker i dag i viss utsträckning exempelvis i de fall
då kassorna inhämtat uppgifter från andra än den sökande i den del av
ärendehanteringen som rör omprövning av ett beslut om rätt till
ersättning eller när den sökandes rätt till ersättning kan ifrågasättas.
Genom aktiva tillsynsåtgärder kan AMS vidare följa upp arbets-
löshetskassornas ärendehantering i detta avseende.

Regeringen har påbörjat en översyn av möjligheten att införa regler
med motsvarande innehåll som de i 16 och 17 §§ förvaltningslagen för
arbetslöshetskassornas hantering av arbetslöshetsersättningsärenden.

Prop. 2000/01:129

Jämförelse med andra länder

I många andra länder i vår närhet sker i regel ett informationsutbyte
mellan socialförsäkrings-, studiestöds- och arbetslöshetsförsäkrings-
systemen och det även om arbetslöshetsförsäkringen administreras av
privata organ (se bet. s. 177-189). I dessa länder har informationsutbytet
inte ansetts utgöra ett oacceptabelt intrång i den personliga integriteten.

Ett utökat informationsutbyte går att förena med kraven på skydd mot
oacceptabla intrång i den personliga integriteten

Mot bakgrund av vad som nu anförts anser regeringen att ett utökat
informationsutbyte i elektronisk form mellan arbetslöshetskassorna, de
allmänna försäkringskassorna, RFV, CSN och länsarbetsnämnderna går
att förena med kraven på skydd mot oacceptabla intrång i den personliga
integriteten. Detta förutsätter att informationsutbytet, på sätt som föreslås
i denna proposition bygger på en författningsreglerad uppgiftsskyldighet,
där de uppgifter som omfattas av denna skyldighet är preciserade. Det
förutsätter vidare att den behandling av personuppgifter i elektronisk
form som informationsutbytet innebär regleras i en författning eller
framgår av ändamålsbeskrivningen för behandlingen av personuppgifter i
en viss verksamhet. Det förutsätter även att de registrerade blir tydligt
informerade om att de uppgifter som de lämnar kommer att kontrolleras
mot elektroniskt lagrade uppgifter hos andra myndigheter och organ och
att den enskilde får del av inhämtade uppgifter innan ärendet avgörs. När
det gäller regeringens ytterligare överväganden i detta hänseende såvitt
avser direktåtkomst, se kapitel 11.

42

Handlingsoffentlighet och sekretess i
arbetslöshetsförsäkringen

7.1

Handlingsoffentlighet och sekretess

Regeringens förslag: Reglerna om handlingsoffentlighet och
sekretess blir tillämpliga i ärenden om arbetslöshetsersättning genom
att arbetslöshetskassorna anges i bilagan till sekretesslagen.

Reglerna om handlingsoffentlighet och sekretess skall däremot inte
gälla i arbetslöshetskassornas handläggning av medlemskapsärenden.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser, med undantag för LO,
Sveriges Arbetares Arbetslöshetskassa och Göteborgs Lokala
Samorganisation av Sveriges Arbetares Centralorganisation, tillstyrker
eller har inget att erinra mot utredningens förslag. LO anser att det finns
ett behov av sekretess för uppgifter som lämnats från en myndighet till
arbetslöshetskassorna men att det kan tillgodoses genom införande av
bestämmelser om tystnadsplikt för den som hos arbetslöshetskassan far
del av uppgifter. Enligt LO vore det synnerligen olyckligt om det genom
handlingsoffentlighet blev möjligt för vem som helst att få uppgifter om
en person är medlem i en arbetslöshetskassa, vilket i sin tur indikerar att
denne är medlem i en facklig organisation. Det kan, enligt LO,
ifrågasättas om en sådan ordning skulle vara förenlig med Internationella
arbetsorganisationens (ILO) konventioner om förenings- och
förhandlingsrätt. LO menar vidare att om reglerna om sekretess tillämpas
på arbetslöshetskassorna så kommer det att förhindra det smidiga och
informella samspelet med de fackliga organisationerna. Arbetslöshets-
kassornas Samorganisation (SO) delar utredningens uppfattning att det, i
den del av kassornas verksamhet som avser myndighetsutövning och
med undantag för medlemsärenden, finns ett behov av att tillgodose
intresset av en allmän insyn. JO anser att det finns ett starkt intresse av
offentlighet i ärenden om arbetslöshetsersättning men att det bör
övervägas om det är lämpligt att föreskriva ett undantag från
registreringsskyldigheten för arbetslöshetskassorna på motsvarande sätt
som föreskrivits för de allmänna försäkringskassorna och
länsarbetsnämnderna. JO anför att det i det fortsatta lagstiftningsarbetet
bör övervägas om inte handlingsoffentlighet skall införas hos
arbetslöshetskassorna också med avseende på medlemskapsärenden.

Skälen för regeringens förslag: Arbetslöshetskassorna har svårig-
heter att få nödvändig information i handläggningen av arbets-
löshetsersättning. Detta sammanhänger med att de inte är myndigheter
eller organ som, när det gäller överföring av sekretessbelagd information,
jämställs med myndigheter. Även om sekretess som regel gäller även
mellan myndigheter och mellan myndigheter och med dem jämställda
organ finns det flera undantag som gör det möjligt för myndigheter och
sådana organ att i stor utsträckning utbyta information (se avsnitt 4.2.4).
Frågan är nu om arbetslöshetskassorna skall få tillgång till ett
motsvarande informationsutbyte.

Prop. 2000/01:129

43

Frågans tidigare behandling                                                Prop. 2000/01:129

Reglerna om handlingsoffentlighet och sekretess gäller även för vissa
privata organ som på statens uppdrag handhar förvaltningsuppgifter som
innefattar myndighetsutövning eller liknande. Detta har lagtekniskt skett
genom en hänvisning i 1 kap. 8 § andra stycket sekretesslagen
(1980:100) till bilagan till sekretesslagen.

I samband med tillkomsten av bilagan till sekretesslagen och ändringen
av 1 kap. 8 § andra stycket sekretesslagen, övervägdes om arbetslöshets-
kassorna borde omfattas av handlingsoffentlighet och sekretess.
Kommunalföretagskommittén (SOU 1983:61) ansåg att på grund av att
arbetslöshetskassornas verksamhet står nära den som bedrivs av de
allmänna försäkringskassorna, och att det i huvudsak är allmänna medel
som distribueras genom arbetslöshetskassorna, kunde inte bärande skäl
anföras mot att ge offentlighetsprincipen samma tillämplighet inom
arbetslöshetsförsäkringen som den har inom socialförsäkringen.

I propositionen om ändringar i tryckfrihetsförordningen m.m.
(prop. 1986/87:151 s. 152) behandlades frågan om arbetslöshetskassorna
skulle omfattas av handlingsoffentlighet utifrån det förhållandet att
kassorna fördelar statliga medel. Beträffande sådan verksamhet uttalade
regeringen att det föreligger ett starkt intresse av offentlighet och att
principiella skäl talade för en utvidgad offentlighetsprincip rörande
fördelning av statligt stöd i form av arbetslöshetsersättning.

De tyngst vägande skälen mot att arbetslöshetskassorna skulle omfattas
av handlingsoffentlighet var enligt regeringen att det kunde uppstå ett
sekretessbehov och att det av praktiska skäl, sammanhängande med
kassornas organisation på lokal nivå, inte var lämpligt med en sådan
ordning (a. prop. s. 154).

Lagrådet ansåg beträffande ställningstagandet i fråga om de organ och
verksamheter där offentlighetsprincipen borde gälla, att förslaget
präglades av en utomordentlig försiktighet. Med hänsyn till att det då var
fråga om endast de första stegen på vad som Lagrådet antog skulle bli en
vidare utveckling, ansåg sig Lagrådet kunna godta remissens
ställningstaganden (a. prop. s. 309-310). Någon översyn av behovet av
insyn i arbetslöshetskassornas verksamhet har därefter inte varit aktuell.

Skäl för handlingsoffentlighet

Regeringen anser att det är viktigt att finna en lösning av
sekretessproblematiken som samtidigt kan garantera allmänhetens behov
av insyn i verksamheten. Behovet av insyn i den offentliga verksamhet
som arbetslöshetsförsäkringen utgör påtalades av Lagrådet i förarbetena
till lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring och lagen (1997:239)
om arbetslöshetskassor (jfr Lagrådets uttalande i prop. 1996/97:107
bilaga 5 s. 221). Lagrådet konstaterade att det utmärkande draget för
arbetslöshetskassornas verksamhet är myndighetsutövning, dvs.
administration av allmänna medel enligt regler som i allt väsentligt
fastställts av statsmakterna.

Vid tidigare nämnda ändring av 1 kap. 8 § andra stycket sekretesslagen
gjordes offentlighetsprincipen tillämplig på andra organ som på statens
uppdrag handhar förvaltningsuppgifter som innefattar myndighets-

utövning. Utgångspunkten var att handlingsoffentlighet skulle tillämpas Prop. 2000/01:129
även när samhällsuppgifter lämnats till organ utanför myndighetssfären.
Myndighetsutövning som anförtrotts dessa organ kan ske i form av
tekniska kontroller, fördelning av statliga medel, beslutsfattande om
statligt reglerade anställningar eller om civilpliktigas förhållanden. I
bilagan är således bl.a. Besiktningsbolaget Aktiebolaget Svensk
Bilprovning, flera högskolor och stiftelser, Svenska kyrkan och dess
organisatoriska delar samt Sveriges Riksidrottsförbund upptagna.

Arbetslöshetskassornas administration av arbetslöshetsförsäkringen
utgör myndighetsutövning och den företer stora likheter med den
verksamhet som bedrivs hos de allmänna försäkringskassorna.
Arbetslöshetskassornas verksamhet avser fördelning av statliga medel
som ingår i den statliga budgetbehandlingen, varför det föreligger ett
starkt intresse av offentlighet (jfr prop. 1986/87:151 s. 152). År 2000
uppgick bruttoutgiftema för arbetslöshetsförsäkringen, dvs. för såväl
grundförsäkringen som för den inkomstrelaterade försäkringen, till 29,4
miljarder kronor. Även om arbetslöshetskassorna bidrar till
finansieringen av denna ersättning med för närvarande nio procent av
totalt utbetalat belopp, och dessa avgifter i sin tur härrör från
medlemsavgifter, betalas all ersättning ut över statsbudgeten.

Behovet av handlingsoffentlighet är särskilt påtagligt när det gäller
grundförsäkringen. Grundförsäkringen kom, i samband med tillkomsten
av lagen om arbetslöshetsförsäkring och lagen om arbetslöshetskassor, i
princip att ersätta det kontanta arbetsmarknadsstödet (KAS). KAS
administrerades tidigare av länsarbetsnämnderna och administrationen av
detta stöd omfattades då av reglerna om handlingsoffentlighet och
sekretess. Genom överförandet av administrationen av grundförsäkringen
till arbetslöshetskassorna upphörde offentligheten i dessa ärenden.

Inom Regeringskansliet pågår för närvarande ett arbete med att se över
möjligheten att lägga över administrationen av aktivitetsstödet på
arbetslöshetskassorna. 1 dag är det de allmänna försäkringskassorna som
ansvarar för utbetalningen av detta stöd. LO har i sitt remissyttrande
framhållit flera fördelar med att ansvaret för stödet förs över på
arbetslöshetskassorna. En förutsättning för att det över huvud taget skall
kunna ske är dock enligt regeringen, att den handlingsoffentlighet som i
dag gäller i ärenden om aktivitetsstöd i de allmänna försäkringskassornas
verksamhet inte skulle upphöra genom att ansvaret för stödet går över på
arbetslöshetskassorna.

Arbetslöshetskassorna är visserligen skyldiga att tillhandagå JO med
upplysningar och yttranden enligt 12 kap. 6 § andra stycket tredje
meningen regeringsformen. Som JO har anfört i sitt remissyttrande
underlättas emellertid JO:s tillsynsuppdrag om handlingarna i ärendena
blir allmänna handlingar.

Starka skäl talar således, enligt regeringens mening, för att arbets-
löshetskassorna skall omfattas av reglerna om handlingsoffentlighet och
sekretess.

I samband med att Svenska kyrkan skildes från staten gjordes reglerna
om handlingsoffentlighet och sekretess tillämpliga på delar av
verksamheten inom kyrkan genom att denna verksamhet fördes in i
bilagan till sekretesslagen. Skälet var att det ansågs viktigt att kyrkans
verksamhet även i fortsättningen bedrivs under samma öppenhet och att

45

allmänheten har tillgång till handlingar i samma utsträckning som Prop. 2000/01:129
tidigare. Efter relationsändringen kom därefter handlingsoffentlighet att
gälla i de delar Svenska kyrkan har uppgifter som tillgodoser allmänna
samhällsintressen (prop. 1998/99:38, bet. 1998/99:KU18,
rskr. 1998/99:176).

Det förhållandet att Svenska kyrkan är en medlemsorganisation har
inte ansetts hindra handlingsoffentlighet i den verksamhet som utgör
myndighetsutövning. Inte heller har det hindrat att samtliga registrerade
trossamfund, bolag, föreningar, samfalligheter eller andra enskilda
omfattas av handlingsoffentlighet såvitt avser den verksamhet som gäller
prövning av frågor om ledighet och förmåner för totalförsvarspliktiga
som fullgör civilplikt (prop. 1998/99:124, bet. 1999/2000:KrU3, rskr.
1999/2000:52). Det förhållandet att arbetslöshetskassorna är medlems-
organisationer utgör, mot denna bakgrund, inte något skäl mot handlings-
offentlighet och sekretess i den verksamhet som utgör myndighets-
utövning.

Det kan här anmärkas att LO och Tjänstemännens centralorganisation
(TCO) har tagits in i bilagan till sekretesslagen såvitt gäller fördelning av
statligt stöd i form av bidrag till studerande vid korttidsstudier. I
propositionen uttalade regeringen att intresset av insyn i offentlig
verksamhet gör sig gällande med likartad styrka oavsett den yttre form
som valts för verksamheten och att offentlighetsprincipen bör tillämpas
när ett privaträttsligt subjekt på statens uppdrag utför en
förvaltningsuppgift som innefattar myndighetsutövning såsom t.ex.
fördelning av statliga medel (prop. 2000/01:107, bet. 2000/01 :UbU 18,
rskr. 2000/01:228).

Arbetslöshetskassornas verksamhet har genomgått flera förändringar
under 1990-talet som inneburit att ärendehanteringen har formaliserats.
Ett exempel är införandet av bestämmelsen i nuvarande 49 § lagen om
arbetslöshetsförsäkring. Enligt den bestämmelsen skall beslut av en
arbetslöshetskassa i ärenden om arbetslöshetsersättning överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol, i stället för som tidigare till Arbets-
marknadsstyrelsen (AMS), och därefter till Försäkringsöverdomstolen.
Enligt 58 § lagen om arbetslöshetsförsäkring är arbetslöshetskassan
motpart vid enskilds överklagande av kassans beslut. Detta innebär att
arbetslöshetskassorna företräder det allmänna i ärendet hos förvaltnings-
domstol.

Ett införande av handlingsoffentlighet och sekretess i arbetslöshets-
försäkringen ställer vissa krav på att det finns en tydlig gräns mellan
arbetslöshetskassans och närliggande organisationers, dvs. fackförbunds
och andra intresseorganisationers, verksamhet. Det tyngst vägande skälet
som för 15 år sedan, vid införandet av bilagan till sekretesslagen,
åberopades mot att låta arbetslöshetskassorna omfattas av handlings-
offentlighet och sekretess, sammanhängde just med arbetslöshets-
kassornas organisation på lokal nivå. Ett krav på en tydlig gräns mellan
arbetslöshetskassornas och närliggande organisationers verksamhet finns
dock redan i dag.

Arbetslöshetskassorna är självständiga juridiska personer åt vilka
förvaltningsuppgift överlämnats enligt 11 kap. 6 § tredje stycket
regeringsformen. Enligt den bestämmelsen får förvaltningsuppgift som
innefattar myndighetsutövning överlämnas till enskilt subjekt endast med

46

stöd av lag. Myndighetsutövning har överlämnats till arbetslöshets- Prop. 2000/01:129
kassorna genom lagen om arbetslöshetsförsäkring. Bestämmelsen i
regeringsformen innebär att arbetslöshetskassorna inte i sin tur utan stöd
av lag kan överlämna myndighetsutövningen till en annan organisation
eller enskild.

I sitt remissyttrande har JO refererat till sitt beslut den 27 december
2000 (JO 780-200). I beslutet fann JO att förutom själva beslutsfattandet
i ärenden rörande arbetslöshetsförsäkring även handläggningen inför
beslutsfattandet utgör myndighetsutövning. Enligt beslutet finns det inte
något lagstöd för ett överlämnande från arbetslöshetskassorna till
fackförbunden av beslutsfattande i och handläggning av ärenden rörande
arbetslöshetsförsäkring eller av ärenden rörande medlemskap i kassorna.
I den mån överlämnande har skett har det enligt nämnda beslut stått i
strid med 11 kap. 6 § regeringsformen. Gränsen för i vilken utsträckning
arbetslöshetskassorna kan anlita andra personer än sina egna anställda
dras således inte av sekretesslagen utan av bestämmelsen i 11 kap. 6 §
regeringsformen.

JO har i sitt remissyttrande anfört att det är nödvändigt att
arbetslöshetskassornas verksamhet avseende arbetslöshetsförsäkringen
hålls skild från närliggande organisationers verksamhet. Om inte
arbetslöshetskassornas hantering av ersättningsärenden tydligt avgränsas
gentemot fackförbunden menar JO att risken är stor att den insyn i
handläggningen som man eftersträvar genom att införa
handlingsoffentlighet hos kassorna går förlorad.

AMS har påböljat ett arbete med att se över vilka arbetslöshetskassor
som behöver förändra sin verksamhet med anledning av JO:s beslut.
Regeringen förutsätter att arbetslöshetskassornas verksamhet hålls skild
från närliggande organisationers, i enlighet med de krav som ställs enligt
gällande reglering. Ett införande av regler om handlingsoffentlighet och
sekretess i arbetslöshetsförsäkringen innebär, mot denna bakgrund, inte
några nya eller högre ställda krav på arbetslöshetskassorna avseende
deras organisation än vad som gäller redan i dag.

Mot denna bakgrund anser regeringen att det tidigare, under mitten av
1980-talet åberopade skälet mot handlingsoffentlighet i arbetslöshets-
kassornas verksamhet, dvs. arbetslöshetskassornas organisation på lokal
nivå, inte längre har samma tyngd.

Sekretessbehovet kan tillgodoses genom att införa en bestämmelse om
sekretess i ärenden om arbetslöshetsersättning hos arbetslöshetskassorna.
Som närmare framgår av avsnitt 7.2 anser regeringen att en sådan
bestämmelse bör förses med ett rakt skaderekvisit. Regeringen anser
därför att inte heller sekretesskyddets styrka utgör ett skäl mot att införa
arbetslöshetskassorna i bilagan.

År tystnadsplikt tillräckligt?

LO har föreslagit att arbetslöshetskassornas behov av information
tillgodoses på det sättet att den som hos arbetslöshetskassan får del av
information genom informationsutbytet med berörda myndigheter
beläggs med tystnadsplikt och att handlingarna som överförs till kassan
omfattas av sekretess. Den lagtekniska konstruktionen kan, enligt LO,
utformas på ett sätt som motsvarar den som gäller när skyddsombud i

47

statlig verksamhet med stöd av sekretesslagen lämnar sekretessbelagd Prop. 2000/01:129
information vidare till personer som inte är anställda hos myndigheten.

För att en sådan konstruktion skall vara möjlig måste, enligt LO, den
krets av anställda och företrädare för arbetslöshetskassorna som har rätt
att ta del av informationen definieras. Enligt LO:s uppfattning skall det
enbart vara sådana personer som handlägger eller fattar beslut i det
enskilda ärendet.

Tystnadsplikten för skyddsombud är reglerad i 14 kap. 7 § sekretess-
lagen. I första stycket anges förutsättningarna för en myndighet att utan
hinder av sekretess i vissa särskilt angivna paragrafer i kap. 6-8 i samma
lag lämna information till företrädare for arbetstagarorganisation eller till
skyddsombud. Arbetsgivare är skyldig att lämna ut viss information
enligt bestämmelserna i lagen (1976:580) om medbestämmande i
arbetslivet och arbetsmiljölagen (1977:1160). Den lagtekniska
konstruktionen i 14 kap. 7 § sekretesslagen med en tystnadsplikt för
arbetstagarrepresentantema har varit en förutsättning för att arbetsgivaren
skall kunna lämna ut även sekretessbelagda uppgifter till dem utan att
informationen kan föras vidare till personer som inte har rätt att ta del av
den.

Tystnadsplikt finns även föreskriven i en rad olika regelverk där
enskild i privat verksamhet får kännedom om uppgifter som är känsliga
och inte bör spridas vidare.

Ett exempel är bestämmelserna om tystnadsplikt i lagen (1998:531)
om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område för den som
tillhör eller har tillhört hälso- och sjukvårdspersonalen inom den enskilda
hälso- och sjukvården. Tystnadsplikten har införts för att garantera
patientens rätt till ett starkt skydd för sin personliga integritet i
kontakterna med den privata hälso- och sjukvården. Ett annat exempel är
den tystnadsplikt som har införts i 15 § lagen (1997:736) om färdtjänst
och 12 § lagen (1997:735) om riksfardtjänst. Personer som är eller har
varit verksamma inom enskild verksamhet som bedrivs yrkesmässigt och
som omfattas av de nämnda lagarna far inte obehörigen röja vad de i
verksamheten fatt veta om någons personliga förhållanden.

I samtliga nu angivna fall där det endast varit aktuellt att införa en
tystnadsplikt har det varit fråga om mycket begränsade informa-
tionsöverföringar. Verksamheten har inte avsett myndighetsutövning och
det har därför inte funnits något behov av att samtidigt bereda
allmänheten insyn i den verksamhet för vilken tystnadsplikten införts.

Vid arbetslöshetskassornas handläggning av arbetslöshetsersättning är
det fråga om mycket omfattande överföringar av personuppgifter.
Verksamheten utgör myndighetsutövning och det finns ett starkt intresse
av allmän insyn. I sammanhanget kan erinras om att JO anfört att dennes
tillsynsuppdrag underlättas om handlingarna i ärendena blir allmänna
handlingar.

Utgångspunkten är att handlingsoffentlighet skall gälla i verksamhet
som utgör myndighetsutövning. Förslaget att det räcker med
tystnadsplikt i arbetslöshetskassornas verksamhet bygger på ställnings-
tagandet att det inte finns behov av allmän insyn i och kontroll av den
verksamhet som handläggning av arbetslöshetsersättning utgör. Som
ovan angetts delar inte regeringen den bedömningen.

48

Arbetslöshetskassorna är i dag undantagna från reglerna om handlings- Prop. 2000/01:129
offentlighet trots att skälen för handlingsoffentlighet är särskilt starka i
sådan verksamhet som arbetslöshetskassorna bedriver, dvs. i
myndighetsutövande verksamhet som avser fördelning av statliga medel.
Som ovan nämnts anser regeringen att det tidigare under mitten av 1980-
talet anförda skälet mot att införa handlingsoffentlighet på grund av
kassornas organisation på lokal nivå inte längre har någon bäring.

Frågan är då om de skäl LO anfört är tillräckliga för att motivera att
arbetslöshetskassorna även framdeles skall vara undantagna från dessa
regler.

Medlemskap i en arbetslöshetskassa kan visserligen, som LO fram-
hållit i sitt remissyttrande, vara en indikation på facklig tillhörighet.
Medlemskap i en arbetslöshetskassa är dock inte detsamma som
medlemskap i en fackförening. De senaste åren har det också blivit allt
vanligare att endast vara medlem i en arbetslöshetskassa. Det finns även
andra personuppgifter som på ett motsvarande sätt kan indikera facklig
tillhörighet, t.ex. en persons yrkestitel eller arbetsplats.

Enligt LO kan det förhållandet att reglerna om handlingsoffentlighet
görs tillämpliga i arbetslöshetsförsäkringen innebära att förenings- och
förhandlingsrätten för de fackliga organisationerna kränks. Redan på den
grunden att arbetslöshetskassornas verksamhet skall vara skild från den
fackliga verksamheten anser regeringen dock att en sådan risk inte
föreligger.

LO menar vidare att om sekretessreglerna skall tillämpas av
arbetslöshetskassorna så kommer det att förhindra det smidiga och
informella samspelet med den fackliga organisationen. Enligt LO främjas
ett sådant arbetssätt inte av en lagreglering som tvingar arbetslös-
hetskassans handläggare att göra en individuell sekretessprövning vid
varje tillfälle då ett informationsutbyte sker mellan den fackliga
organisationen och arbetslöshetskassan. Mot detta kan dock anföras att
ett sådant hinder mot informationsutbyte föreligger även med den av LO
förordade lösningen med en tystnadsplikt. Ett informationsutbyte mellan
arbetslöshetskassor och fackförbund kan, som närmare utvecklas nedan,
ske med stöd av samtycke från den enskilde. Detta gäller oavsett om
sekretesslagen gäller för arbetslöshetskassorna eller om det finns en
tystnadsplikt föreskriven för handläggarna där. Ett inhämtande av ett
sådant samtycke behöver inte innebära några större problem för
arbetslöshetskassorna mot bakgrund av att redan personuppgiftslagen
ställer krav på att informationsutbyten endast sker i enlighet med ett på
förhand bestämt ändamål om vilket de registrerade skall informeras. Det
är således redan på grund av personuppgiftslagen uteslutet att utbyta
information på informell väg utan att den registrerade har kännedom om
detta på förhand.

Regeringen anser, mot denna bakgrund, att reglerna om handlings-
offentlighet och sekretess skall göras tillämpliga på arbetslöshets-
kassornas hantering av ärenden om arbetslöshetsersättning. En sådan
lösning innebär att arbetslöshetskassornas verksamhet får en ökad grad
av legitimitet och att grundläggande krav på insyn i den offentliga
verksamhet som administrationen av arbetslöshetsförsäkringen utgör kan
tillgodoses inom ramen för nuvarande organisationsform.

49

Medlemskapsärenden

Prop. 2000/01:129

JO har anfört att det i det fortsatta lagstiftningsarbetet bör övervägas om
inte handlingsoffentlighet skall införas hos arbetslöshetskassorna också
med avseende på medlemskapsärenden. JO ansåg i det ovan refererade
beslutet att även arbetslöshetskassornas hantering av sådana ärenden
utgör myndighetsutövning.

Frågan om huruvida hanteringen av medlemskapsärenden utgör
myndighetsutövning eller inte, far tas upp i ett annat sammanhang.
Regeringen lämnar här inte något annat förslag än det utredningen
presenterat. Det innebär att handlingsoffentlighet och sekretess inte skall
gälla i arbetslöshetskassornas handläggning av medlemskapsärenden. De
uppgifter om medlemskap som förekommer i ärenden om arbetslöshets-
ersättning kommer dock att omfattas av handlingsoffentlighet och
sekretess.

Registrering och arkivering

En följd av att arbetslöshetskassorna tas upp i bilagan till sekretesslagen
är att de - utöver skyldigheten att följa bestämmelserna i 2 kap.
tryckfrihetsförordningen och sekretesslagen vid prövning av en begäran
om utlämnande av allmänna handlingar i ärenden om arbetslöshets-
ersättning - även blir skyldiga att följa bestämmelserna om registrering
av allmänna handlingar och de särskilda regler avseende användning av
medium för automatiserad behandling i ärendehanteringen som framgår
av 15 kap. sekretesslagen samt bestämmelserna om arkivering i
arkivlagen (1990:782).

Regeringen kommer senare att överväga om det är lämpligt att, som JO
påtalat, föreskriva undantag från registreringsskyldigheten för arbets-
löshetskassorna i sekretessförordningen (1980:657) på motsvarande sätt
som föreskrivits för allmänna försäkringskassor och länsarbetsnämnder.
Detta kan enligt 15 kap. 1 § andra stycket sekretesslagen ske i fråga om
handlingar av visst slag som hos myndighet förekommer i betydande
omfattning om särskilda skäl föreligger.

Informationsutbyte med enskilda organ

Ett införande av regler om handlingsoffentlighet och sekretess i
arbetslöshetsförsäkringen får till följd att arbetslöshetskassorna har att
pröva varje begäran om utlämnande av uppgifter enligt reglerna i 2 kap.
tryckfrihetsförordningen och sekretesslagen.

LO har i sitt remissyttrande påtalat att arbetslöshetskassornas
effektivitet och servicenivå i hög grad är beroende av att de kan fungera
smidigt och informellt i samspelet med den fackliga organisationen.
Fackförbund och andra enskilda organisationers behov av att rutin-
mässigt få uppgifter från arbetslöshetskassorna kan lösas genom att den
enskilde samtycker till överföringen. Därigenom bryts sekretess för
uppgifterna enligt 15 kap. 4 § sekretesslagen. Samtycket, som skall vara
uttryckligt, kan lämnas t.ex. vid anmälan om arbetslöshet eller vid
ansökan om medlemskap i arbetslöshetskassan.

50

Det är lämpligt att informationsutbytet bygger på samtycke av den
enskilde eftersom behovet för mottagaren av att inhämta informationen
bygger på att den enskilde har ett intresse av att mottagaren far
informationen.

Scanning av kassakort

Det förhållandet att arbetslöshetskassorna anlitar ett privat företag för
läsning av kassakort går att förena med reglerna om handlings-
offentlighet och sekretess. Den uppgift som ett dataföretag utför genom
att läsa in manuellt eller elektroniskt inkomna uppgifter i ett register -
t.ex. scanning av uppgifter på kassakort - utgör inte myndighetsutövning.
Sådana uppgifter kan således uppdras åt andra organ än det till vilket
myndighetsutövningen uppdragits. Myndigheter och privata organ anlitar
också i allt större utsträckning specialiserade dataföretag vid utförandet
av uppgifter som avser automatiserad behandling. Sådana privata företag
används i dag bl.a. av de myndigheter som är aktuella i detta
sammanhang (se bet. s. 232-233). En förutsättning för att scanning av
kassakort skall kunna uppdras till ett privat serviceföretag är dock att
arbetslöshetskassorna, i likhet med den praxis som utarbetats inom flera
myndigheter, avtalar om tystnadsplikt för personalen i det inhyrda
företagets verksamhet (JO 1982/83 s. 238 f.).

Prop. 2000/01:129

7.2 Sekretess i ärenden om arbetslöshetsersättning

Regeringens forslag: En särskild bestämmelse om sekretess för
uppgifter i ärenden om arbetslöshetsersättning införs i sekretesslagen.
Sekretess skall gälla i ärende om arbetslöshetsersättning för uppgift
om enskilds personliga förhållanden om det kan antas att den enskilde
eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs.

Utredningens förslag överensstämmer i stort sett med regeringens.
Utredningen har dock föreslagit att sekretessen till skydd för enskilds
personliga förhållanden regleras i 7 kap. 10 § sekretesslagen och
sekretessen till skydd för enskilds ekonomiska förhållanden regleras i
8 kap. 1 § sekretesslagen. Utredningen har vidare föreslagit att beslut
skall vara undantagna från sekretess.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker eller har inget
att erinra mot förslagen i denna del. Flera remissinstanser ifrågasätter
dock det lämpliga i att dela upp föreskrifter om sekretess i ärenden om
arbetslöshetsersättning i två olika bestämmelser i skilda kapitel i
sekretesslagen. Svea Hovrätt och JO föreslår att behovet av sekretess i
ärenden om arbetslöshetsersättning regleras enbart genom den föreslagna
bestämmelsen i 7 kap. 10 § sekretesslagen eftersom begreppet personliga
förhållanden även avser uppgifter om en persons ekonomi. SO och
Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO) avstyrker förslaget
om ett rakt skaderekvisit och att beslut i ärenden om
arbetslöshetsersättning skall vara offentliga. Länsrätten i Stockholms län

51

ifrågasätter det lämpliga i att alla beslut rörande arbetslöshetsersättning Prop. 2000/01:129
skall vara offentliga.

Skälen för regeringens förslag: En förutsättning for att arbetslöshets-
kassorna skall kunna inhämta information från myndigheter och
allmänna försäkringskassor är att de uppgifter som omfattas av sekretess
hos myndigheterna och de allmänna försäkringskassorna kan bli föremål
for sekretess i arbetslöshetskassornas verksamhet. Genom att
arbetslöshetskassorna anges i bilagan till sekretesslagen blir
bestämmelsen i 7 kap. 10 § sekretesslagen tillämplig i deras verksamhet
avseende arbetslöshetsersättning.

Sekretess till skydd för enskilds personliga förhållanden

Bestämmelsen i 7 kap. 10 § sekretesslagen anger i dag ett sekretesskydd
för enskilds personliga förhållanden i ärenden om arbetsförmedling och
andra ärenden, bl.a. ärenden om hjälp och stöd vid arbetslöshet.

Med hjälp och stöd vid arbetslöshet avses t.ex. ärenden hos AMS
avseende arbetslöshetsersättning. Sådana ärenden kan förekomma när
AMS är motpart vid ett överklagande av ett sådant ärende. Det kan ske
när AMS enligt 59 § lagen om arbetslöshetsförsäkring övertar en
arbetslöshetskassas talan i länsrätt eller i kammarrätt eller för det
allmännas talan i Regeringsrätten. Även länsarbetsnämndernas
handläggning av ärenden om KAS - som upphörde när lagen om
arbetslöshetsförsäkringen trädde i kraft - omfattades av bestämmelsen.

Eftersom uppgifter om en persons ekonomi omfattas av sekretess-
skyddet i bestämmelsen anser regeringen, i likhet med vad JO och Svea
Hovrätt anfört, att sekretess i ärenden om arbetslöshetsersättning
lämpligen bör regleras enbart genom den föreslagna bestämmelsen i
7 kap. 10 § sekretesslagen.

Skaderekvisitet

Skaderekvisitet i 7 kap. 10 § sekretesslagen är i dag omvänt, vilket
innebär att det föreligger en presumtion för sekretess. Uppgifter i ärenden
som omfattas av bestämmelsen far således endast lämnas ut om det står
klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon honom
närstående lider men. Detta omvända skaderekvisit har föreskrivits på
grund av att uppgifter i den traditionella arbetsförmedlingsverksamheten
lämnas i en förtroendesituation där skälen mot offentlighet är starka. Det
omvända skaderekvisitet gäller för alla former av ärenden och någon
åtskillnad görs inte mellan ärenden som rör traditionell arbets-
förmedlingsverksamhet och andra ärenden, t.ex. ärenden avseende hjälp
och stöd vid arbetslöshet.

SO och SACO har föreslagit att skaderekvisitet i arbetslöshets-
ersättningsärenden utformas som ett omvänt skaderekvisit. Enligt dem
medför ett omvänt skaderekvisit ett starkare skydd för den personliga
integriteten när känsliga uppgifter överförs mellan arbetslöshetskassor
och arbetsförmedling. SO anser att det även gäller de känsliga uppgifter
som enskild lämnar till arbetslöshetskassan. Ett omvänt skaderekvisit
kan, enligt SACO, underlätta for kassorna att i enskilda ärenden inhämta

52

information från arbetsförmedlingen. Enligt SO skulle ett omvänt skade-
rekvisit följa den nuvarande ordningen. Den praktiska hanteringen är,
enligt SO, i dag överlag att jämställa med det omvända skaderekvisitet
och i vissa fall kan hanteringen jämställas med en absolut sekretess.

När det gäller frågan om vilket skaderekvisit som skall gälla i ärenden
om arbetslöshetsersättning gör regeringen följande bedömning.

Utgångspunkten för reglerna om handlingsoffentlighet och sekretess är
att offentlighetsprincipen skall gälla som huvudregel och att man inte
skall åstadkomma mer sekretess än vad som är oundgängligen nöd-
vändigt för att skydda det intresse som har föranlett bestämmelsen.

Skaderekvisitets utformning har för varje sekretessbestämmelse skett
efter en avvägning mellan offentlighetsintresset och behovet av
sekretesskydd för uppgifterna i fråga. Röjande av uppgifter som lämnas
till myndigheter i förtroendesituationer av olika slag kan t.ex. anses
innebära en större skaderisk än i sådana fall där uppgifter lämnats i
ärenden som utgör myndighetsutövning (jfr prop. 1979/80:2, del A
s. 78 ff.).

Ärenden hos arbetslöshetskassorna innehåller betydande inslag av
myndighetsutövning. De skiljer sig i väsentliga avseenden från ärenden
om arbetsförmedling där uppgifter lämnas i en förtroendesituation.
Uppgifterna är i stället likartade de som kan förekomma i ett
socialförsäkringsärende eller ett studiestödsärende. I sådana ärenden
gäller ett rakt skaderekvisit, dvs. en presumtion för offentlighet. Det är
svårt att se att det föreligger ett så starkt sekretessbehov i
arbetslöshetsersättningsärenden att det skulle motivera ett omvänt
skaderekvisit.

Ett rakt skaderekvisit medger en sådan skadebedömning som den
tilltagande användningen av elektroniska informationsutbyten medför,
dvs. att sekretessprövningen i allt högre utsträckning kommer att göras
på förhand och avse den typiska skaderisken med ett utlämnande av vissa
uppgifter.

Ett rakt skaderekvisit gäller redan idag för vissa uppgifter som
ursprungligen är hämtade ur ett arbetslöshetsersättningsärende. Det gäller
sådana uppgifter, exempelvis om dagpenningen från
arbetslöshetsförsäkringen, som arbetslöshetskassorna i dag lämnar till de
allmänna försäkringskassorna och CSN.

Ett rakt skaderekvisit kan vidare underlätta informationsöverföring till
myndigheter och med myndigheter jämställda organ i de fall
överföringen inte är författningsreglerad. Samtidigt kan givetvis ett rakt
skaderekvisit försvåra möjligheten att inhämta information från
verksamheter där ett högre sekretesskydd gäller.

Även om det vid ett rakt skaderekvisit finns en presumtion för
handlingsoffentlighet, skall men anses föreligga om uppgiften som sådan
är av den arten att ett utlämnande typiskt sett kan vara ägnat att medföra
en påtaglig nackdel för den enskilde. En arbetslös kan många gånger
uppleva sig vara i en utsatt position, t.ex. i förhållande till en potentiell
arbetsgivare. I likhet med vad som gäller i socialförsäkringsärenden finns
det även i arbetslöshetsersättningsärenden personuppgifter som är av ett
sådant slag att det är till men för den enskilde om uppgiften lämnas ut.
För en sådan uppgift gäller givetvis sekretess (se vidare författnings-
kommentaren).

Prop. 2000/01:129

53

Regeringen gör, mot denna bakgrund och med hänsyn till att Prop. 2000/01:129
arbetslöshetskassorna i dag redan lämnar ut uppgifter till såväl
myndigheter som enskilda organ i skilda syften och i förhållandevis stor
omfattning, den bedömningen att det är tillräckligt med ett rakt
skaderekvisit i ärenden om arbetslöshetsersättning for att tillgodose
behovet av skydd för uppgifter om enskilda.

Uppgifter i beslut

Uppgifter i beslut är enligt 7 kap. 10 § sekretesslagen undantagna från
sekretess och således offentliga. Undantaget infördes för att tillgodose
intresset av allmän insyn i verksamheter med myndighetsutövning (jfr a.
prop. del A s. 200). Även i studiestödsärenden är uppgifter i beslut
undantagna från sekretess. I socialförsäkringsärenden förekommer det
sällan att en beviljad ersättning föregås av ett formligt beslut. I det fall ett
beslut fattas innan utbetalning sker, omfattas emellertid även uppgifterna
i beslut av sekretess enligt 7 kap. 7 § sekretesslagen. Skälet till detta är
att uppgifter i beslut i socialförsäkringsärenden kan innehålla t.ex.
uppgifter om sjukperioder och att det kan innebära ett intrång i den
personliga integriteten om uppgifter om detta lämnas ut utan att det finns
något legitimt behov av dessa för beställaren.

SO och SACO anser att beslut i arbetslöshetsersättningsärenden skall
omfattas av sekretess eftersom det finns starka skäl att skydda uppgift om
arbetslöshetsperioder. Enligt SO är skälen för detta lika starka som de
skäl som ligger till grund för att uppgift om sjukperioder har skydd i
socialförsäkringen. Om sekretess gäller för besluten kan de, enligt SO,
vara tydligare och fylligare eftersom känsliga uppgifter kan tas in där.
Enligt SO leder det i sin tur till att antalet överklagade beslut blir farre.
Även Länsrätten i Stockholms län har ifrågasatt om samtliga beslut skall
vara offentliga. Det innebär, enligt länsrätten, att beslut om t.ex. återkrav
av ersättning och dagpenningens storlek blir offentliga. Även länsrätten
jämför beslut i sådana ärenden med beslut i socialförsäkringsärenden, där
sekretess gäller.

I såväl beslut om beviljande av ersättning som i beslut om återkrav,
omprövning eller avslag kan det förekomma uppgifter som inte kan
lämnas ut utan att det är till men för den enskilde. Mot denna bakgrund
anser regeringen att sekretessen bör omfatta även uppgifter i beslut. Som
angetts ovan är dock utgångspunkten vid ett rakt skaderekvisit att
handlingsoffentlighet gäller. Det är därför av stor vikt att beslut i
arbetslöshetsersättningsärenden utformas med beaktande av detta.

54

8.1

Uppgiftsskyldighet                             ProP- 2000/01:129

Införandet av bestämmelser om uppgiftsskyldighet

Regeringens förslag: Sekretessbrytande bestämmelser i form av en
uttrycklig uppgiftsskyldighet infors för länsarbetsnämnderna, de
allmänna försäkringskassorna, Riksförsäkringsverket och Centrala
studiestödsnämnden gentemot arbetslöshetskassorna. På motsvarande
sätt införs en uttrycklig uppgiftsskyldighet för arbetslöshetskassorna
gentemot länsarbetsnämnderna, de allmänna försäkringskassorna,
Riksförsäkringsverket och Centrala studiestödsnämnden.

Uppgiftsskyldigheten regleras i lagen om arbetslöshetsförsäkring.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Utredningen har dock inte föreslagit någon uppgiftsskyldighet för
arbetslöshetskassorna gentemot länsarbetsnämnderna, se vidare avsnitt

8.2

Remissinstanserna. Samtliga remissinstanser tillstyrker eller har inget
att invända mot förslaget att författningsreglera vilka uppgifter som skall
utbytas.

Skälen för regeringens förslag: Uppgifter i socialförsäkrings-,
studiestöds- och arbetsförmedlingsärenden är i stor omfattning föremål
för sekretess. I avsnitt 7.2 föreslår regeringen att även uppgifter i
arbetslöshetsersättningsärenden omfattas av sekretess. För att nödvändig
information skall kunna överföras mellan dessa system och
arbetslöshetsförsäkringssystemet krävs att det införs sekretessbrytande
bestämmelser, dvs. bestämmelser om uppgiftsskyldighet.

Frågan om sekretess för en uppgift om enskilds personliga eller
ekonomiska förhållanden skall vika för behovet av uppgifter i en annan
verksamhet, kan endast besvaras efter en prövning av om
informationsöverföringen är förenlig med kraven på skydd mot
oacceptabla intrång i den personliga integriteten. Som regeringen
närmare utvecklat i kapitel 6 anser regeringen att det aktuella
informationsutbytet är förenligt med dessa krav, förutsatt att det är
författningsreglerat.

Sekretessregleringen i de skilda verksamheterna utgör inte något
hinder mot ett rutinmässigt informationsutbyte. Sekretess gäller för
uppgifter i socialförsäkrings- och studiestödsärenden med ett rakt
skaderekvisit, dvs. det föreligger en presumtion för offentlighet i sådana
ärenden. Ett motsvarande skaderekvisit föreslås gälla i
arbetslöshetsförsäkringsärenden. I ärenden om arbetsförmedling gäller ett
starkare sekretesskydd. Sekretess gäller där med ett omvänt
skaderekvisit, vilket innebär att det föreligger en presumtion för sekretess
för uppgifterna. De begränsade uppgifter som regeringen föreslår att
länsarbetsnämnderna skall vara skyldiga att lämna ut till arbetslöshets-
kassorna har dock ett tillräckligt sekretesskydd i kassornas verksamhet.
Förslaget rörande länsarbetsnämndernas uppgiftsskyldighet syftar vidare
i första hand till att författningsreglera elektroniska informationsflöden
som redan sker i dag.

55

Uppgiftsskyldigheten föreskrivs i lagen om arbetslöshetsförsäkring           Prop. 2000/01:129

Regler om uppgiftsskyldighet utgör en del av reglerna om förfarandet
hos en myndighet eller ett organ. Det skulle därför i och för sig vara
lämpligt att uppgiftsskyldigheten föreskrivs i den författning som
reglerar myndighetens eller organets verksamhet. Ett ytterligare skäl som
kan tala för denna lösning är att uppgiftsskyldighet för en viss myndighet
eller ett visst organ, om möjligt, bör vara oberoende av förändringar i
verksamheten, t.ex. av vilka förmåner som administreras och av
förutsättningarna för att dessa skall betalas ut.

De bestämmelser om uppgiftsskyldighet som ligger till grund för
dagens informationsutbyte mellan länsarbetsnämnderna, Riksförsäkrings-
verket (RFV), de allmänna försäkringskassorna, Centrala Studie-
stödsnämnden (CSN) och arbetslöshetskassorna förekommer emellertid
på skilda håll i lagstiftningen och inte alltid i den författning som reglerar
verksamheten.

Uppgiftsskyldigheten är i dag oftast föreskriven i regelverket för den
förmån där mottagaren av informationen har behov av uppgifterna. Som
exempel kan nämnas att uppgiftsskyldigheten för de allmänna
försäkringskassorna gentemot CSN i studiestödsärenden är föreskriven i
8 kap. 23 § nuvarande studiestödslagen (1973:349) och uppgifts-
skyldigheten för myndigheter och arbetsgivare i vissa socialförsäkrings-
ärenden mot RFV och de allmänna försäkringskassorna är föreskriven i
20 kap. 9 § lagen (1962:381) om allmän försäkring. Det finns dock andra
lösningar. Som exempel kan nämnas att de allmänna försäkrings-
kassornas uppgiftsskyldighet mot vissa myndigheter bl.a. regleras i
uppgiftslämnarförordningen (1980:995).

Det finns flera olika alternativ vad gäller frågan hur
uppgiftsskyldigheten för och gentemot arbetslöshetskassorna skulle
kunna regleras. En tänkbar möjlighet skulle kunna vara att
uppgiftsskyldigheten för arbetslöshetskassorna gentemot CSN och
allmänna försäkringskassor föreskrivs i regelverket för den förmån hos
CSN respektive försäkringskassorna för vilken det finns behov av att
inhämta uppgifter, t.ex. i nya studiestödslagen (1999:1395) och i lagen
om allmän försäkring. De allmänna försäkringskassornas, RFV:s, CSN:s
och länsarbetsnämndernas skyldighet att lämna uppgifter till
arbetslöshetskassorna skulle på motsvarande sätt kunna regleras i lagen
om arbetslöshetsförsäkring. Denna principiella lösning förekommer i det
informationsutbyte som sker i dag.

En annan lösning är att införa bestämmelser om uppgiftsskyldighet i
den författning som reglerar den förmån för vilken det är aktuellt att
lämna ut uppgifter. Uppgiftsskyldigheten för CSN gentemot arbetslös-
hetskassorna kan vid en sådan lösning föreskrivas i såväl nya studie-
stödslagen som i förordningen (1996:1654) om särskilt utbild-
ningsbidrag. De allmänna försäkringskassornas uppgiftsskyldighet
gentemot arbetslöshetskassorna kan föreskrivas såväl i lagen om allmän
försäkring som i ett stort antal författningar som reglerar andra
socialförsäkringsförmåner.

Eftersom de skilda förmånerna inte är enhetligt reglerade för vare sig
CSN eller de allmänna försäkringskassorna är de nämnda lösningarna
dock mindre lämpliga. Oavsett vilken av dessa som väljs saknas

56

möjlighet att utan lagändring tillgodose behovet av information som Prop. 2000/01:129
följer av de fortlöpande förändringar som sker av regelverken för skilda
förmåner.

Enligt regeringens bedömning är det lämpligare att
uppgiftsskyldigheten för myndigheterna och de allmänna försäkrings-
kassorna gentemot arbetslöshetskassorna och för arbetslöshetskassorna
gentemot myndigheterna och de allmänna försäkringskassorna är samlad
i en enda författning. Det är lämpligt att ramarna för uppgifts-
skyldigheten är reglerad i lag och då i lagen (1997:238) om
arbetslöshetsförsäkring.

Denna lösning innebär att uppgiftsskyldigheten i princip blir
oberoende av förändringar i verksamheterna och oberoende av ändringar
i de skilda regelsystemen för socialförsäkringsförmåner och studiestöd.
Lagtekniskt är det även enkelt att i framtiden låta andra myndigheter
delta i ett informationsutbyte med arbetslöshetskassorna.

En liknande lösning finns redan i dag i t.ex. 20 kap. lagen om allmän
försäkring där å ena sidan myndigheters uppgiftsskyldighet gentemot
allmänna försäkringskassor och RFV är föreskriven i 9 § och de
allmänna försäkringskassornas och RFV:s möjlighet att lämna uppgifter
till arbetslöshetskassor, arbetsgivare och försäkringsbolag är föreskriven
i9a§.

Lagrådet har framhållit att föreskrifter om uppgiftsskyldighet för såväl
myndigheter och allmänna försäkringskassor som för arbetslöshetskassor
är föreskrifter som regeringen kan besluta med stöd av sin rest-
kompetens. Av 8 kap. 14 § första stycket regeringsformen följer dock att
behörighet för regeringen att besluta föreskrifter i ett visst ämne inte
hindrar riksdagen från att i lag meddela föreskrifter i samma ämne.
Regeringen kan därvid besluta kompletterande föreskrifter med stöd av
sin restkompetens.

57

8.2

Utformningen av uppgiftsskyldigheten

Prop. 2000/01:129

Regeringens förslag: En länsarbetsnämnd skall till en arbetslös-
hetskassa lämna de uppgifter om en arbetssökande som har betydelse
för tillämpningen av lagen om arbetslöshetsförsäkring.

En arbetslöshetskassa skall till en länsarbetsnämnd lämna de
uppgifter om ersättning enligt lagen om arbetslöshetsförsäkring som
har betydelse i ett ärende om arbetsförmedling.

En allmän försäkringskassa, Riksförsäkringsverket och Centrala
studiestödsnämnden skall till en arbetslöshetskassa lämna de uppgifter
om förmån, ersättning eller annat stöd åt enskild som har betydelse för
tillämpningen av lagen om arbetslöshetsförsäkring.

En arbetslöshetskassa skall till en allmän försäkringskassa,
Riksförsäkringsverket och Centrala studiestödsnämnden lämna de
uppgifter om ersättning enligt lagen om arbetslöshetsförsäkring som
har betydelse hos mottagaren i ett ärende om förmån, ersättning eller
annat stöd åt enskild.

Uppgiftsskyldigheten skall gälla oavsett om en begäran först har
framställts.

Regeringen meddelar ytterligare föreskrifter om vilka uppgifter som
skall lämnas ut enligt 48 a-48 d §§.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker eller har inget
att erinra mot förslagen i denna del. Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS)
föreslår att det införs en uppgiftsskyldighet för arbetslöshetskassorna
gentemot länsarbetsnämnderna. Länsarbetsnämnderna behöver t.ex. fa
uppgifter om när den enskilde förbrukat 100 ersättningsdagar och när den
enskilde har ett begränsat antal ersättningsdagar kvar.
Arbetslöshetskassornas Samorganisation (SO) har under hand tillstyrkt
det av AMS i remissyttrandet framförda förslaget. AMS anför vidare att
länsarbetsnämnderna bör vara skyldiga att lämna uppgifter till
arbetslöshetskassorna om den enskilde kommer att kunna erbjudas
aktivitetsgaranti eller inte. LO anser att arbetslöshetskassorna bör fa
tillgång till information om de individuella handlingsplaner som
upprättats mellan arbetsförmedlingen och den enskilde. Försäkrings-
kasseförbundet ifrågasätter hur personuppgifter som kräver en särskild
sekretessprövning skall hanteras och påtalar att det inte belysts i
utredningen.

Skälen för regeringens förslag: Handläggningen av arbetslöshets-
ersättningsärenden förutsätter att arbetslöshetskassorna far de uppgifter
som behövs för att kunna bedöma om den sökande har rätt till
arbetslöshetsersättning och om förutsättningar för utbetalning av
ersättning föreligger.

Mot denna bakgrund bör därför de allmänna försäkringskassornas,
RFV:s, CSN:s och länsarbetsnämndernas uppgiftsskyldighet omfatta de
uppgifter som har betydelse för arbetslöshetskassorna vid en tillämpning
av lagen om arbetslöshetsförsäkring.

En på så sätt utformad uppgiftsskyldighet är generell i det avseendet att
den gäller för alla förmåner som de allmänna försäkringskassorna, RFV

58

och CSN administrerar även om dessa, från tid till annan, kan variera. Prop. 2000/01:129
Detta är angeläget med hänsyn till de fortlöpande förändringar som sker i
regelverken för de skilda förmåner från vilka arbetslöshetskassorna har
behov av att inhämta uppgifter.

Det är vidare angeläget att uppgiftsskyldigheten är generell i den
meningen att den avser det behov arbetslöshetskassorna har, vid en viss
tidpunkt, av att få uppgifter om en viss förmån, ersättning eller om ett
visst stöd från de allmänna försäkringskassorna RFV eller CSN. Även
arbetslöshetskassornas behov kan variera beroende på hur reglerna för
rätten till arbetslöshetsersättning är utformade vid en viss given tidpunkt.

Som regeringen närmare utvecklat i kapitel 6 är det viktigt att
uppgiftsskyldigheten inte leder till att fler uppgifter än nödvändigt
lämnas ut till arbetslöshetskassorna. Ett utlämnande bör endast vara
föreskrivet när det finns ett behov av uppgifterna för handläggningen av
arbetslöshetsersättningen. Endast de uppgifter som arbetslöshetskassorna
behöver för sin handläggning bör myndigheterna och de allmänna
försäkringskassorna vara skyldiga att lämna ut. Uppgiftsskyldigheten
skall av detta skäl vara begränsad så att den avser just hanteringen av
arbetslöshetsersättningen.

De uppgifter arbetslöshetskassorna har behov att inhämta från
länsarbetsnämnderna är uppgifter om arbetslösa personer. De uppgifter
arbetslöshetskassorna har behov att inhämta från de allmänna
försäkringskassorna, RFV och CSN är däremot uppgifter om personer
som är aktuella för ersättning hos dem. Länsarbetsnämndernas
uppgiftsskyldighet bör därför framgå av en särskild paragraf, 48 a §, i
lagen om arbetslöshetsförsäkring och de allmänna försäkringskassornas,
RFV:s och CSN:s uppgiftsskyldighet bör framgå av en annan paragraf,
48 c §, i samma lag.

Vilka uppgifter som de allmänna försäkringskassorna, RFV och CSN
har behov av kan, som utredningen redovisat, variera från en tid till
annan beroende på hur regelverket för respektive förmån är utformat (se
bet. s. 110-112 och s. 113-117). Uppgiftsskyldigheten för arbetslös-
hetskassorna bör därför utformas så att den avser alla slags ärenden som
mottagaren vid varje tidpunkt administrerar. Samtidigt bör uppgifts-
skyldigheten vara begränsad till sådana uppgifter om ersättning åt enskild
som är av betydelse i ärenden om förmån, ersättning eller annat stöd åt
enskild hos de allmänna försäkringskassorna, RFV eller CSN.
Uppgiftsskyldigheten bör föreskrivas i en ny paragraf, 48 d §, i lagen om
arbetslöshetsförsäkring.

Regeringen har för avsikt att senast till den 30 juni 2003 se över om
arbetslöshetskassorna fortsättningsvis skall vara uppgiftsskyldiga
gentemot CSN. Vid nämnda tidpunkt upphör, som utredningen närmare
utvecklat, CSN:s behov av att få uppgifter från arbetslöshetskassorna (se
bet. s. 81-82 och 110-112).

Regeringen anser, mot bakgrund av vad AMS föreslagit i sitt
remissyttrande och SO under hand anfört om detta, att det finns skäl att
införa en uppgiftsskyldighet för arbetslöshetskassorna även gentemot
länsarbetsnämnderna. Enligt 9 a § lagen om arbetslöshetsförsäkring
gäller nämligen sedan den 5 februari 2001, att en arbetssökande har rätt
att under 100 dagar begränsa sitt sökande till lämpliga arbeten inom sitt
yrke och i närområdet. När dessa 100 ersättningsdagar gått skall enligt

59

huvudregeln sökområdet i arbetsförmedlingsärendet utökas. Det är
arbetslöshetskassorna som har kännedom om ersättningsdagama och
länsarbetsnämnderna har följaktligen behov av att fa information från
kassorna om dessa för att kunna ta ställning till om sökområdet skall
utökas eller inte. Länsarbetsnämnderna har vidare ett behov av att få
information från arbetslöshetskassorna när en ersättningsperiod går ut.
Skälet är att länsarbetsnämnderna därefter har att ta ställning till om den
arbetssökande skall placeras i ett arbetsmarknadspolitiskt program,
exempelvis i aktivitetsgarantin. Länsarbetsnämndernas beslut i frågan är i
sin tur av betydelse för arbetslöshetskassorna för att de skall kunna ta
ställning till om den sökande har rätt till en ny ersättningsperiod eller
inte.

Eftersom skyldigheten för arbetslöshetskassorna att lämna uppgifter
till länsarbetsnämnderna - till skillnad från uppgiftsskyldigheten
gentemot de allmänna försäkringskassorna, RFV och CSN - inte gäller
ett ärende om förmån, ersättning eller annat stöd åt enskild utan ett
ärende hos länsarbetsnämnderna om arbetsförmedling, skall uppgifts-
skyldigheten gentemot länsarbetsnämnderna föreskrivas i en särskild
paragraf, 48 b §, i lagen om arbetslöshetsförsäkring.

Uppgiftslämnande på eget initiativ

Flera av de i dag fungerande elektroniska rutinerna är utformade så att
information skickas på eget initiativ av utlämnaren. Mot denna bakgrund
och på grund av att det bör vara möjligt att under ett pågående ärende
skicka uppdaterad information till mottagaren utan att en ny begäran
skall ha framställts, bör uppgiftsskyldigheten utformats så att uppgifter
skall lämnas på eget initiativ av utlämnaren.

Det förhållandet att uppgifter skall lämnas på eget initiativ när det
finns ett behov av uppgifterna hos mottagaren ger en möjlighet att
utforma ett informationsutbyte som även syftar till att på ett effektivt sätt
kontrollera att inte dubbla utbetalningar eller andra felaktiga
utbetalningar sker. Endast de konkreta uppgifter som omfattas av
uppgiftsskyldigheten kan dock lämnas ut utan att en sekretessprövning
sker.

Att uppgifter skall lämnas även på eget initiativ av de allmänna
försäkringskassorna, RFV, CSN och länsarbetsnämnderna till
arbetslöshetskassorna och från arbetslöshetskassorna till de allmänna
försäkringskassorna och nämnda myndigheter skulle i och för sig kunna
innebära en risk för att onödig information kommer att skickas mellan
dem. Information skall givetvis endast överföras när det har betydelse för
mottagaren i ett ärende avseende handläggning av viss förmån, ersättning
eller annat stöd åt enskild, eller när det gäller länsarbetsnämnderna, i ett
ärende om arbetsförmedling. Ett rutinmässigt uppgiftslämnande föregås
av en ursprunglig begäran om att få ut uppgifter av ett visst slag. I
samband med en sådan begäran kan utlämnande myndighet eller organ ta
ställning till vilket slag av uppgifter som skall lämnas ut. Någon
ytterligare begäran skall inte behöva framställas för att uppgifter skall
kunna lämnas ut i det enskilda fallet.

När det gäller elektroniska överföringar finns det en begränsning
genom bestämmelsen i 9 § personuppgiftslagen (1998:204). Där

Prop. 2000/01:129

60

föreskrivs bl.a. att inte fler personuppgifter får behandlas än som är
nödvändigt med hänsyn till ändamålen med behandlingen, att
personuppgifter som behandlas skall vara riktiga och, om det är
nödvändigt, aktuella samt att de personuppgifter som behandlas skall
vara adekvata och relevanta i förhållande till ändamålet med
behandlingen.

Mot denna bakgrund, och då regeringen meddelar närmare föreskrifter
om vilka konkreta uppgifter som skall lämnas ut enligt vad som framgår
nedan, anser regeringen att tillräckliga åtgärder vidtagits för att onödig
överskottsinformation inte skall överföras.

Regeringen meddelar föreskrifter om de konkreta uppgifter som skall
överföras

Uppgiftsskyldigheten får inte leda till att fler uppgifter än nödvändigt
lämnas ut. Av hänsyn till den enskildes integritet är det därför, enligt
regeringens uppfattning, viktigt att i en författning ange de konkreta
uppgifter som omfattas av myndigheternas, de allmänna
försäkringskassornas och arbetslöshetskassornas uppgiftsskyldighet. Med
konkreta uppgifter avses bl.a. uppgift om ansökan om en viss förmån,
omfattning av en beviljad förmån och om utbetalat belopp.

Den uppgiftsskyldighet som skall gälla enligt bestämmelserna i 48 a-
48 d §§ lagen om arbetslöshetsförsäkring bör, mot denna bakgrund,
begränsas till att avse endast de konkreta uppgifter som var och en av de
inblandade aktörerna, vid varje tillfälle, har behov av i sin verksamhet. I
det avseendet kan förslagen anses innebära att hänsynen till den
enskildes integritet på ett bättre sätt tillgodoses än vad som är fallet med
vissa av de informationsöverföringar som sker i dag.

Enligt regeringens uppfattning bör, främst av hänsyn till de fortlöpande
förändringar som sker i de skilda verksamheterna, föreskrifter om detta
lämpligen tas in i en förordning. Som närmare utvecklats i avsnitt 8.1 har
Lagrådet framhållit att regeringen kan meddela ytterligare föreskrifter
med stöd av sin restkompetens. En informationsregel om regeringens rätt
att meddela föreskrifter tas in i en särskild bestämmelse, 48 e §, i lagen
om arbetslöshetsförsäkring. Regeringen avser att utforma bestämmel-
serna i förordningen (1997:835) om arbetslöshetsförsäkring på i
huvudsak det sätt utredningen föreslagit (se bet. s. 47-49 och bilaga 2 i
denna proposition).

Eftersom uppgifterna skall vara nödvändiga för att mottagaren skall
kunna fatta beslut om rätt till skilda förmåner och kunna kontrollera
riktigheten av beviljade förmåner har regeringen för avsikt att begränsa
uppgiftsskyldigheten i huvudsak på det sätt utredningen föreslagit till att
avse uppgifter om exempelvis förekomsten av en anmälan eller en
ansökan, utbetalat belopp och tidsperiod. De uppgifter som inte omfattas
av denna uppgiftsskyldighet får inte lämnas ut utan en föregående
sekretessprövning. Känsliga uppgifter, t.ex. om anledningen till att en
person beviljats en viss förmån, kommer inte att omfattas av
uppgiftsskyldigheten. För sådana uppgifter kan sekretess gälla enligt
bestämmelserna i 7 kap. 7 och 10 §§ och 9 kap. 5 § sekretesslagen.
Utlämnande av sådana uppgifter får endast ske efter en prövning av

Prop. 2000/01:129

61

skaderekvisiten i nämnda bestämmelser och med en tillämpning av Prop. 2000/01:129
bestämmelserna i 1 kap. 5 § och 14 kap. 3 § sekretesslagen.

Betydelsen av att uppgifter om en person har en sekretessmarkering

Försäkringskasseförbundet har ifrågasatt vilken betydelse en s.k.
spärrmarkering i ett elektroniskt register kan ha i det föreslagna utökade
informationsutbytet. Spärrmarkering, eller sekretessmarkering som är det
begrepp som används här kan ske exempelvis när en person är förföljd
och inte vill att andra skall fa kännedom om adressen.

En elektronisk sekretessmarkering motsvarar i princip den hemlig-
stämpling som kan göras med stöd av bestämmelsen i 15 kap. 3 §
sekretesslagen. 1 första stycket i nämnda bestämmelse regleras
möjligheten att använda sig av den s.k. enkla hemligstämpeln. Detta kan
ske om det kan antas att hinder mot utlämnande av uppgift i allmän
handling föreligger enligt en tillämplig sekretessbestämmelse.

En sekretessmarkering eller en hemligstämpling säger inget om vilken
uppgift om en person som är särskilt känslig ur sekretessynpunkt. En
hemligstämpling av en handling innebär inte ett bindande avgörande i
sekretessfrågan (JO 1993/94 s. 509). En myndighet har att pröva
sekretessfrågan enligt gällande sekretessbestämmelser varje gång någon
begär att få ut handlingen eller uppgift i denna. Syftet med en
hemligstämpel är endast att påminna om behovet av en noggrann
sekretessprövning för det fall det uppkommer en fråga om utlämnande av
handlingen eller uppgift i den.

I folkbokföringsregistret görs elektroniska sekretessmarkeringar för att
markera att en särskild sekretessprövning skall göras för uppgifterna.
Sekretessmarkeringen sker för att visa att sekretess kan gälla på grund av
bestämmelsen om folkbokföringssekretess i 7 kap. 15 § sekretesslagen.
Enligt den bestämmelsen gäller sekretess bl.a. i verksamhet som avser
folkbokföringen, om det av särskild anledning kan antas att den enskilde
eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs.
Utgångspunkten är således att uppgifter om en persons personliga
förhållanden är offentliga. I regel gäller därför inte sekretess för uppgifter
om namn, adress, personnummer, civilstånd eller nationalitet enligt
denna bestämmelse.

De myndigheter som far uppgifter från folkbokföringen får även
uppgifter om personer för vilka en sådan sekretessmarkering gjorts. Den
mottagande myndigheten får därigenom en påminnelse om att en
noggrann sekretessprövning måste göras. Samtliga myndigheter och
organ som har att iaktta reglerna om handlingsoffentlighet och sekretess
har givetvis en möjlighet att göra en motsvarande elektronisk sekretess-
markering.

Frågan är om det förhållandet att en sekretessmarkering har gjorts, hos
folkbokföringen eller i de här aktuella myndigheternas och organens
databaser beträffande uppgifter om en person, skall medföra några
särskilda hänsynstaganden. Genom den föreslagna uppgiftsskyldigheten
skall de allmänna försäkringskassorna, RFV, CSN, länsarbetsnämnderna
och arbetslöshetskassorna utan att göra någon sekretessprövning överföra
de uppgifter som regeringen föreskriver

62

I det här aktuella informationsutbytet är avsikten att det endast Prop. 2000/01:129
kommer att vara uppgifter om personnummer och i vissa fall även namn
som överfors utan sekretessprövning men inte andra uppgifter ur
folkbokföringen, t.ex. uppgift om enskilds adress.

I de flesta fall torde sekretessmarkeringen vara gjord på grund av
behovet att skydda den enskildes adress. I vissa fall kan
sekretessmarkeringen dock ha gjorts för att skydda en persons namn eller
personnummer.

I regel har myndigheten, den allmänna försäkringskassan eller
arbetslöshetskassan fått information om den enskilde genom den ansökan
eller anmälan om ersättning som gjorts. I anslutning till att ansökan eller
anmälan görs kan den enskilde givetvis själv för den myndighet eller det
organ som administrerar ersättningen i fråga ange att en viss
personuppgift är känslig och kräver en särskilt noggrann sekretess-
prövning.

När informationsutbytet sker i form av en förfrågan i ett enskilt ärende
innehåller frågan i regel uppgift om personens namn och personnummer.
Den svarspost som den utlämnande myndigheten skickar innehåller
därför inte någon information när det gäller namn och personnummer
som den frågande myndigheten eller organet inte redan har tillgång till.

Den uppgiftsskyldighet som föreslås gälla i lagen om
arbetslöshetsförsäkring inrymmer dock en möjlighet för en myndighet,
en allmän försäkringskassa eller en arbetslöshetskassa att på eget initiativ
lämna ut uppgifter i ett enskilt ärende. En på så sätt utformad
informationsöverföring har också upprättats när det gäller information
från länsarbetsnämnderna till arbetslöshetskassorna. När uppgifter
lämnas ut på eget initiativ kan givetvis uppgifter om namn och
personnummer innebära att mottagaren får information som den inte
redan har tillgång till.

Eftersom sekretesskraven i samtliga de system som ingår i
informationsutbytet har ett högre sekretesskrav än det som gäller i
folkbokföringen och det här är fråga endast om överföring av namn och
personnummer finns det enligt regeringen inte något skäl att föreskriva
något undantag från uppgiftsskyldigheten när det gäller personer för
vilka en sekretessmarkering gjorts. Ett undantag för dessa personer skulle
omöjliggöra en kontroll och uppdatering av uppgifterna i ärenden som
avser förmån, ersättning eller stöd åt dem.

För att uppmärksamma mottagaren på behovet av att göra en noggrann
prövning av uppgifterna om personen innan de lämnas ut är det dock
lämpligt att överföra en sekretessmarkering på det sätt som sker vid vissa
informationsöverföringar redan i dag. Det förhållandet att en sekretess-
markering gjorts i folkbokföringen kan således, om markeringen förs
över via RFV:s och de allmänna försäkringskassornas databaser till
exempelvis arbetslöshetskassornas databaser, utgöra en påminnelse för
mottagande arbetslöshetskassa om behovet av sekretessprövning innan
uppgifterna lämnas ut till någon som begär det. På detta sätt kan
tillräckligt skydd skapas för uppgifter som av skilda anledningar inte bör
lämnas ut utan att en noggrann prövning sker.

En sekretessmarkering görs i regel som ett kompletterande skydd även
för personer som har medgetts kvarskrivning enligt 16  §

folkbokföringslagen (1991:481). Kvarskrivning innebär att en person är

63

folkbokförd på den gamla folkbokföringsorten trots att denne rent Prop. 2000/01:129
faktiskt bor på en annan adress. I det här aktuella informationsutbytet är
det dock inte aktuellt att utan en sekretessprövning överfora uppgifter om
adress. För den som är kvarskriven på en gammal adress är det den
gamla folkbokföringsorten som är avgörande for vilken försäkringskassa
eller länsarbetsnämnd man tillhör.

I detta sammanhang kan även nämnas att det namn och personnummer
som överförs är det som en person har vid ett givet tillfälle. Genom
informationsutbytet är det således inte möjligt för mottagaren att koppla
ihop verkliga och fingerade personuppgifter. Denna koppling är inte
heller känd för utlämnande myndighet. Det finns därför inte heller skäl
att i det aktuella informationsutbytet särbehandla personer som medgetts
fingerade personuppgifter enligt 1 § lagen (1991:483) om fingerade
personuppgifter.

8.3 Ändringar i gällande uppgiftsskyldighet

Regeringens förslag: Centrala studiestödsnämnden skall vara
uppgifts skyldig gentemot en allmän försäkringskassa och
Riksförsäkringsverket i ärenden om förlängt barnbidrag utan att en
begäran om uppgifter först måste ha framställts.

Nu gällande bestämmelser om uppgiftslämnande från allmänna
försäkringskassor och Riksförsäkringsverket till arbetslöshetskassor
upphör att gälla. Detsamma gäller bestämmelsen om skyldighet för
arbetslöshetskassorna att på begäran lämna uppgifter till allmänna
försäkringskassor och Riksförsäkringsverket i ärenden om
inkomstgrundad ålderspension.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna tillstyrker eller har inget att erinra mot
utredningens förslag.

Skälen för regeringens förslag: Den uppgiftsskyldighet som finns
föreskriven redan i dag bör anpassas till det sätt på vilket
informationsöverföringarna sker. Av de tre förmåner som utredningen av
denna anledning behandlat, dvs. förlängt barnbidrag, underhållsstöd och
aktivitetsstöd är det endast förlängt barnbidrag som regleras i lag.

Förlängt barnbidrag

I ärenden om förlängt barnbidrag skickar CSN information på elektronisk
väg till RFV och de allmänna försäkringskassorna avseende de
studerande som under april månad varje år beviljats studiehjälp i form av
studiebidrag. Detta sker utan att de allmänna försäkringskassorna
framställt någon särskild begäran om att få uppgifter i det enskilda fallet.
Informationen syftar till att förhindra att studiebidrag och barnbidrag
utbetalas samtidigt för de elever som fyller 16 år andra kvartalet.

Uppgiftsskyldigheten för CSN är i dag föreskriven i 8 § lagen
(1986:378) om förlängt barnbidrag genom en hänvisning till 14 § lagen
(1947:529) om allmänna barnbidrag. Sistnämnda bestämmelse hänvisar i

64

sin tur till 20 kap. 9 § lagen om allmän försäkring, där det är föreskrivet Prop. 2000/01:129
en uppgiftsskyldighet för myndigheter i allmänhet gentemot RFV och de
allmänna försäkringskassorna. Denna uppgiftsskyldighet gäller dock
endast om en begäran framställs.

Enligt regeringens uppfattning bör uppgiftsskyldigheten i ärenden om
förlängt barnbidrag överensstämma med hur informationen skickas i dag.
Regeringen anser därför att det bör införas en ny bestämmelse, 9 §, i
lagen om förlängt barnbidrag som föreskriver en skyldighet för CSN att
lämna uppgifter till RFV och de allmänna försäkringskassorna, utan krav
på en föregående förfrågan. Eftersom lagen om förlängt barnbidrag
genom hänvisningen i 8 § till 14 § lagen om allmänna barnbidrag även
hänvisar till andra bestämmelser i lagen om allmän försäkring än 20 kap.
9 §, och då sistnämnda paragraf riktar sig till myndigheter generellt, bör
hänvisningen finnas kvar trots att det införs en särskild uppgifts-
skyldighet för CSN gentemot RFV och de allmänna försäkringskassorna.

Vissa bestämmelser om uppgiftsskyldighet skall upphöra att gälla

Eftersom uppgiftsskyldigheten för de allmänna försäkringskassorna och
RFV gentemot arbetslöshetskassorna föreslås regleras särskilt i 48 c §
lagen om arbetslöshetsförsäkring blir de föreskrifter som i dag gäller ett
visst begränsat uppgiftslämnande från de allmänna försäkringskassorna
och RFV till arbetslöshetskassorna överflödiga. Dessa bestämmelser,
som endast ger stöd för ett uppgiftslämnande för samordning med
arbetslöshetsersättning bör därför upphöra att gälla. Sådana föreskrifter
finns i dag i 20 kap. 9 a § lagen om allmän försäkring och i 15 kap. 15 §
lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension.

I ärenden om ålderspension finns redan en uppgiftsskyldighet
föreskriven för arbetslöshetskassorna. Enligt 15 kap. 13 § lagen om
inkomstgrundad ålderspension skall uppgifter om ålderspension lämnas
ut till bl.a. de allmänna försäkringskassorna och RFV, men endast om en
begäran först framställts. Eftersom det införs en generell
uppgiftsskyldighet för arbetslöshetskassorna gentemot de allmänna
försäkringskassorna och RFV i 48 d § lagen om arbetslöshetsförsäkring,
som inte innehåller ett krav på att en begäran först framställts i ett enskilt
ärende, behövs inte längre den i förstnämnda paragraf föreskrivna
uppgiftsskyldigheten i förhållande till de allmänna försäkringskassorna
och RFV i ärenden om inkomstgrundad ålderspension.

3 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 129

Anpassning till personuppgiftslagen

Regeringens förslag: Ändamålet med behandling av personuppgifter
i arbetsformedlingsregister skall innefatta behandling av uppgifter i
syfte att tillhandahålla information till Riksförsäkringsverket, all-
männa försäkringskassor, Centrala studiestödsnämnden och arbets-
löshetskassor.

Ändamålet med behandling av personuppgifter i socialförsäkrings-
register skall innefatta behandling av uppgifter i syfte att
tillhandahålla information till Centrala studiestödsnämnden och
arbetslöshetskassor.

Informationen skall tillhandahållas för att utgöra underlag for beslut
om och kontroll av förmåner, ersättningar och andra stöd åt enskild.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Samtliga remissintanser tillstyrker eller har inget
att erinra mot utredningens förslag.

Bakgrund: Personuppgiftslagen (1998:204) gäller från och med den
1 oktober 2001 for alla behandlingar av personuppgifter. Detta innebär
att behandlingen av personuppgifter i arbetsförmedlings-,
socialförsäkrings-, studiestöds- och arbetslöshetsförsäkringssystemen
skall vara anpassade till reglerna i personuppgiftslagen och
Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober
1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av
personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter
(dataskyddsdirektivet) senast från detta datum.

Enligt 5 § personuppgiftslagen omfattar lagen all behandling av
personuppgifter som är helt eller delvis automatiserad. Lagen gäller även
for annan behandling av personuppgifter om uppgifterna ingår i eller är
avsedda att ingå i en strukturerad samling av personuppgifter som är
tillgängliga för sökning eller sammanställning enligt särskilda kriterier.

Personuppgiftslagens bestämmelser gäller enligt 2 § personuppgifts-
lagen om inte annat framgår av annan lag eller förordning. Sådan
särreglering måste dock stå i överensstämmelse med
dataskyddsdirektivet så länge fråga är om ett område som regleras av
direktivet. Särreglering för behandling av personuppgifter finns vad
gäller länsarbetsnämndernas verksamhet i lagen (1994:459) om
arbetsförmedlingsregister och förordningen (1994:460) om arbets-
formedlingsregister. Särreglering för behandlingen av personuppgifter
finns även vad gäller Riksförsäkringsverkets (RFV) och de allmänna
försäkringskassornas verksamhet i socialforsäkringsregisterlagen
(1997:934) och socialfÖrsäkringsregisterforordningen (1998:1576).

Någon motsvarande registerförfattning finns inte avseende
behandlingen av personuppgifter i Centrala studiestödsnämndens (CSN)
och arbetslöshetskassornas verksamhet. Studiestödsregistret inrättades
genom ett beslut av regeringen 1974 och for registret har
Datainspektionen meddelat föreskrifter. Arbetslöshetskassornas register
för behandling av personuppgifter i arbetslöshetsersättningsärenden, det
s.k. OAS-registret, bygger på ett tillstånd från Datainspektionen i vilket

Prop. 2000/01:129

66

Datainspektionen meddelat föreskrifter om behandlingen. Föreskrifterna Prop. 2000/01:129
för studiestödsregistret och OAS-registret är meddelade enligt datalagens
(1973:289) regler och upphör att gälla den 30 september 2001.

Behandling skall ske för visst ändamål

Enligt personuppgiftslagen får personuppgifter samlas in endast för
särskilda, uttryckligt angivna och berättigade ändamål. Uppgifterna får
senare inte behandlas för något ändamål som är oförenligt med de för
vilka uppgifterna samlades in. De ändamål som anges och de uppgifter
som får registreras enligt en särskild registerförfattning anger ramen för
hanteringen av personuppgifter för en viss verksamhet. Med behandling
av personuppgifter avses enligt 3 § personuppgiftslagen varje åtgärd som
vidtas i fråga om personuppgifter, vare sig det sker på automatisk väg
eller inte. Detta innebär att utlämnandet av uppgifter från ett register eller
en databas i en verksamhet till en annan verksamhet utgör behandling i
personuppgiftslagens mening.

Enligt datalagen krävdes Datainspektionens tillstånd till en sådan
sambearbetning om inte registreringen eller utlämnandet av uppgifterna
skedde med stöd av en författning. Något sådant författningsstöd eller
tillstånd behövs inte enligt personuppgiftslagen för att uppgifter i en
databas skall kunna sambearbetas med uppgifter i en annan databas.
Under förutsättning att insamlandet, utlämnandet och den senare
behandlingen av uppgifterna överensstämmer med ändamålet med
behandlingen finns det inget hinder mot en sådan sambearbetning.

Personuppgiftslagen ställer dock höga krav på att ändamåls-
bestämmelserna i de lagar som reglerar behandling av personuppgifter i
myndigheters verksamhet är utformade på ett sådant sätt att det tydligt
framgår för vilka syften uppgifter får behandlas, oavsett om det gäller
insamling, användning av uppgifter i den egna verksamheten eller
utlämnande av uppgifter till andra.

Primära och sekundära ändamål

I lagen om arbetsformedlingsregister och socialforsäkringsregisterlagen
anges i dag endast hur personuppgifter får behandlas i den egna
verksamheten. Ändamålet för arbetsformedlingsregister anges i 2 § lagen
om arbetsformedlingsregister och ändamålet med social-
försäkringsregister i 3 § socialforsäkringsregisterlagen. Ändamåls-
beskrivningama är begränsade till användningen av register och avser
inte, som dataskyddsdirektivet och personuppgiftslagen, behandlingen av
personuppgifter i sig. Ändamålsbeskrivningar är vidare begränsade till
den verksamhet för vilken registret upprättats. Möjligheten att behandla
uppgifter genom att lämna ut dem till andra anges i stället i andra
bestämmelser, t.ex. i 17 § lagen om arbetsformedlingsregister och 17 §
socialforsäkringsregisterlagen. Nämnda bestämmelser behandlas närmare
i kapitel 10.

Riksdagen har nyligen beslutat (prop. 2000/01:33, bet.
2000/01 :SkU20, rskr. 2000/01:176), mot bakgrund av personuppgifts-
lagens bestämmelser, att ändamålen med behandling av personuppgifter -

67

såvitt gäller beskattnings-, tull- och exekutionsverksamhetema - indelas i Prop. 2000/01:129
primära och sekundära ändamål. Syftet är att det klart och tydligt skall
framgå för vilka ändamål behandling av personuppgifter far ske. Den
första kategorin uppgifter är de som avser den verksamhet som bedrivs
av den personuppgiftsansvariga myndigheten. De primära ändamålen
styr även vilka uppgifter som skall få föras in i en databas. Den andra
kategorin uppgifter är de som behandlas i syfte att lämnas ut till andra.

Skälen för regeringens förslag: Enligt personuppgiftslagen får ett
utlämnande av uppgifter inte ske utan att det omfattas av ändamålet med
behandlingen av personuppgifter i verksamheten. Det är därför, enligt
regeringens uppfattning, lämpligt att även i här aktuella register-
författningar dela upp ändamålen på det principiella sätt som skett för
behandlingen av personuppgifter i skattemyndigheternas, tullens och
kronofogdemyndigheternas verksamheter i primära och sekundära
ändamål. Genom att såväl de primära som de sekundära ändamålen anges
i registerförfattningen för en viss verksamhet blir det tydligt vilka
uppgifter som endast får användas i den egna verksamheten och vilka
uppgifter som dessutom får behandlas i syfte att lämna ut dem till andra
myndigheter eller enskilda organ.

De förslag som läggs fram här är dock begränsade till sådana
sekundära ändamålsbestämmelser som innebär att uppgifter får
behandlas i respektive verksamhet för utlämnande till övriga aktörer i det
här aktuella informationsutbytet.

Informationsutbytet syftar i första hand till att ge mottagaren ett
korrekt underlag för beslut om rätt till en viss förmån (se bet. s. 105-
121). Det syftar också till att undvika felaktiga utbetalningar. Här
föreslås vidare att uppgifter skall lämnas på eget initiativ från och till
arbetslöshetskassorna om det har betydelse i ett ärende hos mottagaren.
Denna möjlighet till uppgiftslämnande på eget initiativ ger stöd för ett
utökat informationsutbyte i syfte att kontrollera riktigheten av gjorda
utbetalningar. Uppgifter bör därför få lämnas ut till övriga aktörer i syfte
att utgöra underlag för beslut i deras verksamhet samt för kontroll av
förmåner, ersättningar och andra stöd åt enskild.

Det sekundära ändamålet för sådan behandling av personuppgifter i
länsarbetsnämndernas verksamhet föreslås i en ny paragraf, 2 a §, lagen
om arbetsformedlingsregister. Där föreskrivs således att uppgifter får
behandlas för att tillhandahålla allmänna försäkringskassor, RFV, CSN
och arbetslöshetskassor information i syfte att utgöra underlag för beslut
om och kontroll av förmåner, ersättningar och andra stöd åt enskild.

För socialförsäkringsregistren bör det i en ny paragraf, 3 a §, i
socialforsäkringsregisterlagen anges att uppgifter får behandlas i RFV:s
och de allmänna försäkringskassornas verksamhet för att tillhandahålla
CSN och arbetslöshetskassor information i syfte att utgöra underlag för
beslut om och kontroll av förmåner, ersättningar och andra stöd åt
enskild. I detta sammanhang är det inte aktuellt med någon reglering av
informationsöverföringar från de allmänna försäkringskassorna och RFV
till länsarbetsnämnderna.

68

Känsliga uppgifter

Prop. 2000/01:129

De uppgifter som kan lämnas ut från de allmänna försäkringskassorna är
t.ex. uppgift om anmälan eller ansökan om en socialförsäkringsförmån
och aktuell tidsperiod, omfattning och utbetalat belopp av en beviljad
förmån. Sådana uppgifter utgör s.k. särskilda ärendeuppgifter som får
registreras enligt 7 § socialforsäkringsregisterlagen även om de skulle
vara integritetskänsliga. De i bestämmelsen angivna uppgifterna utgör
uppgifter om hälsa som är en känslig uppgift enligt 13 § andra stycket
personuppgiftslagen. En sådan uppgift får enligt huvudregeln i
sistnämnda paragraf inte behandlas. Särreglering i lag eller förordning
gäller dock enligt 2 § personuppgiftslagen framför sistnämnda lag.
Vidare kan enligt 20 § personuppgiftslagen regeringen eller den myndig-
het regeringen bemyndigar meddela föreskrifter om ytterligare undantag
från förbudet att behandla känsliga personuppgifter. Mot denna bakgrund
far behandling av personuppgifter i socialförsäkringsärenden ske i
enlighet med de föreskrifter som meddelats i socialförsäkringsregister-
lagen och socialförsäkringsregisterförordningen även om dessa uppgifter
är att bedöma som känsliga i personuppgiftslagens mening.

Behov av en generell översyn

I detta sammanhang är det endast aktuellt att föreslå ändringar som
innebär att behandling av personuppgifter får ske i länsarbetsnämndernas
samt RFV:s och de allmänna försäkringskassornas verksamhet genom att
uppgifter lämnas ut till övriga aktörer i informationsutbytet. Utredningen
har påtalat att det är angeläget att de aktuella registerlagarna, dvs. lagen
om arbetsformedlingsregister och socialforsäkringsregisterlagen jämte
tillämpliga registerförordningar i sin helhet anpassas till person-
uppgiftslagens bestämmelser (bet. s. 259-268).

Det finns behov av att se över om registerbegreppet skall bibehållas,
hur ändamålsbestämmelserna för behandling av personuppgifter i dessa
verksamheter skall utformas, vilka uppgifter som skall få behandlas i
register eller uppgiftssamlingar i respektive verksamhet, t.ex. vilka
uppgifter som får behandlas genom att inhämtas från andra, och att se
över hur bestämmelserna om information skall vara utformade.

Inom Socialdepartementet har en översyn påbörjats av social-
försäkringsregisterlagen. I propositionen 2000/01:69 En begränsad
översyn av socialforsäkringsregisterlagen (1997:934) föreslås vissa
ändringar i syfte att anpassa lagen till personuppgiftslagen. Regeringen
har under våren 2001 påbörjat en översyn av registerlagstiftningen inom
socialförsäkringens administration i ett vidare perspektiv.

Inom Näringsdepartementet har en översyn påbörjats av lagen om
arbetsformedlingsregister. Avsikten är att anpassa lagen till person-
uppgiftslagen.

Inom Utbildningsdepartementet sker en översyn om behandlingen av
personuppgifter i CSN:s verksamhet skall regleras i en särskild lag.

Så länge särlagstiftning saknas för behandlingen av personuppgifter i
CSN:s och arbetslöshetskassornas verksamhet gäller personuppgiftslagen
fullt ut för dessa verksamheter. Det kan därför finnas behov bl.a. av
ändrade ändamålsbeskrivningar för behandlingen och av rutinerna för

69

information till registrerade i respektive verksamhet. Detta gäller inte Prop. 2000/01:129
bara för att möjliggöra ett utökat informationsutbyte utan för att över
huvud taget behandla personuppgifter i dessa verksamheter och för att
behandla personuppgifter genom att lämna ut eller hämta in de uppgifter
som redan är föremål för ett informationsutbyte i dag.

10 Överföring av information på ADB-medium

Regeringens förslag: Länsarbetsnämnderna får lämna ut uppgifter
som avses i 5 och 11  §§ lagen (1994:459) om arbets-

förmedlingsregister till arbetslöshetskassorna på medium för
automatisk databehandling.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna tillstyrker eller har inget att erinra mot förslaget.

Skälen för regeringens förslag: I dagens registerförfattningar anges
ofta i vilka fall uppgifter ur ett personregister far lämnas ut till andra
myndigheter eller enskilda med hjälp av automatiserad behandling.
Personuppgiftslagen (1998:204) innehåller emellertid inte några sär-
skilda bestämmelser som direkt tar sikte just på sättet för att lämna ut
personuppgifter, dvs. om det sker manuellt eller på medium för
automatiserad behandling.

Vad gäller behandling av personuppgifter inom skatt, tull och
exekution har, med undantag för direktåkomst, inte någon särskild
reglering skett av uppgiftslämnande på medium för automatiserad
behandling till andra myndigheter. Bakgrunden till detta är att
behandlingen av uppgifterna i regel är föreskriven i en särskild
författning för mottagande myndighet. Mottagande myndighet har i regel
inte rättsligt stöd för att behandla uppgifterna annat än i enlighet med de
för myndigheten gällande författningarna. Risken är därför liten att en
mottagande myndighet skulle behandla personuppgifter som hämtas in
på medium för automatiserad behandling på ett sätt som inte är avsett.
Därför saknas det anledning att reglera när uppgifter far lämnas ut på
medium för automatiserad behandling. Undantag har dock skett för
direktåtkomst som regleras särskilt.

På motsvarande sätt gjorde regeringen i propositionen 2000/01:80 Ny
socialtjänstlag m.m. den bedömningen att någon regel som tillåter att
personuppgifter inom socialtjänsten far lämnas ut på medium för
automatiserad behandling inte behöver införas i den föreslagna lagen om
behandling av personuppgifter inom socialtjänsten. I propositionen
2000/01:95 Lag om vägtrafikregister, m.m., föreslogs endast att
utlämnande genom direktåtkomst regleras.

I detta sammanhang är det endast aktuellt att föreslå de ändringar som
är nödvändiga för att möjliggöra ett utökat elektroniskt
informationsutbyte. Det är därvid lämpligt att utgå från de givna
förutsättningarna för utlämnande av uppgifter på medium för
automatiserad behandling i registerlagstiftningen. Vid den generella
översynen (se kapitel 9) av lagen (1994:459) om arbetsför-

70

medlingsregister och socialforsäkringsregisterlagen (1997:934) kommer Prop. 2000/01:129
regeringen dock att ta ställning till om en sådan reglering behövs när det
gäller sådant utlämnande mellan myndigheter och mellan myndigheter
och sådana organ som i sekretesslagens (1980:100) mening är att jäm-
ställa med myndigheter.

De allmänna försäkringskassornas och Riksförsäkringsverkets (RFV)
inhämtande och utlämnande av personuppgifter från och till övriga
aktörer i informationsutbytet har redan i dag stöd i 12 och 17 §§
socialforsäkringsregisterlagen. Enligt dessa bestämmelser far uppgifter
hämtas in till socialförsäkringsregister från övriga aktörer i informations-
utbytet och lämnas ut från ett sådant register till dem om det finns en
bestämmelse om sådant uppgiftslämnande i annan lag eller i förordning.

Det finns däremot behov av att göra mindre ändringar i lagen om
arbetsformedlingsregister i syfte att möjliggöra ett utökat elektroniskt
informationsutbyte mellan länsarbetsnämnderna och arbetslöshets-
kassorna. I dag far uppgifter enligt den lagen, såvitt är aktuellt i detta
sammanhang, endast utbytas mellan länsarbetsnämnder och allmänna
försäkringskassor, RFV och Centrala studiestödsnämndens (CSN).

Eftersom behandlingen av personuppgifter i CSN:s och
arbetslöshetskassornas verksamhet inte regleras av särskilda
författningar, utan av Datainspektionens föreskrifter, saknas möjlighet att
vid denna översyn föreslå en reglering av möjligheterna till utlämnande
av uppgifter från dessa verksamheter på medium för automatiserad
behandling till övriga aktörer i informationsutbytet. Möjligheten för CSN
och arbetslöshetskassorna att lämna ut uppgifter till varandra eller till
RFV, de allmänna försäkringskassorna och länsarbetsnämnderna regleras
av ändamålsbeskrivningama för behandlingen av personuppgifter i
respektive verksamhet.

Uppgifter i arbetsförmedlingssystemet

Bestämmelsen i 17 § lagen om arbetsformedlingsregister om utlämnande
av uppgifter på medium för automatisk databehandling anger till vilka
mottagare uppgifter far lämnas ur arbetsförmedlingsregistret på
elektronisk väg. Där föreskrivs bl.a. att i den utsträckning regeringen
föreskriver far de uppgifter som avses i 5 och 11 §§ samma lag lämnas ut
på medium för automatisk databehandling till de allmänna
försäkringskassorna, RFV och CSN. I 5 § anges att bl.a. uppgifter om
namn och personnummer, arbetslöshet, tidpunkter och händelser vid
kontakt med arbetsförmedlingen och arbetsmarknadsinstitutet samt
beslut om arbetsmarknadspolitisk åtgärd far registreras. Regeringen har
meddelat föreskrifter i 4   § förordningen (1994:460) om

arbetsformedlingsregister som innebär att vissa angivna uppgifter får
lämnas ut till RFV, de allmänna försäkringskassorna och CSN. Enligt 11
§ lagen om arbetsformedlingsregister far ett arbetsformedlingsregister
innehålla även tidsuppgifter om registrerade förhållanden samt de
tekniska och administrativa uppgifter som behövs för att tillgodose
ändamålen med registret.

Arbetslöshetskassorna är däremot inte angivna som mottagare av
information från länsarbetsnämnderna. Detta innebär att den elektroniska
informationsöverföring som sker i dag från länsarbetsnämnderna till

71

arbetslöshetskassorna rörande de som är anmälda som arbetssökande, Prop. 2000/01:129
avanmälda som arbetssökande eller som anvisats ett
arbetsmarknadspolitiskt program (se bet. s. 107-109) saknar stöd i
bestämmelsen. Informationsutbytet bygger i stället på det tillstånd som
Datainspektionen meddelat för arbetslöshetskassornas register. Detta
tillstånd upphör dock att gälla senast den 1 oktober 2001. Eftersom
utgångspunkten är att myndigheters behandling av uppgifter skall vara
reglerad i lag (prop. 1997/98:44 s. 41, bet. 1997/98:KU18, rskr.
1997/98:180, prop. 1990/91:60 s. 50, bet. 199O/91:KU11 s. 11, rskr.
1990/91:160) bör det införas en föreskrift i 17 § lagen om
arbetsformedlingsregister som ger länsarbetsnämnderna en möjlighet att
på sätt som sker i dag, lämna uppgifter på medium för automatisk
databehandling till arbetslöshetskassorna. Uppgifter bör kunna lämnas ut
till arbetslöshetskassorna i den utsträckning som i dag sker till de
allmänna försäkringskassorna och CSN. De uppgifter som far lämnas ut
till de allmänna försäkringskassorna och CSN är, som redan nämnts, de
uppgifter i 5 och 11 §§ lagen om arbetsformedlingsregister som
regeringen föreskriver.

Regeringen har för avsikt att anpassa bestämmelsen i 4 § förordningen
om arbetsformedlingsregister så att det föreskrivs att de uppgifter som, i
enlighet med vad som beskrivits ovan, far lämnas ut på medium för
automatisk databehandling till allmänna försäkringskassor, RFV och
CSN även får lämnas ut till arbetslöshetskassorna.

De uppgifter länsarbetsnämnderna är skyldiga att lämna ut till
allmänna försäkringskassor, CSN och, enligt här lämnade förslag, även
till arbetslöshetskassor är endast de uppgifter som framgår av en
författningsreglerad uppgiftsskyldighet i lag eller förordning. När det
gäller informationsutbytet med arbetslöshetskassorna styrs uppgifts-
skyldigheten av bestämmelserna i förslaget till 48 a § lagen om
arbetslöshetsförsäkring. Detta innebär att även om uppgifter om t.ex.
arbetslöshet far lämnas ut på medium för automatiserad behandling till
arbetslöshetskassorna enligt lagen om arbetsformedlingsregister och
förordningen om arbetsformedlingsregister så begränsas denna möjlighet
till de uppgifter som skall lämnas ut med stöd av 48 a § lagen om
arbetslöshetsförsäkring och de föreskrifter regeringen meddelar med stöd
av denna paragraf. Andra uppgifter om den sökandes arbetslöshet än de
som länsarbetsnämnderna är skyldiga att lämna ut till
arbetslöshetskassorna kan endast lämnas ut på medium för automatiserad
behandling efter det att en sekretessprövning gjorts enligt 7 kap. 10 §
sekretesslagen eller efter en tillämpning av bestämmelserna i 1 kap. 5 §
eller 14 kap. 3 § samma lag.

Regeringen gör bedömningen att de uppgifter som i det aktuella
informationsutbytet hämtas in till arbetsförmedlingsregistren har stöd i
14 § lagen om arbetsformedlingsregister. Enligt den bestämmelsen får
uppgifter om utbetalningar hämtas in från RFV, de allmänna försäkrings-
kassorna, CSN och arbetslöshetskassorna.

72

11

Direktåtkomst till elektroniskt lagrad
information

Regeringens förslag: Riksförsäkringsverket, de allmänna försäkrings-
kassorna, Centrala studiestödsnämnden och arbetslöshetskassorna får
ha direktåtkomst till uppgifter i länsarbetsnämndernas verksamhet.

Centrala studiestödsnämnden och arbetslöshetskassorna får ha
direktåtkomst till uppgifter i Riksförsäkringsverkets och de allmänna
försäkringskassornas verksamhet.

Direktåtkomsten får endast ske för det ändamål som uppställts för
behandling av personuppgifter i utlämnarens verksamhet.

Regeringen meddelar föreskrifter om vilka uppgifter direktåtkoms-
ten får omfatta.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Det stora flertalet remissinstanser tillstyrker eller
har inget att erinra mot utredningens förslag om direktåtkomst. De enda
remissinstanser som motsätter sig direktåtkomst är Justitiekanslern (JK),
Sveriges Arbetares Arbetslöshetskassa och Göteborgs Lokala
Samorganisation av Sveriges Arbetares Centralorganisation. JK anser
att förslagen om direktåtkomst ur principiell synpunkt inte kan godtas.
Enligt JK utgör direktåtkomst till uppgifter en särskilt integritetskänslig
åtgärd genom den utlämnande myndighetens totala avsaknad av kontroll
över uppgiftslämnandet. Direktåtkomst är, enligt JK, inte förenligt med
sekretesslagens bestämmelser att det är den utlämnande myndigheten
som har att pröva om en uppgift kan lämnas ut. Denna huvudprincip
påverkas, enligt JK, inte av att sekretessen bryts när uppgiftsskyldighet
följer av författning. Datainspektionen anser att det ur integritets-
synpunkt kan vara acceptabelt att uppgifterna görs tillgängliga för
mottagaren genom s.k. direktåtkomst under förutsättning att
informationsöverföringen begränsas till mindre integritetskänsliga
uppgifter. Kammarrätten i Göteborg anser att integriteten kommer att
kunna upprätthållas vid dem föreslagna författningsändringarna. Enligt
Försäkringskasseförbundet förutsätter utvecklingen av ärendehanterings-
systemen hos de allmänna försäkringskassorna att informationsutbyte
kan ske genom direktåtkomst.

Skälen för regeringens förslag: Med direktåtkomst avses att
information är tillgänglig för en användare för att på egen hand söka i
den och få svar på frågor, dock utan att själv kunna påverka innehållet.
Direktåtkomsten kan ge användaren en möjlighet att även hämta hem
informationen till sitt eget system och bearbeta den där.

I registerförfattningar har direktåtkomst i regel beskrivits som en
möjlighet till direktåtkomst till uppgifter i register. Detta gäller
exempelvis i här aktuella registerförfattningar, dvs. lagen om
arbetsformedlingsregister (1994:459) och socialforsäkringsregisterlagen
(1997:934). I dag finns det dock i viss utsträckning även föreskrifter om
direktåtkomst till uppgifter eller uppgiftssamlingar i sig. I
informationsutbytet mellan de allmänna försäkringskassorna,
Riksförsäkringsverket (RFV), Centrala studiestödsnämnden (CSN),

Prop. 2000/01:129

73

länsarbetsnämnderna och arbetslöshetskassorna är det endast Prop. 2000/01:129
direktåtkomst till särskilt utvalda och mindre integritetskänsliga uppgifter
som är aktuellt. Direktåtkomsten avser framfor allt de uppgifter som
varje aktör i informationsutbytet har rätt att inhämta med stöd av en
författningsreglering.

Direktåtkomst har traditionellt sett ansetts innebära att uppgifter
lämnas ut utan att den utlämnande myndigheten eller det utlämnande
organet i det enskilda fallet har kontroll över vilka uppgifter som lämnas
ut, varför det från integritetsskyddssynpunkt ansetts vara av stor
betydelse att särskilt reglera frågor om tillgång till uppgifterna genom
direktåtkomst i registerlagstiftning.

Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober
1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av
personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter
(dataskyddsdirektivet) och personuppgiftslagen (1998:204) innehåller
däremot inte några särskilda bestämmelser som tar sikte just på sättet för
att lämna ut personuppgifter, vare sig det sker manuellt, på medium för
automatiserad behandling eller genom att mottagaren har direktåtkomst
till elektroniskt lagrade uppgifter hos utlämnaren.

Dataskyddsdirektivet och personuppgiftslagen innehåller dock
bestämmelser som anses innebära begränsningar i möjligheten att lämna
ut uppgifter genom direktåtkomst. Dessa begränsningar finns särskilt i
personuppgiftlagens 9 § första stycket d, e och f som anger att
personuppgifter inte far behandlas för något ändamål som är oförenligt
med det för vilket uppgifterna samlades in, att de personuppgifter som
behandlas skall vara adekvata och relevanta i förhållande till ändamålen
med behandlingen samt att inte fler personuppgifter far behandlas än som
är nödvändigt med hänsyn till ändamålen med behandlingen.

Den teknik som i dag används för överföring på medium för
automatiserad behandling innebär att data utbyts nattetid och att begärd
information skickas från de interna registren till en brevlåda hos
uppgiftslämnaren. Den fördröjning i uppgiftslämnandet som är inbyggd i
tekniken innebär en teoretisk möjlighet för utlämnaren att kontrollera
vilken information som skall lämnas ut. Sekretessprövningen, eller
prövningen av vilka uppgifter som omfattas av en författningsreglerad
uppgiftsskyldighet och därmed skall lämnas ut utan någon
sekretessprövning, sker dock i praktiken i samband med att förbindelsen
upprättas. Detta gäller såväl vid direktåtkomst som vid sådant
utlämnande på automatiserad väg som sker i dag via telenätet. Någon
ytterligare prövning av uppgifterna i samband med utlämnandet sker inte
vid dagens överföringar över telenätet, även om det på grund av
fördröjningen i systemen är teoretiskt möjligt att göra en sådan prövning.
Det kan således, som regeringen redan angett i propositionen 2000/01:33
Behandling av personuppgifter inom skatt, tull och exekution, vara svårt
att dra en gräns mellan direktåtkomst och andra former för utlämnande.
Den tekniska utvecklingen har lett till att skillnaderna mellan
direktåtkomst och annat uppgiftslämnande på automatiserad väg blir så
små att det kan vara svårt att motivera särskilda regler för direktåtkomst.
I nämnda proposition gjorde regeringen dock den bedömningen att det
inte fanns skäl att frångå den princip som gäller idag.

74

Regeringen gör samma bedömning när det gäller den översyn av Prop. 2000/01:129
registerlagstiftningen som det är fråga om i detta sammanhang. Det
föreslås därför att det görs en åtskillnad mellan direktåtkomst och annan
form av uppgiftslämnande på automatiserad väg i lagen om
arbetsformedlingsregister och i socialforsäkringsregisterlagen.

Nuvarande reglering

Direktåtkomst till de olika socialförsäkringsregistren är reglerat i 14 §
socialforsäkringsregisterlagen, men det begrepp som används är direkt
åtkomst. I lagen om arbetsformedlingsregister används i stället begreppet
terminalåtkomst. Terminalåtkomst regleras i 16 § lagen om arbetsför-
medlingsregister. Direktåtkomsten till dessa register är kraftigt
begränsade.

Uppgifter som förs gemensamt för RFV och de allmänna
försäkringskassorna får enligt 14 § socialforsäkringsregisterlagen i
princip endast RFV respektive de allmänna försäkringskassorna ha
direktåtkomst till. Under vissa förutsättningar får dock även
Premiepensionsmyndigheten ha direktåtkomst till sådan register.

Enligt 16 § lagen om arbetsformedlingsregister får endast den
offentliga arbetsförmedlingen eller det arbetsmarknadsinstitut som får
föra ett arbetsformedlingsregister ha terminalåtkomst till registret.

Regleringen i bägge registerförfattningama har skett mot bakgrund av
ståndpunkten att åtkomsten av integritetshänsyn inte bör vara vidare än
vad som behövs med hänsyn till den verksamhet för vilken registret förs
(prop. 1993/94:235 s. 29, bet. 1993/94:AU24, rskr. 1993/94:330 och
prop. 1996/97:155 s. 58-59, bet. 1997/98:SfU5, rskr. 1997/98:52). Ett
exempel på den kraftiga begränsningen vad gäller åtkomst är att AMS
inte har direktåtkomst till uppgifter i arbetsformedlingsregister utan
endast till styrelsens centrala statistikregister.

Det finns dock anledning att här betona att dessa begränsade
möjligheter till direktåtkomst avser i såväl lagen om arbetsför-
medlingsregister som i socialforsäkringsregisterlagen åtkomsten till hela
register. Någon direktåtkomst till ett begränsat antal, särskilt utvalda och
mindre integritetskänsliga uppgifter - vilket är vad som avses i detta
sammanhang - regleras inte i någon av lagarna.

Behov av direktåtkomst

Enligt regeringens uppfattning bör de uppgifter i en databas som en
myndighet eller, i sekretesslagens mening, med myndighet jämställt
organ rutinmässigt får ta del av enligt bestämmelser i lag eller förordning
också kunna göras tillgängliga på elektronisk väg. 1 det fall
uppgiftslämnandet är författningsreglerat och förutsatt att ett elektroniskt
uppgiftslämnande på medium för automatiserad behandling, t.ex. genom
direktåtkomst, medges i den särlagstiftning som gäller för behandling av
personuppgifter i en viss verksamhet, är det upp till myndigheten eller
organet att avgöra mediet för utlämnande. Detta gäller naturligtvis med
den begränsningen att myndigheternas tillgång till information om
enskilda begränsas till vad som är nödvändigt för att de skall kunna

75

utföra sina uppgifter. Även om myndigheterna under angivna Prop. 2000/01:129
förutsättningar formellt sett kan välja om uppgifterna skall lämnas ut
manuellt eller genom automatiserad behandling eller genom
direktåtkomst förutsätter regeringen självfallet att myndigheterna väljer
det mest effektiva sättet for informationsöverföring.

För att bedöma om en myndighet eller ett organ utanför en viss
verksamhet bör fa direktåtkomst till information i verksamheten måste -
på sätt som har skett i kapitel 6 - en avvägning göras mellan de skäl som
talar för en sådan åtkomst och de integritetsskäl som kan tala mot denna.
Vid denna bedömning får hänsynen till den personliga integriteten vägas
mot behovet av en ökad effektivitet hos myndigheterna, de allmänna
försäkringskassorna och arbetslöshetskassorna, möjligheten att kunna ge
den enskilde bättre service och intresset av att välfärdssystemen inte
undergrävs av fusk och överutnyttjande (se kapitel 5).

I kapitel 6 har regeringen på ett samlat sätt tagit ställning till frågan om
personlig integritet och gjort en avvägning mellan det intresset och de
allmänintressen som talar för ett utökat informationsutbyte. Regeringen
har i det kapitlet gjort bedömningen att ett ökat utbyte av information går
att förena med kraven på skydd mot oacceptabla intrång i den personliga
integriteten. De överväganden som gjorts där har giltighet även vid
bedömande av frågan om ökade möjligheter till direktåtkomst är förenligt
med dessa krav. Därutöver vill regeringen här särskilt ange vilka
ytterligare överväganden som görs vad gäller avvägningen mellan
skyddet för den enskildes integritet och behovet av att kunna inhämta
uppgifter genom direktåtkomst.

Det i detta sammanhang aktuella informationsutbytet är i stor
utsträckning föranlett av att de materiella regelverken i de olika systemen
är uppbyggda så att ett beslut i ett system förutsätter kunskap om
uppgifter som finns i de andra systemen. För att dubbla utbetalningar och
andra felaktiga utbetalningar skall kunna undvikas krävs att den
handläggare som har att fatta beslut om en förmån på ett enkelt och
snabbt sätt kan förvissa sig om att ett korrekt beslut meddelas. Därför
måste relevanta uppgifter i så stor utsträckning som möjligt finnas till
hands vid beslutsfattandet.

I den mån en handläggare i dag kontrollerar uppgifter som lämnats av
den sökande sker detta ofta på manuell väg genom att denne tar en
telefonkontakt med en handläggare på en annan myndighet eller hos ett
annat organ. En manuell kontakt tar förhållandevis lång tid i anspråk
genom den tidsfördröjning som kan uppstå genom att den handläggare
som söks inte alltid är anträffbar och genom att den manuella
frågerutinen tar tid i anspråk. Förutom för handläggaren på den
myndighet eller det organ som behöver uppgiften gäller detta även för
den handläggare som lämnar uppgiften. Det förhållandet att manuella
kontroller är tidsödande och omständliga kan många gånger leda till att
nödvändig information inte alls tas fram.

Dagens överföringar på medium för automatiserad behandling sker
genom s.k. batch-kömingar och har en tidsfördröjning på ett dygn. Detta
innebär att de uppgifter som inhämtats från ett annat system är i vart fall
en dag gamla när handläggaren av ett ärende fattar beslut med stöd av
dessa. Om det inträffat en förändring från den dag då uppgifterna
inhämtades (dag 1) och den dag då beslutet fattades (dag 2) får

76

mottagande myndighet kännedom om det forst vid den batch-köming Prop. 2000/01:129
som sker dagen efter det att ett beslut i ett ärende har fattats (dag 3). Det
forhållandet att uppgifterna vid beslutstillfället är inaktuella, kan fa till
följd att en tilläggsutbetalning sker eller att ett ärende om återkrav inleds.
Handläggningen drar då ut på tiden och det kan vara svårt att i efterhand
kräva och få tillbaka felaktigt utbetalda belopp.

Som utredningen närmare beskrivit sker dagens informations-
inhämtning i de flesta fall för att mottagaren skall få underlag for att
kunna fatta beslut i ett ärende (se bet. s. 105-106). Endast i några få fall
syftar informationsutbytet till att förhindra dubbla och andra felaktiga
utbetalningar. I enstaka fall sker en kontinuerlig kontroll av riktigheten i
beslutsunderlaget i ett system genom att ändringsuppgifter skickas från
ett annat system. Det myndighetsövergripande behovet att kontrollera att
inte dubbla utbetalningar och andra felaktiga utbetalningar sker har inte
varit det primära målet med dagens informationsöverföringar. Dagens
elektroniska informationsutbyte har således inte i någon större
utsträckning inneburit att rutiner för önskvärd kontroll har skapats.

Genom möjlighet till direktåtkomst till informationen kan dagens
ärendehantering ytterligare effektiviseras, handläggningstidema förkortas
avsevärt och framför allt kan servicen mot den enskilde förbättras.
Möjligheten att snabbt erhålla ett beslut är många gånger av avgörande
betydelse for den sökande där förmånen i fråga kan vara den enda eller
största inkomstkällan. Förseningar i beslutsfattandet på grund av den
fördröjning som inhämtandet av informationen innebär kan därför få
långtgående konsekvenser for den enskilde.

Framför allt blir det genom direktåtkomst möjligt att utforma effektiva
rutiner för kontroll i pågående ärenden av lämnade uppgifter. För en
sådan kontroll krävs ett informationsutbyte som inte har den tidsutdräkt
som dagens överföringar medför. För att dubbla utbetalningar och andra
felaktiga utbetalningar skall kunna undvikas krävs att den handläggare
som har att fatta beslut om en förmån inför beslutsfattandet på ett enkelt
och snabbt sätt kan förvissa sig om att ett korrekt beslut meddelas. Detta
förutsätter att relevanta uppgifter i så stor utsträckning som möjligt blir
åtkomliga genom direktåtkomst. En kontroll i motsvarande omfattning är
inte realistisk med dagens överföringar, särskilt med tanke på de stora
informationsmängder som skulle behöva överföras.

Direktåtkomst ger, enligt regeringen, en möjlighet för myndigheterna
att på ett enkelt och tidseffektivt sätt förverkliga riksdagens krav på stärkt
kontroll av utbetalning av statliga medel. Starka skäl talar således för en
utökad möjlighet till direktåtkomst när det gäller informationsutbytet
mellan de allmänna försäkringskassorna, RFV, CSN, länsarbets-
nämnderna och arbetslöshetskassorna.

Uppgifter som skall omfattas av direktåtkomst

I detta sammanhang avser direktåtkomsten ett begränsat antal, särskilt
utvalda och mindre integritetskänsliga uppgifter. Det är inte fråga om
direktåtkomst till hela register. Det är endast sådana uppgifter som
mottagaren behöver i sin verksamhet som skall vara möjliga att lämna ut
till denne genom direktåtkomst till utlämnarens elektroniskt lagrade
information. Den tekniska utvecklingen har medfört att det i dag finns

77

förutsättningar att på ett tekniskt säkert sätt överföra skiktad information,
dvs. särskilt utvalda uppgifter, till någon annan. Dessa uppgifter överförs
till en speciell fil som kan bli åtkomlig för direktåtkomst. Den myndighet
eller det organ som har behov av vissa uppgifter i sin verksamhet, t.ex.
tidsperiod, omfattning och utbetalat belopp avseende sjukpenning eller
arbetslöshetsersättning, kan därefter på elektronisk väg ta del av dessa
uppgifter genom direktåtkomst utan att de övriga och mer
integritetskänsliga uppgifter som finns lagrade elektroniskt i ärendet,
t.ex. sjukdomsbilden eller orsaken till arbetslösheten, lämnas ut.

Direktåtkomst och utlämnarens kontroll över uppgifterna

Det argument som brukar åberopas mot direktåtkomst avser det
förhållandet att sekretesskyddet i regel ser olika ut i olika verksamheter
eller att det saknas möjlighet att göra en sekretessprövning av uppgifter i
ett enskilt ärende innan dessa lämnas ut. Dessa argument väger dock
mindre tungt såvitt gäller informationsutbytet mellan de allmänna
försäkringskassorna, RFV, CSN, länsarbetsnämnderna och arbetslöshets-
kassorna.

I det här aktuella informationsutbytet blir det inte aktuellt med någon
sekretessprövning eftersom informationsutbytet bygger på en
författningsreglerad uppgiftsskyldighet för var och en. Detta medför att
uppgifter skall lämnas ut, utan hinder av sekretess. Det saknar betydelse
att uppgifter i arbetsförmedlingsärenden har ett starkare sekretesskydd än
i övriga verksamheter eftersom sekretessen, även i arbetsförmedlings-
ärenden, bryts genom uttryckliga bestämmelser om uppgiftsskyldighet
för länsarbetsnämnderna. Redan vid införandet av en bestämmelse om
uppgiftsskyldighet för en myndighet, i vars verksamhet en stark sekretess
gäller, gör statsmakterna bedömningen att vissa uppgifter skall få lämnas
ut till en verksamhet där en svagare sekretess gäller och att denna
svagare sekretess utgör ett tillräckligt skydd för de utlämnade
uppgifterna. När det gäller informationsutbytet mellan läns-
arbetsnämnderna och arbetslöshetskassorna har regeringen inledningsvis
i avsnitt 8.1 gjort den bedömningen att vissa uppgifter som finns hos
länsarbetsnämnderna har ett tillräckligt skydd i arbetslöshetskassornas
verksamhet.

Eftersom sekretesslagen bygger på att rutinmässigt informationsutbyte
mellan myndigheter och mellan myndigheter och med dem i
sekretesslagens mening jämställda organ skall vara författningsreglerat,
kommer någon sekretessprövning i regel inte att bli aktuell även om
behovet av information i framtiden skulle komma att avse delvis andra
uppgifter än de som i dag omfattas av författningsregleringen.

Ett argument för att det ändå bör göras åtskillnad mellan direktåtkomst
och andra former av utlämnande är, som JK angett, att direktåtkomst
innebär att den ansvariga myndigheten lämnar ut uppgifter utan att i det
enskilda ärendet ha kontroll över vilka uppgifter som lämnas ut. Detta
argument avser i första hand det fall att en sekretessprövning är aktuell
och grundar sig på att någon skadebedömning av varje enskild uppgift,
av tekniska skäl, inte kan göras vid uppgiftslämnande genom
direktåtkomst till elektroniskt lagrad information. Utlämnande myndighet
eller organ måste vid ett sådant uppgiftslämnande göra en preliminär

Prop. 2000/01:129

78

sekretessprövning, dvs. en bedömning på förhand av vilka uppgifter som Prop. 2000/01:129
kan lämnas ut. Detta kan ske t.ex. i samband med att uppgiftslämnaren
beslutar att göra informationen tillgänglig genom direktåtkomst i en
särskild databas för uppgiftslämnande.

I det här aktuella informationsutbytet är någon sekretessprövning dock
inte aktuell varför det av JK anförda argumentet har mindre relevans än
det annars skulle ha. Vad som skall prövas är i stället vilka uppgifter som
omfattas av det författningsreglerade informationsutbytet.

I informationsutbytet med arbetslöshetskassorna innebär det att t.ex.
länsarbetsnämnderna har att pröva vilka uppgifter som skall lämnas ut
enligt förslaget till 48 a § lagen om arbetslöshetsförsäkring och de
föreskrifter som regeringen meddelar med stöd av den bestämmelsen.
För de allmänna försäkringskassorna innebär det att de i informations-
utbytet med arbetslöshetskassorna har att pröva vilka uppgifter som
omfattas av uppgiftsskyldigheten enligt förslaget till 48 c § lagen om
arbetslöshetsförsäkring och de föreskrifter som regeringen meddelar med
stöd av den bestämmelsen.

Vid rutinmässigt uppgiftslämnande på elektronisk väg kan denna
prövning endast ske i samband med att den elektroniska förbindelsen
upprättas. Argumentet om utlämnarens bristande kontroll kan, som JK
anfört, visserligen åberopas även mot att uppgifter som omfattas av en
författningsreglerad uppgiftsskyldighet skall fa lämnas ut genom
direktåtkomst. Sättet och tidpunkten för bedömningen av vilka uppgifter
som skall lämnas ut vid utlämnande genom direktåtkomst skiljer sig dock
inte på något avgörande sätt från den som skall ske vid de författnings-
reglerade informationsöverföringar som sker över telenätet i dag. Vid
dagens överföringar på medium för automatiserad behandling sker
prövningen av vilka slags uppgifter som kan eller skall lämnas ut på
förhand, i anslutning till att förbindelsen upprättas. Någon ytterligare
prövning av om uppgifterna kan eller skall lämnas ut sker inte i det
enskilda ärendet. Argumentet om bristande kontroll för utlämnaren kan
därför anföras även mot det utlämnande som sker med dagens teknik.

Argumentet att utlämnaren inte har möjlighet att i det enskilda ärendet
kontrollera vilka uppgifter som lämnas ut kan mot denna bakgrund
användas såväl mot utlämnande genom direktåtkomst som mot
utlämnande som sker redan i dag på automatiserad väg i annan form.
Eftersom argumentet inte har varit ett vägande skäl mot att uppgifter får
lämnas ut på automatiserad väg i annan form än genom direktåtkomst,
anser regeringen det inte heller vara ett vägande skäl mot att utlämnande
får ske genom direktåtkomst.

Direktåtkomst bör tillåtas

Det i detta sammanhang aktuella informationsutbytet avser endast sådan
information som mottagaren behöver för att fatta beslut i ärenden om
förmåner, ersättningar och andra stöd. Detta är vissa uppgifter som
konkretiseras i lag och förordning. Vidare är det tekniskt möjligt att
genom direktåtkomst lämna ut skiktad information, dvs. särskilt utvalda
uppgifter.

Det förhållandet att en myndighet får direktåtkomst till uppgifter i en
annan myndighets verksamhet är inte något unikt. Kronofogde-

79

myndigheterna har exempelvis sedan länge haft direktåtkomst till Prop. 2000/01:129
uppgifter i skattemyndigheternas verksamhet. Numera har även
Tullverket fatt direktåtkomst till uppgifter i beskattningsdatabasen.
Dessutom har skattemyndigheterna, vilkas direktåtkomst till uppgifter i
beskattningsverksamheten tidigare var regionanknuten, fatt tillgång till
uppgifter i en för riket gemensam beskattningsdatabas.

Direktåtkomst till elektroniskt lagrad information innebär inte att
samtliga anställda har tillgång till uppgifterna. Tvärtom medför
personuppgiftlagens allmänna bestämmelser om grundläggande krav på
och säkerhet vid behandling m.m. att olika åtgärder måste vidtas som
förhindrar missbruk. Det kan t.ex. innebära att åtkomst till uppgifter är
starkt begränsad till olika behörighetsnivåer, vilket i sin tur innebär att
det i slutändan är ett begränsat antal personer som har tillgång till
uppgifterna. Direktåtkomst ställer krav på att den i fråga om
säkerhetsåtgärder personuppgiftsansvariga myndigheten eller organet
sätter upp klara och tydliga gränser i fråga om vilka personer som skall
ha tillgång till uppgifterna. Direktåtkomsten förutsätter också att
information kan överföras på ett tekniskt säkert sätt. Under sådana
förutsättningar blir riskerna för oacceptabla integritetsintrång begränsade
och de bör inte förhindra möjligheterna att bedriva en effektiv
verksamhet med utnyttjande av de fördelar som ny teknik ger för
myndigheterna, de allmänna försäkringskassorna och arbetslöshets-
kassorna.

Mot denna bakgrund anser regeringen att direktåtkomst bör tillåtas till
vissa uppgifter som behövs i handläggningen av skilda förmåner. Detta
förutsätter dock att tillgången ges på ett sätt som tar tillräcklig hänsyn till
integritetsskyddsaspektema. Med den reglering som föreslås nedan
menar regeringen att något oacceptabelt intrång i den enskildes
personliga integritet inte behöver ske.

Utformningen av bestämmelserna

Direktåtkomst till elektroniskt lagrad information är ett sådant
utlämnande på medium för automatiserad behandling som länge ansetts
innebära särskilda risker ur integritetssynpunkt. Det bör därför ankomma
på riksdagen att ta ställning till i vilka fall direktåtkomst bör medges.
Förutsättningarna för direktåtkomst till elektroniskt lagrad information i
länsarbetsnämndernas samt RFV:s och de allmänna försäkringskassornas
verksamhet bör således anges i lag (jfr a. prop. 2000/01:33 och prop.
2000/01:95 Lag om vägtrafikregister, m.m. En annan lösning har dock
valts i prop. 2000/01:80 Ny socialtjänstlag m.m. där regeringen gjorde
bedömningen att föreskrifter om direktåtkomst till personuppgifter som
behandlas automatiserat inom socialtjänsten kan meddelas av regeringen
eller den myndighet regeringen bestämmer).

Regeringen föreslår att RFV, de allmänna försäkringskassorna, CSN
och arbetslöshetskassorna far ha direktåtkomst till uppgifter i
länsarbetsnämndernas verksamhet. Detta bör regleras i en särskild
paragraf, 16 a §, i lagen om arbetsformedlingsregister.

Regeringen föreslår vidare att CSN och arbetslöshetskassorna far ha
direktåtkomst till uppgifter i RFV:s och de allmänna försäkrings-

80

kassornas verksamhet. Detta bör regleras i en ny paragraf, 14 a §, Prop. 2000/01:129
socialforsäkringsregisterlagen.

Regeringen föreslår slutligen att direktåtkomsten endast far ske för det
ändamål som uppställts för behandlingen av personuppgifter i
utlämnarens verksamhet, dvs. för att utgöra underlag hos mottagaren för
beslut om och kontroll av förmåner, ersättningar och andra stöd åt
enskild. Detta ändamål framgår av förslagen till särskilda bestämmelser i
2 a § lagen om arbetsformedlingsregister och 3 a § socialförsäkrings-
registerlagen (se kapitel 9).

Enligt regeringens uppfattning är det lämpligt att i lag ange de yttre
ramarna för vilka uppgifter som får överföras genom direktåtkomst. Det
bör lämpligen ske genom att det i 16 a § lagen om arbets-
förmedlingsregister anges att direktåtkomsten avser uppgifter i 5 och
11 §§ samma lag och att det i 14 a § socialforsäkringsregisterlagen anges
att direktåtkomsten avser uppgifter i 6 och 7 §§ samma lag.

I 5 § lagen om arbetsformedlingsregister anges vilka uppgifter om en
arbetssökande som far registreras i registret. Utöver uppgifter om den
registrerades namn, personnummer och adress får man där ta in uppgifter
om bl.a. arbetslöshet, tillhörighet till arbetslöshetskassa, tidpunkter och
händelser vid kontakt med arbetsförmedlingen och arbetsmarknads-
institutet och beslut om arbetsmarknadspolitisk åtgärd. 1 11 § samma lag
föreskrivs vidare att ett arbetsformedlingsregister även för innehålla
tidsuppgifter om registrerade förhållanden samt de tekniska och
administrativa uppgifter som behövs för att tillgodose ändamålen med
registret.

I 6 § socialforsäkringsregisterlagen anges att allmänna och särskilda
ärendeuppgifter far registreras om personer i socialförsäkringsregister.
Med allmänna ärendeuppgifter avses identifierings- och adressuppgifter
samt uppgifter om kön, civilstånd, medborgarskap och födelseort. Med
särskilda ärendeuppgifter avses uppgifter om sådana ekonomiska och
personliga förhållanden som har betydelse för bl.a. RFV:s och de
allmänna försäkringskassornas handläggning av ärenden. I 7 § andra
stycket samma lag föreskrivs att vissa särskilda ärendeuppgifter får
registreras. Det är, såvitt är aktuellt i detta sammanhang, uppgifter om
förekomsten av ansökan eller anmälan i ärenden hos RFV och de
allmänna försäkringskassorna, tidpunkter, tidsperioder och belopp
avseende ersättningar och för ersättningsgrundande förhållanden i sådana
ärenden. Det är vidare uppgiften om att den registrerade får aktivitetsstöd
enligt förordningen (1996:1100) om aktivitetsstöd.

Det bör ankomma på regeringen att med stöd av sin restkompetens
närmare ange de konkreta uppgifter som skall få lämnas ut genom
direktåtkomst. En erinran härom bör tas in i registerförfattningama.

Regeringen har för avsikt att, genom att införa nya bestämmelser i
förordningen om arbetsformedlingsregister och socialförsäkringsregister-
förordningen, reglera vilka uppgifter som skall få lämnas ut genom
direktåtkomst. Det kommer att ske på i huvudsak det sätt och med det
innehåll som utredningen föreslagit, dvs. genom att det i nämnda
förordningar anges till vilka av de uppgifter som räknas upp i 5 § lagen
om arbetsformedlingsregister respektive i 6 § och 7 § andra stycket
socialforsäkringsregisterlagen som direktåtkomst medges (se bet. s. 52,
54 och 288-289 och bilaga 2 i denna proposition). Vad gäller de

81

uppgifter som skall få lämnas ut genom direktåtkomst till Prop. 2000/01:129
arbetsförmedlingsregistret är det i dagsläget huvudsakligen fråga om
uppgifter om namn och personnummer samt vissa uppgifter rörande den
sökandes arbetslöshet och att en anvisning till ett arbetsmarknadspolitiskt
program skett. På motsvarande sätt är det endast aktuellt att medge
direktåtkomst till socialförsäkringsregistret såvitt avser uppgifter om
namn, personnummer, förekomsten av ansökan eller anmälan i ärenden,
tidpunkter, tidsperioder och belopp för ersättningar och
ersättningsgrundande forhållanden samt att den registrerade har rätt till
aktivitetsstöd.

Vid utformningen av förordningen om arbetsformedlingsregister
kommer regeringen att ta hänsyn till vilket behov arbetslöshetskassorna
kan ha av att fa information från länsarbetsnämnderna med anledning av
de ändringar som skett i lagen om arbetslöshetsförsäkring under 2001.

De uppgifter som myndigheterna, de allmänna försäkringskassorna och
arbetslöshetskassorna inhämtar genom direktåtkomst skall - oavsett om
det sker genom att handläggaren endast tittar på uppgifterna eller också
tar hem uppgifterna till sitt eget system - dokumenteras i ärendet och
kommuniceras med den enskilde innan beslut fattas. Regeringen har, som
nämnts i kapitel 6, börjat se över möjligheten att införa en
författningsreglerad rätt för den enskilde att få insyn i ett ärende om
arbetslöshetsersättning och en författningsreglerad skyldighet för
arbetslöshetskassorna att kommunicera inhämtade uppgifter med denne.

12 Ikraftträdande

Regeringens förslag: De föreslagna lagändringarna träder i kraft den
1 januari 2002. Några övergångsbestämmelser införs inte.

Utredningen har föreslagit att lagändringarna träder i kraft den
1 oktober 2001.

Remissinstanserna: Centrala studiestödsnämnden (CSN), För-
säkringskasseförbundet (FKF) och Arbetslöshetskassornas Samorganisa-
tion (SO) invänder mot den av utredningen föreslagna tidpunkten för
ikraftträdandet, den 1 oktober 2001, eftersom förslagen ställer krav på
anpassning av systemen och leder till ett ökat behov av utbildning. Enligt
SO bör förslagen träda i kraft tidigast sex månader efter riksdagens
beslut.

Skälen för regeringens förslag: Det är angeläget att förslagen kan
träda i kraft så snabbt som möjligt för att öka effektiviteten i
ärendehanteringen, förbättra servicen för de enskilda och stärka
kontrollen av statliga medel. Vidare är det angeläget att så snabbt som
möjligt författningsreglera de elektroniska informationsöverföringar som
sker redan i dag. Förslagen bygger vidare på personuppgiftslagens
(1998:204) systematik. Den lagen blir den 1 oktober 2001 tillämplig även
för äldre behandlingar. Av främst dessa skäl vore det lämpligt om
förslagen skulle kunna träda i kraft vid den tidpunkt utredningen
föreslagit.

82

Mot bakgrund av de synpunkter som CSN, FKF och SO framfört bör
dock bestämmelserna träda i kraft först den 1 januari 2002. Därigenom
ges myndigheter, allmänna försäkringskassor och arbetslöshetskassor tid
att anpassa sina system och rutiner samt att genomföra erforderliga
utbildningsinsatser.

Några särskilda övergångsbestämmelser föreslås inte. Vad gäller
reglerna om handlingsoffentlighet och sekretess innebär det att de blir
tillämpliga även på sådana handlingar hos arbetslöshetskassorna som
finns hos dem före den 1 januari 2002.

Någon skyldighet att registrera handlingar som finns hos
arbetslöshetskassorna före ikraftträdandet föreligger inte. Bestämmelsen i
15 kap. 1 § sekretesslagen gäller endast de handlingar som kommer in till
eller upprättas hos organet efter lagens ikraftträdande. Eftersom
arbetslöshetskassorna inte tidigare haft en laglig skyldighet att registrera
sina handlingar eller hålla dessa ordnade på visst sätt kan det uppstå
svårigheter att identifiera efterfrågade handlingar. Arbetslöshetskassorna
kan dock, på sätt som anvisades de andra organ som initialt togs in i
bilagan till sekretesslagen, under en övergångstid hänvisa till
bestämmelsen i 2 kap. 12 § tryckfrihetsförordningen (jfr prop.
1986/87:151 s. 187). Enligt den bestämmelsen föreligger det inte någon
skyldighet att tillhandahålla handling på stället om betydande hinder
härför möter.

Prop. 2000/01:129

13 Ekonomiska konsekvenser

Regeringens bedömning: De föreslagna ändringarna kan
inledningsvis leda till mindre kostnadsökningar hos myndigheterna, de
allmänna försäkringskassorna och arbetslöshetskassorna. Dessa
kostnadsökningar kommer dock att kompenseras av betydande
effektivitetsvinster.

Remissinstanserna: Enligt Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) kommer
visserligen de elektroniska rutiner som kan upprättas med anledning av
förslagen att medföra utvecklingskostnader till belopp som inte kan
beräknas i dag. Även med beaktande av dessa utgifter kommer dock
enligt AMS den sammanlagda besparingseffekten att på ett positivt sätt
bli märkbar i styrelsens verksamhet. Även Försäkringskasseförbundet
anser att förslagen leder till en rationalisering av arbetet med berörda
ärenden även om det inte i dagsläget kan bedöma i vilken omfattning
rationaliseringen påverkar behovet av personalresurser. Arbetslöshets-
kassornas Samorganisation (SO) framhåller att det initialt krävs
omfattande utbildningsinsatser för kassornas personal och att
utbildningsbehovet kommer att fortlöpa. SO anser att
arbetslöshetskassorna bör bli kompenserade för de utbildningskostnader
och kostnader för arkivering som förslagen medför för kassorna.
Ekonomistyrningsverket och Statskontoret efterlyser en kompletterande
ekonomisk analys av förslagen.

83

Skälen för regeringens bedömning: I kapitel 5 har regeringen Prop. 2000/01:129
redovisat sin bedömning vad gäller förslagets statsfinansiella konsek-
venser.

Utredningen har uppskattat att samtliga informationsutbyten, dvs.
såväl de som sker redan i dag som de som blir möjliga genom
författningsförslagen, därutöver genom ökad effektivitet i
myndigheterna, de allmänna försäkringskassorna och
arbetslöshetskassorna kan leda till minskade kostnader på i vart fall drygt
100 miljoner kronor per år.

Initialt kan förslagen medföra vissa kostnader, främst till följd av
behovet av utbildningsinsatser men även till följd av nya rutiner för
diarieföring och arkivering. Förslagen kan vidare medföra vissa
utvecklingskostnader av de tekniska systemen, exempelvis kostnader för
maskinvara, programvara och för upprättande av nya åtkomstrutiner.
Sistnämnda kostnader är dock svåra att särskilja från kostnaderna för det
IT-stöd som redan finns inom respektive verksamhet och är samtidigt
beroende av den utveckling av IT-stödet som kontinuerligt sker där. De
utvecklingskostnader som föranleds av förslagen ingår i de allmänna
utvecklingskostnaderna för myndigheternas, de allmänna försäkrings-
kassornas och arbetslöshetskassornas IT-system. Regeringen anser det
därför inte motiverat med en sådan komplettering som Ekonomi-
stymingsverket och Statskontoret efterlyst.

Regeringen anser att de merkostnader som förslagen initialt medför
inte är större än att de kan täckas inom myndigheternas och
arbetslöshetskassornas ordinarie resurser. För de flesta av de elektroniska
informationsöverföringarna har dessutom kostnaderna redan uppkommit.
På något längre sikt kommer förslagen att medföra besparingar genom
den ökade effektivitet som kan åstadkommas med informations-
överföringarna. Detta gäller i synnerhet för arbetslöshetskassorna, men
självfallet även för de allmänna försäkringskassorna, Riksförsäkrings-
verket, Centrala studiestödsnämnden och länsarbetsnämnderna.

14     Författningskommentar

14.1     Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen

(1980:100)

7 kap. Sekretess med hänsyn främst till skyddet för enskilds
personliga förhållanden

10 §

I paragrafen införs ett nytt andra stycke. Bakgrunden och syftet med
bestämmelsen behandlas i den allmänna motiveringen (avsnitt 7.2).
Bestämmelsen blir tillämplig i första hand hos arbetslöshetskassorna och
Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS).

Av kommentaren till bilagan till sekretesslagen framgår vad som avses
med ärende om arbetslöshetsersättning. Ärende rörande medlemskap i en
arbetslöshetskassa är inte ett sådant ärende. Den uppgift om medlemskap
som förekommer i ett ärende om arbetslöshetsersättning kommer

84

emellertid att omfattas av såväl handlingsoffentlighet som av sekretess i Prop. 2000/01:129
det ärendet.

Andra stycket är heltäckande och utesluter en tillämpning av första
stycket när det gäller ärenden om arbetslöshetsersättning.

Begreppet personliga förhållanden innefattar även enskilds
ekonomiska förhållanden. Med personliga förhållanden avses bl.a.
medlemskap i en arbetslöshetskassa. Med ekonomiska förhållanden
avses exempelvis uppgift om inkomst och om beviljad dagpenning.

Sekretess gäller med ett rakt skaderekvisit. Det föreligger således en
presumtion för att uppgifter i ärenden om arbetslöshetsersättning är
offentliga. Om det finns anledning anta att den som uppgiften rör eller
någon honom närstående lider men om uppgiften röjs gäller sekretess
och uppgiften i fråga far inte lämnas ut. Men kan föreligga om ett
utlämnande av en uppgift typiskt sett kan innebära en påtaglig nackdel
för den enskilde. När det gäller t.ex. uppgifter om en persons ekonomi,
arbetslöshetsperioder eller eventuella fackföreningstillhörighet torde det i
regel finnas skäl att anta att det är en sådan risk förenad med ett
utlämnande att sekretess gäller för uppgiften. Detta gäller särskilt i ett
sådant fall där den som begär att få del av uppgifterna inte vill tala om
ändamålet med sin förfrågan eller uppträder anonymt. Det är ännu
klarare att det kan innebära men för den enskilde om uppgifter om
dennes ekonomi, arbetslöshetsperioder eller eventuella fackförenings-
tillhörighet lämnas ut till en arbetsgivare som överväger att anställa
personen i fråga. Uppgifter om medlemskap i eller anslutning till en
arbetslöshetskassa torde dock inte vara sådana uppgifter som det typiskt
sett finns anledning anta kan innebära men för den enskilde om de
lämnas ut. Vidare torde uppgifter t.ex. om en persons namn, adress och
civilstånd i regel betraktas som harmlösa uppgifter som inte omfattas av
sekretess.

Till skillnad från vad som gäller för ärenden enligt första stycket gäller
sekretess enligt andra stycket även för uppgifter i beslut.

Bilagan

Ändringen i bilagan innebär att reglerna om handlingsoffentlighet och
sekretess tillämpas på den del av arbetslöshetskassornas verksamhet som
avser prövning av ärenden om arbetslöshetsersättning. Bakgrunden och
syftet med förslaget har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt
7.1).

Den verksamhet som avses är den som regleras i lagen om arbets-
löshetsförsäkring. Verksamhet som avser ärenden om arbetslöshets-
ersättning omfattar även de ärenden som arbetslöshetskassorna hanterar
för att genom beräkning av dagpenning från arbetslöshetsförsäkringen
förenkla ärendehanteringen hos de allmänna försäkringskassorna och
Centrala studiestödsnämnden (CSN) och det även i de fall där någon
ersättning inte betalas ut av arbetslöshetskassorna. Ärenden om
medlemskap i en arbetslöshetskassa omfattas inte av reglerna om
handlingsoffentlighet och sekretess.

85

14.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1997:238) om Prop. 2000/01:129
arbetslöshetsförsäkring

48 a §

Paragrafen är ny. Den innehåller en uppgiftsskyldighet for länsarbets-
nämnderna gentemot arbetslöshetskassorna vad gäller arbetssökande.
Bakgrunden och syftet med bestämmelsen behandlas i den allmänna
motiveringen (avsnitt 8.1-8.2).

Uppgiftsskyldigheten innebär att sekretessen i ärenden om
arbetsförmedling m.m. enligt 7 kap. 10 § första stycket sekretesslagen
viker enligt 14 kap. 1 § samma lag.

Det är endast uppgifter som har betydelse för arbetslöshetskassornas
tillämpning av lagen om arbetslöshetsförsäkring som skall lämnas ut. Det
är exempelvis uppgifter om att den enskilde är anmäld som
arbetssökande vid arbetsförmedlingen, avanmäld därifrån eller att denne
har anvisats ett arbetsmarknadspolitiskt program. Regeringen meddelar
ytterligare föreskrifter om vilka uppgifter som skall lämnas ut, se vidare
kommentaren till 48 e §.

Andra uppgifter än de som omfattas av uppgiftsskyldigheten far endast
lämnas ut efter det att en sekretessprövning gjorts, eventuellt med
tillämpning av 1 kap. 5 § och 14 kap. 3 § sekretesslagen. Ett avslag på en
begäran om utlämnande kan enligt bestämmelsen i 15 kap. 7 § samma
lag överklagas till kammarrätten.

Den aktuella paragrafen är utformad så att uppgifter skall lämnas utan
att en uttrycklig begäran framställts i varje enskilt fall. En rutinmässig
överföring av uppgifter föregås dock alltid av en begäran i anslutning till
att en rutin for överföringen upprättas. Detta gäller oavsett om
information skall överföras i elektronisk form eller manuellt.
Länsarbetsnämnden skall pröva om de uppgifter arbetslöshetskassan
begär att fa överförda omfattas av den föreskrivna uppgiftsskyldigheten.
Det är endast sådana uppgifter som skall lämnas ut utan hinder av
sekretess.

Uppgiftsskyldigheten avser inte de administrativa och tekniska
uppgifter som överförs i samband med elektroniska informations-
överföringar rörande förmåner, ersättningar eller andra stöd, t.ex.
uppgifter om till vilken enhet inom en myndighet eller arbetslöshetskassa
ett visst ärende hör eller uppgift om vem som är handläggare.
Behandlingen av sådana uppgifter ingår som ett led i myndigheternas och
de enskilda organens administrativa verksamhet och i de fall det är fråga
om personuppgifter avser uppgifterna inte de registrerade i ett ärende.
Något hinder att på grund av sekretessreglerna lämna ut sådana uppgifter
finns inte och därför behövs inte någon särskild bestämmelse om
uppgiftsskyldighet beträffande sådana uppgifter för att de skall fa lämnas
ut.

48 b §

Paragrafen är ny. Den innehåller en uppgiftsskyldighet för
arbetslöshetskassorna gentemot länsarbetsnämnderna. Bakgrunden och
syftet med bestämmelsen behandlas i den allmänna motiveringen (se
avsnitt 8.1-8.2).

86

Uppgiftsskyldigheten innebär att sekretessen i ärenden om arbets- Prop. 2000/01:129
löshetsersättning enligt 7 kap. 10 § andra stycket sekretesslagen viker
enligt 14 kap. 1 § samma lag.

Det är endast uppgifter som är av betydelse i ett ärende om
arbetsförmedling som skall lämnas ut. Det är exempelvis vissa uppgifter
som behövs for att bedöma om sökområdet för en arbetssökande bör
utökas eller för att bedöma om denne skall erbjudas aktivitetsgaranti eller
inte. Regeringen meddelar närmare föreskrifter om vilka uppgifter som
skall lämnas ut, se vidare kommentaren till 48 e §.

Angående utlämnande av andra uppgifter än de som omfattas av
uppgiftsskyldigheten, överklagande av avslag på begäran om
utlämnande, utlämnande av uppgifter utan en föregående begäran och
överföring av administrativa och tekniska uppgifter, se kommentaren till
48a§.

48 c §

Paragrafen är ny. Den innehåller en uppgiftsskyldighet för de allmänna
försäkringskassorna, Riksförsäkringsverket (RFV) och CSN gentemot
arbetslöshetskassorna. Bakgrunden och syftet med bestämmelsen
behandlas i den allmänna motiveringen (se avsnitt 8.1-8.2).

Uppgiftsskyldigheten innebär att sekretessen i ärenden om
socialförsäkringsförmåner och studiestöd enligt 7 kap. 7 § och 9 kap. 5 §
sekretesslagen viker enligt bestämmelsen i 14 kap. 1 § samma lag.
Arbetslöshetskassorna kan därmed utan hinder av sekretess fa sådan
information från de allmänna försäkringskassorna, RFV och CSN som är
av betydelse för tillämpningen av lagen om arbetslöshetsförsäkring.
Detta gäller såväl inför ett beslut om rätt till arbetslöshetsersättning som
inför beslut om utbetalning av ersättning.

Det är endast uppgifter i ärenden som avser förmån, ersättning eller
annat stöd åt enskild som skall lämnas ut. Uppgiftsskyldigheten gäller
således uppgifter i de skilda ärenden hos RFV och de allmänna
försäkringskassorna om socialförsäkringsförmåner och andra ersättningar
som dessa administrerar samt i de skilda studiestödsärenden som CSN
administrerar. En förutsättning är att uppgifterna är av betydelse för
tillämpningen av lagen om arbetslöshetsförsäkring. Det är exempelvis
uppgifter om att en förmån, ersättning eller annat stöd beviljats och om
aktuell tidsperiod och omfattning av den beviljade förmånen,
ersättningen eller stödet. Regeringen meddelar närmare föreskrifter om
vilka uppgifter som skall lämnas ut, se vidare kommentaren till 48 e §.

Angående utlämnande av andra uppgifter än de som omfattas av
uppgiftsskyldigheten, överklagande av avslag på begäran om
utlämnande, utlämnande av uppgifter utan en föregående begäran och
överföring av administrativa och tekniska uppgifter, se kommentaren till
48a§.

48 d §

Paragrafen är ny. Den innehåller en uppgiftsskyldighet för
arbetslöshetskassorna gentemot de allmänna försäkringskassorna, RFV
och CSN. Bakgrunden och syftet med bestämmelsen behandlas i den
allmänna motiveringen (se avsnitt 8.1-8.2).

87

Uppgiftsskyldigheten innebär att sekretessen i ärenden om Prop. 2000/01:129
arbetslöshetsersättning enligt 7 kap. 10 § andra stycket sekretesslagen
viker enligt bestämmelsen i 14 kap. 1 § samma lag.

Uppgifter skall lämnas avseende ersättning enligt lagen om
arbetslöshetsförsäkring endast under förutsättning att de är av betydelse i
de allmänna försäkringskassornas och RFV:s eller CSN:s handläggning
av ärenden rörande skilda förmåner, ersättningar eller andra stöd åt
enskild. Det är exempelvis uppgifter om att arbetslöshetsersättning
beviljats, aktuell tidsperiod och om i vilken omfattning ersättningen
utgår. Det är endast sådana uppgifter som skall lämnas ut utan hinder av
sekretess.

Uppgiftsskyldigheten avser i första hand uppgifter om ersättning åt
enskild när personen i fråga är aktuell i ett ärende hos en
arbetslöshetskassa. Med verksamhet som avser arbetslöshetsersättning
avses, som nämnts i kommentaren till bilagan till sekretesslagen, även de
ärenden som arbetslöshetskassorna hanterar för att genom beräkning av
dagpenning från arbetslöshetsförsäkringen förenkla ärendehanteringen
hos de allmänna försäkringskassorna och CSN och det även i de fall då
någon ersättning inte betalas ut av arbetslöshetskassorna.

Regeringen meddelar närmare föreskrifter om vilka uppgifter som
skall lämnas ut, se vidare kommentaren till 48 e §.

Angående utlämnande av andra uppgifter än de som omfattas av
uppgiftsskyldigheten, överklagande av avslag på begäran om
utlämnande, utlämnande av uppgifter utan en föregående begäran och
överföring av administrativa och tekniska uppgifter, se kommentaren till
48a§.

48 e§

Paragrafen är ny. Den innehåller en informationsregel om regeringens
rätt att meddela föreskrifter om vilka uppgifter som far lämnas ut.
Bestämmelsen har utformats i enlighet med Lagrådets synpunkter.

14.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:459) om
arbetsformedlingsregister

2a§

Paragrafen är ny. Genom paragrafen införs en ändamålsbestämning för
den behandling av personuppgifter i länsarbetsnämndernas verksamhet
som består i att lämna information till RFV, de allmänna
försäkringskassorna, CSN och arbetslöshetskassorna. Information får
lämnas i syfte att hos mottagaren utgöra underlag för beslut om och
kontroll av förmåner, ersättningar och andra stöd åt enskild. Bakgrunden
och syftet med bestämmelsen behandlas i den allmänna motiveringen (se
kapitel 9).

16 §

Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets synpunkter.

88

16 a §                                                                 Prop. 2000/01:129

Paragrafen är ny. Bakgrunden och syftet med bestämmelsen behandlas i

den allmänna motiveringen (se kapitel 11).

I första stycket anges att uppgifter far lämnas ut genom direktåtkomst
endast i det syfte som föreskrivs i 2 a §, dvs. för att utgöra underlag för
beslut om och kontroll av förmåner, ersättningar och andra stöd åt
enskild.

Direktåtkomsten avser endast åtkomst till vissa elektroniskt lagrade
uppgifter, inte till hela arbetsformedlingsregister. I paragrafen föreskrivs
att direktåtkomst far avse uppgifter i 5 och 11 §§ samma lag, dvs. sådana
uppgifter som även far lämnas ut på medium för automatiserad
behandling i annan form enligt 17 § tredje stycket samma lag.

I paragrafen regleras endast vilka som får ha direktåtkomst till
uppgifter som behandlas i verksamheten. Vilka uppgifter
länsarbetsnämnderna är skyldiga att lämna ut till RFV, de allmänna
försäkringskassorna, CSN och arbetslöshetskassorna bestäms av reglerna
i sekretesslagen och av skilda bestämmelser om uppgiftsskyldighet för
länsarbetsnämnderna. En sådan uppgiftsskyldighet är föreskriven i
exempelvis 20 kap. 9 § lagen (1962:381) om allmän försäkring gentemot
RFV och de allmänna försäkringskassorna, i 6 kap. 7 § nya studiestöds-
lagen (1999:1395) gentemot CSN och i 48 a § lagen om arbetslöshets-
försäkring gentemot arbetslöshetskassorna.

1 andra stycket finns en informationsregel om regeringens rätt att
meddela föreskrifter om vilka av de uppgifter som anges i 5 och 11 §§
lagen om arbetsformedlingsregister direktåtkomsten får omfatta.

17 §

I paragrafen har arbetslöshetskassorna förts in i uppräkningen i tredje
stycket. Bakgrunden och syftet med bestämmelsen har behandlats i den
allmänna motiveringen (se kapitel 10).

Paragrafen reglerar endast de uppgifter länsarbetsnämnderna får lämna
ut på medium för automatiserad behandling. Vilka uppgifter
länsarbetsnämnderna är skyldiga att lämna ut följer av reglerna i
sekretesslagen och av skilda bestämmelser om uppgiftsskyldighet för
länsarbetsnämnderna. Gentemot arbetslöshetskassorna gäller därvid
48 a § lagen om arbetslöshetsförsäkring och de föreskrifter regeringen
meddelar med stöd av den bestämmelsen.

Regeringen meddelar föreskrifter om vilka av uppgifterna i 5 och

II §§ lagen om arbetsformedlingsregister som får lämnas ut på detta sätt.

14.4 Förslaget till lag om ändring i
socialforsäkringsregisterlagen (1997:934)

3a§

Paragrafen är ny. Genom paragrafen införs en ändamålsbestämning för
den behandling av personuppgifter i de allmänna försäkringskassornas
och RFV:s verksamhet som består i att lämna information till CSN och
arbetslöshetskassorna. Information får lämnas i syfte att hos mottagaren
utgöra underlag för beslut om och kontroll av förmåner, ersättningar och

89

andra stöd åt enskild. Bakgrunden och syftet med bestämmelsen Prop. 2000/01:129
behandlas i den allmänna motiveringen (se kapitel 9).

14 a §

Paragrafen är ny. Bakgrunden och syftet med bestämmelsen behandlas i
den allmänna motiveringen (se kapitel 11). Den närmare innebörden av
bestämmelsen framgår av kommentaren till 16 a § lagen om arbets-
formedlingsregister.

Vilka uppgifter de allmänna försäkringskassorna och RFV är skyldiga
att lämna ut följer av reglerna i sekretesslagen och av skilda
bestämmelser om uppgiftsskyldighet för dem. Gentemot
arbetslöshetskassorna gäller därvid den bestämmelse som föreslås i
48 c § lagen om arbetslöshetsförsäkring och de föreskrifter regeringen
meddelar med stöd av bestämmelsen.

I andra stycket finns en informationsregel om regeringens rätt att
meddela föreskrifter om vilka av de uppgifter som anges i 6 § och 7 §
socialforsäkringsregisterlagen direktåtkomsten får omfatta.

14.5     Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring

20 kap. Övriga bestämmelser

9a§

Bakgrunden och syftet med ändringarna i bestämmelsen behandlas i den
allmänna motiveringen (avsnitt 8.3).

Uppgiftsskyldigheten för de allmänna försäkringskassorna och RFV
gentemot arbetslöshetskassorna finns i 48 c § lagen om arbetslöshets-
försäkring.

14.6     Förslaget till lag om ändring i lag (1986:378) om
förlängt barnbidrag

Paragrafen är ny. Bakgrunden och syftet med bestämmelsen behandlas i
den allmänna motiveringen (se avsnitt 8.3).

14.7     Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:674) om
inkomstgrundad ålderspension

15 kap. Övriga bestämmelser

13 §

Bakgrunden och syftet med ändringarna i bestämmelsen behandlas i den
allmänna motiveringen (avsnitt 8.3). Uppgiftsskyldigheten for arbets-
löshetskassorna gentemot RFV och de allmänna försäkringskassorna
regleras i 48 d § lagen om arbetslöshetsförsäkring.

90

15 §                                                                  Prop. 2000/01:129

Bakgrunden och syftet med ändringarna i bestämmelsen behandlas i den

allmänna motiveringen (avsnitt 8.3). Uppgiftsskyldigheten for de
allmänna försäkringskassorna och RFV gentemot arbetslöshetskassorna
regleras i 48 c § lagen om arbetslöshetsförsäkring.

91

Sammanfattning av Informationsutbytesutredningens g-°fga2°00/01:129
betänkande Rätt underlag - rätt beslut, Ökat
informationsutbyte mellan de allmänna
försäkringskassorna, Riksförsäkringsverket, Centrala
studiestödsnämnden, länsarbetsnämnderna och
arbetslöshetskassorna (SOU 2000:97)

Uppdraget

Utredningen har haft i uppdrag att se över förutsättningarna för ett ökat
utbyte av information i elektronisk form mellan de allmänna
försäkringskassorna, Riksförsäkringsverket (RFV), Centrala
studiestödsnämnden (CSN), länsarbetsnämnderna och
arbetslöshetskassorna. Syftet med ett sådant informationsutbyte skall
vara att öka servicen för den enskilde, säkerställa ett korrekt
beslutsunderlag samt förebygga felaktiga utbetalningar.

Frågor utredningen haft att ta ställning till

Den övergripande frågan utredningen haft att ta ställning till är om ett
utökat informationsutbyte i elektronisk form mellan nämnda
myndigheter, allmänna försäkringskassor och arbetslöshetskassor går att
förena med kraven på skydd mot oacceptabla intrång i den personliga
integriteten. Därutöver har utredning haft tre huvudsakliga frågor att ta
ställning till.

Den första frågan är hur arbetslöshetskassorna skall få tillgång till ett
utökat informationsutbyte med nämnda myndigheter och de allmänna
försäkringskassorna.

Den andra frågan är om alla de informationsflöden som sker i
elektronisk form i dag bör författningsregleras i de fall en sådan reglering
saknas.

Den tredje frågan är om det är lämpligt att göra information som finns
lagrad elektroniskt hos en aktör tillgänglig för övriga aktörer i
informationsutbytet genom direktåtkomst.

Våra förslag

Vi föreslår att hanteringen av arbetslöshetsersättning omfattas av
reglerna om handlingsoffentlighet och sekretess och att de allmänna
försäkringskassorna, RFV, CSN och länsarbetsnämnderna skall vara
skyldiga att lämna uppgifter till arbetslöshetskassorna. Därigenom kan
arbetslöshetskassornas behov av ett ökat informationsutbyte tillgodoses.

Vi föreslår vidare en författningsreglering av de oreglerade
informationsöverföringar som sker redan i dag, dvs. av information från
länsarbetsnämnderna till arbetslöshetskassorna och av information från

92

arbetslöshetskassorna till de allmänna försäkringskassorna, RFV och Prop. 2000/01:129

CSN.                                                              Bilaga 1

Vi föreslår slutligen att elektroniskt lagrad information skall fa utbytas
genom att mottagaren av informationen har direktåtkomst till sådan
information hos utlämnaren.

Bakgrund

Bestämmelser i regelverk för skilda förmåner förutsätter att den som
beslutar om förmånen, stödet eller ersättningen - vare sig det är en
myndighet, en allmän försäkringskassa eller en arbetslöshetskassa - har
tillgång till de uppgifter som krävs för att fatta ett beslut. Många gånger
ges dessa uppgifter in av den sökande. Men ofta behöver den som fattar
ett beslut fa in uppgifter från annat håll. Därför pågår redan i dag
informationsöverföringar mellan de i utredningen aktuella
myndigheterna, försäkringskassorna och arbetslöshetskassorna.

Arbetslöshetskassorna omfattas inte av sekretesslagen. Det stora
hindret för en informationsöverföring till kassorna är att sekretess inte
kan garanteras för uppgifter som överlämnas dit. Till följd av detta har
arbetslöshetskassorna en mycket begränsad tillgång till elektroniskt
överförd information.

Det stora behovet av uppgifter som finns hos myndigheter, de
allmänna försäkringskassorna och arbetslöshetskassorna har successivt
tvingat fram olika informationsöverföringar. Dessa överföringar har
sällan föregåtts av aktiva ställningstaganden från statsmakternas sida. I
stället sker vissa informationsöverföringar utan stöd av en
författningsreglering, och vad gäller de uppgifter arbetslöshetskassorna
lämnar, på frivillig grund.

Behov av ökat informationsutbyte

Effektiv ärendehantering

Statsmakterna har vid ett flertal tillfallen under senare år ställt krav på en
effektivare ärendehantering inom framför allt socialförsäkringssystemet
men även inom studiestödssystemet och arbetslöshetsförsäkringen. För
att uppnå detta krävs att utredningen i ärendena har en hög kvalitet, att
handläggningen är snabb och att besluten blir riktiga. De som hanterar
statliga medel måste därför på ett rationellt och enkelt sätt kunna inhämta
uppgifter såväl från den enskilde som från andra. Utvecklingen av IT och
av elektroniska tjänster över Internet har i det sammanhanget öppnat nya
möjligheter att förbättra ärendehanteringen. Utvecklingen går mot
ärendehanteringssystem där alla handlingar i ett ärende skall kunna
hanteras och lagras elektroniskt. Denna utveckling är svår att förena med
dagens rutiner, som ofta innebär att skriftliga intyg utfärdas av en
myndighet för att av den enskilde ges in till den beslutande myndigheten.
De möjligheter till ett elektroniskt informationsutbyte som dagens teknik
medger bör i ökad utsträckning tas till vara.

93

Förbättrad service för den enskilde                                         Prop. 2000/01:129

Med ett ökat informationsutbyte kan handläggningstidema för ett ärende         '

minskas och beslut om skilda förmåner fattas snabbare. I bidrags- och
förmånsärenden är behovet av en skyndsam handläggning särskilt
angelägen. För en sökande kan det vara mycket besvärande att behöva
vänta i flera veckor på den första utbetalningen av exempelvis
sjukpenning, föräldrapenning, arbetslöshetsersättning eller studiestöd.

Med ett ökat informationsutbyte slipper den enskilde att själv ombesörja
att myndigheter, allmänna försäkringskassor och arbetslöshetskassor har
en fullständig utredning i ärendet och att uppgifterna vid varje tidpunkt är
aktuella. Att den enskilde själv skall rekvirera intyg från en myndighet
för att ge in till en annan kommer att kännas alltmer otidsenligt i takt
med att den snabba tekniska utvecklingen gör att människor vänjer sig
vid helt andra vägar för informationsöverföringar.

Kontroll av statliga medel

Statsmakterna har under de senaste åren vid upprepade tillfallen och i
olika sammanhang ställt krav på en förbättrad kontroll av utbetalning av
statliga medel från framför allt socialförsäkringssystemet men även från
arbetslöshetsförsäkrings- och studiestödssystemen. Bakgranden till att
sådana krav framställts är att kontrollen i systemen av olika anledningar
brustit.

RRV har bedömt att det totala beloppet av felaktiga utbetalningar på
grand av fusk, överutnyttjande och systembrister inom social- och
arbetslöshetsförsäkringen årligen uppgår till 5-7 miljarder kronor. Den
största delen av detta består av sådant fusk som innebär att den enskilde
uppbär en förmån och samtidigt har en arbetsinkomst. Detta fusk kan inte
upptäckas och förhindras genom det informationsutbyte som är föremål
för vår utredning.

Det fusk som kan förhindras genom ett utökat elektroniskt
informationsutbyte är bl.a. det som består av dubbla utbetalningar. Vad
gäller omfattningen av detta fusk finns inga undersökningar som omfattar
alla system som behandlas av denna utredning.

Från de system som är föremål för vår utredning betalas det årligen ut
cirka 300 miljarder kronor, vilket motsvarar cirka 40 procent av
utgiftstaket för staten inklusive ålderspensionssystemet.
Arbetslöshetsförsäkringen svarar för cirka 10 procent av dessa
utbetalningar. Enligt vissa studier uppgår fusk med dubbla utbetalningar i
arbetslöshetsförsäkringen till cirka 2 promille av utbetalade belopp, eller
cirka 65-80 miljoner kronor per år.

Men det är inte enbart dubbla utbetalningar som kan förhindras genom
ett utökat informationsutbyte. Felaktiga utbetalningar kan ha sin grand i
bristfälligheter i ärendehanteringen, av att uppgifter som utbyts i olika
system inte är jämförbara eller att den enskilde oavsiktligt lämnat
oriktiga uppgifter. Felaktiga utbetalningar kan också bero på att en
omständighet inträffat i ett annat system utan att det är fråga om
utbetalning av en annan förmån. Exempel på detta är att den sökande
under tiden som denne uppbär arbetslöshetsersättning påbörjar studier
utan att det finns rätt till det med bibehållen arbetslöshetsersättning.

94

Felaktiga utbetalningar kan även förekomma på grund av att uppgifter Prop. 2000/01:129
som en gång lämnats inte kontinuerligt uppdateras. Skälet till detta Bilaga 1
behöver nödvändigtvis inte vara att den sökande avsiktligen försöker
fuska med bidrag utan kan givetvis bero på glömska, slarv, lättja eller
okunskap.

I system där det varje år fattas miljontals beslut, och där det årligen
betalas ut cirka 300 miljarder kronor, så leder ändå mycket låga
promilletal, vad gäller undvikande av felaktiga utbetalningar, till
avsevärda belopp i besparingar.

För dem som är berättigade till bidrag och för medborgarna i allmänhet
framstår fusket självfallet som stötande. En grundläggande förutsättning
för att upprätthålla allmänhetens respekt för systemen och för den
allmänna samhällsmoralen är att bidrag endast betalas ut till dem de är
avsedda för. Det är därför viktigt att möjligheten till kontroll ökar och att
drivkrafterna till felaktigt och ej avsett utnyttjande minimeras. Ett utbrett
fusk kan vidare långsiktigt urholka möjligheterna till finansiering av
välfärdssystemen.

Ett ökat informationsutbyte är en förutsättning för att kunna åtgärda de
typer av felaktiga utbetalningar som vi talat om här. Detta är särskilt
tydligt i arbetslöshetsförsäkringen.

Den personliga integriteten

Personlig integritet - inte en absolut rättighet

Ett utökat elektroniskt informationsutbyte kan innebära nackdelar från
integritetssynpunkt och detta gäller särskilt vid myndighetsutövning.
Myndigheters behandling av stora informationsmängder som är samlade
så att uppgifter är enkelt sökbara på elektronisk väg innebär en risk för
att enskilda skall utsättas för oacceptabla intrång i den personliga sfären.
Personlig integritet är dock inte en absolut rättighet. Här - likväl som på
andra håll i lagstiftningen - måste den personliga integriteten vägas mot
andra intressen.

Bedömningen måste göras mot bakgrund av ett redan pågående
informationsutbyte

Vad utredningen syftar till är framför allt att arbetslöshetskassorna skall
fa tillgång till ett liknande informationssystem som i dag redan finns
mellan myndigheterna och mellan myndigheterna och de allmänna
försäkringskassorna. Det förhållandet att dagens informationsutbyte
utökas något till att omfatta även arbetslöshetskassorna kan, enligt vår
mening, inte anses innebära ett oacceptabelt intrång i den enskildes
integritet.

Trots att det saknas uttrycklig författningsreglering sker överföring på
elektronisk väg av information redan i dag från länsarbetsnämnderna och
i viss utsträckning från CSN till arbetslöshetskassorna. Vidare överfor
arbetslöshetskassorna i dag stora mängder uppgifter på elektronisk väg
till främst de allmänna försäkringskassorna och RFV men även till CSN.
Inte heller denna informationsöverföring är författningsreglerad utan

95

bygger på arbetslöshetskassornas goda vilja. Arbetslöshetskassornas Prop. 2000/01:129
utlämnande har inte föregåtts av någon sedvanlig prövning såvitt gäller Bilaga 1
integritet och sekretess. En författningsreglering förbättrar skyddet för
den personliga integriteten.

Sambearbetning har förutsatts vid förmånsreglernas utformning

Behovet av informationsutbyte mellan de i utredningen aktuella
systemen är en konsekvens av utformningen av de regelverk som reglerar
de i informationsutbytet ingående förmånerna. Vi anser att sådana inslag
i administrationen som är en nödvändig följd av förmånssystemens
utformning inte är ett oacceptabelt intrång i den personliga integriteten.

Informationsutbytet avser ett begränsat antal uppgifter i ett ärende

Det i utredningen aktuella informationsutbytet avser ett begränsat antal
uppgifter i ett ärende. Det gäller främst att en ansökan om en förmån
lämnats in, att en förmån av viss omfattning beviljats och uppgifter om
utbetalt belopp. Mer integritetskänsliga uppgifter, t.ex. om den sökandes
sjukdomstillstånd, bakgrunden till att någon drabbats av arbetslöshet eller
skälen för att en person valt att studera far inte utbytas.

De förslag vi lagt fram innebär att endast de konkreta uppgifter som är
föreskrivna i lag och förordning skall fa överföras utan hinder av
sekretess. Annan information kan överföras först efter en prövning enligt
sekretesslagen.

Slutsatser

Det finns starka skäl för ett utökat informationsutbyte. I de system som är
föremål för utredningens arbete finns stora möjligheter till
effektivitetsförbättringar genom ett ökat informationsutbyte. Med ett ökat
informationsutbyte kan servicen för den enskilde förbättras, kontrollen av
statliga medel stärkas och felaktiga utbetalningar förhindras. Dessa starka
allmänna intressen väger enligt vår uppfattning tungt vid den bedömning
vi har att göra såvitt avser den enskilda integriteten.

En författningsreglering av dagens redan pågående
informationsöverföringar är enligt vår mening nödvändig och utgör en
förbättring ur integritetssynpunkt. Ett informationsutbyte skall föregås av
information till den enskilde och kommunikation avseende inhämtade
uppgifter innan beslut fattas. Jämfört med ett manuellt
informationsutbyte kan ett elektroniskt informationsutbyte vara att
föredra eftersom det endast avser förprogrammerade uppgifter. Genom
skyldigheten att lämna information till den registrerade har den enskilde
möjlighet att få kännedom om exakt vilka konkreta uppgifter som
överförs från en verksamhet till en annan.

Vi anser att ett ökat utbyte av information går att förena med kraven på
skydd mot oacceptabla intrång i den personliga integriteten.

96

Författningsändringar som behövs                              Prop. 2000/01:129

Bilaga 1

För att ett ökat elektroniskt informationsutbyte skall bli möjligt krävs
omfattande författningsändringar inom skilda områden. Inledningsvis
måste sekretess garanteras för arbetslöshetskassornas hantering av
arbetslöshetsförsäkringen. Vidare måste ett flertal bestämmelser om
uppgiftsskyldighet inforas. Informationsöverföringen måste anpassas till
personuppgiftslagens krav. Slutligen måste direktåtkomst regleras.

Handlingsoffentlighet och sekretess i arbetslöshetsförsäkringen

En förutsättning för att de allmänna försäkringskassorna, RFV, CSN och
länsarbetsnämnderna skall kunna lämna ut information till
arbetslöshetskassorna är att sekretess kan garanteras för uppgifterna.

Vi har föreslagit att detta sker genom att såväl reglerna om
handlingsoffentlighet som reglerna om sekretess görs tillämpliga i
arbetslöshetskassornas hantering av arbetslöshetsersättning.
Arbetslöshetsförsäkringen finansieras till över 90 procent med statliga
medel och hanteringen av ärenden om arbetslöshetsersättning utgör
myndighetsutövning. Genom de föreslagna reglerna kan man få till stånd
en insyn för allmänheten med bibehållande av dagens organisationsform,
dvs. att arbetslöshetsförsäkringen hanteras av arbetslöshetskassor som är
fristående från staten.

Lagtekniskt görs reglerna om handlingsoffentlighet och sekretess
tillämpliga på hanteringen av arbetslöshetsersättning genom att
arbetslöshetskassorna tas in i bilagan till sekretesslagen. De i bilagan
angivna organen jämställs vid tillämpningen av sekretesslagen med
myndigheter.

Uppgifter i ärenden om medlemskap omfattas inte av reglerna om
handlingsoffentlighet och sekretess.

Det sekretessbehov som uppstår för uppgifter i ärenden om
arbetslöshetsersättning tillgodoses genom att sekretess genom våra
förslag skall gälla i ärenden om arbetslöshetsersättning för uppgifter om
enskilds personliga och ekonomiska förhållanden. Sekretess skall gälla
med ett rakt skaderekvisit, vilket innebär att huvudregeln är att
uppgifterna är offentliga. Sekretess gäller endast om det kan antas att den
som uppgiften rör lider skada eller men om uppgiften röjs.

Uppgifter i beslut i ärenden om arbetslöshetsersättning skall däremot
alltid vara offentliga.

Uppgiftsskyldighet

Vi föreslår att informationsutbytet mellan å ena sidan de allmänna
försäkringskassorna, RFV, CSN och länsarbetsnämnderna och å andra
sidan arbetslöshetskassorna skall bygga på uttryckliga bestämmelser om
uppgiftsskyldighet i lagen om arbetslöshetsförsäkring. Bestämmelserna
innebär att uppgifter skall lämnas ut trots att sekretess gäller för dem.

Vilka konkreta uppgifter som skall lämnas ut regleras i en förordning.
Det är exempelvis uppgifter om den enskildes namn, att en ansökan om

4 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 129

en förmån lämnats in, att den enskilde beviljats en förmån, omfattningen Prop. 2000/01:129
av denna och aktuell tidsperiod.                                           Bilaga 1

Den uppgiftsskyldighet vi föreslår innebär att den i dag pågående
elektroniska informationsöverföringen blir författningsreglerad. Våra
förslag innebär vidare en utökad informationsöverföring genom att de
allmänna försäkringskassorna och RFV samt CSN blir skyldiga att utan
hinder av sekretess lämna ut uppgifter till arbetslöshetskassorna. Den
informationsöverföring som sker i dag mellan de i utredningen aktuella
systemen är i princip begränsad till att ge mottagaren ett underlag för att
besluta att rätt till en viss förmån, ersättning eller stöd föreligger. Våra
förslag ger en möjlighet att utforma ett informationsutbyte som även
syftar till att kontrollera att inte dubbla utbetalningar eller andra felaktiga
utbetalningar sker.

Behandling av personuppgifter

I dag regleras behandlingen av personuppgifter i länsarbetsnämndernas
samt i de allmänna försäkringskassornas och RFV:s verksamhet av
särskild lagstiftning. Vi lämnar förslag till särskilda
ändamålsbestämmelser i dessa lagar för behandling av personuppgifter
som sker i syfte att lämna ut uppgifter till de övriga aktörerna i
informationsutbytet som underlag för beslut om och kontroll av
förmåner, ersättningar och andra stöd.

En generell översyn av aktuell lagstiftning för att i övrigt anpassa den

till personuppgiftslagens krav är påkallad.

När det gäller behandlingen av personuppgifter i CSN:s och
arbetslöshetskassornas verksamhet upphör de för dessa verksamheter
meddelade föreskrifterna att gälla den 1 oktober 2001 i samband med att
personuppgiftslagen blir gällande även för dessa behandlingar. Vi anser
att det är angeläget att anpassa behandlingen av personuppgifter även i
CSN:s och arbetslöshetskassornas verksamhet till personuppgiftslagen
senast till detta datum.

Sådana ytterligare anpassningar till personuppgiftslagens krav är
nödvändiga för att åstadkomma ett utökat informationsutbyte.

Direktåtkomst till elektroniskt lagrad information

Innebörden av direktåtkomst

Direktåtkomst innebär att användaren själv kan söka i ett register eller i
en uppgiftssamling dock utan att själv kunna påverka innehållet.
Traditionellt sett har direktåtkomst inneburit åtkomst till alla uppgifter i
ett register. På senare år har tekniken möjliggjort direktåtkomst till ett
visst begränsat antal utvalda uppgifter. Detta innebär att de som har rätt
att ta del av vissa uppgifter hos någon annan kan fa tillgång till
avgränsade utrymmen som innehåller det begränsade antal uppgifter som
är avsett för just denna mottagare. Det är denna senare form av
direktåtkomst som är aktuell i utredningen.

98

Behov av direktåtkomst

Genom att handläggaren av ett ärende på ett enkelt och rationellt sätt kan
inhämta uppgifter från ett annat system kan ärendehanteringen ytterligare
effektiviseras i jämförelse med dagens överföringar på medium för
automatiserad behandling. Därigenom kan även servicen för den enskilde
förbättras genom att den sökande snabbt kan erhålla ett korrekt beslut
och återkrav och tilläggsutbetalningar kan undvikas. Direktåtkomst ger
också möjligheter - som i princip saknas i dag - att förhindra att dubbla
utbetalningar och andra felaktiga utbetalningar sker. Genom
direktåtkomst kan en handläggare inhämta uppdaterad information från
ett annat system inför utbetalning av en förmån. En motsvarande
kontinuerlig kontroll är inte realistisk med dagens överföringar på
överföringar på medium for automatiserad behandling och sker med
några fa undantag inte mellan de i utredningen aktuella systemen.

Utlämnarens kontroll över uppgifterna

Direktåtkomst har ansetts särskilt integritetskänsligt av det skälet att
utlämnaren inte har någon kontroll över vilka uppgifter som lämnas ut i
det enskilda fallet. En jämförelse mellan vad som gäller vid dagens
överföringar på medium för automatiserad behandling visar dock att det
inte heller vid dessa överföringar - annat än på ett teoretiskt plan - finns
någon möjlighet att i det enskilda fallet kontrollera vilka uppgifter som
överförs till mottagaren. Utlämnandet av uppgifter i det aktuella
informationsutbytet bygger på en noga reglerad uppgiftsskyldighet. Den
prövning som skall ske avser vilka uppgifter utlämnaren är skyldig att
lämna ut till mottagaren. Denna prövning sker såväl när det gäller
direktåtkomst som vid dagens överföringar på medium för automatiserad
behandling i samband med att den elektroniska rutinen for
informationsöverföring upprättas. Det förhållandet att utlämnaren inte
har kontroll över vilka uppgifter som lämnas ut i det enskilda fallet har
inte varit ett tungt vägande skäl mot att uppgifter lämnas ut på
automatiserad väg i annan form än genom direktåtkomst. Det kan därför
inte heller vara ett vägande skäl mot att utlämnande far ske genom
direktåtkomst.

Slutsatser

Eftersom direktåtkomst leder till en effektivare ärendehantering, ökad
service gentemot den enskilde och en bättre kontroll av utbetalda medel,
och då det inte finns några tungt vägande skäl mot en sådan åtkomst,
anser vi att de uppgifter som skall lämnas ut i det aktuella
informationsutbytet skall fa lämnas ut genom direktåtkomst.

Prop. 2000/01:129

Bilaga 1

99

Författningsförslagen i betänkandet Rätt underlag -
rätt beslut, Ökat informationsutbyte mellan de
allmänna försäkringskassorna, Riksförsäkringsverket,
Centrala studiestödsnämnden, länsarbetsnämnderna
och arbetslöshetskassorna (SOU 2000:97)

1 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100)

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 10 § och 8 kap. 1 § sekretesslagen
(1980:100) och bilagan till lagen skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 2000/01:129

Bilaga 2

7 kap.

10 S

Sekretess gäller i ärende om
arbetsförmedling eller yrkesvägled-
ning för uppgift om enskilds
personliga förhållanden, om det
inte står klart att uppgiften kan
röjas utan att den enskilde eller
någon honom närstående lider men.
Motsvarande sekretess gäller i
ärende om arbetsvärd, antagning
till arbetsmarknadsutbildning, hjälp
och stöd vid arbetslöshet eller
andra åtgärder i anställnings-
främjande syfte eller för att främja
enskilds anpassning till arbetslivet.
Sekretessen gäller dock inte beslut
i ärende som avses i detta stycke.

Sekretess gäller i ärende om
arbetsförmedling eller yrkesvägled-
ning för uppgift om enskilds
personliga förhållanden, om det
inte står klart att uppgiften kan
röjas utan att den enskilde eller
någon honom närstående lider men.
Motsvarande sekretess gäller i
ärende om arbetsvärd, antagning
till arbetsmarknadsutbildning och,
med undantag för ärende som avses
i andra stycket, hjälp och stöd vid
arbetslöshet eller andra åtgärder i
anställningsfrämjande syfte eller
för att främja enskilds anpassning
till arbetslivet.

Sekretess gäller i ärende om
arbetslöshetsersättning enligt
lagen (1997:238) om arbetslöshets-
försäkring för uppgift om enskilds
personliga förhållanden, om det
kan antas att den enskilde eller

någon honom närstående lider men
om uppgiften röjs.

Sekretessen gäller dock inte
beslut i ärende som avses i första
och andra stycket.

I ärende hos allmän försäkringskassa, Riksförsäkringsverket eller
domstol gäller 7 § i stället för första stycket.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst femtio
år.

100

8 kap.

1 §

Sekretess gäller i ärende om
arbetsförmedling och ärende enligt
lagstiftningen om anställnings-
främjande åtgärder för uppgift om
enskilds affärs- eller driftför-
hållanden, om det inte står klart att
uppgiften kan röjas utan att den
enskilde lider skada.

Sekretess gäller i ärende om
arbetsförmedling och ärende enligt
lagstiftningen om anställnings-
främjande åtgärder för uppgift om
enskilds affärs- eller driftför-
hållanden, om det inte står klart att
uppgiften kan röjas utan att den
enskilde lider skada.

Sekretess gäller i ärende om
arbetslöshetsersättning enligt la-
gen (1997:238) om arbetslöshets-
försäkring för uppgift om enskilds
ekonomiska förhållanden, om det
kan antas att den enskilde lider

Prop. 2000/01:129

Bilaga 2

skada om uppgiften röjs. Sekre-
tessen gäller dock inte beslut i
ärende som avses i detta stycke.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.

101

Bilaga

Prop. 2000/01:129

Bilaga 2

Nuvarande lydelse

I enlighet med vad som anges i 1 kap. 8 § skall vad som föreskrivs i
tryckfrihetsförordningen om rätt att ta del av handlingar hos myndighet i
tillämpliga delar gälla också handlingar hos något av de organ som
nämns nedan i den mån handlingarna hör till där angiven verksamhet hos
organet. Verksamheten anges i förekommande fall med hänvisning till
numret i Svensk författningssamling (SFS) på den författning med stöd
av vilken verksamheten har uppdragits åt organet.

Organ                          Verksamhet

Besiktningsorganen Aktiebolaget fordonskontroll (SFS 1994:2043)
Svensk Bilprovning, SMP Svensk

MaskinprovningAktiebolag och

SAQ Kontroll Aktiebolag

Föreslagen lydelse

I enlighet med vad som anges i 1 kap. 8 § skall vad som föreskrivs i
tryckfrihetsförordningen om rätt att ta del av handlingar hos myndighet i
tillämpliga delar gälla också handlingar hos något av de organ som
nämns nedan i den mån handlingarna hör till där angiven verksamhet hos
organet. Verksamheten anges i förekommande fall med hänvisning till
numret i Svensk författningssamling (SFS) på den författning med stöd
av vilken verksamheten har uppdragits åt organet.

Organ                          Verksamhet

Arbetslöshetskassor enligt lagen arbetslöshetsersättning       (SFS

(1997:239) om arbetslöshetskassor 2001:000)

Besiktningsorganen Aktiebolaget fordonskontroll (SFS 1994:2043)
Svensk Bilprovning, SMP Svensk

MaskinprovningAktiebolag och

SAQ Kontroll Aktiebolag

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001.

102

2 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:238) om ProP 2000/01:129
arbetslöshetsförsäkring                              Bllaga 2

Härigenom föreskrivs att det i lagen (1997:238) om arbetslöshets-
försäkring skall införas fyra nya paragrafer, 48 a-d §§, samt närmast före
48 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Uppgiftsskyldighet

48 a §

En länsarbetsnämnd skall till en
arbetslöshetskassa lämna de upp-
gifter om en arbetssökande som
har betydelse för tillämpningen av
denna lag.

48 b §

En allmän försäkringskassa,
Riksförsäkringsverket och Centrala
studiestödsnämnden skall till en
arbetslöshetskassa lämna de upp-
gifter om förmån, ersättning eller
annat stöd åt enskild som har
betydelse för tillämpningen av
denna lag.

48 c §

En arbetslöshetskassa skall till
en allmän försäkringskassa, Riks-
försäkringsverket och Centrala
studiestödsnämnden lämna de upp-
gifter om ersättning enligt denna
lag som har betydelse hos mot-
tagaren i ett ärende om förmån,
ersättning eller annat stöd åt
enskild.

48 d§

Endast de uppgifter som rege-
ringen meddelar närmare bestäm-
melser om skall lämnas ut enligt
48 a-c §§.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001.

103

3 Förslag till förordning om ändring i förordningen ProP- 2000/01:129

(1997:835) om arbetslöshetsförsäkring             Bilaga 2

Härigenom föreskrivs att det i förordningen (1997:835) om arbetslös-
hetsförsäkring skall införas fem nya paragrafer, 25-29 §§, samt närmast
före 25 § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Uppgiftsskyldighet

25 §

En länsarbetsnämnd skall till en
arbetslöshetskassa lämna uppgifter
om

1. en arbetssökandes namn och
personnummer,

2. från och med vilken tidpunkt
denne är anmäld eller avanmäld
som arbetssökande vid en arbets-
förmedling,

3.  att en anvisning till ett
arbetsmarknadspolitiskt program
skett,

4. vilket arbetsmarknadspolitiska
program som anvisats den arbets-
sökande,

5.  under vilken tidsperiod ett
arbetsmarknadspolitiskt program
pågår, samt

6. ändring av en anvisning till ett
arbetsmarknadspolitiskt program.

26 §

En allmän försäkringskassa och
Riksförsäkringsverket skall till en
arbetslöshetskassa lämna uppgifter
om

1. en enskilds namn och person-
nummer,

2.  att en anmälan eller en
ansökan har lämnats in,

3. vilken förmån, ersättning eller
annat stöd som har beviljats,

4.  under vilken tidsperiod en
förmån, ersättning eller annat stöd
utgår,

5. omfattningen av en beviljad
förmån, ersättning eller annat stöd,
samt

6. vilket belopp som har betalats

104

wt.

27£

Centrala studiestödsnämnden
skall till en arbetslöshetskassa
lämna uppgifter om

1. en enskilds namn och person-
nummer,

2. att en ansökan om studiestöd
har lämnats in,

3.  vilket studiestöd som har
beviljats,

4. för vilken tidsperiod studiestöd
har sökts,

5.   omfattningen av beviljat
studiestöd,

6. vilket belopp som har betalas
ut, samt

7. för vilken period studiestöd
har betalats ut

28 §

En arbetslöshetskassa skall till
en allmän försäkringskassa och
Riksförsäkringsverket lämna upp-
gifter om

1. en enskilds namn och person-
nummer,

2. att en anmälan om arbets-
löshetsersättning har lämnats in,

3. att en ansökan om utbetalning
av ersättning har lämnats in,

4. ersättning som har beviljats,

5.  beräknad dagpenning som
lämnas eller skulle ha lämnats,

6.  under vilken tidsperiod en
ersättning utgår,

7. omfattningen av en beviljad
ersättning, samt

8. vilket belopp som har betalats
ut.

29 §

En arbetslöshetskassa skall till
Centrala studiestödsnämnden läm-
na uppgifter om

1. en enskilds namn och person-
nummer,

2.  beräknad dagpenning som
lämnas eller skulle ha lämnats,

3. att en enskild är avstängd från
ersättning,

Prop. 2000/01:129

Bilaga 2

105

5 Riksdagen 2000/01. 1 samt. Nr 129

4. att en enskild är utförsäkrad, Prop. 2000/01:129

samt                             Bilaga 2

5. att en enskild är frånkänd
rätten till ersättning.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 2001.

106

459) Om Prop. 2000/01:129

Bilaga 2

4 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:
arbetsformedlingsregister

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:459) om arbets-
förmedlingsregister

dels att 17 § skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 2 a och 16 a §§,
samt närmast före 16 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

2a§

Uppgifter får behandlas av läns-
arbetsnämnder för tillhanda-
hållande av information som
behövs i Riksförsäkringsverkets, de
allmänna försäkringskassornas,
Centrala studiestödsnämndens och
arbetslöshetskassornas verksamhet
som underlag för beslut om och
kontroll av förmåner, ersättningar
och andra stöd.

Direktåtkomst

16 a §

Om det behövs för ändamål som
avses i 2 a § får Riksförsäkrings-
verket, de allmänna försäkrings-
kassorna, Centrala studiestöds-
nämnden och arbetslöshets-
kassorna ha direktåtkomst till
uppgifter som avses i 5 och 11 §§.

Regeringen skall meddela när-
mare föreskrifter om vilka upp-
gifter som omfattas av direkt-
åtkomst enligt första stycket.

17 §

Uppgifter i ett arbetsformedlingsregister får lämnas ut på medium för
automatisk databehandling till en annan offentlig arbetsförmedling eller
ett annat arbetsmarknadsinstitut, om den registrerade anmäls som arbets-
sökande vid den förmedlingen eller skrivs in vid det institutet. Uppgifter
far även i andra fall lämnas ut till en annan förmedling eller ett annat
institut med den registrerades samtycke.

Uppgifter som avses i 5 och 9-11 §§ får dessutom, för de ändamål som
anges i 2 § 3 och 4, lämnas ut till det centrala kansliet vid den
länsarbetsnämnd inom vars ansvarsområde registret förs. Sådana
uppgifter far även lämnas till Arbetsmarknadsstyrelsen för det ändamål
som anges i 3 §.

I den utsträckning regeringen I den utsträckning regeringen

107

föreskriver får uppgifter som avses
i 5 och 11 § § lämnas ut på medium
för automatisk databehandling även
till Riksförsäkringsverket, de all-
männa försäkringskassorna och
Centrala studiestödsnämnden.
Regeringen får också föreskriva att
uppgifter som avses i 5 § 14 och 15
och 9  § får lämnas ut till

Riksskatteverket eller skattemyn-
digheterna på medium för
automatisk databehandling.

föreskriver får uppgifter som avses Prop. 2000/01:129
i 5 och 11 §§ lämnas ut på medium Bilaga 2
för automatisk databehandling även
till Riksförsäkringsverket, de all-
männa        försäkringskassorna,

Centrala studiestödsnämnden och
arbetslöshetskassorna. Regeringen
får också föreskriva att uppgifter
som avses i 5 § 14 och 15 och 9 §
får lämnas ut till Riksskatteverket
eller skattemyndigheterna på
medium för automatisk data-
behandling.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001.

108

5 Förslag till förordning om ändring i förordningen ProP 2000/01:129
(1994:460) om arbetsformedlingsregister

Härigenom föreskrivs att 4 § förordningen (1994:460) om arbets-
förmedlingsregister skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Uppgifter som avses i 5 § första
stycket 1, 3, 13 och 14 lagen
(1994:459) om arbetsförmedlings-
register samt de tidsuppgifter och
de tekniska och administrativa
uppgifter som har samband med
dessa far lämnas ut på medium för
automatisk databehandling till
Riksförsäkringsverket, de allmänna
försäkringskassorna och Centrala
studiestödsnämnden.

Uppgifter som avses i 5 § första
stycket 1, 3, 13 och 14 lagen
(1994:459) om arbetsförmedlings-
register samt de tidsuppgifter och
de tekniska och administrativa
uppgifter som har samband med
dessa far lämnas ut på medium för
automatisk databehandling till
Riksförsäkringsverket, de allmänna
försäkringskassorna, Centrala
studiestödsnämnden och arbets-
löshetskassorna.

Riksförsäkringsverket, de all-
männa      försäkringskassorna,

Centrala studiestödsnämnden, och
arbetslöshetskassorna får ha
direktåtkomst till de uppgifter som
avses i första stycket.

Uppgifter om beslut om arbetsmarknadspolitiska åtgärder i form av
rekryterings-, vikariats- och utbildningsstöd, lönebidrag och starta-eget-
bidrag samt uppgifter om utbetalt belopp och damm för utbetalningen får
lämnas ut på medium för automatisk databehandling till Riksskatteverket
och skattemyndigheterna.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 2001.

109

6 Förslag till lag om ändring i
socialforsäkringsregisterlagen (1997:934)

Härigenom föreskrivs att det i socialforsäkringsregisterlagen
(1997:934) skall inforas två nya paragrafer, 3 a och 14 a §§, av följande
lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

3a§

Uppgifter får behandlas av
Riksförsäkringsverket och de all-
männa försäkringskassorna for
tillhandahållande av information
som behövs i Centrala studiestöds-
nämndens och arbetslöshets-
kassornas verksamhet som under-
lag för beslut om och kontroll av
förmåner, ersättningar och andra
stöd.

14 a §

Om det behövs för ändamål som
avses i 3 a § får Centrala studie-
stödsnämnden och arbetslöshets-
kassorna ha direkt åtkomst till
uppgifter som avses i 6 och 7 §§.

Regeringen skall meddela när-
mare föreskrifter om vilka upp-
gifter som omfattas av direkt
åtkomst enligt första stycket.

Prop. 2000/01:129

Bilaga 2

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001.

110

7 Förslag till förordning om ändring i
socialförsäkringsregisterförordningen
(1998:1576)

Prop. 2000/01:129

Bilaga 2

Härigenom föreskrivs i fråga om socialförsäkringsregisterförordningen
(1998:1576)

dels att rubriken närmast före 5 § skall lyda ”Utlämnande av uppgifter
på medium för automatisk databehandling och direkt åtkomst till
uppgifter i socialförsäkringsregister”,

dels att det i förordningen skall införas en ny paragraf, 5 a §, av
följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5a§

Uppgifter om enskilds namn och
personnummmer samt de uppgifter
som avses i 7 £ 1-2 och 16
socialforsäkringsregisterlagen
(1997:934) får lämnas ut på
medium för automatisk databe-
handling till Centrala studiestöds-
nämnden    och    arbetslöshets-

kassorna. Centrala studiestöds-
nämnden    och    arbetslöshets-

kassorna får ha direkt åtkomst till
uppgifter som avses i första stycket.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 2001.

111

8 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring

Prop. 2000/01:129

Bilaga 2

Härigenom föreskrivs att 20 kap. 9 a § lagen (1962:381) om allmän
försäkring skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

20 kap.

9
En allmän försäkringskassa,
riksförsäkringsverket och en dom-
stol får utan hinder av sekretess
lämna ut uppgifter om sådana er-
sättningar åt enskilda, som
utbetalas enligt lagstiftningen om
allmän försäkring eller arbets-
skadeförsäkring eller enligt lag-
stiftning om annan jämförbar
ekonomisk förmån för enskilda,
under förutsättning att en försäk-
ringsinrättning, ett försäkrings-
bolag, en arbetslöshetskassa eller
en arbetsgivare behöver uppgiften
för samordning med ersättning
därifrån. Till ett utländskt social-
försäkringsorgan får utan hinder av
sekretess lämnas sådana uppgifter
om enskilda, som behövs vid
tillämpningen av en internationell
överenskommelse som Sverige har
anslutit sig till. Dessa bestämmel-
ser gäller även för utlämnande av
uppgift från varje annan myn-
dighet, på vilken det ankommer att
handlägga ärenden enligt den lag-
stiftning som avses i första
meningen.

§

En allmän försäkringskassa,
Riksförsäkringsverket och en
domstol får utan hinder av
sekretess lämna ut uppgifter om
sådana ersättningar åt enskilda,
som utbetalas enligt lagstiftningen
om allmän försäkring eller
arbetsskadeförsäkring eller enligt
lagstiftning om annan jämförbar
ekonomisk förmån för enskilda,
under förutsättning att en för-
säkringsinrättning, ett försäkrings-
bolag eller en arbetsgivare behöver
uppgiften för samordning med
ersättning därifrån. En domstol får
utan hinder av sekretess lämna ut
de uppgifter som avses i första
meningen även under förutsättning
att en arbetslöshetskassa behöver
uppgiften för samordning med
ersättning därifrån.

Till ett utländskt social -
försäkringsorgan får utan hinder av
sekretess lämnas sådana uppgifter
om enskilda, som behövs vid
tillämpningen av en internationell
överenskommelse som Sverige har
anslutit sig till. Dessa bestämmel-
ser gäller även för utlämnande av
uppgift från varje annan myn-
dighet, på vilken det ankommer att
handlägga ärenden enligt den
lagstiftning som avses i första
stycket första meningen.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001.

112

9 Förslag till lag om ändring i lagen (1986:378) om
förlängt barnbidrag

Prop. 2000/01:129

Bilaga 2

Härigenom föreskrivs att det i lagen (1986:378) om förlängt
barnbidrag skall införas en ny paragraf, 8 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

8a§

Centrala   studiestödsnämnden

skall till Riksförsäkringsverket och
de allmänna försäkringskassorna
lämna uppgifter om vilka stude-
rande som beviljats studiehjälp i
form av studiebidrag för det andra
kvartalet varje år.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001.

113

10 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:674) om ProP- 2000/01:129
inkomstgrundad ålderspension                    Bilaga 2

Härigenom föreskrivs att 15 kap. 13 och 15 §§ lagen (1998:674) om
inkomstgrundad ålderspension skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

15 kap.

13 §

Statliga och kommunala myndig-
heter samt arbetsgivare, försäk-
ringsinrättningar och arbetslöshets-
kassor skall på begäran lämna en
skattemyndighet,
försäkringskassa,
myndigheten,
verket och en

ningsdomstol uppgift som avser
namngiven person när det gäller
förhållande som är av betydelse för
tillämpningen av denna lag.

en allmän
Premiepensions-
Riksförsäkrings-
allmän förvalt-

Statliga och kommunala myndig-
heter samt arbetsgivare, och
försäkringsinrättningar skall på
begäran lämna en skattemyndighet,
en allmän försäkringskassa,
Premiepensionsmyndigheten, Riks-
försäkringsverket och en allmän
förvaltningsdomstol uppgift som
avser namngiven person när
gäller förhållande som är
betydelse för tillämpningen
denna lag.

Arbetslöshetskassor skall

begäran lämna en skattemyndighet,
Premiepensionsmyndigheten och
en allmän förvaltningsdomstol upp-
gift som avses i första stycket.

Arbetsgivare som underlåter att fullgöra uppgiftskyldighet enligt första
stycket döms till penningböter.

det

av

av

15 §

En skattemyndighet, en allmän försäkringskassa, Premiepensions-
myndigheten, Riksförsäkringsverket och en allmän förvaltningsdomstol
får utan hinder av sekretess på begäran lämna ut uppgifter om pension
enligt denna lag till

1. en forsäkringsinrättning, ett
försäkringsbolag, en arbetslöshets-
kassa eller en arbetsgivare, om
uppgiften behövs för samordning
med ersättning därifrån, och till

2. ett utländskt socialförsäkringsorgan, om uppgiften behövs vid
tillämpningen av en internationell överenskommelse som Sverige har
anslutit sig till.

1. en forsäkringsinrättning, ett
försäkringsbolag eller en arbets-
givare, om uppgiften behövs för
samordning med ersättning däri-
från, och till

En skattemyndighet, Premie-
pensionsmyndigheten och en all-
män förvaltningsdomstol får utan
hinder av sekretess på begäran
lämna ut uppgifter om pension
enligt denna lag till en
arbetslöshetskassa, om uppgiften

114

behövs för samordning med Prop. 2000/01:129

ersättning därifrån.                  Bilaga 2

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001.

115

11 Förslag till förordning om ändring i förordningen ProP 2000/01:129
(1996:103 6) om underhållsstöd                     Bilaga 2

Härigenom föreskrivs att 5 § förordningen (1996:1036) om underhålls-
stöd skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

Centrala studiestödsnämnden Centrala studiestödsnämnden
skall på begäran, för fastställande skall, för fastställande av återbetal-
av återbetalningsskyldighet, på ningsskyldighet, på medium för
medium för automatisk databe- automatisk databehandling lämna
handling lämna Riksförsäkrings- Riksförsäkringsverket uppgift om
verket uppgift om studiemedel i studiemedel i form av studiebidrag
form av studiebidrag som har som har betalats ut till bidrags-
betalats ut till bidragsskyldiga. skyldiga.

I skatteregisterförordningen (1980:556) finns föreskrifter om skyl-
dighet för skattemyndighet och Riksskatteverket att lämna
Riksförsäkringsverket uppgifter på medium för automatisk data-
behandling.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 2001.

116

förordningen Pr°P-2000/01:129

Bilaga 2

12 Förslag till förordning om ändring i
(1996:1100) om aktivitetsstöd

Härigenom föreskrivs att det i förordningen (1996:1100) om
aktivitetsstöd skall införas en ny paragraf, 24 a §, samt närmast före 24 a
§ en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

Uppgiftsskyldighet

24 a §

En länsarbetsnämnd skall lämna
en allmän försäkringskassa och
Riksförsäkringsverket sådana upp-
gifter om deltagaren som är av
betydelse för tillämpning av denna
förordning.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 2001.

117

Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över
betänkandet Rätt underlag - rätt beslut, Ökat
informationsutbyte mellan de allmänna
försäkringskassorna, Riksförsäkringsverket, Centrala
studiestödsnämnden, länsarbetsnämnderna och
arbetslöshetskassorna (SOU 2000:97)

Justitieombudsmannen, Svea Hovrätt, Kammarrätten i Göteborg, Läns-
rätten i Stockholms län, Justitiekanslem, Riksåklagaren, Riks-
polisstyrelsen, Datainspektionen, Ekobrottsmyndigheten, Statskontoret,
Riksförsäkringsverket, Ekonomistymingsverket, Riksrevisionsverket,
Riksskatteverket, Centrala Studiestödsnämnden, Riksarkivet, Arbets-
marknadsstyrelsen, Landsorganisationen i Sverige, Sveriges
Akademikers Centralorganisation, Svenska Arbetsgivarföreningen,
Arbetslöshetskassornas Samorganisation, Försäkringskasseförbundet,
och Institutet för Arbetsmarknadspolitisk utvärdering.

Följande remissinstanser har inte svarat eller angett att de avstår från
att lämna några synpunkter: Uppsala universitet, Nationalekonomiska
institutionen, Tjänstemännens centralorganisation och Sveriges förenade
studentkårer.

Följande instanser utöver remisslistan har yttrat sig: Småföretagarnas
Arbetslöshetskassa, Brottsförebyggande rådet, Sveriges Arbetares
Arbetslöshetskassa och Göteborgs Lokala Samorganisation av Sveriges
Arbetares Centralorganisation.

Prop. 2000/01:129

Bilaga 3

118

Lagrådsremissens lagförslag

Regeringen har följande förslag till lagtext.

Prop. 2000/01:129

Bilaga 4

Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 10 § sekretesslagen (1980:100)3 och
bilagan till lagen skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

7 kap.

Sekretess gäller i ärende om
arbetsförmedling eller yrkesväg-
ledning för uppgift om enskilds
personliga förhållanden, om det
inte står klart att uppgiften kan
röjas utan att den enskilde eller
någon honom närstående lider
men. Motsvarande sekretess gäller
i ärende om arbetsvärd, antagning
till arbetsmarknadsutbildning,
hjälp och stöd vid arbetslöshet
eller andra åtgärder i anställnings-
främjande syfte eller för att främja
enskilds anpassning till arbetslivet.
Sekretessen gäller dock inte beslut
i ärende som avses i detta stycke.

10 §

Sekretess gäller i ärende om
arbetsförmedling eller yrkesväg-
ledning för uppgift om enskilds
personliga förhållanden, om det
inte står klart att uppgiften kan
röjas utan att den enskilde eller
någon honom närstående lider
men. Motsvarande sekretess gäller
i ärende om arbetsvärd, antagning
till arbetsmarknadsutbildning hjälp
och stöd vid arbetslöshet eller
andra åtgärder i anställnings-
främjande syfte eller för att främja
enskilds anpassning till arbetslivet.
Sekretessen gäller dock inte beslut
i ärende som avses i detta stycke.

Sekretess gäller i ärende om
arbetslöshetsersättning enligt la-
gen (1997:238) om arbetslöshets-
försäkring för uppgift om enskilds
personliga förhållanden, om det
kan antas att den enskilde eller
någon honom närstående lider
men om uppgiften röjs.

I ärende hos allmän försäkringskassa, Riksförsäkringsverket eller

domstol gäller 7 § i stället för första stycket.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst femtio

år.

3 Lagen omtryckt 1992:1474.

119

Bilaga4

Nuvarande lydelse

I enlighet med vad som anges i 1 kap. 8 § skall vad som föreskrivs i
tryckfrihetsförordningen om rätt att ta del av handlingar hos myndighet i
tillämpliga delar gälla också handlingar hos något av de organ som
nämns nedan i den mån handlingarna hör till där angiven verksamhet hos
organet. Verksamheten anges i förekommande fall med hänvisning till
numret i Svensk författningssamling (SFS) på den författning med stöd
av vilken verksamheten har uppdragits åt organet.

Organ                           Verksamhet

Besiktningsorganen Aktiebolaget fordonskontroll (SFS 1994:2043)
Svensk Bilprovning, SMP Svensk

MaskinprovningAktiebolag och

SAQ Kontroll Aktiebolag

Prop. 2000/01:129

Bilaga 4

Föreslagen lydelse

I enlighet med vad som anges i 1 kap. 8 § skall vad som föreskrivs i
tryckfrihetsförordningen om rätt att ta del av handlingar hos myndighet i
tillämpliga delar gälla också handlingar hos något av de organ som
nämns nedan i den mån handlingarna hör till där angiven verksamhet hos
organet. Verksamheten anges i förekommande fall med hänvisning till
numret i Svensk författningssamling (SFS) på den författning med stöd
av vilken verksamheten har uppdragits åt organet.

Organ

Arbetslöshetskassor enligt lagen
(1997:239) om arbetslöshets-
kassor

Verksamhet
arbetslöshetsersättning
1997:238)

(SFS

Besiktningsorganen Aktiebolaget
Svensk Bilprovning, SMP Svensk
MaskinprovningAktiebolag och

fordonskontroll (SFS 1994:2043)

SAQ Kontroll Aktiebolag

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.

4 Senast lydelse 1998:1215.

120

Förslag till lag om ändring i lagen (1997:238) om
arbetslöshetsförsäkring

Prop. 2000/01:129

Bilaga 4

Härigenom föreskrivs att det i lagen (1997:238) om arbetslöshets-
försäkring skall införas fem nya paragrafer, 48 a-48 e §§, samt närmast
före 48 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Uppgiftsskyldighet

48 a §

En länsarbetsnämnd skall till en
arbetslöshetskassa lämna de upp-
gifter om en arbetssökande som
har betydelse för tillämpningen av
denna lag.

48 b §

En allmän försäkringskassa,
Riksförsäkringsverket och Centra-
la studiestödsnämnden skall till en
arbetslöshetskassa lämna de upp-
gifter om förmån, ersättning eller
annat stöd åt enskild som har
betydelse för tillämpningen av
denna lag.

48 c §

En arbetslöshetskassa skall till
en allmän försäkringskassa,
Riksförsäkringsverket och Cen-
trala studiestödsnämnden lämna
de uppgifter om ersättning enligt
denna lag som har betydelse hos
mottagaren i ett ärende om
förmån, ersättning eller annat stöd
åt enskild.

48 d§

En arbetslöshetskassa skall till
en länsarbetsnämnd lämna de
uppgifter om ersättning enligt
denna lag som har betydelse i ett
ärende om arbetsförmedling.

121

Prop. 2000/01:129

48 e §                           Bilaga 4

Regeringen meddelar närmare
föreskrifter om vilka uppgifter som
skall lämnas ut enligt 48 a-d §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.

122

Förslag till lag om ändring i lagen (1994:459) om               Prop. 2000/01:129

arbetsformedlingsregister

Bilaga 4

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:459) om arbets-
formedlingsregister

dels att 17 § skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 2 a och 16 a §§,
samt närmast före 16 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2a§

Uppgifter i registret får be-
handlas av länsarbetsnämnder för
tillhandahållande av information
som behövs i Riksförsäkrings-
verkets, de allmänna försäkrings-
kassornas, Centrala studiestöds-
nämndens och arbetslöshets-
kassornas verksamhet som under-
lag för beslut om och kontroll av
förmåner, ersättningar och andra
stöd åt enskild.

Direktåtkomst

16a§

Riksförsäkringsverket, de all-
männa      försäkringskassorna,

Centrala studiestödsnämnden och
arbetslöshetskassorna får ha
direktåtkomst till uppgifter som
avses i 5 och 11 §§ om det behövs
for ändamål som avses i 2 a §.

Regeringen meddelar närmare
föreskrifter avseende vilka upp-
gifter direktåtkomst enligt första
stycket får omfatta.

17 §*

Uppgifter i ett arbetsformedlingsregister far lämnas ut på medium för
automatisk databehandling till en annan offentlig arbetsförmedling eller
ett annat arbetsmarknadsinstitut, om den registrerade anmäls som
arbetssökande vid den förmedlingen eller skrivs in vid det institutet.
Uppgifter far även i andra fall lämnas ut till en annan förmedling eller ett
annat institut med den registrerades samtycke.

Uppgifter som avses i 5 och 9-11 §§ far dessutom, för de ändamål som
anges i 2 § 3 och 4, lämnas ut till det centrala kansliet vid den
länsarbetsnämnd inom vars ansvarsområde registret förs. Sådana

Senaste lydelse 1997:355.

123

uppgifter far även länmas till Arbetsmarknadsstyrelsen för det ändamål
som anges i 3 §.

Prop. 2000/01:129

Bilaga 4

I den utsträckning regeringen
föreskriver far uppgifter som avses
i 5 och 11 §§ lämnas ut på medium
for automatisk databehandling
även till Riksförsäkringsverket, de
allmänna försäkringskassorna och
Centrala studiestödsnämnden. Re-
geringen far också föreskriva att
uppgifter som avses i 5 § 14 och
15 och 9 § får lämnas ut till
Riksskatteverket eller skatte-
myndigheterna på medium för
automatisk databehandling.

I den utsträckning regeringen
föreskriver får uppgifter som avses
i 5 och 11 §§ lämnas ut på medium
för automatisk databehandling
även till Riksförsäkringsverket, de
allmänna försäkringskassorna,
Centrala studiestödsnämnden och
arbetslöshetskassorna. Regeringen
far också föreskriva att uppgifter
som avses i 5 § 14 och 15 och 9 §
får lämnas ut till Riksskatteverket
eller skattemyndigheterna på
medium för automatisk databe-
handling.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.

124

Förslag till lag om ändring i socialforsäkringsregisterlagen
(1997:934)

Härigenom föreskrivs att det i socialforsäkringsregisterlagen
(1997:934) skall införas två nya paragrafer, 3 a och 14 a §§, av följande
lydelse.

Prop. 2000/01:129

Bilaga 4

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3a§

Uppgifter i registret får be-
handlas av Riksförsäkringsverket
och de allmänna försäkrings-
kassorna för tillhandahållande av
information som behövs i Centrala
studiestödsnämndens och arbets-
löshetskassornas verksamhet som
underlag för beslut om och
kontroll av förmåner, ersättningar
och andra stöd åt enskild.

14 a§

Centrala studiestödsnämnden
och arbetslöshetskassorna får ha
direkt åtkomst till uppgifter som
avses i 6 och 7 om det behövs
för ändamål som avses i 3 a §.

Regeringen meddelar närmare
föreskrifter avseende vilka upp-
gifter direkt åtkomst enligt första
stycket får omfatta.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.

125

Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring

Härigenom föreskrivs att 20 kap. 9 a § lagen (1962:381) om allmän
försäkring1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

En allmän försäkringskassa,
riksförsäkringsverket och en
domstol får utan hinder av
sekretess lämna ut uppgifter om
sådana ersättningar åt enskilda,
som utbetalas enligt lagstiftningen
om allmän försäkring eller
arbetsskadeförsäkring eller enligt
lagstiftning om annan jämförbar
ekonomisk förmån för enskilda,
under förutsättning att en försäk-
ringsinrättning, ett försäkrings-
bolag, en arbetslöshetskassa eller
en arbetsgivare behöver uppgiften
för samordning med ersättning
därifrån. Till ett utländskt
socialförsäkringsorgan far utan
hinder av sekretess lämnas sådana
uppgifter om enskilda, som behövs
vid tillämpningen av en inter-
nationell överenskommelse som
Sverige har anslutit sig till. Dessa
bestämmelser gäller även för ut-
lämnande av uppgift från varje
annan myndighet, på vilken det
ankommer att handlägga ärenden
enligt den lagstiftning som avses i
första meningen.

20 kap

9 a §'

En allmän försäkringskassa,
Riksförsäkringsverket och en
domstol far utan hinder av
sekretess lämna ut uppgifter om
sådana ersättningar åt enskilda,
som utbetalas enligt lagstiftningen
om allmän försäkring eller
arbetsskadeförsäkring eller enligt
lagstiftning om annan jämförbar
ekonomisk förmån för enskilda,
under förutsättning att en
forsäkringsinrättning, ett försäk-
ringsbolag eller en arbetsgivare
behöver uppgiften för samordning
med ersättning därifrån. En
domstol får utan hinder av
sekretess lämna ut de uppgifter
som avses i första meningen
under förutsättning att en
arbetslöshetskassa behöver upp-
giften för samordning med
ersättning därifrån.

Till ett utländskt social-
försäkringsorgan får utan hinder
av sekretess lämnas sådana
uppgifter om enskilda, som behövs
vid tillämpningen av en inter-
nationell överenskommelse som
Sverige har anslutit sig till.

Bestämmelserna i första och
andra styckena gäller även för
utlämnande av uppgift från varje
annan myndighet, på vilken det
ankommer att handlägga ärenden
enligt den lagstiftning som avses i
första stycket första meningen.

Prop. 2000/01:129

Bilaga 4

Lagen omtryckt 1982:120.

2 Senaste lydelse 1992:327.

126

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.

Prop. 2000/01:129

Bilaga 4

127

Förslag till lag om ändring i lagen (1986:378) om förlängt       Prop. 2000/01:129

barnbidrag                                                     Bilaga 4

Härigenom föreskrivs att det i lagen (1986:378) om förlängt
barnbidrag skall införas en ny paragraf, 8 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

8a§

Centrala studiestödsnämnden
skall till Riksförsäkringsverket och
de allmänna försäkringskassorna
lämna uppgifter om vilka stu-
derande som beviljats studiehjälp i
form av studiebidrag för det andra
kvartalet varje år.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.

128

Förslag till lag om ändring i lagen (1998:674) om
inkomstgrundad ålderspension

Prop. 2000/01:129

Bilaga 4

Härigenom föreskrivs att 15 kap. 13 och 15 §§ lagen (1998:674) om
inkomstgrundad ålderspension skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Statliga och kommunala myn-
digheter samt arbetsgivare, för-
säkringsinrättningar och arbets-
löshetskassor skall på begäran
lämna en skattemyndighet, en
allmän försäkringskassa, Premie-
pensionsmyndigheten, Riksförsäk-
ringsverket och en allmän förvalt-
ningsdomstol uppgift som avser
namngiven person när det gäller
förhållande som är av betydelse
för tillämpningen av denna lag.

15 kap.

13 §

Arbetsgivare som underlåter att
stycket döms till penningböter.

Statliga och kommunala myn-
digheter samt arbetsgivare och
försäkringsinrättningar skall på
begäran lämna en skatte-
myndighet, en allmän försäk-
ringskassa, Premiepensionsmyn-
digheten, Riksförsäkringsverket
och en allmän förvaltningsdomstol
uppgift som avser namngiven
person när det gäller förhållande
som är av betydelse för tillämp-
ningen av denna lag.

Arbetslöshetskassor skall på
begäran lämna sådan uppgift till
en skattemyndighet, Premie-
pensionsmyndigheten och en
allmän förvaltningsdomstol.
göra uppgiftskyldighet enligt första

15 §

En skattemyndighet, en allmän försäkringskassa, Premiepen-
sionsmyndigheten, Riksförsäkringsverket och en allmän förvaltnings-
domstol far utan hinder av sekretess på begäran lämna ut uppgifter om
pension enligt denna lag till

1. en forsäkringsinrättning, ett
försäkringsbolag, en arbetslöshets-
kassa eller en arbetsgivare, om
uppgiften behövs för samordning
med ersättning därifrån, och till

2. ett utländskt socialförsäkringsorgan, om uppgiften behövs vid
tillämpningen av en internationell överenskommelse som Sverige har
anslutit sig till.

1. en forsäkringsinrättning, ett
försäkringsbolag eller en arbets-
givare, om uppgiften behövs för
samordning med ersättning däri-
från, och till

En skattemyndighet, Premiepen-
sionsmyndigheten och en allmän
förvaltningsdomstol får utan hin-
der av sekretess på begäran lämna
ut uppgifter om pension enligt
denna lag till en arbetslöshets-
kassa, om uppgiften behövs för
samordning med ersättning

129

därifrån.

Prop. 2000/01:129

Bilaga 4

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.

130

Lagrådets yttrande

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2001-05-10

Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet

Leif Thorsson, regeringsrådet Rune Lavin.

Enligt en lagrådsremiss den 26 april 2001 (Finansdepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

2. lag om ändring i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring,

3. lag om ändring i lagen (1994:459) om arbetsformedlingsregister,

4. lag om ändring i socialforsäkringsregisterlagen (1997:934),

5. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

6. lag om ändring i lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag,

7. lag om ändring i lagen (1998:674) om inkomstgrundad
ålderspension.

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Erik Nymansson
och hovrättsassessorn Helena Rosén Andersson.

Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:

Förslaget till lag om ändring i lagen om arbetsformedlingsregister

16 och 16 a §§ samt rubrikerna närmast före dessa paragrafer

I 16 a § och rubriken närmast före denna paragraf används ordet
”direktåtkomst”, vilket är den numera använda termen för åtkomst av
uppgifter genom uppkoppling till en dator där uppgifterna finns lagrade,
se t.ex. lagförslagen i prop. 2000/01:33 om behandling av
personuppgifter inom skatt, tull och exekution. I 16 § och rubriken till
16 § används däremot beteckningen ”terminalåtkomst”, vilket är ett äldre
uttryck för samma sak. Ett och samma uttryck bör användas i
paragraferna och rubrikerna. Rubriken närmast före 16 § bör därför
ändras till ”Direktåtkomst” och ordet ”terminalåtkomst” i 16 § första och
andra styckena bytas mot ”direktåtkomst”. Den nya rubriken närmast
före 16 a § blir därmed överflödig och kan utgå. Ändringarna föranleder
ändringar även i ingressen.

48 a - 48 e §§

Bestämmelserna i 48 a och 48 b §§ angår ämnen om vilka regeringen
skulle kunna besluta föreskrifter med stöd av den s.k. restkompetensen
enligt 8 kap. 13 § första stycket 2 regeringsformen. Eftersom förslaget
innebär att föreskrifterna skall finnas i en lag, bör tanken vara att
riksdagen skall besluta föreskrifterna enligt 8 kap. 14 § första stycket
regeringsformen. De ytterligare föreskrifter som skall ingå i en planerad
förordning kan beslutas av regeringen direkt med stöd av
restkompetensen utan stöd av något bemyndigande i lag.

Av motiveringen framgår att bestämmelserna i 48 c och 48 d §§ har
placerats i lag av en särskild anledning. Det sägs således att i fråga om

Prop. 2000/01:129

Bilaga 5

131

arbetslöshetskassornas uppgiftsskyldighet kassorna kan ses som enskilda Prop. 2000/01:129
i den mening som avses i 8 kap. 3 § regeringsformen. Vidare sägs det att Bilaga 5
något bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter inte kan ges,
eftersom punkten 8 i 8 kap. 7 § första stycket regeringsformen avser
föreskrifter till skydd för den personliga integriteten och det här är fråga
om sekretessbrytande bestämmelser. Beträffande den tilltänkta
förordningen skulle det sagda få den effekten att de föreskrifter som kom
att gälla arbetslöshetskassornas uppgiftsskyldighet endast skulle kunna
meddelas som verkställighetsföreskrifter.

Den uppgiftsskyldighet som enligt förslaget åläggs arbets-
löshetskassorna hänför sig till den del av kassornas verksamhet som
består i handhavandet av ersättningsfrågor. Denna verksamhet är att
betrakta som myndighetsutövning med den följd att kassorna här
kommer att representera det allmänna. Med den uppdelning i enskilda
och det allmänna som görs i 8 kap. regeringsformen bör kassorna i detta
hänseende räknas till det allmänna. Jfr Håkan Strömberg,
Normgivningsmakten enligt 1974 års regeringsform, 3 u. 1999, s. 73 f.
Frågan är om den föreslagna uppgiftsskyldigheten kan anses vara
fristående i förhållande till kassornas befattning med ersättningsfrågor.
Enligt Lagrådets mening är detta inte fallet. Den nya uppgiften för
kassorna bör uppfattas som en integrerad del av deras
ersättningsverksamhet. Bestämmelserna i 48 a - 48 d §§ är avsedda att
bl.a. underlätta kassornas arbete och bidraga till en säkrare handläggning
av ersättningsärendena.

Ovanstående resonemang innebär att de föreslagna reglerna i 48 c och
48 d §§ inte kan räknas till sådana betungande föreskrifter som avses i 8
kap. 3 § regeringsformen. I stället är dessa regler, liksom de i 48 a och 48
b §§, att hänföra till sådana föreskrifter som regeringen kan besluta med
stöd av sin restkompetens. Lagtekniskt sett får detta den följden att
riksdagen kan besluta de föreslagna 48 c och 48 d §§ enligt 8 kap. 14 §
första stycket regeringsformen och att regeringen genomgående kan
utnyttja sin restkompetens vid beslutande av de kompletterande
föreskrifterna till 48 a - 48 d §§.

I den föreslagna 48 e § finns en erinran om regeringens föreskrifter på
området. Med hänsyn till vad ovan sagts om att regeringen kan besluta
dessa föreskrifter med stöd av sin restkompetens bör ordet ”närmare”
som bestämning till föreskrifter bytas ut mot ordet ”ytterligare”.

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

132

F inansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 maj 2001

Prop. 2000/01:129

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-
Wallén, Thalén, Ulvskog, Sahlin, von Sydow, Klingvall, Pagrotsky,
Östros, Engqvist, Larsson, Wämersson, Lejon, Lövdén, Ringholm,
Bodström

Föredragande: statsrådet Ringholm

Regeringen beslutar proposition 2000/01:129 Ökat informationsutbyte
mellan arbetslöshetsförsäkringen, socialförsäkringen och studiestödet.

133