Regeringens proposition
2000/01:118

Inköp av bränsle och alkohol utan punktskatt, m.m.
Prop.
2000/01:118

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 29 mars 2001

Göran Persson
Bosse Ringholm
(Finansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att det nuvarande systemet för skattefria inköp av
alkohol och bränsle i lagen om alkoholskatt och lagen om skatt på energi ersätts
med ett system där sådana inköp förutsätter att köparen är godkänd som
skattebefriad förbrukare. Endast den som med hänsyn till sina ekonomiska
förhållanden och omständigheterna i övrigt är lämplig skall kunna godkännas. Ett
godkännande som skattebefriad förbrukare skall kunna återkallas. Upplagshavares
och andra skattskyldigas rätt till avdrag i systemet förutsätter att varorna
tas emot av en skattebefriad förbrukare.
Vidare föreslås ändringar i reglerna om skattskyldighetens inträde för
upplagshavare enligt lagen om tobaksskatt, lagen om alkoholskatt och lagen om
skatt på energi. Ändringarna innebär att de kopplingar till civilrättsliga
begrepp som i dag finns tas bort. Genom ändringarna tydliggörs att avgörande för
när skattskyldighet inträder är var varorna fysiskt befinner sig.
Dessutom föreslås ändringar i bestämmelserna om säkerhet och ledsagardokument i
lagen om tobaksskatt, lagen om alkoholskatt och lagen om skatt på energi.
När det gäller alkoholskatt föreslås att undantag från skatteplikt skall gälla
för alkoholinnehållet i vissa produkter.
Det föreslås också att det skall vara möjligt att besluta om s.k.
tredjemansrevision i ärenden om återbetalning av skatt enligt lagen om skatt på
energi.
I propositionen föreslås vidare en lag om särskild uppbörd av fordonsskatt år
2001. Lagen innehåller bestämmelser om skatteårets längd och skattens storlek
för fordon med slutsiffra fem i registreringsnumret.
Lagen om särskild uppbörd av fordonsskatt år 2001 föreslås träda i kraft den 1
juli 2001. Övriga ändringar föreslås träda i kraft den 1 oktober 2001.

Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut 5
2 Lagtext 6
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1563) om tobaksskatt 6
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1564) om alkoholskatt 18
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1776) om
skatt på energi 32
2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:409) om
skatt på gödselmedel 56
2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter 57
2.6 Förslag till lag om särskild uppbörd av fordonsskatt år 2001. 59
3 Ärendet och dess beredning 60
4 De harmoniserade punktskatterna 61
4.1 Inledning 61
4.2 Centrala begrepp i cirkulationsdirektivet 61
4.3 Huvudprinciper för beskattningsförfarandet 62
4.4 Framställning, bearbetning, lagring och flyttning av skattepliktiga
varor 62
4.5 Krav på dokument 63
4.6 Avvikelser från suspensionsordningen 63
4.7 Huvuddragen i den svenska lagstiftningen 64
4.7.1 Allmänt 64
4.7.2 Upplagshavare 64
4.7.3 Varumottagare 65
4.7.4 Skatterepresentant 65
4.7.5 Yrkesmässig införsel av varor som släppts
för konsumtion i annat EU-land 65
5 Upplagshavare 66
5.1 Skattskyldighetens inträde för upplagshavare 66
5.2 Bokföringsregler för upplagshavare 72
5.3 Godkännande av upplagshavare 73
6 Skattefri användning 76
6.1 Dagens försäkranssystem 76
6.1.1 Inledning 76
6.1.2 Användningsområden där inköp mot
försäkran kan ske 76
6.1.3 Omfattningen av dagens system 78
6.1.4 Kopplingen mellan upplagshavarens skattefrihet och försäkran 79
6.1.5 Riksskatteverkets föreskrifter och rekommendationer 80
6.1.6 Vilken status har försäkran 80
6.1.7 Vilka kontroller skall upplagshavaren göra 81
6.2 Försäkranssystemets förhållande till alkohol- och mineraloljedirektiven
81
6.3 Ett nytt system för skattefria inköp 82
6.4 Upplagshavarens rätt till avdrag vid skattefri
försäljning, m.m. 90
6.5 Särskilda bokföringsregler 92
6.6 Skattefrihet för varor som förvärvas från andra
EU-länder 94
6.7 Återkallelse av godkännande som skattebefriad
förbrukare 95
6.8 Ikraftträdande- och övergångsregler 97
6.9 Förbrukning av bränslen i skepp och flygplan 98
6.9.1 Hur dagens försäkranssystem fungerar i praktiken 98
6.9.2 Särskilda regler för skepp och flygplan 99
7 Säkerheter vid import och export 102
8 Import av produkter som innehåller alkohol 104
9 Ledsagardokument vid import 105
10 Utökade möjligheter till revision 105
10.1 Revision av upplagshavare och skatteupplag m.m 105
10.2 Tredjemansrevision i återbetalningsärenden 107
11 Skattefrihet för alkoholvaror som förstörts hos Systembolaget 108
12 Avdrag för kundförluster 109
13 Lag om särskild uppbörd av fordonsskatt år 2001 110
14 Offentlig-finansiella och andra effekter 112
15 Författningskommentar 117
15.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1563) om tobaksskatt
117
15.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1564) om alkoholskatt
126
15.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1776) om
skatt på energi 130
15.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:409) om
skatt på gödselmedel 143
15.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter 143
15.6 Förslaget till lag om särskild uppbörd av fordonsskatt
år 2001 143
Bilaga 1 Utredningens sammanfattning av betänkandet
Punktskatterna - Reformerade betalningsregler, m.m...144
Bilaga 2 Utredningens lagförslag......................................147
Bilaga 3 Förteckning över remissinstanser beträffande
betänkandet Punktskatterna - Reformerade
betalningsregler, m.m........................................188
Bilaga 4 Lagrådsremissens lagförslag................................189
Bilaga 5 Lagrådets
yttrande............................................242
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 29 mars 2001......252
1
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1994:1563) om tobaksskatt,
2. lag om ändring i lagen (1994:1564) om alkoholskatt,
3. lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi,
4. lag om ändring i lagen (1984:409) om skatt på gödselmedel,
5. lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter,
6. lag om särskild uppbörd av fordonsskatt år 2001.
2
Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1563) om tobaksskatt
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1563) om tobaksskatt
dels att 1, 9, 9 b 10-12, 20-23, 27, 29, 32-34 och 39 §§ skall ha följande
lydelse,
dels att det i lagen skall införas sex nya paragrafer, 1 a-1 e och 10 a §§, av
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 §
Tobaksskatt skall betalas för tobaksvaror som tillverkas i Sverige, som förs in
eller tas emot från ett annat EG-land eller som importeras från tredje land.
Skatt skall betalas för cigaretter, cigarrer, cigariller och röktobak som
hänförs till nr 2402 och 2403 i Kombinerade nomenklaturen (KN) enligt
förordningen EEG 2658/87.
Skatt skall betalas även för snus och tuggtobak som hänförs till KN-nr 2403
enligt förordningen EEG 2658/87. Närmare bestämmelser härom meddelas i 37-41 §§.
Skatt skall betalas för cigaretter, cigarrer, cigariller och röktobak.

Skatt skall betalas även för snus och tuggtobak som hänförs till nr 2403 i
Kombinerade nomenklaturen enligt rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23
juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan1.
Närmare bestämmelser härom meddelas i 37-41 §§.
Med EG eller ett EG-land förstås de områden som tillhör Europeiska gemenskapens
punktskatteområde. Med tredje land förstås länder och områden utanför detta
skatteområde.

1 a §
Med cigaretter avses
1. tobaksrullar som går att röka som de är och som inte är cigarrer eller
cigariller enligt definitionen i 1 b §,
2. tobaksrullar som genom enkel, icke-industriell hantering kan införas i
cigarettpappersrör, eller
3. tobaksrullar som genom enkel, icke-industriell hantering kan rullas in i
cigarettpapper.

1 b §
Med cigarrer och cigariller avses, om de kan rökas som de är,
1. tobaksrullar gjorda enbart av naturtobak,
2. tobaksrullar med ett yttre täckblad av naturtobak,
3. tobaksrullar med både ett yttre täckblad och ett omblad av homogeniserad
tobak, om
a) det yttre täckbladet har cigarrers normala färg,
b) minst 60 viktprocent av tobakspartiklarna är både bredare och längre än 1,75
millimeter, och
c) täckbladet är anbringat i spiralform med en spetsig vinkel på minst 30 grader
mot cigarrens längdaxel,
4. tobaksrullar med ett yttre täckblad som har cigarrers normala färg, gjort av
homogeniserad tobak, om
a) styckevikten förutom filter eller munstycke är minst 2,3 gram,
b) minst 60 viktprocent av tobakspartiklarna är både bredare och längre än 1,75
millimeter, och
c) omkretsen är minst 34 millimeter över minst en tredjedel av längden.

1 c §
Med röktobak avses
1. tobak som skurits eller på annat sätt strimlats, tvinnats eller pressats till
kakor och som går att röka utan ytterligare industriell beredning,
2. tobaksavfall som bjuds ut till detaljhandelsförsäljning, inte omfattas av 1 a
eller 1 b § och går att röka.

1 d §
Produkter som delvis består av andra ämnen än tobak men som i övrigt uppfyller
kriterierna i 1 b § behandlas som cigarrer och cigariller, förutsatt att de har
1. täckblad av naturtobak,
2. täckblad och omblad av tobak, som båda är gjorda av homogeniserad tobak,
eller
3. täckblad av homogeniserad tobak.

1 e §
Produkter som helt eller delvis består av andra ämnen än tobak men som i övrigt
uppfyller kriterierna i 1 a eller 1 c § behandlas som cigaretter respektive
röktobak.
Produkter som inte innehåller någon tobak och som uteslutande används för
medicinska ändamål behandlas dock inte som tobaksvaror.

9 §2
Skyldig att betala skatt (skattskyldig) är den som
1. har godkänts som upplagshavare enligt 10 § eller den som i Sverige
yrkesmässigt tillverkar skattepliktiga varor,
1. har godkänts som upplagshavare enligt 10 §,
2. yrkesmässigt från ett annat EG-land tar emot skattepliktiga varor enligt 13
eller 14 §,
3. har godkänts som skatterepresentant enligt 15 §,
4. säljer skattepliktiga varor till Sverige genom distansförsäljning enligt 16
§,
5. i annat fall än som avses i 1-4, från ett annat EG-land till Sverige för in
eller tar emot skattepliktiga varor,

6. använder varor som förvärvats skattefritt för annat ändamål än det som var
förutsättningen för skattefriheten.
6. i Sverige yrkesmässigt tillverkar skattepliktiga varor utanför ett
skatteupplag,
7. använder varor som förvärvats skattefritt för annat ändamål än det som var
förutsättningen för skattefriheten.
Att varor används för annat än avsett ändamål skall i denna lag likställas med
att de går förlorade.

9 b §3
Skattskyldighet enligt 9 § första stycket 6 föreligger inte för varor som
förvärvats skattefritt enligt 31 e § och som förstörts genom olyckshändelse
eller force majeure.
Skattskyldighet enligt 9 § första stycket 7 föreligger inte för varor som
förvärvats skattefritt enligt 31 e § och som förstörts genom oförutsedda
händelser eller force majeure.

10 §4
Som upplagshavare får godkännas den som
1. i Sverige avser att yrkesmässigt tillverka eller bearbeta skattepliktiga
varor,
2. för yrkesmässig försäljning till näringsidkare tar emot skattepliktiga varor
från ett annat EG-land eller från en annan upplagshavare i Sverige eller vid
import från tredje land,

3. yrkesmässigt i större omfattning lagrar skattepliktiga varor, eller
4. avser att bedriva verksamhet i exportbutik enligt lagen (1999:445) om
exportbutiker,
2. avser att för yrkesmässig försäljning till näringsidkare ta emot
skattepliktiga varor från ett annat EG-land eller från en annan upplagshavare i
Sverige,

3. avser att för yrkesmässig försäljning till näringsidkare inom EG importera
skattepliktiga varor från tredje land,
4. avser att yrkesmässigt i större omfattning lagra skattepliktiga varor, eller
5. avser att bedriva verksamhet i exportbutik enligt lagen (1999:445) om
exportbutiker,
om han med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständigheterna i
övrigt är lämplig som upplagshavare.
om han disponerar över ett utrymme som kan godkännas som skatteupplag och han
med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt är
lämplig som upplagshavare.
Upplagshavares tillverkning, bearbetning och lagring av skattepliktiga
tobaksvaror skall äga rum i godkänt skatteupplag.
Frågor om godkännande av upplagshavare och av skatteupplag prövas av
beskattnings-myndigheten på särskild ansökan.

10 a §
En upplagshavare skall för varje skatteupplag löpande bokföra affärshändelser
och varurörelser som rör skattepliktiga tobaksvaror samt regelbundet inventera
lagret av sådana varor.

11 §5
Upplagshavare i Sverige som säljer obeskattade varor till annan svensk
upplagshavare eller till näringsidkare i ett annat EG-land skall hos
beskattningsmyndigheten ställa säkerhet för betalning av den skatt som kan
påföras honom i Sverige eller annat EG-land, innan leverans av skattepliktiga
varor påbörjas. Säkerheten skall uppgå till ett belopp som motsvarar den skatt
som i medeltal belöper på de obeskattade varor som upplagshavaren transporterar
under ett dygn. Vid beräkningen av medeltalet skall hänsyn endast tas till de
dygn under ett år då transport av obeskattade varor sker.
En upplagshavare i Sverige skall hos beskattningsmyndigheten ställa säkerhet för
betalning av den skatt som kan påföras honom i Sverige eller annat EG-land vid
1. transport av obeskattade varor till en annan svensk upplagshavare,
2. transport av obeskattade varor till en näringsidkare i ett annat EG-land.

Säkerheten skall ställas innan transporten påbörjas och uppgå till ett belopp
som motsvarar den skatt som i medeltal belöper på de obeskattade varor som
upplagshavaren transporterar under ett dygn. Vid beräkningen av medeltalet skall
hänsyn endast tas till de dygn under ett år då transport av obeskattade varor
sker.
Upplagshavare skall även ställa säkerhet för betalning av skatten i samband med
tillverkning, bearbetning eller lagring av skattepliktiga varor. Säkerheten
skall uppgå till ett belopp som motsvarar tio procent av skatten på de varor som
upplagshavaren i medeltal förvarar i skatteupplaget under ett år.

12 §6
Godkännande av upplagshavare eller av skatteupplag får återkallas av
beskattningsmyndigheten, om förutsättningarna för godkännande inte längre finns.
Godkännande av upplagshavare får också återkallas om ställd säkerhet inte
längre är godtagbar.
Godkännande av upplagshavare eller av skatteupplag får återkallas om
1. förutsättningarna för godkännande inte längre finns,
2. ställd säkerhet inte längre är godtagbar, eller
3. upplagshavaren begär det.
Om ett godkännande av upplagshavare återkallas omfattar beslutet även
godkännandet av dennes skatteupplag.
Beslut om återkallelse gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet.

20 §7
Skattskyldigheten inträder för
1. den som är upplagshavare när
a) denne levererar skattepliktiga varor till en köpare i Sverige som inte är
upplagshavare eller till en köpare i ett annat EG-land som inte är upplagshavare
eller registrerad eller oregistrerad varumottagare eller exporterar
skattepliktiga varor till en köpare i tredje land,
b) denne tar i anspråk skattepliktiga varor för annat ändamål än försäljning
eller när varorna annars tas ut ur skatteupplaget utan att föras till något
annat godkänt skatteupplag,
c) denne avregistreras, och omfattar de varor som då ingår i hans lager och som
inte redan har beskattats,
a) skattepliktiga varor förs ut från ett skatteupplag, om inte annat följer av
andra stycket,

b) skattepliktiga varor tas emot från en upplagshavare utan att föras till ett
skatteupplag,

c) skattepliktiga varor importeras utan att föras till ett skatteupplag,

d) skattepliktiga varor tas i anspråk i skatteupplaget eller lagerbrister
uppkommer,
e) godkännandet av skatteupplaget återkallas,
2. den som är registrerad varumottagare, vid mottagandet av skattepliktiga
varor,
3. den som är oregistrerad varumottagare, vid mottagandet av skattepliktiga
varor,
4. den som är godkänd som skatterepresentant enligt 15 §, vid mottagandet av
skattepliktiga varor,
5. den som är säljare vid distansförsäljning enligt 16 §, när leverans sker,
5. den som är säljare vid distansförsäljning enligt 16 §, när leverans av
skattepliktiga varor påbörjas,
6. den som är skattskyldig enligt 9 § första stycket 5, när de skattepliktiga
varorna förs in till Sverige,

7. den som är skattskyldig enligt 9 § första stycket 6 när varorna används för
annat än avsett ändamål,
8. den som är skattskyldig enligt 9 c § och som enligt 19 § skall betala skatten
till Tullverket, vid den tidpunkt då skyldighet att betala tull enligt
tullagstiftningen inträder eller skulle ha inträtt om skyldighet att betala tull
förelegat.
Skattskyldigheten inträder för den, som utan att vara upplagshavare enligt 10 §,
tillverkar skattepliktiga varor, när varorna tillverkas.
7. den som är skattskyldig enligt 9 § första stycket 6, när varorna tillverkas,
8. den som är skattskyldig enligt 9 § första stycket 7, när varorna används för
annat än avsett ändamål,
9. den som är skattskyldig enligt 9 c § och som enligt 19 § skall betala skatten
till Tullverket, vid den tidpunkt då skyldighet att betala tull enligt
tullagstiftningen inträder eller skulle ha inträtt om skyldighet att betala tull
förelegat.
Skattskyldighet enligt första stycket 1 a inträder inte för skattepliktiga varor
som
1. transporteras till en upplagshavare eller varumottagare i ett annat EG-land
under förutsättning att varorna når mottagaren, eller
2. tas emot av en upplagshavare i Sverige.

21 §8
Skattskyldighet för upplagshavare enligt 20 § första stycket 1 inträder inte för
varor som
a) till följd av varornas karaktär förstörts under framställning, bearbetning,
lagring eller transport,
b) har förstörts under tillsyn av beskattningsmyndigheten,
c) har återanvänts vid tillverkning,
d) uteslutande använts för provning av varornas kvalitet i skatteupplaget, eller
e) levererats till en mottagare i ett annat EG-land under villkor som anges i 3
kap. 30 a § första stycket 3 och 4 mervärdesskattelagen (1994:200), i den
omfattning som skattefrihet gäller i det EG-landet.
Vad som sägs i första stycket a gäller även varumottagare enligt 13 och 14 §§
och skatterepresentant enligt 15 § för varor som till följd av varornas karaktär
förstörts under transport till denne.
Skattskyldighet för upplagshavare enligt 20 § första stycket 1 föreligger inte
för varor som
1. till följd av varornas karaktär förstörts under framställning, bearbetning,
lagring eller transport,
2. har förstörts under tillsyn av beskattningsmyndigheten,
3. har återanvänts vid tillverkning, eller
4. uteslutande använts för provning av varornas kvalitet i skatteupplaget.

Vad som sägs i första stycket 1 gäller även varumottagare enligt 13 och 14 §§
och skatterepresentant enligt 15 § för varor som till följd av varornas karaktär
förstörts under transport till denne.

22 §9
Den som är oregistrerad varumottagare enligt 14 § skall lämna deklaration för
varje mottagen leverans av skattepliktiga varor. Deklarationen skall ha kommit
in till beskattningsmyndigheten senast fem dagar efter den dag då varorna togs
emot.
Den som är skattskyldig enligt 9 § första stycket 5 skall lämna deklaration när
skattepliktiga varor förs till Sverige. Deklarationen skall ha kommit in till
beskattningsmyndigheten senast fem dagar efter införseln.
Den som tillverkar skattepliktiga varor utan att vara upplagshavare skall lämna
deklaration när varorna tillverkas. Deklarationen skall ha kommit in till
beskattningsmyndigheten senast fem dagar efter den dag då varorna tillverkades.
Den som är skattskyldig enligt 9 § första stycket 6 skall lämna deklaration när
varorna tillverkas. Deklarationen skall ha kommit in till
beskattningsmyndigheten senast fem dagar efter den dag då varorna tillverkades.
Den som enligt 16 § femte stycket överför en skattepliktig vara skall lämna en
deklaration för varje avsänd leverans. Deklarationen skall ha kommit in till
beskattningsmyndigheten senast fem dagar efter avsändandet av varorna.
Den som, utan att vara registrerad varumottagare enligt 13 §, är skattskyldig
enligt 9 § första stycket 6 skall lämna deklaration när skattepliktiga varor
använts för annat än avsett ändamål. Deklarationen skall ha kommit in till
beskattningsmyndigheten senast fem dagar efter den dag då varorna användes för
annat än avsett ändamål.
Den som, utan att vara registrerad varumottagare enligt 13 §, är skattskyldig
enligt 9 § första stycket 7 skall lämna deklaration när skattepliktiga varor
använts för annat än avsett ändamål. Deklarationen skall ha kommit in till
beskattningsmyndigheten senast fem dagar efter den dag då varorna användes för
annat än avsett ändamål.

23 §10
Upplagshavare skall upprätta ledsagardokument
1. vid transport av obeskattade varor mellan Sverige och ett annat EG-land,
2. vid transport av obeskattade varor till en upplagshavare i Sverige om
transporten sker via ett annat EG-land,
3. vid transport av obeskattade varor till mottagare i ett annat EG-land enligt
21 § första stycket e,

4. vid export till tredje land av obeskattade varor, och
5. vid transport av varor som förtullats enligt tullagen (1994:1550).
3. vid transport av obeskattade varor till mottagare i ett annat EG-land enligt
32 § första stycket 7, och
4. vid export till tredje land av obeskattade varor.
Ledsagardokument som avses i första stycket skall åtfölja varorna under
transport i enlighet med vad regeringen föreskriver.
Vid transport till mottagare som avses i 21 § första stycket e skall varorna
under transporten även åtföljas av ett intyg om att skattefrihet gäller för
varorna i det andra EG-landet.
Skyldigheten att upprätta ledsagardokument enligt första stycket 5 gäller även
registrerad varumottagare.
Vid transport till mottagare som avses i 32 § första stycket 7 skall varorna
under transporten även åtföljas av ett intyg om att skattefrihet gäller för
varorna i det andra EG-landet.
Har upplagshavaren sålt obeskattade varor till en oregistrerad varumottagare,
skall varorna under transporten även åtföljas av dokumentation som visar att
sådan säkerhet som avses i 14 § ställts för skatten i destinationslandet.

27 §
Om obeskattade varor skall transporteras mellan Sverige och ett annat EG-land
enligt 23 §, och varorna inte når den mottagare som angetts i
ledsagardokumentet, skall varorna beskattas här i landet om varorna
1. finns i Sverige eller kan antas ha konsumerats här,
2. levererats från en svensk upplagshavare och det inte kan utredas var varorna
finns eller var de har konsumerats.

I fall som avses i första stycket är den som ställt säkerhet för transporten
skattskyldig. Skatten skall tas ut med belopp enligt bestämmelserna vid den
tidpunkt då varorna infördes till Sverige eller transporten från den svenske
upplagshavaren påbörjades.
Om obeskattade varor, som sänts i väg av en upplagshavare i ett annat EG-land,
inte når den mottagare som angetts i ledsagardokumentet på grund av sådana
oegentligheter eller överträdelser som avses i artikel 20 i rådets direktiv
92/12/EEG av den 25 februari 1992 om allmänna regler för punktskattepliktiga
varor och om innehav, flyttning och övervakning av sådana varor11, senast ändrat
genom rådets direktiv 2000/47/EG12, skall varorna beskattas här i landet om
1. oegentligheten eller överträdelsen har begåtts i Sverige, eller
2. oegentligheten eller överträdelsen har upptäckts här, och
a) det inte går att fastställa var oegentligheten eller överträdelsen har
begåtts, och
b) det endast är en del av varorna som har försvunnit.
Skatt enligt första stycket skall betalas av den eller dem som ställt sådan
säkerhet som avses i artikel 15.3 i rådets direktiv 92/12/EEG. Skatten skall tas
ut enligt den skattesats som gällde vid den tidpunkt då varorna sändes i väg.

29 §
För skatt som betalats i Sverige för skattepliktiga varor som därefter levereras
till ett annat EG-land under sådana förhållanden att skatt skall betalas där,
kan återbetalning ske enligt denna paragraf efter skriftlig ansökan hos
beskattningsmyndigheten.
Ansökan om återbetalning av i Sverige erlagd skatt vid sådan försäljning som
avses i 28 § skall omfatta en period om ett kalenderkvartal och ges in till
beskattningsmyndigheten inom ett år efter kvartalets utgång. Den som begär
återbetalning skall visa att den skatt som ansökan avser har betalats i Sverige,
samt att varorna beskattats i mottagarlandet.
Vid övriga leveranser till ett annat EG-land skall ansökan om återbetalning
göras innan varorna förs ut ur landet. Den som begär återbetalning skall visa
att den skatt som ansökan avser har betalats i Sverige. Återbetalning sker sedan
sökanden till beskattningsmyndigheten gett in dels ett dokument som visar
antingen att skatten betalats i mottagarlandet eller att säkerhet ställts för
skattens betalning där, dels ett av mottagaren undertecknat och återsänt
exemplar (returexemplaret) av det ledsagardokument som anges i 26 §.
Har en vara beskattats i enlighet med 27 § första stycket 2, och visar den
skattskyldige inom tre år efter det att transporten påbörjades att varan
beskattats i ett annat land, skall den här i landet erlagda skatten återbetalas.
Har en vara beskattats enligt 27 § första stycket, och visar den skattskyldige
inom tre år efter det att transporten påbörjades att varan beskattats i ett
annat EG-land, skall den skatt som betalats i Sverige återbetalas, om det andra
EG-landets skatteanspråk är befogat.

32 §13
I deklaration som lämnas av upplagshavare som avses i 10 § får avdrag göras för
skatt på varor
a) som har återtagits i samband med återgång av köp,
b) som har förstörts genom olyckshändelse eller force majeure,
c) för vilka skattskyldighet enligt denna lag tidigare inträtt,
d) som har exporterats till tredje land eller förts till frizon eller frilager
för annat ändamål än att förbrukas där,
e) som har tagits emot för förbrukning ombord på fartyg eller luftfartyg på resa
till utländsk ort av någon som har tillstånd enligt lagen (1999:446) om
proviantering av fartyg och luftfartyg, eller
f) som har tagits emot för försäljning ombord på fartyg eller luftfartyg på resa
till tredje land av någon som har tillstånd enligt lagen om proviantering av
fartyg och luftfartyg.
En upplagshavare som avses i 10 § får göra avdrag för skatt på varor
1. som har återtagits i samband med återgång av köp,
2. som har förstörts genom oförutsedda händelser eller force majeure,
3. för vilka skattskyldighet enligt denna lag tidigare inträtt,
4. som har exporterats till tredje land eller förts till frizon eller frilager
för annat ändamål än att förbrukas där,
5. som har tagits emot för förbrukning ombord på fartyg eller luftfartyg på resa
till utländsk ort av någon som har tillstånd enligt lagen (1999:446) om
proviantering av fartyg och luftfartyg,
6. som har tagits emot för försäljning ombord på fartyg eller luftfartyg på resa
till tredje land av någon som har tillstånd enligt lagen om proviantering av
fartyg och luftfartyg,
7. som har levererats till en sådan köpare som avses i 3 kap. 30 a § första
stycket 3 eller 4 mervärdesskattelagen (1994:200), i den omfattning som frihet
från tobaksskatt gäller i det EG-landet, eller
8. som har beskattats i ett annat EG-land i sådana fall som avses i 27 § under
förutsättning att det andra EG-landets skatteanspråk är befogat.
Upplagshavare, som bedriver verksamhet i exportbutik enligt lagen (1999:445) om
exportbutiker, får utöver vad som anges i första stycket göra avdrag för skatt
på varor som levererats till resande som kan uppvisa en färdhandling för resa
till tredje land. Avdrag medges dock högst med vad som enligt 3 § lagen om
exportbutiker får säljas till varje resande.

33 §14
I en deklaration som lämnas av en registrerad eller oregistrerad varumottagare
enligt 13 och 14 §§ eller en skatterepresentant enligt 15 § får avdrag göras för
skatt på tobaksvaror som förstörts under transporten till varumottagaren genom
olyckshändelse eller force majeure.
En registrerad eller oregistrerad varumottagare enligt 13 och 14 §§ eller en
skatterepresentant enligt 15 § får göra avdrag för skatt på tobaksvaror som
förstörts under transporten till varumottagaren genom oförutsedda händelser
eller force majeure.
Registrerad varumottagare, som har tillstånd enligt lagen (1999:446) om
proviantering av fartyg och luftfartyg, får utöver vad som anges i första
stycket göra avdrag för skatt på tobaksvaror
1. som förbrukats ombord på resa till utländsk ort, eller
2. som sålts ombord på resa till tredje land.

34 §
I fråga om förfarandet vid beskattningen gäller bestämmelserna i lagen
(1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.
I fråga om förfarandet vid beskattningen gäller bestämmelserna i lagen
(1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter. Vid beskattning enligt 27
§ skall dock endast 2 kap. 5 §, 3 kap. 5-16 §§, 4 kap. 13 §, 5 kap., 8 kap. och
9 kap. 4 § lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter tillämpas.

39 §15
Den som är skattskyldig enligt 38 § 1 skall vara registrerad hos
beskattningsmyndigheten.
Den som är skattskyldig enligt 38 § 2, 3 eller 38 a § får efter ansökan
registreras, om verksamheten är av större omfattning eller det annars finns
särskilda skäl.
Den som är skattskyldig enligt 38 § 2 eller 3 eller 38 a § får efter ansökan
registreras, om verksamheten är av större omfattning eller det annars finns
särskilda skäl och han med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och
omständigheterna i övrigt är lämplig.
Den som registrerats som skattskyldig enligt andra stycket får avregistreras om
han inte längre uppfyller förutsättningarna för registrering. Beslut om
avregistrering gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.
2.2
Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1564) om alkoholskatt
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1564) om alkoholskatt
dels att nuvarande 31 f § skall betecknas 31 h §,
dels att 1, 2, 7, 8, 8 b, 9-11, 19-22, 26, 28, 30, 31 e och 32-34 §§ samt
rubriken närmast före 31 e § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 9 a, 31 f och 31 g §§, av
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 §
Alkoholskatt skall betalas för öl, vin och andra jästa drycker,
mellanklassprodukter samt för etylalkohol som tillverkas här i landet, som förs
in eller tas emot från ett annat EG-land eller som importeras från tredje land.
Med EG eller ett EG-land förstås de områden som tillhör Europeiska gemenskapens
punktskatteområde. Med tredje land förstås länder och områden utanför detta
skatteområde.

I denna lag avser hänvisningar till KN-nr den lydelse av den Kombinerade
nomenklaturen (KN) enligt rådets förordning (EEG) av den 23 juli 1987 om
tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan1 som gällde den
19 oktober 1992.

2 §2
Skatt skall betalas för öl som hänförs till nr 2203 i Kombinerade nomenklaturen
(KN) enligt förordningen EEG 2658/87 om alkoholhalten överstiger 0,5
volymprocent.
Skatt skall betalas för öl som hänförs till KN-nr 2203 om alkoholhalten
överstiger 0,5 volymprocent.
Skatt skall även betalas för produkter innehållande en blandning av öl och
icke-alkoholhaltig dryck hänförlig till KN-nr 2206 om alkoholhalten i
blandningen överstiger 0,5 volymprocent.
Skatt tas ut per liter med 1,47 kronor för varje volymprocent alkohol.
För öl med en alkoholhalt om högst 2,8 volymprocent tas skatt ut med 0 kronor.

7 §
Skatt skall inte betalas för varor som distribueras i form av alkohol som är
fullständigt denaturerad i enlighet med de föreskrifter regeringen meddelar. Vid
försäljning till ett annat EG-land, skall ett av avsändaren upprättat förenklat
ledsagardokument åtfölja sådana varor under transporten.
Skatt skall inte betalas för varor som
1. distribueras i form av alkohol som är fullständigt denaturerad i enlighet med
kommissionens förordning (EEG) nr 3199/93 av den 22 november 1993 om ömsesidigt
erkännande av förfaranden för att fullständigt denaturera alkohol för att
erhålla punktskattebefrielse,
2. ingår i vinäger som hänförs till KN-nr 2209,
3. ingår i läkemedel,
4. ingår i smakämnen för tillverkning av livsmedel och drycker med en
alkoholhalt som inte överstiger 1,2 volymprocent,
5. ingår direkt i livsmedel eller som ingrediens i halvfabrikat för
framställning av livsmedel, fyllda eller ej, förutsatt att alkoholinnehållet i
varje enskilt fall inte överstiger 8,5 liter ren alkohol per 100 kilogram
chokladprodukter och 5 liter ren alkohol per 100 kilogram av något annat
livsmedel, eller
6. ingår i en vara som inte är avsedd att ätas eller drickas, under
förutsättning att ingående alkohol är denaturerad i enlighet med någon
EG-medlemsstats krav.
Om varor som anges i första stycket 1 säljs till ett annat EG-land, skall de
under transporten åtföljas av ett förenklat ledsagardokument som avsändaren har
upprättat.

8 §3
Skyldig att betala skatt (skattskyldig) är den som
1. har godkänts som upplagshavare enligt 9 § eller den som i Sverige
yrkesmässigt tillverkar skattepliktiga varor,
1. har godkänts som upplagshavare enligt 9 §,
2. yrkesmässigt från ett annat EG-land tar emot skattepliktiga varor enligt 12
eller 13 §,
3. har godkänts som skatterepresentant enligt 14 §,
4. säljer skattepliktiga varor till Sverige genom distansförsäljning enligt 15
§,
5. i annat fall än som avses i 1-4, från ett annat EG-land till Sverige för in
eller tar emot skattepliktiga varor,
6. annars i Sverige tillverkar etylalkohol,
6. i Sverige yrkesmässigt tillverkar skattepliktiga varor utanför ett
skatteupplag eller som annars i Sverige tillverkar mellanklassprodukter eller
etylalkohol,
7. använder varor som förvärvats skattefritt för annat ändamål än det som var
förutsättningen för skattefriheten.
Att varor används för annat än avsett ändamål skall i denna lag likställas med
att de går förlorade.

8 b §4
Skattskyldighet enligt 8 § första stycket 7 föreligger inte för varor som
förvärvats skattefritt enligt 31 f § och som förstörts genom olyckshändelse
eller force majeure.
Skattskyldighet enligt 8 § första stycket 7 föreligger inte för varor som
1. förvärvats skattefritt enligt 31 h § och som förstörts genom oförutsedda
händelser eller force majeure, eller
2. förvärvats skattefritt enligt 31 e § eller 32 § första stycket 8 och som
förstörts under tillsyn av beskattningsmyndigheten.

9 §5
Som upplagshavare får godkännas den som
1. i Sverige avser att yrkesmässigt tillverka eller bearbeta skattepliktiga
varor,
2. för yrkesmässig försäljning till näringsidkare tar emot skattepliktiga varor
från ett annat EG-land eller från en annan upplagshavare i Sverige eller vid
import från tredje land,

3. yrkesmässigt i större omfattning lagrar skattepliktiga varor, eller
4. avser att bedriva verksamhet i exportbutik enligt lagen (1999:445) om
exportbutiker,
2. avser att för yrkesmässig försäljning till näringsidkare ta emot
skattepliktiga varor från ett annat EG-land eller från en annan upplagshavare i
Sverige,

3. avser att för yrkesmässig försäljning till näringsidkare inom EG importera
skattepliktiga varor från tredje land,
4. avser att yrkesmässigt i större omfattning lagra skattepliktiga varor, eller
5. avser att bedriva verksamhet i exportbutik enligt lagen (1999:445) om
exportbutiker,
om han med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständigheterna i
övrigt är lämplig som upplagshavare.
om han disponerar över ett utrymme som kan godkännas som skatteupplag och han
med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt är
lämplig som upplagshavare.
Upplagshavares tillverkning, bearbetning och lagring av skattepliktiga varor
skall äga rum i godkänt skatteupplag.
Frågor om godkännande av upplagshavare och av skatteupplag prövas av
beskattnings-myndigheten på särskild ansökan.

9 a §
En upplagshavare skall för varje skatteupplag löpande bokföra affärshändelser
och varurörelser som rör skattepliktiga alkoholvaror samt regelbundet inventera
lagret av sådana varor.

10 §6
Upplagshavare i Sverige som säljer obeskattade varor till annan svensk
upplagshavare eller till näringsidkare i ett annat EG-land skall hos
beskattningsmyndigheten ställa säkerhet för betalning av den skatt som kan
påföras honom i Sverige eller annat EG-land, innan leverans av skattepliktiga
varor påbörjas. Säkerheten skall uppgå till ett belopp som motsvarar den skatt
som i medeltal belöper på de obeskattade varor som upplagshavaren transporterar
under ett dygn. Vid beräkningen av medeltalet skall hänsyn endast tas till de
dygn under ett år då transport av obeskattade varor sker.
En upplagshavare i Sverige skall hos beskattningsmyndigheten ställa säkerhet för
betalning av den skatt som kan påföras honom i Sverige eller annat EG-land vid
1. transport av obeskattade varor till en annan svensk upplagshavare,
2. transport av obeskattade varor till en näringsidkare i ett annat EG-land.

Säkerheten skall ställas innan transporten påbörjas och uppgå till ett belopp
som motsvarar den skatt som i medeltal belöper på de obeskattade varor som
upplagshavaren transporterar under ett dygn. Vid beräkningen av medeltalet skall
hänsyn endast tas till de dygn under ett år då transport av obeskattade varor
sker.
Upplagshavare skall även ställa säkerhet för betalning av skatten i samband med
tillverkning, bearbetning eller lagring av skattepliktiga varor. Säkerheten
skall uppgå till ett belopp som motsvarar tio procent av skatten på de varor som
upplagshavaren i medeltal förvarar i skatteupplaget under ett år.
11 §7
Godkännande av upplagshavare eller av skatteupplag får återkallas av
beskattningsmyndigheten, om förutsättningarna för godkännande inte längre finns.
Godkännande av upplagshavare får också återkallas om ställd säkerhet inte
längre är godtagbar.
Godkännande av upplagshavare eller av skatteupplag får återkallas om
1. förutsättningarna för godkännande inte längre finns,
2. ställd säkerhet inte längre är godtagbar, eller
3. upplagshavaren begär det.
Om ett godkännande av upplagshavare återkallas omfattar beslutet även
godkännandet av dennes skatteupplag.
Beslut om återkallelse gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet.

19 §8
Skattskyldigheten inträder för
1. den som är upplagshavare när
a) denne levererar skattepliktiga varor till en köpare i Sverige som inte är
upplagshavare eller till en köpare i ett annat EG-land som inte är upplagshavare
eller registrerad eller oregistrerad varumottagare eller exporterar
skattepliktiga varor till en köpare i tredje land,
b) denne tar i anspråk skattepliktiga varor för annat ändamål än försäljning
eller när varorna annars tas ut ur skatteupplaget utan att föras till något
annat godkänt skatteupplag,
c) denne avregistreras, och omfattar de varor som då ingår i hans lager och som
inte redan har beskattats,
a) skattepliktiga varor förs ut från ett skatteupplag, om inte annat följer av
andra stycket,

b) skattepliktiga varor tas emot från en upplagshavare utan att föras till ett
skatteupplag,

c) skattepliktiga varor importeras utan att föras till ett skatteupplag,

d) skattepliktiga varor tas i anspråk i skatteupplaget eller lagerbrister
uppkommer,
e) godkännandet av skatteupplaget återkallas,
2. den som är registrerad varumottagare, vid mottagandet av skattepliktiga
varor,
3. den som är oregistrerad varumottagare, vid mottagandet av skattepliktiga
varor,
4. den som är godkänd som skatterepresentant enligt 14 §, vid mottagandet av
skattepliktiga varor,
5. den som är säljare vid distansförsäljning enligt 15 §, när leverans sker,
5. den som är säljare vid distansförsäljning enligt 15 §, när leverans av
skattepliktiga varor påbörjas,
6. den som är skattskyldig enligt 8 § första stycket 5, när de skattepliktiga
varorna förs in till Sverige,

7. den som är skattskyldig enligt 8 § första stycket 7 när varorna används för
annat än avsett ändamål,
8. den som är skattskyldig enligt 8 c § och som enligt 18 § skall betala skatten
till Tullverket, vid den tidpunkt då skyldighet att betala tull enligt
tullagstiftningen inträder eller skulle ha inträtt om skyldighet att betala tull
förelegat.
Skattskyldigheten inträder för den, som utan att vara upplagshavare enligt 9 §,
tillverkar skattepliktiga varor, när varorna tillverkas.
7. den som är skattskyldig enligt 8 § första stycket 6, när varorna tillverkas,
8. den som är skattskyldig enligt 8 § första stycket 7, när varorna används för
annat än avsett ändamål,
9. den som är skattskyldig enligt 8 c § och som enligt 18 § skall betala skatten
till Tullverket, vid den tidpunkt då skyldighet att betala tull enligt
tullagstiftningen inträder eller skulle ha inträtt om skyldighet att betala tull
förelegat.
Skattskyldighet enligt första stycket 1 a inträder inte för skattepliktiga varor
som
1. transporteras till en upplagshavare eller varumottagare i ett annat EG-land
under förutsättning att varorna når mottagaren, eller
2. tas emot av en upplagshavare i Sverige.

20 §9
Skattskyldighet för upplagshavare enligt 19 § första stycket 1 inträder inte för
varor som
a) till följd av varornas karaktär förstörts under framställning, bearbetning,
lagring eller transport,
b) har förstörts under tillsyn av beskattningsmyndigheten,
c) har återanvänts vid tillverkning,
d) uteslutande använts för provning av varornas kvalitet i skatteupplaget,
e) används för framställning av vinäger som hänförs till KN-nr 2209,
f) används för framställning av läkemedel,
g) används för att framställa smakämnen för tillverkning av livsmedel och
drycker med en alkoholhalt som inte överstiger 1,2 volymprocent,
h) direkt eller som ingrediens används i halvfabrikat för framställning av
livsmedel, eller som fyllning, förutsatt att alkoholinnehållet vid varje
tillfälle inte överstiger 8,5 liter ren alkohol per 100 kilogram
chokladprodukter, och 5 liter ren alkohol per 100 kilogram av andra produkter,
i) används vid tillverkning av en vara som inte är avsedd för konsumtion, under
förutsättning att ingående alkohol är denaturerad i enlighet med någon
EG-medlemsstats krav,
j) används i en tillverkningsprocess förutsatt att slutprodukten inte innehåller
alkohol,
k) säljs i enlighet med bestämmelsen i 31 e § för däri angivna ändamål,
l) används för vetenskapligt ändamål eller är avsedda att levereras till annan
användare för vetenskapligt ändamål eller till sjukhus eller apotek för
medicinskt ändamål, eller
m) levererats till en mottagare i ett annat EG-land under villkor som anges i 3
kap. 30 a § första stycket 3 och 4 mervärdesskattelagen (1994:200), i den
omfattning som skattefrihet gäller i det EG-landet.
Vad som sägs i första stycket a gäller även varumottagare enligt 12 och 13 §§
och skatterepresentant enligt 14 § för varor som till följd av varornas karaktär
förstörts under transport till denne.
Skattskyldighet för upplagshavare enligt 19 § första stycket 1 föreligger inte
för varor som
1. till följd av varornas karaktär förstörts under framställning, bearbetning,
lagring eller transport,
2. har förstörts under tillsyn av beskattningsmyndigheten,
3. har återanvänts vid tillverkning, eller
4. uteslutande använts för provning av varornas kvalitet i skatteupplaget.

Vad som sägs i första stycket 1 gäller även varumottagare enligt 12 och 13 §§
och skatterepresentant enligt 14 § för varor som till följd av varornas karaktär
förstörts under transport till denne.

21 §10
Den som är oregistrerad varumottagare enligt 13 § skall lämna deklaration för
varje mottagen leverans av skattepliktiga varor. Deklarationen skall ha kommit
in till beskattningsmyndigheten senast fem dagar efter den dag när varorna togs
emot.
Den som är skattskyldig enligt 8 § första stycket 5 skall lämna deklaration när
skattepliktiga varor förs till Sverige. Deklarationen skall ha kommit in till
beskattningsmyndigheten senast fem dagar efter införseln.
Den som tillverkar skattepliktiga varor utan att vara godkänd upplagshavare
skall lämna deklaration när varorna tillverkas. Deklarationen skall ha kommit in
till beskattningsmyndigheten senast fem dagar efter den dag då varorna
tillverkades.
Den som är skattskyldig enligt 8 § första stycket 6 skall lämna deklaration när
varorna tillverkas. Deklarationen skall ha kommit in till
beskattningsmyndigheten senast fem dagar efter den dag då varorna tillverkades.
Den som, utan att vara registrerad varumottagare enligt 12 §, är skattskyldig
enligt 8 § första stycket 7 skall lämna deklaration när skattepliktiga varor
använts för annat än avsett ändamål. Deklarationen skall ha kommit in till
beskattningsmyndigheten senast fem dagar efter den dag då varorna användes för
annat än avsett ändamål.

22 §11
Upplagshavare skall upprätta ledsagardokument,
1. vid transport av obeskattade varor mellan Sverige och ett annat EG-land,
2. vid transport av obeskattade varor till en upplagshavare i Sverige om
transporten sker via ett annat EG-land,
3. vid transport av obeskattade varor till mottagare i ett annat EG-land enligt
20 § första stycket m,

4. vid export till tredje land av obeskattade varor, och
5. vid transport av varor som förtullats enligt tullagen (1994:1550).
3. vid transport av obeskattade varor till mottagare i ett annat EG-land enligt
32 § första stycket 9, och
4. vid export till tredje land av obeskattade varor.
Ledsagardokument som avses i första stycket skall åtfölja varorna under
transport i enlighet med vad regeringen föreskriver.
Vid transport till mottagare som avses i 20 § första stycket m skall varorna
under transporten även åtföljas av ett intyg om att skattefrihet gäller för
varorna i det andra EG-landet.
Skyldigheten att upprätta ledsagardokument enligt första stycket 5 gäller även
registrerad varumottagare.
Vid transport till mottagare som avses i 32 § första stycket 9 skall varorna
under transporten även åtföljas av ett intyg om att skattefrihet gäller för
varorna i det andra EG-landet.
Har upplagshavaren sålt obeskattade varor till en oregistrerad varumottagare,
skall varorna under transporten även åtföljas av dokumentation som visar att
sådan säkerhet som avses i 13 § ställts för skatten i destinationslandet.

26 §
Om obeskattade varor skall transporteras mellan Sverige och ett annat EG-land
enligt 22 §, och varorna inte når den mottagare som angetts i
ledsagardokumentet, skall varorna beskattas här i landet om varorna
1. finns i Sverige eller kan antas ha konsumerats här,
2. levererats från en svensk upplagshavare och det inte kan utredas var varorna
finns eller var de har konsumerats.

I fall som avses i första stycket är den som ställt säkerhet för transporten
skattskyldig. Skatten skall tas ut med belopp enligt bestämmelserna vid den
tidpunkt då varorna infördes till Sverige eller transporten från den svenske
upplagshavaren påbörjades.
Om obeskattade varor, som sänts i väg av en upplagshavare i ett annat EG-land,
inte når den mottagare som angetts i ledsagardokumentet på grund av sådana
oegentligheter eller överträdelser som avses i artikel 20 i rådets direktiv
92/12/EEG av den 25 februari 1992 om allmänna regler för punktskattepliktiga
varor och om innehav, flyttning och övervakning av sådana varor12, senast ändrat
genom rådets direktiv 2000/47/EG13, skall varorna beskattas här i landet om
1. oegentligheten eller överträdelsen har begåtts i Sverige, eller
2. oegentligheten eller överträdelsen har upptäckts här, och
a) det inte går att fastställa var oegentligheten eller överträdelsen har
begåtts, och
b) det endast är en del av varorna som har försvunnit.
Skatt enligt första stycket skall betalas av den eller dem som ställt sådan
säkerhet som avses i artikel 15.3 i rådets direktiv 92/12/EEG. Skatten skall tas
ut enligt den skattesats som gällde vid den tidpunkt då varorna sändes i väg.

28 §
För skatt som betalats i Sverige för skattepliktiga varor som därefter levereras
till ett annat EG-land under sådana förhållanden att skatt skall betalas där,
kan återbetalning ske enligt denna paragraf efter skriftlig ansökan hos
beskattningsmyndigheten.
Ansökan om återbetalning av i Sverige erlagd skatt vid sådan försäljning som
avses i 27 § skall omfatta en period om ett kalenderkvartal och ges in till
beskattningsmyndigheten inom ett år efter kvartalets utgång. Den som begär
återbetalning skall visa att den skatt som ansökan avser har betalats i Sverige,
samt att varorna beskattats i mottagarlandet.
Vid övriga leveranser till ett annat EG-land skall ansökan om återbetalning
göras innan varorna förs ut ur landet. Den som begär återbetalning skall visa
att den skatt som ansökan avser har betalats i Sverige. Återbetalning sker sedan
sökanden till beskattningsmyndigheten gett in dels ett dokument som visar
antingen att skatten betalats i mottagarlandet eller att säkerhet ställts för
skattens betalning där, dels ett av mottagaren undertecknat och återsänt
exemplar (returexemplaret) av det ledsagardokument som anges i 25 §.
Har en vara beskattats i enlighet med 26 § första stycket 2, och visar den
skattskyldige inom tre år efter det att transporten påbörjades att varan
beskattats i ett annat land, skall den här i landet erlagda skatten återbetalas.
Har en vara beskattats enligt 26 § första stycket, och visar den skattskyldige
inom tre år efter det att transporten påbörjades att varan beskattats i ett
annat EG-land, skall den skatt som betalats i Sverige återbetalas, om det andra
EG-landets skatteanspråk är befogat.

30 §14
Om skattepliktiga varor använts för ändamål som avses i 20 § första stycket e-j
kan, om skatt betalats för varorna, återbetalning ske efter skriftlig ansökan
hos beskattningsmyndigheten.
Om skattepliktiga varor använts för ändamål som avses i 32 § första stycket 7 av
någon som inte är upplagshavare eller skattebefriad förbrukare kan
återbetalning av skatten ske efter skriftlig ansökan hos
beskattningsmyndigheten.
Ansökan enligt första stycket skall omfatta en period om ett kalenderkvartal och
ges in till beskattningsmyndigheten inom ett år efter kvartalets utgång.
Återbetalning medges inte för skattebelopp som för kalenderkvartalet understiger
1 500 kronor. Ansökan skall åtföljas av dokumentation som styrker användningen.

Inköp av varor utan skatt
Skattebefriad förbrukare15

31 e §16
Den som har tillstånd från Läkemedelsverket enligt lagen (1961:181) om
försäljning av teknisk sprit m.m. att inköpa minst 25 kilogram alkohol under ett
kalenderår, får från en upplagshavare köpa sådan alkohol som anges i
tillståndet utan alkoholskatt mot att han lämnar en försäkran till denne om att
alkoholen skall användas för sådant ändamål som anges i 20 § första stycket e-j.
Som skattebefriad förbrukare får godkännas den som använder alkoholvaror för
ändamål som anges i 32 § första stycket 7 om han med hänsyn till sina ekonomiska
förhållanden och omständigheterna i övrigt är lämplig.

Ett godkännande enligt första stycket får meddelas för viss tid eller tills
vidare. Godkännande tills vidare får meddelas den som tidigare hanterat
obeskattade alkoholvaror utan anmärkning. Ett godkännande får förenas med
villkor.
Den som godkänts som skattebefriad förbrukare har rätt att från en upplagshavare
köpa alkoholvaror utan skatt.

31 f §
En skattebefriad förbrukare skall löpande bokföra inköp och förbrukning av
obeskattade varor och på lämpligt sätt se till att det finns underlag för
kontroll av att varor som köpts in utan skatt använts för det ändamål som var
förutsättning för skattefriheten.

31 g §
Godkännande av skattebefriad förbrukare får återkallas om
1. förutsättningarna för godkännande inte längre finns,
2. alkoholvaror används för annat ändamål än som anges i godkännandet,
3. förbrukaren inte fullgör sina skyldigheter enligt 31 f §, eller
4. förbrukaren inte medverkar vid skatterevision enligt lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter.
Beslut om återkallelse gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet.

32 §17
I deklaration som lämnas av upplagshavare som avses i 9 § får avdrag göras för
skatt på varor
a) som har återtagits i samband med återgång av köp,
b) som har förstörts genom olyckshändelse eller force majeure,
c) för vilka skattskyldighet enligt denna lag tidigare inträtt,
d) som har exporterats till tredje land eller förts till frizon eller frilager
för annat ändamål än att förbrukas där,
e) som har tagits emot för förbrukning ombord på fartyg eller luftfartyg på resa
till utländsk ort av någon som har tillstånd enligt lagen (1999:446) om
proviantering av fartyg och luftfartyg, eller
f) som har tagits emot för försäljning ombord på fartyg eller luftfartyg på resa
till tredje land av någon som har tillstånd enligt lagen om proviantering av
fartyg och luftfartyg.
En upplagshavare som avses i 9 § får göra avdrag för skatt på varor
1. som har återtagits i samband med återgång av köp,
2. som har förstörts genom oförutsedda händelser eller force majeure,
3. för vilka skattskyldighet enligt denna lag tidigare inträtt,
4. som har exporterats till tredje land eller förts till frizon eller frilager
för annat ändamål än att förbrukas där,
5. som har tagits emot för förbrukning ombord på fartyg eller luftfartyg på resa
till utländsk ort av någon som har tillstånd enligt lagen (1999:446) om
proviantering av fartyg och luftfartyg,
6. som har tagits emot för försäljning ombord på fartyg eller luftfartyg på resa
till tredje land av någon som har tillstånd enligt lagen om proviantering av
fartyg och luftfartyg,
7. som har använts
a) för framställning av sådana produkter som anges i 7 § första stycket 2-6,
b) i en tillverkningsprocess förutsatt att slutprodukten inte innehåller
alkohol, eller
c) för vetenskapligt ändamål,
8. som har levererats till
a) universitet eller högskola för vetenskapligt ändamål, eller
b) sjukhus eller apotek för medicinskt ändamål,
9. som har levererats till en sådan köpare som avses i 3 kap. 30 a § första
stycket 3 eller 4 mervärdesskattelagen (1994:200), i den omfattning som frihet
från alkoholskatt gäller i det EG-landet,
10. som har tagits emot av en skattebefriad förbrukare i enlighet med vad som
framgår av dennes godkännande, eller
11. som har beskattats i ett annat EG-land i sådana fall som avses i 26 § under
förutsättning att det andra EG-landets skatteanspråk är befogat.
Upplagshavare, som bedriver verksamhet i exportbutik enligt lagen (1999:445) om
exportbutiker, får utöver vad som anges i första stycket göra avdrag för skatt
på varor som levererats till resande som kan uppvisa en färdhandling för resa
till tredje land. Avdrag medges dock högst med vad som enligt 3 § lagen om
exportbutiker får säljas till varje resande.

33 §18
I en deklaration som lämnas av en registrerad eller oregistrerad varumottagare
enligt 12 och 13 §§ eller en skatterepresentant enligt 14 § får avdrag göras för
skatt på alkoholvaror som förstörts under transporten till varumottagaren genom
olyckshändelse eller force majeure.
En registrerad eller oregistrerad varumottagare enligt 12 och 13 §§ eller en
skatterepresentant enligt 14 § får göra avdrag för skatt på alkoholvaror som
förstörts under transporten till varumottagaren genom oförutsedda händelser
eller force majeure.
Registrerad varumottagare, som har tillstånd enligt lagen (1999:446) om
proviantering av fartyg och luftfartyg, får utöver vad som anges i första
stycket göra avdrag för skatt på alkoholvaror
1. som förbrukats ombord på resa till utländsk ort, eller
2. som sålts ombord på resa till tredje land.

Registrerad varumottagare, som har godkänts som skattebefriad förbrukare enligt
31 e §, får utöver vad som anges i första och andra styckena göra avdrag för
skatt på alkoholvaror som använts
1. för framställning av sådana produkter som anges i 7 § första stycket 2-6,
2. i en tillverkningsprocess förutsatt att slutprodukten inte innehåller
alkohol,
3. för vetenskapligt ändamål.

34 §
I fråga om förfarandet vid beskattningen gäller bestämmelserna i lagen
(1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.
I fråga om förfarandet vid beskattningen gäller bestämmelserna i lagen
(1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter. Vid beskattning enligt 26
§ skall dock endast 2 kap. 5 §, 3 kap. 5-16 §§, 4 kap. 13 §, 5 kap., 8 kap. och
9 kap. 4 § lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter tillämpas.

1. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig
till tiden före ikraftträdandet.
3. Den som vid lagens ikraftträdande har sådant tillstånd från Läkemedelsverket
som anges i den äldre lydelsen av 31 e § skall anses godkänd som skattebefriad
förbrukare enligt den nya lydelsen av paragrafen. Godkännandet skall gälla för
den tid och för det eller de ändamål som anges i Läkemedelsverkets tillstånd.
2.3
Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1776) om skatt på energi1
dels att 7 kap. 3, 4, 5 a och 7 §§ och 8 kap. 3 a-5 §§ skall upphöra att gälla,
dels att 1 kap. 3 §, 2 kap. 1, 8, 9, och 11 §§, 4 kap. 1, 1 a, 2-5 och 12 §§, 5
kap. 1-4 §§, 6 kap. 1-3 och 10 §§, 7 kap. 1, 2, 5, 5 b och 6 §§, 8 kap. 1-3 §§,
9 kap. 2, 6, 9, 11 och 14 §§, 10 kap. 11 § och 11 kap. 9 och 10 §§ skall ha
följande lydelse,
dels att rubrikerna till 7 kap. och 8 kap. samt rubriken närmast före 11 kap. 9
§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 4 kap. 3 a §, och ett nytt
kapitel, 6 a kap., av följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 kap.
3 §
Med mineraloljeprodukter förstås produkter som hänförs till följande nummer i
Kombinerade nomenklaturen (KN-nr) enligt förordningen EEG 2658/87
Med mineraloljeprodukter förstås produkter som hänförs till följande nummer i
Kombinerade nomenklaturen (KN-nr) enligt rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av
den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och Gemensamma
tulltaxan2 i dess lydelse den 1 oktober 1994
1. KN-nr 2706,
2. KN-nr 2707 10, 2707 20, 2707 30, 2707 50, 2707 91 00, 2707 99 11 och 2707 99
19,
3. KN-nr 2709,
4. KN-nr 2710,
5. KN-nr 2711, dock inte naturgas,
6. KN-nr 2712 10, 2712 20 00, 2712 90 31, 2712 90 33, 2712 90 39
och 2712 90 90,
7. KN-nr 2715,
8. KN-nr 2901,
9. KN-nr 2902 11 00, 2902 19 90, 2902 20, 2902 30, 2902 41 00, 2902 42 00, 2902
43 00 och 2902 44,
10. KN-nr 3403 11 00 och 3403 19,
11. KN-nr 3811,
12. KN-nr 3817.

2 kap.
1 §3
Energiskatt och koldioxidskatt skall, om inte annat följer av andra stycket,
betalas för följande bränslen med angivna belopp:

KN-nr
Slag av bränsle
Skattebelopp

Energiskatt
Koldioxidskatt
Summa skatt
1.
2710 00 26,
2710 00 27,
2710 00 29
eller
2710 00 32
Bensin som
uppfyller krav för

a) miljöklass 1
3 kr 26 öre
per liter
1 kr 24 öre
per liter
4 kr 50 öre
per liter

b) miljöklass 2

3 kr 29 öre
per liter
1 kr 24 öre
per liter
4 kr 53 öre
per liter
2.
2710 00 26,
2710 00 34
eller
2710 00 36
Annan bensin
än som avses
under 1

3 kr 92 öre
per liter
1 kr 24 öre
per liter
5 kr 16 öre
per liter
3.
2710 00 51,
2710 00 55,
2710 00 69
eller
2710 00 74 -
2710 00 78
Eldningsolja,
dieselbrännolja,
fotogen, m.m.
som

a) har försetts med
märkämnen eller ger mindre än 85
volymprocent destillat
vid 350°C,
688 kr per m3
1 527 kr per m3
2 215 kr per m3

b) inte har försetts med
märkämnen och ger
minst 85 volymprocent
destillat vid 350°C,
tillhörig

miljöklass 1
1 512 kr per m3
1 527 kr per m3
3 039 kr per m3

miljöklass 2
1 739 kr per m3
1 527 kr per m3
3 266 kr per m3

miljöklass 3 eller inte tillhör någon miljöklass
2 039 kr per m3
1 527 kr per m3
3 566 kr per m3
4.
ur 2711 12 11-2711 19 00
Gasol som används för
a) drift av motordrivet fordon, fartyg eller luftfartyg

0 kr per
1 000 kg

1 264 kr per
1 000 kg

1 264 kr per
1 000 kg

b) annat ändamål än som avses under a
134 kr per
1 000 kg
1 606 kr per 1 000 kg
1 740 kr per 1 000 kg
5.
ur 2711 29 00
Metan som används för
a) drift av motordrivet fordon, fartyg eller luftfartyg

0 kr per
1 000 m3

1 039 kr per
1 000 m3

1 039kr per
1 000 m3

b) annat ändamål än som avses under a
223 kr per
1 000 m3
1 144 kr per
1 000 m3
1 367 kr per
1 000 m3
6.
2711 11 00, 2711 21 00
Naturgas som används för
a) drift av motordrivet fordon, fartyg eller luftfartyg

0 kr per
1 000 m3

1 039 kr per
1 000 m3

1 039 kr per
1 000 m3

b) annat ändamål än som avses under a
223 kr per
1 000 m3
1 144 kr per
1 000 m3
1 367 kr per
1 000 m3
7.
2701, 2702 eller 2704
Kolbränslen
293 kr per
1 000 kg
1 329 kr per
1 000 kg
1 622 kr per
1 000 kg
8.
2713 11 00-2713 12 00
Petroleumkoks
293 kr per
1 000 kg
1 329 kr per
1 000 kg
1 622 kr per
1 000 kg

I fall som avses i 4 kap. 1 § första stycket 6 och andra stycket samt 12 §
första stycket 4 och andra stycket tas skatt ut med ett belopp som motsvarar
skillnaden mellan de skattebelopp som gäller för bränslets olika
användningssätt.

I fall som avses i 4 kap. 1 § 7 och 8 och 12 § första stycket 4 tas skatt ut med
ett belopp som motsvarar skillnaden mellan de skattebelopp som gäller för
bränslets olika användningssätt.
För kalenderåret 2002 och efterföljande kalenderår skall de i första stycket
angivna skattebeloppen räknas om enligt 10 §.

8 §4
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter
om märkämnen som avses i 1 § första stycket 3 a.
Skatt enligt 1 § första stycket 3 b skall inte tas ut om oljeprodukten har
försetts med märkämnen som avses i 1 § första stycket 3 a
1. vid import av den som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 § första stycket 6
eller 12 § första stycket 3 a senast när produkten anmäls till förtullning,
eller
1. vid import av den som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 b § eller 12 a § senast
när produkten anmäls till förtullning, eller
2. i annat fall än som avses under 1 senast när skattskyldighet för produkten
inträder enligt 5 kap.
Märkning enligt andra stycket får i Sverige göras endast på en depå som är
godkänd för detta ändamål av Tullverket i fall som avses i 1 och på ett
skatteupplag som är godkänt av beskattningsmyndigheten för märkning i fall som
avses i 2.

9 §5
Bränsletank som förser motor på motordrivet fordon med bränsle får inte
innehålla oljeprodukt som enligt föreskrifter som meddelats med stöd av 8 §
första stycket är försedd med märkämnen. Inte heller bränsletank som förser
motor på båt med bränsle får innehålla en sådan oljeprodukt. Detta gäller dock
inte båtar för vilka fartygstillstånd meddelats enligt fiskelagen (1993:787).
Bestämmelserna i första stycket gäller även oljeprodukt, från vilken märkämnen
som avses i 8 § första stycket har avlägsnats.
Beskattningsmyndigheten kan medge att bränsletank på båt som disponeras av
Försvarsmakten, Försvarets materielverk, Kustbevakningen eller annan statlig
myndighet får innehålla oljeprodukt som enligt föreskrifter som meddelats med
stöd av 8 § första stycket är försedd med märkämnen. Om det finns särskilda skäl
kan sådant medgivande också lämnas för annan båt. Har medgivande lämnats för
båt gäller 7 kap. 2 § andra stycket 1 b samt 8 kap. 3 och 4 §§ om avdrag och
inköp mot försäkran för bränsle i skepp även för bränsle i sådan båt.
Beskattningsmyndigheten kan medge att bränsletank på båt som disponeras av
Försvarsmakten, Försvarets materielverk, Kustbevakningen eller annan statlig
myndighet får innehålla oljeprodukt som enligt föreskrifter som meddelats med
stöd av 8 § första stycket är försedd med märkämnen. Om det finns särskilda skäl
kan sådant medgivande också lämnas för annan båt.

Beslut om ett medgivande enligt tredje stycket får återkallas, om
förutsättningarna för det inte längre finns. Beslut om återkallelse gäller
omedelbart, om inte något annat anges i beslutet.

11 §6
Energiskatt och koldioxidskatt skall inte betalas för
1. metan som framställs genom biologiska processer,
2. trädbränsle som säljs eller förbrukas för motordrift vid samtidig produktion
av värme och elektrisk kraft i en kraftvärmeanläggning,
3. bränsle som tillhandahålls i en särskild förpackning om högst en liter,
4. bränsle enligt 1 kap. 3 a § som till följd av bränslets beskaffenhet
förlorats i samband med att det framställts, bearbetats, lagrats eller
transporterats,
5. bränsle enligt 1 kap. 3 a § som levererats till en mottagare i ett annat
EG-land under villkor som anges i 3 kap. 30 a § första stycket 3 och 4
mervärdesskattelagen (1994:200), i den omfattning som skattefrihet gäller i det
EG-landet.
4. bränsle enligt 1 kap. 3 a § som till följd av bränslets beskaffenhet
förlorats i samband med att det framställts, bearbetats, lagrats eller
transporterats.
Första stycket 2 gäller dock inte råtallolja.
Första stycket 4 gäller dock för varumottagare och skatterepresentant som avses
i 4 kap. 8 § endast bränsle som förlorats under transport till varumottagaren.

4 kap.
1 §7
Skyldig att betala energiskatt, koldioxidskatt och svavelskatt (skattskyldig)
för bränslen som avses i 1 kap. 3 a § är
1. den som i Sverige tillverkar eller bearbetar bränsle eller annan som godkänts
som upplagshavare enligt 3 §,
1. den som godkänts som upplagshavare enligt 3 §,
2. varumottagare som avses i 6 eller 7 §,
3. skatterepresentant enligt vad som anges i 8 §,
4. den som från ett annat EG-land säljer och levererar bränsle till en köpare i
Sverige genom distansförsäljning enligt 9 §,
5. den som i annat fall än som avses i 1-4 från ett annat EG-land till Sverige
för in eller tar emot leverans av bränsle,

6. den som förvärvat bränsle för vilket ingen skatt eller lägre skatt skall
betalas när bränslet används för ett visst ändamål men som säljer eller
förbrukar bränslet för ett annat ändamål som medför att skatt skall betalas med
högre belopp.

Vad som sägs i första stycket 6 tillämpas även i fråga om bränsle för vilket
antingen ingen skatt har betalats eller skatt har betalats enligt 2 kap. 1 §
första stycket 3 a, och som förbrukas
a) i skepp, när skeppet används för privat ändamål, eller
b) i båt för vilken fartygstillstånd meddelats enligt fiskelagen (1993:787), när
båten används för privat ändamål eller
c) i motordrivet fordon i de fall bränslet ger mindre än 85 volymprocent
destillat vid 350°C.
6. den som i Sverige yrkesmässigt tillverkar eller bearbetar bränsle utanför ett
skatteupplag,
7. den som förvärvat bränsle för vilket ingen skatt eller lägre skatt skall
betalas när bränslet används för ett visst ändamål men som använder bränslet för
ett annat ändamål som medför att skatt skall betalas med högre belopp,

8. den som förvärvat bränsle som ger mindre destillat än 85 volymprocent vid
350°C och som använder bränslet för drift av motordrivna fordon.

1 a §8
Skattskyldighet enligt 1 § första stycket 5 och 6 föreligger inte för
Skattskyldighet enligt 1 § 5 föreligger inte för
1. bränsle som förs in till Sverige under sådana omständigheter att
förutsättningar skulle finnas att medge återbetalning av skatten enligt 9 kap. 1
§,
2. motorbränsle som förs in till Sverige i normal bränsletank på motordrivet
fordon eller till fordonet kopplad släpvagn, fartyg eller luftfartyg som används
yrkesmässigt om bränslet är avsett att användas i motor på fordonet,
släpvagnen, fartyget eller luftfartyget under transporten,
3. motorbränsle som förs in till Sverige för privat bruk i fordonstank,
bränsletank på fartyg eller luftfartyg eller i reservdunk som rymmer högst 10
liter.

2 §
Om ett bränsle för vilket skattskyldighet inte inträtt skall transporteras
mellan Sverige och ett annat EG-land enligt 6 kap. 3 § men inte når den
mottagare som angetts i ledsagardokumentet, skall skatt betalas för bränslet i
Sverige om bränslet
1. finns i Sverige eller kan antas ha förbrukats här, eller
2. har levererats från en svensk upplagshavare och det inte kan utredas var
bränslet finns eller var det har förbrukats.

Den som ställt säkerhet för transporten är skyldig att betala skatt enligt
första stycket. Beskattning skall ske som om skattskyldighet inträtt vid den
tidpunkt då bränslet fördes in till Sverige eller transporten från den svenske
upplagshavaren påbörjades.
Om obeskattat bränsle, som sänts i väg av en upplagshavare i ett annat EG-land,
inte når den mottagare som angetts i ledsagardokumentet på grund av sådana
oegentligheter eller överträdelser som avses i artikel 20 i rådets direktiv
92/12/EEG av den 25 februari 1992 om allmänna regler för punktskattepliktiga
varor och om innehav, flyttning och övervakning av sådana varor9, senast ändrat
genom rådets direktiv 2000/47/EG10, skall bränslet beskattas här i landet om
1. oegentligheten eller överträdelsen har begåtts i Sverige, eller
2. oegentligheten eller överträdelsen har upptäckts här, och
a) det inte går att fastställa var oegentligheten eller överträdelsen har
begåtts, och
b) det endast är en del av varorna som har försvunnit.
Skatt enligt första stycket skall betalas av den eller dem som ställt sådan
säkerhet som avses i artikel 15.3 i rådets direktiv 92/12/EEG. Skatten skall tas
ut enligt den skattesats som gällde vid den tidpunkt då bränslet sändes i väg.

3 §
Som upplagshavare får godkännas den som i en yrkesmässig verksamhet som bedrivs
i Sverige avser att
1. tillverka eller bearbeta bränslen, eller
2. i större omfattning
a) hålla bränslen i lager, eller
b) återförsälja eller förbruka metan,
Om han med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständigheterna i
övrigt är lämplig som upplagshavare.
om han disponerar över ett utrymme som kan godkännas som skatteupplag och han
med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt är
lämplig som upplagshavare.
Upplagshavares tillverkning, bearbetning och lagring av bränslen samt
återförsäljning eller förbrukning av metan skall äga rum i godkänt skatteupplag.
Frågor om godkännande av upplagshavare och av skatteupplag prövas av
beskattnings-myndigheten på särskild ansökan.

3 a §
En upplagshavare skall för varje skatteupplag löpande bokföra affärshändelser
och varurörelser som rör skattepliktigt bränsle samt regelbundet inventera
lagret av sådant bränsle.

4 §11
Om en upplagshavare i Sverige säljer bränsle, för vilket skattskyldighet inte
inträtt, till annan svensk upplagshavare eller till upplagshavare eller
varumottagare i ett annat EG-land, skall han innan leverans av bränsle påbörjas
hos beskattningsmyndigheten ställa säkerhet för betalning av den skatt som kan
påföras honom i Sverige eller annat EG-land. Säkerheten skall uppgå till ett
belopp som motsvarar den skatt som i medeltal belöper på de obeskattade bränslen
som upplagshavaren transporterar under ett dygn. Vid beräkningen av medeltalet
skall hänsyn endast tas till de dygn under ett år då transport av obeskattat
bränsle sker.
En upplagshavare i Sverige skall hos beskattningsmyndigheten ställa säkerhet för
betalning av den skatt som kan påföras honom i Sverige eller annat EG-land vid
1. transport av obeskattat bränsle till en annan svensk upplagshavare,
2. transport av obeskattat bränsle till en näringsidkare i ett annat EG-land.

Säkerheten skall ställas innan transporten påbörjas och uppgå till ett belopp
som motsvarar den skatt som i medeltal belöper på de obeskattade bränslen som
upplagshavaren transporterar under ett dygn. Vid beräkningen av medeltalet skall
hänsyn endast tas till de dygn under ett år då transport av obeskattat bränsle
sker.
Upplagshavare skall även ställa säkerhet för betalning av skatten i samband med
tillverkning, bearbetning eller lagring av bränslen. Säkerheten skall uppgå till
ett belopp som motsvarar tio procent av skatten på de bränslen som
upplagshavaren i medeltal förvarar i skatteupplaget under ett år.
Vid beräkning av säkerhetsbelopp enligt andra stycket får bortses från bränslen
som beredskapslagras enligt lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja och
kol.
Vid beräkning av säkerhetsbelopp enligt tredje stycket får bortses från bränslen
som beredskapslagras enligt lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja och
kol.

5 §12
Godkännande av upplagshavare eller av skatteupplag får återkallas av
beskattningsmyndigheten, om förutsättningarna för godkännande inte längre finns.
Godkännande av upplagshavare får också återkallas om ställd säkerhet inte
längre är godtagbar.
Godkännande av upplagshavare eller av skatteupplag får återkallas om
1. förutsättningarna för godkännande inte längre finns,
2. ställd säkerhet inte längre är godtagbar, eller
3. upplagshavaren begär det.
Om ett godkännande av upplagshavare återkallas omfattar beslutet även
godkännandet av dennes skatteupplag.
Beslut om återkallelse gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet.

12 §13
Skattskyldig för energiskatt för råtallolja samt för energiskatt, koldioxidskatt
och svavelskatt för bränslen som avses i 2 kap. 1 § första stycket 6-8,
bränslen enligt 3 och 4 §§ som inte avses i 1 kap. 3 a § samt vad gäller
svavelskatt även bränslen som avses i 3 kap. 1 § 1 är den som
1. tillverkar eller bearbetar bränsle,
2. enligt 6 kap. 10 § andra stycket registrerats som lagerhållare,
återförsäljare eller förbrukare av bränsle,
3. i annat fall än som avses i 1 och 2 för in kolbränsle, petroleumkoks,
råtallolja eller torvbränsle till Sverige från ett annat EG-land eller tar emot
en sådan leverans, och
4. den som förvärvat bränsle för vilket ingen skatt eller lägre skatt skall
betalas när bränslet används för visst ändamål men som säljer eller förbrukar
bränslet för ett ändamål som medför att skatt skall betalas med högre belopp.
Vad som sägs i första stycket 4 tillämpas även i fråga om bränsle enligt 2 kap.
3 eller 4 § som inte avses i 1 kap. 3 a § och som beskattats enligt 2 kap. 1 §
första stycket 3 a eller som förvärvats utan skatt, och som förbrukas i skepp,
när skeppet används för privat ändamål.
4. den som förvärvat bränsle för vilket ingen skatt eller lägre skatt skall
betalas när bränslet används för visst ändamål men som använder bränslet för ett
ändamål som medför att skatt skall betalas med högre belopp.
Som tillverkare anses den som för in naturgas till Sverige samt den för vars
räkning sådan införsel äger rum. Som tillverkare anses även den som tar upp
torvbränsle.

5 kap.
1 §
Skattskyldigheten för upplagshavare inträder när
1. han levererar bränsle till en köpare i Sverige som inte är upplagshavare
eller till en köpare i ett annat EG-land som inte är upplagshavare eller
registrerad eller oregistrerad varumottagare,
2. han exporterar bränsle till en köpare i tredje land,

3. han tar i anspråk bränsle för annat ändamål än försäljning eller bränsle
annars upphör att lagras i godkänt skatteupplag, eller
4. han upphör att vara registrerad, varvid han är skyldig att betala skatt för
det bränsle som då ingår i hans lager och som inte redan har beskattats.
1. bränsle förs ut från ett skatteupplag, om inte annat följer av andra stycket,

2. bränsle tas emot från en upplagshavare utan att föras till ett skatteupplag,
3. bränsle importeras utan att föras till ett skatteupplag,

4. bränsle tas i anspråk i skatteupplaget eller lagerbrister uppkommer, eller

5. godkännandet av skatteupplaget återkallas.
Skattskyldighet enligt första stycket 1 inträder inte för bränsle som
1. transporteras till en upplagshavare eller varumottagare i ett annat EG-land
under förutsättning att bränslet når mottagaren, eller
2. tas emot av en upplagshavare i Sverige.

2 §14
Skattskyldigheten inträder
1. för varumottagare som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 § första stycket 2, när
han tar emot leverans av bränsle,
2. för skatterepresentant som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 § första stycket
3, när köparen tar emot leverans av bränsle,
3. för den som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 § första stycket 5 eller 12 §
första stycket 3, när bränslet förs in till Sverige, och
1. för varumottagare som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 § 2, när han tar emot
leverans av bränsle,
2. för skatterepresentant som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 § 3, vid
mottagandet av bränslet,

3. för den som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 § 5 eller 12 § första stycket 3,
när bränslet förs in till Sverige, och
4. för den som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 b § eller 12 a § och som enligt 5
§ skall betala skatten till Tullverket, vid den tidpunkt då skyldighet att
betala tull enligt tullagstiftningen inträder eller skulle ha inträtt om
skyldighet att betala tull förelegat.

3 §15
Skattskyldigheten inträder
1. för den som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 § första stycket 4, när bränslet
av honom levereras till köpare,
2. för den som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 § första stycket 6 eller andra
stycket eller enligt 4 kap. 12 § första stycket 4 eller andra stycket, när
bränslet levereras till en köpare eller tas i anspråk för det ändamål som medför
att skatt skall betalas med högre belopp, och
1. för den som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 § 4, när leverans av bränslet
påbörjas,

2. för den som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 § 7 eller 8 eller enligt 4 kap.
12 § första stycket 4, när bränslet används för ett ändamål som medför att skatt
skall betalas med högre belopp, och

3. för den som är skattskyldig enligt 4 kap. 12 § första stycket 1 eller 2 när
a) bränsle av honom levereras till en köpare som inte är registrerad eller till
eget försäljningsställe för detaljförsäljning som inte utgörs av depå eller tas
i anspråk för annat ändamål än försäljning, eller
a) bränsle av honom levereras till någon som inte är registrerad eller till eget
försäljningsställe för detaljförsäljning som inte utgörs av depå eller tas i
anspråk för annat ändamål än försäljning, eller
b) han upphör att vara registrerad, varvid han är skyldig att betala skatt för
det bränsle som då ingår i hans lager och som inte redan har beskattats.

4 §16
För annan än upplagshavare som tillverkar eller bearbetar bränslen som avses i 1
kap. 3 a § inträder skattskyldigheten när bränslet tillverkas eller bearbetas.
Skattskyldigheten inträder för den som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 § 6, när
bränslet tillverkas eller bearbetas.

6 kap.
1 §
I fråga om förfarandet vid beskattningen gäller bestämmelserna i lagen
(1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.
I fråga om förfarandet vid beskattningen gäller bestämmelserna i lagen
(1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter. Vid beskattning enligt 4
kap. 2 § skall dock endast 2 kap. 5 §, 3 kap. 5-16 §§, 4 kap. 13 §, 5 kap., 8
kap. och 9 kap. 4 § lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter tillämpas.

2 §17
Oregistrerad varumottagare skall lämna deklaration för varje leverans av bränsle
som han tagit emot och för vilket han är skyldig att betala skatt.
Deklarationen skall ha kommit in till beskattningsmyndigheten senast fem dagar
efter den dag då han tog emot leveransen av bränslet.
Den som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 § första stycket 5 skall lämna
deklaration när bränslet förs in till Sverige. Deklarationen skall ha kommit in
till beskattningsmyndigheten senast fem dagar efter den dag då bränslet fördes
in till Sverige.
Den som tillverkar eller bearbetar bränslen som avses i 1 kap. 3 a § utan att
vara godkänd upplagshavare skall lämna deklaration när bränslet tillverkas eller
bearbetas. Deklarationen skall ha kommit in till beskattningsmyndigheten senast
fem dagar efter den dag varan tillverkades eller bearbetades.
Den som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 § 5 skall lämna deklaration när bränslet
förs in till Sverige. Deklarationen skall ha kommit in till
beskattningsmyndigheten senast fem dagar efter den dag då bränslet fördes in
till Sverige.

Den som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 § 6 skall lämna deklaration när bränslet
tillverkas eller bearbetas. Deklarationen skall ha kommit in till
beskattningsmyndigheten senast fem dagar efter den dag varan tillverkades eller
bearbetades.

Den som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 § 7 skall lämna deklaration när bränsle
använts för annat än avsett ändamål. Deklarationen skall ha kommit in till
beskattningsmyndigheten senast fem dagar efter den dag då bränslet användes för
annat än avsett ändamål.
Den som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 § 8 skall lämna deklaration när bränsle
använts för drift av motordrivna fordon. Deklarationen skall ha kommit in till
beskattningsmyndigheten senast fem dagar efter den dag då bränslet användes för
drift av motordrivna fordon.

3 §18
Upplagshavare skall upprätta ledsagardokument,
1. vid transport av bränsle, för vilket skattskyldighet inte har inträtt, till
en upplagshavare eller en varumottagare i ett annat EG-land,
2. vid transport av bränsle, för vilket skattskyldighet inte har inträtt, till
en upplagshavare i Sverige om transporten sker via ett annat EG-land,
3. vid transport av bränsle, för vilket skattskyldighet inte har inträtt, till
en mottagare i ett annat EG-land enligt 2 kap. 11 § första stycket 5,
4. vid export till tredje land av obeskattat bränsle som avses i 1 kap. 3 a §,
och
5. vid transport av bränsle som avses i 1 kap. 3 a § och som förtullats enligt
tullagen (1994:1550).
1. vid transport av obeskattat bränsle till en upplagshavare eller en
varumottagare i ett annat EG-land,
2. vid transport av obeskattat bränsle till en upplagshavare i Sverige om
transporten sker via ett annat EG-land,

3. vid transport av obeskattat bränsle till en mottagare i ett annat EG-land
enligt 7 kap. 2 §, och

4. vid export till tredje land av obeskattat bränsle som avses i 1 kap. 3 a §.
Ledsagardokument som avses i första stycket skall följa bränslet under
transporten i enlighet med vad regeringen föreskriver.
Vid transport till mottagare som avses i 2 kap. 11 § första stycket 5 skall
bränslet under transporten även åtföljas av ett intyg om att skattefrihet gäller
för bränslet i det andra EG-landet.
Vid transport till mottagare som avses i 7 kap. 2 § skall bränslet under
transporten även åtföljas av ett intyg om att skattefrihet gäller för bränslet i
det andra EG-landet.
10 §
Skattskyldiga enligt 4 kap. 3, 6, 8 eller 10 § eller 12 § första stycket 1 skall
vara registrerade hos beskattningsmyndigheten.
Hos beskattningsmyndigheten kan registreras den som i en yrkesmässig verksamhet
som bedrivs i Sverige i större omfattning
Som skattskyldig får också efter ansökan registreras den som i större omfattning
1. håller bränslen enligt 4 kap. 12 § i lager, eller
2. återförsäljer eller förbrukar gasformiga kolväten enligt 4 kap. 12 §.
2. återförsäljer eller förbrukar gasformiga kolväten enligt 4 kap. 12 §,
om han med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständigheterna i
övrigt är lämplig.
Den som registrerats som skattskyldig enligt andra stycket får avregistreras om
han inte längre uppfyller förutsättningarna för registrering. Beslut om
avregistrering gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet.

Föreslagen lydelse

6 a kap. Skattebefriade användningsområden m.m.

1 §
Bränsle som används för nedan angivna ändamål, i förekommande fall med undantag
för vissa bränsleslag, skall helt eller delvis befrias från skatt enligt
följande, om inte annat anges.

Ändamål

Bränsle som inte ger befrielse
Befrielse från energiskatt
Befrielse från koldioxidskatt
Befrielse
från svavelskatt

1. Förbrukning för annat ändamål än motordrift eller uppvärmning eller i en
process där bränslet i allt väsentligt används för annat ändamål än motor-drift
eller uppvärmning

100 procent

100 procent

100 procent
2. Förbrukning i tåg eller annat spårbundet färdmedel

Bensin, bränsle som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b och 3 och 4 §§

100 procent
100 procent
100 procent
3. Förbrukning i skepp, när skeppet inte används för privat ändamål

Bensin, bränsle som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b och 3 och 4 §§
100 procent
100 procent
100 procent
4. Förbrukning i båt för vilken medgivande enligt 2 kap. 9 § eller
fartygstillstånd enligt fiskelagen (1993:787) meddelats, när båten inte används
för privat ändamål

Bensin, bränsle som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b och 3 och 4 §§
100 procent
100 procent
100 procent
5. Förbrukning i
a) luftfartyg, när luftfartyget inte används för privat ändamål
Annan bensin än flygbensin (KN-nr
2710 00 26) och bränsle som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b och 3 och 4
§§.
100 procent
100 procent
100 procent

b) luftfartyg, när luftfartyget används för privat ändamål eller i
luftfartygsmotorer i provbädd eller i liknande anordning

Andra bränslen än flygbensin och flygfotogen (KN-nr 2710 00 51)

100 procent

100 procent

100 procent

6. Förbrukning vid framställning av mineraloljeprodukter, kolbränslen,
petroleumkoks eller andra produkter för vilka skatteplikt har inträtt för
tillverkaren

100 procent

100 procent

100 procent
7. Förbrukning vid fram-ställning av skattepliktig elektrisk kraft, med de
begränsningar som följer av 3 §

Bränsle som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b och 3 och 4 §§
100 procent
100 procent
-
8. Om skattebefrielse inte följer av tidigare punkter, förbrukning i
metallurgiska processer

Andra bränslen än kolbränslen och petroleumkoks
100 procent
100 procent
-
9. Om skattebefrielse inte följer av tidigare punkter, förbrukning för annat
ändamål än drift av motordrivna fordon vid tillverkningsprocessen i industriell
verksamhet

Bensin, råtallolja, bränsle som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b och 3 och
4 §§
100 procent
65 procent
-
10. Om skattebefrielse inte följer av tidigare punkter, förbrukning för annat
ändamål än drift av motordrivna fordon vid växthusuppvärmning i yrkesmässig
växthusodling

Bensin, råtallolja, bränsle som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b och 3 och
4 §§
100 procent
65 procent
-
11. Om skattebefrielse inte följer av tidigare punkter, förbrukning för annat
ändamål än drift av motordrivna fordon i yrkesmässig jordbruks-, skogsbruks-
eller vattenbruksverksamhet

Bensin, råtallolja, bränsle som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b och 3 och
4 §§
100 procent
65 procent
-
12. Om skattebefrielse inte följer av tidigare punkter, förbrukning i
sodapannor, lutpannor, metallurgiska processer eller i processer för
framställning av andra mineraliska ämnen än metaller

-
-
100 procent
13. Förbrukning vid tillverkningsprocessen i gruvindustriell verksamhet för
drift av andra motordrivna fordon än personbilar, lastbilar och bussar
Andra bränslen än bränsle som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b
100 procent
65 procent
-

2 §
Om råtallolja förbrukas för ändamål som anges i 1 § 9-11 medges befrielse från
energiskatten med ett belopp som motsvarar den energiskatt och 65 procent av den
koldioxidskatt som tas ut på bränsle enligt 2 kap. 1 § första stycket 3 a.

3 §
Vid samtidig produktion av värme och skattepliktig elektrisk kraft i en
kraftvärmeanläggning skall, för den del av bränslet som förbrukas för
framställning av nyttiggjord värme, skattebefrielsen enligt 1 § 7 inte avse
koldioxidskatt och när det gäller energiskatt endast utgöra 50 procent. Såvitt
avser råtallolja skall befrielsen utgöra endast 50 procent av den energiskatt
som tas ut på bränsle enligt 2 kap. 1 § första stycket 3 a.

4 §
Skattebefrielse enligt 1 § 7 gäller också för bränsle som avses i 2 kap. 1 §
första stycket 3 b vid framställning av skattepliktig elektrisk kraft i en
gasturbinanläggning som har en sammanlagd installerad generatoreffekt av minst
fem megawatt, under förutsättning att värme inte samtidigt nyttiggörs.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

7 kap.

Avdrag i deklaration
Avdrag

1 §19
I en deklaration som avser energiskatt och koldioxidskatt på bränslen som avses
i 2 kap. 1 § första stycket 3 b får avdrag göras för skatt på bränsle
Den som är skattskyldig får göra avdrag för skatt på bränsle
1. för vilket skattskyldighet tidigare har inträtt,
2. som tagits tillbaka i samband med återgång av köp,
3. som av den skattskyldige exporterats till tredje land eller förts till frizon
eller frilager för annat ändamål än att förbrukas där,
4. som förbrukats eller sålts för förbrukning
a) för annat ändamål än motordrift eller uppvärmning, eller
b) i en process där bränslet i allt väsentligt används för annat ändamål än
motordrift eller uppvärmning,
5. som förbrukats för framställning av skattepliktig elektrisk kraft i en
gasturbinanläggning som har en sammanlagd installerad generatoreffekt av minst
fem megawatt, under förutsättning att värme inte samtidigt nyttiggjorts.

Avdrag enligt första stycket 4 får göras även för skatt på bränsle som
förbrukats eller sålts för förbrukning för gas- och värmeproduktion som sker vid
användning av bränsle på sätt som avses i första stycket 4.
4. som förbrukats på ett sätt som ger rätt till skattebefrielse enligt 6 a kap.,

5. som har tagits emot av en skattebefriad förbrukare i enlighet med vad som
framgår av dennes godkännande,

6. som har tagits emot för förbrukning i skepp eller luftfartyg med de undantag
i fråga om vissa bränslen som anges i 6 a kap. 1 § 3 och 5,
7. som har tagits emot för förbrukning i båtar som avses i 6 a kap. 1 § 4 med de
undantag i fråga om vissa bränslen som anges i denna punkt.
Om en skattebefriad förbrukare har meddelats ett beslut om preliminär skattesats
enligt 9 kap. 9 b §, får avdrag enligt första stycket 5 göras enligt den lägre
koldioxidskattesats eller, beträffande råtallolja, energiskattesats som följer
av beslutet.

2 §20
I en deklaration som avser energiskatt och koldioxidskatt på andra bränslen än
som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b, dock inte flygbensin eller
flygfotogen, får avdrag göras enligt 1 § första stycket 1-4 och andra stycket.
Avdrag får också, med de begränsningar som följer av första stycket, göras för
skatt 1. på annat bränsle än bensin som förbrukats eller sålts för förbrukning
a) i tåg eller annat spårbundet transportmedel,
b) i skepp, när skeppet inte används för privat ändamål, eller
c) i båt för vilken fartygstillstånd meddelats enligt fiskelagen (1993:787), när
båten inte används för privat ändamål,
2. på annat bränsle än bensin som förbrukats eller sålts för förbrukning i
luftfartyg, när luftfartyget inte används för privat ändamål,
3. på bränsle som förbrukats för framställning av
a) mineraloljeprodukter,
b) kolbränslen och petroleumkoks, eller
c) andra produkter för vilka skatteplikt har inträtt för tillverkaren,
4. på bränsle som förbrukats för framställning av skattepliktig elektrisk kraft,
med de begränsningar som följer av tredje och fjärde styckena.
Avdrag enligt andra stycket 4 får vid samtidig produktion av värme och
skattepliktig elektrisk kraft i en kraftvärmeanläggning göras för
1. energiskatt och koldioxidskatt på den del av bränslet som förbrukats för
framställning av skattepliktig elektrisk kraft, och
2. hälften av energiskatten på den del av bränslet, dock inte råtallolja, som
förbrukats för framställning av nyttiggjord värme.
Bestämmelserna i tredje stycket 2 tillämpas även på råtallolja, dock att avdrag
får göras för energiskatt med ett belopp som motsvarar hälften av den
energiskatt som tas ut på bränsle som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 a.
En skattskyldig får göra avdrag för skatt på bränsle som avses i 1 kap. 3 a §
och som levererats till en sådan köpare som avses i 3 kap. 30 a § första stycket
3 eller 4 mervärdesskattelagen (1994:200), i den omfattning som frihet från
bränsleskatt föreligger i det EG-landet.

5 §21
I en deklaration som avser svavelskatt på andra bränslen än flygbensin och
flygfotogen får avdrag göras enligt 1 § första stycket 1-4 och andra stycket och
enligt 2 § andra stycket 1-3.
Avdrag får, i den mån avdrag inte gjorts enligt första stycket, göras även för
skatt på svavel i bränsle som har förbrukats eller sålts för förbrukning i
metallurgiska processer eller processer för framställning av varor av andra
mineraliska ämnen än metaller, vari skall anses ingå även den gas- och
värmeproduktion som sker till följd av sådana processer, eller i sodapannor
eller lutpannor.

Om en skattskyldig har begränsat utsläppet av svavel genom reningsåtgärd eller
genom bindning i någon produkt eller i aska i samband med förbrukning av det
skattepliktiga bränslet, får avdrag göras med 30 kronor per kilogram svavel som
utsläppet har minskat.

5 b §22
I en deklaration som avser energiskatt, koldioxidskatt och svavelskatt på annat
bränsle än som avses i 1 kap. 3 a § får avdrag också göras för skatt på bränsle
som av den skattskyldige förts ut från Sverige till ett annat EG-land.
En skattskyldig som fört ut annat bränsle än som avses i 1 kap. 3 a § från
Sverige till ett annat EG-land får göra avdrag för skatten på bränslet.

6 §23
I en deklaration som avser energiskatt, koldioxidskatt och svavelskatt på
bränslen som avses i 1 kap. 3 a § och som lämnas av upplagshavare, varumottagare
eller skatterepresentant som avses i 4 kap. 8 § får avdrag även göras för skatt
på bränsle som förstörts till följd av tillfälliga omständigheter eller force
majeure. Varumottagare och skatterepresentant får dock göra sådant avdrag endast
på bränsle som förstörts under transport till varumottagaren.
Upplagshavare, varumottagare eller skatterepresentant får i fråga om bränslen
som avses i 1 kap. 3 a § göra avdrag för skatt på bränsle som förstörts till
följd av oförutsedda händelser eller force majeure. Varumottagare och
skatterepresentant får dock göra sådant avdrag endast för skatt på bränsle som
förstörts under transport till varumottagaren.

En upplagshavare får också göra avdrag för skatt på bränsle som har beskattats i
ett annat EG-land i sådana fall som avses i 4 kap. 2 § under förutsättning att
det andra EG-landets skatteanspråk är befogat.

8 kap.

Inköp mot försäkran
Skattebefriad förbrukare

1 §
Annan än den som är registrerad som skattskyldig får köpa bensin och bränsle som
avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b utan energiskatt och koldioxidskatt mot
att han lämnar en försäkran till leverantören om att bränslet skall användas för
sådant ändamål som avses i 7 kap. 1 § första stycket 4 eller andra stycket.
Som skattebefriad förbrukare får godkännas den som förbrukar bränsle för ändamål
som anges i 6 a kap. 1 § 1-5, 8, 10 eller 12 om han med hänsyn till sina
ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt är lämplig.

Ett godkännande enligt första stycket får meddelas för viss tid eller tills
vidare. Godkännande tills vidare får meddelas den som tidigare hanterat
obeskattat bränsle utan anmärkning. Ett godkännande får förenas med villkor.
Den som godkänts som skattebefriad förbrukare har rätt att från en skattskyldig
köpa bränsle i de fall där bränslet enligt 6 a kap. är befriat från skatt.
Om en skattebefriad förbrukare har meddelats ett beslut om preliminär skattesats
enligt 9 kap. 9 b §, får köp enligt tredje stycket ske till den lägre
koldioxidskattesats eller, beträffande råtallolja, energiskattesats som följer
av beslutet.

2 §
Annan än den som är registrerad som skattskyldig får köpa kolbränslen och
petroleumkoks utan energiskatt och koldioxidskatt mot att han lämnar en
försäkran till leverantören om att bränslet skall användas för sådant ändamål
som avses i 7 kap. 3 §.
En skattebefriad förbrukare skall löpande bokföra inköp och förbrukning av
bränsle helt eller delvis befriat skatt och på lämpligt sätt se till att det
finns underlag för kontroll av att bränsle som köpts in helt eller delvis
befriat från skatt använts för det ändamål som var förutsättning för
skattebefrielsen.

3 §
Annan än den som är registrerad som skattskyldig får köpa annat bränsle än
sådant som avses i 1 §, dock inte flygbensin och flygfotogen, utan energiskatt
och koldioxidskatt mot att han lämnar en försäkran till leverantören om att
bränslet skall användas för ett sådant ändamål som avses i 7 kap. 1 § första
stycket 4 eller andra stycket eller i 7 kap. 2 § andra stycket 1 eller 2.
Godkännande av skattebefriad förbrukare får återkallas om
1. förutsättningarna för godkännande inte längre finns,
2. bränslet används för annat ändamål än som anges i godkännandet,
3. förbrukaren inte fullgör sina skyldigheter enligt 2 §, eller
4. förbrukaren inte medverkar vid skatterevision enligt lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter.
Beslut om återkallelse gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet.

9 kap.
2 §24
Om någon som inte är skattskyldig har förbrukat bränsle, dock inte bensin,
råtallolja eller bränsle som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b, för annat
ändamål än drift av motordrivna fordon vid tillverkningsprocessen i industriell
verksamhet, i annan yrkesmässig jordbruksverksamhet än växthus-uppvärmning vid
yrkesmässig växthusodling eller i yrkesmässig skogs- eller
vattenbruksverksamhet, medger beskattningsmyndigheten efter ansökan
återbetalning av energiskatten och 65 procent av koldioxidskatten på bränslet.
Bestämmelserna i första stycket tillämpas även på råtallolja, dock att
återbetalning medges av energiskatt till ett belopp som motsvarar den
energiskatt och 65 procent av den koldioxidskatt som tas ut på bränsle som avses
i 2 kap. 1 § första stycket 3 a.
Har beslut om preliminär skattesats meddelats enligt 9 kap. 9 b § får
återbetalning enligt första eller andra stycket medges enligt den lägre
koldioxidskattesats eller, beträffande råtallolja, energiskattesats som följer
av beslutet.
Om någon som inte är skattskyldig eller skattebefriad förbrukare har förbrukat
bränsle på ett sådant sätt som ger rätt till skattebefrielse enligt 6 a kap.
medger beskattningsmyndigheten efter ansökan återbetalning av skatten på
bränslet.

Har beslut om preliminär skattesats meddelats enligt 9 kap. 9 b § får
återbetalning enligt första stycket medges enligt den lägre koldioxidskattesats
eller, beträffande råtallolja, energiskattesats som följer av beslutet.
6 §
Om svavelskatt har tagits ut och någon som inte är skattskyldig har begränsat
utsläppet av svavel enligt 7 kap. 5 § tredje stycket, medger
beskattningsmyndigheten efter ansökan kompensation för den svavelskatt som
belastat bränslet med 30 kronor per kilogram som utsläppet har minskat.
Om svavelskatt har tagits ut och någon som inte är skattskyldig har begränsat
utsläppet av svavel enligt 7 kap. 5 §, medger beskattningsmyndigheten efter
ansökan kompensation för den svavelskatt som belastat bränslet med 30 kronor per
kilogram som utsläppet har minskat.

9 §25
Utöver möjligheterna till avdrag enligt 7 kap. 4 §, inköp mot försäkran enligt 8
kap. 3 a § eller återbetalning enligt 9 kap. 2 § gäller följande. Har bränsle,
dock inte bensin eller bränsle som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b,
förbrukats vid tillverkningsprocessen i industriell verksamhet eller i
yrkesmässig jordbruks-, skogsbruks- eller vattenbruksverksamhet, medger
beskattningsmyndigheten efter ansökan nedsättning av koldioxidskatten eller,
beträffande råtallolja, energiskatten för den del av skatten som överstiger 0,8
procent av de framställda produkternas försäljningsvärde. Nedsättning medges med
sådant belopp att den överskjutande skattebelastningen inte överstiger 24
procent av det överskjutande skattebeloppet för bränslet. Nedsättning får dock
inte medges för skatt på bränsle som förbrukats för drift av motordrivna fordon.
Utöver möjligheterna till avdrag enligt 7 kap. 1 § första stycket 4, köp av
bränsle befriat från skatt enligt 8 kap. 1 § eller till återbetalning enligt 9
kap. 2 § gäller följande. Har bränsle, dock inte bensin eller bränsle som avses
i 2 kap. 1 § första stycket 3 b, förbrukats vid tillverkningsprocessen i
industriell verksamhet eller i yrkesmässig jordbruks-, skogsbruks- eller
vattenbruksverksamhet, medger beskattningsmyndigheten efter ansökan nedsättning
av koldioxidskatten eller, beträffande råtallolja, energiskatten för den del av
skatten som överstiger 0,8 procent av de framställda produkternas
försäljningsvärde. Nedsättning medges med sådant belopp att den överskjutande
skattebelastningen inte överstiger 24 procent av det överskjutande
skattebeloppet för bränslet. Nedsättning får dock inte medges för skatt på
bränsle som förbrukats för drift av motordrivna fordon.
Bestämmelserna i första stycket gäller även mottagare av värmeleveranser om
värmen har använts vid tillverkningsprocessen i industriell verksamhet eller i
yrkesmässig jordbruks-, skogsbruks- eller vattenbruksverksamhet. I sådana fall
avses med bränsle det bränsle som förbrukats för framställning av värmen.
Vid beräkning av nedsättning enligt första eller andra stycket får den
koldioxidskatt som är hänförlig till följande bränslen dock inte sättas ned mer
än att den motsvarar minst
a) 160 kronor per kubikmeter dieselbrännolja (KN-nr 2710 00 69) eller fotogen
(KN-nr 2710 00 51 eller 2710 00 55),
b) 125 kronor per kubikmeter eldningsolja (KN-nr 2710 00 74-2710 00 78), och
c) 320 kronor per 1 000 kilogram gasol som förbrukats för drift av stationära
motorer.
Vad som i tredje stycket föreskrivs om dieselbrännolja, fotogen, eldningsolja
och gasol tillämpas även på bränsle för vilket motsvarande skatt skall betalas
enligt 2 kap. 3 och 4 §§.
Ansökan om nedsättning enligt första eller andra stycket skall omfatta en period
om ett kalenderår och skall lämnas in till beskattnings-myndigheten senast inom
ett år efter kalenderårets utgång.

11 §
Om skatt har betalats i Sverige enligt 4 kap. 2 § första stycket 2 och bränslet
har beskattats i ett annat EG-land, medger beskattningsmyndigheten efter ansökan
av den skattskyldige återbetalning av skatten.

Rätt till återbetalning enligt första stycket föreligger endast om den sökande
inom tre år från den dag då leveransen påbörjades visar att bränslet beskattats
i ett annat EG-land.
Har bränsle beskattats enligt 4 kap. 2 § första stycket, och visar den
skattskyldige inom tre år efter det att transporten påbörjades att bränslet
beskattats i ett annat EG-land, skall den skatt som betalats i Sverige
återbetalas, om det andra EG-landets skatteanspråk är befogat.

14 §26
Beskattningsmyndigheten får besluta om revision för att kontrollera att den som
ansökt om återbetalning av, nedsättning av eller kompensation för skatt enligt
2-6, 8 a, 9 eller 9 b-11§ har lämnat riktiga och fullständiga uppgifter och för
att kontrollera att uppgiftsskyldighet som avses 13 § har fullgjorts riktigt och
fullständigt.

Bestämmelserna i 3 kap. 8-15 d §§ lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter gäller i fråga om revision enligt första stycket.
Beskattningsmyndigheten får besluta om revision också för att inhämta uppgifter
av betydelse för kontroll enligt första stycket av någon annan än den som
revideras.
Bestämmelserna i 3 kap. 8-15 d §§ lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter gäller i fråga om revision enligt första eller andra
stycket.

10 kap.
11 §
Bestämmelserna i 1 kap. 6 § och 5 kap. 16 § lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter skall tillämpas även på avgift enligt detta kapitel.
Bestämmelserna i 1 kap. 6 § och 5 kap. 16 och 18 §§ lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter skall tillämpas på avgift enligt detta
kapitel.

11 kap.

Avdrag i deklaration
Avdrag

9 §27
I en deklaration som avser energiskatt på elektrisk kraft får avdrag göras för
skatt på elektrisk kraft som
Den som är skattskyldig för energiskatt på elektrisk kraft får göra avdrag för
skatt på elektrisk kraft som
1. förbrukats eller sålts för förbrukning i tåg eller annat spårbundet
transportmedel eller för motordrift eller uppvärmning i omedelbart samband med
sådan förbrukning,
2. förbrukats eller sålts för förbrukning för annat ändamål än motordrift eller
uppvärmning eller för användning i omedelbart samband med sådan förbrukning,
3. förbrukats eller sålts för förbrukning vid framställning av produkter som
avses i 7 kap. 2 § andra stycket 3,
4. framställts i en kraft-värmeanläggning och förbrukats för el-, gas-, värme-
eller vattenförsörjning i den egna verksamheten i den mån avdrag inte har gjorts
enligt 7 kap. 2 § andra stycket 4,
3. förbrukats eller sålts för förbrukning vid sådan framställning av produkter
som avses i 6 a kap. 1 § 6,
4. framställts i en kraft-värmeanläggning och förbrukats för el-, gas-, värme-
eller vattenförsörjning i den egna verksamheten i den mån avdrag inte har gjorts
enligt 7 kap. 1 § första stycket 4 i fall som avses i 6 a kap. 1 § 7,
5. förbrukats eller sålts för förbrukning vid sådan överföring av elektrisk
kraft på det elektriska nätet som utförs av den som ansvarar för förvaltningen
av nätet i syfte att upprätthålla nätets funktion.

10 §28
Avdrag får göras även för energiskatt och koldioxidskatt på
1. bränsle som beskattas enligt 2 kap. 1 § första stycket 3 b, om bränslet
förbrukats vid framställning av skattepliktig elektrisk kraft i en
gasturbinanläggning som har en sammanlagd installerad generatoreffekt av minst
fem megawatt, under förutsättning att värme inte samtidigt nyttiggjorts,
2. annat bränsle än som avses under 1, dock inte råtallolja, om bränslet
förbrukats vid framställning av skattepliktig elektrisk kraft, med de
begränsningar som följer av andra och femte styckena.
Avdrag enligt första stycket 2 får vid samtidig produktion av värme och
skattepliktig elektrisk kraft i en kraftvärmeanläggning göras för energiskatt
och koldioxidskatt på den del av bränslet som förbrukats för framställning av
skattepliktig elektrisk kraft och för hälften av energi-skatten på den del av
bränslet som förbrukats för framställning av nyttiggjord värme.
Avdrag får göras även för energiskatt på råtallolja om den förbrukats vid
framställning av skattepliktig elektrisk kraft, med de begränsningar som följer
av fjärde och femte styckena.
Avdrag enligt tredje stycket får vid samtidig produktion av värme och
skattepliktig elektrisk kraft i en kraftvärmeanläggning göras för hela
energiskatten på den del av bränslet som förbrukats för framställning av
skattepliktig elektrisk kraft och för energiskatt med ett belopp som motsvarar
hälften av den energiskatt som tas ut på bränsle som avses i 2 kap. 1 § första
stycket 3 a på den del av bränslet som förbrukats för framställning av
nyttiggjord värme.
Avdrag enligt första-fjärde styckena får göras endast i den mån avdrag inte
gjorts enligt 9 § första stycket 4, 7 kap. 1 § första stycket 5 eller 2 § andra
stycket 4 eller tredje eller fjärde stycket.
Avdrag enligt första-fjärde styckena får göras endast i den mån avdrag inte
gjorts enligt 9 § första stycket 4 eller 7 kap. 1 § första stycket 4 i fall som
avses i 6 a kap. 1 § 7 eller 2, 3 eller 4 §.
Den som yrkesmässigt levererar elektrisk kraft som i Sverige framställts i ett
vindkraftverk får göra avdrag med ett belopp som svarar mot den skatt som skall
betalas enligt 3 § första stycket 4.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före
ikraftträdandet.
2.4
Förslag till lag om ändring i lagen (1984:409) om skatt på gödselmedel
Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1984:409) om skatt på gödselmedel skall ha
följande lydelse.

6 §1
Den som är skattskyldig enligt 4 § första stycket 1 eller 2 skall vara
registrerad hos beskattningsmyndigheten.
Den som inom landet i större omfattning yrkesmässigt återförsäljer gödselmedel
kan registreras hos beskattningsmyndigheten som återförsäljare.
Den som inom landet i större omfattning yrkesmässigt återförsäljer gödselmedel
får efter ansökan registreras som skattskyldig om han med hänsyn till sina
ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt är lämplig.
Den som registrerats som skattskyldig enligt andra stycket får avregistreras om
han inte längre uppfyller förutsättningarna för registrering. Beslut om
avregistrering gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före
ikraftträdandet.
2.5
Förslag till lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 7 § lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

3 kap.
7 §1
Beskattningsmyndigheten får besluta om skatterevision för att kontrollera att
deklarations- och annan uppgiftsskyldighet fullgjorts riktigt och fullständigt
eller, att förutsättningar finns att fullgöra uppgiftsskyldighet som kan antas
uppkomma.

Beskattningsmyndigheten får besluta om skatterevision för att kontrollera
1. att deklarations- och annan uppgiftsskyldighet fullgjorts riktigt och
fullständigt,
2. att förutsättningar finns att fullgöra uppgiftsskyldighet som kan antas
uppkomma, eller
3. skatteupplag enligt lagen (1994:1563) om tobaksskatt, lagen (1994:1564) om
alkoholskatt eller lagen (1994:1776) om skatt på energi.
Beskattningsmyndigheten får besluta om skatterevision också för att inhämta
uppgifter av betydelse för kontroll enligt första stycket av någon annan än den
som revideras.
Skatterevision får göras hos den som är eller kan antas vara bokföringsskyldig
enligt bokföringslagen (1999:1078) och hos annan juridisk person än dödsbo.
Skatterevision får göras hos
1. den som är eller kan antas vara bokföringsskyldig enligt bokföringslagen
(1999:1078),
2. annan juridisk person än dödsbo,
3. sådan representant som avses i 16 § andra stycket lagen om tobaksskatt, 15 §
andra stycket lagen om alkoholskatt eller 4 kap. 10 § andra stycket lagen om
skatt på energi,
4. den som har ansökt om godkännande som upplagshavare enligt lagen om
tobaksskatt, lagen om alkoholskatt eller lagen om skatt på energi,
5. den som har ansökt om registrering som varumottagare enligt lagen om
tobaksskatt, lagen om alkoholskatt eller lagen om skatt på energi,
6. den som har ansökt om godkännande som skattebefriad förbrukare enligt lagen
om alkoholskatt eller lagen om skatt på energi.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001.
2.6
Förslag till lag om särskild uppbörd av fordonsskatt år 2001.
Härigenom föreskrivs följande.

1 § För fordon med slutsiffra fem i registreringsnumret gäller, i stället för
bestämmelserna i 11 § fordonsskattelagen (1988:327), att det skatteår som börjar
under år 2001 skall bestå av tretton på varandra följande kalendermånader. För
det skatteåret skall fordonsskattens storlek vara tretton tolftedelar av de
belopp som framgår av bilaga 1 till fordonsskattelagen. För den första
skatteperioden det skatteåret skall skatten vara fem tolftedelar av de belopp
som framgår av nämnda bilaga.

2 § Bestämmelserna i fordonsskatteförordningen (1993:1028) tillämpas vid uppbörd
m.m. enligt denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
3
Ärendet och dess beredning
En särskild utredare fick den 18 december 1997 i uppdrag att se över
förfarandereglerna för punktskatter, m.m. (dir. 1997:152). Översynen skulle
koncentreras till förfarandet för de harmoniserade punktskatterna, dvs.
punktskatterna på alkoholvaror, tobaksvaror och mineraloljor. Utredningen har
arbetat under namnet 1998 års punktskatteutredning och har tidigare avlämnat
delbetänkandena Beskattning utan taxfree (SOU 1998:126) och Införsel av
beskattade varor (1999:26). Dessa betänkanden har behandlats i prop. 1998/99:86
och prop 1998/99:127 (bet. 1998/99:SkU21 och rskr. 1998/99:243 respektive bet.
1999/2000:SkU3 och rskr. 1999/2000:64).
I maj 2000 avlämnande 1998 års punktskatteutredning slutbetänkandet
Punktskatterna - Reformerade betalningsregler, m.m. Utredningens sammanfattning
av betänkandet finns i bilaga 1. Utredningens lagförslag, i de delar som
behandlas i denna proposition, finns i bilaga 2. Betänkandet har
remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. En
sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i Finansdepartementet (dnr
Fi2000/2211).
I betänkandet föreslår utredningen ändringar i reglerna om när skattskyldighet
inträder för upplagshavare enligt lagen (1994:1563) om tobaksskatt (LTS), lagen
(1994:1564) om alkoholskatt (LAS), och lagen (1994:1776) om skatt på energi
(LSE). Vidare föreslår utredningen att dagens försäkranssystem på alkohol- och
energiområdet ersätts med ett system där skattefria inköp förutsätter att
köparen är godkänd av beskattningsmyndigheten som skattebefriad förbrukare.
Slutligen föreslår utredningen att punktskatterna skall inordnas i
skattebetalningslagens (1997:483) skattekontosystem. Att inordna punktskatterna
i skattekontosystemet kräver omfattande förberedelser från skatteförvaltningens
sida. Enligt Riksskatteverket är arbetet med detta av sådan omfattning att
punktskatterna kan komma med i skattekontosystemet först den 1 januari 2003. Med
hänsyn härtill väljer regeringen att återkomma till denna fråga vid ett senare
tillfälle. Regeringen avser dock nu att ta upp betänkandets övriga förslag.
I en skrivelse till regeringen den 2 november 2000 föreslår Vägverket att 78 §
fordonskungörelsen (1972:595) ändras så att inställelsemånaden för
kontrollbesiktning för fordon med slutsiffra fem i registreringsnumret flyttas
från maj till juli. Vidare föreslår Vägverket att uppbörden av fordonsskatt
skall harmoniseras med ändringen av inställelsemånad.
Vägverkets skrivelse har varit föremål för remissbehandling hos Aktiebolaget
Svensk Bilprovning, Motorbranschens riksförbund och Motormännens riksförbund.
Riksskatteverket hade innan Vägverket överlämnade skrivelsen till regeringen
tillstyrkt förslagen i den.
Regeringen har genom en ändring i fordonskungörelsen, som trädde i kraft den 1
februari 2001, ändrat inställelsemånad för kontrollbesiktning av fordon med
slutsiffra fem till juli. Näringsdepartementet, Finansdepartementet, Vägverket
och Riksskatteverket har i samverkan utarbetat förslag till ändringar i
fordonsskattelagen och fordonsskatteförordningen för att uppbörden av
fordonsskatt skall följa inställelsemånaden för kontrollbesiktning. Regeringen
avser nu att ta upp förslaget.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 22 februari 2001 att inhämta Lagrådets yttrande över de
lagförslag som finns i bilaga 4. Lagrådets yttrande finns i bilaga 5.
Regeringens lagförslag har med ett undantag utformats i enlighet med vad
Lagrådet förordat. Mot bakgrund av vad Lagrådet yttrat väljer rege-ringen
nämligen att inte nu lägga fram förslaget att ersätta bestämmelserna om
tredjemansföreläggande och revision i återbetalningsärenden enligt LTS, LAS och
LSE med en hänvisning till bestämmelser i lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter. Vidare har Lagrådet ansett att vissa frågor bör
övervägas ytterligare. Vi återkommer till detta och Lagrådets övriga synpunkter
i det följande. I förhållande till lagrådsremissen har också vissa redaktionella
ändringar gjorts i lagtexten.
Det förslag som inte remitterats är av sådan lagteknisk enkel beskaffenhet att
Lagrådets yttrande skulle sakna betydelse.
4 De harmoniserade punktskatterna
4.1 Inledning
Före den 1 januari 1993 var EG en tullunion med gemensam tullmur utåt mot tredje
land och inga tullar mellan medlemsländerna. Skatter reglerades nationellt och
påfördes vid gränspassering även vid passage mellan medlemsländerna. Vid
årsskiftet 1992/93 genomfördes dock den inre marknaden och i samband därmed
slopades gränskontrollerna mellan medlemsländerna avseende kommersiell trafik
och resandetrafik. Huvudregeln är numera att inga gränsformaliteter skall
förekomma enbart på grund av att en gräns mellan medlemsländer passeras.
För att fri rörlighet för varor skall uppnås är det viktigt att medlemsstaternas
förfarandebestämmelser om punktskatter är harmoniserade. För punktskatter på
alkohol- och tobaksvaror samt mineraloljeprodukter har gemensamma
förfaranderegler införts genom rådets direktiv 92/12/EEG av den 25 februari 1992
om allmänna regler för punktskattepliktiga varor och om innehav, flyttning och
övervakning av sådana varor (EGT L 076, 23.3.1992 s. 1, Celex 392L0012), det
s.k. cirkulationsdirektivet. Direktivet har ändrats genom direktiv 92/108/EEG,
94/74/EEG, 96/99/EG, 2000/44/EG och 2000/47/EG.
4.2 Centrala begrepp i cirkulationsdirektivet
I direktivet definieras inledningsvis vissa begrepp som är centrala för
förståelsen av förfarandereglerna. Dessa begrepp är
godkänd lagerhavare: fysisk eller juridisk person som av en medlemsstats
behöriga myndigheter fått tillstånd att tillverka, bearbeta, förvara, ta emot
och avsända punktskattebelagda varor inom ramen för sin affärsverksamhet, varvid
punktskatten är vilande enligt uppskovsreglerna för skatteupplag,
skatteupplag: en plats där varor som är belagda med punktskatt tillverkas,
bearbetas, förvaras, mottas eller avsänds enligt uppskovsreglerna av en godkänd
lagerhavare inom ramen för hans affärsverksamhet, under de särskilda villkor som
fastställts av de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där skatteupplaget
är beläget,
uppskovsregler: en skatteordning som tillämpas på tillverkning, bearbetning,
förvaring och flyttning av varor, varvid punktskatten är vilande
(suspensionsordningen),
näringsidkare med punktskatteregistrering: fysisk eller juridisk person utan
ställning som godkänd lagerhavare, som av behöriga myndigheter i en medlemsstat
fått tillstånd att, inom ramen för sin affärsverksamhet, ta emot
punktskattebelagda varor från en annan medlemsstat enligt uppskovsreglerna;
denna typ av näringsidkare skall ställa säkerhet för skatten och får varken
förvara eller avsända sådana punktskattebelagda varor enligt uppskovsreglerna,
näringsidkare utan punktskatteregistrering: fysisk eller juridisk person utan
ställning som godkänd lagerhavare, som har rätt att inom ramen för sin
affärsverksamhet tillfälligtvis ta emot punktskattebelagda varor från en annan
medlemsstat enligt uppskovsreglerna; denna typ av näringsidkare får varken
förvara eller avsända sådana varor enligt uppskovsreglerna och måste garantera
betalningen av punktskatt till skattemyndigheterna i destinationsmedlemsstaterna
innan varorna avsänds.
4.3 Huvudprinciper för beskattningsförfarandet
Förfarandereglerna i cirkulationsdirektivet innebär i princip att
punktskattepliktiga varor kan cirkulera fritt (dvs. utan gränskontroller), att
beskattningskonsekvenserna skjuts upp tills varorna når den slutgiltiga
konsumenten och att beskattningen skall ske i konsumtionslandet.
Syftet med suspensionsordningen är att varorna, trots att de är skattepliktiga,
skall kunna bearbetas, lagras och förflyttas mellan medlemsländerna i tidigare
led än detaljistledet utan att beskattningskonsekvenser inträder. Skatten
förfaller med andra ord inte till betalning under den tid varorna befinner sig
inom suspensionsordningen. Betalningsskyldighet för punktskatt inträder först
när varan blir tillgänglig för konsumtion, vilket den anses vara när den upphör
att omfattas av suspensionsordningen. För punktskattepliktiga varor, som inte
omfattas av suspensionsordningen, gäller att punktskatten förfaller till
betalning i samband med att varan framställs eller importeras från land utanför
gemenskapen. Omfattas varorna av något av gemenskapens tullförfaranden vid
införandet till EU anses dock importen äga rum först när varorna lämnar
tullförfarandet.
4.4 Framställning, bearbetning, lagring och flyttning av skattepliktiga varor
Framställning, bearbetning och lagring av skattepliktiga varor skall i princip
alltid ske i skatteupplag om skatten inte är betald. Flyttning av
punktskattepliktiga varor under skatteuppskov skall enligt huvudregeln ske från
ett skatteupplag till ett annat. De risker som är förknippade med sådan
flyttning skall täckas av en säkerhet för punktskattens betalning. Säkerheten
skall ställas av den avsändande godkända lagerhavaren.
En godkänd lagerhavare i ett medlemsland kan alltså sända skattepliktiga varor
till ett skatteupplag i ett annat medlemsland eller till ett annat skatteupplag
i det egna landet utan att det får några beskattningskonsekvenser.
Mottagaren av skattepliktiga varor som sänds från ett skatteupplag under
skatteuppskov är dock inte alltid en godkänd lagerhavare. Mottagaren kan också
vara en näringsidkare med eller utan punktskatteregistrering i ett annat
EU-land. Sådana näringsidkare skall alltid ställa säkerhet för skattens
betalning och detta skall ske innan leveransen påbörjas. Skatten förfaller till
betalning när varorna tas emot. En godkänd lagerhavare kan också utse en
skatterepresentant i ett annat EU-land. Representanten skall vara godkänd i det
andra landet och han svarar i varumottagarens ställe för att skatten betalas.
4.5 Krav på dokument
Vid förflyttning mellan medlemsstater av skattepliktiga varor, som omfattas av
suspensionsordningen, skall varorna åtföljas av ett ledsagardokument som
upprättas av avsändaren. Syftet med dokumentet är att underlätta
skattekontrollen och det för en effektiv kontroll nödvändiga samarbetet mellan
medlemsländerna. Ledsagardokumentet skall upprättas i fyra exemplar, varav ett
skall behållas av avsändaren och resten skall medfölja under transporten. Efter
leverans skall ett exemplar behållas av mottagaren och ett, returexemplaret,
återsändas till avsändaren.
Ledsagardokumentet är av vital betydelse för ansvaret för skatten vid
transporter mellan medlemsländerna. Av artikel 19.2 i cirkulationsdirektivet
framgår nämligen att när varorna flyttats till en upplagshavare eller en
varumottagare skall ett exemplar av ledsagardokumentet återsändas av mottagaren
till avsändaren. Avsändaren använder dokumentet för att friskriva sig från
betalningsansvar för skatten. Den avsändande upplagshavarens skatteansvar är
alltså helt beroende av att han får tillbaka ett undertecknat ledsagardokument.
Vad mottagaren därefter gör med varorna har däremot ingen betydelse för den
avsändande upplagshavarens ansvar.
4.6 Avvikelser från suspensionsordningen
Alla avvikelser från suspensionsordningens regler innebär att varorna upphör att
omfattas av ordningen, dvs. att de anses släppta för konsumtion. Detta gäller
inte bara när varorna levereras till detaljistledet utan också vid t.ex. stöld
och svinn ur skatteupplag. En avvikelse från suspensionsordningen innebär att
skatten omedelbart förfaller till betalning. Skatten skall betalas i det land
där överträdelsen har skett av den som har ställt säkerhet för betalning av
skatten. Om det inte går att fastställa var överträdelsen har skett, anses den
ha skett i den medlemsstat där felaktigheten konstaterades. Om en
punktskattepliktig vara inte når fram till mottagaren och det inte är möjligt
att fastställa var varan finns, skall skatten betalas i det land varifrån varan
levererades.
4.7 Huvuddragen i den svenska lagstiftningen
4.7.1 Allmänt
Cirkulationsdirektivets bestämmelser införlivades i svensk lagstiftning genom
lagen om tobaksskatt (LTS), lagen om alkoholskatt (LAS) och lagen om skatt på
energi (LSE).
I lagarna om skatt på tobak, alkohol och energi används termen upplagshavare i
stället för lagerhavare. Termerna registrerad och oregistrerad varumottagare
används i stället för näringsidkare med eller utan punktskatteregistrering.
Beskattningsmyndighet för punktskatter är Riksskatteverket.
4.7.2 Upplagshavare
Upplagshavare skall vara godkända av beskattningsmyndigheten. Godkänd som
upplagshavare kan den bli som avser att yrkesmässigt tillverka eller bearbeta
skattepliktiga varor, bedriva yrkesmässig försäljning av skattepliktiga varor
till näringsidkare eller yrkesmässigt i större omfattning lagra skattepliktiga
varor. Dessutom krävs att sökanden med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden
och omständigheterna i övrigt är lämplig som upplagshavare. Även skatteupplagen
måste godkännas av beskattningsmyndigheten. Upplagshavares tillverkning,
bearbetning och lagring av skattepliktiga varor skall äga rum i ett godkänt
skatteupplag.
Upplagshavare skall ställa säkerhet för betalning av skatten i samband med
transport av obeskattade varor. Det skall dessutom finnas en säkerhet för de
varor som förvaras i skatteupplaget. Säkerheternas storlek beräknas enligt
schablonregler. Vid transporter skall säkerheten motsvara den skatt som i
medeltal belöper på de obeskattade varor som upplagshavaren transporterar under
ett dygn. För varor i skatteupplag skall säkerheten motsvara tio procent av
skatten på de varor som i medeltal förvaras i upplaget. Möjligheter till
jämkning av säkerheten finns dock.
Godkännande av upplagshavare eller av skatteupplag får återkallas om
förutsättningar för godkännande inte längre finns. Godkännande av upplagshavare
får också återkallas om ställd säkerhet inte längre är godtagbar.
En upplagshavare kan leverera skattepliktiga varor till en upplagshavare i
Sverige eller till en upplagshavare eller registrerad eller oregistrerad
varumottagare i ett annat EU-land utan att skattskyldighet inträder. Om varor
tas ut ur skatteupplaget av annan anledning utan att föras till något annat
skatteupplag inträder dock skattskyldighet.
Vid transport av obeskattade varor mellan Sverige och ett annat EU-land skall
upplagshavaren upprätta ett ledsagardokument i fyra exemplar. Tre exemplar av
dokumentet skall åtfölja varorna under transport. Har en upplagshavare inte inom
två månader efter utgången av den kalendermånad under vilken varorna avsänts
fått tillbaka returexemplaret skall han utan dröjsmål underrätta
beskattningsmyndigheten. Om varorna inte når den mottagare som angetts i
ledsagardokumentet skall varorna beskattas i Sverige om varorna finns här eller
kan antas ha konsumerats här. Detsamma gäller om det inte kan utredas var
varorna finns eller har konsumerats. I sådana fall är den som ställt säkerhet
för transporten skattskyldig.
4.7.3 Varumottagare
Den som yrkesmässigt tar emot skattepliktiga varor från en godkänd upplagshavare
i ett annat EU-land eller som yrkesmässigt från tredje land importerar
skattepliktiga varor och som inte själv är godkänd som upplagshavare, kan hos
beskattningsmyndigheten ansöka om registrering som varumottagare. Registrering
får meddelas den som med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och
omständigheterna i övrigt är lämplig. En registrerad varumottagare skall ställa
säkerhet för betalning av skatten på de varor som han tar emot. Säkerheten skall
uppgå till tio procent av den beräknade årliga skatten på varorna.
Registreringen kan återkallas om säkerheten inte längre är godtagbar eller om
förutsättningar för registrering inte längre finns.
För oregistrerade varumottagare gäller delvis andra regler för ställandet av
säkerhet. En oregistrerad varumottagare är dessutom skyldig att innan varorna
transporteras från det andra EU-landet anmäla leveransen till
beskattningsmyndigheten.
För varumottagare inträder skattskyldigheten vid mottagandet av varorna.
Skillnaden mellan en registrerad och en oregistrerad varumottagare är att den
som regelbundet tar emot punktskattepliktiga varor kan ansöka om att bli
registrerad och därmed deklarera skatten månadsvis, till skillnad från den
oregistrerade som skall redovisa varje skattepliktig händelse inom fem dagar.
4.7.4 Skatterepresentant
En upplagshavare som är registrerad i ett annat EU-land och som levererar varor
till en registrerad eller oregistrerad varumottagare här i landet får utse en
skatterepresentant här. Skatterepresentanten skall godkännas av
beskattningsmyndigheten och är, i stället för varumottagaren, skattskyldig för
de varor som den utländske upplagshavaren levererar till varumottagaren.
Skattskyldigheten för skatterepresentanten inträder alltså när varumottagaren
tar emot varorna. Skatterepresentanten skall ställa säkerhet för de varor som
han är skyldig att betala skatt för.
Skatterepresentanter förekommer i mycket ringa omfattning. Endast två
representanter finns för närvarande registrerade, en för mineralolja och en för
alkohol.
4.7.5 Yrkesmässig införsel av varor som släppts för konsumtion i annat EU-land
Den som utan att vara upplagshavare eller varumottagare från ett annat EU-land
till Sverige för in eller tar emot skattepliktiga varor skall betala skatt i
Sverige. Den som är skattskyldig i sådana fall skall, innan varorna
transporteras från det andra EU-landet, anmäla varorna till
beskattningsmyndigheten och ställa säkerhet för skattens betalning.
Skattskyldigheten inträder vid införseln till Sverige.
5 Upplagshavare
5.1 Skattskyldighetens inträde för upplagshavare
Regeringens förslag: De kopplingar till civilrättsliga begrepp som i dag finns i
reglerna för när skattskyldigheten inträder för upplagshavare tas bort. I
stället utformas reglerna så att det blir tydligare att avgörande för
skattskyldighetens inträde är var varan fysiskt befinner sig.

Utredningens förslag stämmer överens med regeringens.
Remissinstanserna: Kammarrätten i Sundsvall anser att förslaget att mottagande
upplagshavare skall ansvara för eventuell skattskyldighet är att föredra framför
att låta den avsändande upplagshavaren ansvara för skatten. Länsrätten i
Dalarna anser att det är nödvändigt att den svenska lagstiftningen anpassas till
cirkulationsdirektivet och tillstyrker därför att de civilrättsliga inslagen
kring skattskyldighetens inträde tas bort. Tullverket och Riksskatteverket
avstyrker förslaget och anser i stället att vid leveranser mellan svenska
upplagshavare skall innehavaren av det upplag som varorna lämnar bli
skattskyldig i fall varorna inte förs till ett skatteupplag. Läkemedelsverket
anser att tidpunkten för skattskyldighetens inträde blir tydligare och
tillstyrker förslaget. Svensk Handel anser att det är inkonsekvent att
skattskyldighet inträder vid stöld. Svenska Petroleum Institutet tillstyrker
förslaget och anför att det skulle leda till stora problem för oljebranschen om
en upplagshavare, som levererar bränsle till en annan upplagshavare, skall
betala skatt för bränslet om den andra upplagshavaren inte för bränslet till ett
skatteupplag. Sveriges Industriförbund, Svensk Industriförening, Swedish Match
North Europe AB och Sveriges Försäkringsförbund tillstyrker förslaget. Sprit-
och Vinleverantörsföreningen anför att det är administrativt komplicerat och
tveksamt med tanke på god redovisningssed att bokföra en skatteskuld och en
kundfordran i bokföringen vid en tidigare tidpunkt än faktureringstillfället.
Föreningen anser därför att frågan om skattskyldighetens inträde bör ses över
ytterligare.
Bakgrunden till regeringens förslag: De svenska reglerna om när
skattskyldigheten inträder för en upplagshavare innehåller kopplingar till
civilrättsliga begrepp. Som kommer att framgå i det följande saknar dock
motsvarande regler i cirkulationsdirektivet sådana kopplingar.
Som framgår av avsnitt 4.3 är syftet med suspensionsordningen att varorna, trots
att de är skattepliktiga, skall kunna tillverkas, bearbetas, lagras och
förflyttas mellan medlemsländerna i tidigare led än detaljistledet utan att
beskattningskonsekvenser inträder. Skatten förfaller med andra ord inte till
betalning under den tid varorna befinner sig inom suspensionsordningen.
Betalningsskyldighet inträder först när en vara blir tillgänglig för konsumtion,
vilket den anses bli när den upphör att omfattas av suspensionsordningen.
Om man befinner sig inom eller utom suspensionsordningen är alltså enligt
cirkulationsdirektivet helt avgörande för om skattskyldighet inträder eller
inte. Enligt artikel 6 inträder skattskyldighet när varan släpps för konsumtion
eller när en lagerbrist har registrerats. En vara anses släppt för konsumtion
vid:
a) varje avvikelse, inklusive otillåten avvikelse, från suspensions-ordningen,
b) all tillverkning, inklusive otillåten tillverkning, utom ramen för
suspensionsordningen, och
c) all införsel, inklusive otillåten införsel, om varorna inte omfattas av
suspensionsordningen.
Centrala för suspensionsordningen är upplagshavarna och deras skatteupplag.
Enligt artikel 11 i cirkulationsdirektivet skall tillverkning, bearbetning och
innehav av obeskattade varor äga rum i ett skatteupplag. Vidare framgår av
artikel 15 att transporter av obeskattade varor i princip endast kan ske mellan
skatteupplag. Upplagshavaren kan visserligen skicka varorna utan egna
beskattningskonsekvenser till en varumottagare i ett annat medlemsland, men
skattskyldigheten inträder direkt för denne när han tar emot varorna.
Det kan alltså konstateras att reglerna om när skattskyldighet inträder i
cirkulationsdirektivet inte är kopplade till några civilrättsliga begrepp.
Avgörande är i stället var varorna fysiskt befinner sig eller med andra ord om
varorna befinner sig inom eller utom suspensionsordningen. Att äganderätt eller
motsvarande inte har någon betydelse för beskattningen framgår tydligt av ett
uttalande i rådsprotokollet i anslutning till artikel 15. Där förklarar rådet
och kommissionen att bestämmelserna i artikel 4 a (upplagshavare) och artikel 15
(transport mellan skatteupplag) inte förutsätter att den person som är
registrerad som upplagshavare skall äga eller ha någon annan rätt till de varor
som han sänder i väg inom suspensionsordningen.
Som nämnts inledningsvis innehåller dock de svenska reglerna om när
skattskyldigheten inträder för en upplagshavare kopplingar till civilrättsliga
begrepp. Enligt LTS, LAS och LSE inträder skattskyldighet för den som är
upplagshavare när
a) denne levererar skattepliktiga varor till en köpare i Sverige som inte är
upplagshavare eller till en köpare i ett annat EG-land som inte är upplagshavare
eller registrerad eller oregistrerad varumottagare eller exporterar
skattepliktiga varor till en köpare i tredje land,
b) denne tar i anspråk skattepliktiga varor för annat ändamål än försäljning
eller när varorna annars tas ut ur skatteupplaget utan att föras till något
annat godkänt skatteupplag,
c) denne avregistreras, och omfattar de varor som då ingår i hans lager och som
inte redan har beskattats.
I förarbetena till LTS och LAS uttalades bl.a. att genom att skattskyldighetens
inträde knyts till leveransen behålls den nuvarande huvudregeln för tidpunkten
för skattskyldighetens inträde. Därigenom uppnås också en naturlig koppling till
företagens affärsbokföring (prop. 1994/95:56 s. 92 ff; i stort sett samma
innehåll finns beträffande LSE i prop. 1994/95:54 s. 115 ff).
Den svenska lagstiftningen innehåller alltså klara kopplingar till civilrätten.
Skattskyldigheten inträder när varan "levereras" till en "köpare". I förarbetena
till LSE uttalades att leveransbegreppet i svensk praxis ansetts stämma överens
med köplagens regler om äganderättens övergång. Någon ändring i detta avseende
föreslogs inte (prop. 1994/95:54 s. 115).
Köplagen (1990:931) använder sig dock inte av begreppet leverans av varan utan
"varans avlämnande". Beroende på vilken typ av köp det är frågan om och vilka
leveransklausuler som gäller finns det enligt köplagen fyra olika tidpunkter för
när en vara skall anses avlämnad eller med andra ord, när den skall anses
levererad. Det kan ske när köparen hämtar varan hos säljaren, på väg från
säljaren till köpare, när varan kommer fram till en viss ort eller när den
överlämnas hos säljaren.
Skälen för regeringens förslag
Huvudregeln för skattskyldighetens inträde
Vid utformningen av dagens regler för när skattskyldigheten inträder synes
utgångspunkten ha varit att upplagshavaren i normalfallet äger varorna.
Härigenom har det också varit naturligt att koppla reglerna till civilrättsliga
begrepp.
Cirkulationsdirektivet förutsätter inte att upplagshavaren äger de varor han
hanterar inom suspensionsordningen. Upplagshavaren är snarare en person som fått
tillstånd att hantera skattepliktiga varor under skatteuppskov. I de allra
flesta fall äger säkert upplagshavaren varorna, men det är alltså inte en
förutsättning för att kunna agera som upplagshavare. Vidare är direktivets
regler om när skattskyldigheten inträder helt inriktade på var varan fysiskt
befinner sig. Har varan lämnat skatteupplaget, utan att föras till ett annat
skatteupplag eller till en varumottagare i ett annat medlemsland, inträder
skattskyldighet. Däremot inträder inte skattskyldighet för en vara som sålts men
som ligger kvar i skatteupplaget.
Den svenska lagstiftningen, särskilt leveransbegreppet, kan leda till
beskattningsresultat som inte stämmer överens med cirkulationsdirektivet.
Regeringen anser därför att lagstiftningen bör anpassas till reglerna om
skattskyldighetens inträde i cirkulationsdirektivet. För att uppnå detta bör, i
större utsträckning än vad som är fallet i dag, den svenska lagstiftningen
grunda sig på var varorna fysiskt befinner sig. Dessutom bör de civilrättsliga
begreppen utmönstras från lagstiftningen.
Utgångspunkten för en förändring bör vara att det skall framgå tydligt att
skattskyldighetens inträde är beroende av var varorna fysiskt befinner sig.
Detta uppnås genom att begreppen "levereras" och "köpare" tas bort från
lagtexten och genom att skattskyldighetens inträde görs beroende av om varorna
lämnat skatteupplaget eller inte. Enligt cirkulationsdirektivet kan varor
flyttas mellan skatteupplag utan att skattskyldighet inträder. Huvudregeln bör
därför vara att skattskyldighet inträder om varor lämnar ett skatteupplag utan
att föras till ett annat upplag. I likhet med vad som gäller i dag skall dock
inte skattskyldighet inträda för varor som transporteras till en upplagshavare
eller varumottagare i ett annat EU-land.
Leveranser mellan svenska upplagshavare
När det gäller leveranser mellan svenska upplagshavare uppkommer frågan vem som
skall bli skattskyldig om varorna inte förs till ett upplag. Enligt gällande
regler blir en upplagshavare, som levererar en vara till en annan upplagshavare,
inte skattskyldig i fall den andre upplagshavaren låter bli att föra varorna
till ett skatteupplag (jämför t.ex. 20 § första stycket 1 a LTS). Tullverket och
Riksskatteverket vill dock ändra på detta och anser, till skillnad från
utredningen och övriga remissinstanser som uttalat sig i frågan, att innehavaren
av det upplag som varorna lämnar skall bli skattskyldig. Det innebär alltså att
en upplagshavare, som levererar varor till en annan upplagshavare, blir
skattskyldig om den upplagshavare som varorna levereras till inte för varorna
till ett skatteupplag.
Effekten av den ordning som Tullverket och Riksskatteverket förespråkar kan
illustreras med följande exempel. Anta att upplagshavarna är oljebolag och att B
hämtar 30 m3 olja hos A. Av denna mängd levereras 10 m3 till villakunder, 10 m3
förs till B:s skatteupplag och resterande 10 m3 förvarar B av någon anledning
på en plats som inte är ett godkänt skatteupplag. Med den ordning som Tullverket
och Riksskatteverket förespråkar skulle A bli skattskyldig för all olja som
inte B för till sina skatteupplag.
Den som i exemplet ovan styr över var varorna slutligen hamnar är B. Han kan
själv avgöra hur stor del av varorna som skall föras till ett skatteupplag. Det
förefaller mest rimligt att den upplagshavare som råder över var varorna
slutligen hamnar också har ansvaret för att betala skatt för de varor som inte
förs till något skatteupplag.
Svenska Petroleum Institutet (SPI) anför att oljebranschen av miljö- och
logistikskäl har genomfört en omstrukturering av depånätet och att en sådan
ordning som Tullverket och Riksskatteverket förespråkar skulle äventyra hela
omstruktureringen. Enligt SPI skulle branschen behöva bygga upp ett nytt
depånät. Det säger sig självt att det bör föreligga mycket tungt vägande skäl
för att genom ändrade regler orsaka en bransch så stora kostnader. Enligt
regeringens mening föreligger det inte några sådana skäl i det här ärendet.
Tullverket och Riksskatteverket har vidare anfört att det är tveksamt om
utredningens förslag är förenligt med EG-rätten. Några regler i
cirkulationsdirektivet som direkt tar sikte på leveranser mellan upplagshavare i
samma land finns inte, däremot för leveranser mellan medlemsländerna. Som
framgått av avsnitt 4.5 är den avsändande upplagshavaren fri från
betalningsansvar när den andre upplagshavaren tagit emot varorna. Att varorna
tagits emot bekräftas skattemässigt genom att mottagaren undertecknar
ledsagardokumentet. Det är naturligtvis inte rimligt att göra den avsändande
upplagshavaren ansvarig för vad som därefter sker med varorna. Ansvaret för
skatten går alltså, för att använda vårt exempel ovan, över till upplagshavare B
när han tar emot varorna. Mot den bakgrunden är det svårt att se att det skulle
strida mot cirkulationsdirektivet att i fråga om leveranser mellan svenska
upplagshavare lägga det skattemässiga ansvaret för att varor placeras i
skatteupplag på den upplagshavare som tar emot varorna.
Med hänsyn till vad som sagts ovan anser regeringen att vid leveranser mellan
svenska upplagshavare skall den upplagshavare som tar emot varorna bli
skattskyldig om varorna inte förs till ett skatteupplag. En upplagshavare, som
levererar varor till en annan svensk upplagshavare, skall alltså inte bli
skattskyldig för varor som förs ut från upplaget och tas emot av en annan
upplagshavare.
När det gäller invändningen från Sprit- och Vinleverantörsföreningen följer av 2
kap. 5 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter (LPP) att
till varje redovisningsperiod skall hänföras den skatt för vilken
redovisningsskyldighet inträtt under perioden. Enligt samma bestämmelse inträder
redovisningsskyldigheten när affärshändelser, som grundar skattskyldighet,
enligt god redovisningssed bokförs eller borde ha bokförts. Att varor tas ut
från ett skatteupplag är i sig ingen affärshändelse. Det är däremot en
försäljning. Det innebär att om varor tas ut från ett upplag på grund av en
försäljning skall den skattskyldighet som inträder när varorna lämnar upplaget
redovisas när försäljningen enligt god redovisningssed skall bokföras.
Skattskyldigheten behöver alltså inte redovisas förrän försäljningen skall
bokföras. Det kommer alltså även fortsättningsvis att i de allra flesta fall
vara möjligt att grunda skatteredovisningen på affärsredovisningen. Slutligen
bör det påpekas att om varor tas ut från ett skatteupplag utan koppling till
någon affärshändelse inträder redovisningsskyldigheten samtidigt med
skattskyldigheten (2 kap. 5 § LPP).
Import
Enligt uppgifter från beskattningsmyndigheten förekommer det att upplagshavare
importerar varor utan att föra varorna till ett skatteupplag. En del av varorna
kan t.ex. säljas på vägen till upplaget. För att punktskatten skall anses
vilande enligt cirkulationsdirektivet krävs att varorna lagras i ett
skatteupplag. Som framgår ovan föreslår regeringen att skattskyldighet skall
inträda i fall en upplagshavare tar emot varor från en annan upplagshavare utan
att föra varorna till ett skatteupplag. Samma princip bör gälla när
upplagshavare importerar varor. Regeringen föreslår därför att skattskyldighet
för upplagshavare även skall inträda när varor importeras utan att föras till
ett skatteupplag.
Varor som tas i anspråk i skatteupplaget
I likhet med vad som gäller i dag skall även händelser i skatteupplaget kunna
utlösa beskattning. Som exempel kan nämnas att en upplagshavare själv tar
varorna i anspråk. Det kan också röra sig om en så enkel sak som att alkohol-
eller tobaksvaror konsumeras. Av större betydelse är dock att upplagshavaren
använder varorna vid någon form av tillverkning. Mineraloljeprodukter används i
stor utsträckning som energikälla vid industriell tillverkning och alkoholvaror
som råvara vid framställning av kemiska produkter. När varorna tas i anspråk på
dessa sätt inträder alltså skattskyldighet. Hel eller delvis skattebefrielse
gäller dock för vissa användningsområden. Lagstiftningstekniken för att uppnå
befrielse skiljer sig dock åt mellan å ena sidan LSE och å andra sidan LTS och
LAS. I LSE åstadkoms skattebefrielsen eller skattelättnaden så gott som
uteslutande genom att upplagshavaren får göra ett avdrag i deklarationen. För
LTS och LAS har en annan lösning valts. I dessa lagar finns regler om att
skattskyldighet inte inträder i vissa fall. Enligt regeringens mening bör samma
system användas i de tre lagarna. Vi anser därvid att LSE:s konstruktion med
avdrag är att föredra eftersom det innebär att upplagshavarna måste redovisa
förbrukningen i deklarationen. De situationer i LTS och LAS där upplagshavaren
på något sätt tar varorna i anspråk eller för ut varorna från skatteupplaget bör
därför inte omfattas av reglerna om att skattskyldigheten inte inträder. I
stället skall den skattskyldige i dessa situationer medges avdrag.
Lagerbrister m.m
Enligt artikel 6 i cirkulationsdirektivet inträder skattskyldighet för sådana
lagerbrister som inte är särskilt undantagna. I LTS och LAS uttrycks detta genom
att skattskyldighet inträder när varorna "tas ut ur skatteupplaget utan att
föras till något annat godkänt skatteupplag". LSE använder sig av uttrycket att
bränslet "upphör att lagras i godkänt skatteupplag". Det är enligt regeringens
uppfattning lämpligare att i stället använda samma uttryck som i
cirkulationsdirektivet, dvs. att skattskyldighet inträder vid lagerbrister. Med
en sådan lydelse blir det tydligare att bestämmelserna omfattar svinn, stöld
m.m. Svensk Handel har anfört att det är inkonsekvent att skattskyldighet skall
inträda när varor stjäls från ett upplag. För det första kan det konstateras att
enligt dagens regler inträder skattskyldighet när varor försvinner från ett
upplag genom stöld. Bakgrunden till detta är att enligt cirkulationsdirektivet
inträder skyldighet att betala skatt vid varje avvikelse, inklusive otillåten
avvikelse, från suspensionsordningen (se artikel 6). Stöld av varor från
skatteupplag är en sådan avvikelse. Det finns ingen annan bestämmelse i
cirkulationsdirektivet som gör det möjligt att undanta stölder från beskattning.
Regeringen anser därför att skattskyldighet även i fortsättningen skall inträda
när varor försvinner från skatteupplag genom t.ex. stöld.
Godkännandet av skatteupplaget återkallas
I dagens regler anges att skattskyldigheten inträder när upplagshavaren
avregistreras och omfattar de varor, som då ingår i hans lager. Enligt den
huvudregel som nu föreslås skall skattskyldighet inträda om varor lämnar ett
skatteupplag utan att föras till något annat skatteupplag. Det är därför mer
konsekvent att föreskriva att skattskyldighet skall inträda om godkännandet av
skatteupplaget återkallas. Beskattningsmyndigheten får återkalla ett godkännande
av upplagshavare eller av skatteupplag om förutsättningarna för godkännande
inte längre finns (se t.ex. 12 § LTS). Den som inte längre är upplagshavare kan
självfallet inte ha något skatteupplag. För att undvika att sådana situationer
uppstår föreslås att ett beslut om att återkalla ett godkännande som
upplagshavare även skall omfatta upplagshavarens skatteupplag. Återkallas
godkännandet av ett skatteupplag innebär det att varorna inte längre befinner
sig inom suspensionsordningen och att skattskyldighet i princip inträtt. För att
det inte skall råda någon tvekan om detta föreslås en uttrycklig bestämmelse om
att skattskyldighet inträder i fall godkännandet av skatteupplaget återkallas.
Denna bestämmelse täcker alltså dels fall då godkännandet för ett enskilt upplag
återkallas, dels fall då godkännandet av ett upplag återkallas p.g.a. ett
beslut om att återkalla godkännandet som upplagshavare.
Sammanfattning och ikraftträdande
Sammanfattningsvis föreslår alltså regeringen att skattskyldighet för
upplagshavare skall inträda när varor förs ut från ett skatteupplag utan att
därefter tas emot av en upplagshavare eller av en varumottagare i ett annat
medlemsland, när varor tas emot från en annan upplagshavare eller importeras
utan att föras till ett skatteupplag, när varor tas i anspråk i upplaget eller
försvinner därifrån på grund av t.ex. svinn eller stöld och när godkännandet av
skatteupplaget återkallas. Detta föranleder ändringar i LTS, LAS och LSE.
Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 oktober 2001.
5.2 Bokföringsregler för upplagshavare
Regeringens förslag: En upplagshavare skall för varje skatteupplag löpande
bokföra affärshändelser och varurörelser som rör skattepliktiga varor samt
regelbundet inventera lagret av sådana varor.

Utredningens förslag: Stämmer överens med regeringens.
Remissinstanserna: Tullverket och Sveriges Redarförening har inget att erinra
mot förslaget. Kammarrätten i Sundsvall godtar förslaget. Sveriges
Industriförbund, Svensk Industriförening, Swedish Match North Europe AB och
Sveriges Försäkringsförbund tillstyrker förslaget. Alkoholinspektionen
poängterar betydelsen av att kunna kontrollera vad som förs in och ut ur
upplagshavarnas skatteupplag. Svenska Petroleum Institutet tillstyrker förslaget
och utgår från att skatteförvaltningen i normalfallet kommer att godta
företagens befintliga system. Sprit- och Vinleverantörsföreningen anför att
verksamheten skulle behöva stoppas i två dagar för att möjliggöra inventering i
enlighet med utredningens intentioner. Detta är ogörligt och föreningen
framhåller därför att leverantörernas befintliga lagerbokföring möjliggör
kontroll av verksamheterna. Svensk Handel anser att förslaget bör leda till att
de fysiska kontrollerna inskränks till ett minimum.
Skälen för regeringens förslag: Punktskatteförfattningarna innehåller få regler
om hur de skattskyldigas bokföring skall vara ordnad. I lagen om punktskatter
och prisregleringsavgifter (LPP) föreskrivs att de deklarationsskyldiga i skälig
omfattning genom räkenskaper, anteckningar eller på annat lämpligt sätt skall
sörja för att underlag finns för fullgörande av deklarationsskyldigheten och för
kontroll av deklarationen (2 kap. 11 § LPP). Beträffande de harmoniserade
skatterna finns endast en regel i respektive förordning om att en utsedd
skatterepresentant skall föra bok på visst sätt, t.ex. i 8 § förordningen
(1994:1613) om tobaksskatt.
I cirkulationsdirektivet ställs vissa krav på upplagshavaren. Han skall bl.a.
för varje upplag föra räkenskaper över varulager och varuförflyttningar (artikel
13 c). Någon regel i de svenska lagarna som riktigt motsvarar denna bestämmelse
finns inte. Det finns flera skäl att införa en regel om att upplagshavaren
skall ha en lagerbokföring, alltså en bokföring som redovisar varor som kommer
in till lagret, tillverkas där, lämnar lagret osv. Redan det faktum att
cirkulationsdirektivet föreskriver en sådan bokföring gör att en regel om detta
bör finnas i respektive lag.
Riksskatteverket har under åren 1998 och 1999 genomfört en förstärkt kontroll av
skatteupplag och ledsagardokument, det s.k. lagerprojektet. Av den rapport som
upprättats framgår att kontrollen av att obeskattade varor förvaras i godkända
skatteupplag skulle underlättas om det fanns ett krav på lagerbokföring.
Detsamma gäller fastställandet av när skattskyldighet inträtt. Ett krav på
lagerbokföring skulle vidare underlätta kontrollen av varor som transporteras
mellan medlemsländerna och på så vis hjälpa svenska skattemyndigheter att bistå
skattemyndigheter i andra medlemsländer.
Mot bakgrund av ovan angivna förhållanden anser regeringen att det i de
harmoniserade lagarna skall ställas krav på att en upplagshavare löpande skall
bokföra affärshändelser och varurörelser som rör skattepliktiga varor samt
regelbundet inventera lagret av sådana varor. Det innebär att upplagshavaren för
varje skatteupplag skall föra räkenskaper som visar de mängder varor som
tillverkats, bearbetats, lagrats och tagits emot i upplaget, de mängder som
tagits i anspråk i upplaget samt de mängder som sänts från upplaget.
När det gäller frågan om upplagshavare regelbundet skall inventera lagret har
Sprit- och Vinleverantörsföreningen anfört att det är ogörligt. Det bör hållas i
minnet att upplagshavare lagrar högbeskattade varor under skatteuppskov och att
det därför är viktigt med goda kontrollmöjligheter. Vidare bör det framhållas
att det inte är nödvändigt att inventera hela varusortimentet på en gång. Med
hänsyn härtill anser regeringen att det är rimligt att kräva att upplagshavare
regelbundet skall inventera lagret av obeskattade varor.
Genom kravet på lagerbokföring med regelbunden inventering kommer det att finnas
ett underlag för att beskatta svinn och andra lagerbrister. Det skall även
framgå av bokföringen om varor tagits emot av en annan upplagshavare utan att
föras till ett skatteupplag. För de upplagshavare som redan i dag har en löpande
lagerredovisning kommer de nya bokföringsreglerna inte att innebära några
större förändringar utan i många fall kan säkert den befintliga lagerbokföringen
godtas.
De närmare föreskrifterna om hur bokföringen skall vara utformad kan meddelas i
förordning genom verkställighetsföreskrifter. När det gäller
verkställighetsföreskrifter kan regeringen uppdra åt myndighet att meddela
sådana föreskrifter. Regeringen har för avsikt att bemyndiga Riksskatteverket
att meddela föreskrifter om hur bokföringen skall vara utformad.
De nya bestämmelserna om bokföring föreslås träda i kraft den 1 oktober 2001.
5.3 Godkännande av upplagshavare
Regeringens bedömning: Någon skärpning av reglerna om godkännande av
upplagshavare och skatteupplag är inte nödvändiga.

Utredningens bedömning stämmer överens med regeringens.
Remissinstanserna: Länsrätten i Dalarnas län har inga invändningar mot
bedömningen. Riksskatteverket anser att de som endast förbrukar varor och de som
aldrig håller varor i lager inte skall kunna godkännas som upplagshavare.
Alkoholinspektionen anser att det av lagtexten tydligt bör framgå att en
sökandens personliga förhållanden skall beaktas vid prövningen av om han kan
godkännas som upplagshavare. Svenska Petroleum Institutet instämmer i
utredningens bedömning. Övriga remissinstanser berör inte frågan.
Bakgrunden till regeringens bedömning: Beslut om godkännande av upplagshavare
fattas av beskattningsmyndigheten. Som en generell regel gäller att den som
ansöker får godkännas endast om han med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden
och omständigheterna i övrigt är lämplig som upplagshavare. Därtill kommer
speciella krav som tar sikte på vilken verksamhet sökanden skall bedriva. Enligt
LTS och LAS får den som avser att yrkesmässigt tillverka eller bearbeta
skattepliktiga varor godkännas som upplagshavare. Detsamma gäller den som för
yrkesmässig försäljning till näringsidkare tar emot skattepliktiga varor från
ett annat EG-land eller från en annan upplagshavare i Sverige eller vid import
från tredje land. Godkännas som upplagshavare får även den som yrkesmässigt i
större omfattning lagrar skattepliktiga varor eller avser att bedriva verksamhet
i exportbutik enligt lagen om exportbutiker. I LSE är motsvarande regel något
annorlunda utformad. Där gäller att som upplagshavare får godkännas den som
avser att tillverka eller bearbeta bränslen, eller i större omfattning hålla
bränslen i lager eller återförsälja eller förbruka metan.
I förordningarna till LAS och LSE finns närmare angivet när kravet på
lagerhållning är uppfyllt. För alkohol gäller att kravet är uppfyllt om den som
ansöker om att bli upplagshavare disponerar över en lagerkapacitet om minst 5
000 liter, se 2 § förordningen (1994:1614) om alkoholskatt. För en sökande på
energisidan gäller att kravet är uppfyllt om han disponerar över en
lagerkapacitet för bränslen om minst 500 m3, för metan dock tre miljoner m3, se
2 § förordningen (1994:1784) om skatt på energi.
Sammanlagt finns cirka 620 godkända upplagshavare fördelat på 20 avseende
tobaksskatt, 300 avseende alkoholskatt och 300 avseende energiskatt.
Beskattningsmyndigheten har möjlighet att kontrollera t.ex. skattekonto och
kriminalregister för att bilda sig en uppfattning om de sökandes lämplighet. Vid
godkännande av skatteupplag tar man in ritningar.
Enligt vad beskattningsmyndigheten uppgett för utredningen beror det höga
antalet godkända upplagshavare för bränslen på att det är tillräckligt att
sökanden "disponerar" över en viss lagerkapacitet. Det vore enligt myndigheten
bättre att föreskriva att sökande faktiskt skall lagra bränsle. I praktiken
innebär dagens regel att sådana som egentligen bara köper och säljer bränslen
kan göra detta i egenskap av upplagshavare trots att de aldrig håller bränsle i
lager.
Av de som är upplagshavare för bränsle hör cirka 80 procent till kategorin som
endast förbrukar bränsle. Övriga handlar med bränsle i någon form. Hälften av
dessa är förmodligen sådana som inte lagrar olja utan enbart sysslar med ren
återförsäljning. Förbrukarna är ofta företag som använder bränsle för sådana
ändamål som innebär att skatt inte skall betalas eller att skatt skall betalas
med reducerat belopp samt sådana som är skattskyldiga för såväl bränsle som el.
Skälen för regeringens bedömning: De som är upplagshavare för bränslen är alltså
till övervägande del förbrukare. När det gäller tobaksskatten och
alkoholskatten torde alla vara antingen tillverkare eller sådana som handlar med
varorna.
I förarbetena till LSE angavs att gemenskapsrätten inte gav möjlighet att grunda
ett godkännande som upplagshavare på att någon förbrukar bränsle. Men den som
förbrukade bränsle i så stor omfattning att han var registrerad som skattskyldig
enligt då gällande regler, ansågs regelmässigt disponera över viss
lagerkapacitet, vilket gjorde det möjligt att registrera honom även som
upplagshavare (prop. 1994/95:54 s. 107). Regelverket ger alltså inte utrymme för
att godkänna den som enbart förbrukar bränsle utan för att bli godkänd krävs
att sökanden kan betraktas som lagerhållare. Med hänsyn härtill saknas det skäl
att ändra reglerna. Det bör läggas till att det av Riksskatteverkets rapport
från lagerprojektet (se avsnitt 5.2), som bl.a. avsett 230 upplag för bränslen,
framgår att systemet med upplagshavare och skatteupplag i huvudsak fungerar bra
och att inga större oegentligheter har konstaterats.
Som framgår ovan anser beskattningsmyndigheten att det är ett problem att den,
som egentligen bara köper och säljer bränslen, kan göra detta i egenskap av
upplagshavare fast han aldrig lagrar några varor. I förarbetena till LSE angavs
att uttrycket lagerhållning i större omfattning borde omfatta sökanden som
disponerar över en lagerkapacitet om minst 500 m3. Däremot borde det inte krävas
att upplagshavaren vid varje tillfälle faktiskt har denna mängd i lager, utan
det borde räcka med att han - vid egna depåer eller genom avtal om
förvaringsutrymme hos annan - har möjlighet att ta en sådan lagerkapacitet i
anspråk (prop. 1994/95:54 s. 106).
Detta uttalande måste emellertid ses mot bakgrund av vad som sägs i regeln om
godkännande som upplagshavare, nämligen att han skall avse att i större
omfattning hålla bränsle i lager. Man kan inte av uttalandet dra slutsatsen att
en som i sin ansökan anger att han avser att lagra bränsle, men därefter i
praktiken inte gör det, uppfyller kraven för ett godkännande. Dagens regler gör
det alltså fullt möjligt att återkalla ett godkännande som upplagshavare för den
som i princip aldrig lagrar bränsle. Att någon inte uppfyller kravet att lagra
bränsle går att fastställa t.ex. vid en revision och det bör bli ännu lättare
att få fram dessa uppgifter eftersom regeringen föreslår att varje upplagshavare
skall ha en lagerbokföring (se avsnitt 5.2). Det bör också framhållas att en
regel som innebär att den som ansöker om godkännande redan vid
ansökningstillfället skall lagra bränsle i större omfattning kan medföra att det
blir svårt för nya företag att etablera sig. Att regeln i LSE föreskriver att
någon skall avse att lagra bränsle gör det möjligt att starta ett företag utan
att först lagra beskattat bränsle. Däremot kan regeln inte tolkas på så sätt att
upplagshavare efter godkännandet enbart kan bedriva försäljning utan att lagra
bränsle.
När det gäller Alkoholinspektionens invändning bör det framhållas att dagens
regel gör det möjligt att beakta en sökandes personliga förhållanden, t.ex. om
han begått brott av betydelse för godkännandet. Den ändring som inspektionen
förespråkar är därför obehövlig.
Regeringen anser alltså sammanfattningsvis att det inte finns skäl att skärpa
dagens regler. Däremot föreslås vissa ändringar i förtydligande syfte (se
författningskommentaren till 10 § LTS).
6 Skattefri användning
6.1 Dagens försäkranssystem
6.1.1 Inledning
För såväl alkoholvaror som energiprodukter finns användningsområden som innebär
att skatt inte skall tas ut. På energisidan förekommer dessutom reducerad skatt
i vissa fall. För enkelhetens skull används i fortsättningen begreppet
skattefrihet även när det är fråga om reducerad skatt, om inte annat anges.
Enligt LSE kan samtliga skattskyldiga åstadkomma skattefriheten genom en rätt
att göra avdrag i deklarationen. LAS däremot föreskriver att skattskyldighet
inte inträder i vissa fall och detta gäller då bara för upplagshavare. Om en
upplagshavare t.ex. använder alkohol för framställning av läkemedel, behöver han
inte skatta för denna användning och han behöver inte heller redovisa den i sin
deklaration. Någon möjlighet för andra skattskyldiga än upplagshavare att
reglera skattefriheten genom avdrag i deklarationen finns dock inte i LAS.
För dem som inte kommer i åtnjutande av skattelättnaden genom avdrag eller genom
att skattskyldigheten inte inträder finns återbetalningssystem eller
försäkranssystem. Den stora skillnaden mellan systemen är att återbetalning av
skatten sker i efterhand när varorna har använts medan försäkranssystemet
innebär att varorna kan köpas direkt utan skatt. I det följande behandlas i
huvudsak försäkran. För tobaksskatten finns inga regler om inköp mot försäkran.
Om den som köpt varor utan skatt mot försäkran använder varorna för annat
ändamål än det som var förutsättningen för skattefriheten blir han skattskyldig
för denna användning. Regler om detta finns i 8 § första stycket 7 LAS och 4
kap. 1 § första stycket 6 och andra stycket LSE.
6.1.2 Användningsområden där inköp mot försäkran kan ske
Energiskatt
Bestämmelser om köp av bränsle utan skatt mot försäkran finns i 8 kap. LSE.
Reglerna föreskriver dels för vilka ändamål inköp kan komma i fråga, dels vilka
slag av bränsle som får köpas, t.ex. märkt olja i vissa fall. Dessutom finns en
uppdelning beroende på vilken skatt som befrielsen gäller, t.ex. svavelskatt. Om
vi håller oss till ändamålen kan skattefrihet eller skattereduktion komma i
fråga om bränslet används för följande ändamål:
- annat ändamål än motordrift eller uppvärmning eller i en process där bränslet
i allt väsentligt används för annat ändamål än motordrift eller uppvärmning,
- förbrukning i metallurgiska processer eller processer för framställning av
andra mineraliska ämnen än metaller,
- förbrukning i tåg eller annat spårbundet transportmedel eller i skepp när
skeppet inte används för privat ändamål eller i båt som har fartygstillstånd
enligt fiskelagen när båten inte används för privat ändamål,
- förbrukning i luftfartyg när det inte används för privat ändamål,
- sådan motordrift som avser drift av motorer i luftfartyg eller av sådana
motorer i provbädd eller in annan liknande anordning,
- växthusuppvärmning i yrkesmässig växthusodling.
Undantagen från skatteplikt grundar sig på rådets direktiv 92/81/EEG av den 19
oktober 1992 om harmonisering av strukturerna för punktskatter på mineraloljor
(EGT L 316 31.10.1992 s. 12, Celex 392L0081), ändrat genom direktiv 92/108/EEG
och 94/74/EG, mineraloljedirektivet.
Även när det gäller energiskatt på el kan försäkran förekomma, 11 kap. 11 § LSE.
Följande fall finns:
- förbrukning i tåg eller annat spårbundet transportmedel eller för motordrift
eller uppvärmning i omedelbart samband med sådan förbrukning,
- förbrukning för annat ändamål än motordrift eller uppvärmning eller för
användning i omedelbart samband med sådan förbrukning,
- förbrukning för framställning av andra skattepliktiga produkter, t.ex.
mineraloljor,
- förbrukning vid sådan överföring av elektrisk kraft på det elektriska nätet
som utförs av den som ansvarar för förvaltningen av nätet i syfte att
upprätthålla nätets funktion.
För elektrisk kraft som förbrukas vid tillverkningsprocessen i industriell
verksamhet eller vid yrkesmässig växthusodling är skatten noll kronor. Denna
nollskattesats är inte kringgärdad av något försäkranssystem.
Alkoholskatt
I LAS bygger försäkranssystemet på att köparen har tillstånd enligt lagen
(1961:181) om försäljning av teknisk sprit m.m. (LFT) att köpa alkohol.
Tillstånd ges av Läkemedelsverket. I 31 e § LAS föreskrivs att den som har
tillstånd från Läkemedelsverket att inköpa minst 25 kilogram alkohol under ett
kalenderår, får från en upplagshavare köpa sådan alkohol som anges i tillståndet
utan alkoholskatt mot att han lämnar en försäkran till denne om att alkoholen
skall användas för sådant ändamål som anges i 20 § första stycket e-j LAS (31 e
§ LAS). Dessa ändamål är att alkoholen:
- används för framställning av vinäger som hänförs till KN-nr 2209,
- används för framställning av läkemedel,
- används för att framställa smakämnen för tillverkning av livsmedel och drycker
med en alkoholhalt som inte överstiger 1,2 volymprocent,
- direkt eller som ingrediens används i halvfabrikat för framställning av
livsmedel, eller som fyllning, förutsatt att alkoholinnehållet vid varje
tillfälle inte överstiger 8,5 liter ren alkohol per 100 kilogram
chokladprodukter, och 5 liter ren alkohol per 100 kilogram av andra produkter,
- används vid tillverkning av en vara som inte är avsedd för konsumtion, under
förutsättning att ingående alkohol är denaturerad i enlighet med någon
EG-medlemsstats krav,
- används i en tillverkningsprocess förutsatt att slutprodukten inte innehåller
alkohol.
I 20 § första stycket l föreskrivs att skattskyldighet inte inträder för
upplagshavare för varor som används för vetenskapligt ändamål eller är avsedda
att levereras till annan användare för vetenskapligt ändamål eller till sjukhus
eller apotek för medicinskt ändamål. Enligt denna regel kan alltså alkoholvaror
levereras utan skatt och något försäkranssystem är inte kopplat till dessa
leveranser i LAS. Enligt RSV:s föreskrifter skall dock även den som köper
alkoholvaror för vetenskapliga ändamål lämna en försäkran till upplagshavaren
(RSVF 1996:9).
Samtliga undantag från skatteplikt i LAS grundar sig på rådets direktiv
92/83/EEG av den 19 oktober 1992 om harmonisering av strukturerna för
punktskatter på alkohol och alkoholdrycker (EGT L 316 31.101992 s. 21, Celex
392L0083), alkoholskattedirektivet.
6.1.3 Omfattningen av dagens system
Energiskatt
Svenska Petroleuminstitutet (SPI) har från sina medlemsföretag inhämtat
upplysningar om tillämpningen av försäkranssystemet. I enkäten, som avser
kalenderåret 1998, redovisas följande siffror.

Ändamål
Antal kunder
Volym m3
Antal försäkran
Stående Varje gång Utrikes
1. Skepp eller fiskebåt
936
1170000
571
1438
ca 60 %
2. Ej motor-drift eller uppvärmning
369
171000
369
-

3. Tåg etc.
21
520
12
4

4. Luftfartyg
707
942000
1 673
mer än 100000
60-70 %
5. Växthus
957
37300
907
50

SPI har i en kommentar till enkäten bl.a. uppgivit att medlemsföretagens
redovisning inte är tillrättalagd för att på ett enkelt och säkert sätt inhämta
uppgifterna. Insamlingen av uppgifter har därför i flertalet fall krävt en
manuell arbetsinsats och i vissa fall grundats på uppskattningar. Resultatet
skall därför tolkas med viss försiktighet. Särskilt när det gäller sjöfart och
flyg är undersökningen inte heltäckande, eftersom även andra leverantörer än
institutets medlemsföretag förekommer på marknaden.
Oavsett dessa osäkerheter kan det konstateras att systemet omfattar ca 3 000
kunder och att det rör sig om betydande mängder bränsle som inom ramen för
försäkranssystemet hanteras av SPI:s medlemsföretag eller drygt 2,3 miljoner m3.
Det kan röra sig om flera typer av bränsle men om man antar att allt skulle
utgöra lågbeskattad olja motsvaras det av en skatt på drygt 4 miljarder kr.
Vidare framgår av enkäten att merparten av bränslet avser utrikes sjö- och
lufttrafik.
Alkoholskatt
Enligt uppgift från Läkemedelsverket finns ca 10 000 inköpstillstånd, fördelat
på cirka 6 000 företag och 4 000 institutioner inom undervisningsväsendet. Varje
grundskola, gymnasium, fakultet etc. har ett eget tillstånd. Det bör framhållas
att alkohol som används i undervisningen i grundskola och gymnasium inte är
skattefri. Sammanlagt omfattar tillstånden ca 48 miljoner liter ren alkohol,
vilket skulle motsvara en skatt på 24 miljarder kr.
6.1.4 Kopplingen mellan upplagshavarens skattefrihet och försäkran
Energiskatt
Växthusnäringen får tjäna som exempel på hur systemet är uppbyggt. För bränsle
som används för växthusuppvärmning vid yrkesmässig växthus-odling skall, enligt
huvudregeln, ingen energiskatt utgå och koldioxid-skatt utgå med 35 procent av
den normala skattesatsen.
Om växthusodlaren själv är skattskyldig kan skattereduktionen ske genom att han
får göra ett avdrag i sin deklaration (7 kap. 4 § första stycket LSE). Att
växthusodlare är skattskyldiga förekommer dock sällan. Flertalet använder sig
därför av inköp mot försäkran. En regel om detta finns i 8 kap. 3 a § LSE. Där
framgår att en växthusodlare får köpa vissa typer av bränslen mot att han till
leverantören lämnar en försäkran om att bränslet skall användas för
växthusuppvärmning.
Den som levererar bränsle till en växthusodlare har möjlighet att göra det med
reducerad skatt enligt 7 kap. 4 § tredje stycket LSE. Enligt nämnda regel medges
avdrag för skatt på bränsle som sålts för förbrukning för växthusuppvärmning
vid yrkesmässig växthusodling. Det finns alltså ingen koppling i lagtexten
mellan upplagshavarens möjlighet till avdrag och att köparen har lämnat en
försäkran.
Alkoholskatt
I LAS är det endast upplagshavaren som direkt kan reglera sin skattefrihet för
alkohol som används för vissa ändamål, t.ex. framställning av lösningsmedel.
Detta genom att skattskyldighet inte inträder i dessa fall (20 § första stycket
i LAS). En upplagshavare behöver alltså inte redovisa sin skattefria användning
i deklarationen. I avsnitt 5.1 föreslås dock att skattefriheten för
upplagshavare på alkoholområdet, i likhet med vad som gäller enligt LSE, skall
regleras genom avdrag, dvs. användningen skall tas upp till beskattning och
avdrag får yrkas för den del av användningen som är skattefri.
Den som t.ex. tillverkar lösningsmedel utan att vara upplagshavare kan köpa
alkoholen mot försäkran, under förutsättning att han har tillstånd från
Läkemedelsverket att köpa minst 25 kg teknisk sprit under ett kalenderår (31 e §
LAS). 25 kg ren alkohol motsvarar knappt 16 000 kr i skatt.
Att upplagshavaren kan leverera den tekniska spriten utan skatt regleras i 20 §
första stycket k LAS. Där framgår att skattskyldigheten inte inträder för varor
som säljs i enlighet med bestämmelsen i 31 e § för däri angivna ändamål. Här
finns således en klar koppling i lagtexten mellan försäkran och att
upplagshavaren inte skall betala skatt för leveransen.
6.1.5 Riksskatteverkets föreskrifter och rekommendationer
På energiområdet finns en rekommendation, (RSV Ip 1993:1) om allmän energiskatt
och koldioxidskatt på bränslen, som bl.a. behandlar försäkran. Den har alltså
sin utgångspunkt i de regler som gällde innan LSE. Reglerna kring försäkran är
dock i stort sett oförändrade och rekommendationen används även i dag.
I rekommendationen sägs att försäkran bör avges vid varje köptillfälle eller för
högst ett kalenderår, s.k. stående försäkran. Försäkran bör lämnas på en
särskild blankett och upprättas i två exemplar. Det ena exemplaret lämnas till
leverantören och det andra exemplaret behålls av förbrukaren. Försäkran bör
undertecknas av förbrukaren. Har bränsle levererats av registrerad säljare till
förbrukare genom oregistrerad säljare, godtar Riksskatteverket att den
oregistrerade säljaren för skattekreditering vidarebefordrar mottagna
försäkringar till den registrerade säljaren som använder dessa som underlag för
skatteavdrag. Skattefri försäljning kan alltså ske utan direktkontakt mellan
upplagshavaren och den som lämnar försäkran. Vid försäljning till fartyg bör
försäkran lämnas för samtliga fartyg, oavsett om de är svenska eller utländska.
Vidare anges att försäkran, som ett underlag för deklarationen, bör bevaras hos
den skattskyldige i minst 7 år.
För alkoholskattens del finns föreskrifter om upplagshavares leveranser av
skattepliktiga varor för sådana ändamål som avses i 20 § första stycket k och l
LAS (RSVF 1996:9). Enligt dessa föreskrifter skall även den, som skall använda
varor för sådant vetenskapligt eller medicinskt ändamål som anges i 20 § första
stycket l LAS, lämna en försäkran till upplagshavaren. Försäkran skall lämnas på
blankett som fastställs av Riksskatteverket. Upplagshavaren skall förvara
försäkringar efter organisations- och personnummer på ett betryggande sätt.
6.1.6 Vilken status har försäkran
Som regeln i 20 § första stycket k LAS är skriven finns det en direkt koppling
mellan försäkran och rätten att inte ta upp försäljningen till beskattning. En
upplagshavare som inte kan uppvisa en försäkran avseende en leverans bör ha
svårt att freda sig mot ett krav på betalning av skatt. Enligt LAS är alltså
själva försäkran en direkt förutsättning för skattefriheten.
I LSE har försäkran inte en lika tydlig koppling till skattefriheten. Anta t.ex.
att en sedan länge etablerad växthusodlare, som i flera år köpt olja av samma
upplagshavare, får olja levererad med en tankbil till sin handelsträdgård utan
att leveransen täcks av en försäkran. Rimligen har denna olja sålts för
förbrukning för växthusuppvärmning vid yrkesmässig växthusodling, alltså helt i
överensstämmelse med avdragsrätten enligt 7 kap. 4 § tredje stycket LSE. I detta
fall bör upplagshavaren ganska enkelt kunna freda sig mot skattekrav. Försäkran
i LSE är således snarare ett bevismedel, inte en förutsättning för
skattefrihet.
6.1.7 Vilka kontroller skall upplagshavaren göra
Bränsleleverantörerna har framhållit att försäkranssystemet innebär att man
ålägger dem en fiskal kontrollfunktion. I samband med att försäkranssystemet för
växthusnäringen reglerades i lag uttalades följande i förarbetena (prop.
1997/98:18 s. 16 f.).
"Regeringen anser inte att det föreslagna försäkranssystemet medför annat än
begränsat kontrollarbete för bränsleleverantörerna och att dessa uppgifter inte
kan jämställas med de kontroller som beskattningsmyndigheten har att utföra. Vad
bränsleleverantörerna behöver kontrollera är att försäkran innehåller
tillräckliga uppgifter för att kunna ligga till grund för ett avdragsyrkande.
Självfallet kan det inte ankomma på leverantörerna att, annat än i uppenbara
fall, göra en bedömning av om köparen verkligen skall använda bränslet till det
ändamål som han uppger i sin försäkran. Det bör dessutom påpekas att om det i
efterhand kommer fram att bränsle inte använts för det i försäkran angivna
ändamålet så är det köparen som skall påföras skatt."
Mot bakgrund av vad som sagts i förarbetena kan det inte ställsa några större
krav på upplagshavaren när det gäller kontrollen av vad bränslet skall användas
till. En ifylld försäkransblankett räcker i princip för avdrag. Som tidigare har
framhållits är dock försäkran, såvitt avser energiområdet, inte en
förutsättning för avdragsrätt. Med stöd av uttalandet i förarbetena kan man
också argumentera för att en försäkran inte i alla lägen fritar upplagshavaren
från ansvar för skatten. Om omständigheterna kring en oljeleverans är sådana att
det är alldeles uppenbart att bränslet inte kommer att användas för ett
skattebefriat ändamål finns det ingen rätt till avdrag. Bränslet har då inte
sålts för t.ex. förbrukning för växthusuppvärmning vid yrkesmässig
växthusodling.
6.2 Försäkranssystemets förhållande till alkohol- och mineraloljedirektiven
De möjligheter som finns att skattebefria vissa användningsområden bygger,
såvitt avser alkohol och mineraloljor, på uttryckliga regler i direktiv om
alkohol och mineraloljor.
Artikel 27 i alkoholskattedirektivet innehåller regler om skattebefrielse.
Medlemsstaterna skall eller får skattebefria vissa användningsområden på de
villkor som de skall fastställa i syfte att säkerställa en riktig och smidig
tillämpning av sådan befrielse och förhindra skatteflykt, skatteundandragande
eller missbruk (artikel 27.1 och 2).
I mineraloljedirektivet finns reglerna om skattebefrielse i artikel 8.
Medlemsstaterna skall eller får undanta vissa användningsområden på villkor som
de skall fastställa i syfte att säkerställa en riktig och okomplicerad
tillämpning av dessa undantag samt förebygga skattefusk, skatteundandragande
eller missbruk (artikel 8.1).
Direktiven sätter således inte upp några uttryckliga regler om hur
skattebefrielsen skall uppnås i praktiken. Båda de nu angivna artiklarna
avslutas med en bestämmelse om att medlemsländerna kan åstadkomma skattefriheten
genom återbetalning av erlagd skatt (artikel 27.6 respektive artikel 8.8).
Dessa regler ger alltså medlemsländerna en möjlighet att använda sig av
återbetalning. Det framstår emellertid som om återbetalning ansetts som en
undantagssituation och att direkt skattebefrielse är vad medlemsstaterna i
första hand avsett.
Vissa krav ställs dock på medlemsstaterna vid skattebefrielsen. Kraven är att
medlemsstaterna skall se till att reglerna om skattebefrielse blir enkla att
tillämpa och att de inte inbjuder till fusk. Det svenska försäkranssystemet
uppfyller kravet på enkelhet. Däremot kan det vara mer tveksamt om systemet i
alla delar är tillräckligt omgärdat av kontroll för att svara mot kravet att
förhindra fusk. Eftersom försäkranssystemet i LAS endast omfattar de som har
tillstånd från Läkemedelsverket att köpa teknisk sprit går det att få fram vilka
som omfattas av systemet och kontrollera dessa. På energisidan saknas, förutom
när det gäller fiskebåtar, någon koppling mellan tillstånd att bedriva
verksamhet och att köpa varor skattefritt. Beskattningsmyndigheten saknar i
princip helt vetskap om vilka som köper skattefria varor. Detta innebär i sin
tur att man inte heller har möjlighet att rikta kontroller mot köparna. Först
genom en djupare kontroll av upplagshavarens räkenskaper kan man gå vidare och
kontrollera köparen. Det förefaller därför tveksamt om systemet på energisidan
lever upp till mineraloljedirektivets krav på kontroll.
6.3 Ett nytt system för skattefria inköp
Regeringens förslag: Det nuvarande försäkranssystemet ersätts med ett system där
skattefria inköp förutsätter att köparen är godkänd som skattebefriad
förbrukare. Endast den som med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och
omständigheterna i övrigt är lämplig skall kunna godkännas. Skattefri
försäljning av bränsle till båtar med fartygstillstånd enligt fiskelagen skall
dock få ske till mottagare som inte är godkända skattebefriade förbrukare.

Utredningens förslag: Utredningen föreslår till skillnad från regeringen att
endast den som i betydande omfattning använder skattefria varor skall kunna
godkännas som skattebefriad förbrukare. En annan skillnad är att regeringen
föreslår att skattefri försäljning av bränsle till båtar med fartygstillstånd
enligt fiskelagen skall få ske till mottagare som inte är godkända som
skattebefriade förbrukare.
Remissinstanserna: Tullverket, Sveriges Redarförening, Länsrätten i Dalarna,
Svenska Gasföreningen har inga invändningar mot förslaget. Sveriges
Industriförbund och Svensk Industriförening tillstyrker förslaget men anser att
industriföretag även skall kunna godkännas som skattebefriade förbrukare.
Riksskatteverket, Svenska Petroleum Institutet, Sveriges Försäkringsförbund,
Swedish Match North Europe AB tillstyrker förslaget. Kammarrätten i Sundsvall
motsätter sig inte förslaget men anser att ett återbetalningssystem skulle vara
att föredra från kontrollsynpunkt. Ekobrottsmyndigheten motsätter sig att ett
system med godkända skattebefriade förbrukare införs. Myndigheten förordar i
stället ett system där upplagshavarna dels ges ett större ansvar för att
skattefria varor hamnar hos rätt person eller på rätt plats, dels varje månad
skall lämna uppgift till beskattningsmyndigheten om hur stora kvantiteter varor
som sålts skattefritt och till vem. Fiskeriverket och Sveriges Fiskares
Riksförbund motsätter sig att endast den som använder skattebefriade varor i
betydande omfattning skall kunna godkännas som skattebefriad förbrukare eftersom
det skulle leda till ekonomiska problem för det småskaliga och kustnära fisket.
Fiskare med fiskelicens eller fartygstillstånd enligt fiskelagen bör i stället
ges rätt att köpa bränsle utan skatt. Lantbrukarnas Riksförbund är inte
övertygade om att ett system med godkända skattebefriade förbrukare bör ersätta
det väl fungerade försäkranssystemet och anser därför att frågan bör prövas på
nytt. Om systemet införs anser förbundet att det inte skall krävas att man
använder skattebefriade varor i betydande omfattning för att bli godkänd som
skattebefriad förbrukare. Vidare bör även företag som driver jord-, skogs, eller
vattenbruksverksamhet få möjlighet att bli godkända som skattebefriade
förbrukare. Trädgårdsnäringens Riksförbund anser att försäkranssystemet fungerat
väl och avstyrker därför att det införs ett system med skattebefriade
förbrukare för växthusnäringen. Dessutom är det oacceptabelt att endast den som
använder skattebefriade varor i betydande omfattning skall kunna godkännas som
skattebefriad förbrukare. Oroboros AB anser att det är en dålig idé att
användaren skall behöva betala skatt för ej skattepliktig användning, även om
skatten senare återbetalas.
Skälen för regeringens förslag
Försäkranssystemets svagheter
Försäkranssystemet har vid flera tillfällen utsatts för omfattande missbruk. När
det gäller alkohol finns det ett fall som ensamt svarar för ett
skatteundandragande på cirka 157 miljoner kronor. Även på bränsleområdet finns
det fall där personer använt systemet i syfte att undandra skatt. Det förekommer
t.ex. att bränsle som köpts utan skatt säljs vidare som uppvärmningsolja, dvs.
ett skattepliktigt ändamål. I ett fall uppgick det totala skatteundandragandet
till nästan 13 miljoner kronor. I dagens försäkranssystem är det alltså möjligt
att köpa stora mängder högbeskattade varor skattefritt. Den som är beredd att
missbruka systemet kan därför räkna med stora intäkter på kort tid. För att ett
sådant system inte skall inbjuda till fusk måste kontrollen av de som använder
systemet vara både effektiv och preventiv. Som kommer att framgår nedan är det
inte fallet med dagens försäkranssystem.
Som framgått av den tidigare redogörelsen innehåller dagens system ett antal
brister. På energiområdet är i princip hela försäkranssystemet en affär mellan
upplagshavarna och de som lämnar försäkran. De senare finns inte registrerade
och en kontroll kan därför bara ske i samband med en revision hos
upplagshavaren. Den som får köpa alkohol skattefritt behöver inte heller vara
registrerad hos beskattningsmyndigheten. Reglerna om skattskyldighet när varor
används på felaktigt sätt riskerar därmed att bli tämligen meningslösa när man
inte vet vilka som kan omfattas. Det är således främst kontrollen av de som
använder systemet som inte är tillfredsställande.
Ett annat problem med dagens system är att beskattningsmyndigheten inte kan
hindra oseriösa aktörer från att använda sig av möjligheten till skattefria
inköp. Personer som upprepade gånger gjort sig skyldiga till skattebrott kan
alltså utan problem köpa bränsle utan skatt bara genom att lämna en försäkran om
bränslets användning. På bränsleområdet är försäkranssystemet öppet för alla
eller med andra ord lagstiftaren har inte pekat ut vilka som har rätt att köpa
bränsle utan skatt. Det beror på att upplagshavarna får avdrag för skatten om
bränslet sålts för förbrukning för ett visst ändamål. Det ankommer dock inte på
upplagshavarna att, annat än i uppenbara fall, göra en bedömning av om köparen
verkligen skall använda bränslet till det ändamål han uppger i sin försäkran (se
prop. 1997/98:18 s. 16 f). På bränsleområdet är alltså upplagshavarnas ansvar
för att systemet inte missbrukas minimalt, låt vara att många upplagshavare
säkert tar ett större ansvar än vad lagstiftningen kräver. Problemet är alltså
att systemet inte är individualiserat utan att skattefri försäljning får äga rum
för vissa ändamål.
Vidare kan den som hanterar alkohol på ett felaktigt sätt fortsätta att göra
skattefria inköp så länge som tillståndet hos Läkemedelsverket inte är
återkallat. Beskattningsmyndigheten kan naturligtvis uppmärksamma
Läkemedelsverket på att åtgärder måste vidtas. Detta kan dock ta tid och med
tanke på de mycket stora skattebelopp som den tekniska spriten omfattar, bör
åtgärder kunna sättas in så fort som möjligt. Ett tillstånd enligt lagen om
försäljning av teknisk sprit m.m. (LFT) att köpa alkohol kan vidare endast
återkallas om tillståndshavaren brutit mot bestämmelser i nämnda lag eller
föreskrifter meddelade med stöd av lagen. Med hänsyn härtill och till att syftet
med LFT inte är skattekontroll är det långt från säkert att tillstånd enligt
LFT går att återkalla p.g.a. av att tillståndshavaren inte sköter sina
åligganden på skatteområdet. I många fall är det säkert möjligt, t.ex. där sprit
köpts in för tekniska ändamål men använts för konsumtion.
Beskattningsmyndigheten har dock ingen egen möjlighet att hindra personer från
att fortsätta köpa alkohol skattefritt.
När det gäller bränsle finns det inga möjligheter att hindra en person, som
regelmässigt använder obeskattat bränsle för skattepliktiga ändamål, från att
fortsätta att köpa bränsle skattefritt. Genom en försäkran till upplagshavaren
kan bränslet köpas skattefritt och upplagshavaren är i de allra flesta fall
fredad från skattekrav för sin försäljning.
Bör försäkranssystemet ersätts med ett system med skattebefriade förbrukare?
Ekobrottsmyndigheten motsätter sig att ett system med godkända skattebefriade
förbrukare införs. Myndigheten förordar i stället ett system där upplagshavarna
dels ges ett större ansvar för att skattefria varor hamnar hos rätt person eller
på rätt plats, dels varje månad skall lämna uppgift till
beskattningsmyndigheten om hur stora kvantiteter varor som sålts skattefritt och
till vem. Myndigheten tillstyrker dock utredningens förslag att upplagshavarnas
rätt till avdrag för skatt förutsätter att varorna tagits emot av en
skattebefriad förbrukare.
Enligt dagens regler är det endast den som har tillstånd från Läkemedelsverket
att köpa minst 25 kilogram alkohol under ett kalenderår som mot försäkran kan
köpa alkoholvaror utan skatt (se 31 e § LAS). Syftet med regleringen av
försäljningen av teknisk sprit i LFT är att kunna påverka och kontrollera att
spriten inom landet köps och används inom ramen för vad lagstiftaren avsett,
dvs. användning för tekniska m.fl. ändamål. Som nämnts ovan kan ett tillstånd
enligt LFT endast återkallas om tillståndshavaren bryter mot bestämmelser i
lagen eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen. Nuvarande regelverk
ger alltså inte beskattningsmyndigheten någon möjlighet att bestämma vilka
aktörer som skall ingå i försäkranssystemet. Det innebär att myndigheten inte
har möjlighet att hindra personer, som missköter sig i förhållande till
skattelagstiftningen, från att fortsätta att köpa alkohol utan skatt. Detta kan
bara ske genom att Läkemedelsverket återkallar tillståndet i fråga. Även om
tillstånden från Läkemedelsverket gör att det är möjligt för
beskattningsmyndigheten att skaffa sig information om vilka som omfattas av
försäkranssystemet i LAS bör myndigheten ges ett större inflytande över
systemet, inte minst mot bakgrund av de stora skattebelopp som belöper på den
obeskattade spriten.
Försäkranssystemet i LSE bygger inte på att köparen har något tillstånd utan den
som uppger att han skall använda bränslet för ett skattefritt ändamål får mot
försäkran köpa det skattefritt. I fråga om skattefria inköp av bränsle har
alltså systemet med godkända skattebefriade förbrukare den fördelen att
lagstiftaren för upplagshavarna klart pekar ut vilka som får köpa bränsle
skattefritt. De ändamål som i dag ger rätt till skattefria inköp mot försäkran
enligt LSE är, om man bortser från förbrukning i transportmedel, följande; annat
ändamål än motordrift eller uppvärmning, förbrukning i metallurgiska processer,
växthusuppvärmning i yrkesmässig växthusodling. Utan någon form av godkännande
eller registrering kommer det att bli mycket svårt att med någorlunda exakthet
peka ut vilka aktörer som har rätt att köpa bränsle skattefritt. Med en regel
som enbart föreskriver att den som bedriver viss verksamhet får köpa bränsle
skattefritt kan lagstiftaren knappast kräva att upplagshavarna tar ett större
ansvar för att skattefritt bränsle hamnar hos rätt aktörer. Det är helt enkelt
inte rimligt att kräva att en upplagshavare skall kontrollera om en köpare t.ex.
bedriver yrkesmässig växthusodling eller inte. Ett problem med
Ekobrottsmyndighetens förslag är alltså att det inte klart pekar ut vilka som
har rätt att köpa bränsle utan skatt.
Med Ekobrottsmyndighetens förslag skulle det inte heller vara möjligt att hindra
oseriösa aktörer från att använda sig av möjligheten till skattefria inköp. Ett
annat problem är att Ekobrottsmyndighetens förslag inte gör det möjligt att
hindra den som missbrukar möjligheten att göra skattefria inköp från att
fortsätta köpa bränsle skattefritt. Med hänsyn till det nu sagda anser
regeringen att Ekobrottsmyndigheten förslag endast löser vissa av de problem som
i dag finns med försäkranssystemet. Ekobrottsmyndighetens förslag om att
upplagshavare varje månad till beskattningsmyndigheten skall lämna uppgift om
leveranser till skattebefriade förbrukare behandlas i avsnitt 6.4.
Mot bakgrund av ovan angivna förhållanden anser regeringen att dagens system bör
ersättas med ett system som bygger på att beskattningsmyndigheten har kännedom
om vilka som köper skattefria varor. De som av olika anledningar inte bör
anförtros att köpa varorna skattefritt skall hållas utanför systemet. Regeringen
anser därför att det i LAS och LSE bör införas regler som innebär att
skattefria inköp endast kan göras av den som av beskattningsmyndigheten godkänts
som skattebefriad förbrukare. Av praktiska skäl kan dock inte försäljning av
bränsle till fartyg och luftfartyg omfattas av systemet med skattebefriade
förbrukare. Detta behandlas i avsnitt 6.9.
Det bör framhållas att den som inte vill bli godkänd som skattebefriad
förbrukare eller som får avslag på sin ansökan kan köpa beskattade varor och i
efterhand ansöka om återbetalning av skatten.
Förslaget innebär att företag på alkoholområdet måste ha två tillstånd för att
kunna bedriva sin verksamhet, dels ett tillstånd från Läkemedelsverket för att
över huvud få köpa alkohol, dels ett godkännande från beskattningsmyndigheten
för att få köpa alkoholen utan skatt. Det är självfallet mindre lämpligt att
företag behöver tillstånd från två olika myndigheter för att kunna bedriva sin
verksamhet. Det bör dock hållas i minnet att de båda regleringarna delvis har
olika syften. Kontrollbehoven sammanfaller dock i många fall och regeringen
avser därför att återkomma med förslag som så långt som möjligt rationaliserar
och samordnar de båda kontrollsystemen.
Försäkranssystemet i LAS omfattar inte skattefria leveranser av alkoholvaror för
vetenskapliga ändamål och inte heller leveranser till sjukhus och apotek för
medicinska ändamål (se 20 § första stycket l). Från kontrollmässiga
utgångspunkter saknas det skäl att låta systemet med skattebefriade förbrukare
omfatta nämnda leveranser. Skattefria leveranser av alkoholvaror för
vetenskapliga ändamål bör dock bara få ske till högskolor och universitet. Andra
än högskolor och universitet, som använder alkoholvaror för vetenskapliga
ändamål, måste alltså ansöka om att bli godkända som skattebefriade förbrukare
för att kunna köpa varor utan skatt. I likhet med vad som skall gälla för
skattebefriade förbrukare kommer universitet, högskolor, sjukhus och apotek att
bli skattskyldiga om varorna används för andra ändamål än det som var
förutsättningen för skattefriheten.
Genom att ett tillståndssystem införs får beskattningsmyndigheten kontroll över
vilka aktörer som använder skattefria varor. Det innebär att revisioner och
annan granskning kan riktas direkt mot dessa. Eftersom ett godkännande skall
kunna återkallas under vissa förutsättningar skapas också en press på aktörerna
att sköta sig. De riskerar annars att åka ut ur systemet och får då nöja sig med
att söka återbetalning i efterhand, vilket i många fall kan innebära ekonomiska
problem.
I beskattningsmyndighetens beslut om godkännande skall för det första anges för
vilka ändamål varorna får användas. För bränslenas del bör det också i besluten
framgå vilka bränslen som kan komma i fråga för befrielse och, eftersom det inte
alltid är fråga om hel skattebefrielse, hur stor befrielsen skall vara. När det
gäller den tekniska användningen av alkohol finns bara hel skattebefrielse.
Reglerna om hur beskattningsmyndighetens beslut skall vara utformade är inte av
sådan karaktär att de behöver ges i lag utan de kan finnas i förordning.
Vilka skall kunna godkännas som skattebefriade förbrukare?
Som framgår av avsnitt 6.1.3 är det mycket stora skattebelopp som belöper på de
varor som i dag omfattas av försäkranssystemet. Det bör därför ställas höga krav
på den som skall godkännas. Skattebefriade förbrukare kan jämställas med dem
som har tillstånd att proviantera obeskattade tobaks- och alkoholvaror enligt
lagen (1999:446) om proviantering av fartyg och luftfartyg. I förarbetena till
den lagen anges att de som får ett tillstånd till proviantering i mycket är att
jämställa med upplagshavare och att samma krav bör gälla för den som får
tillstånd till proviantering som för den som godkänns som upplagshavare (se
prop. 1998/88:86 s. 81).
Kraven på lämplighet bör vara lika stora för den som ansöker om att bli godkänd
som skattebefriad förbrukare. I likhet med vad som gäller för upplagshavare bör
därför endast den som med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och
omständigheterna i övrigt är lämplig kunna godkännas.
Utredningen föreslår att endast den som i betydande omfattning använder
skattebefriade varor skall kunna godkännas som skattebefriad förbrukare. Enligt
utredningen får förbrukningen normalt anses betydande om skattebeloppet uppgår
till 15 000 kr. Skälen för utredningens förslag är att systemet endast bör
omfatta företag, som skulle drabbas av betydande likviditetsproblem, om de
tvingades köpa varorna med skatt och ansöka om återbetalning i efterhand.
Fiskeriverket, Sveriges Fiskares Riksförbund, Lantbrukarnas Riksförbund och
Trädgårdsnäringens Riksförbund avstyrker förslaget och anför att små företag som
inte uppfyller kravet kommer att drabbas av betydande likviditetspåfrestningar
i förhållande till sina inkomster.
Dagens försäkranssystem på bränsleområdet innehåller ingen begränsningsregel,
dvs. även företag med mycket låg bränsleförbrukning kan köpa sitt bränsle
skattefritt. I ett system där beskattningsmyndigheten i förväg skall godkänna
företagen som skattebefriade förbrukare kan det emellertid finnas skäl att
begränsa antalet företag som kan komma i fråga för ett godkännande. Regeringen
är dock tveksam till att bestämma gränsen med utgångspunkt från eventuella
likviditetsproblem. För att en sådan gräns skall bli rättvis krävs att hänsyn
inte enbart tas till hur stort skattebelopp förbrukningen motsvarar, utan för
att bedöma likviditetspåfrestningen måste skattebeloppet sättas i relation till
företagets omsättning. Det finns därför risk för att en gräns grundad på
likviditetsproblem kommer att leda till komplicerade prövningar och många
överklaganden. Regeringen är därför inte beredd att gå vidare med utredningens
förslag.
Enligt regeringens mening bör man vidare ställa sig frågan om det över huvud är
nödvändigt att förse systemet med godkända skattebefriade förbrukare med en
nedre beloppsgräns. För det första bör det framhållas att en gräns inte kommer
att vara avgörande för om ett företag skall få skattebefrielse eller inte utan
endast om företaget skall få skattebefrielsen direkt vid inköpet eller i
efterhand genom återbetalning. Fördelen med att omfattas av systemet är alltså
att man slipper ligga ute med skatten i väntan på återbetalning.
Ur administrativ synvinkel är knappast ett återbetalningssystem att föredra
framför ett system med godkända skattebefriade förbrukare. De företag som i dag
har rätt till återbetalning, t.ex. industriföretag, ansöker om återbetalning
kvartalsvis. Det innebär alltså fyra ansökningar per företag och år. Med
sedvanlig handläggning och kontroll torde det innebära att ett
återbetalningssystem är ungefär lika resurskrävande som ett system med godkända
skattebefriade förbrukare, i vart fall efter det att godkännande meddelats. När
det sedan gäller kontrollaspekterna bör det framhållas att möjligheterna att
missbruka ett återbetalningssystem ingalunda är små. Det är nämligen svårt för
beskattningsmyndigheten att upptäcka felaktigheter utan att kontrollera
uppgifterna i ansökan. Det kan t.ex. visa sig nödvändigt att genom föreläggande
inhämta uppgifter från en bränsleleverantör om hur mycket bränsle denne
levererat till sökanden under den period ansökan avser. Därutöver kan det krävs
att beskattningsmyndigheten genomför en revision hos sökanden för att
kontrollera att t.ex. bränsle som köpts skattefritt har använts för ett
skattefritt ändamål. Först efter nu nämnda kontroller kan
beskattningsmyndigheten vara tillräckligt säker på att uppgifterna i en ansökan
är riktiga. Med hänsyn till det nu sagda anser regeringen att det varken finns
administrativa skäl eller kontrollskäl för att tvinga mindre företag att använda
sig av ett återbetalningssystem.
Det finns vidare inte skäl att känna oro för att systemet med skattebefriade
förbrukare skulle bli alltför omfattande om även mindre företag får möjlighet
att ansöka om godkännande. Många mindre företag kommer nämligen sannolikt att
anse att deras bränsleförbrukning är för låg för att det med hänsyn till de krav
som ställs på de skattebefriade förbrukarna, som t.ex. lagerbokföring, skall
vara värt att ansöka om ett godkännande. Dessa företag kommer alltså att välja
att i efterhand ansöka om återbetalning av skatten.
Mot bakgrund av ovan angivna förhållanden anser regeringen att systemet med
skattebefriade även skall vara öppet för företag som förbrukar förhållandevis
små mängder bränsle eller alkohol.
Särskilda regler för yrkesfiskare
Fiskeriverket och Sveriges Fiskares Riksförbund anser att fiskets
skattebefrielse bör bygga på innehavet av yrkesfiskelicens eller
fartygstillstånd, dvs. att de som har licens eller tillstånd skall få köpa
bränslet skattefritt utan att vara godkända som skattebefriade förbrukare.
Enligt LSE tas ingen skatt ut på bränslen som förbrukas i skepp som används
yrkesmässigt. Fiskare som använder skepp, dvs. fartyg vars skrov har en högsta
längd av minst tolv meter och en största bredd av minst fyra meter, kan köpa
bränsle utan skatt mot att de lämnar en försäkran om att bränslet skall
förbrukas i skepp när skeppet inte används för privat ändamål. När det gäller
båtar, dvs. annat fartyg än skepp, krävs det att fiskaren har ett
fartygstillstånd för båten enligt fiskelagen (1993:787) för att få köpa bränsle
utan skatt.
Enligt fiskelagen krävs yrkesfiskelicens för att bedriva yrkesmässigt fiske.
Yrkesfiskelicens kan beviljas den för vars försörjning fisket är av väsentlig
betydelse, om fisket har anknytning till svensk fiskenäring. En licens får
återkallas, om den har meddelats på grund av felaktiga uppgifter i ansökan eller
om licensinnehavaren vid upprepade tillfällen överträtt bestämmelser om fiske.
Vidare krävs tillstånd för att få använda ett fartyg i yrkesmässig
fiskeverksamhet, s.k. fartygstillstånd.
En fördel med en sådan lösning som Fiskeriverket och Sveriges Fiskares
Riksförbund förordar är att fiskarna inte skulle behöva dels licens och
tillstånd från Fiskeriverket, dels ett godkännande från beskattningsmyndigheten
för att kunna bedriva sin verksamhet. Dessutom föreslås i avsnitt 6.9.2 att
skattefri försäljning av bränsle till skepp skall få ske till mottagare som inte
är skattebefriade förbrukare. Detta skall även gälla svenska skepp och alltså
inte bara utländska. För fiskare, som använder skepp i sin verksamhet, kommer
det alltså vara möjligt att köpa bränsle skattefritt utan att vara godkänd som
skattebefriad förbrukare. Från kontrollsynpunkt saknas det därför skäl att
hindra svenska fiskare från att på ett smidigt sätt kunna köpa bränsle utan
skatt.
En utgångspunkt bör vara att undvika att olika regler kommer att gälla för en
fiskares fartyg. Detta kan uppnås genom att den som har yrkesfiskelicens skall
anses godkänd som skattebefriad förbrukare för förbrukning av bränsle i såväl
skepp som båtar med fartygstillstånd enligt fiskelagen. Ett annat sätt är att
låta båtar med fartygstillstånd omfattas av samma regler som skepp, dvs.
skattefri försäljning av bränsle till båtar med fartygstillstånd skall även få
ske till mottagare som inte är godkända skattebefriad förbrukare. Vid en samlad
bedömning och då särskilt med beaktande av de regler som föreslås för skepp
anser regeringen att även båtar med fartygstillstånd enligt fiskelagen bör
omfattas av nämnda regler. Det innebär att en fiskare som använder en båt med
fartygstillstånd kommer att kunna köpa bränsle skattefritt utan krav på att vara
godkänd som skattebefriad förbrukare. Upplagshavarna kommer att få avdrag för
skatt på bränsle som tagits emot för förbrukning i en sådan båt. Vad detta
innebär utvecklas i avsnitt 6.9.2.
Bör systemet med skattebefriade förbrukare även omfatta företag som enligt
dagens regler inte har rätt att mot försäkran köpa varor utan skatt?
Sveriges Industriförbund och Svensk Industriförening anser att industrin även
skall omfattas av systemet med skattebefriade förbrukare. Lantbrukarnas
Riksförbund har samma inställning i fråga om företag som driver jordbruks-,
skogsbruks- och vattenbruksverksamhet. Regeringen anser att det finns skäl att
överväga om systemet även bör omfatta industrin och jordbruket. Utredningen har
dock inte haft i uppdrag att överväga om rätten att köpa bränsle skattefritt
skall utvidgas till fler sektorer och inte heller självmant tagit upp frågan.
Frågan behöver därför utredas och då särskilt vilka offentlig-finansiella
effekter en utvidgning skulle leda till. Med hänsyn härtill är regeringen för
närvarande inte beredd att föreslå att systemet med skattebefriade förbrukare
även skall omfatta industrin och jordbruket. Regeringen kommer att återkomma i
frågan efter det svenska ordförandeskapet i EU.
Sammanfattning och ikraftträdande
Sammanfattningsvis föreslår alltså regeringen ett system där endast den som är
godkänd som skattebefriad förbrukare skall få köpa bränsle eller alkohol
skattefritt. Endast den som med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och
omständigheterna i övrigt är lämplig skall kunna godkännas som skattebefriad
förbrukare. Kravet att man måste vara godkänd som skattebefriad förbrukare för
att få köpa alkoholvaror utan skatt skall dock inte gälla för universitet,
högskolor, apotek eller sjukhus. Detsamma skall gälla för försäljning till båtar
med fartygstillstånd enligt fiskelagen. Det nya systemet föreslås träda i kraft
den 1 oktober 2001.
6.4 Upplagshavarens rätt till avdrag vid skattefri försäljning, m.m.
Regeringens förslag: Upplagshavares och andra skattskyldigas rätt till avdrag
förutsätter att varorna tas emot av en skattebefriad förbrukare.

Utredningens förslag stämmer överens regeringens.
Remissinstanserna: Länsrätten i Dalarnas län, Tullverket och Sveriges
Redarförening har inga invändningar mot förslaget. Riksskatteverket anser att
det bör övervägas om upplagshavare skall ha direktåtkomst till registeruppgifter
om godkända skattebefriade förbrukare. Ekobrottsmyndigheten anser att
upplagshavare, i samband med den månatliga skatteredovisningen, på särskilt
fastställt formulär skall redovisa de poster för vilka avdrag yrkas. På
formuläret skall den skattebefriade förbrukarens namn och person- eller
organisationsnummer anges samt hur stora mängder som sålts till varje
förbrukare. Läkemedelsverket, Sveriges Industriförbund, Svensk Industriförening,
Sveriges Försäkringsförbund och Swedish Match North Europe tillstyrker
förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Reglerna om upplagshavares och andra
skattskyldigas rätt till avdrag för skatt vid försäljningen skall vara direkt
kopplade till att försäljning skett till en skattebefriad förbrukare. I dagens
system skiljer sig LAS och LSE åt på det sättet att skattefriheten i LAS
åstadkoms genom att skattskyldigheten inte inträder, medan avdragsrätt används i
LSE. Reglerna på detta område bör vara lika i de båda lagarna. Enligt
regeringens uppfattning bör skattefrihet genom avdragsrätt väljas. Avdragen
redovisas nämligen varje månad i deklarationen och det bör göra det lättare för
beskattningsmyndigheten att välja ut kontrollvärda objekt. Ett förslag om att
skattefriheten skall uppnås genom avdrag lämnas i avsnitt 5.1.
Rätten till avdrag bör utformas på samma sätt som rätten till avdrag för
alkohol- och tobaksvaror som tagits emot av någon som har tillstånd enligt lagen
om proviantering av fartyg och luftfartyg (32 § e och f LTS och LAS). Enligt
LTS och LAS får en upplagshavare göra avdrag för skatt på varor som tagits emot
av någon som har tillstånd enligt lagen om proviantering. I förarbetena
uttalades att rätten till avdrag inträder i samma stund som tillståndshavaren
tar varorna i besittning och att avdrag inte medges om varorna av någon
anledning försvinner under transporten (se prop. 1998/99:86 s 97). För varor som
säljs till en skattebefriad förbrukare bör alltså motsvarande gälla. Reglerna
för upplagshavarnas och andra skattskyldigas rätt till avdrag blir på detta sätt
tydliga. De skall säkerställa att varorna tas emot av en som godkänts som
skattebefriad förbrukare i enlighet med vad som gäller för dennes godkännande.
I likhet med utredningen anser regeringen att det bör ställas krav på att det
hos en upplagshavare enkelt går att se vilka skattebefriade förbrukare som köper
varor hos honom. Bestämmelser om att det hos en upplagshavare enkelt skall gå
att se vilka skattebefriade förbrukare som köper varor hos honom kan meddelas i
förordning genom verkställighetsföreskrifter. När det gäller
verkställighetsföreskrifter kan regeringen uppdra åt en myndighet att meddela
sådana föreskrifter. Regeringen har för avsikt att bemyndiga Riksskatteverket
att meddela föreskrifter i nu aktuella fall.
Ekobrottsmyndigheten föreslår att upplagshavare varje månad på särskilt
fastställt formulär skall lämna uppgift till beskattningsmyndigheten om hur
stora mängder varor som sålts till skattebefriade förbrukare. Myndigheten anför
att med en sådan uppgiftsskyldighet kommer beskattningsmyndigheten att kunna
ingripa på ett tidigt stadium eftersom beskattningsmyndigheten snabbt kommer att
få indikationer på onormalt stora inköp. Ekobrottsmyndigheten menar också att
en sådan uppgiftsskyldighet skulle vara preventiv eftersom enbart vetskapen om
att beskattningsmyndigheten har tillgång till uppgifterna kommer att verka
avhållande på de som är beredda att missbruka systemet.
Vad Ekobrottsmyndigheten föreslår är alltså att upplagshavare varje månad skall
lämna kontrolluppgifter om leveranser till skattebefriade förbrukare. Syftet med
att ta in uppgifterna är att kontrollera de skattebefriade förbrukarna. På
punktskatteområdet finns det i dag inga regler om att skattskyldiga eller andra
skall lämna kontrolluppgifter. Beskattningsmyndigheten får dock förelägga den
som är bokföringsskyldiga eller annan juridisk person än dödsbo att lämna
kontrolluppgift om tredje man (se 3 kap. 5 § LPP). Denna bestämmelse innebär att
beskattningsmyndigheten kommer att kunna förelägga upplagshavare att lämna
kontrolluppgifter om leveranser till skattebefriade förbrukare. Frågan blir då
närmast om befogenheten att inhämta kontrolluppgifter är tillräcklig eller om
nämnda befogenhet behöver kompletteras med en skyldighet för upplagshavare att
varje månad lämna uppgifter om leveranser till skattebefriade förbrukare.
För att en sådan uppgiftsskyldighet som Ekobrottsmyndigheten föreslår skall bli
effektiv krävs att beskattningsmyndigheten har både resurser och rutiner för att
analysera uppgifterna. Det innebär att samtliga uppgifter måste gås igenom och
analyseras. På alkohol- och bränsleområdet finns det cirka 600 upplagshavare,
låt vara att långt ifrån samtliga kommer att leverera varor till skattebefriade
förbrukare. De som levererar varor till skattebefriade förbrukare skall dock
enligt Ekobrottsmyndighetens förslag varje månad lämna uppgifter om leveranser
till uppskattningsvis 7 500 skattebefriade förbrukare. Beskattningsmyndigheten
skulle alltså varje månad få hantera och analysera en ansenlig mängd uppgifter,
varav merparten kanske inte ens kommer att ge några uppslag till kontroller. Det
finns därför en risk för att Ekobrottsmyndigheten förslag skulle bli mycket
resurskrävande utan att effektiviteten i kontrollverksamheten ökar i motsvarande
mån.
Att regelbundet ta in uppgifter kan vidare leda till att kontrollinsatserna
styrs till andra områden än där behovet för tillfället är som störst. Bara
förekomsten av uppgifterna kan alltså leda till att beskattningsmyndigheten
kommer att använda en oproportionerligt stor del av resurserna till att
kontrollera skattebefriade förbrukare. Därmed inte sagt att skattebefriade
förbrukare inte är ett viktigt kontrollområde utan bara att kontrollbehovet till
och från kan vara större på andra områden.
En upplagshavare skall i sin deklaration yrka avdrag för skatt på varor som
tagits emot av skattebefriade förbrukare. Beskattningsmyndigheten kommer alltså
att kunna förelägga upplagshavare, som redovisar onormalt stora avdrag, att
lämna kontrolluppgifter om leveranser till skattebefriade förbrukare i syfte att
kontrollera förbrukarna. Det bör tilläggas att beskattningsmyndigheten
självfallet kommer att kunna förelägga samtliga upplagshavare att för en viss
given tidsperiod lämna kontrolluppgifter om leveranser till skattebefriade
förbrukare. En sådan åtgärd skulle t.ex. kunna vara effektiv kort efter
systemets ikraftträdande eller när det av andra skäl är påkallat från
kontrollsynpunkt. Inget hindrar heller att beskattningsmyndigheten regelbundet,
t.ex. varje kvartal eller år, förelägger samtliga upplagshavare att lämna
kontrolluppgifter.
Med hänsyn till det ovan sagda anser regeringen att fördelarna med
Ekobrottsmyndighetens förslag inte uppväger nackdelarna, inte minst mot bakgrund
av att beskattningsmyndigheten redan har möjlighet att ta in uppgifter när det
är påkallat från kontrollsynpunkt. Regeringens bedömning är alltså att
beskattningsmyndigheten kommer att kunna kontrollera de skattebefriade
förbrukarna på ett effektivt sätt med nuvarande kontrollbefogenheter. Regeringen
är därför inte beredda att gå vidare med Ekobrottsmyndighetens förslag.
Riksskatteverket anser att det bör övervägas om upplagshavare skall få ha
direktåtkomst till registeruppgifter om skattebefriade förbrukare. I prop.
2000/01:33 Behandling av personuppgifter inom skatt, tull och exekution föreslår
regeringen en ny lag om behandling av uppgifter i skatteförvaltningens
beskattningsverksamhet. Enligt 2 kap. 9 § i förslaget får en enskild endast ha
direktåtkomst till uppgifter om sig själva under förutsättning att uppgifterna
får lämnas ut till honom och regeringen meddelat föreskrifter om det. Det är
alltså inte möjligt för enskilda att ha direktåtkomst till uppgifter om andra än
sig själva. Den fråga som Riksskatteverket tar upp har alltså nyligen
behandlats och det saknas därför skäl att nu överväga frågan på nytt.
6.5 Särskilda bokföringsregler
Regeringens förslag: En skattebefriad förbrukare skall löpande bokföra inköp och
förbrukning av obeskattade varor och på lämpligt sätt se till att det finns
underlag för kontroll av att varor som köpts in utan skatt använts för det
ändamål som var förutsättning för skattefriheten.

Utredningens förslag stämmer överens med vårt.
Remissinstanserna: Länsrätten i Dalarnas län, Tullverket och Sveriges
Redarförening har inga invändningar mot förslaget. Läkemedelsverket, Svenska
Petroleum Institutet, Sveriges Industriförbund, Svensk Industriförening, Swedish
Match North Europe och Sveriges Försäkringsförbund tillstyrker förslaget.
Sveriges Fiskares Riksförbund anser att det inte förefaller genomtänkt att
införa krav på ytterligare en typ av bokföring utöver det krav som gäller enligt
bokföringslagen.
Skälen för regeringens förslag: För att kontrollen av systemet skall bli
effektiv bör aktörerna åläggas att ha en bokföring som gör det möjligt att
kontrollera verksamheten. I vart fall bör bokföringen vara utformad så att det
klart framgår hur stora mängder av skattefria varor som köpts in, förbrukats för
det skattefria ändamålet och som finns i lager, dvs. det bör finnas en
lagerbokföring. Regeringen föreslår därför att en skattebefriad förbrukare
löpande skall bokföra inköp och förbrukning av obeskattade varor. Vidare bör en
förbrukare på lämpligt sätt se till att det finns underlag för kontroll av att
varor som köpts in utan skatt använts för det ändamål som var förutsättningen
för skattefriheten. Detta är för övrigt något som företagen måste göra redan i
dag för att korrekt kunna redovisa skatten på varor som köps in skattefritt men
som används för något annat ändamål än det som var förutsättningen för
skattefriheten.
Enligt bokföringslagen (BFL) skall inköp bokföras löpande. Däremot finns inget
krav enligt BFL om att bokföring måste ske på artikelnivå, dvs. i förevarande
fall inköp av obeskattad olja eller alkohol. För att klara av detta måste ett
extra konto läggas upp i bokföringen och vid varje inköpstillfälle måste en
extra bokföringskontering göras. När det gäller förbrukningen finns det inget
krav enligt BFL på löpande bokföring. Däremot måste enligt BFL vid varje bokslut
årets förbrukning fastställas för att få fram de kostnader som ska belasta
resultatet.
Vid en renodlad lagerbokföring skall förbrukningen i stället grunda sig på en
löpande redovisning av den faktiska förbrukningen. För t.ex. ett växthusföretag
skulle detta kräva en löpande redovisning av oljeförbrukningen. Rent praktiskt
måste det finnas en särskild mätare på oljepumpen från vilken man löpande kan
avläsa förbrukningen.
Kravet på lagerbokföring innebär att företagen måste redovisa inköp och
förbrukning löpande. De alternativ man kan tänka sig är daglig, veckovis eller
månadsvis redovisning. Vid exempelvis daglig redovisning måste varje dags
förbrukning av obeskattade varor läsas av och noteras i en journal eller
liknande. Där skall också noteras inköp av olja och uttag av olja för något
skattepliktigt ändamål. Vidare måste avstämningar göras genom fysisk
inventering. Från kontrollsynpunkt är det inte nödvändigt att ställa krav på
daglig eller veckovis redovisning. För att uppnå syftet med kravet på
lagerbokföring är det alltså tillräckligt att kräva månadsvis redovisning.
Försäkranssystemet för alkohol omfattar endast den som har tillstånd från
Läkemedelsverket att köpa minst 25 kilogram alkohol under ett kalenderår. Den
som har tillstånd skall enligt Läkemedelverkets verkställighets- och
denatureringsföreskrifter för teknisk sprit m.m. (LVFS 1995:2) föra anteckningar
över inköp, förbrukning och lager av teknisk sprit. Dessutom skall lagret
inventeras med lämpliga intervall (se 10 §). För de företag som i dag har
möjlighet att utnyttja försäkranssystemet på alkoholområdet finns alltså redan
krav på lagerbokföring. Dessa företag har med andra ord redan en bokföring som
möjliggör kontroll av verksamheten och uppfyller därmed redan de krav på
bokföringen som nu föreslås.
De närmare föreskrifterna om hur bokföringen skall vara utformad kan meddelas i
förordning genom verkställighetsföreskrifter. När det gäller
verkställighetsföreskrifter kan regeringen uppdra åt myndighet att meddela
sådana föreskrifter. Regeringen har för avsikt att bemyndiga Riksskatteverket
att meddela föreskrifter om hur bokföringen skall vara utformad.
När det gäller invändningen från Sveriges Fiskares Riksförbund föreslås i
avsnitt 6.3 och 6.9.2 att skattefri försäljning av bränsle till skepp eller båt
med fartygstillstånd enligt fiskelagen skall få ske till mottagare som inte är
godkända som skattebefriade förbrukare. Fiskare, som använder skepp eller båtar
med fartygstillstånd, kommer alltså inte att behöva ansöka om att bli godkända
som skattebefriade förbrukare för att få möjligt att köpa bränsle skattefritt.
Det innebär i sin tur att kravet på lagerbokföring inte kommer att gälla för
sådana fiskare, såvida de inte självmant ansöker om att bli godkända som
skattebefriade förbrukare. Det bör tilläggas att enligt dagens försäkranssystem
är det inte möjligt att mot försäkran köpa bränsle utan skatt för yrkesmässig
användning i båtar utan fartygstillstånd. Fiskare som använder sådana båtar
kommer precis som i dag att vara hänvisade till att ansöka om återbetalning i
efterhand.
6.6 Skattefrihet för varor som förvärvas från andra EU-länder
Regeringens förslag: Den som är godkänd som skattebefriad förbrukare och är
registrerad som varumottagare får göra avdrag för skatt på alkoholvaror som
förbrukats för ett skattefritt ändamål.

Utredningen föreslår ingen avdragsrätt för skattebefriade förbrukare.
Remissinstanserna tar inte upp frågan.
Skälen för regeringens förslag: Enligt LSE har samtliga skattskyldiga rätt att
göra avdrag för skatt på bränsle som använts för något skattefritt ändamål (se 7
kap. LSE). Någon ändring härvidlag föreslås inte i det här ärendet (se 7 kap.
förslaget till lag om ändring i LSE). Det innebär att den som vill köpa bränsle
från en utländsk upplagshavare kan göra det i egenskap av varumottagare och
sedan yrka avdrag för skatten i takt med att varorna förbrukas för något
skattefritt ändamål.
Som framgår av avsnitt 4.7.3 inträder skattskyldigheten för varumottagare när
han tar emot varorna. Han behöver dock betala skatten först i och med att den
skall deklareras. För en registrerad varumottagare innebär det att de varor han
tar emot en månad skall redovisas och betalas senast den tjugonde i månaden
efter. En oregistrerad varumottagare måste dock redovisa och betala skatten
senast fem dagar efter den dag då han tog emot varorna. Det innebär att en
oregistrerad varumottagare endast kan yrka avdrag för skatten på de varor som
förbrukats under de fem första dagarna efter mottagandet. En registrerad
varumottagare kan däremot yrka avdrag för skatten på varor som förbrukats under
redovisningsperioden, dvs. den kalendermånad då varorna togs emot. Det kan
naturligtvis tänkas att varorna inte förbrukas under samma redovisningsperiod
som de tagits emot från den utländske upplagshavaren. Avdrag för skatt på sådana
varor kan dock medges för senare redovisningsperioder, givetvis under
förutsättning att de förbrukats under den period som avdraget avser. Överstiger
avdragen för en redovisningsperiod skattens bruttobelopp för perioden, skall det
överskjutande beloppet återbetalas. Det nu sagda innebär att en registrerad
varumottagare förr eller senare kommer att få dra av skatten på samtliga varor
som förbrukats för något skattefritt ändamål. Detta gäller även den
oregistrerade varumottagaren. Reglerna för deklaration, betalning och
återbetalning av skatt finns i 2 kap. och 5 kap. LPP.
På energiområdet finns det alltså redan i dag regler som gör det möjligt för
svenska företag att köpa varor från utländska upplagshavare och ändå få del av
den skattefrihet som gäller för vissa användningsområden. Motsvarande möjlighet
finns dock inte på alkoholområdet. Detta hänger ihop med att enligt LAS är det
endast upplagshavare som har rätt att göra avdrag för skatt på varor som använts
för ett skattefritt ändamål. För att inte utländska upplagshavare skall
missgynnas bör det därför införas en avdragsrätt liknande den som finns i LSE.
För att få proviantera alkoholvaror utan skatt krävs tillstånd enligt lagen om
proviantering av fartyg och luftfartyg. Den som har tillstånd kan dock välja att
köpa varorna från en utländsk upplagshavare och sedan, i fall han är
registrerad varumottagare, yrka avdrag för skatten på varorna i takt med att de
förbrukas ombord. Som skäl till att denna avdragsrätt endast skulle gälla för
registrerade varumottagare anfördes i prop. 1998/99:86 att
beskattningsmyndigheten har möjlighet att avregistrera den som har åsidosatt vad
som åligger honom enligt gällande föreskrifter. Någon motsvarande möjlighet
finns självfallet inte för den oregistrerade varumottagaren. Den registrerade
varumottagaren är dessutom skyldig att varje månad lämna en deklaration, vilket
inte gäller för den oregistrerade. Därefter anförde regeringen att med tanke på
de stora skattebelopp som det kan röra sig om bör därför avdragsrätten bara
komma i fråga för den som är registrerad varumottagare (se s. 63). De skäl som
anfördes i prop. 1998/99:86 är även giltiga i det här ärendet. Regeringen
föreslår därför att nu aktuell avdragsrätt endast skall gälla för de som är
godkända som skattebefriade förbrukare och registrerade som varumottagare. En
bestämmelse härom tas in i 33 § LAS.
Det bör påpekas att för att få föra in teknisk sprit till landet krävs
införseltillstånd enligt lagen om försäljning av teknisk sprit m.m. (LFT).
Däremot har den som är registrerad som varumottagare rätt enligt alkohollagen
(1994:1738) att föra in alkoholdrycker till landet. Som nämnts i avsnitt 6.3
avser regeringen att återkomma med ett förslag som så långt möjligt
rationaliserar och samordnar kontrollsystemen i LAS respektive LFT.
6.7 Återkallelse av godkännande som skattebefriad förbrukare
Regeringens förslag: Godkännande av skattebefriad förbrukare får återkallas om
förutsättningarna för godkännande inte längre finns eller om varorna används för
annat ändamål än vad som anges i godkännandet. Vidare får godkännandet
återkallas om bokföringen inte är utformad på ett tillfredsställande sätt eller
om den som godkänts inte medverkar vid kontroll av verksamheten.

Utredningens förslag: stämmer överens med regeringens.
Remissinstanserna: Länsrätten i Dalarnas län, Tullverket och Sveriges
Redarförening har inga invändningar mot förslaget. Läkemedelsverket, Sveriges
Industriförbund, Svensk Industriförening, Swedish Match North Europe och
Sveriges Försäkringsförbund tillstyrker förslaget. Svenska Petroleum Institutet
tillstyrker förslaget men anser att beskattningsmyndigheten bör vara skyldig att
informera upplagshavare om beslut om återkallelse.
Skälen för regeringens förslag: Som anförts i avsnitt 6.3 bör det ställas stora
krav på den som skall ingå i det nya systemet. Dessa krav skall självfallet
uppfyllas under hela den tid som godkännandet gäller. Mer allvarliga
missförhållanden bör därför leda till att godkännandet återkallas.
En första återkallelsegrund bör vara att förutsättningarna för godkännande inte
längre finns. Detta innebär att återkallelse skall ske om de ekonomiska
förhållanden och omständigheterna i övrigt är sådana att ett godkännande inte
skulle ha meddelats.
Återkallelse bör också ske om varorna används för annat ändamål än vad som anges
i godkännandet. Både LSE och LAS har regler som innebär att skattskyldighet
inträder när någon köpt en vara för ett ändamål, som medför skattefrihet, men
sedan använder den för ett annat ändamål (4 kap. 1 § 6 LSE och 8 § första
stycket 7 LAS). De nu angivna reglerna syftar till att skatt skall tas ut vid en
felaktig användning. Reglerna är dock inte tänkta att kunna användas för att
skaffa sig en skattekredit. En näringsidkare skall alltså inte kunna ange ett
skattefritt ändamål vid inköpet och sedan använda varan för ett annat ändamål
och betala skatten vartefter varorna förbrukas. Om en förbrukare inte bryr sig
om att redovisa och betala skatt för varor som använts för ett skattepliktigt
ändamål bör godkännandet regelmässigt återkallas. Även om användningen har
deklarerats bör återkallelse tillgripas om det inte rör sig om ett enstaka
tillfälle.
Det bör vidare övervägas om återkallelse skall kunna ske vid två situationer som
har att göra med kontrollen av förbrukarna. Det förefaller rimligt att
återkallelse skall kunna ske om den som godkänts som skattebefriad förbrukare
inte uppfyller kraven på hur bokföringen skall vara utformad eller inte
medverkar vid beskattningsmyndighetens kontroll av verksamheten.
De nu angivna återkallelsegrunderna stämmer i allt väsentligt överens med de
grunder som gäller för återkallelse av tillstånd till proviantering enligt lagen
om proviantering av fartyg och luftfartyg. I det lagstiftningsärendet ansåg
Lagrådet att den återkallelsegrund som gällde medverkan vid skattekontroll borde
utgå. Regeringen, som inte ändrade sitt förslag, anförde bl.a. att obeskattade
alkoholdrycker och tobaksvaror skulle få hanteras skattefritt utanför den s.k.
suspensionsordningen. För att ett sådant system skall vara fiskalt försvarbart
måste det innehålla goda kontrollmöjligheter och det är från fiskal synpunkt
inte acceptabelt att den som motsätter sig en kontroll skall kunna fortsätta att
köpa obeskattade alkoholdrycker och tobaksvaror (se prop. 1998/99:86 s. 85).
Det finns beträffande det nu föreslagna systemet lika stort behov av kontroll
och av att hålla dem som inte medverkar vid kontroll utanför systemet.
Regeringen anser därför att ett godkännande skall kunna återkallas om
förbrukaren inte fullgör sina bokföringsskyldigheter eller inte medverkar vid en
skattekontroll.
Den som godkänts som skattebefriad förbrukare kan köpa alkohol och bränsle utan
skatt. Det är inte rimligt att den som misskött sig och på grund därav fått sitt
godkännande återkallat skall kunna fortsätta att köpa produkter skattefritt.
Med hänsyn härtill bör ett beslut om återkallelse gälla omedelbart, om inte
annat förordnas.
Svenska Petroleum Institutet anser att beskattningsmyndigheten bör vara skyldig
att informera upplagshavare om beslut om återkallelse. Regeringen anser dock att
det inte är lämpligt att införa en lagstadgad uppgiftsskyldighet av nu aktuellt
slag. Behovet av information får i stället tillgodoses genom att
upplagshavarna, i de fall de är osäkra, kontaktar beskattningsmyndigheten för
att kontrollera att den som utger sig för att vara godkänd som skattebefriad
förbrukare också är det.
Regeringen föreslår alltså att ett godkännande som skattebefriad förbrukare
skall kunna återkallas om, förutsättningarna för godkännande inte längre finns,
alkoholen eller bränslet används för annat ändamål än det än som anges i
godkännandet, förbrukaren inte fullgör sina bokföringsskyldigheter eller
förbrukaren inte medverkar vid skatterevision.
6.8 Ikraftträdande- och övergångsregler
Regeringens förslag: De nya bestämmelserna om skattebefriade förbrukare skall
träda i kraft den 1 oktober 2001. Den som har ett tillstånd från
Läkemedelsverket, som innebär att han i dag för köpa alkohol utan skatt mot
försäkran, skall under en övergångsperiod anses godkänd som skattebefriad
förbrukare.

Utredningens förslag: Skiljer sig från regeringens vad gäller tidpunkten för
ikraftträdandet.
Remissinstanserna: Kammarrätten i Sundsvall anser att det ur kontrollsynpunkt
torde vara att föredra om tillstånden från Läkemedelsverket upphörde att gälla i
samband med ikraftträdandet och att tillståndshavarna tvingas ansöka om att bli
godkända som skattebefriade förbrukare. Länsrätten i Dalarnas län har inga
invändningar mot förslagen. Läkemedelsverket tillstyrker förslaget.
Skälen för regeringens förslag: När det gäller alkohol är dagens
försäkranssystem kopplat till att den som köper alkoholen har ett tillstånd från
Läkemedelsverket. Verkets tillstånd är som regel begränsade till att gälla i
tre år. Vidare anges i tillstånden hur stor mängd som får köpas per år, vilken
typ av vara som får köpas, t.ex. odenaturerad eller fullständigt denaturerad,
samt för vilken användning som rätt till inköp föreligger.
Regeringen delar till viss del Kammarrätten i Sundsvalls bedömning att det vore
att föredra om det nya systemet med skattebefriade förbrukare kunde träda i
kraft med en gång. Vi anser dock att det är nödvändigt att underlätta övergången
till det nya systemet och föreslår därför att tillstånd som meddelats av
Läkemedelsverket skall gälla som ett godkännande som skattebefriad förbrukare.
Den tid och de ändamål som anges i tillståndet skall också gälla. Har någon fått
ett tillstånd, som gäller från t.ex. den 1 januari 2000 till utgången av 2002,
skall han alltså anses som en skattebefriad förbrukare fram till den sistnämnda
tidpunkten. Därefter måste han ansöka om att bli godkänd som skattebefriad
förbrukare. Att ett tillstånd från Läkemedelsverket skall gälla som ett
godkännande som skattebefriad förbrukare innebär att tillståndshavaren måste
rätta sig efter övriga regler som gäller för en skattebefriade förbrukaren t.ex.
reglerna om bokföring. Likaså kan hans övergångsvis gällande godkännande
återkallas om förutsättningarna för återkallelse föreligger.
Utredningen föreslår att det nya systemet skall träda i kraft den 1 juli 2001.
För att de som omfattas av de nya bestämmelserna och beskattningsmyndigheten
skall hinna förbereda sig för det nya regelsystemet föreslår dock regeringen att
det nya systemet skall träda i kraft först den 1 oktober 2001.
6.9 Förbrukning av bränslen i skepp och flygplan
6.9.1 Hur dagens försäkranssystem fungerar i praktiken
Som framgår av avsnitt 6.1.3 står förbrukning i skepp eller flygplan för
huvuddelen (runt 2 miljoner m3 per år) av det bränsle som i dag säljs mot
försäkran. Vidare framgår att mer än hälften av detta bränsle avser utrikes
trafik. Vid kontakter med oljebranschen har följande framkommit om hanteringen
av dessa bränslen.
Skepp
Det finns kunder som lämnar stående försäkran och sådana som lämnar försäkran
varje gång. De större rederierna, t.ex. Finlandsfärjorna, har stående försäkran.
För de fartyg som tillfälligt lägger till i Sverige sker de affärsmässiga
kontakterna ofta via en mellanhand. Betalningen för oljan sker då via denna
mellanhand. Däremot levereras oljan direkt av bolagen och de ser också själva
till att få in försäkran i samband med att båten tankas. Själva försäkran finns
på leveranssedeln.
De bolag som utredningen varit i kontakt med gör i mycket liten utsträckning
affärer med återförsäljare som inte är upplagshavare. Efter det att en större
härva med skattebedrägerier upptäckts i Stockholm, där försäkranssystemet för
skepp använts, har de bolag som sysslar med bunkring av skepp skärpt sina
rutiner väsentligt. Hos vissa bolag får återförsäljarna köpa bränslet i
beskattat skick för att sedan få återbetalning av skatten när de visar upp en
försäkran från den som slutligt tagit emot bränslet. Andra bolag låter
återförsäljarna köpa bränslet skattefritt. Ofta har då återförsäljaren redan en
försäkran från slutförbrukaren men ibland får bolagen den först i efterhand.
Återförsäljarnas leveranser sker ofta via egna tankbåtar.
Flygplan
Hanteringen skiljer sig åt beroende på om det är fråga om en flygplats med
reguljär trafik eller om det är en lokal flygklubb eller liknande. På
flygplatserna med reguljär trafik finns cisterner som är registrerade som
skatteupplag och där flera oljebolag kan samlagra bränslet. På t.ex. Arlanda är
det sammanlagt sex bolag som samlagrar bränsle i samma utrymme. Där sker också
tankningen av flygplanen via pipelines medan det på andra flygplatser sker via
tankbilar. Dessa leveranser avser så gott som uteslutande flygfotogen. Bolagen
har inte alltid egen personal som sköter själva hanteringen men för varje upplag
finns angivna vilka som ansvarar för verksamheten. Oavsett vem som i praktiken
gör den slutliga leveransen till planen har oljebolagen hand om den
skattemässiga redovisningen.
Vid leveranser direkt in i planens tankar är själva försäkran en leveranssedel
som skrivs på av en ansvarig för planet. Varje leverans har alltså en egen
försäkran. Leveranssedeln används sedan vid faktureringen men den innehåller
också en skrivning om att den som tar emot leveransen försäkrar att bränslet
skall användas för drift av planet. Hanteringen av dessa leveranser medför inga
kontrollproblem för bolagen. När väl planet är tankat är det i praktiken
omöjligt att göra något annat med bränslet än att driva flygplansmotorerna.
Till lokala flygklubbar och små flygbolag (helikopterbolag, turistflyg m.m.) som
utnyttjar flygplatser som saknar reguljär trafik sker bulkleveranser, vilket
innebär att en tankbil levererar bränslet till en farmartank eller liknande som
flygklubben eller företaget disponerar. Dessa leveranser avser till den helt
övervägande delen flygbensin. Ca 8 000 m3 flygbensin per år förbrukas i Sverige.
De som tar emot dessa leveranser lämnar stående försäkran en gång per år.
Oljebolagen kontrollerar också att de volymer som anges inte skiftar väsentligt
mellan åren och att de verkar rimliga utifrån den förbrukning man kan förvänta
sig.
6.9.2 Särskilda regler för skepp och flygplan
Regeringens förslag: Skattefri försäljning av bränsle till skepp och flygplan
skall även kunna ske till en mottagare som inte är godkänd som förbrukare. För
att upplagshavare skall få avdrag för skatt på bränsle som levereras till skepp
och flygplan skall krävas att bränslet tagits emot för förbrukning i skeppet
eller flygplanet.

Utredningens förslag stämmer överens med regeringens i fråga om reglerna för
skepp. När det gäller flygplan skiljer sig förslagen dock åt eftersom regeringen
inte föreslår att skattefria leveranser till flygplan skall begränsas till
vissa särskilt angivna flygplatser.
Remissinstanserna: Tullverket och Sveriges Redarförening har inga invändningar
mot förslagen. Luftfartsverket avstyrker förslaget att begränsa den skattefria
försäljningen till vissa flygplatser. Riksskatteverket ifrågasätter om det inte
bör uppställas krav på att svenska redare skall vara godkända som skattebefriade
förbrukare. Riksrevisionsverket saknar en analys av problemen med dagens
försäkranssystem vad gäller skattefria leveranser till skepp.
Ekobrottsmyndigheten tillstyrker skärpningen av avdragsregeln för upplagshavare
men anser att försäljningen av skattefritt bränsle inte skall få ske via
återförsäljare. Svenska Petroleum Institutet anser att kravet på att bränslet
skall tas emot i skeppet påtagligt minskar risken för att skattefriheten
missbrukas. Kungliga Svenska Aeroklubben avstyrker förslaget och anför att
förslaget är orättvist eftersom skattefri försäljning endast får ske på vissa
särskilt angivna flygplatser. Svenska Allmänflygföreningen och Hjelmco Oil
avstyrker förslaget och anför att förslaget är diskriminerande i förhållande
till de mindre användarna och flygplatserna. Förslaget hämmar dessutom
konkurrensen. Frivilliga Flygkåren avstyrker förslaget och anför att förslaget
kommer att kraftigt reducera tillgången på bränsle på de flesta av de
flygplatser som i dag utgör baser för kårens verksamhet.
Skälen för regeringens förslag:
Skepp
Försäljning av bränsle till skepp sker ofta under den korta tid som skeppet
ligger i hamn för lastning och lossning. Det rör sig ofta om skepp som angör
svenska hamnar endast vid enstaka tillfällen. Det får anses uteslutet att
beskattningsmyndigheten skall vara involverad i denna hantering genom att
försäljningen skulle vara villkorad av att mottagaren är godkänd som
skattebefriad förbrukare. För dessa skepp måste därför särskilda regler finnas.
Ett tänkbart alternativ skulle vara återbetalning. Det skulle dock med all
sannolikhet medföra betydande problem för de oljebolag som i dag är verksamma på
denna marknad. Ofta finns det möjlighet att skaffa bränsle till skeppet i ett
annat land, där skattefriheten medges direkt och man kommer då att undvika att
köpa bränsle i Sverige.
Mot bakgrund av ovan angivna förhållanden anser regeringen att även den som inte
är godkänd som skattebefriad förbrukare skall kunna köpa bränsle skattefritt
för förbrukning i skepp. Riksskatteverket har ifrågasatt om det inte bör krävas
att svenska redare skall vara godkända som skattebefriade förbrukare. Regeringen
är tveksam till att föreslå en sådan bestämmelse eftersom rederierna, utan att
vara godkända skattebefriade förbrukare, ändå alltid kan köpa bränsle
skattefritt i ett annat land. Det är dock sannolikt att de större rederierna,
som i dag lämnar stående försäkran, kommer att inordna sig i det nya systemet
med skattebefriade förbrukare eftersom det bör underlätta hanteringen mellan
rederierna och oljebolagen.
En sak som måste beaktas i sammanhanget är att leveranser till skepp är det
område inom det nuvarande försäkranssystemet för bränsle där man funnit mest
oegentligheter. Problemet har dock inte varit att bränslen, som har levererats
till skepp, därefter hamnat fel. I stället har problemet varit att
försäkransblanketter har använts som underlag för avdrag trots att bränslet gått
direkt till andra användare. I vissa fall är det upplagshavare som missbrukat
systemet. I lika hög utsträckning är det dock mellanhänder, som genom att visa
upp falska försäkranshandlingar, har kunnat köpa bränsle från upplagshavare utan
skatt och därefter levererat bränslet till helt andra kunder. Reglerna kring de
skattefria leveranserna till skepp måste därför skärpas.
I dagens regel sägs att avdrag medges för bränsle som sålts för förbrukning i
skepp. Det kan alltså enligt lagtexten räcka med att upplagshavaren haft
uppfattningen att försäljning sker för förbrukning i skepp. Det finns däremot
inget uttryckligt krav på att han även skall se till att bränslet hamnar i ett
skepp. Det måste därför av lagtexten klart framgå att upplagshavarens rätt till
avdrag förutsätter att bränslet faktiskt kommit till skeppet. Rätt till avdrag
bör därför endast föreligga om bränslet tagits emot i skeppet. Det stämmer också
med den ordning vi föreslagit för leveranser till skattebefriade förbrukare.
Däremot bör det inte ställas några krav i lagtexten på att den som tar emot
bränslet skall intyga vad det skall användas till. En sådan regel leder snarare
fel då den kan tas till intäkt för att det är dokumentet som utlöser
upplagshavaren avdragsrätt. Problemet med fusk i dagens försäkranssystem ligger
huvudsakligen i att försäkran i sig fått en alltför stor betydelse för
avdragsrätten. Upplagshavarna får i stället, genom att bevara leveranssedlar
eller liknande handlingar, se till att de har möjlighet att styrka rätten till
avdrag.
Regeringen föreslår alltså att upplagshavare, utöver avdraget för leveranser
till skattebefriade förbrukare, skall få avdrag för skatt på bränsle som tagits
emot för förbrukning i skepp för annat än privat ändamål. Den som tagit emot
bränslet skall, i likhet med vad som gäller i dag, bli skattskyldig om bränslet
används för något annat ändamål än fartygsdrift eller för privat fartygsdrift.
Det finns skäl att något beröra frågan om det regler som nu föreslås gör det
möjligt att i likhet med vad som sker i dag låta leveransen till slutförbrukaren
ske via en återförsäljare. I dagens system blir denna leverans skattefri genom
att återförsäljaren förser upplagshavaren med en försäkran från slutförbrukaren.
Ansvaret för att omständigheterna kring leveransen är riktiga ligger emellertid
hos upplagshavaren eftersom det är han som gör avdrag för skatten på det som
levererats.
Ekobrottsmyndigheten anför att endast godkända upplagshavare bör få sälja
bränsle skattefritt till skepp och att det inte längre bör vara tillåtet för
återförsäljare att som mellanhand sälja bränsle skattefritt. De regler som nu
föreslås innebär att avdragsrätt föreligger endast om bränslet har tagits emot i
skeppet. Upplagshavarna måste alltså kunna styrka att bränslet levererats in i
skeppet. I de fall en upplagshavare själv sköter leveransen till skeppet bör det
inte bli några problem att bevisa att bränslet tagits emot i transportmedlet.
En upplagshavare som vill undvika att få sina skatteavdrag ifrågasätta bör
därför se till att själv ansvara för leveransen. Däremot kan han låta en
återförsäljare förmedla själva försäljningen. Det går dock inte att bortse från
att den skärpning som nu föreslås innebär att upplagshavare, som inte har full
kontroll över sina leveranser till skepp, riskerar att få sina skatteavdrag
ifrågasatta. Detta kan i slutändan leda till att de får betala skatt för
bränslet. Upplagshavarna kommer självfallet att vara medvetna om riskerna och
agera därefter varför det framstår som onödigt att införa ett förbud för
upplagshavare att använda sig av mellanhänder eller återförsäljare. Det som nu
sagts gäller även leveranser till skepp som disponeras av en godkänd
skattebefriad förbrukare. Det bör vidare framhållas att oljebolagen har ett
intresse av se till att inte obeskattad olja säljs som motorbränsle eller
villaolja eftersom bolagen då skulle förlora marknadsandelar. Mot bakgrund av nu
angivna förhållanden är regeringen inte beredd att förbjuda upplagshavare från
att använda sig av mellanhänder eller återförsäljare.
Flygplan
I likhet med vad som gäller skeppen sker hanteringen av flygbränsle i stor
utsträckning under sådana former att den inte går att passa in i ett system där
beskattningsmyndigheten först skall lämna ett godkännande. Även när det gäller
flygplan behövs det alltså en regel som gör det möjligt för upplagshavare att,
utöver avdraget för leveranser till skattebefriade förbrukare, få avdrag för
skatt på bränsle som tagits emot för förbrukning i flygplan. Den som tagit emot
bränslet skall i likhet med vad som gäller i dag bli skattskyldig om bränslet
används för något annat ändamål än flygplansdrift.
I syfte att motverka skattefusk föreslår utredningen att avdrag för skatt på
bränsle som tagits emot för förbrukning i flygplan endast skall medges om
bränslet tagits emot på vissa angivna flygplatser. Utredningen föreslår alltså
restriktivare regler för flygtrafiken än för sjötrafiken. Vad som ligger bakom
denna skillnad i behandling framgår inte av utredningens betänkande. Däremot
framhåller utredningen att försäkranssystemet för leveranser till skepp
missbrukats i syfte att undandra skatt. Det finns dock ingen uppgift om missbruk
i fråga om skattefria leveranser till flygplan. Med hänsyn till det nu sagda
och till att det förefaller tveksamt från konkurrenssynpunkt att begränsa
möjligheten till skattefria leveranser till vissa flygplatser är regeringen inte
beredd att föreslå en sådan begränsning. I likhet med vad som gäller för skepp
skall alltså rätten till avdrag för bränsle som tagits emot för förbrukning i
flygplan gälla utan lokala begränsningar.
Regeringen anser vidare att det inte heller i fråga om flygtrafiken finns skäl
att kräva att svenska flygbolag m.fl. skall vara godkända skattebefriade
förbrukare. Svenska flygbolag får alltså precis som svenska rederier välja
vilket system för skattefria inköp de vill använda sig av.
När det gäller möjligheten för lokala flygklubbar m.fl. att agera som
återförsäljare av flygbränsle hänvisas till vad som sagts beträffande
återförsäljare av fartygsbränsle.
Ikraftträdande
De särskilda reglerna om flygplan och skepp föreslås träda i kraft samtidigt som
de nya reglerna om skattebefriade förbrukare, dvs. den 1 oktober 2001.
7 Säkerheter vid import och export
Regeringens bedömning: Något krav på säkerhet vid transport av varor i samband
med import eller export införs inte.

Utredningens förslag: Kravet på säkerhet vid transport skall även omfatta de
fall då varor importeras eller exporteras.
Remissinstanserna: Länsrätten i Dalarnas län, Tullverket, Riksskatteverket och
Sveriges Redarförening har inga invändningar mot förslaget. Svenska Petroleum
Institutet anför att Sverige har en omfattande export av raffinerade
oljeprodukter och att det är angeläget att inga extra kostnader belastar
verksamheten. Sprit och Vinleverantörsföreningen anser att förslaget kommer att
mångdubbla nivån på säkerheterna och avstyrker därför förslaget. Sveriges
Industriförbund, Svensk Industriförening, Swedish Match North Europe och
Sveriges Försäkringsförbund tillstyrker förslaget.
Skälen för regeringens bedömning: Enligt LTS, LAS och LSE skall upplagshavare
ställa säkerhet för betalning av skatt i samband med transport av obeskattade
varor. Säkerheten beräknas enligt schablon och skall motsvara den skatt som i
medeltal belöper på de obeskattade varor som upplagshavaren transporterar under
ett dygn.
Kravet på säkerhet för transporter har sin grund i cirkulationsdirektivet. De
svenska bestämmelserna omfattar endast transporter av varor inom EU och inte
varor som importerats eller skall exporteras.
Enligt den ursprungliga lydelsen av cirkulationsdirektivet, artikel 5.2, skulle
punktskatten anses vilande för varor som kom från eller var på väg till tredje
land när de omfattas av gemenskapens tullförfarande på annat sätt än övergång
till fri omsättning eller när de placerats i frizon eller frilager. Detta
innebar bl.a. att punktskatten var vilande om varor exporterades. Genom direktiv
94/74/EG ändrades artikeln så att export inte längre omfattades av artikel 5.2.
I preambeln till direktiv 94/74/EG anges att det är nödvändigt att undanta
tullproceduren för export från uppskovsreglerna för punktskattepliktiga varor
för att, inom ramen för flyttningsförfarandet för punktskattepliktiga varor,
kunna ställa säkerhet för de risker som är förbundna med flyttning av varor från
lastningsplatsen till tullkontoret på utförselplatsen från gemenskapen.
Svenska Petroleum Institutet och Sprit och Vinleverantörsföreningen anför att
utvidgade krav på transportsäkerhet kommer att leda till ökade kostnader för
deras medlemsföretag. Utredningen anför i sitt betänkande att detta inte kommer
att bli fallet utan att utvidgade krav på transportsäkerhet endast kommer att
innebära att säkerheten kan tas i anspråk i ytterligare några fall. Som
redogjorts för inledningsvis beräknas den nuvarande transportsäkerheten enligt
schablon. Enligt denna schablonregel skall säkerheten motsvara den skatt som i
medeltal belöper på de obeskattade varor som upplagshavaren transporterar under
ett dygn. Om kravet på transportsäkerhet utvidgas i enlighet med utredningens
förslag skall, till skillnad från i dag, även varor som importeras och
exporteras ligga till grund för schablonberäkningen. Det säger sig självt att
upplagshavarna i sådana fall kommer att få ställa högre säkerheter och att deras
kostnader därmed kommer att öka.
Bestämmelserna om transportsäkerhet i LTS, LAS och LSE bygger på att fråga är om
transport av obeskattade varor. När det gäller varor som exporteras tillämpas
s.k. bruttoredovisning, vilket innebär att varor som skall exporteras skall tas
upp till beskattning och att avdrag medges för de varor som exporteras. De nya
bestämmelserna om skattskyldighetens inträde för upplagshavare innebär ingen
ändring härvidlag. När det gäller export är det därför fel att tala om
obeskattade varor. Skatteuppskov gäller alltså inte för varor som transporteras
i samband med en export utan i stället gäller att för de varor som exporteras
lyfts skatten av genom ett avdrag. Regeringen anser därför att det inte finns
något behov av utvidga kravet på transportsäkerhet till att även omfatta varor
som går på export. Eftersom cirkulationsdirektivet inte säger något om
transportsäkerhet vid import saknas det därmed också skäl att låta kravet på
transportsäkerhet omfatta varor som importeras.
8 Import av produkter som innehåller alkohol
Regeringens förslag: Undantag från skatteplikt skall gälla för alkoholinnehållet
i vissa i gemenskapsrätten angivna produkter.

Utredningens förslag stämmer överens med vårt.
Remissinstanserna: Länsrätten i Dalarnas län, Tullverket, Riksskatteverket och
Sveriges Redarförening har inga invändningar mot förslaget. Sveriges
Industriförbund, Svensk Industriförening, Swedish Match North Europe och
Sveriges Försäkringsförbund tillstyrker förslaget.
Skälen för regeringens förslag: I 20 § första stycket e-i LAS anges ett antal
produkter som innehåller alkohol och som upplagshavaren kan framställa utan att
skattskyldighet inträder för alkoholen. Produkterna är sådana som antingen skall
eller får vara skattebefriade enligt artikel 27 i alkoholskattedirektivet.
Skattskyldighet inträder således inte för upplagshavaren för den alkohol som:
- används för framställning av vinäger som hänförs till KN-nr 2209,
- används för framställning av läkemedel,
- används för att framställa smakämnen för tillverkning av livsmedel och drycker
med en alkoholhalt som inte överstiger 1,2 volymprocent,
- direkt eller som ingrediens används i halvfabrikat för framställning av
livsmedel, eller som fyllning, förutsatt att alkoholinnehållet vid varje
tillfälle inte överstiger 8,5 liter ren alkohol per 100 kilogram
chokladprodukter, och 5 liter ren alkohol per 100 kilogram av andra produkter,
- används vid tillverkning av en vara som inte är avsedd för konsumtion, under
förutsättning att ingående alkohol är denaturerad i enlighet med någon
EG-medlemsstats krav.
Om någon, som inte är upplagshavare, har använt alkohol för att framställa
produkterna, har han rätt till återbetalning av skatten enligt reglerna i 30 §
LAS. Däremot finns för närvarande inga regler som gör det möjligt för den som
för in dessa produkter till Sverige att komma ifrån skatten på den del av
produkten som består av alkohol. Beträffande produkter som kommer från ett annat
medlemsland lär frågan aldrig ha aktualiserats. Vid import från tredje land, av
t.ex. parfymer, har dock Tullverket ansett att skatt måste tas ut på
alkoholinnehållet eftersom det saknas undantag för sådana fall i LAS.
Regeringen anser att den nuvarande skillnaden i reglerna för produkter som
importeras och sådana som framställs inom landet bör åtgärdas. Vi föreslår
därför att den alkohol som ingår i nu aktuella produkter skall undantas från
skatteplikt i LAS. Produkterna kan då föras in i landet utan
beskattningskonsekvenser.
Förslaget föranleder ändringar i 7 § LAS. Den nya bestämmelsen skall gälla från
och med den 1 oktober 2001.
9 Ledsagardokument vid import
Regeringens förslag: Kravet på att ledsagardokument skall upprättas vid import
tas bort.

Utredningens förslag stämmer överens med regeringens.
Remissinstanserna: Tullverket, Sveriges Industriförbund, Svensk
Industriförening, Swedish Match North Europe och Sveriges Försäkringsförbund
tillstyrker förslaget. Svenska Petroleum Institutet har inga invändningar mot
förslaget under förutsättning att möjligheten att kontrollera transporter av
punktskattepliktiga varor inte försämras. Länsrätten i Dalarnas län och Sveriges
Redarförening har inga invändningar mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Något krav på ledsagardokument vid import finns
inte i cirkulationsdirektivet. Vid införandet av LTS, LAS och LSE ansåg dock
regeringen att det fanns behov av att få verifierat att varorna nått avsedd
mottagare och av den anledningen infördes ett krav på ledsagardokument (prop.
1994/95:56 s. 99). Numera finns det dock möjligheter att inhämta nödvändig
information för kontroll på annat sätt. Enligt 2 § tullregisterlagen (1990:137)
får tullregistret användas bl.a. för revisions- och annan kontrollverksamhet
enligt LPP. Registret skall bl.a. innehålla uppgifter som importörer är skyldiga
att lämna med anledning av import. Uppgifterna får lämnas ut på elektronisk väg
till Riksskatteverket och skattemyndigheterna (3 och 7 §§ samma lag).
Regeringen föreslår därför att kraven på ledsagardokument vid import tas bort
från LTS, LAS och LSE. Det kan nämnas att detta får viss inverkan på lagen
(1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror,
tobaksvaror och mineraloljeprodukter. Enligt 1 kap. 6 § nämnda lag skall
transporter åtföljas av ledsagardokument enligt vad som föreskrivs i LTS, LAS,
eller LSE eller enligt cirkulationsdirektivet. Genom vårt förslag kommer det
inte att finnas krav på ledsagardokument vid import. Detta bör dock inte
innebära några problem för tullens kontroll enligt lagen eftersom det genom
tullens register går att ta reda på om transporten avser en importsituation.
Förslaget föranleder ändringar i 23 § LTS, 22 § LAS och i 6 kap. 3 § LSE.
Förslaget föreslås träda i kraft den 1 oktober 2001.
10 Utökade möjligheter till revision
10.1 Revision av upplagshavare och skatteupplag m.m
Regeringens förslag: Revision skall få göras hos den som ansöker om godkännande
som upplagshavare eller skattebefriad förbrukare och hos den som ansöker om
registrering som varumottagare. Revision skall även få göras hos sådan
skatterepresentant som en distansförsäljare. Revision skall också få ske för
kontroll av skatteupplag.

Utredningens förslag: Föreslår att de nya möjligheterna till revision skall
träda i kraft först i samband med att punktskatterna inordnas i
skattekontosystemet, dvs. den 1 januari 2003. Dessutom föreslår inte utredningen
att revision skall få ske hos den som ansöker om att bli godkänd som
skattebefriad förbrukare.
Remissinstanserna: Riksskatteverket tillstyrker förslaget men anser att
ikraftträdandet bör flyttas fram till den 1 juli 2001. Övriga remissinstanser
tillstyrker eller berör inte förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Skatterevision får beslutas för kontroll av att
deklarations- och annan uppgiftsskyldighet fullgjorts riktigt och fullständigt
eller, att förutsättningar finns att fullgöra uppgiftsskyldighet som kan antas
uppkomma. Revision får enligt huvudregeln göras hos den som är eller kan antas
vara bokföringsskyldig enligt bokföringslagen och hos andra juridiska personer
än dödsbon (3 kap. 7 § LPP).
Riksskatteverket har i olika sammanhang framfört önskemål om tydligare regler om
möjligheterna till kontroll i samband med en ansökan om godkännande av
upplagshavare eller av skatteupplag. Verket har också påpekat att reglerna är
oklara vad gäller befogenheterna att göra kontroller av skatteupplag.
Rent allmänt kan sägas att krav kan ställas på att den som ansöker om ett
godkännande skall bistå beskattningsmyndigheten med de uppgifter som behövs för
att myndigheten skall kunna sköta sin uppgift. Det är dock tveksamt i vilken
grad som beskattningsmyndigheten kan vägra ett godkännande på grund av
ofullständiga uppgifter. Det förefaller mest ändamålsenligt att råda bot på den
osäkerhet som finns kring dessa frågor genom att ge beskattningsmyndigheten
befogenhet att besluta om revision redan när någon ansöker om ett godkännande.
Denna nya befogenhet skall gälla vid ansökningar om godkännande som
upplagshavare och eller skattebefriad förbrukare och vid ansökningar om
registrering som varumottagare. Det kan för övrigt tilläggas att redan i dag kan
den som ansöker om F-skattsedel revideras.
Vid distansförsäljning gäller att säljaren i Sverige skall företrädas av en av
beskattningsmyndigheten godkänd representant (se t.ex. 16 § andra stycket LTS).
En sådan representant har i stort sett samma uppgifter som en sådan representant
för utländska företagare som finns beskriven i 23 kap. 4 §
skattebetalningslagen (1997:483). För denne representant finns särskilt angivet
i skattebetalningslagen att han får revideras. Detsamma bör uttryckligen gälla
för distansförsäljarens representant.
En upplagshavare skall ställa säkerhet för de varor han förvarar i
skatteupplaget. Säkerheten skall enligt huvudregeln uppgå till ett belopp som
motsvarar tio procent av skatten på de varor som han i medeltal förvarar i
skatteupplaget under ett år (se t.ex. 11 § andra stycket LTS). Kravet på
säkerhet kan dock jämkas på grund av särskilda omständigheter (se t.ex.15 a §
LTS). Att risken för stöld eller svinn bedöms som liten kan vara skäl för
jämkning (prop. 1996/97:116 s. 72). Det kan således finnas skäl att kontrollera
hur skatteupplagens säkerhetsanordningar m.m. ser ut för att bedöma om en ställd
säkerhet kan anses godtagbar. Vidare kan det finnas behov av att mer allmänt
kontrollera skatteupplagen för att kunna ta ställning till om de är lämpliga som
skatteupplag. Det är tveksamt om sådana kontroller är tillåtna vid en revision,
eftersom en revision endast får göras för kontroll av att deklarations- och
annan uppgiftsskyldighet fullgjorts riktigt och fullständigt eller, att
förutsättningar finns att fullgöra uppgiftsskyldighet som kan antas uppkomma.
Regeringen föreslår därför att beskattningsmyndigheten skall få besluta om
revision för att kontrollera skatteupplag.
I likhet med Riksskatteverket anser regeringen att det saknas skäl att vänta med
att införa nya möjligheter till revision av upplagshavare, skatteupplag,
registrerade varumottagare, skattebefriade förbrukare och representanter.
Regeringen har dock valt att flytta fram ikraftträdandet för systemet med
skattebefriade förbrukare och övriga ändringar till den 1 oktober 2001. De nya
bestämmelserna om revision bör träda i kraft samtidigt. Detta föranleder
ändringar i 3 kap. 7 § LPP.
10.2 Tredjemansrevision i återbetalningsärenden
Regeringens förslag: Det skall vara möjligt att besluta om s.k.
tredjemansrevision i ärenden om återbetalning enligt lagen om skatt på energi.

Utredningens förslag skiljer sig från regeringens på så sätt att utredningen
föreslår att befogenheten att besluta om tredjemansrevision även skall gälla vid
kontroll av ansökningar om återbetalning av skatt på tobak, alkohol och
gödselmedel.
Remissinstanserna: Kammarrätten i Sundsvall anser att behovet av
tredjemansrevision på alkohol- och tobaksområdet måste konstateras innan man
inför en så integritetskränkande åtgärd. Länsrätten i Dalarnas län, Tullverket
och Sveriges Redarförening har inga invändningar mot förslaget. Sveriges
Industriförbund, Svensk Industriförening, Swedish Match North Europe och
Sveriges Försäkringsförbund tillstyrker förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Genom lagstiftning, som trädde i kraft den 1
januari 1999, infördes regler om revision av den som ansökt om återbetalning av
skatt enligt lagen om skatt på gödselmedel, LTS, LAS och LSE (prop. 1998/99:18,
bet. 1998/99:SkU6, rskr. 1998/99:68). Vidare fick beskattningsmyndigheten
möjlighet att förelägga tredje man att ge in kontrolluppgift rörande
förhållanden mellan honom och den som ansökt om återbetalning. Revision kan
företas hos den som lämnat uppgifterna för kontroll av att uppgiftsskyldigheten
fullgjorts riktigt och fullständigt.
I samband med lagstiftningsärendet anförde Riksskatteverket att
kontrollåtgärderna skulle bli effektivare om beskattningsmyndigheten även fick
befogenhet att besluta om s.k. tredjemansrevision enligt reglerna i 3 kap. 7 §
andra stycket LPP. Regeringen uttalade att det inte kunde uteslutas att det i
vissa fall kunde finnas behov av tredjemansrevision. Men enligt regeringen borde
frågan övervägas ytterligare, lämpligen inom ramen för arbetet i 1998 års
punktskatteutredning (prop. 1998/99:18 s. 31).
Behov av tredjemansrevision finns främst vid återbetalningsärenden enligt LSE
och då i synnerhet vid värmeleveranser till industriföretag och växthusodlare.
Värmeleverantörer kan genom återbetalning få skattnedsättning på bränsle och el
som använts för att framställa värme, om värmen har levererats för
tillverkningsprocessen i industriell verksamhet eller för växthusuppvärmning vid
yrkesmässig växthusodling (9 kap. 5 § LSE).
För kontroll av en ansökan om återbetalning av skatt avseende värmeleveranser är
det alltså inte tillräckligt att kontrollera sökanden utan företaget dit värmen
levererats måste också kontrolleras. Med dagens regler måste
beskattningsmyndigheten först utforma ett föreläggande till industrin som tar
sikte på hur verksamheten bedrivs och sedan, utifrån de uppgifter som kommer in,
genom en revision kontrollera att uppgifterna är riktiga.
Det förefaller onödigt att först behöva förelägga tredjeman att ge in uppgifter
för att därefter genom revision kunna göra en mer omfattande kontroll av att
förutsättningarna för återbetalning är uppfyllda. Eftersom
beskattningsmyndigheten sannolikt saknar närmare kännedom om det företag som
skall kontrolleras kan dessutom vara svårt att utforma föreläggandet på ett från
kontrollsynpunkt effektivt sätt. Regeringen anser därför att
beskattningsmyndigheten bör ges befogenhet att besluta om tredjemansrevision i
återbetalningsärenden. Eftersom det hittills endast uppstått problem på
energiområdet är dock regeringen till skillnad från utredningen inte beredd att
föreslå att det även skall bli tillåtet med tredjemansrevision för att
kontrollera ansökningar om återbetalning av skatt på alkohol, tobak och
gödselmedel. Förslaget föranleder alltså endast ändringar i LSE. Ändringarna
föreslås träda i kraft den 1 oktober 2001.
11 Skattefrihet för alkoholvaror som förstörts hos Systembolaget
Regeringens bedömning: En möjlighet att medge skattebefrielse för varor som
förstörts hos Systembolaget bör inte införas.

Utredningens bedömning stämmer överens med regeringens.
Remissinstanserna: Sprit- och Vinleverantörsföreningen anser att regeringen bör
överväga att föreslå att avdrag för skatt skall få göras för varor som förstörts
hos Systembolaget. Övriga remissinstanser berör inte frågan.
Skälen för regeringens förslag: Utredningen har behandlat en skrivelse från
Sprit- och Vinleverantörsföreningen. I skrivelsen anför föreningen att i samband
med reklamationer förstörs bristfälliga varor av praktiska skäl ofta i
Systembolagets butiker. Systembolaget kan inte begära återbetalning av den
alkoholskatt som belastat produkten utan debiterar i stället leverantören för
varuvärdet. Inte heller accepteras intyg från Systembolaget till leverantören
att varan förstörts. Leverantören kan alltså inte begära återbetalning av
skatten eftersom varan inte förstörts i hans skatteupplag. Värdet av
reklamationerna uppgår till mellan 10 och 12 miljoner kr per år, av vilket
merparten är alkoholskatt. Enligt föreningen är nuvarande situation
otillfredsställande och kostsam. Ett statligt detaljhandelsmonopol borde enligt
föreningen kunna anförtros att hantera denna fråga på ett för alla parter
tillfredsställande sätt.
I sitt remissvar tillägger Sprit- och Vinleverantörsföreningen att nuvarande
ordning är diskriminerande eftersom vissa leverantörer drabbas oproportionerligt
hårt. Detta beror på att vissa leverantörer drabbas av fler reklamationer än
andra.
Först kan konstateras att gemenskapsrätten inte i sig hindrar en ordning som den
föreningen föreslår. Enligt artikel 25 i alkoholskattedirektivet får
medlemsstaterna återbetala punktskatt på alkoholdrycker som dragits tillbaka
från marknaden därför att deras tillstånd eller ålder gör dem olämpliga för
konsumtion. Från konkurrenssynpunkt är det dock inte lämpligt att endast
tillämpa denna regel för varor som säljs på Systembolaget. Även alla landets
restauranger, samt så vitt avser öl med en alkoholhalt som överstiger 2,8
volymprocent också livsmedelsbutiker, bör omfattas om reglerna skall vara
konkurrensneutrala. I likhet med utredningen anser dock regeringen att det inte
kan accepteras från kontrollsynpunkt. Vi är därför inte beredda att föreslå en
sådan regeländring som Sprit- och Vinleverantörsföreningen förespråkar.
12 Avdrag för kundförluster
Regeringens bedömning: Någon rätt till avdrag för skatt på bränsle eller
alkohol- och tobaksvaror som sålts utan att kunden betalat för varan införs
inte.

Utredningen ansåg att det låg utanför deras uppdrag att ta upp frågan.
Remissinstanserna: Svenska Petroleum Institutet anser att det bör införas en
rätt till avdrag för skatt på bränsle som upplagshavarna inte får betalt för,
s.k. kundförluster. Övriga remissinstanser berör inte frågan.
Skälen för regeringens förslag: Svenska Petroleuminstitutet hemställde i en
skrivelse till utredningen att frågan om avdrag för kundförluster, dvs. avdrag
för skatt på skattepliktiga produkter som sålts utan att kunden betalt för
varan, skulle utredas på nytt.
Med hänvisning till att regering och riksdag i samband med att LSE infördes
konstaterade att rätt till avdrag för kundförluster inte var möjligt enligt
gemenskapsrätten (prop. 1994/95:54 s. 99 och bet. 1994/95:SkU4 s. 45 f) ansåg
utredningen att det låg utanför deras uppdrag att ta upp frågan på nytt.
Som utredningen konstaterat behandlades frågan om rätt till avdrag för
kundförluster i samband med att LSE infördes. Den bedömning som regering och
riksdag då gjorde är alltjämt giltig. Gemenskapsrätten ger alltså inte utrymme
för en avdragsrätt för kundförluster. Regeringen är därför inte beredd att lägga
fram ett förslag om rätt till avdrag för kundförluster.
13 Lag om särskild uppbörd av fordonsskatt år 2001
Regeringens förslag: En lag om särskild uppbörd av fordonsskatt för år 2001
införs. För fordon med slutsiffra fem i registreringsnumret skall det skatteår
som har sin början under år 2001 bestå av tretton på varandra följande månader.
Skattens storlek för detta skatteår skall vara tretton tolftedelar av de belopp
som anges i bilaga 1 till fordonsskattelagen. För den första skatteperioden det
skatteåret skall skatten vara fem tolftedelar av skatten för ett normalt
skatteår.

Vägverkets förslag: Stämmer i huvudsak överens med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har någon erinran mot Vägverkets
förslag.
Bakgrunden till regeringens förslag: Under de senaste åren har det uppstått
långa köer för kontrollbesiktning av fordon hos Aktiebolaget Svensk Bilprovning.
Köerna - som medfört problem för och irritation hos fordonsägarna - har bildats
framför allt på våren. Detta beror bl.a. på att många motorcyklar, bilar och
husvagnar som har varit avställda under vinterhalvåret ställs in för
kontrollbesiktning under våren. Vidare finns det betydligt fler bilar med de
slutsiffror i registreringsnumret som innebär att fordonet skall ställas in för
kontrollbesiktning under våren än sådana som skall besiktigas under hösten.
Detta är en följd av att Vägverket fram till april månad 1999 gav slutsiffrorna
sex, sju och åtta huvudsakligen till motorcyklar. Sammantaget har dessa
förhållanden alltså lett till att orimligt långa köer har uppstått.
Tidpunkten för när en bil med en totalvikt av högst 3,5 ton skall ställas in för
kontrollbesiktning styrs av den sista siffran i bilens registreringsnummer. I
78 § fordonskungörelsen anges inställelsemånaden för de olika slutsiffrorna.
Bilar med slutsiffran fem har tidigare haft inställelsemånad maj. Genom en
ändring i fordonskungörelsen (SFS 2000:1166) som trädde i kraft den 1 februari
2001 kommer dessa bilar i stället att fortsättningsvis ha inställelsemånad juli.

En bil med en totalvikt av högst 3,5 ton skall ställas in för kontrollbesiktning
under fordonets inställelsetermin. Inställelseterminen omfattar enligt 78 §
fordonskungörelsen inställelsemånaden samt de närmast föregående två och närmast
följande två kalendermånaderna. Detta innebär att en bil med slutsiffra fem
enligt de bestämmelser som gällt till den 1 februari 2001 har ställts in för
kontrollbesiktning under perioden mars-juli. Enligt de bestämmelser som gäller
från den 1 februari 2001 skall en sådan bil i stället ställas in för
kontrollbesiktning under perioden maj-september.
Om en bil inte ställs in för kontrollbesiktning under inställelseterminen gäller
körförbud för bilen enligt 85 § fordonskungörelsen.
Enligt 3 § fordonsskatteförordningen (1993:1028) har ett fordons sista siffra i
regsitreringsnumret betydelse för vilka perioder som utgör skatteår och
skatteperioder för fordonet samt när uppbörd av fordonsskatten för fordonet
skall ske. Fordonsskatten betalas enligt 12 § fordonsskattelagen (1988:327) för
skatteår eller, om skatten överstiger 3 600 kronor per år, för skatteperiod.
Av 11 § andra stycket fordonsskattelagen följer att ett skatteår består av tolv
på varandra följande kalendermånader, medan en skatteperiod består av fyra på
varandra följande kalendermånader. Regeringen får enligt samma bestämmelse
föreskriva att en skatteperiod skall omfatta någon annan tid. Däremot får
regeringen inte föreskriva att skatteåret skall bestå av fler eller färre
månader än tolv. Med stöd av bemyndigande i 11 § tredje stycket
fordonsskattelagen får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddela närmare föreskrifter om skatteår och skatteperioder. Sådana föreskrifter
har regeringen meddelat i den tidigare nämnda 3 § fordonsskatteförordningen.
Enligt 3 § fordonsskatteförordningen gäller följande för fordon som har
slutsiffra fem i registreringsnumret. Fordonens skatteår utgörs av perioden
oktober-september, medan fordonens skatteperioder är oktober-januari,
februari-maj och juni-september. Uppbördsmånaden för skatteåret är september,
medan uppbördsmånaderna för de tre skatteperioderna är september, januari och
maj.
I 12 § fordonsskattelagen anges att fordonsskattens storlek för skatteår framgår
av bilaga 1 till lagen. För en skatteperiod uppgår skatten till en tredjedel av
skatten för ett helt år.
I 28 § bilregisterkungörelsen (1972:599) finns bestämmelser om att kontrollmärke
skall utfärdas för de flesta typer av registrerade fordon. Kontrollmärket
utvisar bl.a. att körförbud på grund av utebliven kontrollbesiktning inte gäller
för fordonet och att fordonsskatten för fordonet har betalats. Således
föreskrivs i 28 § bilregisterkungörelsen att en förutsättning för att
kontrollmärke skall utfärdas är att körförbud inte gäller för fordonet. Frågan
om utfärdande av kontrollmärke prövas enligt 29 § bilregisterkungörelsen när
fordonsskatt och registerhållningsavgift har betalats för fordonet.
Kontrollmärket gäller till utgången av den kalendermånad då uppbörd av
fordonsskatt närmast skall ske enligt 3 § fordonsskatteförordningen.
Skälen för regeringens förslag: Efter den 1 februari 2001 är september såväl den
sista månaden i inställelseterminen för kontrollbesiktning som uppbördsmånad
för fordonsskatt för bilar med slutsiffra fem i registreringsnumret. Detta får
enligt regeringens bedömning vissa negativa konsekvenser. Om fordonsägaren
betalar fordonsskatten t.ex. den 15 september, men då ännu inte ställt in bilen
för kontrollbesiktning skall Vägverket pröva om kontrollmärke skall utfärdas.
Denna prövning kommer att leda till att kontrollmärke skall utfärdas eftersom
fordonsskatten är betald och körförbud inte gäller för fordonet enligt
fordonskungörelsen. Om fordonsägaren sedan inte ställer in fordonet för
kontrollbesiktning före den 30 september kommer körförbud gälla för fordonet.
Trots detta kommer fordonet vara försett med ett giltigt kontrollmärke. Från
bl.a. övervakningssynpunkt är detta mindre lämpligt. Om skatteuppbörden i
stället sker månaden efter sista månaden för besiktning - vilket är fallet för
de fordon som har någon annan siffra än fem som slutsiffra i registreringsnumret
- har Vägverket vid prövningen av om kontrollmärke skall utfärdas vetskap om
huruvida fordonet har ställts in för kontrollbesiktning under den ordinarie
besiktningsperioden. Därigenom undviker man att ett fordon för vilket det råder
körförbud, under längre tid är försett med ett giltigt kontrollmärke.
Med hänsyn till det anförda finner regeringen att det är lämpligt att
uppbördsmånaden för fordon med slutsiffra fem flyttas från september till
oktober. Härigenom kommer samtliga fordon, oavsett slutsiffra i
registreringsnumret, att omfattas av samma regler, dvs. att uppbördsmånaden för
fordonsskatt är månaden efter sista månaden i inställelseperioden för
kontrollbesiktning.
Enligt 11 § fordonsskattelagen består ett skatteår av tolv på varandra följande
månader. För att kunna åstadkomma den angivna ändringen i uppbördsmånaden för
fordon med slutsiffra fem måste det skatteår som har sin början det kalenderår
ändringen görs bestå av tretton månader. Regeringen föreslår därför att för
fordon med slutsiffra fem i registreringsnumret skall det skatteår som har sin
början under år 2001 bestå av tretton på varandra följande kalendermånader.
Härigenom kan regeringen med stöd av bemyndigandet i 11 § tredje stycket
fordonsskattelagen föreskriva att det skatteår som börjar år 2001 skall vara den
1 oktober 2001-den 31 oktober 2002, med uppbördsmånad i september. Därefter
kommer skatteåret vara november-oktober, med uppbördsmånad i oktober. På detta
sätt kommer den eftersträvade ändringen av uppbördsmånad för fordon med
slutsiffra fem i registreringsnumret att kunna åstadkommas. Även
skatteperioderna och uppbördsmånaderna för de aktuella fordonen bör justeras
under det skatteår som påbörjas år 2001. Erforderligt bemyndigande för
regeringen att åstadkomma detta finns redan i 11 § andra och tredje styckena
fordonsskattelagen.
För att de aktuella fordonen inte skall få en månads skattebefrielse under det
skatteår som påbörjas år 2001 bör det även införas en bestämmelse som anger att
fordonsskatten för det skatteåret skall uppgå till tretton tolftedelar av de
belopp som anges i bilaga 1 till fordonsskattelagen. Av samma skäl bör det i
lagen anges att skatten för den första skatteperioden det förlängda skatteåret
skall uppgå till fem tolftedelar av skatten för ett normalt skatteår.
Eftersom det är fråga om en tillfällig åtgärd föreslår regeringen, i enlighet
med Lagrådets förslag, att de ovan angivna bestämmelserna införs i en särskild
lag om uppbörd av fordonsskatt för år 2001. Denna lag kan sedan upphävas när
behovet av reglerna upphört.
14 Offentlig-finansiella och andra effekter
Förslagen om skattskyldighetens inträde för upplagshavare och om lagerbokföring
kommer att underlätta beskattningsmyndighetens kontrollverksamhet. De
skattskyldigas nuvarande redovisningsrutiner behöver i de flesta fall inte
ändras. Möjligen kommer vissa, som inte har en lagerbokföring i dag, att tvingas
bygga upp rutiner för det. Kravet på lagerbokföring är dock klart uttalat i
cirkulationsdirektivet och det har också visat sig finnas ett behov i praktiken.
När det gäller systemet med skattebefriade förbrukare blir möjligheterna till en
effektiv kontroll väsentligt förbättrade. Till skillnad från i dag kommer
beskattningsmyndigheten att ha tillgång till information om vilka som köper
varor utan skatt, vilket kommer att göra det lättare för myndigheten att rikta
kontroller mot dessa. Kravet på godkännande och befogenheten att återkalla ett
godkännande gör vidare att beskattningsmyndigheten får ett direkt inflytande
över vilka som bör betros med rätten att köpa varor utan skatt.
Enligt utredningen innebär det nya systemet ökade arbetsuppgifter för
beskattningsmyndigheten motsvarande 8-10 årsarbetskrafter. Regeringen avviker
dock från utredningens förslag på vissa punkter, vilket bör minska resursbehovet
något. Regeringen föreslår till skillnad från utredningen att skattefria
leveranser till båtar med fartygstillstånd skall kunna ske utan krav på att
mottagaren är godkänd skattebefriad förbrukare. Vidare föreslår regeringen att
ett godkännande som skattebefriad förbrukare skall kunna gälla tills vidare och
inte som utredningen föreslår enbart för viss tid. Dessa två förslag bör minska
resursbehovet ytterligare i förhållande till utredningens förslag genom att
beskattningsmyndigheten kommer att få färre ansökningar att pröva.
Det bör vidare framhållas att systemet med skattebefriade förbrukare inte
innebär att antalet kontrollsubjekt ökar. De som kommer att omfattas av systemet
kan redan i dag köpa varor utan skatt och blir precis som i fortsättningen
skattskyldiga om varorna används för ett annat ändamål än det som var
förutsättningen för skattefriheten. Detta måste skattemyndigheten kontrollera
redan i dag och härvidlag innebär systemet inget nytt. Den som är godkänd som
skattebefriad förbrukare skall endast lämna deklaration om varor används för
annat ändamål än det som var förutsättningen för skattefriheten. Samma regler
gäller för de som i dag kan köpa varor utan skatt. Antalet deklarationer kommer
alltså inte att öka till följd av det nya systemet.
De nya arbetsuppgifter som är aktuella är främst prövning av ansökningar om
godkännande som skattebefriad förbrukare och återkallelse av redan meddelade
godkännanden. När systemet träder i kraft kommer beskattningsmyndigheten att få
pröva cirka 7 500 ansökningar, varav cirka 1 500 avser företag på energiområdet
och cirka 6 000 företag på alkoholområdet (se avsnitt 6.1.3). Den
övergångsbestämmelse som föreslås för de som vid ikraftträdandet har tillstånd
från Läkemedelsverket och som innebär att de övergångsvis skall anses godkända
som skattebefriade förbrukare kommer att minska den inledande arbetsanhopningen
något (se avsnitt 6.8).
Mot bakgrund av vad som sagts ovan anser regeringen att systemet med
skattebefriade förbrukare, särskilt i samband med lagens ikraftträdande, kommer
att medföra att beskattningsmyndighetens arbetsbelastning ökar. Regeringen gör
dock sammantaget den bedömningen att ökningen av arbetsbelastningen kan klaras
inom Riksskatteverkets anslag.
Beslut i ärenden om skattebefriade förbrukare kommer att kunna överklagas till
allmän förvaltningsdomstol. Eftersom det rör sig om en ny typ av ärenden finns
det skäl att beröra förslagens påverkan på domstolarnas arbetsbelastning. Det
bör inledningsvis nämnas att beslut i ärenden om skattebefriade förbrukare skall
överklagas till Länsrätten i Dalarnas län, se 7 a § förordningen (1977:937) om
allmänna förvaltningsdomstolars behörighet m.m. Länsrätten i Dalarnas län kommer
alltså som första instans att få hantera samtliga överklaganden.
Det nya systemet med skattebefriade förbrukare innebär att krav på
myndighetsprövning införs. Ett stort antal företag som tidigare inte har behövt
något godkännande från beskattningsmyndigheten kommer alltså att bli tvungna att
ansöka om godkännande som skattebefriade förbrukare. Inköp av bränsle utan
skatt för användning i skepp, båtar med fartygstillstånd enligt fiskelagen eller
flygplan skall dock kunna ske utan krav på godkännande. Vidare skall
universitet, högskolor, sjukhus och apotek kunna köpa alkoholvaror skattefritt
utan krav på godkännande. Antalet företag som behöver ansöka om ett godkännande
kan därför uppskattas till cirka 1 500 på energiområdet och cirka 6 000 på
alkoholområdet (se avsnitt 6.1.3). Hur många av dessa ärenden som kommer att gå
vidare till Länsrätten i Dalarnas län är mycket svårt att uppskatta och beror
ytterst på hur många ansökningar beskattningsmyndigheten avslår. Det bör dock
framhållas att det rör sig om en engångsföreteelse i samband med att det nya
systemet träder i kraft. Därefter kommer sannolikt endast ett förhållandevis
litet antal ärenden per år att överklagas. Förutom beslut i ansökningsärenden
kommer beslut om återkallelse av godkännanden att kunna överklagas till allmän
förvaltningsdomstol. Även här är det sannolikt att endast ett mindre antal
ärenden per år kommer att hamna i Länsrätten i Dalarnas län.
Även om en tillfällig ökning av arbetsbelastningen kan förutses i samband med
att förslagen träder i kraft bedömer regeringen att förslagen på sikt endast
kommer att leda till en ytterst marginell ökning av arbetsbelastningen för de
allmänna förvaltningsdomstolarna. Regeringen avser dock att följa utvecklingen
och återkomma till frågan om eventuella resurstillskott.
Några offentlig-finansiella effekter av övriga förslag kan inte förutses.
Effekter av betydelse för små företags arbetsförutsättningar m.m.
Systemet med skattebefriade förbrukare kommer att påverka vissa små företags
arbetssituation, inte minst mot bakgrund av det finns många små företag inom
fisket och växthusnäringen. Nedan analyseras därför konsekvenserna för de
företag som kommer att omfattas av systemet med skattebefriade förbrukare.
Analysen bygger på förordningen (1998:1820) om särskild konsekvensanalys av
reglers effekter för små företags villkor. Flera av de frågeställningar som tas
upp i den s.k. checklistan i 3 § nämnda förordning har redan behandlats på annat
ställe i remissen. I avsnitt 6.3 behandlas t.ex. problemet med dagens system
och vad som händer om någon reglering inte sker. I samma avsnitt behandlas
åtminstone en alternativ lösning. Hur samråd har skett med näringslivet och med
myndigheter som särskilt berörs framgår av avsnitt 3 Ärendet och dess beredning.
Vilka synpunkter som därvid kommit fram redovisas i respektive avsnitt.
Det bör inledningsvis slås fast att systemet med skattebefriade förbrukare bara
är ett sätt att uppnå skattebefrielse. De skattebefrielser som gäller enligt LAS
och LSE är alltså inte begränsade till företag som godkänts som skattebefriade
förbrukare utan gäller alla företag. Företag som inte omfattas av systemet med
skattebefriade förbrukare är hänvisade till att köpa beskattade varor och
därefter ansöka om återbetalning av skatten. För företag som omfattas av
systemet, t.ex. växthusföretag, föreligger dock en valsituation, dvs. de kan
välja mellan att ansöka om att bli godkända som skattebefriade förbrukare eller
att köpa beskattade varor och ansöka om återbetalning av skatten i efterhand.
Fördelen med att vara skattebefriad förbrukare är att man får köpa
skattebefriade varor och alltså slipper ligga ute med skatten. Den som godkänts
som skattebefriade förbrukare kommer att hantera obeskattade varor, därtill
högbeskattade sådana. Från kontrollsynpunkt har det därför ansetts nödvändigt
att ställa vissa krav på de företag som skall ingå i systemet.
De företag som omfattas av dagens försäkranssystem kan köpa varor skattefritt
mot försäkran att bränslet skall användas för något skattefritt ändamål. Något
krav på godkännande finns inte dagens system utan företagen vänder sig till en
upplagshavare för att köpa bränsle skattefritt. En nyhet för företagen är alltså
att de måste ansöka om att bli godkända som skattebefriade förbrukare. Detta
kommer dock inte att gälla för yrkesfiskare eftersom skattefri försäljning av
bränsle till skepp eller båt med fartygstillstånd kommer att få ske till
mottagare som inte är godkända som skattebefriade förbrukare (se avsnitt 6.3 och
6.9.2). Fiskare kommer alltså inte att behöva gå igenom något
ansökningsförfarande för att få möjlighet att köpa bränsle skattefritt.
För att beskattningsmyndigheten skall kunna bedöma ett företags lämplighet måste
självfallet företaget lämna vissa uppgifter till beskattningsmyndigheten. Det
kommer i första hand att röra sig om uppgifter om den egna verksamheten varför
uppgifterna borde vara förhållandevis lätta att ta fram. Som exempel på sådana
uppgifter kan nämnas en närmare beskrivning av företagets verksamhet, vem eller
vilka som har erfarenhet av att hantera obeskattade varor, företagets
årsredovisning och registreringsbevis från Patent och registreringsverket. I de
fall en ansökan inte innehåller tillräckliga uppgifter kommer
beskattningsmyndigheten att be att få in de uppgifter som saknas. För att
undvika att ansökningsförfarandet drar ut på tiden är det därför viktigt att
förfarandet är enkelt och att beskattningsmyndigheten redan från början klargör
vilka uppgifter sökanden skall ge in. Uppgifter kommer också att inhämtas av
beskattningsmyndigheten, t.ex. uppgifter om sökandens skattekonto m.m. Det är
vidare möjligt att beskattningsmyndigheten kommer att utarbeta ett antal
standardfrågor som de sökande skall besvara. Eftersom ett godkännande som
skattebefriad förbrukare kan meddelas tills vidare kommer ansökningsförfarandet
för många företag att bli en engångsföreteelse. Under förutsättning att
beskattningsmyndigheten från början klargör för sökanden vilka uppgifter han
behöver ge in, torde inte ansökningsförfarandet medföra någon större tidsåtgång
för företagen.
När det gäller kravet att en godkänd skattebefriade förbrukare löpande skall
bokföra inköp och förbrukning av obeskattade varor bör det påpekas att kravet
inte kommer att gälla för yrkesfiskare eftersom de kommer att få möjlighet att
köpa bränsle skattefritt utan att vara godkända skattebefriade förbrukare (se
avsnitt 6.3 och 6.9.2).
Försäkranssystemet för alkohol omfattar endast den som har tillstånd från
Läkemedelsverket att köpa minst 25 kilogram alkohol under ett kalenderår. Den
som har tillstånd skall enligt Läkemedelverkets verkställighets- och
denatureringsföreskrifter för teknisk sprit m.m. föra anteckningar över inköp,
förbrukning och lager av teknisk sprit. Dessutom skall lagret inventeras med
lämpliga intervall (se 10 §). Regeringen har i avsnitt 6.5 uttalat att de som
enligt Läkemedelsverkets föreskrifter är skyldig att ha en lagerbokföring redan
uppfyller kravet på löpande bokföring av inköp och förbrukning av obeskattade
varor. De särskilda bokföringsregler som föreslås för skattebefriade förbrukare
innebär alltså inget nytt för dessa företag.
De företag som löpande måste bokföra inköp och förbrukning av obeskattade varor
och som i dag inte omfattas av något sådant krav kan naturligtvis komma att
drabbas av visst merarbete. De företag som köper obeskattade varor måste dock
löpande ha kontroll över hur stora mängder skattefria varor som köps in och vad
dessa används till. Det hänger ihop med att den som köper skattebefriade varor
blir skattskyldig om varorna används för ett annat ändamål än det som var
förutsättningen för skattefriheten. Skattskyldigheten inträder när varorna
används för annat än avsett ändamål. Skatten skall redovisas och betalas fem
dagar efter den dag då varorna användes för annat än avsett ändamål.
Enligt bokföringslagen (BFL) skall inköp bokföras löpande. Däremot finns inget
krav enligt BFL om att bokföring måste ske på artikelnivå, dvs i förevarande
fall inköp av obeskattad olja eller alkohol. För att klara av detta måste ett
extra konto läggas upp i bokföringen och vid varje inköpstillfälle måste en
extra bokföringskontering göras. När det gäller förbrukningen finns det inget
krav enligt BFL på löpande bokföring. Däremot måste enligt BFL vid varje bokslut
årets förbrukning fastställas för att få fram de kostnader som ska belasta
resultatet.
Vid en renodlad lagerbokföring skall förbrukningen i stället grunda sig på en
löpande redovisning av den faktiska förbrukningen. För t.ex. ett växthusföretag
skulle detta kräva en löpande redovisning av oljeförbrukningen. Rent praktiskt
måste det finnas en särskild mätare på oljepumpen från vilken man löpande kan
avläsa förbrukningen.
Kravet på lagerbokföring innebär att företagen måste redovisa inköp och
förbrukning löpande. De alternativ man kan tänka sig är daglig, veckovis eller
månadsvis redovisning. Vid exempelvis daglig redovisning måste varje dags
förbrukning av obeskattade varor läsas av och noteras i en journal eller
liknande. Där skall också noteras inköp av olja och uttag av olja för något
skattepliktigt ändamål. Vidare måste avstämningar göras genom fysisk
inventering. Regeringen har i avsnitt 6.5 uttalat att det är tillräckligt att
redovisning sker månadsvis. Det merarbete för små företag som en månadsvis
lagerredovisning kommer att medföra kan uppskattas till 5-10 timmar per år.
När det gäller frågan om systemet med skattebefriade förbrukare kan komma att
snedvrida konkurrensförhållandena till nackdel för små företag kan det
konstateras att kravet på lagerbokföring sannolikt kan vara något lättare för
större företag att leva upp till. Detta skall dock inte överskattas, inte minst
mot bakgrund av att kravet på lagerbokföring inte kommer att få någon betydelse
för fisket och att man på alkoholområdet redan i dag har krav på lagerbokföring.
Vidare måste företag, oavsett storlek, med hänsyn till skattereglerna löpande
ha kontroll över hur stora mängder skattefria varor som köps in och vad dessa
används till. Med hänsyn till det nu sagda bedöms inte förslaget förändra
konkurrensförutsättningarna för små företag.
De företag som i fortsättningen vill köpa varor skattefritt måste i god tid
innan det nya systemet träder i kraft ge in en ansökan om att bli godkända som
skattebefriade förbrukare. Tidsåtgången för detta har ovan bedömts som ringa.
Med hänsyn härtill behöver ingen särskild hänsyn tas till småföretagens villkor
när det gäller tiden för reglernas ikraftträdande.
Riksskatteverket brukar inför varje större regeländring informera om vad
förändringarna innebär för berörda företag. Inför nu aktuella regeländringar
finns, i likhet med tidigare förändringar, behov av information. Det ankommer
dock på Riksskatteverket att närmare bestämma behovet av informationsinsatser.
15 Författningskommentar
15.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1563) om tobaksskatt
1 §
Den definition av cigaretter, cigarrer, cigariller och röktobak som finns i
andra stycket tas bort. Mer detaljerade definitioner ges i stället i 1 a-1 e §§.

1 a-1 e §§
För närvarande ges de mer exakta definitionerna av vad som avses med cigaretter,
cigarrer, cigariller och röktobak i 1-5 §§ förordningen (1994:1613) om
tobaksskatt. Definitionerna bygger på de beskrivningar av tobaksprodukter som
finns i rådets direktiv 95/59/EG av den 27 november 1995 om andra skatter än
omsättningsskatter som påverkar förbrukningen av tobaksvaror (EGT L 291
06.12.1995 s. 40, Celex 395L0059), det s.k. tobaksskattedirektivet. Reglerna är
dock av sådan central betydelse för tillämpningen av LTS att de bör ges direkt i
lagen. Definitionerna förs därför över från förordningen till lagen. I samband
därmed görs vissa redaktionella ändringar.
I 1 e § första stycket föreskrivs att produkter som helt eller delvis består av
andra ämnen än tobak men som i övrigt uppfyller kriterierna i 1 a eller 1 c §
behandlas som cigaretter respektive röktobak. Bestämmelsen, som för närvarande
återfinns i 5 § förordningen om tobaksskatt, bygger på artikel 7 i
tobaksskattedirektivet. Innebörden av bestämmelsen är att produkter som inte
över huvud taget innehåller någon tobak i vissa fall skall beläggas med
tobaksskatt.
Enligt Lagrådets mening ger bestämmelsen anledning till tveksamhet. I vart fall
måste frågan ställas vilka produkter som bestämmelsen tar sikte på. Lagrådet
anser att bestämmelsen inte uppfyller de krav på förutsebarhet som måste ställas
på en lagbestämmelse om skatt i Sverige och att det därför krävs ett
ställningstagande angående direktivbestämmelsens innebörd vilket kan läggas till
grund för en mer preciserad lagregel.
I Punktskattekommittén, med företrädare från medlemsstaterna och under
kommissionens ordförandeskap (se artikel 24 i cirkulationsdirektivet), har
beskattningen av s.k. örtcigaretter diskuterats. Örtcigaretterna i fråga bestod
av helt andra ämnen än tobak. Kommitténs slutsats var att örtcigaretterna skulle
beskattas enligt artikel 7.2 i tobaksskattedirektivet, såvida örtcigaretterna
inte var godkända som läkemedel i den medlemsstat där de såldes. Det finns
alltså produkter på den gemensamma marknaden som faller in under definitionen i
nämnda direktivbestämmelse. Det bör vidare noteras att syftet med artikel 7.2 i
tobaksskattedirektivet inte kan vara något annat än att fånga upp substitut för
cigaretter respektive röktobak, dvs. att kunna beskatta produkter som
konkurrerar med nämnda produkter. Det ligger därför i sakens natur att
direktivbestämmelsen kan uppfattas som allmänt hållen. För att bestämmelsen
skall bli tillämplig krävs dock att det är fråga om rullar som går att röka som
de är. Produkten i fråga skall alltså se ut som en cigarett och gå att röka. Vad
som skiljer den från vanliga cigaretter är dock att innehållet består av andra
ämnen än tobak. Det är inte möjligt och inte heller rimligt mot bakgrund av
syftet med artikel 7.2 i tobaksskattedirektivet att i lagen ange samtliga ämnen
som kan tjäna som substitut för tobak och som går att röka. Mot den bakgrunden
bör bestämmelsen i 5 § förordningen om tobaksskatt flyttas över till lagen utan
ändring i sak.

9 §
I en ny punkt 6 i första stycket föreskrivs att den som yrkesmässigt tillverkar
varor utanför ett skatteupplag är skattskyldig. Tidigare reglerades detta i
punkten 1. Genom ändringen blir en upplagshavare som tillverkar varor utanför
ett skatteupplag skattskyldig enligt punkten 6 och inte enligt första punkten.
Skattskyldigheten för tillverkning utanför skatteupplag regleras alltså
uteslutande i punkten 6.

9 b §
Eftersom punkten 6 i första stycket 9 § numer betecknas 7 ändras hänvisningen
till nämnda paragraf i enlighet därmed. På förslag av Lagrådet byts ordet
"olyckshändelse" ut mot uttrycket "oförutsedda händelser".

10 §
Av förarbetena till LTS och LAS framgår beträffande första stycket 2 att en
förutsättning för godkännande som upplagshavare är att det skall vara fråga om
mottagande eller import för försäljning till näringsidkare (prop. 1994/95:56 s.
86). Avsikten har alltså inte varit att den som enbart importerar varor för att
därefter exportera dessa, skall kunna godkännas som upplagshavare.
Förutsättningen var alltså att varorna efter importen skulle säljas till andra
näringsidkare inom EU. Genom att punkten 2 delas upp i två punkter, 2 och 3,
blir detta tydligare. Bestämmelsen har utformats i enlighet med vad Lagrådet
förordat.
Vidare föreskrivs i förtydligande syfte att en förutsättning för godkännande som
upplagshavare är att upplagshavaren disponerar över ett utrymme som kan
godkännas som skatteupplag.
I första stycket 2-4 läggs ordet "avser" till. Syftet är dels att skapa
överensstämmelse med punkterna 1 och 4, dels att klargöra att man inte behöver
ha startat en verksamhet för att bli godkänd som upplagshavare. Det är alltså
tillräckligt att man har för avsikt att starta någon av de verksamheter som
anges i punkterna 1-5, givetvis under förutsättning att övriga villkor för att
bli godkänd är uppfyllda.
Nuvarande tredje stycket är av sådan karaktär att bestämmelsen bör ges i
förordning i stället.

10 a §
Paragrafen är ny och har behandlats utförligt i avsnitt 5.2. Bestämmelsen har
utformats i enlighet med vad Lagrådet förordat. De närmare föreskrifterna om hur
bokföringen skall vara utformad kan meddelas i förordning genom
verkställighetsföreskrifter (se avsnitt 5.2).

11 §
Orden "säljer" och "innan leverans" byts mot orden "transport" och "innan
transporten". Ändringen görs för att det skall bli tydligare att det är själva
transporten av obeskattade varor som är avgörande för om säkerhet skall ställas.
Övriga ändringar är redaktionella.

12 §
Ändringen i första stycket innebär bl.a. att ett godkännande av skatteupplag kan
återkallas när ställd säkerhet inte längre är godtagbar. Enligt nuvarande
regler kan endast ett godkännande som upplagshavare återkallas om ställd
säkerhet inte är godtagbar.
I 11 § andra stycket regleras säkerhet vid tillverkning, bearbetning och lagring
av skattepliktiga varor. Säkerheten skall uppgå till ett belopp som motsvarar
tio procent av skatten på de varor som upplagshavaren i medeltal förvarar i
skatteupplaget under ett år. Enligt 15 a § kan säkerhetsbeloppet jämkas med
hänsyn till upplagshavarens ekonomiska förhållanden eller andra särskilda
omständigheter. I förarbetena (prop. 1996/97:116 s. 72) anges att om t.ex.
risken för stöld eller svinn bedöms som liten kan det utgöra skäl för att jämka
säkerhetsbeloppet. Jämkning bör även kunna komma i fråga för upplagshavare som
nästan enbart säljer varor som skall användas för skattefria ändamål.
Upplagshavare med goda ekonomiska förhållanden bör också kunna få
säkerhetsbeloppet jämkat.
Det kan av olika orsaker finnas anledning att anse att en säkerhet för ett visst
skatteupplag inte längre är tillräcklig, t.ex. att säkerhetsanordningarna kring
upplaget försämrats. I vissa fall kan det vara väl drastiskt att återkalla
godkännandet som upplagshavare och det bör därför vara möjligt att inskränka
åtgärden till att återkalla godkännandet för det specifika skatteupplaget.
Vidare föreskrivs i första stycket att ett godkännande, som upplagshavare eller
av ett skatteupplag, skall återkallas om upplagshavaren begär det. Oavsett om
återkallelse sker på beskattningsmyndighetens initiativ eller efter begäran av
upplagshavaren, inträder skattskyldighet enligt 20 § 1 e.
I det nya andra stycket tas in en bestämmelse om att ett beslut om återkallelse
av godkännande som upplagshavare även skall omfatta upplagshavarens
skatteupplag. Detta för att det inte skall uppstå några tveksamheter om att
skattskyldigheten inträder när upplagshavaren får sitt godkännande återkallat.

20 §
I första stycket, punkten 1 a, ges vad som kan anses som en huvudregel, nämligen
att skattskyldighet inträder när en vara lämnar skatteupplaget. Från denna
regel görs dock undantag i andra stycket. Alla händelser som innebär att varan
förs ut från skatteupplaget skall tas upp till beskattning, om inte något av
undantagen i andra stycket är tillämpligt.
De tidigare begreppen "köpare" och "levererar" har tagits bort för att markera
att skattskyldighetens inträde har att göra med var varan fysiskt befinner sig.
Skattskyldighet kan således inte inträda så länge som en vara finns kvar i
skatteupplaget. Säljer en upplagshavare en vara skall skatten redovisas först
när varan fysiskt lämnar skatteupplaget och då med den skattesats som gäller vid
den tidpunkten. Det kan för övrigt tilläggas att även nuvarande lydelse av
punkten a rimligen bör tolkas på detta sätt. I begreppet "förs ut från ett
skatteupplag" ingår även att varorna exporteras. Liksom tidigare medges avdrag
för varor som exporterats, se 32 § första stycket 4.
Punkten 1 b avser fall där en upplagshavare tagit emot varor från en annan
upplagshavare men inte fört varorna till ett skatteupplag. Skattskyldighet skall
inträda även i dessa fall. Någon definitiv tidsgräns för när skattskyldigheten
skall inträda finns inte utan bedömningen får ske utifrån vad som kan anses vara
normal tidsåtgång. Endast i undantagsfall, t.ex. vid långa transporter eller
oförutsedda händelser, bör dock en tidsåtgång på mer än ett par dygn accepteras.
Skulle skattskyldighet inträda och upplagshavaren därefter för varorna till ett
skatteupplag kan han göra avdrag för skatten, se 32 § första stycket 3.
I punkten 1 c regleras fallet att varor importeras utan att föras till ett
skatteupplag. När varor importeras av en upplagshavare inträder ingen
skattskyldighet vid själva importen. Skatt skall således inte betalas till
tullen. Om varorna efter förtullning inte förs till ett skatteupplag inträder
dock skattskyldighet. Vad som under punkten b angetts om tidsgräns gäller även
för importfallet.
Punkten 1 d motsvarar nuvarande punkten 1 b och har kommenterats i avsnitt 5.1.
Punkten 1 e motsvarar nuvarande punkten 1 c och har kommenterats i avsnitt 5.1.
Här bör tilläggas att enligt nuvarande punkten 1 d inträder skattskyldighet för
de varor som ingår i lagret och som inte redan har beskattats. Det kan med tanke
på hur reglerna om skattskyldighetens inträde och rätten till avdrag är
utformade aldrig bli aktuellt att förvara beskattade varor i ett skatteupplag.
För det första medför en försäljning av varor, där varorna blir kvar i
skatteupplaget, inga skattekonsekvenser. För det andra gäller avdragsrätt enligt
32 § om en vara, som redan har beskattats, förs in till ett skatteupplag. Den
skattskyldighet som inträder när ett godkännande av ett skatteupplag återkallas
omfattar självfallet endast de varor som finns i det upplag för vilket
godkännandet återkallas.
På förslag av Lagrådet byts uttrycket "när leverans sker" i punkten 5 ut mot
uttrycket "när leverans av skattepliktiga varor påbörjas". Ändringen görs för
att det inte skall råda någon tvekan om att den tidpunkt som avses är när
leveransen sänds i väg.
Punkten 7, som är ny, innebär att den som är skattskyldig enligt 9 § första
stycket 6, dvs. vid yrkesmässig tillverkning utanför ett skatteupplag, blir
skattskyldig när varorna tillverkas. Detta reglerades tidigare i nuvarande
lydelse av andra stycket.
Andra stycket överensstämmer i stort med nuvarande lydelse av första stycket 1 a
i de delar som handlar om transaktioner mellan upplagshavare inom EG eller
mellan en svensk upplagshavare och en varumottagare i ett annat medlemsland.
Enligt punkten 1 inträder inte skattskyldighet enligt första stycket 1 a, trots
att varan har förts ut från skatteupplaget, om varan transporteras till en
upplagshavare eller en varumottagare i ett annat EG-land. Detta gäller dock
endast under förutsättning att varorna når mottagaren. Visar det sig i efterhand
att varorna aldrig kom fram skall alltså skattskyldighet anses ha inträtt. Att
skattskyldighet inte skall inträda i dessa fall kan upplagshavaren styrka genom
ett påtecknat ledsagardokument. Bestämmelsen har utformats i enlighet med vad
Lagrådet förordat.
Punkten 2 avser de fall då varorna tas emot av en annan svensk upplagshavare.
Detta kan ske genom att varorna hämtas i upplaget eller att den andre
upplagshavaren får varorna levererade till sig. En upplagshavare som levererar
varor till en annan upplagshavare i Sverige bör med kvittenser på leveranssedlar
eller liknande dokumentera att varor tagits emot av en annan upplagshavare. Kan
han inte styrka detta riskerar han nämligen att få betala skatt för varorna.

21 §
I första stycket byts ordalydelsen "inträder inte" ut mot den mer adekvata
ordalydelsen "föreligger inte". Det fall där skattskyldigheten inte inträder
enligt nuvarande lydelse av första stycket e tas bort från stycket och i stället
får avdrag göras enligt 32 § första stycket 7.

22 §
Eftersom yrkesmässig tillverkning av skattepliktiga varor utanför ett
skatteupplag skall regleras i en egen punkt i 9 § första stycket görs i tredje
stycket en direkt hänvisning till denna punkt, dvs. till 9 § första stycket 6.
Ändringen innebär att en upplagshavare som tillverkar varor utanför ett
skatteupplag skall deklarera tillverkningen inom fem dagar. Se även kommentaren
till 9 §.
Ändringen i femte stycket är föranledd av att nuvarande punkten 6 i 9 § första
stycket skall betecknas 7.

23 §
Genom att första stycket 5 upphävs slopas kravet på ledsagardokument vid import
bort, se avsnitt 9. Tredje stycket utgår därför. I övrigt har hänvisningen till
21 § första stycket e ändrats till motsvarande bestämmelse i 32 § första stycket
7.

27 §
Paragrafen reglerar Sveriges beskattningsrätt i fall som avses i artikel 20 i
cirkulationsdirektivet. Syftet med nämnda artikel är att reglera vilket land som
skall ha beskattningsrätt när punktskattepliktiga varor, som transporteras
under skatteuppskov, på grund av överträdelser eller oegentligheter inte kommer
fram till mottagaren. Artikeln avser alltså bara fall där varor försvinner på
grund av oegentligheter eller överträdelser i förhållande till
cirkulationsdirektivets suspensionsordning, dvs. den ordning som möjliggör
transport av varor under skatteuppskov mellan medlemsländerna. Hur förluster som
inte beror på överträdelser eller oegentligheter skall hanteras regleras i
artikel 14 i cirkulationsdirektivet.
Den nuvarande lydelsen av paragrafen återspeglar inte på ett tydligt sätt
intentionen med artikel 20. Detta är skälet till att paragrafen nu ändras.
För det första har paragrafen inte begränsats till fall där en oegentlighet
eller överträdelse begåtts i förhållande till suspensionsordningen utan
paragrafen synes i dag även reglera förluster som beror på andra omständigheter.
För att undanröja denna oklarhet föreskrivs att paragrafen enbart skall vara
tillämplig i fråga om förluster som beror på oegentligheter eller överträdelser.
Ett annat problem är att paragrafen reglerar fall där varorna sänts i väg av en
svensk upplagshavare. För en svensk upplagshavare skall nämligen skattskyldighet
inträda när varorna förs ut från upplaget om inte varorna transporteras till en
upplagshavare eller varumottagare i ett annat EG-land eller tas emot av en
svensk upplagshavare. Om varorna inte kommer fram till upplagshavaren eller
varumottagaren i det andra EG-landet inträder alltså skattskyldighet. Skulle
varorna i stället vara avsedda för export men det visar sig att de inte
exporterats, har skattskyldighet inträtt och någon rätt till avdrag finns inte.
Vad som regleras i nuvarande lydelse av första stycket punkten 2 är alltså även
reglerat genom andra bestämmelser. Denna punkt tas därför bort. Samtidigt införs
en rätt till avdrag för varor som beskattats i ett annat EG-land.
Avdragsbestämmelsen tas dock in i 32 § första stycket 8.
Den nya lydelsen av första stycket omfattar alltså bara varor som sänts i väg av
en upplagshavare i ett annat EG-land. Beskattning skall då ske i Sverige om
överträdelsen eller oegentligheten har begåtts eller upptäckts här. För att
något belysa bestämmelsen i punkten 1 kan följande exempel användas. Anta att
tullen upptäcker att en lastbil, som transporterar cigaretter under
skatteuppskov mellan Tyskland och Finland, på sin väg genom Sverige levererar
cigaretter till svenska tobakister. Här råder det ingen tvekan om att fråga är
om en oegentlighet eller överträdelse i förhållande till cirkulationsdirektivets
suspensionsordning. Det råder inte heller någon tvekan om att oegentligheten
eller överträdelsen begåtts i Sverige. Ett annat exempel på oegentligheter eller
överträdelser är att varor stjäls under transport. Om det i ett sådant fall kan
konstateras att stölden begåtts i Sverige skall varorna beskattas här. Punkten
1 täcker de fall som avses i artikel 20.1 i cirkulationsdirektivet.
Bestämmelsen i punkten 2 gäller endast fall där det inte är möjligt att
fastställa var överträdelsen eller oegentligheten ägde rum. Tullen kan t.ex. vid
en transportkontroll upptäcka att en del av lasten saknas och att
omständigheterna tyder på att det beror på en överträdelse eller oegentlighet,
t.ex. en stöld. I en sådan situation råder det ingen tvekan om att överträdelsen
eller oegentligheten upptäckts i Sverige. Sverige kan dock inte hävda
beskattningsrätt enbart på den grunden att oegentligheten eller överträdelsen
upptäckts här. Om utredningen visar att stölden ägde rum i Tyskland är det
Tyskland som har rätt att beskatta varorna. Att varor försvunnit p.g.a. av en
överträdelse eller en oegentlighet kan naturligtvis också konstateras när lasten
kommer fram till mottagaren. Punkten 2 täcker de fall som avses i artikel 20.2
i cirkulationsdirektivet.
Punkten 2 skall inte heller tillämpas i fall då varor försvinner helt eller med
andra ord när inga varor når mottagaren. I fall där inga varor når mottagaren
och det inte kan konstateras var överträdelsen eller oegentligheten ägde rum
skall beskattning nämligen alltid ske i avsändarlandet ( se artikel 20.3 i
cirkulationsdirektivet). Däremot är det inget som hindrar att punkten 1
tillämpas i ett fall där samtliga varor försvunnit, givetvis under förutsättning
att det kan konstateras att oegentligheten eller överträdelsen begicks i
Sverige. Det bör här tilläggas att om samtliga varor försvunnit så är det en
mycket stark presumtion för att en överträdelse eller oegentlighet begåtts.
Av andra stycket framgår att skatten skall betalas av den eller de som enligt
cirkulationsdirektivets artikel 15.3 har ställt säkerhet för transporten. För
det fall flera skulle ha ställt säkerhet får de anses solidariskt ansvariga för
betalning av skatten. I andra stycket anges också efter vilken skattesats som
skatt skall tas ut.
I samband med ändringarna i paragrafen kommer förordningen om tobaksskatt att
ändras på så sätt att beskattningsmyndigheten skall underrätta den behöriga
myndigheten i aktuellt EG-land när skatt påförs enligt paragrafen. Motsvarande
ändringar skall också göras i förordningarna om alkoholskatt och skatt på
energi.
När det gäller förfarandet vid beskattning enligt förevarande paragraf se
kommentaren till 34 §.

29 §
Den som påförts skatt enligt 27 § har enligt fjärde stycket en möjlighet att få
tillbaka skatten om varorna inom tre år från det att transporten påbörjades
beskattats i ett annat EG-land. Enligt artikel 20.4 i cirkulationsdirektivet
skall nämligen beslut om att ta ut skatt korrigeras om det inom nämnda
treårsperiod visar sig var oegentligheten eller överträdelse i själva verket
ägde rum. Anta t.ex. att Sverige beskattat en utländsk upplagshavare med stöd av
27 § första stycket 2. Visar det sig sedan inom föreskriven treårsperiod att
oegentligheten eller överträdelsen i själva verket ägde rum i Tyskland är det
Tyskland som har beskattningsrätt. För att undvika dubbelbeskattning måste
därför den skatt som betalats i Sverige betalas tillbaka.
Det är dock långt ifrån säkert att medlemsländerna kommer att vara ense om var
beskattning skall ske när varor, som transporteras under skatteuppskov,
försvinner p.g.a. oegentligheter eller överträdelser. Riksskatteverket driver
t.ex. för närvarande två processer där såväl Sverige som två andra EU-länder
hävdar beskattningsrätt. Den nuvarande lydelsen av regeln om återbetalning ger
närmast sken av att beskattningsmyndigheten måste betala tillbaka skatt så fort
ett beskattningsbeslut fattats i ett annat EG-land. Det kan dock mycket väl
tänkas att beskattningsmyndigheten anser att det andra EG-landets tolkning av
artikel 20 är felaktig och att det är Sverige som har beskattningsrätt. I sådana
fall bör beskattningsmyndigheten inte vara skyldig att betala tillbaka den
skatt som påförts med stöd av 27 §. Det föreskrivs därför att återbetalning
endast skall ske i fall det andra EG-landets skatteanspråk är befogat.
Motsvarande skall gälla i de fall en upplagshavare yrkar avdrag för skatt på
varor som beskattats i ett annat EG-land i sådana fall som avses i 27 §. En
sådan begränsning av avdragsrätten föreskrivs i 32 § första stycket 8.
Bestämmelserna har utformats i enlighet med vad Lagrådet förordat.
Beslut i ett återbetalningsärende enligt förevarande paragraf är inget
beskattningsbeslut enligt LPP och nämnda lag är därför inte tillämplig. Beslut
enligt denna paragraf får dock enligt 35 § överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol. Den som anser att beskattningsmyndighetens tolkning av
Sveriges beskattningsrätt är felaktig kan alltså få frågan prövad av domstol.

32 §
På förslag av Lagrådet byts ordet "olyckshändelse" i första stycket 2 ut mot
uttrycket "oförutsedda händelser".
Regeln om skattefria leveranser till bl.a. diplomater återfinns nu som ett
avdrag i första stycket, punkten 7. Denna skattefrihet reglerades tidigare i 21
§. Bestämmelsen har utformats i enlighet med vad Lagrådet förordat.
Bakgrunden till avdragsrätten i den nya punkten 8 är följande. I artikel 20 i
cirkulationsdirektivet regleras vilket land som har beskattningsrätt när varor,
som transporteras under skatteuppskov, inte når mottagaren. Se vidare
kommentaren till 27 §. Enligt artikel 20 i cirkulationsdirektivet skall skatten
betalas av den eller dem som enligt artikel 15.3 i nämnda direktiv ställt
säkerhet för betalning av skatten på varorna, vilket i de allra flesta fall
torde vara den upplagshavare som sänt i väg varorna.
För en svensk upplagshavare skall skattskyldighet inträda när varorna förs ut
från upplaget om inte varorna transporteras till en upplagshavare eller
varumottagare i ett annat EG-land eller tas emot av en svensk upplagshavare.
Kommer inte varorna fram till upplagshavaren eller varumottagaren i det andra
EG-landet inträder alltså skattskyldighet. Beror detta på en oegentlighet eller
överträdelse som begåtts eller upptäckts i ett annat EG-land kan dock detta land
hävda beskattningsrätt med stöd av artikel 20. För att svenska upplagshavare
inte skall behöva betala skatt i två länder införs en rätt till avdrag för skatt
på varor som beskattats i ett annat EG-land i sådana fall som avses i 27 §.
Hänvisningen till 27 § innebär alltså att avdragsrätten endast täcker fall som
avses i artikel 20 i cirkulationsdirektivet. Bestämmelsen har utformats i
enlighet med vad Lagrådet förordat.

33 §
På förslag av Lagrådet byts ordet "olyckshändelse" i första stycket ut mot
uttrycket "oförutsedda händelser". Övriga ändringar är av redaktionell karaktär.

34 §
Beslut om skatt enligt 27 § är beskattningsbeslut enligt LPP. Förfarandet i LPP
är uppbyggt kring deklarationsskyldighet. Skattskyldigheten i 27 § omfattar dock
i princip endast upplagshavare i andra EU-länder. Den skattskyldighet som
regleras 27 § kommer vidare i de allra flesta fall att vara oförutsedd för
upplagshavarna. Det är därför inte meningsfullt att föreskriva att de skall vara
deklarationsskyldiga, vilket i sin tur gör det mindre lämpligt att tillämpa
hela LPP vid beskattning enligt 27 §. I enlighet med vad Lagrådet förordat
föreskrivs därför att endast vissa bestämmelser i LPP skall tillämpas.
Att 2 kap. 5 § skall tillämpas innebär att Riksskattverket är
beskattningsmyndighet och beslutar om skatt enligt 27 § i första instans.
Beskattningsmyndigheten kommer, eftersom det inte finns någon
deklarationsskyldighet, att fatta beslut på eget initiativ i fall där 27 § är
tillämplig.
Syftet med att vissa bestämmelser om skattekontroll i 3 kap. LPP skall tillämpas
är att beskattningsmyndigheten skall kunna inhämta uppgifter från svenska
upplagshavare och varumottagare genom föreläggande och revision.
Kontrollbestämmelserna är främst avsedda att tillämpas i fall där obeskattade
varor inte når en svensk mottagare. För att säkerställa hur stor del av varorna
som försvunnit kan det i vissa fall finnas behov av att inhämta uppgifter från
den svenske mottagaren. Detta kan då ske genom tredjemansföreläggande eller
revision.
Genom att bestämmelsen om skönsbeskattning i 4 kap. 13 § LPP skall tillämpas
kommer beskattningsmyndigheten, i fall där uppgifterna i ärendet inte kan läggas
till grund för en tillförlitlig beräkning, att kunna beslut om skatt efter
skälig grund.
Bestämmelserna om betalning av skatt i 5 kap. LPP skall tillämpas fullt ut. Det
innebär att LPP:s regelsystem avseende betalning, anstånd, återbetalning,
dröjsmålsavgift, ränta och indrivning skall gälla. Det är
beskattningsmyndigheten som beslutar om skatt enligt 27 §. Skatten skall enligt
5 kap. 1 § tredje stycket LPP betalas inom den tid som beskattningsmyndigheten
bestämmer. Av 5 kap. 12 § första stycket 1 LPP följer att ränta skall tas ut på
skatt som avses i 5 kap. 1 § tredje stycket. Bestämmelsen i 5 kap. 12 § andra
stycket LPP om beräkning av ränta i nyss nämnda fall grundar sig emellertid på
bestämmelsen om att skatten skall vara inbetald senast den dag då deklarationen
skulle ha kommit in till beskattningsmyndigheten. Eftersom den som är
skattskyldig enligt 27 § inte är deklarationsskyldig kan bestämmelsen om
ränteberäkning i 5 kap 12 § andra stycket LPP inte tillämpas på skatt som tas ut
enligt 27 §. Det nu sagda innebär att ränta enligt 5 kap. 12 § LPP endast skall
utgå om den som skall betala skatten fått anstånd med betalningen.
Reglerna om överklagande i 8 kap LPP skall tillämpas i fråga om beslut om skatt
enligt 27 §. Eftersom den som är skattskyldig enligt 27 § inte är
deklarationsskyldig och skatteredovisningen därför inte kan anses avse
redovisningsperioder får tiden för överklagande i 8 kap. 2 § LPP beräknas
utifrån den skattepliktiga händelsen. Med den skattepliktiga händelsen i fall
som avses i 27 § får förstås själva oegentligheten eller överträdelsen. I fall
där det inte går att fastställa när oegentligheten eller överträdelsen begicks
får den skattepliktighändelsen anses ha inträffat när oegentligheten eller
överträdelsen upptäcktes.
Möjligheten i 9 kap. 4 § LPP till nedsättning av eller befrielse från skatt om
det föreligger synnerliga skäl skall tillämpas i fråga om skatt som tas ut
enligt 27 §.

39 §
I nuvarande lydelse av andra stycket finns endast angivet att registrering som
skattskyldig får ske om verksamheten är av större omfattning eller det annars
finns särskilda skäl. Eftersom den som registrerats som skattskyldig har
möjlighet att hantera obeskattade varor finns det anledning att närmare ange att
han bör vara lämplig för att komma i fråga för registrering. I likhet med vad
som gäller för upplagshavare skall beskattningsmyndigheten besluta om
registrering om det med hänsyn till den sökandes ekonomiska förhållanden och
omständigheterna i övrigt är lämpligt att registrera honom. Bestämmelsen har
utformats i enlighet med vad Lagrådet föreslagit.
Det nya tredje stycket kan i dag sägas ha sin motsvarighet i 5 § förordningen
(1984:247) om punktskatter och prisregleringsavgifter. Ett beslut om
avregistrering innebär att skattskyldighet inträder för alla varor som den som
avregistreras har i lager (se 40 § första stycket). Förutsättningarna för
avregistrering bör därför inte ges i förordning. I tredje stycket anges att
avregistrering skall ske om den som registrerats inte längre uppfyller
förutsättningarna för registrering. I likhet med vad som gäller vid återkallande
av godkännande som upplagshavare bör beslut om avregistrering gälla oberoende
av om beslutet överklagas, om inte annat anges i beslutet.
15.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1564) om alkoholskatt
1 och 2 §§
Enligt artikel 26 i alkoholskattedirektivet skall hänvisningar till KN-nummer i
direktivet avse den lydelse av Kombinerade nomenklaturen som gällde när
direktivet antogs. Direktivet antogs av rådet den 19 oktober 1992 och
införlivades 1995 i svensk lagstiftning genom LAS. Någon uttrycklig bestämmelse
om vilken lydelse av den Kombinerade nomenklaturen som avses i bestämmelserna
infördes dock inte i denna lag. För att undanröja denna oklarhet införs nu en
sådan hänvisning. Eftersom det numer framgår av 1 § vilken lydelse av
förordningen som skall tillämpas ersätts den fullständiga hänvisningen i 2 §
andra stycket med en hänvisning enbart till KN-nummer.

7 §
I första stycket angavs tidigare att undantag gäller för varor som är
fullständigt denaturerade i enlighet med de föreskrifter som regeringen
meddelar. Enligt artikel 27.1 a i alkoholskattedirektivet skall dock
skattebefrielse gälla för varor som blivit fullständigt denaturerade i enlighet
med någon medlemsstats krav, sedan dessa i föreskriven ordning blivit anmälda
och godkända. För att få bättre överensstämmelse med gemenskapsrätten görs nu i
punkten 1 hänvisningar till den förordning som kommissionen har beslutat om på
området.
Skattefriheten i punkterna 2-6 reglerades tidigare i 20 § första stycket e-i.
Denna skattefrihet grundar sig på artikel 27.1 b-f i alkoholskattedirektivet.
Ordalydelsen i 20 § första stycket e-i avser endast användningen av
skattepliktiga varor. Det är dock inte bara användningen som är skattefri utan
även den färdiga produkten (jfr RÅ 1999 not 236). Om någon använder alkohol för
att tillverka t.ex. läkemedel skall skatt inte betalas för alkoholen. Någon
skatt skall inte heller tas ut för det färdiga läkemedlet oavsett om detta
skulle vara skattepliktigt enligt 6 §. För att detta skall komma till bättre
uttryck föreskrivs att skattefrihet skall gälla för alkohol som ingår i
läkemedel. Skattefriheten för alkohol som används vid läkemedelstillverkning
medges genom avdrag. Det föreslås därför i en ny punkt 7 i första stycket 32 §
att avdrag skall medges för alkohol som använts för framställning av sådana
produkter som anges i 7 § första stycket 2-6. Med en sådan lagteknisk lösning
undanröjs också de problem som förekommit i samband med import av produkter som
innehåller alkohol och som behandlas i avsnitt 8.
Lagrådet har anfört att bestämmelsen i första stycket 5 kan läsas på olika sätt
och konstaterar i samband därmed att direktivet inte är helt klart på denna
punkt, vilket även gäller andra språkversioner än den svenska. Första stycket 5
grundar sig på artikel 27.1 f i alkoholskattedirektivet. Där talas om varor som
används direkt eller som beståndsdel i halvfabrikat för framställning av
livsmedel, fyllda eller ej. Som villkor för skattefriheten gäller en
alkoholgräns. Enligt den svenska versionen av alkoholskattedirektivet gäller
alkoholgränsen för halvfabrikatet. Andra språkversioner, som t.ex. den danska,
engelska och franska, synes dock ta sikte på den färdiga produkten, dvs.
alkoholgränsen gäller för livsmedlet. Något annat är heller inte rimligt
eftersom det i så fall inte skulle finnas någon gräns för den färdiga produkten,
dvs. livsmedlet. Innebörden av den svenska versionen av alkoholskattedirektivet
skulle alltså vara att livsmedel som innehåller alkohol skulle vara skattefria
oavsett hur högt alkoholinnehållet är. Detta kan inte ha varit syftet med
bestämmelsen i 27.1 f i alkoholskattedirektivet. I förevarande paragraf har
därför alkoholgränsen kopplats till det färdiga livsmedlet. Skattefrihet skall
alltså gälla för alkohol som ingår direkt i livsmedel om alkoholhalten i varje
enskilt fall inte överstiger 8,5 liter ren alkohol per 100 kilogram choklad och
5 liter alkohol per 100 kilogram av något annat livsmedel. Det kan nämnas att
Finland har reglerat skattefriheten på motsvarande sätt (8 § lag 1994/1471 om
accis på alkohol och alkoholdrycker).
Även när det gäller alkohol som ingår i halvfabrikat för framställning av
livsmedel gäller alltså alkoholgränsen för det färdiga livsmedlet. Det innebär
att ett halvfabrikat, som innehåller alkohol, är skattefritt om det är avsett
för framställning av ett livsmedel som uppfyller kraven för skattefrihet (jfr
punkten 4). Skattefriheten är alltså kopplad till en framtida användning. Det
måste i varje enskilt fall framstå som sannolikt att halvfabrikatet skall
användas för framställning av ett skattefritt livsmedel för att skattefrihet
skall föreligga. Den som tillverkar ett skattepliktigt livsmedel, eller någon
annan skattepliktigt produkt, skall betala skatt för produkten (se 8 § första
stycket 6).
I första stycket punkten 6 byts orden "för konsumtion" ut mot det klarare
uttrycket "ätas eller drickas".
Bestämmelsen i sista meningen i först stycket om ledsagardokument vid
transporter av fullständigt denaturerad alkohol flyttas till andra stycket.

8 §
Enligt alkoholskattedirektivet är all yrkesmässig tillverkning av alkoholvaror
skattepliktig. Om tillverkningen inte är att anse som yrkesmässig är den ändå
skattepliktig om den avser etylalkohol eller mellanklassprodukter. Av nuvarande
lagstiftning framgår inte att all tillverkning av mellanklassprodukter är
skattepliktig. Detta åtgärdas nu i första stycket punkten 6.
För övriga ändringar i 8 § se kommentaren till 9 § LTS.

8 b §
På förslag av Lagrådet byts ordet "olyckshändelse" i punkten 1 ut mot uttrycket
"oförutsedda händelser".
Upplagshavare skall inte betala skatt för varor som förstörs under tillsyn av
beskattningsmyndigheten (se 20 § första stycket 2). Den som förvärvat varor
skattefritt utan att vara upplagshavare har dock inte motsvarande möjlighet. Det
innebär att en skattebefriad förbrukare inte kan förstöra varor som han köpt in
skattefritt utan att skattskyldighet inträder (se 8 § första stycket 7). Det
kan mycket väl tänkas att det i nu aktuella fall finns behov av att förstöra
varor, t.ex. på grund av att varorna av någon anledning inte går att använda för
avsett ändamål. Det är därför rimligt att skattebefriade förbrukare och andra
som kan förvärva varor skattefritt, t.ex. sjukhus (se 32 § första stycket 8),
ges samma möjlighet som upplagshavare. Detta uppnås genom punkten 2.
I övrigt har paragrafen ändrats p.g.a. av att 31 f § numer skall betecknas 31 h
§.

9 §
Se kommentaren till 10 § LTS.

9 a §
Se kommentaren till 10 a § LTS.

10 §
Se kommentaren till 11 § LTS.

11 §
Se kommentaren till 12 § LTS.

19 §
Se kommentaren till 20 § LTS.

20 §
För de fall i första stycket (e-m) där upplagshavaren tar varorna i anspråk i
upplaget eller för dem ut från upplaget regleras skattefriheten numera inte
genom att skattskyldighet inte inträder utan genom reglerna om avdrag i 32 §.
Vidare byts ordalydelsen "inträder inte" ut mot den mer adekvata ordalydelsen
"föreligger inte".

21 §
Eftersom all tillverkning av skattepliktiga varor utanför ett skatteupplag skall
regleras uteslutande 8 § första stycket 6 görs i tredje stycket en direkt
hänvisning till denna punkt. Ändringen innebär att en upplagshavare som
tillverkar varor utanför ett skatteupplag skall deklarera tillverkningen inom
fem dagar. Se även kommentaren till 9 § LTS.

22 §
Se kommentaren till 23 § LTS.

26 §
Se kommentaren till 27 § LTS.
28 §
Se kommentaren till 29 § LTS.

30 §
Ändringarna i första stycket är föranledda dels av att skattefriheten för
upplagshavare numer regleras genom avdrag och inte genom att skattskyldighet
inte inträder, dels av de nya bestämmelserna om skattebefriade förbrukare. Den
nya lydelsen innebär att den som inte är godkänd som upplagshavare eller
skattebefriad förbrukare och som använder alkohol för angivna ändamål kan få
återbetalning av den skatt som betalats för varorna.

31 e-31 g §§
Förutsättningarna för godkännande som skattebefriad förbrukare och återkallelse
samt hur förbrukarens bokföring skall vara utformad har utförligt kommenterats i
avsnitt 6.3, 6.5 och 6.7. Som framgår av 31 e § andra stycket kan ett
godkännande meddelas för viss tid eller tills vidare. Företag som tidigare
hanterat obeskattade alkoholvaror utan anmärkning bör regelmässigt godkännas
tills vidare. Godkännande för viss tid skall alltså främst meddelas när fråga är
om nystartade företag eller företag som inte tidigare hanterat obeskattade
alkoholvaror. Vidare föreskrivs på förslag av Lagrådet att ett godkännande får
förenas med villkor.

32 §
På förslag av Lagrådet byts ordet "olyckshändelse" i första stycket 2 ut mot
uttrycket "oförutsedda händelser".
I första stycket punkterna 7-10 återfinns, som avdragsposter, de situationer där
skattskyldighet inte inträder enligt nuvarande lydelse av 20 § första stycket
e-m. En skillnad är dock att punkten 10 nu gäller försäljning till
skattebefriade förbrukare i stället för försäljning mot försäkran enligt 20 §
första stycket k. En annan skillnad är att skattefriheten för varor som har
levererats till någon för vetenskapliga ändamål endast skall omfatta leveranser
till universitet och högskolor. Detta framgår av första stycket 8 a). Andra
subjekt som använder alkoholvaror för vetenskapliga ändamål måste för att kunna
köpa varorna utan skatt ansöka om att bli godkända som skattebefriade
förbrukare, se 31 e § första stycket.
Förutom punkten 10 och skattefriheten för leveranser för vetenskapliga ändamål
avses alltså ingen annan ändring av reglerna än att skattefriheten skall
regleras genom avdrag. Att skattefriheten regleras genom avdrag innebär
följande. Den upplagshavare som t.ex. använder alkohol för att tillverka vinäger
i sitt skatteupplag, skall ta upp användningen till beskattning eftersom
alkoholen tas i anspråk i upplaget. Skattskyldighet inträder då enligt 19 §
första stycket 1 d. Eftersom tillverkning av vinäger omfattas av punkt 7 a
medges avdrag för skatten. På motsvarande sätt inträder skattskyldighet för
leveranser enligt 8 när varorna lämnar upplaget men avdragsrätten gör
leveranserna skattefria.
Enligt punkten 10 inträder rätten till avdrag när den skattebefriade förbrukaren
har tagit emot varorna. Förhållandet mellan upplagshavaren och den
skattebefriade förbrukaren har kommenterats i avsnitt 6.4. En upplagshavare som
vill slippa att få sina avdrag för leveranser till skattebefriade förbrukare
ifrågasatta bör genom kvittenser på leveranssedlar eller liknande se till att
dokumentera att varorna tagits emot av en skattebefriad förbrukare. När det i
punkten 10 talas om att varan tagits emot av en skattebefriad förbrukare "i
enlighet med vad som framgår av dennes godkännande" avses att upplagshavaren
måste kontrollera att vissa restriktioner i form av varusort m.m. är uppfyllda.
Här bör även nämnas att en upplagshavare enligt lagen om försäljning av teknisk
sprit m.m. inte får sälja större kvantiteter till en förbrukare än vad som
följer av förbrukarens inköpstillstånd från Läkemedelsverket.
Punkten 9 har utformats i enlighet med vad Lagrådet har förordat.
Beträffande punkten 11, se kommentaren till 32 § första stycket 8 LTS.

33§
På förslag av Lagrådet byts ordet "olyckshändelse" i första stycket ut mot
uttrycket "oförutsedda händelser". Övriga ändringar i första stycket är
redaktionella.
Regeln i det nya tredje stycket införs för att den som har godkänts som
skattebefriad förbrukare enligt 31 e § skall kunna göra avdrag för skatt på
varor, som förvärvats från en utländska upplagshavare, och som använts för
skattefria ändamål. Skattskyldigheten för en registrerad varumottagare inträder
när varorna tas emot. Med den nu föreslagna regeln kan avdrag göras för skatten
på varorna vartefter de förbrukas för framställning av sådana produkter som
anges i 7 § första stycket 2-6, i en tillverkningsprocess förutsatt att
slutprodukten inte innehåller alkohol eller för vetenskapliga ändamål.
Bestämmelsen kommenteras även i avsnitt 6.6.

34 §
Se kommentaren till 34 § LTS.

Övergångsbestämmelserna
I syfte att underlätta övergången till det nya systemet med skattebefriade
förbrukare föreskrivs i punkten 3 att ett tillstånd som meddelats av
Läkemedelsverket skall gälla som ett godkännande som skattebefriad förbrukare.
Detta gäller bara tillstånd som avser inköp på minst 25 kilogram, vilket följer
av ordalydelsen "tillstånd från Läkemedelsverket som anges i den äldre lydelsen
av 31 e §". Har någon fått ett sådant tillstånd, som gäller från t.ex. den 1
januari 2000 till utgången av 2002, skall han alltså anses som en skattebefriad
förbrukare fram till den sistnämnda tidpunkten. Att ett tillstånd skall gälla
som ett godkännande som skattebefriad förbrukare innebär att tillståndshavaren
måste rätta sig efter övriga regler som gäller för en skattebefriade förbrukaren
t.ex. reglerna om bokföring. Likaså kan hans övergångsvis gällande godkännande
återkallas om förutsättningarna för återkallelse föreligger. Se även avsnitt
6.8.
15.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi
1 kap.
3 §
Paragrafen kompletteras med ett datum som klargör att hänvisningarna till
KN-numren i förordningen EEG 2658/87 avser förordningens lydelse den 1 oktober
1994. Skälet är att undvika oklarhet om vilken lydelse av förordningen som
avses. Definitionerna av KN-numren kan nämligen förändras. Motsvarande
bestämmelse finns i artikel 2 i mineraloljedirektivet. När detta direktiv
införlivades i lagen om skatt på energi (LSE) infördes dock inte någon sådan
uttrycklig bestämmelse.

2 kap
1 §
Ändringarna i andra stycket är föranledda av ändringarna i 4 kap. 1 och 12 §§.

8 §
Sedan den 1 januari 2001 regleras skattskyldigheten för import i 4 kap. 1 b och
12 a §§ lagen om skatt på energi (se prop. 2000/01:31, bet. 2000/01:SkU13, rskr.
2000/01:129, SFS 2000:1426). Hänvisningen i första stycket 1 är alltså
felaktig. Detta åtgärdas nu.

9 §
Bränsletank på båt får enligt huvudregeln i första stycket inte innehålla märkt
olja. Om någon förbrukar märkt olja eller bensin i en båt när den används för
annat än privat ändamål medges återbetalning enligt reglerna i 9 kap. 3 §. Vid
införandet av LSE konstaterades dock att dessa regler kunde medföra stora
praktiska problem för Marinens, Kustbevakningens och andra statliga myndigheters
båtar, eftersom myndigheterna också disponerade över skepp som fick innehålla
märkt olja. I tredje stycket infördes därför en befogenhet för
beskattningsmyndigheten att medge dispens från förbudet att använda märkt olja i
båtar. Även näringsidkare kan få sådan dispens om det finns särskilda skäl. I
förarbetena angavs att det rent allmänt borde krävas att stora praktiska
hanteringsproblem skulle uppkomma eller att näringsidkaren till följd av den nya
uppbördsordningen, dvs. att han fick söka återbetalning, skulle få betydande
likviditetsproblem (prop. 1994/95:54 s. 96). En dispens medför också rätt att
göra avdrag eller att köpa oljan mot försäkran.
Skattefriheten för bränsle som förbrukats i båtar med medgivande enligt tredje
stycket reglerades tidigare genom en hänvisning till bestämmelserna om avdrag
och inköp mot försäkran. Denna skattefrihet regleras nu genom en uttrycklig
bestämmelse i 6 a kap. 1 § 4. Att den som är skattskyldig får göra avdrag för
skatt på bränsle som förbrukats i en båt med medgivande eller tagits emot för
förbrukning i en sådan båt följer numer direkt av 7 kap. 1 § första stycket 4
och 7.
I det nya fjärde stycket införs en regel om att ett medgivande enligt tredje
stycket får återkallas om förutsättningarna för medgivandet inte längre finns.
Ett beslut om återkallelse gäller omedelbart om inte annat anges. Bestämmelsen
har utformats i enlighet med vad Lagrådet har förordat.

11 §
Undantaget för skatteplikt för visst bränsle som levereras till diplomater m.fl.
i andra EU-länder i första stycket 5 ersättas med en rätt till avdrag för skatt
på sådant bränsle. Leveranserna skall alltså även i fortsättningen vara
skattefria. Ändringen görs för att skapa enhetlighet med LTS och LAS.
Bestämmelsen om avdrag tas in i 7 kap. 2 §.

4 kap.
1 §
Beträffande ändringarna i första stycket 1 och nya 6, se kommentaren till 9 §
LTS. När det gäller punkten 7 ersätts begreppet "säljer eller förbrukar" med det
mer generella begreppet "använder för annat ändamål", som självfallet även
innefattar att bränslet säljs eller förbrukas.
Den bestämmelse om skattskyldighet som finns i nuvarande andra stycket a) och b)
tillför inget utöver vad som redan sägs i första stycket 7. Den som inte betalt
någon skatt eller betalt skatt för lågbeskattad dieselolja, och därefter
använder ett skepp eller en båt på ett sådant sätt att ytterligare skatt skall
utgå måste nämligen anses ha "använt bränslet för ett annat ändamål som medför
att skatt skall betalas med ett högre belopp". Punkterna a) och b) i andra
stycket utgår därför. Punkten c) i nämnda stycke flyttas till en ny punkt 8 i
första stycket.

1 a §
Sedan den 1 januari 2001 regleras skattskyldigheten för import i 4 kap. 1 b §
lagen om skatt på energi (se prop. 2000/01:31, bet. 2000/01:SkU13, rskr.
2000/01:129, SFS 2000:1426). Den tidigare punkten 6 i 4 kap. 1 § första stycket
om skattskyldighet för import har alltså ersatts av nämnda paragraf. Det innebär
att hänvisningen till 4 kap. 1 § första stycket 6 i förevarande paragraf är
missvisande. Om den tidigare ordningen skall upprätthållas borde alltså en
hänvisning i stället göras till 4 kap. 1 b §. Den tidigare ordningen innebar
dock en dubbelreglering genom att skattefriheten vid import för fall som avses i
förevarande paragraf 1-3 även regleras i lagen (1994:1551) om frihet från skatt
vid import, m.m. Eftersom det är mest ändamålsenligt att reglera skattefriheten
i lagen om frihet från skatt vid import föreslås nu ingen annan ändring än att
hänvisningen till 4 kap. 1 § första stycket 6 tas bort. Förevarande paragraf
kommer alltså i fortsättningen enbart att reglera skattefriheten vid införsel av
bränsle från andra EU-länder.
Huvudregeln i lagen om frihet från skatt vid import är att frihet från skatt
skall medges om tullfrihet föreligger enligt rådets förordning (EEG) 918/83 av
den 28 mars 1983 om upprättandet av ett gemenskapssystem för tullbefrielse, den
s.k. tullfrihetsförordningen, lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m. eller enligt
föreskrifter som meddelats med stöd av förordningen eller lagen (se 2 kap. 2 §).
Bestämmelser om tullfrihet för drivmedel för vissa fordon och specialcontainrar
finns i artiklarna 112-116 i tullfrihetsförordningen. Enligt artikel 112 gäller
tullfrihet för drivmedel som finns i standardtankarna på privata fordon,
nyttofordon, motorcyklar och specialbehållare. Tullfrihet gäller även för
drivmedel i bärbara tankar som medförs av förare av privata motorfordon och
motorcyklar, dock högst 10 liter per fordon. Vad som skall förstås med
specialbehållare, nyttofordon m.m. framgår av punkten 2 i artikel 112. När det
gäller drivmedel i standardtankar på kommersiella fordon och i särskilda
behållare får medlemsstaterna begränsa tullfriheten till 200 liter per fordon,
särskild behållare och resa. Sverige har utnyttjat denna möjlighet och medger
endast tullfrihet för drivmedel i motorfordon, motorredskap och
specialcontainrar med högst 600 liter i motorfordon avsedda för flera än nio
personer inklusive föraren, 400 liter i andra nyttofordon och högst 200 liter i
specialcontainrar, se 9 § förordningen (1994:1605) om tullfrihet m.m. I fråga om
fordon för privat bruk finns alltså ingen annan gräns än att bränslet skall
finnas i en standardtank.
Den skattefrihet som blir följden av tullfrihetsförordningens bestämmelser om
tullfrihet för drivmedel motsvarar skattefriheten enligt förevarande paragraf 2
och 3 i dess lydelse före den 1 januari 2001 med undantag för fartyg och
luftfartyg.
Enligt 7 § lagen om tullfrihet får regeringen meddela föreskrifter om tullfrihet
för förnödenheter som medförs eller tas ombord på transportmedel som går i
utrikes trafik. Enligt 6 § förordningen om tullfrihet gäller tullfrihet för
förnödenheter som medförs eller tas ombord på fartyg eller luftfartyg som
ankommer till eller avgår från Sveriges tullområde, om de är avsedda för
transportmedlet och kan anses motsvara transportmedlets behov under uppehållet i
Sverige. Med förnödenheter avses bl.a. bränsle. Med hänsyn till huvudregeln i
lagen om frihet från skatt vid import gäller skattefrihet i motsvarande
situationer. Denna skattefrihet motsvarar skattefriheten enligt förevarande
paragraf 2 och 3 för bränsle som förs in till Sverige i bränsletank på fartyg
eller luftfartyg eller i reservdunk som rymmer högst tio liter.
Enligt 4 § lagen om tullfrihet gäller tullfrihet för varor som förtullas för
utländska beskickningar m.fl. Det innebär att skattefrihet föreligger för sådana
varor enligt lagen om frihet från skatt vid import. Denna skattefrihet
motsvarar skattefriheten enligt förevarande paragraf 1.
Dessutom ändras hänvisningen till 4 kap 1 § 5 med anledning av att andra stycket
i 4 kap. 1 § upphävs. Orden "första stycket" utgår alltså.

2 §
Se kommentaren till 27 § LTS. Det tidigare begreppet "bränsle för vilket
skattskyldighet inte inträtt" har byts ut mot "obeskattat bränsle " för att
skapa enhetlighet med 27 § LTS och 26 § LAS. Någon ändring i sak är således inte
avsedd.

3 §
I första stycket föreskrivs, i förtydligande syfte, att en förutsättning för
godkännande som upplagshavare är att upplagshavaren disponerar över ett utrymme
som kan godkännas som skatteupplag.
Nuvarande tredje stycket är av sådan karaktär att bestämmelsen bör ges i
förordning i stället.

3 a §
Se kommentaren till 10 a § LTS.

4 §
Orden "säljer" och "innan leverans av bränsle" byts mot orden "transport" och
"innan transporten". Ändringen görs för att det skall bli tydligare att det är
själva transporten av obeskattade varor som är avgörande för om säkerhet skall
ställas. Vidare byts begreppet "bränsle för vilket skattskyldighet inte inträtt"
ut mot "obeskattat bränsle " för att skapa enhetlighet med 11 § LTS och 10 §
LAS. Någon ändring i sak är alltså inte avsedd. Övriga ändringar är
redaktionella.
Ändringen i sista stycket är en följd av att nuvarande andra stycket betecknas
tredje stycket.

5 §
Se kommentaren till 12 § LTS.

12 §
Se kommentaren till 1 §.

5 kap.
1 §
Utöver kommentarerna till 20 § LTS finns det här anledning att ge några
ytterligare kommentarer till första stycket 2. För den upplagshavare som hämtar
olja hos en annan upplagshavare innebär punkten 2 att skattskyldighet inträder
för den del av oljan som inte därefter förs till ett skatteupplag. Det kan t.ex.
röra sig om olja som levererats till en villakund. En upplagshavare, som hämtar
olja hos en annan upplagshavare, kan precis som i dag använda sin normala
affärsbokföring när han skall redovisa skatten. Det innebär att skatten på den
del av oljan som levererats till villakunder skall redovisas när försäljningen
enligt god redovisningssed skall bokföras, se vidare avsnitt 5.1.
Enligt uppgifter från branschen är det ytterst sällan som en upplagshavare, som
hämtat olja hos en annan upplagshavare, inte samma dag eller dagen därpå
antingen har levererat oljan till en kund eller har lagt in olja i ett
skatteupplag. Som tidigare framhållits bör det endast i undantagsfall vara
acceptabelt att en upplagshavare inte inom ett par dygn sett till att varorna
hamnat i ett skatteupplag.

2 §
Lydelsen av punkten 2 har ändrats efter förebild i motsvarande regler i LTS och
LAS, se t.ex. 20 § första stycket 4 LTS. Övriga ändringar är föranledda av att
andra stycket i 4 kap. 1 § upphävs och att nämnda bestämmelse alltså numer
endast består av ett stycke.

3 §
I enlighet med vad Lagrådet föreslagit byts uttrycket "när bränslet av honom
levereras till köpare" i punkten 1 ut mot uttrycket "när leverans av bränslet
påbörjas". Ändringen görs för att det inte skall råda någon tvekan om att den
tidpunkt som avses är när leveransen sänds i väg. Dessutom ändras punkten med
anledning av att andra stycket i 4 kap. 1 § upphävs.
Ändringen i punkten 2 är en följd av ändringarna i 4 kap. 1 och 12 §§.
I punkten 3 a har ordet "köpare" bytts ut mot det mer generella "någon".

4 §
Ändringen görs för att bestämmelsen skall stämma överens med bestämmelserna om
skattskyldighetens inträde i 2 och 3 §§.

6 kap.
1 §
Se kommentaren till 34 § LTS.

2 §
Ändringen i andra stycket är föranledd av att andra stycket i 4 kap. 1 § upphävs
och att nämnda bestämmelse alltså numer endast består av ett stycke.
Genom ändringen i tredje stycket anpassas ordalydelsen till lydelsen i övriga
stycken.
Enligt 22 § LST och 21 § LAS skall den som förvärvat varor skattefritt men
använt varor för ett annat ändamål än det som var förutsättningen för
skattefriheten deklarera den skattepliktiga användningen. Deklarationen skall ha
kommit in till beskattningsmyndigheten senast fem dagar efter den dag då
varorna användes för annat än avsett ändamål. Skatten skall enligt LPP betalas
senast samma dag (5 kap. 1 §). En deklarationstid på fem dagar gäller dock inte
enligt LSE för motsvarande fall. I stället gäller LPP:s regler om
deklarationstider (6 kap. 2 § motsatsvis jfr med 1 kap. 1 § LPP). Det innebär
att deklarationen skall ha kommit in till beskattningsmyndigheten senast den
tjugonde i månaden efter redovisningsperiodens slut (2 kap. 8 § LPP). För att
undvika att företag skaffar sig skattekrediter via systemet med skattefria inköp
bör deklarationstiden för nu aktuella fall också vara fem dagar. Detta uppnås
genom det nya fjärde stycket. En deklarationstid på fem dagar bör även gälla för
den som är skattskyldig enligt den nya punkten 8 i 4 kap. 1 §. I enlighet med
vad Lagrådet förordat förs dock en bestämmelse härom in i ett nytt femte stycke.

3 §
Genom att första stycket 5 upphävs tas kravet på ledsagardokument vid import
bort, se avsnitt 9.
Vidare byts begreppet "bränsle för vilket skattskyldighet inte inträtt" ut mot
"obeskattat bränsle ". Ändringen görs för att skapa enhetlighet med 23 § LTS och
22 § LAS.
I första stycket 3 och i tredje stycket ersätts hänvisningarna till 2 kap. 11 §
första stycket 5 med en hänvisning till 7 kap. 2 §. Ändringarna är föranledda av
att skattefriheten för leveranser av visst bränsle till diplomater m.fl. i
andra EU-länder numer skall regleras genom en rätt till avdrag och inte som i
dag genom ett undantag från skatteplikt. Den nya bestämmelsen om avdrag finns i
7 kap. 2 §.

10 §
Ändringen i början av andra stycket är av redaktionell karaktär. När det gäller
den nya bestämmelsen och det nya tredje stycket se kommentaren till 39 § LTS.

6 a kap.
De nuvarande reglerna om när bränslen kan användas utan skatt eller med
reducerad skatt bygger i huvudsak på att det i 7 kap. anges vilka möjligheter
som den skattskyldige har att genom avdrag reglera skattebefrielsen i sin
deklaration. I avdragsreglerna anges vilket ändamål som kan komma i fråga för
skattebefrielse, hur stor skattebefrielsen är och vilka slag av bränslen som kan
komma i fråga för skattebefrielse. Reglerna har med tiden blivit omfattande och
svåra att få ett grepp om. Genom att reglerna om inköp mot försäkran i 8 kap.
hänvisar till 7 kap. har också de blivit komplicerade.
I det nya kapitlet har därför i stort sett alla de situationer som kan medföra
skattebefrielse samlats. Skattebefrielserna för bränsle som förvärvats av
diplomater, för bensin som förbrukats i skepp eller båtar och för märkt olja som
förbrukats i båtar regleras dock endast genom reglerna om återbetalning i 9
kap. 1 och 3 §§.
I kapitlet anges således, med hjälp av en tabell, vilka ändamål som medför
skattebefrielse, vilket bränsle som kan komma i fråga för skattebefrielse och
hur stor skattebefrielsen är. Kapitlet anger förutsättningar och begränsningar
för skattebefrielsen men däremot inte hur skattebefrielsen åstadkoms. Detta
regleras i stället i de följande tre kapitlen. Den som är skattskyldig får del
av sin skattebefrielse genom avdrag enligt bestämmelserna i 7 kap. och den
skattebefriade förbrukaren genom att han enligt 8 kap. kan köpa bränslet utan
skatt eller med reducerad skatt. Den som inte är skattskyldig eller
skattebefriad förbrukare får del av skattebefrielsen genom återbetalning. I 7
och 8 kap. regleras dock inte storleken och förutsättningarna för
skattebefrielsen utan dessa regleras i 6 a kap. De särskilda
nedsättningsreglerna för energiintensiv verksamhet bygger på beslut av
beskattningsmyndigheten i varje enskilt fall och passar inte in i systematiken.
Dessa regler finns därför kvar i 9 kap. 9-9 b §§.
Lagrådet har väckt frågan om inte tabellen skulle bli mera lättbegriplig om den
kolumn som anger bränslen som inte ger befrielse ersattes av en kolumn där det
tvärtom sägs vilka bränslen som ger befrielse från skatt. Alla kolumnerna skulle
därmed bygga på samma synsätt på frågan om skattebefrielse eller inte, nämligen
att de anger i vilka fall skattefrihet gäller. Bränslen som nästan regelmässigt
inte ger skattebefrielse är bensin och omärkt olja. Från de skattebefriade
användningsområdena undantas alltså förhållandevis få bränsleslag. Det
förefaller därför enklare att i tabellen ange vilka bränslen som inte ger
skattebefrielse. Om den valda lösningen skulle ge upphov till
tillämpningsproblem kan den av Lagrådet väckta frågan prövas på nytt.
Införandet av 6 a kap. syftar endast till att förenkla tillämpningen av reglerna
kring skattebefrielse. Några materiella ändringar är inte avsedda. Detta
innebär att kommentaren till kapitlet i huvudsak anger var motsvarande regel om
skattebefrielse fanns tidigare. För att få klarhet i gränsdragningsfrågor och
andra tillämpningsfrågor får svar sökas i förarbetena till dessa regler.

1 §
Paragrafens tabell är uppbyggd så att det i nummerföljd anges vilka ändamål som
medför rätt till skattebefrielse. Termen skattebefrielse används såväl när ingen
skatt skall betalas som vid delvis skattebefrielse. För varje ändamål anges om
det finns några begränsningar till vissa slag av bränslen. Ofta förekommer att
endast märkt olja kan komma i fråga. Därefter anges storleken av
skattebefrielsen för energiskatten, koldioxidskatten och svavelskatten.

Punkten 1 - Förbrukning för annat ändamål än motordrift eller uppvärmning eller
i en process där bränslet i allt väsentligt används för annat ändamål än
motordrift eller uppvärmning
Motsvarar nuvarande rätt till avdrag i 7 kap. 1 § första stycket 4. I andra
stycket nämnda paragraf angavs tidigare att avdrag även fick göras för bränsle
som förbrukats eller sålts för förbrukning för sådan gas- och värmeproduktion
som sker vid användning av bränslet enligt punkten 4. Eftersom denna situation
redan täcks av att skattebefrielsen gäller om bränslet "i allt väsentligt
används för annat ändamål" har någon motsvarande regel inte införts i 6 a kap.

Punkten 2 - Förbrukning i tåg eller annat spårbundet färdmedel
Motsvarar nuvarande rätt till avdrag i 7 kap. 2 § första stycket 1 a.

Punkten 3 - Förbrukning i skepp, när skeppet inte används för privat ändamål
Motsvarar nuvarande rätt till avdrag i 7 kap. 2 § andra stycket 1 b.

Punkten 4 - Förbrukning i båt för vilken medgivande enligt 2 kap. 9 § eller
fartygstillstånd enligt fiskelagen (1993:787) meddelats, när båten inte används
för privat ändamål
Skattefriheten för bränsle som förbrukats i båtar med fartygstillstånd motsvarar
nuvarande rätt till avdrag i 7 kap. 2 § första stycket 1 c. När det gäller
båtar med medgivande enligt 2 kap. 9 § reglerades skattefriheten tidigare genom
en hänvisning i nämnda paragraf till 7 kap. 2 § andra stycket 1 b.

Punkten 5 - Förbrukning i
a) luftfartyg, när luftfartyget inte används för privat ändamål
b) i luftfartyg, när luftfartyget används för privat ändamål eller i
luftfartygsmotorer i provbädd eller i liknande anordning
Motsvarar nuvarande rätt till avdrag i 7 kap. 2 § andra stycket 2 och 5 a §
andra stycket.

Punkten 6 - Förbrukning vid framställning av mineraloljeprodukter, kolbränslen,
petroleumkoks och andra produkter för vilka skatteplikt har inträtt för
tillverkaren
Motsvarar nuvarande rätt till avdrag i 7 kap. 2 § första stycket 3.

Punkten 7 - Förbrukning vid framställning av skattepliktig elektrisk kraft, med
de begränsningar som följer av 3 §
Motsvarar nuvarande rätt till avdrag i 7 kap. 2 § första stycket 4.

Punkten 8 - Om skattebefrielse inte följer av tidigare punkter, förbrukning i
metallurgiska processer
Motsvarar nuvarande rätt till avdrag i 7 kap. 3 §. I likhet med nuvarande
lydelse av 7 kap. 1 § andra stycket anges i nuvarande 7 kap. 3 § att förbrukning
i metallurgiska processer även skall anses omfatta den gas- och värmeproduktion
som sker till följd av sådana processer. Eftersom skattebefrielsen gäller för
förbrukning i nämnda process behöver inte särskilt anges att den gas- och
värmeproduktionen som följer av den skattebefriade förbrukningen också omfattas.
Någon motsvarande regel har således inte införts i 6 a kap.

Punkten 9 - Om skattebefrielse inte följer av tidigare punkter, förbrukning för
annat ändamål än drift av motordrivna fordon vid tillverkningsprocessen i
industriell verksamhet
Motsvarar tillverkningsindustrins nuvarande rätt till avdrag i 7 kap. 4 §.

Punkten 10 - Om skattebefrielse inte följer av tidigare punkter, förbrukning för
annat ändamål än drift av motordrivna fordon vid växthusuppvärmning i
yrkesmässig växthusodling
Motsvarar nuvarande rätt till avdrag för bränsle som förbrukats för
växthusuppvärmning i 7 kap. 4 § första stycket. Den 1 juli 2000 infördes
skattelättnader för bränsle som förbrukas i jord-, skogs-, eller
vattenbruksverksamhet (prop. 1999/2000:105). Tidigare gällde att endast bränsle
som användes för växthusuppvärmning vid yrkesmässig växthusodling kunde medföra
skattebefrielse. Skattelättnaderna för annan yrkesmässig jordbruksverksamhet än
växthusodling och för yrkesmässig skogs- och vattenbruksverksamhet uppnås dock
genom återbetalning enligt 9 kap. 2 §. Enligt dagens regler är det alltså endast
växthusodlare som mot försäkran kan köpa bränsle med reducerad skatt. För att
upprätthålla denna distinktion i systemet med skattebefriade förbrukare anges
växthusodlarna i en särskild punkt.

Punkten 11 - Om skattebefrielse inte följer av tidigare punkter, förbrukning för
annat ändamål än drift av motordrivna fordon i yrkesmässigt jordbruks-,
skogsbruks- eller vattenbruksverksamhet
Motsvarar delvis nuvarande rätt till avdrag enligt 7 kap. 4 § första stycket. Se
kommentaren till föregående punkt.

Punkten 12 - Om skattebefrielse inte följer av tidigare punkter, förbrukning i
sodapannor, lutpannor, metallurgiska processer eller i processer för
framställning av andra mineraliska ämnen än metaller
Motsvarar nuvarande rätt till avdrag i 7 kap. 5 § andra stycket. I likhet med
nuvarande lydelse av 7 kap. 1 § andra stycket anges i nuvarande 7 kap. 5 § andra
stycket att i processer för framställning av andra mineraliska ämnen än
metaller eller metallurgiska processer skall anses ingå även den gas- och
värmeproduktion som sker till följd av sådana processer. Eftersom
skattebefrielsen gäller för förbrukning i nämnda processer behöver inte särskilt
anges att den gas- och värmeproduktionen som följer av den skattebefriade
förbrukningen också omfattas. Någon motsvarande regel har således inte införts i
6 a kap.

Punkten 13 - Förbrukning vid tillverkningsprocessen i gruvindustriell verksamhet
för drift av andra motordrivna fordon än personbilar, lastbilar och bussar
Motsvarar nuvarande rätt till avdrag i 7 kap. 4 § fjärde stycket.

2 §
Motsvarar nuvarande 7 kap. 4 § andra stycket.
3 §
Motsvarar begränsningen av avdragsrätten vid samtidig produktion av elektrisk
kraft och värme i 7 kap. 2 § tredje och fjärde styckena.

4 §
Enligt huvudregeln gäller skattebefrielsen för olja som användas vid
framställning av el endast för märkt olja. Vissa typer av anläggningar har dock
av särskilda skäl fått möjlighet att även använda omärkt olja. Detta regleras i
dag i 7 kap. 1 § första stycket 5. För att få systematiken med tabellen att
fungera har denna situation fått brytas ut och läggas i en egen paragraf. Genom
hänvisningen till 1 § 7 framgår att full skattebefrielse gäller beträffande
energiskatt och koldioxidskatt. En förutsättning för att erhålla
skattebefrielsen när omärkt olja används är liksom i dag att värme inte
nyttiggörs.

7 kap.
Rubriken
Rubriken har ändrats från "Avdrag i deklaration" till enbart "Avdrag". Ändringen
är föranledd av att uttrycket "i en deklaration får avdrag för skatt göras"
ersätts med det enklare uttrycket "den som är skattskyldig får göra avdrag för
skatt". Uttrycket avdrag i en deklaration tas alltså bort. Det finns inte heller
anledning att i kapitlet särskilt ange om avdraget avser energiskatt,
koldioxidskatt eller svavelskatt. I vilken omfattning som rätt till avdrag
föreligger framgår i stället av reglerna i 6 a kap.

1 §
Avdragsreglerna i 7 kap. har tidigare angett att rätt till avdrag gäller för
bränsle som förbrukats eller "sålts för förbrukning" för vissa ändamål.
Begreppet "sålts för förbrukning" har då motsvarats av en möjlighet för en icke
skattskyldig att köpa bränsle mot försäkran. I första stycket har förbrukning
och leveranser till skattebefriade förbrukare delats upp på olika punkter.
I punkten 4 finns avdragen för den skattskyldiges egen förbrukning. Hur stort
avdrag som medges och vilka bränslen som kan komma i fråga anges i 6 a kap. 1-4
§§. Tillverkningsindustrins förbrukning kan tas som exempel. Av 6 a kap. 1 § 9
framgår att skattebefrielse gäller, om den inte följer av tidigare punkter, för
förbrukning vid tillverkningsprocessen i industriell verksamhet, undantaget
drift av motordrivna fordon. Ordalydelsen "Om skattebefrielse inte följer av
tidigare punkter" vill endast markera att det kan finnas förbrukning i
tillverkningsprocesser som ger rätt till skattebefrielse redan enligt en
tidigare punkt. Exempelvis kan bränslet användas för annat ändamål än motordrift
eller uppvärmning, vilket ger hel skattebefrielse. Självklart kan inte samma
förbrukning ge rätt till dubbla avdrag. Av 6 a kap. 1 § 9 framgår också att rätt
till avdrag inte föreligger om det är bensin, omärkt olja eller råtallolja som
har förbrukats. Av 6 a kap. 2 § framgår dock att rätt till avdrag även
föreligger när råtallolja förbrukats. Eftersom endast energiskatt tas ut på
råtallolja passar denna olja inte in i systematiken (se 2 kap. 1 a §).
Råtallolja kommer dock att behandlas på samma sätt som i dagens system, vilket
innebär att det först anges att råtallolja inte får användas men att det sedan
ges särskilda regler för hur befrielsen från energiskatt skall beräknas.
Beträffande rätten till avdrag i punkten 5 för varor som tas emot av
skattebefriade förbrukare hänvisas till kommentaren till 32 § LAS. Här skall
dock följande tilläggas. När det anges att förbrukaren skall ha tagit emot
bränsle i enlighet med vad som framgår av godkännandet innebär det att rätten
till avdrag förutsätter att bränslet som levereras omfattas av godkännandet. Om
omärkt olja levereras måste godkännandet omfatta sådan olja för att rätt till
avdrag skall föreligga. Hur stort avdraget är bestäms utifrån vilken rätt till
skattebefrielse som den skattebefriade förbrukaren har.
Rätten till avdrag i punkten 6 för bränsle till fartyg och luftfartyg har
utförligt kommenterats i avsnitt 6.9.2.
I punkten 7 finns avdragsrätten för bränsle som tagits emot för förbrukning i
båtar för vilka medgivande enligt 2 kap. 9 § eller fartygstillstånd enligt
fiskelagen meddelats. Avdragsrätten för leveranser till båtar med
fartygstillstånd fanns tidigare i 7 kap. 2 § andra stycket 1 c). I fråga om
leveranser till båtar med medgivande enligt 2 kap. 9 § reglerades avdragsrätten
tidigare genom en hänvisning i nämnda paragraf till 7 kap. 2 § andra stycket 1
b). En annan skillnad mot tidigare är att det inte längre är tillräckligt att
bränslet har sålts för förbrukning utan numer måste bränslet ha tagits emot för
förbrukning i båten. Vad denna ändring innebär kommenteras i avsnitt 6.9.2.
Andra stycket motsvarar nuvarande 7 kap. 4 § femte stycket.

2 §
Skattefriheten för leveranser av visst bränsle till diplomater m.fl. i andra
EU-länder reglerades tidigare genom ett undantag från skatteplikt. För att skapa
enhetlighet med LTS och LAS skall skattefriheten i stället regleras genom en
rätt till avdrag. Den nya bestämmelsen i förevarande paragraf ersätter alltså
bestämmelsen om undantag från skatteplikt i 2 kap. 11 § första stycket 5.
Bestämmelsen har utformats i enlighet med vad Lagrådet förordat i anslutning
till 32 § första stycket 7 LTS och 32 § första stycket 9 LAS.
De regler om skattefrihet eller skattereduktion som tidigare fanns i förevarande
paragraf regleras numer i 6 a kap. 1 §.

Upphävande av 3 och 4 §§
Motsvarande regler om skattefrihet eller skattereduktion återfinns nu i 6 a kap.
1 §.

5 §
Reglerna om skattefrihet enligt nuvarande lydelse av första och andra styckena
återfinns nu i 6 a kap. 1 § .

Upphävande av 5 a §
Motsvarande regler om skattefrihet återfinns nu i 6 a kap. 1 §.

5 b §
Ändringen är redaktionell och föranleds av att kapitlets rubrik ändras.

6 §
Den inledande ändringen i första stycket är redaktionell och föranleds av att
kapitlets rubrik ändras. På förslag av Lagrådet byts uttrycket "tillfälliga
omständigheter" ut mot "oförutsedda händelser".
Beträffande det nya andra stycket se kommentaren till 32 § 8 LTS.

Upphävande av 7 §
I vilka fall avdrag medges för skatt på bränsle som avses i 2 kap. 3 eller 4 §
framgår numer av 1 § jämförd med 6 a kap 1 §.

8 kap.
1-3 §§
Förutsättningarna för godkännande som skattebefriad förbrukare och återkallelse
samt hur förbrukarens bokföring skall vara utformad har utförligt kommenterats i
avsnitten 6.3, 6.5 och 6.7. Se även kommentaren till 31 e § LAS.
1 § fjärde stycket motsvarar nuvarande 8 kap. 3 a § tredje stycket.

Upphävande av 3 a, 4 och 4 a §§
Rätten till inköp mot försäkran i dessa situationer finns nu som en rätt för den
skattebefriade förbrukaren att köpa varor skattefritt enligt 1 §.

Upphävande av 5 §
I vilka fall bränsle som avses i 2 kap. 3 eller 4 § kan köpas med hel eller
delvis skattebefrielse framgår numer av 1 § jämförd med 6 a kap.

9 kap.
2 §
I första stycket i dess nuvarande lydelse regleras återbetalning i vissa angivna
fall för dem som inte är skattskyldiga. Enligt dagens regler kan företagen inte
välja mellan återbetalning eller skattefria inköp mot försäkran. Det innebär
att den som har rätt att köpa bränsle utan skatt mot försäkran måste använda sig
av denna rätt för att få del av skattefriheten. Han kan alltså inte köpa
bränslet med skatt och därefter ansöka om återbetalning. Systemet med
skattebefriade förbrukare bygger dock till skillnad från försäkranssystemet på
ett godkännande från beskattningsmyndigheten. Den som av någon anledning inte
har ett sådant godkännande skall dock inte uteslutas från möjligheten till
skattebefrielse utan får befrielse genom rätt till återbetalning. Första stycket
har därför utformats som en generell rätt till återbetalning om förutsättningar
för skattebefrielse enligt 6 a kap. föreligger. Detta innebär att om skatt har
betalats till tullen kan återbetalning ske om produkten sedan används för något
ändamål som anges i 6 a kap. 1 §. I likhet med vad som gäller för rätten till
avdrag får man gå till 6 a kap. för att se vilka bränslen som kan användas med
rätt till återbetalning och med vilket belopp återbetalning sker.
Reglerna i nuvarande andra stycket om återbetalning när råtallolja förbrukats
följer nu av 6 a kap. 2 §.
Ändringen i tredje stycket är en följdändring på grund av att andra stycket
upphävs.

6 §
Ändringen görs p.g.a. att första och andra styckena i 7 kap. 5 § upphävs.

9 §
Ändringarna är föranledda av att avdragsrätten regleras på annat ställe i 7 kap.
och att inköp mot försäkran ersätts med systemet med skattebefriade förbrukare.

11 §
Se kommentaren till 29 § LTS. I övrigt har vissa redaktionella ändringar gjorts
för att bestämmelsen skall stämma bättre överens med motsvarande bestämmelser i
LTS och LAS.

14 §
Genom det nya andra stycket får beskattningsmyndigheten befogenhet att besluta
om tredjemansrevision i återbetalningsärenden. Skälen härför redovisas i avsnitt
10.2. Bestämmelsen har utformats med 3 kap. 7 § andra stycket LPP som förebild.

10 kap.
11 §
I samband med införandet av LSE fördes sanktionsavgiften vid otillåten
användning av märkta oljeprodukter över från lagen om dieseloljeskatt och
användning av vissa oljeprodukter. I den sistnämnda lagen gjordes beträffande
betalning av avgiften hänvisningar till fordonsskattelagen som innebar att ett
beslut om avgift gällde oavsett om det överklagades. I LSE hänvisas i stället
till LPP. I förarbetena till LSE angavs att de nya hänvisningarna inte innebar
några materiella ändringar (prop. 1994/95:54 s. 135). Emellertid saknas för
närvarande en hänvisning till LPP som gör att besluten gäller omedelbart. Detta
åtgärdas nu.

11 kap.
Rubriken
Se kommentaren till rubriken till 7 kap.

9 §
Beträffande den inledande ändringen i paragrafen, se kommentaren till rubriken
till 7 kap. Övriga ändringar är följdändringar och beror på att de skattefria
användningsområdena och rätten till avdrag anges i andra paragrafer än tidigare.

10 §
Ändringen i femte stycket följer av ändringen i 7 kap. 1 och 2 §§. Det är
således ingen ändring i sak.

15.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:409) om skatt på gödselmedel
6 §
När det gäller den nya bestämmelsen om vandelsprövning i andra stycket och det
nya tredje stycket se kommentaren till 39 § LTS.
15.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter
3 kap.
7 §
I första stycket införs ett nytt syfte med skatterevision, nämligen kontroll av
skatteupplag enligt LTS, LAS eller LSE. En revision behöver alltså inte ha ett
direkt samband med skatteredovisningen utan syftet med ändringen är att göra det
möjligt att besluta om revision för att kontrollera att skatteupplag uppfyller
de krav som bör ställas på sådana lokaler och utrymmen.
I tredje stycket införs fyra nya punkter, punkterna 3-6. Genom de nya punkterna
ges beskattningsmyndigheten befogenhet att besluta om revision hos den som
ansöker om godkännande som upplagshavare eller skattebefriad förbrukare och hos
den som ansöker om registrering som varumottagare. Dessutom skall revision få
ske hos sådana representanter som en distansförsäljare skall utse. De nya
punkterna kommenteras även i avsnitt 10.1.
15.6 Förslaget till lag om särskild uppbörd av fordonsskatt år 2001
1 §
Paragrafen innebär att fordon med slutsiffra fem i registreringsnumret får ett
skatteår som omfattar 13 månader vid uppbörden år 2001. Därmed kommer samtliga
fordon framöver, oavsett slutsiffra i registreringsnumret, att omfattas av samma
regler, dvs. att uppbördsmånaden för fordonsskatt är månaden efter sista
månaden i inställelseperioden för kontrollbesiktning. Vidare skall fordonsskatt
tas ut med ett högre belopp än vad som anges i bilaga 1 till fordonsskattelagen
motsvarande det förlängda skatteåret. För skatteperiod tas fordonsskatt ut med
ett högre belopp den första skatteperioden det skatteåret.

2 §
Bestämmelserna i fordonsskatteförordningen tillämpas vid uppbörd m.m.

Sammanfattning av betänkandet Punktskatterna - Reformerade betalningsregler,
m.m. (SOU 2000:46)
Uppdraget
Utredningens huvuduppgift är att se över förfarandereglerna för punktskatter och
översynen skall koncentreras till de harmoniserade punktskatterna. En
kartläggning skall ske av hur lagstiftningen har tillämpats sedan den 1 januari
1995, då Sverige blev medlem i EU, och mot bakgrund av erfarenheterna från
tillämpningen skall behov av ändrad lagstiftning övervägas. I uppdraget ingår
även att göra en allmän översyn av lagen om punktskatter och
prisregleringsavgifter, LPP, och att i detta sammanhang undersöka om
punktskatterna kan inordnas i skattekontosystemet och i sådant fall föreslå
nödvändiga lagändringar.
Skattskyldighetens inträde för upplagshavare m.m.
Gemensamma regler inom unionen för förfarandet vid beskattningen av tobaks- och
alkoholvaror samt mineraloljeprodukter finns i det s.k. cirkulationsdirektivet.
Reglerna innebär i princip att punktskattepliktiga varor skall kunna cirkulera
fritt mellan länderna, att beskattning skjuts upp tills varorna når den slutliga
konsumenten och att beskattningen sker i konsumtionslandet. Huvudaktörer i
detta system är upplagshavarna. Dessa skall godkännas av medlemsländerna och
upplagshavarnas tillverkning, bearbetning och lagring av skattepliktiga varor
skall ske på speciellt godkända platser, skatteupplag.
Reglerna om skattskyldighetens inträde för upplagshavare har i vissa fall visat
sig medföra tillämpningsproblem. I synnerhet gäller det några civilrättsliga
begrepp som inte stämmer överens med hur reglerna inom gemenskapen är utformade.
Utredningen lämnar förslag som innebär att skattskyldighetens inträde görs mer
beroende av var varorna fysiskt befinner sig. Skattskyldigheten skall inträda i
följande situationer.
- Varorna förs ut från ett skatteupplag utan att därefter tas om hand av en
upplagshavare eller av en varumottagare i ett annat medlemsland.
- Varorna tas emot från en annan upplagshavare eller importeras utan att föras
till ett skatteupplag.
- Varorna tas i anspråk i upplaget eller försvinner därifrån på grund av t.ex.
svinn eller stöld.
- Upplagshavaren får sitt godkännande som upplagshavare eller av skatteupplag
återkallat.
Den normala handeln med tobak, alkohol och mineraloljor kommer inte nämnvärt att
påverkas av förslagen. Redovisningen av skatten kan i de flesta situationer,
liksom i dag, ske på grundval av den normala affärsbokföringen.
Upplagshavarna åläggs, enligt vad som föreskrivs i cirkulationsdirektivet, att
för varje skatteupplag ha en lagerbokföring.
Beträffande godkännande av upplagshavare och skatteupplag finner utredningen
inte anledning att föreslå några ändrade regler förutom en smärre justering i
lagen om tobaksskatt och lagen om alkoholskatt som gör att den som endast
importerar varor för att därefter exportera dem, inte skall godkännas som
upplagshavare.
Skattefri förbrukning
För såväl alkoholvaror som bränslen finns användningsområden där förbrukningen
är skattefri, för bränslen kan även reducerad skatt förekomma. Denna
skattefrihet åstadkoms i vissa fall genom att förbrukaren lämnar en försäkran
till den som levererar varorna att varorna skall användas för ett speciellt
ändamål.
Detta system med inköp av alkoholvaror och bränslen mot försäkran har stora
brister. Det gäller framför allt möjligheterna till kontroll. Systemet är också
uppbyggt på ett sätt som gör att beskattningsmyndigheten har mycket liten
kännedom om vilka som hanterar varorna.
Utredningen förslår att den nuvarande ordningen ersätts med ett system där
skattefria inköp förutsätter att köparen är godkänd av beskattningsmyndigheten
som skattebefriad förbrukare. Endast den som med hänsyn till sina ekonomiska
förhållanden och omständigheterna i övrigt är lämplig skall kunna godkännas.
Vidare måste användningen av de skattebefriade varorna vara betydande, vilket
innebär att skattebefrielsen skall uppgå till minst 15 000 kr per år. Ett krav
på lagerbokföring för förbrukaren införs. Upplagshavares och andra
skattskyldigas rätt till avdrag i systemet förutsätter att varorna tas emot av
en skattebefriad förbrukare.
Beskattningsmyndigheten får återkalla ett godkännande om förutsättningarna för
godkännandet inte längre finns eller om varorna används för annat ändamål än vad
som angivits i beslutet om godkännande. Vidare får godkännandet återkallas om
bokföringen inte är utformad på ett tillfredsställande sätt eller om den som
godkänts inte medverkar vid kontroll av verksamheten.
Systemet med godkännande fungerar dock inte fullt ut när det gäller bränslen som
förbrukas i skepp och flygplan. I många fall befinner sig skeppen eller
flygplanen i Sverige under mycket kort tid och det går inte att administrera
skattefria leveranser för dessa om leveranserna först förutsätter ett
godkännande från beskattningsmyndigheten. Skattefri försäljning skall därför
kunna ske utan godkännande. När det gäller leveranser till flygplan ges
regeringen rätt att föreskriva att sådana leveranser endast får ske på vissa
flygplatser.
Punktskatterna och skattekontosystemet
Utredningen konstaterar att det finns ett uttalat önskemål från regeringen om
att även punktskatterna skall inordnas i skattebetalningslagens
skattekontosystem. Skattekontot innebär ett flertal fördelar för såväl
skattemyndigheterna som för de enskilda och dessa fördelar gör sig också
gällande om punktskatterna kommer med i systemet. Reglerna i LPP och
skattebetalningslagen är i mycket hög utsträckning identiska eller nästan
identiska. Utredningen föreslår därför att LPP upphävs och att även förfarandet
för punktskatterna regleras i skattebetalningslagen. Tidpunkterna för
redovisning och betalning av punktskatterna samordnas med de tider som gäller
för nuvarande skatter och avgifter i skattekontosystemet. Det innebär att
punktskatterna skall redovisas och betalas några dagar senare än vad som gäller
i dag.
I detta sammanhang föreslås också att revision skall kunna göras hos den som har
ansökt om godkännande som upplagshavare eller registrerad varumottagare enligt
tobaks-, alkohol- och energiskattelagarna samt hos sådan skatterepresentant som
en distansförsäljare skall utse enligt dessa lagar. Revision skall även få ske
för kontroll av skatteupplag. Vidare föreslås vissa smärre justeringar av
förseningsavgiften.
Övriga förslag
Utredningen lämnar också förslag på följande punkter.
Mot bakgrund av vad som föreskrivs i cirkulationsdirektivet införs ett krav på
transportsäkerhet vid export i tobaks-, alkohol- och energiskattelagarna. För
att göra reglerna om transportsäkerhet mer enhetliga införs även krav på
transportsäkerhet vid import.
Undantag från skatteplikt skall gälla för alkoholinnehållet i vissa i
gemenskapsrätten angivna produkter. Detta för att göra det möjligt att importera
produkterna utan skatt.
För alkohol i halvfabrikat görs vissa justeringar för att skattefriheten bättre
skall stämma överens med vad som anges i gemenskapsrätten.
Kravet på att ledsagardokument skall upprättas vid import slopas.
Det skall vara möjligt att besluta om s.k. tredjemansrevision i ärenden om
återbetalning enligt lagarna om tobaksskatt, alkoholskatt, skatt på energi och
skatt på gödselmedel.
Ikraftträdande
Förberedelsearbetet med att inordna punktskatterna i skattekontosystemet är av
sådan omfattning att de föreslagna ändringarna kan träda i kraft först den 1
januari 2003. Även om LPP föreslås upphävd kommer den att övergångsvis gälla för
händelser som inträffar före den 1 januari 2003. För övriga ändringar gäller
den 1 juli 2001 som ikraftträdandetidpunkt.
Finansiering
Vid övergången till skattekontosystemet kommer, enligt utredningens förslag,
betalningen av punktskatterna att senareläggas någon dag. Det innebär
ränteförluster för staten. Den totala kostnaden kan beräknas till 45 miljoner
kr. Vidare kommer beskattningsmyndighetens arbete med att hantera det nya
systemet för skattebefriade förbrukare att ta 8-10 årsarbetskrafter i anspråk,
vilket motsvarar en årlig kostnad på 3,5 miljoner kr.
Finansieringen av förslagen bör ske genom att energiskatten på bränslen höjs
generellt med 0,25 procent. Detta motsvarar t.ex. 1 öre högre skatt per liter på
bensin. Totalt ger detta förslag ökade intäkter med ca 60 miljoner kr netto.
Förslaget ger alltså också möjligheter att tillskjuta ytterligare resurser till
beskattningsmyndigheten, som genom utökad kontrollverksamhet kan göra systemet
med skattebefriade förbrukare effektivt.

Utredningens lagförslag
1 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1563) om tobaksskatt
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1563) om tobaksskatt
dels att 31 b och 31 c §§ skall upphöra att gälla,
dels att 1, 9-12, 20, 21, 23, 27, 29, 31 a, 32, 33, 35 och 39 §§ skall ha
följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas sex ny paragrafer, 1 a-1 e och 10 a §§, av
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 §
Tobaksskatt skall betalas för tobaksvaror som tillverkas i Sverige, som förs in
eller tas emot från ett annat EG-land eller som importeras från tredje land.
Skatt skall betalas för cigaretter, cigarrer, cigariller och röktobak som
hänförs till nr 2402 och 2403 i Kombinerade nomenklaturen (KN) enligt
förordningen EEG 2658/87.
Skatt skall betalas för cigaretter, cigarrer, cigariller och röktobak.
Skatt skall betalas även för snus och tuggtobak som hänförs till KN-nr 2403
enligt förordningen EEG 2658/87. Närmare bestämmelser härom meddelas i 37-41 §§.
Med EG eller ett EG-land förstås de områden som tillhör Europeiska gemenskapens
punktskatteområde. Med tredje land förstås länder och områden utanför detta
skatteområde.

1 a §
Med cigaretter avses
1. tobaksrullar som går att röka som de är och som inte är cigarrer eller
cigariller enligt definitionen i 1 b §,
2. tobaksrullar som genom enkel, icke-industriell hantering kan införas i
cigarettpappersrör,
3. tobaksrullar som genom enkel, icke-industriell hantering kan rullas in i
cigarettpapper.

1 b §
Med cigarrer och cigariller avses, om de kan rökas som de är
1. tobaksrullar gjorda enbart av naturtobak,
2. tobaksrullar med yttre täckblad av naturtobak,
3. tobaksrullar med yttre täckblad som har cigarrers normala färg och ett omblad
av homogeniserad tobak, där minst 60 viktprocent av tobakspartiklarna är både
bredare och längre än 1,75 mm och där täckbladet är anbringat i spiralform med
en spetsig vinkel på minst 30 grader mot cigarrens längdaxel,
4. tobaksrullar med yttre täckblad som har cigarrers normala färg, gjort av
homogeniserad tobak, om styckevikten förutom filter eller munstycke är minst 2,3
g och om minst 60 viktprocent av tobakspartiklarna är både bredare och längre
än 1,75 mm och om omkretsen är minst 34 mm över minst en tredjedel av längden.

1 c §
Med röktobak avses
1. tobak som skurits eller på annat sätt strimlats, tvinnats eller pressats till
kakor och som går att röka utan ytterligare industriell beredning,
2. tobaksavfall som bjuds ut till detaljförsäljning, som inte omfattas av 1 a
eller 1 b § och som går att röka.

1 d §
Produkter som helt eller delvis består av andra ämnen än tobak men som i övrigt
uppfyller kriterierna i 1 b § behandlas som cigarrer och cigariller, förutsatt
att de har
1. täckblad av naturtobak,
2. täckblad och omblad av tobak, som båda är gjorda av homogeniserad tobak,
eller
3. täckblad av homogeniserad tobak.

1 e §
Produkter som helt eller delvis består av andra ämnen än tobak men som i övrigt
uppfyller kriterierna i 1 a eller 1 c § behandlas som cigaretter respektive
röktobak.
Produkter som inte innehåller någon tobak och som uteslutande används för
medicinska ändamål behandlas dock inte som tobaksprodukter

9 §
Skyldig att betala skatt (skattskyldig) är den som
1. har godkänts som upplagshavare enligt 10 § eller den som i Sverige
yrkesmässigt tillverkar skattepliktiga varor
1. har godkänts som upplagshavare enligt 10 §,
2. yrkesmässigt från ett annat EG-land tar emot skattepliktiga varor enligt 13
eller 14 §,
3. har godkänts som skatterepresentant enligt 15 §,
4. säljer skattepliktiga varor till Sverige genom distansförsäljning enligt 16
§,
5. i annat fall än som avses i 1-4, från ett annat EG-land till Sverige för in
eller tar emot skattepliktiga varor,
6. från tredje land importerar skattepliktiga varor,

7. använder varor som förvärvats skattefritt för annat ändamål än det som var
förutsättningen för skattefriheten.
7. i Sverige yrkesmässigt tillverkar skattepliktiga varor utanför ett
skatteupplag,
8. använder varor som förvärvats skattefritt för annat ändamål än det som var
förutsättningen för skattefriheten.
Att varorna används för annat än avsett ändamål skall i denna lag likställas med
att de går förlorade.

10 §
Som upplagshavare får godkännas den som
1. i Sverige avser att yrkesmässigt tillverka eller bearbeta skattepliktiga
varor,
2. för yrkesmässig försäljning till näringsidkare tar emot skattepliktiga varor
från ett annat EG-land eller från en annan upplagshavare i Sverige eller vid
import från tredje land,
2. tar emot skattepliktiga varor från ett annat EG-land eller från en annan
upplagshavare i Sverige eller importerar skattepliktiga varor från tredje land,
för yrkesmässig försäljning till näringsidkare inom EG.
3. yrkesmässigt i större omfattning lagrar skattepliktiga varor, eller
4. avser att bedriva verksamhet i exportbutik enligt lagen (1999:445) om
exportbutiker,
om han med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständigheterna i
övrigt är lämplig som upplagshavare.
om han disponerar över ett utrymme som kan godkännas som skatteupplag och han
med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt är
lämplig som upplagshavare.
Upplagshavares tillverkning, bearbetning och lagring av skattepliktiga
tobaksvaror skall äga rum i godkänt skatteupplag.
Frågor om godkännande av upplagshavare och av skatteupplag prövas av
beskattnings-myndigheten på särskild ansökan.

10 a §
Upplagshavarens bokföring skall vara utformad så att kontroll av verksamheten är
möjlig

11 §
Upplagshavare i Sverige som säljer obeskattade varor till annan svensk
upplagshavare eller till näringsidkare i ett annat EG-land skall hos
beskattningsmyndigheten ställa säkerhet för betalning av den skatt som kan
påföras honom i Sverige eller annat EG-land, innan leverans av skattepliktiga
varor påbörjas. Säkerheten skall uppgå till ett belopp som motsvarar den skatt
som i medeltal belöper på de obeskattade varor som upplagshavaren transporterar
under ett dygn. Vid beräkningen av medeltalet skall hänsyn endast tas till de
dygn under ett år då transport av obeskattade varor sker.
En upplagshavare i Sverige skall hos beskattningsmyndigheten ställa säkerhet för
betalning av den skatt som kan påföras honom i Sverige eller annat EG-land vid
1. transport av obeskattade varor till en annan svensk upplagshavare,
2. transport av obeskattade varor till en näringsidkare i ett annat EG-land,
3. transport av varor som förtullats enligt tullagen (1994:1550), och
4. export av obeskattade varor till tredje land.

Säkerheten enligt första stycket skall ställas innan transporten påbörjas och
uppgå till ett belopp som motsvarar den skatt som i medeltal belöper på de
obeskattade varor som upplagshavaren transporterar under ett dygn. Vid
beräkningen av medeltalet skall hänsyn endast tas till de dygn under ett år då
transport av obeskattade varor sker
Upplagshavare skall även ställa säkerhet för betalning av skatten i samband med
tillverkning, bearbetning eller lagring av skattepliktiga varor. Säkerheten
skall uppgå till ett belopp som motsvarar tio procent av skatten på de varor som
upplagshavaren i medeltal förvarar i skatteupplaget under ett år.

12 §
Godkännande av upplagshavare eller av skatteupplag får återkallas av
beskattningsmyndigheten, om förutsättningarna för godkännande inte längre finns.
Godkännande av upplagshavare får också återkallas om ställd säkerhet inte
längre är godtagbar.
Godkännande av upplagshavare eller av skatteupplag får återkallas av
beskattningsmyndigheten om
1. förutsättningarna för godkännande inte längre finns,
2. ställd säkerhet inte längre är godtagbar, eller
3. upplagshavaren begär det.
Om ett godkännande av upplagshavare återkallas omfattar beslutet även
godkännandet av hans skatteupplag.
Beslut om återkallelse gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet.

20 §
Skattskyldigheten inträder för
1. den som är upplagshavare när
a) denne levererar skattepliktiga varor till en köpare i Sverige som inte är
upplagshavare eller till en köpare i ett annat EG-land som inte är upplagshavare
eller registrerad eller oregistrerad varumottagare eller exporterar
skattepliktiga varor till en köpare i tredje land,
b) denne tar i anspråk skattepliktiga varor för annat ändamål än försäljning
eller när varorna annars tas ut ur skatteupplaget utan att föras till något
annat godkänt skatteupplag,
c) denne avregistreras, och omfattar de varor som då ingår i hans lager och som
inte redan har beskattats,
a) skattepliktiga varor förs ut från ett skatteupplag, om inte annat följer av
andra stycket,

b) skattepliktiga varor tas emot från en upplagshavare utan att föras till ett
skatteupplag,

c) skattepliktiga varor importeras utan att föras till ett skatteupplag,

d) skattepliktiga varor tas i anspråk i skatteupplaget eller lagerbrister
uppkommer,
e) godkännandet som upplagshavare eller av skatteupplaget återkallas,
2. den som är registrerad varumottagare, vid mottagandet av skattepliktiga
varor,
3. den som är oregistrerad varumottagare, vid mottagandet av skattepliktiga
varor,
4. den som är godkänd som skatterepresentant enligt 15 §, vid mottagandet av
skattepliktiga varor,
5. den som är säljare vid distansförsäljning enligt 16 §, när leverans sker,
6. den som är skattskyldig enligt 9 § första stycket 5, när de skattepliktiga
varorna förs in till Sverige,

7. den som är skattskyldig enligt 9 § första stycket 7 när varorna används för
annat än avsett ändamål.
Skattskyldigheten inträder för den, som utan att vara upplagshavare enligt 10 §,
tillverkar skattepliktiga varor, när varorna tillverkas.
7. den som är skattskyldig enligt 9 § första stycket 7, när varorna tillverkas,
8. den som är skattskyldig enligt 9 § första stycket 8, när varorna används för
annat än avsett ändamål.
Skattskyldighet enligt första stycket 1 a inträder inte för skattepliktiga varor
som
1. transporteras till en upplagshavare eller varumottagare i ett annat EG-land,
eller
2. tas emot av en upplagshavare i Sverige.

21 §
Skattskyldighet för upplagshavare enligt 20 § första stycket 1 inträder inte för
varor som
a) till följd av varornas karaktär förstörts under framställning, bearbetning,
lagring eller transport,
b) har förstörts under tillsyn av beskattningsmyndigheten,
c) har återanvänts vid tillverkning,
d) uteslutande använts för provning av varornas kvalitet i skatteupplaget, eller
e) levererats till en mottagare i ett annat EG-land under villkor som anges i 3
kap. 30 a § första stycket 3 och 4 mervärdesskattelagen (1994:200), i den
omfattning som skattefrihet gäller i det EG-landet.
Vad som sägs i första stycket a gäller även varumottagare enligt 13 och 14 §§
och skatterepresentant enligt 15 § för varor som till följd av varornas karaktär
förstörts under transport till denne
1. till följd av varornas karaktär förstörts under framställning, bearbetning,
lagring eller transport,
2. har förstörts under tillsyn av beskattningsmyndigheten,
3. har återanvänts vid tillverkning, eller
4. uteslutande använts för provning av varornas kvalitet i skatteupplaget.

23 §
Upplagshavare skall upprätta ledsagardokument
1. vid transport av obeskattade varor mellan Sverige och ett annat EG-land,
2. vid transport av obeskattade varor till en upplagshavare i Sverige om
transporten sker via ett annat EG-land,
3. vid transport av obeskattade varor till mottagare i ett annat EG-land enligt
21 § första stycket e,
4. vid export till tredje land av obeskattade varor, och
5. vid transport av varor som förtullats enligt tullagen (1994:1550).
3. vid transport av obeskattade varor till mottagare i ett annat EG-land enligt
32 § första stycket 7, och
4. vid export till tredje land av obeskattade varor.
Ledsagardokument som avses i första stycket skall åtfölja varorna under
transport i enlighet med vad regeringen föreskriver.
Vid transport till mottagare som avses i 21 § första stycket e skall varorna
under transporten även åtföljas av ett intyg om att skattefrihet gäller för
varorna i det andra EG-landet.
Skyldigheten att upprätta ledsagardokument enligt första stycket 5 gäller även
registrerad varumottagare.
Vid transport till mottagare som avses i 32 § första stycket 7 skall varorna
under transporten även åtföljas av ett intyg om att skattefrihet gäller för
varorna i det andra EG-landet.
Har upplagshavaren sålt obeskattade varor till en oregistrerad varumottagare,
skall varorna under transporten även åtföljas av dokumentation som visar att
sådan säkerhet som avses i 14 § ställts för skatten i destinationslandet.

27 §
Om obeskattade varor skall transporteras mellan Sverige och ett annat EG-land
enligt 23 §, och varorna inte når den mottagare som angetts i
ledsagardokumentet, skall varorna beskattas här i landet om varorna
1. finns i Sverige eller kan antas ha konsumerats här,
2. levererats från en svensk upplagshavare och det inte kan utredas var varorna
finns eller var de har konsumerats.
I fall som avses i första stycket är den som ställt säkerhet för transporten
skattskyldig. Skatten skall tas ut med belopp enligt bestämmelserna vid den
tidpunkt då varorna infördes till Sverige eller transporten från den svenske
upplagshavaren påbörjades
Om obeskattade varor, som sänts i väg av en upplagshavare i ett annat EG-land,
inte når den mottagare som angetts i ledsagardokumentet, skall varorna beskattas
här i landet om varorna finns i Sverige eller kan antas ha konsumerats här.

Skatt enligt första stycket skall betalas av den eller de som ställt sådan
säkerhet som avses i artikel 15.3 i rådets direktiv 92/12/EEG av den 25 februari
1992 om allmänna regler för punktskattepliktiga varor och om innehav, flyttning
och övervakning av sådana varor. Skatten skall tas ut med belopp enligt
bestämmelserna vid den tidpunkt då varorna sändes i väg.
Skatt som påförs enligt andra stycket skall betalas inom den tid som
beskattningsmyndigheten bestämmer. Om skatten inte betalas i tid skall
dröjsmålsavgift tas ut enligt bestämmelserna i lagen (1997:484) om
dröjsmålsavgift.

29 §
För skatt som betalats i Sverige för skattepliktiga varor som därefter levereras
till ett annat EG-land under sådana förhållanden att skatt skall betalas där,
kan återbetalning ske enligt denna paragraf efter skriftlig ansökan hos
beskattningsmyndigheten.
Ansökan om återbetalning av i Sverige erlagd skatt vid sådan försäljning som
avses i 28 § skall omfatta en period om ett kalenderkvartal och ges in till
beskattningsmyndigheten inom ett år efter kvartalets utgång. Den som begär
återbetalning skall visa att den skatt som ansökan avser har betalats i Sverige,
samt att varorna beskattats i mottagarlandet.
Vid övriga leveranser till ett annat EG-land skall ansökan om återbetalning
göras innan varorna förs ut ur landet. Den som begär återbetalning skall visa
att den skatt som ansökan avser har betalats i Sverige. Återbetalning sker sedan
sökanden till beskattningsmyndigheten gett in dels ett dokument som visar
antingen att skatten betalats i mottagarlandet eller att säkerhet ställts för
skattens betalning där, dels ett av mottagaren undertecknat och återsänt
exemplar (returexemplaret) av det ledsagardokument som anges i 26 §.
Har en vara beskattats i enlighet med 27 § första stycket 2, och visar den
skattskyldige inom tre år efter det att transporten påbörjades att varan
beskattats i ett annat land, skall den här i landet erlagda skatten återbetalas.

31 a §
Beskattningsmyndigheten får förelägga den som är eller kan antas vara
bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1999:1078) eller som är annan juridisk
person än dödsbo att lämna uppgift, visa upp handling eller lämna över en kopia
av handling som rör rättshandling mellan den som föreläggs och den med vilken
han ingått rättshandlingen (kontrolluppgift). Föreläggande får meddelas, om
kontrolluppgiften har betydelse för kontroll av en ansökan om återbetalning av
skatt enligt 29 eller 30 §.
Om det finns särskilda skäl får även någon annan person än som avses i första
stycket föreläggas att lämna kontrolluppgift.
Ett föreläggande får förenas med vite om det finns anledning att anta att det
annars inte följs.
Bestämmelserna i 3 kap. 15-15 d §§ lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter gäller i fråga om föreläggande enligt första eller andra
stycket.
För kontroll av en ansökan om återbetalning av skatt enligt 29 eller 30 § gäller
3 kap. 3-16 §§ och 8 kap. 1 § andra stycket lagen (1984:151) om punktskatter
och prisregleringsavgifter i tillämpliga delar.

32 §
I deklaration som lämnas av upplagshavare som avses i 10 § får avdrag göras för
skatt på varor
a) som har återtagits i samband med återgång av köp,
b) som har förstörts genom olyckshändelse eller force majeure,
c) för vilka skattskyldighet enligt denna lag tidigare inträtt,
d) som har exporterats till tredje land eller förts till frizon eller frilager
för annat ändamål än att förbrukas där,
e) som har tagits emot för förbrukning ombord på fartyg eller luftfartyg på resa
till utländsk ort av någon som har tillstånd enligt lagen (1999:446) om
proviantering av fartyg och luftfartyg, eller
f) som har tagits emot för försäljning ombord på fartyg eller luftfartyg på resa
till tredje land av någon som har tillstånd enligt lagen om proviantering av
fartyg och luftfartyg.
En upplagshavare som avses i 10 § får göra avdrag för skatt på varor
1. som har återtagits i samband med återgång av köp,
2. som har förstörts genom olyckshändelse eller force majeure,
3. för vilka skattskyldighet enligt denna lag tidigare inträtt,
4. som har exporterats till tredje land eller förts till frizon eller frilager
för annat ändamål än att förbrukas där,
5. som har tagits emot för förbrukning ombord på fartyg eller luftfartyg på resa
till utländsk ort av någon som har tillstånd enligt lagen (1999:446) om
proviantering av fartyg och luftfartyg,
6. som har tagits emot för försäljning ombord på fartyg eller luftfartyg på resa
till tredje land av någon som har tillstånd enligt lagen om proviantering av
fartyg och luftfartyg,
7. som har levererats till en mottagare i ett annat EG-land under villkor som
anges i 3 kap. 30 a § första stycket 3 och 4 mervärdesskattelagen (1994:200), i
den omfattning som skattefrihet gäller i det EG-landet, eller
8. som har beskattats i ett annat EG-land.
Upplagshavare, som bedriver verksamhet i exportbutik enligt lagen (1999:445) om
exportbutiker, får utöver vad som anges i första stycket göra avdrag för skatt
på varor som levererats till resande som kan uppvisa en färdhandling för resa
till tredje land. Avdrag medges dock högst med vad som enligt 3 § lagen om
exportbutiker får säljas till varje resande.

33 §
I en deklaration som lämnas av en registrerad eller oregistrerad varumottagare
enligt 13 och 14 §§ eller en skatterepresentant enligt 15 § får avdrag göras för
skatt på tobaksvaror som förstörts under transporten till varumottagaren genom
olyckshändelse eller force majeure.
I en deklaration som lämnas av en registrerad eller oregistrerad varumottagare
enligt 13 och 14 §§ eller en skatterepresentant enligt 15 § får avdrag göras för
skatt på tobaksvaror som förstörts under transporten till varumottagaren genom
olyckshändelse eller force majeure.
Registrerad varumottagare, som har tillstånd enligt lagen (1999:446) om
proviantering av fartyg och luftfartyg, får utöver vad som anges i första
stycket göra avdrag för skatt på tobaksvaror
1. som förbrukats ombord på resa till utländsk ort, eller
2. som sålts ombord på resa till tredje land.

35 §
Beslut enligt 31 a och 31 b §§ får inte överklagas. Övriga beslut enligt denna
lag får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol av den skattskyldige, sökanden
och säljare som avses i 5 §.
Beslut enligt denna lag får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol av den
skattskyldige, sökanden och säljare som avses i 5 §.

39 §
Den som är skattskyldig enligt 38 § 1 skall vara registrerad hos
beskattningsmyndigheten.
Den som är skattskyldig enligt 38 § 2 eller 3 får efter ansökan registreras, om
verksamheten är av större omfattning eller det annars finns särskilda skäl.
Den som är skattskyldig enligt 38 § 2 eller 3 får efter ansökan registreras, om
verksamheten är av större omfattning och det med hänsyn till hans ekonomiska
förhållanden och omständigheterna i övrigt är lämpligt att registrera honom.
Den som registrerats som skattskyldig enligt andra stycket får avregistreras om
han inte längre uppfyller förutsättningarna för att bli registrerad. Beslut om
avregistrering gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001. Äldre föreskrifter gäller fortfarande
för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

2 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1564) om alkoholskatt
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1564) om alkoholskatt
dels att 31 b och 31 c §§ skall upphöra att gälla,
dels att nuvarande 31 f § skall betecknas 31 h §,
dels att 7-11, 19, 20, 22, 26, 28, 30, 31 a, 31 e, 32, 33 och 35 §§ samt
rubriken närmast före 31 e § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 9 a, 31 f och 31 g §§, av
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

7 §
Skatt skall inte betalas för varor som distribueras i form av alkohol som är
fullständigt denaturerad i enlighet med de föreskrifter regeringen meddelar. Vid
försäljning till ett annat EG-land, skall ett av avsändaren upprättat förenklat
ledsagardokument åtfölja sådana varor under transporten.
Skatt skall inte betalas för varor som
1. distribueras i form av alkohol som är fullständigt denaturerad i enlighet med
kommissionens förordning EEG nr 3199/93 av den 22 november 1993 om ömsesidigt
erkännande av förfaranden för att fullständigt denaturera alkohol för att
erhålla punktskattebefrielse,
2. ingår i vinäger som hänförs till KN-nr 2209,
3. ingår i läkemedel,
4. ingår i smakämnen för tillverkning av livsmedel och drycker med en
alkoholhalt som inte överstiger 1,2 volymprocent,
5. ingår direkt eller som ingrediens i halvfabrikat för framställning av
livsmedel, förutsatt att alkoholinnehållet vid varje tillfälle inte överstiger
8,5 liter ren alkohol per 100 kilogram av produkten för chokladprodukter och 5
liter ren alkohol per 100 kilogram av produkten avsedda för andra produkter,
eller
6. ingår i en vara som inte är avsedd för konsumtion, under förutsättning att
ingående alkohol är denaturerad i enlighet med någon EG-medlemsstats krav.
Om varor som anges i första stycket 1 säljs till ett annat EG-land, skall ett av
avsändaren upprättat förenklat ledsagardokument åtfölja varorna under
transporten.
8 §
Skyldig att betala skatt (skattskyldig) är den som
1. har godkänts som upplagshavare enligt 9 § eller den som i Sverige
yrkesmässigt tillverkar skattepliktiga varor,
1. har godkänts som upplagshavare enligt 9 §,
2. yrkesmässigt från ett annat EG-land tar emot skattepliktiga varor enligt 12
eller 13 §,
3. har godkänts som skatterepresentant enligt 14 §,
4. säljer skattepliktiga varor till Sverige genom distansförsäljning enligt 16
§,
5. i annat fall än som avses i 1-4, från ett annat EG-land till Sverige för in
eller tar emot skattepliktiga varor,
6. från tredje land importerar skattepliktiga varor,
7. annars i Sverige tillverkar etylalkohol,
7. i Sverige yrkesmässigt tillverkar skattepliktiga varor utanför ett
skatteupplag eller som annars i Sverige tillverkar mellanklassprodukter eller
etylalkohol,
8. använder varor som förvärvats skattefritt för annat ändamål än det som var
förutsättningen för skattefriheten.
Att varorna används för annat än avsett ändamål skall i denna lag likställas med
att de går förlorade.

9 §
Som upplagshavare får godkännas den som
1. i Sverige avser att yrkesmässigt tillverka eller bearbeta skattepliktiga
varor,
2. för yrkesmässig försäljning till näringsidkare tar emot skattepliktiga varor
från ett annat EG-land eller från en annan upplagshavare i Sverige eller vid
import från tredje land,
2. tar emot skattepliktiga varor från ett annat EG-land eller från en annan
upplagshavare i Sverige eller importerar skattepliktiga varor från tredje land,
för yrkesmässig försäljning till näringsidkare inom EG,
3. yrkesmässigt i större omfattning lagrar skattepliktiga varor, eller
4. avser att bedriva verksamhet i exportbutik enligt lagen (1999:445) om
exportbutiker,
om han med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständigheterna i
övrigt är lämplig som upplagshavare.
om han disponerar över ett utrymme som kan godkännas som skatteupplag och han
med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt är
lämplig som upplagshavare.
Upplagshavares tillverkning, bearbetning och lagring av skattepliktiga
tobaksvaror skall äga rum i godkänt skatteupplag.
Frågor om godkännande av upplagshavare och av skatteupplag prövas av
beskattnings-myndigheten på särskild ansökan.

9 a §
Upplagshavarens bokföring skall vara utformad så att kontroll av verksamheten är
möjlig.

10 §
Upplagshavare i Sverige som säljer obeskattade varor till annan svensk
upplagshavare eller till näringsidkare i ett annat EG-land skall hos
beskattningsmyndigheten ställa säkerhet för betalning av den skatt som kan
påföras honom i Sverige eller annat EG-land, innan leverans av skattepliktiga
varor påbörjas. Säkerheten skall uppgå till ett belopp som motsvarar den skatt
som i medeltal belöper på de obeskattade varor som upplagshavaren transporterar
under ett dygn. Vid beräkningen av medeltalet skall hänsyn endast tas till de
dygn under ett år då transport av obeskattade varor sker.
En upplagshavare i Sverige skall hos beskattningsmyndigheten ställa säkerhet för
betalning av den skatt som kan påföras honom i Sverige eller annat EG-land vid
1. transport av obeskattade varor till en annan svensk upplagshavare,
2. transport av obeskattade varor till en näringsidkare i ett annat EG-land,
3. transport av varor som förtullats enligt tullagen (1994:1550), och
4. export av obeskattade varor till tredje land.

Säkerheten enligt första stycket skall ställas innan transporten påbörjas och
uppgå till ett belopp som motsvarar den skatt som i medeltal belöper på de
obeskattade varor som upplagshavaren transporterar under ett dygn. Vid
beräkningen av medeltalet skall hänsyn endast tas till de dygn under ett år då
transport av obeskattade varor sker.
Upplagshavare skall även ställa säkerhet för betalning av skatten i samband med
tillverkning, bearbetning eller lagring av skattepliktiga varor. Säkerheten
skall uppgå till ett belopp som motsvarar tio procent av skatten på de varor som
upplagshavaren i medeltal förvarar i skatteupplaget under ett år.

11 §
Godkännande av upplagshavare eller av skatteupplag får återkallas av
beskattningsmyndigheten, om förutsättningarna för godkännande inte längre finns.
Godkännande av upplagshavare får också återkallas om ställd säkerhet inte
längre är godtagbar.
Godkännande av upplagshavare eller av skatteupplag får återkallas av
beskattningsmyndigheten om
1. förutsättningarna för godkännande inte längre finns,
2. ställd säkerhet inte längre är godtagbar, eller
3. upplagshavaren begär det.
Om ett godkännande av upplagshavare återkallas omfattar beslutet även
godkännandet av hans skatteupplag.
Beslut om återkallelse gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet.

19 §
Skattskyldigheten inträder för
1. den som är upplagshavare när
a) denne levererar skattepliktiga varor till en köpare i Sverige som inte är
upplagshavare eller till en köpare i ett annat EG-land som inte är upplagshavare
eller registrerad eller oregistrerad varumottagare eller exporterar
skattepliktiga varor till en köpare i tredje land,
b) denne tar i anspråk skattepliktiga varor för annat ändamål än försäljning
eller när varorna annars tas ut ur skatteupplaget utan att föras till något
annat godkänt skatteupplag,
c) denne avregistreras, och omfattar de varor som då ingår i hans lager och som
inte redan har beskattats,
a) skattepliktiga varor förs ut från ett skatteupplag, om inte annat följer av
andra stycket,

b) skattepliktiga varor tas emot från en upplagshavare utan att föras till ett
skatteupplag,

c) skattepliktiga varor importeras utan att föras till ett skatteupplag,

d) skattepliktiga varor tas i anspråk i skatteupplaget eller lagerbrister
uppkommer,
e) godkännandet som upplagshavare eller av skatteupplaget återkallas
2. den som är registrerad varumottagare, vid mottagandet av skattepliktiga
varor,
3. den som är oregistrerad varumottagare, vid mottagandet av skattepliktiga
varor,
4. den som är godkänd som skatterepresentant enligt 15 §, vid mottagandet av
skattepliktiga varor,
5. den som är säljare vid distansförsäljning enligt 16 §, när leverans sker,
6. den som är skattskyldig enligt 8 § första stycket 5, när de skattepliktiga
varorna förs in till Sverige,

7. den som är skattskyldig enligt 8 § första stycket 8 när varorna används för
annat än avsett ändamål.
Skattskyldigheten inträder för den, som utan att vara upplagshavare enligt 9 §,
tillverkar skattepliktiga varor, när varorna tillverkas.
7. den som är skattskyldig enligt 8 § första stycket 7, när varorna tillverkas,
8. den som är skattskyldig enligt 8 § första stycket 8, när varorna används för
annat än avsett ändamål.
Skattskyldighet enligt första stycket 1 a inträder inte för skattepliktiga varor
som
1. transporteras till en upplagshavare eller varumottagare i ett annat EG-land,
eller
2. tas emot av en upplagshavare i Sverige.

20 §
Skattskyldighet för upplagshavare enligt 19 § första stycket 1 inträder inte för
varor som
a) till följd av varornas karaktär förstörts under framställning, bearbetning,
lagring eller transport,
b) har förstörts under tillsyn av beskattningsmyndigheten,
c) har återanvänts vid tillverkning,
d) uteslutande använts för provning av varornas kvalitet i skatteupplaget,
e) används för framställning av vinäger som hänförs till KN-nr 2209,
f) används för framställning av läkemedel,
g) används för att framställa smakämnen för tillverkning av livsmedel och
drycker med en alkoholhalt som inte överstiger 1,2 volymprocent,
h) direkt eller som ingrediens används i halvfabrikat för framställning av
livsmedel, eller som fyllning, förutsatt att alkoholinnehållet vid varje
tillfälle inte överstiger 8,5 liter ren alkohol per 100 kilogram
chokladprodukter, och 5 liter ren alkohol per 100 kilogram av andra produkter,
i) används vid tillverkning av en vara som inte är avsedd för konsumtion, under
förutsättning att ingående alkohol är denaturerad i enlighet med någon
EG-medlemsstats krav,
j) används i en tillverkningsprocess förutsatt att slutprodukten inte innehåller
alkohol,
k) säljs i enlighet med bestämmelsen i 31 e § för däri angivna ändamål,
l) används för vetenskapligt ändamål eller är avsedda att levereras till annan
användare för vetenskapligt ändamål eller till sjukhus eller apotek för
medicinskt ändamål, eller
m) levererats till en mottagare i ett annat EG-land under villkor som anges i 3
kap. 30 a § första stycket 3 och 4 mervärdesskattelagen (1994:200), i den
omfattning som skattefrihet gäller i det EG-landet.
Vad som sägs i första stycket a gäller även varumottagare enligt 12 och 13 §§
och skatterepresentant enligt 14 § för varor som till följd av varornas karaktär
förstörts under transport till denne.
1. till följd av varornas karaktär förstörts under framställning, bearbetning,
lagring eller transport,
2. har förstörts under tillsyn av beskattningsmyndigheten,
3. har återanvänts vid tillverkning, eller
4. uteslutande använts för provning av varornas kvalitet i skatteupplaget.

22 §
Upplagshavare skall upprätta ledsagardokument,
1. vid transport av obeskattade varor mellan Sverige och ett annat EG-land,
2. vid transport av obeskattade varor till en upplagshavare i Sverige om
transporten sker via ett annat EG-land,
3. vid transport av obeskattade varor till mottagare i ett annat EG-land enligt
20 § första stycket m,
4. vid export till tredje land av obeskattade varor, och
5. vid transport av varor som förtullats enligt tullagen (1994:1550).
3. vid transport av obeskattade varor till mottagare i ett annat EG-land enligt
32 § första stycket 8, och
4. vid export till tredje land av obeskattade varor.
Ledsagardokument som avses i första stycket skall åtfölja varorna under
transport i enlighet med vad regeringen föreskriver.
Vid transport till mottagare som avses i 20 § första stycket m skall varorna
under transporten även åtföljas av ett intyg om att skattefrihet gäller för
varorna i det andra EG-landet.
Skyldigheten att upprätta ledsagardokument enligt första stycket 5 gäller även
registrerad varumottagare.
Vid transport till mottagare som avses i 32 § första stycket 8 skall varorna
under transporten även åtföljas av ett intyg om att skattefrihet gäller för
varorna i det andra EG-landet.
Har upplagshavaren sålt obeskattade varor till en oregistrerad varumottagare,
skall varorna under transporten även åtföljas av dokumentation som visar att
sådan säkerhet som avses i 13 § ställts för skatten i destinationslandet.

26 §
Om obeskattade varor skall transporteras mellan Sverige och ett annat EG-land
enligt 22 §, och varorna inte når den mottagare som angetts i
ledsagardokumentet, skall varorna beskattas här i landet om varorna
1. finns i Sverige eller kan antas ha konsumerats här,
2. levererats från en svensk upplagshavare och det inte kan utredas var varorna
finns eller var de har konsumerats.
I fall som avses i första stycket är den som ställt säkerhet för transporten
skattskyldig. Skatten skall tas ut med belopp enligt bestämmelserna vid den
tidpunkt då varorna infördes till Sverige eller transporten från den svenske
upplagshavaren påbörjades.
Om obeskattade varor, som sänts i väg av en upplagshavare i ett annat EG-land,
inte når den mottagare som angetts i ledsagardokumentet, skall varorna beskattas
här i landet om varorna finns i Sverige eller kan antas ha konsumerats här.

Skatt enligt första stycket skall betalas av den eller de som ställt sådan
säkerhet som avses i artikel 15.3 i rådets direktiv 92/12/EEG av den 25 februari
1992 om allmänna regler för punktskattepliktiga varor och om innehav, flyttning
och övervakning av sådana varor. Skatten skall tas ut med belopp enligt
bestämmelserna vid den tidpunkt då varorna sändes i väg.
Skatt som påförs enligt andra stycket skall betalas inom den tid som
beskattningsmyndigheten bestämmer. Om skatten inte betalas i tid skall
dröjsmålsavgift tas ut enligt bestämmelserna i lagen (1997:484) om
dröjsmålsavgift.

28 §
För skatt som betalats i Sverige för skattepliktiga varor som därefter levereras
till ett annat EG-land under sådana förhållanden att skatt skall betalas där,
kan återbetalning ske enligt denna paragraf efter skriftlig ansökan hos
beskattningsmyndigheten.
Ansökan om återbetalning av i Sverige erlagd skatt vid sådan försäljning som
avses i 27 § skall omfatta en period om ett kalenderkvartal och ges in till
beskattningsmyndigheten inom ett år efter kvartalets utgång. Den som begär
återbetalning skall visa att den skatt som ansökan avser har betalats i Sverige,
samt att varorna beskattats i mottagarlandet.
Vid övriga leveranser till ett annat EG-land skall ansökan om återbetalning
göras innan varorna förs ut ur landet. Den som begär återbetalning skall visa
att den skatt som ansökan avser har betalats i Sverige. Återbetalning sker sedan
sökanden till beskattningsmyndigheten gett in dels ett dokument som visar
antingen att skatten betalats i mottagarlandet eller att säkerhet ställts för
skattens betalning där, dels ett av mottagaren undertecknat och återsänt
exemplar (returexemplaret) av det ledsagardokument som anges i 25 §.
Har en vara beskattats i enlighet med 26 § första stycket 2, och visar den
skattskyldige inom tre år efter det att transporten påbörjades att varan
beskattats i ett annat land, skall den här i landet erlagda skatten återbetalas.

30 §
Om skattepliktiga varor använts för ändamål som avses i 20 § första stycket e-j
kan, om skatt betalats för varorna, återbetalning ske efter skriftlig ansökan
hos beskattningsmyndigheten.
Om skattepliktiga varor använts för ändamål som avses i 32 § första stycket 7 a
och b av någon som inte är upplagshavare eller skattebefriad förbrukare kan
återbetalning av skatten ske efter skriftlig ansökan hos
beskattningsmyndigheten.
Ansökan enligt första stycket skall omfatta en period om ett kalenderkvartal och
ges in till beskattningsmyndigheten inom ett år efter kvartalets utgång.
Återbetalning medges inte för skattebelopp som för kalenderkvartalet understiger
1 500 kronor. Ansökan skall åtföljas av dokumentation som styrker användningen.

31 a §
Beskattningsmyndigheten får förelägga den som är eller kan antas vara
bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1999:1078) eller som är annan juridisk
person än dödsbo att lämna uppgift, visa upp handling eller lämna över en kopia
av handling som rör rättshandling mellan den som föreläggs och den med vilken
han ingått rättshandlingen (kontrolluppgift). Föreläggande får meddelas, om
kontrolluppgiften har betydelse för kontroll av en ansökan om återbetalning av
skatt enligt 28-30 §.
Om det finns särskilda skäl får även någon annan person än som avses i första
stycket föreläggas att lämna kontrolluppgift.
Ett föreläggande får förenas med vite om det finns anledning att anta att det
annars inte följs.
Bestämmelserna i 3 kap. 15-15 d §§ lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter gäller i fråga om föreläggande enligt första eller andra
stycket.
För kontroll av en ansökan om återbetalning av skatt enligt 28-30 § gäller 3
kap. 3-16 §§ och 8 kap. 1 § andra stycket lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter i tillämpliga delar.

Inköp av varor utan skatt
Skattebefriad förbrukare

31 e §
Den som har tillstånd från Läkemedelsverket enligt lagen (1961:181) om
försäljning av teknisk sprit m.m. att inköpa minst 25 kilogram alkohol under ett
kalenderår, får från en upplagshavare köpa sådan alkohol som anges i
tillståndet utan alkoholskatt mot att han lämnar en försäkran till denne om att
alkoholen skall användas för sådant ändamål som anges i 20 § första stycket e-j.
Som skattebefriad förbrukare får för viss tid godkännas den som i betydande
omfattning använder alkohol för ändamål som anges i 32 § första stycket 7 a och
b om han med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständigheterna i
övrigt är lämplig.

Den som godkänts som skattebefriad förbrukare har rätt att från en upplagshavare
köpa alkohol utan skatt.

31 f §
Den som godkänts som skattebefriad förbrukare skall ha sin bokföring utformad så
att kontroll av verksamheten är möjlig.

31 g §
Godkännande av skattebefriad förbrukare får återkallas av
beskattningsmyndigheten om
1. förutsättningarna för godkännande inte längre finns,
2. alkoholen används för annat ändamål än som anges i beskattningsmyndighetens
beslut,
3. förbrukaren inte fullgör sina skyldigheter enligt 31 f §, eller
4. förbrukaren inte samverkar vid skatterevision enligt lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter.
Beslut om återkallelse gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet.

32 §
I deklaration som lämnas av upplagshavare som avses i 10 § får avdrag göras för
skatt på varor
a) som har återtagits i samband med återgång av köp,
b) som har förstörts genom olyckshändelse eller force majeure,
c) för vilka skattskyldighet enligt denna lag tidigare inträtt,
d) som har exporterats till tredje land eller förts till frizon eller frilager
för annat ändamål än att förbrukas där,
e) som har tagits emot för förbrukning ombord på fartyg eller luftfartyg på resa
till utländsk ort av någon som har tillstånd enligt lagen (1999:446) om
proviantering av fartyg och luftfartyg, eller
f) som har tagits emot för försäljning ombord på fartyg eller luftfartyg på resa
till tredje land av någon som har tillstånd enligt lagen om proviantering av
fartyg och luftfartyg.
En upplagshavare som avses i 10 § får göra avdrag för skatt på varor
1. som har återtagits i samband med återgång av köp,
2. som har förstörts genom olyckshändelse eller force majeure,
3. för vilka skattskyldighet enligt denna lag tidigare inträtt,
4. som har exporterats till tredje land eller förts till frizon eller frilager
för annat ändamål än att förbrukas där,
5. som har tagits emot för förbrukning ombord på fartyg eller luftfartyg på resa
till utländsk ort av någon som har tillstånd enligt lagen (1999:446) om
proviantering av fartyg och luftfartyg,
6. som har tagits emot för försäljning ombord på fartyg eller luftfartyg på resa
till tredje land av någon som har tillstånd enligt lagen om proviantering av
fartyg och luftfartyg,
7. som har använts
a) för framställning av sådana produkter som anges i 7 § första stycket 2-6,
b) i en tillverkningsprocess förutsatt att slutprodukten inte innehåller
alkohol,
c) för vetenskapligt ändamål eller har levererats till annan användare för
vetenskapligt ändamål eller till sjukhus eller apotek för medicinskt ändamål,
8. som har levererats till en mottagare i ett annat EG-land under villkor som
anges i 3 kap. 30 a § första stycket 3 och 4 mervärdesskattelagen (1994:200), i
den omfattning som skattefrihet gäller i det EG-landet,
9. som har tagits emot av en skattebefriad förbrukare i enlighet med vad som
framgår av dennes godkännande, eller
10. som har beskattats i ett annat EG-land
Upplagshavare, som bedriver verksamhet i exportbutik enligt lagen (1999:445) om
exportbutiker, får utöver vad som anges i första stycket göra avdrag för skatt
på varor som levererats till resande som kan uppvisa en färdhandling för resa
till tredje land. Avdrag medges dock högst med vad som enligt 3 § lagen om
exportbutiker får säljas till varje resande.

33 §
I en deklaration som lämnas av en registrerad eller oregistrerad varumottagare
enligt 12 och 13 §§ eller en skatterepresentant enligt 14 § får avdrag göras för
skatt på alkoholvaror som förstörts under transporten till varumottagaren genom
olyckshändelse eller force majeure.
En registrerad eller oregistrerad varumottagare enligt 12 och 13 §§ eller en
skatterepresentant enligt 14 § får göra avdrag för skatt på alkoholvaror som
förstörts under transporten till varumottagaren genom olyckshändelse, force
majeure eller till följd av varornas karaktär.
Registrerad varumottagare, som har tillstånd enligt lagen (1999:446) om
proviantering av fartyg och luftfartyg, får utöver vad som anges i första
stycket göra avdrag för skatt på alkoholvaror
1. som förbrukats ombord på resa till utländsk ort, eller
2. som sålts ombord på resa till tredje land.

35 §
Beslut enligt 31 a och 31 b §§ får inte överklagas. Övriga beslut enligt denna
lag får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol av den skattskyldige och
sökanden.
Beslut enligt denna lag får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol av den
skattskyldige och sökanden.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före
ikraftträdandet.
2. Den som vid lagens ikraftträdande har sådant tillstånd från Läkemedelsverket
som anges i den äldre lydelsen av 31 e §, skall i fortsättningen anses ha
godkänts som skattebefriad förbrukare enligt den nya lydelsen av paragrafen.
Godkännandet skall då anses gälla för den tid och för det eller de ändamål som
angetts i Läkemedelsverkets tillstånd.

3 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1776) om skatt på energi
dels att 7 kap. 2-4, 5 a och 7 §§, 8 kap. 4-5 §§ och 9 kap. 11, 14 och 15 §§
skall upphöra att gälla,
dels att 2 kap. 1 och 9 §§, 4 kap. 1-5 och 12 §§, 5 kap. 1-3 §§, 6 kap. 2 och 10
§§, 7 kap. 1, 5, 5 b och 6 §§, 8 kap. 1-3 §§, 9 kap. 2, 6, 9 och 13 §§, 10 kap.
11 §, 11 kap. 9, 10 och 13 §§ och 12 kap. 1 § samt rubrikerna närmast före 7
kap. 1 §, 8 kap. 1 § och 11 kap. 9 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 4 kap. 3 a §, och ett nytt
kapitel, 6 a kap., av följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

2 kap.
1 §
Energiskatt och koldioxidskatt skall, om inte annat följer av andra stycket,
betalas för följande bränslen med angivna belopp:

KN-nr
Slag av bränsle
Skattebelopp

Energiskatt
Koldioxidskatt
Summa skatt
1.
2710 00 26,
2710 00 27,
2710 00 29
eller
2710 00 32
Bensin som
uppfyller krav för

a) miljöklass 1
3 kr 61 öre
per liter
86 öre
per liter
4 kr 47 öre
per liter

b) miljöklass 2

3 kr 64 öre
per liter
86 öre
per liter
4 kr 50 öre
per liter
2.
2710 00 26,
2710 00 34
eller
2710 00 36
Annan bensin
än som avses
under 1

4 kr 27 öre
per liter
86 öre
per liter
5 kr 13 öre
per liter
3.
2710 00 51,
2710 00 55,
2710 00 69
eller
2710 00 74 -
2710 00 78
Eldningsolja,
dieselbrännolja,
fotogen, m.m.
som

a) har försetts med
märkämnen eller ger mindre än 85
volymprocent destillat
vid 350°C,
743 kr per m3
1 058 kr per m3
1 801 kr per m3

b) inte har försetts med
märkämnen och ger
minst 85 volymprocent
destillat vid 350°C,
tillhörig

miljöklass 1
1 624 kr per m3
1 058 kr per m3
2 682 kr per m3

miljöklass 2
1 750 kr per m3
1 058 kr per m3
2 808 kr per m3

miljöklass 3 eller inte tillhör någon miljöklass
2 048 kr per m3
1 058 kr per m3
3 106 kr per m3
4.
ur 2711 12 11-2711 19 00
Gasol
145 kr per
1 000 kg
1 112 kr per
1 000 kg
1 257 kr per
1 000 kg
5.
ur 2711 29 00
Metan
241 kr per
1 000 m3
792 kr per
1 000 m3
1 033 kr per
1 000 m3
6.
2711 11 00, 2711 21 00
Naturgas
241 kr per
1 000 m3
792 kr per
1 000 m3
1 033 kr per
1 000 m3
7.
2701, 2702 eller 2704
Kolbränslen
316 kr per
1 000 kg
920 kr per
1 000 kg
1 236 kr per
1 000 kg
8.
2713 11 00-2713 12 00
Petroleumkoks
316 kr per
1 000 kg
920 kr per
1 000 kg
1 236 kr per
1 000 kg

I fall som avses i 4 kap. 1 § första stycket 7 och andra stycket samt 12 §
första stycket 4 och andra stycket tas skatt ut med ett belopp som motsvarar
skillnaden mellan de skattebelopp som gäller för bränslets olika
användningssätt.
I fall som avses i 4 kap. 1 § 8 och 12 § första stycket 4 tas skatt ut med ett
belopp som motsvarar skillnaden mellan de skattebelopp som gäller för bränslets
olika användningssätt.
För kalenderåret 2001 och efterföljande kalenderår skall de i första stycket
angivna skattebeloppen räknas om enligt 10 §.

9 §
Bränsletank som förser motor på motordrivet fordon med bränsle får inte
innehålla oljeprodukt som enligt föreskrifter som meddelats med stöd av 8 §
första stycket är försedd med märkämnen. Inte heller bränsletank som förser
motor på båt med bränsle får innehålla en sådan oljeprodukt. Detta gäller dock
inte båtar för vilka fartygstillstånd meddelats enligt fiskelagen (1993:787).
Bestämmelserna i första stycket gäller även oljeprodukt, från vilken märkämnen
som avses i 8 § första stycket har avlägsnats.
Beskattningsmyndigheten kan medge att bränsletank på båt som disponeras av
Försvarsmakten, Försvarets materielverk, Kustbevakningen eller annan statlig
myndighet får innehålla oljeprodukt som enligt föreskrifter som meddelats med
stöd av 8 § första stycket är försedd med märkämnen. Om det finns särskilda skäl
kan sådant medgivande också lämnas för annan båt. Har medgivande lämnats för
båt gäller 7 kap. 2 § andra stycket 1 b samt 8 kap. 3 och 4 §§ om avdrag och
inköp mot försäkran för bränsle i skepp även för bränsle i sådan båt.
Beskattningsmyndigheten kan medge att bränsletank på båt som disponeras av
Försvarsmakten, Försvarets materielverk, Kustbevakningen eller annan statlig
myndighet får innehålla oljeprodukt som enligt föreskrifter som meddelats med
stöd av 8 § första stycket är försedd med märkämnen. Om det finns särskilda skäl
kan sådant medgivande också lämnas för annan båt. Har medgivande lämnats för
båt gäller 6 a kap. 1 § 3 om skattebefrielsen för skepp även för bränsle i sådan
båt. Om den som fått medgivandet inte kan göra avdrag enligt 7 kap. 1 § skall
medgivandet anses som ett godkännande som skattebefriad förbrukare enligt 8 kap.
1 §.
Beslut om medgivande, som enligt tredje stycket lämnats för annan båt än sådan
som disponeras av en statlig myndighet, skall gälla för viss tid och får
återkallas om förutsättningarna för medgivande inte längre finns. Beslut om
återkallelse gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet.

4 kap.
1 §
Skyldig att betala energiskatt, koldioxidskatt och svavelskatt (skattskyldig)
för bränslen som avses i 1 kap. 3 a § är
1. den som i Sverige tillverkar eller bearbetar bränsle eller annan som godkänts
som upplagshavare enligt 3 §,
Skyldig att betala skatt (skattskyldig) för bränslen som avses i 1 kap. 3 a § är

1. den som godkänts som upplagshavare enligt 3 §,
2. varumottagare som avses i 6 eller 7 §,
3. skatterepresentant enligt vad som anges i 8 §,
4. den som från ett annat EG-land säljer och levererar bränsle till en köpare i
Sverige genom distansförsäljning enligt 9 §,
5. den som i annat fall än som anges i 1-4 från ett annat EG-land till Sverige
för in eller tar emot leverans av bränsle,
6. annan än upplagshavare som importerar bränsle från tredje land,

7. den som förvärvat bränsle för vilket ingen skatt eller lägre skatt skall
betalas när bränslet används för ett visst ändamål men som säljer eller
förbrukar bränslet för ett annat ändamål som medför att skatt skall betalas med
högre belopp.
Vad som sägs i första stycket 7 tillämpas även i fråga om bränsle för vilket
antingen ingen skatt har betalats eller skatt har betalats enligt 2 kap. 1 §
första stycket 3 a, och som förbrukas
a) i skepp, när skeppet används för privat ändamål, eller
b) i båt för vilken fartygstillstånd meddelats enligt fiskelagen (1993:787), när
båten används för privat ändamål.
7. den som i Sverige yrkesmässigt tillverkar eller bearbetar bränsle utanför ett
skatteupplag,
8. den som förvärvat bränsle för vilket ingen skatt eller lägre skatt skall
betalas när bränslet används för ett visst ändamål men som använder bränslet för
ett annat ändamål som medför att skatt skall betalas med högre belopp.

2 §
Om ett bränsle för vilket skattskyldighet inte inträtt skall transporteras
mellan Sverige och ett annat EG-land enligt 6 kap. 3 § men inte når den
mottagare som angetts i ledsagardokumentet, skall skatt betalas för bränslet i
Sverige om bränslet
1. finns i Sverige eller kan antas ha förbrukats här, eller
2. har levererats från en svensk upplagshavare och det inte kan utredas var
bränslet finns eller var det har förbrukats.
Den som ställt säkerhet för transporten är skyldig att betala skatt enligt
första stycket. Beskattning skall ske som om skattskyldighet inträtt vid den
tidpunkt då bränslet fördes in till Sverige eller transporten från den svenske
upplagshavaren påbörjades.
Om obeskattat bränsle, som sänts i väg av en upplagshavare i ett annat EG-land,
inte når den mottagare som angetts i ledsagardokumentet, skall bränslet
beskattas här i Sverige om varorna finns i Sverige eller kan antas ha
konsumerats här.

Skatt enligt första stycket skall betalas av den eller de som ställt sådan
säkerhet som avses i artikel 15.3 i rådets direktiv 92/12/EEG av den 25 februari
1992 om allmänna regler för punktskattepliktiga varor och om innehav, flyttning
och övervakning av sådana varor. Skatten skall tas ut med belopp enligt
bestämmelserna vid den tidpunkt då bränslet sändes i väg.
Skatt som påförs enligt andra stycket skall betalas inom den tid som
beskattningsmyndigheten bestämmer. Om skatten inte betalas i tid skall
dröjsmålsavgift tas ut enligt bestämmelserna i lagen (1997:484) om
dröjsmålsavgift.

3 §
Som upplagshavare får godkännas den som i en yrkesmässig verksamhet som bedrivs
i Sverige avser att
1. tillverka eller bearbeta bränslen, eller
2. i större omfattning
a) hålla bränslen i lager, eller
b) återförsälja eller förbruka metan,
om han med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständigheterna i
övrigt är lämplig som upplagshavare.
om han disponerar över ett utrymme som kan godkännas som skatteupplag och han
med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt är
lämplig som upplagshavare.
Upplagshavares tillverkning, bearbetning och lagring av bränslen samt
återförsäljning eller förbrukning av metan skall äga rum i godkänt skatteupplag.
Frågor om godkännande av upplagshavare och av skatteupplag prövas av
beskattnings-myndigheten på särskild ansökan.

3 a §
Upplagshavarens bokföring skall vara utformad så att kontroll av verksamheten är
möjlig.

4 §
Om en upplagshavare i Sverige säljer bränsle, för vilket skattskyldighet inte
inträtt, till annan svensk upplagshavare eller till upplagshavare eller
varumottagare i ett annat EG-land, skall han innan leverans av bränsle påbörjas
hos beskattningsmyndigheten ställa säkerhet för betalning av den skatt som kan
påföras honom i Sverige eller annat EG-land. Säkerheten skall uppgå till ett
belopp som motsvarar den skatt som i medeltal belöper på de obeskattade bränslen
som upplagshavaren transporterar under ett dygn. Vid beräkningen av medeltalet
skall hänsyn endast tas till de dygn under ett år då transport av obeskattat
bränsle sker.
En upplagshavare i Sverige skall hos beskattningsmyndigheten ställa säkerhet för
betalning av den skatt som kan påföras honom i Sverige eller annat EG-land vid
1. transport av obeskattat bränsle till en annan svensk upplagshavare,
2. transport av obeskattat bränsle till en näringsidkare i ett annat EG-land,
3. transport av bränsle som förtullats enligt tullagen (1994:1550), och
4. export av obeskattat bränsle till tredje land.

Säkerheten enligt första stycket skall uppgå till ett belopp som motsvarar den
skatt som i medeltal belöper på de obeskattade bränslen som upplagshavaren
transporterar under ett dygn. Vid beräkningen av medeltalet skall hänsyn endast
tas till de dygn under ett år då transport av obeskattat bränsle sker
Upplagshavare skall även ställa säkerhet för betalning av skatten i samband med
tillverkning, bearbetning eller lagring av bränslen. Säkerheten skall uppgå till
ett belopp som motsvarar tio procent av skatten på de bränslen som
upplagshavaren i medeltal förvarar i skatteupplaget under ett år.
Vid beräkning av säkerhetsbelopp enligt andra stycket får bortses från bränslen
som beredskapslagras enligt lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja och
kol.
Vid beräkning av säkerhetsbelopp enligt tredje stycket får bortses från bränslen
som beredskapslagras enligt lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja och
kol.

5 §
Godkännande av upplagshavare eller av skatteupplag får återkallas av
beskattningsmyndigheten, om förutsättningarna för godkännande inte längre finns.
Godkännande av upplagshavare får också återkallas om ställd säkerhet inte
längre är godtagbar.
Godkännande av upplagshavare eller av skatteupplag får återkallas av
beskattningsmyndigheten om
1. förutsättningarna för godkännande inte längre finns,
2. ställd säkerhet inte längre är godtagbar, eller
3. upplagshavaren begär det.
Om ett godkännande av upplagshavare återkallas omfattar beslutet även
godkännandet av hans skatteupplag.
Beslut om återkallelse gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet.

12 §
Skattskyldig för energiskatt för råtallolja samt för energiskatt, koldioxidskatt
och svavelskatt för bränslen som avses i 2 kap. 1 § första stycket 6-8,
bränslen enligt 3 och 4 §§ som inte avses i 1 kap. 3 a § samt vad gäller
svavelskatt även bränslen som avses i 3 kap. 1 § 1 är den som
1. tillverkar eller bearbetar bränsle,
2. enligt 6 kap. 10 § andra stycket registrerats som lagerhållare,
återförsäljare eller förbrukare av bränsle,
3. i annat fall än som avses i 1 och 2
a) importerar bränsle från tredje land, eller
b) för in kolbränsle, petroleumkoks, råtallolja eller torvbränsle till Sverige
från ett annat EG-land eller tar emot en sådan leverans, och
4. den som förvärvat bränsle för vilket ingen skatt eller lägre skatt skall
betalas när bränslet används för visst ändamål men som säljer eller förbrukar
bränslet för ett ändamål som medför att skatt skall betalas med högre belopp.
Vad som sägs i första stycket 4 tillämpas även i fråga om bränsle enligt 2 kap.
3 eller 4 § som inte avses i 1 kap. 3 a § och som beskattats enligt 2 kap. 1 §
första stycket 3 a eller som förvärvats utan skatt, och som förbrukas i skepp,
när skeppet används för privat ändamål.
4. den som förvärvat bränsle för vilket ingen skatt eller lägre skatt skall
betalas när bränslet används för visst ändamål men som använder bränslet för ett
ändamål som medför att skatt skall betalas med högre belopp.
Som tillverkare anses den som för in naturgas till Sverige samt den för vars
räkning sådan införsel äger rum. Som tillverkare anses även den som tar upp
torvbränsle.

5 kap.
1 §
Skattskyldigheten för upplagshavare inträder när
1. han levererar bränsle till en köpare i Sverige som inte är upplagshavare
eller till en köpare i ett annat EG-land som inte är upplagshavare eller
registrerad eller oregistrerad varumottagare,
2. han exporterar bränsle till en köpare i tredje land,

3. han tar i anspråk bränsle för annat ändamål än försäljning eller bränsle
annars upphör att lagras i godkänt skatteupplag, eller
4. han upphör att vara registrerad, varvid han är skyldig att betala skatt för
det bränsle som då ingår i hans lager och som inte redan har beskattats.
1. bränsle förs ut från ett skatteupplag, om inte annat följer av andra stycket,

2. bränsle tas emot från en upplagshavare utan att föras till ett skatteupplag,
3. bränsle importeras utan att föras till ett skatteupplag,

4. bränsle tas i anspråk i skatteupplaget eller lagerbrist uppkommer, eller

5. godkännandet som upplagshavare eller av skatteupplag återkallas.
Skattskyldighet enligt första stycket 1 inträder inte för bränsle som
1. transporteras till en upplagshavare eller varumottagare i ett annat EG-land,
eller
2. tas emot av en upplagshavare i Sverige.

2 §
Skattskyldigheten inträder
1. för varumottagare som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 § första stycket 2, när
han tar emot leverans av bränsle,
2. för skatterepresentant som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 § första stycket
3, när köparen tar emot leverans av bränsle, och
2. för skatterepresentant som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 § första stycket
3, vid mottagande av bränsle, och
3. för den som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 § första stycket 4 eller 12 §
första stycket 3 b, när bränslet förs in till Sverige.

3 §
Skattskyldigheten inträder
1. för den som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 § första stycket 4, när bränslet
av honom levereras till köpare,
2. för den som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 § första stycket 7 eller andra
stycket eller enligt 4 kap. 12 § första stycket 4 eller andra stycket, när
bränslet levereras till en köpare eller tas i anspråk för det ändamål som medför
att skatt skall betalas med högre belopp, och
3. för den som är skattskyldig enligt 4 kap. 12 § första stycket 1 eller 2 när
a) bränsle av honom levereras till en köpare som inte är registrerad eller till
eget försäljningsställe för detaljförsäljning som inte utgörs av depå eller tas
i anspråk för annat ändamål än försäljning, eller
1. för den som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 § första stycket 4, när leverans
av bränslet sker,

2. för den som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 § första stycket 8 eller enligt 4
kap. 12 § första stycket 4 eller, när bränslet används för ett ändamål som
medför att skatt skall betalas med högre belopp, och

3. för den som är skattskyldig enligt 4 kap. 12 § första stycket 1 eller 2 när
a) bränsle av honom levereras till någon som inte är registrerad eller till eget
försäljningsställe för detaljförsäljning som inte utgörs av depå eller tas i
anspråk för annat ändamål än försäljning, eller
b) han upphör att vara registrerad, varvid han är skyldig att betala skatt för
det bränsle som då ingår i hans lager och som inte redan har beskattats.

6 kap.
2 §
Upplagshavare skall upprätta ledsagardokument,
1. vid transport av bränsle, för vilket skattskyldighet inte har inträtt, till
en upplagshavare eller en varumottagare i ett annat EG-land,
2. vid transport av bränsle, för vilket skattskyldighet inte har inträtt, till
en upplagshavare i Sverige om transporten sker via ett annat EG-land,
3. vid transport av bränsle, för vilket skattskyldighet inte har inträtt, till
en mottagare i ett annat EG-land enligt 2 kap. 11 § första stycket 5,
4. vid export till tredje land av obeskattat bränsle som avses i 1 kap. 3 a §,
och
5. vid transport av bränsle som avses i 1 kap. 3 a § och som förtullats enligt
tullagen (1994:1550).
3. vid transport av bränsle, för vilket skattskyldighet inte har inträtt, till
en mottagare i ett annat EG-land enligt 2 kap. 11 § första stycket 5, och
4. vid export till tredje land av obeskattat bränsle som avses i 1 kap. 3 a §.
Ledsagardokument som avses i första stycket skall följa bränslet under
transporten i enlighet med vad regeringen föreskriver.
Vid transport till mottagare som avses i 2 kap. 11 § första stycket 5 skall
bränslet under transporten även åtföljas av ett intyg om att skattefrihet gäller
för bränslet i det andra EG- landet.

10 §
Skattskyldiga enligt 4 kap. 3, 6, 8 eller 10 § eller 12 § första stycket 1 skall
vara registrerade hos beskattningsmyndigheten.
Hos beskattningsmyndigheten kan registreras den som i en yrkesmässig verksamhet
som bedrivs i Sverige i större omfattning
Som skattskyldig får också efter ansökan registreras den som i större omfattning
1. håller bränslen enligt 4 kap. 12 § i lager, eller
2. återförsäljer eller förbrukar gasformiga kolväten enligt 4 kap. 12 §.
2. återförsäljer eller förbrukar gasformiga kolväten enligt 4 kap. 12 §,
om det med hänsyn till hans ekonomiska förhållanden och omständigheterna i
övrigt är lämpligt att registrera honom.
Den som registrerats som skattskyldig enligt andra stycket får avregistreras om
han inte längre uppfyller förutsättningarna för att bli registrerad. Beslut om
avregistrering gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet.

Föreslagen lydelse

6 a kap. Skattebefriade användningsområden m.m.

1 §
Vid användning av bränsle för nedan angivna ändamål, i förekommande fall med
begränsningar till vissa bränsleslag, skall hel eller delvis skattebefrielse ske
enligt följande:

Ändamål

Bränsle som inte ger befrielse
Befrielse från energiskatt
Befrielse från koldioxidskatt
Befrielse
från svavelskatt

1. Förbrukning för annat ändamål än motordrift eller uppvärmning eller i en
process där bränslet i allt väsentligt används för annat ändamål än motor-drift
eller uppvärmning

Hel

Hel

Hel
2. Förbrukning i tåg eller annat spårbundet färdmedel

Bensin och bränsle som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b

Hel
Hel
Hel
3. Förbrukning i skepp, när skeppet inte används för privat ändamål

Bensin och bränsle som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b
Hel
Hel
Hel
4. Förbrukning i båt för vilken fartygstillstånd meddelats enligt fiskelagen
(1993:787), när båten inte används för privat ändamål

Bensin och bränsle som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b
Hel
Hel
Hel
5. Förbrukning i
a) luftfartyg, när luftfartyget inte används för privat ändamål
Annan bensin än flygbensin (KN-nr
27100026)
Hel
Hel
Hel
b) luftfartyg, när luftfartyget används för privat ändamål eller i
luftfartygsmotorer i provbädd eller i liknande anordning

Andra bränslen än flygbensin och flygfotogen (KN-nr 2710051)
Hel
Hel
Hel
6. Förbrukning vid framställning av andra skattepliktiga produkter än elektrisk
kraft

Hel
Hel
Hel
7. Förbrukning vid fram-ställning av skattepliktig elektrisk kraft, med de
begränsningar som följer av 3 §

Bränsle som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b
Hel
Hel
-
8. Om skattebefrielse inte följer av tidigare punkter, förbrukning i
metallurgiska processer

Andra bränslen än kolbränslen och petroleumkoks
Hel
Hel
Hel
9. Om skattebefrielse inte följer av tidigare punkter, förbrukning för annat
ändamål än drift av motordrivna fordon vid tillverkningsprocessen i industriell
verksamhet

Bensin, bränsle som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b och råtallolja
Hel
Halv
-
10. Om skattebefrielse inte följer av tidigare punkter, förbrukning för
växthus-uppvärmning vid yrkesmässig växthusodling

Bensin, bränsle som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b och råtallolja
Hel
Halv
-
11. Om skattebefrielse inte följer av tidigare punkter, förbrukning i
yrkesmässigt jord-, skogs,- eller vattenbruksverksamhet

Bensin, bränsle som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b och råtallolja
Hel
Halv
-
12. Om skattebefrielse inte följer av tidigare punkter, förbrukning i processer
för framställning av andra mineraliska ämnen än metaller eller i sodapannor
eller lutpannor

-
-
Hel
13. Förbrukning vid tillverkningsprocessen i gruvindustriell verksamhet för
drift av andra motordrivna fordon än personbilar, lastbilar och bussar
Andra bränslen än bränsle som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b
Hel
Halv
-

2 §
Om råtallolja förbrukas för ändamål som anges i 1 § 9-11 skall befrielse från
energiskatten ske på så sätt att den uppgår till ett belopp som motsvarar
energiskatten och hälften av den koldioxidskatt som tas ut på bränsle enligt 2
kap. 1 § första stycket 3 a.

3 §
Vid samtidig produktion av värme och skattepliktig elektrisk kraft i en
kraftvärmeanläggning skall, för den del av bränslet som förbrukats för
framställning av nyttiggjord värme, skattebefrielsen enligt 1 § 7 inte avse
koldioxidskatt och när det gäller energiskatt endast avse halva skatten. Såvitt
avser energiskatt på råtallolja gäller befrielsen dock endast hälften av den
energiskatt som tas ut på bränsle enligt 2 kap. 1 § första stycket 3 a.

4 §
Skattebefrielse enligt 1 § 7 gäller också för bränsle som avses i 2 kap. 1 §
första stycket 3 b vid framställning av skattepliktig elektrisk kraft i en
gasturbinanläggning som har en sammanlagd installerad generatoreffekt av minst
fem megawatt, under förutsättning att värme inte samtidigt nyttiggjorts.

5 §
De begränsningar av skattebefrielsen i 1 § som gäller bensin och bränsle som
avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b skall även tillämpas på bränsle för vilket
motsvarande skatt skall betalas enligt 2 kap. 3 och 4 §§.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

7 kap.

Avdrag i deklaration
Avdrag

1 §
I en deklaration som avser energiskatt och koldioxidskatt på bränslen som avses
i 2 kap. 1 § första stycket 3 b får avdrag göras för skatt på bränsle
Den som är skattskyldig får göra avdrag för skatt på bränsle
1. för vilket skattskyldighet tidigare har inträtt,
2. som tagits tillbaka i samband med återgång av köp,
3. som av den skattskyldige exporterats till tredje land eller förts till frizon
eller frilager för annat ändamål än att förbrukas där,
4. som förbrukats eller sålts för förbrukning
a) för annat ändamål än motordrift eller uppvärmning, eller
b) i en process där bränslet i allt väsentligt används för annat ändamål än
motordrift eller uppvärmning,
5. som förbrukats för framställning av skattepliktig elektrisk kraft i en
gasturbinanläggning som har en sammanlagd installerad generatoreffekt av minst
fem megawatt, under förutsättning att värme inte samtidigt nyttiggjorts.

Avdrag enligt första stycket 4 får göras även för skatt på bränsle som
förbrukats eller sålts för förbrukning för gas- och värmeproduktion som sker vid
användning av bränsle på sätt som avses i första stycket 4.
4. som förbrukats på sätt som anges i 6 a kap.

5. som har tagits emot av en skattebefriad förbrukare i enlighet med vad som
framgår av dennes godkännande,

6. som har tagits emot för förbrukning i skepp eller luftfartyg för sådana
ändamål som anges i 6 a kap. 1 § 3 och 5, med de begränsningar till vissa
bränslen som följer av dessa punkter.
Regeringen får föreskriva att avdrag enligt första stycket 6, såvitt avser
luftfartyg, endast kan medges om bränslet tagits emot på vissa flygplatser.

5 §
I en deklaration som avser svavelskatt på andra bränslen än flygbensin och
flygfotogen får avdrag göras enligt 1 § första stycket 1-4 och andra stycket och
enligt 2 § andra stycket 1-3.
Avdrag får, i den mån avdrag inte gjorts enligt första stycket, göras även för
skatt på svavel i bränsle som har förbrukats eller sålts för förbrukning i
metallurgiska processer eller processer för framställning av varor av andra
mineraliska ämnen än metaller, vari skall anses ingå även den gas- och
värmeproduktion som sker till följd av sådana processer, eller i sodapannor
eller lutpannor.

Om en skattskyldig har begränsat utsläppet av svavel genom reningsåtgärd eller
genom bindning i någon produkt eller i aska i samband med förbrukning av det
skattepliktiga bränslet, får avdrag göras med 30 kronor per kilogram svavel som
utsläppet har minskat.

5 §
I en deklaration som avser energiskatt, koldioxidskatt och svavelskatt på annat
bränsle än som avses i 1 kap. 3 a § får avdrag också göras för skatt på bränsle
som av den skattskyldige förts ut från Sverige till ett annat EG-land.
En skattskyldig som fört ut annat bränsle än som avses i 1 kap. 3 a § från
Sverige till ett annat EG-land får göra avdrag för skatten på bränslet.

6 §
I en deklaration som avser energiskatt, koldioxidskatt och svavelskatt på
bränslen som avses i 1 kap. 3 a § och som lämnas av upplagshavare, varumottagare
eller skatterepresentant som avses i 4 kap. 8 § får avdrag även göras för skatt
på bränsle som förstörts till följd av tillfälliga omständigheter eller force
majeure. Varumottagare och skatterepresentant får dock göra sådant avdrag endast
på bränsle som förstörts under transport till varumottagaren.
Upplagshavare, varumottagare eller skatterepresentant får i fråga om bränslen
som avses i 1 kap. 3 a § göra avdrag för skatt på bränsle som förstörts till
följd av olyckshändelse eller force majeure. Varumottagare och
skatterepresentant får dock göra sådant avdrag endast för skatt på bränsle som
förstörts under transport till varumottagaren.

En upplagshavare får också göra avdrag för skatt på bränsle som har beskattats i
ett annat EG-land.

8 kap.

Inköp mot försäkran
Skattebefriad förbrukare

1 §
Annan än den som är registrerad som skattskyldig får köpa bensin och bränsle som
avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b utan energiskatt och koldioxidskatt mot
att han lämnar en försäkran till leverantören om att bränslet skall användas för
sådant ändamål som avses i 7 kap. 1 § första stycket 4 eller andra stycket.
Som skattebefriad förbrukare får för viss tid godkännas den som i betydande
omfattning förbrukar bränsle för ändamål som anges i 6 a kap. 1 § 1-5, 8, 10 och
12 om han med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständigheterna i
övrigt är lämplig.

Den som godkänts som skattebefriad förbrukare har rätt att från en skattskyldig
köpa bränsle befriat från skatt enligt 6 a kap.

2 §
Annan än den som är registrerad som skattskyldig får köpa kolbränslen och
petroleumkoks utan energiskatt och koldioxidskatt mot att han lämnar en
försäkran till leverantören om att bränslet skall användas för sådant ändamål
som avses i 7 kap. 3 §.
Den som godkänts som skattebefriad förbrukare skall ha sin bokföring utformad så
att kontroll av verksamheten är möjlig.

3 §
Annan än den som är registrerad som skattskyldig får köpa annat bränsle än
sådant som avses i 1 §, dock inte flygbensin och flygfotogen, utan energiskatt
och koldioxidskatt mot att han lämnar en försäkran till leverantören om att
bränslet skall användas för ett sådant ändamål som avses i 7 kap. 1 § första
stycket 4 eller andra stycket eller i 7 kap. 2 § andra stycket 1 eller 2.
Godkännande av skattebefriad förbrukare får återkallas av
beskattningsmyndigheten om
1. förutsättningarna för godkännande inte längre finns,
2. bränslet används för annat ändamål än som anges i beskattningsmyndighetens
beslut,
3. förbrukaren inte fullgör sina skyldigheter enligt 2 §, eller
4. förbrukaren inte samverkar vid skatterevision enligt lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter.
Beslut om återkallelse gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet.

9 kap.
2 §
Om någon som inte är skattskyldig har förbrukat bränsle, dock inte bensin,
råtallolja eller bränsle som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b, för annat
ändamål än drift av motordrivna fordon vid tillverkningsprocessen i industriell
verksamhet, i annan yrkesmässig jordbruksverksamhet än växthusuppvärmning vid
yrkesmässig växthusodling eller i yrkesmässig skogs- eller
vattenbruksverksamhet, medger beskattningsmyndigheten efter ansökan
återbetalning av energiskatten och hälften av koldioxidskatten på bränslet.
Bestämmelserna i första stycket tillämpas även på råtallolja, dock att
återbetalning medges av energiskatt till ett belopp som motsvarar den
energiskatt och hälften av den koldioxidskatt som tas ut på bränsle som avses i
2 kap. 1 § första stycket 3 a.
Har beslut om preliminär skattesats meddelats enligt 9 kap. 9 b § får
återbetalning enligt första eller andra stycket medges enligt den lägre
koldioxidskattesats eller, beträffande råtallolja, energiskattesats som följer
av beslutet.
Om någon som inte är skattskyldig eller skattebefriad förbrukare har förbrukat
bränsle på ett sådant sätt som anges i 6 a kap. 1 och 2 §§, medger
beskattningsmyndigheten efter ansökan återbetalning av skatten på bränslet på
sätt framgår av nämnda bestämmelser.

Har beslut om preliminär skattesats meddelats enligt 9 kap. 9 b § får
återbetalning enligt första stycket medges enligt den lägre koldioxidskattesats
eller, beträffande råtallolja, energiskattesats som följer av beslutet.

6 §
Om svavelskatt har tagits ut och någon som inte är skattskyldig har begränsat
utsläppet av svavel enligt 7 kap. 5 § tredje stycket, medger
beskattningsmyndigheten efter ansökan kompensation för den svavelskatt som
belastat bränslet med 30 kronor per kilogram som utsläppet har minskat.
Om svavelskatt har tagits ut och någon som inte är skattskyldig har begränsat
utsläppet av svavel enligt 7 kap. 5 §, medger beskattningsmyndigheten efter
ansökan kompensation för den svavelskatt som belastat bränslet med 30 kronor per
kilogram som utsläppet har minskat.

9 §
Utöver möjligheterna till avdrag enligt 7 kap. 4 §, inköp mot försäkran enligt 8
kap. 3 a § eller återbetalning enligt 9 kap. 2 § gäller följande. Har bränsle,
dock inte bensin eller bränsle som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b,
förbrukats vid tillverkningsprocessen i industriell verksamhet eller i
yrkesmässig jord-, skogs- eller vattenbruksverksamhet, medger
beskattningsmyndigheten efter ansökan nedsättning av koldioxidskatten eller,
beträffande råtallolja, energiskatten för den del av skatten som överstiger 0,8
procent av de framställda produkternas försäljningsvärde. Nedsättning medges med
sådant belopp att den överskjutande skattebelastningen inte överstiger 24
procent av det överskjutande skattebeloppet för bränslet. Nedsättning får dock
inte medges för skatt på bränsle som förbrukats för drift av motordrivna fordon.
Utöver möjligheterna till avdrag enligt 7 kap. 1 § första stycket 4, att köpa
bränsle befriat från skatt enligt 8 kap. 1 § eller till återbetalning enligt 9
kap. 2 § gäller följande. Har bränsle, dock inte bensin eller bränsle som avses
i 2 kap. 1 § första stycket 3 b, förbrukats vid tillverkningsprocessen i
industriell verksamhet eller i yrkesmässig jord-, skogs- eller
vattenbruksverksamhet, medger beskattningsmyndigheten efter ansökan nedsättning
av koldioxidskatten eller, beträffande råtallolja, energiskatten för den del av
skatten som överstiger 0,8 procent av de framställda produkternas
försäljningsvärde. Nedsättning medges med sådant belopp att den överskjutande
skattebelastningen inte överstiger 24 procent av det överskjutande
skattebeloppet för bränslet. Nedsättning får dock inte medges för skatt på
bränsle som förbrukats för drift av motordrivna fordon.
Bestämmelserna i första stycket gäller även mottagare av värmeleveranser om
värmen har använts vid tillverkningsprocessen i industriell verksamhet eller i
yrkesmässig jord-, skogs- eller vattenbruksverksamhet. I sådana fall avses med
bränsle det bränsle som förbrukats för framställning av värmen.
Vid beräkning av nedsättning enligt första eller andra stycket får den
koldioxidskatt som är hänförlig till följande bränslen dock inte sättas ned mer
än att den motsvarar minst
a) 160 kronor per kubikmeter dieselbrännolja (KN-nr 2710 00 69) eller fotogen
(KN-nr 2710 00 51 eller 2710 00 55),
b) 125 kronor per kubikmeter eldningsolja (KN-nr 2710 00 74-2710 00 78), och
c) 320 kronor per 1 000 kilogram gasol som förbrukats för drift av stationära
motorer.
Vad som i tredje stycket föreskrivs om dieselbrännolja, fotogen, eldningsolja
och gasol tillämpas även på bränsle för vilket motsvarande skatt skall betalas
enligt 2 kap. 3 och 4 §§.
Ansökan om nedsättning enligt första eller andra stycket skall omfatta en period
om ett kalenderår och skall lämnas in till beskattnings-myndigheten senast inom
ett år efter kalenderårets utgång.

13 §
Beskattningsmyndigheten får förelägga den som är eller kan antas vara
bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1999:1078) eller som är annan juridisk
person än dödsbo att lämna uppgift, visa upp handling eller lämna över en kopia
av handling som rör rättshandling mellan den som föreläggs och den med vilken
han ingått rättshandlingen (kontrolluppgift). Föreläggande får meddelas, om
kontrolluppgiften har betydelse för kontroll av en ansökan om återbetalning av,
nedsättning av eller kompensation för skatt enligt 2-6, 8 a, 9 eller 9 b-11 §.
Om det finns särskilda skäl får även någon annan person än som avses i första
stycket föreläggas att lämna kontrolluppgift.
Ett föreläggande får förenas med vite om det finns anledning att anta att det
annars inte följs.
Bestämmelserna i 3 kap. 15-15 d §§ lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter gäller i fråga om föreläggande enligt första eller andra
stycket.
För kontroll av en ansökan om återbetalning av, nedsättning av eller
kompensation för skatt enligt 2-6, 8 a, 9 eller 9 b-11 § gäller 3 kap. 3-16 §§
och 8 kap. 1 § andra stycket lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter i tillämpliga delar.

10 kap.
11 §
Bestämmelserna i 1 kap. 6 § och 5 kap. 16 § lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter skall tillämpas även på avgift enligt detta kapitel.
Bestämmelserna i 1 kap. 6 § och 5 kap. 16 och 18 §§ lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter skall tillämpas även på avgift enligt
detta kapitel.

11 kap.

Avdrag i deklaration
Avdrag

9 §
I en deklaration som avser energiskatt på elektrisk kraft får avdrag göras för
skatt på elektrisk kraft som
Den som är skattskyldig för energiskatt på elektrisk kraft får göra avdrag för
skatt på elektrisk kraft som
1. förbrukats eller sålts för förbrukning i tåg eller annat spårbundet
transportmedel eller för motordrift eller uppvärmning i omedelbart samband med
sådan förbrukning,
2. förbrukats eller sålts för förbrukning för annat ändamål än motordrift eller
uppvärmning eller för användning i omedelbart samband med sådan förbrukning,
3. förbrukats eller sålts för förbrukning vid framställning av produkter som
avses i 7 kap. 2 § andra stycket 3,
4. framställts i en kraft-värmeanläggning och förbrukats för el-, gas-, värme-
eller vattenförsörjning i den egna verksamheten i den mån avdrag inte har gjorts
enligt 7 kap. 2 § andra stycket 4,
3. förbrukats eller sålts för förbrukning vid framställning av produkter som
avses i 6 a kap. 1 § 6,
4. framställts i en kraft-värmeanläggning och förbrukats för el-, gas-, värme-
eller vattenförsörjning i den egna verksamheten i den mån avdrag inte har gjorts
enligt 7 kap. 1 § första stycket,
5. förbrukats eller sålts för förbrukning vid sådan överföring av elektrisk
kraft på det elektriska nätet som utförs av den som ansvarar för förvaltningen
av nätet i syfte att upprätthålla nätets funktion.

10 §
Avdrag får göras även för energiskatt och koldioxidskatt på
1. bränsle som beskattas enligt 2 kap. 1 § första stycket 3 b, om bränslet
förbrukats vid framställning av skattepliktig elektrisk kraft i en
gasturbinanläggning som har en sammanlagd installerad generatoreffekt av minst
fem megawatt, under förutsättning att värme inte samtidigt nyttiggjorts,
2. annat bränsle än som avses under 1, dock inte råtallolja, om bränslet
förbrukats vid framställning av skattepliktig elektrisk kraft, med de
begränsningar som följer av andra och femte styckena.
Avdrag enligt första stycket 2 får vid samtidig produktion av värme och
skattepliktig elektrisk kraft i en kraftvärmeanläggning göras för energiskatt
och koldioxidskatt på den del av bränslet som förbrukats för framställning av
skattepliktig elektrisk kraft och för hälften av energi-skatten på den del av
bränslet som förbrukats för framställning av nyttiggjord värme.
Avdrag får göras även för energiskatt på råtallolja om den förbrukats vid
framställning av skattepliktig elektrisk kraft, med de begränsningar som följer
av fjärde och femte styckena.
Avdrag enligt tredje stycket får vid samtidig produktion av värme och
skattepliktig elektrisk kraft i en kraftvärmeanläggning göras för hela
energiskatten på den del av bränslet som förbrukats för framställning av
skattepliktig elektrisk kraft och för energiskatt med ett belopp som motsvarar
hälften av den energiskatt som tas ut på bränsle som avses i 2 kap. 1 § första
stycket 3 a på den del av bränslet som förbrukats för framställning av
nyttiggjord värme.
Avdrag enligt första-fjärde styckena får göras endast i den mån avdrag inte
gjorts enligt 9 § första stycket 4, 7 kap. 1 § första stycket 5 eller 2 § andra
stycket 4 eller tredje eller fjärde stycket.
Avdrag enligt första-fjärde styckena får göras endast i den mån avdrag inte
gjorts enligt 9 § första stycket 4 eller 7 kap. 1 § första stycket.
Den som yrkesmässigt levererar elektrisk kraft som i Sverige framställts i ett
vindkraftverk får göra avdrag med ett belopp som svarar mot den skatt som skall
betalas enligt 3 § första stycket 4.

13 §
I fråga om återbetalning av energiskatt enligt 12 § gäller bestämmelserna i 9
kap. 12-15 §§.
I fråga om återbetalning av energiskatt enligt 12 § gäller bestämmelserna i 9
kap. 12 och 13 §§.

12 kap.
1 §
Beslut enligt 9 kap. 13 och 14 §§ får inte överklagas. Övriga beslut enligt
denna lag får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol av den skattskyldige och
sökanden.
Beslut enligt denna lag får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol av den
skattskyldige och sökanden.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001. Äldre föreskrifter gäller fortfarande
i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

4 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:409) om skatt på gödselmedel
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:409) om skatt på gödselmedel
dels att 8 c och 8 d §§ skall upphöra att gälla,
dels att 6, 8 b och 9 §§ skall ha följande lydelse.

6 §
Den som är skattskyldig enligt 4 § första stycket 1 eller 2 skall vara
registrerad hos beskattningsmyndigheten.
Den som inom landet i större omfattning yrkesmässigt återförsäljer gödselmedel
kan registreras hos beskattningsmyndigheten som återförsäljare.
Den som inom landet i större omfattning yrkesmässigt återförsäljer gödselmedel
får efter ansökan registreras som skattskyldig om det med hänsyn till hans
ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt är lämpligt att registrera
honom.
Den som registrerats som skattskyldig enligt andra stycket får avregistreras om
han inte längre uppfyller förutsättningarna för att bli registrerad. Beslut om
avregistrering gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet.

8 b §
Beskattningsmyndigheten får förelägga den som är eller kan antas vara
bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1999:1078) eller som är annan juridisk
person än dödsbo att lämna uppgift, visa upp handling eller lämna över en kopia
av handling som rör rättshandling mellan den som föreläggs och den med vilken
han ingått rättshandlingen (kontroll-uppgift). Föreläggande får meddelas, om
kontrolluppgiften har betydelse för kontroll av en ansökan om återbetalning av
skatt enligt denna lag.
Om det finns särskilda skäl får även någon annan person än som avses i första
stycket föreläggas att lämna kontrolluppgift.
Ett föreläggande får förenas med vite om det finns anledning att anta att det
annars inte följs.
Bestämmelserna i 3 kap. 15-15 d §§ lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter gäller i fråga om föreläggande enligt första eller andra
stycket.
För kontroll av en ansökan om återbetalning av skatt enligt denna lag gäller 3
kap. 3-16 §§ och 8 kap. 1 § andra stycket lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter i tillämpliga delar.

9 §
Beslut enligt 8 b och 8 c §§ får inte överklagas. Övriga beslut enligt denna lag
får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Beslut enligt denna lag får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001. Äldre föreskrifter gäller fortfarande
i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

Förteckning över remissinstanser beträffande betänkandet Punktskatterna -
Reformerade betalningsregler, m.m. (SOU 2000:46)
Efter remiss har följande lämnat yttrande över utredningens förslag:
Kammarrätten i Sundsvall, Länsrätten i Dalarnas län, Luftfartsverket,
Tullverket, Riksskatteverket, Riksrevisionsverket, Statens Jordbruksverk,
Fiskeriverket, Statens Naturvårdsverk, Alkoholinspektionen, Läkemedelsverket,
Ekobrottsmyndigheten, Länsstyrelsen i Stockholms län, Svensk Handel, Sveriges
Industriförbund, Svenska Petroleuminstitutet, Svenska Gasföreningen, Svenska
Kraftverksföreningen, AB Trav och Gallop, Grus- och Makadamföreningen, Svenska
Renhållningsverksföreningen, Sveriges Fiskares Riksförbund, Sveriges
Redarförening, Lantbrukarnas Riksförbund, Trädgårdsnäringens Riksförbund, Svensk
Industriförening, Sprit- och Vinleverantörsföreningen, Bilindustriföreningen,
Kungliga Svenska Aeroklubben, Svenska Allmänflygföreningen, Hjelmco Oil AB,
Svenska Bankföreningen, Sveriges Försäkringsförbund, Radio- och TV-verket,
Swedish Match North Europe AB.
Yttrande har också inkommit från Frivilliga Flygkåren, Oroboros AB, BRG Business
Region Göteborg AB.
Annonsörsföreningen, Kemisk-Tekniska Leverantörsförbundet, Ragn-Sells AB,
Sellbergs AB, Hydro Agri AB, Svenska Lantmännen, Industrin för Växt och
Träskyddsmedel, Kemetyl AB, Petroleumhandlarnas Riksförbund, Sveriges
Redarförening för mindre passagerarfartyg, Svenska Flygföretagens Riksförbund,
Svenska Bryggareföreningen och Austria Tabak Scandinavia AB har inte hörsammat
remissen.

Lagrådsremissens lagförslag
1 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1563) om tobaksskatt
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1563) om tobaksskatt1
dels att 31 b och 31 c §§ skall upphöra att gälla,
dels att 1, 9-12, 20, 21, 23, 27, 29, 31 a, 32, 33, 35 och 39 §§ skall ha
följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas sex ny paragrafer, 1 a-1 e och 10 a §§, av
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 §
Tobaksskatt skall betalas för tobaksvaror som tillverkas i Sverige, som förs in
eller tas emot från ett annat EG-land eller som importeras från tredje land.
Skatt skall betalas för cigaretter, cigarrer, cigariller och röktobak som
hänförs till nr 2402 och 2403 i Kombinerade nomenklaturen (KN) enligt
förordningen EEG 2658/87.
Skatt skall betalas även för snus och tuggtobak som hänförs till KN-nr 2403
enligt förordningen EEG 2658/87. Närmare bestämmelser härom meddelas i 37-41 §§.
Skatt skall betalas för cigaretter, cigarrer, cigariller och röktobak.

Skatt skall betalas även för snus och tuggtobak som hänförs till nr 2403 i
Kombinerade nomenklaturen enligt rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23
juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan2.
Närmare bestämmelser härom meddelas i 37-41 §§.
Med EG eller ett EG-land förstås de områden som tillhör Europeiska gemenskapens
punktskatteområde. Med tredje land förstås länder och områden utanför detta
skatteområde.

1 a §
Med cigaretter avses
1. tobaksrullar som går att röka som de är och som inte är cigarrer eller
cigariller enligt definitionen i 1 b §
2. tobaksrullar som genom enkel, icke-industriell hantering kan införas i
cigarettpappersrör, och
3. tobaksrullar som genom enkel, icke-industriell hantering kan rullas in i
cigarettpapper.

1 b §
Med cigarrer och cigariller avses, om de kan rökas som de är,
1. tobaksrullar gjorda enbart av naturtobak,
2. tobaksrullar med yttre täckblad av naturtobak,
3. tobaksrullar med både ett yttre täckblad och ett omblad av homogeniserad
tobak, om
a) det yttre täckbladet har cigarrers normala färg,
b) minst 60 viktprocent av tobakspartiklarna är både bredare och längre än 1,75
millimeter, och
c) täckbladet är anbringat i spiralform med en spetsig vinkel på minst 30 grader
mot cigarrens längdaxel,
4. tobaksrullar med ett yttre täckblad av cigarrers normala färg, gjort av
homogeniserad tobak, om
a) styckevikten förutom filter eller munstycke är minst 2,3 gram,
b) minst 60 viktprocent av tobakspartiklarna är både bredare och längre än 1,75
millimeter, och
c) omkretsen är minst 34 millimeter över minst en tredjedel av längden.

1 c §
Med röktobak avses
1. tobak som skurits eller på annat sätt strimlats, tvinnats eller pressats till
kakor och som går att röka utan ytterligare industriell beredning,
2. tobaksavfall som bjuds ut till detaljhandelsförsäljning, som inte omfattas av
1 a eller 1 b § och som går att röka.

1 d §
Produkter som delvis består av andra ämnen än tobak men som i övrigt uppfyller
kriterierna i 1 b § behandlas som cigarrer och cigariller, förutsatt att de har
1. täckblad av naturtobak,
2. täckblad och omblad av tobak, som båda är gjorda av homogeniserad tobak,
eller
3. täckblad av homogeniserad tobak.

1 e §
Produkter som helt eller delvis består av andra ämnen än tobak men som i övrigt
uppfyller kriterierna i 1 a eller 1 c § behandlas som cigaretter respektive
röktobak.
Produkter som inte innehåller någon tobak och som uteslutande används för
medicinska ändamål behandlas dock inte som tobaksvaror.

9 §3
Skyldig att betala skatt (skattskyldig) är den som
1. har godkänts som upplagshavare enligt 10 § eller den som i Sverige
yrkesmässigt tillverkar skattepliktiga varor,
1. har godkänts som upplagshavare enligt 10 §,
2. yrkesmässigt från ett annat EG-land tar emot skattepliktiga varor enligt 13
eller 14 §,
3. har godkänts som skatterepresentant enligt 15 §,
4. säljer skattepliktiga varor till Sverige genom distansförsäljning enligt 16
§,
5. i annat fall än som avses i 1-4, från ett annat EG-land till Sverige för in
eller tar emot skattepliktiga varor,

6. använder varor som förvärvats skattefritt för annat ändamål än det som var
förutsättningen för skattefriheten.
6. i Sverige yrkesmässigt tillverkar skattepliktiga varor utanför ett
skatteupplag,
7. använder varor som förvärvats skattefritt för annat ändamål än det som var
förutsättningen för skattefriheten.
Att varorna används för annat än avsett ändamål skall i denna lag likställas med
att de går förlorade.

10 §4
Som upplagshavare får godkännas den som
1. i Sverige avser att yrkesmässigt tillverka eller bearbeta skattepliktiga
varor,
2. för yrkesmässig försäljning till näringsidkare tar emot skattepliktiga varor
från ett annat EG-land eller från en annan upplagshavare i Sverige eller vid
import från tredje land,

3. yrkesmässigt i större omfattning lagrar skattepliktiga varor, eller
2. avser att ta emot skattepliktiga varor från ett annat EG-land eller från en
annan upplagshavare i Sverige eller importera skattepliktiga varor från tredje
land, för yrkesmässig försäljning till näringsidkare inom EG,
3. avser att yrkesmässigt i större omfattning lagra skattepliktiga varor, eller
4. avser att bedriva verksamhet i exportbutik enligt lagen (1999:445) om
exportbutiker,
om han med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständigheterna i
övrigt är lämplig som upplagshavare.
om han disponerar över ett utrymme som kan godkännas som skatteupplag och han
med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt är
lämplig som upplagshavare.
Upplagshavares tillverkning, bearbetning och lagring av skattepliktiga
tobaksvaror skall äga rum i godkänt skatteupplag.
Frågor om godkännande av upplagshavare och av skatteupplag prövas av
beskattnings-myndigheten på särskild ansökan.

10 a §
En upplagshavares bokföring skall vara utformad så att verksamheten kan
kontrolleras.

11 §5
Upplagshavare i Sverige som säljer obeskattade varor till annan svensk
upplagshavare eller till näringsidkare i ett annat EG-land skall hos
beskattningsmyndigheten ställa säkerhet för betalning av den skatt som kan
påföras honom i Sverige eller annat EG-land, innan leverans av skattepliktiga
varor påbörjas. Säkerheten skall uppgå till ett belopp som motsvarar den skatt
som i medeltal belöper på de obeskattade varor som upplagshavaren transporterar
under ett dygn. Vid beräkningen av medeltalet skall hänsyn endast tas till de
dygn under ett år då transport av obeskattade varor sker.
En upplagshavare i Sverige skall hos beskattningsmyndigheten ställa säkerhet för
betalning av den skatt som kan påföras honom i Sverige eller annat EG-land vid
1. transport av obeskattade varor till en annan svensk upplagshavare,
2. transport av obeskattade varor till en näringsidkare i ett annat EG-land.

Säkerheten skall ställas innan transporten påbörjas och uppgå till ett belopp
som motsvarar den skatt som i medeltal belöper på de obeskattade varor som
upplagshavaren transporterar under ett dygn. Vid beräkningen av medeltalet skall
hänsyn endast tas till de dygn under ett år då transport av obeskattade varor
sker.
Upplagshavare skall även ställa säkerhet för betalning av skatten i samband med
tillverkning, bearbetning eller lagring av skattepliktiga varor. Säkerheten
skall uppgå till ett belopp som motsvarar tio procent av skatten på de varor som
upplagshavaren i medeltal förvarar i skatteupplaget under ett år.

12 §6
Godkännande av upplagshavare eller av skatteupplag får återkallas av
beskattningsmyndigheten, om förutsättningarna för godkännande inte längre finns.
Godkännande av upplagshavare får också återkallas om ställd säkerhet inte
längre är godtagbar.
Godkännande av upplagshavare eller av skatteupplag får återkallas av
beskattningsmyndigheten om
1. förutsättningarna för godkännande inte längre finns,
2. ställd säkerhet inte längre är godtagbar, eller
3. upplagshavaren begär det.
Om ett godkännande av upplagshavare återkallas omfattar beslutet även
godkännandet av hans skatteupplag.
Beslut om återkallelse gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet.

20 §7
Skattskyldigheten inträder för
1. den som är upplagshavare när
a) denne levererar skattepliktiga varor till en köpare i Sverige som inte är
upplagshavare eller till en köpare i ett annat EG-land som inte är upplagshavare
eller registrerad eller oregistrerad varumottagare eller exporterar
skattepliktiga varor till en köpare i tredje land,
b) denne tar i anspråk skattepliktiga varor för annat ändamål än försäljning
eller när varorna annars tas ut ur skatteupplaget utan att föras till något
annat godkänt skatteupplag,
c) denne avregistreras, och omfattar de varor som då ingår i hans lager och som
inte redan har beskattats,
a) skattepliktiga varor förs ut från ett skatteupplag, om inte annat följer av
andra stycket,

b) skattepliktiga varor tas emot från en upplagshavare utan att föras till ett
skatteupplag,

c) skattepliktiga varor importeras utan att föras till ett skatteupplag,

d) skattepliktiga varor tas i anspråk i skatteupplaget eller lagerbrister
uppkommer,
e) godkännandet av skatteupplaget återkallas,
2. den som är registrerad varumottagare, vid mottagandet av skattepliktiga
varor,
3. den som är oregistrerad varumottagare, vid mottagandet av skattepliktiga
varor,
4. den som är godkänd som skatterepresentant enligt 15 §, vid mottagandet av
skattepliktiga varor,
5. den som är säljare vid distansförsäljning enligt 16 §, när leverans sker,
6. den som är skattskyldig enligt 9 § första stycket 5, när de skattepliktiga
varorna förs in till Sverige,

7. den som är skattskyldig enligt 9 § första stycket 6 när varorna används för
annat än avsett ändamål,
8. den som är skattskyldig enligt 9 c § och som enligt 19 § skall betala skatten
till Tullverket, vid den tidpunkt då skyldighet att betala tull enligt
tullagstiftningen inträder eller skulle ha inträtt om skyldighet att betala tull
förelegat.
Skattskyldigheten inträder för den, som utan att vara upplagshavare enligt 10 §,
tillverkar skattepliktiga varor, när varorna tillverkas.
7. den som är skattskyldig enligt 9 § första stycket 6, när varorna tillverkas,
8. den som är skattskyldig enligt 9 § första stycket 7, när varorna används för
annat än avsett ändamål,
9. den som är skattskyldig enligt 9 c § och som enligt 19 § skall betala skatten
till Tullverket, vid den tidpunkt då skyldighet att betala tull enligt
tullagstiftningen inträder eller skulle ha inträtt om skyldighet att betala tull
förelegat.
Skattskyldighet enligt första stycket 1 a inträder inte för skattepliktiga varor
som
1. transporteras till en upplagshavare eller varumottagare i ett annat EG-land,
eller
2. tas emot av en upplagshavare i Sverige.

21 §8
Skattskyldighet för upplagshavare enligt 20 § första stycket 1 inträder inte för
varor som
a) till följd av varornas karaktär förstörts under framställning, bearbetning,
lagring eller transport,
b) har förstörts under tillsyn av beskattningsmyndigheten,
c) har återanvänts vid tillverkning,
d) uteslutande använts för provning av varornas kvalitet i skatteupplaget, eller
e) levererats till en mottagare i ett annat EG-land under villkor som anges i 3
kap. 30 a § första stycket 3 och 4 mervärdesskattelagen (1994:200), i den
omfattning som skattefrihet gäller i det EG-landet.
Vad som sägs i första stycket a gäller även varumottagare enligt 13 och 14 §§
och skatterepresentant enligt 15 § för varor som till följd av varornas karaktär
förstörts under transport till denne.
1. till följd av varornas karaktär förstörts under framställning, bearbetning,
lagring eller transport,
2. har förstörts under tillsyn av beskattningsmyndigheten,
3. har återanvänts vid tillverkning, eller
4. uteslutande använts för provning av varornas kvalitet i skatteupplaget.

Vad som sägs i första stycket 1 gäller även varumottagare enligt 13 och 14 §§
och skatterepresentant enligt 15 § för varor som till följd av varornas karaktär
förstörts under transport till denne.

23 §9
Upplagshavare skall upprätta ledsagardokument
1. vid transport av obeskattade varor mellan Sverige och ett annat EG-land,
2. vid transport av obeskattade varor till en upplagshavare i Sverige om
transporten sker via ett annat EG-land,
3. vid transport av obeskattade varor till mottagare i ett annat EG-land enligt
21 § första stycket e,

4. vid export till tredje land av obeskattade varor, och
5. vid transport av varor som förtullats enligt tullagen (1994:1550).
3. vid transport av obeskattade varor till mottagare i ett annat EG-land enligt
32 § första stycket 7, och
4. vid export till tredje land av obeskattade varor.
Ledsagardokument som avses i första stycket skall åtfölja varorna under
transport i enlighet med vad regeringen föreskriver.
Vid transport till mottagare som avses i 21 § första stycket e skall varorna
under transporten även åtföljas av ett intyg om att skattefrihet gäller för
varorna i det andra EG-landet.
Skyldigheten att upprätta ledsagardokument enligt första stycket 5 gäller även
registrerad varumottagare.
Vid transport till mottagare som avses i 32 § första stycket 7 skall varorna
under transporten även åtföljas av ett intyg om att skattefrihet gäller för
varorna i det andra EG-landet.
Har upplagshavaren sålt obeskattade varor till en oregistrerad varumottagare,
skall varorna under transporten även åtföljas av dokumentation som visar att
sådan säkerhet som avses i 14 § ställts för skatten i destinationslandet.

27 §
Om obeskattade varor skall transporteras mellan Sverige och ett annat EG-land
enligt 23 §, och varorna inte når den mottagare som angetts i
ledsagardokumentet, skall varorna beskattas här i landet om varorna
1. finns i Sverige eller kan antas ha konsumerats här,
2. levererats från en svensk upplagshavare och det inte kan utredas var varorna
finns eller var de har konsumerats.

I fall som avses i första stycket är den som ställt säkerhet för transporten
skattskyldig. Skatten skall tas ut med belopp enligt bestämmelserna vid den
tidpunkt då varorna infördes till Sverige eller transporten från den svenske
upplagshavaren påbörjades.
Om obeskattade varor, som sänts i väg av en upplagshavare i ett annat EG-land,
inte når den mottagare som angetts i ledsagardokumentet på grund av sådana
oegentligheter eller överträdelser som avses i artikel 20 i rådets direktiv
92/12/EEG av den 25 februari 1992 om allmänna regler för punktskattepliktiga
varor och om innehav, flyttning och övervakning av sådana varor10, senast ändrat
genom rådets direktiv 2000/47/EG11, skall varorna beskattas här i landet om
1. oegentligheten eller överträdelsen har begåtts i Sverige, eller
2. oegentligheten eller överträdelsen har upptäckts här, och
a) det inte går att fastställa var oegentligheten eller överträdelsen har
begåtts, och
b) det endast är en del av varorna som har försvunnit.
Skatt enligt första stycket skall betalas av den eller de som ställt sådan
säkerhet som avses i artikel 15.3 i rådets direktiv 92/12/EEG. Skatten skall tas
ut enligt den skattesats som gällde vid den tidpunkt då varorna sändes i väg.

Bestämmelserna i 5 kap. lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter skall tillämpas på skatt som påförs med stöd av första
stycket.

29 §
För skatt som betalats i Sverige för skattepliktiga varor som därefter levereras
till ett annat EG-land under sådana förhållanden att skatt skall betalas där,
kan återbetalning ske enligt denna paragraf efter skriftlig ansökan hos
beskattningsmyndigheten.
Ansökan om återbetalning av i Sverige erlagd skatt vid sådan försäljning som
avses i 28 § skall omfatta en period om ett kalenderkvartal och ges in till
beskattningsmyndigheten inom ett år efter kvartalets utgång. Den som begär
återbetalning skall visa att den skatt som ansökan avser har betalats i Sverige,
samt att varorna beskattats i mottagarlandet.
Vid övriga leveranser till ett annat EG-land skall ansökan om återbetalning
göras innan varorna förs ut ur landet. Den som begär återbetalning skall visa
att den skatt som ansökan avser har betalats i Sverige. Återbetalning sker sedan
sökanden till beskattningsmyndigheten gett in dels ett dokument som visar
antingen att skatten betalats i mottagarlandet eller att säkerhet ställts för
skattens betalning där, dels ett av mottagaren undertecknat och återsänt
exemplar (returexemplaret) av det ledsagardokument som anges i 26 §.
Har en vara beskattats i enlighet med 27 § första stycket 2, och visar den
skattskyldige inom tre år efter det att transporten påbörjades att varan
beskattats i ett annat land, skall den här i landet erlagda skatten återbetalas.
Har en vara beskattats enligt 27 § första stycket, och visar den skattskyldige
inom tre år efter det att transporten påbörjades att varan beskattats i ett
annat EG-land, skall den skatt som betalats i Sverige återbetalas, om
beskattningsmyndigheten godkänner det andra EG-landets skatteanspråk.

31 a §12
Beskattningsmyndigheten får förelägga den som är eller kan antas vara
bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1999:1078) eller som är annan juridisk
person än dödsbo att lämna uppgift, visa upp handling eller lämna över en kopia
av handling som rör rättshandling mellan den som föreläggs och den med vilken
han ingått rättshandlingen (kontrolluppgift). Föreläggande får meddelas, om
kontrolluppgiften har betydelse för kontroll av en ansökan om återbetalning av
skatt enligt 29 eller 30 §.
Om det finns särskilda skäl får även någon annan person än som avses i första
stycket föreläggas att lämna kontrolluppgift.
Ett föreläggande får förenas med vite om det finns anledning att anta att det
annars inte följs.
Bestämmelserna i 3 kap. 15-15 d §§ lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter gäller i fråga om föreläggande enligt första eller andra
stycket.
För kontroll av en ansökan om återbetalning av skatt enligt 29 eller 30 §
tillämpas 3 kap. 3-6 a, 7 första och tredje stycket och 8-16 §§ samt 8 kap. 1 §
andra stycket lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.

32 §13
I deklaration som lämnas av upplagshavare som avses i 10 § får avdrag göras för
skatt på varor
a) som har återtagits i samband med återgång av köp,
b) som har förstörts genom olyckshändelse eller force majeure,
c) för vilka skattskyldighet enligt denna lag tidigare inträtt,
d) som har exporterats till tredje land eller förts till frizon eller frilager
för annat ändamål än att förbrukas där,
e) som har tagits emot för förbrukning ombord på fartyg eller luftfartyg på resa
till utländsk ort av någon som har tillstånd enligt lagen (1999:446) om
proviantering av fartyg och luftfartyg, eller
f) som har tagits emot för försäljning ombord på fartyg eller luftfartyg på resa
till tredje land av någon som har tillstånd enligt lagen om proviantering av
fartyg och luftfartyg.
En upplagshavare som avses i 10 § får göra avdrag för skatt på varor
1. som har återtagits i samband med återgång av köp,
2. som har förstörts genom olyckshändelse eller force majeure,
3. för vilka skattskyldighet enligt denna lag tidigare inträtt,
4. som har exporterats till tredje land eller förts till frizon eller frilager
för annat ändamål än att förbrukas där,
5. som har tagits emot för förbrukning ombord på fartyg eller luftfartyg på resa
till utländsk ort av någon som har tillstånd enligt lagen (1999:446) om
proviantering av fartyg och luftfartyg,
6. som har tagits emot för försäljning ombord på fartyg eller luftfartyg på resa
till tredje land av någon som har tillstånd enligt lagen om proviantering av
fartyg och luftfartyg,
7. som har levererats till en mottagare i ett annat EG-land under villkor som
anges i 3 kap. 30 a § första stycket 3 och 4 mervärdesskattelagen (1994:200), i
den omfattning som skattefrihet gäller i det EG-landet, eller
8. som har beskattats i ett annat EG-land i sådana fall som avses i 27 § under
förutsättning att beskattningsmyndigheten godkänner det andra EG-landets
skatteanspråk.
Upplagshavare, som bedriver verksamhet i exportbutik enligt lagen (1999:445) om
exportbutiker, får utöver vad som anges i första stycket göra avdrag för skatt
på varor som levererats till resande som kan uppvisa en färdhandling för resa
till tredje land. Avdrag medges dock högst med vad som enligt 3 § lagen om
exportbutiker får säljas till varje resande.

33 §14
I en deklaration som lämnas av en registrerad eller oregistrerad varumottagare
enligt 13 och 14 §§ eller en skatterepresentant enligt 15 § får avdrag göras för
skatt på tobaksvaror som förstörts under transporten till varumottagaren genom
olyckshändelse eller force majeure.
En registrerad eller oregistrerad varumottagare enligt 13 och 14 §§ eller en
skatterepresentant enligt 15 § får göra avdrag för skatt på tobaksvaror som
förstörts under transporten till varumottagaren genom olyckshändelse eller force
majeure.
Registrerad varumottagare, som har tillstånd enligt lagen (1999:446) om
proviantering av fartyg och luftfartyg, får utöver vad som anges i första
stycket göra avdrag för skatt på tobaksvaror
1. som förbrukats ombord på resa till utländsk ort, eller
2. som sålts ombord på resa till tredje land.

35 §15
Beslut enligt 31 a och 31 b §§ får inte överklagas. Övriga beslut enligt denna
lag får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol av den skattskyldige, sökanden
och säljare som avses i 5 §.
Beslut enligt denna lag får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol av den
skattskyldige, sökanden och säljare som avses i 5 §.

39 §16
Den som är skattskyldig enligt 38 § 1 skall vara registrerad hos
beskattningsmyndigheten.
Den som är skattskyldig enligt 38 § 2, 3 eller 38 a § får efter ansökan
registreras, om verksamheten är av större omfattning eller det annars finns
särskilda skäl.
Den som är skattskyldig enligt 38 § 2, 3 eller 38 a § får efter ansökan
registreras, om verksamheten är av större omfattning eller det annars finns
särskilda skäl och det med hänsyn till hans ekonomiska förhållanden och
omständigheterna i övrigt är lämpligt att registrera honom.
Den som registrerats som skattskyldig enligt andra stycket får avregistreras om
han inte längre uppfyller förutsättningarna för registrering. Beslut om
avregistrering gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

2 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1564) om alkoholskatt
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1564) om alkoholskatt1
dels att 31 b och 31 c §§ skall upphöra att gälla,
dels att nuvarande 31 f § skall betecknas 31 h §,
dels att 1, 2, 7-11, 19, 20, 22, 26, 28, 30, 31 a, 31 e, 32, 33 och 35 §§ samt
rubriken närmast före 31 e § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 9 a, 31 f och 31 g §§, av
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 §
Alkoholskatt skall betalas för öl, vin och andra jästa drycker,
mellanklassprodukter samt för etylalkohol som tillverkas här i landet, som förs
in eller tas emot från ett annat EG-land eller som importeras från tredje land.
Med EG eller ett EG-land förstås de områden som tillhör Europeiska gemenskapens
punktskatteområde. Med tredje land förstås länder och områden utanför detta
skatteområde.

I denna lag avser hänvisningar till KN-nr den lydelse av den Kombinerade
nomenklaturen (KN) enligt rådets förordning (EEG) av den 23 juli 1987 om
tulltaxe och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan2 som gällde den
19 oktober 1992.

2 §3
Skatt skall betalas för öl som hänförs till nr 2203 i Kombinerade nomenklaturen
(KN) enligt förordningen EEG 2658/87 om alkoholhalten överstiger 0,5
volymprocent.
Skatt skall betalas för öl som hänförs till KN-nr 2203 om alkoholhalten
överstiger 0,5 volymprocent.
Skatt skall även betalas för produkter innehållande en blandning av öl och
icke-alkoholhaltig dryck hänförlig till KN-nr 2206 om alkoholhalten i
blandningen överstiger 0,5 volymprocent.
Skatt tas ut per liter med 1,47 kronor för varje volymprocent alkohol.
För öl med en alkoholhalt om högst 2,8 volymprocent tas skatt ut med 0 kronor.

7 §
Skatt skall inte betalas för varor som distribueras i form av alkohol som är
fullständigt denaturerad i enlighet med de föreskrifter regeringen meddelar. Vid
försäljning till ett annat EG-land, skall ett av avsändaren upprättat förenklat
ledsagardokument åtfölja sådana varor under transporten.
Skatt skall inte betalas för varor som
1. distribueras i form av alkohol som är fullständigt denaturerad i enlighet med
kommissionens förordning EEG nr 3199/93 av den 22 november 1993 om ömsesidigt
erkännande av förfaranden för att fullständigt denaturera alkohol för att
erhålla punktskattebefrielse,
2. ingår i vinäger som hänförs till KN-nr 2209,
3. ingår i läkemedel,
4. ingår i smakämnen för tillverkning av livsmedel och drycker med en
alkoholhalt som inte överstiger 1,2 volymprocent,
5. ingår direkt i livsmedel eller som ingrediens i halvfabrikat för
framställning av livsmedel, fyllda eller ej, förutsatt att alkoholinnehållet vid
varje tillfälle inte överstiger 8,5 liter ren alkohol per 100 kilogram av
produkten för chokladprodukter och 5 liter ren alkohol per 100 kilogram av
produkten för andra produkter, eller
6. ingår i en vara som inte är avsedd för konsumtion, under förutsättning att
ingående alkohol är denaturerad i enlighet med någon EG-medlemsstats krav.
Om varor som anges i första stycket 1 säljs till ett annat EG-land, skall de
under transporten åtföljas av ett förenklat ledsagardokument som avsändaren har
upprättat.

8 §4
Skyldig att betala skatt (skattskyldig) är den som
1. har godkänts som upplagshavare enligt 9 § eller den som i Sverige
yrkesmässigt tillverkar skattepliktiga varor,
1. har godkänts som upplagshavare enligt 9 §,
2. yrkesmässigt från ett annat EG-land tar emot skattepliktiga varor enligt 12
eller 13 §,
3. har godkänts som skatterepresentant enligt 14 §,
4. säljer skattepliktiga varor till Sverige genom distansförsäljning enligt 16
§,
5. i annat fall än som avses i 1-4, från ett annat EG-land till Sverige för in
eller tar emot skattepliktiga varor,
6. annars i Sverige tillverkar etylalkohol,
6. i Sverige yrkesmässigt tillverkar skattepliktiga varor utanför ett
skatteupplag eller som annars i Sverige tillverkar mellanklassprodukter eller
etylalkohol,
7. använder varor som förvärvats skattefritt för annat ändamål än det som var
förutsättningen för skattefriheten.
Att varorna används för annat än avsett ändamål skall i denna lag likställas med
att de går förlorade.

8 b §5
Skattskyldighet enligt 8 § första stycket 7 föreligger inte för varor som
förvärvats skattefritt enligt 31 f § och som förstörts genom olyckshändelse
eller force majeure.
Skattskyldighet enligt 8 § första stycket 7 föreligger inte för varor som
1. förvärvats skattefritt enligt 31 h § och som förstörts genom olyckshändelse
eller force majeure,
2. förvärvats skattefritt enligt 31 e § eller 32 § första stycket 8 och som
förstörts under tillsyn av beskattningsmyndigheten.

9 §6
Som upplagshavare får godkännas den som
1. i Sverige avser att yrkesmässigt tillverka eller bearbeta skattepliktiga
varor,
2. för yrkesmässig försäljning till näringsidkare tar emot skattepliktiga varor
från ett annat EG-land eller från en annan upplagshavare i Sverige eller vid
import från tredje land,

3. yrkesmässigt i större omfattning lagrar skattepliktiga varor, eller
2. avser att ta emot skattepliktiga varor från ett annat EG-land eller från en
annan upplagshavare i Sverige eller importera skattepliktiga varor från tredje
land, för yrkesmässig försäljning till näringsidkare inom EG,
3. avser att yrkesmässigt i större omfattning lagra skattepliktiga varor, eller
4. avser att bedriva verksamhet i exportbutik enligt lagen (1999:445) om
exportbutiker,
om han med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständigheterna i
övrigt är lämplig som upplagshavare.
om han disponerar över ett utrymme som kan godkännas som skatteupplag och han
med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt är
lämplig som upplagshavare.
Upplagshavares tillverkning, bearbetning och lagring av skattepliktiga varor
skall äga rum i godkänt skatteupplag.
Frågor om godkännande av upplagshavare och av skatteupplag prövas av
beskattnings-myndigheten på särskild ansökan.

9 a §
En upplagshavares bokföring skall vara utformad så att verksamheten kan
kontrolleras.

10 §7
Upplagshavare i Sverige som säljer obeskattade varor till annan svensk
upplagshavare eller till näringsidkare i ett annat EG-land skall hos
beskattningsmyndigheten ställa säkerhet för betalning av den skatt som kan
påföras honom i Sverige eller annat EG-land, innan leverans av skattepliktiga
varor påbörjas. Säkerheten skall uppgå till ett belopp som motsvarar den skatt
som i medeltal belöper på de obeskattade varor som upplagshavaren transporterar
under ett dygn. Vid beräkningen av medeltalet skall hänsyn endast tas till de
dygn under ett år då transport av obeskattade varor sker.
En upplagshavare i Sverige skall hos beskattningsmyndigheten ställa säkerhet för
betalning av den skatt som kan påföras honom i Sverige eller annat EG-land vid
1. transport av obeskattade varor till en annan svensk upplagshavare,
2. transport av obeskattade varor till en näringsidkare i ett annat EG-land.

Säkerheten skall ställas innan transporten påbörjas och uppgå till ett belopp
som motsvarar den skatt som i medeltal belöper på de obeskattade varor som
upplagshavaren transporterar under ett dygn. Vid beräkningen av medeltalet skall
hänsyn endast tas till de dygn under ett år då transport av obeskattade varor
sker.
Upplagshavare skall även ställa säkerhet för betalning av skatten i samband med
tillverkning, bearbetning eller lagring av skattepliktiga varor. Säkerheten
skall uppgå till ett belopp som motsvarar tio procent av skatten på de varor som
upplagshavaren i medeltal förvarar i skatteupplaget under ett år.

11 §8
Godkännande av upplagshavare eller av skatteupplag får återkallas av
beskattningsmyndigheten, om förutsättningarna för godkännande inte längre finns.
Godkännande av upplagshavare får också återkallas om ställd säkerhet inte
längre är godtagbar.
Godkännande av upplagshavare eller av skatteupplag får återkallas av
beskattningsmyndigheten om
1. förutsättningarna för godkännande inte längre finns,
2. ställd säkerhet inte längre är godtagbar, eller
3. upplagshavaren begär det.
Om ett godkännande av upplagshavare återkallas omfattar beslutet även
godkännandet av hans skatteupplag.
Beslut om återkallelse gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet.

19 §9
Skattskyldigheten inträder för
1. den som är upplagshavare när
a) denne levererar skattepliktiga varor till en köpare i Sverige som inte är
upplagshavare eller till en köpare i ett annat EG-land som inte är upplagshavare
eller registrerad eller oregistrerad varumottagare eller exporterar
skattepliktiga varor till en köpare i tredje land,
b) denne tar i anspråk skattepliktiga varor för annat ändamål än försäljning
eller när varorna annars tas ut ur skatteupplaget utan att föras till något
annat godkänt skatteupplag,
c) denne avregistreras, och omfattar de varor som då ingår i hans lager och som
inte redan har beskattats,
a) skattepliktiga varor förs ut från ett skatteupplag, om inte annat följer av
andra stycket,

b) skattepliktiga varor tas emot från en upplagshavare utan att föras till ett
skatteupplag,

c) skattepliktiga varor importeras utan att föras till ett skatteupplag,

d) skattepliktiga varor tas i anspråk i skatteupplaget eller lagerbrister
uppkommer,
e) godkännandet av skatteupplaget återkallas,
2. den som är registrerad varumottagare, vid mottagandet av skattepliktiga
varor,
3. den som är oregistrerad varumottagare, vid mottagandet av skattepliktiga
varor,
4. den som är godkänd som skatterepresentant enligt 15 §, vid mottagandet av
skattepliktiga varor,
5. den som är säljare vid distansförsäljning enligt 16 §, när leverans sker,
6. den som är skattskyldig enligt 8 § första stycket 5, när de skattepliktiga
varorna förs in till Sverige,

7. den som är skattskyldig enligt 8 § första stycket 7 när varorna används för
annat än avsett ändamål,
8. den som är skattskyldig enligt 8 c § och som enligt 18 § skall betala skatten
till Tullverket, vid den tidpunkt då skyldighet att betala tull enligt
tullagstiftningen inträder eller skulle ha inträtt om skyldighet att betala tull
förelegat.
Skattskyldigheten inträder för den, som utan att vara upplagshavare enligt 9 §,
tillverkar skattepliktiga varor, när varorna tillverkas.
7. den som är skattskyldig enligt 8 § första stycket 6, när varorna tillverkas,
8. den som är skattskyldig enligt 8 § första stycket 7, när varorna används för
annat än avsett ändamål,
9. den som är skattskyldig enligt 8 c § och som enligt 18 § skall betala skatten
till Tullverket, vid den tidpunkt då skyldighet att betala tull enligt
tullagstiftningen inträder eller skulle ha inträtt om skyldighet att betala tull
förelegat.
Skattskyldighet enligt första stycket 1 a inträder inte för skattepliktiga varor
som
1. transporteras till en upplagshavare eller varumottagare i ett annat EG-land,
eller
2. tas emot av en upplagshavare i Sverige.

20 §10
Skattskyldighet för upplagshavare enligt 19 § första stycket 1 inträder inte för
varor som
a) till följd av varornas karaktär förstörts under framställning, bearbetning,
lagring eller transport,
b) har förstörts under tillsyn av beskattningsmyndigheten,
c) har återanvänts vid tillverkning,
d) uteslutande använts för provning av varornas kvalitet i skatteupplaget,
e) används för framställning av vinäger som hänförs till KN-nr 2209,
f) används för framställning av läkemedel,
g) används för att framställa smakämnen för tillverkning av livsmedel och
drycker med en alkoholhalt som inte överstiger 1,2 volymprocent,
h) direkt eller som ingrediens används i halvfabrikat för framställning av
livsmedel, eller som fyllning, förutsatt att alkoholinnehållet vid varje
tillfälle inte överstiger 8,5 liter ren alkohol per 100 kilogram
chokladprodukter, och 5 liter ren alkohol per 100 kilogram av andra produkter,
i) används vid tillverkning av en vara som inte är avsedd för konsumtion, under
förutsättning att ingående alkohol är denaturerad i enlighet med någon
EG-medlemsstats krav,
j) används i en tillverkningsprocess förutsatt att slutprodukten inte innehåller
alkohol,
k) säljs i enlighet med bestämmelsen i 31 e § för däri angivna ändamål,
l) används för vetenskapligt ändamål eller är avsedda att levereras till annan
användare för vetenskapligt ändamål eller till sjukhus eller apotek för
medicinskt ändamål, eller
m) levererats till en mottagare i ett annat EG-land under villkor som anges i 3
kap. 30 a § första stycket 3 och 4 mervärdesskattelagen (1994:200), i den
omfattning som skattefrihet gäller i det EG-landet.
Vad som sägs i första stycket a gäller även varumottagare enligt 12 och 13 §§
och skatterepresentant enligt 14 § för varor som till följd av varornas karaktär
förstörts under transport till denne.
1. till följd av varornas karaktär förstörts under framställning, bearbetning,
lagring eller transport,
2. har förstörts under tillsyn av beskattningsmyndigheten,
3. har återanvänts vid tillverkning, eller
4. uteslutande använts för provning av varornas kvalitet i skatteupplaget.

Vad som sägs i första stycket 1 gäller även varumottagare enligt 12 och 13 §§
och skatterepresentant enligt 14 § för varor som till följd av varornas karaktär
förstörts under transport till denne.

22 §11
Upplagshavare skall upprätta ledsagardokument,
1. vid transport av obeskattade varor mellan Sverige och ett annat EG-land,
2. vid transport av obeskattade varor till en upplagshavare i Sverige om
transporten sker via ett annat EG-land,
3. vid transport av obeskattade varor till mottagare i ett annat EG-land enligt
20 § första stycket m,

4. vid export till tredje land av obeskattade varor, och
5. vid transport av varor som förtullats enligt tullagen (1994:1550).
3. vid transport av obeskattade varor till mottagare i ett annat EG-land enligt
32 § första stycket 9, och
4. vid export till tredje land av obeskattade varor.
Ledsagardokument som avses i första stycket skall åtfölja varorna under
transport i enlighet med vad regeringen föreskriver.
Vid transport till mottagare som avses i 20 § första stycket m skall varorna
under transporten även åtföljas av ett intyg om att skattefrihet gäller för
varorna i det andra EG-landet.
Skyldigheten att upprätta ledsagardokument enligt första stycket 5 gäller även
registrerad varumottagare.
Vid transport till mottagare som avses i 32 § första stycket 9 skall varorna
under transporten även åtföljas av ett intyg om att skattefrihet gäller för
varorna i det andra EG-landet.
Har upplagshavaren sålt obeskattade varor till en oregistrerad varumottagare,
skall varorna under transporten även åtföljas av dokumentation som visar att
sådan säkerhet som avses i 13 § ställts för skatten i destinationslandet.

26 §
Om obeskattade varor skall transporteras mellan Sverige och ett annat EG-land
enligt 22 §, och varorna inte når den mottagare som angetts i
ledsagardokumentet, skall varorna beskattas här i landet om varorna
1. finns i Sverige eller kan antas ha konsumerats här,
2. levererats från en svensk upplagshavare och det inte kan utredas var varorna
finns eller var de har konsumerats.

I fall som avses i första stycket är den som ställt säkerhet för transporten
skattskyldig. Skatten skall tas ut med belopp enligt bestämmelserna vid den
tidpunkt då varorna infördes till Sverige eller transporten från den svenske
upplagshavaren påbörjades.
Om obeskattade varor, som sänts i väg av en upplagshavare i ett annat EG-land,
inte når den mottagare som angetts i ledsagardokumentet på grund av sådana
oegentligheter eller överträdelser som avses i artikel 20 i rådets direktiv
92/12/EEG av den 25 februari 1992 om allmänna regler för punktskattepliktiga
varor och om innehav, flyttning och övervakning av sådana varor12, senast ändrat
genom rådets direktiv 2000/47/EG13, skall varorna beskattas här i landet om
1. oegentligheten eller överträdelsen har begåtts i Sverige, eller
2. oegentligheten eller överträdelsen har upptäckts här, och
a) det inte går att fastställa var oegentligheten eller överträdelsen har
begåtts, och
b) det endast är en del av varorna som har försvunnit.
Skatt enligt första stycket skall betalas av den eller de som ställt sådan
säkerhet som avses i artikel 15.3 i rådets direktiv 92/12/EEG. Skatten skall tas
ut enligt den skattesats som gällde vid den tidpunkt då varorna sändes i väg.

Bestämmelserna i 5 kap. lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter skall tillämpas på skatt som påförs med stöd av första
stycket.

28 §
För skatt som betalats i Sverige för skattepliktiga varor som därefter levereras
till ett annat EG-land under sådana förhållanden att skatt skall betalas där,
kan återbetalning ske enligt denna paragraf efter skriftlig ansökan hos
beskattningsmyndigheten.
Ansökan om återbetalning av i Sverige erlagd skatt vid sådan försäljning som
avses i 27 § skall omfatta en period om ett kalenderkvartal och ges in till
beskattningsmyndigheten inom ett år efter kvartalets utgång. Den som begär
återbetalning skall visa att den skatt som ansökan avser har betalats i Sverige,
samt att varorna beskattats i mottagarlandet.
Vid övriga leveranser till ett annat EG-land skall ansökan om återbetalning
göras innan varorna förs ut ur landet. Den som begär återbetalning skall visa
att den skatt som ansökan avser har betalats i Sverige. Återbetalning sker sedan
sökanden till beskattningsmyndigheten gett in dels ett dokument som visar
antingen att skatten betalats i mottagarlandet eller att säkerhet ställts för
skattens betalning där, dels ett av mottagaren undertecknat och återsänt
exemplar (returexemplaret) av det ledsagardokument som anges i 25 §.
Har en vara beskattats i enlighet med 26 § första stycket 2, och visar den
skattskyldige inom tre år efter det att transporten påbörjades att varan
beskattats i ett annat land, skall den här i landet erlagda skatten återbetalas.
Har en vara beskattats enligt 27 § första stycket, och visar den skattskyldige
inom tre år efter det att transporten påbörjades att varan beskattats i ett
annat EG-land, skall den skatt som betalats i Sverige återbetalas, om
beskattningsmyndigheten godkänner det andra EG-landets skatteanspråk.

30 §14
Om skattepliktiga varor använts för ändamål som avses i 20 § första stycket e-j
kan, om skatt betalats för varorna, återbetalning ske efter skriftlig ansökan
hos beskattningsmyndigheten.
Om skattepliktiga varor använts för ändamål som avses i 32 § första stycket 7 av
någon som inte är upplagshavare eller skattebefriad förbrukare kan
återbetalning av skatten ske efter skriftlig ansökan hos
beskattningsmyndigheten.
Ansökan enligt första stycket skall omfatta en period om ett kalenderkvartal och
ges in till beskattningsmyndigheten inom ett år efter kvartalets utgång.
Återbetalning medges inte för skattebelopp som för kalenderkvartalet understiger
1 500 kronor. Ansökan skall åtföljas av dokumentation som styrker användningen.

31 a §15
Beskattningsmyndigheten får förelägga den som är eller kan antas vara
bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1999:1078) eller som är annan juridisk
person än dödsbo att lämna uppgift, visa upp handling eller lämna över en kopia
av handling som rör rättshandling mellan den som föreläggs och den med vilken
han ingått rättshandlingen (kontrolluppgift). Föreläggande får meddelas, om
kontroll-uppgiften har betydelse för kontroll av en ansökan om återbetalning av
skatt enligt 28-30 §.
Om det finns särskilda skäl får även någon annan person än som avses i första
stycket föreläggas att lämna kontrolluppgift.
Ett föreläggande får förenas med vite om det finns anledning att anta att det
annars inte följs.
Bestämmelserna i 3 kap. 15-15 d §§ lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter gäller i fråga om föreläggande enligt första eller andra
stycket.
För kontroll av en ansökan om återbetalning av skatt enligt 28-30 §§ tillämpas 3
kap. 3-6 a, 7 första och tredje stycket och 8-16 §§ samt 8 kap. 1 § andra
stycket lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.

Inköp av varor utan skatt
Skattebefriad förbrukare16

31 e §17
Den som har tillstånd från Läkemedelsverket enligt lagen (1961:181) om
försäljning av teknisk sprit m.m. att inköpa minst 25 kilogram alkohol under ett
kalenderår, får från en upplagshavare köpa sådan alkohol som anges i
tillståndet utan alkoholskatt mot att han lämnar en försäkran till denne om att
alkoholen skall användas för sådant ändamål som anges i 20 § första stycket e-j.
Som skattebefriad förbrukare får godkännas den som använder alkoholvaror för
ändamål som anges i 32 § första stycket 7 om han med hänsyn till sina ekonomiska
förhållanden och omständigheterna i övrigt är lämplig.

Ett godkännande enligt första stycket får meddelas för viss tid eller tills
vidare. Godkännande tills vidare får meddelas den som har erfarenhet av att
hantera obeskattade alkoholvaror.
Den som godkänts som skattebefriad förbrukare har rätt att från en upplagshavare
köpa alkoholvaror utan skatt.

31 f §
Den som godkänts som skattebefriad förbrukare skall ha sin bokföring utformad så
att verksamheten kan kontrolleras.

31 g §
Godkännande av skattebefriad förbrukare får återkallas av
beskattningsmyndigheten om
1. förutsättningarna för godkännande inte längre finns,
2. alkoholvaror används för annat ändamål än som anges i
beskattningsmyndighetens beslut,
3. förbrukaren inte fullgör sina skyldigheter enligt 31 f §, eller
4. förbrukaren inte samverkar vid skatterevision enligt lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter.
Beslut om återkallelse gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet.

32 §18
I deklaration som lämnas av upplagshavare som avses i 10 § får avdrag göras för
skatt på varor
a) som har återtagits i samband med återgång av köp,
b) som har förstörts genom olyckshändelse eller force majeure,
c) för vilka skattskyldighet enligt denna lag tidigare inträtt,
d) som har exporterats till tredje land eller förts till frizon eller frilager
för annat ändamål än att förbrukas där,
e) som har tagits emot för förbrukning ombord på fartyg eller luftfartyg på resa
till utländsk ort av någon som har tillstånd enligt lagen (1999:446) om
proviantering av fartyg och luftfartyg, eller
f) som har tagits emot för försäljning ombord på fartyg eller luftfartyg på resa
till tredje land av någon som har tillstånd enligt lagen om proviantering av
fartyg och luftfartyg.
En upplagshavare som avses i 10 § får göra avdrag för skatt på varor
1. som har återtagits i samband med återgång av köp,
2. som har förstörts genom olyckshändelse eller force majeure,
3. för vilka skattskyldighet enligt denna lag tidigare inträtt,
4. som har exporterats till tredje land eller förts till frizon eller frilager
för annat ändamål än att förbrukas där,
5. som har tagits emot för förbrukning ombord på fartyg eller luftfartyg på resa
till utländsk ort av någon som har tillstånd enligt lagen (1999:446) om
proviantering av fartyg och luftfartyg,
6. som har tagits emot för försäljning ombord på fartyg eller luftfartyg på resa
till tredje land av någon som har tillstånd enligt lagen om proviantering av
fartyg och luftfartyg,
7. som har använts
a) för framställning av sådana produkter som anges i 7 § första stycket 2-6,
b) i en tillverkningsprocess förutsatt att slutprodukten inte innehåller
alkohol,
c) för vetenskapligt ändamål,
8. som har levererats till
a) universitet eller högskola för vetenskapligt ändamål,
b) sjukhus eller apotek för medicinskt ändamål,
9. som har levererats till en mottagare i ett annat EG-land under villkor som
anges i 3 kap. 30 a § första stycket 3 och 4 mervärdesskattelagen (1994:200), i
den omfattning som skattefrihet gäller i det EG-landet,
10. som har tagits emot av en skattebefriad förbrukare i enlighet med vad som
framgår av dennes godkännande, eller
11. som har beskattats i ett annat EG-land i sådana fall som avses i 26 § under
förutsättning att beskattningsmyndigheten godkänner det andra EG-landets
skatteanspråk.
Upplagshavare, som bedriver verksamhet i exportbutik enligt lagen (1999:445) om
exportbutiker, får utöver vad som anges i första stycket göra avdrag för skatt
på varor som levererats till resande som kan uppvisa en färdhandling för resa
till tredje land. Avdrag medges dock högst med vad som enligt 3 § lagen om
exportbutiker får säljas till varje resande.

33 §19
I en deklaration som lämnas av en registrerad eller oregistrerad varumottagare
enligt 12 och 13 §§ eller en skatterepresentant enligt 14 § får avdrag göras för
skatt på alkoholvaror som förstörts under transporten till varumottagaren genom
olyckshändelse eller force majeure.
En registrerad eller oregistrerad varumottagare enligt 12 och 13 §§ eller en
skatterepresentant enligt 14 § får göra avdrag för skatt på alkoholvaror som
förstörts under transporten till varumottagaren genom olyckshändelse eller force
majeure.
Registrerad varumottagare, som har tillstånd enligt lagen (1999:446) om
proviantering av fartyg och luftfartyg, får utöver vad som anges i första
stycket göra avdrag för skatt på alkoholvaror
1. som förbrukats ombord på resa till utländsk ort, eller
2. som sålts ombord på resa till tredje land.

Registrerad varumottagare, som har godkänts som skattebefriad förbrukare enligt
31 e §, får utöver vad som anges i första och andra styckena göra avdrag för
skatt på alkoholvaror som använts
1. för framställning av sådana produkter som anges i 7 § första stycket 2-6,
2. i en tillverkningsprocess förutsatt att slutprodukten inte innehåller
alkohol,
3. för vetenskapliga ändamål.

35 §20
Beslut enligt 31 a och 31 b §§ får inte överklagas. Övriga beslut enligt denna
lag får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol av den skattskyldige och
sökanden.
Beslut enligt denna lag får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol av den
skattskyldige och sökanden.

1. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före
ikraftträdandet.
2. Den som vid lagens ikraftträdande har sådant tillstånd från Läkemedelsverket
som anges i den äldre lydelsen av 31 e § skall anses godkänd som skattebefriad
förbrukare enligt den nya lydelsen av paragrafen. Godkännandet skall gälla för
den tid och för det eller de ändamål som anges i Läkemedelsverkets tillstånd.

3 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1776) om skatt på energi1
dels att 7 kap. 2-4, 5 a och 7 §§, 8 kap. 3 a-5 §§ och 9 kap. 14 och 15 §§ skall
upphöra att gälla,
dels att 1 kap. 3 §, 2 kap. 1 och 9 §§, 4 kap. 1-5 och 12 §§, 5 kap. 1-3 §§, 6
kap. 2, 3 och 10 §§, 7 kap. 1, 5, 5 b och 6 §§, 8 kap. 1-3 §§, 9 kap. 2, 6, 9,
11 och 13 §§, 10 kap. 11 §, 11 kap. 9, 10 och 13 §§ och 12 kap. 1 § samt
rubrikerna närmast före 7 kap. 1 §, 8 kap. 1 § och 11 kap. 9 § skall ha följande
lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 4 kap. 3 a §, och ett nytt
kapitel, 6 a kap., av följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 kap.
3 §
Med mineraloljeprodukter förstås produkter som hänförs till följande nummer i
Kombinerade nomenklaturen (KN-nr) enligt förordningen EEG 2658/87
Med mineraloljeprodukter förstås produkter som hänförs till följande nummer i
Kombinerade nomenklaturen (KN-nr) enligt rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av
den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och Gemensamma
tulltaxan2 i dess lydelse den 1 oktober 1994
1. KN-nr 2706,
2. KN-nr 2707 10, 2707 20, 2707 30, 2707 50, 2707 91 00, 2707 99 11 och 2707 99
19,
3. KN-nr 2709,
4. KN-nr 2710,
5. KN-nr 2711, dock inte naturgas,
6. KN-nr 2712 10, 2712 20 00, 2712 90 31, 2712 90 33, 2712 90 39
och 2712 90 90,
7. KN-nr 2715,
8. KN-nr 2901,
9. KN-nr 2902 11 00, 2902 19 90, 2902 20, 2902 30, 2902 41 00, 2902 42 00, 2902
43 00 och 2902 44,
10. KN-nr 3403 11 00 och 3403 19,
11. KN-nr 3811,
12. KN-nr 3817.

2 kap.
1 §3
Energiskatt och koldioxidskatt skall, om inte annat följer av andra stycket,
betalas för följande bränslen med angivna belopp:

KN-nr
Slag av bränsle
Skattebelopp

Energiskatt
Koldioxidskatt
Summa skatt
1.
2710 00 26,
2710 00 27,
2710 00 29
eller
2710 00 32
Bensin som
uppfyller krav för

a) miljöklass 1
3 kr 26 öre
per liter
1 kr 24 öre
per liter
4 kr 50 öre
per liter

b) miljöklass 2

3 kr 29 öre
per liter
1 kr 24 öre
per liter
4 kr 53 öre
per liter
2.
2710 00 26,
2710 00 34
eller
2710 00 36
Annan bensin
än som avses
under 1

3 kr 92 öre
per liter
1 kr 24 öre
per liter
5 kr 16 öre
per liter
3.
2710 00 51,
2710 00 55,
2710 00 69
eller
2710 00 74 -
2710 00 78
Eldningsolja,
dieselbrännolja,
fotogen, m.m.
som

a) har försetts med
märkämnen eller ger mindre än 85
volymprocent destillat
vid 350°C,
688 kr per m3
1 527 kr per m3
2 215 kr per m3

b) inte har försetts med
märkämnen och ger
minst 85 volymprocent
destillat vid 350°C,
tillhörig

miljöklass 1
1 512 kr per m3
1 527 kr per m3
3 039 kr per m3

miljöklass 2
1 739 kr per m3
1 527 kr per m3
3 266 kr per m3

miljöklass 3 eller inte tillhör någon miljöklass
2 039 kr per m3
1 527 kr per m3
3 566 kr per m3
4.
ur 2711 12 11-2711 19 00
Gasol som används för
a) drift av motordrivet fordon, fartyg eller luftfartyg
0 kr per
1 000 kg
1 264 kr per
1 000 kg
1 264 kr per
1 000 kg

b) annat ändamål än som avses under a
134 kr per
1 000 kg
1 606 kr per 1 000 kg
1 740 kr per 1 000 kg
5.
ur 2711 29 00
Metan som används för
a) drift av motordrivet fordon, fartyg eller luftfartyg

0 kr per
1 000 m3

1 039 kr per
1 000 m3

1 039kr per
1 000 m3

b) annat ändamål än som avses under a
223 kr per
1 000 m3
1 144 kr per
1 000 m3
1 367 kr per
1 000 m3
6.
2711 11 00, 2711 21 00
Naturgas som används för
a) drift av motordrivet fordon, fartyg eller luftfartyg

0 kr per
1 000 m3

1 039 kr per
1 000 m3

1 039 kr per
1 000 m3

b) annat ändamål än som avses under a
223 kr per
1 000 m3
1 144 kr per
1 000 m3
1 367 kr per
1 000 m3
7.
2701, 2702 eller 2704
Kolbränslen
293 kr per
1 000 kg
1 329 kr per
1 000 kg
1 622 kr per
1 000 kg
8.
2713 11 00-2713 12 00
Petroleumkoks
293 kr per
1 000 kg
1 329 kr per
1 000 kg
1 622 kr per
1 000 kg

I fall som avses i 4 kap. 1 § första stycket 6 och andra stycket samt 12 §
första stycket 4 och andra stycket tas skatt ut med ett belopp som motsvarar
skillnaden mellan de skattebelopp som gäller för bränslets olika
användningssätt.

I fall som avses i 4 kap. 1 § 7 och 12 § första stycket 4 tas skatt ut med ett
belopp som motsvarar skillnaden mellan de skattebelopp som gäller för bränslets
olika användningssätt.
För kalenderåret 2001 och efterföljande kalenderår skall de i första stycket
angivna skattebeloppen räknas om enligt 10 §.

9 §4
Bränsletank som förser motor på motordrivet fordon med bränsle får inte
innehålla oljeprodukt som enligt föreskrifter som meddelats med stöd av 8 §
första stycket är försedd med märkämnen. Inte heller bränsletank som förser
motor på båt med bränsle får innehålla en sådan oljeprodukt. Detta gäller dock
inte båtar för vilka fartygstillstånd meddelats enligt fiskelagen (1993:787).
Bestämmelserna i första stycket gäller även oljeprodukt, från vilken märkämnen
som avses i 8 § första stycket har avlägsnats.
Beskattningsmyndigheten kan medge att bränsletank på båt som disponeras av
Försvarsmakten, Försvarets materielverk, Kustbevakningen eller annan statlig
myndighet får innehålla oljeprodukt som enligt föreskrifter som meddelats med
stöd av 8 § första stycket är försedd med märkämnen. Om det finns särskilda skäl
kan sådant medgivande också lämnas för annan båt. Har medgivande lämnats för
båt gäller 7 kap. 2 § andra stycket 1 b samt 8 kap. 3 och 4 §§ om avdrag och
inköp mot försäkran för bränsle i skepp även för bränsle i sådan båt.
Beskattningsmyndigheten kan medge att bränsletank på båt som disponeras av
Försvarsmakten, Försvarets materielverk, Kustbevakningen eller annan statlig
myndighet får innehålla oljeprodukt som enligt föreskrifter som meddelats med
stöd av 8 § första stycket är försedd med märkämnen. Om det finns särskilda skäl
kan sådant medgivande också lämnas för annan båt.

Beslut om medgivande, som enligt tredje stycket lämnats för annan båt än sådan
som disponeras av en statlig myndighet, skall gälla tills vidare och får
återkallas om förutsättningarna för medgivande inte längre finns. Beslut om
återkallelse gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet.

4 kap.
1 §5
Skyldig att betala energiskatt, koldioxidskatt och svavelskatt (skattskyldig)
för bränslen som avses i 1 kap. 3 a § är
1. den som i Sverige tillverkar eller bearbetar bränsle eller annan som godkänts
som upplagshavare enligt 3 §,
Skyldig att betala skatt (skattskyldig) för bränslen som avses i 1 kap. 3 a § är

1. den som godkänts som upplagshavare enligt 3 §,
2. varumottagare som avses i 6 eller 7 §,
3. skatterepresentant enligt vad som anges i 8 §,
4. den som från ett annat EG-land säljer och levererar bränsle till en köpare i
Sverige genom distansförsäljning enligt 9 §,
5. den som i annat fall än som anges i 1-4 från ett annat EG-land till Sverige
för in eller tar emot leverans av bränsle,

6. den som förvärvat bränsle för vilket ingen skatt eller lägre skatt skall
betalas när bränslet används för ett visst ändamål men som säljer eller
förbrukar bränslet för ett annat ändamål som medför att skatt skall betalas med
högre belopp.

Vad som sägs i första stycket 6 tillämpas även i fråga om bränsle för vilket
antingen ingen skatt har betalats eller skatt har betalats enligt 2 kap. 1 §
första stycket 3 a, och som förbrukas
a) i skepp, när skeppet används för privat ändamål, eller
b) i båt för vilken fartygstillstånd meddelats enligt fiskelagen (1993:787), när
båten används för privat ändamål eller
c) i motordrivet fordon i de fall bränslet ger mindre än 85 volymprocent
destillat vid 350°C.
6. den som i Sverige yrkesmässigt tillverkar eller bearbetar bränsle utanför ett
skatteupplag,
7. den som förvärvat bränsle för vilket ingen skatt eller lägre skatt skall
betalas när bränslet används för ett visst ändamål men som använder bränslet för
ett annat ändamål som medför att skatt skall betalas med högre belopp,
8. den som förvärvat bränsle som ger mindre destillat än 85 volymprocent vid
350°C och som använder bränslet för drift av motordrivna fordon.

2 §
Om ett bränsle för vilket skattskyldighet inte inträtt skall transporteras
mellan Sverige och ett annat EG-land enligt 6 kap. 3 § men inte når den
mottagare som angetts i ledsagardokumentet, skall skatt betalas för bränslet i
Sverige om bränslet
1. finns i Sverige eller kan antas ha förbrukats här, eller
2. har levererats från en svensk upplagshavare och det inte kan utredas var
bränslet finns eller var det har förbrukats.

Den som ställt säkerhet för transporten är skyldig att betala skatt enligt
första stycket. Beskattning skall ske som om skattskyldighet inträtt vid den
tidpunkt då bränslet fördes in till Sverige eller transporten från den svenske
upplagshavaren påbörjades.
Om obeskattat bränsle, som sänts i väg av en upplagshavare i ett annat EG-land,
inte når den mottagare som angetts i ledsagardokumentet på grund av sådana
oegentligheter eller överträdelser som avses i artikel 20 i rådets direktiv
92/12/EEG av den 25 februari 1992 om allmänna regler för punktskattepliktiga
varor och om innehav, flyttning och övervakning av sådana varor6, senast ändrat
genom rådets direktiv 2000/47/EG7, skall bränslet beskattas här i landet om
1. oegentligheten eller överträdelsen har begåtts i Sverige, eller
2. oegentligheten eller överträdelsen har upptäckts här, och
a) det inte går att fastställa var oegentligheten eller överträdelsen har
begåtts, och
b) det endast är en del av varorna som har försvunnit.
Skatt enligt första stycket skall betalas av den eller de som ställt sådan
säkerhet som avses i artikel 15.3 i rådets direktiv 92/12/EEG. Skatten skall tas
ut enligt den skattesats som gällde vid den tidpunkt då bränslet sändes i väg.
Bestämmelserna i 5 kap. lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter skall tillämpas på skatt som påförs med stöd av första
stycket.

3 §
Som upplagshavare får godkännas den som i en yrkesmässig verksamhet som bedrivs
i Sverige avser att
1. tillverka eller bearbeta bränslen, eller
2. i större omfattning
a) hålla bränslen i lager, eller
b) återförsälja eller förbruka metan,
om han med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständigheterna i
övrigt är lämplig som upplagshavare.
om han disponerar över ett utrymme som kan godkännas som skatteupplag och han
med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt är
lämplig som upplagshavare.
Upplagshavares tillverkning, bearbetning och lagring av bränslen samt
återförsäljning eller förbrukning av metan skall äga rum i godkänt skatteupplag.
Frågor om godkännande av upplagshavare och av skatteupplag prövas av
beskattnings-myndigheten på särskild ansökan.

3 a §
En upplagshavares bokföring skall vara utformad så att verksamheten kan
kontrolleras.

4 §8
Om en upplagshavare i Sverige säljer bränsle, för vilket skattskyldighet inte
inträtt, till annan svensk upplagshavare eller till upplagshavare eller
varumottagare i ett annat EG-land, skall han innan leverans av bränsle påbörjas
hos beskattningsmyndigheten ställa säkerhet för betalning av den skatt som kan
påföras honom i Sverige eller annat EG-land. Säkerheten skall uppgå till ett
belopp som motsvarar den skatt som i medeltal belöper på de obeskattade bränslen
som upplagshavaren transporterar under ett dygn. Vid beräkningen av medeltalet
skall hänsyn endast tas till de dygn under ett år då transport av obeskattat
bränsle sker.
En upplagshavare i Sverige skall hos beskattningsmyndigheten ställa säkerhet för
betalning av den skatt som kan påföras honom i Sverige eller annat EG-land vid
1. transport av obeskattat bränsle till en annan svensk upplagshavare,
2. transport av obeskattat bränsle till en näringsidkare i ett annat EG-land.

Säkerheten skall uppgå till ett belopp som motsvarar den skatt som i medeltal
belöper på de obeskattade bränslen som upplagshavaren transporterar under ett
dygn. Vid beräkningen av medeltalet skall hänsyn endast tas till de dygn under
ett år då transport av obeskattat bränsle sker.
Upplagshavare skall även ställa säkerhet för betalning av skatten i samband med
tillverkning, bearbetning eller lagring av bränslen. Säkerheten skall uppgå till
ett belopp som motsvarar tio procent av skatten på de bränslen som
upplagshavaren i medeltal förvarar i skatteupplaget under ett år.
Vid beräkning av säkerhetsbelopp enligt andra stycket får bortses från bränslen
som beredskapslagras enligt lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja och
kol.
Vid beräkning av säkerhetsbelopp enligt tredje stycket får bortses från bränslen
som beredskapslagras enligt lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja och
kol.

5 §9
Godkännande av upplagshavare eller av skatteupplag får återkallas av
beskattningsmyndigheten, om förutsättningarna för godkännande inte längre finns.
Godkännande av upplagshavare får också återkallas om ställd säkerhet inte
längre är godtagbar.
Godkännande av upplagshavare eller av skatteupplag får återkallas av
beskattningsmyndigheten om
1. förutsättningarna för godkännande inte längre finns,
2. ställd säkerhet inte längre är godtagbar, eller
3. upplagshavaren begär det.
Om ett godkännande av upplagshavare återkallas omfattar beslutet även
godkännandet av hans skatteupplag.
Beslut om återkallelse gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet.

12 §10
Skattskyldig för energiskatt för råtallolja samt för energiskatt, koldioxidskatt
och svavelskatt för bränslen som avses i 2 kap. 1 § första stycket 6-8,
bränslen enligt 3 och 4 §§ som inte avses i 1 kap. 3 a § samt vad gäller
svavelskatt även bränslen som avses i 3 kap. 1 § 1 är den som
1. tillverkar eller bearbetar bränsle,
2. enligt 6 kap. 10 § andra stycket registrerats som lagerhållare,
återförsäljare eller förbrukare av bränsle,
3. i annat fall än som avses i 1 och 2 för in kolbränsle, petroleumkoks,
råtallolja eller torvbränsle till Sverige från ett annat EG-land eller tar emot
en sådan leverans, och
4. den som förvärvat bränsle för vilket ingen skatt eller lägre skatt skall
betalas när bränslet används för visst ändamål men som säljer eller förbrukar
bränslet för ett ändamål som medför att skatt skall betalas med högre belopp.
Vad som sägs i första stycket 4 tillämpas även i fråga om bränsle enligt 2 kap.
3 eller 4 § som inte avses i 1 kap. 3 a § och som beskattats enligt 2 kap. 1 §
första stycket 3 a eller som förvärvats utan skatt, och som förbrukas i skepp,
när skeppet används för privat ändamål.
4. den som förvärvat bränsle för vilket ingen skatt eller lägre skatt skall
betalas när bränslet används för visst ändamål men som använder bränslet för ett
ändamål som medför att skatt skall betalas med högre belopp.
Som tillverkare anses den som för in naturgas till Sverige samt den för vars
räkning sådan införsel äger rum. Som tillverkare anses även den som tar upp
torvbränsle.

5 kap.
1 §
Skattskyldigheten för upplagshavare inträder när
1. han levererar bränsle till en köpare i Sverige som inte är upplagshavare
eller till en köpare i ett annat EG-land som inte är upplagshavare eller
registrerad eller oregistrerad varumottagare,
2. han exporterar bränsle till en köpare i tredje land,

3. han tar i anspråk bränsle för annat ändamål än försäljning eller bränsle
annars upphör att lagras i godkänt skatteupplag, eller
4. han upphör att vara registrerad, varvid han är skyldig att betala skatt för
det bränsle som då ingår i hans lager och som inte redan har beskattats.
1. bränsle förs ut från ett skatteupplag, om inte annat följer av andra stycket,

2. bränsle tas emot från en upplagshavare utan att föras till ett skatteupplag,
3. bränsle importeras utan att föras till ett skatteupplag,

4. bränsle tas i anspråk i skatteupplaget eller lagerbrister uppkommer, eller

5. godkännandet av skatteupplaget återkallas.
Skattskyldighet enligt första stycket 1 inträder inte för bränsle som
1. transporteras till en upplagshavare eller varumottagare i ett annat EG-land,
eller
2. tas emot av en upplagshavare i Sverige.

2 §11
Skattskyldigheten inträder
1. för varumottagare som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 § första stycket 2, när
han tar emot leverans av bränsle,
2. för skatterepresentant som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 § första stycket
3, när köparen tar emot leverans av bränsle, och
2. för skatterepresentant som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 § första stycket
3, vid mottagandet av bränslet, och
3. för den som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 § första stycket 5 eller 12 §
första stycket 3, när bränslet förs in till Sverige.
4. för den som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 b § eller 12 a § och som enligt 5
§ skall betala skatten till Tullverket, vid den tidpunkt då skyldighet att
betala tull enligt tullagstiftningen inträder eller skulle ha inträtt om
skyldighet att betala tull förelegat.

3 §12
Skattskyldigheten inträder
1. för den som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 § första stycket 4, när bränslet
av honom levereras till köpare,
2. för den som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 § första stycket 6 eller andra
stycket eller enligt 4 kap. 12 § första stycket 4 eller andra stycket, när
bränslet levereras till en köpare eller tas i anspråk för det ändamål som medför
att skatt skall betalas med högre belopp, och
3. för den som är skattskyldig enligt 4 kap. 12 § första stycket 1 eller 2 när
a) bränsle av honom levereras till en köpare som inte är registrerad eller till
eget försäljningsställe för detaljförsäljning som inte utgörs av depå eller tas
i anspråk för annat ändamål än försäljning, eller
1. för den som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 § första stycket 4, när leverans
av bränslet sker,

2. för den som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 § första stycket 7 eller 8 eller
enligt 4 kap. 12 § första stycket 4, när bränslet används för ett ändamål som
medför att skatt skall betalas med högre belopp, och

3. för den som är skattskyldig enligt 4 kap. 12 § första stycket 1 eller 2 när
a) bränsle av honom levereras till någon som inte är registrerad eller till eget
försäljningsställe för detaljförsäljning som inte utgörs av depå eller tas i
anspråk för annat ändamål än försäljning, eller
b) han upphör att vara registrerad, varvid han är skyldig att betala skatt för
det bränsle som då ingår i hans lager och som inte redan har beskattats.

6 kap.
2 §
Oregistrerad varumottagare skall lämna deklaration för varje leverans av bränsle
som han tagit emot och för vilket han är skyldig att betala skatt.
Deklarationen skall ha kommit in till beskattningsmyndigheten senast fem dagar
efter den dag då han tog emot leveransen av bränslet.
Den som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 § första stycket 5 skall lämna
deklaration när bränslet förs in till Sverige. Deklarationen skall ha kommit in
till beskattningsmyndigheten senast fem dagar efter den dag då bränslet fördes
in till Sverige.
Den som tillverkar eller bearbetar bränslen som avses i 1 kap. 3 a § utan att
vara godkänd upplagshavare skall lämna deklaration när bränslet tillverkas eller
bearbetas. Deklarationen skall ha kommit in till beskattningsmyndigheten senast
fem dagar efter den dag varan tillverkades eller bearbetades.

Den som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 § första stycket 7 skall lämna
deklaration när bränsle använts för annat än avsett ändamål. Deklarationen skall
ha kommit in till beskattningsmyndigheten senast fem dagar efter den dag då
bränslet användes för annat än avsett ändamål.

3 §13
Upplagshavare skall upprätta ledsagardokument,
1. vid transport av bränsle, för vilket skattskyldighet inte har inträtt, till
en upplagshavare eller en varumottagare i ett annat EG-land,
2. vid transport av bränsle, för vilket skattskyldighet inte har inträtt, till
en upplagshavare i Sverige om transporten sker via ett annat EG-land,
3. vid transport av bränsle, för vilket skattskyldighet inte har inträtt, till
en mottagare i ett annat EG-land enligt 2 kap. 11 § första stycket 5,
4. vid export till tredje land av obeskattat bränsle som avses i 1 kap. 3 a §,
och
5. vid transport av bränsle som avses i 1 kap. 3 a § och som förtullats enligt
tullagen (1994:1550).
3. vid transport av bränsle, för vilket skattskyldighet inte har inträtt, till
en mottagare i ett annat EG-land enligt 2 kap. 11 § första stycket 5, och
4. vid export till tredje land av obeskattat bränsle som avses i 1 kap. 3 a §.
Ledsagardokument som avses i första stycket skall följa bränslet under
transporten i enlighet med vad regeringen föreskriver.
Vid transport till mottagare som avses i 2 kap. 11 § första stycket 5 skall
bränslet under transporten även åtföljas av ett intyg om att skattefrihet gäller
för bränslet i det andra EG-landet.

10 §
Skattskyldiga enligt 4 kap. 3, 6, 8 eller 10 § eller 12 § första stycket 1 skall
vara registrerade hos beskattningsmyndigheten.
Hos beskattningsmyndigheten kan registreras den som i en yrkesmässig verksamhet
som bedrivs i Sverige i större omfattning
Som skattskyldig får också efter ansökan registreras den som i större omfattning
1. håller bränslen enligt 4 kap. 12 § i lager, eller
2. återförsäljer eller förbrukar gasformiga kolväten enligt 4 kap. 12 §.
2. återförsäljer eller förbrukar gasformiga kolväten enligt 4 kap. 12 §,
om det med hänsyn till hans ekonomiska förhållanden och omständigheterna i
övrigt är lämpligt att registrera honom.
Den som registrerats som skattskyldig enligt andra stycket får avregistreras om
han inte längre uppfyller förutsättningarna för registrering. Beslut om
avregistrering gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet.

Föreslagen lydelse

6 a kap. Skattebefriade användningsområden m.m.

1 §
Bränsle som används för nedan angivna ändamål, i förekommande fall med
begränsningar till vissa bränsleslag, skall helt eller delvis befrias från skatt
enligt följande

Ändamål

Bränsle som inte ger befrielse
Befrielse från energiskatt
Befrielse från koldioxidskatt
Befrielse
från svavelskatt

1. Förbrukning för annat ändamål än motordrift eller uppvärmning eller i en
process där bränslet i allt väsentligt används för annat ändamål än motor-drift
eller uppvärmning

100 procent

100 procent

100 procent
2. Förbrukning i tåg eller annat spårbundet färdmedel

Bensin och bränsle som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b

100 procent
100 procent
100 procent
3. Förbrukning i skepp, när skeppet inte används för privat ändamål

Bensin och bränsle som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b
100 procent
100 procent
100 procent
4. Förbrukning i båt för vilken medgivande enligt 2 kap. 9 § eller
fartygstillstånd enligt fiskelagen (1993:787) meddelats, när båten inte används
för privat ändamål

Bensin och bränsle som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b
100 procent
100 procent
100 procent
5. Förbrukning i
a) luftfartyg, när luftfartyget inte används för privat ändamål
Annan bensin än flygbensin (KN-nr
2710 00 26)
100 procent
100 procent
100 procent
b) luftfartyg, när luftfartyget används för privat ändamål eller i
luftfartygsmotorer i provbädd eller i liknande anordning

Andra bränslen än flygbensin och flygfotogen (KN-nr 2710 00 51)
100 procent
100 procent
100 procent

6. Förbrukning vid framställning av mineraloljeprodukter, kolbränslen,
petroleumkoks eller andra produkter för vilka skatteplikt har inträtt för
tillverkaren

100 procent

100 procent

100 procent
7. Förbrukning vid fram-ställning av skattepliktig elektrisk kraft, med de
begränsningar som följer av 3 §

Bränsle som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b
100 procent
100 procent
-
8. Om skattebefrielse inte följer av tidigare punkter, förbrukning i
metallurgiska processer

Andra bränslen än kolbränslen och petroleumkoks
100 procent
100 procent
-
9. Om skattebefrielse inte följer av tidigare punkter, förbrukning för annat
ändamål än drift av motordrivna fordon vid tillverkningsprocessen i industriell
verksamhet

Bensin, bränsle som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b och råtallolja
100 procent
65 procent
-
10. Om skattebefrielse inte följer av tidigare punkter, förbrukning för annat
ändamål än drift av motordrivna fordon vid växthusuppvärmning i yrkesmässig
växthusodling

Bensin, bränsle som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b och råtallolja
100 procent
65 procent
-
11. Om skattebefrielse inte följer av tidigare punkter, förbrukning för annat
ändamål än drift av motordrivna fordon i yrkesmässig jordbruks-, skogsbruks-
eller vattenbruksverksamhet

Bensin, bränsle som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b och råtallolja
100 procent
65 procent
-
12. Om skattebefrielse inte följer av tidigare punkter, förbrukning i
sodapannor, lutpannor, metallurgiska processer eller i processer för
framställning av andra mineraliska ämnen än metaller

-
-
100 procent
13. Förbrukning vid tillverkningsprocessen i gruvindustriell verksamhet för
drift av andra motordrivna fordon än personbilar, lastbilar och bussar
Andra bränslen än bränsle som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b
100 procent
65 procent
-

2 §
Om råtallolja förbrukas för ändamål som anges i 1 § 9-11 medges befrielse från
energiskatten med ett belopp som motsvarar energiskatten och 65 procent av den
koldioxidskatt som tas ut på bränsle enligt 2 kap. 1 § första stycket 3 a.

3 §
Vid samtidig produktion av värme och skattepliktig elektrisk kraft i en
kraftvärmeanläggning skall, för den del av bränslet som förbrukas för
framställning av nyttiggjord värme, skattebefrielsen enligt 1 § 7 inte avse
koldioxidskatt och när det gäller energiskatt endast 50 procent. Såvitt avser
råtallolja gäller befrielsen endast 50 procent av den energiskatt som tas ut på
bränsle enligt 2 kap. 1 § första stycket 3 a.

4 §
Skattebefrielse enligt 1 § 7 gäller också för bränsle som avses i 2 kap. 1 §
första stycket 3 b vid framställning av skattepliktig elektrisk kraft i en
gasturbinanläggning som har en sammanlagd installerad generatoreffekt av minst
fem megawatt, under förutsättning att värme inte samtidigt nyttiggörs.

5 §
De begränsningar av skattebefrielsen i 1 § som gäller bensin och bränsle som
avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b skall även tillämpas på bränsle för vilket
motsvarande skatt skall betalas enligt 2 kap. 3 och 4 §§.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

7 kap.

Avdrag i deklaration
Avdrag

1 §14
I en deklaration som avser energiskatt och koldioxidskatt på bränslen som avses
i 2 kap. 1 § första stycket 3 b får avdrag göras för skatt på bränsle
Den som är skattskyldig får göra avdrag för skatt på bränsle
1. för vilket skattskyldighet tidigare har inträtt,
2. som tagits tillbaka i samband med återgång av köp,
3. som av den skattskyldige exporterats till tredje land eller förts till frizon
eller frilager för annat ändamål än att förbrukas där,
4. som förbrukats eller sålts för förbrukning
a) för annat ändamål än motordrift eller uppvärmning, eller
b) i en process där bränslet i allt väsentligt används för annat ändamål än
motordrift eller uppvärmning,
5. som förbrukats för framställning av skattepliktig elektrisk kraft i en
gasturbinanläggning som har en sammanlagd installerad generatoreffekt av minst
fem megawatt, under förutsättning att värme inte samtidigt nyttiggjorts.

Avdrag enligt första stycket 4 får göras även för skatt på bränsle som
förbrukats eller sålts för förbrukning för gas- och värmeproduktion som sker vid
användning av bränsle på sätt som avses i första stycket 4.
4. som förbrukats på något sätt som anges i 6 a kap.

5. som har tagits emot av en skattebefriad förbrukare i enlighet med vad som
framgår av dennes godkännande,

6. som har tagits emot för förbrukning i skepp eller luftfartyg med de
begränsningar till vissa ändamål och bränslen som följer av 6 a kap. 1 § 3 och
5.
7. som har tagits emot för förbrukning i båtar som avses i 6 a kap. 1 § 4 med de
begränsningar till vissa ändamål och bränslen som följer av denna punkt.
Om en skattebefriad förbrukare har meddelats ett beslut om preliminär skattesats
enligt 9 kap. 9 b §, får avdrag enligt första stycket 5 göras enligt den lägre
koldioxidskattesats eller, beträffande råtallolja, energiskattesats som följer
av beslutet.

5 §15
I en deklaration som avser svavelskatt på andra bränslen än flygbensin och
flygfotogen får avdrag göras enligt 1 § första stycket 1-4 och andra stycket och
enligt 2 § andra stycket 1-3.
Avdrag får, i den mån avdrag inte gjorts enligt första stycket, göras även för
skatt på svavel i bränsle som har förbrukats eller sålts för förbrukning i
metallurgiska processer eller processer för framställning av varor av andra
mineraliska ämnen än metaller, vari skall anses ingå även den gas- och
värmeproduktion som sker till följd av sådana processer, eller i sodapannor
eller lutpannor.

Om en skattskyldig har begränsat utsläppet av svavel genom reningsåtgärd eller
genom bindning i någon produkt eller i aska i samband med förbrukning av det
skattepliktiga bränslet, får avdrag göras med 30 kronor per kilogram svavel som
utsläppet har minskat.

5 b §16
I en deklaration som avser energiskatt, koldioxidskatt och svavelskatt på annat
bränsle än som avses i 1 kap. 3 a § får avdrag också göras för skatt på bränsle
som av den skattskyldige förts ut från Sverige till ett annat EG-land.
En skattskyldig som fört ut annat bränsle än som avses i 1 kap. 3 a § från
Sverige till ett annat EG-land får göra avdrag för skatten på bränslet.

6 §17
I en deklaration som avser energiskatt, koldioxidskatt och svavelskatt på
bränslen som avses i 1 kap. 3 a § och som lämnas av upplagshavare, varumottagare
eller skatterepresentant som avses i 4 kap. 8 § får avdrag även göras för skatt
på bränsle som förstörts till följd av tillfälliga omständigheter eller force
majeure. Varumottagare och skatterepresentant får dock göra sådant avdrag endast
på bränsle som förstörts under transport till varumottagaren.
Upplagshavare, varumottagare eller skatterepresentant får i fråga om bränslen
som avses i 1 kap. 3 a § göra avdrag för skatt på bränsle som förstörts till
följd av olyckshändelse eller force majeure. Varumottagare och
skatterepresentant får dock göra sådant avdrag endast för skatt på bränsle som
förstörts under transport till varumottagaren.

En upplagshavare får också göra avdrag för skatt på bränsle som har beskattats i
ett annat EG-land i sådana fall som avses i 4 kap. 2 § under förutsättning att
beskattningsmyndigheten godkänner det andra EG-landets skatteanspråk.

8 kap.

Inköp mot försäkran
Skattebefriad förbrukare

1 §
Annan än den som är registrerad som skattskyldig får köpa bensin och bränsle som
avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b utan energiskatt och koldioxidskatt mot
att han lämnar en försäkran till leverantören om att bränslet skall användas för
sådant ändamål som avses i 7 kap. 1 § första stycket 4 eller andra stycket.
Som skattebefriad förbrukare får godkännas den som förbrukar bränsle för ändamål
som anges i 6 a kap. 1 § 1-5, 8, 10 och 12 om han med hänsyn till sina
ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt är lämplig.

Ett godkännande enligt första stycket får meddelas för viss tid eller tills
vidare. Godkännande tills vidare får meddelas den som har erfarenhet av att
hantera obeskattat bränsle.
Den som godkänts som skattebefriad förbrukare har rätt att från en skattskyldig
köpa bränsle befriat från skatt enligt 6 a kap.
Om en skattebefriad förbrukare har meddelats ett beslut om preliminär skattesats
enligt 9 kap. 9 b §, får köp enligt fjärde stycket ske till den lägre
koldioxidskattesats eller, beträffande råtallolja, energiskattesats som följer
av beslutet.

2 §
Annan än den som är registrerad som skattskyldig får köpa kolbränslen och
petroleumkoks utan energiskatt och koldioxid-skatt mot att han lämnar en
försäkran till leverantören om att bränslet skall användas för sådant ändamål
som avses i 7 kap. 3 §.
Den som godkänts som skattebefriad förbrukare skall ha sin bokföring utformad så
att verksamheten kan kontrolleras.

3 §
Annan än den som är registrerad som skattskyldig får köpa annat bränsle än
sådant som avses i 1 §, dock inte flygbensin och flygfotogen, utan energiskatt
och koldioxidskatt mot att han lämnar en försäkran till leverantören om att
bränslet skall användas för ett sådant ändamål som avses i 7 kap. 1 § första
stycket 4 eller andra stycket eller i 7 kap. 2 § andra stycket 1 eller 2.
Godkännande av skattebefriad förbrukare får återkallas av
beskattningsmyndigheten om
1. förutsättningarna för godkännande inte längre finns,
2. bränslet används för annat ändamål än som anges i beskattningsmyndighetens
beslut,
3. förbrukaren inte fullgör sina skyldigheter enligt 2 §, eller
4. förbrukaren inte samverkar vid skatterevision enligt lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter.
Beslut om återkallelse gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet.

9 kap.
2 §18
Om någon som inte är skattskyldig har förbrukat bränsle, dock inte bensin,
råtallolja eller bränsle som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b, för annat
ändamål än drift av motordrivna fordon vid tillverkningsprocessen i industriell
verksamhet, i annan yrkesmässig jordbruksverksamhet än växthusuppvärmning vid
yrkesmässig växthusodling eller i yrkesmässig skogs- eller
vattenbruksverksamhet, medger beskattningsmyndigheten efter ansökan
återbetalning av energiskatten och hälften av koldioxidskatten på bränslet.
Bestämmelserna i första stycket tillämpas även på råtallolja, dock att
återbetalning medges av energiskatt till ett belopp som motsvarar den
energiskatt och hälften av den koldioxidskatt som tas ut på bränsle som avses i
2 kap. 1 § första stycket 3 a.
Har beslut om preliminär skattesats meddelats enligt 9 kap. 9 b § får
återbetalning enligt första eller andra stycket medges enligt den lägre
koldioxidskattesats eller, beträffande råtallolja, energiskattesats som följer
av beslutet.
Om någon som inte är skattskyldig eller skattebefriad förbrukare har förbrukat
bränsle på ett sådant sätt som anges i 6 a kap. 1 och 2 §§, medger
beskattningsmyndigheten efter ansökan återbetalning av skatten på bränslet i
enlighet med vad som framgår av de bestämmelserna.

Har beslut om preliminär skattesats meddelats enligt 9 kap. 9 b § får
återbetalning enligt första stycket medges enligt den lägre koldioxidskattesats
eller, beträffande råtallolja, energiskattesats som följer av beslutet.

6 §
Om svavelskatt har tagits ut och någon som inte är skattskyldig har begränsat
utsläppet av svavel enligt 7 kap. 5 § tredje stycket, medger
beskattningsmyndigheten efter ansökan kompensation för den svavelskatt som
belastat bränslet med 30 kronor per kilogram som utsläppet har minskat.
Om svavelskatt har tagits ut och någon som inte är skattskyldig har begränsat
utsläppet av svavel enligt 7 kap. 5 §, medger beskattningsmyndigheten efter
ansökan kompensation för den svavelskatt som belastat bränslet med 30 kronor per
kilogram som utsläppet har minskat.

9 §19
Utöver möjligheterna till avdrag enligt 7 kap. 4 §, inköp mot försäkran enligt 8
kap. 3 a § eller återbetalning enligt 9 kap. 2 § gäller följande. Har bränsle,
dock inte bensin eller bränsle som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b,
förbrukats vid tillverkningsprocessen i industriell verksamhet eller i
yrkesmässig jordbruks-, skogsbruks- eller vattenbruksverksamhet, medger
beskattningsmyndigheten efter ansökan nedsättning av koldioxidskatten eller,
beträffande råtallolja, energiskatten för den del av skatten som överstiger 0,8
procent av de framställda produkternas försäljningsvärde. Nedsättning medges med
sådant belopp att den överskjutande skattebelastningen inte överstiger 24
procent av det överskjutande skattebeloppet för bränslet. Nedsättning får dock
inte medges för skatt på bränsle som förbrukats för drift av motordrivna fordon.
Utöver möjligheterna till avdrag enligt 7 kap. 1 § första stycket 4, köp av
bränsle befriat från skatt enligt 8 kap. 1 § eller till återbetalning enligt 9
kap. 2 § gäller följande. Har bränsle, dock inte bensin eller bränsle som avses
i 2 kap. 1 § första stycket 3 b, förbrukats vid tillverkningsprocessen i
industriell verksamhet eller i yrkesmässig jordbruks-, skogsbruks- eller
vattenbruksverksamhet, medger beskattningsmyndigheten efter ansökan nedsättning
av koldioxidskatten eller, beträffande råtallolja, energiskatten för den del av
skatten som överstiger 0,8 procent av de framställda produkternas
försäljningsvärde. Nedsättning medges med sådant belopp att den överskjutande
skattebelastningen inte överstiger 24 procent av det överskjutande
skattebeloppet för bränslet. Nedsättning får dock inte medges för skatt på
bränsle som förbrukats för drift av motordrivna fordon.
Bestämmelserna i första stycket gäller även mottagare av värmeleveranser om
värmen har använts vid tillverkningsprocessen i industriell verksamhet eller i
yrkesmässig jordbruks-, skogsbruks- eller vattenbruksverksamhet. I sådana fall
avses med bränsle det bränsle som förbrukats för framställning av värmen.
Vid beräkning av nedsättning enligt första eller andra stycket får den
koldioxidskatt som är hänförlig till följande bränslen dock inte sättas ned mer
än att den motsvarar minst
a) 160 kronor per kubikmeter dieselbrännolja (KN-nr 2710 00 69) eller fotogen
(KN-nr 2710 00 51 eller 2710 00 55),
b) 125 kronor per kubikmeter eldningsolja (KN-nr 2710 00 74-2710 00 78), och
c) 320 kronor per 1 000 kilogram gasol som förbrukats för drift av stationära
motorer.
Vad som i tredje stycket föreskrivs om dieselbrännolja, fotogen, eldningsolja
och gasol tillämpas även på bränsle för vilket motsvarande skatt skall betalas
enligt 2 kap. 3 och 4 §§.
Ansökan om nedsättning enligt första eller andra stycket skall omfatta en period
om ett kalenderår och skall lämnas in till beskattnings-myndigheten senast inom
ett år efter kalenderårets utgång.

11 §
Om skatt har betalats i Sverige enligt 4 kap. 2 § första stycket 2 och bränslet
har beskattats i ett annat EG-land, medger beskattningsmyndigheten efter ansökan
av den skattskyldige återbetalning av skatten.

Rätt till återbetalning enligt första stycket föreligger endast om den sökande
inom tre år från den dag då leveransen påbörjades visar att bränslet beskattats
i ett annat EG-land.
Har bränsle beskattats enligt 4 kap. 2 § första stycket, och visar den
skattskyldige inom tre år efter det att transporten påbörjades att bränslet
beskattats i ett annat EG-land, skall den skatt som betalats i Sverige
återbetalas, om beskattningsmyndigheten godkänner det andra EG-landets
skatteanspråk.

13 §20
Beskattningsmyndigheten får förelägga den som är eller kan antas vara
bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1999:1078) eller som är annan juridisk
person än dödsbo att lämna uppgift, visa upp handling eller lämna över en kopia
av handling som rör rättshandling mellan den som föreläggs och den med vilken
han ingått rättshandlingen (kontrolluppgift). Föreläggande får meddelas, om
kontrolluppgiften har betydelse för kontroll av en ansökan om återbetalning av,
nedsättning av eller kompensation för skatt enligt 2-6, 8 a, 9 eller 9 b-11 §.
Om det finns särskilda skäl får även någon annan person än som avses i första
stycket föreläggas att lämna kontrolluppgift.
Ett föreläggande får förenas med vite om det finns anledning att anta att det
annars inte följs.
Bestämmelserna i 3 kap. 15-15 d §§ lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter gäller i fråga om föreläggande enligt första eller andra
stycket.
För kontroll av en ansökan om återbetalning av, nedsättning av eller
kompensation för skatt enligt 2-6, 8 a, 9 eller 9 b-11 § tillämpas 3 kap. 3-16
§§ och 8 kap. 1 § andra stycket lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter.

10 kap.
11 §
Bestämmelserna i 1 kap. 6 § och 5 kap. 16 § lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter skall tillämpas även på avgift enligt detta kapitel.
Bestämmelserna i 1 kap. 6 § och 5 kap. 16 och 18 §§ lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter skall tillämpas på avgift enligt detta
kapitel.

11 kap.

Avdrag i deklaration
Avdrag

9 §21
I en deklaration som avser energiskatt på elektrisk kraft får avdrag göras för
skatt på elektrisk kraft som
Den som är skattskyldig för energiskatt på elektrisk kraft får göra avdrag för
skatt på elektrisk kraft som
1. förbrukats eller sålts för förbrukning i tåg eller annat spårbundet
transportmedel eller för motordrift eller uppvärmning i omedelbart samband med
sådan förbrukning,
2. förbrukats eller sålts för förbrukning för annat ändamål än motordrift eller
uppvärmning eller för användning i omedelbart samband med sådan förbrukning,
3. förbrukats eller sålts för förbrukning vid framställning av produkter som
avses i 7 kap. 2 § andra stycket 3,
4. framställts i en kraft-värmeanläggning och förbrukats för el-, gas-, värme-
eller vattenförsörjning i den egna verksamheten i den mån avdrag inte har gjorts
enligt 7 kap. 2 § andra stycket 4,
3. förbrukats eller sålts för förbrukning vid framställning av produkter som
avses i 6 a kap. 1 § 6,

4. framställts i en kraft-värmeanläggning och förbrukats för el-, gas-, värme-
eller vattenförsörjning i den egna verksamheten i den mån avdrag inte har gjorts
enligt 7 kap. 1 § första stycket 4 med stöd av 6 a kap. 1 § 7,
5. förbrukats eller sålts för förbrukning vid sådan överföring av elektrisk
kraft på det elektriska nätet som utförs av den som ansvarar för förvaltningen
av nätet i syfte att upprätthålla nätets funktion.

10 §22
Avdrag får göras även för energiskatt och koldioxidskatt på
1. bränsle som beskattas enligt 2 kap. 1 § första stycket 3 b, om bränslet
förbrukats vid framställning av skattepliktig elektrisk kraft i en
gasturbinanläggning som har en sammanlagd installerad generatoreffekt av minst
fem megawatt, under förutsättning att värme inte samtidigt nyttiggjorts,
2. annat bränsle än som avses under 1, dock inte råtallolja, om bränslet
förbrukats vid framställning av skattepliktig elektrisk kraft, med de
begränsningar som följer av andra och femte styckena.
Avdrag enligt första stycket 2 får vid samtidig produktion av värme och
skattepliktig elektrisk kraft i en kraftvärmeanläggning göras för energiskatt
och koldioxidskatt på den del av bränslet som förbrukats för framställning av
skattepliktig elektrisk kraft och för hälften av energi-skatten på den del av
bränslet som förbrukats för framställning av nyttiggjord värme.
Avdrag får göras även för energiskatt på råtallolja om den förbrukats vid
framställning av skattepliktig elektrisk kraft, med de begränsningar som följer
av fjärde och femte styckena.
Avdrag enligt tredje stycket får vid samtidig produktion av värme och
skattepliktig elektrisk kraft i en kraftvärmeanläggning göras för hela
energiskatten på den del av bränslet som förbrukats för framställning av
skattepliktig elektrisk kraft och för energiskatt med ett belopp som motsvarar
hälften av den energiskatt som tas ut på bränsle som avses i 2 kap. 1 § första
stycket 3 a på den del av bränslet som förbrukats för framställning av
nyttiggjord värme.
Avdrag enligt första-fjärde styckena får göras endast i den mån avdrag inte
gjorts enligt 9 § första stycket 4, 7 kap. 1 § första stycket 5 eller 2 § andra
stycket 4 eller tredje eller fjärde stycket.
Avdrag enligt första-fjärde styckena får göras endast i den mån avdrag inte
gjorts enligt 9 § första stycket 4 eller 7 kap. 1 § första stycket med stöd av 6
a kap. 1 § 7, 3 eller 4 §.
Den som yrkesmässigt levererar elektrisk kraft som i Sverige framställts i ett
vindkraftverk får göra avdrag med ett belopp som svarar mot den skatt som skall
betalas enligt 3 § första stycket 4.

13 §23
I fråga om återbetalning av energiskatt enligt 12 § gäller bestämmelserna i 9
kap. 12-15 §§.
I fråga om återbetalning av energiskatt enligt 12 § gäller bestämmelserna i 9
kap. 12 och 13 §§.

12 kap.
1 §24
Beslut enligt 9 kap. 13 och 14 §§ får inte överklagas. Övriga beslut enligt
denna lag får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol av den skattskyldige och
sökanden.
Beslut enligt denna lag får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol av den
skattskyldige och sökanden.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före
ikraftträdandet.

4 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:409) om skatt på gödselmedel
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:409) om skatt på gödselmedel1
dels att 8 c och 8 d §§ skall upphöra att gälla,
dels att 6, 8 b och 9 §§ skall ha följande lydelse.

6 §2
Den som är skattskyldig enligt 4 § första stycket 1 eller 2 skall vara
registrerad hos beskattningsmyndigheten.
Den som inom landet i större omfattning yrkesmässigt återförsäljer gödselmedel
kan registreras hos beskattningsmyndigheten som återförsäljare.
Den som inom landet i större omfattning yrkesmässigt återförsäljer gödselmedel
får efter ansökan registreras som skattskyldig om det med hänsyn till hans
ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt är lämpligt att registrera
honom.
Den som registrerats som skattskyldig enligt andra stycket får avregistreras om
han inte längre uppfyller förutsättningarna för registrering. Beslut om
avregistrering gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet.

8 b §3
Beskattningsmyndigheten får förelägga den som är eller kan antas vara
bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1999:1078) eller som är annan juridisk
person än dödsbo att lämna uppgift, visa upp handling eller lämna över en kopia
av handling som rör rättshandling mellan den som föreläggs och den med vilken
han ingått rättshandlingen (kontrolluppgift). Föreläggande får meddelas, om
kontroll-uppgiften har betydelse för kontroll av en ansökan om återbetalning av
skatt enligt denna lag.
Om det finns särskilda skäl får även någon annan person än som avses i första
stycket föreläggas att lämna kontrolluppgift.
Ett föreläggande får förenas med vite om det finns anledning att anta att det
annars inte följs.
Bestämmelserna i 3 kap. 15-15 d §§ lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter gäller i fråga om föreläggande enligt första eller andra
stycket.
För kontroll av en ansökan om återbetalning av skatt enligt denna lag tillämpas
3 kap. 3-6 a, 7 första och tredje stycket och 8-16 §§ samt 8 kap. 1 § andra
stycket lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.

9 §4
Beslut enligt 8 b och 8 c §§ får inte överklagas. Övriga beslut enligt denna lag
får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Beslut enligt denna lag får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före
ikraftträdandet.

5 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 7 § lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

3 kap.
7 §1
Beskattningsmyndigheten får besluta om skatterevision för att kontrollera att
deklarations- och annan uppgiftsskyldighet fullgjorts riktigt och fullständigt
eller, att förutsättningar finns att fullgöra uppgiftsskyldighet som kan antas
uppkomma.

Beskattningsmyndigheten får besluta om skatterevision för att kontrollera
1. att deklarations- och annan uppgiftsskyldighet fullgjorts riktigt och
fullständigt,
2. att förutsättningar finns att fullgöra uppgiftsskyldighet som kan antas
uppkomma, eller
3. skatteupplag enligt lagen (1994:1563) om tobaksskatt, lagen (1994:1564) om
alkoholskatt eller lagen (1994:1776) om skatt på energi.
Beskattningsmyndigheten får besluta om skatterevision också för att inhämta
uppgifter av betydelse för kontroll enligt första stycket av någon annan än den
som revideras.
Skatterevision får göras hos den som är eller kan antas vara bokföringsskyldig
enligt bokföringslagen (1999:1078) och hos annan juridisk person än dödsbo.
Skatterevision får göras hos
1. den som är eller kan antas vara bokföringsskyldig enligt bokföringslagen
(1999:1078),
2. annan juridisk person än dödsbo,
3. sådan representant som avses i 16 § andra stycket lagen om tobaksskatt, 15 §
andra stycket lagen om alkoholskatt eller 4 kap. 10 § andra stycket lagen om
skatt på energi,
4. den som har ansökt om godkännande som upplagshavare eller skattebefriad
förbrukare enligt lagen om tobaksskatt, lagen om alkoholskatt eller lagen om
skatt på energi,
5. den som har ansökt om registrering som varumottagare enligt lagen om
tobaksskatt, lagen om alkoholskatt eller lagen om skatt på energi.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001.

6 Förslag till lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327)
Härigenom föreskrivs att det i fordonsskattelagen (1988:327)1 skall införas två
nya paragrafer, 11 a och 12 a §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

11 a §
För fordon med slutsiffra fem i registreringsnumret gäller, i stället för
bestämmelserna i 11 §, att det skatteår som börjar under år 2001 skall bestå av
tretton på varandra följande kalendermånader.

12 a §
För fordon som avses i 11 a § skall fordonsskattens storlek för det skatteåret
vara tretton tolftedelar av de belopp som framgår av bilaga 1 till denna lag.
För den första skatteperioden det skatteåret uppgår skatten till fem tolftedelar
av skatten för helt år.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.

Lagrådets yttrande
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2001-03-16

Närvarande: f.d. justitierådet Lars Å. Beckman, regeringsrådet
Susanne Billum, justitierådet Göran Regner.

Enligt en lagrådsremiss den 22 februari 2001 (Finansdepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i lagen (1994:1563) om tobaksskatt,
2. lag om ändring i lagen (1994:1564) om alkoholskatt,
3. lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi,
4. lag om ändring i lagen (1984:409) om skatt på gödselmedel,
5. lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter,
6. lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327).

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn
Petter Classon och departementssekreteraren Jan Larsson.

Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Förslaget till lag om ändring i lagen om tobaksskatt
1 e §
I paragrafens första stycke föreskrivs att produkter som helt eller delvis
består av andra ämnen än tobak men som i övrigt uppfyller kriterierna i 1 a
eller 1 c § behandlas som cigaretter respektive röktobak. Bestämmelsen, som för
närvarande återfinns i förordningen om tobaksskatt, bygger på artikel 7 i rådets
direktiv 95/59/EG. En liknande bestämmelse beträffande cigarrer och cigariller
finns i 1 d § i förslaget. Den förutsätter dock att produkten uppfyller
ytterligare kriterier, såsom att den har täckblad av tobak. Några sådana
kriterier finns inte när det gäller de produkter som enligt 1 e § skall
behandlas som cigaretter respektive röktobak. Innebörden av bestämmelsen är
således att produkter som inte över huvud taget innehåller någon tobak i vissa
fall skall beläggas med tobaksskatt. Detta kan enligt Lagrådets mening ge
anledning till tveksamhet. I vart fall måste frågan ställas vilka produkter som
bestämmelsen tar sikte på. Den nuvarande förordningsbestämmelsen har enligt vad
som upplysts vid föredragningen aldrig tillämpats.
Enligt Lagrådets mening uppfyller inte den aktuella bestämmelsen de krav på
förutsebarhet som måste ställas på en lagbestämmelse om skatt i Sverige. Oavsett
att bestämmelsen utformats efter mönster av en bestämmelse i ett EG-direktiv
måste den därför preciseras så att det med rimlig grad av säkerhet kan avgöras
vilka typer av produkter den kan komma att tillämpas på. I avsaknad av ett
avgörande från EG-domstolen krävs enligt Lagrådets mening ett ställningstagande
i det fortsatta lagstiftningsarbetet angående direktivbestämmelsens innebörd
vilket kan läggas till grund för en mer preciserad lagregel.

10 §
Enligt första stycket 2 i gällande lydelse får som upplagshavare godkännas den
som för yrkesmässig försäljning till näringsidkare tar emot skattepliktiga varor
från ett annat EG-land eller från en annan upplagshavare i Sverige eller vid
import från tredje land. Av förarbetena till paragrafen framgår att avsikten
varit att vid import av varor godkännande skall kunna ges till den som avser att
efter importen sälja varorna till andra näringsidkare inom EG men däremot inte
till den som avser att importera varor i syfte att därefter exportera dem till
tredje land. För att detta skall framgå tydligare av lagtexten föreslås i
remissen vissa ändringar i punkten 2. Enligt Lagrådets mening innebär inte de
föreslagna ändringarna att syftet med bestämmelsen blir klart uttryckt. Lagrådet
föreslår i stället att punkten 2 delas upp i två punkter som ges följande
lydelser.

"2. avser att för yrkesmässig försäljning till näringsidkare ta emot
skattepliktiga varor från ett annat EG-land eller från en annan upplagshavare,
3. avser att för yrkesmässig försäljning till näringsidkare inom EG importera
skattepliktiga varor från tredje land,"

Förslaget föranleder vissa följdändringar.

10 a §
I paragrafen, som är ny, föreskrivs att en upplagshavares bokföring skall vara
utformad så att verksamheten kan kontrolleras. Av författningskommentaren
framgår att avsikten är att bestämmelsen skall kompletteras av
verkställighetsföreskrifter vilka bl.a. skall innehålla krav på lagerbokföring
för varje skatteupplag.
Enligt Lagrådets mening kan ifrågasättas om verkställighetsföreskrifter av denna
innebörd kan utfärdas inom ramen för en så allmänt hållen lagbestämmelse,
vilken knappast tillför något utöver den redan föreliggande allmänna
bokföringsskyldigheten. Skyldigheten att redovisa affärshändelser m.m. för varje
skatteupplag bör därför framgå av lagtexten. Lagrådet föreslår att paragrafen
utformas t.ex. enligt följande.

"En upplagshavare skall för varje skatteupplag löpande bokföra affärshändelser
och varurörelser som rör skattepliktiga tobaksvaror samt regelbundet inventera
lagret av sådana varor."

20 och 27 §§
I 20 § regleras när skattskyldighet inträder för bl.a. den som är upplagshavare.
Enligt första stycket 1 a i remissförslaget är detta fallet när skattepliktiga
varor förs ut från ett skatteupplag, om inte annat följer av andra stycket. I
det stycket föreskrivs att skattskyldigheten inte inträder för skattepliktiga
varor som transporteras till en upplagshavare eller varumottagare i ett annat
EG-land eller som tas emot av en upplagshavare i Sverige.
I 27 § finns bestämmelser om beskattning i Sverige av tidigare obeskattade varor
som sänts i väg av en upplagshavare i ett annat EG-land och som inte når
mottagaren på grund av vissa oegentligheter eller överträdelser. Sådana varor
skall beskattas här i landet om oegentligheterna eller överträdelserna antingen
har begåtts i Sverige eller - om det inte går att fastställa var de skett - de
upptäcks här i landet. I det senare fallet är det en ytterligare förutsättning
att det endast är en del av varorna som har försvunnit. Dessa bestämmelser i 27
§ ansluter till artikel 20 i rådets direktiv 92/12/EEG. För det fall att varor
inte till någon del når mottagaren framgår motsättningsvis att skatt inte skall
tas ut i Sverige.
Av artikel 20 i direktivet framgår att, om i motsatt fall obeskattade varor
sänts iväg från en upplagshavare i Sverige och varorna på grund av avsedda
oegentligheter eller överträdelser inte till någon del når mottagaren i ett
annat EG-land, skatt skall tas ut här i landet när det inte går att fastställa
var oegentligheterna eller överträdelserna har ägt rum. Den föreslagna nya
lydelsen av 20 § ger dock knappast stöd för ett sådant skatteuttag, eftersom
skattskyldighet inte inträder för skattepliktiga varor som transporteras till en
upplagshavare eller varumottagare i ett annat EG-land. Bestämmelsen torde
innebära att så snart transporten lämnar det svenska skatteupplaget blir
undantaget i 20 § andra stycket från skattskyldigheten tillämpligt. Det betyder
att det inte är en förutsättning att alla varorna når mottagaren i det andra
EG-landet. Att undantaget från skattskyldighet emellertid avses vara villkorat
på detta sätt bör framgå av lagtexten. En möjlighet är att i 20 § andra stycket
1 ange att det är en förutsättning för att skattskyldighet inte skall inträda
att leveransen når mottagaren.
I tredje stycket av den föreslagna lydelsen av 27 § anges att bestämmelserna i 5
kap. lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter (LPP) skall tillämpas på
skatt som påförs med stöd av första stycket, dvs. när skattskyldighet i Sverige
inträder vid oegentligheter eller överträdelser i fall som angetts ovan. Enligt
1 kap. 1 § LPP gäller den lagen för skatter och avgifter enligt bl.a. lagen om
tobaksskatt, vilket torde inbegripa skatt enligt 27 §. Åtskilliga bestämmelser i
LPP är dock inte utformade så att de passar att tillämpas på det fallet att
skatt skall tas ut enligt nämnda lagrum, eftersom bestämmelserna t.ex. bygger på
deklarationsskyldighet. Skall endast 5 kap. LPP tillämpas på skatt enligt 27 §
lagen om tobaksskatt, synes det därför i klarhetens intresse böra föreskrivas i
den paragrafens tredje stycke att av bestämmelserna i LPP endast 5 kap. skall
tillämpas på skatt som påförs med stöd av första stycket. Det kan dock behöva
övervägas om inte fler bestämmelser i LPP bör vara tillämpliga vid beskattning
enligt 27 §. Vidare kan det vara bättre att placera en sådan bestämmelse i 34 §
som allmänt hänvisar till LPP:s förfaranderegler.

29 §
Enligt fjärde stycket i dess nuvarande lydelse skall, om en vara beskattats i
Sverige och därefter i ett annat EG-land, den här i landet erlagda skatten
återbetalas. Bestämmelsen kan - vilket dock inte varit avsikten med den - tolkas
så att det föreligger en skyldighet att återbetala erlagd skatt så snart ett
beskattningsbeslut fattats i ett annat EG-land. I syfte att förhindra att
bestämmelsen får en sådan tillämpning föreslås i det remitterade lagförslaget
den ändringen att återbetalning av skatt som erlagts i Sverige skall ske, om
beskattningsmyndigheten godkänner det andra EG-landets skatteanspråk.
Remissförslaget ger närmast sken av att det är beskattningsmyndigheten som ensam
har att ta ställning till det andra landets skatteanspråk. Överklagas ett
beslut av beskattningsmyndigheten i här aktuell fråga bör emellertid domstolen
också kunna pröva anspråket. Lagtexten bör därför utformas så att
beskattningsmyndighetens godkännande utgår och ersätts av att återbetalning av
den erlagda skatten skall ske om skatteanspråket är befogat.
Mot bakgrund av det anförda föreslår Lagrådet att fjärde stycket ges följande
lydelse.

"Har en vara beskattats enligt 27 § första stycket, och visar den skattskyldige
inom tre år efter det att transporten påbörjades att varan beskattats i ett
annat EG-land, skall den skatt som betalats i Sverige återbetalas, om det andra
EG-landets skatteanspråk är befogat."

31 a §
Enligt paragrafen skall 3 kap. 3-6 a §§, 7 § första och tredje styckena och 8-16
§§ samt 8 kap. 1 § andra stycket LPP tillämpas vid kontroll av en ansökan om
återbetalning av skatt enligt 29 eller 30 § lagen om tobaksskatt. Alla de
bestämmelser i LPP som det sålunda hänvisas till låter sig emellertid inte utan
vidare tillämpas i de avsedda återbetalningsfallen. Ett exempel är 3 kap. 3 §
som talar om föreläggande för den som är deklarationsskyldig. Det är i sådana
fall fråga om en motsvarande tillämpning av bestämmelser i LPP, ett uttryckssätt
som numera anses böra undvikas i lagtext för att inte oklarheter skall uppstå.
I förevarande fall blir det snarare användning av uttryckssättet att
bestämmelserna skall tillämpas som vållar oklarheter. Om den föreslagna
avfattningen av 31 a § bör behållas, bör det övervägas att i tydlighetens
intresse tillföra ytterligare regler om vad som skall avses med vissa begrepp i
LPP som inte utan vidare låter sig tillämpas i återbetalningsfallen. I fråga om
exemplet med 3 kap. 3 § LPP kan det exempelvis anges att med deklarationsskyldig
skall vid tillämpning av LPP:s bestämmelser avses den som ansöker om
återbetalning.

32 §
Paragrafen behandlar fall när upplagshavare får göra avdrag för skatt på varor.
Till paragrafens första stycke har fogats två nya punkter, 7 och 8.
I punkten 7 anges att skatteavdrag får göras för varor som har levererats till
en mottagare i ett annat EG-land under villkor som anges i 3 kap. 30 a § första
stycket 3 och 4 mervärdesskattelagen, i den omfattning som skattefrihet gäller i
det EG-landet. Det angivna lagrummet i mervärdesskattelagen innehåller
emellertid inga villkor. I lagrummet anges endast att från skatteplikt undantas
omsättningen på varor i vissa fall, om köparen är en beskickning, ett konsulat
m.fl. Punkten 7 bör därför i stället utformas så att rätten till avdrag gäller
varor som har levererats till en sådan köpare som avses i den angivna paragrafen
i mervärdesskattelagen. Lagrådet förordar att punkten 7 ges följande lydelse.

"7. som har levererats till en sådan köpare som avses i 3 kap. 30 a § första
stycket 3 eller 4 mervärdesskattelagen (1994:200), i den omfattning frihet från
tobaksskatt gäller i det EG-landet,".

I fråga om punkten 8 hänvisar Lagrådet till vad som anförts i anslutning till 29
§ fjärde stycket.
35 §
Den föreslagna lydelsen av paragrafen skiljer sig från den nuvarande väsentligen
genom att den mening som anger att vissa beslut inte får överklagas har tagits
bort, eftersom motsvarande överklagandeförbud har tagits in i 31 a § som därvid
hänvisar till 8 kap. 1 § andra stycket LPP. 35 § torde därmed i fortsättningen
bara uttrycka något som framgår av 22 och 22 a §§ förvaltningslagen, i den mån
inte 8 kap. 1 § LPP är tillämplig på besluten. En skillnad är dock att det
enligt 22 a § förvaltningslagen krävs prövningstillstånd vid överklagande till
kammarrätten. Vidare kan det anmärkas att uttryckssättet "beslut enligt denna
lag" kan vålla oklarhet, eftersom det inte utan vidare är givet att det
inbegriper t.ex. beslut som avses i de paragrafer i LPP som 31 a § hänvisar
till. Lagrådet förordar mot angiven bakgrund att det övervägs om inte 35 § kan
utgå helt.

39 §
I andra stycket av paragrafen finns bestämmelser om registrering som
skattskyldig efter ansökan. Enligt förslaget får den som är skattskyldig (enligt
vissa angivna paragrafer) efter ansökan registreras, om verksamheten är av
större omfattning eller det annars finns särskilda skäl och det med hänsyn till
hans ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt är lämpligt att
registrera honom. Av tredje stycket framgår att den som registrerats som
skattskyldig får avregistreras om han inte längre uppfyller förutsättningarna
för registrering. Den senare bestämmelsen ger vid handen att
lämplighetsprövningen trots ordalagen i andra stycket skall avse den sökande och
inte om registreringen är lämplig eller inte. Andra stycket bör avfattas i
enlighet härmed. Lagrådet föreslår att slutet av stycket utformas enligt
följande: "... och han med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och
omständigheterna i övrigt är lämplig."

Övergångsbestämmelserna
I lagrådsremissen föreslås som enda övergångsbestämmelse att äldre föreskrifter
fortfarande gäller för förhållanden som hänför sig till tiden före
ikraftträdandet. Lagrådet har inget att erinra mot den föreslagna bestämmelsen.
Lagrådet saknar däremot en bestämmelse som reglerar vad som gäller beträffande
beslut enligt 31 a eller 31 b § som har meddelats före ikraftträdandet. I fråga
om sådana beslut bör enligt Lagrådets mening 35 § gälla i sin äldre lydelse.
Lagrådet föreslår därför att till övergångsbestämmelserna fogas följande mening.

"För beslut enligt 31 a eller 31 b § meddelade före ikraftträdandet gäller 35 §
i sin äldre lydelse."
Förslaget till lag om ändring i lagen om alkoholskatt
7 §
I paragrafen finns bestämmelser om vissa varor för vilka alkoholskatt inte skall
tas ut. Punkterna 2-6 regleras för närvarande i 20 § första stycket e-i, såsom
undantag från när skattskyldighet inträder för upplagshavare. Endast en saklig
ändring görs, nämligen i punkt 5 (nuvarande 20 § första stycket h). I
författningskommentaren förklaras hur den föreslagna lydelsen anses bättre
återspegla den bakomliggande bestämmelsen i alkoholskattedirektivet (direktiv
92/83/EG). Även i den föreslagna lydelsen kan dock bestämmelsen läsas på olika
sätt. Lagrådet känner sig dessutom inte övertygat om att den tolkning som nu
förordas är den enda möjliga. Det måste konstateras att direktivet på denna
punkt inte är helt klart. Det gäller även i andra språkversioner än den svenska.
Samtidigt är det önskvärt att den svenska skattebestämmelsen utformas så att
inte den ger utrymme för olika tolkningar. I avvaktan på klargörande avgörande
från EG-domstolen behövs därför ett ställningstagande av statsmakterna angående
bestämmelsens sannolika innebörd, vilket tills vidare kan läggas till grund för
utformning av en klarare svensk lagbestämmelse. Frågan bör övervägas ytterligare
i det fortsatta lagstiftningsarbetet.

9 §
Lagrådet hänvisar beträffande första stycket 2 till vad Lagrådet anfört i
anslutning till 10 § lagen om tobaksskatt.

9 a §
Lagrådet hänvisar till vad som anförts beträffande 10 a § lagen om tobaksskatt.

19 och 26 §§
Lagrådet hänvisar till det som anförts beträffande 20 och 27 §§ lagen om
tobaksskatt.

28 §
I fråga om fjärde stycket hänvisar Lagrådet till vad som anförts under 29 §
fjärde stycket lagen om tobaksskatt.

31 a §
Lagrådet hänvisar till det som sagts beträffande 31 a § lagen om tobaksskatt.

31 e §
I paragrafen införs nya bestämmelser om godkännande av skattebefriade
förbrukare. Sådant godkännande får meddelas den som använder alkoholvaror för
vissa närmare angivna ändamål om han med hänsyn till sina ekonomiska
förhållanden och omständigheterna i övrigt är lämplig. I andra stycket anges
bl.a. att godkännande tills vidare får meddelas den som har erfarenhet av att
hantera obeskattade alkoholvaror. Enligt Lagrådets mening är detta uttryckssätt
mindre lämpligt. Lagrådet föreslår att meningen utformas enligt följande:
"Godkännande tills vidare får meddelas den som tidigare hanterat obeskattade
alkoholvaror utan anmärkning." Vid lagrådsföredragningen har vidare upplysts att
meningen är att ett godkännande skall kunna förenas med de villkor som anses
behövliga. Detta bör komma till uttryck i lagtexten. Lagrådet föreslår att till
andra stycket läggs följande mening: "Ett godkännande får förenas med villkor."

31 f §
Lagrådet hänvisar till vad som anförts under 10 a § lagen om tobaksskatt.
Samtidigt är situationen för en skattebefriad förbrukare inte i alla avseenden
jämförbar med en upplagshavares. De obeskattade varorna förvaras sålunda inte i
skatteupplag utan är avsedda för löpande förbrukning. Lagrådet föreslår därför
att bestämmelsen utformas t.ex. enligt följande.

"En skattebefriad förbrukare skall löpande bokföra inköp och förbrukning av
obeskattade varor och på lämpligt sätt se till att det finns underlag för
kontroll av att varor som köpts in utan skatt använts för det ändamål som var
förutsättning för skattefriheten."

32 §
Lagrådet hänvisar beträffande första stycket 9 till vad som anförts i anslutning
till 32 § första stycket 7 lagen om tobaksskatt, och beträffande förevarande
paragrafs första stycke 11 till vad som anförts i fråga om 29 § fjärde stycket
samma lag.

35 §
Lagrådet hänvisar till det som sagts i fråga om 35 § lagen om tobaksskatt.

Övergångsbestämmelserna
Lagrådet hänvisar till vad som anförts i fråga om övergångsbestämmelserna till
lagen om tobaksskatt.
Förslaget till lag om ändring i lagen om skatt på energi
2 kap. 9 §
Enligt paragrafens första stycke får (med visst undantag) bränsletank som förser
motor på båt med bränsle inte innehålla "märkt" oljeprodukt. I tredje stycket
finns bestämmelser om att beskattningsmyndigheten kan medge att bränsletanken på
vissa båtar får innehålla sådan oljeprodukt. Denna undantagsmöjlighet gäller
dels generellt båtar som disponeras av statliga myndigheter, dels andra båtar om
det finns särskilda skäl för sådant medgivande.
I det nya fjärde stycket finns regler om att ett medgivande som lämnats annan
båt än sådan som disponeras av en statlig myndighet skall gälla tills vidare och
att det får återkallas om förutsättningarna för medgivande inte längre finns.
Motsättningsvis kan synas framgå att ett medgivande för en båt som disponeras av
en statlig myndighet inte skall lämnas tills vidare och inte får återkallas.
Detta torde knappast vara avsikten. Någon regel om att ett medgivande gäller
tills vidare lär inte behövas, eftersom det snarare skulle krävas ett
uttryckligt stöd för att tidsbegränsa medgivandet. Vidare synes det inte finnas
anledning att inte låta återkallelsemöjligheten gälla också båtar som disponeras
av statliga myndigheter, om förutsättningarna för ett medgivande inte längre är
för handen. Lagrådet förordar därför att fjärde stycket får följande
avfattning.

"Beslut om ett medgivande enligt tredje stycket får återkallas, om
förutsättningarna för det inte längre finns. Beslut om återkallelse gäller
omedelbart, om inte något annat anges i beslutet."

4 kap. 2 §
Lagrådet hänvisar till det som anförts om 27 § lagen om tobaksskatt.

4 kap. 3 a §
Lagrådet hänvisar till vad som anförts angående 10 a § lagen om tobaksskatt.

5 kap. 1 §
Lagrådet hänvisar till det som anförts om 20 § lagen om tobaksskatt.

5 kap. 3 §
I paragrafen finns bestämmelser om tidpunkt för skattskyldighetens inträde. I
den första punkten, som gäller skattskyldigheten för distansförsäljare, anges
att denna inträder "när leverans av bränslet sker". Lagrådet ifrågasätter om
tidpunkten för skattskyldighetens inträde härigenom har bestämts på ett entydigt
sätt. Tvekan skulle sålunda kunna uppstå om den tidpunkt som avses är när
leveransen sänds iväg eller om det är den tidpunkt då den når mottagaren.
Ytterligare problem kan uppkomma vid delleveranser. Lagrådet föreslår därför att
bestämmelsen ändras så att den anger att skattskyldigheten inträder "när
leverans av bränslet påbörjas". Om detta förslag följs bör motsvarande ändringar
göras även i lagen om tobaksskatt och lagen om alkoholskatt.

6 kap. 2 §
I paragrafen behandlas frågor om när och inom vilken tid deklaration skall
lämnas. I lagrådsremissen föreslås att till paragrafen fogas ett nytt fjärde
stycke i vilket föreskrivs att den som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 § första
stycket 7 skall lämna deklaration, när bränsle använts för annat än avsett
ändamål. Vidare föreskrivs inom vilken tid deklarationsskyldigheten skall
fullgöras. Vid lagrådsföredragningen har upplysts att även den som är
skattskyldig enligt 4 kap. 1 § första stycket 8 bör omfattas av
deklarationsplikt. Enligt Lagrådets mening är det lämpligast att bestämmelser
härom förs in i ett nytt femte stycke som kan ges följande lydelse.

"Den som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 § första stycket 8 skall lämna
deklaration när bränsle använts för drift av motordrivna fordon. Deklarationen
skall ha kommit in till beskattningsmyndigheten senast fem dagar efter den dag
då bränslet användes för drift av motordrivna fordon."

6 kap. 10 §
Lagrådet hänvisar till vad som anförts angående 39 § lagen om tobaksskatt.

6 a kap. 1 §
I det nya kapitlets inledande paragraf finns en tabell över skattebefriade
användningsområden. Sakligt sett kommer regleringen från 7 kap. som behandlar
avdrag. De nuvarande bestämmelserna där är svåröverskådliga, och det är en klar
fördel att de delvis ersatts av tabellen. Denna anger för vilka ändamål bränslen
befrias från skatt, i förekommande fall med undantag för vissa bränsleslag. En
kolumn i tabellen har sålunda rubriken Bränsle som inte ger befrielse. Övriga
kolumner anger vilka ändamål som kan ge befrielse enligt paragrafen samt
huruvida befrielsen är 100 procent eller en lägre procentsats. Eftersom den
förstnämnda kolumnen anger undantag från skattefrihetsreglerna medan övriga
kolumner innehåller regler som avser skattebefrielse, kan frågan ställas om inte
tabellen skulle bli mera lättbegriplig om den kolumn som anger bränslen som
inte ger befrielse ersattes av en kolumn där det tvärtom sägs vilka bränslen som
ger befrielse från skatt. Alla kolumnerna skulle därmed bygga på samma synsätt
på frågan om skattebefrielse eller inte, nämligen att de anger i vilka fall
skattefrihet gäller.

7 kap. 6 §
I första stycket har "tillfälliga omständigheter" bytts mot "olyckshändelse". Om
byte av uttryckssätt bör ske synes "oförutsedda händelser" böra väljas (jfr
artikel 14.1 direktivet 92/12/EEG). Motsvarande ändringar bör i så fall göras
även i 33 § lagen om tobaksskatt och 33 § lagen om alkoholskatt.

Lagrådet hänvisar beträffande andra stycket till vad Lagrådet anfört i
anslutning till 29 § fjärde stycket lagen om tobaksskatt.

8 kap. 1 och 2 §§
Lagrådet hänvisar till vad som anförts under 31 e § respektive 31 f lagen om
alkoholskatt.

9 kap. 11 §
Lagrådet hänvisar till vad som anförts i fråga om 29 § fjärde stycket lagen om
tobaksskatt.

9 kap. 13 §
Lagrådet hänvisar till det som anförts om 31 a § lagen om tobaksskatt.

12 kap. 1 §
Lagrådet hänvisar till det som anförts om 35 § lagen om tobaksskatt.

Övergångsbestämmelserna
Lagrådet hänvisar till vad Lagrådet anfört i anslutning till
övergångsbestämmelserna i lagen om tobaksskatt.
Förslaget till lag om ändring i lagen om skatt på gödselmedel
6 §
Lagrådet hänvisar till vad som anförts angående 39 § lagen om tobaksskatt.

8 b §
Lagrådet hänvisar till det som sagts om 31 a § lagen om tobaksskatt.
9 §
Lagrådet hänvisar till det som anförts i fråga om 35 § lagen om tobaksskatt med
det tillägget att en särskild föreskrift om att prövningstillstånd krävs vid
överklagande till kammarrätten inte behövs eftersom detta skulle framgå av 22 a
§ andra stycket förvaltningslagen, om den paragrafen blir tillämplig.

Övergångsbestämmelserna
Lagrådet hänvisar till vad Lagrådet anfört i anslutning till
övergångsbestämmelserna till lagen om tobaksskatt.
Förslaget till lag om ändring i fordonsskattelagen
Lagförslaget har till syfte att möjliggöra en omläggning av beskattningen för
fordon med slutsiffra 5 i registreringsnumret. Omläggningen innebär att det
skatteår som börjar under år 2001 får 13 månader och att skatten för det
skatteåret motsvarar tretton tolftedelar av den normala skatten. Det är alltså
fråga om en tillfällig åtgärd och inte om en mera bestående reglering. Mot den
bakgrunden förordar Lagrådet att de föreslagna bestämmelserna i 11 a och 12 a §§
tas in i en särskild lag, som kan upphävas när behovet av reglerna har upphört
eller som kan tidsbegränsas.
Förslaget till lag om ändring i lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter
Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.

Finansdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 29 mars 2001

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-Wallén,
Winberg, Ulvskog, Sahlin, von Sydow, Klingvall, Pagrotsky, Östros, Messing,
Engqvist, Larsson, Wärnersson, Lejon, Lövdén, Ringholm, Bodström

Föredragande: statsrådet Ringholm

Regeringen beslutar proposition 2001/01:118 Inköp av bränsle och alkohol utan
punktskatt, m.m.

1 EGT L 256, 7.9.1987, s. 1, (Celex 31987R2658)
2 Senaste lydelse 2000:1424.
3 Senaste lydelse 2000:1424.
4 Senaste lydelse 1999:447.
5 Senaste lydelse 1997:357.
6 Senaste lydelse 1999:1004.
7 Senaste lydelse 2000:1424.
8 Senaste lydelse 1995:612.
9 Senaste lydelse 2000:1424.
10 Senaste lydelse 1999:428.
11 EGT L 076, 23.3.1992, s. 1, (Celex 31992L0012).
12 EGT L 161 1.7.2000, s. 82, (Celex 32000L0047).
13 Senaste lydelse 1999:447.
14 Senaste lydelse 1999:447.
15 Senaste lydelse 2000:1424.
1 EGT L 256, 7.9.1987, s. 1, (Celex 31987R2658)
2 Senaste lydelse 1998:595.
3 Senaste lydelse 2000:1425.
4 Senaste lydelse 2000:1425.
5 Senaste lydelse 1999:448.
6 Senaste lydelse 1997:358.
7 Senaste lydelse 1999:1005.
8 Senaste lydelse 2000:1425.
9 Senaste lydelse 1999:448.
10 Senaste lydelse 2000:1425
11 Senaste lydelse 1999:429.
12 EGT L 076, 23.3.1992 s. 1, (Celex 31992L0012).
13 EGT L 161, 1.7.2000 s. 82, (Celex 32000L0047).
14 Senaste lydelse 1995:613.
15 Senaste lydelse 1999:448.
16 Senaste lydelse 1999:448.
17 Senaste lydelse 1999:448.
18 Senaste lydelse 1999:448.
1 Senaste lydelse av
7 kap. 4 § 2000:1155
7 kap. 5 a § 1995:1525
7 kap. 7 § 1997:479
8 kap. 3 a § 2000:1555
8 kap. 4 a § 1995:1525
8 kap. 5 § 1995:1525
2 EGT L 256, 7.9.1987, s. 1 (Celex 31987R2658).
3 Senaste lydelse 2000:1435.
4 Senaste lydelse 1999:431.
5 Senaste lydelse 1997:1130.
6 Senaste lydelse 1998:1699.
7 Senaste lydelse 2000:1426.
8 Senaste lydelse 1999:1070.
9 EGT L 076, 23.3.1992 s. 1, (Celex 31992L0012)
10 EGT L 161, 1.7.2000 s. 82, (Celex 32000L0047)
11 Senaste lydelse 1997:359.
12 Senaste lydelse 1999:1006.
13 Senaste lydelse 2000:1426.
14 Senaste lydelse 2000:1426.
15 Senaste lydelse 2000:1426.
16 Senaste lydelse 1995:611.
17 Senaste lydelse 1999:1070.
18 Senaste lydelse 1999:431.
19 Senaste lydelse 1995:1525.
20 Senaste lydelse 1998:1699.
21 Senaste lydelse 1995:1525.
22 Senaste lydelse 1995:1525.
23 Senaste lydelse 1995:611.
24 Senaste lydelse 2000:1155.
25 Senaste lydelse 2000:484.
26 Senaste lydelse 1998:1680.
27 Senaste lydelse 1995:912.
28 Senaste lydelse 1998:1699.
1 Senaste lydelse 1995:1527.
1 Senaste lydelse 1999:1091.
1 Senaste lydelse av
31 b § 1998:1678
31 c § 2000:480.
2 EGT L 256, 7.9.1987, s. 1, (Celex 387R2658)
3 Senaste lydelse 2000:1424.
4 Senaste lydelse 1999:447.
5 Senaste lydelse 1997:357.
6 Senaste lydelse 1999:1004.
7 Senaste lydelse 2000:1424.
8 Senaste lydelse 1995:612.
9 Senaste lydelse 1999:428.
10 EGT L 076, 23.3.1992, s. 1, (Celex 392L0012).
11 EGT L 161 1.7.2000, s. 82, (Celex 300L0047).
12 Senaste lydelse 1999:1107.
13 Senaste lydelse 1999:447.
14 Senaste lydelse 1999:447.
15 Senaste lydelse 2000:480.
16 Senaste lydelse 2000:1424.
1 Senaste lydelse av
31 b § 1998:1679
31 c § 2000:481.
2 EGT L 256, 7.9.1987, s. 1, (Celex 387R2658)
3 Senaste lydelse 1998:595.
4 Senaste lydelse 2000:1425.
5 Senaste lydelse 2000:481.
6 Senaste lydelse 1999:448.
7 Senaste lydelse 1997:358.
8 Senaste lydelse 1999:1005.
9 Senaste lydelse 2000:1425.
10 Senaste lydelse 1999:448.
11 Senaste lydelse 1999:429.
12 EGT L 076, 23.3.1992 s. 1, (Celex392L0012).
13 EGT L 161, 1.7.2000 s. 82, (Celex300L0047).
14 Senaste lydelse 1995:613.
15 Senaste lydelse 1999:1108.
16 Senaste lydelse 1999:448.
17 Senaste lydelse 1999:448.
18 Senaste lydelse 1999:448.
19 Senaste lydelse 1999:448.
20 Senaste lydelse 2000:481.
1 Senaste lydelse av
7 kap. 2 § 1998:1699
7 kap. 4 § 2000:1155
7 kap. 5 a § 1995:1525
7 kap. 7 § 1997:479
8 kap. 3 a § 2000:1555
8 kap. 4 a § 1995:1525
8 kap. 5 § 1995:1525
9 kap. 14 § 1998:1680
9 kap. 15 § 2000:484.
2 EGT L 256, 7.9.1987, s. 1 (Celex 387R2658).
3 Senaste lydelse 2000:1435.
4 Senaste lydelse 1997:1130.
5 Senaste lydelse 2000:1426
6 EGT L 076, 23.3.1992 s. 1, (Celex 392L0012)
7 EGT L 161, 1.7.2000 s. 82, (Celex 300L0047)
8 Senaste lydelse 1997:359.
9 Senaste lydelse 1999:1006.
10 Senaste lydelse 2000:1426.
11 Senaste lydelse 2000:1426.
12 Senaste lydelse 2000:1426.
13 Senaste lydelse 1999:431.
14 Senaste lydelse 1995:1525.
15 Senaste lydelse 1995:1525.
16 Senaste lydelse 1995:1525.
17 Senaste lydelse 1995:611.
18 Senaste lydelse 2000:1155.
19 Senaste lydelse 2000:484.
20 Senaste lydelse 1999:1109.
21 Senaste lydelse 1995:912.
22 Senaste lydelse 1998:1699.
23 Senaste lydelse 2000:484.
24 Senaste lydelse 2000:484.
1 Senaste lydelse av
8 c § 1998:1676
8 d § 2000:472.
2 Senaste lydelse 1995:1527.
3 Senaste lydelse 1999:1092.
4 Senaste lydelse 2000:472.
1 Senaste lydelse 1999:1091.
1 Senaste lydelsen av lagens rubrik 1992:1440.

Prop. 2000/01:118

44

1

Prop. 2000/01:118
Bilaga 1

Prop. 2000/01:118
Bilaga 2

Prop. 2000/01:118
Bilaga 3

Prop. 2000/01:118
Bilaga 4

Prop. 2000/01:118
Bilaga 5

Prop. 2000/01:118

252

143