Regeringens proposition
2000/01:117

Arvs- och gåvoskattens infogning i skattekontosystemet, m.m.
Prop.
2000/01:117

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 29 mars 2001

Göran Persson
Bosse Ringholm
(Finansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen lägger regeringen fram förslag som syftar till att skapa ett
ändamålsenligt och rationellt förfarande för hantering av bouppteckningsärenden
samt debitering och betalning av arvs- och gåvoskatt när skattemyndigheterna den
1 juli 2001 övertar ansvaret för registreringen av bouppteckningar och
arvsbeskattningen från tingsrätterna.
När det gäller bouppteckningsverksamheten föreslås att verksamheten skall
bedrivas med hjälp av automatiserad behandling, att skattemyndigheten till ett
dödsbo skall få översända en bouppteckningsblankett och att vissa uppgifter får
förtryckas på blanketten. Vidare föreslås i vilken utsträckning
skattemyndigheterna skall få ha direktåtkomst till de uppgifter som behandlas
automatiserat och vilka sökbegrepp som skall få användas. Dessutom lämnas
förslag om när uppgifterna skall få lämnas ut till allmänheten i elektronisk
form och när de uppgifter som behandlas automatiserat skall gallras.
I propositionen föreslås att en bouppteckning skall få återsändas till ingivaren
så fort arvsskatten har fastställts och inte som nu, först sedan skatten har
betalats.
I propositionen föreslås vidare att skattekontosystemet skall utvidgas till att
omfatta även arvs- och gåvoskatt. I detta sammanhang föreslås bestämmelser om
beslutande myndighet, på vilket skattekonto arvs- och gåvoskatten skall
registreras och hur debiteringen och betalningen av arvs- och gåvoskatten skall
ske. I detta sammanhang lägger regeringen också fram förslag till bestämmelser
om betalningsfrister, förseningsavgift och anstånd med att lämna
gåvodeklaration, anstånd med betalning av arvs- och gåvoskatt, återbetalning av
arvs- och gåvoskatt samt kostnadsränta och intäktsränta på arvs- och gåvoskatt.
Slutligen föreslås regler om indrivning och preskription av fordringar på arvs-
och gåvoskatt.
De föreslagna reglerna avses träda i kraft när skattemyndigheterna tar över
ansvaret för registreringen av bouppteckningar och arvsbeskattningen från
tingrätterna, dvs. den 1 juli 2001.

Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut 5
2 Lagtext 6
2.1 Förslag till lag om ändring i ärvdabalken 6
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (2001:94) om ändring
i ärvdabalken 7
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1941:416) om
arvsskatt och gåvoskatt 8
2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (2001:95) om ändring
i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt 11
2.5 Förslag till lag om ändring i skatteregisterlagen
(1980:343) 15
2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (2001:000) om behandling av
uppgifter i skatteförvaltningens beskattningsverksamhet 20
2.7 Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483) 22
2.8 Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229) 29
3 Ärendet och dess beredning 30
4 Registrering av bouppteckningar 31
4.1 Förtryckning av vissa uppgifter 31
4.2 Automatiserad behandling 34
4.3 Vilka uppgifter skall registreras? 38
4.4 Vilken automatiserad behandling av bouppteckningsuppgifter skall få ske?
40
4.5 Direktåtkomst 41
4.6 Sökbegrepp 42
4.7 Utlämnande av handlingar 45
4.8 Gallring av uppgifter för automatiserad behandling 45
5 Arvs- och gåvoskattens infogning i skattekontosystemet 47
5.1 En utvidgning av skattekontosystemet 47
5.2 Förseningsavgift vid för sent lämnad gåvodeklaration
och anstånd med att lämna deklaration 49
5.3 Beslutande myndighet 50
5.4 Debitering och betalning av arvs- och gåvoskatt 53
5.5 På vilket skattekonto skall arvsskatt och gåvoskatt registreras?
54
5.6 Betalningsfrist 55
5.7 Anstånd med betalning av arvs- och gåvoskatt 56
5.8 Återbetalning av arvs- och gåvoskatt 58
5.9 Kostnadsränta och intäktsränta 59
5.10 Indrivning och preskription 61
5.11 Skall arvsskatten vara betald innan bouppteckningen återsänds till
ingivaren? 62
6 Ikraftträdande m.m. 63
6.1 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser 63
6.2 Ekonomiska konsekvenser 64
7 Författningskommentar 65
7.1 Förslaget till lag om ändring i ärvdabalken 65
7.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (2001:94) om
ändring i ärvdabalken 65
7.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och
gåvoskatt 66
7.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (2001:95) om
ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt 67
7.5 Förslaget till lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343) 69
7.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (2001:000) om behandling av
uppgifter i skatteförvaltningens beskattningsverksamhet 70
7.7 Förslaget till lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483)
71
7.8 Förslaget till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229) 74

Bilaga 1 Lagförslag i Riksskatteverkets rapport ADB-registrering
av bouppteckningar m.m. 75
Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över
Riksskatteverkets promemoria ADB-registrering av bouppteckningar m.m. (dnr
7075-00/100) 91
Bilaga 3 Lagrådsremissens lagförslag 92
Bilaga 4 Lagrådets yttrande 116
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 29 mars 2001 117

1
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i ärvdabalken,
2. lag om ändring i lagen (2001:94) om ändring i ärvdabalken,
3. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,
4. lag om ändring i lagen (2001:95) om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt
och gåvoskatt,
5. lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343),
6. lag om ändring i lagen (2001:000) om behandling av uppgifter i
skatteförvaltningens beskattningsverksamhet,
7. lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483), och
8. lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229).

2 Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
2.1 Förslag till lag om ändring i ärvdabalken
Härigenom föreskrivs att det i ärvdabalken skall införas en ny paragraf, 20 kap.
3 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

20 kap.

3 a §
Skattemyndigheten får till dödsboet översända en förtryckt
bouppteckningsblankett med följande uppgifter om den döde:
1. fullständigt namn och person- eller samordningsnummer enligt
folkbokföringslagen (1991:481),
2. hemvist,
3. dödsdag,
4. civilstånd,
5. äktenskapsförord och
6. fastighetsinnehav.
Även uppgift om efterlevande makes namn och fastighetsinnehav samt dödsboets
adress får förtryc-kas.
----------------
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
2.2
Förslag till lag om ändring i lagen (2001:94) om ändring i ärvdabalken
Härigenom föreskrivs att 20 kap. 8 § ärvdabalken i stället för dess lydelse
enligt lagen (2001:94) om ändring i nämnda balk skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

20 kap.
8 §
Bouppteckningen skall inom en månad efter det att den upprättats jämte en
bestyrkt kopia ges in för registrering till den skattemyndighet som enligt 34 §
första eller andra stycket lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt skall
pröva frågan om arvsskatt. Finns det flera bouppteckningar, skall de ges in
samtidigt och inom en månad från det den sista bouppteckningen upprättades.
Bouppteckningen skall inom en månad efter det att den upprättats jämte en
bestyrkt kopia ges in för registrering till den skattemyndighet som enligt 2
kap. 2 eller 5 § skattebetalningslagen (1997:483) skall fatta beslut som rör ett
dödsbo. Finns det flera bouppteckningar, skall de ges in samtidigt och inom en
månad från det den sista bouppteckningen upprättades.
En bestyrkt kopia av bouppteckningen skall förvaras hos skattemyndigheten.
Har omyndig del i boet eller är någon för vilken förvaltare enligt
föräldrabalken har förordnats delägare eller finns delägare, för vilken god man
skall förordnas, skall ytterligare en bestyrkt kopia ges in för varje
överförmyndare som skall ha tillsyn över ifrågavarande förmynderskap,
förvaltarskap eller godmanskap. Är bouppteckningen av vidlyftig beskaffenhet,
behöver denna kopia omfatta endast erforderliga delar.
Är inte erforderliga kopior ingivna, skall sådana tas på boets bekostnad.
2.3
Förslag till lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt1
dels att 55 § 2, 5 och 6 mom. skall upphöra att gälla,
dels att 54 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 46 a, 47 a, 47 b och 58
b §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

46 a §
Om det finns särskilda skäl, får skattemyndigheten bevilja en skattskyldig
anstånd med att lämna deklaration enligt 45 §.
En ansökan om anstånd skall ha kommit in till skattemyndigheten senast den dag
då deklarationen skulle ha kommit in.
Ändras förutsättningarna för anståndet innan anståndstiden har gått ut, får
beslutet om anstånd omprövas.

47 a §
Förseningsavgift skall tas ut med 1 000 kronor om den som enligt 45 § första
stycket D är skyldig att lämna en deklaration inte gjort detta inom föreskriven
tid.
Förseningsavgift tas inte ut om den skattskyldige har avlidit.

47 b §
Den skattskyldige skall befrias helt från förseningsavgift om
1. underlåtenheten kan antas ha sådant samband med den skattskyldiges ålder,
sjukdom, bristande erfarenhet eller liknande förhållande att den framstår som
ursäktlig,
2. underlåtenheten framstår som ursäktlig med hänsyn till uppgiftens art eller
någon annan särskild omständighet, eller
3. det framstår som uppenbart oskäligt att ta ut avgiften.
Bestämmelserna i första stycket skall beaktas även om ett yrkande om befrielse
inte har framställts, om det föranleds av vad som förekommit i ärendet eller
målet om förseningsavgift.

54 §2
Arvsskatt för egendom, för vilken skattskyldighet inträtt vid arvlåtarens
(testators) eller i fall, som avses i 8 § första stycket, föregående
innehavarens död, ävensom i 52 § 1 mom. omnämnd ränta förskjutas av dödsboet,
dock icke där fråga är om lott, som beskattas efter vad i 6 § andra stycket d)
sägs, eller förvärv, som avses i 1 § andra stycket eller 12 §. Skattskyldig
skall vid tillträde av honom tillkommande lott, för vilken skatten förskjutits
av dödsboet, till boet gälda på lotten belöpande skatt jämte andel i räntan; och
skall tillika å belopp, som sålunda skall erläggas, gäldas den ränta, som
kunnat av dödsboet påräknas vid insättning å bankräkning.

Har skatt och påförd ränta inte betalats inom den tid som anges i 52 § 1 mom.
och har delning eller arvskifte skett, tillämpas reglerna i 21 kap. 4 §
ärvdabalken om återgång av bodelning och skifte. Beträffande egendom som genom
delning tillagts efterlevande make eller sambo gäller dock vad som nu sagts
endast i den mån den efterlevande erhållit mer än som enligt lag tillkommer
honom.
Arvsskatt för egendom, för vilken skattskyldighet inträtt vid arvlåtarens
(testators) eller i fall, som avses i 8 § första stycket, föregående
innehavarens död, skall förskjutas av dödsboet, dock inte där fråga är om lott,
som beskattas efter vad i 6 § andra stycket d sägs, eller förvärv, som avses i 1
§ andra stycket eller 12 §. Den skattskyldige skall vid tillträde av honom
tillkommande lott, för vilken skatten förskjutits av dödsboet, till boet betala
på lotten belöpande skatt jämte andel i sådan ränta som betalats enligt
bestämmelserna i 19 kap. skattebetalningslagen (1997:483). Den skattskyldige
skall dessutom på det belopp som skall betalas till dödsboet betala ränta enligt
den räntesats som anges i 19 kap. 3 § skattebetalningslagen från den dag
dödsboet försköt skatten och räntan enligt skattebetalningslagen till dess full
betalning skett.
Om skatt inte har betalats inom den tid som anges i 16 kap. 7 a §
skattebetalningslagen och om delning eller arvskifte har skett, tillämpas
reglerna i 21 kap. 4 § ärvdabalken om återgång av bodelning och skifte.
Beträffande egendom som genom delning tillagts efterlevande make eller sambo
gäller dock vad som nu sagts endast i den mån den efterlevande fått mer än som
enligt lag tillkommer honom.

58 b §
I fall som avses i 57-58 a §§, skall regeringen besluta i vad mån ränta skall
betalas.
---------------
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001. Om en bouppteckning, arvsdeklaration
eller gåvodeklaration kommit in till en tingsrätt eller skattemyndighet före
ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.
2.4
Förslag till lag om ändring i lagen (2001:95) om ändring i lagen (1941:416) om
arvsskatt och gåvoskatt
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt1
dels att 52 § 1 mom., 52 a §, 55 § 1, 3 och 4 mom., 61, 61 a och 70 §§ trots
lagen (2001:95) om ändring i nämnda lag skall upphöra att gälla,
dels att 34, 44 och 53 §§ i stället för deras lydelse enligt lagen (2001:95) om
ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

34 §2
Beskattningsmyndighet är skattemyndigheten i den region där arvlåtaren
(testator) var folkbokförd den 1 november året före dödsfallet eller, om han då
inte var folkbokförd inom riket, där han var bosatt eller stadigvarande vistades
vid dödsfallet. Detsamma gäller i fråga om en föregående innehavare som på
livstid haft sådan rätt till egendomen som avses i 8 § första eller andra
stycket.
Om det inte finns någon skattemyndighet som är behörig enligt första stycket,
tas skatteärendet upp av Skattemyndigheten i Stockholm.
Den skattemyndighet som är behörig enligt första eller andra stycket får uppdra
åt en annan skattemyndighet att fatta beslut i dess ställe i ett visst ärende
eller en viss grupp av ärenden. Ett sådant uppdrag får ges endast om den andra
myndigheten medger det och om det inte medför avsevärd olägenhet för den som
beslutet rör. Vad som i denna lag sägs om skattemyndigheten skall i tillämpliga
delar gälla den skattemyndighet till vilken ett sådant uppdrag har lämnats.
Skatt skall dock betalas in till den myndighet som är behörig enligt första
eller andra stycket. Den myndigheten skall även pröva frågor om dröjsmålsavgift.
Vidare skall förvaring av handlingar ske hos den myndighet som är behörig
enligt första eller andra stycket.
Beslut i fråga om arvsskatt fattas av den skattemyndighet som enligt 2 kap. 2
eller 5 § skattebetalningslagen (1997:483) är behörig att fatta beslut som rör
arvlåtarens eller testatorns dödsbo.

Bestämmelser om debitering och betalning av arvsskatt finns i
skattebetalningslagen.

Förvaring av handlingar skall ske hos den myndighet som är behörig enligt första
stycket.

44 §3
Beskattningsmyndighet är skattemyndigheten i den region, där den skattskyldige
var folkbokförd den 1 november året före skattskyldighetens inträde eller, om
han då inte var folkbokförd inom riket, där han var bosatt eller stadigvarande
vistades.
Beskattningsmyndighet i fråga om juridisk person är skattemyndigheten i den
region där styrelsen eller förvaltningen hade sitt säte den 1 november året före
skattskyldighetens inträde.
Om det inte finns någon skattemyndighet som är behörig enligt första eller andra
stycket tas skatteärendet upp av Skattemyndigheten i Stockholm.
Den skattemyndighet som är behörig enligt första-tredje styckena får uppdra åt
en annan skattemyndighet att fatta beslut i dess ställe i ett visst ärende eller
en viss grupp av ärenden. Ett sådant uppdrag får ges endast om den andra
myndigheten medger det och om det inte medför avsevärd olägenhet för den som
beslutet rör. Vad som i denna lag sägs om skattemyndigheten skall i tillämpliga
delar gälla den skattemyndighet till vilken ett sådant uppdrag har lämnats.
Skatt skall dock betalas in till den myndighet som är behörig enligt första,
andra eller tredje stycket. Den myndigheten skall även pröva frågor om
dröjsmålsavgift. Vidare skall förvaring av handlingar ske hos den myndighet som
är behörig enligt första, andra eller tredje stycket.
Beslut i fråga om gåvoskatt fattas av den skattemyndighet som, när
skattskyldigheten inträder, är behörig enligt 2 kap. 1, 2 eller 5 §
skattebetalningslagen (1997:483) att fatta beslut som rör den skattskyldige.

Bestämmelser om debitering och betalning av gåvoskatt finns i
skattebetalningslagen.

Förvaring av handlingar skall ske hos den myndighet som är behörig enligt första
stycket.

53 §4
I fall där domstol fastställt skatt till ett högre belopp än som förut
beräknats, skall rätten till skattemyndigheten snarast översända handling, som
tillhandahållits rätten enligt 51 § fjärde stycket. Dessutom är rätten skyldig
att, enligt vad regeringen närmare bestämmer, lämna skattemyndigheten de
uppgifter, som denna behöver för att kräva in skatten.
Inbetalning enligt 52 § 1 mom. tredje stycket skall ske till särskilt konto hos
skattemyndigheten. Skatten skall anses vara betald den dag, då inbetalningskort
eller gireringshandlingar kommit in till Posten Aktiebolag eller, om staten har
ingått avtal om förmedling av skatteinbetalningen med en bank, till banken.
Om skatt inte betalas inom föreskriven tid, skall dröjsmålsavgift tas ut enligt
lagen (1997:484) om dröjsmålsavgift om inte annat följer av 6 § sista stycket.
Den obetalda skatten och dröjsmålsavgiften skall lämnas för indrivning.
Regeringen får föreskriva att indrivning inte behöver begäras för ett ringa
belopp. Skattemyndigheten får medge befrielse helt eller delvis från
skyldigheten att betala dröjsmålsavgift, om det finns särskilda skäl.
Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga
fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske.
Bouppteckning eller tilläggsbouppteckning, som ingivaren har rätt att få
tillbaka får skattemyndigheten inte lämna ut till denne förrän skatt, med vars
betalning anstånd inte medgivits, blivit betald. Innan handlingen utlämnas,
skall den förses med anteckning om beloppet av inbetald skatt.
Handling som avses i 49 a § överlämnas till den skattskyldige sedan skatt, med
vars betalning anstånd inte medgivits, blivit betald. Innan handlingen utlämnas,
skall den förses med anteckning om beloppet av inbetald skatt.
I fall där domstol fastställt skatt till ett högre belopp än som förut
beräknats, skall rätten till skattemyndigheten snarast översända handling, som
tillhandahållits rätten enligt 51 § fjärde stycket. Dessutom är rätten skyldig
att, enligt vad regeringen närmare bestämmer, lämna skattemyndigheten de
uppgifter, som denna behöver för att debitera skatten.

2.5
Förslag till lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343)
Härigenom föreskrivs i fråga om skatteregisterlagen (1980:343)1
dels att 1, 7, 10, 19 och 20 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 13 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 §2
För de ändamål som anges i denna paragraf skall med hjälp av automatisk
databehandling föras ett centralt skatteregister för hela riket och ett
regionalt skatteregister för varje region.
Registren skall användas vid beskattning för
1. samordnad registerföring av identifieringsuppgifter beträffande fysiska och
juridiska personer,
2. revisions- och annan kontrollverksamhet,
3. taxering enligt taxeringslagen (1990:324) samt bestämmande av
pensionsgrundande inkomst,
4. redovisning, bestämmande och betalning av skatt enligt skattebetalningslagen
(1997:483), mervärdesskattelagen (1994:200), lagen (1991:586) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta och lagen (1990:912) om nedsättning av
socialavgifter.
4. redovisning, bestämmande och betalning av skatt enligt skattebetalningslagen
(1997:483), mervärdesskattelagen (1994:200), lagen (1991:586) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta, lagen (1990:912) om nedsättning av
socialavgifter och lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt.
Registren skall dessutom användas för
1. avräkning enligt lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter
och avgifter,
2. bestämmande av skattereduktion enligt lagen (1993:672) om skattereduktion för
utgifter för byggnadsarbete på bostadshus, lagen (1995:1623) om skattereduktion
för riskkapitalinvesteringar, lagen (1996:725) om skattereduktion för utgifter
för byggnadsarbete på bostadshus, lagen (1996:1231) om skattereduktion för
fastighetsskatt i vissa fall vid 1997-2001 års taxeringar och lagen (2000:1380)
om skatte-reduktion för utgifter för vissa anslutningar för tele- och
datakommu-nikation,
3. gäldenärsutredning enligt lagen (1993:891) om indrivning av statliga
fordringar m.m.

3. gäldenärsutredning enligt lagen (1993:891) om indrivning av statliga
fordringar m.m.,
4. verksamheten med bouppteckningar och dödsboanmälningar enligt ärvdabalken.
Det centrala skatteregistret skall också användas för andra utredningar i
kronofogdemyndigheternas exekutiva verksamhet än som avses i tredje stycket och
för Riksskatteverkets tillsyn enligt lagen (1974:174) om identitetsbeteckning
för juridiska personer m.fl.

7 §3
För fysisk och juridisk person får, utöver de uppgifter som anges i 5 och 6 §§,
det centrala skatteregistret innehålla följande uppgifter.
--------------------------------------------------------------------------------
--------
3. Uppgift om registrering av skyldighet att betala skatt, uppgift om innehav av
skattsedel på preliminär skatt, uppgifter om beslut om återkallelse av
F-skattsedel med angivande av skälen för beslutet, uppgifter som behövs för att
bestämma skatt enligt skattebetalningslagen, lagen (1991:586) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta, lagen (1990:912) om nedsättning av
socialavgifter och mervärdesskattelagen (1994:200) samt uppgifter om
redovisning, inbetalning och återbetalning av sådana skatter eller avgifter.
3. Uppgift om registrering av skyldighet att betala skatt, uppgift om innehav av
skattsedel på preliminär skatt, uppgifter om beslut om återkallelse av
F-skattsedel med angivande av skälen för beslutet, uppgifter som behövs för att
bestämma skatt enligt skattebetalningslagen, lagen (1991:586) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta, lagen (1990:912) om nedsättning av
socialavgifter, mervärdesskattelagen (1994:200) och lagen (1941:416) om
arvsskatt och gåvoskatt samt uppgifter om redovisning, inbetalning och
återbetalning av sådana skatter eller avgifter.
--------------------------------------------------------------------------------
--------

34. Uppgifter om bouppteckning eller dödsboanmälan, dödsbodelägare, tillgångar
och skulder samt övriga uppgifter som behövs i verksamheten med bouppteckningar
och dödsboanmälningar enligt ärvdabalken.

10 §4
Terminalåtkomst till uppgifter i det centrala skatteregistret får finnas endast
för de ändamål som anges i 1 § och i den utsträckning i övrigt som anges i
andra-femte styckena.
Skattemyndigheten i regionen får ha terminalåtkomst till uppgifter som avses i 5
och 6 §§, 7 § 1-6, 7, dock endast i fråga om uppgifter som skall lämnas enligt
2 kap. 19 § lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter, 8, 9,
13-15, 17, 22 och 25 samt de uppgifter därutöver som behövs för utfärdande av
skattsedel och dubblettskattsedel. Skattemyndigheten får ha terminalåtkomst
också till övriga uppgifter som avses i 7 § om de, för pågående eller annat
beskattningsår, hänför sig till regionen eller avser skattskyldig som beskattas
i regionen. Vidare får skattemyndigheten ha terminalåtkomst till uppgifter som
behövs inför och vid revision i den utsträckning regeringen föreskriver.
Skattemyndigheten i regionen får ha terminalåtkomst till uppgifter som avses i 5
och 6 §§, 7 § 1-6, 7, dock endast i fråga om uppgifter som skall lämnas enligt
2 kap. 19 § lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter, 8, 9,
13-15, 17, 22, 25 och 34 samt de uppgifter därutöver som behövs för utfärdande
av skattsedel och dubblettskattsedel. Skattemyndigheten får ha terminalåtkomst
också till övriga uppgifter som avses i 7 § om de, för pågående eller annat
beskattningsår, hänför sig till regionen eller avser skattskyldig som beskattas
i regionen. Vidare får skattemyndigheten ha terminalåtkomst till uppgifter som
behövs inför och vid revision i den utsträckning regeringen föreskriver.
Riksskatteverket får ha terminalåtkomst till uppgifter som avses i 5-7 §§.
Kronofogdemyndighet får ha terminalåtkomst till uppgifter enligt 5 och 6 §§ samt
7 § 1, 3 och 4. Kronofogdemyndighet i den region där ett mål är registrerat för
exekutiva åtgärder får vidare ha sådan terminalåtkomst i fråga om uppgifter
enligt 7 § 7, 8, 12, 13 och 24. Terminalåtkomsten får avse den som är
registrerad som gäldenär hos kronofogdemyndighet eller make till gäldenären
eller annan som sambeskattas med gäldenären. I fråga om uppgifter enligt 7 § 1
får terminalåtkomsten avse också den som är delägare i fåmansföretag där någon
som avses i tredje meningen är delägare.
Av rådets förordning (EEG) nr 218/92 framgår att behörig myndighet i ett annat
EU-land får ha terminalåtkomst till uppgifter rörande mervärdesskatt.

13 a §
I verksamheten med bouppteckningar och dödsboanmälningar enligt ärvdabalken samt
arvsskatteärenden får, i fråga om uppgifter som avses i 11 § första stycket,
som sökbegrepp endast användas uppgifter som avses i 15 kap. 2 § sekretesslagen
(1980:100). Vid sökning efter handlingar som avses i 11 § andra stycket får
dessutom uppgift om namn och person- eller samordningsnummer användas som
sökbegrepp.
Som sökbegrepp enligt denna paragraf får inte användas sådana känsliga
personuppgifter som anges i 13 § personuppgiftslagen (1998:204) eller uppgifter
om lagöverträdelser m.m. som anges i 21 § samma lag.
19 §5
Om inte annat sägs i andra-fjärde styckena skall sådana uppgifter i det centrala
skatteregistret som hänför sig till viss beskattningsperiod gallras sju år
efter utgången av det kalenderår under vilket perioden gick ut.
Uppgifter som avses i 5 §, med undantag av de i första stycket 5, i 6 §, i 7 §
3, med undantag av uppgifter om beslut om återkallelse av F-skattsedel, i 7 §
23, med undantag av uppgift om uppskovsavdrag enligt 47 kap. inkomstskattelagen
(1999:1229), samt i 7 § 31 och 32, får bevaras även efter utgången av den tid
som anges i första stycket. Detsamma gäller uppgifter om
1. personnummer för make och person som likställs med make vid beskattningen,
2. beslut om beskattning, dock inte skälen för beslutet,
3. huruvida taxering grundas på förenklad självdeklaration eller enbart på
kontrolluppgift om inkomst av kapital,
4. antal dagar för vilka den skattskyldige uppburit sjöinkomst som avses i 64
kap. 3 och 4 §§ inkomstskattelagen,
5. ingående och utgående mervärdesskatt samt särskilt investeringsavdrag och
redovisningsperiodens längd vid redovisning av mervärdesskatt.
Uppgifter som avses i 5 §, med undantag av de i första stycket 5, i 6 §, i 7 §
3, med undantag av uppgifter om beslut om återkallelse av F-skattsedel, i 7 §
23, med undantag av uppgift om uppskovsavdrag enligt 47 kap. inkomstskattelagen
(1999:1229), samt i 7 § 31, 32 och 34, får bevaras även efter utgången av den
tid som anges i första styc-ket. Detsamma gäller uppgifter om
1. personnummer för make och person som likställs med make vid beskattningen,
2. beslut om beskattning, dock inte skälen för beslutet,
3. huruvida taxering grundas på förenklad självdeklaration eller enbart på
kontrolluppgift om inkomst av kapital,
4. antal dagar för vilka den skattskyldige uppburit sjöinkomst som avses i 64
kap. 3 och 4 §§ inkomstskattelagen,
5. ingående och utgående mervärdesskatt samt särskilt investeringsavdrag och
redovisningsperiodens längd vid redovisning av mervärdesskatt.
Uppgift om tillstånd enligt yrkestrafiklagen (1998:490) och lagen (1998:492) om
biluthyrning samt uppgifter som avses i 7 § 26-29, med undantag av uppgifter som
behövs för tillämpningen av 3 kap. 30 § andra stycket mervärdesskattelagen
(1994:200), skall gallras två år efter utgången av det år då uppgifterna
registrerades.
Uppgift om revision får bevaras under högst tio år efter utgången av det år
under vilket revisionen avslutades.

Bouppteckningar skall bevaras.
Regeringen får meddela föreskrifter om förlängd bevaringstid för uppgifter som
avses i första eller fjärde stycket.

20 §6
Upptagningar i regionala register skall i fråga om deklarationer och andra
handlingar som lämnats till ledning för beskattning eller upprättats eller för
granskning omhändertagits av en myndighet för skattekontroll, gallras sju år
eller, i fråga om handlingar som avser aktiebolag eller ekonomisk förening, tio
år efter beskattningsårets utgång.
Upptagningar i regionala register skall i fråga om deklarationer och andra
handlingar som lämnats till ledning för beskattning eller upprättats eller för
granskning omhändertagits av en myndighet för skattekontroll, gallras sju år
eller, i fråga om handlingar som avser aktiebolag eller ekonomisk förening, tio
år efter beskattningsårets utgång. Bouppteckningar skall dock bevaras.
Andra upptagningar i regionala register än sådana som avses i första stycket
skall gallras tolv år efter beskattningsårets utgång.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter
om undantag från bestämmelserna i första eller andra stycket.
-------------
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
2.6
Förslag till lag om ändring i lagen (2001:000) om behandling av uppgifter i
skatteförvaltningens beskattningsverksamhet
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 4 § samt 2 kap. 2, 3 och 10 §§ lagen (2001:000)
om behandling av uppgifter i skatteförvaltningens beskattningsverksamhet skall
ha följande lydelse.

Lydelse enligt prop. 2000/01:33
Föreslagen lydelse

1 kap.
4 §
Uppgifter får behandlas för tillhandahållande av information som behövs inom
skatteförvaltningen för
1. fastställande av underlag för samt bestämmande, redovisning, betalning och
återbetalning av skatter och avgifter,
2. bestämmande av pensionsgrundande inkomst,
3. fastighetstaxering,
4. revision och annan analys- eller kontrollverksamhet,
5. tillsyn samt lämplighets- och tillståndsprövning och annan liknande prövning,
6. handläggning av mål och ärenden om ansvar för någon annans skatter och
avgifter,
7. fullgörande av ett åliggande som följer av ett för Sverige bindande
internationellt åtagande, och

8. tillsyn, kontroll, uppföljning och planering av verksamheten.
7. fullgörande av ett åliggande som följer av ett för Sverige bindande
internationellt åtagande,
8. verksamheten med bouppteckningar och dödsboanmälningar enligt ärvdabalken,
och
9. tillsyn, kontroll, uppföljning och planering av verksamheten.

2 kap.
2 §
I databasen får uppgifter behandlas om personer som omfattas av verksamhet
enligt 1 kap. 4 § 1-7. Uppgifter om andra personer får behandlas om det behövs
för handläggningen av ett ärende.
I databasen får uppgifter behandlas om personer som omfattas av verksamhet
enligt 1 kap. 4 § 1-8. Uppgifter om andra personer får behandlas om det behövs
för handläggningen av ett ärende.

3 §
För de ändamål som anges i 1 kap. 4 § får följande uppgifter behandlas i
databasen:
1. en fysisk persons identitet, medborgarskap, bosättning och
familjeförhållanden,
2. en juridisk persons identitet, säte, ägarförhållanden samt firmatecknare och
andra företrädare,
3. registrering för skatter och avgifter,
4. underlag för fastställande av skatter och avgifter,
5. bestämmande av skatter och avgifter,
6. underlag för fastighetstaxering,
7. revision och annan kontroll av skatter och avgifter,
8. avgiftsskyldighet till ett registrerat trossamfund och medlemskap i
fackförening,
9. yrkanden och grunder i ett ärende, och
10. beslut, betalning, redovisning och övriga åtgärder i ett ärende.
9. yrkanden och grunder i ett ärende,
10. beslut, betalning, redovisning och övriga åtgärder i ett ärende, och
11. uppgifter som behövs i verksamheten med bouppteckningar och
dödsboanmälningar enligt ärvdabalken.
I databasen får även andra uppgifter behandlas som behövs för fullgörande av ett
åliggande som följer av ett för Sverige bindande internationellt åtagande.
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar närmare
föreskrifter om vilka uppgifter som får behandlas i databasen enligt första
stycket.

10 §
Vid sökning efter handlingar som avses i 4 § får endast uppgift om namn, person-
eller samordningsnummer, beteckning för fastighet samt uppgifter som avses i 15
kap. 2 § sekretesslagen (1980:100) användas som sökbegrepp. Som sökbegrepp får
dock inte uppgift som avses i 1 kap. 7 § användas.
Vid sökning efter handlingar som avses i 4 § får endast uppgift om namn, person-
eller samordningsnummer, beteckning för fastighet samt uppgifter som avses i 15
kap. 2 § sekretesslagen (1980:100) användas som sökbegrepp.

I verksamheten med bouppteckningar och dödsboanmälningar enligt ärvdabalken samt
arvsskatteärenden får vid sökning i skattedatabasen endast uppgifter som avses
i 15 kap. 2 § sekretesslagen användas som sökbegrepp. Vid sökning efter
handlingar som avses i 4 § får dessutom uppgift om namn och person- eller
samordningsnummer användas som sökbegrepp.
Som sökbegrepp får dock inte uppgift som avses i 1 kap. 7 § användas.
2.7
Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483)
Härigenom föreskrivs i fråga om skattebetalningslagen (1997:483)
dels att 1 kap. 3 och 4 §§, 2 kap. 2 §, 11 kap. 1 §, 12 kap. 6 och 9 §§, 16 kap.
9 §, 17 kap. 7 §, 19 kap. 6 § samt 23 kap. 7 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas nya bestämmelser, 1 kap. 1 a §, 16 kap. 7 a
och 10 a §§, 17 kap. 6 a och 6 b §§ samt 19 kap. 7 b §, samt närmast före 16
kap. 7 a § och 17 kap. 6 a § nya rubriker av följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 kap.

1 a §
Lagen gäller dessutom vid debitering och betalning av skatt och förseningsavgift
enligt lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt samt vid bestämmande,
debitering och betalning av ränta på sådan skatt och avgift.

3 §1
Termer och uttryck som används i denna lag har samma betydelse och
tillämpningsområden som i de lagar som anges i 1 och 2 §§ samt i 1 kap. 1 §
taxeringslagen (1990:324), om inte annat anges i detta kapitel eller framgår av
sammanhanget. Med arbetsgivaravgift avses dock även sådan särskild löneskatt och
allmän löneavgift som en arbetsgivare är skyldig att betala enligt 1 § lagen
(1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster och 1 § lagen
(1994:1920) om allmän löneavgift. Vidare avses med juridisk person också dödsbon
och handelsbolag.
Termer och uttryck som används i denna lag har samma betydelse och
tillämpningsområden som i de lagar som anges i 1-2 §§ samt i 1 kap. 1 §
taxeringslagen (1990:324), om inte annat anges i detta kapitel eller framgår av
sammanhanget. Med arbetsgivaravgift avses dock även sådan särskild löneskatt och
allmän löneavgift som en arbetsgivare är skyldig att betala enligt 1 § lagen
(1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster och 1 § lagen
(1994:1920) om allmän löneavgift. Vidare avses med juridisk person också dödsbon
och handelsbolag.

4 §2
Vad som sägs i denna lag om skatt och skattskyldig gäller även
1. avgift och avgiftsskyldig,
2. belopp som skall dras från ersättning för arbete, ränta eller utdelning för
betalning av preliminär skatt (avdragen skatt) och den som är skyldig att göra
sådant avdrag, samt
3. skattetillägg, förseningsavgift, kontrollavgift och ränta och den som är
skyldig att betala skattetillägg, avgift eller ränta.
Med skatt likställs
1. belopp som någon annan än den skattskyldige är betalningsskyldig för enligt
denna lag eller, såvitt gäller belopp som har debiterats enligt denna lag, 2
kap. 20 § lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag, och
2. belopp som betalats tillbaka till den skattskyldige men som på grund av ett
senare beskattningsbeslut skall betalas in igen till skattemyndigheten.
Med skattskyldig likställs
1. handelsbolag även om det inte är skyldigt att betala någon av de skatter som
anges i 1 §,
2. den som har rätt till återbetalning av ingående mervärdesskatt enligt 10 kap.
9-13 §§ mervärdesskattelagen (1994:200),
3. den som utan att vara skattskyldig här i landet har fått en F-skattsedel
enligt 4 kap. 7 eller 8 §,
4. den som skattemyndigheten enligt 23 kap. 3 § har beslutat skall svara för
redovisning och betalning av skatt som hänför sig till verksamhet som bedrivs
genom enkelt bolag eller partrederi,
5. den som är grupphuvudman enligt 6 §, och
6. delägare i handelsbolag som enligt 2 kap. 20 § lagen om handelsbolag och
enkla bolag har ålagts betalningsskyldighet för skatt.
5. den som är grupphuvudman enligt 6 §,
6. delägare i handelsbolag som enligt 2 kap. 20 § lagen om handelsbolag och
enkla bolag har ålagts betalningsskyldighet för skatt, och
7. dödsbo som enligt 54 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt skall
förskjuta arvsskatt.

2 kap.
2 §3
Beslut som rör ett handelsbolag fattas av skattemyndigheten i den region där
bolaget enligt uppgift i handelsregistret hade sitt huvudkontor den 1 november
året före det år då beslutet skall fattas.
Beslut som rör en europeisk ekonomisk intressegruppering fattas av
skattemyndigheten i den region där intressegrupperingen hade sitt säte den 1
november året före det år då beslutet skall fattas.
Beslut som rör någon annan juridisk person än som avses i första eller andra
stycket fattas av skattemyndigheten i den region inom vilken styrelsen eller
förvaltningen hade sitt säte den 1 november året före det år då beslutet skall
fattas. Beslut som rör en skattskyldigs dödsbo fattas dock av den myndighet som
senast var behörig att fatta beslut som rörde den skattskyldige.
Beslut som rör någon annan juridisk person än som avses i första eller andra
stycket fattas av skattemyndigheten i den region inom vilken styrelsen eller
förvaltningen hade sitt säte den 1 november året före det år då beslutet skall
fattas. Beslut som rör ett dödsbo fattas dock av den myndighet som senast var
behörig att fatta beslut som rörde den avlidne.
Om en juridisk person har bildats efter den 1 november året före det år då
beslutet skall fattas skall beslutet fattas av skattemyndigheten i den region
där huvudkontoret eller sätet var beläget då den juridiska personen bildades. Om
beslutet rör ett dödsbo och den avlidne hade bytt folkbokföringsort efter den 1
november året före dödsfallsåret skall beslut efter utgången av dödsfallsåret
fattas av skattemyndigheten i den region där den avlidnes senaste rätta
folkbokföringsort var belägen.
Första-fjärde styckena gäller inte om annat följer av 4-5 §§. Om en juridisk
person har upplösts fattas beslut av den senast behöriga myndigheten. Om behörig
myndighet inte finns fattas beslut av Skattemyndigheten i Stockholm.

11 kap.
1 §4
Genom beskattningsbeslut bestäms om den som är skattskyldig skall betala skatt
eller få tillbaka skatt och skattens storlek.
Som beskattningsbeslut anses också
1. beslut om betalningsskyldighet enligt 12 kap.,
2. omprövningsbeslut enligt 21 kap., och
3. beslut i fråga om återbetalning av ingående skatt enligt 10 kap. 9-13 §§
mervärdesskatte-lagen (1994:200).
2. omprövningsbeslut enligt 21 kap.,
3. beslut i fråga om återbetalning av ingående skatt enligt 10 kap. 9-13 §§
mervärdesskatte-lagen (1994:200), och
4. beslut om betalningsskyldighet för arvsskatt och gåvoskatt enligt lagen
(1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt.

12 kap.
6 §
Om någon i egenskap av företrädare för en juridisk person inte i rätt tid har
gjort föreskrivet skatteavdrag, är företrädaren tillsammans med den juridiska
personen skyldig att betala belopp som har bestämts enligt 11 kap. 19 § jämte
ränta. Om en företrädare för en juridisk person i övrigt har underlåtit att
betala skatt enligt denna lag, är företrädaren tillsammans med den juridiska
personen skyldig att betala skatten och räntan på den.
Om någon i egenskap av företrädare för en juridisk person inte i rätt tid har
gjort föreskrivet skatteavdrag, är företrädaren tillsammans med den juridiska
personen skyldig att betala belopp som har bestämts enligt 11 kap. 19 § jämte
ränta. Om en företrädare för en annan juridisk person än ett dödsbo i övrigt har
underlåtit att betala skatt enligt denna lag eller om ett dödsbo har underlåtit
att betala annan skatt än sådan arvsskatt som dödsboet varit skyldigt att
förskjuta enligt 54 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, är
företrädaren tillsammans med den juridiska personen skyldig att betala skatten
och räntan på den.
Första stycket gäller inte, om det innan skatten skulle ha betalats har
vidtagits sådana åtgärder som krävs för att få till stånd en samlad avveckling
av den juridiska personens skulder med hänsyn till samtliga borgenärers
intressen.
Om företrädaren har lämnat oriktiga uppgifter som har lett till att den
juridiska personen tillgodoräknats överskjutande ingående mervärdesskatt med ett
för stort belopp, är företrädaren tillsammans med den juridiska personen
skyldig att betala beloppet och räntan på detta.
Om det finns särskilda skäl, får företrädaren helt eller delvis befrias från
betalningsskyldighet enligt denna paragraf.

9 §
Om skatt enligt denna lag skulle ha betalats av

1. någon som har avlidit eller
2. den avlidnes dödsbo, såvitt avser den redovisningsperiod eller, när det
gäller slutlig skatt, det beskattningsår då dödsfallet inträffade,
ansvarar dödsboet och, om dödsboet har skiftats, dödsbo delägarna för skatten i
den omfattning som föreskrivs i 21 kap. ärvdabalken.
Ett dödsbo ansvarar för sådan skatt enligt denna lag som skulle ha betalats av
1. den avlidne eller
2. boet, såvitt avser den redovisningsperiod eller, när det gäller slutlig
skatt, det beskattningsår då dödsfallet inträffade.

Dödsboet ansvarar också för sådan arvsskatt som enligt 54 § lagen (1941:416) om
arvsskatt och gåvoskatt skall förskjutas av boet.
Om dödsboet har skiftats, ansvarar dödsbodelägarna för skatten i den omfattning
som föreskrivs i 21 kap. ärvdabalken.

16 kap.

Arvsskatt och gåvoskatt

7 a §
Arvsskatt och gåvoskatt samt förseningsavgift enligt 47 a § lagen (1941:416) om
arvsskatt och gåvoskatt skall ha betalats senast den förfallodag som infaller
närmast efter det att 30 dagar har gått från beslutsdagen.
Med förfallodag enligt första stycket avses den 17 och 26 ja-nuari, den 12, 17
och 26 augusti, den 12 och 27 december samt den 12 och 26 i övriga månader.

9 §5
Ett inbetalt belopp skall, om inte annat följer av 10 §, räknas av från den
skattskyldiges sammanlagda skatteskuld enligt denna lag oberoende av vad den
skattskyldige har begärt.
Ett inbetalt belopp skall, om inte annat följer av 10 eller 10 a §, räknas av
från den skattskyldiges sammanlagda skatteskuld enligt denna lag oberoende av
vad den skattskyldige har begärt.

10 a §
Om ett dödsbo, som skall förskjuta arvsskatt enligt 54 § lagen (1941:416) om
arvsskatt och gåvoskatt utan att självt vara skattskyldigt enligt samma lag, har
gjort en inbetalning, skall den räknas av från den skatteskuld som hänför sig
till ett legat om dödsboet begär det. Detsamma gäller om den som fått legatet
själv gör inbetalningen och begär att det inbetalda beloppet skall räknas av
från den skatteskuld som hänför sig till legatet.

17 kap.

Anstånd med betalning av arvsskatt och gåvoskatt

6 a §
Om beloppet av kontanta medel och liknande fordringar samt värdet av
obligationer och andra lätt realiserbara värdepapper i ett dödsbo sammanlagt
inte uppgår till dubbla beloppet av den arvsskatt som enligt 54 § lagen
(1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt skall förskjutas av dödsboet, eller om det
i andra fall skulle medföra avsevärd svårighet för den skattskyldige att genast
betala hela skatten på egendom som har tillfallit den skattskyldige, får
skattemyndigheten besluta att skatten får betalas genom högst tio årliga
inbetalningar.
I fråga om skatt på egendom som skall värderas enligt bestämmelserna i 22 § 3
mom. och 23 § F tredje stycket lagen om arvsskatt och gåvoskatt får
skattemyndigheten besluta att skatten får betalas genom högst tjugo årliga
inbetalningar.
Om skattemyndigheten har beviljat anstånd enligt första eller andra stycket
skall myndigheten bestämma när varje inbetalning skall ske.

6 b §
Anstånd enligt 6 a § får endast beviljas om den skattskyldige ställer säkerhet
för beloppet genom en av bank utfärdad garantiförbindelse eller någon annan form
av borgen. Då tillämpas bestämmelserna i 3 § första stycket tredje-femte
meningarna.
Första stycket gäller inte i de fall anståndet avser skatt som skall betalas för
nyttjanderätt eller rätt till ränta, avkastning eller annan förmån eller rätt
som avses i 8 § andra stycket lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt.

7 §
Om det finns synnerliga skäl, får skattemyndigheten bevilja anstånd med
inbetalning av skatt även i andra fall eller på annat sätt än som avses i 1-6
§§.
Om det finns synnerliga skäl, får skattemyndigheten bevilja anstånd med
inbetalning av skatt även i andra fall eller på annat sätt än som avses i 1-6 a
§§.

19 kap.
6 §
När det är fråga om skatt som omfattas av anstånd och som skall betalas när
anståndstiden gått ut beräknas kostnadsränta från och med dagen efter skattens
ursprungliga förfallodag till och med den dag betalning senast skall ske med
anledning av beslutet om anstånd.
Vid anstånd enligt 17 kap. 5 eller 7 § skall dock räntan beräknas från och med
dagen efter den då anståndet beviljades.
Vid anstånd enligt 17 kap. 5, 6 a eller 7 § skall dock räntan beräknas från och
med dagen efter den då anståndet beviljades.
Ränta enligt denna paragraf beräknas efter en räntesats som motsvarar basräntan.

7 b §
När det är fråga om arvsskatt eller gåvoskatt som skall betalas till följd av
ett omprövningsbeslut eller ett beslut av domstol, beräknas kostnadsränta från
och med dagen efter den förfallodag som enligt 16 kap. 7 a § gällde då beslut om
skatten först fattades. Räntan beräknas efter en räntesats som motsvarar
basräntan.

23 kap.
7 §
En begäran om omprövning eller ett överklagande av ett beslut enligt denna lag
eller taxeringslagen (1990:324) inverkar inte på skyldigheten att betala den
skatt som omprövningen eller överklagandet rör.
En begäran om omprövning eller ett överklagande av ett beslut enligt denna lag,
taxeringslagen (1990:324) eller lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt
inverkar inte på skyldigheten att betala den skatt som omprövningen eller
överklagandet rör.
____________________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001. Om en bouppteckning, arvsdeklaration
eller gåvodeklaration kommit in till en tingsrätt eller skattemyndighet före
ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.
2.8
Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)
Härigenom föreskrivs att 8 kap. 7 § och 9 kap. 8 § inkomstskattelagen
(1999:1229) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

8 kap.
7 §1
Räntor på återbetald skatt, tull eller avgift enligt följande bestämmelser är
skattefria:
- 61 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,
- 58 b § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,
- 5 kap. 13 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter,
- 40 och 42 §§ lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter,
- 5 kap. 21 § tullagen (2000:1281), och
- 19 kap. 2 och 12-14 §§ skattebetalningslagen (1997:483).

9 kap.
8 §2
Räntor på skatt, tull eller avgift enligt följande bestämmelser får inte dras
av:
- 52, 52 a och 55 §§ lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,

- 5 kap. 12 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter,
- 60 § fordonsskattelagen (1988:327),
- 5 kap. 14-18 §§ tullagen (2000:1281), och
- 19 kap. 2 och 4-9 §§ skattebetalningslagen (1997:483).
Dröjsmålsavgifter beräknade enligt lagen (1997:484) om dröjsmålsavgift får inte
dras av.
_________________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001 och tillämpas första gången vid 2002
års taxering. Äldre bestämmelser tillämpas dock i fråga om ränta som bestämts
enligt bestämmelserna i 52, 52 a, 55 eller 61 § lagen (1941:416) om arvsskatt
och gåvoskatt.

3
Ärendet och dess beredning
Våren 1996 tillkallades en särskild utredare med uppdrag att bl.a. se över
bouppteckningsinstitutet. I direktiven angavs att utredaren hade att utgå från
att skattläggningen av arv skulle flyttas från tingsrätterna till
skattemyndigheterna. Utredningen antog namnet Ärvdabalksutredningen. Utredningen
föreslog hösten 1996 i delbetänkandet SOU 1996:160, Bouppteckningar och
arvsskatt bl.a. att skattemyndigheterna skulle ta över ansvaret för
arvsbeskattningen och för att registrera bouppteckningar från tingsrätterna.
I budgetpropositionen för 2000 (prop. 1999/2000:1, Utgiftsområde 4, s. 107)
föreslog regeringen att bouppteckningsverksamheten skall föras över från
domstolsväsendet till skatteförvaltningen. Riksdagen har godkänt förslaget (bet.
1999/2000:JuU1, rskr. 1999/2000:78).
Eftersom de organisatoriska konsekvenserna av skattemyndigheternas övertagande
av ansvaret för bouppteckningsverksamheten inte behandlades i
Ärvdabalksutredningens delbetänkande, fick Domstolsverket och Riksskatteverket i
uppdrag av regeringen att genomföra en sådan analys. Uppdraget redovisades den
1 juni 1999 i rapporten Registrering och skattläggning av bouppteckningar -
Förslag till framtida organisation (Domstolsverket Rapport 1999:1 och
Riksskatteverket Rapport 1999:10).
Efter remissbehandling av Ärvdabalksutredningens delbetänkande samt
Domstolsverkets och Riksskatteverkets rapport lade regeringen under hösten 2000
fram de förslag till ändringar i främst ärvdabalken och lagen (1941:416) om
arvsskatt och gåvoskatt som behövs för en överflyttning av
bouppteckningsverksamheten och arvsbeskattningen till skattemyndigheterna (prop.
2000/01:21 Ansvaret för inregistrering av bouppteckningar och för
arvsbeskattning, m.m.). Riksdagen har beslutat i enlighet med regeringens
förslag (bet. 2000/01:JuU7, rskr. 2000/01:134, SFS 2001:94 m.fl.).
Lagändringarna träder i kraft den 1 juli 2001.
I propositionen upplystes riksdagen om att regeringen gett Riksskatteverket i
uppdrag att se över frågan om vad personuppgiftslagens krav innebär för
IT-användningen i boupptecknings- och arvsbeskattningsverksamheten hos
skattemyndigheterna samt att undersöka möjligheterna att redan fr.o.m. den 1
juli 2001 inordna arvs- och gåvoskatten i skattekontosystemet. Dessutom skulle
verket lämna förslag till författningsreglering. Regeringen förklarade att den
avsåg att återkomma till riksdagen med lagförslag i denna del. De förslag om
införande av en bouppteckningsblankett med förtryckta uppgifter som
Domstolsverket och Riksskatteverket har lämnat i sin gemensamma rapport skulle
också komma att behandlas i det sammanhanget.
Riksskatteverket har den 4 oktober 2000 redovisat sitt uppdrag i rapporten
ADB-registrering av bouppteckningar m.m. Verkets förslag till lagtext finns i
bilaga 1. Rapporten har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna
finns i bilaga 2. Remissvaren och en remissammanställning finns tillgängliga i
Finansdepartementet (dnr Fi2000/2561).
Regeringen behandlar nu de förslag som Riksskatteverket lagt fram i sin rapport.
Regeringen behandlar också tidigare förslag från Riksskatteverket och
Domstolsverket om en bouppteckningsblankett med vissa förtryckta uppgifter.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 8 mars 2001 att inhämta Lagrådets yttrande över de
lagförslag som finns i bilaga 3. Lagrådet har lämnat förslagen utan erinran.
Lagrådets yttrande finns i bilaga 4.
I förhållande till lagrådsremissen har gjorts vissa ändringar av redaktionell
karaktär.
4 Registrering av bouppteckningar
4.1 Förtryckning av vissa uppgifter
Regeringens förslag: Skattemyndigheten skall få tillställa ett dödsbo en
blankett för bouppteckningen med vissa förtryckta uppgifter om den döde samt om
efterlevande makes namn och fastighetsinnehav. Bestämmelser om detta skall tas
in i ärvdabalken.

Riksskatteverkets och Domstolsverkets förslag: Överensstämmer i huvudsak med
regeringens förslag. Verken har dock bl.a. föreslagit att den förtryckta
blanketten skall vara obligatorisk och att de aktuella bestämmelserna skall tas
in i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt (AGL).
Remissinstanserna: Merparten av remissinstanserna har lämnat förslaget utan
erinran. Hovrätten för Övre Norrland hänvisar till ett tidigare remissyttrande
där hovrätten ställt sig tveksam till om skattemyndigheten har kunskap om alla
uppgifter som skall få förtryckas, exempelvis äldre äktenskapsförord m.m. I vart
fall bör dödsboet enligt hovrätten på ett tydligt sätt upplysas om att det kan
saknas uppgifter i blanketten. Hovrätten anser vidare att undantag måste kunna
göras från kravet att bouppteckningen skall avges på blankett enligt fastställt
formulär. Eftersom skattemyndigheten inte behöver översända blanketten förrän
efter två månader från dödsfallet kommer det att inträffa fall där
omständigheterna är sådana att dödsbodelägarna vill hålla
bouppteckningsförrättningen innan bouppteckningsblanketten hunnit översändas.
Ett absolut krav på en viss bouppteckningsblankett anser hovrätten kräva att
blanketten kan översändas kort tid efter dödsfallet. Alternativet är att medge
undantag från kravet på viss blankett. Hovrätten anser vidare att det inte krävs
någon författningsreglering för att skattemyndigheterna skall kunna
tillhandahålla en blankett för bouppteckningarna. Hovrätten har dock i och för
sig inget att erinra mot Riksskatteverkets förslag. Länsrätten i Skåne län anser
att det, såsom i lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter, bör införas
en bestämmelse i lagen om arvsskatt och gåvoskatt om att ifall uppgifterna i den
förtryckta bouppteckningen är felaktiga eller ofullständiga skall dödsboet göra
de ändringar eller tillägg som behövs. Enligt Datainspektionens mening bör
bouppteckningsblanketten skickas till dödsboet under den avlidnes adress för att
undvika att en blankett med de av Riksskatteverket föreslagna grunduppgifterna
kommer i orätta händer. Kammarkollegiet påpekar att om man skall ha någon nytta
av uppgifterna om fastighetsinnehav bör även efterlevande makes
fastighetsinnehav förtryckas. Statistiska centralbyrån uppger att den berörs av
förslaget endast avseende Riksskatteverkets inhämtande av uppgift om
äktenskapsförord. Inom ramen för samarbetet mellan de båda myndigheterna har
diskussioner inletts om filöverföring av uppgifter från Statistiska
centralbyråns äktenskapsregister. En överenskommelse kommer att träffas och
överföringen beräknas kunna vara i drift den 1 juli 2001. Ekonomistyrningsverket
föreslår, för att förenkla den administrativa hanteringen för dödsboet, att en
enkel handledning, upprättad av Riksskatteverket, tillställs dödsboet som bilaga
till bouppteckningsblanketten. Handledningen skulle automatiskt också komma att
fungera som en checklista. Svenska Bankföreningen framhöll i yttrande den 3
april 1997 över Ärvdabalksutredningens delbetänkande att föreningen var negativ
till att bankerna skulle åläggas en utökad uppgiftsskyldighet vad avsåg
exempelvis besked om räntor, skulder, värdepappersinnehav etc. per dödsdagen.
Mot den nu föreslagna begränsade uppgiftsinsamlingen - vilka uppgifter kan
hämtas ur offentliga register - för förtryckning i en bouppteckningsblankett har
Bankföreningen inget att erinra.
Skälen för regeringens förslag: Sedan mitten av 1990-talet skickas en förtryckt
blankett för förenklad självdeklaration ut till de personer som kan antas få
lämna en sådan deklaration. Bestämmelser om detta och om vilka uppgifter som
skall förtryckas finns i 2 kap. 11 § lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter. Systemet med förtryckning av vissa uppgifter på blanketten
för den förenklade självdeklarationen har visat sig fungera mycket bra och lett
till förenklingar för både de skattskyldiga och skattemyndigheterna.
Riksskatteverket anser nu att vissa uppgifter bör förtryckas även på en blankett
för bouppteckning och att förtryckningen bör regleras på samma sätt som i fråga
om blanketten för den förenklade självdeklarationen.
Uppgifter om den dödes namn och personnummer samt datum för dödsfallet bör
enligt Riksskatteverket förtryckas på en bouppteckningsblankett.
Riksskatteverket anser dessutom att förtryckning bör ske av uppgifter om den
avlidnes fastighetsinnehav, hämtade från skattemyndighetens
fastighetstaxeringsregister och uppgift om äktenskapsförord, hämtad från
Statistiska centralbyrån. De förtryckta blanketterna bör skickas till den adress
som dödsboet har i det centrala skatteregistret. Dödsboanmälan bör, som i dag,
upprättas på särskild blankett av socialförvaltningen.
Några av remissinstanserna har föreslagit kompletteringar av Riksskatteverkets
förslag. Kammarkollegiet vill att även uppgift om efterlevande makes
fastighetsinnehav skall förtryckas och Ekonomistyrningsverket vill att
blanketten skall kompletteras med en enkel handledning.
Regeringen anser att Riksskatteverkets förslag att förtrycka vissa uppgifter på
en särskild bouppteckningsblankett är ändamålsenligt. Det är inte nödvändigt att
i lag förordna om denna möjlighet. Med hänsyn till vad som gäller i fråga om
den förenklade självdeklarationen kan det dock vara lämpligt att ta in en
bestämmelse om förtryckta blanketter i 20 kap. ärvdabalken (ÄB) som handlar om
bouppteckning. Skattemyndigheten har inte alltid tillgång till de uppgifter som
behövs, t.ex. äldre äktenskapsförord. Bestämmelsen bör därför inte föreskriva en
skyldighet för skattemyndigheten att förtrycka uppgifterna utan i stället en
möjlighet för myndigheten att förtrycka dem. En förtryckning bör emellertid
alltid ske när uppgifterna är tillgängliga för skattemyndigheten. Någon
tidsgräns inom vilken en bouppteckningsblankett skall sändas till dödsboet
föreslås inte eftersom den förtryckta blanketten inte skall vara obligatorisk.
Skattemyndigheten bör emellertid sända ut blanketten så snart som möjligt. Med
hänsyn till att bouppteckning skall förrättas senast tre månader efter
dödsfallet om inte skattemyndigheten förlängt tiden (20 kap. 1 § ÄB) bör
blanketten sändas ut senast två månader efter dödsfallet.
Förutom de uppgifter som verket har nämnt bör även uppgift om samordningsnummer
enligt 18 a § folkbokföringslagen (1991:481) och, som Kammarkollegiet har
ansett, uppgift om efterlevande makes fastighetsinnehav få förtryckas. Även
efterlevande makes namn bör få förtryckas. Regeringen föreslår en sådan ordning.
I likhet med Riksskatteverket anser regeringen att det är önskvärt att den
förtryckta bouppteckningsblanketten kommer till användning i så stor
utsträckning som möjligt. Detta underlättar för både den som upprättar
bouppteckningen och för skattemyndigheterna. Regeringen anser emellertid inte
att en användning av den förtryckta blanketten bör vara obligatorisk. Om
bouppteckningsförrättaren vill använda någon annan blankett eller själv utforma
bouppteckningen bör detta vara möjligt.
Som Hovrätten för Övre Norrland har framhållit kan det i vissa fall vara så att
bouppteckningsförrättningen skall äga rum innan den förtryckta blanketten har
hunnit sändas ut. I dessa fall bör det, såsom är fallet vid behov av en blankett
för den förenklade deklarationen, vara möjligt att rekvirera en förtryckt
blankett från skattemyndigheten och använda den. I brådskande fall bör det
dessutom vara möjligt att hämta hem en tom blankett via Riksskatteverkets
webbplats eller via skattemyndighetens servicetelefon.
I vissa fall kan de förtryckta uppgifterna behöva kompletteras. Det kan också
förekomma att de har blivit felaktiga. Länsrätten i Skåne län har framfört att
dödsboet uttryckligen bör göras ansvarigt för att rätta felaktigheter eller
komplettera ofullständiga uppgifter i de förtryckta blanketterna. I 20 kap. 6 §
ÄB finns en bestämmelse som klargör att de gode männen som förrättar
bouppteckningen skall på handlingen intyga att allt har blivit riktigt
antecknat. Om en förtryckt blankett används måste de gode männen i enlighet med
denna bestämmelse kontrollera riktigheten även av de förtryckta uppgifterna.
Någon ytterligare bestämmelse om detta är inte nödvändig. Blanketten bör dock
utformas på ett sådant sätt att det tydligt framgår att eventuella felaktiga
eller ofullständiga uppgifter i blanketten skall korrigeras. Det kan också vara
lämpligt att blanketten åtföljs av en enkel handledning om hur den skall
användas.
Som Datainspektionen har påpekat bör bouppteckningsblanketten skickas till
dödsboet under den avlidnes adress för att undvika att en blankett med de
förtryckta uppgifterna kommer i orätta händer. Har en företrädare för dödsboet
kommit överens med skattemyndigheten om en annan ordning bör givetvis den gälla.
Någon uttrycklig bestämmelse i denna fråga behövs inte.
Regeringens förslag föranleder införande av en ny paragraf, 3 a §, i 20 kap. ÄB.
4.2 Automatiserad behandling
Regeringens förslag: Skattemyndigheternas verksamhet med bouppteckningar och
dödsboanmälan enligt ärvdabalken skall bedrivas med hjälp av automatiserad
behandling. Detsamma gäller skattemyndigheternas verksamhet med arvsbeskattning
enligt lagen om arvsskatt och gåvoskatt. Bestämmelser om detta skall tas in i
lagen om behandling av uppgifter inom skatteförvaltningens
beskattningsverksamhet och, i avvaktan på att den lagen träder i kraft, i
skatteregisterlagen.

Riksskatteverkets förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Merparten av remissinstanserna har lämnat förslaget utan
erinran. Hovrätten för Övre Norrland instämmer i Riksskatteverkets överväganden
i allt väsentligt. Kammarrätten i Stockholm ansluter sig till Riksskatteverkets
överväganden som enligt kammarrätten synes vara rationella. Tillräckligt
långtgående avvägningar har enligt kammarrätten också gjorts mellan olika
motstående intressen. Datainspektionen avstyrker Riksskatteverkets förslag i
dess nuvarande utformning. Eftersom Registerförfattningsutredningen inte har
haft skattemyndigheternas boupptecknings- och arvsbeskattningsverksamhet som
utgångspunkt för sina förslag kan den författningsreglering om behandling av
personuppgifter inom skatteförvaltningens beskattningsverksamhet som den
utredningen föreslog enligt inspektionen inte utan vidare ligga till grund för
den verksamhet som nu är i fråga. Inspektionen anser att de förslag som lagts
fram behöver överarbetas med hänsyn till att särskilda integritetsskyddsaspekter
gör sig gällande vid en så omfattande IT-behandling av personuppgifter i
boupptecknings- och arvsbeskattningsverksamhet som det kan bli fråga om hos
skatteförvaltningen. Verksamheten kan innefatta känsliga uppgifter om både
enskildas ekonomi och personliga förhållanden. Utgångspunkten för
skattemyndigheternas IT-användning i samband med boupptecknings- och
arvsbeskattningsverksamheten måste, enligt inspektionen, vara att endast sådana
personuppgifter behandlas som är motiverade med hänsyn till ändamålet med
IT-behandlingen, dvs. i första hand de som behövs som underlag för
skattläggningen. Inspektionen anser att det måste klarläggas och övervägas
vilken sekretess som skall komma att omfatta skattemyndigheternas
boupptecknings- och arvsbeskattningsverksamhet. Blir det exempelvis fråga om en
så omfattande registrering att folkbokföringssekretessen skall gälla? Kommer
skyddet för den som har skyddade uppgifter, exempelvis för förföljda kvinnor,
att upprätthållas? Det kan, enligt Datainspektionen, finnas behov av att
komplettera den sekretess som gäller hos skatteförvaltningen för den nu aktuella
verksamheten. Kammarkollegiet tillstyrker i huvudsak förslagen till reglering
av behandlingen av personuppgifter och andra uppgifter i verksamheten med
bouppteckningar. Ekonomistyrningsverket anser att de förslag kring
ADB-registrering av bouppteckningar som redovisas är relevanta och
kostnadseffektiva för staten. Svenska Bankföreningen vill i detta sammanhang
uppmärksamma Finansdepartementet på två frågor som skulle kunna underlätta
handläggningen i bankerna av bouppteckningsärenden. Enligt föreningen skulle
flera fördelar kunna vinnas om skattemyndigheten kunde ta fram en sida, ett
utdrag eller motsvarande av den registrerade bouppteckningen med vissa
grunduppgifter i bouppteckningsärendet. Denna handling skulle sedan kunna
utnyttjas vid dödsboets kontakter med exempelvis en bank. Såsom det är nu
tvingas dödsbodelägarna att presentera den fullständiga bouppteckningen. Vidare
föreslår föreningen att Riksskatteverket skall ha möjlighet att i särskild
ordning fatta beslut om vilka som är dödsbodelägare. Sådana åtgärder skulle
underlätta väsentligt för såväl dödsbodelägare som bankerna vad avser t.ex.
möjligheten att lyfta medel från ett bankkonto för att verkställa betalningar
för dödsboets räkning. Sveriges Begravningsbyråers Förbund, som anser att
Riksskatteverkets förslag innebär datatekniska förenklingar för myndigheten,
förutsätter att denna förenkling även avser ingivarens arbete med
bouppteckningen så att den förtryckta blanketten kan ersättas med en identisk
blankett som ingivaren själv kan få fram ur det dataprogram som ingivaren
använder.
Skälen för regeringens förslag: Riksskatteverket har uppgett att
skatteförvaltningen avser att bedriva verksamheten med bouppteckningar och
dödsboanmälan samt arvsbeskattningen med stöd av ett ärendehanteringssystem
baserat på automatiserad behandling. Det gäller bl.a. frågor om anstånd med att
förrätta bouppteckning, arvsdeklaration, betalningsanstånd, rättelse m.m.
Regeringen har i propositionen 2000/01:33 Behandling av personuppgifter inom
skatt, tull och exekution lagt fram förslag till ny författningsreglering av
behandlingen av personuppgifter inom skatteförvaltningens verksamhet med bl.a.
beskattning och folkbokföring. Syftet med den nya regleringen är att förenkla,
modernisera och effektivisera regelsystemet.
Förslaget som nu läggs fram bygger på att skattemyndigheterna skall arbeta med
en elektronisk ärendehantering. Skattemyndigheterna avser att scanna in
bouppteckningarna. Det gäller både nya bouppteckningar som kommer in till
myndigheten och gamla bouppteckningar. Det gäller också sådana bouppteckningar
som kommer in tillsammans med de nya och sådana som myndigheten måste rekvirera
från landsarkiven.
Samtliga handlingar i ett arvsskatteärende kommer att ingå i en elektronisk akt.
Handläggarna slipper tidsödande kopieringsarbete när någon annan än myndigheten
behöver ta del av en bouppteckning. Som ett exempel kan nämnas att i Stockholm
är mer än 40 procent av arvsskatteärendena s.k. efterarvsärenden. Andelen
efterarvsärenden är sannolikt minst lika högt i övriga delar av landet. Det
krävs i dessa fall att handläggaren tar del även av bouppteckningen efter den
först avlidne maken. I många fall har den tidigare bouppteckningen handlagts på
någon annan ort. I stället för att beställa papperskopior kan handläggaren då ta
del av den tidigare bouppteckningen på bildskärm.
Den föreslagna lagen om behandling av uppgifter i skatteförvaltningens
beskattningsverksamhet innehåller ramarna för behandling av personuppgifter m.m.
i skatteförvaltningens beskattningsverksamhet. Bestämmelsen i 2 kap. 4 § nämnda
lag ger stöd för att bouppteckningarna och andra handlingar i ett
arvsskatteärende scannas in. Det är inte avsikten att innehållet i databasen
skall detaljregleras i lag (se prop. 2000/2001:33, s. 84 f). Regeringen anser
inte att det finns skäl att frångå den principen i nu aktuellt ärende. Den
precisering som kan visa sig behövas bör göras i förordning eller föreskrifter
även när det gäller verksamheten med bouppteckningar m.m.
Det är inte aktuellt med bildtolkning i samband med scanningen. Det innebär att
bouppteckningen lagras som en bild utan någon sådan funktion som skulle göra det
möjligt att söka fram någon speciell uppgift i en eller flera bouppteckningar.
Med hänsyn till detta och till de åtgärder i övrigt i fråga om bl.a. begränsning
av sökbegrepp för att leta fram en viss bouppteckning som regeringen nu
föreslår anser regeringen att risken för integritetskränkningar har eliminerats
så långt det är möjligt. Eftersom en elektronisk ärendehantering har så stora
fördelar föreslår regeringen att en sådan skall tillämpas även i verksamheten
med bouppteckningar och dödsboanmälan.
Regeringen har bl.a. föreslagit att behandlingen av personuppgifter och andra
uppgifter i den del av skatteförvaltningens verksamhet som rör
beskattningsfrågor skall regleras i en ny lag, lag om behandling av uppgifter i
skatteförvaltningens beskattningsverksamhet. Enligt förslaget skall lagen bl.a.
reglera förhållandet till personuppgiftslagen (1998:204), för vilka ändamål
uppgifterna får behandlas, databasens innehåll, utlämnande av uppgifter till
enskilda på medium för automatiserad behandling, direktåtkomst, sökbegrepp och
gallring. Den nya lagen innehåller också ett kapitel om enskildas rättigheter.
Den föreslagna lagstiftningen avses träda i kraft den 1 oktober 2001 då
skatteregisterlagen (1980:343) skall upphöra att gälla.
Uppgifter som gäller en avliden person omfattas inte av personuppgiftslagen. En
bouppteckning innehåller emellertid ofta även uppgifter om t.ex. efterlevande
make, sambo eller barn. Sådana uppgifter omfattas av bestämmelserna i
personuppgiftslagen.
Bouppteckningsverksamheten kan, som Riksskatteverket framhållit, sägas bestå av
två delar. Den ena delen består av att kontrollera att de krav som ställs på
innehållet i en bouppteckning eller en dödsboanmälan är uppfyllda samt att
registrera bouppteckningen eller dödsboanmälan. Regler om registrering av
bouppteckning och dödsboanmälan, anmaning att lämna bouppteckning m.m. finns i
20 kap. ÄB. Registreringen av bouppteckningar har civilrättslig betydelse,
eftersom en registrerad bouppteckning krävs bl.a. för att få förfoga över
bankmedel och vid ansökan om lagfart för en fastighet.
Den andra delen består av att man med tillämpning av bestämmelserna i lagen om
arvsskatt och gåvoskatt skall beräkna arvsskatt på grundval av innehållet i
bouppteckningen.
När verksamheten med bouppteckningar administrativt förs över till
skatteförvaltningen omfattas enligt Riksskatteverkets uppfattning den del av
verksamheten som gäller beräkning, fastställande och betalning m.m. av arvsskatt
av bestämmelserna i den föreslagna lagen om behandling av uppgifter i
skatteförvaltningens beskattningsverksamhet. Alla bouppteckningar resulterar
dock inte i att arvsskatt skall tas ut. Även de ärenden där arvsskatt inte utgår
bör emellertid enligt Riksskatteverkets uppfattning kunna anses omfattas av den
lagen, eftersom ändamålet är att beräkna eventuell skatt. Paralleller kan dras
med fastighetstaxeringen, där ju inte alla fastigheter åsätts ett
taxeringsvärde. Regeringen gör samma bedömning.
Den del av verksamheten som styrs av ärvdabalkens regler och som gäller
registrering av bouppteckningar respektive dödsboanmälan kan däremot inte anses
omfattas av lagen om behandling av uppgifter i skatteförvaltningens
beskattningsverksamhet. Riksskatteverket anser att även verksamheten med
bouppteckningar och dödsboanmälan samt automatiserad behandling av
bouppteckningar bör vara författningsreglerad.
Den del av verksamheten med bouppteckningar och dödsboanmälan som styrs av
ärvdabalken bör därför enligt Riksskatteverkets mening regleras i lagen om
behandling av uppgifter i skatteförvaltningens beskattningsverksamhet.
Lagen om behandling av uppgifter i skatteförvaltningens beskattningsverksamhet
avses träda i kraft den 1 oktober 2001. Eftersom lagen kommer att träda i kraft
efter den tidpunkt, den 1 juli 2001, då bouppteckningsverksamheten flyttas över
till skattemyndigheterna bör behandlingen av uppgifter i samband med
bouppteckningsverksamheten enligt Riksskatteverkets mening regleras på annat
sätt under tiden den 1 juli - den 30 september 2001.
Riksskatteverket framhåller att ett alternativ till verkets förslag är att
reglera hela verksamheten med bouppteckningar i en särskild lag. Det finns dock
enligt verkets uppfattning inget som talar för detta. Det förhållande att
arvsskatten, när den väl är framräknad, skall hanteras i skattekontosystemet
talar emot att reglera verksamheten med bouppteckningar i en särskild
författning, skild från de bestämmelser som avses gälla för behandling av
uppgifter i skatteförvaltningens beskattningsverksamhet i övrigt.
Regeringen gör även i dessa frågor samma bedömning som Riksskatteverket.
Riksskatteverket föreslår att det görs ett tillägg i 1 § skatteregisterlagen så
att såväl det centrala som de regionala skatteregistren får användas även för
verksamheten med bouppteckningar och dödsboanmälan enligt ärvdabalken. Dessutom
anser verket att bestämmelserna i 7 § skatteregisterlagen bör kompletteras med
en bestämmelse som anger att det centrala skatteregistret även får innehålla
uppgifter om bouppteckning eller dödsboanmälan, dödsbodelägare, tillgångar och
skulder samt övriga uppgifter som behövs i verksamheten med bouppteckningar och
dödsboanmälan. Om de nu föreslagna ändringarna i skatteregisterlagen görs kan
handlingarna i ett ärende lagras elektroniskt med stöd av bestämmelserna om
regionala skatteregister (11-13 §§ skatteregisterlagen).
Regeringen anser i likhet med Ekonomistyrningsverket att de förslag kring
automatiserad behandling av bouppteckningar som Riksskatteverket har redovisat
är relevanta och kostnadseffektiva för staten. Huvuddelen av remissinstanserna
har också tillstyrkt eller inte haft något att erinra mot förslagen. Regeringen
föreslår därför att skattemyndigheternas verksamhet med bouppteckningar och
dödsboanmälan skall bedrivas med hjälp av automatiserad behandling och regleras
i lagen om behandling av uppgifter inom skatteförvaltningens
beskattningsverksamhet. I avvaktan på att den lagen träder i kraft den 1 oktober
2001 skall verksamheten regleras i skatteregisterlagen.
Datainspektionen, som avstyrker Riksskatteverkets förslag i dess nuvarande
utformning, anser att de förslag som lagts fram behöver överarbetas med hänsyn
till att särskilda integritetsskyddsaspekter gör sig gällande vid en så
omfattande IT-behandling av personuppgifter i boupptecknings- och
arvsbeskattningsverksamhet som det kan bli fråga om hos skatteförvaltningen.
Regeringen har förståelse för inspektionens synpunkter och delar helt dess åsikt
att utgångspunkten för skattemyndigheternas IT-användning i samband med
boupptecknings- och arvsbeskattningsverksamheten måste vara att endast sådana
personuppgifter behandlas som är motiverade med hänsyn till ändamålet med
IT-behandlingen, dvs. i första hand de som behövs som underlag för
skattläggningen. Regeringen anser dock, i likhet med Kammarrätten i Stockholm,
att Riksskatteverket har gjort de rätta avvägningarna mellan olika motstående
intressen.
Med hänsyn till de förslag som regeringen nu lägger fram i fråga om vilka
uppgifter som skall få registreras, sökbegrepp, direktåtkomst och utlämnande av
uppgifter på annat sätt anser regeringen att man, trots att bouppteckningar och
andra handlingar som hör till en bouppteckning, exempelvis testamenten, avses
att scannas in, kan uppnå ett fullgott integritetsskydd.
Om det, sedan de nya reglerna har trätt i kraft, skulle visa sig att ytterligare
åtgärder behövs för att integritetsskyddet skall vara lika starkt sedan
bouppteckningsverksamheten flyttats över till skattemyndigheterna som det var
hos tingsrätterna är regeringen givetvis beredd att återkomma till frågan.
Vilka uppgifter som skall få registreras behandlar regeringen i nästa avsnitt.
Frågan om till vilken skattemyndighet bouppteckningar och dödsboanmälan skall
ges in behandlar regeringen i avsnittet om beslutande myndighet (avsnitt 5.3).
De förslag som Svenska Bankföreningen och Sveriges Begravningsbyråers Förbund nu
fört fram behöver analyseras närmare och kan därför inte behandlas här.
Regeringen utgår dock från att Riksskatteverket fortlöpande kommer att undersöka
möjligheterna att förenkla och förbättra den nu föreslagna administrativa
ordningen för verksamheten med bouppteckningar.
Regeringens förslag föranleder ändringar i 1 § skatteregisterlagen samt 1 kap. 4
§ och 2 kap. 3 § lagen om behandling av uppgifter inom skatteförvaltningens
beskattningsverksamhet.
4.3 Vilka uppgifter skall registreras?
Regeringens förslag: Uppgifter om bouppteckning eller dödsboanmälan,
dödsbodelägare, tillgångar och skulder samt övriga uppgifter som behövs i
verksamheten med bouppteckningar och dödsboanmälan enligt ärvdabalken skall
behandlas automatiserat.

Riksskatteverkets förslag: Överensstämmer i huvudsak med rege-ringens förslag.
Remissinstanserna: Merparten av remissinstanserna har lämnat förslaget utan
erinran. Datainspektionen påpekar att bestämmelserna i ärvdabalken om
registrering av bouppteckningar avser pappersdokument och att det är en bestyrkt
kopia av det dokumentet som skall förvaras hos skattemyndigheten.
Skattemyndigheternas verksamhet kan enligt Datainspektionens mening inte anses
motivera att man scannar in bouppteckningar och lägger upp dem som elektroniska
handlingar. Det är en avsevärd skillnad i tillgängligheten till uppgifter i
bouppteckningar om exempelvis en efterlevandes tillgångar från ett centralt,
databaserat register med elektroniska handlingar hos skatteförvaltningen och den
nuvarande hanteringen hos tingsrätterna. Om beskattningsverksamheten skulle
bedömas motivera att bouppteckningar tas in som elektroniska handlingar anser
inspektionen att man måste överväga rättsliga sökbegränsningar till skydd mot
integritetskänsliga sammanställningar. Kammarkollegiet ifrågasätter om man inte
i förslaget till ändring i skatteregisterlagen förutom hänvisningen i 7 § 3 till
skattebetalningslagen måste ha en hänvisning till lagen om arvsskatt och
gåvoskatt.
Skälen för regeringens förslag: När en handling kommer in till skattemyndigheten
skall den ankomstregistreras. Enligt Riksskatteverkets förslag skall detta ske
med hjälp av automatiserad behandling. Uppgifter om dödsbodelägare,
äktenskapsförord, testamente, försäkringar eller arvsavstående samt
bouppteckningens uppgifter om tillgångar och skulder skall också registreras.
Detsamma gäller övriga uppgifter som behövs i verksamheten med bouppteckningar
och dödsboanmälan enligt ärvdabalken. Tillgångarna skall dock inte registreras i
detalj utan i grupper som exempelvis lösöre, aktier och fastigheter. Beräkning
av bodelningsandel, värdet på giftorättsgods m.m. skall göras på grundval av de
uppgifter som registrerats. Eventuell sammanläggning skall göras med uppgifter
från bouppteckningen, eventuella tidigare ärenden i arvsskattesystemet och
skattemyndighetens gåvoskatteregister.
Den registrering av uppgifter som nämnts nu och som får behandlas i
arvsbeskattningsverksamheten är av annat slag än den scanning av bouppteckningar
med tillhörande bilagor som behandlas i avsnitt 4.2. Sådana elektroniska
handlingar lagras endast som en bild. Det är alltså inte möjligt att med
automatiserad behandling söka fram någon speciell uppgift i den elektroniska
handlingen och behandla den.
Det registreringsförfarande som Riksskatteverket har föreslagit krävs också
enligt regeringens mening för att man skall få ett modernt
ärendehanteringssystem och för att arvsbeskattningsverksamheten skall bli
rationell och kostnadseffektiv för staten. Regeringen föreslår därför ett sådant
förfarande. Vad som avses "med övriga uppgifter som behövs i verksamheten" är
sådana uppgifter som en bouppteckning skall innehålla enligt de materiella
bestämmelserna i ärvdabalken och lagen om arvsskatt och gåvoskatt.
Regeringen delar Kammarkollegiets uppfattning att 7 § 3 skattere-gisterlagen
behöver kompletteras med en hänvisning också till lagen om arvsskatt och
gåvoskatt. I likhet med Datainspektionen anser regeringen att man med det
föreslagna förfarandet bör överväga rättsliga sökbegränsningar till skydd mot
integritetskänsliga sammanställningar. Till denna fråga återkommer regeringen i
det följande.
Regeringens förslag föranleder en ändring i 7 § 3 samt en ny punkt (punkt 34) i
samma paragraf i skatteregisterlagen.
4.4 Vilken automatiserad behandling av bouppteckningsuppgifter skall få ske?
Regeringens förslag: De uppgifter som registrerats på grundval av en
bouppteckning skall, förutom i verksamheten med bouppteckningar och
dödsboanmälan enligt ärvdabalken samt arvsbeskattningen endast få användas för
sådana ändamål som lagen om behandling av uppgifter i skatteförvaltningens
beskattningsverksamhet i dess nuvarande lydelse tillåter.

Riksskatteverkets förslag: Överensstämmer i huvudsak med rege-ringens förslag.
Remissinstanserna: Merparten av remissinstanserna har lämnat förslaget utan
erinran. Vilken automatiserad behandling av personuppgifter som av
integritetsskyddsskäl bör få ske för skattemyndigheternas administration av
inkomna bouppteckningar, lottläggning och beräkning av arvsskatt skulle, enligt
Datainspektionen, kunna utgå från vad tingsrätterna haft tillstånd till.
Riksskatteverkets promemoria innehåller dessvärre ingen redogörelse för hur
tingsrätternas IT-användning i dessa hänseenden varit utformad. Inte heller
redogörs i promemorian för utfallet av remissbehandlingen av tidigare förslag om
IT-behandling vid registrering och skattläggning av bouppteckningar.
Datainspektionen har emellertid tidigare lämnat synpunkter i denna fråga och då
bl.a. framhållit att det inte kan uteslutas att information i en bouppteckning
om tillgångar och skulder har ett stort värde inte minst för kommersiella
användare. En sådan användning kan i vissa fall verka mycket stötande för de
efterlevande. Det är en avsevärd skillnad i lättillgängligheten av uppgifter om
en levande persons förmögenhet och dennas placering mellan ett centralt,
databaserat register hos skattemyndigheten och den nuvarande hante-ringen hos
tingsrätterna.
Skälen för regeringens förslag: De uppgifter som registrerats på grundval av en
bouppteckning bör få användas, förutom för de ändamål som lagen om behandling av
uppgifter i skatteförvaltningens beskattningsverksamhet i dess nuvarande
lydelse tillåter, endast för verksamheten med bouppteckningar och dödsboanmälan
samt för uttagande av arvsskatt. Som Datainspektionen har framhållit kan det
inte uteslutas att information i en bouppteckning om tillgångar och skulder har
ett stort värde inte minst för kommersiella användare. För att sådana användare
skall ha någon nytta av en viss typ av uppgifter måste det dock vara tillåtet
att använda de aktuella uppgifterna som sökbegrepp. I det följande föreslår
regeringen begränsningar i detta avseende.
Regeringens förslag föranleder en ändring i 1 § andra stycket 4
skatteregisterlagen och en ny punkt (punkt 4) i samma paragrafs tredje stycke
samt en ny punkt (punkt 8) i 1 kap. 4 §, en ändring i 2 kap. 2 § och en ny punkt
(punkt 11) i 2 kap. 3 § lagen (2001:000) om behandling av uppgifter i
skatteförvaltningens beskattningsverksamhet.
4.5 Direktåtkomst
Regeringens förslag: Riksskatteverket och skattemyndigheterna skall få ha
direktåtkomst till de uppgifter i beskattningsdatabasen som behövs för att ta ut
arvsskatt och gåvoskatt samt till handlingarna i bouppteckningsärendena.

Riksskatteverkets förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Inte någon av remissinstanserna har invänt mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag: En av tankarna med överflyttningen av
bouppteckningsverksamheten till skatteförvaltningen är att skapa ett modernt och
rationellt ärendehanteringssystem. I samband med utvecklingen av detta system
har frågan om direktåtkomst aktualiserats. Riksskatteverket har kommit fram till
att ett antal handläggare på varje skattemyndighet kommer att ha behov av
direktåtkomst till bouppteckningsärenden även i andra regioner än den egna. Det
kan t.ex. gälla i efterarvssituationer. Om en änka eller änkling flyttar efter
makens död kommer handläggaren i bouppteckningsärendet efter den sist avlidne
maken att ha behov av åtkomst till bouppteckningen efter den först avlidne.
Denna bouppteckning kan finnas hos skattemyndigheten i en annan region. Det
finns visserligen möjlighet att skicka papperskopior av bouppteckningen och
andra nödvändiga handlingar. Meningen är dock att verksamheten med
bouppteckningar skall bli så rationell som möjligt. Direktåtkomst till
uppgifterna i ärendehanteringssystemet är en del av rationaliseringen.
Riksskatteverket framhåller att verket och skattemyndigheterna har ett väl
utvecklat behörighetssystem. Systemet möjliggör att en anställd endast ges
åtkomst till de uppgifter som denne har behov av för sina arbetsuppgifter. Även
åtkomsten till uppgifterna i bouppteckningsärenden bör, enligt verket, omfattas
av behörighetssystemet. Eftersom endast de handläggare som arbetar med
bouppteckningsärenden avses få behörighet att handlägga ärenden i systemet
kommer antalet handläggare med direktåtkomst till uppgifterna att vara
begränsat.
Det förfarande som Riksskatteverket beskrivit kan enligt regeringens mening
accepteras från integritetssynpunkt. Ingen remissinstans har heller haft något
att invända mot förfarandet. På grund av detta och eftersom det möjliggör en
rationell hantering av bouppteckningsärendena föreslår regeringen att
Riksskatteverket och skattemyndigheterna skall få ha direktåtkomst till de
uppgifter i beskattningsdatabasen som behövs för att ta ut arvsskatt och
gåvoskatt samt till handlingarna i bouppteckningsärendena.
Direktåtkomst till en databas inom en myndighetsorganisation innebär dock inte
att samtliga anställda har tillgång till uppgifterna. Tvärtom medför
personuppgiftslagens allmänna bestämmelser om grundläggande krav på och säkerhet
vid behandling m.m. att olika åtgärder måste vidtas som förhindrar missbruk.
Det kan t.ex. innebära att åtkomst till olika uppgifter inom en myndighet är
begränsad med hjälp av olika behörighetsnivåer så att det är ett starkt
begränsat antal personer som har tillgång till samtliga uppgifter.
Enligt bestämmelsen i 10 § skatteregisterlagen medges s.k. riksåtkomst för vissa
uppgifter. Så länge verksamheten med bouppteckningar föreslås regleras i
skatteregisterlagen, dvs. fram till den 1 oktober 2001, bör riksåtkomst gälla
även för de uppgifter som anges i den av regeringen föreslagna nya punkten 34 i
7 §. Fr.o.m. den 1 oktober 2001 bör frågan i stället regleras på samma sätt i
lagen om behandling av uppgifter i skatteförvaltningens beskattningsverksamhet.
Regeringen föreslår en sådan ordning.
Regeringens förslag föranleder ändring i 10 § skatteregisterlagen. När det
gäller lagen om behandling av uppgifter i skatteförvaltningens
beskattningsverksamhet behövs ingen ändring, eftersom lagens bestämmelser i 2
kap. 7 § om direktåtkomst för Riksskatteverket och skattemyndigheterna hänvisar
till uppgifter som avses i bl.a. 4 § samma kapitel. Den paragrafen skall enligt
regeringens förslag utvidgas till att också avse uppgifter om verksamheten med
bouppteckningar och dödsboanmälan enligt ärvdabalken.
4.6 Sökbegrepp
Regeringens förslag: I verksamheten med bouppteckningar och dödsboanmälan enligt
ärvdabalken samt i verksamheten med att ta ut arvsskatt skall endast uppgifter
som avses i 15 kap. 2 § sekretesslagen få användas som sökbegrepp. Vid sökning
efter elektroniska handlingar skall även uppgift om namn och person- eller
samordningsnummer få användas.
Som sökbegrepp får dock inte användas sådana känsliga uppgifter som anges i 13 §
personuppgiftslagen eller uppgifter om lagöverträdelser m.m. som anges i 21 §
samma lag.

Riksskatteverkets förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.
Riksskatteverket har dock inte föreslagit några särskilda sökbegränsningar när
det gäller skattemyndigheternas sökningar i beskattningsdatabasen i verksamheten
med bouppteckningar och dödsboanmälan.
Remissinstanserna: Merparten av remissinstanserna har lämnat förslaget utan
erinran. Hovrätten för Övre Norrland anför att Registerförfattningsutredningen i
sitt betänkande SOU 1999:105 har föreslagit ett väl avvägt antal sökbegrepp och
hovrätten har tidigare tillstyrkt detta förslag. Att nu, utan ytterligare
utredning, utöka antalet sökbegrepp anser hovrätten inte vara befogat. Hovrätten
anser inte heller att Riksskatteverket på ett klart och tydligt sätt redovisat
varför just bouppteckningsverksamheten skulle vara i större behov av fler
sökbegrepp än övrig verksamhet inom skatteförvaltningen. Av dessa anledningar
avstyrker hovrätten Riksskatteverkets förslag i den här delen. Om
bouppteckningar skall få tas in som elektroniska handlingar måste man, enligt
Datainspektionen, överväga att i lagstiftningen ta in rättsliga sökbegränsningar
till skydd mot integritetskänsliga sammanställningar. Det kan även vara
nödvändigt att ha sökbegränsningar för uppgifterna i övrigt. Inspektionen kan
tillstyrka vad Riksskatteverket föreslår om sökbegränsningar. Regeringen bör
därutöver ha möjlighet att i förordning föreskriva de ytterligare
sökbegränsningar som kan visa sig behövas.
Skälen för regeringens förslag: De regionala skatteregistren får i dag enligt
bestämmelserna i 11 § andra stycket skatteregisterlagen innehålla elektroniska
handlingar. Vid sökning efter uppgifter i skatteregistret får endast uppgift om
personnummer, organisationsnummer, namn, firma, ärendebeteckning, taxeringsår,
beskattningsår, inkomstår, redovisningsperiod, handläggande enhet, datum och
uppgift om var i handläggningsgången ärendet befinner sig användas (13 § första
stycket skatteregisterlagen). Vid sökning i en sådan handling som kommit in
eller upprättats i ett ärende som hänför sig till regionen får endast
ärendebeteckning och beteckning på handling användas som sökbegrepp (13 § andra
stycket skatteregisterlagen).
Enligt bestämmelserna i 2 kap. 10 § lagen om behandling av uppgifter i
skatteförvaltningens beskattningsverksamhet får endast uppgift om namn, person-
eller samordningsnummer, beteckning för fastighet samt uppgifter som avses i 15
kap. 2 § sekretesslagen (1980:100) användas som sökbegrepp i fråga om
elektroniska handlingar. Som sökbegrepp får dock inte användas sådana känsliga
uppgifter som anges i 13 § personuppgiftslagen eller uppgifter om
lagöverträdelser m.m. som anges i 21 § samma lag. Syftet med begränsningen av
sökbegrepp är att hindra framtagande av sammanställningar av uppgifter i olika
handlingar. Däremot finns inte några begränsningar när handlingen väl är
identifierad och tillgänglig för handläggaren.
Riksskatteverket har uppgett att bouppteckningar och andra handlingar avses att
scannas in och hanteras i ett elektroniskt ärendehanteringssystem. Som framgår
av avsnitt 4.3 kommer en del uppgifter att behandlas i beskattningsdatabasen
även i annan form än som inscannade handlingar. Vid sökning efter handlingar vid
handläggningen av bouppteckningsärenden avser skatteförvaltningen inte att
använda andra sökbegrepp än namn, personnummer, ärendenummer, ankomstdatum, typ
av handling och dödsdatum. Det kommer således inte att vara möjligt att söka
fram t.ex. alla bouppteckningar med tillgångar över ett visst belopp eller med
tillgångar av ett visst slag. Det kommer inte heller att vara möjligt att söka
fram en speciell uppgift i en eller flera bouppteckningar som scannats in
eftersom det inte är aktuellt med bildtolkning i samband med scanningen.
Bouppteckningarna lagras endast som bilder.
De sökbegränsningar som anges i 2 kap. 10 § lagen om behandling av uppgifter i
skatteförvaltningens beskattningsverksamhet vid sökning efter handlingar och som
är något vidare än de som föreslogs av Registerförfattningsutredningen, lägger
inte hinder i vägen för skatteförvaltningens planer i fråga om verksamheten med
bouppteckningar och dödsboanmälan. De fyller dessutom det behov som kan ställas
på ett diarium över allmänna handlingar. Den elektroniska diarieföringen kommer
därigenom att kunna regleras av samma lag som reglerar den elektroniska
ärendehanteringen i övrigt.
I 13 § skatteregisterlagen finns bestämmelser om sökbegränsningar vid sökning i
de regionala skatteregistren. Om verksamheten med bouppteckningar och
dödsboanmälan skall ske inom ramen för skatteregisterlagen bör sökbegränsningar
motsvarande de som gäller enligt 2 kap. 10 § lagen om behandling av uppgifter i
skatteförvaltningens beskattningsverksamhet vid sökning efter handlingar enligt
Riksskatteverket föras in i skatteregisterlagen.
Sekretess gäller enligt 9 kap. 1 § sekretesslagen för alla uppgifter om
enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden när uppgifterna förekommer i
en myndighets verksamhet inom skatteområdet på det sätt som specificeras i
paragrafen. Både arvsskatteärenden och gåvoskatteärenden är emellertid enligt
paragrafens lydelse uttryckligen undantagna från sekretessen. Skattemyndighetens
uppgifter i arvsskatteärenden kommer alltså, i likhet med vad som gäller när
motsvarande uppgifter finns hos tingsrätten, att vara offentliga. Även uppgifter
i verksamheten med bouppteckningar och dödsboanmälan kommer att vara offentliga
hos skattemyndigheten i samma utsträckning som hos tingsrätten. Regeringen
avser att överväga frågan om det finns anledning att sekretessbelägga någon
eller några av de nu nämnda uppgifterna.
Om allmänheten under åberopande av offentlighetsprincipen vill ta del av
handlingarna i ett bouppteckningsärende måste det ske med utgångspunkt från vad
som sagts om skattemyndigheternas sökmöjligheter.
Riksskatteverket säger sig ha förståelse för att sökbegränsningar kan bli
aktuella även för andra uppgifter än elektroniska handlingar som föreslås få
behandlas i beskattningsdatabasen. Sådana sökbegränsningar kan dock enligt
Riksskatteverket försvåra arbetet vid ärendelottning, då det under en kort tid
varje dag kan finnas behov av att snabbt kunna ta reda på vilka ärenden som är
komplicerade. Problem kan eventuellt uppkomma även vid framställning av
statistik. Riksskatteverket förordar därför inga särskilda sökbegränsningar.
Om sökbegränsningar ändå skulle anses vara nödvändiga när det gäller
skattemyndigheternas sökningar i beskattningsdatabasen i verksamheten med
debitering av arvsskatt föreslår Riksskatteverket sådana begränsningar som
enligt 2 kap. 10 § lagen om behandling av uppgifter i skatteförvaltningens
beskattningsverksamhet gäller vid sökning efter handlingar.
Regeringen delar Riksskatteverkets uppfattning att de bestämmelser om sökbegrepp
som finns i 2 kap. 10 § lagen om behandling av uppgifter i skatteförvaltningens
beskattningsverksamhet kan gälla även vid sökning efter handlingar i
verksamheten med bouppteckningar och dödsboanmälan.
Med hänsyn till vad Datainspektionen har anfört och till vad regeringen tidigare
sagt om integritetsskyddsaspekter anser regeringen, till skillnad mot
Riksskatteverket, att det dessutom behövs en begränsning av sökbegrepp när det
gäller de uppgifter som föreslås få behandlas i beskattningsdatabasen.
Regeringen föreslår därför att i verksamheten med bouppteckningar och
dödsboanmälan enligt ärvdabalken samt i verksamheten med uttagande av arvsskatt
skall endast uppgifter som avses i 15 kap. 2 § sekretesslagen få användas som
sökbegrepp. Vid sökning efter elektroniska handlingar skall dock även uppgift om
namn och person- eller samordningsnummer få användas. Som sökbegrepp får inte
användas sådana känsliga uppgifter som anges i 13 § personuppgiftslagen eller
uppgifter om lagöverträdelser m.m. som anges i 21 § samma lag.
Bestämmelser om sådana sökbegränsningar bör tas in i både skatteregisterlagen
och lagen om behandling av uppgifter i skatteförvaltningens
beskattningsverksamhet. Regeringen föreslår en sådan ordning.
Regeringens förslag föranleder införande av en ny paragraf, 13 a §, i
skatteregisterlagen och tillägg av två nya stycken i 2 kap. 10 § lagen om
behandling av uppgifter i skatteförvaltningens beskattningsverksamhet.
4.7 Utlämnande av handlingar
Regeringens förslag: Uppgifter från beskattningsdatabasen som har sin grund i
arvsbeskattningen skall få lämnas ut på medium för automatiserad behandling till
enskilda endast om regeringen har meddelat föreskrifter om det.

Riksskatteverkets förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Inte någon av remissinstanserna har invänt mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Offentlighetsprincipen ger allmänheten rätt att
ta del av en allmän handling på stället och att få en papperskopia av
handlingen. Det finns däremot ingen skyldighet för en myndighet att lämna ut
uppgifterna i elektronisk form till en enskild person. I skatteregisterlagen
finns ingen bestämmelse som reglerar frågan om utlämnande av handling på medium
för automatiserad behandling. Enligt 2 kap. 5 § lagen om behandling av uppgifter
i skatteförvaltningens be-skattningsverksamhet får uppgifter från
beskattningsdatabasen lämnas ut på medium för automatiserad behandling till en
enskild endast om regeringen har meddelat föreskrifter om det.
Riksskatteverket är i dag restriktivt med utlämnande på medium för automatiserad
behandling till enskilda. Verket kan för närvarande inte se någon anledning att
göra någon avvikande bedömning när det gäller uppgifter i verksamheten med
bouppteckningar och dödsboanmälan.
Regeringen, som anser att samtliga uppgifter som finns i skattedatabasen bör
behandlas på samma sätt när det gäller utlämnande till enskilda personer,
föreslår att även uppgifter från beskattningsdatabasen som har sin grund i
arvsbeskattningen skall få lämnas ut på medium för automatiserad behandling till
enskilda endast om regeringen har meddelat föreskrift om det.
Med hänsyn till Riksskatteverkets restriktiva inställning till utlämnande av
uppgifter på medium för automatiserad behandling och eftersom
skatteregisterlagen avses gälla endast fram till den 1 oktober 2001 anser
regeringen inte att det finns anledning att nu ta in bestämmelser om utlämnande
i den lagen. Fr.o.m. den 1 oktober 2001 avses 2 kap. 5 § lagen om behandling av
uppgifter i skatteförvaltningens beskattningsverksamhet gälla. Där stadgas att
uppgifter i databasen får lämnas ut till en enskild på medium för automatiserad
behandling endast om regeringen har meddelat föreskrifter om det. Regeringens
förslag om utlämnande av handling till enskilda föranleder därför inget förslag
till lagändring.
4.8 Gallring av uppgifter för automatiserad behandling
Regeringens förslag: Bestämmelserna i 2 kap. 11 och 13 §§ lagen om behandling av
uppgifter i skatteförvaltningens beskattningsverksamhet skall gälla även
uppgifter och handlingar som rör verksamheten med bouppteckningar och
dödsboanmälan enligt ärvdabalken. Bestämmelserna innebär att uppgifterna enligt
huvudregeln skall gallras sju år efter utgången av det kalenderår under vilket
det beskattningsår till vilket uppgifterna eller handlingarna kan hänföras gick
ut men att detta inte hindrar att regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer meddelar föreskrifter om att uppgifter eller handlingar skall gallras
vid en annan tidpunkt än den som huvudregeln anger eller att handlingar skall
bevaras.

Riksskatteverkets förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Merparten av remissinstanserna har lämnat förslaget utan
erinran. Hovrätten för Övre Norrland delar Riksskatteverkets uppfattning att
bouppteckningar m.m. kan behöva bevaras längre tid än sju år. Hovrätten anser
att en lagändring behövs även i den delen. Utgångspunkten för regleringen måste,
enligt Datainspektionen, vara att personuppgifter inte bevaras under längre tid
än som är nödvändigt med hänsyn till ändamålen med behandlingen.
Skälen för regeringens förslag: Enligt bestämmelserna i arkivlagen (1990:782),
som är tillämpliga på tingsrätter och skattemyndigheter, skall allmänna
handlingar bevaras så att de tillgodoser rätten att ta del av allmänna
handlingar, behovet av information för rättsskipningen och förvaltningen samt
forskningens behov (3 § arkivlagen). Vidare föreskrivs att allmänna handlingar
får gallras, varvid hänsyn skall tas till dessa ändamål samt till att arkiven är
en del av kulturarvet (10 §).
När det gäller bestämmelser om bevarande och gallring måste en avvägning göras
mellan å ena sidan integritetsskyddsintressen och å andra sidan insyns- och
rättssäkerhetsaspekter, myndigheternas informationsbehov samt
forskningsintresset (se prop. 1989/90:72 s. 51 ff. och prop. 1997/98:108 s. 80).

I 9 § personuppgiftslagen läggs det fast vissa grundläggande krav på
behandlingen av personuppgifter. Bland annat anges att personuppgifter inte
skall bevaras under längre tid än vad som är nödvändigt med hänsyn till
ändamålen med behandlingen. Personuppgifter får dock bevaras för historiska,
statistiska eller vetenskapliga ändamål under en längre tid än vad som nu sagts.
Av 8 § andra stycket personuppgiftslagen följer vidare uttryckligen att lagen
inte hindrar att en myndighet bevarar allmänna handlingar eller att
arkivmaterial tas om hand av en arkivmyndighet.
En bestyrkt kopia av bouppteckningen skall förvaras hos beskattningsmyndigheten
(20 kap. 8 § andra stycket ÄB). Även en dödsboanmälan skall förvaras hos denna
myndighet (20 kap. 8 a § andra stycket ÄB). Däremot finns ingen särskild
gallringsbestämmelse. Arkivlagens bestämmelser blir därför tillämpliga.
När det gäller gallring av uppgifter och handlingar som finns på medium för
automatiserad behandling innehåller skatteregisterlagen bestämmelser om detta
(19 och 20 §§ skatteregisterlagen). Huvudregeln i 19 § första stycket innebär
att uppgifter i det centrala skatteregistret som hänför sig till en viss
beskattningsperiod gallras sju år efter utgången av det kalenderår under vilket
perioden gick ut. I andra stycket finns bestämmelser om att vissa uppgifter får
bevaras även efter den tid som anges i första stycket. Regeringen får dessutom,
enligt sjätte stycket, meddela föreskrifter om förlängd bevaringstid för bl.a.
uppgifter som avses i första stycket. Enligt huvudregeln i 20 § första stycket
skall upptagningar i regionala register gallras sju år eller, i fråga om
handlingar som avser aktiebolag eller ekonomisk förening, tio år efter
beskattningsårets utgång. Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer får enligt tredje stycket samma paragraf meddela föreskrifter om
undantag från bestämmelserna i första stycket. I 2 kap. 11 § lagen om behandling
av uppgifter i skatteförvaltningens beskattningsverksamhet föreskrivs enligt
huvudregeln att uppgifter och handlingar i databasen skall, om inget annat anges
i 12 §, gallras senast sju år efter utgången av det kalenderår då den
beskattningsperiod som uppgifterna eller handlingarna kan hänföras till gick ut.
I 2 kap. 13 § samma lag finns bestämmelser om att regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att uppgifter
eller handlingar skall bevaras under längre tid.
Vissa frågor, bl.a. om hur länge skattemyndigheterna skall bevara
bouppteckningar på medium för automatiserad behandling och om vilka andra
uppgifter som kan komma att behöva bevaras, är ännu inte lösta.
Från och med den 1 oktober 2001 avses gallringsbestämmelserna i 2 kap. lagen om
behandling av uppgifter i skatteförvaltningens beskattningsverksamhet bli
tillämpliga. Enligt 2 kap. 13 § nämnda lag har regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer möjlighet att bestämma en längre bevaringstid än vad
som anges i 11 § samma kapitel. Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer kan därigenom meddela föreskrifter om hur länge de nu aktuella
handlingarna skall bevaras.
Fram till den 1 oktober 2001 avses skatteregisterlagen gälla även för den
verksamhet med bouppteckningar och dödsboanmälan som stöds på automatiserad
behandling. Regeringen föreslår dock att ett undantag skall göras från lagens
gallringsbestämmelser. Undantaget innebär att bouppteckningar på medium för
automatiserad behandling skall bevaras. Regeringens förslag föranleder ändringar
i 19 och 20 §§ skatteregisterlagen.

5 Arvs- och gåvoskattens infogning i skattekontosystemet
5.1 En utvidgning av skattekontosystemet
Regeringens förslag: Skattekontosystemet utvidgas till att omfatta även arvs-
och gåvoskatt.

Riksskatteverkets förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Merparten av remissinstanserna har lämnat förslaget utan
erinran. Kammarkollegiet anser att förslagen beträffande arvs- och gåvoskatten i
vissa anseenden inte naturligt passar in i skattekontosystemet. På grund av
detta anser kollegiet att förslagen inte är tillräckligt genomarbetade för att
genomföras. Skatteförvaltningen är sedan tidigare väl bekant med de nuvarande
reglerna om uppbörd av arvs- och gåvoskatt. Det saknas därför, enligt kollegiets
mening, anledning att redan nu övergå till skattekontosystemet vad gäller arvs-
och gåvoskatten. Ekonomistyrningsverket anser att konsekvensen av att hantera
administrationen av dödsbon via skattekonton ger en totalt sett god ekonomi.
Svenska Bankföreningen erinrar om den utredning av skattekontoreformen som för
närvarande pågår inom Riksskatteverket. En slutrapport skall presenteras senast
den 31 maj 200l. Föreningen anser mot denna bakgrund att något beslut om att
även lägga in arvs- och gåvoskatten i skattekontosystemet inte skall fattas
innan slutrapporten presenterats och eventuella brister i systemet kunnat rättas
till.
Skälen för regeringens förslag: Fr.o.m. den 1 januari 1998 tillämpas ett nytt
system för redovisning och betalning av de mest frekventa skatterna och
avgifterna, det s.k. skattekontosystemet. Det syftar till enhetlighet och
förenkling vid bestämmande, debitering, redovisning och betalning av skatter och
avgifter genom en samordning av i första hand de oftast förekommande
regelbundna skatterna och avgifterna. Skattekontosystemet omfattar bl.a.
innehållen skatt, dvs. av arbetsgivare gjorda skatteavdrag från ersättning för
arbete, socialavgifter, mervärdesskatt, inkomstskatt, fastighetsskatt och
förmögenhetsskatt. Det nya systemet regleras i skattebetalningslagen (1997:483,
SBL).
Skattekontosystemet omfattar inte samtliga skatter och avgifter. Bl.a.
punktskatterna, kupongskatten samt arvs- och gåvoskatten lämnades från början
utanför skattekontosystemet. Avsikten är emellertid att också dessa skatter samt
även andra skatter och avgifter på sikt skall omfattas av den nya ordningen för
redovisning och betalning m.m. Genom enkla och enhetliga förfaranderegler på
skatte- och avgiftsområdet kan skatteadministrationen effektiviseras och göras
mer resurssnål samtidigt som de enskilda skatte- och avgiftsbetalarna ges
möjlighet att lättare skaffa sig kunskap om och överblicka gällande regelsystem
(jfr prop. 1996/97:100 s. 257 f.).
Enligt Riksskatteverkets mening är det lämpligt att reglerna om debitering och
betalning av arvs- och gåvoskatt tas in i skattebetalningslagen och att dessa
skatter sålunda förs in i skattekontosystemet i samband med att ansvaret för
inregistrering av bouppteckningar och arvsbeskattning förs över till
skattemyndigheterna.
Kammarkollegiet anser att förslagen beträffande arvs- och gåvoskatten i vissa
avseenden inte naturligt passar in i skattekontosystemet och att förslagen inte
är tillräckligt genomarbetade för att genomföras nu. Regeringen kan i viss mån
hålla med om det förstnämnda men anser att de justeringar som behövs kan göras
nu. Regeringen anser inte heller att det finns skäl att invänta den rapport från
Riksskatteverket som Svenska Bankföreningen nämnt. Inget tyder på att det
skulle finnas sådana brister i systemet som behöver rättas till för att den
föreslagna utvidgningen skall kunna ske. Att arvs- och gåvoskatten infogas i
skattekontosystemet redan i samband med att arvsbeskattningen förs över till
skattemyndigheterna är viktigt eftersom detta, som också Ekonomistyrningsverket
framhållit, totalt sett är samhällsekonomiskt fördelaktigt. Regeringen delar
sålunda Riksskatteverkets uppfattning och föreslår att skattebetalningslagens
bestämmelser om debitering och betalning av skatt nu utvidgas till att omfatta
även arvs- och gåvoskatten. Däremot bör bestämmelserna om redovisning och
bestämmande av arvs- och gåvoskatt stå kvar i ärvdabalken (ÄB) respektive lagen
(1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt (AGL).
Bestämmelserna om i vilken omfattning skattebetalningslagens bestämmelser skall
gälla i fråga om arvs- och gåvoskatt bör tas in i en ny paragraf i 1 kap. SBL.
En följd av arvs- och gåvoskattens infogning i skattekontosystemet är att
skattebetalningslagens bestämmelser om bl.a. omprövning och överklagande i 21
respektive 22 kap. blir tillämpliga när det gäller beslut om debitering och
betalning samt anstånd med betalning av arvs- och gåvoskatt.
Regeringens förslag föranleder införandet av en ny paragraf, 1 kap. 1 a §, i
skattebetalningslagen samt ändringar i 34 och 44 §§ AGL.
5.2 Förseningsavgift vid för sent lämnad gåvodeklaration och anstånd med att
lämna deklaration

Regeringens förslag: Bestämmelser om förseningsavgift vid för sent lämnad
gåvodeklaration och om anstånd med att lämna sådan deklaration skall tas in i
lagen om arvsskatt och gåvoskatt.
Förseningsavgiften skall vara 1 000 kronor.

Riksskatteverkets förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Merparten av remissinstanserna har lämnat förslagen utan
erinran. Hovrätten för Övre Norrland ifrågasätter nödvändigheten av en
förseningsavgift eftersom möjligheten att förelägga vid vite kvarstår. Enligt
Kammarrätten i Stockholm går Riksskatteverkets förslag inte tillräckligt långt.
Kammarrätten frågar sig varför förseningsavgift bara skall utgå vid för sent
inlämnade deklarationer. Enligt kammarrätten borde motsvarande gälla även vid
för sent inlämnade bouppteckningar.
Skälen för regeringens förslag: Riksskatteverket har föreslagit införande av en
förseningsavgift vid för sent inlämnad gåvodeklaration. Någon motsvarande avgift
har däremot inte föreslagits om en bouppteckning lämnas in för sent.
Riksskatteverket anser att det inte är nödvändigt att införa en särskild
förseningsavgift för att bouppteckningarna skall lämnas in i rätt tid. Dessutom
anser verket att en förseningsavgift skulle komma att medföra
tillämpningsproblem i fråga om exempelvis tilläggsbouppteckningar. När det
gäller gåvodeklarationer behövs emellertid enligt Riksskatteverkets mening ett
påtryckningsmedel i form av en förseningsavgift om nuvarande ränteregler slopas.
I avsnitt 4.1 har regeringen föreslagit att en bouppteckningsblankett med vissa
förtryckta uppgifter skall få skickas ut med automatik till dödsboet.
Skattemyndigheten skall bevaka att bouppteckningen kommer in i rätt tid. Om den
inte gör det finns det en möjlighet för skattemyndigheten att vid vite förelägga
den uppgiftsskyldige att komma in med bouppteckningen (20 kap. 9 § ÄB). I
avsnitt 5.6 föreslår regeringen att betalning av arvsskatt och gåvoskatt skall
ske senast vid den förfallodag som infaller närmast efter det att 30 dagar har
gått från beslutsdagen och i avsnitt 5.9 att räntebestämmelserna i lagen om
arvsskatt och gåvoskatt skall ersättas med räntebestämmelserna i
skattebetalningslagen. Detta innebär att räntan inte längre kan ses som ett
påtryckningsmedel för att bouppteckningar eller gåvodeklarationer skall lämnas
in i tid.
När det gäller en bouppteckning är registreringen av denna viktig för
dödsbodelägarna eftersom en registrerad bouppteckning behövs t.ex. för att
dödsbodelägarna skall kunna lyfta pengar från dödsboets bankkonton.
Dödsbodelägarna har därför i regel ett eget intresse av att så snart som möjligt
lämna in en bouppteckning för registrering. Dessutom har skattemyndigheten
kännedom om vilka som har avlidit och vet därigenom i vilka fall det skall komma
in en bouppteckning eller en dödsboanmälan. Med hänsyn till vad som sagts nu
anser regeringen, i likhet med Riksskatteverket men till skillnad mot
Kammarrätten i Stockholm, att det inte finns något behov av en förseningsavgift
som påtryckningsmedel när det gäller ingivande av bouppteckningar.
Däremot kan en förseningsavgift vara motiverad beträffande sådana
gåvodeklarationer som avses i 45 § första stycket D AGL trots att det, som
Hovrätten för Övre Norrland framhållit, finns en möjlighet till
vitesföreläggande om deklaration inte ges in. I detta fall har ju
skattemyndigheten normalt inte någon kännedom om gåvan. Om bestämmelserna om
ränta i lagen om arvsskatt och gåvoskatt ersätts med räntereglerna i
skattebetalningslagen bör enligt regeringens mening en förseningsavgift införas
vid för sent lämnad gåvodeklaration.
Regeringen föreslår att bestämmelser om förseningsavgift vid för sent lämnad
gåvodeklaration och bestämmelser om befrielse i vissa fall från sådan avgift tas
in i lagen om arvsskatt och gåvoskatt. Förseningsavgiften bör vara 1 000 kronor
i likhet med vad som gäller i fråga om för sent lämnad skattedeklaration enligt
skattebetalningslagen. Bestämmelserna bör utformas med motsvarande bestämmelser
i skattebetalningslagen som förebild.
Enligt Riksskatteverket bör bestämmelserna om förseningsavgift kombineras med
bestämmelser om anstånd med att lämna en gåvodeklaration. Inte någon av
remissinstanserna har haft något att erinra mot detta förslag.
Regeringen gör samma bedömning som Riksskatteverket och föreslår att
bestämmelser om anstånd med att lämna gåvodeklaration tas in i lagen om
arvsskatt och gåvoskatt. Även dessa bestämmelser bör utformas med motsvarande
bestämmelser i skattebetalningslagen som förebild.
Regeringens förslag föranleder införandet av tre nya paragrafer, 46 a, 47 a och
47 b §§, i lagen om arvsskatt och gåvoskatt.
5.3 Beslutande myndighet
Regeringens förslag: Bestämmelserna om beslutande myndighet i
skattebetalningslagen skall justeras så att de kan tillämpas även i fråga om
beslut rörande arvsskatt.
Nuvarande bestämmelser om beslutsmyndighet i lagen om arvsskatt och gåvoskatt
ersätts med hänvisningar till skattebetalningslagens regler om beslutande
myndighet.
I ärvdabalkens bestämmelser om vilken skattemyndighet en bouppteckning skall ges
in till skall hänvisningen till beslutande myndighet enligt lagen om arvsskatt
och gåvoskatt ersättas med en hänvisning till motsvarande bestämmelser i
skattebetalningslagen.

Riksskatteverkets förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Merparten av remissinstanserna har lämnat förslagen utan
erinran. Enligt Hovrätten för Övre Norrland blir konsekvenserna av
Riksskatteverkets förslag att det i en del fall kommer att finnas flera möjliga
registreringsmyndigheter för en bouppteckning och detta är en inte önskvärd
förändring. Hovrätten avstyrker därför Riksskatteverkets förslag och förordar i
stället att rätt beslutsmyndighet kvarstår i ärvdabalken och lagen om arvsskatt
och gåvoskatt på det sätt som regeringen föreslog i prop. 2000/01:21. I
skattekontosystemet bör, enligt hovrätten, ändock dödsboet kunna betraktas som
skattskyldig på det sätt som Riksskatteverket avsett. Emellertid måste då en
generell hänvisning till skattebetalningslagen införas i lagen om arvsskatt och
gåvoskatt när det gäller debiteringen av sådan skatt. Enligt Kammarrätten i
Stockholm finns det en poäng i att använda skattekontot även för arvs- och
gåvoskatt men ifrågasätter om det inte behövs ytterligare överväganden i denna
del. Det normala är att arvsskatten förskotteras av dödsboet. Endast i enstaka
fall skall skatten erläggas direkt av arvingar, testamentstagare och
förmånstagare. Riksskatteverket har valt en lösning som innebär att inte bara
dödsboets förhållanden, dvs. den avlidnes hemvist, blir vägledande. Hänsyn skall
även i vissa fall tas till mottagarens hemvist. Detta torde dock leda till en
del praktiska bekymmer när det gäller att samordna uppbördsfrågorna i de fall
där arvsskatten inte bara skall förskjutas av dödsboet. Ytterligare överväganden
synes därför enligt kammarrätten påkallade i forumfrågan. Härtill kommer att
enligt 2 kap. 1 § SBL kommer den skattemyndighet att vara beslutande som senast
var behörig att fatta beslut som rörde den avlidne. Bestämmelserna i lagrummet
knyter an till året före det år då beslutet skall fattas. Denna forumregel synes
kammarrätten oklar eftersom det inte finns någon tidsfrist angiven när beslut
om arvsskatt senast skall fattas. Kammarkollegiet anför att det saknas regler i
ärvdabalken och lagen om arvsskatt och gåvoskatt om när beslut om arvsskatt
skall fattas. Den av Riksskatteverket föreslagna regeln om beslutande myndighet
blir därför omöjlig att tillämpa. Kollegiet avstyrker de föreslagna
forumbestämmelserna och förordar en lagstiftning som motsvarar den som gäller i
dag.
Skälen för regeringens förslag: Lagen om arvsskatt och gåvoskatt innehåller
bl.a. bestämmelser om beslutande myndighet i fråga om arvsskatt och gåvoskatt
(34 och 44 §§ AGL). I 20 kap. 8 § ÄB finns bestämmelser om vilken
skattemyndighet en bouppteckning skall ges in till (avser ärvdabalkens lydelse
från och med den 1 juli 2001). I paragrafen hänvisas till beslutande myndighet
enligt lagen om arvsskatt och gåvoskatt. I skattebetalningslagen finns
bestämmelser om beslutande myndighet i 2 kap.
Riksskatteverket föreslår att bestämmelser om beslutande myndighet i frågor som
rör arvsskatt och gåvoskatt skall ges genom hänvisningar i 34 § respektive 44 §
AGL till behörighetsreglerna i 2 kap. SBL.
Regeringen, som anser att den lagstiftningsteknik som Riksskatteverket har
förordat är ändamålsenlig, föreslår en sådan ordning. De hänvisningar i 34 och
44 §§ AGL som Riksskatteverket föreslagit måste dock, som Hovrätten för Övre
Norrland och Kammarrätten i Stockholm påpekat, justeras för att undvika att
flera myndigheter blir behöriga att fatta beslut i samma frågor.
Rätten att fatta beslut om skatt enligt skattebetalningslagen som rör juridiska
personer regleras i 2 kap. 2 § SBL. Där sägs bl.a. att beslut som rör en
skattskyldigs dödsbo fattas av den skattemyndighet som senast var behörig att
fatta beslut som rörde den skattskyldige. Bestämmelsen bör justeras så att den
inte bara gäller beslut som rör en skattskyldigs dödsbo utan alla beslut som rör
ett dödsbo oberoende av om den avlidne var skattskyldig eller inte. Härigenom
kan bestämmelsen tillämpas också i fråga om beslut om sådan arvsskatt som skall
"förskjutas" av ett dödsbo, dvs. sådan arvsskatt som skall betalas in av
dödsboet.
När arvsskatten inte skall förskjutas av dödsboet, skall skatten enligt
bestämmelserna i lagen om arvsskatt och gåvoskatt påföras den som förvärvar
egendomen, dvs. i regel arvtagare, testamentstagare eller legatarie. Arvsskatten
bör beslutas av en och samma skattemyndighet oberoende av om det är dödsboet
eller någon annan som är skyldig att betala arvsskatten. Regeringen föreslår
därför att beslut om arvsskatt alltid skall fattas av den skattemyndighet som
senast var behörig att fatta beslut som rörde den avlidne.
Om den avlidne har bytt folkbokföringsort efter den 1 november året före
dödsfallsåret bör beslut om arvsskatt, liksom andra beslut om skatt som rör
dödsboet, fattas av skattemyndigheten i den region där den avlidnes senaste
rätta folkbokföringsort var belägen. Bestämmelserna i 2 kap. 5 § SBL om att
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får besluta att
uppgifter som enligt skattebetalningslagen skall fullgöras av en viss
skattemyndighet i stället skall fullgöras av en annan skattemyndighet bör gälla
även i fråga om beslut om arvsskatt.
Regeringen föreslår med hänsyn till vad som sagts nu att regleringen om
beslutande myndighet i lagen om arvsskatt och gåvoskatt bör ske genom en
hänvisning till bestämmelserna i 2 kap. 2 och 5 §§ SBL när det gäller arvsskatt.
När det gäller gåvoskatt är förhållandena något annorlunda. I detta fall är det
gåvotagaren som är skattskyldig (2 § AGL). Med hänsyn till detta bör, som
Riksskatteverket föreslagit och som inte någon av remissinstanserna har haft
något att erinra mot, de allmänna reglerna om beslutande myndighet i 2 kap. SBL
tillämpas. Regeringen föreslår en sådan ordning. Även i detta fall bör
regleringen om beslutande myndighet i lagen om arvsskatt och gåvoskatt ske genom
en hänvisning till bestämmelserna i skattebetalningslagen. Den tidpunkt som
skall vara avgörande för vilken skattemyndighet som är behörig att fatta beslut
om gåvoskatt bör emellertid vara den då skattskyldigheten inträder i stället för
den då beslutet skall fattas. Hänvisningen bör ske till 2 kap. 1, 2 och 5 §§
SBL. Om 1 eller 2 § skall tillämpas blir givetvis beroende av om den
skattskyldige är en fysisk eller en juridisk person. Bestämmelserna i 2 kap. 5 §
SBL, som gäller överflyttning av ärenden mellan myndigheter, bör gälla i de
fall överflyttningen rör beslut om gåvoskatt.
Hovrätten för Övre Norrland avstyrker förslaget att bestämmelserna om rätt
beslutsmyndighet skall tas in i skattebetalningslagen. Enligt hovrätten blir
konsekvenserna av Riksskatteverkets förslag att det i en del fall kommer att
finnas flera möjliga registreringsmyndigheter för en bouppteckning. Detta skulle
givetvis inte vara en rationell ordning eftersom en bouppteckning skall lämnas
in till registreringsmyndigheten och den som ger in en bouppteckning aldrig bör
behöva tveka om till vilken myndighet detta skall ske.
Regeringen, som nu föreslagit att arvsskatt skall beslutas av den
skattemyndighet som senast var behörig att fatta beslut som rörde den avlidne,
föreslår att en bouppteckning eller en dödsboanmälan skall ges in till samma
skattemyndighet. Om uppgiften att fatta beslut som rör ett dödsbo har flyttats
över till en annan skattemyndighet enligt bestämmelserna i 2 kap. 5 § SBL bör
bouppteckningar och dödsboanmälan ges in dit. Med den nu föreslagna ordningen
bör en ingivare inte behöva tveka om till vilken myndighet han eller hon skall
vända sig. I de flesta fall kommer dessutom en förtryckt bouppteckningsblankett
att ha sänts ut till dödsboet och av den bör det kunna framgå till vilken
skattemyndighet bouppteckningen skall ges in.
I detta sammanhang bör det nämnas att regeringen i proposition 2000/01:21 har
föreslagit en hänvisning i 20 kap. 8 § ÄB till 34 § AGL. Riksdagen har godtagit
detta förslag. Om riksdagen godtar även regeringens nu framlagda förslag kommer
den beslutsbehörighet som anges i 2 kap. 2 och 5 §§ SBL också att gälla i fråga
om beslut om arvsskatt. På grund av hänvisningen i 20 kap. 8 § ÄB till 34 § AGL
skall då en bouppteckning ges in till den skattemyndighet som är behörig att
fatta beslut om arvsskatten.
Regeringen föreslår nu att den aktuella hänvisningen i ärvdabalken i förenklande
syfte skall justeras och göras direkt till 2 kap. 2 och 5 §§ SBL.
Regeringens förslag föranleder ändringar i 2 kap. 2 § SBL, 34 och 44 §§ lagen
(2001:95) om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt samt i 20
kap. 8 § lagen (2001:94) om ändring i ärvdabalken.
5.4 Debitering och betalning av arvs- och gåvoskatt
Regeringens förslag: Arvs- och gåvoskatt samt förseningsavgift vid för sent
lämnad gåvodeklaration skall debiteras och betalas enligt reglerna i
skattebetalningslagen. I fråga om ränta på sådan skatt och avgift skall
skattebetalningslagens regler om bestämmande, debitering och betalning
tillämpas.

Riksskatteverkets förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har yttrat sig särskilt i frågan.
Skälen för regeringens förslag: I avsnitt 5.1 har regeringen föreslagit att
skattekontosystemet skall utvidgas till att omfatta även arvs- och gåvoskatt. De
materiella reglerna om hur arvs- och gåvoskatt skall bestämmas skall även i
fortsättningen finnas i lagen om arvsskatt och gåvoskatt. Detsamma gäller
reglerna om hur underlaget för bestämmande av sådana skatter skall redovisas.
Med hänsyn härtill är det endast tillämpningsområdet för skattebetalningslagens
regler om debitering och betalning av skatt som utvidgas till att också avse
arvs- och gåvoskatt.
Skattebetalningslagens regler om debitering och betalning bör enligt
Riksskatteverkets mening också tillämpas i fråga om förseningsavgift vid för
sent avlämnad gåvodeklaration.
Regeringen anser att den mest ändamålsenliga lösningen ur administrativ
synvinkel vid uttagande av arvs- och gåvoskatt samt sådan förseningsavgift som
regeringen föreslagit i avsnitt 5.2 är att låta skattebetalningslagens regler om
debitering och betalning gälla. Regeringen föreslår därför, i likhet med
Riksskatteverket, en sådan ordning.
När det däremot gäller ränta på arvs- och gåvoskatt samt på den föreslagna
förseningsavgiften bör den inte bara debiteras och betalas enligt bestämmelserna
i skattebetalningslagen utan också beräknas enligt bestämmelserna i den lagen.
Regeringen föreslår en sådan ordning. Det innebär bl.a. att
skattebetalningslagens regler om kostnadsränta och intäktsränta blir tillämpliga
även i fråga om arvs- och gåvoskatt samt förseningsavgift enligt lagen om
arvsskatt och gåvoskatt.
Den materiella bestämmelsen om detta bör tas in i skattebetalningslagen. I
upplysande syfte bör det dessutom i lagen om arvsskatt och gåvoskatt anges att
när det gäller debitering och betalning av arvs- och gåvoskatt finns
bestämmelserna i skattebetalningslagen.
Regeringens förslag föranleder införande av en ny paragraf, 1 kap. 1 a §, i
skattebetalningslagen, samt tillägg av ett nytt stycke i vardera 34 och 44 §§
AGL.
5.5 På vilket skattekonto skall arvsskatt och gåvoskatt registreras?
Regeringens förslag: Arvsskatt som skall förskjutas av dödsboet skall
registreras på dödsboets skattekonto.
Arvsskatt som skall betalas av den som förvärvat egendom samt gåvoskatt skall
registreras på förvärvarens respektive gåvotagarens skattekonto.
Inbetalda belopp skall registreras på den betalningsskyldiges skattekonto.

Riksskatteverkets förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Merparten av remissinstanserna har lämnat förslagen utan
erinran. Kammarkollegiet påpekar att den föreslagna ordningen inte fungerar för
den arvsskatt som hänförs till legat. Legatarien är inte ansvarig för dödsboets
skulder och skall inte behöva vidkännas avräkning för den avlidnes
inkomstskatteskulder på belopp som inbetalats som arvsskatt för legatet.
Kollegiet avstyrker därför förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Enligt 2 § AGL är den skattskyldig som förvärvar
egendomen, dvs. bl.a. arvtagaren. Enligt 54 § samma lag skall emellertid
dödsboet i de flesta fall "förskjuta" skatten. Innebörden av detta uttryckssätt
är att medan skatten visserligen beräknas med beaktande av de olika arvtagarna
samt med hänsyn till deras släktskap med arvlåtaren och till storleken av deras
lotter, så slås den sammanlagda skatten - i den utsträckning den skall
förskjutas av dödsboet - ihop till ett belopp. Detta belopp meddelas dödsboet
(eller ingivaren av bouppteckningen), som också tillställs ett inbetalningskort.
Beloppet är dock inte förtryckt på inbetalningskortet utan får fyllas i av den
som verkställer betalningen.
När arvsskatten skall påföras ett skattekonto kan det, som Riksskatteverket
påpekat, i och för sig ifrågasättas om den nuvarande ordningen bör bestå eller
om arvsskatten i stället skall påföras de olika arvtagarna. Riksskatteverket har
emellertid stannat för att inte föreslå någon ändring i reglerna om att
dödsboet skall förskjuta arvsskatten.
Regeringen finner, i likhet med Riksskatteverket, inte skäl att göra någon
ändring i bestämmelserna om vem som i första hand skall betala arvsskatten.
Regeringen anser sålunda att arvsskatten även i fortsättningen bör förskjutas av
dödsboet i samma utsträckning som nu. Med hänsyn till detta bör sådan arvsskatt
som skall förskjutas av dödsboet registreras på den avlidnes, dvs. dödsboets
skattekonto. I sådana fall bör dödsboet av lagtekniska skäl likställas med en
skattskyldig. Regeringen föreslår en sådan ordning.
I vissa fall skall emellertid arvsskatten enligt bestämmelserna i lagen om
arvsskatt och gåvoskatt inte förskjutas av dödsboet. Det gäller bl.a.
förmånstagarförvärv. I sådana fall skall den som förvärvat egendomen betala
arvsskatten. Sådan arvsskatt, liksom gåvoskatt, bör, som Riksskatteverket
föreslagit registreras på arvtagarens respektive gåvotagarens skattekonto.
Det kan också inträffa att ett dödsbo skall förskjuta sådan skatt som avser ett
legat. Den som genom testamente fått ett legat räknas inte som dödsbodelägare
och är inte ansvarig för dödsboets skulder. Legatarien skall, som
Kammarkollegiet framhållit, inte behöva vidkännas avräkning för den avlidnes
skatteskulder på belopp som inbetalats som arvsskatt för legatet. Regeringen
föreslår att en bestämmelse om detta tas in i 16 kap. SBL.
Det bör dessutom nämnas att det förekommer att den som ger en gåva utfäster sig
att betala gåvoskatten. En sådan utfästelse gäller gentemot gåvotagaren men
medför inte att dennes skattskyldighet faller bort. Också i sådana fall bör
därför skatten registreras på gåvotagarens skattekonto.
Enligt 3 kap. 5 § tredje stycket SBL skall skattemyndigheten registrera bl.a.
gjorda inbetalningar på den skattskyldiges skattekonto. Regeringen föreslår
ingen ändring av denna bestämmelse. Det innebär att betald arvs- och gåvoskatt
liksom andra skatter och avgifter som tas in enligt bestämmelserna i
skattebetalningslagen skall registreras på den betalningsskyldiges skattekonto.
Regeringens förslag föranleder tillägg av en ny punkt, punkt 7, i 1 kap. 4 §
tredje stycket, en ändring av 16 kap. 9 § SBL och införande av en ny paragraf,
10 a §, i samma kapitel.
5.6 Betalningsfrist
Regeringens förslag: Betalning av arvs- och gåvoskatt samt förseningsavgift
enligt lagen om arvsskatt och gåvoskatt skall ske senast den förfallodag som
infaller närmast efter det att 30 dagar har gått från beslutsdagen.
Riksskatteverkets förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Merparten av remissinstanserna har inte yttrat sig särskilt i
frågan.
Skälen för regeringens förslag: I dag är betalningsfristen för arvs- och
gåvoskatt enligt bestämmelserna i 52 § 1 mom. AGL sex veckor från det att
beslutet om skatten meddelades. Enligt bestämmelserna i 16 kap. 6 § SBL skall
skatter och avgifter som har bestämts genom ett omprövningsbeslut betalas senast
den förfallodag som infaller efter det att 30 dagar har gått från beslutsdagen.
Detsamma gäller beslut om debitering av skattetillägg och förseningsavgift samt
skattemyndighetens beslut om ansvar enligt 12 kap. samma lag. Förfallodagar är
den 17 och 26 januari, den 12, 17 och 26 augusti, den 12 och 27 december samt
den 12 och 26 i övriga månader.
Riksskatteverkets förslag innebär att dödsboet, arvtagaren eller gåvomottagaren
får en betalningsfrist på minst 30 dagar, och i vissa fall ända upp till 42
dagar, beroende på när skattebeslutet fattas. Verket framhåller att den
föreslagna betalningsfristen i praktiken inte innebär någon större försämring i
fråga om arvsskatten för de skattskyldiga jämfört med vad som gäller i dag.
Flertalet dödsbon förskjuter nämligen omgående skatten för att snabbt få
tillbaka bouppteckningen.
Enligt regeringens mening finns det inte skäl att ha en längre betalningsfrist
för arvs- och gåvoskatt än vad som gäller för övriga skatter och avgifter som
skall betalas enligt bestämmelserna i skattebetalningslagen. Den betalningsfrist
som gäller för skatt som skall betalas enligt ett grundläggande beslut om
slutlig skatt, dvs. betalning senast den förfallodag som infaller närmast efter
det att 90 dagar har gått från beslutsdagen, anser regeringen vara alltför
generös när det gäller arvs- och gåvoskatt. Däremot anser regeringen att den
betalningsfrist som Riksskatteverket förespråkat och som bl.a. gäller för skatt
som bestämts genom omprövningsbeslut är väl avvägd. Regeringen föreslår därför
en sådan frist. Den föreslagna fristen bör också gälla i fråga om sådan
förseningsavgift som skall tas ut enligt bestämmelserna i lagen om arvsskatt och
gåvoskatt. Tidsfristen för betalning av arvsskatt och gåvoskatt bör anges i en
särskild bestämmelse.
Regeringens förslag föranleder införande av en ny paragraf, 16 kap. 7 a §, i
skattebetalningslagen.
5.7 Anstånd med betalning av arvs- och gåvoskatt

Regeringens förslag: Bestämmelserna om anstånd med betalning av skatt i lagen om
arvsskatt och gåvoskatt skall, med vissa justeringar, flyttas över till
skattebetalningslagen.

Riksskatteverkets förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Kammarkollegiet tillstyrker de föreslagna bestämmelserna om
anstånd men framhåller att det inte klart framgår om skattebetalningslagens
bestämmelser om anstånd täcker den nuvarande möjligheten i 55 § 3 mom. AGL till
anstånd då överrätt höjt skattebeloppet. Övriga remissinstanser har inte yttrat
sig särskilt i frågan.
Skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna i 55 § 1-6 mom. AGL om anstånd
med betalning av fastställd skatt innebär en möjlighet att medge anstånd i högst
10 och, i vissa fall, ända upp till 20 år. Regeringen har dessutom möjlighet
att, när synnerliga skäl föreligger, medge betalning av skatt genom högst 20
årliga betalningar. Bestämmelserna innehåller också detaljer om
betalningsintervall och belopp. För betalningsanstånd krävs att den
skattskyldige ställer säkerhet för skatten.
Bestämmelser om anstånd med betalning av skatt finns också i
skattebetalningslagen (17 kap.).
Enligt Riksskatteverkets mening bör bestämmelserna om anstånd med betalning av
arvs- och gåvoskatt så långt som möjligt knyta an till skattebetalningslagens
bestämmelser. Riksskatteverket föreslår därför att reglerna i
skattebetalningslagen om anstånd med betalning av skatt skall bli tillämpliga
också på arvs- och gåvoskatt. Detta gäller bestämmelserna om anstånd vid nedsatt
betalningsförmåga samt vid omprövning och överklagande. Riksskatteverket
föreslår dessutom att bestämmelserna om anstånd i 55 § 1-6 mom. AGL flyttas över
till skattebetalningslagen.
De nuvarande bestämmelserna om anstånd i lagen om arvsskatt och gåvoskatt är med
tanke på det utvecklade kreditväsende som finns i dag otidsenliga. Enligt
regeringens mening kan det ifrågasättas om det i dagens läge kan anses finnas
något behov av bestämmelser om anstånd med betalning av arvs- och gåvoskatt
under så lång tid som upp till 20 år. Det bör inte ankomma på staten att fungera
som kreditgivare annat än för en kortare tidsperiod. Regeringen är dock inte
beredd att i detta sammanhang föreslå att de aktuella anståndsreglerna slopas.
Frågan behöver övervägas ytterligare. Här kan nämnas att möjligheter till
anstånd med betalning av arvs- och gåvoskatt vid generationsskiften av företag
för närvarande övervägs av 3:12-utredningen (Dir. 1999:72). Regeringen föreslår
därför att bestämmelserna om anstånd med betalning av skatt i lagen om arvsskatt
och gåvoskatt, med vissa justeringar, flyttas över till skattebetalningslagen.
Det krav på säkerhet som nu ställs vid dessa betalningsanstånd bör vara kvar.
Däremot bör, eftersom en sådan regel inte finns i fråga om andra skatter som
skall betalas enligt bestämmelserna i skattebetalningslagen, kravet på en
skuldförbindelse avskaffas. Regeringen föreslår en sådan ordning.
I skattebetalningslagen saknas särskilda bestämmelser om senaste ansökningsdag,
betalningsintervall och med vilka belopp som anstånd kan medges. Det ankommer på
skattemyndigheterna att bedöma frågor om anståndstid, anståndsbeloppets storlek
samt intervaller för betalning (jfr prop. 1996/97:100 s. 615). Detta bör enligt
regeringens mening gälla också i fråga om arvs- och gåvoskatt. Därför anser
regeringen, i likhet med Riksskatteverket, att bestämmelserna i lagen om
arvsskatt och gåvoskatt om olika betalningsintervaller och belopp kan slopas.
Regeringen vill också undanröja den tveksamhet som Kammarkollegiet gett uttryck
för när det gäller anstånd med betalning av skattebelopp som överrätt bestämt.
Regeringens förslag att skattebetalningslagens regler om debitering och
betalning av skatt även skall gälla i fråga om arv- och gåvoskatt innebär att
all debitering av sådan skatt görs av skattemyndigheten. Om en domstol efter ett
överklagande har höjt t.ex. en arvsskatt skall skattemyndigheten enligt 11 kap.
20 § SBL göra den ändring i debiteringen som föranleds av domstolens beslut.
Ansökningar om anstånd med betalning av den ytterligare skatt som skall betalas
skall som en konsekvens av detta alltid prövas av skattemyndigheten som första
instans. Därmed uppnås överensstämmelse med vad som gäller vid
inkomstbeskattningen (jfr prop. 2000/01:21, s. 58). Om den skattskyldige inte är
nöjd med skattemyndighetens beslut i anståndsfrågan gäller
skattebetalningslagens bestämmelser om omprövning och överklagande (se 21 och 22
kap. SBL).
Regeringens förslag föranleder införande av två nya paragrafer, 17 kap. 6 a och
6 b §§, i skattebetalningslagen samt en ändring i 17 kap. 7 § samma lag.
5.8 Återbetalning av arvs- och gåvoskatt

Regeringens förslag: Skattebetalningslagens bestämmelser om återbetalning av
skatt skall gälla även i fråga om arvs- och gåvoskatt.
De nuvarande bestämmelserna i lagen om arvsskatt och gåvoskatt om återbetalning
av skatt skall slopas.

Riksskatteverkets förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har yttrat sig särskilt i frågan.
Skälen för regeringens förslag: Nuvarande bestämmelser i 61 § AGL om
återbetalning av arvs- och gåvoskatt hänvisar i de delar som inte regleras i
lagen till den ordning för återbetalning av skatt som gäller enligt
skattebetalningslagen.
Riksskatteverket har föreslagit att endast bestämmelserna om återbetalning av
skatt i 18 kap. SBL skall gälla när det är fråga om återbetalning av arvs- och
gåvoskatt som efter ikraftträdandet av de nya reglerna debiterats skattekontot.
Regeringen, som finner den av Riksskatteverket förordade lösningen vara den mest
ändamålsenliga, föreslår att bestämmelserna om återbetalning av skatt i
skattebetalningslagen skall tillämpas fullt ut även i fråga om arvs- och
gåvoskatt samt att bestämmelserna om återbetalning i lagen om arvsskatt och
gåvoskatt skall slopas.
Regeringens möjlighet enligt 61 § andra stycket AGL att förordna om ränta vid
befrielse från eller nedsättning av skatt enligt bestämmelserna i 57-58 a §§
samma lag bör däremot finnas kvar. Bestämmelsen bör dock flyttas så att den
kommer direkt efter de sist nämnda paragraferna.
Regeringens förslag i avsnitt 5.1 om att utvidga skattekontosystemet till att
omfatta även arvs- och gåvoskatt innebär att bestämmelserna om återbetalning av
skatt i 18 kap. SBL blir tillämpliga utan att detta behöver föreskrivas
särskilt. Förslaget i den delen leder sålunda inte till att någon ytterligare
bestämmelse behöver föras in i skattebetalningslagen. Däremot leder förslaget
till att 61 § AGL skall upphävas. Dessutom skall en ny paragraf, 58 b §, införas
i samma lag.
5.9 Kostnadsränta och intäktsränta
Regeringens förslag: Skattebetalningslagens regler om bestämmande, debitering
och betalning av ränta skall gälla också i fråga om ränta på skatt och
förseningsavgift enligt lagen om arvsskatt och gåvoskatt.
De nuvarande bestämmelserna i lagen om arvsskatt och gåvoskatt om ränta vid sena
skattebeslut skall slopas.

Riksskatteverkets förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Merparten av remissinstanserna har lämnat förslaget utan
erinran. Kammarrätten i Stockholm anför att den ändring som föreslås beträffande
kostnadsränta synes vara väl förmånlig. Enligt kammarrätten kan det diskuteras
om inte nuvarande ordning bör behållas. Ekonomistyrningsverket anser att
frågorna om vid vilken tidpunkt en viss arvsskatt skall debiteras skattekontot
och efter vilken räntesats eventuell kostnadsränta skall beräknas bör belysas
närmare och konsekvensutredas innan förfarandet regleras.
Skälen för regeringens förslag: I 52 § 1 mom. AGL finns bestämmelser om att
ränta utgår på arvs- respektive gåvoskatt som inte fastställts inom åtta månader
efter det att bouppteckningen eller deklarationen senast skulle ha varit
ingiven. Detta gäller oavsett om anstånd med ingivandet har medgetts eller inte.

Om bouppteckning eller deklaration inte ges in inom föreskriven tid får dödsboet
respektive gåvomottagaren föreläggas vid vite att fullgöra sin skyldighet (20
kap. 9 § ÄB respektive 67 § AGL).
Riksskatteverket har förklarat att räntebestämmelserna i lagen om arvsskatt och
gåvoskatt i princip skulle kunna flyttas över till skattebetalningslagen och
hanteras i skattekontosystemet. Verket har emellertid ansett att detta skulle
vara mindre lämpligt. Riksskatteverket har i stället föreslagit att
kostnadsränta skall beräknas i enlighet med nuvarande bestämmelser i
skattebetalningslagen. Detta skulle få till följd att kostnadsränta inte kommer
att beräknas förrän tidigast fr.o.m. dagen efter förfallodagen.
Regeringen anser att man, när ytterligare en skatt eller avgift fogas in i
skattekontosystemet, bör sträva efter att så få särbestämmelser som möjligt
införs. Förfarandet bör av administrativa skäl vara så enkelt och enhetligt som
möjligt. Detta är till gagn för såväl skattemyndigheterna som de skattskyldiga.
Utgångspunkten för ränteberäkningen i skattekontosystemet är en basränta som
fastställs av Riksskatteverket enligt de närmare föreskrifter som finns i
skattebetalningsförordningen (1997:750). Basräntan beräknas till den
genomsnittliga säljräntan på sexmånaders statsskuldväxlar under tiden från och
med den 16 i en månad till och med den 15 i månaden efter (56 §
skattebetalningsförordningen). Avrundningsreglerna är utformade så att basräntan
alltid bestäms till helt procenttal. Den fastställda basräntan gäller från och
med närmast följande kalendermånad.
I skattekontosystemet skall kostnadsränta beräknas på negativa saldon på
skattekontot. Detta gäller i dag samtliga skatter och avgifter som ingår i
skattekontosystemet. Särskilda regler gäller dock i fråga om preliminär och
slutlig skatt.
Bestämmelserna om kostnadsränta i skattebetalningslagen syftar till att dels
täcka statens kostnader vid för sen betalning av skatter och avgifter, dels
fungera som ett påtryckningsmedel så att skatterna och avgifterna betalas in i
rätt tid. Därför är kostnadsräntan för tiden från dagen efter förfallodagen till
dess skulden lämnas för indrivning relativt hög. I dag är den 19 %.
På positiva saldon på skattekontot beräknas en intäktsränta.
Ränteberäkningen i skattekontot är relativt komplicerad. Den bygger på räntetid,
räntesats och saldot på skattekontot dag för dag. Det är inte de enskilda
beloppen i beskattningsbesluten som utgör grunden för ränteberäkningen utan den
sammanlagda skatteskulden eller skattefordran som den skattskyldige har på
skattekontot varje dag. Tillgodoförd intäktsränta respektive påförd
kostnadsränta läggs månadsvis till saldot vilket innebär en
ränta-på-ränta-beräkning. Om ett beslut som legat till grund för en beräkning av
ränta ändras görs motsvarande ändringar i ränteberäkningen (19 kap. 15 § SBL).
Om räntebestämmelserna i lagen om arvsskatt och gåvoskatt skulle flyttas över
till skattebetalningslagen skulle detta innebära ett undantag från den
grundläggande tanken att kostnadsränta skall beräknas på negativa saldon
samtidigt som det tekniska systemet måste byggas ut och därigenom bli ännu mer
komplicerat.
Varje undantag från ränteberäkningen i skattekontot kommer att minska
överskådligheten, både för skattemyndigheterna och för allmänheten.
Skatteförvaltningens kostnader för utbyggda IT-system och information till
allmänhet och skattskyldiga ökar. Den effektivisering som åsyftades med
skattekontots införande påverkas negativt. På sikt avses ytterligare skatter och
avgifter bli infogade i skattekontosystemet. Det är därför angeläget att
undvika ytterligare komplicerande inslag i det tekniska systemet.
Regeringen, som eftersträvar en så enkel och enhetlig ordning som möjligt för
betalning av skatter och avgifter, anser inte att det finns skäl att ha
särskilda bestämmelser om beräkning av ränta vid betalning av arvs- och
gåvoskatt. Regeringen föreslår därför, trots att detta, som Kammarrätten i
Stockholm påpekat, leder till en något mer förmånlig ränteberäkning än för
närvarande, att skattebetalningslagens räntebestämmelser skall gälla även vid
betalning av arvs- och gåvoskatt.
När det gäller återbetalning av arvs- eller gåvoskatt finns särskilda
bestämmelser om ränta i 61 a § AGL. Regeringen som inte heller finner skäl att
ha särbestämmelser om ränta vid återbetalning av arvs- eller gåvoskatt föreslår
att skattebetalningslagens bestämmelser skall gälla även i sådana fall.
Emellertid anser regeringen i likhet med Ekonomistyrningsverket att det behöver
klargöras från vilken tidpunkt kostnadsränta skall beräknas. Regeringen, som
anser att ränteberäkningen inom skattekontosystemet bör vara så enhetlig som
möjligt, anser att om arvs- eller gåvoskatt inte har betalats inom den frist som
anges i de nu föreslagna bestämmelserna i 16 kap. 7 a § SBL bör den höga
kostnadsräntan enligt 19 kap. 8 § SBL tas ut. Den nu angivna ordningen följer av
bestämmelserna i 19 kap. SBL. Om skattemyndigheten medgett anstånd med
betalning av skatten bör däremot ränta tas ut enligt bestämmelserna i 19 kap. 6
§ SBL. En bestämmelse om detta bör tas in i nämnda paragraf.
När det är fråga om arvsskatt eller gåvoskatt som skall betalas till följd av
ett omprövningsbeslut eller ett beslut av domstol bör kostnadsränta beräknas
från och med dagen efter den förfallodag som gällde då beslut om skatten först
fattades. Räntesatsen bör då motsvara basräntan. En särskild bestämmelse om
detta bör föras in i 19 kap. SBL.
Regeringens förslag föranleder ändring i 19 kap. 6 § SBL samt införande av en ny
paragraf, 7 b §, i samma kapitel samt att 61 a § AGL slopas.
5.10 Indrivning och preskription
Regeringens förslag: Skattebetalningslagens regler om indrivning skall gälla
även i fråga om arvs- och gåvoskatt.
En fordran på arvs- och gåvoskatt skall preskriberas vid samma tidpunkt som
andra skatter som har påförts enligt skattebetalningslagen, dvs. fem år efter
utgången av det kalenderår då den lämnades för indrivning.

Riksskatteverkets förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har yttrat sig särskilt i frågan.
Skälen för regeringens förslag: Alltsedan tillkomsten av lagen om arvsskatt och
gåvoskatt tas arvsskatt, som skall förskjutas av dödsboet men som inte betalats,
i första hand ut av boet och endast i andra hand av dödsbodelägarna, dvs.
arvtagarna. Riksskatteverket föreslår inte någon ändring i detta avseende.
Inbetalda belopp som registreras på ett skattekonto avräknas inte mot någon
bestämd skatt. De räknas i stället av från den skattskyldiges sammanlagda
skatteskuld som finns registrerad på kontot oberoende av vad den skattskyldige
har begärt. En följd av att det i skattekontosystemet inte finns någon
avräkningsordning eller liknande som motsvarar den särredovisning av skatter och
avgifter som finns för skatter och avgifter utanför skattekontot är att det,
för den fordran som lämnas över till kronofogdemyndigheten för indrivning, inte
anges att fordringen avser viss skatt eller avgift. Det som lämnas över för
indrivning är inte annat än en fordran avseende skatter och avgifter
(skattekontounderskott) som ingår i skattekontosystemet samt ränta på denna.
Regeringens förslag att arvs- och gåvoskatten skall infogas i
skattekontosystemet innebär att denna ordning skall gälla även för arvs- och
gåvoskatten.
Huvudregeln för preskription av en fordran som har påförts enligt
skattebetalningslagens bestämmelser är att en femårig preskriptionstid räknas
från utgången av det kalenderår då skatten, dvs. skattekontounderskottet,
lämnades till kronofogdemyndigheten för indrivning [se 3 § lagen (1982:188) om
preskription av skattefordringar m.m.].
Regeringen har inte funnit skäl att reglera indrivning av arvs- och gåvoskatt på
annat sätt än som gäller för övriga skatter och avgifter som omfattas av
skattekontosystemet. Regeringen föreslår därför att bestämmelserna om indrivning
av skatt i skattebetalningslagen skall tillämpas fullt ut även i fråga om arvs-
och gåvoskatt. Detsamma gäller bestämmelserna om preskription i lagen om
preskription av skattefordringar m.m.
Regeringens förslag i avsnitt 5.4 om att betalning av arvs- och gåvoskatt skall
hanteras inom skattekontosystemet innebär att bestämmelserna om indrivning av
skatt i 20 kap. SBL och om preskription i lagen om preskription av
skattefordringar m.m. blir tillämpliga utan att detta behöver föreskrivas
särskilt. Någon ny bestämmelse behövs alltså inte.
5.11 Skall arvsskatten vara betald innan bouppteckningen återsänds till
ingivaren?
Regeringens förslag: Skattemyndigheten skall återsända en ingiven bouppteckning
till ingivaren så fort arvsskatten har bestämts.

Riksskatteverkets förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Kammarrätten i Stockholm ställer sig mycket undrande till att
en bouppteckning återlämnas innan arvsskatten har betalats. Nuvarande ordning
fungerar utmärkt som ett påtryckningsmedel vad gäller arvsskatten. Det är
dessutom inte sällan en fördel vid dödsboavvecklingen att skatten verkligen är
betald. Härigenom kan vissa tvistefrågor mellan dödsbodelägarna undvikas.
Kammarkollegiet anser att man i Riksskatteverkets promemoria förbiser det
påtryckningsmedel som innehållandet av bouppteckningen utgör internt bland
dödsbodelägarna. Det är ett viktigt hjälpmedel för den som sitter i boet att man
inte får ut bouppteckningen och kan skifta boet förrän arvsskatten är betald.
Kollegiet anser att det saknas anledning att ändra de nuvarande bestämmelserna
och avstyrker förslaget. Ekonomistyrningsverket anser att den eventuella
uppbördsförlust som redovisas är acceptabel jämfört med den administrativa
förenkling den föreslagna modellen innebär.
Skälen för regeringens förslag: I dag gäller att en bouppteckning,
tilläggsbouppteckning eller handling som avses i 49 a § AGL inte får återsändas
till ingivaren förrän arvsskatten har blivit betald. Innan handlingen återsänds
skall den dessutom förses med en anteckning om att beloppet blivit inbetalt (53
§ femte stycket AGL).
Riksskatteverket har framhållit att en möjlighet att lämna tillbaka
bouppteckningen utan att arvsskatten betalats skulle innebära stora förenklingar
och effektiviseringar i den praktiska hanteringen. Informationen till
allmänheten skulle kunna göras tydligare vilket också får till följd att
överföringen av arbetsuppgifterna från tingsrätterna till skattemyndigheterna
kommer att uppfattas som en förbättring. Verket har med hänsyn till bl.a. detta
föreslagit att skattemyndigheten skall återsända en bouppteckning till ingivaren
så fort arvsskatten har fastställts.
Regeringen anser att en hantering av ytterligare skatter inom
skattekontosystemet bör förenas med att de grundläggande principerna för
skattekontot i så stor utsträckning som möjligt hålls oförändrade. Då går man
inte miste om de administrativa förenklingar som varit ett av huvudskälen till
införandet av kontot (jfr prop. 1996/97:100 s. 308).
I skattekontosystemet betalas skatter och avgifter utan någon inbördes
avräkningsordning. För att kunna konstatera att samtliga skatter och avgifter,
inklusive arvsskatten, är betalda i skattekontosystemet måste en
månadsavstämning avvaktas. Om arvsskattens betalning även fortsättningsvis skall
vara en förutsättning för att bouppteckningen skall kunna återsändas innebär
det att ett dödsbo kan komma att få vänta på bouppteckningen väsentligt längre
tid än i dag. Först måste en avstämning av kontot avvaktas. Därefter skulle
bouppteckningen kunna återsändas till ingivaren endast om saldot på skattekontot
visar noll eller överskott. I annat fall skulle enbart ett kontoutdrag skickas
ut som visar att arvsskatten debiterats och att ett underskott finns på kontot.
Dessutom skulle den skattskyldige behöva informeras om att bouppteckningen inte
kan återsändas förrän hela underskottet är betalt.
En lösning där en eller flera inbetalningar till skattekontot som tillsammans
motsvarar den fastställda arvsskatten skulle medföra att bouppteckningen
återsändes, skulle innebära ett avsteg från principen att krediteringar normalt
inte öronmärks när de registreras på skattekontot. Även andra frågeställningar
skulle uppkomma. Måste inbetalningen ske efter det att beslut om arvsskatt är
fattat eller räcker det med att skattekontot redan visar överskott vid
tidpunkten för beslutet om arvsskatten? Dessutom skulle en sådan lösning
innebära betydande merarbete för skattemyndigheterna i form av dagligt
bevakningsarbete och extra avstämningar av skattekontot. De administrativa
förenklingar som var ett av huvudskälen för införandet av skattekontot skulle
till stor del gå förlorade.
Det förslag som Riksskatteverket lagt fram bör ställas mot risken för ökade
uppbördsförluster vid betalning av arvsskatt. I dag uppgår uppbördsförlusterna
årligen till i genomsnitt 0,02 % (cirka 700 000 kronor). För övriga skatteslag
som exempelvis inkomstskatt, mervärdesskatt och arbetsgivaravgifter har
uppbördsförlusterna de senaste åren legat på cirka 0,5 %. Även om
uppbördsförlusterna för arvsskatt skulle öka något med den av Riksskatteverket
föreslagna ordningen har detta endast marginell statsfinansiell betydelse.
Regeringen delar Ekonomistyrningsverkets åsikt att den uppbördsförlust som
eventuellt kan uppkomma är acceptabel jämfört med den administrativa förenkling
och därmed minskade kostnader som den föreslagna modellen leder till.
Enligt regeringens mening talar de nu angivna omständigheterna, trots de
befarade olägenheter som Kammarrätten i Stockholm och Kammarkollegiet påtalat,
för den lösning som Riksskatteverket har förordat. Regeringen föreslår därför
att skattemyndigheten skall återsända en ingiven bouppteckning till ingivaren så
fort arvsskatten har bestämts.
Regeringens förslag föranleder ändring i 53 § lagen (2001:95) om ändring i lagen
(1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt.
6 Ikraftträdande m.m.
6.1 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

Regeringens förslag: Arvs- och gåvoskattens inordnande i skattekontosystemet
skall gälla från och med den 1 juli 2001.
De föreslagna ändringarna i ärvdabalken, lagen om arvsskatt och gåvoskatt,
skatteregisterlagen och skattebetalningslagen skall träda i kraft den 1 juli
2001.
Om en bouppteckning, arvsdeklaration eller gåvodeklaration kommit in till en
tingsrätt eller skattemyndighet före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

Riksskatteverkets förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Merparten av remissinstanserna har lämnat förslaget utan
erinran. Göteborgs tingsrätt vill fästa uppmärksamhet vid de föreslagna
övergångsbestämmelserna avseende lagen om arvsskatt och gåvoskatt samt
skattebetalningslagen. Eftersom det i Riksskatteverkets promemoria anges att det
är lämpligt att olika förändringar sker i samband med att ansvaret för
inregistrering av bouppteckningar och arvsbeskattning förs över till
skattemyndigheterna och eftersom skattskyldighet för arvsskatt inträder vid
arvlåtarens död föreslås följande lydelse av punkten 2 i övergångsbestämmelserna
för nämnda lagar: "Beträffande bouppteckningar inkomna till tingsrätt före den
1 juli 2001 skall äldre bestämmelser gälla."
Skälen för regeringens förslag: Riksskatteverket har föreslagit att arvs- och
gåvoskattens inordnande i skattekontosystemet skall gälla från och med den 1
juli 2001. Verket har uppgett att det är ett stort antal dödsbon som inte kommit
in med bouppteckning i föreskriven tid och som av tingsrätten förelagts att
komma in med en bouppteckning. Dessa ärenden avses flyttas över till
skattemyndigheten.
Den 1 juli 2001 tar skattemyndigheterna över ansvaret för inregistrering av
bouppteckningar och för arvsbeskattningen från tingsrätterna (prop. 2000/01:21,
bet. 2000/01:JuU7, rskr. 2000/01:134, SFS 2001:94 m.fl.). För att få en så enkel
och smidig övergång som möjligt bör skattekontosystemet användas för
betalningen av arvsskatten redan från nämnda datum. Arvsskatten och gåvoskatten
bör dessutom hanteras inom samma betalningssystem. Med hänsyn härtill föreslår
regeringen, i likhet med Riksskatteverket att arvs- och gåvoskatten skall
inordnas i skattekontosystemet redan från och med den 1 juli 2001.
Ändringarna i ärvdabalken, lagen (2001:94) om ändring i ärvdabalken, lagen
(1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, lagen (2001:95) om ändring i lagen
(1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, skatteregisterlagen (1980:343) och
skattebetalningslagen bör träda i kraft den 1 juli 2001. Om en bouppteckning,
arvsdeklaration eller gåvodeklaration kommit in till en tingsrätt eller
skattemyndighet före ikraftträdandet bör äldre bestämmelser gälla. Kommer en
sådan handling i stället in till skattemyndigheten efter ikraftträdandet bör de
nya reglerna gälla. Regeringen föreslår en sådan ordning.
6.2 Ekonomiska konsekvenser
Genom överföringen av bouppteckningsverksamheten till skatteförvaltningen och de
förslag som läggs fram här skall arbetet kunna förenklas och effektiviseras
vilket kommer att leda till statsfinansiella besparingar. För att finansiera
skatteförvaltningens kostnader för bouppteckningsverksamheten skall resurser
föras över från domstolsväsendet till skatteförvaltningen. I budgetpropositionen
för 2001 (prop. 2000/01:1 utg.omr. 3) beräknades skatteförvaltningens kostnader
för att påbörja och bedriva verksamheten under 2001 att uppgå till minst 33
miljoner kronor. I budgetpropositionen anfördes att regeringen under 2001 avser
återkomma med förslag till den slutliga beräkningen för 2001 och beräkningen av
de totala kostnaderna för reformen. Domstolsverket och Riksskatteverket har den
1 mars 2001 lämnat en redogörelse för de ekonomiska konsekvenserna av
överflyttningen såväl på kort sikt som på långt sikt (dnr Fi2001/998).
Regeringen avser att återkomma med förslag till den slutliga beräkningen av de
totala kostnaderna. De resurser som slutligen kommer att tillföras
skatteförvaltningen skall även omfatta de förslag som nu läggs fram i dessa
delar.
7 Författningskommentar
7.1 Förslaget till lag om ändring i ärvdabalken
20 kap.
3 a §
I paragrafen, som är ny, ges skattemyndigheten rätt att sända ut en blankett för
bouppteckning till dödsboet där vissa uppgifter om den döde har förtryckts. De
uppgifter som skattemyndigheten har möjlighet att förtrycka är den dödes
fullständiga namn och person- eller samordningsnummer enligt folkbokföringslagen
(1991:481), hemvist, dödsdag, civilstånd, äktenskapsförord och
fastighetsinnehav.
Även vissa uppgifter som rör den dödes efterlevande make, nämligen namn och
fastighetsinnehav, får förtryckas liksom uppgift om dödsboets adress.
Med dödsboets adress avses den adress som dödsboet har i det centrala
skatteregistret.
7.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (2001:94) om ändring i ärvdabalken
20 kap.
8 §
I paragrafen har, när det gäller frågan om till vilken skattemyndighet en
bouppteckning skall ges in, hänvisningen till beslutande myndighet enligt 34 §
lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt (AGL), som enligt regeringens nu
framlagda förslag skall innehålla en hänvisning till 2 kap. 2 eller 5 §
skattebetalningslagen (1997:483, SBL) i förenklande syfte ersatts med en
hänvisning direkt till de aktuella bestämmelserna i skattebetalningslagen.
7.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt
46 a §
I paragrafen, som är ny, har införts bestämmelser om anstånd med att lämna en
sådan deklaration som avses i 45 §. Bestämmelserna har utformats med
bestämmelserna om anstånd med att lämna skattedeklaration i 10 kap. 24 § SBL som
förebild.

47 a §
I paragrafen, som är ny, har tagits in bestämmelser om förseningsavgift i de
fall en sådan gåvodeklaration som avses i 45 § första stycket D lämnas in för
sent. Bestämmelserna har utformats med bestämmelserna i 15 kap. 6 § SBL som
förebild.

47 b §
I paragrafen, som är ny, har i första stycket införts bestämmelser om befrielse
från sådan förseningsavgift som avses i 47 a §. Bestämmelserna har utformats med
bestämmelserna i 15 kap. 7 § SBL som förebild.
I andra stycket har tagits in en bestämmelse som ger skattemyndigheten en
skyldighet att tillämpa reglerna om befrielse ex officio. Bestämmelsen har haft
15 kap. 8 § SBL som förebild.

54 §
Ändringarna i första meningen i första stycket föranleds av att
räntebestämmelserna i 52 § 1 mom. har ersatts av räntebestämmelserna i 19 kap.
SBL.
I andra meningen anges att den skattskyldige även skall betala sådan ränta till
dödsboet som boet betalat enligt bestämmelserna i 19 kap. SBL.
I tredje meningen anges den ränta som den skattskyldige skall betala till
dödsboet och som avses täcka dödsboets ränteförlust på grund av att dödsboet
förskjutit vissa belopp. Bestämmelsen har i förenklande syfte preciserats. Den
nya bestämmelsen reglerar endast den räntesats och den tid efter vilken räntan
skall beräknas. Den avser inte att reglera vare sig skatteplikt eller
avdragsrätt för räntan. Dessa frågor regleras av huvudreglerna i 42 kap. 1 §
inkomstskattelagen (1999:1229).
I andra stycket har hänvisningen till betalningsfristen i 52 § 1 mom. ersatts av
en hänvisning till bestämmelserna i 16 kap. 7 a § SBL eftersom 52 § 1 mom. nu
föreslås upphöra att gälla. Av samma anledning har bestämmelsen om ränta
slopats.

55 § 2, 5 och 6 mom.
Momenten upphör att gälla och ersätts av skattebetalningslagens bestämmelser om
anstånd med betalning av skatt och anståndsränta (17 kap. respektive 19 kap. 6 §
SBL).

58 b §
I paragrafen, som är ny, har tagits in den bestämmelse som hittills har funnits
i 61 § andra stycket. Av förslaget till lag om ändring i lagen (2001:95) om
ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt framgår att 61 § skall
upphävas.
7.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (2001:95) om ändring i lagen
(1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt
34 §
Skattebetalningslagens bestämmelser om debitering och betalning avses gälla
också i fråga om arvsskatt. När det gäller bl.a. bestämmande av arvsskatt
tillämpas däremot bestämmelserna i lagen om arvsskatt och gåvoskatt. På grund
härav behövs fortfarande bestämmelser om behörig myndighet i förevarande
paragraf.
I första stycket anges beslutande myndighet såvitt gäller beslut enligt någon
bestämmelse i lagen om arvsskatt och gåvoskatt som rör arvsskatt genom en
hänvisning till bestämmelserna om beslutande myndighet i 2 kap. 2 eller 5 § SBL.
Hänvisningen sker till den skattemyndighet som enligt skattebetalningslagen är
behörig att fatta beslut som rör den avlidnes, dvs. arvlåtarens eller testators,
dödsbo. Dessa bestämmelser avses gälla även när dödsboet inte skall förskjuta
skatten, dvs. när det är någon annan än dödsboet, exempelvis arvtagare eller
testamentstagare, som skall betala arvsskatten, eftersom behörighetsregeln inte
knyter an till den skattskyldige utan till den avlidne.
I de fall arvsskatten inte skall förskjutas av dödsboet utan betalas av den som
fått egendom skall den avlidnes skattekonto inte påföras arvsskatten. Den skall
i stället påföras den skattskyldiges konto. Om detta skattekonto finns hos en
annan skattemyndighet än den som har rätt att fatta beslut om skatten skall den
myndigheten underrättas om skattebeslutet och registrera beloppet på den
skattskyldiges konto.
Om någon typ av arvsskatteärenden har flyttats över till en annan
skattemyndighet enligt 2 kap. 5 § SBL gäller bestämmelserna i den paragrafen.
I andra stycket har, såvitt gäller debitering och betalning av arvsskatt, tagits
in en hänvisning till bestämmelserna i skattebetalningslagen (jfr 1 kap. 1 a §
SBL). Med "betalning" avses också, på samma sätt som i skattebetalningslagen,
återbetalning av för mycket betald skatt.
Nuvarande bestämmelser i tredje stycket utom den som avser förvaring av
handlingar ersätts av bestämmelserna i skattebetalningslagen.

44 §
Skattebetalningslagens bestämmelser om debitering och betalning avses gälla
också i fråga om gåvoskatt. När det gäller bl.a. bestämmande av gåvoskatt
tillämpas däremot bestämmelserna i lagen om arvsskatt och gåvoskatt. På grund
härav behövs fortfarande bestämmelser om behörig myndighet i förevarande
paragraf.
I första stycket anges beslutande myndighet såvitt gäller beslut enligt någon
bestämmelse i lagen om arvsskatt och gåvoskatt som rör gåvoskatt genom en
hänvisning till bestämmelserna om beslutande myndighet i 2 kap. 1, 2 och 5 §§
SBL.
Den tidpunkt som är avgörande för vilken skattemyndighet som är behörig att
fatta beslut om gåvoskatt är den då skattskyldigheten inträder. När
skattskyldigheten inträder anges i 36 § AGL. Bestämmelsen tar i sin egenskap av
specialreglering över de allmänna reglerna i 2 kap. 1 och 2 §§ SBL där den
aktuella tidpunkten knyts an till det år då beslutet skall fattas.
När det är fråga om gåvotagare som är fysiska personer gäller alltså
behörighetsreglerna i 2 kap. 1 § SBL. Är det i stället fråga om en gåvotagare
som är juridisk person gäller behörighetsreglerna i 2 kap. 2 § SBL.
Om det är fråga om ett sådant gåvoskatteärende som har flyttats över till en
annan skattemyndighet enligt bestämmelserna 2 kap. 5 § SBL gäller bestämmelserna
i den paragrafen.
I andra stycket har, såvitt gäller debitering och betalning av gåvoskatt, tagits
in en hänvisning till bestämmelserna i skattebetalningslagen (jfr 1 kap. 1 a §
SBL). Med "betalning" avses också, på samma sätt som i skattebetalningslagen,
återbetalning av för mycket betald skatt.
Nuvarande bestämmelser i tredje stycket utom den som avser förvaring av
handlingar ersätts av bestämmelserna i skattebetalningslagen.

52 § 1 mom.
Momentet upphör att gälla och ersätts av skattebetalningslagens bestämmelser om
inbetalning av skatt och ränta (16 respektive 19 kap. SBL).

52 a §
Paragrafen upphör att gälla och ersätts av skattebetalningslagens bestämmelser
om ränta (se bl.a. 19 kap. 7 b § SBL).

53 §
Första stycket har endast ändrats i redaktionellt hänseende.
Nuvarande andra-fjärde styckena upphör att gälla och ersätts av
skattebetalningslagen bestämmelser om inbetalning av skatt (16 kap. SBL), ränta
(19 kap. SBL) och indrivning (20 kap. SBL).
Nuvarande femte och sjätte styckena upphör också att gälla eftersom det inte
längre skall krävas att arvsskatten är betald innan bouppteckning eller
tilläggsbouppteckning återsänds till ingivaren och inte heller innan handling
som avses i 49 a § AGL återsänds.

55 § 1, 3 och 4 mom.
Momenten upphör att gälla och ersätts av skattebetalningslagens bestämmelser om
anstånd med betalning av arvsskatt och gåvoskatt (se 17 kap. 6 a och 6 b §§
SBL).

61 §
Paragrafen upphör att gälla. Första och tredje styckena ersätts av
skattebetalningslagens bestämmelser om återbetalning av skatt (18 kap.
skattebetalningslagen) och ränta (19 kap. SBL). Bestämmelsen i andra stycket har
flyttats till en ny paragraf, 58 b §, i lagen om arvsskatt och gåvoskatt.

61 a §
Paragrafen upphör att gälla och ersätts av skattebetalningslagens bestämmelser
om intäktsränta (19 kap. 12 och 14 §§ SBL).

70 §
Paragrafen upphör att gälla och ersätts av skattebetalningslagens bestämmelser
om verkställighet (23 kap. 7 och 8 §§ SBL).
7.5 Förslaget till lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343)
1 §
Ändringen i andra stycket 4 föranleds av att det även sedan arvs- och
gåvoskatten infogats i skattekontosystemet är bestämmelserna i lagen om
arvsskatt och gåvoskatt som skall gälla vid redovisning och bestämmande av sådan
skatt.
Paragrafen har dessutom tillförts en ny punkt, punkt 4, i tredje stycket vari
det anges att skatteregistren får användas även för verksamheten med
bouppteckningar och dödsboanmälan enligt ärvdabalken (ÄB). Den verksamhet som
avses är den registrering av bouppteckningar och dödsboanmälningar som styrs av
reglerna i 20 kap. ÄB.

7 §
Ändringen i punkt 3 föranleds av att det även sedan arvs- och gåvoskatten
infogats i skattekontosystemet är bestämmelserna i lagen om arvsskatt och
gåvoskatt som skall gälla vid bestämmande av sådan skatt.
Paragrafen har dessutom tillförts en ny punkt, punkt 34, vari det anges att
också uppgifter om bouppteckning eller dödsboanmälan, dödsbodelägare, tillgångar
och skulder samt övriga uppgifter som behövs i verksamheten med bouppteckningar
och dödsboanmälan enligt ärvdabalken får registreras i det centrala
skatteregistret.

10 §
I andra stycket görs en följdändring till ändringen i 7 § så att
skattemyndigheten i regionen får ha terminalåtkomst även till de uppgifter som
anges i 7 § 34 och som rör verksamheten med bouppteckningar och
dödsboanmälningar enligt ärvdabalken.

13 a §
I paragrafen, som är ny, anges i första stycket första meningen vilka sökbegrepp
som får användas vid sökning i skatteregistren när det gäller sökning i
verksamheten med bouppteckningar och dödsboanmälan enligt ärvdabalken eller
arvsskatteärenden.
I första stycket andra meningen anges vilka ytterligare sökbegrepp som får
användas vid sökning efter en elektronisk handling när det gäller sökning i
samma verksamheter. Bestämmelsen avses gälla t.ex. vid sökning efter en
bouppteckning som scannats in.
Begränsningsregeln i andra stycket i fråga om känsliga personuppgifter avses
gälla vid sökning såväl efter en uppgift som registrerats i skattedatabasen som
vid sökning efter en elektronisk handling.

19 §
Andra stycket ändras så att de uppgifter om bouppteckningar och dödsboanmälan
som anges i 7 § andra stycket 34 får bevaras även efter utgången av den tid som
anges i paragrafens första stycke.
I femte stycket, som är nytt, har tagits in en bestämmelse om att
bouppteckningar som finns registrerade på medium för automatiserad behandling i
det centrala skatteregistret skall bevaras (jfr kommentaren till 20 § första
stycket).
20 §
I första stycket har tagits in ett undantag från gallringsbestämmelserna som
innebär att bouppteckningar som finns registrerade på medium för automatiserad
behandling i de regionala skatteregistren skall bevaras (jfr kommentaren till 19
§ sjätte stycket).
7.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (2001:000) om behandling av uppgifter
i skatteförvaltningens beskattningsverksamhet
1 kap.
4 §
Verksamheten med registrering av bouppteckningar samt dödsboanmälan kan inte
anses falla in under punkt 1 i den nu aktuella paragrafen som gäller
"fastställande av underlag för samt redovisning, bestämmande, betalning och
återbetalning av skatter eller avgifter" och inte heller under någon annan av
paragrafens nuvarande åtta punkter. Paragrafen har därför tillförts en ny punkt
som anger att uppgifter får behandlas för tillhandahållande av information som
behövs inom skatteförvaltningen även för verksamheten med bouppteckningar och
dödsboanmälan enligt ärvdabalken. Vad som avses med den verksamheten är den
registrering av bouppteckningar samt förvaring av dödsboanmälningar som styrs av
reglerna i 20 kap. ÄB.
Den nya punkten har av systematiska skäl tagits in närmast före nuvarande punkt
8 och således fått denna beteckning vilket i sin tur lett till att nuvarande
punkt 8 betecknas punkt 9.

2 kap.
2 §
Paragrafens tillämpningsområde har utvidagtas till att avse även verksamheten
med bouppteckningar och dödsboanmälan enligt ärvdabalken (jfr 1 kap. 4 § 8).

3 §
Paragrafens första stycke har tillförts en ny punkt, punkt 11, som anger att för
de ändamål som anges i 1 kap. 4 § får även de uppgifter som behövs i
verksamheten med bouppteckningar och dödsboanmälan enligt ärvdabalken behandlas
i databasen. Vad som avses "med övriga uppgifter som behövs i verksamheten" är
sådana uppgifter som en bouppteckning eller dödsboanmälan skall innehålla enligt
de materiella bestämmelserna i ärvdabalken och lagen om arvsskatt och
gåvoskatt.
Att punkten 11 har gjorts mindre detaljerad än motsvarande tillägg i 7 § 34
skatteregisterlagen (1980:343) hänger samman med att den lagstiftningsteknik som
används i lagen om behandling av uppgifter i skatteförvaltningens
beskattningsverksamhet inte innebär någon detaljreglering. En sådan avses i
stället ske i förordningsform eller genom före-skrifter.

10 §
I första stycket anges vilka sökbegrepp som får användas vid sökning efter en
elektronisk handling. Ändringen i stycket innebär att begränsningsregeln i sista
meningen har flyttats till ett nytt tredje stycke och att regelns
tillämpningsområde har utvidgats till att avse även sådan sökning som avses i
det nya andra stycket.
I andra stycket, som är nytt, har tagits in bestämmelser om en begränsning av
sökbegrepp vid sökning i skattedatabasen i verksamheten med bouppteckningar och
dödsboanmälan enligt ärvdabalken samt i verksamheten med uttag av arvsskatt. I
dessa verksamheter får endast uppgifter som avses i 15 kap. 2 § sekretesslagen
(1980:100) användas som sökbegrepp. Vid sökning efter handlingar som avses i 4
§, dvs. elektroniska handlingar, får emellertid dessutom uppgift om namn och
person- eller samordningsnummer användas som sökbegrepp.
I tredje stycket, som också är nytt, har tagits in en begränsning i fråga om
känsliga uppgifter som avses gälla vid sådan sökning som avses i såväl första
som andra stycket. Samma regel fanns tidigare i första stycket sista meningen.
7.7 Förslaget till lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483)
1 kap.
1 a §
I paragrafen, som är ny, finns bestämmelser som innebär att
skattebetalningslagen blir tillämplig även vid debitering och betalning av
arvsskatt och gåvoskatt samt förseningsavgift som fastställts med stöd av 47 a §
AGL. Dessutom blir skattebetalningslagen gällande vid bestämmande, debitering
och betalning av ränta på sådan skatt och avgift.

3 §
Ändringen är en direkt följd av införandet av den nya 1 a §. Termer och uttryck
som används i skattebetalningslagen i samband med arvsskatt och gåvoskatt har
således samma betydelse som i lagen om arvsskatt och gåvoskatt.

4 §
I en ny punkt, punkt 7, i tredje stycket har tagits in en bestämmelse om att ett
dödsbo som har att förskjuta arvsskatt enligt 54 § AGL skall likställas med
skattskyldig. Bestämmelsen har ansetts nödvändig eftersom den som slutligen har
att svara för arvsskatten, dvs. den skattskyldige, är den som fått egendom genom
arv eller testamente.
Den nya bestämmelsen leder till att arvsskatt som skall förskjutas av ett dödsbo
skall registreras på samma skattekonto som arvlåtarens eller testatorns skatte-
och avgiftsskulder, dvs. på den avlidnes skattekonto (se avsnitt 5.5).

2 kap.
2 §
I tredje stycket har orden "den skattskyldige" ersatts med "den avlidne".
Ändringen föranleds av att skattebetalningslagens behörighetsregler avses gälla
även i fråga om debitering och betalning av arvsskatt och när det gäller
arvsskatt är det ju inte den avlidne som är skattskyldig.
När bestämmelserna i den nu aktuella paragrafen knyter an till "året före det år
då beslutet skall fattas" knyter de inte an till ett beskattningsår utan till
ett kalenderår (jfr 1 kap. 6 § SBL). När det gäller gåvoskatt innebär
bestämmelserna att förhållandena den 1 november året före det kalenderår då
skattskyldigheten inträder avgör vilken skattemyndighet som är rätt
beslutsmyndighet (jfr kommentaren till 44 § AGL).

11 kap.

I en ny punkt, punkt 4, i andra stycket har tagits in en bestämmelse som
likställer beslut om betalningsskyldighet för arvs- och gåvoskatt enligt
bestämmelserna i lagen om arvsskatt och gåvoskatt med beskattningsbeslut i
skattebetalningslagens mening. Bestämmelsen leder bl.a. till att även skatt som
har bestämts enligt bestämmelserna i lagen om arvsskatt och gåvoskatt skall
registreras på ett skattekonto (jfr 3 kap. 5 § tredje stycket SBL).

12 kap.
6 §
I första stycket har en ändring gjorts som innebär att bestämmelserna om
företrädaransvar inte blir tillämpliga i de fall ett dödsbo har debiterats sådan
arvsskatt som det varit skyldigt att förskjuta enligt bestämmelserna i 54 §
AGL. Om sådan skatt inte betalas avses i stället bestämmelserna i 12 kap. 9 §
SBL bli tillämpliga.

9 §
I första stycket har bestämmelsen om vad som skall gälla om ett dödsbo har
skiftats tagits bort och flyttats till tredje stycket. En redaktionell ändring
har också gjorts.
I andra stycket, som är nytt, anges i förtydligande syfte att dödsbo ansvarar
för sådan arvsskatt som skall förskjutas av dödsboet.
Vad som skall gälla i fråga om sådan skatt som dödsboet ansvarar för om dödsboet
har skiftats anges i tredje stycket, som också är nytt. Bestämmelsen gäller
också i fråga om sådan arvsskatt som skall förskjutas av dödsboet.
Att även beslut om ansvar enligt förevarande paragraf fattas av
skattemyndigheten framgår av bestämmelserna i 2 kap.

16 kap.
7 a §
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om betalningsfrist och
förfallodagar för arvsskatt och gåvoskatt samt förseningsavgift enligt lagen om
arvsskatt och gåvoskatt.

9 §
Ändringen i paragrafen är en direkt följd av att det i en ny paragraf, 10 a §,
har tagits in ytterligare ett undantag från huvudregeln i förevarande paragraf.

10 a §
I denna paragraf finns ett undantag från huvudregeln i 9 §. Om ett dödsbo är
skyldigt att förskjuta den arvsskatt som belöper på ett legat, skall dödsboet ha
möjlighet att betala den skatten före boets övriga skatteskulder. I paragrafen
ges därför dödsboet möjlighet att vid inbetalning av skatt enligt denna lag
bestämma att inbetalningen skall avse den skatteskuld som hänför sig till ett
legat. Samma sak skall gälla om legatarien väljer att själv betala in den
arvsskatt som hänför sig till legatet till dödsboets skattekonto och begär att
inbetalningen skall räknas av mot skatten på legatet. Om dödsboet självt är
skattskyldigt för legatet, t.ex. genom ett förordnande i testamentet, skall
däremot huvudregeln i 9 § gälla.

17 kap.
6 a §
Bestämmelserna i paragrafen, som är ny, ersätter de bestämmelser om anstånd med
betalning av arvsskatt och gåvoskatt som hittills har funnits i 55 § 1 mom.
första och andra styckena samt 2 mom. AGL.

6 b §
Bestämmelserna i paragrafen, som är ny, ersätter de bestämmelser om bankgaranti
eller borgen som hittills har funnits i 55 § 3 mom. AGL.

7 §
Ändringen är en direkt följd av införandet av 6 a §.
Anståndsbestämmelsen i den nu aktuella paragrafen avses ersätta den
anståndsbestämmelse som nu finns i 55 § 1 mom. tredje stycket AGL.

19 kap.
6 §
I paragrafen har i andra stycket ett tillägg gjorts som innebär att
kostnadsränta skall beräknas även på belopp som omfattas av betalningsanstånd
enligt bestämmelserna i den nu föreslagna nya paragrafen, 17 kap. 6 a § SBL.

7 b §
I paragrafen, som är ny, har tagits in bestämmelser om beräkning av
kostnadsränta i de fall det genom ett omprövningsbeslut eller beslut av domstol
har bestämts att ytterligare skatt skall betalas för förvärv av viss egendom.
Bestämmelsen gäller då förvärvet har skett genom såväl arv som gåva.
Bestämmelsen ersätter 52 a § AGL.

23 kap.
7 §
Ändringen i paragrafen föranleds av att bestämmelserna i skattebetalningslagen
om debitering och betalning skall gälla även i fråga om arvsskatt och gåvoskatt.
Reglerna om verkställighet skall vara enhetliga. Om någon begär att ett beslut
om bestämmande av skatt enligt lagen om arvsskatt och gåvoskatt skall omprövas
eller om ett sådant beslut överklagas skall detta därför inte inverka på
skyldigheten att betala den skatt som omprövningen eller överklagandet rör och
som har debiterats enligt skattebetalningslagens bestämmelser.
7.8 Förslaget till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)
8 kap.
7 §
Räntebestämmelsen i 61 § andra stycket AGL har flyttats till en ny paragraf, 58
b §, i samma lag. Sådan ränta skall även i fortsättningen vara skattefri. Detta
anges i första strecksatsen i den nu aktuella paragrafen.
Bestämmelserna i 61 § första och tredje styckena AGL skall upphöra att gälla och
ersättas av skattebetalningslagens regler om ränta. En bestämmelse om att sådan
ränta är skattefri finns redan i paragrafens sista strecksats.

9 kap.
8 §
Ändringen i första strecksatsen i första stycket föranleds av att
räntebestämmelserna i 52, 52 a och 55 §§ AGL skall upphöra att gälla och
ersättas av skattebetalningslagens regler om anståndsränta.
Att anståndsränta enligt skattebetalningslagen inte får dras av framgår av sista
strecksatsen i paragrafens första stycke.

Bilaga 1 Lagförslag i Riksskatteverkets rapport ADB-registrering av
bouppteckningar m.m.

1 Författningsförslag

1.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt
och gåvoskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1941:416)1 om arvsskatt och gåvoskatt
dels att 52 § 1 och 2 mom., 52 a, 55, 61och 61 a §§ skall upphöra att gälla,
dels att 34, 44 och 53 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 46 a, 46 b, 46 c och x
§§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

34 §2
Beskattningsmyndighet är den tingsrätt vid vilken arvlåtaren (testator) eller,
då fråga är om egendom till vilken en föregående innehavare på livstid haft i 8
§ första eller andra stycket avsedd rätt, denne hade att svara i mål som rörde
hans person.
Om det inte finns någon tingsrätt som är behörig enligt första stycket, tas
skatteärendet upp av Stockholms tingsrätt.
Regeringen får bestämma att även sådana anställda i en tingsrätt som inte är
lagfarna domare skall få handlägga enkla ärenden om arvsskatt.
Beslut om arvsskatt fattas av den skattemyndighet som är behörig att fatta
beslut som rör arvlåtaren enligt 2 kap. 1, 2 eller 5 §§ skattebetalningslagen
(1997:483).

44 §3
Beskattningsmyndighet är skattemyndigheten i den region, där den skattskyldige
var folkbokförd, när skattskyldigheten inträdde, eller, om han då ej var
folkbokförd inom riket, där han var bosatt eller stadigvarande vistades.
I fråga om juridisk person är beskattningsmyndighet skattemyndigheten i den
region, där styrelsen eller förvaltningen hade sitt säte, när skattskyldigheten
inträdde.
Finnes ej behörig beskattningsmyndighet efter vad nu sagts upptages
skatteärendet av Skattemyndigheten i Stockholm.
Beslut om gåvoskatt fattas av den skattemyndighet som är behörig att fatta
beslut enligt 2 kap. 1, 2 eller 5 §§ skattebetalningslagen (1997:483).

46 a §
Förseningsavgift skall tas ut med 1 000 kronor om den som enligt 45 § är skyldig
att lämna en deklaration inte gjort detta inom föreskriven tid.
Förseningsavgift tas inte ut om den skattskyldige har avlidit.

46 b §
Den skattskyldige skall befrias helt från förseningsavgift om
1. underlåtenheten kan antas ha sådant samband med den skattskyldiges ålder,
sjukdom, bristande erfarenhet eller liknande förhållande att den framstår som
ursäktlig,
2. underlåtenheten framstår som ursäktlig med hänsyn till uppgiftens art eller
någon annan särskild omständighet, eller
3. det framstår som uppenbart
oskäligt att ta ut avgiften.

46 c §
Förseningsavgift tas inte ut om den skattskyldige har avlidit.
Om det finns särskilda skäl, får skattemyndigheten bevilja en skattskyldig
anstånd med att lämna deklaration. En ansökan om anstånd skall ha kommit in till
skattemyndigheten senast den dag då deklarationen skulle ha kommit in.
Ändras förutsättningarna för anståndet innan anståndstiden gått ut, skall
anståndet omprövas.

53 §4
I fall där underrätt fastställt skatt, skall rätten till den skattemyndighet,
som enligt 52 § 1 mom. tredje stycket är uppbördsmyndighet, snarast översända en
till rätten ingiven bouppteckning eller någon annan handling, som sägs i 51 §
andra stycket, eller en bouppteckning, som tillhandahållits rätten enligt tredje
stycket sistnämnda paragraf. Dessutom är rätten skyldig att, enligt vad
regeringen närmare bestämmer, lämna skattemyndigheten de uppgifter, som behövs
för uppbörd av skatten. Vad som nu sagts gäller också i tillämpliga delar, när
överrätt fastställt skatt till ett högre belopp än som förut beräknats eller när
en skattskyldig vitsordat en anmärkning som framställts av den enligt 64 § 1
mom. förordnade granskningsmyndigheten.
Inbetalning enligt 52 § 1 mom. tredje stycket skall ske till särskilt konto hos
skattemyndigheten. Skatten skall anses vara betald den dag, då inbetalningskort
eller gireringshandlingar kommit in till Posten Aktiebolag eller, om staten har
ingått avtal om förmedling av skatteinbetalningen med en bank, till banken.

Om skatt inte betalas inom föreskriven tid, skall dröjsmålsavgift tas ut enligt
lagen (1997:484) om dröjsmålsavgift om inte annat följer av 6 § sista stycket.
Den obetalda skatten och dröjsmålssavgiften skall lämnas för indrivning.
Regeringen får föreskriva att indrivning inte behöver begäras för ett ringa
belopp. Skattemyndigheten får medge befrielse helt eller delvis från
skyldigheten att betala dröjsmålsavgift, om det finns särskilda skäl.
Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga
fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske.
Handling, som enligt första stycket tillställts skattemyndigheten och som
ingivaren äger återfå må skattemyndigheten icke utlämna till denne förrän skatt,
med vars erläggande anstånd ej medgivits, blivit erlagd. Innan handlingen
utlämnas, skall den förses med anteckning om beloppet av inbetald skatt.
Handling som avses i 49 a § överlämnas till den skattskyldige sedan skatt, med
vars erläggande anstånd ej medgivits, blivit erlagd. Innan handlingen utlämnas,
skall den förses med anteckning om beloppet av inbetald skatt.
I fall där domstol fastställt skatt, skall rätten till skattemyndigheten,
snarast översända en till rätten ingiven bouppteckning eller någon annan
handling, som sägs i 51 § andra stycket, eller en bouppteckning, som
tillhandahållits rätten enligt tredje stycket sistnämnda paragraf. Dessutom är
rätten skyldig att, enligt vad regeringen närmare bestämmer, lämna
skattemyndigheten de uppgifter, som behövs för debitering av skatten.

x §
Skattemyndigheten får för personer som avlidit till dödsboet översända en
förtryckt bouppteckningsblankett.
Följande uppgifter får förtryckas:
1. den avlidnes namn och personnummer samt dagen för dödsfallet,
2. adressen till dödsboet,
3. civilstånd och äktenskapsförord,
4. fastighetsinnehav.
___________________
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
2. Om skattskyldigheten har inträtt före den 1 juli 2001 gäller äldre
bestämmelser.

1.2 Förslag till lag om ändring i skatteregisterlagen
(1980:343)

Härigenom föreskrivs i fråga om skatteregisterlagen (1980:343)5 att 1, 7 och 19
§§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 §
För de ändamål som anges i denna paragraf skall med hjälp av automatisk
databehandling föras ett centralt skatteregister för hela riket och ett
regionalt skatteregister för varje region.
Registren skall användas vid beskattning för
1. samordnad registerföring av identifieringsuppgifter beträffande fysiska och
juridiska personer,
2. revisions- och annan kontrollverksamhet,
3. taxering enligt taxeringslagen (1990:324) samt bestämmande av
pensionsgrundande inkomst,
4. redovisning, bestämmande och betalning av skatt enligt skattebetalningslagen
(1997:483), mervärdesskattelagen (1994:200), lagen (1991:586) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta och lagen (1990:912) om nedsättning av
socialavgifter.
Registren skall dessutom användas för
1. avräkning enligt lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter
och avgifter,
2. bestämmande av skattereduktion enligt lagen (1993:672) om skattereduktion för
utgifter för byggnadsarbete på bostadshus, lagen (1995:1623) om skattereduktion
för riskkapitalinvesteringar, lagen (1996:725) om skattereduktion för utgifter
för byggnadsarbete på bostadshus och lagen (1996:1231) om skattereduktion för
fastighetsskatt i vissa fall vid 1997-2001 års taxeringar,
3. gäldenärsutredning enligt lagen (1993:891) om indrivning av statliga
fordringar m.m.
3. gäldenärsutredning enligt lagen (1993:891) om indrivning av statliga
fordringar m.m.,
4. verksamheten med bouppteckningar och dödsboanmälan enligt ärvdabalken.
Det centrala skatteregistret skall också användas för andra utredningar i
kronofogdemyndigheternas exekutiva verksamhet än som avses i tredje stycket och
för Riksskatteverkets tillsyn enligt lagen (1974:174) om identitetsbeteckning
för juridiska personer m.fl.

7 §6
För fysisk och juridisk person får, utöver de uppgifter som anges i 5 och 6 §§,
det centrala skatteregistret innehålla följande uppgifter.
1. Sådana uppgifter om ägarförhållandena i fåmansföretag, företag som enligt 57
kap. 3 § inkomstskattelagen (1999:1229)skall behandlas som fåmansföretag,
fåmanshandelsbolag och dotterföretag som avses i 2 kap. 16 § lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter, uppgift om företagsledare i dessa
företag samt uppgift om delägare i enkelt bolag och partrederi.
2. Uppgifter angående avslutad revision, verkställt besök eller annat
sammanträffande enligt 3 kap. 7 § taxeringslagen (1990:324) eller 14 kap. 6 §
skattebetalningslagen (1997:483).För varje sådan åtgärd får anges tid, art,
beskattningsperiod, skatteslag, myndighets beslut om beloppsmässiga ändringar av
skatt eller underlag för skatt med anledning av åtgärden samt uppgift huruvida
bokföringsskyldighet har fullgjorts.
3. Uppgift om registrering av skyldighet att betala skatt, uppgift om innehav av
skattsedel på preliminär skatt, uppgifter om beslut om återkallelse av
F-skattsedel med angivande av skälen för beslutet, uppgifter som behövs för att
bestämma skatt enligt skattebetalningslagen, lagen (1991:586) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta, lagen (1990:912) om nedsättning av
socialavgifter och mervärdesskattelagen (1994:200) samt uppgifter om
redovisning, inbetalning och återbetalning av sådana skatter eller avgifter.
4. Uppgift om maskinellt framställt förslag till beslut om beskattning.
5. Uppgift om ansökan om anstånd med att lämna deklaration, uppgift om beslut om
anstånd med att lämna deklaration och med att betala skatt, dock ej skälen för
ansökningarna eller besluten, samt uppgift om att laga förfall föreligger för
underlåtenhet att fullgöra deklarationsskyldighet.
6. Administrativa och tekniska uppgifter som behövs för beskattningen.
7. Uppgifter som skall lämnas i förenklad självdeklaration, särskild
självdeklaration enligt 2 kap. 10 § första stycket punkterna 2-4 och andra
stycket lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter samt uppgifter som skall
lämnas enligt 2 kap. 25 § lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter.
8. Uppgift om beslut om beskattning, dock ej skälen för beslutet och uppgift om
utmätning enligt 18 kap. 9 § skattebetalningslagen.
9. Uppgift om att fordran mot personen registrerats hos kronofogdemyndighet,
uppgift om indrivningsresultat, uppgift om att en person ålagts
betalningsskyldighet i egenskap av bolagsman eller företrädare för en juridisk
person, uppgift om beslut om skuldsanering, ackord, likvidation eller konkurs
samt uppgift om betalningsinställelse.
10. Uppgift om antal anställda och de anställdas personnummer.
11. Uppgift om telefonnummer, särskild adress för skattsedelsförsändelse samt
namn, adress och telefonnummer för ombud.
12. Uppgift från kontrolluppgift som enligt 3 kap. lagen om självdeklaration och
kontrolluppgifter skall lämnas utan föreläggande samt från sådan särskild
uppgift som avses i 2 kap. 19 § lagen (1998:674) om inkomstgrundad
ålderspension.
13. Uppgift om beteckning, köpeskilling, basvärde, delvärde, taxeringsvärde,
omräknat delvärde, beskattningsnatur, typ av fång och tidpunkt för fånget för
fastighet som ägs eller innehas av personen, andelens storlek om fastigheten har
flera ägare och övriga uppgifter som behövs för beräkning av statlig
fastighetsskatt samt uppgift som behövs för värdering av bostad på fastighet.
14. Uppgift om tid och art för planerad eller pågående revision samt
beskattningsperiod och skatteslag som denna avser samt uppgift om tid för
planerat besök eller annat sammanträffande enligt 3 kap. 7 § taxeringslagen
eller 14 kap. 6 § skattebetalningslagen.
15. Uppgift om postgiro- och bankgironummer, om personen är näringsidkare samt,
om fullmakt lämnats för bank- eller postgiro att ta emot skatteåterbetalning på
ett konto, datum för fullmakten samt kontots nummer och typ.
16. Uppgift om antal dagar för vilka den skattskyldige uppburit sjöinkomst som
avses i 64 kap. 3 och 4 §§ inkomstskattelagen.
17. Uppgift om omsättning i näringsverksamhet.
18. Uppgifter angående resultat av bruttovinstberäkning, annan beräkning av
relationstal eller liknande, skönsmässig beräkning och belopp som under
beskattningsåret stått till förfogande för levnadskostnader.
19. Uppgift från centrala bilregistret om innehav av fordon samt om fordonets
registreringsnummer, märke, typ och årsmodell samt tillstånd enligt
yrkestrafiklagen (1998:490) och lagen(1998:492) om biluthyrning.
20. Uppgift för beräkning av skattereduktion för fackföreningsavgift, uppgifter
enligt 6 § första och andra styckena lagen (1993:672) om skattereduktion för
utgifter för byggnadsarbete på bostadshus, uppgifter enligt 7 § lagen (199
5:1623) om skattereduktion för riskkapitalinvesteringar, uppgifter enligt 6 §
första och andra styckena lagen (1996:725) om skattereduktion för utgifter för
byggnadsarbete på bostadshus för bestämmande av skattereduktion enligt nämnda
lagar samt uppgift om beslut om sådan skattereduktion, uppgifter för bestämmande
av skattereduktion enligt lagen (1996:1231) om skattereduktion för
fastighetsskatt i vissa fall vid 1997-2001 års taxeringar samt uppgift om beslut
om sådan skattereduktion.
21. Uppgift om bosättningsland och tidpunkt för byte av bosättningsland.
22. Uppgifter om antal årsanställda i en koncern i fall som avses i 2 kap. 16 §
sista stycket lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter, totalt respektive
i Sverige, koncernomsättning och koncernbalansomslutning för
koncernmoderföretag.
23. Uppgift om beteckning på ersättningsbostad som avses i 47 kap. 5 §
inkomstskattelagen, uppskovsavdragets storlek, belopp som enligt 47 kap. 11 §
nämnda lag skall minska anskaffningsutgiften samt, om ersättningsbostaden utgörs
av bostad som avses i 47 kap. 5 § andra stycket nämnda lag, föreningens eller
bolagets organisationsnummer och namn.
24. Uppgift som skall lämnas enligt 10 kap. 17 § första stycket 5 och andra
stycket samt 33 § skattebetalningslagen.
25. Uppgifter från aktiebolagsregistret om styrelseledamöter, verkställande
direktör, firmatecknare och revisor, om att styrelsen inte är fulltalig eller
att årsredovisning inte har lämnats i tid, om företagsrekonstruktion och fusion
samtuppgifter från handels- och föreningsregistret om firmatecknare, revisor och
företagsrekonstruktion.
26. Uppgifter från Alkoholinspektionen om tillstånd enligt alkohollagen
(1994:1738) och om omsättning enligt restaurangrapport.
27. Uppgifter från länsarbetsnämnder om beslut om arbetsmark-nadspolitiska
åtgärder samt utbetalat belopp och datum för utbetalningen.
28. Uppgifter från Tullverket om debiterad mervärdesskatt vid import,
exportvärden, antal import- och exporttillfällen samt de tidsperioder som
uppgifterna avser samt uppgifter från verket som behövs för tillämpningen av 3
kap. 30 § andra stycket mervärdesskattelagen.
29. Uppgifter från Riksförsäkringsverket om försäkring motkostnader för sjuklön
såvitt avser arbetsgivarens organisations- eller personnummer, beräknad
lönesumma, datum då försäkringen börjat gälla och datum för förändring av
lönesumma, om sjukpenninggrundande inkomst av annat förvärvsarbete såvitt avser
den försäkrades personnummer och datum för inkomstanmälan samt om utsänd person
såvitt avser uppgifter från intyg om tillämplig lagstiftning och intyg om
utsändning.
30. Uppgift om att en näringsidkare ingår i en sådan mervärdesskattegrupp som
avses i 6 a kap. 1 mervärdesskattelagen.
31. Uppgift om uppskovsbelopp vid andelsbyte enligt 49 kap. inkomstskattelagen,
namn och organisationsnummer på det överlåtna företaget, antal andelar som
lämnats som ersättning vid andelsbytet samt namn och organisationsnummer på det
köpande företaget samt de övriga uppgifter som behövs för beskattning av
uppskovsbelopp.
32. Uppgift om uppskovsbelopp vid koncerninterna andelsavyttringar enligt 25
kap. 6-27 §§ inkomstskattelagen, namn och organisationsnummer på det överlåtna
företaget, antalet överlåtna andelar samt de övriga uppgifter som behövs för
beskattning av vinsten.
33. Uppgift om avgiftsskyldighet till annat registrerat trossamfund än Svenska
kyrkan och uppgift om tillhörighet till icketerritoriell församling inom Svenska
kyrkan.

34. Uppgifter om bouppteckning eller dödsboanmälan, dödsbodelägare, tillgångar
och skulder samt övriga uppgifter som behövs i verksamheten med bouppteckningar
och dödsboanmälan enligt ärvdabalken.

10 §7
Terminalåtkomst till uppgifter i det centrala skatteregistret får finnas endast
för de ändamål som anges i 1 § och i den utsträckning i övrigt som anges i
andra-femte styckena.
Skattemyndigheten i regionen får ha terminalåtkomst till uppgifter som avses i 5
och 6 §§, 7 § 1-6, 7, dock endast ifråga om uppgifter som skall lämnas enligt 2
kap. 19 § lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter, 8, 9,
13-15, 17, 22 och 25 samt de uppgifter därutöver som behövs för utfärdande av
skattsedel och dubblettskattsedel. Skattemyndigheten får ha terminalåtkomst
också till övriga uppgifter som avses i 7 § om de, för pågående eller annat
beskattningsår, hänför sig till regionen eller avser skattskyldig som beskattas
i regionen. Vidare får skattemyndigheten ha terminalåtkomst till uppgifter som
behövs inför och vid revision i den utsträckning regeringen föreskriver.
Skattemyndigheten i regionen får ha terminalåtkomst till uppgifter som avses i 5
och 6 §§, 7 § 1-6, 7, dock endast ifråga om uppgifter som skall lämnas enligt 2
kap. 19 § lagen om (1990:325) om självdeklaration och kontroll-uppgifter, 8, 9,
13-15, 17, 22, 25 och 34 samt de uppgifter därutöver som behövs för utfärdande
av skattsedel och dubblettskattsedel. Skattemyndigheten får ha terminalåtkomst
också till övriga uppgifter som avses i 7 § om de, för pågående eller annat
beskattningsår, hänför sig till regionen eller avser skattskyldig som beskattas
i regionen. Vidare får skattemyndig-heten ha terminalåtkomst till uppgifter som
behövs inför och vid revision i den utsträckning regeringen föreskriver.
Riksskatteverket får ha terminalåtkomst till uppgifter som avses i 5-7 §§.
Kronofogdemyndighet får ha terminalåtkomst till uppgifter enligt 5 och 6 §§ samt
7 § 1, 3 och 4. Kronofogdemyndighet i den region där ett mål är registrerat för
exekutiva åtgärder får vidare ha sådan terminalåtkomst i fråga om uppgifter
enligt 7 § 7, 8, 12, 13 och 24. Terminalåtkomsten får avse den som är
registrerad som gäldenär hos kronofogdemyndighet eller make till gäldenären
eller annan som sambeskattas med gäldenären. Ifråga om uppgifter enligt 7 § 1
får terminalåtkomsten avse också den som är delägare i fåmansföretag där någon
som avses i tredje meningen är delägare.
Av rådets förordning (EEG) nr 218/92 framgår att behörigmyndighet i ett annat
EU-land får ha terminalåtkomst till uppgifter rörande mervärdesskatt.

19 §8
Om inte annat sägs i andra-fjärde styckena skall sådana uppgifter i det centrala
skatteregistret som hänför sig till viss beskattningsperiod gallras sju år
efter utgången av det kalenderår under vilket perioden gick ut.
Uppgifter som avses i 5 §, med undantag av de i första stycket 5, i 6 §, i 7 §
3, med undantag av uppgifter om beslut om återkallelse av F-skattsedel, i 7 §
23, med undantag av uppgift om uppskovsavdrag enligt 47 kap. inkomstskattelagen
(1999:1229), samt i 7 § 31 och 32 får bevaras även efter utgången av den tid som
anges i första stycket.
Uppgifter som avses i 5 §, med undantag av de i första stycket 5, i 6 §, i 7 §
3, med undantag av uppgifter om beslut om återkallelse av F-skattsedel, i 7 §
23, med undantag av uppgift om uppskovsavdrag enligt 47 kap. inkomstskattelagen
(1999:1229), samt i 7 § 31, 32 och 34 får bevaras även efter utgången av den tid
som anges i första stycket.
Detsamma gäller uppgifter om
1. personnummer för make och person som likställs med make vid beskattningen,
2. beslut om beskattning, dock inte skälen för beslutet,
3. huruvida taxering grundas på förenklad självdeklaration eller enbart på
kontrolluppgift om inkomst av kapital,
4. antal dagar för vilka den skattskyldige uppburit sjöinkomst som avses i 64
kap. 3 och 4 §§ inkomstskattelagen,
5. ingående och utgående mervärdesskatt samt särskilt investeringsavdrag och
redovisningsperiodens längd vid redovisning av mervärdesskatt.
Uppgift om tillstånd enligt yrkestrafiklagen (1998:490) och lagen (1998:492) om
biluthyrning samt uppgifter som avses i 7 § 26-29, med undantag av uppgifter som
behövs för tillämpningen av 3 kap. 30 § andra stycket mervärdesskattelagen
(1994:200),skall gallras två år efter utgången av det år då uppgifterna
registrerades.
Uppgift om revision får bevaras under högst tio år efter utgången av det år
under vilket revisionen avslutades.
Regeringen får meddela föreskrifter om förlängd bevaringstid för uppgifter som
avses i första eller fjärde stycket.

1.3 Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen
(1997:483)

Härigenom föreskrivs i fråga om skattebetalningslagen (1997:483)
dels att 1 kap. 4 §, 2 kap. 2 §, 12 kap. 6 och 9 §§ och 19 kap. 6 § skall
följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 1 kap. 1 a §, 11 kap. 15
a §, 16 kap. 7 a § och 17 kap. 6 a §, samt närmast före 11 kap. 15 a §, 16 kap.
7 a § och 17 kap. 6 a § nya rubriker av följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 kap.

1 a §
Lagen gäller dessutom vid debitering och betalning av skatt och förseningsavgift
enligt lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt samt vid bestämmande,
debitering och betalning av ränta på sådan skatt och avgift.

4 §9
Vad som sägs i denna lag om skatt och skattskyldig gäller även
1. avgift och avgiftsskyldig,
2. belopp som skall dras från ersättning för arbete, ränta eller utdelning för
betalning av preliminär skatt (avdragen skatt) och den som är skyldig att göra
sådant avdrag, samt
3. skattetillägg, förseningsavgift, kontrollavgift och ränta och den som är
skyldig att betala skattetillägg, avgift eller ränta.
Vad som sägs i denna lag om skatt och skattskyldig gäller även
1. avgift och avgiftsskyldig,
2. belopp som skall dras från ersättning för arbete, ränta eller utdelning för
betalning av preliminär skatt (avdragen skatt) och den som är skyldig att göra
sådant avdrag,

3. skattetillägg, förseningsavgift, kontrollavgift och ränta och den som är
skyldig att betala skattetillägg, avgift eller ränta, samt
4. belopp som enligt 54 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt skall
förskjutas av dödsbo och dödsbo som skall förskjuta arvsskatt.
Med skatt likställs
1. belopp som någon annan än den skattskyldige är betalningsskyldig för enligt
denna lag eller, såvitt gäller belopp som har debiterats enligt denna lag, 2
kap. 20 § lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag, och
2. belopp som betalats tillbaka till den skattskyldige men som på grund av ett
senare beskattningsbeslut skall betalas in igen till skattemyndigheten.
Med skattskyldig likställs
1. handelsbolag även om det inte är skyldigt att betala någon av de skatter som
anges i 1 §,
2. den som har rätt till återbetalning av ingående mervärdesskatt enligt 10 kap.
9-13 §§ mervärdesskattelagen (1994:200),
3. den som utan att vara skattskyldig här i landet har fått en F-skattsedel
enligt 4 kap. 7 eller 8 §,
4. den som skattemyndigheten enligt 23 kap. 3 § har beslutat skall svara för
redovisning och betalning av skatt som hänför sig till verksamhet som bedrivs
genom enkelt bolag eller partrederi,
5. den som är grupphuvudman enligt 6 §, och
6. delägare i handelsbolag som enligt 2 kap. 20 § lagen om handelsbolag och
enkla bolag har ålagts betalningsskyldighet för skatt.

2 kap.
2 §10
Beslut som rör ett handelsbolag fattas av skattemyndigheten i den region där
bolaget enligt uppgift i handelsregistret har sitt huvudkontor den 1 november
året före det år då beslutet skall fattas.
Beslut som rör en europeisk ekonomisk intressegruppering fattas av
skattemyndigheten i den region där intressegrupperingen har sitt säte den 1
november året före det år då beslutet fattas.
Beslut som rör någon annan juridisk person än som avses i första eller andra
stycket fattas av skattemyndigheten i den region inom vilket styrelsen eller
förvaltningen har sitt säte den 1 november året före det år då beslutet skall
fattas. Beslut som rör en skattskyldigs dödsbo fattas dock av den
skattemyndighet som senast var behörig att fatta beslut som rörde den
skattskyldige.
Beslut som rör någon annan juridisk person än som avses i första eller andra
stycket fattas av skattemyndigheten i den region inom vilket styrelsen eller
förvaltningen har sitt säte den 1 november året före det år då beslutet skall
fattas. Beslut som rör ett dödsbo fattas dock av den skattemyndighet som senast
var behörig att fatta beslut som rörde den avlidne.
Om en juridisk person har bildats efter den 1 november året före det år då
beslutet skall fattas skall beslutet fattas av skattemyndigheten i den region
där huvudkontoret eller sätet var beläget då den juridiska personen bildades. Om
beslutet rör ett dödsbo och den avlidne hade bytt folkbokföringsort efter den 1
november året före dödsfallsåret skall beslutet efter utgången av dödsfallsåret
fattas av skattemyndigheten i den region där den avlidnes senaste rätta
folkbokföringsadress var belägen.
Första-fjärde styckena gäller inte om annat följer av 4-5 §§. Om en juridisk
person har upplösts fattas beslut av den senast behöriga myndigheten. Om behörig
myndighet inte finna fattas beslutet av Skattemyndigheten i Stockholm.

11 kap.

Beslut om arvsskatt och gåvoskatt

15 a §
Med beskattningsbeslut i denna lag likställs beslut om arvsskatt och gåvoskatt
enligt lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt.

12 kap.
6 §
Om någon i egenskap av företrädare för en juridisk person inte i rätt tid har
gjort föreskrivet skatteavdrag, är företrädaren tillsammans med den juridiska
personen skyldig att betala belopp som har bestämts enligt 11 kap. 19 § jämte
ränta. Om en företrädare för en juridisk person i övrigt har underlåtit att
betala skatt enligt denna lag, är företrädaren tillsammans med den juridiska
personen skyldig att betala skatten och räntan på den.
Om någon i egenskap av företrädare för en juridisk person inte i rätt tid har
gjort föreskrivet skatteavdrag, är företrädaren tillsammans med den juridiska
personen skyldig att betala belopp som har bestämts enligt 11 kap. 19 § jämte
ränta. Om en företrädare för en juridisk person i övrigt har underlåtit att
betala skatt enligt denna lag, eller om ett dödsbo har underlåtit att betala
annan skatt än arvsskatt, är företrädaren tillsammans med den juridiska personen
skyldig att betala skatten och räntan på den.
Första stycket gäller inte, om det innan skatten skulle ha betalats har
vidtagits sådana åtgärder som krävs för att få till stånd en samlad avveckling
av den juridiska personens skulder med hänsyn till samtliga borgenärers
intressen.
Om företrädaren har lämnat oriktiga uppgifter som har lett till att den
juridiska personen tillgodoräknats överskjutande ingående mervärdesskatt med ett
för stort belopp, är företrädaren tillsammans med den juridiska personen
skyldig att betala beloppet och räntan på detta.
Om det finns särskilda skäl, får företrädaren helt eller delvis befrias från
betalningsskyldighet enligt denna paragraf.

9 §
Om skatt enligt denna lag skulle ha betalats av
1. någon som har avlidit eller
2. den avlidnes dödsbo, såvitt avser den redovisningsperiod eller, när det
gäller slutlig skatt, det beskattningsår då dödsfallet inträffade, ansvarar
dödsboet och, om dödsboet har skiftats, dödsbodelägarna för skatten i den
omfattning som föreskrivs i 21 kap. ärvdabalken.
Om skatt enligt denna lag skulle ha betalats av
1. någon som har avlidit eller
2. den avlidnes dödsbo, såvitt avser den redovisningsperiod eller, när det
gäller slutlig skatt, det beskattningsår då dödsfallet inträffade, ansvarar
dödsboet. Detsamma gäller arvsskatt som enligt 54 § lagen (1941:416) om
arvsskatt och gåvoskatt skall förskjutas av dödsboet.
Om dödsboet har skiftats, ansvarar dödsbodelägarna för skatten i den omfattning
som föreskrivs i 21 kap. ärvdabalken.
Skattemyndigheten fattar beslut om ansvar för skatt enligt andra stycket.

16 kap.

Arvsskatt och gåvoskatt

7 a §
Skatt som skall betalas enligt ett beslut om arvsskatt eller gåvoskatt skall ha
betalats senast den förfallodag som infaller närmast efter det att 30 dagar har
gått från beslutsdagen.
Med förfallodag enligt första stycket avses den 17 och 26 januari, den 12, 17
och 26 augusti, den 12 och 27 december samt den 12 och 26 i övriga månader.

17 kap.

Anstånd med arvsskatt och
gåvoskatt

6 a §
Om beloppet av tillgångarna i ett dödsbo sammanlagt inte uppgår till dubbla
beloppet av arvsskatt, som enligt 54 § lagen (1941:416) om arvsskatt och
gåvoskatt, skall förskjutas av dödsboet, eller om det i andra fall för någon som
är skattskyldig enligt samma lag föreligger avsevärd svårighet att genast
betala hela den skatt, som belöper på egendom som har tillfallit den
skattskyldige, får skattemyndigheten medge, att skatten betalas genom högst tio
årliga inbetalningar.
I fråga om skatt som belöper på egendom som skall värderas enligt bestämmelserna
i 22 § 3 mom. och 23 § F tredje stycket lagen om arvsskatt och gåvoskatt får
skattemyndigheten medge att skatten betalas genom högst tjugo årliga
betalningar.
Om det finns synnerliga skäl får regeringen i annat fall än som avses i
föregående stycke medge viss skattskyldig att den skatt, som belöper på egendom
som har tillfallit den skattskyldige, betalas genom högst tjugo årliga
inbetalningar.
Anstånd får endast beviljas, utom i de fall anståndet avser skatt som skall utgå
för nyttjanderätt eller rätt till ränta, avkomst eller annan förmån eller rätt,
som avses i 8 § andra stycket lagen om arvsskatt och gåvoskatt, om den
skattskyldige ställer säkerhet för beloppet genom en av bank utfärdad
garantiförbindelse eller någon annan form av borgen.

19 kap.
6 §
När det är fråga om skatt som omfattas av anstånd och som skall betalas när
anståndstiden gått ut beräknas kostnadsränta från och med dagen efter skattens
ursprungliga förfallodag till och med den dag betalning senast skall ske med
anledning av beslutet om anstånd.
Vid anstånd enligt 17 kap. 5 eller 7 § skall dock räntan beräknas från och med
dagen efter den då anståndet beviljades.
Vid anstånd enligt 17 kap. 5, 6 a eller 7 § skall dock räntan beräknas från och
med dagen efter den då anståndet beviljades.
Ränta enligt denna paragraf beräknas efter en räntesats som motsvarar basräntan.
____________________
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
2. Om skattskyldigheten har inträtt före den 1 juli 2001 gäller äldre
bestämmelser.

1.4 Förslag till ändringar i Registerförfattningsutredningens förslag till
lag (0000:00) om behandling av uppgifter i skatteförvaltningens
beskattningsverksamhet

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 2 och 5 §§ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse enligt Föreslagen lydelse
Registerförfattningsutred-
ningens förslag

2 kap.
2 §
Uppgifter får behandlas i databasen för tillhandahållande av information som
behövs inom skatteförvaltningen för
1. fastställande av underlag för samt redovisning, bestämmande, betalning och
återbetalning av skatter eller avgifter,
2. bestämmande av pensionsgrundande inkomst,
3. kontroll, revision, prövning, granskning, tillsyn och analys,
4. fastighetstaxering,
5. fullgörande av åligganden som följer av internationella överenskommelser som
Sverige efter riksdagens godkännande har tillträtt,
6. tillsyn, kontroll, uppföljning och planering av verksamheten,
7. framställning av statistik.
7. framställning av statistik,
8. verksamheten med bouppteckningar och dödsboanmälan enligt ärvdabalken.

5 §
För de ändamål som anges i 2 § får i databasen behandlas uppgifter om
1. en fysisk persons identitet, bosättning, familjeförhållanden och andra
liknande basuppgifter,
2. en juridisk persons identitet, säte och andra liknande basuppgifter,
3. registrering för skatter eller avgifter,
4. underlag för skatter eller avgifter,
5. bestämmande av skatter eller avgifter,
6. kontroll av skatter eller avgifter,
7. fastställande av fastighetstaxering,
8. yrkande och grunder i ett ärende,
9. beslut med angivande av skälen för beslutet, betalning, redovisning och
övriga åtgärder i ett ärende.
9. beslut med angivande av skälen för beslutet, betalning, redovisning och
övriga åtgärder i ett ärende,
10. verksamheten med bouppteckningar och dödsboanmälan enligt ärvdabalken.
I databasen får även behandlas de uppgifter som behövs för fullgörande av ett
åliggande som följer av en internationell överenskommelse som Sverige efter
riksdagens godkännande har tillträtt.
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer skall meddela närmare
föreskrifter om vilka uppgifter som får behandlas i databasen enligt första
stycket.

Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser som
yttrat sig över Riksskatteverkets promemoria
ADB-registrering av bouppteckningar m.m.
(dnr 7075-00/100)
Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av Justitieombudsmannen,
Hovrätten för Övre Norrland, Kammarrätten i Stockholm, Göteborgs tingsrätt,
Länsrätten i Skåne län, Domstolsverket, Riksåklagaren, Datainspektionen,
Kammarkollegiet, Statskontoret, Statistiska Centralbyrån, Socialstyrelsen,
Riksgäldskontoret, Ekonomistyrningsverket ESV, Riksrevisionsverket, Juridiska
fakultetsnämnden vid Uppsala universitet, Sveriges Advokatsamfund, Sveriges
Industriförbund, Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR, Svenska
Revisorsamfundet SRS, Sveriges Försäkringsförbund, Tjänstemännens
Centralorganisation TCO, Sveriges Akademikers Centralorganisation SACO,
Landsorganisationen i Sverige LO, Svenska Bankföreningen, Sveriges
Begravningsbyråers förbund, FONUS och Sammanslutningen för Sveriges Juridiska
Byråer.

Bilaga 3 Lagrådsremissens lagförslag
2.1 Förslag till lag om ändring i ärvdabalken

Härigenom föreskrivs att det i ärvdabalken skall införas en ny paragraf, 20 kap.
3 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

20 kap.

3 a §
Skattemyndigheten får till dödsboet översända en förtryckt
bouppteckningsblankett med följande uppgifter om den döde:
1. fullständigt namn och person- eller samordningsnummer enligt
folkbokföringslagen (1991:481),
2. hemvist,
3. dödsdag,
4. civilstånd,
5. äktenskapsförord och
6. fastighetsinnehav.
Även uppgift om efterlevande makes namn och fastighetsinnehav samt dödsboets
adress får förtryckas.
----------------
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (2001:000) om
ändring i ärvdabalken

Härigenom föreskrivs att 20 kap. 8 § ärvdabalken i stället för dess lydelse
enligt lagen (2001:000) om ändring i nämnda balk skall ha följande lydelse.

Lydelse enligt prop. 2000/01:21
Föreslagen lydelse

20 kap.
8 §
Bouppteckningen skall inom en månad efter det att den upprättats jämte en
bestyrkt kopia ges in för registrering till den skattemyndighet som enligt 34 §
första eller andra stycket lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt skall
pröva frågan om arvsskatt. Finns det flera bouppteckningar, skall de ges in
samtidigt och inom en månad från det den sista bouppteckningen upprättades.
Bouppteckningen skall inom en månad efter det att den upprättats jämte en
bestyrkt kopia ges in för registrering till den skattemyndighet som enligt 2
kap. 2 eller 5 § skattebetalningslagen (1997:483) skall fatta beslut som rör ett
dödsbo. Finns det flera bouppteckningar, skall de ges in samtidigt och inom en
månad från det den sista bouppteckningen upprättades.
En bestyrkt kopia av bouppteckningen skall förvaras hos skattemyndigheten.
Har omyndig del i boet eller är någon för vilken förvaltare enligt
föräldrabalken har förordnats delägare eller finns delägare, för vilken god man
skall förordnas, skall ytterligare en bestyrkt kopia ges in för varje
överförmyndare som skall ha tillsyn över ifrågavarande förmynderskap,
förvaltarskap eller godmanskap. Är bouppteckningen av vidlyftig beskaffenhet,
behöver denna kopia omfatta endast erforderliga delar.
Är inte erforderliga kopior ingivna, skall sådana tas på boets bekostnad.

2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1941:416) om
arvsskatt och gåvoskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt1
dels att 55 § 2 och 4-6 mom. skall upphöra att gälla,
dels att 54 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 46 a, 47 a, 47 b och 58
b §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

46 a §
Om det finns särskilda skäl, får skattemyndigheten bevilja en skattskyldig
anstånd med att lämna deklaration enligt 45 §.
En ansökan om anstånd skall ha kommit in till skattemyndigheten senast den dag
då deklarationen skulle ha kommit in.
Ändras förutsättningarna för anståndet innan anståndstiden har gått ut, får
beslutet om anstånd omprövas.

47 a §
Förseningsavgift skall tas ut med 1 000 kronor om den som enligt 45 § första
stycket D är skyldig att lämna en deklaration inte gjort detta inom föreskriven
tid.
Förseningsavgift tas inte ut om den skattskyldige har avlidit.

47 b §
Den skattskyldige skall befrias helt från förseningsavgift om
1. underlåtenheten kan antas ha sådant samband med den skattskyldiges ålder,
sjukdom, bristande erfarenhet eller liknande förhållande att den framstår som
ursäktlig,
2. underlåtenheten framstår som ursäktlig med hänsyn till uppgiftens art eller
någon annan särskild omständighet, eller
3. det framstår som uppenbart oskäligt att ta ut avgiften.
Bestämmelserna i första stycket skall beaktas även om ett yrkande om befrielse
inte har framställts, om det föranleds av vad som förekommit i ärendet eller
målet om förseningsavgift.

54 §2
Arvsskatt för egendom, för vilken skattskyldighet inträtt vid arvlåtarens
(testators) eller i fall, som avses i 8 § första stycket, föregående
innehavarens död, ävensom i 52 § 1 mom. omnämnd ränta förskjutas av dödsboet,
dock icke där fråga är om lott, som beskattas efter vad i 6 § andra stycket d)
sägs, eller förvärv, som avses i 1 § andra stycket eller 12 §. Skattskyldig
skall vid tillträde av honom tillkommande lott, för vilken skatten förskjutits
av dödsboet, till boet gälda på lotten belöpande skatt jämte andel i räntan; och
skall tillika å belopp, som sålunda skall erläggas, gäldas den ränta, som
kunnat av dödsboet påräknas vid insättning å bankräkning.

Har skatt och påförd ränta inte betalats inom den tid som anges i 52 § 1 mom.
och har delning eller arvskifte skett, tillämpas reglerna i 21 kap. 4 §
ärvdabalken om återgång av bodelning och skifte. Beträffande egendom som genom
delning tillagts efterlevande make eller sambo gäller dock vad som nu sagts
endast i den mån den efterlevande erhållit mer än som enligt lag tillkommer
honom.
Arvsskatt för egendom, för vilken skattskyldighet inträtt vid arvlåtarens
(testators) eller i fall, som avses i 8 § första stycket, föregående
innehavarens död, skall förskjutas av dödsboet, dock inte där fråga är om lott,
som beskattas efter vad i 6 § andra stycket d sägs, eller förvärv, som avses i 1
§ andra stycket eller 12 §. Den skattskyldige skall vid tillträde av honom
tillkommande lott, för vilken skatten förskjutits av dödsboet, till boet betala
på lotten belöpande skatt jämte andel i sådan ränta som betalats enligt
bestämmelserna i 19 kap. skattebetalningslagen (1997:483). Den skattskyldige
skall dessutom på det belopp som skall betalas till dödsboet betala ränta från
den dag dödsboet försköt skatten och räntan enligt skattebetalningslagen till
dess full betalning skett enligt den räntesats som anges i 19 kap. 3 §
skattebetalningslagen.
Om skatt inte har betalats inom den tid som anges i 16 kap. 7 a §
skattebetalningslagen och om delning eller arvskifte har skett, tillämpas
reglerna i 21 kap. 4 § ärvdabalken om återgång av bodelning och skifte.
Beträffande egendom som genom delning tillagts efterlevande make eller sambo
gäller dock vad som nu sagts endast i den mån den efterlevande fått mer än som
enligt lag tillkommer honom.

58 b §
I fall som avses i 57-58 a §§, skall regeringen besluta i vad mån ränta skall
betalas.
---------------
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001. Om en bouppteckning, arvsdeklaration
eller gåvodeklaration kommit in till en tingsrätt eller skattemyndighet före
ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (2001:000) om
ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och
gåvoskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt1
dels att 52 § 1 mom., 52 a §, 55 § 1 och 3 mom., 61, 61 a och 70 §§ i stället
för deras lydelse enligt lagen (2001:000) om ändring i nämnda lag skall upphöra
att gälla,
dels att 34, 44 och 53 §§ i stället för deras lydelse enligt lagen (2001:000) om
ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.

Lydelse enligt prop. 2000/01:21
Föreslagen lydelse

34 §
Beskattningsmyndighet är skattemyndigheten i den region där arvlåtaren
(testator) var folkbokförd den 1 november året före dödsfallet eller, om han då
inte var folkbokförd inom riket, där han var bosatt eller stadigvarande vistades
vid dödsfallet. Detsamma gäller i fråga om en föregående innehavare som på
livstid haft sådan rätt till egendomen som avses i 8 § första eller andra
stycket.
Om det inte finns någon skattemyndighet som är behörig enligt första stycket,
tas skatteärendet upp av Skattemyndigheten i Stockholm.
Den skattemyndighet som är behörig enligt första eller andra stycket får uppdra
åt en annan skattemyndighet att fatta beslut i dess ställe i ett visst ärende
eller en viss grupp av ärenden. Ett sådant uppdrag får ges endast om den andra
myndigheten medger det och om det inte medför avsevärd olägenhet för den som
beslutet rör. Vad som i denna lag sägs om skattemyndigheten skall i tillämpliga
delar gälla den skattemyndighet till vilken ett sådant uppdrag har lämnats.
Skatt skall dock betalas in till den myndighet som är behörig enligt första
eller andra stycket. Den myndigheten skall även pröva frågor om dröjsmålsavgift.
Vidare skall förvaring av handlingar ske hos den myndighet som är behörig
enligt första eller andra stycket.
Beslut i fråga om arvsskatt fattas av den skattemyndighet som enligt 2 kap. 2
eller 5 § skattebetalningslagen (1997:483) är behörig att fatta beslut som rör
arvlåtarens eller testatorns dödsbo.

Bestämmelser om debitering och betalning av arvsskatt finns i
skattebetalningslagen.

Förvaring av handlingar skall ske hos den myndighet som är behörig enligt första
stycket.

44 §
Beskattningsmyndighet är skattemyndigheten i den region, där den skattskyldige
var folkbokförd den 1 november året före skattskyldighetens inträde eller, om
han då inte var folkbokförd inom riket, där han var bosatt eller stadigvarande
vistades.
Beskattningsmyndighet i fråga om juridisk person är skattemyndigheten i den
region, där styrelsen eller förvaltningen hade sitt säte, den 1 november året
före skattskyldighetens inträde.
Om det inte finns någon skattemyndighet som är behörig enligt första eller andra
stycket, tas skatteärendet upp av Skattemyndigheten i Stockholm.
Den skattemyndighet som är behörig enligt första-tredje styckena får uppdra åt
en annan skattemyndighet att fatta beslut i dess ställe i ett visst ärende eller
en viss grupp av ärenden. Ett sådant uppdrag får ges endast om den andra
myndigheten medger det och om det inte medför avsevärd olägenhet för den som
beslutet rör. Vad som i denna lag sägs om skattemyndigheten skall i tillämpliga
delar gälla den skattemyndighet till vilken ett sådant uppdrag har lämnats.
Skatt skall dock betalas in till den myndighet som är behörig enligt första,
andra eller tredje stycket. Den myndigheten skall även pröva frågor om
dröjsmålsavgift. Vidare skall förvaring av handlingar ske hos den myndighet som
är behörig enligt första, andra eller tredje stycket.
Beslut i fråga om gåvoskatt fattas av den skattemyndighet som enligt 2 kap. 1, 2
eller 5 § skattebetalningslagen (1997:483) är behörig att fatta beslut som rör
den skattskyldige då skattskyldigheten inträder.

Bestämmelser om debitering och betalning av gåvoskatt finns i
skattebetalningslagen.

Förvaring av handlingar skall ske hos den myndighet som är behörig enligt första
stycket.

53 §
I fall där domstol fastställt skatt till ett högre belopp än som förut
beräknats, skall rätten till skattemyndigheten snarast översända handling, som
tillhandahållits rätten enligt 51 § fjärde stycket. Dessutom är rätten skyldig
att, enligt vad regeringen närmare bestämmer, lämna skattemyndigheten de
uppgifter, som denna behöver för att kräva in skatten.
Inbetalning enligt 52 § 1 mom. tredje stycket skall ske till särskilt konto hos
skattemyndigheten. Skatten skall anses vara betald den dag, då inbetalningskort
eller gireringshandlingar kommit in till Posten Aktiebolag eller, om staten har
ingått avtal om förmedling av skatteinbetalningen med en bank, till banken.
Om skatt inte betalas inom föreskriven tid, skall dröjsmålsavgift tas ut enligt
lagen (1997:484) om dröjsmålsavgift om inte annat följer av 6 § sista stycket.
Den obetalda skatten och dröjsmålsavgiften skall lämnas för indrivning.
Regeringen får föreskriva att indrivning inte behöver begäras för ett ringa
belopp. Skattemyndigheten får medge befrielse helt eller delvis från
skyldigheten att betala dröjsmålsavgift, om det finns särskilda skäl.
Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga
fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske.
Bouppteckning eller tilläggsbouppteckning, som ingivaren har rätt att få
tillbaka får skattemyndigheten inte lämna ut till denne förrän skatt, med vars
betalning anstånd inte medgivits, blivit betald. Innan handlingen utlämnas,
skall den förses med anteckning om beloppet av inbetald skatt.
Handling som avses i 49 a § överlämnas till den skattskyldige sedan skatt, med
vars betalning anstånd inte medgivits, blivit betald. Innan handlingen utlämnas,
skall den förses med anteckning om beloppet av inbetald skatt.
I fall där domstol fastställt skatt till ett högre belopp än som förut
beräknats, skall rätten till skattemyndigheten snarast översända handling, som
tillhandahållits rätten enligt 51 § fjärde stycket. Dessutom är rätten skyldig
att, enligt vad regeringen närmare bestämmer, lämna skattemyndigheten de
uppgifter, som denna behöver för att debitera skatten.

2.5 Förslag till lag om ändring i skatteregisterlagen
(1980:343)

Härigenom föreskrivs i fråga om skatteregisterlagen (1980:343)
dels att 1, 7, 10, 19 och 20 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 13 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 §1
För de ändamål som anges i denna paragraf skall med hjälp av automatisk
databehandling föras ett centralt skatteregister för hela riket och ett
regionalt skatteregister för varje region.
Registren skall användas vid beskattning för
1. samordnad registerföring av identifieringsuppgifter beträffande fysiska och
juridiska personer,
2. revisions- och annan kontrollverksamhet,
3. taxering enligt taxeringslagen (1990:324) samt bestämmande av
pensionsgrundande inkomst,
4. redovisning, bestämmande och betalning av skatt enligt skattebetalningslagen
(1997:483), mervärdesskattelagen (1994:200), lagen (1991:586) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta och lagen (1990:912) om nedsättning av
socialavgifter.
4. redovisning, bestämmande och betalning av skatt enligt skattebetalningslagen
(1997:483), mervärdesskattelagen (1994:200), lagen (1991:586) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta, lagen (1990:912) om nedsättning av
socialavgifter och lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt.
Registren skall dessutom användas för
1. avräkning enligt lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter
och avgifter,
2. bestämmande av skattereduktion enligt lagen (1993:672) om
skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på bostadshus, lagen (1995:1623)
om skattereduktion för riskkapitalinvesteringar, lagen (1996:725) om
skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på bostadshus och lagen
(1996:1231) om skattereduktion för fastighetsskatt i vissa fall vid 1997-2001
års taxeringar,
3. gäldenärsutredning enligt lagen (1993:891) om indrivning av statliga
fordringar m.m.

3. gäldenärsutredning enligt lagen (1993:891) om indrivning av statliga
fordringar m.m.,
4. verksamheten med bouppteckningar och dödsboanmälan enligt ärvdabalken.
Det centrala skatteregistret skall också användas för andra utredningar i
kronofogdemyndigheternas exekutiva verksamhet än som avses i tredje stycket och
för Riksskatteverkets tillsyn enligt lagen (1974:174) om identitetsbeteckning
för juridiska personer m.fl.
7 §2
För fysisk och juridisk person får, utöver de uppgifter som anges i 5 och 6 §§,
det centrala skatteregistret innehålla följande uppgifter.
--------------------------------------------------------------------------------
--------
3. Uppgift om registrering av skyldighet att betala skatt, uppgift om innehav av
skattsedel på preliminär skatt, uppgifter om beslut om återkallelse av
F-skattsedel med angivande av skälen för beslutet, uppgifter som behövs för att
bestämma skatt enligt skattebetalningslagen, lagen (1991:586) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta, lagen (1990:912) om nedsättning av
socialavgifter och mervärdesskattelagen (1994:200) samt uppgifter om
redovisning, inbetalning och återbetalning av sådana skatter eller avgifter.
3. Uppgift om registrering av skyldighet att betala skatt, uppgift om innehav av
skattsedel på preliminär skatt, uppgifter om beslut om återkallelse av
F-skattsedel med angivande av skälen för beslutet, uppgifter som behövs för att
bestämma skatt enligt skattebetalningslagen, lagen (1991:586) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta, lagen (1990:912) om nedsättning av
socialavgifter, mervärdesskattelagen (1994:200) och lagen (1941:416) om
arvsskatt och gåvoskatt samt uppgifter om redovisning, inbetalning och
återbetalning av sådana skatter eller avgifter.
--------------------------------------------------------------------------------
--------

34. Uppgifter om bouppteckning eller dödsboanmälan, dödsbodelägare, tillgångar
och skulder samt övriga uppgifter som behövs i verksamheten med bouppteckningar
och dödsboanmälan enligt ärvdabalken.

10 §3
Terminalåtkomst till uppgifter i det centrala skatteregistret får finnas endast
för de ändamål som anges i 1 § och i den utsträckning i övrigt som anges i
andra-femte styckena.
Skattemyndigheten i regionen får ha terminalåtkomst till uppgifter som avses i 5
och 6 §§, 7 § 1-6, 7, dock endast i fråga om uppgifter som skall lämnas enligt
2 kap. 19 § lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter, 8, 9,
13-15, 17, 22 och 25 samt de uppgifter därutöver som behövs för utfärdande av
skattsedel och dubblettskattsedel. Skattemyndigheten får ha terminalåtkomst
också till övriga uppgifter som avses i 7 § om de, för pågående eller annat
beskattningsår, hänför sig till regionen eller avser skattskyldig som beskattas
i regionen. Vidare får skattemyndigheten ha terminalåtkomst till uppgifter som
behövs inför och vid revision i den utsträckning regeringen föreskriver.
Skattemyndigheten i regionen får ha terminalåtkomst till uppgifter som avses i 5
och 6 §§, 7 § 1-6, 7, dock endast i fråga om uppgifter som skall lämnas enligt
2 kap. 19 § lagen om (1990:325) om självdeklaration och kontroll-uppgifter, 8,
9, 13-15, 17, 22, 25 och 34 samt de uppgifter därutöver som behövs för
utfärdande av skattsedel och dubblettskattsedel. Skattemyndigheten får ha
terminalåtkomst också till övriga uppgifter som avses i 7 § om de, för pågående
eller annat beskattningsår, hänför sig till regionen eller avser skattskyldig
som beskattas i regionen. Vidare får skattemyndigheten ha terminalåtkomst till
uppgifter som behövs inför och vid revision i den utsträckning regeringen
föreskriver.
Riksskatteverket får ha terminalåtkomst till uppgifter som avses i 5-7 §§.
Kronofogdemyndighet får ha terminalåtkomst till uppgifter enligt 5 och 6 §§ samt
7 § 1, 3 och 4. Kronofogdemyndighet i den region där ett mål är registrerat för
exekutiva åtgärder får vidare ha sådan terminalåtkomst i fråga om uppgifter
enligt 7 § 7, 8, 12, 13 och 24. Terminalåtkomsten får avse den som är
registrerad som gäldenär hos kronofogdemyndighet eller make till gäldenären
eller annan som sambeskattas med gäldenären. I fråga om uppgifter enligt 7 § 1
får terminalåtkomsten avse också den som är delägare i fåmansföretag där någon
som avses i tredje meningen är delägare.
Av rådets förordning (EEG) nr 218/92 framgår att behörig myndighet i ett annat
EU-land får ha terminalåtkomst till uppgifter rörande mervärdesskatt.

13 a §
I verksamheten med bouppteckningar och dödsboanmälan enligt ärvdabalken samt
arvsskatteärenden får, i fråga om uppgifter som avses i 11 § första stycket, som
sökbegrepp endast användas uppgifter som avses i 15 kap. 2 § sekretesslagen
(1980:100). Vid sökning efter handlingar som avses i 11 § andra stycket får
dessutom uppgift om namn och person- eller samordningsnummer användas som
sökbegrepp.
Som sökbegrepp enligt denna paragraf får inte användas sådana känsliga
personuppgifter som anges i 13 § personuppgiftslagen (1998:204) eller uppgifter
om lagöverträdelser m.m. som anges i 21 § samma lag.

19 §4
Om inte annat sägs i andra-fjärde styckena skall sådana uppgifter i det centrala
skatteregistret som hänför sig till viss beskattningsperiod gallras sju år
efter utgången av det kalenderår under vilket perioden gick ut.
Uppgifter som avses i 5 §, med undantag av de i första stycket 5, i 6 §, i 7 §
3, med undantag av uppgifter om beslut om återkallelse av F-skattsedel, i 7 §
23, med undantag av uppgift om uppskovsavdrag enligt 47 kap. inkomstskattelagen
(1999:1229), samt i 7 § 31 och 32, får bevaras även efter utgången av den tid
som anges i första stycket.
Uppgifter som avses i 5 §, med undantag av de i första stycket 5, i 6 §, i 7 §
3, med undantag av uppgifter om beslut om återkallelse av F-skattsedel, i 7 §
23, med undantag av uppgift om uppskovsavdrag enligt 47 kap. inkomstskattelagen
(1999:1229), samt i 7 § 31, 32 och 34, får bevaras även efter utgången av den
tid som anges i första stycket.
Detsamma gäller uppgifter om
1. personnummer för make och person som likställs med make vid beskattningen,
2. beslut om beskattning, dock inte skälen för beslutet,
3. huruvida taxering grundas på förenklad självdeklaration eller enbart på
kontrolluppgift om inkomst av kapital,
4. antal dagar för vilka den skattskyldige uppburit sjöinkomst som avses i 64
kap. 3 och 4 §§ inkomstskattelagen,
5. ingående och utgående mervärdesskatt samt särskilt investeringsavdrag och
redovisningsperiodens längd vid redovisning av mervärdesskatt.
Uppgift om tillstånd enligt yrkestrafiklagen (1998:490) och lagen (1998:492) om
biluthyrning samt uppgifter som avses i 7 § 26-29, med undantag av uppgifter som
behövs för tillämpningen av 3 kap. 30 § andra stycket mervärdesskattelagen
(1994:200), skall gallras två år efter utgången av det år då uppgifterna
registrerades.
Uppgift om revision får bevaras under högst tio år efter utgången av det år
under vilket revisionen avslutades.

Bouppteckningar skall bevaras.
Regeringen får meddela föreskrifter om förlängd bevaringstid för uppgifter som
avses i första eller fjärde stycket.

20 §5
Upptagningar i regionala register skall i fråga om deklarationer och andra
handlingar som lämnats till ledning för beskattning eller upprättats eller för
granskning omhändertagits av en myndighet för skattekontroll, gallras sju år
eller, i fråga om handlingar som avser aktiebolag eller ekonomisk förening, tio
år efter beskattningsårets utgång.
Upptagningar i regionala register skall i fråga om deklarationer och andra
handlingar som lämnats till ledning för beskattning eller upprättats eller för
granskning omhändertagits av en myndighet för skattekontroll, gallras sju år
eller, i fråga om handlingar som avser aktiebolag eller ekonomisk förening, tio
år efter beskattningsårets utgång. Bouppteckningar skall dock bevaras.
Andra upptagningar i regionala register än sådana som avses i första stycket
skall gallras tolv år efter beskattningsårets utgång.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter
om undantag från bestämmelserna i första eller andra stycket.
-------------
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.

2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (2001:000) om
behandling av uppgifter i skatteförvaltningens
beskattningsverksamhet

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 4 § samt 2 kap. 2, 3 och 10 §§ lagen (2001:000)
om behandling av uppgifter i skatteförvaltningens beskattningsverksamhet skall
ha följande lydelse.

Lydelse enligt prop. 2000/01:33
Föreslagen lydelse

1 kap.
4 §
Uppgifter får behandlas för tillhandahållande av information som behövs inom
skatteförvaltningen för
1. fastställande av underlag för samt bestämmande, redovisning, betalning och
återbetalning av skatter och avgifter,
2. bestämmande av pensionsgrundande inkomst,
3. fastighetstaxering,
4. revision och annan analys- eller kontrollverksamhet,
5. tillsyn samt lämplighets- och tillståndsprövning och annan liknande prövning,
6. handläggning av mål och ärenden om ansvar för någon annans skatter och
avgifter,
7. fullgörande av ett åliggande som följer av ett för Sverige bindande
internationellt åtagande, och

8. tillsyn, kontroll, uppföljning och planering av verksamheten.
7. fullgörande av ett åliggande som följer av ett för Sverige bindande
internationellt åtagande,
8. verksamheten med bouppteckningar och dödsboanmälan enligt ärvdabalken, och
9. tillsyn, kontroll, uppföljning och planering av verksamheten.

2 kap.
2 §
I databasen får uppgifter behandlas om personer som omfattas av verksamhet
enligt 1 kap. 4 § 1-7. Uppgifter om andra personer får behandlas om det behövs
för handläggningen av ett ärende.
I databasen får uppgifter behandlas om personer som omfattas av verksamhet
enligt 1 kap. 4 § 1-8. Uppgifter om andra personer får behandlas om det behövs
för handläggningen av ett ärende.

3 §
För de ändamål som anges i 1 kap. 4 § får följande uppgifter behandlas i
databasen:
1. en fysisk persons identitet, medborgarskap, bosättning och
familjeförhållanden,
2. en juridisk persons identitet, säte, ägarförhållanden samt firmatecknare och
andra företrädare,
3. registrering för skatter och avgifter,
4. underlag för fastställande av skatter och avgifter,
5. bestämmande av skatter och avgifter,
6. underlag för fastighetstaxering,
7. revision och annan kontroll av skatter och avgifter,
8. avgiftsskyldighet till ett registrerat trossamfund och medlemskap i
fackförening,
9. yrkande och grunder i ett ärende, och
10. beslut, betalning, redovisning och övriga åtgärder i ett ärende.
9. yrkande och grunder i ett ärende,
10. beslut, betalning, redovisning och övriga åtgärder i ett ärende, och
11. uppgifter som behövs i verksamheten med bouppteckningar och dödsboanmälan
enligt ärvdabalken.
I databasen får även andra uppgifter behandlas som behövs för fullgörande av ett
åliggande som följer av ett för Sverige bindande internationellt åtagande.
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar närmare
föreskrifter om vilka uppgifter som får behandlas i databasen enligt första
stycket.

10 §
Vid sökning efter handlingar som avses i 4 § får endast uppgift om namn, person-
eller samordningsnummer, beteckning för fastighet samt uppgifter som avses i 15
kap. 2 § sekretesslagen (1980:100) användas som sökbegrepp. Som sökbegrepp får
dock inte uppgift som avses i 1 kap. 7 § användas.
Vid sökning efter handlingar som avses i 4 § får endast uppgift om namn, person-
eller samordningsnummer, beteckning för fastighet samt uppgifter som avses i 15
kap. 2 § sekretesslagen (1980:100) användas som sökbegrepp.

I verksamheten med bouppteckningar och dödsboanmälan enligt ärvdabalken samt
arvsskatteärenden får vid sökning i skattedatabasen endast uppgifter som avses i
15 kap. 2 § sekretesslagen använ-das som sökbegrepp. Vid sökning efter
handlingar som avses i 4 § får dessutom uppgift om namn och person- eller
samordningsnummer användas som sökbegrepp.
Som sökbegrepp får dock inte uppgift som avses i 1 kap. 7 § användas.

2.7 Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen
(1997:483)

Härigenom föreskrivs i fråga om skattebetalningslagen (1997:483)
dels att 1 kap. 3 och 4 §§, 2 kap. 2 §, 11 kap. 1 §, 12 kap. 6 och 9 §§, 16 kap.
9 §, 17 kap. 7 §, 19 kap. 6 § samt 23 kap. 7 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas nya bestämmelser, 1 kap. 1 a §, 16 kap. 7 a
och 10 a §§, 17 kap. 6 a och 6 b §§ samt 19 kap. 7 b §, samt närmast före 16
kap. 7 a § och 17 kap. 6 a § nya rubriker av följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 kap.

1 a §
Lagen gäller dessutom vid debitering och betalning av skatt och förseningsavgift
enligt lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt samt vid bestämmande,
debitering och betalning av ränta på sådan skatt och avgift.

3 §1
Termer och uttryck som används i denna lag har samma betydelse och
tillämpningsområden som i de lagar som anges i 1 och 2 §§ samt i 1 kap. 1 §
taxeringslagen (1990:324), om inte annat anges i detta kapitel eller framgår av
sammanhanget. Med arbetsgivaravgift avses dock även sådan särskild löneskatt och
allmän löneavgift som en arbetsgivare är skyldig att betala enligt 1 § lagen
(1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster och 1 § lagen
(1994:1920) om allmän löneavgift. Vidare avses med juridisk person också dödsbon
och handelsbolag.
Termer och uttryck som används i denna lag har samma betydelse och
tillämpningsområden som i de lagar som anges i 1-2 §§ samt i 1 kap. 1 §
taxeringslagen (1990:324), om inte annat anges i detta kapitel eller framgår av
sammanhanget. Med arbetsgivaravgift avses dock även sådan särskild löneskatt och
allmän löneavgift som en arbetsgivare är skyldig att betala enligt 1 § lagen
(1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster och 1 § lagen
(1994:1920) om allmän löneavgift. Vidare avses med juridisk person också dödsbon
och handelsbolag.

4 §2
Vad som sägs i denna lag om skatt och skattskyldig gäller även
1. avgift och avgiftsskyldig,
2. belopp som skall dras från ersättning för arbete, ränta eller utdelning för
betalning av preliminär skatt (avdragen skatt) och den som är skyldig att göra
sådant avdrag, samt
3. skattetillägg, förseningsavgift, kontrollavgift och ränta och den som är
skyldig att betala skattetillägg, avgift eller ränta.
Med skatt likställs
1. belopp som någon annan än den skattskyldige är betalningsskyldig för enligt
denna lag eller, såvitt gäller belopp som har debiterats enligt denna lag, 2
kap. 20 § lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag, och
2. belopp som betalats tillbaka till den skattskyldige men som på grund av ett
senare beskattningsbeslut skall betalas in igen till skattemyndigheten.
Med skattskyldig likställs
1. handelsbolag även om det inte är skyldigt att betala någon av de skatter som
anges i 1 §,
2. den som har rätt till återbetalning av ingående mervärdesskatt enligt 10 kap.
9-13 §§ mervärdesskattelagen (1994:200),
3. den som utan att vara skattskyldig här i landet har fått en F-skattsedel
enligt 4 kap. 7 eller 8 §,
4. den som skattemyndigheten enligt 23 kap. 3 § har beslutat skall svara för
redovisning och betalning av skatt som hänför sig till verksamhet som bedrivs
genom enkelt bolag eller partrederi,
5. den som är grupphuvudman enligt 6 §, och
6. delägare i handelsbolag som enligt 2 kap. 20 § lagen om handelsbolag och
enkla bolag har ålagts betalningsskyldighet för skatt.
5. den som är grupphuvudman enligt 6 §,
6. delägare i handelsbolag som enligt 2 kap. 20 § lagen om handelsbolag och
enkla bolag har ålagts betalningsskyldighet för skatt, och
7. dödsbo som enligt 54 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt skall
förskjuta arvsskatt.

2 kap.
2 §3
Beslut som rör ett handelsbolag fattas av skattemyndigheten i den region där
bolaget enligt uppgift i handelsregistret hade sitt huvudkontor den 1 november
året före det år då beslutet skall fattas.
Beslut som rör en europeisk ekonomisk intressegruppering fattas av
skattemyndigheten i den region där intressegrupperingen hade sitt säte den 1
november året före det år då beslutet skall fattas.
Beslut som rör någon annan juridisk person än som avses i första eller andra
stycket fattas av skattemyndigheten i den region inom vilken styrelsen eller
förvaltningen hade sitt säte den 1 november året före det år då beslutet skall
fattas. Beslut som rör en skattskyldigs dödsbo fattas dock av den myndighet som
senast var behörig att fatta beslut som rörde den skattskyldige.
Beslut som rör någon annan juridisk person än som avses i första eller andra
stycket fattas av skattemyndigheten i den region inom vilken styrelsen eller
förvaltningen hade sitt säte den 1 november året före det år då beslutet skall
fattas. Beslut som rör ett dödsbo fattas dock av den myndighet som senast var
behörig att fatta beslut som rörde den avlidne.
Om en juridisk person har bildats efter den 1 november året före det år då
beslutet skall fattas skall beslutet fattas av skattemyndigheten i den region
där huvudkontoret eller sätet var beläget då den juridiska personen bildades. Om
beslutet rör ett dödsbo och den avlidne hade bytt folkbokföringsort efter den 1
november året före dödsfallsåret skall beslut efter utgången av dödsfallsåret
fattas av skattemyndigheten i den region där den avlidnes senaste rätta
folkbokföringsort var belägen.
Första-fjärde styckena gäller inte om annat följer av 4-5 §§. Om en juridisk
person har upplösts fattas beslut av den senast behöriga myndigheten. Om behörig
myndighet inte finns fattas beslut av Skattemyndigheten i Stockholm.

11 kap.
1 §4
Genom beskattningsbeslut bestäms om den som är skattskyldig skall betala skatt
eller få tillbaka skatt och skattens storlek.
Som beskattningsbeslut anses också
1. beslut om betalningsskyldighet enligt 12 kap.,
2. omprövningsbeslut enligt 21 kap., och
3. beslut i fråga om återbetalning av ingående skatt enligt 10 kap. 9-13 §§
mervärdesskatte-lagen (1994:200).
2. omprövningsbeslut enligt 21 kap.,
3. beslut i fråga om återbetalning av ingående skatt enligt 10 kap. 9-13 §§
mervärdesskatte-lagen (1994:200), och
4. beslut om betalningsskyldighet för arvsskatt och gåvoskatt som bestämts
enligt lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt.

12 kap.
6 §
Om någon i egenskap av företrädare för en juridisk person inte i rätt tid har
gjort föreskrivet skatteavdrag, är företrädaren tillsammans med den juridiska
personen skyldig att betala belopp som har bestämts enligt 11 kap. 19 § jämte
ränta. Om en företrädare för en juridisk person i övrigt har underlåtit att
betala skatt enligt denna lag, är företrädaren tillsammans med den juridiska
personen skyldig att betala skatten och räntan på den.
Om någon i egenskap av företrädare för en juridisk person inte i rätt tid har
gjort föreskrivet skatteavdrag, är företrädaren tillsammans med den juridiska
personen skyldig att betala belopp som har bestämts enligt 11 kap. 19 § jämte
ränta. Om en företrädare för en annan juridisk person än ett dödsbo i övrigt har
underlåtit att betala skatt enligt denna lag eller om ett dödsbo har underlåtit
att betala annan skatt än sådan arvsskatt som dödsboet varit skyldigt att
förskjuta enligt 54 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, är
företrädaren tillsammans med den juridiska personen skyldig att betala skatten
och räntan på den.
Första stycket gäller inte, om det innan skatten skulle ha betalats har
vidtagits sådana åtgärder som krävs för att få till stånd en samlad avveckling
av den juridiska personens skulder med hänsyn till samtliga borgenärers
intressen.
Om företrädaren har lämnat oriktiga uppgifter som har lett till att den
juridiska personen tillgodoräknats överskjutande ingående mervärdesskatt med ett
för stort belopp, är företrädaren tillsammans med den juridiska personen
skyldig att betala beloppet och räntan på detta.
Om det finns särskilda skäl, får företrädaren helt eller delvis befrias från
betalningsskyldighet enligt denna paragraf.

9 §
Om skatt enligt denna lag skulle ha betalats av

1. någon som har avlidit eller
2. den avlidnes dödsbo, såvitt avser den redovisningsperiod eller, när det
gäller slutlig skatt, det beskattningsår då dödsfallet inträffade,
ansvarar dödsboet och, om dödsboet har skiftats, dödsbo delägarna för skatten i
den omfattning som föreskrivs i 21 kap. ärvdabalken.
Dödsboet ansvarar för sådan skatt enligt denna lag som skulle ha betalats av
1. någon som har avlidit eller
2. den avlidnes dödsbo, såvitt avser den redovisningsperiod eller, när det
gäller slutlig skatt, det beskattningsår då dödsfallet inträffade.

Dödsboet ansvarar också för sådan arvsskatt som enligt 54 § lagen (1941:416) om
arvsskatt och gåvoskatt skall förskjutas av dödsboet.
Om dödsboet har skiftats, ansvarar dödsbodelägarna för skatten i den omfattning
som föreskrivs i 21 kap. ärvdabalken.

16 kap.

Arvsskatt och gåvoskatt

7 a §
Arvsskatt och gåvoskatt samt förseningsavgift enligt 47 a § lagen (1941:416) om
arvsskatt och gåvoskatt skall ha betalats senast den förfallodag som infaller
närmast efter det att 30 dagar har gått från beslutsdagen.
Med förfallodag enligt första stycket avses den 17 och 26 ja-nuari, den 12, 17
och 26 augusti, den 12 och 27 december samt den 12 och 26 i övriga månader.

9 §
Ett inbetalt belopp skall, om inte annat följer av andra stycket eller 10 §,
räknas av från den skattskyldiges sammanlagda skatteskuld enligt denna lag
oberoende av vad den skattskyldige har begärt.
Ett inbetalt belopp skall, om inte annat följer av andra stycket, 10 eller 10 a
§, räknas av från den skattskyldiges sammanlagda skatteskuld enligt denna lag
oberoende av vad den skattskyldige har begärt.
I 9 kap. 3 § mervärdesskattelagen (1994:200) finns en särskild bestämmelse om
avräkning i samband med fastighetsupplåtelse.

10 a §
Om ett dödsbo, som skall förskjuta arvsskatt enligt 54 § lagen (1941:416) om
arvsskatt och gåvoskatt utan att självt vara skattskyldigt enligt samma lag, har
gjort en inbetalning, skall den räknas av från den skatteskuld som hänför sig
till ett legat om dödsboet begär det. Detsamma gäller om den som fått legatet
själv gör inbetalningen och begär att det inbetalda beloppet skall räknas av
från den skatteskuld som hänför sig till legatet.

17 kap.

Anstånd med betalning av arvsskatt och gåvoskatt

6 a §
Om beloppet av kontanta medel och liknande fordringar samt värdet av
obligationer och andra lätt realiserbara värdepapper i ett dödsbo sammanlagt
inte uppgår till dubbla beloppet av den arvsskatt som enligt 54 § lagen
(1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt skall förskjutas av dödsboet, eller om det
i andra fall skulle medföra avsevärd svårighet för den skattskyldige att genast
betala hela skatten på egendom som har tillfallit den skattskyldige, får
skattemyndigheten besluta att skatten betalas genom högst tio årliga
inbetalningar.
I fråga om skatt på egendom som skall värderas enligt bestämmelserna i 22 § 3
mom. och 23 § F tredje stycket lagen om arvsskatt och gåvoskatt får
skattemyndigheten besluta att skatten betalas genom högst tjugo årliga
inbetalningar.
Om skattemyndigheten har beviljat anstånd enligt första eller andra stycket
skall myndigheten bestämma när varje inbetalning skall ske.

6 b §
Anstånd enligt 6 a § får endast beviljas om den skattskyldige ställer säkerhet
för beloppet genom en av bank utfärdad garantiförbindelse eller någon annan form
av borgen. Då tillämpas bestämmelserna i 3 § första stycket tredje-femte
meningarna.
Första stycket gäller inte i de fall anståndet avser skatt som skall betalas för
nyttjanderätt eller rätt till ränta, avkastning eller annan förmån eller rätt
som avses i 8 § andra stycket lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt.

7 §
Om det finns synnerliga skäl, får skattemyndigheten bevilja anstånd med
inbetalning av skatt även i andra fall eller på annat sätt än som avses i 1-6
§§.
Om det finns synnerliga skäl, får skattemyndigheten bevilja anstånd med
inbetalning av skatt även i andra fall eller på annat sätt än som avses i 1-6 a
§§.

19 kap.
6 §
När det är fråga om skatt som omfattas av anstånd och som skall betalas när
anståndstiden gått ut beräknas kostnadsränta från och med dagen efter skattens
ursprungliga förfallodag till och med den dag betalning senast skall ske med
anledning av beslutet om anstånd.
Vid anstånd enligt 17 kap. 5 eller 7 § skall dock räntan beräknas från och med
dagen efter den då anståndet beviljades.
Vid anstånd enligt 17 kap. 5, 6 a eller 7 § skall dock räntan beräknas från och
med dagen efter den då anståndet beviljades.
Ränta enligt denna paragraf beräknas efter en räntesats som motsvarar basräntan.

7 b §
När det är fråga om arvsskatt eller gåvoskatt som skall betalas till följd av
ett omprövningsbeslut eller ett beslut av domstol, beräknas kostnadsränta från
och med dagen efter den förfallodag som enligt 16 kap. 7 a § gällde då beslut om
skatten först fattades. Räntan beräknas efter en räntesats som motsvarar
basräntan.

23 kap.
7 §
En begäran om omprövning eller ett överklagande av ett beslut enligt denna lag
eller taxeringslagen (1990:324) inverkar inte på skyldigheten att betala den
skatt som omprövningen eller överklagandet rör.
En begäran om omprövning eller ett överklagande av ett beslut enligt denna lag,
taxeringslagen (1990:324) eller lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt
inverkar inte på skyldigheten att betala den skatt som omprövningen eller
överklagandet rör.
____________________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001. Om en bouppteckning, arvsdeklaration
eller gåvodeklaration kommit in till en tingsrätt eller skattemyndighet före
ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

2.8 Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen
(1999:1229)

Härigenom föreskrivs att 8 kap. 7 § och 9 kap. 8 § inkomstskattelagen
(1999:1229) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

8 kap.
7 §1
Räntor på återbetald skatt, tull eller avgift enligt följande bestämmelser är
skattefria:
- 61 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,
- 58 b § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,
- 5 kap. 13 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter,
- 40 och 42 §§ lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter,
- 5 kap. 21 § tullagen (2000:1281), och
- 19 kap. 2 och 12-14 §§ skattebetalningslagen (1997:483).

9 kap.
8 §2
Räntor på skatt, tull eller avgift enligt följande bestämmelser får inte dras
av:
- 52, 52 a och 55 §§ lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,

- 5 kap. 12 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter,
- 60 § fordonsskattelagen (1988:327),
- 5 kap. 14-18 §§ tullagen (2000:1281), och
- 19 kap. 2 och 4-9 §§ skattebetalningslagen (1997:483).
Dröjsmålsavgifter beräknade enligt lagen (1997:484) om dröjsmålsavgift får inte
dras av.
_________________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001 och tillämpas första gången vid 2002
års taxering. Äldre bestämmelser tillämpas dock i fråga om ränta som bestämts
enligt bestämmelserna i 52, 52 a, 55 eller 61 §§ lagen (1941:416) om arvsskatt
och gåvoskatt.

Bilaga 4 Lagrådets yttrande
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2001-03-19

Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet
Leif Thorsson, regeringsrådet Rune Lavin.

Enligt en lagrådsremiss den 8 mars 2001 (Finansdepartementet) har regeringen
beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i ärvdabalken,
2. lag om ändring i lagen (2001:000) om ändring i ärvdabalken,
3. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,
4. lag om ändring i lagen (2001:000) om ändring i lagen (1941:416)
om arvsskatt och gåvoskatt,
5. lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343),
6. lag om ändring i lagen (2001:000) om behandling av uppgifter
i skatteförvaltningens beskattningsverksamhet,
7. lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483), och
8. lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229).

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av ämnesrådet Kjell Olsson.

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
Finansdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 29 mars 2001

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-Wallén,
Winberg, Ulvskog, Sahlin, von Sydow, Klingvall, Pagrotsky, Östros, Messing,
Engqvist, Larsson, Wärnersson, Lejon, Lövdén, Ringholm, Bodström

Föredragande: Bosse Ringholm

Regeringen beslutar proposition 2000/01:117 Arvs- och gåvoskattens infogning i
skattekontosystement, m.m.
1 Senaste lydelse av
55 § 2 mom. 1990:337
55 § 6 mom. 1990:337.
2 Senaste lydelse 1987:1206.
1 Senaste lydelse av
52 § 1 mom. 1998:247
52 a § 1990:337
55 § 1 mom. 1983:384
55 § 3 mom. 1983:384
55 § 4 mom. 1990:337
61 § 1997:508
61 a § 1992:625
70 § 1997:1039.
2 Senaste lydelse 1996:253.
3 Senaste lydelse 1998:247.
4 Senaste lydelse 1997:508.
1 Lagen omtryckt 1983:143.
2 Senaste lydelse 2000:1381.
3 Senaste lydelse 2000:1381.
4 Senaste lydelse 1999:100.
5 Senaste lydelse 1999:1248.
6 Senaste lydelse 1994:1905.
1 Senaste lydelse 1999:1300.
2 Senaste lydelse 1999:641.
3 Senaste lydelse 1999:1300.
4 Senaste lydelse 2000:501.
5 Senaste lydelse 2000:501.
1 Senaste lydelse 2000:1305.
2 Senaste lydelse 2000:1305.
1 Senaste lydelse av
52 § 1 mom. 1992:625
52 § 2 mom. 1984:659
52 a § 1990:337
55 § 1 mom. 1983:384
55 § 2 mom. 1990:337
55 § 3 mom. 1983:384
55 § 4 mom. 1990:337
55 § 6 mom. 1990:337.
2 Senaste lydelse 1996:253.
3 Senaste lydelse 1998:247.
4 Senaste lydelse 1997:508.
5 Senaste lydelse 1996:1248.
6 Senaste lydelse 1999:1248.
7 Senaste lydelse 1999:100.
8 Senaste lydelse 1999:1248.
9 Senaste lydelse 1 kap. 4 § 1999:641.
10 Senaste lydelse 1999:1300.
1 Senaste lydelse av
55 § 2 mom. 1990:337
55 § 4 mom. 1990:337
55 § 6 mom. 1990:337.
2 Senaste lydelse 1987:1206.
1 Senaste lydelse av
52 § 1 mom. 1998:247
52 a § 1990:337
55 § 1 mom. 1983:384
55 § 3 mom. 1983:384
61 § 1997:508
61 a § 1992:625
70 § 1997:1039.
1 Senaste lydelse 1999:1248.
2 Senaste lydelse 1999:1248.
3 Senaste lydelse 1999:100.
4 Senaste lydelse 1999:1248.
5 Senaste lydelse 1994:1905.
1 Senaste lydelse 1999:1300.
2 Senaste lydelse 1999:641.
3 Senaste lydelse 1999:1300.
4 Senaste lydelse 2000:501.
1 Senaste lydelse 2000:1305.
2 Senaste lydelse 2000:1305.

Prop. 2000/01:117

90

1

Prop. 2000/01:117
Bilaga 1

Prop. 2000/01:117

115

117

Prop. 2000/01:117
Bilaga 2

Prop. 2000/01:117
Bilaga 3

Prop. 2000/01:117
Bilaga 3

Prop. 2000/01:117
Bilaga 4

Prop. 2000/01:117
Bilaga 4

Prop. 2000/01:117