Prop.
2000/01:111
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 15 mars 2001
Lena Hjelm-Wallén
Kjell Larsson
(Milj ödepartementet)
För att genomföra vissa krav i art- och habitatdirektivet (direktiv
92/43/EEG) och fågeldirektivet (direktiv 79/409/EEG) föreslås lagänd-
ringar. I huvudsak innebär ändringarna att med ett tillståndsförfarande
göra det nödvändigt att på det sätt som direktiven kräver bedöma verk-
samheter och åtgärder som kan äventyra skyddet för vissa djur- och växt-
arter och deras livsmiljöer. Det rör sig om arter och livsmiljöer som ge-
menskapen har intresse av att skydda och som ingår i ett europeiskt eko-
logiskt sammanhängande nät av områden (Natura 2000).
Ändringarna innebär att verksamheter får påbörjas och åtgärder får
vidtas först efter det att man har förvissat sig om att bevarandet av art-
erna och livsmiljöerna inte äventyras. Om en verksamhet eller åtgärd kan
antas på ett betydande sätt påverka miljön i ett särskilt skydds- eller be-
varandeområde, måste tillstånd sökas. Tillstånd får lämnas, om bevaran-
det av den berörda arten eller livsmiljön inte skadas eller störs på ett sätt
som strider mot direktivens syfte. Under vissa angivna förutsättningar får
en sådan verksamhet eller åtgärd ändå tillåtas. I så fall krävs att reger-
ingen prövar frågan.
De ändringar och förtydliganden som föreslås berör såväl miljöbalken
som andra lagar enligt vilka verksamheter och planer för verksamheter
prövas.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2001.
1 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 111
Prop. 2000/01:111
1 Förslag till riksdagsbeslut..................................................................4
2 Lagtext...............................................................................................5
2.1 Förslag till lag om ändring i miljöbalken............................5
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1966:314) om
kontinentalsockeln.............................................................17
2.3 Förslag till lag om ändring i rennäringslagen
(1971:437).........................................................................18
2.4 Förslag till lag om ändring i ledningsrättslagcn
(1973:1144).......................................................................19
2.5 Förslag till lag om ändring i anläggningslagen
(1973:1149).......................................................................20
2.6 Förslag till lag om ändring i skogsvårdslagcn
(1979:429).........................................................................21
2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:3) om
kärnteknisk verksamhet.....................................................22
2.8 Förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen
(1987:10)...........................................................................23
2.9 Förslag till lag om ändring i jaktlagen (1987:259)...........25
2.10 Förslag till lag om ändring i minerallagen (1991:45).......26
2.11 Förslag till lag om ändring i fiskelagen (1993:787)..........27
2.12 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:812) med
särskilda bestämmelser om vattenverksamhet..................28
3 Ärendet och dess beredning.............................................................29
4 Bakgrund..........................................................................................30
5 Art- och habitatdirektivets och fågeldirektivcts krav......................32
6 De svenska reglerna om skydd för områden...................................34
6.1 Områden som bör eller skall skyddas...............................34
6.2 Skyddet för områdena.......................................................34
7 Den lagtekniska lösningen...............................................................36
7.1 Skyddet för områden som har förklarats som särskilda
skydds- eller bevarandeområden.......................................36
7.1.1 Tillståndskrav för verksamheter och
åtgärder som på ett betydande sätt kan
påverka miljön i ett särskilt skydds- eller
bevarandeområde............................................36
7.1.2 Förutsättningar för tillstånd när en
verksamhet eller åtgärd kan skada eller
befaras medföra en betydande störning i
området............................................................43
7.1.3 Användning av mark och vatten får inte
strida mot bestämmelserna om skydd för de
särskilda skydds- och bevarandeområdena.....45
7.1.4 Pågående verksamheter...................................49
7.2 Skyddet för blivande skydds- och bevarandeområden......50
7.3 Prövningen av frågor om tillstånd.....................................52 Prop. 2000/01:111
7.3.1 Bedömningen av hur en verksamhet eller
åtgärd påverkar det skyddade naturområdet ...53
7.3.2 Förfaranderegler när regeringens tillåtelse
krävs................................................................54
7.3.3 Sambandet med prövning enligt annan
lagstiftning......................................................55
7.4 Kompensationsåtgärder.....................................................57
7.5 Artskyddet.........................................................................59
7.6 Ersättning på grund av skyddsåtgärder.............................60
7.7 Straffbestämmelser............................................................61
7.8 Övrigt................................................................................61
8 Konsekvenser...................................................................................62
9 Författningskommentar...................................................................65
9.1 Förslaget till lag om ändring i miljöbalken.......................65
9.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1966:314) om
kontinentalsockeln.............................................................72
9.3 Förslaget till lag om ändring i rennäringslagen
(1971:437).........................................................................72
9.4 Förslaget till lag om ändring i ledningsrättslagen
(1973:1144).......................................................................73
9.5 Förslaget till lag om ändring i anläggningslagen
(1973:1149).......................................................................73
9.6 Förslaget till lag om ändring i skogsvårdslagen
(1979:429).........................................................................73
9.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:3) om
kärnteknisk verksamhet.....................................................73
9.8 Förslaget till lag om ändring i plan- och bygglagen
(1987:10)...........................................................................73
9.9 Förslaget till lag om ändring i jaktlagen (1987:259).........74
9.10 Förslaget till lag om ändring i minerallagen (1991:45) ....74
9.11 Förslaget till lag om ändring i fiskelagen (1993:787).......74
9.12 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:812) med
särskilda bestämmelser om vattenverksamhet..................74
Bilaga 1 Art- och habitatdirektivet.......................................................75
Bilaga 2 Fågeldirektivet.......................................................................89
Bilaga 3 Sammanfattning av promemorian Genomförande av
art- och habitatdirektivet och fågeldirektivet.........................98
B ilaga 4 Promemorians lagförslag.....................................................100
Bilaga 5 Förteckning över remissinstanserna....................................130
Bilaga 6 Lagrådsremissens lagförslag................................................131
Bilaga 7 Lagrådets yttrande...............................................................154
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 mars 2001 .......158
Rättsdatablad..........................................................................................159
Prop. 2000/01:111
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i miljöbalkcn,
2. lag om ändring i lagen (1966:314) om kontincntalsockeln,
3. lag om ändring i rcnnäringslagen (1971:437),
4. lag om ändring i lcdningsrättslagen (1973:1144),
5. lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149),
6. lag om ändring i skogsvårdslagcn (1979:429),
7. lag om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet,
8. lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10),
9. lag om ändring i jaktlagen (1987:259),
10. lag om ändring i minerallagcn (1991:45),
11. lag om ändring i fiskelagen (1993:787),
12. lag om ändring i lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om
vattenverksamhet.
Prop. 2000/01:111
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Härigenom föreskrivs1 i fråga om miljöbalken
dels att rubriken närmast före 7 kap. 28 § skall utgå,
dels att 4 kap. 1 §, 6 kap. 1, 7 och 8 §§, 7 kap. 27-29 §§, 8 kap. 1 §,
11 kap. 9 §, 12 kap. 1 och 2 §§, 17 kap. 3 §, 19 kap. 2 §, 21 kap. 7 §,
29 kap. 4 §, 31 kap. 4 och 5 §§ samt rubriken närmast före 7 kap. 27 §
skall ha följande lydelse,
dels att det i balken skall införas fem nya paragrafer, 4 kap. 8 § samt
7 kap. 28 a, 28 b, 29 a och 29 b §§, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1§
De områden som anges i 2-7 §§
är, med hänsyn till de natur- och
kulturvärden som finns i områ-
dena, i sin helhet av riksintresse.
Exploateringsföretag och andra
ingrepp i miljön får komma till
stånd i dessa områden endast om
det inte möter något hinder enligt
2-7 §§ och om det kan ske på ett
sätt som inte påtagligt skadar om-
rådenas natur- och kulturvärden.
Bestämmelserna i första stycket
och 2-6 §§ utgör inte hinder för
utvecklingen av befintliga tätorter
eller av det lokala näringslivet
eller för utförandet av anlägg-
ningar som behövs för totalförsva-
ret. Om det finns särskilda skäl ut-
gör bestämmelserna inte heller
hinder för anläggningar för utvin-
De områden som anges i 2-8 §§
är, med hänsyn till de natur- och
kulturvärden som finns i områ-
dena, i sin helhet av riksintresse.
Exploateringsföretag och andra
ingrepp i miljön får komma till
stånd endast om
1. det inte möter något hinder
enligt 2-8 §§ och
2. det kan ske på ett sätt som
inte påtagligt skadar områdenas
natur- och kulturvärden.
Bestämmelserna i första stycket
2 och i 2-6 §§ utgör inte hinder
för utvecklingen av befintliga tät-
orter eller av det lokala närings-
livet eller för utförandet av
anläggningar som behövs för total-
försvaret. Om det finns särskilda
skäl utgör bestämmelserna inte
heller hinder för anläggningar för
1 Jfr rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda
djur och växter (EGT L206, 22.7.1992, s. 7, Celex 31992L0043), senast ändrat genom
direktiv 97/62/EG (EGT L 305, 8.11.1997, s. 42, Celex 31997L0062), och rådets direktiv
79/409/EEG av den 2 april 1979 om bevarande av vilda fåglar (EGT L 103, 25.4.1979, s. 1,
Celex 31979L0409), senast ändrat genom direktiv 97/49/EG (EGT L223, 13.8.1997, s. 9,
Celex 31997L0049).
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 2000/01:111
ning av sådana fyndigheter av äm- utvinning av sådana fyndigheter
nen eller material som avses i av ämnen eller material som avses
3 kap. 7 § andra stycket. i 3 kap. 7 § andra stycket.
En användning av mark och
vatten som kan påverka ett natur-
område som har förtecknats enligt
7 kap. 27 § första stycket 1 eller 2
och som omfattar verksamheter
eller åtgärder som kräver tillstånd
enligt 7 kap. 28 a § får komma till
stånd endast om sådant tillstånd
har lämnats.
6 kap.
1 §
En miljökonsekvensbeskrivning
skall ingå i en ansökan om till-
stånd enligt 9, 11 och 12 kap. eller
enligt föreskrifter som har med-
delats med stöd av balkcn. En så-
dan skall finnas även vid tillåtlig-
hetsprövning enligt 17 kap.
En miljökonsekvensbeskrivning
skall ingå i en ansökan om till-
stånd enligt 7 kap. 28 a § eller 9,
11 och 12 kap. eller enligt före-
skrifter som har meddelats med
stöd av balken. En sådan skall fin-
nas även vid tillåtlighetsprövning
enligt 17 kap.
Regeringen får föreskriva att det skall upprättas en miljökonsekvens-
beskrivning även i dispensärenden eller andra ärenden enligt denna balk
eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av balken där det
behövs för att kunna bedöma miljöpåverkan. Regeringen får även före-
skriva om undantag från skyldigheten enligt första stycket att upprätta en
miljökonsekvensbeskrivning för verksamheter vars miljöpåverkan kan
antas bli mindre betydande.
7 §2
En miljökonsekvensbeskrivning för en verksamhet eller åtgärd som
kan antas medföra en betydande miljöpåverkan skall innehålla de upp-
gifter som behövs för att uppfylla syftet enligt 3 §, däribland
1. en beskrivning av verksamheten eller åtgärden med uppgifter om
lokalisering, utformning och omfattning,
2. en beskrivning av de åtgärder som planeras för att skadliga verk-
ningar skall undvikas, minskas eller avhjälpas, t.cx. hur det skall undvi-
kas att verksamheten eller åtgärden medverkar till att en miljökvalitets-
norm enligt 5 kap. överträds,
2 Senaste lydelse 1999:385.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 2000/01:111
3. de uppgifter som krävs för att påvisa och bedöma den huvudsakliga
inverkan på människors hälsa, miljön och hushållningen med mark och
vatten samt andra resurser som verksamheten eller åtgärden kan antas
medföra,
4. en redovisning av alternativa platser, om sådana är möjliga, samt
alternativa utformningar tillsammans med dels en motivering varför ett
visst alternativ har valts, dels en beskrivning av konsekvenserna av att
verksamheten eller åtgärden inte kommer till stånd, och
5. en icke-teknisk sammanfattning av de uppgifter som anges i 1-4.
I ett beslut enligt 4 § tredje stycket om att betydande miljöpåverkan
kan antas får länsstyrelsen ställa krav på att även andra jämförbara sätt
att nå samma syfte skall redovisas när alternativa utformningar som
avses i första stycket 4 redovisas.
För verksamheter eller åtgärder som inte kan antas medföra en bety-
dande miljöpåverkan skall en miljökonsekvensbeskrivning innehålla vad
som anges i första stycket, i den utsträckning det behövs med hänsyn till
verksamhetens eller åtgärdens art och omfattning.
För verksamheter eller åtgärder
som kan antas påverka miljön i ett
naturområde som har förtecknats
enligt 7 kap. 27 § första stycket 1
eller 2 skall en miljökonsekvens-
beskrivning alltid innehålla de
uppgifter som behövs för pröv-
ningen enligt 7 kap. 28 b och
29 §§. Om miljökonsekvensbe-
skrivningen har upprättats enbart
för en prövning enligt 7 kap. 28 b
och 29 §§, behöver beskrivningen
endast innehålla de uppgifter som
behövs för den prövningen.
Av 22 kap. 1 § första stycket 6 framgår att en ansökan i ett ansök-
ningsmål skall innehålla en säkerhetsrapport i de fall verksamheten om-
fattas av lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa
följderna av allvarliga kemikalieolyckor.
8§
När en miljökonsekvensbeskrivning upprättats i ett mål eller ärende
om miljöfarlig verksamhet eller vattenverksamhet, skall detta kungöras
tillsammans med kungörelsen om ansökan enligt 19 kap. 4 § och 22 kap.
3 §. Om en miljökonsekvensbeskrivning har upprättats i något annat mål
eller ärende som rör en verksamhet eller åtgärd som kan antas medföra
en betydande miljöpåverkan, skall detta kungöras. Har en ansökan gjorts
skall kungörelsen ske tillsammans med kungörelsen av ansökan. Därefter
skall ansökan och miljökonsekvensbeskrivningen hållas tillgängliga för
allmänheten, som skall beredas tillfälle att yttra sig över dessa innan
målet eller ärendet prövas.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
När dom eller beslut har meddelats i målet eller ärendet skall detta
kungöras. Samtidigt skall också kungöras hur allmänheten kan få tillgång
till information om innehållet. Vidare skall den ansvariga myndigheten i
den stat med vilken samråd hållits enligt 6 § informeras.
När en miljökonsekvensbeskriv-
ning har upprättats enbart för en
prövning enligt 7 kap. 28 b och
29 §§, eller när ett beslut avser
enbart en sådan prövning, skall
vad som anges i första och andra
styckena i denna paragraf tilläm-
pas i den utsträckning som behövs
för prövningen eller, om det är
lämpligt, för att allmänheten skall
få tillgång till information om in-
nehållet.
Prop. 2000/01:111
Förteckning över vissa natur-
områden
Särskilda skyddade områden
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer skall
fortlöpande föra en förteckning
över naturområden som bör bere-
das skydd i enlighet med interna-
tionella åtaganden eller nationella
mål om skydd av sådana områ-
den. Av förteckningen skall det
framgå vilket internationellt åta-
gande eller nationellt mål som har
föranlett att området har tagits upp
i förteckningen.
27 §
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer skall
fortlöpande föra en förteckning
över naturområden som bör bere-
das skydd eller har beretts skydd
1. som särskilt skyddsområde
enligt rådets direktiv 79/409/EEG
av den 2 april 1979 om bevarande
av vilda fåglar3, senast ändrat ge-
nom direktiv 97/49/EG4,
2. som särskilt bevarandeom-
råde enligt rådets direktiv
92/43/EEG av den 21 maj 1992
om bevarande av livsmiljöer samt
vilda djur och växter5, ändrat ge-
nom direktiv 97/62/EG6, eller
3. enligt internationella åtagan-
den eller nationella mål om skydd
för naturområden.
3 EGT L 103. 25.4.1979, s. 1 (Celex 31979L0409).
4 EGT I. 223, 13.8.1997, s. 9 (Celex 31997LOO49).
’ EGT L 206, 22.7.1992, s. 7 (Celex 31992L0043).
6 EGT L 305, 8.11.1997, s. 42 (Celex 31997L0062).
|
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse Prop. 2000/01:111 Av förteckningen skall det |
Ett område som tagits upp i förteckningen skall prioriteras i det fort-
satta skyddsarbetet.
28 §
Regeringen får förklara ett na-
turområde som särskilt skyddsom-
råde om området enligt rådets di-
rektiv 79/409/EEG av den 2 april
1979 om bevarande av vilda fåg-
lar7, senast ändrat genom kommis-
sionens direktiv 97/49/EG8 är sär-
skilt betydelsefullt för skyddet av
sådana fåglar.
Ett område som av Europeiska
gemenskapernas kommission har
utpekats som ett område av in-
tresse för gemenskapen skall av
regeringen förklaras som särskilt
bevarandeområde enligt rådets di-
rektiv 92/43/EEG av den 21 maj
1992 om bevarande av livsmiljöer
samt vilda djur och växter9, senast
ändrat genom rådets direktiv
97/62/EG'0.
Regeringen får förklara ett na-
turområde som särskilt skyddsom-
råde, om området enligt direktiv
79/409/EEG är särskilt betydelse-
fullt för skyddet av vilda fåglar.
Ett område som enligt artikel
4.4 i direktiv 92/43/EEG om beva-
rande av livsmiljöer samt vilda
djur och växter har valts ut som
ett område av intresse för gemen-
skapen skall av regeringen förkla-
ras som särskilt bevarandeområde.
Regeringen får efter samråd med kommissionen upphäva en förklaring
enligt första eller andra stycket, om områdets naturvärden inte längre
motiverar en sådan förklaring.
28a§
Tillstånd krävs för att bedriva
verksamheter eller vidta åtgärder
som på ett betydande sätt kan på-
verka miljön i ett naturområde
som har förtecknats enligt 27 §
första stycket 1 eller 2.
7 EGT L 103, 25.4.1979, s. 1 (Celex 31979L0409).
8 EGT L 223, 13.8.1997, s. 9 (Celex 31997L0049).
’ EGT L 206, 22.7.1992, s. 7 (Celex 31992L0043).
10 EGT L 305, 8.11.1997, s. 42 (Celex 31997L0062).
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse Prop. 2000/01:111
Tillstånd enligt första stycket
krävs inte för verksamheter och
åtgärder som direkt hänger sam-
man med eller är nödvändiga för
skötseln och förvaltningen av det
berörda området.
28 b §
Tillstånd enligt 28 a § får läm-
nas endast om verksamheten eller
åtgärden ensam eller tillsammans
med andra pågående eller plane-
rade verksamheter eller åtgärder
inte
1. kan skada den livsmiljö eller
de livsmiljöer i området som avses
att skyddas,
2. medför att den art eller de
arter som avses att skyddas utsätts
för en störning som pä ett bety-
dande sätt kan försvåra bevaran-
det i området av arten eller art-
erna.
29 §
För ett område som förklarats
som särskilt skyddsområde eller
särskilt bevarandeområde får be-
slut om helt eller delvis upphäv-
ande av områdesskydd, om dis-
pens från skyddsföreskrifter eller
om tillstånd enligt sådana före-
skrifter inte meddelas utan reger-
ingens tillåtelse.
Detta gäller inte beslut om dis-
pens eller tillstånd, om det är
uppenbart att verksamheten inte
kommer att orsaka mer än obe-
tydlig skada på områdets natur-
värden.
Trots bestämmelserna i 28 b §
får tillstånd enligt 28 a § lämnas,
om
1. det saknas alternativa lös-
ningar,
2. verksamheten eller åtgärden
måste genomföras av tvingande
orsaker som har ett väsentligt all-
mänintresse och
3. de åtgärder vidtas som be-
hövs för att kompensera för förlo-
rade miljövärden så att syftet med
att skydda det berörda området
ändå kan tillgodoses.
Ett beslut om tillstånd med stöd
av första stycket får lämnas endast
efter regeringens tillåtelse.
10
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 2000/01:111
29a§
Om ett tillstånd lämnas efter re-
geringens tillåtelse enligt 29 §, är
den som ansökt om tillståndet
skyldig att bekosta de kompensa-
tionsåtgärder som anges i beslutet
om tillstånd.
Första stycket gäller i den ut-
sträckning det inte kan anses
orimligt att kräva att sökanden
skall stå för kostnaderna. Vid av-
vägningen skall särskilt beaktas
det allmänintresse som avses i
29 § första stycket 2.
29 b §
Frågor om tillstånd enligt
28 a § prövas av länsstyrelsen i
det län där det berörda området
finns.
För en verksamhet eller åtgärd
som omfattas av tillståndsplikt
eller dispensprövning till följd av
bestämmelserna i 9 kap. eller 11-
15 kap. skall dock frågan om till-
stånd enligt 28 a § prövas av den
myndighet som prövar den andra
tillståndsfrågan eller dispensen.
Innan myndigheten meddelar sitt
beslut, skall den länsstyrelse som
avses i första stycket beredas till-
fälle att yttra sig.
1 §
Föreskrifter om förbud att inom
landet eller del av landet döda,
skada eller fånga vilt levande djur
eller att ta bort eller skada sådana
djurs ägg, rom eller bon får med-
delas av regeringen eller den
myndighet som regeringen be-
stämmer. Sådana föreskrifter får
meddelas, om det finns risk för att
en vilt levande djurart kan komma
att försvinna eller utsättas för
Föreskrifter om förbud att inom
landet eller del av landet döda,
skada, fånga eller störa vilt levan-
de djur eller att ta bort eller skada
sådana djurs ägg, rom eller bon
eller att skada eller förstöra såda-
na djurs fortplantningsområden
och viloplatser får meddelas av
regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer. Så-
dana föreskrifter får meddelas, om
11
Nuvarande lydelse
plundring eller om det krävs för att
uppfylla Sveriges internationella
åtaganden om skydd av en sådan
art. Förbudet får dock inte gälla
fall då ett sådant djur måste dödas,
skadas eller fångas till försvar mot
angrepp på person eller värdefull
egendom.
Särskilda bestämmelser gäller om
av viss art, när åtgärden är att hänför
Föreslagen lydelse
det finns risk för att en vilt lev-
ande djurart kan komma att för-
svinna eller utsättas för plundring
eller om det krävs för att uppfylla
Sveriges internationella åtaganden
om skydd av en sådan art. Förbu-
det får dock inte gälla fall då ett
sådant djur måste dödas, skadas,
fångas eller störas till försvar mot
angrepp på person eller värdefull
egendom.
att döda eller fånga vilt levande djur
a till jakt eller fiske.
Prop. 2000/01:111
11 kap.
För vattenverksamhet krävs det tillstånd enligt denna balk, om inte nå-
got annat följer av bestämmelserna i detta kapitel. Ansökan om tillstånd
till vattenverksamhet prövas av miljödomstolen. Ansökan om tillstånd till
markavvattning prövas dock av länsstyrelsen, om den inte skall prövas av
miljödomstolen enligt 7 kap. 19 och 20 §§ lagen (1998:812) med sär-
skilda bestämmelser om vattenverksamhet.
Den som vill bedriva vattenverksamhet får ansöka om tillstånd även
om det inte krävs tillstånd för verksamheten.
Bestämmelser om skyldighet att begära prövning innan en anläggning
för bortledande av grundvatten tas ur bruk finns i 23 §.
Oavsett vad som följer av 11-
15, 19 och 23 kan det för en
viss verksamhet eller åtgärd krä-
vas tillstånd enligt 7 kap. 28 a f.
1 §
Det krävs tillstånd av länsstyrel-
sen för täkt av berg, sten, grus,
sand, lera, jord, torv eller andra
jordarter. För husbehov får dock
markinnchavare vidta sådana åt-
gärder utan tillstånd, om inte annat
följer av föreskrifter som har
meddelats med stöd av andra
stycket.
Det krävs tillstånd av länsstyrel-
sen för täkt av berg, sten, grus,
sand, lera, jord, torv eller andra
jordarter. För husbehov får dock
markinnehavare vidta sådana åt-
gärder utan tillstånd, om inte annat
följer av 7 kap. 28 a § eller före-
skrifter som har meddelats med
stöd av andra stycket i denna pa-
ragraf.
12
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 2000/01:111
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får före-
skriva att åtgärder enligt första stycket för markinnehavarens husbehov
inte får vidtas utan tillstånd. Tillståndsplikt enligt detta stycke får före-
skrivas om åtgärderna kan antas motverka hushållningen av de i första
stycket angivna naturresurserna eller medföra en icke obetydlig skada på
miljön.
Första och andra stycket gäller inte
1. åtgärder i vattenområden som kräver tillstånd enligt 11 kap.,
2. åtgärder som kräver tillstånd enligt lagen (1966:314) om kontinen-
talsockeln, eller
3. täkt av torv som bearbetningskoncession har lämnats för enligt lagen
(1985:620) om vissa torvfyndigheter.
Vid prövningen av en ansökan
om tillstånd till täkt skall behovet
av det material som kan utvinnas
vägas mot de skador på djur- och
växtlivet och på miljön i övrigt
som täkten kan befaras orsaka.
Tillstånd får inte lämnas till en
Vid prövningen av en ansökan
om tillstånd till täkt skall behovet
av det material som kan utvinnas
vägas mot de skador på djur- och
växtlivet och på miljön i övrigt
som täkten kan befaras orsaka.
Tillstånd får inte lämnas till en
täkt som kan befaras försämra
livsbetingelserna för någon djur-
eller växtart som är hotad, sällsynt
eller i övrigt hänsyn skrävande.
täkt som kan befaras försämra
livsbetingelserna för någon djur-
eller växtart som är hotad, sällsynt
eller i övrigt hänsynskrävande.
Tillstånd far inte heller lämnas i
strid mot 7 kap. 28 a-29 §§.
Vid prövning av en ansökan om tillstånd för täkt av matjord skall
beaktas behovet av brukningsbar jordbruksmark.
2. verksamheten utanför ett om-
råde som förtecknats enligt 7 kap.
27 § kan antas mer än obetydligt
skada naturvärdet inom området,
3§
Regeringen får för ett visst fall förbehålla sig att pröva tillåtligheten av
en verksamhet som inte omfattas av kravet på prövning enligt 1 §, om
1. verksamheten i betraktande av de intressen som denna balk enligt
1 kap. 1 § skall främja kan antas få betydande omfattning eller bli av in-
gripande slag,
2. verksamheten utanför ett om-
råde som enligt 7 kap. 28 § första
eller andra stycket har förklarats
som särskilt skyddsområde eller
särskilt bevarandeområde, kan
antas mer än obetydligt skada
naturvärdet inom området,
3. verksamheten omfattas av bestämmelserna i 4 kap. 6 § tredje
stycket.
13
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 2000/01:111
Rätten till förbehåll enligt första stycket 2 gäller enbart verksamhet
som är tillståndspliktig enligt balken eller enligt föreskrifter meddelade
med stöd av balken.
Om ett mål eller ärende enligt denna balk pågår om tillståndsprövning
av verksamheten, skall regeringen omedelbart lämna besked om förbe-
hållet till den tillståndsprövande miljödomslolen eller myndigheten.
Om en förvaltningsmyndighet
eller kommun finner att en verk-
samhet eller åtgärd endast kan
tillåtas enligt 2 kap. 9 § första
stycket eller 10 § skall förvalt-
ningsmyndigheten eller kommu-
nen med eget yttrande överlämna
frågan till regeringens avgörande.
Detsamma gäller om regeringen
skall pröva tillåtligheten enligt
17 kap. 1§ eller om regeringen
har förbehållit sig prövningen av
tillåtligheten enligt 17 kap. 3 §.
Att det finns en skyldighet att ui
enligt 17 kap. 3 § framgår av 17 kap.
§
Om en förvaltningsmyndighet
eller kommun finner att en verk-
samhet eller åtgärd endast kan
tillåtas enligt 2 kap. 9 § första
stycket eller 10 § eller enligt
7 kap. 29 §, skall förvaltnings-
myndigheten eller kommunen med
eget yttrande överlämna frågan till
regeringens avgörande. Detsamma
gäller om regeringen skall pröva
tillåtligheten enligt 17 kap. 1 §
eller om regeringen har förbehållit
sig prövningen av tillåtligheten
enligt 17 kap. 3 §.
iderrätta regeringen om verksamhet
5 §.
7§
Om miljödomstolen finner att
en verksamhet eller åtgärd endast
kan tillåtas enligt 2 kap. 9 § första
stycket eller 10 §, skall miljödom-
stolen med eget yttrande över-
lämna frågan till regeringens av-
görande. Detsamma gäller om re-
geringen skall pröva tillåtligheten
enligt 17 kap. 1 § eller om reger-
ingen har förbehållit sig pröv-
ningen av tillåtligheten enligt
17 kap. 3 §.
Om miljödomstolen finner att
en verksamhet eller åtgärd endast
kan tillåtas enligt 2 kap. 9 § första
stycket eller 10 § eller enligt
7 kap. 29 §. skall miljödomstolen
med eget yttrande överlämna frå-
gan till regeringens avgörande.
Detsamma gäller om regeringen
skall pröva tillåtligheten enligt
17 kap. 1§ eller om regeringen
har förbehållit sig prövningen av
tillåtligheten enligt 17 kap. 3 §.
14
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 2000/01:111
Om miljödomstolen finner att ett mål hos domstolen rör även ett annat
allmänt intresse av synnerlig vikt än sådant som avses i 1 kap. 1 §, skall
domstolen med eget yttrande överlämna målet till regeringen. Detsamma
gäller, om Naturvårdsverket begär att målet av sådan anledning skall
överlämnas till regeringen. Är det fråga om en statlig myndighets beslut
som rör Försvarsmakten, Fortifikationsverket, Försvarets materielverk
eller Försvarets radioanstalt skall domstolen alltid med eget yttrande
överlämna ärendet till regeringens avgörande.
4§
Den som med uppsåt eller av oaktsamhet påbörjar eller bedriver en
verksamhet eller vidtar någon annan åtgärd utan att ha inhämtat tillåtlig-
hetsbeslut, tillstånd, godkännande eller medgivande eller gjort en anmä-
lan som föreskrivs i denna balk eller i föreskrifter som har meddelats
med stöd av balken, döms för otillåten miljöverksamhet till böter eller
fängelse i högst två år.
Detsamma gäller den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot
villkor som meddelats i samband med tillåtlighetsbeslut, tillstånd, god-
kännande eller dispens enligt denna balk eller enligt föreskrifter som har
meddelats med stöd av balken eller vid omprövning av sådana tillstånd
eller villkor.
Till ansvar enligt första eller andra stycket döms inte om ansvar för
gärningen kan utdömas enligt 1 eller 2 §.
Z fråga om en verksamhet eller
åtgärd som omfattas av tillstånds-
plikt enligt 7 kap. 28 a § döms inte
till ansvar enligt första stycket
denna paragraf om tillstånd eller
dispens för verksamheten eller åt-
gärden har lämnats till följd av
bestämmelserna i 9 eller 11-
15 kap.
4§
Fastighetsägaren har rätt till ersättning på grund av beslut som innebär
att mark tas i anspråk eller att pågående markanvändning inom berörd del
av en fastighet avsevärt försvåras, om beslutet gäller
1. föreskrifter enligt 7 kap. 3 § om åtgärder och inskränkningar som rör
nationalparker,
2. föreskrifter enligt 7 kap. 5, 6 eller 9 § om åtgärder och inskränk-
ningar som rör naturreservat och kulturreservat,
3. förbud eller beslut att inte medge dispens enligt 7 kap. 11 § andra
stycket inom biotopskyddsområde,
15
Nuvarande lydelse
4. föreskrifter enligt 7 kap. 22 §
om åtgärder och inskränkningar
som rör vattenskyddsområden,
eller
5. förelägganden eller förbud
enligt 12 kap. 6 § fjärde stycket
som rör viss verksamhet.
En föreskrift enligt 7 kap. 3 § o:
björn, lo, varg, järv, älg eller öm m
Föreslagen lydelse
4. föreskrifter enligt 7 kap. 22 §
om åtgärder och inskränkningar
som rör vattenskyddsområden,
5. skydd för särskilda områden
enligt 7 kap. 28 a-29 b §§,
6. förelägganden eller förbud
enligt 12 kap. 6 § fjärde stycket
som rör viss verksamhet.
begränsning av rätten till jakt efter
för inte rätt till ersättning.
Prop. 2000/01:111
Innebär ett beslut som avses i
4 § första stycket 1-4 att det krävs
tillstånd för en viss verksamhet
eller åtgärd betalas ersättning en-
dast om tillstånd vägrats eller för-
enats med särskilda villkor.
Har förbud att vidta en åtgärd
24 § och vägras tillstånd, gäller 4 §
Innebär ett beslut som avses i
4 § första stycket 1 -5 att det krävs
tillstånd för en viss verksamhet
eller åtgärd betalas ersättning en-
dast om tillstånd vägrats eller för-
enats med särskilda villkor.
n tillstånd meddelats enligt 7 kap.
•sta stycket.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
2. För verksamheter som påbörjats före den 1 juli 2001 krävs inte till-
stånd enligt 7 kap. 28 a §.
16
Prop. 2000/01:111
2.2
Härigenom föreskrivs att 3 a § lagen (1966:314) om kontinentalsock-
eln skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Vid prövning av tillstånd att utforska kontinentalsockeln eller att ut-
vinna naturtillgångar från den tillämpas 2 kap., 5 kap. 3 § och 16 kap. 5 §
miljöbalken.
Bestämmelser om att tillstånd
krävs för vissa verksamheter och
åtgärder finns i 7 kap. 28 a-
29 b §§ miljöbalken.
Vid prövning av tillstånd att utvinna naturtillgångar från kontinental-
sockeln tillämpas dessutom 3 och 4 kap. miljöbalken.
En miljökonsekvensbeskrivning skall ingå i en ansökan om tillstånd att
genom borrning eller sprängning utforska kontinentalsockeln eller att
utvinna naturtillgångar från den. I fråga om förfarandet, kraven på miljö-
konsekvensbeskrivningar samt planer och planeringsunderlag gäller
6 kap. miljöbalken.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
Senaste lydelse 1998:819.
17
Prop. 2000/01:111
Härigenom föreskrivs att 65 a § rennäringslagcn (1971:437)12 skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
65 a §'3
Rennäringen skall bedrivas med bevarande av naturbetesmarkcmas
långsiktiga produktionsförmåga så att dessa ger en uthålligt god
avkastning samtidigt som den biologiska mångfalden behålls.
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om den hän-
syn som vid renskötsel skall tas till
naturvårdens och kulturmiljövår-
dens intressen. Föreskrifterna får
dock inte vara så ingripande att
pågående markanvändning avse-
värt försvåras.
Länsstyrelsen får meddela de
förelägganden eller förbud som
behövs för att föreskrifter som har
Bestämmelser om att tillstånd
krävs för vissa verksamheter och
åtgärder finns i 7 kap. 28 a-
29 b §§ miljöbalken.
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får
meddela de föreskrifter som i
övrigt behövs om den hänsyn som
vid renskötsel skall tas till natur-
vårdens och kulturmiljövårdens
intressen. Föreskrifterna får dock
inte vara så ingripande att pågå-
ende markanvändning avsevärt
försvåras.
Länsstyrelsen får meddela de
förelägganden eller förbud som
behövs för att föreskrifter som har
meddelats med stöd av andra
stycket skall efterlevas.
meddelats med stöd av tredje
stycket skall efterlevas.
Föreläggande eller förbud får meddelas först sedan det har visat sig att
länsstyrelsens råd inte har följts. 1 brådskande fall eller när det annars
finns särskilda skäl, får länsstyrelsen dock omedelbart meddela förelägg-
anden eller förbud.
I beslut om föreläggande eller förbud får länsstyrelsen sätta ut vite.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
12 Lagen omtryckt 1993:36.
13 Senaste lydelse 1996:1553.
18
Prop. 2000/01:111
Härigenom föreskrivs att 8 § ledningsrättslagen (1973:1144) skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
8 §14
Inom område med detaljplan, fastighetsplan eller områdesbestämmel-
ser får en ledningsrätt inte upplåtas i strid mot planen eller bestämmel-
serna. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får
dock mindre avvikelser göras.
Gäller naturvårdsföreskrifter eller andra särskilda bestämmelser för
marks bebyggande eller användning än som avses i första stycket, skall
ledningsrätt upplåtas så, att syftet med bestämmelserna inte motverkas.
Om det finns särskilda skäl, får
på begäran av lantmäterimyndig-
heten medges undantag från be-
stämmelser som avses i andra
stycket. Frågor om undantag prö-
vas av länsstyrelsen eller efter
dess förordnande av kommunal
myndighet. Att därvid regeringens
tillåtelse behövs i vissa fall följer
av 7 kap. 29 § miljöbalken.
Om det finns särskilda skäl, får
på begäran av lantmäterimyndig-
heten medges undantag från be-
stämmelser som avses i andra
stycket. Frågor om undantag prö-
vas av länsstyrelsen eller efter
dess förordnande av kommunal
myndighet.
Bestämmelser om att tillstånd
krävs for vissa verksamheter och
åtgärder finns i 7 kap. 28 a—
29 b §§ miljöbalken.
En kommunal myndighets beslut i fråga som avses i tredje stycket får
överklagas genom besvär hos länsstyrelsen.
Länsstyrelsens beslut i fråga som avses i tredje stycket får överklagas
genom besvär hos regeringen.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
14 Senaste lydelse 1998:830.
19
Prop. 2000/01:111
Härigenom föreskrivs att 9 § anläggningslagen (1973:1149)15 skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
9 §16
Inom område med detaljplan, fastighetsplan eller områdesbestämmel-
ser får en gemensamhctsanläggning inte inrättas i strid mot planen eller
bestämmelserna. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte mot-
verkas, får dock mindre avvikelser göras.
Gäller natur vårdsföreskrifter eller andra särskilda bestämmelser för
marks bebyggande eller användning än som avses i första stycket, skall
anläggning inrättas så, att syftet med bestämmelserna inte motverkas.
Om det finns särskilda skäl, får
på begäran av lantmäterimyndig-
heten medges undantag från be-
stämmelser som avses i andra
Om det finns särskilda skäl, får
på begäran av lantmäterimyndig-
heten medges undantag från be-
stämmelser som avses i andra
stycket. Frågor om undantag prö-
vas av länsstyrelsen eller efter
dess förordnande av kommunal
stycket. Frågor om undantag prö-
vas av länsstyrelsen eller efter
dess förordnande av kommunal
myndighet. Att därvid regeringens myndighet.
tillåtelse behövs i vissa fall följer
av 7 kap. 29 § miljöbalken.
Bestämmelser om att tillstånd
krävs för vissa verksamheter och
åtgärder finns i 7 kap. 28 a-
29 b §§ miljöbalken.
En kommunal myndighets beslut i fråga som avses i tredje stycket får
överklagas genom besvär hos länsstyrelsen.
Länsstyrelsens beslut i fråga som avses i tredje stycket får överklagas
genom besvär hos regeringen.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
15 l.agcn omtryckt 1992:1148.
16 Senaste lydelse 1998:833.
20
Prop. 2000/01:111
Härigenom föreskrivs att 4 § skogsvårdslagen (1979:429)17 skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 §18
Bestämmelser i denna lag eller med stöd av lagen meddelade fö-
reskrifter skall inte tillämpas i den mån vad där sägs strider mot 7 kap.
11 § andra stycket miljöbalken eller mot föreskrifter som har meddelats
med stöd av 7 eller 8 kap. samma balk eller med stöd av annan lag.
Bestämmelser om att tillstånd
krävs för vissa verksamheter och
åtgärder finns i 7 kap. 28 a-
29 b §§ miljöbalken.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
17 Lagen omtryckt 1993:553.
18 Senaste lydelse 1998:821.
21
Prop. 2000/01:111
Härigenom föreskrivs att 5 b § lagen (1984:3) om kärnteknisk verk-
samhet1'’ skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5b§20
Vid prövning av ärenden enligt denna lag skall 2 kap., 5 kap. 3 § och
16 kap. 5 § miljöbalken tillämpas.
Bestämmelser om att tillstånd
krävs för vissa verksamheter och
åtgärder finns i 7 kap. 28 a-
29 b §§ miljöbalken.
En miljökonsekvensbeskrivning skall ingå i en ansökan om tillstånd att
uppföra, inneha eller driva en kärnteknisk anläggning. Regeringen eller
den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva att det i andra
ärenden om tillstånd enligt denna lag skall upprättas en miljökonse-
kvensbeskrivning.
När det gäller förfarandet för att upprätta miljökonsekvensbeskriv-
ningen och kraven på denna samt planer och planeringsunderlag gäller
6 kap. miljöbalken.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
19 Lagen omtryckt 1992:1536.
30 Senaste lydelse 1998:827.
22
Prop. 2000/01:111
Härigenom föreskrivs att 14 kap. 8 § plan- och bygglagen (1987:10)21
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
8 §22
Ägare och innehavare av särskild rätt till fastigheter har rätt till ersätt-
ning av kommunen, om skada uppkommer till följd av att
1. bygglov vägras till att ersätta en riven eller genom olyckshändelse
förstörd byggnad med en i huvudsak likadan byggnad och ansökan om
bygglov har gjorts inom fem år från det att byggnaden revs eller förstör-
des,
2. rivningsförbud meddelas i detaljplan eller områdesbestämmelser
eller rivningslov vägras med stöd av 8 kap. 16 § 2 eller 3,
3. skyddsbestämmelser meddelas i en detaljplan enligt 5 kap. 7 § första
stycket 4 eller 6 eller i områdesbestämmelser enligt 5 kap. 16 § 4 eller 5,
4. bestämmelser om vegetation samt markytans utformning och höjd-
lägc inom sådana områden som avses i 8 kap. 9 § tredje stycket meddelas
i områdesbestämmelser,
5. marklov vägras med stöd av 8 kap. 18 § första stycket 2 eller 3.
Rätt till ersättning föreligger i fall som avses i första stycket 1, om
byggnaden förstörts genom olyckshändelse. I övriga fall som avses i
första stycket 1 och i fall som avses i första stycket 2 föreligger rätt till
ersättning, om skadan är betydande i förhållande till värdet av berörd del
av fastigheten. I fall som avses i första stycket 3-5 föreligger rätt till
ersättning, om skadan medför att pågående markanvändning avsevärt
försvåras inom berörd del av fastigheten.
Medför beslut som avses i första stycket att synnerligt men uppkom-
mer vid användningen av fastigheten, är kommunen skyldig att lösa
fastigheten, om ägaren begär det.
Vid tillämpningen av andra och
tredje styckena skall även beaktas
andra beslut som avses i första
Vid tillämpningen av andra och
tredje styckena skall även beaktas
andra beslut som avses i första
stycket samt beslut enligt 3 kap.
2 § lagen (1988:950) om kultur-
minnen m.m., 7 kap. 3, 5, 6, 9, 22
eller 24 § miljöbalken, förbud en-
ligt 7 kap. 11 § andra stycket samt
föreläggande eller förbud enligt
12 kap. 6 § fjärde stycket samma
balk och beslut enligt 18 § skogs-
vårdslagen (1979:429), under för-
stycket samt beslut enligt 3 kap.
2§ lagen (1988:950) om kultur-
minnen m.m. och 7 kap. 3, 5, 6, 9,
22 eller 24 § miljöbalken, beslut
som innebär att tillstånd enligt
7 kap. 11 § andra stycket eller
28 b-29 a §§ samma balk inte
meddelas, föreläggande eller för-
bud enligt 12 kap. 6 § fjärde
21 Lagen omtryckt 1992:1769.
22 Senaste lydelse 1998:839.
23
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 2000/01:111
utsättning att besluten meddelats
inom tio år före det senaste beslu-
tet. Dessutom skall beaktas sådan
inverkan av hänsynstaganden en-
ligt 30 § skogsvårdslagen som i
särskilda fall har inträtt inom
samma tid. Har talan eller rätt till
ersättning eller inlösen med anled-
ning av nyss angivna beslut förlo-
rats på grund av bestämmelserna i
15 kap. 4 § eller motsvarande be-
stämmelser i miljöbalken eller la-
gen om kulturminnen m.m., utgör
detta förhållande inte något hinder
mot att beslutet beaktas.
stycket samma balk eller beslut
som innebär att dispens enligt
samma lagrum inte meddelas,
samt beslut enligt 18 § skogs-
vårdslagen (1979:429), allt under
förutsättning att besluten medde-
lats inom tio år före det senaste
beslutet. Dessutom skall beaktas
sådan inverkan av hänsynstagan-
den enligt 30 § skogsvårdslagen
som i särskilda fall har inträtt
inom samma tid. Har talan eller
rätt till ersättning eller inlösen
med anledning av nyss angivna
beslut förlorats på grund av be-
stämmelserna i 15 kap. 4 § eller
motsvarande bestämmelser i mil-
jöbalken eller lagen om kultur-
minnen m.m., utgör detta förhåll-
ande inte något hinder mot att be-
slutet beaktas.
Har kommunen efter föreläggande enligt 12 kap. 6 § beslutat om riv-
ningsförbud eller skyddsbestämmelser som avses i första stycket 2 eller 3
för att tillgodose ett riksintresse enligt 3 eller 4 kap. miljöbalken, är sta-
ten skyldig alt ersätta kommunen dess kostnader för ersättning eller inlö-
sen. 1 fall som avses i första stycket 4 och 5 är ägaren till den anläggning
för vilken skydds- eller säkerhetsområdet har beslutats skyldig att ersätta
kommunen dess kostnader för ersättning eller inlösen.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
24
Prop. 2000/01:111
Härigenom föreskrivs att 1 och 5 §§ jaktlagen (1987:259) skall ha följ-
ande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §23
Denna lag gäller viltvården, rätten till jakt och jaktens bedrivande inom
svenskt territorium samt frågor som har samband därmed.
Lagen gäller också i de fall som anges särskilt
1. inom Sveriges ekonomiska zon,
2. beträffande jakt från svenskt fartyg på det fria havet utanför den
ekonomiska zonen,
3. beträffande jakt från svenskt luftfartyg över det fria havet utanför
den ekonomiska zonen.
Utöver bestämmelserna i denna lag gäller föreskrifter i andra för-
fattningar i fråga om skyddet och vården av viltet.
Bestämmelser om att tillstånd
krävs för vissa verksamheter och
åtgärder finns i 7 kap. 28 a-
29 b §§ miljöbalken.
5 §24
Var och en skall visa viltet hänsyn. Idrottstävlingar och annan liknande
friluftsverksamhet i marker där det finns vilt skall genomföras så att
viltet störs i så liten utsträckning som möjligt.
Viltet får inte ofredas och inte heller förföljas annat än vid jakt. Förbu-
det hindrar dock inte att lämpliga åtgärder vidtas av markinnehavaren i
syfte att motverka skador av vilt, om sådana skador inte kan motverkas
på annat tillfredsställande sätt.
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om förbudet
att ofreda viltet och om villkoren
för att trots förbudet vidta åtgär-
der som avses i andra stycket.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
23 Senaste lydelse 1994:1820.
24 Senaste lydelse 1997:343.
25
Prop. 2000/01:111
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 6§ minerallagen (1991:45) skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
6 §25
Undersökningsarbete får inte äga rum inom nationalpark eller område
som en statlig myndighet hos regeringen har begärt skall avsättas till
nationalpark eller i strid med föreskrifter som har meddelats för natur-
eller kulturreservat med stöd av 7 kap. miljöbalken.
Bestämmelser om att tillstånd
krävs för vissa verksamheter och
åtgärder finns i 7 kap. 28 a-
29 b §§ miljöbalken.
Undersökningsarbete får inte heller, utan medgivande av länsstyrelsen,
äga mm inom
1. befästningsområde och sådant område utanför detta som regeringen
bestämmer,
2. kyrkogård och annan begravningsplats,
3. område som avses i 4 kap. 5 § miljöbalken.
Ett medgivande enligt andra
stycket 3 skall förenas med de
villkor som är nödvändiga för att
förhindra att påtaglig skada upp-
kommer för områdets natur- och
Ett medgivande enligt tredje
stycket 3 skall förenas med de
villkor som är nödvändiga för att
förhindra att påtaglig skada upp-
kommer för områdets natur- och
kulturvärden. Länsstyrelsen får
även i övrigt förena ett medgi-
vande enligt andra stycket med
villkor.
kulturvärden. Länsstyrelsen får
även i övrigt förena ett medgi-
vande enligt andra stycket med
villkor.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
25 Senaste lydelse 1998:945.
26
Prop. 2000/01:111
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 3 § fiskelagen (1993:787) skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3§26
Denna lag skall inte tillämpas i den mån den strider mot föreskrifter
om Torne älvs fiskeområde eller föreskrifter som har meddelats med stöd
av 7 eller 8 kap. miljöbalken.
Bestämmelser om att tillstånd
krävs för vissa verksamheter och
åtgärder finns i 7 kap. 28 a-
29 b §§ miljöbalken.
Om samemas rätt till fiske i vissa delar av landet och om fiskevårds-
områden gäller särskilda bestämmelser.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
26 Senaste lydelse 1998:848.
27
Prop. 2000/01:111
Härigenom föreskrivs att 7 kap. 13 § lagen (1998:812) med särskilda
bestämmelser om vattenverksambet skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
13 §
Miljödomstolen kan fastställa ändrade eller nya bestämmelser om
innehållande och tappning av vatten efter ansökan av annan än tillstånds-
havaren, om han vill utnyttja vattenkraften i sitt strömfall bättre, eller
efter ansökan av en kommun eller ett vattenförbund som vill tillgodose
den allmänna miljövården eller hälsovården eller främja fisket. Till för-
mån för allmänna farleder, allmänna hamnar, bevattnings- och mark-
avvattningssamfällighcter samt avloppsföretag kan sådana bestämmelser
fastställas på ansökan av huvudmannen.
Bestämmelser om att tillstånd
krävs för vissa verksamheter och
åtgärder finns i 7 kap. 28 a-
29 b §§ miljöbalken.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
28
Prop. 2000/01:111
Europeiska gemenskapernas kommission har funnit att rådets direktiv
92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda
djur och växter (EGT L206, 22.7.1992, s. 7, Celex 31992L0043), här-
efter kallat art- och habitatdirektivet, och rådets direktiv 79/409/EEG av
den 2 april 1979 om bevarande av vilda fåglar (EGT L 103, 25.4.1979,
s. 1, Celex 31979L0409), härefter kallat fågeldirektivet, inte är korrekt
genomförda i den svenska lagstiftningen. Direktiven återges i bilagor 1
och 2. Miljödepartementet uppdrog därför åt professorn och fd. justitie-
rådet Bertil Bengtsson att undersöka vilka författningstillägg som be-
hövs. Uppdraget redovisades i mars 2000 i departementspromemorian
Genomförande av art- och habitatdirektivet och fågeldirektivet (Ds
2000:29). En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 3. Prome-
morians lagförslag återges i bilaga 4. Promemorian har remissbehand-
lats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 5. Remissvaren
och en sammanställning av remissvaren finns tillgängliga i Miljödeparte-
mentet (dnr M2000/2192/R).
Detta ärende omfattar bl.a. frågan om skyldighet att kompensera för
skador på biotoper vid större exploateringsföretag. Den frågan har tidi-
gare behandlats i en annan promemoria, Kompensation för förlust av
miljövärden (Ds 1997:52). I erforderliga delar har den tidigare promemo-
rians förslag tagits om hand i den senare promemorian och i detta ärende.
Under beredningen av ärendet har kommissionen vidtagit rättsliga åt-
gärder i två s.k. överträdelseärenden. De ärendena pågår. De tjänstemän
hos kommissionen, Generaldirektoratct för miljö, som bereder överträ-
delseärendena har lämnat synpunkter på promemorians lagförslag. Syn-
punkterna har beaktats.
Förslagen i denna proposition har utformats i samarbete med miljöpar-
tiet och vänsterpartiet.
Lagförslagen har remitterats till Lagrådet. Lagrådsremissens lagförslag
återges i bilaga 6.
Lagrådets yttrande återges i bilaga 7. Med anledning av yttrandet har
lagförslagen justerats och Lagrådets synpunkter tillgodosetts. Synpunkt-
erna behandlas närmare i avsnitt 7.2 och i författningskommentaren.
Prop. 2000/01:111
Med medlemskapet i Europeiska unionen blev art- och habitatdirektivet
och fågeldirektivet bindande för Sverige. Enligt dessa två direktiv skall
livsmiljöer och djur- och växtarter skyddas bland annat genom skapandet
av ett europeiskt nätverk av skyddade områden (Natura 2000). Direk-
tiven innebär dels ett områdesskydd, dels ett artskydd. Syftet är framför
allt att bibehålla eller återställa en gynnsam status för bevarande av vissa
typer av livsmiljöer och för populationer av vissa arter av vilda djur och
växter.
Nätverket Natura 2000 skall upprättas genom en särskild procedur, där
bl.a. varje medlemsstat identifierar platser som är viktiga för bevarandet
av livsmiljöer och arter som omfattas av direktiven och utser dessa till
särskilda bevarandeområden. Det handlar om livsmiljöer vars naturliga
utbredningsområde inom gemenskapen är mycket litet eller har krympt
avsevärt, t.cx. torvmossar, hedmarker, sanddyner och livsmiljöer i kust-
eller sötvattensområden. Bland arterna av gemenskapsintresse återfinns
en rad svenska djur och växter vars långsiktiga överlevnad är hotad.
Sverige har till dags dato föreslagit ca 2450 särskilda bevarandeom-
råden enligt art- och habitatdirektivet och utsett 395 särskilda skyddsom-
råden för fågellivet. Områdena omfattar sammanlagt närmare 5 miljoner
hektar (cxkl. älvsträckor).
Medlemsstaterna måste upprätthålla ett visst skydd för dessa områden.
Men varje medlemsstat får själv välja vilka mekanismer som skall an-
vändas inom det egna landet. Områden kommer således att omfattas av
regelverk eller kontrakt och - när så är lämpligt - skötsel- och förvalt-
ningsplaner. Direktiven innebär vidare att arter av djur och växter skall
skyddas genom bestämmelser om bl.a. förbud mot att döda, fånga, samla
in eller störa arterna.
Bestämmelser som gör det möjligt att uppfylla direktivens krav fanns i
den svenska lagstiftningen redan före medlemskapet och innan miljöbal-
ken trädde i kraft. Bestämmelserna finns nu huvudsakligen i miljöbalken
och jaktlagen (1987:259) samt i förordningen (1998:1252) om områdes-
skydd enligt miljöbalken m.m., artskyddsförordningen (1998:179) och
jaktförordningen (1987:905).
Det finns inget krav på att texten i direktiven överförs ordagrant till de
nationella bestämmelserna. Medlemsstaterna måste dock se till att de
krav som ställs i direktiven blir gällande och möjliga att genomdriva.
Detta är särskilt viktigt om EG-lagstiftningen fastställer skyldigheter
eller grundar rättigheter för enskilda. Rättsligt bindande regler är nöd-
vändiga för att EG-kraven skall få den avsedda effekten.
I Sverige har EG-rättcn på miljöområdet genomförts främst genom
förordningar som regeringen utfärdat med stöd av bemyndiganden i mil-
jöbalkcn. Bestämmelser av teknisk karaktär har oftast tagits in i myndig-
hetsföreskrifter.
Kommissionens kritik mot det svenska genomförandet avser inte hur
direktivens syften tillgodoses av enskilda medborgare eller av de myn-
digheter som tillämpar bestämmelserna. Kritiken handlar om att det
30
svenska regelverket inte ger tillräckliga garantier för att direktiven Prop. 2000/01:111
genomförs.
Regeringen har ansett att det befintliga regelverket är tillräckligt för att
direktivens krav skall kunna tillgodoses. Det har alltså aldrig varit fråga
om att direktiven i någon del inte skulle genomföras. De svenska be-
stämmelserna är dock inte alltid lika detaljerade som direktiven. Ibland
används uttryck som bättre stämmer med den svenska lagstiftningstradi-
tionen. De svenska bestämmelserna lämnar också i vissa fall domstolar
och myndigheter utrymme för intresseavvägningar och liknande friare
bedömningar. Genomförandet i den svenska lagstiftningen har hittills
gjorts så att regelverket gett de yttre ramar som behövs för att direktivens
krav skall kunna tillgodoses i tillämpningen. Domstolarna och myndig-
heterna har sedan i de enskilda fallen kunnat närmare precisera kraven.
Utgångspunkten har naturligtvis varit att reglerna skall tillämpas på ett
sätt som är förenligt med direktiven. Lagstiftningen har däremot i sig inte
fullständigt återgett de krav som ställs i direktiven. Det är detta som
kommissionen har kritiserat.
Kommissionen har ansett att de svenska bestämmelserna inte innebär
någon garanti för att direktivens krav får effekt i Sverige. Denna kritik
grundas på dels att de krav som ställs på domstolarna och myndigheterna
inte är lika preciserade som i direktiven, dels att de svenska bestämmel-
serna traditionsenligt ger det nödvändiga utrymmet genom att använda
uttryck som ”...får besluta om de villkor som behövs för att...” eller lik-
nande.
Beträffande båda direktiven har kommissionen beslutat att väcka talan
vid EG-domstolen. Syftet är att förmå Sverige att justera lagstiftningen.
Sedan regeringen fick kännedom om kommissionens anmärkningar har
arbetet i Regeringskansliet varit inriktat på att undanröja de påstådda
oklarheterna. Det skall inte råda någon tvekan om att direktiven genom-
förs korrekt.
31
Prop. 2000/01:111
Här lämnas en kort beskrivning av det som krävs enligt direktiven och
som har betydelse för detta ärende.
I art- och habitatdirektivet anges vissa kriterier enligt vilka medlems-
staterna i EU skall föreslå en lista över områden där det finns sådana
livsmiljötyper och arter som räknas upp i direktivet. Listan skall lämnas
till kommissionen tillsammans med upplysningar som identifierar områ-
dena och anger de förhållanden som medfört att områdena tagits upp på
listan (artikel 4.1). 1 samförstånd med varje medlemsstat skall kommis-
sionen med utgångspunkt i medlemsstaternas listor upprätta ett utkast till
en lista över områden av gemenskapsintresse för bevarandet av livs-
miljöer och arter (artikel 4.2). Så snart ett område har förts upp på denna
lista, skall området omfattas av ett visst närmare angivet skydd (artikel
4.5). Det skyddet beskrivs nedan. Listan skall sedan antas av kommissio-
nen enligt ett särskilt förfarande (artikel 4.2). När ett område har valts ut
enligt det beskrivna förfarandet, skall den berörda medlemsstaten utse
området till särskilt bevarandeområde (artikel 4.4).
Kommissionen kan också finna att ett område saknas på den lista som
medlemsstaten föreslagit och att området är oundgängligt för bevarandet
av en livsmiljö eller en art. 1 så fall skall kommissionen inleda ett sam-
råds för farande med medlemsstaten. Om kommissionen och medlems-
staten inte kommer överens, skall frågan överlämnas till rådet. Rådet kan
besluta att området har gemenskapsintresse (artikel 5.1-3). Under sam-
rådsperioden och i avvaktan på rådets beslut skall medlemsstaten vidta
lämpliga åtgärder för att förhindra försämring av den livsmiljö och stör-
ningar av den art för vilka området har utsetts, om sådana störningar kan
ha betydande konsekvenser för målen med direktivet (artikel 5.4 jämförd
med 6.2).
När kommissionen har fört upp ett område på sitt utkast till lista över
områden av gemenskapsintresse gäller följande.
Medlemsstaterna skall vidta lämpliga åtgärder för att förhindra försäm-
ring av de livsmiljöer och störningar av de arter för vilka områdena har
utsetts, om sådana störningar kan ha betydande konsekvenser för målen
med direktivet (artikel 6.2).
Alla planer och projekt som inte direkt hänger samman med eller är
nödvändiga för skötseln och förvaltningen av ett område, men som en-
skilt eller i kombination med andra planer eller projekt kan påverka om-
rådet på ett betydande sätt, skall på lämpligt sätt bedömas med avseende
på konsekvenserna för syftet med att bevara området. En plan eller ett
projekt får godkännas av den nationella myndigheten först efter att myn-
digheten har försäkrat sig om att det berörda området inte kommer att ta
skada. Om det är lämpligt, skall myndigheten också höra allmänhetens
åsikt (artikel 6.3).
Om bedömningen är att området skulle kunna komma att skadas, får
planen eller projektet i vissa fall ändå godkännas. Men det förutsätter att
det saknas alternativa lösningar och att planen eller projektet måste
32
genomföras av tvingande orsaker som har ett väsentligt allmänintresse, Prop. 2000/01:111
inbegripet orsaker av social eller ekonomisk karaktär. Det förutsätter
också att medlemsstaten vidtar alla nödvändiga kompensationsåtgärder
för att säkerställa att Natura 2000 totalt sett förblir ekologiskt samman-
hängande. Om området innehåller en livsmiljötyp eller art som enligt
direktivet är särskilt prioriterad, får man i bedömningen endast beakta
sådana faktorer som rör människors hälsa eller den allmänna säkerheten,
betydelsefulla konsekvenser för miljön eller, efter ett yttrande från kom-
missionen, andra tvingande orsaker som har ett allt överskuggande all-
mänintresse (artikel 6.4).
Fågeldirektivet innehåller också bestämmelser om skydd för vissa arter
och deras livsmiljöer. Artskyddet avser alla europeiska fågelarter med
vissa undantag. Skyddet för livsmiljöer skall avse habitat för vissa an-
givna arter samt för flyttfåglars viloplatser och häcknings-, ruggnings-
och övervintringsområden. Områden som medlemsstaterna enligt direk-
tivet finner är mest lämpliga skall klassificeras som särskilda skyddsom-
råden.
Skyddsområden enligt fågeldirektivet och bevarandeområden enligt
art- och habitatdirektivet utgör tillsammans det europeiska Natura 2000-
nätverket. Art- och habitatdirektivets skyddsbestämmelser gäller också
för skyddsområden enligt fågeldirektivet (artikel 7 art- och habitatdirek-
tivet jämförd med artikel 4.1-2 fågeldirektivet).
33
2 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 111
Prop. 2000/01:111
Här redovisas översiktligt de nuvarande bestämmelser om områdesskydd
som anknyter till genomförandet av art- och habitatdirektivet och fågel-
direktivet i de delar som har betydelse för detta ärende.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall fort-
löpande föra en förteckning över naturområden som bör beredas skydd i
enlighet med internationella åtaganden eller nationella mål om skydd av
sådana områden. Ett område som har tagits upp i förteckningen skall pri-
oriteras i det fortsatta skyddsarbetet. Detta gäller enligt 7 kap. 27 § mil-
jöbalken.
Enligt förordningen (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken
m.m. skall Naturvårdsverket föra den förteckning som avses i 7 kap. 27 §
miljöbalken. Ett område skall förtecknas, om kommissionen har beslutat
att området skall ingå i Natura 2000-nätverket eller om regeringen har
föreslagit området som ett bevarandeområde enligt art- och habitatdirek-
tivet. Även ett område som regeringen inte har föreslagit skall förteck-
nas, om kommissionen i enlighet med direktivet har inlett ett samråds-
förfarande i syfte att utreda om området behöver ingå i Natura 2000-nät-
verket.
Om ett naturområde är särskilt betydelsefullt för skyddet av vilda fåg-
lar, får regeringen förklara området som särskilt skyddsområde. Om
kommissionen har pekat ut ett område som ett område av intresse för
Europeiska gemenskapen, skall regeringen förklara området som särskilt
bevarandeområde enligt art- och habitatdirektivet. Detta gäller enligt
7 kap. 28 § miljöbalken,
Myndigheterna skall prioritera skyddsarbetet för de områden som för-
tecknats enligt 7 kap. 27 § miljöbalken. Detta gäller enligt förordningen
(1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken m.m. Syftet med
skyddsarbetet skall vara att möjliggöra bevarandet eller återställandet av
en gynnsam bevarandestatus för de livsmiljöer och arter som är berörda.
I förordningen anges vad som menas med gynnsam bevarandestatus. Om
en statlig myndighet eller en kommun meddelar ett beslut enligt miljö-
balken eller enligt en förordning som har meddelats med stöd av balken
och beslutet kan påverka ett område som ingår i Natura 2000-nätverket,
skall myndigheten eller kommunen särskilt bevaka att en gynnsam beva-
randestatus upprätthålls för de livsmiljöer och arter som behöver skyddas
i området.
Att ett område har förtecknats eller förklarats som ett särskilt skydds-
område eller särskilt bevarandeområde innebär däremot inte i sig att om-
34
rådet får något sådant självständigt områdesskydd. Området kan dock Prop. 2000/01:111
komma att skyddas enligt andra bestämmelser, t.ex. som nationalpark,
kulturreservat eller naturreservat (7 kap. 2-9 §§ miljöbalken), som bio-
topskyddsområde, djur- och växtskyddsområde eller strandskyddsområde
(7 kap. 11-18 §§) eller enligt reglerna om samråd (12 kap. 6 §). I be-
stämmelserna om naturreservat anges att ett område som behövs för att
skydda, återställa eller nyskapa värdefulla naturmiljöer eller livsmiljöer
för skyddsvärda arter får förklaras som naturreservat (7 kap. 4 § andra
stycket). Ett område som har förklarats som ett särskilt skydds- eller be-
varandeområde kan alltså redan på den grunden anses kvalificerat för att
skyddas som naturreservat.
En förklaring som särskilt skydds- eller bevarandeområde innebär att
regeringens tillåtelse krävs för att en myndighet skall kunna besluta att
upphäva ett områdesskydd, besluta om dispens från skyddsföreskrifter
eller besluta om tillstånd enligt sådana föreskrifter. Detta gäller enligt
7 kap. 29 § miljöbalken, som dock tillåter beslut som uppenbart inte
kommer att orsaka mer än obetydlig skada på områdets skyddsvärden.
En förklaring som särskilt skydds- eller bevarandeområde får upphävas
endast efter samråd med kommissionen, om områdets natur- och kultur-
värden inte längre motiverar en sådan förklaring (7 kap. 28 § tredje
stycket).
Det finns möjligheter att genom förbud och förelägganden ingripa mot
icke tillstånds- eller anmälningsliktiga verksamheter och åtgärder som
kan skada natur- och kulturmiljön (12 kap. 6 §).
35
Prop. 2000/01:111
llär redovisas förslag till dc lagändringar som behövs för att det inte skall
råda någon tvekan om att art- och habitatdirektivet och fågeldircktivct
genomförs korrekt i den svenska lagstiftningen. I samband med förslagen
redovisas den kritik som kommissionen har riktat mot den svenska lag-
stiftningen och de brister som kunnat konstateras.
Enligt gällande bestämmelser får regeringen förklara ett naturområde
som särskilt skyddsområde, om området enligt fågeldirektivet är särskilt
betydelsefullt för skyddet av vilda fåglar. Vidare skall ett område som av
kommissionen pekats ut som ett område av intresse för gemenskapen
förklaras som ett särskilt bevarandeområde enligt art- och habitatdirek-
tivet. I lagtexten kallas dessa områden för särskilda skyddsområden och
särskilda bevarandeområden. Den svenska lagstiftningen innehåller redan
ett regelsystem som syftar till att skydda områdena. Vissa ändringar och
kompletteringar är dock nödvändiga.
7.1.1 Tillståndskrav för verksamheter och åtgärder som på ett
betydande sätt kan påverka miljön i ett särskilt skydds-
eller bevarandeområde
Regeringens förslag: Det skall krävas tillstånd för att bedriva en
verksamhet eller vidta en åtgärd som på ett betydande sätt kan på-
verka miljön i sådana naturområden som omfattas av art- och habitat-
direktivet och fågcldircktivet. Tillstånd får lämnas endast om verk-
samheten eller åtgärden ensam eller tillsammans med andra pågående
eller planerade verksamheter eller åtgärder inte kan skada de livs-
miljöer eller befaras på ett betydande sätt störa bevarandet av de arter
i områdena som skyddet avser. Tillstånd behövs inte för verksamhe-
ter eller åtgärder som direkt hänger samman med eller är nödvändiga
för skötseln av områdena.
Promemorians förslag: I stället för ett tillståndsförfarande innebär
promemorians förslag i huvudsak följande. Reglerna om särskilda
skydds- och bevarandeområden kompletteras med dels en uttrycklig all-
män bestämmelse om att sådana områden skall vara skyddade mot skad-
lig inverkan på miljön enligt regler i miljöbalken eller i andra författ-
ningar, dels en uttrycklig allmän bestämmelse om skyldighet för till-
synsmyndigheten att vidta lämpliga åtgärder för att förhindra skada på
områdenas naturvärden och störningar av betydelse. En verksamhet eller
åtgärd som inte omfattas av tillstånds- eller anmälningsplikt enligt andra
36
bestämmelser i miljöbalken skall anmälas för samråd, om den kan på- Prop. 2000/01:111
verka ett särskilt skydds- eller bevarandeområde. En myndighet skall
ingripa mot verksamheter eller åtgärder som kan medföra bestående ska-
deverkningar eller störningar av betydelse på området.
Remissinstanserna: Kammarkollegiet, Statens jordbruksverk, Läns-
styrelserna i Kronobergs och Skåne län, Södertälje och Malmö kommu-
ner samt Naturhistoriska riksmuseet och Svenska botaniska föreningen
har tillstyrkt promemorians förslag. Svea hovrätt, Umeå tingsrätt, Kam-
marrätten i Sundsvall, Länsrätten i Kronobergs län, Skogsstyrelsen,
Energimyndigheten, Länsstyrelsen i Stockholms län, Göteborgs, Karl-
stads, Umeå och Luleå kommuner samt Skogsindustrierna, Grus och ma-
kadamföreningen, Svenska torvproducentföreningen och Svenska kyrkan
har inte haft några invändningar mot promemorians förslag i stort.
Svenska gruvföreningen har avstyrkt förslagen med motiveringen att de
skulle medföra långtgående negativa konsekvenser för gruvbranschen.
Sveriges geologiska undersökning, Bergsstaten samt Pajala, Kiruna och
Gällivare kommuner har avstyrkt förslagen med hänvisning bl.a. till att
effekterna i en rad avseenden inte är rimliga och att frågorna borde utre-
das mer allsidigt. De tre sistnämnda kommunerna har därutöver anfört att
det inte förespeglats dem att några nya restriktioner skulle tillkomma
rörande de Natura 2000-områden som finns i kommunerna. Svenska
kommunförbundet har avstyrkt förslagen och förordat att frågorna skall
utredas inom ramen för den pågående översynen av miljöbalken.
Länsstyrelsen i Stockholms län har ifrågasatt om alla de skyddsformer
som föreslås i promemorian verkligen behövs. Länsstyrelsen har anfört
att de nya skyddsinstituten riskerar att skada delar av det arbete som lagts
ner på att upprätta goda kontakter med markägare. I förankringsproces-
sen har markägarna fått ta del av preliminära bedömningar av vilka in-
skränkningar som blir aktuella i respektive område. För att det praktiska
genomförandet av direktiven skall skadas så litet som möjligt, är det vik-
tigt att så få oförberedda beslut som möjligt läggs på markägarna. Lik-
nande synpunkter har förts fram av Länsstyrelsen i Östergötlands län och
Norrköpings kommun. I denna fråga har flera remissinstanser pekat på att
promemorians förslag inte återspeglar möjligheten att vidta nödvändiga
åtgärder genom avtal.
Länsstyrelsen i Stockholms län har vidare anfört i huvudsak följande.
Isolerade restpopulationer av en hotad art kan slås ut av tillfälliga stör-
ningar utan att den fysiska miljön för arten ändras annat än helt tillfälligt.
Promemorians förslag saknar hänsyn till detta. Artikel 6.2 i art- och ha-
bitatdirektivet bör återspeglas tydligare. Direktivens undantag för planer
och projekt som hänger samman med skötseln av områdena bör också
återspeglas i de svenska bestämmelserna. Naturvårdsverket har pekat på
att bedömningar måste göras också i fråga om verksamheter och åtgärder
som inte är tillstånds- eller anmälningspliktiga. Även Länsstyrelserna i
Västra Götalands, Västernorrlands och Norrbottens län samt Industri-
förbundet har pekat på att direktivens krav bör återspeglas bättre.
Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet har anfört att det
bör införas en skyldighet för regeringen att förklara områden som sär-
skilda skydds- eller bevarandeområden om förutsättningarna för det är
uppfyllda enligt direktiven.
37
Naturvårdsverket har föreslagit kompletteringar till promemorians för- Prop. 2000/01:111
slag och i samband med det förordat andra lagtekniska lösningar. Ett för-
slag är att bland de allmänna hänsynsreglema ta in en bestämmelse som
anger förutsättningarna för att få bedriva en verksamhet eller vidta en
åtgärd som kan få betydelse för de särskilda skydds- och bevarandeom-
rådena. Verket har också förordat en annan uppbyggnad av de berörda
bestämmelserna i 7 kap. miljöbalken. I den delen har verket föreslagit att
det skall införas en bestämmelse som anger syftet med Natura 2000-nät-
verket.
Svenska naturskyddsföreningen har anfört att promemorians förslag är
bra men inte tillräckliga och anfört i huvudsak följande. Det bör framgå
att huvudregeln är ett förbud mot åtgärder som kan befaras skada
områdena. Förbudet bör gälla så fort det är sannolikt att området är
skyddsvärt enligt direktiven. Skyddsområden bör kunna bildas även om
det skulle strida mot detaljplan eller områdesbestämmelser. Liknande
synpunkter har lämnats av Stiftelsen Stolta stad.
Försvarsmakten och Fortifikationsverket har pekat på att ett antal av
Försvarsmaktens övnings- och skjutfält har föreslagits ingå i Natura
2000-nätverket och anfört att föreslagna lagändringar inte bör få mot-
verka möjligheterna att på dessa fält utbilda och öva värnpliktiga och
krigsförband. Svenska jägareförbundet har anfört att det är oklart om en
sådan verksamhet som jakt skulle anses kunna påverka områdena på ett
betydande sätt och att ett tydliggörande skulle behövas i författnings-
kommentarerna. Svenska kraftverksföreningen och Sveriges elleverantö-
rer har uttryckt oro över att de föreslagna bestämmelserna ger intryck av
att tillstånd för befintliga verksamheter skulle kunna rivas upp.
Utgångspunkten i detta ärende är att den svenska lagstiftningen redan ger
det utrymme som krävs och att myndigheterna tillämpar bestämmelserna
på ett sätt som är förenligt med art- och habitatdirektivet och fågeldirek-
tivet. Bestämmelserna om särskilda skydds- och bevarandeområden byg-
ger på förutsättningen att myndigheterna positivt verkar för att bevara
miljön i områdena och ingriper mot sådana miljöhot som direktiven syf-
tar på. Beträffande möjligheten att ingripa mot olika företag som kan
befaras störa eller försämra miljön, utgår bestämmelserna från att nöd-
vändigt skydd skall finnas redan när regeringen förklarar ett område som
särskilt skydds- eller bevarandeområde (se prop. 1997/98:45, del 2,
s. 100 och angående tidigare lagstiftning prop. 1994/95:117, s. 57 och
74). När det gäller åtgärder som därefter kan negativt påverka miljön i ett
särskilt skydds- eller bevarandeområde, kommer sådana åtgärder normalt
att vara förbjudna enligt de föreskrifter som gäller för området. Avsteg
från sådana skyddsföreskrifter förutsätter regeringens tillåtelse (7 kap.
29 § miljöbalken).
Även om lagstiftningen alltså utgår från att myndigheterna på traditio-
nellt vis tillämpar bestämmelserna i noggrann överensstämmelse med
deras syfte, finns det inga garantier för att myndigheterna kommer att
upprätthålla det skydd som direktiven föreskriver. En sådan tillämpning
är inte obligatorisk. Detta är kärnan i kommissionens kritik.
38
Men inte ens en strikt tillämpning av direktiven utesluter att myndig- Prop. 2000/01:111
hetema har en viss frihet i bedömningen, t.ex. i bedömningen av vad som
är en betydande påverkan. För att undanröja tvivel om att direktiven
genomförs korrekt, är det dock möjligt och lämpligt att precisera be-
stämmelserna så att de bättre återspeglar direktivens krav.
Det saknas utrymme för att, som några remissinstanser förordat, låta
bli att genomföra direktiven korrekt.
Skyldigheten att vidta åtgärder för bevarande
Artikel 6 art- och habitatdirektivet inleds med en bestämmelse om att
medlemsstaterna för de särskilda bevarandeområdena skall vidta nöd-
vändiga åtgärder för bevarande. Detta innefattar att utarbeta lämpliga
skötsel- och förvaltningsplaner, om det behövs, samt lämpliga lagar och
andra författningar. Här nämns också möjligheten att vidta åtgärder ge-
nom att ingå lämpliga avtal. Åtgärderna skall motsvara de ekologiska
behoven hos de livsmiljötyper och arter som anges i direktivet.
Denna bestämmelse (artikel 6.1) handlar om de positiva åtgärder som
medlemsstaterna måste vidta för att uppnå direktivets mål. Den skiljer sig
från de övriga bestämmelserna i artikel 6 som handlar om skyldigheter
att vidta förebyggande åtgärder för att förhindra försämringar.
Åtgärder för att förvalta områdena på ett bra sätt kan alltså vidtas bl.a.
genom avtal med markägarna. Kommissionen har inte påstått att den
svenska lagstiftningen är bristfällig i denna del. När det däremot gäller
frågan om att upprätthålla ett skydd mot försämringar, störningar och
skador i områdena (artikel 6.2-4) är det ofrånkomligt att ett avtal med
markägaren inte är bindande för någon annan än markägaren. Därför är
det svårt att utan lagstiftning skapa ett rättsligt verksamt skydd som får
den räckvidd som direktivet kräver. Det är alltså inte tillräckligt att i
stället för lagstiftning genomföra direktivet med avtal.
Skyldigheten att skydda områdena
Artikel 6 art- och habitatdirektivet fortsätter med en bestämmelse om att
medlemsstaterna måste vidta lämpliga åtgärder för att förhindra försäm-
ring av livsmiljöerna och habitaten samt för att förhindra störningar som
kan ha betydande konsekvenser för direktivets mål (artikel 6.2). Detta är
en allmän bestämmelse och avser allt som det är rimligt att förvänta sig
av en medlemsstat för att förebygga att betydande försämringar, skador
eller störningar inträffar.
Vidare innehåller artikeln en särskild bestämmelse om att alla planer
och projekt (med vissa undantag som har att göra med förvaltningen av
områdena) måste på lämpligt sätt bedömas i fråga om konsekvenserna
för direktivets mål (artikel 6.3). Innan en nationell myndighet godkänner
planen eller projektet, måste myndigheten ha försäkrat sig om att det be-
rörda området inte kommer att ta skada. Om bedömningen visar att om-
rådet skulle komma att skadas, finns möjlighet att under vissa angivna
förutsättningar ändå tillåta projektet eller planen (artikel 6.4).
Bristerna i det svenska regelverket
Myndigheter och kommuner som meddelar beslut enligt miljöbalken
skall särskilt bevaka att en gynnsam bevarandestatus upprätthålls för de 3
livsmiljöer och arter som behöver skyddas i området, om beslutet kan Prop. 2000/01:111
påverka ett område som ingår i Natura 2000-nätverket. Detta gäller enligt
19 § förordningen (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken
m.m. Kommissionen har anfört att den bestämmelsen inte är tillräcklig.
Enligt kommissionen saknas en förpliktelse att bevaka områdets status
beträffande verksamheter som inte förutsätter något myndighetsbeslut.
Kommissionen har pekat på att den svenska bestämmelsen, såsom den
är formulerad, avser gynnsam bevarandestatus för ”de livsmiljöer och
arter som behöver skyddas i området”, medan direktivet kräver att skyd-
det skall gälla gynnsam bevarandestatus ”på de berörda områdena”. Att
det totalt sett i hela landet kan upprätthållas en gynnsam bevarandestatus
för en livsmiljö eller art, får alltså inte användas som skäl för att medge
en försämring av bevarandestatusen i ett visst skyddat område.
Vidare har artikel 6.2 blivit olyckligt formulerad i den svenska versio-
nen av direktivet. Där står att ”medlemsstaterna skall i de särskilda beva-
randeområdena vidta lämpliga åtgärder för att förhindra försämring...”.
Detta kan tolkas som att åtgärder inte behöver vidtas utanför områdena.
Den engelska versionen lyder ”Member States shall take appropriate
steps to avoid, in the special areas of conservation, the detorioration...”.
Den engelska texten gör det tydligare att det är försämringar i de sär-
skilda bevarandeområdena som skall undvikas. Med hänsyn till direkti-
vets mål är också den texten mer ändamålsenlig. Det kan nämligen inte
ha varit meningen att händelser utanför områdena skulle få äventyra syf-
tet med skyddet.
I fråga om planer och projekt har kommissionen anfört att de svenska
bestämmelserna är för allmänt hållna och ger myndigheterna för stort
utrymme. Vidare är det, enligt kommissionen, en brist att de svenska
bestämmelserna inte täcker in beslut om planer och projekt enligt annan
lagstiftning än miljöbalken. Kommissionen har pekat på att det inte finns
någon svensk bestämmelse som anger att en bedömning skall göras även
när en plan eller ett projekt endast i kombination med andra planer och
projekt kan påverka området.
Närmare om planer och projekt
Det kan konstateras att direktivets uttryck ”planer eller projekt” är oklart
i sig och dessutom från svensk synpunkt olyckligt med hänsyn till den
specifika innebörd som begreppet ”planer” har i olika sammanhang en-
ligt svensk lagstiftning. Det gäller i första hand plan- och bygglagstift-
ningen men också t.ex. väglagstiftningen. Direktivets uttryck är inte an-
passat till den innebörd planbegreppet har enligt sådan lagstiftning. I di-
rektivet definieras inte vad som menas med planer och projekt. Tolk-
ningen av innebörden bör då ske med utgångspunkt i syftet med direkti-
vets föreskrift. Till att börja med kan konstateras att det enligt texten
skall vara fråga om planer eller projekt som, var för sig eller tillsammans
med andra planer eller projekt, kan påverka det berörda området på ett
betydande sätt. Vidare anges att en bedömning i sådana fall skall ske med
avseende på konsekvenserna för det syfte som skyddet för området har.
Planen eller projektet får sedan godkännas endast om det inte försvårar
möjligheterna att i det berörda området upprätthålla en gynnsam beva-
randestatus för den ifrågavarande arlen eller livsmiljön.
40
En jämförelse kan göras med direktiv 85/337/EEG om bedömning av Prop. 2000/01:111
inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (EGT L 175,
5.7.1985, s. 1, Celex 31985L0337), ändrat genom direktiv 97/11/EG
(EGT L73, 14.3.1997, s. 5, Celex 31997L0011). Det direktivet avser
frågor som liknar art- och habitatdirektivets och innehåller regler för be-
dömning av projekt som har en betydande påverkan på miljön. Där defi-
nieras projekt som ”utförande av byggnads- eller anläggningsarbeten
eller andra installationer eller arbeten” samt ”andra ingrepp i den natur-
liga omgivningen och i landskapet, inklusive mineralutvinning”. Defini-
tionen är mycket vid. Allehanda verksamheter och åtgärder som har be-
tydande påverkan på miljön kan alltså anses omfattas av direktivets ut-
tryck ”planer eller projekt”.
Om man med uttrycket ”planer eller projekt” avser den planering som
en exploatör gör för ett projekt som han vill genomföra, kan man kon-
statera följande. Bestämmelserna i miljöbalken innebär att sådana projekt
nästan alltid kommer att bli föremål för en tillståndsprövning. Den pröv-
ningen innebär både att en bedömning av miljökonsekvenserna skall ske
och att projektet kan stoppas om det kommer i konflikt med skyddsin-
tressena för området. Hela det projekt eller den plan som exploatören
upprättar för åtgärden eller verksamheten blir naturligtvis föremål för
konsekvensbedömning och prövning. Detta gäller även om den svenska
lagstiftningen som beskrivning för vad som skall prövas använder be-
grepp såsom åtgärd, verksamhet eller, när det gäller miljöfarlig verksam-
het som omfattas av 9 kap. miljöbalken, utsläpp eller anläggning. Regel-
verket innebär alltså redan i dag att direktivens krav kan uppfyllas. Bris-
ten kan sägas bestå i att regelverket inte på ett tydligt sätt säkerställer just
den prövning mot direktivets skyddsbestämmelser som krävs.
Särskilt om planer i den mening som avses i bl.a. plan- och bygglagen
När det gäller sådana av statliga eller kommunala myndigheter upprät-
tade planer som regleras särskilt enligt olika lagar kan följande sägas. De
planer som avses i lagstiftningen kan vara av olika karaktär och ha olika
rättsverkningar. Den översiktsplan som en kommun skall upprätta enligt
plan- och bygglagen är avsedd att behandla långsiktiga och strategiska
frågor om markanvändning och byggande. Planen utgör ett underlag för
kommande beslut och är inte bindande vare sig för enskilda eller för
myndigheter. Enskilda projekt som behandlas i översiktsplanen och som
kan beröra områden som skyddas av de nu aktuella direktiven skall där-
för alltid senare prövas enligt de miljöbalksregler som behandlas i denna
proposition.
Direktiven innebär dock att de skyddsintressen som ligger bakom ut-
pekandet av ett naturområde som särskilt skydds- eller bevarandeområde
måste beaktas också i arbetet med översiktsplanen.
Detaljplaner enligt plan- och bygglagen har en annan karaktär. Upp-
rättandet och antagandet av en sådan plan är närmast en tillståndspröv-
ning i sig. Liknande karaktär har också t.ex. de arbetsplaner som upprät-
tas enligt väglagen. Också i fråga om de nu nämnda planformerna be-
höver det göras tydligt att skyddsintressena skall beaktas vid prövningen
av respektive plan och att berörda skyddsbestämmelser i miljöbalken
alltid gäller.
41
Slutsatser om behovet av ändringar i regelverket
Även om regelverket i dag ger möjlighet för myndigheterna att fullt ut
beakta direktivens krav, bör ändringar göras i följande avseenden.
Så långt det är möjligt bör regelverket medföra att alla projekt, dvs. de
konkreta åtgärder och verksamheter som planeras eller vidtas, alltid före-
gås av cn prövning med avseende på konsekvenserna för de skyddsin-
tressen som motiverat att ett område förklarats som ett särskilt skydds-
eller bevarandeområde. De krav som ställs i direktiven bör återspeglas i
de svenska reglerna. Ett särskilt krav på tillstånd bör därför införas för
verksamheter och åtgärder som på ett betydande sätt kan påverka miljön i
sådana naturområden som omfattas av de båda direktiven. Lagförslagen i
denna del redovisas i detta avsnitt (7.1.1) och i det närmast följande
(7.1.2). Det samma bör gälla i fråga om områden som bör beredas skydd.
Den frågan behandlas i ett särskilt avsnitt (7.2).
Av regelverket bör också framgå att direktivens skyddskrav gäller vid
upprättandet och antagandet av sådana planer som myndigheter upprättar
enligt olika lagar och som kan ha någon påverkan på de naturområden
som föreslagits eller förklarats som särskilda skydds- eller bevarande-
områden. Lagförslagen i den delen redovisas i avsnitt 7.1.3.
Direktivens krav bör återspeglas i de svenska bestämmelserna
De krav som ställs i art- och habitatdirektivets artikel 6.2-3 bör åter-
speglas i den svenska lagstiftningen. Bestämmelserna i 7 kap. miljöbal-
ken bör därför kompletteras. Två nya paragrafer, 28 a och 28 b §§, bör
införas. Bestämmelserna bör utformas så att en prövning utifrån direkti-
vens skyddsintressen krävs så snart en verksamhet eller åtgärd på ett be-
tydande sätt kan påverka miljön i ett särskilt skydds- eller bevarande-
område. Detta kan åstadkommas genom ett tillståndsförfarandc. Om det
finns en sannolikhet för att en verksamhet eller åtgärd skulle kunna få
betydande konsekvenser till nackdel för miljön i ett sådant område, bör
den som avser att utöva verksamheten eller vidta åtgärden vara skyldig
att se till att den nödvändiga bedömningen görs och få den prövad. Pröv-
ningsmyndigheten får tillåta verksamheten eller åtgärden först efter att ha
förvissat sig om att den är förenlig med direktivet. Det betyder att myn-
digheten skall förvissa sig om att verksamheten eller åtgärden, ensam
eller tillsammans med andra pågående eller planerade verksamheter eller
åtgärder, inte kan befaras skada den livsmiljö eller de livsmiljöer i områ-
det som avses att skyddas. Myndigheten skall också förvissa sig om att
verksamheten eller åtgärden, ensam eller tillsammans med andra pågå-
ende eller planerade verksamheter eller åtgärder, inte innebär att den art
eller de arter som avses att skyddas utsätts för en störning som på ett
betydande sätt kan försvåra bevarandet i området av arten eller arterna.
Bedömningen måste avse verksamhetens eller åtgärdens konsekvenser
för de livsmiljöer och arter för vilka ett område har utsetts. Bestämmel-
serna innebär alltså inte hinder mot varje fysisk påverkan på området
eller varje störning som påverkar området. För varje verksamhet eller
åtgärd måste en bedömning göras avseende dess effekt för det skyddsin-
tresse som motiverat att området pekats ut. I vissa fall kan en verksamhet
eller åtgärd uppfattas som svårförenlig med naturintressena utan att den
Prop. 2000/01:111
42
fördenskull försämrar en livsmiljö eller stör en art på ett sådant sätt att Prop. 2000/01:111
verksamheten eller åtgärden inte får tillåtas. Exempel på detta finns i
Natura 2000-områden där en gynnsam bevarandestatus för en viss art
eller livsmiljö har kommit att upprätthållas tack vare att området ingått i
Försvarsmaktens övnings- och skjutfält och där militär verksamhet bidrar
till att skapa och bevara unika livsmiljöer. I bl.a. sådana områden bör
Försvarsmaktens övnings- och utbildningsverksamhet normalt inte anses
strida mot skyddsintressena. Tidiga skeden av mineralprospektering är
också exempel på verksamheter som sällan kan anses skada livsmiljöer
eller utsätta arter för en betydande störning.
Ett undantag för verksamheter och åtgärder som direkt hänger samman
med eller är nödvändiga för skötseln och förvaltningen av områdena, bör
uttryckligen anges.
Den praktiska effekten av lagändringarna är främst att reglerna nöd-
vändiggör att en konsekvensbedömning i enlighet med direktivkraven
blir gjord. I fråga om de verksamheter och åtgärder som vidtas utanför ett
skydds- eller bevarandeområde, torde prövningen i flesta fall leda till
slutsatsen att tillstånd kan lämnas. Att stoppa en verksamhet eller åtgärd
som avses att vidtas utanför ett skydds- eller bevarandeområde kommer
sannolikt att höra till undantagsfallen. Ett exempel på ett sådant fall kan
vara att verksamheten innebär utsläpp i ett vattendrag som nedströms
ansluter till ett skydds- eller bevarandeområde där skyddsföremålet är
livsmiljön för en vattenlevande art. Normalt skulle en sådan verksamhet
ändå komma att prövas enligt bestämmelserna om miljöfarlig verksam-
het. De nya bestämmelserna säkerställer att den specifika konsekvensbe-
dömning som avser skyddet för livsmiljön blir gjord.
Förslagen innebär att tillståndskravet gäller när en verksamhet eller
åtgärd kan på ett betydande sätt påverka miljön i ett särskilt skydds- eller
bevarandeområde. Den som planerar en verksamhet eller åtgärd får där-
igenom ansvaret för den första bedömningen, nämligen att bedöma san-
nolikheten för en miljöpåverkan i ett särskilt skydds- eller bevarandeom-
råde. Det är dock nödvändigt att också tillsynsmyndigheterna har ett
ansvar att bevaka att direktivens krav uppfylls. Av miljöbalkens bestäm-
melser följer att tillsynsmyndigheten skall kontrollera efterlevnaden av
miljöbalkens bestämmelser och vidta sådana åtgärder som behövs för att
vid behov åstadkomma rättelse. Regeringen avser dock att med en för-
ordningsändring förtydliga detta tillsynsansvar.
7.1.2 Förutsättningar for tillstånd när en verksamhet eller
åtgärd kan skada eller befaras medföra en betydande
störning i området
Regeringens förslag: Tillstånd för en verksamhet eller åtgärd får
lämnas trots att den skadar eller orsakar en störning av betydelse för
miljön i området, om det saknas alternativa lösningar och verksam-
heten eller åtgärden behövs av tvingande orsaker som har ett väsent-
ligt allmänintresse. För tillstånd krävs också att förlorade miljövärden
kompenseras.
43
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag på så Prop. 2000/01:111
sätt att verksamheter och åtgärder som kan befaras varaktigt skada områ-
dets naturvärden eller medföra störningar av betydelse på området får
bedrivas eller vidtas endast om de framstår som nödvändiga av ett vä-
sentligt allmänintresse. Tillstånd för en sådan verksamhet prövas av re-
geringen utifrån samma förutsättningar som anges i regeringens förslag.
Remissinstanserna: Sveriges geologiska undersökning, Bergsstaten
samt Pajala, Kiruna och Gällivare kommuner har avstyrkt förslagen med
hänvisning bl.a. till att det skulle bli en alltför stor mängd ärenden för
regeringen att pröva, att frågoma behöver utredas mer allsidigt och att
tillräcklig information om de skyddade områdena saknas. Länsstyrelsen i
Stockholms län har anfört att regeringsprövningen bör begränsas till de
frågor som direktiven reglerar och inte, som föreslagits i promemorian,
allmänt om naturvärden och störningar. Vägverket och Industriförbundet
har förordat att prövningen av verksamheter och åtgärder som kan
komma att skada Natura 2000-områden bör göras av länsstyrelserna och
att regeringens prövning bör vara begränsad till sådana ärenden som av-
ses i 17 kap. miljöbalken.
Skälen för regeringens förslag: De förslag som redovisats i det före-
gående innebär att ett tillståndskrav införs i 7 kap. 28 a § miljöbalken för
alla verksamheter och åtgärder som på ett betydande sätt kan påverka
miljön i ett skydds- eller bevarandeområde. Av 7 kap. 28 b § följer att
tillstånd i princip endast får lämnas om någon skada eller störning i di-
rektivens mening inte kan uppkomma. Direktiven ger dock möjlighet att
under vissa förutsättningar tillåta även verksamheter eller åtgärder som
kan påverka områdena negativt. Förutsättningarna för detta bör anges i
7 kap. 29 § och bygga på art- och habitatdirektivets artikel 6.4. När det
gäller dc villkor för godkännande som anges i artikel 6.4 har kommissio-
nen anmärkt att den svenska lagstiftningen saknar rättsligt bindande be-
stämmelser som motsvarar direktivets krav. Kommissionen har också
anmärkt att de svenska bestämmelserna inte innebär att kompensations-
åtgärder i enlighet med direktivet är obligatoriska.
För dc fall då bedömningen leder till slutsatsen att verksamheten eller
åtgärden kan befaras leda till en sådan skada eller störning som bestäm-
melserna är avsedda att förhindra, bör förutsättningarna för att ändå
tillåta verksamheten eller åtgärden uttryckligen anges. Därför föreslås att
7 kap. 29 § miljöbalken får en lydelse som motsvarar kraven i direktivets
artikel 6.4 första stycket.
När livsmiljöer eller arter är prioriterade enligt direktiven, gäller att
man vid prövningen endast får beakta människors hälsa, den allmänna
säkerheten, väsentliga miljöskyddsintressen eller andra tvingande för-
hållanden som från allmän synpunkt har synnerlig betydelse. I sist-
nämnda fall skall Europeiska kommissionens yttrande hämtas in. Detta
gäller enligt artikel 6.4 andra stycket art- och habitatdirektivet. Reger-
ingen avser att låta detta komma till uttryck genom en förordningsänd-
ring.
44
7.1.3 Användning av mark och vatten får inte strida mot
bestämmelserna om skydd för de särskilda skydds- och
bevarandeområdena
Regeringens förslag: Hushållningsbestämmelsema i 4 kap. miljö-
balken kompletteras med en bestämmelse om att användning av mark
och vatten inte får komma till stånd, om den omfattar verksamheter
eller åtgärder som skulle strida mot reglema om särskilda skydds-
och bevarandeområden. Därmed blir direktivens skyddskrav gällande
också i samband med den prövning av markanvändningsfrågor som
sker enligt en rad andra lagar än miljöbalken.
Promemorians förslag: De bestämmelser som avser skydd för de sär-
skilda skydds- och bevarandeområdena skall tillämpas vid prövning av
frågor om tillstånd, dispens eller planläggning enligt ett antal uppräknade
författningar.
Remissinstanserna: Naturvårdsverket har anfört att det behövs en
tydlig koppling mellan de författningar som räknas upp i promemorians
förslag och de bedömningskrav som direktiven ställer. Verket har också
anfört att promemorians uppräkning av författningar behöver komplette-
ras och att den frågan behöver utredas. Boverket har ifrågasatt om det är
nödvändigt att föreskriva om regeringens tillåtlighetsprövning av planer
enligt plan- och bygglagen och anfört att i så fall bör det framgå direkt av
plan- och bygglagen. Verket har också kritiserat förslaget om förbud mot
planer som strider mot områdesskyddet, men anfört att ett sådant förbud
ändå kan accepteras. Länsstyrelserna i Stockholms och Skåne län har
anfört att direktivens krav bör beaktas även vid beslut enligt fastighets-
bildningslagen. Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet har
anfört att en detaljplan enligt plan- och bygglagen inte får hindra att
områden skyddas.
De förslag som redovisats i avsnitt 7.1.1 och 7.1.2 (bestämmelserna i
7 kap. 28 a-29 §§ miljöbalken) innebär att alla åtgärder och verksam-
heter som kan påverka miljön i ett område som omfattas av direktiven
blir föremål för en tillståndsprövning och att tillstånd endast skall kunna
lämnas om syftena med direktivens skydd inte äventyras. Därmed tillgo-
doses enligt regeringens uppfattning kravet på att det skydd som före-
skrivs i direktiven också gäller som svensk lag.
Förhållandet mellan miljöbalken och annan lagstiftning
Både från kommissionens sida och i remissyttranden har dock frågan
tagits upp om i vad mån annan svensk lagstiftning än miljöbalken tillgo-
doser de krav som anges i direktiven. Det finns därför anledning att något
beröra frågan om förhållandet mellan miljöbalkens bestämmelser och
annan lagstiftning som berör sådana markanvändningsfrågor som är av
intresse i detta sammanhang.
Frågan om förhållandet mellan miljöbalken och annan lagstiftning be-
handlades både i propositionen om miljöbalk (prop. 1997/98:45 s. 190 ff)
och i propositionen om följdlagstiftning till miljöbalken m.m. (prop.
Prop. 2000/01:111
45
1997/98:90 s. 147 ff). Där framgår att huvudprincipen är att miljöbalken Prop. 2000/01:111
gäller parallellt med andra lagar, om inte annat är särskilt föreskrivet. Det
innebär att en åtgärd som måste lillståndsprövas enligt de nya bestäm-
melserna i 7 kap. miljöbalken också kan kräva tillstånd enligt annan lag-
stiftning, t.ex. plan- och bygglagen (1987:10). Den situation med paral-
lell prövning som nu beskrivs är inte ny. Redan i dag gäller t.ex. att upp-
förandet av en ny byggnad kan kräva såväl bygglov som dispens enligt
miljöbalkens strandskyddsbestämmelscr. Trots att t.ex. bygglov kan ha
lämnats i ett sådant fall, får åtgärden inte genomföras om inte också till-
stånd finns enligt miljöbalkens regler. Det är alltså genom reglema i
7 kap. miljöbalken som såväl nuvarande områdesskydd som kraven en-
ligt direktiven skall säkerställas. Ett tillstånd enligt annan lagstiftning
kommer inte alt kunna utnyttjas om åtgärden bedöms otillåtlig vid miljö-
balksprövningen.
Huvudprincipen att miljöbalken skall tillämpas parallellt med annan
lag - och att balkens bestämmelser om områdesskydd därför gäller även
om en verksamhet skulle vara tillåtlig enligt en annan lag - kan vara åsi-
dosatt genom särskilda regler i miljöbalken. Enligt 7 kap. 8 § får således
ett beslut om bildande av naturreservat inte strida mot en detaljplan.
Uppsala universitet har pekat på detta. Med den utformning som reger-
ingen nu föreslår av skyddet för dc områden som omfattas av art- och
habitatdirektivet och fågeldirektivet inträder skyddet dock redan i och
med att områdena tagits upp på förteckningen enligt 7 kap. 27 § miljö-
balken. Skyddet enligt 7 kap. 28 b § gäller därför även om det i undan-
tagsfall skulle finnas en tidigare detaljplan som medger en markanvänd-
ning som strider mot syftet med skyddet.
Direktivens skyddskrav måste beaktas tidigt i all planering
De nya bestämmelserna i 7 kap. miljöbalken innebär alltså att direktivens
krav på skydd för de berörda områdena kan anses ha säkerställts i svensk
lagstiftning även om en åtgärd skulle kunna vara tillåtlig enligt annan
lagstiftning. Samtidigt är det naturligtvis önskvärt att man så långt möj-
ligt undviker att annan lagstiftning som rör markanvändningsfrågor, t.ex.
plan- och bygglagen, medger åtgärder som vid en miljöbalksprövning
visar sig vara oförenliga med EG-rätten. Det är alltså viktigt att direkti-
vens skyddskrav beaktas tidigt i all planering för användningen av mark
och vatten. Kommissionen har också pekat på detta som ett av syftena
med art- och habitatdirektivets uttryck ”planer eller projekt”. Som tidi-
gare berörts är det också angeläget att det inte finns någon tvekan om att
vad som anges i direktiven om prövningen av planer eller projekt till-
godoses.
Därför bör en komplettering göras i miljöbalkens övergripande be-
stämmelser om hushållning med mark och vatten för vissa områden. Ge-
nom en sådan komplettering kommer skyddskraven att gälla direkt också
vid myndigheters prövning enligt olika lagar av bl.a. planer som rör an-
vändningen av mark och vatten. Kompletteringen bör ske genom att en
ny bestämmelse, 8 §, införs i 4 kap. miljöbalken. Samtidigt behöver
följdändringar göras i 4 kap. 1 § miljöbalken med innebörden att de aktu-
ella områdena får karaktären av riksintressen enligt balken.
46
De nya bestämmelserna innebär att en användning av mark och vatten Prop. 2000/01:111
som kan påverka ett särskilt skydds- eller bevarandeområde inte får
komma till stånd om användningen omfattar verksamheter eller åtgärder
som strider mot de förutsättningar som anges i 7 kap. 28 b §.
Genom de hänvisningar till 4 kap. miljöbalken som finns i en rad andra
lagar som berör markanvändningsfrågor blir bestämmelserna om skydd
för de särskilda skydds- och bevarandeområdena automatiskt gällande
vid prövningen enligt dessa lagar. Detta gäller både i samband med pröv-
ningen av olika konkreta åtgärder och i samband med prövningen av de
olika former av planer som regleras i lagarna. Som exempel kan nämnas
att enligt 2 kap. 1 § plan- och bygglagen skall bestämmelserna i bl.a.
4 kap. miljöbalken tillämpas vid planläggning och i ärenden om bygglov
eller förhandsbesked. Vidare gäller enligt 12 kap. plan- och bygglagen att
länsstyrelsen skall ingripa om ett kommunalt beslut innebär att ett riks-
intresse enligt 4 kap. miljöbalken inte tillgodoses.
I detta sammanhang bör uppmärksammas att länsstyrelsens möjlighet
att med stöd av 12 kap. plan- och bygglagen ingripa mot ett bygglov för-
utsätter att det finns ett särskilt förordnande som avser det berörda områ-
det. Det är regeringen eller länsstyrelsen som beslutar om ett sådant för-
ordnande (12 kap. 4 § plan- och bygglagen). Regeringen avser att se över
frågan i samband med de förordningsändringar som behövs utöver de nu
föreslagna lagändringarna.
På motsvarande sätt som när det gäller plan- och bygglagen kommer
den nya bestämmelsen i 4 kap. 8 § miljöbalken att bli tillämplig vid
prövningen enligt flera andra lagar som anges i 1 kap. 2 § miljöbalken.
Exempelvis framgår det av 3 a § väglagen (1971:948) att 4 kap. miljöbal-
ken skall tillämpas i ärenden enligt väglagen.
Tillämpningen av den nya markanvändningsbestämmelsen
Innebörden av den nya bestämmelsen i 4 kap. 8 § miljöbalken är att en
användning av mark och vatten inte får komma till stånd om använd-
ningen skulle komma att strida mot de angivna bestämmelserna i 7 kap.
miljöbalken om skydd för skydds- och bevarandeområden. Därigenom
får inte heller de myndigheter som vid prövning enligt olika lagar skall
tillämpa 4 kap. miljöbalken tillåta en sådan markanvändning.
Den nya bestämmelsen i 4 kap. 8 § miljöbalken utgår från att verksam-
heter och åtgärder i förekommande fall skall konsekvensbedömas enligt
den särskilda tillståndsprövningen som avses i 7 kap. 28 a §. Det är i den
prövningen som man förvissar sig om att en verksamhet eller åtgärd inte
kan skada eller på ett betydande sätt störa de skyddade intressena. Däri-
genom främjas en så enhetlig bedömning som möjligt och onödig dub-
belprövning kan undvikas. En myndighet som vid prövningen enligt en
annan lag skall tillämpa 4 kap. 8 § miljöbalken får medge viss markan-
vändning endast om myndigheten kan konstatera att de verksamheter
eller åtgärder som kan förutses i markanvändningen inte på ett betydande
sätt påverkar miljön i ett skyddat område. Om myndigheten kan kon-
statera detta, konstaterar den samtidigt att verksamheterna och åtgärderna
inte omfattas av tillståndskravet i 7 kap. 28 a §. Om det däremot saknas
grund för ett sådant konstaterande, får myndigheten medge mark-
användningen endast efter att ett tillstånd enligt 7 kap. 28 a § har lämnats
47
för den ifrågavarande verksamheten eller åtgärden. Prövningen enligt den Prop. 2000/01:111
särskilda lagen får i dessa fall avvakta den särskilda tillståndsprövningen.
Om den tillståndsprövningen inte kommer till stånd, skall den markan-
vändning som omfattar verksamheten eller åtgärden vägras.
För de myndigheter som hanterar ett planärende enligt plan- och
bygglagen eller ett vägärende enligt väglagen kan den nya bestämmelsen
i 4 kap. 8 § uppfattas som mer omständlig att tillämpa än bestämmelserna
i 4 kap. 2-7 §§. I förekommande fall kommer nämligen handläggningen
av planärendet inte att kunna slutföras innan den specifika prövningen
enligt 7 kap. 28 a-29 §§ miljöbalken har gjorts. För den som avser att
bedriva verksamheten eller vidta åtgärden, exploatören, kan den före-
slagna nya ordningen innebära fördelar. Eftersom miljöbalken gäller pa-
rallellt med t.ex. plan- och bygglagen och väglagen, kommer verksam-
heten eller åtgärden inte att få påbörjas eller vidtas utan tillståndet enligt
miljöbalken. Den nuvarande ordningen med parallella förfaranden enligt
olika lagar där exploatören ibland kan välja vad han vill låta pröva först
är i många fall svår att undvika, men den innebär samtidigt risker för
onödig dubbclprövning. När ett och samma projekt prövas av olika myn-
digheter enligt olika lagar finns också en risk för olika bedömningar. Den
prövning som avses i 7 kap. 28 a-29 §§ miljöbalken är mycket specifik
och har samtidigt en central betydelse för möjligheterna att genomföra ett
planerat projekt. I situationer som rör särskilda skydds- eller bevarande-
områden torde det därför i allmänhet vara fördelaktigt och kostnads-
effektivt att den specifika miljöbalksprövningen görs först. Utformningen
av 4 kap. 8 § miljöbalken blir en signal till exploatören att skaffa sig det
nödvändiga tillståndet innan en kostnadskrävande och omständlig plan-
process sätts i gång.
Genom att 4 kap. 8 § miljöbalken skall tillämpas bl.a. vid planläggning
enligt plan- och bygglagen och i ärenden enligt andra lagar som också
avser prövning av planer av olika slag, anser regeringen att det inte läng-
re kan råda någon tvekan om att direktivens krav kommer att gälla också
för sådana planer.
Frågor om olika riksintressen och andra väsentliga allmänintressen
Med den föreslagna utformningen får bestämmelsen i 4 kap. 8 § miljö-
balken en något annan karaktär än övriga bestämmelser i kapitlet. Redan
i dag har dock dc olika bestämmelserna i 2-7 §§ en mycket skiftande
utformning och innebörd. Gemensamt är bl.a. att de områden som
skyddas enligt de olika bestämmelserna är av riksintresse i den mening
som avses i balken och att särskilda rättsverkningar har knutits till detta.
Syftet med dc hushållningsbestämmelser som nu finns i 3 och 4 kap.
miljöbalken har bl.a. varit att underlätta en samordning av den prövning
av markanvändningsfrågor som sker enligt olika lagar och att säkerställa
att viktiga nationella intressen tillgodoses.
Bestämmelserna om skydd för de nu aktuella naturområdena grundas
på skyldigheter som är förenade med Sveriges medlemskap i Europeiska
unionen. Bestämmelserna behöver både ha en tvingande karaktär gent-
emot de berörda myndigheterna och få genomslag i många skilda lagar
som berör markanvändningsfrågor. Det är därför enligt regeringens upp-
48
fattning lämpligt att också reglera detta skydd inom ramen för miljöbal- Prop. 2000/01:111
kens hushållningsbestämmelser.
Bestämmelserna i 4 kap. miljöbalken är utformade så att skyddet för
natur- och kulturvärdena inte skall hindra utvecklingen av befintliga
tätorter eller av det lokala näringslivet eller utförandet av anläggningar
som behövs för totalförsvaret. För nationalstadsparker har något sådant
undantag dock inte gjorts. När det gäller möjligheterna till undantag från
det skydd som införs genom den nya bestämmelsen i 8 § kan följande
sägas. De intressen som nämns i 4 kap. 1 § andra stycket och som kan
motivera undantag från det skydd som i övrigt gäller enligt kapitlet är
allmänna intressen som har stor betydelse. Åtminstone totalförsvarets
behov och större infrastrukturprojekt bör anses vara av ett sådant väsent-
ligt allmänintresse att det normalt bör kunna ges företräde framför de
intressen som är förenade med ett visst skydds- eller bevarandeområde.
Direktiven utgör inte något ovillkorligt hinder för totalförsvarets behov.
För att tillgodose ett sådant behov krävs dock att de förutsättningar som
anges i direktiven uppfylls. De förutsättningarna återspeglas i de nya be-
stämmelserna i 7 kap. 28 b och 29 §§ och innebär bl.a. att kompensa-
tionsåtgärder kan bli nödvändiga. Det är alltså inte möjligt att redan i
4 kap. 1 § undanta de väsentliga allmänintressena från direktivens krav.
Sådana väsentliga behov som totalförsvarets får i stället tillgodoses i en-
lighet med de angivna bestämmelserna i 7 kap.
Regeringens förslag: Av övergångsbestämmelser till lagen framgår
att lagändringarna inte innebär att varje verksamhet som påbörjats
innan ändringarna träder i kraft måste underkastas en ny tillstånds-
prövning.
Promemorians förslag saknar övergångsbestämmelser.
Remissinstanserna: Flera remissinstanser har uttryckt en oro över att
förslagen om omedelbart skydd, med intermistiska förbud och andra
beslut, skulle kunna försvåra och motverka det arbete som redan gjorts
för att i praktiken skapa ett bra och ändamålsenligt skydd. Det rör sig
t.ex. om överenskommelser med markägare om vad som skall göras för
att skydda områdena.
Skälen för regeringens förslag: Utgångspunkten för detta ärende är,
som tidigare berörts, att det nuvarande regelverket har tillämpats på ett
sätt som är förenligt med direktivens krav. Förslagen syftar till att göra
kraven tydliga i den svenska författningstexten. Syftet är därför inte att
de nya bestämmelserna skall medföra att varje verksamhet som redan
pågår måste underkastas en ny tillståndsprövning. Med förslagen avses
att med hjälp av regelverket kunna tvinga fram de bedömningar och be-
slut som behövs för att direktivens krav skall få effekt. Miljöbalken läg-
ger ett stort ansvar på den som bedriver verksamheter eller vidtar åtgär-
der som kan påverka miljön. Den Som avser att vidta en åtgärd eller
starta en verksamhet eller ändra den måste tänka efter och förvissa sig
om att den tänkta verksamheten eller åtgärden är förenlig med de olika
49
miljöskyddsbestämmclsema. Dc föreslagna lagändringarna återspeglar Prop. 2000/01:111
detta. Myndigheternas ansvar är också ofrånkomligt. Förslagen ger ut-
tryck också för detta. Med tillståndskraven tvingas såväl verksamhets-
utövare som tillstånds- och tillsynsmyndigheter att göra dc bedömningar
som behövs för att inte bryta mot gällande krav.
Det är viktigt att det arbete som redan har utförts för att få fram ett
fungerande Natura 2000-nätverk kan fortsätta i ett bra samarbete mellan
myndigheter och berörda markägare. Detta intresse kan tillgodoses utan
att direktivets krav åsidosätts. En övergångsbestämmelse bör utgå från att
pågående verksamheter normalt redan har bedömts i enlighet med direk-
tivens krav eller att en sådan bedömning pågår. För verksamheter som
påbörjats innan lagändringarna trätt i kraft bör därför inte krävas att till-
stånd söks enligt 7 kap. 28 a §. Däremot finns en möjlighet för tillsyns-
myndigheten att ingripa om en pågående verksamhet i undantagsfall
skulle kunna leda till att skyddet inte tillgodoses. För att säkerställa att
direktivens krav kommer att upprätthållas, bör uttryckligen slås fast att
myndigheterna måste verka aktivt för att eventuella brister skall åtgärdas.
Regeringen avser att med stöd av befintliga bemyndiganden i miljöbal-
ken föreskriva att tillsynsmyndigheterna skall förvissa sig om att direkti-
vens krav är uppfyllda.
Regeringens förslag: Naturområden som bör beredas skydd enligt
art- och habitatdirektivet och fågeldirektivet skall förtecknas enligt
7 kap. 27 § miljöbalken och därmed skyddas på samma sätt som dc
särskilda skydds- och bevarandeområdena.
Promemorians förslag: Blivande skydds- och bevarandeområden
skall skyddas på samma sätt som de särskilda skydds- och bevarandeom-
rådena. För att åstadkomma det skyddet skall det gälla ett förbud mot att
utan tillstånd vidta varje åtgärd som påverkar områdets miljö. Detta för-
bud skall gälla från det att området har förtecknats till dess länsstyrelsen
enligt 7 kap. 24 § miljöbalken meddelat dc interimistiska förbud som
behövs mot åtgärder som kan strida mot syftet med det tilltänkta skyddet.
Remissinstanserna: Utöver det som framgår av redovisningen i av-
snitt 7.1 har remissinstanserna i denna fråga haft synpunkter enligt följ-
ande.
Länsstyrelsen i Stockholms län har avstyrkt förslaget om interimistiska
beslut. Enligt länsstyrelsen används interimistiska förordnanden restrik-
tivt, eftersom sådana beslut kan försvåra förhandlingarna med mark-
ägarna. Mot bakgrund av den gällande anmälningsplikten för åtgärder
som väsentligt kan komma att ändra naturmiljön (12 kap. 6 § miljöbal-
ken), har länsstyrelsen förordat att länsstyrelserna eller tillsynsmyndig-
heterna i stället bevakar de berörda områdena. Förslaget om att förbud
skall gälla mot varje åtgärd som kan påverka miljön är, enligt länsstyrel-
sen, för vidsträckt, eftersom även sådana åtgärder som är positiva från
skyddssynpunkt omfattas. Länsstyrelserna i Dalarnas och Västernorr-
lands län samt Fiskeriverket och Norrköpings kommun har fört fram lik-
50
nande synpunkter. Länsstyrelsen i Kronobergs län har anfört att den Prop. 2000/01:111
anser att ett område inte måste ges formellt skydd så snart det har för-
tecknats enligt 7 kap. 27 § miljöbalken. Länsstyrelsen i Norrbottens län,
Skogsstyrelsen och Industriförbundet har anfört att interimistiska beslut
eller förbud bör meddelas endast om det behövs. Länsstyrelsen i Västra
Götalands län har förordat att områdena i stället skall förordnas som
samrådsområden. Länsstyrelsen i Skåne län har anfört att förslaget om
interimstiska förordnanden bör utredas bättre. Fortifikationsverket har
anfört att förslaget om interimistiska beslut inte torde vara praktiskt ge-
nomförbart.
Naturvårdsverket har anfört att det inte är lämpligt att påföra alla om-
råden ett interimistiskt skydd i enlighet med promemorians förslag.
Länsstyrelserna skulle bli tvungna att utföra ett omfattande arbete med
att lägga ut interimistiskt skydd för hundratals områden. Detta skulle ta
resurser i anspråk som inte står i proportion till bevarandenyttan. Verket
har förordat att skydd för de blivande områdena skall säkerställas genom
förtecknandet enligt 7 kap. 27 § miljöbalken. Förtecknandet bör få rätts-
verkningar i form av det skydd som direktivet föreskriver. Svenska na-
turskyddsföreningen har anfört att ett förbud mot att påverka naturmiljön
i ett område bör inträda så fort det har visats sannolikt att området på
objektiva kriterier är skyddsvärt enligt direktiven.
Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet har anfört att det
skydd som föreslås gälla enligt 7 kap. 27 § miljöbalken bör inträda inte
på grund av att ett område har förtecknas, utan redan genom t.ex. det
faktum att det i området vistas cn fågel som enligt direktivet skall skyd-
das.
Skälen for regeringens forslag: Enligt art- och habitatdirektivet
måste ett naturområde skyddas redan innan det har förklarats som ett sär-
skilt bevarandeområde. Skyddet måste finnas så snart kommissionen har
valt ut ett område av gemenskapsintresse och fört upp området på det
utkast till lista som kommissionen sedan skall anta enligt ett särskilt för-
farande. Detta framgår av artikel 4.5 jämförd med artikel 4.2 tredje
stycket art- och habitatdirektivet.
Kommissionen har kritiserat de svenska bestämmelserna för att de inte
innebär någon garanti för skydd förrän Sverige i enlighet med artikel 4.4
förklarat området som ett särskilt bevarandeområde.
För att skyddskraven skall bli gällande i den utsträckning som direkti-
vet anger, bör därför de föreslagna skyddsbestämmelserna i 7 kap. 28 a-
29 §§ miljöbalken gälla i vart fall vid den tidpunkt då kommissionen
upprättar sitt utkast till lista. Därför föreslås att bestämmelserna i 7 kap.
27 § miljöbalken kompletteras med innebörden att ett område som bör
beredas skydd enligt art- och habitatdirektivet eller fågeldirektivet skall
förtecknas. Områden som har beretts skydd enligt direktiven bör också
finnas med på förteckningen. Av förteckningen bör framgå anledningen
till att ett område har förtecknats. Vidare bör 28 a § utformas så att skyd-
det inträder så snart ett område har förtecknats.
I sammanhanget måste beaktas att kommissionens lista över områden
av gemenskapsintresse i praktiken baseras på den lista med förslag till
områden som medlemsstaterna upprättar enligt artikel 4.2 första stycket
art- och habitatdirektivet. Det är alltså sannolikt att de områden som Sve-
rige föreslår enligt direktivets artikel 4.2 också kommer att tas upp på
51
kommissionens lista. I lagrådsremissen angavs att regeringens avsikt var Prop. 2000/01:111
alt i en förordning meddela föreskrifter om tidpunkten för förtecknandet.
Lagrådet har upplyst att om sådana föreskrifter förutsätter förekomsten
av ett bemyndigande, så fyller inte 7 kap. 27 § denna uppgift. Regeringen
har dock kommit fram till att det inte är nödvändigt att med någon sådan
föreskrift komplettera förordningen (1998:1252) om områdesskydd m.m.
Med den nu föreslagna utformningen av reglerna saknas behov av sär-
skilda regler om interimistiskt skydd. Skyddet gäller så snart området
förtecknats och fortsätter att gälla så länge som området finns kvar på
förteckningen. Därutöver kan det, t.ex. för en ändamålsenlig förvaltning
av området, komma att behövas ett förordnande om naturreservat eller
avtal med berörda markägare. Den frågan får prövas i särskild ordning.
Förslagen medför redaktionella ändringar i 28 §.
Regeringens förslag: Enligt en ny paragraf, 7 kap. 29 b § miljöbal-
ken, skall frågor om tillstånd som avses i 7 kap. 28 a § prövas av
länsstyrelsen i det län där det berörda naturområdet finns. Om till-
stånd för verksamheten eller åtgärden prövas enligt andra bestämmel-
ser i miljöbalken, skall den tillståndsmyndighelen också pröva enligt
7 kap. 28 b §. Samråd skall då ske med länsstyrelsen i det län där
naturområdet finns.
I bestämmelserna om tillståndsprövning av miljöfarliga verksam-
heter, vattenverksamheter samt täkter, jordbruk och andra verksam-
heter skall hänvisas till skyddet för skydds- och bevarandeområdena.
Detta skall också göras i balkens prövningsbestämmelscr.
Promemorians förslag innebär att länsstyrelsen skall meddela dc inte-
rimistiska beslut som behövs från det att ett område har förtecknats till
dess området har blivit skyddat enligt någon av dc självständiga skydds-
former som anges i miljöbalken.
Remissinstanserna har inte gett uttryck för någon annan åsikt än att
de frågor som rör skyddet för bevarandeområden bör prövas av länssty-
relserna. Länsstyrelsen i Stockholms län har dock anfört att, om prome-
morians förslag genomförs, kommunerna bör få samma kompetens efter-
som ett område kan komma att bli ett kommunalt reservat.
Skälen för regeringens förslag: Det är länsstyrelserna som i dag har
den överblick som behövs för att på ett ändamålsenligt sätt bedöma vilka
verksamheter och åtgärder som kan komma att inverka negativt på de
naturområden som skall skyddas enligt fågcldircktivet och art- och
habitatdirektivet. Därför bör huvudregeln vara att tillståndsprövningen
görs av länsstyrelsen i det län där det berörda naturområdet finns.
Ibland är verksamheter och åtgärder föremål för tillståndsprövning en-
ligt andra bestämmelser i miljöbalken eller enligt bestämmelser som har
meddelats med stöd av balken. Den prövning som görs i de fallen bör då
lämpligen också omfatta en bedömning enligt bestämmelserna i 7 kap.
om skydd för de särskilda skydds- och bevarandeområdena. På det sättet
kan dubbla tillståndsförfaranden undvikas. Utan ett samråd med den
52
länsstyrelse där det berörda området finns är det dock knappast möjligt Prop. 2000/01:111
för tillståndsmyndigheten att göra en korrekt bedömning. Den berörda
länsstyrelsen bör därför alltid höras innan tillståndsmyndigheten fattar
sitt beslut. En bestämmelse om detta samband med annan tillståndspröv-
ning enligt miljöbalken bör införas.
De nämnda förslagen bör införas i en paragraf som ansluter till be-
stämmelserna om särskilda skydds- och bevarandeområden (7 kap.
29 b §).
En genomgång av de bestämmelser i miljöbalken som rör tillstånds-
prövning har visat att vissa bestämmelser behöver kompletteras med en
påminnelse om de särskilda krav som gäller enligt bestämmelserna om
skydd för särskilda skydds- och bevarandeområden. För att undvika
oklarheter föreslås därför att en sådan påminnelse införs i 11 kap. 9 § om
tillstånd för vattenverksamhet samt 12 kap. 1 och 2 §§ om tillstånd för
täkter.
Regeringens förslag: Miljöbalkens bestämmelser om miljökonse-
kvensbeskrivningar kompletteras så att det klart framgår att en sådan
beskrivning skall ingå i en ansökan om tillstånd enligt bestämmel-
serna om särskilda skydds- och bevarandeområden. Vidare görs tyd-
ligt att en miljökonsekvensbeskrivning alltid skall innehålla de upp-
gifter som behövs för prövningen enligt bestämmelserna om särskilda
skydds- och bevarandeområden. En miljökonsekvensbeskrivning som
upprättats enbart för prövningen enligt de särskilda bestämmelserna
om skydds- och bevarandeområden behöver endast innehålla de upp-
gifter som behövs för den prövningen. I sådana fall behöver kungö-
relsebestämmelsema endast tillämpas i den utsträckning som behövs
för prövningen eller om det annars är lämpligt.
Promemorians forslag: En miljökonsekvensbeskrivning skall upp-
rättas så snart ett beslut om tillstånd eller planer för verksamheter eller
åtgärder kan antas medföra betydande påverkan på miljön i ett särskilt
skydds- eller bevarandeområde. En bestämmelse om detta skall föras in i
förordningen (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken m.m.
Remissinstanserna: Några remissinstanser, bl.a. Naturvårdsverket
och Svenska naturskyddsföreningen har anfört att promemorians förslag
inte är tillräckligt. Det bör framgå av miljöbalkens bestämmelser att en
miljökonsekvensbeskrivning skall innehålla de uppgifter som behövs för
att bedöma påverkan på gynnsam bevarandestatus på de arter och natur-
typer för vilka ett område har förtecknats. Remissinstanserna har också
pekat på att art- och habitatdirektivet inte avgränsar bedömningskravet
till de verksamheter och åtgärder som är anmälnings- eller tillståndsplik-
tiga enligt det nuvarande svenska regelverket. Promemorians förslag in-
nebär också att det saknas en koppling mellan det föreslagna kravet på
konsekvensbedömning och de till miljöbalken anknutna lagarna.
Skälen för regeringens förslag: Enligt art- och habitatdirektivet skall
verksamheter och åtgärder, eller planer och projekt, på lämpligt sätt be-
53
dömas med avseende på konsekvenserna för det syfte som områdesskyd- Prop. 2000/01:111
det avser. Enligt direktivet skall, om det är lämpligt, allmänheten höras
före ett beslut att godkänna en plan eller ett projekt. Detta framgår av
artikel 6.3.
När det gäller skyddet för särskilda skydds- och bevarandeområden bör
alla oklarheter om dessa bedömningskrav undanröjas. Därför bör det
tydligt framgå av miljöbalkens bestämmelser om miljökonsekvensbe-
skrivningar att en sådan beskrivning skall göras i ärenden om tillstånd för
en verksamhet eller åtgärd som kan antas komma att påverka miljön i ett
särskilt skydds- eller bevarandeområde. Därför föreslås en komplettering
i 6 kap. 1 § miljöbalken. Lydelsen av 6 kap. 7 § gör att ett förtydligande
behövs där också. Ett tillägg föreslås i paragrafens tredje stycke. Tilläg-
get innebär att en miljökonsekvensbeskrivning alltid skall innehålla de
uppgifter som behövs för att pröva ett tillstånd utifrån de förutsättningar
som gäller för de särskilda skydds- och bevarandeområdena.
Genom förslagen kommer den som planerar en verksamhet eller en åt-
gärd att behöva göra de bedömningar som avses i art- och habitatdirekti-
vet och redogöra för detta i sina ansökningar om tillstånd. Kravet på att
dessa bedömningar skall göras och kravet på att, där det behövs, höra all-
mänhetens åsikt blir tillgodosett genom bestämmelserna i 6 kap. miljö-
balken.
I fråga om miljökonsekvensbeskrivningar som upprättas enbart för
prövningen enligt de särskilda bestämmelserna om skydds- och bevaran-
deområden bör endast krävas att dc innehåller dc uppgifter som behövs
för den prövningen. 1 sådana fall bör också kungörelsebestämmclserna
kunna tillämpas i den utsträckning som behövs för prövningen eller om
det annars är lämpligt för att allmänheten skall få information.
Regeringens förslag: Miljöbalkens bestämmelser om förfarandet vid
tillståndsprövning skall kompletteras med angivande att tillstånds-
myndigheten med eget yttrande skall överlämna frågan om tillåtlig-
heten till regeringens avgörande. Överlämnande skall ske om tillstånd
för en verksamhet eller åtgärd inte kan meddelas till följd av bestäm-
melserna i 7 kap. 28 b § och myndigheten bedömer att det finns skäl
att få frågan om tillstånd prövad enligt 7 kap. 29 §.
Promemorians förslag innehåller ingen motsvarighet till regeringens
förslag.
Remissinstanserna: Naturvårdsverket har anfört att miljöbalkens be-
stämmelser bör kompletteras med en förfaranderegel som i huvudsak
motsvarar regeringens förslag.
Skälen för regeringens förslag: Dc föreslagna bestämmelserna i
7 kap. 28 a-29 §§ miljöbalken innebär att tillståndsmyndigheten i vissa
fall inte får meddela tillstånd utan regeringens tillåtelse. Följdändringar
behövs därför i 19 kap. 2 § och 21 kap. 7 § som rör myndigheternas och
miljödomstolarnas skyldighet att med eget yttrande överlämna tillstånds-
frågan till regeringen för avgörande. Ett tillägg bör göras i paragraferna
så att bestämmelserna också gäller den regeringsprövning som avses i
54
7 kap. 29 §. Ett överlämnande bör ske om tillstånd för en verksamhet Prop. 2000/01:111
eller åtgärd inte kan meddelas till följd av bestämmelserna i 7 kap. 28 b §
och myndigheten bedömer att det finns skäl att få frågan om tillstånd
prövad enligt 7 kap. 29 §.
Regeringens förslag: En hänvisning till skyddet för skydds- och be-
varandeområdena görs i bestämmelser om tillståndsprövning och för-
utsättningar för tillstånd i lagen (1966:314) om kontinentalsockeln,
rennäringslagen (1971:437), ledningsrättslagen (1973:1144), anlägg-
ningslagen (1973:1149), skogsvårdslagen (1979:429), lagen (1984:3)
om kärnteknisk verksamhet, jaktlagen (1987:259), minerallagen
(1991:45), fiskelagen (1993:787) och lagen (1998:812) med särskilda
bestämmelser om vattenverksamhet.
Promemorians forslag: En bestämmelse skall tas in i 1 kap. 2 § mil-
jöbalken med innebörden att bestämmelserna om skydd för de särskilda
skydds- och bevarandeområdena skall tillämpas vid prövning av frågor
om tillstånd, dispens eller planläggning enligt luftfartslagen (1957:297),
lagen (1966:314) om kontinentalsockeln, rennäringslagen (1971:437),
väglagen (1971:948), ledningsrättslagen (1973:1144), anläggningslagen
(1973:1149), lagen (1978:160) om vissa rörledningar, skogsvårdslagen
(1979:429), lagen (1983:293) om inrättande, utvidgning och avlysning av
allmän farled och allmän hamn, lagen (1984:3) om kärnteknisk verksam-
het, lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter, plan- och bygglagen
(1987:10), jaktlagen (1987:259), lagen (1988:950) om kulturminnen
m.m., fiskelagen (1993:787), lagen (1995:1649) om byggande av järn-
väg, ellagen (1997:857), lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser
om vattenverksamhet och föreskrifter utfärdade med stöd i dessa lagar. I
dessa lagar skall införas motsvarande hänvisningar till bestämmelserna
om skydd för särskilda skydds- och bevarandeområden.
Remissinstanserna: Länsstyrelsen i Stockholms län har ifrågasatt om
det är nödvändigt att i miljöbalken göra hänvisningar till de andra lag-
arna. Länsstyrelsen i Västernorrlands län har anfört att en hänvisning till
miljöbalkens bestämmelser också bör göras i 5 kap. 22 § plan- och
bygglagen. Den bestämmelsen handlar om att länsstyrelserna i arbetet
med detaljplaner och områdesbestämmelser skall verka för att bevaka
statens intressen i enlighet med 3, 4 och 5 kap. miljöbalken. Svenska
kommunförbundet har avstyrkt de föreslagna ändringarna i plan- och
bygglagen. Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet har anfört
att promemorians förslag om en hänvisning i 1 kap. 2 § miljöbalken inte
skapar klarhet i fråga om skogsvårdslagens tillämpning, eftersom skogs-
vårdslagen inte innebär tillståndsprövning av t.ex. skogsavverkning.
Hänvisningen från skogsvårdslagen borde också innebära ett skydd redan
när ett område har förtecknats enligt 7 kap. 27 § miljöbalken. Riksantik-
varieämbetet har anfört att den föreslagna ändringen i kulturminneslagen
inte behövs. Flera remissinstanser har anfört att även prövning enligt fas-
tighetsbildningslagen (1970:988) bör omfattas av de krav som rör de sär-
skilda skydds- och bevarandeområdena.
55
Skälen for regeringens förslag: De föreslagna bestämmelserna i
7 kap. 27-29 b § miljöbalken innebär att säkerställandet av det skydd
som direktiven kräver i första hand skall ske genom kravet på tillstånds-
prövning enligt 7 kap. 28 b §. Också vid prövningar enligt andra lagar
måste dock, som tidigare sagts, syftet med bestämmelserna i 7 kap. 28 a-
29 §§ miljöbalken tillgodoses. Bestämmelsen i 4 kap. 8 § miljöbalken
innebär för flera andra lagar att tillstånd enligt den andra lagen förutsätter
att sökanden i förekommande fall skaffar det nödvändiga tillståndet en-
ligt de nämnda miljöbalksbestämmclsema. Den föreslagna regleringen
innebär att några särskilda hänvisningar till skyddsbestämmelserna i
7 kap. inte behöver göras i de lagar vid sidan av miljöbalken som redan
innehåller hänvisningar till 4 kap. miljöbalken. På grund av detta behövs
inte någon ändring i luftfartslagen, väglagen, lagen om vissa rörled-
ningar, lagen om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled
och allmän hamn, lagen om vissa torvfyndigheter, 2, 4 och 12 kap. plan-
och bygglagen, lagen om byggande av järnväg samt ellagen. Promemori-
ans förslag om ändring i lagen om kulturminnen m.m. behövs inte, efter-
som den lagens bestämmelser inte kan antas strida mot de föreslagna nya
bestämmelserna i miljöbalken. Promemorians förslag om ändring i 1 kap.
2 § miljöbalken behövs inte heller. I fråga om fastighctsbildningslagen
finns en bestämmelse, 3 kap. 2 §, som innebär att hänsyn tas till bestäm-
melserna i 7 kap. 28 a-29 §§ miljöbalken. Därför behövs ingen ändring.
Beträffande vissa lagar behövs dock justeringar för att dc inte skall
strida mot art- och habitatdirektivet och miljöbalkens bestämmelser om
särskilda skydds- och bevarandeområden. Några justeringar bör göras för
att undvika oklarheter. Dc justeringar som behövs är följande.
I lagen om kontinentalsockeln finns en bestämmelse, 3 a § första
stycket, som anger vilka miljöbalksbestämmelscr som skall tillämpas vid
prövning av tillstånd att utforska kontinentalsockcln eller utvinna natur-
tillgångar från den. Ett tillägg behövs som påminner om att 7 kap. 28 a-
29 b §§ miljöbalken också gäller.
I rennäringslagen finns en bestämmelse, 65 a § andra stycket, som in-
nebär att regeringen får meddela föreskrifter om vilka naturvårdshänsyn
som skall tas vid renskötsel och att dessa föreskrifter inte får avsevärt
försvåra pågående markanvändning. Ett tillägg behövs som påminner om
att tillstånd för en viss verksamhet eller åtgärd kan behövas enligt be-
stämmelserna i 7 kap. 28 a-29 §§ miljöbalken. Regeringens föreskrifts-
rätt, och den befintliga begränsningen i föreskriftsrätten, bör gälla natur-
vårdshänsyn i övrigt.
I ledningsrättslagen finns en bestämmelse, 8 § tredje stycket, som
hänvisar till den nuvarande bestämmelsen i 7 kap. 29 § miljöbalken. En
ändring behövs som hänvisar till de nya bestämmelserna i 7 kap. 28 a-
29 b §§ miljöbalken.
I anläggningslagen finns en bestämmelse, 9 § tredje stycket, som
hänvisar till den nuvarande bestämmelsen i 7 kap. 29 § miljöbalken. En
ändring behövs som hänvisar till de nya bestämmelserna i 7 kap. 28 a-
29 b §§ miljöbalken.
I skogsvårdslagcn finns en bestämmelse, 4 §, som innebär att skogs-
vårdslagens bestämmelser inte får tillämpas i strid mot 7 kap. 11 § andra
stycket miljöbalken eller mot föreskrifter som har meddelats med stöd av
Prop. 2000/01:111
56
lag. Ett tillägg behövs som påminner om att 7 kap. 28 a-29 b §§ miljö- Prop. 2000/01:111
balken också gäller.
I lagen om kärnteknisk verksamhet finns en bestämmelse, 5 b §, som
anger att vid prövning av ärenden enligt lagen skall 2 kap., 5 kap. 3 § och
16 kap. 5 § miljöbalken tillämpas. Ett tillägg behövs som påminner om
att 7 kap. 28 a-29 b §§ miljöbalken också gäller.
I jaktlagen finns en bestämmelse, 1 § tredje stycket, som anger att det
utöver bestämmelserna i jaktlagen gäller föreskrifter i andra författningar
i fråga om skyddet och vården av viltet. Ett tillägg behövs som påminner
om att 7 kap. 28 a-29 b §§ miljöbalken också gäller.
I minerallagen finns bestämmelser om undersökningsarbete. Där hän-
visas bl.a. till vissa bestämmelser i 7 kap. miljöbalken. Ett tillägg behövs
som påminner om att 7 kap. 28 a-29 b §§ miljöbalken också gäller i
fråga om undersökningsarbete enligt minerallagen.
I fiskelagen finns en bestämmelse, 1 kap. 3 §, som anger att lagen inte
får tillämpas i strid mot bl.a. föreskrifter som har meddelats med stöd av
7 kap. miljöbalken. Vidare anges att särskilda bestämmelser gäller för
samemas rätt till fiske i vissa delar av landet. Ett tillägg behövs som
påminner om att 7 kap. 28 a-29 b §§ miljöbalken också gäller.
I lagen med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet finns en pa-
ragraf, 7 kap. 13 §, som anger att miljödomstolen kan fastställa ändrade
eller nya bestämmelser till förmån för utnyttjandet av vattenkraft, till
förmån för miljövården, hälsovården eller fisket samt till förmån för far-
leder, hamnar, bevattnings- och avvattningssamfälligheter och avlopps-
företag. Ett tillägg behövs som påminner om att 7 kap. 28 a-29 b §§
miljöbalken också gäller.
Regeringens förslag: Om tillstånd beviljas för en verksamhet eller
åtgärd som skadar den skyddade livsmiljön eller på ett betydande sätt
stör bevarandet av den skyddade arten, skall sökanden vara skyldig
att bekosta de kompensationsåtgärder som behövs. Skyldigheten skall
gälla de kompensationsåtgärder som anges i beslutet om tillstånd och
i den utsträckning det inte kan anses orimligt att kräva att sökanden
skall stå för kostnaderna. Vid avvägningen skall särskilt beaktas det
allmännas intresse av att tillstånd beviljas.
Promemorians forslag innebär en skyldighet för sökanden att bekosta
kompensationsåtgärderna.
Remissinstanserna: Svea hovrätt har ifrågasatt det lämpliga i att före-
skriva en absolut skyldighet för sökanden att bekosta nödvändiga kom-
pensationsåtgärder och föreslagit att lagtexten mjukas upp genom att
orden ”efter vad som prövas skäligt” eller liknande förs in i texten. Läns-
styrelsen i Stockholms län har i fråga om kompensation för förlorade
miljövärden anfört att bestämmelserna i plan- och bygglagen bör ändras
så att möjlighet ges att i detaljplan reglera kompensationsåtgärder.
Naturvårdsverket har anfört att kravet på kompensationsåtgärder bör
relateras till de arter och livsmiljöer som avses att skyddas i det berörda
57
området. Verket har dessutom pekat på att kompensationsåtgärder också Prop. 2000/01:111
krävs i fråga om verksamheter och åtgärder som inte tillstånds- eller
anmälningspliktiga eller kräver dispens eller godkännande. Industriför-
bundet har avstyrkt förslaget om att kompensationsåtgärder skall vidtas
på sökandens bekostnad.
Skälen för regeringens förslag: De föreslagna bestämmelserna i
7 kap. 29 § miljöbalken (se avsnitt 7.1.2) innebär att tillstånd kan beviljas
för en verksamhet eller åtgärd som kommer att skada eller störa ett
särskilt skydds- eller bevarandeområde på ett sådant sätt all syftet med
skyddet inte kan upprätthållas i området. Om tillstånd beviljas, måste
kompensationsåtgärder vidtas. Detta framgår av art- och habitatdirektivet
och den föreslagna bestämmelsen i 7 kap. 29 § miljöbalken. Möjligheten
att tillåta verksamheten eller åtgärden är snäv - projektet behöver
genomföras av tvingande orsaker som har ett väsentligt allmänintresse
och det skall inte heller finnas någon alternativ lösning till buds. Projekt
som endast gynnar ett företag eller enskilda omfattas alltså inte.
Direktivet reglerar inte vem som skall bekosta kompensationsåtgärd-
erna. Det är dock både logiskt och miljömässigt motiverat att den som
driver ett projekt också skall svara för kompensationsåtgärderna. Detta
överensstämmer med principen om att den som förorenar skall betala.
Det är också den lösning som bäst överensstämmer med dc allmänna
hänsynsreglema i 2 kap. miljöbalken. Enligt 2 kap. 8 § måste nämligen
den som bedriver en verksamhet eller vidtar en åtgärd som medför skada
eller olägenhet för miljön räkna med att behöva svara för att skadan eller
olägenheten avhjälps. 1 de fall som det kan bli fråga om, rör det sig san-
nolikt om stora projekt där kostnaderna för kompensationsåtgärder kan
tas med som en del i budgeten för projektet.
Regeln bör därför vara att en sökande som beviljas tillstånd med stöd
av 7 kap. 29 § miljöbalken skall bekosta de nödvändiga kompensations-
åtgärderna. En bestämmelse som uttrycker detta bör införas som en ny
paragraf, 7 kap. 29 a §.
I ett enskilt fall skulle en ovillkorlig skyldighet för sökanden att stå för
hela kostnaden kunna framstå som orimlig, särskilt med hänsyn till att
det rör sig om projekt där det finns ett väsentligt allmänintresse av att
tillstånd lämnas. Det bör därför finnas utrymme för att göra en avvägning
så att kostnadsansvaret inte får orimliga konsekvenser. Ibland kan det
också bli en fråga om att fördela kostnadsbördan mellan olika allmänna
intressen, t.ex. om det med hänsyn till totalförsvarets intressen är nöd-
vändigt att lämna ett tillstånd och regeringen skulle finna att skyddsin-
tressena i Natura 2000-nätverket bör finansieras med andra medel än för-
svarets.
58
Prop. 2000/01:111
Regeringens förslag: Bemyndigandet i 8 kap. 1 § miljöbalken att
meddela föreskrifter om skydd för djur- och växtarter skall komplet-
teras så att bemyndigandet också omfattar föreskrifter om förbud att
störa vilt levande djur och att skada eller förstöra sådana djurs fort-
plantningsområden och viloplatser. Bestämmelserna i 5 § jaktlagen
(1987:259) om vilka hänsyn som skall tas till vilt levande djur skall
kompletteras med ett bemyndigande för regeringen eller den myndig-
het som regeringen bestämmer att meddela närmare föreskrifter om
förbudet att ofreda viltet och om villkoren för att trots förbudet vidta
åtgärder i syfte att motverka skador av vilt.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag i
fråga om jaktlagen. Promemorian innehåller inget förslag till ändring i
8 kap. 1 § miljöbalken.
Remissinstanserna: Länsstyrelsen i Stockholms län har avstyrkt för-
slaget till ändring i 5 § jaktlagen och anfört att ändringen skulle medföra
en försvagning av skyddet mot ofredande. Länsstyrelsen har också anfört
att det föreslagna tillägget i paragrafens andra stycke bör avgränsas till de
djurarter som avses i fågeldirektivet och art- och habitatdirektivet. An-
nars skulle bestämmelsen komma att innebära förbud mot att jaga bort
rådjuren från tulpanerna i trädgården eller björktrastama i körsbärsträdet.
Länsstyrelsen har vidare pekat på att förbudet i direktivets artikel 12.1 b
mot att avsiktligt störa artema saknas vid sidan av jaktlagstiftningen samt
att förbudet i direktivets artikel 12.1 d mot att skada eller förstöra par-
ningsplatser eller rastplatser inte heller förefaller vara genomfört i lag-
stiftningen. Naturvårdsverket har anfört att bestämmelserna i skogs-
vårdslagen (1979:429) bör kompletteras så att de hänsyn som krävs en-
ligt artikel 5.1 fågeldirektivet och artikel 12.1 art- och habitatdirektivet
tydligt genomförs. Svenska jägareförbundet har beträffande 5 § jaktlagen
anfört att ordet ”allvarlig” bör utgå eftersom det inte är konsekvent med
den föregående meningen i paragrafen där det står ”motverka skador”. I
övrigt har remissinstanserna inte haft några invändningar mot förslagen.
Skälen för regeringens förslag: Kommissionen har kritiserat de
svenska reglerna för att de inte på ett tillräckligt tydligt sätt genomför art-
och habitatdirektivets artikel 12 om skydd för vissa arter och artikel 16
om förutsättningar för undantag från skyddsbestämmelserna. Motsva-
rande gäller i fråga om fågeldirektivets artiklar 5 och 9. De krav som
ställs i artiklarna är i huvudsak redan genomförda i det svenska regel-
verket. Återstående brister kan åtgärdas med stöd av bemyndiganden i
8 kap. miljöbalken och jaktlagen.
Några lagändringar är dock nödvändiga. Bemyndigandet i 8 kap. 1 §
miljöbalken behöver kompletteras så att det framgår att bemyndigandet
också gäller föreskrifter om förbud att störa vilt levande djur och att
skada eller förstöra sådana djurs pamingsplatser och rastplatser eller,
med en mer korrekt beskrivning, fortplantningsområden och viloplatser.
Dessa tillägg i bemyndigandet behövs för att direktivens krav skall kunna
genomföras fullt ut. Bestämmelserna i 5 § jaktlagen bör kompletteras
med ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som reger-
59
ingen bestämmer att meddela närmare föreskrifter om förbudet att ofreda Prop. 2000/01:111
viltet och om villkoren för att trots förbudet vidta åtgärder i syfte att
motverka skador av vilt.
Regeringen avser att besluta om de förordningsändringar som behövs.
Remissinstansernas synpunkter kommer att beaktas i det arbetet.
Regeringens forslag: Bestämmelserna i 31 kap. miljöbalken om er-
sättning vid ingripanden av det allmänna skall kompletteras med an-
givandet att en fastighetsägare har rätt till ersättning på grund av be-
slut som innebär att mark tas i anspråk eller att pågående mark-
användning inom berörd del av en fastighet avsevärt försvåras. Er-
sättning skall betalas endast om tillstånd för en verksamhet eller åt-
gärd har vägrats eller förenats med särskilda villkor.
En följdändring görs i bestämmelserna om ackumulerad skada i
14 kap. 8 § plan- och bygglagen (1987:10).
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag.
Promemorian innehåller dock inget förslag om att ersättning betalas en-
dast om tillstånd vägrats.
Remissinstanserna: Naturvårdsverket har avstyrkt promemorians för-
slag med hänvisning till att det skulle innebära rätt till ersättning utan
föregående prövning. Verket har förordat att en lösning som innebär rätt
till ersättning om tillstånd har vägrats eller förenats med villkor. Lant-
brukarnas riksförbund har åberopat att rätten till ersättning inte bör be-
gränsas till interimistiska förbud.
Skälen för regeringens förslag: Som framgått, föranleds detta lag-
stiftningsärende av behovet att göra art- och habitatdirektivets krav tyd-
liga i det svenska regelverket. Lagändringarna ökar inte det allmännas
möjligheter att försvåra markanvändning. Med stöd av 12 kap. 6 § miljö-
balken är det redan i dag möjligt att förelägga en markägare att vidta de
åtgärder som behövs för att begränsa eller motverka skada på natur-
miljön. Den bestämmelsen kan användas för att tillgodose direktivets
skyddskrav.
De föreslagna bestämmelserna om särskilda skydds- och bevarande-
områden innebär alltså inget nytt i möjligheterna för det allmänna att för-
svåra markanvändningen. De nya bestämmelserna har inga andra direkta
rättsverkningar för markägare än att den som planerar att på sin mark
driva en verksamhet eller vidta en åtgärd måste göra en bedömning av
vilka konsekvenser som verksamheten eller åtgärden får för dc särskilda
skydds- och bevarandeområdena, dvs. bedöma konskevensema för beva-
randet i områdena av de skyddade djur- och växtarterna eller deras livs-
miljöer.
Lagändringarna bör inte innebära att förutsättningarna för ersättning
ändras. I förekommande fall kommer ett beslut som eventuellt kan inne-
bära ett försvårande av markanvändningen att fattas med stöd av 7 kap.
28 a-29 §§ miljöbalken i stället för 12 kap. 6 §. Därför behövs följdänd-
ringar i ersättningsbestämmelserna i 31 kap. Ett tillägg bör göras i
31 kap. 4§ med angivande att rätten till ersättning gäller även om in-
60
skränkningen i markanvändingen grundas på bestämmelserna i 7 kap. Prop. 2000/01:111
28 a-29 §§. Eftersom en inskränkning i dessa fall görs inom ramen för en
tillståndsprövning, bör som förutsättning för ersättning gälla att tillstånd
vägrats eller förenats med särskilda villkor. En sådan ändring föreslås
därför i 31 kap. 5 §.
En följdändring behövs också i bestämmelserna om ackumulerad
skada i 14 kap. 8 § plan- och bygglagen (1987:10). Ändringen innebär att
en hänvisning också skall göras till de nya miljöbalksbestämmelsema.
Regeringens förslag: Om en verksamhet eller åtgärd påbörjas eller
vidtas i enlighet med tillstånd eller dispens som har lämnats till följd
av bestämmelserna i 9 eller 11-15 kap. miljöbalken, skall det inte
dömas till ansvar för brott mot det särskilda tillståndskravet i 7 kap.
28 a §.
Promemorians förslag innehåller en straffbestämmelse om brott mot
ett sådant interimistiskt förbud som föreslogs i promemorian.
Remissinstanserna har inte haft synpunkter på promemorians förslag i
denna del.
Skälen for regeringens förslag: Den prövning som avses i bestäm-
melserna i 7 kap. 28 a-29 §§ omfattar frågor som till stor del är gemen-
samma med tillstånds- och dispensprövningar som görs enligt bestäm-
melserna i 9 och 11—15 kap. I dessa sistnämnda prövningar skall i före-
kommande fall också den specifika prövningen enligt 7 kap. 28 b § gö-
ras. En verksamhetsutövare bör inte försättas i en situation där han kan
dömas till ansvar för otillåten miljöverksamhet till följd av att en pröv-
ningsmyndighet underlåtit att göra en bedömning enligt 7 kap. 28 b §.
Därför bör det i straffbestämmelsen om otillåten miljöverksamhet göras
ett tillägg som har den innebörden.
Promemorian innehåller ett förslag till ändring i 26 kap. 1 § miljöbalken
om skyldigheter för tillsynsmyndigheten. Regeringen avser att genom
förordningar göra de regeländringar som behövs i fråga tillsynen.
Med regeringens förslag behövs inte heller den i promemorian före-
slagna ändringen i miljöbalkens straffbestämmelser (29 kap. 8 §).
61
Prop. 2000/01:111
Syftet med detta lagstiftningsärende är att fågeldircktivets och art- och
habitatdircktivets krav skall tydliggöras i det svenska regelverket. 1 allt
väsentligt innehåller regelverket redan de bestämmelser som behövs för
att myndigheterna i tillämpningen skall kunna se till att direktiven upp-
fylls. Kommissionen har pekat på att regelverket brister. Bristen är att
direktivens krav inte tvingas fram som en effekt av regelverket. Det är
inte obligatoriskt för dc svenska myndigheterna att se till att direktiven
följs.
Lagändringarna innebär att överensstämmelsen med direktivens krav
blir tydligare. Den centrala delen i förslagen - kravet på tillstånd för
verksamheter och åtgärder som kan antas påverka miljön i ett skydds-
cllcr bevarandeområde - har följande direkta effekt: Var och en som av-
ser att bedriva cn verksamhet eller åtgärd måste tänka efter och göra en
bedömning i fråga om vilka konsekvenser som verksamheten eller åtgär-
den kan tänkas få på skydds- och bevarandeområden som finns i närhe-
ten. Detta gäller även myndigheter som skall besluta i frågor om planer
enligt plan- och bygglagstiftningen. Om verksamheten eller åtgärden kan
antas ha betydelse för miljön i ett skydds- eller bevarandeområde, inträ-
der cn skyldighet att se till att en prövning sker av en myndighet. Samma
gäller för en plan som skulle komma att medföra en sådan verksamhet
eller åtgärd. En konsekvensbedömning som överensstämmer med direk-
tivens krav blir nödvändig. Det är också detta som är reformen i lagstift-
ningsärendet.
Resultatet av bedömningen kan bli att en verksamhet eller åtgärd inte
kommer att tillåtas eller förenas med särskilda villkor. Det resultatet kan
åstadkommas redan med det befintliga regelverket. När det gäller möj-
ligheterna för det allmänna att ingripa mot verksamheter och åtgärder,
innebär alltså detta lagstiftningsärende inget nytt.
De skydds- och bevarandeområden som redan har pekats ut av Sverige
är till cn stor del skyddade enligt någon av de andra skyddsformer som
anges i 7 kap. miljöbalken. Därutöver har områden pekats ut inom ramen
för ett omfattande förankringsarbete med berörda markägare. 1 det arbe-
tet har länsstyrelserna vidtagit eller kommer att vidta de åtgärder som
behövs för att följa art- och habitatdirektivet. Bedömningen är att en del
av områdena inte behöver skyddas enligt någon av dc självständiga
skyddsformerna, t.ex. naturreservat. Det är ofta tillräckligt att för en-
skilda verksamheter och åtgärder göra de konsekvensbedömningar som
krävs och med utgångspunkt från resultatet av bedömningarna vidta de
skyddsåtgärder som behövs.
I fråga om verksamheter inom de utsedda områdena kan följande sä-
gas. Många områden är redan föremål för någon form av områdesskydd
eller är på väg att bli föremål för sådant skydd. I övriga områden har det
nödvändiga förankringsarbetet med markägarna skapat förutsättningar
för ett tillfredsställande skydd. Ett exempel på skydd genom markägar-
förankring är dc miljöanpassade skötselplaner som Försvarsmakten utar-
betar för de övnings- och skjutfält som innehåller Natura 2000-områdcn.
62
Bedömningen är därför att ytterligare inskränkningar i markanvänd- Prop. 2000/01:111
ningen kommer att behövas endast i ett litet antal fall. För detta finns be-
stämmelser redan i det nuvarande regelverket. Lagändringarna innebär
endast att andra lagrum kommer att kunna åberopas för att komma till
samma resultat.
I fråga om verksamheter utanför de utsedda områdena kan följande sä-
gas. Det är inte möjligt att generellt ange vilka verksamheter och åtgärder
som kommer att behöva förhindras. Det beror från fall till fall på vad det
är för arter och livsmiljöer som skall skyddas i det berörda området. De
flesta områdena har utsetts att ha en sådan storlek att det ytmässigt finns
en buffertzon kring den skyddade livsmiljön. Denna buffertzon gör att
markanvändningen i angränsande områden endast i undantagsfall får
betydelse för bevarandemöjligheterna i det särskilda skydds- eller beva-
randeområdet. Om en verksamhet eller åtgärd inte tillåts, är det sannolikt
fråga om utsläpp i vatten eller andra verksamheter som inte är ersätt-
ningsgrundande. Bedömningen är därför att ersättningsgrundande intrång
i markanvändningen endast kommer att ske i ovanliga fall och därför blir
sällsynta. Situationen skulle ha varit densamma utan lagändringarna.
För Naturvårdsverket och länsstyrelserna innebär lagändringarna i hu-
vudsak att regelverket blir tydligare. Detta kommer att underlätta arbetet
med att förklara för berörda markägare hur direktivkraven återspeglas i
det svenska regelverket. Det är också viktigt att myndigheterna tillhan-
dahåller markägare och verksamhetsutövare med information om före-
slagna och skyddade områden. En översyn av skyddet för de redan ut-
sedda områdena kommer att göras för att säkerställa att skyddskraven
uppfylls. Det arbetet kommer att ske under åren 2002 och 2003. Syftet är
att se över de bevarandemål som har angetts för varje område, se över de
bevarandeåtgärder som har vidtagits och identifiera eventuella brister.
Detta arbete skulle ha gjorts även utan lagändringarna.
För de allra flesta verksamheter och åtgärder kommer den nya till-
ståndsprövningen att ske inom ramen för den prövning som sker enligt
andra miljöbalksbestämmelser. I vissa fall, t.ex. om en verksamhet inte är
tillståndspliktig enligt andra bestämmelser, kan det bli aktuellt att särskilt
vända sig till länsstyrelsen och få åtgärden eller verksamheten prövad
särskilt enligt de nya bestämmelserna i 7 kap. miljöbalken. I de fallen,
liksom i de fall då en annan tillståndsmyndighet ger länsstyrelsen tillfälle
att yttra sig, kommer länsstyrelsens arbete att vara sådant som redan om-
fattas av länsstyrelsens ordinarie verksamhet, nämligen tillsynen över de
berörda naturområdena. Skillnaden med de nya bestämmelserna är att
den bedömning som länsstyrelsen ändå måste göra kommer tydligt till
uttryck i regelverket. Det är oklart i vilken utsträckning som nya verk-
samheter och åtgärder kommer att leda till särskilda ärenden om tillstånd
enligt de nya bestämmelserna. Lagändringarna underlättar dock för myn-
digheterna att uppfylla ansvaret för att de nödvändiga konsekvens-
bedömningarna blir gjorda.
För verksamhetsutövama innebär lagändringarna visserligen att ansök-
ningar om tillstånd och anmälningar för samråd kommer att göras i något
större utsträckning än tidigare. I flesta fall kommer dock konsekvens-
bedömningarna enligt de nya bestämmelserna att ingå i större samman-
hang, t.ex. i tillståndsprövningen för en miljöfarlig verksamhet eller inom
ramen för planeringen av vägprojekt.
63
Sammanfattningsvis är bedömningen att förtydligandet i regelverket Prop. 2000/01:111
inte medför några samhällsekonomiska merkostnader som väsentligt
skiljer sig från vad som hade varit fallet utan ändringarna.
64
Prop. 2000/01:111
Ändringarna i första stycket är följdändringar till införandet av den nya
8 §. Eftersom den nya 8 § inte är avgränsad till verksamheter och åtgär-
der som vidtas inom de särskilda områdena, bör 1 § inte heller innebära
en sådan begränsning. Den tidigare lydelsen ”i dessa områden” utgår ef-
tersom nya 8 § inte innehåller en sådan avgränsning. Dessutom skulle en
sådan avgränsning strida mot art- och habitatdirektivet. Uttrycket ”inom
dessa områden” kan tas bort utan att det påverkar tillämpningen av be-
stämmelserna i 4 kap. 2-7 §§. De geografiska avgränsningama görs
nämligen också där.
Ändringen i andra stycket är dels en språklig justering, dels en
följdändring. Med den tidigare lydelsen av andra stycket har avsikten
varit att de angivna undantagen inte gäller i fråga om skyddet för en
nationalstadspark enligt 7 §. Detta framgår av prop. 1994/95:3 s. 49. Art-
och habitatdirektivet innebär att sådana undantag inte heller kan gälla i
fråga om skyddet för de särskilda skydds- och bevarandeområden som
avses i den nya 8 §. En strikt tolkning av den tidigare lydelsen skulle
kunna betyda att undantagen gäller var och en av bestämmelserna i första
stycket och i 2-6 §§. Med en sådan tolkning vore avgränsningen till
2-6 §§ överflödig. Den tolkningen skulle därför kunna avfärdas som
orimlig. För att skapa klarhet bör dock bestämmelsen formuleras om. De
hinder som anges i första stycket bör delas upp i två punkter. Detta gör
det möjligt att i andra stycket tydligt ange vad undantagen avser.
De särskilda intressen som anges i andra stycket är allmänna intressen
som har stor betydelse. Direktiven innebär att det inte är möjligt att till-
godose dessa allmänna intressen redan genom att föreskriva om undantag
i 4 kap. 1 §. Totalförsvarets behov är ett exempel på ett sådant väsentligt
allmänintresse som normalt bör kunna ges företräde framför ett visst
skydds- eller bevarandeområde. För att tillgodose ett sådant behov krävs
dock att de särskilda förutsättningar som anges i 7 kap. 28 b och 29 §§
uppfylls. Det kan därför komma att krävas att det inte finns något alterna-
tiv och att kompensationsåtgärder vidtas. Det är alltså med stöd av 7 kap.
28 b och 29 §§ som de väsentliga allmänna intressena får tillgodoses.
Se i övrigt avsnitt 7.1.3.
Beträffande bakgrunden till bestämmelsen, se avsnitt 7.1.3. Skyddskra-
ven i artikel 6.3 och 6.4 art- och habitatdirektivet omfattar även sådana
planer för användning av mark eller vatten som är föremål för myndig-
hetsbeslut men som inte i sig utgör en aktiv verksamhet eller åtgärd i
miljön. De föreslagna bestämmelserna i 7 kap. 28 a-29 §§ omfattar inte
3 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 111
planerna som sådana. När planer för användning av mark och vatten prö- Prop. 2000/01:111
vas enligt andra författningar, blir det med denna nya paragraf inte möj-
ligt att godkänna en plan som, om den genomfördes, skulle innebära att
verksamheter eller åtgärder vidtas i strid mot direktivet.
För den som skall bedöma om en planerad markanvändning kan
komma till stånd enligt bestämmelsen i den föreslagna nya 4 kap. 8 §
uppkommer frågor som har att göra med vilka verksamheter och åtgärder
som användningen kommer att omfatta. Det kan i och för sig vara svårt
att i ett tidigt skede förutse alla tänkbara konsekvenser av olika planerade
verksamheter och åtgärder. Syftet med art- och habitatdirektivet och de
nya bestämmelserna är dock att hänsynen till de olika skydds- och beva-
randeområdena skall finnas med redan på det tidiga planeringsstadiet.
Det handlar alltså om att planera rätt från början. Som det svenska regel-
verket är uppbyggt, kommer olika konkreta åtgärder som kan aktualise-
ras att prövas enligt de särskilda bestämmelser som gäller för dem, t.ex.
som miljöfarlig verksamhet, täkttillstånd eller bygglov eller enbart ut-
ifrån de särskilda nya bestämmelserna om skyddet för särskilda skydds-
och bevarandeområden. Det är ändå viktigt att det redan tidigt i plane-
ringen görs bedömningar av vad den planerade markanvändningen kan
komma att innebära. Detta gäller särskilt med hänsyn till art- och habi-
tatdirektivets krav om att bedömningen också skall omfatta hur den pla-
nerade verksamheten i kombination med andra planer och projekt kan få
konsekvenser för ett skydds- eller bevarandeområde.
För den myndighet som har att pröva om en viss verksamhet eller åt-
gärd kan komma i konflikt med bestämmelsen i 4 kap. 8 § gäller det att i
första ledet klargöra om den aktuella bestämmelsen över huvud taget är
tillämplig. Frågan är då om den användning av mark och vatten och de
verksamheter eller åtgärder som följer av användningen på något sätt kan
påverka ett sådant område som skyddet avser. Såväl denna inledande
bedömning som den fortsatta tillämpningen av bestämmelsen måste utgå
från syftena med de aktuella direktiven. Det måste beaktas att bestäm-
melsen inte bara omfattar markanvändning inom dc utpekade områdena
utan också sådana åtgärder utanför dessa områden som kan påverka de
livsmiljöer som skyddet avser. Nästa led i bedömningen är om den
påverkan som kan följa av en verksamhet eller åtgärd som omfattas av
markanvändningen är så betydande att tillstånd krävs enligt 7 kap. 28 a §.
I sådant fall får den berörda markanvändningen inte medges om inte ett
tillstånd enligt 7 kap. 28 a § har lämnats. Frågan om vilket underlag som
krävs för denna bedömning kommer naturligtvis att variera beroende på
karaktären hos den berörda verksamheten eller åtgärden. När det gäller
en avgränsad byggnads- eller anläggningsåtgärd kan det ofta vara ganska
enkelt att bedöma konsekvenserna för det skyddsintresse som föreligger.
När det gäller mera omfattande projekt blir bedömningen svårare. Det
gäller särskilt för projekt som kanske inleds med mera avgränsade åt-
gärder men som sedan förutsätts kunna utvecklas till en mera omfattande
verksamhet. I sådana fall är det i allmänhet nödvändigt att redan vid den
inledande bedömningen av projektet beakta den avsedda fortsatta ut-
vecklingen. Det innebär att det i vissa fall också kan behövas en relativt
omfattande konsekvensbedömning redan för den prövning som skall
göras enligt 4 kap. 8 §. Att konsekvenserna av en verksamhet eller åtgärd
måste vara tillräckligt klarlagda innan tillstånd enligt 7 kap. 28 a § läm-
66
nas följer av de ändringar som föreslås av vissa bestämmelser i 6 kap. Prop. 2000/01:111
miljöbalken.
I fråga om bedömningen enligt 4 kap. 8 § kan följande tilläggas när det
gäller större projekt som kan komma att utvecklas etappvis. Om projektet
har en sådan karaktär att det utan olägenheter kan avbrytas efter en första
etapp bör det kunna vara möjligt att vid bedömningen av projektets
tillåtlighet enligt 4 kap. 8 § nöja sig med en konsekvensbedömning som
är begränsad till den första etappen. Också det medgivande som då kan
bli aktuellt, i form av en antagen plan eller ett tillstånd enligt särskild lag,
förutsätts bli begränsat till att avse denna första etapp. Om de olika etap-
perna däremot har ett sådant inbördes samband, tekniskt, ekonomiskt
eller på annat sätt, att ett medgivande att påbörja en första etapp i reali-
teten också innebär eller uppfattas som ett klartecken för kommande
etapper, är det nödvändigt att konsekvensbedömningen redan från början
tar hänsyn till och redovisar hur projektet kan komma att utvecklas och
vilka försiktighetsmått som kan behöver vidtas för att undvika att verk-
samheten kommer i konflikt med direktivens skyddsintressen. För sådana
projekt av större omfattning kommer en tillståndsprövning enligt 7 kap.
28 a § normalt att vara den lämpligaste formen för en fortsatt prövning av
projektets förenlighet med de aktuella skyddsintressena. För den myn-
dighet som vid tillämpningen av 4 kap. 8 § måste bedöma om situationen
är sådan att ett tillstånd enligt 7 kap. 28 a § krävs, kan det ofta vara
lämpligt att samråda med den berörda länsstyrelsen.
Med hänvisningen till 7 kap. 28 a § införs kravet att en miljökonsekvens-
beskrivning också behövs när frågor om tillstånd enligt bestämmelserna
om särskilda skydds- och bevarandeområden skall prövas.
Ett nytt fjärde stycke införs för att undvika oklarhet och för att bestäm-
melserna inte skall kunna anses strida mot art- och habitatdirektivets krav
om konsekvensbedömningar avseende påverkan på miljön i de särskilda
skydds- och bevarandeområdena. Tillägget innebär att en miljökonse-
kvensbeskrivning aldrig får sakna de uppgifter som behövs för att göra
den prövning som avses i 7 kap. 28 b och 29 §§. Tillägget innebär vidare
att en miljökonsekvensbeskrivning som upprättats enbart för prövningen
enligt de nya bestämmelserna i 7 kap. inte behöver innehålla mer
information än vad som är nödvändigt för den prövningen.
Ett nytt tredje stycke införs. I ärenden som enbart avser en prövning en-
ligt de nya bestämmelserna i 7 kap. 27 b och 29 §§ behöver kungörelse-
förfarandet tillämpas endast i den utsträckning som det behövs för pröv-
ningen eller för att allmänheten på lämpligt sätt skall få information om
innehållet i beskrivningen eller beslutet.
67
De områden som enligt art- och habitatdirektivet eller fågcldirektivet bör
ingå i det europeiska Natura 2000-nätverket, skall framgå av förteck-
ningen. Samma gäller områden som har beretts skydd enligt 28 §. Av
förteckningen skall framgå vad som föranlett förtecknandet. I övrigt är
ändringarna redaktionella följdändringar. Skydd för de områden som
förtecknats med anledning av fågeldirektivet eller art- och habitatdirekti-
vet följer av 28 a och 28 b §§. Med bestämmelserna genomförs kraven i
artikel 4.5 jämförd med artikel 6.2-4 art- och habitatdirektivet i den
svenska lagstiftningen.
Ändringarna är följdändringar med anledning dels av att direktivens full-
ständiga beteckningar har tagits in i 27 §, dels av att områden inte pekas
ut ensidigt av kommissionen utan väljs ut enligt ett särskilt förfarande
enligt vad som anges i artikel 4.4 jämförd med 4.2 art- och habitatdirek-
tivet.
Bestämmelsen innebär ett förbud mot att utan tillstånd bedriva verksam-
heter eller vidta åtgärder som på ett betydande sätt kan påverka miljön i
ett område som har förtecknats enligt 27 §. Om det finns en sannolikhet
för att cn verksamhet eller åtgärd kan få betydande konsekvenser för ett
sådant område, skall alltså den som avser att utöva verksamheten eller
vidta åtgärden se till att den nödvändiga bedömningen görs och få den
prövad.
Av andra stycket framgår att tillstånd inte behövs för verksamheter och
åtgärder som direkt hänger samman med eller är nödvändiga för skötseln
och förvaltningen av områdena. Detta undantag överensstämmer med
artikel 6.3 art- och habitatdirektivet. Undantaget gäller verksamheter och
åtgärder som hänger samman med skötseln och förvaltningen av det
berörda området.
Prövningsmyndighcten får tillåta verksamheten eller åtgärden först efter
att ha förvissat sig om att den är förenlig med direktivet.
Det betyder att myndigheten skall förvissa sig om att verksamheten
eller åtgärden, ensam eller tillsammans med andra pågående eller plane-
rade verksamheter eller åtgärder, inte kan skada livsmiljön i området för
den art eller de arter som avses att skyddas. Om området utsetts för beva-
rande av cn viss livsmiljö och bedömningen visar att livsmiljön skulle
komma att försämras rent fysiskt, kan alltså tillstånd inte lämnas med
stöd av paragrafen. Bedömningen av vad som är cn försämring måste
naturligtvis ske med utgångspunkt i önskemålet att i området upprätthålla
en gynnsam bevarandestatus för den art eller de arter som är typiska för
livsmiljön. En försämring kan därför förutses om den yta som omfattas
av livsmiljön minskar eller om verksamheten eller åtgärden skadar cn
viss fysisk struktur eller funktion som livsmiljön har och som är nödvän-
Prop. 2000/01:111
68
dig för att upprätthålla en gynnsam bevarandestatus för de berörda art- Prop. 2000/01:111
erna.
Myndigheten skall också förvissa sig om att verksamheten eller åtgär-
den, ensam eller tillsammans med andra pågående eller planerade verk-
samheter eller åtgärder, inte innebär en sådan störning att den på ett be-
tydande sätt försvårar möjligheten att i området bevara den art eller de
arter som avses att skyddas. En störning avser inte de fysiska omständig-
heterna i området, utan de arter som lever och skyddas i området. Den
störning som kan komma att inträffa måste vara betydande för att denna
bestämmelse skall utgöra ett hinder för tillstånd. Ett visst mått av stör-
ningar kan alltså tålas. En störning är ofta begränsad i tiden. Dess inten-
sitet, varaktighet och frekvens är därför viktiga faktorer i bedömningen.
Också här måste bedömningen göras med utgångspunkt i syftet att upp-
rätthålla en gynnsam bevarandestatus för den berörda arten. En störning
som bidrar till en långsiktig negativ populationsutveckling för arten i
området kan betraktas som en betydande störning. Samma gäller en stör-
ning som bidrar till att artens naturliga utbredningsområde i området
minskar eller kan komma att minska.
Med 28 a och 28 b §§ genomförs kraven i artikel 6.2 och 6.3 art- och
habitatdirektivet. Kraven avser skyldighet att förebygga och skydda mot
skador och störningar. Direktivets krav om att det skall göras cn lämplig
bedömning uppfylls genom ändringarna i bestämmelserna om miljökon-
sekvensbeskrivningar i 6 kap. jämfört med de övriga bestämmelserna i
det kapitlet. Ett tillstånd kan inte beviljas om myndigheten inte får det
underlag som behövs för att göra bedömningen att förutsättningarna för
tillstånd är uppfyllda.
7 kap. 29 §
Om en prövning enligt 28 b § leder till en slutsats som är negativ för
intresset att i området bevara den livsmiljö eller den art som avses att
skyddas, anges i 29 § att verksamheten eller åtgärden ändå kan komma
att tillåtas. För tillstånd krävs då att de förutsättningar som anges i
paragrafen uppfylls. Paragrafen motsvarar innehållet i artikel 6.4 art- och
habitatdirektivet.
1 fråga om tvingande orsaker som har ett väsentligt allmänintresse kan
följande sägas. Det skall vara fråga om en plan eller ett projekt som är
oundgängligt för att skydda grundläggande intressen i människors liv,
såsom hälsa, säkerhet och miljö, eller som är grundläggande för staten
och samhället eller rör särskilda förpliktelser i samband med offentliga
tjänster. Bara allmänna intressen kan hävdas mot direktivets bevarande-
intressen. Projekt som endast gynnar ett företag eller enskilda kan alltså
inte tillåtas med stöd av paragrafen. Allmänhetens intresse måste vara
väsentligt. Det kan alltså inte röra sig om vilket allmänintresse som helst.
Kortsiktiga ekonomiska intressen eller andra intressen som bara skulle ge
kortsiktiga fördelar för samhället räcker förmodligen inte för att de skall
gå före de långsiktiga bevarandeintressen som skyddas av direktivet.
Skyldigheten att kompensera för de förlorade miljövärdena innebär att
de negativa följderna av verksamheten eller åtgärden skall uppvägas. Om
området utsetts i enlighet med art- och habitatdirektivet, är syftet att
säkerställa ett sammanhängande europeiskt ekologiskt nät av särskilda
69
bevarandeområden (Natura 2000). Kompensationsåtgärderna skall då Prop. 2000/01:111
innebära att Natura 2000-nätverket upprätthålls. Det kan medföra att ett
annat område måste utses i stället för det skadade eller störda området.
Enligt direktivet skall medlemsstaten underrätta kommissionen om de
kompensationsåtgärder som vidtagits. Det kravet behöver inte föreskri-
vas i lag. Det är tillräckligt att föra in en sådan bestämmelse i en förord-
ning som utfärdas av regeringen.
På grund av de stränga förutsättningarna för att få meddela tillstånd
enligt 29 § (alternativ skall saknas, tvingande orsaker av väsentligt all-
mänintresse skall föreligga och kompensationsåtgärder måste vidtas),
krävs regeringens tillåtelse får att tillstånd skall få meddelas.
1 direktivet (artikel 6.4 andra stycket) anges ytterligare förutsättningar
som skall gälla i vissa fall, nämligen när det berörda området innehåller
cn prioriterad livsmiljötyp eller en prioriterad art enligt art- och habitat-
direktivet. Vid varje prövning enligt 29 §, är det alltså nödvändigt för
regeringen att kontrollera vilka livsmiljöer och arter som vid den tid-
punkten är ”prioriterade livsmiljötyper” eller ”prioriterade arter” enligt
direktivet. Regeringen avser att låta de särskilda förutsättningarna
komma till uttryck i förordningen (1998:1252) om områdesskydd enligt
miljöbalken m.m.
Den som ansöker om och får tillstånd beviljat med stöd av bestämmel-
serna i 29 § är skyldig att bekosta de nödvändiga kompensationsåtgärd-
erna. Det får förutsättas att eventuella krav på kompensationsåtgärder i
det konkreta fallet kommer att anges som villkor för tillståndet och att de
åtgärder som det är fråga om preciseras där. Skyldigheten att bekosta
åtgärderna bör avgränsas till de preciserade åtgärderna. På Lagrådets
rekommendation återspeglas detta i paragrafen. Andra stycket gör det
möjligt att undvika orimliga resultat i det enskilda fallet. Se vidare
avsnitt 7.4.
I paragrafen anges som huvudregel att frågor om tillstånd enligt 28 a §
skall prövas av länsstyrelsen i det län där det berörda naturområdet finns.
För att så långt som möjligt undvika dubbla tillståndsförfaranden anges
i andra stycket att en myndighet som tillståndsprövar en åtgärd eller en
verksamhet i ett annat sammanhang till följd av miljöbalkens bestäm-
melser i 9 eller 11-15 kap. samtidigt skall pröva tillståndsfrågan enligt
7 kap. 28 a §. Samma gäller om verksamheten eller åtgärden är föremål
för en dispensprövning till följd av de nämnda bestämmelserna. Läns-
styrelsen i det län där det berörda naturområdet finns skall i sådana fall
beredas tillfälle att yttra sig.
Bemyndigandet kompletteras så att föreskrifter om förbud kan meddelas
i alla dc avseenden som krävs enligt artiklarna 12 och 16 art- och habi-
tatdirektivet samt artiklarna 5 och 9 fågeldircktivet. På Lagrådets re-
kommendation konsekvensändras sista meningen i första stycket.
70
Innebörden av det nya fjärde stycket är att även om tillstånd för en vat-
tenverksamhet inte krävs enligt bestämmelserna i 11 kap., så kan en viss
verksamhet eller åtgärd vara sådan att den ändå kräver tillstånd enligt
bestämmelserna i 7 kap. 28 a-29 b §§. Det blir då fråga om en vatten-
verksamhet som inte är tillståndspliktig enligt 11 kap. Tillståndspröv-
ningen enligt 7 kap. kommer då alltså inte att göras av miljödomstolen
utan av länsstyrelsen i det län där det berörda naturområdet finns (jfr
7 kap. 29 b §). På Lagrådets rekommendation skall dock bestämmelsen
inte utformas så att den hindrar att åtgärder vidtas i nödsituationer. Be-
stämmelsen i 11 kap. 16 § kan knappast anses oförenlig med direktiven.
För att undvika oklarhet påminns i första stycket om de särskilda till-
ståndskrav som följer av bestämmelserna i 7 kap. om särskilda skydds-
och bevarandeområden.
För att undvika oklarhet påminns i första stycket om de särskilda till-
ståndskrav som följer av bestämmelserna i 7 kap. om särskilda skydds-
och bevarandeområden.
Eftersom skyddet föreslås bli lika för områden som bör beredas skydd
som för områden som har beretts skydd, bör en följdändring göras i
17 kap. 3 §. Regeringen bör få förbehålla sig att pröva tillåtligheten av
verksamheter som kan antas mer än obetydligt skada naturvärdet i områ-
den som har förtecknats enligt 7 kap. 27 §.
Tillägget i första stycket är en följdändring med anledning av de nya be-
stämmelserna i 7 kap. 29 och 29 b §§.
Tillägget i första stycket är en följdändring med anledning av de nya be-
stämmelserna i 7 kap. 29 och 29 b §§.
Enligt paragrafen kan den som med uppsåt eller av oaktsamhet påbörjar
eller bedriver en verksamhet eller vidtar en åtgärd utan tillstånd som fö-
reskrivs i miljöbalken dömas för otillåten miljöverksamhet. Av 7 kap.
29 b § följer att den särskilda tillståndsfråga som avses i 7 kap. 28 a § blir
i förekommande fall bedömd inom ramen för andra prövningar om till-
stånd eller dispens i enlighet med 9 och 11-15 kap. En verksamhets-
utövare skall inte behöva bli straffad i en situation då prövningsmyndig-
heten av en eller annan orsak har underlåtit att göra den särskilda pröv-
ningen enligt 7 kap. 28 a §. För att undvika detta, görs ett tillägg i 29 kap.
4 § med denna innebörd.
Prop. 2000/01:111
71
Tillägget i första stycket är en följdändring med anledning av att de
eventuella inskränkningar i markanvändning som kan behövas för att
uppfylla art- och habitatdirektivets krav kommer att kunna grundas på de
nya bestämmelserna i 7 kap. 28 a-29 §§ i stället för 12 kap. 6 §. Sc vi-
dare avsnitt 7.6.
Ändringen är en följdändring med anledning av ändringen i 31 kap. 4 §.
Eftersom cn eventuell inskränkning i markanvändningen endast uppstår
om tillståndsprövningen leder till ett negativt resultat, bör denna be-
stämmelse också gälla i fall som avses i den nya punkten 31 kap. 4 § 5.
Se vidare avsnitt 7.6.
Övergångsbestämmelserna utgår från att den tidigare lagstiftningen har
tillämpats på ett sätt som är förenligt med art- och habitatdirektivets krav.
Övergångsbestämmelserna gör tydligt att lagändringarna inte innebär att
varje verksamhet som pågår när ändringarna träder i kraft måste till-
ståndsprövas enligt dc nya bestämmelserna. Se vidare avsnitt 7.1.4.
Tillägget i första stycket påminner om att också miljöbalkens bestämmel-
ser om särskilda skydds- och bevarandeområden gäller. Innebörden är att
tillstånd enligt kontinentalsockellagen inte alltid är tillräckligt utan att
sökanden i förekommande fall också måste skaffa sig nödvändiga till-
stånd enligt dc nämnda miljöbalksbcstämmelsema.
Ändringarna i andra stycket innebär en påminnelse om att cn viss
verksamhet eller åtgärd kan vara sådan att tillstånd krävs enligt miljöbal-
kens bestämmelser om särskilda skydds- och bevarandeområden. Re-
geringens föreskriftsrätt gäller i fråga om naturvårds- och kulturmiljö-
vårdshänsyn som därutöver kan behövas. Den angivna begränsningen i
sista meningen gäller de föreskrifter som regeringen meddelar. Ändring-
arna behövs för att bestämmelserna inte skall strida mot art- och habitat-
direktivet.
Prop. 2000/01:111
72
9,4
Förslaget till lag om ändring i ledningsrättslagen
(1973:1144)
Prop. 2000/01:111
Ändringen är en följdändring med anledning av ändringarna i bestäm-
melserna om särskilda skydds- och bevarandeområden i 7 kap. miljöbal-
ken. Innebörden är att tillstånd enligt ledningsrättslagen inte alltid är till-
räckligt utan att sökanden i förekommande fall också måste skaffa sig
nödvändiga tillstånd enligt de nämnda miljöbalksbestämmelsema.
9.5 Förslaget till lag om ändring i anläggningslagen
(1973:1149)
Ändringen är en följdändring med anledning av ändringarna i bestäm-
melserna om särskilda skydds- och bevarandeområden i 7 kap. miljö-
balken. Innebörden är att tillstånd enligt anläggningslagen inte alltid är
tillräckligt utan att sökanden i förekommande fall också måste skaffa sig
nödvändiga tillstånd enligt de nämnda miljöbalksbestämmelsema.
9.6 Förslaget till lag om ändring i skogsvårdslagen
(1979:429)
Ändringen behövs för att bestämmelsen inte skall strida mot art- och
habitatdirektivet. Innebörden är att tillstånd enligt skogsvårdslagen inte
alltid är tillräckligt utan att sökanden i förekommande fall också måste
skaffa sig nödvändiga tillstånd enligt de nämnda miljöbalksbestämmel-
sema.
9.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:3) om
kärnteknisk verksamhet
Tillägget behövs för att bestämmelsen inte skall strida mot art- och habi-
tatdirektivet. Innebörden är att tillstånd enligt lagen om kärnteknisk verk-
samhet inte alltid är tillräckligt utan att sökanden i förekommande fall
också måste skaffa sig nödvändiga tillstånd enligt de nämnda miljöbalks-
bestämmelsema.
9.8 Förslaget till lag om ändring i plan- och bygglagen
(1987:10)
Ändringen är en följdändring med anledning av ändringarna i 31 kap. 4
och 5 § § miljöbalken. Bestämmelsen har formulerats i enlighet med Lag-
rådets rekommendation.
73
9.9
Med tillägget påminns om att det för vissa verksamheter eller åtgärder
krävs tillstånd enligt miljöbalkens bestämmelser om särskilda skydds-
och bevarandeområden.
Med det nya tredje stycket införs ett bemyndigande att meddela före-
skrifter om förbudet mot ofredande och om förutsättningar för undantag
från förbudet. Bemyndigandet behövs för att regeringen skall kunna ut-
färda de förordningar som krävs för ett korrekt genomförande av artik-
larna 12 och 16 art- och habitatdirektivet samt artiklarna 5 och 9 fågel-
direktivet.
Tillägget innebär en påminnelse om att undersökningsarbete enligt mine-
rallagen kan innefatta verksamheter eller åtgärder för vilka det krävs till-
stånd enligt miljöbalkens bestämmelser om skydd för särskilda skydds-
och bevarandeområden.
Tillägget innebär cn påminnelse om att miljöbalkens bestämmelser om
särskilda skydds- och bevarandeområden också gäller. Verksamheter
eller åtgärder som omfattas av fiskelagen kan vara sådana att det krävs
tillstånd enligt de nämnda miljöbalksbestämmelsema.
Tillägget innebär en påminnelse om att miljöbalkens bestämmelser om
särskilda skydds- och bevarandeområden också gäller. Verksamheter
eller åtgärder som omfattas av lagen med särskilda bestämmelser om
vattenverksamhet kan vara sådana att det krävs tillstånd enligt de nämnda
miljöbalksbestämmelsema.
74
Prop. 2000/01:111
Bilaga 1
EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DETTA
DIREKTIV
med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekono-
miska gemenskapen, särskilt artikel 130s i detta,
med beaktande av kommissionens förslag28,
med beaktande av Europaparlamentets yttrande29,
med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande30, och
med beaktande av följande:
Bevarande, skydd och förbättring av miljön, inbegripet bevarande av
livsmiljöer samt vilda djur och växter, är ett väsentligt mål av allmänt
intresse som gemenskapen strävar efter att uppnå, vilket slås fast i artikel
130r i fördraget.
EG:s åtgärdsprogram för miljön (1987-1992)31 innehåller be-
stämmelser om åtgärder för bevarandet av naturen och naturresurserna.
Eftersom huvudsyftet med detta direktiv är att främja att den biolo-
giska mångfalden bibehålls med beaktande av ekonomiska, sociala, kul-
turella och regionala behov, bidrar direktivet till det övergripande målet,
som är en hållbar utveckling. För att upprätthålla den biologiska mång-
falden kan det i vissa fall vara nödvändigt att upprätthålla eller till och
med främja mänsklig verksamhet.
På medlemsstaternas europeiska territorium pågår en ständig försäm-
ring av livsmiljöerna, och ett ökande antal vilda arter är allvarligt hotade.
Eftersom de hotade livsmiljöerna och arterna utgör en del av gemenska-
pens naturliga arv och hoten mot dem ofta är av gränsöverskridande
karaktär, är det nödvändigt att vidta åtgärder på gemenskapsnivå för att
bevara dem.
Med hänsyn till hoten mot vissa typer av livsmiljöer och vissa arter är
det nödvändigt att definiera dessa som prioriterade, för att åtgärder för att
bevara dem skall kunna genomföras snabbt.
För att säkerställa att en gynnsam bevarandestatus återställs eller upp-
rätthålls hos livsmiljöer och arter av gemenskapsintresse är det nödvän-
digt att utse särskilda bevarandeområden för att kunna skapa ett sam-
manhängande europeiskt ekologiskt nät enligt en fastställd tidsplan.
Alla de utsedda områdena, även de som nu eller i framtiden klassifice-
ras som särskilda skyddsområden i enlighet med direktiv 79/409/EEG av
den 2 april 1979 om bevarande av vilda fåglar32, måste införlivas med det
sammanhängande europeiska ekologiska nätet.
27 Direktivets bilagor har utelämnats.
28 EGT nr C 247,21.9.1988, s. 3, EGT nr C 195,3.8.1990, s. 1.
29 EGT nr C 75,20.3.1991, s. 12.
30 EGT nr C 31,6.2.1991, s. 25.
31 EGT nr C 328, 7.12.1987, s. 1.
32 EGT nrL 103,25.4.1979, s. 1. Direktivet är senast ändrat genom direktiv 91/244/EEG
(EGT nr L 115, 8.5.1991, s. 41).
75
Dc åtgärder som är nödvändiga för att målsättningen vad gäller beva- Prop. 2000/01:111
randet skall kunna uppnås bör genomföras inom vart och ett av de ut- Bilaga 1
sedda områdena.
Medlemsstaterna föreslår områden som kan utses till särskilda beva-
randeområden, men ett förfarande måste ändå fastställas för att det skall
vara möjligt att i undantagsfall utse ett område som inte har föreslagits av
en medlemsstat men som gemenskapen anser vara oundgängligt för
bibehållandet av en prioriterad livsmiljö eller för en prioriterad arts
överlevnad.
En lämplig bedömning måste göras av alla planer eller projekt som på
ett betydande sätt kan påverka målsättningen vad gäller bevarandet av ett
område som har utsetts eller som kommer att utses i framtiden.
Det är ett erkänt faktum att det är alla medlemsstaters gemensamma
ansvar att vidta åtgärder som har till syfte att främja bevarandet av prio-
riterade livsmiljöer och prioriterade arter av gemenskapsintresse. Detta
kan emellertid innebära en alltför stor ekonomisk börda för vissa med-
lemsstater, vilket dels beror på den ojämna fördelningen av sådana livs-
miljöer och arter inom gemenskapen, dels på att principen "förorenaren
betalar" endast kan tillämpas i begränsad omfattning i det särskilda fall
som bevarandet av naturen utgör.
Det råder därför enighet om att det i detta särskilda fall bör fastställas
bestämmelser om ett bidrag i form av medfinansiering från gemenskapen
inom gränserna för de medel som i enlighet med gemenskapens beslut är
disponibla.
Inom politiken för markanvändning och utveckling bör skötsel och
förvaltning av dc element i naturen som är av avgörande betydelse för
vilda djur och växter främjas.
Ett system för övervakning av bevarandestatusen hos dc livsmiljöer
och arter som omfattas av detta direktiv bör inrättas.
Det finns behov av att som komplement till direktiv 79/409/EEG in-
föra ett allmänt system för skydd av vissa arter av vilda djur och växter.
För vissa arter, vilkas bevarandestatus motiverar det, bör bestämmelser
fastställas om skötsel- och förvaltningsåtgärder för vissa arter, bl. a.
förbud mot vissa metoder för fångst och dödande, och samtidigt bör
möjlighet ges till undantag under särskilda förhållanden.
För att säkerställa att genomförandet av detta direktiv övervakas,
kommer kommissionen med jämna mellanrum att utarbeta en samman-
fattande rapport, baserad bl. a. på uppgifter från medlemsstaterna om
tillämpningen av de nationella bestämmelser som antagits till följd av
detta direktiv.
Ett ökat vetenskapligt och tekniskt kunnande är helt nödvändigt för
genomförandet av detta direktiv. Den forskning och det vetenskapliga
arbete som krävs för detta bör därför främjas.
Den tekniska och vetenskapliga utvecklingen gör att det måste vara
möjligt att anpassa bilagorna. Ett förfarande genom vilket rådet kan göra
ändringar av bilagorna bör därför fastställas.
En föreskriftskommitté bör inrättas för att bistå kommissionen vid ge-
nomförandet av detta direktiv, särskilt i samband med beslut om med-
fmansicring från gemenskapen.
76
Bestämmelser bör fastställas om ytterligare åtgärder för återinförande Prop. 2000/01:111
av vissa inhemska arter av vilda djur och växter samt för ett eventuellt Bilaga 1
införande av icke inhemska arter.
Utbildning och allmän information om målen med detta direktiv är
nödvändiga för att ett effektivt genomförande av direktivet skall kunna
säkerställas.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
I detta direktiv används följande beteckningar med de betydelser som här
anges:
a) bevarande: de åtgärder som är nödvändiga för att bibehålla eller
återställa en gynnsam status enligt definitionen i e) och i) hos livsmiljöer
och för populationer av arter av vilda djur och växter.
b) livsmiljöer: land- eller vattenområden som kännetecknas av sär-
skilda geografiska, abiotiska och biotiska egenskaper, oavsett om de är
naturliga eller delvis naturliga.
c) livsmiljötyper av gemenskapsintresse: livsmiljötyper som, inom det
territorium som anges i artikel 2,
i) riskerar att försvinna inom sitt naturliga utbrednings, eller
ii) har ett litet naturligt utbredningsområde till följd av att de har mins-
kat eller på grund av sin naturligt begränsade yta, eller
iii) utgör tydliga exempel på egenskaper som är typiska för en eller
flera av följande fem biogeografiska regioner: alpin region, atlantisk
region, kontinentalregion, makaronesisk region och medelhavsregion.
Dessa livsmiljötyper finns förtecknade eller kan förtecknas i bilaga 1.
d) prioriterade livsmiljötyper: livsmiljötyper som riskerar att försvinna
från det område som anges i artikel 2 och för vilkas bevarande gemen-
skapen har ett särskilt ansvar med hänsyn till den andel av deras naturliga
utbredningsområde som ligger inom det territorium som anges i artikel 2.
Dessa prioriterade livsmiljötyper är markerade med en asterisk (*) i bi-
laga 1.
e) en livsmiljös bevarandestatus: summan av de faktorer som påverkar
en livsmiljö och dess typiska arter och som på lång sikt kan påverka dess
naturliga utbredning, struktur och funktion samt de typiska arternas
överlevnad på lång sikt inom det territorium som anges i artikel 2.
En livsmiljös bevarandestatus anses "gynnsam" när
- dess naturliga utbredningsområde och de ytor den täcker inom detta
område är stabila eller ökande, och
- den särskilda struktur och de särskilda funktioner som är nödvändiga
för att den skall kunna bibehållas på lång sikt finns, och sannolikt kom-
mer att finnas under en överskådlig framtid, och
- bevarandestatusen hos dess typiska arter är gynnsam enligt definitio-
nen i i.
f) habitat: en miljö som kännetecknas av särskilda abiotiska och bio-
tiska faktorer, och där en art lever under något av stadierna i sin biolo-
giska cykel.
77
g) arter av gemenskapsintresse: arter för vilka något av följande gäller Prop. 2000/01:111
inom det territorium som anges i artikel 2: Bilaga 1
i) Dc är hotade; undantag görs dock för arter vilkas naturliga utbred-
ningsområde är av marginell storlek i det territoriet och som inte är
hotade eller sårbara inom den västra palearktiska regionen.
ii) De är sårbara, dvs. de anses sannolikt kunna övergå till kategorin av
hotade arter i en nära framtid, om dc faktorer som orsakar hotet fortsätter
att verka.
iii) De är sällsynta, dvs. de förekommer i små populationer som inte
för närvarande är hotade eller sårbara men som riskerar att bli det. Dessa
arter finns inom begränsade geografiska områden eller är glest spridda
över en större yta.
iv) De är endemiska och kräver särskild uppmärksamhet på grund av
den speciella karaktären hos sin livsmiljö eller de möjliga följder som
exploatering av dem kan ha för deras livsmiljö eller för deras bevarande-
status.
Dessa arter finns förtecknade eller kan komma att förtecknas i bilaga 2
och/eller bilaga 4 eller 5.
h) prioriterade arter: de arter som avses i g) i och för vilkas bevarande
gemenskapen har ett särskilt ansvar med hänsyn till den andel av deras
naturliga utbredningsområde som ligger inom det territorium som anges i
artikel 2. Dessa prioriterade arter är markerade med en asterisk (*) i
bilaga 2.
i) cn arts bevarandestatus: summan av dc faktorer som påverkar den
berörda arten och som på lång sikt kan påverka den naturliga utbred-
ningen och mängden hos dess populationer inom det territorium som
anges i artikel 2.
Bevarandestatusen anses "gynnsam” när - uppgifter om den berörda
artens populationsutveckling visar att arten på lång sikt kommer att förbli
en livskraftig del av sin livsmiljö, och
- artens naturliga utbredningsområde varken minskar eller sannolikt
kommer att minska inom en överskådlig framtid, och
- det finns, och sannolikt kommer att fortsätta att finnas, en tillräckligt
stor livsmiljö för att artens populationer skall bibehållas på lång sikt.
j) område: ett geografiskt bestämt område vars utbredning är tydligt
avgränsad.
k) område av gemenskapsintresse: ett område som, i den biogeogra-
fiska region eller dc biogeografiska regioner det tillhör, väsentligt bidrar
till att bibehålla eller återställa en gynnsam bevarandestatus hos någon av
livsmiljöerna i bilaga 1 eller någon av arterna i bilaga 2, och som också
kan bidra väsentligt till att det i artikel 3 nämnda nätet Natura 2000 blir
sammanhängande, och som väsentligt bidrar till bibehållandet av den
biologiska mångfalden inom den biogeografiska region eller de biogeo-
grafiska regioner som avses.
Vad gäller djurarter som är spridda över stora ytor skall områdena av
gemenskapsintresse motsvara de platser inom dessa arters naturliga ut-
bredningsområde som innehåller dc fysiska eller biologiska faktorer som
är avgörande för arternas liv och fortplantning.
l) särskilt bevarandeområde: ett område av gemenskapsintresse som
medlemsstaterna har utsett genom lagar och andra författningar eller
genom avtal, och där nödvändiga åtgärder genomförs för att bibehålla
78
eller återställa en gynnsam bevarandestatus hos livsmiljöerna eller po- Prop. 2000/01:111
pulationema av de arter för vilka området utsetts. Bilaga 1
m) exemplar: varje djur eller planta, i levande eller dött tillstånd, av de
arter som finns förtecknade i bilagorna 4 och 5, vaije del eller derivat av
dessa samt alla andra varor som att döma av ett åtföljande dokument,
förpackningen, ett märke eller en etikett eller av någon annan omständig-
het verkar vara delar eller derivat av djur eller plantor av dessa arter.
n) kommittén: den kommitté som inrättas i enlighet med artikel 20.
Artikel 2
1. Syftet med detta direktiv är att bidra till att säkerställa den biologiska
mångfalden genom bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter i
medlemsstaternas europeiska territorium som omfattas av fördraget.
2. Åtgärder som vidtas i enlighet med detta direktiv skall syfta till att
bibehålla eller återställa en gynnsam bevarandestatus hos livsmiljöer
samt arter av vilda djur och växter av gemenskapsintresse.
3. Åtgärder som vidtas i enlighet med detta direktiv skall ta hänsyn till
ekonomiska, sociala och kulturella behov och till regionala och lokala
särdrag.
Bevarande av livsmiljöer och habitat
Artikel 3
1. Ett sammanhängande europeiskt ekologiskt nät av särskilda bevaran-
deområden skall inrättas under beteckningen Natura 2000. Detta nät, som
skall bestå av områden med de livsmiljötyper som finns förtecknade i
bilaga 1 och habitat för de arter som fmns förtecknade i bilaga 2, skall
göra det möjligt att bibehålla eller i förekommande fall återställa en
gynnsam bevarandestatus hos de berörda livsmiljötypema och arterna i
deras naturliga utbredningsområde.
Nätet Natura 2000 skall även omfatta de särskilda skyddsområden som
medlemsstaterna har utsett i enlighet med direktiv 79/409/EEG.
2. Varje medlemsstat skall bidra till bildandet av Natura 2000 i en ut-
sträckning som står i proportion till omfattningen på dess territorium av
de livsmiljötyper och habitat för de arter som anges i punkt 1. Vaije
medlemsstat skall därför, i enlighet med artikel 4 och med beaktande av
de mål som anges i punkt 1, utse områden till särskilda bevarandeområ-
den.
3. I fall då de anser det nödvändigt skall medlemsstaterna sträva efter att
göra Natura 2000 mer ekologiskt sammanhängande genom att bibehålla
och i förekommande fall utveckla de element i naturen som anges i arti-
kel 10 och som är av avgörande betydelse för vilda djur och växter.
79
Artikel 4
1. På grundval av de kriterier som anges i bilaga 3 (etapp 1) och relevant
vetenskaplig information skall varje medlemsstat föreslå en lista över
områden och ange vilka livsmiljötyper i bilaga 1 och vilka på dess terri-
torium inhemska arter i bilaga 2 som finns inom dessa områden. Vad
gäller djurarter som har stor utbredning skall områdena på listan mot-
svara de platser inom dessa arters naturliga utbredningsområde som
innehåller dc fysiska eller biologiska faktorer som är avgörande för
arternas liv och fortplantning. Vad gäller arter som lever i vatten och som
har stor utbredning, skall sådana områden föreslås endast om de är klart
avgränsade och innehåller de fysiska eller biologiska faktorer som är
avgörande för arternas liv och fortplantning. Medlemsstaterna skall då
detta är lämpligt föreslå att listan anpassas mot bakgrund av resultaten av
den övervakning som avses i artikel 11.
Listan skall tillsammans med upplysningar om varje område överläm-
nas till kommissionen inom tre år efter anmälan av detta direktiv. Upp-
lysningarna skall omfatta en karta över området, dess namn, läge och
avgränsning samt de uppgifter som framkommit genom tillämpning av
de kriterier som anges i bilaga 3 (etapp 1), och de skall lämnas på ett
formulär som utarbetats av kommissionen i enlighet med det förfarande
som fastställs i artikel 21.
2. På grundval av de kriterier som anges i bilaga 3 (etapp 2) skall kom-
missionen, i samförstånd med varje medlemsstat, för var och cn av de
fem biogeografiska regioner som anges i artikel 1 c iii och för hela det
område som avses i artikel 2.1 med utgångspunkt i medlemsstaternas
listor upprätta ett utkast till en lista över områden av gemenskapsintresse
där det finns en eller flera prioriterade livsmiljötyper eller prioriterade
arter.
Medlemsstater i vilka de områden där det finns en eller flera priorite-
rade livsmiljötyper och prioriterade arter utgör mer än 5 % av det natio-
nella territoriet kan, i samförstånd med kommissionen, begära att kriteri-
erna i bilaga 3 (etapp 2) används mer flexibelt vid valet av alla områden
av gemenskapsintresse på sitt territorium.
Listan över de områden som valts ut som områden av gemenskaps-
intresse och som anger på vilka av dessa det finns en eller flera priorite-
rade livsmiljötyper eller prioriterade arter, skall antas av kommissionen i
enlighet med förfarandet i artikel 21.
3. Den lista som avses i punkt 2 skall upprättas inom sex år efter anmä-
lan av detta direktiv.
4. När ett område av gemenskapsintresse har valts ut i enlighet med för-
farandet i punkt 2 skall den berörda medlemsstaten så snart som möjligt
och senast inom sex år utse området till särskilt bevarandeområde, varvid
prioriteringar skall fastställas mot bakgrund av den betydelse området har
för att möjliggöra att en gynnsam bevarandestatus hos en livsmiljötyp i
bilaga 1 eller en art i bilaga 2 bibehålls eller återställs, och för att Natura
2000 skall bli sammanhängande, och mot bakgrund av den risk för för-
sämring eller förstörelse som området är utsatt för.
Prop. 2000/01:111
Bilaga 1
80
5. Så snart ett område har förts upp på den lista som avses i punkt 2 Prop. 2000/01:111
tredje stycket skall det omfattas av bestämmelserna i artikel 6.2-4. Bilaga 1
Artikel 5
1. I undantagsfall, om kommissionen konstaterar att ett område där det
finns en prioriterad livsmiljötyp eller en prioriterad art saknas på en
nationell lista enligt artikel 4.1, och kommissionen på grundval av rele-
vant och tillförlitlig vetenskaplig information anser detta område vara
oundgängligt för bibehållandet av den prioriterade livsmiljötypen eller
för den prioriterade artens överlevnad, skall ett bilateralt samrådsför-
farande inledas mellan den berörda medlemsstaten och kommissionen, i
syfte att jämföra de vetenskapliga data som parterna har använt.
2. Om oenighet fortfarande råder efter utgången av en samrådsperiod på
högst sex månader, skall kommissionen till rådet överlämna ett förslag
angående valet av området i fråga till område av gemenskapsintresse.
3. Rådet skall fatta ett enhälligt beslut inom tre månader från det att för-
slaget har mottagits.
4. Under samrådsperioden och i avvaktan på rådets beslut skall det be-
rörda området omfattas av bestämmelserna i artikel 6.2.
Artikel 6
1. För de särskilda bevarandeområdena skall medlemsstaterna vidta
nödvändiga åtgärder för bevarande, vilket om så krävs innefattar utarbe-
tande av lämpliga skötsel- och förvaltningsplaner särskilt för områdena
eller integrerade i andra utvecklingsplaner, samt lämpliga lagar och andra
författningar eller avtal, som motsvarar de ekologiska behoven hos de
livsmiljötyper i bilaga 1 och de arter i bilaga 2 som finns i områdena.
2. Medlemsstaterna skall i de särskilda bevarandeområdena vidta lämp-
liga åtgärder för att förhindra försämring av livsmiljöerna och habitaten
för arterna samt störningar av de arter för vilka områdena har utsetts, om
sådana störningar kan ha betydande konsekvenser för målen med detta
direktiv.
3. Alla planer eller projekt som inte direkt hänger samman med eller är
nödvändiga för skötseln och förvaltningen av ett område, men som en-
skilt eller i kombination med andra planer eller projekt kan påverka om-
rådet på ett betydande sätt, skall på lämpligt sätt bedömas med avseende
på konsekvenserna för målsättningen vad gäller bevarandet av området.
Med ledning av slutsatserna från bedömningen av konsekvenserna för
området och om inte annat följer av punkt 4, skall de behöriga nationella
myndigheterna godkänna planen eller projektet först efter att ha försäkrat
sig om att det berörda området inte kommer att ta skada och, om detta är
lämpligt, efter att ha hört allmänhetens åsikt.
81
4. Om en plan eller ett projekt, på grund av att alternativa lösningar Prop. 2000/01:111
saknas, trots en negativ bedömning av konsekvenserna för området måste Bilaga 1
genomföras av tvingande orsaker som har ett väsentligt allmänintresse,
inbegripet orsaker av social eller ekonomisk karaktär, skall medlemssta-
ten vidta alla nödvändiga kompensationsåtgärder för att säkerställa att
Natura 2000 totalt sett förblir sammanhängande. Medlemsstaten skall
underrätta kommissionen om de kompensationsåtgärder som vidtagits.
Om det berörda området innehåller cn prioriterad livsmiljötyp eller en
prioriterad art, är dc enda faktorer som får beaktas sådana som berör
människors hälsa eller den allmänna säkerheten, betydelsefulla konse-
kvenser för miljön eller, efter ett yttrande från kommissionen, andra
tvingande orsaker som har ett allt överskuggande allmänintresse.
Artikel 7
Förpliktelser som uppstår till följd av artikel 6.2-4 i detta direktiv skall
ersätta alla förpliktelser som uppstår till följd av artikel 4.4 första
meningen i direktiv 79/409/EEG vad gäller områden som klassificerats i
enlighet med artikel 4.1 eller som på samma sätt erkänts i enlighet med
artikel 4.2 i det direktivet, från och med dagen för genomförandet av det
här direktivet eller den dag då en medlemsstat i enlighet med direktiv
79/409/EEG har klassificerat eller erkänt ett område, om den dagen
infaller senare.
Artikel 8
1. Samtidigt som de föreslår områden som de finner lämpliga som sär-
skilda bevarandeområden, och som hyser prioriterade livsmiljötyper eller
prioriterade arter, skall medlemsstaterna vid behov till kommissionen
sända sina beräkningar avseende den medfinansiering från gemenskapen
som de anser nödvändig för att dc skall kunna uppfylla sina förpliktelser
enligt artikel 6.1.
2. I samförstånd med var och en av de berörda medlemsstaterna skall
kommissionen, för dc områden av gemenskapsintresse för vilka ansökan
om medfinansiering gjorts, fastställa vilka åtgärder som är helt nödvän-
diga för att det skall vara möjligt att bibehålla eller återupprätta en gynn-
sam bevarandestatus hos de prioriterade livsmiljötypema och de priori-
terade arterna på de berörda områdena, samt de totala kostnaderna för
dessa åtgärder.
3. Kommissionen skall i samförstånd med de berörda medlemsstaterna
göra en bedömning av den finansiering, inbegripet medfinansiering, som
är nödvändig för genomförandet av de åtgärder som avses i punkt 2, var-
vid hänsyn skall tas till bl.a. koncentrationen på medlemsstatens terri-
torium av prioriterade livsmiljötyper eller prioriterade arter och den rela-
tiva börda som de nödvändiga åtgärderna innebär.
4. Med utgångspunkt i den bedömning som avses i punkterna 2 och 3
skall kommissionen, med beaktande av dc finansiella medel som är dis-
82
ponibla enligt relevanta gemenskapshandlingar och i överensstämmelse Prop. 2000/01:111
med förfarandet i artikel 21, anta en prioriterad plan för de åtgärder som Bilaga 1
rör medfinansiering och som skall vidtas när området har utsetts i enlig-
het med artikel 4.4.
5. De åtgärder som inte har tagits med i åtgärdsplanen på grund av att
medlen är otillräckliga, samt de som finns med i ovannämnda åtgärds-
plan men som inte har fått nödvändig medfinansiering eller bara delvis
medfinansieras, skall, i samband med den översyn av planen som skall
göras vartannat år, tas upp till förnyad prövning i enlighet med förfaran-
det i artikel 21 och kan under tiden uppskjutas av medlemsstaterna i
avvaktan på översynen. Vid översynen skall om detta är nödvändigt hän-
syn tas till den nya situationen för det berörda området.
6. I områden där åtgärder som är beroende av medfinansiering skjuts
upp, skall medlemsstaterna undvika att vidta nya åtgärder som sannolikt
skulle leda till en försämring för dessa områden.
Artikel 9
Kommissionen skall, i enlighet med förfarandet i artikel 21, med jämna
mellanrum se över hur Natura 2000 bidrar till förverkligandet av målen i
artiklarna 2 och 3. I detta sammanhang kan ett områdes status som sär-
skilt skyddsområde upphävas, om övervakningen enligt artikel 11 visar
att den naturliga utvecklingen gör detta berättigat.
Artikel 10
I syfte att göra nätet Natura 2000 mer ekologiskt sammanhängande skall
medlemsstaterna inom politiken för markanvändning och utveckling, i
den mån de anser det nödvändigt, sträva efter att främja skötseln och för-
valtningen av de element i naturen som är av avgörande betydelse för
vilda djur och växter.
Dessa element är sådana som, till följd av sin lineära eller kontinuer-
liga struktur (t.ex. floder med sina bankar eller de traditionella systemen
för markering av markgränser) eller sin förbindelsefunktion (t.ex. dam-
mar eller små skogar), är väsentliga för vilda arters flyttning, spridning
och genetiska utbyte.
Artikel 11
Medlemsstaterna skall övervaka bevarandestatusen hos de livsmiljöer
och de arter som avses i artikel 2 och särskilt ta hänsyn till prioriterade
livsmiljötyper och prioriterade arter.
83
Skydd av arter
Artikel 12
1. Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för införande av ett
strikt skyddssystem i det naturliga utbredningsområdet för de djurarter
som finns förtecknade i bilaga 4 a, med förbud mot
a) att avsiktligt fånga eller döda exemplar av dessa arter i naturen, oav-
sett hur detta görs,
b) att avsiktligt störa dessa arter, särskilt under deras parnings-, upp-
födnings-, övervintrings- och flyttningsperioder,
c) att avsiktligt förstöra eller samla in ägg i naturen,
d) att skada eller förstöra pamingsplatser eller rastplatser.
2. För dessa arter skall medlemsstaterna förbjuda förvaring, transport
och försäljning eller byte samt utbjudande till försäljning eller byte av
exemplar som insamlats i naturen, med undantag av sådana som samlats
på lagligt sätt före genomförandet av detta direktiv.
3. Det förbud som avses i punkt 1 a och b samt punkt 2 skall gälla alla
levnadsstadier hos de djur som omfattas av denna artikel.
4. Medlemsstaterna skall införa ett system för övervakning av oavsiktlig
fångst och oavsiktligt dödande av de djurarter som finns förtecknade i
bilaga 4 a. Mot bakgrund av den insamlade informationen skall med-
lemsstaterna vidta dc ytterligare forsknings- eller bevarandeåtgärder som
är nödvändiga för att säkerställa att oavsiktlig fångst eller oavsiktligt
dödande inte får betydande negativa följder för de berörda arterna.
Artikel 13
1. Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för införande av ett
strikt skyddssystem för de växtarter som finns förtecknade i bilaga 4 b,
med förbud mot
a) att avsiktligt plocka, samla in, skära av, dra upp med rötterna eller
förstöra dessa växter i deras naturliga utbredningsområde i naturen,
b) att förvara, transportera och sälja eller byta exemplar av dessa arter
som insamlats i naturen samt att utbjuda dem för försäljning eller byte,
med undantag av sådana som samlats på lagligt sätt före genomförandet
av detta direktiv.
2. De förbud som avses i punkt 1 a och b skall gälla alla stadier i den
biologiska cykeln hos de växter som omfattas av detta direktiv.
Artikel 14
1. Om medlemsstaterna mot bakgrund av den övervakning som avses i
artikel 11 anser det nödvändigt, skall de vidta åtgärder för att säkerställa
att insamling i naturen av exemplar av de arter av vilda djur och växter
som finns förtecknade i bilaga 5 och exploatering av dessa är förenligt
med bibehållandet av cn gynnsam bevarandestatus för dem.
Prop. 2000/01:111
Bilaga 1
84
Prop. 2000/01:111
2. Om sådana åtgärder anses nödvändiga skall de innefatta fortsatt över- Bilaga 1
vakning enligt artikel 11. De kan dessutom bl.a. innefatta
- reglering av tillträdet till vissa områden,
- tillfälligt eller lokalt förbud mot insamling av exemplar i naturen och
exploatering av vissa populationer,
- reglering av perioder eller metoder för insamling av exemplar,
- tillämpning, vid insamling av exemplar, av jakt- och fiskeregler som
tar hänsyn till bevarandet av sådana populationer,
- införande av ett system med tillstånd för insamling av exemplar, eller
införande av kvoter, - reglering av köp, försäljning, utbjudande för för-
säljning och förvaring eller transport i syfte att sälja exemplar,
- uppfödning i fångenskap av djurarter och artificiell förökning av
växtarter under strikt kontrollerade förhållanden, i syfte att minska in-
samlingen av exemplar i naturen,
- bedömning av effekterna av de vidtagna åtgärderna.
Artikel 15
Vid fångst eller dödande av vilda djur av de arter som finns förtecknade i
bilaga 5 a och i fall där undantag i enlighet med artikel 16 görs i fråga
om insamling, fångst eller dödande av arter som finns förtecknade i bi-
laga 4 a, skall medlemsstaterna förbjuda användning av alla icke-selek-
tiva metoder som lokalt kan medföra att populationer av en art försvinner
eller utsätts för en allvarlig störning, särskilt
a) användning av de metoder för fångst och dödande som finns för-
tecknade i bilaga 6 a,
b) varje form av fångst eller dödande från de transportmedel som anges
i bilaga 6 b.
Artikel 16
1. Förutsatt att det inte finns någon annan lämplig lösning och att un-
dantaget inte försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus
hos bestånden av de berörda arterna i deras naturliga utbredningsområde,
får medlemsstaterna göra undantag från bestämmelserna i artiklarna 12-
14 samt 15 a och b av följande anledningar:
a) För att skydda vilda djur och växter och bevara livsmiljöer.
b) För att undvika allvarlig skada, särskilt på gröda, boskap, skog,
fiske, vatten och andra typer av egendom.
c) Av hänsyn till allmän hälsa och säkerhet, eller av andra tvingande
orsaker som har ett allt överskuggande allmänintresse, inbegripet orsaker
av social eller ekonomisk karaktär och betydelsefulla positiva konse-
kvenser för miljön.
d) För forsknings- och utbildningsändamål, för återinplantering och
återinförsel av dessa arter och för den uppfödning som krävs för detta,
inbegripet artificiell förökning av växter.
e) För att under strängt kontrollerade förhållanden selektivt och i be-
gränsad omfattning tillåta insamling och förvaring av vissa exemplar av
85
de arter som finns förtecknade i bilaga 4 i en begränsad mängd som fast-
ställs av de behöriga nationella myndigheterna.
2. Medlemsstaterna skall vartannat år till kommissionen sända cn rap-
port med den utformning som fastställs av kommittén om de undantag
som gjorts i enlighet med punkt 1. Kommissionen skall yttra sig över
undantagen inom 12 månader efter mottagandet av rapporten och under-
rätta kommittén.
3. Rapporterna skall innehålla upplysningar om följande:
a) De arter som berörs av undantagen och orsaken till dessa, inbegripet
riskens natur, i förekommande fall med angivande av de alternativ som
förkastats och dc vetenskapliga data som använts.
b) Vilka medel, arrangemang eller metoder som tillåts vid fångst eller
dödande av djur och anledningen till att de används.
c) När och var undantagen tillåts.
d) Den myndighet som har befogenhet att förklara och kontrollera att
dc föreskrivna villkoren är uppfyllda och att besluta om vilka medel,
arrangemang och metoder som får användas, inom vilka gränser och av
vilka inrättningar samt vilka personer som ansvarar för genomförandet.
e) De åtgärder för övervakning som vidtagits och de resultat som upp-
nåtts.
Artikel 17
1. Vart sjätte år efter utgången av den period som fastställs i artikel 23
skall medlemsstaterna utarbeta en rapport om genomförandet av de åt-
gärder som vidtagits till följd av delta direktiv. Denna rapport skall bl.a.
innehålla information om de bevarandeåtgärder som avses i artikel 6.1
samt cn bedömning av dessa åtgärders effekt på bevarandestatusen hos
livsmiljötyperna i bilaga 1 och arterna i bilaga 2 och dc viktigaste resul-
taten av den övervakning som avses i artikel 11. Rapporten, som skall ha
den utformning som fastställs av kommittén, skall sändas till kommissio-
nen och ställas till allmänhetens förfogande.
2. Kommissionen skall utarbeta en sammanfattande rapport på grundval
av de rapporter som avses i punkt 1. Denna rapport skall innehålla cn
lämplig bedömning av de framsteg som gjorts och särskilt av hur Natura
2000 bidragit till förverkligandet av målen i artikel 3. Ett utkast till den
del av rapporten som omfattar den information som en medlemsstat
lämnat skall sändas till medlemsstaten i fråga för kontroll. Den slutliga
versionen av rapporten skall, efter att ha delgivits kommittén, offentlig-
göras av kommissionen senast två år efter mottagandet av de rapporter
som avses i punkt 1 och vidarebefordras till medlemsstaterna, Europa-
parlamentet, rådet och Ekonomiska och sociala kommittén.
3. Medlemsstaterna får markera de områden som utsetts i enlighet med
detta direktiv med särskilda gemenskapsskyltar som kommittén har
utformat för det ändamålet.
Prop. 2000/01:111
Bilaga 1
Forskning
Artikel 18
Prop. 2000/01:111
Bilaga 1
1. Medlemsstaterna och kommissionen skall främja den forskning och
det vetenskapliga arbete som är nödvändigt med hänsyn till målen i arti-
kel 2 och den förpliktelse som avses i artikel 11. De skall utbyta infor-
mation för att få till stånd en väl fungerande samordning av den forsk-
ning som utförs i medlemsstaterna och på gemenskapsnivå.
2. Särskild uppmärksamhet skall riktas på det vetenskapliga arbete som
är nödvändigt för att genomföra artiklarna 4 och 10, och det gräns över-
skridande samarbetet mellan medlemsstaterna ifråga om forskning skall
främjas.
Förfarande för ändring av bilagorna
Artikel 19
Beslut om sådana ändringar som är nödvändiga för att anpassa bilagorna
1-3, 5 och 6 till den tekniska och vetenskapliga utvecklingen skall med
kvalificerad majoritet fattas av rådet på förslag från kommissionen.
Beslut om sådana ändringar som är nödvändiga för att anpassa bilaga 4
till den tekniska och vetenskapliga utvecklingen skall fattas enhälligt av
rådet på förslag från kommissionen.
Kommitté
Artikel 20
Kommissionen skall biträdas av en kommitté som skall bestå av företrä-
dare för medlemsstaterna och ha en företrädare för kommissionen som
ordförande.
Artikel 21
1. Kommissionens företrädare skall förelägga kommittén ett förslag till
åtgärder. Kommittén skall yttra sig över förslaget inom den tid som ord-
föranden bestämmer med hänsyn till hur brådskande frågan är. Kommit-
tén skall fatta sitt beslut med den majoritet som enligt artikel 148.2 i
fördraget skall tillämpas vid beslut som rådet skall fatta på förslag av
kommissionen, varvid medlemsstaternas röster skall vägas enligt ovan
nämnda artikel. Ordföranden får inte rösta.
2. Kommissionen skall själv anta förslaget om det är förenligt med
kommitténs yttrande.
Om förslaget inte är förenligt med kommitténs yttrande eller om inget
yttrande avges, skall kommissionen utan dröjsmål föreslå rådet vilka
åtgärder som skall vidtas. Rådet skall fatta sitt beslut med kvalificerad
majoritet.
Om rådet inte har fattat något beslut inom tre månader från det att för-
slaget mottagits, skall kommissionen själv besluta att de föreslagna
åtgärderna skall vidtas.
87
Ytterligare bestämmelser
Artikel 22
Prop. 2000/01:111
Bilaga 1
Vid genomförandet av bestämmelserna i detta direktiv skall medlems-
staterna vidta följande åtgärder:
a) Undersöka om det är önskvärt att återinföra arter i bilaga 4 som är
inhemska på deras territorium i fall då detta skulle kunna bidra till beva-
randet av dessa arter, förutsatt att det vid en undersökning, som också
beaktar erfarenheter som gjorts i andra medlemsstater eller någon annan-
stans, har fastställts alt ett sådant återinförande på ett effektivt sätt skulle
bidra till att återställa en gynnsam bevarandestatus hos dessa arter samt
att återinförandet skall äga rum först efter samråd med den berörda all-
mänheten.
b) Säkerställa att avsiktligt införande i naturen av arter som inte är in-
hemska på deras territorium regleras på så sätt att varken livsmiljöerna i
sitt naturliga utbredningsområde eller inhemska vilda djur och växter tar
skada och, om dc anser det nödvändigt, förbjuda detta införande. Resul-
taten från den bedömning som görs skall upplysningsvis delges kommit-
tén.
c) Främja utbildning och allmän information om behovet av alt skydda
arter av vilda djur och växter och att bevara deras habitat samt olika
livsmiljöer.
Slutbestämmelser
Artikel 23
1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar
som är nödvändiga för att följa detta direktiv inom två år efter dagen för
anmälan. De skall genast underrätta kommissionen om detta.
2. När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall dc innehålla en
hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de
offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall
varje medlemsstat själv utfärda.
3. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texterna till cen-
trala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område
som omfattas av detta direktiv.
Artikel 24
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i Bryssel den 21 maj 1992.
På rådets vägnar
Arlindo MARQUES CUNHA
Ordförande
88
Prop. 2000/01:111
Bilaga 2
EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DETTA
DIREKTIV
med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekono-
miska gemenskapen, särskilt artikel 235 i detta,
med beaktande av kommissionens förslag34,
med beaktande av Europaparlamentets yttrande35,
med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande36, och
med beaktande av följande:
I rådets förklaring av den 22 november 1973 om Europeiska gemen-
skapernas åtgärdsprogram för miljön37 krävs att särskilda åtgärder för
skydd av fåglar vidtas. Förklaringen har kompletterats med en resolution
från Europeiska gemenskapernas råd och företrädarna för medlemssta-
ternas regeringar, församlade i rådet, av den 17 maj 1977 om fullföljan-
det och genomförandet av Europeiska gemenskapernas politik och åt-
gärdsprogram på miljöområdet38.
Ett stort antal arter av vilda fåglar som förekommer naturligt inom
medlemsstaternas europeiska territorium minskar i antal, i vissa fall
mycket snabbt. Denna minskning utgör ett allvarligt hot mot bevarandet
av den naturliga miljön, särskilt eftersom den medför att den biologiska
jämvikten hotas.
De arter av vilda fåglar som förekommer naturligt inom medlemssta-
ternas europeiska territorium är till största delen flyttfågelarter. Sådana
arter utgör ett för medlemsstaterna gemensamt arv. Ett effektivt skydd av
fåglar är ett typiskt gränsöverskridande miljöproblem som medlemssta-
terna har ett gemensamt ansvar för.
Livsvillkoren för fåglar på Grönland skiljer sig i grunden från livsvill-
koren för fåglar i andra regioner inom medlemsstaternas europeiska ter-
ritorium på grund av där rådande allmänna förhållanden särskilt vad av-
ser klimatet, den låga befolkningstätheten och öns exceptionella storlek
och geografiska läge.
Detta direktiv bör därför inte gälla för Grönland.
För att det inom ramen för den inre marknadens funktion skall vara
möjligt att uppnå gemenskapens mål vad beträffar en förbättring av lev-
nadsvillkoren, en harmonisk utveckling av ekonomisk verksamhet inom
gemenskapen och en fortsatt och balanserad expansion, är det nödvändigt
att bevara de fågelarter som förekommer naturligt inom medlemsstater-
nas europeiska territorium, men fördraget ger inte de befogenheter som
är nödvändiga för detta.
33 Direktivets bilagor har utelämnats.
34 EGT nr C 24, 1.2.1977, s. 3 och EGT nr C 201,23.8.1977, s. 2.
35 EGT nr C 163, 11.7.1977, s. 28.
36 EGT nr C 152,29.6.1977, s. 3.
37 EGT nr C 112, 20.12.1973, s. 40.
38 EGT nr C 139, 13.6.1977, s. 1.
89
De åtgärder som skall vidtas måste avse de olika faktorer som på grund Prop. 2000/01:111
av mänsklig verksamhet kan påverka antalet fåglar, särskilt förstörelse Bilaga 2
och förorening av fåglarnas livsmiljö (habitat) samt människans fångst
och dödande av fåglar och den handel som uppstår till följd av detta.
Omfattningen av sådana åtgärder bör inom ramen för bevarandepolitiken
anpassas till de särskilda förhållanden som gäller för dc olika arterna.
Bevarandeåtgärder skall inriktas på långsiktigt skydd och förvaltning
av de naturresurser som utgör en integrerad del av de europeiska folkens
arv. Därigenom blir det möjligt att kontrollera naturresurserna och re-
glera utnyttjandet av dem med utgångspunkt från de åtgärder som är
nödvändiga att vidta för att upprätthålla och återupprätta den naturliga
jämvikten mellan arter så långt detta rimligen är möjligt.
För att bevara samtliga fågelarter är det helt nödvändigt att skydda,
upprätthålla och återställa tillräckligt varierande och stora livsmiljöer för
fåglar. Vissa fågelarter bör skyddas genom att särskilda åtgärder avse-
ende deras livsmiljöer vidtas för att säkerställa deras överlevnad och
fortplantning inom det område där dc förekommer. Sådana åtgärder
måste också ta hänsyn till flyttande fåglar och samordnas i syfte att
åstadkomma en sammanhängande helhet.
För att förhindra att kommersiella intressen påverkar exploaterings-
nivån på ett sätt som kan vara skadligt är det nödvändigt att införa ett
generellt förbud mot saluförande och att begränsa alla undantag från för-
budet till att endast gälla sådana arter vars biologiska status medger detta,
med hänsyn tagen till de särskilda förhållanden som råder i de olika regi-
onerna.
På grund av deras höga populationsnivå, geografiska spridning och re-
produktionstakt inom gemenskapen som helhet får vissa arter jagas; detta
utgör en acceptabel exploatering. Där vissa begränsningar införs och re-
spekteras måste sådan jakt vara förenlig med att populationema av dessa
arter bibehålls på en tillfredsställande nivå.
Dc olika medel, arrangemang och metoder som används för storskalig
eller ickc-selektiv fångst eller storskaligt eller ickc-sclektivt dödande
samt jakt från vissa transportmedel måste förbjudas på grund av det stora
ingrepp som sådan användning eller jakt medför eller kan medföra i be-
stånden av dc fågelarter som berörs.
På grund av den betydelse som vissa speciella situationer kan ha bör
det finnas möjlighet att göra undantag på vissa villkor och under kom-
missionens övervakning.
Bevarandet av fåglar och särskilt flyttfåglar innebär fortfarande pro-
blem som kräver vetenskaplig forskning. Sådan forskning kommer också
att göra det möjligt att bedöma effektiviteten hos de åtgärder som vidta-
gits.
1 samråd med kommissionen bör uppmärksamhet ägnas åt att se till att
införandet av fågelarter som inte förekommer naturligt inom medlems-
staternas europeiska territorium inte skadar den lokala floran och faunan.
Kommissionen kommer vart tredje år att utarbeta och till medlemssta-
terna överlämna en sammanfattande rapport baserad på uppgifter från
medlemsstaterna om tillämpningen av nationella bestämmelser som in-
förts till följd av detta direktiv.
Det är nödvändigt att snabbt anpassa vissa bilagor till den tekniska och
vetenskapliga utvecklingen. För att underlätta införandet av de åtgärder
90
som krävs för detta skall ett förfarande fastställas för ett nära samarbete Prop. 2000/01:111
mellan medlemsstaterna och kommissionen i en Kommitté för anpass- Bilaga 2
ning till den tekniska och vetenskapliga utvecklingen.
Artikel 1
1. Detta direktiv behandlar bevarandet av samtliga fågelarter som natur-
ligt förekommer inom medlemsstaternas europeiska territorium på vilket
fördraget tillämpas. Det omfattar skydd, skötsel, förvaltning och kontroll
av dessa arter och fastställer regler för exploatering av dem.
2. Det skall gälla för fåglar samt för deras ägg, bon och livsmiljöer.
3. Detta direktiv skall inte gälla för Grönland.
Artikel 2
Medlemsstaterna skall, med beaktande även av ekonomiska krav och
rekreationsbehov, vidta de åtgärder som är nödvändiga för att bibehålla
populationen av de arter som avses i artikel 1 på en nivå som svarar sär-
skilt mot ekologiska, vetenskapliga och kulturella behov, eller för att
återupprätta populationen av dessa arter till denna nivå.
Artikel 3
1. Mot bakgrund av kravet i artikel 2 skall medlemsstaterna vidta de åt-
gärder som är nödvändiga för att skydda, bevara och återställa tillräckligt
varierande och stora livsmiljöer för samtliga de fågelarter som avses i
artikel 1.
2. Skyddet, bevarandet och återställandet av biotoper och livsmiljöer
skall i första hand innefatta följande åtgärder:
a) Att avsätta skyddade områden.
b) Att i enlighet med livsmiljöernas ekologiska behov vidta underhålls-
och skötselåtgärder inom och utanför de skyddade områdena.
c) Att återställa förstörda biotoper.
d) Att skapa nya biotoper.
Artikel 4
1. För de arter som anges i bilaga 1 skall särskilda åtgärder för beva-
rande av deras livsmiljö vidtas för att säkerställa deras överlevnad och
fortplantning inom det område där de förekommer.
I samband med detta skall hänsyn tas till
a) utrotningshotade arter,
b) arter som är känsliga för vissa förändringar i livsmiljön,
c) arter som anses som sällsynta på grund av att populationema är små
eller den lokala utbredningen begränsad,
91
d) andra arter som kräver speciell uppmärksamhet på grund av den sär- Prop. 2000/01:111
skilda karaktären hos deras livsmiljö. Bilaga 2
Vid utvärdering skall hänsyn tas till tendenser och variationer i popu-
lationsnivåcma.
Medlemsstaterna skall som särskilda skyddsområden i första hand
klassificera sådana områden som vad gäller antal och storlek är mest
lämpade för bevarandet av dessa arter, med hänsyn till arternas behov av
skydd inom det geografiska havs-och landområde som omfattas av detta
direktiv.
2. Med hänsyn till deras behov av skydd inom det geografiska havs- och
landområde som omfattas av detta direktiv, skall medlemsstaterna vidta
liknande åtgärder för regelbundet förekommande flyttfåglar som inte
anges i bilaga 1 med avseende på deras häcknings-, ruggnings- och över-
vintringsområden samt rastplatser längs deras färdväg. Medlemsstaterna
skall därvid lägga särskild vikt vid skyddet av våtmarker, i synnerhet
våtmarker av internationell betydelse.
3. Medlemsstaterna skall sända all relevant information till kommissio-
nen, så alt den kan ta lämpliga initiativ för att uppnå den samordning som
är nödvändig för att säkerställa att de områden som anges i punkterna 1
och 2 ovan bildar en sammanhängande helhet som uppfyller behovet av
skydd för dessa arter inom det geografiska havs- och landområde som
omfattas av detta direktiv.
4. Med avseende på de skyddsområden som avses i punkterna 1 och 2
ovan skall medlemsstaterna vidta lämpliga åtgärder för att undvika för-
orening och försämring av livsmiljöer samt störningar som påverkar
fåglarna, i den mån denna påverkan inte saknar betydelse för att uppnå
syftet med denna artikel. Medlemsstaterna skall även utanför dessa
skyddsområden sträva efter att undvika förorening och försämring av
livsmiljöer.
Artikel 5
Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 7 och 9 skall medlems-
staterna vidta nödvändiga åtgärder för att införa ett generellt system för
skydd av samtliga de fågelarter som avses i artikel 1, där särskilt följande
skall förbjudas
a) Att avsiktligt döda eller fånga sådana fåglar oavsett vilken metod
som används.
b) Alt avsiktligt förstöra eller skada deras bon och ägg eller bortföra
deras bon.
c) Att samla in fågelägg i naturen och behålla dessa, även om de är
tomma.
d) Att avsiktligt störa dessa fåglar, särskilt under deras häcknings- och
uppfödningsperiod, i den mån dessa störningar inte saknar betydelse för
att uppnå syftet med detta direktiv.
c) Att förvara fåglar av sådana arter som inte får jagas eller fångas.
92
Artikel 6
1. Utan att det påverkar tillämpningen av punkterna 2 och 3 skall med-
lemsstaterna, för samtliga de fågelarter som avses i artikel 1, förbjuda
försäljning, transport för försäljning, förvaring för försäljning och salu-
bjudande av levande eller döda fåglar och av lätt igenkännbara delar eller
derivat av sådana fåglar.
2. De verksamheter som anges i punkt 1 får inte förbjudas med avseende
på de fågelarter som anges i bilaga 3 del 1, under förutsättning att fåg-
larna på ett lagligt sätt har dödats eller fångats eller på annat lagligt sätt
förvärvats.
3. Medlemsstaterna får när det gäller de arter som anges i bilaga 3 del 2
inom sitt territorium tillåta de verksamheter som anges i punkt 1 och
fastställa vissa begränsningar för dessa, under förutsättning att fåglarna
på ett lagligt sätt har dödats eller fångats eller på annat lagligt sätt förvär-
vats.
Medlemsstater som önskar bevilja sådana tillstånd skall först samråda
med kommissionen för att tillsammans med denna undersöka huruvida
saluförande av exemplar av dessa arter skulle resultera i eller sannolikt
skulle kunna resultera i att populationsnivåema, den geografiska sprid-
ningen eller reproduktionen hos dessa arter hotas inom gemenskapen.
Om denna undersökning skulle visa att det tänkta tillståndet för någon av
de nämnda arterna enligt kommissionens uppfattning skulle resultera i ett
sådant hot eller skulle kunna resultera i ett sådant hot, skall kommissio-
nen till den berörda medlemsstaten lämna en motiverad rekommendation
som anger att den motsätter sig saluförande av arterna i fråga. Om kom-
missionen anser att det inte finns någon sådan risk skall den meddela den
berörda medlemsstaten detta.
Kommissionens rekommendation skall offentliggöras i Europeiska
gemenskapernas officiella tidning.
Medlemsstater som beviljar tillstånd enligt denna punkt skall regel-
bundet kontrollera att villkoren för beviljande av tillstånd uppfylls även
fortsättningsvis.
4. Kommissionen skall göra undersökningar av den biologiska statusen
hos de arter som anges i bilaga 3 del 3 och av de följder saluförande av
artema får för denna status.
Kommissionen skall senast fyra månader före utgången av den tidsfrist
som anges i artikel 18.1 i detta direktiv presentera en rapport och sina
förslag för den kommitté som anges i artikel 16, i syfte att besluta om
ifall dessa arter skall föras in i förteckningen i bilaga 3 del 2.
I avvaktan på ett sådant beslut får medlemsstaterna utan att det påver-
kar tillämpningen av punkt 3 tillämpa befintliga nationella bestämmelser
på dessa arter.
Artikel 7
1. De arter som anges i bilaga 2 får med hänsyn tagen till deras popula-
tionsnivå, geografiska spridning och reproduktion inom gemenskapen
Prop. 2000/01:111
Bilaga 2
93
jagas i enlighet med nationell lagstiftning. Medlemsstaterna skall säker- Prop. 2000/01:111
ställa all jakten på dessa arter inte äventyrar ansträngningarna att bevara Bilaga 2
arterna i deras utbredningsområde.
2. De arter som anges i bilaga 2 del 1 får jagas i det geografiska havs-
och landområde som omfattas av detta direktiv.
3. De arter som anges i bilaga 2 del 2 får endast jagas i de medlemsstater
beträffande vilka detta markerats i den bilagan.
4. Medlemsstaterna skall säkerställa att jakt, även falkenering om sådan
bedrivs, som äger rum i enlighet med gällande nationella bestämmelser,
överenstämmer med principerna om ett förnuftigt utnyttjande och en
ekologiskt balanserad kontroll av de berörda fågelarterna och är förenlig
med de åtgärder som vidtas enligt artikel 2 med avseende på populatio-
nen av dessa arter, särskilt flyttfåglar. Dc skall särskilt se till att de arter
på vilka jaktlagstiftning tillämpas inte jagas under uppfödningssäsongen
eller under häckningens olika stadier. Beträffande flyttfåglar skall med-
lemsstaterna särskilt se till att dc arter som berörs av jaktbestämmelser
inte jagas under häckningen eller under återvändandet till häcknings-
platserna. Medlemsstaterna skall till kommissionen lämna all relevant
information om den praktiska tillämpningen av sina gällande jaktbe-
stämmelser.
Artikel 8
1. Vid jakt, fångst och dödande av fåglar enligt detta direktiv skall med-
lemsstaterna förbjuda användningen av alla medel, arrangemang eller
metoder som används för storskalig eller icke-selektiv fångst eller dö-
dande av fåglar eller som kan orsaka lokal utrotning av en art, särskilt
användningen av de som anges i bilaga 4 a.
2. Vidare skall medlemsstaterna förbjuda all jakt från de transportmedel
som anges i bilaga 4 b under de förhållanden som anges i den bilagan.
Artikel 9
1. Medlemsstaterna får, om det inte finns någon annan lämplig lösning,
medge undantag från bestämmelserna i artiklarna 5, 6, 7 och 8 av följ-
ande anledningar:
a)
- hänsyn till människors hälsa och säkerhet.
- hänsyn till flygsäkerheten.
- för att förhindra allvarlig skada på gröda, boskap, skog, fiske och
vatten.
- för att skydda flora och fauna.
b) För forsknings- och utbildningsändamål, för åtcrinplantcring och
återinförsel och för den uppfödning som krävs för delta.
94
c) För att under strängt kontrollerade förhållanden och på selektiv Prop. 2000/01:111
grund tillåta fångst, hållande i fångenskap eller annan förnuftig använd- Bilaga 2
ning av vissa fåglar i litet antal.
2. I undantagen skall anges
- vilka arter som berörs av undantagen,
- vilka medel, arrangemang eller metoder som tillåts vid fångst eller
dödande,
- villkoren vad gäller risker samt för vilka tider och områden dessa
undantag får tillåtas,
-den myndighet som har befogenhet att förklara att de föreskrivna
villkoren är uppfyllda och att besluta om vilka medel, arrangemang och
metoder som får användas, inom vilka gränser och av vem,
- den kontroll som kommer att ske.
3. Varje år skall medlemsstaterna till kommissionen lämna en rapport
om genomförandet av denna artikel.
4. På grundval av den information som finns tillgänglig för kommissio-
nen och särskilt den information som erhållits enligt punkt 3, skall kom-
missionen alltid säkerställa att följderna av dessa undantag inte är oför-
enliga med detta direktiv. Den skall vidta lämpliga åtgärder i detta syfte.
Artikel 10
1. Medlemsstaterna skall uppmuntra sådan forskning och sådant arbete
som krävs som grund för skydd, skötsel och utnyttjande av populatio-
nema av alla fågelarter som avses i artikel 1.
2. Särskild uppmärksamhet skall ägnas åt forskning och arbete inom de
ämnesområden som anges i bilaga 5. Medlemsstaterna skall lämna all
information som är nödvändig till kommissionen för att möjliggöra för
den att vidta lämpliga åtgärder för samordning av den forskning och det
arbete som åsyftas i denna artikel.
Artikel 11
Medlemsstaterna skall se till att införandet av fågelarter som inte före-
kommer naturligt i vilt tillstånd inom medlemsstaternas europeiska terri-
torium inte skadar den lokala floran och faunan. I detta sammanhang
skall de samråda med kommissionen.
Artikel 12
1. Medlemsstaterna skall vart tredje år, med början dagen för utgången
av den tidsfrist som anges i artikel 18.1, lämna en rapport till kommis-
sionen om genomförandet av nationella bestämmelser som antagits i en-
lighet med den artikeln.
95
2. Kommissionen skall vart tredje år utarbeta cn sammansatt rapport ba- Prop. 2000/01:111
serad på de uppgifter som avses i punkt 1. Den del av utkastet till denna Bilaga 2
rapport som omfattar de uppgifter som tillhandahållits av en medlemsstat
skall vidarebefordras till myndigheterna i den berörda medlemsstaten för
granskning. Slutversionen av rapporten skall vidarebefordras till med-
lemsstaterna.
Artikel 13
Genomförandet av dc åtgärder som vidtas i enlighet med detta direktiv
får inte leda till en försämring av den nuvarande situationen beträffande
bevarandet av de fågelarter som avses i artikel 1.
Artikel 14
Medlemsstaterna får införa strängare skyddsåtgärder än de som före-
skrivs i detta direktiv.
Artikel 15
De ändringar som är nödvändiga för att anpassa bilagorna 1 och 5 i detta
direktiv till den tekniska och vetenskapliga utvecklingen och dc änd-
ringar som avses i artikel 6.4 andra stycket skall antas i enlighet med det
förfarande som fastställs i artikel 17.
Artikel 16
1. För de ändringar som avses i artikel 15 i detta direktiv inrättas härmed
en Kommitté för anpassning till den tekniska och vetenskapliga utveck-
lingen (nedan kallad "kommittén"). Den skall bestå av företrädare för
medlemsstaterna och ha en företrädare för kommissionen som ordfö-
rande.
2. Kommittén skall själv fastställa sin arbetsordning.
Artikel 17
1. När förfarandet i denna artikel skall tillämpas, skall ordföranden hän-
skjuta ärendet till kommittén, antingen på eget initiativ eller på begäran
av företrädaren för en medlemsstat.
2. Kommissionens företrädare skall förelägga kommittén ett förslag till
åtgärder. Kommittén skall yttra sig över förslaget inom den tid som ord-
föranden bestämmer med hänsyn till hur brådskande frågan är. Den skall
fatta sitt beslut med en majoritet på 41 röster, varvid medlemsstaternas
röster skall vägas enligt fördragets artikel 148.2. Ordföranden får inte
rösta.
96
3. Prop. 2000/01:111
a) Kommissionen skall själv anta förslaget om det är förenligt med Bilaga 2
kommitténs yttrande.
b) Om förslaget inte är förenligt med kommitténs yttrande eller om
inget yttrande avges, skall kommissionen utan dröjsmål föreslå rådet
vilka åtgärder som skall vidtas. Rådet skall fatta sitt beslut med kvalifice-
rad majoritet.
c) Om rådet inte har fattat något beslut inom tre månader från det att
förslaget mottagits, skall kommissionen själv besluta att de föreslagna
åtgärderna skall vidtas.
Artikel 18
1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar
som är nödvändiga för att följa detta direktiv inom två år efter dagen för
anmälan. De skall genast underrätta kommissionen om detta.
2. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texterna till cen-
trala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område
som omfattas av detta direktiv.
Artikel 19
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i Luxemburg den 2 april 1979.
På rådets vägnar
J. FRANQOIS-PONCET
Ordförande
97
4 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 111
Uppdraget avser att undersöka vilka ändringar i den svenska lagtexten
som behövs för att Sverige skall uppfylla sina förpliktelser enligt direktiv
79/409/EEG om bevarande av vilda fåglar och direktiv 92/43/EEG om
bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (fågeldirektivet resp,
art- och habitatdirektivet). Den omedelbara anledningen är vissa anmärk-
ningar från Europeiska gemenskapernas kommission angående genom-
förandet av direktiven i svensk rätt. De rör endast till mindre del det sak-
liga innehållet i den svenska lagstiftningen; väsentligen avser de den lag-
stiftningsteknik som använts i miljöbalken (MB) och andra aktuella för-
fattningar. Enligt kommissionen skulle de nuvarande reglerna inte ge
tillräckliga garantier för att direktiven genomförs.
Förslaget i promemorian siktar till att snarast anpassa lagstiftningen
efter direktiven med så små ingrepp som möjligt i det nuvarande regel-
systemet, i avvaktan på resultatet av den pågående allmänna översynen
av MB.
Till en början behandlas reglerna i MB om skydd för särskilda skydds-
och bevarandeområden (7 kap. 28 och 29 §§). De avser att genomföra
direktivens bestämmelser om skydd för arter och livsmiljöer på sådana
områden. Någon särskild skyddsform föreskrivs dock inte för områdena,
utan i stället har man vid lagstiftningen utgått från att bestämmelser i MB
i övrigt och i annan lagstiftning skall användas för skyddet. Enligt kom-
missionen innebär inte dessa regler något tillfredsställande skydd mot
planer och projekt som berör miljön på de aktuella områdena.
Också dc nu föreslagna bestämmelserna om särskilda skydds- och be-
varandeområden utgår från att områdena redan har skyddats genom andra
regler. Man bör emellertid i lagen slå fast vilket minimiskydd som under
alla förhållanden skall gälla. I enlighet med art- och habitatdirektivet
föreslås nu ett principiellt förbud i 7 kap. 29 § mot verksamheter och
åtgärder som kan befaras varaktigt skada områdets naturvärden eller
medföra störningar av betydelse på området; sådana verksamheter och
åtgärder skall bara tillåtas om de framstår som nödvändiga på grund av
ett väsentligt allmänt intresse, och i så fall efter en prövning av reger-
ingen. Detta skall gälla både beslut om tillstånd i särskilda fall och plan-
beslut om markanvändning, ifall följder av det angivna slaget kan befa-
ras. I samband med beslutet måste förlorade miljövärden kompenseras
genom förbättring av miljö på annat håll eller genom att annan jämförlig
mark skyddas. Enligt en ny 7 kap. 29 a § skall dessutom tillsynsmyndig-
heten vidta lämpliga åtgärder för att förhindra skada på områdenas natur-
värden och störningar av betydelse. I samma syfte har vissa tillägg före-
slagits i 12 kap. 6 §, som bl.a. kräver samråd med myndigheten i sådana
fall.
1 fråga om tilltänkta skydds- och bevarandeområden innehåller MB en
särskild regel i 7 kap. 27 § om skyddsvärda områden uppförda på cn sär-
skild förteckning; dessa skall prioriteras i det fortsatta skyddsarbetet.
Kommissionen har anmärkt att förtecknandet inte i och för sig medför
något skydd för miljön på området i fråga. Av sådana skäl föreslås att i
paragrafen tas in cn regel som innebär att ett principiellt förbud att på-
Prop. 2000/01:111
Bilaga 3
98
verka miljön inträder redan när området förs in på förteckningen och att
länsstyrelsen omedelbart därpå skall ta upp frågan om interimistiskt be-
slut beträffande området enligt 7 kap. 24 § MB - något som enligt en
övergångsregel skall gälla även beträffande förtecknade områden som
vid lagstiftningens ikraftträdande saknar skydd. - Också dessa blivande
skydds- och bevarandeområden omfattas av den föreslagna regeln i 7
kap. 29 §.
En liknande reglering föreslås enligt promemorian så snart ett bilateralt
samråd inleds rörande skydd för en prioriterad livsmiljö eller art; det
aktuella området skall omedelbart uppföras på förteckningen och få ett
skydd i enlighet härmed.
Bestämmelsen i 7 kap. 29 § MB skall bli tillämplig även när en dom-
stol eller myndighet med stöd av andra lagar meddelar tillstånds- eller
planbeslut av det angivna slaget. Detta föreslås för tydlighetens skull bli
föreskrivet både i en ny bestämmelse i 1 kap. 2 § andra stycket MB och
genom vissa tillägg i de aktuella lagarna. Bl.a. skall i plan- och bygg-
lagen tas in regler om att 7 kap. 29 § MB skall tillämpas vid planeringen.
Beträffande förtecknade områden tar förslaget upp en ny regel i 31
kap. 4 §, som ger ägaren till ett förtecknat område möjlighet till ersätt-
ning när han drabbas av ett förbud att påverka områdets miljö.
I promemorian föreslås vidare - förutom några följdändringar i MB
och förordningen (1998:1252) om områdeskydd enligt miljöbalken-
vissa preciseringar av reglerna i artskyddsförordningen och i jaktlagstift-
ningen. Genom ändringar framträder deras överensstämmelse med de
båda direktiven på ett tydligare sätt. Den sakliga skillnaden mot nuva-
rande reglering blir däremot inte stor.
Bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 juli 2001.
Prop. 2000/01:111
Bilaga 3
99
Prop. 2000/01:111
Bilaga 4
Härigenom föreskrivs i fråga om miljöbalken
dels att 1 kap. 2 §, 7 kap. 27-29 §§, 12 kap. 6 §, 16 kap. 5 och 9 §§, 26
kap. 1 §, 29 kap. 8 § samt 31 kap. 4 § skall ha följande lydelse,
dels att det i balken skall föras in en ny paragraf, 7 kap. 29 a § av
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2§
Bestämmelserna i 3 och 4 kap. skall tillämpas endast vid prövning av
frågor enligt 7 kap., tillståndsprövning av sådan verksamhet som är till-
ståndspliktig enligt 9, 11 och 12 kap. och vid regeringens tillåtlighets-
prövning enligt 17 kap. samt enligt vad som är föreskrivet i luftfartslagen
(1957:297), lagen (1966:314) om kontinentalsockeln, väglagen
(1971:948), lagen (1978:160) om vissa rörledningar, lagen (1983:293)
om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled och allmän
hamn, lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter, plan- och bygglagen
(1987:10), minerallagcn (1991:45), lagen (1992:1140) om Sveriges eko-
nomiska zon, lagen (1995:1649) om byggande av järnväg och ellagen
(1997:857).
Bestämmelserna i 7 kap. 29 §
tillämpas vid prövning av frågor
om tillstånd, dispens eller plan-
läggning enligt luftfartslagen
(1957:297), lagen (1966:314) om
kontinentalsockeln, renäringsla-
gen (1971:437), väglagen
(1971:948), ledningsrättslagen
(1973:1144), anläggningslagen
(1973:1149), lagen (1978:160) om
vissa rörledningar, skogsvårdsla-
gen (1979:429), lagen (1983:293)
om inrättande, utvidgning och
avlysning av allmän farled och
allmän hamn, lagen (1984:3) om
kärnteknisk verksamhet, lagen
(1985:620) om vissa torvfyndig-
heter, plan- och bygglagen
(1987:10), jaktlagen (1987:259),
lagen (1988:950) om kulturmin-
nen m.m., minerallagen (1991:45),
fiskelagen (1993:787), lagen
100
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse Prop. 2000/01:111
(1995:1649) om byggande av Bilaga 4
järnväg, ellagen (1997:857), la-
gen (1998:812) med särskilda be-
stämmelser om vattenverksamhet
och föreskrifter utfärdade med
stöd i dessa lagar.
27 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall fort-
löpande föra en förteckning över naturområden som bör beredas skydd i
enlighet med internationella åtaganden eller nationella mål om skydd av
sådana områden. Av förteckningen skall det framgå vilket internationellt
åtagande eller nationellt mål som har föranlett att området har tagits upp i
förteckningen.
Ett område som tagits upp i När ett område som skall skyd-
förteckningen skall prioriteras i das på grund av ett internationellt
det fortsatta skyddsarbetet. åtagande har tagits upp i förteck-
ningen skall länsstyrelsen i länet
så snart som möjligt meddela be-
slut enligt 24 § beträffande områ-
det och utreda hur det slutgiltigt
bör skyddas. Före länsstyrelsens
beslut får inga åtgärder vidtas
som påverkar områdets miljö utan
sådant tillstånd som anges i 29 §
andra stycket.
28 §
Regeringen får förklara ett naturområde som särskilt skyddsområde om
området enligt rådets direktiv 79/409/EEG av den 2 april 1979 om beva-
rande av vilda fåglar, senast ändrat genom kommissionens direktiv
97/49/EG är särskilt betydelsefullt för skyddet av sådana fåglar.
Ett område som av Europeiska gemenskapernas kommission har utpe-
kats som ett område av intresse för gemenskapen skall av regeringen för-
klaras som särskilt bevarandeområde enligt rådets direktiv 92/43/EEG av
den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter,
senast ändrat genom rådets direktiv 97/62/EG.
Ett särskilt skydds- eller beva-
randeområde skall vara skyddat
mot skadlig inverkan på miljön
enligt regler i miljöbalken eller i
andra författningar.
Regeringen får efter samråd med kommissionen upphäva en förklaring
enligt första eller andra stycket, om områdets naturvärden inte längre
motiverar en sådan förklaring.
101
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 2000/01:111
Bilaga 4
29§
För ett område som förklarats
som särskilt skyddsområde eller
särskilt bevarandeområde får be-
slut om helt eller delvis upphäv-
ande av områdesskydd, om dis-
pens från skyddsföreskrifter eller
om tillstånd enligt sådana före-
skrifter inte meddelas utan reger-
ingens tillåtelse.
Detta gäller inte beslut om dis-
pens eller tillstånd, om det är up-
penbart att verksamheten inte
kommer att orsaka mer än obe-
tydlig skada på områdets natur-
värden.
Beträffande särskilda skydds-
och bevarandeområden och andra
områden som anges i 27 § andra
stycket får en verksamhet eller åt-
gärd, som ensam eller tillsammans
med andra pågående eller plane-
rade verksamheter eller åtgärder
kan befaras varaktigt skada områ-
dets naturvärden eller medföra
störningar av betydelse på områ-
det, bedrivas eller vidtas endast
om den framstår som nödvändig
på grund av ett väsentligt allmänt
intresse.
Ett beslut om tillstånd, godkän-
nande eller dispens for en verk-
samhet eller åtgärd som avses i
första stycket får endast meddelas
med regeringens tillåtelse. Det-
samma gäller ett planbeslut för
markanvändning som kan befaras
få sådana följder som anges där.
Innehåller området en prioriterad
typ av livsmiljö eller en priorite-
rad art, får vid regeringens be-
dömning endast beaktas männi-
skors hälsa, den allmänna säker-
heten, skyddet för miljön och, efter
yttrande av Europeiska kommis-
sionen, andra förhållanden av
synnerlig betydelse från allmän
synpunkt.
Om ett beslut meddelas enligt
andra stycket skall på sökandens
bekostnad förlorade miljövärden
kompenseras genom åtgärder på
samma eller annat område eller,
om detta inte är möjligt, genom att
annan jämförlig mark skyddas.
102
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 2000/01:111
Bilaga 4
29a§
I fråga om särskilda skydds- och
bevarandeområden och andra om-
råden som anges i 27 § andra
stycket skall tillsynsmyndigheten
vidta lämpliga åtgärder för att
förhindra skada på områdets na-
turvärden och störningar av bety-
delse.
12 kap.
Kan en verksamhet eller en åt-
gärd som inte omfattas av till-
stånds- eller anmälningsplikt en-
ligt andra bestämmelser i denna
balk komma att väsentligt ändra
naturmiljön, skall anmälan för
samråd göras hos den myndighet
som utövar tillsynen enligt be-
stämmelser i 26 kap. eller be-
stämmelser som har meddelats
med stöd av samma kapitel.
Regeringen eller den myndighet
dela föreskrifter om att det inom la
Kan en verksamhet eller en åt-
gärd som inte omfattas av till-
stånds- eller anmälningsplikt en-
ligt andra bestämmelser i denna
balk komma att väsentligt ändra
naturmiljön, skall anmälan för
samråd göras hos den myndighet
som utövar tillsynen enligt be-
stämmelser i 26 kap. eller be-
stämmelser som har meddelats
med stöd av samma kapitel. Det-
samma gäller om en sådan verk-
samhet eller åtgärd annars kan
påverka miljön i ett särskilt
skydds- eller bevarandeområde
eller ett annat område som anges i
7 kap. 27 § andra stycket.
>m regeringen bestämmer får med-
et eller en del av landet alltid skall
göras en anmälan för samråd i fraga om särskilda slag av verksamheter
eller åtgärder som kan medföra skada på naturmiljön. Regeringen eller
den myndighet som regeringen bestämmer får också meddela föreskrifter
om vilka uppgifter en anmälan skall innehålla.
Verksamhet eller åtgärd som skall anmälas för samråd får påbörjas ti-
digast sex veckor efter det att anmälan har gjorts, om inte tillsynsmyn-
digheten medger något annat.
Den myndighet som avses i för-
sta stycket får förelägga den an-
mälningsskyldige att vidta de åt-
gärder som behövs för att begrän-
sa eller motverka skada på natur-
miljön. Om sådana åtgärder inte är
tillräckliga och det är nödvändigt
för skyddet av naturmiljön, får
Den myndighet som avses i för-
sta stycket får förelägga den an-
mälningsskyldige att vidta de åt-
gärder som behövs för att be-
gränsa eller motverka skada på
naturmiljön. Om sådana åtgärder
inte är tillräckliga och det är nöd-
vändigt för skyddet av naturmil-
103
Nuvarande lydelse
myndigheten förbjuda verksam-
heten. Bestämmelser om rätt till
ersättning vid ett sådant förelägg-
ande eller förbud finns i 31 kap.
Föreslagen lydelse Prop. 2000/01:111
jön, får myndigheten förbjuda ®’^a8a 4
verksamheten. Ett sådant föreläg-
gande eller förbud skall alltid
meddelas om en verksamhet eller
åtgärd kan varaktigt skada natur-
värdena på ett särskilt skydds-
eller bevarandeområde eller ett
annat område som anges i 7 kap.
27 § andra stycket eller medföra
störningar av betydelse på områ-
det. Bestämmelser om rätt till er-
sättning vid ett sådant förelägg-
ande eller förbud finns i 31 kap.
16 kap.
Tillstånd, godkännande eller dispens får inte meddelas för en ny verk-
samhet som medverkar till att en miljökvalitetsnorm överträds. Verk-
samheten får dock tillåtas, om vcrksamhetsutövaren vidtar sådana åtgär-
der att olägenheterna från annan verksamhet upphör eller minskar så att
möjligheterna att uppfylla miljökvalitetsnormen ökar i inte obetydlig ut-
sträckning.
Bestämmelser om tillstånd, god-
kännande och dispens beträffande
särskilda skydds- eller bevarande-
områden eller andra områden som
anges i 7 kap. 27 § finns i 7 kap.
29 §.
Tillstånd eller dispens och upphävande av tillstånd eller dispens får
förenas med skyldighet att utföra eller bekosta
1. särskild undersökning av berört område,
2. särskilda åtgärder för att bevara berört område, och
3. särskilda åtgärder för att kompensera det intrång i allmänna intres-
sen som verksamheten medför.
Bestämmelser om kompensation
vid vissa beslut rörande skyddade
områden finns i 7 kap. 7 och
29 §§.
Denna paragraf innebär inte någon inskränkning av en cfterbehand-
lingsansvarigs skyldigheter enligt 10 kap.
104
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 2000/01:111
Bilaga 4
1 §
Tillsynen skall säkerställa syftet med denna balk och föreskrifter som
har meddelats med stöd av balken.
Tillsynsmyndigheten skall för
detta ändamål i nödvändig ut-
sträckning kontrollera efterlevna-
den av miljöbalken samt före-
skrifter, domar och andra beslut
som har meddelats med stöd av
balken samt vidta de åtgärder som
behövs för att åstadkomma rätt-
else.
Tillsynsmyndigheten skall för
detta ändamål i nödvändig ut-
sträckning kontrollera efterlevna-
den av miljöbalken samt före-
skrifter, domar och andra beslut
som har meddelats med stöd av
balken samt vidta de åtgärder som
behövs för att åstadkomma rätt-
else. / fråga om särskilda skydds-
och bevarande områden och andra
områden som anges i 7 kap. 27 §
skall tillsynsmyndigheten övervaka
att verksamheter och åtgärder som
avses i 12 kap: 6 § första stycket
inte bedrivas eller vidtas utan att
anmälan sker.
Tillsynsmyndigheten skall dessutom, genom rådgivning, information
och liknande verksamhet, skapa förutsättningar för att balkens ändamål
skall kunna tillgodoses.
8§
Till böter eller fängelse i högst två år döms den som med uppsåt eller
av oaktsamhet bryter mot
1. föreskrift för totalförsvaret meddelad med stöd av 1 kap. 5 §, om
överträdelse av den lagbestämmelse från vilken avvikelse har föreskrivits
är straffbelagd,
2. i beslut om naturreservat eller kulturreservat angivna inskränkningar
i rätten att använda mark enligt 7 kap. 5 § andra eller tredje stycket,
3. förbud att bedriva verksamhet eller vidta åtgärder inom biotop-
skyddsområde enligt 7 kap. 11 §,
4. föreskrifter som behövs för särskilt skydd för djur eller växter enligt
7 kap. 12 §,
5. förbud att inom strandskyddsområde uppföra ny byggnad eller vidta
annan åtgärd i strid mot 7 kap. 16 §,
6. föreskrifter om försiktighetsmått inom miljöskyddsområde medde-
lade med stöd av 7 kap. 20 §,
7. föreskrifter om inskränkning inom vattenskyddsområde meddelade
med stöd av 7 kap. 22 §,
105
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
8. interimistiskt förbud enligt 7 8. interimistiskt förbud enligt 7
kap. 24 § första stycket, kap. 24 § första stycket eller för-
bud enligt 7 kap. 27 § andra
stycket,
9. föreskrifter om förbud till skydd för djur- och växtarter meddelade
med stöd av 8 kap. 1 eller 2 §,
10. föreskrifter om förbud eller föreskrifter om särskilda villkor för att
sätta ut djur- eller växtarter meddelade med stöd av 8 kap. 3 §,
11. föreskrifter meddelade med stöd av 8 kap. 4 § genom att ta sådan
befattning med djur, växter, ägg, rom, bon eller produkter av djur eller
växter som strider mot cn sådan föreskrift eller mot ett villkor i beslut i
enskilt fall,
12. föreskrifter eller beslut om förbud mot utsläpp av avloppsvatten
m.m. meddelade med stöd av 9 kap. 4 §,
13. föreskrifter om försiktighetsmått vid miljöfarlig verksamhet med-
delade med stöd av 9 kap. 5 §,
14. inskränkningar, villkor eller anmälningsskyldighet föreskrivna be-
träffande miljöriskområde enligt 10 kap. 12 §,
15. skyldighet att underhålla en vattenanläggning enligt 11 kap. 17 §
första stycket eller 20 § första stycket eller 21 § första stycket,
16. förbud att påbörja en verksamhet enligt 12 kap. 6 § tredje stycket,
17. förbud till skydd för naturmiljön enligt 12 kap. 6 § fjärde stycket,
18. särskilda föreskrifter om utredning och försiktighetsmått vid gen-
teknisk verksamhet meddelade med stöd av 13 kap. 8 eller 11 §,
19. förbud att sprida bekämpningsmedel från luftfartyg enligt 14 kap.
18 § andra stycket,
20. förbud att sprida bekämpningsmedel mot lövsly enligt 14 kap. 19 §
första stycket,
21. föreskrifter som avser förbränning, handel, överlåtelse eller införsel
av bränslen meddelade med stöd av 14 kap. 21 §,
21a. förbud att saluföra bensin eller dicsclbrännolja enligt 14 kap.
22 §,
22. föreskrifter i fråga om hantering, införsel eller utförsel av kemiska
produkter eller biotekniska organismer meddelade med stöd av 14 kap.
24 §,
23. förbud att hantera, föra in eller föra ut kemisk produkt eller biotek-
nisk organism enligt 14 kap. 25 §,
24. förbud mot dumpning eller förbränning av avfall enligt 15 kap.
31 §,
25. skyldighet att göra anmälan eller lämna uppgifter enligt rådets för-
ordning (EEG) nr 2455/92 av den 23 juli 1992 om export och import av
vissa farliga kemikalier, senast ändrat genom kommissionens förordning
(EG) nr 237/97 av den 27 juni 1997 eller att lämna uppgifter enligt rådets
förordning (EEG) nr 793/93 av den 23 mars 1993 om bedömning och
kontroll av risker med existerande ämnen,
26. förbud eller skyldighet att lämna uppgifter enligt rådets förordning
(EG) nr 3093/94 av den 15 december 1994 om ämnen som bryter ned
ozonskiktet,
Prop. 2000/01:111
Bilaga 4
106
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
27. bestämmelser om transport och därigenom transporterar avfall i
strid mot rådets förordning (EEG) nr 259/93 av den 1 februari 1993 om
övervakning och kontroll av avfallstransporter inom, till och från Euro-
peiska gemenskapen, senast ändrat genom rådets förordning (EG) nr
120/97 av den 20 januari 1997,
28. en bestämmelse eller mot villkor i beslut i enskilt fall som medde-
lats med stöd av rådets förordning (EG) nr 338/97 av den 9 december
1996 om skyddet av arter av vilda djur och växter genom kontroll av
handeln med dem, senast ändrat genom rådets förordning (EG) nr 938/97
av den 26 maj 1997 såvitt avser import till Sverige, export och reexport
från Sverige, handel med artificiellt förökade växter, transport och tran-
sitering eller köp, försäljning och annan kommersiell åtgärd.
För försök till brott mot första stycket 24 döms till ansvar enligt 23
kap. brottsbalken.
Till ansvar enligt första eller andra stycket döms inte, om ansvar kan
ådömas enligt 1 eller 2 §.
Prop. 2000/01:111
Bilaga 4
4§
Fastighetsägaren har rätt till ersättning på grund av beslut som innebär
att mark tas i anspråk eller att pågående markanvändning inom berörd del
av en fastighet avsevärt försvåras, om beslutet gäller
1. föreskrifter enligt 7 kap. 3 § om åtgärder och inskränkningar som rör
nationalparker,
2. föreskrifter enligt 7 kap. 5, 6 eller 9 § om åtgärder och inskränk-
ningar som rör naturreservat och kulturreservat,
3. förbud eller beslut att inte medge dispens enligt 7 kap. 11 § andra
stycket inom biotopskyddsområde,
4. föreskrifter enligt 7 kap. 22 §
om åtgärder och inskränkningar
som rör vattenskyddsområden,
eller
5. förelägganden eller förbud
enligt 12 kap. 6 § fjärde stycket
som rör viss verksamhet.
En föreskrift enligt 7 kap. 3 § oi
björn, lo, varg, järv, älg eller öm mi
4. föreskrifter enligt 7 kap. 22 §
om åtgärder och inskränkningar
som rör vattenskyddsområden,
5. förtecknande av naturområde
som medför förbud att påverka
områdets miljö enligt 7 kap. 27 §
andra stycket, eller
6. förelägganden eller förbud
enligt 12 kap. 6 § fjärde stycket
som rör viss verksamhet.
begränsning av rätten till jakt efter
för inte rätt till ersättning.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
2. Om ett område som på grund av ett internationellt åtagande har
förtecknats enligt 7 kap. 27 § första stycket inte är skyddat enligt 7 kap.
vid lagens ikraftträdande, tillämpas 7 kap. 27 § andra stycket i fråga om
området.
107
Prop. 2000/01:111
Bilaga 4
Härigenom föreskrivs att 6 kap. 5 § luftfartslagen (1957:297) 39 skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5§40
Tillstånd får beviljas bara om hinder inte möter av hänsyn till det all-
männa. Vid prövningen skall hänsyn, förutom till annat, tas till markför-
hållandena, till störningar som kan uppkomma för omgivningen och till
totalförsvaret. Vidare skall hänsyn tas till sökandens tekniska och eko-
nomiska förutsättningar att driva flygplatsen.
Avser prövningen inrättandet av en flygplats som skall kunna använ-
das under instrumentväderförhållanden (trafikflygplats), utbyggnad av en
flygplats till trafikflygplats eller ombyggnad av cn trafikflygplats, skall
prövningen omfatta även investeringens lönsamhet och dess inverkan på
andra flygplatser i regionen.
Vid tillståndsprövning skall 3 Vid tillståndsprövning skall 3
och 4 kap., 5 kap. 3 § och 16 kap. och 4 kap., 5 kap. 3 §, 7 kap. 29 §
5 § miljöbalken tillämpas. och 16 kap. 5§ miljöbalken
tillämpas.
Tillstånd får inte meddelas i strid mot en detaljplan eller områdesbe-
stämmelser. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas,
får dock mindre avvikelser göras.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
” Lagen omtryckt 1986:166.
40 Senaste lydelse 1998:818.
108
Prop. 2000/01:111
Bilaga 4
Härigenom föreskrivs att 3 a § lagen (1966:314) om kontinentalsock-
eln skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Vid prövning av tillstånd att ut-
forska kontinentalsockeln eller att
utvinna naturtillgångar från den
tillämpas 2 kap., 5 kap. 3 §, 7 kap.
29 § och 16 kap. 5 § miljöbalken.
3 a §41
Vid prövning av tillstånd att ut-
forska kontinentalsockeln eller att
utvinna naturtillgångar från den
tillämpas 2 kap., 5 kap. 3 § och 16
kap. 5 § miljöbalken.
Vid prövning av tillstånd att utvinna naturtillgångar från kontinental-
sockeln tillämpas dessutom 3 och 4 kap. miljöbalken.
En miljökonsekvensbeskrivning skall ingå i en ansökan om tillstånd att
genom borrning eller sprängning utforska kontinental sockeln eller att
utvinna naturtillgångar från den. I fråga om förfarandet, kraven på miljö-
konsekvensbeskrivningar samt planer och planeringsunderlag gäller
6 kap. miljöbalken.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
41 Senaste lydelse 1998:819.
109
Härigenom föreskrivs att 65 a § rcnnäringslagen (1971:437)42 skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 2000/01:111
Bilaga 4
Rennäringen skall bedrivas med bevarande av naturbetesmarkemas
långsiktiga produktionsförmåga så att dessa ger en uthålligt god avkast-
ning samtidigt som den biologiska mångfalden behålls.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-
dela föreskrifter om den hänsyn som vid renskötsel skall tas till naturvår-
dens och kulturmiljövårdens intressen. Föreskrifterna får dock inte vara
så ingripande att pågående markanvändning avsevärt försvåras.
Länsstyrelsen får meddela de förelägganden eller förbud som behövs
för att föreskrifter som har meddelats med stöd av andra stycket skall
efterlevas.
Föreläggande eller förbud får meddelas först sedan det har visat sig att
länsstyrelsens råd inte har följts. I brådskande fall eller när det annars
finns särskilda skäl, får länsstyrelsen dock omedelbart meddela förelägg-
anden eller förbud.
I beslut om föreläggande eller förbud får länsstyrelsen sätta ut vite.
Vid prövning enligt andra eller
tredje stycket skall 7 kap. 29 §
miljöbalken tillämpas.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
42 Lagen omtryckt 1993:36.
45 Senaste lydelse 1996:1553.
110
Härigenom föreskrivs att 3 a § väglagen (1971:948) skall ha följande
lydelse.
Prop. 2000/01:111
Bilaga 4
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Vid prövning av ärenden enligt
denna lag skall 2-4 kap., 5 kap.
3 § och 16 kap. 5 § miljöbalken
tillämpas. Upprättande av arbets-
plan enligt denna lag skall därvid
jämställas med meddelande av till-
stånd enligt miljöbalken.
Vid prövning av ärenden enligt
denna lag skall 2-4 kap., 5 kap.
3 §, 7 kap. 29 § och 16 kap. 5 §
miljöbalken tillämpas. Upprätt-
ande av arbetsplan enligt denna
lag skall därvid jämställas med
meddelande av tillstånd enligt
miljöbalken.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
Senaste lydelse 1998:832.
111
Prop. 2000/01:111
Bilaga 4
Härigenom föreskrivs att 8 § ledningsrättslagen (1973:1144) skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Inom område med detaljplan, fastighetsplan eller områdesbestämmel-
ser får cn ledningsrätt inte upplåtas i strid mot planen eller bestämmel-
serna. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får
dock mindre avvikelser göras.
Gäller naturvårdsföreskrifter eller andra särskilda bestämmelser för
marks bebyggande eller användning än som avses t första stycket, skall
ledningsrätt upplåtas så, att syftet med bestämmelserna inte motverkas.
Om det finns särskilda skäl, får
på begäran av lantmäterimyndig-
heten medges undantag från be-
stämmelser som avses i andra
Om det finns särskilda skäl, får
på begäran av lantmäterimyndig-
heten medges undantag från be-
stämmelser som avses i andra
stycket. Frågor om undantag prö-
vas av länsstyrelsen eller efter
dess förordnande av kommunal
myndighet. Vid prövningen skall 7
kap. 29 § miljöbalken tillämpas.
stycket. Frågor om undanlag prö-
vas av länsstyrelsen eller efter
dess förordnande av kommunal
myndighet. Att därvid regeringens
tillåtelse behövs i vissa fall följer
av 1 kap. 29 § miljöbalken.
En kommunal myndighets beslut i fråga som avses i tredje stycket får
överklagas genom besvär hos länsstyrelsen.
Länsstyrelsens beslut i fråga som avses i tredje stycket får överklagas
genom besvär hos regeringen.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
45 Senaste lydelse 1998:830.
112
Härigenom föreskrivs att 9 § anläggningslagen (1973:1149)46 skall ha
följande lydelse.
Prop. 2000/01:111
Bilaga 4
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
9 §47
Inom område med detaljplan, fastighetsplan eller områdesbestämmel-
ser får en gemensamhetsanläggning inte inrättas i strid mot planen eller
bestämmelserna. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte mot-
verkas, får dock mindre avvikelser göras.
Gäller naturvårdsföreskrifter eller andra särskilda bestämmelser för
marks bebyggande eller användning
anläggning inrättas så, att syftet med
Om det finns särskilda skäl, får
på begäran av lantmäterimyndig-
heten medges undantag från be-
stämmelser som avses i andra
stycket. Frågor om undantag prö-
vas av länsstyrelsen eller efter
dess förordnande av kommunal
än som avses i första stycket, skall
bestämmelserna inte motverkas.
Om det finns särskilda skäl, får
på begäran av lantmäterimyndig-
heten medges undantag från be-
stämmelser som avses i andra
stycket. Frågor om undantag prö-
vas av länsstyrelsen eller efter
dess förordnande av kommunal
myndighet. Att därvid regeringens
tillåtelse behövs i vissa fall följer
myndighet. Vid prövningen skall 1
kap. 29 § miljöbalken tillämpas.
av 7 kap. 29 § miljöbalken.
En kommunal myndighets beslut i fråga som avses i tredje stycket får
överklagas genom besvär hos länsstyrelsen.
Länsstyrelsens beslut i fråga som avses i tredje stycket får överklagas
genom besvär hos regeringen.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
46 Lagen omtryckt 1992:1148.
47 Senaste lydelse 1998:833.
113
Prop. 2000/01:111
Bilaga 4
Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1978:160) om vissa rörledningar
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
4 §48
Koncession får meddelas endast om det från allmän synpunkt är lämp-
ligt att ledningen framdrages och begagnas och sökanden finnes lämplig
att utöva verksamhet som avses med koncessionen.
Koncession får inte strida mot en detaljplan eller områdesbestämmel-
ser. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock
mindre avvikelser göras.
Vid konccssionsprövning skall
2-4 kap., 5 kap. 3 § och 16 kap.
5 § miljöbalken tillämpas.
Vid koncessionsprövning skall
2-4 kap., 5 kap. 3 §, 7 kap. 29 §
och 16 kap. 5 § miljöbalken
tillämpas.
En miljökonsekvensbeskrivning skall ingå i en ansökan om konces-
sion. När det gäller förfarandet, kraven på miljökonsekvensbeskrivningen
samt planer och planeringsunderlag gäller 6 kap. miljöbalken. Vad som
där föreskrivs om tillståndsmyndighet skall gälla regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
48 Senaste lydelse 1998:826.
114
Prop. 2000/01:111
Bilaga 4
Härigenom föreskrivs att 4 § skogsvårdslagen (1979.429)49 skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Bestämmelser i denna lag eller
med stöd av lagen meddelade fö-
reskrifter skall inte tillämpas i den
mån vad där sägs strider mot 7
kap. 11 § andra stycket miljöbal-
ken eller mot föreskrifter som har
meddelats med stöd av 7 eller 8
kap. samma balk eller med stöd av
annan lag.
50
Bestämmelser i denna lag eller
med stöd av lagen meddelade fö-
reskrifter skall inte tillämpas i den
mån vad där sägs strider mot 7
kap. 11 § andra stycket eller 29 §
miljöbalken eller mot föreskrifter
som har meddelats med stöd av 7
eller 8 kap. samma balk eller med
stöd av annan lag.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
49 Lagen omtryckt 1993:553.
50 Senaste lydelse 1998:821.
115
Prop. 2000/01:111
Bilaga 4
Förslag till lag om ändring i lagen (1983:293) om inrättande,
utvidgning och avlysning av allmän farled och allmän hamn
Härigenom föreskrivs att la§ lagen (1983:293) om inrättande, ut-
vidgning och avlysning av allmän farled och allmän hamn skall ha följ-
ande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 a§51
Vid prövning av ärenden enligt
denna lag skall 2-4 kap., 5 kap.
3 § och 16 kap. 5 § miljöbalken
tillämpas.
Vid prövning av ärenden enligt
denna lag skall 2-4 kap., 5 kap.
3 §, 7 kap. 29 § och 16 kap. 5 §
miljöbalken tillämpas.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
51 Senaste lydelse 1998:868.
116
Prop. 2000/01:111
Bilaga 4
Härigenom föreskrivs att 5 b § lagen (1984:3) om kärnteknisk verk-
samhet52 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Vid prövning av ärenden enligt
denna lag skall 2 kap., 5 kap. 3 §,
7 kap. 29 § och 16 kap. 5 § miljö-
balken tillämpas.
5 b §53
Vid prövning av ärenden enligt
denna lag skall 2 kap., 5 kap. 3 §
och 16 kap. 5 § miljöbalken
tillämpas.
En miljökonsekvensbeskrivning skall ingå i en ansökan om tillstånd att
uppföra, inneha eller driva en kärnteknisk anläggning. Regeringen eller
den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva att det i andra
ärenden om tillstånd enligt denna lag skall upprättas en miljökonse-
kvensbeskrivning.
När det gäller förfarandet för att upprätta miljökonsekvensbeskriv-
ningen och kraven på denna samt planer och planeringsunderlag gäller 6
kap. miljöbalken.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
52 Lagen omtryckt 1992:1536.
53 Senaste lydelse 1998:827.
117
Prop. 2000/01:111
Bilaga 4
Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1985:620) om vissa torvfyndighe-
ter skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
7§54
Koncession får meddelas endast om det från allmän synpunkt är lämp-
ligt att verksamheten kommer till stånd och sökanden från sådan syn-
punkt är lämplig att bedriva verksamheten.
Koncession får inte strida mot en detaljplan eller områdesbestämmel-
ser. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock
mindre avvikelser göras.
Vid koncessionsprövning skall
bestämmelserna i 2^1 kap. och 5
kap. 3 § miljöbalken tillämpas.
Vid koncessionsprövning skall
bestämmelserna i 2-4 kap., 5 kap.
3 § och 7 kap. 29 § miljöbalken
tillämpas.
Vid prövning av bearbetningskoncession skall därutöver tillämpas be-
stämmelserna i 6 kap., 12 kap. 2 § och 16 kap. 5 §, 12 § 1 och 13 § mil-
jöbalken, bestämmelserna i 1-3 kap. och 7 kap. 21-27 och 29 §§ lagen
(1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet samt före-
skrifter som har meddelats med stöd av dessa bestämmelser.
Bearbetningskoncession får meddelas endast om det görs sannolikt att
fyndigheten kan tillgodogöras ekonomiskt.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
54 Senaste lydelse 1998:825.
118
Prop. 2000/01:111
Bilaga 4
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1 §, 4 kap. 5 §, 12 kap. 1 § och 14 kap.
8 § plan- och bygglagen (1987:10)55 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §56
Mark- och vattenområden skall användas för det eller de ändamål för
vilka områdena är mest lämpade med hänsyn till beskaffenhet och läge
samt föreliggande behov. Företräde skall ges sådan användning som
medför en från allmän synpunkt god hushållning.
Vid planläggning och i ärenden
om bygglov och förhandsbesked
skall bestämmelserna i 3 och 4
kap. miljöbalken tillämpas. Enligt
5 kap. 3 § miljöbalken skall mil-
jökvalitetsnormer iakttas vid pla-
nering och planläggning.
Vid planläggning och i ärenden
om bygglov och förhandsbesked
skall bestämmelserna i 3 och 4
kap. samt 7 kap. 29 § miljöbalken
tillämpas. Enligt 5 kap. 3 § miljö-
balken skall miljökvalitetsnormer
iakttas vid planering och plan-
läggning.
5§57
Under samrådet skall länsstyrelsen särskilt ta till vara och samordna
statens intressen och därvid
1. tillhandahålla underlag för kommunens bedömningar och ge råd i
fråga om sådana allmänna intressen enligt 2 kap. och sådana miljö- och
riskfaktorer som bör beaktas vid beslut om användningen av mark- och
vattenområden,
2. verka för att riksintressen en- 2. verka för att riksintressen en-
ligt 3 och 4 kap. miljöbalken till-
godoses och miljökvalitetsnormer
enligt 5 kap. miljöbalken iakttas,
och
3. verka för att sådana frågor om användningen av mark- och vatten-
områden som angår två eller flera kommuner samordnas på ett lämpligt
sätt.
ligt 3 och 4 kap. miljöbalken till-
godoses samt att miljökvalitets-
normer enligt 5 kap. och bestäm-
melserna i 7 kap. 29 § miljöbalken
iakttas, och
55 Lagen omtryckt 1992:1769.
56 Senaste lydelse 1998:839.
57 Senaste lydelse 1998:839.
119
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 2000/01:111
Bilaga 4
1 §58
Länsstyrelsen skall pröva kommunens beslut att anta, ändra eller upp-
häva en detaljplan eller områdesbestämmelser, om det kan befaras att
beslutet innebär att
1. ett riksintresse enligt 3 eller 4 kap. miljöbalken inte tillgodoses,
2. regleringen av sådana frågor om användningen av mark- och vatten-
områden som angår flera kommuner inte har samordnats på ett lämpligt
sätt,
3. en miljökvalitetsnorm enligt 5 3. en miljökvalitetsnorm enligt 5
kap. miljöbalken inte iakttas, eller kap. eller bestämmelserna i 7 kap.
29 § miljöbalken inte iakttas, eller
4. en bebyggelse annars blir olämplig med hänsyn till dc boendes och
övrigas hälsa eller till behovet av skydd mot olyckshändelser.
8§”
Ägare och innehavare av särskild rätt till fastigheter har rätt till ersätt-
ning av kommunen, om skada uppkommer till följd av att
1. bygglov vägras till att ersätta en riven eller genom olyckshändelse
förstörd byggnad med en i huvudsak likadan byggnad och ansökan om
bygglov har gjorts inom fem år från det att byggnaden revs eller förstör-
des,
2. rivningsförbud meddelas i detaljplan eller områdesbestämmelser
eller rivningslov vägras med stöd av 8 kap. 16 § 2 eller 3,
3. skyddsbestämmelser meddelas i en detaljplan enligt 5 kap. 7 § första
stycket 4 eller 6 eller i områdesbestämmelser enligt 5 kap. 16 § 4 eller 5,
4. bestämmelser om vegetation samt markytans utformning och höjd-
läge inom sådana områden som avses i 8 kap. 9 § tredje stycket meddelas
i områdesbestämmelser,
5. marklov vägras med stöd av 8 kap. 18 § första stycket 2 eller 3.
Rätt till ersättning föreligger i fall som avses i första stycket 1, om
byggnaden förstörts genom olyckshändelse. 1 övriga fall som avses i för-
sta stycket 1 och i fall som avses i första stycket 2 föreligger rätt till er-
sättning, om skadan är betydande i förhållande till värdet av berörd del
av fastigheten. I fall som avses i första stycket 3-5 föreligger rätt till er-
sättning, om skadan medför att pågående markanvändning avsevärt för-
svåras inom berörd del av fastigheten.
Medför beslut som avses i första stycket att synnerligt men uppkom-
mer vid användningen av fastigheten, är kommunen skyldig alt lösa fas-
tigheten, om ägaren begär det.
58 Senaste lydelse 1998:839.
” Senaste lydelse 1998:839.
120
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Vid tillämpningen av andra och
tredje styckena skall även beaktas
andra beslut som avses i första
stycket samt beslut enligt 3 kap.
2 § lagen (1988:950) om kultur-
minnen m.m., 7 kap. 3, 5, 6, 9, 22
eller 24 § miljöbalken, förbud en-
ligt 7 kap. 11 § andra stycket samt
föreläggande eller förbud enligt 12
kap. 6 § fjärde stycket samma balk
och beslut enligt 18 § skogs-
vårdslagen (1979:429), under för-
utsättning att besluten meddelats
inom tio år före det senaste beslu-
tet. Dessutom skall beaktas sådan
inverkan av hänsynstaganden en-
ligt 30 § skogsvårdslagen som i
särskilda fall har inträtt inom
samma tid. Har talan eller rätt till
ersättning eller inlösen med anled-
ning av nyss angivna beslut förlo-
rats på grund av bestämmelserna i
15 kap. 4 § eller motsvarande be-
stämmelser i miljöbalken eller la-
gen om kulturminnen m.m., utgör
detta förhållande inte något hinder
mot att beslutet beaktas.
Vid tillämpningen av andra och
tredje styckena skall även beaktas
andra beslut som avses i första
stycket samt beslut enligt 3 kap.
2 § lagen (1988:950) om
kulturminnen m.m., 7 kap. 3, 5, 6,
9, 22 eller 24 § miljöbalken,
förbud enligt 7 kap. 11 § andra
stycket samma balk, förbud på
grund av förtecknande enligt 7
kap. 27 § andra stycket samma
balk samt föreläggande eller
förbud enligt 12 kap. 6 § fjärde
stycket samma balk och beslut
enligt 18 § skogsvårdslagen
(1979:429), under förutsättning att
besluten meddelats inom tio år
före det senaste beslutet.
Dessutom skall beaktas sådan
inverkan av hänsynstaganden
enligt 30 § skogsvårdslagen som i
särskilda fall har inträtt inom
samma tid. Har talan eller rätt till
ersättning eller inlösen med
anledning av nyss angivna beslut
förlorats på grund av
bestämmelserna i 15 kap. 4 § eller
motsvarande bestämmelser i
miljöbalken eller lagen om
kulturminnen m.m., utgör detta
förhållande inte något hinder mot
att beslutet beaktas.
Prop. 2000/01:111
Bilaga 4
Har kommunen efter föreläggande enligt 12 kap. 6 § beslutat om riv-
ningsförbud eller skyddsbestämmelser som avses i första stycket 2 eller 3
för att tillgodose ett riksintresse enligt 3 eller 4 kap. miljöbalken, är sta-
ten skyldig att ersätta kommunen dess kostnader för ersättning eller inlö-
sen. I fall som avses i första stycket 4 och 5 är ägaren till den anläggning
för vilken skydds- eller säkerhetsområdet har beslutats skyldig att ersätta
kommunen dess kostnader för ersättning eller inlösen.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
121
Härigenom föreskrivs att 1 och 5 §§ jaktlagen (1987:259) skall ha följ-
ande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §60
Denna lag gäller viltvården, rätten till jakt och jaktens bedrivande inom
svenskt territorium samt frågor som har samband därmed.
Lagen gäller också i de fall som anges särskilt
1. inom Sveriges ekonomiska zon,
2. beträffande jakt från svenskt fartyg på det fria havet utanför den
ekonomiska zonen,
3. beträffande jakt från svenskt luftfartyg över det fria havet utanför
den ekonomiska zonen.
Utöver bestämmelserna i denna
lag gäller föreskrifter i andra för-
fattningar i fråga om skyddet och
vården av viltet.
Utöver bestämmelserna i denna
lag gäller föreskrifter i andra för-
fattningar i fråga om skyddet och
vården av viltet. Vid prövning av
tillstånd enligt lagen eller enligt
föreskrifter meddelade med stöd
av lagen skall 7 kap. 29 § miljö-
balken tillämpas.
5 §6'
Var och en skall visa viltet hänsyn. Idrottstävlingar och annan liknande
friluftsverksamhet i marker där det finns vilt skall genomföras så att
viltet störs i så liten utsträckning som möjligt.
Viltet får inte ofredas och inte Viltet får inte ofredas, särskilt
heller förföljas annat än vid jakt.
Förbudet hindrar dock inte att
lämpliga åtgärder vidtas av mark-
innehavaren i syfte att motverka
skador av vilt, om sådana skador
inte kan motverkas på annat till-
fredsställande sätt.
inte under parnings-, uppfödnings-
övervintrings- eller flyttningsperi-
oder, och inte heller förföljas an-
nat än vid jakt. Förbudet hindrar
dock inte att lämpliga åtgärder
vidtas av markinnchavaren i syfte
att motverka skador av vilt. Så-
dana åtgärder förutsätter att det
inte finns någon annan lämplig
lösning, att upprätthållandet av
artens bevarandestatus inte
försvåras och att åtgärderna vid-
tas för att förhindra allvarlig
skada på gröda, boskap, skog,
fiske, vatten eller annan egendom,
w Senaste lydelse 1994:1820.
61 Senaste lydelse 1997:343.
122
|
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse Prop. 2000/01:111 för att skydda flora eller fauna och bevara livsmiljöer eller av hänsyn Ull flygsäkerheten. |
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
123
Prop. 2000/01:111
Bilaga 4
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 12 § lagen (1988:950) om kulturmin-
nen m.m. skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
12 §
Den som vill rubba, ändra eller ta bort en fast fomlämning skall ansöka
om tillstånd hos länsstyrelsen.
Länsstyrelsen får lämna sådant
tillstånd endast om fornlämningen
medför hinder eller olägenhet som
inte står i rimligt förhållande till
fomlämningens betydelse.
Länsstyrelsen får lämna sådant
tillstånd endast om fornlämningen
medför hinder eller olägenhet som
inte står i rimligt förhållande till
fomlämningens betydelse. Vid
prövningen skall 7 kap. 29 § mil-
jöbalken tillämpas.
Såvitt gäller ägaren av skeppsvrak eller fornfynd som hör till skepps-
vrak får tillstånd lämnas, om inte särskilda skäl talar emot det.
Om någon annan än ägaren av marken eller vattenområdet eller ägaren
av skeppsvraket ansöker om tillstånd, skall ansökningen avslås om äga-
ren motsätter sig åtgärden och det inte finns några synnerliga skäl att bi-
falla ansökningen.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
124
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 7 § minerallagen (1991:45) skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7 §62
Bestämmelser som berör verksamhet som avses i denna lag finns i
miljöbalken, plan- och bygglagen (1987:10) och lagen (1988:950) om
kulturminnen m.m.
Bestämmelser om rätt att förvärva och inneha eller på annat sätt ta be-
fattning med kärnämne eller mineral med halt av sådant ämne finns även
i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet. Bestämmelser om rätt i
övrigt att bedriva verksamhet med strålning finns i strålskyddslagen
(1988:220).
Vid prövning av tillstånd enligt
denna lag skall 7 kap. 29 § miljö-
balken tillämpas.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
Senaste lydelse 1998:845.
Prop. 2000/01:111
Bilaga 4
125
Prop. 2000/01:111
Bilaga 4
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 3 § fiskelagen (1993:787) skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 §63
Denna lag skall inte tillämpas i
den mån den strider mot före-
skrifter om Torne älvs fiskeom-
råde eller föreskrifter som har
meddelats med stöd av 7 eller 8
kap. miljöbalken.
Om samemas rätt till fiske i
Denna lag skall inte tillämpas i
den mån den strider mot före-
skrifter om Torne älvs fiskeom-
råde eller föreskrifter som har
meddelats med stöd av 7 eller 8
kap. miljöbalken. Vid prövning av
frågor om tillstånd enligt lagen
eller med stöd av lagen meddelade
föreskrifter skall 7 kap. 29 § mil-
jöbalken tillämpas.
delar av landet och om fiskevårds-
områden gäller särskilda bestämmelser.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
63 Senaste lydelse 1998:848.
126
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 3 § lagen (1995:1649) om byggande
av järnväg skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 2000/01:111
Bilaga 4
3§M
Vid planläggning av järnväg
och vid prövning av ärenden om
byggande av järnväg skall 2-4
kap., 5 kap. 3 § och 16 kap. 5 §
miljöbalken tillämpas. Fastställan-
de av jämvägsplan enligt denna
lag skall därvid jämställas med
meddelande av tillstånd enligt
miljöbalken.
Vid planläggning, byggande och underhåll av järnväg skall hänsyn tas
till både enskilda intressen och allmänna intressen såsom miljöskydd,
naturvård och kulturmiljö. En estetisk utformning skall eftersträvas.
Vid planläggning av järnväg
och vid prövning av ärenden om
byggande av järnväg skall 2-4
kap., 5 kap. 3 §, 7 kap. 29 § och
16 kap. 5 § miljöbalken tillämpas.
Fastställande av jämvägsplan en-
ligt denna lag skall därvid jäm-
ställas med meddelande av till-
stånd enligt miljöbalken.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
Senaste lydelse 1998:850.
127
Prop. 2000/01:111
Bilaga 4
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 8 a § ellagen (1997:857) skall ha följ-
ande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
8 a §65
Vid prövning av frågor om
meddelande av nätkoncession för
linje skall bestämmelserna i 2-4
kap., 5 kap. 3 §, 7 kap. 29 § och
16 kap. 5 § miljöbalken tillämpas.
Vid prövning av frågor om
meddelande av nätkoncession för
linje skall bestämmelserna i 2-4
kap., 5 kap. 3 § och 16 kap. 5 §
miljöbalken tillämpas.
En miljökonsekvensbeskrivning skall ingå i en ansökan om nätkonces-
sion för linje. När det gäller förfarandet, kraven på miljökonsekvensbe-
skrivningen samt planer och planeringsunderlag gäller 6 kap. miljöbal-
ken.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
65 Senaste lydelse 1998:854.
128
Prop. 2000/01:111
Bilaga 4
Förslag till lag om ändring i lagen (1998:812) med särskilda
bestämmelser om vattenverksamhet
Härigenom föreskrivs att 7 kap. 13 § lagen (1998:812) med särskilda
bestämmelser om vattenverksamhet skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7 kap.
13 §
Miljödomstolen kan fastställa ändrade eller nya bestämmelser om in-
nehållande och tappning av vatten efter ansökan av annan än tillstånds-
havaren, om han vill utnyttja vattenkraften i sitt strömfall bättre, eller
efter ansökan av en kommun eller ett vattenförbund som vill tillgodose
den allmänna miljövården eller hälsovården eller främja fisket. Till för-
mån för allmänna farleder, allmänna hamnar, bevattnings- och markav-
vattningssamfälligheter samt avloppsföretag kan sådana bestämmelser
fastställas på ansökan av huvudmannen.
Vid prövning enligt första
stycket skall 7 kap. 29 § miljöbal-
ken tillämpas.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
129
5 Riksdagen 2000/01. 1 samt. Nr 111
Prop. 2000/01:111
Bilaga 5
Svea Hovrätt, Miljööverdomstolcn, Umeå tingsrätt, Miljödomstolen,
Kammarrätten i Sundsvall, Länsrätten i Kronobergs län, Kammarkolle-
giet, Försvarsmakten, Försvarets materielverk, Kustbevakningen, Statens
fastighetsverk, Riksrcvisionsverket, Fortifikationsvcrket, Länsstyrelsen i
Stockholms län, Länsstyrelsen i Östergötlands län, Länsstyrelsen i Kro-
nobergs län, Länsstyrelsen i Skåne län, Länsstyrelsen i Västra Götalands
län, Länsstyrelsen i Dalarnas län, Länsstyrelsen i Västemorrlands län,
Länsstyrelsen i Jämtlands län, Länsstyrelsen i Norrbottens län, Uppsala
universitet, Lunds universitet, Statens jordbruksverk, Sveriges lantbruks-
universitet, Fiskeriverket, Sametinget, Riksantikvarieämbetet, Natur-
historiska riksmuseet, Finsk-svenska gränsälvskommissionen, Natur-
vårdsverket, Statens kämkraftinspektion, Boverket, Banverket, Vägver-
ket, Sjöfartsverket, Luftfartsverket, Sveriges geologiska undersökning,
Bergsstaten, Skogsstyrelsen, Affärsverket svenska kraftnät, Statens ener-
gimyndighet, Stockholms kommun, Södertälje kommun, Uppsala kom-
mun, Norrköpings kommun, Mörbylånga kommun, Helsingborgs kom-
mun, Malmö kommun, Göteborgs kommun, Strömstads kommun, Karl-
stads kommun, Mora kommun, Ömsköldsviks kommun, Strömsunds
kommun. Umeå kommun, Luleå kommun, Gällivare kommun, Pajala
kommun, Kiruna kommun, Stockholms läns landsting, Svenska kom-
munförbundet, Centrum för biologisk mångfald, Föreningen Sveriges
skogsindustrier, Grus och makadamföreningen, Industriförbundet, Jägar-
nas riksförbund. Lantbrukarnas riksförbund, Statens väg- och transport-
forskningsinstitut, Svenska botaniska föreningen, Svenska gasföre-
ningen, Svenska gruvföreningen, Svenska jägareförbundet, Svenska
kraftverksföreningen, Svenska kyrkan, Svenska naturskyddsföreningen,
Svenska samemas riksförbund, Svenska torvproduccntföreningen,
Svenska väg- och vattenbyggares riksförbund. Svensk vindkraftförening,
Sveriges fiskares riksförbund, Sveriges omitologiska förening, Sveriges
elleverantörer, Världsnalurfonden, Stiftelsen Stolta stad.
130
Prop. 2000/01:111
Bilaga 6
Härigenom föreskrivs i fråga om miljöbalken
dels att rubriken närmast före 7 kap. 28 § skall utgå,
dels att 4 kap. 1 §, 6 kap. 1, 7 och 8 §§, 7 kap. 27-29 §§, 8 kap. 1 §,
11 kap. 9 §, 12 kap. 1 och 2 §§, 19 kap. 2 §, 21 kap. 7 §, 29 kap. 4 §, 31
kap. 4 och 5 §§ samt rubriken närmast före 7 kap. 27 § skall ha följande
lydelse,
dels att det i balken skall införas fem nya paragrafer, 4 kap. 8 § samt
7 kap. 28 a, 28 b, 29 a och 29 b §§, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
4 kap.
De områden som anges i 2-7 §§
är, med hänsyn till de natur- och
kulturvärden som finns i områ-
dena, i sin helhet av riksintresse.
Exploateringsföretag och andra
ingrepp i miljön får komma till
stånd i dessa områden endast om
det inte möter något hinder enligt
2-7 §§ och om det kan ske på ett
sätt som inte påtagligt skadar om-
rådenas natur- och kulturvärden.
Bestämmelserna i första stycket
och 2-6 §§ utgör inte hinder för
utvecklingen av befintliga tätorter
eller av det lokala näringslivet
eller för utförandet av anlägg-
ningar som behövs för totalförsva-
ret. Om det finns särskilda skäl ut-
gör bestämmelserna inte heller
hinder för anläggningar för utvin-
ning av sådana fyndigheter av äm-
nen eller material som avses i
3 kap. 7 § andra stycket.
De områden som anges i 2-8 §§
är, med hänsyn till de natur- och
kulturvärden som finns i områ-
dena, i sin helhet av riksintresse.
Exploateringsföretag och andra
ingrepp i miljön får komma till
stånd endast om
1. det inte möter något hinder
enligt 2-8 §§ och
2. det kan ske på ett sätt som
inte påtagligt skadar områdenas
natur- och kulturvärden.
Bestämmelserna i första stycket
2 och i 2-6 §§ utgör inte hinder
för utvecklingen av befintliga tät-
orter eller av det lokala närings-
livet eller för utförandet av
anläggningar som behövs för total-
försvaret. Om det finns särskilda
skäl utgör bestämmelserna inte
heller hinder för anläggningar för
utvinning av sådana fyndigheter
av ämnen eller material som avses
i 3 kap. 7 § andra stycket.
131
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse Prop. 2000/01:111
Bilaga 6
8§
En användning av mark och
vatten som kan påverka ett natur-
område som har förtecknats enligt
7 kap. 27 § första stycket 1 eller 2
och som omfattar verksamheter
eller åtgärder som kräver tillstånd
enligt 7 kap. 28 a § får komma till
stånd endast om sådant tillstånd
har lämnats.
En miljökonsekvensbeskrivning
skall ingå i cn ansökan om till-
stånd enligt 9, 11 och 12 kap. eller
enligt föreskrifter som har med-
delats med stöd av balken. En så-
En miljökonsekvensbeskrivning
skall ingå i en ansökan om till-
stånd enligt 7 kap. 28 a § eller 9,
11 och 12 kap. eller enligt före-
skrifter som har meddelats med
dan skall finnas även vid tillåtlig-
hetsprövning enligt 17 kap.
stöd av balken. En sådan skall fin-
nas även vid tillåtlighetsprövning
enligt 17 kap.
Regeringen får föreskriva att det skall upprättas en miljökonsekvens-
beskrivning även i dispensärenden eller andra ärenden enligt denna balk
eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av balken där det
behövs för att kunna bedöma miljöpåverkan. Regeringen får även före-
skriva om undantag från skyldigheten enligt första stycket att upprätta en
miljökonsekvensbeskrivning för verksamheter vars miljöpåverkan kan
antas bli mindre betydande.
7 §66
En miljökonsekvensbeskrivning för en verksamhet eller åtgärd som
kan antas medföra en betydande miljöpåverkan skall innehålla de upp-
gifter som behövs för att uppfylla syftet enligt 3 §, däribland
1. en beskrivning av verksamheten eller åtgärden med uppgifter om
lokalisering, utformning och omfattning,
2. en beskrivning av de åtgärder som planeras för att skadliga verk-
ningar skall undvikas, minskas eller avhjälpas, t.ex. hur det skall undvi-
kas att verksamheten eller åtgärden medverkar till att cn miljökvalitets-
norm enligt 5 kap. överträds,
3. dc uppgifter som krävs för att påvisa och bedöma den huvudsakliga
inverkan på människors hälsa, miljön och hushållningen med mark och
vatten samt andra resurser som verksamheten eller åtgärden kan antas
medföra,
4. en redovisning av alternativa platser, om sådana är möjliga, samt
alternativa utformningar tillsammans med dels en motivering varför ett
Senaste lydelse 1999:385.
132
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 2000/01:111
visst alternativ har valts, dels en beskrivning av konsekvenserna av att Utlaga 6
verksamheten eller åtgärden inte kommer till stånd, och
5. en icke-teknisk sammanfattning av de uppgifter som anges i 1—4.
I ett beslut enligt 4 § tredje stycket om att betydande miljöpåverkan
kan antas får länsstyrelsen ställa krav på att även andra jämförbara sätt
att nå samma syfte skall redovisas när alternativa utformningar som
avses i första stycket 4 redovisas.
För verksamheter eller åtgärder som inte kan antas medföra en bety-
dande miljöpåverkan skall en miljökonsekvensbeskrivning innehålla vad
som anges i första stycket, i den utsträckning det behövs med hänsyn till
verksamhetens eller åtgärdens art och omfattning.
För verksamheter eller åtgärder
som kan antas påverka miljön i ett
naturområde som har förtecknats
enligt 7 kap. 27 § första stycket 1
eller 2 skall en miljökonsekvens-
beskrivning alltid innehålla de
uppgifter som behövs för pröv-
ningen enligt 7 kap. 28 b och
29 §§. Om miljökonsekvensbe-
skrivningen har upprättats enbart
för en prövning enligt 7 kap. 28 b
och 29 §§, behöver beskrivningen
endast innehålla de uppgifter som
behövs för prövningen.
Av 22 kap. 1 § första stycket 6 framgår att en ansökan i ett ansök-
ningsmål skall innehålla en säkerhetsrapport i de fall verksamheten om-
fattas av lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa
följderna av allvarliga kemikalieolyckor.
8§
När en miljökonsekvensbeskrivning upprättats i ett mål eller ärende
om miljöfarlig verksamhet eller vattenverksamhet, skall detta kungöras
tillsammans med kungörelsen om ansökan enligt 19 kap. 4 § och 22 kap.
3 §. Om en miljökonsekvensbeskrivning har upprättats i något annat mål
eller ärende som rör en verksamhet eller åtgärd som kan antas medföra
en betydande miljöpåverkan, skall detta kungöras. Har en ansökan gjorts
skall kungörelsen ske tillsammans med kungörelsen av ansökan. Därefter
skall ansökan och miljökonsekvensbeskrivningen hållas tillgängliga för
allmänheten, som skall beredas tillfälle att yttra sig över dessa innan
målet eller ärendet prövas.
När dom eller beslut har meddelats i målet eller ärendet skall detta
kungöras. Samtidigt skall också kungöras hur allmänheten kan få tillgång
till information om innehållet. Vidare skall den ansvariga myndigheten i
den stat med vilken samråd hållits enligt 6 § informeras.
När en miljökonsekvensbeskriv-
ning har upprättats enbart för en
prövning enligt 7 kap. 28 b och
29 §§, eller när ett beslut avser
133
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse Prop. 2000/01:111
enbart en sådan prövning, skall ^laga 6
vad som anges i första och andra
styckena i denna paragraf tilläm-
pas i den utsträckning som behövs
för prövningen eller, om det är
lämpligt, för att allmänheten skall
få tillgång till information om in-
nehållet.
7 kap.
Förteckning över vissa natur- Skydd för vissa naturområden
områden
27 §
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer skall
fortlöpande föra en förteckning
över naturområden som bör bere-
das skydd i enlighet med interna-
tionella åtaganden eller nationella
mål om skydd av sådana områ-
den. Av förteckningen skall det
framgå vilket internationellt åta-
gande eller nationellt mål som har
föranlett att området har tagits upp
i förteckningen.
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer skall
fortlöpande föra en förteckning
över naturområden som bör bere-
das skydd eller har beretts skydd
1. som särskilt skyddsområde
enligt rådets direktiv 79/409/EEG
av den 2 april 1979 om bevarande
av vilda fåglar67, senast ändrat ge-
nom direktiv 97/49/EG6S,
2. som särskilt bevarandeom-
råde enligt rådets direktiv
92/43/EEG av den 21 maj 1992
om bevarande av livsmiljöer samt
vilda djur och växter69, ändrat ge-
nom direktiv 97/62/EG70, eller
3. enligt internationella åtagan-
den eller nationella mål om skydd
för naturområden.
Av förteckningen skall det
framgå vad som föranlett att om-
rådet har tagits upp i förteck-
ningen och enligt vilket direktiv,
internationellt åtagande eller na-
tionellt mål som förtecknandet har
skett.
Ett område som tagits upp i förteckningen skall prioriteras i det fort-
satta skyddsarbetet.
67 EGT L 103, 25.4.1979, s. I (Celex 31979L0409).
68 EGT 1.223, 13.8.1997, s. 9 (Celex 31997L0049).
w EGT L 206, 22.7.1992, s. 7 (Celex 31992L0043).
70 EGT L 305, 8.11.1997, s. 42 (Celex 31997L0062).
134
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 2000/01:111
Bilaga 6
28 §
Regeringen får förklara ett na-
turområde som särskilt skyddsom-
råde om området enligt rådets di-
rektiv 79/409/EEG av den 2 april
1979 om bevarande av vilda fåg-
lar7', senast ändrat genom kom-
missionens direktiv 97/49/EG72 är
särskilt betydelsefullt för skyddet
av sådana fåglar.
Ett område som av Europeiska
gemenskapernas kommission har
utpekats som ett område av in-
tresse för gemenskapen skall av
regeringen förklaras som särskilt
bevarandeområde enligt rådets di-
rektiv 92/43/EEG av den 21 maj
1992 om bevarande av livsmiljöer
samt vilda djur och växter73,
senast ändrat genom rådets
direktiv 97/62/EG74.
Regeringen får förklara ett na-
turområde som särskilt skyddsom-
råde, om området enligt direktiv
79/409/EEG är särskilt betydelse-
fullt för skyddet av vilda fåglar.
Ett område som enligt artikel
4.4 i direktiv 92/43/EEG om beva-
rande av livsmiljöer samt vilda
djur och växter har valts ut som
ett område av intresse för gemen-
skapen skall av regeringen förkla-
ras som särskilt bevarandeområde.
Regeringen får efter samråd med kommissionen upphäva en förklaring
enligt första eller andra stycket, om områdets naturvärden inte längre
motiverar en sådan förklaring.
28a$
Tillstånd krävs för att bedriva
verksamheter eller vidta åtgärder
som på ett betydande sätt kan på-
verka miljön i ett naturområde
som har förtecknats enligt 27 §
första stycket 1 eller 2.
Tillstånd enligt första stycket
krävs inte för verksamheter och
åtgärder som direkt hänger sam-
man med eller är nödvändiga för
skötseln och förvaltningen av det
berörda området.
71 EGT L 103,25.4.1979, s. 1 (Celex 31979L0409).
72 EGT L 223, 13.8.1997, s. 9 (Celex 31997LOO49).
73 EGT L 206, 22.7.1992, s. 7 (Celex 31992L0043).
74 EGT L 305, 8.11.1997, s. 42 (Celex 31997L0062).
135
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 2000/01:111
Bilaga 6
28b§
Tillstånd enligt 28 a § får läm-
nas endast om verksamheten eller
åtgärden ensam eller tillsammans
med andra pågående eller plane-
rade verksamheter eller åtgärder
inte
1. kan skada den livsmiljö eller
de livsmiljöer i området som avses
att skyddas,
2. medför att den art eller de
arter som avses att skyddas utsätts
för en störning som på ett bety-
dande sätt kan försvåra bevaran-
det i området av arten eller art-
erna.
29 §
För ett område som förklarats
som särskilt skyddsområde eller
särskilt bevarandeområde får be-
slut om helt eller delvis upphäv-
ande av områdesskydd, om dis-
pens från skyddsföreskrifter eller
om tillstånd enligt sådana före-
skrifter inte meddelas utan reger-
ingens tillåtelse.
Detta gäller inte beslut om dis-
pens eller tillstånd, om det är
uppenbart att verksamheten inte
kommer att orsaka mer än obe-
tydlig skada på områdets natur-
värden.
Trots bestämmelserna i 28 b §
får tillstånd enligt 28 a § lämnas,
om
1. det saknas alternativa lös-
ningar,
2. verksamheten eller åtgärden
måste genomföras av tvingande
orsaker som har ett väsentligt all-
mänintresse och
3. de åtgärder vidtas som behövs
för att kompensera för förlorade
miljövärden så att syftet med att
skydda det berörda området ändå
kan tillgodoses.
Ett beslut om tillstånd med stöd
av första stycket får lämnas endast
efter regeringens tillåtelse.
29 a §
Om ett tillstånd lämnas efter re-
geringens tillåtelse enligt 29 f är
den som ansökt om tillståndet
skyldig att bekosta de kompensa-
tionsåtgärder som avses i 29 §
första stycket 3.
136
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse Prop. 2000/01:111
Första stycket gäller i den ut- 6
sträckning det inte kan anses
orimligt att kräva att sökanden
skall stå för kostnaderna. Vid av-
vägningen skall särskilt beaktas
det allmänintresse som avses i
29 § första stycket 2.
29b§
Frågor om tillstånd enligt
28 a § prövas av länsstyrelsen i
det län där det berörda området
finns.
För en verksamhet eller åtgärd
som omfattas av tillståndsplikt
eller dispensprövning till följd av
bestämmelserna i 9 kap. eller 11—
15 kap. skall dock frågan om till-
stånd enligt 28 a § prövas av den
myndighet som prövar den andra
tillståndsfrågan eller dispensen.
Innan myndigheten meddelar sitt
beslut, skall den länsstyrelse som
avses i första stycket beredas till-
fälle att yttra sig.
1 §
Föreskrifter om förbud att inom
landet eller del av landet döda,
skada eller fånga vilt levande djur
eller att ta bort eller skada sådana
djurs ägg, rom eller bon får med-
delas av regeringen eller den
myndighet som regeringen be-
stämmer. Sådana föreskrifter får
meddelas, om det finns risk för att
en vilt levande djurart kan komma
att försvinna eller utsättas för
plundring eller om det krävs för att
uppfylla Sveriges internationella
åtaganden om skydd av en sådan
art. Förbudet får dock inte gälla
fall då ett sådant djur måste dödas,
skadas eller fångas till försvar mot
angrepp på person eller värdefull
egendom.
Föreskrifter om förbud att inom
landet eller del av landet döda,
skada, fånga eller störa vilt levan-
de djur eller att ta bort eller skada
sådana djurs ägg, rom eller bon
eller att skada eller förstöra såda-
na djurs fortplantningsområden
och viloplatser får meddelas av
regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer. Så-
dana föreskrifter får meddelas, om
det finns risk för att en vilt lev-
ande djurart kan komma att för-
svinna eller utsättas för plundring
eller om det krävs för att uppfylla
Sveriges internationella åtaganden
om skydd av en sådan art. Förbu-
det får dock inte gälla fall då ett
sådant djur måste dödas, skadas
137
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 2000/01:111
eller fångas till försvar mot an- bilaga 6
grepp på person eller värdefull
egendom.
Särskilda bestämmelser gäller om att döda eller fånga vilt levande djur
av viss art, när åtgärden är att hänföra till jakt eller fiske.
9§
För vattenverksamhet krävs det tillstånd enligt denna balk, om inte nå-
got annat följer av bestämmelserna i detta kapitel. Ansökan om tillstånd
till vattenverksamhet prövas av miljödomstolen. Ansökan om tillstånd till
markavvaltning prövas dock av länsstyrelsen, om den inte skall prövas av
miljödomstolen enligt 7 kap. 19 och 20 §§ lagen (1998:812) med sär-
skilda bestämmelser om vattenverksamhet.
Den som vill bedriva vatten verksamhet får ansöka om tillstånd även
om det inte krävs tillstånd för verksamheten.
Bestämmelser om skyldighet att begära prövning innan en anläggning
för bortledande av grundvatten tas ur bruk finns i 23 §.
Oavsett vad som följer av 11-
16, 19 och 23 §§, krävs tillstånd
för en verksamhet eller åtgärd
som avses i 7 kap. 28 a §. I den
tillståndsfrågan skall vad som an-
ges i 7 kap. 28 b-29 b §§ iakttas.
1§
Det krävs tillstånd av länsstyrel-
sen för täkt av berg, sten, grus,
sand, lera, jord, torv eller andra
jordarter. För husbehov får dock
markinnehavare vidta sådana åt-
gärder utan tillstånd, om inte annat
följer av föreskrifter som har
meddelats med stöd av andra
Det krävs tillstånd av länsstyrel-
sen för täkt av berg, sten, grus,
sand, lera, jord, torv eller andra
jordarter. För husbehov får dock
markinnehavare vidta sådana åt-
gärder utan tillstånd, om inte annat
följer av 7 kap. 28 a § eller före-
skrifter som har meddelats med
stycket. stöd av andra stycket i denna pa-
ragraf.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får före-
skriva att åtgärder enligt första stycket för markinnchavarcns husbehov
inte får vidtas utan tillstånd. Tillståndsplikt enligt detta stycke får före-
skrivas om åtgärderna kan antas motverka hushållningen av de i första
stycket angivna naturresurserna eller medföra en icke obetydlig skada på
miljön.
Första och andra stycket gäller inte
1. åtgärder i vattenområden som kräver tillstånd enligt 11 kap.,
138
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 2000/01:111
2. åtgärder som kräver tillstånd enligt lagen (1966:314) om kontinen- Bilaga 6
talsockeln, eller
3. täkt av torv som bearbetningskoncession har lämnats för enligt lagen
(1985:620) om vissa torvfyndigheter.
Vid prövningen av en ansökan
om tillstånd till täkt skall behovet
av det material som kan utvinnas
vägas mot de skador på djur- och
växtlivet och på miljön i övrigt
som täkten kan befaras orsaka.
Tillstånd får inte lämnas till en
Vid prövningen av en ansökan
om tillstånd till täkt skall behovet
av det material som kan utvinnas
vägas mot de skador på djur- och
växtlivet och på miljön i övrigt
som täkten kan befaras orsaka.
Tillstånd får inte lämnas till en
täkt som kan befaras försämra
täkt som kan befaras försämra
livsbetingelserna för någon djur-
eller växtart som är hotad, sällsynt
eller i övrigt hänsynskrävande.
livsbetingelserna för någon djur-
eller växtart som är hotad, sällsynt
eller i övrigt hänsynskrävande.
Tillstånd får inte heller lämnas i
strid mot 7 kap. 28 a-29 §§.
Vid prövning av en ansökan om tillstånd för täkt av matjord skall
beaktas behovet av brukningsbar jordbruksmark.
Om en förvaltningsmyndighet
eller kommun finner att en verk-
samhet eller åtgärd endast kan
tillåtas enligt 2 kap. 9 § första
stycket eller 10 § skall förvalt-
ningsmyndigheten eller kommu-
nen med eget yttrande överlämna
frågan till regeringens avgörande.
Detsamma gäller om regeringen
skall pröva tillåtligheten enligt
17 kap. 1 § eller om regeringen
har förbehållit sig prövningen av
tillåtligheten enligt 17 kap. 3 §.
Att det finns en skyldighet att underrätta regeringen om verksamhet
enligt 17 kap. 3 § framgår av 17 kap. 5 §.
Om en förvaltningsmyndighet
eller kommun finner att en verk-
samhet eller åtgärd endast kan
tillåtas enligt 2 kap. 9 § första
stycket eller 10 § eller enligt
7 kap. 29 §, skall förvaltnings-
myndigheten eller kommunen med
eget yttrande överlämna frågan till
regeringens avgörande. Detsamma
gäller om regeringen skall pröva
tillåtligheten enligt 17 kap. 1 §
eller om regeringen har förbehållit
sig prövningen av tillåtligheten
enligt 17 kap. 3 §.
139
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 2000/01:111
Bilaga 6
7§
Om miljödomstolen finner att
en verksamhet eller åtgärd endast
kan tillåtas enligt 2 kap. 9 § första
stycket eller 10 § eller enligt
7 kap. 29 §, skall miljödomstolen
med eget yttrande överlämna frå-
gan till regeringens avgörande.
Detsamma gäller om regeringen
skall pröva tillåtligheten enligt
17 kap. 1 § eller om regeringen
har förbehållit sig prövningen av
tillåtligheten enligt 17 kap. 3 §.
Om miljödomstolen finner att
en verksamhet eller åtgärd endast
kan tillåtas enligt 2 kap. 9 § första
stycket eller 10 §, skall miljödom-
stolen med eget yttrande över-
lämna frågan till regeringens av-
görande. Detsamma gäller om re-
geringen skall pröva tillåtligheten
enligt 17 kap. 1 § eller om reger-
ingen har förbehållit sig pröv-
ningen av tillåtligheten enligt
17 kap. 3 §.
Om miljödomstolen finner alt ett mål hos domstolen rör även ett annat
allmänt intresse av synnerlig vikt än sådant som avses i 1 kap. 1 §, skall
domstolen med eget yttrande överlämna målet till regeringen. Detsamma
gäller, om Naturvårdsverket begär att målet av sådan anledning skall
överlämnas till regeringen. Är det fråga om en statlig myndighets beslut
som rör Försvarsmakten, Fortifikationsvcrket, Försvarets materielverk
eller Försvarets radioanstalt skall domstolen alltid med eget yttrande
överlämna ärendet till regeringens avgörande.
4§
Den som med uppsåt eller av oaktsamhet påbörjar eller bedriver en
verksamhet eller vidtar någon annan åtgärd utan att ha inhämtat tillåtlig-
hetsbeslut, tillstånd, godkännande eller medgivande eller gjort en anmä-
lan som föreskrivs i denna balk eller i föreskrifter som har meddelats
med stöd av balken, döms för otillåten miljöverksamhet till böter eller
fängelse i högst två år.
Detsamma gäller den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot
villkor som meddelats i samband med tillåtlighetsbeslut, tillstånd, god-
kännande eller dispens enligt denna balk eller enligt föreskrifter som har
meddelats med stöd av balken eller vid omprövning av sådana tillstånd
eller villkor.
Till ansvar enligt första eller andra stycket döms inte om ansvar för
gärningen kan utdömas enligt 1 eller 2 §.
1 fråga om en verksamhet eller
åtgärd som omfattas av tillstånds-
plikt enligt 7 kap. 28 a § döms inte
till ansvar enligt första stycket
denna paragraf, om tillstånd eller
dispens för verksamheten eller åt-
gärden har lämnats till följd av
bestämmelserna i 9 eller 11-
15 kap.
140
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 2000/01:111
Bilaga 6
4§
Fastighetsägaren har rätt till ersättning på grund av beslut som innebär
att mark tas i anspråk eller att pågående markanvändning inom berörd del
av en fastighet avsevärt försvåras, om beslutet gäller
1. föreskrifter enligt 7 kap. 3 § om åtgärder och inskränkningar som rör
nationalparker,
2. föreskrifter enligt 7 kap. 5, 6 eller 9 § om åtgärder och inskränk-
ningar som rör naturreservat och kulturreservat,
3. förbud eller beslut att inte medge dispens enligt 7 kap. 11 § andra
stycket inom biotopskyddsomrade,
4. föreskrifter enligt 7 kap. 22 §
om åtgärder och inskränkningar
som rör vattenskyddsområden,
eller
5. förelägganden eller förbud
enligt 12 kap. 6§ fjärde stycket
som rör viss verksamhet.
En föreskrift enligt 7 kap. 3 § oi
björn, lo, varg, järv, älg eller öm m
4. föreskrifter enligt 7 kap. 22 §
om åtgärder och inskränkningar
som rör vattenskyddsområden,
5. skydd för vissa naturområden
enligt 7 kap. 28 a-29 §§,
6. förelägganden eller förbud
enligt 12 kap. 6 § fjärde stycket
som rör viss verksamhet.
begränsning av rätten till jakt efter
för inte rätt till ersättning.
Innebär ett beslut som avses i
4 § första stycket 1-4 att det krävs
tillstånd för en viss verksamhet
eller åtgärd betalas ersättning en-
dast om tillstånd vägrats eller för-
enats med särskilda villkor.
Har förbud att vidta en åtgärd
24 § och vägras tillstånd, gäller 4 §
Innebär ett beslut som avses i
4 § första stycket 1-5 att det krävs
tillstånd för en viss verksamhet
eller åtgärd betalas ersättning en-
dast om tillstånd vägrats eller för-
enats med särskilda villkor.
n tillstånd meddelats enligt 7 kap.
■sta stycket.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
2. För verksamheter som påbörjats före den 1 juli 2001 krävs inte till-
stånd enligt 7 kap. 28 a §.
141
Prop. 2000/01:111
Bilaga 6
Härigenom föreskrivs att 3 a § lagen (1966:314) om kontinentalsock-
eln skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 a §75
Vid prövning av tillstånd att ut-
forska kontinentalsockcln eller att
utvinna naturtillgångar från
tillämpas 2 kap., 5 kap. 3 §
16 kap. 5 § miljöbalken.
den
och
Vid prövning av tillstånd att ut-
forska kontinentalsockeln eller att
utvinna naturtillgångar från den
tillämpas 2 kap., 5 kap. 3 §, 7 kap.
28 a-29 b §§ och 16 kap. 5 § mil-
jöbalken.
Vid prövning av tillstånd att utvinna naturtillgångar från kontinental-
sockeln tillämpas dessutom 3 och 4 kap. miljöbalken.
En miljökonsekvensbeskrivning skall ingå i en ansökan om tillstånd att
genom borrning eller sprängning utforska kontincntalsockeln eller att
utvinna naturtillgångar från den. I fråga om förfarandet, kraven på miljö-
konsekvensbeskrivningar samt planer och planeringsunderlag gäller
6 kap. miljöbalken.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
” Senaste lydelse 1998:819.
142
Härigenom föreskrivs att 65 a § rennäringslagen (1971:437)76 skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
65 a §77
Rennäringen skall bedrivas med bevarande av naturbetesmarkemas
långsiktiga produktionsförmåga så att dessa ger en uthålligt god
avkastning samtidigt som den biologiska mångfalden behålls.
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om den hän-
syn som vid renskötsel skall tas till
naturvårdens och kulturmiljövår-
dens intressen. Föreskrifterna får
dock inte vara så ingripande att
pågående markanvändning avse-
värt försvåras.
Bestämmelser om tillstånd för
vissa verksamheter eller åtgärder
finns i 7 kap. 28 a-29 §§ miljöbal-
ken. Regeringen eller den myn-
dighet som regeringen bestämmer
får meddela de föreskrifter som i
övrigt behövs om den hänsyn som
vid renskötsel skall tas till natur-
vårdens och kulturmiljövårdens
intressen. Föreskrifterna får dock
inte vara så ingripande att pågå-
ende markanvändning avsevärt
försvåras.
Länsstyrelsen får meddela de förelägganden eller förbud som behövs
för att föreskrifter som har meddelats med stöd av andra stycket skall
efterlevas.
Föreläggande eller förbud får meddelas först sedan det har visat sig att
länsstyrelsens råd inte har följts. I brådskande fall eller när det annars
finns särskilda skäl, får länsstyrelsen dock omedelbart meddela förelägg-
anden eller förbud.
I beslut om föreläggande eller förbud får länsstyrelsen sätta ut vite.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
76 Lagen omtryckt 1993:36.
77 Senaste lydelse 1996:1553.
143
Prop. 2000/01:111
Bilaga 6
Härigenom föreskrivs att 8 § ledningsrättslagen (1973:1144) skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Inom område med detaljplan, fastighetsplan eller områdesbestämmel-
ser får cn ledningsrätt inte upplåtas i strid mot planen eller bestämmel-
serna. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får
dock mindre avvikelser göras.
Gäller naturvårdsföreskrifter eller andra särskilda bestämmelser för
marks bebyggande eller användning än som avses i första stycket, skall
ledningsrätt upplåtas så, att syftet med bestämmelserna inte motverkas.
Om det finns särskilda skäl, får
på begäran av lantmäterimyndig-
heten medges undantag från be-
stämmelser som avses i andra
Om det finns särskilda skäl, får
på begäran av lantmäterimyndig-
heten medges undantag från be-
stämmelser som avses i andra
stycket. Frågor om undantag prö-
vas av länsstyrelsen eller efter
dess förordnande av kommunal
myndighet. Vid prövningen skall
7 kap. 28 a-29 b §§ miljöbalken
iakttas.
stycket. Frågor om undantag prö-
vas av länsstyrelsen eller efter
dess förordnande av kommunal
myndighet. Att därvid regeringens
tillåtelse behövs i vissa fall följer
av 1 kap. 29 § miljöbalken.
En kommunal myndighets beslut i fråga som avses i tredje stycket får
överklagas genom besvär hos länsstyrelsen.
Länsstyrelsens beslut i fråga som avses i tredje stycket får överklagas
genom besvär hos regeringen.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
78 Senaste lydelse 1998:830.
144
Härigenom föreskrivs att 9 § anläggningslagen (1973:1149)79 skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Inom område med detaljplan, fastighetsplan eller områdesbestämmel-
ser får en gemensamhetsanläggning inte inrättas i strid mot planen eller
bestämmelserna. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte mot-
verkas, får dock mindre avvikelser göras.
Gäller naturvårdsföreskrifter eller andra särskilda bestämmelser för
marks bebyggande eller användning
anläggning inrättas så, att syftet med
Om det finns särskilda skäl, får
på begäran av lantmäterimyndig-
heten medges undantag från be-
stämmelser som avses i andra
stycket. Frågor om undantag prö-
vas av länsstyrelsen eller efter
dess förordnande av kommunal
än som avses i första stycket, skall
bestämmelserna inte motverkas.
Om det finns särskilda skäl, får
på begäran av lantmäterimyndig-
heten medges undantag från be-
stämmelser som avses i andra
stycket. Frågor om undantag prö-
vas av länsstyrelsen eller efter
dess förordnande av kommunal
myndighet. Vid prövningen skall
7 kap. 28 a-29 b §§ miljöbalken
iakttas.
Prop. 2000/01:111
Bilaga 6
myndighet. Att därvid regeringens
tillåtelse behövs i vissa fall följer
av 7 kap. 29 § miljöbalken.
En kommunal myndighets beslut i fråga som avses i tredje stycket får
överklagas genom besvär hos länsstyrelsen.
Länsstyrelsens beslut i fråga som avses i tredje stycket får överklagas
genom besvär hos regeringen.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
79 Lagen omtryckt 1992:1148.
80 Senaste lydelse 1998:833.
145
Härigenom föreskrivs att 4§ skogsvårdslagen (1979:429)81 skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 2000/01:111
Bilaga 6
4§
Bestämmelser i denna lag eller
med stöd av lagen meddelade fö-
reskrifter skall inte tillämpas i den
mån vad där sägs strider mot
7 kap. 11 § andra stycket miljö-
balken eller mot föreskrifter som
har meddelats med stöd av 7 eller
8 kap. samma balk eller med stöd
av annan lag.
82
Bestämmelser i denna lag eller
med stöd av lagen meddelade fö-
reskrifter skall inte tillämpas i den
mån vad där sägs strider mot
7 kap. 11 § andra stycket eller
28 a-29 b §§ miljöbalken eller
mot föreskrifter som har medde-
lats med stöd av 7 eller 8 kap.
samma balk eller med stöd av an-
nan lag.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
81 Lagen omtryckt 1993:553.
82 Senaste lydelse 1998:821.
146
Prop. 2000/01:111
Bilaga 6
Härigenom föreskrivs att 5 b § lagen (1984:3) om kärnteknisk verk-
samhet83 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
5 b §84
Vid prövning av ärenden enligt
denna lag skall 2 kap., 5 kap. 3 §,
7 kap. 28 a-29 b §§ och 16 kap.
5 § miljöbalken tillämpas.
Vid prövning av ärenden enligt
denna lag skall 2 kap., 5 kap. 3 §
och 16 kap. 5 § miljöbalken
tillämpas.
En miljökonsekvensbeskrivning skall ingå i en ansökan om tillstånd att
uppföra, inneha eller driva en kärnteknisk anläggning. Regeringen eller
den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva att det i andra
ärenden om tillstånd enligt denna lag skall upprättas en miljökonse-
kvensbeskrivning.
När det gäller förfarandet för att upprätta miljökonsekvensbeskriv-
ningen och kraven på denna samt planer och planeringsunderlag gäller
6 kap. miljöbalken.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
8:1 Lagen omtryckt 1992:1536.
84 Senaste lydelse 1998:827.
147
Härigenom föreskrivs att 14 kap. 8 § plan- och bygglagen (1987:10)85
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
8 §86
Ägare och innehavare av särskild rätt till fastigheter har rätt till ersätt-
ning av kommunen, om skada uppkommer till följd av att
1. bygglov vägras till att ersätta en riven eller genom olyckshändelse
förstörd byggnad med en i huvudsak likadan byggnad och ansökan om
bygglov har gjorts inom fem år från det att byggnaden revs eller förstör-
des,
2. rivningsförbud meddelas i detaljplan eller områdesbestämmelser
eller rivningslov vägras med stöd av 8 kap. 16 § 2 eller 3,
3. skyddsbestämmelser meddelas i en detaljplan enligt 5 kap. 7 § första
stycket 4 eller 6 eller i områdesbestämmelser enligt 5 kap. 16 § 4 eller 5,
4. bestämmelser om vegetation samt markytans utformning och höjd-
läge inom sådana områden som avses i 8 kap. 9 § tredje stycket meddelas
i områdesbestämmelser,
5. marklov vägras med stöd av 8 kap. 18 § första stycket 2 eller 3.
Rätt till ersättning föreligger i fall som avses i första stycket 1, om
byggnaden förstörts genom olyckshändelse. I övriga fall som avses i
första stycket 1 och i fall som avses i första stycket 2 föreligger rätt till
ersättning, om skadan är betydande i förhållande till värdet av berörd del
av fastigheten. I fall som avses i första stycket 3-5 föreligger rätt till
ersättning, om skadan medför att pågående markanvändning avsevärt
försvåras inom berörd del av fastigheten.
Medför beslut som avses i första stycket att synnerligt men uppkom-
mer vid användningen av fastigheten, är kommunen skyldig att lösa
fastigheten, om ägaren begär det.
Vid tillämpningen av andra och
tredje styckena skall även beaktas
andra beslut som avses i första
stycket samt beslut enligt 3 kap.
2§ lagen (1988:950) om kultur-
minnen m.m„ 7 kap. 3, 5, 6, 9, 22
eller 24 § miljöbalken, förbud en-
ligt 7 kap. 11 § andra stycket samt
föreläggande eller förbud enligt
12 kap. 6§ fjärde stycket samma
balk och beslut enligt 18 § skogs-
vårdslagen (1979:429), under för-
utsättning att besluten meddelats
Vid tillämpningen av andra och
tredje styckena skall även beaktas
andra beslut som avses i första
stycket samt beslut enligt 3 kap.
2 § lagen (1988:950) om kultur-
minnen m.m., 7 kap. 3, 5, 6, 9, 22
eller 24 § miljöbalken, förbud en-
ligt 7 kap. 11 § andra stycket eller
28 b-29 a §§ samma balk samt fö-
reläggande eller förbud enligt
12 kap. 6 § fjärde stycket samma
balk och beslut enligt 18 § skogs-
vårdslagen (1979:429), under för-
85 Lagen omtryckt 1992:1769.
88 Senaste lydelse 1998:839.
148
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
inom tio år före det senaste beslu-
tet. Dessutom skall beaktas sådan
inverkan av hänsynstaganden en-
ligt 30 § skogsvårdslagen som i
särskilda fall har inträtt inom
samma tid. Har talan eller rätt till
ersättning eller inlösen med anled-
ning av nyss angivna beslut förlo-
rats på grund av bestämmelserna i
15 kap. 4 § eller motsvarande be-
stämmelser i miljöbalken eller la-
gen om kulturminnen m.m., utgör
detta förhållande inte något hinder
mot att beslutet beaktas.
utsättning att besluten meddelats
inom tio år före det senaste beslu-
tet. Dessutom skall beaktas sådan
inverkan av hänsynstaganden en-
ligt 30 § skogsvårdslagen som i
särskilda fall har inträtt inom
samma tid. Har talan eller rätt till
ersättning eller inlösen med anled-
ning av nyss angivna beslut förlo-
rats på grund av bestämmelserna i
15 kap. 4 § eller motsvarande be-
stämmelser i miljöbalken eller la-
gen om kulturminnen m.m., utgör
detta förhållande inte något hinder
mot att beslutet beaktas.
Prop. 2000/01:111
Bilaga 6
Har kommunen efter föreläggande enligt 12 kap. 6 § beslutat om riv-
ningsförbud eller skyddsbestämmelser som avses i första stycket 2 eller 3
för att tillgodose ett riksintresse enligt 3 eller 4 kap. miljöbalken, är sta-
ten skyldig att ersätta kommunen dess kostnader för ersättning eller inlö-
sen. I fall som avses i första stycket 4 och 5 är ägaren till den anläggning
för vilken skydds- eller säkerhetsområdet har beslutats skyldig att ersätta
kommunen dess kostnader för ersättning eller inlösen.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
149
Prop. 2000/01:111
Bilaga 6
Härigenom föreskrivs att 1 och 5 §§ jaktlagen (1987:259) skall ha följ-
ande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §87
Denna lag gäller viltvården, rätten till jakt och jaktens bedrivande inom
svenskt territorium samt frågor som har samband därmed.
Lagen gäller också i de fall som anges särskilt
1. inom Sveriges ekonomiska zon,
2. beträffande jakt från svenskt fartyg på det fria havet utanför den
ekonomiska zonen,
3. beträffande jakt från svenskt luftfartyg över det fria havet utanför
den ekonomiska zonen.
Utöver bestämmelserna i denna
lag gäller föreskrifter i andra för-
fattningar i fråga om skyddet och
vården av viltet.
Utöver bestämmelserna i denna
lag gäller föreskrifter i andra för-
fattningar i fråga om skyddet och
vården av viltet. Bestämmelser om
att tillstånd krävs för vissa verk-
samheter och åtgärder finns i
7 kap. 28 a-29 §§ miljöbalken.
5§88
Var och en skall visa viltet hänsyn. Idrottstävlingar och annan liknande
friluftsverksamhet i marker där det finns vilt skall genomföras så att
viltet störs i så liten utsträckning som möjligt.
Viltet får inte ofredas och inte heller förföljas annat än vid jakt. Förbu-
det hindrar dock inte att lämpliga åtgärder vidtas av markinnehavaren i
syfte att motverka skador av vilt, om sådana skador inte kan motverkas
på annat tillfredsställande sätt.
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får
meddela närmare föreskrifter om
förbudet att ofreda viltet och om
villkoren för att trots förbudet
vidta åtgärder som avses i andra
stycket.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
” Senaste lydelse 1994:1820.
88 Senaste lydelse 1997:343.
150
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 6§ minerallagen (1991:45) skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 kap.
Undersökningsarbete får inte
äga rum inom nationalpark eller
område som en statlig myndighet
hos regeringen har begärt skall av-
sättas till nationalpark eller i strid
med föreskrifter som har medde-
lats för natur- eller kulturreservat
med stöd av 7 kap. miljöbalken.
/ fråga om undersökningsarbete
skall bestämmelserna i 7 kap.
28 a-29 b §§ miljöbalken iakttas.
Vidare gäller att undersöknings-
arbete inte får äga rum inom
nationalpark eller område som en
statlig myndighet hos regeringen
har begärt skall avsättas till natio-
nalpark eller i strid med föreskrif-
ter som har meddelats för natur-
eller kulturreservat med stöd av
7 kap. miljöbalken.
Undersökningsarbete får inte heller, utan medgivande av länsstyrelsen,
äga rum inom
1. befastningsområde och sådant område utanför detta som regeringen
bestämmer,
2. kyrkogård och annan begravningsplats,
3. område som avses i 4 kap. 5 § miljöbalken.
Ett medgivande enligt andra stycket 3 skall förenas med de villkor som
är nödvändiga för att förhindra att påtaglig skada uppkommer för
områdets natur- och kulturvärden. Länsstyrelsen får även i övrigt förena
ett medgivande enligt andra stycket med villkor.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
Senaste lydelse 1998:945.
151
Prop. 2000/01:111
Bilaga 6
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 3 § fiskelagen (1993:787) skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3§90
Denna lag skall inte tillämpas i
den mån den strider mot före-
skrifter om Torne älvs fiskeom-
råde eller föreskrifter som har
meddelats med stöd av 7 eller
8 kap. miljöbalken.
Om samernas rätt till fiske i
Denna lag skall inte tillämpas i
den mån den strider mot före-
skrifter om Torne älvs fiskeom-
råde, mot bestämmelserna om
skydd för vissa naturområden i
7 kap. 28 a-29 b §§ miljöbalken
eller mot föreskrifter som har
meddelats med stöd av 7 eller
8 kap. miljöbalken.
delar av landet och om fiskevårds-
områden gäller särskilda bestämmelser.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
90 Senaste lydelse 1998:848.
152
Prop. 2000/01:111
Bilaga 6
Förslag till lag om ändring i lagen (1998:812) med särskilda
bestämmelser om vattenverksamhet
Härigenom föreskrivs att 7 kap. 13 § lagen (1998:812) med särskilda
bestämmelser om vattenverksamhet skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
13 §
Miljödomstolen kan fastställa ändrade eller nya bestämmelser om
innehållande och tappning av vatten efter ansökan av annan än tillstånds-
havaren, om han vill utnyttja vattenkraften i sitt strömfall bättre, eller
efter ansökan av en kommun eller ett vattenförbund som vill tillgodose
den allmänna miljövården eller hälsovården eller främja fisket. Till för-
mån för allmänna farleder, allmänna hamnar, bevattnings- och mark-
avvattningssamfalligheter samt avloppsföretag kan sådana bestämmelser
fastställas på ansökan av huvudmannen.
Vid prövning enligt första
stycket skall bestämmelserna om
skydd för vissa naturområden i
7 kap. 28 a-29 b §§ miljöbalken
iakttas.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
153
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2001-03-05
Prop. 2000/01:111
Bilaga 7
Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justiticrådet Leif Thorsson,
regeringsrådet Rune Lavin.
Enligt en lagrådsremiss den 15 februari 2001 (Miljödepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i miljöbalken,
2. lag om ändring i lagen (1966:314) om kontinentalsockeln,
3. lag om ändring i rennäringslagen (1971:437),
4. lag om ändring i ledningsrättslagen (1973:1144),
5. lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149),
6. lag om ändring i skogsvårdslagen (1979:429),
7. lag om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet,
8. lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10),
9. lag om ändring i jaktlagen (1987:259),
10. lag om ändring i minerallagen (1991:45),
11. lag om ändring i fiskelagen (1993:787),
12. lag om ändring i lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om
vattenverksamhet.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av departementsrådet Egon
Abresparr.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Rubriken närmast före 7 kap. 27 §
Rubriken - Skydd för vissa naturområden - är intetsägande, främst med
hänsyn till tidigare rubriker i kapitlet som utpekar andra naturområden
som skyddade. Lagrådet föreslår rubriken ”Särskilda skyddade områ-
den”.
7 kap. 27 §
1 författningskommentaren till paragrafen anges att regeringens avsikt är
att i en förordning meddela de föreskrifter om tidpunkten för förtecknan-
det som behövs för att direktivens krav skall uppfyllas. Vid föredrag-
ningen inför Lagrådet har upplysts att bestämmelserna i första stycket är
avsedda att innefatta bl.a. en rätt för regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer att besluta dylika föreskrifter. Lagrådet vill här
betona att den kompetens eller snarare det åläggande som anges i första
stycket blott innefattar åtgärden att ”föra cn förteckning över” vissa slags
naturområden. Om de föreskrifter som avses skola upptagas i en förord-
ning förutsätter förekomsten av ett bemyndigande, fyller bestämmelserna
i första stycket inte denna uppgift.
154
7 kap. 29 a §
Den skyldighet att bekosta kompensationsåtgärder som föreskrivs i första
stycket bör rimligen avse sådana åtgärder som är nödvändiga i det kon-
kreta fallet. Eftersom kravet på åtgärdernas vidtagande är knutet som ett
villkor till tillståndsbeslutet, bör i beslutet preciseras vilka åtgärder det är
fråga om. I paragrafen bör detta komma till uttryck på så sätt att orden
”som avses i 29 § första stycket 3” byts ut mot orden ”som anges i be-
slutet om tillstånd”.
llkap.9§
I det föreslagna nya fjärde stycket anges att tillstånd krävs oavsett bl.a.
vad som följer av 11 kap. 16 § miljöbalken. I det lagrummets andra
stycke anges att eljest tillståndspliktiga åtgärder får vidtas i nödsituatio-
ner - t.ex. ett förestående dammbrott - utan att tillstånd erhållits; ansökan
om godkännande skall sedan göras snarast möjligt. På samma sätt får
enligt lagrummets första stycke vissa ändrings- eller lagningsarbeten som
är nödvändiga till följd av en skada eller för att förebygga en skada utfö-
ras utan tillstånd men med efterföljande ansökan om godkännande.
Direktiven synes inte utesluta att brådskande, eljest otillåtna åtgärder
vidtas i nödsituationer (jfr artikel 16.1 art- och habitatdirektivet och arti-
kel 9.1 fågeldirektivet), och den till synes orimliga regleringen av sådana
situationer i det remitterade förslaget framstår inte som erforderlig för att
säkerställa att direktiven genomförs korrekt. Lagrådet förordar att hän-
visningen till 11 kap. 16 § utgår.
Det föreslagna styckets andra mening synes kunna undvaras.
31 kap. 4 §
Godtas Lagrådets förslag beträffande rubriken närmast före 7 kap. 27 §
bör den nya punkten 5 ges lydelsen: ”skydd enligt 7 kap. 28 a-29 b §§,”
möjligen med tillägget (skydd) ”för särskilda områden”.
Som framgår av vad som anförts under 4 kap. 8 § förslaget till lag om
ändring i miljöbalken är avsikten att ett tillstånd enligt 7 kap. 28 a § i
balken skall föreligga innan en åtgärd som förutsätter sådant tillstånd
vidtas enligt annan lagstiftning. I lagförslagen har emellertid ofta använts
uttryck - såsom ”vid prövning av tillstånd att utforska kontinentalsockeln
tillämpas 7 kap. 28 a-29 b §§ miljöbalken” - vilka direkt
leder tanken till att det är den myndighet som tillämpar den särskilda
lagen som också skall iaktta miljöbalkens bestämmelser. Vad som be-
hövs är endast en erinran om att ett eventuellt behövligt tillstånd enligt
7 kap. 28 a § miljöbalken skall föreligga innan en verksamhet eller en åt-
gärd tillåts enligt den särskilda lagen. En sådan erinran kan ges lydelsen:
”Bestämmelser om att tillstånd krävs för vissa verksamheter och åtgärder
finns i 7 kap. 28 a-29 b §§ miljöbalken.”
En sådan bestämmelse bör lämpligen placeras i ett särskilt stycke.
Därvid kan också andra stycken i samma paragraf eller andra lagrum
behöva ändras så att inte hänvisningar sker till fel stycke i de ändrade
Prop. 2000/01:111
Bilaga 7
155
paragraferna. Lagrådet påpekar i det följande en sådan ändring men cn Prop. 2000/01:111
genomgång av berörda hänvisningar måste göras i Regeringskansliet. Bilaga 7
3a§
Den föreslagna ändringen bör utgå och den av Lagrådet under rubriken
Följdlagstiftning förordade bestämmelsen bör placeras som ett nytt andra
stycke i paragrafen.
65 a §
Den föreslagna första meningen i andra stycket bör utgå och den av Lag-
rådet under rubriken Följdlagstiftning förordade bestämmelsen - som är
nära nog likalydande - bör placeras som ett nytt tredje stycke i paragra-
fen.
8§
Sista meningen i tredje stycket bör utgå och den av Lagrådet under rubri-
ken Följdlagstiftning förordade bestämmelsen bör placeras som ett nytt
fjärde stycke i paragrafen.
9§
Sista meningen i tredje stycket bör utgå och den av Lagrådet under rubri-
ken Följdlagstiftning förordade bestämmelsen bör placeras som ett nytt
fjärde stycke i paragrafen.
4§
Den föreslagna ändringen bör utgå och den av Lagrådet under rubriken
Följdlagstiftning förordade bestämmelsen bör placeras som ett nytt andra
stycke i paragrafen.
5b§
Den föreslagna ändringen bör utgå och den av Lagrådet under rubriken
Följdlagstiftning förordade bestämmelsen bör placeras som ett nytt andra
stycke i paragrafen.
14 kap. 8 §
I fjärde stycket omtalas ”förbud” enligt olika lagrum i 7 och 12 kap.
miljöbalken. Det rör sig emellertid här inte uttryckligen om förbud utan
beträffande 7 kap. om icke meddelade tillstånd och beträffande 12 kap.
156
synbarligen om icke meddelade dispenser. Detta bör komma till uttryck i Prop. 2000/01:111
lagtexten, som i detta hänseende förslagsvis kan formuleras så: ”... be- Bilaga7
slut som innebär att tillstånd enligt 7 kap. 11 § andra stycket eller 28 b-
29 a §§ samma balk inte meddelas, föreläggande eller förbud enligt
12 kap. 6 § fjärde stycket samma balk eller beslut som innebär att dis-
pens enligt samma lagrum inte meddelas, samt beslut enligt 18 § skogs-
vårdslagen, allt under förutsättning ...”
Andra meningen i tredje stycket, som överensstämmer med den av Lag-
rådet under rubriken Följdlagstiftning förordade bestämmelsen, bör pla-
ceras som ett nytt fjärde stycke i paragrafen.
5§
Ordet ”närmare” bör strykas i konstruktionen ”får meddela närmare före-
skrifter”, eftersom det inte är fråga om några verkställighetsföreskrifter.
Om så hade varit fallet skulle det inte krävas något bemyndigande i la-
gen.
3 kap. 6 §
Den föreslagna ändringen bör utgå och den av Lagrådet under rubriken
Följdlagstiftning förordade bestämmelsen bör placeras som ett nytt andra
stycke i paragrafen. Därvid måste hänvisningen i nuvarande tredje
stycket ändras.
/ kap. 3 §
Den föreslagna ändringen bör utgå och den av Lagrådet under rubriken
Följdlagstiftning förordade bestämmelsen bör placeras som ett nytt andra
stycke i paragrafen.
7 kap. 13 §
Det föreslagna andra stycket bör ersättas av den av Lagrådet under rubri-
ken Följdlagstiftning förordade bestämmelsen.
157
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 mars 2001
Närvarande: statsråden Hjelm-Wallén, ordförande, Thalén, Winberg,
Ulvskog, Sahlin, von Sydow, Pagrotsky, Östros, Messing, Engqvist,
Rosengren, Larsson, Wämersson, Lejon, Lövdén, Ringholm
Föredragande: statsrådet Larsson
Prop. 2001/02:111
Regeringen beslutar proposition Skyddet för vissa djur- och växtarter och
deras livsmiljöer
158
Prop. 2001/02:111
|
Författningsrubrik |
Bestämmelser som Celexnummer for inför, ändrar, upp- bakomliggande EG- häver eller upprepar regler ett normgivnings- |
|
Lag om ändring i |
6 kap. 1 §, 7 kap. 27 och 31979L0409, 28 §§, 8 kap. 1 §, 12 31992L0043 kap. 1 § |
|
Lag om ändring i |
65 a § |
|
Lag om ändring i |
5§ |
159
Eländers Gotab 61122, Stockholm 2001