Regeringens proposition

2000/01:1

Budgetpropositionen för 2001

Förslag till statsbudget för budgetåret 2001, reviderad finansplan,
budgetpolitiska mål, ändrade anslag för budgetåret 2000, skatte-
frågor m.m.

1 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nrl. Dell

Regeringens proposition
2000/01:1

Budgetpropositionen för 2001

Regeringen överlämnar härmed enligt 9 kap. 6 § regeringsformen sitt förslag till statsbudget för bud-
getåret 2001 och föreslår att riksdagen beräknar inkomster och beslutar om utgifter för staten i enlig-
het med de specifikationer som fogats till förslaget.

Stockholm den 7 september 2000

Lena Hjelm-Wallén

Bosse Ringholm

(Finansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen redovisar regeringen en reviderad finansplan, budgetpolitiska mål, en prognos för
budgeten för 2000 samt lämnar förslag till ändrade och nya anslag på tilläggsbudget till statsbudgeten
för budgetåret 2000.

Regeringen redovisar förslag till utgiftstak för staten för åren 2001-2003 fördelat på de av riksdagen
fastställda utgiftsområdena och ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten. I bilaga 1 redovisas
specifikation av statsbudgetens anslag och inkomsttitlar för budgetåret 2001.

PROP. 2000/2001:1

Förslag till statsbudget för budgetåret 2001

\|Utgifter m.m. \|
Tusental kronor
Utgiftsområde 1	Rikets styrelse	5 316 203
Utgiftsområde 2	Samhällsekonomi och finansförvaltning	1 307 655
Utgiftsområde 3	Skatteförvaltning och uppbörd	6 206 948
Utgiftsområde 4	Rättsväsendet	23 973 166
Utgiftsområde 5	Utrikesförvaltning och internationell samverkan	2 908 385
Utgiftsområde 6	Totalförsvar	46 530 105
Utgiftsområde 7	Internationellt bistånd	14 966 011
Utgiftsområde 8	Invandrare och flyktingar	4 941 878
Utgiftsområde 9	Hälsovård, sjukvård och social omsorg	29 373 625
Utgiftsområde 10	Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp	101 949 802
Utgiftsområde 11	Ekonomisk trygghet vid ålderdom	33 779 600
Utgiftsområde 12	Ekonomisk trygghet för familjer och barn	47 746 979
Utgiftsområde 13	Arbetsmarknad	63 030 635
Utgiftsområde 14	Arbetsliv	8 541 971
Utgiftsområde 15	Studiestöd	21 621 806
Utgiftsområde 16	Utbildning och universitetsforskning	34 845 518
Utgiftsområde 17	Kultur, medier, trossamfund och fritid	7 806 918
Utgiftsområde 18	Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande	11 634 740
Utgiftsområde 19	Regional utjämning och utveckling	4 214 453
Utgiftsområde 20	Allmän miljö- och naturvård	2 200 522
Utgiftsområde 21	Energi	2 262 347
Utgiftsområde 22	Kommunikationer	24 690 313
Utgiftsområde 23	lord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar	13 677 015
Utgiftsområde 24	Näringsliv	3 517 539
Utgiftsområde 25	Allmänna bidrag till kommuner	99 362 633
Utgiftsområde 26	Statsskuldsräntor m.m.	70 925 000
Utgiftsområde 27	Avgiften till Europeiska gemenskapen	23 804 000

Summa utgiftsområden	711 135 767
Minskning av anslagsbehållningar	3 000 000
Summa utgifter	714 135 767
Myndigheters m.fl. in- och utlåning i Riksgäldskontoret, netto	8 208 946
Lånebehovspåverkande del av överföringen från AP-fonden	-27 600 000
Summa	694 744 713

PROP. 2000/2001:1

llnkomster m.m. 1
Tusental kronor
Inkomsttyp 1000	Skatter m.m.	651 168 338
Inkomsttyp 2000	Inkomster av statens verksamhet	29 042 071
Inkomsttyp 3000	Inkomster av försåld egendom	15 001 000
Inkomsttyp 4000	Återbetalning av lån	2 521 097
Inkomsttyp 5000	Kalkylmässiga inkomster	8 856 107
Inkomsttyp 6000	Bidrag m.m. från EU	10 556 100

Summa inkomster	717 144 713
Beräknat lånebehov	-22 400 000
Summa	694 744 713

PROP. 2000/2001:1

Innehållsförteckning

1 Reviderad finansplan............................................................................................17

1.1 En reformbudget...................................................................................17

1.2 Det ekonomiska läget...........................................................................20

1.2.1 Internationell ekonomisk utveckling...................................................20

1.2.2 Svensk ekonomisk utveckling..............................................................20

1.2.3 Kalkyler för 2002 och 2003...................................................................22

1.3 Den ekonomiska politiken...................................................................22

1.3.1 Sunda offentliga finanser......................................................................23

1.3.2 Stabila priser..........................................................................................25

1.3.3 Lönebildning..........................................................................................26

1.4 Reformer för full sysselsättning...........................................................28

1.5 Reformer för ökad välfärd....................................................................30

1.6 Reformer för rättvisa skatter................................................................32

1.7 Ett ekologiskt hållbart Sverige.............................................................33

1.8 Sverige - ordförande i EU....................................................................38

1.9 Ett Sverige för alla.................................................................................39

2 Förslag till riksdagsbeslut....................................................................................43

3 Lagförslag..............................................................................................................51

3.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig

fastighetsskatt........................................................................................51

3.2 Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)...........53

3.3 Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483).........58

3.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1920) om allmän

löneavgift...............................................................................................59

3.5 Förslag till lag om skattereduktion på förvärvsinkomster vid 2002

års taxering.............................................................................................60

3.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1744) om allmän

pensionsavgift........................................................................................61

3.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:802) om ändring i lagen

(1998:674) om inkomstgrundad ålderspension...................................62

3.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:676) om statlig

ålderspensionsavgift..............................................................................63

3.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:265) om särskilt
grundavdrag och deklarationsskyldighet för fysiska personer i

vissa fall vid 2000-2003 års taxeringar.................................................64

3.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:323) om statlig

förmögenhetsskatt................................................................................65

3.11 Förslag till lag om underlag för förmögenhetsskatt i vissa fall

vid 2001 års taxering..............................................................................66

PROP. 2000/2001:1

3.12 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på

energi.....................................................................................................67

3.13 Förslag till lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327)............. 74

3.14 Förslag till lag om upphävande av lagen (1978:69) om

försäljningsskatt på motorfordon........................................................76

3.15 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1565) om beskattning

av viss privatinförsel.............................................................................77

3.16 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1551) om frihet från

skatt vid import, m.m...........................................................................78

3.17 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1512) om

dubbelbeskattningsavtal mellan de nordiska länderna.......................79

3.18 Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200)......... 80

4 Budgetpolitiska mål och statsbudgeten..............................................................85

4.1 Budgetpolitiska mål..............................................................................85

4.1.1 Utgiftstak för staten.............................................................................86

4.1.2 Beräkning av den offentliga sektorns utgifter....................................88

4.1.3 Överskott i den offentliga sektorns finanser......................................88

4.2 Makroekonomiska förutsättningar......................................................89

4.3 Politiska prioriteringar.........................................................................91

4.4 Statsbudgetens utveckling....................................................................97

4.4.1 Statsbudgetens inkomster....................................................................98

4.4.2 Statsbudgetens utgifter.........................................................................99

4.4.3 Statsbudgetens saldo, statens finansiella sparande och

statsskulden.........................................................................................104

4.5 Kommunsektorns finanser.................................................................108

4.6 Ålderspensionssystemet.....................................................................109

4.7 Den offentliga sektorns finanser.......................................................110

5 Inkomster...........................................................................................................115

5.1 Inledning.............................................................................................115

5.1.1 Antaganden om den makroekonomiska utvecklingen m.m............116

5.1.2 Regeländringar....................................................................................117

5.2 Offentliga sektorns skatter - periodiserad redovisning...................118

5.2.1 Inkomstskatt hushåll..........................................................................118

5.2.2 Inkomstskatt bolag.............................................................................121

5.2.3 Övriga inkomstskatter........................................................................122

5.2.4 Socialavgifter och allmän pensionsavgift...........................................122

5.2.5 Egendomsskatter................................................................................123

5.2.6 Skatt på varor och tjänster..................................................................125

5.2.7 Restförda skatter m.m........................................................................128

5.3 Offentliga sektorns inkomster enligt nationalräkenskaperna.........128

5.4 Statsbudgetens inkomster - kassamässig redovisning......................129

5.4.1 Skatter..................................................................................................129

5.4.2 Övriga inkomster................................................................................130

5.4.3 Ändrad redovisning av titlar..............................................................132

5.4.4 Uppföljning av statsbudgetens inkomster budgetåret 2000............133

5.5 Kommunskatter..................................................................................133

5.6 Skattekvoten........................................................................................134

PROP. 2000/2001:1

6 Prognos och tilläggsbudget 2000.......................................................................139

6.1 Inledning..............................................................................................139

6.2 Prognos för 2000.................................................................................139

6.2.1 Utgiftsbegränsande åtgärder 2000.....................................................140

6.2.2 Utgiftsprognoser per utgiftsområde..................................................141

6.3 Förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för 2000......................146

6.3.1 Utgiftsområde 1 Rikets styrelse.........................................................146

6.3.2 Utgiftsområde 4 Rättsväsendet..........................................................146

6.3.3 Utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar......................................148

6.3.4 Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg................148

6.3.5 Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och

handikapp.............................................................................................149

6.3.6 Utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet.................149

6.3.7 Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv...............................150

6.3.8 Utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning.................151

6.3.9 Utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid...............153

6.3.10 Utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och

byggande..............................................................................................153

6.3.11 Utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård...............................154

6.3.12 Utgiftsområde 22 Kommunikationer................................................154

6.3.13 Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner..........................155

7 Utgiftsramar och politikområden för åren 2001-2003....................................161

7.1 Utgifternas fördelning på utgiftsområden........................................161

7.2 De takbegränsade utgifternas förändring i förhållande till

bedömningen i 2000 års ekonomiska vårproposition.......................164

7.3 Budgeteringsmarginalen och utnyttjande av saldoutrymme............166

7.4 Genomgång av utgiftsområden..........................................................167

7.5 Politikområden....................................................................................177

7.5.1 Indelning av statsbudgeten i politikområden....................................177

7.5.2 Politikområdesvis genomgång............................................................178

8 Bemyndiganden och övriga ekonomiska förpliktelser....................................199

8.1 Finansiering av investeringar och rörelsekapital...............................199

8.1.1 Låneramar för år 2001.........................................................................199

8.1.2 Räntekontokrediter för 2001..............................................................200

8.1.3 Sjunde AP-fonden...............................................................................201

8.1.4 Övrig utlåning från Riksgäldskontoret.............................................202

8.2 Garantier..............................................................................................202

8.3 Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser....................................204

8.4 Bemyndigande för ramanslag.............................................................205

9 Skattefrågor.........................................................................................................208

9.1 Inledning..............................................................................................208

9.2 Beskattning av förvärvsinkomster......................................................209

9.2.1 Fortsatt inkomstskattereform: allmänna överväganden...................209

9.2.2 Inkomstskatten för år 2001 ................................................................211

9.2.3 Förändrade avgiftsnivåer för socialavgifterna...................................214

9.2.4 Utökade reseavdrag.............................................................................215

9.2.5 Beskattningen av sjömän i det nordiska skatteavtalet......................216

9.3 Fastighetsbeskattning.........................................................................216

PROP. 2000/2001:1

9.3.1 Fastighetsskatten för småhus och bostadshyreshus.........................216

9.3.2 Fastighetsbeskattningen på längre sikt..............................................217

9.3.3 Kapitalvinstbeskattning av privatbostadsfastigheter och

privatbostadsrätter..............................................................................218

9.4 Förmögenhetsskatt.............................................................................219

9.4.1 Höjda fribelopp i förmögenhetsbeskattningen................................219

9.4.2 Värdering av bostadshyreshus vid 2001 års

förmögenhetstaxering.........................................................................219

9.5 Skatteförslagens fördelningseffekter.................................................220

9.6 Grön skatteväxling m.m.....................................................................225

9.6.1 Allmänt om skatteväxling..................................................................225

9.6.2 Förslag till förändringar i energi- och miljöbeskattningen

för år 2001 ...........................................................................................225

9.6.2.1 Närmare utformning av de ändrade energi- och koldioxid-

skatterna för år 2001...........................................................................226

9.6.2.2 Förskjutning av skatteuttaget från energiskatt till koldioxid-

skatt......................................................................................................226

9.6.2.3 Höjd koldioxidskatt...........................................................................227

9.6.2.4 Höjd energiskatt på el........................................................................227

9.6.2.5 Höjd skatt på dieselolja......................................................................228

9.6.3 Utredningsuppdrag inför en fortsatt skatteväxling..........................228

9.6.4 Andrad basmånad för indexering av energi- och

koldioxidskattesatserna......................................................................231

9.6.5 Förändringar i skatten på arbete för år 2001.....................................231

9.6.6 Begränsning av koldioxidskatteuttaget avseende företag i

kalk- och cementbranscherna m.m....................................................232

9.7 Fordons- och försäljningsskatt..........................................................232

9.8 Privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror............................234

9.9 Mervärdesskatt....................................................................................235

9.10 Andra förslag i särpropositioner under hösten 2000........................235

9.10.1 Propositioner med budgetpåverkan..................................................235

9.10.2 Övriga propositioner..........................................................................236

9.11 Finansiella effekter..............................................................................236

10 Utveckling av den ekonomiska styrningen......................................................243

10.1 Bakgrund.............................................................................................243

10.2 Pågående utvecklingsarbete...............................................................243

10.3 Presentationen av statsbudgeten........................................................244

10.4 Styrning med mål och resursramar i en verksamhetsstruktur.........244

10.5 Styrning av myndigheter....................................................................245

10.6 Ett stegvist genomförande.................................................................245

Bilagor

Bilaga 1 Specifikation av statsbudgetens utgifter och inkomster

Bilaga 2 Svensk ekonomi

Bilaga 3 Avstämning av målet om en halverad öppen arbetslöshet till år 2000

Bilaga 4 Fördelningspolitisk redogörelse

Bilaga 5 Utvecklingpå lång sikt

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 7 september 2000

PROP. 2000/2001:1

Tabellförteckning

Utgifter m.m.....................................................................................................................4

Inkomster m.m..................................................................................................................5

1.1 Förslag i den ekonomiska vårpropositionen och i budgetpropositionen

för 2001....................................................................................................................19

1.2 Försörjningsbalans....................................................................................................21

1.3 Nyckeltal...................................................................................................................21

1.4 Sysselsättning, arbetslöshet och löneutveckling.....................................................22

1.5 Offentliga finanser....................................................................................................23

1.6 Skolpengar.................................................................................................................29

1.7 Familjepolitiska reformer.........................................................................................30

2.1 Specifikation av ändrade ramar för utgiftsområden samt ändrade och nya

anslag för budgetåret 2000......................................................................................46

4.1 Utgiftstak för staten.................................................................................................86

4.2 Den offentliga sektorns finansiella sparande..........................................................86

4.3 Av riksdagen beslutade budgetpolitiska mål...........................................................86

4.4 Tekniska justeringar av utgiftstaket för staten........................................................87

4.5 Utgiftstak för staten.................................................................................................87

4.6 Utgiftstak för offentlig sektor.................................................................................88

4.7 Centrala makroekonomiska förutsättningar..................................................... 90

4.8 Nu föreslagna utgifts- och inkomstförändringar 2001-2003 ................................93

4.9 Större utgiftsreformer med ikraftträdande 2001 ....................................................97

4.10 Statsbudgetens inkomster......................................................................................98

4.11 Statsbudgetens utgifter 1999-2003 ........................................................................99

4.12 Utgifter som omfattas av utgiftstaket för staten 1999-2003.............................100

4.13 Takbegränsade utgifter 1999-2003.......................................................................101

4.14 De takbegränsade utgifternas förändring i fasta priser 1999-2003...................101

4.15 Statsbudgetens utgifter realekonomiskt fördelade 1999-2003 (summa

utgiftsområden)..................................................................................................102

4.16 Kassa- och kostnadsmässiga statsskuldsräntor...................................................103

4.17 Statsbudgetens saldo och statsskulden................................................................105

4.18 Statsbudgetens saldo samt justering för större engångseffekter.......................106

4.19 Statsbudgetens saldo och statens finansiella sparande.......................................107

4.20 Kommunsektorns finanser...................................................................................109

4.21 Ålderspensionssystemet.......................................................................................109

4.22 Den offentliga sektorna finanser.........................................................................111

5.1 Offentliga sektorns periodiserade skatter, offentliga sektorns inkomster

enligt NR och statsbudgetens inkomster............................................................115

5.2 Differenser jämfört med den ekonomiska vårpropositionen..............................116

5.3 Antaganden och förändringar jämfört med den ekonomiska

vårpropositionen...................................................................................................117

5.4 Bruttoeffekter av regeländringar, periodiserad redovisning................................117

5.5 Offentliga sektorns skatteintäkter 1998-2003......................................................119

PROP. 2000/2001:1

5.6 Prisutveckling för småhus......................................................................................124

5.7 Fastighetsskatt fördelad på fastighetstyp..............................................................124

5.8 Skatt på energi.........................................................................................................127

5.9 Periodiserade skatter och skatter enligt NR.........................................................128

5.10 Offentliga sektorns totala inkomster..................................................................128

5.11 Statsbudgetens skatter..........................................................................................130

5.12 Statsbudgetens inkomster 1999-2003................................................................. 131

5.13 Utvecklingen av skatteunderlaget 1998-2003....................................................134

5.14 Skattepliktiga transfereringars inverkan på skattekvoten för ett urval av

OECD-länder.......................................................................................................135

5.15 Skattekvot enligt nationalräkenskaperna (NR) och periodiserad

skattekvot..............................................................................................................135

6.1 Budgetsaldo och statsskuld år 2000....................................................................... 140

6.2 Takbegränsade utgifter år 2000.............................................................................. 140

6.3 Begränsningsbelopp 2000 ...................................................................................... 141

6.4 Prognos för takbegränsade utgifter 2000.............................................................. 145

6.5 .............................................................................................................................152

7.1 Större omflyttningar av utgifter under utgiftstaket 2001-2003.......................... 162

7.2 Utgiftstak och takbegränsade utgifter 2001-2003...............................................163

7.3 Förändring av takbegränsade utgifter mellan 2000 års ekonomiska

vårproposition och budgetpropositionen för 2001........................................... 164

7.4 Budgeteringsmarginal och saldoutrymme............................................................167

7.5 Statsbudgeten fördelad på politikområden 2001..................................................178

Politikområden fördelade per utgiftsområde.............................................................195

8.1 Låneram budgetåret 2001....................................................................................... 199

8.2 Investeringslån och låneramar 1997-2000............................................................200

8.3 Räntekontokrediter 2000 och kreditramar för budgetåret 2001.........................201

8.4 Övriga kreditramar i RGK.....................................................................................202

8.5 Sammanfattande redovisning av beställningsbemyndiganden avseende 2001 ... 205

9.1 Allmänt grundavdrag, skiktgränser och brytpunkter år 2000 respektive år

2001 enligt regeringens förslag............................................................................213

9.2 Skatteförändringar för löntagare i olika inkomstlägen år 2001 enligt

regeringens förslag. Kronor per månad och i procent av taxerad inkomst.......214

9.3 Nya avgiftssatser fr.o.m. år 2001...........................................................................215

9.4 Inkomstskattesänkningar och disponibel inkomst justerad för

försörjningsbörda för olika grupper av hushåll..................................................222

9.5 Förändringar i fastighets- och förmögenhetsskatt för hushåll bosatta i

eget hem i olika regioner......................................................................................223

9.6 Förändringar i fastighets- och förmögenhetsskatt för hushåll bosatta i

hyres- och bostadsrätt i olika regioner................................................................224

9.7 Budgeteffekter av åtgärder på skatteområdet i BP 2001 m.m.............................239

Bruttoeffekter, kassamässiga effekter för staten och periodiserade
effekter för offentlig sektor år 2001-2003 samt varaktiga effekter
för offentlig sektor...............................................................................................239

PROP. 2000/2001:1

Diagramförteckning

1.1 10-årig ränteskillnad mot Tyskland..........................................................................26

1.2 Kronans växelkurs gentemot euron och ett vägt genomsnitt av valutor..............26

1.3 Total energianvändning 1970-1998..........................................................................37

1.4 Energieffektivitet 1980-1998...................................................................................38

1.5 Förändring för inkomstgrupper. Andrad disponibel inkomst justerad för

försörjningsbörda till följd ändrade skatte- och bidragsregler.............................40

1.6 Förändring för kvinnor och män.............................................................................40

4.1 Statsbudgetens saldo 1989-2003'.............................................................................98

4.2 Realekonomiskt fördelade takbegränsade utgifter 2001¹....................................102

4.3 Statsskuldsräntor som andel av BNP....................................................................103

4.4 Statsskuldsräntor som andel av statens skatteinkomster.....................................103

4.5 Statsskulden som andel av BNP och i miljarder kronor......................................108

5.1 Realisationsvinster 1987-2003...............................................................................120

5.2 Förmögenhetsskatt 1991-2003, hushåll................................................................123

5.3 Mervärdesskatt uppdelad efter användning..........................................................125

5.4 Hushållens konsumtionsutgifter uppdelade i varugrupper..................................125

5.5 Förändring av kommun- och landstingsskatter....................................................134

6.1 Utgiftsprognos 2000 jämfört med anvisade medel i budgetpropositionen

för 2000..................................................................................................................142

8.1 Myndigheternas investeringslån juni 1993-juni 2000.........................................200

8.2 Saldo på myndigheternas räntekonton perioden juni 1997-juni 2000................201

Reviderad finansplan

PROP. 2000/2001:1

1 Reviderad finansplan

1.1 En reformbudget

2001 års budget är en budget för framtiden.

Grunden för en offensiv och framtidsinriktad
politik är en stark ekonomi. Den ekonomiska
politiken syftar därför till att understödja och
förlänga de senaste årens goda ekonomiska ut-
veckling. Det handlar om att på en och samma
gång prioritera tillväxt och rättvisa samtidigt som
skuldbördan för kommande generationer måste
minskas.

Barnen står i centrum för politiken. Den
svenska skolan skall vara en av världens bästa.
Att satsa mer pengar på skolan är en god och
hållbar framtidssatsning. Välfärdspolitiken driver
det svenska samhället framåt. Nu finns utrymme
för välfärdsreformer och sänkta skatter med egna
pengar, samtidigt som den offentliga skulden
amorteras. Sverige skall även i framtiden visa att
det går att förena tillväxt med rättvisa.

En politik för uthålligt hög tillväxt

Svensk ekonomi utvecklas väl. Tillväxten är god.
Arbetslösheten faller och sysselsättningen stiger.
Målet att sänka den öppna arbetslösheten till 4
procent har så gott som uppnåtts. Den offentliga
skulden minskar i snabb takt. Sverige har ett
stort och växande överskott i utrikeshandeln.
Svensk ekonomi har inte utvecklats så väl och
balanserat sedan 1960-talet.

Regeringen gör nu bedömningen att det re-
sursutnyttjande som kan uppnås utan risk för
överhettning är högre än vad som tidigare be-
dömdes som möjligt. Den goda tillväxten är inte
enbart en tillfällig konjunkturuppgång utan en

anpassning till ett långsiktigt högre resursut-
nyttjande.

För att förlänga uppgången och göra den ut-
hållig föreslår regeringen ökade avbetalningar på
den offentliga skulden och sänkta skatter riktade
mot låg- och medelinkomsttagare. Dessutom
förverkligas de reformer för tillväxt och rättvisa
som föreslogs i den ekonomiska vårpropositio-
nen.

Avvägningen mellan amorteringar, utgiftsök-
ningar och skattesänkningar sker utifrån kon-
junktur- och fördelningspolitiska hänsynstagan-
den. Dessutom måste budgetmålen klaras.
Svensk ekonomi skall fortsätta att växa utan att
överhettningstendenser uppkommer.

Forskning, teknisk spetskompetens och bred
delaktighet medverkar till att svensk ekonomi
kan växa i en hög takt utan att det uppkommer
obalanser. Sverige skall behålla sin världsledande
position inom strategiskt viktiga områden som
t.ex. informationsteknologi, telekommunikation
och bioteknik. Att fördela licenser för den nya
generationens mobiltelefoner till de företag som
bäst bidrar till denna utveckling utan höga av-
gifter är en del i strategin. Regeringen avser att
arbeta för att Sverige skall behålla sin ledning
även inom biotekniken.

En politik för starka offentliga finanser

En god välfärd kräver starka offentliga finanser.

Målet för de offentliga finanserna är att de
skall uppvisa ett överskott på 2 procent av BNP i
genomsnitt över en konjunkturcykel. Detta mål
ligger fast. Härmed skapas en stabilare grund
inför de utmaningar som följer av att andelen
äldre ökar kraftigt nästa årtionde.

PROP. 2000/2001:1

Utifrån det långsiktiga målet fastställs sedan
mål för varje enskilt år. Regeringen föreslår i
samband med budgetpropositionen ett mål för
de offentliga finanserna det kommande året.
Målet bestäms utifrån den bedömning av kon-
junkturläge m.m. som då kan göras. I enlighet
med detta föreslår regeringen nu att målet för
överskottet i de offentliga finanserna 2001 höjs
från 2,0 till 2,5 procent av BNP för att minska
risken för överhettning.

Utgiftstaken ligger fast och skall klaras. En
ansvarsfull budgetpolitik lägger grunden för en
fortsatt stark ekonomisk utveckling. Utgiftsta-
ken som andel av BNP faller fram till 2002 och
stabiliseras därefter. Trots det finns det utrymme
för reformer eftersom utgiftstaken ökar i reala
termer.

En politik för välfärd

För att nå fram till målet ett rättvist och jämställt
samhälle krävs en generell och gemensamt finan-
sierad välfärd.

De reformer som tidigare presenterats ge-
nomförs nu. Resurserna till skola, vård och om-
sorg ökar. Barnbidraget höjs och de sämst ställda
pensionärerna tillförs ökade resurser. Första ste-
get i maxtaxereformen genomförs. Biståndet
höjs. Offensiven för tillväxt, jämställdhet, rättvi-
sa och full sysselsättning fullföljs.

Ytterligare steg måste dock tas för att stärka
välfärden. På samma sätt som vården under de
närmaste åren tillförs 9 miljarder kronor föreslås
nu en långsiktig satsning för skolan. Visionen är
ett samhälle där alla barn möter rättvisa villkor
och får en bra start i livet.

För att fler barn skall kunna nå målen behövs
extra resurser, främst till de elever som har behov
av särskilt stöd. Därför föreslår regeringen att
skolan och fritidshemmen tillförs kraftigt ökade
resurser. Under de kommande åren ökas resur-
serna till skolan med 1 miljard kronor per år.
Från 2006 tillförs 5 miljarder kronor mer än i
dag. Fler vuxna i skolan bidrar till att skapa en
bättre skola. Regeringen föreslår även att kon-
taktdagarna i den tillfälliga föräldrapenningen
återinförs nästa år. Därmed förbättras möjlighe-
terna för kvinnor och män att ta aktiv del i sina
barns vardag.

Även inom andra välfärdsområden föreslår re-
geringen ytterligare resurser. Utöver tidigare avi-
serade tillskott föreslår regeringen att tandvården
tillförs ytterligare 100 miljoner kronor nästa år.

Dessutom föreslås en förbättring av det särskilda
bostadstillägget för pensionärer, vilket gynnar de
sämst ställda pensionärerna.

En politik för jobb

En hög sysselsättning är grunden för välfärden.

Regeringen föreslog i samband med den eko-
nomiska vårpropositionen en offensiv för tillväxt
och rättvisa. Denna offensiv har fokus på jobben
och genomförs nu med full kraft.

Åtgärder genomförs för att ytterligare pressa
tillbaka arbetslösheten. Målet om att sänka den
öppna arbetslösheten till 4 procents öppen ar-
betslöshet 2000 har så gott som uppnåtts.

Åtgärder genomförs för att öka sysselsätt-
ningen och tillväxten. Målet om att andelen re-
guljärt sysselsatta av befolkningen mellan 20 och
64 år skall vara minst 80 procent skall uppnås
2004.

Åtgärder genomförs för att öka arbetskrafts-
deltagandet bland invandrare. Det är slöseri med
resurser att människor med invandrarbakgrund
har högre arbetslöshet och lägre sysselsättnings-
grad än övriga svenskar.

Utvecklingen visar på ökad ohälsa. Detta är
både ur ett mänskligt och ett ekonomiskt per-
spektiv allvarligt. Regeringen har därför tillsatt
en arbetsgrupp som utarbetar en handlingsplan
för att minska ohälsan. Arbetet omfattar en över-
syn av bl.a. sjukpenning, rehabiliteringspenning,
tillsynen över arbetsmiljön och förtidspension.
Det är av största vikt att arbetsförhållanden och
arbetsmiljö inte ger upphov till sjukdom och ar-
betsskada. Förebyggande arbete skall därför pri-
oriteras. Aktiva åtgärder skall genomföras för att
sjukskrivna och förtidspensionerade skall kunna
återgå till ett arbetsliv som inte ger skador eller
sjukdomar och inte sliter ut människor.

En politik för tillväxt i hela Sverige

Utformningen av den samlade näringspolitiken
är av stor betydelse för att tillförsäkra en hög och
varaktig tillväxt i hela landet. Regeringen har in-
om det näringspolitiska området under de se-
naste åren genomfört ett antal insatser i tillväxt-
främjande syfte.

- I den IT-proposition som lämnats till riksda-
gen föreslås att stöd skall kunna lämnas till
utbyggnad av IT-infrastruktur.

PROP. 2000/2001:1

- En väl fungerande infrastruktur har en avgö-
rande betydelse för att det svenska näringsli-
vet skall utvecklas väl. I budgetpropositionen
prioriteras insatser för att öka underhåll, bä-
righet och rekonstruktion av vägar och järn-
vägar. Dessutom tillförs särskilda medel till
insatser för översvämningsskadade vägar.

- För att stimulera näringsklimatet och skapa
goda förutsättningar för nyetablering av fö-
retag samt möjligheter för redan etablerade
företag att växa, måste arbetet drivas vidare
när det gäller kapitalförsörjning, regelförenk-
ling, information, service och rådgivning,
kompetens och kunskapsöverföring samt en
väl fungerade konkurrens.

- Inriktningen i regionalpolitiken är att skapa
förutsättningar för hållbar ekonomisk tillväxt,
rättvisa och valfrihet, så att likvärdiga lev-
nadsvillkor skapas för medborgarna i hela ri-
ket. En regionalpolitiskt kommitté arbetar för
närvarande med att ta fram en strategi för re-
gional balans. Regeringen avser att återkom-
ma till riksdagen med anledning av utred-
ningens slutbetänkande.

En politik för rättvisa skatter och god miljö

De starka offentliga finanserna har möjliggjort
skattesänkningar i år som både stimulerar till-
växten och ökar rättvisan. Regeringen gör nu be-
dömningen att det finns ett utrymme för ytterli-
gare skattesänkningar riktade mot framförallt
låg- och medelinkomsttagare.

Regeringen föreslår en kompensation för yt-
terligare en fjärdedel av de egenavgifter som lön-
tagarna betalar till pensionssystemet. Därmed får
löntagarna kompensation för hälften av de ege-
navgifter som de betalar. Egenavgifterna infördes
som en del av budgetsaneringen under 1990-
talet. De förbättrade offentliga finanserna möj-
liggör nu en kompensation. Egenavgifterna är en
tung börda framför allt för låginkomsttagarna.
Regeringen föreslår även att skiktgränsen för
statlig inkomstskatt höjs. Inkomstskattesänk-
ningama minskar andelen skattebetalare som
betalar statsskatt till 16 procent. Dessa åtgärder
sänker marginalskatterna för låg- och medelin-
komsttagare och har en positiv fördelningsprofil.
Dessutom föreslås en höjning av reseavdraget till
16 kronor milen. Genom dessa skattesänkningar,
maxtaxereformen och utbildningsinsatser kan
arbetskraftsutbudet stimuleras.

En grön skatteväxling - att skatten på miljö-
skadlig aktivitet höjs samtidigt som skatten på
arbete sänks - är en del av en skattepolitik för så-
väl ekonomisk som ekologisk uthållighet.

Tabell 1.1 Förslag i den ekonomiska vårpropositionen och i budgetpropositionen för 2001
Miljarder kronor	2001	2002	2003
Förslag i vårpropositionen
Offensiv för tillväxt och rättvisa	1,9	2,2	9,2
Ökad rättvisa och trygghet	2,4	3,0	3,4
Barnen vår framtid	0,2	5,4	6,6
Ett ekologiskt hållbart Sverige	0.6	0,6	2,6
Internationell solidaritet	0,3	0,3	2,5
Övrigt	1,0	0,8	0.8
Avgår finansiering	-1,7	-3,4	-5,1
Summa reformer i VPOO	4,5	8,9	20,0

Alkoholförebyggande åtgärder	0,05	0,08	0,10
Tandvård	0,10
Garantipension			1,00
Kontaktdagar	0,06	0,16	0,28
Skolan	0,50	1,50	2,50
Hållbara Sverige	0,10	0,12	0,12
Väghållning	0,20
Övriga utgiftsreformer	0,01	0,26	0,53
Summa utgiftsreformer B P01	0,97	2,11	4,53

1/4-dels inkomstskattereform	12,50	13,80	15,00
Sänkt moms för kollektivtrafik	0,88	0,81	0,81
Höjt reseavdrag	0,00	0,25	0,25
Övrigt	0,28	0,29	0,29

Grön skatteväxling

Höjt grundavdrag	2,57	2,80	2,80
Sänkt arbetsgivaravgift	0,47	0,45	0,40
Höjda miljöskatter	-3,18	-2,95	-2,84
Summa skattesänkningar BP 01¹	13,52	15,45	16,71
'Exklusive de skatteförändringar som föreslås för att neutralisera effekterna av

höjda taxeringsvärden.

I tabellen sker redovisningen i nationalräkenskapstermer. Det innebär bl.a. att
åtgärdernas effekter periodiseras till de år då betalning sker. För en redovisning
där skatteförändringarna hänförs till de år då de avser hänvisas till tabell 9.4 i
kapitel 9.

För 2001 bedöms utrymmet för en grön skatte-
växling vara drygt 3 miljarder kronor. Regering-
en föreslår därför att koldioxidskatten, diesel-
skatten och elskatten höjs. Dessa intäkter
används för att finansiera en sänkning av arbets-
givaravgiften samt en höjning av grundavdraget
med 1 200 kronor. Såväl det allmänna grundav-

PROP. 2000/2001:1

draget som det särskilda grundavdraget för pen-
sionärer höjs.

Inom miljöområdet föreslås en rad andra
skatteförändringar. För att gynna kollektivtrafi-
ken föreslås en halvering av momsen på denna.
Fordonsskatten för äldre dieseldrivna personbi-
lar höjs samtidigt som försäljningsskatten på
motorcyklar, lätta lastbilar och bussar tas bort.
Miljöbonusen för vindkraftverk bibehålls.

De senaste åren har fastighetspriserna ökat på
många håll i Sverige. År 2001 kommer taxerings-
värdena till följd av detta att stiga kraftigt i de
områden där priserna har stigit som mest. Om
inga åtgärder vidtages kommer statens intäkter
till följd av detta att öka med ca 10 miljarder
kronor nästa år.

Regeringen föreslår nu att dessa skatteintäkter
används för att sänka skattesatsen på småhus från
1,5 till 1,2 procent och skattesatsen på hyreshus
från 1,2 till 0,7 procent av taxeringsvärdet. Sam-
tidigt höjs fribeloppet i förmögenhetsskatten till
1 miljon kronor för ensamstående och 1,5 miljo-
ner kronor för sambeskattade par. För att undvi-
ka att personer med låga inkomster betalar för
stor andel av sin inkomst i fastighetsskatt har re-
geringen inlett ett arbete som syftar till att pre-
sentera ett förslag till en begränsningsregel för
fastighetsskatten. Regeringen föreslår även att
skatten vid försäljning av privatbostäder höjs
från 15 till 20 procent.

En politik för samarbete

Regeringen avser skapa största möjliga uppslut-
ning för en politik för full sysselsättning. Ar-
betsmarknadens parter har en viktig roll i detta
sammanhang. Budgetpropositionen bygger på en
överenskommelse mellan den socialdemokratis-
ka regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet,
vilka står bakom riktlinjerna för den ekonomiska
politiken, budgetpolitiken, utgiftstaken, tilläggs-
budgeten för 2000, anslagen för 2001 och de nu
föreslagna skatteförändringarna.

Samarbetet berör fem områden - ekonomi,
sysselsättning, rättvisa, jämställdhet och miljö -
och innefattar både konkreta förslag och åtagan-
den inför framtiden. Genom detta samarbete be-
kräftas att det finns en politisk majoritet för en
ekonomisk politik som är inriktad på full syssel-
sättning, rättvis fördelning, ett offentligt över-
skott om 2 procent av BNP i genomsnitt över en
konjunkturcykel och prisstabilitet. Politiken

syftar vidare till jämlikhet, jämställdhet och
ekologisk hållbarhet.

1.2 Det ekonomiska läget

Svensk ekonomi utvecklas väl till följd av både
stigande inhemsk efterfrågan, ökat utbud och en
god internationell konjunktur. Tillväxten beräk-
nas bli 3,9 procent i år och 3,5 procent nästa år.

1.2.1 Internationell ekonomisk utveckling

Utsikterna för världsekonomin är gynnsamma.
Den globala tillväxten väntas i år uppgå till 4,5
procent och nästa år till 4 procent.

Konjunkturen i EU stärks ytterligare och till-
växten väntas uppgå till ca 3,5 procent i år och till
drygt 3 procent nästa år. Tillväxten drivs av en
fortsatt stark inhemsk efterfrågan i kombination
med en gynnsam exporttillväxt.

Den amerikanska ekonomin utvecklas väl.
Högkonjunkturen har nu pågått oavbrutet sedan
1992. I år förutses den fortsatt starka inhemska
efterfrågan bidra till att den amerikanska eko-
nomin växer med hela 5 procent. Under nästa år
väntas tillväxten dämpas till ca 3 procent.

Utsikterna för den japanska ekonomin är fort-
satt osäkra. Den inhemska efterfrågan är svag.
Vissa positiva tecken finns dock, bl.a. i form av
en relativt stark återhämtning i industriproduk-
tionen. Tillväxten i den japanska ekonomin för-
väntas uppgå till drygt 1 procent i år och till
knappt 1,5 procent nästa år.

1.2.2 Svensk ekonomisk utveckling

Den svenska ekonomin fortsätter att växa. Mel-
lan 1997 och 2000 beräknas svensk ekonomi växa
med i genomsnitt drygt 3 procent per år.

Förutsättningarna för en fortsatt god ekono-
misk utveckling är gynnsamma. Överskotten i de
offentliga finanserna är stabila och det finns ett
samhällsekonomiskt utrymme för att öka den
offentliga välfärden, sänka skatterna och att öka
avbetalningen på den offentliga skulden. Trots
den höga tillväxten är prisökningarna låga.

PROP. 2000/2001:1

ITabell 1.2 Försörjningsbalans \|
	Mdr	Procentuell volymförändring
	1999	2000	2001
Hushällens konsumtionsutgifter'	997	3.7	3,4
Offentliga konsumtionsutgifter'	533	0,6	0,9
Fasta bruttoinvesteringar	327	5,1	6,8
2 Lagerbidrag	6	0,2	-0,1
Export	863	9,8	7,7
Import	754	8,8	7,5
BNP	1 972	3,9	3,5

‘Utvecklingen för år 2000 påverkas av att Svenska kyrkan fr.o.m. i år ingår i
hushållssektorn. Siffrorna visar volymutvecklingen exklusive denna effekt.
²Bidrag till BNP-tillväxten.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Svensk export gynnas både av uppgången i
världsekonomin och av att Sverige har ett myck-
et starkt näringsliv inom bl.a. telekommunika-
tion och informationsteknologi. Vissa kapaci-
tetsrestriktioner inom basindustrin bidrar till att
exporttillväxten dämpas nästa år jämfört med
årets mycket starka tillväxt.

Den inhemska efterfrågan fortsätter att ut-
vecklas starkt. Den låga inflationen och en
snabbt stigande sysselsättning medför att hus-
hållens inkomster utvecklas väl. De nu föreslagna
skattesänkningarna stärker hushållens ekonomi.
Samtidigt stimuleras arbetskraftsutbudet bl.a. till
följd av minskade marginaleffekter.

ITabell 1.3 Nyckeltal 1
Förändring från föregående år i procent om ej annat anges			2001
	1999	2000	2001
KPI, årsgenomsnitt	0,3	1,2	1,4
Kostnadstimlön	3,4	3,5	3,5
Öppen arbetslöshet¹	5,6	4,6	3,8
Arbetsmarknadspolitiska program¹	3,1	2,6	2,6
Antal sysselsatta	2,2	2,0	1,3
Real disponibel inkomst²	3,3	3,4	4,2
Hushållens nettosparkvot, nivå²	2,1	2,2	2,9
Bytesbalans³	2,5	2,6	3,6
Tysk ränta 10-års statsobligation*	4,5	5,3	5,3
Svensk ränta 10-års statsobligation*	5,0	5,4	5,4
TCW-index*	125	123	122

‘Andel av arbetskraften, årsgenomsnitt

²Utvecklingen 2000 påverkas av att svenska kyrkan fr.o.m. i år ingår i hushålls-
sektorn. Siffrorna visar utvecklingen exklusive denna effekt. I sparkvoten ingår
sparande i avtalspension.

³ Procent av BNP

⁴ Årsgenomsnitt

Källor: Statistiska centralbyrån, Arbetsmarknadsstyrelsen, Riksbanken och Fi-
nansdepartementet

Investeringsaktiviteten väntas åter tillta. Bo-
stadsbyggandet tar fart även om utbudsrestrik-

tioner dämpar uppgången. Den starka industri-
konjunkturen innebär ett stort behov av att
bygga ut produktionskapaciteten. Inom andra
delar av näringslivet bedöms investeringarna öka
långsammare än tidigare.

Inflationen är fortsatt låg. Prisökningstakten
uppgick endast till ca 1,2 procent i juli i år. Dessa
prisökningar beror till stor del på de höjda pri-
serna på oljeprodukter. Den starka efterfrågan
väntas emellertid medföra en viss uppgång i den
underliggande inflationen under nästa år. Infla-
tionstakten mätt som KPI beräknas uppgå till 1,7
procent mot slutet av nästa år.

Sammantaget förväntas tillväxten de närmaste
åren vara fortsatt god samtidigt som inflationen
förblir låg. De lediga resurserna är i utgångsläget
så stora att BNP kan växa med 3,9 procent i år
och med 3,5 procent nästa år utan att några bety-
dande bristsituationer förväntas uppstå.

Sysselsättning och arbetslöshet

Svensk arbetsmarknad utvecklas väl även om
problem kvarstår. Regeringen och riksdagen
satte 1996 upp målet att den öppna arbetslöshe-
ten skulle halveras från dåvarande 8 procent till 4
procent 2000. Det målet har nu så gott som upp-
nåtts. I maj 2000 var den öppna arbetslösheten
totalt 4,1 procent, för kvinnor 3,8 procent.

Under slutet av året beräknas den öppna ar-
betslösheten hamna runt 4 procent. Mätt som
årsgenomsnitt beräknas den öppna arbetslöshe-
ten innevarande år uppgå till 4,6 procent och
2001 till 3,8 procent.

Därefter är målet full sysselsättning. Som ett
led i att nå detta satte regeringen 1998 upp målet
om att andelen reguljärt sysselsatta mellan 20 och
64 år skulle öka från dåvarande knappt 75 pro-
cent till 80 procent 2004. Även det målet ligger
inom räckhåll. Sysselsättningen ökar över i stort
sett hela landet, men fortfarande finns stora regi-
onala obalanser. De flesta nya jobben tillkommer
i den privata tjänstesektorn.

Mycket tyder på en fortsatt god sysselsätt-
ningsökning under resten av året. Antalet nyan-
mälda platser steg kraftigt i början av året. Syssel-
sättningen beräknas växa med ca 134 000
personer mellan 1999 och 2001. Ökningen sker
nästan uteslutande i den privata sektorn. Den re-
guljära sysselsättningsgraden för personer mellan
20 och 64 år förutses stiga till 77,7 procent nästa
år.

PROP. 2000/2001:1

Tabell 1.4 Sysselsättning, arbetslöshet och löneutveckling

	1994	1995	1996	1997	1998	1999	2000	2001
Antal sysselsatta¹	3 927	3 986	3 963	3 922	3 979	4 068	4 149	4 202
varav näringslivet¹	2 633	2 697	2 698	2 695	2 735	2 805	2 886	2 929
varav offentliga myndigheter¹	1290	1 287	1 263	1 223	1 241	1 260	1 260	1 270
Andelen sysselsatta mellan 20 och 64 år²	74,2	74,8	74,7	73,9	74,6	75,9	77,0	77,7
Öppen arbetslöshet³	8,0	7,7	8,1	8,0	6,5	5,6	4,6	3,8
Konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska program³	5,3	4,4	4,5	4,3	3,9	3,1	2,6	2,6
Kostnadstimlön⁴	2,4	3,3	6,0	4,5	3,8	3,4	3,5	3,5
Produktivitetsutveckling i näringslivet⁴	3,8	2,5	1,3	3,3	1,4	1,2	2,2	2,5

^zReguljärt sysselsatta i åldern 20-64 år i procent av befolkningen i den åldersgruppen
³I procent av arbetskraften

⁴Ärlig procentuell förändring

Källor: Statistiska centralbyrån, Arbetsmarknadsstyrelsen och Finansdepartementet

Trots den snabbt fallande arbetslösheten finns
det fortfarande lediga resurser på arbetsmarkna-
den. Det förväntas inte uppstå några generella
bristsituationer i år och nästa år. Regionalt och i
vissa sektorer finns det dock tecken på bristsitu-
ationer.

Kraftfulla insatser görs för att öka arbets-
kraftsutbudet. Maxtaxereformen innebär sänkta
marginaleffekter för barnfamiljer. Kompensation
för en del av egenavgifterna och justeringar av
skiktgränsen för att minska andelen som betalar
statsskatt sänker marginalskatterna för låg- och
medelinkomsttagare.

Systemet med anställningsstöd och den nyli-
gen införda aktivitetsgarantin syftar till att öka
sysselsättningsgraden för de grupper som fortfa-
rande har svag förankring på arbetsmarknaden.
Äldre, funktionshindrade och utomnordiska
medborgare är prioriterade grupper.

De övergripande målet för regeringens arbets-
grupp på ohälsoområdet är att ge människor för-
utsättningar att förbli eller återgå i arbete efter
förmåga. Aktiva åtgärder skall genomföras för
att sjukskrivna och förtidspensionerade skall
kunna återgå till arbetslivet. Det gäller helt eller
delvis.

Regeringen avser att införa ett system för in-
dividuell kompetensutveckling i arbetslivet för
att förstärka arbetstagarens position på en allt-
mer krävande och föränderlig arbetsmarknad.
Stora satsningar sker på utbildning och kompe-
tenshöjning. Genom att fler utbildningsplatser
skapas vid universitet och högskolor dämpas ök-
ningen av arbetskraftsutbudet något under peri-
oden. På lite längre sikt är de ökade utbild-
ningsinsatserna däremot positiva för arbets-
kraftsutbudet då antalet personer med god ut-

bildning ökar. Därmed ökar möjligheterna för
att Sverige åter skall nå full sysselsättning.

1.2.3 Kalkyler för 2002 och 2003

Efter en lång period av god tillväxt antas gapet
mellan faktisk och potentiell BNP slutas i slutet
av 2001. Det innebär att tillväxten därefter be-
stäms av produktivitetstillväxten samt av möjlig-
heterna att ytterligare öka resursutnyttjandet
utan att inflationen tar fart.

För tiden efter 2001 görs ingen prognos för
den ekonomiska utvecklingen. Istället görs en
kalkyl utifrån vissa antaganden. BNP antas såle-
des öka i takt med produktivitetsökningen och
ökningen av arbetskraftsutbudet, vilka samman-
taget väntas möjliggöra en tillväxt på drygt 2
procent vardera året. Det finns dock tecken som
tyder på att den långsiktigt uthålliga tillväxten
kan vara någon eller några tiondels procenten-
heter högre än så.

Arbetsmarknaden och lönebildningen har hit-
tills fungerat bättre än vad många bedömt som
möjligt. De sammanlagda löneökningarna inklu-
sive löneglidning antas även efter 2001 bli 3,5
procent per år. Det är viktigt att löneökningarna
blir måttliga för att utvecklingen på arbetsmark-
naden skall förbli gynnsam även under de kom-
mande åren.

1.3 Den ekonomiska politiken

Utgångspunkten för den ekonomiska politiken
är att sunda offentliga finanser, stabila priser och

PROP. 2000/2001:1

en väl fungerande lönebildning är grunden för en
hög och uthållig tillväxt och sysselsättning.

för de offentliga finanserna nära balans eller i
överskott.

1.3.1 Sunda offentliga finanser

Överskottsmålet 2001

Finans- och budgetpolitiken styrs av två övergri-
pande mål: De offentliga finanserna skall uppvisa
ett överskott på 2 procent av BNP i genomsnitt
över en konjunkturcykel och utgifterna skall inte
överstiga de uppsatta utgiftstaken.

Det finns en rad orsaker till att bägge dessa
mål är av central betydelse för den ekonomiska
politiken:

- En god välfärd kräver starka offentliga finan-
ser. Andelen äldre kommer att öka kraftigt i
framtiden. Detta medför såväl ökade utgifter
för pensioner, vård och omsorg, som lägre in-
komster till följd av att andelen människor i
arbetsför ålder minskar.

- Det måste finnas en säkerhetsmarginal i de
offentliga finanserna så att nästa lågkonjunk-
tur kan mötas med en motverkande finans-
politik. Alltför stora underskott skulle även i
en lågkonjunktur kunna leda till en kraftig
ränteuppgång.

- Sparandet i Sverige bör vara högt för att Sve-
riges internationella skuldsättning skall kunna
minska samtidigt som investeringsnivån är
hög. Även den offentliga sektorn bör bidra
till detta.

- Utgiftstaken förhindrar att tillfälligt högre in-
komster används för att bekosta varaktigt
högre utgifter. Därigenom undviks smärt-
samma besparingar när konjunkturen försäm-
ras.

- Sverige har i stabilitets- och tillväxtpakten in-
om EU åtagit sig att ha ett medelfristigt mål

Utifrån det långsiktiga målet för de offentliga fi-
nanserna om ett överskott på 2 procent av BNP i
genomsnitt över en konjunkturcykel fastställs
preciserade mål för varje år. Regeringen föreslår i
samband med budgetpropositionen ett mål för
det kommande året. Målet bestäms utifrån den
bedömning av konjunkturläge m.m. som då kan
göras. Utgångspunkten är att 2,0 procents över-
skott skall uppnås när resursutnyttjandet i svensk
ekonomi ligger på en nivå som är möjlig att upp-
rätthålla utan att inflationen tar fart, dvs. det
långsiktigt uthålliga resursutnyttjandet.

I förra årets budgetproposition fastställdes att
överskottsmålet för de offentliga finanserna in-
nevarande år skulle vara 2,0 procent mot bak-
grund av att det långsiktigt uthålliga resursut-
nyttjandet då bedömdes uppnås i år. Regeringen
fastslog vidare att om tillväxten av konjunktur-
mässiga skäl väsentligen skulle avvika från den
beräknade tillväxten skulle motsvarande avvikel-
se tolereras för överskottsmålet. I år beräknas de
offentliga finanserna uppvisa ett överskott på 3,4
procent av BNP, dvs. klart över målet.

Regeringen gör nu bedömningen att resursut-
nyttjandet i ekonomin kan öka mer än vad som
tidigare har bedömts vara möjligt utan att infla-
tionen tar fart. Gapet mellan faktiskt och poten-
tiell BNP antas nu slutas i slutet av 2001. Detta är
en mycket positiv utveckling. Därmed finns det
ett utrymme för en högre tillväxt än den långsik-
tigt uthålliga både i år och nästa år utan att infla-
tionen tar fart.

ITabell 1.5 Offentliga finanser 1
Procent av BNP	1994	1995	1996	1997	1998	1999	2000	2001
Utgiftskvot	67,3	64,6	62,6	61,1	58,7	58,4	55,5	53,7
Inkomstkvot	56,4	56,7	59,3	59,1	60,6	60,2	58,9	57,2
Skattekvot¹	47,3	48,3	51,3	52,0	53,4	53,5	52,6	51,5
Finansiellt sparande	-10,8	-7,9	-3,4	-2,0	1,9	1,9	3,4	3,5
Överskottsmål				-3,0	0,0	0,5	2,0	2,5
Nettoskuld	21,0	22,7	19,4	18,2	15,8	11.4	0,5	-3,7
Konsoliderad bruttoskuld²	77,4	76,3	76,0	74,9	72,4	65,6	58,9	53,2

¹ Inklusive skatter till EU

² Mätt enligt Maastrichtreglerna

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

PROP. 2000/2001:1

Det finns en rad orsaker till denna bedömning.
Svensk ekonomi har sedan mitten av 1990-talet
genomgått stora förändringar. Budgetsanering,
låginflationspolitik, ökad konkurrens och sats-
ningar på utbildning och företagande är några
förklaringar till att svensk ekonomi utvecklas
bättre än väntat. Arbetsmarknadspolitikens in-
riktning på aktivitet och kompetens är en annan
viktig förklaring.

Om finanspolitiken skulle inriktas på att nå ett
överskott 2001 på 2,0 procent av BNP genom
förslag om kraftiga skattesänkningar och utgift-
sökningar skulle det i nuvarande konjunkturläge
medföra en markant ökad risk för överhettning.
De historiska erfarenheterna visar entydigt att de
mänskliga och samhällsekonomiska påfrestning-
arna vid en överhettning blir stora.

Regeringen föreslår därför att målet för över-
skottet i de offentliga finanserna 2001 höjs från
2,0 till 2,5 procent av BNP för att minska risken
för överhettning. Därmed kan den offentliga
skulden minskas. Om tillväxten av konjunktur-
mässiga skäl väsentligt skulle avvika från den be-
räknade skall dock motsvarande avvikelse från
överskottsmålet tolereras.

Även efter denna höjning bedöms överskottet
i de offentliga finanserna överstiga det nu upp-
satta målet, givet den bedömning av den ekono-
miska utvecklingen som nu kan göras. Detta
överstigande överskott, som bl.a. är en följd av
extraordinära inkomster, skall ses som en säker-
hetsmarginal och kommer inte att utnyttjas för
reformer. Erfarenheterna från 1990-talet visar
tydligt vikten av att uppsatta mål uppnås. För-
troende tar oerhört lång tid att bygga upp, men
kan förloras på mycket kort tid.

Trots att överskottsmålet höjs och säkerhets-
marginalen säkerställs finns det ett utrymme att
både öka utgifterna och sänka skatterna utan att
för den skull risken för överhettning ökar vä-
sentligt. Dessutom minskar den offentliga skul-
den kraftigt vilket stärker Sverige långsiktigt.

I vårpropositionen föreslog regeringen en rad
reformer men inga skattesänkningar. Regeringen
fullföljer nu reformerna men föreslår nu även
skattesänkningar på ca 13 miljarder kronor nästa
år. Vidare föreslås att “frysningen” av taxerings-
värdena på småhus och hyreshus upphör så att
kopplingen mellan taxeringsvärden och mark-
nadsvärden återställs. För att undvika att skat-
teintäkterna ökar som en följd av att taxerings-
värdena höjs föreslås sänkta skattesatser för
småhus och hyreshus samt justering av förmö-
genhetsskattens fribelopp.

Som en följd av regeringens förslag blir fi-
nanspolitiken expansiv nästa år. Detta skall ses
mot bakgrund av att det då finns lediga resurser i
svensk ekonomi. Finanspolitiken blir dock be-
tydligt mindre expansiv än om hela utrymmet
över det tidigare målet om ett överskott för de
offentliga finanserna på 2,0 procent hade an-
vänts.

Överskotten efter 2001

För åren efter 2001 antas de årliga överskotten i
de offentliga finanserna bli 2,0 procent av BNP.
Om inga beslut fattas om skattesänkningar eller
utgiftsökningar skulle överskotten dock bli be-
tydligt större än så. Rent kalkylmässigt tillförs
därför hushållssektorn det överskjutande över-
skottet i form av en s.k. beräkningsteknisk
överföring. Givet den bedömning av konsumtio-
nen som gjorts kommer hushållens sparande då
att öka. Även om en sådan utveckling inte är
orimlig skall sparkvotens förändring i första
hand ses som en teknisk konsekvens av övriga
antaganden.

Konsekvenserna av överskotten för den of-
fentliga skulden är stora. Bruttoskulden, mätt
enligt de s.k. Maastrichtreglerna, ligger nu under
60 procent av BNP. Nettoskulden förväntas vara
borta nästa år.

Minskande skuld är en i hög grad önskvärd
utveckling. Långtidsutredningen (SOU 2000:7)
visar att de offentliga välfärdssystemen kommer
att sättas under en betydande press i och med att
andelen äldre i befolkningen ökar kraftigt från
omkring 2008. Antalet personer i yrkesaktiv ål-
der minskar samtidigt som fler skall försörjas via
bland annat pensioner. Samtidigt kan efterfrågan
på vård och omsorg förväntas öka. Färre arbe-
tande skall försörja allt fler äldre. I bilaga 5 redo-
visas hur en minskande skuldbörda på kort sikt
underlättar finansieringen av välfärden på längre
sikt.

För att klara de påfrestningar på samhällseko-
nomin och de offentliga finanserna som följer av
att andelen äldre i befolkningen ökar kraftigt
fr.o.m. 2008 krävs överskott i de offentliga finan-
serna under ett antal år framöver. Detta är ett
viktigt skäl till att upprätthålla målet om 2 pro-
cent överskott i genomsnitt över en konjunktur-
cykel.

PROP. 2000/2001:1

Utgiftstaken

Sedan saneringen av de offentliga finanserna på-
börjades 1994 har statsbudgeten förbättrats i
snabb takt. En bidragande orsak till framgången
har varit reformeringen av budgetprocessen som
genomfördes i slutet av 1990-talet.

Enligt den nya budgetprocessen föreslår rege-
ringen i den ekonomiska vårpropositionen ett
tak för de statliga utgifterna. Detta tak får sedan
inte överskridas. Utgiftstaken bestäms tre år i
förväg och har sedan de infördes 1997 klarats
samtliga år. Systemet med utgiftstak har fungerat
väl.

Det finns dock en viss risk för att utgiftstaket
överskrids i år om inga åtgärder vidtages. Rege-
ringen föreslår därför vissa utgiftsbegränsande
åtgärder. Regeringens bedömning är att utgifts-
taket efter dessa åtgärder kommer att klaras med
en budgeteringsmarginal på ca 0,6 miljarder kro-
nor. Regeringen följer noga utvecklingen och
kommer att vidta åtgärder om så skulle visa sig
nödvändigt. Utgiftstaken skall klaras.

Mellan 2000 och 2001 höjs utgiftstaket enligt
tidigare beslut med 25 miljarder kronor. Detta
tillskott används bl.a. till ökade resurser till skola,
vård och omsorg, höjt barnbidrag, ökade resurser
till de sämst ställda pensionärerna och kraftiga
satsningar inom rättsväsendet. Den goda eko-
nomiska utvecklingen gör det dessutom möjligt
att nästa år sänka skatterna med ca 13 miljarder
kronor i förhållande till innevarande år. Välfär-
den ökar samtidigt som skatterna sänks.

Även nästa år beräknas utgifterna ligga nära
utgiftstaket. Ett stort problem är de ökade ut-
gifterna för den tilltagande ohälsan. Kostnadsut-
vecklingen är en återspegling av en oacceptabel
ökning av ohälsan inom arbetslivet Regeringen
har tillsatt en arbetsgrupp som utarbetar en
handlingsplan för hela ohälsoarbetet.

Den nya budgetprocessen har på det hela taget
fungerat väl och har på ett avgörande sätt för-
bättrat betingelserna för en ansvarsfull ekono-
misk politik. Det finns dock en del problem. I
utvärderingen av budgetprocessen (SOU
2000:61) har en rad åtgärder föreslagits. Försla-
gen är på remiss. Dessutom pågår en översyn i
riksdagen. Regeringen avser att återkomma till
frågan om hur budgetprocessen skulle kunna
förbättras.

Utgångspunkten för regeringens fortsatta ut-
veckling av budgetprocessen är att principerna
om budgetdisciplin i de offentliga finanserna inte

får försvagas i förhållande till de principer som
för närvarande gäller.

1.3.2 Stabila priser

Stabila priser är en grundläggande förutsättning
för en framgångsrik ekonomisk politik. Hög in-
flation försämrar förutsättningarna för en uthål-
ligt hög tillväxt och därmed också för en stabilt
hög sysselsättning. En hög och svårförutsedd in-
flation har negativa fördelningseffekter.

Riksbanken bedriver penningpolitiken själv-
ständigt. Den övergripande uppgiften för pen-
ningpolitiken är prisstabilitet. Riksbanken har
definierat prisstabilitet som att ökningen av kon-
sumentprisindex skall begränsas till 2 procent
med en tolerans på 1 procentenhet uppåt och
nedåt.

Regeringen stöder penningpolitikens inrikt-
ning och står bakom inflationsmålet.

Inflationen är fortsatt låg trots den starka ef-
terfrågan i svensk ekonomi. I år beräknas KPI
öka med 1,1 procent under loppet av året. Nästa
år väntas KPI öka med 1,7 procent.

Riksbanken har förtydligat att det för närva-
rande är bedömningen av UND1X under i första
hand ett till två år fram i tiden som avgör ut-
formningen av penningpolitiken. UND1X är ett
inflationsmått där de direkta effekterna av för-
ändrade räntor, skatter och subventioner har ex-
kluderats från KPI. I år beräknas UND1X öka
med 1,1 procent. Nästa år väntas UND1X öka
med 1,3 procent.

Räntan

Under 1999 steg de internationella räntorna med
ca 2 procentenheter på grund av den allt starkare
globala tillväxten. Sedan årsskiftet har en stabili-
sering ägt rum och de 10-åriga räntorna har fallit
med i storleksordningen 0,5 procentenheter.

Trots den internationella ränteuppgången har
de svenska obligationsräntorna stigit något
mindre än de tyska. Räntegapet mot Tyskland,
som för fem år sedan var drygt 4 procentenheter,
har i det närmaste försvunnit. Saneringen av de
offentliga finanserna och förtroendet för prissta-
bilitetspolitiken har lagt grunden för denna ut-
veckling.

Under maj och juni var den 10-åriga svenska
obligationsräntan t.o.m. lägre än den tyska. Den

PROP. 2000/2001:1

långa räntan i Sverige ligger i september 2000
knappt en tiondels procentenhet över den tyska.

Diagram 1.1 10-årig ränteskillnad mot Tyskland

Procentenheter

Källa: EcoWin

Svensk penningpolitik har under det gångna året
lagts om i mindre expansiv riktning mot bak-
grund av den starka tillväxten och ett gradvis
ökat resursutnyttjande. Trots en stark efterfrå-
gan har inflationen varit fortsatt låg och infla-
tionsförväntningarna har legat i linje med infla-
tionsmålet.

Förtroendet för de offentliga finanserna, pris-
stabilitetsmålet, stärkt konkurrens och lägre in-
flationsbenägenhet har skapat förutsättningar för
gynnsamma inflationsutsikter. Riksbanken har
höjt styrräntan från som lägst 2,90 till 3,75 pro-
cent. Den svenska styrräntan är trots dessa höj-
ningar lägre än ECB:s styrränta.

Kronan

Kronan har varit relativt stabil gentemot ett ge-
nomsnitt av valutor sedan början av 1999. Kro-
nan har trendmässigt stärkts gentemot euron och
noteras nu till ca 8,40 kronor per euro. Förstärk-
ningen gentemot euron har i huvudsak balanse-
rats av en försvagning gentemot dollarn. Den
starka kronutvecklingen under våren kan delvis
ha berott på direktinvesteringar och köp av
svenska aktier.

Diagram 1.2 Kronans växelkurs gentemot euron och ett
vägt genomsnitt av valutor

SEK/EUR.

TCW-index 1992-11-18 = 100

Anm: En lägre valutakurs betyder en starkare krona.

9.20

9,00

8,80

8,60

8,40

8.20

8,00

EMU

Införandet av EU:s gemensamma valuta euron
utgör ett historiskt och betydelsefullt steg i den
europeiska integrationen. Valutaunionen påver-
kar i hög utsträckning Sverige både ekonomiskt
och politiskt, även då vi som hittills står utanför.
Den 1 januari 2002 kommer sedlar och mynt i
euro att införas i valutaunionen. Sverige kommer
som ordförande i EU att, om så behövs, bidra till
att ett effektivt införande säkerställs. Det är vik-
tigt för tillväxten och stabiliteten i hela EU att
valutaunionen blir en framgång.

Sverige har valt att inte delta i valutaunionen
från starten. Sverige håller dock dörren öppen
för ett senare inträde. Ett beslut om deltagande
måste ha ett brett folkligt stöd och skall under-
ställas svenska folket för prövning i en folkom-
röstning.

En utredning kommer att tillsättas om finans-
politikens förutsättningar vid ett svenskt delta-
gande i valutaunionen. Denna utredning kom-
mer även att analysera behovet av s.k.
buffertfonder för att öka stabiliseringspolitikens
möjligheter.

Regeringens uppfattning är att det för närva-
rande inte är aktuellt att delta i det europeiska
växelkurssamarbetet ERM2.

1.3.3 Lönebildning

En väl fungerande lönebildning är av avgörande
betydelse för en fortsatt god sysselsättningsut-
veckling med målet om full sysselsättning. De
nominella löneökningarna måste förbli måttliga
även om efterfrågan på arbetskraft fortsätter att

PROP. 2000/2001:1

stiga och den öppna arbetslösheten minskar i
snabb takt. Om löneökningarna blir för höga
riskerar arbetslösheten att åter stiga. Målet är att
förena låg inflation och goda reallöneökningar
med kraftigt stigande sysselsättning.

Svensk lönebildning står inför ett betydelse-
fullt prov i samband med 2001 års avtalsrörelse.
För första gången efter den djupa ekonomiska
krisen på 1990-talet skall nya löner sättas på näst
intill hela arbetsmarknaden i en situation som
präglas av sjunkande arbetslöshet och stigande
efterfrågan på arbetskraft i kombination med låg
inflation och dämpade löneökningar i omvärl-
den.

De grundläggande förutsättningarna för att
arbetsmarknadens parter skall kunna hantera den
stora utmaning de står inför är i flera avseenden
goda:

- Ett stabilt och starkt förtroende för prisstabi-
liteten har etablerats. Ingen löntagare behöver
längre riskera att de löneökningar som för-
handlas fram gröps ur av en okontrollerad in-
flationsutveckling.

- Löntagarna har under de senaste åren fått er-
fara att måttliga nominella löneökningar kan
bidra till en god och stabil reallöneutveckling.

- Arbetsgivarna har blivit allt mer medvetna om
de begränsningar som finns vad gäller möjlig-
heter att övervältra kostnaderna på konsu-
menterna.

- Sysselsättningen har ökat och ett visst utrym-
me för sänkta skatter har skapats. Situationen
för många löntagare har under den senaste
avtalsperioden förbättrats påtagligt som en
följd av den goda sysselsättningsutvecklingen.

Regeringen föreslår nu ytterligare sänkningar av
skatterna. Om avtalsrörelsen skulle medföra allt-
för stora löneökningar finns det en risk för att
Sverige hamnar i en överhettningssituation.
Därigenom skulle det samhällsekonomiska ut-
rymmet för ytterligare skattesänkningar de kom-
mande åren försvinna. I en sådan situation kan
det till och med finnas skäl att ompröva finans-
politiken.

Inflationen är dock fortfarande låg och de
sammanlagda löneökningarna är måttliga. Be-
dömningarna framöver är också gynnsamma.
Medvetenheten om de samband som finns mel-
lan sysselsättning, produktivitetstillväxt och re-
allöneutveckling har ökat. En fortsatt god syssel-
sättningsutveckling förutsätter att det utrymme

för reallöneökningar som skapas av den långsik-
tiga produktivitetsutvecklingen i ekonomin inte
överskrids.

Betydande förändringar har genomförts av de
institutionella ramarna för lönebildningen. Inom
flera avtalsområden har samarbetsavtal tecknats
där parterna bland annat kommit överens om
nya förhandlingsregler. Ett nytt medlingsinstitut
har inrättats med uppgift att understödja parter-
na i deras strävan att förena en stabil reallöneut-
veckling med en fortsatt snabb och uthållig sys-
selsättningstillväxt. Vissa förändringar har även
genomförts i det legala ramverk inom vilket för-
handlingarna bedrivs.

Arbetsmarknadspolitiken har i ökad utsträck-
ning inriktats på att minska risken för flaskhalsar
på arbetsmarknaden och betydande utbildnings-
satsningar har gjorts i syfte att öka tillgången på
högt kvalificerad arbetskraft.

I det nuvarande ekonomiska läget kan trots
detta trycket uppåt på lönerna för de mest efter-
traktade grupperna på arbetsmarknaden och i de
snabbast växande regionerna bli stort. De pro-
blem som det kan medföra måste kunna hanteras
av arbetsmarknadens parter.

Lönebildningen har en stor påverkan på
många områden. Arbetsmarknadens parter har
ett speciellt ansvar för att motverka löneskillna-
der på grund av kön. Det är en av jämställdhets-
politikens viktigaste frågor. Regeringen har där-
för föreslagit en skärpning av jämställdhetslagen.

Arbetstid

Utgångspunkten för regeringens arbete i arbets-
tidsfrågan är att det är angeläget att korta arbets-
tiderna och att öka individernas inflytande över
arbetstidens förläggning. En förkortning av ar-
betstiden kan ske såväl genom avtal som lagstift-
ning. Om alla skall kunna få del av en arbets-
tidsförkortning behövs en lagstiftning. Det är
regeringens avsikt att åstadkomma en arbetstids-
reform inom ramen för en förändrad lagstift-
ning.

Arbetstidsfrågan rymmer viktiga välfärdspoli-
tiska val. Arbetstidsförkortning diskuteras i
samhällsdebatten som ett medel för att minska
risken för utbrändhet och ge utrymme för ett liv
som inte enbart kretsar kring arbetet. Efter flera
år med en ökad medelarbetstid per sysselsatt
finns det hos många en önskan att öka utrymmet
för livet vid sidan av arbetslivet.

PROP. 2000/2001:1

Värdet av en arbetstidsförkortning måste dock
alltid vägas mot behovet av andra reformer och
hänsyn måste tas till kostnaderna. Kortar vi ar-
betstiden tar vi ut en del av framtida tillväxt i
form av mer fri tid istället för i ökad privat och
offentligt konsumtion. De långsiktiga konsek-
venserna av en arbetstidsförkortning för den of-
fentliga verksamheten måste särskilt beaktas.

Regeringskansliets arbetsgrupp för arbets-
tidsfrågor har haft i uppdrag att bedöma förut-
sättningarna för och konsekvenserna av olika ar-
betstidsförändringar. Analyserna har avsett både
ekonomiska aspekter och välfärdseffekter. Rap-
porten "Kortare arbetstid - för och emot" har va-
rit föremål för remissbehandling. Remissvaren
bereds för närvarande inom regeringskansliet.
Under senare tid har också LO och TCO pre-
senterat förslag till arbetstidsreformer.

Det är angeläget med en arbetstidsreform. Re-
geringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet kon-
staterar dock att takten, omfattningen och tillvä-
gagångssättet för en arbetstidsreform kräver
ytterligare överväganden.

Arbetsmiljö

För att möta problemen i dagens arbetsliv ford-
ras en arbetsmiljöpolitik som medger olika lös-
ningar, anpassade efter individens önskemål och
verksamhetens krav och som gör både arbetsta-
gare och arbetsgivare till vinnare. I centrum för
den produktiva arbetsmiljön och det goda arbe-
tet står samspelet mellan arbetsgivaren och den
anställde i uppläggningen och organisationen av
arbetet.

Regeringens arbetsmiljöpolitik skall främja en
god tillväxt och en tryggad välfärd. Regeringen
föreslår därför att anslaget till Arbetarskyddsver-
ket utökas med 70 miljoner kronor, varav 20
miljoner kronor anslogs redan i den ekonomiska
vårpropositionen. Samtidigt pågår ett lagstift-
ningsarbete som syftar till att förbättra möjlig-
heterna till tillsyn. Därmed kan arbetsmiljöarbe-
tet förbättras, särskilt när det gäller metod-
utveckling och gentemot de mest utsatta arbets-
platserna.

1.4 Reformer för full sysselsättning

Sverige skall vara ett land med full sysselsättning,
hög tillväxt och god välfärd. Grunden för detta är

sunda offentliga finanser och stabila priser. Uti-
från denna grund genomförs en offensiv för full
sysselsättning samtidigt som det görs betydande
satsningar inom utbildningsområdet. Utbild-
ning, utveckling och kompetens skall prägla hela
Sverige.

En offensiv för full sysselsättning

Den totala arbetsinsatsen i Sverige, dvs det totala
antalet arbetade timmar, är av avgörande betydel-
se för möjligheten att ha en god välfärd. Ett högt
arbetsutbud är viktigt för såväl den framtida till-
växten som möjligheterna att finansiera välfärds-
systemen när andelen äldre ökar.

Långtidsutredningen (SOU 2000:7) pekar på
vikten av att redan i dag vidta åtgärder för att
Sverige skall stå väl förberett att möta framtiden.
Den politik inriktad på hållbar tillväxt, ökad sys-
selsättning och sunda offentliga finanser som re-
geringen drivit sedan 1994 ligger väl i linje med
vad som krävs för att möta de utmaningar som
Långtidsutredningen lyfter fram.

Regeringen presenterade i den ekonomiska
vårpropositionen en offensiv för tillväxt och rätt-
visa. Målet är full sysselsättning. Nu förverkligas
denna offensiv:

Arbetslösheten skall pressas tillbaka. Sverige
skall åter visa att det går att kombinera låg infla-
tion och låg arbetslöshet med rättvisa och jämlika
livsvillkor. Ett brett åtgärdsprogram genomförs
för att arbetslösheten skall kunna pressas ned till
4 procent under år 2000. Programmet innebär
bl.a.

- att de arbetsmarknadspolitiska programmen i
än högre grad riktas in mot de långtidsarbets-
lösa,

- att kraven på aktivitet i arbetslöshetsförsäk-
ringen tydliggörs,

- att ett generöst anställningsstöd har införts
för de arbetsgivare som anställer personer
som varit arbetslösa under lång tid.

Sysselsättningen och arbetskraftsutbudet skall
öka. Den viktigaste vägen för att motverka ris-
ken för att människor stängs ute från arbets-
marknaden är åtgärder som höjer sysselsättning-
en. Arbete har ett egenvärde och ger egen för-
sörjning och självkänsla. Dessutom är det av stor
vikt att varje individs förmåga till arbete tas till
vara för att arbetsutbudet skall öka och för att vi

PROP. 2000/2001:1

skall ha råd att behålla en god välfärd. Program-
met innebär bl.a.

- att aktiva åtgärder genomförs för att sjuk-
skrivna och förtidspensionerade skall kunna
återgå till arbetslivet,

- att Kunskapslyftet förlängs för att öka utbu-
det av utbildad arbetskraft,

- att det införs en maxtaxa inom barnomsorgen
som minskar marginaleffekterna och därmed
främjar arbete och utbildning.

Möjligheterna att delta i arbetslivet skall öka för
alla. Människor med invandrarbakgrund har idag
en betydligt högre arbetslöshet och lägre syssel-
sättning än övriga svenskar. Detta måste ändras.
Alla behövs på arbetsmarknaden. Programmet
innebär bl.a.

- att möjligheten att komplettera utbildningen
för utländskt utbildade personer förstärks,

- att åtgärder genomförs för att stimulera et-
nisk/kulturell mångfald inom offentlig för-
valtning och privata företag,

- att resurser satsas på rådgivningsinsatser för
invandrare som startar eller driver småföretag.

Kunskap och utbildning

Sverige skall vara en framstående kunskapsna-
tion. Bredd och spets i kompetensen kommer att
avgöra vår framtida konkurrenskraft. Sverige
skall vara ett land som präglas av företagsamhet
och innovationskraft. Ny teknik, nya kunskaper
och nya idéer är nödvändiga drivkrafter för sam-
hällets utveckling.

Kunskap och en välutbildad befolkning är en
viktig del av regeringens politik för tillväxt och
rättvisa. Internationellt framstående utbildning
och livslångt lärande för alla - från förskolan till
högskolan och i arbetslivet - är ett kraftfullt
verktyg för jämlikhet och utveckling.

Förstärkningen av förskolans pedagogiska
uppdrag markerar dess uppgift i det livslånga lä-
randet. Allmän förskola för fyra- och femåringar,
maxtaxa och utökad rätt till förskola för barn till
arbetssökande och föräldralediga ger fler tillgång
till förskola.

Svensk skola uppvisar goda resultat i interna-
tionella jämförelser. Samtidigt står skolan inför
betydande svårigheter och utmaningar. Det nya
betygssystemet gör kraven tydligare än tidigare.
Mer än var tionde elev som slutar grundskolan är

inte behörig till gymnasieskolan. Detta är inte
acceptabelt. Alla elever måste få goda grundläg-
gande kunskaper, lära sig läsa, skriva och räkna.

I gymnasieskolan måste långt fler elever nå
målen. Tillväxten och de nya resurserna ger
kommunerna kraftigt ökade resurser vilket ska-
par stora möjligheter till satsningar på skolan.
Dessutom sker betydande satsningar på lärarnas
kompetensutveckling. Den garanterade under-
visningstiden utökas på samtliga gymnasiepro-
gram från och med nästa år. Regeringen avser
även att förbättra uppföljningen av resultaten i
skolan.

Regeringen föreslår därför kraftigt ökade re-
surser till skolan de kommande åren. Under pe-
rioden 2001-2006 skall skolan tillföras 17,5 mil-
jarder kronor. Redan nästa år tillförs skolan 0,5
miljarder kronor. Därefter ökar tilldelningen
med en miljard kronor per år fram till dess att
nivån 5 miljarder kronor är nådd.

Tabell 1.6 Skolpengar

Miljarder kronor

^00^^002 2003 2m_>i>B2005 2006

0,5 1,5 2,5 3,5 4,5 5,0

Regeringen föreslår även att de så kallade kon-
taktdagarna i den tillfälliga föräldrapenningen
återinförs nästa år.

Expansionen av högskolan fortsätter. Det
långsiktiga målet är att 50 procent av en årskull
skall ha börjat på högskolan vid 25 års ålder.
Antalet utbildningsplatser ökar med ca 100 000
mellan 1997 och 2003. Utbyggnaden har haft sin
tyngdpunkt mot naturvetenskap och teknik men
nu sker en breddning till andra områden.

Studiestödssystemet reformeras och studie-
bidragets andel av studiemedlen höjs. Bidragets
andel kommer fr.o.m. andra halvåret 2001 att va-
ra 34,5 procent av studiestödet. Dessutom höjs
fribeloppet och studiemedlen görs pensions-
grun dande.

Sverige använder sammantaget närmare fyra
procent av BNP till forskning och utveckling
(FoU). Det är mer än något annat land i världen.
Staten har ett särskilt ansvar för att garantera
forskningens frihet och att stödja vital grund-
forskning och forskarutbildning. De statliga an-
slagen till grundforskning och forskarutbildning
ökar med närmare 1,3 miljarder kronor under
perioden 2000 till 2003. Forskarutbildningen är
strategiskt viktig eftersom behovet av forskarut-

PROP. 2000/2001:1

bildade ökar både inom högskolan och i det öv-
riga samhället.

1.5 Reformer för ökad välfärd

De närmaste åren satsas betydande resurser inom
centrala välfärdsområden. Den generella välfär-
den utgör grunden för regeringens strävan mot
utveckling och jämlikhet. Barnfamiljernas eko-
nomi stärks. Resurserna till vård, skola och om-
sorg ökar kraftigt. Därutöver tillkommer en rad
åtgärder för ökad rättvisa och trygghet i Sverige.

Barnen

Sverige skall vara ett land där alla barn och ung-
domar får en bra uppväxt. Under de närmaste
åren görs betydande satsningar på barnfamiljer.
Sammantaget uppgår de av regeringen tidigare
aviserade tillskotten till barnfamiljerna till ca 9
miljarder kronor 2003. Dessutom tillkommer ca
6 miljarder kronor för studiestödsreformen.

Barnbidraget och studiebidraget höjs den 1 ja-
nuari 2001 med ytterligare 100 kronor i måna-
den. Barnbidraget och studiebidraget blir därmed
950 kronor per barn och månad. Flerbarnstilläg-
gen höjs i motsvarande mån.

En bred familjepolitisk reform införs stegvis.
Barn till arbetssökande ges rätt till förskoleverk-
samhet den 1 juli 2001. En maxtaxa i barnomsor-
gen införs 2002 och medel tillförs kommunerna
för att kvalitetssäkra denna verksamhet. Maxtax-
an ligger på 3 procent av inkomsten, högst 1 140
kronor i månaden för att ha ett barn på dagis.

Föräldraförsäkringen förlängs 2002 med en
månad. Inom ramen för den förlängda föräldra-
försäkringen reserveras två månader för mam-
man respektive pappan. Detta innebär att ytterli-
gare en s.k. pappa- och mammamånad införs i
föräldraförsäkringen Dessutom införs rätt till
barnomsorg för barn till föräldrar som är ar-
betslösa och föräldrar som är föräldralediga med
yngre syskon. Allmän förskola för 4- och 5-
åringar införs 2003.

Tabell 1.7 Familjepolitiska reformer

Miljoner kronor	2001	2002	2003
Maxtaxa m.m.	150	4 400	5 600
Studiemedel (inkl, pensioner)	2 100	5 600	6 200
Mamma-/Pappamånad		1 000	1 000
Barnbidragshöjning (inkl, stu- diebidrag i studiehjälpen)	2 500	2 500	2 500
Kontaktdagar	60	160	280
Summa reformer	4 810	12 660	15 580

En god välfärd

Sverige skall vara ett jämlikt och jämställt land.
Varje människa måste få möjlighet att använda
sin förmåga och vilja till delaktighet. Därför skall
all diskriminering bekämpas. Lika möjligheter
skall gälla för alla oavsett kön, etnisk eller kultu-
rell bakgrund.

En politik för rättvisa grundas på utbildning,
arbete och den generella välfärden. Om alla har
tillgång till bra utbildning ger det en jämn för-
delning av kunskaper. Behov - inte ekonomiska
förhållanden - skall bestämma vården och om-
sorgen. Det utjämnar livsvillkoren mellan friska
och sjuka eller funktionshindrade.

Som en följd av detta har regeringen sedan den
tillträdde 1994 konsekvent prioriterat vård, skola
och omsorg. Först genom saneringsprogram-
mets inriktning och sedan genom att resurser
tillförts kommuner och landsting i takt med att
ekonomin förbättrats. Den goda tillväxten
medför dessutom att den kommunala sektorn får
betydande ökningar av skatteintäkterna de när-
maste åren.

En väl fungerande skola, vård och omsorg är
en förutsättning för välfärdssamhället. Stora de-
lar av den kommunala verksamheten utgör basen
för rättvisa och lägger grunden för en uthållig
tillväxt. I år tillförs vården, skolan och omsorgen

21,3 miljarder kronor mer i statsbidrag än 1996.
För nästa år föreslår regeringen att dessa sats-
ningar ökas till 25,3 miljarder kronor.

God tillväxt och ökad sysselsättning leder till
betydande ökningar av skatteinkomsterna de
närmaste åren. I år är kommunsektorns skattein-
komster ca 46 miljarder kronor högre än 1996
och de väntas öka med ytterligare ca 35 miljarder
kronor fram till 2003. Resurstillskotten gör att
de kommunala verksamheterna kan värnas och
stärkas.

PROP. 2000/2001:1

Förutom allmänna resurser i form av skatter
och generella statsbidrag tillförs kommuner och
landsting ytterligare resurser på ett antal andra
områden.

- Totalt satsas 9 miljarder kronor på vård och
omsorg under 2001-2004 framför allt av me-
del som frigjorts genom uppgörelsen om för-
svaret. Satsningarna syftar till att utveckla
primärvården, sjukvårdsinsatsema i äldreom-
sorgen och psykiatrin.

- Till de kommuner som inför maxtaxa avsätts
0,5 miljarder kronor för att kvalitetssäkra
barnomsorgen.

- I det kommunala momssystemet har det
uppkommit ett underskott som bedöms bli
högst 4,3 miljarder kronor vid årets slut. Ef-
tersom regeringen vid ett flertal tillfällen un-
derstrukit vikten av att vård, skola och om-
sorg prioriteras samtidigt som kravet om en
ekonomi i balans uppfylls föreslås att under-
skottet skrivs ned. Regeringen kommer också
att tillsätta en arbetsgrupp för att se över sys-
temet som helhet, bl.a. med avseende på om-
fördelningseffekterna. Regeringen avser där-
efter att återkomma till riksdagen.

Aven om den kommunala sektorn i sin helhet nu
börjar få en stark ekonomi finns det en grupp
kommuner och landsting som halkar efter på
grund av befolkningsminskning, obalanser i ål-
dersstrukturen, fortsatt hög arbetslöshet och låg
tillväxt. Detta är yttre strukturella faktorer som
till stor del inte går att påverka av den enskilda
kommunen och som bara delvis kompenseras
genom utjämningssystemet. För dessa kommu-
ner och landsting kan det därför krävas särskilda
insatser.

Regeringen inrättade därför en delegation för
att bereda ärenden om tillfälligt ekonomiskt stöd
till vissa kommuner och landsting. Stödets syfte
är att underlätta för dessa kommuner och lands-
ting att genomföra rekonstruktiva och långsik-
tigt hållbara åtgärder för att nå en ekonomi i ba-
lans. Ansvaret för genomförandet av de åtgärder
som krävs för att nå ekonomisk balans åvilar re-
spektive kommun eller landsting. Delegationen
slutförde sitt arbete under juli och har överläm-
nat ett förslag om att stöd skall utgå till 36 kom-
muner och 3 landsting. Regeringen avser att ta
ställning till delegationens förslag under hösten.

Ett stort problem för den kommunala sektorn
är svårigheten att följa upp verksamheten. Rege-
ringen har därför tagit initiativ till ett utveck-

lingsprojekt vad gäller uppföljningsarbete i
kommuner och landsting. En första delrapport
har presenterats, i vilken utveckling av en kom-
munal databas föreslås. Databasen syftar dels till
att möjliggöra att kommuner lär sig av varandra
och dels till att förbättra den nationella uppfölj-
ningen.

Regeringen anser det angeläget med en för-
bättring såväl när det gäller kommunernas egen
uppföljning och utvärdering som statens upp-
följning av sektorn som helhet utifrån nationella
mål för olika verksamheter. Regeringen kommer
att prioritera arbetet med databasen och med
uppföljning.

Trygghet och solidaritet

Sverige skall vara ett land där medborgarna kän-
ner trygghet och delaktighet i förändringen. Den
generella välfärden skall utvecklas och förstärkas.
Regeringen föreslog därför i den ekonomiska
vårpropositionen en rad förslag syftande till ökad
rättvisa och trygghet.

De sämst ställda pensionärernas ekonomi
måste förbättras. Regeringens förslag om att höja
bostadstillägget och att permanenta den tillfälliga
höjningen av pensionstillskottet blir nu verklig-
het. Dessutom föreslås nu en ytterligare förbätt-
ring av det särskilda bostadstillägget för pensio-
närer, vilket gynnar de sämst ställda pensionärer-
na.

Även inom andra välfärdsområden föreslår re-
geringen ytterligare resurser. Utöver tidigare avi-
serade tillskott om 200 miljoner kronor för 2002
och ytterligare 300 miljoner kronor 2003 föreslår
regeringen nu att tandvården tillförs ytterligare
100 miljoner kronor nästa år. En handlingsplan
för handikappolitiken har antagits av riksdagen.

Sverige skall vara ett land med låg brottslighet.
Orsakerna till brott måste åtgärdas samtidigt
som brottsligheten bekämpas med kraft. Rätts-
väsendet har därför tillförts kraftigt ökade resur-
ser. Även skatte- och tullväsendet tillförs ökade
medel.

Regeringen har ambitionen att Sverige åter
skall uppnå enprocentsmålet för biståndet när de
statsfinansiella förutsättningarna för detta före-
ligger. Biståndet ökar enligt tidigare beslut från

12,5 miljarder kronor 2000 till 14,1 miljarder
kronor 2001.

År 2003 anslås 0,81 procent av BNI till bi-
stånd. Därmed tas ett steg mot att enprocents-
målet uppnås.

PROP. 2000/2001:1

1.6 Reformer för rättvisa skatter

Skatternas främsta syfte är att finansiera de ge-
mensamma utgifterna. Starka offentliga finanser
är ett grundläggande villkor för en uthållig väl-
färd. Skattesystemet skall därutöver stimulera till
arbete och investeringar, till en uthållig utveck-
ling och till minskade klyftor. Det fördelnings-
politiska syftet är viktigt. Regeringen kan aldrig
acceptera att löntagarnas uppoffringar under de
svåra åren nu går till skattelättnader riktade till de
välbeställda.

Sänkta skatter för löntagarna

De överskott som nu finns i de offentliga finan-
serna är ett resultat av en ansvarsfull och mål-
medveten politik som syftat till att rädda väl-
färdssamhället. Nu finns det ett utrymme för att
både öka de offentliga utgifterna och sänka
skatterna samtidigt som den offentliga skulden
kan amorteras i en ökad takt.

På samma sätt som de mest utsatta grupperna
har kompenserats för flera av de åtgärder som
genomfördes i saneringen av de offentliga finan-
serna, som t.ex. höjningen av ersättningsnivåerna
till 80 procent, höjda pensioner och barnbidrag
m.m., finns det nu utrymme att kompensera för
de skattehöjningar som drabbade löntagarna,
främst de med låga och medelhöga inkomster.

Som en följd av budgetsaneringen har andelen
som betalar statsskatt ökat och egenavgifter till-
kommit för alla löntagare. För ett år sedan pre-
senterade regeringen en strategi för en inkomst-
skattereform. Reformen innehåller två delar.
Den första delen består i en kompensation för
egenavgifterna. Den andra delen består i att den
nedre skiktgränsen i skatteskalan höjs så att an-
delen som betalar statsskatt endast omfattar 15
procent av skattebetalarna.

Den 1 januari 2000 togs det första steget i en
sådan reform. En fjärdedel av egenavgifterna
kompenserades samtidigt som brytpunkten höj-
des så att andelen som betalar statlig skatt beräk-
nades minska från 19 till 18 procent. Regeringen
gör nu bedömningen att det både finns budget-
utrymme och ett samhällsekonomiskt utrymme
för ett lika stort steg till.

Regeringen föreslår en kompensation för yt-
terligare en fjärdedel av egenavgifterna. Därmed
får löntagarna kompensation för hälften av de
egenavgifter som hon eller han betalar. Regering-
en föreslår även att den nedre skiktgränsen för

uttag av statlig inkomstskatt höjs. Detta och höj-
ningen av grundavdraget minskar andelen som
betalar statsskatt till 16 procent. Åtgärderna sän-
ker marginalskatterna för låg- och medelin-
komsttagare och har dessutom en god profil ef-
tersom egenavgifterna är en tyngre börda för
låginkomsttagarna än för andra.

Regeringen föreslår dessutom att reseavdraget
höjs från dagens 15 kronor per mil till 16 kronor
per mil.

Fastighetsskatten

Fastighetsskatten beräknas i år ge intäkter på
23,1 miljarder kronor som bidrar till att finansie-
ra den offentliga välfärden.

Uttaget av fastighetsskatt har genom en rad
beslut de senaste åren begränsats. Taxeringsvär-
dena, dvs. basen för fastighetsskatten, har i prin-
cip varit oförändrade sedan 1997. Dessutom
sänktes skattesatsen 1998 från 1,7 till 1,5 procent.
För bostadshyreshusen har skattesatsen sänkts
ytterligare till 1,2 procent under år 2000.

Nu återställs kopplingen mellan taxeringsvär-
dena och marknadsvärdena. De senaste åren har
priserna på villor och andra bostäder ökat kraf-
tigt på många håll i Sverige. År 2001 kommer
därför taxeringsvärdena stiga kraftigt i de områ-
den där huspriserna har stigit som mest. Om
inga åtgärder vidtages kommer statens intäkter
till följd av detta att öka med ca 10 miljarder
kronor nästa år.

Regeringen föreslår nu att dessa skatteintäkter
används för att sänka skattesatsen på småhus från

1,5 till 1,2 procent och på hyreshus från 1,2 till
0,7 procent. Samtidigt föreslås att fribeloppet i
förmögenhetsskatten höjs till 1 miljoner kronor
för ensamstående och 1,5 miljoner kronor för
sambeskattade par. Vidare föreslås att realisa-
tionsvinstskatten vid försäljning av privatbostä-
der höjs från dagens 15 procent till 20 procent.

Genom de föreslagna åtgärderna får en majo-
ritet av svenskarna del av skattesänkningarna på
fastigheter.

Fastighetsbeskattningskommittén har nyligen
lämnat förslag på hur man kan åstadkomma en
rättvisare utformning av fastighetsbeskattningen
och en mer likformig behandling av olika upplå-
telseformer. Kommittén föreslog också en be-
gränsningsregel som innebär att uttaget av fas-
tighetsskatt avseende permanentbostaden under
vissa förutsättningar reduceras. Regeringen har
påbörjat ett arbete som syftar till att riksdagen

PROP. 2000/2001:1

under våren 2001 skall kunna föreläggas ett för-
slag till en begränsningsregel. Inriktningen på ar-
betet är att hushåll med normala inkomst- och
förmögenhetsförhållanden inte skall betala mer
än 6 procent av hushållsinkomsten i fastighets-
skatt. En sådan regel bör tillämpas fr.o.m. den 1
januari 2001.

När det gäller fastighetsbeskattningen på läng-
re sikt avser regeringen att återkomma med an-
ledning av Fastighetsbeskattningskommitténs
och Fastighetstaxeringsutredningens betänkan-
den.

Övriga skatteförändringar

Som ett stöd för kollektivtrafiken och för att ba-
lansera den dieselskattehöjning som sker inom
ramen för den gröna skatteväxlingen sänks mer-
värdesskatten på persontransporter från 12 till 6
procent. För äldre dieseldrivna personbilar eli-
mineras den nedsättning av fordonsskatten som
gällt i förhållande till yngre, mer miljövänliga
fordon. I enlighet med förslag från Trafikbe-
skattningskommittén avvecklas försäljnings-
skatten på motorcyklar, lätta lastbilar och lätta
bussar.

I avvaktan på att alternativa styrmedel för att
stödja vindkraften kan införas kommer Sverige
att begära hos EU-kommissionen att den s.k.
miljöbonusen för vindkraftsproducerad el för-
längs i ytterligare ett par år. Senare i höst pre-
senteras förslag om sänkning av mervärdesskat-
ten för tillträde till djurparker från 25 procent till
6 procent och om förbättrade och utökade av-
dragsmöjligheter för yrkesfiskare.

Regeringen anser det viktigt att slå vakt om
den svenska sjöfartsnäringen. Målet är att ge den
svenska sjöfarten likvärdiga konkurrensvillkor.
Det samlade stödet bör utökas till att även om-
fatta färjenäringen. Regeringens avsikt är att läg-
ga förslag om ett nytt stödsystem som kan träda
i kraft 1 januari 2002.

1.7 Ett ekologiskt hållbart Sverige

Sverige skall vara ett mönsterland för en ekolo-
giskt hållbar utveckling. Målet är ett ekologiskt
hållbart Sverige. Visionen om ett hållbart Sverige
förenar det bästa i den svenska traditionen av
helhetssyn och de små stegens reformism; rättvi-

san och internationalismen, jobben och kampen
för livsmiljön på planeten jorden.

Omvandlingen av Sverige omfattar alla poli-
tikområden. Skattepolitiken spelar en central roll
och dess betydelse kommer att öka ytterligare.
Med en framåtsyftande sysselsättnings-, skatte-
och miljöpolitik kan Sverige bli det första landet
som bygger det ekologiskt hållbara samhället.
Miljö och ekonomi skall gå hand i hand. Den
ekologiska omställningen kan fungera som driv-
kraft för grön teknikutveckling och skapandet av
nya jobb.

I bred enighet har riksdagen i april 1999 fast-
ställt nationella miljökvalitetsmål inom följande
15 områden:

1. Frisk luft

2. Grundvatten av god kvalitet

3. Levande sjöar och vattendrag

4. Myllrande våtmarker

5. Hav i balans samt levande kust och skärgård

6. Ingen övergödning

7. Bara naturlig försurning

8. Levande skogar

9. Ett rikt odlingslandskap

10. Storslagen fjällmiljö

11. God bebyggd miljö

12. Giftfri miljö

13. Säker strålmiljö

14. Skyddande ozonskikt

15. Begränsad klimatpåverkan

Arbetet med miljömålen vilar på fem grundläg-
gande värden: Vi skall främja människors hälsa,
värna om den biologiska mångfalden, ta till vara
de kulturhistoriska värdena, bevara ekosystemets
långsiktiga produktionsförmåga och trygga en
god hushållning med naturresurserna. Det är
detta som är innebörden av en ekologiskt hållbar
utveckling. Under de senaste åren har stora för-
stärkningar gjorts på bl.a. naturvård, miljööver-
vakning, marksanering och miljöforskning. Det
lokala investeringsprogrammet har skapat ett
brett engagemang inom kommunerna. Nästa år
görs omfattande resursförstärkningar inom en
rad områden som t.ex. miljöövervakning, kalk-
ning, vindkraft och skötsel av naturreservaten.

Det främsta syftet med en grön skatteväxling
är att öka miljörelateringen av skattesystemet.
Det leder till att ekonomiska styrmedel ges en

2 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nrl. Dell

PROP. 2000/2001:1

ökad tyngd i miljöpolitiken vid sidan av admi-
nistrativa och informativa styrmedel. Ekonomis-
ka styrmedel ger, rätt utformade, kostnadseffek-
tiva signaler till marknadens aktörer att skapa
förutsättningar för en miljöanpassad och re-
surssnål livsstil och teknik. Genom miljöskatter
sätter man ett pris på miljön och det blir dyrare
att till exempel släppa ut föroreningar till luft el-
ler vatten. Härigenom får ekonomins aktörer
själva bära kostnaderna för miljöeffekterna de
orsakar på samma sätt som de får betala för varor
och tjänster.

Grön skatteväxling innebär ingen höjning av
det totala skatteuttaget. Höjda skatter på energi
och miljöutsläpp balanseras med en sänkning av
andra skatter, främst på arbete.

Sverige var ett av de första länderna i världen
som genomförde en grön skatteväxling - även
om begreppet "grön skatteväxling" inte användes
då. I år togs ännu ett steg. Nu tas ytterligare ett.
Energibeskattningen höjs samtidigt som skatten
på arbete sänks.

Skatter - finansiering och styrning

Ett övergripande syfte med skatterna är att fi-
nansiera de offentliga åtagandena. Ar det någon
lärdom som kan dras av 1990-talets ekonomiska
kris så är det att välfärden måste betalas. Det går
inte att i längden leva över sina tillgångar. Under
förra mandatperioden stod skattehöjningar för
en stor del av konsolideringen av de offentliga
finanserna samtidigt som de bidrog till att bud-
getförstärkningen kunde ske på ett fördelnings-
politiskt acceptabelt vis. Det senare illustrerar
också ett annat centralt huvudsyfte med skatter-
na, nämligen att de skall bidra till en rättvis för-
delning av inkomster och förmögenheter.

Ett ytterligare syfte med skatter är att bidra till
att sätta det rätta priset på produkter så att kon-
sumenter och producenter ser de verkliga kost-
naderna. Skatterna kan därmed både bidra till fi-
nansiering och rättvis fördelning samtidigt som
de kan bidra till en bättre användning av våra
samlade resurser.

Sverige har som ett av få länder i världen
granskat idén om en grön skatteväxling i en of-
fentlig utredning, Skatteväxlingskommittén.
Dess slutsats var att det går att ta ytterligare steg
i en grön skatteväxling om det sker på ett var-
samt och balanserat sätt.

Vid en skatteväxling bör en rad förhållanden
beaktas. Höjda energiskatter på hushållen tende-

rar relativt sett att särskilt belasta låg- och me-
delinkomsttagare. Vidare kan höjda energiskatter
få negativa regionala effekter. I en liten öppen
ekonomi som den svenska är det också nödvän-
digt att beakta situationen för konkurrensutsatta
sektorer. Basen för de miljörelaterade skatterna
är väsentligt mindre än baserna för skatter på ar-
bete. Höjda skatter på ändliga råvaror eller mil-
jöfarliga produkter dämpar också användandet av
dessa - vilket faktiskt är en av avsikterna. Där-
med minskar skattebaserna och begränsas ök-
ningen av skatteintäkterna. Urholkningen av
skattebaserna kan dock motverkas genom olika
slag av basbreddningar.

Ytterligare en aspekt är att ekologiskt hållbar
utveckling också ger positiva välfärdseffekter
som en hälsosam livsmiljö, bevarande av biolo-
gisk mångfald och av natur- och kulturlandska-
pet. Värdet av hälsosammare livsmiljö kan speg-
las i ett minskat antal vårddagar, minskad
läkemedelskonsumtion, färre sjukskrivningsda-
gar och sjukpensioneringar. Detta tenderar att
gynna särskilt de som har små ekonomiska mar-
ginaler.

Sammantaget innebär detta - jämför Skatte-
växlingskommitténs bedömning - att en grön
skatteväxling måste genomföras stegvis och var-
samt. Effekterna av de olika stegen bör också lö-
pande följas upp.

Skatteväxlingskommittén gör i sitt betänkande
(SOU 1997:11) bedömningen att det finns ett
utrymme för en ytterligare skatteväxling de
kommande femton åren i samma storleksord-
ning som det som utnyttjades under 1980- och
1990-talet. Omräknat i dagens penningvärde och
med hänsyn till dagens BNP-nivå torde detta ut-
rymme vara ca 30 miljarder kronor under perio-
den 2001-2010.

Sänkt skatt på arbete

Det finns ett antal olika faktorer att beakta vid
valet av sänkt skatt på arbete inom ramen för en
skatteväxling.

I takt med att allt fler blir äldre och den de-
mografiska utvecklingen leder till en ökad andel
äldre ökar kraven på välfärdssamhället. Allt fler
måste därför arbeta om vi inte skall behöva dra
ned på välfärdens omfattning. Därför bör en
grön skatteväxling syfta till att öka sysselsätt-
ningen.

Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Väns-
terpartiet har i många sammanhang lyft fram

PROP. 2000/2001:1

betydelsen av en konsekvent arbetslinje. Ett pro-
blem i detta sammanhang är de kombinerade ef-
fekterna av bidrags- och skattesystem. En hög-
inkomsttagare som tjänar cirka 400 000 kronor
eller mer om året har i dag en marginalskatt på
cirka 55 procent. Detta skall ställas mot att ett
inte obetydligt antal låg- och medelinkomsttaga-
re kan ha kombinerade marginaleffekter av
skatter och bidrag som ligger klart över denna
nivå.

En del åtgärder har redan vidtagits av Social-
demokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet
för att minska marginaleffekterna. Kompensa-
tionen för en del av egenavgifterna sänker mar-
ginalskatterna för låg- och medelinkomsttagare.
Den nya barnomsorgstaxan kommer att bidra till
sänkta marginaleffekter för många barnfamiljer.
Dessutom har en utredning tillsatts som studerar
hur marginaleffekterna kan minskas i olika bi-
dragssystem.

Höjda skatter på energi och miljöpåverkande
konsumtion tenderar att missgynna låginkomst-
tagare då dessa använder en större del av sina in-
komster till utgifter för energiförbrukning. Ten-
densen förstärks av att de med låga inkomster
ofta har äldst bilar, värmepannor m.m. Därför
ställs stora krav på att skatterna på arbete sänks
på ett sådant sätt att dessa effekter kan balanse-
ras. Inkomstskattesänkningar som framför allt
gynnar låg- och medelinkomsttagare är därför att
föredra.

Skatteväxling innebär att såväl hushåll som fö-
retag kan få kompensation för skattehöjningarna
genom sänkning av andra skatter, i första hand
sänkning av skatter på arbete. Eftersom själva
idén med en skatteväxling är att uppmuntra hus-
hållen och företagen att minska sin miljöbelast-
ning kan den faktiska kompensationen för det
enskilda hushållet eller företaget ibland bli mind-
re och ibland bli större än vad som exakt motsva-
rar skattehöjningarna.

Skattesänkningen för hushållen kan ske ge-
nom höjda grundavdrag som ger en fördelnings-
politiskt acceptabel kompensation för både lön-
tagare och pensionärer. För företag och offentlig
sektor är en sänkning av arbetsgivaravgifterna en
administrativt enkel metod för att kostnadsmäs-
sigt kompensera företag, kommuner och myn-
digheter för de höjda energikostnaderna. Skatte-
växlingskommittén kom dock i sitt betänkande
fram till att generellt sänkta arbetsgivaravgifter
ger förhållandevis begränsade sysselsättningsef-
fekter.

Höjda skatter för bättre miljö

Den fortsatta skatteväxlingen bör utgå från de av
riksdagen fastställda miljömålen. En omställning
av energisystemet med en begränsning av koldi-
oxidutsläppen är därvid en central uppgift. En
skatteväxling kan också genom att bidra till en
effektivare energianvändning medverka till att
underlätta en avveckling av kärnkraften.

Den helt dominerande delen av intäkterna
från miljörelaterade skatter kommer från ener-
giskatten och koldioxidskatten, ca 50 miljarder
kronor. I en skatteväxlingsstrategi på i storleks-
ordningen 30 miljarder kronor blir därmed ut-
formningen av dessa skatter av central betydelse.

Dagens energiskattesystem är ett resultat av
olika, motstridiga ambitioner. Olika sektorer be-
handlas oberoende av varandra. Systemet är
olikformigt, komplicerat och svårt att genom-
skåda. Ständiga förändringar har gett instabilitet
och skapat osäkerhet för de skattskyldiga.

En reformering av dagens energiskattesystem
är en central del i en grön skatteväxling. En ökad
miljörelatering förutsätter en rationell skat-
testruktur, baserad på lättförståeliga och brett
accepterade principer. Reformeringen skall bidra
till en effektivare energianvändning, gynna an-
vändningen av biobränslen, ge incitament för att
minska företagens miljöbelastning, säkerställa
industrins konkurrenskraft, skapa förutsättning-
ar för inhemsk produktion av el, förenkla ener-
giskattesystemet och ge det en stabil grund. Den
principskiss som presenterades i betänkandet
från Skatteväxlingskommittén utgör en god ut-
gångspunkt för en sådan reform. Reformen skall
ske stegvis och inrymma flera delkomponenter:

- Det samlade skatteuttaget från energi- och
koldioxidskatterna omfördelas med en ökad
tyngd för koldioxidskatten. Redan en in-
täktsneutral omfördelning ökar den samlade
miljöstyrningen.

- Energiskattens fiskala karaktär renodlas och
skatteuttaget för olika energislag skall av-
spegla energiinnehållet. På sikt breddas basen
för energiskatten genom att biobränslen in-
kluderas.

- Koldioxidskatten höjs utöver vad som följer
av den intäktsneutrala omfördelningen från
energiskatt till koldioxidskatt. Samtidigt bi-
behålls det reducerade skatteuttaget för de
konkurrensutsatta sektorerna. Alternativa av-
gränsningar av det konkurrensutsatta områ-
det med generellt sett reducerad skatt utreds.

PROP. 2000/2001:1

- Vid produktion av el och värme eftersträvas
en likformig beskattning med uttag enbart av
koldioxidskatt för direkt och indirekt kon-
kurrensutsatta sektorer. Likformigheten
främjar en rationell användning av resurser
och bidrar till stabila skatteintäkter. Det lägre
skatteuttaget vid produktion av värme balan-
seras med införande av en konsumtionsskatt
på värme. Elproduktionens konkurrenssitua-
tion beaktas vid valet av skattenivå. I sam-
manhanget bör även utvecklingen av gröna
certifikat beaktas.

- En särskild trafik- och miljöskattekomponent
bryts ut ur energiskatten för drivmedel för att
miljöeffekter utöver utsläppseffekter, exem-
pelvis trängsel och förslitning på vägnätet,
skall beaktas på ett tydligt sätt.

Utöver det stegvis reformerade energiskattesys-
temet innehåller den miljörelaterade delen av
strategin för grön skatteväxling några andra cent-
rala inslag.

Analysen av alternativa ekonomiska styrmedel
behöver fördjupas och konkretiseras med sikte
på att dessa skall kunna komplettera skattestyr-
medlen. Utöver traditionellt inriktade bidrags-
lösningar - driftbidrag och investeringsbidrag -
handlar det om system för handel med utsläpp-
skvoter, system med gröna certifikat och mo-
deller med långsiktiga avtal.

Den särskilda miljö- och trafikskattekompo-
nenten i ett reformerat energiskattesystem bör
kompletteras med andra åtgärder för ökad miljö-
relatering av den samlade vägtrafikbeskattningen.
En översyn bör göras av de sammantagna effek-
terna av alla trafikrelaterade skatter. Målsättning-
en är att öka trafikbeskattningens samlade miljö-
styrning och att vägtrafiken därmed skall betala
sina samhällsekonomiska kostnader. Mot bak-
grund av att den, i förhållande till bensinskatten,
lägre nivån på dieselskatten inte är motiverad ur
miljösynpunkt, bör dieselskattenivån för privat-
bilism och yrkesmässig trafik ses över med be-
aktande av de villkor som gäller för de olika sla-
gen av trafik och av utvecklingen i vår omvärld.
Önskvärdheten av att ersätta dagens vägavgifter
med en reformerad kilometerskatt bör också ut-
redas. Tidigare gjorda analyser av system för
miljöstyrande vägskatter i tätorter kompletteras.

Skatterna på bekämpningsmedel och handels-
gödsel ses över med sikte på att förbättra deras
effektivitet som miljöstyrmedel utan att kraven
på kostnadseffektivitet eftersätts.

Den nyligen införda skatten på avfall har en-
dast varit i kraft under en kort tid varför det än-
nu är för tidigt att bedöma vilka effekter den fått
på avfallshanteringen. Det finns dock anledning
att uppmärksamma riskerna med en ökad för-
bränning av osorterat avfall. Det är därför ange-
läget att följa upp och utvärdera hur systemet
med avfallsbeskattning fungerar. En fråga som då
kan aktualiseras är om en utvidgning av skatteba-
sen bör ske till att omfatta även förbränning av
avfall. Utvärderingen bör även omfatta kopp-
lingen mellan avfallsskatten och naturgrusskat-
tens framtida utformning.

Ett ökat skatteuttag med höjda priser på fos-
silbränslen innebär samtidigt att den relativa
kostnaden för el sjunker. För att motverka en
ökning av den totala elanvändningen aktualiseras
förändringar i skatterna på el. Vid en i allt högre
grad internationaliserad elmarknad sker detta på
effektivaste sätt genom en höjning av energis-
katten på el.

En grön skatteväxling är en viktig del av en
politik för ett mera rättvist och ekologiskt sam-
hälle. En rätt genomförd grön skatteväxling kan
bidra till full sysselsättning samtidigt som den
kan bidra till en bättre livsmiljö för våra barn och
barnbarn. Den strategi som har presenterats ovan
för en successiv ökad miljörelatering av skatte-
systemet genom en grön skatteväxling utgör en
central del av arbetet för att göra Sverige till ett
mönsterland för en ekologiskt hållbar utveckling.

Grön skatteväxling 2001

Som ett första steg i den gröna skatteväxlingen
förändras energiskatterna och skatterna på arbete
för 2001 med en total omslutning på 3,3 miljar-
der kronor. Energiskatterna förändras och höjs
genom att:

- koldioxidskatten ges en ökad tyngd i förhål-
lande till energiskatten genom att koldioxid-
skatten höjs med 25 procent medan energi-
skatten på el och bränslen sänks med 8 pro-
cent,

- koldioxidskatten höjs med ytterligare 15 pro-
cent vilket ger ett skatteuttag på 53 öre per kg
koldioxid,

- energiskatten på el höjs med 1,8 öre per kWh,

- skatten på dieselolja höjs med 10 öre per liter,

PROP. 2000/2001:1

Med undantag för den höjda skatten på dieselolja
påverkar inte åtgärderna transporter, tillverk-
ningsindustri, jordbruk m.m.. Skatterna på ar-
bete sänks genom att:

- grundavdragen för löntagare och pensionärer
höjs med 1 200 kronor,

- arbetsgivaravgifterna och motsvarande avgif-
ter för egenföretagare sänks med 0,1 procen-
tenhet.

Gröna nyckeltal

Sedan 1999 års ekonomiska vårproposition redo-
visas gröna nyckeltal som ett komplement till de
ekonomiska nyckeltalen. I budgetpropositionen
för 2001 redovisas gröna nyckeltal för energi-
användning och energieffektivitet.

Omvandling och användning av energi bidrar
på olika sätt till skador på miljön. Nedfall av stoft
från kraftproduktion, bilavgaser, utsläpp av stoft
och cancerogena ämnen från småskalig vedeld-
ning räknas som lokala miljöproblem. Försur-
ning av mark och vatten tillhör de regionala mil-
jöproblemen medan klimatproblematiken är
global.

Sverige arbetar aktivt inom EU för att uppnå
kostnads- och resultateffektiva lösningar för att
minska utsläppen av koldioxid och andra luftför-
oreningar. Utöver internationellt samarbete
krävs åtgärder lokalt och regionalt. I Sverige har
energisystemets negativa inverkan på miljön
dämpats genom regleringar, avgifter, skatter och
åtgärder för att främja miljövänlig teknik.

Klimatkommittén presenterade sitt betänkan-
de under våren och regeringen kommer under
hösten att ta ställning till utredningens förslag.

Beroende på hur el produceras påverkas
mängden utsläpp av skadliga ämnen . När el från
vatten- och kärnkraftverken inte räcker till, im-
porterar Sverige el från Danmark, Finland och
Tyskland. Importerad el kommer till stor del
från fossila bränslen och orsakar därför koldiox-
idutsläpp. Över året är Sverige emellertid netto-
exportör av el, vilket bidrar till att minska de
globala utsläppen av koldioxid.

Total energianvändning

Den totala energianvändningen har ökat under
de senaste åren till följd av den återhämtning av
ekonomin som ägt rum sedan krisen i början av
1990-talet. År 1996 var dessutom kallare än nor-

malt, vilket bidrog till en extra hög energian-
vändning under året.

Diagram 1.3 Total energianvändning 1970-1998

TWh

1970 1974 1978 1982 1986 1990 1994 1998

Källa: Energimyndigheten

Slutlig användning utgör huvuddelen av den to-
tala energianvändningen. Övrig energianvänd-
ning utgörs av distributions- och omvandlings-
förluster, bunkeroljor för utrikes sjöfart samt
kol- och oljeprodukter för icke energiändamål.
Den slutliga användningen sker inom de tre
sektorerna bostäder och service m.m., industri
samt inrikes transporter. Under åren 1970 till
1998 har en inbördes förskjutning av sektorernas
andelar av den totala slutanvändningen ägt rum.
Industrins andel har sjunkit från 41 till 38 pro-
cent, bostäder och service m.m. har minskat från
44 till 40 procent, medan inrikes transporter har
ökat sin andel från 15 till 22 procent.

Industrins energianvändning påverkas på kort
sikt främst av konjunkturutvecklingen. Inom
transportsektorn påverkas godstransporterna i
stor utsträckning av näringslivets tillväxt, medan
det privata resandet påverkas av hushållens dis-
ponibla inkomst samt bensinpriset. Energi för
uppvärmning samt drift- och hushållsel utgör
större delen av resterande energianvändning och
är mindre konjunkturberoende, men påverkas i
stället av temperaturförändringar.

Energieffektivitet

Genom att mäta energieffektiviteten, dvs. sätta
den totala energianvändningen i relation till
bruttonationalprodukten (BNP), erhålls ett mått
på hur energianvändningen har utvecklats över
tiden med beaktande av den ekonomiska tillväxt
som ägt rum. Under perioden 1980-1998 har

PROP. 2000/2001:1

energieffektiviteten ökat med omkring 20 pro-
cent.

Diagram 1.4 Energieffektivitet 1980-1998

Wh/kr

Källa: Energimyndigheten och Statistiska centralbyrån

EnEgt Energimyndighetens prognos kommer
den totala energianvändningen att öka med 1,8
procent under perioden 1999-2001, med anta-
gandet om en ekonomisk tillväxt på i genomsnitt

3,5 procent.

Sammanfattningsvis tyder utvecklingen på att
den totala energianvändningen för närvarande
ökar trots att energin används på ett effektivare
sätt. Målen för energipolitiken innebär att den
svenska energiförsörjningen ska ha låg påverkan
på miljö och klimat samt underlätta omställning-
en till ett ekologiskt uthålligt samhälle. Den grö-
na skatteväxling som aviserades i 2000 års vår-
proposition är en åtgärd som ska bidra till att
detta uppnås.

1.8 Sverige - ordförande i EU

Sverige skall aktivt och engagerat delta i samar-
betet i EU. Sverige skall stå för solidaritet och
samarbete i världen. En modern och aktiv politik
skall främja demokrati och mänskEga rättigheter
och förebygga och bekämpa svält, fattigdom och
krig-

Den 1 januari 2001 övertar Sverige för första
gången ordförandeskapet i EU:s ministerråd.
Sveriges främsta ambition är att verka i hela
unionens och dess medborgares intresse, svara
för kontinuitet och driva frågorna på EU:s dag-
ordning framåt. Detta är en unik chans för Sveri-
ge att i än högre grad kunna vara med och driva
den europeiska utveckkngen framåt. Regeringen
har bjudit in samtliga riksdagspartier till ett sam-

arbete för att kunna bidra till att det svenska
ordförandeskapet skaU bli en framgång. Detta är
av stor vikt för hela Sverige.

Tre områden står högst på regeringens dag-
ordning: ”Enlargement” dvs. utvidgning, ”Em-
ployment” dvs. sysselsättning och ”Environ-
ment” dvs. miljö. Dessa tre E:n skall prägla hela
det svenska ordförandeskapet.

Den största utmaningen för det svenska ord-
förandeskapet är EU:s förestående utvidgning.
Detta är en historisk uppgift som ytterst handlar
om att konsolidera grunden för fred, frihet, de-
mokrati och välstånd i Europa. Sverige kommer
aktivt att driva utvidgningsförhandlingarna vida-
re med de tolv kandidatländerna med målsätt-
ningen att bana väg för ett politiskt genombrott.
Takten i förhandlingarna skall bestämmas av
varje enskilt lands individuella förmåga att både
anta och tillämpa det gemensamma regelverket.
Så snart en överenskommelse vid toppmötet i
Nice i december 2000 om de institutionella frå-
gorna har ratificerats är unionen redo att ta emot
de första nya medlemmarna.

En stor uppgift är att föra samarbetet på sys-
selsättningsområdet vidare. Full sysselsättning är
EU:s viktigaste ekonomiska och sociala målsätt-
ning. Vid sitt möte i Lissabon i mars 2000 lade
Europeiska rådet fast ett nytt strategiskt mål för
unionen: att skapa världens mest dynamiska och
konkurrenskraftiga kunskapsdrivna ekonomi
med hållbar ekonomisk tillväxt, fler och bättre
jobb samt ökad social sammanhållning. Detta
mål skall följas upp vid årliga extra toppmöten.
Det första äger rum under svenskt ordförande-
skap i Stockholm i mars 2001. Sverige kommer
att verka för en effektiv och ambitiös uppföljning
av Lissabonstrategin och att toppmötet i Stock-
holm bidrar till att ytterligare framsteg görs på
områden som IT, ekonomiska reformer, utbild-
ning och åtgärder som främjar social samman-
hållning.

EU-samarbetet inom miljöområdet kommer
att prioriteras högt av det svenska ordförande-
skapet. Samarbetet prioriteras högt av det svens-
ka ordförandeskapet, som kommer att driva ar-
betet med en strategi för en hållbar utveckling
där de miljömässiga, ekonomiska och sociala as-
pekterna förstärker varandra. Sverige kommer
också att fortsätta arbetet med att integrera mil-
jöhänsyn i EU:s olika politikområden samt föra
behandlingen av EU:s sjätte miljöhandlingspro-
gram framåt.

För att kunna möta nya utmaningar, motsvara
medborgarnas förväntningar och för att en ut-

PROP. 2000/2001:1

vidgad union skall fungera effektivt måste EU bli
öppnare och modernare och bygga vidare på de
nya, öppnare samarbetsformer som etablerats.
Det är viktigt att EU präglas av kostnadseffekti-
vitet och budgetrestriktivitet. Jämställdhetspers-
pektivet skall genomsyra alla politikområden.
Konsumenternas intressen skall stå i fokus, inte
minst vad gäller livsmedelssäkerhet. Samarbetet
för att främja ett område för frihet, säkerhet och
rättvisa skall fördjupas. EU:s migrationspolitik
skall präglas av respekt för asylrätten, solidaritet
och humanism.

EU spelar en viktig roll på det utrikes- och sä-
kerhetspolitiska området och i relationerna med
andra regioner. Sverige vill verka för en solidarisk
och internationellt aktiv union — en union öppen
för omvärlden, en union som står för grundläg-
gande värderingar: demokrati, respekt för
mänskliga rättigheter, frihandel, kulturell mång-
fald och miljöhänsyn. Särskild vikt kommer att
läggas vid att EU:s bistånd effektiviseras. Sverige
kommer att fortsätta arbetet med att utveckla
EU:s förmåga när det gäller krishantering och
konfliktförebyggande i nära samarbete med FN.
Relationerna EU-Ryssland har avgörande bety-
delse.

1.9 Ett Sverige för alla

Sverige skall åter skall visa att en god ekonomisk
utveckling under lång tid bäst förenas med rätt-
visa, jämställdhet och jämlika livsvillkor. Sverige
skall kännetecknas av bra utbildning, jobb, in-
komsttrygghet och vård på Eka villkor för alla.

Sverige skall vara ett land där medborgarnas
insyn, inflytande och aktiva deltagande i samhäl-
let värnas och utvecklas. De demokratiska
grundvärderingarna och folkstyret stärks när
människor känner att de kan påverka.

Sverige skall vara ett land som tar tillvara alla
sina resurser. Alla skall få del av den goda ut-
vecklingen. Hela Sverige skall leva.

Den fördelningspolitiska utmaningen

Den viktigaste fördelningspolitiska uppgiften är
att minska klyftorna och antalet ekonomiskt
marginaliserade. Den ekonomiska krisen under
1990-talets början lämnade många människor
utan försörjning. Var tionde person i förvärvsak-
tiv ålder är i dag till mer än hälften beroende av

sociala transfereringar. Marginaliseringen ökar
klyftorna och minskar möjligheten att trygga
välfärden.

Den snabba samhällsutvecklingen skapar dess-
utom nya och svåra utmaningar för en politik för
rättvisa. Globaliseringen ökar den internationella
konkurrensen på alla områden. Det medför öka-
de krav på kunskaper och färdigheter. Låga löner
och långvarig arbetslöshet hotar alltfler av de
som har lägst utbildning. Den snabba teknolo-
giska utvecklingen driver upp efterfrågan på per-
soner med hög utbildning.

Risken för växande fördelningspoEtiska pro-
blem ökar. Under senare delen av 1990-talet
ökade lönespridningen något i takt med en allt
högre ekonomisk aktivitet. Det är framför allt de
med högst löner som drar ifrån. De med lägst
löner har en betydligt svagare utveckling.

Ökade krav i arbetslivet för med sig stress och
långtidssjukskrivning. Den ökade sjukfrånvaron
innebär att trots en minskad arbetslöshet reduce-
ras inte marginaliseringen nämnvärt. Risken
finns för ett växande gap mellan de med hög ut-
bildning som får allt högre inkomster i de snabbt
växande delarna av näringslivet och de med låg
utbildning som fastnar i låglönejobb eller i eko-
nomisk marginalisering.

En poEtik för tiUväxt och rättvisa måste därför
vara aktiv och långsiktig. Den måste lägga en
större tyngd på åtgärder som bidrar till en jämna-
re fördelning av kunskaper och inkomstmöjlig-
heter. Det innebär en poEtik som bidrar till en
jämnare fördelning av arbetsinkomster och där-
med ökad jämställdhet mellan kvinnor och män.

Regeringens arbete för tillväxt och rättvisa
lägger därför tyngdpunkten på aktiva och lång-
siktiga åtgärder. Det långsiktiga arbetet för att
minska marginaleffekterna och ta bort fattig-
domsfällor fortsätter. Förslaget om ytterligare
sänkta skatter för låg- och medelinkomsttagare
innebär tillsammans med införandet av maxtaxa i
barnomsorgen sänkta marginaleffekter för ett
stort antal människor.

Inom samtliga områden genomförs en poEtik
syftande till lägre arbetslöshet och högre syssel-
sättning. Inom sysselsättningspoEtiken införs en
aktivitets garanti. Arbetslöshetsförsäkringen re-
formeras i syfte att stärka dess roll som omställ-
ningsförsäkring. Den högre utbildningen byggs
ut. Skolan, vården och omsorgen prioriteras.
Tillsammans utgör det en samlad politik för till-
växt och rättvisa.

PROP. 2000/2001:1

Fördelningspolitisk analys

Förändringarna som föreslås införas i skatte- och
bidragssystemet 2001 har en gynnsam fördel-
ningsprofil (diagram 1.5 och 1.6). Det nya steget
för att kompensera egenavgifterna samt höjt
grundavdrag och höjd skiktgräns för statlig skatt,
sänkt fastighetsskatt, höjd realisationsvinstskatt
för boende, skattehöjningar på energi, höjda fri-
belopp för förmögenhetsskatt, högre barnbidrag
samt bostadstillägg för pensionärer gynnar
framför allt personer med låga inkomster och
medelinkomsttagare.

Alla personer har delats in i 10 lika stora in-
komstgrupper (decilgrupper) med hänsyn till in-
komsterna. I inkomstgrupp 1 finns således de
med lägst ekonomisk standard, i inkomstgrupp 2
de med näst lägst standard och i inkomstgrupp
10 personer med högst ekonomisk standard.
Förslagen gynnar kvinnor lika mycket som män.

Diagram 1.5 Förändring för inkomstgrupper. Ändrad
disponibel inkomst justerad för försörjningsbörda till följd
ändrade skatte- och bidragsregler_______________________

Procent

Inkomstgrupper (decil)

Källa: HINK, SCB, Finansdepartementets beräkningar

Diagram 1.6 Förändring för kvinnor och män

Procent

I den fördelningspolitiska redogörelsen i bilaga 4
redovisas tre delstudier som utvidgar fördel-
ningsanalyserna. Det visas att skatter, transfere-
ringar och den offentliga konsumtionen betyd-
ligt utjämnar de ekonomiska resurserna. Sam-
tidigt visas hur viktigt det är att politiken utjäm-
nar inkomstmöjligheterna. I redogörelsen illust-
reras hur regeländringar kan påverka hushållens
val av arbetstider, och därmed fördelningen av
arbetsinkomster.

Förslag till
riksdagsbeslut

PROP. 2000/2001:1

2 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

såvitt avser den ekonomiska politiken och förslag
till statsbudget för budgetåret 2001

1. godkänner de allmänna riktlinjer för den
ekonomiska politiken som regeringen för-
ordar (kapitel 1),

2. fastställer utgiftstaket för staten inklusive
ålderspensionssystemet vid sidan av stats-
budgeten till 789 miljarder kronor 2001,
814 miljarder kronor 2002 och 844 miljar-
der kronor 2003 (avsnitt 4.1.1),

3. godkänner beräkningen av de offentliga ut-
gifterna för åren 2001-2003 (avsnitt 4.1.2),

4. fastställer målet för det finansiella sparandet
i den offentliga sektorn för 2001 till 2,5
procent av bruttonationalprodukten
(avsnitt 4.1.3),

5. bemyndigar regeringen att under budget-
året 2001 ta upp lån enligt lagen
(1988:1387) om statens upplåning och
skuldförvaltning (avsnitt 4.4.3),

6. godkänner beräkningen av myndigheters
m.fl. in- och utlåning i Riksgäldskontoret
för budgetåret 2001 samt beräkningen av
överföringen av medel från AP-fonden för
budgetåret 2001 (avsnitt 4.4.3, tabell 4.17),

7. godkänner beräkningen av statsbudgetens
inkomster för budgetåret 2001 (avsnitt 5.4
samt bilaga 1),

8. beslutar om fördelning av utgifterna för
budgetåret 2001 på utgiftsområden i enlig-
het med vad regeringen föreslår (avsnitt 7.1,
tabell 7.2),

9. godkänner beräkningen av förändringar av
anslagsbehållningar för budgetåret 2001
(avsnitt 7.1, tabell 7.2),

10. godkänner den preliminära fördelningen av
utgifterna på utgiftsområden för budget-
åren 2002 och 2003 som riktlinje för rege-
ringens budgetarbete (avsnitt 7.1, tabell
7-2),

11. bemyndigar regeringen att för budgetåret
2001 besluta om lån i Riksgäldskontoret för
investeringar i anläggningstillgångar som
används i statens verksamhet intill ett be-
lopp av 20 700 000 000 kronor (avsnitt 8.1),

12. bemyndigar regeringen att för budgetåret
2001 besluta om krediter för myndigheters
räntekonton i Riksgäldskontoret intill ett
belopp av 14 600 000 000 kronor (avsnitt
8.1),

13. bemyndigar regeringen att för budgetåret
2001 vad avser sjunde AP-fondstyrelsens
verksamhet dels besluta om lån i Riksgälds-
kontoret för investeringar i anläggningstill-
gångar som används i verksamheten intill
ett belopp av 22 000 000 kronor, dels be-
sluta om kredit på räntekonto i Riksgälds-
kontoret intill ett belopp av 90 000 000
kronor (avsnitt 8.1),

14. bemyndigar regeringen att under budget-
året 2001, med de begränsningar som följer
av 6 § andra stycket lagen (1996:1059) om
statsbudgeten, besluta att ett ramanslag,
med undantag för anslag anvisade för för-
valtningsändamål, får överskridas om ett
riksdagsbeslut om anslag på tilläggsbudget

PROP. 2000/2001:1

inte hinner inväntas samt om överskridan-
det ryms inom utgiftstaket för staten
(avsnitt 8.4),

såvitt avser tilläggsbudget till statsbudgeten för bud-
getåret 2000

15. bemyndigar regeringen att ikläda staten en
ekonomisk förpliktelse angående vissa pen-
sioner vid Spri i enlighet med vad regering-
en föreslår (avsnitt 6.3.4),

16. godkänner att 1 350 000 000 kronor från
inkomsttiteln 1428 Energiskatt förs till
Riksgäldskontoret för tillfällig förvaltning
(avsnitt 6.3.7),

17. godkänner den föreslagna användningen av
det under utgiftsområde 20 Allmän miljö-
och naturvård uppförda anslaget A2 Mil-
jöövervakning m.m. (avsnitt 6.3.11),

18. bemyndigar regeringen att besluta om tidi-
gareläggning av investeringar som ingår i de
nationella och regional infrastrukturplaner-
na, eller på annat sätt beslutats av riksdagen,
under förutsättning att förskottering sker
från kommuner eller enskilda i enlighet
med vad regeringen föreslår (avsnitt 6.3.12),

19. godkänner den föreslagna användningen av
det under utgiftsområde 22 Kommunika-
tioner uppförda ramanslaget Cl Post- och
telestyrelsen: Förvaltningskostnader för vissa
myndighetsuppgifter (avsnitt 6.3.12),

20. godkänner den föreslagna användningen av
det under utgiftsområde 25 Allmänna bi-
drag till kommuner uppförda ramanslaget
A2 Bidrag till särskilda insatser i vissa kom-
mer och landsting (avsnitt 6.3.13),

21. bemyndigar regeringen att med högst
4 300 000 000 kronor skriva ned den vid ut-
gången av år 2000 i statens redovisning
upptagna fordran som motsvarar under-
skottet i kommunkontosystemet (avsnitt
6.3.13),

22. på tilläggsbudget till statsbudgeten för bud-
getåret 2000 godkänner ändrade ramar för
utgiftsområden samt anvisar ändrade och
nya anslag i enlighet med specifikation i ta-
bell 2.1,

såvitt avser skattefrågor

23. antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1984:1052) om statlig fastighets-
skatt,

24. antar regeringens förslag till lag om ändring
i inkomstskattelagen (1999:1229),

25. antar regeringens förslag till lag om ändring
i skattebetalningslagen (1997:483),

26. antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1994:1920) om allmän löneavgift,

27. antar regeringens förslag till lag om skatte-
reduktion på förvärvsinkomster vid 2002
års taxering,

28. antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1994:1744) om allmän pensionav-
gift,

29. antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1999:802) om ändring i lagen
(1998:674) om inkomstgrundad ålderspen-
sion,

30. antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1998:676) om statlig ålderspen-
sionsavgift,

31. antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1999:265) om särskilt grundavdrag
och deklarationsskyldighet för fysiska per-
soner i vissa fall vid 2000-2003 års taxering-
ar,

32. antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1997:323) om statlig förmögenhets-
skatt,

33. antar regeringens förslag till lag om under-
lag för förmögenhetsskatt i vissa fall vid
2001 års taxering,

34. antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1994:1776) om skatt på energi,

35. antar regeringens förslag till lag om ändring
i fordonsskattelagen (1988:327),

36. antar regeringens förslag till lag om upphä-
vande av lagen (1978:69) om försäljnings-
skatt på motorfordon,

37. antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1994:1565) om beskattning av viss
privatinförsel,

38. antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1994:1551) om frihet från skatt vid
import, m.m.,

39. antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1996:1512) om dubbelbeskatt-
ningsavtal mellan de nordiska länderna,

40. antar regeringens förslag till lag om ändring
i mervärdesskattelagen (1994:200).

PROP. 2000/2001:1

ITabell 2.	1 Specifikation av ändrade ramar för utgiftsområden samt ändrade och nya anslag för budgetåret 2000
Tusental kronor
Utgifts- område	Anslags- nummer		Belopp enligt statsbudgeten 2000 + TB1 2000	Förändring av ram/ anslag	Ny ram/ ny anslagsnivå
1		Rikets styrelse	4 693 683	22 300	4 715 883
	Cl	Regeringskansliet m.m., ramanslag	2 730 155	22 000	2 752 155
	Dl	Justitiekanslern, ramanslag	12 651	300	12 951
4		Rättsväsendet	22 743 985	200	22 744 185
	Al	Polisorganisationen, ramanslag	11 607 301	20 000	11 627 301
	A2	Säkerhetspolisen,ramanslag	540 747	-30 000	510 747
	Cl	Domstolsväsendet m.m., ramanslag	3 358 956	500	3 359 456
	Dl	Kriminalvården, ramanslag	3 820 254	10 000	3 830 254
	Fl	Brottsförebyggande rådet, ramanslag	50 005	11 000	61005
	F8	Avgifter till vissa internationella sammanslutningar, ramanslag	6 606	-5 300	1 306
	F9	Bidrag till brottsförebyggande arbete, ramanslag	7 600	-6 000	1 600
8		Invandrare och flyktingar	4 900 562	0	4 900 562
	Al	Statens invandrarverk, ramanslag	449 877	4 000	453 877
	A3	Migrationspolitiska åtgärder, ramanslag	321 589	-4 000	317 589
9		Hälsovård, sjukvård och social omsorg	27 488 182	-500	27 487 682
	A3	Bidrag till hälso- och sjukvård, ramanslag	980 225	-500	979 725
10		Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp	93 970 469	2 300 000	96 270 469
	Al	Sjukpenning och rehabilitering m.m., ramanslag	33 002 036	2 300 000	35 302 036
13		Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet	30 573 000	3 300 000	33 873 000
	Al	Bidrag till arbetslöshetsersättning, ramanslag	29 696 000	3 300 000	32 996 000
16		Utbildning och universitetsforskning	32 534 575	-22 000	32 512 575
	Bl	Uppsala universitet: Grundutbildning, ramanslag	802 766	-32 180	770 586
	B3	Lunds universitet: Grundutbildning, ramanslag	1 029 776	-52 391	977 385
	B5	Göteborgs universitet: Grundutbildning, ramanslag	984 972	-12 757	972 215
	B7	Stockholms universitet: Grundutbildning, ramanslag	685 183	-11 349	673 834
	B9	Umeå universitet: Grundutbildning, ramanslag	742 064	-11 221	730 843
	Bli	Linköpings universitetGrundutbildning, ramanslag	729 320	-23 564	705 756
	B13	Karolinska institutet: Grundutbildning, ramanslag	259 942	-24 156	235 786
	B15	Kungl. Tekniska högskolan: Grundutbildning, ramanslag	735 243	-22 701	712 542
	B17	Luleå tekniska universitet: Grundutbildning, ramanslag	398 973	-1 022	397 951
	B19	Karlstads universitet: Grundutbildning, ramanslag	314 527	-14 050	300 477
	B21	Växjö universitet: Grundutbildning, ramanslag	270 279	-18 895	251 384
	B23	Örebro universitet: Grundutbildning, ramanslag	323 509	-15 919	307 590
	B25	Mitthögskolan: Grundutbildning, ramanslag	453 409	-10 449	442 960
	B27	Högskolan i Karlskrona/Ronneby: Grundutbildning, ramanslag	161 113	-5 913	155 200
	B29	Malmö högskola: Grundutbildning, ramanslag	429 665	-2 361	427 304
	B31	Högskolan i Kalmar: Grundutbildning, ramanslag	246 915	-2 084	244 831
	B35	Högskolan i Borås: Grundutbildning, ramanslag	192 351	-7 568	184 783
	B36	Högskolan DalarnatGrundutbildning, ramanslag	229 635	-928	228 707
	B37	Högskolan på Gotland: Grundutbildning, ramanslag	69 957	-2 934	67 023
	B38	Högskolan i Gävle: Grundutbildning, ramanslag	220 567	-3 409	217 158

PROP. 2000/2001:1

Utgifts- område	Anslags- nummer		Belopp enligt statsbudgeten 2000 + TB1 2000	Förändring av ram/anslag	Ny ram/ ny anslagsnivå
	B39	Högskolan i Halmstad: Grundutbildning, ramanslag	156 075	-2 033	154 042
	B40	Högskolan Kristianstad: Grundutbildning, ramanslag	171 620	-3 661	167 959
	B41	Högskolan i Skövde: Grundutbildning, ramanslag	158 076	-4 810	153 266
	B42	Högskolan i Trollhättan/Uddevalla: Grundutbildning, ramanslag	139 532	-2 471	137 061
	B47	Lärarhögskolan i Stockholm: Grundutbildning, ramanslag	305 055	-1 348	303 707
	B48	Mälardalens högskola: Grundutbildning, ramanslag	314 951	-5 334	309 617
	B52	Enskilda och kommunala högskoleutbildningar m.m. ramanslag	1 544 146	198 344	1 742 490
	B53	Särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m., ramanslag	391 293	53 664	444 957
	D12	Kungl. biblioteket, ramanslag	200 811	23 000	223 811
	El	Kostnader för Sveriges medlemsskap i Unesco m.m., ramanslag	37 629	-1 500	36 129
17		Kultur, medier, trossamfund och fritid	7 588 486	8 500	7 596 986
	Hl	Centrala muséer: Myndigheter, ramanslag	641 692	8 500	650 192
18		Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande	15 093 068	-464 000	14 629 068
	A10	Bostadsbidrag, ramanslag	5 170 000	-470 000	4 700 000
	A13	Vissa investeringsbidrag, ramanslag	nytt	6 000	6 000
22		Kommunikationer	25 510 347	150 000	25 669 347
	A2	Väghållning och statsbidrag, ramanslag	12 834 719	80 000	12 914 719
	A4	Banverket: Banhållning, ramanslag	6 279 322	70 000	6 349 322
	B3	Bidrag till sjöfarten, ramanslag	405 000	10 000	415 000
	Dl	Ersättning till Statens järnvägar i samband med utdelning från AB Swedcarrier, ramanslag	33 000	-10 000	23 000
25		Allmänna bidrag till kommuner	97 666 700	619 233	98 285 933
	A3	Statligt utjämningsbidrag till kommuner och landsting, obetecknat anslag	18 571 000	619 233	19 190 233
		Summa anslagsförändringar på tilläggsbudget		5 913 733

Lagförslag

PROP. 2000/2001:1

3 Lagförslag

Regeringen har följande förslag till lagtext.

3.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:1052) om
statlig fastighetsskatt

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3§>

Fastighetsskatten utgör för varje beskattningsår

a) 1,5 procent av: a) 1,2 procent av:

taxeringsvärdet avseende småhusenhet,

det omräknade bostadsbyggnadsvärdet och det omräknade tomtmarksvär-
det avseende småhus på lantbruksenhet,

75 procent av marknadsvärdet avseende privatbostad i utlandet,

b) 1,5 procent av: b) 0,7 procent av:

taxeringsvärdet avseende hyreshusenhet till den del det avser värderingsen-
het för bostäder, värderingsenhet för bostäder under uppförande, värderings-
enhet avseende tomtmark som hör till dessa bostäder samt annan värderings-
enhet avseende tomtmark som är obebyggd,

c) 1,0 procent av:

taxeringsvärdet avseende hyreshusenhet till den del det avser värderingsen-
het för lokaler, värderingsenhet för lokaler under uppförande och värderings-
enhet avseende tomtmark som hör till dessa lokaler,

d) 0,5 procent av:

taxeringsvärdet avseende industrienhet och elproduktionsenhet.

Innehåller byggnaden på en fastighet, som är belägen i Sverige, bostäder och
har byggnaden beräknat värdeår som utgör året före det fastighetstaxeringsår
som föregått inkomsttaxeringsåret, utgår dock ingen fastighetsskatt på bo-

¹ Senaste lydelse 1999:1254.

PROP. 2000/2001:1

stadsdelen för det fastighetstaxeringsåret och de fyra följande kalenderåren
och halv fastighetsskatt för de därpå följande fem kalenderåren enligt vad som
närmare föreskrivs i femte stycket. Detsamma gäller färdigställd eller om-
byggd sådan byggnad, för vilken värdeår inte har åsatts vid ny fastighetstaxe-
ring, men som skulle ha åsatts ett värdeår motsvarande året före det fastig-
hetstaxeringsår som föregått inkomsttaxeringsåret, om ny fastighetstaxering
då hade företagits.

För fastighet, som avses i 2 kap. 13 § inkomstskattelagen (1999:1229), skall
fastighetens andel av taxeringsvärdet på annan samfällighet än sådan som avses
i 6 kap. 6 § första stycket nämnda lag inräknas i underlaget för fastighetsskat-
ten om samfälligheten utgör en särskild taxeringsenhet.

Har byggnad, som är avsedd för användning under hela året, på grund av
eldsvåda eller därmed jämförlig händelse inte kunnat utnyttjas under viss tid
eller har i sådan byggnad för uthyrning avsedd lägenhet inte kunnat uthyras,
får fastighetsskatten nedsättas med hänsyn till den omfattning, vari byggnaden
inte kunnat användas eller uthyras. Har så varit fallet under endast kortare tid
av beskattningsåret, skall någon nedsättning dock inte ske.

Om fastighetsskatt skall beräknas enligt olika grunder för skilda delar av
fastigheten skall underlaget för beräkningen av fastighetsskatten för dessa de-
lar utgöras av den del av värdet som belöper på respektive fastighetsdel. Den
nedsättning av fastighetsskatten som föreskrivs i andra stycket skall såvitt av-
ser småhusenhet beräknas på den del av taxeringsvärdet som belöper på värde-
ringsenhet som avser småhuset med tillhörande tomtmark, om tomtmarken
ingår i samma taxeringsenhet som småhuset. Detsamma gäller i tilllämpliga
delar småhus med tillhörande tomtmark på lantbruksenhet. För hyreshusen-
het beräknas nedsättningen på den del av taxeringsvärdet som belöper på vär-
deringsenhet som avser bostäder med tillhörande värderingsenhet tomtmark,
om tomtmarken ingår i samma taxeringsenhet som hyreshuset.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001 och tillämpas första gången vid
2002 års taxering. Har beskattningsåret påbörjats före den 1 januari 2001 till-
lämpas äldre regler för den del av beskattningsåret som infaller före ikraftträ-
dandet.

PROP. 2000/2001:1

3.2 Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen
(1999:1229)

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 5 §, 12 kap. 5,27 och 29 §§, 16 kap. 27 §, 45
kap. 33 §, 46 kap. 18 §, 63 kap. 2-4 §§ samt 65 kap. 5 och 10 §§ inkomstskatte-
lagen (1999:1229) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

⁵§

Fysiska personers skatt på förvärvsinkomster skall beräknas på den beskatt-
ningsbara förvärvsinkomsten. Denna skall beräknas på följande sätt.

Summan av överskott i inkomstslagen tjänst och näringsverksamhet mins-
kas med allmänna avdrag. Det återstående beloppet avrundas nedåt till helt
hundratal kronor och är den taxerade förvärvsinkomsten.

Från den taxerade förvärvsin-
komsten dras 75 procent av sådana
avgifter enligt lagen (1994:1744) om
allmän pensionsavgift som avser be-
skattningsåret, avrundat uppåt till
helt hundratal kronor, samt grun-
davdrag eller särskilt grundavdrag
och sjöinkomstavdrag. Avdragen
skall göras i nu nämnd ordning. Det
återstående beloppet är den beskatt-
ningsbara förvärvsinkomsten.

Från den taxerade förvärvsin-
komsten dras 50 procent av sådana
avgifter enligt lagen (1994:1744) om
allmän pensionsavgift som avser be-
skattningsåret, avrundat uppåt till
helt hundratal kronor, samt grun-
davdrag eller särskilt grundavdrag
och sjöinkomstavdrag. Avdragen
skall göras i nu nämnd ordning. Det
återstående beloppet är den beskatt-
ningsbara förvärvsinkomsten.

12 kap.
5§

Utgifter för tjänsteresor med egen
bil skall dras av med 1 krona och 50
öre för varje kilometer.

Om en skattskyldig använder sin
förmånsbil för tjänsteresor och be-
talar samtliga utgifter för drivmedel
som är förenade med resorna, skall
utgifter för dieselolja dras av med 50
öre för varje kilometer och utgifter
för annat drivmedel med 80 öre för
varje kilometer.

Utgifter för tjänsteresor med egen
bil skall dras av med 1 krona och 60
öre för varje kilometer.

Om en skattskyldig använder sin
förmånsbil för tjänsteresor och be-
talar samtliga utgifter för drivmedel
som är förenade med resorna, skall
utgifter för dieselolja dras av med 60
öre för varje kilometer och utgifter
för annat drivmedel med 90 öre för
varje kilometer.

²⁷§

Utgifter för arbetsresor med egen bil skall dras av om avståndet mellan bo-
staden och arbetsplatsen är minst fem kilometer och det klart framgår att den
skattskyldige genom att använda egen bil i stället för allmänna transportmedel
regelmässigt gör en tidsvinst på sammanlagt minst två timmar.

Utgifter för arbetsresor med egen bil skall också dras av om bilen används i
tjänsten minst 160 dagar under året. Om den används i tjänsten minst 60 dagar
under året, skall utgifterna dras av för alla de dagar som bilen använts i tjäns-
ten. Att bilen används i tjänsten beaktas dock bara om körsträckan är minst
300 mil per år.

PROP. 2000/2001:1

Avdrag skall göras med 1 krona Avdrag skall göras med 1 krona
och 50 öre för varje kilometer. och 60 öre för varje kilometer.

Utgifter för väg-, bro- och färjeavgifter skall också dras av.

För skattskyldiga som gör arbets-
resor med sin förmånsbil skall utgif-
ter för arbetsresor dras av enligt be-
stämmelserna i 26-28 §§. I stället för
vad som sägs i 27 § tredje stycket
skall utgifter för dieselolja dras av
med 50 öre för varje kilometer och
utgifter för annat drivmedel med 80
öre för varje kilometer. Detta gäller
också den som gör resorna med en
förmånsbil som en närstående till

För skattskyldiga som gör arbets-
resor med sin förmånsbil skall utgif-
ter för arbetsresor dras av enligt be-
stämmelserna i 26-28 §§. I stället för
vad som sägs i 27 § tredje stycket
skall utgifter för dieselolja dras av
med 60 öre för varje kilometer och
utgifter för annat drivmedel med 90
öre för varje kilometer. Detta gäller
också den som gör resorna med en
förmånsbil som en närstående till

honom eller hans sambo men inte

han själv är skattskyldig för.

16 kap.
27§

Utgifter för resor som en nä-
ringsidkare gör med egen bil i nä-
ringsverksamheten skall dras av med
1 krona och 50 öre för varje kilome-
ter. Detta gäller dock inte om bilen
är en tillgång i näringsverksamheten.

Om en sådan delägare i ett svenskt
handelsbolag som skall uttagsbe-
skattas för bilförmån från bolaget
använder bilen för resor i närings-
verksamheten och betalar samtliga
utgifter för drivmedel som är för-
enade med resorna, skall utgifter för
dieselolja dras av med 50 öre för varje
kilometer och utgifter för annat
drivmedel med 80 öre för varje kilo-
meter.

Utgifter för resor som en nä-
ringsidkare gör med egen bil i nä-
ringsverksamheten skall dras av med
1 krona och 60 öre för varje kilome-
ter. Detta gäller dock inte om bilen
är en tillgång i näringsverksamheten.

Om en sådan delägare i ett svenskt
handelsbolag som skall uttagsbe-
skattas för bilförmån från bolaget
använder bilen för resor i närings-
verksamheten och betalar samtliga
utgifter för drivmedel som är för-
enade med resorna, skall utgifter för
dieselolja dras av med 60 öre för varje
kilometer och utgifter för annat
drivmedel med 90 öre för varje kilo-
meter.

45 kap.

33 §

I inkomstslaget kapital skall 50
procent av kapitalvinsten på en pri-
vatbostadsfastighet och 90 procent
av kapitalvinsten på en näringsfastig-
het tas upp.

Uppkommer det en kapitalförlust, skall i det förra fallet 50 procent av för-
lusten och i det senare fallet 63 procent av förlusten dras av.

I inkomstslaget kapital skall två
tredjedelar av kapitalvinsten på en
privatbostadsfastighet och 90 pro-
cent av kapitalvinsten på en närings-
fastighet tas upp.

46 kap.

18 §

I inkomstslaget kapital skall 50 I inkomstslaget kapital skall två
procent av kapitalvinsten på en pri- tredjedelar av kapitalvinsten på en

PROP. 2000/2001:1

vatbostadsrätt och 90 procent av ka- privatbostadsrätt och 90 procent av
pitalvinsten på en näringsbostadsrätt kapitalvinsten på en näringsbostads-
tas upp. rätt tas upp.

Uppkommer det en kapitalförlust, skall i det förra fallet 50 procent av för-
lusten och i det senare fallet 63 procent av förlusten dras av.

63 kap.

2§

Fysiska personer som är obegränsat skattskyldiga under någon del av be-
skattningsåret och haft förvärvsinkomst har rätt till grundavdrag beräknat en-
ligt 3-5 §§ eller särskilt grundavdrag beräknat enligt 6-10 §§. Bestämmelserna
om särskilt grundavdrag tillämpas bara om de leder till ett högre avdrag.

Dödsbon har inte rätt till avdrag för senare år än det år då dödsfallet inträf-
fade.

Avdraget skall avrundas nedåt till Avdraget skall avrundas till när-
helt hundratal kronor. maste hundratal kronor.

Nuvarande lydelse

3§

För dem som är obegränsat skattskyldiga under hela beskattningsåret upp-

går grundavdraget till följande belopp.

Taxerad förvärvsinkomst

överstiger inte 1,86 pris-

basbelopp

överstiger 1,86 men inte

2,89 prisbasbelopp

överstiger 2,89 men inte

3,04 prisbasbelopp

överstiger 3,04 men inte

5,615 prisbasbelopp

överstiger 5,615 prisbas-
belopp

Grundavdrag

0,24 prisbasbelopp

0,24 prisbasbelopp ökat med 25 pro-
cent av det belopp med vilket den tax-
erade förvärvsinkomsten överstiger
1,86 prisbasbelopp

0,4975 prisbasbelopp

0,4975 prisbasbelopp minskat med 10
procent av det belopp med vilket den
taxerade förvärvsinkomsten överstiger
3,04 prisbasbelopp

0,24 prisbasbelopp

PROP. 2000/2001:1

Föreslagen lydelse

3§

För dem som är obegränsat skattskyldiga under hela beskattningsåret upp-
går grundavdraget till följande belopp.

Taxerad förvärvsinkomst	Grundavdrag
överstiger inte 1,86 pris- basbelopp	0,27 prisbasbelopp
överstiger 1,86 men inte 2,89 prisbasbelopp	0,27 prisbasbelopp ökat med 25 pro- cent av det belopp med vilket den tax- erade förvärvsinkomsten överstiger 1,86 prisbasbelopp
överstiger 2,89 men inte 3,04 prisbasbelopp	0,5275 prisbasbelopp
överstiger 3,04 men inte 5,615 prisbasbelopp	0,5275 prisbasbelopp minskat med 10 procent av det belopp med vilket den taxerade förvärvsinkomsten överstiger 3,04 prisbasbelopp
överstiger 5,615 prisbas- belopp	0,27 prisbasbelopp

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4§

För dem som är obegränsat skatt-
skyldiga bara under en del av be-
skattningsåret är grundavdraget en
tolftedel av 0,24 prisbasbelopp för
varje kalendermånad eller del av ka-
lendermånad som de är obegränsat
skattskyldiga.

För dem som är obegränsat skatt-
skyldiga bara under en del av be-
skattningsåret är grundavdraget en
tolftedel av 0,27 prisbasbelopp för
varje kalendermånad eller del av ka-
lendermånad som de är obegränsat
skattskyldiga.

65 kap.

5§

För fysiska personer är den statliga inkomstskatten på beskattningsbara
förvärvsinkomster

- 200 kronor,

- 20 procent av den del av den beskattningsbara förvärvsinkomsten som
överstiger en nedre skiktgräns, och

- 5 procent av den del av den beskattningsbara förvärvsinkomsten som

överstiger en övre skiktgräns.

Skiktgränserna bestäms med ut-
gångspunkt i en nedre skiktgräns på
232 600 kronor vid 2001 års taxering
och en övre skiktgräns på 374 000
kronor vid 2001 års taxering.

Skiktgränserna bestäms med ut-
gångspunkt i en nedre skiktgräns på
252 000 kronor vid 2002 års taxering
och en övre skiktgräns på 390 400
kronor vid 2002 års taxering.

PROP. 2000/2001:1

Vid de därpå följande taxeringarna uppgår skiktgränserna till skiktgränserna
för det föregående taxeringsåret multiplicerade med det jämförelsetal, uttryckt
i procent, som anger förhållandet mellan det allmänna prisläget i juni andra
året före taxeringsåret och prisläget i juni tredje året före taxeringsåret plus två
procentenheter. Skiktgränserna fastställs av regeringen före utgången av andra
året före taxeringsåret och avrundas nedåt till helt hundratal kronor.

10 §

Skattereduktion skall göras med
25 procent av allmän pensionsavgift
enligt lagen (1994:1744) om allmän
pensionsavgift som avser beskatt-
ningsåret. Skattereduktionen skall
avrundas nedåt till helt hundratal
kronor.

Skattereduktion skall göras med
50 procent av allmän pensionsavgift
enligt lagen (1994:1744) om allmän
pensionsavgift som avser beskatt-
ningsåret. Skattereduktionen skall
avrundas nedåt till helt hundratal
kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

PROP. 2000/2001:1

3.3 Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen
(1997:483)

Härigenom föreskrivs att 8 kap. 3 § skattebetalningslagen (1997:483) skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

8 kap.

3§²

De allmänna skattetabellerna skall ange skatteavdraget på olika inkomstbe-
lopp, beräknade för en månad eller kortare tid, och grundas på att

1. inkomsten är oförändrad under inkomståret,

2. arbetstagaren endast kommer att taxeras för den inkomst som anges i ta-
bellen,

3. arbetstagaren inte skall betala någon annan skatt eller avgift än kommunal
inkomstskatt, statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster, begravningsavgift
enligt begravningslagen (1990:1144), avgift enligt lagen (1994:1744) om all-
män pensionsavgift och avgift som avses i lagen (1999:291) om avgift till re-
gistrerat trossamfund,

4. arbetstagaren vid inkomsttaxe-
ringen inte medges något annat av-
drag än avdrag för 75 % av avgift en-
ligt lagen om allmän pensionsavgift
och grundavdrag, och att

5. arbetstagaren medges skattere-
duktion för allmän pensionsavgift
enligt 11 kap. 11 §.

4. arbetstagaren vid inkomsttaxe-
ringen inte medges något annat av-
drag än avdrag för 50 % av avgift en-
ligt lagen om allmän pensionsavgift
och grundavdrag, och att

5. arbetstagaren medges skattere-
duktion för allmän pensionsavgift
enligt 65 kap. 10 § inkomstskattelagen
(1999:1299).

Skattetabellerna skall ange skatteavdraget med utgångspunkt från att kom-
munal inkomstskatt, begravningsavgift enligt begravningslagen och avgift som
avses i lagen om avgift till registrerat trossamfund beräknas efter en samman-
lagd skatte- och avgiftssats i hela krontal.

Av tabellerna skall också framgå skatteavdraget för den som inte är skyldig
att betala allmän pensionsavgift.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001 och tillämpas första gången i frå-
ga om preliminär skatt för inkomståret 2001.

² Senaste lydelse 1999:962.

PROP. 2000/2001:1

3.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1920) om
allmän löneavgift

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1994:1920) om allmän löneavgift skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3§³

Allmän löneavgift tas ut med 3,09 Allmän löneavgift tas ut med 2,69
procent av underlaget och tillfaller procent av underlaget och tillfaller
staten. staten.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

2. De nya bestämmelserna tillämpas på lön eller annan ersättning enligt 1 §
som betalas ut från och med den 1 januari 2001.

3. De nya bestämmelserna tillämpas också på inkomst enligt 2 § som upp-
bärs från och med den 1 januari 2001. Omfattar beskattningsåret tid såväl före
som efter utgången av år 2000 skall, om den avgiftsskyldige inte visar annat, så
stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter utgången
av år 2000 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som
infaller under denna tid och hela beskattningsåret.

$ Senaste lydelse 1999:966.

PROP. 2000/2001:1

3.5 Förslag till lag om skattereduktion på förvärvsinkomster
vid 2002 års taxering

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Skattskyldig fysisk person, som varit obegränsat skattskyldig under hela
beskattningsåret, har vid 2002 års taxering rätt till skattereduktion enligt 2 § på
skattepliktiga förvärvsinkomster som utgör sådan inkomst av anställning eller
sådan inkomst av annat förvärvsarbete som avses i 2 kap. lagen (1998:674) om
inkomstgrundad ålderspension.

Vid beräkning av inkomst av anställning skall avdrag göras för kostnader
som arbetstagaren har haft i arbetet i den utsträckning kostnaderna, minskade
med erhållen kostnadsersättning, överstiger 1 000 kronor.

Vid beräkning av inkomst som avses i första stycket skall inkomst av an-
ställning och inkomst av annat förvärvsarbete var för sig avrundas till närmast
lägre hundratal kronor.

2 § Skattereduktionen uppgår till 1 320 kronor när förvärvsinkomsten enligt
1 § uppgår till högst 135 000 kronor. Om inkomsten överstiger 135 000 kro-
nor minskas skattereduktionen med 1,2 procent av den överskjutande in-
komsten. Skattereduktionen får inte överstiga ett belopp motsvarande vare sig
förvärvsinkomsten enligt 1 § multiplicerad med den kommunala skattesatsen
eller den debiterade kommunala inkomstskatten.

3 § Skattskyldig fysisk person, som varit obegränsat skattskyldig endast under
en del av beskattningsåret, har rätt till skattereduktion med en tolftedel av den
skattereduktion som skulle ha tillgodoförts honom om han varit obegränsat
skattskyldig under hela beskattningsåret, för varje kalendermånad eller del
därav under vilken han varit obegränsat skattskysldig. I övrigt tillämpas 1 och
2§§-

Avlider den skattskyldige under beskattningsåret skall bestämmelserna i 4
kap. 1 § inkomstskattelagen (1999:1229) om dödsbon tillämpas på motsvaran-
de sätt vid beräkning av skattereduktion.

4 § Skattereduktion enligt denna lag räknas av mot kommunal och statlig in-
komstskatt samt mot statlig fastighetsskatt enligt lagen (1984:1052) om statlig
fastighetsskatt.

Skattereduktion enligt denna lag tillgodoräknas den skattskyldige före an-
nan skattereduktion.

5 § Skattetabellerna skall, förutom vad som framgår av 8 kap. skattebetalnings-
lagen (1997:483), grundas på att den skattskyldige har rätt till skattereduktion
enligt denna lag.

6 § Vid beräkning av F-skatt enligt 6 kap. skattebetalningslagen (1997:483)
skall om möjligt hänsyn tas till skattereduktion enligt denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

PROP. 2000/2001:1

3.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1744) om
allmän pensionsavgift

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1994:1744)⁴ om allmän pensionsavgift
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Avgift skall inte betalas av den
som har sådana inkomster som avses
i 3 §, om inkomsterna understiger 24
procent av det för året gällande pris-
basbeloppet enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring.

Föreslagen lydelse

Avgift skall inte betalas av den
som har sådana inkomster som avses
i 3 §, om inkomsterna understiger 27
procent av det för året gällande pris-
basbeloppet enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001 och tillämpas första gången vid
2002 års taxering.

⁴ Senaste lydelse av lagens rubrik 1997:936.

⁵ Senaste lydelse 1998:680.

PROP. 2000/2001:1

3.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:802) om
ändring i lagen (1998:674) om inkomstgrundad
ålderspension

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 2 § lagen (1998:674) om inkomstgrundad
ålderspension i dess lydelse enligt lagen (1999:802) om ändring i nämnda lag
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

För varje år som en person har va-
rit försäkrad och har haft inkomster
här i landet som är pensionsgrun-
dande, skall hans eller hennes pen-
sionsgrundande inkomst fastställas.
Detta gäller dock endast om sum-
man av de inkomster som är pen-
sionsgrundande uppgått till minst 27
procent av det för intjänandeåret
gällande prisbasbeloppet enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring.

För varje år som en person har va-
rit försäkrad och har haft inkomster
här i landet som är pensionsgrun-
dande, skall hans eller hennes pen-
sionsgrundande inkomst fastställas.
Detta gäller dock endast om sum-
man av de inkomster som är pen-
sions grundande uppgått till minst 24
procent av det för intjänandeåret
gällande prisbasbeloppet enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring.

Fastställande enligt första stycket skall inte göras för år före det år då den
försäkrade fyllt 16 år. För det år då den försäkrade har avlidit skall pensions-
grundande inkomst inte fastställas i annat fall än om överföring av pensions-
rätt för premiepension till den avlidnes make skall göras för det året. För den
som är född år 1937 eller tidigare skall pensionsgrundande inkomst inte heller
fastställas för år efter det då den försäkrade har fyllt 64 år eller för tidigare år
under vilket han eller hon hela året har uppburit hel ålderspension enligt denna
lag eller enligt lagen om allmän försäkring.

PROP. 2000/2001:1

3.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:676) om statlig
ålderspensionsavgift

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1998:676) om statlig ålderspensionsav-
gift skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Avgift beräknas inte på ersättning
enligt 2 § om ersättningen tillsam-
mans med annan inkomst av anställ-
ning och inkomst av annat förvärvs-
arbete understiger 24 procent av det
för året gällande prisbasbeloppet en-
ligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om
allmän försäkring.

Föreslagen lydelse

Avgift beräknas inte på ersättning
enligt 2 § om ersättningen tillsam-
mans med annan inkomst av anställ-
ning och inkomst av annat förvärvs-
arbete understiger 27 procent av det
för året gällande prisbasbeloppet en-
ligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om
allmän försäkring.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001 och tillämpas första gången på
ersättningar som beräknas för år 2001.

PROP. 2000/2001:1

3.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:265) om särskilt
grundavdrag och deklarationsskyldighet för fysiska
personer i vissa fall vid 2000-2003 års taxeringar

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1999:265)⁶ om särskilt grundavdrag och
deklarationsskyldighet för fysiska personer i vissa fall vid 2000-2003 års taxe-
ringar skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3§⁷

Skyldighet att lämna självdeklaration till ledning för 2001-2003 års taxe-
ringar gäller endast om den uppburna pensionen överstiger följande belopp:

a) för gift skattskyldig: 138,1 pro-
cent av prisbasbeloppet enligt 1 kap.
6 § lagen (1962:381) om allmän för-
säkring och

b) för annan skattskyldig: 155,9
procent av prisbasbeloppet.

a) för gift skattskyldig: 135,4 pro-
cent av prisbasbeloppet enligt 1 kap.
6 § lagen (1962:381) om allmän för-
säkring och

b) för annan skattskyldig: 152,9
procent av prisbasbeloppet.

Beloppet i första stycket b) gäller också för gift skattskyldig som under nå-
gon del av året har fått folkpension som ogift.

Vid bedömningen av deklarationsskyldigheten enligt denna paragraf räknas
barnpension och vårdbidrag inte som folkpension.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001 och tillämpas första gången vid
2002 års taxering.

Lagens rubrik enligt prop. 1999/2000:138.

Lydelse enligt prop. 1999/2000:138.

PROP. 2000/2001:1

3.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:323) om statlig
förmögenhetsskatt

Härigenom föreskrivs att 12 § lagen (1997:323) om statlig förmögenhets-
skatt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Marknadsnoterad delägarrätt med
undantag för andel i sådan värdepap-
persfond som avses i 48 kap. 22 $
andra stycket inkomstskattelagen
(1999:1229) tas upp till 80 procent av
det vid beskattningsårets utgång se-
nast noterade värdet om inte annat
följer av 13 §. Marknadsnoterad
fordringsrätt, andel i sådan värde-
pappersfond som avses i 48 kap. 22 §
andra stycket samt marknadsnoterad
tillgång som avses i 52 kap. nämnda
lag, tas upp till det vid beskatt-
ningsårets utgång senast noterade
värdet. Om det noterade värdet inte
omfattar upplupen avkastning skall
värdet ökas med sådan avkastning.

Marknadsnoterad delägarrätt med
undantag för andel i sådan värdepap-
persfond som avses i 48 kap. 21 $ in-
komstskattelagen (1999:1229) tas
upp till 80 procent av det vid be-
skattningsårets utgång senast note-
rade värdet om inte annat följer av
13 §. Marknadsnoterad fordringsrätt,
andel i sådan värdepappersfond som
avses i 48 kap. 21 § samt marknads-
noterad tillgång som avses i 52 kap.
nämnda lag, tas upp till det vid be-
skattningsårets utgång senast note-
rade värdet. Om det noterade värdet
inte omfattar upplupen avkastning
skall värdet ökas med sådan avkast-
ning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001 och tillämpas första gången vid
2002 års taxering.

8 Senaste lydelse 1999:1298.

3 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nrl. Dell

PROP. 2000/2001:1

3.11 Förslag till lag om underlag för förmögenhetsskatt i vissa
fall vid 2001 års taxering

Härigenom föreskrivs följande.

Vid beräkning av skattepliktig förmögenhet vid 2001 års taxering enligt la-
gen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt gäller följande. Vid värdering av
sådan del av fastighet som avses i 3 § första stycket b lagen (1984:1052) om
statlig fastighetsskatt skall, i stället för taxeringsvärdet vid beskattningsårets
utgång, taxeringsvärdet vid närmast föregående beskattningsårs utgång tas upp
om det är lägre.

Denna lag träder i kraft den 30 december 2000.

PROP. 2000/2001:1

3.12 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt
på energi

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1776) om skatt på energi

dels att 2 kap. 1 och 10 §§, 7 kap. 4 §, 8 kap. 3 a §, 9 kap. 2 och 5 §§ samt
11 kap. 3 § skall ha följande lydelse,

dels att punkten 2 i övergångsbestämmelserna till lagen (1997:479) om änd-
ring i nämnda lag skall ha följande lydelse.

2 kap.

1 §’

Nuvarande lydelse

Energiskatt och koldioxidskatt skall, om inte annat följer av andra
stycket, betalas för följande bränslen med angivna belopp:

KN-nr

Slag av bränsle

1. 2710 00 26,
2710 00 27,
2710 00 29
eller

Bensin som
uppfyller krav för

Skattebelopp__________________________________

Energiskatt Koldioxidskatt Summa skatt

2710 00 32

	a) miljöklass 1	3 kr 61 öre	86 öre	4 kr 47 öre
		per liter	per liter	per liter
	b) miljöklass 2	3 kr 64 öre	86 öre	4 kr 50 öre
		per liter	per liter	per liter
2710 00 26,	Annan bensin	4 kr 27 öre	86 öre	5 kr 13 öre
2710 00 34	än som avses	per liter	per liter	per liter
eller	under 1
2710 00 36
2710 00 51,	Eldningsolja,
2710 00 55,	dieselbrännolja,
2710 00 69	fotogen, m.m.
eller	som
2710 00 74-
2710 00 78
	a) har försetts med	743 kr per m³	1 058 kr per m³	1 801 kr per

märkämnen eller ger
mindre än 85

volymprocent destillat
vid 350°C,

b) inte har försetts med
märkämnen och ger
minst 85 volymprocent
destillat vid 350° C,
tillhörig
miljöklass 1
miljöklass 2
miljöklass 3 eller inte
tillhör någon miljöklass

1 864 kr per m³

2 090 kr per m³

2 388 kr per m³

1 058 kr per m³

2 922 kr per m³

3 148 kr per m³

3 446 kr per m³

⁹ Senaste lydelse 1999:1324.

PROP. 2000/2001:1

4. ur2Z1112 11- Gasol	145 kr per	1 112 kr per	1 257 kr per
2711 19 00	1 000 kg	1 000 kg	1 000 kg

5.	ur 2711 29 00	Metan	241 kr per 1 000 m³	792 kr per 1 000 m³	1 033 kr per 1 000 m³
6.	2711 11 00,	Naturgas	241 kr per	792 kr per	1 033 kr per
	2711 21 00		1 000 m³	1 000 m³	1 000 m³
7.	2701, 2702	Kolbränslen	316 kr per	920 kr per	1 236 kr per
	eller 2704		1 000 kg	1 000 kg	1 000 kg
8.	2713 11 00-	Petroleumkoks	316 kr per	920 kr per	1 236 kr per
	2713 12 00		1 000 kg	1 000 kg	1 000 kg

Föreslagen lydelse

Energiskatt och koldioxidskatt skall, om inte annat följer av andra
stycket, betalas för följande bränslen med angivna belopp:

KN-nr		Slag av bränsle	Skattebelopp
KN-nr		Slag av bränsle	Energiskatt	Koldioxidskatt	Summa skatt
1.	2710 00 26,	Bensin som
	2710 00 27, 2710 00 29 eller	uppfyller krav för
	2710 00 32	a) miljöklass 1	3 kr 26 öre	1 kr 24 öre	4 kr 50 öre
			per liter	per liter	per liter
		b) miljöklass 2	3 kr 29 öre	1 kr 24 öre	4 kr 53 öre
			per liter	per liter	per liter
2.	2710 00 26,	Annan bensin	3 kr 92öre	1 kr 24 öre	5 kr 16 öre
	2710 00 34	än som avses	per liter	per liter	per liter
	eller 2710 00 36	under 1
3.	2710 00 51,	Eldningsolja,
	2710 00 55,	dieselbrännolja,
	2710 00 69	fotogen, m.m.
	eller 2710 00 74-	som
	2710 00 78	a) har försetts med märkämnen eller ger mindre än 85	688 kr per m³	1 527 kr per m³	2 215 kr per m³
		volymprocent destillat vid 350°C, b) inte har försetts med märkämnen och ger minst 85 volymprocent destillat vid 350° C, tillhörig miljöklass 1	1 S12 kr per m³	1 527 kr per m³	3 039 kr per tn³
		miljöklass 2	1 739 kr per m³	1 527 kr per m³	3 266 kr per m³
		miljöklass 3 eller inte tillhör någon miljöklass	2 039 kr per m³	1 527 kr per m³	3 566 kr per m³
4.	ur 2711 1211-	Gasol	134 kr per	1 606 kr per	1 740 kr per
	2711 19 00		1 000 kg	1 000 kg	1 000 kg

PROP. 2000/2001:1

5.	ur 2711 29 00	Metan	223 kr per 1 000 m³	1 144 kr per 1 000 m³	1 367 kr per 1 000 m³
6.	2711 11 00,	Naturgas	223 kr per	1 144 kr per	1 367 kr per
	2711 21 00		1 000 m³	1 000 m³	1 000 m³
7.	2701,2702	Kolbränslen	293 kr per	1 329 kr per	1 622 kr per
	eller 2704		1 000 kg	1 000 kg	1 000 kg
8.	2713 11 00-	Petroleumkoks	293 kr per	1 329 kr per	1 622 kr per
	2713 12 00		1 000 kg	1 000 kg	1 000 kg

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

I fall som avses i 4 kap. 1 § första stycket 7 och andra stycket samt 12 §
första stycket 4 och andra stycket tas skatt ut med ett belopp som motsvarar
skillnaden mellan de skattebelopp som gäller för bränslets olika användnings-

sätt.

För kalenderåret 2001 och efter-
följande kalenderår skall de i första
stycket angivna skattebeloppen räk-
nas om enligt 10 §.

För kalenderåret 2002 och efter-
följande kalenderår skall de i första
stycket angivna skattebeloppen räk-
nas om enligt 10 §.

För år 2001 och efterföljande ka-
lenderår skall energiskatt och koldi-
oxidskatt betalas med belopp som
efter en årlig omräkning motsvarar
de i 1 § angivna skattebeloppen mul-
tiplicerade med det jämförelsetal,
uttryckt i procent, som anger för-
hållandet mellan det allmänna prislä-
get i oktober månad året närmast före
det år beräkningen avser och prislä-
get i oktober 1999.

Regeringen fastställer före november månads utgång de omräknade skatte-
belopp som enligt denna lag skall tas ut för påföljande kalenderår. Beloppen
avrundas till hela kronor och ören.

För kalenderåret 2002 och efter-
följande kalenderår skall energiskatt
och koldioxidskatt betalas med be-
lopp som efter en årlig omräkning
motsvarar de i 1 § angivna skattebe-
loppen multiplicerade med det jäm-
förelsetal, uttryckt i procent, som
anger förhållandet mellan det all-
männa prisläget i juni månad året
närmast före det år beräkningen av-
ser och prisläget i juni 2000.

Avdrag får, i den mån avdrag inte
har gjorts enligt 1-3 §§, göras även
för energiskatten samt för hälften av
koldioxidskatten på bränsle, dock
inte bensin, råtallolja eller bränsle
som avses i 2 kap. 1 § första stycket
3 b, som förbrukats för annat ända-
mål än drift av motordrivna fordon
vid tillverkningsprocessen i industri-

7 kap.

4 §"

Avdrag får, i den mån avdrag inte
har gjorts enligt 1-3 §§, göras även
för energiskatten samt för 65 procent
av koldioxidskatten på bränsle, dock
inte bensin, råtallolja eller bränsle
som avses i 2 kap. 1 § första stycket
3 b, som förbrukats för annat ända-
mål än drift av motordrivna fordon
vid tillverkningsprocessen i industri-

Senaste lydelse 1999:1063.

¹¹ Senaste lydelse 2000:484.

PROP. 2000/2001:1

ell verksamhet eller i yrkesmässig
jordbruks-, skogsbruks- eller vatten-
bruksverksamhet.

Bestämmelserna i första stycket
tillämpas även på råtallolja, dock att
avdrag får göras för energiskatt med
ett belopp som motsvarar den ener-
giskatt och hälften av den koldiox-
idskatt som tas ut på bränsle som av-
ses i 2 kap. 1 § första stycket 3 a.

Avdrag enligt första eller andra stycket får göras även för skatt på bränsle
som sålts för förbrukning för växthusuppvärmning vid yrkesmässig växthus-
odling.

Bestämmelserna i första stycket gäller även sådan oljeprodukt som avses i
2 kap. 1 § första stycket 3 b och som förbrukats vid tillverkningsprocessen i
gruvindustriell verksamhet för drift av andra motordrivna fordon än person-
bilar, lastbilar och bussar.

Har bränsle sålts för förbrukning till någon som meddelats ett beslut om
preliminär skattesats enligt 9 kap. 9 b § får avdrag enligt tredje stycket göras
enligt den lägre koldioxidskattesats eller, beträffande råtallolja, energiskatte-
sats som följer av beslutet.

ell verksamhet eller i yrkesmässig
jordbruks-, skogsbruks- eller vatten-
bruksverksamhet.

Bestämmelserna i första stycket
tillämpas även på råtallolja, dock att
avdrag får göras för energiskatt med
ett belopp som motsvarar den ener-
giskatt och 65 procent av den koldi-
oxidskatt som tas ut på bränsle som
avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 a.

8 kap.
3a§¹²

Annan än den som är registrerad
som skattskyldig får köpa bränsle,
dock inte bensin, råtallolja eller
bränsle som avses i 2 kap. 1 § första
stycket 3 b, utan energiskatt och
hälften av den koldioxidskatt som
följer av 2 kap. 1 § första stycket mot
att han till leverantören lämnar en
försäkran om att bränslet skall an-
vändas för sådant ändamål som avses
i 7 kap. 4 § tredje stycket.

Bestämmelserna i första stycket
tillämpas även på råtallolja, dock att
detta bränsle får köpas med energis-
katten nedsatt till ett belopp som
motsvarar hälften av den koldioxid-
skatt som tas ut på bränsle som avses
i 2 kap. 1 § första stycket 3 a.

Annan än den som är registrerad
som skattskyldig får köpa bränsle,
dock inte bensin, råtallolja eller
bränsle som avses i 2 kap. 1 § första
stycket 3 b, utan energiskatt och med
koldioxidskatten nedsatt till 35 procent
av det belopp som följer av 2 kap. 1 §
första stycket mot att han till leve-
rantören lämnar en försäkran om att
bränslet skall användas för sådant
ändamål som avses i 7 kap. 4 § tredje
stycket.

Bestämmelserna i första stycket
tillämpas även på råtallolja, dock att
detta bränsle får köpas med energis-
katten nedsatt till ett belopp som
motsvarar 35 procent av den koldi-
oxidskatt som tas ut på bränsle som
avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 a.

Har beslut om preliminär skattesats meddelats enligt 9 kap. 9 b § får köp
enligt första eller andra stycket ske till den lägre koldioxidskattesats eller, be-
träffande råtallolja, energiskattesats som följer av beslutet. I sådana fall skall
beslutet om preliminär skattesats gälla som försäkran.

¹² Senaste lydelse 1998:1699.

PROP. 2000/2001:1

Om någon som inte är skattskyl-
dig har förbrukat bränsle, dock inte
bensin, råtallolja eller bränsle som
avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b,
för annat ändamål än drift av motor-
drivna fordon vid tillverkningspro-
cessen i industriell verksamhet, i an-
nan yrkesmässig jordbruksverk-
samhet än växthusuppvärmning vid
växthusodling eller i yrkesmässig
skogsbruks- eller vattenbruksverk-
samhet, medger beskattningsmyn-
digheten efter ansökan återbetalning
av energiskatten och hälften av koldi-
oxidskatten på bränslet.

Bestämmelserna i första stycket
tillämpas även på råtallolja, dock att
återbetalning medges av energiskatt
till ett belopp som motsvarar den
energiskatt och hälften av den koldi-
oxidskatt som tas ut på bränsle som
avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 a.

9 kap.

2§

Om någon som inte är skattskyl-
dig har förbrukat bränsle, dock inte
bensin, råtallolja eller bränsle som
avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b,
för annat ändamål än drift av motor-
drivna fordon vid tillverkningspro-
cessen i industriell verksamhet, i an-
nan yrkesmässig jordbruks verk-
samhet än växthusuppvärmning vid
växthusodling eller i yrkesmässig
skogsbruks- eller vattenbruksverk-
samhet, medger beskattningsmyn-
digheten efter ansökan återbetalning
av energiskatten och 65 procent av
koldioxidskatten på bränslet.

Bestämmelserna i första stycket
tillämpas även på råtallolja, dock att
återbetalning medges av energiskatt
till ett belopp som motsvarar den
energiskatt och 65 procent av den
koldioxidskatt som tas ut på bränsle
som avses i 2 kap. 1 § första stycket
3 a.

Har beslut om preliminär skattesats meddelats enligt 9 kap. 9 b § får åter-
betalning enligt första eller andra stycket medges enligt den lägre koldioxid-
skattesats eller, beträffande råtallolja, energiskattesats som följer av beslutet.

. ^5§’

Om värme har levererats för till-
verkningsprocessen i industriell
verksamhet eller för yrkesmässig
jordbruks-, skogsbruks- eller vatten-
bruksverksamhet, medger beskatt-
ningsmyndigheten efter ansökan av
den som framställt värmen återbetal-
ning av

1. energiskatten på elektrisk kraft,
och

2. energiskatten och hälften av
koldioxidskatten på bränsle, dock
inte bensin, råtallolja eller bränsle
som avses i 2 kap. 1 § första stycket
3 b, som förbrukats vid framställning
av värmen.

Bestämmelserna i första stycket 2
tillämpas även på råtallolja, dock att

1. energiskatten på elektrisk kraft,
och

2. energiskatten och 65 procent av
koldioxidskatten på bränsle, dock
inte bensin, råtallolja eller bränsle
som avses i 2 kap. 1 § första stycket
3 b,

som förbrukats vid framställning
av värmen.

Bestämmelserna i första stycket 2
tillämpas även på råtallolja, dock att

Senaste lydelse 2000:484.
** Senaste lydelse 2000:484.

PROP. 2000/2001:1

återbetalning av energiskatt medges
till ett belopp som motsvarar den
energiskatt och hälften av den koldi-
oxidskatt som tas ut på bränsle som
avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 a.

återbetalning av energiskatt medges
till ett belopp som motsvarar den
energiskatt och 65 procent av den
koldioxidskatt som tas ut på bränsle
som avses i 2 kap. 1 § första stycket
3a.

Har beslut om preliminär skattesats meddelats enligt 9 kap. 9 b § medges
återbetalning enligt den lägre koldioxidskattesats eller, beträffande råtallolja,
energiskattesats som följer av beslutet.

11 kap.
3§¹⁵

Energiskatten utgör

1. 0 öre per kilowattimme för elektrisk kraft som förbrukas i industriell
verksamhet i tillverkningsprocessen eller vid yrkesmässig växthusodling,

2. 10,6 öre per kilowattimme för
annan elektrisk kraft än som avses

2. 12,5 öre per kilowattimme för
annan elektrisk kraft än som avses

under 1 och som förbrukas i kom-

muner som anges i 4 §,

3. 13,9 öre per kilowattimme för
elektrisk kraft som förbrukas för el-,
gas-, värme- eller vattenförsörjning i
andra kommuner än de som anges i
4 §, och

4. 16,2 öre per kilowattimme för
elektrisk kraft som förbrukas i övriga
fall.

För elektrisk kraft som under tiden

muner som anges i 4 §,

3. 15,8 öre per kilowattimme för
elektrisk kraft som förbrukas för el-,
gas-, värme- eller vattenförsörjning i
andra kommuner än de som anges i
4 §, och

4. 18,1 öre per kilowattimme för
elektrisk kraft som förbrukas i övriga
fall.

n 1 november-den 31 mars förbrukas

i elektriska pannor som ingår i en elpanneanläggning vars installerade effekt
överstiger 2 megawatt, utgör dock energiskatten

1. 12,9 öre per kilowattimme vid
förbrukning i kommuner som anges

1 4 § för annat ändamål än industriell
verksamhet i tillverkningsprocessen
eller yrkesmässig växthusodling, och

2. 16,2 öre per kilowattimme vid
förbrukning för el-, gas-, värme- eller
vattenförsörjning i andra kommuner
än de som anges i 4 §.

För kalenderåret 2001 och efter-
följande kalenderår skall de i första
och andra styckena angivna skatte-
beloppen räknas om på det sätt som i
fråga om skatt på bränslen anges i

2 kap. 10 §. Belopp som anges i tion-
dels ören skall dock avrundas till hela
tiondels ören.

1. 14,8 öre per kilowattimme vid
förbrukning i kommuner som anges

1 4 § för annat ändamål än industriell
verksamhet i tillverkningsprocessen
eller yrkesmässig växthusodling, och

2. 18,1 öre per kilowattimme vid
förbrukning för el-, gas-, värme- eller
vattenförsörjning i andra kommuner
än de som anges i 4 §.

För kalenderåret 2002 och efter-
följande kalenderår skall de i första
och andra styckena angivna skatte-
beloppen räknas om på det sätt som i
fråga om skatt på bränslen anges i

2 kap. 10 §. Belopp som anges i tion-
dels ören skall dock avrundas till hela
tiondels ören.

Övergångsbestämmelserna

¹⁵ Senaste lydelse 1999:1063.

PROP. 2000/2001:1

För tid fram till den 1 januari 2001
medger beskattningsmyndigheten
efter ansökan, utöver vad som fram-
går av den nya lydelsen av 9 kap. 9 §,
att vid industriell framställning av
produkter av andra mineraliska äm-
nen än metaller koldioxidskatten på
annat bränsle än sådant som beskat-
tas som mineraloljeprodukt och som
förbrukats för annat ändamål än drift
av motordrivna fordon tas ut med
sådant belopp att skatten för den
som bedriver framställningen inte
överstiger 1,2 procent av de fram-
ställda produkternas försäljningsvär-
de.

2.¹⁶

För tid fram till den 1 januari 2003
medger beskattningsmyndigheten
efter ansökan, utöver vad som fram-
går av den nya lydelsen av 9 kap. 9 §,
att vid industriell framställning av
produkter av andra mineraliska äm-
nen än metaller koldioxidskatten på
annat bränsle än sådant som beskat-
tas som mineraloljeprodukt och som
förbrukats för annat ändamål än drift
av motordrivna fordon tas ut med
sådant belopp att skatten för den
som bedriver framställningen inte
överstiger 1,2 procent av de fram-
ställda produkternas försäljningsvär-
de.

Ansökan om nedsättning enligt första stycket skall omfatta en period om
ett kalenderår och skall lämnas in till beskattningsmyndigheten senast inom
ett år efter kalenderårets utgång.

Bestämmelserna i 9 kap. 9 a och b §§ lagen (1994:1776) om skatt på energi
tillämpas även på sådan nedsättning som avses i första stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Äldre föreskrifter gäller fortfa-
rande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

¹⁶ Senaste lydelse 1999:1323.

PROP. 2000/2001:1

3.13 Förslag till lag om ändring i fordonsskattelagen
(1988:327)

Härigenom föreskrivs att punkten B i bilaga 1 till fordonsskattelagen
(1988:327) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Bilaga 1 till fordonsskattelagen (1988:327)¹⁷

Fordonsskatt

Fordonsslag

Skattevikt, Skatt, kronor
kilogram

grundbelopp tilläggsbelopp
för varje helt
hundratal kilo-
gram över den
lägsta vikten i
klassen

B Personbilar

1 Personbil som inte kan drivas med dieselolja

2 Personbil som kan drivas med dieselolja

2.1 som enligt bilregistret har årsmodellbeteck-
ning 1993 eller äldre

2.2 annan personbil

0- 901-	900	585 734	0 149
0-	900	1 172	0
901-		1 468	297
0-	900	2 245	0
901-		2 814	569

C Bussar

¹⁷ Senaste lydelse 1999:1065.

PROP. 2000/2001:1

Föreslagen lydelse

Bilaga 1 till fordonsskattelagen (1988:327)

Fordonsskatt___________________________

Fordonsslag

Skattevikt, Skatt, kronor

kilogram________________________________

grundbelopp tilläggsbelopp
för vaije helt
hundratal kilo-
gram över den
lägsta vikten i
klassen

B Personbilar

Personbil som inte kan drivas med dieselolja

901—

900

585

734

149

Personbil som kan drivas med dieselolja

901-

900

2 245

2 814

569

C Bussar

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

PROP. 2000/2001:1

3.14 Förslag till lag om upphävande av lagen (1978:69) om
försäljningsskatt på motorfordon

Härigenom föreskrivs att lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motor-
fordon skall upphöra att gälla vid utgången av år 2000. Den upphävda lagen
gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före den
1 januari 2001. Försäljningsskatt skall dock inte tas ut om skattskyldighet in-
trätt efter den 19 september 2000.

PROP. 2000/2001:1

3.15 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1565) om
beskattning av viss privatinförsel

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1994:1565) om beskattning av viss pri-
vatinförsel skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Skatt enligt 1 § skall inte tas ut till
den del införseln uppgår till högst
följande kvantiteter

1. 1 liter spritdryck,

2. 6 liter starkvin,

3.26 liter vin,

4.32 liter starköl,

5. 400 cigaretter, 200 cigariller,
100 cigarrer eller 550 gram rökto-
bak.

2§>»

Skatt enligt 1 § skall inte tas ut till

den del införseln uppgår till högst

följande kvantiteter

1. 1 liter spritdryck,

2.3 liter starkvin,

3.20 liter vin,

4. 24 liter starköl,

5. 400 cigaretter eller

200 cigariller eller

100 cigarrer eller

550 gram röktobak.

Bestämmelser om hinder för den

drycker, vin och starköl i landet finns i 4 kap. 2 § alkohollagen (1994:1738).
En bestämmelse om förbud för den som inte fyllt 18 år att föra in tobaksvaror
i landet finns i 13 § tobakslagen (1993:581).

som inte fyllt 20 år att föra in sprit-

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Äldre föreskrifter gäller fortfa-
rande för varor som har förts in till Sverige före ikraftträdandet.

¹⁸ Senaste lydelse 2000:544.

PROP. 2000/2001:1

3.16 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1551) om frihet
från skatt vid import, m.m.

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 6 § lagen (1994:1551) om frihet från skatt
vid import, m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

⁶ .

Frihet från skatt enligt 5 § får Frihet från skatt enligt 5 § får
medges för högst 24 liter starköl. medges för högst 32 liter starköl.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Äldre föreskrifter gäller fortfa-
rande för varor som dessförinnan anmälts eller borde ha anmälts till tullförfa-
randet övergång till fri omsättning.

¹⁹ Senaste lydelse 2000:545.

PROP. 2000/2001:1

3.17 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1512) om
dubbelbeskattningsavtal mellan de nordiska länderna

Härigenom föreskrivs att det i övergångsbestämmelserna till lagen
(1996:1512) om dubbelbeskattningsavtal mellan de nordiska länderna skall
införas en ny punkt, 4, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4. Bestämmelsen i artikel 31 punkt
3 i avtalet skall också tillämpas vid
2002 års taxering. Vid 1999-2002 års
taxeringar skall artikel 26 punkt 2 i
avtalet inte gälla i fall då artikel 31
punkt 3 i avtalet tillämpas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

PROP. 2000/2001:1

3.18 Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen
(1994:200)

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 1 § mervärdesskattelagen (1994:200)²⁰ skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2. transport i skidliftar,

5. omsättning av sådana konstverk
som avses i 9 a kap. 5 §, och som ägs
av upphovsmannen eller dennes
dödsbo,

4. import av sådana konstverk,
samlarföremål och antikviteter som
avses i 9 a kap. 5-7 §§,

5. omsättning, gemenskapsinternt
förvärv och import av sådana livsme-
del och livsmedelstillsatser som avses
i 1 § livsmedelslagen (1971:511) med
undantag för

a) vatten från vattenverk,

b) spritdrycker, vin och starköl,
och

c) tobaksvaror.

7 kap.

Skatt enligt denna lag tas ut med 25 procent av beskattningsunderlaget om
inte annat följer av andra eller tredje stycket.

Skatten tas ut med 12 procent av beskattningsunderlaget för

1. rumsuthyrning i hotellrörelse eller liknande verksamhet samt upplåtelse
av campingplatser och motsvarande i campingverksamhet,

2. personbefordran utom sådan be-
fordran där resemomentet är av un-
derordnad betydelse,

3. transport i skidliftar,

4. omsättning av sådana konstverk
som avses i 9 a kap. 5 §, och som ägs
av upphovsmannen eller dennes
dödsbo,

5. import av sådana konstverk,
samlarföremål och antikviteter som
avses i 9 a kap. 5-7 §§,

6. omsättning, gemenskapsinternt
förvärv och import av sådana livsme-
del och livsmedelstillsatser som avses
i 1 § livsmedelslagen (1971:511) med
undantag för

a) vatten från vattenverk,

b) spritdrycker, vin och starköl,
och

c) tobaksvaror.

Skatten tas ut med 6 procent av beskattningsunderlaget för

1. allmänna nyhetstidningar, varmed avses sådana publikationer av dags-
presskaraktär som normalt utkommer med minst ett nummer varje vecka,
samt för motsvarande radio- och kassettidningar,

2. tillträde till konserter, cirkus-, biograf-, teater-, opera- eller balettföre-
ställningar eller andra jämförliga föreställningar,

3. tjänster som avses i 3 kap. 11 § 2 och 4 om verksamheten inte bedrivs av
och inte heller fortlöpande i mer än ringa omfattning understöds av det all-
männa,

4. upplåtelse eller överlåtelse av rättigheter som omfattas av 1, 4 eller 5 § la-
gen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk, dock inte
när det är fråga om fotografier, reklamalster, system och program för automa-
tisk databehandling eller film, videogram eller annan jämförlig upptagning
som avser information,

m Lagen omtryckt 2000:500.

PROP. 2000/2001:1

5. upplåtelse eller överlåtelse av
rättighet till ljud- eller bildupptag-
ning av en utövande konstnärs
framförande av ett litterärt eller
konstnärligt verk, och

6. omsättning av tjänster inom id-
rottsområdet som anges i 3 kap.
11 a § första stycket och som inte
undantas från skatteplikt enligt andra
stycket samma paragraf.

5. upplåtelse eller överlåtelse av
rättighet till ljud- eller bildupptag-
ning av en utövande konstnärs
framförande av ett litterärt eller
konstnärligt verk,

6. omsättning av tjänster inom id-
rottsområdet som anges i 3 kap.
11 a § första stycket och som inte
undantas från skatteplikt enligt andra
stycket samma paragraf, och

7. personbefordran Mom sådan be-
fordran där resemomentet är av un-
derordnad betydelse.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

2. Lagen tillämpas även i fråga om ersättning som erhålls den 15 december
2000 eller senare om ersättningen endast avser personbefordran som tillhan-
dahålls i sin helhet den 1 januari 2001 eller senare.

Budgetpolitiska mål och
statsbudgeten

PROP. 2000/2001:1

4 Budgetpolitiska mål och statsbudgeten

I detta kapitel redovisas de av riksdagen besluta-
de budgetpolitiska målen och regeringens förslag
till tekniska justeringar av utgiftstaken för staten
för åren 2001-2003 samt reviderade beräkningar
av den offentliga sektorns utgifter. Vidare redo-
visas regeringens förslag till justerat mål för den
offentliga sektorns finansiella sparande för 2001,
makroekonomiska förutsättningar, politiska pri-
oriteringar, statsbudgetens och statsskuldens ut-
veckling samt den offentliga sektorns finanser.

4.1 Budgetpolitiska mål

Budgetpolitiken har under senare år inriktats
mot två fleråriga mål, som är tydliga och lätta att
följa upp i efterhand. Hittills har uppsatta mål
klarats med marginal. De budgetpolitiska mål
som riksdagen har beslutat om ligger fast. Målen
kan sammanfattas på följande sätt:

- De takbegränsade utgifterna skall rymmas
inom beslutade utgiftstak för staten.

- Den offentliga sektorns finansiella sparande
skall uppgå till 2 procent av bruttonational-
produkten (BNP) i genomsnitt över en
konjunkturcykel.

Riksdagen fastställer tre år i förväg ett utgiftstak,
vilket sätter en gräns för nivån på statens utgifter.
Utgiftstaket för staten omfattar dels de egentliga
utgifterna på statsbudgeten exklusive
statsskuldsräntor (utgiftsområde 1-25 samt 27),
dels utgifterna för ålderspensionssystemet vid
sidan av statsbudgeten. Dessutom ingår en bud-
geteringsmarginal. De utgifter som omfattas av
utgiftstaket kallas takbegränsade utgifter och ut-
görs av faktiskt förbrukade anslagsmedel, vilket

innebär att myndigheternas utnyttjande av ingå-
ende reservationer, anslagssparande och anslags-
kredit ingår. Budgeteringsmarginalen utgör
skillnaden mellan utgiftstaket och de takbegrän-
sade utgifterna. Budgeteringsmarginalens syfte är
att utgöra en buffert mot såväl makroekonomisk
osäkerhet som den osäkerhet som finns kring de
finansiella konsekvenserna av redan fattade be-
slut. Om budgeteringsmarginalen tas i anspråk
innebär det i regel att överskottet i de offentliga
finanserna försämras.

Utgiftstaket för staten är ett mycket viktigt
budgetpolitiskt åtagande för regeringen. Syftet
med utgiftstaket är framför allt att ge riksdag och
regering förbättrad kontroll och styrning över
anvisade medel och utgiftsutvecklingen. Genom
att riksdagen beslutar om ett tak för utgifterna
tydliggörs även behovet av prioriteringar mellan
olika utgiftsområden. Vidare ger utgiftstaket
budgetpolitiken en långsiktig inriktning med hög
förutsägbarhet och främjar därmed trovärdighe-
ten i den ekonomiska politiken. Utgifts-
taket förebygger en utveckling där skatteuttaget
måste höjas till följd av bristfällig utgiftskontroll.
Genom att kontrollera utgifterna kan skattehöj-
ningar undvikas och skattesänkningar möjliggö-
ras. Systemet med utgiftstak är inte enbart ett
medel för att stärka omvärldens tilltro till den
svenska budgetpolitiken utan är även i hög grad
ett styrmedel för Regeringskansliets interna
budgetarbete.

Ett utgiftstak för statens utgifter infördes
budgetåret 1997. Under de tre år som utgiftsta-
ket för staten har kunnat jämföras med utfallet
för de takbegränsade utgifterna har utgiftstaket
klarats. I tabell 4.1 redovisas fastställda utgiftstak
för åren 1997-1999 och utfallet för de takbegrän-
sade utgifterna.

PROP. 2000/2001:1

ITabell 4.1 Utgiftstak för staten 1
Miljarder kronor	1997	1998	1999
Utgiftstak för staten	723,0	720,0	753,0
Takbegränsade utgifter (utfall)	698,9	718,0	751,5

Målet för den offentliga sektorns finansiella spa-
rande omfattar hela den offentliga sektorn som
den definieras i nationalräkenskaperna, dvs. för-
utom staten även ålderspensionssystemet och
kommunsektorn. Den offentliga sektorns finan-
siella sparande visar den förändring i den offent-
liga sektorns finansiella nettoförmögenhet som
beror på reala transaktioner. Finansiella transak-
tioner, såsom köp och försäljning av aktier och
andra finansiella tillgångar, påverkar således inte
det finansiella sparandet. Detsamma gäller vär-
deförändringar på tillgångar och skulder. Där-
emot påverkas den offentliga sektorns brutto-
skuld av anskaffning och försäljning av
finansiella tillgångar samt värdeförändringar.

För samtliga utfallsår 1997-1999 har målen för
den offentliga sektorns finansiella sparande upp-
nåtts med bred marginal. Överskottet för den
offentliga sektorn uppgick 1999 preliminärt till
ca 37 miljarder kronor eller 1,9 procent av BNP.
Överskottet i de offentliga finanserna beräknas
2000 motsvara 3,4 procent av BNP, dvs. betyd-
ligt överstiga målet på 2 procent.

Tabell 4.2 Den offentliga sektorns finansiella sparande

Procent av BNP	1997	1998	1999
Mål för det finansiella spa-	-3,0	0,0	0,5
randet i offentlig sektor
Utfall'	-2.0	1,9	1,9

¹ Nationalräkenskaperna för åren 1998-1999 är ännu preliminära.

Regeringen kan konstatera att erfarenheterna
hittills av de preciserade budgetmålen är mycket
goda. Som framgår av redovisningen har de bud-
getpolitiska målen uppnåtts, ibland med bred
marginal.

De utgiftstak för staten och de årsvisa mål för
den offentliga sektorns finansiella sparande som
riksdagen tidigare fastställt för åren 2000-2003
redovisas i tabell 4.3. Normalt omprövas inte ett
fastlagt utgiftstak för staten. Regeringen föreslår
emellertid i denna proposition att de tidigare
fastställda nivåerna för åren 2001-2003 skall jus-
teras ned till följd av två budgettekniska föränd-
ringar (avsnitt 4.1.1). Vidare föreslås en höjning
av målet för överskottet i de offentliga finanserna
för 2001 i syfte att undvika en alltför

stark stimulans av den inhemska efterfrågan
(avsnitt 4.1.3).

Tabell 4.3 Av riksdagen beslutade budgetpolitiska mäl

	2000	2001	2002	2003
Utgiftstak för staten, miljarder kronor	765	792	817	847
Finansiellt sparande i offentlig sektor, procent av BNP	2,0	2,0	2,0	2,0

4.1.1 Utgiftstak för staten

Regeringens förslag: På grund av tekniska juste-
ringar sänks utgiftstaket för staten inklusive ål-
derspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten
till 789 miljarder kronor 2001, 814 miljarder
kronor 2002 och 844 miljarder kronor 2003.

Regeringen presenterade i 2000 års ekonomiska
vårproposition tekniska justeringar av utgiftsta-
ken för åren 2001-2002 samt ett förslag till ut-
giftstak för 2003 (se tabell 4.3).

Den tekniska justering som genomfördes i
2000 års ekonomiska vårproposition föranleddes
av att pensionsrätt för studier och totalför-
svarsplikt infördes från och med 2001 samt av ett
ökat återflöde från EU för åren 2001-2002. Tidi-
gare tekniska justeringar av utgiftstaket har för-
anletts av justeringar som inte innebär högre ut-
gifter för den offentliga sektorn, men som ändå
påverkar storleken på de takbegränsade utgifter-
na. Regeringen föreslår i denna proposition att
de tidigare fastställda nivåerna på utgiftstaken för
åren 2001-2003 anpassas till följd av följande två
budgettekniska förändringar:

- Regeringen föreslår i denna proposition att
ett andra steg i den inkomstskattereform
som presenterades i budgetpropositionen
för 2000 genomförs från och med nästa år.
Till följd av att reformen innebär att av-
dragsrätten för allmän pensionsavgift be-
gränsas ökar kommunsektorns skattein-
komster med 5 miljarder kronor nästa år.
Som en del av regeringens förslag om en
ökad miljörelatering av skattesystemet ge-
nom en s.k. grön skatteväxling föreslås i
denna proposition dessutom en höjning av

PROP. 2000/2001:1

såväl det allmänna som det särskilda grun-
davdraget för statlig och kommunal in-
komstskatt (avsnitt 9.2). Höjningen av
grundavdraget minskar kommunsektorns
skatteinkomster med 2,0 miljarder kronor.
Sammantaget innebär således förändringar-
na att kommunsektorns skatteinkomster
ökar med 3,0 miljarder kronor. Det gene-
rella statsbidraget till kommuner och lands-
ting sänks därför med 3,0 miljarder kronor
åren 2001-2003. Kommunsektorns totala
inkomster blir därmed oförändrade. För-
ändringen påverkar därför inte den offentli-
ga sektorns konsoliderade utgifter.

- Förslaget om att flytta vissa av Riksgälds-
kontorets kostnader för statens upplåning
från utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och
finansförvaltning till utgiftsområde 26
Statsskuldsräntor m.m. minskar utgifterna
under utgiftstaket med 0,3 miljarder kronor
år 2001 och med 0,2 miljarder kronor vart
och ett av åren 2002 och 2003 (avsnitt 7.4).

Sammantaget uppgår de anslagsförändringar som
motiverar en teknisk justering av utgiftstaken till
3,3 miljarder kronor år 2001 och till 3,2 miljarder
kronor åren 2002 och 2003. I enlighet med tidi-
gare praxis avrundas utgiftstaket till hela miljar-
der kronor. Regeringen föreslår därför att utgift-
staket sänks till 789 miljarder kronor år 2001,
814 miljarder kronor år 2002 och till 844 miljar-
der kronor år 2003.

den offentliga sektorn. De offentliga utgifterna
som andel av BNP har minskat från 70 procent
1993 till 55 procent 2000. Genom att sänka ut-
gifterna i den offentliga sektorn när ekonomin är
stark skapas förutsättningar för en långsiktigt
stabil tillväxt och en statsfinansiell styrka vid
konjunkturnedgångar. Därigenom undviks 70-
och 80-talens misstag med en kraftig expansion
av de offentliga utgifterna under år med god till-
växt - en expansion som inte kan bäras av eko-
nomin när konjunkturen vänder nedåt.

Jämfört med beräkningen i 2000 års ekono-
miska vårproposition har utgiftstakets andel av
BNP ökat något, rensat för de tekniska juste-
ringar som nu föreslås. Detta beror på en lägre
prisökningstakt, vilket gör att BNP i löpande
priser utvecklas något långsammare jämfört med
bedömningen i vårpropositionen.

Tabell 4.5 Utgiftstak för staten

Miljarder kronor

	1999	2000	2001	2002	2003
Utgiftstak för staten	753	765	789	814	844
Procent av BNP	38,2	37,0	36,1	35,8	35,7
Procent av BNP efter	38,4	37,0	36,2	35,8	35,7

ITabell 4.4 Tekniska justeringar av utgiftstaket för staten 1
Miljarder kronor	2001	2002	2003
Nuvarande utgiftstak	792	817	847
Förändrat statsbidrag	-3,0	-3,0	-3,0
Vissa kostnader för statens upplåning	-0,3	-0,2	-0,2
Summa tekniska justeringar	-3,3	-3,2	-3,2
Förslag till utgiftstak	789	814	844

Utgiftstaket för staten ökar med 91 miljarder
kronor mellan 1999 och 2003. Ökningen av ut-
giftstakets reala värde uppgår till i genomsnitt
1,0 procent per år under denna period. Mellan
1999 och 2003 beräknas utgiftstakets andel av
BNP minska från 38,4 procent till 35,7 procent,
eller med 2,7 procentenheter när hänsyn tas till
de tekniska justeringar som gjorts av utgiftstaket.
Att utgiftstaket minskar i relation till BNP bi-
drar till en successivt minskande utgiftskvot för

tekniska justeringar¹______________________________________________________

¹ För att möjliggöra en rättvisande jämförelse över tiden bör utgiftstaken juste-
ras åren 1999-2001 för de tekniska justeringar som tidigare har gjorts av ut-
giftstaken samt de tekniska justeringar som föreslås i denna proposition för
åren 2001-2003. De korrigerade utgiftstaken uppgår till 757,765 och 790 mil-
jarder kronor för respektive år 1999-2001.

Budgeteringsmarginalerna för åren 1998-2000
har varit knappa, vilket medfört att det varit
nödvändigt att vidta utgiftsbegränsande åtgärder
under pågående budgetår. I juni 2000 överläm-
nades betänkandet Utvärdering och vidareut-
veckling av budgetprocessen (SOU 2000:61) till
regeringen. Betänkandet konstaterar att den nya
budgetprocessen på det hela taget fungerat bra,
men att vissa delar fungerat mindre väl. Utred-
ningen remissbehandlas för närvarande. Rege-
ringen avser att återkomma till riksdagen med
förslag till hur budgetprocessen kan förbättras.
Utgångspunkten för regeringens fortsatta ut-
veckling av budgetprocessen är att principerna
om budgetdisciplin i de offentliga finanserna inte
får försämras i förhållande till de principer som
för närvarande gäller.

PROP. 2000/2001:1

4.1.2 Beräkning av den offentliga
sektorns utgifter

Regeringens förslag: Den offentEga sektorns ut-
gifter beräknas till 1 107 miljarder kronor 2001,
1 148 miljarder kronor 2002 och 1 200 miljarder
kronor 2003.

Tabell 4.6 Utgiftstak för offentlig sektor

Miljarder kronor	1999	2000	2001	2002	2003
Staten inkl, ålders-	753	765	789	814	844
pensionssystemet
Kommunsektorn¹	474	477	493	515	533
Interna transaktioner	-171	-171	-175	-182	-177
Summa	1 056	1 072	1 107	1 148	1 200
Procent av BNP	53,6²	51,8	50,7	50,5	50,7

Anm:Beloppen är avrundade och summerar därför inte alltid.

¹ Kommunsektorn redovisas exkl. Svenska kyrkan fr.o.m. 2000.

² Exkl. Svenska kyrkan motsvarar det 53,0 % av BNP.

Utgiftstaket för den offentliga sektorn erhålls
genom att en beräkning av de samlade kommu-
nala utgifterna läggs till utgiftstaket för staten. I
beräkningen görs avdrag för interna transaktio-
ner mellan dels staten och kommunsektorn, dels
mellan staten och ålderspensionssystemet vid si-
dan av statsbudgeten. Den största delen av de
interna transaktionerna utgörs av statsbidrag till
den kommunala sektorn, bl.a. det generella stats-
bidraget och de specialdestinerade statsbidragen.

I enlighet med principen om kommunalt själv-
styre beslutar kommuner och landsting själva om
sina utgifter. Utgiftstaket för den offentliga
sektorn innebär därför att riksdagen godkänner
en beräkning av de kommunala utgifterna i en-
Eghet med den aktuella ekonomiska bedömning-
en och förutsättningarna enligt nuvarande regler.
I det statliga utgiftstaket ingår dock statens bi-
drag till kommunsektorn, vilket innebär att riks-
dagen indirekt men i begränsad omfattning på-
verkar storleken på de kommunala utgifterna.
Att riksdagen skall godkänna ett tak för hela den
offentliga sektorn kan bl.a. motiveras med att det
är de totala offentliga utgifterna som på sikt är
avgörande för skatteuttagets nivå.

Riksdagen godkände efter förslag i 2000 års
ekonomiska vårproposition beräkningen av den
offentliga sektorns utgiftstak till 1 108, 1 148 re-
spektive 1 192 miljarder kronor för åren 2001-
2003. Utgiftstaket revideras nu ned med 1 mil-
jard kronor 2001 och revideras upp med 8 mil-
jarder kronor 2003, i förhållande till dessa beräk-
ningar. Ökningen av utgifterna 2003 förklaras
huvudsakligen av att hänsyn nu tagits i beräk-
ningarna till att folkpension ersätts med en be-
skattad garantipension detta år.

Till följd av regeringens förslag i denna proposi-
tion om en teknisk justering av utgiftstaket för
staten sänks det stadiga utgiftstaket med
3 miljarder kronor vardera av åren 2001-2003
jämfört med beräkningen i vårpropositionen. I
jämförelse med vårpropositionen beräknas ut-
gifterna inom kommunsektorn bli mellan 0,7
och 2,7 miljarder kronor lägre per år, vilket i hu-
vudsak förklaras av ett nu lägre antagande om
prisutvecklingen för kommunal konsumtion.
Förslaget i denna proposition ett andra steg i in-
komstskattereformen och införandet av garanti-
pension 2003 innebär minskade interna transak-
tioner mellan staten och kommunsektorn. Till
följd av främst dessa förändringar beräknas de
interna transaktionerna minska med ca 5 miljar-
der kronor 2001, ca 3 miljarder kronor 2002 och
ca 13 miljarder kronor 2003, i förhållande till be-
räkningen i vårpropositionen.

Utgiftstaket för den offentEga sektorn åren
2001-2003 beräknas till 1 107, 1 148 respektive
1 200 miljarder kronor. Som andel av BNP
minskar utgiftstaket från 53,0 procent 1999
(exkl. Svenska kyrkans konsumtionsutgifter) till
50,7 procent 2003 eller med 2,3 procentenheter.

4.1.3 Överskott i den offentliga sektorns
finanser

Regeringens förslag: Målet för den offentliga
sektorns finansiella sparande sätts till 2,5 procent
av bruttonationalprodukten för 2001.

Riksdagen har beslutat att de offentliga finanser-
na skall visa ett samlat överskott på 2 procent av
BNP i genomsnitt över en konjunkturcykel.
Överskottsmålet är av central betydelse för att

PROP. 2000/2001:1

minska den offentliga räntebördan och därige-
nom öka möjligheterna att bibehålla de offentliga
välfärdssystemen trots den förväntade demogra-
fiska utvecklingen under de närmaste decennier-
na med allt fler äldre och allt färre i yrkesverk-
samma åldrar. Dessutom krävs en
säkerhetsmarginal i de offentliga finanserna för
att de offentliga budgetarnas stabiliserande ef-
fekter skall kunna verka fullt ut i en kommande
lågkonjunktur utan att underskotten blir alltför
stora. En sådan säkerhetsmarginal är också i linje
med Sveriges åtaganden inom ramen för Stabili-
tets- och tillväxtpakten.

I år beräknas överskottet i de offentliga finan-
serna uppgå till ca 3,5 procent av BNP. Detta in-
nebär att det fastställda överskottsmålet på
2 procent av BNP uppnås med bred marginal.
Även nästa år väntas överskottet uppgå till

3,5 procent av BNP trots de föreslagna skatte-
sänkningarna. En viktig förklaring till det höga
överskottet är att tillväxten nästa år beräknas bli
högre än vad som antogs i 2000 års ekonomiska
vårproposition. Samtidigt bedöms inte överhett-
ningsriskerna i ekonomin ha ökat. Såväl den hög-
re produktionsnivån som det beräknade över-
skottet i de offentliga finanserna är långsiktigt
hållbara. Överskottet påverkas emellertid även av
faktorer av mer tillfällig karaktär. Företagens
skattebetalningar till följd av utdelade medel från
försäkringsbolaget SPP ökar statens inkomster
engångsvis. Vidare beräknas effekterna av de i
denna proposition föreslagna förändringarna av
förmögenhets- och fastighetsskatten inte få fullt
genomslag på de offentliga inkomsterna förrän
2002.

Trots den positiva utvecklingen av de offentli-
ga finanserna finns det skäl för en viss försiktig-
het. En snabb minskning av överskottet riskerar
att ge den inhemska efterfrågan en alltför stark
stimulans med risk för överhettning. Regeringen
föreslår därför att målet för den offentliga sek-
torns finansiella sparande höjs till 2,5 procent av
BNP för år 2001. Även efter denna höjning be-
döms överskottet överstiga det nu uppsatta må-
let. Detta överskjutande överskott skall ses som
en säkerhetsmarginal och kommer inte att ut-
nyttjas för reformer.

Även för åren 2002 och 2003 innebär de aktu-
ella beräkningarna att överskotten blir större än
de fastlagda målen. Det finns dock en betydande
osäkerhet i dessa kalkyler. Om den ekonomiska
utvecklingen skulle avvika väsentligt från nuva-
rande bedömning måste målen omprövas. I de
redovisade kalkylerna har det överskjutande

överskottet för dessa år beräkningstekniskt
överförts till hushållssektorn.

4.2 Makroekonomiska förutsättningar

En viktig utgångspunkt för beräkningen av såväl
statsbudgetens som den offentliga sektorns in-
komster och utgifter är de makroekonomiska
förutsättningarna. Det är framför allt aktiviteten
i ekonomin och därmed nivån på BNP som på-
verkar de offentliga finanserna. Skatteinkomster
varierar i stort sett med BNP, eftersom betydan-
de skattebaser såsom utbetald lönesumma, hus-
hållens konsumtionsutgifter m.m. är relaterade
till BNP, medan merparten av transfererings-
utgifterna inte påverkas alls eller reduceras vid en
högre tillväxt. En tumregel är att 1 procent högre
BNP medför att den offentliga sektorns finansi-
ella sparande som andel av BNP förbättras med
0,75 procentenheter eller med i storleksordning-
en 15 miljarder kronor. Även de takbegränsade
utgifterna är känsliga för den makroekonomiska
utvecklingen. En höjning av den öppna arbets-
lösheten med 0,1 procentenheter innebär att de
takbegränsade utgifterna ökar med drygt
0,5 miljarder kronor. De takbegränsade utgifter-
na är också känsliga för förändrade priser. En
ökning av konsumentprisindex (KPI) med en
procent beräknas medföra att de takbegränsade
utgifterna ökar med ca 2,5 miljarder kronor på
två års sikt. Av denna förändring svarar effekten
på av basbeloppsanknutna och priskänsliga
transfereringsutgifter för ca 2 miljarder kronor.
Den resterande delen av förändringen beror i
huvudsak på den prisomräkning som görs av för-
valtningsanslagen.

De makroekonomiska förutsättningar som är
av särskild betydelse vid beräkningen av stats-
budgetens inkomster och utgifter redovisas i ta-
bell 4.7. Av tabellen framgår att den svenska
ekonomin fortsätter att växa starkt. Allt fler de-
lar av näringslivet är nu inne i en mycket expan-
siv fas, bl.a. beroende på en fortsatt hög efterfrå-
gan på såväl exportvaror, konsumtionsvaror som
investeringsvaror. Den gynnsamma utvecklingen
medför att BNP-tillväxten revideras upp med
0,1 procentenheter 2000 och med 0,6 procenten-
heter 2001, jämfört med bedömningen i 2000 års
ekonomiska vårproposition. Åren 2002 och 2003
antas tillväxttakten i ekonomin vara något högre
än den långsiktiga tillväxttakten om 2 procent
per år till följd av att nedtrappning av kunskaps-

PROP. 2000/2001:1

lyftet och antalet deltagare i arbetsmarknadspo-
litiska program frigör resurser i ekonomin. Un-
der perioden 2000-2003 antas bruttonational-
inkomsten (BNI), som bl.a. påverkar utgifter för
bistånd och avgiften till EU, öka med ca
4,8 procent i genomsnitt per år i löpande priser.
Att såväl BNP som BNI i löpande priser minskar
under perioden 2000-2003 jämfört med beräk-
ningen i vårpropositionen förklaras av att priser-
na nu bedöms öka långsammare.

Tabell 4.7 Centrala makroekonomiska förutsättningar

Vården från 2000 års ekonomiska vårproposition anges inom parentes

	1999	2000	2001	2002	2003
BNP¹	3,8	3,9	3,5	2,1	2,1
		(3,8)	(2,9)	(2,0)	(2,0)
BNP i nivå²	1 972	2 067	2 183	2 271	2 365
		(2 083)	(2 195)	(2 282)	(2 371)
BNI i nivå²	1 930	2 032	2 150	2 243	2 339
		(2 041)	(2 155)	(2 247)	(2 339)
Prisbasbelopp³	36,4	36,6	36,9	37,4	38,0
		(36,6)	(36,9)	(37,6)	(38,3)
KPI*	0,3	1,2	1,4	1,9	2,0
		(1,3)	(2,2)	(2,0)	(2,0)
Hushållens	4,9	5,3	4,3	3,5	4,0
konsumtions-		(6,0)	(4,2)	(3,6)	(3,9)
utgifter³
Timlön⁵	3,4	3,5	3,5	3,5	3,5
		(3,5)	(3,5)	(3,5)	(3,5)
Utbetald	6,0	6.0	4,7	3,9	3,9
lönesumma⁵		(5,2)	(4,4)	(3,8)	(3,8)
Sysselsätt-	75,9	77,0	77,7	77,8	78,0
ningsgrad⁶		(76,7)	(77,3)	(77,3)	(77,3)
Öppen	5,6	4,6	3,8	3,9	4,0
arbetslöshet⁷		(4,6)	(3,9)	(3,9)	(4,0)
Arbetsmark-	3,1	2,6	2,6	2,3	2,0
nadspolitiska		(3,1)	(3,1)	(3,1)	(3,1)
program⁷
Ränta 5 år⁸	4,5	5,4	5,3	5,1	5,0
		(5,6)	(5,5)	(5,2)	(5,0)
Ränta	3,3	4,2	4,6	4,7	4,6
6 månader⁸		(4,4)	(4,7)	(4,6)	(4,6)
¹ Ärlig procentuell förändring i fasta priser.

¹ Miljarder kronor i löpande priser.

³ Tusental kronor.

⁴ Procentuell förändring, årsgenomsnitt.

⁵ Ärlig procentuell förändring i löpande priser. Bortsett från effekten av

att Svenska kyrkan institutionellt överförs till hushållssektorn ökar hushållens
konsumtionsutgifter med 4,3 % år 2000.

⁶ Andel av befolkningen mellan 20 och 64 år i reguljär sysselsättning.

⁷ Andel av arbetskraften.

⁸ Årsgenomsnitt.

Tillväxten i BNP och den ökande sysselsättning-
en har hittills skett med bibehållen låg inflation,
bl.a. till följd av att det i utgångsläget funnits en
hög grad av lediga resurser i ekonomin. Upp-
gången under 2000 och 2001 innebär att resurs-

utnyttjandet i den svenska ekonomin ökar kraf-
tigt. Regeringen gör dock bedömningen att
risken för en överhettning är begränsad. Infla-
tionen, mätt med KPI, väntas uppgå till i genom-
snitt 1,2 procent i år och med 1,4 procent nästa
år. Det innebär att inflationen såväl 2000 som
2001 nu beräknas bli lägre än vad som förvänta-
des enligt vårpropositionen, främst till följd av
den nu föreslagna begränsningen i uttaget av fas-
tighetsskatt 2001 (avsnitt 9.3). Den långsammare
utvecklingen av KPI medför att prisbasbeloppen
förväntas bli 200 kronor lägre 2002 och 300
kronor lägre 2003, jämfört med beräkningen i
vårpropositionen. Prisbasbeloppet påverkar bl.a.
utgifter för basbeloppsanknutna transfereringar
samt grundavdragen vid beräkningen av in-
komstskatt.

Hushållens konsumtionsutgifter i löpande pri-
ser antas öka med drygt 5 procent under 2000.
Jämfört med beräkningen i vårpropositionen
antas dock hushållens konsumtionsutgifter bli
något lägre i år. Det lägre antagandet förklaras till
betydande del av att utfallet för det första kvar-
talet och det preliminära utfallet för andra kvar-
talet 2000 indikerar en något lägre tillväxttakt än
vad som antogs i vårpropositionen. År 2001 för-
väntas ökningstakten i hushållens konsumtions-
utgifter bli 0,1 procentenheter högre i relation till
vad som antogs i vårpropositionen. Det förklaras
av att hushållens disponibla inkomster väntas bli
högre, vilket i sin tur följer av att sysselsättning-
en ökar och av de föreslagna skattesänkningarna.
Ökningstakten dämpas åren därefter och antas
uppgå till ca 4 procent 2003. Hushållens kon-
sumtionsutgifter ligger framför allt till grund för
beräkningen av inkomsterna från mervärdes-
skatt.

En viktig förutsättning i prognosen är att de
avtalsmässiga löneökningarna och löneglidning-
en hålls tillbaka och att den totala ökningen av
timlönen begränsas till 3,5 procent per år. I jäm-
förelse med antagandet i vårpropositionen revi-
deras utbetald lönesumma upp åren 2000 och
2001, främst till följd av ett högre taxeringsutfall
1999. Utvecklingen av utbetald lönesumma lig-
ger framför allt till grund för beräkningarna av
såväl hushållens inkomstskatter som socialavgif-
ter.

Den öppna arbetslösheten, beräknad som ett
årsgenomsnitt, förväntas minska från 4,6 procent
i år till 3,8 procent nästa år. Målet om 4 procents
arbetslöshet beräknas uppnås i slutet av inneva-
rande år. Ett område där prognoserna justeras
relativt kraftigt, jämfört med vårpropositionen,

PROP. 2000/2001:1

är antalet deltagare i konjunkturberoende ar-
betsmarknadspolitiska program. I vårpropositio-
nen beräknades genomsnittligt antal deltagare till
135 000 per år under perioden 2000-2003. Anta-
let deltagare i arbetsmarknadspolitiska program
har nu reviderats ned till 115 000 deltagare 2000
och beräknas därefter minska till 90 000 deltaga-
re 2003. Till följd av denna nedrevidering mins-
kar utgifterna för arbetsmarknadspolitiska pro-
gram. Sysselsättningsgraden i ekonomin, dvs.
antalet sysselsatta i åldern 20-64 år som andel av
befolkningen i samma åldersgrupp, stiger från

75,9 procent 1999 till 77,7 procent 2001. Däref-
ter väntas sysselsättningen öka i ungefär samma
takt som befolkningen. Riksdagens och rege-
ringens mål för sysselsättningen är att sysselsätt-
ningsgraden för denna åldersgrupp skall stiga till
80 procent 2004.

Den femåriga marknadsräntan väntas sjunka
från 5,4 procent i år till 5,0 procent 2003. Jämfört
med beräkningen i vårpropositionen antas både
6-månadersräntan och den femåriga räntan bli
lägre åren 2000 och 2001.

4.3 Politiska prioriteringar

I detta avsnitt redovisas nu föreslagna satsningar
samt förslag till finansiering. I tabell 4.8 redovisas
budgeteffekterna för såväl de offentliga finanser-
na, enligt nationalräkenskapernas redovisning,
som effekterna på de takbegränsade utgifterna av
regeringens i denna proposition föreslagna och
aviserade satsningar, utgiftsminskningar och in-
komstförändringar. Såväl de årsvisa budgetef-
fekterna som de varaktiga budgeteffekterna för
den offentliga sektorn redovisas i tabellen. Vid
temporära åtgärder utgörs den varaktiga effekten
av räntan på nuvärdet av framtida saldoföränd-
ringar. Ikraftträdandeårets volymer används i be-
räkningen av den varaktiga budgeteffekten.
Samtliga åtgärder ingår i den inkomstberäkning
och de förslag till utgiftsramar som redovisas i
kapitel 5 och kapitel 7.1 kapitel 9 redovisas även
en beräkning av skatteförslagens effekter på sta-
tens lånebehov och budgeteffekterna för den
offentliga sektorn enligt en periodiserad redovis-
ning.

I 2000 års ekonomiska vårproposition före-
slogs en rad åtgärder för ökad tillväxt och rättvi-
sa, ökad internationell solidaritet och förbättrad
miljö. De reformer som regeringen aviserade i
vårpropositionen uppgår till sammanlagt ca

20 miljarder kronor år 2003. Vårpropositionen
innehöll bl.a. förslag om att en aktivitetsgaranti
införs för långtidsarbetslösa och att det för-
stärkta anställningsstödet utökas. En bred famil-
jepolitisk reform genomförs stegvis. Barn till ar-
betssökande ges rätt till förskoleverksamhet och
den 1 januari 2002 införs maxtaxa i barnomsor-
gen. Föräldraförsäkringen utökas med en månad
fr.o.m. 2002. IT-infrastrukturen byggs ut genom
en stor statlig satsning. De sämst ställda pensio-
närernas ekonomiska situation förbättras genom
att bostadstillägget höjs och höjningen av pen-
sionstillskottet permanentas. Rättsväsendet får
ett kraftigt resurstillskott. Biståndsmålet höjs
2003 till 0,81 procent av BNI. För att kommu-
nerna skall fortsätta att prioritera vård, skola och
omsorg aviserade regeringen också att staten tar
över kommunernas underskott i det kommunala
momssystemet på 4 miljarder kronor.

Till detta kommer att ett första steg i en re-
form av förvärvsinkomstbeskattningen har ge-
nomförts i år genom en skattereduktion för att
kompensera delar av den allmänna pensionsav-
giften. Vidare har brytpunkten för statlig skatt
höjts för att reducera antalet personer som beta-
lar statlig inkomstskatt. I 2000 års ekonomiska
vårproposition fastslogs att ett andra steg i in-
komstskattereformen noga måste stämmas av
mot utvecklingen av de offentliga finanserna och
konjunkturläget.

Förändrade skatteregler

Regeringen föreslår nu att ytterligare satsningar
görs för högre tillväxt och ökad rättvisa. För
2001 bedömer regeringen det vara möjligt att ge-
nomföra ett andra steg i kompensationen för den
allmänna pensionsavgiften till pensionssystemet
från och med nästa år. Förslaget innebär att yt-
terligare 25 procent av den allmänna pensionsav-
giften kompenseras från och med 2001. Vidare
föreslås en höjning av den nedre skiktgränsen för
uttag av statlig inkomstskatt nästa år, vilket
minskar andelen skattskyldiga som betalar statlig
inkomstskatt. Skatteinkomsterna beräknas var-
aktigt minska med ca 13 miljarder kronor per år
till följd av dessa skattesänkningar. Skattesänk-
ningarna bidrar till att de marginaleffekter som
slår hårt mot låg- och medelinkomsttagare mins-
kar. Detta kan i sin tur stimulera arbetsutbudet,
vilket bidrar till att upprätthålla den positiva ut-
vecklingen i den svenska ekonomin.

Ett antal förslag för ökad miljörelatering av
skattesystemet genom en s.k. grön skatteväxling
presenteras i kapitel 9. Grön skatteväxling inne-

PROP. 2000/2001:1

bär igen höjning av det totala skatteuttaget. Höj-
da skatter på energi och miljöutsläpp balanseras
av en sänkning av andra skatter, främst på arbete.
För 2001 föreslås bl.a. att skatten på arbetsin-
komster sänks — utöver det som följer av det
andra steget i inkomstskattereformen - genom
att grundavdraget i inkomstbeskattningen höjs
och genom att arbetsgivaravgifterna sänks. Höj-
ningen av grundavdraget och sänkningen av ar-
betsgivarargifterna innebär att de offentliga fi-
nanserna varaktigt försvagas med 2,8 respektive
0,5 miljarder kronor per år. Koldioxidskatten,
energiskatten på el och skatten på dieselolja höjs.
Förslagen om höjda energiskatter leder till en
varaktig förstärkning av de offentliga finanserna
på 3,0 miljarder kronor per år. I beräkningen har
hänsyn tagits till indirekta effekter av skattehöj-
ningarna på budgetens inkomst- och utgiftssida.

För att balansera effekterna av den föreslagna
höjningen av dieselskatten på kollektivtrafiken
föreslår regeringen att mervärdesskatten för per-
sonbefordran sänks från 12 till 6 procent, vilket
innebär ett varaktigt inkomstbortfall på ca
0,8 miljarder kronor netto. För att stimulera rör-
ligheten på arbetsmarknaden föreslår regeringen
att reseavdraget höjs fr.o.m. nästa år. Till följd av
detta förslag beräknas skatteinkomsterna minska
med 250 miljoner kronor per år. Förändringen av
reseavdraget får genomslag på de offentliga in-
komsterna enligt nationalräkenskapernas redo-
visning först 2002.

Frysningen av taxeringsvärdena upphör 2001.
För att begränsa skatteuttaget föreslår regeringen
att fastighetsskatten för småhus sänks från

1,5 procent till 1,2 procent medan skattesatsen
för hyreshus (bostadsdelen) sänks från 1,5 pro-
cent till 0,7 procent av taxeringsvärdet. Sänk-
ningen inkluderar även fastigheter ägda av bo-
stadsrättsföreningar. Dessutom föreslås att
reavinstskatten för privatbostäder höjs från 15
till 20 procent. Regeringen har också för avsikt
att under våren 2001 till riksdagen förelägga ett
förslag till begränsningsregel som innebär att
uttaget av fastighetsskatt avseende permanenbo-

städer under vissa förutsättningar begränsas.
Förslagen om förändrade regler för beskattning
av fastigheter innebär att skatteinkomsterna var-
aktigt beräknas minska med 6 miljarder kronor
per år, i förhållande till vad som följer av oför-
ändrade regler.

För att begränsa ökningen av antalet skatt-
skyldiga till förmögenhetsskatt då taxeringsvär-
dena återställs kommer regeringen i en kom-
mande lagrådsremiss föreslå att fribeloppet i
förmögenhetsskatten höjs från 900 000 kronor
till 1 000 000 kronor för ensamstående och
1 500 000 kronor för sambeskattade par från och
med 2001. Skatteinkomsterna beräknas därmed
varaktigt minska med 2,9 miljarder kronor per år
i förhållande till de skatteinkkomster som erhålls
vid oförändrade regler. Förändringarna av för-
mögenhets- och fastighetsskatten får fullt ge-
nomslag på de offentliga inkomsterna enligt na-
tionalräkenskapernas redovisning först 2002.

Totalt innebär regeringens skatteförslag att
det finansiella sparandet i den offentliga sektorn
minskar med 17 miljarder kronor 2001,
24 miljarder kronor 2002 och 30 miljarder kron-
or 2003. Den varaktiga årliga budgetförsvag-
ningen av skatteförändringarna uppgår till
24 miljarder kronor. Eftersom sänkningen av
fastighets- och förmögenhetsskatten syftar till
att neutralisera effekterna av höjda taxerings-
värden 2001 innebär förändringarna att skatterna
2001 sänks med ca 13 miljarder kronor i för-
hållande till innevarande år. De föreslagna för-
ändringarna minskar skattekvoten för den of-
fentliga sektorn 2001 med ca 0,75 procent-
enheter. I förhållande till beräkningen i 2000 års
ekonomiska vårproposition ökar dock skatte-
kvoten för 2001 något. Orsaken är att skattein-
komsterna förväntas bli något högre, bl.a. till
följd av att företagens skattebetalningar ökar
p.g.a. utdelade medel från försäkringsbolget SPP,
samtidigt som BNP i löpande priser reviderats
ned till följd av en lägre prisutveckling.

PROP. 2000/2001:1

ITabell 4.8 Nu föreslagna utgifts- och inkomstförändringar 2001-2003 1
Nettoförsvagning av offentliga finanser och effekter på takbegränsade utgifter i förhållande till 2000 års ekonomiska vårproposition.				Varaktig effekt
Miljoner kronor	2001	2002	2003	Varaktig effekt
UO 8 Migrationsverket, Utlänningsnämnden, DO m.m.	19	4	4	4
UO 9 Handlingsplan för alkoholskadeförebyggande åtgärder, insatser mot rökning	50	75	100	7
UO 9 Ersättning till vissa steriliserade	42			2
UO 9 Ökade resurser till tandvård	100			5
UO 10 Uteblivna besparingar	400	560	240	264
UO 11 Övergångsvis garantipension			1 000	900
UO 11 Särskilt bostadstillägg för pensionärer	30	30	30	30
UO 12 Adoptionsbidrag	16	16	16	16
UO 12 Utebliven besparing	130	320	320	310
UO 12 Underhållsstöd	-50	-50	-50	-50
UO 12 Kontaktdagar	60	160	280	263
UO 13 Bidrag till lönegarantiersättning, IFAU	155	5	5	10
UO 14 Arbetarskyddsverket	50	50	50	50
UO 15 Studiemedel och vuxenstudiestöd	-235	-223		-23
UO 16 Särskilda utbildningsinsatser för vuxna	-253	-229	-70	-27
UO 16 Science Center	5	5	5	0
UO 16 Skolan	500	1 500	2 500	4 204
UO 17 Kulturreservat, länsmuseer, musikpedagogik m.m.	18	18	18	9
UO 18 Lokala investeringsprogram	-50	-65	-65	-6
UO 18 Investeringsbidrag för ekologiskt byggande	-115			-5
U020 Miljöövervakning	20	20	20	2
U021 Vindkraft	40	40		3
UO 21 Konvertering av fjärrvärme	-40	-40		-3
UO 22 Väghållning	200			10
UO 23 Viltskador		15	15	1
UO 23 Lövskogsplantering, skydd av hotade biotoper, SLU	30	30	30	7
UO 24 Geovetenskap, miljöteknik	14	14	14	1
UO 24 Myndigheten för företagsutv, Verket för innovationssystem, Forskning och utveckling	-30	-30	-30	-3
Övrigt	-143	-110	102	-5
Summa ökning av takbegränsade utgifter	969	2115	4 534	5S7S
14-dels inkomstskattereform (skattereduktion, höjd skiktgräns)	12 500	13 800	15 000	13 360
Höjda grundavdrag (+1 200 kronor)	2 570	2 800	2 800	2 800
Sänkt allmän löneavgift, 0,1 procentenheter	470	450	400	450
Höjda miljöskatter (Co2-skatt+l5%, el 18 öre/kWh, diesel+10 öre)	-3 180	-2 950	-2 840	-2 990
Sänkt moms för personbefordran från 12% till 6%	880	810	810	810
Höjt reseavdrag till 16 kr/mil		250	250	250
Fribelopp i förmögenhetsskatten 1,0/1,5 miljoner kronor	2150	2 760	2 830	2 860
Fastighetsskatt småhus 1,2%	1070	2 890	2 870	2 870
Fastighetssaktt hyreshus 0,7%		3 710	8 270	3 700
Begränsningsregel fastighetsskatt	150	410	400	400
Höjd kapitaivinstskatt privatbostäder		-1 300	-1 300	-1 000
Övrigt	276	290	290	290
Summa inkomstminskning, netto	16 886	23 920	29 780	23 800
Nettoförsvagning av den offentliga sektorns finanser	17 855	26 035	34 314	29 779

PROP. 2000/2001:1

Föreslagna utgiftsförändringar

I tabell 4.8 redovisas också per utgiftsområde de
förändringar på budgetens utgiftssida som beror
på nu föreslagna eller aviserade satsningar och
utgiftsminskningar och som innebär att utgifts-
ramarna förändras jämfört med beräkningen i
2000 års ekonomiska vårproposition.

Utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar

För att inte ärendebalanserna i asylprocessen
skall öka föreslår regeringen att Migrationsverket
och Utlänningsnämnden tillförs 24 miljoner
kronor respektive 6 miljoner kronor. Ombuds-
mannen mot etnisk diskriminering tillförs ytter-
ligare 4 miljoner kronor. Genom omprioritering-
ar inom utgiftsområdet finansieras delar av denna
satsning 2001.

Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och
social omsorg

Regeringen föreslår att utgiftsområdet tillförs
50 miljoner kronor år 2001, 75 miljoner kronor
år 2002 och 100 miljoner kronor år 2003 för att
genomföra en nationell handlingsplan för alko-
holskadeförebyggande åtgärder. Regeringen fö-
reslår vidare att 100 miljoner kronor tillförs 2001
för ytterligare insatser inom tandvårdsområdet
och att 42 miljoner kronor tillförs 2001 med an-
ledning av att antalet personer som kommer att
beviljas ersättning från Steriliseringsnämnden
blir fler än vad som tidigare antagits.

Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom
och handikapp

Uteblivna besparingar medför att utgifterna var-
aktigt ökar med drygt 200 miljoner kronor per
år, se avsnitt 7.4 utgiftsområde 10.

Utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid
ålderdom

Regeringen föreslår att 30 miljoner kronor till-
skjuts utgiftsområde 11 för förbättringar inom
det särskilda bostadstillägget till pensionärer,
SBTP. Regeringen avser att under år 2001 åter-
komma med förslag till regeländringar.

Våren 2000 har propositionen Garantipension
för personer födda år 1939 eller tidigare (prop.
1999/2000:127) överlämnats till riksdagen. Där-
utöver har riksdagen beslutat om nya regler för
efterlevandepensioner. En schablonmässig be-
räkning har gjorts av utgifteseffekterna av dessa
förslag. Regeringen beräknar därmed att utgifts-
området behöver tillföras 1 miljard kronor netto
år 2003 med hänsyn tagen till den neddragning

av det generella statsbidraget till kommunerna
inom utgiftsområde 25 som följer av införandet
av den beskattade garantipensionen (se även ta-
bell 7.1, avnitt 7.1).

Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer
och bam

Regeringen föreslår i denna proposition att
adoptionsbidraget nästa år höjs från 24 000 kro-
nor till 40 000 kronor. Detta innebär att utgifter-
na ökar med 16 miljoner kronor per år.

Vidare föreslår regeringen att berättigande till
underhållsstöd inträder först månaden efter den
månad föräldrarna flyttar isär. Förslaget beräknas
medföra en besparing med 50 miljoner kronor
per år från och med 2001.

Regeringen avser under hösten förelägga riks-
dagen en proposition om vissa förändringar in-
om föräldraförsäkringen. Propositionen kommer
bl.a. att innehålla förslag om att återinföra kon-
taktdagar inom föräldraförsäkringen med ikraft-
trädande hösten 2001. Förslaget beräknas med-
föra att utgifterna ökar med 60 miljoner kronor
2001,160 miljoner kronor 2002 och 280 miljoner
kronor 2003.

Uteblivna besparingar medför att utgifterna
varaktigt ökar med drygt 300 miljoner kronor
per år (se avsnitt 7.4 utgiftsområde 12).

Utgiftsområde 13 Arbetsmarknad

Anslaget för bidrag till lönegarantiersättning
tillförs 150 miljoner kronor år 2001 på grund av
senarelagd lagförändring med anledning av För-
månsrättskommitténs förslag. Finansiering sker
genom omdisponering inom utgiftsområdet.

Regeringen avser att ändra instruktionen för
Institutet för arbetsmarknadspolitiks utvärdering
(IFAU) i syfte att utvidga institutets arbetsupp-
gifter till att även främja, stödja och genomföra
studier av arbetsmarknadseffekterna inom ut-
bildningsväsendet. För detta ändamål förstärks
IFAU:s anslag med 5 miljoner kronor från och
med 2001.

Utgiftsområde 14 Arbetsliv

I 2000 års ekonomiska vårproposition bedömde
regeringen att tillsynsverksamheten på det ar-
betsorganisatoriska området behöver förstärkas
med anledning av de senaste två årens kraftiga
ökning av arbetssjukdomar. Regeringen avisera-
de därför en ökning från och med 2001 av ansla-
get till Arbetarskyddsverket med 20 miljoner
kronor avsett för metod- och kompetensutveck-
ling.

PROP. 2000/2001:1

Regeringen föreslår dessutom i denna propo-
sition en förstärkning av anslaget med ytterligare
50 miljoner kronor från och med år 2001. Denna
satsning syftar till en förstärkning av Arbetar-
skyddsverkets tillsynsverksamhet, främst med
inriktning mot organisatoriska frågor.

Utgiftsområde 15 Studiestöd

Regeringen föreslår att kunskapslyftet nedtrapp-
as något snabbare än i vad som beräknades i 2000
års ekonomiska vårproposition. Antalet platser
inom kunskapslyftet minskar under 2001 och
2002 vilket medför minskad belastning på ansla-
gen för studiemedel och vuxenstudiestöd med
sammanlagt 235 miljoner kronor 2001 och
223 miljoner kronor 2002.

Uol6 Utbildning och universitetsforskning

Stat och kommun har ett gemensamt ansvar för
att barn och ungdomar når kunskapsmålen i
skolan. Regeringen oroas dock av att alla inte når
kunskapsmålen. Regeringen föreslår därför öka-
de resurser till skolan de kommande åren. Under
perioden 2001-2006 skall skolan tillföras

17,5 miljarder kronor. Redan nästa år tillförs
skolan 0,5 miljarder kronor. Därefter ökar till-
delningen med en miljard kronor per år fram till
2005. Därefter skall resurserna föras in i det ge-
nerella statsbidraget. Förslaget innebär en nivå-
höjning av skolans resurser med 5 miljarder kro-
nor per år fr.o.m. 2006.

Regeringen föreslår att nedtrappningen av
kunskapslyftet till den nya lägre nivån 2003 sker
något snabbare än i vad som beräknades i 2000
års ekonomiska vårproposition. Antalet platser
inom kunskapslyftet minskar därmed under
2001 och 2002. Denna anpassning görs för att
utbildningsorganisationen skall kunna ställas om
till en lägre nivå samt för att efterfrågan på vux-
enutbildning bedöms minska till följd av det för-
bättrade läget på arbetsmarknaden. Regeringens
utgångspunkt är dock att nedtrappningen skall
kunna förenas med en fortsatt förnyelse av vux-
enutbildningen. Nedtrappningen innebär att det
särskilda statsbidraget till kommunerna minskas
med 253 miljoner kronor 2001 och 229 miljoner
kronor 2002.

Utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund
och fritid

Regeringen föreslår en engångssatsning över tre
år på nationella museer och länsmuseer för att
utveckla museipedagogik, kunskapsförmedling,
IT och marknadsföring. Bidragen till de regio-

nala museerna ökas för ändamålet med
10 miljoner kronor åren 2001 till 2003. Samtidigt
föreslår regeringen att det särskilda utvecklings-
bidraget till regionala museer skall ökas i syfte att
få en bredare samverkan med institutioner och
organisationer på regional och lokal nivå.

Genom miljöbalken infördes en ny skydds-
form kallad kulturreservat. Riksantikvarieämbe-
tet, som ansvarar för vården av reservaten, dis-
ponerar under innevarande år 5 miljoner kronor
för ändamålet och regeringen föreslår att bidra-
gen fördubblas fr.o.m. 2001.

Utgiftsområdet 18 Samhällsplanering,
bostadsförsörjning och byggande

Riksdagen har beslutat om införandet av ett in-
vesteringsbidrag för merkostnader för investe-
ringar som främjar ekologisk hållbarhet vid ny-
och ombyggnad av hyres- och bostadsrättshus i
sammanhållna bostadsområden. Stödet skulle
lämnas fr.o.m. år 2000 inom en årlig ram på
250 miljoner kronor. Hösten 1999 beslutade
riksdagen om en senareläggning av införandet till

2001. Regeringen föreslår i denna proposition att
anslaget minskas med 115 miljoner kronor 2001
för att finansiera andra satsningar. Anslaget till
lokala investeringsprogram minskas med
50 miljoner kronor 2001 och 65 miljoner kronor
2002 och 2003 för att finansiera insatser inom
utgiftsområde 16,20 och 23.

Utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård
Miljöövervakningen förstärks ytterligare jämfört
med 2000 års ekonomiska vårproposition med 20
miljoner kronor årligen under perioden 2001—
2003.

Utgftsområde 21 Energi

Investeringsstöd till vindkraft förstärks med
40 miljoner kronor årligen 2001 och 2002.

Utgiftsområde 22 Kommunikationer

Sommarens översvämningar kräver extraordinära
insatser för att återställa väg- och järnvägsnätet.
Delar av återställningsbehovet bedöms kunna
åtgärdas under 2000 och resterande behov be-
räknas kunna åtgärdas under nästa år. För att fi-
nansiera dessa särskilda insatser föreslår rege-
ringen för innevarande år att anslagen Väg-
hållning och statsbidrag samt Banhållning tillförs
80 miljoner kronor respektive 70 miljoner kro-
nor. För 2001 föreslår regeringen att riksdagen
tillför anslaget Väghållning och statsbidrag
200 miljoner kronor. Eventuella ytterligare be-

PROP. 2000/2001:1

hov av medel för att återställa skadad infra-
struktur får Vägverket och Banverket finansiera
genom omprioritieringar och utnyttjande av an-
slagskrediter.

Utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med
anslutande näringar

Under perioden 2001-2003 tillförs 10 miljoner
kronor årligen för ett nytt investeringsbidrag för
plantering av ädellövskog på stormfällda gran-
skogsarealer i Sydsverige. Ytterligare 10 miljoner
kronor tillförs årligen under samma period för
inventering och skydd av hotade biotoper som
exempelvis s.k. jätteträd. Anslaget till ersättning
för viltskador ökas åren 2002-2003 med
15 miljoner kronor. Verksamheten vid Artdata-
banken (SLU) tillförs 5 miljoner kronor årligen
under perioden 2001-2003.

Utgiftsområde 24 Näringsliv

Under anslaget Verket för innovationssystem:
Forskning och utveckling har beräknats lägst
10 miljoner kronor för insatser inom det miljö-
tekniska området.

För att stödja de insatser för hållbar utveckling
inom gruvnäringen och kompetensutveckling
med anknytning till geovetenskap som planeras i
Norr- och Västerbotten avser regeringen att öka
anslaget Sveriges geologiska undersökning: Geo-
vetenskaplig forskning med 4 miljoner kronor per
år 2001-2003. Regeringen avser att återkomma
med förslag till finansiering i tilläggsbudget till
statsbudgeten för budgetåret 2001 i samband
med den ekonomiska vårpropositionen.

I förhållande till beräkningarna i 2000 års eko-
nomiska vårproposition ökar de takbegränsade
utgifterna åren 2001 och 2002 till följd av de fö-
reslagna satsningarna med 1,0 respektive

2,1 miljarder kronor. Totalt innebär de föreslag-
na satsningarna 2003 att de takbegränsade utgif-
terna ökar med 4,5 miljarder kronor i förhållande
till beräkningan i 2000 års ekonomiska vårpropo-
sition. Den varaktiga budgeteffekten för offent-
lig sektor av de föreslagna utgiftsförändringarna
uppgår till 6,0 miljarder kronor.

Försvagningen av de offentliga finanserna till
följd av åtgärderna på budgetens inkomst- och
utgiftssida beräknas sammantaget uppgå till
18 miljarder kronor 2001, 26 miljarder kronor
2002 och till 34 miljarder kronor 2003. Den var-
aktiga budgetförsvagningen för den offentliga
sektorn beräknas till 30 miljarder kronor.

Större utgiftsreformer med ikraftträdande
2001

Mellan 2000 och 2001 höjs utgifstaket enligt re-
geringens förslag med 24 miljarder kronor. Detta
tillskott används bl.a. till tidigare beslutade och
nu föreslagna utgiftsreformer med ikraftträdande
2001. Kostnaden för dessa utgiftsreformer upp-
går till sammantaget 13 miljarder kronor (se ta-
bell 4.9). Nedan redogörs översiktligt för dessa
reformer. Den resterande delen av ökningen av
utgiftstaket mellan 2000 och 2001 ianspråktas
främst av ökade utgifter till följd av pris- och lö-
neomräkningen av förvaltningsanslagen och vo-
lymökningar inom Socialdepartementets områ-
den. De utgiftsökningar som uppkommer till
följd av dessa faktorer uppgå till ca 3 respektive
4 miljarder kronor. Utgifterna ökar dessutom
med knappt 4 miljarder kronor mellan åren till
följd av regeringens beslut att senarelägga utbe-
talning av arealersättning från 2000 till 2001.
Makroekonomiska förändringar leder samman-
lagt till små förändringar av utgifterna mellan

2000 och 2001.

Enligt 2000 års ekonomiska vårproposition
skulle utgiftsområde 4 Rättsväsendet år 2001
tillföras 1 miljard kronor, varav 180 miljoner
kronor i avgiftsinkomster. Medlen skulle använ-
das för fortsatt modernisering av rättsväsendet.
Den slutliga fördelningen av dessa medel föreslås
bli följande: Polisväsendet tillförs 575 miljoner
kronor, Kriminalvården 271 miljarder kronor
och Domstolsväsendet 120 miljoner kronor.
Polisväsendets resurstillskott syftar främst till att
säkra närpolisreformen samt att förstärka gräns-
kontrollen.

Pensionsrätt för studier och totalförsvarsplik-
tiga införs under 2001. Statsbudgeten belastas
med totalt 0,9 miljarder kronor 2001, varav pen-
sionsrätt för studier svarar för ca 0,7 miljarder
kronor och pensionsrätt för totalförsvarspliktiga
0,2 miljarder kronor.

1 1998 års ekonomiska vårproposition föreslog
regeringen att biståndsmålet för 2001 skulle hö-
jas från 0,72 procent till 0,73 procent av brutto-
nationalinkomsten. Till följd av höjningen ökar
biståndsanslaget med ca 0,2 miljarder kronor

2001 jämfört med 2000.

Regeringen aviserade i budgetpropositionen
för 2000 förslaget att personer som beviljats assi-
stansersättning före 65 års ålder skall få behålla
denna även efter fyllda 65 år. Med anledning av
införandet 2001 av rätten att erhålla assistans ef-
ter fyllda 65 år, ökar utgifterna med ca 0,3 mil-
jarder kronor 2001.

PROP. 2000/2001:1

I 2000 års ekonomiska vårproposition avisera-
de regeringen en satsning på de sämst ställda
pensionärerna. För 2001 uppgår satsningen till

1,1 miljarder kronor, varav 0,8 miljarder kronor
avser förbättringar inom bostadstillägget för
pensionärer (BTP). Vidare tillförs medel för att
den tillfälliga höjningen av pensionstillskottet
(PTS) skall kunna permanentas.

Inom utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet
för familjer och barn föreslår regeringen att
barnbidraget höjs med 100 kronor per barn och
månad från och med den 1 januari 2001. Fler-
barnstilläggen och studiebidraget för gymnasie-
studerande inom utgiftsområde 15 Studiestöd-
höjs i motsvarande mån. Höjningen medför att
utgifterna för 2001 ökar med 2,4 miljarder kro-
nor jämfört med innevarande år.

Vidare aviserade regeringen i 1999 års ekono-
miska vårproposition en ökad satsning på kun-
skap och kompetens. Utgiftsområde 16 Utbild-
ning och universitetsforskning tillförs därför
nästkommande år 450 miljoner kronor för ut-
byggnad av antalet högskoleplatser och 450 mil-
joner kronor till förstärkt grundforskning och
forskarutbildning. Riksdagen beslöt hösten 1999
att ett reformerat studiestödsystem skall införas
från och med den 1 juli 2001. Det nya systemet
innebär bl.a. en högre bidragsandel, höjt fribe-
lopp och att studiebidrag skall vara pensions-
grundande.

Den svenska skolan står inför betydande svå-
righeter och utmaningar. Regeringen föreslår
därför i denna proposition kraftigt ökade resur-
ser till skolan de kommande åren. Redan nästa år
tillförs skolan 0,5 miljarder kronor.

Regeringen aviserade i 2000 års ekonomiska
vårproposition införandet av ett tillfälligt inves-
teringsbidrag för anordnande av studentbostäder
på totalt 400 miljoner kronor för åren 2001—

2002. Till följd av detta beräknas utgifterna un-
der utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bo-
stadsförsörjning och byggande öka med 0,3 mil-
jarder kronor 2001.

Regeringen aviserade i 2000 års ekonomiska
vårproposition att 0,2 miljarder kronor skulle
tillföras utgiftsområde 20 Allmän miljö- och na-
turvård år 2001 för bl.a. miljöövervakning, mil-
jöforskning och marksanering. Vidare har rege-
ringen i 1999 års ekonomiska vårproposition
beräknat 0,2 miljarder kronor för bl.a. mark-
sanering och miljöforskning.

För 2001 föreslår regeringen i denna proposi-
tion att ytterligare 4 miljarder kronor tillförs
kommuner och landsting, varav 1 miljard kronor

är en särskild satsning till vård- och omsorgs-
sektorn och 0,7 miljarder kronor utgörs av sär-
skilda insatser i kommuner och landsting. Dess-
utom tillförs 110 miljoner kronor för utökad
undervisningstid i gymnasieskolan.

ITabell 4.9 Större utgiftsreformer med ikraftträdande 2001 1
Miljarder kronor	2001
UO 2 Regeringskansliet	0,2
UO 4 Rättsväsendet	0,8
U0 6/15 Pensionsrätt totalförsvarsplikt/studier	0,9
U0 7 Höjt biståndsmål	0,2
UO 9 Assistansersättning +65 är	0,3
U0 9 Tandvård	0,1
U0 11 Sämst ställda pensionärer	1,1
U0 12/15 Höjt barnbidrag	2,4
UO 15/16 Kunskap och kompetens	1,4
U0 16 Skolsatsning	0,5
U0 18 Investeringsbidrag för studentbostäder	0,3
U0 19 Försvarsomställning	0,2
U0 20 Miljösatsningar	0,4
U0 25 Vård, skola och omsorg	4,0
Summa	12,8

Utgiftsbegränsande åtgärder

Regeringen befarar att utgiftstaket för 2000
kommer att överskridas i frånvaro av ytterligare
åtgärder. För att motverka ett överskridande har
regeringen redan tidigare beslutat att till 2001 se-
narelägga utgifter på sammanlagt 3,7 miljarder
kronor avseende arealersättning från EU. På sex
utgiftsområden har regeringen dessutom fattat
beslut om begränsningsbelopp som antingen
omfattar hela utgiftsområdet eller också ett en-
skilt anslag inom utgiftsområdet.

Regeringen gör nu bedömningen att ytterliga-
re utgiftsbegränsningar är nödvändiga för att
undvika ett överskridande av utgiftstaket för in-
nevarande år. Utgiftsbegränsningarna redovisas i
avsnitt 6.2.1.

4.4 Statsbudgetens utveckling

Statsbudgetens saldo är sedan 1997 detsamma
som statens lånebehov. Ett budgetöverskott in-
nebär att staten amorterar på statsskulden. År
1998 var statsbudgetens saldo positivt för första

4 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nrl. Dell

PROP. 2000/2001:1

gången sedan 1989 och staten amorterade nära
10 miljarder kronor på statsskulden. För 1999
uppgick budgetöverskottet till 82 miljarder kro-
nor. Det stora budgetöverskottet 1999 berodde
till stor del på engångseffekter i form av över-
föringar från AP-fonden och inbetalningar av
premiepensionsmedel till Riksgäldskontoret.

Som framgår av diagram 4.1 beräknas stats-
budgeten uppvisa ett överskott på ca 76 miljarder
kronor 2000. Budgetöverskottet förklaras hu-
vudsakligen av försäljningen av aktier i Telia, vil-
ken inbringade ca 61 miljarder kronor i inkoms-
ter. År 2001 beräknas överskottet minska till ca
22 miljarder kronor. I beräkningen av statsbud-
getens saldo och statsskulden för åren 2002-2003
har det förutsatts att den del av de beräknade
överskotten i de offentliga finanserna som över-
stiger de målsatta överskotten överförs till hus-
hållssektorn. Efter dessa överföringar beräknas
statsbudgeten uppvisa ett mindre överskott 2002
och ett underskott på ca 19 miljarder kronor

2003.

Totalt beräknas staten amortera ca 81 miljar-
der kronor på statsskulden under perioden 2000-
2003. Statsskulden skrivs dessutom ned med 75
miljarder kronor till följd av den överföring av
statsobligationer som sker från AP-fonden till
staten 2001. Statsskulden minskar också till följd
av att kronkursen antas förstärkas under perio-
den.

tala inkomsterna svarar i regel skatter och avgif-
ter för ca 90 procent och övriga inkomster för ca
10 procent. Skatteinkomster redovisas kassamäs-
sigt på statsbudgeten, vilket innebär att det är in-
och utbetalningar till och från staten som redovi-
sas. När skatteinkomster skall analyseras kassa-
mässigt kan det vara svårt att förklara skillnader i
såväl skatteinkomsternas nivåer som förändring-
ar mellan åren, eftersom skatteinkomster kan
hänföras till flera inkomstår.

Av tabell 4.10 framgår att de totala inkoms-
terna beräknas minska med cirka 25 miljarder
kronor mellan 2000 och 2003. Detta förklaras
uteslutande av att övriga inkomster minskar, vil-
ket har sin grund i de extraordinärt höga försälj-
ningsinkomsterna 2000. De minskade skattein-
komsterna mellan 2000 och 2001 förklaras
huvudsakligen av regeringens förslag om att
nästa år kompensera för ytterligare en fjärdedel
av de egenavgifter som löntagarna betalar till
pensionssystemet, men även av förslagen om
höjd skiktgräns för statlig inkomstskatt och
sänkt mervärdesskatt på personbefordran. De
ökade skatteinkomsterna under perioden 2001—
2003 förklaras främst av en gynnsam utveckling
av skattebaserna. Rensat för den tillfälligt höga
skatteinkomsten 2001 avseende försäkringsbola-
get SPP:s utdelade överskottsmedel på 8 miljar-
der kronor, beräknas statsbudgetens skattein-
komster växa i takt med BNP mellan 2001 och
2003.

Diagram 4.1 Statsbudgetens saldo 1989-2003¹

Miljarder kronor

¹ Statens lånebehov med omvänt tecken för åren 1989-1996

ITabell 4.10 Statsbudgetens inkomster 1
Miljarder kronor	1999	2000	2001	2002	2003
Skatteinkomster	672,4	653,3	651,2	665,6	691,6
Övriga inkomster	52,7	128,3	66,0	66,2	64,7
Totala inkomster	725,1	781,6	717,1	731,8	756,3

Differens mot 2000 års ekonomiska vårproposition

Skatteinkomster	0,0	6,7	-1,6	■21,0	-26,3
Övriga inkomster	0,0	-34,6	-1,8	-1,3	-1,4
Totala inkomster	0.0	-27,9	-3,4	-22,3	-27,7
Procent av BNP
Skatteinkomster¹	34,1	31,6	29,8	29,3	29,2
Totala inkomster	36,8	37,8	32,9	32,2	32,0

Anm: Beloppen är avrundade och summerar därför inte alltid.

‘Denna kvot skall inte förväxlas med skattekvoten för hela offentliga sektorn.

4.4.1 Statsbudgetens inkomster

Statsbudgetens inkomster består dels av skatter
och avgifter, dels av övriga inkomster. Av de to-

I förhållande till beräkningen i vårpropositionen
förväntas skatteinkomsterna nu bli lägre under
perioden 2001-2003. Skillnaden förklaras i stor
utsträckning av de i denna proposition föreslagna

PROP. 2000/2001:1

skattesänkningarna. Nedan redovisas några av de
viktigaste förändringarna som påverkar skatte-
inkomsterna den kommande perioden:

- Inkomster från fysiska personer beräknas
bli lägre dels till följd av att det andra steget
i den påbörjade reformeringen av för-
värvsinkomstbeskattningen föreslås ge-
nomföras nästa år, dels till följd av förslaget
om höjt reseavdrag.

- Den föreslagna sänkningen av arbetsgivar-
avgifterna medför att inkomsterna från so-
cialavgifter blir lägre.

- Inkomster från fastighets- och förmögen-
hetsskatt beräknas bli lägre till följd av den
föreslagna sänkningen av fastighetsskatten
på små- och hyreshus och den föreslagna
höjningen av fribeloppet i förmögenhets-
skatten.

- Inkomster från mervärdesskatten beräknas
bli lägre då mervärdesskattesatsen för per-
sonbefordran sänks.

Nettoeffekten av de högre skattebaserna och de
föreslagna skatteförändringarna innebär att stats-
budgetens skatteinkomster beräknas bli cirka
2 miljarder kronor lägre 2001, 21 miljarder kro-
nor lägre 2002 och 26 miljarder kronor lägre
2003, jämfört med beräkningen i vårpropositio-
nen. De föreslagna höjningarna av olika miljöre-
laterade skatter och reavinstskatten vid försälj-
ning av privatbostäder motverkar till viss del
effekten av de föreslagna skattesänkningarna.
Bortsett från effekten av de föreslagna skatteför-
ändringarna och skatten på försäkringsbolaget
SPP:s utdelade överskottsmedel ökar de under-
liggande skatteinkomsterna, i förhållande till be-
räkningen i vårpropositionen, med mellan fem
och åtta miljarder kronor per år under perioden
2001-2003.

Under övriga inkomster är det framför allt in-
komster av försåld egendom, kalkylmässiga in-
komster och bidrag m.m. från EU som föränd-
rats sedan beräkningen i vårpropositionen. För
2000 beräknas inkomster av försåld egendom
uppgå till ca 62 miljarder kronor och därefter till
15 miljarder kronor per år. Under perioden
2001-2003 beräknas därmed försäljningar om
45 miljarder kronor genomföras.

En utförlig redovisning av statsbudgetens och
den offentliga sektorns inkomster ges i kapitel 5.

4.4.2 Statsbudgetens utgifter

Statsbudgetens utgifter är indelade i 27 utgifts-
områden. Vidare ingår på statsbudgetens utgifts-
sida posterna minskning av anslagsbehållningar,
kassamässig korrigering och Riksgäldskontorets
nettoutlåning.

Exklusive statsskuldsräntor ökar utgifterna på
statsbudgetens utgiftsområden med 62 miljarder
kronor under perioden 1999-2003. I relation till
BNP minskar dessa s.k. primära utgifter från
drygt 31 procent till knappt 29 procent. Utgif-
terna på statsbudgetens 27 utgiftsområden, in-
klusive statsskuldsräntor, ökar med endast
30 miljarder kronor mellan 1999 och 2003 till
följd av att statsskuldsräntorna minskar med
32 miljarder kronor under perioden.

ITabell 4.11 Statsbudgetens utgifter 1999-2003 1
Miljarder kronor	1999	2000	2001	2002	2003
Utgifter exkl. statsskuldsräntor¹	615,3	624,4	643,2	654,7	677,3
Statsskuldsräntor²	89,9	88,0	70,9	65,4	58,1
Riksgäldskontorets nettoutlåningm.m.³	-62,1	-7,0	-19,4	-19,2	2.7
Totala utgifter	643,1	705,4	694,7	700,9	738,1
Procent av BNP
Utgifter exkl. statsskuldsräntor	31,2	30,2	29,5	28,8	28,6
Statsskuldsräntor²	4,6	4,3	3.2	2,9	2.5

^nklusiv^nhsknhi^^nslägsbehåönlngä^^

² Avser utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m.

³ Inklusive kassamässig korrigering och finansiell överföring från AP-fonden till
Riksgäldskontoret.

På statsbudgetens utgiftssida redovisas även
Riksgäldskontorets nettoutlåning m.m.. Under
denna post redovisas bl.a. de extraordinära till-
skott till statsbudgeten som sker till följd av det
nya ålderspensionssystemet. En stor del av ök-
ningen av statsbudgetens totala utgifter mellan
1999 och 2003 förklaras av att Riksgäldskonto-
rets nettoutlåning m.m. tillfälligt var lägre 1999
på grund av den överföring från AP-fonden till
statsbudgeten på 45 miljarder kronor som gjor-
des 1999 och den inbetalning av premiepen-
sionsmedel på 26 miljarder kronor som gjordes
till Riksgäldskontoret samma år.

PROP. 2000/2001:1

Takbegränsade utgifter 1999-2003

I tabell 4.12 redovisas de beräknade utgifterna
per utgiftsområde för åren 1999-2003. De utgif-
ter som omfattas av utgiftstaket för staten, de
s.k. takbegränsade utgifterna, beräknas i löpande
priser öka med 75 miljarder kronor mellan 1999
och 2003 eller med i genomsnitt 2,5 procent per

år. Av den totala ökningen av de takbegränsade
utgifterna under perioden 1999-2003 på 75 mil-
jarder kronor förklaras 4 miljarder av utgiftsför-
ändringar som motiverat tekniska korrigeringar
av utgiftstaken.

ITabell 4.12 Utgifter som omfattas av utgiftstaket för staten 1999-2003 1
Miljoner kronor Utgoftsområde		1999	2000 Prognos	2001 Förslag¹	2002 Beräknat¹	2003 Beräknat¹
1	Rikets styrelse	4 541	5 014	5 316	5135	5 021
2	Samhällsekonomi och finansförvaltning	1 515	1709	1308	1372	1339
3	Skatteförvaltning och uppbörd	5 953	6 229	6 207	6 338	6 483
4	Rättsväsendet	22 262	23 508	23 973	25 082	25 726
5	Utrikesförvaltning och internationell samverkan	2 877	3 089	2 908	2 881	2 926
6	Totalförsvar	44 264	45 700	46 530	45 508	44 513
7	Internationellt bistånd	12 418	15110	14 966	15 570	18185
8	Invandrare och flyktingar	4 402	4 542	4 942	4 683	4717
9	Hälsovård, sjukvård och social omsorg	24 519	28 529	29 374	30 309	31896
10	Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp	88 477	98 198	101 950	104 402	107 345
11	Ekonomisk trygghet vid ålderdom	34 450	33 615	33 780	33 150	50 904
12	Ekonomisk trygghet för familj och barn	41 175	44 569	47 747	48 930	50 756
13	Arbetsmarknad²	35 448	33 498	63 031	61429	61467
14	Arbetsliv³	48 795	42 163	8 542	8 466	8 437
15	Studiestöd	19 676	18 898	21622	24 365	24 727
16	Utbildning och universitetsforskning	29 148	31743	34 846	40 751	43 202
17	Kultur, medier, trossamfund och fritid	7 554	7 620	7 807	7 965	8 092
18	Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande	17 172	12 760	11635	11012	10 613
19	Regional utjämning och utveckling	3 720	3 371	4 214	3 352	3 451
20	Allmän miljö- och naturvård	1 632	1783	2 201	2 409	2 593
21	Energi	1 101	1948	2 262	2 085	1304
22	Kommunikationer	25 629	26 380	24 690	24 902	25 894
23	Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar	11 925	10 370	13 677	13 883	13 967
24	Näringsliv	3 256	3 503	3 518	3 283	3 254
25	Allmänna bidrag till kommuner	102 542	98 437	99 363	99 338	92196
26	Statsskuldsräntor m.m.	89 885	87 970	70 925	65 355	58120
27	Avgiften till Europeiska gemenskapen	20 884	22131	23 804	23 633	24 330
	Minskning av anslagsbehållningar			3 000	4 500	4 000
	Summa utgiftsområden	705 222	712 385	714 136	720 087	735 458
	Summa utgiftsområden exkl. statsskuldsräntor	615 337	624 415	643 211	654 732	677 338
	Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten	136 194	139 949	144 579	150 109	149 462
	Takbegränsade utgifter	751 531	764 364	787 790	804 841	826 800
	Budgeteringsmarginal	1 469	636	1210	9159	17 200
	Utgiftstak för staten	753 000	765 000	789 000	814 000	844 000

Anm: Beloppen är avrundade och summerar därför inte alltid.

¹ Enligt regeringens förslag till fördelning på utgiftsområden för 2001 och till preliminära utgiftsområdesramar för åren 2002-2003 (se tabell 7.2). Beräknad förbruk-
ning av anslagsbehållningar och utnyttjande av anslagskredit redovisas sammantaget för samtliga utgiftsområden under posten Minskning av anslagsbehållningar.

² För åren 1997-2000 är benämningen på utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet.

³ För åren 1997-2000 är benämningen på utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv.

100

PROP. 2000/2001:1

I tabell 4.13 redovisas de takbegränsade utgifter-
nas andel av BNP under perioden 1999-2003.
Rensat för de förändringar som föranlett teknis-
ka justeringar av utgiftstaket under perioden
minskar de takbegränsade utgifternas andel av
BNP med 3,3 procentenheter mellan 1999 och
2003.

Utvecklingen i fasta priser 1999-2003

I fasta priser ökar de takbegränsade utgifterna
med sammanlagt drygt 18 miljarder kronor un-
der perioden 1999-2003, vilket motsvarar en år-
lig ökningstakt om 0,6 procent. I tabell 4.14 re-
dovisas de utgiftsområden som realt uppvisar
större ökningar eller minskningar under denna
period.

ITabell 4.13 Takbegränsade utgifter 1999-2003 1
Miljarder kronor	1999	2000	2001	2002	2003
Takbegränsade utgifter	751.5	764,4	787,8	804,8	826,8
Procent av BNP	38,1	37,0	36,1	35,4	35,0
Procent av BNP efter tekniska justeringar¹	38,3	37,0	36,1	35,4	35,0

^I För att möjliggöra en rättvisande jämförelse över tiden bör de takbegränsade
utgifterna justeras åren 1999-2001 för de tekniska justeringar som tidigare har
gjorts av utgiftstaken samt de som föreslås i denna proposition för åren 2001-
2003. De korrigerade takbegränsade utgifterna uppgår till 755,5, 764,4 och
788,8 miljarder kronor för respektive år 1999-2001.

Av den förändring av de takbegränsade utgifter-
na under prognosperioden på 71 miljarder kro-
nor som inte beror på tekniska förändringar för-
klaras ca 11 miljarder kronor av pris- och
löneomräkningen av förvaltningsanslagen och ca

II miljarder kronor av förändringar över tiden av
övriga makroekonomiska förutsättningar. Högre
prisbasbelopp, BNI och timlöner innebär sam-
mantaget att utgifterna blir drygt 25 miljarder
kronor högre 2003 jämfört med 1999, medan
lägre öppen arbetslöshet och färre deltagare i ar-
betsmarknadspolitiska program minskar utgif-
terna med ca 15 miljarder kronor under perio-
den. Kostnaderna inom ålderspensionssystemet
vid sidan av statsbudgeten ökar med ca
15 miljarder kronor under perioden 1999-2003,
utöver vad som kan hänföras till högre priser och
löner och den överföring av utgifter för bosätt-
ningsbaserade folkpensioner från ålderspensions-
systemet till statsbudgeten som sker 2003. Den-
na förändring beror främst på att genomsnittligt
antal ATP-poäng per pensionär ökar. Den reste-
rande förändringen av de takbegränsade utgifter-
na uppgår till sammanlagt drygt 30 miljarder
kronor. Denna förändring beror dels på de ut-
giftsreformer som beräknas genomföras under
perioden, dels på utvecklingen inom utgiftsom-
råde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och
handikapp som ökar med ca 19 miljarder kronor.
Merparten av den senare förändringen beror på
volymutvecklingen inom området.

Tabell 4.14 De takbegränsade utgifternas förändring i fasta 1 priser 1999-2003 _____1
Miljarder kronor, 1999 års prisnivå	1999- 2003	Procent per år
Takbegränsade utgifter^1,2	18,3	0,6
Takbegränsade utgifter exklusive ålders- pensionssystemet vid sidan av statsbudgeten	6,8	0,3
Större ökningar
U0 7 Bistånd	5,2	9,1
U0 9 Hälsovård, sjukvård mm	6,7	6,2
U0 10 Ek. trygghet vid sjukdom mm	11,1	3,0
U0 12 Ek. trygghet för familjer och barn	5,9	3,4
U0 16 Utbildning mm	8,1	6,1
Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten	11,5	2,2
Större minskningar
U0 6 Totalförsvar	-6,5	-3,7
U0 11 Ek. trygghet vid ålderdom	-4,7	-2,3
U0 13 Arbetsmarknad	-19,1	-6,9
U0 18 Samhällsplanering mm	-7,4	-13,1

¹ För att få jämförbarhet över tiden har utgifterna 1999 justerats för tekniska
förändringar och större omflyttningar mellan utgiftsområden.

² Belopp i miljarder kronor är i 1999 års prisnivå. Deflatering av takbegränsade
utgifter har gjorts med BNP-deflatorn. Deflatering av enskilda utgiftsområden
har gjorts med implicitprisindex för statlig konsumtion och statliga investering-
ar, samt med KPI för övriga utgifter.

Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbud-
geten beräknas öka med 11 miljarder kronor i
fasta priser under prognosperioden eller med i
genomsnitt 2,2 procent per år. Övriga takbe-
gränsade utgifter ökar realt med 6,8 miljarder
kronor, vilket motsvarar en ökningstakt om
0,3 procent per år.

Kraftiga utgiftsökningar, i reala termer, väntas
ske inom utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet
vid sjukdom och handikapp, som i fasta priser
beräknas öka med drygt 11 miljarder kronor un-
der perioden.

Den i särklass största minskningen av utgif-
terna väntas ske inom utgiftsområde 13 Arbets-
marknad där utgifterna i fasta priser minskar
med sammanlagt 19 miljarder kronor mellan
1999 och 2003. Sjunkande öppen arbetslöshet
och betydligt färre personer i arbetsmarknads-

101

PROP. 2000/2001:1

politiska program leder till lägre utgifter inom
detta utgiftsområde.

Realekonomi.sk fördelning

I den realekonomiska fördelningen av statsbud-
geten och de takbegränsade utgifterna analyseras
utgifterna efter indelning i transaktionerna
transfereringar, utgifter för konsumtion, investe-
ringar och räntor, i enlighet med nationalräken-
skapernas defintioner.

Diagram 4.2 Realekonomiskt fördelade takbegränsade
utgifter 2001¹__________________________________________

Konsumtion

Transfereringar till
hushåll
51%

ringar för ca 1 procent av de takbegränsade ut-
gifterna. En stor del av ränteutgifterna avser
räntesubventioner för de lån som Centrala studi-
estödsnämnden tar upp i Riksgäldskontoret.
Resterande ränteutgifter samt amorteringar avser
myndigheternas räntor och amorteringar för in-
vesteringslån tagna i Riksgäldskontoret. Räntor
på statsskulden ingår inte i de takbegränsade ut-
gifterna.

Den realekonomiska fördelningen av stats-
budgetens utgifter under perioden 1999-2003
visas i tabell 4.15. Av tabellen framgår att de
största förändringarna under perioden 1999—
2003 utgörs av den kraftiga minskningen av rän-
teutgifterna på drygt 30 miljarder kronor och
ökningen av transfereringarna till hushållen på ca
38 miljarder kronor. Den stora ökningen av
transfereringarna till hushållen mellan 2002 och
2003 på 23 miljarder kronor förklaras främst av
att folkpension och pensionstillskott år 2003 er-
sätts av en beskattad garantipension och av att
den bosättningsbaserade folkpensionen fr.o.m.
2003 finansieras av staten i stället för av ålder-
spensionssystemet.

*1 takbegränsade utgifter ingår inte utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor

Diagram 4.2 visar hur stor del av de takbegränsa-
de utgifterna för 2001 som utgörs av transfere-
ringar, utgifter för statlig konsumtion, investe-
ringar samt räntor och amorteringar. Cirka
80 procent av utgifterna under utgiftstaket ut-
görs av transfereringsutgifter, varav den största
delen (51 procentenheter) är transfereringar till
hushållssektorn. Övriga transfereringar består till
större delen av transfereringar till kommunsek-
torn men också av transfereringar till företag,
internationellt bistånd och avgiften till EU. Stat-
lig konsumtion uppgår till ca 145 miljarder kro-
nor 2001, vilket motsvarar ca 18 procent av de
takbegränsade utgifterna. Konsumtionen avser
till övervägande del de statliga myndigheternas
utgifter för den löpande verksamheten och be-
står till stor del av löner och hyror. Som statlig
konsumtion inräknas också försvarets utgifter
för sådana investeringar som saknar alternativ
civil användning, vilka uppgår till ca 2 procent av
de takbegränsade utgifterna. Investeringarna
uppgår till drygt 1 procent av utgifterna under
utgiftstaket. Investeringar som belastar stats-
budgeten återfinns till största delen inom in-
frastrukturområdet och avser transitvägar och
järnvägar. Slutligen svarar räntor och amorte-

Tabell 4.15 Statsbudgetens utgifter realekonomiskt
fördelade 1999-2003 (summa utgiftsområden)

Miljarder kronor

	1999	2000	2001	2002	2003
Utgifter för konsumtion	134,5	138,0	145,5	146,7	147,8
varav löner inkl. soc. avg.	66,1	70,6	71,5	73,7	74,3
varav lokaler	11,9	11,8	12,3	12,6	12,9
varav utgifter för försvars- ändamål	13,7	13,8	13,0	12,9	11,8
varav övrig förbrukning	42,8	41,8	48,7	47,5	48,8
Investeringar	9,6	9,6	9,1	9,3	9,7
Räntor och amorteringar	99,4	97,7	79,3	74,3	68,2
Transfereringar till hushåll	236,1	242,2	248,6	251,6	274,4
Övriga transfereringar	225,7	224,8	231,6	238,1	235,4
Summa utgifts-	705,3	712,4	714,1	720,1	735,5

områden

102

PROP. 2000/2001:1

Statsskuldsräntor

Räntor på statsskulden redovisas under ett anslag
på utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m. Ut-
gifterna för statsskuldsräntorna påverkas av flera
faktorer. Viktigast är storleken på statsskulden
samt ränte- och valutakursutvecklingen. Stats-
skuldsräntorna påverkas även av tekniska fakto-
rer till följd av Riksgäldskontorets upplånings-
och skuldförvaltningsteknik.

År 1999 uppgick statsskuldsräntorna till
90 miljarder kronor eller 4,5 procent av BNP.
Under perioden 1999-2003 beräknas statsskulds-
räntorna minska med 32 miljarder kronor för att
2003 uppgå till 58 miljarder kronor eller 2,4 pro-
cent av BNP. De kraftigt minskade ränteutgif-
terna förklaras främst av amortering på stats-
skulden till följd av överföringar från AP-fonden
till staten i samband med ålderspensionsrefor-
men samt försäljningar av statligt aktieinnehav.
Ytterligare en förklaring till de kraftigt minskade
ränteutgifterna är att lån med höga kupongräntor
successivt förfaller och refinansieras med lån till
lägre räntesatser. I diagram 4.3 redovisas stats-
skuldsräntorna som andel av BNP för åren 1980—
2003.

Diagram 4.4 Statsskuldsräntor som andel av statens
skatteinkomster ____

Procent av statens skatteinkomster

Diagram 4.3 Statsskuldsräntor som andel av BNP

Procent av BNP

I statsbudgeten redovisas statsskuldsräntor
kassamässigt. De kassamässiga statsskuldsrän-
torna påverkar statsbudgetens saldo och statens
lånebehov.

Kostnadsmässig redovisning innebär att rän-
teutgifterna periodiseras över lånens löptid. De
kostnadsmässiga statsskuldsräntorna är mindre
beroende av upplåningstekniken och kan lättare
förklaras av den underliggande lånebehovs- och
ränteutvecklingen. De kostnadsmässiga stats-
skuldsräntorna påverkar beräkningen av statens
finansiella sparande. Enligt den periodiserade re-
dovisningen kommer räntekostnaderna att
minska från 85 miljarder kronor år 1999 till
57 miljarder kronor år 2003.1 förhållande till be-
dömningen i 2000 års ekonomiska vårproposi-
tion beräknas de kostnadsmässiga statsskulds-
räntorna vara oförändrade för 2000 och 2001
men 2 miljarder kronor lägre för 2002. En mer
detaljerad beskrivning av statsskuldsräntorna
finns under utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor
m.m.

Statsskuldsräntorna som andel av statsbudgetens
totala skatteinkomster uppgick 1999 till

13,4 procent, vilket innebär att mer än var sjunde
statlig skattekrona detta år användes till att betala
räntor på statsskulden. Under perioden 1999-
2003 beräknas statsskuldsräntorna som andel av
statens skatteinkomster minska för att 2003
uppgå till 8,4 procent (diagram 4.4).

Tabell 4.16 Kassa- och kostnadsmässiga statsskuldsräntor

Miljarder kronor

	1999	2000	2001	2002	2003
Kassamässiga statsskuldsräntor	89,8	88	71	65	58
Kostnadsmässiga statsskuldsräntor	84,6	72	63	61	57

Anm: En mer detaljerad redovisning finns under utgiftsområde 26 Statsskulds-
räntor m.m.

103

PROP. 2000/2001:1

4.4.3 Statsbudgetens saldo, statens
finansiella sparande och
statsskulden

Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att
under budgetåret 2001 ta upp lån enligt lagen
(1988:1387) om statens upplåning och skuldför-
valtning.

Beräkningen av myndigheters m.fl. in- och
utlåning i Riksgäldskontoret samt beräkningen
av överföringen av medel från AP-fonden för
budgetåret 2001 godkänns enligt tabell 4.17.

Statsbudgetens saldo

Enligt 16 § lagen (1996:1059) om statsbudgeten
skall statsbudgeten omfatta alla inkomster och
utgifter samt andra betalningar som påverkar
statens lånebehov. Statsbudgetens saldo är där-
med detsamma som statens lånebehov (med
motsatt tecken). På statsbudgetens utgiftssida
ingår, förutom de utgifter som är indelade i 27
utgiftsområden, även Riksgäldskontorets netto-
utlåning och en kassamässig korrigering. Riks-
gäldskontorets nettoutlåning och den kassamäs-
siga korrigeringen redovisas i tabell 4.17. Den fi-
nansiella överföring från AP-fonden till staten
som föranleds av det reformerade pensionssys-
temet särredovisas i tabellen.

Statsbudgetens saldo visade ett överskott på
82 miljarder kronor 1999.1 år beräknas statsbud-
getens saldo uppgå till 76 miljarder kronor och
nästa år till 22 miljarder kronor. Den offentliga
sektorns finansiella sparande beräknas överstiga
den målsatta nivån på 2 procent av BNP åren
2002 och 2003. I beräkningen av statsbudgetens
saldo och statsskulden har det överskjutande
överskottet 2002 och 2003, på 30 respektive 37
miljarder kronor, överförts till hushållssektorn så
att målet för den offentliga sektorns finansiella
sparande uppnås exakt. Efter denna beräknings-
tekniska överföring till hushållen beräknas stats-
budgetens saldo uppgå till 1 respektive -19 mil-
jarder kronor åren 2002 och 2003 (tabell 4.17).

Riksgäldskontorets nettoutlåning
Riksgäldskontorets (RGK) nettoutlåning utgörs
av förändringen av dess utlåning och inlåning till
myndigheter, affärsverk, statliga bolag och vissa
fonder. De största delposterna utgörs av föränd-
ringar av myndigheternas räntekontobehållning-
ar, in- och utbetalningar av premiepensions-
medel, Centrala studiestödsnämndens (CSN)

upplåning för finansiering av studielån samt in-
sättnings garantiavgifter.

Sedan 1995 har medel för premiepensionen
avsatts i RGK. För åren 1999-2003 beräknas de
årliga inbetalningarna till omkring 20 miljarder
kronor. Inbetalningarna inklusive ränta kommer
att överföras till Premiepensionsmyndigheten
(PPM) med två års eftersläpning. Utbetalningen
år 2000 till PPM, som avser premiepensionsme-
del för åren 1995-1998, medför att RGK:s net-
toutlåning ökar med ca 56 miljarder kronor mel-
lan 1999 och 2000.

Riksgäldskontorets utlåning till CSN beräk-
nas uppgå till omkring 11 miljarder kronor per år
under perioden 1999-2003.

Underskottet i det kommunala momssytemet
uppgick vid årsskiftet 1999/2000 till drygt 2 mil-
jarder kronor. För år 2000 beräknas ett ytterliga-
re underskott på ca 2 miljarder kronor. Sam-
mantaget beräknas underskottet uppgå till högst

4,3 miljarder kronor under innevarande år. Rege-
ringen föreslår på tilläggsbudget i denna propo-
sition att staten skriver ned denna fordran som
annars skulle fått återbetalas av kommunsektorn
via en högre momsavgift.

Kassamässig korrigering

Kassamässig korrigering utgörs av skillnaden
mellan å ena sidan saldot av statsbudgetens an-
slag och inkomsttitlar och å andra sidan nettot av
in- och utbetalningar över statsverkets checkräk-
ning i Riksbanken (SCR). Skillnaden uppstår
eftersom redovisningen över SCR är kassamässig
medan statsbudgeten till viss del redovisas ut-
giftsmässigt.

AP-fondsöverföringen 2000 och 2001 särre-
dovisas i tabell 4.17. I statsbudgetens utfall
kommer dessa belopp att redovisas som en
kassamässig korrigering. För 1999 avser den
kassamässiga korrigeringen den överföring på 45
miljarder kronor från AP-fonden som betalades
in på SCR utan redovisning mot inkomsttitel.
För 2000 avser den kassamässiga korrgeringen
nedskrivningen av statens fodran på kommun-
sektorn till följd av underskottet i det kommu-
nala momssystemet.

104

PROP. 2000/2001:1

Tabell 4.17 Statsbudgetens saldo och statsskulden

Miljarder kronor

	1997	1998	1999	2000	2001	2002	2003
Inkomster	648,9	706,3	725,1	781,6	717,1	731,8	756,3
Utgifter exkl. statsskuldsräntor¹	569,2	585,7	615,3	624,4	643,2	654,7	677,3
Statsskuldsräntor m.m.²	98,4	113,4	89,9	88,0	70,9	65,4	58,1
Saldo exkl. Riksgäldskontorets nettoutlåning m.m. och beräkningsteknisk överföring	-18,6	7,2	19,9	69,3	3,0	11,7	20,9
Riksgäldskontorets nettoutlåning	-10,4	-2,8	-17,9	33,8	8.3	7,5	7,8
varav Kommunmomssystemet	-0,4	1,5	1,2	-2,3
ln-/utlåning från myndigheter (räntekonto)³	10,5	2,6	-3,0
Inbetalning av premiepensionsmedel inkl, ränta	-12,1	-13,7	-26,1	-24,4	-19,3	-22,1	-23,0
Utbetalning av premiepensionsmedel	-	-		56,0	17,3	19,5	20,4
Lönegarantifonden, inkl, ränta	-0,7	-0,9	-0,4
CSN, studielån	9,9	10,1	11,0	11,2	11,0	10,6	10,6
Insättningsgaranti	-2,1	-2,1	-2,3	-2,3	-0,7	-0,7	-0,8
Övrigt, netto	-15,6	-0,3	1,6	-4,5’	-0,1	0,2	0.6
Kassamässig korrigering	-2,0	0.4	-44,1⁵	4,3
Överföring från AP-fonden				-45,0	-27,6	-26,7	-5,1
Statsbudgetens saldo före beräkningsteknisk överföring till hushållen	-6,2	9,7	82,0	76,2	22,4	30,9	18,2
Beräkningsteknisk överföring till hushållen						29,5	36,8
Statsbudgetens saldo efter beräkningsteknisk överföring till hushållen	-6,2	9,7	82,0	76,2	22,4	1,4	-18,6
Skulddispositioner m.m.	14,7	26,4	7,3	-22,7	-89,9⁶	-8,5	-6,8
Statsskuldsförändring	20,9	16,8	-74,7	-98,9	-112,3	-9,9	11,8
Statsskuld vid årets slut efter beräkningsteknisk överföring till hushållen	1 432,1	1 448,8	1 374,2	1 275,3	1 163,0	1 153,1	1 164,9
Procent av BNP	79,0	76,7	69,7	61,7	53,3	50,8	49,3

Anm: Beloppen är avrundade och summerar därför inte alltid.

¹ Inklusive minskning av anslagsbehållningar.

² Avser hela utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m.

³ Normalt görs inga prognoser på in/utlåning från myndigheter (räntekonto) utan här redovisas endast utfallet.

⁴ Varav individuellt kompetenssparande -1,35 mdkr.

⁵ Varav -45 mdkr överföring från AP-fonden.

⁶ Varav nedskrivning av statsskulden p.g.a. statsobligationsöverföring från AP-fonden 75 mdkr.

Överföring från AP-fonden till statsbudgeten
Statsbudgetens saldo och statens finansiella spa-
rande varierar kraftigt under perioden 2000-2002
beroende på infasningen av det nya ålderspen-
sionssystemet. Fullt genomförd kommer pen-
sionsystemet att leda till att statsfinanserna för-
svagas med ca 60 miljarder kronor per år. För att
motverka denna försvagning överförs 45 miljar-
der kronor per år från AP-fonden till statsbud-
geten under åren 1999 och 2000. Under 2001
sker ytterligare en överföring uppgående till
155 miljarder kronor. Genomslaget på statsbud-
getens saldo av denna överföring beräknas endast
till 28 miljarder kronor detta år. Förklaringen till
detta är att den del av överföringen som består av

statsobligationer skrivs av direkt mot statsskul-
den med dess nominella värde vilket beräknas
motsvara 75 miljarder kronor. Den del av över-
föringen som påverkar statsbudgetens saldo ut-
görs av bostadsobligationer året då obligationen
förfaller till betalning. Till skillnad från statsbud-
getens saldo påverkas statens finansiella sparande
fullt ut av hela överföringen 2001. Enligt pen-
sionsöverenskommelsen skall det slutliga överfö-
ringsbeloppet fastställas vid en kontrollstation
2004.

I denna proposition antas överföringen 2001
göras enligt det förslag om sammansättning av
överföringen som utredningen om fördelningen
av AP-fondens tillgångar lade fram i ett delbe-

105

PROP. 2000/2001:1

tänkande (SOU 2000:71) i juni 2000. Förslaget
innebär att statsobligationer överförs till ett
marknadsvärde om 85 miljarder kronor (75 mil-
jarder kronor nominellt värde), varav
10 miljarder kronor i realränteobligationer. Res-
terande del, dvs. 70 miljarder kronor, föreslås be-
stå av bostadsobligationer med varierande löptid.
I förhållande till de antaganden om överföring-
ens sammansättning som gjordes i 2000 års eko-
nomiska vårproposition innebär detta att 20
miljarder kronor mer i bostadsobligationer och
motsvarande mindre i statsobligationer förs över
från AP-fonden till statsbudgeten. Av den del
som består av bostadsobligationer antas 28 mil-
jarder kronor förfalla till betalning 2001,
27 miljarder kronor 2002 och 5 miljarder kronor
2003, vilket förbättrar statsbudgetens saldo med
motsvarande belopp dessa år. Efter 2003 beräk-
nas bostadsobligationer till ett värde av ca 14
miljarder kronor återstå vilket kommer att för-
bättra statsbudgetens saldo kommande år.

Statsbudgetens saldo justerat för större
engångseffekter

I tabell 4.18 redovisas statsbudgetens saldo juste-
rat för större engångseffekter. Vid beräkningen
av det justerade budgetsaldot förutsätts det att
den del av överskottet i de offentliga finanserna
som överstiger det målsatta överskottet överförs
till hushållen åren 2002 och 2003.

Av tabellen framgår att det justerade budget-
saldot uppgick till 10 miljarder kronor 1999.
Utan vissa extraordinära tillskott i form av in-
komster från företagsförsäljningar och överför-
ingar från AP-fonden m.m. skulle statsbudgeten
under perioden 2000-2003 uppvisa ett under-
skott på mellan 12 och 40 miljarder kronor per
år.

Tabell 4.18 Statsbudgetens saldo samt justering för större
engångseffekter

Miljarder kronor

	1999	2000	2001	2002	2003
Statsbudgetens saldo före beräkningsteknisk överfö- ring till hushällen	82	76	22	31	18
Statsbudgetens saldo efter beräkningsteknisk överföring till hushållen	82	76	22	1	-19
Större engångseffekter	72	88	51	42	20
varav försäljning av statligt aktieinnehav	1	75'	15	15	15
Överkonsolidering SPP			8
Överföring från AP-fonden²	45	45	28	27	5
Premiepensionsmedel, nettoinbetalningar	26	-32³
Statsbudgetens saldo	10	-12	-28	-40	-39

efter beräkningsteknisk
överföring till hushållen
och justerat för större
engångseffekter
^elöppeHnkluderä^ktieutdehiinTocHnbetäMiTg^^eävkistskätHrå^^^"
Förvaltningsaktiebolaget Stattums försäljning av aktieinnehavet i Pharma-
cia&Upjohn.

² Överföringen år 2001 uppgår till marknadsvärdet 155 mdkr, varav statsobli-
gationer 85 mdkr och bostadsobligationer 70 mdkr. Statsskulden skrivs ner
2001 med statsobligationernas nominella värde 75 mdkr medan statsbudgetens
saldo förbättras med 27,6, 26,7 och 5,1 mdkr åren 2001-2003 till följd av över-
föringen av bostadsobligationer. Efter år 2003 återstår bostadsobligationer till
ett värde av 13,8 mdkr.

³Varav inbetalning 24,4 mdkr och utbetalning 56,0 mdkr. Utbetalningen avser
premiepensionsmedel för åren 1995-1998.

Engångseffekterna under perioden 2000-2003
uppgår sammantaget till drygt 200 miljarder
kronor. År 2001 uppstår dessutom en engångs-
effekt på statsskulden då statsobligationer till ett
nominellt värde av 75 miljarder kronor skrivs av i
samband med den finansiella överföringen från
AP-fonden. Engångseffekter förklarar därmed
hela minskningen av statsskulden på ca
210 miljarder kronor mellan 1999 och 2003.

Med undantag för effekten avseende försäk-
ringsbolaget SPP:s utdelade överskottsmedel på-
verkar inte engångseffekterna överskotten i de
offentliga finanserna och därmed inte heller
möjligheterna att uppnå målsatta överskott. Ut-
giftstaket påverkas inte heller av dessa engångs-
effekter.

106

Statsbudgetens saldo och statens finansiella
sparande

Statsbudgetens saldo omfattar alla transaktioner
som påverkar statens lånebehov, dvs. även Riks-
gäldskontorets nettoutlåning och överföringar
till eller från AP-fonden. Det finansiella sparan-
det definieras till skillnad från statsbudgetens
saldo av ett internationellt regelverk för national-
räkenskaper, och utgör nettot av transaktioner
som påverkar en sektors finansiella förmögenhet.
Den principiella skillnaden för svenska förhål-
landen mellan statsbudgetens saldo och statens
finansiella sparande är att statsbudgetens saldo
endast avspeglar förändringar i statsskulden me-
dan det finansiella sparandet tar hänsyn till för-
ändringar av både finansiella tillgångar och skul-
der. Detta innebär att förändringar av
statsbudgetens saldo inte alltid leder till en mot-
svarande förändring av statens finansiella sparan-
de. Ett exempel på en transaktion som påverkar
statsbudgetens saldo men inte statens finansiella
sparande är försäljning av statligt aktieinnehav.
Försäljning av statligt aktieinnehav förbättrar
statsbudgetens saldo medan statens finansiella
sparande förblir oförändrat eftersom statens
förmögenhet inte förändras genom att en till-
gång (värdepapper) byts mot en annan tillgång
(likvida medel).

I tabell 4.19 redovisas de viktigaste skillnader-
na mellan statsbudgetens saldo och statens finan-
siella sparande. Den stora skillnaden 2001 beror
på att överföringen från AP-fonden ökar statens
finansiella sparande med 155 miljarder kronor
medan statsbudgetens saldo endast förbättras
med 28 miljarder kronor. En mer permanent
skillnad mellan statsbudgetens saldo och statens
finansiella sparande utgörs av den årliga utlåning
som Riksgäldskontoret förmedlar till studerande
via CSN. Denna utlåning belastar statsbudgetens
saldo med 8-9 miljarder kronor varje år medan
statens finansiella sparande inte påverkas. Ytter-
ligare en post som påverkar statsbudgetens saldo,
men inte statens finansiella sparande, är kurs-
och valutaförluster på statsskulden.

PROP. 2000/2001:1

Tabell 4.19 Statsbudgetens saldo och statens finansiella 1 sparande \|
Miljarder kronor	1999	2000	2001	2002	2003
Statsbudgetens saldo före beräk- ningsteknisk överfö- ring	82	76	22	31	18
Effekt av överföring från AP-fonden			127	-27	-5
CSN studielån¹	8	8	9	8	8
Försäljning av aktiebolag m.m.		-75	-15	-15	-15
Kurs-/valuta förluster på statsskulden	4	9	12	9	5
Periodiserings- effekter m.m.	-17	-13	2	4	-2
Finansiellt sparande i staten före beräk- ningsteknisk överfö- ring	77	6	158	10	9
Beräkningsteknisk överföring till hus- hållen				30	37
Finansiellt sparande i staten efter beräk- ningsteknisk överfö- ring	77	6	158	-20	-27
Procent av BNP	5,9	0,3	7,2	-0,9	-1.2
Differens mot VP2000 Finansiellt sparande i staten efter beräkningstek- nisk överföring		1	27	-5	-11

'Nettot inkluderar förutom "CSN studielån" under Riksgäldskontorets nettoutlå-
ning (tabell 4.17) även inbetalningar på inkomsttypen 4000 Återbetalning av
lån.

Av tabell 4.19 framgår att statens finansiella spar-
ande åren 2002 och 2003 uppvisar ett underskott
på 20 respektive 27 miljarder kronor efter beräk-
ningsteknisk överföring till hushållen. Över-
skottet i de offentliga finanserna uppkommer i
stället främst i ålderspensionssystemet vid sidan
av statsbudgeten (se tabell 4.21). Detta är en
konsekvens av att ålderspensionsreformen om-
fördelar det offentliga sparandet från staten till
ålderspensionssystemet. Kommunsektorn

kommer samtidigt att uppvisa ett mindre finan-
siellt överskott.

Nivån på statsbudgetens underliggande saldo
och statens finansiella sparande (efter beräk-
ningsteknisk överföring) visar att det inte finns
anledning till att ge avkall på kravet på en stram
budgetprövning. Det bör dock här framhållas att
nuvarande finansiella mål utgår ifrån den bas som
allmänt används i internationella sammanhang,

107

PROP. 2000/2001:1

den offentliga sektorns finansiella sparande.
Ålderspensionssystemet har visserligen fått en
mer fristående ställning genom pensionsrefor-
men men definitionsmässigt är det fortfarande
en del av den offentliga sektorn och det går inte
att bortse från dess finansiella ställning när fi-
nanspolitiken utformas.

Statsskulden

Statsskulden uppkommer genom statens upplå-
ning för att täcka underskott i den löpande verk-
samheten eller för att finansiera investeringar och
kreditgivning. Statsskuldens utveckling bestäms
framför allt av statsbudgetens saldo. Skulden på-
verkas emellertid också av valutakursförändring-
ar eftersom ca 30 procent av skulden är expone-
rad mot utländsk valuta. Denna del av skulden
värderas till aktuella valutakurser.

Som framgår av diagram 4.5 har statsskulden
framför allt ökat under två olika längre samman-
hängande perioder. Den första perioden varade
från 1977 till 1986 då statsskulden ökade från 98
till 631 miljarder kronor. Den andra perioden av
kraftig statsskuldökning varade mellan 1990 och
1996 då statsskulden steg från 619 till 1 411 mil-
jarder kronor. Statsskulden som andel av BNP
(skuldkvoten) ökade också kraftigt under nämn-
da perioder. Under perioden 1994—1997 stabili-
serades skuldkvoten på en nivå kring 80 procent
av BNP.

od minskar skuldkvoten med 21 procentenheter,
från 70 procent av BNP 1999 till 49 procent av
BNP 2003. Statsskulden minskar framför allt till
följd av de extraordinära tillskott av engångska-
raktär som redovisades i tabell 4.18. Dessutom
minskar statsskulden med 75 miljarder kronor
2001 till följd av de statsobligationer som förs
över från AP-fonden och som skrivs av direkt
mot statsskulden. Ytterligare en orsak till att
statsskulden beräknas minska är att ett antagande
görs om förstärkt kronkurs under perioden, vil-
ket minskar lån upptagna i utländsk valuta
(redovisas under skulddispositioner i tabell 4.17).

Minskningen av skuldkvoten på 21 procen-
tenheter under prognosperioden beror ungefär
till hälften på att statsskulden minskar i kronor
och till hälften på BNP-tillväxten.

Diagram 4.5 Statsskulden som andel av BNP och i
miljarder kronor

Vid utgången av 1999 uppgick statsskulden till
1 374 miljarder kronor, vilket är 75 miljarder
kronor lägre än föregående år. Som framgår av
tabell 4.17 och diagrammet ovan beräknas
statsskulden minska med ca 210 miljarder kronor
under perioden 1999-2003 för att uppgå till
1 165 miljarder kronor 2003. Under samma peri-

4.5 Kommunsektorns finanser

Kommuner och landsting är enligt kommunalla-
gen skyldiga att uppnå ekonomisk balans fr.o.m.
2000. Om kostnaderna överstiger intäkterna
skall underskottet täckas inom två år. Bedöm-
ningen av hur kommunsektorns konsumtionsut-
gifter utvecklas har gjorts med beaktande av ba-
lanskravet. Kalkylerna bygger på oförändrade
skattesatser fr.o.m. 2000.

Skatteinkomsterna ökar kraftigt under pro-
gnosperioden. En del av denna ökning beror
emellertid på tekniska förändringar i inkomstbe-
skattningen, som sammantaget ökar kommun-
sektorns skatteunderlag. Det generella statsbi-
draget har reglerats i motsvarande grad. Minsk-
ningen av statsbidraget 2003 motsvaras av en lika
stor höjning av skatteinkomsterna till följd av att
garantipensionen blir skattepliktig.

Kommuner och landstings konsumtions-
utgifter beräknas sammantaget öka med ca
1 procent per år under prognosperioden .

I år har Svenska kyrkan skilts från staten. I
nationalräkenskaperna har kyrkan tidigare förts
till kommunsektorn. Fortsättningsvis kommer
kyrkan att föras till hushållens ideella organisa-
tioner, vilket minskar kommunsektorns in-
komster och utgifter med ca 13 miljarder kronor
fr.o.m. 2000. Kommunsektorns finansiella spa-
rande 2001-2003 förväntas nu bli högre jämfört
med den prognos som gjordes till 2000 års eko-
nomisk vårproposition. För kommunsektorn
som helhet torde balanskravet vara i huvudsak
uppfyllt fr.o.m. 2000.

108

PROP. 2000/2001:1

ITabell 4.20 Kommunsektorns finanser 1
Miljarder kronor, där ej annat anges		2000	2001	2002	2003
	1999	2000	2001	2002	2003
Inkomster	451	471	492	503	522
Skatter	316	338	355	362	386
Statsbidrag ¹	83	82	84	87	80
Skatter och stats- bidrag, % av BNP	20,2	20,3²	20,1	19,8	19,7
Övrigt	52	51	53	54	56
Utgifter	454	458	474	496	515
Konsumtion	378	382	396	417	434
Volymförändring³	2,0	-1,9*	1,0	1,2	1,1
Övrigt	75	76	78	79	81
Finansiellt sparande	-3	13	18	7	6

Anm: Kommunsektorn redovisas exkl. Svenska kyrkan fr.o.m. år 2000. Redovis-
ningen sker i nationalräkenskapstermer.

¹ Statsbidrag redovisas netto efter avdrag för kommunernas och landstingens
avgifter till det kommunala momssystemet.

² Efter överföringen av kyrkan till hushållssektorn. Inkl, kyrkan uppgår andelen
till 20,8%.

³ Årlig procentuell förändring av konsumtionsutgifter i fasta priser.

⁴ Effekten av överföringen av kyrkan från kommunsektorn till hushållens ideella
organisationer uppgår till 2,7 % av konsumtionsutgifterna. Exkl. överföringen
blir utvecklingstakten 0,7 %.

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån, Finansdepartementet.

4.6 Ålderspensionssystemet

Ålderspensionsreformen innebär att AP-fonden
fr.o.m. 1999 har fått en delvis ny roll. Fonden fi-
nansierar numera inkomstbaserade ålderspensio-
ner inom det reformerade systemets s.k. fördel-
ningsdel. Finansieringen av efterlevande- och
förtidspensioner sker över statsbudgeten. Vidare
medför reformen att fondens avgiftsinkomster
förstärks genom införande av statliga ålderspen-
sionsavgifter på vissa transfereringar m.m., som
betalas över statsbudgeten. Avgiftsuttaget är
fr.o.m. i år 10,21 procent för ålderspensionsav-
giften och 7 procent för den allmänna pen-
sionsavgiften.

Vid sidan av AP-fonden sker en förmögen-
hetsuppbyggnad inom premiepensionssystemet.
De medel som sedan 1995 avsätts motsvarar in-
tjänad premiepensionsrätt och placeras först i
Riksgäldskontoret (RGK) och därefter hos den
fondförvaltare som den enskilde själv väljer. Ge-
nom att den statliga myndigheten Premiepen-
sionsmyndigheten (PPM) formellt är ägare av
fondandelarna inräknas sparandet i premiepen-
sionssystemet i den offentliga sektorn. Under
den tillfälliga förvaltningen i RGK ingår avsätt-
ningarna till premiepensionssystemet i statens
sparande och reducerar därmed statsskulden.

Under år 2000 överförs retroaktiva premiepen-
sionsmedel avseende inkomståren 1995-1998
från RGK till PPM. Därefter överförs medel
motsvarande premiepensionsrätten till PPM and-
ra året efter inkomståret. Det sparande som sker
inom premiepensionssystemet motsvaras således
av ett minskat sparande i staten.

Den finansiella infasningen av det reformerade
ålderspensionssystemet reducerar det finansiella
sparandet under perioden 1999-2001 genom AP-
fondens överföringar till staten (se avsnitt 4.4.3).
När infasningen är över beräknas sparandet i
pensionssystemet, dvs. AP-fonden och premie-
pensionssystemet, uppgå till 2,6 procent av BNP
2002. År 2003 stiger sparandet till 2,9 procent av
BNP till följd av att staten övertar utgifter på
7,5 miljarder kronor för bosättningsbaserad
folkpension. Mer än hela överskottsmålet för de
samlade offentliga finanserna kommer således att
ligga i pensionssystemet och användas för att
bygga upp pensionsfonderna. Överskottet i ål-
derspensionssystemet fördelas på AP-fonden
och PPM.

Jämfört med vad som beräknades i 2000 års
ekonomiska vårproposition har det finansiella
sparandet reviderats upp 2003 till följd av att den
ovan nämnda överföringen av utgifter från pen-
sionssystemet till staten inte var inkluderad i
vårpropositionen.

ITabell 4.21 Ålderspensionssystemet I
Miljarder kronor	1999	2000	2001	2002	2003
Inkomster	148	237	200	209	219
Avgifter	111	149	156	163	169
Premiepensionsmedel		56	17	20	20
Räntor, utdelningar	37	32	26	26	30
m.m.
Utgifter	185	185	300	151	151
Pensioner	135	139	143	149	150
Överföring till staten	45	45	155	0	0
Övriga utgifter	5	1	1	1	1
Finansiellt sparande	-37	52	-100	58	68
Procent av BNP	-1,9	2,5	-4,6	2,6	2,9
Miljarder kronor
AP-fonden	-37	-3	-119	35	43
Premiepensions- myndigheten		56	20	23	25

Anm: Beloppen är avrundade och summerar därför inte alltid.

109

PROP. 2000/2001:1

4.7 Den offentliga sektorns finanser

År 1999 uppgick den offentliga sektorns finansi-
ella sparande till 1,9 procent av BNP. I år väntas
sparandet öka till 3,4 procent av BNP. Såväl in-
komster som utgifter sjunker som andel av BNP.
Från och med 2000 reduceras inkomster och ut-
gifter med ca 0,5 procent av BNP eftersom stats-
kyrkan inte längre räknas in i den offentliga
sektorn. Sammantaget sjunker utgifterna som
andel av BNP med ca 3 procentenheter. Därav
svarar minskade ränteutgifter för 1 procentenhet.

År 2001 beräknas sparandet uppgå till 3,5 pro-
cent av BNP, efter beaktande av de i denna pro-
position föreslagna skatteförändringarna. De nu
föreslagna skatteförändringarna får genom peri-
odiseringseffekter successivt genomslag i de of-
fentliga finanserna. Skatter och utgifter fortsätter
att minska som andel av BNP. Även inkomster-
na av räntor och utdelningar minskar eftersom
de finansiella tillgångarna minskar, främst genom
AP-fondens överföringar till staten (se avsnitt
4.4.3), men även till följd av försäljningar av stat-
liga aktieinnehav. Inkomsterna från dessa för-
säljningar räknas inte in i det finansiella sparan-
det. Däremot reduceras den offentliga skulden
och ränteutgifterna när försäljningsinkomsterna
används till amorteringar av statsskulden.

Vid hittills beslutade och föreslagna regler be-
räknas det finansiella sparandet som andel av
BNP uppgå till 3,3 procent 2002 och till 3,6 pro-
cent 2003. Det innebär att det prognostiserade
finansiella sparandet åren 2002 och 2003 översti-
ger målet om ett överskott på 2 procent av BNP
med 30 miljarder kronor 2002 och med 37 mil-
jarder kronor 2003. I beräkningarna av ränteut-
gifter och statsskuld har detta finansiella över-
skott beräkningstekniskt överförts till
hushållssektorn så att målet för den offentliga
sektorns finansiella sparande uppnås exakt.

Den offentliga sektorns konsoliderade brutto-
skuld definieras enligt de s.k. Maastrichtkriteri-
erna som det nominella värdet av skulder mins-
kat med den offentliga sektorns innehav av egna
skulder. För svenska förhållanden innebär defi-
nitionen att statsskulden och den kommunala
sektorns skulder på kreditmarknaden minskas
med AP-fondens innehav av statliga och kom-
munala skulder. Den konsoliderade bruttoskul-
den är lägre än statsskulden och uppgick vid ut-
gången av 1999 till 65,6 procent av BNP. Som
andel av BNP har den konsoliderade skulden
minskat sedan 1995. Under prognosperioden
minskar den även nominellt och beräknas under-

stiga 60 procent av BNP i år, vilket utgör refe-
rensvärdet inom EU.

Nettoskulden, som är nettot av den offentliga
sektorns samtliga finansiella tillgångar och skul-
der, sjunker i takt med de finansiella överskotten
och de värdeförändringar som sker på tillgångar
och skulder. Nästa år beräknas nettoskulden
vändas till en positiv finansiell nettoställning för
den offentliga sektorn. De finansiella tillgångar-
na, som till största delen finns i pensionssyste-
met, kommer då att vara större än skulderna.

Jämfört med prognosen i 2000 års ekonomis-
ka vårproposition har det finansiella sparandet
reviderats upp med 12 miljarder kronor 2000,
huvudsakligen till följd av högre skatteinkoms-
ter. Skatteinkomsterna har höjts ytterligare 2001
till följd av att BNP och skatteunderlagen revide-
rats upp. Därtill kommer ett tillfälligt tillskott på
8 miljarder kronor genom skatt på utdelade me-
del från försäkringsbolaget SPP. Oaktat de i
denna proposition föreslagna skatteförändring-
arna har det finansiella sparandet reviderats upp
med ca 20 miljarder kronor 2001 och med ett nå-
got lägre belopp 2002 . För 2003 är uppjustering-
en av det finansiella sparandet mindre än
10 miljarder kronor, då de högre skatteinkoms-
terna motverkas av högre utgifter jämfört med
beräkningen i vårpropositionen.

110

PROP. 2000/2001:1

ITabell 4.22 Den offentliga sektorna finanser
Miljarder kronor	1999	2000	2001	2003	2004
Inkomster	1 188	1 219	1 248	1 281	1 335
procent av BNP	60,2	58,9	57,2	56,4	56,5
Skatter och avgifter	1043	1075	1 110	1 142	1 191
procent av BNP	52,9	52,0	50,9	50,3	50,3
Övriga inkomster	145	144	138	139	145
Utgifter	1 151	1 147	1 172	1 206	1 251
procent av BNP	58,4	55,5	53,7	53,1	52,9
Utgifter exkl. räntor	1 045	1061	1 096	1 131	1 181
Ränteutgifter	105	86	77	75	71
Finansiellt sparande före beräkniskteknisk överföring	37	71	76	75	84
procent av BNP	1,9	3.4	3,5	3,3	3,6
Beräkningsteknisk överföring				30	37
Finansiellt sparande efter beräkniskteknisk överföring	37	71	76	45	47
procent av BNP	1,9	3,4	3,5	2,0	2,0
Finansiell ställning
Nettoskuld	224	10	-81	-134	-188
procent av BNP	11,4	0,5	-3,7	-5,9	-8,0
Konsoliderad bruttoskuld	1 294	1218	1 163	1 140	1 141
procent av BNP	65,6	58,9	53,2	50,2	48,2

111

Inkomster

PROP. 2000/2001:1

5 Inkomster

5.1 Inledning

Offentliga sektorns inkomster utgörs av skatter
och övriga inkomster. Skatterna består till ca 66
procent av löneskatter, dvs. inkomstskatt och so-
cialavgifter, 24 procent av skatt på varor och
tjänster och 10 procent av kapitalskatter. Den
stora andelen löneskatter innebär att utveckling-
en av skatterna till stor del beror på hur syssel-
sättning och timlön utvecklas. Utvecklingen av
skatterna och övriga inkomster under prognos-
perioden, 1999-2003, framgår av tabell 5.1.

De periodiserade skatterna, som ligger till
grund för offentliga sektorns finansiella sparande
och statsbudgetens inkomster, ökar under pro-
gnosperioden med 150 miljarder kronor. Den
årliga ökningen varierar mellan 17 och 56 miljar-
der kronor. Den svaga utvecklingen om 17 mil-
jarder kronor 2001 förklaras dels av att andra
steget i den skattereform regeringen aviserade i
budgetpropositionen för 2000 nu föreslås ge-
nomföras, dels av en tillfällig skatteintäkt 2000
om 8 miljarder kronor avseende SPP:s över-
skottsmedel (se vidare avsnitt 5.2.2). Korrigerat
för dessa effekter uppgår förändringen mellan
2000 och 2001 till 50 miljarder kronor. Den stora
ökningen 2003 förklaras av införandet av garan-
tipensioner, vilket ökar skatteintäkterna med
knappt 10 miljarder kronor. Dessa intäkter inne-
bär dock ingen budgetförstärkning eftersom de
motsvaras av ökade pensionsutbetalningar på
budgetens utgiftssida.

Den offentliga sektorns finansiella sparande,
vilket är ett av regeringens budgetpolitiska mål,
baseras på skatter redovisade enligt nationalrä-
kenskaperna (NR). Skatterna enligt NR följer i
stort utvecklingen av de periodiserade skatterna.

Tabell 5.1 Offentliga sektorns periodiserade skatter, of- fentliga sektorns inkomster enligt NR och statsbudgetens inkomster
Miljarder kronor och procent		2000	2001	2002	2003
	1999	2000	2001	2002	2003
Offentlig sektor, periodiserade skatter	1 082	1 117	1 134	1 176	1 232
Årlig förändring		34	17	42	56
Procent		3,2	1,5	3,7	4,8
Offentlig sektor, enligt national- räkenskaperna
Skatter	1 043	1 075	1 110	1 142	1 191
Övr. inkomster	145	144	138	139	145
Totalt	1 188	1 219	1 248	1 281	1 335
Årlig förändring
Skatter		35	35	31	49
Procent		3,4	3,3	2,8	4,3
Statsbudgetens inkomster
Skatter	672	653	651	666	692
övr. inkomster	52	128	66	66	65
Totalt	725	782	717	732	756
Ärlig förändring
Skatter		-19	-2	14	26
Procent		-2,«	-0,3	2,2	3.9

Anm: Beloppen är avrundade och summerar därför inte.

Om effekterna av regeländringar för 2001 exklu-
deras ökar skatterna enligt NR något långsam-
mare än de periodiserade skatterna. Denna skill-
nad förklaras av periodiseringseffekter, vilka även
framgår av tabell 5.2 där de skatteförändringar
som regeringen föreslår i denna proposition re-
dovisas både i periodiserade termer och i NR-
termer. Införandeåret 2001 är belastningen i NR-
termer 17 miljarder kronor medan den periodise-
rade sänkningen uppgår till 24 miljarder kronor.
Denna skillnad beror på att både fastighetsskatt
och förmögenhetsskatt till största delen betalas

115

PROP. 2000/2001:1

som kompletteringsbetalningar och inte som en
del i den preliminära skatten.

Statsbudgetens skatteinkomster ökar under
prognosperioden med 19 miljarder kronor. De
minskade inkomsterna i början av perioden för-
klaras dels av beslutade och föreslagna skatteänd-
ringar för åren 2000 och 2001, dels av stora slut-
regleringar av kommunalskattemedel.

Övriga inkomster på statsbudgeten ökar un-
der prognosperioden med 13 miljarder kronor.
De årliga förändringarna är mycket stora och
förklaras av planerade försäljningar av och utdel-
ningar på statligt aktieinnehav. Inkomsterna
2000 utgörs till största delen av delförsäljningen
av Telia, men även av en stor engångsutdelning
om 11 miljarder kronor från förvaltningsaktie-
bolaget Stattum.

Jämfört med beräkningen till 2000 års eko-
nomiska vårproposition (VP2000) har skattein-
täkterna räknats upp med 17 miljarder kronor
2000 medan de reviderats ned med 14 respektive
13 miljarder kronor 2001 och 2002. Ökningen
2000 förklaras dels av skatten om 8 miljarder
kronor på SPP:s överskottsmedel, dels av uppre-
viderade löneskatter, skatt på realisationsvinster
och förmögenhetsskatt. Nedrevideringen 2001
och 2002 förklaras dels av andra steget i skatte-
reformen, dels av de övriga skattesänkningar som
regeringen aviserar i denna proposition (se vidare
kapitel 9). Den mindre nedrevideringen 2003
förklaras av att skatten på garantipensioner mot-
verkar skattesänkningarna. Den underliggande
förändringen, dvs. när effekterna av de föreslagna
skatteändringarna, garantipensionens införande
2003 samt tillfälliga intäkter exkluderats, uppvi-
sar en betydligt jämnare förändring.

På grund av att periodiseringseffekterna av de
skatteändringar som regeringen aviserar för 2001
varierar mellan de olika redovisningsalternativen
blir differenserna i förhållande till den ekono-
miska vårpropositionen annorlunda för NR-
skatterna och statsbudgetens skatter jämfört med
de periodiserade skatterna. Som framgår av tabell

5.2 är emellertid den underliggande förändringen
i stort sett densamma för NR-skatterna som för
de periodiserade skatterna. Förändringen av
statsbudgetens skatter jämfört med bedömning-
en till den ekonomiska vårpropositionen är
mindre jämfört med de periodiserade skatterna,
vilket till största delen beror på slutreglering av
kommunalskattemedel.

ITabell 5.2 Differenser jämfört med den ekonomiska vårpro- I 1 positionen 1
Miljarder kronor	2000	2001	2002	2003
Periodiserad redovisning
Differens VP2000	17	-14	-13	-1
varav sänkt fastighetsskatt		-9	-9	-9
sänkt förmögenhetsskatt		-3	-3	-3
sänkt inkomstskatt		-16	-16	-17
övriga skatteändringar		3	3	3
SPP	8
garantipension				10
ändrad redovisning	-1	-1	-1	-1
Underliggande differens	ID	11	12	16
Redovisning enligt NR
Differens VP2000	9	4	-12	-9
varav sänkt fastighetsskatt		-3	-9	-13
sänkt förmögenhetsskatt		0	-3	-3
sänkt inkomstskatt		-15	-17	-18
övriga skatteändringar		1	3	3
SPP		8
garantipension				10
Underliggande differens	9	13	13	12
Statsbudgeten
Differens VP2000	7	-2	-21	-26
varav sänkt fastighetsskatt		-3	-8	-12
sänkt förmögenhetsskatt		-1	-3	-3
sänkt inkomstskatt		-17	-19	-21
övriga skatteändringar		2	3	3
SPP		8
garantipension				0
Underliggande differens	7	S	6	7

Anm: Beloppen är avrundade och summerar därför inte.

Jämfört med beräkningen till den ekonomiska
vårpropositionen har prognosen för statsbudge-
tens övriga inkomster reviderats ned med 35
miljarder kronor 2000. Nedrevideringen förkla-
ras av ändrade försäljningsplaner.

5.1.1 Antaganden om den
makroekonomiska utvecklingen
m.m.

Prognosen över skatteintäkterna baseras på de
makroekonomiska förutsättningar som finns re-
dovisade i bilaga 1, Svensk ekonomi. I tabell 5.3
redovisas de antaganden som har störst inverkan
på skatteintäkterna samt förändringar i förhål-
lande till den ekonomiska vårpropositionen.

I jämförelse med den ekonomiska vårproposi-
tionen har antalet arbetade timmar reviderats
upp något. Lönesummans utvecklingstakt för
2000 har räknats upp till 6,0 procent främst be-
roende på höga skatteutfall. Inflationen har juste-
rats ned med knappt en procentenhet 2001, vil-
ket förklaras av att effekten av det återinförda
omräkningsförfarandet för taxeringsvärden på
bostäder inte får genomslag, eftersom denna ef-

116

PROP. 2000/2001:1

fekt neutraliseras genom att regeringen föreslår
sänkta skattesatser för både småhus och hyres-
hus. Den lägre skiktgränsen för statlig inkomst-
skatt har räknats upp med mellan 11 000 och 12
000 kronor för samtliga år. Större delen av denna
justering utgörs av den höjning som regeringen
föreslår i syfte att minska antalet skattskyldiga
med förvärvsinkomster som betalar statlig in-
komstskatt. Tillsammans med den föreslagna
höjningen av grundavdraget från 8 200 till 10 000
kronor beräknas dessa ändringar minska andelen
som betalar statlig inkomstskatt 2001 från 19 till
17 procent.

Tabell 5.3 Antaganden och förändringar jämfört med den ekonomiska vårpropositionen
Timlön, arbetade timmar, utbetald lönesumma, hushållens konsum-
tionsutgifter och KPI: årlig procentuell förändring. Prisbasbelopp och
skiktgräns: kronor.
	2000	2001	2002	2003
Timlön	3,5	3,5	3,5	3,5
Differens VP2000	0,0	0,0	0,0	0,0
Arbetade timmar	2,0	1,3	0,4	0,4
Differens VP2000	0,2	0,4	0,1	0,1
Utbet. lönesumma	6,0	4,7	3,9	3,9
Differens VP2000	0,8	0,3	0,1	0,1
Hushållens kon-	5,3	4,3	3,5	4,0
sumtionsutgifter i
löpande priser
Differens VP2000	-0,7	0,1	-0,1	0,1
KPI juni-juni	1,0	1,2	1,7	1,9
Differens VP2000	0,2	-0,7	-0,1	0,1
Prisbasbelopp	36 600	36 900	37 400	38 000
Differens VP2000	0	0	-200	-300
Skiktgräns	232 600	252 000	260 200	269 600
Differens VP2000	0	12 900	11800	11 800
Övre skiktgräns	374 000	390 400	403 100	417 800
Differens VP2000	0	6 000	3 800	3 400

Anm: Konsumtionsutgifterna 2000 inkluderar även kyrkans skiljande från sta-
ten.

5.1.2 Regeländringar

Utvecklingen mellan åren för de olika skattesla-
gen beror dels på de underliggande skattebaser-
nas förändring, dels på beslutade eller föreslagna
regeländringar. Som exempel kan nämnas att den
kommunala inkomstskatten beräknas öka med

8.8 miljarder kronor mellan 1999 och 2000 (se
avsnitt 5.2.1). Om man även beaktar kyrkans
skiljande från staten samt effekterna av de rege-
ländringar som trädde ikraft 2000, vilka tillsam-
mans minskar den kommunala inkomstskatten
med 6 miljarder kronor, uppgår förändringen till

14.8 (8,8+ 6,0) miljarder kronor.

Tabell 5.4 Bruttoeffekter av regeländringar, periodiserad redovisning ____
Miljarder kronor	1999	2000	2001
Statlig inkomstskatt	-5,7	-0,8	-2,3
Höjd skiktgräns 25 % statlig skatt	-4,2
Allm. pensionsavgift tak 7,5 till 8,06 BB	-0,2
200-kronan	-1,3
Begränsat avdrag allm. pensionsavgift		1,4	1,7
Höjd skiktgräns		-2,2	-3,5
Höjt grundavdrag			-0,4
Höjt reseavdrag 15 till 16 kr/mil			-0,1
Kommunal inkomstskatt	-0,7	-6,0	2,8
Allm. pensionsavgift tak 7,5 till 8,06 BB	-0,3
Allm. pensionsavgift 6,95 % till 7,0 %		-0,1
Medelutdebitering	-1,7	1,0
200-kronan	1,3
Begränsat avdrag allm. pensionsavgift		5,0	5,0
Kyrkans skiljande från staten		■11,9
Höjt grundavdrag			-2,0
Höjt reseavdrag 15 till 16 kr/mil			-0,2
Kapitalskatter och skattereduktioner	-3,2	-15,8	-15,1
Läg och medelinkomsttagare	-3,2
Skattereduktion allm. pensionsavgift		-15,8	-16,6
Höjd reavinstskatt privatbostäder			1,5
Inkomstskatt företag	-2,5	2,5	-3,1
Återföring periodiseringsfond		2,5	1,5
Äterföring skatteutjämn.reserv upphör			-2,1
Förlängd periodiseringsfond	-2,5
Höjd periodiseringsfond 20 % till 25 %			-2,5
Socialavgifter o allm. pensionsavgift	0,9	-2,1	-1,8
Allm. pensionsavgift tak 7,5 till 8,06 BB	0,9
Allm. pensionsavgift 6,95 % till 7,0 %		0,5
Sänkt avgiftsuttag 33,06 % till 32,92 %		-1,2
Sänkt avgiftsuttag 32,92 % till 32,82 %			-0,9
Anställningsstöd		-1,4	-0,9
Egendomsskatter	-2,0	-0,6	-3,0
Markvärde vattenkraft 2,21 % till 0,5 %	-1,2
Hyreshus 1,5% till 1,3%	-0,8		1.1
Hyreshus 1,3 % till 1,2 %		-0,4	0,6
Återinfört omräkningsförfarande m.m.			6,5
Hyreshus 1,5 % till 0,7 %			-4,6
Hyreshus värdeår 89/90 1,2 % till 0,6 %		-0,2	0,2
Småhus 1,5% till 1,2%			-3,6
Begränsningsregel fastighetsskatt			-0,5
Höjt fribelopp förmögenhetsskatt			-2,7
Energiskatter		1,7	3,3
Höjda energiskatter		1,8
Sänkta energiskatter jordbruk		-0,1	-0,3
Höjd C02-skatt 15 %			1,0
Höjd elskatt till 18,1 öre/kWh			2,3
Höjd dieselskatt med 10 öre			0,3
Övrigt		0,8	-3,1
Avfallsskatt		1,3
Återköp av egna aktier		-0,5
Kompetensutveckling			-1,2
Bredbandsanslutning			-0,8
Sänkt moms på personbefordran			-1.0
Ej försäljningsskatt lätta lastbilar m.m.			-0,3
Höjd fordonsskatt äldre dieselpersonbil			0,2

Anm: BB avser prisbasbelopp. Beloppen avseende periodiseringsfond inkluderar
även egenföretagare.

För att enklare kunna följa den underliggande
utvecklingen av de olika skatteslagen redovisas

117

PROP. 2000/2001:1

därför i tabell 5.4 bruttoeffekterna av de vikti-
gaste regeländringarna under prognosperioden.
Beloppen visar den årligt tillkommande in-
täktsförändringen till följd av ändrade skattereg-
ler. Det är viktigt att understryka att redovisade
belopp avser periodiserade bruttoeffekter, dvs.
storleken på den initiala skatteändringen. Netto-
effekter beaktar även indirekta effekter på of-
fentliga utgifter och andra skattebaser via föränd-
ringar i löner, priser och vinster. Effekterna på de
kassamässiga inkomsterna och NR-inkomstema
är i regel mindre införandeåret eftersom bl.a.
uppbördsförskjutningar och jämkningar måste
beaktas.

5.2 Offentliga sektorns skatter -
periodiserad redovisning

Den periodiserade redovisningen visar de skatter
som avser ett visst inkomstår. Dessa skatter har
en direkt koppling till det aktuella årets skatte-
regler och de makroekonomiska förutsättning-
arna i form av timlön, sysselsättning, inflation
m.m. I tabell 5.5 redovisas offentliga sektorns
skatteintäkter 1998-2003.

5.2.1 Inkomstskatt hushåll

Statlig inkomstskatt

des. Samtidigt begränsades avdraget för allmän
pensionsavgift vid beräkningen av kommunal
och statlig inkomstskatt till 75 procent av avgif-
ten. För att inte den begränsade avdragsrätten
skulle öka det statliga skatteuttaget höjdes både
den lägre och den högre skiktgränsen för uttag
av 20 respektive 25 procent statlig inkomstskatt.
I syfte att på sikt minska andelen skattskyldiga
med förvärvsinkomster som betalar statlig in-
komstskatt till 15 procent höjdes den lägre
skiktgränsen ytterligare. Denna höjning beräk-
nades begränsa andelen till 18 procent och för-
klarar den relativt svaga ökningen av intäkterna
mellan 1999 och 2000.

För 2001 föreslår regeringen en skattereduk-
tion motsvarande 50 procent av den allmänna
pensionsavgiften och därmed sammanhängande
justeringar av avdragsrätt och skiktgränser. Där-
utöver föreslås en ytterligare justering av den
nedre skiktgränsen för att minska andelen skatt-
skyldiga med förvärvsinkomster som betalar
statlig inkomstskatt till ca 17 procent, vilket för-
klarar de lägre intäkterna 2001. Ökningen 2002
förklaras av att det fasta beloppet om 200 kronor
åter blir en statlig inkomstskatt.

Jämfört med beräkningen till den ekonomiska
vårpropositionen ökar intäkterna 1999 och 2000
till följd av högre reallöner. Åren därefter mins-
kar intäkterna p.g.a den föreslagna höjningen av
den nedre skiktgränsen.

Skatt på kapitalinkomster

Miljarder kronor	Utfall 1998	Prognos 1999	2000	2001	2002	2003
Aktuell	31,9	28,8	30,0	29,5	32,8	34,9
beräkning
Diff. VP2000		0,2	0,1	-2,1	-2,2	-2,3

Miljarder kronor	Utfall 1998	Prognos 1999	2000	2001	2002	2003
Aktuell	12,7	22,3	22,4	21,4	21,0	21,2
beräkning
Diff. VP2000		1,9	3,9	4,1	4,1	4,4

Mellan 1998 och 1999 beräknas den statliga in-
komstskatten ha minskat med 3,1 miljarder kro-
nor. Förklaringen är dels att skiktgränsen för
uttag av 25 procent statlig inkomstskatt höjts
från 219 300 till 360 000 kronor, dels att det fasta
beloppet om 200 kronor utgjorde en kommunal
inkomstskatt 1999.

År 2000 inleddes en reform som bl.a. innebär
att löntagare och övriga personer med pensions-
grundande inkomst kompenseras för effekterna
av den allmänna pensionsavgiften. Reformen in-
nebär att en skattereduktion motsvarande 25
procent av den allmänna pensionsavgiften inför-

Den statliga skatten på kapitalinkomster utgörs
av nettot av skatt på inkomsträntor, realisations-
vinster och skattereduktion för utgiftsräntor
m.m. Skatteintäkterna 1999 beräknas öka med
9,6 miljarder kronor jämfört med 1998. Ökning-
en förklaras av högre realisationsvinster och lägre
utgiftsräntor. År 2000 beräknas realisationsvins-
terna öka ytterligare, främst till följd av till-
gångsprisernas fortsatt starka utveckling. Emel-
lertid stiger även utgiftsräntorna, varför
skatteintäkterna endast ökar med 0,2 miljarder
kronor mellan 1999 och 2000.

118

PROP. 2000/2001:1

ITabell 5.5 Offentliga sektorns skatteintäkter 1998-2003 \|
Miljarder kronor Inkomstår	1998	1999	2000	2001	2002	2003
Inkomstskatter	411,6	437,2	445,2	435,2	452,4	481,9
Hushåll	350,9	371,9	366,9	365,3	379,5	4175,4
Kommunal skatt	306,4	323,7	332,5	349,4	361,7	386,4
Statlig skatt	31,9	28,8	30,0	29,5	32,8	34,9
Skatt på kapital	12,7	22,3	22,4	21,4	21,0	21,2
Skattereduktioner m.m.	-0,1	-2,8	-18,0	-35,1	-36,0	-37,1
Företag	56,5	61,3	74,3	65,9	68,7	72,2
Inkomstskatt	45,8	50,9	61,3	50,8	52,9	55,7
Avkastningsskatt	11,9	10,6	12,8	15,0	15,7	16,4
Skattereduktioner m.m.	-1,1	-0,1	0,2	0,1	0,1	0,1
Övriga inkomstskatter	4,1	4,0	4,0	4.0	4,7	4,2

Socialavgifter och allmän pensionsavg.	330,4	351,5	368,2	383,7	398,2	413,7
Arbetsgivaravgifter	256,8	271,6	286,4	299,3	311,1	323,2
Egenavgifter	6.8	7,3	7,7	8,0	8,4	8,7
Allmän pensionsavgift	56,7	59,9	63,3	65,6	67,7	70,2
Särskild löneskatt	15,9	18,5	18,0	18,8	19,5	20,2
Nedsättningar	-5,7	-5,9	-7,1	-8,1	-8,4	-8,6

Skatt på egendom	36,8	38,3	38,9	38,0	39,1	40,2
Fastighetsskatt	24,8	23,3	23,1	23,1	23,8	24,6
Förmögenhetsskatt	6,0	8,3	8,7	8,2	8,4	8,7
Arvs- och gåvoskatt	2,0	2,2	2,3	2,3	2,3	2,4
Stämpelskatt	4,0	4,5	4,8	4,5	4,6	4,6

Skatt på varor och tjänster	241,4	255,2	267,2	282,4	291,6	301,8
Mervärdesskatt	160,5	173,3	183,4	192,2	200,0	208,7
Tobaksskatt	7,4	7,4	7,6	7,6	7,6	7,6
Skatt på etylalkohol	4,6	4,7	4,8	4.7	4.6	4,6
Skatt på vin m.m.	3,2	3,5	3,5	3,5	3,7	3,9
Skatt på öl	2,2	2,5	2,3	2,3	2,4	2,5
Skatt på energi	50,3	50,4	50,4	55,6	56,4	57,2
Skatt på vägtrafik	6,1	6,6	6,9	7,8	7,9	8,0
Skatt på import	3,8	3,6	3,7	3,9	4,1	4,3
övrigt	3,3	3,3	4,6	4.9	4,9	5,0

Restförda skatter m.m.	-1,6	0,0	-2,9	-5,3	-5,2	-5,1

Offentliga sektorns skatteintäkter	1 018,5	1 082,2	1 116,7	1 133,9	1 176,1	1 232,5
varav
Kommunalskatt	306,4	323,7	332,5	349,4	361,7	386,4
Avgifter till pensionssystemet m.m.	111,8	110,3	146,6	153,0	158,4	164,5
Statens skatteintäkter	600,3	648,3	637,6	631,5	655,9	681,6

Anm: Beloppen är avrundade och summerar därför inte.

119

PROP. 2000/2001:1

Regeringen föreslår i denna proposition att den
effektiva skatten på realisationsvinster avseende
privatbostäder höjs från 15 till 20 procent 2001.
Förändringen förväntas öka intäkterna med 1,5
miljarder kronor. Högre utgiftsräntor medför
emellertid ökade skattereduktioner och sam-
mantaget beräknas skatteintäkterna minska nå-
got 2001 och framöver, jämfört med 2000.

I förhållande till beräkningen i ekonomiska
vårpropositionen har intäkterna reviderats upp
hela perioden, främst till följd av högre realisa-
tionsvinster. Det preliminära taxeringsutfallet
avseende 1999 indikerar att realisationsvinsterna
uppgick till nästan 90 miljarder kronor förra året.
Det är 6,5 miljarder kronor mer än i beräkningen
till vårpropositionen. Uppjusteringen framöver
beror också på att tillgångspriserna har visat en
fortsatt stark utveckling, samtidigt som omsätt-
ningen på framför allt aktiemarknaden varit
mycket hög.

Diagram 5.1 visar den kraftiga ökningen av re-
alisationsvinsterna under senare år samt beräk-
nad utveckling 1999-2003.

Diagram 5.1 Realisationsvinster 1987-2003

Miljarder kronor

Kommunal inkomstskatt

mellan 1998 och 1999. Av ökningen förklaras 1,3
miljarder kronor av att det fasta beloppet om 200
kronor utgjorde en kommunal inkomstskatt
1999.

Från och med 2000 tillhör Svenska kyrkan or-
ganisatoriskt ej längre den offentliga sektorn.
Trots att kyrkoskatten avskaffas, vilket för 2000
innebär ett bortfall om 11,9 miljarder kronor, be-
räknas intäkterna öka med 8,8 miljarder kronor
mellan 1999 och 2000. Av denna ökning förkla-
ras 5 miljarder kronor av den reducerade av-
dragsrätten för allmän pensionsavgift och 1 mil-
jard kronor av en högre medelutdebitering 2000.

År 2001 ökar den kommunala inkomstskatten
med 17 miljarder kronor. Den föreslagna höj-
ningen av grundavdraget och förslaget att ytterli-
gare reducera avdragsrätten för allmän pen-
sionsavgift förklarar 3 miljarder kronor av denna
ökning.

Ökningstakten sjunker 2002 dels på grund av
att sysselsättningsökningen väntas avta, dels till
följd av att det fasta beloppet om 200 kronor inte
längre skall utgöra en kommunal inkomstskatt.

År 2003 beräknas intäkterna öka med 24,7
miljarder kronor. Införandet av garantipension
beräknas öka den kommunala inkomstskatten
med ca 9,5 miljarder kronor.

Jämfört med beräkningen till den ekonomiska
vårpropositionen ökar intäkterna över hela peri-
oden. Ökningen 1999 förklaras av högre pen-
sionsutbetalningar. Den högre prognosen 2000
beror främst på högre lönesumma, vilket också
ökar intäkterna framöver. Från och med 2001
ökar den kommunala inkomstskatten med 3
miljarder kronor per år till följd av förslaget att
ytterligare reducera avdragsrätten för allmän
pensionsavgift och den föreslagna höjningen av
grundavdraget. År 2003 höjs prognosen med 9,5
miljarder kronor till följd av införandet av garan-
tipension.

Skattereduktioner m.m.

Miljarder kronor

	1998	1999	2000	2001	2002	2003
Aktuell	306,4	323,7	332,5	349,4	361,7	386,4
beräkning
Diff. VP2000		0,8	1,6	5,4	6,0	16,1

Den kommunala inkomstskatten är framför allt
beroende av hur timlön, sysselsättning och be-
skattade transfereringar utvecklas. Inkomstskat-
ten beräknas ha ökat med 17,3 miljarder kronor

	1998	1999	2000	2001	2002	2003
Aktuell	-0,1	-2,8	-18,0	-35,1	-36,0	-37,1
beräkning
Diff. VP2000		-0,4	-0,2	-16,8	-17,3	-18,0

Under skattereduktioner m.m. redovisas nettot
av skattereduktioner och ett antal beloppsmäs-
sigt mindre skatter. På intäktssidan redovisas

120

PROP. 2000/2001:1

skattetillägg, förseningsavgift, expansionsfonds-
skatt och t.o.m. 1998 sjömansskatt. Skattereduk-
tioner utgörs av skattereduktion för reparation,
om- och tillbyggnad (ROT), skattereduktion för
låg- och medelinkomsttagare, reducerad fastig-
hetsskatt samt fr.o.m. 2000 skattereduktion för
allmän pensionsavgift. Möjligheten att erhålla
ROT-avdrag upphörde den 31 mars 1999.

Nettot av skattereduktioner m.m. visar ett
underskott under hela perioden. Underskottet
1999 förklaras av skattereduktionen för låg- och
medelinkomsttagare, vilken beräknas till 3,4
miljarder kronor. År 2000 tillkommer skattere-
duktionen för allmän pensionsavgift, som beräk-
nas uppgå till 16 miljarder kronor. Åren därefter
stiger underskotten till följd av förslaget att höja
reduktionen för allmän pensionsavgift från 25 till
50 procent av den debiterade avgiften.

Jämfört med beräkningen till den ekonomiska
vårpropositionen beräknas underskottet 1999 ha
ökat till följd av att såväl ROT-avdraget som
skattereduktionen för låg- och medelinkomstta-
gare nu beräknas bli högre. Skillnaden år 2000
beror främst på att allmän pensionsavgift ökar till
följd av högre lönesumma, vilket också ökar
skattereduktionen. Förändringarna för åren där-
efter förklaras av förslaget att höja reduktionen
för allmän pensionsavgift.

5.2.2 Inkomstskatt bolag

Inkomstskatt

Miljarder kronor	Utfall 1998	Prognos 1999	2000	2001	2002	2003
Aktuell	45,8	50,9	61,3	50,8	52,9	55,7
beräkning
Diff. VP2000		-0,4	8,0	-1,8	-2,0	-1,5

Inkomstskatten 1999 beräknas bli 5,1 miljarder
kronor högre än 1998. Knappt 3 miljarder kro-
nor av ökningen avser skatt på den realisations-
vinst som uppkom vid det statliga bolaget Stat-
tums försäljning av aktieinnehavet i Pharmacia &
Upjohn. Resterande del av ökningen beror på en
antagen vinstutveckling om ca 4 procent.

Mellan 1999 och 2000 ökar inkomstskatten
med 10,4 miljarder kronor. Av ökningen beror

2,5 miljarder kronor på att tidigare avsättningar
till periodiseringsfonder återförs till beskattning.
Större delen av ökningen beror emellertid på
förbättrade resultat för företagen. År 2000 för-

stärks ett stort antal företags resultat av tillgodo-
havande och återbetalningar av pensionsmedel
från försäkringsgivaren SPP. SPP:s förvaltning av
pensionsmedel har genererat ett överskott mot-
svarande 75 miljarder kronor som avses att för-
delas bland kundföretagen under 2000. Oavsett
om medel återbetalas kontant eller om företaget
får ett tillgodohavande som reducerar framtida
premieinbetalningar, ska resultatförbättringen
enligt gällande redovisningsprinciper redovisas
inkomståret 2000. De högre skatteintäkterna till
följd av SPP:s överskott är således en engångsef-
fekt. Företagens resultat förväntas även förbätt-
ras av konjunkturella skäl. Flera indikatorer, t.ex.
inköpschefsindex, industriproduktionsindex och
Konjunkturinstitutets konfidensindikator, pekar
på en mycket stark konjunktur under första
halvåret. Dessutom har de flesta av de större
börsföretagen presenterat halvårsrapporter med
betydande resultatförbättringar i förhållande till
motsvarande period föregående år. Det skatte-
pliktiga resultatet rensat från effekter av rege-
ländringar och SPP:s överskott beräknas öka
med 7 procent.

År 2001 beräknas intäkterna minska med 10,5
miljarder kronor jämfört med föregående år.
Förutom av SPP:s överskott förklaras minsk-
ningen av att avdragstaket för avsättning till pe-
riodiseringsfond höjs från 20 till 25 procent av
inkomsten och att återföringar från skatteutjäm-
ningsreserver upphör fr.o.m. 2001. Dessa föränd-
ringar i regelverket beräknas minska intäkterna
med 2,5 respektive 2,1 miljarder kronor. De un-
derliggande vinsterna antas vara i stort sett oför-
ändrade. Skatteintäkterna 2002 och 2003 beräk-
nas öka med 2,1 respektive 2,9 miljarder kronor.
Förklaringen till de högre intäkterna är främst att
vinsterna antas öka med ca 5 procent per år.

Jämfört med beräkningen till den ekonomiska
vårpropositionen har inkomstskatten 1999 revi-
derats ned till följd av det preliminära taxerings-
utfallet. Intäkterna 2000 är 8 miljarder kronor
högre, vilket förklaras av företagens resultatför-
bättringar till följd av SPP:s överskott. Inkomst-
skatten 2001-2003 är mellan 1,5 och 2,0 miljar-
der kronor lägre, vilket är en följd av lägre
vinstantaganden.

121

PROP. 2000/2001:1

Avkastningsskatt

Miljarder kronor

	1998	1999	2000	2001	2002	2003
Aktuell beräkning	11,9	10,6	12,8	15,0	15,7	16,4
Diff. VP2000		0,0	0,0	-1,2	-1,2	-0,7

5.2.4 Socialavgifter och allmän
pensionsavgift

Arbetsgivaravgifter, egenavgifter och särskild
löneskatt

Mellan 1998 och 1999 beräknas avkastnings-
skatten ha minskat med 1,3 miljarder kronor.
Nedgången beror på att den genomsnittliga
statslåneräntan sjönk mellan 1997 och 1998.²¹ Är
2000 beräknas skatteintäkterna bli 2,2 miljarder
kronor högre än föregående år. Förklaringen är
att livbolagens tillgångar var betydligt högre vid
ingången av 2000 än vid ingången av 1999. Även
mellan 2000 och 2001 ökar intäkterna med 2,2
miljarder kronor, vilket förklaras dels av en anta-
gen ränteuppgång, dels av en förväntad ökning
av livbolagens tillgångar. Åren 2002 och 2003
ökar intäkterna med 0,7 respektive 0,6 miljarder
kronor beroende på antaganden om en fortsatt
ökning av livbolagens tillgångar.

Nedrevideringen jämfört med den ekonomis-
ka vårpropositionen beror på att den genom-
snittliga statslåneräntan nu är lägre för samtliga
prognosår.

Miljarder kronor

	1998	1999	2000	2001	2002	2003
Aktuell	273,7	291,6	304,9	318,0	330,5	343,5
beräkning
varav
Arb.giv.avg	256,8	271,6	286,4	299,3	311,1	323,2
Egenavg.	6,8	7,3	7,7	8,0	8,4	8,7
Särsk.lönsk.	15,9	18,5	18,0	18,8	19,5	20,2
Nedsättning	-5,7	-5,9	-7,1	-8,1	-8,4	-8,6
Diff. VP2000		0,0	2,5	2,9	3,4	3,9

5.2.3 Övriga inkomstskatter

Miljarder kronor

	1998	1999	2000	2001	2002	2003
Aktuell	3,0	3,9	4,2	4,2	4,3	4,4
beräkning
Diff. VP2000			0,0	0,0	0,0	0,0

Till övriga inkomstskatter hänförs särskild pre-
mieskatt för grupplivförsäkringar, kupong- och
lotteriskatt, artistskatt samt skattereduktioner
för företag.

-¹ Avkastningsskatten baseras på föregående års genomsnittliga statslåne-
ränta.

Socialavgifterna består av arbetsgivaravgifter,
egenavgifter och särskild löneskatt. År 2000 ut-
går arbetsgivaravgifter med 32,92 procent, ege-
navgifter med 31,11 procent och särskild lö-
neskatt med 24,26 procent. Regeringen föreslår i
denna proposition, som en del i skatteväxlingen,
att arbetsgivaravgiften sänks med 0,1 procenten-
heter 2001. Sänkningen beräknas minska intäk-
terna med 0,9 miljarder kronor.

Mellan 1999 och 2000 beräknas intäkterna
från arbetsgivaravgifter öka med 14,8 miljarder
kronor. Motsvarande ökning 2001-2003 är 12,9,

11,8 respektive 12,1 miljarder kronor. De högre
intäkterna återspeglar utvecklingen av lönesum-
man. Egenavgifterna ökar med mellan 0,3 och 0,4
miljarder kronor per år under prognosperioden.

Är 1999 beräknas intäkterna från särskild lö-
neskatt ha ökat med 2,6 miljarder kronor. Av
ökningen beror ca 1,5 miljarder kronor på en en-
gångsinbetalning av Svenska kyrkan. Dessa ex-
traordinära intäkter 1999 medför att särskild lö-
neskatt minskar med 0,5 miljarder kronor 2000.
Åren 2001-2003 beräknas intäkterna öka med
mellan 0,7 och 0,8 miljarder kronor per år.

Under vissa förutsättningar medges nedsätt-
ning av arbetsgivaravgifter och egenavgifter.
Nedsättningarna avser nyanställningar i små och
medelstora företag, anställning av långtidsar-
betslösa och regionalt stöd. Åren 2000 och 2001
beräknas nedsättningarna öka med 1,2 respektive
1,0 miljarder kronor. Ökningen förklaras främst
av anställningsstödet till långtidsarbetslösa som
fr.o.m. 2000 ges som en skattekreditering till fö-
retagen. Åren härefter sker endast en mindre ök-
ning av nedsättningarna.

Intäkterna från socialavgifterna 2000 ökar med

2,5 miljarder kronor jämfört med beräkningen

122

PROP. 2000/2001:1

till den ekonomiska vårpropositionen. Intäkterna
åren därefter har reviderats upp med mellan 2,9
och 3,9 miljarder kronor i förhållande till den
ekonomiska vårpropositionen. De högre intäk-
terna beror på en högre lönesumma.

Allmän pensionsavgift

Miljarder kronor

Förändringen beräknas medföra ett inkomst-
bortfall om 2,7 miljarder kronor.

Diagram 5.2 visar utvecklingen av hushållens
förmögenhetsskatt och antalet hushåll som be-
talar förmögenhetsskatt under perioden 1991-
2003. Diagrammet visar också beräknad utveck-
ling 2001-2003 med gällande regler (fribelopp
900 000 kronor).

	1998	1999	2000	2001	2002	2003
Aktuell	56,7	59,9	63,3	65,6	67,7	70,2
beräkning
Diff. VP2000		-0,4	0,0	0,3	0,3	0,5

År 2000 utgår allmän pensionsavgift med 7,0
procent. Avgiftsunderlaget utgörs av lön och
skattepliktiga transfereringar upp t.o.m. 8,07
förhöjda prisbasbelopp. Den årliga förändringen
av intäkterna följer utvecklingen av lönesumman.

Jämfört med beräkningen till den ekonomiska
vårpropositionen har intäkterna 1999 reviderats
ned med 0,4 miljarder kronor, vilket är en an-
passning till det preliminära taxeringsutfallet.
Intäkterna 2001-2003 har reviderats upp bero-
ende på den högre lönesumman.

Diagram 5.2 Förmögenhetsskatt 1991-2003, hushåll

Jämfört med beräkningen till den ekonomiska
vårpropositionen ökar intäkterna över hela peri-
oden till följd av tillgångsprisernas fortsatt starka
utveckling.

5.2.5 Egendomsskatter

Förmögenhetsskatt

Miljarder kronor

Utfall Prognos____________________________________________

	1998	1999	2000	2001	2002	2003
Aktuell	6,0	8,3	8,7	8,2	8,4	8,7
beräkning
Diff. VP2000		1,7	2,0	0,7	0,8	1,0

Fastighetsskatt

Miljarder kronor

	1998	1999	2000	2001	2002	2003
Aktuell	24,8	23,3	23,1	23,1	23,8	24,6
beräkning
Diff. VP2000		0,0	0,0	-7,4	-7,5	-7,7

Förmögenhetsskatten uppgick 1998 till 6 miljar-
der kronor. År 1999 beräknas intäkterna ha ökat
med 2,3 miljarder kronor, främst till följd av ut-
vecklingen på aktiemarknaden.

År 2001 återinförs omräkningsförfarandet av
taxeringsvärden för fastigheter. Detta skulle med
nuvarande regler öka intäkterna av förmögen-
hetsskatten med ca 1,8 miljarder kronor. För att
mildra effekterna av det återinförda omräk-
ningsförfarandet föreslår regeringen att fribelop-
pet för uttag av förmögenhetsskatt höjs från 900
000 kronor till 1 000 000 kronor för ensamståen-
de och till 1 500 000 kronor för sambeskattade.

Fastighetsskatt utgår på småhus, flerfamiljshus,
lokaler och industrier. Totalt beräknas intäkterna
öka med 1,3 miljarder kronor under perioden
1999-2003. Ökningen förklaras främst av högre
skatteintäkter från småhus och lokaler medan
intäkterna från flerfamiljshus förväntas minska.

Prognosen på intäkterna bestäms av antagan-
den om prisutvecklingen för de olika fastig-
hetskategorierna, tillväxten i bestånden och
eventuella förändringar i skattereglerna. I tabell

5.6 visas prisutvecklingen enligt nuvarande be-
räkning jämfört med den utveckling som antagits
i tidigare beräkningar. Prisutvecklingen under
perioden 1996-2000 har successivt justerats upp
vid de olika beräkningstillfällena. I nuvarande be-
räkning förväntas huspriserna öka med i genom-

123

PROP. 2000/2001:1

snitt 35 procent, vilket är en ökning med ca 4
procentenheter jämfört med beräkningen till den
ekonomiska vårpropositionen.

\|Tabell 5.6 Prisutveckling för småhus
Årlig procentuell förändring 1996-		1997- 1998	1998- 1999	1999- i 2000 i	1996- 2000
	1997	1997- 1998	1998- 1999	1999- i 2000 i	1996- 2000
Aktuell beräkning	6,8	6,9	9,2	8,⁴	35,1
VP2000	6,8	6,9	9,2	4,9	30,8
BP2000	6,8	6,9	9,2	1,5 i	26,5

Anm: Prisutvecklingen avser juli-juni.

Stämpelskatt

Miljarder kronor

	1998	1999	2000	2001	2002	2003
Aktuell beräkning	4,0	4,5	4,8	4,5	4,6	4,6
Diff. VP2000			0,5	0,2	0,2	0,2

År 2001 upphör frysningen av taxeringsvärdena
och omräkningsförfarandet återinförs. För att
det totala skatteuttaget inte skall öka föreslår re-
geringen i denna proposition att skattesatsen för
småhus sänks till 1,2 procent och skattesatsen för
flerfamiljshus till 0,7 procent.

Tabell 5.7 redovisar skatteintäkterna för de
olika fastighetskategorierna.

Tabell 5.7 Fastighetsskatt fördelad på fastighetstyp

Miljarder kronor

	1998	1999	2000	2001	2002	2003
Småhus	13,1	13,1	13,1	13,7	14,2	14,5
Flerfamiljshus	5,7	5,2	4,9	4,0	4,2	4,4
Lokaler	3,0	3,2	3,4	3,6	3,8	4,0
Industrier	1,4	1,4	1,4	1,4	1,4	1,4
Vattenkraft	1,5	0,4	0,4	0,4	0,4	0,4

Arvs- och gåvoskatt

Stämpelskatt utgår vid förvärv av fast egendom
(lagfart) och beviljande av inteckningar. Intäk-
terna är främst beroende av omsättningen och
prisutvecklingen på fastighetsmarknaden. År
1999 blev intäkterna 0,5 miljarder kronor högre
än föregående år. Mellan 1999 och 2000 beräknas
intäkterna öka med 0,3 miljarder kronor. De
högre intäkterna beror på att både priserna och
omsättningen på fastighetsmarknaden stigit un-
der 1999 och beräknas fortsätta stiga under 2000.
År 2001 antas en viss nedgång i intäkterna då
omsättningen förväntas minska något. Åren där-
efter beräknas intäkterna öka marginellt.

Jämfört med beräkningen till den ekonomiska
vårpropositionen har intäkterna reviderats upp
samtliga år.

Småhus och bostadsdelen i flerfamiljshus svarar
för ungefär 75 procent av de totala skatteintäk-
terna. Intäkterna från lokaler beräknas öka med 1
miljard kronor mellan 1998 och 2003. Skattereg-
lerna för industrier och vattenkraft förändrades
1999, vilket minskade intäkterna med ungefär 1,1
miljarder kronor.

Jämfört med beräkningen till den ekonomiska
vårpropositionen minskar intäkterna kraftigt
fr.o.m. 2001. Minskningen förklaras av de före-
slagna skattesänkningarna för småhus och fler-
familjshus.

Miljarder kronor

Utfall Prognos

	1998	1999	2000	2001	2002	2003
Aktuell	2,0	2,1	2,3	2,3	2,3	2,4
beräkning
Diff. VP2000			0,2	0,1	0,1	0,1

År 1999 uppgick arvsskatten till 1,9 miljarder
kronor och gåvoskatten till 0,3 miljarder kronor.
Därefter antas både arvsskatten och gåvoskatten
öka något på grund av en fortsatt förmögenhets-
tillväxt.

Skatteintäkterna är marginellt högre samtliga
prognosår jämfört med beräkningen till den
ekonomiska vårpropositionen.

124

PROP. 2000/2001:1

5.2.6 Skatt på varor och tjänster

Mervärdesskatt

Miljarder kronor

Utfall Prognos___________________________________________

	1998	1999	2000	2001	2002	2003
Aktuell	160,5	173,3	183,4	192,2	200,0	208,7
beräkning
Diff. VP2000		0,3	-0,1	0,3	0,4	1,1

Den årsvisa förändringen av mervärdesskatten
uppgår till 8-10 miljarder kronor under hela pro-
gnosperioden. Sammanlagt beräknas intäkterna
öka med 48 miljarder kronor under perioden
1998-2003.

I jämförelse med beräkningen till den ekono-
miska vårpropositionen har intäkterna räknats
upp för 2001-2003 på grund av ändrade antagan-
den om hushållens framtida konsumtionsutgif-
ter. Detta trots att hänsyn tagits till sänkningen
av mervärdesskattesatsen på personbefordran
från 12 till 6 procent, vilken minskar de årliga
intäkterna med 1,0 miljarder kronor denna peri-
od.

I diagram 5.3 visas fördelningen av mervärdes-
skatten 1999 uppdelad efter användning. Ut-
vecklingen av mervärdesskatten är till stor del
beroende av hushållens konsumtionsutgifter som
förklarar 64 procent av intäkterna. Till resterande
del härrör intäkterna från investeringar och in-
satsförbrukning i icke mervärdesskattepliktiga
företag samt insatsförbrukning och investeringar
i kommunsektorn. Fördelningen är relativt stabil
över åren.

högbeskattade varor ökar intäkterna från mer-
värdesskatten även om de totala konsumtionsut-
gifterna är konstanta. År 1999 var skillnaden i
utvecklingstakt mellan hushållens konsumtions-
utgifter och intäkter från mervärdesskatten sär-
skilt stor. Hushållens konsumtionsutgifter ökade
med 4,9 procent medan intäkterna ökade med
hela 6,8 procent.

I diagram 5.4 visas hushållens konsumtionsut-
gifter 1980-1999 i fasta priser. Konsumtionsut-
gifterna är uppdelade i varugrupperna: a) daglig-
varor, b) bilar och sällanköpsvaror samt, c)
övriga varor, övriga tjänster, bostäder och energi.

Diagram 5.4 Hushållens konsumtionsutgifter uppdelade i
varugrupper

Miljarder kronor

Diagram 5.3 Mervärdesskatt uppdelad efter användning

Kommunal
konsumtion

64%

I diagrammet framgår tydligt att konsumtionen
av dagligvaror ligger på en relativt jämn nivå un-
der hela perioden medan konsumtionen av bilar
och sällanköpsvaror varierar med konjunkturen.
Dagligvaror mervärdesbeskattas med 12 procent
medan bilar och sällanköpsvaror mervärdesbe-
skattas med 25 procent. Intäkterna från mervär-
desskatten har därför en tendens att variera kraf-
tigare med konjunkturella svängningar i
ekonomin än vad de underliggande konsum-
tionsutgifterna gör.

Diagrammet visar också en relativt jämn upp-
åtgående trend av konsumtionsutgifter för grup-
pen övriga varor m.fl. Detta förklaras främst av
en ökad konsumtion av bostäder och övriga
tjänster. Bland övriga tjänster dominerar catering
(restaurangutgifter), men även teletjänster och
samhällsservice bidrar till trenden av ökande
konsumtionsutgifter.

Fördelningen av konsumtionen på olika va-
rugrupper har betydelse för hur intäkterna ut-
vecklas. En större andel konsumtion avseende

125

PROP. 2000/2001:1

Tobaksskatt

Miljarder kronor

	1998	Utfall 1999	Prognos
	1998	Utfall 1999	2000	2001	2002	2003
Aktuell	7,4	7,4	7,6	7,6	7,6	7,6
beräkning
Diff. VP2000			0,1	0,1	0,1	0,1

Intäkterna från tobaksskatten uppgick till 7,4
miljarder kronor 1999. År 2000 antas intäkterna
bli 0,2 miljarder kronor högre för att följande år
ligga kvar på samma nivå. I beräkningen har hän-
syn tagits till de utökade införselreglerna som
började att gälla fr.o.m. den 1 juli 2000. Senast
den 1 januari 2004 måste Sverige införa samma
införselregler som gäller för övriga EU-länder. I
beräkningarna har inte hänsyn tagits till en sådan
kommande ändring i införselregler.

I jämförelse med den ekonomiska vårproposi-
tionen har intäkterna räknats upp för progno-
såren beroende på en högre observerad konsum-
tion av tobak än väntat under första halvåret
2000.

Alkoholskatt

samma införselregler som gäller för övriga EU-
länder. Enligt gällande rådsdirektiv skall inför-
selkvotema trappas upp successivt för att den 1
januari 2004 överensstämma med de som gäller
för övriga EU-länder. Detta innebär att den ak-
tuella beräkningen för intäkterna från alkohol-
skatten, vilken ej tar hänsyn till dessa förändring-
ar, är ytterst osäker. Med stor sannolikhet
kommer intäkterna minska med betydande be-
lopp även om man försöker lindra intäktsförlus-
ten med eventuella skattesatsjusteringar. Den
totala minskningen av intäkterna jämfört med
aktuell beräkning beror naturligtvis på vilket
framtida scenario som antas beträffande införsel-
regelförändringar och skattesatsjusteringar. En
uppskattning är att det utan ytterligare skattesat-
sjusteringar rör sig om i storleksordningen 3
miljarder kronor årligen när införselkvoterna
överensstämmer med de som gäller för övriga
EU-länder.

Miljarder kronor

1998

Utfall

1999

Prognos

2000

2001

2002

2003

Aktuell
beräkning

10,0

10,7

10,6

10,5

10,7

ll,o

Diff. VP2000

0,1

-0,1

0,0

0,1

Skatt på energi

Miljarder kronor	1998	Utfall 1999	Prognos
Miljarder kronor	1998	Utfall 1999	2000	2001	2002	2003
Aktuell	50,3	50,4	50,4	55,6	56,4	57,2
beräkning
Diff. VP2000			-1,7	2,9	3,0	3,0

Under alkoholskatt redovisas skatt på etylalko-
hol, skatt på vin, skatt på andra jästa drycker än
vin och öl, skatt på mellanklassprodukter samt
skatt på öl. I beräkningen har hänsyn tagits till
ändrade införselregler för alkohol fr.o.m. den 1
juli 2000 samt den föreslagna ändringen av inför-
selreglerna fr.o.m. den 1 januari 2001. Enligt för-
slaget utökas den mängd alkohol en resande kan
föra in till Sverige från ett annat EU-land utan att
betala skatt till 1 liter sprit, 6 liter starkvin, 26 li-
ter vin samt 32 liter öl.

Jämfört med beräkningen till den ekonomiska
vårpropositionen har intäkterna justerats främst
beroende på förändrade införselregler. Samtidigt
har denna effekt motverkats av en uppjustering
av intäkterna beroende på höga utfall under
första halvåret 2000.

Senast den 1 januari 2004 gäller för alkohol
liksom för tobak, att Sverige måste tillämpa

För 2000-2003 beräknas intäkterna från skatten
på energi öka med sammanlagt 6,8 miljarder
kronor.

Enligt regeringens förslag förs 1,4 miljarder
kronor av intäkterna år 2000 över till Riksgälds-
kontoret för tillfällig förvaltning. Dessa medel är
avsatta för att stimulera igångsättningen av ett
system för individuellt kompetenssparande.
Detta förklarar till stor del den låga prognosen
för 2000 i förhållande till den ekonomiska vår-
propositionen. Prognosen har vidare justerats
upp med 2,9 till 3,0 miljarder kronor för 2001-

2003.1 huvudsak beror detta på en skatteväxling
innebärande en höjning av koldioxidskatten till
ca 53 öre per kg koldioxid, en höjning av skatten
på elektrisk kraft till 18,0 öre per kWh, samt en
höjning av skatten på diesel med 10 öre. Effekten
av skattehöjningarna motverkas dock något av en
volymminskning i konsumtionen av oljor bero-
ende på det relativt höga oljepriset.

Fördelningen av intäkterna på de olika in-
komstslagen framgår av tabell 5.8.

126

PROP. 2000/2001:1

Tabell 5.8 Skatt på energi

Miljarder kronor

	1999	2000	2001	2002	2003
Energiskatt	37,5	38,9	38,5	39,5	40,2
varav
Elektrisk kraft	10,8	11,4	12,7	13,0	13,3
Bensin	19,5	19,5	18,3	18,7	18,9
Övrigt	7,2	7,9	7,6	7,8	8,0
Koldioxidskatt	12,7	12,7	16,9	16,7	16,9
varav
Bensin	4,6	4,7	6,0	5,8	5,9
Övrigt	8,1	8,1	10,9	10,9	11,0
Svavelskatt	0,1	0,1	0.1	0,1	0,1

Anm: För 2000 förs 1,4 miljarder kronor över till Riksgäldskontoret för förvalt-
ning. Beloppen i tabellen summerar därför inte till de totala intäkterna av skatt
på energi.

personbilar av 1993 års modell och äldre tas bort.
Från och med den 1 januari 2001 gäller samma
skattesats för dieseldrivna personbilar oberoende
av årsmodell. Antagandet om tillväxten i for-
donsparken är däremot oförändrat för 2001-
2003.

Det beskattade energislag som dominerar i grup-
perna övrigt är oljeprodukter. Tabellen illustrerar
effekten av den offentligfinansiellt neutrala om-
läggning regeringen föreslår där koldioxidskatten
ges ökad tyngd i förhållande till energiskatten.
Från och med 2001 ökar koldioxidskattens pro-
centuella andel av de totala intäkterna från 25 till
30 procent. Energiskatten som nästan uteslutan-
de utgör de resterande skatteintäkterna minskar
motsvarande från 75 till 70 procent av de totala
intäkterna. Svavelskatten bidrar endast med 2
promille av de totala intäkterna.

Skatt på import

Miljarder kronor	1998	Utfall 1999	Prognos
Miljarder kronor	1998	Utfall 1999	2000	2001	2002	2003
Aktuell	3,8	3,3	4,6	4,9	4,9	5,0
beräkning
Diff. VP2000			0,0	0,1	0,1	0,0

Skatt på import består av tullmedel, särskilda
jordbrukstullar, sockeravgifter samt övriga skat-
ter på import. Dessa intäkter är till största delen
skatter som tillhör EU. Under prognosperioden
ökar tullmedel med sammanlagt 0,6 miljarder
kronor.

I jämförelse med beräkningen till den ekono-
miska vårpropositionen har intäkterna reviderats
upp med 0,1 miljarder kronor för 2001 och 2002.

Skatt på vägtrafik

Miljarder kronor

Utfall Prognos_________________________________

1998 1999 2000 2001 2002 2003

Aktuell 6,1 6,6 6,9 7,8 7,9 8,0

beräkning

Diff. VP2000 0,3 1,0 1,1 1,1

Övriga skatter

Miljarder kronor

	1998	1999	2000	2001	2002	2003
Aktuell	3,3	3,3	4,6	4,9	4,9	5,0
beräkning
Diff. VP2000			-0,3	0,0	-0,1	0,0

Under skatt på vägtrafik redovisas fordonsskatt.
Fordonsskatt utgår på personbilar, bussar, last-
bilar, motorcyklar, traktorer, tunga terrängvag-
nar, motorredskap och släpvagnar. Skatten be-
räknas efter fordonets skattevikt.

I jämförelse med beräkningen till den ekono-
miska vårpropositionen är prognosen 0,3 miljar-
der kronor högre 2000 och 1,0-1,1 miljarder
kronor högre 2001-2003. Den höga avvikelsen
de senare åren beror på att fr.o.m. 2001 redovisas
här även vägavgifter, vilka ökar intäkterna med
0,6-0,7 miljarder kronor.

Den resterande avvikelsen från den ekono-
miska vårpropositionen beror i huvudsak på att
den lägre skattesats som gällt för dieseldrivna

Under övriga skatter redovisas försäljningsskatt
på motorfordon, skatt på elektrisk kraft från
kärnkraftverk, särskild skatt mot försurning, av-
fallsskatt, Systembolaget AB:s inlevererade över-
skott, skatt på annonser och reklam, skatt på spel
samt övriga skatter på varor och tjänster.

I jämförelse med beräkningen till den ekono-
miska vårpropositionen har avfallsskatten juste-
rats ned med 0,2 miljarder kronor för vart och
ett av prognosåren. Från och med 2001 redovisas
skatt på bekämpnings- och gödselmedel under
inkomsttypen 1000 Skatter m.m. Detta ökar in-
täkterna med 0,5 miljarder kronor 2001-2003.
En motverkande effekt om 0,3 miljarder kronor
uppstår genom det förslag om slopad försälj-
ningsskatt som regeringen föreslår i denna pro-

127

PROP. 2000/2001:1

position. Sammanlagt är prognosen för dessa år i
stort sett oförändrad jämfört med den ekono-
miska vårpropositionen.

5.2.7 Restförda skatter m.m.

Miljarder kronor

	1998	Utfall 1999	Prognos
	1998	Utfall 1999	2000	2001	2002	2003
Aktuell	-1,6	0,0	-2,9	-5,3	-5,2	-5,1
beräkning
Diff VP2000			-0,5	-3,4	-2,5	-2,1

Under restförda skatter m.m. redovisas ändring-
ar av skatter som gjorts efter taxeringen, restför-
da skatter samt vissa nedsättningar av skatter.
Skatterna kan ändras efter inkomståret genom
exempelvis revisioner, omräkningar och överkla-
ganden. Om ändringen är till den skattskyldiges
nackdel redovisas detta som en tillkommande
skatt medan en ändring till den skattskyldiges
fördel redovisas som en restitution. I redovis-
ningen hänförs dessa skatter inte till ett specifikt
inkomstår.

De debiterade skatterna kommer aldrig i sin
helhet in till staten utan en viss del restförs hos
kronofogdemyndigheten. En del av detta belopp
kan kronofogdemyndigheten driva in medan
resterande belopp så småningom skrivs av. En
redovisning av de periodiserade skatterna utan
hänsyn tagen till restitutioner, tillkommande el-
ler restförda skatter innebär i regel en överskatt-
ning av de totala skatterna.

Den relativt stora avvikelsen 2001-2003 jäm-
fört med den ekonomiska vårpropositionen för-
klaras i huvudsak av nedsättningar. Bland dessa
kan nämnas skattesubventioner för kompe-
tensutveckling samt installation av bredband.

EU-budgeten som avser tullar samt den moms-
baserade delen av avgiften ingår inte i inkoms-
terna, eftersom dessa definitionsmässigt inte är
nationella skatter utan skatter som tillhör Euro-
peiska unionen. Ytterligare en skillnad är att även
en del andra avgifter enligt NR redovisas som
skatter. Bland dessa kan nämnas insättningsga-
rantin, avgifter till kärnbränslefonden och inleve-
rerat överskott från AB Svenska Spel. Resterande
skillnad utgörs av periodiseringseffekter, som
uppkommer när debiteringen av skatten sker ef-
ter det inkomstår som skatten avser.

Mellan 1999 och 2003 ökar skatterna med ca
150 miljarder kronor både enligt NR och enligt
den periodiserade redovisningen.

ITabell 5.9 Periodiserade skatter och skatter enligt NR 1
Miljarder kronor och procent	Utfall 1999	Prognos
Miljarder kronor och procent	Utfall 1999	2000	2001	2002	2003
Periodiserade skatter	1082	1117	1134	1176	1232
- Kommunmoms	27	27	28	29	30
- EU-skatter	12	13	13	9	10
+ Övriga NR-skatter	8	8	6	6	6
+ Periodiseringseffekter	-8	-10	12	-1	-7
= Summa NR-skatter	1043	1075	1110	1142	1191
Skattekvot	53,3	52,6	51,5	50,7	50,8
Diff. VP2000
Periodiserade skatter	2	17	-14	-13	-1
NR-skatter	0	9	4	-12	-9

Förändringen jämfört med beräkningen till den
ekonomiska vårproposition är relativt stor, men
som tidigare redovisats i tabell 5.2 är den under-
liggande förändringen ungefär densamma både
för de periodiserade skatterna och NR-skatterna.

I tabell 5.10 redovisas offentliga sektorns
skatteinkomster fördelat på sektorer samt övriga
inkomster.

5.3 Offentliga sektorns inkomster
enligt nationalräkenskaperna

Skatteinkomsterna svarar för nästan 90 procent
av den offentliga sektorns totala inkomster. De
skatter som ingår i den offentliga sektorns in-
komster enligt nationalräkenskaperna (NR)
skiljer sig från de periodiserade skatterna i flera
avseenden, vilket framgår av tabell 5.9.

Mervärdesskatt som betalas av kommuner
samt skatter som tillhör EU ingår inte som en
del av NR-skatterna. De delar av avgiften till

Tabell 5.10 Offentliga sektorns totala inkomster

Miljarder kronor	1999	2000	2001	2002	2003
Staten	632	607	621	640	659
Pensionssystemet	95	130	135	140	145
Kommunerna	316	338	354	362	386
S:a NR-skatter	1043	1075	1110	1142	1191
Övriga inkomster	145	144	138	139	145
S:a NR-inkomster	1188	1219	1248	1281	1335
Diff. VP2000
Skatter	0	9	4	-12	-9
Övriga inkomster	0	0	0	0	0

128

PROP. 2000/2001:1

Pensionsomläggningen och det första steget i in-
komstskattereformen 2000 minskar statens in-
komster, men ökar inkomsterna i pensionssys-
temet och kommunsektorn. I absoluta tal
beräknas kommunsektorns skatter öka med 70
miljarder kronor under prognosperioden. Ök-
ningen för pensionssystemet och staten beräknas
uppgå till 50 miljarder kronor respektive 27 mil-
jarder kronor under motsvarande period. Den
svaga utvecklingen för staten beror till stor del på
de skatteändringar regeringen föreslår i denna
proposition. Den underliggande förändringen
för staten, dvs. exklusive regeländringar m.m.,
uppgår till ca 70 miljarder kronor. Om garanti-
pensionen, som införs 2003, exkluderas ökar
kommunskattema med sammanlagt 60 miljarder
kronor. Både kommunsektorns och pensions-
systemets inkomster följer i stort sett löneut-
vecklingen. Övriga inkomster är relativt stabila
under perioden med en liten ökning 2002 och
2003.

5.4 Statsbudgetens inkomster -
kassamässig redovisning

Regeringens förslag: Beräkningen av statsbud-
getens inkomster för budgetåret 2001 enligt
bilaga 1 godkänns.

I avsnitt 5.4 redovisas statsbudgetens inkomster,
som utgörs av skatter och övriga inkomster. De
senare består främst av inkomster av statlig verk-
samhet, försäljning av statlig egendom samt bi-
drag från EU. Inkomsterna på statsbudgeten är i
huvudsak kassamässiga.

5.4.1 Skatter

Övergången från periodiserad till
kassamässig redovisning

I avsnitt 5.2 redovisas skatterna periodiserat. Det
innebär att de är beräknade utifrån gällande
skatteregler och de inkomster den skattskyldige
har ett visst inkomstår. De periodiserade skatter-
na avser hela den offentliga sektorn. Statsbudge-
ten omfattar enbart statens skatteinkomster.
Statsbudgetens inkomster redovisas huvudsakli-
gen kassamässigt, vilket innebär att det är de

skatter och avgifter som under budgetåret betalas
in till staten som redovisas. Skillnaden mellan
intäkter, dvs. periodiserade skatter, och inkoms-
ter, dvs. kassamässiga skatter, förklaras i huvud-
sak av förskjutningar i den månatliga uppbörden
och att vissa skatter betalas in som preliminära
skatter med slutreglering ett till två år senare.

För enskilda inkomsttitlar finns ytterligare
skillnader genom att de titlar vars skatter redovi-
sas över skattekontot inte redovisar inbetalda
skatter utan deklarerade/debiterade skatter. För
t.ex. juridiska personers inkomstskatt innebär
detta att underuttaget av slutlig skatt avseende
inkomståret 1999 (kvarstående skatt) redovisas
som inkomst budgetåret 2000 trots att betal-
ningen sker 2001. Om betalningen avviker från
de deklarerade beloppen redovisas denna skillnad
mot Betalningsdifferenser, skattekonto. Betal-
ningsdifferensen kan således redovisa antingen
ett positivt eller ett negativt belopp. Juridiska
personers underuttag av slutlig skatt påverkar
betalningsdifferensen negativt 2000. År 2001 när
betalningen sker visar differensen däremot ett
positivt saldo.

För de skatter som ingår i den samordnade
uppbörden, och som omförs från titlarna fysiska
och juridiska personers inkomstskatt, kan skill-
naden bli än större. Den fastighets- och förmö-
genhetsskatt som redovisas i statsbudgeten avser
den periodiserade skatten två år tillbaka i tiden.
Detta innebär att fastighetsskatten som avser
2001 redovisas mot inkomsttiteln fastighetsskatt
i statsbudgeten först 2003.

Redovisningsordningen innebär att vissa titlar
redovisar ett mellanting mellan intäkt och in-
komst medan andra endast redovisar inkomster.
Statsbudgetens totala skatter blir däremot alltid
kassamässigt redovisade eftersom även betal-
ningsdifferenser ingår.

Utöver uppbördsförskjutningar förklaras
skillnaden mellan statens periodiserade skatter
och statsbudgetens skatter av förskjutningar i
utbetalningar till kommunsektorn och pensions-
systemet. Statens utbetalningar av kommunal-
skatt avseende inkomståret 2000 baseras på de
uppräkningsfaktorer som regeringen fastställer i
september året före budgetåret. Om det kom-
munala skatteunderlaget utvecklas snabbare än
prognosen innebär detta att de högre kommu-
nalskatterna tillfaller staten 2000 medan kom-
munerna får del av denna ökning som en slut-
reglering först två år senare. I regel är den
slutregleringen positiv för kommunsektorn.
Även gentemot pensionssystemet förekommer

5 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nrl. Dell

129

PROP. 2000/2001:1

slutregleringar. Redovisningen av enskilda in-
komsttitlar framgår av tabell 5.12.

1000 Skatter m.m.

De skatter som i statsbudgeten redovisas under
inkomsttypen Skatter m.m. skiljer sig från de pe-
riodiserade skatterna för staten. Som framgår av
tabell 5.11 förklaras skillnaden av dels den kom-
munala utjämningsavgiften, dels betalningsför-
skjutningar. Den kommunala utjämningsavgif-
ten, som enbart är en inomkommunal avgift,
bruttoredovisas i statsbudgeten, vilket innebär
att inkomsterna redovisas på statsbudgetens in-
komstsida medan utgifterna redovisas på stats-
budgetens utgiftssida. Under prognosperioden
beräknas statsbudgetens skatteinkomster öka
med 19 miljarder kronor. År 2000 minskar
emellertid inkomsterna med 19 miljarder kronor,
vilket förklaras av pensionsomläggningen och
första steget i den påbörjade skattereformen.
Nedgången beror även på en relativt stor slut-
reglering av kommunalskatter. År 2001 minskar
inkomsterna med endast 2 miljarder kronor trots
andra steget i skattereformen. Den låga minsk-
ningen beror dels på att skatten på SPP:s över-
skottsmedel antas betalas under 2001, dels på att
det ändrade fastighetsskatteuttaget till största
delen påverkar statsbudgeten först 2002.

5.4.2 Övriga inkomster

Mellan 2000 och 2003 uppskattas övriga in-
komster minska med närmare 64 miljarder kro-
nor. Att inkomsterna minskar så kraftigt förkla-
ras i stor utsträckning av såväl extraordinärt höga
försäljningsinkomster som aktieutdelningar
2000. Exklusive dessa extraordinära inkomster
minskar inkomsterna med drygt 5 miljarder kro-
nor, vilket i stor utsträckning förklaras av att in-
levererade överskott från Riksbanken minskar
under perioden.

2000 Inkomster av statens verksamhet

Miljarder kronor	Utfall 1999	Prognos 2000	2001	2002	2003
Aktuell	34,1	45,6	29,0	27,9	27,2
beräkning
Diff. VP2000		-0,2	-1,9	-1,2	-0,7

ITabell 5.11 Statsbudgetens skatter 1
Miljarder kronor	1999	2000	2001	2002	2003
Periodiserade skatter	1082	1117	1134	1176	1232
- Kommunsektorn	324	332	349	362	386
- Pensionssystemet	110	147	153	158	164
= Periodiserade skatter, staten	648	638	632	656	682
+ Utjämningsavgift	21	19	19	19	19
+ Betalningsförskjutn.	4	-3	0	-10	-9
= Statsbudgetens skatter	672	653	651	666	692
Diff. VP2000	0	7	-2	-21	-26

Jämfört med beräkningen till den ekonomiska
vårpropositionen har skatteinkomsterna ökat
2000 men minskat 2001 och framåt. De under-
liggande förändringarna exklusive regeländringar
m.m. uppgår dock till mellan 6 och 9 miljarder
kronor, vilket framgår av tabell 5.2.

De största inkomsterna återfinns under följande
inkomsttitlar: Riksbankens inlevererade överskott,
Inlevererat överskott från AB Svenska Spel, In-
komster från statens aktier samt Finansieringsav-
gift från arbetslöshetskassor.

Mellan 2000 och 2001 beräknas inkomsterna
minska med drygt 18 miljarder kronor. En bety-
dande del av denna minskning förklaras av den
tillfälligt höga aktieutdelningen avseende Stat-
tums försäljning av Pharmacia & Upjohn.

Minskningen under perioden förklaras också
av att inlevererade överskott från Riksbanken be-
räknas minska från 9,8 miljarder kronor 2000 till
5,6 miljarder kronor 2003. Dessutom beräknas
tillfälliga inkomster från ett hundratal myndig-
heter minska med drygt 1,5 miljarder kronor un-
der perioden. Såväl ökade ränteinkomster som
överskott från spelverksamhet motverkar dock
denna minskning under perioden.

I förhållande till bedömningen i den ekono-
miska vårpropositionen förväntas framför allt
inkomster för skattetillägg bli lägre under såväl
innevarande år som den kommande perioden.
De lägre inkomsterna 2000 i relation till den
ekonomiska vårpropositionen förklaras också av
att Inkomster från statens aktier beräknas bli lägre,
vilket bl.a. följer av förväntade försäljningar av
statligt aktieinnehav. De lägre inkomsterna mot-
verkas dock av att ränteinkomster på studielån
revideras upp med i genomsnitt 0,4 miljarder
kronor per år under perioden jämfört med den

130

PROP. 2000/2001:1

ITabell 5.12 Statsbudgetens inkomster 1999-2003 1
Miljarder kronor			Prognos 2000	2001	2002	2003
Budgetår	Utfall 1999		Prognos 2000	2001	2002	2003
1000	Skatter m.m.	672,4	653,3	651,2	665,6	691,6
1100	Skatt på inkomst	136,1	111,7	88,6	85,6	92,4
varav	1111 Fysiska personers inkomstskatt	61,7	38,5	7,6	10,5	17,7
	1121 Juridiska personers inkomstskatt	68,7	68,1	76,4	70,7	70,4
	Övriga inkomstskatter	5,7	5,1	4,6	4,5	4,4
1200	Socialavgifter och allmän pensionsavgift	232,8	223,6	232,6	239,7	249,3
varav	Inkomster	361,2	366,7	383,8	397,5	413,0
	Utgifter	128,5	143,1	151,2	157,8	163,7
1300	Skatt på egendom	39,2	37,9	38,4	38,7	38,2
varav	1310 Skatt på fast egendom	27,1	24,8	23,3	23,1	23,1
	1320 Förmögenhetsskatt	5,5	6,0	8,3	8,7	8,2
	1330 Arvs- och gåvoskatt	2,1	2,3	2,3	2,3	2,4
	1341 Stämpelskatt	4,5	4,8	4,5	4,6	4,6
1400	Skatt på varor och tjänster	252,3	264,7	280,7	290,2	300,3
varav	1411 Mervärdesskatt	170,6	181,8	190,8	198,8	207,3
	1424 Tobaksskatt	7,4	7,6	7,6	7,6	7,6
	1425 Alkoholskatt	10,6	10,6	10,5	10,7	10,9
	1428 Energiskatt	50,5	50,1	55,3	56,3	57,2
	1460 Skatt på vägtrafik	6,4	6,9	7,8	7,9	8,0
	1470 Skatt på import	3,5	3,7	3,9	4,1	4,3
	Övriga skatter på varor och tjänster	3,3	3,9	4,9	4,9	5,0
1500	Utjämningsavgift	20,5	19,2	19,2	19,2	19,2
1000	Betalningsdifferenser	-8,5	-3,8	-4,1	-3.8	-3,8
1700	Nedsättningar			-4,2	-4,1	-4,1
2000	Inkomster av statens verksamhet	34,1	45,6	29,0	27,9	27,2
varav	2411 Inkomster av statens aktier	8,0	16,8	5,4	5,1	5,1
3000	Inkomster av försåld egendom	1,0	61,5	15,0	15,0	15,0
varav	3312 Övriga inkomster av försåld egendom	1,0	61,5	15.0	15,0	15,0
4000	Återbetalning av lån	3,1	2,5	2,5	2,5	2,4
5000	Kalkylmässiga inkomster	5,2	8,4	8,9	8,9	9,0
6000	Bidrag m.m. från EU	9.3	10,2	10,6	11,8	11,1
Statsbudgetens totala inkomster		725,1	781,6	717,1	731,8	756.3

Anm: Beloppen är avrundade och summerar därför inte.

ekonomiska vårpropositionen. Utöver detta har
inkomsttitlarna Vägavgifter och Miljöavgift på be-
kämpningsmedel och handelsgödsel flyttats till in-
komsttypen Skatter m.m. Det innebär att in-
komsterna blir ca en miljard kronor lägre jämfört
med den ekonomiska vårpropositionen. De to-
tala inkomsterna påverkas dock inte av detta.

3000 Inkomster av försåld egendom

Miljarder kronor

	Utfall 1999	Prognos 2000	2001	2002	2003
Aktuell	1,0	61,5	15,0	15,0	15,0
beräkning
Diff. VP2000		-33,5	0,0	0,0	0,0

Under innevarande år förväntas inga ytterligare
försäljningar av statligt aktieinnehav genomföras.

131

PROP. 2000/2001:1

Försäljningarna av statligt aktieinnehav 2001-
2003 beräknas uppgå till 45 miljarder kronor. Att
ange såväl exakta tidpunkter som försäljnings-
belopp är mycket svårt, varför uppskattningen är
behäftad med stor osäkerhet

I förhållande till bedömningen i den ekono-
miska vårpropositionen är försäljningsinkoms-
tema knappt 34 miljarder kronor lägre 2000 me-
dan de är oförändrade de kommande åren.

Att inkomsterna nu förväntas bli lägre beror dels
på en sänkt riskpremie fr.o.m. 2001, dels på att
det i den tidigare beräkningen inte beaktades ra-
batter dvs. återbäring till arbetsgivarna på
sparpremien. Den nya beräkningen har också på-
verkats av att utfallet första halvåret 2000 var nå-
got lägre än vad som förväntades i den ekono-
miska vårpropositionen.

4000 Återbetalning av lån

Miljarder kronor	Utfall 1999	Prognos 2000	2001	2002	2003
Aktuell	3,1	2,5	2,5	2,5	2,4
beräkning
Diff. VP2000		0,0	0,0	0,0	0,0

6000 Bidrag m.m. från EU

Miljarder kronor	Utfall 1999	Prognos 2000	2001	2002	2003
Aktuell	9,3	10,2	10,6	11,8	11,1
beräkning
Diff. VP2000		-0,3	0,7	0,6	0,2

Under denna inkomsttyp redovisas bl.a. återbe-
talningar av studiemedel och återbetalningar av
övriga lån såsom lokaliseringslån och lån avseen-
de såddfinansiering. Under perioden 2000-2003
beräknas inkomster från återbetalning av lån bli i
stort sett oförändrade mellan åren.

Den bedömning av inkomstutvecklingen som
gjordes i den ekonomiska vårpropositionen kvar-
står.

5000 Kalkylmässiga inkomster

Miljarder kronor	Utfall 1999	Prognos 2000	2001	2002	2003
Aktuell	5,2	8,4	8,9	8,9	9,0
beräkning
Diff. VP2000		-0,5	-0,6	-0,8	-0,9

De kalkylmässiga inkomsterna består av avskriv-
ningar, amorteringar och statliga pensionsavgif-
ter. Av de totala inkomsterna under inkomstty-
pen utgör inkomster på inkomsttiteln Statliga
pensionsavgifter en betydande andel. Mellan 2000
och 2003 beräknas dessa inkomster öka med
sammanlagt 0,6 miljarder kronor. Denna ökning
förklaras till viss del av den förväntade löneut-
vecklingen i ekonomin.

I jämförelse med bedömningen i den ekono-
miska vårpropositionen förväntas inkomsterna
bli 0,5 miljarder kronor lägre 2000. Åren därefter
ökar differensen med ca 0,1 miljarder kronor per
år för att 2003 uppgå till 0,9 miljarder kronor.

Mellan 2000 och 2003 beräknas inkomsterna öka
med 0,9 miljarder kronor. Under perioden varie-
rar dock inkomsterna, framför allt Bidrag frän
EG:s jordbruksfonds utvecklingssektion och Bi-
drag från EG:s regionalfond. Det är mycket svårt
att beräkna de kommande årens inkomster. För
regional- och socialfonden ligger osäkerheten
framför allt i att prognostisera kommande års
utbetalningar, vilka i sin tur ligger till grund för
de utbetalande myndigheternas rekvisitioner från
Europeiska kommissionen.

I förhållande till den ekonomiska vårproposi-
tionen förväntas inkomsterna bli ca 1,2 miljarder
kronor högre under perioden 2000-2003. Det är
framför allt Bidrag från EG:s socialfond som för-
väntas bli högre, men även Bidrag från EG:s
jordbruksfond.

5.4.3 Ändrad redovisning av titlar

I statsbudgeten för 2001 föreslås följande änd-
ringar. En ny inkomsthuvudgrupp 1700 Nedsätt-
ningar av skatter inrättas. Under huvudgruppen
föreslås följande inkomsttitlar:

1711 Nedsättning anställningsstöd,

1712 Nedsättning kompetensutveckling

1713 Nedsättning bredbandsinstallation.

Följande inkomsttitlar flyttas från inkomsttypen
2000 Inkomster av statens verksamhet till in-
komsttypen 1000 Skatter m.m.:

2533 Vägavgifter till 1462 Vägavgifter.

132

PROP. 2000/2001:1

2538 Miljöavgift, pä bekämpningsmedel och han-
delsgödsel till 1437 Skatt på bekämpnings- och
gödselmedel.

Följande inkomsttitlar skall tas bort eftersom de
inte längre används:

1211 Folkpensionsavgift,

1252 Delpensionsavgift, netto,

1255 Arbetarskyddsavgift,

1256 Lönegarantiavgift,

2524 Finansieringsbidrag för arbetspraktik,

2555 Kartavgifter för jordbrukets blockdatabas.

Följande inkomsttitlar skall byta nomenklatur:
2215 Överskott av Statens fastighetsverks verksam-
het till 2215 Inlevererat överskott från Statens fas-
tighetsverk,

2343 Ränteinkomster på studielån upptagna efter
1989 till 2343 Ränteinkomster på studielån upp-
tagna efter 1988,

2523 Avgift generationsväxling till 2523 Avgift för
generationsväxling,

5121 Avskrivning på fastigheter till 5121 Amorte-
ring på statskapital,

6112 Kompletterande åtgärder till 6112 Komplet-
terande åtgärder perioden 1995-1999,

6121 EG-finansierade struktur- och regionalstöd
till jorbrukssektom m.m. till 6121 EG-ftnansierade
struktur- och regionalstöd till jordbrukssektorn
m.m. perioden 1995-1999,

6211 Bidrag från EG:s fiskefond till 6211 Bidrag
från EG:s fiskefond perioden 1995-1999,

6311 Bidrag från EG:s regionalfond till 6311 Bi-
dragfrån EG:s regionalfond perioden 1995-1999,

6411 Bidrag från EG:s socialfond till 6411 Bidrag
från EG:s socialfond perioden 1995-1999.

Följande inkomsttitlar föreslås införas:

6117 Miljö-, struktur- och regionala åtgärder peri-
oden 2000-2006,

6122 EG-finansierade struktur- och regionalstöd
till jordbrukssektorn m.m. perioden 2000-2006,

6212 Bidrag från EG:s fiskefond perioden 2000-
2006,

6312 Bidrag från EG:s regionalfond perioden
2000-2006,

6412 Bidrag från EG:s socialfond perioden 2000-
2006.

5.4.4 Uppföljning av statsbudgetens
inkomster budgetåret 2000

Jämfört med den av riksdagen fastställda stats-
budgeten beräknas nu de totala inkomsterna bli
0,7 miljarder kronor lägre. Skatteinkomsterna
har reviderats upp med drygt 36 miljarder kro-
nor, varav 29 miljarder kronor redovisades i den
beräkning som gjordes till den ekonomiska vår-
propositionen. I aktuell beräkning har skattein-
komsterna reviderats upp ytterligare 7 miljarder
kronor, vilket redovisats i tidigare avsnitt. Övri-
ga inkomster har reviderats ned med knappt 37
miljarder kronor, vilket framför allt förklaras av
ändrade försäljningsplaner avseende statligt akti-
einnehav.

5.5 Kommunskatter

Kommunernas skatteinkomster är framför allt
beroende av lönesummans utveckling, dvs. sys-
selsättning och timlön. Även utvecklingen av
skattepliktiga transfereringar är viktig. Av skat-
teunderlaget 2000 utgörs 70 procent av löner, 20
procent av pensioner och 7,5 procent av transfe-
reringar exklusive pensioner medan inkomst av
näringsverksamhet endast utgör 2,5 procent. Ni-
vån på skatterna är även beroende av den kom-
munala utdebiteringen. Medelutdebiteringen
2000 är 20,57 procent för kommunerna och 9,82
procent för landstingen, dvs. totalt 30,38 pro-
cent. Jämfört med 1999 är det en ökning med
0,09 procentenheter.

Kommunalskatterna kan redovisas enligt tre
olika redovisningsprinciper - periodiserat avse-
ende inkomståret, enligt nationalräkenskaperna
(NR) och kassamässigt avseende budgetåret
(utbetalt). Den kassamässiga skatten utgörs dels
av ett förskott avseende inkomståret, dels av en
slutavräkning som avser inkomståret två år tidi-
gare. Slutregleringar påverkar de kassamässiga
skatterna t.o.m. 2002. Även NR-skatterna påver-
kas av slutregleringarna, men endast med ett års
eftersläpning, vilket innebär att NR-skatterna
överensstämmer med den periodiserade skatten

133

PROP. 2000/2001:1

fr.o.m. 2002. I tabell 5.13 redovisas den beräkna-
de utvecklingen av kommunernas och landsting-
ens skatteunderlag 1998-2003.

I jämförelse med beräkningen till budgetpro-
position för 2000 har skatteunderlaget för 2000
reviderats upp med 1,7 procentenheter, varav 0,7
procentenheter avser en basjustering avseende
1999. Större delen av upprevideringen förklaras
av ökad lönesumma. Upprevideringen medför
även att kommunerna får en stor slutreglering
2002. Motsvarande upprevidering för 2001 upp-
går till 3,7 procentenheter. Emellertid förklarar
det höjda grundavdraget och det begränsade av-
draget för allmän pensionsavgift ca en procen-
tenheter av upprevideringen.

sionsavgift 2001 och 2001. Dessa ändringar ökar
kommunskatterna med 5 miljarder kronor 2000
och med 3 miljarder kronor 2001. De ökade in-
täkterna medför dock ingen inkomstförstärk-
ning för kommuner och landsting, eftersom en
motsvarande nivåsänkning görs av de generella
statsbidragen.

Tabell 5.13 Utvecklingen av skatteunderlaget 1998-2003

Procent	1999	2000	2001	2002	2003
Aktuell beräkning	5,78	6,04	5,12	3,89	6,82
VP2000	5,50	5,81	3,99	3,76	4,10
BP2000	5,13	5,10	3,40	3,43
Ackumulerat
Aktuell beräkning	5,78	12,2	17,9	22,5	30,8
VP2000	5,50	11.6	16,1	20,5	25,4
BP2000	5,13	10,5	14,2	18,2

Utvecklingen av skatterna under prognosperio-
den framgår av diagram 5.5. Mellan 1999 och
2003 beräknas de periodiserade skatterna öka
med 73 miljarder kronor, vilket är betydligt
mindre än ökningen av NR-skatterna och de ut-
betalda skatterna, vilka ökar med 81 respektive
88 miljarder kronor.

Diagram 5.5 Förändring av kommun- och landstingsskatter

Miljarder kronor

■ Periodiserat DNR E3 Utbetalt

Att ökningen är betydligt större i de senare fallen
beror på slutregleringar av kommunalskatt avse-
ende tidigare år. Den periodiserade skatten på-
verkas av det högre grundavdraget 2001 och den
den begränsade avdragsrätten för allmän pen-

5.6 Skattekvoten

Skattekvoten visar förhållandet mellan det totala
skatteuttaget och BNP. Det finns flera olika de-
finitioner av skattekvoten och i regel är de inter-
nationellt bestämda. Den vanligaste definitionen
av skattekvoten är den som baseras på skatter re-
dovisade enligt NR. Denna skattekvot är dock
inte strikt periodiserad, eftersom skillnaden
mellan slutlig skatt och preliminär skatt räknas
till påföljande år. Skattekvoten är således bero-
ende av när i tiden den skattskyldige väljer att
betala sin skatt, vilket inte är fallet med den
skattekvot som beräknas utifrån en fullständig
periodisering av skatterna. En skatteändring för
ett visst år påverkar den periodiserade skatte-
kvoten för samma år medan detta inte behöver
vara fallet vid beräkningen av NR:s skattekvot.

Internationella jämförelser av skattekvoter är
svåra att göra, eftersom olika länders skattelag-
stiftningar behandlar inkomster och avdrag på
skilda sätt. Ett land som t.ex. ger sitt stöd till
barnfamiljer via en transferering får en högre
skattekvot, särskilt om transfereringen är skatte-
pliktig, jämfört med det land som i stället ger sitt
stöd som en skattereduktion. Transfereringar till
hushåll behandlas skattemässigt mycket olika
bland OECD-länderna. I vissa länder är huvud-
delen av transfereringarna skattepliktiga medan
det motsatta förhållandet gäller i andra länder.
Ett alternativ vid internationella jämförelser är
därför att exkludera skatter på offentliga transfe-
reringar vid beräkning av skattekvoten. Sverige
tillhör den grupp av länder inom OECD som har
en hög andel skattepliktiga transfereringar, vilket
illustreras i tabell 5.14. Om skatten på offentliga
transfereringar exkluderas kommer den upp-
mätta skattekvoten för Sveriges del att minska
med i storleksordningen 5-6 procentenheter.

134

PROP. 2000/2001:1

Tabell 5.14 Skattepliktiga transfereringars inverkan pä skattekvoten för ett urval av OECD-länder
Procent av BNP 0-0,5	0,5-3,0	5,0-6,0
Australien (31,0)	Belgien (46,4)	Danmark (52,2)
Förenta Staterna (28,8)	Italien (45,0)	Nederländerna (43,6)
Irland (33,4)	Norge (42,8)	Sverige (53,9)
Storbritannien (36,2)	Tyskland (37,7)

Anm: 1997 års skattekvot inom parentes.
Källa: OECD.

I tabell 5.15 redovisas skattekvoten för perioden
1997-2003 dels enligt NR:s definition, dels be-
räknad utifrån de periodiserade skatterna. Skat-
tekvoten faller under prognosperioden med un-
dantag för 2003. Den ökning som då sker
förklaras av införandet av garantipensioner.
Denna omläggning av pensionserna medför en-
dast en marginell ökning av de offentliga utgif-
terna, mindre än 0,05 procentenheter, medan
skattekvoten ökar med 0,5 procentenheter.

Tabell 5.15 Skattekvot enligt nationalräkenskaperna (NR)
och periodiserad skattekvot

Procent

	1998	1999	2000	2001	2002	2003
Skattekvot enl. NR	53,4	53,5	52,6	51,5	50,7	50,8
Periodiserad	52,5	53,4	52,7	50,7	50,5	50,8
skattekvot
Periodiserad	48,4	48,6	47,8	45,8	45,6	45,5

skattekvot exkl.
skatt på trans-
fereringar m.m.

Dessutom redovisas den periodiserade skatte-
kvoten exklusive skatt på offentliga transfere-
ringar och för 1998-1999 den frivilliga delen av
kyrkoskatten. Vid beräkningen av skattekvoten
skall även vissa avgifter, som inte ingår i redovis-
ningen av de periodiserade skatterna, läggas till.
Till dessa hör bland annat bankgarantiavgifter
och avgifter till kärnbränslefonden. I samtliga
redovisade skattekvoter ingår de ovan nämnda
avgifterna.

135

Prognos och tilläggs-
budget 2000

PROP. 2000/2001:1

6 Prognos och tilläggsbudget 2000

6.1 Inledning

Under löpande budgetår skall regeringen enligt
36 § lagen (1996:1059) om statsbudgeten vid
minst två tillfällen redovisa prognoser över ut-
fallet av statens inkomster och utgifter samt sta-
tens lånebehov. Väsentliga skillnader mellan
budgeterade belopp och beräknat utfall skall för-
klaras.

I denna proposition redovisas nu en andra
prognos för 2000. Den första prognosen redo-
visades i 2000 års ekonomiska vårproposition. I
avsnitt 6.2 redovisas prognosen för stats-
budgetens saldo och utgifter för 2000, inklusive
utgifterna för ålderspensionssystemet vid sidan
av statsbudgeten. Inkomstberäkningarna för
2000 redovisas i detalj i kapitel 5.

Uppföljningen av budgetåret 1999 skedde i
regeringens skrivelse Årsredovisning för staten
1999 (skr. 1999/2000:150). I skrivelsen lämnade
regeringen en utförlig redogörelse för det eko-
nomiska utfallet i staten under 1999. Skrivelsen
innehåller resultaträkning, balansräkning och fi-
nansieringsanalys för staten samt det slutliga ut-
fallet på statsbudgetens inkomsttitlar och anslag.

6.2 Prognos för 2000

Budgetsaldo och statsskuld 2000

Budgetsaldot väntas i år uppgå till 76,2 miljarder
kronor, vilket är en försämring med 6,3 miljarder
kronor jämfört med den av riksdagen fastställda
statsbudgeten. Försämringen sammanhänger
med att utgifterna nu bedöms bli 5,6 miljarder
kronor högre medan inkomsterna totalt minskar
med 0,7 miljarder kronor. Den del av inkoms-

terna som består av skatteinkomster beräknas nu
bli 36,2 miljarder kronor högre. Detta motverkas
samtidigt av att övriga inkomster, däribland ex-
traordinära inkomster i form av inkomster från
företagsförsäljningar, nu beräknas bli

36,9 miljarder kronor lägre. Av utgiftsökningar-
na förklaras 6,2 miljarder kronor av högre
statsskuldsräntor, medan de utgifter som omfat-
tas av det statliga utgiftstaket ökar med
0,9 miljarder kronor. Betydande förskjutningar
har emellertid skett inom de takbegränsade ut-
gifterna, vilket framgår av redovisningen i avsnitt
6.2.2.

Prognosen för Riksgäldskontorets nettoutlå-
ning, inklusive den kassamässiga korrigeringen
och överföringen av medel från AP-fonden, är
-7,0 miljarder kronor, vilket innebär att netto-
utlåningen nu beräknas minska med 1,5 miljarder
kronor jämfört med bedömningen i budgetpro-
positionen för 2000.

Statsskulden beräknas vid utgången av 2000
uppgå till 1 275 miljarder kronor, vilket är
12 miljarder kronor lägre än beräkningen i bud-
getpropositionen för 2000.

Jämfört med beräkningen i 2000 års ekono-
miska vårproposition visar den aktuella prog-
nosen att budgetsaldot försämras med

19,3 miljarder kronor. Försämringen förklaras
främst av att inkomsterna i form av företagsför-
säljningar nu beräknas bli 33,5 miljarder kronor
lägre. Samtidigt ökar de beräknade skattein-
komsterna med 6,7 miljarder kronor. Utgifterna
för statsskuldsräntor beräknas bli 5,4 miljarder
kronor lägre medan de utgifter som begränsas av
utgiftstaket i stort sett beräknas bli oförändrade.

139

PROP. 2000/2001:1

Tabell 6.1 Budgetsaldo och statsskuld ar 2000

Miljarder kronor

Differens mot

	Aktuell prognos	Vårpropo -sitionen	Stats- budgeten
Inkomster	781,6	-27,9	-0,7
varav skatteinkomster	653,3	67	36,2
varav övriga inkomster	128,3	-34,6	-36,9
Utgifter	705,4	-8,7	5,6
varav utgifter exkl. statsskuldsräntor ¹	624,4	0,2	0,9
varav statsskulds- räntor	88,0	-5,4	6,2
varav Riksgäldskontorets nettoutlåning m.m²	-7,0	-3,5	-1,5
Budgetsaldo	76,2	-19,3	-6,3
Statsskuld	1275,3	19,0	-11,7
¹ Inklusive posten minskning av anslagsbehållningar.

² Inklusive kassamässig korrigering och den finansiella överföringen från AP-
fonden till statsbudgeten.

arbetslöshet beräknas öka med sammanlagt ca
5 miljarder kronor jämfört med beräkningen i
2000 års ekonomiska vårproposition.

Som andel av BNP beräknas de takbegränsade
utgifterna uppgå till 37,0 procent. År 1999 var
motsvarande andel av BNP 38,1 procent. För att
möjliggöra en rättvisande jämförelse över tiden
bör emellertid utgifterna för 1999 justeras för de
tekniska förändringar som höjde utgiftstaket
2000 med 4 miljarder kronor. Efter en sådan kor-
rigering minskar de takbegränsade utgifternas
andel av BNP med 1,3 procentenheter mellan
åren 1999 och 2000. Jämfört med 1999 ökar nu
de utgifter som omfattas av utgiftstaket för stat-
en med ca 13 miljarder kronor, varav

4,1 miljarder kronor förklaras av tekniska juste-
ringar. Realt ökar de takbegränsade utgifterna
med ca 0,8 procent jämfört med 1999.

Takbegränsade utgifter 2000

Utgiftstaket för staten omfattar utgiftsområdena
1-25 samt 27. Utgiftsområde 26 Statsskuldsrän-
tor m.m. ingår således inte. Till de takbegränsade
utgifterna räknas även utgifterna för ålderspen-
sionssystemet vid sidan av statsbudgeten samt i
budgeteringen även posten Minskning av an-
slagsbehållningar. Skillnaden mellan det fastställ-
da utgiftstaket och de takbegränsade utgifterna
utgörs av budgeteringsmarginalen.

De takbegränsade utgifterna beräknades i
budgetpropositionen för 2000 till 763,5 miljarder
kronor. Budgeteringsmarginalen uppgick där-
med till 1,5 miljarder kronor. I 2000 års ekono-
miska vårproposition reviderades utgifterna un-
der utgiftstaket upp med 0,6 miljarder kronor till

764,1 miljarder kronor och budgeteringsmargi-
nalen minskade därmed till 0,9 miljarder kronor.

I den nu aktuella beräkningen bedöms de tak-
begränsade utgifterna uppgå till 764,4 miljarder
kronor, vilket innebär att budgeterings-
marginalen är 0,6 miljarder kronor. Detta inne-
bär att budgeteringsmarginalen har minskat
jämfört med den beräkning som redovisades i
2000 års ekonomiska vårproposition. För några
enskilda utgiftsområden har de redovisade ut-
giftsprognoserna förändrats väsentligt mellan
2000 års ekonomiska vårproposition och denna
proposition. Utgifterna för Arbetsmarknad och
arbetsliv beräknas till följd av det förbättrade ar-
betsmarknadsläget minska med 2,6 miljarder
kronor medan utgifterna för Hälsovård, sjukvård
och social omsorg, Ekonomisk trygghet vid sjuk-
dom och handikapp och Ekonomisk trygghet vid

Tabell 6.2 Takbegränsade utgifter år 2000

Miljarder kronor

Differens mot

	Aktuell prognos	Vårpro- positionen	Stats- budgeten
Utgifter exkl. statsskuldsräntor	624,4	0,2	0,9‘
Ålderspensionssystemet vid sidan av stats- budgeten	139,9	0,0	-0,1
Takbegränsade utgifter	764,4	0,3	0,9
Budgeteringsmarginal	0,6	-0,3	-0,9
Utgiftstak för staten	765,0	0,0	0,0
¹ Inklusive posten minskning av anslagsbehållningar.

6.2.1 Utgiftsbegränsande åtgärder 2000

Utgiftstaket för staten är ett grundläggande bud-
getpolitiskt åtagande för regeringen. Om det
finns risk för att utgiftstaket för staten kommer
att överskridas skall regeringen, enligt 42 § lagen
(1996:1059) om statsbudgeten, för att undvika
detta, vidta sådana åtgärder som den har befo-
genheter till eller föreslå riksdagen nödvändiga
åtgärder.

Det av riksdagen beslutade utgiftstaket för
staten 2000 på 765 miljarder kronor ligger fast.
Regeringen följer noggrant utgiftsutvecklingen.
Kontinuerlig utgiftsuppföljning och granskning
av prognoser är centralt för att i tid kunna vidta
nödvändiga åtgärder om utgiftstaket bedöms va-
ra hotat.

Regeringskansliets utgiftsprognoser för inne-
varande år har visat att utgiftstaket för staten
2000 riskerar att överskridas. Det har därför varit

140

PROP. 2000/2001:1

nödvändigt för regeringen att begränsa utgifter-
na. I budgetpropositionen för 2000 redovisade
regeringen beslut om att senarelägga utgifter
uppgående till 3,7 miljarder kronor, avseende
arealersättning, från 2000 till 2001. Vidare redo-
visade regeringen i 2000 års ekonomiska vårpro-
positionen s.k. begränsningsbelopp för sex ut-
giftsområden. Begränsningsbeloppens syfte är att
säkerställa att anslagsförbrukningen inte översti-
ger en viss bestämd nivå. Jämfört med de be-
gränsningsbelopp som presenterades i 2000 års
ekonomiska vårproposition avser regeringen nu,
i syfte att undvika ett överskridande av utgift-
staket, att ytterligare sänka begränsningsbelop-
pen för två utgiftsområden. Utgifterna för To-
talförsvar har begränsats till 45,9 miljarder
kronor, vilket motsvarar en sänkning med
0,7 miljarder kronor och utgifterna för Utbild-
ning och universitetsforskning begränsas till
32,0 miljarder kronor, vilket motsvarar en sänk-
ning med 0,3 miljarder kronor. Därutöver har
anslagen Allmänna regionalpolitiska åtgärder och
Bidrag till särskilda insatser i kommuner och
landsting utgiftsbegränsats till 1,1 respektive

1,3 miljarder kronor. I tabell 6.3 redovisas de
fastlagda utgiftsbegränsningarna för 2000. De
nivåer som anges i tabellen utgör således de
maximala utgifterna för berörda utgiftsområden
och anslag.

ITabell 6.3 Begränsningsbelopp 2000 1
Miljoner kronor	Nivåer som ej får överskridas
Utgiftsområde/Anslag
Uo 3 Bl Tullverket	1 160
Uo 6 Totalförsvar	45 900
Uo 7 Vo A Bistånd	14 185
Uo 7 Vo B Central- och Östeuropa	975
Uol6 Utbildning och universitetsforskning	32 000
Uol8 El Stöd till lokala investeringsprogram för ekologisk hållbarhet	1 050
Uol9 Al Allmänna regionalpolitiska åtgärder	1 120
Uo 21 Energi	1 959
Uo 25 Särskilda insatser i kommuner och landsting	1300

Regeringens beslut innebär att indragningar om
totalt cirka 5 miljarder kronor har genomförts i
år med stöd av denna regel, vilket kan jämföras
med motsvarande indragning 1999 om
0,8 miljarder kronor.

Prognososäkerhet

Regeringskansliets utgiftsprognoser utgör det
viktigaste beslutsunderlaget för att avgöra hur
stort ekonomiskt utrymme som finns tillgängligt
under det av riksdagen beslutade utgiftstaket.
Budgeteringsmarginalen syftar till att hantera
osäkerheten i prognoserna. Budgeteringsmargi-
nalen 2000 är låg, endast 0,6 miljarder kronor.
Detta ställer stora krav på prognosernas träffsä-
kerhet.

Regeringskansliets utgiftsprognoser som pre-
senteras i denna proposition bygger på statsbud-
getens utfall t.o.m. juli 2000 och den makro-
ekonomiska antagandebild som presenteras i
denna proposition. Regeringen kommer även
fortsättningsvis att noga följa utgifternas utveck-
ling under 2000 och vidta ytterligare åtgärder om
det bedöms nödvändigt för att förhindra ett
överskridande av utgiftstaket.

6.2.2 Utgiftsprognoser per utgiftsområde

I tabell 6.4 redovisas de prognostiserade utgifter-
na för respektive utgiftsområde och för ålders-
pensionssystemet vid sidan av statsbudgeten. För
vissa utgiftsområden avviker utgiftsprognoserna
kraftigt i förhållande till anvisade medel på stats-
budgeten. I diagram 6.1 nedan visas de största
avvikelserna och därefter beskrivs skillnaderna
utgiftsområdesvis.

Mot bakgrund av utgiftsutvecklingen har rege-
ringen i år också haft en stram tilllämpning av
den regel i anslagsförordningen som innebär att
myndigheterna först efter beslut av regeringen
får disponera den del av anslagssparandet på ett
ramanslag som överstiger 3 procent av anslaget.

141

PROP. 2000/2001:1

Diagram 6.1 Utgiftsprognos 2000 jämfört med anvisade medel i budgetpropositionen för 2000

Miljarder kronor

Utgiftsområde 1 Rikets styrelse

Utgiftsprognosen uppgår till 5,0 miljarder kro-
nor och är därmed 0,6 miljarder kronor högre än
vad som anvisades i statsbudgeten. De högre ut-
gifterna hänför sig i huvudsak till två anslag, äld-
reanslaget Samarbete och utveckling inom Öster-
sjöregionen (den s.k. Ostersjömiljarden), där den
beräknade förbrukningen finansieras med
0,2 miljarder kronor av reservationer från tidiga-
re år, och anslaget Regeringskansliet där avvikel-
sen, jämfört med statsbudgeten, på 0,3 miljarder
kronor till största delen dels förklaras av ökade
utgifter för statliga pensionsavgifter, dels av bil-
dandet av en sammanhållen IT-organisation i
Regeringskansliet. Utgiftsområdet tillfördes av
detta skäl sammanlagt 0,2 miljarder kronor från
utgiftsområde 5 på tilläggsbudget enligt vad som
föreslogs i 2000 års ekonomiska vårproposition.

Utgiftsområde 4 Rättsväsendet

Utgiftsprognosen uppgår till 23,5 miljarder kro-
nor och är därmed 0,8 miljarder kronor högre än
vad som anvisades i statsbudgeten. Inom utgifts-
området har främst utgifterna för Polisorganisa-
tionen och Kriminalvården reviderats upp med
0,5 respektive 0,1 miljarder kronor jämfört med
statsbudgeten. Polisen tilldelades extra medel på
tilläggsbudget i enlighet med regeringens förslag,
i 2000 års ekonomiska vårproposition, för att

klara av sin bekymmersamma ekonomiska situa-
tion.

Utgiftsområde 6 Totalförsvar

Utgiftsprognosen uppgår till 45,7 miljarder kro-
nor och är därmed 0,9 miljarder kronor lägre än
vad som anvisades i statsbudgeten. En bidragan-
de orsak är vissa osäkerheter om den planerade
verksamheten vad gäller beställningar, leveranser
och fakturering av material. Detta har föranlett
nedrevideringar av prognosen. Bland annat till
följd av detta har ett lägre begränsningsbelopp
kunnat fastställas för utgiftsområdet.

Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd
Utgiftsprognosen uppgår till 15,1 miljarder kro-
nor och är därmed 1,9 miljarder kronor högre än
vad som anvisades i statsbudgeten. Avvikelsen
härrör främst från anslaget Biståndsverksamhet. I
den nu aktuella prognosen beräknas det att ca

1,6 miljarder kronor av reservationerna kommer
att användas under 2000. Anslaget Samarbete
med Central- och Östeuropa beräknas också för-
bruka reservationer, uppgående till 0,2 miljarder
kronor. Utgiftsområdet omfattas under 2000 av
en utgiftsbegränsning (se tabell 6.3).

142

PROP. 2000/2001:1

Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social
omsorg

Utgiftsprognosen uppgår till 28,5 miljarder kro-
nor och är därmed 3,2 miljarder kronor högre än
vad som anvisades i statsbudgeten. Avvikelsen
förklaras till största delen av de fortsatt ökade
utgifterna för anslaget Läkemedelsförmånen.
Förbrukningen beräknas bli 2,5 miljarder kronor
högre än vad som anvisades i statsbudgeten. Or-
sakerna till de ökade utgifterna är dels kompen-
sation till landstingen för pris- och volym-
ökningar för 1999, dels höjda antaganden om
priser och volymer för 2000. Anslaget tillfördes
2 miljarder kronor efter förslag på tilläggsbudget
i 2000 års ekonomiska vårproposition. Vidare be-
räknas de högre utgifterna för läkemedelsförmå-
nen täckas av ett i anspråkstagande av anslags-
kredit. Utgifterna för Kostnader för statlig
assistansersättning bedöms nu bli 0,3 miljarder
kronor högre jämfört med beräkningen i stats-
budgeten.

Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom
och handikapp

Utgiftsprognosen uppgår till 98,2 miljarder kro-
nor och är därmed 5,7 miljarder kronor högre än
vad som anvisades i statsbudgeten. Ökningen
härrör främst från anslaget Sjukpenning och reha-
bilitering m.m., vars utgifter beräknas bli ca
5,0 miljarder kronor högre än vad som anvisades
i statsbudgeten. Orsaken är bl.a. att antalet net-
tosjukdagar (hela sjukdagar) för 2000 beräknas
stiga med 12 procent jämfört med beräkningen i
statsbudgeten. Jämfört med 1999 beräknas anta-
let nettosjukdagar öka med drygt 20 procent.
Utgifterna beror dels på utvecklingen av antalet
nettodagar, dels nivån på medelersättningen. Det
är ökningen i antalet nettodagar som är den
främsta orsaken till de ökade utgifterna, men
även den ökade medelersättningen bidrar.
Nettodagarna kan i sin tur delas upp i antal sjuk-
skrivna individer och genomsnittlig sjukskriv-
ningslängd. En analys av nettodagarna visar att
antalet individer är den viktigaste förklarings-
faktorn bakom den kraftiga uppgången 2000.
Vidare beräknas utgifterna för anslaget Förtids-
pensioner överskrida budgeten med ca
0,6 miljarder kronor. Ökningen beror främst på
att antalet förtidspensionärer nu bedöms öka
bl.a. till följd av de ökade sjukskrivningarna.

Utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid
arbetslöshet

Utgiftsprognosen uppgår till 33,5 miljarder kro-
nor och är därmed 2,9 miljarder kronor högre än
vad som anvisades i statsbudgeten. De högre ut-
gifterna är hänförliga till anslaget Bidrag till ar-
betslöshetsersättning och beror på att utvecklingen
av antalet arbetslösa med inkomstrelaterad er-
sättning underskattades i statsbudgeten. Antalet
arbetslösa med inkomstrelaterad ersättning sjun-
ker inte i samma takt som antalet arbetslösa en-
ligt arbetskraftsundersökningen (AKU). Detta
beror i sin tur på att antalet arbetslösa med in-
komstrelaterad ersättning inte enbart består av
s.k. öppet arbetslösa utan även av grupper som
definieras som sysselsatta enligt AKU, exempel
på sådana grupper är deltidsarbetslösa och perso-
ner sysselsatta i s.k. timvikariat.

Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv
Utgiftsprognosen uppgår till 42,2 miljarder kro-
nor och är därmed 4,0 miljarder kronor lägre än
vad som anvisades i statsbudgeten. Den främsta
orsaken är att anslaget Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder beräknas minska med 3,4 miljarder kro-
nor, vilket förklaras av en minskad omfattning av
de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Jämfört
med antagandet i statsbudgeten beräknas den
andel av arbetskraften som omfattas av arbets-
marknadspolitiska program nu bli omkring 1
procentenhet lägre. Arbetsmarknadsläget har
förbättrats betydligt vilket innebär att arbetslösa,
som tidigare var i behov av åtgärd, i stället har
fått jobb.

Utgiftsområde 15 Studiestöd

Utgiftsprognosen uppgår till 18,9 miljarder kro-
nor och är därmed 2,1 miljarder kronor lägre än
vad som anvisades i statsbudgeten. Orsaken till
skillnaden härrör från anslagen Studiemedel m.m.
och Vuxenstudiestöd m.m. där utgifterna i för-
hållande till statsbudgeten har reviderats ner med
0,5 respektive 1,5 miljarder kronor. Anledningen
till att utgifterna förväntas minska för studieme-
delsanslaget är ett lägre antal studerande inom
den eftergymnasiala utbildningen vilket också
innebär lägre efterfrågan på studiemedel. Minsk-
ningen för vuxenstudiestödet förklaras främst av
minskad efterfrågan på det särskilda utbildnings-
bidraget till följd av det förbättrade arbetsmark-
nadsläget.

143

PROP. 2000/2001:1

Utgiftsområde 18 Samhällsplanering hostad och
byggande

Utgiftsprognosen uppgår till 12,8 miljarder kro-
nor och är därmed 2,8 miljarder kronor lägre än
vad som anvisades i statsbudgeten. Minskningen
förklaras främst av lägre utgifter på anslaget Sta-
tens bostadskreditnämnd: Garantiverksamhet där
utfallet nu beräknas till 0,6 miljarder kronor, vil-
ket är 1,2 miljarder kronor lägre än vad som an-
visades i statsbudgeten. Anslagsförbrukningen på
anslaget Stöd till lokala investeringsprogram för
ekologisk hållbarhet minskar med 0,7 miljarder
kronor till följd av att regeringen beslutat om en
utgiftsbegränsning för anslaget. Minskar gör
också utgifterna för Bostadsbidrag, samtidigt som
utgifterna för Räntebidrag m.m är något högre än
vad som anvisades i statsbudgeten.

Utgiftsområde 21 Energi

Utgiftsprognosen uppgår till 1,9 miljarder kro-
nor och är därmed 0,5 miljarder kronor högre än
vad som anvisades i statsbudgeten. Ökningen
förklaras främst av att anslaget Ersättning för av-
vecklingen av en reaktor i Barsebäcksverken upp-
fördes på tilläggsbudget i 2000 års ekonomiska
vårproposition. Anslaget skall användas för att
finansiera de särskilda kostnader som uppstår vid
avställning av den första reaktorn.

Utgiftsområde 22 Kommunikationer

Utgiftsprognosen uppgår till 26,4 miljarder kro-
nor och är därmed 0,8 miljarder kronor högre än
vad som anvisades i statsbudgeten. Ökningen
förklaras främst av anslaget Väghållning och stats-
bidrag vars anslagsbelastning blir ca 0,4 miljarder
kronor högre än vad som anvisades i stats-
budgeten, vilket i sin tur delvis beror på behovet
av särskilda insatser på grund av sommarens
översvämningar. En ytterligare förklaring är att
förbrukningen på anslaget Ersättning till Statens
järnvägar i samband med utdelning från AB
Swedcarrier beräknas överstiga anvisade medel på
statsbudgen med 0,2 miljarder kronor. Ökning-
en finansieras helt av anslagssparande.

svaras av en lika stor ökning av utjämningsavgif-
ten på statsbudgetens inkomstsida.

Utgiftsområde 27 Avgiften till Europeiska gemen-
skapen

Utgiftsprognosen uppgår till 22,1 miljarder kro-
nor och är därmed 1,0 miljarder kronor lägre än
vad som anvisades i statsbudgeten. Utgifts-
prognosen för Avgiften till Europeiska gemenska-
pens budget sänks med 1,0 miljarder kronor
framför allt till följd av en kraftig upprevidering
av prognoserna för EU:s totala momsbas och
bruttonationalinkomst (BNI), vilket minskar det
procentuella uttaget av den BNI-avgift som fi-
nansierar de fastställda utgifterna.

Minskning av anslagsbehållningar

I statsbudgeten var förbrukningen av anslagsbe-
hållningar inte fördelad per utgiftsområde, utan
redovisades under posten Minskning av anslags-
behållningar. Förbrukningen prognostiserades i
statsbudgeten till 6 miljarder kronor. I aktuell
prognos ingår istället förbrukningen av anslags-
behållningar under respektive anslag och utgifts-
område. Totalt tillförs 8,5 miljarder kronor på
tilläggsbudget, vilket ökar anslagsbehållningarna
vid årsskiftet 2000/2001. Ökningen av anslags-
behållningar motverkas dels av det faktum att
utgifterna exklusive statsskuldsräntor på stats-
budgetens utgiftsområden nu beräknas bli ca
7 miljarder kronor högre jämfört med vad som
anvisades i statsbudgeten, dels av den särskilda
prövning av anslagssparandet som gjorts under
våren. Under 1999 ändrades anslagsförordningen
så att myndigheterna endast efter ett särskilt be-
slut av regeringen får disponera hela eller en del
av ingående anslagssparande som överstiger
3 procent av förra årets tilldelade ramanslag. An-
slagsbehållningarna beräknas vid årets slut uppgå
till ca 25 miljarder kronor, vilket motsvarar en
minskning med ca 5 miljarder kronor jämfört
med årskiftet 1999/2000.

Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner
Utgiftsprognosen uppgår till 98,4 miljarder kro-
nor och är därmed 0,8 miljarder kronor högre än
vad som anvisades i statsbudgeten. Ökningen be-
ror främst på att utgifterna för Statligt ut-
jämningsbidrag till kommuner och landsting be-
räknas öka med 0,6 miljarder kronor efter att
Statistiska centralbyrån nu har fastställt det defi-
nitiva utjämningsbidraget. Utgiftsökningen mot-

144

PROP. 2000/2001:1

Tabell 6.4 Prognos för takbegränsade utgifter 2000

Miljarder kronor

		Stats- budget	Tilläggs budget iVPOO	Förslag till tilläggs budget i BP01	Totalt anvisat¹	Prognos	Differens prognos stats- budget	Differens prognos totalt anvisat
UO 1	Rikets styrelse	4,5	0,2	0,0	4,7	5,0	0,6	0,3
U0 2	Samhällsekonomi och finansförvaltning	1,6	0,0	0,0	1,6	1,7	0.1	0,1
U0 3	Skatteförvaltning och uppbörd	5,9	0,0	0,0	5,9	6,2	0,3	0,3
UO 4	Rättsväsendet	22,7	0,1	0,0	22,7	23,5	0,8	0,8
U0 5	Utrikesförvaltning och internationell samverkan	3,0	-0,2	0,0	2,8	3,1	0,1	0,3
U0 6	Totalförsvar	46,6	0,0	0,0	46,7	45,7	-0,9	-1,0
UO 7	Internationellt bistånd	13,2	0,0	0,0	13,2	15,1	1,9	1,9
U0 8	Invandrare och flyktingar	4,9	0,0	0,0	4,9	4,5	-0,4	-0,4
U0 9	Hälsovård, sjukvård och social omsorg	25,4	2,1	0,0	27,5	28,5	3,2	1,0
UO 10	Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp	92,5	1,5	2,3	96,3	98,2	5,7	1,9
UO 11	Ekonomisk trygghet vid ålderdom	33,6	0,0	0,0	33,6	33,6	0,0	0,0
UO 12	Ekonomisk trygghet för familj och barn	44,8	0,0	0,0	44,8	44,6	-0,2	-0,2
UO 13	Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet	30,6	0,0	3,3	33,9	33,5	2,9	-0,4
UO 14	Arbetsmarknad och arbetsliv	46,1	-0,2	0,0	45,9	42,2	-4,0	-3,8
UO 15	Studiestöd	21,0	-0,5	0,0	20,4	18,9	-2,1	■1,5
UO 16	Utbildning och universitetsforskning	32,6	0,0	0,0	32,5	31,7	-0,8	-0,8
UO 17	Kultur, medier, trossamfund och fritid	7,6	0,0	0,0	7,6	7,6	0,0	0,0
UO 18	Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande	15,6	-0,5	-0,5	14,6	12,8	-2,8	-1,9
UO 19	Regional utjämning och utveckling	3,3	0,2	0,0	3,5	3,4	0,1	-0,1
UO 20	Allmän miljö- och naturvård	1,7	0,0	0,0	1,7	1,8	0,1	0,1
UO 21	Energi	1,4	0,4	0,0	1,9	1,9	0,5	0,1
UO 22	Kommunikationer	25,5	0,0	0,2	25,7	26,4	0,8	0,7
UO 23	Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar	9,7	0,0	0,0	9,7	10,4	0,6	0,6
UO 24	Näringsliv	3,0	0,0	0,0	3,0	3,5	0,5	0,5
UO 25	Allmänna bidrag till kommunerna	97,7	0,0	0,6	98,3	98,4	0.8	0,2
UO 26	Statsskuldsräntor m.m.	81,8	0,0	0,0	81,8	88,0	6,2	6,2
UO 27	Avgiften till Europeiska gemenskapen	23,1	0,0	0,0	23,1	22,1	-1,0	-1,0
	Minskning av anslagsbehållningar	6,0					-6,0
	Summa utgiftsområden	705,3	3,1	5.9		712,4	7,1
	Summa utgiftsområden exkl. statsskuldsräntor	623,5	3,1	5,9		624,4	0,9
	Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten	140,0				139,9	-0,1
	Takbegränsande utgifter	763,5				764,4	0.8
	Budgeteringsmarginal	1,5				0,6
	Utgiftstak för staten	765,0				765,0
Anvisat på statsbudget och tilläggsbudget i 2000 års ekonomiska vårproposition. Även den nu föreslagna tilläggsbudgeten är inkluderad							angivna belopp.

145

PROP. 2000/2001:1

6.3 Förslag till tilläggsbudget till
statsbudgeten för 2000

Enligt 9 kap. 5 § regeringsformen kan riksdagen
för löpande budgetår på tilläggsbudget göra en
ny beräkning av statsinkomster samt ändra och
anvisa nya anslag. De förändringar av gällande
statsbudget som nu kan överblickas och andra
frågor som regeringen anser bör tas upp, redovi-
sas i det följande.

Anslagsförändringarna i detta förslag till
tilläggsbudget innebär att anvisade medel ökar
med 5 914 miljoner kronor netto. De föreslagna
ökningarna av anslagen uppgår till 6 737 miljoner
kronor och de föreslagna minskningarna uppgår
till 823 miljoner kronor.

Regeringens ambition är att ökade utgifter
skall finansieras genom motsvarande minskning
av utgifterna samma år. Efter de föreslagna åt-
gärderna uppgår budgeteringsmarginalen till 0,6
miljarder kronor för år 2000.

6.3.1 Utgiftsområde 1

Rikets styrelse

Cl Regeringskansliet m.m.

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 2 730 155 000
kronor.

geringskansliet m.m. ökas med 22 000 000 kronor.
Finansiering sker genom minskning på anslag
inom utgiftsområde 16 Utbildning och univer-
sitetsforskning.

Dl Justitiekanslern

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 12 651 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget Dl Justitiekanslern
ökas med 300 000 kronor. Finansiering sker ge-
nom att det under utgiftsområde 4 Rättsväsendet
upptagna anslaget F8 Avgifter till vissa internatio-
nella sammanslutningar minskas med motsvaran-
de belopp.

Regeringens förslag: Anslaget Cl Regerings-
kansliet m.m. ökas med 22 000 000 kronor. Fi-
nansiering sker genom att anslag inom utgifts-
område 16 Utbildning och universitetsforskning
minskas.

Skälen för regeringens förslag: Våren 1998 till-
satte regeringen en kommitté, Millenniekom-
mittén, med uppgift att planera och genomföra
aktiviteter inför tusenårsskiftet. Utifrån historisk
erfarenhet och kunskap skulle kommittén sti-
mulera en brett förankrad framtidsdiskussion
med koncentration på frågor som demokrati,
människors lika värde, resursfördelning och
miljö. Kommittén har bl.a. lämnat förslag på lo-
kala, regionala och nationella aktiviteter och
projekt, som för sitt genomförande är i behov av
ekonomiskt stöd från staten. I syfte att kunna
fullfölja det arbete som den nu avslutade kom-
mittén initierat behöver anslaget Cl Re-

Skälen för regeringens förslag: I januari 1998
ändrades finansieringen av de avtalsenliga försäk-
ringarna. Myndigheterna betalar numera myn-
dighetsvis beräknade försäkringspremier. An-
slagsnivåerna har justerats i olika omgångar för
att ekonomiskt kompensera myndigheterna. För
Justitiekanslerns del överensstämmer inte kom-
pensationen med premiernas storlek, varför
300 000 kronor behöver tillskjutas. Finansiering
sker genom att det under utgiftsområde 4 Rätts-
väsendet upptagna anslaget F8 Avgifter till vissa
internationella sammanslutningar minskas med
motsvarande belopp.

6.3.2 Utgiftsområde 4
Rättsväsendet

Al Polisorganisationen

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 11 607 301 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget Al Polisorganisatio-
nen ökas med 20 000 000 kronor. Finansiering
sker genom att anslaget A2 Säkerhetspolisen
minskas med 20 000 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: Polisen beräk-
nas under innevarande år förbruka 330 miljoner

146

PROP. 2000/2001:1

kronor mer än anvisat belopp över statsbudge-
ten. Detta finansieras till en del genom utnytt-
jande av anslagssparande och anslagskredit. Den
tilläggsbudget som riksdagen beslöt i våras till-
förde dessutom polisen inemot 200 miljoner
kronor i form av anslagsmedel och avgiftsin-
komster. Regeringen gör nu bedömningen att
ytterligare medel bör tillskjutas. Regeringen an-
ser att anslaget Al Polisorganisationen behöver
ökas med ytterligare 20 000 000 kronor. Finansi-
ering sker genom att anslaget A2 Säkerhetspolisen
minskas.

A2 Säkerhetspolisen

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 540 747 000
kronor.

Denna ändring kan, som regeringen framhöll i
propositionen, förväntas innebära en kostnads-
ökning för domstolsväsendet. Denna kostnads-
ökning beräknas för innevarande år till 500 000
kronor. Anslaget behöver därför ökas med detta
belopp. Finansiering sker genom att det under
utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social
omsorg upptagna anslaget A3 Bidrag till hälso-
och sjukvård minskas med motsvarande belopp.

Dl Kriminalvården

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 3 820 254 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget A2 Säkerhetspolisen
minskas med 30 000 000 kronor.

Regeringens förslag: Anslaget Dl Kriminalvården
ökas med 10 000 000 kronor. Finansiering sker
genom att anslaget A2 Säkerhetspolisen minskas.

Skälen för regeringens förslag: Anslaget A2 Sä-
kerhetspolisen minskas med 30 000 000 kronor
för att finansiera ökningen av anslaget Al Poli-
sorganisationen med 20 000 000 kronor och an-
slaget Dl Kriminalvården med 10 000 000 kro-
nor.

Cl Domstolsväsendet

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 3 358 956 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget Cl Domstolsväsen-
det ökas med 500 000 kronor. Finansiering sker
genom att det under utgiftsområde 9 Hälsovård,
sjukvård och social omsorg upptagna anslaget A3
Bidrag till hälso- och sjukvård minskas.

Skälen för regeringens förslag: Kriminalvården
beräknas under innevarande år förbruka 190
miljoner kronor mer än anvisat belopp över
statsbudgeten. Detta finansieras genom utnytt-
jande av anslagskrediten. Kriminalvården arbetar
aktivt med att komma till rätta med den finansi-
ella situationen. Regeringen kan dock inte ac-
ceptera att kriminalvårdens arbete begränsas i en
situation då andelen narkotikamissbrukare bland
de intagna ökar och behovet av kompetenshö-
jande insatser för personalen är stort. Regeringen
bedömer att ett resurstillskott redan innevarande
år är nödvändigt. Regeringen anser därför att an-
slaget Dl Kriminalvården bör ökas med
10 000 000 kronor. Finansiering sker genom att
anslaget A2 Säkerhetspolisen minskas med mot-
svarande belopp.

Fl Brottsförebyggande rådet

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 50 005 000
kronor.

Skälen för regeringens förslag: Riksdagen har
beslutat om ändringar i lagen (1991:1128) om
psykiatrisk tvångsvård och lagen (1991:1129) om
rättspsykiatrisk vård (prop. 1999/2000:44, bet.
1999/2000:SoU13, rskr. 1999/2000:207) bl.a.
beträffande bestämmelserna om förordnande av
sakkunnig vid muntlig förhandling vid länsrätt.

147

PROP. 2000/2001:1

Regeringens förslag: Anslaget Fl Brottsförebyg-
gande rådet ökas med 11 000 000 kronor. Finan-
siering sker genom att anslaget F8 Avgifter för
vissa internationella sammanslutningar minskas
samt att anslaget F9 Bidrag till brottsförebyggande
arbete minskas med 6 000 000 kronor.

6.3.3 Utgiftsområde 8
Invandrare och flyktingar

Al Statens invandrarverk

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 449 877 000
kronor.

Skälen för regeringens förslag: Brottsförebyg-
gande rådet spelar en viktig roll i det brottsföre-
byggande arbetet. För att temporärt ytterligare
stärka rådets möjligheter att dels intensifiera in-
satserna i internationella sammanhang och ut-
veckla kriminalstatistiken, dels fullfölja och av-
sluta påbörjade projekt rörande forskning om
ekonomisk brottslighet, anser regeringen att an-
slaget behöver tillföras 11 000 000 kronor. Fi-
nansiering sker genom att anslagen F8 Avgifter
för vissa internationella sammanslutningar samt
F9 Bidrag till brottsförebyggande arbete minskas
med 5 000 000 kronor respektive 6 000 000 kro-
nor.

Regeringens förslag: Anslaget Al Statens invand-
rarverk ökas med 4 000 000 kronor. Finansiering
sker genom att anslaget A3 Migrationspolitiska
åtgärder minskas med motsvarande belopp.

F8 Avgifter till vissa internationella
sammanslutningar

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 6 606 000 kro-
nor.

Regeringens förslag: Anslaget F8 Avgifter till vissa
internationella sammanslutningar minskas med
5 300 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: För att minska
handläggningstiderna och de långa väntetiderna i
Migrationsverkets mottagningssystem anser re-
geringen att anslaget Al Statens invandrarverk
behöver ökas med 4 000 000 kronor.

Finansiering sker genom att anslaget A3
Migrationspolitiska åtgärder minskas med mot-
svarande belopp.

6.3.4 Utgiftsområde 9

Hälsovård, sjukvård och social
omsorg

A3 Bidrag till hälso- och sjukvård

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 980 225 000
kronor.

Skälen för regeringens förslag: Anslaget F8 Av-
gifter till vissa internationella sammanslutningar
minskas med 5 300 000 kronor för att finansiera
ökningen av anslaget Fl Brottsförebyggande rådet
med 5 000 000 kronor samt för att finansiera ök-
ningen av det under utgiftsområde 1 Rikets sty-
relse upptagna anslaget Dl Justitiekanslern med
300 000 kronor.

Regeringens förslag: Anslaget A3 Bidrag till hälso-
och sjukvård minskas med 500 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: Anslaget A3 Bi-
drag till hälso- och sjukvård minskas med 500 000
kronor för att finansiera ökningen av det under
utgiftsområde 4 uppförda anslaget Cl Domstols-
väsendet.

148

PROP. 2000/2001:1

Bemyndigande angående vissa
pensionsåtaganden vid Spri

Regeringens förslag: Staten åtar sig att gemensamt
med Landstingsförbundet svara för sådana pen-
sionsåtaganden vid Spri som inte kunnat lösas
slutligt i samband med Spris avveckling.

Skälen för regeringens förslag: Staten och
Landstingsförbundet bildade år 1995 gemensamt
den ideella föreningen Spri - Hälso- och sjuk-
vårdens Utvecklingsinstitut, ideell förening
(Spri). Staten och förbundet har enats om att
upplösa Spri (jfr prop. 1998/99:100, bet.
1998/99:FiU27, rskr. 1998/99:249). I samband
med föreningens upplösning betalas dess skulder
och kostnader i anledning av avvecklingen ur fö-
reningens tillgångar. Av föreningens stadgar
framgår att eventuella överskott skall tillfalla
staten och Landstingsförbundet med hälften var.
Om det uppstår brist eller om det krävs av likvi-
ditetsskäl skall, enligt nämnda överenskommelse,
staten och Landstingsförbundet, om de inte enas
om annat och under förutsättning att båda parter
disponerar erforderliga medel, med sinsemellan
lika stora delar tillskjuta medel till föreningen,
om detta krävs för att fullgöra föreningens behö-
riga åtaganden (jfr prop. 1999/2000:1, bet.
1999/2000:SoUl, rskr. 1999/2000:93).

I samband med avvecklingen har Spri, beträf-
fande vissa närmare angivna pensionsåtaganden
uppgående till omkring 54 miljoner kronor,
träffat avtal med ett försäkringsbolag om inlösen
av denna pensionsskuld. Spris ansvar för dessa
pensioner kan dock inte i alla avseende nu defi-
nitivt regleras genom avtal med försäkringsgivare
eller på annat sätt. För att undvika att värdet av
framtida behöriga pensionsanspråk på Spri för-
sämras med anledning av Spris upplösning har
regeringen och Landstingsförbundet träffat en
överenskommelse om att Landstingsförbundet
primärt skall svara för de aktuella pensionsåta-
gandena i den mån de inte kan täckas av nämnda
försäkringsavtal eller eventuellt överskott av för-
valtningen av pensionskapitalet. För statens del
har överenskommelsen tecknats med förbehåll
för att riksdagen fattar nödvändiga beslut. Enligt
överenskommelsen gäller vidare att staten skall
ersätta Landstingsförbundet med hälften av det
belopp förbundet kan komma att utge på grund
av nämnda åtagande. Huruvida åtagandet verkli-

gen leder till framtida utbetalning är ovisst. Det
belopp det kan vara fråga om för staten bedöms
vara litet. Överenskommelsen innehåller också
bestämmelser om hur ett eventuellt överskott av
förvaltningen av pensionskapitalet skall fördelas.

Regeringen får inte ikläda staten en ekono-
misk förpliktelse av detta slag utan riksdagens
bemyndigande. Ett sådant bemyndigande behö-
ver därför inhämtas.

6.3.5 Utgiftsområde 10

Ekonomisk trygghet vid sjukdom
och handikapp

Al Sjukpenning och rehabilitering m.m.

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 33 002 036 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget Al Sjukpenning och
rehabilitering m.m. ökas med 2 300 000 000 kro-
nor.

Skälen för regeringens förslag: På grund av den
kraftigt ökade sjukfrånvaron har utgifterna för
sjukpenning fortsatt att öka kraftigt för år 2000 i
förhållande till budgeterade medel. För närva-
rande finns det ingenting som tyder på att utgif-
terna kommer att minska.

Anvisade anslagsmedel inklusive anslagskredit
förutses bli förbrukade i månadsskiftet novem-
ber/december 2000.

Anslaget Al Sjukpenning och rehabilitering,
m.m. bör därför ökas med 2 300 000 000 kronor.

6.3.6 Utgiftsområde 13 Ekonomisk
trygghet vid arbetslöshet

Al Bidrag till arbetslöshetsersättning

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 29 696 000 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget Al Bidrag till ar-
betslöshetsersättning ökas med 3 300 000 000 kro-
nor.

149

PROP. 2000/2001:1

Skälen för regeringens förslag: Utgifterna un-
der anslaget beräknas bli högre än vad som be-
räknades i budgetpropositionen för 2000. Under
budgetåret 1999 utnyttjades 1 276 miljoner kro-
nor av anslagskrediten. Utgifterna har inte mins-
kat i samma takt som den öppna arbetslösheten.
Det beror på att utvecklingen av antalet arbetslö-
sa med inkomstrelaterad ersättning har under-
skattats. Ytterligare medel behöver därför tillfö-
ras anslaget.

6.3.7 Utgiftsområde 14

Arbetsmarknad och arbetsliv

Medel för individuellt kompetenssparande

kan utformas och fungera samt regeringen kun-
nat ta ställning till detta och lämna ett förslag till
riksdagen, bör de medel från inkomsttiteln 1428
Energiskatt som under år 2000 (prop.
1999/2000:1 volym 1 s. 19, 209, 213 och 215) av-
setts för ändamålet överföras till ett konto i
Riksgäldskontoret för tillfällig förvaltning. I
samband med att regeringen lämnar ett förslag
om utformningen av systemet för individuell
kompetensutveckling till riksdagen kommer
också förslag att lämnas om hur dessa medel skall
hanteras. Systemet avses träda i kraft senast år
2002.

Regeringens förslag: Av inkomsterna under år
2000 på inkomsttiteln 1428 Energiskatt förs
1 350 000 000 kronor till Riksgäldskontoret för
tillfällig förvaltning.

Bakgrunden till regeringens förslag: En utreda-
re lämnade i maj 2000 ett principförslag (SOU
2000:51) till ett system för individuellt kompe-
tenssparande samt ett förslag till hur redan av-
satta medel skall förvaltas. Förslaget innebär att
alla löntagare och företagare skall ha möjlighet
att med en statlig skattesubvention, i form av
uppskjuten beskattning, spara på ett eget kom-
petenskonto för sin framtida kompetensutveck-
ling. Arbetsgivare som vill medverka skall ha
möjlighet att avsätta medel till individens konto.
Individen bestämmer dock själv till vilken typ av
utbildning medlen skall användas. När pengarna
tas ut från kontot beskattas de som inkomst och
därutöver utfaller en extra skattesubvention i
form av en kompetenspremie.

Utredaren har föreslagit att 1 350 000 000
kronor från år 2000 och 1 150 000 000 kronor
från år 2001 som avsatts för ändamålet förs till
ett räntebärande konto hos Riksgäldskontoret.
Medlen skall, enligt utredarens förslag, användas
till startpremier för att stimulera igångsättningen
av ett system för individuellt kompetenssparande
och förvaltas av Riksgäldskontoret till dess att de
används för de ändamål som riksdagen fastställer.
Utredaren väntas lämna ett slutbetänkande i de-
cember 2000.

Skälen för regeringens förslag: I avvaktan på
att utredaren lämnar sitt slutliga förslag till hur
ett system med individuellt kompetenssparande

150

PROP. 2000/2001:1

6.3.8 Utgiftsområde 16
Utbildning och
universitetsforskning

Bl Uppsala universitet: Grundutbildning

B3 Lunds universitet: Grundutbildning

B5 Göteborgs universitet: Grundutbildning

B7 Stockholms universitet: Grundutbildning

B9 Umeå universitet: Grundutbildning

Bli Linköpings universitet: Grundutbildning

B13 Karolinska institutet: Grundutbildning

B15 Kungl. Tekniska högskolan: Grundutbildning

B17 Luleå tekniska universitet: Grundutbildning

B19 Karlstads universitet: Grundutbildning

B21 Växjö universitet: Grundutbildning

B23 Örebro universitet: Grundutbildning

B25 Mitthögskolan: Grundutbildning

B27 Högskolan i Karlskrona/Ronneby:
Grundutbildning

B29 Malmö högskola: Grundutbildning

B31 Högskolan i Kalmar: Grundutbildning

B35 Högskolan i Borås: Grundutbildning

B36 Högskolan i Dalarna: Grundutbildning

B37 Högskolan på Gotland: Grundutbildning

B38 Högskolan i Gävle: Grundutbildning

B39 Högskolan i Halmstad: Grundutbildning

B40 Högskolan i Kristianstad: Grundutbildning

B41 Högskolan i Skövde: Grundutbildning

B47 Lärarhögskolan i Stockholm:

Grundutbildning

B48 Mälardalens högskola: Grundutbildning

El Sveriges medlemsskap i Unesco m.m.

I statsbudgeten för innevarande år finns för dessa
ändamål uppförda ramanslag på sammanlagt
10 563 104 000 kronor.

Regeringens förslag: De uppräknade anslagen
minskas med sammanlagt 297 008 000 kronor på
det sätt som anges i tabell 6.5.

Skälen för regeringens förslag: För att finansie-
ra ökningen av anslaget B52 Enskilda och kom-
munala högskoleutbildningar m.m. med
198 344 000 kronor, anslaget B53 Särskilda ut-
gifter inom universitet och högskolor m.m. med
53 664 000 kronor, anslaget D12 Kungl. biblio-
teket med 23 000 000 kronor och det under ut-
giftsområde 1 Rikets styrelse uppförda anslaget
Cl Regeringskansliet med 22 000 000 kronor bör
andra anslag inom utgiftsområdet minskas med
297 008 000 kronor. Minskningarna bör fördelas
på det sätt som framgår av följande tabell.

B42 Högskolan i Trollhättan/Uddevalla:
Grundutbildning

151

PROP. 2000/2001:1


Kronor	Minskning av anslag
Bl Uppsala universitet: Grundutbildning	32 180 000
B3 Lunds universitet: Grundutbildning	52 391 000
B5 Göteborgs universitet: Grundutbildning	12 757 000
B7 Stockholms universitet: Grundutbildning	11 349 000
B9 Umeå universitet: Grundutbildning	11 221 000
Bil Linköpings universitet: Grundutbildning	23 564 000
B13 Karolinska institutet: Grundutbildning	24 156 000
B15 Kungl. Tekniska högskolan: Grundutbildning	22 701 000
B17 Luleå tekniska universitet: Grundutbildning	1 022 000
B19 Karlstads universitet: Grundutbildning	14 050 000
B21 Växjö universitet: Grundutbildning	18 895 000
B23 Örebro universitet: Grundutbildning	15 919 000
B25 Mitthögskolan: Grundutbildning	10 449 000
B27 Högskolan i Karlskrona/Ronneby: Grundut- bildning	5 913 000
B29 Malmö högskola: Grundutbildning	2 361 000
B31 Högskolan i Kalmar: Grundutbildning	2 084 000
B35 Högskolan i Borås: Grundutbildning	7 568 000
B36 Högskolan Dalarna: Grundutbildning	928 000
B37 Högskolan på Gotland: Grundutbildning	2 934 000
B38 Högskolan i Gävle: Grundutbildning	3 409 000
B39 Högskolan i Halmstad: Grundutbildning	2 033 000
B40 Högskolan Kristianstad: Grundutbildning	3 661 000
B41 Högskolan i Skövde: Grundutbildning	4 810 000
B42 Högskolan i Trollhättan/Uddevalla: Grundutbildning	2 471 000
B47 Lärarhögskolan i Stockholm: Grundutbild- ning	1 348 000
B48 Mälardalens högskola: Grundutbildning	5 334 000
El Sveriges medlemskap i Unesco m.m.	1 500 000
Summa	297 008 000

B52 Enskilda och kommunala
högskoleutbildningar m.m.

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 1 544 146 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget B52 Enskilda och
kommunala högskoleutbildningar m.m. ökas med
198 344 000 kronor. Finansiering sker genom att
andra anslag inom utgiftsområdet minskas.

Skälen för regeringens förslag: Höjningen av
anslaget B52 Enskilda och kommunala högsko-
leutbildningar m.m. avser att täcka kostnader som
regeringen, genom långsiktiga ramavtal om ut-
bildning och forskning med Stiftelsen Hög-
skolan i Jönköping respektive Stiftelsen Chal-
mers tekniska högskola och Chalmers tekniska
högskola AB, är skyldig att betala för viss ingå-
ende mervärdesskatt samt för räntekostnader
som uppkommit vid försenade utbetalningar.

Medel motsvarande 198 344 000 kronor sak-
nas för att fullfölja dessa åtaganden.

Finansiering sker genom att en rad anslag in-
om utgiftsområdet minskas.

B53 Särskilda utgifter inom universitet och
högskolor m.m.

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 391 293 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget B53 Särskilda utgif-
ter inom universitet och högskolor m.m. ökas med
53 664 000 kronor. Finansiering sker genom att
andra anslag inom utgiftsområdet minskas.

Skälen för regeringens förslag: Höjningen av
anslaget B53 Särskilda utgifter inom universitet
och högskolor m.m. behövs främst för att finan-
siera av riksdagen tidigare beslutade investeringar
i inredning och utrustning för universitet och
högskolor enligt regeringens förslag i proposi-
tionerna Högre utbildning för ökad kompetens
(prop. 1992/93:169, bet. 1992/93:UbU14, rskr.
1992/93:363) och Forskning för kunskap och
framsteg (prop. 1992/93:170, bet.
1992/93:UbU22, rskr. 1992/93:390). Från och
med budgetåret 1994/95 finansieras sådana in-
vesteringar genom att universitet och högskolor
tar upp lån i Riksgäldskontoret. De tidigare av-
satta medlen för investeringar finansierar i stället
lånekostnaderna. Under anslaget har tidigare be-
räknats medel för beslutade investeringar vars
realiserande sker under efterföljande budgetår.
Medel motsvarande 26 164 000 kronor saknas
för att finansiera den sista delbetalningen till
Kungl. Tekniska högskolan och Stockholms uni-
versitet avseende investeringskostnader i Fy-
sikcentrum samt 26 000 000 kronor till Lunds

152

PROP. 2000/2001:1

universitet avseende investeringskostnader till
Biomedicinskt centrum.

Vidare behövs 1 500 000 kronor för att finan-
siera genomförandet av Tempus-programmet
under budgetåret 2000.

Finansiering sker genom att en rad anslag in-
om utgiftsområdet minskas.

D12 Kungl. biblioteket

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 200 811 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget D12 Kungl. biblio-
teket ökas med 23 000 000 kronor. Finansiering
sker genom att andra anslag inom utgiftsområdet
minskas.

sudde. Både Nationalmuseum med Prins Eugens
Waldemarsudde och Moderna museet drabbades
av stora underskott i verksamheten år 1999. Hu-
vudsakligen går detta att hänföra till att museer-
nas avgiftsinkomster och övriga inkomster detta
år blev lägre än budgeterat. För att ge de bägge
myndigheterna möjlighet att lösa sina akuta eko-
nomiska problem behöver anslaget Hl Centrala
museer: Myndigheter ökas med 8 500 000 kronor.

6.3.10 Utgiftsområde 18
Samhällsplanering,
bostadsförsörjning och byggande

A10 Bostadsbidrag

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 5 170 000 000
kronor.

Skälen för regeringens förslag: Kungl. bibliote-
ket (KB) visar i sin halvårsrapport ett prognosti-
serat underskott på 23 miljoner kronor. Rege-
ringen anser det angeläget att KB får fullfölja de
åtaganden och projekt som regeringen ålagt
myndigheten.

Finansiering sker genom att en rad anslag in-
om utgiftsområdet minskas.

6.3.9 Utgiftsområde 17

Kultur, medier, trossamfund och
fritid

Hl Centrala museer: Myndigheter

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 641 692 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget A10 Bostadsbidrag
minskas med 470 000 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: Utgifterna för
bostadsbidrag är starkt beroende av inkomst-,
boendekostnads- och arbetslöshetsutvecklingen
och därmed av den samhällsekonomiska utveck-
lingen i stort. Minskande arbetslöshet och ökade
reallöner innebär att kostnaderna för bostadsbi-
drag minskar. Mot bakgrund av den senaste eko-
nomiska bedömningen kan därför anslaget A10
Bostadsbidrag minskas med 470 000 000 kronor.

A13 Vissa investeringsbidrag (nytt anslag)

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål inte uppfört något anslag.

Regeringens förslag: Anslaget Hl Centrala museer:
Myndigheter ökas med 8 500 000 kronor.

Regeringens förslag: Ett nytt ramanslag Al 3 Vissa
investeringsbidrag på 6 000 000 kronor anvisas.

Skälen för regeringens förslag: I enlighet med
riksdagens beslut (prop. 1998/99:1, utg.omr.17,
bet.l998/99:KrUl, rskr. 1998/99:55) avskildes
Moderna museet den 1 juli 1999 från Statens
konstmuseer och bildade en egen myndighet.
Samtidigt bytte Statens konstmuseer namn till
Nationalmuseum med Prins Eugens Waldemar-

Skälen för regeringens förslag: I mitten av
1990-talet lämnade staten investeringsbidrag för
vissa förbättringsåtgärder i bostäder och lokaler.
Bidragen finansierades från det på tionde huvud-
titeln uppförda reservationsanslaget A2 Arbets-
marknadspolitiska åtgärder, som senast budget-
året 1995/96 var uppfört på statsbudgeten. Detta

153

PROP. 2000/2001:1

anslag kan inte användas efter utgången av år
1999. Till följd av överklaganden återstår fortfa-
rande vissa äldre utfästelser om bidrag som be-
höver infrias. Ett nytt anslag bör anvisas för än-
damålet. Regeringen bedömer att högst
6 000 000 kronor behövs för ändamålet.

Regeringen avser att finansiera det nya ansla-
get genom att dra in motsvarande belopp från
det senast år 1999 på statsbudgeten uppförda ra-
manslaget A12 Investeringsbidrag för anordnande
av bostäder för studenter m.fl.

6.3.11 Utgiftsområde 20

Allmän miljö- och naturvård

A2 Miljöövervakning m.m.

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 132 297 000
kronor.

att återbetala tillskjutet kapital. Regeringen avser
att närmare se över verksamhetens former.

6.3.12 Utgiftsområde 22
Kommunikationer

A2 Väghållning och statsbidrag

A4 Banhållning

I statsbudgeten för innevarande år finns för dessa
ändamål uppförda ramanslag på 12 834 719 000
kronor för A2 Väghållning och statsbidrag samt
6 279 322 000 kronor för A4 Banhållning.

Regeringens förslag: Ramanslaget A2 Miljööver-
vakning m.m. får även användas för aktieägartill-
skott till AB Svenska Miljöstyrningsrådet om
högst 1 500 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: AB Svenska
Miljöstyrningsrådet har bildats av staten, Kom-
munförbundet, Industriförbundet och Företa-
garnas Riksorganisation. Bolaget registrerar på
uppdrag av regeringen företag enligt EU:s frivil-
liga miljöledningsystem Eco Management and
Audit Scheme (EMAS) samt utför informations-
arbete om systemet.

Staten är sedan 1995 huvudägare av AB Svens-
ka miljöstyningsrådet med 90 procent av aktie-
innehavet. Riksdagen beslutade (prop.
1994/95:101, bet. 1994/95:JoU09, rskr.
1994/95:86) hösten 1994 att inom ramen för be-
fintliga medel på det dåvarande anslaget A2 Bi-
drag till miljöarbete under fjortonde huvudtiteln
tillföra AB Svenska Miljöstyrningsrådet 1 miljon
kronor för att täcka initialkostnader. Därefter
beslutade riksdagen (prop. 1995/96:107, bet.
1995/96 JoU15, rskr. 1995/96:38) att regeringen
fick tillföra ett aktieägartillskott om 2 miljoner
kronor. För att möjliggöra att bolaget fullgör si-
na uppgifter avseende information om EMAS-
systemet kan det bli nödvändigt att tillskjuta yt-
terligare ägarkapital. Som villkor skall gälla att
överskott från verksamheten skall användas för

Regeringens förslag: Anslaget A2 Väghållning och
statsbidrag ökas med 80 000 000 kronor och an-
slaget A4 Banhållning ökas med 70 000 000 kro-
nor.

Regeringen bemyndigas att för anslagen A2
Väghållning och statsbidrag samt A4 Banhållning,
besluta om tidigareläggning av investeringar som
ingår i de nationella och regionala infrastruktur-
planerna, eller på annat sätt beslutats av riksda-
gen, om kommuner eller enskilda förskotterar
investeringsutgifterna. Sådan förskottering får
aldrig överstiga 30 procent av de medel som un-
der respektive anslag är tillgängliga för investe-
ringar.

Skälen för regeringens förslag: Sommarens
översvämningar kräver extraordinära insatser
för att återställa vägnätet och järnvägsnätet.
En del av återställningsbehovet bedöms kunna
åtgärdas under 2000 medan resterande behov
beräknas kunna åtgärdas först under år 2001.
De totala kostnaderna för återställningsarbetet
har av Vägverket bedömts uppgå till 550 mil-
joner kronor, fördelat med 350 miljoner kro-
nor 2000 och 200 miljoner kronor 2001. Kost-
naden för Banverket bedöms uppgå till 70
miljoner kronor under 2000. Samtliga kostna-
der för Banverket bedöms falla ut 2000. För
att möjliggöra dessa särskilda insatser anser
regeringen att anslaget A2 Väghållning och
statsbidrag behöver ökas med 80 000 000 kro-
nor och anslaget A4 Banhållning behöver ökas
med 70 000 000 kronor. I regeringens bud-
getförslag för år 2001 ingår ytterligare

154

PROP. 2000/2001:1

200 000 000 kronor under anslaget 36:2 Väg-
hållning och statsbidrag. Resterande behov av
medel för att återställa skadad infrastruktur får
Vägverket och Banverket tills vidare finansiera
genom omprioriteringar och genom att nyttja
sina anslagskrediter.

Enligt riksdagens beslut (prop. 1990/91:100
bilaga 8, TU26, rskr. 326 och TU25, rskr. 325)
får regeringen medge tidigareläggningar av in-
vesteringar i vägar och järnvägar om utgifterna
förskotteras av kommuner eller enskilda. Det
sammanlagda värdet av förskotteringarna får
uppgå till högst 20 procent av de medel som är
tillgängliga för infrastrukturinvesteringar. Rege-
ringen anser att det är en fördel om planerade in-
vesteringar kan genomföras tidigare än de anvi-
sade anslagsmedlen tillåter eller planen förutser
under förutsättning att kommuner eller enskilda
förskotterar medel och inga krav ställs på index-
uppräkning eller ränta på förskotterat belopp.
För att möjliggöra ytterligare tidigareläggningar
bör den högsta tillåtna omfattningen av förskot-
teringar därför nu höjas från 20 procent till 30
procent av de medel som under respektive anslag
är tillgängliga för investeringar.

B3 Bidrag till sjöfarten

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 405 000 000
kronor.

Cl Post- och telestyrelsen: Förvaltningskostnader
för vissa myndighetsuppgifter

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 11 206 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget Cl Post- och tele-
styrelsen: Förvaltningskostnader för vissa myndig-
hetsuppgifter skall också kunna användas till att
finansiera den marknadskontroll av radio- och
teleterminalutrustning som Post- och telestyrel-
sen skall bedriva enligt lagen (2000:121) om ra-
dio- och teleterminalutrustning.

Regeringens förslag: Anslaget B3 Bidrag till sjö-
farten ökas med 10 000 000 kronor. Finansiering
sker genom att anslaget Dl Ersättning till Statens
järnvägar i samband med utdelning från AB
Swedcarrier minskas med motsvarande belopp.

Skälen för regeringens förslag: Bidrag utgår en-
ligt förordningen (1996:1559) om statligt bidrag
till svensk sjöfart. Ytterligare medel behöver
tillföras anslaget. Finansiering sker genom att an-
slaget Dl Ersättning till Statens järnvägar i sam-
band med utdelning från AB Swedcarrier minskas
med 10 000 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: Post- och tele-
styrelsen (PTS) ansvarar tillsammans med Elsä-
kerhetsverket för marknadskontroll av radio-
och teleterminalutrustning. Denna uppgift regle-
ras i lagen (2000:121) om radio- och teletermi-
nalutrustning som trädde i kraft den 8 april 2000.

Huvuddelen av PTS verksamhetskostnader fi-
nansieras genom avgifter. Det finns däremot ing-
et lagstöd för PTS att under 2000 ta ut avgifter
för finansiering av marknadskontroll av radio-
och teleterminalutrustning. Från och med 2001
kommer verksamheten att finansieras genom av-
giftsuttag.

Regeringen anser att anslaget Cl Post- och te-
lestyrelsen: Förvaltningskostnader för vissa myn-
dighetsuppgifter skall kunna användas till att fi-
nansiera kostnader för den marknadskontroll
som kommer att bedrivas av Post- och telestyrel-
sen under år 2000.

6.3.13 Utgiftsområde 25

Allmänna bidrag till kommuner

A2 Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner
och landsting

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett reservationsanslag om
1 091 500 000 kronor.

155

PROP. 2000/2001:1

Regeringens förslag: Anslaget A2 Bidrag till sär-
skilda insatser i vissa kommuner och landsting får
även användas till att bistå kommuner som har
haft betydande kostnader till följd av översväm-
ningarna i juli 2000.

Vidare får anslaget användas för analys- och
utvecklingsarbete avseende kommunkontosys-
temet.

Skälen för regeringens förslag: Regeringen be-
dömer att högst 100 miljoner kronor av anslaget
A2 B idrag för särskilda insatser i vissa kommuner
och landsting behöver användas för att bistå
kommuner, som har haft betydande kostnader
till följd av översvämningarna i juli 2000. Utan
ett sådant stöd finns det risk för att verksamhe-
ten i berörda kommuner påverkas negativt. För
att få ekonomiskt stöd skall kommunerna ansöka
om ersättning hos regeringen, varefter en pröv-
ning görs.

Regeringen har nyligen behandlat frågan om
kommunkontosystemet, dels i 2000 års ekono-
miska vårproposition (prop. 1999/2000:100),
dels i propositionen Vissa kommunalekonomis-
ka frågor (prop. 1999/2000:115). Ytterligare ana-
lysarbete behöver göras, bl.a. för att förklara de
stora variationerna i utbetalningar som föreligger
mellan olika kommuner. Vidare är det regering-
ens avsikt att inleda ett utvecklingsarbete i syfte
att stärka möjligheterna till uppföljning och
kontroll av kommunkontosystemet. För detta
ändamål bedömer regeringen att högst 1 500 000
kronor av anslaget behöver användas.

A3 Statligt utjämningsbidrag till kommuner och
landsting

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett obetecknat anslag om
18 571 000 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: Det kommunala
utjämningssystemet syftar till att ge kommuner
och landsting likvärdiga ekonomiska förutsätt-
ningar. Detta sker genom en utjämning för skill-
nader i skatteunderlag (inkomstutjämning) och
för strukturellt betingade kostnadsskillnader
(kostnadsutjämning). Utgifterna för utjäm-
ningsbidraget belastar anslaget A3 Statligt utjäm-
ningsbidrag till kommuner och landsting. In-
komsterna från den utjämningsavgift kommuner
och landsting betalar till staten redovisas på
statsbudgetens inkomstsida. Systemet är i princip
självfinansierat.

Storleken på utjämningsbidraget respektive
utjämningsavgiften fastställs under budgetåret,
varför avvikelser kan förekomma i förhållande
till det av riksdagen beslutade anslaget. De de-
fintiva beräkningarna av Statistiska centralbyrån
avseende bidragsåret 2000 visar att omslutningen
i utjämningssystemet blir drygt 619 miljoner
kronor högre än vad som beräknades i budget-
propositionen för 2000. Orsaken är främst att
omslutningen i inkomstutjämningen ökat. Den
ökade omslutningen innebär att såväl utjäm-
ningsbidraget som utjämningsavgiften har ökat.
Statsbudgetens saldo påverkas därmed inte.

Kommunkontosystemet

Regeringens förslag: Den i statens redovisning
upptagna fordran som motsvarar underskottet i
kommunkontosystemet, dock högst
4 300 000 000 kronor, skrivs ned vid utgången av
år 2000.

Regeringens förslag: Anslaget A3 Statligt utjäm-
ningsbidrag till kommuner och landsting ökas med
619 233 000 kronor. Finansiering sker genom att
den utjämningsavgift som kommuner och lands-
ting betalar in till staten ökar i motsvarande om-
fattning.

Bakgrunden till regeringens förslag: Genom
det s.k. kommunkontosystemet, som infördes
1996, får kommuner och landsting tillbaka ingå-
ende moms. Kommunkontosystemet består av
två räntebärande konton hos Riksgäldskontoret,
ett för kommuner och ett för landsting. Utgif-
terna från kontona finansieras genom ett enhet-
ligt tillskottsbelopp per invånare som kommuner
respektive landsting betalar. Riksskatteverket
fastställer tillskottsbeloppets storlek årligen.
Systemet omslöt totalt 27,2 miljarder kronor år
1999. Omslutningen har ökat med 4,7 miljarder
kronor eller 21 procent sedan systemet infördes.

Under de senaste åren har de av staten fast-
ställda tillskottsbeloppen till kommunkontot
inte räckt för att täcka utbetalningarna till kom-

156

PROP. 2000/2001:1

muner och landsting. Vid utgången av år 2000
bedöms underskottet i kommunkontosystemet
uppgå till högst 4,3 miljarder kronor vilket är nå-
got högre än den prognos som angavs i den eko-
nomiska vårpropositionen.

Kommunkontosystemet bibehålls år 2001. En
utredning tillsattes hösten 1998 med uppgift att
analysera och förklara orsakerna till de ökade ut-
betalningarna samt den omfördelningseffekt som
uppstår på grund av den kollektiva finansiering-
en. Utredningen lämnade hösten 1999 betän-
kandet Kommunkontosystemet och rättvisan
(SOU 1999:133). Ett fortsatt analysarbete av
kommunkontosystemet kommer att genomfö-
ras. Avsikten är att kommuner och landsting
skall lämna betydligt fler uppgifter än i dag vid
ansökan om utbetalning ur kommunkontosys-
temet. Uppgifterna skall möjliggöra en förbätt-
rad uppföljning av kommunkontosystemet. Vi-
dare behöver en analys genomföras av de stora
variationerna av utbetalningarna mellan olika
kommuner respektive landsting. Dessutom på-
börjas en analys av hur ansökningarna till syste-
met skall kunna kontrolleras samt hur en eventu-
ell omprövning av beslut om utbetalning ska
kunna göras. Regeringen avser också att tillsätta
en arbetsgrupp för att se över systemet som hel-
het. Efter dessa analyser avser regeringen att
återkomma till riksdagen.

Skälen för regeringens förslag: Grunden för
kommunkontosystemet är att det är kommu-
nerna och landstingen som skall finansiera sys-
temet. Det vore inte rimligt att höja avgiften så
mycket att den även täcker det ackumulerade
underskottet, bland annat mot bakgrund av de
stora variationerna i utbetalningar mellan olika
kommuner och landsting. En sådan höjning
skulle märkbart påverka kommunernas och
landstingens ekonomi. Regeringen föreslår där-
för att den i statens redovisning upptagna ford-
ran som motsvarar underskottet i kommun-
kontosystemet, dock högst 4 300 000 000
kronor, skrivs ned vid utgången av år 2000. Un-
derskottet har finansierats av Riksgäldskontoret
de år då det uppstått. Nedskrivningen påverkar
därför inte ytterligare statens lånebehov.

157

Utgiftsramar och
politikområden för
åren 2001-2003

PROP. 2000/2001:1

7 Utgiftsramar och politikområden
för åren 2001-2003

7.1 Utgifternas fördelning på
utgiftsområden

Regeringens förslag: Utgifterna för 2001 fördelas
på utgiftsområden enligt tabell 7.2.

Förändring av anslagsbehållningar under 2001
beräknas enligt tabell 7.2.

Den preliminära fördelningen av utgifterna på
utgiftsområden för åren 2002 och 2003 enligt ta-
bell 7.2 godkänns som riktlinje för regeringens
budgetarbete.

Regeringen presenterade i 2000 års ekonomiska
vårproposition en preliminär fördelning av ut-
gifter på utgiftsområden för åren 2001-2003.
Riksdagen godkände förslaget (prop.
1999/2000:100, bet. 1999/2000:FiU 20, rskr.
1999/2000: 261).

I detta kapitel presenterar regeringen en revi-
derad fördelning av utgifterna för år 2001 och en
reviderad preliminär fördelning av utgifterna på
utgiftsområden för åren 2002 och 2003. Rege-
ringens förslag till utgiftsramar för åren
2001-2003 samt skillnader i förhållande till de
preliminära ramarna i 2000 års ekonomiska vår-
proposition redovisas i tabell 7.2. Beräkningarna
av fördelningen på utgiftsområden för åren 2002
och 2003 är baserade på nu kända förutsättningar
vad avser den ekonomiska utvecklingen och nu
gällande regelsystem och skall betraktas som
preliminära. I bilaga 1 presenteras regeringens
budgetförslag för budgetåret 2001 fördelat på ut-
giftsområden och anslag.

Regeringen har vid utformningen av sitt bud-
getförslag förutsatt att tidigare beslutade utgift-
stak för åren 2001-2003 skall ligga fast men tek-
niskt anpassas till de förändringar som bl.a. följer
av det föreslagna andra steget av inkomst-
skattereformen (se avsnitt 4.1.1).

Utgångspunkten för förslaget till preliminära
utgiftsramar är också att en tillfredsställande nivå
på budgeteringsmarginalen uppnås.

Syftet med de preliminära ramarna i den eko-
nomiska vårpropositionen är att ange riktlinjer
för budgetarbetet. I förhållande till de preliminä-
ra ramarna i vårpropositionen innehåller rege-
ringens förslag till utgiftsramar för åren 2001-
2003 ett antal väsentliga förändringar, främst till
följd av pensionsreformen, det föreslagna andra
steget i inkomstskattereformen, omflyttningar av
anslag inom arbetsmarknadspolitiken och den
föreslagna satsningen på skolan.

De beloppsmässigt största förändringarna av
utgiftsområdesramarna 2001-2003 jämfört med i
den ekonomiska vårpropositionen förklaras av
att anslag flyttats mellan olika utgiftsområden
eller mellan statsbudgeten och ålderspensions-
systemet vid sidan av statsbudgeten. De största
omflyttningarna redovisas i tabell 7.1. Om-
flyttningarna kommenteras närmare under re-
spektive utgiftsområde i avsnitt 7.4.

6 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nrl. Dell

161

PROP. 2000/2001:1

ITabell 7.1 Större omflyttningar av utgifter under utgiftsta- I Iket 2001-2003 1
Miljarder kronor	2001	2002	2003
Nya utgiftsområden för arbets- marknad och arbetsliv
Uo 13 Arbetsmarknad	34,4	32,4	31,6
Uo 14 Arbetsliv	-34,4	-32,4	-31,6
Ålderspensionerna
Uo 11 Ek trygghet vid ålderdom			18
Uo 25 Kommunbidrag mm			-9,5
Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten			-7,5
Nettoeffekt på de takbegränsade utgifterna	0.0	0,0	1,0

statsbidraget inom utgiftsområde 25 beräk-
ningstekniskt reduceras med 9,5 miljarder kro-
nor år 2003.

Till följd av regeringens förslag om att nästa år
genomföra det andra steget i den inkomst-
skattereform som presenterades i budget-
propositionen för 2000 och förslaget om höjt
allmänt och särskilt grundavdrag, ökar kommun-
sektorns skatteinkomster med 3 miljarder kro-
nor från år 2001. Det generella statsbidraget in-
om utgiftsområde 25 reducerats därför med
motsvarande belopp. Denna förändring föranle-
der också en teknisk justering av utgiftstaket, se
vidare avsnitt 4.1.1 och 7.4.

Förändringarna för utgiftsområdena 13 Arbets-
marknad (tidigare benämnt Ekonomisk trygghet
vid arbetslöshet) och 14 Arbetsliv (tidigare be-
nämnt Arbetsmarknad och arbetsliv) beror på att
anslagen inom det tidigare verksamhetsområdet
Arbetsmarknad förs över från utgiftsområde 14
till utgiftsområde 13. Överföringen innebär att
utgifterna för utgiftsområde 13 ökar med mellan
31 och 34 miljarder kronor under perioden
2001-2003 och att utgiftsområde 14 minskar
med motsvarande belopp. Andra faktorer som
bidrar till att ramarna för dessa utgiftsområden
förändras är nya prognoser för arbetslösheten
och arbetsmarknadspolitiska program.

De stora differenserna år 2003 för utgifts-
område 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom,
utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommu-
nerna och för ålderspensionssystemet vid sidan
av statsbudgeten beror på övergången till det nya
pensionssystemet (se vidare avsnitt 7.4, utgifts-
område 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom).
Från och med 2003 föreslås att finansierings-
ansvaret för den bosättningsbaserade delen av
folkpensionen förs över från ålderspensionssys-
temet vid sidan av statsbudgeten till statsbudge-
ten. Detta beräknas leda till en ökning av utgif-
terna med 7,5 miljarder kronor för utgiftsområde
11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom och en
motsvarande minskning av utgifterna för ålder-
spensionssystemet vid sidan av statsbudgeten. År
2003 ökar dessutom utgifterna för utgiftsområde
11 med ytterligare ca 10,5 miljarder kronor p.g.a.
att folkpension och pensionstillskott föreslås er-
sättas av en skattepliktig garantipension. Om-
läggningen leder till att kommunsektorns skat-
teinkomster ökar, varför det generella

162

PROP. 2000/2001:1

ITabell 7.2 Utgiftstak och takbegränsade utgifter 2001-2003 \|
Tusental kronor 2001, miljoner kronor 2002 - 2003 samt differenser mot 2000 års ekonomiska vårproposition				Differens mot vårpropositionen
Utgiftsområde	2001	2002	2003	Differens mot vårpropositionen
Utgiftsområde	2001	2002	2003	2001	2002	2003
1 Rikets styrelse	5 316 203	5 135	5 021	3	3	4
2 Samhällsekonomi och finansförvaltning	1 307 655	1 372	1 339	-302	-228	-283
3 Skatteförvaltning och uppbörd	6 206 948	6 338	6 483	34	38	41
4 Rättsväsendet	23 973 166	25 082	25 726	-59	-19	-11
5 Utrikesförvaltning och internationell samverkan	2 908 385	2 881	2 926	20	18	19
6 Totalförsvar	46 530 105	45 508	44 513	1	2	-17
7 Internationellt bistånd	14 966 011	15 570	18 185	-63	-28	4
8 Invandrare och flyktingar	4 941 878	4 683	4 717	67	34	-144
9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg	29 373 625	30 309	31896	2 362	1 996	2 159
10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp	101 949 802	104 402	107 345	1875	1 791	2 733
11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom	33 779 600	33 150	50 904	-384	-596	17 518
12 Ekonomisk trygghet för familj och barn	47 746 979	48 930	50 756	-425	-709	357
13 Arbetsmarknad	63 030 635	61429	61 467	35 584	34 011	34 043
14 Arbetsliv	8 541 971	8 466	8 437	-37 013	-37 482	-38 103
15 Studiestöd	21 621 806	24 365	24 727	-238	-226	197
16 Utbildning och universitetsforskning	34 845 518	40 751	43 202	101	1068	2 469
17 Kultur, medier, trossamfund och fritid	7 806 918	7 965	8 092	96	56	-17
18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande	11 634 740	11 012	10 613	-349	-266	-269
19 Regional utjämning och utveckling	4 214 453	3 352	3 451	148	148	147
20 Allmän miljö- och naturvärd	2 200 522	2 409	2 593	184	187	185
21 Energi	2 262 347	2 085	1 304	0	-1	1
22 Kommunikationer	24 690 313	24 902	25 894	40	-186	-184
23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar	13 677 015	13 883	13 967	13	28	30
24 Näringsliv	3 517 539	3 283	3 254	321	306	359
25 Allmänna bidrag till kommunerna	99 362 633	99 338	92 196	-2 488	-2 489	-11 989
26 Statsskuldsräntor m.m.	70 925 000	65 355	58 120	1 655	-315	-450
27 Avgiften till Europeiska gemenskapen	23 804 000	23 633	24 330	-289	-1162	-412
Minskning av anslagsbehållningar	3 000 000	4 500	4 000	-1000	-1 000	0
Summa utgiftsområden	714 135 767	720 087	735 458	-107	-5 019	8 387
Summa utgiftsområden exkl. statsskuldsräntor	643 210 767	654 732	677 338	-1 762	-4 704	8 837
Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten	144 579 000	150 109	149 462	-107	-1 228	-8 902
Takbegränsade utgifter	787 789 767	804 841	826 800	-1 869	-5 932	-65
Budgeteringsmarginal	1 210 233	9 159	17 200	-1 131	2 932	-2 935
Utgiftstak för staten	789 000 000	814 000	844 000	-3 000	-3 000	-3 000

163

PROP. 2000/2001:1

7.2 De takbegränsade utgifternas
förändring i förhållande till
bedömningen i 2000 års
ekonomiska vårproposition

Det är flera faktorer som leder till reviderade ut-
giftsramar för perioden 2001-2003 jämfört med
beräkningen i 2000 års ekonomiska vår-
proposition, utöver det som följer av de tekniska
förändringar som redovisats i avsnitt 7.1. Ut-
giftsramarna har ändrats till följd av föreslagna
satsningar och utgiftsminskningar, reviderade
prognoser för de makroekonomiska förut-
sättningarna, reviderad pris- och löneomräkning,
förändrade volymer inom vissa regelstyrda bi-
dragssystem, förändrade prognosmetoder och
förändrade prognoser av myndigheternas för-
brukning av anslagsbehållningar och utnyttjande
av anslagskredit. I tabell 7.3 har förändringen

jämfört med beräkningen i 2000 års ekonomiska
vårproposition av de takbegränsade utgifterna
för åren 2001-2003 delats upp på dessa faktorer.

Utgiftsreformer och utgiftsminskningar

Av redovisningen i avsnitt 4.3 framgår att de för-
slag till satsningar och utgiftsminskningar som
lämnas eller aviseras i denna proposition för åren
2001-2003 sammantaget beräknas öka de takbe-
gränsade utgifterna med 1,0 miljarder kronor
2001, 2,1 miljarder kronor 2002 och 4,5 milarder
kronor 2003, jämfört med beräkningarna i 2000
års ekonomiska vårproposition. Skillnaderna be-
ror främst på satsningarna på skolan (se vidare
avsnitt 4.3). År 2003 bidrar även införandet av
garantipensionen med 1 miljard kronor, (se vida-
re avsnitt 7.4, utgiftsområde 11 Ekonomisk
trygghet vid ålderdom).

Tabell 7.3 Förändring av takbegränsade utgifter mellan 2000 års ekonomiska vårproposition och 1 budgetpropositionen för 2001. 1
Miljarder kronor	2001	2002	2003
Takbegränsade utgifter i 2000 års ekonomiska vårproposition	789,7	810,8	826,9
Utgiftsreformer och utgiftsminskningar	1,0	2,1	4,5
Ändrade makroekonomiska förutsättningar	-2,8	-7,0	-7,9
Reviderad pris - och löneomräkning	-0,1	0,0	0,0
Volymförändringar	0,2	-0,9	-1,3
Prognosfel m.m.	4,0	4,0	7,8
Förändrad prognos för anslagsbehållningar	-1,0	-1.0	0,0
Förändring före tekniska justeringar	1,4	-2,9	3,1
Teknisk justering mht skattereform etc.	-3,3	-3,2	-3,2
Total utgiftsförändring	-1,9	-5,9	-0,1
Takbegränsade utgifter i budgetpropositionen för 2001	787,8	804,8	826,8

Anm: Beloppen är avrundade och summerar därför inte.

164

PROP. 2000/2001:1

Makroekonomiska förutsättningar

Utgifternas fördelning på utgiftsområden på-
verkas av en ändrad bedömning av den allmänna
ekonomiska utvecklingen. Anslag som är bero-
ende av den makroekonomiska utvecklingen har
för åren 2001-2003 justerats med hänsyn till nya
antaganden om den ekonomiska utvecklingen
jämfört med beräkningen i 2000 års ekonomiska
vårproposition. Denna justering berör huvud-
sakligen ett fyrtiotal olika anslag för transfere-
ringsändamål.

Jämfört med 2000 års ekonomiska vår-
proposition är de viktigaste förändringarna att
KPI beräknas minska, vilket leder till att prisbas-
beloppet minskar med 200 respektive 300 kronor
år 2002 och 2003. Det lägre basbeloppet medför
att de takbegränsade utgifterna för åren 2002 och
2003 minskar med ca 1,3 respektive 2,0 miljarder
kronor jämfört med beräkningen i vårproposi-
tionen. Vidare beräknas antalet personer i ar-
betsmarknadspolitiska program minska med
20 000 personer 2001, 35 000 personer 2002 och
45 000 personer 2003. Detta bedöms medföra att
utgifterna minskar med 2,4, 4,7 respektive
6,0 miljarder kronor för åren 2001-2003.

I löpande priser minskar bruttonational-
inkomsten (BNI) något trots den i fasta priser
uppreviderade tillväxten. Detta innebär att ut-
giftsramarna för utgiftsområde 7 Internationellt
bistånd minskar något. Den reviderade BNI-
prognosen medför också att utgifterna för ut-
giftsområde 27 Avgiften till den Europeiska ge-
menskapen blir något lägre. Sammantaget beräk-
nas de förändrade makroekonomiska
förutsättningarna medföra att de takbegränsade
utgifterna blir 2,8 miljarder kronor lägre år 2001,
7,0 miljarder kronor lägre 2002 och 7,9 miljarder
kronor lägre 2003 jämfört med beräkningen i
2000 års ekonomiska vårproposition.

Pris- och löneomräkning av anslagen till myndig-
heternas förvaltningskostnader

I den inledande fasen av budgetprocessen hante-
ras anslag för förvaltningsändamål i fasta priser.
Dessa anslag räknas om till löpande priser genom
att pris- och löneindex knyts till anslagen.

I 2000 års ekonomiska vårproposition gjordes
en slutlig pris- och löneomräkning av anslagen
för förvaltningsändamål för 2001 och en pre-
liminär pris- och löneomräkning av anslagen för
2002 och 2003. Den preliminära pris- och löneom-
räkningen baserarar sig bl.a. på löneutvecklingen
inom den konkurrensutsatta sektorn. Vid
beräkningen av det löneindex som används för

för att räkna om förvaltningsanslagen till löpande
priser görs ett avdrag för produktivitets-
utvecklingen. Produktivitetsutvecklingen be-
räknas som genomsnittet av produktivitets-
utvecklingen inom den privata tjänstesektorn
under de 10 år som föregår aktuellt budgetår.

På grund av ändringar av anslagsstrukturen,
hopslagningar av anslag etc., minskar pris- och
löneomräkningsbeloppet 2001 med ca 70 mil-
joner kronor jämfört med beräkningen i den
ekonomiska vårpropositionen.

För 2002 och 2003 har en ny preliminär pris-
och löneomräkning gjorts. Den reviderade be-
räkningen baserar sig bl.a. på prognostiserad lö-
neutveckling mellan 1999 och 2001 i den kon-
kurrensutsatta sektorn. Den nya preliminära
pris- och löneomräkningen leder inte till några
större förändringar av anslagen för förvaltnings-
ändamål åren 2002 och 2003 jämfört med beräk-
ningarna i vårpropositionen.

Volymer

Utgiftsramarna kan också förändras till följd av
nya prognoser för volymer inom vissa regel-
styrda system. De största volymförändringarna
prognostiseras inom utgiftsområde 10 Trygghet
vid sjukdom och handikapp, där utgifterna be-
räknas öka med 1,4 miljarder kronor 2001,
1,0 miljarder kronor 2002 och 1,1 miljarder kro-
nor 2003 jämfört med beräkningarna i vår-
propositionen, främst till följd av ett högre antal
förtidspensionärer. Inom utgiftsområde 11 Eko-
nomisk trygghet vid ålderdom, utgiftsområde 12
Ekonomisk trygghet för familjer och barn, samt
inom ålderspensionssystemet vid sidan av stats-
budgeten bidrar minskade volymer istället till att
utgifterna minskar med 1,2, 1,9, respektive 2,1
miljarder kronor jämfört med bedömningarna i
2000 års ekonomiska vårproposition.

Sammantaget beräknas ändrade volymer bidra
till att utgiftsområdesramarna ökar med ca
0,2 miljarder kronor 2001. För 2002 och 2003
beräknas utgiftsområdesramarna minska med 0,9
respektive 1,3 miljarder kronor jämfört med be-
räkningen i vårpropositionen.

Övrigt, prognosfel m.m.

Revideringar av ramarna kan också orsakas av
nya prognosmetoder, justeringar till följd av ny-
tillkommande information, korrigeringar av tidi-
gare gjorda fel samt regeländringar utom rege-
ringens omedelbara kontroll (EU). Dessa
revideringar beräknas bidra till en ökning av ut-
gifterna med 4,0, 4,0 respektive 7,8 miljarder

165

PROP. 2000/2001:1

kronor för åren 2001-2003 jämfört med be-
räkningarna i vårpropositionen.

Utgifterna för utgiftsområde 9 Hälsovård,
sjukvård och social omsorg revideras upp till
följd av att utgifterna för läkemedel förväntas
öka. För utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet
vid sjukdom och handikapp har bl.a. utgifterna
för statliga ålderspensionsavgifter reviderats upp
2003, jämfört med beräkningarna i 2000 års eko-
nomiska vårproposition.

Inom utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till
kommuner medför en ny prognos för det kom-
munala utjämningssystemet en upprevidering av
utgifterna med 0,6 miljarder kronor per år under
perioden 2001-2003.

Trots en i stort sett oförändrad prognos för
arbetslösheten förväntas utgifterna för arbets-
lösheten öka med 1,4,1,6 respektive 2,3 miljarder
kronor åren 2001-2003 jämfört med be-
dömningen i den ekonomiska vårpropositionen.
Orsaken till detta är att den andel av de arbetslö-
sa som uppbär ersättning har ökat.

Från och med 2002 kommer ATP-pen-
sionerna att räknas upp med inkomst-
utvecklingen. Förändringen medför att ut-
gifterna för ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten ökar med 0,5 miljarder kronor
2002 och 1 miljard kronor 2003. I 2000 års eko-
nomiska vårproposition förutsattes att pen-
sionerna 2002 och 2003 räknades upp med kon-
sumentpriserna.

Minskning av anslagsbehållningar

Statliga myndigheter har vissa möjligheter att
fördela sina utgifter över tiden. Medel på ram-
och reservationsanslag som inte utnyttjas fullt ut
kan sparas till efterföljande år. På motsvarande
sätt kan en myndighet använda tidigare sparade
anslagsmedel som komplement till årets anslag.
Myndigheter har också möjligheter att inom vis-
sa gränser låna av efterföljande års anslag om
medelstilldelningen ett visst år är otillräcklig.
Förskjutningar av detta slag redovisas som en för
alla ramanslag och reservationsanslag gemensam
beräkningspost kallad minskning (eller ökning)
av anslagsbehållningar. Denna post ingår i utgift-
staket. För kommande budgetår erhålls en pro-
gnos för de takbegränsade utgifterna genom att
en beräknad storlek på minskningen av anslags-
behållningarna läggs till utgiftsramarna och ål-
derspensionssystemets utgifter. Myndigheternas
förbrukning av anslagsbehållningar och utnytt-
jande av anslagskrediter är en osäker faktor i ut-
giftsberäkningen.

Jämfört med bedömningen i 2000 års ekono-
miska vårproposition beräknas nu förbrukningen
av anslagsbehållningar bli l,0milarder kronor
lägre såväl 2001 som 2002, och oförändrad år
2003, och beräknas nu till totalt 3,0, 4,5 respekti-
ve 4,0 miljarder kronor för dessa år.

Områden med en stor förbrukning av anslags-
behållningar är för år 2001 Internationellt bi-
stånd, för 2002 Internationellt bistånd och ut-
giftsområde 19 Regional utjämning och utveck-
ling samt för år 2003 utgiftsområde 25 Allmänna
bidrag till kommuner.

7.3 Budgeteringsmarginalen och
utnyttjande av saldoutrymme

De offentliga finanserna fortsätter att förbättras.
En period med tidvis mycket stora underskott
vändes 1998 i ett överskott som under åren fram-
över väntas fortsätta att successivt växa från

1,9 procent av BNP 1999 till 3,6 procent av BNP
2003.

För år 2001 föreslår regeringen att målet för
överskottet i de offentliga finanserna höjs till
2,5 procent av BNP (avsnitt 4.1.3). Regeringens
förslag till skattesänkningar m.m. innebär att
detta mål klaras med en viss marginal. För åren
2002 och 2003 gäller tills vidare ett överskottsmål
på 2 procent av BNP.

Eftersom de faktiska överskotten väntas bli
större än 2 procent under vart och ett av åren

2002 och 2003 har det överskjutande överskottet
- det s.k. saldoutrymmet - beräkningstekniskt
överförts till hushållen. På vilket sätt de över-
skjutande medlen skall utnyttjas kommer rege-
ringen att återkomma till, men redovisnings-
metoden innebär i princip att ett motsvarande
resurstillskott kommer att tillföras hushålls-
sektorn i form av skattesänkningar eller i form av
nya statliga utgiftsåtaganden. Fastlagda utgiftstak
för staten utgör därvidlag en restriktion för hur
stor del av det överskjutande överskottet som
kan utnyttjas till nya utgiftsåtaganden. I tabell

7.4 jämförs saldoutrymmet med den budgete-
ringsmarginal som finns för respektive år.

Förutsatt att överskottsmålet för 2002 och

2003 ligger fast blir saldoutrymmet för 2002 och
2003 30 respektive 37 miljarder kronor. Enligt
beräkningen i 2000 års ekonomiska vår-
proposition uppgick saldoutrymmet för dessa år
till 36 respektive 59 miljarder kronor. Min-

166

PROP. 2000/2001:1

skningen av saldoutrymmet beror huvudsakligen
på de nu föreslagna skattesänkningarna.

Utgiftsområde 1
Rikets styrelse

ITabell 7.4 Budgeteringsmarginal och saldoutrymme 1
Miljarder kronor	2002	2003
Saldoutrymme	30	37
Budgeteringsmarginal	9,2	17,2
Budgeteringsmarginalen	beräknas uppgå	till

Miljoner kronor

Utgifter	Anslag	Prognos	Förslag	Beräknat
1999	2000	2000	2001	2002	2003
4 541	4 694	5 014	5 136	5 135	5 021

1,2 miljarder kronor 2001, 9,2 miljarder kronor
2002 och till 17,2 miljarder kronor 2003. Budge-
teringsmarginalen för åren 2001 och 2003 har
därmed minskat med 1,1 respektive 2,9 milarder
kronor i förhållande till beräkningen i 2000 års
ekonomiska vårproposition. För år 2002 har
budgeteringsmarginalen ökat med 2,9 milarder
kronor. Regeringen kommer att följa utgifts-
utvecklingen under åren 2001-2003 mycket noga
och kommer att besluta eller föreslå åtgärder om
dessa marginaler inte visar sig vara tillräckliga.

7.4 Genomgång av utgiftsområden

I följande avsnitt gör regeringen en kortfattad
beskrivning av varje utgiftsområde. I tabellform
redovisas utfallet för 1999, anvisade medel för
2000 (inklusive beslut på tilläggsbudget i sam-
band med 2000 års ekonomiska vårproposition),
beräknat utfall för 2000, förslag till ram för 2001
samt preliminära utgiftsramar för åren 2002-
2003 i löpande priser.

Utgiftsprognoserna för budgetåret 2000 avvi-
ker i vissa fall från anvisade medel på stats-
budgeten. Detta beror bl.a. på att anslags-
sparanden och reservationer förbrukas samt på
förändrade antaganden om den ekonomiska ut-
vecklingen.

Alla utgiftsområdestexter inleds med en redo-
görelse över vilka politikområden som ingår i ut-
giftsområdet. I avsnitt 7.5 sker sedan en genom-
gång av samtliga politikområden. I
politikområdesavsnittet redovisas de mål för
verksamheten som regeringen har ställt upp för
respektive politikområde.

Utgiftsområdet omfattar politikområdet Demo-
krati och politikområdet Mediepolitik.

I utgiftsområdet ingår även anslagen Kungliga
hov- och slottsstaten, Regeringskansliet m.m,
Stöd till politiska partier, riksdagens ledamöter
och partier m.m., riksdagens förvaltnings-
kostnader och Riksdagens ombudsmän.

De prioriteringar som gjorts inom utgifts-
området, genom förändrade resurser, är i huvud-
sak omfördelningar från riksdagens förvaltnings-
anslag till anslagen riksdagens ombudsmän samt
riksdagens ledamöter och partier.

Förändringen av utgiftsområdesramen jämfört
med beräkningen i 2000 års ekonomiska vår-
proposition förklaras i huvudsak av att en central
säkerhetsfunktion flyttar från utgiftsområde 5
Utrikesförvaltning och internationell samverkan
till Regeringskansliets anslag under utgifts-
område 1. Ytterligare en förklaring är att den hy-
resökning som riksdagens förvaltningsstyrelse
föreslog för Riksdagens ombudsmän, och som
finns intagen i 2000 års ekonomiska vårproposi-
tion, nu finansieras via en nedjustering av riksda-
gens förvaltningsanslag.

Ramen för utgiftsområdet föreslås uppgå till
5 316 miljoner kronor 2001. Ramen för politik-
området Demokrati uppgår till 65 miljoner kro-
nor. Ramen för politikområdet Mediepolitik
uppgår till 726 miljoner kronor varav 691 mil-
joner kronor anvisas under utgiftsområdet.

Utgiftsområde 2
Samhällsekonomi och finansförvaltning

Miljoner kronor

Utgifter	Anslag	Prognos	Förslag	Beräknat
1999	2000	2000	2001	2002
1515	1 572	1 709	1 308	1 372

I utgiftsområdet ingår politikområdet Effektiv
statsförvaltning och politikområdet Finansiella
system och tillsyn samt det på politikområde
ofördelade anslaget för Riksdagens revisorer.

167

PROP. 2000/2001:1

De prioriteringar som gjorts inom utgifts-
området är av begränsad omfattning och avser
resurstillskott för ekonomisk statistik.

Förändringen av utgiftsområdesramen jämfört
med beräkningen i 2000 års ekonomiska vår-
proposition förklaras i huvudsak av att delar av
anslag som disponeras av Riksgäldskontoret och
vissa nämnder överförts till andra utgifts-
områden.

Ramen för utgiftsområdet föreslås uppgå till
1 308 miljoner kronor 2001. Ramen för politik-
området Effektiv statsförvaltning uppgår till
8 295 miljoner kronor varav 793 miljoner kronor
anvisas under utgiftsområdet. Ramen för politik-
området Finansiella system och tillsyn uppgår till
519 miljoner kronor varav 490 miljoner kronor
anvisas under utgiftsområdet.

Utgiftsområde 3
Skatteförvaltning och uppbörd

klaras i huvudsak av överföring av verksamhet till
skatteförvaltningen rörande registrering av bo-
uppteckningar samt överföring av medel till Sta-
tens instutionsstyrelse till följd av ökade kostna-
der inom ramen för sluten ungdomsvård.

Ramen för utgiftsområdet föreslås uppgå till
23 973 miljoner kronor 2001. Ramen för politik-
området Rättsväsendet uppgår till 22 611 mil-
joner kronor, eftersom exekutionsväsendet till-
hör politikområde Skatt, tull och exekution.

Utgiftsområde 5

Utrikesförvaltning och internationell
samverkan

Miljoner kronor

Utgifter

1999

Anslag

2000

Prognos

2000

Förslag
2001

Beräknat

2002 2003

2 877

2 808

3 089

2 908

2 881 2 926

Miljoner kronor

Utgifter

1999

Anslag

2000

Prognos
2000

Förslag

2001

Beräknat

2002 2003

5 953

5 922

6 229

6 207

6 338 6 483

Utgiftsområdet omfattar politikområdet Skatt,
tull och exekution.

Förändringen av utgiftsområdesramen jämfört
med 2000 års ekonomiska vårproposition förkla-
ras i huvudsak av överföring av verksamhet från
domstolsväsendet till skatteförvaltningen röran-
de hantering av bouppteckningar samt ny pris-
och löneomräkning.

Ramen för utgiftsområdet föreslås uppgå till

6 207 miljoner kronor 2001. Ramen för politi-
kområde Skatt, tull och exekution uppgår till

7 569 miljoner kronor, varav 6 207 miljoner kro-
nor anvisas under utgiftsområdet.

Utgiftsområde 4

Rättsväsendet

Miljoner kronor

Utgiftsområdet omfattar politikområdet Utri-
kes- och säkerhetspolitik. Förändringen av ut-
giftsområdesramen jämfört med beräkningen i
2000 års ekonomiska vårproposition förklaras i
huvudsak av kompensation för vissa valutakurs-
förändringar samt överföring till utgiftsområde 1
Rikets styrelse.

Ramen för utgiftsområdet föreslås uppgå till
2 908 miljoner kronor 2001.

Utgiftsområde 6
Totalförsvar

Miljoner kronor

Utgifter

1999

Anslag

2000

Prognos

2000

Förslag

2001

Beräknat

2002

2003

44 264

46 661

45 700

46 530

45 508

44 513

Utgifter

1999

Anslag

2000

Prognos

2000

Förslag

2001

Beräknat

2002

2003

22 262

22 744

23 508

23 973

25 082

25 726

I utgiftsområdet ingår politikområdena Försvars-
politik och Skydd mot olyckor.

Ramen för utgiftsområdet föreslås uppgå till
46 530 miljoner kronor 2001, varav ramen för
politikområdet Förvarspolitik beräknas uppgå till
45 445 miljoner kronor och ramen för politik-
området Skydd mot olyckor beräknas uppgå till
1 085 miljoner kronor.

Utgiftsområdet omfattar politikområdet Rätts-
väsendet.

Förändringen av utgiftsområdesramen jämfört
med 2000 års ekonomiska vårproposition för-

168

PROP. 2000/2001:1

Utgiftsområde 7
Internationellt bistånd

Miljoner kronor

Utgifter
1999

Anslag

2000

Prognos
2000

Förslag

2001

Beräknat

2002

2003

12418

13 237

15 110

14 966

15 570

18 185

I utgiftsområdet ingår politikområdena Inter-
nationellt utvecklingssamarbete och Samarbete
med Central- och Östeuropa.

Förändringen av utgiftsområdesramen jämfört
med 2000 års ekonomiska vårproposition för-
klaras av den nedreviderade BNI-prognosen,
som minskar biståndsanslaget 2001 med 34 mil-
joner kronor samt förändrade asylavräkningar,
som minskar biståndsanslaget med 29 miljoner
kronor.

I enlighet med regeringens vårproposition är

2001 års biståndsram 0,73 procent av BNI. År

2002 ökas den till att motsvara 0,74 procent av
BNI och 2003 till 0,81 procent av BNI. Ramen
för utgiftsområdet föreslås uppgå till
14 966 miljoner kronor 2001, varav 14 066 mil-
joner kronor till Internationellt utvecklings-
samarbete och 900 miljoner kronor till Sam-
arbete med Central och Östeuropa.

Utgiftsområde 8
Invandrare och flyktingar

något och att utgifterna för kommunersättningar
ökar.

Utgiftsområdesramen förändras också till
följd av att sammanlagt 82,5 miljoner kronor för
sysselsättningsskapande åtgärder för invandrare
överförs till utgiftsområdena 13,16 och 24.

Ramen för utgiftsområdet föreslås uppgå till
4 942 miljoner kronor 2001 varav ramen för po-
litikområdet Integrationspolitik beräknas uppgå
till 2 406 miljoner kronor, ramen för politikom-
rådet Storstadspolitik beräknas uppgå till
565 miljoner kronor, ramen för politikområdet
Migrationspolitik beräknas uppgå till
1 963 miljoner kronor och ramen för politik-
området Minoritetspolitik beräknas uppgå till
8 miljoner kronor.

Utgiftsområde 9
Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Miljoner kronor

Utgifter
1999

Anslag

2000

Prognos
2000

Förslag
2001

Beräknat

2002

2003

24 519

27 488

28 529

29 374

30 309

31 896

Miljoner kronor

Utgifter	Anslag	Prognos	Förslag	Beräknat
1999	2000	2000	2001	2002	2003
4 402	4 901	4 542	4 942	4 683	4 717

I utgiftsområdet ingår politikområdena Mig-
rationspolitik, Integrationspolitik, Storstads-
politik och Minoritetspolitik.

De prioriteringar som gjorts inom utgifts-
området genom förändrade resurser är att Mig-
rationsverket tillförs 15 miljoner kronor 2001.
Ombudsmannen mot etnisk diskriminering till-
förs 4 miljoner kronor. Därutöver sker vissa
omprioriteringar inom utgiftsområdet.

Förändringen av utgiftsområdesramen jämfört
med bedömningen i 2000 års ekonomiska vår-
proposition förklaras i huvudsak av volym-
förändringar till följd av antagande om ett ökat
antal asylsökande och en snabbare ärende-
hantering vid Migrationsverket och Utlännings-
nämnden. Sammantaget leder detta till att utgif-
terna för mottagande av asylsökande minskar

I utgiftsområdet ingår politikområdena Hälso-
och sjukvårdspolitik, Folkhälsa, Socialtjänst-
politik, Äldrepolitik, Barnpolitik, Forsknings-
politik och Handikappolitik. De beräknade ut-
gifterna för utgiftsområdet har för 2001 revide-
rats upp i förhållande till beräkningarna i den
ekonomiska vårpropositionen med ca 2 363
miljoner kronor.

Förändringen av utgiftsområdesramen jämfört
med beräkningarna i 2000 års ekonomiska vår-
proposition förklaras bland annat av att ut-
gifterna för den statliga assistansersättningen
ökar med anledning av införandet av rätten att
behålla assistans efter fyllda 65 år. Regeringen
föreslår också i denna proposition att utgifts-
området ökar med 50 miljoner kronor 2001,
75 miljoner kronor 2000 och 100 miljoner kro-
nor 2001 för att genomföra en nationell hand-
lingsplan för alkoholskadeförebyggande insatser.
Vidare föreslår regeringen att den tidigare beslu-
tade satsningen på tandvården om 200 miljoner
kronor årligen från 2002 tidigareläggs till 2001.
Regeringen föreslår därför att utgiftsområdet
skall öka med 100 miljoner kronor 2001. Rege-
ringen återkommer under 2001 med förslag om
hur de extra medlen för tandvården skall använ-
das. Därutöver föreslår regeringen att ytterligare
42 miljoner kronor tillförs utgiftsområdet med

169

PROP. 2000/2001:1

anledning av att fler personer än tidigare kom-
mer att beviljas ersättning från Steriliseringser-
sättningsnämnden. Vidare ökas utgiftsområdet
till följd av att utgifterna för läkemedel förväntas
öka.

Ramen för utgiftsområdet föreslås uppgå till
29 374 miljoner kronor 2001 varav Hälso- och
sjukvård uppgår till 20 miljarder kronor, Folk-
hälsa till 0,5 miljarder kronor, Socialtjänstpolitik
till 0,7 miljarder kronor, Äldrepolitik till 0,3 mil-
arder kronor, Barnpolitik till 0,02 miljarder kro-
nor, Forskningspolitik till 0,3 miljarder kronor
och Handikappolitik till 7,7 miljarder kronor.

Utgiftsområde 10

Ekonomisk trygghet vid sjukdom och
handikapp

Miljoner kronor

Utgifter Anslag Prognos Förslag ________Beräknat________

_mm1999^2000 2001 2002^ 2003

88 477 93 970 98 198 101 950 104 402 107 345

tidspensionssystemet inte genomförs under 2001
och 2002.

I förhållande till 2000 års ekonomiska vårpro-
position beräknas utgifterna för 2001 öka med

1,9 miljarder kronor. Ökningen beror på ökade
utgifter för förtidspension, men även ökade ut-
gifter för sjukpenning och rehabilitering bidrar
till den höjda nivån.

Ramen för utgiftsområdet föreslås uppgå till
101 950 miljoner kronor 2001.

Utgiftsområde 11

Ekonomisk trygghet vid ålderdom

Miljoner kronor

Utgifter

1999

Anslag

2000

Prognos
2000

Förslag

2001

Beräknat

2002

2003

34 450

33 619

33 615

33 780

33 150

50 904

Utgiftsområdet omfattar politikområdet Er-
sättning vid arbetsoförmåga.

Den kraftiga avvikelsen mellan anslagna medel
och nuvarande prognos förklaras främst av ut-
fallet för anslaget Sjukpenning och rehabilitering
m.m. Utgifterna för sjukpenning har även i år
ökat p.g.a. en ökad sjukfrånvaro och utgiftspro-
gnosen har successivt reviderats. För att täcka de
ökade utgifterna har riksdagen anslagit ytterliga-
re 1,5 miljarder kronor i tilläggsbudget för 2000.
Även utgifterna för förtidspensioner uppvisar en
viss ökning, vilken kommer av den kraftiga ök-
ningen i antalet långa sjukfall de senaste åren.

Regeringen har övervägt det förslag som redo-
visas i Beräkningsunderlag för dagersättning -
sjukpenning, föräldrapenning m.m. (Ds 1999:19)
och kommit fram till att förslaget inte bör ge-
nomföras. Arbetet bedrivs vidare i den arbets-
grupp inom regeringskansliet som skall utarbeta
en handlingsplan för att öka hälsan samt föreslå
åtgärder som bryter den negativa utvecklingen
inom området. Utredningsarbetet med att re-
formera systemet med förtidspension har avslu-
tats under sommaren och omgående sänts ut på
remiss. Det reformerade förtids-
penisonssystemet skall, med hänsyn till genom-
förandet av det reformerade ålderspensions-
systemet, träda i kraft den 1 januari 2003. Rege-
ringen föreslår därför att den sedan tidigare be-
slutade antagandepoängsbesparingen inom för-

Utgiftsområdet omfattar politikområdet Eko-
nomisk äldrepolitik.

Andelen pensionärer med ATP beräknas de
närmaste åren öka och färre pensionärer blir
därmed berättigade till pensionstillskott. Denna
tendens till minskade utgifter uppvägs dock ge-
nom att regeringen dels i propositionen Anpass-
ningar i ålderspensionssystemet inför 2001 m.m.
(prop. 1999/2000:138), dels i denna proposition
föreslår förbättringar för pensionärer med de
lägsta inkomsterna. Förbättringarna återfinns
främst inom bostadstillägget till pensionärer.

Utöver reformerna som aviserades i 2000 års
ekonomiska vårproposition föreslås nu att ytter-
ligare 30 miljoner kronor tillskjuts det särskilda
bostadstillägget till pensionärer (SBTP). Rege-
ringen avser att återkomma under 2001 med för-
slag till regeländringar.

Sammantaget innebär förbättringarna att ra-
men för utgiftsområdet föreslås öka med ca
0,2 miljarder kronor 2001.

Jämfört med de ramar för utgiftsområdet som
angavs i 2000 års ekonomiska vårpropsition ökar
utgiftsområdets omfattning med ca 17,5 milj-
arder kronor 2003. Det finns i huvudsak två or-
saker till denna kraftiga ökning. För det första
förs utgifterna för den bosättningsbaserade delen
av folkpensionen (7,5 miljarder kronor) från ål-
derspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten
till utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ål-
derdom. För det andra ersätts 2003 folkpension
och pensionstillskott av garantipension enligt de
reformerade ålderspensionsreglerna. Den nya ga-
rantipensionen är till skillnad från folkpensionen

170

PROP. 2000/2001:1

och pensionstillskottet en fullt beskattad förmån
vilket innebär att utgifterna ökar brutto med ca

10.5 miljarder kronor. I denna proposition görs
ett beräkningstekniskt antagande att ca

9.5 miljarder kronor av denna utgiftsökning
kommer att motsvaras av ökade skatteinkomster
för landets kommuner och därmed görs också en
preliminär neddragning av det generella statsbi-
draget till kommunerna (Utgiftsområde 25) med
motsvarande belopp. Dessa belopp kan dock
komma att justeras vid den slutliga regleringen i
budgetpropositionen för 2003.

Ramen för utgiftsområdet föreslås uppgå till
33 780 miljoner kronor 2001.

Utgiftsområde 12

Ekonomisk trygghet för familj och barn

Miljoner kronor

Utgifter
1999

Anslag

2000

Prognos
2000

Förslag

2001

Beräknat

2002

2003

41 175

44 768

44 569

47 747

48 930

50 756

Utgiftsområdet omfattar politikområdet Eko-
nomisk familjepolitik.

I enlighet med vad som redovisades i 2000 års
ekonomiska vårproposition föreslår regeringen
att barnbidraget höjs med 100 kronor per barn
och månad den 1 januari 2001. Flerbarnstillägget
höjs i motsvarande mån. Förslaget beräknas
medföra ökade utgifter med 2 175 miljoner kro-
nor per år.

Regeringen föreslår också att adoptions-
kostnadsbidraget höjs med 16 000 kronor. Det
innebär en höjning av bidraget från 24 000 kro-
nor till 40 000 kronor. Förslaget föreslås träda i
kraft den 1 januari 2001 och medföra ökade ut-
gifter med 16 miljoner kronor per år.

Regeringen föreslår att rätten till underhålls-
stöd inträder först månaden efter den månad för-
äldrarna flyttat isär. Utbetalningen flyttas där-
med fram en månad. Förslaget beräknas medföra
en besparing med 50 miljoner kronor. Förslaget
är en anpassning till rådande regelverk för barn-
bidrag och bostadsbidrag och föreslås träda i
kraft den 1 februari år 2001.

Regeringen avser att under hösten förelägga
riksdagen en proposition med förslag till vissa
förändringar inom föräldraförsäkringen. I pro-
positionen kommer bl.a. ett återinförande av
kontaktdagarna i föräldraförsäkringen att före-
slås. Förslaget beräknas medföra ökade utgifter

med 60 miljoner kronor 2001, 160 miljoner kro-
nor 2002 och med 280 miljoner kronor 2003.

Förändringen av utgiftsområdesramen jämfört
med bedömningen i 2000 års ekonomiska vår-
proposition förklaras i huvudsak av att barnafö-
dandet beräknas bli lägre. I förhållande till vad
som angavs i den ekonomiska vårpropositionen
beräknas ramen minska med 425 miljoner kro-
nor.

Ramen för utgiftsområdet föreslås uppgå till
47 747 miljoner kronor 2001.

Utgiftsområde 13
Arbetsmarknad

Miljoner kronor

Utgifter
1999

Anslag

2000

Prognos
2000

Förslag

2001

Beräknat

2002

2003

35 448

30 573

33 498

63 031

61 429

61 467

Utgiftsområdet omfattar politikområdet Arbets-
marknadspolitik.

Förändringen av utgiftsområdesramen jämfört
med 2000 års ekonomiska vårproposition förkla-
ras i huvudsak av att det under utgiftsområde 14
tidigare verksamhetsområdet arbetsmarknad nu
ingår i utgiftsområdet. Utgiftsområdet föreslås
samtidigt byta namn från Ekonomisk trygghet
vid arbetslöshet till Arbetsmarknad.

Ramen för utgiftsområdet som är identiskt
med politikområdet föreslås uppgå till
63 031 miljoner kronor 2001.

171

PROP. 2000/2001:1

Utgiftsområde 14

Arbetsliv

Utgiftsområde 16

Utbildning och universitetsforskning

Miljoner kronor

Utgifter

1999

Anslag

2000

Prognos

2000

Förslag

2001

Beräknat

2002 2003

48 795

45 917

42 163

8 542

8 466 8 437

Miljoner kronor

Utgifter

1999

Anslag

2000

Prognos
2000

Förslag

2001

Beräknat

2002

2003

29 148

32 535

31 743

34 846

40 751

43 202

I utgiftsområdet ingår politikområdena Arbets-
liv, Jämställdhet och Effektiv statsförvaltning.

Förändringen av utgiftsområdesramen jämfört
med 2000 års ekonomiska vårproposition för-
klaras i huvudsak med att det tidigare verk-
samhetsområdet Arbetsmarknad överförts till
utgiftsområde 13. Vidare föreslås en ökning av
anslaget till Arbetarskyddsverket med 50 mil-
joner kronor. Utgiftsområdet föreslås samtidigt
byta namn från Arbetsmarknad och arbetsliv till
Arbetsliv.

Ramen för utgiftsområdet föreslås uppgå till
8 542 miljoner kronor 2001, varav ramen för po-
litikområdet Effektiv statsförvaltning beräknas
uppgå till 7 502 miljoner kronor, ramen för poli-
tikområdet Arbetslivspolitik beräknas uppgå till
1 007 miljoner kronor och ramen för politikom-
rådet Jämställdhetspolitik beräknas uppgå till
33 miljoner kronor.

Utgiftsområde 15
Studiestöd

Miljoner kronor

Utgifter
1999

Anslag

2000

Prognos

2000

Förslag

2001

Beräknat

2002

2003

19 676

20 442

18 898

21 622

24 365

24 727

Samtliga anslag under utgiftsområdet tillhör po-
litikområdet Utbildningspolitik som redovisas
under utgiftsområde 16 Utbildning och univer-
sitetsforskning.

Förändringarna av utgiftsområdesramarna för
åren 2001 och 2002 jämfört med beräkningen i
2000 års ekonomiska vårproposition förklaras
huvudsakligen av neddragningar av platser inom
kunskapslyftet inklusive folkbildningen, vilket
minskar behovet av studiestöd för vuxen-
studerande. För 2003 beräknas ett ökat behov av
vuxenstudiestöd jämfört med vad som be-
räknades i vårpropositionen vilket medför en nå-
got högre utgiftsområdesram 2003.

Ramen för utgiftsområdet föreslås uppgå till
21 622 miljoner kronor 2001.

1 utgiftsområdet ingår politikområdena Stor-
stadspolitik, Utbildningspolitik och Forsknings-
politik.

För 2001-2003 har utgiftsområdesramarna
ökats med 101, 1 068 respektive 2 469 miljoner
kronor jämfört med beräkningarna i 2000 års
ekonomiska vårproposition. Detta är främst en
följd av den föreslagna satsningen på skolan.
Förändringarna förklaras även av den nya organi-
sationen för forskningsfinansiering (prop.
1999/2000:81, bet 1999/2000:UbU17, rskr.
1999/2000:127) och förslagen i propositionen
Forskning och förnyelse (prop. 2000/2001:3)
som regeringen överlämnade till riksdagen den
15 september 2000. I utgiftsområdesramarna har
vidare beräknats 5 miljoner kronor till Science
Center.

Ramen för utgiftsområdet föreslås uppgå till
34 846 miljoner kronor 2001. Ramen för utgifts-
området föreslås uppgå till 34 846 miljoner kro-
nor 2001. Ramen för politikområde Stor-
stadspolitik uppgår till 785 miljoner kronor, var-
av 220 miljoner kronor anvisas under utgifts-
området. Ramen för politikområde Forsknings-
politik uppgår till 4 439 miljoner kronor, varav

2 573 miljoner kronor anvisas under utgifts-
området.

Utgiftsområde 17

Kultur, medier, trossamfund och fritid

Miljoner kronor

Utgifter
1999

Anslag

2000

Prognos

2000

Förslag

2001

Beräknat

2002

2003

7 554

7 588

7 620

7 807

7 965

8 092

I utgiftsområdet ingår politikområdena Kultur-
politik, Mediepolitik, Ungdomspolitik och Folk-
rörelsepolitik, delar av politikområdena Finasiella
systemet och tillsyn samt Utbildningspolitik och
Forskningspolitik.

De prioriteringar som gjorts inom utgifts-
området genom förändrade resurser är satsningar
på i första hand konstnärernas villkor samt kul-

172

PROP. 2000/2001:1

turinstitutionema, främst de centrala och regio-
nala museerna.

Förändringar av utgiftsområdesramen jämfört
med bedömningen i 2000 års ekonomiska vår-
proposition förklaras av ytterligare reformmedel
på 18 miljoner kronor. Därtill ökar utgifts-
området till följd av ökade kostnader för premier
för statsbidrag till icke-statliga arbetsgivare vars
anställda är anslutna till de statliga avtals-
försäkringarna.

Ramen för utgiftsområdet föreslås 2001 uppgå
till 7 807 miljoner kronor varav politikområdet
Kulturpolitik uppgår till 4 513 miljoner kronor,
politikområdet Ungdomspolitik uppgår till
107 miljoner kronor och politikområdet Folk-
rörelsepolitik uppgår till 493 miljoner kronor.
Ramen för politikområdet Mediepolitik uppgår
till 726 miljoner kronor varav 35 miljoner kronor
anvisas under utgiftsområdet. Inom utgifts-
området anvisas dessutom 2 596 miljoner kronor
inom ramen för politikområdet Utbildnings-
politik, 35 miljoner kronor inom ramen för poli-
tikområdet Forskningspolitik och 29 miljoner
kronor inom ramen för politikområdet Finansi-
ella systemet och tillsyn.

Utgiftsområde 18
Samhällsplanering, bostadsförsörjning och
byggande

Anslaget för investeringar som främjar ekolo-
gisk hållbarhet vid bostadsbyggande minskas

2001 med 115 miljoner kronor. Anslaget till lo-
kala investeringsprogram minskas med
50 miljoner kronor 2001 och 65 miljoner kronor

2002 och 2003 för att finansiera insatser inom
utgiftsområde 16,20 och 23.

Länsstyrelserna och de regionala självstyrelse-
organen tillförs 46 miljoner kronor för struktur-
fondsadministration genom överföring från ut-
giftsområdena 13 och 19. Länsstyrelserna till-
förs också 15 miljoner kronor för miljötillsyn
genom överföring från utgiftsområde 20.

Ramen för utgiftsområdet föreslås uppgå till
11 635 miljoner kronor 2001, varav ramen för
politikområdet Bostadspolitik beräknas uppgå
till 3 615 miljoner kronor, ramen för politik-
området Regional samhällsorganisation beräknas
uppgå till 1 890 miljoner kronor, del av ramen
för politikområdet Ekonomisk familjepolitik be-
räknas uppgå till 4 760 miljoner kronor och del
av ramen för politikområdet Miljöpolitik beräk-
nas uppgå till 1 370 miljoner kronor.

Utgiftsområde 19
Regional utjämning och utveckling

Miljoner kronor

Utgifter	Anslag	Prognos	Förslag	Beräknat
1999	2000	2000	2001	2002	2003
3 720	3 485	3 371	4214	3 352	3 451

Miljoner kronor

Utgifter
1999

Anslag

2000

Prognos

2000

Förslag

2001

Beräknat

2002

2003

17 172

15 093

12 760

11 635

11 012

10 613

I utgiftsområdet ingår politikområdena Bostads-
politik och Regional samhällsorganisation samt
del av politikområdena Ekonomisk familjepolitik
och Miljöpolitik.

Förändringen av utgiftsområdesramen jämfört
med beräkningen i 2000 års ekonomiska vår-
proposition förklaras i huvudsak av att anslagen
för byggforskning överförs till det nya forsk-
ningsrådet för miljö, areella näringar och sam-
hällsbyggande under utgiftsområde 20. Som en
följd av överföringarna minskar utgiftsområdet
med ca 135 miljoner kronor.

Bostadsbidraget minskar med i genomsnitt
100 miljoner kronor respektive år 2001-2003
jämfört med beräkningen i 2000 års ekonomiska
vårproposition. Detta beror på att löner och sys-
selsättning beräknas öka vilket medför att färre
familjer blir berättigade till bostadsbidrag.

I utgiftsområdet ingår politikområdena Reg-
ionalpolitik och IT, tele och post.

Förändringen av utgiftsområdesramen jämfört
med 2000 års ekonomiska vårproposition för-
klaras i huvudsak av att medel överförs till ut-
giftsområde 18 32:1 Länsstyrelserna m.m. och
32:2 Regionala självstyrelseorgan för att finansiera
strukturfondsadministrationen. Dessutom kom-
mer Statens institut för regionalforskning att
överföras till utgiftsområde 24 i samband med att
en ny myndighetsstruktur inom näringslivs-
området införs. Slutligen överförs medel från ut-
giftsområde 13 som en del av finansieringen av-
seende IT-infrastruktur.

Ramen för utgiftsområdet föreslås uppgå till
4 214 miljoner kronor 2001.

173

PROP. 2000/2001:1

Utgiftsområde 20

Allmän miljö- och naturvård

Miljoner kronor

Utgifter

1999

Anslag

2000

Prognos

2000

Förslag
2001

Beräknat
2002 2003

1632

1 721

1 783

2 201

2 409 2 593

Ramen för utgiftsområdet föreslås uppgå till
2 262 miljoner kronor 2001.

Utgiftsområde 22

Kommunikationer

1 utgiftsområdet ingår politikområdet Miljö-
politik och del av politikområdet Forsknings-
politik.

Förändringar av utgiftsområdesramen jämfört
med beräkningen i 2000 års ekonomiska vår-
proposition förklaras i huvudsak av den nya or-
ganisationen för forskningsfinansiering. Rege-
ringen föreslår att ett nytt forskningsråd för
miljö, areella näringar och samhällsbyggande bil-
das 2001 och att två nya anslag uppförs för detta
ändamål under utgiftsområde 20. Anslagen till-
förs medel från anslag som finansierar forskning
inom utgiftsområdena 16, 18, 20 och 23. Som en
följd ökar utgiftsområdesramen 2001 med cirka
165 miljoner kronor jämfört med beräkningen i
2000 års ekonomiska vårproposition. Regeringen
beräknar också en förstärkning av resurserna för
miljöövervakning med ytterligare 20 miljoner
kronor årligen för perioden 2001-2003. Slutligen
överförs 15 miljoner kronor till utgiftsområde 18
2003. Medlen tillförs länsstyrelsernas miljötill-
syn.

Ramen för utgiftsområdet föreslås uppgå till

2 201 miljoner kronor 2001, varav politik-
området Miljöpolitik 1 191 miljoner kronor och
del av politikområdet Forskningspolitik
209 miljoner kronor.

Utgiftsområde 21
Energi

Miljoner kronor

Utgifter
1999

Anslag

2000

Prognos
2000

Förslag

2001

Beräknat

2002

2003

25 629

25 669

26 380

24 690

24 902

25 894

Utgiftsområdet omfattar politikområdena IT,
tele och post och Transportpolitik samt del av
politikområde Miljöpolitik.

Förändringen av utgiftsområdesramen för
2000 och 2001 jämfört med 2000 års ekonomiska
vårproposition förklaras främst av anslagshöj-
ningar till följd av översvämningarna under
sommaren 2000 samt att forskningsmedel över-
förts till annat utgiftsområde fr.o.m. 2001.

Ramen för utgiftsområdet föreslås uppgå till
24 690 miljoner kronor 2001, fördelade på politi-
kområdet IT, tele och post 559 miljoner kronor,
Transportpolitik 23 928 miljoner kronor och
Miljöpolitik 203 miljoner kronor.

Utgiftsområde 23

Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande
näringar

Miljoner kronor

Utgifter

1999

Anslag

2000

Prognos

2000

Förslag

2001

Beräknat

2002

2003

11 925

9 733

10 370

13 677

13 883

13 967

Miljoner kronor

Utgifter

1999

Anslag

2000

Prognos

2000

Förslag

2001

Beräknat

2002

2003

1 101

1 880

1 948

2 262

2 085

1304

I utgiftsområdet ingår politikområdet Energi-
politik.

Ett fortsatt stöd för småskalig elproduktion
under åren 2001 och 2002 med 210 miljoner
kronor per år finansieras genom omprio-
riteringar inom utgiftsområdet.

Utgiftsområdesramen för 2001 är oförändrad
jämfört med den beräkning som gjordes i 2000
års ekonomiska vårproposition.

I utgiftsområdet ingår politikområdena Livs-
medelspolitik, Landsbygdspolitik, Djurpolitik,
Samepolitik och Skogspolitik. Inom utgifts-
område 23 finns dessutom anslag tillhöriga poli-
tikområdena Utbildningspolitik och Forsk-
ningspolitik.

Förändringen av utgiftsområdesramen jämfört
med beräkningen i 2000 års ekonomiska vår-
proposition förklaras i huvudsak av att rege-
ringen föreslår förstärkningar om totalt
25 miljoner kronor årligen under perioden 2001-
2003. Förstärkningen består av ett nytt investe-
ringsbidrag för plantering av ädellövskog, resur-
ser till inventering och skydd av hotade småbio-
toper samt förstärkning av verksamheten vid
Artdatabanken. Ersättning för viltskador föreslås
öka med 15 miljoner kronor åren 2002 och 2003.

174

PROP. 2000/2001:1

Dessutom flyttas medel för Skogs- och jordbru-
kets forskningsråd till det nya forskningsrådet
inom utgiftsområde 20 Allmän miljö och natur-
vård.

Ramen för utgiftsområdet föreslås uppgå till
13 677 miljoner kronor 2001, varav politik-
området Skogspolitik 478 miljoner kronor, poli-
tikområdet Djurpolitik 372 miljoner kronor, po-
litikområdet Livsmedelspolitik 7 594 miljoner
kronor, politikområdet Landsbygdspolitik
3 755 miljoner kronor, politikområdet Same-
politik 52 miljoner kronor varav 37 miljoner
kronor anvisas inom utgiftsområdet. I utgifts-
området ingår även delar av politikområdet Ut-
bildningspolitik varav 1 199 miljoner kronor an-
visas inom utgiftsområdet samt delar av politi-
kområdet Forskningspolitik varav 241 miljoner
kronor anvisas inom utgiftsområdet.

Utgiftsområde 24
Näringsliv

Ramen för politikområdet Forskningspolitik
uppgår till 4 439 miljoner kronor, varav
1118 miljoner kronor anvisas under utgifts-
området.

Utgiftsområde 25
Allmänna bidrag till kommuner

Miljoner kronor

Utgifter
1999

Anslag

2000

Prognos
2000

Förslag

2001

Beräknat

2002

2003

102 542

97 667

98 437

99 363

99 338

92 196

Miljoner kronor

Utgifter

1999

Anslag

2000

Prognos
2000

Förslag

2001

Beräknat

2002

2003

3 256

3 001

3 503

3 518

3 283

3 254

I utgiftsområdet ingår politikområdena Närings-
politik, Utrikeshandel, export- och investerings-
främjande samt Konsumentpolitik.

Förändringen av utgiftsområdesramen jämfört
med beräkningen i 2000 års ekonomiska vårpro-
position förklaras i huvudsak av den nya myn-
dighetsstrukturen på näringslivsområdet. Riks-
dagen godkände i våras regeringens förslag och
riktlinjer för tre nya myndigheter för analys,
forskning och utveckling, samt företags-
utveckling. Regeringen föreslår att fem nya an-
slag förs upp för detta ändamål under utgifts-
område 24. Medel förs från anslag inom utgifts-
områdena 8, 14, 16, 19, 22 och 24. Som en följd
av dessa överföringar ökar utgiftsområdesramen
med 321 miljoner kronor jämfört med beräk-
ningen i 2000 års ekonomiska vårproposition.

Ramen för utgiftsområdet föreslås uppgå till
3 518 miljoner kronor 2001.

Ramen för politikområdet Näringspolitik be-
räknas uppgå till 1 646 miljoner kronor, ramen
för politikområdet Utrikeshandel, export- och
investeringsfrämjande beräknas uppgå till
618 miljoner kronor och ramen för politik-
området Konsumentpolitik beräknas uppgå till
136 miljoner kronor.

Målet för utgiftsområdet är att skapa goda och
likvärdiga ekonomiska förutsättningar för kom-
muner respektive landsting att uppnå de natio-
nella målen inom olika verksamheter.

Förändringen av utgiftsområdesramen jämfört
med 2000 års ekonomiska vårproposition är till
stor del konsekvenser av förslag som påverkar de
kommunala skatteintäkterna. Ändringar inom
inkomstskatteområdet får till följd att kom-
muner och landstings skatteintäkter förändras.
Förslaget om skattereduktion för allmän pen-
sionsavgift leder till en ökning av kommun-
sektorns skatteintäkter med 5 miljarder kronor.
Höjningen av grundavdraget leder till 2 miljarder
kronor i minskade skatteintäkter för kommun-
sektorn. Nivån på det generella statsbidraget fö-
reslås därför sänkas med 3 miljarder kronor.

Definitiva beräkningar av omslutningen i ut-
jämningssystemet gör att utjämningsbidraget fö-
reslås höjas med 0,6 miljarder kronor. Samtidigt
föreslås att utjämningsavgiften höjs i mot-
svarande mån.

Genom att en beskattad garantipension införs
och det särskilda grundavdraget (SGA) avskaffas
beräknas kommunernas skatteintäkter öka med
ca 9,5 miljarder kronor 2003 vilket justeras ge-
nom att statsbidraget sänks med motsvarande
belopp. Beloppen kan komma att revideras då
den slutliga justeringen sker i budget-
propositionen för 2003.

Ramen för utgiftsområdet föreslås uppgå till
99 363 miljoner kronor 2001.

175

PROP. 2000/2001:1

Utgiftsområde 26
Statsskuldsräntor m.m.

Utgiftsområde 27

Avgiften till Europeiska gemenskapen

Miljoner kronor

Utgifter

1999

Anslag

2000

Prognos

2000

Förslag

2001

Beräknat

2002

2003

89 885

81 810

87 970

70 925

65 355

58 120

Miljoner kronor

Utgifter

1999

Anslag

2000

Prognos

2000

Förslag

2001

Beräknat

2002

2003

20 884

23 083

22 131

23 804

23 633

24 330

Utgiftsområdet omfattar utgifter för räntorna på
statsskulden, oförutsedda utgifter samt Riks-
gäldskontorets provisionskostnader i samband
med upplåning och skuldförvaltning.

Målet för statsskuldsförvaltningen är att skul-
den skall förvaltas så att kostnaden långsiktigt
minimeras samtidigt som risken i förvaltningen
beaktas. Förvaltningen skall ske inom ramen för
de krav som penningpolitiken ställer.

Utgiftsområdet Statsskuldsräntor m.m. ingår
inte under utgiftstaket eftersom regeringen och
riksdagen endast i mycket begränsad omfattning
kan påverka dessa utgifter på kort sikt.

Ränteutgifternas storlek är beroende av ett
flertal olika faktorer. Grundläggande är stats-
skuldens storlek samt utvecklingen i lånebehov,
räntor- och valutakurser. Dessa faktorer är avgö-
rande för ränteutgifterna sett över en längre tids-
period.

Förändringarna av utgiftsområdesramen 2001
jämfört med 2000 års ekonomiska vårpropo-
sition förklaras huvudsakligen av högre pro-
gnostiserade valuta- och kursförluster. Utgifts-
områdesramen har även justerats med anledning
av överföringen av provisionsutbetalningar för
upplåning i svenska kronor som till och med
2000 finansieras under utgiftsområde 2. För-
ändringen innebär att samtliga provisions-
kostnader i samband med upplåning och skuld-
förvaltning redovisas under utgiftsområdet. Med
anledning av nämnda förändring höjs anslaget
under perioden 2001-2003 med 255, 185 respek-
tive 150 miljoner kronor. Utgifterna under ut-
giftstaket minskar med motsvarande belopp vil-
ket föranleder en teknisk justering av utgiftstaket
sker (se avsnitt 4.1.1).

Ramen för utgiftsområdet föreslås uppgå till
70 925 miljoner kronor 2001.

Utgiftsområdet avser Sveriges avgift till EU-
budgeten. Utgifterna för 2001 beräknas enligt
kommissionens budgetförslag. Avgiften kan un-
der året förändras till följd av avvikelser mellan
prognos och faktisk uppbörd av tullar och im-
portavgifter, utfallet av EU-budgeten tidigare år,
EU:s tilläggsbudgetar, valutakursutvecklingen
samt andra korrigeringar av avgiften.

Den årliga EU-budgeten fastställs inom ramen
för budgetplanen för 2000-2006, det s.k. finansi-
ella perspektivet.

Avgiften har reviderats i förhållande till de be-
räkningar som presenterades i 2000 års eko-
nomiska vårproposition. I vårpropositionen var
det inte möjligt att basera beräkningarna på EU-
budgetdokument för 2001, vilka nu finns till-
gängliga. Denna justering ger upphov till en ny
beräkning av avgiften. Dessutom beaktas EU:s
tilläggsbudget 1 för 2000. Härutöver har sedvan-
lig justering gjorts till följd av nya antaganden
om den ekonomiska utvecklingen.

Ramen för utgiftsområdet föreslås uppgå till
23 804 miljoner kronor 2001.

Ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten

Miljoner kronor

Utfall Beräknat

Prognos

Beräknat

1999

2000

2001

2002

2003

136 194

140 034

139 949

144 579

150 109

149 462

Utgifterna omfattar ålderspension i form av all-
män tilläggspension (ATP) och ålderspension i
form av folkpension till pensionärer som även
uppbär ATP. Vidare ingår från och med 2001
reformerad tilläggspension, inkomstpension och
premiepension.

Utgifterna ökar för varje år dels på grund av
prisbasbeloppets utveckling, dels på grund av att
den genomsnittliga ATP-nivån trendmässigt sti-
ger. För närvarande pågår arbetet med att införa
det reformerade ålderspensionssystemet. Detta
påverkar i hög grad de prognostiserade utgifter-
na. Bland annat kommer ATP-pensionen från

176

PROP. 2000/2001:1

och med 2002 att följa inkomstutvecklingen ge-
nom följsamhetsindexering i stället för att pris-
indexeras som hittills. Vidare kommer 2003 ut-
gifterna för den bosättningsbaserade delen av
folkpensionen till pensionärer som också uppbär
tilläggspension att föras från Ålderspensions-
systemet vid sidan av statsbudgeten till utgifts-
område 11. Denna överföring av kostnader för-
klarar trendbrottet i utgiftsutvecklingen mellan
åren 2002 och 2003.

Dessa effekter, liksom utgiftsutveckling och re-
former inom området i övrigt, beskrivs utförligt i
volym 6.

7.5 Politikområden

Indelningen av statlig verksamhet i politik-
områden är ett led i den utveckling av den eko-
nomiska styrningen som riksdagen ställt sig bak-
om. En närmare redogörelse för utvecklings-
arbetet lämnas i kapitel 10.

Politikområdesindelningen syftar till att möj-
liggöra en bättre koppling mellan mål, kostnader
och resultat. Erfarenheterna har visat att det
många gånger har varit svårt att koppla samman
mål, kostnader och resultat på utgiftsområdesni-
vån.

Arbetet med att dela in utgiftsområden i poli-
tikområden har utgått från en sammanvägning av
följande kriterier:

- politisk relevans,

- statsfinansiellt lämpliga avgränsningar med
hänsyn till beloppens storlek och möjlig-
heten att göra meningsfulla prioriteringar
inom ramarna,

- organisatorisk tillhörighet,

- uppföljningsbarhet, och

- administrativ enkelhet.

Vissa politikområden omfattar verksamheter
som i sin helhet ryms inom ett utgiftsområde.
Ett politikområde kan även omfatta en be-
gränsad del av en verksamhet som bedrivs inom
ett utgiftsområde. Det finns även politikområden
som berör flera utgiftsområden, s.k. sektors-
övergripande politikområden.

En myndighets hemvist inom ett politik-
område bestäms av verksamhetens huvudsakliga
inriktning, vilket inte innebär någon förändring i
förhållande till dagens system. Denna utgångs-

punkt har legat till grund för fördelningen av an-
slag mellan politikområden. Myndigheternas
förvaltningskostnader har inte fördelats på be-
rörda politikområden. Det innebär att redovisade
utgifter per politikområde inte ger en fullständig
bild av politikområdenas verkliga omfattning.

För varje politikområde fastställs ett eller flera
mål. För flera politikområden lämnar regeringen
i denna proposition förslag till nya mål.

7.5.1 Indelning av statsbudgeten i
politikområden

Inledningsvis visas en sammanställning av stats-
budgeten fördelad på 47 politikområden. I ap-
pendix visas en fördelning av politikområden per
utgiftsområde.

Inom utgiftsområde 1 och 2 återfinns anslag
och verksamheter för vilka regeringen inte fast-
ställer mål. Dessa omfattas inte av den nya poli-
tikområdesindelningen.

Områdena allmänna bidrag till kommunerna
(utgiftsområde 25), statsskuldsräntor (utgifts-
område 26) och avgiften till EU (utgiftsområde
27) utgörs inte direkt av statlig verksamhet, utan
kan ses som medel för att uppnå verksamhet in-
om övriga utgiftsområden. Dessa omfattas inte
av den nya politikområdesindelningen.

177

PROP. 2000/2001:1

ITabell 7.5 Statsbudgeten fördelad pä politikomräden 2001
Miljoner kronor
Effektiv statsförvaltning	8 295
Finansiella system och tillsyn	519
Skatt, tull och exekution	7 569
Rättsväsendet	22 611
Utrikes- och säkerhetspolitik	2 908
Försvarspolitik	45 445
Skydd mot olyckor	1 085
Internationellt utvecklingssamarbete	14 066
Samarbete med Central- och Östeuropa	900
Integrationspolitik	2 406
Storstadspolitik	785
Migrationspolitik	1 963
Hälso- och sjukvårdspolitik	19 955
Folkhälsa	516
Barnpolitik	16
Handikappolitik	7 671
Äldrepolitik	252
Socialtjänst politik	703
Ersättning vid arbetsoförmåga	101 950
Ekonomisk äldrepolitik	33 780
Ekonomisk familjepolitik	52 507
Arbetsmarknadspolitik	63 031
Arbetslivspolitik	1 007
Jämställdhetspolitik	33
Utbildningspolitik	57 469
Forskningspolitik	4 439
Mediepolitik	726
Kulturpolitik	4 513
Ungdomspolitik	107
Folkrörelsepolitik	493
Bostadspolitik	3 615
Regional samhällsorganisation	1 890
Regionalpolitik	3 764
Miljöpolitik	3 564
Energipolitik	2 262
Transportpolitik	23 928
IT, tele och post	1 009
Näringspolitik	1 646
Utrikeshandel, export- och investeringsfrämjande	618
Konsumentpolitik	136
Skogspolitik	478
Djurpolitik	372
Livsmedelspolitik	7 594
Landsbygdspolitik	3 755
Samepolitik	52

Demokrati	65
Minoritetspolitik	8
Summa politihområden	512 475
Icke politikomrädestillhörig verksamhet
Övrig verksamhet (del av uo 1-2)	4 570
Allmänna bidrag till kommuner (uo 25)	99 363
Statsskuldsräntor m.m. (uo 26)	70 925
Avgiften till Europeiska gemenskapen (uo 27)	23 804
Totalt¹	711 136
¹ Motsvarar samma belopp som framgår av anslagssammanställningen per

utgiftsområde i bilaga 1.

7.5.2 Politikområdesvis genomgång

I detta avsnitt görs en kortfattad beskrivning av
varje politikområde med avseende på vilken
verksamhet det omfattar, målet för verksam-
heten och politikens inriktning.

Politikområde Effektiv statsförvaltning

Avgränsning

Området avser revision, ekonomisk styrning,
förvaltningsutveckling, arbetsgivarfrågor, stati-
stik, prognoser och fastighetsförvaltning. Ett
tiotal stabs- och servicemyndigheter berörs.

Mål

Målet för politikområdet är att skapa en effektiv
statsförvaltning som i sin helhet kännetecknas av
hög produktivitet, god kvalitet och bra service
till nytta för beslutsfattare, medborgare och nä-
ringsliv (målet föreslås i denna proposition).

Politikens inriktning

Väsentliga frågor under det närmaste året är: ut-
redning rörande granskningsverksamhetens
framtida organisation, fortsatt utveckling av den
ekonomiska styrningen och genomförande av
det förvaltningspolitiska handlingsprogrammet,
genomförande av en ny utvärdering av den stat-
liga arbetsgivarpolitiken, förbättringar av arbets-
marknadsstatistik och den ekonomiska stati-
stiken samt fortsatt utveckling av medelfristiga
prognoser och utvidgning av den s.k. konjunk-
turbarometem till flera delar av tjänstesektorn.

178

PROP. 2000/2001:1

Politikområde Finansiella system och tillsyn

Ai/gnwwwzng

Politikområdet omfattar reglering och tillsyn av
finansiella marknader, statsskuldsförvaltning,
statens in- och utlåningsverksamhet, kassahåll-
ning, statliga garantier, insättarskydd, premie-
pensionssystem, internationellt ekonomiskt
samarbete, kompletterande redovisningsnormer
samt tillsyn av spelmarknaden.

Provisionskostnader och räntor för statsskul-
den ingår inte i politikområdet, utan redovisas i
utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m.

Mål

Målet för politikområdet är att det finansiella
systemet skall vara effektivt och tillgodose såväl
samhällets krav på stabilitet som konsumenter-
nas intresse av ett gott skydd, att tillsynen skall
bedrivas effektivt och att kostnaderna för stats-
skulden långsiktigt minimeras samtidigt som ris-
ken beaktas och statens finansförvaltning bedrivs
effektivt (målet föreslås i denna proposition).

Politikens inriktning

Väsentliga frågor under det närmaste året är: att
en stabil och effektiv finansiell sektor med ett
modernt regelverk och en internationellt sam-
ordnad tillsyn bidrar till att göra Sverige till en
attraktiv plats för finansiell verksamhet, att rege-
ringen skall ta ställning till den framtida
statsskuldspolitikens närmare utformning i rikt-
linjebeslut i november 2000, att intentionerna i
den nya garantimodellen fullföljs så att all statlig
garantigivning baseras på ekonomiskt sunda
principer, att det första premiepensionsvalet skall
genomföras enligt planerna, att arbetet inom de
internationella finansiella institutionerna sker in-
om givna mandat och budgetrestriktioner samt
att Sveriges positioner hävdas, att regleringen
och tillsynen av spelmarknaden anpassas till
marknadsutvecklingen, så att samhällets och
konsumenternas krav på en säker marknad, fri
från illegala spel, uppnås samt att anpassningen
till den nya bokföringslagen och arbetet med
förenklade redovisningsregler för små och me-
delstora företag prioriteras.

Politikområde Skatt, tull och exekution

Avgränsning

Politikområdet omfattar verksamheten inom
skatteförvaltningen (exklusive verksamhet av-
seende allmänna val), Tullverket och exekutions-
väsendet.

Målet för politikområdet är att eftersträvade
skatte-, tull- och avgiftsintäkter skall säkerställas
på ett rättssäkert och ekonomiskt effektivt sätt,
samtidigt som enkelhet skall eftersträvas och
brottslighet motarbetas (målet föreslås i denna
proposition).

Politikens inriktning

Gemensamma prioriteringar inom området är
bl.a. strävan efter en modern, effektiv och ända-
målsenlig förvaltning, vilken bl.a. skall uppnås
genom kontinuerlig IT-, metod- och kompe-
tensutveckling. En ökad service och förenklingar
för företag och allmänhet skall också eftersträvas.
Inom beskattningsverksamheten skall bl.a.
förstärkt skattekontroll och insatser mot så kallat
svart arbete prioriteras. I gränskontrollen skall
bl.a. insatser mot narkotika samt illegal storskalig
införsel av alkohol och tobak prioriteras. Den
exekutiva verksamheten skall upprätthålla rätt-
strygghet och rättssäkerhet vad gäller betal-
ningsförpliktelser och andra förpliktelser.

I det internationella politiska och admini-
strativa samarbetet prioriteras Sveriges ord-
förandeskap i EU, insatser för regel- och proce-
durförenklingar, Schengenanpassning samt ett
effektivare samarbete och informationsutbyte
mellan Sverige och olika medlemsstaters för-
valtningar.

Politikområde Rättsväsendet

Avgränsning

Politikområdet omfattar resurser som till hu-
vuddelen avser kriminalpolitiskt inriktad verk-
samhet. I övrigt är rättsväsendets verksamhet
främst inriktat på att bedöma och avgöra rättsliga
tvister mellan enskilda och mellan enskilda och
det allmänna samt att handlägga andra rättsliga
ärenden. Politikområdet innefattar myndigheter
inom domstols-, polis-, och åklagarväsendena,
kriminalvården samt Brottsförebyggande rådet,
Rättsmedicinalverket, Gentekniknämnden och
Brottsoffermyndigheten.

179

PROP. 2000/2001:1

Mål

Målet för rättsväsendet är den enskildes rätts-
trygghet och rättssäkerhet. Målet för kriminal-
politiken är att minska brottsligheten och öka
människors trygghet. Verksamheten skall utgå
från ett medborgarperspektiv.

Politikens inriktning

Reformeringen och utvecklingen av rätts-
väsendet som påbörjades för några år sedan skall
fortsätta. I de mål som uppställs ingår att öka
rättsväsendets förmåga och effektivitet när det
gäller att förebygga och bekämpa vardags-
brottslighet, den nya och grövre kriminaliteten i
form av bl.a. ekonomisk brottslighet inklusive
miljöbrottslighet och IT-relaterad brottslighet,
narkotikabrottslighet, våldsbrottslighet, särskilt
våld mot kvinnor och barn och brott med rasis-
tiska eller främlingsfientliga, antisemitiska och
homofobiska inslag. Ett mycket viktigt bidrag till
detta är att öka antalet poliser och att ytterligare
utveckla kompetensen inom hela rättsväsendet.

Bland andra viktiga bidrag kan nämnas att
förbättra gränskontrollen och delta i det EU-
relaterade arbetet, utveckla närpolisverksam-
heten och polisens problemorienterade arbets-
sätt, konsolidera och utveckla det omfattande
reformarbete som genomförts inom åklagar-
väsendet, fullfölja reformeringen av domstols-
väsendet och ge kriminalvården förutsättningar
att möta ett ökat platsbehov och fortsätta ut-
veckla verksamheten.

Politikområde Utrikes- och säkerhetspolitik

Avgränsning

Politikområdet omfattar utrikesförvaltning, in-
ternationella organisationer, information om
Sverige i utlandet, nedrustnings- och säkerhets-
politiska frågor samt övriga utrikespolitiska frå-
gor.

Mål

Målet för politikområdet är att säkerställa Sveri-
ges intressen i förbindelser med andra länder.

Politikens mriktning

Den ekonomiska globaliseringen och den euro-
peiska integrationen innebär ett ökat beroende
av omvärlden. Samtidigt ger utvecklingen i Sve-
rige vidgade möjligheter att hävda svenska stånd-
punkter och att tillvarata svenska intressen.
Främjande av respekt för mänskliga rättigheter,

humanitärrättens utveckling, demokratins ut-
bredning, EU:s utveckling och utvidgning, sam-
arbetet i Östersjöregionen, frihandel, det fort-
satta nedrustningsarbetet, utveckling av
internationell fredsfrämjande verksamhet, FN:s
reformering och effektivisering är alla exempel
på traditionella och i framtiden fortsatt viktiga
strävanden för den svenska utrikespolitiken.

Politikområde Försvarspolitik

Avgränsning

Försvarspolitiken omfattar planering, förbe-
redelser och utnyttjande av totalförsvarsresurser
för att lösa de av riksdagen angivna huvud-
ändamålen samt att på andra sätt stödja svensk
säkerhetspolitik. Riksdagen har fastställt följande
huvudändamål för totalförsvarsresurserna:

- försvara Sverige mot väpnat angrepp,

- hävda Sveriges territoriella integritet,

- bidra till fred och säkerhet i omvärlden, och

- stärka det svenska samhället vid svåra på-
frestningar i fred.

Mål

Försvarspolitiken skall bidra till att bevara vårt
lands fred och självständighet. Vi skall kunna
möta militära hot som direkt berör Sverige. In-
ternationellt skall vi bidra till fred och säkerhet i
omvärlden genom gemensamma fredsfrämjande
och humanitära insatser både i och utom Europa.

Totalförsvarsresurserna skall kunna användas
för följande huvudändamål:

- försvara Sverige mot väpnat angrepp,

- hävda vår territoriella integritet,

- bidra till fred och säkerhet i omvärlden, och

- stärka det svenska samhället vid svåra på-
frestningar i fred.

Politikens inriktning

Inriktningen av försvarspolitiken är att refor-
mera det svenska försvaret från invasionsförsvar
till ett flexibelt insatsförsvar med förmåga till an-
passning. Det nya försvarets förmåga att delta i
internationella krishanteringsoperationer, både
militära och humanitära, skall öka. Vårt total-
försvar skall kännetecknas av modernisering,
högteknologi, ekonomisk effektivitet och folkför-
svar.

180

Politikområde Skydd mot olyckor

Avgränsning

Politikområdet omfattar förebyggande och ska-
deavhjälpande åtgärder avseende olyckor samt
åtgärder efter olyckor. Med olyckor avses såväl
av människa vållade olyckor som naturolyckor
där skada kan förorsakas på människa, egendom
eller i miljö.

Politikområdet begränsas till att omfatta verk-
samheter som bedrivs av Statens räddningsverk,
Sprängämnesinspektionen och Kustbevakningen
vad avser miljöräddningstjänst till sjöss, sjö-
räddning samt eftersökning med flyg.

Mål

Målet för politikområdet är att trygga männi-
skors liv, säkerhet och hälsa samt förhindra eller
begränsa skador på egendom och miljö (målet
föreslås i denna proposition).

Politikens inriktning

Det skadeförebyggande arbete som bedrivs inom
politikområdet bör även i fortsättningen prio-
riteras. Myndigheternas tillsynsverksamhet skall
därför utökas. Detsamma gäller för information
till och utbildning av lokala myndigheter. Den
enskilda människans förmåga att minska riskerna
för vardagsolyckorna samt agera på rätt sätt vid
större olyckor och katastrofer bör förbättras.

En väsentlig minskning av regleringen inom
sotningsväsendet bör eftersträvas. På det interna-
tionella området anser regeringen att myndig-
heterna inom politikområdet skall ha en hög för-
måga att bistå regeringen, särskilt inför det
svenska ordförandeskapet i EU. Den europeiska
krishanteringsförmågan skall utvecklas. Myndig-
heternas nationella och internationella sam-
verkan bör även i fortsättningen hållas på en hög
nivå. Härmed underlättas även den kunskaps-
uppbyggnad och informationshantering som är
nödvändig för att uppnå en effektiv myndighets-
utövning.

Resultatstyrningen inom politikområdet
måste vidareutvecklas för att med större säkerhet
kunna verifiera att genomförd verksamhet verk-
ligen givit avsedda effekter.

PROP. 2000/2001:1

Politikområde Internationellt

utvec kl i ngssa marbete

Avgränsning

Politikområdet omfattar utvecklingssamarbete
med utvecklingsländer.

Mål

Målet för politikområdet är att höja de fattiga
folkens levnadsnivå. Samverkande för detta är att
bidra till:

- resurstillväxt,

- ekonomisk och politisk självständighet,

- ekonomisk och social utjämning,

- demokratisk samhällsutveckling,

- en framsynt hushållning med naturresurser
och omsorg om miljön, och

- jämställdhet mellan kvinnor och män.

Politikens inriktning

Det svenska biståndets uppgift är att bidra till
fred, rättvisa och hållbar utveckling. Det görs ge-
nom insatser i enlighet med de biståndspolitiska
målen som stärker utvecklingsländerna och deras
folks förmåga att höja sig ur sin fattigdom. Det
görs även genom ett aktivt deltagande i det in-
ternationella samarbetet för att normer och spel-
regler skall stärka också de fattiga ländernas för-
måga att ta tillvara de möjligheter och hantera de
svårigheter som globaliseringen medför. Fattig-
dom och brist på demokrati orsakar konflikter
och mänskligt lidande. Konflikter och vanstyre
är hinder för utveckling som måste undanröjas.
Centrala frågor i utvecklingssamarbetet är därför
konfliktförebyggande åtgärder, humanitärt stöd
samt insatser för försoning och återuppbyggnad.
Utvecklingspolitiken bygger på solidaritet, häv-
dande av människovärdet och syftar till interna-
tionell rättvisa.

Politikområde Samarbete med Central- och
Östeuropa

Avgränsning

Politikområdet omfattar samarbete med Central-
och Östeuropa. I politikområdet ingår inte vissa
länder i f.d. Sovjetunionen och f.d. Jugoslavien
samt Albanien, vilka enligt OECD/DAC:s rikt-
linjer klassificeras som utvecklingsländer. Samar-
betet med utvecklingsländer finansieras inom

181

PROP. 2000/2001:1

politikområdet Internationellt utvecklings-
samarbete.

Mål

Målet för samarbetet med Central- och Östeu-
ropa är att:

- främja en säkerhetsgemenskap,

- fördjupa demokratins kultur,

- stödja en socialt hållbar ekonomisk om-
vandling, och

- stödja en miljömässigt hållbar utveckling.

Ett jämställdhetsperspektiv skall prägla hela
samarbetet.

Politikens inriktning

Det av riksdagen fastslagna samarbetspro-
grammet för åren 1999-2001 skall bidra till ett
gott grannskap i Östersjöregionen och ett demo-
kratiskt integrerat Europa. Prioriterade sam-
arbetsländer är Estland, Lettland, Litauen, Polen,
Ryssland och Ukraina. För kandidatländerna är
stödet till EU-anpassningen av avgörande bety-
delse. Prioritet i det svenska stödet skall ges åt
insatser på de områden som har direkt relevans
för anpassningen. Arbetet med att genomföra
den av EU antagna Nordliga dimensionen
kommer att ges prioritet.

Politikområde Integrationspolitik

Avgränsning

Politikområdet omfattar frågor om invandrares
introduktion i det svenska samhället och ersätt-
ning till kommunerna för flyktingmottagande,
svenskt medborgarskap, åtgärder för att den et-
niska och kulturella mångfalden i samhället skall
tillvaratas samt för att förebygga och motverka
etnisk diskriminering och främlingsfientlighet.
Inom politikområdet finns myndigheterna In-
tegrationsverket, Ombudsmannen mot etnisk
diskriminering (DO) samt Nämnden mot dis-
kriminering.

Mål

Målet för integrationspolitiken är lika rättigheter,
skyldigheter och möjligheter för alla oavsett et-
nisk och kulturell bakgrund, en samhälls-
gemenskap med samhällets mångfald som grund
samt en samhällsutveckling som kännetecknas av
ömsesidig respekt och tolerans och som alla oav-

sett bakgrund skall vara delaktiga i och medanva-
riga för.

Politikens inriktning

Integrationspolitiken syftar till att skapa ett sam-
hälle för alla där etnisk och kulturell mångfald
tillvaratas som en positiv resurs för samhället.
Utgångspunkten är att den mångfald som finns i
samhället skall ligga till grund för den generella
politikens utformning. Integrationsperspektivet
skall genomsyra alla samhällssektorer. Förslag
för att öka sysselsättningen bland invandrare
lämnades i 2000 års ekonomiska vårproposition.

Politikområde Storstadspolitik

Avgränsning

Politikområdet är tvärsektoriellt och omfattar
olika utvecklingsinsatser i storstadsregionerna.

Mål

Målet för storstadspolitiken är dels att ge stor-
stadsregionerna goda förutsättningar för lång-
siktigt hållbar tillväxt och därmed kunna bidra
till att nya arbetstillfällen skapas såväl inom stor-
stadsregionerna som i övriga delar av landet, dels
att bryta den sociala, etniska och diskrimineran-
de segregationen och därmed verka för jämlika
och jämställda levnadsvillkor för storstädernas
invånare.

Politikens inriktning

Storstadspolitiken syftar till att skapa en positiv
utveckling där tillväxten även kommer de boen-
de i de mest utsatta områdena i våra storstäder
tillgodo. Ett helhetsperspektiv på storstädernas
framtid kräver nya arbetsmetoder och organisa-
tionsformer, samarbete över sektorsgränserna
och att de boende ges möjlighet att ta ansvar för
utvecklingsprocessen. Mot denna bakgrund har
riksdagen beslutat om storstadspolitikens inrikt-
ning. De två utgångspunkterna för politiken är
de skillnader i livsvillkor som finns för storstä-
dernas invånare och storstadsregionernas förut-
sättningar att vara nav för den nationella tillväx-
ten.

182

PROP. 2000/2001:1

Politikområde Migrationspolitik

Afgnrnswng

Politikområdet omfattar flyktingpolitiken, in-
vandringen till Sverige, mottagande av asyl-
sökande, utlänningars rätt att vistas i Sverige, in-
ternationellt arbete inom det migrationspolitiska
området samt Migrationsverket och Utlännings-
nämnden.

Mål

Målet för migrationspolitiken är att:

- verka för att migration till och från vårt land
kan ske i ordnade former,

- asylrätten i Sverige och i ett internationellt
perspektiv värnas,

- den reglerade invandringen upprätthålls,
och

- harmoniseringen av flykting- och invand-
rarpolitiken i EU ökar

(målet föreslås i denna proposition).

Politikens inriktning

Svensk migrationspolitik utgår från ett hel-
hetsperspektiv som omfattar flykting-, invand-
rings-, integrations- och återvändandepolitik. I
denna helhetssyn ingår insatser för att stärka re-
spekten för de mänskliga rättigheterna, som ut-
gör själva grundvalen för asylrätten, internatio-
nell samverkan samt förebyggande insatser.

Politikområde Hälso- och sjukvårdspolitik

Avgränsning

Politikområdet omfattar myndigheter och stat-
liga insatser riktade mot hälso- och sjukvården i
syfte att främja och säkerställa en god hälsa och
vård på lika villkor för hela befolkningen.

Mål

Målet för politikområdet är att vårdens kvalitet
och tillgänglighet skall förbättras (målet föreslås i
denna proposition).

Politikens inriktning

Genom den nationella handlingsplanen för ut-
veckling av hälso- och sjukvården (prop.
1999/2000:149) har en stabil grund lagts för att
förbättra kvaliteten och tillgängligheten i hälso-
och sjukvården. Arbetet med att genomföra och
följa upp handlingsplanen kommer att vara en

viktig uppgift under de kommande åren. En an-
nan viktig uppgift är att nå ökad effektivitet i lä-
kemedelsförmånen och att begränsa öknings-
takten för läkemedelskostnaderna.

Några frågor har uppmärksammats i samband
med uppföljningen av det reformerade tand-
vårdsstödet. Regeringen har mot den bak-
grunden för avsikt att under hösten 2000 besluta
om direktiv till en utredning.

Politikområde Folkhälsa

Avgränsning

Politikområdet omfattar insatser för att främja
hälsa och förebygga sjukdom.

Mål

Målet för politikområdet är att folkhälsan skall
förbättras för de grupper i samhället som är mest
eftersatta ur hälsosynpunkt (målet föreslås i den-
na proposition).

Politikens inriktning

Folkhälsan skall förbättras. Under hösten 2000
lägger Nationella folkhälsokommittén fram sitt
slutbetänkande. Utifrån det kommer regeringen
att se över målet inom området och ta fram en
strategi för uppföljning och utvärdering inom
folkhälsoområdet. Folkhälsoinstitutet kommer
att få en ny och tydligare roll vad gäller att stärka
folkhälsoarbetet i landet och följa upp och utvär-
dera de nya målen. Sverige kommer även fort-
sättningsvis att verka för att alkoholens skade-
verkningar skall begränsas och alkohol-
konsumtionen minska. Med anledning av ändra-
de regler om införsel av alkohol från annat EU-
land planerar regeringen att till riksdagen över-
lämna en handlingsplan för att förebygga alko-
holskador.

Politikområde Barnpolitik

Avgränsning

Politikområdet omfattar insatser för att genom-
föra barnkonventionen i Sverige.

Mål

Målet för politikområdet är att barn och ung-
domar skall växa upp under goda och trygga för-
hållanden (målet föreslås i denna proposition).

183

PROP. 2000/2001:1

Politikens inriktning

Insatserna inriktas på att barnens bästa skall vara
vägledande vid allt beslutsfattande och alla åt-
gärder som rör barn. Inga barn skall diskrimine-
ras på grund av härkomst, kön, religion, funk-
tionshinder eller andra likartade skäl. Barn skall
tillåtas utvecklas i sin egen takt och utifrån sina
egna förutsättningar. Barn skall ges möjligheter
att framföra sina åsikter i frågor som rör dem.

Politikområde Handikappolitik

Avgränsning

Politikområdet omfattar insatser för att utjämna
skillnaderna i levnadsvillkor mellan personer
med och utan funktionshinder.

Mål

Målet för politikområdet är att utjämna skill-
naderna i levnadsvillkor mellan personer med
och utan funktionshinder (målet föreslås i denna
proposition).

Politikens inriktning

Riksdagen har godkänt inriktningen av handi-
kappolitiken i samband med behandlingen av re-
geringens proposition Från patient till med-
borgare, en nationell handlingsplan för handi-
kappolitiken (prop.l999/2000:79, bet.
1999/2000:SoU14, rskr. 1999/2000:240). Under
de närmaste åren kommer tre arbetsområden att
prioriteras inom handikappolitiken. Dessa är att
se till att handikapperspektivet genomsyrar alla
samhällssektorer, att skapa ett tillgängligt sam-
hälle och att förbättra bemötandet.

Politikområde Äldrepolitik

Avgränsning

Politikområdet omfattar insatser för att förbättra
situationen för äldre.

Mål

Målet för politikområdet är att äldre skall kunna
leva ett aktivt liv och ha inflytande i samhället
och över sin vardag, kunna åldras i trygghet och
med bibehållet oberoende, bemötas med respekt
samt ha tillgång till god vård och omsorg.

Politikens inriktning

Under det kommande året kommer regeringen
att fortsätta genomförandet av den nationella
handlingsplanen för äldrepolitiken. År 2001 är
det tredje och sista året då särskilda satsningar
enligt handlingsplanen görs på vissa prioriterade
områden.

Politikområde Socialtjänstpolitik

At/gransnrMg

Politikområdet omfattar insatser för att förbättra
situationen för personer och familjer med behov
av socialbidrag, utsatta barn och familjer, hem-
lösa, missbrukare, prostituerade och kvinnor ut-
satta för våld.

M?/

Målet för politikområdet är att stärka förmågan
och möjligheten till social delaktighet för ekono-
miskt och socialt utsatta personer samt stärka
skyddet för utsatta barn (målet föreslås i denna
proposition).

Politikens inriktning

Insatserna framöver inriktas på att minska det
långvariga behovet av socialbidrag, att fler miss-
brukare genom rehabiliteringsinsatser skall bli
fria från sitt beroende, att fler hemlösa skall få ett
ordnat boende och att färre barn skall växa upp i
social utsatthet.

Politikområde Ersättning vid arbetsoförmåga

Avgränsning

Politikområdet omfattar ekonomiskt stöd vid
arbetsoförmåga och vissa ersättningar vid handi-
kapp, arbets- och kroppsskador samt socialför-
säkringens administration.

Mål

Målen för politikområdet är att en större andel av
befolkningen i arbetsför ålder skall ha förmågan
att arbeta och att personer som inte har förmåga
att arbeta skall ges en levnadsstandard som är an-
passad till den ekonomiska utvecklingen i sam-
hället (målen föreslås i denna proposition).

Politikens inriktning

Socialförsäkringarna skall vara så utformade att
de stimulerar till arbete. De skall främja anställ-
ningsbarhet och rörlighet på arbetsmarknaden.

184

PROP. 2000/2001:1

Försäkringarna inom området behöver därför ses
över för att ytterligare förstärka arbetslinjen och
för att åstadkomma ökad försäkringsmässighet.
Regeringen ser mycket allvarligt på den ökade
sjukfrånvaron, framför allt ur ett mänskligt, men
också ur ett mer långsiktigt ekonomiskt per-
spektiv. För att kunna påverka utvecklingen har
regeringen tillsatt en arbetsgrupp som har till
uppgift att skapa en struktur inom ohälso-
området som bryter den negativa utvecklingen.
En reformering av arbetsskadeförsäkringen, som
bl.a. lyfter fram det förebyggande arbetsmiljö-
arbetet, kommer att ske under innevarande man-
datperiod.

Politikområde Ekonomisk äldrepolitik

Awgnzwsnzng

Politikområdet omfattar folkpension och efter-
levandepension, bostadstillägg samt delpension.

Målet för politikområdet är att personer med låg
eller ingen inkomstrelaterad ålderspension skall
garanteras ett värdesäkrat grundskydd (målet fö-
reslås i denna proposition).

Politikens inriktning

För regeringen är pensionärernas ekonomiska
standard prioriterad. Under 1990-talet har inte
minst pensionärerna bidragit till att sanera sta-
tens finanser. De sämst ställda pensionärerna
skyddas genom höjningar av pensionstillskott
och bostadstillägg. I takt med att samhälls-
ekonomin förbättrats har regeringen kunnat
återställa och förbättra de ekonomiska villkoren
för stora grupper, även pensionärerna.

Regeringens ambition är att genom om-
fattande informationsinsatser ge allt fler män-
niskor bättre kunskaper om hur pensions-
systemet fungerar och därmed bättre möjlighet
att planera för sin pensionering redan tidigt i li-
vet.

Politikområde Ekonomisk familjepolitik

Avgränsning

Politikområdet omfattar ekonomiska stöd till
barnfamiljer i form av barnbidrag, föräldraför-
säkring, underhållsstöd, bidrag vid adoption,
barnpensioner, pensionsrätt för barnår och vård-

bidrag till funktionshindrade bam samt bostads-
bidrag.

Mål

Målet för politikområdet är att skillnaderna i de
ekonomiska villkoren mellan familjer med och
utan barn skall minska (målet föreslås i denna
proposition).

Politikens inriktning

En generell välfärd som omfattar alla är det bästa
fungerande stödet till familjer med barn. Fram-
för allt gynnas de som behöver stöd mest. Detta
är särskilt tydligt på familjepolitikens område.
Samhällets insatser inriktas på att skapa jämlika
uppväxtvillkor för barn, dels genom att stödja
föräldrar att klara de ekonomiska åtaganden som
är väsentliga för barnens välfärd under deras
uppväxttid, dels genom att skapa möjligheter att
kombinera föräldraskap med förvärvsarbete eller
studier. De ekonomiska familjestöden skall un-
derlätta för båda föräldrarna att i ökad utsträck-
ning kunna kombinera förvärvsarbete med för-
äldraskap. De ekonomiska familjestöden skall
utformas så att föräldrar får bättre möjligheter
att själva stärka sin ekonomi.

Politikområde Arbetsmarknadspolitik

Avgränsning

Politikområdet omfattar platsförmedling, arbets-
marknadspolitiska program och arbetslöshetsför-
säkringen, bidrag till lönegarantiersättning samt
Arbetsmarknadsverkets organisation. Under
området inryms även Samhall, Institutet för ar-
betsmarknadspolitisk utvärdering samt en del av
den verksamhet som rör Europeiska social-
fonden mål 3.

Mål

Målet för politikområdet är en väl fungerande
arbetsmarknad med full sysselsättning och god
ekonomisk tillväxt (målet föreslås i denna propo-
sition ).

Politikens inriktning

Arbetsmarknadspolitiken har under de senaste
åren lagts om mot en tydligare tillväxtfrämjande
inriktning. Insatser för att motverka flaskhalsar
och insatser för de mest utsatta grupperna skall
prioriteras. Politiken skall präglas av respekt för
individen, ökad rättssäkerhet och stärkt arbets-
linje. Platsförmedling utgör kärnverksamheten

185

PROP. 2000/2001:1

samtidigt som det behövs ett fortsatt utrymme
för yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning.

Politikområde Arbetslivspolitik

Avgränsning

Politikområdet omfattar frågor inom arbets-
miljö, arbetsrätt, arbetsorganisation, arbetstid,
lönebildning samt frågor om jämställdhet och
diskriminering i arbetslivet.

Förslag till mål

Målet för arbetslivspolitiken är ett bra arbetsliv
med väl fungerande arbetsvillkor (målet föreslås i
denna proposition).

Politikens inriktning

En viktig förutsättning för ökad sysselsättning
och tillväxt är en fortsatt hög prioritering av in-
satser för ett arbetsliv med väl fungerande ar-
betsvillkor. Det är också av största vikt att arbe-
tet med forskning och utveckling inom
arbetslivsområdet bidrar till ökad kunskap om
och utvecklingen av en god arbetsmiljö, en ef-
fektiv arbetsorganisation och en arbetsmarknad
tillgänglig för alla. Det är angeläget att den
forskning som bedrivs i större omfattning sker i
samarbete med näringslivet.

"Det goda arbetet" ger individen möjlighet till
delaktighet och inflytande, till utveckling och
ökad kompetens.

Arbetssökande och arbetstagare skall ha rätt
att slippa fördomsfullt eller kränkande bemötan-
de i arbetslivet.

Jämställdhet mellan kvinnor och män inom
arbetslivet är en prioriterad fråga. Forskningen
inom jämställdhetsområdet bör vidareutvecklas
och ha fortsatt hög prioritet.

Arbetslivet skall präglas av integrering och
mångfald. Invandrare besitter kompetens som
inte utnyttjas i full utsträckning.

Arbetsrätten är en betydelsefull del av arbets-
livspolitiken. Den skall medverka till delaktighet
i arbetslivet samt till att det skapas trygghet och
flexibilitet.

Politikområde Jämställdhetspolitik

At/gnznsnzwg

Politikområdet omfattar regeringens samlade
insatser för att främja jämställdhet mellan
kvinnor och män.

Mål

Målet för politikområdet är att kvinnor och män
skall ha samma möjligheter, rättigheter och skyl-
digheter inom livets alla områden (målet föreslås i
denna proposition).

Politikens inriktning

Ett jämställdhetsperspektiv skall genomsyra alla
delar av regeringens politik. Således hänförs den
övervägande delen av de resurser som anslås för
att främja jämställdhet mellan kvinnor och män
till andra politikområden.

Jämställdhetspolitikens inriktning på utveck-
lings- och förändringsarbete i syfte att främja
jämställdhet mellan kvinnor och män ligger fast,
liksom arbetet med att vidareutveckla metoder
och strategier för att införliva jämställdhets-
perspektivet inom samtliga politikområden.

Politikområde Utbildningspolitik

At/gnäwnzng

Politikområdet omfattar barnomsorg och skola,
vuxenutbildning, kvalificerad yrkesutbildning,
högskoleutbildning, forskarutbildning, folkbild-
ning samt kostnader för olika former av ekono-
miskt stöd till enskilda under studier. Dessutom
omfattas ett antal centrala myndigheter inom
dessa områden.

Mål

Målet för utbildningspolitiken är att Sverige skall
vara en ledande kunskapsnation som präglas av
utbildning av hög kvalitet och livslångt lärande
för tillväxt och rättvisa (målet föreslås i denna
proposition).

Politikens inriktning

Internationellt framstående utbildning — från
förskolan till högskolan, i vuxenutbildningen och
forskarutbildningen - är ett kraftfullt verktyg för
modernisering och jämlikhet. Visionen om en
skola för alla måste realiseras och vidgas till en
möjlighet till livslångt lärande för alla.

Genom reformen med maxtaxa och allmän
förskola för fyra- och femåringar lägger rege-
ringen grunden för en tidig start för det livslånga
lärandet. Det föreslagna resurstillskottet till sko-
lan tillsammans med den ökade tillväxten i
kommunerna ger möjlighet till satsningar för att
förbättra lärmiljön i skolan. Antalet vuxna i sko-
lan måste öka och satsningarna på kom-
petensutveckling fortsätter. Syftet är att förbättra

186

PROP. 2000/2001:1

måluppfyllelsen när det gäller såväl kunskaps-
målen som de övergripande värdegrundsmålen
enligt läroplan.

Forskarutbildningen är strategisk och sexton
nya forskarskolor inrättas. Högskolan expande-
rar med ca 100 000 platser mellan 1997 och 2003.

Politikområde Forskningspolitik

Avgränsning

Politikområdet omfattar nationell och inter-
nationell forskning och utveckling, nationella
forskningsbibliotek och arkiv samt nationell
kontaktverksamhet i förhållande till EU:s forsk-
ningssamarbete.

Mål

Målet för forskningspolitiken är att Sverige skall
vara en framstående forskningsnation där forsk-
ning bedrivs med hög vetenskaplig kvalitet
(målet föreslås i denna proposition).

Politikens inriktning

Sverige skall stärka sin ställning som ledande
forskningsnation. Forskningen skall hålla hög
kvalitet och forskningsinsatserna skall ge ut-
rymme för både bredd och specialisering. Forsk-
ning är en viktig tillväxtfaktor av strategisk bety-
delse för näringslivet, samtidigt som bety-
delsefulla forskningsresultat och nya kunskaper
bidrar till samhällets sociala, kulturella och de-
mokratiska utveckling. Staten har ett särskilt an-
svar för grundforskning och för att garantera
forskningens frihet.

Politikområde Mediepolitik

Avgränsning

Politikområdet omfattar presstödet, radio- och
kassettidningar, vissa bidrag, mediemyndigheter-
na samt de tre public service-bolagen Sveriges
Television AB, Sveriges Radio AB och Sveriges
Utbildningsradio AB.

Mål

Målet för mediepolitiken är att stödja yttrande-
frihet, mångfald, massmediernas oberoende och
tillgänglighet samt motverka skadliga inslag i
massmedierna (målet föreslås i denna proposi-
tion).

Politikens inriktning

Medieområdet har de senaste åren genomgått
stora och omvälvande förändringar. Den tek-
niska utvecklingen har förändrat förutsättningar-
na på mediemarknaden. Den digitala tekniken
skapar nya förutsättningar och möjligheter. Sta-
tens insatser syftar till att stödja mångfald och
yttrandefrihet samt säkerställa allas möjlighet till
information. Betydelsen av en radio och TV i
allmänhetens tjänst är i dag viktigare än kanske
någonsin tidigare, i takt med att utbudet i radio
och TV och även i andra medier blir allt större
och allt mer lönsamhetsinriktat. Public service är
ett mycket högt prioriterat område, av största
betydelse när det gäller att garantera mångfald
och kvalitet. Statens insatser för att möjliggöra
sändningar av digital marksänd TV är viktiga bl.a.
för tillgängligheten till ett varierat TV-utbud
över hela landet. Medierna har ett allt större in-
flytande i människors dagliga liv samtidigt som
en allt starkare koncentration av ägande ägt rum
inom branschen. Det gäller även dagspressen, där
många tidningar runt om i landet slåss för sin
överlevnad. Presstödet är fortsatt viktigt för att
bevara mångfalden inom dagspressen.

Politikområde Kulturpolitik

Avgränsning

Politikområdet omfattar allmän kulturverksam-
het, teater, dans och musik, bibliotek, litteratur
och kulturtidskrifter, arkitektur, bild och form
samt konsthantverk, ersättningar och bidrag till
konstnärer, film, arkiv, kulturmiljö, museer och
utställningar, forskning samt trossamfund. Inom
politikområdet finns ett stort antal myndigheter
och institutioner, bl.a. Statens kulturråd, Riks-
antikvarieämbetet och Riksarkivet. Även insatser
inom andra politikområden bidrar i strävan att
uppnå de kulturpolitiska målen, liksom insatser
inom det kulturpolitiska området bidrar till att
uppnå mål inom andra politikområden.

Mål

Målen för kulturpolitiken är att värna yttrande-
friheten och skapa reella förutsättningar för alla
att använda den; att verka för att alla får möjlig-
het till delaktighet i kulturlivet och till kultur-
upplevelser samt till eget skapande; att främja
kulturell mångfald, konstnärlig förnyelse och
kvalitet och därigenom motverka kommer-
sialismens negativa verkningar; att ge kulturen
förutsättningar att vara en dynamisk, utmanande

187

PROP. 2000/2001:1

och obunden kraft i samhället; att bevara och
bruka kulturarvet; att främja bildningssträvan-
dena samt att främja internationellt kulturutbyte
och möten mellan olika kulturer inom landet.

Politikens inriktning

Genom 1996 års kulturpolitiska beslut lades in-
riktningen på kulturpolitiken fast. Regeringens
arbete utifrån detta beslut fortsätter.

En framgångsrik och långsiktig kulturpolitik
bygger bl.a. på en infrastruktur av väl fungerande
kulturinstitutioner. Regeringen verkar för att
långsiktigt värna och utveckla den institutionella
infrastrukturen inom kulturområdet. Vidare är
statens insatser för att förbättra konstnärernas
villkor en fortsatt prioriterad fråga inom kultur-
politiken. Syftet är att skapa sådana villkor för de
professionella konstnärerna att de kan basera sin
försörjning på ersättning för utfört konstnärligt
arbete. Tillgången till språket och litteraturen är
ytterst en fråga om yttrandefrihet och demo-
krati, men även en jämlikhets- och rättvisefråga.
Insatser som främjar litteraturen, läsandet och
språket har fortsatt hög prioritet. Kulturarvet
skall göras tillgängligt för alla. Arbetet med att
utveckla dess betydelse i det demokratiska sam-
hället lyfts fortsatt fram av regeringen.

Regeringen har för år 2001 valt att prioritera
satsningar på i första hand konstnärernas villkor
samt kulturinstitutionerna, främst de centrala
och regionala museerna.

Politikområde Ungdomspolitik

Avgnwwwrag

Ungdomspolitiken är sektorsövergripande och
omfattar alla beslut och åtgärder som påverkar
villkoren för ungdomar. Ungdomspolitiken be-
rör och berörs av en lång rad andra politik-
områden. Inom politikområdet ingår anslag för
den verksamhet som bedrivs av Ungdoms-
styrelsen samt bidrag till ungdomsverksamhet.

Mål

Målen för ungdomspolitiken är att ungdomar
skall ha goda förutsättningar att leva ett själv-
ständigt liv; ungdomar skall ha verklig möjlighet
till inflytande och delaktighet samt att ungdo-
mars engagemang, skapande förmåga och kritis-
ka tänkande skall tas till vara som en resurs.

Politikens inriktning

Genom 1999 års ungdomspolitiska beslut fast-
ställdes en ny sektorsövergripande och målstyrd
ungdomspolitik. Inom ungdomspolitiken ses de
olikheter som följer av den ökande kulturella och
etniska mångfalden som viktiga bidrag till en dy-
namisk samhällsutveckling.

Politiken inriktas på att underlätta för ung-
domar att successivt uppnå den självständighet
som kännetecknar vuxnas liv. Ungdomar skall ha
inflytande över den generella samhällsutveck-
lingen och över beslut som rör ungdomarnas eg-
na liv. En viktig uppgift för samhället är att ta till
vara den entreprenörsanda som ungdomar har
och uppmuntra dess positiva utveckling.

Politikområde Folkrörelsepolitik

Avgränsning

Politikområdet omfattar generella frågor kring
bidragsgivning till organisationer, villkor för fö-
reningar och folkrörelser vad gäller lagstiftning
och finansiering, dialog och samverkan med fö-
reningar och folkrörelseorganisationer samt sta-
tistik, forskning m.m. om folkrörelser och före-
ningar. Idrottspolitik ingår som ett verk-
samhetsområde. Politikområdet omfattar an-
slagen för stöd till idrotten inklusive bidrag till
Riksidrottsförbundet, stöd till kvinnoorganisa-
tioner och friluftsorganisationer samt stöd till
allmänna samlingslokaler.

Mål

Målet för folkrörelsepolitiken är att människor
skall ha bästa möjliga förutsättningar att bilda
och delta i olika typer av folkrörelser och före-
ningar (målet föreslås i denna proposition).

Politikens inriktning

Folkrörelsepolitiken inriktas på att stödja, upp-
muntra och skapa förutsättningar för olika grup-
per att bilda och delta i föreningar och liknande
sammanslutningar för att tillgodose gemensam-
ma behov och intressen. Genom en aktiv folkrö-
relsepolitik vill regeringen bidra till att stärka den
sociala ekonomin och till att utveckla, fördjupa
och bredda demokratin. I juni 2001 arrangeras
den sjunde europeiska konferensen om social
ekonomi i samverkan mellan regeringen och or-
ganisationer. År 2001 är dessutom FN:s interna-
tionella frivilligår. Idrottspolitikens inriktning
lades fast i det idrottspolitiska beslutet (prop.

188

PROP. 2000/2001:1

1998/99:107, bet. 1999/2000:KrU3, rskr.
1999/2000:52).

Politikområde Bostadspolitik

Avgränsning

Politikområdet omfattar frågor kring statens
stöd till bostadssektorn, bostadsförsörjning, bo-
stadssociala frågor samt bostadsrelaterade frågor
kring ekologi och miljö.

Målet för bostadpolitiken är att alla skall ges för-
utsättningar att leva i goda bostäder till rimliga
kostnader och i en stimulerande och trygg miljö
inom ekologiskt hållbara ramar. Boendemiljön
skall bidra till jämlika och värdiga levnadsförhål-
landen och särskilt främja en god uppväxt för
barn och ungdomar. Vid planering och byggande
skall ekologisk hållbarhet vara grund för verk-
samheten.

Politikens inriktning

Inom ramen för målet för politikområdet är fyra
områden särskilt prioriterade i regeringens arbe-
te: bostadsförsörjningen, särskilt att undanröja
hinder för och stimulera bostadsbyggande i ex-
pansiva regioner; utveckling av de allmännyttiga
bostadsföretagen; lägre bygg- och boendekost-
nader samt att öka den ekologiska hållbarheten i
samhället.

Politikområde Regional samhällsorganisation

Avgränsning

Regional samhällsorganisation avser den sam-
ordnade länsförvaltningen och försöksverk-
samhet med ändrad regional ansvarsfördelning.
Politikområdet omfattar således anslaget Läns-
styrelserna m.m. och anslaget Regionala själv-
styrelseorgan. De verksamheter som läns-
styrelserna ansvarar för redovisas under respekti-
ve utgifts- och politikområde. Motsvarande re-
dovisning görs i förekommande fall för de regio-
nala självstyrelseorganen.

Mål

Målet för politikområdet är att länen skall ut-
vecklas på ett sådant sätt att de nationella målen
får genomslag samtidigt som hänsyn tas till olika
regionala förhållanden och förutsättningar.

Politikens inriktning

Satsningen på länsstyrelsen som företrädare för
staten och de nationella intressena i länet fort-
sätter, samtidigt som rollen renodlas.

Politikområde Regionalpolitik

Avgränsning

Politikområdet omfattar åtgärder för att främja
utvecklingen i främst regionalpolitiskt prioritera-
de områden. Regionalpolitik är ett vidare be-
grepp än de anslag som ingår i politikområdet
Regionalpolitik.

Förutom de regionalpolitiska åtgärder som
politikområdet omfattar vidtas inom andra poli-
tikområden en mängd åtgärder i regionalpolitiskt
prioriterade områden, utan att de har övervägan-
de regionalpolitiskt syfte. Dessa är sammantaget
är av stor betydelse för den regionalpolitiska ut-
vecklingen och bidrar därmed till att uppnå de
regionalpolitiska målen. Åtgärderna återfinns
främst inom politikområdena IT, tele och post,
Landsbygdspolitik, Näringspolitik, Transport-
politik och Utbildningspolitik. Dessutom är ut-
formningen av utjämningssystemet för kommu-
ner och landsting av stor betydelse för den
regionalpolitiska utvecklingen.

Mål

Målen för regionalpolitiken är att den skall skapa
förutsättningar för hållbar ekonomisk tillväxt,
rättvisa och valfrihet så att likvärdiga levnads-
villkor skapas för medborgarna i hela riket. Målet
för den lilla regionalpolitiken är att verksamheten
främst skall underlätta för näringslivet i regional-
politiskt prioriterade områden att utvecklas så att
det bidrar till att uppfylla målen för regional-
politiken. För att nå målen måste åtgärder vidtas
inom många olika politikområden.

Politikens inriktning

Politiken har främst till syfte att uppnå regional
utjämning, dvs. en från samhällsekonomiska och
välfärdspolitiska synpunkter balanserad utveck-
ling mellan och inom regioner. Åtgärderna riktas
därför främst till geografiska områden med regi-
onalpolitiska problem, i första hand regional-
politiska stödområden samt gles- och lands-
bygdsområden över hela landet.

Inriktningen är att genom en kraftfull natio-
nell politik, förstärkt med medel från EG:s
strukturfonder, vari även ingår insatser för att
hela landet skall få tillgång till modern informa-

189

PROP. 2000/2001:1

tionsteknik, god utbildning och förbättrade
kommunikationer, underlätta för näringslivet i
dessa områden att utvecklas så att det bidrar till
en hållbar ekonomisk tillväxt och ökad syssel-
sättning. I gles- och landsbygdsområden är även
tillgången till olika former av samhällelig service
av stor betydelse.

Regeringen avser, efter förslag från en parla-
mentarisk kommitté (dir. 1999:2), att förelägga
riksdagen en proposition med förslag om den
framtida regionalpolitikens inriktning.

Politikområde Miljöpolitik

Avgränsning

Miljöpolitiken omfattar insatser inom utgiftsom-
råde 20 (lilla miljöpolitiken). Inom politik-
området sker en redovisning av åtgärder och re-
sultatet av åtgärderna i förhållande till miljö-
kvalitetsmålen och det övergripande målet.

Dessutom vidtas omfattande miljöfrämjande
insatser under andra politikområden. Dessa åt-
gärder omfattar i princip samtliga områden
(stora miljöpolitiken) och redovisas i en skrivelse
till riksdagen.

Målet för miljöpolitiken är att till nästa gene-
ration lämna över ett samhälle där de stora mil-
jöproblemen i Sverige är lösta. Riksdagen har be-
slutat om 15 miljökvalitetsmål som anger vilket
tillstånd som skall uppnås i ett genera-
tionsperspektiv. Miljökvalitetsmålen preciserar
det framtida tillstånd i miljön som eftersträvas.

Politikens inriktning

Sverige skall även i fortsättningen vara ett före-
gångsland i omställningen till ekologiskt hållbar
utveckling. Arbetet med att nå miljö-
kvalitetsmålen intensifieras och kommer att ge-
nomsyra regeringens hela politik.

En ökad miljörelatering av skattesystemet ge-
nom grön skatteväxling kan bidra till att för-
verkliga miljöpolitikens mål. Det globala miljö-
hot som klimatförändringarna utgör är den
enskilt största och viktigaste miljöfrågan natio-
nellt och internationellt. Kemikaliepolitiken skall
förnyas. Långlivade kemiska ämnen som riskerar
att lagras i människor, djur och växter måste
upphöra och försiktighetsprincipen skall tilläm-
pas.

Näringslivet har en nyckelroll i omställningen
till hållbar utveckling. Genom intensifierad sam-

verkan med näringslivet vill regeringen stimulera
utvecklingen av miljövänlig teknik i företagen.

Bevarandet av den biologiska mångfalden
stärks. Skyddet av värdefulla skogar utökas. Na-
turvårdspolitiken förnyas, bl.a. bör nya de-
centraliserade förvaltningsmodeller prövas i syfte
att skapa folklig förankring och ett medborger-
ligt engagemang kring naturvården.

Politikområde Energipolitik

At/gransnzng

Politikområdet omfattar frågor avseende till-
försel, distribution och användning av energi.
Det omfattar vidare det program för omställning
och utveckling av energisystemet som riksdagen
beslutade om i juni 1997.

Mål

Målet för den svenska energipolitiken är att på
kort och lång sikt trygga tillgången på el och an-
nan energi på med omvärlden konkurrens-
kraftiga villkor. Den skall skapa villkoren för en
effektiv energianvändning och en kostnads-
effektiv svensk energiförsörjning med låg på-
verkan på hälsa, miljö och klimat samt underlätta
omställningen till ett ekologiskt uthålligt sam-
hälle. Energipolitiken skall bidra till att stabila
förutsättningar skapas för ett konkurrenskraftigt
näringsliv och till en förnyelse och utveckling av
den svenska industrin. Energipolitiken skall bi-
dra till ett breddat energi-, miljö- och klimat-
samarbete i Östersjöregionen.

Politikens inriktning

Landets elförsörjning skall tryggas genom ett
energisystem som grundas på varaktiga, helst in-
hemska och förnybara, energikällor samt en ef-
fektiv energianvändning. Energipolitiken skall
bidra till att stabila förutsättningar skapas för ett
konkurrenskraftigt näringsliv och till en förnyel-
se och utveckling av den svenska industrin.

Politikområde Transportpolitik

Afgransmwg

Politikområdet omfattar väg- och banhållning,
vägtrafik, järnvägstrafik, sjöfart, luftfart samt
sektorsforskning.

190

PROP. 2000/2001:1

Mål

Det transportpolitiska målet är att säkerställa en
samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt håll-
bar transportförsörjning för medborgarna och
näringslivet i hela landet.

Delmål inom transportpolitiken är:

- Ett tillgängligt transportsystem

- En hög transportkvalitet

- En säker trafik

- En god miljö

- En positiv regional utveckling

Politikens inriktning

Den transportpolitiska inriktningen när det gäl-
ler vägar är för 2001 i första hand att säkerställa
och bevara nuvarande infrastruktur. Den år 1999
påbörjade satsningen på riktade trafik-
säkerhetsåtgärder, för 400 miljoner kronor, full-
följs. För att säkerställa och bevara nuvarande
infrastruktur skall förutsättningar skapas för
bland annat ökad bärighet, tjälsäkring och rekon-
struktion av det regionala vägnätet. Anslagsnivå
för drift- och underhållsinsatser på väg skall
minst motsvara den i gällande planer, för att
kunna upprätthålla en fortsatt god vägstandard.
Därigenom ökas förutsättningarna för tillväxt
och regional utveckling.

Inom järnvägsområdet är det regeringens am-
bition att upprätthålla en fortsatt god standard
genom att anvisa en nivå på drift- och underhåll-
sinsatser som minst motsvarar ramarna i propo-
sitionen Infrastrukturinriktning för framtida
transporter (prop. 1996/97:53, bet.
1996/97:TU7, rskr. 1996/97:174). Det är ange-
läget att påskynda satsningen på höjd bärighet
och utökad lastprofil på järnväg. Regeringens
förslag till anslag innebär dock att vissa planerade
åtgärder i de fastställda investeringsplanerna inte
kommer att kunna genomföras under perioden
2001-2003.

Sjösäkerhets-, flygsäkerhets-, miljö- och kapa-
citetsfrågorna har fortsatt hög prioritet och krä-
ver såväl nationella som internationella åtgärder.

Den gemensamma europeiska marknaden
ställer också krav på ett effektivt transportsys-
tem.

Politikområde IT, tele och post

Avgränsning

Politikområdet omfattar post- och tele-
kommunikation samt informationsteknik.

Målet för IT, tele och postpolitiken skall vara att
alla skall ha tillgång till en samhällsekonomiskt
effektiv och långsiktigt hållbar infrastruktur och
därtill hörande samhällstjänster.

Detta mål är preciserat i det IT-politiska må-
let, det telepolitiska målet och det postpolitiska
målet.

Politikens inriktning

De åtgärder som vidtas inom området syftar till
att skapa en effektiv, säker, etisk, tillgänglig och
väl utvecklad infrastruktur inom IT, tele och
postområdena.

Politikområde Näringspolitik

Avgränsning

Politikområdet omfattar näringslivsfrågor, viss
teknisk forskning och utveckling och dess infra-
struktur, konkurrensfrågor och regional närings-
politik.

Mål

Målet för näringspolitiken är att främja en hållbar
ekonomisk tillväxt och en ökad sysselsättning
genom fler och växande företag (målet föreslås i
denna proposition).

Politikens inriktning

Företagande är ett strategiskt område med stor
betydelse för den svenska tillväxten och syssel-
sättningen. Tyngdpunkten i näringspolitiken
skall i första hand ligga på generella åtgärder som
skapar goda förutsättningar och incitament för
företagande. Den skall också utformas så att oli-
ka regionala förutsättningar och prioriteringar får
genomslag. Överföring av kunskap och kompe-
tens från bl.a. högskolorna och universiteten till
näringslivet är betydelsefullt för en ökad konkur-
renskraft hos företagen. Andelen av den samlade
ekonomin där konkurrens råder bör öka, efter-
som en väl fungerande konkurrens stimulerar
nytänkande och bidrar till att utveckla nya pro-
dukter till nytta för konsumenterna. Konkur-
renspolitiken har en viktig uppgift att fylla inom

191

PROP. 2000/2001:1

ramen för näringspolitiken och i ett samhälls-
ekonomiskt perspektiv.

Politikområde Utrikeshandel, export- och
investeringsfrämjande

Avgränsning

Politikområdet omfattar verksamheterna utri-
keshandel och handelspolitik, exportfrämjande,
investeringsfrämjande samt näringslivsutveckling
i Östersjöregionen.

Mål

Målet är en effektiv inre marknad och en öppen
handelspolitik i EU, ett förstärkt multilateralt
handelssystem inom WTO, ökad svensk export
och ökade utländska direktinvesteringar i Sverige
(målet föreslås i denna proposition).

Politikens inriktning

Sverige är en del i den internationella ekonomin
och vårt land är i hög grad beroende av utrikes-
handel och ett väl fungerande regelverk för en fri
världshandel. Under det svenska ordförandeska-
pet i EU:s ministerråd första halvåret 2001 ges
särskilda möjligheter att tillsammans med andra
länder påverka den europeiska och internatio-
nella utvecklingen i för vårt land viktiga avseen-
den.

Det är viktigt att göra den inre marknaden än-
nu mer effektiv och göra den tydlig för konsu-
menter och företag. Som enskild nation och som
EU-medlem verkar Sverige för en fri världshan-
del med överenskomna spelregler. Vår strävan
efter en fri världshandel förenas inom den samla-
de utrikespolitiken med ett förnyat utvecklings-
samarbete och arbete för en ekologiskt och soci-
alt hållbar global utveckling.

Den svenska exporten står för 45 procent av
BNP och spelar en avgörande roll för tillväxten i
den svenska ekonomin. Utländska direktinveste-
ringar ökar inflödet av kompetens, teknologi och
kapital. Regeringen lägger stor vikt vid ett offen-
sivt, slagkraftigt och integrerat Sverigefrämjande.

Regeringen har såväl i regeringsdeklarationen
som i 2000 års ekonomiska vårproposition fram-
hållit Östersjöregionens stora tillväxtpotential
och Sveriges intresse av att främja en politisk,
ekonomisk och social utveckling i regionen.

Politikområde Konsumentpolitik

Avgränsning

Politikområdet konsumentpolitik omfattar bl.a.
frågor om konsumentrådgivning, prisundersök-
ningar, konsumentskyddslagstiftning (mark-
nadsrätt m.m.), konsumenttvister och medling,
produktsäkerhet, miljömärkning av produkter,
konsumentforskning och stöd till ideella konsu-
mentorganisationer samt tillsyn av fastighets-
mäklare och resegarantier.

Mål

Konsumentpolitikens mål är:

- att ge hushållen goda möjligheter att ut-
nyttja sina ekonomiska och andra resurser
effektivt,

- att ge konsumenterna en stark ställning på
marknaden,

- att skydda konsumenternas hälsa och sä-
kerhet, och

- att medverka till att sådana produktions-
och konsumtionsmönster utvecklas som
minskar påfrestningarna på miljön och bi-
drar till en långsiktigt hållbar utveckling.

Politikens inriktning

Konsumentfrågorna är prioriterade i Sveriges
EU-arbete. Konsumentfrågorna är en fortsatt
viktig fråga under Sveriges EU-ordförandeskap
den kommande våren. Andra viktiga frågor un-
der 2001 är: att stärka konsumenternas ställning
avseende finansiella tjänster, att öka konsumen-
ternas tillgång till bra utbildning och informa-
tion, att stärka de frivilliga organisationernas roll
inom konsumentpolitiken, insatser för att skyd-
da samhällets svaga grupper samt att öka skyddet
för konsumenternas hälsa och säkerhet.

Politikområde Skogspolitik

Apgnfrzsnzng

Området omfattar den skogspolitik som riks-
dagen har beslutat, senast 1993.

Mål

Skogen är en nationell tillgång som skall skötas
så att den uthålligt ger en god avkastning sam-
tidigt som den biologiska mångfalden bibehålls.
Vid skötseln skall hänsyn tas även till andra all-
männa intressen.

192

PROP. 2000/2001:1

Politikens inriktning

Enligt 1993 års skogspolitiska beslut har skogs-
politiken en långsiktig och ekologisk inriktning.
Områdesskyddet i form av reservat, biotopskydd
och naturvårdsavtal har förstärkts mycket kraf-
tigt, förstärkningar som beräknas även för de
närmaste åren. Kunskaper hos skogsägarna prio-
riteras, bl.a. genom den omfattande informa-
tionskampanjen Grönare skog. På forskningens
område har regeringen tagit initiativ till en mas-
siv satsning tillsammans med skogsbranschen på
FoU-program för en breddad användning av
träfiber och ökat förädlingsvärde hos skogsin-
dustriprodukter. Internationellt kommer rege-
ringen att fortsätta att verka för ett ekonomiskt,
ekologiskt och socialt hållbart skogsbruk i alla
delar av världen.

Politikområde Djurpolitik

Avgränsning

Politikområdet omfattar verksamheter som avser
djur i människans tjänst samt den del av fauna-
vården som avser viltvård.

Mål

Målet för djurpolitiken är ett gott djurskydd och
ett gott hälsotillstånd bland djur i människans
tjänst och att viltstammarna förvaltas på ett så-
dant sätt att oacceptabla skador på människor
och egendom inte uppstår (målet föreslås i denna
proposition).

Politikens inriktning

Genom en effektiv lagstiftning och en statlig or-
ganisation samt genom visst ekonomiskt stöd
främja en god djurhälsa och förhindra smitt-
spridning samt onödigt lidande bland djuren.

Politikområde Livsmedelspolitik

Apgrånsnzng

Politikområdet omfattar verksamhetsområdena
jordbrukspolitik, fiskeripolitik och säkra livs-
medel. Under området redovisas EG:s gemen-
samma jordbrukspolitik exklusive åtgärder enligt
förordningen (EG) nr 1257/1999.

Mål

Målet är en ekologiskt, ekonomiskt och socialt
hållbar livsmedelsproduktion (målet föreslås i
denna proposition).

Politikens inriktning

Politiken skall främja ett brett och varierat utbud
av säkra livsmedel till skäliga priser, en hållbar
jordbruks- och livsmedelsproduktion och bidra
till global livsmedelssäkerhet. En avreglering och
anpassning till marknaden är ett viktigt medel för
att nå målet.

Politikområde Landsbygdspolitik

Avgränsning

Politikområdet omfattar verksamhet för ut-
veckling och vård av landsbygden. Åtgärderna är
i stor utsträckning riktade till lantbruksföretag,
men också till andra företag på landsbygden. Av-
gränsningen följer i huvudsak rådets förordning
(EG) nr 1257/1999.

Mål

Målet är en ekologiskt, ekonomiskt och socialt
hållbar utveckling av landsbygden (målet föreslås
i denna proposition).

Politikens inriktning

Landsbygdsprogrammet är inriktat på mer ef-
fektiva miljöåtgärder och fortsatta anpassnings-
åtgärder i syfte att skapa förutsättningar för en
framtida och mer långtgående reform av jord-
brukspolitiken (se regeringens skrivelse En håll-
bar utveckling av landsbygden, m.m.
1999/2000:14).

Politikområde Samepolitik

Avgränsning

Samepolitiken omfattar den verksamhet som är
direkt relaterad till samerna och rennäringen.

Mål

Målet är en levande samisk kultur byggd på en
ekologiskt hållbar rennäring och andra samiska
näringar (målet föreslås i denna proposition).

Politikens inriktning

Åtgärder vidtas för att främja ett ökat samiskt
självstyre och att trygga en fortsatt hållbar rennä-
ring.

7 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nrl. Dell

193

PROP. 2000/2001:1

Politikområde Demokrati

Avgränsning

Politikområdet omfattar de insatser som görs för
att värna och utveckla folkstyrelsen samt genom-
föra de allmänna valen. Verksamheterna inom
politikområdet berör och berörs av en lång rad
andra politikområden, t.ex. ungdoms-, utbild-
nings- och integrationspolitik.

Mål

Målet för politikområdet är att folkstyrelsen skall
värnas och fördjupas (målet föreslås i denna pro-
position).

Politikens inriktning

Politiken inriktas på att främja medborgarnas
aktiva deltagande i de politiska beslutsprocesser-
na och i samhällslivet. Vidare är inriktningen att
stärka individens integritet och yttrandefrihet
samt verka för en rättssäker förvaltning. Val-
deltagandet i de allmänna valen år 2002 skall öka.
Förutsättningarna för människor, särskilt per-
soner med utländsk bakgrund, funktions-
hindrade, arbetslösa, barn och ungdomar, att
delta i demokratin skall förbättras.

Politikområde Minoritetspolitik

Avgränsning

Politikområdet omfattar frågor med inriktning
på skydd och stöd för de nationella mino-
riteterna och de historiska minoritetsspråken. De
nationella minoriteterna är samer, sverigefinnar,
tornedalingar, romer och judar. De språk som
omfattas av minoritetspolitiken är samiska (alla
former), finska, meänkieli (tornedalsfinska), ro-
mani chib (alla former) och jiddisch.

Mål

Målet för minoritetspolitiken är att ge skydd för
de nationella minoriteterna och stärka deras
möjligheter till inflytande samt stödja de histo-
riska minoritetsspråken så att de hålls levande
(målet föreslås i denna proposition).

Politikens inriktning

minoriteterna och inriktningen av en minoritets-
politik (prop. 1998/99:143, bet. 1999/2000:KU6,
rskr. 1999/2000:69).

Övrig verksamhet

Avgränsning

Statsbudgeten omfattar för närvarande anslag
och verksamheter för vilka regeringen inte fast-
ställer mål. Dessa omfattas inte av den nya poli-
tikområdesindelningen. Det avser följande an-
slag: Kungliga hov- och slottsstaten, Riksdagens
ledamöter och partier m.m., Riksdagens förvalt-
ningskostnader, Riksdagens ombudsmän, Justi-
tieombudsmännen, Regeringskansliet m.m., Stöd
till politiska partier samt Riksdagens revisorer.

Allmänna bidrag till kommuner

Avgränsning

Motsvarar nuvarande utgiftsområde 25.

Statsskuldsräntor m.m.

Avgränsning

Motsvarar nuvarande utgiftsområde 26 samt
provisionskostnader och räntor för statsskulden
som tidigare redovisades inom utgiftsområde 2
Samhällsekonomi och finansförvaltning.

Avgiften till Europeiska gemenskapen

Motsvarar nuvarande utgiftsområde 27.

194

PROP. 2000/2001:1

Appendix

Politikområden fördelade per utgiftsområde

Tusental kronor

UO 1	Mediepolitik Samepolitik Demokrati	691 010 14 703 65 495
uo 2	Effektiv statsförvaltning Finansiella system och tillsyn	792 818 490 214
uo 3	Skatt, tull och exekution	6 206 948
uo 4	Skatt, tull och exekution Rättsväsendet	1 361 669 22 611 497
uo 5	Utrikes- och säkerhetspolitik	2 908 385
uo 6	Försvarspolitik Skydd mot olyckor	45 445 444 1 084 661
uo 7	Internationellt utvecklingssamarbete Samarbete med Central- och Östeuropa	14 066 011 900 000
uo 8	Integrationspolitik Storstadspolitik Migrationspolitik Minoritetspolitik	2 406 239 565 000 1 962 639 8 000
uo 9	Hälso- och sjukvårdspolitik Folkhälsa Barnpolitik Handikappolitik Äldrepolitik Socialtjänstpolitik Forskningspolitik	19 955 236 516 016 15 545 7 670 616 251 946 702 611 261 655
uo 10	Ersättning vid arbetsoförmåga	101 949 802
uo 11	Ekonomisk äldrepolitik	33 779 600
uo 12	Ekonomisk familjepolitik	47 746 979
uo 13	Arbetsmarknadspolitik	63 030 635
uo 14	Effektiv statsförvaltning Arbetslivspolitik Jämställdhetspolitik	7 502 158 1 007 165 32 648
uo 15	Utbildningspolitik	21 621 806
uo 16	Storstadspolitik Utbildningspolitik Forskningspolitik	220 000 32 052 317 2 573 201
uo 17	Finansiella system och tillsyn Utbildningspolitik Forskningspolitik Mediepolitik Kulturpolitik Ungdomspolitik Folkrörelsepolitik	28 878 2 595 727 35 092 34 735 4 513 096 106 718 492 672
uo 18	Ekonomisk familjepolitik Bostadspolitik Regional samhällsorganisation Miljöpolitik	4 760 000 3 615 274 1 889 797 1 369 669
uo 19	Regionalpolitik IT, tele och post	3 764 453 450 000
uo 20	Forskningspolitik Miljöpolitik	209 329 1 991 193
uo 21	Energipolitik	2 262 347

uo 22	Miljöpolitik Transportpolitik IT, tele och post	203 077 23 928 387 558 849
uo 23	Utbildningspolitik	1 199 121
	Forskningspolitik	241 412
	Skogspolitik	478 161
	Djurpolitik	371 995
	Livsmedelspolitik	7 594 437
	Landsbygdspolitik	3 754 889
	Samepolitik	37 000
uo 24	Forskningspolitik	1 117 876
	Näringspolitik Utrikeshandel, export- och investeringsfrämjan-	1 645 649
	de	617 760
	Konsumentpolitik	136 254
	Övrig verksamhet (del av uo 1-2)	4 569 618
	Allmänna bidrag till kommuner (uo 25)	99 362 633
	Statsskuldsräntor m.m.(uo 26)	70 925 000
	Avgiften till Europeiska gemenskapen (uo 27)	23 804 000
	Totalt'	711 135 767

¹ Motsvarar samma belopp som framgår av anslagssammanställningen per
utgiftsområde i bilaga 1.

195

Bemyndiganden och
övriga ekonomiska
förpliktelser

PROP. 2000/2001:1

8 Bemyndiganden och övriga
ekonomiska förpliktelser

8.1 Finansiering av investeringar och
rörelsekapital

Regeringens förslag: Regeringen får för budgetåret
2001 besluta om lån i Riksgäldskontoret för in-
vesteringar i anläggningstillgångar som används i
statens verksamhet intill ett belopp av
20 700 000 000 kronor.

Regeringen får vidare för budgetåret 2001 be-
sluta om krediter för myndigheternas ränte-
konton i Riksgäldskontoret intill ett belopp av
14 600 000 000 kronor.

För Sjunde AP-fondens verksamhet får rege-
ringen för budgetåret 2001 dels besluta om lån i
Riksgäldskontoret för investeringar i an-
läggningstillgångar som används i verksamheten
intill ett belopp av 22 000 000 kronor, dels be-
sluta om kredit på räntekonto i Riksgälds-
kontoret intill ett belopp av 90 000 000 kronor.

getåret 2001. Den totala låneramen avser sum-
man av de lån som regeringen via myndigheterna
högst får ha i Riksgäldskontoret under år 2001
och innefattar också tidigare tagna lån.

Enligt lagen (1996:1059) om statsbudgeten fast-
ställer riksdagen årligen en total låneram i Riks-
gäldskontoret för investeringar i anläggningar
som används i statens verksamhet (20 §). Vidare
fastställer riksdagen årligen en total kreditram i
Riksgäldskontoret för att täcka behovet av rörel-
sekapital (21 §).

8.1.1 Låneramar för år 2001

I tabell 8.1 redovisas för varje utgiftsområde det
beräknade sammanlagda behovet av låneramar
för investeringar i anläggningstillgångar för bud-

ITabell 8.1 Låneram budgetåret 2001 J
Miljoner kronor Skuld Utgiftsområde 30 juni 2000			Låneram 2001
1	Rikets styrelse	309	580
2	Samhällsekonomi mm	1 128	2 221
3	Skatteförvaltning mm	578	872
4	Rättsväsendet	2 392	2 830
5	Utrikesförvaltning mm	156	186
6	Totalförsvar	1 983	3 006
7	Bistånd	45	62
8	Invandrare och flyktingar	43	47
9	Sjukvård mm	135	236
10	Ekonomisk trygghet vid sjuk- dom mm	776	2 012
14	Arbetsmarknad och arbetsliv	469	786
16	Utbildning mm	3 844	5 643
17	Kultur mm	249	373
18	Samhällsplanering mm	256	361
19	Regionalpolitik	1	1
20	Miljövård mm	27	46
21	Energi	0	20
22	Kommunikationer	85	177
23	Jord- och skogsbruk mm	495	620
24	Näringsliv	81	135
	För oförutsedda behov		486
Summa		13 052	20 700

199

PROP. 2000/2001:1

Som framgår av tabellen beräknar regeringen att
det behövs en sammantagen låneram på knappt
21 miljarder kronor för budgetåret 2001. För att
kunna möta oförutsedda behov kommer pre-
liminärt 486 miljoner kronor inte att fördelas till
myndigheterna.

Jämfört med aktuella låneramar för 2000 in-
nebär förslaget till låneramar för 2001 en ökning
med 1,6 miljarder kronor, exklusive reserven på
486 miljoner kronor. För sju myndigheter be-
räknas låneramarna behöva utökas med sam-
manlagt 1,5 miljarder kronor jämfört med 2000:
låneramarna för Rikspolisstyrelsen, Försvar-
smakten, Kustbevakningen, Arbets-
marknadsstyrelsen, Centrala studiestöds-
nämnden, Premiepensionsmyndigheten och
Stockholms universitet beräknas behöva utökas
med minst 100 miljoner kronor vardera. Den
största minskningen gäller Lunds universitet där
låneramen beräknas kunna sänkas med 100 mil-
joner kronor jämfört med 2000.

Myndigheternas totala skuld avseende in-
vesteringar i anläggningstillgångar uppgick till

13,1 miljarder kronor vid halvårsskiftet 2000, vil-
ket är 1,3 miljarder kronor mer än vid samma
tidpunkt ett år tidigare.

rättsväsendet har relativt omfattande in-
vesteringar skett.

Som framgår av tabell 8.2 har utnyttjande-
graden per den 30 juni ökat under perioden
1997-2000.

Tabell 8.2 Investeringslån och låneramar 1997-2000

Miljoner kronor

Lån Låneram Utnyttjandegrad

1997	8 668	14 700	59%
1998	9 716	15 700	62%
1999	11 703	16 700	70%
2000	13 052	18 700	70%

Källa: RGK och Finansdepartementet.

Diagram 8.1 Myndigheternas investeringslån
juni 1993-juni 2000_____________________

Uttryckt som andel av gällande låneram ökade
myndigheternas investeringslån med 11 procent-
enheter under perioden juni 1997-juni 1999, från
59 till 70 procent. Under det senaste året har inte
utnyttjandegraden förändrats.

Fyra myndigheter stod för en tredjedel av den
totala skuldstocken per den 30 juni 2000. Riks-
polisstyrelsen, Premiepensionsmyndigheten,
Försvarsmakten och Riksförsäkringsverket hade
då sammanlagt investeringslån på 4,3 miljarder
kronor.

Tolv myndigheter hade vid halvårsskiftet 2000
mer än 100 miljoner kronor vardera i outnyttjad
låneram. Störst outnyttjat låneutrymme hade
Riksförsäkringsverket med 1,2 miljarder kronor.
Premiepensionsmyndigheten, Riksskatteverket,
Försvarsmakten, Kungliga Tekniska Högskolan,
Lunds universitet och Uppsala universitet hade
alla ett outnyttjat kreditutrymme på 200 miljoner
kronor eller mer.

Det bör observeras att upplåningen i regel
ökar med 0,5-1 miljard kronor under den andra
halvan av året, varför utnyttjandegraden som re-
dovisas ovan är lägre än utnyttjandegraden vid
utgången av respektive år.

Diagram 8.1 visar att lånevolymen ökade kraftigt
mellan 1993, då systemet infördes, och 1996.
Ökningstakten avtog därefter, för att under de
senare åren åter öka. De senaste årens ökningar
beror till stor del på den nyligen inrättade Premi-
epensionsmyndighetens investeringar till följd av
det reformerade ålderspensionssystemet samt
den fortsatta utbyggnaden av högskolans
grundutbildning och forskning. Även inom

8.1.2 Räntekontokrediter för 2001

Myndigheterna placerar överskottslikviditet och
finansierar tillfälliga likviditetsunderskott i Riks-
gäldskontoret. Myndigheterna har för dessa än-
damål ett räntekonto med kredit. Ramen för
räntekontokrediten varierar men ligger normalt i
intervallet 5-10 procent av respektive myndig-
hets omslutning. Beräknat behov av kreditramar
för budgetåret 2001 redovisas per utgiftsområde i
tabell 8.3, tillsammans med totalt saldo och

200

PROP. 2000/2001:1

bruttoskuld på räntekontona per den 30 juni
2000. Vid beräkningen av bruttoskulden ingår
endast de myndigheter som hade negativt saldo
på räntekontot, dvs. de som utnyttjat sin kredit.

Tabell 8.3 Räntekontokrediter 2000 och kreditramar för 1 budgetåret 2001 1
Miljoner kronor
			Brutto-
		Saldo 30	skuld 30	Kreditra
Utgiftsområde		juni	juni	m 2001
		2000	2000
1	Rikets styrelse	395	0	433
2	Samhällsekonomi mm	983	6	349
3	Skatteförvaltning mm	617	0	690
4	Rättsväsendet	-181	282	2 105
5	Utrikesförvaltning mm	86	0	177
6	Totalförsvar	5 331	157	3 931
7	Bistånd	60	0	21
8	Invandrare och flyktingar	60	0	38
9	Sjukvård mm	205	29	293
10	Ekonomisk trygghet vid sjukdom mm	175	0	595
14	Arbetsmarknad och ar- betsliv	271	0	484
16	Utbildning mm	5 980	82	2 038
17	Kultur mm	445	10	185
18	Samhällsplanering mm	218	152	369
19	Regionalpolitik	3	0	3
20	Miljövård mm	123	0	37
21	Energi	10	0	7
22	Kommunikationer	3 269	48	2 031
23	Jord- och skogsbruk mm	209	16	303
24	Näringsliv	-9	115	261
	Ej fördelat			252
Summa		18 248	896	14 600

Diagram 8.2 Saldo på myndigheternas räntekonton perio-
den juni 1997-juni 2000

Som framgår av tabellen föreslår regeringen att
summan av kreditramarna för myndigheternas
räntekonton får uppgå till högst 14,6 miljarder
kronor för budgetåret 2001. För att kunna möta
oförutsedda behov kommer preliminärt 252 mil-
joner kronor inte att fördelas till myndigheterna.

Eftersom det stora flertalet myndigheter har
inlåning på sina räntekonton var den samman-
lagda ställningen vid halvårsskiftet 2000 positiv,
med ett totalt saldo på 18,2 miljarder kronor. I
beräkningen av det totala saldot ingår samtliga
myndigheter som har räntekonton, dvs. både de
som har ett negativt och de som har ett positivt
saldo.

Som framgår av diagram 8.2 har myndigheterna
haft betydande inlåning på sina räntekonton se-
dan juni 1997. Den främsta orsaken till att inlå-
ningen är större än utlåningen är det omfattande
anslagssparande som myndigheterna har byggt
upp till följd av att utgifterna varit lägre än
anslagen. En effekt av detta är att endast 84 av de
239 myndigheter som har räntekonton i RGK
behövde utnyttja sin kredit någon gång under
perioden januari till maj 2000. Av dessa myn-
digheter har endast hälften (41 st.) någon gång
utnyttjat 50 procent eller mer av tilldelad kredit.

De 30 myndigheter som vid halvårsskiftet
2000 hade ett negativt saldo på sina räntekonton
hade då tillsammans en skuld om 0,9 miljarder
kronor. Övriga myndigheter hade tillsammans
behållningar på 19,1 miljarder kronor på sina
räntekonton.

Riksgäldskontoret kan inte begränsa myndig-
heternas utnyttjande av räntekontokrediten utan
överskridanden kan endast konstateras i efter-
hand. Förutom att eventuella överskridanden
belastas med ränta, så rapporteras de till Ekono-
mistyrningsverket och föranleder anmärkning i
verkets ekonomiadministrativa värdering.

8.1.3 Sjunde AP-fonden

Inom ramen för det reformerade systemet för
inkomstgrundad ålderspension har en fond-
styrelse med namnet Sjunde AP-fonden inrättas.
Sjunde AP-fonden skall initialt förvalta två vär-
depappersfonder, Premiesparfonden och Premie-
valsfonden. Premiesparfonden skall förvalta
premiepensionsmedel för dem som inte gör ett
aktivt val av fondförvaltare. Premievalsfonden
skall vara en av de fonder som kan väljas aktivt.

201

PROP. 2000/2001:1

Båda fonderna kommer att placera merparten av
tillgångarna i aktier.

Kostnaderna för Sjunde AP-fondens förvalt-
ning av de båda fonderna skall tas ur de för-
valtade medlen i respektive fond. Enligt riksda-
gens beslut (prop. 1999/2000:1, bet.
1999/2000:FiU01, rskr. 1999/2000:150) skall
Sjunde AP-fondens verksamhet innan det första
fondvalet sker finansieras med krediter i Riks-
gäldskontoret. De fondförvaltningsavgifter som
skall finansiera verksamheten är beroende av
storleken på de förvaltade medlen, och då fond-
valet ännu inte gjorts råder stor osäkerhet kring
Sjunde AP-fondens intäkter under 2001. Mot
den bakgrunden bedöms Sjunde AP-fonden be-
höva tillgång till ett kreditutrymme även 2001.

Återbetalning av krediten kommer att fast-
ställas av regeringen när storleken på det för-
valtade kapitalet bättre kan överblickas. Förvalt-
ningskostnaderna beräknas uppgå till 35-40
miljoner kronor per år.

8.1.4 Övrig utlåning från
Riksgäldskontoret

Enligt 23 § lagen (1996:1059) om statsbudgeten
kan riksdagen för en viss myndighet eller för viss
anskaffning besluta att finansieringen skall ske på
annat sätt än genom ovan beskrivna låneramar
eller kreditramar. Detta undantag gäller för af-
färsverk och vissa myndigheter och statliga bolag
som har tillgång till krediter i RGK.

Totalt uppgår denna utlåning i RGK till
132 miljarder kronor. Centrala studiestöds-
nämndens kredit för studielån är störst och upp-
gick till 87 miljarder kronor den 30 juni 2000. I
tabell 8.4 presenteras en översikt av övriga kre-
ditramar i RGK.

Tabell 8.4 Övriga kreditramar i RGK

Miljoner kronor

	Skuld 30 juni 2000	Kreditram 2001'
Banverket	8 050	9 150
Centrala studiestödsnämnden	86 697	103 200
Exportkreditnämnden	0	Obegränsad
Fortifikationsverket	2 758	4 200
Försvarets materielverk	15 091	23 000
Jordbruksverket	188	5 500
Luftfartsverket	961	6 000
Premiepensionsmyndigheten²	-	500
Riksgäldskontorets garantiverk- samhet	0	Obegränsad
Riksskatteverket¹	3 401	Obegränsad
Statens järnvägar	1000	16 000
Sjöfartsverket	0	110
Socialstyrelsen	1	220
Statens bostadskreditnämnds garantiverksamhet	0	Obegränsad
Statens fastighetsverk	4 900	7 000
Statens pensionsverk⁴	-	25
Statens räddningsverk	589	720
Svenska kraftnät	0	1 575
Vissa statliga bolag	4020	4159
Vägverket	3 850	4 769
Överstyrelsen för civil beredskap	280	325
Summa	131 886
¹ Låneramarna för Luftfartsverket, Sjöfartsverket, Statens järnvägar och Svens-

ka kraftnät avser ramar både i och utanför Riksgäldskontoret.

² För att möjliggöra en effektiv förvaltning av premiepensionsfonderna. Den 30
juni 2000 hade PPM ingen ram för detta ändamål.

³ Kommunernas mervärdesskattekonton.

⁴ Statens pensionsverk hade ingen övrig kredit 30 juni 2000.

Förslagen till beslut om nya eller utökade ramar
för övrig utlåning från RGK återfinns inom re-
spektive utgiftsområde.

8.2 Garantier

Staten har utestående ekonomiska förpliktelser i
form av garantier, t.ex. kreditgarantier, borgen,
grundfondsförbindelser, kapitaltäckningsgaran-
tier och pensionsgarantier. En närmare redo-
visning av den statliga garantiverksamheten ges i
Årsredovisning för staten 1999 (skr. 1999/2000:
150). I detta avsnitt behandlas delar av det ut-
vecklingsarbete som pågår inom området.

Den 1 januari 1998 infördes ett nytt sätt att
hantera garantier i staten. Det nya förfarandet
ställer krav på kostnadstäckning och innebär att

202

PROP. 2000/2001:1

risken i varje garantiengagemang eller grupp av
engagemang skall beräknas. Utifrån detta be-
stäms en avgift för garantin som debiteras garan-
titagaren. Riksdagen kan emellertid besluta att
för ett visst åtagande skall en lägre eller ingen av-
gift debiteras. Till den del full kostnadstäckning
inte erhålls från garantitagaren är det fråga om en
statlig subvention som skall belasta ett anslag.
Avgiftsintäkter och i förekommande fall an-
slagsmedel reserveras på ett konto, en garantire-
serv, i Riksgäldskontoret (RGK). Till reserven
förs också eventuella återvinningar från tidigare
infriade garantier. Reserven finansierar garanti-
verksamhetens administration och skadeutfall.

Samtidigt som den nya garantimodellen inför-
des beslöt också riksdagen att de äldre garantier-
na - dvs. de garantier som hade utfärdats innan
den nya garantimodellen trädde i kraft - skall in-
värderas och hanteras enligt principerna i den
nya modellen. När en subventionerad garanti har
invärderats och dess kostnad har fastställts skall
motsvarande värde föras upp på anslag inom re-
spektive utgiftsområde om inte garantins avgifter
kan höjas i motsvarande grad. Avgiftsinkomster
och anslagsmedel skall föras till garantireserven,
varefter garantins kostnader skall belasta reser-
ven.

Riksdagens finansutskott har behandlat Riks-
dagens revisorers granskning av garantimo-
dellens tillämpning (bet. 1999/2000:FiU24). I
sitt betänkande anför finansutskottet att rege-
ringen i budgetpropositionerna för 2001 och
2002 samt i 2001 års ekonomiska vårproposition
bör redovisa hur arbetet med invärderingen av de
äldre garantierna fortskrider.

Invärdering av äldre garantier som administreras
av Riksgäldskontoret

Riksgäldskontoret administrerar merparten av de
äldre garantierna och bedriver ett aktivt arbete
för att invärdera dessa. Som regeringen tidigare
aviserat skall RGK:s arbete med att invärdera ga-
rantierna vara slutfört senast den 31 december
2001 (prop. 1999/2000:1, vol. l,s. 181).

Under innevarande år har ett antal äldre ga-
rantiåtaganden invärderats, och ytterligare ett
antal åtaganden förväntas vara invärderade innan
årets slut. Ett antal åtaganden har också kunnat
upphävas efter överenskommelser med garanti-
tagarna. Exempel på åtaganden som har invärde-
rats eller förväntas invärderas under innevarande
år är garantierna till Stockholmsleder AB och
Göteborgstrafikleder AB samt Utrikes-
departementets personalgarantier. Exempel på

garantier som har kunnat upphävas är Voksen-
åsens garanti och garantin till Värdepapperscent-
ralen AB.

Vad gäller återstående äldre garantier som ad-
ministreras av RGK så kommer RGK att under
hösten inkomma med skrivelser till samtliga be-
rörda departement, där kostnaderna för respekti-
ve departements åtaganden har fastställts. Detta
medför att riksdagen kommer att kunna anvisa
anslagsmedel motsvarande kostnaderna för sub-
ventionerade äldre garantier från och med bud-
getåret 2002.

Aldre garantier som administreras av Bostads-
kreditnämnden

Förutom de äldre garantier som administreras av
RGK finns även en stock av äldre garantier som
administreras av Bostadskreditnämnden (BKN).
Från och med år 2000 har BKN en separat ga-
rantireserv i RGK för resultatområdet Aldre ga-
rantier. I samband med att denna reserv inrätta-
des gavs BKN i uppdrag att i samarbete med
RGK beräkna de totala förlusterna för resulta-
tområdet. Detta uppdrag redovisades den 1 juni
2000.

Enligt BKN:s beräkningar kommer de fram-
tida förlusterna inom resultatområdet Aldre ga-
rantier att uppgå till 3 450 miljoner kronor, räk-
nat från och med år 2000 till dess att samtliga
äldre garantier har förfallit. Efter det att hänsyn
tagits till skadeutfallens förväntade fördelning
över åren gör regeringen bedömningen att
600 miljoner kronor kan fördelas per år fram till
och med år 2003 och i genomsnitt ca
100 miljoner kronor per år under de därpå föl-
jande 10 åren. Under förutsättning att anslags-
medel motsvarande denna beräkning tillförs re-
serven och att BKN ges möjlighet att anslagsav-
räkna när anslagsmedel överförs till reserven kan
resultatområdets kostnader belasta reserven från
och med budgetåret 2001. I praktiken innebär
detta att principerna bakom den nya garantimo-
dellen kan tillämpas för BKN:s äldre garantier
från och med budgetåret 2001 (se vidare vol. 10,
utg.omr. 18, avsnitt 4.8). Om de faktiska framti-
da förlusterna skulle komma att skilja sig från
den beräkning som BKN presenterat - dvs. om
det vid någon tidpunkt skulle visa sig att garanti-
reserven inte är i långsiktig balans - avser rege-
ringen att återkomma till riksdagen.

203

PROP. 2000/2001:1

8.3 Bemyndigande om ekonomiska
förpliktelser

Enligt 12 § lagen (1996:1059) om statsbudgeten
får regeringen, för det ändamål och med högst
det belopp som riksdagen bestämmer, beställa
varor eller tjänster samt besluta om bidrag, er-
sättning, lån eller liknande som medför utgifter
även under senare budgetår än det statsbudgeten
avser.

Regeringen begär bemyndiganden i anslags-
avsnitten för de anslag som berörs. Där redovisas
tabeller med information om bland annat nya
och infriade förpliktelser under åren 1999-2001.
I tabell 8.5 görs en sammanfattning per utgifts-
område av begärda bemyndiganden för 2001.

I kolumnen Ingående förpliktelser redovisas
de åtaganden staten beräknas ha i form av be-
ställningar av varor och tjänster, beslut om bi-
drag m.m. vid ingången av 2001. I nästa kolumn
anges de nya förpliktelser av denna typ som sta-
ten förväntas ikläda sig under 2001. Kolumnen
Infriade förpliktelser visar de gjorda förpliktelser
som förväntas innebära utgifter under 2001.
Kolumnen Utestående förpliktelser utgör sum-
man av ingående och nya förpliktelser minus in-
friade förpliktelser. I den sista kolumnen, Begär-
da bemyndiganden, redovisas omfattningen av
de bemyndiganden som regeringen begär i denna
proposition. Bemyndigandena innebär att riks-
dagen medger att regeringen får ikläda staten
förpliktelser som innebär utgifter efter 2001.
Förpliktelserna innebär i många fall utgifter både
2002 och åren därefter.

Av tabellen framgår att regeringen begär be-
myndiganden om totalt 197,5 miljarder kronor.
Jämfört med redovisningen av bemyndiganden i
budgetpropositionen för 2000 uppvisar utgifts-
område 22 den största förändringen. Förklaring-
en är det nya bemyndigandesystem som föreslås
införas under 2001 avseende väghållning och
banhållning. Förändringarna avseende utgifts-
områdena 13 och 14 beror främst på en om-
flyttning av anslag mellan dessa utgiftsområden.
En avvikelse finns även i år mellan beräknade
utestående förpliktelser och begärda bemyndi-
ganden på utgiftsområde 7 Internationellt bi-
stånd. Denna avvikelse beror på de schabloner
som används i det bilaterala utvecklingssam-
arbetet. Jämfört med tidigare år har dock avvikel-
sen minskat. Inför budgetpropositionen för 2002
bedömer regeringen att bemyndiganderamen
kan baseras på de faktiska förpliktelser som be-
räknas ingås. Förklaringen till att begärda be-

myndiganden inom utgiftsområde 17 understiger
beräknade utestående förpliktelser vid utgången
av 2001 är att vissa ekonomiska förpliktelser har
täckning i anslagssparanden, dvs. i redan anvisade
medel.

204

PROP. 2000/2001:1

ITabell 8.5 Sammanfattande redovisning av beställningsbemyndiganden avseende 2001 1
Miljoner kronor Utgiftsområde		Ingående förpliktelser 2001	Nya förpliktel- ser 2001	Infriade för- pliktelser 2001	Utestående förpliktelser 2001	Begärda be- myndiganden 2001
2	Samhällsekonomi och finansförvaltning	0	50	-0	50	50
5	Utrikesförvaltning och internationell samverkan	120	180	-150	150	150
6	Totalförsvar	78 389	25 137	-25 171	78 356	78 415
7	Internationellt bistånd	16 972	13 543	-12 374	18 141	29 371
9	Hälsovård, sjukvård och social omsorg	445	394	-280	558	608
10	Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp	9	8	-8	9	9
13	Arbetsmarknad	10 956	16 400	-12 779	14 577	18 000
14	Arbetsliv	168	160	-150	178	180
15	Studiestöd	3	3	-3	3	3
16	Utbildning och universitetsforskning	3 413	2511	-1 844	4 080	4 462
17	Kultur, medier och trossamfund	66	291	-266	90	91
18	Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande	2 600	1 294	-1994	1 900	1 900
19	Regional utjämning och utveckling	5 221	4 329	-2 450	7 100	7 100
20	Allmän miljö- och naturvård	256	893	-196	953	953
21	Energi	1 262	2 336	-942	2 657	2 657
22	Kommunikationer	191	38 883	-158	38 916	38 940
23	Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar	7 409	13 574	-8 381	12 602	11 225
24	Näringsliv	2 683	1 904	-1 407	3 180	3 400
Summa		130 161	121 892	-68 553	183 500	197 514

8.4 Bemyndigande för ramanslag

Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att
under budgetåret 2001 besluta att ett ramanslag
som inte avser förvaltningsändamål får överskri-
das om

1. ett riksdagsbeslut om anslag på tilläggs-
budget inte hinner inväntas, samt

2. överskridandet ryms inom det fastställda
utgiftstaket för staten.

Enligt 6 § andra stycket lagen (1996:1059) om
statsbudgeten får regeringen med riksdagens
bemyndigande besluta att ett ramanslag får över-
skridas, om detta är nödvändigt för att i en verk-
samhet täcka särskilda utgifter som inte var kän-
da då anslaget anvisades eller för att ett av
riksdagen beslutat ändamål med anslaget skall
kunna uppfyllas.

För de flesta ramanslag kan oundvikliga ut-
giftsökningar i förhållande till anvisade medel

rymmas inom den högsta tillåtna anslagskrediten
på 10 procent som föreskrivs i 6 § första stycket
budgetlagen. I allmänhet sätter regeringen kre-
diten för anslag för förvaltningsändamål till
3 procent och för de flesta övriga ramanslag till
5 procent. I fråga om ramanslag för förvaltnings-
ändamål är det nästan aldrig aktuellt att över-
skrida anslaget mer än vad som ryms inom den
tillåtna högsta anslagskrediten. Något särskilt be-
myndigande som ger regeringen befogenhet att
besluta om överskridande av ramanslag som an-
visats för förvaltningsändamål behöver därför
inte inhämtas. Vid behov kommer ytterligare
medel att begäras på tilläggsbudget. I avvaktan på
riksdagsbeslut om ytterligare medel kan likvidi-
tetsbehovet undantagsvis behöva klaras genom
att regeringen tillfälligt utökar myndighetens
kredit på räntekonto inom ramen för den av
riksdagen beslutade samlade kreditramen.

När det däremot gäller ramanslag som anvisats
för regelstyrd verksamhet, icke påverkbara EU-
relaterade utgifter, infriande av garantier samt
oförutsedda utgifter kan så stora förändringar
inträffa att utgifterna inte ryms inom den högsta

205

PROP. 2000/2001:1

tillåtna anslagskrediten. Regeringen avser i så-
dana fall att i första hand återkomma till riksda-
gen med förslag om anslag på tilläggsbudget.
Förändringarna kan dock inträffa snabbt och
betalningarna kan behöva göras utan dröjsmål.
Om anslag på tilläggsbudget inte hinner anvisas
bör regeringen bemyndigas att besluta om över-
skridande när de förutsättningar som anges i 6 §
andra stycket budgetlagen är uppfyllda, dvs. om
det är nödvändigt för att i en verksamhet täcka
särskilda utgifter som inte var kända då anslaget
anvisades eller för att ett av riksdagen beslutat
ändamål med anslaget skall kunna uppfyllas.
Överskridandet får inte vara större än att det
ryms inom det fastställda utgiftstaket för staten.
Bemyndigandet begärs för ett budgetår i sänder.
Regeringens avsikt är att även fortsättningsvis på
tilläggsbudget föreslå förändringar av berörda
anslag som ersätter det medgivna överskridandet.

I Årsredovisning för staten 1999 (skr.
1999/2000:150, sid. 69-70) lämnades en redo-
visning för vilka anslag som regeringen medgivit
överskridande under 1999. Innevarande år har
regeringen ännu inte medgivit något över-
skridande. Ett eventuellt utnyttjande av bemyn-
digandet senare i år kommer att redovisas i Års-
redovisning för staten 2000.

I anslutning till utgiftsområde 26 Statsskulds-
räntor m.m. återkommer regeringen med förslag
om bemyndiganden rörande överskridanden av
vissa anslag.

206

Skattefrågor

PROP. 2000/2001:1

9 Skattefrågor

9.1 Inledning

Regeringen redovisar här ett antal åtgärder på
skatte- och socialavgiftsområdet med effekter för
budgetåret 2001 och framåt.

För beskattningen av förvärvsinkomster före-
slås ett andra steg i den inkomstskattereform
som presenterades i budgetpropositionen för
2000 och vissa åtgärder inom ramen för den grö-
na skatteväxlingen.

För fastighetsskatten föreslås vissa sänkningar
av skattesatserna för småhus och hyreshus
(bostadsdelen). För privatbostadsfastigheter och
privatbostadsrätter föreslås en viss skärpning av
kapitalvinstbeskattningen. En höjning av fribe-
loppet vid förmögenhetsbeskattningen föreslås
också.

I anslutning till den strategi för fortsatt grön
skatteväxling som presenteras i finansplanen fö-
reslås förändringar i energiskatten och koldiox-
idskatten. Vidare redovisas ett antal utrednings-
uppdrag inför en fortsatt skatteväxling.

På alkoholskatteområdet lämnas förslag om
höjda införselkvoter för öl och vin. På mervär-
desskatteområdet lämnas förslag om en sänkning
av skattesatsen för personbefordran.

I ett avslutande avsnitt redovisas de finansiella
effekterna av de skatteförslag som lämnas i den-
na proposition och dessutom av de förslag i and-
ra propositioner som lämnas i anslutning till
budgetpropositionen.

Ärendet och dess beredning

Lagförslag har upprättats i enlighet med förteck-
ningen i kapitel 3 Lagförslag. Samtliga lagförslag
har under hand beretts med Riksskatteverket.

Förslagen om höjning av fordonsskatten på
dieseldrivna personbilar av 1993 års modell och

äldre och upphävandet av lagen om försäljnings-
skatt på motorfordon är i överensstämmelse med
vad som föreslagits av Trafikbeskattningsutred-
ningen i dess slutbetänkande Bilen, miljön och
säkerheten (SOU 1999:62).

Förslaget att skärpa kapitalvinstbeskattningen
för privatbostäder överensstämmer i princip med
vad Fastighetsbeskattningskommittén föreslagit
i sitt slutbetänkande Likformig och neutral fas-
tighetsbeskattning (SOU 2000:34).

Lagrådet

Förslaget till lag om skattereduktion på för-
värvsinkomster vid 2002 års taxering motsvarar i
allt väsentligt de lagar som reglerar samma åtgärd
vid 2000 och 2001 års taxeringar (SFS 1998:1476
och 1999:963). Den först nämnda lagen granska-
des av Lagrådet hösten 1998. Det finns därför
inte skäl att höra Lagrådet över det nu framlagda
förslaget. Förslaget till lag om underlag för för-
mögenhetsskatt i vissa fall vid 2001 års taxering
är dock av sådan beskaffenhet att Lagrådets ytt-
rande normalt borde inhämtas. En lagråds-
granskning i denna del skulle emellertid innebära
att förslaget inte kan lämnas i sådan tid att det är
möjligt att åstadkomma en avslutad riksdagsbe-
handling under hösten. Det är av synnerlig vikt
att det aktuella förslaget kan träda i kraft före
årsskiftet. Med hänsyn till att Lagrådets hörande
skulle fördröja lagstiftningsfrågans behandling
har något yttrande inte inhämtats. Övriga förslag
är av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande
saknar betydelse.

208

PROP. 2000/2001:1

9.2 Beskattning av förvärvsinkomster

9.2.1 Fortsatt inkomstskattereform:
allmänna överväganden

Regeringens bedömning: Inkomståret 2000 inled-
des en reform av förvärvsinkomstbeskattningen
som innebär att löntagare och övriga personer
med pensionsgrundande inkomst kompenseras
för effekterna på genomsnittsskatter och margi-
nalskatter av den allmänna pensionsavgiften.
Fullt utbyggd innebär reformen en skattereduk-
tion för den allmänna pensionsavgift som skall
betalas för beskattningsåret. Skattereduktionen
kombineras med en slopad avdragsrätt för den
allmänna pensionsavgiften vid beräkningen av
underlaget för kommunal och statlig inkomst-
skatt.

Samtidigt påbörjades en förändring som syftar
till att minska antalet personer som betalar statlig
inkomstskatt på förvärvsinkomster med inrikt-
ning mot att andelen skall sjunka till 15 procent
av de skattskyldiga med förvärvsinkomster.

Takten på genomförandet av reformen beror
på det ekonomiska läget efter sammanvägning av
olika angelägna resursanspråk. För år 2001 be-
dömer regeringen det vara möjligt att genomföra
ytterligare en fjärdedel av reformen i den del som
avser kompensation för den allmänna pen-
sionsavgiften och därmed sammanhängande
justeringar av skiktgränserna. Därutöver bör den
nedre skiktgränsen kunna justeras så att andelen
skattskyldiga som betalar statlig skatt på för-
värvsinkomster år 2001 ytterligare minskar.

Bakgrunden till regeringens bedömning: 1990
års skattereform innebar en genomgripande för-
ändring av beskattningen av förvärvsinkomster.
Skattesatserna sänktes och skattebasen bredda-
des.

I den skatteskala som infördes genom skatte-
reformen var avsikten att såväl grundavdrag som
olika skiktgränser skulle justeras upp i takt med
förändringar i det allmänna prisläget. För grund-
avdraget liksom för de olika gränser som styr
grundavdraget skedde detta genom en koppling
till basbeloppet enligt lagen (1962:381) om all-
män försäkring. För den skiktgräns som utgör
den nedre gränsen för uttag av statlig inkomst-
skatt gjordes kopplingen direkt till utvecklingen
av konsumentprisindex. För att hålla nere antalet
personer som betalar statlig inkomstskatt inför-

des en extra årlig uppräkning av skiktgränsen
med två procentenheter. I praktiken innebar
denna regel att först vid en ökning av reallönen
före skatt med mer än två procent skulle antalet
personer som betalade statlig skatt öka. Skikt-
gränsen fastställdes ursprungligen så att endast
15 procent av de skattskyldiga skulle betala stat-
lig skatt.

Sedan skattereformen har inkomstskattereg-
lerna förändrats i olika avseenden. Grundavdra-
get har reducerats och uppräkningen av skikt-
gränsen har begränsats. Därutöver har uttaget av
statlig inkomstskatt höjts genom att ett extra
skalsteg införts i skatteskalan som en fördel-
ningspolitisk korrigering av skattereformen. Till
följd av dessa åtgärder har såväl det genomsnitt-
liga skatteuttaget som andelen skattskyldiga som
betalar statlig skatt ökat jämfört med vad som
skulle ha gällt vid full uppräkning enligt ur-
sprungliga intentioner.

Därtill kommer de allmänna egenavgifter som
introducerades som en del av den krisuppgörelse
som gjordes hösten 1992 och som därefter har
förändrats vid ett flertal tillfällen. Sedan år 1998
består den allmänna egenavgiften enbart av en
allmän pensionsavgift. Inför år 2000 sattes denna
avgift till sju procent av underlaget. Aven om den
allmänna pensionsavgiften till betydande del ger
sociala förmåner genom pensioner i framtiden
uppfattas den ändå av många som en skatt och
bidrar till att höja den "synliga" marginalskatten
och genomsnittsskatten. Effekterna mildras
dock av att avgiften är avdragsgill vid beräkning-
en av underlagen för kommunal och statlig in-
komstskatt.

Såväl av fördelningspolitiska skäl som för att
stödja arbetslinjen genom att gynna arbetsutbud,
arbetsmarknadsdeltagande och utbildning har
regeringen ansett det angeläget att på sikt elimi-
nera de effekter den allmänna pensionsavgiften
har på såväl genomsnittsskatter som marginal-
skatter. Enligt regeringens bedömning utgör
pensionsavgiften den mest besvärande avvikelsen
i förhållande till de skatteregler som infördes ge-
nom skattereformen och följaktligen den vars
effekt på individernas inkomster det är mest an-
geläget att korrigera. En annan angelägen åtgärd
är, som framhölls i budgetpropositionen för år
2000 (prop. 1999/2000:1), att justera skiktgrän-
sen så att andelen som betalar statlig skatt på sikt
begränsas till 15 procent av de skattskyldiga med
förvärvsinkomster.

209

PROP. 2000/2001:1

Kompensation för den allmänna pensionsavgiften
I 2000 års budgetproposition anvisades en metod
för att på sikt ge full kompensation för den all-
männa pensionsavgiften. Metoden innebär att
pensionsavgiftens nettobelastning kompenseras
för varje enskild individ. Eftersom pensionsav-
giften är avdragsgill vid beräkningen av underla-
gen för kommunal och statlig inkomstskatt är
nettobelastningen mindre än pensionsavgiften.
Om avgiften uppgår till 100 och kommunal-
skatten ligger på 30 procent uppgår nettobelast-
ningen till 70. Denna nettobelastning elimineras
genom två samtidiga åtgärder. Den första inne-
bär att avdragsrätten för avgiften vid beräkning
av underlaget för inkomstskatt tas bort vilket
isolerat betraktat innebär en skatteskärpning på
30. Men denna åtgärd kombineras med en skat-
tereduktion motsvarande hela avgiften på 100.
Därmed har nettobelastningen på 70 eliminerats.
Metoden fungerar på samma sätt för personer
som bor i kommuner med olika kommunalskatt
liksom för personer som även betalar statlig
skatt.

Åtgärder som syftar till att korrigera för den
allmänna pensionsavgiften begränsas av naturliga
skäl till dem som betalar den. Det är personer
med löneinkomster, inkomst av aktiv närings-
verksamhet och olika slag av inkomstberoende
transfereringar som sjukpenning, föräldrapen-
ning och arbetslöshetsersättning. Däremot om-
fattas inte pensionärer som saknar pensions-
grundande inkomster.

Fullt genomförd innebär den ovan beskrivna
reformen att den allmänna pensionsavgiftens ef-
fekter på såväl det genomsnittliga skatte- och av-
giftsuttaget som på individens marginalskatt eli-
mineras utan att uttaget av allmän pensionsavgift
påverkas i något avseende. Avgiften tas liksom
tidigare ut på ett oförändrat underlag upp till ett
visst avgiftstak och avgiftsintäkterna tillförs pen-
sionssystemet i ograverad omfattning. Den an-
vända tekniken innebär att den enskilde kredite-
ras ett belopp motsvarande beskattningsårets
pensionsavgift i form av en skattereduktion som
reducerar hans eller hennes övriga skatter. Efter-
som reformen inte påverkar vare sig allmän pen-
sionsavgift eller intjänad pensionsrätt är den väl
förenlig med pensionsuppgörelsen.

Justering av skiktgränserna

Den slopade avdragsrätten innebär i sig att un-
derlaget för den statliga inkomstskatten ökar.
Därmed ökar också antalet personer som betalar
statlig inkomstskatt. Den slopade avdragsrätten

får i princip samma effekt för den övre bryt-
punkten. Enligt regeringens bedömning bör
denna konsekvens av den valda metoden inte få
genomslag.

Förutom dessa justeringar ger den tidigare
uttalade målsättningen, att på sikt få ner andelen
skattskyldiga som betalar statlig skatt till 15 pro-
cent, anledning till ytterligare justering av den
nedre skiktgränsen. Syftet med dessa åtgärder är
framför allt att ge goda skattemässiga villkor för
vidareutbildning och karriärutveckling. En höj-
ning av den nedre skiktgränsen bidrar i kombi-
nation med den föreslagna kompensationen för
den allmänna pensionsavgiften till en förhållan-
devis likformig reduktion av det genomsnittliga
skatteuttaget för stora grupper av löntagare.
Detta är betydelsefullt för utbildningsval då den
s.k. utbildningspremien är kopplad till inkoms-
ten efter skatt efter genomgången utbildning i
förhållande till inkomsten efter skatt före utbild-
ning.

Reformens andra steg

En reform med ovanstående utformning medför
en betydande offentlig-finansiell kostnad. Mot
den bakgrunden aviserade regeringen i samband
med 2000 års budgetproposition att genomfö-
randet bör ske under ett antal år efter en löpande
bedömning av det ekonomiska läget och efter
sammanvägning av olika angelägna resursan-
språk.

För år 2000 bedömde regeringen det vara
möjligt att, som ett första steg, genomföra en
fjärdedel av reformen. Följaktligen infördes en
skattereduktion motsvarande 25 procent av den
allmänna pensionsavgiften för beskattningsåret.
Samtidigt begränsades avdraget för den allmänna
pensionsavgiften vid beräkningen av underlaget
för kommunal och statlig inkomstskatt till 75
procent av avgiften i fråga. Vidare höjdes den
nedre skiktgränsen till 232 600 kronor. Förutom
en höjning motsvarande förändringen i konsu-
mentprisindex plus två procentenheter innefat-
tades i denna justering dels en höjning för att
motverka effekten på antalet skattskyldiga med
statlig skatt av avdragsbegränsningen, dels en
höjning som syftade till att minska antalet skatt-
skyldiga med ca 75 000 personer. Därvid gjordes
bedömningen att andelen skattskyldiga med
statlig skatt år 2000 skulle minska med en pro-
centenhet jämfört med föregående år och stanna
på omkring 18 procent. Det noterades dock att
varje bedömning av inkomstfördelningens ut-
veckling är osäker. Det gäller i viss mån även be-

210

PROP. 2000/2001:1

dömningar avseende innevarande år. Nu till-
gängliga uppgifter indikerar att 18,7 procent av
alla skattskyldiga med förvärvsinkomster kom-
mer betala statlig skatt på dessa inkomster år
2000. Att andelen hamnat över den nivå som fö-
regående års beslut syftade till beror på att in-
komstutvecklingen varit gynnsammare än väntat.

Den offentlig-finansiella kostnaden för refor-
men som helhet beräknades, i de ekonomiska
förhållanden som gällde för år 2000, till ca 46
miljarder kronor. Kostnaden för det första steget
beräknades till 11,8 miljarder kronor, varav kost-
naden för att minska andelen skattskyldiga med
statlig skatt med en procentenhet beräknades
svara för ca 0,9 miljarder kronor.

För år 2001 bedömer regeringen det vara möj-
ligt att genomföra ytterligare en fjärdedel av re-
formen vad gäller kompensationen för den all-
männa pensionsavgiften och därmed
sammanhängande justeringar av skiktgränserna.
Därutöver är det möjligt att genomföra en ytter-
ligare justering av den nedre skiktgränsen i syfte
att begränsa andelen skattskyldiga som betalar
statlig skatt. Regeringen lämnar i nästa avsnitt
förslag om detaljerna i det andra steget i den
skisserade inkomstskattereformen.

9.2.2 Inkomstskatten för år 2001

Regeringens förslag: För år 2001 ges en skattere-
duktion motsvarande 50 procent av den allmänna
pensionsavgiften för beskattningsåret. Vid be-
räkningen av underlaget för kommunal och stat-
lig inkomstskatt medges avdrag med 50 procent
av den allmänna pensionsavgiften. Vid uttaget av
statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster skall
den nedre skiktgränsen sättas till 252 000 kronor
och den övre skiktgränsen till 390 400 kronor.
Den tillfälliga skattereduktion som gällt för år
1999 och år 2000 förlängs till att gälla även år
2001. Som en del i regeringens förslag till skatte-
växling för år 2001 höjs det allmänna grundav-
draget med 1 200 kronor så att det för skattskyl-
diga med en taxerad förvärvsinkomst under 1,86
prisbasbelopp eller över 5,615 prisbasbelopp
motsvarar 27 procent av prisbasbeloppet. Även
det särskilda grundavdraget höjs med ett belopp
motsvarande 2,7 procent av prisbasbeloppet för
gift skattskyldig och 3 procent av prisbasbelop-
pet för annan skattskyldig.

Skälen för regeringens förslag: För år 2001 be-
dömer regeringen det vara möjligt att genomföra
ytterligare en fjärdedel av den reform som på-
börjades år 2000 (se avsnitt 9.2.1). Sammantaget
innebär de föreslagna åtgärderna en skattesänk-
ning med ca 13,4 miljarder kronor. De olika in-
slagen innebär följande.

Kompensationen för allmän pensionsavgift
utformas som en kombination av två åtgärder.
För det första får skattskyldiga som betalar all-
män pensionsavgift en skattereduktion motsva-
rande 50 procent av avgiften. För år 2000 uppgår
denna andel till 25 procent. Samtidigt begränsas
avdragsrätten för allmän pensionsavgift till 50
procent av avgiften. För år 2000 är avdragsrätten
begränsad till 75 procent av avgiften. Kostnaden
för denna del av reformen beräknas till 9,9 mil-
jarder kronor.

Den begränsade avdragsrätten för allmän pen-
sionsavgift innebär att brytpunkten för uttag av
statlig inkomstskatt sjunker. Därmed kommer
antalet personer som betalar statlig inkomstskatt
att öka. Enligt gällande regler för år 2001 ligger
brytpunkten vid 262 100 kronor²². Vid denna in-
komst uppgår den allmänna pensionsavgiften till
18 300 kronor. Genom att avdrag inte medges
för halva denna avgift, krävs en uppjustering av
den nedre skiktgränsen. Uppjusteringen skall
motsvara den ytterligare begränsning i avdraget
som detta andra steg medför, dvs. en fjärdedel av
avgiften eller (efter avrundning) 4 500 kronor
från 239 500 kronor till 244 000 kronor.

Den begränsade avdragsrätten för allmän pen-
sionsavgift medför också att antalet personer
som - på marginalen - betalar statlig inkomst-
skatt med 25 procent kommer att öka. För att
antalet personer som betalar denna skatt inte ska
öka till följd av den begränsade avdragsrätten för
allmän pensionsavgift krävs en liknande uppjus-
tering som den som föreslås för den nedre skikt-
gränsen. Vid den aktuella inkomstnivån, dvs. den
övre brytpunkten som vid gällande regler ligger
på 409 900 kronor för år 2001, utgår den maxi-
mala allmänna pensionsavgiften om 21 300 kro-
nor (efter avrundning). Följaktligen krävs en

22 Med brytpunkt menas den taxerade förvärvsinkomst (nettolön före
skatt - allmänna avdrag) som efter avdrag för allmän pensionsavgift och
grundavdrag motsvarar (den nedre eller övre) skiktgränsen. Enligt gällan-
de regler skulle den nedre skiktgränsen för inkomståret 2001 uppgå till
239 500 kronor och grundavdraget 8 800 kronor. Brytpunkten som mot-
svarar skiktgränsen 239 500 kronor kan då beräknas till (239 500 +
8 800)/(l-0,07 x 0,75) = 262 100 kronor.

211

PROP. 2000/2001:1

uppjustering av den övre skiktgränsen med 5 300
kronor (efter avrundning) vilket ger en övre
skiktgräns på 390 400 kronor. Dessa uppjuste-
ringar av de båda skiktgränserna beräknas mins-
ka inkomsterna från den statliga inkomstskatten
med ca 1,7 miljarder kronor.

Ovanstående uppjusteringar av skiktgränserna
kan ses som en med kompensationen för allmän
pensionsavgift sammanhängande del. Utan yt-
terligare justering av inkomstskattereglerna kan
andelen skattskyldiga till statlig inkomstskatt
förväntas öka från 18,7 till ca 19 procent mellan
åren 2000 och 2001. Detta beror på att inkoms-
terna förväntas öka snabbare än två procenten-
heter utöver ökningen i konsumentprisindex
som styr den årliga förändringen i skiktgränserna
enligt gällande regler, i synnerhet i inkomstskik-
ten strax under brytpunkten. Med hänvisning till
den tidigare uttalade målsättningen att på sikt re-
ducera andelen skattskyldiga som betalar statlig
inkomstskatt på förvärvsinkomster till 15 pro-
cent anser regeringen att ytterligare åtgärder bör
vidtas. Därför föreslår regeringen att den nedre
skiktgränsen justeras upp med ytterligare 8 000
kronor till 252 000 kronor. Kostnaden för denna
åtgärd beräknas uppgå till ca 1,8 miljarder kronor
och medföra att andelen som betalar statlig in-
komstskatt på förvärvsinkomster reduceras till
17 procent. Andelen som betalar statlig skatt på-
verkas emellertid också av förslaget om en höj-
ning av det allmänna grundavdraget (se nedan).
Den kombinerade effekten av höjd nedre skikt-
gräns och höjt grundavdrag beräknas medföra att
denna andel reduceras till 16 procent år 2001.

Förslaget om skattereduktion för den allmän-
na pensionsavgiften har tagits in i 1 kap. 5 § och
65 kap. 10 § inkomstskattelagen (1999:1229) och
de nya skiktgränserna i 65 kap. 5 § samma lag.

Höjt grundavdrag

I finansplanen presenteras en strategi för en grön
skatteväxling innebärande att höjda skatter på
energi och miljöutsläpp balanseras med en sänk-
ning av andra skatter, främst på arbete. Som en
del i denna skatteväxling för år 2001 föreslår re-
geringen en höjning av såväl det allmänna som
det särskilda grundavdraget.

Enligt gällande regler är avdragets storlek be-
roende av den taxerade förvärvsinkomstens
storlek. För skattskyldiga med en taxerad för-
värvsinkomst som inte överstiger 1,86 prisbas-
belopp utgör avdraget 24 procent av prisbasbe-
loppet, vilket efter avrundning skulle motsvara
ett belopp på 8 800 kronor för år 2001. Vid en

inkomst över 1,86 prisbasbelopp trappas grun-
davdraget först upp i viss takt upp till en högsta
nivå motsvarande 0,4975 prisbasbelopp vilket för
år 2001 skulle motsvara 18 300 kronor efter av-
rundning. Denna nivå på grundavdraget gäller
vid en taxerad inkomst på mellan 2,89 och 3,04
prisbasbelopp. Därefter trappas det ned i viss
takt till 0,24 prisbasbelopp, dvs. 8 800 kronor för
år 2001. Denna nivå på avdraget gäller vid en tax-
erad förvärvsinkomst över 5,615 prisbasbelopp.
Vid fastställandet av grundavdraget sker avrund-
ning nedåt till närmaste helt hundratal kronor.

Regeringen föreslår nu att avdraget höjs med
ett belopp motsvarande tre procent av prisbas-
beloppet för alla, oavsett nivån på den taxerade
förvärvsinkomsten, samt att det avrundas uppåt
till närmaste helt hundratal kronor. Det innebär
att det allmänna grundavdraget för år 2001 höjs
med 1 200 kronor jämfört med det belopp som
skulle ha gällt med nuvarande regler. I det lägsta
och det högsta inkomstskiktet kommer grund-
avdraget därmed att uppgå till 27 procent av
prisbasbeloppet vilket efter avrundning motsva-
rar 10 000 kronor år 2001. Det högsta grundav-
draget, som tillämpas vid en inkomst mellan 2,89
och 3,04 prisbasbelopp, kommer att uppgå till
19 500 kronor.

För pensionärer medges särskilt grundavdrag.
Detta avdrag uppgår enligt gällande regler till

135,4 procent av prisbasbeloppet för gift folk-
pensionär och till 152,9 procent av prisbasbelop-
pet för ensamstående. Om summan av pensionä-
rens pensionsinkomster och vissa andra
inkomster överstiger 135,4 respektive 152,9 pro-
cent av prisbasbeloppet reduceras det särskilda
grundavdraget med 66,5 procent av den över-
skjutande delen tills dess att det motsvarar det
allmänna grundavdrag som medges för den som
inte är folkpensionär men har samma taxerade
förvärvsinkomst. Vid denna inkomstnivå ersätts
det särskilda grundavdraget av det allmänna
grundavdraget.

För att i viss mån kompensera skattskyldiga
folkpensionärer för de höjda skatter på energi
och miljöutsläpp som ingår i skatteväxlingen fö-
reslår regeringen även en höjning av det särskilda
grundavdraget. För en ensamstående folkpensio-
när anser regeringen att grundavdraget bör höjas
i samma utsträckning som för icke-folk-
pensionärer, dvs. med tre procent av prisbasbe-
loppet eller 1 200 kronor för år 2001. För gifta
folkpensionärer för vilka det särskilda grundav-
draget är något lägre enligt nu gällande regler,
föreslås en höjning med 2,7 procent av prisbas-

212

PROP. 2000/2001:1

beloppet eller 1 100 kronor för år 2001. Det
medför att en omräkning skall ske av den över-
gångsvisa garantipensionen så att den motsvarar
höjningen av det särskilda grundavdraget.

Förslagen om ändringarna i grundavdragen
har tagits in i 62 kap. 2-4 §§ inkomstskattelagen
(1999:1229) och i lagen (1999:265) om särskilt
grundavdrag och deklarationsskyldighet för fy-
siska personer i vissa fall vid 2000-2003 års taxe-
ringar.

Särskild skattereduktion

För år 2000 utgår, liksom år 1999, en särskild
skattereduktion till personer med pensionsgrun-
dande inkomst. Reduktionsbeloppet uppgår till
1 320 kronor för sådana inkomster upp till
135 000 kronor och trappas därefter av med 1,2
procent för överskjutande inkomst, vilket inne-
bär att reduktionen upphör vid en inkomst på
245 000 kronor.

Denna reduktion infördes i avvaktan på en
större inkomstskattereform. För att ge ett till-
fredsställande fördelningspolitiskt utfall av de
samlade regeländringarna inför år 2000, bibehölls
reduktionen med oförändrad utformning även
för inkomståret 2000. Avsikten var att en för-
längning skulle ske även för åren därefter men att
alternativa metoder för att åstadkomma ett lik-
värdigt resultat skulle övervägas. Ytterligare ar-
bete krävs dock för att finna en sådan alternativ
metod. Regeringen föreslår därför att den sär-
skilda skattereduktionen i sin nuvarande form får
gälla även för år 2001.

Liksom för de två tidigare årens skattereduk-
tioner har det nya förslaget tagits in i en särskild
lag, lagen om skattereduktion på förvärvsin-
komster vid 2002 års taxering.

Åtgärdernas samlade effekter för löntagarna

Av tabell 9.1 framgår de förändringar i det all-
männa grundavdraget, skiktgränserna och mot-
svarande brytpunkter mellan år 2000 och år 2001
som följer av de ovan redovisade förslagen.

Tabell 9.1 Allmänt grundavdrag, skiktgränser och brytpunk-
ter ar 2000 respektive ar 2001 enligt regeringens förslag

	Grundavdrag	Skiktgräns be- skattningsbar inkomst kronor per år	Brytpunkt taxerad in- komst kronor per år
År 2000
Grundavdrag	8 700’
Gräns för 20%		232 600	254 700
statlig skatt
Gräns för 25 %		374 000	398 600

statlig skatt

År 2001

Grundavdrag 10 000"

Gräns för 20 % statlig skatt	252 000	271 500
Gräns för 25 %	390 400	411 100
statlig skatt

Avser det allmänna grundavdrag som medges vid en taxerad inkomst som
understiger 1,86 eller överstiger 5,61 prisbasbelopp.

Effekterna för löntagare i olika inkomstskikt av
de ovan beskrivna förslagen framgår av tabell 9.2.
Uppgifterna i tabellerna baseras på de nya skatte-
skalor som följer av de ovan redovisade föränd-
ringarna. Såväl effekten av det andra steget i
kompensationen för den allmänna pensionsav-
giften som höjningen av skiktgränserna och det
allmänna grundavdraget är beaktade. Beräkning-
arna avser personer med olika nivåer på taxerad
inkomst i 20 000-kronorsintervall upp till en tax-
erad inkomst på 400 000 kronor. För individer
utöver denna gräns blir effekterna i kronor un-
gefär desamma som för individer i det högsta re-
dovisade inkomstläget - de föreslagna åtgärderna
innebär ju att skattesänkningen i kronor blir
densamma över vissa inkomstgränser.

213

PROP. 2000/2001:1

Tabell 9.2 Skatteförändringar för löntagare i olika in- komstlägen år 2001 enligt regeringens förslag. Kronor per manad och i procent av taxerad inkomst.

Inkomst	Antal personer i skiktet ±10 000 kronor runt den angivna inkomsten	Minskad skatt 1 kronor per må- nad		Minskad skatt i procent av inkomst
20 000	242 000		54		3,24
40 000	149 000		71		2,14
60 000	124 000		94		1,89
80 000	118 000		112		1,67
100 000	142 000		135		1,61
120 000	188 000		152		1,52
140 000	254 000		175		1,50
160 000	319 000		192		1,44
180 000	357 000		215		1,43
200 000	426 000		232		1,39
220 000	440 000		255		1,39
240 000	399 000		273		1,36
260 000	329 000		296		1,36
280 000	259 000		459		1,97
300 000	184 000		476		1,90
320 000	130 000		476		1,78
340 000	98 000		476		1,68
360 000	75 000		476		1,59
380 000	61 000		476		1,50
400 000	47 000		476		1,43

Källa: SCB och Finansdepartementet, 1998 års storurval framskrivet till år
2001.

Anm. Uppgifterna avser effekterna av såväl ytterligare kompensation för allmän
pensionsavgift som höjda skiktgränser och höjt allmänt grundavdrag.

9.2.3 Förändrade avgiftsnivåer för
socialavgifterna

Regeringens förslag: Sjukförsäkringsavgiften för
dem som betalar arbetsgivaravgifter höjs från
8,50 till 8,80 procent och för dem som betalar
egenavgifter från 9,23 till 9,53 procent av avgifts-
underlaget.

Den allmänna löneavgiften sänks från 3,09 till
2,69 procent av avgiftsunderlaget. Som en del av
regeringens förslag till skatteväxling för år 2001
sänks därmed det sammantagna uttaget av soci-
alavgifter och allmän löneavgift med 0,1 procent-
enheter.

Förändringarna skall träda i kraft den 1 januari
2001.

Skälen för regeringens förslag: Ett syfte med
den förändrade avgiftsstruktur som riksdagen
beslutat med anledning av budgetpropositionen
för år 1998 (prop. 1997/98:1, bet. 1997/98:FiUl,
rskr. 1997/98:36) var att inom ramen för ett i
princip oförändrat avgiftsuttag skapa bättre sam-
stämmighet mellan inkomster och utgifter i bl.a.
sjukförsäkringssystemet. Genom de strukturför-
ändringar på avgiftssidan som infördes i samband
med pensionsreformen gick arbetet vidare i den
riktningen (prop. 1997/98:151).

Sjukförsäkringsavgiften

Sjukförsäkringsavgiften är en av sex avgifter som
tillsammans utgör socialavgifterna. Socialavgif-
terna betalas antingen som arbetsgivaravgifter
eller som egenavgifter. Arbetsgivaravgifter beta-
las av arbetsgivare medan egenavgifter betalas av
enskilda näringsidkare. Sjukförsäkringsavgiften
uppgår för närvarande till 8,50 procent för ar-
betsgivare och 9,23 procent för den som betalar
egenavgifter.

Sjukförsäkringsavgiften förs till staten för fi-
nansiering av bl.a. kostnader för sjukpenning,
folkpension i form av förtidspension för perso-
ner som har rätt till tilläggspension i form av
förtidspension, tilläggspension i form av förtids-
pension, och rehabiliteringsersättning, allt enligt
lagen om allmän försäkring. Sjukförsäkringsav-
giften skall även finansiera Centrala studiestöds-
nämndens kostnader med anledning av att såda-
na studielån som avser en studerandes sjukperiod
enligt studiestödslagen (1999:1395) inte skall
återbetalas, vissa av de allmänna försäkringskas-
sornas förvaltningskostnader, samt kostnader
enligt lagen (1988:1465) om ersättning och le-
dighet för närståendevård.

För år 2001 beräknas de kostnader som sjuk-
försäkringsavgiften avser att täcka uppgå till 80
miljarder kronor. Mot bakgrund härav föreslår
regeringen att sjukförsäkringsavgiften i arbetsgi-
varavgifterna höjs till 8,80 procent och sjukför-
säkringsavgiften i egenavgifterna till 9,53 pro-
cent. Den nya procentsatsen för sjukförsäkrings-
avgiften bör tas in i den socialavgiftslag som re-
geringen avser att besluta proposition om senare
idag (prop. 2000/2001:8). De nya procentsatser-
na bör gälla från och med den 1 januari 2001.

Det sammantagna uttaget av socialavgifter och all-
män löneavgift

Den ovan föreslagna förändringen avseende
sjukförsäkringsavgiften motiverar att den all-
männa löneavgiften sänks med 0,3 procentenhe-

214

PROP. 2000/2001:1

ter. Som ett inslag i den gröna skatteväxlingen
föreslås en ytterligare sänkning av den allmänna
löneavgiften med 0,1 procentenheter vilket inne-
bär att det sammantagna uttaget av socialavgifter
och allmän löneavgift sjunker i motsvarande
mån.

Sammanfattning av förslagen omförändrade av-
giftsnivåer

Förslagen om nya nivåer på socialavgifter och
allmän löneavgift sammanfattas i tabell 9.3.

Tabell 9.3 Nya avgiftssatser fr.o.m. år 2001

Procent

Socialavgifter	Arbetsgivar- avgifter	Egenavgifter
Sjukförsäkringsavgift	8,80	9,53
Föräldraförsäkringsavgift	2,20	2,20
Ålderspensionsavgift	10,21	10,21
Efterlevandepensionsavgift	1,70	1,70
Arbetsmarknadsavgift	5,84	3,30
Arbetsskadeavgift	1,38	1,38
S:a socialavgifter	30,13	28,32
Allmän löneavgift	2,69	2,69
S:a socialavgifter och allmän löneavgift	32,82	31,01
9.2.4 Utökade reseavdrag

Regeringens förslag: Det avdragsgilla beloppet för
kostnader för resor med egen bil mellan bostad
och arbetsplats, för resor i tjänsten och i närings-
verksamhet höjs från 15 kronor per mil till 16
kronor per mil. Avdrag för resor med förmåns-
bilar höjs från 8 kronor till 9 kronor (från 5 kro-
nor till 6 kronor för dieseldrivna förmånsbilar).
De nya reglerna föreslås gälla första gången vid
2002 års taxering.

Inkomståret 1998 ändrades det avdragsgilla
beloppet från 13 kronor per mil till 15 kronor
per mil med motiveringen att bensinpriset hade
gått upp. Emellertid ansågs bensinprisuppgången
då bara motivera en höjning av det avdragsgilla
beloppet från 13 till 14 kronor. Då det ansågs va-
ra önskvärt att den nya nivån skulle kunna bestå
ett antal år höjdes beloppet med ytterligare en
krona till 15 kronor. Med hänsyn tagen till de
offentliga finanserna höjdes samtidigt belopps-
gränsen för avdragsgilla kostnader för resor till
och från arbetet från 6 000 kronor till 7 000 kro-
nor. Kombinationen av det höjda kostnadsav-
draget och den samtidigt höjda beloppsgränsen
innebar att åtgärdena särskilt gynnade dem med
förhållandevis långa avstånd mellan bostaden och
arbetsplatsen.

Regeringens bedömning är att den senaste ti-
dens bensinprisuppgång ligger inom ramen för
nuvarande avdragsbelopp på 15 kronor. Emeller-
tid ariser regeringen att det för att stimulera rör-
ligheten på arbetsmarknaden är motiverat att
höja det avdragsgilla beloppet från 15 kronor till
16 kronor. Till skillnad från den höjning som
gjordes 1998 anser regeringen att det nu finns
offentlig-finansiellt utrymme att höja avdrags-
beloppet utan att samtidigt höja beloppsgränsen
för den ej avdragsgilla delen av resekostnaderna
ytterligare.

Enligt gällande regler medges skattskyldiga
med bensindrivna förmånsbilar ett avdrag med 8
kronor per mil medan de med dieseldrivna för-
månsbilar medges ett avdrag med 5 kronor per
mil. Även dessa avdragsbelopp bör höjas med 1
krona vilket ger ett avdrag med 9 kronor för
bensindrivna förmånsbilar och med 6 kronor för
dieseldrivna förmånsbilar.

Förslagen har tagits in i 12 kap. 5, 27 och 29 §§
och 16 kap. 27 § inkomstskattelagen

(1999:1229).

Skälen för regeringens förslag: Avdrag för
kostnader för resor mellan bostaden och arbets-
platsen med egen bil medges för närvarande med
15 kronor per mil. Samma belopp gäller vid av-
drag för kostnader för resor med egen bil i
tjänsten eller i näringsverksamhet. Det avdrags-
gilla beloppet, som för att förenkla reglerna är
schablonmässigt beräknat, skall täcka de kostna-
der som är direkt beroende av antal körda mil,
bl.a. slitage, bensin och reparationer.

215

PROP. 2000/2001:1

9.2.5 Beskattningen av sjömän i det
nordiska skatteavtalet

Regeringens förslag: Den skattefrihet som enligt
den särskilda övergångsbestämmelsen i artikel 31
punkt 3 i det nordiska skatteavtalet gäller för i
Sverige obegränsat skattskyldiga sjömän som
uppbär ersättning för arbete ombord på danskt,
färöiskt, finskt, isländskt eller norskt skepp i in-
ternationell trafik förlängs till att gälla också vid
2002 års taxering.

i avtalet medger för de ombordanställda som i
dag omfattas av artikel 31 punkt 3. Detta bör
gälla under hela den tidsperiod som övergångs-
bestämmelsen gäller, dvs. från och med 1999 års
taxering.

Förslagen har tagits in i övergångsbestämmel-
serna till lagen (1996:1512) om dubbelbeskatt-
ningsavtal mellan de nordiska länderna.

I Sverige undviks internationell dubbelbeskatt-
ning normalt genom att skatt som en i Sverige
obegränsat skattskyldig person betalat i utlandet
får avräknas mot svensk skatt (1 § lagen
(1986:468) om avräkning av utländsk skatt).
Detta är också den metod som Sverige normalt
tillämpar enligt artikel 25 punkt 6 i det nordiska
skatteavtalet. Enligt det tidigare skatteavtalet från
1989 gjordes ett undantag från denna metod när
det gäller ombordanställda på nordiskt skepp i
internationell trafik. Beskattningsrätten tillkom
endast den avtalsslutande stat vars nationalitet
skeppet hade (flaggstaten). Sjömannens hemvist-
stat beskattade således inte alls inkomsten i fråga
(exempt).

1 1996 års skatteavtal ändrades denna ordning.
Fortfarande har flaggstaten rätt att beskatta in-
komsten. Sjömannens hemviststat får emellertid
också beskatta inkomsten men skall medge av-
räkning enligt artikel 25 punkt 6 i avtalet i fall då
utländsk skatt tagits ut. Som en särskild över-
gångsordning gäller emellertid enligt artikel 31
punkt 3 i avtalet att den gamla ordningen
(exempt) skall tillämpas under de första tre åren
som avtalet tillämpas, dvs. under åren 1998-2000.
Enligt artikel 26 punkt 2 i avtalet kan dock hem-
viststaten beskatta en inkomst om den avtalsslu-
tande stat som enligt någon annan bestämmelse i
avtalet tillagts beskattningsrätten inte beskattar
denna inkomst på grund av sin interna lagstift-
ning (s.k. subject to tax-regel).

På grund av att den översyn av fjärrsjöfarten
och färjenäringens villkor, som regeringen nyli-
gen påbörjat, innefattar bl.a. att formen för rede-
ristödet - nettostöd eller bruttostöd - skall utre-
das bör för svensk del den särskilda treåriga
övergångsregeln utsträckas till att gälla ytterligare
ett år, dvs. också vid 2002 års taxering. Vidare
bör, i varje fall tills vidare, Sverige avstå från den
möjlighet till beskattning som artikel 26 punkt 2

9.3 Fastighetsbeskattning

9.3.1 Fastighetsskatten för småhus och
bostadshyreshus

Regeringens förslag: Fastighetsskatten för småhus
sänks fr.o.m. den 1 januari 2001 från 1,5 till 1,2
procent och för hyreshus (bostadsdelen) från 1,5
till 0,7 procent av taxeringsvärdet.

Skälen för regeringens förslag: Sedan år 1996
har uttaget av fastighetsskatt på bostäder kraftigt
begränsats genom en rad successiva beslut. Det
omräkningsförfarande som infördes år 1996 har
inte tillämpats som avsetts utan taxeringsvärdena
har i princip varit oförändrade sedan år 1997. År
1998 sänktes skattesatsen för småhus och hyres-
hus generellt från 1,7 till 1,5 procent (bet.
1997/98:FiU20, rskr. 1997/98:318, SFS
1998:526). För hyreshus gäller för åren 1999-
2000 en tillfällig sänkning av skattesatsen. För
innevarande år är skattesatsen 1,2 procent. Slutli-
gen beslutades i enlighet med regeringens förslag
i budgetpropositionen för 2000 att fastighets-
skatten för hyreshus vid 2001 års taxering skall
beräknas på ett underlag motsvarande det lägsta
av 1999 och 2000 års taxeringsvärden.

De ovan nämnda åtgärderna vidtogs delvis i
avvaktan på de förslag som Fastighetstaxerings-
utredningen och Fastighetsbeskattningskom-
mittén skulle komma att lägga fram. Fastig-
hetstaxeringsutredningens betänkande, SOU
2000:10, Fastighetstaxering - precision, påver-
kansmöjligheter, individuella bedömningar,
överlämnades i februari och Fastighetsbeskatt-
ningskommitténs betänkande, SOU 2000:34,
Likformig och neutral fastighetsbeskattning, i
maj i år. Regeringen anser att det är angeläget att
behandla de förslag om beskattning och taxering
som lämnats av dessa båda utredningar i ett
sammanhang. Remissbehandlingen av Fastig-

216

PROP. 2000/2001:1

hetsbeskattningskommitténs betänkande avslu-
tades först i början av augusti. Det har därför inte
varit möjligt att bereda frågorna till höstens bud-
getproposition.

Enligt regeringens bedömning bör taxerings-
värdena utgöra grunden för fastighetsbeskatt-
ningen. Det omräkningsförfarande som infördes
år 1996 syftade till att uppnå en mer kontinuerlig
anpassning av taxeringsvärdena till förändrade
marknadsförhållanden. De ovan nämnda beslu-
ten att inte tillämpa omräkningsförfarandet har
lett till att taxeringsvärdena efterhand alltmer
kommit att avvika från marknadsvärdena. Rege-
ringen anser det därför angeläget att
”frysningen” av taxeringsvärdena nu upphör.

Ett fullt genomslag för ändrade taxeringsvär-
den skulle dock ge mycket kraftiga förändringar i
såväl fastighets- som förmögenhetsskatteuttaget
i stora delar av landet. För landet som helhet för-
väntas taxeringsvärdena för småhus öka med cir-
ka 35 procent och för hyreshus med cirka
42 procent. Förändringarna uppvisar dock
mycket kraftiga regionala variationer, särskilt
beträffande småhusen.

Regeringens bedömning är att de effekter som
återställda taxeringsvärden skulle ge upphov till
vad gäller förändringar i skatteuttaget av fastig-
hetsskatt och förmögenhetsskatt mellan åren
2000 och 2001 inte är acceptabla (beträffande
förmögenhetsskatt se avsnitt 9.4). För att be-
gränsa uttaget av fastighetsskatt föreslår rege-
ringen att skattesatserna sänks. För småhus före-
slås en sänkning från 1,5 till 1,2 procent. För
hyreshusen är skattesatsen år 2000 tillfälligt sänkt
till 1,2 procent. Om inga beslut fattas är skatte-
satsen nästa år 1,5 procent. Regeringen föreslår
att skattesatsen för hyreshus sänks från 1,5 till
0,7 procent.

För småhusens del innebär förslaget att om-
räkningen av taxeringsvärdena endast kommer
att medföra ett ökat skatteuttag till den del taxe-
ringsvärdehöjningen överstiger 25 procent.

För hyreshusens del innebär förslaget att
skattesatsen sänks med drygt 40 procent jämfört
med vad som gäller för år 2000. Syftet med den-
na åtgärd är, förutom att begränsa effekterna av
de återställda taxeringsvärdena, att skapa förut-
sättningar för lägre hyresnivåer och stimulera till
ökad produktion av hyresrätter.

Förslagen medför ändringar i 3 § lagen
(1984:1052) om statlig fastighetsskatt.

En begränsningsregel
Fastighetsbeskattningskommittén har föreslagit
en begränsningsregel för fastighetsskatten. För-
slaget tar sikte på hushåll med låga inkomster
och som är bosatta i småhus med höga taxerings-
värden. Regeln innebär att uttaget av fastighets-
skatt avseende permanentbostaden under vissa
förutsättningar begränsas så att det inte översti-
ger en viss andel av hushållsinkomsten.

Förslaget har utsatts för kritik i remissbe-
handlingen. Invändningarna har i första hand ta-
git sikte på att begränsningen av fastighetsskat-
ten är beroende av hushållets sammanlagda
inkomster. Hushållsbegreppet är enligt förslaget
utformat så att den personkrets som omfattas är
densamma som den som omfattas av reglerna om
sambeskattning i lagen (1997:323) om statlig
förmögenhetsskatt. Dessa regler gäller för makar
som levt tillsammans under beskattningsåret,
sambor som tidigare har varit gifta med varandra
eller som har eller har haft barn tillsammans och
föräldrar och deras hemmavarande barn under 18
år. Kritik har också riktats mot att förslaget
medför negativa marginaleffekter, att det är
komplicerat och att det kräver ökade administ-
rativa insatser från skatteförvaltningens sida.

Regeringen delar kommitténs uppfattning att
det finns behov av en regel som i vissa fall kan
lindra uttaget av fastighetsskatt. Bl.a. med tanke
på de invändningar som kommit fram vid re-
missbehandlingen är det emellertid inte möjligt
att nu lägga fram ett förslag som är utformat på
det sätt kommittén föreslagit. Regeringen har
påbörjat ett arbete som syftar till att riksdagen
under våren 2001 skall kunna föreläggas ett för-
slag till en begränsningsregel för fastighetsskat-
ten. Inriktningen på detta arbete bör vara att be-
gränsningsregeln skall utformas som en
skattereduktion som skall tillämpas från och med
den 1 januari 2001.

9.3.2 Fastighetsbeskattningen på längre
sikt

Eästighetsbeskattningskommittén
Fastighetsbeskattningskommittén har bl.a. före-
slagit att taxeringsvärdena för fastigheter som ägs
av bostadsrättsföreningar skall baseras på bo-
stadsrätternas uppskattade marknadsvärden samt
att full skattereduktion skall medges för ränteut-
gifter. Frågan om den framtida beskattningen av
bostadsrätter beror på ställningstaganden både
beträffande taxerings- och beskattningsförfaran-

217

PROP. 2000/2001:1

det. Såsom kommittén påpekat måste förslagen
ytterligare utredas. Detta gäller t.ex. frågan om
ett lägenhetsregister för bostadsrätterna och vil-
ka värderingsmodeller som skall användas. Rege-
ringen kommer att inom ramen för det fortsatta
arbetet med betänkandet att ta ställning till frå-
gan om bostadsrätternas beskattning skall ändras
och hur detta i så fall skall ske.

I betänkandet har också lämnats förslag som
syftar till en samtidig avveckling av fastighets-
skatten för hyreshus och räntebidragen till ny-
och ombyggnad av flerfamiljsfastigheter. Försla-
get har bl.a. motiverats av att fastighetsskatten
för hyreshus och räntebidragen tillsammans ut-
gör ett system för omfördelning av kapitalkost-
naderna över tiden som också inrymmer en viss
subventionering av denna typ av bostadsbyggan-
de. I det fortsatta arbetet med kommitténs be-
tänkande återkommer regeringen i dessa frågor.

Vidare har föreslagits att en ökning av en fas-
tighets taxeringsvärde som beror på vissa specifi-
ka miljöinvesteringar inte skall få påverka un-
derlaget för fastighetsskatten under de första tio
åren efter det att investeringarna gjorts. Rege-
ringen avser att särskilt uppmärksamma denna
fråga vid den fortsatta beredningen av betänkan-
det.

Fastighetstaxeringputredningen

Fastighetstaxeringsutredningen har bl.a. föresla-
git att det årliga omräkningsförfarandet skall av-
skaffas. I stället skall allmän fastighetstaxering
äga rum vart sjätte år och en förenklad fastig-
hetstaxering tre år efter den allmänna fastig-
hetstaxeringen. Fastigheter som inte omfattas av
omräkningsförfarandet - t.ex. industrier - före-
slås inte bli föremål för det förenklade förfaran-
det. Regeringen har i det föregående (avsnitt
9.3.1) uttalat att det är angeläget att ”frysningen”
av taxeringsvärdena nu upphör. Omräkningen
kommer alltså att slå igenom fullt ut på taxe-
ringsvärdena under år 2001. Häri ligger emeller-
tid inget ställningstagande till utredningens för-
slag när det gäller omräkningsförfarandet.
Regeringen avser att återkomma till denna och
anslutande frågeställningar. Detsamma gäller de
lagändringar som utifrån utredningens förslag
bör genomföras inför 2003 års allmänna fastig-
hetstaxering av småhus.

9.3.3 Kapitalvinstbeskattning av
privatbostadsfastigheter och
privatbostadsrätter

Regeringens förslag: För privatbostadsfastigheter
och privatbostadsrätter skall två tredjedelar av
kapitalvinsten tas upp till beskattning. Det inne-
bär att skatten, som en andel av vinsten, höjs från
15 till 20 procent.

Skälen för regeringens förslag: I 45 kap. 33 §
och 46 kap. 18 § inkomstskattelagen (1999:1229)
finns bestämmelser om kvotering av kapital-
vinster och kapitalförluster vid avyttring av pri-
vatbostadsfastigheter och privatbostadsrätter.
Enligt dessa bestämmelser skall 50 procent av en
kapitalvinst tas upp till beskattning och 50 pro-
cent av en kapitalförlust dras av. Eftersom skat-
tesatsen i inkomstslaget kapital är 30 procent in-
nebär detta att skatteandelen av en vinst är 15
procent.

Enligt regeringen finns det skäl som talar för
att tyngdpunkten i fördelningen av det totala
skatteuttaget mellan fastighetsskatt och kapital-
vinstbeskattning av privatbostäder bör förskjutas
något mot ökad kapitalvinstskatt. Härför talar
bl.a. de Ekviditets- och kostnadsproblem som
fastighetsskatten medför för vissa hushåll. De
förändringar som har föreslagits när det gäller
fastighetsskattesatsen för småhus och bostadshy-
reshus bör dessutom finansieras inom bostads-
sektorn. Mot denna bakgrund anser regeringen
att den skattepEktiga delen av vinsten vid avytt-
ring av privatbostadsfastigheter och privatbo-
stadsrätter bör höjas från hälften till två tredje-
delar av kapitalvinsten.

För förluster vid avyttring av privatbostads-
fastigheter och motsvarande bostadsrätter kan
följande konstateras. Om den skattepliktiga
vinsten utgör en viss kvotdel av vinsten bör i
princip en motsvarande kvotering ske i förlust-
fall. Det finns en generell förlustkvotering i in-
komstslaget kapital med 70 procent. När de nu-
varande kapitalvinstreglerna infördes år 1993
diskuterades frågan om hur förlustfallen skulle
behandlas. Härvid anfördes (prop. 1993/94:45 s.
59-60) att nivån på den genereUa förlustkvote-
ringen i princip talade för att förlustavdraget
skulle begränsas till 35 procent (70 procent av 50
procent). Förlustavdraget bestämdes dock till 50
procent. Om två tredjedelar av en vinst skall be-
skattas borde knappt 47 procent (70 procent av

218

PROP. 2000/2001:1

två tredjedelar) av en förlust få dras av. Mot bak-
grund härav föreslår regeringen ingen ändring av
förlustkvoteringen.

De nya bestämmelserna föreslås gälla från och
med den 1 januari 2001.

9.4 Förmögenhetsskatt

9.4.1 Höjda fribelopp i

förmögenhetsbeskattningen

Regeringens bedömning: Som en följd av att taxe-
ringsvärdena för fastigheter återställs skall från
och med 2002 års taxering fribeloppet för uttag
av förmögenhetsskatt höjas från 900 000 kronor
till 1 000 000 kronor för ensamstående och
1 500 000 kronor för sambeskattade par.

Skälen för regeringens bedömning: Förmö-
genhetsskatt utgår på den del av den skatteplikti-
ga förmögenheten som överstiger ett fribelopp.
För fysisk person, dödsbo, familjestiftelse samt i
de fall då sambeskattning sker, uppgår fribelop-
pet för närvarande till 900 000 kronor. Vid be-
räkningen av den skattepliktiga förmögenheten
skall fastighet i Sverige tas upp till taxeringsvär-
det. Som redogjorts för i avsnitt 9.3.1 medför en
återgång till det årliga omräkningsförfarandet i
fastighetstaxeringen att taxeringsvärdena inför
2002 års taxering kommer att höjas för de flesta
fastighetsägare. Med ett oförändrat fribelopp in-
nebär detta att ett större antal enskilda än tidiga-
re kommer att ha en beskattningsbar förmögen-
het och därmed bli skyldiga att betala förmögen-
hetsskatt.

För att begränsa effekten av de återställda tax-
eringsvärdena bör förändringar genomföras be-
träffande fribeloppet i förmögenhetsskatten. Ut-
gångspunkten bör vara att antalet skattskyldiga
begränsas. Sedan år 1997 har antalet personer
som betalar förmögenhetsskatt ökat kraftigt, i
huvudsak som en följd av värdeuppgången på
olika tillgångsmarknader. År 1997 uppgick anta-
let skattskyldiga till förmögenhetsskatt till om-
kring 580 000 personer. Utifrån befintlig statistik
avseende hushållens förmögenhetsförhållanden
år 1997 som skrivits fram till år 2000 på grundval
av den faktiska värdeutvecklingen för olika till-
gångsslag, kan antalet skattskyldiga år 2000 be-
räknas uppgå till 770 000 personer. Vid en ytter-

ligare framskrivning till år 2001 beräknas antalet
skattskyldiga vid oförändrade regler öka till om-
kring 970 000 personer, huvudsakligen till följd
av de återställda taxeringsvärdena. Det bör påpe-
kas att dessa uppgifter sannolikt innebär en viss
underskattning av ökningen i antalet skattskyldi-
ga som är att vänta till följd av stigande tillgångs-
värden. Skälet är att rapporteringen av förmö-
genhetsinnehav sannolikt är mycket ofullständig
för hushåll för vilka den totala förmögenheten år
1997 understeg fribeloppet.

För att begränsa den trendmässiga ökningen i
antalet skattskyldiga finns det enligt regeringens
bedömning skäl att justera fribeloppet. Mot bak-
grund av de principiella invändningar som utifrån
bl.a. jämställdhetssynpunkt kan riktas mot sam-
beskattningen skulle man kunna tänka sig att
justeringen genomfördes i form av slopad sam-
beskattning. Mot en sådan åtgärd kan dock anfö-
ras att slopad sambeskattning skapar incitament
till omfördelning av förmögenheter inom hus-
hållen av skatteplaneringsskäl. Därtill kommer
att en sådan åtgärd inte skulle innebära någon
lindring alls för ensamstående. Mot denna bak-
grund avser regeringen föreslå att fribeloppet
höjs till 1 000 000 kronor för fysisk person,
dödsbo och familjestiftelse samt till 1 500 000
kronor för sambeskattade par. Dessa förändring-
ar beräknas begränsa antalet skattskyldiga till
förmögenhetsskatt till omkring 570 000 personer
år 2001.

Ett förslag med ovan angivet innehåll är av så-
dan beskaffenhet att lagrådsgranskning bör ske.
Det kan därför inte läggas fram i detta samman-
hang. Regeringen avser att återkomma med ett
lagförslag under hösten.

9.4.2 Värdering av bostadshyreshus vid
2001 års förmögenhetstaxering

Regeringens förslag: Vid beräkning av skatteplik-
tig förmögenhet vid 2001 års taxering skall hy-
reshus (bostadsdelen) värderas till det lägsta av
taxeringsvärdena vid 1999 respektive 2000 års
utgång.

Skälen för regeringens förslag: På grund av den
begränsning av taxeringsvärdena för småhus och
hyreshus som gällt under en följd av år har utta-
get av fastighetsskatt och förmögenhetsskatt va-
rit lägre än vad som annars skulle varit fallet. En-

219

PROP. 2000/2001:1

ligt regeringens förslag för 2002 års taxering bör
detta skatteuttag ligga kvar på samma nivå även
när taxeringsvärdena för småhus och hyreshus
åter skall beräknas enligt ordinarie regler. För
2001 års taxering föreslog regeringen i budget-
propositionen för 2000 att fastighetsskatten för
hyreshus skall beräknas på ett underlag motsva-
rande det lägsta av 1999 och 2000 års taxerings-
värden. Detta motiverades med att den förvänta-
de höjningen av taxeringsvärdena vid 2000 års
allmänna fastighetstaxering av hyreshus inte
skulle tillåtas slå igenom på uttaget av fastighets-
skatt år 2001. Lagstiftningen trädde i kraft den 1
januari 2000 (bet. 1999/2000:FiUl, rskr.
1999/2000:28, SFS 1999:994).

Enligt regeringens mening bör de höjda taxe-
ringsvärdena för hyreshusen inte heller tillåtas slå
igenom när det gäller uttag av förmögenhetsskatt
vid 2001 års taxering. En bestämmelse motsva-
rande den som genomförts på fastighetsskatte-
området bör därför införas även när det gäller
förmögenhetsskatten. Det innebär att hyreshus
vid beräkning av skattepliktig förmögenhet vid
2001 års taxering skall värderas till det lägsta av
taxeringsvärdena vid 1999 respektive 2000 års
utgång. En sådan bestämmelse har betydelse för
den som äger ett hyreshus och själv bor i huset
samt för bostadsrättsinnehavare. Förslaget åter-
finns i en ny lag som utformats med 1999 års lag
som förebild.

På förmögenhetsskatteområdet föreslås där-
utöver en rättelse i en numera felaktig hänvisning
i 12 § lagen (1997:323) om statlig förmögenhets-
skatt.

9.5 Skatteförslagens
fördelningseffekter

I detta avsnitt redovisas statistiska analyser av
hur olika grupper av hushåll påverkas av dels de
skattesänkningar regeringen föreslår i inkomst-
beskattningen, dels de förändringar i skatteutta-
get som följer av återställda taxeringsvärden och
ändrade regler för fastighets- och förmögenhets-
skatt. De förändringar i skatteuttaget som följer
av åtgärderna på dessa områden följer delvis olika
fördelningsmönster.

Det andra steget i den inkomstskattereform
som syftar till att kompensera för de allmänna
pensionsavgifterna bestäms av storleken på dessa
avgifter. Det innebär att skattelättnaden i kronor
räknat ökar med stigande inkomst upp till den

inkomstnivå över vilken allmän pensionsavgift
inte tas ut (304 200 kronor år 2001). Eftersom
allmänna pensionsavgifter endast betalas av dem
med pensionsgrundande inkomst omfattar den-
na reform inte dem som saknar sådana inkoms-
ter, dvs. flertalet pensionärer.

Höjningen av det allmänna grundavdraget ger
ungefär samma skattelättnad för alla med in-
komster under den nedre brytpunkten. I dessa
inkomstskikt uppgår skattelättnaden vid genom-
snittlig kommunalskattesats till knappt 400 kro-
nor per år. Eftersom regeringen också föreslår en
höjning av det särskilda grundavdraget får även
många pensionärer en skattelättnad på mellan
300 och 400 kronor per år vid genomsnittlig
kommunalskatt. Pensionärer med enbart folk-
pension och pensionstillskott betalar dock inte
någon inkomstskatt och påverkas därför inte
heller av denna åtgärd. Dessa får istället del av de
förbättringar som görs i bostadstillägget för pen-
sionärer. För personer med inkomster över den
nedre brytpunkten uppgår skattelättnaden till
mellan 600 och 700 kronor per år.

De förändringar i fastighets- och förmögen-
hetsskatten, som följer av att ”frysningen” av
taxeringsvärdena hävs och av att skattereglerna
ändras, uppvisar ett mer komplext mönster än
inkomstskatteförändringama. Generellt finns en
viss samvariation mellan hushållsinkomsten och
bostadens taxeringsvärde: ju högre inkomst
desto högre taxeringsvärde. Detta gäller inte bara
taxeringsvärdenivån utan också de värdehöjning-
ar som är att vänta år 2001. Det finns dock,
framför allt vad gäller småhusen, en betydande
regional variation i såväl nivån på som föränd-
ringarna i taxeringsvärdena. Detta förhållande
bryter i viss mån sambandet mellan hushållens
inkomst och bostadens taxeringsvärde.

Ytterligare en faktor av betydelse för fördel-
ningen av skatteförändringarna är att taxerings-
värdet per kvadratmeter är betydligt högre i ge-
nomsnitt för småhus jämfört med vad som gäller
för hyreshus.

I det följande redovisas hur hushållens fastig-
hetsskatt, förmögenhetsskatt och inkomstskatt
förändras av de föreslagna åtgärderna. De redovi-
sade effekterna på inkomstskatten bygger på en
statisk regelanalys där effekterna på inkomst-
skatteuttaget av regeländringarna (ytterligare
kompensation för allmän pensionsavgift, höjda
skiktgränser och grundavdrag) särskiljts från de
effekter som normalt sett uppstår till följd av
ändrade inkomstförhållanden. Analysen visar
med andra ord de förändringar i inkomstskatten

220

PROP. 2000/2001:1

som de föreslagna regelförändringarna medför
vid oförändrade inkomstförhållanden mellan år
2000 och år 2001. Analyserna baseras på data
material från 1997 års Inkomstfördelningsunder-
sökning (SCB) som skrivits fram bl.a. med hän-
syn till uppskattade förmögenhets- och taxe-
ringsvärdeförändringar. De senare bygger på
Riksskatteverkets preliminära omräkningstal för
år 2001. Redovisningen fokuserar i första hand
på skatteförändringarnas fördelning mellan olika
hushållstyper, regioner och inkomstklasser. In-
om varje region och hushållstyp är hushållen in-
delade i inkomstgrupper baserat på deras dispo-
nibla inkomst justerad för försörjningsbörda.
Varje inkomstgrupp innehåller en femtedel av
hushållen i respektive region och hushållstyp.
Den första gruppen innehåller de hushåll som
har de lägsta inkomsterna. Av tabellerna framgår
även hur skatteförändringarna slår för hushåll i
åldern 20 till 64 år respektive hushåll över 64 år
samt för hushåll som bor i egethem (dvs. småhus
med äganderätt) respektive hyresrätt eller bo-
stadsrätt.

I tabell 9.4 redovisas effekterna av inkomst-
skattesänkningarna. Av tabellen kan utläsas att
för hushåll boende i egnahem i åldern 20 till 64 år
medför nästa steg i kompensationen för allmän
pensionsavgift och höjt grundavdrag en skatte-
lättnad på 6 000 kronor per år i genomsnitt. För
hushåll i samma ålderskategori bosatta i hyresrätt
eller bostadsrätt uppgår skattelättnaden till 3 400
kronor. De avsevärt lägre beloppen för hushåll
över 64 år avspeglar att dessa hushåll endast i
ringa omfattning betalar allmän pensionsavgift.
De berörs därför endast av de höjda grundavdra-
gen. Genomsnittligt sett är inkomstskattesänk-
ningama också större i storstadsregionerna än i
övriga delar av landet, vilket har sin grund i att
hushållsinkomsterna generellt ligger något högre
i Storstockholm och Storgöteborg. De regionala
skillnaderna är dock relativt begränsade.

221

PROP. 2000/2001:1

Tabell 9.4 Inkomstskattesänkningar och disponibel inkomst justerad för försörjningsbörda för olika grupper av hushåll

Kronor per år

Hushåll i eget hem Hushåll i hyres och bostadsrätt

Region	Inkomst- grupp	20-64 år		65 år		20-64 år		65 år
Region	Inkomst- grupp	Disponibel inkomst	Skatte- sänkning	Disponibel inkomst	Skatte- sänkning	Disponibel inkomst	Skatte- sänkning	Disponibel inkomst	Skatte- sänkning
Storstockholm och Storgöteborg	1	191 000	4 580	86 000	360	64 000	1 370	46 000	300
	2	269 000	6 550	13 0000	160	107 000	2 370	61000	300
	3	291 000	6 980	167 000	250	143 000	3 730	79 000	230
	4	335 000	7 930	244000	1200	17 0000	4 500	121 000	130
	5	599 000	8 480	521 000	2380	359 000	6 750	252 000	890
	Samtliga	337 000	6 910	231 000	870	169 000	3 750	112 000	380
Övriga regioner	1	169 000	4 110	63 000	340	69 000	1 250	43 000	270
	2	223 000	5410	1 00000	380	101 000	2 240	59 000	360
	3	239 000	5 700	127 000	300	127 000	3 210	69 000	340
	4	251 000	6 070	158000	290	151 000	3 810	89 000	230
	5	412 000	7 950	309 000	1210	258 000	5 760	163 000	440
	Samtliga	259 000	5 850	152 000	500	141 000	3 250	85 000	330
Hela landet	1	173 000	4 210	67 000	340	67 000	1300	44 000	280
	2	233 000	5 640	105 000	340	103 000	2 290	6 0000	360
	3	249 000	5 960	134 000	290	133 000	3 400	72 000	310
	4	268 000	6 450	173 000	440	158 000	4 070	98 000	200
	5	451 000	8 060	345 000	1410	295 000	6 120	189 000	570
	Samtliga	275 000	6 070	165 000	570	151 000	3 440	93 000	340

Källa: SCB och Finansdepartementet, 1997 års Inkomstfördelningsundersökning framskriven med hänsyn till bl.a. förmögenhets- och taxeringsvärdeförändringar.

Tabellerna 9.5 och 9.6 visar effekterna av åter-
ställda taxeringsvärden, sänkta fastighetsskatte-
satser och höjningen av fribeloppet i förmögen-
hetsbeskattningen. Här är de regionala
variationerna betydligt större, framför allt inom
egnahemssektom. Trots de sänkta fastighets-
skattesatsema och det höjda fribeloppet i förmö-
genhetsbeskattningen ökar såväl fastighets- som
förmögenhetsskatteuttaget generellt i Storstock-
holm och Storgöteborg beroende på kraftigt
höjda taxeringsvärden. I dessa båda regioner för-
väntas taxeringsvärdena öka med i genomsnitt 66
respektive 45 procent när omräkningen återin-
förs. Genom regeringens förslag om en sänkning
av fastighetsskattesatsen med 0,3 procentenheter
begränsas dock ökningen i fastighetsskatteutta-
get till i genomsnitt 33 respektive 16 procent.
För ett genomsnittligt hushåll i någon av dessa
regioner innebär det att fastighetsskatten ökar
med omkring 2 800 kronor. Ökningarna är gene-
rellt sett störst i Storstockholm där fastighets-
skatten ökar med omkring 3 700 kronor i ge-
nomsnitt. Det bör dock påpekas att utfallet i
enskilda fall varierar starkt runt dessa genom-
snittssiffror inom båda dessa regioner.

I övriga delar av landet uppväger denna skatte-
satssänkning i stort sett effekterna av taxerings-
värdehöjningarna. För hushåll i åldern 20 till 64
år som bor i eget hem utanför Storstockholm
och Storgöteborg medför regeringens förslag att
fastighets- och förmögenhetsskatteuttaget mins-
kar med i genomsnitt 270 kronor per år. Också
här förekommer dock betydande variationer
runt genomsnittet. Det finns med andra ord även
områden utanför Storstockholm och Storgöte-
borg där taxeringsvärdena kommer öka så kraf-
tigt att också fastighetsskatteuttaget ökar.

De förändringar i boendekostnaden för hus-
håll i hyresrätt och borätt som kan förväntas följa
av förändringarna i fastighetsskatteuttaget uppvi-
sar betydligt måttligare regionala variationer.
Sänkningen av fastighetskatten leder till att bo-
endekostnaden i genomsnitt sänks med drygt
350 kronor per år. Betydande avvikelser runt
detta genomsnitt förekommer dock även här i
enskilda fall.

222

PROP. 2000/2001:1

ITabell 9.5 Förändringar i fastighets- och förmögenhetsskatt för hushåll bosatta i eget hem i olika regioner 1
Kronor per år Region		Hushåll 20-64 år		Hushåll 65 år-
	Inkomst- grupp	Förändring i			Förändring i
		fastighetsskatt	förmögenhets- skatt	summa förmögenhets- och fastighets- skatt	fastighetsskatt	förmögenhets- skatt	summa förmögenhets- och fastighetsskatt
Storstockholm och Storgöte- borg	1	+2 250	+ 560	+2810	+1600	-200		+1 400
	2	+2 210	+410	+2 620	+2 500	+850		+3 340
	3	+2 420	+340	+2 760	+1 950	-320		+1630
	4	+2 960	+750	+3 710	+3 390	+320		+3 710
	5	+4 080	+3 160	+7 250	+3 550	+1820		+5 360
	Samtliga	+2 780	+1 050	+3 830	+2 600	+500		+3 100
Varav Stor- stockholm	1	+2 930	+790	+3 710
	2	+3 160	+720	+3 880
	3	+400	+820	+4 220	Se anmärkning under tabellen
	4	+3 760	+1 190	+4 860
	5	+5 180	+4 870	+10 050
	Samtliga	+3 690	+ 1 660	+5 350
övriga regioner	1	-20	-100	-120	-40	-130		-170
	2	+10	-180	-180	-30	-290		-310
	3	+30	-310	-280	-30	-690		-720
	4	+40	-290	-240	+110	-990		-880
	5	+200	-760	-530	+110	-1450		-1 340
	Samtliga	+60	-330	-270	+20	-710		-680
Hela landet	1	+450	+40	+480	+230	-140		+ 100
	2	+460	-60	+400	+400	-90		+310
	3	+520	-180	+340	+300	-624		-319
	4	+650	-70	+570	+660	-767		-105
	5	+ 1 030	+50	+ 1080	+700	-889		-194
	Samtliga	+620	-50	+580	+460	-502		-42

Källa: SCB och Finansdepartementet, 1997 års Inkomstfördelningsundersökning framskriven med hänsyn till förmögenhets- och taxeringsvärdeförändringar.
Anm. Antalet observationer avseende hushåll i eget hem över 65 år i Storstockholm tillåter inte en statistiskt säkerställd särredovisning av denna grupp.

223

PROP. 2000/2001:1

Tabell 9.6 Förändringar i fastighets- och förmögenhetsskatt för hushåll bosatta i hyres- och bostadsrätt i olika regioner

Kronor per år

Region_____________________________Hushåll 20-64 år____________________________________________Hushåll 65 år -

Inkomst-

grupp Förändring i Förändring i

	fastighetsskatt	förmögenhets- skatt	summa förmögenhets- och fastighets- skatt	fastighetsskatt	förmögenhets- skatt	summa förmögenhets- och fastighetsskatt
Storstockholm
och Storgöte-
borg 1	-250	+50	-210	-260	-70	-330
2	-290	0	-290	-260	-30	-300
3	-300	+10	-290	-260	-50	-310
4	-260	-20	-280	-260	-240	-490
5	-250	+50	-210	-250	-600	-860
Samtliga	-270	+20	-260	-260	-200	-460
Övriga
landet 1	-410	+10	-400	-420	-80	-490
2	-410	-10	-420	-400	-60	-470
3	-400	-30	-430	-420	-60	-480
4	-400	-30	-430	-420	-210	-630
5	-430	-120	-550	-470	-630	-1 100
Samtliga	-410	-40	-450	-430	-210	-640
Hela landet 1	-350	+20	-330	-370	-80	-450
2	-370	-10	-370	-360	-50	-420
3	-360	-20	-380	-370	-60	-430
4	-350	-30	-380	-370	-220	-590
5	-370	-60	-420	-410	-620	-1030
Samtliga	-360	-20	-380	-380	-210	-580

Källa: SCB och Finansdepartementet, 1997 års Inkomstfördelningsundersökning framskriven med hänsyn till förmögenhets- och taxeringsvärdeförändringar.

224

PROP. 2000/2001:1

9.6 Grön skatteväxling m.m.

I anslutning till den strategi för fortsatt grön
skatteväxling som regeringen redovisat i finans-
planen lämnas här vissa kompletterande bedöm-
ningar och förslag till förändrade skatteregler för
år 2001. Därutöver redovisas vissa andra förslag
på energiskatteområdet.

9.6.1 Allmänt om skatteväxling

Sverige skall vara ett mönsterland för en ekolo-
giskt hållbar utveckling. En omvandling av Sveri-
ge till ett ekologiskt hållbart samhälle kräver in-
satser på alla politikområden. Skattepolitiken
spelar en central roll och dess betydelse kommer
att öka. Med en framåtsyftande skattepolitik som
ett viktigt instrument kan Sverige bli det första
land som bygger det ekologiskt uthålliga sam-
hället.

Det främsta syftet med en grön skatteväxling
är att öka miljörelateringen av skattesystemet.
Det leder till att ekonomiska styrmedel ges en
ökad tyngd i miljöpolitiken vid sidan av admi-
nistrativa och informativa styrmedel. Ekonomis-
ka styrmedel ger, rätt utformade, kostnadseffek-
tiva signaler till marknadens aktörer att skapa
förutsättningar för en miljövänlig och resurssnål
livsstil och teknik. Genom miljöskatter sätter
man ett pris på miljön och det blir dyrare att till
exempel släppa ut föroreningar till luft eller vat-
ten. Härigenom får ekonomins aktörer själva bä-
ra kostnaderna för miljöeffekterna de orsakar på
samma sätt som de får betala för varor och
tjänster.

Grön skatteväxling innebär ingen höjning av
det totala skatteuttaget. Höjda skatter på energi
och miljöutsläpp balanseras med en sänkning av
andra skatter, främst på arbete.

En grön skatteväxling är en viktig del av en
politik för ett mera rättvist och ekologiskt håll-
bart samhälle. En rätt genomförd grön skatte-
växling kan bidra till full sysselsättning samtidigt
som den kan bidra till en bättre livsmiljö för våra
barn och barnbarn.

Inför en fortsatt grön skatteväxling bör en rad
förhållanden beaktas. Höjda energiskatter på
hushållen tenderar relativt sett att särskilt belasta
låg- och medelinkomsttagare. Vidare kan höjda
energiskatter få negativa regionala effekter. I en
liten öppen ekonomi som den svenska är det
också nödvändigt att beakta situationen för kon-
kurrensutsatta sektorer.

Basen för de miljörelaterade skatterna är vä-
sentligt mindre än baserna för skatter på arbete.
Höjda skatter på ändliga råvaror eller miljöfarliga
produkter dämpar också användandet av dessa -
vilket också är en av avsikterna. Därmed minskar
skattebaserna och ökningen av skatteintäkterna
begränsas. Här finns en skillnad mellan olika
energi- och miljörelaterade skattebaser där vissa
påverkas starkt av prisförändringar medan andra
påverkas endast i begränsad omfattning. Effek-
terna på skattebaserna kan också förväntas bli
olika stora i olika tidsperspektiv där i allmänhet
priskänsligheten på lång sikt är högre än den på
kort sikt. För skattebaser som är måttligt pris-
känsliga, t.ex. en stor del av energiförbrukningen,
torde dock de miljörelaterade skatteintäkterna
även på lång sikt öka som resultat av höjda skat-
tesatser. Urholkningen av skattebaserna kan där-
utöver motverkas genom olika slag av basbredd-
ningar.

Sammantaget innebär dessa förhållanden -
och detta var också Skatteväxlingskommitténs
bedömning - att en grön skatteväxling måste ge-
nomföras stegvis och varsamt. Effekterna av de
olika stegen bör också löpande följas upp.

I 2000 års ekonomiska vårproposition avisera-
des en skatteväxling för perioden 2001-2010.
Därvid hänvisades till Skatteväxlingskommittén
som gjorde bedömningen att utrymmet för
skatteväxling var minst lika stort som det som
utnyttjats under 1980- och 1990-talet. För den
aktuella perioden bedömdes i vårpropositionen
utrymmet, efter en omräkning till dagens pen-
ningvärde och med hänsyn till dagens BNP-nivå,
vara ca 30 miljarder kronor.

Enligt vårpropositionen skall i budgetpropo-
sitionen för 2001 presenteras en strategi för en
successivt ökad miljörelatering av skattesystemet
genom grön skatteväxling. Detta görs inom ra-
men för finansplanen. I detta avsnitt presenteras
de skatteförändringar som föreslås för år 2001.
Vidare aviseras en rad utredningsuppdrag som
behövs som underlag inför en fortsatt skatteväx-
ling enligt den strategi som beskrivs i finanspla-
nen (avsnitt 1.7).

9.6.2 Förslag till förändringar i energi-
och miljöbeskattningen för år 2001

I finansplanen dras riktlinjerna upp för en refor-
mering av energiskattestrukturen med utgångs-
punkt i Skatteväxlingskommitténs principskiss
(SOU 1997:11). Ett successivt införande av

8 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nrl. Dell

225

PROP. 2000/2001:1

Skatteväxlingskommitténs modell kan skapa en
energiskattemiljö som säkerställer en effektiv
miljöstyrning och en offentlig-finansiell varaktig
finansiering av de sänkta skatterna på arbete. För
år 2001 föreslås som ett första steg en rad för-
ändringar som ligger i linje med en större refor-
mering av energiskattesystemet. I de följande av-
snitten presenteras de olika förändringarna.

9.6.2.1 Närmare utformning av de ändrade
energi- och koldioxidskatterna för år
2001

förväntade förändringar av konsumentprisindex
(KPI) fram t.o.m. juni månad 2000. Genom att
indexuppräkning skett av de föreslagna skattesat-
serna skjuts indexeringen fram och sker först av
skattesatserna för år 2002.

Förslagen föranleder ändringar i 2 kap. 1 och
10 §§, 7 kap. 4 §, 8 kap. 3 a §, 9 kap. 2 och 5 §§
och 11 kap. 3 § lagen (1994:1776) om skatt på
energi. Ändringarna föreslås träda i kraft den 1
januari 2001.

9.6.2.2 Förskjutning av skatteuttaget från
energiskatt till koldioxidskatt

Regeringens förslag: Från den 1 januari 2001 ge-
nomförs höjningar av punktskatterna på el och
bränslen enligt följande:

*En offentlig-finansiellt neutral omläggning ger
koldioxidskatten en ökad tyngd i förhållande till
energiskatten genom att koldioxidskatten höjs
med 25 procent samtidigt som energiskatten på
el och bränslen för uppvärmning sänks med 8
procent.

"Därutöver höjs koldioxidskatten på bränslen
som används för uppvärmning med ytterligare 15
procent, till att motsvara ca 53 öre per kg koldi-
oxid.

" Energiskatten på el höjs netto med 1,9 öre per
kWh.

'"‘Den sammanlagda skatten på dieselolja höjs,
med 117 kr per m³ för miljöklass 1.

Skatteförändringarna, med undantag för in-
dexeringen, berör inte bensin.

Regeringens förslag: Genom en intäktsneutral
omläggning ges koldioxidskatten en ökad tyngd i
förhållande till energiskatten. Detta åstadkoms
genom en höjning av koldioxidskatten med 25
procent samtidigt som energiskatten på el och
bränslen för uppvärmning sänks med 8 procent.
Omläggningen utformas så att skattebelastning-
en för tillverkningsindustrin, jordbruks-, skogs-
bruks- och vattenbruksnäringarna samt trans-
portsektorn blir oförändrad.

I följande avsnitt redovisas närmare de föreslagna
ändringarna av energi- och koldioxidbeskatt-
ningen. Ändringarna presenteras stegvis, varvid
det första steget handlar om att förskjuta tyngd-
punkten av det samlade skatteuttaget på ener-
giområdet så att koldioxidskatten ges en ökad
tyngd samtidigt som energiskatten sänks på el
och bränslen för uppvärmning. Därefter sker en
ytterligare höjning av koldioxidskatten för dessa
bränslen och energiskatten på el höjs. Vidare höjs
skatten på dieselolja. Beskattningen av bensin be-
rörs inte av förslagen, med undantag för den årli-
ga indexuppräkningen. Denna motsvarar en
skatteökning med 0,03 kr per liter.

En omläggning föreslås av beräkningsperioden
för den automatiska indexomräkningen av skat-
terna på energiområdet. Vid beräkningen av
skatteändringarna har därför hänsyn tagits till

Skälen för regeringens förslag: Genom rege-
ringens förslag förskjuts tyngdpunkten av det
samlade skatteuttaget på energiområdet så att
koldioxidskatten ges en ökad tyngd. Dagens
energiskatt är oenhetlig och bidrar till att mot-
verka de miljöstyrande effekter som åsyftas bl.a.
genom koldioxidskatten. Redan en in-
täktsneutral skatteomläggning med en minskad
vikt för dagens energiskatt ökar den samlade
miljöstyrningen.

Koldioxidskatten föreslås höjas med 25 pro-
cent, samtidigt som energiskatten sänks så att
effekten för de offentliga finanserna blir neutral.
Koldioxidskatten uppgår efter denna omläggning
till ca 46 öre per kg koldioxid.

Omläggningen utformas så att skattebelast-
ningen för tillverkningsindustrin, jordbruks-,
skogsbruks- och vattenbruksnäringarna samt
transportsektorn förblir oförändrad.

Inte heller i fortsättningen tas någon energi-
skatt ut för el och bränslen som förbrukas för
uppvärmning inom tillverkningsindustrin samt
jordbruks-, skogsbruks- och vattenbruksnäring-
arna. Skattebelastningen för dessa sektorer är så-
ledes även efter den intäktsneutrala omläggning-
en ca 18,5 öre per kg koldioxid.

226

PROP. 2000/2001:1

Oförändrad skattebelastning för transport-
sektorn i detta steg uppnås genom att energi-
skatten på bensin och dieselolja sänks så att den
tillsammans med den höjda koldioxidskatten ger
ett totalt sett lika stort skatteuttag för dessa
bränslen som i dag. Omläggningen berör således
hushållens och servicesektorernas förbrukning av
el och fossila bränslen för uppvärmning samt
motsvarande förbrukning i fjärrvärmeproduk-
tionen.

Offentlig-finansiell neutralitet såvitt avser
skatteuttaget vid förbrukning av el och av bräns-
len för uppvärmning i hushålls- och servicesekto-
rerna samt för fjärrvärmeproduktion uppnås ge-
nom att energiskatten för dessa sektorer sänks
med 8 procent.

I dag tillämpas en viss skattelättnad för fossila
bränslen som används för värmeproduktion i
kraftvärmeverk. Full koldioxidskatt betalas, me-
dan dock en 50-procentig reduktion av energi-
skatten tillämpas. Någon ändring föreslås inte av
dessa regler, varför den intäktsneutrala skatte-
omläggningen medför en minskad skatteförmån
för fossila bränslen som förbrukas för framställ-
ning av kraftvärme.

9.6.2.3 Höjd koldioxidskatt

per m³, naturgas 1 144 kr per 1 000 m³, gasol
1 606 kr per 1 000 kg och kol 1 329 kr per 1 000
^kg-

I förhållande till dagsläget medför de i bud-
getpropositionen föreslagna förändringarna av
energiskatten och koldioxidskatten för upp-
värmningsbränslen nettoskattehöjningar

(inklusive indexuppräkning) med 414 kr för eld-
ningsolja, 334 kr för naturgas, 483 kr för gasol
och 386 kr för kol, allt uttryckt i nyss angivna
mängdenheter.

Höjningarna av koldioxidskatten utformas så
att skattebelastningen för tillverkningsindustrin
samt jordbruks-, skogsbruks- och vatten-
bruksnäringarna förblir oförändrad. Skattebe-
lastningen för dessa sektorer är således ca 18,5
öre per kg koldioxid. Detta åstadkoms genom en
ändring av den procentuella koldioxidskattelätt-
naden för dessa sektorer.

Även skattebelastningen för transportsektorn
lämnas i detta steg oförändrad, vilket uppnås ge-
nom att energiskatten på bensin och dieselolja
sänks ytterligare så att den tillsammans med den
höjda koldioxidskatten ger ett oförändrat skat-
teuttag. Höjningen berör således hushållens,
fjärrvärmeproducentemas och servicesektorernas
förbrukning av fossila bränslen för uppvärmning.

9.6.2.4 Höjd energiskatt på el

Regeringens förslag: Koldioxidskatten höjs ytter-
ligare och kommer att uppgå till ca 53 öre per kg
koldioxid. Omläggningen utformas så att skatte-
belastningen för tillverkningsindustrin, jord-
bruks-, skogsbruks- och vattenbruksnäringarna
samt transportsektorn blir oförändrad.

Regeringens förslag: Energiskatten på el höjs netto
med 1,8 öre per kWh. Till det kommer index-
uppräkningen av skatten med 0,1 öre per kWh.
Totalt ger detta en höjning med 1,9 öre per kWh.

Skälen för regeringens förslag: Utöver den in-
täktsneutrala omfördelning av skatteuttaget som
innebar en höjning av koldioxidskatten med 25
procent, föreslås en ytterligare höjning av koldi-
oxidskatten med 15 procent. Denna sker i syfte
att bl.a. bidra till att Sveriges åtaganden enligt
Kyoto-protokollet kan uppfyllas. Koldioxid-
skatten kommer därmed att uppgå till ca 53 öre
per kg koldioxid. Detta kan jämföras med dagens
koldioxidskattenivå som motsvarar ca 37 öre per
kg koldioxid och den intäktsneutrala skatteom-
läggningen som resulterade i en ökning till ca 46
öre per kg koldioxid.

Efter den ytterligare höjningen av koldioxid-
skatten kommer koldioxidskattesatserna att
uppgå till följande belopp: eldningsolja 1 527 kr

Skälen för regeringens förslag: En begränsning
av koldioxidutsläppen är en central miljöpolitisk
fråga för en fortsatt skatteväxling. Ett ökat skat-
teuttag på och höjda priser vid konsumtion av
fossila bränslen begränsar användningen av dessa,
men innebär samtidigt att det relativa priset på el
sjunker. För att motverka en ökning av den to-
tala elanvändningen krävs därför kompenserande
åtgärder.

Elmarknaden kännetecknas av en allt högre
grad av internationalisering där priserna sätts på
en marknad där faktorer utom räckhåll för de in-
hemska elproducenterna blir alltmer betydelse-
fulla. De praktiska möjligheterna att differentiera
en konsumtionsskatt på el med avseende på ur-
sprung är vid den allt starkare marknadsintegra-

227

PROP. 2000/2001:1

tionen starkt begränsade, för att inte säga obe-
fintliga. Detta talar för att skatten tas ut i kon-
sumtionsledet, dvs. att konsumtion av el, obero-
ende av ursprung, skattebeläggs.

Samtidigt med den föreslagna höjningen av
koldioxidskatten med 15 procent föreslås därför
en elskattehöjning på 3,1 öre per kWh. Detta in-
nebär, tillsammans med den tidigare offentlig-
finansiellt neutrala omläggningen, att den all-
männa skattenivån för hushållen och service-
sektorerna kommer att uppgå till 18,0 öre per
kWh. I förhållande till dagens nivå på 16,2 öre
per kWh ger detta en nettohöjning med 1,8 öre
per kWh. Motsvarande höjning görs för övriga
energiskattesatser på el. För den elförbrukning
som äger rum i vissa kommuner i norra Sverige
innebär detta en höjning från dagens 10,6 till 12,4
öre per kWh. Vad gäller den särskilda skattesat-
sen för el som förbrukas för el-, gas-, värme- eller
vattenförsörjning rör det sig om en höjning från

13,9 till 15,7 öre per kWh. Indexuppräkningen av
skattesatserna på el medför en ytterligare höjning
med 0,1 öre per kWh. Totalt höjs alltså energi-
skatten på el med 1,9 öre per kWh.

De föreslagna höjningarna av koldioxidskatten
resulterar i att den relativa bränslekostnaden för
el i småhus sjunker i förhållande till kostnaden
för oljeuppvärmning. Elskattehöjningen kommer
i viss mån att motverka denna effekt.

9.6.2.5 Höjd skatt på dieselolja

kunna tas upp i den utredning om en ökad miljö-
relatering av vägtrafikbeskattningen som aviseras
i avsnitt 9.6.3.

Regeringens förslag innebär att ovanstående
skattehöjning är lika stor för all dieselolja oavsett
inplaceringen i miljöklass. Skälet är att den bästa
dieseloljekvaliteten, miljöklass 1, under en följd
av år har ökat sin andel av marknaden och nu är
helt dominerande. Andelen var 96 % i slutet på
förra året.

Förskjutningen av skatteuttaget från energi-
skatt till koldioxidskatt (avsnitt 9.6.2.2.) innebär
att energiskatten på bensin och dieselolja sänks
lika mycket som koldioxidskatten höjs, i syfte att
uppnå ett oförändrat totalt skatteuttag på dessa
bränslen. I detta senare steg höjs nu det totala
skatteuttaget på dieselolja med 100 kr per m³ ge-
nom att energiskatten höjs med detta belopp.
Resultatet blir en mindre sänkning av energi-
skatten än vad som annars skulle ha blivit fallet
genom den intäktsneutrala omläggningen. Den
totala skatten på dieselolja, före indexering, ökar
således med 100 kr per m³'.

Indexuppräkningen av skattesatserna på ener-
giområdet till juni månad i år medför dock att
den totala skatten på dieselolja bör höjas med
ytterligare 17 kr för miljöklass 1, 18 kr för mil-
jöklass 2 och 20 kr för miljöklass 3, allt per m³.

9.6.3 Utredningsuppdrag inför en fortsatt
skatteväxling

Regeringens förslag: Skatten på dieselolja höjs
med 100 kr per m³. Till det kommer indexupp-
räkningen av skatten, med 17 kr per m³ för mil-
jöklass 1. Detta ger en sammanlagd höjning med
117 kr per m³ för miljöklass 1.

Skälen för regeringens förslag: Som ett ytterli-
gare steg i den ökade miljörelateringen av skatte-
systemet föreslås att energiskatten på dieselolja
höjs med 100 kr per m³.

Dieselolja är lägre beskattad än bensin. Från
strikt miljösynpunkt finns det inte skäl att ta ut
lägre skatt för dieselolja. Naturvårdsverket har i
en rapport till regeringen (dnr M98/1689/7) vi-
sat att dieselpersonbilar i vissa avseenden är säm-
re för miljön än bensinbilar. Den lägre skatteni-
vån för dieselolja jämfört med bensin har
motiverats med hänsyn till den yrkesmässiga
trafikens konkurrenssituation. Frågan om fram-
tida harmonisering av drivmedelsskatterna bör

Regeringens bedömning: För att förverkliga stra-
tegin för fortsatt skatteväxling behöver följande
områden utredas ytterligare:

"‘Utformningen av nedsättningssystemet för till-
verkningsindustrin samt jordbruks-, skogsbruks-
och vattenbruksnäringarna.

"‘Fördjupad analys av alternativa ekonomiska
styrmedel.

"En ökad miljörelatering av vägtrafikbeskatt-
ningen.

‘"‘Översyn av övriga miljörelaterade skatter.

Skälen för regeringens bedömning: I detta av-
snitt redovisas de ytterligare utredningar som re-
geringen bedömer behöver genomföras, för att
den i finansplanen redovisade strategin för fort-
satt skatteväxling skall kunna förverkligas.

228

PROP. 2000/2001:1

Utredning av nedsättningssystemets utformning
En fortsatt successiv höjning av koldioxidskatten
aktualiserar frågan om hur de sektorer som i dag
betalar reducerad skatt skall avgränsas.

I dag gäller skattelättnader i form av ingen
energiskatt och en reducerad koldioxidskattenivå
för energi som används för uppvärmning inom
tillverkningsindustrin samt jord-, skogs- och
vattenbruk (inklusive växthusnäringen). Detta
innebär att dessa sektorer betalar 50 procent av
den koldioxidskatt som gäller för övriga sektorer
(andra näringsgrenar och hushållssektorn). En
utgångspunkt för vilka företag som är berättiga-
de till nedsättning är den statistiska närings-
grensindelningen (SNI).

För avgränsningen av nedsättningsområdet
finns åtminstone tre renodlade alternativ såvitt
gäller generella, icke företagsanknutna, nedsätt-
ningsregler. Vid valet mellan de olika alternativen
aktualiseras en avvägning mellan å ena sidan öns-
kemål att ha brett verkande incitament för ef-
fektiv och miljövänlig energianvändning, å andra
sidan önskemål att undvika en för hög skattebe-
lastning för företag som arbetar i internationell
konkurrens.

(1) Ingen generell nedsättning alls medges.
Detta skulle göra det nödvändigt med individu-
ella nedsättningsregler i princip av det slag som
gällde före 1993 års energiskatteomläggning.

(2) Det slag av generell nedsättning som gäller i
dag, där ett brett definierat område av näringsli-
vet undantas från energiskatt och viss del av den
normala koldioxidskatten. Beroende på vilken
koldioxidskattenivå som väljs aktualiseras även i
detta fall individuella nedsättningsregler.

(3) Området för generell nedsättning avgrän-
sas på ett snävare sätt än i dag exempelvis till på
ett visst sätt definierade energiintensiva företag.
En sådan snävare avgränsning skulle öka miljöin-
citamenten i energibeskattningen samtidigt som
det finns en risk för att nya avgränsningsproblem
kan uppkomma. Dessa avgränsningsproblem kan
även för detta alternativ aktualisera individuella
nedsättningsregler.

Det finns anledning att närmare utreda förut-
sättningarna för en annorlunda avgränsning av
nedsättningsområdet. En sådan utredning bör
innefatta utformningen av en avgränsning samt
vilka effekter en sådan övergång till en annan av-
gränsning bedöms få för olika delar av tillverk-
ningsindustrin, växthusnäringen, jordbruket och
skogsbruket. En utgångspunkt bör vara att söka
skapa ett enkelt och hållbart system.

Utvidgningen av den generellt nedsatta koldi-
oxidskatten till att även gälla jord- och skogsbru-
ket tydliggjorde behovet av ett nytt sätt att ta ut
energiskatt på el samt dess kopplingar till det
nedsatta skatteområdet. Avregleringen av el-
marknaden har förändrat både förhållanden och
villkor på marknaden, bl.a. har exempelvis kun-
dernas rörlighet ökat. Reglerna och systemet för
uttag av energiskatt på el har däremot inte för-
ändrats och det finns därför ett behov av en
översyn av dessa regler.

I denna utredning bör även beaktas arbetet
med att utveckla system för handel med ut-
släppskvoter.

EU:s regler om statligt stöd måste beaktas vid
utformningen av särregler för den svenska in-
dustrins energibeskattning. Särskilt det nu dis-
kuterade förslaget till nya riktlinjer för godkän-
nande av statligt stöd på miljöområdet - och de
begränsningar på medlemsstaternas nationella
handlingsutrymme som dessa lägger - bör upp-
märksammas i sammanhanget. Höjningar av
koldioxidskatten kan accentuera behovet av sär-
regleringar för konkurrensutsatta näringar, var-
vid EU:s statsstödsregler är av avgörande bety-
delse.

Fördjupad analys av alternativa ekonomiska styr-
medel

En ytterligare fråga som behöver belysas närmare
är vilken roll alternativa ekonomiska styrmedel
skall spela för en fortsatt skatteväxling.

Som bl.a. framgår av det arbete som rapporte-
rats av Utredningen om möjligheterna att ut-
nyttja Kyotoprotokollets flexibla mekanismer i
Sverige har på senare år alternativ till skattestyr-
medel kommit att diskuteras i form av handel
med utsläppskvoter. Regeringen förbereder en
utredning för utformandet av ett system för cer-
tifikatshandel baserad på kvoter för användning-
en av el från förnybara energikällor. Långsiktiga
avtal om energieffektiviserande åtgärder för olika
sektorer av industrin är ytterligare ett styrmedel
som studeras inom Regeringskansliet. Andra ex-
empel på ekonomiska styrmedel vid sidan av
skatter är driftsbidrag och investeringsbidrag.

Mot denna bakgrund aktualiseras en central
avvägningsfråga, nämligen i vilken utsträckning
de samlade ambitionerna inom skatte-, energi-
och miljöpolitiken skall uppnås med skattestyr-
medel och i vilken utsträckning skatterna skall
kompletteras med alternativa styrmedel. Därvid
bör följande aspekter beaktas.

229

PROP. 2000/2001:1

Förutom hänsyn till näringspolitiken, gäller
den centrala avvägningen mellan å ena sidan öns-
kemålet om ett enhetligt, enkelt och transparent
skattesystem med små inslag av snedvridningar
och å andra sidan önskemål att så långt möjligt
inom ramen för skattesystemet uppnå de miljö-
politiska målen.

Alternativa styrmedel vid sidan av skattesys-
temet är - med undantag från vissa erfarenheter
av bidragslösningar - än så länge oprövade.

Ett system för handel med utsläppskvoter kan
bli ett mer kostnadseffektivt styrmedel för re-
duktion av växthusgaser ju fler länder som deltar.
Internationella överenskommelser på detta om-
råde är önskvärda och mycket angelägna. Inom
ramen för Östersjösamarbetet har Sverige och
övriga deltagande länder uttalat att det finns en
stor potential för effektivt samarbete där Öster-
sjöområdet kan bli en testregion för genomfö-
randet av Kyotoprotokollets flexibla mekanis-
mer. Aven EU-kommissionen har i en grönbok
föreslagit ett EU-gemensamt handelssystem för
utsläppskvoter för energiintensiv industri samt
kraft- och värmeproduktion. Det är dock först
på några års sikt som koldioxidskatten på ett ef-
fektivt sätt kan kompletteras eller ersättas med
andra styrmedel av detta slag. För att möjliggöra
en sådan process bör det redan påbörjade utred-
ningsarbetet fortsätta och fördjupas. Därvid bör
beaktas arbetet med översynen av reglerna för
nedsättning av energi- och koldioxidskatt.

Arbete pågår vidare med att inom ett par års
sikt söka skapa ett nationellt system för handel
med förnybar el med hjälp av s.k. gröna certifi-
kat. Den svenska regeringen har presenterat ett
förslag till riktlinjer för ett sådant system i prop.
1999/2000:134 Om ekonomiska förutsättningar
för elproduktion från förnybara energikällor.
Propositionen överlämnades till riksdagen den
25 maj 2000. Arbetet med att utforma ett prak-
tiskt fungerande sådant system fortsätter. Rege-
ringen har nyligen tillsatt en utredning i syfte att
se över den tekniska utformningen av ett sådant
system. Detta arbete integreras med fortsatt in-
ternationellt arbete på området. Arbete pågår
även inom Regeringskansliet med att ta fram un-
derlag och förslag till långsiktiga avtal med syfte
att uppnå effektivare energianvändning i den
energiintensiva industrin.

En ökad miljörelateringav vägtrafikbeskattningen
Den särskilda miljö- och trafikskattekompo-
nenten i ett reformerat energiskattesystem, som
skapas genom utbrytning ur energiskatten för

drivmedel, bör kompletteras med andra åtgärder
för ökad miljörelatering av den samlade vägtra-
fikbeskattningen.

Dieselskatten för privatbilism och yrkesmässig
trafik bör ses över. Ur strikt miljösynpunkt är
den förhållandevis låga dieselskattenivån - i rela-
tion till skatterna på bensin - omotiverad. Da-
gens nivå har dock motiverats med hänsyn till
den yrkesmässiga trafikens konkurrenssituation.
Förändringar på detta område bör baseras på en
analys av de sammantagna effekterna av alla väg-
trafikrelaterade skatter, dvs. hänsyn bör också tas
till verkningarna av fordonsskatter m.m. Mål-
sättningen är att öka trafikbeskattningens samla-
de miljöstyrning och att vägtrafiken därmed skall
betala sina samhällsekonomiska kostnader. Frå-
gan om framtida harmonisering av drivmedels-
skatterna behöver analyseras i samband bl.a. med
bedömningar av hur den samlade vägtrafikbe-
skattningen skall vara utformad för tyngre for-
don.

För den yrkesmässiga trafikens del är det nöd-
vändigt att beakta utvecklingen i våra grannlän-
der. Där kan noteras en tendens till höjda diesel-
skatter. I vissa fall förenas detta med olika
former av särregler som innebär att effekterna av
en ökad bränslebeskattning för den yrkesmässiga
trafiken reduceras. Sådana undantag bör om
möjligt undvikas i Sverige. Möjligheten att ba-
lansera höjningar av dieselskatten med föränd-
ringar i fordonskatten bör därför i stället övervä-
gas - i den utsträckning detta är möjligt i relation
till gemenskapsrätten. I detta sammanhang bör
också utformningen av beskattningen för ar-
betsmaskiner ses över. Önskvärdheten av att er-
sätta dagens vägavgifter med en reformerad ki-
lometerskatt bör också utredas.

Tidigare gjorda analyser av system för miljö-
styrande vägavgifter i tätorter bör kompletteras.

Översyn av övriga miljörelaterade skatter
Skatterna på bekämpningsmedel och gödselme-
del infördes båda 1984. En översyn bör nu göras
av dessa skatter i form av en särskild utredning.
Utredningen skall bl.a. pröva huruvida de olika
skatterna kan förändras så att de kan fungera
som effektivare styrmedel på miljöområdet utan
att kraven på kostnadseffektivitet eftersätts.

Sedan den 1 januari 2000 tas skatt ut på avfall
som deponeras. Avsikten med skatten är att den,
tillsammans med andra styrmedel på avfallsom-
rådet, inom en 10-årsperiod skall medföra en
halvering av mängden avfall som deponeras.

230

PROP. 2000/2001:1

Den nyligen införda skatten på avfall har en-
dast varit i kraft under en kort tid, varför det än-
nu är för tidigt att bedöma vilka effekter den fått
på avfallshanteringen. Det finns dock anledning
att uppmärksamma riskerna med en ökad för-
bränning av osorterat avfall. Det är därför ange-
läget att följa upp och utvärdera hur systemet
med avfallsbeskattning fungerar. En fråga som då
kan aktualiseras är om en utvidgning av skatteba-
sen bör ske till att omfatta även förbränning av
avfall. Utvärderingen bör även omfatta kopp-
lingen mellan avfallsskatten och naturgrusskat-
tens framtida utformning.

9.6.4 Ändrad basmånad för indexering av
energi- och koldioxidskattesatserna

föreslås träda i kraft den 1 januari 2001. Vid be-
räkningen av de nya energi- och koldioixidskat-
tesatserna för år 2001 har hänsyn tagits till ut-
vecklingen av konsumentprisindex fram t.o.m.
juni månad 2000. Indexering med tillämpning av
de nya reglerna kommer således att första gången
ske vad gäller skattesatserna för år 2002.

9.6.5 Förändringar i skatten på arbete för
år 2001

Regeringens förslag: Den basmånad som används
vid den årliga omräkningen av energi- och koldi-
oxidskattesatserna med hänsyn till prisutveck-
lingen ändras från oktober till juni.

Regeringens bedömning: Som ett led i skatteväx-
lingen och för att balansera de föreslagna höj-
ningarna i energiskatterna bör skatterna på ar-
bete sänkas. Med hänsyn till kraven på rättvis
fördelning mellan individer och regioner bör de
ökade skatteintäkterna från energi- och mil-
jöskatter i första hand användas för sänkta in-
komstskatter riktade mot framför allt låg- och
medelinkomsttagare genom ett höjt grundavdrag
i inkomstskatten. Detta bör kompletteras med
bl.a. en viss sänkning av arbetsgivaravgifterna.

Skälen för regeringens förslag: Varje höst, se-
nast i november, skall regeringen beräkna det
kommande kalenderårets energi- och koldiox-
idskattesatser med hänsyn till prisutvecklingen.
Förändringen av skattesatserna baseras på för-
ändringen i konsumentprisindex mellan oktober
månad andra året före beskattningsåret till okto-
ber månad året före beskattningsåret. De nya
skattesatserna offentliggörs i en förordning.

Det är till fördel för budgetarbetet om det
kommande årets skattesatser är kända tidigare
under året än vad som nu är fallet. Om beräk-
ningen i stället baserades på förändringen i kon-
sumentprisindex under perioden juni-juni - i en-
lighet med vad som gäller för indexeringen av
inkomstskatteskalan - skulle de nya skattesatser-
na vara kända och kunna ligga till grund för in-
komstberäkningarna i statsbudgeten. Det är
dock inte nödvändigt att ändra den senaste må-
nad när regeringen skall besluta om de nya skat-
tesatserna.

En tidigarelagd basmånad för skatteberäk-
ningen innebär, vid en ökning av konsumentpri-
serna under perioden juli-oktober året före det
första år skattesatserna beräknas enligt förslaget,
en viss minskning av skatteintäkterna. Det är
dock fråga om en engångseffekt.

Förslaget föranleder ändringar i 2 kap. 10 § la-
gen (1994:1776) om skatt på energi. Ändringen

I en liten öppen ekonomi som den svenska med
internationaliserade marknader för varor, tjäns-
ter, kapital och arbete tenderar huvuddelen av de
skatter som tas ut att vara skatter på arbete.
Detta är en följd av att arbetskraften i förhållan-
de till varor, tjänster och kapital är mindre rörlig.
Detta innebär i sin tur att förändringar av flerta-
let skatter - bl.a. skatter på energianvändning i
konkurrensutsatta sektorer och mervärdesskat-
ten på privat konsumtion - i första hand påver-
kar de reala arbetsinkomsterna och i mindre ut-
sträckning kapitalavkastningen. Dessa effekter
uppkommer dock i allmänhet med en betydande
tidsfördröjning - under anpassningsperioden kan
kapitalavkastning, investeringar och sysselsätt-
ning påverkas.

I ett skatteväxlingsperspektiv är dock i första
hand vissa skatter på arbete särskilt intressanta,
dels arbetsgivaravgifterna, dels inkomstskatterna
på förvärvsinkomster.

Av olika studier - bl.a. de som gjordes inom
ramen för Skatteväxlingskommitténs arbete -
framgår att höjda energiskatter ofta verkar re-
gressivt, dvs. påverkar de reala disponibla in-
komsterna förhållandevis mer negativt för lågin-
komsttagare än för höginkomsttagare. Detta är
en följd av att energivaror har karaktären av nöd-
vändighetsvaror med högre budgetandelar för

231

PROP. 2000/2001:1

låginkomsttagare än för höginkomsttagare. Det
finns även regionala skillnader i energikonsum-
tionen, vilket innebär att höjda energiskatter kan
ge upphov till negativa regionala fördelningsef-
fekter.

För valet mellan olika sätt att sänka skatten på
arbete blir därmed de fördelningsmässiga verk-
ningarna av olika alternativ betydelsefulla och,
mer precist, i vilken utsträckning dessa kan ba-
lansera de negativa fördelningsverkningarna av
ökade miljöskatter. Inkomstskattesänkningar
som framför allt gynnar låg- och medelinkomst-
tagare är därvid den mest väsentliga komponen-
ten bland möjliga skattesänkningar på arbete.

Såväl en fortsatt kompensation för allmän
pensionsavgift som en höjning av grundavdraget
i inkomstskatten har en regressiv fördelningspo-
litisk profil och kan därför vara tänkbara medel
att kompensera för höjda energiskatter. Höjt
grundavdrag har fördelen att även innefatta pen-
sionärerna, vilka inte i någon större utsträckning
berörs av kompensation för allmän pensionsav-
gift. För åren 2001 och 2002, där de särskilda
skattereglerna för pensionärer finns kvar kom-
mer pensionärer med ingen eller låg ATP i stället
att få kompensation genom att konsumentpris-
index och därmed även basbelopp och pensioner
höjs till följd av höjda energiskatter för hushål-
len. Förslag om justeringar av grundavdraget re-
dovisas i avsnitt 9.2.2.

För kompensationen till företag och offentlig
sektor är en sänkning av arbetsgivaravgifterna en
adminstrativt enkel metod för att kostnadsmäs-
sigt kompensera företag, kommuner och myn-
digheter för de höjda energikostnaderna. Förslag
till justeringar av arbetsgivaravgifter m.m. redo-
visas i avsnitt 9.2.3.

9.6.6 Begränsning av
koldioxidskatteuttaget avseende
företag i kalk- och
cementbranscherna m.m.

dan 1950-talet. Fr.o.m. den 1 juli 1997 tas ingen
energiskatt och 50 procent koldioxidskatt ut för
bränslen som förbrukas för uppvärmning inom
tillverkningsindustrin. Härutöver gäller en sär-
skild nedsättningsregel, 0,8-procentsregeln, för
den energiintensiva industrin. Trots denna regel
finns dock vissa företag inom cement- och kalk-
branscherna som, i avsaknad av ytterligare ned-
sättningsregler, skulle få en skattebelastning som
allvarligt kunde hota den bedrivna verksamheten.
I syfte att lindra skattebelastningen för dessa
branscher gäller därför fram till den 1 januari
2001, med vissa begränsningar, att koldioxid-
skatten inte skall överstiga 1,2 procent av de
framställda produkternas försäljningsvärde (den
s.k. 1,2-procentsregeln).

Det är viktigt att energi- och koldioxidbe-
skattningen har en utformning som ger goda
förutsättningar för den svenska industrin att
konkurrera internationellt. Så länge samtliga fos-
silbränslen inte beskattas i konkurrentländerna
kan skattelättnader komma att behövas. Rege-
ringen finner därför skäl att föreslå att 1,2-
procentsregeln förlängs ytterligare två år.

Förslaget föranleder ändringar i punkten 2 i
övergångsbestämmelserna till lagen (1997:479)
om ändring i lagen (1997:1776) om skatt på
energi. Ändringen föreslås träda i kraft den 1 ja-
nuari 2001.

9.7 Fordons- och försäljningsskatt

Regeringens förslag: Fordonsskatten på diesel-
drivna personbilar av 1993 års modell och äldre
höjs till samma nivå som gäller för nyare diesel-
drivna personbilar. I övrigt vidtas inte några åt-
gärder avseende fordonsskatten med anledning
av Trafikbeskattningsutredningens betänkanden.
Den återstående försäljningsskatten på lätta last-
bilar och bussar samt motorcyklar avskaffas.

Regeringens förslag: Den övergångsvis gällande
begränsningsregeln avseende kalk- och cement-
branscherna m.m. (1,2-procentsregeln) förlängs
ytterligare två år.

Skälen för regeringens förslag: Möjlighet till
skattenedsättning för den energiintensiva till-
verkningsindustrin har i olika former funnits se-

Utredningens förslag: Trafikbeskattningsutred-
ningen har haft i uppdrag att se över den samlade
vägtrafikbeskattningen. Utredningen har lämnat
ett delbetänkande och ett slutbetänkande Bilen,
miljön och säkerheten (SOU 1997:126 respekti-
ve SOU 1999:62). Utredningen anser att det
varken finns miljö- eller trafiksäkerhetsskäl för
att behålla en fordonsskatt för lätta fordon som
beräknas efter tjänstevikt. Fordonsskatten på

232

PROP. 2000/2001:1

lätta fordon bör, enligt utredningen, utformas
som en enhetlig skatt. En sådan enhetsskatt skall
även gälla beträffande sådana dieseldrivna per-
sonbilar för vilka fordonsskatten hittills varit läg-
re på grund av att de är av 1993 års modell eller
äldre. Utredningen pekar även på att det inte
finns skäl för någon nedsättning av fordons-
skatten för personbilar i glesbygdsområden. Ut-
redningen anser vidare att en enhetsskatt även
bör införas för traktorer på så sätt att skatten på
sådana traktorer som genom sitt användningssätt
anses som trafiktraktorer sänks till samma nivå
som för jordbrukstraktorer. I konsekvens här-
med menar utredningen att fordonsskatten bör
slopas för sådana släpvagnar som för närvarande
är skattepliktiga på grund av att de dras av tra-
fiktraktorer. Dessutom föreslås att fordonsskat-
ten för övriga släpvagnar skall vara enhetlig. Tra-
fikbeskattningsutredningen föreslår även att den
nuvarande lagen om försäljningsskatt på motor-
fordon skall upphävas. Utredningens betänkan-
den har remissbehandlats. Förslagen har fått ett
blandat mottagande. En sammanställning av
remisssvaren finns tillgänglig i Finansdeparte-
mentet (dnr Fil999/2011).

Bakgrunden till regeringens förslag: For-
donsskatten på personbilar av 1993 års modell
och äldre som drivs med dieselolja är betydligt
lägre än för nyare personbilar som drivs med die-
selolja. Bakgrunden till detta är den omläggning
som gjordes 1993 av beskattningen av dieselfor-
don. Den gällande kilometerskatten ersattes av
en punktskatt på dieselolja och fordonsskatten
höjdes kraftigt. Det ansågs dock oskäligt att höja
fordonsskatten kraftigt för redan köpta person-
bilar eftersom dessa inhandlats under skattemäs-
siga förutsättningar som var avsevärt fördelakti-
gare än den föreslagna omläggningen.
Fordonsskatten för dieseldrivna personbilar av
1993 års modell och äldre bestämdes därför till
en betydligt lägre nivå än för nyare dieseldrivna
personbilar.

Inregistreringen av dieseldrivna personbilar
har under senare tid ökat mycket kraftigt. En
stor del av de inregistrerade dieseldrivna person-
bilarna utgörs av äldre årsmodeller, dvs. från an-
nat EU-land införda eller importerade fordon.
När det gäller äldre dieseldrivna personbilar tor-
de den kraftiga ökningen i denna grupp bero på
att dieselaltemativet ställer sig billigare än en
bensinbil även för en bilköpare med förhållande-
vis måttlig årlig körsträcka. Fordonsskatten på
en dieselbil av 1993 års modell eller äldre jämfört
med fordonsskatten för en bensinbil upplevs av

många bilköpare inte uppväga prisskillnaden
mellan drivmedlen. Beräkningar visar att redan
vid en årlig körsträcka av 1 500 mil blir summan
av fordonsskatt och drivmedelsskatter oftast läg-
re för en äldre, dieseldriven personbil än för mot-
svarande bensinbil. Möjligheten att genom inför-
sel eller import få en lägre anskaffningskostnad
har sannolikt också haft betydelse.

Lagen om försäljningsskatt på motorfordon
omfattar numera endast lätta lastbilar, lätta bus-
sar och motorcyklar. Personbilar påförs sedan
den 1 januari 1997 inte någon försäljningsskatt.

Skälen för regeringens förslag: Om fordons-
skatten på äldre dieselbilar skulle kvarstå på un-
gefär samma nivå som idag är det mest sannolika
att införseln eller importen av äldre dieselbilar
fortsätter med oförminskad styrka. Detta får an-
ses negativt, eftersom äldre dieselbilar har sämre
miljöegenskaper än nya bilar. Även i övrigt sak-
nas anledning att gynna äldre dieseldrivna per-
sonbilar i förhållande till övriga personbilar. Den
nuvarande utformningen av fordonsskatten på
dieseldrivna personbilar måste mot denna bak-
grund betecknas som olycklig. Den förhållande-
vis låga fordonsskatten på dieseldrivna personbi-
lar av årsmodell 1993 och äldre bör därför höjas
till samma nivå som för nyare dieseldrivna per-
sonbilar. Höjningen av fordonsskatten för die-
seldrivna personbilar av 1993 års modell och äld-
re föreslås träda i kraft den 1 januari 2001.

Av avsnitt 9.6.3 framgår att regeringen avser
att se över dieselbeskattningen för privatbilism
och yrkesmässig trafik och att förändringar på
detta område bör baseras på en analys av de
sammantagna effekterna av alla vägtrafikrelatera-
de skatter, dvs. även fordonsskatten. Med denna
utgångspunkt anser regeringen inte att det finns
skäl för en sådan reformering av fordonsskatten
som Trafikbeskattningsutredningen föreslår. Re-
geringen lägger därför inte fram något förslag
om enhetlig fordonsskatt för lätta fordon, trak-
torer eller släpvagnar.

Den utvärdering Trafikbeskattningsutred-
ningen har gjort beträffande försäljningsskattens
styreffekt tyder på att försäljningsskatten i dess
nuvarande utformning motverkar en förnyelse av
bilparken. Detta får anses negativt så väl ur mil-
jö- som trafiksäkerhetssynpunkt. Vidare beskat-
tas lätta lastbilar med respektive utan skåpkaros-
seri olika. Detta orsakar gränsdragningsproblem
för fordonsägare och berörda myndigheter. Den
statsfinansiella betydelsen av den kvarvarande
försäljningsskatten på motorfordon är dessutom
förhållandevis begränsad. Lagen om försäljnings-

233

PROP. 2000/2001:1

skatt på motorfordon bör därför upphävas. För
att inte försäljningen av lätta bussar, lätta lastbilar
och motorcyklar fram till upphävandet av för-
säljningsskattelagen skall minska kraftigt måste
slopandet av försäljningsskatten ske från den da-
gen förslaget offentliggörs, dvs. den 20 septem-
ber 2000. Det formella ikraftträdandet kan inte
ske förrän riksdagen beslutat om de föreslagna
lagändringarna. Under tiden fram till dess måste
beskattningsmyndigheten debitera och kräva in
försäljningsskatt. I dessa fall får sedan återbetal-
ning ske till den skattskyldige.

9.8 Privatinförsel av alkoholdrycker
och tobaksvaror

Regeringens förslag: Den mängd vin och öl som
en resande kan föra in till Sverige från ett annat
EU-land utan att skatt skall betalas i Sverige ökas
från den 1 januari 2001. Från denna tidpunkt kan
resande föra in 26 liter vin, 6 liter mellanklass-
produkter (s.k. starkvin) och 32 liter starköl utan
att svensk skatt skall betalas. Kvoterna för sprit
och tobaksprodukter ändras inte.

Bakgrund till regeringens förslag: Sverige, lik-
som Finland, fick vid anslutningen till EU möj-
lighet att tillämpa vissa begränsningar i fråga om
privatpersoners införsel av alkoholdrycker och
tobaksvaror från ett annat EU-land. Undantaget
utformades i överensstämmelse med ett redan
gällande undantag för Danmark och hänvisade
till artikel 26 i rådets direktiv 92/12/EEG av den
25 februari 1992 om allmänna regler för punkt-
skattepliktiga varor och om innehav, flyttning
och övervakning av sådana varor (EGT nr L 076,
23.3.1992 s. 1, Celex 392L0012) det s.k. cirkula-
tionsdirektivet. Enligt de regler som allmänt gäl-
ler inom EU har en resande rätt att ta med sig
alkohol och tobak, avsedda för eget bruk, från ett
annat medlemsland utan att någon punktskatt tas
ut i hemlandet. Om varorna tas in för kommersi-
ella ändamål skall däremot skatt alltid betalas i
Sverige. För att avgöra om fråga är om privat in-
försel eller införsel för kommersiellt bruk skall
bl.a. mängden varor beaktas. Medlemsländerna
får använda sig av indikativa nivåer för denna be-
dömning. Sådana indikativa nivåer får då inte
sättas lägre än 10 liter sprit, 20 liter mellanklass-
produkter, 90 liter vin (varav högst 60 liter

mousserande) och 110 liter öl samt 800 cigaret-
ter, 400 cigariller, 200 cigarrer och 1 kg röktobak.

I december 1996 beslutade rådet att de nor-
diska länderna skulle få ytterligare tid för an-
passning på detta område. De danska och finska
undantagen skall vara helt avvecklade vid utgång-
en av år 2003 och restriktionerna skall fram till
denna tidpunkt successivt avskaffas.

Den 30 juni 2000 beslutade rådet, i enlighet
med kommissionens förslag och med vad som
tidigare underhand överenskommits mellan Sve-
rige och kommissionen, att Sverige, i likhet med
Danmark och Finland, skall få fortsätta att till
och med den 31 december 2003 ha regler som
avviker från direktivet (rådets direktiv
2000/44/EG, EGT nr L 161, 1.7.2000 s. 82, Ce-
lex 300L0044). Direktivändringen innebär att de
svenska införselkvoterna successivt skall ökas
och att allmänna EG-regler för privatinförsel
skall gälla från och med den 1 januari 2004. Den
successiva ökningen av kvoterna framgår av det
ändrade direktivet. Riksdagen har, i enlighet med
direktivets bestämmelser, beslutat om ökade
kvoter för privatinförsel av vin, starköl och ciga-
retter från och med den 1 juli 2000 (prop.
1999/2000:121, bet. 1999/2000:SkU23, rskr.
1999/2000:247, SFS 2000:544). En privatperson
kan sedan denna tidpunkt föra in 1 liter sprit, 3
liter s.k. starkvin, 20 liter vin, 24 liter starköl
samt 400 cigaretter eller 200 cigariller eller 100
cigarrer eller 550 gram röktobak utan att betala
svensk punktskatt. Vid större införsel skall
svensk punktskatt betalas för varorna. Reglerna
om beskattning finns i lagen (1994:1565) om be-
skattning av viss privatinförsel.

Skälen för regeringens förslag: Den av rådet
beslutade ändringen av cirkulationsdirektivet in-
nebär att införselkvoterna för vin och öl från och
med den 1 januari 2001 skall höjas till 26 respek-
tive 32 liter. Några medlemsstater var endast be-
redda att acceptera direktivändringen om Sverige
uttalade att en ökning av kvoterna för mel-
lanklassprodukter skulle ske i linje med vad som
anges i direktivet beträffande vin. Med anledning
härav antecknades i rådsprotokollet att den
svenska regeringen var beredd att föreslå en så-
dan ökning inom ramen för budgetpropositio-
nen för år 2001.

Regeringen har i proposition 1999/2000:121
förklarat att man skall återkomma med förslag
som föranleds av en framtida nedtrappning av
införselbegränsningarna. I enligt härmed föreslår
regeringen därför att införselkvoterna för vin
och öl höjs till 26 respektive 32 liter från och

234

PROP. 2000/2001:1

med den 1 januari 2001. Vidare föreslås att inför-
selkvoten för s.k. starkvin ökas till 6 liter från
samma tidpunkt. Förslagen föranleder ändringar
i 2 § lagen om beskattning av viss privatinförsel.

Regeringen avser senare att återkomma till
frågan inför de ytterligare ändringar i regelverket
som föranleds av den framtida nedtrappningen
av begränsningarna.

Enligt EG:s regler om tull och skattefri import
från tredje land är tull- och skattefriheten för ci-
garetter, spritdrycker och vin begränsad till vissa
kvantiteter. För varor som inte omfattas av nå-
gon kvantitativ restriktion gäller i stället att im-
porten är tull- och skattefri om varornas värde
inte överstiger tull- och skattefrihetsbeloppet på
175 euro. Eftersom öl inte omfattas av någon re-
striktion får man från tredje land, tull- och skat-
tefritt, föra in cigaretter, sprit och vin i enlighet
med gällande restriktioner och därutöver öl eller
andra varor till ett sammanlagt värde av högst
175 euro.

Sveriges undantag från EG:s regler om priva-
tinförsel från annat EU-land innebär dock att
Sverige är skyldigt att tillämpa samma begräns-
ningar vid den yttre gränsen som vid den inre.
Dagens skattefria kvantitet på 24 liter starköl
gäller därför både införsel från annat EU-land
och införsel från tredje land. Reglerna beträffan-
de import från tredje land finns i lagen
(1994:1551) om frihet från skatt vid import,
m.m.

Eftersom den svenska införselgränsen för öl
föreslås ändras från och med den 1 januari 2001,
bör gränsen för skattefri import av öl från tredje
land ändras på motsvarande sätt. Regeringen fö-
reslår en sådan ändring i 3 kap. 6 § lagen om fri-
het från skatt vid import, m.m.

Arbetet med en ny nationell handlingsplan för
alkoholförebyggande insatser pågår och kommer
inom kort att presenteras för riksdagen i en pro-
position. I handlingsplanen kommer regeringen
att föreslå åtgärder för att Sverige fortsättnings-
vis, även vid höjda införselkvoter, skall kunna
behålla målet om att begränsa alkoholens skade-
verkningar och verka för att minska den totala
alkoholkonsumtionen.

Kommissionen har den 28 februari 2000, i en-
lighet med artikel 226 i EG-fördraget, överläm-
nat en formell underrättelse till Sverige angående
de svenska punktskatterna på öl och vin. Rege-
ringen avser att i anslutning till den ovan nämnda
propositionen på alkoholområdet återkomma till
denna fråga.

9.9 Mervärdesskatt

Regeringens förslag: Mervärdesskatten för per-
sonbefordran sänks från 12 procent till 6 pro-
cent.

Skälen för regeringens förslag: Den föreslagna
höjningen av dieselskatten (avsnitt 9.6.2.5) kan
enligt regeringens uppfattning innebära nackde-
lar för kollektivtrafiken och annan yrkesmässig
trafik eftersom en betydande del av fordonen i
sådan trafik är dieseldrivna. För att balansera
detta bör mervärdesskatten för personbefordran
sänkas från 12 procent till 6 procent. En ändring
av denna innebörd föreslås i 7 kap. 1 § mervär-
desskattelagen (1994:200). Ändringen föreslås
träda i kraft den 1 januari 2001. Av praktiska skäl
föreslås att den lägre skattesatsen även skall till-
lämpas på ersättning för färdbevis som säljs den
15 december 2000 eller senare om färdbeviset
endast gäller personbefordran som tillhandahålls
den 1 januari 2001 eller senare. Färdbevis som
kan utnyttjas såväl före som efter årsskiftet om-
fattas således inte av den sänkta mervärdesskat-
ten.

9.10 Andra förslag i särpropositioner
under hösten 2000

I detta avsnitt redovisas kortfattat innehållet i
andra propositioner på skatteområdet som läm-
nas under hösten 2000.

9.10.1 Propositioner med budgetpåverkan

Punktskattefrågor

Regeringen avser att under hösten lägga fram en
proposition med vissa punktskatteförslag. I EG-
direktiv har beslutats om nya avgiftssatser för
vägavgift utifrån en differentiering efter vilka
krav på avgasutsläpp som ett fordon uppfyller.
Regeringen har i en gemensam förklaring, till-
sammans med regeringarna i Belgien, Danmark,
Luxemburg, Nederländerna och Tyskland, ut-
tryckt avsikten att anpassa de gemensamma vä-
gavgifterna till dessa avgiftssatser. Förslag om en
differentiering av vägavgiften efter EG:s ut-
släppskrav för dieselmotorer kommer därför att
läggas fram. Vidare kommer det att föreslås att

235

PROP. 2000/2001:1

veteranlastbilar under vissa förutsättningar kan
befrias från vägavgift. Regeringen avser också att
föreslå en ändring i lagen om skatt på avfall, så-
vitt avser skattefrihet för rening och awattning
av avfall m.m.

Mervärdesskatt på tillträde till djurparker

Regeringen avser att under hösten lägga fram ett
förslag om att mervärdesskatten på tillträde till
djurparker skall sänkas från 25 till 6 procent. De
nya reglerna avses träda i kraft den 1 januari
2001.

Sänkt skatt för utländska nyckelpersoner

Regeringen föreslår att vissa skattelättnader in-
förs för utländska experter, forskare och andra
nyckelpersoner som för ett tillfälligt arbete i Sve-
rige vistas här under en begränsad tidsperiod.
Förslaget innebär att 25 procent av den lön som
nyckelpersonen uppbär undantas från skatt och
socialavgifter under högst tre år. De nya reglerna
avses träda i kraft den 1 januari 2001.

Yrkesfiskaravdrag

Regeringen kommer senare i höst lägga fram för-
slag om att ett särskilt s.k. yrkesfiskaravdrag skall
införas. Förslaget syftar till att förbättra det
svenska yrkesfiskets konkurrenssituation. För
reformen avsätts en offentlig-finansiell ram om
20 miljoner kronor som skall motsvara den till-
kommande budgetförsvagning som följer av att
det nya avdraget ersätter det nuvarande, mer be-
gränsade avdraget för yrkesfiskares ökade lev-
nadskostnader. Ett yrkesfiskaravdrag kräver ut-
över Lagrådets granskning godkännande från
EU-kommissionen enligt statsstödsreglerna. Re-
geringen bedömer likväl att de nya reglerna skall
kunna tillämpas fr.o.m. 2002 års taxering
(inkomståret 2001).

9.10.2 Övriga propositioner

Skattelättnader för bredbandsanslutningar

Som en del av regeringens IT-politik och som ett
komplement till den satsning som nu görs för
utbyggnaden av infrastrukturen på området före-
slås i en särskild proposition att en skattelättnad
skall ges för s.k. bredbandsanslutningar. Skatte-
lättnaden ges i form av en skattereduktion för
företag, enskilda näringsidkare och fastighetsäga-
re som har utgifter för anslutningar för tele- och
datakommunikation. Skattereduktionen avser
anslutningar som tas i bruk under perioden den 1

januari 2001 - 31 december 2002 och uppgår till
50 procent av den del av utgiften som överstiger
8 000 kronor, dock högst 5 000 kronor.

Skärpt kontroll vid utfärdande och återkallelse av
F-skattsedel

För att få en F-skattsedel krävs bl.a. att sökanden
inte brister när det gäller redovisning och betal-
ning av skatter och avgifter i Sverige. I en särskild
proposition föreslås att kontrollen vid en ansö-
kan om F-skattsedel skall utvidgas så att den
också omfattar redovisning och betalning av ut-
ländska skatter och avgifter. Syftet med den före-
slagna ändringen är att så långt möjligt jämställa
villkoren för svenska och utländska näringsidka-
re vid utfärdande av F-skattsedel och återkallelse
av sådan skattsedel.

Förenklad skattedeklaration

Regeringen föreslår att förfarandet med redovis-
ning och betalning av skatter och avgifter skall
förenklas för privatpersoner som anlitar andra
privatpersoner - som inte har F-skattsedel - för
arbeten eller uppdrag. Redovisningen föreslås
ske vid ett enda tillfälle i en förenklad skattedek-
laration. Denna deklaration utgör samtidigt den
kontrolluppgift som arbets- eller uppdragsgiva-
ren är skyldig att lämna. Dessutom föreslås att
bestämmelserna om förseningsavgift och sköns-
beskattning vid försenad resp, utebliven deklara-
tion inte skall gälla i det förenklade förfarandet.
Genom det föreslagna förfarandet blir det be-
tydligt lättare för tillfälliga arbets- och uppdrags-
givare att fullgöra sina skyldigheter.

9.11 Finansiella effekter

Den inkomstberäkning för år 2001 som redovi-
sas i kapitel 5 baseras förutom på bedömningar
av den ekonomiska utvecklingen m.m. även på
de förslag till förändrade skatteregler som pre-
senteras i denna proposition och i ett antal pro-
positioner som överlämnas senare under hösten.
I detta avsnitt redovisas de olika förslagens of-
fentlig-finansiella effekter.

Redovisningen fokuserar på förslagens inver-
kan på budgeten för den konsoliderade offentliga
sektorn för år 2001. Beräkningar av förslagens
inverkan på statsbudgetens saldo samt budget-
effekter för år 2002 och framåt redovisas emel-
lertid också.

236

PROP. 2000/2001:1

Budgeteffekterna för åren 2001-2003 redovi-
sas i tabell 9.7. Redovisade effekter är av olika
slag. Först anges bruttoeffekterna som beskriver
den statiskt beräknade effekten av åtgärden
(räknat på helår) utan beaktande av eventuella
indirekta effekter. Därefter redovisas kalender-
årseffekterna för statsbudgeten. Denna redovis-
ning sker i kassamässiga termer vilket innebär att
olika slag av uppbördsförskjutningar i skatte-
och avgiftsuttaget har beaktats. Därigenom kan
effekten för ett enskilt år inkludera flöden av
skatter och avgifter som avser inkomster från ett
tidigare år. Den kassamässiga redovisningen är
bland annat av betydelse vid beräkningen av sta-
tens lånebehov. Beträffande budgeteffekterna för
den konsoliderade offentliga sektorn används i
år, till skillnad från föregående år, en periodise-
rad redovisning. Det innebär att förändringar i
skatte- och avgiftsintäkter förläggs till det in-
komstår skatten eller avgiften avser. Denna re-
dovisningsprincip är mer adekvat vid en bedöm-
ning av de ekonomiska effekterna av olika
åtgärder. Vid bedömningen av såväl de kassamäs-
siga effekterna för staten som de periodiserade
effekterna för den konsoliderade offentliga sek-
torn har hänsyn tagits till olika slag av indirekta
effekter på andra skattebaser och på offentliga
utgifter.

Slutligen redovisas varaktiga nettobudgetef-
fekter för den offentliga sektorn av de olika för-
slagen. Avvikelser mellan varaktiga effekter och
de periodiserade årseffekterna beror bl.a. på för-
dröjd övervältring av vissa skatter på andra skat-
tebaser. Vid temporära åtgärder utgörs den var-
aktiga effekten av räntan på nuvärdet av framtida
saldoförändringar.

Förslag i budgetpropositionen

Förslaget om ett andra steg i inkomstskattere-
formen innehåller bl.a. en kompensation för uttag
av allmän pensionsavgift. Den beräknade varakti-
ga budgetförsvagningen av denna åtgärd uppgår
till 9,9 miljarder kronor. Detta belopp utgör
nettot av en skattereduktion om 16,6 miljarder
kronor motsvarande 25 procent av allmän pen-
sionsavgift för år 2001, en på grund av den be-
gränsade avdragsrätten för pensionsavgiften
motverkande ökning av kommunalskattein-
komsterna med 5,0 miljarder kronor och av
samma skäl en ökning också av statlig inkomst-
skatt med 1,7 miljarder kronor. För det första
året - år 2001 - blir den kassamässiga belastning-
en för staten något mindre på grund av upp-
bördsförskjutningar. Inkomstförstärkningen för

kommunsektorn regleras genom minskade stats-
bidrag till kommuner och landsting.

Uppjusteringarna av skiktgränsema är 2001 för
uttag av statlig inkomstskatt ger en varaktig bud-
getförsvagning om 3,5 miljarder kronor. 1,7 mil-
jarder av detta belopp hänför sig till den uppjus-
tering som sker för att antalet personer i de olika
inkomstskikten ej skall påverkas. Resterande del
- 1,8 miljarder kronor - beror på att den nedre
skiktgränsen justeras upp ytterligare för att
minska andelen individer som betalar statlig in-
komstskatt på förvärvsinkomster.

Förslaget att bibehålla den särskilda skattere-
duktionen i sin nuvarande form ytterligare ett år
medför inga ytterligare offentlig-finansiella ef-
fekter eftersom det redan i förra årets budget-
proposition aviserades att en förlängning skulle
ske även för åren efter år 2000.

Förslaget om utökat reseavdrag beräknas ge en
varaktig budgetförsvagning för offentlig sektor
om 0,25 miljarder kronor.

Den varaktiga budgeteffekten av förslaget om
förlängning av övergångsbestämmelserna avse-
ende beskattningen av sjömän i det nordiska
skatteavtalet är försumbar.

Förslaget om sänkt fastighetsskatt för hyreshus
ger en budgetförsvagning i periodiserade termer
om 4,6 miljarder kronor år 2001. Beroende på
indirekta effekter blir den varaktiga nettobud-
getförsvagningen något mindre än bruttoeffek-
ten. Den beräknas till 3,7 miljarder kronor.

Förslaget om sänkt fastighetsskatt för småhus
beräknas ge en budgetförsvagning i periodiserade
termer om 3,6 miljarder kronor år 2001. Den
varaktiga nettobudgetförsvagningen för offentlig
sektor uppgår till 2,9 miljarder kronor.

Förslaget om höjd kapitalvinstskatt för privat-
bostäder till 20 procent beräknas ge en brutto-
budgetförstärkning på 1,5 miljarder kronor. Den
varaktiga nettoeffekten för offentlig sektor för-
väntas bli lägre och beräknas uppgå till 1 miljard
kronor. Orsaken är att den allmänna inflationen
förväntas bli betydligt lägre framöver än vad som
gällt under de senaste decennierna. Detta torde
även leda till lägre nominell prisutveckling på pri-
vatbostäder i framtiden.

Regeringen aviserar i denna proposition att ett
arbete har påbörjats som syftar till att utforma en
begränsningsregel som kan lindra uttaget av fas-
tighetsskatt. Arbetet bör enligt regeringen in-
riktas på att ta fram ett regelverk som kan tilläm-
pas med retroaktiv verkan från och med år 2001.
Regeln förutsätts medföra en budgetförsvagning
i periodiserade termer på 0,5 miljarder kronor år

237

PROP. 2000/2001:1

2001. Den varaktiga nettobudgetförsvagningen
beräknas till 0,4 miljarder kronor.

Den aviserade höjningen av fribeloppet i förmö-
genhetsskatten beräknas ge en budgetförsvagning
i periodiserade termer på 2,7 miljarder kronor år
2001.

Vid beräkning av skattepliktig förmögenhet
vid 2001 års taxering föreslås att bostadshyreshus
värderas till det lägsta av taxeringsvärdena vid
1999 respektive 2000 års utgång. Den budget-
mässiga effekten av denna åtgärd är försumbar.

Förslaget om avskaffad försäljningsskatt för
lätta lastbilar, lätta bussar och motorcyklar beräk-
nas ge en varaktig nettobudgetförsvagning på
0,26 miljarder kronor.

Förslaget att höja fordonsskatten pä dieseldriv-
na personbilar av 1993 års modell och äldre be-
räknas medföra en varaktig nettobudgetförstärk-
ning på 0,21 miljarder kronor.

Den föreslagna förlängningen av begränsnings-
regeln avseende koldioxidskatteuttaget för kalk- och
cementbranschema m.m. beräknas medföra en
obetydlig finansiell kostnad.

Förslaget om sänkt mervärdesskatt för person-
befordran beräknas ge en budgetförsvagning i pe-
riodiserade termer på 1,0 miljard kronor år 2001.
Till följd av indirekta budgeteffekter beräknas
dock den varaktiga nettobudgetförsvagningen
stanna på 0,8 miljarder kronor.

Förslaget om utökade införselkvoter beräknas
ge en varaktig nettobudgetförsvagning med 0,13
miljarder kronor.

Förslagen innebärande en omläggning frän
energiskatt till koldioxidskatt är utformade så att
den budgetförsvagning på 3,06 miljarder kronor
som energiskattesänkningen ger upphov till helt
motsvaras av den budgetförstärkning som den
höjda koldioxidskatten medför i bruttotermer.
Den varaktiga nettobudgeteffekten för offentlig
sektor av den höjda koldioxidskatten överstiger
dock den nettobudgetförsvagning som energi-
skattesänkningen medför med 0,08 miljarder
kronor på grund av att energiskattesänkningen
ger upphov till något större indirekta budgetef-
fekter. I denna omläggning ingår även ändrad
indexering av punktskatterna pä energi och koldi-
oxid.

Förslaget om ytterligare höjd koldioxidskatt
medför en varaktig nettobudgetförstärkning på
0,83 miljarder kronor. Budgetförstärkningen de
första åren blir något större beroende på att indi-
rekta budgeteffekter slår igenom med viss för-
dröjning.

Förslaget om höjd energiskatt pä el beräknas ge
en varaktig nettobudgetförstärkning på 1,76
miljarder kronor. Även här blir budgetförstärk-
ningen de första åren något större beroende på
fördröjda indirekta budgeteffekter.

Förslaget om höjd energiskatt pä dieselolja be-
räknas ge en bruttobudgetförstärkning på 0,3
miljarder kronor. Den varaktiga nettobudgetför-
stärkningen förväntas stanna på 0,24 miljarder
kronor.

Förslaget om höjda grundavdrag beräknas ge
en budgetförsvagning på 2,8 miljarder kronor i
periodiserade termer år 2001.

Förslaget om sänkt allmän löneavgift med 0,10
procentenheter beräknas ge en bruttobudgetför-
svagning på 0,94 miljarder kronor. I enlighet
med gällande beräkningskonventioner har anta-
gits att avgiftssänkningen med viss eftersläpning
leder till ökade löner vilket ökar underlaget för
sociala avgifter och inkomstskatt. Den varaktiga
nettobudgetförsvagningen beräknas därför stan-
na på 0,45 miljarder kronor.

Förslag i andra propositioner

I en proposition senare i höst föreslås sänkt mer-
värdesskatt pä tillträde till djurparker. Förändring-
arna beräknas ge en varaktig budgetförsvagning,
netto, med 0,02 miljarder kronor.

Det aviserade förslaget om sänkt skatt för vissa
utländska nyckelpersoner beräknas ge en varaktig
nettobudgetförsvagning med 0,04 miljarder kro-
nor. Denna budgeteffekt har dock redan beaktats
i budgetpropositionen för år 2000 (prop.
1999/2000:1).

Regeringens aviserade förslag om att ersätta
yrkesfiskares avdrag för ökade levnadskostnader
med ett särskilt s.k. yrkesfiskaravdrag beräknas ge
en bruttobudgetförsvagning på 0,02 miljarder
kronor.

Under hösten avser regeringen att lägga fram
ett förslag om differentiering av vägavgiften. Det
beräknas ge en varaktig nettobudgetförstärkning
på 0,07 miljarder kronor.

238

PROP. 2000/2001:1

Tabell 9.7 Budgeteffekter av åtgärder på skatteområdet i BP 2001 m.m.

Bruttoeffekter, kassamässiga effekter för staten och periodiserade effekter för offentlig sektor år 2001-2003 samt varaktiga
effekter för offentlig sektor

Miljarder kronor	Staten					Offentlig sektor
Miljarder kronor	1 kraft	Brutto- effekt	2001	2002	2003	2001	2002	2003	Varaktig effekt off sekt
1. Förslag i budgetpropositionen Förvärvsinkomstskatt
Kompensation för allmän pen- sionsavgift	1/1 2001	-9,86	-8,53	-9,86	-9,86	-9,86	-9,86	-9,86	-9,86
varav skattereduktion		-16,56	-15,18	-16,56	-16,56	-16,56	-16,56	-16,56	-16,56
varav ökad kommunalskatt		5,00		5,00	5,00	5,00	5,00	5,00	5,00
varav minskade kommunbidrag			5,00
varav ökad statlig skatt		1,70	1,65	1,70	1,70	1,70	1,70	1,70	1,70
Uppjustering av skiktgränser	1/1 2001	-3,50	-3,21	-3,50	-3,50	-3,50	-3,50	-3,50	-3,50
Utökat reseavdrag	1/1 2001	-0,25	-0,00	-0,05	-0,05	-0,25	-0,25	-0,25	-0,25

Fastighetsskatt

Sänkt fastighetsskatt småhus till 1,2%	1/1 2001	-3,56	-1,07	-3,05	-3,03	-3,56	-2,87	-2,87	-2,87
Sänkt fastighetsskatt hyreshus till 0,7%	1/1 2001	-4,58	0	-3,91	-8,47	-4,58	-3,70	-3,70	-3,70
Höjd kapitalvinstskatt för pri- vatbostäder till 20%	1/1 2001	1,50	0	1,30	1,30	1,50	1,50	1,50	1,00
Begränsningsregel	1/1 2001	-0,5	-0,15	-0,43	-0,43	-0,50	-0,40	-0,40	-0,40
Förmögenhetsskatt
Höjt fribelopp till 1,0/1,5 mkr	1/1 2001	-2,69	-2,15	-2,76	-2,83	-2,69	-2,77	-2,86	-2,86

Fordonsskatter

Avskaffad försäljningsskatt för lätta lastbilar mm	1/1 2001	-0,26	-0,24	-0,26	-0,26	-0,26	-0,26	-0,26	-0,26
Höjd fordonsskatt för äldre dieselpersonbilar	1/1 2001	0,21	0,20	0,21	0,21	0,21	0,21	0,21	0,21
Mervärdesskatt
Sänkt skatt för personbeford- ran	1/1 2001	-1,00	-0,88	-0,86	-0,85	-1,00	-0,81	-0,81	-0,81
Alkoholskatter
Utökade införselkvoter	1/1 2001	-0,13	-0,11	-0,13	-0,13	-0,13	-0,13	-0,13	-0,13
Energiskatter
Omläggning från energiskatt till koldioxidskatt, netto	1/1 2001	0	-0,10	0,01	0,02	-0,01	0,08	0,08	0,08
varav sänkt energiskatt		-3,06	-3,18	-3,04	-2,96	-3,04	-2,67	-2,67	-2,61
varav höjd koldioxidskatt		3,06	3,21	3,05	2,98	3,16	2,75	2,75	2,70
varav förändrad indexering punktskatter		0	-0,13	0	0	-0,13	0	0	-0,01
Höjd koldioxidskatt	1/1 2001	0,96	1,03	0,99	0,97	0,99	0,84	0,84	0,83
Höjd energiskatt på el	1/1 2001	2,29	2,38	2,32	2,26	2,05	1,80	1,80	1,76
Höjd skatt på dieselolja	1/1 2001	0,30	0,27	0,27	0,25	0,26	0,25	0,25	0,24
Sänkta skatter pä arbete
Höjda grundavdrag	1/1 2001	-2,80	-0,73	-0,80	-0,80	-2,80	-2,80	-2,80	-2,80
Sänkt allmän löneavgift	1/1 2001	-0,94	-0,76	-0,75	-0,70	-0,49	-0,49	-0,49	-0,45

239

PROP. 2000/2001:1

_______________Staten___________________________________________Offentlig sektor__________________________
Varaktig
Brutto- effekt

	1 kraft	effekt	2001	2002	2003	2001	2002	2003	off sekt
Delsumma		■24,81	-14,05	-21,26	•25,90	-24,62	-23,16	-23,25	-23,77
II. Förslag i andra propositioner
Sänkt moms djurparker	1/1 2001	-0,02	-0,02	-0,01	-0,01	-0,02	-0,01	-0,01	-0,01
Yrkesfiskaravdrag	1/1 2001	-0,02	0	0	0	-0,01	-0,01	-0,01	-0,01
Differentierad vägavgift	1/1 2001	0,07	0,06	0,07	0,07	0,07	0,07	0,07	0,07

Delsumma		0,03	0,04	0,06	0,06	0,04	0,05	0,05	0,05

Summa totalt

-24,78 -14,01 -21,20 25,84 -24,58 -23,11 -23,20 -23,72

240

Utveckling av den
ekonomiska styrningen

PROP. 2000/2001:1

10 Utveckling av den ekonomiska
styrningen

10.1 Bakgrund

Den ekonomiska styrningens uppgift är att skapa
förutsättningar för:

• God kontroll av statens finanser.

• Resursallokering i enlighet med politiska
prioriteringar.

• Hög produktivitet och effektivitet i använ-
dandet av statens resurser.

Regeringen bedömer att de senaste årens utveck-
lingsarbete har bidragit till att långsiktigt förbätt-
ra den ekonomiska styrningen i staten. Den re-
formerade budgetprocessen har medfört en
stärkt budgetdisciplin. Den särskilde utredare
som har utvärderat budgetprocessen har i betän-
kandet (Utvärdering och vidareutveckling av
budgetprocessen SOU 2000:61) bekräftat denna
bild.

Regeringen framförde i budgetpropositionen
för 2000 (prop. 1999/2000:1, volym 1, kapitel 9)
att den fortsatta utvecklingen av den ekonomiska
styrningen bör inriktas på att ytterligare förbätt-
ra möjligheterna att;

• utifrån statsbudgeten få en god bild av den
statliga ekonomin,

• relatera den budgeterade resursförbruk-
ningen till fastställda mål så att priorite-
ringsdiskussioner underlättas, samt

• ställa resultatet av en verksamhet mot de
resurser som förbrukats inom verksamhe-
ten.

10.2 Pågående utvecklingsarbete

Riksdagen har godkänt följande riktlinjer för den
fortsatta utvecklingen av den ekonomiska styr-
ningen i staten (bet. 1999/2000:FiU13, rskr.
1999/2000:106):

• Statsbudgeten skall kunna presenteras i
termer av intäkter och kostnader, inbetal-
ningar och utbetalningar samt tillgångar och
skulder.

• I statsbudgeten skall utöver mål även kost-
nadsramar föreslås för statlig verksamhet.

• Styrningen av enskilda myndigheter skall
verksamhetsanpassas.

Finansutskottet anger dessutom några utgångs-
punkter som ur ett riksdagsperspektiv är särskilt
angelägna att beakta i det fortsatta arbetet.

En arbetsgrupp inom Finansdepartementet
kommer under hösten 2000 att presentera ett
samlat förslag till förändringar i enlighet med
ovan redovisade riktlinjer. Förslaget kommer att
presenteras i en promemoria i departementsseri-
en. En parlamentarisk referensgrupp har löpande
tagit del av och diskuterat de förslag som arbetats
fram.

Det utvecklingsarbete som bedrivits under
2000 har till största delen kretsat kring presenta-
tionen av statsbudgeten och styrningen med mål
och resursramar i en verksamhetsstruktur. Ar-
bete har också lagts ned på att verksamhets-
anpassa styrningen av myndigheterna, vilket hu-
vudsakligen innebär en vidareutveckling av den
styrning som redan tillämpas.

243

PROP. 2000/2001:1

10.3 Presentationen av statsbudgeten

Statsbudgeten och redovisningen skall ge en så
god bild som möjligt av den statliga ekonomin.
Det förutsätter att statsbudgeten och redovis-
ningen har en ändamålsenlig avgränsning, bygger
på enhetliga principer och att budget- och redo-
visningsdokumenten presenteras i skärningar
som är lämpliga för politisk beredning och beslut
i regeringen och riksdagen. Det är med dessa ut-
gångspunkter det pågående utvecklingsarbetet
bedrivs.

10.4 Styrning med mål och
resursramar i en
verksamhetsstruktur

Vidareutvecklingen av styrningen syftar primärt
till att riksdagen och regeringen skall få ett bättre
underlag för prioriteringsdiskussioner och lättare
kunna bedöma värdet av insatta resurser.

I budgetpropositionen för 1999 aviserade re-
geringen att en översyn av mål och verksamhets-
strukturer inom samtliga utgiftsområden skulle
inledas. Ett samlat grepp skulle tas när det gäller
målfrågor och strategier för uppföljning och ut-
värdering av statlig verksamhet skulle utarbetas
inom Regeringskansliet. Riksdagen framhöll i
detta sammanhang det angelägna i att målen görs
mät- och uppföljningsbara så att det blir me-
ningsfullt att ställa dessa i relation till kostnader-
na (bet. 1999/2000:FiU13, rskr. 1999/2000:106).

Riksdagen har i sin behandling av den senaste
vårpropositionen anfört att regeringen i budget-
propositionen för 2001 bör lämna en lägesrap-
port om översynsarbetet (bet. 1999/2000:FiU20,
rskr. 1999/2000:261).

Ambitionen med översynen har varit att lägga
en grund för en verksamhetsbaserad indelning av
statens åtaganden med utgångspunkt i nuvarande
utgiftsområdesindelning. Verksamhetsstruktu-
ren utgör i sin tur utgångspunkt för budgetering
och redovisning, dvs. den skall göra det möjligt
att på ett bättre sätt än tidigare relatera prestatio-
ner och effekter till kostnader i såväl planerings-
som uppföljningssammanhang.

I första hand har arbetet koncentrerats på
budgetförslaget till riksdagen. Myndighetsstyr-
ningen har därmed inte varit en primär uppgift
för översynen.

Översynen har resulterat i förslag om en ge-
mensam verksamhetsstruktur för styrning i sta-

ten, generella kriterier vid formulering av mål,
och gemensamma principer för strategier för
uppföljning och utvärdering av statlig verksam-
het.

Det tydligaste resultatet av översynen är den
indelning i politikområden som nu görs inom
ramen för rådande utgiftsområden. Politikområ-
den har införts eftersom det har visat sig svårt att
med utgångspunkt från utgiftsområden formule-
ra mål som är tillräckligt specifika för att möjlig-
göra uppföljning och bedömning av måluppfyl-
lelsen.

Totalt indelas den statliga verksamheten i 47
politikområden. För varje politikområde fast-
ställs ett eller flera mål. För flera politikområden
lämnar regeringen i denna proposition förslag till
nya mål. Det är dock regeringens bedömning att
det är först, i nästa steg, när mål formuleras för
verksamhetsområden inom respektive politi-
kområde som det är möjligt att tillgodose riksda-
gens önskemål om tydliga och uppföljningsbara
mål fullt ut.

Utgiftsområde 24 Näringsliv kan få tjäna som
exempel på vilka konsekvenser indelningen i
politikområden kan få. Tidigare bestod utgifts-
området av sex verksamhetsområden och de s.k.
viktigaste målen inom utgiftsområdet uppgick
till åtta stycken och därutöver angavs 15 priorite-
ringar. I årets budgetproposition indelas utgifts-
området i tre politikområden: Näringspolitik,
Utrikeshandel, Export- och investeringsfrämjan-
de och Konsumentpolitik samt verksamheter
som är att hänföra till forskningspolitiken. För
vart och ett av dessa politikområden föreslår re-
geringen endast ett mål.

I kapitel 7 (Utgiftsramar och politikområden
för åren 2001-2003) lämnas en översiktlig redo-
visning av samtliga politikområden, deras om-
fattning, mål och inriktning samt information
om hur statsbudgeten fördelas på politikområ-
dena.

En gemensam verksamhetsstruktur

En indelning av statlig verksamhet skall i princip
omfatta all verksamhet som statsmakterna styr i
den årliga budgetprocessen och skall underlätta
för regeringen och riksdagen att kunna relatera
resultat till politiskt beslutade mål.

En enhetlig verksamhetsstruktur bidrar till att
tydliggöra hur olika typer av insatser verkar mot
gemensamma mål och hur de samverkar för att
på bästa sätt bidra till det gemensamma målet.

244

PROP. 2000/2001:1

Dessutom underlättas jämförelser mellan olika
områden, vilket i sin tur kan underlätta priorite-
ringar mellan olika verksamheter. Förutsättning-
arna skiljer sig dock åt mellan olika verksamhe-
ter, vilket innebär varierande möjligheter att
mäta och redovisa resultat.

För att styrningen skall kunna fungera i prak-
tiken måste statlig verksamhet kunna avgränsas i
politiskt relevanta områden som inordnas under
befintliga utgiftsområden. Samtidigt som politik-
området avgränsas skall mål formuleras som sva-
rar på frågan vad regeringen vill uppnå inom po-
litikområdet, dvs. vad verksamheten i stort syftar
till.

Vissa politikområden omfattar verksamheter
vilka i sin helhet ryms inom ett utgiftsområde.
Andra politikområden omfattar anslag inom fle-
ra utgiftsområden. Det finns även politikområ-
den som berör flera utgiftsområden, s.k. sektors-
övergripande politikområden.

Med utgångspunkt i politikområden sker se-
dan en ytterligare indelning av statlig verksam-
het. Nivåerna i en sådan verksamhetsstruktur
definieras och avgränsas sedan utifrån hur verk-
samheter på bästa sätt skall kunna styras.

Strategier för uppföljning och utvärdering

Regeringen skall beställa den resultatinformation
som man anser sig behöva för olika beslutstill-
fällen. Regeringen skall dessutom inför riksdagen
redovisa olika verksamheters mål och de resultat
som har uppnåtts. Denna roll lyfts fram i lagen
(1996:1059) om statsbudgeten och i förordning-
en (1996:822) om myndigheternas årsredovis-
ning m.m

Inom varje politikområde skall det därför fin-
nas en dokumenterad strategi, en långsiktig plan,
av vilken det framgår hur försörjningen av resul-
tatinformation skall hanteras. Frågor som måste
besvaras är t.ex. hur informationsinhämtning
skall bedrivas, vilken information som behövs
vid olika beslutstillfällen och med vilken periodi-
citet den skall levereras. Arbetet med att ta fram
strategier leder på sikt till en kvalitetshöjning av
resultatinformationen.

10.5 Styrning av myndigheter

Utgångspunkten för all myndighetsstyrning är
att den måste verksamhetsanpassas. Med det
menas att man måste välja ut och kombinera de
styrmedel som sammantaget är bäst för styr-
ningen av en specifik myndighet och dess speci-
ella verksamhet.

För att riksdagens styrsignaler skall nå för-
valtningen bör därutöver regeringens styrning av
myndigheterna ha en tydlig koppling till styr-
ningen i en verksamhetsstruktur. De mål rege-
ringen formulerar för enskilda myndigheters
verksamhet skall således avspegla målen på poli-
tikområdes- och verksamhetsområdesnivåerna.

Myndigheternas resultatredovisning utgör i
sin tur underlag för regeringens bedömning av
måluppfyllelsen och behov av eventuella åtgär-
der.

10.6 Ett stegvist genomförande

Arbetet med att ge budgetpropositionen en tyd-
ligare verksamhetsindelning genomförs i två
steg. Introduktionen av politikområden är det
första steget i införandet av en mer renodlad
verksamhetsbaserad struktur i budgetproposi-
tionen. Införandet av politikområden syftar till
att avgränsa statlig verksamhet i politiskt rele-
vanta sakområden, dvs. områden som är lämpliga
för inbördes avvägningar och prioriteringar.

I ett andra steg kommer arbetet med att fast-
ställa verksamhetsstrukturen under politikom-
rådesnivån och mål för dessa nivåer att intensifie-
ras.

Under hösten 2000 kommer arbetet med att
för varje politikområde ta fram uppföljnings- och
utvärderingsstrategier att fortsätta. Detta arbete
omfattar att ta fram relevanta resultatmått. Det
innefattar även att klargöra hur ansvarsfördel-
ningen för uppföljning och utvärdering av poli-
tikområden skall se ut inom Regeringskansliet,
men också mellan regeringen och olika myndig-
heter.

Förslag till fortsatt utveckling av den ekono-
miska styrningen kommer att presenteras för
riksdagen under de kommande budgetåren.

245

Bilaga 1

Specifikation av
statsbudgetens utgifter
och inkomster budgetåret
2001

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 1

Bilaga 1

Specifikation av statsbudgetens utgifter
budgetåret 2001

Innehållsförteckning

Specifikation av statsbudgetens utgifter budgetåret 2001 ...................................5

Specifikation av statsbudgetens inkomster budgetåret 2001.............................23

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 1

Specifikation av statsbudgetens utgifter
budgetåret 2001

År 2001_______________________________________________________________________1000-tal kronor

1	Rikets styrelse	5 316 203
27	Mediepolitik	691 010
1	Presstödsnämnden och Taltidningsnämnden, ramanslag	5 670
2	Presstöd, ramanslag	539 029
3	Stöd till radio- och kassettidningar, ramanslag	127 300
4	Radio- och TV-verket, ramanslag	10 847
5	Granskningsnämnden för radio och TV, ramanslag	8 164
45	Samepolitik	14 703
1	Sametinget, ramanslag	14 703
46	Demokrati	65 495
1	Allmänna val, ramanslag	25 000
2	Justitiekanslern, ramanslag	12 820
3	Datainspektionen, ramanslag	26 664
4	Svensk författningssamling, ramanslag	1 011
90	Övrig verksamhet	4 544 995
1	Kungliga hov- och slottsstaten, ramanslag	84 094
2	Riksdagens ledamöter och partier m.m., ramanslag	559 647
3	Riksdagens förvaltningskostnader, ramanslag	440 649
4	Riksdagens ombudsmän, Justitieombudsmännen, ramanslag	45 756
5	Regeringskansliet m.m., ramanslag	3 269 649
6	Stöd till politiska partier, ramanslag	145 200
2	Samhällsekonomi och finansförvaltning	1 307 655
1	Effektiv statsförvaltning	792 818
1	Konjunkturinstitutet, ramanslag	44 036
2	Riksrevisionsverket, ramanslag	152 140
3	Ekonomistyrningsverket, ramanslag	58 475
4	Statskontoret, ramanslag	72 054

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 1

Är 2001 1000-tal kronor

5	Täckning av merkostnader för lokaler, ramanslag	8 800
6	Statistiska centralbyrån, ramanslag	376 303
7	Folk- och bostadsräkning, reservationsanslag	10 000
8	Kammarkollegiet, ramanslag	31 049
9	Nämnden för offentlig upphandling, ramanslag	7 235
10	Statens kvalitets- och kompetensråd, ramanslag	10 954
12	Ekonomiska rådet, ramanslag	2 052
13	Utvecklingsarbete, ramanslag	19 720
2	Finansiella system och tillsyn	490 214
1	Riksgäldskontoret: Garantiverksamhet, ramanslag	1
2	Finansinspektionen, ramanslag	130 186
3	Insättningsgarantinämnden, ramanslag	8 093
4	Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader, ramanslag	256 402
6	Bokföringsnämnden, ramanslag	7 432
7	Avgift för Stadshypotekskassans grundfond, ramanslag	9 400
8	Kapitalhöjning i Nordiska investeringsbanken, ramanslag	18 700
9	Bidrag till kapitalet i Europeiska utvecklingsbanken, ramanslag	60 000
90	Övrig verksamhet	24 623
1	Riksdagens revisorer, ramanslag	24 623
3	Skatteförvaltning och uppbörd	6 206 948
3	Skatt, tull och exekutionsväsende	6 206 948
1	Riksskatteverket, ramanslag	442 682
2	Skattemyndigheterna, ramanslag	4 593 878
3	Tullverket, ramanslag	1 170 388
4	Rättsväsendet	23 973 166
3	Skatt, tull och exekutionsväsende	1 361 669
1	Kronofogdemyndigheterna, ramanslag	1 361 669
4	Rättsväsendet	22 611 497
1	Polisorganisationen, ramanslag	12 298 318
2	Säkerhetspolisen, ramanslag	534 382
3	Åklagarorganisationen, ramanslag	729 777
4	Ekobrottsmyndigheten, ramanslag	304 285
5	Domstolsväsendet m.m., ramanslag	3 515 117
6	Kriminalvården, ramanslag	4 148 078
7	Brottsförebyggande rådet, ramanslag	42 405
8	Rättsmedicinalverket, ramanslag	189 386
9	Gentekniknämnden, ramanslag	2 842
10	Brottsoffermyndigheten, ramanslag	16 852

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 1

År 2001_____________________________________________________________________1000-tal kronor

11	Ersättning för skador på grund av brott, ramanslag	74 500
12	Rättshjälpskostnader m.m., ramanslag	730 000
13	Kostnader för vissa skaderegleringar m.m., ramanslag	10 399
14	Avgifter till vissa internationella sammanslutningar, ramanslag	7 956
15	Bidrag till brottsförebyggande arbete, ramanslag	7 200
5	Utrikesförvaltning och internationell samverkan	2 908 385
5	Utrikes- och säkerhetspolitik	2 908 385
1	Utrikesförvaltningen, ramanslag	1 816 068
2	Nordiskt samarbete, ramanslag	1 511
3	Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m. samt diverse kostnader för rättsväsendet, ramanslag	6 073
4	Bidrag till vissa internationella organisationer, ramanslag	452 817
5	Nordiska ministerrådet, ramanslag	281 094
6	Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD), ramanslag	25 997
7	Fredsfrämjande verksamhet, ramanslag	149 453
8	Svenska institutet, ramanslag	55 451
9	Övrig information om Sverige i utlandet, ramanslag	13 863
10	Utredningar och andra insatser på det utrikespolitiska området, ramanslag	2 259
11	Information och studier om säkerhetspolitik och fredsfrämjande utveckling, ramanslag	9 000
12	Bidrag till Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI), obetecknat anslag	21 373
13	Forskning till stöd för nedrustning och internationell säkerhet, ramanslag	10 781
14	Utrikespolitiska Institutet, obetecknat anslag	11 710
15	Forskningsverksamhet av särskild utrikes- och säkerhetspolitisk betydelse, ramanslag	4 603
16	Inspektionen för strategiska produkter, ramanslag	17 404
17	Europainformation m.m., ramanslag	21 800
18	Föreningen Norden, ramanslag	7 128
6	Totalförsvar	46 530 105
6	Försvarspolitik	45 445 444
1	Förbandsverksamhet och beredskap m.m., ramanslag	18 266 092
2	Fredsfrämjande truppinsatser, ramanslag	1 000 762
3	Materiel, anläggningar samt forskning och teknikutveckling, ramanslag	23 314 833
4	Funktionen Civil ledning, ramanslag	488 507
5	Funktionen Försörjning med industrivaror, ramanslag	40 000
6	Funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst, ramanslag	593 809
7	Funktionen Psykologiskt försvar, ramanslag	20 000
8	Funktionen Ordning och säkerhet, ramanslag	22 841
9	Funktionen Hälso- och sjukvård m.m., ramanslag	101 936

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 1

År 2001 1000-tal kronor

10	Funktionen Telekommunikationer m.m., ramanslag	199 000
11	Funktionen Postbefordran, ramanslag	3 000
12	Funktionen Transporter, ramanslag	163 000
13	Funktionen Energiförsörjning, ramanslag	220 569
14	Totalförsvarets pliktverk, ramanslag	253 140
15	Försvarshögskolan, ramanslag	31 445
16	Försvarets radioanstalt, ramanslag	441 333
17	Totalförsvarets forskningsinstitut, ramanslag	184 893
18	Stöd till frivilliga försvarsorganisationer inom totalförsvaret, obetecknat anslag	88 265
19	Nämnder m.m., ramanslag	12 019
7	Skydd mot olyckor	1 084 661
1	Kustbevakningen, ramanslag	473 764
2	Statens räddningsverk: Förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor m.m., ramanslag	25 000
3	Statens räddningsverk: Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m.m., ramanslag	13 431
4	Statens räddningsverk: samhällets skydd mot olyckor, ramanslag	555 449
5	Brandfarliga och explosiva varor, ramanslag	17017
7	Internationellt bistånd	14 966 011
8	Internationellt utvecklingssamarbete	14 066 011
1	Biståndsverksamhet, reservationsanslag	13 603 884
2	Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete (Sida), ramanslag	451 213
3	Nordiska Afrikainstitutet, ramanslag	10914
9	Samarbete med Central- och Östeuropa	900 000
1	Samarbete med Central- och Östeuropa, reservationsanslag	865 000
2	Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för finansiellt stöd och exportkreditgarantier, reservationsanslag	35 000
8	Invandrare och flyktingar	4 941 878
10	Integrationspolitik	2 406 239
1	Integrationsverket, ramanslag	83 731
2	Integrationsåtgärder, ramanslag	50 242
3	Kommunersättningar vid flyktingmottagande, ramanslag	2 238 565
4	Hemutrustningslån, ramanslag	21 227
5	Ombudsmannen mot etnisk diskriminering, ramanslag	12 474
11	Storstadspolitik	565 000
1	Utvecklingsinsatser i storstadsregionerna, ramanslag	565 000

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 1

År 2001 1000-tal kronor

12	Migrationspolitik	1 962 639
1	Migrationsverket, ramanslag	446 031
2	Mottagande av asylsökande, ramanslag	1 039 335
3	Migrationspolitiska åtgärder, ramanslag	285 221
4	Utlänningsnämnden, ramanslag	70 483
5	Offentligt biträde i utlänningsärenden, ramanslag	57 913
6	Utresor för avvisade och utvisade, ramanslag	63 656
47	Minoritetspolitik	8 000
1	Åtgärder för nationella minoriteter, ramanslag	8 000
9	Hälsovård, sjukvård och social omsorg	29 373 625
13	Hälso- och sjukvårdspolitik	19 955 236
1	Sjukvårdsförmåner m.m., ramanslag	2 242 000
2	Bidrag för läkemedelsförmånen, ramanslag	16 137 000
3	Bidrag till hälso- och sjukvård, ramanslag	962 087
4	Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik, ramanslag	36 165
5	Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, ramanslag	23 407
6	Ersättning till steriliserade i vissa fall, ramanslag	78 000
7	Socialstyrelsen, ramanslag	476 577
14	Folkhälsa	516 016
1	Insatser mot aids, ramanslag	65 622
2	Bidrag till WHO, ramanslag	8 000
3	Bidrag till Nordiska hälsovårdshögskolan, ramanslag	16 896
4	Folkhälsoinstitutet, ramanslag	120 275
5	Smittskyddsinstitutet, ramanslag	152 869
6	Institutet för psykosocial medicin, ramanslag	13 249
7	Folkhälsopolitiska åtgärder, ramanslag	53 554
8	Alkohol- och narkotikapolitiska åtgärder, ramanslag	77 500
9	Alkoholinspektionen, ramanslag	7 650
10	Alkoholsortimentsnämnden, ramanslag	401
15	Barnpolitik	15 545
1	Barnombudsmannen, ramanslag	8 565
2	Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor, ramanslag	6 980
16	Handikappolitik	7 670 616
1	Personligt ombud, ramanslag	60 000
2	Vissa statsbidrag inom handikappområdet, reservationsanslag	277 000
3	Statsbidrag till vårdartjänst m.m., ramanslag	172 470
4	Bidrag till viss verksamhet för personer med funktionshinder, obetecknat anslag	79 394
5	Bidrag till handikapporganisationer, obetecknat anslag	157 248
6	Alternativ telefoni, ramanslag	21 476
7	Bilstöd till handikappade, ramanslag	227 000
8	Kostnader för statlig assistansersättning, ramanslag	6 640 000

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 1

År 2001

1000-tal kronor

9	Statens institut för särskilt utbildningsstöd, ramanslag	20 781
10	Handikappombudsmannen, ramanslag	15 247
17	Äldrepolitik	251 946
1	Stimulansbidrag och åtgärder inom äldrepolitiken, ramanslag	251 946
18	Socialtjänstpolitik	702 611
1	Bidrag till utveckling av socialt arbete m.m., ramanslag	88 378
2	Statens institutionsstyrelse, ramanslag	604 233
3	Utvecklingsmedel till åtgärder för hemlösa, reservationsanslag	10 000
26	Forskningspolitik	261 655
1	Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap: Förvaltning, ramanslag	24 212
2	Forskningrådet för arbetsliv och socialvetenskap: Forskning, ramanslag	237 443
10	Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp	101 949 802
19	Ersättning vid arbetsoförmåga	101 949 802
1	Sjukpenning och rehabilitering m.m., ramanslag	38 425 000
2	Förtidspensioner, ramanslag	49 696 000
3	Handikappersättningar, ramanslag	1 054 400
4	Arbetsskadeersättningar, ramanslag	6 909 000
5	Kostnader för sysselsättning av vissa förtidspensionärer, ramanslag	5 000
6	Ersättning för kroppsskador, ramanslag	60 600
7	Riksförsäkringsverket, ramanslag	750 506
8	Allmänna försäkringskassor, ramanslag	5 049 296
11	Ekonomisk trygghet vid ålderdom	33 779 600
20	Ekonomisk äldrepolitik	33 779 600
1	Ålderspensioner, ramanslag	10 197 000
2	Efterlevandepensioner till vuxna, ramanslag	13 141 000
3	Bostadstillägg till pensionärer, ramanslag	10 264 000
4	Delpension, ramanslag	177 600
12	Ekonomisk trygghet för familjer och barn	47 746 979
21	Ekonomisk familjepolitik	47 746 979
1	Allmänna barnbidrag, ramanslag	20 914 000
2	Föräldraförsäkring, ramanslag	18 026 879
3	Underhållsstöd, ramanslag	2 404 500
4	Bidrag till kostnader för internationella adoptioner, ramanslag	40 000
5	Barnpensioner, ramanslag	958 000
6	Vårdbidrag för funktionshindrade barn, ramanslag	2 127 600

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 1

År 2001_____________________________________________________________________1000-tal kronor

7	Pensionsrätt för barnår, ramanslag	3 276 000
13	Arbetsmarknad	63 030 635
22	Arbetsmarknadspolitik	63 030 635
1	Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader, ramanslag	4 458 277
2	Bidrag till arbetslöshetsersättning och aktivitetsstöd, ramanslag	38 962 000
3	Köp av arbetsmarknadsutbildning och övriga kostnader, ramanslag	5 761 086
4	Särskilda insatser för arbetshandikappade, ramanslag	6 975 607
5	Rådet för Europeiska socialfonden i Sverige, ramanslag	92 400
6	Europeiska socialfonden m.m. för perioden 1995-1999, ramanslag	234 344
7	Europeiska socialfonden m.m. för perioden 2000-2006, ramanslag	1 663 000
8	Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, ramanslag	20 093
9	Bidrag till administration av grundbelopp till icke anslutna, ramanslag	63 244
10	Bidrag till Samhall AB, ramanslag	4 262 419
11	Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten, obetecknat anslag	7 229
12	Bidrag till lönegarantiersättning, ramanslag	530 000
13	Lernia AB, ramanslag	936
14	Arbetsliv	8 541 971
1	Effektiv statsförvaltning	7 502 158
1	Stabsuppgifter vid Arbetsgivarverket, ramanslag	2 158
2	Statliga tjänstepensioner m.m., ramanslag	7 500 000
23	Arbetslivspolitik	1 007 165
1	Arbetarskyddsverket, ramanslag	550 413
2	Arbetslivsinstitutet, ramanslag	321 318
3	Särskilda utbildningsinsatser m.m., ramanslag	46 000
4	Arbetsdomstolen, ramanslag	18 158
6	Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar, ramanslag	58
7	Internationella arbetsorganisationen (ILO), ramanslag	22 195
8	Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning(Homo), ramanslag	3 816
9	Medlingsinstitutet, ramanslag	45 207
24	Jämställdhetspolitik	32 648
1	Jämställdhetsombudsmannen, ramanslag	18 942
2	Särskilda jämställdhetsåtgärder, ramanslag	13 706
15	Studiestöd	21 621 806
25	Utbildningspolitik	21 621 806
1	Studiehjälp m.m., ramanslag	2 696 483
2	Studiemedel m.m., ramanslag	8 478 256
3	Studiemedelsräntor m.m., ramanslag	4 522 690

9 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nrl. Dell

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 1

År 2001 1000-tal kronor

4	Vuxenstudiestöd m.m., ramanslag	5 812 172
5	Bidrag till kostnader vid viss gymnasieutbildning och vid viss föräldrautbildning i teckenspråk, ramanslag	61 520
6	Bidrag till vissa studiesociala ändamål, ramanslag	24 462
7	Bidrag till vissa organisationer m.m., ramanslag	26 223
16	Utbildning och universitetsforskning	34 845 518
11	Storstadspolitik	220 000
1	Förstärkning av utbildning i storstadsregionerna, ramanslag	220 000
25	Utbildningspolitik	32 052 317
1	Statens skolverk, ramanslag	305 737
2	Utveckling av skolväsende och barnomsorg, ramanslag	449 206
3	Forskning inom skolväsendet, ramanslag	30 000
4	Program för IT i skolan, ramanslag	652 856
5	Statens institut för handikappfrågor i skolan, ramanslag	125 292
6	Skolutveckling och produktion av läromedel för elever med handikapp, ramanslag	21 788
7	Specialskolemyndigheten och resurscenter, ramanslag	411 774
8	Särskilda insatser på skolområdet, ramanslag	278 526
9	Sameskolstyrelsen, ramanslag	29 666
10	Maxtaxa i barnomsorgen m.m., ramanslag	150 000
11	Bidrag till personalförstärkningar i skola och fritidshem, ramanslag	500 000
12	Bidrag till viss verksamhet motsvarande grundskola och gymnasieskola, ramanslag	114 540
13	Bidrag till svensk undervisning i utlandet, ramanslag	74 195
14	Statens skolor för vuxna, ramanslag	40 427
15	Bidrag till viss verksamhet inom vuxenutbildning, ramanslag	163 535
16	Särskilda utbildningsinsatser för vuxna, ramanslag	4 156 379
17	Uppsala universitet: Grundutbildning, ramanslag	860 073
18	Uppsala universitet: Forskning och forskarutbildning, ramanslag	1 011 513
19	Lunds universitet: Grundutbildning, ramanslag	1 086 137
20	Lunds universitet: Forskning och forskarutbildning, ramanslag	1 018 384
21	Göteborgs universitet: Grundutbildning, ramanslag	1 059 240
22	Göteborgs universitet: Forskning och forskarutbildning, ramanslag	827 059
23	Stockholms universitet: Grundutbildning, ramanslag	724 666
24	Stockholms universitet: Forskning och forskarutbildning, ramanslag	842 831
25	Umeå universitet: Grundutbildning, ramanslag	795 773
26	Umeå universitet: Forskning och forskarutbildning, ramanslag	576 946
27	Linköpings universitet: Grundutbildning, ramanslag	788 230
28	Linköpings universitet: Forskning och forskarutbildning, ramanslag	391 052
29	Karolinska institutet: Grundutbildning, ramanslag	276 092
30	Karolinska institutet: Forskning och forskarutbildning, ramanslag	641 421
31	Kungl. Tekniska högskolan: Grundutbildning, ramanslag	804 754
32	Kungl. Tekniska högskolan: Forskning och forskarutbildning, ramanslag	559 400

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 1

År 2001

1000-tal kronor

33 Luleå tekniska universitet: Grundutbildning, ramanslag

34 Luleå tekniska universitet: Forskning och forskarutbildning,
ramanslag

35 Karlstads universitet: Grundutbildning, ramanslag

36 Karlstads universitet: Forskning och forskarutbildning, ramanslag

37 Växjö universitet: Grundutbildning, ramanslag

38 Växjö universitet: Forskning och forskarutbildning, ramanslag

39 Örebro universitet: Grundutbildning, ramanslag

40 Örebro universitet: Forskning och forskarutbildning, ramanslag

41 Mitthögskolan: Grundutbildning, ramanslag

42 Mitthögskolan: Forskning, ramanslag

43 Högskolan i Karlskrona/Ronneby: Grundutbildning, ramanslag

44 Högskolan i Karlskrona/Ronneby: Forskning och forskarutbildning,
ramanslag

45 Malmö högskola: Grundutbildning, ramanslag

46 Malmö högskola: Forskning och forskarutbildning, ramanslag

47 Högskolan i Kalmar: Grundutbildning, ramanslag

48 Högskolan i Kalmar: Forskning och forskarutbildning, ramanslag

49 Mälardalens högskola: Grundutbildning, ramanslag

50 Mälardalens högskola: Forskning och forskarutbildning, ramanslag

51 Danshögskolan: Grundutbildning, ramanslag

52 Dramatiska institutet: Grundutbildning, ramanslag

53 Högskolan i Borås: Grundutbildning, ramanslag

54 Högskolan Dalarna: Grundutbildning, ramanslag

55 Högskolan på Gotland: Grundutbildning, ramanslag

56 Högskolan i Gävle: Grundutbildning, ramanslag

57 Högskolan i Halmstad: Grundutbildning, ramanslag

58 Högskolan Kristianstad: Grundutbildning, ramanslag

59 Högskolan i Skövde: Grundutbildning, ramanslag

60 Högskolan i Trollhättan/Uddevalla: Grundutbildning, ramanslag

61 Idrottshögskolan i Stockholm: Grundutbildning, ramanslag

62 Konstfack: Grundutbildning, ramanslag

63 Kungl. Konsthögskolan: Grundutbildning, ramanslag

64 Kungl. Musikhögskolan i Stockholm: Grundutbildning, ramanslag

65 Lärarhögskolan i Stockholm: Grundutbildning, ramanslag

66 Operahögskolan i Stockholm: Grundutbildning, ramanslag

67 Södertörns högskola: Grundutbildning, ramanslag

68 Teaterhögskolan i Stockholm: Grundutbildning, ramanslag

69 Enskilda och kommunala högskoleutbildningar m.m., ramanslag

70 Särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m., ramanslag

71 Forskning och konstnärligt utvecklingsarbete vid vissa högskolor,
ramanslag

72 Ersättningar för klinisk utbildning och forskning, ramanslag

73 Universitets och högskolors premier för de statliga
avtalsförsäkringarna, ramanslag

74 Högskoleverket, ramanslag

75 Verket för högskoleservice, ramanslag

76 Centrala studiestödsnämnden, ramanslag

437 315

199 590

340 190

97 246

295 088

97 361

349 346

97 476

477 412

86 761

187386

34 228

479 430

54 380

274 773

34 156

347 694

2 000

24 404

61 784

224 312

255 661

86 301

246 202

180 680

198 585

183 721

163 603

35 888

102 912

48 817

93 235

337 852

15 142

211 604

23 994

1 845 764

362 066

199 887

1 631 811

1 164 969

168 899

12 790

351 995

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 1

År 2001 1000-tal kronor

77	Överklagandemyndighet, ramanslag	5 000
78	Internationella programkontoret för utbildningsområdet, ramanslag	39 711
79	Distansutbildningsmyndigheten, ramanslag	60 843
80	Kostnader för Sveriges medlemskap i Unesco m.m., ramanslag	37 129
81	Utvecklingsarbete inom Utbildningsdepartementets område m.m., ramanslag	17 432
26	Forskningspolitik	2 573 201
1	Vetenskapsrådet: Forskning och forskningsinformation, ramanslag	1 777 101
2	Vetenskapsrådet: Förvaltning, ramanslag	100 722
3	Rymdforskning, ramanslag	144 817
4	Institutet för rymdfysik, ramanslag	41 710
5	Kungl. biblioteket, ramanslag	228 004
6	Polarforskningssekretariatet, ramanslag	23 170
7	Rådet för forsknings- och utvecklingssamarbete inom EU, ramanslag	12 154
8	Sunet, ramanslag	128 592
9	Särskilda utgifter för forskningsändamål, ramanslag	116931
17	Kultur, medier, trossamfund och fritid	7 806 918
2	Finansiella system och tillsyn	28 878
1	Lotteriinspektionen, ramanslag	28 878
25	Utbildningspolitik	2 595 727
1	Bidrag till folkbildningen, obetecknat anslag	2 513 068
2	Bidrag till vissa handikappåtgärder inom folkbildningen, obetecknat anslag	73 422
3	Bidrag till kontakttolkutbildning, obetecknat anslag	9 237
26	Forskningspolitik	35 092
1	Statens ljud- och bildarkiv, ramanslag	35 092
27	Mediepolitik	34 735
1	Statens biografbyrå, ramanslag	9 172
2	Utbyte avTV-sändningar mellan Sverige och Finland, obetecknat anslag	23 454
3	Bidrag till dokumentation om den mediepolitiska utvecklingen och till europeiskt mediesamarbete, ramanslag	821
4	Forskning och dokumentation om medieutvecklingen, obetecknat anslag	1 288
28	Kulturpolitik	4 513 096
1	Statens kulturråd, ramanslag	37 503
2	Bidrag till allmän kulturverksamhet, utveckling samt internationellt kulturutbyte och samarbete, ramanslag	224 463
3	Nationella uppdrag, ramanslag	8 000
4	Försöksverksamhet med ändrad regional fördelning av kulturpolitiska medel, obetecknat anslag	143 073

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 1

År 2001_____________________________________________________________________1000-tal kronor

5	Bidrag till Riksteatern, Operan, Dramaten, Dansens Hus och Svenska rikskonserter, obetecknat anslag	779 264
6	Bidrag till regional musikverksamhet samt regionala och lokala teater-, dans- och musikinstitutioner, obetecknat anslag	544 933
7	Bidrag till vissa teater-, dans- och musikändamål, ramanslag	113 000
8	Bidrag till regional biblioteksverksamhet, obetecknat anslag	36 657
9	Litteraturstöd, ramanslag	91 917
10	Stöd till kulturtidskrifter, ramanslag	20 650
11	Stöd till bokhandel, ramanslag	9 801
12	Talboks- och punktskriftsbiblioteket, ramanslag	62 529
13	Bidrag till Stiftelsen för lättläst nyhetsinformation och litteratur, obetecknat anslag	14211
14	Bidrag till Svenska språknämnden och Sverigefinska språknämnden, obetecknat anslag	4 569
15	Statens konstråd, ramanslag	5 558
16	Konstnärlig gestaltning av den gemensamma miljön, ramanslag	40 438
17	Nämnden för hemslöjdsfrågor, ramanslag	1 509
18	Främjande av hemslöjden, ramanslag	17 712
19	Bidrag till bild- och formområdet, ramanslag	29 234
20	Konstnärsnämnden, ramanslag	10 176
21	Ersättningar och bidrag till konstnärer, ramanslag	264 933
22	Riksarkivet och landsarkiven, ramanslag	256 913
23	Bidrag till regional arkivverksamhet, obetecknat anslag	4 699
24	Språk- och folkminnesinstitutet, ramanslag	26 489
25	Svenskt biografiskt lexikon, ramanslag	3 878
26	Riksantikvarieämbetet, ramanslag	163 934
27	Bidrag till kulturmiljövård, ramanslag	247 038
28	Centrala museer: Myndigheter, ramanslag	665 966
29	Centrala museer: Stiftelser, obetecknat anslag	192 919
30	Bidrag till regionala museer, obetecknat anslag	117 857
31	Bidrag till vissa museer, obetecknat anslag	30 500
32	Stöd till icke-statliga kulturlokaler, ramanslag	10 000
33	Riksutställningar, ramanslag	38 046
34	Statliga utställningsgarantier och inköp av vissa kulturföremål, ramanslag	80
35	Filmstöd, ramanslag	205 161
36	Forsknings- och utvecklingsinsatser inom kulturområdet, ramanslag	36 236
37	Samarbetsnämnden för statsbidrag till trossamfund, ramanslag	2 500
38	Stöd till trossamfund, ramanslag	50 750
29	Ungdomspolitik	106 718
1	Ungdomsstyrelsen, ramanslag	16 829
2	Bidrag till nationell och internationell ungdomsverksamhet m.m., ramanslag	89 889
30	Folkrörelsepolitik	492 672
1	Stöd till idrotten, ramanslag	457 240
2	Bidrag till allmänna samlingslokaler, ramanslag	19 000

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 1

År 2001 1000-tal kronor

3	Bidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet, obetecknat anslag	3 432
4	Stöd till friluftsorganisationer, obetecknat anslag	13 000
18	Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande	11 634 740
21	Ekonomisk familjepolitik	4 760 000
1	Bostadsbidrag, ramanslag	4 760 000
31	Bostadspolitik	3 615 274
1	Boverket, ramanslag	135 765
2	Räntebidrag m.m., ramanslag	1 952 000
3	Statens bostadskreditnämnd: Förvaltningskostnader, ramanslag	13 383
4	Statens bostadskreditnämnd: Garantiverksamhet, ramanslag	600 000
5	Bidrag till Fonden för fukt- och mögelskador, ramanslag	50 000
6	Bidrag till åtgärder mot radon i bostäder, ramanslag	7 000
7	Investeringsbidrag för anordnande av bostäder för studenter, ramanslag	274 000
8	Statens geotekniska institut, ramanslag	25 284
9	Lantmäteriverket, ramanslag	416 323
10	Statens va-nämnd, ramanslag	6 519
11	Bidrag till bostadsinvesteringar som främjar ekologisk hållbarhet, ramanslag	135 000
32	Regional samhällsorganisation	1 889 797
1	Länsstyrelserna m.m., ramanslag	1 864 659
2	Regionala självstyrelseorgan, obetecknat anslag	25 138
34	Miljöpolitik	1 369 669
1	Stöd till lokala investeringsprogram för ekologisk hållbarhet, ramanslag	1 364 500
2	Centrum för kunskap om ekologisk hållbarhet, ramanslag	5 169
19	Regional utjämning och utveckling	4 214 453
33	Regionalpolitik	3 764 453
1	Allmänna regionalpolitiska åtgärder, ramanslag	1 675 350
2	Landsbygdslån, ramanslag	60 000
3	Täckande av förluster på grund av kreditgarantier inom regionalpolitiken, ramanslag	9 000
4	Ersättning för nedsättning av socialavgifter, ramanslag	200 000
5	Transportbidrag, ramanslag	336 000
6	Glesbygdsverket, ramanslag	25 103
7	Europeiska regionala utvecklingsfonden perioden 1995-1999, ramanslag	559 000
8	Europeiska regionala utvecklingsfonden perioden 2000-2006, ramanslag	800 000

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 1

År 2001 1000-tal kronor

9	Utgifter för lokalisering av statliga arbetstillfällen till vissa kommuner, ramanslag	100 000
37	IT, tele och post	450 000
1	IT-infrastruktur: Regionala transportnät m.m., ramsanslag	450 000
20	Allmän miljö- och naturvård	2 200 522
26	Forskningspolitik	209 329
1	Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande: Förvaltningskostnad, ramanslag	43 744
2	Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande: Forskning, ramanslag	165 585
34	Miljöpolitik	1 991 193
1	Naturvårdsverket, ramanslag	303 138
2	Miljöövervakning m.m., ramanslag	226 495
3	Åtgärder för att bevara den biologiska mångfalden, ramanslag	848 461
4	Sanering och återställning av förorenade områden, ramanslag	151 755
5	Miljöforskning, ramanslag	56 930
6	Kemikalieinspektionen, ramanslag	81 733
7	Internationellt miljösamarbete, ramanslag	42 182
8	Stockholms internationella miljöinstitut, obetecknat anslag	12 000
9	Statens strålskyddsinstitut, ramanslag	90 888
10	Statens kärnkraftinspektion: Förvaltningskostnader, ramanslag	83 617
11	Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning, ramanslag	67 242
12	Internationellt samarbete i fråga om kärnsäkerhet m.m., ramanslag	26 752
21	Energi	2 262 347
35	Energipolitik	2 262 347
1	Statens energimyndighet: Förvaltningskostnader, ramanslag	120 235
2	Bidrag för att minska elanvändning, ramanslag	325 000
3	Bidrag till investeringar i elproduktion från förnybara energikällor, ramanslag	305 000
4	Åtgärder för effektivare energianvändning, ramanslag	119 000
5	Energiforskning, ramanslag	431 112
6	Energiteknikstöd, ramanslag	130 000
7	Introduktion av ny energiteknik, ramanslag	230 000
8	Energipolitiskt motiverade internationella klimatinsatser, ramanslag	50 000
9	Täckande av förluster i anledning av statliga garantier inom energiområdet, ramanslag	5 000
10	Skydd för småskalig elproduktion, ramanslag	210 000
11	Ersättning för vissa kostnader vid avveckling av en reaktor i Barsebäcksverket, ramanslag	337 000

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 1

År 2001 1000-tal kronor

22	Kommunikationer	24 690 313
34	Miljöpolitik	203 077
1	Bidrag till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut m.m., ramanslag	203 077
36	T ransportpolitik	23 928 387
1	Vägverket: Administration, ramanslag	1 044 730
2	Väghållning och statsbidrag, ramanslag	13 662 925
3	Banverket: Administration, ramanslag	749 849
4	Banverket: Banhållning och sektorsuppgifter, ramanslag	6 611 495
5	Från EG-budgeten finansierade stöd till Transeuropeiska nätverk, ramanslag	200 000
6	Ersättning för fritidsbåtsändamål m.m., obetecknat anslag	61 000
7	Ersättning till viss kanaltrafik m.m., obetecknat anslag	62 660
8	Bidrag till sjöfarten, ramanslag	409 000
9	Driftbidrag till kommunala flygplatser, obetecknat anslag	101 000
10	Ersättning till Statens järnvägar i samband med utdelning från AB Swedcarrier, ramanslag	140 000
11	Rikstrafiken: Administration, ramanslag	10 687
12	Rikstrafiken: Trafikupphandling, ramanslag	790 000
13	Viss internationell verksamhet, ramanslag	7 500
14	Statens väg- och transportforskningsinstitut, ramanslag	32 680
15	Statens institut för kommunikationsanalys, ramanslag	44 861
37	IT, tele och post	558 849
1	Post- och telestyrelsen: Förvatlningskostnader för vissa myndighetsuppgifter, ramanslag	11 365
2	Upphandling av samhällsåtaganden, ramanslag	153 484
3	Ersättning till Posten AB för rikstäckande betalnings- och kassaservice, ramanslag	200 000
4	Ersättning till SOS Alarm Sverige AB för alarmeringstjänst enligt avtal, ramanslag	144 000
5	Informationsteknik: Telekommunikation m.m., ramanslag	50 000
23	Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar	13 677 015
25	Utbildningspolitik	1 199 121
1	Sveriges lantbruksuniversitet, ramanslag	1 199 121
26	Forskningspolitik	241 412
1	Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande: Forskning och kollektiv forskning, ramanslag	240 263
2	Bidrag till Skogs- och lantbruksakademien, obetecknat anslag	1 149
41	Skogspolitik	478 161
1	Skogsvårdsorganisationen, ramanslag	290 056
2	Insatser för skogsbruket, ramanslag	180 700

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 1

År 2001 1000-tal kronor

3	Internationellt skogssamarbete, ramanslag	1 405
4	Från EG-budgeten finansierade medel för skogsskadeövervakning, ramanslag	6 000
42	Djurpolitik	371 995
1	Statens veterinärmedicinska anstalt, ramanslag	93 706
2	Bidrag till distriktsveterinärorganisationen, obetecknat anslag	85 753
3	Djurhälsovård och djurskyddsfrämjande åtgärder, ramanslag	22 303
4	Centrala försöksdjursnämnden, ramanslag	8 283
5	Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar, ramanslag	90 950
6	Ersättningar för viltskador m.m, ramanslag	71 000
43	Livsmedelspolitik	7 594 437
1	Statens jordbruksverk, ramanslag	300 456
2	Statens utsädeskontroll, ramanslag	1 073
3	Statens växtsortnämnd, ramanslag	1 449
4	Bekämpande av växtsjukdomar, ramanslag	2 629
5	Arealersättning och djurbidrag m.m., ramanslag	5 269 500
6	Intervention och exportbidrag för jordbruksprodukter, ramanslag	1 526 000
7	Räntekostnader för förskotterade arealersättningar m.m., ramanslag	79 700
8	Fiskeriverket, ramanslag	66 516
9	Strukturstöd till fisket m.m., ramanslag	30 890
10	Från EG-budgeten finansierade strukturstöd till fisket m.m., ramanslag	80 000
11	Fiskevård, ramanslag	20 000
12	Statens livsmedelsverk, ramanslag	119 655
13	Livsmedelsekonomiska institutet, ramanslag	8 156
14	Livsmedelsstatistik, ramanslag	22 624
15	Jordbruks- och livsmedelsstatistik finansierad från EG-budgeten, ramanslag	3 700
16	Åtgärder inom livsmedelsområdet, ramanslag	25 000
17	Bidrag till vissa internationella organisationer m.m., ramanslag	37 089
44	Landsbygdspolitik	3 754 889
1	Åtgärder för landsbygdens miljö och struktur, ramanslag	2 203 000
2	Från EG-budgeten finansierade åtgärder för landsbygdens miljö och struktur, ramanslag	1 500 922
3	Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket, reservationsanslag	29 429
4	Stöd till jordbrukets rationalisering m.m., ramanslag	20 000
5	Stöd till innehavare av fjällägenheter m.m., ramanslag	1 538
45	Samepolitik	37 000
1	Främjande av rennäringen m.m., ramanslag	37 000
24	Näringsliv	3 517 539
26	Forskningspolitik	1 117876
1	Verket för innovationssystem: Förvaltningskostnader, ramanslag	111 927
2	Verket för innovationssystem: Forskning och utveckling, ramanslag	1 005 949

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 1

År 2001 1000-tal kronor

38	Näringspolitik	1 645 649
1	Myndigheten för företagsutveckling: Förvaltningskostnader, ramanslag	183 537
2	Näringslivsutveckling, ramanslag	195 062
3	Myndigheten för analyser, omvärldsbevakning och utvärderingar: Förvaltningskostnader, ramanslag	70 000
4	Turistfrämjande, ramanslag	80 590
5	Sveriges geologiska undersökning: Geologisk undersökningsverksamhet m.m., ramanslag	160 833
6	Sveriges geologiska undersökning: Geovetenskaplig forskning, ramanslag	4 924
7	Sveriges geologiska undersökningar: Miljösäkring av oljelagringsanläggningar, m.m., ramanslag	86 000
8	Patentbesvärsrätten, ramanslag	13 897
9	Patent- och registreringsverket: Finansiering av viss verksamhet (likvidatorer), ramanslag	10 000
10	Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll: Bidrag till riksmätplatser, ramanslag	13 947
11	Elsäkerhetsverket, ramanslag	38 942
12	Bidrag till standardisering, provnings- och mätteknisk FoU m.m., ramanslag	80 388
13	Rymdstyrelsen: Förvaltningskostnader, ramanslag	18 280
14	Rymdverksamhet, ramanslag	535 809
15	Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien, obetecknat anslag	5 359
16	Konkurrensverket, ramanslag	73 378
17	Konkurrensforskning, ramanslag	6 184
18	Täckande av förluster vid viss garantigivning m.m., ramanslag	2 000
19	Medel till AB Göta kanalbolag för upprustning och drift av kanalen, obetecknat anslag	15 000
20	Kostnader för omstrukturering av vissa statligt ägda företag m.m., ramanslag	45 000
21	Avgifter till vissa internationella organisationer, ramanslag	6519
39	Utrikeshandel, export- och investeringsfrämjande	617 760
1	Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll: Myndighetsverksamhet, ramanslag	18 234
2	Kommerskollegium, ramanslag	57 567
3	Exportfrämjande verksamhet, ramanslag	173 656
4	AB Svensk Exportkredits statsstödda exportkreditgivning, ramanslag	136
5	Investeringsfrämjande, ramanslag	51 357
6	Näringslivsutveckling i Östersjöregionen, ramanslag	300 000
7	Avgifter till internationella handelsorganisationer, ramanslag	16 810
40	Konsumentpolitik	136 254
1	Marknadsdomstolen, ramanslag	5 112
2	Konsumentverket, ramanslag	92 972
3	Allmänna reklamationsnämnden, ramanslag	16 691
4	Fastighetsmäklarnämnden, ramanslag	7 679

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 1

År 2001 1000-tal kronor

5	Åtgärder på konsumentområdet, ramanslag	10 000
6	Bidrag till miljömärkning av produkter, obetecknat anslag	3 800
25	Allmänna bidrag till kommuner	99 362 633
91	Allmänna bidrag till kommuner	99 362 633
1	Generellt statsbidrag till kommuner och landsting, ramanslag	78 105 500
2	Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting, reservationsanslag	2 066 200
3	Statligt utjämningsbidrag till kommuner och landsting, obetecknat anslag	19 190 233
4	Bidrag till Rådet för kommunal redovisning, obetecknat anslag	700
26	Statsskuldsräntor m.m.	70 925 000
92	Statsskuldräntor m.m.	70 925 000
1	Räntor på statsskulden, ramanslag	70 600 000
2	Oförutsedda utgifter, ramanslag	10 000
3	Riksgäldskontorets provisionskostnader i samband med upplåning och skuldförvaltning, ramanslag	315 000
27	Avgiften till Europeiska gemenskapen	23 804 000
93	Avgiften till Europeiska gemenskapen	23 804 000
1	Avgiften till Europeiska gemenskapens budget, ramanslag	23 804 000

SUMMA ANSLAG:

711 135 767

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 1

Specifikation av statsbudgetens
inkomster budgetåret 2001

År 2001 1000-tal kronor

1000	Skatter m.m.:		651 168 338
1100	Skatt på inkomst:		88 594 769
1110	Fysiska personers inkomstskatt:		7 591 040
	1111 Fysiska personers inkomstskatt		7 591 040
	varav Inkomster	502 713 941
	varav Utgifter	495 122 901
1120	Juridiska personers inkomstskatt:		77 372 245
	1121 Juridiska personers inkomstskatt		7b 422 245
	varav Inkomster	102 898 218
	varav Utgifter	26 475 973
	1123 Beskattning av tjänstegruppliv		950 000
1130	Ofördelbara inkomstskatter:		599 830
	1131 Ofördelbara inkomstskatter		599 830
1140	Övriga inkomstskatter:		3 031 654
	1141 Kupongskatt		1 800 000
	1144 Lotteriskatt		1 231 654
1200	Socialavgifter och allmän pensionsavgift:		232 633 730
	1212 Efterlevandepensionsavgift		15 835 080
	1221 Sjukförsäkringsavgift		81 230 222
	1222 Föräldraförsäkringsavgift		20 500 675
	1251 Ålderspensionsavgift, netto		8 558 735
	varav Inkomster	94 463 578
	varav Utgifter	85 904 843
	1253 Arbetsskadeavgift		12 859 348
	1254 Arbetsmarknadsavgift		48 222 610
	1257 Sjömanspensionsavgift, netto		0
	varav Inkomster	29 000
	varav Utgifter	29 000

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 1

År 2001_________________ 1000-tal kronor

1262 Allmän pensionsavgift, netto varav Inkomster varav Utgifter 1281 Allmän löneavgift 1291 Särskild löneskatt 1299 Avräkning av socialavgifter		0 65 237 762 65 237 762 26 653 451 18 773 609 0
1300 1310	Skatt på egendom: Skatt på fast egendom: 1312 Fastighetsskatt	38 402 700 23 300150 23 300 150
1320	Förmögenhetsskatt:	8 332 550
	1321 Fysiska personers förmögenhetsskatt	8 198 148
	1322 Juridiska personers förmögenhetsskatt	134 402
1330	Arvsskatt och gåvoskatt:	2 270 000
	1331 Arvsskatt	1 950 000
	1332 Gåvoskatt	320 000
1340	Övrig skatt på egendom:	4 500 000
	1341 Stämpelskatt	4 500 000
1400	Skatt på varor och tjänster:	280 650 407
1410	Allmänna försäljningsskatter:	190 764 048
	1411 Mervärdesskatt, netto	190 764 048
	varav kommunmoms	28 217 762
1420,	1430 Skatt på specifika varor:	76 772 188
	1423 Försäljningsskatt på motorfordon	22 000
	1424 Tobaksskatt	7 563 853
	1425 Alkoholskatt	10 468 741
	1425:01 Skatt på etylalkohol	4 687 923
	1425:02 Skatt på vin och andra jästa drycker	3 366 208
	1425:03 Skatt på mellanklassprodukter	111 226
	1425:04 Skatt på öl	2 303 384
	1428 Energiskatt	55 274 867
	1431 Särskild skatt på elektrisk kraft från kärnkraftverk	1 825 660
	1435 Särskild skatt mot försurning	61 567
	1436 Skatt på avfall	1 100 000
	1437 Skatt på bekämpnings- och gödselmedel	455 500
1440	Överskott vid försäljning av varor med statsmonopol:	100 000
	1442 Systembolaget AB:s inlevererade överskott	100 000

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 1

År 2001 1000-tal kronor

1450	Skatt på tjänster: 1452 Skatt på annonser och reklam 1454 Skatt på spel	1 172 815 1 111 025 61 790
1460	Skatt pä vägtrafik:	7 775 184
	1461 Fordonsskatt	7 133 983
	1462 Vägavgifter	641 201
1470	Skatt pä import m.m.:	3 907 975
	1471 Tullmedel	3 552 975
	1472 Övriga skatter m.m. på import	0
	1473 Särskilda jordbrukstullar och sockeravgifter	355 000
1480	Övriga skatter pä varor och tjänster:	158 197
	1481 Övriga skatter på varor och tjänster	158 197
1500	Utjämningsavgift:	19 190 233
	1511 Utjämningsavgift för kommuner och landsting	19 190 233
1600	Betalningsdifferenser, skattekonto:	-4 103 501
1610	Betalningsdifferenser pga anstånd, netto:	-240 539
	1611 Betalningsdifferenser pga anstånd, netto	-240 539
1620	Betalningsdifferenser pga restföring:	-4 597 687
	1621 Uppbördsförluster, netto, fysiska personers inkomstskatt	-2 010 431
	1622 Uppbördsförluster, netto, juridiska personers inkomstskatt	-82 682
	1623 Uppbördsförluster, netto, arbetsgivaravgifter	-530 476
	1624 Uppbördsförluster, netto, mervärdesskatt	-1 499 640
	1625 Uppbördsförluster, netto, räntor m.m.	-474 459
1630	Betalningsdifferenser, övriga:	734 726
	1631 Betalningsdifferenser, övriga	734 726
1690	Betalningsdiffrenser, ofördelade:	0
	1691 Betalningsdifferenser, skattemyndigheterna, netto	0
	1692 Indrivna medel, kronofogdemyndigheten, netto	0
1700	Nedsättningar av skatter:	-4 200 000
	1711 Nedsättning, anställningsstöd	-2 250 000
	1712 Nedsättning, kompetensutveckling	-1 150 000
	1713 Nedsättning, bredbandsinstallation	-800 000

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 1

År 2001

1000-tal kronor

2000 Inkomster av statens verksamhet:

29 042 071

2100	Rörelseöverskott:	11 331 500
2110	Affärsverkens inlevererade överskott:	656 500
	2113 SJ:s inlevererade överskott	0
	2114 Luftfartsverkets inlevererade överskott 2116 Affärsverket svenska kraftnäts inlevererade utdelning	284 000
	och inleverans av motsvarande till statlig skatt	343 000
	2118 Sjöfartsverkets inlevererade överskott	29 500
2120	Övriga myndigheters inlevererade överskott:	75 000
	2124 Inlevererat överskott av Riksgäldskontorets garantiverksamhet	0
	2126 Inlevererat överskott av statsstödd exportkredit	75 000
2130	Riksbankens inlevererade överskott:	7 200 000
	2131 Riksbankens inlevererade överskott	7 200 000
2150	Överskott från spel verksamhet:	3 400 000
	2153 Inlevererat överskott från AB Svenska Spel	3 400 000
2200	Överskott av statens fastighetsförvaltning:	120 000
2210	Överskott av fastighetsförvaltning:	120 000
	2215 Inlevererat överskott från Statens fastighetsverk	120 000
2300	Ränteinkomster:	2 781 240
2310,	2320 Räntor på näringslån:	18 640
	2314 Ränteinkomster på lån till fiskerinäringen	3 528
	2316 Ränteinkomster på vattenkraftslån	12
	2321 Ränteinkomster på skogsväglån	0
	2322 Räntor på övriga näringslån, Kammarkollegiet	10 000
	2323 Räntor på övriga näringslån, Statens Jordbruksverk	100
	2324 Ränteinkomster på lokaliseringslån	5 000
2340	Räntor på studielån: 2341 Ränteinkomster på statens lån för universitetsstudier	2 191 500
	och garantilån för studerande	0
	2342 Ränteinkomster på allmänna studielån	36 500
	2343 Ränteinkomster på studielån upptagna efter 1998	2 155 000
2360	Räntor på medel avsatta till pensioner:	1 500
	2361 Räntor på medel avsatta till folkpensionering	1 500

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 1

År 2001 1000-tal kronor

2380,	2390	Övriga ränteinkomster:	369 600
	2383	Ränteinkomster på statens bosättningslån	0
	2391	Ränteinkomster på markförvärv för jordbrukets rationalisering	2 000
	2392	Räntor på intressemedel	1 600
	2394	Övriga ränteinkomster	34 000
	2395	Räntor på särskilda räkningar i Riksbanken	0
	2397	Räntor på skattekonton m.m., netto	532 000
2400	Aktieutdelning:		5 433 428
2410	Inkomster av statens aktier:		3 433 428
	2411	Inkomster av statens aktier	5 433 428
2500	Offentligrättsliga avgifter:		5 680 052
	2511	Expeditions- och ansökningsavgifter	481 922
	2519	Koncessionsavgift på televisionens område	460 000
	2521	Avgifter till granskningsnämnden	5 500
	2522	Avgifter för granskning av filmer och videogram	7 100
	2523	Avgift för generationsväxling	0
	2525	Finansieringsavgift från arbetslöshetskassor	2 678 731
	2526	Utjämningsavgift från arbetslöshetskassor	65 996
	2527	Avgifter för statskontroll av krigsmaterieltillverkningen	18 842
	2528	Avgifter vid bergsstaten	10 280
	2529	Avgifter vid patent- och registreringsväsendet	63 283
	2531	Avgifter för registrering i förenings- m.fl.register	1 170
	2532	Avgifter vid kronofogdemyndigheterna	745 000
	2534	Avgifter för körkort och motorfordon	25 000
	2535	Avgifter för statliga garantier	10 000
	2536	Lotteriavgifter	23 315
	2537	Miljöskyddsavgift	70 000
	2539	Täktavgift	25 000
	2541	Avgifter vid Tullverket	29 000
	2542	Patientavgifter vid tandläkarutbildningen	6 200
	2543	Avgifter för Kemikalieinspektionen	60 000
	2544	Avgifter för Alkoholinspektionens verksamhet	2 000
	2546	Lokalradioavgifter	120 023
	2547	Avgifter för Post- och telestyrelsens verksamhet	0
	2548	Avgifter för Finansinspektionens verksamhet	130 400
	2549	Avgifter för provning vid riksprovplats	0
	2551	Avgifter från kärnkraftverken	200 939
	2552	Övriga offentligrättsliga avgifter	322 031
	2553	Registreringsavgift till fastighetsmäklarnämnden	4 920
	2554	Avgifter för telekommunikation	100 000
	2556	Djurregisteravgifter	13 400

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 1

År 2001

1000-tal kronor

2600	Försäljningsinkomster: 2624 Inkomster av uppbörd av felparkeringsavgifter 2625 Utförsäljning av beredskapslager 2627 Offentlig lagring, försäljningsintäkter	383 080 48 580 34 500 300 000
2700	Böter m.m.:	2 312 771
	2711 Dröjsmålsavgifter 2712 Bötesmedel 2713 Vattenföroreningsavgift m.m. 2714 Sanktionsavgifter m.m. 2715 Skattetillägg 2716 Förseningsavgifter	400 000 378 159 1 912 12 700 1 250 000 270 000
2800	Övriga inkomster av statens verksamhet:	1 000 000
	2811 Övriga inkomster av statens verksamhet 2812 Återbetalning av lönegarantimedel	1 000 000 0
3000	Inkomster av försåld egendom:	15 001 000
3100	Inkomster av försålda byggnader och maskiner:	0
3120	Statliga myndigheters inkomster av försålda byggnader och maskiner: 3125 Fortifikationsverkets försäljning av fastigheter	0 0
3200	Övriga inkomster av markförsäljning:	1 000
	3211 Övriga inkomster av markförsäljning	1 000
3300	Övriga inkomster av försåld egendom:	15 000 000
	3311 Inkomster av statens gruvegendom 3312 Övriga inkomster av försåld egendom	0 15 000 000
4000	Återbetalning av lån:	2 521 097
4100	Återbetalning av näringslån:	92 203
4120	Återbetalning av jordbrukslån: 4123 Återbetalning av lån till fiskerinäringen	14 162 14 162

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 1

År 2001

1000-tal kronor

4130	Återbetalning av övriga näringslån:	78 041
	4131 Återbetalning av vattenkraftslån	0
	4132 Återbetalning av lån avseende såddfinansiering	20 000
	4135 Återbetalning av skogsväglån	0
	4136 Återbetalning av övriga näringslån, Kammarkollegiet	22 000
	4137 Återbetalning av övriga näringslån, Statens jordbruksverk	3 600
	4138 Återbetalning av tidigare infriade statliga garantier	2 000
	4139 Återbetalning av lokaliseringslån	30 441
4300	Återbetalning av studielån:	2 317 000
	4311 Återbetalning av statens lån för universitetsstudier	0
	4312 Återbetalning av allmänna studielån	1 000
	4313 Återbetalning av studiemedel	2 316 000
4500	Återbetalning av övriga lån:	111 894
	4514 Återbetalning av lån för studentkårslokaler	0
	4516 Återbetalning av utgivna startlån och bidrag	500
	4517 Återbetalning från Portugalfonden	58 000
	4519 Återbetalning av statens bosättningslån	0
	4525 Återbetalning av lån för svenska FN-styrkor	30 000
	4526 Återbetalning av övriga lån	23 394
5000	Kalkylmässiga inkomster:	8 856 107
5100	Avskrivningar och amorteringar:	1 066 107
5110	Affärsverkens avskrivningar och amorteringar:	0
	5113 Statens järnvägars avskrivningar	0
5120	Avskrivningar på fastigheter:	445 000
	5121 Amortering på statskapital	445 000
5130	Uppdragsmyndigheters komplementkostnader:	621 107
	5131 Uppdragsmyndigheters m.fl. komplementkostnader	621 107
5200	Statliga pensionsavgifter, netto:	7 790 000
	5211 Statliga pensionsavgifter	7 790 000

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 1

År 2001

1000-tal kronor

6000	Bidrag m.m från EU:	10 556 100
6100	Bidrag från EG:s jordbruksfond:	7 790 400
6110	Bidrag från EG :s jordbruksfonds garantisektion:	7 600 400
	6111 Arealbidrag	3 500 000
	6112 Kompletterande åtgärder perioden 1995-1999	1 264 000
	6113 Övriga interventioner	340 000
	6114 Exportbidrag	750 000
	6115 Djurbidrag	1 012 000
	6116 Offentlig lagring	200 000
	6117 Miljö-, struktur- och regionala åtgärder perioden 2000-2006	280 400
	6119 Övriga bidrag från EG:s jordbruksfonds garantisektion	254 000
6120	Bidrag från EG:s jordbruksfonds utvecklingssektion: 6121 EG-finansierade struktur- och regionalstöd till	190 000
	jordbrukssektorn m.m. perioden 1995-1999 6122 EG-finansierade struktur- och regionalstöd till	95 000
	jordbrukssektorn m.m. perioden 2000-2006	95 000
6200	Bidrag från EG:s fiskefond:	45 900
	6211 Bidrag från EG:s fiskefond perioden 1995-1999	0
	6212 Bidrag från EG:s fiskefond perioden 2000-2006	45 900
6300	Bidrag från EG:s regionalfond:	870 500
	6311 Bidrag från EG:s regionalfond perioden 1995-1999	13 500
	6312 Bidrag från EG:s regionalfond perioden 2000-2006	857 000
6400	Bidrag från EG:s socialfond:	1 678 000
	6411 Bidrag från EG:s socialfond perioden 1995-1999	275 000
	6412 Bidrag från EG:s socialfond perioden 2000-2006	1 403 000
6500	Bidrag till transeuropeiska nätverk:	160 000
	6511 Bidrag till transeuropeiska nätverk	160 000
6900	Övriga bidrag från EG:	11 300
	6911 Övriga bidrag från EG	11 300
SUMMA INKOMSTER:		717 144 713

Bilaga 2

Svensk ekonomi

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 2

Bilaga 2

Svensk ekonomi

Innehållsförteckning

Förord................................................................................................................................9

1 Inledning........................................................................................................................9

1.1 Sammanfattning.......................................................................................9

1.2 Utvecklingen inom olika områden......................................................12

2 Internationell utveckling.............................................................................................19

2.1 Utvecklingen i Europa..........................................................................19

2.2 Förenta staterna.....................................................................................21

2.3 Utvecklingen i Asien och Latinamerika..............................................22

2.4 Utvecklingen i Ryssland, Polen och de baltiska länderna..................23

2.5 Den svenska världsmarknadstillväxten................................................23

3 Kapitalmarknaderna.....................................................................................................25

3.1 Förenta staterna.....................................................................................25

3.2 Euroområdet..........................................................................................26

3.3 Japan.......................................................................................................27

3.4 Sverige....................................................................................................27

3.5 Ränte- och valutakursantaganden........................................................28

4 Utrikeshandeln.............................................................................................................30

4.1 Varuexport.............................................................................................30

4.2 Varuimport............................................................................................32

4.3 Tjänstehandel.........................................................................................33

4.4 Bytesbalansen........................................................................................33

5 Näringslivets produktion............................................................................................35

5.1 Industrin................................................................................................35

5.2 Byggnadsverksamhet.............................................................................38

6 Arbetsmarknad.............................................................................................................39

7 Löner.............................................................................................................................44

8 Inflation........................................................................................................................46

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 2

9 Hushållens ekonomi och konsumtionsutgifter.........................................................50

9.1 Hushållens inkomster...........................................................................50

9.2 Hushållens konsumtionsutgifter.........................................................51

10 Investeringar..............................................................................................................54

10.1 Näringslivet...........................................................................................54

10.2 Bostäder.................................................................................................57

10.3 Lager......................................................................................................57

11 Den offentliga sektorn..............................................................................................59

11.1 Den konsoliderade offentliga sektorn.................................................59

11.2 Den statliga sektorn..............................................................................64

11.3 Ålderspensionssystemet.......................................................................65

11.4 Kommunsektorn...................................................................................66

12 Utvärdering av konjunkturprognoser......................................................................70

12.1 Finansdepartementets prognoser........................................................70

12.2 Jämförelse med andra prognosmakare................................................72

Fördjupningsrutor

Oljeprisutvecklingen............................................................................................24

Statens finansiella sparande och budgetsaldo.....................................................69

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 2

Tabellförteckning

1.1 Prognosförutsättningar............................................................................................11

1.2 Nyckeltal...................................................................................................................12

1.3 Finanspolitikens inriktning, förändring av justerat primärt sparande..................12

1.4 Försörjningsbalans....................................................................................................15

1.5 Bidrag till BNP-tillväxt.............................................................................................17

1.6 Sparandets sammansättning.....................................................................................17

1.7 De offentliga finanserna...........................................................................................18

2.1 BNP-tillväxt, KPI och arbetslöshet.........................................................................20

3.1 Betalningsbalansens finansiella poster.....................................................................28

3.2 Ränte- och valutakursantaganden............................................................................29

4.1 Export och import av varor och tjänster.................................................................31

4.2 Bytesbalansen............................................................................................................33

4.3 Bruttonationalinkomsten.........................................................................................34

5.1 Näringslivets produktion.........................................................................................35

5.2 Nyckeltal för industrin.............................................................................................35

5.3 Byggnadsverksamhet................................................................................................38

6.1 Nyckeltal inom arbetsmarknadsområdet................................................................39

6.2 Sysselsättning, branschfördelat................................................................................41

6.3 Öppen arbetslöshet och sysselsättningsgrad i olika regioner................................42

7.1 Timlöner....................................................................................................................44

8.1 Konsumentprisutveckling........................................................................................46

8.2 Effekter på KPI och UND1X av skatteförändringar enligt budgetpropositionen

för 2001 .................................................................................................................49

9.1 Hushållens disponibla inkomster och konsumtionsutgifter..................................50

9.2 Hushållens sparande.................................................................................................51

10.1 Bruttoinvesteringar efter näringsgren...................................................................54

10.2 Övriga näringslivets investeringar.........................................................................56

11.1 Den offentliga sektorns finanser...........................................................................59

11.2 Skatter och avgifter.................................................................................................61

11.3 Den offentliga sektorns utgifter............................................................................62

11.4 Beräkning av finanspolitikens inriktning..............................................................63

11.5 Statens finanser (exkl. statliga affärsverk och aktiebolag)...................................65

11.6 Ålderspensionssystemet.........................................................................................66

11.7 Kommunsektorns finanser.....................................................................................67

11.8 Konsumtionsutgifter i kommuner och landsting.................................................67

12.1 Finansdepartementets prognosfel avseende 1999.................................................71

12.2 Utvärderade prognosinstitut och genomsnittlig publiceringstidpunkt för

utvalda prognoser 1990-99..................................................................................73

12.3 Genomsnittliga medelfel (bias) och genomsnittliga absoluta medelfel avseende

1990-1999..............................................................................................................75

12.4 Genomsnittligt absolut prognosfel avseende BNP-tillväxten.............................75

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 2

Diagramförteckning

1.1 BNP-utveckling..........................................................................................................9

2.1 BNP-tillväxt i EU, Förenta staterna och Japan......................................................19

2.2 Arbetskraftskostnader i Förenta staterna...............................................................21

2.3 Produktivitetsutvecklingen i Förenta staterna.......................................................22

3.1 10-åriga räntor i Förenta staterna, Tyskland och Sverige.......................................25

3.2 Kreditspread Förenta staterna.................................................................................26

3.3 Börsutvecklingen i Förenta staterna och Sverige...................................................26

3.4 Dollar mot euro........................................................................................................27

3.5 10-årig räntedifferens mot Tyskland.......................................................................27

3.6 Kronans växelkurs gentemot euron och ett vägt genomsnitt av valutor..............28

4.1 Svensk export till Asien...........................................................................................31

4.2 Export av bearbetade varor......................................................................................32

5.1 Produktivitetstillväxt i industrin.............................................................................36

5.2 Industrins arbetskostnad per producerad enhet i Sverige relativt 14 OECD-

länder.....................................................................................................................37

5.3 Industrins bruttoöverskottsandel............................................................................37

6.1 Nyanmälda lediga platser och antal sysselsatta.....................................................40

6.2 Sysselsättning och arbetskraftsutbud......................................................................41

6.3 Öppet arbetslösa och personer i konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska

program.................................................................................................................42

7.1 Nominell och real timlöneutveckling.....................................................................44

8.1 Bruttoöverskottsandel i övrigt näringsliv exklusive fastighets- och

småhusverksamhet...............................................................................................48

8.2 Konsumentprisutveckling........................................................................................48

9.1 Hushållens disponibla inkomst och konsumtionsutgifter...................................51

9.2 Hushållens nettosparkvot exklusive sparande i avtalspensioner..........................52

9.3 Hushållens konsumtionsutgifter för bilar och övriga varaktiga varor..................53

9.4 Hushållens skuldkvot...............................................................................................53

10.1 Kapitalkvoten i industrin.......................................................................................55

10.2 Fastighetsprisstatistik.............................................................................................55

10.3 Kapitalkvoten i övrigt näringsliv exklusive småhus och fastighetsverksamhet.. 56

10.4 Antalet outhyrda respektive påbörjade lägenheter.............................................57

12.1 Tillförsiktsindikatorer............................................................................................71

12.2 Finansdepartementets prognosfel avseende 1999................................................71

12.3 Finansdepartementets genomsnittliga absoluta prognosfel avseende 3

prognosvariabler...................................................................................................72

12.4 Finansdepartementets genomsnittliga absoluta prognosfel avseende

försörjningsbalansens poster...............................................................................72

12.5 Finansdepartementets genomsnittliga absoluta prognosfel avseende BNP-

tillväxten vid olika horisonter 1990-99..............................................................72

12.6 Revideringar från föregående prognostillfälle av BNP-tillväxten 1999..............74

12.7 Genomsnittliga absoluta prognosfel för 1999......................................................74

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 2

12.8 Genomsnittligt absolut prognosfel avseende BNP-tillväxten, vissa

prognosmakare......................................................................................................75

12.9 Finansdepartementets genomsnittliga prognosfel (bias) avseende BNP-

tillväxten 1970-99.................................................................................................76

12.10 Preliminärt och reviderat utfall avseende BNP-tillväxten..................................76

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 2

Svensk ekonomi

Förord

I denna bilaga till budgetpropositionen för 2001
redovisas en bedömning av den internationella
och den svenska ekonomins utveckling t.o.m. år
2003.

Bedömningen baseras på underlag från Statis-
tiska centralbyrån (SCB), OECD och Kon-
junkturinstitutet (Kl). Ansvaret för bedömning-
arna åvilar dock helt Finansdepartementet.

Beräkningarna har gjorts med stöd av Kon-
junkturinstitutets modell KOSMOS och är be-
tingad av att ett antal förutsättningar är uppfyll-
da.

För beräkningarna av volymutvecklingen har
år 1999 använts som fast basår i prognosen fram
t.o.m. 2003.

Ansvarig för bilagan är departementsrådet
Mats Dillen. Beräkningarna baseras på informa-
tion t.o.m. 8 september 2000.

sursläget har skärpts. Andelen företag som anger
brist på arbetskraft som en expansionshämman-
de faktor har stigit enligt Konjunkturinstitutets
industri- och tjänstebarometrar. Nivåerna på
bristtalen är dock, generellt sett, fortfarande låga
i ett historiskt perspektiv.

Diagram 1.1 BNP-utveckling

Procent

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

1 Inledning

1.1 Sammanfattning

Den svenska ekonomin fortsätter att utvecklas
mycket gynnsamt. Sysselsättningen stiger och
den öppna arbetslösheten faller, vilket stärker
den inhemska efterfrågan och de offentliga fi-
nanserna. Inflationstrycket är måttligt. Det in-
ternationella konjunkturläget har förbättrats yt-
terligare. Svensk export växer därför i snabb takt.
Industrins behov av att bygga ut produktionska-
paciteten ökar.

En hög efterfrågan, stigande sysselsättning
och en industriledd uppgång i produktivitetstill-
växten bidrar till att bruttonationalprodukten
(BNP) i år väntas öka med ca 4 %. Den under-
liggande inflationen är låg även om det senaste
årets oljeprisuppgång har bidragit till att höja
konsumentpriserna något. Det låga pristrycket
tyder på att det fortfarande finns lediga resurser i
ekonomin. Vissa tecken finns dock på att re-

Nästa år bedöms resursläget på arbetsmarknaden
vara något mer ansträngt varför sysselsättnings-
uppgången förutses bli mindre än i år. Den glo-
bala tillväxten väntas vara fortsatt stark, men
mattas något i förhållande till den höga ök-
ningstakten i år. Mot denna bakgrund förutses
BNP i Sverige år 2001 öka med ca 3,5 %. I slutet
av år 2001 bedöms det s.k. produktions gapet,
dvs. skillnaden mellan faktisk och potentiell pro-
duktion, vara slutet. År 2002 och år 2003 sker en
nedtrappning av kunskapslyftet och antalet del-
tagare i arbetsmarknadspolitiska program. Ned-
trappningen frigör resurser i ekonomin och
minskar risken för överhettning. Under kal-
kylåren 2002 och 2003 kan därför BNP öka med

2,1 %, vilket är något högre än vad som bedöms
vara den långsiktiga tillväxttakten, utan att infla-
tionstrycket ökar.

I stort överensstämmer denna prognos med
den bild som tecknades i vårpropositionen. Till-
växten nästa år har dock reviderats upp med
drygt 0,5 procentenheter. Ett skäl till detta är att
ledande indikatorer och utfallsstatistik tyder på

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 2

en starkare internationell konjunkturutveckling
nästa år än vad som tidigare antagits. Därtill har
den svenska exporten inom vissa segment fort-
satt att överraska positivt. Detta gäller särskilt
teleproduktindustrin där exportökningen under
årets fem första månader i jämförelse med mot-
svarande period 1999 uppgick till ca 30 %. Den
viktigaste anledningen är dock att de i denna
proposition föreslagna skattesänkningarna m.m.
nu är explicit beaktade. Tillväxten i hushållens
konsumtionsutgifter har därigenom nästa år re-
viderats upp med 0,7 procentenheter.

Den positiva utvecklingen har även bekräftats
av nationalräkenskaperna. Enligt det preliminära
utfallet steg BNP med 3,6 % under det första
halvåret i år i jämförelse med samma period i fjol.
Tillväxten var mycket stark i näringslivet där
produktionen ökade med hela 5 %. Statistiken
visade dock på en oväntat svag utveckling i den
offentliga sektorn. Bredden i konjunkturupp-
gången illustreras av att samtliga efterfrågekom-
ponenter, förutom offentlig konsumtion, visade
höga tillväxttal.

Trots att sysselsättningen har ökat med nästan
250 000 personer sedan sommaren 1997 har lö-
neökningarna varit måttliga och uppgick förra
året till knappt 3,5 %. Den preliminära lönesta-
tistik som inkommit hittills i år ger inget stöd för
att löneökningstakten eller löneglidningen är sti-
gande. Den betydande produktionsuppgången i
år och nästa år - och den därmed sammanhöran-
de uppgången i sysselsättningen - innebär dock
att situationen på arbetsmarknaden snabbt kan
förändras. Det är i dagsläget svårt att bedöma om
eller när bristsituationer som kan hota en hållbar
löneutveckling kommer att uppstå. Ett särskilt
osäkerhetsmoment är 2001 års avtalsrörelse som
kommer att genomföras i ett ekonomiskt läge
med lägre arbetslöshet och högre sysselsätt-
ningsnivå jämfört med de förhållanden som råd-
de vid 1995 års och 1998 års avtalsrörelser.

Positiva faktorer för lönebildningen är att in-
flationsförväntningarna ligger stabilt på en nivå
runt 2 % och att reallönerna har visat en god ut-
veckling trots att de senaste årens nominella lö-
neökningar har varit historiskt sett låga. De för-
ändringar som har genomförts vad avser de
institutionella ramarna för lönebildningen, ex-
empelvis den nya förhandlingsordningen inom
industriområdet och införandet av ett med-
lingsinstitut, förbättrar förutsättningarna för
måttliga nominella löneökningar. För att undvika
en situation där en omläggning av den ekono-
miska politiken i en åtstramande riktning blir

nödvändig, är det av stor vikt att de avtalsmässiga
löneökningarna begränsas och att löneglidningen
hålls tillbaka. En viktig förutsättning för progno-
sen är att de totala löneökningarna begränsas till

3,5 % per år.

De internationella tillväxtutsikterna är mycket
gynnsamma och har överträffat förväntningarna.
Den tilltagande aktivitetsnivån i världsekonomin
har förenats med fortsatt låg inflation och låga
räntor. De offentliga finanserna har under ett
antal år utvecklats positivt i Förenta staterna och
i EU:s medlemsländer. Dessa sundhetstecken
bör bidra till att stärka den ekonomiska stabili-
teten i världen. Ett av de få undantagen från den
positiva utvecklingen är den japanska ekonomin
där tillväxten fortfarande är låg, den inhemska
efterfrågan är svag och de offentliga finanserna
visar stora underskott. Det finns dock vissa teck-
en på att den japanska ekonomin har nått en
vändpunkt. Den sedan lång tid tillbaka förvänta-
de avmattningen i Förenta staterna har ännu inte
synts i nationalräkenskapsutfall, även om vissa
framåtblickande indikatorer tyder på dämpad
tillväxt framöver. I år väntas tillväxten uppgå till
hela 5 %.

I EU-området är tillväxtutsikterna goda. Den
europeiska exportindustrin har återhämtat sig
och den inhemska efterfrågan är stark, bl.a. till
följd av en gynnsam arbetsmarknadsutveckling. I
Asien, exklusive Japan, breddas återhämtningen
efter krisåren till att även omfatta de inhemska
delarna av ekonomin. Årets fördelaktiga globala
tillväxt hänger delvis samman med att den euro-
peiska konjunkturuppgången har realiserats in-
nan den amerikanska ekonomin har mattats av.
Scenariot i prognosen är dock att tillväxten i
Förenta staterna nästa år anpassas mot den un-
derliggande tillväxttrenden och att konjunkturen
i EU-området fortsätter att utvecklas väl trots
något mindre draghjälp från omvärlden.

Ett betydande osäkerhetsmoment i världseko-
nomin är den fortsatta oljeprisutvecklingen. Un-
der den senaste tiden har priset på Brentolja pe-
riodvis legat över 30 dollar per fat och i
genomsnitt på drygt 27 dollar under årets åtta
första månader. I prognosen antas att oljepriset
faller till 26 dollar mot slutet av detta år och till
24 dollar i slutet av 2001. Om den starka globala
tillväxten och den därmed sammanhörande ef-
terfrågan på olja inte kan mötas med produk-
tionsökningar kan detta leda till ett stigande in-
flationstryck och en mer dämpad tillväxt än vad
som har antagits i prognosen.

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 2

Tabell 1.1 Prognosförutsättningar

	1998	1999	2000	2001	2002	2003
BNP världen¹	2,5	3,2	4,5	4,1	3,7	3,7
HIKPEU²	1,3	1,2	2,0	1,8	1,8	1,7
Timlön i Sverige, kostnad¹	3,8	3,4	3,5	3,5	3,5	3,5
Dollarkurs (SEK)²	8,0	8,3	8,9	8,4	8,0	7,6
TCW-index²	123,2	124,8	123,1	121,9	120,5	119,5
Tysk långränta³	4,6	4,5	5,3	5,3	5,1	5,0
Svensk långränta³	5,0	5,0	5,4	5,4	5,3	5.2
Svensk kortränta¹	4,2	3,3	4,2	4,6	4,7	4,6
¹ Procentuell förändring ² Årsgenomsnitt ³10-års statsobligation, årsgenomsnitt ⁴ 6-månaders statsskuldsväxel, årsgenomsnitt Källor: OECD, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Det starka internationella konjunkturläget inne-
bär att utsikterna för svensk exportindustri är
mycket ljusa. Uppgången i industrikonjunkturen

1 EU-området kommer att kräva att kapaciteten i
den europeiska industrisektorn byggs ut. Efter-
som investeringsvaror utgör en stor andel av den
svenska varuexporten gynnas svensk exportin-
dustri. Aven de svenska industriföretagen kom-
mer att behöva bygga ut kapaciteten relativt
kraftigt för att kunna tillgodose den allt högre
efterfrågan. Uppgången i industrikonjunkturen,
den gynnsamma utvecklingen inom teleproduk-
tindustrin och omfattande industriinvesteringar
stärker produktivitetstillväxten i näringslivet,
som väntas stiga från drygt 1 % 1999 till drygt

2 % i år och till ca 2,5 % nästa år.

Investeringarna i övriga näringslivet och i of-
fentliga myndigheter väntas öka i måttligare takt
framöver. Bostadsinvesteringarna har hittills i år
visat blygsamma ökningstal. Olika indikatorer
tyder dock på att tillväxten i bostadsinvestering-
arna ökar markant nästa år från ett lågt utgångs-
läge. Lagerbidraget väntas bli svagt positivt i år.
Detta är bl.a. ett uttryck för att lagertunga delar
av ekonomin (exempelvis industrin) väntas växa
snabbare än BNP.

Hushållens konsumtionsutgifter väntas fort-
sätta växa i snabb takt. Sysselsättningsuppgång-
en, den låga inflationen och skattesänkningar har
bidragit till att de disponibla inkomsterna väntas
visa höga tillväxttal i år och nästa år. Detta till-
sammans med en förbättrad förmögenhetsställ-
ning stärker hushållens köpkraft. Effekterna av
de senaste årens förmögenhetstillväxt bedöms
dock gradvis klinga av. I prognosen för 2001 har
de av regeringen föreslagna skattesänkningarna
beaktats. Den offentliga konsumtionen förutses

öka något i år. För de kommande åren finns ett
finansiellt utrymme för fortsatt expansion i
kommunsektorn om kommunalskatten bibehålls
på nuvarande nivå.

Den svenska arbetsmarknaden fortsätter att
överraska positivt med snabb sysselsättningstill-
växt och måttliga löneökningar. I år väntas sys-
selsättningen öka med ca 80 000 personer. Det är
den privata tjänstesektorn som står för nästan
hela uppgången. I takt med att arbetsmark-
nadsläget har förbättrats har antalet personer i
arbetsmarknadspolitiska program sjunkit. År
1997 deltog 184 000 personer i olika program. I
år antas antalet deltagare uppgå till 115 000.
Trots detta har den öppna arbetslösheten mins-
kat. I slutet av innevarande år väntas den öppna
arbetslösheten i säsongsrensade termer ligga runt
4 %. En viktig indikator för den framtida syssel-
sättningen är utvecklingen av nyanmälda lediga
platser. Dessa ligger i dagsläget på en hög nivå
men ökningstakten har mattats av. Samtidigt har
antalet kvarstående platser stigit relativt mer än
de nyanmälda platserna, vilket kan vara ett teck-
en på tilltagande matchningsproblem. Detta ty-
der på en något svagare sysselsättningstillväxt
framöver.

Det långsiktiga målet för de offentliga finan-
serna är ett överskott på 2 % i genomsnitt över
en konjunkturcykel. Ett uppfyllande av målet
skapar ett finansiellt utrymme som behövs när
den demografiska utvecklingen under komman-
de decennier leder till ökade resurskrav. I år
väntas de offentliga finanserna visa ett överskott
på 3,4 %, vilket är klart över målet. Även år 2001
förutses överskottet överstiga 2 %. Om hela ut-
rymmet över målet skulle utnyttjas fullt ut skulle
finanspolitiken kunna få en alltför expansiv in-
riktning, vilket ökar överhettningsriskerna. Re-
geringen föreslår därför att saldomålet för år
2001 höjs till 2,5%. Överskottet i de offentliga
finanserna efter föreslagna skattesänkningar och
utgiftsreformer beräknas nästa år till 3,5 %.
Skillnaden mellan det förväntade överskottet och
det målsatta är en säkerhetsmarginal som inte
kommer att utnyttjas för reformer.

Vid hittills beslutade och föreslagna regler
väntas de offentliga finanserna år 2002 och år
2003 visa överskott på 3,3 % av BNP respektive

3,6 % av BNP. I beräkningarna av den offentliga
sektorns ränteutgifter och av statsskulden har
emellertid överskott utöver 2 % av BNP i de re-
dovisade kalkylerna för 2002 och 2003 beräk-
ningstekniskt överförts till hushållen. Överför-
ingens beräkningstekniska karaktär skall dock

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 2

understrykas. Något ställningstagande finns inte
till om det överskjutande överskottet skall an-
vändas till reformer eller till amorteringar av
statsskulden.

ITabell 1.2 Nyckeltal
	1998	1999	2000	2001	2002	2003
KPI, dec-dec	-0,6	1,2	1,1	1,7	2,0	2,0
UNDIX, dec-dec	0,6	1,9	1,0	1,3	-	-
Disponibel inkomst^1,2,3	1,2	3,3	3,4	4,2	4,9	2,3
Sparkvot (nivå)³	3,1	2,1	2,2	2,9	5,6	5,7
Industriproduktion¹	4,3	4,2	6,6	5,2	3,0	2,8
Relativ enhetsarbets- kostnad i industrin¹	-0,3	-2,1	0,8	0,3
Antal sysselsatta¹	1,5	2,2	2,0	1.3	0,5	0,5
Öppen arbetslöshet⁴	6,5	5,6	4,6	3,8	3,9	4,0
Arbetsmarknads- politiska program⁴	3,9	3,1	2,6	2,6	2,3	2,0
Reguljär sysselsätt- ningsgrad⁵	74,6	75,9	77,0	77,7	77,8	78,0
Handelsbalans⁶	134	130	142	171	184	197
Bytesbalans⁷	2,8	2,5	2,6	3,6	4,0	4,2
Offentligt överskott före beräknings- teknisk överföring⁷	1,9	1,9	3,4	3,5	3,3	3,6
Offentligt överskott efter beräknings- teknisk överföring⁷	1,9	1,9	3,4	3,5	2.0	2,0

tekniska överföringar bedöms finanspolitiken bli
restriktiv under åren 2002 och 2003. Med beräk-
ningstekniska överföringar blir finanspolitiken
dock expansiv även 2002 och i praktiken neutral
2003. För detaljer avseende beräkningen av den
finanspolitiska inriktningen hänvisas till kapitel
11.

Tabell 1.3 Finanspolitikens inriktning, förändring av
justerat primärt sparande

Procent av BNP

	1999	2000	2001	2002	2003
Före beräkningsteknisk överföring	0,2	-1,1	-1,3	0,5	0,2
Efter beräkningsteknisk överföring	0,2	-1,1	-1,3	-0,8	-0,1

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

¹ Ärlig procentuell förändring

² Utvecklingstalet för disponibel inkomst år 2000 redovisas här exklusive effek-
ten av att Svenska kyrkan fr.o.m. i år ingår i hushållssektorn.

³ För år 2002-2003 redovisas utvecklingen inklusive effekter av beräkningstek-
nisk överföring. Sparkvot inklusive avtalspension.

⁴ Andel av arbetskraften

⁵ Antalet sysselsatta i åldern 20-64 år, exklusive sysselsatta i arbetsmarknads-
politiska program, i procent av befolkningen i denna åldersgrupp.

⁶ Miljarder kronor

⁷ Procent av BNP

Källor: Statistiska centralbyrån, Arbetsmarknadsstyrelsen, Sveriges riksbank
och Finansdepartementet

En indikator på finanspolitikens diskretionära
inriktning är förändringen av den offentliga
sektorns finansiella sparande, där sparandet bl.a.
har justerats för konjunkturens inverkan. Som
framgår av tabell 1.3 förutses finanspolitiken bli
expansiv såväl i år som nästa år. Vid en bedöm-
ning av de samlade effekter och överhettnings-
risker som kan uppstå till följd av den expansiva
inriktningen bör även beaktas att det av allt att
döma fortfarande finns lediga resurser i ekono-
min och att hushållens sparkvot (exklusive spa-
rande i avtalspensioner) under ett antal år har
fallit och nu är negativ. Det är därför rimligt att
utgå från att en del av hushållens inkomster
kommer att användas för att gradvis anpassa
sparkvoten till en högre nivå. Före beräknings-

1.2 Utvecklingen inom olika områden

Den internationella utvecklingen

Den globala tillväxten väntas i år uppgå till 4,5 %
för att falla tillbaka något nästa år till ca 4 %. En
ökad global integration, avregleringar, en eko-
nomisk politik inriktad på stabilitet och stigande
produktivitetstillväxt är några av de faktorer som
sannolikt bidragit till de historiskt sett höga till-
växttalen.

I Förenta staterna har en snabbt stigande pro-
duktivitet stärkt tillväxten. Under första halvåret
steg produktiviteten med ca 4,5 % i jämförelse
med motsvarande period året innan. Särskilt in-
om IT-området har produktionen under ett antal
år legat på mycket höga nivåer. Detta har krävt
omfattande investeringar och höjt produktivi-
tetstillväxten i hela ekonomin.

Trots den goda produktivitetstillväxten har
inflationstrycket i den amerikanska ekonomin
ökat. En viktig delförklaring till den inflations-
uppgång som hittills har kunnat registreras är
dock det stigande oljepriset. Därutöver har ett
ansträngt arbetsmarknadsläge resulterat i stigan-
de arbetskraftskostnader. I syfte att förhindra att
den amerikanska ekonomin hamnar i ett över-
hettningsläge har centralbanken i ett antal steg
höjt sin styrränta till 6,50 %. Effekterna av denna
relativt strama penningpolitik börjar nu synas i
en avmattning av hushållens konsumtion, fram-
för allt av varaktiga konsumtionsvaror, och en
mer dämpad utveckling på bostadsmarknaden.

En central fråga är i vilken utsträckning pro-
duktivitetsuppgången är cyklisk, varaktig eller
innebär en långsiktig uppgång i produktivi-

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 2

tetstillväxten. Vilken bedömning som är den rik-
tiga har stor betydelse för i vilken utsträckning
den starka dollarn, det stora bytesbalansunder-
skottet och de högt värderade aktieprisema utgör
allvarliga obalanser i ekonomin eller ej. I progno-
sen antas att tillväxten nästa år avtar till ca 3 %
och att den amerikanska ekonomin "mjuklandar".
Osäkerheten beträffande produktivitetsutveck-
lingen, överhettningsriskerna och oljeprisets
fortsatta utveckling är dock betydande.

I den japanska ekonomin syns nu vissa tecken
på att en återhämtning har inletts. Det är framför
allt industrisektorn som utvecklas väl och i den
s.k. Tankan-rapporten redovisas en viss gryende
optimism inför framtiden bland storföretagen.
De inhemska delarna av ekonomin fortsätter
dock att utvecklas svagt. Hushållens konsumtion
väntas i år öka med 0,8 %. Arbetslösheten har
ökat kraftigt och många företag anger att de har
övertalig personal. Förutsättningarna för en mer
expansiv ekonomisk politik är begränsade efter-
som styrräntan ligger strax över 0 % och under-
skotten i de offentliga finanserna är betydande.
Bruttonationalprodukten väntas öka med drygt
1 % i år och med knappt 1,5 % nästa år.

I övriga Asien breddas den återhämtning som
inleddes 1999 till att även omfatta de inhemska
delarna av ekonomierna. Tillväxttal strax över
6 % väntas i år och nästa år. I Latinamerika ligger
länderna i olika konjunkturfaser. Tillväxten vän-
tas dock bli betydande i ett flertal länder. I regio-
nen som helhet bedöms produktionen växa med
ca 4 % i år och ytterligare något mer nästa år.

Konjunkturläget i Europa har gradvis förbätt-
rats. I euroområdet har valutans försvagning och
en ökad efterfrågan från omvärlden stimulerat
exporten. En gynnsam arbetsmarknadsutveck-
ling och låga räntor är faktorer som bidrar till att
stärka den inhemska efterfrågan. Aven om fram-
åtblickande indikatorer tyder på en viss dämp-
ning av den hittills mycket starka industrikon-
junkturen är tillförsikten inför framtiden
fortfarande hög inom såväl hushålls- som före-
tagssektorn. Tillväxten väntas därför öka från
fjolårets knappa 2,5 % till ca 3,5 % i år.

En förväntad appreciering av euron, högre
räntor och svagare omvärldsefterfrågan bidrar till
att dämpa tillväxten år 2001. Dessa kontraktiva
effekter motverkas i viss utsträckning av att fi-
nanspolitiken bedöms bli mer expansiv, bl.a. på
grund av planerade skattesänkningar i Tyskland
och Frankrike. Sammantaget förutses tillväxten
bli några tiondelar lägre nästa år jämfört med i år.

I Norge och Storbritannien är resursläget i
ekonomin mer ansträngt än i euroområdet.
Detta markeras bl.a. av en avsevärt lägre arbets-
löshetsnivå och en betydligt stramare penning-
politik i dessa två länder i jämförelse med eu-
roområdet. Relativt höga löneökningar, framför
allt i Norge, har bidragit till att hålla upp hushål-
lens konsumtion. I år förutses tillväxten uppgå
till ca 3 % i såväl Norge som Storbritannien. En
förhållandevis stram penningpolitik i Storbritan-
nien väntas innebära att tillväxten sjunker till ca

2,5 % nästa år. I Norge bedöms tillväxten uppgå
till knappt 3 % år 2001. I Danmark är den in-
hemska efterfrågan fortfarande svag, bl.a. till
följd av tidigare finanspolitiska åtstramningar.
Den effektiva växelkursen har försvagats vilket
har stärkt nettoexportens bidrag till tillväxten. I
år väntas tillväxten bli drygt 2 % och nästa år
knappt 2,5 %.

Räntor, valutor och inflation

I Förenta staterna bedöms styrräntan på sikt
kunna anpassas nedåt i takt med att tillväxten
mattas. För att motverka de inflationstendenser
som i dagsläget gör sig gällande kan det dock
komma att krävas ännu en mindre skärpning av
penningpolitiken. I prognosen förutsätts därför
en höjning av den amerikanska styrräntan med
0,25 procentenheter till 6,75 % i slutet av detta år
och därefter en gradvis allt lättare penningpolitik.
Inflationen i euroområdet steg under det första
halvåret i år och uppgick till 2,4 % i juli, vilket är
högre än den Europeiska centralbankens (ECB)
tak på 2 %. Högre oljepriser och effekter av den
tidigare euroförsvagningen förklarar större delen
av uppgången. Mot bakgrund av att lediga resur-
ser successivt tas i anspråk och den hittillsvaran-
de underliggande inflationsutvecklingen förutses
ECB komma att höja styrräntan med 0,25 pro-
centenheter i år och med 0,25 procentenheter
nästa år. Den svenska och den tyska 10-åriga ob-
ligationsräntan förutses ligga kring samma nivå
som de senaste månaderna, dvs. mellan 5 % och
5,50 %.

Den svenska kronan har inte förstärkts i den
utsträckning som förutsattes i vårpropositionen.
I föreliggande bedömning antas kronförstärk-
ningen bli något mindre omfattande. Denna om-
prövning beror på den goda ekonomiska utveck-
lingen i Förenta staterna. Dollarkursen förutses
försvagas i förhållande till såväl kronan som eu-
ron, men försvagningen är mindre än vad som
tidigare antagits. Den svenska kronan väntas
gradvis förstärkas till 119 i termer av det handel-

10 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nrl. Dell

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 2

svägda TCW-indexet. Sedan introduktionen i
januari 1999 har euron tappat ca en fjärdedel av
sitt värde mot dollarn. Euron bedöms nu vara
kraftigt undervärderad mot dollarn och även, om
än i betydligt mindre grad, mot den svenska kro-
nan. På sikt bedöms kronans värde mot euron
vara 8,60.

Den svenska penningpolitiken vägleds av ett
inflationsmål. Inflationsmålet mäts som föränd-
ringen av konsumentprisindex (KPI), som skall
uppgå till 2 % med ett toleransintervall på +/- 1
procentenhet. Riksbanken har förtydligat att det
för närvarande är bedömningen av UND1X som
styr utformningen av penningpolitiken.
UND1X är ett inflationsmått där de direkta ef-
fekterna av förändrade räntor, indirekta skatter
och subventioner har exkluderats från KPI.

Inflationen enligt både KPI och UND1X
uppgick i juli till 1,2 % varav mer än hälften för-
klaras av högre priser på bensin och diesel. Trots
de senaste årens goda tillväxt och snabba syssel-
sättningsuppgång är det underliggande infla-
tionstrycket i den svenska ekonomin således
fortfarande lågt.

Under de närmaste åren förutses de interna-
tionella priserna stiga i något snabbare takt än
tidigare till följd av den tilltagande aktivitetsni-
vån i omvärlden. Genom att kronan antas stärkas
och att oljepriset faller tillbaka väntas importpri-
serna ändå sjunka. Den starka inhemska efterfrå-
getillväxten väntas samtidigt ge ett visst utrym-
me för handeln att öka sina marginaler. De
indirekta effekterna av oljeprisuppgången väntas
med viss eftersläpning slå igenom i konsument-
priserna. De låga löneökningarna och en god
produktivitetstillväxt medför ett lågt inhemskt
kostnadstryck i ekonomin. I prognosen har de i
budgetpropositionen föreslagna sänkningarna av
skattesatserna på småhus och hyreshus beaktats.
Sammantaget innebär detta att prisutvecklingen
väntas bli relativt måttlig i år och nästa år.
UND1X väntas i slutet av 2001 uppgå till 1,3 %.

De enskilt största riskerna i inflationsprogno-
sen är oljeprisets utveckling och resursläget på
arbetsmarknaden. Vad gäller den senare risken är
nivåerna på bristtalen generellt sett fortfarande
låga. Sysselsättningen spås dock fortsätta att stiga
vilket kommer att innebära ett skärpt resursläge
nästa år. Därtill kommer osäkerheten kring ut-
fallet av kommande avtalsrörelse. Mot bakgrund
av de positiva produktivitetsutsikterna, de stabila
och låga inflationsförväntningarna samt det låga
pristrycket i utgångsläget är det emellertid svårt
att se något större inflationshot i år eller nästa år.

Det är dock rimligt att anta att Riksbanken
kommer att ge penningpolitiken en mer neutral
inriktning i takt med att produktionsgapet sluts.
Reporäntan antas därför uppgå till 4,25 % i slutet
av detta år och till 4,75 % i slutet av 2001 för att
därefter uppgå till 4,50 %. Vad avser 2002 och
2003 antas penningpolitiken anpassas så att in-
flationen utvecklas i linje med inflationsmålet.

Försörjningsbalansen

Efter förra årets svaga exportutveckling, undan-
taget teleproduktindustrin, förutses nu en myck-
et stark exporttillväxt såväl i år som nästa år. Att
svensk industri gynnas av den starka internatio-
nella konjunkturen och en fördelaktig produk-
tinriktning markeras inte minst av första halv-
årets nationalräkenskaper som visade en ökning
av varuexporten med 11,4% i jämförelse med
första halvåret 1999. I denna siffra ligger en fort-
satt stark utveckling i teleproduktindustrin och
en uppgång i konjunkturkänsliga branscher som
motorfordonsindustrin, samt skogs- och stålin-
dustrierna vars ökningstal ligger runt 20 %. I
statistiken syns en tydlig återhämtning vad avser
exporten till Asien. Värdet av exportleveranserna
dit beräknas i år ha ökat med ca 40 %.

Tillgängliga indikatorer visar entydigt på en
fortsatt stark exporttillväxt. Orderläget i ex-
portindustrin är mycket gynnsamt och produk-
tionsplanerna positiva. Konkurrenskraften är i
utgångsläget god. En viss uppgång i relativpriser-
na väntas dock under prognosåren, bl.a. till följd
av stigande världsmarknadspriser på basindustri-
produkter och den antagna kronapprecieringen.
Trots detta väntas svensk exportindustri vinna
marknadsandelar i år och nästa år. Sammantaget
innebär detta att varuexporten i år väntas öka
med knappt 11 %, varav teleproduktindustrin
står för ca hälften av uppgången, och år 2001
med närmare 8 %. Teleproduktindustrins bety-
delse för exporttillväxten innebär att prognosen
är känslig för den fortsatta utvecklingen i denna
bransch. Sannolikheten för en ännu bättre ut-
veckling än vad som antagits bedöms dock vara
lika stor som sannolikheten för en sämre utveck-
ling. En annan osäkerhet i exportprognosen är
att fortsatt höga ordernivåer och ökande le-
veranstider kan leda till att exportpriserna stiger
mer än förväntat.

Varuimporten väntas i år stiga med ca 9 %,
vilket är betydligt högre än i fjol då importtill-
växten var knappt hälften så stor. Bakom den
kraftiga uppgången ligger en snabb tillväxt av
efterfrågekomponenter med ett högt import-

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 2

Tabell 1.4 Försörjningsbalans

Miljarder

kronor Procentuell volymförändring

	1999	1997	1998	1999	2000	2001	2002	2003
Hushållens konsumtionsutgifter	997	1,7	2,4	4,1	4,7 (3,7)	3,4	2,1	2,1
Offentliga konsumtionsutgifter	533	-1,0	2,2	1,8	-1,4 (0,6)	0,9	1,0	0,9
Statliga	154	-2,7	-7,4	1,1	0,0	0,5	0,5	0,5
Kommunala	378	-0,2	6,6	2,0	-1,9 (0,7)	1,0	1,2	1,1
Fasta bruttoinvesteringar	327	-2,2	9,4	8.1	5,1	6,8	2,5	2,8
Näringsliv exkl. bostäder	246	3,2	10,6	7,6	6,9 (6,5)	6,2	1,2	1,5
Bostäder	32	-22,3	3,6	18,8	4,5	13,7	12,0	12,0
Myndigheter	49	-12,1	7,0	4,7	-3,2 (-1,4)	4,9	2,3	2,4
Lagerinvesteringar¹	6	0,5	0,3	-0,5	0,2	-0,1	0,0	0,0
Export	863	13,0	7,3	5,2	9,8	7,7	5,9	5,7
Import	754	11,8	10,4	5,0	8,8	7,5	6,0	5,9
BNP	1972	2,0	3,0	3,8	3.9	3,5	2,1	2,1

Anm: Utvecklingstalen för år 2000 påverkas av att Svenska kyrkan fr.o.m. i år ingår i hushållssektorn. Inom parentes redovisas volymutvecklingen exklusive denna
effekt.

¹ Förändring uttryckt i procent av BNP föregående år.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

innehåll, t.ex. maskininvesteringar och sällan-
köpsvaror. Relativt låga importpriser i förhållan-
de till priser på inhemsk produktion bidrar till en
högre importtillväxt. Nästa år väntas varuim-
porten öka med 7,5 %, dvs. en något svagare till-
växt än i år. Trots den snabba ökningen av ex-
porten relativt importen förbättras
handelsbalansen i förhållande till BNP i jämfö-
relse med 1999 endast med 0,3 procentenheter
till 6,9 % av BNP. Detta beror i huvudsak på den
snabba prisuppgången på olja. Nästa år väntas
dock oljeprisutvecklingen inverka mindre nega-
tivt på handelsbalansen, vilket bidrar till att över-
skottet väntas stiga till knappt 8 %.

Tjänstebalansen väntas under de kommande
åren, liksom de senaste åren, ge ett negativt bi-
drag till BNP-tillväxten med 2 till 3 tiondelar.
Bakom detta ligger framför allt en snabbt växan-
de import av resevaluta. Denna post omfattar
inte endast svenskars utgifter i samband med re-
sor utomlands utan även direktimport av bilar
och handel över Internet.

Bruttoinvesteringarna ökar i snabb takt och en
växande andel av den samlade produktionen an-
vänds för investeringsändamål. I år väntas brut-
toinvesteringarna öka med ca 5 % och med
knappt 7 % nästa år. Investeringarnas utveckling
skiljer sig mellan olika sektorer. Inom industrin
ökade investeringarna knappt alls 1999. Ett för-
väntat högt kapacitetsutnyttjande kommer dock
att innebära högre investeringsvolymer i år och
framöver. Industriföretagen redovisar också ex-

pansiva planer i SCB:s investeringsenkät. Erfa-
renheter, och utfall från nationalräkenskapernas
första halvår, visar att industrin knappast kom-
mer att realisera de expansiva planerna fullt ut.
Industriinvesteringarna väntas ändå öka med go-
da 8 % i år. Även nästa år förutses en hög pro-
duktionstillväxt i industrin. Ett allt högre kapa-
citetsutnyttjande och en viss förskjutning av
planerade investeringar innebär att industriin-
vesteringarna även nästa år väntas öka med ca
8%.

Investeringarna i övrigt näringsliv steg med
hela 11 % år 1999 (bl.a. på grund av höga fartygs-
och flygplatsinvesteringar). De väntas fortsätta
stiga med ca 6,5 % i år och med knappt 5,5 %
nästa år. Bilden är dock splittrad. Den kraftiga
tillväxten i tjänstebranscherna har ökat behoven
av ytterligare kapacitet. I storstadsregionerna är
investeringarna i kommersiella fastigheter om-
fattande. Inom telebranschen bidrar utbyggna-
den av mobiltelefonsystem och bredbandsnät till
höga investeringsvolymer. Inom finansiell verk-
samhet är investeringstillväxten, efter ett antal år
med mycket höga tal, mer dämpad.

Bostadsinvesteringarna ökar men styrkan i
uppgången är svårbedömd. God lönsamhet vid
nyproduktion, den gynnsamma utvecklingen av
hushållens ekonomi och den med historiska mått
mätt låga räntenivån är faktorer som borde in-
verka positivt på bostadsbyggandet. Bostadsef-
terfrågan är dock geografiskt sett ojämnt förde-
lad. Ett stort problem i de expansiva områdena är

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 2

bristen på planerad tomtmark. En låg öknings-
takt vad gäller ombyggnationer kan vara ett teck-
en på en tilltagande brist på byggnadsarbetare.
Den låga lönsamheten i produktionen av hyres-
rätter är en annan tillbakahållande faktor. Med
beaktande av dessa förhållanden, utfallsstatistik
och indikatorer bedöms bostadsinvesteringarna i
år öka med ca 4,5 % och nästa år med knappt
14 %. Investeringsvolymen i utgångsläget är så
pass låg att bostadsbristen i de expansiva områ-
dena kommer att bestå.

Hushållens konsumtionsutgifter ökade 1999
med 4,1 %, vilket är den högsta tillväxten sedan
1987. Förutsättningarna för en fortsatt stark ut-
veckling är mycket gynnsamma. Hushållens reala
disponibelinkomster bedöms stiga med nära 4 %
per år 2000-2001, rensat för effekten av överför-
ingen av Svenska kyrkan till hushållssektorn.
Den goda inkomstutvecklingen hänger samman
med den förväntade sysselsättningsuppgången,
de i år genomförda och nästa år föreslagna in-
komstskattesänkningarna samt den låga inflatio-
nen, som stärker reallönetillväxten. Hushållens
kraftigt förbättrade förmögenhetsställning ökar
hushållens konsumtionsbenägenhet ytterligare.
Trots att den svenska aktiebörsen har utvecklats
något lugnare i år än tidigare visar statistik från
SCB och Finansinspektionen att hushållens
nettoförmögenhet har ökat med ca 425 miljarder
kronor sedan halvårsskiftet 1999.

De positiva utsikterna vad avser hushållens
konsumtion understryks av nationalräkenska-
perna för det första halvåret som visade en upp-
gång på knappt 4% (exklusive kyrkoeffekten).
Hushållens tillförsikt inför framtiden, såsom den
mäts av SCB, visar att hushållen är fortsatt
mycket optimistiska inför framtiden. Hushållens
förväntningar om den egna ekonomin, vilket är
en relativt god indikator på framtida konsum-
tion, ligger kvar på historiska toppnivåer. Opti-
mismen hänger sannolikt samman såväl med den
goda realekonomiska utvecklingen i sig som dess
positiva effekter på de offentliga finanserna. Gi-
vet dessa fördelaktiga betingelser väntas hushål-
lens konsumtionsutgifter öka med 3,7 % i år
(4,7 % inklusive effekterna av kyrkans överfö-
ring) och nästa år med 3,4 %.

Under åren 2002-2003 överstiger överskotten

1 de offentliga finanserna den målsatta nivån om

2 % av BNP. Beräkningstekniskt har överskott
för dessa år utöver 2 % av BNP tillförts hushålls-
sektorn. Det bör dock understrykas att hante-
ringen av dessa överskott inte är föremål för be-
slut förrän senare och att beräkningarna för 2002

och 2003 av hushållens konsumtion inte bygger
på specificerade antaganden om de faktiska
överföringarnas storlek.

Av relevans i sammanhanget är även att hus-
hållens sparkvot i dagsläget ligger på en låg nivå,
vilket avspeglar den kraftiga förmögenhetstill-
växten, investeringar i varaktiga konsumtionsva-
ror och tillförsikt vad gäller de offentliga finan-
serna. I ett medelfristigt perspektiv förväntas
därför hushållen öka sparandets andel av den
disponibla inkomsten. Givet dessa osäkerhets-
moment bedöms hushållen kunna öka sin kon-
sumtion med ca 2 % per år 2002 och 2003, dvs. i
ungefär samma takt som BNP växer.

Den statliga konsumtionen sjönk oväntat med
ca 3 % första halvåret i år enligt preliminära na-
tionalräkenskaper, siffror som emellertid är
mycket osäkra. Den information som finns i
budgetutfallen pekar på en starkare utveckling av
den statliga konsumtionen i år. Mot bakgrund av
denna motstridiga information bedöms den stat-
liga konsumtionen vara oförändrad i år och öka
med 0,5 % nästa år.

De kommunala konsumtionsutgifterna steg
med 2,0 % mellan 1998 och 1999. Bedömningen
av hur kommunsektorns konsumtionsutgifter
utvecklas har gjorts utifrån det ekonomiska ut-
rymme som är tillgängligt under förutsättning att
respektive delsektor skall klara balanskravet.
Prognosen för kommunsektorns konsumtions-
utgifter innevarande år har jämfört med progno-
sen i vårpropositionen dragits ned från 1,3 % till
0,7 %, till följd av det oväntat låga nationalräken-
skapsutfallet för första halvåret i år. Om över-
föringen av Svenska kyrkan från kommunsek-
torn till hushållens ideella organisationer beaktas
blir utvecklingstakten i år -1,9 %. Den gynn-
samma utvecklingen av skatteinkomster och
statsbidrag skapar utrymme för fortsatt tillväxt
av kommunsektorns konsumtionsutgifter vid
oförändrade skattesatser, även om tillväxten har
förskjutits framåt i prognosen jämfört med i vår-
propositionen. I nuvarande prognos bedöms de
kommunala konsumtionsutgifterna växa med ca
1 % per år i volym 2001-2003, jämfört med ca
0,5 % per år för samma period i vårpropositio-
nen.

Tillväxtens och sparandets sammansättning
Tillväxten i den svenska ekonomin är i år både
hög och välbalanserad, med positiva tillväxtbi-
drag från alla försörjningsbalansens komponen-
ter (se tabell 1.5). I förhållande till 1999 har bi-
draget från nettoexporten ökat med 0,5

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 2

procentenheter, vilket framför allt avspeglar den
breda konjunkturuppgången inom exportindust-
rin. Bidraget från hushållens konsumtionsutgif-
ter uppgår i år liksom i fjol till drygt 2 procen-
tenheter. Detta är med historiska mått mätt
mycket höga bidrag.

ITabell 1.5 Bidrag till BNP-tillväxt 1
Procentenheter	1998	1999	2000	2001	2002	2003
Hushållens konsumtionsutgifter	1.2	2,1	1,9	1,7	1,1	1,1
Offentliga konsumtionsutgifter	0,6	0,5	0,2	0,2	0,2	0,2
Fasta brutto- investeringar	1,4	1,3	0,8	1,1	0,4	0,5
Lagerinvesteringar	0,3	-0,5	0,2	-0,1	0,0	0,0
Export	3,1	2,3	4,3	3,6	2,9	2,8
Import	-3,7	-1,9	-3,4	-3,0	-2,5	-2,5
Netto utrikeshandel	-0,6	0,4	0,9	0,6	0,3	0,3
BNP	3,0	3,8	3,9	3.5	2,1	2,1

Anm: Bidragen för år 2000 redovisas exklusive effekten av att Svenska kyrkan
fr.o.m. i år ingår i hushållssektorn.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Vad gäller investeringarna minskar bidraget suc-
cessivt. Som framgår av tabell 1.6 växer dock in-
vesteringarna under hela perioden snabbare än
BNP. Det finansiella sparandet, vilket i stort
överensstämmer med bytesbalansens saldo, be-
döms stärkas ytterligare eftersom växande han-
delsbalansöverskott och sjunkande underskott i
kapitalavkastningen mer än väl kompenserar för
tjänstenettots svaga utveckling. Detta innebär att
det finansiella sparandet ökar från 1,6 % år 1999
till 2,6 % i år och 3,6 % nästa år. I tabell 1.6 har
hela den beräkningstekniska överföringen år
2002 och 2003 lagts på hushållen och därmed
stärkt hushållssparandet. I motsvarande grad har
sparandet i den offentliga sektorn försvagats.

Tabell 1.6 Sparandets sammansättning

Procent av BNP

	1998	1999	2000	2001	2002	2003
Bruttosparande	19,8	18,5	19,9	21,2	21,5	21,7
Realt sparande	16,7	16,9	17,3	17,6	17,5	17,6
Fasta investeringar	15,8	16,6	16,8	17,2	17,2	17,2
Lagerinvesteringar	0,9	0,3	0,5	0,4	0,3	0,3
Finansiellt sparande	3,1	1,6	2,6	3,6	4,0	4,2
Offentlig sektor¹	1,9	1,9	3,4	3,5	2,0	2,0
Hushåll¹	2,0	1,3	1,2	1,0	2,4	2,3
Företag	-0,8	-1,6	-2,0	-0,9	-0,4	-0,1

¹ Efter beräkningsteknisk överföring

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Arbetsmarknaden

Sysselsättningsutvecklingen under det första
halvåret i år har varit mycket positiv och över-
träffat de förväntningar som låg till grund för
prognosen i vårpropositionen. Sysselsättningen
beräknas i år öka med 2 % och nästa år med

1,3 %. Detta innebär att den reguljära sysselsätt-
ningsgraden för personer mellan 20 och 64 år,
som enligt regeringens mål skall uppgå till 80 %
2004, beräknas stiga från 75,9 % år 1999 till
77,7% år 2001.

De flesta indikatorer tyder på en fortsatt god
sysselsättningsutveckling. Efterfrågan i ekono-
min väntas bli stark i år och nästa år. Sysselsätt-
ningsuppgången är särskilt omfattande i den pri-
vata tjänstesektorn där sysselsättningen under
2000 och 2001 sammantaget bedöms stiga med
drygt 6,5% eller ca 110 000 personer. Antalet
nyanmälda lediga platser, som historiskt sett va-
rit en bra sysselsättningsindikator, tyder på att
sysselsättningen fortsätter att öka.

Det finns emellertid också ett antal tecken på
att arbetsmarknadsläget håller att på att bli mer
ansträngt. Antalet kvarstående lediga platser har
stigit i förhållande till de nyanmälda platserna,
vilket är ett tecken på att det har blivit svårare för
arbetsgivarna att rekrytera personal. Även om
sysselsättningen stigit i de flesta län är de regio-
nala obalanserna ändå betydande. I storstadsre-
gionerna begränsar en begynnande arbetskrafts-
och bostadsbrist expansionsmöjligheterna. I oli-
ka enkäter framkommer att bristen på högskole-
utbildade, personer med branschspecifik kom-
petens, sjuksköterskor, läkare samt lärare växer.
De tilltagande rekryteringsproblemen måste
dock ses i ljuset av att bristtalen i utgångsläget i
många fall är relativt låga. Det skärpta resursläget
förväntas dock innebära att sysselsättningstill-
växten bromsas upp något nästa år.

Den förutsedda sysselsättningsuppgången för
även med sig ett ökat arbetskraftsutbud. Upp-
gången i arbetskraftsutbudet motverkas delvis av
att antalet platser vid universitet och högskolor
planeras öka med 19 000 i år och ytterligare
16 000 nästa år. Den öppna arbetslösheten för-
väntas därmed minska från 5,6 % år 1999 till

4,6 % i år och 3,8 % nästa år.

Åren 2002 och 2003, då det s.k. produktions-
gapet antas vara slutet, sker en successiv ned-
trappning av antalet platser i kunskapslyftet och
antalet personer i arbetsmarknadspolitiska pro-
gram, vilket ökar arbetskraftsutbudet. En del av
de personer som annars skulle omfattas av kun-
skapslyftet eller arbetsmarknadspolitiska pro-

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 2

gram kommer att finna sysselsättning. Andra
kommer, åtminstone på kort sikt, att vara öppet
arbetslösa eller utanför arbetskraften. Nedtrapp-
ningarna kommer därför att leda till en något
högre sysselsättningstillväxt, och därmed också
en högre BNP-tillväxt än den långsiktiga tillväx-
takten på 2 %, samt på kort sikt även till en nå-
got högre öppen arbetslöshet.

Den offentliga sektoms finanser

De offentliga finanserna utvecklas starkare än
vad som beräknades i vårpropositionen. I år
väntas den offentliga sektorns finansiella sparan-
de uppgå till 71 miljarder kronor eller 3,4 % av
BNP. Det är nära en fördubbling av överskottet
jämfört med 1999.

År 2001 beräknas det finansiella sparandet öka
till 76 miljarder kronor eller 3,5 % av BNP. Spa-
randet dras dock tillfälligt upp med ca 8 miljarder
kronor, eller 0,4 % av BNP, till följd av skatt på
återbetalda pensionsmedel från försäkringsbola-
get SPP. Samtidigt leder de föreslagna sänkning-
arna av inkomstskatterna till ett skattebortfall på
15 miljarder kronor eller 0,7 % av BNP jämfört
med årets gällande regler. Därtill kommer sänk-
ningen av fastighetsskattesatsen och höjningen
av fribeloppet i förmögenhetsskatten som före-
slås i syfte att undvika det ökade skatteuttag som
annars skulle ha blivit fallet när frysningen av
taxeringsvärdena upphör 2001. Sammantaget
sjunker skatteinkomsterna som andel av BNP till
knappt 51 % nästa år. Även utgiftskvoten väntas
minska. Detta dels till följd av den starka BNP-
tillväxten i sig, dels till följd av att tillväxten även
leder till att utgifterna för bl.a. arbetslösheten
minskar. Den låga inflationen medför dessutom
att den nominella ökningen av pensioner och
andra indexreglerade utgifter begränsas. Rän-
teutgifterna minskar till följd av att statsskulden
sjunker. Även inkomsterna av räntor och utdel-
ningar faller eftersom de finansiella tillgångarna
minskar, genom överföringar från AP-fonden till
staten.

Kalkylerna för åren 2002 och 2003 ger fortsatt
starka offentliga finanser, med överskott i det fi-
nansiella sparandet på 3,3 % resp. 3,6 % som an-
del av BNP. Beräkningen av statsskulden och
ränteutgifter bygger emellertid på det målsatta
överskottet på 2 % av BNP.

Tabell 1.7 De offentliga finanserna

Procent av BNP

	1999	2000	2001	2002	2003
Inkomster	60,2	58,9	57,2	56,4	56,5
Utgifter	58,4	55,5	53,7	53,1	52,9
Finansiellt sparande före överföring	1,9	3,4	3,5	3,3	3,6

Beräkningsteknisk överföring	1,3				1,6
Finansiellt sparande efter överföring	1,9	3,4	3,5	2,0	2,0
Konsoliderad brutto- skuld efter överföring	65,6	58,9	53,2	50,2	48,2

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Fördelningen av sparandet mellan staten och ål-
derspensionssystemet påverkas under perioden
av den finansiella infasningen av det reformerade
ålderspensionssystemet. När infasningen är
slutförd år 2003 beräknas sparandet i pensions-
systemet, dvs. AP-fonden och premiepensions-
systemet, uppgå till ca 3 % av BNP, medan sta-
tens finansiella sparande (efter den
beräkningstekniska överföringen) visar ett un-
derskott på ca 1 % av BNP. Detta är en följd av
att pensionsreformen innebär en mycket stor
omfördelning av sparandet från staten till ålder-
spensionssystemet. Mer än hela det finansiella
överskottsmålet för den samlade offentliga sek-
torn används för att bygga upp pensionsfonderna
inför den belastning som väntar i framtiden.

Den offentliga sektorns konsoliderade brutto-
skuld, definierad enligt de s.k. Maastrichtkriteri-
ema uppgick vid utgången av 1999 till drygt
65 % av BNP. Som andel av BNP har den kon-
soliderade skulden sjunkit sedan 1995.1 år mins-
kar skulden även nominellt med ca 75 miljarder
kronor och väntas understiga 60 % av BNP, vil-
ket är referensvärdet inom EU. Den kraftiga
minskningen beror till stor del på att försäljning-
ar av statens aktieinnehav används till amortering
av statsskulden.

Nettoskulden, som är nettot av den offentliga
sektorns samtliga finansiella tillgångar och skul-
der, sjunker till följd av de finansiella överskotten
och de värdeförändringar som sker på tillgångar
och skulder. Nästa år beräknas nettoskulden
vändas till en positiv finansiell ställning. Det in-
nebär att den offentliga sektorns finansiella till-
gångar överstiger skulderna.

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 2

2 Internationell utveckling

Världsekonomin bedöms utvecklas mycket po-
sitivt under prognosperioden. Sammantaget för-
utses den globala BNP-tillväxten uppgå till 4,5 %
i år och ca 4 % nästa år.

Inte sedan i slutet av 1980-talet har utsikterna
för en lika stark ekonomisk tillväxt varit så gynn-
samma. Den globala tillväxten förväntas dess-
utom vara fördelad på i stort sett samtliga regio-
ner och länder i världen.

Under större delen av 1990-talet har den ame-
rikanska ekonomin varit en viktig drivkraft för
tillväxten i världsekonomin. Framöver förutses
emellertid EU-området, men även Asien och
Latinamerika, ge ett mer påtagligt bidrag till den
globala tillväxten. Detta samtidigt som tillväxten
i den amerikanska ekonomin väntas mattas något
jämfört med de senaste åren. Utvecklingen av
den japanska ekonomin är emellertid fortsatt
osäker och någon kraftfull återhämtning emotses
inte.

tagande produktivitetstillväxt. Under prognos-
perioden förutses även EU-området kunna upp-
visa en god arbetsmarknadsutveckling kombine-
rat med fortsatt låg inflation.

Som en följd av den starka efterfrågan i om-
världen förutses efterfrågan på bearbetade varor
utvecklas mycket gynnsamt under prognosperi-
oden. Sammantaget väntas marknadstillväxten på
svenska exportmarknader öka från 5,5 % förra
året till ca 10 % i år, för att uppgå till ca 8,5 %
2001.

Till osäkerhetsmomenten under prognosperi-
oden kan bl.a. hänföras risken för att en stark
tillväxt i flera regioner eller länder kan leda till en
alltför kraftig efterfrågan och därmed stigande
inflation. En annan riskfaktor är den fortsatta ut-
vecklingen av oljepriset där svängningarna under
innevarande år varit mycket kraftiga. För en mer
detaljerad diskussion om oljepriset och dess ef-
fekter, se fördjupningsrutan i slutet av detta ka-
pitel. Ytterligare en risk är eventuella spridnings-
effekter av en kraftig avmattning i den
amerikanska ekonomin.

Diagram 2.1 BNP-tillväxt i EU, Förenta staterna och Japan

Procentuell förändring

Viktiga faktorer bakom de gynnsamma utsikter-
na för världsekonomin är de positiva makroeko-
nomiska förutsättningarna i form av låg inflation
och låga räntor samt tydligt förbättrade offentli-
ga finanser.

Andra, mindre tydliga, men minst lika viktiga
förklaringar till den goda utvecklingen är de för-
ändringar av ekonomiernas funktionssätt som
genomförts i flertalet länder under det senaste
decenniet, bl.a. ökad frihandel och bättre funge-
rande arbets-, varu-, kapital- och tjänstemarkna-
der. Resultaten av dessa förändringar har tidigare
främst kunnat observeras i Förenta staterna bl.a.
i form av en kraftig sysselsättningstillväxt under
1990-talet, men under senare år också av en till-

2.1 Utvecklingen i Europa

Euroområdet

Tillväxtutsikterna i euroområdet under de kom-
mande åren är mycket goda. BNP-tillväxten för-
utses bli starkare än den varit någon gång under
det senaste decenniet och väntas drivas av både
en stabil inhemsk efterfrågan och en stark export
till omvärlden. Till skillnad från högkonjunktu-
ren i slutet på 1980-talet och i början av 1990-
talet är de makroekonomiska förhållandena i dag
mer gynnsamma med låg inflation, låga räntor
och mer balanserade offentliga finanser. Detta i
kombination med reformer på arbets-, varu-, ka-
pital- och tjänstemarknaderna utgör en god
grund för en mer stabil och hållbar ekonomisk
tillväxt framöver.

Industrikonjunkturen har utvecklats mycket
starkt under det första halvåret i år. Framåtblick-
ande indikatorer tyder emellertid på en något
lägre ökningstakt i industriproduktionen fram-
över. Samtidigt ligger hushållens förtroende på
historiskt höga nivåer.

De gynnsamma ekonomiska utsikterna inne-
bär att BNP-tillväxten förutses uppgå till 3,5 % i
år och 3,3 % nästa år. Hushållens konsumtion
bedöms utvecklas fortsatt starkt under de kom-
mande åren till följd av stigande sysselsättning

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 2

och ökade reala disponibelinkomster. Likaså
väntas investeringarna vara en viktig drivkraft
bakom tillväxten, bl.a. tack vare de låga räntorna.
Samtidigt förutses nettoexporten ge ett tydligt
positivt bidrag till BNP-tillväxten i år som ett re-
sultat av dels den svaga euron, dels den starka
efterfrågan i omvärlden.

Den något lägre tillväxten nästa år kan förkla-
ras av eftersläpande effekter av ECBts räntehöj-
ningar samt effekterna på den inhemska efterfrå-
gan av det stigande oljepriset. Därutöver väntas
nettoexportens positiva bidrag till tillväxten avta
nästa år till följd av en något svagare efterfrågan
från omvärlden och en antagen appreciering av
euron.

Skillnaderna i tillväxt mellan de enskilda eu-
roländema förutses också minska under pro-
gnosperioden till följd av att den ekonomiska
aktiviteten tilltar i Tyskland och Italien.

Styrräntan i euroområdet antas uppgå till 5 % i
slutet av prognosperioden. Samtidigt antas euron
förstärkas. Detta innebär sammantaget en åt-
stramning av de monetära förhållandena, vilket
dämpar tillväxten under främst nästa år. Finans-
politiken bedöms gradvis bli mer expansiv som
en följd av planerade skattesänkningar i flera eu-
roländer, bl. a. Tyskland och Frankrike.

Arbetsmarknaden förutses utvecklas starkt
med en hög sysselsättningstillväxt på ca 1,5 %
både i år och nästa år. Samtidigt förutses arbets-
lösheten falla till drygt 9 % i år och drygt 8 %
nästa år. Utvecklingen skiljer sig dock åt mellan
enskilda länder. Sysselsättningstillväxten i Frank-
rike väntas uppnå historiskt höga 2-2,5 % de
kommande åren, medan den i Tyskland knappast
torde överstiga 1 %.

Inflationen i euroområdet har ökat under det
första halvåret i år och inflationstakten uppgick i
juli till 2,4 %. Å andra sidan har kärninflationen
hittills varit dämpad. Uppgången i inflationstak-
ten kan framförallt förklaras av det stigande olje-
priset, men även av eftersläpande effekter av eu-
rons tidigare försvagning. Inflationstakten
förutses i år överstiga 2 %, men därefter avta till
knappt 2 % under nästa år, bl.a. som följd av den
antagna apprecieringen av euron och effekterna
av de genomförda såväl som antagna räntehöj-
ningarna.

Riskerna i prognosen är balanserade. En snabb
förbättring på arbetsmarknaden, en relativt ex-
pansiv finanspolitik och fortsatt höga eller sti-
gande oljepriser kan leda till stigande inflation.
Detta skulle kunna leda till att ECB stramar åt
penningpolitiken mer än vad som nu antagits,

vilket i sin tur skulle få en ytterligare dämpande
inverkan på tillväxten än vad som nu förutses.

ITabell 2.1 BNP-tillväxt, KPI och arbetslöshet i
Procentuell förändring, där annat ej anges			1999	2000	2001
	1997	1998	1999	2000	2001
Bruttonationalprodukt
Världen	4,3	2,5	3,2	4,5	4.1
Förenta staterna	4,4	4.4	4,2	5,0	3,0
Japan	1,6	-2,5	0,3	1,2	1,4
EU	2,6	2,7	2,4	3,4	3,2
Euroområdet	2,4	2,8	2,4	3,5	3,3
Tyskland	1,4	2,1	1,6	3,0	3.0
Frankrike	1,9	3,2	2,9	3,7	3,3
Italien	1,8	1,5	1,4	2,9	3,0
Storbritannien	3,5	2,2	2.1	3,0	2,6
Norden	3,6	3,1	2,6	3,4	3,2
Danmark	3,1	2,6	1,6	2,2	2,4
Finland	6,3	5,0	3,5	5,0	4,3
Norge	4,3	2,1	0,9	2,9	2,9

Konsumentpriser¹

EU	1,7	1,3	1,2	2,0	1,8
Euroområdet	1.6	1,2	1,2	2,2	1,8
Förenta staterna	2,3	1,6	2,2	3,2	2,8
Arbetslöshet, procent av arbetskrafter?
EU	10,6	9,9	9,3	8,5	7,9
Euroområdet	11,5	10,8	10,1	9,2	8,6
Förenta staterna	4,9	4,5	4,2	3,9	4,2
Marknadstillväxt,
bearbetade varor	10,5	7,8	5,5	10,1	8,6

¹ HIKP för EU och KPI för Förenta staterna.

² ILO-definition för EU och nationell definition för Förenta staterna.
Källor: OECD och Finansdepartementet

Storbritannien

Den brittiska ekonomin har fortsatt att expande-
ra och är nu inne på sitt åttonde år av hög eko-
nomisk tillväxt. Hushållens konsumtion fortsät-
ter att utgöra den viktigaste drivkraften bakom
tillväxten. Ett stigande inflationstryck, bl.a. till
följd av stigande lönekostnader orsakade av den
strama situationen på arbetsmarknaden, i kom-
bination med en något expansiv finanspolitik,
antas dock leda till en fortsatt åtstramning av
penningpolitiken. Detta bedöms dämpa den in-
hemska efterfrågan. BNP-tillväxten förutses
uppgå till 3,0 % i år för att därefter avta till ca

2,5 % nästa år.

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 2

Norge

Efter att ha mattats tydligt förra året finns nu
tecken på att aktiviteten i den norska ekonomin
åter tagit fart. Under detta år och nästa år förut-
ses återhämtningen framför allt drivas av en ök-
ning av hushållens konsumtion. Däremot för-
väntas investeringarna i oljesektorn, som sjönk
kraftigt under förra året till följd av det då låga
oljepriset, fortsätta att minska i år och därmed
verka hämmande för den ekonomiska utveck-
lingen. Sammantaget väntas BNP-tillväxten upp-
gå till knappt 3 % både i år och nästa år.

Danmark

Den inhemska efterfrågan i Danmark förutses
under året fortsätta att utvecklas svagt dels på
grund av effekterna av den finanspolitiska åt-
stramning som inleddes under 1998, dels på
grund av ett högre ränteläge. Till följd av en sva-
gare dansk krona och en starkare internationell
konjunktur förväntas nettoexporten stå för mer-
parten av bidraget till BNP-tillväxten i år. Under
nästa år förutses dock den inhemska efterfrågan
utvecklas något starkare. BNP-tillväxten väntas
uppgå till drygt 2 % i år och knappt 2,5 % nästa
år.

scher med verksamhet relaterad till informa-
tionsteknik. Den ökade produktiviteten har ock-
så inverkat dämpande på prisutvecklingen.
Inflationen har visserligen stigit under det första
halvåret i år, men är mot bakgrund av den höga
ekonomiska aktiviteten anmärkningsvärt måttlig.
Under de senaste månaderna har dock tecknen
på ett allmänt ökat inflationstryck i den ameri-
kanska ekonomin blivit allt tydligare, bl.a. på ar-
betsmarknaden och i de tidigare produktionsle-
den. Arbetskraftskostnaderna har också ökat
påtagligt under det första halvåret i år.

Diagram 2.2 Arbetskraftskostnader i Förenta staterna

Procentuell förändring

1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 00

Källa: US Department of Labor

2.2 Förenta staterna

Den amerikanska ekonomin är nu inne på sitt
nionde år av stabil och hög ekonomisk tillväxt.
BNP-tillväxten har t.o.m. accelererat under det
första halvåret och förutses i år uppgå till 5,0 %,
vilket är den högsta tillväxttakten på 15 år. Lik-
som tidigare har hushållens konsumtion utgjort
den främsta drivkraften bakom tillväxten. Hus-
hållens höga konsumtionsbenägenhet tar sig bl.a.
uttryck i ett lågt privat finansiellt sparande och
ett stort bytesbalansunderskott motsvarande
drygt 4 % av BNP. En viktig förklaring till den
starka utvecklingen i hushållens konsumtion
torde vara att sysselsättningen har ökat i snabb
takt. Arbetslösheten har samtidigt minskat och
har sedan i oktober 1999 pendlat kring 4 %, vil-
ket är den lägsta nivån på trettio år.

Den starka utvecklingen i Förenta staterna har
under senare år i allt högre grad drivits av en
snabb ökning av produktiviteten. Detta har
stärkt förväntningarna om framtida vinster och
därigenom tillsammans med den starka inhemska
och internationella efterfrågan bidragit till en
fortsatt hög investeringstakt, inte minst i bran-

Det stigande inflationstrycket har bidragit till att
den amerikanska centralbanken gradvis höjt styr-
räntan till 6,5 %. Det finns nu tecken på att den
högre räntenivån tillsammans med den mer
måttliga aktieprisutvecklingen börjat inverka
dämpande på hushållens konsumtion. Framför-
allt har konsumtionen av varaktiga varor dämpats
påtagligt, samtidigt som bostadsmarknaden
mattats.

Högre marknadsräntor, en mer dämpad aktie-
prisutveckling och ett högre oljepris väntas
framöver leda till en fortsatt avmattning i hus-
hållens konsumtion. Samtidigt väntas investe-
ringarna utvecklas svagare. Den dämpade inves-
teringstillväxten förklaras, utöver den
penningpolitiska åtstramningen, av stigande ar-
betskraftskostnader tillsammans med det för-
hållandevis låga kapacitetsutnyttjandet i indust-
rin, samt en allmän dämpning av den
ekonomiska aktiviteten. Samtidigt väntas netto-
exporten nästa år ge ett minskat, men fortsatt
negativt bidrag till tillväxten. Sammantaget för-
utses avmattningen i den inhemska efterfrågan
under nästa år leda till att den amerikanska eko-
nomin ”mjuklandar”, vilket innebär att BNP-

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 2

tillväxten väntas falla tillbaka till 3 % samtidigt
som inflationstakten dämpas. Denna anpassning
antas också kunna ske utan kraftiga styrränte-
höjningar från den amerikanska centralbanken.

De flesta bedömare har under senare år kon-
sekvent underskattat styrkan i den amerikanska
ekonomin och det är svårt att bedöma omfatt-
ningen av, och tidpunkten för, en eventuell av-
mattning. En bestående eller långvarig föränd-
ring på ekonomins utbudssida skulle kunna
medföra en gynnsammare utveckling än pro-
gnostiserat. En av de mest centrala frågorna i
detta sammanhang är huruvida de senaste årens
starka produktivitetstillväxt, vilket bl.a. bidragit
till det dämpade inflationstrycket, utgör ett
trendbrott eller inte.

utgöras av kraftigt stigande arbetskraftskostna-
der till följd av den ansträngda situationen på ar-
betsmarknaden. Det kan inte heller uteslutas att
den gynnsamma produktivitetsutvecklingen, ge-
nom att driva upp vinstförväntningarna och ak-
tiepriserna, på kort sikt bidrar till en fortsatt till-
växt av den inhemska efterfrågan som överstiger
ekonomins potential.

Diagram 2.3 Produktivitetsutvecklingen i Förenta staterna

Index: 1992 = 100

Även om osäkerheten kring den förbättrade ut-
vecklingen i Förenta staterna är stor så talar de
senaste årens gynnsamma utveckling för att den
långsiktiga produktivitetstillväxten ökat något.
Som framgår av diagram 2.3 har produktivi-
tetstillväxten accelererat sedan 1995. Det är dock
svårt att på ett entydigt sätt avgöra hur detta
kommer att påverka utvecklingen framöver, men
det kan inte uteslutas att en fortsatt stark ut-
veckling av produktiviteten och en högre poten-
tiell BNP-tillväxt leder till att den amerikanska
ekonomin växer snabbare än prognostiserat, utan
att inflationen accelererar.

En utebliven konjunkturavmattning skulle å
andra sidan öka risken för kraftigare styrränte-
höjningar än vad som nu antas, vilket skulle kun-
na bidra till ett svagare konjunkturförlopp under
framför allt nästa år. Detta utgör, i kombination
med det stora bytesbalansunderskottet, den star-
ka dollarn samt de högt värderade aktierna en
betydande osäkerhetsfaktor. Den största enskil-
da risken i detta sammanhang torde emellertid

2.3 Utvecklingen i Asien och
Latinamerika

Japan

Tillväxten i Japan har under hela 1990-talet varit
svag, vilket bl. a. resulterat i stora budgetunder-
skott, en snabbt växande statsskuld, rekordhög
arbetslöshet och flera år med deflation. De fi-
nanspolitiska stimulanspaket som hittills pre-
senterats har ännu inte lyckats bidra till att skapa
varaktigt positiva effekter på tillväxten.

Det finns nu emellertid tecken på att en åter-
hämtning är på väg. BNP väntas under pro-
gnosperioden bli högre än under de senaste åren
även om någon kraftig uppgång inte förutses. De
underliggande problemen bedöms ännu vara sto-
ra, vilket håller tillbaka tillväxten. Sammantaget
väntas BNP växa med 1,2 % i år och 1,4 % år
2001.

Utfallen för första halvåret bekräftar en fort-
satt positiv utveckling inom företagssektorn med
stark industriproduktion, ökade investeringar
och stigande vinster. Drivande för produktionen
är den starka exportutvecklingen, framför allt till
övriga Asien. Den ljusare bilden bekräftas i den
senaste kvartalsvisa Tankan-rapporten som visar
att företagens framtidsförväntningar fortsätter
att förbättras.

Den ökade ekonomiska aktiviteten märks
emellertid inte lika tydligt i de inhemska delarna
av ekonomin. Någon varaktig återhämtning av
hushållens efterfrågan kan ännu inte skönjas.
Hämmande för konsumtionsbenägenheten är
den fortsatt höga arbetslösheten samt den däm-
pade utvecklingen av hushållens inkomster. Den
rekordhöga arbetslösheten är bl.a. ett resultat av
omstruktureringar inom företagssektorn. Ar-
betslösheten väntas vara fortsatt hög under de
närmaste åren då rationaliseringsprocessen i fö-
retagen väntas fortgå. I den senaste Tankan-
rapporten framkom att en stor andel av före-
tagsledarna uppger att de har ett fortsatt stort
överskott på arbetskraft.

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 2

Vad gäller finanspolitiken har regeringen sig-
nalerat att ytterligare stimulanspaket inte kan
uteslutas om återhämtningen inte visar sig själv-
bärande mot slutet av året. Centralbanken, som
sedan februari 1999 fört en nollräntepolitik i
syfte att stimulera ekonomin, beslutade i augusti
att höja dagslåneräntan till 0,25 %. Det finns
dock ännu inte några tydliga tecken på att defla-
tionen skall upphöra. Deflationen förutses fort-
sätta under innevarande år medan en svag upp-
gång i priserna väntas år 2001.

Återhämtningen är således fortfarande bräck-
lig och flera risker föreligger. Till riskerna hör
bl. a. den snabbt växande statsskulden som i år
beräknas bli större än i något annat land i
OECD-området och ett budgetunderskott på
6-7 % av BNP.

Övriga Asien

Efter en stark återhämtning under förra året
väntas tillväxten förstärkas ytterligare i år. Åter-
hämtningen, som hittills i huvudsak varit export-
driven, väntas framöver bli bredare och mer ba-
lanserad. I flertalet asiatiska länder förväntas en
stark inhemsk efterfrågan driva tillväxten samti-
digt som nettoexportens bidrag avtar något. In-
flationen antas utvecklas måttligt i regionen
framöver och därigenom lämna utrymme för en
fortsatt lätt penningpolitik. Omstruktureringen
av finans- och företagssektorn fortskrider, men
utgör alltjämt en risk på nedåtsidan. BNP-
tillväxten för regionen som helhet väntas bli ca

6,5 % i år och drygt 6 % nästa år.

Latinamerika

I Latinamerika befinner sig länderna i olika
konjunkturfaser. Den inhemska efterfrågan för-
väntas framöver ge ett större bidrag till tillväxten,
som hittills varit tydligt exportdriven. För Latin-
amerika är riskerna i prognosen framförallt
kopplade till den amerikanska ekonomin och
eventuella följdverkningar på de finansiella
marknaderna med påföljande höjda räntor. Un-
der innevarande år väntas alla länder uppvisa en
positiv tillväxttakt och för regionen som helhet
väntas tillväxten i år uppgå till 4 %, för att öka
något nästa år.

2.4 Utvecklingen i Ryssland, Polen och
de baltiska länderna

Ryssland

Den ryska ekonomin återhämtade sig under
1999 och växte med drygt 3 %. Utsikterna för de
närmaste åren är goda, samtidigt är dock osäker-
heten stor. Till stöd för fortsatt expansion talar
regeringens ambitiösa reformprogram som skall
främja tillväxten genom bl.a. en skattereform,
privatiseringar, avregleringar och ett förbättrat
investeringsklimat. Tillväxten förutses uppgå till
6 % i år och 5 % nästa år. Utsikterna kan snabbt
förändras i händelse av kraftigt sjunkande ener-
gipriser.

Polen

Trots en dämpande effekt på konjunkturen till
följd av den ryska krisen växte ekonomin i Polen
med ca 4 % under 1999. Nedgången motverka-
des bl.a. av en stabil inhemsk efterfrågan och ett
fortsatt starkt inflöde av utländska direktinveste-
ringar. Med stöd av den goda europeiska kon-
junkturen och en ambitiös reformpolitik bedöms
den polska BNP-tillväxten uppgå till ca 5 % både
i år och nästa år. På risksidan finns bl.a. det stora
bytesbalansunderskottet.

De baltiska länderna

Ekonomierna i Estland, Lettland och Litauen är
alla i en återhämtnings fas efter den ryska krisen.
Lettland uppvisade som enda baltiskt land en po-
sitiv BNP-tillväxt under 1999, men det är i Est-
land som återhämtningen torde vara mest robust.
Tillväxten i de baltiska länderna väntas samman-
taget uppgå till ca 3,5 % i år och ca 4,5 % nästa
år.

2.5 Den svenska världsmarknadstillväxten

Den starka internationella konjunkturen i om-
världen innebär att förutsättningarna för svensk
export förbättrats. Världsmarknadstillväxten,
som utgör ett handelsviktat genomsnitt av im-
porttillväxten för bearbetade varor på Sveriges
avsättningsmarknader, bedöms öka från 5,5 %
1999 till 10,1 % i år, för att därefter avta till 8,6 %
2001.

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 2

01 jepri sutveckl i ngen

Efter det betydande prisfallet på olja i efterdy-
ningarna av Asienkrisen har oljepriset stigit
mycket kraftigt. Från ca 10 dollar per fat i början
av 1999 har oljepriset stigit till över 30 dollar per
fat.

Prisökningen har flera förklaringar. Som en
följd av den minskade efterfrågan på olja efter
Asienkrisen och den finansiella krisen i slutet av
1998 drog OPEC-länderna och övriga oljepro-
ducenter ned sin produktion påtagligt. Trots
återhämtningen i den globala tillväxten under
andra halvåret 1999 och under det första halvåret
i år, som avsevärt ökade efterfrågan på olja, an-
passades inte produktionen fullt ut. Först under
innevarande år har produktionen överskridit de
nivåer som rådde under t.ex. 1998. Denna ut-
veckling kan också förklaras av att produk-
tionskapaciteten i flertalet OPEC-länder i
dagsläget inte räcker till. I praktiken är det enbart
Saudiarabien som snabbt och påtagligt kan öka
sin produktion. Därutöver råder osäkerhet om
vilka möjligheter oljeproducenterna utanför
OPEC har att öka produktionen.

Samtidigt som utbudet varit begränsat växer
nu, för första gången på mer än ett decennium, i
praktiken alla regioner i världsekonomin snabbt
samtidigt. Den tydliga återhämtningen i den glo-
bala tillväxten har inneburit att efterfrågan på olja
ökat kraftigt. Särskilt stark har efterfrågan varit i
Förenta staterna.

Sammantaget har således kombinationen av
ett lågt utbud av olja och en fortsatt stark efter-
frågan i världen medfört att världsmarknadspri-
set på olja stigit till nivåer som inte noterats se-
dan i slutet av 1990 i samband med Irak- och
Kuwaitkrisen.

Den snabba oljeprisstegringen utgör en osä-
kerhetsfaktor för bedömningen av världsekono-
min framöver. Oljeprisstegringens effekter kan
inte enbart hänföras till prisstegringen i sig, utan
även till den stora volatiliteten i prisutvecklingen.

Till en början kunde effekterna av det stigande
oljepriset framför allt observeras i snabbt stigan-
de importpriser. Med viss eftersläpning bör olje-
prisökningar därefter slå igenom gradvis i form
av högre priser på produkter där olja är en viktig

insatsvara. Det stigande oljepriset har också fått
mer tydligt genomslag i t.ex. producentpriserna
under våren. Under våren har oljeprisstegringen
vidare påverkat konsumentpriserna. I t.ex. eu-
roområdet uppgick inflationstakten (enligt det
harmoniserade KPI) i juli till 2,4 %. Den under-
liggande inflationstakten, dvs. rensat för effek-
terna av förändringar i energi- och livsmedelspri-
ser, uppgick samtidigt till ca 1,3 %. Skillnaden
mellan dessa båda mått förklaras till största delen
av energiprisökningstakten som på årsbasis upp-
gick till 14 % i juli. Trots att energipriserna stigit
kraftigt har inflationsförväntningarna varit fort-
satt låga.

Ett stigande oljepris kan få flera effekter med
olika tidsfördröjning. Den direkta effekten är en
höjning av prisnivån. Om en sådan höjning blir
betydande riskerar detta på kort sikt att dämpa
den inhemska efterfrågan, genom att t.ex. reallö-
ner och vinster i företag utvecklas svagare. Lika
betydelsefullt för effekterna på ekonomin är
emellertid om också inflationsförväntningar och
inflationstakten på längre sikt påverkas. I sådana
fall kan det bli nödvändigt med en åtstramning
av den ekonomiska politiken, framför allt pen-
ningpolitiken.

De negativa effekterna av det högre oljepriset
dämpas emellertid av att oljeberoendet minskat
påtagligt jämfört med t.ex. 1970-talet. En annan
faktor som bidrar till att de negativa effekterna
blir mindre är att oljepriset i reala termer, trots
uppgången, inte ligger på någon hög nivå i ett
historiskt perspektiv. I t.ex. Förenta staterna är
det reala priset idag endast ungefär en tredjedel
av vad det var vid oljekrisen 1979-80.

I prognosen förväntas den inhemska efterfrå-
gan dämpas något till följd av det höga priset på
olja. Skulle oljepriset fortsätta vara högt eller sti-
ga ytterligare skulle detta, allt annat lika, innebära
en svagare BNP-tillväxt och en högre inflation i
både Sverige och omvärlden än vad som nu för-
utses.

I prognosen antas världsmarknadspriset på
olja (Brent) uppgå till 26 dollar per fat i slutet av
detta år och till 24 dollar per fat i slutet av 2001.

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 2

3 Kapitalmarknaderna

3.1 Förenta staterna

Den starka globala ekonomiska tillväxten har
hittills kunnat kombineras med ett lågt interna-
tionellt inflationstryck. Den ökade internatio-
nella konkurrensen, avregleringar på flera mark-
nader, den tydligare inriktningen av den samlade
ekonomiska politiken på prisstabilitet och en
mer balanserad utveckling för de offentliga fi-
nanserna är faktorer som har skapat förutsätt-
ningar för historiskt låga räntenivåer.

De globala obligationsräntorna steg kraftigt
under 1999, då centralbankerna i så gott som alla
industriländer lade om penningpolitiken i mind-
re expansiv riktning. Styrräntehöjningarna har
fortsatt under innevarande år samtidigt som en
nedgång i långräntorna har ägt rum. Mot bak-
grund av bl.a. allt fler tecken på ekonomisk upp-
bromsning i Förenta staterna har 10-årsräntan
sjunkit med ca 0,75 procentenheter sedan års-
skiftet. Den amerikanska centralbanken, Federal
Reserve, antas höja styrräntan till 6,75 % i slutet
av detta år och sedan stegvis lätta på penningpo-
litiken. Den europeiska centralbanken, ECB,
väntas höja styrräntan med ytterligare 0,25 pro-
centenheter i år och lika mycket under 2001.

Aktieprisutvecklingen har dämpats under året
i både Förenta staterna och globalt. Speciellt tek-
nologisektom fick vidkännas en tydlig priskorri-
gering under våren. Därefter har utvecklingen
varit relativt stabil. Euron har försvagats ytterli-
gare mot dollarn och i handelsvägda termer. In-
tresset hos internationella placerare att investera i
amerikanska tillgångar har varit fortsatt stort.
Euron bedöms ha potential att stärkas mot dol-
larn. I slutet av året antas kursen vara 0,95 dollar
per euro.

I Sverige har penningpolitiken blivit mindre
expansiv i takt med att den starkare tillväxten
gradvis har lett till ett ökat utnyttjande av de le-
diga resurserna i ekonomin. Reporäntan uppgår
för närvarande till 3,75 %. De långa räntorna har
fallit under året och i maj och juni var den svens-
ka 10-årsräntan t.o.m. lägre än den tyska. Riks-
banken antas höja räntan till 4,25 % under detta
år och med ytterligare 0,5 procentenheter under
nästa år. Kronan har under det senaste året
stärkts mot euron, försvagats mot dollarn och
utvecklats relativt stabilt mot det handelsvägda
TCW-indexet. Kronan bedöms kunna stärkas
mot TCW, till 119 på lång sikt, och utvecklas re-
lativt stabilt mot euron.

Förenta staternas ekonomi har fortsatt att ut-
vecklas mycket starkt. Stigande realräntor och
ökade inflationsförväntningar bidrog till att de
långa marknadsräntorna steg kraftigt under 1999.

Diagram 3.1 10-åriga räntor i Förenta staterna, Tyskland
[och Sverige

Procent

kv 1 kv 2 kv 3 kv 4 kv 1 kv 2 kv 3

1999 2000

Källa: EcoWin

Den amerikanska statistik som har presenterats
de senaste månaderna har i viss mån indikerat att
den ekonomiska tillväxten är på väg att mattas,
men den är fortfarande hög. Inflationsriskerna
från bl.a. den strama arbetsmarknaden tycks del-
vis motverkas av fortsatt ökning i produktivi-
tetstillväxten. Marknaden har omvärderat risker-
na med den starka efterfrågetillväxten.
Förutsättningarna för en gradvis inbromsning i
den amerikanska ekonomin förefaller vara större
nu än tidigare. Den stramare penningpolitiken
tillsammans med en mer dämpad utveckling på
aktiebörserna kan ha bidragit till detta. Federal
Reserve har höjt styrräntan med sammantaget
1,75 procentenheter under 1999 och 2000, senast
i maj med 0,5 procentenheter.

Synen på penningpolitiken har tydligt ändrats
jämfört med senvåren. Då förväntades den ame-
rikanska centralbanken höja räntan förhållande-
vis kraftigt för att motverka inflationsriskerna i
ekonomin. Nu indikerar marknadsräntorna i
stort sett en oförändrad styrränta för det kom-
mande året.

Avmattningssignalerna och det minskade ut-
budet på statspapper, vilket hänger samman med
de starka statsfinanserna, har bidragit till lägre
statsobligationsräntor under året. I maj bröts
även den trendmässiga ränteuppgången på före-
tagsobligationer. Sedan dess har kreditspreaden,
dvs. ränteskillnaden mellan t.ex. företags- och
statsobligationer, minskat något. Minskningen

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 2

har dock skett från historiskt höga nivåer. Kre-
ditspreaden kan på goda grunder antas vara en
bra indikator på hur marknadsaktörerna uppfat-
tar konjunkturläget, bl.a. eftersom den privata
kreditefterfrågan kan förväntas bero på kon-
junkturens utveckling.

Punkter

Diagram 3.2 Kreditspread Förenta staterna

Procent

Källa: EcoWin

Diagram 3.3 Börsutvecklingen i Förenta staterna och

Sverige____________________________________________

Index 1999-01-04 = 100

Källa: Ecowin

Omvärldens beredvillighet att finansiera det re-
kordstora och växande amerikanska bytesbalan-
sunderskottet har medfört en kraftig apprecie-
ring av dollarn under de senaste åren. I
handelsvägda termer har dollarn stärkts med
drygt 10 % sedan årsskiftet. Intresset för att in-
vestera i den s.k. nya ekonomin tycks vara fort-
satt starkt. Detta indikeras av aktuell statistik
som visar på ett kapitalflöde i form av direktin-
vesteringar i och köp av portfölj aktier i Förenta
staterna. Cykliska faktorer som den historiskt
höga tillväxten i Förenta staterna och den stra-
mare penningpolitiken har tillsammans med
strukturella faktorer som t.ex. den höga ameri-
kanska produktivitetstillväxten bidragit till den
starkare dollarn. Korrigeringen på den ameri-
kanska teknologidominerade Nasdaqbörsen un-
der våren kunde inte bryta trenden.

Nasdaqbörsen har haft en dramatisk utveck-
ling under det senaste året. Efter en kraftig upp-
gång med början under fjärde kvartalet förra året
följde en tydlig korrigering under våren av de
högt värderade teknologiaktierna. Nasdaqbörsen
sjönk då med ca 35 % under loppet av några
veckor. Sedan dess har utvecklingen stabiliserats.
New York-börsen, enligt t.ex. index som Dow
Jones och Wilshire 5000, har haft en jämnare ut-
veckling. Nuvarande nivåer på såväl Nasdaqbör-
sen som Dow Jones-index är i stort sett desam-
ma som vid årsskiftet.

3.2 Euroområdet

1 euroområdet har tillväxten tagit ordentlig fart.
Inflationen har successivt stigit det senaste året
och vid några tillfällen passerat ECB:s tak på

2 %. De monetära förhållandena har varit expan-
siva, med bl.a. en hög penningmängds- och kre-
dittillväxt och en försvagad euro både nominellt
och realt. Penningmängden har fortsatt att öka
snabbare än ECB:s referensvärde på 4,5 %. Mot
bakgrund av denna utveckling har ECB höjt
räntan med sammantaget 2 procentenheter det
senaste året - i huvudsak har höjningarna ägt
rum under 2000. Marknadsräntorna indikerar att
centralbanken väntas höja styrräntan ytterligare
framöver. De långa räntorna har sjunkit något
under året. Nedgången har dock inte varit lika
tydlig som i Förenta staterna. Ränteskillnaden
mellan euroområdet och Förenta staterna på 10-
åriga statspapper har minskat väsentligt. Det nu-
varande räntegapet är ca 0,5 procentenheter.

Euron har fortsatt att försvagas under året.
Sedan starten har euron tappat ca en fjärdedel av
sitt värde gentemot dollarn och har under augu-
sti och i början av september legat kring 0,90
dollar per euro. Handelsvägt har euron försva-
gats med knappt 20 % såväl nominellt som realt
sedan den introducerades. Det finns flera fun-
damentala förklaringar till eurons svaghet, speci-
ellt mot dollarn, varav några berörts ovan. Statis-
tik från ECB visar på ett omfattande
kapitalutflöde i form av direkt- och portföljin-
vesteringar under första halvåret i år. Mycket ta-
lar för en långsiktig appreciering av euron fram-
över, men osäkerheten är stor i fråga om hur
mycket.

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 2

Diagram 3.4 Dollar mot euro

USD/EUR

Källa: EcoWin

3.3 Japan

dagsläget fortfarande finns lediga resurser i eko-
nomin, fallande priser till följd av avregleringar
och en ökad internationell priskonkurrens. Trots
den starka konjunkturen har de svenska
långräntorna fallit under året.

Penningpolitiken har lagts om i mindre expan-
siv riktning under det gångna året. Riksbanken
har höjt reporäntan med sammantaget 0,85 pro-
centenheter till 3,75 % med hänvisning till bl.a.
den starka konjunkturuppgången och ett gradvis
stigande pristryck. Den senaste höjningen ge-
nomfördes i februari i år. I den senaste infla-
tionsrapporten räknade Riksbanken med att den
underliggande inflationen kommer att under-
skrida 2 % under större delen av prognosperio-
den och att inflationsmålet uppfylls på två års
sikt.

Penningpolitiken i Japan har varit inriktad på att
hålla de korta räntorna så låga som möjligt för att
motverka risken för ett ökande deflationstryck
och hindra en försämring av den ekonomiska ut-
vecklingen. I augusti beslöt centralbanken att
höja styrräntan till 0,25 % och därmed övergavs
den 18 månader gamla s.k. nollräntepolitiken.
Penningpolitiken i Japan kan fortfarande be-
tecknas som expansiv. Ytterligare måttliga styr-
räntehöjningar är diskonterade i marknadsrän-
torna. Den japanska valutan har under de senaste
två åren stärkts trendmässigt mot både euron
och dollarn. Apprecieringen uppgår till ca 40 %
mot euron och ca 25 % mot dollarn. Yenens kurs
mot dollarn har dock stabiliserats något det se-
naste året då den fluktuerat mellan 100 och 110
yen per dollar.

Diagram 3.5 10-årig räntedifferens mot Tyskland

Punkter

Källa: EcoWin

3.4 Sverige

Svensk ekonomi uppvisar hög tillväxt med sti-
gande sysselsättning och fallande arbetslöshet.
Hushållens förväntningar om den framtida ut-
vecklingen både för den egna ekonomin och lan-
dets ekonomi är mycket positiva. Ännu råder
ingen generell kapacitetsbrist, även om det på
vissa håll finns tecken på ett mer ansträngt re-
sursutnyttjande. Inflationen är fortsatt låg och
inflationsförväntningarna ligger, även om de har
stigit, i linje med Riksbankens inflationsmål på
två års sikt. De gynnsamma inflationsutsikterna
och de måttliga räntenivåerna speglar ett stort
förtroende för prisstabilitetspolitiken, att det i

Saneringen av statsfinanserna och förtroendet
för låginflationspolitiken har bidragit till att ga-
pet mellan svenska och tyska obligationsräntor,
som för fem år sedan var drygt 4 procentenheter,
gradvis har raderats ut. I dag finns ingen tydlig
inflations- eller riskpremie på svenska räntebä-
rande tillgångar. Vårens delutförsäljning av Telia
medförde att Riksgäldskontoret kunde genom-
föra omfattande återköp av obligationer. Sam-
manlagt köpte kontoret statspapper för 30 mil-
jarder kronor under maj och juni. Under
återköpsperioden sjönk svenska obligationsrän-
tor under de tyska. Under augusti och september
har den svenska 10-årsräntan legat knappt en ti-
ondels procentenhet över den tyska. Det finns
goda utsikter för fortsatt låga långräntor.

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 2

Diagram 3.6 Kronans växelkurs gentemot euron och ett
vägt genomsnitt av valutor____________________________

TCW1992-11-18 =100 SEK/EUR

Källa: EcoWin

lation med kronans utveckling. Under 1999 och
första halvan av 2000 gav detta mått ett inflöde
på 83 respektive 91 miljarder kronor.

Kronan har sedan början av 1999 gradvis stärkts
mot euron, försvagats mot dollarn och utvecklats
relativt stabilt mot TCW. Kronförstärkningen
gentemot euron uppgår under denna period till
drygt 10%. Den senaste månaden har en euro
kostat omkring 8,40 kronor och TCW-index har
flukturerat kring 124.1 samband med Teliautför-
säljningen stärktes kronan under försommaren
temporärt till 8,10 mot euron och 120 mot
TCW. Bakgrunden till kronans appreciering mot
euron är sannolikt en kombination av relativt
gynnsamma tillväxtutsikter, ett lågt infla-
tionstryck, bytesbalansöverskott och ett intresse
hos internationella placerare att investera i svens-
ka tillgångar, speciellt inom branscher med verk-
samhet relaterade till informationsteknik. Ett
uttryck för det senare har varit en viss känslighet
hos kronan för svängningar på Stockholmsbör-
sen.

Det finns en viss korrelation mellan utveck-
lingen på Stockholmsbörsen och den teknologi-
dominerade amerikanska Nasdaqbörsen. Stock-
holmsbörsen steg kraftigt under hösten förra
året och föll under våren. Efter vårens kursjuste-
ring har utvecklingen stabiliserats. Generalindex
har stigit ca 5 % sedan årsskiftet.

Bytesbalansen visade överskott såväl 1999 som
första halvåret 2000. Saldot för bytesbalansen
och kapitaltransfereringarna motsvaras defini-
tionsmässigt av den finansiella balansens saldo så
att betalningsbalansen som helhet summerar till
noll. Valutautflödet till följd av direkt- och
portföljinvesteringar var relativt stort under
1999. Till största delen beror dessa flöden på fu-
sionen mellan Astra och Zeneca samt Fords köp
av Volvo Personvagnar. Summan av bytesbalans,
kapitaltransfereringar, direkta investeringar och
portföljaktier har historiskt uppvisat viss korre-

\|Tabell 3.1 Betalningsbalansens finansiella poster
Flöden, miljarder kronor	1999	2000
Bytesbalans	48,9	19,0
Kapitaltransfereringar	-18,0	3,3
Finansiell balans	-28,3	-36,2
Direkta investeringar	336,4²	-61,7
Portföljinvesteringar	-295,0²	-65,0
Räntebärande värdepapper	-11,0	-195,8
1 svenska kronor	46,7	-108,4
1 utländsk valuta	-57,7	-87,4
Aktier	-283,9	130,7
Svenska	-32,8	136,7
Utländska	-251,1	-6,0
Finansiella derivat	0,5	10,1
Övrigt kapital	-53,5	75,6
Valutareservens förändring	-16,7	4.8
Restpost	-2,6	13,9

‘T.o.m. juni

² Merparten härrör från affärerna mellan Astra och Zeneca respektive Ford och
Volvo Personvagnar.

Källa: Riksbanken

3.5 Ränte- och valutakursantaganden

Den amerikanska centralbanken bedöms kunna
avstå från ytterligare kraftiga räntehöjningar. Fe-
deral Reserve antas höja räntan med ytterligare
0,25 procentenheter, till 6,75 % i slutet av detta
år och därefter stegvis lätta på penningpolitiken i
takt med den förutsedda avmattningen i ekono-
min. 10-årsräntan väntas uppgå till 6 % i slutet av
året och sedan sjunka något under nästa år.

Den starkare tillväxten i euroområdet, ett sti-
gande inflationstryck och fortsatt expansiva mo-
netära förhållanden väntas bidra till räntehöj-
ningar i euroområdet. ECB antas höja räntan
med ytterligare 0,25 procentenheter detta år och
lika mycket nästa år. De långa euroräntorna
väntas ligga strax över dagens nivåer i slutet av
året. 10-årsräntan antas då vara 5,3 %. Den förut-
sedda stabiliseringen av de amerikanska räntorna
antas ha en modererande effekt på euroräntorna
framöver.

Euron bedöms vara långsiktigt undervärderad
och ha potential att stärkas mot dollarn mot bak-
grund av bl.a. den förutsedda avmattningen i

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 2

Förenta staterna och ett krympande tillväxt- och
räntegap mellan regionerna. I slutet av detta år
antas eurons kurs mot dollarn vara 0,95. Därefter
förutses en fortsatt euroförstärkning.

Det starka förtroendet för låginflationspoliti-
ken, återhållsamma löneökningar och den lägre
inflationsbenägenheten bedöms bidra till fortsatt
låga räntor. Den starka svenska tillväxten och ett
gradvis ökat utnyttjande av de lediga resurserna
motiverar en mindre expansiv penningpolitik
framöver. Riksbanken antas höja styrräntan med
0,5 procentenheter under hösten, till 4,25 %, och
med ytterligare 0,5 procentenheter nästa år. I det
medelsiktiga perspektivet antas reporäntan ligga
på 4,5 %. Detta är förenligt med en kort real-
ränta på 2-3 % och inflationsförväntningar i linje
med Riksbankens inflationsmål. Långräntorna
förväntas ligga kvar kring rådande nivåer under
resten av året. I slutet av detta år väntas 10-
årsräntan uppgå till 5,4 %. Räntegapet mot
Tyskland väntas ligga kring 0,1 procentenheter i
slutet av året och 0,2 procentenheter i slutet av
nästa år.

Förtroendet för svensk ekonomi tillsammans
med en i utgångsläget undervärderad krona antas
bidra till att kronan stärks till 119 i termer av
TCW i det medelsiktiga perspektivet. Kronan
bedöms utvecklas förhållandevis stabilt gentemot
euron de kommande åren. I slutet av året antas
kursen ligga kring 8,40 och på sikt kring 8,60.
Apprecieringen mot TCW väntas främst komma
till stånd via dollarns depreciering mot euron.
Mot bakgrund av den underliggande styrkan i
den amerikanska ekonomin förutses dock denna
depreciering bli något mindre än vad som förut-
sattes i vårpropositionen.

Tabell 3.2 Ränte- och valutakursantaganden

Värde vid respektive års slut

	1999	2000	2001	2002	2003
Reporänta	3,25	4,25	4,75	4,5	4,5
6-månadersränta	3,7	4,5	4,7	4,6	4,6
5-årsränta	5,3	5,3	5,2	5,0	5,0
10-årsränta	5,6	5,4	5,4	5,2	5,2
10-årsdiff. SEK-DEM	0,4	0,1	0,2	0,2	0,2
6-mån. DEM EURIBOR	3,5	5,0	4,8	4,6	4,6
TCW-index	124	123	121	120	119
SEK/USD	8,5	8,8	8,1	7,8	7,5
SEK/EUR	8,6	8,4	8,5	8,6	8,6

Källor: Riksbanken och Finansdepartementet

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 2

4 Utrikeshandeln

Den internationella efterfrågan på svenska ex-
portvaror förutses vara mycket god under hela
prognosperioden. Förra årets exporttillväxt på
drygt 5 % var till större delen hänförlig till en
mycket expansiv utveckling inom teleproduktin-
dustrin. Framöver beräknas även traditionella
och mer konjunkturkänsliga branscher gynnas av
den starka globala tillväxten. Den fördelaktiga
produktinriktningen samt ett i utgångsläget
gynnsamt relativprisläge bidrar till att exportin-
dustrin fortsätter att öka sin andel av världs-
marknaden för bearbetade varor. Den totala va-
ruexporten beräknas stiga med 10,7% i år och
med 7,9 % nästa år. På sikt innebär antagandet
om en successiv appreciering av kronan att kon-
kurrenskraften försämras något. Svensk export
förutses då öka långsammare än den internatio-
nella efterfrågan.

Under 1999 mattades importtillväxten av, vil-
ket kan innebära att varuimporten återgick till att
följa en mer långsiktig utvecklingsbana efter den
starka ökningen 1997 och 1998. Tillväxten för
import av varor beräknas ta fart framöver då
hushållens konsumtion och export utvecklas väl.
Varuimporten förväntas öka med 9 % i år och
med 7,4 % nästa år.

Trots den relativt svaga exportutvecklingen
var varuhandelns bidrag till BNP-tillväxten posi-
tivt förra året. I år stiger bidraget till 1,2 procen-
tenheter till följd av den starka internationella
efterfrågan, för att nästa år uppgå till 0,8 pro-
centenheter. Utrikeshandelns totala bidrag blir
dock lägre eftersom handeln med tjänster ger ett
negativt tillväxtbidrag på 0,3 respektive 0,2 pro-
centenheter under prognosåren.

Bytesbalansen beräknas visa överskott som
successivt stiger från 2,6 % av BNP i år till 4,2 %
år 2003. Den offentliga sektorns finansiella spa-
rande bidrar i hög grad till de fortsatta överskot-
ten, som är en förutsättning för att utlandsskul-
den skall minska.

4.1 Varuexport

Under förra året var efterfrågan på flertalet
svenska exportvaror betydligt svagare än under
1998. Industrikonjunkturen var dämpad i ett
flertal länder på den viktiga europamarknaden,
något som drabbade traditionell svensk verk-
stads- och basindustri hårt. Exporten av telepro-

dukter fortsatte emellertid att utvecklas mycket
starkt och bidrog med 4 procentenheter av den
totala varuexporttillväxten på 5,2 %. Telepro-
dukter har under den senaste tioårsperioden ökat
sin andel av varuexporten från ca 5 % till ca
15%. Särskilt snabbt har sektorn expanderat un-
der senare hälften av 1990-talet. Eftersom tele-
produktexporten främst utgörs av stora leveran-
ser av mobila system till enstaka länder bidrog
branschens dominans förra året till att exportut-
vecklingen skilde sig åt mellan olika marknader.
Exporten ökade bl.a. kraftigt till länder som För-
enta staterna, Spanien och Japan, dit också leve-
ranserna av teleprodukter steg markant.

För detta och nästa år är utsikterna för en
starkare och bredare internationell efterfrågeut-
veckling betydligt ljusare, både avseende länder
och varugrupper. I Europa beräknas tillväxtskill-
naderna mellan länderna minska i samband med
att konjunkturen stärks i flera av Sveriges större
handelsländer som t.ex. Tyskland. Det är framför
allt en vändning i industri- och exportkonjunk-
turen som bidrar till uppgången i euroområdet. I
Asien och Latinamerika väntas istället den tidiga-
re exportledda tillväxten i högre grad drivas av
den inhemska efterfrågan. Utvecklingen i För-
enta staterna fortsätter att vara stark även om en
viss avmattning förutses framöver. I Japan har
importtillväxten ökat snabbt trots att någon tyd-
lig återhämtning ännu inte har kommit till stånd.
Av Sveriges större handelsländer är det i stort
sett endast Norge och Danmark, vilka tillsam-
mans står för drygt 13 % av svensk varuexport,
som väntas uppvisa en svag efterfrågeutveckling.
Totalt sett beräknas världsmarknaden, dvs. im-
porten av bearbetade varor på svenska export-
marknader, öka med 10,1 % i år och med 8,6 %
nästa år. Det är en betydligt starkare efterfråge-
utveckling än förra året, då marknadstillväxten
beräknas ha uppgått till ca 5,5 %.

I stor utsträckning drivs den höga marknads-
tillväxten av en kraftigt ökande efterfrågan på in-
sats- och investeringsvaror i samband med att
industriproduktion och resursutnyttjande stiger i
omvärlden. Mot bakgrund av att dessa varor ut-
gör merparten av svensk export är förutsättning-
arna goda för en mycket stark svensk industri-
konjunktur under prognosåren. Till detta skall
läggas att Sverige jämfört med andra länder har
en stor andel teleprodukter i exporten. Efterfrå-
getillväxten i denna bransch väntas globalt sett
vara mycket hög även i fortsättningen.

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 2

Tabell 4.1 Export och import av varor och tjänster '
	Miljarder kronor 1999	1999	2000	Procentuell volymförändring 2001 2002 2003			1999	2000	Procentuell prisförändring 2001 2002 2003
Varuexport	700	5,2	10,7	7,9	6,0	5,8	-1,4	1,8	0,1	-0,1	0,3
Bearbetade varor¹	613	6,1	11,6	8,8	6,3	6,0	-1,9	-0,2	0,2	0,2	0,5
Tjänsteexport	163	5,3	6,0	6,8	5,5	5,3	1,1	3,5	2,0	0,8	0,8
Total export	863	5,2	9.8	7,7	5,9	5,7	-0,9	2,1	0,4	0,0	0.4
Varuimport	568	4,4	9,0	7,4	5,9	5,7	1,1	4,0	-1,8	-0,4	0,2
Bearbetade varor¹	468	5,5	10,2	8,3	6,0	5,8	-0,3	0,1	-0,4	0,2	0,4
Tjänsteimport	186	6,8	8,5	8,1	6,5	6,3	2,0	2,2	1,7	0,6	0,8
Total import	754	5,0	8,8	7.5	6,0	5,9	1,3	3.6	-0,9	-0,2	0,3

^arugruppedn^äserä^^N^^-

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Att svensk industri gynnas av den stärkta inter-
nationella efterfrågan och dess sammansättning
är redan tydligt i aktuell statistik över varuex-
porten och industrins orderingång. Enligt preli-
minära nationalräkenskaper ökade varuexporten
med 11,4% i årstakt första halvåret i år. Aven
om den positiva utvecklingen enligt utrikeshan-
delsstatistiken i stort sett gäller samtliga va-
rugrupper, har exportökningarna varit mest på-
tagliga för teleprodukter, vars export under de
första fem månaderna i år ökade med 28 % i lö-
pande priser jämfört med samma period förra
året. I konjunkturkänsliga branscher som mo-
torfordons-, skogs- och stålindustrierna, har till-
växten legat runt 20 %. Det kan vara värt att no-
tera att läkemedelsexporten, som förra året
bidrog väsentligt till exporttillväxten, t.o.m. föll.
Under samma period steg exportleveranserna till
Europa med 11 % i löpande priser, medan de
ökade med 31 % till Nordamerika och med 40 %
till Asien. Den asiatiska marknaden har därmed
åter börjat öka sin andel av svensk export efter en
svag utvecklingen under 1998 och inledningen av
1999 (se diagram 4.1). Det var framför allt övriga
bearbetade varor, såsom maskiner, som drabba-
des av efterfrågebortfallet under Asienkrisen.
Framöver väntas efterfrågan åter stärkas för des-
sa varugrupper, samtidigt som behovet av ut-
byggnad av infrastrukturen för telekommunika-
tion bedöms vara fortsatt stort.

Orderingången har enligt Statistiska central-
byrån ökat kraftigt till de flesta exportmarknader
under våren. Detta indikerar att varuexporten
kommer att fortsätta att utvecklas starkt under
det närmaste halvåret. Denna bild bekräftas i
Konjunkturinstitutets industribarometer för au-
gusti, där företagen uppgav att de både är nöjda
med orderstockarnas nivå och att de räknar med

en stigande orderingång under de närmaste må-
naderna.

Diagram 4.1 Svensk export till Asien

Ande! av tota! varuexport, procent

Med Asien avses här Filippinerna, Hongkong, Indien, Indonesien, Japan, Kina, Malaysia,
Singapore, Sydkorea, Taiwan och Thailand. Tillsammans står dessa länder för ca 97% av
svensk varuexport till Asien exkl. Mellanöstern.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Exportindustrins konkurrenskraft är i utgångslä-
get god till följd av den sedan flera år svaga kro-
nan och en kostnadsutveckling i linje med om-
världens. Det internationella pristrycket är för
närvarande måttligt, men antas stiga i takt med
att världskonjunkturen stärks. Hittills i år visar
de svenska exportpriserna på en relativt kraftig
återhämtning av priserna för basindustripro-
dukter, medan prisutvecklingen på bearbetade
varor är betydligt svagare. Det är bl.a. telepro-
duktindustrin som till följd av en hög produkti-
vitetstillväxt och ett starkt konkurrenstryck i
branschen fortsätter att bidra till en dämpad total
exportprisutveckling.

Under prognosperioden antas kronan appre-
ciera. Ändå förutses de svenska priserna på bear-
betade varor endast stiga något snabbare än de

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 2

utländska, mätt i gemensam valuta. Till grund för
denna bedömning ligger dels de återhållsamma
prisförväntningar för de närmaste månaderna
som företagen uttrycker i industribarometern,
dels en förväntat svagare kostnadsutveckling än i
konkurrentländerna. Den marginella försäm-
ringen av relativpriserna medför inte entydigt att
konkurrenskraften försämras, eftersom Sverige i
förhållande till många andra länder har en stor
andel basindustriprodukter i exporten. Priserna
på dessa varor stiger påtagligt på världsmarkna-
den under prognosperioden.

Mot bakgrund av den fördelaktiga produktin-
riktningen och den i stort sett oförändrat goda
konkurrenskraften beräknas exportindustrin öka
sina marknadsandelar vad gäller bearbetade va-
ror, framför allt i år men även 2001 (se diagram
4.2). Höga orderstocksnivåer och stigande le-
veranstider i ett antal branscher kan dock innebä-
ra att priserna börjar stiga snabbare än förväntat.
En stor del av marknadsandelsvinsten uppstår till
följd av en fortsatt kraftig expansion av telepro-
duktexporten, som väntas bidra till knappt hälf-
ten av varuexporttillväxten. Utvecklingen i den-
na bransch är därmed en betydande
osäkerhetsfaktor i prognosen. Sammantaget för-
utses exporten av bearbetade varor stiga med

11,6 % i år och med 8,8 % nästa år. Därefter an-
tas en fortsatt förstärkning av kronan bidra till
att exporten av bearbetade varor växer något
långsammare än den internationella efterfrågan.

Diagram 4.2 Export av bearbetade varor

Index 1988 =100

Anm.: Med världsmarknad avses här importvolymen av bearbetade varor i
handelsländerna, viktat för varje lands andel av svensk export.

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Råvaruexporten gynnas av den starka omvärlds-
konjunkturen under 2000 och 2001. I vissa ba-
sindustrier kan dock kapacitetsrestriktioner be-
gränsa tillväxtmöjligheterna något, framför allt
nästa år. Exporten av råvaror väntas därmed öka
med ca 4 % i år och med knappt 2 % nästa år.

4.2 Varuimport

Under 1999 ökade varuimporten med 4,4 %, vil-
ket var en betydligt svagare ökningstakt än 1997
och 1998. Historiskt sett har år med låg import-
tillväxt vanligtvis sammanfallit med år då im-
portinnehållsrika delar av försörjningsbalansen
som export, investeringar och hushållens kon-
sumtion utvecklats svagt. Därför ter sig förra
årets relativt låga utfall något förvånande givet
den starka utvecklingen för hushållens konsum-
tion och investeringarna, även om exporten ut-
vecklades svagt. De särskilda skatteregler som
infördes 1998 och som möjliggjort förmånliga
erbjudanden om personaldatorer från företag till
anställda ledde 1998 till en kraftig ökning av im-
porten av datorer. Under 1999 föll denna import
betydligt. Sannolikt innebär den något lägre till-
växttakten för varuimporten 1999 att den åter-
gick till att följa en mer långsiktig utvecklingsba-
na efter de starka åren 1997 och 1998. I ett
långsiktigt perspektiv ökar varuimportens andel
av BNP kontinuerligt till följd av globaliseringen
och handelsspecialiseringen.

Anpassningen till den långsiktiga utvecklings-
banan beräknas vara avslutad och under inled-
ningen av innevarande år har varuimporten ökat
betydligt i förhållande till samma period föregå-
ende år. Dessutom har ökningstakten för de im-
portinnehållsrika delarna av efterfrågan tilltagit.
Det är importen av verkstadsvaror som ökat
mest, och elektronikvaror och datorer står för en
stor del. Importtillväxten beräknas fortsätta ut-
vecklas starkt under återstoden av innevarande år
och nästa år när ökningstakten för de importin-
tensiva delarna av efterfrågan är hög. Konsum-
tionen av sällanköpsvaror, som har ett högt im-
portinnehåll, beräknas växa starkt i år och nästa
år. Under prognosperioden förutspås exporttill-
växten tillta och breddas till att omfatta de flesta
branscher. Maskininvesteringar väntas fortsätta
att öka i god takt, vilket är ytterligare ett tecken
på en ökad varuimport framöver. Dessutom
väntas de låga importprisema fortsätta att gynna
varuimporten. Importen av varor beräknas stiga
med 9,0 % år 2000 och med 7,4 % år 2001. I ett
medelfristigt perspektiv förväntas importen öka i
enlighet med den långsiktiga ökningstakten och
varuimporten ökar med knappt 6 % årligen.
Detta är i linje med hur export, investeringar och
hushållens konsumtionsutgifter utvecklas.

Importpriserna på energirelaterade produkter
steg kraftigt under föregående år och de har fort-
satt att öka under innevarande år. Stora prisök-

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 2

ningar på olja gör att importpriserna totalt sett
stiger och det blir dyrare att importera, samtidigt
som kostnadstrycket ökar. Framöver antas en
prisnedgång, där världsmarknadspriset på olja
(Brent) beräknas sjunka till 26 dollar per fat i
slutet av år 2000 och till 24 dollar per fat i slutet
av år 2001. Till följd av de låga prisnivåer som
rådde under första halvan av 1999 väntas oljepri-
serna som årsgenomsnitt stiga kraftigt i år, för att
falla under nästa år. Den förväntade nedgången i
oljepriset tillsammans med en försvagning av den
svenska kronan gentemot dollarn i år och en för-
stärkning nästa år, väntas medföra att importpri-
serna på energirelaterade produkter stiger kraf-
tigt i år och sjunker nästa år. Det föreligger
emellertid stor osäkerhet om hur oljepriset
kommer att utvecklas framöver och därmed hur
importprisema på energirelaterade produkter
förändras (se fördjupningsruta i kapitel 2).

De internationella priserna på varor har stigit
under början av innevarande år och väntas fort-
sätta att stiga i takt med att den internationella
konjunkturen stärks. Under inledningen av året
stärktes den svenska kronan och importpriserna
på varor, förutom energirelaterade varor, sjönk.
Under återstoden av innevarande år väntas kro-
nan appreciera. Sammantaget förväntas import-
priserna på varor öka svagt i år och sjunka nästa
år då en kraftigare appreciering väntas motverka
den internationella prisuppgången, vilket stimu-
lerar importtillväxten.

Transporttjänsterna har utvecklats svagt under
flera år. Framöver bedöms exporten av trans-
porter vara i stort sett oförändrad samtidigt som
importen stiger svagt. Transportpriserna antas
öka påtagligt i samband med att konjunkturen
fortsätter att stärkas. Prisutvecklingen för rese-
valuta och övriga tjänster är kopplad till inflation,
växelkursförändringar och löneökningar i Sverige
och i omvärlden.

4.4 Bytesbalansen

För sjätte året i rad var det finansiella sparandet i
Sverige 1999 positivt. Överskottet uppgick till

1,6 % av BNP. Bidragande orsaker till de senaste
årens starka bytesbalans är det positiva finansiella
sparandet i offentlig sektor och en kraftig ex-
porttillväxt till följd av en svag krona och en
framgångsrik teleproduktsektor. Hushållens
stärkta köpkraft och stigande bruttoinvesteringar
har ännu inte resulterat i importökningar kraftiga
nog att dämpa överskottet i handelsbalansen,
som i år väntas uppgå till nära 7 % av BNP.

4.3 Tjänstehandel

Sedan flera år ger tjänstehandeln med utlandet
ett negativt bidrag till BNP-tillväxten, något som
även väntas vara fallet under prognosåren. Bak-
om denna utveckling ligger framför allt en tillta-
gande import av resevaluta, en post som inte bara
inkluderar svenska resenärers utgifter i utlandet,
utan även privatpersoners direktimport av bilar
och postorderhandel, t.ex. över Internet. Ök-
ningen kan framför allt härledas till den kraftiga
förstärkningen av hushållens ekonomi efter kri-
sen i början av 1990-talet. Handeln med sådana
tjänster som marknadsföring, redovisning, för-
säkringar och finansiella tjänster bedöms öka re-
lativt snabbt på både export- och importsidan i
takt med att den ekonomiska aktiviteten tilltar
både i Sverige och i omvärlden. Utrikeshandeln
med dessa tjänster bör även stiga i samband med
ökad integration och teknologisk utveckling.

Tabell 4.2 Bytesbalansen

Miljarder kronor, där inget annat anges

	1999	2000	2001	2002	2003
Handelsbalans	130	142	171	184	197
% av BNP	6,6	6,9	7.8	8.1	8,3
Varuexport	704	793	857	908	964
Varuimport	574	651	687	724	767
Tjänstebalans	-22	-27	-31	-35	-40
Transporter	7	7	7	-	-
Resevaluta	-32	-34	-37	-	-
Övriga tjänster	2	0	1	-	-
Löner	-2	-2	-2	-2	-2
Kapitalavkastning	-27	-30	-27	-25	-23
Räntor	-56	-61	-59	-58	-57
Direkta investeringar	29	31	32	33	34
Aktier	0,9	0	0	0	0
Löpande transfereringar	-30	-30	-32	-32	-33
Bytesbalans	49	54	78	90	99
Kapital- transfereringar	-18,0	0	0	0	0
Finansiellt sparande ¹	1.6	2,6	3.6	4,0	4,2

Anm: Bytesbalansen redovisas enligt Riksbankens definition.

¹ Procent av BNP. Finansiellt sparande utgörs av bytesbalansens och kapi-
taltransfereringarnas sammantagna saldo.

Källor: Riksbanken och Finansdepartementet

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 2

Under prognosperioden beräknas bytesbalan-
sens överskott stiga ytterligare som andel av
BNP i samband med en fortsatt positiv utveck-
ling av handelsbalansen och kapitalavkastningen,
något som mer än väl kompenserar det stigande
underskottet i tjänstehandeln och i de transfere-
ringar till utlandet som främst består av EU-
avgift och bistånd.

Varu- och tjänstehandelns utveckling har dis-
kuterats i respektive avsnitt ovan. Nivåskillnaden
i handelsbalansen mellan 2000 och 2001 är bl.a.
betingad av att oljepriserna utvecklas i enlighet
med de antaganden som gjorts.

I samband med att såväl den svenska som den
internationella konjunkturen stärks förutses av-
kastningen öka både för svenska företag med
tillgångar utomlands och för utländska företag
med tillgångar i Sverige. Under antagandet att
vinsterna ökar ungefär lika snabbt inom som ut-
om landet stiger nettoavkastningen på direktin-
vesteringar under prognosperioden, eftersom
svenska tillgångar i utlandet är större än de ut-
ländska tillgångarna i Sverige.

Till följd av den positiva utvecklingen på
Stockholmsbörsen har det utländska ägandet av
svenska aktier stigit och den svenska nettoställ-
ningen gentemot utlandet försämrats. Detta på-
verkar i sin tur den komponent i bytesbalansen
som avser nettoutdelningen på aktier negativt.
Framöver väntas dock det fortsatt positiva finan-
siella sparandet i Sverige till viss del ske i form av
ett ökat innehav av portföljaktier utomlands. En
faktor som kan bidra till en sådan utveckling är
AP-fondernas målsättning att efter hand öka ex-
poneringen i utländska aktier. Utländska placera-
res innehav av svenska aktier väntas inte öka i
samma omfattning. Därmed förbättras avkast-
ningen på portfölj aktier marginellt under pro-
gnosperioden.

Räntenettots underskott väntas minska under
prognosperioden. En anledning till detta är att
det finansiella sparandet och delutförsäljningen
av Telia möjliggör en minskning av den räntebä-
rande utlandsskulden. Även kronans antagna
appreciering bidrar till avtagande räntebetalning-
ar i prognosen, medan de bedömningar som görs
avseende ränteutvecklingen i Sverige och i om-
världen verkar i motsatt riktning.

Bistånd till utvecklingsländer och nettobetal-
ningarna till EU, som registreras under löpande
transfereringar och kapitaltransfereringar, är bl.a.
kopplade till Sveriges bruttonationalinkomst,
BNL Till följd av den snabba tillväxten i svensk
ekonomi samt förbättringen av kapitalavkast-

ningen gentemot utlandet beräknas BNI i löpan-
de priser stiga med 5,3 % i år och med 5,8 %
nästa år. EU-avgiftens storlek påverkas dock
även ett antal andra faktorer, bl.a. momsbasen,
som stiger i takt med konsumtionsutgifterna,
och EU-budgetens utgiftsnivå. Nettobetalning-
arna till EU väntas uppgå till ca 12 miljarder i år
och till ca 13 miljarder nästa år.

Tabell 4.3 Bruttonationalinkomsten

Miljarder kronor, löpande priser

	1999	2000	2001	2002	2003
BNP	1972	2067	2183	2271	2365
Primära
inkomster¹	-42	-36	-33	-28	-26
BNI	1930	2032	2150	2243	2339

¹ Avser kapitalavkastning, löner, subventioner och skatter, netto gentemot ut-
landet.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 2

5 Näringslivets produktion

Näringslivets produktion steg kraftigt under
första halvåret i år. I jämförelse med första halv-
året 1999 var ökningen drygt 5 %. Produktions-
uppgången var bred och omfattade de flesta av
näringslivets sektorer.

För åren 2002 och 2003 görs ingen bedöm-
ning av konjunkturläget. Produktionstillväxten i
näringslivet baseras i stället på att fullt resursut-
nyttjande i ekonomin har uppnåtts. Produk-
tionsökningarna dämpas därmed jämfört med
åren innan och följer en mer trendmässig ök-
ningstakt.

ITabell 5.1 Näringslivets produktion 1
Procentuell volymförändring	1998	1999	2000	2001	2002	2003
Jordbruk, fiske
och skogsbruk	0,7	-2,3	1,5	1,0	-	-
Industri	4,3	4,2	6,6	5,2	3,0	2,8
El, gas, värme
och vattenverk	2,4	-0,5	-3,6	0,0	-	-
Byggnadsindustri	1,8	5,9	3,8	6,5	-	-
Näringslivets tjänster	2,6	4,9	4,7	3,5	-	-
Summa näringsliv	3,0	4,4	4,9	4,0	2,2	2,3

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Fram till 2001 förväntas ett mycket starkt kon-
junkturläge inom näringslivet. Till följd av vissa
kapacitetsrestriktioner dämpas dock öknings-
takten något under nästa år. Trots detta beräknas
produktionstillväxten i näringslivet uppgå till
närmare 5 % båda prognosåren.

En tilltagande efterfrågan från de europeiska
marknaderna samt en fortsatt kraftig expansion i
teleproduktindustrin medför en stark och bred
konjunkturuppgång i industrin framöver. Den
inhemska efterfrågan väntas också bli betydande.

Konjunkturläget i den privata tjänstesektorn
bedöms också bli gynnsamt under större delen
av prognosperioden. Drivande för produktions-
utvecklingen i den privata tjänstesektorn är
framförallt den snabba tillväxten av hushållens
konsumtion. Produktionstillväxten i varuhan-
deln blir också betydande de närmaste åren. Den
starkaste tillväxten förväntas emellertid, liksom
under föregående år, ske i företagstjänstesektorn
som gynnas bl.a. av omfattande investeringar i
informationsteknologi, men också av en stigande
investeringsaktivitet i industrisektorn. I någon
mån bedöms begynnande flaskhalsar dämpa
tjänstesektorns produktionsutveckling under
nästa år.

Byggkonjunkturen blir stark framöver även
om uppgången främst koncentreras till stor-
stadsområdena. Ett kraftigt ökat bostadsbyggan-
de från en låg utgångsnivå och en hög utbygg-
nadstakt inom näringslivet väntas leda till
betydande produktionsökningar i denna sektor.

5.1 Industrin

ITabell 5.2 Nyckeltal för industrin 1
Procentuell förändring	1998	1999	2000	2001
Produktion	4,3	4,2	6,6	5,2
Lönekostnad per timme	4,0	2,8	3,5	3,5
Produktivitet	2,0	2,9	5,0	4,5
Enhetsarbetskostnad (ULC)	2,0	-0,1	-1,4	-1,0
ULC i 14 OECD-länder	-0,1	0,4	-0,7	0,7
ULC i 14 OECD-länder, SEK	2,3	2,0	-2,2	-1,3
Relativ ULC, SEK	-0,3	-2,1	0,8	0,3
Vinstmarginal, förändring	-1,0	-0,6	0,2	0,6
Bruttoöverskottsandel¹	33,0	31,8	33,3	35,0

¹ Bruttoöverskottsandel avser bruttoöverskottet som andel av förädlingsvärdet
till faktorpris.

Källor: OECD, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet

Trots den svaga konjunkturen på några av Sveri-
ges viktigaste exportmarknader steg ändå in-
dustriproduktionen med drygt 4 % under förra
året, mätt som årsgenomsnitt. Det var framför
allt teleproduktindustrins fortsatta expansion
som låg bakom uppgången. Andra traditionellt
mer konjunkturkänsliga branscher utvecklades
svagt.

Produktion och produktivitet

Industrins konjunkturläge har förbättrats mar-
kant i år. Enligt nationalräkenskaperna steg in-
dustriproduktionen med 6,5 % under det första
halvåret i år. Under samma period ökade order-
ingången till industrin med hela 15 % jämfört
med motsvarande halvår 1999. Uppgången är
tydlig på såväl export- som hemmamarknaden
och orderläget har förbättrats avsevärt inom i
stort sett samtliga delar av industrisektorn.

Konjunkturförbättringen sammanhänger med
en förstärkning av det europeiska konjunkturlä-
get samtidigt som tillväxten i de tidigare kris-
drabbade ekonomierna i Asien har tagit fart. Den
industriledda konjunkturuppgången på EU-
marknaden bedöms gynna den svenska industrin
som i hög grad är specialiserad på investeringsva-

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 2

ror. Stigande inhemska industriinvesteringar bi-
drar också till att produktionen växer snabbare
än förra året. Därtill väntas den cykliska basin-
dustrin utvecklas gynnsamt. Sammantaget be-
räknas industriproduktionen växa med knappt
7 % i år. Avgörande för den starka produktions-
ökningen är liksom under 1990-talets senare del
att den expansiva teleproduktindustrin fortsätter
att växa mycket snabbt.

Nästa år väntas efterfrågetillväxten på ex-
portmarknaderna avta något i förhållande till den
mycket höga ökningstakten i år. Med nu kända
investeringsplaner förutses produktionsökning-
arna i basindustrin begränsas av vissa kapacitets-
restriktioner. Produktionen av exportvaror vän-
tas därför öka något långsammare år 2001 än
under innevarande år. Samtidigt bedöms den in-
hemska konsumtionstillväxten också dämpas nå-
got, vilket sammantaget medför att industripro-
duktionen stiger med drygt 5 % nästa år.
Produktionsökningen i industrin i år och nästa år
ställer krav på betydligt större investeringsvoly-
mer framöver så att flaskhalsar undviks.

Industrins kapacitetsutnyttjande har enligt
Konjunkturinstitutets barometer stigit kraftigt
från slutet av förra året fram t.o.m. andra kvarta-
let i år. Denna statistik varierar dock mycket vil-
ket gör den svår att bedöma. Ett alternativt mått
på kapacitetsutnyttjandet utgör kapitalkvoten,
som bedöms falla ytterligare under prognosåren
trots en kraftig utbyggnad av kapitalstocken (se
kapitel 10). Detta innebär att resursutnyttjandet
förväntas vara högt under hela prognosperioden.

Under prognosåren förutses en mycket snabb
produktivitetstillväxt i industrin. Inledningsvis i
en konjunkturuppgång stiger alltid arbetspro-
duktiviteten när outnyttjade resurser tas i an-
språk. Inom exempelvis basindustrin kan pro-
duktionen öka kraftigt utan att företagen
behöver anställa fler. Den viktigaste förklaringen
till den gynnsamma produktivitetsutvecklingen
är dock att både produktions- och produktivi-
tetstillväxten i teleproduktindustrin bedöms bli
fortsatt mycket snabb.

Av diagram 5.1 framgår att teleproduktindust-
rins extrema produktivitetsförbättringar utgör
den viktigaste förklaringen till att produktivi-
tetstillväxten i industrisektorn under 1993-1999
var betydligt snabbare än under 1980-talet. Pro-
duktivitetstillväxten i teleproduktindustrin upp-
gick i genomsnitt till drygt 30 % per år mellan
1993 och 1999. Även om branschen nu har nått
en viss mognadsnivå bedöms effektiviseringarna i
sektorn bli stora även framöver. Dessutom bi-

drar den mycket höga produktivitetsnivån i tele-
produktindustrin till att produktiviteten inom
industrin som helhet kan öka med nära 5 % per
år under prognosperioden.

Diagram 5.1 Produktivitetstillväxt i industrin

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Procentuell förändring

Den pågående strukturomvandlingen mot en
mer kunskapsintensiv industri inriktad på tele-
produkter, med dess positiva effekter på pro-
duktivitetstillväxten, är det tydligaste tecknet på
den s.k. nya ekonomin i Sverige. En liknande ut-
veckling har på senare år också skett i Förenta
Staterna med en snabb uppgång i industrins pro-
duktivitetstillväxt som en följd av en kraftig pro-
duktionsökning av varor relaterade till informa-
tionsteknologin.

Med en snabb produktivitetstillväxt i industrin
förväntas inte produktionsökningarna leda till
någon generell arbetskraftsbrist under prognos-
perioden. Det totala nyanställningsbehovet inom
industrin förväntas således bli måttligt framöver.
Bristen på kvalificerad arbetskraft har dock tillta-
git märkbart under det senaste året. För vissa
personalkategorier förutses därför ökade rekry-
teringsproblem framöver.

Konkurrenskraft och lönsamhet
Arbetskraftskostnaden per producerad enhet i
industrin har varit oförändrad de senaste åren i
både Sverige och i konkurrentländerna. Den glo-
bala överkapacitet som uppstod i samband med
Asienkrisen gav också upphov till en stark pris-
press, som ledde till omfattande rationaliseringar.
Historiskt låga löneökningar och en god pro-
duktivitetstillväxt har också inneburit mycket
måttliga prisökningar på industrivaror.

Svensk industris gynnsamma konkurrensläge,
som uppstod i samband med deprecieringen
hösten 1992, beräknas i stort bibehållas fram till

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 2

och med år 2001, trots att kronan antas stärkas
med knappt 3 % under perioden. En sådan ut-
veckling förutsätter dock att industrilönerna i
Sverige ökar med 3,5 % per år, vilket är ök-
ningstakten i konkurrentländerna, samt att pro-
duktivitetstillväxten blir något högre än i om-
världen. Med dessa utgångspunkter beräknas
arbetskostnaden per producerad enhet utvecklas
mer fördelaktigt i Sverige än i konkurrentländer-
na. Osäkerheten om produktivitetsutvecklingen i
vår omvärld är dock stor. Bedömningen att pro-
duktiviteten kan öka snabbare i Sverige vilar i
stor utsträckning på att svensk industri är mer
inriktad på produktion av nya varor inom elek-
troindustrin än vad industrisektorerna är i andra
länder.

Diagram 5.2 Industrins arbetskostnad per producerad
enhet i Sverige relativt 14 OECD-länder

Index 1980=100

Källor: OECD, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

i ett historiskt perspektiv är låg. Under nästa år
väntas däremot en lugnare ökningstakt för råva-
rupriserna. För råoljan förutses de för närvarande
mycket höga priserna falla och därmed närma sig
en långsiktig jämviktsnivå mot slutet av 2001.

Enligt den senaste konjunkturbarometern från
augusti aviserar de svenska industriföretagen
fortsatt återhållsamma prishöjningar. För indust-
rin som helhet beräknas produktpriserna sam-
manvägt stiga med drygt 3 % i år, vilket innebär
att de svenska industriföretagen höjer sina priser
i takt med konkurrenterna.

Insatsvarukostnaden i industrin väntas öka
med hela 4 % i år, vilket beror på kraftiga pris-
höjningar på råvaror och då särskilt petro-
leumprodukter. Begränsade löneökningar och en
fördelaktig produktivitetsutveckling medför än-
då att ökningen av de rörliga kostnaderna per
producerad enhet kan begränsas till knappt 3 %.
Sammantaget förbättras lönsamheten således nå-
got i år. Lönsamheten stiger i basindustrin me-
dan vinstmarginalerna minskar något i andra de-
lar av industrisektorn.

Lönsamheten i industrin, mätt som driftsöver-
skottet som andel av förädlingsvärdet, föll ytter-
ligare till knappt 32 % förra året. Ett lågt resurs-
utnyttjande i flertalet OECD-länder ledde till att
de internationellt bestämda priserna sjönk inom
flertalet industrisektorer. Prisutvecklingen på
basindustrins produkter var särskilt svag, vilket
drog ned lönsamheten i den svenska industri-
sektorn.

En internationell konjunkturåterhämtning på-
börjades under andra hälften av förra året och
den ekonomiska aktiviteten har tilltagit hittills i
år. Betydande prishöjningar på råvaruprodukter
har också kunnat genomföras under det senaste
året samtidigt som prisutvecklingen på bearbeta-
de varor såväl i Sverige som i utlandet har varit
överraskande svag. Genom att allt fler länder
närmar sig ett fullt resursutnyttjande förutses de
internationella priserna på bearbetade varor öka
något snabbare framöver även om ökningstakten

Diagram 5.3 Industrins bruttoöverskottsandel

Procent

Anm: Beräkningarna enligt gamla nationalräkenskaper 1980-1993, samt nya
nationalräkenskaper 1993 och framåt.

Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet

Under nästa år antas kronan stärkas med sam-
mantaget 1,5 %. Tack vare kronförstärkningen
och fallande oljepriser förutses importprishöj-
ningarna bli mycket låga. Detta tillsammans med
en fortsatt snabb produktivitetstillväxt och låga
löneökningar leder till att de rörliga kostnaderna
per producerad enhet i stort blir oförändrade
jämfört med i år. Exportörer av bearbetade varor
bedöms höja sina priser i utländsk valuta något
mer än konkurrenterna som en följd av att kro-
nan stärks. Därmed blir deras vinstmarginaler
oförändrade. I den cykliska basindustrin förbätt-
ras dock lönsamheten ytterligare genom att pri-
serna på världsmarknaden även nästa år utvecklas
fördelaktigt. Det höga resursutnyttjandet i in-

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 2

dustrin bedöms innebära att hemmamarknadsfö-
retagen förbättrar sin vinstsituation. Därmed be-
räknas lönsamheten i industrin totalt sett öka till
knappt 35 % under nästa år, mätt som drifts-
överskottet som andel av förädlingsvärdet.

5.2 Byggnadsverksamhet

Den totala byggproduktionen steg kraftigt förra
året. Ökningen förklaras i huvudsak av en upp-
gång i bostadsbyggandet. Näringslivets byggin-
vesteringar föll dock trots ett starkt konjunktur-
läge. Aven infrastrukturinvesteringarna min-
skade. Byggkonjunkturen förväntas stärkas
framöver och byggvolymen stiger med ca 4 % i
år och med drygt 6 % nästa år.

ITabell 5.3 Byggnadsverksamhet I
	Miljarder kronor 1999	1998	Procentuell 1999	volymförändring
	Miljarder kronor 1999	1998	Procentuell 1999	2000	2001
Byggnadsinvesteringar	112,3	4,6	3,8	3,7	8,3
Näringslivet	51,0	4,6	-0,6	7,0	5,8
Myndigheter	29,3	5,2	-2,1	-3,0	6,5
Bostäder	32,0	3,6	18,8	4,5	13,7
Reparationer och underhåll	57,5	1,4	1,4	4,0	2,9
Totalt	169,8	3,4	3,0	3,8	6,5

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Uppgången i bostadsbyggandet beräknas fort-
sätta de närmaste åren eftersom många efterfrå-
gefaktorer bedöms utvecklas gynnsamt. Läget på
arbetsmarknaden förbättras framöver och hus-
hållens disponibla inkomster beräknas öka med
ca 4 % i år och nästa år. Stigande tillgångspriser
under de senaste åren har kraftigt förbättrat hus-
hållens förmögenhetsställning. De snabbt sti-
gande villaprisema på andrahandsmarknaden och
allt färre outhyrda lägenheter visar att efterfrågan
på bostäder är mycket hög för närvarande. Små-
huspriserna ligger nu på nivåer vid vilka det i
många fall är mycket lönsamt med nybyggnatio-
ner. I vissa delar av storstadsområdena är nypro-
duktionskostnaden knappt hälften av priset på
andrahandsmarknaden.

Trots den till synes starka efterfrågan och
trots att vissa indikatorer som t.ex. Konjunktur-
institutets barometer pekar på en stark utveck-
ling framöver så finns det tecken på att åter-
hämtningen i bostadsbyggandet ändå går relativt
långsamt. Bostadsinvesteringarna ligger fortfa-

rande på historiskt sett låga nivåer och bl.a. har
orderingången till småhusfabrikanterna minskat
under första halvåret i år i jämförelse med mot-
svarande period 1999. Den dämpade uppgången
förklaras sannolikt av utbudsrestriktioner. Bris-
ten på planerad tomtmark är mycket stor och
dessutom har svårigheterna att rekrytera bygg-
nadsarbetare till storstadsområdena ökat. Enligt
Byggnadsarbetarförbundets statistik uppgick vis-
serligen arbetslösheten i riket som helhet till

10,3 % i juli i år men i Stockholmsområdet var
den samtidigt endast 3,6 %. Vissa utbudsrestrik-
tioner bedöms dämpa utvecklingen under hela
prognosperioden.

Mot bakgrund av den starka produktionsut-
vecklingen blev näringslivets bygginvesteringar
oväntat svaga under förra året. En bidragande or-
sak var det låga byggandet av nya industrilokaler,
vilket delvis förklaras av den strukturomvandling
mot en mer kunskapsintensiv produktion som
pågår inom industrin. Under nästa år väntas in-
dustrins byggande åter tillta i samband med att
basindustrin utökar sin produktionskapacitet.
Inom den privata tjänstesektorn väntas den
mycket starka konjunkturutvecklingen innebära
ett ökat byggande av både kontors- och affärslo-
kaler. Vakanserna har minskat stadigt de senaste
åren och ligger nu på nivåer som rådde under in-
ledningen av 1990-talet. Som en konsekvens av
det minskade utbudet har hyrorna för kommer-
siella lokaler ökat kraftigt de senaste åren, vilket
medför en god lönsamhet vid nyproduktion. Det
är också nödvändigt att byggandet av kommersi-
ella lokaler blir högt framöver så att flaskhalsar
kan undvikas i det mycket starka konjunkturlä-
get. Den höga orderingången till arkitekter och
tekniska konsulter indikerar bl.a. att den starka
byggkonjunkturen fortgår två år framåt.

Statens bygginvesteringar beräknas minska i år
även om de lånefinansierade bygginvesteringarna
(Storstadslederna) ökar kraftigt. Höjda anslag
innebär att väginvesteringarna inom myndighe-
terna ökar något nästa år.

Reparationerna i byggsektorn stiger både i år
och nästa år till följd av hushållens mycket goda
ekonomiska situation även om vissa utbudsre-
striktioner håller tillbaka ökningen. Även insat-
ser för drift och underhåll av vägar beräknas öka.

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 2

6 Arbetsmarknad

Sysselsättningen steg det första halvåret i år med
ca 70 000 personer jämfört med första halvåret
1999. Samtidigt föll den öppna arbetslösheten
med ca 0,5 procentenheter till 5,1 % i säsongren-
sade termer. Sysselsättningen väntas fortsätta ut-
vecklas väl framöver. Den reguljära sysselsätt-
ningsgraden för personer mellan 20 och 64 år,
som enligt regeringens sysselsättningsmål skall
uppgå till 80 % år 2004, beräknas stiga till 77,7 %
år 2001.

Även arbetskraftsutbudet ökade det första
halvåret i år och väntas fortsätta öka i samband
med att läget på arbetsmarknaden förbättras yt-
terligare. Den planerade ökningen av antalet plat-
ser vid högskolor och universitet dämpar dock
utbudsökningen en del. Sammantaget innebär
utvecklingen av sysselsättningen och arbets-
kraftsutbudet att den öppna arbetslösheten faller
till 3,8% år 2001.

Tabell 6.1 Nyckeltal inom arbetsmarknadsområdet

Procentuell förändring om annat ej anges

	1999	2000	2001	2002	2003
BNP, producentpris	3,6	3,9	3,4	2,0	2,0
Produktivitet	0,9	1,9	2,1	1.6	1,6
Arbetade timmar	2,7	2,0	1,3	0,4	0,4
Medelarbetstid	0,5	0,0	0,0	-0,1	-0,1
Antal sysselsatta	2,2	2,0	1,3	0,5	0,5
Reguljär sysselsätt-
ningsgrad¹	75,9	77,0	77,7	77,8	78,0
Arbetskraft	1,2	1,0	0,4	0,5	0,6
Öppen arbetslöshet²	5,6	4,6	3,8	3,9	4,0
Program³	3,1	2,6	2,6	2,3	2,0

¹ Antalet sysselsatta i åldern 20-64 år, exklusive sysselsatta i konjunkturbero-
ende arbetsmarknadspolitiska program, i procent av befolkningen i den ålders-
gruppen

²1 procent av arbetskraften

³ Antalet personer i konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska program i
procent av arbetskraften. De program som inkluderas i denna beteckning är de
program som AMS redovisar som konjunkturberoende, exklusive personer in-
skrivna vid arbetsmarknadspolitiska institut, samt europastipendier.

Källor: Statistiska centralbyrån, Arbetsmarknadsstyrelsen och Finansdeparte-
mentet

Mellan 2001 och 2003 sker en nedtrappning av
såväl antalet platser i kunskapslyftet som antalet
deltagare i konjunkturberoende arbetsmark-
nadspolitiska program. Minskningen frigör re-
surser i ekonomin, vilket höjer den potentiella
produktionsnivån och minskar risken för över-
hettning. Mot bakgrund av detta antas BNP öka
med 2,1 % per år. Sysselsättningen beräknas då
stiga i en något snabbare takt än den arbetsföra

befolkningen. Därmed stiger den reguljära sys-
selsättningsgraden till 78 % år 2003.

Nedtrappningen av kunskapslyftet och de ar-
betsmarknadspolitiska programmen innebär att
arbetskraftsutbudet ökar snabbt under en relativt
kort tid. Eftersom inte alla de personer som an-
nars skulle deltagit i något av dessa omedelbart
kommer att finna sysselsättning bedöms den
öppna arbetslösheten initialt stiga något, från

3,8 % år 2001 till 4,0 % år 2003. Uppgången i ar-
betskraftsutbudet dämpas dock till viss del av att
antalet platser vid högskolor och universitet fort-
sätter öka både år 2002 och år 2003.

Arbetsmarknads- och utbildningspolitik

Mätt som årsgenomsnitt antas antalet deltagare i
konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska
program i år uppgå till 115 000, vilket är 20 000
lägre än vad som antogs i 2000 års ekonomiska
vårproposition. Också för år 2001 har den antag-
na volymen sänkts till 115 000 personer. Efter-
som genomsnittet hittills i år ligger betydligt läg-
re än 115 000 finns det dock risk att volymen
inte når upp till 115 000. Mellan år 2001 och 2003
minskar successivt anslagna medel för arbets-
marknadspolitiska program och år 2003 beräknas
antalet deltagare uppgå till 90 000 personer.

Anslagen för kunskapslyftet minskar gradvis
mellan år 2000 och 2003 med ett belopp motsva-
rande 55 000 platser.

Antalet permanenta platser inom högskolor
och universitet utökas ytterligare framöver.
Mellan 1999 och 2002 skall de enligt planerna
öka med ca 45 000. Ökningen bedöms fortsätta
år 2003.

Under våren presenterade regeringen ett antal
förslag om en förnyelse av arbetsmarknadspoliti-
ken. Riksdagen har fattat beslut om flera av dessa
och den 1 augusti i år trädde ett flertal ändringar i
det arbetsmarknadspolitiska regelverket i kraft.

Bland annat har ett nytt arbetsmarknadspoli-
tiskt program - aktivitets garantin - införts. Ak-
tivitetsgarantin innebär individuellt anpassade
arbetsmarknadspolitiska aktiviteter för den som
är eller riskerar att bli långtidsinskriven vid ar-
betsförmedlingen. Syftet är att hävda arbetslinjen
och bryta rundgången mellan arbetsmarknads-
politiska program och öppen arbetslöshet.

Nya former av anställningsstöd med olika ty-
per av villkor har tillkommit. Stödbeloppet, som
ges i form av en skattereduktion, varierar bero-
ende på bl.a. hur lång tid den som anställs har va-
rit arbetslös och om personen ifråga har kommit
över en viss ålder.

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 2

Grundvillkoret i arbetslöshetsförsäkringen
uttrycks fr.o.m. den 1 augusti på så sätt att rätt
till ersättning vid arbetslöshet skall sökande ha
som aktivt söker ett lämpligt arbete men inte kan
få ett sådant arbete. Syftet är att tydligare än hit-
tills klargöra vilka krav som ställs på den enskilde
arbetssökanden. Under hösten kommer riksda-
gen också att ta ställning till åtgärder för att stär-
ka arbetslöshetsförsäkringens effektivitet och
stärka rättssäkerheten för dem som är beroende
av den för sin försörjning mellan arbeten, samt
vissa kompletterande regler i fråga om aktivitets-
garantin.

Sysselsättning

De flesta indikatorer tyder på en fortsatt god
sysselsättningsutveckling framöver. Efterfrågan i
ekonomin väntas bli stark såväl i år som nästa år.
Antalet nyanmälda lediga platser till landets ar-
betsförmedlingar, som historiskt sett har varit en
bra indikator på sysselsättningsutvecklingen, ty-
der på att sysselsättningen fortsätter att öka, om
än något långsammare än under första halvåret.
Också enligt Konjunkturinstitutets barometrar
förutser företagen en fortsatt sysselsättningsök-
ning. Mätt som årsgenomsnitt förutses syssel-
sättningen därmed öka med sammantaget 2,0 %,
motsvarande 81 000 personer i år.

Diagram 6.1 Nyanmälda lediga platser och antal
sysselsatta________________________________________

Årlig procentuell förändring Årlig procentuell förändring

Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och Arbetsmarknadsstyrelsen

gången förutses bli mindre än i år. Mätt som års-
genomsnitt beräknas sysselsättningen nästa år
öka med 1,3 %, eller 53 000 personer.

Åren 2002 och 2003 sker en successiv ned-
trappning av kunskapslyftet och de konjunktur-
beroende arbetsmarknadspolitiska programmen,
vilket innebär att arbetskraftsutbudet ökar
snabbt under en relativt kort tid. En del av de
personer som annars skulle omfattas av kun-
skapslyftet eller arbetsmarknadspolitiska pro-
gram förväntas bli sysselsatta. Andra förutses,
åtminstone på kort sikt, vara öppet arbetslösa el-
ler utanför arbetskraften. Nedtrappningen be-
räknas medföra att sysselsättningen år 2002 och
2003 kan växa något snabbare än den arbetsföra
befolkningen utan att det uppstår inflationsdri-
vande löneökningar. BNP beräknas då öka något
snabbare än den ökningstakt på 2 % som be-
döms vara långsiktigt hållbar.

Utvecklingen i olika branscher'
Huvuddelen av sysselsättningsökningen i år har
ägt rum inom näringslivets tjänstesektor. Bland
enskilda näringsgrenar noteras den största upp-
gången inom transport och magasinering samt
annan företagsservice. Nästa år väntas en bredare
uppgång i sysselsättningen.

Antalet sysselsatta inom industrin har endast
ökat svagt under det första halvåret, trots en
mycket stark ökning av industriproduktionen.
En förklaring till det är att teleproduktindustrin,
där produktivitetstillväxten har varit mycket
snabb, har stått för en stor andel av produktions-
ökningen inom industrin. En annan förklaring är
att resursutnyttjandet i industrin vid årets början
var relativt lågt. Framöver väntas dock den kraf-
tigt ökande industriproduktionen omfatta flera
branscher och leda till viss ökning av antalet sys-
selsatta inom industrin.

Inom byggsektorn har sysselsättningsutveck-
lingen varit blygsam hittills i år. En fortsatt stark
ökning av byggproduktionen bedöms dock leda

Samtidigt som företagen redovisar planer på att
anställa personal framöver rapporterar de att
bristen på arbetskraft har skärpts. Den ökning
som skett av antalet kvarstående lediga platser i
förhållande till antalet nyanmälda lediga platser
tyder också på att det börjar bli svårare för före-
tagen att rekrytera personal. Nästa år bedöms
därmed resursläget på arbetsmarknaden vara nå-
got mer ansträngt varför sysselsättningsupp-

¹ Utfall och prognos avseende antalet sysselsatta i olika branscher bygger
på sysselsättningsstatistik från Statistiska centralbyråns arbetskraftsun-
dersökning, AKU. Denna statistik avviker ibland kraftigt från vad som
redovisas enligt SCB:s kortperiodiska sysselsättningsstatistik och natio-
nalräkenskaperna vad gäller utvecklingen i olika branscher. Det senaste
året har dessutom utvecklingen i ekonomin som helhet varierat mellan de
olika statistikkällorna. AKU redovisar en svagare utveckling än de övriga
statistikkällorna. Vad gäller olika branscher redovisar AKU i år en svagare
utveckling än den kortperiodiska sysselsättningsstatistiken inom samtliga
branscher utom statliga myndigheter. Det bör dock noteras att den kort-
periodiska sysselsättningsstatistiken endast redovisar utvecklingen av
antalet anställda.

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 2

till att sysselsättningsuppgången inom byggsek-
torn blir starkare framöver.

Trots en god inkomstutveckling inom kom-
munsektorn i år har antalet sysselsatta första
halvåret i år minskat jämfört med samma period
1999. En fortsatt god inkomstutveckling inom
sektorn, till följd av höjda statsbidrag och ökade
skatteinkomster, väntas dock leda till att syssel-
sättningen ökar de närmaste åren. Antalet statligt
anställda bedöms förbli oförändrat i år och öka
svagt nästa år.

ITabell 6.2 Sysselsättning, branschfördelat 1
Tusental personer	1999	2000	2001	2002	2003
Näringslivet	2805	2886	2929	2936	2945
Jord- och skogsbruk	104	102	101
Industrin	797	799	802
Byggnadsverksamhet	225	227	235
Privat tjänstesektor	1679	1757	1791
Offentliga myndigheter	1260	1260	1270	1284	1294
Staten	186	186	187
Kommunerna	1074	1074	1082
Totalt	4068	4149	4202	4223	4243
Arbetskraft	4308	4352	4369	4393	4419

Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och Finansdepartementet

min ökade mer än genomsnittet, dvs. tillväxten
var sysselsättningsintensiv. I år och nästa år vän-
tas produktiviteten öka mer än förra året efter-
som efterfrågan i allt högre grad inriktas mot
verksamheter som är mindre sysselsättningsin-
tensiva. Under perioden 2002-2003 antas pro-
duktiviteten stiga i linje med en mer långsiktigt
normal ökningstakt som i dagsläget bedöms ligga
mellan 1,5 % och 2 %. Det är en något starkare
tillväxttakt än ett genomsnitt för perioden 1970-
1999. En anledningen till att den trendmässiga
produktivitetstillväxten antas vara något högre
de närmaste åren är att produktivitetstillväxten i
den expansiva teleproduktindustrin förväntas va-
ra fortsatt mycket fördelaktig. Dessutom har det
sedan mitten av 1980-talet genomförts ett flertal
strukturella förändringar som sammantaget be-
döms bidra till en högre produktivitetstillväxt än
den historiska trenden. Av dessa förändringar
kan nämnas avregleringar av vissa produktmark-
nader, utbyggnaden av högskolor och universi-
tet, en skärpt konkurrenslagstiftning, avreglering
av kapitalmarknaden samt ökad internationell
konkurrens.

Antal arbetade timmar och medelarbetstid
Övertiden, liksom andelen personer som i nor-
mala fall arbetar mer än 35 timmar i veckan har
fortsatt att stiga i år. Frånvaron till följd av studi-
er har börjat minska efter att ha ökat de senaste
åren, medan sjukfrånvaron däremot har fortsatt
att öka. Sammantaget var dock medelarbetstiden²första halvåret i år oförändrad jämfört med mot-
svarande period förra året och den väntas förbli
oförändrad mätt som årsgenomsnitt såväl i år
som nästa år. Efter 2001 antas dock medelar-
betstiden falla något i samband med att arbetsti-
derna för den enskilde kan komma att förkortas
genom avtal med arbetsgivaren om kortare ar-
betsdagar eller mer flexibla och konjunkturan-
passade arbetstider.

Produktivitet

Förra året var produktivitetstillväxten i ekono-
min som helhet svag. Det berodde främst på att
produktionen i lågproduktiva sektorer i ekono-

Arbetskraftsutbud och öppen arbetslöshet
Samtidigt som sysselsättningen har stigit under
det första halvåret har även arbetskraftsutbudet
ökat. Statistiken tyder på att det främst är perso-
ner som tidigare varit definierade som studeran-
de som nu trätt in på arbetsmarknaden. Antalet
hemarbetande har också fortsatt att minska.

Diagram 6.2 Sysselsättning och arbetskraftsutbud

Tusental personer

Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och Finansdepartementet

² Mätt som antalet arbetade timmar enligt nationalräkenskaperna divide-
rat med antalet sysselsatta enligt AKU.

Till följd av det förbättrade arbetsmarknadsläget
väntas även andra latent arbetssökande, dvs. per-
soner som kan och vill arbeta men inte aktivt sö-
ker arbete, söka sig in på arbetsmarknaden fram-
över. Bland dessa återfinns personer som idag

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 2

befinner sig utomlands, betraktar sig själva som
lediga eller arbetssökande, utan att uppfylla vill-
koren för att klassificeras som öppet arbetslösa
eller är utanför arbetskraften av ospecificerad
anledning. Antalet hemarbetande bedöms fort-
sätta minska. Däremot väntas antalet personer
som är långvarigt sjuka eller förtidspensionerade
öka under perioden i takt med att andelen perso-
ner i åldrarna 55-64 år, där dessa grupper av na-
turliga skäl är överrepresenterade, stiger fram-
över. Antalet studerande minskar under
perioden till följd av att antalet platser i kun-
skapslyftet avtar och att volymen på de kon-
junkturberoende arbetsmarknadspolitiska pro-
grammen trappas ner. Nedgången motverkas
dock delvis av att antalet platser vid högskolor
och universitet utökas.

Sammantaget väntas arbetskraftsutbudet öka
med ca 61 000 personer mellan 1999 och 2001.
Arbetskraften ökar alltså mindre än sysselsätt-
ningen, vilket innebär att den öppna arbetslös-
heten faller från 5,6 % år 1999 till 3,8 % år 2001.
Efter år 2001 ökar arbetskraftsutbudet däremot
mer än sysselsättningen och den öppna arbets-
lösheten stiger därmed till 4,0 % år 2003. Ned-
trappningen av kunskapslyftet och de arbets-
marknadspolitiska programmen ger under dessa
år ett relativt stort tillskott till arbetskraftsutbu-
det och alla nya arbetssökande antas därför inte
kunna bli sysselsatta omgående.

Den starka BNP-tillväxten och snabba syssel-
sättningsökningen som skett det senaste året har
kunnat kombineras med fortsatt låg inflation och
låga inflationsförväntningar. Möjligheten finns
att arbetsmarknaden och lönebildningen funge-
rar bättre än vad som antagits i kalkylen. Då
skulle BNP-tillväxten kunna bli starkare de när-
maste åren och sysselsättningsnivån år 2003 bli
högre än beräknat utan att det uppstår infla-
tionsdrivande löneökningar. BNP-tillväxten
skulle också kunna bli starkare om produktivi-
tetstillväxten inom teleproduktindustrin, som
har varit mycket snabb de senaste åren, skulle
fortsätta ge ett mycket starkt bidrag till tillväxten
även i ett medelfristigt perspektiv.

Utvecklingen kan dock komma att bli den
motsatta. Det är möjligt att bristsituationen och
matchningsproblemen på arbetsmarknaden har
underskattats. Aven om situationen på arbets-
marknaden har förbättrats i de flesta län är sys-
selsättningsgraden fortfarande betydligt lägre,
och arbetslösheten betydligt högre, i vissa delar
av landet än i andra. Dessutom är arbetslösheten
högre bland lågutbildade än bland högutbildade.
Tillgången på arbetslösa högskoleutbildade är in-
om många yrken obetydlig i hela landet och pro-
blemet kan därför inte lösas genom ökad geo-
grafisk rörlighet.

Tabell 6.3 Öppen arbetslöshet och sysselsättningsgrad i
olika regioner

Diagram 6.3 Öppet arbetslösa och personer i konjunktur-
beroende arbetsmarknadspolitiska program

Procent av arbetskraften

Källor: Statistiska centralbyrån (AKU), Arbetsmarknadsstyrelsen och
Finansdepartementet

öppen arbetslöshet,
procent av
arbetskraften

Sysselsättningsgrad,
procent av den
arbetsföra befolkningen

	99 kv. 2	00 kv. 2	99 kv. 2	00 kv. 2
Stockholm	4,0	3,3	77,6	79,5
Östra Mellansverige	5,9	4,8	72,1	73,1
Småland och öarna	5,0	3,8	76,0	77,5
Sydsverige	6,2	5,9	70,3	71,3
Västsverige	4,9	4,4	73,5	74,7
Norra Mellansverige	7,1	6,1	71,3	71,8
Mellersta Norrland	6,0	6.6	71,5	72.0
Övre Norrland	7,8	5,7	68,5	71,2
Hela riket	5,4	4,7	73,3	74,6

Källa: Statistiska centralbyrån (AKU)

Osäkerheter i prognosen

Det finns en rad osäkerheter beträffande utveck-
lingen på arbetsmarknaden framöver. År 2003
beräknas fortfarande en förhållandevis stor andel
av den arbetsföra befolkningen befinna sig
utanför arbetskraften. Det är dock mycket svårt
att bedöma hur stor arbetskraftspotentialen är.

Enligt Arbetsmarknadsstyrelsens intervjuunder-
sökning från i våras har bristen på arbetskraft
ökat sedan våren 1999. Nästan samtliga kommu-
ner uppger enligt denna undersökning rekryte-
ringssvårigheter vad gäller sjuksköterskor, läkare
och lärare.

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 2

Konjunkturinstitutets tjänstebarometer visar
samtidigt att den omfattande bristen på personal
med branschspecifik kompetens inom flera
tjänstesektorer med höga kompetenskrav fort-
sätter öka. Detta gäller för t.ex. branscherna and-
ra företagstjänster och reklamverksamhet.
Tjänstesektorer med relativt låga kompetenskrav,
såsom handel och åkerier, rapporterar också en
ökande brist på arbetskraft. Även industribaro-
metern visar att bristen på personal har ökat, av-
seende såväl yrkesarbetare som tekniska tjänste-
män. Andelen företag inom industrin som
uppger att de upplever brist är dock fortfarande
betydligt lägre än under slutet av 1980-talet.

Om det uppstår allvarligare matchnings-
problem än väntat på arbetsmarknaden eller rena
bristsituationer, dvs. restriktioner vad gäller till-
gången på arbetskraft med den kompetens och
utbildning som efterfrågas, skulle löneökningar-
na kunna bli betydligt högre än beräkningsanta-
gandet. Det skulle sannolikt få negativa effekter
på sysselsättning och tillväxt.

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 2

7 Löner

Löneökningarna är för närvarande förhållandevis
låga mot bakgrund av att sysselsättningen har
ökat kraftigt de två senaste åren. Preliminära
uppgifter från Statistiska centralbyrån visar att
lönerna i genomsnitt har ökat med knappt 3,5 %
första halvåret i år jämfört med motsvarande pe-
riod förra året. Avtalen har beräknats till knappt
3 % och löneglidningen till ca 0,5 %. Utfallet
kommer sannolikt att revideras till följd av retro-
aktiva löneutbetalningar.

Tabell 7.1 Timlöner

Procentuell förändring

1998 1999 2000 2001 2002 2003

Industri	4,2	2,5	3,4
Avtal	2,9	1,5	2,4
Löneglidning	1,3	1,0	1,0
Byggnadsindustri	3,6	4,2	3,6
Avtal	3,1	1,9	2,6
Löneglidning	0,5	2,3	1,0
Privata tjänster	4,1	3,6	3,3
Avtal	3,1	2,7	2,5
Löneglidning	1,0	0,9	0,8
Statliga myndigheter	2,9	3,7	3,5
Avtal	1,9	2,5	2.5
Löneglidning	1,0	1,2	1,0
Kommunala myndigheter	3,2	3,7'	4,1
Avtal	2,3	2,7	3,6
Löneglidning	1,0	1,0	0,5
Totalt	3,8	3,4	3,5 3,5 3,5 3,5
Avtal	2,8	2,4	2,7
Löneglidning	1.0	1,0	0,8

‘l samband med att statistikredovisningen avseende kommunala myndigheter
flyttades över från Kommunförbundet och Landstingsförbundet till Statistiska
centralbyrån från och med januari 1999 skedde vissa förändringar avseende
redovisningsmetod och populationsstorlek. Det försvårar redovisningen av lö-
neutvecklingen inom kommunala myndigheter mellan 1998 och 1999 och har
föranlett förseningar i statistikproduktionen. Den siffra för kommunala myndig-
heter som redovisas i tabellen är en uppskattning av utfallet utifrån den statis-
tik som finns tillgänglig och information från Kommunförbundet.

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet

Utfallet för första halvåret i år visar att de totala
löneökningarna liksom löneglidningen varierar
något mellan näringslivet och offentliga myndig-
heter. I näringslivet ökade lönerna totalt sett med
något mer än genomsnittet och löneglidningen
beräknades till ca 1 %. Inom offentliga myndig-
heter ökade därmed lönerna totalt sett med nå-
got mindre än genomsnittet. Det är inom pri-
märkommunerna som det har noterats relativt
låga löneökningstal. Löneglidningen inom pri-
märkommunerna är negativ för första halvåret i

år. Orsaken till det kan vara att vissa avtalsrevi-
sioner som har inkluderats i beräkningarna inte
har realiserats ännu.

Mätt som årsgenomsnitt antas lönerna i år öka
med 3,5 % jämfört med förra året, vilket innebär
att löneglidningen förutsätts begränsas till 0,8 %.
Även år 2001-2003, då det saknas avtal för fler-
talet löntagare, antas lönerna totalt sett stiga med

3,5 % per år. Efter år 2001 antas produktionen
stiga i en mer trendmässigt normal och långsik-
tigt hållbar tillväxttakt på ca 2 % per år. Pen-
ningpolitiken förutsätts då bedrivas så att infla-
tionen överensstämmer med Riksbankens
inflationsmål på 2 %. Nominella löneökningar på

3,5 % per år är förenliga med en sådan utveck-
ling. Reallönerna stiger då i ungefär samma takt
som produktiviteten.

I slutet av mars nästa år löper löneavtalen för i
stort sett hela arbetsmarknaden ut. Det innebär
att avtalsrörelsen inleds i ett skede då resursut-
nyttjandet i ekonomin väntas ha stigit till en nivå
som kan innebära att konkurrensen om tillgäng-
lig arbetskraft resulterar i höga avtalsmässiga lö-
neökningar. De totala löneökningarna riskerar då
att bli högre än vad som antas i beräkningarna.

Ett flertal faktorer talar emellertid för att lö-
neökningarna kan begränsas till 3,5 % per år.
Bland annat väntas pristrycket bli fortsatt lågt i år
och nästa år. Reallönerna, som har ökat snabbt
de senaste åren, beräknas åren 2000-2003 stiga
med i genomsnitt knappt 2 % per år, givet de
nominella löneökningarna och den prisutveck-
ling som förutses i kalkylen. Det är en högre år-
lig löneökningstakt än den genomsnittliga under
perioden 1970-1999.

Diagram 7.1 Nominell och real timlöneutveckling

Procentuell förändring

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

En annan faktor som talar för måttliga löneök-
ningar är att det har inrättats en ny myndighet,
Medlingsinstitutet, som har i uppgift att medla i

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 2

arbetstvister och verka för en väl fungerande lö-
nebildning. Därtill har samarbetsavtal tecknats
inom flera avtalsområden.

Fortsätter inriktningen mot mer koordinerade
avtalsförhandlingar, samordnade lönekrav på
branschnivå och friare lönesättning på lokal nivå
i nästa avtalsrörelse kan det också bidra till en
bättre fungerande lönebildning framöver. Det
löneavtal för sjuksköterskor som slöts i våras in-
nebar en ökad decentralisering av löneförhand-
lingarna. I det löneavtal som presenterades för
lärarna i våras fanns det inga individuellt garante-
rade löneökningar och endast en del av löneut-
rymmet hade fastställts som en garanterad löne-
ökning på kommunnivå. De förhandlande
fackförbundens medlemmar röstade dock nej till
förslaget och det är därmed oklart hur det slut-
giltiga avtalet för lärarna kommer att utformas.

11 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nrl. Dell

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 2

8 Inflation

Inflationstrycket är fortsatt mycket lågt i Sverige.
Låga löneökningar och en stigande produktivi-
tetstillväxt har dämpat det inhemska kost-
nadstrycket hittills i år, vilket har bidragit till att
hålla ned inflationen. Prishöjningarna på impor-
terade varor, frånsett oljeprodukter, har också
varit låga.

I prognosen antas de internationella priserna
öka framöver men uppgången förblir relativt
modest. Genom att kronan antas stärkas samti-
digt som oljepriset faller tillbaka från dagens hö-
ga nivå ger importprisutvecklingen ett negativt
bidrag till inflationen. Med måttliga löneökning-
ar och en god produktivitetstillväxt begränsas
också kostnadsökningarna i den inhemska pro-
duktionen. Inflationen, mätt som förändringen
över 12 månader av Riksbankens mått UND1X,³beräknas uppgå till knappt 1,5 % mot slutet av
2001. Inflationen mätt enligt konsumentprisin-
dex (KPI) blir något högre främst till följd av
stigande räntekostnader. Den marginella upp-
gången i inflationen enligt UND1X under nästa
år förklaras dels av fördröjda indirekta effekter
av det höga oljepriset i år, dels av att en stark ef-
terfrågetillväxt ger utrymme för handeln och
andra tjänstesektorer att höja sina marginaler.
Inflationen antas under 2002 och åren därefter
uppgå till 2 % i enlighet med inflationsmålet.

ITabell 8.1 Konsumentprisutveckling 1
Procentuell förändring	1999	2000	2001	2002	2003
KPI, årsgenomsnitt	0,3	1,2	1,4	1,9	2,0
KPI, dec-dec	1,2	1,1	1,7	2,0	2,0
UND1X, årsgenomsnitt	1,4	1,3	1,1	-	-
UND1X,dec-dec	1,9	1,0	1,3	-	-
HIKP, årsgenomsnitt	0,6	1,1	1,1	-	-
HIKP, dec-dec	1,2	0,9	1,3	-	-
NPI, årsgenomsnitt	-1,2	2,5	1,5	-	-
NPI, dec-dec	-0,5	2,7	1,9	-	-
Prisbasbelopp, tkr	36,4	36,6	36,9	37,4	38,0
HIKP, EU, årsgenomsnitt	1,2	2,0	1,8	1,8	1,7

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

³ I UND1X har räntekostnader för egnahemsägare och de direkta effek-
terna av ändrade skatter och subventioner exkluderats från KPI. Riksban-
ken deklarerade förra året att utformningen av penningpolitiken baseras
på bedömningen av UND1X på upp till två års sikt.

Eventuella bristsituationer på arbetsmarknaden
är den största enskilda osäkerhetsfaktorn i pro-
gnosen. Såvitt kan bedömas utifrån tillgängliga
indikatorer uppträder dock risken för en mer
markerad bristsituation på arbetsmarknaden
först under perioden 2002 och framåt, även om
vissa flaskhalsar gradvis gör sig påminda tidigare.
Det tilltagande konkurrenstrycket kan medföra
att vinstmarginalerna i näringslivet, trots den
starka efterfrågeutvecklingen, blir oförändrade
eller endast stiger sakta. Oljeprisets utveckling
utgör också en betydande osäkerhetsfaktor i
prognosen.

Importpriser

En stor del av inflationen i Sverige bestäms av
prisutvecklingen på importerade varor. Trots att
oljepriset har fördubblats det senaste året har in-
flationen ändå fortsatt att vara mycket låg. Den
låga inflationen tyder på att de indirekta effek-
terna av det höga oljepriset ännu inte fullt ut har
slagit igenom i konsumentledet även om låga pri-
sökningar på övriga importvaror i viss mån har
dämpat den allmänna prisutvecklingen. Inflatio-
nen enligt såväl KPI som UND1X uppgick i juli
till 1,2 %, varav mer än hälften förklaras av högre
priser på bensin och diesel. Med viss eftersläp-
ning bör oljeprishöjningama slå igenom i form
av högre priser på transporttjänster och produk-
ter där oljan är en viktig insatsvara.

Den globala tillväxten har varit hög hittills i år.
An så länge har de internationella prisökningarna
varit överraskande låga och de har begränsats till
främst råvaruprodukter. Fortfarande finns det
också betydande kapacitetsreserver på världs-
marknaden inom flertalet sektorer samtidigt som
effekterna av handelsintegrationen bidrar till att
hålla ned företagens vinstmarginaler.

I prognosen antas de internationella priserna
på bearbetade varor öka snabbare framöver men
uppgången förblir begränsad. Världsmarknads-
priset på bearbetade varor förväntas öka med
0,6% innevarande år och med 1,2% år 2001,
mätt som årsgenomsnitt. Allt fler länder förvän-
tas visserligen närma sig fullt resursutnyttjande
under nästa år men genomslaget på priserna be-
döms ändå bli begränsat under perioden fram till
och med 2001. I OECD-länderna har det under
1990-talet etablerats mycket låga inflationsför-
väntningar samtidigt som centralbankerna givits
större självständighet. Därigenom kommer inte
en samfälld högkonjunktur på samma sätt som
tidigare att leda till snabbt stigande kostnads-
och prisökningar på världsmarknaden.

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 2

Prisutvecklingen på olja utgör ett betydande
osäkerhetsmoment i inflationsbedömningen (se
fördjupningsruta i kapitel 2). Hittills i år har pri-
set på råolja (Brentolja) i genomsnitt legat på
knappt 28 dollar per fat. I prognosen förutses
priset falla till 26 dollar per fat mot slutet av detta
år och till 24 dollar mot slutet av 2001. Detta är
en betydande upprevidering jämfört med be-
dömningen i vårpropositionen. Det fortsatt höga
oljepriset kan förklaras av en oväntad stark ef-
terfrågeökning på oljeprodukter i världen som på
kort sikt inte kan mötas med produktionsök-
ningar i oljeländerna.

De svenska importpriserna på bearbetade va-
ror har ökat långsamt det senaste året tack vare
att kronan apprecierat något. Kronan väntas
stärkas med knappt 2 % ytterligare under nästa
år, vilket tillsammans med fallande oljepriser kan
bidra till att inflationen reduceras med ca 0,6
procentenheter under loppet av nästa år vid fullt
genomslag. Genom att näringslivet bedöms ut-
nyttja de låga importpriserna till att i viss om-
fattning höja vinstmarginalerna, beräknas dock
de sammantagna effekterna på inflationen enligt
KPI bli mindre än 0,6 procentenheter.

Resursläge och enhetsarbetskostnad
Löneökningarna har varit förhållandevis låga un-
der första halvåret i år. Det finns inte heller några
tecken på att lönerna är på väg att accelerera. De
avtalsförhandlingar som kommer att föras under
innevarande och nästa år kommer att få avgöran-
de betydelse för löneutvecklingen framöver. I
prognosen antas lönerna öka med 3,5 % per år.

Bristtalen på arbetsmarknaden tyder på att nä-
ringslivet kan få svårare att expandera under
nästa år. Andelen industriföretag som har svårig-
het att finna personal med branschspecifik kom-
petens har ökat men i ett historiskt perspektiv är
nivåerna fortfarande relativt låga. Inom tjänste-
sektorn har också bristen på arbetskraft börjat
öka inom sektorer med relativt låga kompetens-
krav och bristtalen ligger kvar på höga nivåer in-
om sektorer med höga kompetenskrav. Det har
också blivit svårare att rekrytera byggnadsarbeta-
re trots en fortsatt hög arbetslöshetsnivå i riket
som helhet. Mot bakgrund av den fortsatt snabba
sysselsättningsökningen förutses därför de lediga
resurserna minska ytterligare, vilket ökar risken
för snabbare löneökningar.

Av stor vikt för inflationsutvecklingen är pro-
duktivitetstillväxten i den svenska ekonomin.
Produktivitetstillväxten i näringslivet har inte
förändrats på ett avgörande sätt under det se-

naste decenniet även om produktivitetsökning-
arna har varit större än under 1980-talet. Inom
industrin har dock produktivitetstillväxten varit
markant bättre än tidigare främst tack vare en
mycket gynnsam utveckling för teleproduktin-
dustrin (se kapitel 5).

Den kraftiga produktionsökning som förutses
åren 2000-2001 väntas innebära en god produk-
tivitetsutveckling. Redan under det första halv-
året i år steg produktiviteten rejält enligt de pre-
liminära nationalräkenskaperna. För industrin
beror den snabba produktivitetstillväxten fram-
över på att outnyttjad kapacitet tas i anspråk,
samtidigt som utvecklingen inom teleproduktin-
dustrin väntas bli fortsatt mycket gynnsam.
Därtill bör det ökade utnyttjandet av informa-
tionsteknik också bidra till den höga produkti-
vitetstillväxten.

I det övriga näringslivet märks små föränd-
ringar i tillväxten i arbetsproduktiviteten under
de senaste 20 åren. Inom dessa delar av näringsli-
vet bedöms arbetsproduktiviteten närma sig den
långsiktiga tillväxtpotentialen under prognospe-
rioden. I år hålls den fortfarande tillbaka något
när främst sektorer med låg arbetsproduktivitet
såsom varuhandel växer snabbt medan andra
sektorer med en hög arbetsproduktivitet växer
relativt sett långsamt. Ytterligare faktorer som
kan bidra till en högre produktivitetstillväxt är de
konkurrensfrämjande regelreformerna inom vis-
sa sektorer (nu senast på el- och telemarknader-
na) samt en ökad användning av informations-
teknik inom exempelvis den finansiella sektorn.
Den relativt snabba produktivitetstillväxten bi-
drar till att den inhemska inflationen blir måttlig
under prognosperioden.

Vinstmarginaler

Utöver utvecklingen av arbetskraftskostnader-
na bestäms den inhemskt genererade inflationen
huvudsakligen av hur vinstmarginalerna för-
ändras inom näringslivet. På kort sikt slår kost-
nadsökningar i producentledet normalt inte ige-
nom fullt ut i konsumentpriserna på grund av att
konkurrensen i såväl producent- som detaljistle-
det inte medger en fullständig övervältring. I
normalfallet bör dock kostnadsökningar på läng-
re sikt leda till motsvarande höjningar av konsu-
mentpriserna. På senare år finns det emellertid
en tendens att högre kostnader inte lett till högre
konsumentpriser ens på längre sikt, och således
har vinstmarginalerna i övrigt näringsliv fallit (se
diagram 8.1 på nästa sida).

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 2

Avregleringar av tidigare skyddade sektorer
samt en ny konkurrenslagstiftning är viktiga för-
klaringar bakom de fallande vinstmarginalerna.
Det mesta talar för att vinstmarginalen mätt som
bruttovinstandel har nått en ny och lägre jäm-
viktsnivå än tidigare. I inflationsprognosen be-
döms det dock finnas ett visst behov av att åter-
ställa vinstmarginalerna. Transportföretagen och
vissa andra hemmamarknadsföretag förutses så-
ledes återta den tidigare försämringen av
vinstmarginalen i takt med att oljepriset sjunker.

Dessutom är det troligt att det starka efterfrå-
geläget utnyttjas av detaljister och grossister till
vissa marginaljusteringar under det kommande
året. Sedan i början på året har också inflations-
förväntningarna stigit hos företagen. Enligt
Konjunkturinstitutets barometer från juli ligger
inflationsförväntningarna i näringslivet på ett års
sikt på mellan 1 och 2 %. Det hårda konkur-
rensläget kan dock innebära att sådana prisför-
ändringar inte realiseras under prognosperioden.
Exempelvis kommer priserna i konsumentledet
sannolikt fortsätta att sjunka på tele- och ener-
gimarknaderna under det närmaste året bl.a. ge-
nom att allt fler konsumenter aktivt väljer leve-
rantör. Vinstmarginalen i näringslivet utgör en
källa till osäkerhet och mot bakgrund av den för-
väntade importprisutvecklingen kan inflationen
bli mycket låg under prognosperioden. På senare
tid har också hushållens inflationsförväntningar
minskat för nästa år.

ger visserligen endast marginellt under prognos-
perioden, men i takt med att hushållen lägger om
de fördelaktiga lån som togs upp under åren 1998
och 1999 då marknadsräntorna var låga ökar
räntekostnaderna. Detta höjer KPI, men inte in-
flationen enligt UND1X från vilken dessa kost-
nader exkluderas.

Hyrorna bedöms stiga med måttliga 0,6 % in-
nevarande år. Den föreslagna sänkningen av fas-
tighetsskatten skapar förutsättningar för en åter-
hållsam hyresutveckling även nästa år trots att
övriga kostnader för fastighetsägarna bedöms
stiga något mer än i år. Räntekostnaderna be-
döms bli högre och underhållskostnaderna ökar
när byggkonjunkturen stärks. Dessutom bidrar
de föreslagna höjningarna av energi- och koldi-
oxidskatter till högre uppvärmningskostnader. I
vissa regioner där vakanstalen i bostadsbeståndet
är fortsatt höga bör dock hyreshöjningarna bli
mycket måttliga.

Diagram 8.2 Konsumentprisutveckling

Diagram 8.1 Bruttoöverskottsandel i övrigt näringsliv
exklusive fastighets- och småhusverksamhet

Procent

Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet

B ostadskostnader

Stigande bostadskostnader ger ett totalt bidrag
till inflationen enligt KPI på 0,4 procentenheter i
år och 0,7 procentenheter nästa år, vilket huvud-
sakligen förklaras av stigande räntekostnader för
egnahemsägare. De långa marknadsräntorna sti-

Skatter och subventionsförändringar
Taxeringsvärdena för såväl egnahem som flerfa-
miljshus skrivs fram med prisutvecklingen för
fastigheter under perioden juli 1996-juni 2000.
Samtidigt sänks emellertid fastighetskatten för
flerfamiljshus från 1,2 % till 0,7 % och för egna-
hem från 1,5 % till 1,2 % den 1 januari 2001. Ef-
fekten av dessa förändringar på KPI tar i stort ut
varandra.

Andra skatteförändringar som genomförs den
1 januari år 2001, såsom höjda energi- och koldi-
oxidskatter, beräknas höja KPI, medan sänkt
moms på personbefordran samt de marginellt
sänkta arbetsgivaravgifterna sänker KPI. Sam-
mantaget beräknas skatteförändringarna nästa år
höja KPI med knappt 0,2 procentenheter.

I tabell 8.2 nedan framgår i vilken utsträckning
inflationen, enligt KPI och enligt Riksbankens

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 2

mått UND1X, påverkas av de föreslagna skat-
teförändringarna. I UND1X exkluderas de di-
rekta effekterna av ändrade skatter och subven-
tioner från KPI.

Tabell 8.2 Effekter på KPI och UND1X av skatte- förändringar enligt budgetpropositionen för 2001
Samtliga åtgärder träder i kraft den 1 januari 2001		UND1X	Differens¹
^tgärde^^	KPI	UND1X	Differens¹
Höjda taxeringsvärden, egnahem	0,5	0,1	0.4
Sänkt skattesats, egnahem	-0,4	0,0	-0,4
Energi- och koldioxidskatter	0,3	0,1	0,2
Höjda taxeringsvärden samt sänkt skattesats, hyreshus	-0,1	-0,1	0,0
Sänkt moms på personbefordran	-0,1	0,0	-0,1
Totalt	0,2	0,1	0.1

¹ Den korrigering av KPI (avseende förändrade indirekta skatter och subventio-
ner) som görs för att beräkna UND1X. I UND1X har dessutom räntekostnader för
egnahemsägare exkluderats från KPI.

Källa: Finansdepartementet

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 2

9 Hushållens ekonomi och
konsumtionsutgifter

Hushållens reala disponibla inkomster beräknas
öka kraftigt under prognosperioden tack vare
den goda sysselsättningsutvecklingen, den låga
inflationen och beslutade och föreslagna skatte-
sänkningar. Aven hushållens konsumtionsutgif-
ter väntas växa starkt.

9.1 Hushållens inkomster

Hushållens realinkomstutveckling är för närva-
rande mycket stark. Förra året ökade den reala
disponibla inkomsten med nära 3,5 %. Efter ett
antal år med fallande realinkomster översteg in-
komsterna för första gången 1994 års nivå.

I år väntas realinkomsterna förstärkas ytterli-
gare. Sysselsättningen stiger och den fortsatt låga
inflationen medför att lönesumman realt sett
ökar med nära 5 %. Transfereringsinkomsterna
från den offentliga sektorn utvecklas något sva-
gare än förra året, trots det höjda barnbidraget
och den kraftiga ökningen av utbetalningarna
från sjukförsäkringen. Den främsta orsaken är
fallande utbetalningar från arbetslöshetsförsäk-
ringen till följd av det förbättrade läget på ar-
betsmarknaden. Inkomstskatterna sänktes i år
med ca 12 miljarder kronor som ett led i kom-
pensationen för tidigare höjningar av egenavgif-
terna. Därutöver höjdes skiktgränsen för statlig
inkomstskatt.

Sammantaget beräknas den reala disponibla
inkomsten öka med 4,4 % i år. Prognosen påver-
kas dock av att nationalräkenskaperna fr.o.m. i år
redovisar Svenska kyrkan som en del av hushålls-
sektorn. Därmed minskar hushållssektorns
skattebetalningar med ca 10 miljarder kronor en-
ligt nationalräkenskapernas redovisningsmetod.
Motsvarande belopp läggs till hushållens kon-
sumtionsutgifter. De egentliga hushållens eko-
nomi påverkas inte av omläggningen. Rensar
man för Svenska kyrkans institutionella omklas-
sificering ökar den reala disponibla inkomsten
med 3,4 %.

Även 2001 väntas reallöner och sysselsättning
utvecklas väl, trots att tillväxttakten mattas nå-
got. Det nya studiestödssystemet, som införs
den 1 juli nästa år, samt en ytterligare höjning av
barnbidragen medför att transfereringarnas bi-
drag till hushållsinkomsterna stiger. Det före-
slagna andra steget i kompensationen för egen-
avgifterna beräknas, tillsammans med en ytterli-
gare höjning av skiktgränsen för statlig inkomst-
skatt samt höjt grundavdrag motsvara drygt 15
miljarder kronor i skattesänkning. Prognosen
innebär sammantaget att hushållens reala in-
komster ökar med drygt 4 % nästa år, vilket en-
dast överträffats vid några enstaka tillfällen de
senaste 30 åren.

Under 2002 och 2003 mattas sysselsättnings-
ökningen och de sammanlagda löneinkomsternas
årliga reala tillväxttakt uppgår till ca 2 %. Vid nu
gällande och föreslagna regelsystem för skatter
och transfereringar bedöms hushållens reala

Tabell 9.1 Hushållens disponibla inkomster och konsumtionsutgifter

Miljarder

kronor Procentuell volymförändring

	1999	1999	2000		2001	2002	2003
lönesumma inkl, sjuklön	849	5,7	4,8		3,4	2,0	1,9
Transfereringar från offentlig sektor	392	1.8	0,4		1.0	0,7	3,5
Räntor och utdelningar, netto	13	-11,4	-3,2		-3,7	6,9	3,3
Övriga inkomster, netto	200	0,7	1,7		1,6	1,3	1,2
Direkta skatter och avgifter	469	3,7	1,6		-0,2	1,2	3,6
Disponibel inkomst före beräkningsteknisk överföring	986	3,3	4,4	(3,4)	4,2	2,2	1,8
Disponibel inkomst efter beräkningsteknisk överföring						4,9	2,3
Hushällens konsumtionsutgifter	997	4,1	4,7	(3,7)	3,4	2,1	2,1

Anm: Utvecklingstalen för år 2000 påverkas av att Svenska kyrkan fr.o.m. i år ingår i hushållssektorn. Inom parentes redovisas motsvarande utveckling exklusive den-
na effekt. Lönesumma, transfereringar och skatter är deflaterade med KPI. Disponibel inkomst är deflaterad med implicitprisindex för hushållens konsumtionsutgifter.
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 2

inkomster i genomsnitt öka med 2 % per år, dvs.
i ungefär samma takt som konsumtionsutgifter-
na. Det innebär att den relativt låga nivån på
hushållssparandet nästa år består under de därpå
följande åren. Inom den offentliga sektorn ska-
pas samtidigt ett sparandeöverskott, som kraftigt
överstiger det budgetpolitiska målet om 2 % av
BNP. Som ett beräkningsantagande överförs i
kalkylerna detta överskjutande överskott till
hushållssektom. Detta innebär inte något ställ-
ningstagande till användningen av det förväntade
överskjutande överskottet. Osäkerheten i kalky-
lerna är dessutom stor. Om den ekonomiska ut-
vecklingen skulle avvika väsentligt från nuvaran-
de kalkyler påverkas bedömningen av
överskottets storlek.

Diagram 9.1 Hushållens disponibla inkomst och
konsumtionsutgifter

Miljarder kronor, fasta priser referensår 1999

ITabell 9.2 Hushållens sparande 1
Procent av disponibel inkomst	1999	2000	2001	2002	2003
Nettosparande före beräkningstekn. överföring:
exkl. sparande i avtalspens.	-1,1	-1,4	-0,6	-0,4	-0,8
inkl, sparande i avtalspens.	2,1	2,2	2,9	2,9	2,5
Nettosparande efter beräkningstekn. överföring:
exkl. sparande i avtalspens.	-1,1	-1,4	-0,6	2,2	2,4
inkl, sparande i avtalspens.	2,1	2,2	2,9	5,6	5,7
Finansiellt sparande efter beräkningstekn. överföring	2,6	2,3	2,3	4,4	4,0

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

9.2 Hushållens konsumtionsutgifter

Hushållens konsumtionsutgifter ökade förra året
med 4,1 % mätt som årsgenomsnitt. Det är den
starkaste tillväxten sedan 1987. (Se diagram 9.1.)
Konsumtionen utvecklades särskilt kraftigt sista
kvartalet 1999, då konsumtionen ökade med
närmare 5 % i årstakt. Under loppet av de två
första kvartalen i år har konsumtionstillväxten
varit fortsatt stark, om än något lugnare än under
slutet av förra året. Hushållssektorns konsum-
tionsutgifter växte enligt preliminära uppgifter
med knappt 5 % i årstakt första halvåret. Därav
utgör dock ungefär 1 procentenhet en engångs-
effekt av att Svenska kyrkan fr.o.m. i år i natio-
nalräkenskaperna ingår i hushållssektom i stället
för i kommunsektorn.

Den positiva utvecklingen på arbetsmarknaden,
de ökande reala disponibla inkomsterna och hus-
hållens starka förmögenhetsutveckling under
framför allt förra året har bidragit till den starka
konsumtionstillväxten. Även om utvecklingen
inte kan förväntas bli lika gynnsam för alla dessa
faktorer under innevarande år och nästa år be-
döms förutsättningarna för en fortsatt stark kon-
sumtion vara goda. I år beräknas hushållens kon-
sumtionsutgifter öka med drygt 3,5 % (bortsett
från effekten av överföringen av Svenska kyrkan
till hushållssektom) och nästa år väntas tillväxten
bli knappt 3,5 %.

Enligt Statistiska centralbyråns månatliga un-
dersökningar av hushållens inköpsplaner fort-
sätter hushållen att se mycket optimistiskt på den
närmaste framtiden. Hushållens bild av den egna
ekonomin har varit mycket ljus sedan början av
1999 och visar inga tecken på att försämras.
Tilltron till minskande arbetslöshet och förbätt-
rad ekonomi för landet som helhet ligger kvar på
den höga nivå som uppnåddes under förra året.
Förutom den gynnsamma utvecklingen av sys-
selsättningen, hushållens förmögenhet och dis-
ponibla inkomst har sannolikt även de starka of-
fentliga finanserna bidragit till hushållens
växande optimism, och därmed till den höga
konsumtionen, under senare år.

Den goda sysselsättningsutvecklingen väntas
fortsätta under prognosperioden. Det faktum att
sysselsättningsutsikterna för 2001 har förbättrats
något jämfört med bedömningen i vårproposi-
tionen bidrar till att även konsumtionsprognosen
för nästa år har reviderats upp.

Även om den mycket starka tillväxten i hus-
hållens förmögenhet under förra året bör ha bi-
dragit till hushållens optimism återspeglas inte
den svagare förmögenhetsutvecklingen hittills i

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 2

år i någon försämring av hushållens tillförsikt.
Det är rimligt att anta att hushållen i viss ut-
sträckning redan väntat sig en avmattning i till-
gångsprisernas utveckling, framför allt beträffan-
de de tillgångar som vuxit snabbast i värde under
den senaste tiden, och därför inte förändrat sin
positiva grundsyn till följd av första halvårets
mer måttliga börsutveckling. Dessutom förtjänar
det att påpekas att hushållens förmögenhetsställ-
ning alltjämt är mycket stark. Enligt de prelimi-
nära uppgifterna i Finansinspektionens och Sta-
tistiska centralbyråns sparbarometer minskade
visserligen hushållssektorns samlade finansiella
nettoförmögenhet under loppet av andra kvarta-
let med 3,5 %, men den är fortfarande 3,7 %
högre än vid årsskiftet och nästan 30 %, eller 426
miljarder kronor, högre än vid halvårsskiftet
1999.

Hushållens reala förmögenhet har fortsatt att
utvecklas positivt under det första halvåret i år.
Priserna på sålda småhus svängde kraftigt kring
årsskiftet, till stor del beroende på tillfälliga ef-
fekter, men under våren har genomsnittspriserna
fortsatt att utvecklas i god takt även om antalet
sålda hus har varit relativt lågt. Under perioden
maj-juli i år låg genomsnittspriserna på sålda
småhus ca 8 % högre än under motsvarande pe-
riod förra året. De regionala skillnaderna i pris-
utvecklingen för småhus är dock mycket stora.

Effekterna på konsumtionen av den samlade
kraftiga förmögenhetsökningen är svåra att be-
döma, men det är rimligt att räkna med att en
viss del av den kraftiga konsumtionsökningen
under senare tid hänger samman med den snabba
ökningen i priserna på aktier och småhus. För-
mögenhetsökningen bidrar sannolikt fortfarande
till konsumtionstillväxten men effekten kan an-
tas avta successivt framöver då förmögenheten
nu utvecklas långsammare.

Hushållens sparkvot är för närvarande låg (se
diagram 9.2). Sparkvotens nivå måste ses mot
bakgrund av inte bara hushållens positiva för-
väntningar och den starka förmögenhetstillväx-
ten, utan också konsumtionens sammansättning.
Den del av konsumtionen som växte kraftigast
förra året var varaktiga varor, vilka i viss ut-
sträckning kan betraktas som investeringar, dvs.
en form av sparande, t.ex. bilar, möbler och vit-
varor. Diagram 9.3 visar utvecklingen för hus-
hållens konsumtion av bilar och andra varaktiga
varor. Konsumtionen av varaktiga varor exklusi-
ve bilar växte första kvartalet i år med nästan
20 % i årstakt. Bilkonsumtionen, som förra året
ökade med över 30 %, växte första kvartalet i år

med 7 %, vilket även det är en hög tillväxttakt.⁴Som framgår av diagrammet finns ett cykliskt
inslag i utvecklingen för båda grupperna av var-
aktiga varor. Efter den låga konsumtionen under
en stor del av 1990-talet har hushållen ett behov
av att ersätta förslitna kapitalvaror. Detta behov
torde dock mattas av under de närmaste åren.

Diagram 9.2 Hushållens nettosparkvot exklusive sparande i
avtalspensioner

Sparande i förhållande till disponibel inkomst, procent

Hushållens låga sparande kommer också till ut-
tryck i att skuldsättningen ökar. Hushållens
skulder, uttryckta som andel av den disponibla
inkomsten, har ökat under flera år (se diagram
9.4). Andelen är dock fortfarande betydligt lägre,
och den aktuella konsumtionsuppgången därmed
stabilare, än vad som var fallet i slutet av 1980-
talet.

Som beskrivits i avsnitt 9.1 ovan väntas hus-
hållens reala disponibla inkomster stiga kraftigt
2000-2001, bl.a. tack vare en gynnsam sysselsätt-
ningsutveckling och sänkta skatter. Mot bak-
grund av hushållens starka förmögenhetsställ-
ning och optimistiska syn på den närmaste
framtiden väntas en relativt stor del av inkomst-
ökningarna i år och nästa användas till ökad kon-
sumtion. Detta innebär att sparkvoten under
dessa år antas förbli relativt låg.

⁴ Vid tolkningen av nationalräkenskapernas uppgifter om bilkonsumtio-
nen bör man ta hänsyn till att den andel av hushållens personbilsregistre-
ringar som avser direktimporterade fordon vuxit mycket kraftigt sedan
mitten av förra året. Dessa bilinköp bokförs inte som bilkonsumtion i
nationalräkenskaperna utan ingår i en samlingspost tillsammans med an-
nan konsumtion som svenska hushåll företar i utlandet. Under första
halvåret i år omfattade privatimporten ca 23 000 (drygt 25 %) av hushål-
lens totalt knappt 90 000 personbilsregistreringar. Som jämförelse kan
nämnas att av de knappt 75 000 personbilsregistreringar som hushållen
gjorde under första halvåret förra året avsåg knappt 13 000 (ca 17%)
privatimporterade fordon.

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 2

Diagram 9.3 Hushållens konsumtionsutgifter för bilar och
övriga varaktiga varor______________________________________

Miljarder kronor, fasta priser referensår 1999

Under år 2002 och 2003 emotses fortsatt stora
överskott i de offentliga finanserna. Som nämnts
i avsnitt 9.1 har väntade överskott utöver den
målsatta nivån beräkningstekniskt överförts i sin
helhet till hushållen. Som framgår av den övre
inkomstkurvan i diagram 9.1 innebär detta en
mycket stark real utveckling för den disponibla
inkomsten under dessa år. (Den nedre kurvan
illustrerar utvecklingen exklusive dessa beräk-
ningstekniska överföringar. På motsvarande sätt
visar diagram 9.2 sparkvoten för 2002 och 2003
både före och efter de beräkningstekniska över-
föringarna.)

Diagram 9.4 Hushållens skuldkvot

Bruttoskuld i förhållande till disponibel inkomst, procent

snabbare än inkomsten, på sikt vill öka sparan-
dets andel av inkomsten till en mer långsiktigt
hållbar nivå. Den medelsiktiga kalkylen beskriver
en balanserad utveckling av ekonomin i den takt
som bedöms som långsiktigt hållbar och förenlig
med inflationsmålet. När en konjunkturprognos
för år 2002 för första gången utarbetas under
nästa år är det sannolikt att konsumtionsutsik-
terna för detta år skulle komma att revideras upp
om hela de nu prognostiserade överskjutande
överskotten faktiskt skulle överföras till hushål-
len och revideras ned om överföringarna helt
skulle utebli.

Aven om det således ännu inte är klart i hur
stor utsträckning och i vilken form de väntade
överskotten under 2002 och 2003 faktiskt kom-
mer att komma hushållen till godo är det ändå
rimligt att anta att hushållen räknar med att få del
av dem och i viss mån planerar sin konsumtion
under hela den nu aktuella perioden därefter.
Som nämnts ovan är det emellertid också rimligt
att vänta sig en ökad sparkvot. Denna prognos
stöds av att behovet av att investera i kapitalva-
ror, liksom de direkta effekterna av den snabba
förmögenhetstillväxten, väntas avta successivt.

Sammantaget bedöms förutsättningarna för en
fortsatt stark utveckling av hushållens konsum-
tion 2000-2001 vara gynnsamma. Den väntade
goda utvecklingen av sysselsättningen och den
disponibla inkomsten, hushållens alltjämt myck-
et goda förmögenhetsställning samt deras opti-
mistiska förväntningsbild talar för att konsum-
tionen kommer att växa starkt både i år och nästa
år. I år väntas hushållens konsumtionsutgifter
växa med 4,7 % totalt och med 3,7 % om effek-
ten av Svenska kyrkans överföring rensas bort.
Nästa år förutses en tillväxt på 3,4 %.

Även under 2002 och 2003 ger hushållens so-
lida förmögenhetsställning, realinkomstutveck-
lingen och de starka offentliga finanserna stöd
för en prognos om fortsatt god tillväxt i hushålls-
konsumtionen, även om en mer dämpad syssel-
sättning bidrar till att tillväxttakten avtar. För
åren 2002 och 2003 beräknas hushållens kon-
sumtionsutgifter öka med drygt 2 % per år.

Det måste dock betonas att hanteringen av dessa
väntade överskott inte är föremål för beslut förr-
än längre fram. Hur stora överföringar till hus-
hållen som kommer att vara möjliga kommer att
bedömas mot bakgrund av det aktuella kon-
junkturläget. Det är också rimligt att räkna med
att hushållen, vars konsumtion under en tid ökat

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 2

10 Investeringar

I år beräknas näringslivet successivt bygga ut
produktionskapaciteten för att möta en allt hög-
re efterfrågan från såväl inhemska som interna-
tionella marknader. Den starka konjunkturen har
medfört ett ökat resursutnyttjande och trots en
måttlig prisutveckling förefaller lönsamheten va-
ra god i stora delar av näringslivet. Industriföre-
tagen har expansiva investeringsplaner och även
inom övrigt näringsliv bedöms kapaciteten utök-
as i betydande omfattning de närmaste åren.
Totalt beräknas näringslivets investeringar, uti-
från redan höga nivåer, öka med ca 7 % i år och
med ca 6 % nästa år.

Enligt de preliminära nationalräkenskaperna
föll investeringarna inom offentliga myndigheter
kraftigt under första halvåret i år. Trots en för-
väntad uppgång under årets senare del beräknas
myndigheternas investeringar minska räknat som
årsgenomsnitt. Okade satsningar på vägar under
nästa år medför att investeringarna åter växer
som årsgenomsnitt.

har utvecklats överraskande svagt inledningsvis i
år, vilket bl.a. kan vara resultatet av en begyn-
nande brist på byggnadsarbetare.

I den medelfristiga kalkylen, dvs. för åren
2002 och 2003, antas BNP växa i en långsiktigt
normal och hållbar takt. Därmed antas BNP-
tillväxten avta något jämfört med åren 2000 och
2001. Eftersom investeringarna i stor utsträck-
ning påverkas av produktionstillväxten dämpas
även investeringsuppgången 2002-2003. Bo-
stadsproduktionen förutses i det medelfristiga
perspektivet närma sig en långsiktigt hållbar nivå,
vilket innebär en betydande uppgång från dagens
låga nivå.

Tabell 10.1 Bruttoinvesteringar efter näringsgren

	Miljarder kronor 1999	1999	2000	Procentuell förändring
	Miljarder kronor 1999	1999	2000	2001	2002	2003
Näringslivet	246	7,6	6,9	6,2	1,2	1,5
Industri	75	0,6	7,8	8,4	0,6	1,5
övrigt näringsliv	171	11,0	6,5	5,3	1,5	1,5
Bostäder	32	18,8	4,5	13,7	12,0	12,0
Nybyggnad	16	21,8	11,0	17,0	-	-
Ombyggnad	16	16,1	-2,0	10,0	-	-
Offentliga myndigheter	49	4.7	-5,2	4,9	2,5	2,4
Totalt	327	8,1	5,1	6.8	2,5	2,8
därav maskiner	172	11,5	5,8	6,2	0,9	1,3
byggnader	112	3,8	3,7	8.3	4,6	4.9
övrigt	43	6,8	6,2	5,3	3,1	3,0
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Antalet påbörjade nybyggnationer av lägenheter
har ökat kraftigt under första halvåret i år. Nivån
är emellertid fortfarande låg i ett historiskt per-
spektiv. Det förbättrade läget på arbetsmarkna-
den och hushållens allt starkare ekonomiska
ställning talar för ett accelererande bostadsbyg-
gande de närmaste åren. Den ojämna regionala
utvecklingen av byggandet skapar dock vissa ut-
budsrestriktioner som dämpar uppgången. An-
talet påbörjade ombyggnationer av lägenheter

10.1 Näringslivet

Industrin

Industrikonjunkturen är mycket stark för närva-
rande. Den internationella tillväxten är hög och
svensk exportindustri gynnas av att industripro-
duktionen och efterfrågan på investeringsvaror
stiger i för Sverige viktiga handelsländer. Den
svenska industriproduktionen har också ökat
kraftigt inledningsvis i år. Orderingången till in-
dustrin tyder på en fortsatt produktionsökning
under andra halvåret. Av Konjunkturinstitutets
industribarometer framgår att kapacitetsutnytt-
jandet ökat under det senaste året och att närma-
re en tredjedel av företagen nu anser att produk-
tionskapaciteten inte är tillräcklig.⁵

Bilden av ett mer ansträngt resursläge stäm-
mer överens med utvecklingen av kapitalkvoten,
dvs. kapitalstocken i relation till produktionsni-
vån, som har fallit kraftigt de senaste åren, se dia-
gram 10.1. En sjunkande kvot innebär alltså att
produktionen ökar i förhållande till realkapital-
stocken, vilket på kort sikt indikerar ett ökat re-
sursutnyttjande. Barometern och beräkningar av
vinstandelar visar att lönsamheten är god i in-
dustrin, vilket är en viktig förutsättning för öka-
de investeringar.

Således förefaller det finnas både ett betydan-
de behov av och goda förutsättningar för stigan-
de investeringar inom industrin i år. Enligt de
preliminära nationalräkenskaperna var investe-
ringsnivån i industrin överraskande låg första

⁵ Till följd av förseningar av publiceringen av Statistiska centralbyråns
statistik är osäkerheten om industrins kapacitetsutnyttjandet mycket stor.

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 2

halvåret i år, med en uppgång på knappt 5 % i
jämförelse med motsvarande period 1999. Statis-
tiska centralbyråns investeringsenkät från maj
visar emellertid att industriföretagen har planer
för helåret 2000 som innebär en ökning på 12 %
jämfört med 1999, vilket skulle innebära en kraf-
tig investeringstillväxt andra halvåret i år. Vid ti-
digare snabba tillväxtfaser har det dock visat sig
vara svårt för företagen att på kort sikt kunna re-
alisera sina expansiva investeringsplaner fullt ut.
Sammantaget bedöms därför industrins investe-
ringar stiga med knappt 8 % i år. Även nästa år
förutses en relativt hög produktionstillväxt i in-
dustrin. Det allt högre kapacitetsutnyttjandet
och en viss förskjutning av årets planerade in-
vesteringar talar för att investeringarna kommer
att växa med ca 8 % även 2001.

Diagram 10.1 Kapitalkvoten i industrin

Anm-, Kapitalkvoten defineras som kvoten mellan kapitalstocken och förädlingsvärdet
inom industrin, uttryckt i 1998 års priser.

Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet

Till osäkerheten i prognosen för industrins in-
vesteringar bidrar bl.a. svårigheterna att bedöma
utvecklingen i den cykliska basindustrin. Kon-
junkturen i dessa branscher har förbättrats på-
tagligt under det senaste året med ökad produk-
tion, stigande priser på bl.a. papper och
pappersmassa samt ett högt kapacitetsutnyttjan-
de. Den höga internationella efterfrågan på vissa
insatsvaror kan innebära att den kapitalintensiva
basindustrin utökar produktionskapaciteten i
större omfattning än vad som har antagits i den-
na prognos. Samtidigt bör svårigheterna med att
urskilja den långsiktiga trenden för industrins
kapitalkvot framhållas. Kvoten förefaller ha
etablerats på en ny och lägre nivå under 1990-
talets senare hälft, vilket sannolikt förklaras av
den pågående strukturomvandlingen mot en mer
kunskapsintensiv produktion. Det kan inte ute-
slutas att kvoten faller snabbare än vad som antas

i denna prognos med en överskattning av inves-
teringsutvecklingen som följd.

Övrigt näringsliv

Förra året steg investeringarna inom övrigt nä-
ringsliv med hela 11%. Den mycket kraftiga
uppgången förklaras dock av tillfälligt höga far-
tygs- och flygplansinvesteringar. Exkluderas des-
sa var ökningen ändå goda 6 %. Konjunkturläget
har stärkts ytterligare i stora delar av övrigt nä-
ringsliv. Under första halvåret i år ökade pro-
duktionen i tjänstebranschema med 5 % och
antalet sysselsatta med drygt 80 000 personer i
jämförelse med motsvarande period förra året.

De flesta indikatorer tyder på en fortsatt stark
investeringsutveckling i övrigt näringsliv. Under
förra året steg priserna på kommersiella fastig-
heter med 3 % i riket som helhet samtidigt som
vakansgraden i storstadsområdena sjönk till de
lägsta nivåerna på tio år. Trots att fastighetspri-
serna har fallit något inledningsvis i år är prisni-
vån hög, vilket är en viktig förutsättning för att
investeringar i nya fastigheter ska vara lönsamma.
Dessutom förefaller lönsamheten i tjänstebran-
scherna ha förbättrats de senaste åren. Enligt
Konjunkturinstitutets barometer uppger företa-
gen inom t.ex. handeln att lönsamheten i dagslä-
get ligger på en högre nivå än någon gång under
hela 1990-talet samtidigt som antalet konkurser
är det lägsta på mycket länge. Noteras bör att
vinstmarginalerna per producerad enhet har fallit
de senaste åren i tjänstesektorn, vilket bl.a. har
bidragit till den låga inflationen (se kapitel 8).
Den förbättrade lönsamheten torde således
främst förklaras av kraftigt ökade försälj-
ningsvolymer samt av lägre kapitalkostnader till
följd av räntenedgången under 1990-talets senare
del.

Diagram 10.2 Fastighetsprisstatistik

Index 1981=100

Anm: Fastighetspriserna baseras på köpeskillingskoefficienter.
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 2

Konjunkturinstitutets barometer visar att det
även finns förväntningar om en fortsatt uppgång
i övrigt husbyggande. Allt fler byggföretag upp-
ger att lönsamheten är god för närvarande och
att de förutser en ökad produktion de närmaste
åren. Dessutom är orderingången till arkitekter
samt bygg- och annan teknisk konsultverksam-
het mycket hög, vilket normalt förebådar en in-
vesteringsuppgång på ett till två års sikt.

ITabell 10.2 Övriga näringslivets investeringar 1
	Miljarder kronor 1999	1998	Procentuell förändring
	Miljarder kronor 1999	1998	1999	2000	2001
Jord-och skogsbruk	8	1,6	-7,1	4,0	3,9
Energi och vattenverk	14	3,0	-6,2	4,0	2,9
Byggnadsindustri	10	26,3	22,7	6,1	5,8
Handel	26	30,2	-0,9	7,1	6,2
Finansiell verksamhet	8	24,7	13,5	-2,6	5,1
Företagstjänsteverksamhet	29	25,7	14,0	6,5	4,9
Hushållsverksamhet	10	11,6	9,7	15,0	3,8
Fastighetsverksamhet	15	6,1	1,6	9,3	6,9
Övrig tjänsteverksamhet	50	4,3	28,9	6,2	5,5
därav transport	27	1,7	53,5	1,6	2,9
post och tele	15	4,5	6,3	15,6	10,6
Summa	171	13,6	11,0	6,5	5,3

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Statistiska centralbyråns investeringsenkät be-
kräftar bilden av en stigande investeringsaktivitet
i övrigt näringsliv i år. Bilden är dock delvis
splittrad. Inom företagstjänster samt post- och
telebranscherna är planerna expansiva. I telebran-
schen förklaras uppgången delvis av en fortsatt
utbyggnad av mobiltelefonsystemen och av
bredbandsnätet. Inom finansiell verksamhet och
handel är däremot utbyggnadsplanerna överras-
kande svaga. De begränsade investeringsplanerna
inom finansiell verksamhet förklaras sannolikt av
strukturella förändringar till följd av företagsfu-
sioner och den ökade användningen av post- och
banktjänster över Internet, vilket bl.a. medför en
minskning av antalet bank- och postkontor.
Omställningsarbetet i samband med millennie-
skiftet är nu över vilket ytterligare dämpar in-
vesteringsutvecklingen i den finansiella sektorn.
Vad gäller handeln bör det understrykas att efter
den mycket kraftiga uppgången 1998 ligger in-
vesteringarna på en hög nivå och redan fjolårets
investeringsnivåer innebär en betydande utbygg-
nad av kapaciteten. En viktig förklaring till de
återhållsamma investeringsplanerna enligt enkä-
ten är att allt färre företag inom handeln äger

fastigheter varvid produktionsökningar i denna
bransch delvis resulterar i ökade investeringar i
fastighetssektorn. Den förväntade kraftiga upp-
gången i hushållens konsumtion bedöms dock
medföra ökade och mer omfattande investering-
ar inom handeln än vad enkäten anger både i år
och nästa år.

Det bör också nämnas att inom flertalet bran-
scher steg mjukvaruinvesteringarna, vilka utgör
13 % av de totala investeringarna, kraftigt under
första halvåret i år enligt nationalräkenskaperna.
Under de närmaste åren beräknas dessa öka med
ca 6 % årligen.

Sammantaget görs bedömningen att behovet
av att utöka produktionskapaciteten generellt
sett är stort och att investeringarna i övrigt nä-
ringsliv i år överstiger fjolårets nivå med
ca 6,5 %.

Av diagram 10.3 framgår att kapitalkvoten i
övrigt näringsliv exklusive småhus och fastig-
hetsverksamhet successivt har fallit sedan början
av 1980-talet, bortsett från recessionsåren under
1990-talets första hälft. Den tydliga nedåtgående
trenden förklaras bl.a. av minskade investeringar
i energisektorn och av kapitalrationaliseringar
inom handel och finansiella tjänster. Det är svårt
att avgöra utvecklingen av kapitalkvoten på sikt
men den kraftiga nedgången förra året bedöms
delvis vara resultatet av ett ökat kapacitetsut-
nyttjande, vilket tillsammans med förväntningar
om en fortsatt stark produktionsökning beräk-
nas medföra att investeringarna inom övrigt nä-
ringsliv stiger med ytterligare ca 5 % nästa år. De
positiva utsikterna för byggsektorn stödjer en
sådan prognos.

Diagram 10.3 Kapitalkvoten i övrigt näringsliv exklusive
småhus och fastighetsverksamhet

Anm.: Kapitalkvoten defineras som kvoten mellan kapitalstocken och förädlingsvärdet,
uttryckt i 1998 års priser.

Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 2

10.2 Bostäder

Under förra året påbörjades byggnationer av ca
14 000 lägenheter enligt Statistiska centralbyrån,
vilket var en ökning med ca 14 % jämfört med
året innan. Uppgången har fortsatt inledningsvis
i år enligt preliminär statistik från Statistiska
centralbyrån.

Fundamentala faktorer talar för att bostads-
byggandet tar fart de närmaste åren. Stigande
fastighetspriser på andrahandsmarknaden och
fallande vakanstal visar att efterfrågan på bostä-
der är hög redan i dag (se diagram 10.4). Aven
om den regionala fördelningen är ojämn innebär
den allt högre prisnivån att det i många fall är
mycket lönsamt med nybyggnationer. En fort-
satt förbättring av läget på arbetsmarknaden och
hushållens allt starkare ekonomiska ställning bi-
drar till att höja efterfrågan ytterligare. Dessutom
har räntorna stabiliserats på en förhållandevis låg
nivå.

Diagram 10.4 Antalet outhyrda respektive påbörjade
lägenheter_________________________________________

Tusental

Anm: Antalet outhyrda lågenheter i allmännyttan per 1 mars 1976-2000. Antalet
påbörjade lägenheter omfattar både flerfamiljshus och småhus.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Konjunkturinstitutets barometer visar att för-
väntningarna avseende bostadsbyggandet är
mycket positiva avseende andra halvåret i år. I
barometern kan emellertid en besvikelse noteras
i den mening att de positiva förväntningarna un-
der det senaste året inte har infriats. Det kan
också konstateras att trots många gynnsamma
omständigheter och en i dagsläget hög efterfrå-
gan är byggandet av bostäder alltjämt på en
mycket låg nivå. Uppgången i antalet påbörjade
lägenheter under förra året och inledningsvis i år
var från den historiskt sett mycket låga nivå som
gällde under större delen av 1990-talet. Enligt
Boverkets bedömningar skulle det behöva byg-
gas 25 000-30 000 lägenheter årligen för att svara
mot den långsiktiga efterfrågan. Ytterligare en

indikator på att bostadsbyggandet fortfarande är
återhållsamt är att orderingången till småhusfab-
rikantema har minskat något hittills i år jämfört
med första halvåret i fjol.

Det förhållandevis låga bostadsbyggandet för-
klaras troligen bl.a. av en låg lönsamhet i nypro-
duktionen av hyresrätter samt av vissa utbudsre-
striktioner i form av brist på byggnadsarbetare
och tomtmark. De senare faktorerna torde i sin
tur förklaras av den ojämna regionala utveckling-
en med en mycket hög efterfrågan i storstadsom-
rådena. Nämnda utbudsrestriktioner väntas del-
vis gälla även de närmaste åren och antalet
påbörjade bostäder beräknas därmed uppgå till
18 000 i år och till 21 000 nästa år, dvs. samma
prognos som i vårpropositionen.

Vissa utbudsrestriktioner kan vara en förkla-
ring till att antalet inledda ombyggnationsprojekt
har varit överraskande låga hittills i år. Ytterligare
en orsak är sannolikt att lönsamheten tidigare
har varit mycket dålig hos de allmännyttiga bola-
gen. De senaste årens räntenedgång och fallande
vakanstal innebär dock att den finansiella situa-
tionen har förbättrats. Därmed torde antalet in-
ledda ombyggnationer de närmaste åren översti-
ga fjolårets nivå på 21 000 lägenheter. På grund
av det låga utfallet hittills i år och med hänsyn
tagen till vissa utbudsrestriktioner har dock pro-
gnosen för antalet ombyggnationer reviderats
ned med ca 1 000 lägenheter per år jämfört med
vårpropositionen till 22 000 i år och till 25 000
lägenheter nästa år.

I genomsnitt pågår ett nybyggnationsprojekt i
ca 12 månader och ett ombyggnadsprojekt i ca 6
månader. Den kraftiga uppgången av påbörjade
nybyggnationer som har ägt rum inledningsvis i
år påverkar därför successivt volymutvecklingen
i år och delvis även nästa år. Dessutom har om-
fattningen av olika projekt samt fördelningen
mellan småhus och lägenheter i flerfamiljshus
betydelse. Sammantaget beräknas bostadsinves-
teringarna öka med omkring 5 % i år och med
14 % nästa år.

10.3 Lager

Efter en till stora delar ofrivillig lageruppbygg-
nad under 1998 ägde en successiv lageranpass-
ning rum under förra året. Sammantaget gav la-
gerinvesteringarna ett negativt bidrag till BNP-
tillväxten på motsvarande 0,5 % av BNP 1999.
Under första kvartalet i år gav lagerinvestering-

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 2

arna däremot ett positivt tillväxtbidrag på 0,7 %
av BNP. Den stora lagerökningen förklaras bl.a.
av en oväntat hög lageruppbyggnad i industrin.
Även under andra kvartalet växte lagren kraftigt,
vilket gav ett positivt BNP-bidrag på motsvaran-
de 0,5 %. Osäkerheten i utfallet avseende andra
kvartalet är dock mycket stor på grund av att den
s.k. snabbversionen av nationalräkenskaperna
som publiceras i augusti i många avseenden är en
prognos.

Den anpassning som genomfördes i fjol be-
döms i stort sett vara avslutad och lagerökningen
i industrin i början av året antas i huvudsak vara
tillfällig. Under de närmaste åren väntas det ske
en frivillig lageruppbyggnad i näringslivet som
helhet i samband med att produktionsnivån suc-
cessivt stiger. Jämfört med vårpropositionen, då
lagerinvesteringarna beräknades vara tillväxt-
neutrala fram t.o.m. 2003, har lagerprognosen
reviderats upp något i år, vilket förklaras av att
såväl produktion som lagerinvesteringarna inom
handeln nu förutses bli högre. Sammantaget
väntas lagerinvesteringarna i år vara något större
än under förra året och BNP-bidraget väntas
uppgå till 0,2 % i år. Nästa år dämpas produk-
tionsökningen inom såväl industrin som handeln
med en långsammare lagertillväxt som följd.
Därmed beräknas BNP-bidraget bli -0,1 % år
2001. För 2002 och 2003 antas lagerinvestering-
arna vara av samma storleksordning som nästa år
och därmed vara tillväxtneutrala.

Den kraftiga lageruppbyggnaden i industrin
inledningsvis i år förklaras av ökade lager inom
läkemedels- och teleproduktindustrierna. Av
Konjunkturinstitutets barometer framgår att i
den kemiska industrin, där produktionen av lä-
kemedel ingår, har missnöjet med lagersituatio-
nen ökat under första halvåret i år samtidigt som
Statistiska centralbyråns statistik visar att pro-
duktionen sjönk i denna bransch jämfört med
inledningen av 1999. Det försämrade konjunk-
turläget kan medföra en onormalt hög lagerhåll-
ning i läkemedelsindustrin under större delen av
innevarande år. Något liknande missnöje med
lagren syns inte i teleproduktindustrin. Därmed
bedöms lagertillväxten i denna bransch vara tem-
porär och dessa lager torde därmed justeras ned
relativt snabbt. Konjunkturinstitutets barometer
visar att generellt sett är industriföretagen nöjda
med lagersituationen och mot bakgrund av det
starka konjunkturläget i flertalet branscher be-
döms industrins totala lager växa i takt med pro-
duktionen.

Inom handeln har lagren utvecklats i stort sett
som väntat inledningsvis i år. Det missnöje med
lagerläget som uppstod vid årsskiftet inom han-
deln med motorfordon kvarstår dock enligt
Konjunkturinstitutets barometer. I denna
bransch förefaller det alltså finnas behov av att
minska lagren. Sett till handeln som helhet väntas
dock lagren öka något i samband med en tillta-
gande inhemsk efterfrågan. På grund av att han-
delns försäljning nu förutses bli högre har la-
gerinvesteringarna höjts i jämförelse med
prognosen i vårpropositionen.

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 2

11 Den offentliga sektorn

Den offentliga sektorns finansiella sparande be-
räknas uppgå till ca 3,5 % av BNP i år och nästa
år. Det positiva sparandet bidrar till att statsskul-
den sjunker och att den konsoliderade brutto-
skulden understiger 60 % av BNP i år. Netto-
skulden vänds till en positiv finansiell
nettoställning redan nästa år. Aven för 2002 och
2003 förutses ett finansiellt sparande på omkring

3,5 % av BNP.

11.1 Den konsoliderade offentliga sektorn

Finansiellt sparande

I år väntas den offentliga sektorns finansiella spa-
rande uppgå till ca 71 miljarder kronor eller

3,4 % av BNP. Det är en förbättring med 1,5 %
av BNP, jämfört med 1999. Därav svarar lägre
ränteutgifter för nära 1 procentenhet, vilket del-

vis är en följd av att intäkterna från försäljningen
av aktier används till amortering av statsskulden.
De direkta intäkterna från försäljningar av aktier
inkluderas däremot inte i det finansiella sparan-
det. Såväl den offentliga sektorns inkomster som
utgifter exklusive räntor minskar som andel av
BNP. En del av nedgången beror emellertid på
att den offentliga sektorns omslutning reduceras
från och med innevarande år med 0,5 % av BNP
till följd av att Svenska kyrkan skiljs från staten.

Det finansiella sparandet överträffade målen
om balans 1998 och ett överskott på 0,5 % av
BNP 1999. Även i år väntas det finansiella spa-
randet överstiga målet om ett överskott på 2 %
av BNP. Denna utveckling har skett trots de
skattesänkningar och andra reformer som ge-
nomförts under senare år. Sammantaget beräk-
nas genomförda reformer under perioden 1998—
2000 medföra en budgetbelastning för staten på
ca 3,5 % av BNP år 2000. Det innebär att den
offentliga sektorns finansiella sparande skulle ha
uppgått till ca 7 % av BNP i år i frånvaro av re-

ITabell 11.1 Den offentliga sektorns finanser 1
Miljarder kronor, löpande priser	1999	2000	2001	2002	2003
Inkomster	1187,8	1218,7	1248,1	1281,2	1335,4
procent av BNP	60,2	58,9	57,2	56,4	56,5
Skatter och avgifter	1043,2	1074,9	1110,4	1141,8	1190,7
procent av BNP	52,9	52,0	50,9	50,3	50,5
Kapitalinkomster	70,2	67,8	59,2	58,3	61,1
Övriga inkomster	74,3	76,0	78,5	81,1	83,5
Utgifter	1150,8	1147,4	1172,4	1206,3	1251,2
procent av BNP	58,4	55,5	55,7	55,7	52,9
Transfereringar	463,8	464,9	475,7	483,0	506,2
Konsumtion och investeringar	581,6	596,2	619,9	648,4	674,5
Ränteutgifter	105,4	86,2	76,8	74,9	70,6
Finansiellt sparande före överföring	36,9	71,3	75,7	74,9	84,1
procent av BNP	1,9	3.4	5,5	5,5	5,6
Beräkningsteknisk överföring	-	-	-	29,5	36,8
procent av BNP	-		-	1.3	7.6
Finansiellt sparande efter överföring	36,9	71.3	75,7	45,4	47,3
procent av BNP	1,9	3,4	5,5	2,0	2,0
Finansiell ställning
Nettoskuld	224,1	10,1	-80,5	-134,4	-188,5
procent av BNP	77,4	0,5	-5,7	-5,9	-8,0
Konsoliderad bruttoskuld¹	1294,4	1218,5	1162,6	1140,4	1141,5
procent av BNP	65,6	58,9	53,2	50,2	48,2

Anm: Till följd av att Svenska kyrkan skiljs från staten reduceras inkomster och utgifter med 0,5 % av BNP fr.o.m. år 2000.
¹ Den konsoliderade skulden är definierad enligt EU:S konvergenskriterier (Maastricht).

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 2

former, allt annat lika. Detta reformutrymme har
skapats genom den stabila ekonomiska utveck-
lingen med låg inflation och låga räntor.

Nästa år reduceras skatteinkomsterna som an-
del av BNP till knappt 51 %. Inkomsterna av
räntor och utdelningar faller nominellt eftersom
AP-fonden överför finansiella tillgångar till ett
värde på 155 miljarder kronor till staten. Då stör-
re delen av dessa tillgångar används för att mins-
ka statsskulden bidrar överföringen också till
sänkta ränteutgifter. Utgifter exklusive räntor
minskar även de som andel av BNP. Det finansi-
ella sparandet beräknas 2001 till ca 76 miljarder
kronor eller 3,5 % av BNP. Av detta är 8 miljar-
der kronor, eller 0,4 % av BNP, en tillfällig effekt
av skatt på utdelade medel till företagen från för-
säkringsbolaget SPP.

Vid hittills beslutade och föreslagna regler be-
räknas det finansiella sparandet som andel av
BNP uppgå till 3,3 % 2002 och förstärkas till

3,6 % 2003. Det prognostiserade sparandet
överträffar därmed budgetmålet om ett över-
skott på 2 % av BNP med 30 respektive 37 mil-
jarder kronor. Det överskjutande överskottet
antas i kalkylen för perioden 2002-2003 beräk-
ningstekniskt överföras till hushållssektom. Sta-
tens ränteutgifter, statsskulden och den offentli-
ga sektorns finansiella ställning är för åren 2002
och 2003 beräknade med ett antagande om ett
finansiellt sparande som överensstämmer med
saldomålet på 2 % av BNP.

Den finansiella ställningen

Finansiellt sparande är resultatet av alla transak-
tioner som påverkar den finansiella nettoförmö-
genheten. Det innebär att t.ex. försäljning av ak-
tier inte påverkar det finansiella sparandet. Om
försäljningsinkomsterna används för amortering
av statsskulden minskar tillgångar och skulder
lika mycket, vilket medför en oförändrad finan-
siell nettoställning. Skulle däremot försälj-
ningsinkomsterna användas till ökade utgifter
minskar det finansiella sparandet. Eftersom det
finansiella sparandet är definierat som nettot av
transaktioner påverkar inte heller värdeföränd-
ringar på tillgångar och skulder det finansiella
sparandet.

Den offentliga skulden påverkas däremot av
anskaffning och försäljning av finansiella till-
gångar samt värdeförändringar. Den offentliga
sektorns konsoliderade bruttoskuld, definierad
enligt de s.k. Maastrichtkriterierna, var vid ut-
gången av 1999 drygt 65 % av BNP. Genom de
finansiella överskotten och den skuldminskning

som sker till följd av försäljningar av statens akti-
einnehav, beräknas i år skulden understiga refe-
rensvärdet inom EU på 60 % av BNP.

Den offentliga sektorns finansiella nettoskuld,
dvs. skulder minus samtliga finansiella tillgångar,
är väsentligt lägre än den konsoliderade brutto-
skulden. Detta beror huvudsakligen på att AP-
fonden har betydande finansiella tillgångar vid
sidan av statsobligationer. Även staten och den
kommunala sektorn har finansiella tillgångar i
form av t.ex. aktier och utlåning. Nettoskulden
sjunker till följd av överskotten i det finansiella
sparandet och påverkas också av de värdeföränd-
ringar som sker på den offentliga sektorns inne-
hav av aktier och obligationer. Genom börsnote-
ringen av Telia AB stiger det bokförda värdet av
statens aktier med ca 120 miljarder kronor i år.
Denna värdeökning reducerar nettoskulden med
motsvarande belopp, utöver den minskning som
sker genom sparandet. Ett fortsatt högt finansi-
ellt sparande medför att nettoskulden vänds till
en positiv finansiell ställning redan under 2001.
Det innebär att värdet av den offentliga sektorns
finansiella tillgångar då överstiger skulderna.

Jämförelse med 2000 ärs ekonomiska
vårproposition

Den offentliga sektorns finansiella sparande år
2000 bedöms nu bli 12 miljarder kronor högre än
vad som beräknades i vårpropositionen. Förbätt-
ringen beror i huvudsak på större skatteinkoms-
ter. Skatteinkomsterna höjs ytterligare 2001 till
följd av att BNP-tillväxten nu förutses bli högre
än tidigare. Därtill kommer i förhållande till vår-
propositionen ett tillfälligt tillskott på 8 miljarder
kronor genom skatt på utdelade medel från för-
säkringsbolaget SPP. Oaktat de nu föreslagna
skatteförändringarna har det finansiella sparan-
det sedan vårpropositionen reviderats upp med
20 miljarder kronor eller 1 % av BNP 2001.
Även efter skatteändringama blir det finansiella
sparandet 5 miljarder kronor högre 2001 jämfört
med vårpropositionen. För åren 2002 och 2003
har det finansiella sparandet reviderats ned med 7
respektive 22 miljarder kronor jämfört med vår-
propositionen. Det innebär en motsvarande
sänkning av den beräkningstekniska överföring-
en för dessa år.

Den konsoliderade bruttoskulden har justerats
upp med 20 miljarder kronor 2000 till följd av att
försäljningen av aktier har blivit mindre omfat-
tande än väntat. För nästa år motverkas detta
delvis av ett högre finansiellt sparande än i vår-
propositionen. Sammantaget har prognosen för

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 2

bruttoskulden, avseende 2001, reviderats upp
med 10 miljarder kronor.

Nettoskulden har reviderats ned med ca 64
miljarder kronor för 2000 till följd av att hela
värdet av statens ägande i Telia AB nu redovisas
bland de finansiella tillgångarna. I vårpropositio-
nen gjordes en mer försiktig bedömning av
marknadsvärdet på grund av den då rådande osä-
kerheten kring försäljningen av aktier i Telia.

Skatter och avgifter

I nationalräkenskaperna redovisas skatterna i hu-
vudsak när skattskyldigheten uppstår och inte,
som i statsbudgeten, när skatten betalas. Periodi-
seringen av inkomstskatterna är dock ofullstän-
dig på grund av att redovisningen avviker från de
slutligt fastställda skatterna. Därtill kommer att
den del av mervärdeskatten och tullinkomsterna,
som ingår som en del av EU-avgiften, inte redo-
visas som transaktioner i den offentliga sektorn
utan bokförs som en skatt till utlandet. De totala
skatterna är således större än den offentliga sek-
torns skatteinkomster.

De totala skatteinkomsterna har stigit kraftigt
de senaste åren och uppgick 1999 till 53,5 % av
BNP (skattekvoten), se tabell 11.2. I år har in-
komstskatten för hushåll sänkts med ca 12 mil-
jarder kronor genom en skattereduktion för en
fjärdedel av den allmänna pensionsavgiften och
genom en höjning av skiktgränserna för den
statliga skatten. Inkomsterna av bolagsskatten
reduceras under prognosperioden genom en ti-
digare beslutad höjning av avsättningen till peri-
odiseringsfonder och genom att tiden för återfö-
ring till beskattning förlängts från 5 till 6 år. I år
har fastighetskatten på hyreshus sänkts till 1,2 %
av taxeringsvärdet. Energibeskattningen har
höjts för att finansiera kompetensutveckling i fö-
retagen. Kommunalskatterna har också föränd-
rats i vissa kommuner och landsting så att den i
genomsnitt, inklusive kyrkoskatten, ökat från
31,48 % till 31,60 %. Därtill kommer att Svenska
kyrkans skiljande från staten innebär att kyrko-
skatten fr.o.m. 2000 ej längre räknas som en skatt
utan som en medlemsavgift, vilket sänker den
redovisade skattekvoten med 0,5 procentenheter.
Sammantaget sjunker skattekvoten till 52,6 % i
år.

För 2001 föreslås nu ytterligare ett steg i
sänkningen av inkomstskatten för hushåll med
samma inriktning som i år samt en höjning av
grundavdraget med 1 200 kronor. Reseavdraget
med bil föreslås höjas med 1 krona per mil.
Sammantaget innebär det att inkomstskatten för

hushåll sänks med 15 miljarder kronor. För att
undvika ett ökat skatteuttag till följd av att frys-
ningen av taxeringsvärdena upphör nästa år före-
slås förändringar av fastighets- och förmögen-
hetsskatterna.

Tabell 11.2 Skatter och avgifter 1
Procent av BNP	1999	2000	2001
Hushållens direkta skatter och avgifter	22,4	21.7	20,8
Företagens direkta skatter	3,1	2,9	3,1
Arbetsgivar- och egen- företagaravgifter	14,9	14,8	14,6
Mervärdesskatt	7,2	7.5	7,5
Fastighetsskatt	1,2	1,1	1,1
Övriga indirekta skatter	4,6	4,6	4,4
Totala skatter och avgifter	53,5	52,6	51,5
varav till EU	0,6	0,6	0,6

Anm: Till följd av att Svenska kyrkan skiljs från staten reduceras skatterna med
0,5% av BNP fr.o.m. 2000.

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Fastighetsskatten föreslås justeras ned från 1,5 %
till 1,2 % av taxeringsvärdet för småhus och från

1,2 % till 0,7% av taxeringsvärdet för hyreshus.
Därtill föreslås en höjning av fribeloppet i för-
mögenhetsskatten till 1 miljon kronor för en-
samstående och till 1,5 miljoner kronor för sam-
beskattade. De föreslagna förändringarna av
fastighetsskatten och förmögenhetsskatten
medför sammantagna ett skattebortfall på ca 10
miljarder kronor jämfört med vårpropositionen.
Skatten på realisationsvinster på bostäder föreslås
höjas från 15 % till 20 %. Miljöskatter och ener-
gibeskattningen föreslås höjas med drygt 3 mil-
jarder kronor. Mervärdesskatten på kollektiva
transporter föreslås sänkas från 12 % till 6 %,
vilket motsvarar knappt 1 miljard kronor. Ar-
betsgivaravgifterna förslås sänkas med 0,1 pro-
centenhet eller 1 miljard kronor. Sammantaget
innebär de nu föreslagna skatteförändringarna en
skattesänkning på 15 miljarder kronor jämfört
med år 2000. Tillsammans med tidigare beslutade
skatteförändringar reduceras de periodiserade
skatterna med 23 miljarder kronor nästa år.
Skatten på utdelade medel från SPP höjer tillfäl-
ligt skatteinkomsterna med 8 miljarder kronor
eller 0,4 % av BNP nästa år. Skatteförändringar-
na och en i förhållande till BNP långsammare ut-
veckling av viktiga skattebaser bidrar till att
skattekvoten sjunker till 51,5 % nästa år.

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 2

Utgifter

År 1999 uppgick de offentliga utgifterna till mot-
svarande 58,4 % av BNP (utgiftskvoten). Det är
i nivå med 1990, året innan den ekonomiska kri-
sen bidrog till att utgiftskvoten steg till som
högst 70% 1993. Som framgår av tabell 11.1
sjunker de offentliga utgifterna som andel av
BNP i år och nästa år. Den starka BNP-tillväxten
både ökar nämnaren i utgiftskvoten och leder till
lägre utgifter för arbetslösheten. Den låga infla-
tionen resulterar i en motsvarande låg nominell
ökning av pensioner och andra indexerade ut-
gifter. Den minskade statsskulden och låga rän-
tor medför sänkta ränteutgifter.

Utgifterna sjunker även i reala termer i år, se
tabell 11.3. Av den redovisade reala minskningen
i år på 2,8 % svarar emellertid effekten av att
Svenska kyrkan skilts från staten för 0,8 procen-
tenheter. Exklusive denna effekt och de kraftigt
sänkta ränteutgifterna minskar utgifterna i reala
termer med 0,2 %. Nästa år ökar utgifterna realt
med ca 1 % exklusive ränteutgifter.

ITabell 11.3 Den offentliga sektorns utgifter 1
	Andel av utgifter i procent 1999	1999	Procentuell volym- förändring 2000 2001
Summa utgifter	100,0	0,5	-2,8	0,1
exklusive räntor	90,9	1,6	-1,2	1,1
Hushållstransfereringar	34,2	1.9	0,3	1,1
Pensioner	16,0	-	0,3	1,4
Sjukdom	6,8	-	9,8	5,1
Arbetsmarknad	4,0	-	-13,9	-11,3
Familjer och barn	3,4	-	3,6	4,0
Studier	1,3	-	-9,4	3,9
övrigt	2,8	-	-2,3	-1,3
Övriga transfereringar	5,9	-1,5	-8.1	0,5
Räntebidrag till
bostäder	0,6	-32,0	-48,1	-48,5
BNI-avgiften till EU	0,8	4,7	6,3	10,6
Bistånd	1,1	5,6	12,3	4,7
Ränteutgifter	9,1	-9,9	-19,2	-12,1
Konsumtion	46,1	1,8	-1,4	0,9
Investeringar	4,7	2,9	-2,0	4,6

Anm: Överföringen av Svenska kyrkan till hushållssektom påverkar utveck-
lingstalen för år 2000. Exkl. påverkan av denna omklassificering beräknas to-
tala utgifter till -2,0 %, totala utgifter exkl räntor till -0,2 % och konsumtions-
utgifter till 0,6 %.

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Transfereringarna till hushållen, som svarar för
34 % av de offentliga utgifterna, ökar realt med
0,3 % i år och med 1 % nästa år. Ålderspensioner

m.m., som utgör nära hälften av transfereringar-
na till hushållen, stiger relativt långsamt i år, del-
vis till följd av att basbeloppet indexeras med
1999 års låga inflation. Nästa år bidrar höjningar
av pensionstillskott och bostadstillägg till en
starkare real ökning. Utbetalningarna från sjuk-
försäkringen har ökat kraftigt till följd av ökad
sjukfrånvaro och högre medelersättning per
sjukdag. Ökningstakten väntas avta i år för att
sedan stabiliseras. Även assistansersättningen har
ökat kraftigt och fortsätter att öka i snabb takt.
Det förbättrade läget på arbetsmarknaden med-
för lägre kostnader för ersättningarna till arbets-
lösa. Även social- och bostadsbidragen väntas
minska till följd av den positiva ekonomiska ut-
vecklingen. Barnbidragen har höjts i år och en
ytterligare höjning sker nästa år. Utbetalda studi-
ebidrag och ersättning till personer i kunskaps-
lyftet minskade kraftigt förra året och fortsätter
att minska i år. Det är en följd av att antalet stu-
diestödstagare sjunker. Nästa år stiger utbetal-
ningarna till följd av att de nuvarande studi-
estödsformerna ersätts av ett nytt
studiestödssystem den 1 juli 2001. Reformen in-
nebär bl.a. att den generella bidragsnivån höjs,
vilket ökar de redovisade utbetalningarna i na-
tionalräkenskaperna eftersom lånedelen i studi-
emedelssystemet inte räknas som utgift.

Övriga transfereringar svarar för 6 % av de
offentliga utgifterna och består av subventioner
och andra bidrag till näringslivet och till utlandet.
Transfereringarna till näringslivet innefattar ut-
gifter för områden som arbetsmarknads-, regio-
nal- och miljöpolitik samt statligt och kommu-
nalt stöd till t.ex. bostäder och transportsektorn.
Bidragen till näringslivet minskar relativt kraftigt
under prognosperioden. Det gäller t.ex. ränte-
bidragen till bostäder, som har minskat från över
35 miljarder kronor 1993 till drygt 7 miljarder
kronor 1999. Ar 2001 beräknas bidragen uppgå
till endast 2 miljarder kronor. Den fortsatta
minskningen beror huvudsakligen på att bidrag
lämnas till en stegvis minskande andel av ränte-
kostnaderna.

Den BNI-baserade EU-avgiften uppgår till ca
10 miljarder kronor i år och den totala EU-
avgiften till drygt 22 miljarder kronor. Skillnaden
mellan dem består i att en del finansieras genom
tullmedel och mervärdesskatt. Som nämnts ovan
bokförs denna del i nationalräkenskaperna som
en skatt till EU och endast BNI-avgiften redovi-
sas som en utgift för den offentliga sektorn. I år
och nästa år stiger BNI-avgiften relativt kraftigt
delvis till följd av att en större del av den totala

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 2

avgiften till EU kommer att baseras på BNI.
Aven den totala avgiften ökar starkt i år, delvis
som följd av att valutakurseffekter gav en tillfäl-
ligt låg avgift 1999. Utgifterna för bistånd ökar
också starkt i år efter den utgiftsbegränsning
som gällde förra året.

Den offentliga konsumtionen svarar för 46 %
av de offentliga utgifterna och motsvarar 27 % av
BNP. Den offentliga konsumtionen drogs ned i
samband med konsolideringen av de offentliga
finanserna, men efter ökningar 1998 och 1999
ligger nu den offentliga konsumtionen i fasta pri-
ser drygt 2 % över 1993 års nivå. I år sjunker den
redovisade konsumtionen eftersom Svenska kyr-
kan överförts från den offentliga sektorn till
hushållssektom. Frånsett denna överföring be-
räknas konsumtionen inom stat och kommun
sammantaget öka i volym med 0,6 % i år. Nästa
år beräknas den offentliga konsumtionen öka
med ca 1 %, vilket är väsentligt lägre än BNP-
tillväxten på 3,5 %. Som andel av BNP kommer
den offentliga konsumtionen emellertid att
minska med endast en halv procentenhet efter-
som prisutvecklingen för den offentliga kon-
sumtionen är högre än för BNP.

Finanspolitiken

De prognoser som redovisats i tidigare avsnitt
innebär att den offentliga sektorns finansiella
sparande förbättras med 1,5 % av BNP i år till
omkring 3,5 % av BNP. Även nästa år beräknas
överskottet uppgå till 3,5 % av BNP. Om den
beräkningstekniska överföringen inte beaktas be-
räknas överskottet ligga kvar på den nivån under
resten av kalkylperioden. Detta innebär att de
offentliga finansernas effekt på ekonomin be-
döms vara åtstramande i år och i stor sett neutral
de följande åren. Vid en tillväxt i ekonomin som
är högre än den långsiktiga trenden förstärks de
offentliga finanserna i frånvaro av regeländringar
genom de s.k. automatiska stabilisatorerna. Des-
sa dämpar den privata sektorns efterfrågan. Disk-
retionära finanspolitiska åtgärder förstärker eller
motverkar de automatiska stabilisatorernas ef-
fekter. I tabell 11.4 redovisas en grov indikator
på den diskretionära finanspolitiken, dvs. den del
av förändringen av det offentliga överskottet
som beror på politiska beslut. Efter justering av
överskottet för konjunkturutveckling, skattepe-
riodiseringar m.m. återstår en restpost, som ut-
gör en grov indikator på den diskretionära fi-
nanspolitikens inriktning. I indikatorn
inkluderas inte bara effekten av de åtgärder som
föreslås i denna proposition, utan även av beslut

som fattats tidigare, men inte träder i kraft förrän
under de redovisade åren. Därutöver inräknas
effekterna av volymfaktorer i transfereringssys-
temen, vilka inte direkt beror av aktiva beslut.

Tabell 11.4 Beräkning av finanspolitikens inriktning

Procent av BNP

	1999	2000	2001	2002	2003
Förändring av finansiellt sparande före överföring	0.0	1,5	0.0	-0,2	0,3

Förklarande faktorer

Konjunkturläge inkl, förändr. av skattebaser	1,6	1,4	0,7	-0,2	0,0
Periodisering av skatteinkomster	-0,9	0,4	0,6	-0,6	-0,2
Köp och försäljning av fastigheter samt kapitaltransf., netto	-0,9	0,0	0,0	0,0	0,0
Kapitalinkomster och ränteutgifter, netto	0,0	0,9	0,1	0,1	0,3

Justerat primärt sparande

före överföring¹	0,2	-1,1	-1,3	0,5	0,2
Beräkningsteknisk överföring				-1,3	-0,3
Justerat primärt sparande efter överföring¹	0,2	-1,1	-1,3	-0,8	-0,1

¹ Det justerade primära sparandet visar finanspolitikens inriktning. Ett negativt
tal innebär att inriktningen är expansiv och ett positivt tal att inriktningen är
kontraktiv.

Källa; Finansdepartementet

Den komponent som hänförs till konjunkturen
beaktar såväl BNP-utvecklingen som de vikti-
gaste skattebasernas utveckling i förhållande till
BNP. Den del som beror på BNP-utvecklingen
mäts som 75 % av avvikelsen i BNP-förändring
från en antagen trendmässig utveckling på 2 %.

Hur det offentliga sparandet påverkas av
konjunkturen beror inte bara på BNP-tillväxten
utan också på tillväxtens sammansättning. En
exportledd tillväxt ger lägre skatteinkomster än
om den drivs av privat konsumtion. Förskjut-
ningar mellan vinster och löner påverkar också
skatteinkomsterna eftersom vinster på kort sikt
är lägre beskattade än löner. Den kraftiga ök-
ningen av sysselsättningen förra året ledde till att
lönesumman steg mer än BNP. Detta ökade ef-
fekten av konjunkturen på de offentliga finan-
serna utöver vad som följde av att BNP-
tillväxten var högre än 2 %. Nästa år väntas de
viktigaste skattebaserna stiga något långsammare
än BNP, vilket dämpar effekten av tillväxten på
de offentliga finanserna.

Den ofullständiga periodiseringen av skattein-
komsterna för bolag och hushåll i nationalräken-
skaperna innebär att de redovisade skatterna av-

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 2

viker från de slutligt fastställda skatterna. För en-
skilda år kan periodiseringseffekterna vara bety-
dande, men på några års sikt bör de jämnas ut.
Förra året ökade de slutliga skatterna betydligt
mer än de skatter som redovisas i nationalräken-
skaperna, vilket gör att förbättringen av det
”underliggande” sparandet underskattades. I år
och nästa år väntas skatterna enligt nationalrä-
kenskaperna öka mer än de slutliga skatterna.

Det som i nationalräkenskaperna registreras
som köp och försäljningar av fastigheter är ofta
ett resultat av tillfälliga transaktioner. År 1998
drogs det offentliga sparandet upp av att bolagi-
seringen av AP-fondens fastigheter tillgodoräk-
nades det finansiella sparandet. Det påverkade
förändringen av sparandet mellan 1998 och 1999.

De finansiella överskotten medför att den of-
fentliga sektorns skuldsättning stadigt avtar.
Därmed minskar räntebördan, vilket ger ett po-
sitivt bidrag till förbättringen av de offentliga fi-
nanserna. Med ett oförändrat överskottsmål
uppstår därmed ett reformutrymme. Utnyttjan-
det av detta utrymme registreras i tabell 11.4 som
en minskning av det justerade primära sparandet
och således som en expansiv inriktning av fi-
nanspolitiken. För 2000 finansieras en stor del av
skattesänkningarna genom minskade ränteutgif-
ter på statsskulden.

Som framgår av tabell 11.4 så steg det justera-
de primära sparandet som andel av BNP margi-
nellt år 1999, vilket indikerar en något kontraktiv
finanspolitik förra året. I år och nästa år har fi-
nanspolitiken en expansiv inriktning enligt den
redovisade indikatorn. Detta skall ses mot bak-
grund av att det bedöms finnas lediga resurser i
ekonomin och att det s.k. produktionsgapet, dvs.
skillnaden mellan faktisk och potentiell produk-
tion, förutses vara slutet först nästa år. Den upp-
revidering av BNP som görs i prognosen be-
döms således vara resultatet av en varaktig
återhämtning. Därtill bör beaktas att hushållens
sparkvot har fallit och nu är mycket låg. Det är
därför rimligt att utgå från att en del av hushål-
lens ökade inkomster kommer att användas för
en gradvis höjning av sparkvoten. Inflationen
och inflationsförväntningarna är också fortsatt
låga. Finanspolitikens expansiva inriktning be-
döms därför inte öka överhettningsriskerna.

För åren 2002 och 2003 bedöms finanspoliti-
ken före beräkningsteknisk överföring bli re-
striktiv. Räknat efter beräkningsteknisk överfö-
ring skulle finanspolitiken bli expansiv år 2002.
Kalkylerna för 2002 och 2003 är dock mycket
osäkra och den beräkningstekniska överföringen

innebär inget ställningstagande till hur de över-
skjutande överskotten skall användas.

11.2 Den statliga sektorn

Statens finansiella sparande uppgick till 76,5 mil-
jarder kronor förra året och budgetsaldot visade
ett överskott på 82 miljarder kronor. Statsskul-
den minskade med 75 miljarder kronor, efter en
stadig ökning mellan 1990 och 1998 med sam-
manlagt 900 miljarder kronor.

Statens finansiella sparande kommer att varie-
ra kraftigt under prognosperioden till följd av
den finansiella infasningen av det reformerade
ålderspensionssystemet. Reformen medför en
påtaglig belastning på statens finanser. De statli-
ga ålderspensionsavgifterna, överföringen av me-
del till premiepensionssystemet, reglering av av-
giftsuttaget m.m. medför en årlig
nettoförsvagning av statsfinanserna med 60 mil-
jarder kronor. Därtill kommer att pensionsut-
gifter på 7,5 miljarder kronor överförs till staten
från ålderspensionssystemet från och med 2003.
Som kompensation för denna försvagning har
staten under åren 1999 och 2000 tillförts medel
från AP-fonden motsvarande 45 miljarder kro-
nor vartdera åren för amortering av statsskulden.
År 2001 sker ytterligare en överföring på 155
miljarder kronor. Denna slutliga överföring ut-
gör kompensation även för tiden därefter.

Överföringen antas till 75 miljarder kronor
bestå av statsobligationer, som inte påverkar det
redovisade budgetsaldot utan skrivs av direkt
mot statsskulden. En del av överföringen 2001
antas bestå av bostadsobligationer, som ska för-
valtas av Riksgäldskontoret till dess obligatio-
nerna förfaller till betalning. Den del av dessa
obligationer som förfaller efter 2001 påverkar
därför inte statens budgetsaldo och statsskulden
detta år. I prognosen har antagits att 27 miljarder
kronor förfaller 2002 och 5 miljarder kronor
förfaller 2003, vilket förbättrar budgetsaldot med
motsvarande belopp. År 2003, när infasningen av
pensionsreformen är slutförd, beräknas statens
sparande visa ett underskott på nästan 30 miljar-
der kronor, eller 1,2 % av BNP, inklusive den
beräkningstekniska överföringen. Överskottet i
den offentliga sektorns finansiella sparande upp-

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 2

ITabell 11.5 Statens finanser (exkl. statliga affärsverk och aktiebolag) \|
Miljarder kronor, löpande priser	1999	2000	2001	2002	2003
Inkomster	738,5	714,7	835,9	700,7	720,5
Skatter och avgifter	631,7	607,2	620,7	640,1	659,0
Överföring från AP-fonden	45,0	45,0	155,0	-	-
Övriga inkomster	61,7	62,5	60,2	60,6	61,5
Utgifter	662,0	708,8	678,3	690,9	711,1
Transfereringar till hushåll, näringsliv och utlandet	290,9	288,6	294,6	295,4	317,8
Bidrag till kommuner	83,1	81,6	84,2	86,9	79,8
Ålderspensionsavgifter till pensionssystemet	15,6	19,9	21,2	22,9	24,0
Premiepensionsmedel	-	56,0	17,3	19,5	20,4
Konsumtion och investeringar	175,2	184,5	191,9	198,5	205,3
Ränteutgifter	97,3	78,3	69,1	67,7	63,8
Finansiellt sparande före överföring	76,5	5,0	157,6	9,8	9.4
procent av BNP	3,9	0,3	7,2	0,4	0,4
Beräkningsteknisk överföring	-	-	-	29,5	36,8
Finansiellt sparande efter överföring	76,5	5,0	157,6	-19,7	-27,4
procent av BNP	3,9	0,3	7,2	-0,9	-1,2
Budgetsaldo	82,0	76,2	22,4	1,4	-18,6
procent av BNP	4,2	3,7	1,0	0.1	-0,3
Statsskuld	1374,2	1275,3	1163,0	1153,1	1164,9
procent av BNP	69,7	51,7	53,3	50,3	49,3

Källor: Konjunkturinstitutet, Statstiska centralbyrån och Finansdepartementet

kommer i stället i ålderspensionssystemet och i
någon mån i den kommunala sektorn. Detta är
en följd av att pensionsreformen innebär en
mycket stor omfördelning av det offentliga fi-
nansiella sparandet från staten till ålderspen-
sionssystemet.

Genom försäljningar av statens aktier blir
amorteringen av statsskulden sammantaget un-
der perioden 2000-2003 något större än de fi-
nansiella överskotten. Statsskulden beräknas
minska med drygt 200 miljarder kronor mellan
1999 och 2003 till motsvarande 49,3 % av BNP.

Normalt är budgetsaldot något lägre än det fi-
nansiella sparandet på grund av att staten har viss
utlåning, t.ex. studielån. Justerat för tillfälliga ef-
fekter av överföringar från AP-fonden och för-
säljningar av statliga aktier visar budgetsaldot för
åren 2002 och 2003 underskott på 40 miljarder
kronor efter den beräkningstekniska överföring-
en. Staten har således ett underliggande lånebe-
hov och statsskulden kommer att öka när de
tillfälliga faktorerna faller bort. Överskotten i
den offentliga sektorn kommer i stället att an-
vändas till att bygga upp pensionsfonderna inför
de stora pensionsavgångar som kommer nästa
decennium.

Den statliga konsumtionen svarar för en fjär-
dedel av statens utgifter och ca 8 % av BNP. Den
statliga konsumtionen sjönk oväntat med ca 3 %
i volym första halvåret enligt nationalräkenska-
pernas preliminära utfall. De preliminära utfallen
har visat sig vara osäkra och genomgår ofta stora
revideringar. Statens budgetutfall för första halv-
året tyder inte på en nedgång i den statliga kon-
sumtionen. För helåret 2000 tyder de prognoser
som kan göras utifrån statsbudgeten inte heller
på någon minskning. Mot denna bakgrund be-
döms den statliga konsumtionen vara oförändrad
i år. För perioden 2001-2003 förutses en ökning i
volym med 0,5 % per år.

11.3 Ålderspensionssystemet

År 1999 understeg avgiftsintäkterna till den all-
männa tilläggspensionen (ATP) de utbetalda
pensionerna med 24 miljarder kronor. Detta un-
derskott finansierades med AP-fondens direk-
tavkastning i form av utdelningar och räntein-
komster, som sammantagna uppgick till 37
miljarder kronor. Överföringen till staten på 45
miljarder kronor (se kapitel 11.2) medförde att

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 2

det finansiella sparandet visade ett underskott på

36,7 miljarder kronor. Trots detta underskott
ökade värdet av AP-fondens tillgångar till följd
av värdestegringar på aktier.

\|Tabell 11.6 Ålderspensionssystemet \|
Miljarder kronor, löpande priser		2000	2001	2002	2003
	1999	2000	2001	2002	2003
Inkomster	148,2	237,5	200,2	208,9	219,4
Avgifter	111,0	149,5	156,4	162,8	169,3
Premie- pensionsmedel		56,0	17,3	19,5	20,4
Räntor, utdel- ningar m.m.	37,1	31,9	26,4	26,5	29,7
Utgifter	184,9	185,1	299,7	150,8	151,1
Pensioner	135,0	138,8	143,4	149,5	149,7
Överföring till staten	45,0	45,0	155,0
Övriga utgifter	4,9	1,3	1,3	1,3	1,4
Finansiellt sparande	-36,7	52,4	-99,5	58,1	68,3
procent av BNP	-1,9	2,5	-4,6	2,6	2,9
AP-fonden	-	-3,4	-119,4	35,0	43,1
Premiepensions myndigheten	-	55,8	19,9	23,1	25,1

Källor: Konjunkturinstitutet, Riksgäldskontoret, Statistiska centralbyrån och
Finansdepartementet

ägare av fondandelarna kommer sparandet i
premiepensionssystemet att i nationalräkenska-
perna inräknas i den offentliga sektorn. Under år
2000 överförs retroaktiva premiepensionsmedel
avseende inkomståren 1995-1998 från den tillfäl-
liga förvaltningen hos Riksgäldskontoret till
PPM, sammanlagt 56 miljarder kronor. Det spa-
rande som sker inom premiepensionssystemet
motsvaras således av ett reducerat sparande inom
staten. Medel motsvarande premiepensionsrätten
överförs till PPM först andra året efter in-
komståret. Från och med inkomståret 1999 har
den intjänade premiepensionsrätten höjts från
2 % till 2,5 % av pensionsgrundande inkomster
och belopp.

På grund av infasningen av pensionsreformen
reduceras AP-fondens finansiella sparande åren
1999—2001. När infasningen är över år 2002 be-
räknas sparandet i pensionssystemet, dvs. AP-
fonden och premiepensionssystemet, uppgå till

2,6 % av BNP. År 2003 stiger sparandet till 2,9%
av BNP till följd av att staten övertar utgifter för

7,5 miljarder kronor för bosättningsbaserad
folkpension. Det innebär att mer än hela över-
skottsmålet på 2 % av BNP för den offentliga
sektorn ligger i pensionssystemet och används
för att bygga upp pensionsfonderna.

Ålderspensionsreformen innebär att AP-fonden
fr.o.m. år 1999 har en delvis ny roll. Fonden fi-
nansierar numera inkomstbaserade ålderspensio-
ner inom det reformerade pensionssystemets s.k.
fördelningsdel. Finansieringsansvaret för förtids-
och efterlevandepension har förts över till stats-
budgeten. Vidare medför reformen att fondens
avgiftsinkomster förstärks genom att det införs
statliga ålderspensionsavgifter på vissa transfere-
ringar m.m., som betalas över statsbudgeten. Ni-
våerna för allmänna pensionsavgiften och ålder-
spensionsavgiften höjdes fr.o.m. 2000 till 7 %
respektive 10,21 %. Höjningen av ålderspen-
sionsavgiften med 3,81 procentenheter kompen-
seras av motsvarande lägre arbetsgivaravgifter till
staten så att det samlade avgiftsuttaget i stort sett
är oförändrat. Därigenom sker en avgiftsväxling
mellan staten och ålderspensionssystemet med
motsvarande ca 30 miljarder kronor.

Vid sidan av AP-fonden sker en förmögen-
hetsuppbyggnad inom premiepensionssystemet.
De medel som avsätts motsvarar intjänad premi-
epensionsrätt och placeras först i Riksgäldskon-
toret och därefter hos den fondförvaltare som
den enskilde själv väljer. Genom att den statliga
Premiepensionsmyndigheten (PPM) formellt är

11.4 Kommunsektorn

Den gynnsamma utvecklingen av skatteinkoms-
ter och statsbidrag skapar ett utrymme för fort-
satt tillväxt av kommunal konsumtion i år och
nästa år. Kommunsektorn som helhet beräknas
klara balanskravet från och med år 2000.

Enligt kommunallagen är primärkommuner
och landsting skyldiga att uppnå ekonomisk ba-
lans från och med år 2000. Om utfallet visar att
kostnaderna överstiger intäkterna skall under-
skottet täckas inom två år. Bedömningen av hur
kommunsektorns konsumtionsutgifter utvecklas
har gjorts med beaktande av balanskravet och
under förutsättning att den kommunala skatte-
satsen är oförändrad.

Inkomsterna i kommunsektorn fortsätter att
utvecklas starkt i år och nästa år. Skatteintäkterna
väntas fortsätta att öka på grund av den kraftiga
sysselsättningsökningen. Den genomsnittliga
skatten för primärkommuner och landsting år
2000 är 30,38 % och den beräknas ligga kvar på
en oförändrad nivå under hela perioden fram till
och med 2003. Primärkommunerna har, sedan

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 2

sanktionerna mot kommunalskattehöjningar
som upphörde att gälla vid utgången av 1999,
höjt skattesatsen med i genomsnitt 1 öre. Lands-
tingen har höjt med 8 öre i genomsnitt. Skattein-
komsterna ökar kraftigt fram till och med 2003.
En del av denna ökning beror emellertid på för-
ändringar i inkomstbeskattningen, som sam-
mantaget ökar kommunsektorns skatteunderlag.
Det generella statsbidraget har reglerats i mot-
svarande grad. Minskningen av det generella
statsbidraget 2003 motsvaras av en lika stor höj-
ning av skatteinkomsterna till följd av att garan-
tipensionen blir skattepliktig.

Tabell 11.7 Kommunsektorns finanser

Miljarder kronor, löpande priser

	1999	2000	2001	2002	2003
Inkomster	450,9	471,0	491,8	503,1	521,8
Skatter	316,0	338,1	354,5	361,8	386,5
Statsbidrag ¹	83,1	81,5	84,2	86,9	79,8
Skatter och stats- bidrag, % av BNP	20,2	20,3²	20,1	19,8	19,7
Övrigt	51,8	51,3	53,0	54,3	55,5
Utgifter	453,7	458,0	474,1	496,0	515,4
Konsumtion	378,3	381,6	396,2	416,5	434,1
Volymförändring³	2,0	-1,9*	1,0	1,2	1,1
övrigt	75,4	76,4	77,9	79,5	81,3
Finansiellt sparande	-2,9	13,0	17,6	7,1	6,5
Anm: Kommunsektorn redovisas exkl. Svenska kyrkan fr.o.m. år 2000. ¹ Statsbidrag redovisas netto efter avdrag för primärkommunernas och lands- tingens avgifter till det kommunala momssystemet. ² Efter överföringen av kyrkan till hushållssektom. Inkl, kyrkan uppgår andelen till 20,8 %. ³ Årlig procentuell förändring av konsumtionsutgifter i fasta priser. ⁴ Effekten av överföringen av kyrkan från kommunsektorn till hushållens ideella organisationer uppgår till 2,7 % av konsumtionsutgifterna. Exkl. överföringen blir utvecklingstakten 0,7 %.

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Svenska kyrkan från kommunsektorn till hus-
hållens ideella organisationer.⁶

I år och nästa år förstärks primärkommuner-
nas och landstingens inkomster genom en tillfäl-
lig överföring av statlig inkomstskatt motsvaran-
de ca 1,3 miljarder kronor per år. Satsningen på
skolan i form av ökade statsbidrag är beräknad
till 0,5 miljarder kronor 2001, 1,5 miljarder kro-
nor 2002 och 2,5 miljarder kronor 2003.1 kalky-
len har vidare hänsyn tagits till de reformer inom
familjepolitiken som regeringen aviserar.

Enligt nationalräkenskaperna ökade kommun-
sektorns konsumtionsutgifter första halvåret i år
med 0,1 % i volym, jämfört med motsvarande
period förra året.⁷ Med anledning av utfallet har
konsumtionsprognosen reviderats ned för i år i
förhållande till prognosen i vårpropositionen.
Mätt som årsgenomsnitt beräknas konsumtionen
öka med 0,7 % mellan 1999 och 2000, varav pri-
märkommunerna väntas växa med 0,3 % och
landstingen 1,6%. Om hänsyn tas till överför-
ingen av Svenska kyrkan från kommunsektorn
till hushållens ideella organisationer minskar
konsumtionsvolymen i år med 1,9 %.

Statsbidragen till primärkommuner och lands-
ting har höjts i flera steg med början under 1997.
I år är statsbidragen till primärkommuner och
landsting 20 miljarder kronor högre än 1996.
Regleringen av förändringar i inkomstbeskatt-
ningen har då inte beaktats. För 2001 föreslår re-
geringen att statsbidragen höjs med ytterligare 4
miljarder kronor. Av dessa avser 1 miljard kro-
nor den satsning på vård och omsorg som avise-
rades redan i budgetpropositionen för 2000.

Kommunsektorns skatteinkomster och stats-
bidrag som andel av BNP, den s.k. kommunala
skattekvoten, ökar från 20,2 % 1999 till 20,8 %
2000, exklusive effekten av överföringen av

Tabell 11.8 Konsumtionsutgifter i kommuner och landsting

Procentuell volymförändring	2000	2001	2002	2003
Primärkommuner
Konsumtionsutgifter	0,3	1,1	1,6	1,0
Produktion	0,4	1,2	1,6	1,1
Arbetade timmar	0,5	0,9	1,4	0,9
Landsting
Konsumtionsutgifter	1,6	0,9	0,3	1,2
Produktion	1,3	0,7	0,8	0,8
Arbetade timmar	0,8	0,5	0,5	0,5

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet

Mellan 2000 och 2003 bedöms det finansiella ut-
rymmet i primärkommunerna tillåta en genom-
snittlig konsumtionsökning i volym med 1,0 %
per år. Rensas konsumtionsutgifterna för effek-
ten av nedtrappningen av kunskapslyftet erhålls
en utvecklingstakt på i genomsnitt 1,4 % per år
2002-2003. Satsningen på ökad lärartäthet i sko-

Från och med i år skiljs Svenska kyrkan från staten. I nationalräkenska-
perna har kyrkan tidigare förts till kommunsektorn. Fortsättningsvis
kommer kyrkan att föras till hushållens ideella organisationer.

Exkl. effekten av överföringen av Svenska kyrkan från staten till hus-
hållens ideella organisationer. Om överföringen beaktas minskade kon-
sumtionsvolymen med 2,5 %.

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 2

lan väntas bidra med ca två tiondelar högre kon-
sumtionstillväxt 2002 respektive 2003. Lands-
tingen förväntas dämpa konsumtionstillväxten
för perioden 2001-2002, jämfört med 2000, för
att klara balanskravet. Trots detta beräknas kon-
sumtions volymen kunna öka med 0,8 % i ge-
nomsnitt per år 2001-2003.

Det finansiella sparandet i kommunsektorn
beräknas i år uppgå till 13 miljarder kronor och
nästa år till 18 miljarder kronor. Därav beror ca
10 respektive ca 5 miljarder kronor på tillfälligt
höga skatteinkomster till följd av slutavräkning-
en av skatter avseende åren 1999 och 2000.⁸ Pri-
märkommuner och landsting förväntas inte öka
sina utgifter till följd av de tillfälligt högre in-
komsterna utan i stället anpassa utgifterna till
den varaktiga inkomstnivån. Det finansiella spa-
randet bedöms vara tillräckligt högt för att pri-
märkommunerna ska klara balanskravet från år
2000, medan landstingen beräknas uppfylla kra-
vet på ekonomisk balans först år 2001.

⁸ I nationalräkenskaperna förs skillnaden mellan preliminära och definiti-
va skattemedel till året efter det aktuella inkomståret. Primärkommuner
och landsting blir då antingen återbetalningsskyldiga eller erhåller ytterli-
gare skattemedel. Betalningarna sker i januari året därpå.

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 2

Statens finansiella sparande och budgetsaldo

Finansiellt sparande definieras av ett internatio-
nellt regelverk för nationalräkenskaper. Ett de-
taljerat regelverk finns för EU, ENS 1995, som
alla medlemsländer är förbundna att följa. Det
finansiella sparandet är nettot av transaktioner
som påverkar en sektors finansiella förmögenhet.
Den förändring av den finansiella förmögenhe-
ten som uppstår till följd av omvärderingar av
tillgångar och skulder inkluderas inte i det finan-
siella sparandet. Detta förhållande följer av att
definitionen baseras på transaktioner mellan två
parter.

Statens budgetsaldo är ett inhemskt mått, som
visar det statliga lånebehovet eller amortering av
statsskulden. Liknande inhemska mått finns i
andra länder, men är inte jämförbara beroende på
skilda institutionella förhållanden.

Den principiella skillnaden för svenska för-
hållanden mellan statens finansiella sparande och
statsbudgetens saldo är att i det finansiella spa-
randet tas hänsyn till förändringar av både finan-
siella tillgångar och skulder medan budgetsaldot
endast avspeglar förändringen av statsskulden.
Denna skillnad medför att amorteringar av
statsskulden som finansieras genom avyttring av
finansiella tillgångar inte inkluderas i det finansi-
ella sparandet, eftersom förmögenheten inte på-
verkas av en sådan transaktion. Den skuldökning
som uppstår genom statlig utlåning, t.ex. studi-
elån, påverkar inte heller det finansiella sparandet

eftersom lånet motsvaras av en fordran. Kon-
staterade förluster på utlåning ska emellertid re-
ducera det finansiella sparandet.

Förutom den principiella skillnaden mellan
begreppen finns även andra skillnader som beror
på olika periodiseringar av i synnerhet skatter
och räntor mellan nationalräkenskaperna och
budgetredovisningen. Vad beträffar statens rän-
teutgifter finns även en skillnad vad avser bokfö-
ringen av realiserade kurs- och valutaförändring-
ar. Dessa påverkar budgetsaldot men inte det
finansiella sparandet, eftersom även realiserade
kursförändringar betraktas som värdeföränd-
ringar i nationalräkenskaperna.

Skillnaden mellan begreppen beror inte på om
en inkomst eller utgift är tillfällig utan endast hur
den påverkar den finansiella ställningen. Därför
kan man tala om ett underliggande finansiellt
sparande likväl som ett underliggande budgetsal-
do, där man rensar för tillfälliga faktorer.

I tabellen redovisas skillnaden mellan statens
finansiella sparande och budgetsaldo. Statsskul-
den påverkas förutom av budgetsaldot även av
skulddispositioner, som huvudsakligen består av
icke realiserade valutakursförändringar på skul-
der i utländsk valuta. För 2001 är skulddisposi-
tionerna särskilt stora. Det beror på att överför-
ingen av statsobligationer från AP-fonden skrivs
av direkt mot statsskulden i stället för att redovi-
sas i budgetsaldot. Detta ökar skillnaden mellan
finansiellt sparande och budgetsaldot eftersom
överföringen från AP-fonden tillgodoräknas
statens finansiella sparande.

Finansiellt sparande och budgetsaldo

Mdkr	1999	2000	2001	2002	2003
Finansiellt sparande	76	6	158	-20	-27
Effekt av överföringar från AP-fonden			-127	27	5
Studielån o. återbetalning	-8	-8	-9	-8	-8
Försäljning av aktier	-	75	15	15	15
Kurs och valutaförändr.	-4	-9	-12	-9	-5
Periodiseringar	6	3	-2	-3	3
övrigt	11	11	0	-1	-1
Budgetsaldo=Minskat lånebehov	82	76	22	1	-19
Skulddispositioner=Ökat lånebehov	7	-23	-90	-9	-7
Förändring av stats- skulden	-75	-99	-112	-10	12
Statsskuld, nivå	1374	1275	1163	1153	1165
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 2

12 Utvärdering av
konjunkturprognoser

Finansdepartementets konjunkturbedömningar
ligger till grund för beslut om statsbudgeten och
den ekonomiska politikens inriktning. Vikten av
hög prognosprecision har ökat i takt med att
målen för den ekonomiska politiken i allt högre
grad kopplas till den förväntade utvecklingen av
ett antal makroekonomiska variabler. Det är
därför viktigt att kontinuerligt utvärdera progno-
serna, i syfte att förbättra precisionen i dessa. Att
diskutera Finansdepartementets prognoser i för-
hållande till bedömningar som görs av andra
prognosmakare ger också viktiga insikter om hu-
ruvida det finns gemensamma tendenser, om hur
olika förutsättningar för prognosarbetet kan på-
verka resultatet och om hur stora prognosfel som
kan betraktas som normala.

Nedan diskuteras därför dels hur och varför
Finansdepartementets prognoser avseende 1999
successivt reviderades från och med våren 1998,
dels vissa skillnader och likheter som kan urskil-
jas mellan Finansdepartementet och andra pro-
gnosmakare under 1990-talet.

Sammantaget kan konstateras att konjunktur-
bedömarna i genomsnitt gör likartade prognos-
fel. Finansdepartementets prognoser står sig väl i
relation till andra bedömares i fråga om preci-
sion, även om tillväxten har överskattats i något
högre grad än av övriga prognosmakare. Både
Statistiska centralbyrån, som sammanställer ut-
fallet, och prognosinstituten tycks ha svårt att på
ett tidigt stadium skatta styrkan i upp- och ned-
gångar i konjunkturen, vilket bidrar till att pro-
gnosprecisionen försämras. Ytterligare utfalls-
information bidrar i betydande omfattning till
precisionen i bedömningarna.

12.1 Finansdepartementets prognoser

Prognoser avseende 1999

År 1999 karakteriserades av stark ekonomisk
tillväxt, en positiv utveckling på arbetsmarkna-
den och ett mycket måttligt pristryck. Att ut-
vecklingen skulle bli så positiv förutsågs inte av
någon prognosmakare förrän under hösten 1999,
till stor del på grund av osäkerheten avseende
Asienkrisens spridningseffekter och effekterna
av den finansiella krisen i Ryssland hösten 1998.
I tabell 12.1 återfinns utfall samt Finansdeparte-

mentets prognosfel för ett antal variabler i fyra
prognoser avseende 1999.

På våren 1998 bedömdes förutsättningarna för
en stark svensk konjunktur vara goda. Asienkri-
sens effekt på den reala globala tillväxten vänta-
des bli relativt begränsad, bl.a. på grund av att det
försvagade pristrycket väntades leda till en lättare
penningpolitik såväl i Förenta staterna som i Eu-
ropa. Därmed väntades svensk export återhämta
sig redan under 1999. Den inhemska efterfrågan
förutsågs fortsätta att stärkas, bl.a. på grund av en
stark sysselsättningsutveckling, låg inflation och
låga räntor. Det starka efterfrågeläget beräknades
även tillsammans med den låga räntenivån inver-
ka positivt på bruttoinvesteringarna. Den sam-
mantagna konjunkturbild som målades upp i
detta läge överensstämde relativt väl med årsut-
fallet för 1999, även om förstärkningen av den
inhemska efterfrågan underskattades samtidigt
som den internationella utvecklingen blev något
sämre än väntat. Det grundläggande infla-
tionstrycket i ekonomin, som bl.a. tar sig uttryck
i handelns marginaler, överskattades dock trots
ett antagande om att löneökningarna skulle be-
gränsas till 3 % per år, vilket var lägre än utfallet.

I budgetpropositionen för 1999, som gjordes på
hösten 1998, konstaterades att den internatio-
nella konjunkturen hade dämpats ytterligare.
Samtidigt bedömdes förutsättningarna för den
inhemska efterfrågan ha förbättrats, bl.a. på
grund av hushållens stärkta förmögenhetsställ-
ning. BNP-tillväxten justerades marginellt i fel
riktning, men precisionen avseende dess sam-
mansättning förbättrades. Det hade blivit tydli-
gare att pristrycket i ekonomin var mycket lågt
och inflationsprognosen reviderades ned. Inga
större korrigeringar gjordes avseende arbets-
marknaden.

Bilden förändrades därefter markant. I sam-
band med konvergensprogrammet i december pre-
senterades en prognos där oron över avmatt-
ningen i viktiga handelsländer, och en därmed
svagare svensk industrikonjunktur, hade tilltagit.
Sveriges BNP-tillväxt reviderades därmed ned
betydligt för 1999. Avmattningen i Europa för-
utsågs korrekt, men utvecklingen blev avsevärt
bättre än väntat i andra regioner. Trots en stark
utveckling av nyanmälda lediga platser beräkna-
des även sysselsättningstillväxten bli lägre än i
tidigare prognoser på grund av konjunkturför-
svagningen. Konsumtionsutgifterna bedömdes
liksom tidigare ha goda utsikter att växa snabbt,
även om tillväxten reviderades ned till följd av de
förväntade spridningseffekterna av den interna-

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 2

tionella avmattningen. Utvecklingen kom där-
med att underskattas mer än i tidigare prognoser.

Under våren 1999 fortsatte industrikonjunk-
turen att försämras som väntat. Orderingång och
export visade en mycket svag utveckling. Tudel-
ningen mellan negativa företag och optimistiska
konsumenter var mycket påtaglig i barometrar-
na, vilket framgår av diagram 12.1. En försvag-
ning av efterfrågan på arbetskraft bedömdes
komma under andra halvåret 1999. Förväntning-
en att sysselsättningstillväxten skulle försvagas
fann stöd i det att nyanmälda lediga platser visa-
de en viss nedgång. Nedgången skulle dock visa
sig vara kortvarig. Inflationsprognosen låg som
helhet väl i linje med årsutfallet, men det in-
hemska pristrycket överskattades fortfarande.
Decemberprognosen låg därmed i stora drag fast,
även om skillnaderna i utsikter för hushåll och
industri betonades ytterligare.

effekter kan ha underskattats - till att hushållens
konsumtion fortfarande underskattades.

Diagram 12.2 Finansdepartementets prognosfel avseende
1999

Procentenheter

Anm.: Ett negativt tal innebär att utvecklingen underskattades.
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Diagram 12.1 Tillförsiktsindikatorer

Nettotal

Anm.: Avser hushållens förväntningarom den egna ekonomin (HIP), konfidensindikator
för tillverkningsindustrin (Konjunkturbarometern) samt EMU Industrial Confidence
Indicator.

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och EU-kommissionen

Under tiden efter vårpropositionen 1999 blev
tecknen allt tydligare på att arbetsmarknaden,
industrins orderingång och exporten utvecklades
gynnsammare än väntat, samtidigt som hushål-
lens förväntningar blev allt mer positiva. I bud-
getpropositionen för 2000 tecknades slutligen bil-
den av att svensk ekonomi befann sig i en snabb
expansionsfas, bl.a. till följd av en mycket stark
och sysselsättningsfrämjande utveckling av hus-
hållens konsumtionsutgifter, ett globalt sett
dämpat pristryck och en framgångsrik telepro-
duktsektor. Sannolikt bidrog inte bara den goda
utvecklingen av sysselsättningen och disponi-
belinkomsterna utan även den starka förmögen-
hetstillväxten i hushållssektom under loppet av
1999 - som inte förutsetts i prognoserna och vars

Tabell 12.1 Finansdepartementets prognosfel avseende
1999

Årlig procentuell förändring, där ej annat anges	Utfall	Våp 1998	BP 1999	Procentenheter Prognosfel
Årlig procentuell förändring, där ej annat anges	Utfall	Våp 1998	BP 1999	Våp 1999	BP 2000
BNP	3,8	-0,7	-0,8	-1,6	-0,2
Hushållens konsumtion	4,1	-1,6	-1,2	-1,5	-1,0
Offentlig konsumtion	1,8	-1,2	-1,0	-0,8	-0,2
Bruttoinvesteringar	8,1	-0,5	-0,1	-3,3	-1,7
Lager	-0,5	0,5	0,5	-0,2	0,1
Export	5,2	1,5	0,6	-1,6	-0,2
Import	5,0	2,0	2,1	-2,1	-1,8
Sysselsättning	2,2	-0.7	-0,7	-0,8	0,5
Öppen arbetslöshet¹	5,6	0,1	0,1	0,2	-0,2
Arb.marknadspol. prog.¹	3,1	0,9	0,8	0,5	0,2
KPI²	0,3	0,9	0,4	-0,1	0,0
KPI (dec-dec)	1,2	0,3	-0,1	-0,7	-0,3
Världsmarknadstillväxt³	5,5	1,8	0,7	-1,7	-1,3
TCW-index²	124,8	-5,3	-4,4	-2,1	-0,2
Svensk kortränta, 6mån²	3,25	1,4	1,1	-0,1	-0,1

Anm: I maj 1999 lades nationalräkenskaperna om enligt det europeiska natio-
nalräkenskapssystemet från 1995. Prognoser gjorda före maj 1999 är anpassa-
de till FN:s System of National Accounts från 1968. Prognoserna avseende 1999
kan endast utvärderas mot det nya systemet eftersom utfallsberäkningar för
1999 endast finns i detta. Det är svårt att avgöra hur stora effekterna på till-
växttakterna av omläggningen är, men de bedöms vara förhållandevis små.

¹ Andel av arbetskraften

² Årsgenomsnitt

3 ökning av total import av bearbetade varor i handelsländerna, viktat för re-
spektive lands andel av svensk export.

Jämförelse med tidigare prognoser

En tillbakablick på Finansdepartementets pro-
gnoser de senaste 10 åren visar att prognosen för
1999 var något sämre än genomsnittet för den
tidigare perioden avseende BNP-tillväxten, men
bättre vad gäller inflation och sysselsättning (se

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 2

diagram 12.3). Att KPI-prognosen förbättrats
torde till stor del bero på att prisstabiliteten ökat.

Diagram 12.3 Finansdepartementets genomsnittliga
absoluta prognosfel avseende tre prognosvariabler

Procentenheter

prognostiserat år: hösten och våren året före och hösten och våren samma år.
Genomsnittet för sysselsättningen avser perioden 1993-1998.

Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet

Informationens betydelse for precisionen

En viktig utgångspunkt i prognosarbetet är till-
gänglig information i utfall och indikatorer. I
nedanstående diagram (12.5) framgår hur Fi-
nansdepartementets genomsnittliga prognospre-
cision avseende BNP-tillväxten har förbättrats ju
kortare prognoshorisonten har varit. Mellan pro-
gnostillfällena har oftast två kvartalsräkenskaper
publicerats, och de genomsnittliga prognosfelen
minskat påtagligt.

Som framgår av diagram 12.4 tycks bruttoinves-
teringar, för vilka tillväxttakten svänger kraftigt i
olika konjunkturfaser, vara den mest svårpro-
gnostiserade av försörjningsbalansens poster.
Utrikeshandeln är också svårbedömd, men efter-
som export och import ofta över- respektive un-
derskattas samtidigt är prognosfelet avseende
nettobidraget till BNP-tillväxten begränsat.
Konsumtionsutgifterna visar en mer stabil ut-
veckling över tiden, men den mycket kraftiga
uppgången i den privata konsumtionen 1999 un-
derskattades så sent som i budgetpropositionen
för 2000. Intressant nog var prognoserna för de
historiskt sett mest felbedömda variablerna
överlag bättre för 1999 än tidigare under 1990-
talet.

Diagram 12.5 Finansdepartementets genomsnittliga
absoluta prognosfel avseende BNP-tillväxten vid olika
horisonter 1990-99

Procentenheter

Diagram 12.4 Finansdepartementets genomsnittliga
absoluta prognosfel avseende försörjningsbalansen

Procentenheter

absoluta genomsnittliga prognosfelet avseende lagerbidraget var 0,3 procentenheter för
1999 och 0,6 procentenheter för perioden 1990-98.

Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet

12.2 Jämförelse med andra prognosmakare

Vid en prognosutvärdering är det frestande att
jämföra resultatet med det som uppnåtts av and-
ra bedömare. Detta väntas inte enbart ge en
uppfattning om vilken konjunkturbedömare som
är mest tillförlitlig, utan även om hur stora pro-
gnosfel som kan betraktas som normala.

Att jämföra konjunkturbedömare är dock inte
oproblematiskt. En anledning till att prognoser
sällan är direkt jämförbara är att de inte utarbetas
vid samma tidpunkt. Eftersom data publiceras
löpande har bedömarna haft tillgång till olika
mycket information. Vissa enstaka händelser kan
också visa sig avgörande, exempelvis beslutet att
Sverige skulle gå över till flytande växelkurs i no-
vember 1992. Dessutom kan prognosinstitutens
syften och metoder skilja sig åt. Ett exempel är
att Finansdepartementets prognoser baseras på
beslutad och föreslagen finanspolitik, medan
många andra prognosmakare ofta baserar beräk-
ningar på egna bedömningar om t.ex. kommande
skatteförändringar. Konjunkturinstitutet, vars
prognoser baseras på gällande beslut, har en in-

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 2

formationsnackdel i de prognoser som publiceras
före vår- och budgetpropositioner.

En jämförelse av olika prognosmakare blir så-
ledes aldrig helt rättvisande. Detta hindrar inte
att en diskussion om resultat, förutsättningar och
gemensamma tendenser kan ge viktiga insikter. I
detta syfte jämförs nedan ett antal prognosmaka-
res precision avseende BNP-tillväxt, inflation
och öppen arbetslöshet i Sverige, både avseende
1999 och den senaste 10-årsperioden. I budget-
hänseende är även prognoser på efterfrågans
sammansättning av intresse. En genomgång av
prognoser på försörjningsbalansens poster ligger
utanför ramen för denna jämförelse, men berörs
kort nedan.

Utvärderingen avser höst- och vårprognoser
för såväl innevarande som påföljande år. För att i
möjligaste mån undvika att någon prognosmaka-
re har för- eller nackdelar av informationsläget,
har en likartad genomsnittlig publiceringstid-
punkt eftersträvats så långt detta varit möjligt.

Konjunkturbedömare möts ofta av en bety-
dande skepsis avseende prognosernas tillförlit-
lighet. I syfte att undersöka nyttan med att alls
göra konjunkturbedömningar ingår även en s.k.
naiv prognos i jämförelsen. Denna har konstrue-
rats så att tillväxten ett år antas bli densamma
som under föregående år.⁹

Prognoserna jämförs med det första prelimi-
nära nationalräkenskapsutfall som presenteras i
mars påföljande år eftersom utvärderingen görs
med avseende på hur väl prognosmakarna tolkar
tillgänglig information. Utfallsrevideringar sker
till följd av att ny information tillkommit eller att
definitioner ändrats, något som sällan eller aldrig
är känt i förväg av prognosmakarna. Prognoser
och utfall har hämtats ur Konjunkturinstitutets
prognosdatabas.¹⁰

För att inte ett prognosinstitut som kraftigt
över- eller underskattar utvecklingen olika år ska
framstå som träffsäkert, har genomsnittliga ab-
soluta avvikelser gentemot utfall använts i utvär-
deringen. Till viss del diskuteras även om pro-
gnosmakarna har en tendens att göra alltför
positiva eller negativa prognoser. En sådan ten-

dens kallas här bias och mäts med genomsnittlig
avvikelse.

Tabell 12.2 Utvärderade prognosinstitut och genomsnittlig
publiceringstidpunkt för utvalda prognoser 1990-99

Prognosinstitut		Genomsnittlig publiceringsvecka
Prognosinstitut		Vår	Höst
Finansdepartementet	FiD	16	46
Konjunkturinstitutet	Kl	14	46
Industriförbundet	IF	16	44
Handelns utredningsinstitut	HUI	12	41
landsorganisationen	L0	20	46
Merita-Nordbanken	MNB	14	45
SEB	SEB	16	40
Svenska Handelsbanken	SHB	15	43
Föreningssparbanken	FSB	16	43
Tjänstemännens centralorganisation	TCO	21	46
OECD	0E	23	49

⁹ Eftersom det inte finns något utfall för innevarande år när prognoser för
nästa år görs, har Finansdepartementets prognos för innevarande år då
använts.

Vid bearbetningen har vissa kompletteringar till databasen gjorts av
Finansdepartementet. Vissa uppgifter saknas, framför allt avseende öppen
arbetslöshet och inflation. För vissa prognosmakare är därmed antal ob-
servationer marginellt färre.

Anm; Tidpunkten för publicering av utfall för nationalräkenskaperna har varie-
rat under 1990-talet. 1999 publicerades utfall under följande veckor: fjärde
kvartalet 1998 v. 10, första kvartalet 1999 v. 24, snabbversion andra kvartalet
v. 32 och andra kvartalet 1999 v. 39.

Prognoser avseende 1999

Samtliga konjunkturbedömare gav länge en allt-
för pessimistisk syn på den ekonomiska utveck-
lingen för 1999. Bedömningarna styrdes i hög
grad av de förväntade effekterna på svenska ex-
portmarknader av Asienkrisen och den finansi-
ella krisen i Ryssland hösten 1998. Osäkerheten
om hur detta skulle påverka den inhemska efter-
frågan var mycket stor. Prognoserna på BNP-
tillväxten reviderades successivt under loppet av
1998 och 1999 enligt ett snarlikt mönster av
samtliga bedömare, vilket framgår av diagram
12.6. Likartade revideringar är naturliga mot
bakgrund av att prognosmakarna kontinuerligt
får tillgång till samma information. Ett ”följa-
John-beteende” kan dock också tänkas uppstå i
det att prognosmakarna påverkas av varandra och
den allmänna debatten i massmedia och inom
branschorganisationer.

Under 1998 och före vårpropositionen 1999
var de flesta prognosmakare mer pessimistiska än
Finansdepartementet avseende BNP-tillväxten.
Framför allt Industriförbundet och Handelsban-
ken gjorde mycket försiktiga bedömningar av
den ekonomiska utvecklingen. MNB var i april
först med att revidera upp sin prognos medan
SEB var först med att i maj presentera en BNP-
prognos över 3 %. Vid denna tidpunkt indikera-
de industribarometern en återhämtning i in-
dustrikonjunkturen och arbetsmarknaden hade

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 2

fortsatt att utvecklas starkt. Denna ytterhgare
information torde ha varit av stor vikt på våren
1999. Den största uppjusteringen gjordes av In-
dustriförbundet, som ändrade sin tillväxtprognos
från 1,5 % i februari till 3,5 % i september. Un-
der hösten och före det preliminära utfallet i
mars 2000 medförde revideringarna att tillväxten
i flera fall överskattades — av Föreningssparban-
ken så sent som i februari 2000 med 0,4 procen-
tenheter.

medelprognosfelen för dessa variabler i ett och
samma diagram nedan (trots att de olika variab-
lerna naturligtvis inte är summerbara). Påpekas
bör att den viktigaste brytpunkten för preci-
sionsförbättrande information för 1999 var i
april/maj samma år. Framför allt bankerna kan i
jämförelsen ha gynnats av detta, eftersom de
presenterade sina vårprognoser senare än övriga
bedömare.

Diagram 12.6 Revideringar från föregående prognostillfälle
av BNP-tillväxten 1999

Procentenheter

♦FiD BKI >SEB XHUI X<-0 Ä$HB +MNB »IF — FSB #TCO &OECD

Anm.: Diagrammet visar de revideringar som gjordes i jämförelse med föregående
prognostillfälle av varje prognosmakare. Exempelvis reviderade i september 1999
Finansdepartementet upp sin prognos avseende BNP-tillväxten med hela 1,4
procentenheter.

Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet

Diagram 12.7 Genomsnittliga absoluta prognosfel för 1999

Procentenheter

Anm.: Genomsnitten avser de absoluta fel som gjordes i fyra prognoser avseende
1999, dvs. på hösten och våren 1998 resp, hösten och våren 1999.

Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet

Skillnaderna i prognosfel avseende BNP-
tillväxten är överlag små. Samtliga prognosmaka-
re underskattade uppgången i den ekonomiska
aktiviteten. Samtidigt överskattades inflationen,
framför allt under våren 1998. Därefter revidera-
des inflationsförväntningarna successivt ned.
Även den öppna arbetslösheten bedömdes ända
fram till hösten 1999 bli högre än den sedan blev,
sannolikt främst till följd av att den sysselsätt-
ningsintensiva inhemska efterfrågan underskat-
tades. Finansdepartementets relativt goda pro-
gnoser under 1998 på den öppna arbetslösheten
byggde på ett för högt antagande avseende antal
deltagare i arbetsmarknadspolitiska program och
en för svag sysselsättningsutveckling. I ljuset av
ovanstående prognosfel står det klart att svensk
ekonomi fungerade betydligt bättre under 1999
än alla prognosmakare väntade sig.

För att ge en enkel överblick över de olika
prognosmakarnas precision avseende BNP, in-
flation och arbetslöshet 1999 visas de absoluta

Prognoser under perioden 1990-99

En jämförelse med prognoser som gjorts de se-
naste tio åren tyder på att den turbulenta inter-
nationella utvecklingen och den exceptionellt
starka utvecklingen av den inhemska efterfrågan
under 1999 försämrade förutsättningarna att gö-
ra goda prognoser, åtminstone för BNP. Infla-
tionsprognoserna var istället bättre, sannolikt till
följd av att prisstabiliteten ökat kraftigt på senare
år. I tabell 12.3 nedan visas de genomsnittliga
prognosfel som bedömarna gjorde under hela
årtiondet avseende BNP, arbetslöshet och infla-
tion.

Den genomsnittliga prognosprecisionen är
mycket likartad mellan de olika prognosinstitu-
ten. Skillnaden mellan det högsta och det lägsta
genomsnittliga prognosfelet på BNP-tillväxten
är 0,3 procentenheter för perioden som helhet.
För enstaka år kan dock de genomsnittliga felbe-
dömningarna variera mer. Krisåren i början av
1990-talet samt 1999 tycks ha orsakat pro-
gnosmakarna störst problem.

En orsak till att likheterna är större då hela
1990-talet studeras är att enstaka sämre progno-
ser får mindre genomslag under en längre period.
Dessutom har enstaka prognosinstitut i mindre

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 2

utsträckning gynnats av ett fördelaktigt infor-
mationsläge, eftersom de publiceringstidpunkter
som valts i genomsnitt är mer likartade.

En anledning till att resultaten av en jämförel-
se av BNP-prognoser bör tolkas med försiktig-
het är att det är aggregatet som studeras. Det är
fullt möjligt att en prognosmakare gjort felaktiga
bedömningar av efterfrågans sammansättning
men ändå gjort en "god" BNP-prognos. Liksom
för BNP gör prognosinstituten mycket likartade
fel vad gäller försörjningsbalansens poster.

Tabell 12.4 Genomsnittligt absolut prognosfel avseende
BNP-tillväxten

Tabell 12.3 Genomsnittliga medelfel (bias) och genom-
snittliga absoluta medelfel avseende 1990-1999______

Procentenheter

	BNP		Inflation		Arbetslöshet
	Absolut medel- fel	Medel- fel (bias)	Absolut medel- fel	Medel- fel (bias)	Absolut medel- fel	Medel- fel (bias)
FiD	0,8	0,5	0,8	0.1	0,8	-0,6
Kl	0,8	0,4	0,7	0.2	0,6	-0,2
IF	0,7	-0,6	0,8	0.4	0,5	0,2
HUI	1,0	0,5	1,0	0,3	0,7	-0,5
L0	0,8	0,5	0,9	0.4	0,7	-0,3
MNB	0,7	0,4	0,7	0,2	0,5	-0,2
SEB	0,7	0,3	1,0	0.3	0,5	-0,1
SHB	0,7	0,3	0,8	0,2	0,6	-0,2
FSB	0.7	0,3	0,9	0,4	0.7	-0,2
TCO	0,8	0,4	0,9	0,4	0,5	-0,3
OECD	0,8	0,3	-	-	-	-
Naiv	1,4	0,0	2,1	0,7	1,2	-0,5

Anm: OECD:S prognoser avseende inflation och arbetsmarknad är inte jämför-
bara eftersom de baseras på andra definitioner.

Genomsnitten avser de absoluta fel som gjorts i följande fyra prognoser per
prognostiserat år under perioden 1990-99: hösten och våren året före och hös-
ten och våren samma år.

Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet

Procentenheter, fem års glidande medelvärde

	1995	1996	1997	1998	1999
FiD	0,9	0,9	0,7	0,5	0,6
Kl	1,0	0,9	0,7	0,5	0,5
IF	0,6	0,6	0,6	0,7	0,8
HUI	1,2	1,2	0,9	0,6	0,7
L0	1,1	0,9	0,7	0,5	0,5
MNB	0,9	0,9	0,6	0,4	0,5
SEB	0,9	0,8	0,6	0,5	0,5
SHB	0,8	0,8	0,6	0,4	0,6
FSB	0,8	0,8	0,7	0,6	0,6
TCO	1,0	0,9	0,7	0,5	0,6
Naiv	1,7	1,7	1,7	1,7	1,0

Anm: Avser fyra prognoser per prognosår, dvs. 1995 års glidande medelvärde
visar det genomsnittliga absoluta prognosfel som gjorts i prognoser på vår och
höst för nästkommande år och på vår och höst för innevarande år mellan 1991
och 1995. För IF saknas vissa observationer.

Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet

Diagram 12.8 Genomsnittligt absolut prognosfel avseende
BNP-tillväxten, vissa prognosmakare

Procentenheter, fem års glidande medelvärde

Anm.: Det glidande medelvärdet avser det absoluta prognosfelet i prognoser gjorda på
hösten avseende nästkommande års BNP-tillväxt. IF:S prognos för 1990 gjordes i juni,
och för 1991 och 1995 i början av dessa år.

Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet

Utöver att visa på hur väl en prognosmakare har
lyckats under en period som helhet, är det också
intressant att se om dennes genomsnittliga pro-
gnosprecision försämras eller förbättras över ti-
den. I tabell 12.4 nedan visas femåriga glidande
medelvärden för prognosfel på BNP-tillväxten.
Påpekas bör att eftersom de genomsnittliga pro-
gnosfelen är så pass likartade kan en enstaka
mindre bra prognos leda till ett kraftigt fall i
rangordningen. Finansdepartementet, som miss-
bedömde utvecklingen 1996, har förbättrat sin
relativa position något de senaste åren.

Ovan konstaterades att alla prognosmakare länge
gjorde en alltför pessimistisk bedömning av 1999
års utveckling. För 1990-talet som helhet är bil-
den den motsatta. Alla prognosmakare utom In-
dustriförbundet har haft en tendens att över-
skatta BNP-tillväxten. IF överskattade inte
tillväxten i lika hög grad som övriga bedömare
under krisåren i början av 1990-talet, men missa-
de i större utsträckning konjunkturförstärkning-
en under 1994 och 1995. Samma mönster uppre-
pade sig 1996 och 1997. Finansdepartementets
positiva bias är något högre än övriga pro-
gnosmakares (se tabell 12.3 och diagram 12.9).

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 2

Diagram 12.9 Finansdepartementets genomsnittliga
prognosfel (bias) avseende BNP-tillväxten 1970-99

Procentenheter, fem års glidande medelvärde

Anm.: Avser fem års glidande medelvärde för fel i prognoser på BNP-tiIlväxten gjorda på
hösten för nästkommande år.

Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdeoartementet

Diagram 12.10 Preliminärt och reviderat utfall avseende
BNP-tillväxten

Procent

Anm.: Utfall 1 presenteras i mars påföljande år i samband med utfall för kvartal 4 och
utfall 2 i december påföljande år (första årsberäkningen). Utfall 3 avser här det utfall
som nu gäller efter omläggningen av nationalräkenskaperna till ENS 1995 coh
revideringar i december 1999. För 1999 finns endast utfall enligt ENS 1995.
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Under 1990-talet har prognosmakarna i allmän-
het överskattat utvecklingen i perioder av av-
mattning och underskattat den i återhämtnings-
faser. Detta kan ha att göra med en viss
försiktighet vid tolkningen av ny information
och en benägenhet att undvika stora prognosre-
videringar. Dessa tendenser bidrar också till att
vändpunkter uppfattas alltför sent. Den djupa
krisen i början av 1990-talet är därmed sannolikt
den främsta orsaken till att flertalet prognosma-
kare uppvisar en positiv bias för årtiondet som
helhet.

Det förtjänar att påpekas att även samman-
ställama av nationalräkenskaperna har svårt att
beräkna styrkan i konjunkturens svängningar.
Till följd av att primärstatistiken inte är heltäck-
ande och att avstämningsproblemen är stora har
kvartalsräkenskaperna i viss mån karaktären av
bedömning och prognos. De mer grundliga års-
beräkningarna, som delvis baseras på andra källor
och metoder, innehåller ofta revideringar. I dia-
gram 12.10 nedan framgår att det reviderade ut-
fallet visar större svängningar i konjunkturen än
det preliminära. Denna utvärdering baseras som
nämnts ovan på det första preliminära utfallet.

Sammanfattningsvis kan konstateras att pro-
gnosmakarna i genomsnitt gör mycket likartade
prognosfel, vilket utöver att de har samma in-
formation även skulle kunna tyda på att de på-
verkas av varandra. Alla prognosmakare gör dock
bättre prognoser än en s.k. naiv prognos, vilket
innebär att konjunkturbedömningar har ett vär-
de. Finansdepartementets prognoser står sig väl i
relation till övriga prognoser i fråga om precision
men har haft en tendens att överskatta tillväxten i
något högre grad. Precisionen i prognoserna
ökar i samband med att prognoshorisonten blir
kortare och mer information blir tillgänglig i
form av utfall och indikatorer. Gemensamt för
alla prognosmakare är att de tycks ha svårt att på
ett tidigt stadium uppfatta vändningar i kon-
junkturen.

Bilaga 3

Avstämning av målet om
en halverad öppen
arbetslöshet till år 2000

12 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nrl. Dell

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 3

Bilaga 3

Avstämning av målet om en halverad
öppen arbetslöshet till år 2000

Innehållsförteckning

1 Regeringens mål för öppen arbetslöshet och sysselsättning................................5

2 Sysselsättningspolitiken och utvecklingen på arbetsmarknaden........................6

2.1 Sunda offentliga finanser och stabila priser...........................................6

2.2 Lönebildning............................................................................................7

2.3 Sysselsättning i näringslivet och företagande........................................7

2.4 Skola, vård och omsorg...........................................................................9

2.5 Arbets- och kompetenslinjen...............................................................10

2.5.1 Utbildning och kompetensutveckling..................................10

2.5.2 Arbetsmarknadspolitik..........................................................12

2.5.3 Reformerad arbetslöshetsförsäkring....................................17

2.5.4 Minskade marginaleffekter....................................................17

3 Sysselsättningssamarbetet inom EU...................................................................18

4 Regeringens förslag i budgetpropositionen för år 2001.....................................19

5 Tillväxt, sysselsättning och arbetslöshet fram till 2003......................................20

5.1 Den ekonomiska utvecklingen.............................................................20

5.2 Arbetsmarknaden..................................................................................21

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 3

1 Regeringens mål för öppen
arbetslöshet och sysselsättning

Att öka sysselsättningen och minska arbetslös-
heten utgör regeringens främsta uppgift. I rege-
ringsförklaringen 1996 deklarerade regeringen
att Sverige år 2000 skall ha halverat den öppna
arbetslösheten till 4 procent och riksdagen
ställde sig i juli samma år bakom detta mål. I
budgetpropositionen för 1999 tillkom ett mål för
sysselsättningen. Målet innebär att andelen
reguljärt sysselsatta av befolkningen mellan 20
och 64 år skall öka från 74 procent 1997 till
80 procent år 2004. Därigenom minskar också
behovet av sociala ersättningar. Antalet personer,
omräknat till helårsekvivalenter, vars försörjning
utgörs av ersättningar för ohälsa, arbetslöshet,
deltagande i arbetsmarknadsprogram och social-
bidrag skall minska från drygt 1 miljon helårs-
personer 1997 till 0,8 miljoner år 2004.¹

Regeringen har utfäst sig att varje halvår redo-
visa en avstämning i förhållande till målet om
halverad öppen arbetslöshet. I det följande redo-
visas den åttonde avstämningen av arbetslös-
hetsmålet, vilken också innehåller en redogörelse
för regeringens politik och för utvecklingen på
arbetsmarknaden. Vidare presenteras en uppfölj-
ning av sysselsättningsmålet. Slutligen redovisas i
korthet regeringens prognos för tillväxt, syssel-
sättning och arbetslöshet fram till år 2001 och en
kalkyl för utvecklingen under de därefter
följande 2 åren.

De senaste åren har arbetslösheten minskat
kraftigt bland både män och kvinnor. I maj i år
uppgick den faktiska öppna arbetslösheten till

4,1 procent. För kvinnor var den faktiska öppna
arbetslösheten nere i 3,8 procent. Den senast till-
gängliga statistiken avser juli månad, en månad
som alltid uppvisar en betydande säsongsmässig
arbetslöshet, något som försvårar jämförelser av
den faktiska arbetslösheten mellan enskilda
månader. Den säsongrensade öppna arbetslös-
heten i juli uppgick enligt Finansdepartementets
beräkningar till 4,1 procent², vilket är en minsk-
ning med över en procentenhet sedan juli förra
året. Sedan våren 1997 har arbetslösheten
minskat med mer än 4 procentenheter. Arbets-
lösheten bland kvinnor, som allt sedan krisen i
början av 1990-talet varit betydligt lägre än
männens, uppgick i juli i år till 3,4 procent
(säsongrensat). Detta kan jämföras med en
arbetslöshet på 4,8 procent bland männen. Skill-
naden i arbetslöshet mellan män och kvinnor har
minskat sedan mitten av 1990-talet.

Diagram 1.1 Öppen arbetslöshet, säsongrensade manads-
data ________________

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Diagram 1.2 Andelen reguljärt sysselsatta, 20-64 år,
säsongrensade manadsdata, 3-mån. glidande medelvärde

Procent

1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Andelen reguljärt sysselsatta bland personer i
åldrarna 20 till 64 år uppgick 1990 till drygt
85 procent. Sysselsättningsandelen sjönk där-
efter, med undantag av en viss uppgång 1995,
kontinuerligt fram till 1997. Sedan sommaren
1997 har sysselsättningsandelen åter stigit och
1999 var andelen reguljärt sysselsatta 75,9 pro-
cent. Under 2000 har sysselsättningen fortsatt
att stiga och andelen reguljärt sysselsatta upp-

¹ För en detaljerad beskrivning av sysselsättningsmålet, se bilaga 4 till
budgetpropositionen för 1999, prop. 1998/99:1.

² Den faktiska öppna arbetslöshet uppgick till 5,2 procent i juli,
4,9 procent för kvinnor och 5,4 procent för män.

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 3

gick under andra kvartalet till 77,5 procent, en
ökning med drygt en procentenhet sedan
andra kvartalet 1999.

När sysselsättningsmålet fastställdes beräk-
nades att cirka 55 000 nya arbetstillfällen per år
skulle behöva tillkomma mellan 1997 och 2004.
Sedan sommaren 1997 har sysselsättningen ökat
med knappt 250 000 personer, vilket motsvarar
cirka 80 000 personer per år. Utvecklingen hit-
tills har således legat klart över den takt som
krävs för att uppnå sysselsättningsmålet.

2 Sysselsättningspolitiken och
utvecklingen på arbetsmarknaden

I tillväxtpropositionen (prop. 1995/96:25)
hösten 1995 lade regeringen fram en dagordning
för sitt arbete att stärka tillväxten och sysselsätt-
ningen. Dagordningen har därefter fått sin kon-
kreta utformning i ett flertal propositioner.
Regeringens poEtik för ökad sysselsättning och
minskad arbetslöshet bygger på fem grundstenar:

1. De offentliga finanserna skall vara sunda och
priserna stabila.

2. Det krävs en bättre fungerande lönebildning
för att arbetslösheten skall kunna halveras.

3. Huvuddelen av sysselsättningsökningen de
kommande åren bör ske i den privata sektorn.

4. I den offentliga sektorn skaU verksamheter
prioriteras framför transfereringar. Skolan,
vården och omsorgen utgör kärnan i väl-
färden.

5. Arbetslösheten skall minskas huvudsakligen
genom att fler människor får arbete eller
utbildning som ger ökade möjligheter till
arbete.

Dessa grundstenar utgör i de följande avsnitten
utgångspunkt för redogörelsen för de konkreta
åtgärder som vidtagits inom ramen för syssel-
sättningspolitiken. I avsnitten ges även en bak-
grund till de åtgärder som vidtagits samt en
beskrivning av utvecklingen på några centrala
områden.

2.1 Sunda offentliga finanser och stabila
priser

Den politik som regeringen fört för att stärka de
offentliga finanserna och värna prisstabiliteten
har förstärkt förtroendet för svensk ekonomi.
Saneringen av de offentliga finanserna som
inleddes under förra mandatperioden har inne-
burit att budgetunderskottet vänts till överskott
och att Sverige har börjat amortera på stats-
skulden. Inflationsmålet - en årEg ökning av
konsumentpriserna med 2 procent med ett tole-
ransintervall på 4-/- 1 procentenhet - är väl för-
ankrat hos ekonomins aktörer, inklusive finans-
marknaderna och näringslivet. Det har
tillsammans bidragit till väsentEgt lägre räntor
och små differenser gentemot de tyska lång-
räntorna. Från att ha legat på över 4 procent-
enheter vid mitten av 1990-talet, har räntediffe-
rensen gentemot den tyska långräntan i stort sett
eliminerats.

Lägre räntor leder till att de offentEga ränte-
utgifterna minskar, vilket i sin tur frigör resurser
för förändringar av skatter och av offentEga
utgifter. Lägre räntor stimulerar dessutom
sysselsättningen inom den privata sektorn via
ökade investeringar och ökad privat konsumtion.

Inflationen har mot bakgrund av den starka
sysselsättningsökningen varit påfallande låg.
Sedan 1997 har den öppna arbetslösheten
minskat från drygt 8 ner mot 4 procent, sam-
tidigt som inflationen fortsatt att falla, från
2 procent ner till 0 hösten 1998, för att sedan
återigen öka till 1,2 procent sommaren 2000.
Inflationstrycket i ekonomin är således fortsatt
svagt trots den gynnsamma realekonomiska
utvecklingen.

Sunda offentliga finanser bidrar till fler jobb

Sunda offentEga finanser och stabila priser är en
central förutsättning för en uthåUig ökning av
sysselsättningen. I enlighet med de långsiktiga
mål för de offentliga finanserna som antogs av
riksdagen i och med 1997 års vårproposition,
skall överskotten i de offentliga finanserna uppgå
till 2 procent av BNP i genomsnitt över en
konjunkturcykel. Därigenom lättas skuldbördan
på kommande generationer samtidigt som större
finanspoEtiskt handlingsutrymme skapas inför
kommande lågkonjunkturer. Det senare är moti-
verat av att det svenska offentEga saldot är inter-
nationellt sett konjunkturkänsligt beroende på
en stor offentlig sektor.

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 3

Den ekonomiska politiken är inriktad på att
skapa förutsättningar för att den nuvarande
konjunkturuppgången skall bli långvarig. Risken
för överhettning måste motverkas bland annat
genom att mobilisera de lediga resurser som
finns i form av öppet arbetslösa, personer i
arbetsmarknadspolitiska program samt de som
under krisen i början av 1990-talet lämnade
arbetskraften.

2.2 Lönebildning

För att regeringens mål att halvera den öppna
arbetslösheten till år 2000 och att öka den regul-
jära sysselsättningsgraden för personer i åldrarna
20-64 år till 80 procent år 2004 skall kunna upp-
nås är det av stor vikt att löneökningarna hålls på
en nivå som är förenlig med fortsatt prisstabilitet
även när arbetslösheten sjunker och sysselsätt-
ningen stiger. I och med att penningpolitiken
numera är inriktad på prisstabilitet har arbets-
givarna inte längre samma möjligheter att över-
vältra kostnader för löneökningar på konsu-
menterna genom höjda priser. Reallöneökningar
som överstiger produktivitetstillväxten kommer
därför i större utsträckning än tidigare att få
direkta konsekvenser för produktion och syssel-
sättning.

Inriktningen mot en högre grad av koordi-
nering av avtalsförhandlingarna, samordning av
lönekraven på branschnivå och friare lönesätt-
ning på lokal nivå har fortsatt på den svenska
arbetsmarknaden. Inom flera avtalsområden har
samarbetsavtal tecknats där parterna kommit
överens om nya förhandlingsregler. Flertalet
löneavtal löper fram till och med mars nästa år.

Under de senaste tre åren har den nominella
löneökningstakten sjunkit samtidigt som real-
löneutvecklingen har varit fortsatt god. Denna
utveckling har varit gynnsam för sysselsätt-
ningen. De nominella löneökningarna uppgick
till knappt 3,5 procent förra året. Den preli-
minära lönestatistik som inkommit hittills i år
ger inget stöd för att löneökningstakten eller
löneglidningen är stigande sett över hela ekono-
min. I det nuvarande ekonomiska läget kan det
dock finnas risk för att lönerna för de mest
eftertraktade grupperna på arbetsmarknaden och
i de snabbast växande regionerna stiger i en allt
snabbare takt. Arbetsmarknadens parter måste
kunna hantera de problem som kan uppkomma i
ett sådant läge, annars finns risk för att möjlig-

heterna att uppnå regeringens sysselsättningsmål
undergrävs.

I mars i år beslutade riksdagen om proposi-
tionen ”Lönebildning för full sysselsättning”
(prop. 1999/2000:32). I enlighet med förslagen i
propositionen har en ny myndighet, Medlings-
institutet, bildats. Medlingsinstitutets uppgift är
att medla i arbetstvister och kalla parter till över-
läggningar eller på annat sätt informera sig om
kommande eller pågående avtalsförhandlingar.
Dessutom är Medlingsinstitutet statistikansvarig
myndighet för den officiella lönestatistiken från
den 1 januari 2001. Riksdagen har därutöver
beslutat om vissa förändringar av det regelverk
inom vilket avtalsförhandlingarna bedrivs.

2.3 Sysselsättning i näringslivet och
företagande

Expansion av befintliga företag samt etablering
av nya, både utländska och inhemska, är grunden
för att uppnå ett mer dynamiskt och flexibelt
näringsliv som har möjlighet att konkurrera med
varor och tjänster på världsmarknaden. En hög
sysselsättning i näringslivet bidrar även till att
stärka de offentliga finanserna och är därför en
grundförutsättning för att bibehålla ett väl
utbyggt välfärdssystem.

Diagram 2.1 Sysselsättningsförändring i näringslivet och
offentliga myndigheter, januari 1994—juli 2000,
basperiod januari 1994

Tusental personer (säsongrensade 3 mån. glidande medelvärden)

Källa: Statistiska centralbyrån (AKU)

Sysselsättningen i näringslivet³ minskade kraftigt
i början av 1990-talet, framför allt inom tillverk-

³ Inklusive offentligt ägda bolag.

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 3

ningsindustrin och byggsektorn. Sedan 1994 har
dock sysselsättningen i näringslivet återigen ökat
(diagram 2.1), framför allt inom tjänstesektorn.
Den största ökningen har under de senaste åren
skett inom privata företagsinriktade tjänster. Det
finns vissa tecken på att det blivit svårare för
företagen att hitta den arbetskraft de söker.
Exempelvis har ökningen i antalet kvarstående
platser på arbetsförmedlingen under de senaste
månaderna varit större än tillkomsten av nya
platser.

Under 1990-talet har antalet egenföretagare,
exklusive jord- och skogsbruk, ökat med drygt
10 procent. Förra året startades 35 000 genuint
nya företag i Sverige. I de nya företagen skapades
drygt 65 000 nya jobb, varav hälften var hel-
tidsjobb. Nyföretagandet ökade med 3 procent
under 1999 jämfört med 1998. Drygt 80 procent
av de nya företagen startades inom tjänste-
sektorn. Inom den tidigare hårt drabbade bygg-
sektorn ökade nyföretagandet med cirka 15 pro-
cent. Det arbetslöshetsdrivna nyföretagandet
fortsätter att minska. Sedan 1994 har andelen
som startat eget, med arbetslöshet eller risk
för arbetslöshet som främsta motiv, mer än
halverats. Andelen kvinnliga nyföretagare är
närmast oförändrad sedan 1998 och uppgår till
30 procent. Vart femte företag startades av
personer med invandrarbakgrund, vilket är en
oförändrad andel jämfört med 1998.

Under 1999 minskade antalet konkurser med
närmare 30 procent jämfört med året innan,
motsvarande en minskning till 5 400 stycken.
Under perioden januari-juli i år ökade antalet
företagskonkurser marginellt jämfört med
samma period förra året och resulterade i
3 250 konkurser.⁴

Den positiva utvecklingen inom näringslivet
har även lett till att svenska aktiebolags kredit-
värdighet ligger mycket högt. Enligt Upp-
lysningscentralens prognos från april i år
beräknas endast 3,3 procent av företagen hamna
på obestånd under perioden fram till april 2002.

En politik för företagande

De senaste åren har riksdagen på regeringens
förslag genomfört ett stort antal åtgärder för att
förbättra förutsättningarna för entreprenörskap

och företagande, varav några presenteras i det
följande.

Genom lättnader i ägarbeskattningen och
möjligheter att kvitta underskott i nystartad
näringsverksamhet mot inkomst av tjänst har
förutsättningarna för nyetablering och tillväxt
bland småföretagen förbättrats. Den anställde
har fått rätt till tjänstledighet för att starta eget
företag och det har blivit möjligt att beräkna
arbetslöshetsersättning på en bakomliggande
inkomst från anställning i stället för företags-
verksamhet.

I år har möjligheterna till avsättning till
periodiseringsfonder förstärks genom att avsätt-
ningstaket höjts från 20 procent till 25 procent av
inkomsten. För enskilda näringsidkare och
handelsbolag höjs taket från 25 till 30 procent.
Förutsättningarna för små och medelstora
företag har också förbättrats genom att flertalet
s.k. stoppregler har slopats.⁵ Regeringen har
dessutom tillsatt en utredning för att se över de
s.k. fåmansbolagsreglema som reglerar beskatt-
ningen av utdelningar och reavinster i mindre
företag. Syftet är att förbättra incitamenten till
risktagande och entreprenörskap.

Under vintern 1999/2000 har riksdagen även
fattat beslut om att tillåta redovisning av före-
tagen i euro, samt regler som under vissa förut-
sättningar tillåter återköp av egna aktier.

Regeringen har de senaste åren även presen-
terat ett antal åtgärder som syftar till att förenkla
för småföretagen. Statistiska centralbyrån arbetar
för att företagen skall kunna lämna i stort sett
alla sina uppgifter till dem i elektronisk form
2003. Vidare har regeringen givit NUTEK medel
att samordna och utveckla ett internetbaserat
informationssystem, en s.k. portal, med företags-
relevant myndighetsinformation för att under-
lätta företagens myndighetskontakter.

För att främja kvinnligt företagande har rege-
ringen infört särskilda åtgärder, t.ex. möjlighet
till förlängt starta eget-bidrag och särskilda
lånemöjligheter för kvinnor. Regeringen har
avsatt särskilda medel till metodutveckling av
rådgivningsverksamhet riktad mot invandrar-
företagare.

4 Avser aktiebolag, handelsbolag, kommanditbolag och ekonomiska
föreningar.

⁵ Stoppreglerna avser de särskilda regler som tar sikte på transaktioner
mellan fåmansägda företag och dess ägare.

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 3

IT-satsningar för hela Sverige

En framskjuten ställning i utvecklingen av den
nya IT-ekonomin och en hög IT-nivå bland
företag, myndigheter och individer kan bidra till
att angelägna politiska mål uppnås.

Regeringen föreslog i sin IT-proposition i
mars att statens insatser koncentreras till tre om-
råden i syfte att skapa ett informationssamhälle
för alla; IT-tillgänglighet, IT-tillit och IT-
kompetens. De sammanlagda satsningarna på
bredband kommer att uppgå till omkring
17 miljarder kronor under en fyraårsperiod.⁶ I
detta ingår ett skatteavdrag för att stimulera
anslutning till bredbandsnät.

Statligt stöd skall också kunna utgå till regio-
nala nät och anslutning till bredbandsnät i gles-
bygd. Därutöver bygger Svenska kraftnät ut ett
stomnät på marknadsmässiga villkor.

Omorganiserad näringspolitik

Näringspolitiken håller på att omorganiseras.
Regeringen har föreslagit att tre nya myndig-
heter bildas. En ny nationell myndighet för
företagsutveckling bildas, liksom en ny myndig-
het för analyser, omvärldsbevakning och ut-
värdering i syfte att förstärka kunskapsunder-
laget för innovations-, närings- och regional-
politiken. Slutligen skapas en myndighet för
forskning och utveckling, samt en ny organisa-
tion för forskningsfinansiering. Sammantaget
innebär förändringarna en tydligare och effek-
tivare central myndighetsstruktur som bl.a.
underlättar för de regionala aktörerna att vidare-
utveckla processen och föra dialogen om de
regionala tillväxtavtalen.

Lägre skatt för utländska experter

För att underlätta för företagen att anställa ut-
ländsk spetskompetens överlämnade regeringen i
slutet av augusti i år en lagrådsremiss som
innebär betydande skattelättnader för sådana
experter. Förslaget innebär att 25 procent av
lönen undantas från beskattning och från sociala
avgifter under en period som inte får vara längre
än 5 år. Även kostnader i samband med flytt,
utgifter för familjen resor till hemlandet och
avgifter för barnens skola är undantagna från
beskattning de första 3 åren. Om de nya
bestämmelserna antas av riksdagen kommer de
att träda i kraft fr.o.m. 1 januari 2001.

Fortsatta förbättringar på konkurrensområdet
Fungerande marknader släpper fram nya idéer,
nya företag och nya aktörer, som i sin tur leder
till högre tillväxt.

Staten har det övergripande ansvaret för att
det finns verkningsfulla instrument för att mot-
verka skadliga begränsningar i konkurrensen
mellan företag. För att ytterligare främja konkur-
rensen lade regeringen i maj fram en konkur-
renspolitisk proposition (”Konkurrenspolitik för
förnyelse och mångfald”, prop. 1999/2000:140).
Förslagen möjliggör bättre instrument mot
kartellbekämpning, vilket aviserats genom den
nyligen tillsatta kartellutredningen.

2.4 Skola, vård och omsorg

Regeringen har konsekvent prioriterat vård,
skola och omsorg, först genom sanerings-
programmens inriktning och sedan genom att
resurser tillförts kommuner och landsting i takt
med att ekonomin förbättrats.

Jämfört med för 4 år sedan har statsbidragen
till kommuner och landsting ökat med totalt
20 miljarder kronor. Riksdagen beslutade dess-
utom att den statliga skatten på 200 kronor för
skattskyldiga med förvärvsinkomster skall utgöra
kommunal inkomstskatt. Därmed tillfördes

kommunsektorn ytterligare 1,3 miljarder kronor.
För 2001 har regeringen aviserat att ytterligare
4 miljarder kronor kommer att tillföras kom-
muner och landsting varav 1 miljard kronor
särskilt skall gå till vård- och omsorgssektorn
som ett led i regeringens satsning på vården och
den nationella handlingsplanen för utveckling av
hälso- och sjukvård och 700 miljoner kronor
skall användas för särskilda insatser. Omföringen
av den statliga inkomstskatten om 200 kronor
har förlängts så att cirka 1,3 miljarder kronor
även 2001 tillförs den kommunala sektorn.

Sammantaget avser regeringen att höja stats-
biragen med 24 miljarder kronor till 2002.

Vidare har det i det kommunala moms-

⁶ Varav staten investerar halva beloppet.

systemet uppkommit ett underskott till följd av
att kommunernas och landstingens avgifter har
varit för låga i förhållande till den ersättning som
har betalats ut från systemet. Sammantaget
beräknas underskottet uppgå till cirka 4 miljarder
kronor under innevarande år. Regeringen anser
det vara av stor vikt att kommunsektorn priori-
terar skola, vård och omsorg samtidigt som
balanskravet uppfylls. Regeringen föreslår därför

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 3

att staten tar över detta underskott som annars
skulle ha fått betalats via en högre momsavgift.

Kommunernas och landstingens ekonomiska
situation förbättras också genom det ökade
skatteunderlaget som den snabba sysselsätt-
ningsökningen givit upphov till. De höjda stats-
bidragen har tillsammans med det förbättrade
ekonomiska läget medfört att en sysselsätt-
ningsökning kunnat komma till stånd inom
kommuner och landsting mellan 1996 och 1999.
Höjda statsbidrag underlättar dessutom för-
utsättningarna för höjd kvalitet inom skola, vård
och omsorg.

Till följd av den försvarsuppgörelse som
träffats mellan regeringen och Centerpartiet
kommer ytterligare 8 miljarder kronor att till-
föras vården och omsorgen under perioden
2002-2004. För åren 2002 och 2003 innebär detta
att det generella statsbidraget tillförs 1 respektive
3 miljarder kronor.

Sysselsättning i offentlig sektor

Antalet sysselsatta inom den offentliga sektorn
ökade med cirka 37 000 personer mellan 1997
och 1999. Ökningen har varit störst bland
kvinnor och i första hand kommit till stånd inom
kommunerna. Under årets första 7 månader har
antalet sysselsatta inom offentliga myndigheter
ökat, både för kvinnor och för män. Inom
kommunerna ökade antalet sysselsatta kvinnor
medan antalet sysselsatta män minskade något.

Rekryteringsbehoven av personal inom skola,
vård och omsorg är stora. Enligt beräkningar
från Kommun- och Landstingsförbunden
behöver mellan 15 000 och 20 000 personer
anställas per år under den kommande tioårs-
perioden. I januari i år enades regeringen till-
sammans med Landstingsförbundet, Svenska
Kommunförbundet, Svenska Kommunal-
arbetarförbundet, Vårdförbundet och SACO om
att deltidsarbetslösheten inom vård och omsorg
skallhalveras inom ett år. Det handlar om att
minska deltidsarbetslösheten från 30 000 per-
soner i november år 1999 till högst 15 000 i
november år 2000. Överenskommelsen är ett led
i att motverka framtida brist på vård- och om-
sorgspersonal och ett steg på vägen att minska
deltidsarbetslösheten inom vård och omsorg.

2.5 Arbets- och kompetenslinjen

En väl fungerande arbetsmarknad och en effektiv
arbetsmarknads- och utbildningspolitik är vik-
tiga förutsättningar för att öka sysselsättningen
och minska arbetslösheten. Regeringen genom-
för insatser för att rusta de arbetssökande för att
möta arbetsmarknadens behov och för att
underlätta arbetskraftens rörlighet. Regeringens
långsiktiga arbete med att ta bort fattigdoms-
fällor, minska marginaleffekter och för att
stimulera arbetskraftsdeltagande fortsätter.

2.5.1 Utbildning och kompetensutveckling

En flerårig satsning på utbildning och kompe-
tensutveckling på alla nivåer i samhället är en
viktig grundsten i regeringens sysselsättnings-
strategi. Utbildning är av stor vikt för att för-
bättra möjligheterna till arbete för de arbetslösa
och därmed varaktigt höja sysselsättningen.
Detta gäller särskilt om utbildningsinsatserna
riktas till de personer som har lägre utbildning
samt till de kompetensområden där efterfrågan
finns.

Riksdagen har beslutat om en kraftfull sats-
ning på kompetensutveckling i arbetslivet. Inom
ramen för Europeiska socialfondens nya mål 3
satsas totalt 2,4 miljarder kronor under
2000-2002 på kompetensutveckling för anställda.
Som ett ytterligare led i att stimulera kompe-
tensutveckling i arbetslivet har riksdagen beslutat
om särskilda medel för ett individuellt system för
kompetenssparande.⁷ Syftet är att stimulera
kontinuerlig kompetensutveckling, vilket höjer
individens möjligheter att välja och byta arbete.
Därmed ökar anställbarheten och tryggheten i
arbetslivet. En utredning med uppdrag att ge för-
slag på utformningen av ett system för kompe-
tensutveckling tillsattes i december 1999. En del-
redovisning av uppdraget lämnades i maj med ett
förslag till en framtida modell för hur det indi-
viduella kompetenssparandet kan utformas. För-
slaget innebär att det för varje individ skall finnas
en möjlighet att med skattesubvention avsätta
medel till ett individuellt kompetenssparande
som kan användas till individuell kompetens-

⁷ För ändamålet avsattes 1,35 miljarder kronor 2000 och 1,15 miljarder
kronor 2001.

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 3

utveckling. Slutredovisning av utrednings-
uppdraget sker i januari 2001.

De senaste årens förbättrade konjunkturläge
har medfört att arbetslösheten sjunkit för alla
utbildningsgrupper. Som framgår av tabell 2.1
ligger arbetslösheten emellertid fortfarande på en
hög nivå för personer med kortare utbildning än
gymnasienivå. Arbetslöshetsnivån för hög-
utbildade har däremot sjunkit till en förhållande-
vis låg nivå, även om en viss ökning av arbetslös-
heten för forskarutbildade skett under de senaste
två åren. En bidragande orsak till nedgången i
arbetslöshet bland personer med högst gym-
nasieutbildning är att många personer med denna
utbildningsnivå deltar i kunskapslyftet. Kun-
skapslyftet har också genererat en högre utbild-
ningsnivå. Av en rapport från Statens skolverk
framgår att 33 procent av de studerande vid
komvux läsåret 1997/98 och som saknade en tre-
årig gymnasieutbildning vid läsårets början höjde
sin utbildningsnivå. Den högre utbildningsnivån
har också bidragit till nedgången i arbetslöshet
för denna grupp.⁸

Tabell 2.1 Arbetslöshet för olika utbildningsgrupper

Procent

1996 1997 1998 1999

Förgymnasial utbildning < 9 är	9,4	9,5	7,9	7,2
Förgymnasial utbildning 9 (10) år	11,5	12,0	9,9	9,1
Gymnasieutbildning < 2 år	8,9	8,3	6,6	5,5
Gymnasieutbildning > 2 år	9,1	9,2	7,6	6,2
Eftergymnasial utbildning < 3 är	4,6	4,9	3,9	3,6

Eftergymnasial utbildning

minst 3 är	3,5	3,4	2,9	2,5
Forskarutbildning	2,9	1,9	2,1	2,7
Samtliga	8,1	8,0	6,5	5,6

Anm.: Arbetslöshet definieras här som antal arbetslösa som andel av antal
personer i arbetskraften inom respektive utbildningsgrupp.

Källa: Statistiska centralbyrån (AKU)

Vuxenutbildning

Till det offentliga skolväsendet för vuxna hör
kommunal vuxenutbildning (komvux), påbygg-
nadsutbildning, vuxenutbildning för utvecklings-
störda (särvux) och svenskundervisning för
invandrare (sfi). Sedan kunskapslyftet startade
hösten 1997 har deltagandet i vuxenutbildningen
ökat kraftigt. Enligt Skolverket uppgick det

totala antalet studerande i gymnasial vuxen-
utbildning⁹ under hösten 1999 till drygt 208 000
personer vilket är en ökning med 20 procent
sedan hösten 1997. Inför hösten 2000 bedömer
kommunerna att anordnad utbildning kommer
att ligga i nivå med planerad volym.

Av dem som deltog i gymnasial vuxenutbild-
ning under hösten 1999 var 32,5 procent män.
Andelen kursdeltagare över 30 år uppgick till
56 procent hösten 1999. Elever som var födda
utomlands utgjorde cirka 19 procent av det totala
antalet studerande. Personer med högst tvåårig
gymnasieutbildning svarade för 69 procent av de
studerande under samma period.

Regeringen har tagit initiativ till fristående
utvärderingar av kunskapslyftet, bl.a. vad gäller
hur kunskapslyftet påverkat deltagarnas möjlig-
heter att få arbete eller gå vidare till högre
studier. De resultat som hittills finns att rappor-
tera från utvärderingarna av kunskapslyftet är
uppföljningar av dem som började studera under
hösten 1997 respektive hösten 1998. Uppfölj-
ningarna visar bl.a. att mer än 75 procent av
deltagarna i kunskapslyftet har fått arbete eller
gått vidare med fortsatta studier. De visar också
att kunskapslyftet påtagligt påverkat chanserna
att fortsätta med studier. Resultaten visar att
satsningen på vuxenutbildningen har ett tydligt
samband med möjligheterna för en person att
komma in på eller tillbaka till arbetsmarknaden
och därmed ökar arbetsutbudet i ekonomin på
sikt. Utvärderingarna avrapporteras löpande
under perioden 1999-2002.

Kunskapslyftskommittén överlämnade sitt
slutbetänkande om en reformerad vuxenutbild-
ning i början av april i år. Regeringen avser att
återkomma till riksdagen med en proposition om
vuxnas lärande i slutet av året.

Kvalificerad yrkesutbildning

Sedan 1996 pågår en försöksverksamhet med
kvalificerad yrkesutbildning (KY) på eftergym-
nasial nivå. En tredjedel av utbildningstiden
genomförs i form av lärande i arbete på en
arbetsplats. Arbetslivet deltar aktivt i utformning
och genomförande av utbildning. Intresset från
såväl arbetslivet som de sökande är mycket stort.
Försöksverksamheten omfattar 12 000 årsstudie-

8 Statens skolverks rapport ”Lyft eller Bredd”

⁹ Med gymnasial vuxenutbildning avses verksamhet inom såväl kun-
skapslyftet som den kommunalt finansierade gymnasiala vuxenutbild-
ningen, komvux.

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 3

platser och antalet utbildningar uppgår för när-
varande till 263. Av de 1 500 personer som
avslutade sin utbildning under perioden januari-
juli 1999 har 74 procent fått arbete och 6 procent
har startat eget företag. Andelen som tagit
examen uppgår till 89 procent och 70 procent
säger sig vara nöjda med utbildningen. För åren
2001-2003 har medel avsatts för motsvarande
12 000 platser per år i den kvalificerade yrkes-
utbildningen.

För att möta den ökade efterfrågan på efter-
gymnasiala yrkesutbildningar behövs ett system
som tillgodoser arbetsmarknadens behov. En
projektgrupp inom regeringskansliet presen-
terade i maj i år ett förslag till den eftergym-
nasiala yrkesutbildningens dimensionering och
organisation.¹⁰ Syftet är att skapa en bättre
anpassning mellan behovet av kompetens och
utbildningsutbudet av eftergymnasiala yrkes-
utbildningar. Regeringen avser att under hösten
2000 återkomma i frågan till riksdagen med ett
förslag till hur ett system för eftergymnasiala
yrkesutbildningar kan utformas.

Högskolan

Antalet registrerade studenter vid landets univer-
sitet och högskolor uppgick till 310 000 personer
läsåret 1998/99.¹¹1 takt med att den svenska hög-
skolan byggts ut över hela landet har 68 000 nya
platser tillkommit under perioden 1997-2000.
Riksdagen har vidare fattat beslut om ytterligare
10 000 platser för vart och ett av åren 2001 och
2002. Utbyggnaden har sin tyngdpunkt mot
naturvetenskap och teknik men nu sker en
breddning till andra områden. För år 2003 har
avsatts 500 miljoner kronor för en fortsatt ut-
byggnad av grundutbildningen vid universitet
och högskolor (inklusive studiestöd). Under ut-
giftsområde 16 i budgetpropositionen redovisar
regeringen examinationsmål för vissa program i
högskolans grundutbildning samt för forskar-
utbildningen för perioden 2001-2004.

Utöver den statligt finansierade utbildningen
förekommer även uppdragsutbildning på landets
universitet och högskolor. Under budgetåret
1999 beräknas mer än 5 000 helårsstudenter¹² ha
studerat på uppdragsutbildning.

Riksdagen har tidigare beslutat om en för-
stärkning av anslagen för grundforskning och
forskarutbildning med 470 miljoner kronor 2001
och ytterligare 309 miljoner kronor 2002. En
fortsatt förstärkning av anslagen för forskning
med 500 miljoner kronor för 2003 har beslutats.

2.5.2 Arbetsmarknadspolitik

Arbetsmarknadspolitikens främsta uppgift är
att genom ett effektivt platsförmedlingsarbete,
kompetenshöjande insatser och andra åtgärder
uppnå en högre rörlighet på arbetsmarknaden
samt förhindra långa perioder utan reguljärt
arbete. Politiken skall bidra till ökad sysselsätt-
ning och minskad arbetslöshet utan att infla-
tionsdrivande flaskhalsar och arbetskraftsbrist
uppstår. Det är viktigt att arbetsmarknads-
politiken har denna inriktning i synnerhet under
en stark konjunktur. Hög prioritet ges därför till
kompetenshöjande insatser hos arbetskraften
och till att öka möjligheterna för individer med
en svag ställning på arbetsmarknaden att etablera
sig.

Under år 2000 inriktas de arbetsmarknads-
politiska åtgärderna på åtgärder som ökar för-
utsättningarna för långtidsarbetslösa och lång-
tidsinskrivna att komma tillbaka i reguljär syssel-
sättning. Det s.k. förstärkta anställningsstödet
har byggts ut och ett särskilt anställningsstöd för
personer äldre än 57 år har införts. Aktivitets-
garantin gäller fr.o.m den 1 augusti i hela riket
för personer som varit arbetslösa under lång tid.
I propositionen ”Förnyad arbetsmarknadspolitik
för delaktighet och tillväxt” (proposition
1999/2000:98) tydliggjordes aktivitetskravet i
arbetslöshetsförsäkringen.

Höjda kompetenskrav på arbetsmarknaden
Samhällets strukturomvandling medför att
arbetet organiseras på annat sätt och att yrken
ändrar innehåll. För många yrken krävs hög-

¹⁰ Ds 2000:33 "En ny eftergymnasial yrkesutbildning”.

¹¹ Statistik finns ej tillgänglig för 1999/00.

¹² Helårsstudenter beräknas utifrån varje enskilt kurstillfälle. Antalet
registrerade på kursen multipliceras med kursens poäng dividerat med 40.
Antalet helårsstudenter exkl. uppdragsutbildning uppgick budgetåret 1999
till drygt 250 000.

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 3

skoleutbildning, men det finns också många
yrkesgrupper där en kortare utbildning kan vara
tillräcklig. Det blir allt viktigare att kunna visa
upp examensbevis, yrkesbevis eller någon annan
form av utbildningsbevis.

Enligt en undersökning som Arbetsförmed-
lingen gjort bland 10 000 arbetsgivare, har de
senaste årens sysselsättningsökning ett klart
samband med tillgången på yrkeskompetent
arbetskraft. Hälften av de arbetsgivare som upp-
lever arbetskraftsbrist, anser att rekryterings-
svårigheterna bottnar i att de sökande saknar till-
räcklig yrkeserfarenhet och/eller yrkesutbild-
ning. Av de tillfrågade arbetsgivarna hävdar
10 procent att rekryteringsproblemen utgör ett
hinder för tillväxt.

Enligt Arbetsmarknadsstyrelsens bedöm-
ningar finns det en tendens till ökad brist
på arbetskraft inom flera yrken, varav bristen i
vissa industriyrken och byggnadsyrken ökar
mest. Bristen på personal inom data- och
teknikyrken samt inom vården och skolan
består. När det gäller behovet av personal inom
byggsektorn är de regionala skillnaderna mycket
stora. Bristerna på personal uppstår främst i till-
växtregioner såsom universitets- och högskole-
orter och i storstadsregionerna, där behoven i
Stockholm är allra störst. De stora regionala
skillnaderna visar på behovet av ökad regional
rörlighet på arbetsmarknaden.

I syfte att minska risken för flaskhalsar och
brister inom vissa yrkesgrupper ges Högskole-
verket inom kort i uppdrag att analysera hur
högskolornas utbildningsutbud i ökad utsträck-
ning skall kunna svara mot arbetsmarknadens
behov.

Tillfälliga anställningar

Antalet tillfälliga anställningar har ökat med
40 procent från 1990 till 1999. Andelen tillfälliga
anställningar i relation till det totala antalet
anställningar har ökat från 10 procent 1990 till
16 procent 1999. Under andra kvartalet 2000
minskade antalet tillfälliga anställningar med
5 procent för kvinnor jämfört med det andra
kvartalet 1999. För män har antalet tillfälliga
anställningar varit oförändrat under samma
period.

En orsak till ökningen av tillfälliga anställ-
ningar är den snabba strukturella omvandlingen
av ekonomin. Merparten av visstidsanställ-
ningarna har dock med tiden övergått i tills-
vidareanställningar när konjunkturen förbättrats.
Även om tillfälliga anställningar blivit allt van-

ligare, har större delen av de senaste årens syssel-
sättningsökning utgjorts av tillsvidareanställ-
ningar.

Undersökningar visar att de flesta som har
en tillfällig anställning vill ha en tillsvidare-
anställning. Tillfälliga anställningar kan för
arbetslösa dock vara ett viktigt led i processen att
varaktigt etablera sig på arbetsmarknaden.
Anställningsformen överenskommen visstids-
anställning¹³ är ett exempel på en åtgärd med
syftet att bl.a. underlätta anställningar hos små
och medelstora företag.

Arbetsmarknadsverkets verksamhetsmål

I regleringsbrevet för Arbetsmarknadsverket för
budgetåret 2000 upprättades nya verksamhets-
mål. Av tabell 2.2 framgår att antalet långtids-
inskrivna och antalet arbetslösa har minskat
mellan det första och andra kvartalet. Andelen
långtidsarbetslösa med jobbsökarplan samt
andelen som erbjudits ungdoms garanti har ökat
under årets första halvår. Anvisningen av arbets-
sökande till arbetsgivare samt andel i arbete efter
yrkesinriktad utbildning ligger emellertid fort-
farande på en lägre nivå än de mål som satts upp.

Tabell 2.2 Arbetsmarknadsverkets mål- och resultat- uppfyllelse l:a och 2:a kvartalet 2000
	Mål för år 2000	Resultat 2000:1	Resultat 2000:2
Andel arbetsgivare som fått tillräckligt med sökande i tid	80%	66%	63%
Andel i arbete efter yrkesinriktad utbildning	70%	48%	54%
Antal längtidsinskrivna (högst)¹	62 000	65 287	61 015
Antal långtidsarbetslösa (högst)¹	48 000	66 702	56 213
Andel långtidsarbetslösa med jobbsökarplan²	100%	94%	96%
Ungdomsgarantierbjudande	100%	96%	98%

¹ Mål som skall uppnås vid slutet av 2000.

² Innefattar även dem som riskerar långtidsarbetslöshet.
Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen

Arbetsmarknadspolitiska program

De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna inriktas i
än högre grad på åtgärder som ökar förutsätt-
ningarna för långtidsarbetslösa och långtids-
inskrivna att komma tillbaka i reguljär syssel-
sättning. En viktig del i detta är införandet av
aktivitets garantin den 1 augusti 2000. Inom
ramen för aktivitetsgarantin skall de arbetslösa

Anställning utan villkor vid ett eller flera tillfällen i 1-12 månader
under maximalt 36 månader.

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 3

erbjudas en heltidsaktivitet till dess att de kan få
ett arbete eller påbörjar en utbildning i det
reguljära utbildningsväsendet.

I genomsnitt var knappt 135 000 personer i
arbetsmarknadspolitiska program förra året,
vilket kan jämföras med drygt 165 000 personer

1998. Detta motsvarar en nedgång från 3,9 till

3,1 procent av arbetskraften. Under första halv-
året 2000 var i genomsnitt 102 000 personer
sysselsatta i arbetsmarknadspolitiska program.
Detta kan jämföras med närmare 160 000 per-
soner under samma tidsperiod 1999.¹⁴

Den yrkesinriktade arbetsmarknadsutbild-
ningen prioriterades under 1999, bl.a. för att
avhjälpa bristen på arbetskraft inom vissa
yrkesområden. Årsgenomsnittet för arbets-
marknadsutbildning ökade från 42 000 till 45 000
personer mellan 1998 och 1999. Under första
halvåret 2000 har dock antalet deltagare i arbets-
marknadsutbildning minskat.

Andelen personer som fått arbete efter
yrkesinriktad utbildning förbättrades successivt
under hela 1999, från 33 procent under det första
kvartalet till 45 procent under det fjärde kvar-
talet. Den positiva utvecklingen fortsatte även
under första halvåret 2000. Andelen som fått
arbete efter yrkesinriktad utbildning förbättrades
från 48 procent under det första kvartalet till
54 procent under det andra kvartalet. Arbets-
marknadsstyrelsens uppföljning av dem som
avslutade sin yrkesinriktade arbetsmarknads-
utbildning andra kvartalet 1999 visar att
59 procent hade arbete 6 månader efter avslutad
utbildning. Det är den högsta andelen sedan
1990. Kvinnor som deltagit i yrkesinriktad
arbetsmarknadsutbildning har haft lättare än
män att finna arbete. Detta gäller generellt
oavsett utbildningsinriktning, även för utbild-
ningar dominerade av män.

Den speciella IT-satsningen inom arbets-
marknadsutbildningen, det nationella pro-
grammet för IT-utbildning (SwIT), avslutades i
mars 2000. Totalt under programperioden från
och med 1998 har 11 000 personer omfattats av
denna satsning. Enligt en utvärdering av pro-
grammet som överlämnades till regeringen i
början av september och som genomfördes av
Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering

Ami och projektarbete som ingår i Arbetsmarknadsstyrelsens
definition på konjunkturberoende program ingår ej i redovisad statistik.
Däremot inkluderas europastipendier som inte ingår i Arbetsmarknads-
styrelsens statistik.

(IFAU), har 57 procent av de personer som har
genomgått en SwIT-utbildning erhållit arbete
inom 6 månader efter avslutad utbildning.

Förstärkt anställningsstöd infördes fr.o.m. den
1 oktober 1999 som komplement till det all-
männa anställningsstödet. Anställningsstöden
syftar till att stimulera anställning av långtids-
arbetslösa personer som har svårigheter att få ett
reguljärt arbete. Allmänt anställningsstöd kan
lämnas för person som varit långtidsarbetslös
och inskriven på arbetsförmedlingen sedan minst
12 månader. Stödet som ges till arbetsgivaren
motsvarar 50 procent av lönekostnaden (maxi-
malt 350 kronor per dag) i högst 6 månader. För-
stärkt anställningsstöd kan sedan 1 januari i år
lämnas vid anställning av person som varit
inskriven vid arbetsförmedlingen som arbetslös
eller i arbetsmarknadspolitiska program under en
sammanhängande period på minst 24 månader.
Ursprungligen var kravet 36 månaders arbets-
löshet eller sysselsättning i program. Stödet ges
under maximalt 24 månader. Under de första
6 månaderna motsvarar stödet 75 procent av
lönekostnaden (maximalt 525 kronor per dag)
och under de följande 18 månaderna 25 procent
av lönekostnaden (maximalt 175 kronor per
dag). Då det förstärkta anställningsstödet visat
sig vara verkningsfullt, föreslog regeringen i den
ekonomiska vårpropositionen 2000 ett utökat
förstärkt anställningsstöd för arbetsgivare som
anställer en person som varit inskriven på
arbetsförmedlingen som arbetslös eller i arbets-
marknadspolitiska program i minst 4 år. Ett sär-
skilt anställningsstöd för anställning av personer
som är 57 år eller äldre och som varit inskrivna
på arbetsförmedlingen i minst 2 år och deltagit i
aktivitetsgarantin i minst 3 månader föreslogs
därefter i propositionen ”Förnyad arbetsmark-
nadspolitik för delaktighet och tillväxt” (prop.
1999/2000:98). Detta stöd motsvarar 75 procent
av lönekostnaden (högst 525 kronor per dag)
under 24 månader.

Sedan den 1 oktober 1999 har genomsnitts-
talen per månad varit 5 700 personer med allmänt
anställningsstöd och 6 300 personer med för-
stärkt anställningsstöd. Antalet personer med
förstärkt anställningsstöd har successivt ökat
under perioden och omfattade i juli i år knappt
9 400 personer. Månadsgenomsnitt av arbets-
marknadsstyrelsens registrering av dem som
lämnat perioder i allmänt anställningsstöd och
förstärkt anställningsstöd, visar att 55 procent
fått anställning efter allmänt anställningsstöd och
23 procent fått anställning efter förstärkt anställ-

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 3

ningsstöd.¹⁵ I genomsnitt har omkring 34 pro-
cent av dem som haft allmänt anställningsstöd
fått ett reguljärt arbete efter stödperiodens slut.¹⁶Av dem som haft anställning med förstärkt
anställningsstöd har i genomsnitt 8 procent fått
reguljärt arbete. Noteras kan att de som haft för-
stärkt anställningsstöd och fått arbete, har fått
anställning innan stödperiodens slut.

Ldng/ddsinskrivna

Antalet långtidsinskrivna¹⁷ minskade under 1999
och kom att omfatta 83 000 personer i års-
genomsnitt, vilket kan jämföras med 100 000

1998. Under det första halvåret 2000 var det
genomsnittliga antalet långtidsinskrivna 64 700
per månad, vilket kan jämföras med 88 100 per-
soner i månadsgenomsnitt under första halvåret

1999. De långtidsinskrivna utgjorde en fjärdedel
av det totala antalet arbetslösa under första halv-
året 2000, medan andelen långtidsinskrivna
under motsvarande period 1999 motsvarade en
tredjedel av det totala antalet arbetslösa.

Att en person under en längre tid är inskriven
som arbetssökande innebär dock inte alltid att
personen behöver vara arbetslös under hela
perioden, exempelvis kvarstår vissa personer som
inskrivna även om de får ett arbete för kortare
tidsperiod, ett deltidsarbete eller deltar i program
av kortvarig omfattning.

Personer med utomnordisk bakgrund

Invandrare från länder utanför Norden har
särskilt stora svårigheter på arbetsmarknaden.
Under 1990-talet ökade arbetslösheten kraftigt
både för utomnordiska invandrare utan svenskt
medborgarskap och för utomnordiska invand-
rare med svenskt medborgarskap. Sysselsätt-
ningen och arbetskraftsdeltagandet sjönk i dessa
båda grupper.

Utvecklingen sedan 1997 tyder på att invand-
rarnas situation har förbättrats något (se dia-
gram 2.2). Arbetslöshetstalen för utomnordiska
medborgare är dock fortfarande 4 gånger högre
än talen för svenskfödda och för utomnordiska

invandrare med svenskt medborgarskap är
arbetslöshetstalen 3 gånger så stora.

Det finns stora skillnader mellan olika grupper
av invandrare. Sämst är situationen för utländska
medborgare som kommer från länder utanför
EU/EES-området. Den öppna arbetslösheten för
denna grupp var 1999 hela 25 procent medan
motsvarande tal för svenska medborgare var
drygt 5 procent, enligt Statistiska centralbyråns
arbetskraftsundersökning. Situationen är emel-
lertid sämre än vad statistiken visar, då stor del av
denna grupp invandrare är utanför arbetskraften
och därför inte räknas som arbetslösa.

Diagram 2.2 Relativa arbetslöshetstal för personer med
utomnordiskt respektive svenskt medborgarskap
1990-1999

E3 Utomnordiska medborgare

■ Utomnordiska invandrare med svenskt medborgarskap

□ Svenskfödda svenska medborgare

Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och Finansdepartementet

Även de grupper som drabbats värst av
arbetslöshet får nu del av den gynnsamma
utvecklingen på arbetsmarknaden. I en ny
rapport från Arbetsmarknadsstyrelsen¹⁸ påpekas
dock att kompletterande utbildning behövs för
många med utomnordisk bakgrund. Omkring
25 procent av utlandsfödda eller utomnordiska
medborgare mellan 25 och 44 år saknar gym-
nasiekompetens, i jämförelse med 14 procent för
svenskfödda.¹⁹ För dessa personer kommer sär-
skilda utbildningsinsatser att få stor betydelse för
möjligheterna att stärka förankringen på arbets-
marknaden. Aktivitetsgarantin, som infördes
1 augusti i år, är ett viktigt led i att finna individ-
anpassade lösningar.

¹⁸ Avser tillsvidareanställning, tidsbegränsad anställning, deltidsanställ-
ning, timanställning, fortsatt anställning hos arbetsgivare som tidigare fått
anställningsstöd, tillfälligt arbete och ombytessökande.

¹⁶ Avser tillsvidareanställning och försatt arbete hos arbetsgivare som
tidigare fått anställningsstöd.

¹⁷ Inskrivna vid arbetsförmedlingen som varit kontinuerligt utan arbete
eller i arbetsmarknadspolitiska program i minst två år.

¹⁸ ”Arbetsmarknaden för utomnordiska medborgare”, Ura 2000:5.

¹⁹ I hela befolkningen är andelen utan gymnasiekompetens 28 procent för
utlandsfödda och utomnordiska medborgare, och 25 procent för svensk-
födda.

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 3

Bristande kunskaper i det svenska språket är
en av orsakerna till svårigheterna att finna arbete.
Under 1999 var det bara var femte person av de
35 000 som studerade svenska för invandrare
som klarade godkänd nivå. Ett sätt att förbättra
undervisningen i svenska är att kombinera
svenskundervisning med arbetslivspraktik.

Skillnaden i arbetslöshet och sysselsättning
mellan utomnordiska och svenska medborgare är
störst för dem med längre utbildning (treårigt
gymnasium eller högskola). Många utom-
nordiska medborgare arbetar dessutom med
andra uppgifter än de är utbildade för.

I den ekonomiska vårpropositionen 2000
föreslog regeringen en rad åtgärder för att skapa
bättre möjligheter för invandrare att etablera sig
på arbetsmarknaden. Bland förslagen finns
kompletterande utbildning för invandrare med
utländsk utbildning inom hälso- och sjukvårds-
området, läraryrken samt teknik och naturveten-
skap. Vidare föreslogs vårdutbildning för två-
språkig personal inom primärvård och
äldreomsorg. Därutöver skall insatser göras för
att stimulera etnisk/kulturell mångfald inom
offentlig förvaltning och privata företag, stimu-
lera svenskundervisning och introduktion för
nyanlända, förbättra validering av utländsk
yrkeskompetens samt rådgivningsinsatser för
invandrare som startar och driver småföretag.

Den generellt sett svårare situationen för
invandrare på arbetsmarknaden kan emellertid
inte enbart förklaras med individrelaterade fak-
torer. Politiken måste därför i högre grad nu
också inriktas på att undanröja strukturer som
kan verka diskriminerande eller på annat sätt ute-
stängande. Regeringen har initierat ett särskilt
mångfaldsprojekt. Projektet skall senast den
1 december 2000 presentera ett förslag till natio-
nellt program för ökad och bättre tillvaratagen
mångfald inom arbetsmarknad och näringsliv.
Regeringen kommer därefter att återkomma till
riksdagen med förslag till hur mångfalden i
arbetslivet kan utnyttjas bättre.

Ungdomar

Den starkare konjunkturen har även förbättrat
situationen för ungdomar på arbetsmarknaden.
Enligt Arbetsmarknadsstyrelsen var 48 000 ung-
domar i åldrarna 20-24 år antingen arbetslösa
eller i arbetsmarknadspolitiska program i slutet
av juli 2000. Jämfört med situationen för ett år
sedan är det en minskning med 19 000 personer.

Enligt Statistiska centralbyråns arbetskrafts-
undersökningar var antalet arbetslösa ungdomar

i åldersgruppen 20-24 år 33 600 under 1999,
vilket kan jämföras med 39 800 året innan. Detta
motsvarar en minskning från knappt 12 procent
till drygt 10 procent av arbetskraften i ålders-
gruppen. Arbetslösheten bland 20-24-åringar
fortsätter att minska och var 26 procent lägre
under andra kvartalet 2000 i jämförelse med
samma period 1999.

Regionala skillnader

Den gynnsammaste arbetsmarknadsutvecklingen
återfinns i storstads- och universitetsregionema
och i delar av Småland, medan arbetsmarknaden
utvecklats sämre i skogslänen.

När Sverige delas in i regioner blir det tydligt
att arbetslösheten och sysselsättningen varierar
mycket mellan landets olika delar (tabell 2.3). I
Övre Norrland var arbetslösheten avsevärt lägre
och sysselsättningen betydligt högre under det
andra kvartalet 2000 jämfört med samma period
året innan, vilket är mycket positivt eftersom
denna del av landet tidigare haft höga arbets-
löshetstal och låg sysselsättningsgrad. Arbetslös-
heten har minskat i alla regioner utom Mellersta
Norrland. Sysselsättningen har emellertid ökat i
samtliga regioner.

Tabell 2.3 Regional utveckling av arbetslöshet och sysselsättning, 2:a kvartalet 1999 och 2000
	Arbetslöshet % av arbetskraften		Sysselsättning % av befolkningen
	1999:2	2000:2 1	999:2	2000:2
Hela riket	5,4	4,7	76,8	78,0
Stockholm	4,0	3,3	81,2	82,8
Östra Mellansverige	5,9	4,8	75,4	76,7
Småland och öarna¹	5,0	3,8	80,1	81,2
Sydsverige	6,2	5,9	73,9	74,7
Västsverige	4,9	4,4	76,9	77,8
Norra Mellansverige	7,1	6,1	74,8	75,5
Mellersta Norrland	6,0	6,6	74,3	75,3
Övre Norrland	7,8	5,7	71,8	75,0

Anm.: Arbetslösheten beräknas som andelen arbetslösa av samtliga personer i
arbetskraften (16-64 år) i respektive region. Sysselsättningen beräknas som
andelen sysselsatta av samtliga personer i befolkningen i åldrarna 20-64 år i
respektive region. Sysselsättningen avser samtliga sysselsatta och är ej jäm-
förbar med sysselsättningsgraden som avser andelen reguljärt sysselsatta.

¹ Denna region innehåller län med mycket stora skillnader i arbetslöshet och
sysselsättning.

Källa: Statistiska centralbyrån (AKU)

Skillnaderna i arbetslöshetstal mellan landets
olika delar har varit relativt stabila under den
senaste tjugoårsperioden. Detta kan bero på att
arbetskraftens rörlighet mellan olika regioner är
låg eller att vissa regioner har ett överskott på
arbetskraft med utbildning eller erfarenhet som

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 3

inte efterfrågas och att anpassning via nyin-
vesteringar i humankapital tar tid. En bidragande
orsak till de varaktiga skillnaderna i arbetslös-
hetstal kan vara olikheter i befolknings- och
industristruktur, avstånd, livsmiljö samt natur-
tillgångar.

En parlamentarisk utredning har fått i uppdrag
att analysera hur framtidens regionalpolitik bör
utformas för att stimulera tillväxt och syssel-
sättning i landets olika regioner. Utredningens
slutbetänkande presenteras under hösten och
därefter kan regeringen ta ställning till dess för-
slag-

2.5.3 Reformerad arbetslöshetsförsäkring

En väl fungerande arbetsmarknad innebär att
arbetskraften är rörlig, såväl yrkesmässigt som
geografiskt, att arbetskraften har kompetens som
motsvarar arbetsmarknadens efterfrågan samt att
matchning och arbetsförmedling fungerar väl.
Regeringen presenterade den 29 juni proposi-
tionen ”En rättvisare och tydligare arbetslöshets-
försäkring” (prop. 1999/2000:139). Bakgrunden
till förslaget är behovet av att förbättra arbets-
marknadens funktionssätt så att arbetslösheten
minskar och sysselsättningen ökar. Arbetslös-
hetsförsäkringens funktion som en omställnings-
försäkring vid arbetslöshet stärks genom det nya
förslaget, som också skall häva den rundgång
mellan olika åtgärder och öppen arbetslöshet
som tidigare har ägt rum. Förändringar föreslås
även av de krav som ställs för att deltidsarbets-
lösa skall få ersättning. Arbetsgivare skall i ökad
grad medverka till att deltidsarbetslösa erbjuds
önskad arbetstid, enligt regeringen förslag. Riks-
dagen kommer att ta ställning till propositionen
under hösten.

Föreslagen förändring av arbetslöshetsförsäkringen
De föreslagna förändringarna syftar till att skapa
en mer strukturerad sökprocess så att den eko-
nomiska effektiviteten främjas samtidigt som
den arbetssökande uppfattar kraven som legitima
och präglade av rättssäkerhet.

För att vara berättigad till ersättning skall den
arbetssökande medverka till att en individuell
handlingsplan upprättas. Under de första
100 ersättningsdagama får den arbetssökande
begränsa sökandet efter arbete såväl yrkesmässigt
som geografiskt, men därefter ställs högre krav
på den arbetssökandes rörlighet. Ersättnings-
perioden föreslås bli längst 300 dagar för alla

åldrar, med viss möjlighet till förlängning med
ytterligare 300 ersättningsdagar.

Rundgången mellan perioder med arbets-
löshetsersättning och perioder i arbetsmarknads-
politiska program kommer att upphöra genom
att möjligheten att återkvalificera sig för ersätt-
ning genom deltagande i program skall tas bort,
enligt förslaget.

Sanktionsreglerna föreslås ändras så att den
som har avvisat ett erbjudet lämpligt arbete utan
godtagbara skäl eller som utan att uttryckligen ha
avvisat ett sådant arbete ändå genom sitt upp-
trädande uppenbarligen har vållat att anställning
inte har kommit till stånd, får sin dagpenning
delvis nedsatt under ett visst antal ersättnings-
dagar.

Regeringen avser, under förutsättning att det
statsfinansiella läget tillåter, att höja de högsta
och lägsta nivåerna på arbetslöshetsförsäkringen
och aktivitetsstöden den 1 juli 2001 och den
1 januari 2002. Höjningarna sker om förslagen i
propositionen genomförs. Regeringen avser att
följa upp och utvärdera förslagens effekter inför
en eventuell förändring. Därvid skall även
arbetsmarknadens funktionssätt vägas in. Det är
viktigt att säkerställa arbetslöshetsförsäkringens
karaktär av inkomstbortfallsförsäkring.

2.5.4 Minskade marginaleffekter

Höga marginaleffekter utgör ett hinder när det
gäller att öka arbetsutbudet, eftersom de för-
svagar drivkraften att arbeta mer, att byta arbete
eller yrke samt att flytta till orter där det finns
arbetstillfällen. Regeringen bedriver därför ett
långsiktigt arbete med att ta bort fattigdoms-
fällor och reducera marginaleffekter. Minskade
marginaleffekter ökar motivationen till ökad för-
värvsfrekvens vilket underlättar, inte minst för
kvinnor och ensamstående, att ta ett arbete eller
att utöka sin arbetstid. Detta kommer i sin tur att
öka arbetsutbudet och kan motverka flaskhalsar.
Okat arbetsutbud är en viktig förutsättning för
en hög tillväxt i ekonomin. Se även bilaga 4 till
budgetpropositionen för 2001.

I februari i år tillsatte regeringen en utredning
om översyn av de ekonomiska familjestöden.
Förutom att analysera de familjepolitiska stöd-
systemens träffsäkerhet och påverkan på arbets-
utbudet, skall utredaren pröva möjligheter att
förändra de familjepolitiska stöden så att barn-
familjernas samlade marginaleffekter minskar.
De familjepolitiska stöd som skall analyseras i

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 3

utredningen är de allmänna barnbidragen,
bostadsbidragen till barnfamiljer och underhålls-
stöden.

Som ett led i att förbättra småbarnsföräldrars
möjligheter till förvärvsarbete och därmed öka
sysselsättningen är förslaget om ett stegvist in-
förande av allmän förskola och maxtaxa inom
barnomsorgen. Maxtaxan innebär sänkta margi-
naleffekter för många barnfamiljer. En ur syssel-
sättningspunkt viktig del av förslaget är att
erbjuda barn till arbetssökande föräldrar rätt till
förskoleverksamhet redan från den 1 juli 2001,
vilket underlättar småbarnsföräldrarnas möjlig-
heter att på ett effektivt sätt söka arbete och
att acceptera ett erbjudande om arbete. Den
1 januari 2002 införs en maxtaxa och en övre
gräns för avgiften som andel av hushållens
inkomster. Rätt till barnomsorg för barn till för-
äldrar som är föräldralediga med yngre syskon
införs 1 januari 2002. En allmän förskola för 4-
och 5-åringarna införs från den 1 januari 2003.

Som en kompensation för de egenavgifter på
sammanlagt 7 procent som successivt införts för
löntagare fr.o.m. 1993, har regeringen beslutat
om en skattereduktion under 2000 motsvarande
en fjärdedel av egenavgifterna. Vidare har grän-
sen för statlig inkomstskatt höjts så att färre
löntagare betalar statlig skatt.

3 Sysselsättningssamarbetet inom
EU

En uthållig tillväxt och hög sysselsättning är
EU:s viktigaste ekonomiska och sociala mål-
sättning. Under 2000 har ett nytt strategiskt mål
för unionen formulerats; att skapa världens mest
dynamiska, konkurrenskraftiga och kunskaps-
drivna ekonomi med uthållig ekonomisk tillväxt,
fler och bättre jobb samt ökad social samman-
hållning. Ett starkt och långsiktigt europeiskt
samarbete inom sysselsättningsområdet är en
förutsättning för att uppnå det nya strategiska
målet. Huvudansvaret för sysselsättningspoli-
tiken ligger dock liksom tidigare år hos med-
lemsstaterna.

Grunden för sysselsättningssamarbetet utgörs
av EU:s gemensamma riktlinjer för sysselsätt-
ning som i sin tur bygger på erfarenheterna från
den multilaterala övervakningen av den ekono-
miska politiken och de allmänna riktlinjerna.
I likhet med tidigare år är de fyra områdena

för EU:s sysselsättningsriktlinjer att förbättra
anställbarheten, utveckla företagarandan, upp-
muntra företagens och de anställdas anpass-
ningsförmåga samt att stärka jämställdhets-
politiken. I riktlinjerna för år 2000 har särskilt
behovet av lokala sysselsättningsinsatser och
en bättre tillgång till informationssamhället
betonats. Arbetsförmedlingarnas roll att främja
matchningen mellan arbetssökande och lediga
platser betonades också.

Nationell handlingsplan
Sysselsättningssamarbetet inom EU innefattar
även att alla medlemsstaterna varje år skall lämna
in s.k. nationella handlingsplaner för syssel-
sättning. I handlingsplanerna skall medlems-
staterna redovisa hur sysselsättningen har
utvecklats under året och hur sysselsättnings-
politiken har utformats mot bakgrund av de
gemensamma sysselsättningsriktlinjerna. Med-
lemsstaternas handlingsplaner utgör sedan
underlag till en gemensam rapport framtagen av
ministerrådet och kommissionen. I rapporten
granskas de nationella handlingsplanerna och
medlemsstaternas sysselsättningspolitik. Denna
process leder fram till riktlinjer för nästa års
sysselsättningspolitik. Gemensamma rapporter
för sysselsättning har upprättats sedan 1998.
Förra året gav rådet för första gången rekom-
mendationer till medlemsstaterna om genom-
förandet av sysselsättningspolitiken. Enligt
rekommendationerna till Sverige bör regeringen
vidta åtgärder för att minska inkomstskatte-
bördan med tyngdpunkt på låginkomsttagare
och bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden.

Sveriges nationella handlingsplan för år 2000
är en uppföljning av de handlingsplaner som
presenterades för 1998 och 1999. I utarbetandet
av handlingsplanen involverades arbetsmark-
nadens parter. Samarbetet mellan regeringen och
arbetsmarknadens parter visar att det finns en
bred uppslutning kring EU:s sysselsättnings-
politik och att det finns en ambition från
samtliga att förverkliga målen för sysselsätt-
ningspolitiken. Det finns en ambition från
regeringens och arbetsmarknadens parters sida
att ytterligare fördjupa samarbetet för det
kommande årets nationella handlingsplan.
Regeringen konstaterar i handlingsplanen att
Sveriges sysselsättningspolitik ligger väl i linje
med sysselsättningsriktlinjerna. Regeringen har
vidtagit åtgärder med anledning av rådets
rekommendationer om att minska inkomst-
skatten med tyngdpunkt på låginkomsttagare

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 3

och bryta könsuppdelningen på arbetsmark-
naden. Ett första steg i en inkomstskattereform
inleddes i år för att sänka skatten på arbets-
inkomster för alla löntagare, med betoning på
låg- och medelinkomsttagare. För att bryta den
könsuppdelade arbetsmarknaden har regeringen
genomfört speciella satsningar inom utbild-
ningsområdet. Kunskapslyftet utformas dess-
utom på ett sätt som skall bidra till att bryta
könsbundna utbildningsval.

Årligt möte om sysselsättning och ekonomiska
reformer

Vid Europeiska rådets möte i Lissabon i mars i år
enades stats- och regeringscheferna kring en
strategi för ekonomisk tillväxt och full syssel-
sättning i unionen. Det beslutades även om att
toppmöten om sysselsättning och ekonomiska
reformer skall äga rum varje år för att stämma av
Lissabonstrategin. Den första avstämningen
kommer att ske under toppmötet i Stockholm
nästa år. Den övergripande ambiionen för
regeringens arbete är att riktlinjerna för syssel-
sättningspolitiken och dess övervakning ges
samma vikt som motsvarande instrument på det
ekonomiska området. Regeringen avser därför
att fortsatt ha en aktiv och pådrivande roll i det
europeiska samarbetet. Vidare kommer rege-
ringen att verka för att medlemsstaterna skall
formulera nationella mål för sysselsättningen.

4 Regeringens förslag i
budgetpropositionen för år 2001

Med växande överskott i de offentliga finanserna
och de gynnsamma tillväxtutsikterna gör rege-
ringen bedömningen att det är möjligt att gå
vidare med en offensiv för att förbättra tillväxt-
förutsättningarna och rättvisan. Satsningarna
består bl.a. av sänkt skatt på arbete och sats-
ningar inom utbildningsområdet.

Sänkt skatt på arbete, höjt grundavdrag och sänkta
arbetsgivaravgifter

För 2001 bedömer regeringen att det är möjligt
att genomföra ett andra steg av kompensationen
för egenavgifterna till pensionssystemet. För-
slaget innebär att ytterligare en fjärdedel av den
allmänna pensionsavgiften kompenseras från
och med 2001. Vidare höjs den nedre skikt-
gränsen för uttag av statlig inkomstskatt, från

245 000 kronor till 252 000 kronor, i syfte att
minska andelen skattskyldiga med förvärvs-
inkomst som betalar statlig inkomstskatt. Skatte-
sänkningarna innebär att marginaleffekterna
sänks, vilket särskilt gynnar låg- och medel-
inkomsttagare. Sänkt skatt på arbete stimulerar
arbetsutbudet vilket är nödvändigt för att kunna
bibehålla den kraftiga uppgången i ekonomin.

Ett antal förslag för ökad miljörelatering
av skattesystemet genom en grön skatteväxling
presenteras i budgetpropositionen. För år 2001
föreslås bl.a. att skatter på arbetsinkomster sänks
- utöver det som följer av det andra steget
i inkomstskattereformen - genom att grund-
avdraget i inkomstbeskattningen höjs med
1 200 kronor och genom att arbetsgivar-
avgifterna sänks med 0,1 procentenheter.

För att stimulera rörligheten på arbetsmark-
naden föreslår regeringen också att reseavdraget
höjs med 1 krona till 16 kronor per mil.

Arbetstiden

Arbetstidsfrågan rymmer viktiga välfärds-
politiska val. Utgångspunkten för regeringens
arbete i arbetstidsfrågan är att det är angeläget att
korta arbetstiderna och att öka individernas
inflytande över arbetstidens förläggning. Värdet
av en arbetstidsförkortning måste dock alltid
vägas mot behovet av andra reformer och hänsyn
måste tas till kostnaderna. Det är angeläget med
en arbetstidsreform. Regeringen, Vänsterpartiet
och Miljöpartiet konstaterar dock att takten,
omfattningen och tillvägagångssättet för en
arbetstidsreform kräver ytterligare över-
väganden.

Satsningar på kunskap och utbildning

Kunskap och en välutbildad befolkning är en
central del i regeringens politik för tillväxt och
rättvisa. Grundläggande färdigheter som att läsa,
skriva och räkna blir allt viktigare i ett samhälle
som kännetecknas av ett Evslångt lärande. En väl
fungerande skola spelar en särskilt viktig roll
när det gäller att lägga grunden för människors
likvärdiga livschanser, möjligheten att få ett
arbete, en bra inkomst och att aktivt delta i
samhällslivet. Den svenska skolan står inför
betydande svårigheter och utmaningar. Rege-
ringen föreslår därför i budgetpropositionen
ökade resurser till skolan de kommande åren.
Under perioden 2001-2006 skall skolan tillföras

17,5 miljarder kronor. Redan nästa år tillförs
skolan 500 miljoner kronor. Därefter ökar till-

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 3

delningen med 1 miljard kronor per år fram till
2005. Från 2006 och framåt skall kommun-
sektorn tillföras 5 miljarder kronor i nivåhöjning.
Resurstillskottet tillsammans med den ökade
tillväxten i kommunerna ger möjligheter till
satsningar för att förbättra lärmiljön i skolan.
Syftet är att förbättra skolans måluppfyllelse, dvs.
att fler barn skall kunna lämna skolan med god-
kända betyg i kärnämnena.

En effektiv arbetsmarknads- och utbildnings-
politik är viktiga förutsättningar för att öka
sysselsättningen och minska arbetslösheten.
Som ett led i att öka kunskaperna om arbets-
marknadseffekterna inom utbildningsväsendet
avser regeringen att ändra instruktionen för
Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering
(IFAU) till att även omfatta studier som belyser
kopplingen mellan arbetsmarknad och utbild-
ning. IFAU:s anslag förstärks för detta ändamål
med 5 miljoner kronor från 2001.

5 Tillväxt, sysselsättning och

arbetslöshet fram till 2003

5.1 Den ekonomiska utvecklingen

Den svenska ekonomin fortsätter att utvecklas
mycket gynnsamt. Sysselsättningen stiger och
den öppna arbetslösheten faller, vilket stärker
den inhemska efterfrågan och de offentliga
finanserna. Inflationstrycket är lågt. Det inter-
nationella konjunkturläget har förbättrats ytter-
ligare. Svensk export växer därför i snabb takt.
Industrins behov av att bygga ut produktions-
kapaciteten ökar.

En hög efterfrågan, stigande sysselsättning
och en industriledd uppgång i produktivitets-
tillväxten bidrar till att bruttonationalprodukten
(BNP) i år väntas öka med cirka 4 procent.
Bredden i konjunkturuppgången har även
bekräftats av nationalräkenskaperna enligt vilka
samtliga efterfrågekomponenter, förutom
offentlig konsumtion, visade höga tillväxttal
första halvåret i år.

Den underliggande inflationen är låg även om
det senaste årets oljeprisuppgång har bidragit till
att höja konsumentpriserna något. Det låga
pristrycket tyder på att det fortfarande finns
lediga resurser i ekonomin. Vissa tecken finns
dock på att bristen på resurer har tilltagit.
Andelen företag som anger brist på arbetskraft

som en expansionshämmande faktor har stigit
enligt Konjunkturinsitutets industri- och tjänste-
barometrar. Nivåerna på bristtalen är dock,
generellt sett, fortfarande låga i ett historiskt
perspektiv.

Nästa år bedöms resursläget på arbetsmark-
naden vara något mer ansträngt varför sysselsätt-
ningsuppgången förutses bli mindre än i år. Den
globala tillväxten väntas vara fortsatt stark men
mattas något i förhållande till den höga
ökningstakten i år. Mot denna bakgrund förutses
BNP i Sverige år 2001 öka med cirka 3,5 procent.
År 2002 bedöms det s.k. produktionsgapet, dvs.
skillnaden mellan faktisk och potentiell produk-
tion, vara slutet.

De svenska industriföretagen kommer att
behöva bygga ut kapaciteten relativt kraftigt för
att kunna tillgodose den allt högre efterfrågan.
Uppgången i industrikonjunkturen, den gynn-
samma utvecklingen inom teleproduktindustrin
och omfattande industriinvesteringar stärker
produktivitetstillväxten i näringslivet, som väntas
stiga från drygt 1 procent 1999 till knappt 2 pro-
cent i år och till cirka 2,5 procent nästa år.

Investeringarna i övriga näringslivet och i
offentliga myndigheter väntas öka i måttligare
takt framöver. Bostadsinvesteringarna har hittills
i år visat blygsamma ökningstal. Olika indika-
torer tyder dock på att tillväxten i bostads-
investeringarna ökar markant nästa år från ett
lågt utgångsläge. Lagerbidraget väntas bli svagt
positivt i år. Detta är bl.a. ett uttryck för att
lagertunga delar av ekonomin (exempelvis
industrin) väntas växa snabbare än BNP.

Hushållens konsumtionsutgifter väntas fort-
sätta växa i snabb takt. Sysselsättningsupp-
gången, den låga inflationen och skattesänk-
ningar bidrar till att de disponibla inkomsterna
väntas visa höga tillväxttal i år och nästa år. Detta
tillsammans med en förbättrad förmögenhets-
ställning stärker hushållens köpkraft. Effekterna
av de senaste årens förmögenhetstillväxt bedöms
dock gradvis klinga av. I prognosen för 2001 har
de av regeringen föreslagna skattesänkningarna
riktade till hushållen beaktats. Den offentliga
konsumtionen förutses öka något i år. För de
kommande åren finns ett finansiellt utrymme
för fortsatt expansion i kommunsektorn om
kommunalskatten bibehålls på nuvarande nivå.

Den betydande produktionsuppgången i år
och nästa år - och den därmed sammanhörande
uppgången i sysselsättningen - innebär dock att
situationen på arbetsmarknaden snabbt kan för-
ändras. Det är i dagsläget svårt att bedöma om

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 3

eller när bristsituationer som hotar en hållbar
löneutveckling kommer att uppstå. Ett särskilt
osäkerhetsmoment är 2001 års avtalsrörelse som
kommer att genomföras i en ekonomisk situa-
tion med lägre arbetslöshet och högre sysselsätt-
ningsnivå jämfört med de förhållanden som
rådde vid 1995 års och 1998 års avtalsrörelser.

Positiva faktorer för lönebildningen är att
inflationsförväntningarna ligger stabilt på en nivå
runt 2 procent och att reallönerna har visat en
god utveckling trots att de senaste årens
nominella löneökningar har varit historiskt sett
låga. De förändringar som har genomförts vad
avser de institutionella ramarna för lönebild-
ningen, exempelvis den nya förhandlingsord-
ningen inom industrin och införandet av ett
medlingsinstitut, förbättrar förutsättningarna för
måttliga nominella löneökningar.

För att undvika att den samlade ekonomiska
politiken läggs om i en åtstramande riktning
måste de avtalsmässiga löneökningarna begränsas
och att löneglidningen hålls tillbaka. En viktig
förutsättning för prognosen är att de totala löne-
ökningarna beräknas till 3,5 procent per år.

Tabell 5.1 Nyckeltal 1999-2003
	1999	2000	2001	2002	2003
Antal sysselsatta, årlig procentuell förändring	2,2	2,0	1,3	0,5	0,5
Reguljär sysselsättningsgrad, nivå	75,9	77,0	77,7	77,8	78,0
Öppen arbetslöshet, nivå	5,6	4,6	3,8	3,9	4,0
Arbetsmarknadspolitiska program, nivä	3,1	2,6	2,6	2,3	2,0
Kontantlön per timme, årlig procentuell förändring	3,4	3,5	3,5	3,5	3,5
KPI, årlig procentuell förändring	0,3	1,2	1,4	1,9	2,0
Offentligt finansiellt sparande	1,9	3.4	3,5	2,0	2,0

BNP,

årlig procentuell förändring 3,8 3,9 3,5 2,1 2,1

Anm.: Reguljär sysselsättningsgrad mäts som antalet sysselsatta i åldern
20-64 år exklusive sysselsatta i konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska
program i procent av befolkningen i den åldersgruppen. Den öppna arbetslös-
heten och personer i arbetmarknadspolitiska program redovisas i procent av
arbetskraften. Offentligt finansiellt sparande är uttryckt som andel av BNP efter
beräkningsteknisk överföring.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

5.2 Arbetsmarknaden

Sysselsättningen har ökat snabbt de 2 senaste
åren och den öppna arbetslösheten har fallit.
Sysselsättningen steg med cirka 70 000 personer
första halvåret i år jämfört med första halvåret
förra året. Huvuddelen av sysselsättnings-
ökningen har ägt rum inom den privata tjänste-
sektorn.

Även arbetskraftsutbudet har stigit under
första halvåret i år. Statistiken tyder på att det
främst är personer som tidigare har varit klassi-
ficerade som studerande som nu kommit in på
arbetsmarknaden. Arbetskraftsutbudet har dock
inte ökat lika kraftigt som sysselsättningen under
första halvåret i år, vilket gör att arbetslösheten
fortsatt att minska. Mellan första halvåret 1999
och första halvåret i år minskade den öppna
arbetslösheten med 0,5 procentenheter till

5,1 procent, säsongrensat.

Under den närmast kommande tiden för-
väntas utvecklingen på arbetsmarknaden bli fort-
satt gynnsam. I år förutses sysselsättningen öka
med sammanlagt 81 000 personer, vilket mot-
svarar en ökning med 2,0 procent, varefter
ökningstakten förväntas avta till 1,3 procent
nästa år, motsvarande 53 000 personer. I princip
hela sysselsättningsökningen i år kan hänföras till
den privata tjänstesektorn, men nästa år för-
väntas en bredare uppgång i sysselsättningen.
Den reguljära sysselsättningsgraden för personer
mellan 20 och 64 år, som enligt regeringens
sysselsättningsmål skall uppgå till 80 procent år
2004, beräknas stiga till 77,7 procent år 2001.

Även arbetskraftsutbudet förväntas fortsätta
öka. Genom att antalet platser vid högskolor och
universitet planeras att utvidgas dämpas dock
utbudsökningen något. Sammantaget innebär
utvecklingen av sysselsättningen och arbets-
kraftsutbudet att den öppna arbetslösheten
bedöms falla till 3,8 procent år 2001.

Mellan år 2001 och år 2003 sker en nedtrapp-
ning av såväl antalet platser i kunskapslyftet som
antalet deltagare i konjunkturberoende arbets-
marknadspolitiska program. Minskningen frigör
resurser i ekonomin, vilket höjer den potentiella
produktionsnivån och minskar risken för över-
hettning. Mot bakgrund av detta antas BNP öka
med 2,1 procent per år, vilket är något högre än
vad som bedöms vara en trendmässig och lång-
siktigt hållbar utvecklingstakt. Sysselsättningen
beräknas då stiga i en något snabbare takt än den
arbetsföra befolkningen. Därmed stiger den

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 3

reguljära sysselsättningsgraden till 78 procent år
2003.

Eftersom inte alla de personer som annars
skulle omfattas av kunskapslyftet eller delta i
något arbetsmarknadspolitiskt program omedel-
bart kommer att finna sysselsättning bedöms den
öppna arbetslösheten stiga något initialt, från

3,8 procent år 2001 till 4,0 procent år 2003.
Uppgången i arbetskraftsutbudet dämpas till viss
del av att antalet platser vid högskolor och
universitet fortsätter öka både år 2002 och år
2003.

En rad osäkerheter finns beträffande utveck-
lingen på arbetsmarknaden framöver. Det finns
faktorer som talar för att BNP-tillväxten och
sysselsättningen kan komma att utvecklas
svagare än väntat. Det är möjligt att brist-
situationen och matchningsproblemen på arbets-
marknaden har underskattats. Det är också
möjligt att arbetsmarknaden och lönebildningen
fungerar bättre än vad som antagits i kalkylen.
Då skulle BNP-tillväxten kunna bli starkare de
närmaste åren och sysselsättningsnivån år 2003
bli högre än beräknat utan att det uppstår
inflationsdrivande löneökningar. BNP-tillväxten
kan också bli starkare om produktivitets-
tillväxten inom teleproduktindustrin skulle fort-
sätta ge ett mycket starkt bidrag till tillväxten
även i ett medelfristigt perspektiv.

Bilaga 4

Fördelningspolitisk
redogörelse

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 4

Bilaga 4

Fördelningspolitisk redogörelse

Innehållsförteckning

Sammanfattning......................................................................................................5

Skatters och bidrags omfördelande effekt.............................................5

Hushållens beteende påverkar inkomstfördelningen och den
offentliga sektorns budget......................................................................5

Tid, val och inkomstfördelning..............................................................6

1 Hur mycket utjämnar skatter och bidrag..............................................................6

1.1 Dekomponering......................................................................................6

1.2 Inkomstslagens marginalfördelning.......................................................8

1.3 Avslutande kommentarer.....................................................................10

2 Skatter, bidrag och arbetsutbud...........................................................................10

2.1 Anpassar hushållen sin arbetstid?........................................................11

2.2 Hushållens budgetmängd och val av arbetstid....................................11

Marginalskatt och marginaleffekt........................................................11

2.3 Empiriska studier..................................................................................12

Nyttofunktionen...................................................................................12

Analysgrupp och analysvariabel...........................................................12

Data........................................................................................................12

2.4 Regelexperiment....................................................................................13

Selektion av hushåll som kan ändra sin arbetstid................................13

Metod.....................................................................................................13

Vad jämförs resultaten med?................................................................13

2.4.1 Grundavdrag höjs till 24 000 kronor....................................................14

2.4.2 Barnbidrag höjs till 2 000 kr.................................................................15

2.5 Avslutande kommentarer.....................................................................15

3 Tid, val och inkomstfördelning............................................................................16

3.1 Inledning................................................................................................16

3.2 Inkomstfördelning vid heltidsarbete...................................................17

3.3 Inkomstfördelning med värdet av hemproduktion............................18

Omfattande hemproduktion................................................................18

Värdering av hemproduktion ..............................................................19

Faktaruta 1.............................................................................................19

Beräkning av hemproduktionens värde...............................................19

Utökad inkomst jämnare fördelad.......................................................19

3.4 Val av arbetstid ger överskattning av välfärdsklyftor.........................21

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 4

4 Underbilaga..........................................................................................................21

Gemensamma begrepp och definitioner.............................................21

Data och begrepp i avsnitt 1.................................................................22

Data och begrepp i avsnitt 3.................................................................22

Beräkning av disponibel inkomst vid heltidsarbete............................22

HUS-undersökningen och jämförbarhet med SCB:s inkomstför-
delningsundersökning, HINK.............................................................22

Bakomliggande analyser i avsnitt 3......................................................23

Jämförelse mellan marknadsprincipen och alternativkostnads-
principen................................................................................................23

Känslighetsanalys av val av timlön för marknadsvärdering av
hemproduktion.....................................................................................23

Tidsanvändningens betydelse för olika hushåll..................................24

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 4

Sammanfattning

Inkomst- och välfärdsfördelningen i samhället
beskrivs ofta genom att studera hur den dispo-
nibla inkomsten fördelar sig på olika grupper.
Man bortser vanligen från det värde som hushål-
len sätter på offentlig produktion, arbete i hem-
met och fritid, samt att hushållen anpassar sig
efter olika regler. I redogörelsen belyses denna
problematik med tre delstudier som på olika sätt
utvidgar fördelningsanalyserna.

Studierna visar att statiska fördelningsanalyser
av disponibla inkomster ger en begränsad och
delvis vilseledande bild av fördelningen av eko-
nomiska resurser. Ojämnheten överskattas efter-
som man inte tar hänsyn till det ekonomiska
värdet av offentlig konsumtion och hemproduk-
tion. En betydande del av den ojämnhet som
finns i nuvarande inkomstfördelning beror dess-
utom på att många personer av olika skäl väljer
kortare arbetstid eller längre ledigheter under
året. Valen påverkas av regelsystemen och mar-
ginaleffekterna.

Skatters och bidrags omfördelande effekt

För att förstå hur inkomstfördelningen direkt
kan påverkas med regeländringar måste man
känna till hur olika skatter och bidrag omförde-
lar. I den första delstudien används en dekompo-
nermgsanalys för att beräkna hur olika delar sta-
tiskt bidrar till att utjämna inkomsterna.

Analysen visar att faktorinkomstema ger störst
bidrag till den totala ojämnheten. Skatterna och
transfereringarna medför i kombination med den
offentliga konsumtionen sammantaget en bety-
dande utjämning av inkomsterna.

Pensionerna och subventionerna inom äldre-
omsorgen bidrar till en ojämnare fördelning av
den ekonomiska välfärden. Det beror på att vär-
det av offentlig konsumtion har lagts till de dis-
ponibla inkomsterna för att bättre mäta omför-
delningen. Stora värden omfördelas till äldre
genom subventionerna till äldreomsorgen, vilket
innebär att många äldre hamnar högt i inkomst-
fördelningen.

Inkomstskatten är den faktor som, tillsammans
med arbetsmarknadsstödet, utjämnar och omför-
delar inkomsterna mest. Övriga transfereringar
har också en utjämnande verkan.

Skatternas, bidragens och den offentliga kon-
sumtionens marginella fördelningseffekter under-
söks också genom att hushållen tilldelas ett

schablonbelopp i enlighet med de olika inkomst-
slagens fördelning. Med denna stiliserade metod
är det endast den statliga skatten och subventio-
nerna till äldreomsorgen som vid en marginell
förändring bidrar till en ojämnare fördelning.
Starkast utjämnande effekt har socialbidraget.

Analysen visar att med ett utvidgat mått på
hushållens ekonomiska resurser som inkluderar
den offentliga konsumtionen blir skatternas, bi-
dragens och subventionernas direkta omförde-
lande effekter mindre tydliga och delvis annor-
lunda än vid traditionella analyser av enbart
disponibla inkomster.

Hushållens beteende påverkar inkomstfördelningen
och den offentliga sektorns budget

I en statisk fördelningsanalys visas bara de di-
rekta utjämningseffekterna av reglerna. Men
reglerna kan också påverka inkomstfördelningen
om hushållen anpassar sitt beteende när regler
för skatter och bidrag ändras. Med en dynamisk
analys kan man få vägledning om vilka effekter
som kan förväntas. När reformer skall bedömas
är hushållens eventuella anpassning av arbetsti-
den särskilt viktig.

I den andra delstudien illustreras att hushållen
kan förväntas anpassa arbetsutbudet när en re-
form påverkar deras inkomster och avkastning
på arbete. Med hjälp av två exempel åskådliggörs
vilka anpassningar som kan förväntas och hur
detta påverkar inkomstfördelningen och de of-
fentliga finanserna. Resultaten jämförs med de
som erhålls i en statisk analys, där det antas att
hushållen inte anpassar arbetsutbudet.

Höjt grundavdrag: En stiliserad höjning av den
lägsta nivån på grundavdraget från 8 700 kronor
till 24 000 kronor medför i en statisk fördel-
ningsanalys att de disponibla inkomsterna blir
betydligt ojämnare fördelade. Men en sådan re-
geländring kan väntas stimulera framförallt de
som står utanför arbetsmarknaden eller har låga
inkomster till att arbeta mer. Då ökar lönerna
bland dem med lägst inkomster. Ett ökat arbets-
utbud i denna grupp medför därför att inkomst-
spridningen inte ökar i samma omfattning som
vid en statisk analys, och att kostnaden för re-
geländringen blir lägre.

Höjt barnbidrag: Om barnbidraget höjs från
850 kronor till 2 000 kronor per månad utjämnas
inkomstfördelningen i den statiska analysen.
Men höjda barnbidrag leder också till att färre
personer behöver socialbidrag, där marginalef-

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 4

fekten är 100 procent på ökat arbete. Regeländ-
ringen kan därför väntas medföra ett ökat ar-
betsutbud bland framförallt ensamstående möd-
rar vilket ytterligare minskar inkomstsprid-
ningen samtidigt som kostnaden för regeländ-
ringen minskar.

Analyserna pekar på att regeländringar som
minskar marginaleffekterna för de som arbetar i
liten omfattning dynamiskt kan bidra till en jäm-
nare inkomstfördelning. De visar också att be-
lastningen på de offentliga finanserna kan bli nå-
got lägre än vad som visas i statiska analyser där
hushållen inte väntas anpassa arbetstiden.

Tid, val och inkomstfördelning

I den tredje delstudien utvidgas inkomstbegrep-
pet för att bättre avspegla hur hushållens val
mellan marknadsarbete å ena sidan och fritid och
hemproduktion å andra sidan påverkar inkomst-
fördelningen. Resultatet av de båda analysmeto-
der som används visar att fördelningen av den
ekonomiska välfärden blir betydligt jämnare för-
delad än vad som normalt visas i inkomststatisti-
ken.

I den ena analysen illustreras vad det betyder
för inkomstfördelningen att många personer fri-
villigt väljer att inte arbeta eller att arbeta bara
litet. Det görs schablonmässigt genom att beräk-
na vad som händer med fördelningen av dispo-
nibla inkomster om alla med frivilligt lågt delta-
gande på arbetsmarknaden antas arbeta heltid
under hela året. Inkomsterna ökar framför allt
för de grupper som i den vanliga statistiken synes
ha låga disponibla inkomster. Fördelningen av
inkomsten blir således betydligt jämnare och an-
delen hushåll med en svag ekonomi (under halva
medianinkomsten) minskar cirka 30 procent.

I den andra analysen värdesätts hemproduk-
tionen, som i de västeuropeiska länderna upp-
skattats motsvara ca 40-50 procent av BNP. Ge-
nom att prissätta tiden för hemarbete beräknas
värdet av hushållens hemproduktion. När denna
tid värdesätts och beaktas blir inkomstfördel-
ningen jämnare. Andelen hushåll som har en in-
komst under halva medianinkomsten minskar
med 25 procent.

1 Hur mycket utjämnar skatter och
bidrag

För att förstå hur inkomstfördelningen är upp-
byggd och vilka möjligheter det finns att med
politiska medel förändra den, krävs insikt om hur
fördelningen påverkas av olika inkomstslag. Syf-
tet med detta avsnitt är att beskriva hur olika of-
fentliga åtgärder omfördelar ekonomiska resur-
ser mellan hushåll. Förutom skatter och bidrag
analyseras även effekterna av viss offentligt fi-
nansierad privat konsumtion (t.ex. sjukvård, ut-
bildning och olika typer av omsorg). När analy-
sen utvidgas till att även omfatta offentlig
konsumtion förändras förutsättningarna för ana-
lysen av skatter och bidrag. Hushållens position
inom inkomstfördelningen påverkas av att in-
komsten inte snävt definieras som kontant dis-
ponibel inkomst. Hushåll med låg kontantin-
komst kan klassas som medelinkomsthushåll när
värdet av offentlig konsumtion inkluderas i dess
inkomst. Hushåll med relativt god kontantin-
komst kan hamna mitt i inkomstfördelningen
om de i mindre utsträckning än andra gynnas av
de offentliga subventionerna. Den analys som
presenteras skall därför betraktas som utvidgad
jämfört med tidigare liknande analyser och re-
sultaten kan komma att avvika.

Skatter, bidrag och offentlig konsumtion på-
verkar inkomstfördelningen både direkt och in-
direkt. Fördelningen av faktorinkomster (löner,
företagarinkomster och kapitalinkomster) på-
verkas indirekt, dels via individernas val av ar-
betstid, dels genom pris- och lönepåverkan. Om
skatte- och bidragssystemen inte fanns eller var
annorlunda utformade skulle sannolikt indivi-
dernas val av arbetstid, lönestrukturen och av-
kastningskraven på kapital m.m. sett annorlunda
ut. På lång sikt påverkar t.ex. subventionerad ut-
bildning fördelningen av inkomstmöjligheter
och således även inkomsterna. I detta avsnitt
analyseras endast de direkta effekterna. I avsnitt

2 undersöks vilka tänkbara effekter skatter och
bidrag har på individernas val av arbetstid. Ef-
fekter på pris- och lönestrukturer behandlas inte
i denna bilaga.

1.1 Dekomponering

Den gängse metoden för att beskriva skatternas
och bidragens direkta fördelningseffekter är att
dekomponera inkomstspridningen. Den totala

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 4

inkomstspridningen delas då upp med avseende
på de inkomstslag som bygger upp den totala in-
komsten. Ett alternativ till dekomponering är att
beräkna spridningen stegvis. Först beräknas då
ojämnheten hos ett inkomstslag, t.ex. faktorin-
komst, därefter läggs inkomstslagen till ett i ta-
get. Efter varje komponent beräknas ojämnheten
på nytt och jämförs med det tidigare resultatet.
På detta sätt kan man avgöra om ojämnheten
ökar eller minskar när inkomstslaget adderas till
inkomsten. Effekterna kommer vid en sådan
analys att bero på i vilken ordning komponen-
terna adderas vilket undviks med dekompone-
ringsmetoden.

I dekomponeringsanalysen delas den totala
inkomstspridningen upp i ett antal klart avgrän-
sade delkomponenter (inkomstslag). Varje del-
komponent är i sin tur en produkt av två fakto-
rer, dels en vikt som anger komponentens
relativa storlek (eller betydelse) och dels ett kon-
centrationsindex.

Koncentrationsindex som kan anta värden
mellan -1 och 1, är ett mått på hur ett inkomst-
slag är fördelat i förhållande till den totala in-
komsten. Ett negativt värde på koncentra-
tionsindex betyder att det aktuella inkomstslaget
motverkar ojämnheten i inkomstfördelningen,
dvs inkomsterna från inkomstslaget är koncent-
rerade till hushåll med relativt låga totala in-
komster. Ett sådant inkomstslag sägs vara pro-
gressivt. Ett positivt koncentrationsindex betyder
att inkomstslaget bidrar till ojämnhet i fördel-
ningen av total inkomst eller är regressivt.

Vikten är inkomstens genomsnittliga andel av
den totala inkomsten. Skatternas vikt antar ne-
gativa värden eftersom de utgörs av transfere-
ringar från hushållen. Vid tolkning av skatternas
bidrag till inkomstspridningen utifrån koncent-
rationsindexet blir därför värdet omvänt.

Den totala inkomstspridningen, mätt som Gi-
ni-koefficienten för ”total inkomst”, uppgår här
till knappt 0,20 (tabell 1.1). Den totala inkoms-
ten består i genomsnitt till ca 96 procent av fak-
torinkomster. Dessa står också för det största
bidraget till inkomstfördelningens totala ojämn-
het. Faktorinkomstemas bidrag till ojämnheten
(0,31) överstiger den totala ojämnheten vilket
betyder att övriga inkomstslag utjämnar fördel-
ningen med ca 0,11 enheter. Förutom faktorin-
komsterna bidrar pensionerna och subventio-
nerna till äldreomsorgen till den uppmätta
ojämnheten. Att pensionerna är koncentrerade
till den övre halvan av inkomstfördelningen är
ett vanligt resultat även när endast kontant dis-

ponibel inkomst analyseras. När värdet av den
offentliga konsumtionen ingår blir detta resultat
än tydligare. De offentliga subventionerna är i
stor utsträckning inriktade mot en konsumtion
som de äldre står för (äldreomsorg, sjukvård och
läkemedel) vilket medför att de lyfts upp ännu
högre i inkomstfördelningen när värdet av denna
konsumtion beaktas. Subventionerna av barnom-
sorg och utbildning bidrar även de till ojämnhe-
ten. Den kraftigaste utjämnande effekten står in-
komstskatten för men övriga skatter motverkar
också ojämnheten. Bland transfereringarna är det
framförallt arbetsmarknadsstödet som har en
utjämnande effekt. De flesta övriga transfere-
ringarna verkar utjämnande men effekterna är
små.

Som tidigare nämnts beror inkomstslagens
fördelningseffekter inte bara på hur progressiva
eller regressiva de är utan även på hur stor andel
av den totala inkomsten de utgör. Mest progres-
siv är den statliga inkomstskatten följt av social-
bidraget, mest regressiva är subventionerna till
äldreomsorgen följt av faktorinkomsterna.

Att den subventionerade äldreomsorgen är så
kraftigt regressiv beror på att de värden som på-
förs mottagarna i vissa fall är mycket stora. Ald-
reomsorgen är här ”försäkringsmässigt” utlagd.
Detta innebär att alla, oavsett egen konsumtion,
erhåller genomsnittliga värden för det egna könet
och den egna åldersklassen. Trots denna
”utjämning” blir subventionerna höga i de aktu-
ella åldersklasserna. Som exempel kan nämnas att
män som är 90 år eller äldre påförs ett nettovärde
(efter betalda avgifter) motsvarande 180 000
kronor per år. I kombination med (även en låg)
pension lyfter detta mottagaren högt upp i för-
delningen.

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 4

Tabell 1.1 Inkomstslagens bidrag till ojämnheten i fördel-
ningen av total inkomst enligt dekomponeringsmetoden

	Progression	Vikt	Gini-bidrag
Faktorinkomst	0,3231	0,9606	0,3104
Transfereringar
Pension	0,1236	0,2179	0,0269
Arbetsmarkn. stöd	-0,2332	0,0564	-0,0131
Sjukpenning	-0,0187	0,0142	-0,0003
Föräldrapenning	-0,2727	0,0176	-0,0048
Barnbidrag	-0,0626	0,0205	-0,0013
Bostadsbidrag	-0,3220	0,0071	-0,0023
Bostadstillägg till	-0,1004	0,0056	-0,0006
pensionärer
Underhållsstöd	-0,0721	0,0077	-0,0006
(mottaget)
Socialbidrag	-0,5536	0,0094	-0,0052
Studiestöd	-0,0498	0,0168	-0,0008
Transfereringar	0,1103	0,0120	0,0013
(restpost)
Offentlig konsumtion
Utbildning	0,0348	0,0752	0,0026
Sjukvård	0,0170	0,0516	0,0009
Äldreomsorg	0,4478	0,0255	0,0114
Läkemedels-	0,0402	0,0077	0,0003
subvention
Barnomsorg	0,0925	0,0280	0,0026
Tandvård	0,0296	0,0015	0,0000
Skatt och avgifter
Kommunalskatt	0,2273	-0,3146	-0,0715
Statlig skatt	0,7085	-0,0304	-0,0215
Övriga skatter	0,3590	-0,0845	-0,0304
Moms	0,0759	-0,1037	-0,0079
Underhållsstöd	-0,0027	-0,0023	0,0000
(betalt)
Total inkomst	0.1963	1.0000	0.1963

Källa: HINK, SCB, Finansdepartementets beräkningar.

att istället bidra till ojämnheten i inkomstfördel-
ningen. Ett positivt koncentrationsindex behö-
ver alltså inte betyda att fördelningen skulle vara
jämnare om bidraget inte fanns. Det behöver inte
heller med nödvändighet innebära att en margi-
nell ökning av bidraget leder till ökad ojämnhet
(se vidare avsnitt 1.2).

Resonemanget kan utvidgas till de flesta in-
komstslag. Vid någon nivå kommer en transfere-
ring som till en början har minskat ojämnheten i
inkomstfördelningen att få omvänd effekt om
omfattningen ökar. Dekomponering kan framstå
som komphcerad och svår att förstå, varför det
blir svårt att använda resultaten som beslutsun-
derlag när t.ex. alternativa reformer skall värde-
ras. I avsnitt 1.2 presenteras därför en alternativ
metod som beskriver några inkomstslags margi-
nella fördelningseffekter.

Koncentrationsindexet skall tolkas som in-
komstslagets fördelning givet den nuvarande
omfattningen och givet fördelningen av övriga
inkomster. Om ett inkomstslag vid låg omfatt-
ning är utjämnande kan det trots detta bidra till
ökad ojämnhet om omfattningen ökar. Om man
t.ex. tänker sig ett bidrag som endast går till den
fattigaste medborgaren (när detta bidrag inte
räknas in i inkomsten) så skulle detta verka ut-
jämnande vid låga nivåer. Om detta bidrag sedan
höjs successivt kommer den totala inkomsten
(inkl, bidraget) till slut att bli så hög att mottaga-
ren av bidraget flyttas upp till den övre delen av
inkomstfördelningen. Bidraget kan då övergå till

1.2 Inkomstslagens marginalfördelning

Metoden är förhållandevis enkel. Ett inkomst-
slags marginella fördelningseffekt analyseras ge-
nom att en fast summa delas mellan alla hushåll
så att de erhåller en andel som motsvarar deras
andel av inkomstslaget i utgångsläget. Därefter
jämförs den erhållna inkomstfördelningen med
den ursprungliga. De "reformer" som dessa ut-
läggningar innebär antas här vara ofinansierade
och motsvarar således utnyttjande av ett refor-
mutrymme. På motsvarande sätt kan även en
neddragning analyseras. I ett läge då en faktisk
reform/besparing är aktuell analyseras en sådan
dock med betydligt högre precision i en mikro-
simuleringsmodell.

Fördelen med denna metod är att den är för-
hållandevis enkel att förstå och att inkomstsla-
gens fördelningseffekter på marginalen kan ana-
lyseras. Nackdelen är att metodens egenskaper,
till skillnad från dekomponeringsmetoden, inte
finns belysta i vetenskaplig litteratur samt att fle-
ra av de ”reformer” som analyseras inte går att
utforma i praktiken. Tolkningen blir därför mer
intuitiv än formell.

Det belopp som används i analysen är 1 mil-
jard kronor, vilket är att betrakta som ett margi-
nellt påslag. För vissa inkomstslag utgör dock
denna summa en betydande ökning. För att för-
säkra sig om att resultaten inte kraftigt påverkas
av storleken på den summa som delas ut har
analysen upprepats med oEka belopp. Även ne-
gativa belopp, d.v.s. minskningar, har prövats och

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 4

resultatet blir då spegelvänt mot en ökning. Be-
loppets storlek påverkar inte resultaten i någon
större utsträckning utan en flerdubbling av be-
loppet ger en flerdubbling av effekterna. Sam-
banden kan dock inte antas vara linjära.

Effekten av ett ökat bidrag eller minskad skatt
redovisas som relativ förändring av Gini-
koefficienten respektive decilkvoten D9/D1. En
”Gini-elasticitet” som motsvarar den procen-
tuella förändringen av Gini-koefficienten då de
olika inkomstslagen ökas med 1 procent, i stället
för med 1 miljard kronor, redovisas också.

Alla påslag är gjorda netto, vilket innebär att
det inte blir någon interaktion med skatt och
andra transfereringar som bostadsbidrag och so-
cialbidrag (såvida inte något av dessa inkomstslag
analyseras). Detta innebär att för skattepliktiga
transfereringar skulle ett betydligt större brutto-
belopp än 1 miljard kronor läggas ut för att upp-
nå de effekter som här redovisas. Som en tumre-
gel bör bruttobeloppet för skattepliktiga
transfereringar vara cirka 75 procent högre än
nettobeloppet. Storleken beror dock på vilken
regelförändring som beräknas. Även för bo-
stadsbidrag och barnbidrag är bruttobeloppet
något högre än nettobeloppet, då dessa transfere-
ringar visserligen inte är skattepliktiga men på-
verkar socialbidraget.

I analysen (tabell 1.2) uppkommer den till sy-
nes paradoxala effekten att när omfattningen
ökar av ett inkomstslag som, enligt dekompone-
ringsanalysen, bidrar till den totala ojämnheten i
fördelningen så minskar ojämnheten. Detta är
dock förväntat i de fall inkomstslagets koncent-
rationsindex understiger Gini-koefficienten. Om
omfattningen av ett inkomstslag som har en
jämnare fördelning än den totala inkomsten
ökas, kommer den totala jämnheten att öka även
om inkomstslaget i sig inte är utjämnande. Dess
bidrag till den totala ojämnheten kommer dess-
utom att öka.

Tabell 1.2 Fördelningseffekt av en reform som innebär att

1 mdkr delas ut (skatt/avgift sänks)

Procentuell ändring	Gini	Decilkvot (D9/D1)	Elasticitet
Transferering
Pension	-0,050	-0,028	-0,050
Arbetsmarknadsstöd	-0,202	-0,157	-0,101
Sjukpenning	-0,101	-0,184	0
Föräldrapenning	-0,302	-0,235	-0,050
Barnbidrag	-0,151	-0,194	0
Bostadsbidrag	-0,302	-0,134	0
BTP	-0,101	-0,231	0
Underhållsstöd (mottaget)	-0,151	0,143	0
Socialbidrag	-0,403	-0,512	-0,050
Studiestöd	-0,101	-0,212	0
Offentlig konsumtion
Utbildning	-0,050	-0,069	-0,050
Sjukvård	-0,050	-0,009	-0,050
Äldreomsorg	0,101	0,101	0,050
Läkemedelssubvention	-0,050	0,005	0
Barnomsorg	-0,050	-0,032	0
Tandvård	-0,050	-0,065	0
Skatt och avgift
Kommunalskatt	=	0,046	0,050
Statlig skatt	0,302	0,189	0,101
Moms	-0,050	-0,065	-0,050
Underhållsstöd (betalt)	-0,101	0,014	0
Källa: HINK, SCB, Finansdepartementets beräkningar.
Effekterna av påslagen om för äldreomsorgen	innebär i och den	samtliga statliga	fall ut- skatten

att ojämnheten, mätt som Gini-koefficienten,
minskar. Detta är det förväntade resultatet då
dessa inkomstslag är de enda undersökta som
enligt dekomponeringen har en ojämnare fördel-
ning än total inkomst. Den statliga skatten ver-
kar utjämnande och när dess omfattning minskar
så ökar den totala ojämnheten.

Om spridningen istället mäts med decilkvoten
ger även påslagen på läkemedelssubventionerna,
kommunalskatten och underhållsstöd (mottaget
såväl som betalt) en ojämnare fördelning. Den
”reform” som minskar ojämnheten mest är so-
cialbidraget. Påslaget minskar i detta fall Gini-
koefficienten med 0,4 procent och decilkvoten
med 0,5 procent. Även detta resultat är förväntat
då socialbidrag, enligt dekomponeringen, är det
mest progressiva inkomstslaget.

När inkomstslagen ökas i relation till deras
storlek blir bilden något annorlunda. Den enpro-
centiga ökningen är i många fall för liten för att

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 4

ha någon mätbar effekt på Gini-koefficienten
(fjärde decimalen). De effekter som uppkommer
har samma tecken som tidigare men starkast ut-
jämnande effekt har arbetsmarknadsstödet.

1.3 Avslutande kommentarer

När hänsyn tas till den offentliga konsumtionen
är utjämningen av den ekonomiska standarden
långt driven. Analyserna tyder på att det inom
dagens skatte- och transfereringssystem finns
små möjligheter till ytterligare utjämning. Den
marginella avkastningen av att öka omfattningen
av de befintliga omfördelningssystemen är liten.
För att driva utjämningen längre krävs att prog-
ressionen ökar. En ökad progression medför
dock att, redan skadligt höga, marginaleffekter
späds på ytterligare. En framåtblickande fördel-
ningspolitik bör därför möjligen ta sikte mot
andra metoder än statisk omfördelning av eko-
nomiska resurser.

2 Skatter, bidrag och arbetsutbud

Skatter och bidrag används för att finansiera den
offentliga sektorns verksamhet och omfördela
ekonomiska resurser mellan hushåll. En ofta icke
önskvärd effekt är att hushållens konsumtionsval
och arbetsutbud påverkas vilket kan leda till att
resurserna inte alltid utnyttjas på bästa sätt.
Denna reaktion används ibland för att nå be-
stämda syften. Våra höga skatter på t.ex. alkohol,
tobak och drivmedel motiveras främst med en
önskan om låg konsumtion.

Inför en ändring av regler för skatter och bi-
drag finns det olika förslag att ta ställning till.
Som underlag genomförs i de flesta fall en analys
som visar vilka hushållsgrupper som vin-
ner/förlorar på de olika alternativen och hur de
offentliga finanserna påverkas. Analysen är ofta
statisk-, hushållen antas då inte förändra sitt bete-
ende på grund av nya regler. Den statiska effek-
ten kan tolkas som den omedelbara eller kort-
siktiga effekten. En statisk ansats kan försvaras i
ett längre perspektiv vid mindre justeringar av de
befintliga reglerna eller då det inte finns någon
anledning att tro att beteendet påverkas. I andra
fall bör en dynamisk analys eftersträvas, där mål-

sättningen är att ta hänsyn till att hushållen änd-
rar sin konsumtion.

Även när det inte går att argumentera för en
statisk analys är det vanligen den som används.
Bidragande orsaker är att dynamiska analyser är
betydligt mer krävande att genomföra och att re-
sultaten alltid är diskutabla. Försvarare av statis-
ka analyser brukar just hävda fördelen med en
metod där alla förutsättningar är väl kända. De
som förespråkar dynamiska analyser har också
lätt att hitta argument i form av absurda exempel.
En statisk analys av en inkomstskatt på 90 pro-
cent skulle till exempel medföra en kraftig för-
stärkning av de offentliga finanserna samtidigt
som fördelningen av inkomster blir jämnare. Re-
geländringens kostnad i form av produktions-
bortfall skulle helt negligeras och därmed ger den
statiska analysen en vilseledande bild.

Hur skatter och bidrag påverkar hushållens
arbetsutbud har länge engagerat forskare och re-
geringar världen över. En orsak är att arbets-
marknaden och dess funktion har en central be-
tydelse för ett samhälle, både socialt och
ekonomiskt. Moderna begrepp som ”marginali-
sering”, ”social exklusion” och ”fattigdomsfällor”
avspeglar en trend mot en mer proaktiv politik
som syftar till att öka hushållens förmåga och
möjlighet till självförsörjning. Arbetsmarknaden
har därmed ökat i betydelse för att uppnå fördel-
ningspolitiska mål.

Nedan beskrivs kortfattat den forskning som
försöker förklara vad som bestämmer hushållens
arbetsutbud. Det presenteras också beräkningar
där det framgår hur resultaten skiljer sig åt i en
statisk och dynamisk analys av två fiktiva refor-
mer. Som alltid kan storleken på hushållens be-
teendeanpassningar diskuteras. Målet med den
dynamiska analysen är i första hand att ge en
vägledning om vilka effekter som kan förväntas,
och skall inte tolkas i absoluta tal.

Den vanliga kritiken mot partiella analyser av
utbud och efterfrågan gäller även här. Forsk-
ningen och de exempel som kommer att redovi-
sas bygger inte på analyser av ett jämviktsläge,
där efterfrågan och utbud möts. Istället är målet
att mäta hur det ”potentiella” arbetsutbudet på-
verkas av skatter och regler. När det gäller olika
förändringar av dagens regler tas ingen hänsyn
till hur finansieringen sker, eller hur ett eventu-
ellt överskott fördelas.

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 4

2.1 Anpassar hushållen sin arbetstid?

I ovanstående exempel med en hypotetisk höj-
ning av skattesatsen till 90 procent är det rimligt
att tänka sig att en del hushåll väljer att minska
sin arbetstid. Men trots en intensiv forskning är
det svårt att få tag på användbara resultat som vi-
sar hur nettolönen påverkar hushållens val av ar-
betstid. De publicerade resultaten skiljer sig
mycket åt, inte bara i fråga om hur mycket ar-
betsutbudet påverkas, utan även i vilken riktning.
Dessutom är det vanligt att underliggande anta-
ganden skiljer sig åt.¹’²

Ett vanligt antagande för att förenkla analysen
är att alla hushåll kan anpassa sin arbetstid. Detta
är naturligtvis ett mycket grovt antagande som
till exempel inte gäller personer som är ofrivilligt
arbetslösa eller som av hälsoskäl inte kan arbeta.
Många gånger gäller det inte ens de som har en
fast förankring på arbetsmarknaden. Regler och
avtal medför att det är svårt att anpassa sin ar-
betstid.

Även om man i ett första steg antar att arbets-
tiden är flexibel går det inte att teoretiskt säga
hur en förändring av skatte- och bidragsregler
påverkar arbetstiden. Om avkastningen på en ar-
betad timma ökar blir det dyrare att vara ledig,
eller med andra ord, priset på fritid ökar. Enligt
ekonomisk teori minskar då efterfrågan på fritid
och arbetstiden ökar (substitutionseffekt). Å
andra sidan medför en högre avkastning, vid en
given arbetstid, att inkomsten ökar och därmed
också konsumtionen av bl.a. fritid, vilket leder
till en minskad arbetstid (inkomsteffekt).

Det är således en empirisk fråga vilken effekt
som dominerar. Storleken på de båda effekterna
varierar mellan hushållen och hur de påverkar ar-
betsutbudet beror på utformningen av regelal-
ternativen. I det tidigare exemplet med en kraf-
tigt ökad skatt kan man förvänta sig att det bara
är hushåll som idag betalar skatt som anpassar sin
arbetstid. En sänkning av skatten skulle däremot
även kunna påverka de som idag inte betalar

skatt: valet att börja arbeta blir mer attraktivt när
avkastningen ökar.

Om man ändå försöker sammanfatta forsk-
ningen så påverkas hushållens arbetsutbud av
skatter och bidrag, och kvinnor är mer benägna
än män att ändra sitt beteende när reglerna för-
ändras. Även om det finns undantag så är det
vanligaste resultatet att substitutionseffekten
dominerar inkomsteffekten. Detta innebär att
om avkastningen på arbete ökar genom t.ex. en
minskad marginalskatt så är ett förväntat resultat
att arbetsutbudet kommer att öka.

¹ För en sammanfattning av forskningen om hushållens arbetsutbud se
Blundell, R och MaCurdy, T (1999): Labor Supply: A Review of Alterna-
tive Approaches, in O. Ashenfelter and D. Cards (eds.), Handbook of
Labor Economics, North Holland.

För en beskrivning om hur empirisk forskning om hushållens arbetsut-
bud kan användas i praktiskt arbete se Flood, LR (1994): Microsimulation
and Labor Supply, Memorandum 206, Department of Economics, Uni-
versity of Gothenburg.

2.2 Hushållens budgetmängd och val av
arbetstid

En vanlig utgångspunkt för empiriska studier av
arbetsutbudet är att anta att hushållen väljer den
arbetstid som genererar mest nytta. Hushållet
erhåller nytta av fritid, och av den konsumtion
som blir möjlig genom arbete och bidrag. Fritid
antas således vara något som värderas positivt
och som kan säljas i form av arbetstid på arbets-
marknaden mot en ökad inkomst. Ju mer ar-
betstid ett hushåll säljer på arbetsmarknaden,
desto mer kan det konsumera av andra varor som
i sin tur genererar nytta. Kombinationen av möj-
liga val av konsumtion och fritid kallas för hus-
hållets budgetmängd. Budgetmängdens utseende
beror på reglerna för skatter och bidrag, och på
hur mycket hushållet tjänar brutto på en arbetad
timma.

Till varje möjlig kombination av disponibel
inkomst och arbetstid finns en motsvarande
nytta. En person som ökar sin arbetstid kan er-
hålla en större nytta om den ökade konsumtio-
nen värderas högre än förlusten av fritid. På
samma sätt kan en ökad arbetstid minska nyttan
om fritid värderas högre än konsumtion. Hus-
hållen antas välja den arbetstid som genererar
den högsta nyttan.

Marginalskatt och marginaleffekt

Det progressiva skattesystemet, där marginal-
skatten ökar med inkomsten, ledde i början av
1980-talet till en högsta marginalskatt på över 80
procent. Inför skattereformen 1990/1991 talades
det mycket om att de höga nivåerna bidrog till
välfärdsförluster och att en sänkning skulle få
hushållen att öka sitt arbetsutbud. Reformen

13 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nrl. Dell

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 4

innebar att den högsta marginalskatten minskade
till ca 50 procent. De grupper som redan hade ett
högt arbetsutbud gynnades mest av reformen.

I ESO-studien Lönar sig arbete³ uppmärk-
sammas att det kanske inte är de som redan ar-
betar i stor utsträckning som drabbas mest av
reglerna för skatter och bidrag, utan de som står
utanför arbetsmarknaden. Om syftet med re-
formen är att öka arbetsutbudet finns dessutom
den största potentialen för en ökad arbetstid i
denna grupp.

De som står i valet mellan att arbeta halvtid
eller inte alls, påverkas inte i första hand av en
progressiv inkomstskatt. Istället är det skatterna i
kombination med reglerna för socialbidrag, bo-
stadsbidrag och kostnader för barnomsorg som
medför höga marginaleffekter.

Syftet med socialbidrag och bostadsbidrag är
att stödja hushåll med låga inkomster. Problemet
med den här typen av utjämningssystem är att
det många gånger inte lönar sig att arbeta, eller
att öka sin arbetstid, då det ekonomiska stödet
trappas av i samma omfattning som arbetsin-
komsten ökar. Det finns olika sätt att mildra
denna effekt, till exempel genom att inte reduce-
ra bidraget till 100 procent mot arbetsinkomsten.
Bostadsbidraget fungerar på detta sätt då reduk-
tionen sker med 20 respektive 33 procent av den
del av inkomsten som ligger över en viss nivå.
Socialbidraget reduceras med 100 procent mot
inkomsten. De stora marginaleffekterna bidrar
till ”fattigdomsfällor” eftersom stora grupper in-
te får något, eller endast marginellt, omedelbart
ekonomiskt utbyte av en ökad arbetstid.

2.3 Empiriska studier

Nyttofunktionen

För att kunna jämföra olika kombinationer av
fritid och inkomst används i den ekonomiska
forskningen en matematisk funktion som trans-
formerar antalet timmar med fritid och den dis-
ponibla inkomsten i kronor till ett tal. Detta tal
brukar refereras till som hushållets nytta och
funktionen kallas därför för en nyttofunktion.
Den empiriska delen av forskningen om hushål-
lens arbetsutbud består framförallt av att härleda

en nyttofunktion som skall representera hushål-
lens preferenser för konsumtion och fritid. Det
finns många olika sätt att göra detta på, vilket är
ytterligare en källa till att det är svårt att jämföra
olika studier.

Analysgrupp och analysvariabel

I tidiga studier mättes arbetsutbudet i antalet
timmar som betraktades som en kontinuerlig va-
riabel.⁴ Analyserna begränsades ofta till män som
redan arbetade. Detta innebar att ingen hänsyn
togs till de kanske viktigaste beteendeanpass-
ningarna; att gå från icke-arbete till arbete, eller
tvärtom som i pensionsbeslutet. En reform av
skattesystemet kunde medföra att en person
ändrade sitt årliga arbetsutbud med ett par tim-
mar. I senare studier definieras ofta hela hushållet
som en enhet och utgör då analysgruppen. Det är
också vanligt att valet mellan att arbeta eller inte
behandlas samtidigt som valet av arbetstid. Den
kontinuerliga arbetstiden kan då ersättas med en
diskret, där hushållen t.ex. väljer mellan att arbeta
heltid, halvtid eller inte alls. Analysvariabeln är då
en arbetstidsklass, där antalet klasser kan variera.⁵

Data

Ett av de största problemen vid analyser av ar-
betsutbudet är bristen på information. Många
länder har registeruppgifter om inkomster och
hushållets sammansättning, medan information
om timlöner och arbetstid ofta saknas. Sverige är
i många sammanhang ett föregångsland när det
gäller statistik på hushållsnivå, men även här sak-
nas information om arbetstid och löner för stora
grupper. Det har visat sig att resultaten är myck-
et känsliga beroende på hur löner och arbetstid
härleds då det inte finns några exakta uppgifter.⁶

³ ESO (1997):Lönar sig arbete, Ds 1997:73.

⁴ Burtless, G och Hausman, J (1978): The Effect of Taxes on Labour
Supply, Journal of Political Economy, 86.

⁵ Ett exempel på en hushållsmodell med diskreta val av arbetstiden är Van
Soest, A (1995): Structural Models of Family Labor Supply: A Discrete
Choice Approach, Journal of Human Resources, 30.

⁶ Ericson, P och Flood, LR (1997): A Monte Carlo Evaluation of Labor
Supply Models, Empirical Economics, 22.

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 4

2.4 Regelexperiment

I detta avsnitt presenteras hur två stiliserade re-
geländringar påverkar hushållens arbetsutbud
enligt en modell som utvecklats i Sesimpro-
jektet.⁷ Analyserna illustrerar hur beteendean-
passningen påverkar de offentliga finanserna,
hushållens disponibla inkomst och inkomstför-
delningen. Resultaten jämförs med de som er-
hålls med en statisk analys där arbetsutbudet inte
påverkas.

Selektion av hushåll som kan ändra sin arbetstid

Som tidigare nämnts är det orimligt att anta att
alla hushåll kan anpassa sin arbetstid. I den här
studien tillåts inte följande grupper att anpassa
sin arbetstid.

1. Personer yngre än 19 år.

2. Personer äldre än 64 år.

3. Personer som erhåller pension.

4. Personer som är föräldralediga för barns fö-
delse.

5. Personer som studerar i stor omfattning.

6. Personer som i huvudsak är arbetslösa.

7. Personer med en hög sjukfrånvaro.

Dessa personer kommer istället att behålla sin
observerade arbetstid och arbetsinkomst oavsett
hur regelverket för skatter och bidrag förändras.

Metod

Då olika typer av hushåll förväntas ha olika pre-
ferenser för fritid och konsumtion delas hushål-
len in i fyra olika grupper: ensamstående mödrar,
ensamstående kvinnor utan bam, ensamstående
män och sammanboende. Med hjälp av olika un-
dersökningar och registeruppgifter har sedan en
nyttofunktion anpassats till varje familjetyp.
Hushållens preferenser för fritid tillåts variera
mellan hushållen beroende på antalet barn, fa-
miljemedlemmarnas ålder och de vuxnas utbild-
ningsnivå. Ett resultat är att kvinnans fritid gene-

rerar större nytta i hushåll med bam jämfört med
hushåll utan barn.⁸

I ett hushåll med en vuxen beräknas den dis-
ponibla inkomsten vid sju olika årsarbetstider.
För varje kombination av arbetstid och disponi-
bel inkomst beräknas sedan en nytta med hjälp
av nyttofunktionen. Den vuxna personen antas
sedan välja den arbetstid som ger högst nytta.
Om det finns två vuxna påverkas hushållets to-
tala nytta av hur arbetstiden fördelas. I detta fall
beräknas nyttan för alla kombinationer av ar-
betstider för de båda vuxna. Med sju arbetstids-
klasser för varje vuxen innebär det att hushållet
har 49 kombinationer att välja mellan.

När den disponibla inkomsten beräknas för
olika val av arbetstid får alla hushåll tillgång till
socialbidrag och bostadsbidrag. Således tas det
ingen hänsyn till att alla inte är berättigade till
socialbidrag, trots inkomster under socialbi-
dragsnormen, eller att det finns hushåll som av-
står från socialbidrag och bostadsbidrag trots att
de är berättigade.⁹

Vad jämförs resultaten med?

Innan någon regelanalys genomförs används
nyttofunktionerna till att simulera en arbetstid
för alla hushåll med nu gällande regler för skatter
och bidrag. Resultatet av simuleringen, som pre-
senteras i underbilagetabell 4, liknar den observe-
rade fördelningen av arbetstider. Männens ar-
betstid är koncentrerad runt heltid medan
kvinnor i större utsträckning arbetar deltid. Det
kan dock vara stora skillnader mellan observerad
och simulerad arbetstid för enskilda hushåll. I
måttet arbetstid ingår ledighet som semester och
arbetsfria helgdagar.

Då alla hushåll som i ekonomiska termer är
berättigade till socialbidrag och bostadsbidrag
inte erhåller dessa kommer den offentliga sek-
torns utgifter att överskattas. Detta medför ock-
så att den absoluta ökningen/minskningen av de
offentliga utgifterna för dessa bidrag, liksom be-

⁷För mer information om Sesim-projektet se www.sesim.org.

I denna analys används data från SCB:s Hink, Linda och strukturlö-
nestatistik. För en utförlig beskrivning av data, modell och nyttofunktio-
ner se Pylkkänen, E (2000): Modeling Wages and Hours of Work, Paper
presented at The 6^th Nordic Seminar On Micro Simulation Models 8-9
June 2000 Copenhagen, Denmark..

⁹ En analys av sannolikheten att ansöka om socialbidrag går utanför den
här studien.

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 4

teendeeffekterna, i vissa fall kan överskattas i de
olika regelexperimenten.

I den offentliga sektorns ekonomi ingår
transfereringar till hushållen och skatter och bi-
drag från hushållen. Arbetsgivaravgifter och indi-
rekta skatter som moms ingår inte i analysen.
Detta innebär att den absoluta ökningen/-
minskningen av de offentliga inkomsterna un-
derskattas. En överskattning av ökade/minskade
utgifter för socialbidrag och bostadsbidrag mot-
verkas alltså av en underskattning av minskade/-
ökade inkomster från indirekta skatter och ar-
betsgivaravgifter.

Vid en analys av ett regelexperiment jämförs
den simulerade arbetstiden, efter regelföränd-
ringen, med den simulering som genomfördes
med de nu gällande reglerna. Förändringen i ar-
betstid påverkar arbetsinkomsten som i sin tur
påverkar den offentliga sektorns ekonomi, hus-
hållens disponibla inkomst och inkomstfördel-
ningen.¹⁰

2.4.1 Grundavdrag höjs till 24 000 kronor

I det första regelexperimentet höjs den lägsta ni-
vån på grundavdraget från 8 700 kronor till
24 000 kronor per år. Grundavdraget är ett gene-
rellt avdrag som beror på den taxerade inkoms-
ten. Avdraget uppgår till lägst 8 700 kronor och
högst 18 200 kronor för inkomstår 2000.

En höjning av grundavdraget medför att den
disponibla inkomsten ökar bland de som idag har
en taxerad inkomst som överstiger det nuvarande
grundavdraget. Resultatet av en statisk analys vi-
sar att regeländringen kostar den offentliga sek-
torns 28,7 miljarder kronor i form av minskade
skatteinkomster, samtidigt som kostnaderna för
transfereringar till hushållen minskar med 1,8
miljarder kronor. Den totala försämringen av
statens budget med 26,9 miljarder kronor tillfal-
ler hushållen. Inkomstfördelningen blir något
ojämnare.

I en dynamisk analys anpassar hushållen sitt
arbetsutbud när nivån på grundavdraget höjs. De
personer som innan regeländringen har en ar-
betsinkomst över grundavdraget kommer i hu-
vudsak att utsättas för en inkomsteffekt och ett
förväntat resultat är att arbetsutbudet inte ökar i

denna grupp. För de som har en inkomst under
grundavdraget kommer det nu att löna sig bättre
att öka arbetstiden. Den totala effekten beror på
hur stora effekterna är i de båda grupperna och
på antalet hushåll i respektive grupp.

I underbilagetabell 4 beskrivs hur vuxna i de
olika hushållen fördelar sig i olika arbetstidsklas-
ser, och hur denna bild förändras efter en an-
passning till ett högre grundavdrag. Andelen som
valt att inte arbeta minskar med 0,7-2,0 procent-
enheter beroende på familjetyp. Samtidigt ökar
andelen med en arbetstid omkring heltid som en
följd av övergångar från icke-arbete till arbete.
Arbetstiden ökar i genomsnitt med 18-42 tim-
mar per år.

Diagram 2.1 visar hur den disponibla in-
komsten förändras i olika inkomstgrupper. En
statisk analys medför att enbart de som idag ar-
betar tjänar på ett höjt grundavdrag. Den dispo-
nibla inkomsten för hushåll i de lägre decilerna
består till största del av olika bidrag, vilket med-
för att de inte påverkas särskilt mycket av storle-
ken på grundavdraget. I en dynamisk analys
börjar en del av dessa hushåll att arbeta och ökar
på så sätt sin disponibla inkomst.

Diagram 2.1 Dynamiska och statiska fördelningseffekter av
ett höjt grundavdrag______________________________________

Procentuell förändring av justerad disponibel inkomst

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10

Inkomstgrupper (decil)

Källa: HINK, SCB, Finansdepartementets beräkningar

¹⁰ Då analysen utgår ifrån simulerade arbetstider avviker beräkningarna
från de som bygger på observerade arbetsinkomster.

I tabell 2.1 sammanfattas den statiska och dyna-
miska analysen för alla typer av hushåll. Den sta-
tiska analysen överskattar kostnaden av regeländ-
ringen då ingen hänsyn tas till att fler börjar
arbeta. På samma sätt överskattar den statiska
analysen ojämnheten i disponibel inkomst efter
regeländringen. Ett höjt grundavdrag stimulerar
framförallt de som står utanför arbetsmarkna-
den, och har låga inkomster, att börja arbeta. Av
detta följer en utjämning av inkomstskillnaderna
jämfört med den statiska analysen. En ökning av

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 4

hushållens disponibla inkomster med 32,5 mil-
jarder kronor kostar enligt denna simulering 21,0
miljarder kronor, samtidigt som ojämnheten i
inkomstfördelningen ökar marginellt.

ITabell 2.1 Sammanfattning av höjt grundavdrag 1
Hushållens disponibla inkomst och offentliga sektorns budget i miljar-
der kronor. Absoluta förändringar i Gini-koefficienten Statisk analys		Dynamisk analys
Hushållen	+26,9	+32,5
Offentliga sektorn	-26,9	-21,0
Gini-koefficient	+0,0022	+0,0006

deciler jämfört med en statisk analys. Många av
de ensamstående mödrarna som nu börjat arbete
tillhörde innan regeländringen hushåll med svag
ekonomi. I decil 5-10 minskar den disponibla in-
komsten något vilket är ett resultat av inkoms-
teffekten som får en del hushåll att gå ner i ar-
betstid.

2.4.2 Barnbidrag höjs till 2 000 kr

I detta regelexperiment höjs grundbeloppet för
barnbidrag från 850 kronor till 2 000 kronor per
månad. Flerbarnstillägget behålls på den nuva-
rande nivån. Barnbidraget är oberoende av hus-
hållets övriga inkomster och påverkar inte heller
inkomstskatten. Däremot påverkas hushåll med
socialbidrag eftersom socialbidraget minskar i
samma takt som barnbidraget ökar. Detta får en
positiv effekt på incitamenten att börja arbeta för
socialbidragstagare eftersom dessa hushåll får
behålla en större del av arbetsinkomsten efter ett
höjt barnbidrag. Samtidigt ökar inkomsterna för
de barnfamiljer som redan arbetar och fungerar
då som en ren inkomsteffekt. Det är således en
empirisk fråga hur ett ökat barnbidrag påverkar
det totala arbetsutbudet.

I en statisk analys medför regelexperimentet
att de offentliga utgifterna ökar med 21,2 miljar-
der kronor. Hushållens disponibla inkomster
ökar i samma utsträckning. Inkomstfördelningen
blir också något jämnare med ett högre barnbi-
drag.

Resultaten från en dynamisk analys förutser
att det totala arbetsutbudet faktiskt ökar i detta
regelexperiment. I underbilagetabell 4 framgår
det att antalet ensamstående mödrar som inte ar-
betar minskar med hela 3,6 procentenheter. Me-
delarbetstiden för samma grupp ökar med 53
timmar om året. Som tidigare nämnts erhåller
samtliga hushåll under normen socialbidrag, vil-
ket kan leda till att effekten överskattas. En tolk-
ning av resultatet är att marginaleffekterna har
minskat för hushåll med svag ekonomi. Det
krävs inte längre lika höga arbetsinkomster för
att komma över normen för socialbidrag.

Diagram 2.2 beskriver hur anpassningen av ar-
betstid påverkar den disponibla inkomsten i olika

Diagram 2.2 Dynamiska och statiska fördelningseffekter av
ett höjt barnbidrag _____

Procentuell förändring av justerad disponibel inkomst

Inkomstgrupper (decil)

Källa: HINK, SCB, Finansdepartementets beräkningar

Tabell 2.2 sammanfattar analyserna av ett högre
barnbidrag. En statisk analys överskattar kostna-
den och underskattar regeländringens förmåga
att jämna ut inkomsterna. Då det framförallt är
hushåll med låga inkomster som ökar arbetsut-
budet förstärks effekten på inkomstfördelning-
en: Gini-koefficienten minskar ytterligare vid en
dynamisk analys. Efter beteendeanpassningen
ökar hushållens disponibla inkomst med 23,2
miljarder kronor till en kostnad av 18,5 miljarder
kronor.

ITabell 2.2 Sammanfattning	' av höjt barnbidrag 1
Hushållens disponibla inkomst och offentliga sektorns budget i miljar- der kronor. Absoluta förändringar i Gini-koefficienten
	Statisk analys	Dynamisk analys
Hushållen	+21,2	+23,2
Offentliga sektorn	-21,2	-18,5
Gini-koefficient	-0.0014	-0,0025

2.5 Avslutande kommentarer

Skatter och bidrag påverkar hushållens ekonomi
och avkastningen på arbete. Höga marginalef-
fekter för hushåll som står utanför arbetsmark-
naden, eller deltar i begränsad omfattning, och
höga marginalskatter för hushåll med ett högt

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 4

arbetsutbud minskar incitamenten för att öka ar-
betsinkomsten. I det här avsnittet har en modell
för hushållens arbetsutbud använts för att visa
hur olika regelalternativ kan påverka arbetsutbu-
det. Även om storleken på de redovisade resul-
taten är osäkra antyder experimenten ändå att
det finns betydande dynamiska effekter. Hus-
hållen anpassar arbetsutbudet när en reform på-
verkar budgetmängden.

Anpassningen av arbetstider medför att arbets-
kraftsdeltagandet ökar dd reformer minskar margi-
naleffekterna för hushåll med svag ekonomi. Detta
innebär i sin tur en utjämning av inkomster och en
lägre kostnad för reformen.

Det finns även andra dynamiska effekter som
kanske får en allt större betydelse i framtiden.
Med en allt äldre befolkning kommer försörj-
ningsbördan att öka för de som befinner sig i
förvärvsaktiv ålder. Det kommer därför att bli
nödvändigt att bryta trenden mot en förtida pen-
sionering. Ett sätt är att skapa regler som gör det
mer lönsamt att arbeta även då pensionering är
möjlig i det nya pensionssystemet.

Beslutet att utbilda sig eller inte är ett annat
område som till viss del styrs av regler för skatter
och bidrag. En progressiv inkomstskatt miss-
gynnar hushåll med en relativt hög inkomst un-
der ett färre antal år, jämfört med ett hushåll med
en jämn inkomstprofil över livet. Om livsin-
komsten före skatt är densamma om man utbil-
dar sig eller inte medför en progressiv inkomst-
skatt att det är ekonomiskt ofördelaktigt att
utbilda sig.

På sikt kanske den ökade rörligheten mellan
olika länder bidrar till de största dynamiska ef-
fekterna. Det blir allt lättare att utnyttja de regler
för skatter och bidrag som är mest gynnsamma.
Inom EU görs försök att harmonisera beskatt-
ningen av kapital och att skapa konkurrens på
lika villkor. När det gäller regler för t.ex. in-
komstskatter utfärdas istället rekommendationer
till medlemsländerna där det framhålls behovet
av att öka incitamenten för arbete genom lägre
marginaleffekter och marginalskatter. Det är så-
ledes en nationell angelägenhet att skapa ett sys-
tem för inkomstskatter och bidrag som skapar
incitament för arbete och utbildning samtidigt
som de politiska målen för hur välfärden skall
fördelas beaktas.

Det bör återigen påpekas att beräkningarna av
hur mycket hushållen väljer att anpassa sina ar-
betstider vid regeländringar och den exakta för-
delningen på olika grupper beror mycket på vilka
metoder som används och det empiriska under-

laget. Med andra metoder och andra underlag
skulle både nivån och profilen kunna bli något
annorlunda. Man bör dock kunna vänta sig att
många andra metoder och underlag skulle ge an-
passningar med liknande riktning och fördel-
ning. Syftet med dessa regelexperiment är främst
att visa hur viktigt det är att vid stora regeländ-
ringar bättre bedöma hur arbetstiderna kan på-
verkas. De visar också ett stort behov av att vida-
reutveckla fördelningsanalyserna så att hänsyn
tas till tänkbara beteendeeffekter.

3 Tid, val och inkomstfördelning

3.1 Inledning

De flesta analyser av fördelningen av ekonomisk
välfärd baseras på disponibla inkomster. Den
disponibla inkomsten är emellertid inte ett till-
räckligt heltäckande begrepp för att bedöma
omfattningen och fördelningen av de ekonomis-
ka resurserna i hushållen. Exempelvis ingår inte
resurser som sjukvård, utbildning, boende eller
värdet av den produktion som utförs i hushållen
och inte heller värdet av fritid”.

I föregående avsnitt redogjordes för hur hus-
hållen väljer den kombination av arbete och fritid
som passar dem bäst. Eftersom den disponibla
inkomsten inte innefattar värdet av fritid kan den
ekonomiska ojämlikheten komma att överskattas
som en följd av de val människor gör. Frivilligt
deltidsarbete och att frivilligt avstå från arbete är
uttryck för ett val, och inkomstskillnader som
beror på detta val bör inte tolkas som tecken på
”ojämlikhet”.¹²

I detta avsnitt används två metoder att beskri-
va fördelningen av inkomster som på olika sätt
tar hänsyn till effekterna av hur hushållen väljer
att använda sin tid. Den första metoden beaktar
frivilligt lågt deltagande på arbetsmarknaden ge-

¹¹ I den fördelningspolitiska redogörelsen hösten 1999 (prop.
1999/2000:1, bilaga 4) analyseras den offentliga konsumtionens betydelse
för inkomstfördelningen.

¹² Haveman, R., Bershadker, A., The ”inabiliy to be self-reliant” as an
indicator of poverty: Trends for the U.S., 1975-1995, University of Wis-
consin, 1998 och Jenkins, S., O’Leary, N., Household income plus hou-
sehold production: The distribution of extended income in the U.K.,
Review of Income and Wealth, Series 42, Number 4, 1996

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 4

nom att beräkna inkomstfördelningen då ar-
betsinsatsen ökas till heltidsarbete vilket ger dis-
ponibel inkomst vid heltidsarbete. I den andra
metoden beräknas värdet av den del av fritiden
som hushållen använder till så kallad hempro-
duktion. Detta värde läggs till hushållens dispo-
nibla inkomst och man erhåller vad som kallas
utökad inkomst.

Genom att beakta dessa förhållanden framträ-
der en annan bild av inkomstfördelningen.

3.2 Inkomstfördelning vid heltidsarbete

Fördelningen av de disponibla inkomsterna be-
ror i betydande utsträckning på graden av ar-
betsinsats på arbetsmarknaden. I Sverige arbetar
omkring 1,5 miljoner personer deltid vilket mot-
svarar drygt en tredjedel av samtliga sysselsatta.
Då många av dessa personer valt deltidsarbete
istället för heltidsarbete i syfte att skapa mer tid
för annan verksamhet, är de i statistiken registre-
rade disponibla inkomsterna missvisande som
mått på levnadsstandard.

Den fritid individer och hushåll får genom att
inte arbeta heltid har för många ett stort värde.
För att kunna värdera fritiden i ekonomiska ter-
mer krävs att det lägre deltagandet på arbets-
marknaden är frivilligt. Den fritid som uppstår
genom ofrivilligt lågt deltagande på arbetsmark-
naden, t.ex. på grund av arbetslöshet, kan inte
värderas på samma sätt. Exempel på ofrivilligt
deltidsarbete (och därmed ofrivillig fritid) kan
gälla personer som är deltidsarbetslösa eller till
viss del förtidspensionerade. För de grupper av
individer vars lägre grad av arbetsinsats kan antas
vara mer eller mindre ofrivillig görs därför ingen
värdering alls av den extra fritiden.

Värdet av den extra fritiden kan beräknas som
den ökning i disponibel inkomst personen skulle
ha vid heltidsarbete. Skälet för detta är att efter-
som man valt att arbeta mindre, så är värdet av
denna extra fritid värd minst lika mycket som
skillnaden mellan disponibel inkomst vid full ar-
betsinsats och faktisk disponibel inkomst.

Nedan visas den beräknade effekten på in-
komstfördelningen, för samtliga hushåll, av fri-
villigt lågt eller inget deltagande på arbetsmark-
naden. Beräkningen har utförts med HINK-
undersökningen för år 1997 som anpassats till
ekonomiska förhållanden år 2001. Beräkningen
visar effekten på inkomstfördelningen då arbets-
tiden ökas till heltid för de som inte förvärvsar-

betar och för deltidsarbetande i åldersgruppen
18-64 år. Arbetstiden har hållits oförändrad för
arbetslösa, pensionärer, föräldralediga, studeran-
de och värnpliktiga¹³ eftersom dessa personers
låga eller uteblivna deltagande på arbetsmarkna-
den kan betraktas som ofrivilligt. (Studerande
har uteslutits eftersom arbete ofta inte är ett al-
ternativ till utbildning, utan utbildning är en för-
utsättning för arbete). Antalet personer vars ar-
betstid och lön ökas till att motsvara heltid
uppgår till 1,1 miljoner. Av dessa arbetar ca 0,7
miljoner personer deltid. En individuell timlön
som baseras på marknadsavlönat arbete¹⁴ an-
vänds för att beräkna värdet av den extra fritiden.

I diagram 3.1 visas hur mycket högre den ge-
nomsnittliga disponibla inkomsten blir om hän-
syn tas till frivilligt lågt eller inget arbetsmark-
nadsdeltagande fördelat på olika inkomst-
grupper. Den relativa effekten på disponibel in-
komst då arbetstiden utökas till heltid är störst i
grupperna med lägre inkomststandard. Det
sammanlagda värdet av den extra fritiden beräk-
nas uppgå till 75 miljarder kronor vilket motsva-
rar sju procent av de sammanlagda disponibla in-
komsterna. Genom att lägga till detta värde kan
inkomstfördelningen sägas ha justerats för olika
val av arbetstid.

¹³ I avsnitt 4, underbilaga visas den exakta selektionen.

¹⁴ Den individuella timlönen i datamaterialet har inhämtats från tre håll.
För 42 procent individerna har den s.k. strukturlönestatistiken år 1997
använts. För 18 procent av individerna har enkätinformation rörande
arbetstid och arbetsinkomst från HINK använts. För 40 procent av indi-
viderna har en timlöneregression, som utförts på strukturlönedata, an-
vänts för att skatta timlönen.

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 4

Diagram 3.1 Effekt pa justerad disponibel inkomst av fri-
villigt lågt eller inget arbetsmarknadsdeltagande fördelat på
inkomstgrupper___________________________________________

Inkomstgrupper (kvintil)

Källa: HINK, SCB, Finansdepartementets beräkningar

Diagram 3.2 Individuell disponibel inkomst vid heltidsarbe-
te fördelat pa kvinnor och män

Som framgår av tabell 3.1 nedan minskar Gini-
koefficienten, som är det övergripande måttet på
inkomstfördelningen. Mest påtaglig är effekten
på den s.k. relativa fattigdomen som brukar mä-
tas som andelen hushåll med en inkomststandard
som understiger halva medianinkomsten. Denna
andel minskar kraftigt, med 31 procent.

I beräkningen har hänsyn tagits till att heltidsar-
bete medför ökade löneinkomster, ökade in-
komstskatter, minskade sociala ersättningar samt
ökade inkomstrelaterade avgifter. Beräkningen är
statisk och syftar endast till att visa storleksord-
ningen på värdet och betydelsen för inkomstför-
delningen av frivilligt lågt eller inget deltagande
på arbetsmarknaden.

Tabell 3.1 Effekt på justerad disponibel inkomst av frivil- ligt lågt eller inget arbetsmarknadsdeltagande
Nyckeltal	Disponibel inkomst	Disponibel Diffe- inkomst vid rens, % heltidsarbete
GINI-koefficient	0,265	0,254 -4
Decilkvot (D9/D1)	2,82	2,70 -4
Andel under halva	4,8	3,3 -31
medianen, %

Källa: HINK, SCB, Finansdepartementets beräkningar

Bland olika familjetyper är det främst i hushåll
med barn, där deltidsarbete är vanligt förekom-
mande, som den relativa positionen i inkomst-
fördelningen förskjuts uppåt då hänsyn tas till
värdet av den kortare arbetstiden.

För att belysa hur effekten skiljer sig mellan
kvinnor och män har effekten på den individuella
disponibla inkomsten beräknats. Detta innebär
att ingen hänsyn tas till att sammanboende delar
ekonomi. Effekten är större för kvinnorna
(diagram 3.2). Deras individuella disponibla in-
komst ökar med 8 procent medan männens ökar
med 3 procent. Den frivilligt valda kortare ar-
betstiden bidrar dock bara marginellt till skillna-
den mellan kvinnors och mäns disponibla in-
komster.

3.3 Inkomstfördelning med värdet av
hemproduktion

Omfattande hemproduktion

Ett annat sätt att belysa hur hushållens val att
disponera sin tid påverkar inkomstfördelningen
är att värdera produktion i hushållen. En del av
fritiden används till att laga mat, diska, betala
räkningar etc. Denna typ av aktiviteter kan kallas
hemproduktion eftersom det i någon mening
handlar om att producera varor och tjänster.
Förutom hushållsarbete kan även underhålls-
och reparationsarbeten i hemmet, att ta hand om
barn och att handla räknas som hemproduktion.
Värdet av hemproduktionen har i de västeurope-
iska länderna uppskattats till ett värde som mot-
svarar 40-50 procent av BNP¹⁵.

Den tid som ägnas åt dessa aktiviteter är såle-
des omfattande. Ar 1993 ägnade 18-64-åringar

¹⁵ Bonke J., Distribution of economic resources: Implikations of inclu-
ding household production, The Review of income and wealth, 38 (1),
1992.

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 4

drygt tre timmar per dag i genomsnitt åt
hemproduktion och samma människor ägnade i
genomsnitt fyra timmar åt marknadsavlönat ar-
bete¹⁶.

Den tid som människor lägger ned på
hemproduktion varierar kraftigt, liksom arbets-
tiderna. Preferenser och faktiska möjligheter att
välja ser olika ut. Familjeförhållanden spelar en
stor roll. Tidsanvändningsundersökningar visar
att barnfamiljer ägnar mer tid åt hemproduktio-
nen än hushåll utan barn, äldre mer än yngre och
människor utan marknadsavlönat arbete mer än
de med. Av tabell 3.2 framgår också att i hushåll
med sammanboende tar kvinnorna ett större an-
svar för hemproduktionen, framför allt när man
har barn.

söker värdera tiden enligt vad det skulle kosta att
köpa motsvarande vara eller tjänst på marknaden.
Ett annat vanligt sätt är att värdera tiden i termer
av vad personen förlorar på att minska den
marknadsavlönade arbetsinsatsen för samma tid,
alternativkostnadsprincipen.¹⁸

Tabell 3.2 Genomsnittlig tid för hemproduktion i olika hus-
håll fördelat på kvinnor och män

Timmar per vecka	Hushåll utan barn		Hushåll med barn
Timmar per vecka	Kvinnor	Män	Kvinnor	Män
Ensamstående	12	14	18
Sammanboende	22	13	30	21

Källa: HUS 1993, Göteborgs universitet, Finansdepartementets beräkningar.

Värdering av hemproduktion

Hushållens uppmätta välfärd blir större om man
tar hänsyn till värdet av hemproduktionen efter-
som värdet av denna inte registreras i inkomst-
statistiken. Det är däremot inte självklart på vil-
ket sätt fördelningen av hushållens inkomster
ändras. Främst beror det på vilka hushåll som
ägnar mest tid åt hemproduktion. Om det är
hushåll med låga inkomster som gör detta får
man en jämnare inkomstfördelning, men om
hushållen med höga inkomster arbetar mer
hemma kan effekten bli en ojämnare inkomst-
fördelning.¹⁷

Hur man värdesätter hemproduktionen har
också betydelse. Värdet av hemproduktionen
uppskattas genom att prissätta den tid som hus-
hållen använder för hemarbete. Här har mark
nadprincipen använts, vilket innebär att man för-

Faktaruta 1

Beräkning av hemproduktionens värde

Hemproduktionen har värderats enligt mark-
nadsprincipen, vilket innebär att man försöker
värdera hemproduktionen efter vad det skulle
kosta att köpa motsvarande tjänst på marknaden.

Beräkningen innebär att den tid som vuxna
(äldre än 17 år) under ett år ägnar åt hempro-
duktion summeras för varje hushåll. Denna tid
multipliceras med en timlön som motsvarar ung-
domslönen för ett okvalificerat arbete 1992
(58 kr). Detta ger det totala värdet av hempro-
duktionen i hushållet.

För att ta hänsyn till att hushåll kan vara olika
stora har hemproduktionens värde justerats.
Detta har gjorts på motsvarande sätt som för den
disponibla inkomsten (se avsnitt 4, underbilaga).

När hushållets disponibla inkomst läggs sam-
man med värdet av hemproduktionen får man
den utökade inkomsten.

Den timlön som använts är den rena timlönen
utan hänsyn till skatter. I avsnitt 4, underbilaga
görs en känslighetsanalys av vad nivån på timlö-
nen betyder för omfördelningen. Analysen visar
att resultatet är relativt okänsligt för mindre för-
ändringar i timlönen.

Beräkningarna har utförts på HUS-data för
1993. Se vidare avsnitt 4, underbilaga.

Utökad inkomst jämnare fördelad

Flest timmar ägnas åt hemproduktion i kvintil-
grupperna 2 och 3. Hushåll i kvintilgrupperna
1-3 är i genomsnitt något större än hushåll med
de högsta inkomsterna. Tar man hänsyn till detta

¹⁶ HUS-undersökningen 1993. Se avsnitt 4, underbilaga.

¹⁷ Jenkins, S., O’Leary, N., Household income plus household produc-
tion: The distribution of extended income in the U.K., Review of Income
and Wealth, Series 42, Number 4, 1996.

18 I en värdering enligt alternativkostnadsprincipen kommer värdet av en
timmas hemproduktion att skilja sig åt mellan olika hushåll och innebär
en något mindre utjämning. Se avsnitt 4, underbilaga.

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 4

framstår hemproduktionen som jämnt fördelad
mellan kvintilgrupperna 2-5, medan kvintilgrupp
1 har en lägre hemproduktion. I hushåll med läg-
re inkomststandard står hemproduktionen för en
större andel av de totala ekonomiska resurserna
(den utökade inkomsten). När värdet av
hemproduktionen inkluderas blir därför den re-
lativa fördelningen av ekonomiska resurser jäm-
nare än om man enbart ser till den justerade dis-
ponibla inkomsten (diagram 3.3).

Tabell 3.3 Effekt på justerad disponibel inkomst av att in- 1 kludera värdet av hemproduktion 1
Nyckeltal	Disponibel inkomst	Utökad inkomst	Differens, %
Gini-koefficent	0,257	0,225	-12
Decilkvot (D9/D1)	3,2	2,9	-9
Andel under halva me- dianinkomsten , %	10,5	7,9	-25
Anm: Nyckeltalen för disponibel inkomst skiljer sig åt från de i tabell 3.1. An- ledningen är troligen att HINK-undersökningen är av bättre kvalitet, framför allt vad gäller hushåll med de lägsta inkomsterna.

Källa: HUS 1993, Göteborgs universitet, Finansdepartementets beräkningar

Diagram 3.3 Effekt på justerad disponibel inkomst av att
inkludera värdet av hemproduktion fördelat på inkomst-
grupper________________________________________________

Inkomstgrupper (kvintil)

Källa: HUS 1993, Göteborgs universitet, Finansdepartementets beräkningar.

Då inkomstbegreppet vidgas förändras de relati-
va positionerna i inkomstfördelningen. Sam-
manboende, familjer med barn i åldern 0-3 år,
och personer utan marknadsavlönat arbete skif-
tar upp.

Då hänsyn tas till värdet av hemproduktionen
ökar såväl kvinnors som mäns individuella in-
komster (diagram 3.4). För kvinnorna innebär
beaktandet av hemproduktionen nästan en för-
dubbling av den individuella inkomsten, medan
männens individuella inkomst ökar med nära 50
procent. Skillnaden mellan kvinnors och mäns
inkomst utjämnas kraftigt när värdet av hempro-
duktionen tas med.

Den utjämnande effekten är kraftig. Gini-
koefficienten sjunker från 0,257 till 0,225 (tabell
3.3). Andelen som har en inkomst under halva
medianinkomsten minskar med 25 procent. Vär-
det av hemproduktionen ökar i genomsnitt hus-
hållens inkomst med 62 procent när en timmes
hemproduktion värderas till 58 kronor (se fakta-
ruta 1).

Som en följd av att kvintilgrupp 1 har en lägre
hemproduktion än övriga inkomstgrupper är
detta resultat dock beroende av vilket värde man
sätter på en timmes hemproduktion. Ju högre en
timmes hemproduktionen värderas, desto mind-
re blir den utjämnande effekten. Se vidare un-
derbilagetabell 2.

Diagram 3.4 Individuell utökad inkomst fördelat på kvinnor
och män

Sammantaget visar resultaten att hemproduktio-
nen utgör en betydande del av hushållens in-
komst. Genom att värdera även detta arbete syn-
liggörs framför allt kvinnornas bidrag till den
gemensamma välfärden och hushållens resurser
framstår som jämnare fördelade.

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 4

3.4 Val av arbetstid ger överskattning av
välfärdsklyftor

Fördelningen av de disponibla inkomsterna är av
stor betydelse vid bedömning av fördelningen av
ekonomisk välfärd men är långtifrån ett tillräck-
ligt underlag.

Som beräkningarna visar har det fria valet av
tid för marknadsavlönat arbete, fritid och hem-
produktion en betydande inverkan på inkomst-
fördelningen. Då hänsyn tas till dessa faktorer
utjämnas inkomstfördelningen kraftigt, särskilt
då hänsyn tas till hemproduktion. En kraftig in-
komstutjämning mellan män och kvinnor kan
även observeras. De båda analyserna visar på att
barnfamiljernas relativa position i inkomstför-
delningen förbättras.

Även om fördelningen av de disponibla in-
komsterna är av stort intresse går det inte att
bortse från den mycket betydande inverkan som
fritid och hemproduktion (liksom nyttjande av
offentlig konsumtion) har för inkomstfördel-
ningen. Fördelningen av nyttjandet av den of-
fentliga konsumtionen har, som tidigare visats,
även den en utjämnande effekt. En förändring av
de disponibla inkomsterna från en period till en
annan kan vara en god indikator på hur väl-
färdsfördelningen förändrats men får bedömas
som osäker. Anledningen till denna osäkerhet är
att förändrade val av arbetstider (och därmed val
av inkomst), förändrad fördelning av hempro-
duktion och offentlig konsumtion kan medföra
betydande effekter på välfärdsfördelningen.

4 Underbilaga

Gemensamma begrepp och definitioner

Disponibel inkomst: Hushållets totala inkomster
från arbete, kapital och transfereringar minus
betald skatt, betalt underhållsbidrag samt åter-
betalt studiemedel och socialbidrag. Erhållet stu-
diemedel betraktas som transferering.

Hushåll: Två hushållsbegrepp används. I av-
snitt 2 och i de analyser som baseras på HINK-
undersökningen i avsnitt 3 består ett hushåll av
en eller två vuxna plus eventuella bam under 18
år. Barn över 18 betraktas som separata hushåll
även om de bor kvar hos sina föräldrar. I avsnitt
1 och i de analyser som baseras på HUS-
undersökningen används s.k. kosthushåll där alla

personer ingår som bor i samma bostad och kan
antas ha gemensam hushållsekonomi.

Justering för försörjningsbörda: Den disponibla
inkomsten divideras med hushållets sammanlag-
da "konsumtionsvikt" som baseras på Socialsty-
relsens norm för socialbidrag kompletterad med
en schablonmässig boendekostnad enligt "trång-
boddhetsnorm 2". Den boendekostnadskomp-
letterade normen har parametriserats enligt föl-
jande formel:

Hushållets vikt = (N+O,7*n)^0,7 där N = antal
vuxna, n = antal barn.¹⁹

Ekonomisk standard: Hushållets disponibla
inkomst justerad för försörjningsbörda.

Individens ekonomiska standard: Hushållets
justerade disponibla inkomst påförs samtliga per-
soner i hushållet. Redovisning sker sedan på in-
dividnivå.

Individuell disponibel inkomst: Disponibel in-
komst definieras på individnivå och justeras inte
för försörjningsbörda. Skattefria hushållstransfe-
reringar summeras på hushållsnivå och delas lika
mellan de vuxna i hushållet. Analyserna avser en-
dast vuxna.

Median: 50 procent av befolkningen har lägre
inkomst än medianinkomsten.

Gini-koefficient-, Det vanligaste måttet på
ojämnheten i inkomstfördelningen vilket antar
värdet 0 när inkomsten är lika för alla och värdet
1 vid maximal ojämnhet, dvs. när en person får
alla inkomster. Koefficienten är mest känslig för
vad som händer i mitten av fördelningen. Den
kan sägas visa hur stor den förväntade inkomst-
skillnaden är mellan två slumpmässigt valda indi-
vider/hushåll. Om Gini-koefficienten är 0,250
och medelinkomsten för alla är 90 000 kronor
skall man vänta sig att den genomsnittliga skill-
naden är 2*0,250 eller 50 procent av medelin-
komsten, dvs. 45 000 kronor.

Decilgrupp: Befolkningen delas in i 10 lika sto-
ra grupper där de 10 procent med lägst standard
hamnar i decilgrupp 1, de med näst lägst standard
i decilgrupp 2 osv. ända upp till decilgrupp 10
med den högsta ekonomiska standarden.

Kvintilgrupp: Motsvarande indelning med 5
grupper som vardera omfattar 20 procent av be-
folkningen.

Decilkvot: Den disponibla inkomsten (vid öv-
re decilgränsen) bland dem med högre ekono-

¹⁹ Ekvivalensskalans konstruktion beskrivs i Prop. 1999/2000:100 Bila-
ga 3.

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 4

misk standard divideras med inkomsten för dem
med lägre standard.²⁰

Data och begrepp i avsnitt 1

Data: Analyserna baseras på SCBis undersökning
av hushållens inkomster 1997 (HINK) som
kompletteras med värdet av en del offentliga
tjänster som urvalspersonerna har utnyttjat un-
der året.²¹ Information om hushållens konsum-
tion av offentliga tjänster bygger till viss del på
enkätuppgifter och därför används endast den
del av HINK-urvalet som svarat på enkäten.

Total inkomst: Summan av hushållets justerade
disponibla inkomst och värdet av hushållets kon-
sumtion av offentligt finansierade tjänster defini-
eras som ”total inkomst”. Offentlig konsumtion
räknas per capita. Inkomsterna räknas samman
på hushållsnivå, men analyserna redovisas på in-
dividnivå..

Dekomponering:²² Den totala inkomstsprid-
ningen delas upp med avseende på de inkomst-
slag som ingår i den totala inkomsten. Varje del-
komponents storlek beror på dess vikt och
koncentrationsindex, där vikten är inkomstsla-
gets andel av den totala inkomsten och värdet på
koncentrationsindex anger dess progression. In-
komstfördelningen, mätt som Gini-koefficienten
(G), kan på detta sätt skrivas som:

G = V,*K, + V₂*K₂ + ... + V/K"

där V_; och K; står för vikt respektive koncentra-
tionsindex för inkomstkomponent i, och n är det
antal inkomstslag som ingår i total inkomst.

²⁰ Exempelvis är D9 den inkomst som avgränsar de 10 procent med högst
ekonomisk standard.

Databasen med offentlig konsumtion och inkomstbegreppet beskrivs
närmare i Prop. 1999/2000:1 Bilaga 4.

²² Den dekomponeringsmetod som används finns presenterad i Kakwa-
ni, N.C. (1977): Applications of Lorenz Curves in Economic Analysis.
Econometrica, Vol. 45, No 3.

Data och begrepp i avsnitt 3

Beräkning av disponibel inkomst vid heltidsarbete

Arbetstiden ökas till heltid för alla i åldersgrup-
pen 18-64 år som inte arbetar eller som deltids-
arbetar. Undantag görs för personer som har

- folkpension

- mer än 60 dagar i arbetslöshet

- mer än 60 dagars föräldraledighet

- mer än 60 dagars sjukskrivningsperiod räknat
från första sjukdagen inklusive karensdagen

- minst 40 dagars värnpliktsersättning

- minst 9 000 kronor i studiebidrag

- studiebidrag vid gymnasiestudier

- vuxenstudiestöd större än arbetsinkomsten
eller, om arbetsinkomsten är mindre än ett
basbelopp, större än ett basbelopp.

Eftersom arbetstiden ökas till heltidsarbete un-
der hela året så reduceras de sociala ersättningar
och bidrag som är förknippade med lägre ar-
betsmarknadsdeltagande helt och hållet. För de
personer som varit arbetslösa, föräldralediga eller
sjukskrivna en period om minst en dag och
högst 60 dagar beräknas heltidslönen för övriga
dagar under året. För dessa personer reduceras
inte arbetslöshetsunderstödet, sjukpenningen
eller föräldrapenningen.

HUS-undersökningen och jämförbarhet med SCB:s
inkomstfördelningsundersökning, HINK

HUS-undersökningen (Household market and
nonmarket activities) är en panelundersökning
med urval åren 1984, 1986, 1988, 1991, 1993,
1996 och 1998. Åren 1984 och 1993 tillfrågades
urvalspersoner i åldern 18-74 år om sin tidsan-
vändning. Vi har utnyttjat data för 1 152 perso-
ner i tilläggsurvalet för 1993. Personer äldre än
64 år samt de som saknar uppgift om disponibel
inkomst eller hemproduktion ingår inte i analy-
sen. Förutom uppgifter om tidsanvändning finns
data om inkomst och skatt, arbetsmarknadssta-
tus, lön, utbildning, socioekonomisk bakgrund,
boende och barnomsorg.

Den disponibla inkomsten har beräknats uti-
från registeruppgifter och vid intervjuer lämnade
uppgifter. Intervjupersonerna avgjorde själva om
inkomstuppgifterna skulle hämtas från register
eller om de själva skulle lämna dessa. SCB:s in-
komstfördelningsundersökning (HINK) är mer

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 4

heltäckande både vad gäller inkomster och skat-
ter och har dessutom registeruppgifter tillgängli-
ga för samtliga individer i alla åldrar. Urvalsstor-
leken varierar mellan 10 000 och 19 000. En
jämförelse visar att HUS-urvalets inkomstför-
delning relativt väl liknar den som SCB publice-
rat för år 1991, med undantag av decilgrupp 1
och 2. I dessa decilgrupper och i decilgrupp 10
underskattas inkomsten i HUS, medan den
överskattas i övriga decilgrupper. Inkomstsprid-
ningen underskattas därmed i HUS jämfört med
HINK. Inkomstuppgifterna avser 1992 och tids-
användningen 1993, vilket också medför en viss
osäkerhet.

Mer information om undersökningen finns på
http://cent.hgus.gu.se/econ/econometrics/hus/

nadsprincipen gör. Lönen beräknas efter skatt,
vilket bidrar till att minska skillnaden i utjämning
mellan de båda värderingsprinciperna.

För 70 procent av personerna finns uppgift
om timlön. För de personer som saknar löne-
uppgift har en lön skattats med en löneekvation
som tar hänsyn till att sambandet mellan lön och
icke observerbara egenskaper kan skilja sig åt
mellan de som har och de som inte har ett arbete.
Lönen multipliceras med den individuella margi-
nalskatten (som gäller för den monetära in-
komsten, eller i de fall en sådan saknas, med den
lägst observerade marginalskatten).

Underbilagetabell 1 Jämförelse mellan justerad disponibel
inkomst i HUS och HINK

Kronor per år och skillnad i procent

Decilgrupp	HUS 1992	HINK 1991	Skillnad
1	26 900	35 000	-23
2	57 300	62 500	-8
3	69 100	72 000	-4
4	81 300	80 900	0
5	92 000	89 000	3
6	103 300	98 400	5
7	113 900	109 100	4
8	128 100	121 100	6
9	144 100	137 200	5
10	196 600	206 700	-5
Gini-koefficient	0,255	0,261	-2

Underbilagediagram 1 Effekt pä justerad disponibel in-
komst av att att värdera hemproduktion enligt marknads-
kostnadprincipen och alternativkostnadsprincipen_______

Procent

Inkomstgrupper (kvintil)

Källa: HUS 1993, Göteborgs universitet, Finansdepartementets beräkningar

Bakomliggande analyser i avsnitt 3

Jämförelse mellan marknadsprincipen och
alternativkostnadsprincipen

För att värdera hemproduktionen används ofta
marknadsprincipen - vad det skulle kosta att kö-
pa en timmes motsvarande tjänst på marknaden,
eller alternativkostnadsprincipen - vad det kostar
personen att avstå från en timme marknadsavlö-
nat arbete. Den viktigaste skillnaden mellan de
båda principerna för värdering är att marknads-
principen ger alla individer samma värde för en
timmes hemproduktion, medan värdet enligt al-
ternativkostnadsprincipen kommer att skilja sig
åt mellan individer. Ju högre lön en individ har,
desto högre värderas en timmes hemproduktion.
Detta innebär att alternativkostnadsprincipen ger
en mindre utjämning av inkomsten än vad mark-

Oavsett vilken värderingsprincip som används
bidrar hemproduktionen kraftigt till en jämnare
inkomstfördelning. Alternativkostnadsprincipen
ger dock en något mindre jämn fördelning
(underbilagediagram 1).Gini-koefficienten mins-
kar till 0,233 respektive 0,225 (från 0,257).

Känslighetsanalys av val av timlön för
marknadsvärdering av hemproduktion

Huruvida den utökade inkomsten blir mer eller
mindre jämnt fördelad än den disponibla in-
komsten beror på a) hur jämnt fördelade dispo-
nibel inkomst och värdet av hemproduktion är i
relation till varandra, b) storleken på disponibel
inkomst och på värdet av hemproduktion och c)
på vilket sätt disponibel inkomst och värdet av
hemproduktion är korrelerade med varandra.

Ett högre timlöneantagande ökar värdet på
hemproduktionen och hemproduktionens relati-
va vikt ökar. Eftersom hemproduktionens
ojämnhet är större än den disponibla inkomstens

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 4

ojämnhet leder den större vikten till att den ut-
ökade inkomsten blir mindre utjämnad än vid
lägre timlöneantagande (och lägre vikt).

Med en timlön på 58 kronor blir Gini-
koefficienten för den utökade inkomsten 0,225
vilket är 0,032 enheter mindre än för den dispo-
nibla inkomsten. Den utjämnande effekten är
relativ okänslig för mindre förändringar i timlö-
nen. Om timlönen minskas eller ökas med 10
kronor minskar respektive ökar Gini-koeffi-
cienten med 0,003 enheter.

Med en timlön på 138 kronor är fördelningen
av utökade inkomster inte längre jämnare än för-
delningen av den disponibla inkomsten. Beräk-
ningarna med högre timlöner medför att fördel-
ningen blir mer ojämn.

Underbilagetabell 3 Effekt pä justerad disponibel inkomst K av att beakta val av tidsanvändning fördelat på hushallsty- B per ■
Procent	Värdet av extra fritid	Värdet av hemproduktion
Ensamstående utan barn	5,2	44
Ensamstående med 1 barn	2,9	77
Ensamst. m 2 eller fler barn	4,7	58
Sammanboende utan barn	5,5	55
Sammanboende med 1 barn	4,9	78
Sammanboende med 2 barn	5,2	87
Sammanbo, m 3 el fler barn	8,0	87
Pensionär ensamstående	0,0
Pensionär sammanboende	2,0	-
Totalt	7,4	62

Underbilagetabell 2 Effekt på inkomstfördelningen av att 1 variera timlönen vid marknadsvärdering av hemproduktion 1
Inkomst per konsumtionsenhet	Gini-koefficient
Disponibel inkomst	0,257
Utökad Inkomst, timlön:
48 kr	0,222
58 kr	0,225
68 kr	0,228
138 kr	0,257

I beräkningarna med marknadsvärdering tas
vanligen ingen hänsyn till skatter²³. En grov upp-
skattning av sociala avgifter, vinst, overhead-
kostnader och moms ökar timlönen från 58 kro-
nor till en lönekostnad på 120 kronor, vilket
minskar Gini-koefficienten till 0,250.

Tidsanvändningens betydelse för olika hushåll

Av underbilagetabell 3 framgår att tidsanvänd-
ningens betydelse är större för sammanboende
än för ensamstående och att framför allt värdet
av hemproduktionen bidrar till att öka barnfa-
miljernas inkomster.

²³ Se Bonke J., Distribution of economic resources: Implications of
including household production, The Review of income and wealth, 38
(1), 1992 och Jenkins, S.» O’Leary, N., Household income plus household
production: The distribution of extended income in the U.K., Review of
Income and Wealth, Series 42, Number 4, 1996.

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 4

IUnderbilagetabell 4 Hushållens simulerade arbetstid och anpassningen till följd av ändrade regler för skatter och bidrag \|
Årsarbetstider timmar per år, procent i olika arbetstidskiasser och förändring i procentenheter			Höjt grundavdrag	Höjt barnbidrag
Hushållstyp	Arbetstid	Andel (simulerad)	Höjt grundavdrag	Höjt barnbidrag
Ensamstående kvinna	0	16,1	-0,8	-3,6
med barn	250	2,8	0,0	0,0
	750	7,2	0,0	0,8
	1250	18,1	0,0	1,2
	1750	26,5	0,0	0,8
	2250	24,9	0,8	0,8
	2750	4,4	0,0	0,0
	medelvärde	1433	18	53
Ensamstående kvinna	0	29,7	-2,0	0,0
utan barn	250	1,9	-0,1	0,0
	750	3,4	0,0	0,0
	1250	12,3	0,4	0,0
	1750	26,4	0,5	0,0
	2250	22,9	1,1	0,0
	2750	3,2	0,1	0,0
	medelvärde	1252	42	0
Ensamstående man	0	27,9	-0,7	0,0
	250	0,1	0,0	0,0
	750	1,9	-0,1	0,0
	1250	6,2	-0,1	0,0
	1750	24,3	0,6	0,0
	2250	31,2	0,3	0,0
	2750	8,4	0,0	0,0
	medelvärde	1450	15	0
Sammanboende kvinna	0	12,4	-1,1	-0,7
	250	1,3	0,0	-0,1
	750	5,8	0,0	0,0
	1250	19,8	0,1	0,3
	1750	37,0	0,4	0,3
	2250	22,7	0,6	0,2
	2750	0,9	0,0	0,0
	medelvärde	1479	22	13
Sammanboende man	0	24,2	-1,6	-0,9
	250	0,0	0,0	0,0
	750	0,3	0,0	0,0
	1250	3,4	0,1	0,3
	1750	22,5	0,6	0,5
	2250	43,7	0,8	0,7
	2750	6,0	0,0	0,0
	medelvärde	1586	32	14

Bilaga 5

Utvecklingen på lång sikt

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 5

Bilaga 5

Utvecklingen på lång sikt

Innehållsförteckning

1 Inledning.................................................................................................................5

2 Långtidsutredningens slutsatser i sammanfattning..............................................5

3 Ställningstagande....................................................................................................8

3.1 En stark välfärd kräver starka offentliga finanser.................................8

3.1.1 Mål för saldot i de offentliga finanserna................................................9

3.1.2 Svenska skatter i en internationell ekonomi........................................10

3.2 En politik för arbete och sysselsättning...............................................11

3.2.1 Sysselsättningsmålet skall uppnås........................................................11

3.2.2 Utbildning för arbetslivet.....................................................................12

3.3 En politik för effektivare användning av de gemensamma

resurserna...............................................................................................13

3.4 Regeringens politik för en ekologiskt hållbar utveckling...................14

4 Remissinstansernas synpunkter...........................................................................14

Appendix: Svarande remissinstanser för Långtidsutredningen 1999-2000

(SOU 2000:7)........................................................................................19

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 5

1 Inledning

Svensk ekonomi är stark. Tillväxten beräknas bli

3,9 procent i år och även de kommande åren
kommer tillväxten att vara god. Sysselsättningen
fortsätter att öka starkt och därigenom kan också
den öppna arbetslösheten minska och den be-
räknas uppgå till cirka 4 procent i slutet av året
för att sedan sjunka ytterligare. Genom den om-
fattande budgetsaneringen har underskott vänts
till överskott. Utvecklingen förstärks nu av den
starka tillväxten och den ökande sysselsätt-
ningen.

En stark välfärd förutsätter starka offentliga
finanser. En fortsatt stark ekonomi är därför av
avgörande betydelse för att klara de långsiktiga
utmaningar som följer av den ökande andelen
äldre i befolkningen. Politiken måste inriktas på
att Sverige även i framtiden har väl fungerande
välfärdssystem som omfattar alla invånare. I
Långtidsutredningen (SOU 2000:7) analyseras
förutsättningarna för att uppnå detta. I det
följande avsnittet sammanfattas Långtidsutred-
ningens analys och slutsatser. Därefter beskrivs
inriktningen på regeringens politik för att möta
de framtida utmaningarna för svensk ekonomi
och svenska välfärdssystem. Avslutningsvis pre-
senteras en kort sammanfattning av remiss-
instansernas synpunkter på Långtidsutred-
ningens huvudbetänkande.

2 Långtidsutredningens slutsatser i
sammanfattning

Ett centralt tema i Långtidsutredningen är möj-
ligheterna att i framtiden bibehålla ett väl ut-
byggt offentligt finansierat välfärdssystem mot
bakgrund av tre framträdande utmaningar som
svensk ekonomi står inför; den demografiska ut-
vecklingen med en åldrande befolkning, den
fortsatta internationaliseringen av ekonomin,
samt viljan att uppnå högt ställda miljömål.

Befolkningsförändringarna får stora effekter för
ekonomi och välfärd i framtiden

De framtida befolkningsförändringarna innebär
att antalet personer i arbetskraften minskar och
att deras andel av befolkningen sjunker. Färre
personer i arbetsför ålder skall således försörja
allt fler äldre; försörjningsbördan ökar. Färre i
arbetskraften, som dessutom blir allt äldre i

genomsnitt, innebär enligt Långtidsutredningen
att arbetsutbudet i ekonomin sjunker redan
några år in på det nya seklet, vilket i sin tur på-
verkar tillväxten i negativ riktning. Efter år 2008
är tillväxten i det basscenario som utredningen
presenterar i genomsnitt bara 1,3 procent per år.

Fler äldre i befolkningen kommer att leda till
en ökad efterfrågan på offentligt finansierade
välfärdstjänster särskilt inom äldreomsorg och
sjukvård. Långtidsutredningen pekar dock på
möjligheten att befolkningen inte bara blir äldre
utan också friskare, vilket skulle tala för att kost-
naderna för vård och omsorg inte ökar i samma
takt som antalet äldre. De befolkningsföränd-
ringar som kommer att äga rum de närmaste
decennierna kommer dock att sätta press på
finansieringen av de svenska välfärdssystemen.

Samtidigt som efterfrågan på välfärdstjänster
ökar, minskar enligt Långtidsutredningen möj-
ligheterna att finansiera offentliga åtaganden via
höjda skatter. Den tilltagande internationalise-
ringen av ekonomin bedöms sätta gränser för
hur höga skatterna kan vara. Eftersom Sverige
har en internationellt sett hög skattekvot är för-
utsättningarna för att ytterligare höja skatteutta-
get begränsade. Detta gör enligt utredningen att
skatteintäkterna knappast kan växa snabbare än
ekonomin som helhet.

Svårigheter att finansiera välfärdssystemen i fram-
tiden

Långtidsutredningens beräkningar visar att vid
en tillväxt i enlighet med utredningens bas-
scenario kommer det runt år 2015 att bli svårt att
upprätthålla dagens nivå på välfärdssystemen.
Fram tills dess kan välfärdssystemen och den
offentliga konsumtionen upprätthållas. Aven om
problemen med att finansiera välfärdssystemen
kommer längre fram, finns det enligt utred-
ningen anledning att tidigt vidta åtgärder som
kan underlätta anpassningen till den ökande för-
sörjningsbördan. Ju tidigare anpassningen star-
tar, desto lättare bedömer utredningen det vara
att möta den ekonomiska påfrestning som
befolkningsförändringarna innebär.

Utredningen anser med tanke på den framtida
förväntade utvecklingen att ett högt sparande i
ekonomin, och därigenom en amortering av
statsskulden, är att föredra framför ambitions-
höjningar i välfärdssystemen. Ambitionshöj-
ningar under de närmaste åren skulle med nöd-
vändighet följas av nedskärningar i välfärdssys-
temen längre fram. En jämn utveckling av syste-
men är att föredra.

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 5

En ambitionshöjning i utbildningssystemet i
form av förbättrad kvalitet ter sig enligt utred-
ningen däremot motiverad. Utbildningssats-
ningar kan på sikt bidra till ökad tillväxt. Det
demografiska trycket i utbildningssystemet som
helhet är mindre, vilket bör göra det möjligt att
långsiktigt finansiera en höjd ambitionsnivå.
Eftersom efterfrågan på lågutbildad arbetskraft
kan förväntas sjunka i framtiden, vilket både
Långtidsutredningen och Statistiska centralbyrån
påpekar, är det viktigt att öka antalet yngre som
fullföljer gymnasiet och därigenom får möjlighet
att tillgodogöra sig den utbildning som är nöd-
vändig på framtidens arbetsmarknad.

Hög tillväxt och hög sysselsättningsgrad är viktigt
Långtidsutredningen konstaterar att en stark
ekonomisk tillväxt och en hög sysselsättnings-
grad underlättar anpassningen av svensk ekono-
mi till de väntade befolkningsförändringarna. En
hög sysselsättningsgrad bidrar till ökade skatte-
intäkter och minskade offentliga utgifter för
transfereringar såsom arbetslöshetsunderstöd.
Åtgärder som bidrar till en högre tillväxt och
högre sysselsättningsgrad är därför viktiga för att
ambitionsnivån i välfärdssystemen skall kunna
upprätthållas.

Okat arbetsutbud är av central betydelse

När det gäller arbetsutbudet lyfter Långtids-
utredningen fram att det är det totala antalet
arbetade timmar i ekonomin som är det väsent-
liga, både för produktionen och för skatteintäk-
terna. Ett högt arbetskraftsdeltagande och en
hög sysselsättning, även bland den äldre delen av
arbetskraften, är därför viktig. En flexibel pen-
sionsålder tillsammans med ett skattesystem som
är inriktat mot att stimulera tillväxten förbättrar
förutsättningarna för detta, påpekar utredningen.

Det är angeläget att långsiktigt upprätthålla
antalet arbetade timmar genom bibehållen
medelarbetstid, skriver utredningen. Den väl-
färdsvinst för enskilda individer som en för-
kortad arbetstid medför måste därför vägas mot
de försämrade möjligheter att skattefinansiera
olika välfärdstjänster som färre arbetade timmar
innebär. Av de beräkningar som Långtidsutred-
ningen låtit göra framgår att en mer omfattande
minskning av arbetstiden förstärker problemen
med att finansiera välfärdssystem på dagens nivå,
och att problemen uppstår redan några år in på
2000-talet.

En ytterligare möjlighet att underlätta finan-
sieringen av välfärdssystemen som Långtids-

utredningen tar upp är att bättre nyttja den
arbetskraftstillgång som representeras av invand-
rare, som i dag har en svag förankring på arbets-
marknaden. I ett längre perspektiv, när dagens
arbetskraftsreserver utnyttjats i större utsträck-
ning, bör också arbetskraftsinvandring över-
vägas, skriver utredningen. Arbetskraftens rör-
lighet underlättas genom den gemensamma
arbetsmarknaden inom EU. Långtidsutred-
ningen konstaterar dock att även andra EU-
länder står inför samma typ avbefolkningsför-
ändringar som Sverige, varför det finns flera län-
der som kan vara i behov av arbetskrafts-
invandring.

Utredningen påpekar att den gemensamma
arbetsmarknaden inte bara underlättar invand-
ringen till Sverige utan också utvandringen från
landet. Under senare år har frågan om kompe-
tensflykt, dvs. att högutbildade lämnar landet,
aktualiserats. Även om nettoutflyttningen av
högutbildade inte har varit särskilt omfattande är
det möjligt att den kan öka i framtiden, påpekar
utredningen. En omfattande nettoutvandring av
högutbildade skulle naturligtvis få negativa kon-
sekvenser för den svenska ekonomin.

Utvecklingen av investeringar och produktivitet är
viktig

Det är också viktigt att investeringarna i närings-
livet och produktivitetstillväxten kan hållas på en
hög nivå. Ett konkurrenskraftigt företagsklimat
blir allt viktigare i takt med att näringslivet inter-
nationaliseras allt mer. Företagen väljer att för-
lägga investeringar och produktion till länder
med goda förutsättningar för näringsverksamhet,
och i den meningen finns en internationell kon-
kurrens mellan länder om näringslivets investe-
ringar och produktion, konstaterar utredningen.
För att Sverige skall vara attraktivt för företagen
är det därför viktigt med god tillgång på väl-
utbildad arbetskraft och på riskkapital, tydliga
och stabila regelverk och en stabil makroekono-
misk miljö.

Utbildningssystemens omfattning och effek-
tivitet är enligt Långtidsutredningen viktiga för
att det i framtiden skall finnas en god tillgång på
välutbildad arbetskraft. Tillgången på riskkapital
har ökat kraftigt de senaste åren, men vissa pro-
blem för nya företag kvarstår bland annat till
följd av att skattesystemet minskar incitamenten
till privat förmögenhetsbildning. Lägre skatter på
företagande och privat förmögenhetsbildning
skulle sannolikt bidra till att främja investeringar
i nya företag, menar utredningen. Samtidigt

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 5

måste enligt utredningen alla skattesänkningar
vägas mot det utgiftstryck i de offentliga väl-
färdssystemen som framtiden bär med sig.

Regelsystemen som berör företagen är många
och upplevs ofta som besvärliga och tillväxt-
hämmande. Regelverken kan dock knappast
sägas vara mer omfattande eller mer restriktiva i
Sverige än i övriga EU-länder, konstaterar Lång-
tidsutredningen, men regelverken är mer om-
fattande än i USA. För att underlätta för
näringslivet, inte minst för de mindre företagen,
anser utredningen att man bör se över hur reg-
lerna kan förenklas och förbättras.

Förutsättningarna för tillväxt har förbättrats under
1990-talet

Tillväxten i svensk ekonomi har varit relativt
svag under de senaste trettio åren och under
1990-talet har även sysselsättningsgraden sjunkit
kraftigt samtidigt som arbetslösheten ökat.
Investeringarna har varit lägre än i många andra
länder och produktivitetsutvecklingen har varit
svag, även om den förbättrats under 1990-talet,
konstaterar Långtidsutredningen. Den historiska
utvecklingen pekar på att Sverige sedan 1970-
talet haft svårt att uppnå en hög tillväxt.

Det råder fortfarande stor osäkerhet om de
obalanser som lågkonjunkturen under 1990-talet
förde med sig kommer att påverka möjligheterna
att långsiktigt upprätthålla en hög sysselsätt-
nings- och aktivitetsnivå i svensk ekonomi. På
senare tid har utvecklingen på arbetsmarknaden
varit gynnsam och de scenarier som gjorts för
Långtidsutredningens räkning tyder på att Sve-
rige står inför en period av fortsatt positiv ut-
veckling av sysselsättning och arbetslöshet.

Under 1990-talet har också stora förändringar
skett av den ekonomiska politiken, konstaterar
utredningen, såväl vad gäller penning- och
finanspolitik som strukturella reformer på främst
varu- och tjänstemarknaderna. Dessa föränd-
ringar gör att förutsättningarna för en god till-
växt har förbättrats. Samtidigt innebär den de-
mografiska utvecklingen sämre förutsättningar
för de framtida tillväxtmöjligheterna. Desto vik-
tigare blir det, enligt utredningen, därför att
arbetsutbudet bland dem som är i arbetsför ålder
är högt, och att investeringarna liksom produkti-
viteten utvecklas väl.

Förändringar av välfärdssystemen kan underlätta
men inte lösa försörjningsproblemet

Det är möjligt att effektiviteten i produktionen
av de offentligt finansierade systemen skulle

kunna öka. Men eftersom tjänsteproduktion
inom vård, skola och omsorg i högsta grad är
personalkrävande är möjligheterna till stora
produktivitetshöjningar sannolikt begränsade,
menar utredningen. Det gäller oavsett om
produktionen sker inom offentlig sektor eller i
näringslivet. Däremot skulle, i den mån produk-
tionen i dag är ineffektiv, en engångshöjning av
produktiviteten vara möjlig om exempelvis stör-
re delar av produktionen vore föremål för
offentlig upphandling, tror utredningen. Möjlig-
heterna att kontinuerligt öka produktionen av
välfärdstjänster utan att nya resurser tillförs är
dock förhållandevis små, bedömer utredningen.

Om framtida skatteinkomster inte längre kan
växa genom högre skattesatser utan endast i takt
med skattebaserna, ökar vikten av högre effekti-
vitet och sänkta kostnader i transfererings-
systemen. Här kan alternativa finansieringsvägar
i framtiden bli viktiga komplement, menar
Långtidsutredningen. Denna typ av förändringar
skulle enligt utredningen kunna bidra till att öka
effektiviteten i produktionen och finansieringen
av välfärdstjänster i framtiden. Men de ändrar
inte på det faktum att färre skall försörja fler och
att system för omfördelning mellan generationer
är nödvändiga, påpekar utredningen. En sådan
omfördelning ställer därför krav på solidaritet
mellan generationer, oavsett om omfördelningen
sker i offentlig eller privat regi.

Miljömålen är i stort förenliga med en hög tillväxt
Långtidsutredningen refererar studier som visar
att det på lång sikt många gånger inte finns
någon målkonflikt mellan en god miljö och eko-
nomisk tillväxt, dvs. en hög tillväxt och en hög
sysselsättning är förenligt med en god miljö och
en hållbar utveckling. Tillväxt kan i stället skapa
nya teknologiska möjligheter att komma till rätta
med miljöproblem och att på sikt nå uppställda
miljömål, förutsatt att en effektiv miljöpolitik
samtidigt bedrivs. Det finns också en över-
gripande svensk målsättning om att utvecklingen
skall vara miljömässigt långsiktigt hållbar. Beräk-
ningar av en miljöjusterad nettonationalprodukt
som gjorts för Långtidsutredningen, indikerar att
utvecklingen i Sverige kan bedömas vara hållbar.
Den beräknade miljöjusterade nettonational-
produkten omfattar dock inte alla miljöhot, var-
för utredningen understryker att måttet ensamt
knappast kan utgöra underlag för en bedömning
av huruvida utvecklingen är hållbar.

Långtidsutredningen konstaterar att för vissa
miljöproblem finns risker för potentiella mål-

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 5

konflikter. Ett viktigt exempel är koldioxid-
utsläpp, där egentlig reningsteknik saknas. En
stor utmaning på miljöområdet blir därför att
uppfylla den begränsning av utsläpp som Sverige
åtagit sig internationellt genom det s.k. Kyoto-
protokollet och de ytterligare åtaganden som kan
aktualiseras längre fram, påpekar utredningen.

Klimatfrågan är ett globalt miljöproblem där
internationellt samarbete är nödvändigt för att de
globala utsläppen av koldioxid och andra växt-
husgaser skall kunna minskas. Flertalet industri-
länder har åtagit sig att minska sina koldioxid-
utsläpp. När och hur detta genomförs kommer
också att påverka konsekvenserna för svensk
ekonomi av att minska utsläppen av växthusgaser
i Sverige, skriver utredningen.

Utredningens analyser visar att med interna-
tionell handel med utsläppsrätter blir effekterna
på den svenska ekonomin på lång sikt begrän-
sade av att uppfylla Kyotoåtagandet. Om där-
emot begränsningen av utsläppen av växthus-
gaser uteslutande skall ske i Sverige, sker det bäst
genom en förändrad energibeskattning i kombi-
nation med en höjd koldioxidskatt, anser utred-
ningen, och påpekar att det är viktigt att delar av
näringslivet även i framtiden undantas från kol-
dioxidskatten för att minimera kostnaderna för
att minska koldioxidutsläppen. Även med
undantag kommer en höjd koldioxidskatt att på-
verka strukturomvandlingen i näringslivet
genom att vissa branscher, främst petroleumraf-
finaderier, minskar i betydelse. För att en in-
hemsk utsläppsminskning skall kunna ske med
begränsade ekonomiska konsekvenser krävs ock-
så att ekonomin är flexibel och förmår ställa om
sig till ändrade förutsättningar utan att några
större anpassningsproblem uppstår, påpekar ut-
redningen. Om exempelvis arbetsmarknaden
inte förmår anpassa sig ökar kostnaderna för att
uppnå koldioxidmålet kraftigt.

ligger väl i linje med den inriktning på hållbar
tillväxt, ökad sysselsättning och sunda offentliga
finanser som utgjort centrala hörnstenar i den
ekonomiska politiken under senare år. De för-
ändringar Sverige står inför gör det än viktigare
än tidigare att fortsätta på den redan inslagna
vägen. För att Sverige skall stå väl rustat inför
framtidens press på de offentliga välfärdssyste-
men inriktas politiken på tre centrala områden:

• fortsatt sunda offentliga finanser

• ett ökat arbetsutbud

• utveckling och effektivitet i de offentliga
verksamheterna

Även tillväxten är av betydelse. En snabbare pro-
duktivitetstillväxt inom den privata sektorn
underlättar dock inte med nödvändighet finan-
sieringen av den offentliga sektorns väl-
färdstjänster. Det sammanhänger med att pro-
duktivitetsökningarna inom den privata sektorn
på sikt leder till motsvarande ökningar av reallö-
nerna inom såväl den privata som offentliga
sektorn. Samtidigt är produktivitetstillväxten in-
om den offentliga sektorn normalt betydligt
lägre än i den privata sektorn till följd av den hö-
ga andelen arbetsintensiva tjänster. Konsekven-
sen blir att de reala kostnaderna för den offent-
liga sektorns verksamheter ökar även vid oför-
ändrad produktionsvolym. Dessutom tenderar
ökade reallöner också att leda till ökade offent-
liga transfereringsutgifter. Även om tillväxt ge-
nom höjd produktivitet inom näringslivet är av
yttersta vikt för den allmänna levnadsstandarden
i landet och det sannolikt är lättare att dela på en
kaka som växer, underlättar tillväxten därför inte
den framtida finansieringen av de offentliga väl-
färdssystemen på samma entydliga sätt som fort-
satt sunda offentliga finanser, ökat arbetsutbud
och en positiv utveckling av de offentliga verk-
samheterna gör.

3 Ställningstagande

De kommande förändringarna i befolkningens
åldersstruktur tillsammans med en fortsatt inter-
nationalisering av ekonomin innebär en stor ut-
maning för de svenska välfärdssystemen. Det är
mycket viktigt att redan nu beakta detta vid ut-
formningen av politiken. Den politik som enligt
Långtidsutredningen krävs för att underlätta
anpassningen till de ändrade förutsättningarna

3.1 En stark välfärd kräver starka
offentliga finanser

En stark välfärd kräver starka offentliga finanser.
De närmaste åren kommer enligt Långtidsutred-
ningens bedömning att bjuda en god ekonomisk
utveckling. Antalet sysselsatta ökar och den
offentliga sektorn visar ett överskott i sitt spa-
rande. Från och med år 2008 kommer dock
andelen pensionärer i befolkningen att öka mar-

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 5

kant samtidigt som antalet personer i arbetsför
ålder minskar (se diagram 3.1). Detta medför att
skatteintäkterna ökar i långsammare takt sam-
tidigt som kostnaderna för transfereringar och
offentlig konsumtion i form av vård och omsorg
ökar.

Diagram 3.1 De äldres andel av den totala befolkningen

Procent

Källa: Statistiska centralbyråns befolkningsprognos

välfärdssystemens finansiering. Beräkningarna
bygger på ett antagande om att den demografiska
utvecklingen tillåts slå igenom i förändrade verk-
samhetsvolymer. Vidare antas att det därutöver
sker en ökning av den offentliga konsumtions-
nivån med en halv procent per år. Dessa anta-
ganden innebär att exempelvis vårdkostnaden
per person i olika åldersgrupper ökar med en
halv procent per år i fasta priser. Med dessa anta-
ganden skulle de offentliga utgifterna (inklusive
pensioner, men exklusive räntor) minska som
andel av BNP fram till omkring 2010, för att där-
efter öka kraftigt och även till andelar som ligger
över dagens nivå.

Den demografiska utvecklingen leder också till
att andelen av befolkningen över 80 år ökar dra-
matiskt åren efter 2015, med cirka 50 procent
mellan 2015 och 2030. En sådan utveckling inne-
bär att de offentliga utgifterna i form av vård och
omsorg ökar ytterligare. För den offentliga sek-
torn innebär det stora påfrestningar, både
personalmässigt och finansiellt.

Mot denna bakgrund är det viktigt att föränd-
ringar som ökar de offentliga utgifterna eller bi-
drar till att försämra finansieringen av välfärden
betraktas i ett långsiktigt perspektiv. Det gäller
inte minst de närmaste åren när den offentliga
sektorns finanser väntas bli goda, och det därför
kan komma att resas krav på mer omfattande
reformer i välfärdssystemen. Vidare är det cent-
ralt med ett högt offentligt sparande under ett
antal år framöver, för att därigenom på sikt
minska de offentliga utgifterna för räntor.

Diagram 3.2 Offentliga utgifter exklusive räntor

Procent av BNP

Källa: Finansdepartementet

3.1.1 Mål för saldot i de offentliga finanserna

Av Långtidsutredningens analys framgår tydligt
att, om de nuvarande välfärdssystemen bibehålls,
kommer utvecklingen mot en växande andel äld-
re i befolkningen att få omfattande konsekvenser
för de offentliga budgetarna, både på inkomst-
och utgiftssidan.

Beräkningar inom Finansdepartementet bely-
ser den demografiska utvecklingens effekter på

Beräkningarna förutsätter att den starka utveck-
lingen av ekonomin och de offentliga finanserna
under de närmaste åren utnyttjas till att förbe-
reda Sverige för de förändringar av såväl offent-
liga inkomster som ökad efterfrågan på väl-
färdstjänster som ligger lite längre fram i tiden.
Beräkningsresultaten understryker vikten av att
beslut om skatter och offentliga utgifter de när-
maste åren ses mot bakgrund av utvecklingen på
längre sikt. Det mål om ett överskott i de offent-
liga finanserna på 2 procent i genomsnitt över en
konjunkturcykel som beslutades om i samband
med 1997 års ekonomiska vårproposition ligger i
linje med en sådan långsiktig politik.

Beräkningarna bygger på antagandet att ett
offentligt sparande på 2 procent i genomsnitt
över en konjunkturcykel upprätthålls under de
kommande 15 åren. De överskott som ackumu-
leras medför att skuldsättningen och därmed
räntebördan minskar väsentligt. Därigenom blir
det möjligt att den nuvarande välfärdsmodellen
kan finansieras även under beaktande av de på-
frestningar som orsakas av den demografiska ut-
vecklingen. Beräkningarna visar också att ett

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 5

överskott i de offentliga finanserna på 2 procent
per år fram till 2015 lämnar ett visst utrymme för
en varaktig sänkning av skattekvoten alternativt
en viss ökning av de offentliga utgifterna utöver
den som ligger i grundkalkylen. Den fortsatta
internationaliseringen av ekonomin och dess
betydelse för möjligheterna att upprätthålla
skattekvoten måste också beaktas i detta sam-
manhang, se vidare avsnitt 3.1.2.

De beräkningar som gjorts visar att efter 2015
medför de ökade utgifterna för bland annat vård
och omsorg att de offentliga finanserna försäm-
ras. Som framgår av diagram 3.3 kommer under-
skotten i de offentliga finanserna, trots överskott
och amorteringar under 15 år, att växa till cirka 3
procent av BNP.

Diagram 3.3 Finansiellt sparande i offentlig sektor

Procent av BNP

Källa: Finansdepartementet

Utvecklingen av de offentliga finanserna innebär
också att skuldkvoten ökar i samband med att de
offentliga överskotten vänds till underskott, se
diagram 3.4. Förändringarna av sparandet och
skuldkvoten ligger dock inom ramen för vad
som anges av Stabilitets- och tillväxtpakten inom
EU.

Diagram 3.4 Konsoliderad bruttoskuld

Procent av BNP

Anm: Den konsoliderade skulden är definierad enligt EU:s konvergenskriterier
(Maastricht)

Källa: Finansdepartementet

De beräkningar som gjorts visar också att om
överskottsmålet inte bibehålls kan betydande
problem uppstå för de offentliga finanserna.
Situationen kan då snabbt bli ohållbar. Under-
skotten i de offentliga finanserna skulle runt år
2020 komma att passera gränserna i Stabilitets-
och tillväxtpakten och fortsätta till cirka 7 pro-
cent av BNP. Underskotten skulle även innebära
en kontinuerlig ökning av skuldkvoten långt in
på 2000-talet, och över gränserna i Stabilitets-
och tillväxtpakten.

Sammantaget talar beräkningarna för att ett
offentligt sparande bör upprätthållas under ett
antal år framöver. Detta skulle ge en balanserad
utveckling av de offentliga finanserna. Utveck-
lingen av det offentliga sparandet och skuldkvo-
ten blir hanterbar samtidigt som det blir möjligt
att upprätthålla välfärdssystemen även när ande-
len äldre ökar kraftigt.

3.1.2 Svenska skatter i en internationell
ekonomi

Ytterst styrs den offentliga sektorns resurser av
medborgarnas vilja att betala för välfärden i
huvudsak genom skatter. Den fortsatta ekono-
miska integrationen med omvärlden och inte
minst med EU innebär samtidigt att möjlig-
heterna för ett enskilt land att avvika vad gäller
skattesatser minskar över tiden. Kapitalet rör sig
redan i dag mycket snabbt och lätt över nations-
gränserna, och arbetskraften och konsumtionen
visar en tilltagande tendens till rörlighet (t.ex.
gränshandel och internethandel), även om den på
dessa områden är betydligt lägre.

Sverige bedriver tillsammans med många and-
ra länder ett arbete inom bland annat EU och
OECD för att åstadkomma ett gemensamt
handlingsprogram för beskattning på områden
som är särskilt känsliga för internationell rörlig-
het. Motståndet hos en del andra länder gör dock
att arbetet går långsamt. Det är därför angeläget
att upprätthålla en beredskap att vidta åtgärder
inom de områden som är särskilt känsliga för
rörlighet över gränserna, samtidigt som det är
viktigt att upprätthålla skatteuttaget på de skatte-
baser som inte uppvisar samma rörlighet. Som
ett led i det arbetet har regeringen nyligen tillsatt
en särskild utredare för att se över hur interna-
tionaliseringen kommer att påverka möjlig-
heterna att ta ut skatt på olika skattebaser.

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 5

3.2 En politik för arbete och
sysselsättning

Ett högt arbetsutbud, dvs. det antal timmar som
arbetskraften totalt kan tänka sig arbeta, är vik-
tigt för såväl den framtida tillväxten som möjlig-
heterna att finansiera välfärdssystemen. För att
främja ett högt arbetsutbud är åtgärder inom fle-
ra områden nödvändiga.

För det första är det centralt att politiken även
fortsättningsvis inriktas på att uppnå sysselsätt-
ningsmålet. Sysselsättningsutvecklingen har varit
mycket god de senaste åren, men för att det skall
vara möjligt att nå full sysselsättning kan ytterli-
gare insatser behövas. Det rör sig om att minska
utslagningen av äldre i arbetskraften, att förbättra
invandrarnas möjligheter på arbetsmarknaden,
att minska marginaleffekterna i skatte- och bi-
dragssystemen, att förbättra arbetsmiljön för att
minska antalet långtidssjukskrivna samt att för-
bättra matchningen på arbetsmarknaden. Det är
också viktigt att bryta den könsuppdelade
arbetsmarknaden. Så många som möjligt skall ha
möjlighet att delta i arbetslivet.

För det andra måste utbildningssystemet vara
anpassat så att det också främjar arbetsutbudet
och tillgodoser såväl de sökandes som arbets-
marknadens behov av utbildning inom olika ut-
bildningsområden. De som är i yrkesverksam ål-
der måste ha den utbildning och kompetens som
efterfrågas på arbetsmarknaden.

3.2.1 Sysselsättningsmålet skall uppnås

Närmare två tredjedelar av den offentliga sek-
torns skatteinkomster kommer från beskattning
av arbete i olika former, framför allt kommunal
och statlig inkomstskatt samt sociala avgifter. I
takt med att antalet personer i yrkesverksam ål-
der minskar efter år 2008, både som andel av
befolkningen och i absoluta tal, är det centralt
för välfärdssystemens framtid att arbetsmark-
naden fungerar på ett tillfredsställande sätt. Att
uppnå regeringens mål om en sysselsättningsgrad
på 80 procent bland personer mellan 20 och 64 år
senast år 2004 är mot den bakgrunden mycket
viktigt. Sysselsättningen har också ökat kraftigt
de senaste åren och det är viktigt att denna ut-
veckling fortsätter. För att full sysselsättning
skall kunna uppnås kan ytterligare åtgärder inom
en rad olika områden behöva vidtas för att för-
bättra arbetsmarknadens sätt att fungera.

Ohälsan måste minska och de äldres möjligheter pä
arbetsmarknaden stärkas

För att alla som vill fullt ut skall kunna delta i
arbetslivet är det är viktigt att arbetsmiljön för-
bättras, så att sjukfrånvaro och ohälsa minskar.
Regeringen har tillsatt en arbetsgrupp som skall
ta fram strategier för att minska ohälsan i arbets-
livet. Arbetet omfattar en översyn av bland annat
sjukpenning, rehabiliteringspenning, arbetsska-
deförsäkring, tillsyn av arbetsmiljön och förtids-
pension. Aktiva åtgärder skall genomföras för att
sjukskrivna och förtidspensionerade skall kunna
återgå till ett arbetsliv som inte ger skador eller
sjukdomar och inte sliter ut människor.

Vidare har en arbetsgrupp inom regerings-
kansliet tillsatts med uppgift att analysera den
stora ökningen av arbetsbetingad ohälsa och so-
ciala faktorer. Arbetsgruppen skall ta fram en
handlingsplan som anger en strategi för att
komma till rätta med utvecklingen av den
arbetsbetingade ohälsan och för att åstadkomma
en förnyelse av arbetsmiljöarbetet.

Det måste finnas goda möjligheter även för
äldre att delta i arbetslivet. Det nya pensionssys-
temet premierar arbete även efter 65 års ålder.
Regeringen avser återkomma med ett förslag om
rätt att kvarstå i anställning till 67 år.

Åtgärder för att minska marginaleffekterna

För att det skall vara möjligt att nå sysselsätt-
ningsmålet bör de samlade marginaleffekterna
från skatte- och bidragssystemen minska. För
många hushåll lönar det sig knappt att gå från
arbetslöshet till arbete eller att öka sin arbetstid.
Det beror oftast på de kombinerade effekterna
av marginalskatter och inkomstprövningar av bi-
drag och avgifter. Marginaleffekter drabbar sär-
skilt kvinnor, låginkomsttagare, småbarnsföräld-
rar samt ensamstående föräldrar och utgör
hinder för en förankring på arbetsmarknaden
samt möjligheten till kompetensutveckling.

Skattesänkningen i år för låg- och medelin-
komsttagare bidrar till sänkta marginaleffekter. I
budgetpropositionen för 2001 föreslås fortsatta
skattesänkningar för löntagarna, vilket ytterligare
kommer att sänka marginaleffekterna för låg-
och medelinkomsttagare.

Genom införandet av en maxtaxa i barnom-
sorgen och en allmän förskola för 4- och 5-
åringar sänks marginaleffekterna ytterligare för
många barnfamiljer. Föräldraförsäkringen för-
längs också med en månad 2002. Genom föränd-
ringarna underlättas möjligheterna att förena
föräldraskap och arbete, vilket i sin tur kan bidra

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 5

till ett ökat arbetskraftsdeltagande. En särskild
utredare har dessutom fått i uppdrag att se över
möjligheterna att sänka marginaleffekterna som
uppkommer inom delar av familjepolitiken.

Det förslag om en ny arbetslöshetsförsäkring
som regeringen presenterade före sommaren och
som skall behandlas av Riksdagen under hösten,
innebär att kraven på att acceptera erbjudna jobb
kommer att öka. Försäkringens roll som om-
ställningsförsäkring stärks. Kraven på yrkes-
mässig och geografisk rörlighet kommer att öka
för den enskilde. Vidare införs en aktivitets-
garanti för personer som varit arbetslösa under
mycket lång tid. Därmed stärks deras möjlig-
heter att få arbete på den reguljära arbetsmark-
naden. Minskade marginaleffekter, aktivitets-
garanti och högre krav på rörlighet bidrar alla till
att sänka den totala arbetslösheten och förbättra
välfärdens finansieringsmöjligheter.

Invandrarnas situation måste förbättras
Människor med invandrarbakgrund har i dag en
betydligt högre arbetslöshet och lägre sysselsätt-
ning än övriga svenskar. Det är ett stort slöseri
med resurser. Målet är en rättvis arbetsmarknad
där kompetens, inte härkomst, är avgörande.

Redan i 2000 års ekonomiska vårproposition
föreslog regeringen en rad åtgärder för att öka
arbetskraftsdeltagandet bland invandrare. Bland
annat skall den kompletterande utbildningen för
invandrare med utländsk utbildning inom hälso-
och sjukvårdsområdet förstärkas. Inom ramen
för arbetsmarknadsutbildningen genomförs en
kompletterande utbildning för personer med ut-
ländsk utbildning inom läraryrken och tek-
nik/naturvetenskap. Valideringen av utländsk
yrkeskompetens skall underlättas, och en för-
söksverksamhet med alternativ platsförmedling
för invandrare genomföras. Parallellt med detta
pågår även ett arbete för att stimulera
etnisk/kulturell mångfald på alla svenska arbets-
platser såväl inom offentlig förvaltning, som in-
om privata företag.

Arbetskraftsinvandring åter aktuellt
Långtidsutredningen pekar på att det på längre
sikt kan finnas behov av en ökad arbetskrafts-
invandring till Sverige för att möta den demo-
grafiska utvecklingen med en krympande arbets-
kraft som väntar. Det finns i dag inga hinder för
arbetstagare från andra EU- och EES-länder att
arbeta i Sverige eftersom fri rörlighet råder. På
samma sätt har svenska arbetstagare möjlighet att
arbeta i andra EU-länder. Någon mer omfatt-

ande rörlighet mellan Sverige och andra länder
har dock ännu inte kommit till stånd.

På längre sikt står flertalet länder i Europa in-
för liknande demografiska förändringar som Sve-
rige med en minskande arbetskraft. I vissa länder
är situationen också besvärligare än i Sverige. På
lång sikt är det därför tänkbart att det blir en
konkurrens om arbetskraftsinvandrarna. En
arbetsgrupp tillsattes under våren inom rege-
ringskansliet med uppdrag att följa upp och
analysera kompetensrörligheten till och från ut-
landet.

Arbetstiden

Utgångspunkten för regeringens arbete i arbets-
tidsfrågan är att det är angeläget att korta arbets-
tiderna och öka individernas inflytande över
arbetstidens förläggning. Arbetstidsfrågan rym-
mer viktiga välfärdspolitiska val. Värdet av en
arbetstidsförkortning måste dock alltid vägas
mot behovet av andra reformer och hänsyn
måste tas till kostnaderna. Kortas arbetstiden tas
en del av framtida tillväxt ut i form av mer fri tid
i stället för i ökad privat och offentlig konsum-
tion. De långsiktiga konsekvenserna för den
offentliga verksamheten måste särskilt beaktas.
Takten, omfattningen och tillvägagångssättet för
en arbetstidsreform kräver ytterligare överväg-
anden.

3.2.2 Utbildning för arbetslivet

Lågutbildade har en betydligt högre arbetslöshet
än personer med högre utbildning. Såväl Lång-
tidsutredningen som Statistiska centralbyrån
(SCB) pekar på att efterfrågan på arbetskraft
med låg utbildning kommer att vara låg även i
framtiden. Anledningen är den strukturomvand-
ling mot mer kunskapsintensiva arbetsställen
som pågår i hela ekonomin. Det är således av
central betydelse att utbildningssystemet är an-
passat så att det också främjar arbetsutbudet och
att det svarar mot de krav som kommer att ställas
på arbetsmarknaden i framtiden. De som är i
yrkesverksam ålder måste ha den utbildning och
kompetens som efterfrågas på arbetsmarknaden.
För att bryta den könsuppdelade arbetsmark-
naden är det också viktigt att utbildningen på alla
nivåer är utformad så att alla ämnen och yrken är
attraktiva för såväl män som kvinnor.

För att möta utvecklingen mot ett mer kun-
skapsintensivt samhälle har omfattande sats-
ningar på utbildning gjorts under 1990-talet.

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 5

Inom vuxenutbildning har satsningen på kun-
skapslyftet givit många arbetslösa med kort ut-
bildning möjlighet att skaffa sig gymnasiekom-
petens. Kunskapslyftet har därigenom bidragit
till att många i dag står bättre rustade inför mor-
gondagens arbetsmarknad. Tillgången på hög-
skoleutbildad arbetskraft är en avgörande faktor
för att förmå företagen att investera och utveckla
sin verksamhet i Sverige. Mot den bakgrunden
har regeringen satt som ett långsiktigt mål att
hälften av en årskull skall ha påbörjat högsko-
lestudier senast vid 25 års ålder. Det är också
viktigt att högskolesektorns utbildningsutbud
svarar mot såväl de sökandes som arbetsmarkna-
dens behov. Därför är kvaliteten på utbildnings-
satsningarna, liksom deras inriktning, minst lika
viktig som omfattningen på dem. Högskole-
verket kommer att få i uppdrag att analysera hur
utbildningen i ökad grad skulle kunna svara mot
arbetsmarknadens behov.

Regeringen avser också att ändra instruktio-
nen för Institutet för arbetsmarknadspolitisk ut-
värdering (IFAU) i syfte att utvidga institutets
arbetsuppgifter till att även främja, stödja och
genomföra studier av arbetsmarknadseffekterna
inom utbildningsväsendet. För detta ändamål
förstärks IFAU:s anslag från och med 2001.

Mot bakgrund av att efterfrågan på arbetskraft
med kort utbildning förväntas minska i framti-
den är det oroande att andelen ungdomar som
lämnar gymnasieskolan utan fullständigt slutbe-
tyg har ökat under senare år. Orsakerna kan vara
flera. Bland annat visar Skolverkets resultatupp-
följning att ungdomar med invandrarbakgrund i
högre grad än andra lämnar skolan utan fullstän-
diga betyg. För att förhindra att de problem in-
vandrarna i dag har att hävda sig på arbetsmark-
naden även drabbar deras barn är det av största
vikt att särskilt satsa på den här gruppen. En god
utbildning är en förutsättning för att få fotfäste
på arbetsmarknaden.

Insatser för en förbättrad måluppfyllelse i
ungdomsskolan är prioriterade. Regeringen före-
slår därför kraftigt ökade resurser till skolan de
kommande åren. Under perioden 2001-2006
skall skolan tillföras sammanlagt 17,5 miljarder
kronor.

För att öka kvalitetsmedvetandet och möjlig-
heten att jämföra skolor med varandra har rege-
ringen påbörjat ett arbete för att samla in ett
stort antal mätvariabler från landets kommuner,
bland annat på skolans område. Mer information
om skillnader mellan olika skolor förbättrar

möjligheterna att sätta in mer resurser där de be-
hövs mest.

3.3 En politik för effektivare användning av de
gemensamma resurserna

För att kunna möta en framtida ökad efterfrågan
på offentliga tjänster inom vård och omsorg
måste alla möjligheter att utveckla och effektivi-
sera verksamheterna i den offentliga sektorns
olika delar tas till vara. För att uppnå detta kan en
rad olika metoder användas inom såväl statlig,
som kommunal verksamhet. Redan i dag pågår
ett omfattande arbete inom den offentliga sek-
torn som syftar till att utveckla och effektivisera
verksamheterna. Det är viktigt att detta arbete
fortsätter och bedrivs på flera fronter för att
uppnå bästa möjliga resultat.

Inom den statliga sektorn pågår ett arbete med
att utveckla den ekonomiska styrningen. Eko-
nomisk styrning är ett verktyg för att realisera
politiska beslut och skapa förutsättningar för god
kontroll av statens finanser, resursfördelning i
enlighet med politiska prioriteringar och en hög
effektivitet i användandet av statens resurser. Det
pågående utvecklingsarbetet, som beskrivs när-
mare på annat håll i denna budgetproposition
(Volym 1, avsnitt 10), omfattar bland annat en
översyn av mål och målstrukturer inom samtliga
utgiftsområden. Översynen har i första hand
syftat till att utveckla resultatstyrningen i
budgetprocessen för att möjliggöra en bättre
koppling mellan mål, kostnader och resultat.

Inom ramen för det förvaltningspolitiska
handlingsprogrammet pågår ett arbete för att
utveckla användningen av modern informa-
tionsteknik inom den statliga sektorn, för att
därigenom förbättra servicen till medborgare och
företag och effektivisera verksamheten. En del av
arbetet är utvecklandet av IT-infrastrukturens
olika delar, såsom gemensamma system för
spridning och hämtning av information, digitala
signaturer samt specialiserade elektroniska in-
gångar, s.k. portaler. Ett arbete fortgår också
med att stimulera den statliga sektorn att i ökad
grad nyttja olika kvalitetsverktyg för utveckling
av sin verksamhet, såsom benchmarking, kund-
undersökningar och servicedeklarationer.

Utveckling genom jämförelse av verksamheter
Under 1990-talet har stora förändringar skett
vad gäller utveckling och effektivitet inom de
offentliga verksamheterna. Trots detta kvarstår

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 5

stora skillnader mellan olika kommuner och
landsting vad gäller kostnadseffektiviteten i verk-
samheten. Dessa skillnader indikerar att det går
att utveckla den offentliga verksamheten ytterli-
gare och att kvaliteten därigenom kan höjas.
Kvalitetsjämförelser av de offentliga verksamhe-
terna hos olika myndigheter och i olika delar av
landet är ett av flera instrument för ständiga för-
bättringar.

Redan nu pågår ett arbete med att jämföra oli-
ka offentliga verksamheter. Bland annat har
Statskontoret fått i uppdrag att kartlägga och
göra en genomgång av befintliga studier om kva-
litetsjämförelser inom utbildningsväsendet och
arbetsförmedlingens område. Även Ekonomi-
stymingsverket arbetar med att inom ekonomi-
styrningsområdet utveckla system för jämförel-
ser mellan olika myndigheter. Statens kvalitets-
och kompetensråd arbetar med utvecklandet och
spridandet av metoder för kvalitetsutveckling,
däribland benchmarking.

Regeringens ambition är att offentliga verk-
samhetssektorer skall kunna jämföras på natio-
nell basis så att man kan identifiera och lära av
goda exempel. För att öka användandet av bland
annat benchmarking inom den offentliga sektorn
avser regeringen att ta initiativ som syftar till
ökad användning av benchmarking och till ut-
veckling av metoderna för detta. Regeringen av-
ser att låta de myndigheter som besitter kunskap
om och har erfarenhet av benchmarking delta
aktivt i detta arbete.

För att relevanta jämförelser skall vara möjliga
att göra krävs tillgång på bra statistik för verk-
samheter som bedrivs såväl i statlig som kom-
munal regi. Kommundatabasprojektet startade
sommaren 1999 med syfte att ge information om
vad kommunerna gör, hur mycket det kostar och
vilka effekter verksamheten ger. Det gäller såväl
kommunernas egen uppföljning och utvärdering,
som statens uppföljning av sektorn som helhet
utifrån nationella mål för olika verksamheter.
För kommunernas del kan databasen också bidra
till att utveckla styrningen av den egna verksam-
heten. Det långsiktiga målet är att förbättra pro-
duktiviteten, kvaliteten och effektiviteten i den
kommunala verksamheterna genom att möjlig-
göra mellankommunala jämförelser och
benchmarking mellan enskilda kommuner.

Arbetet hittills omfattar 12 verksamheter
inom skola och omsorg. Knappt 200 olika
nyckeltal har samlats in, varav ett 30-tal är nya.
Nyckeltalen beskriver verksamhetens volym,
kostnad och kvalitet. Den utvärdering som skett

(Ds 2000:48) konstaterar att informationen
inom de två första områdena varit tillfreds-
ställande, medan kvalitetsmätningarna är svårare.
I rapporten lämnas förslag till hur arbetet med en
kommunal databas bör fortsätta. Regeringen av-
ser att återkomma i denna fråga.

3.4 Regeringens politik för en ekologiskt
hållbar utveckling

För regeringen är det centralt att utvecklingen
inte begränsar kommande generationers möjlig-
het att leva, arbeta och ha tillgång till en ren na-
tur. Det övergripande målet för miljöpolitiken är
därför att kunna överlämna ett samhälle till nästa
generation där de stora miljöproblemen i Sverige
är lösta. Sverige skall vara ett föregångsland i om-
ställningen till hållbar utveckling. Den ut-
maningen kräver insatser som förenar miljöpoli-
tiken med ekonomi, sysselsättning och social
välfärd.

Långtidsutredningen kommer tillsammans
med andra utredningar, som nyligen presente-
rats, att utgöra viktiga underlag i de propositio-
ner på miljö- och klimatområdet som regeringen
kommer att presentera under hösten.

Regeringen delar Långtidsutredningens syn på
betydelsen av att sträva efter kostnadseffektiva
lösningar i klimatfrågan. Regeringen delar också
utredningens syn att begreppet hållbar utveck-
ling bör ges en bred tolkning som inte enbart
omfattar den ekologiska utvecklingen. Det är
också viktigt att utvecklingen av mätmetoder och
statistik fortsätter för att relevanta bedömningar
av huruvida utvecklingen är långsiktigt hållbar
eller inte skall kunna göras.

4 Remissinstansernas synpunkter

Långtidsutredningen har remissbehandlats och
54 myndigheter och organisationer har inkom-
mit med synpunkter på betänkandet. Överlag
anser remissinstanserna att de problem Lång-
tidsutredningen valt att analysera är viktiga och
relevanta och att framställningen är lättillgänglig.

Den kritik som framförs gäller till stora delar
att Långtidsutredningen inte har tagit upp vissa
områden, bl.a. avsaknaden av regional analys, av
jämställdhetsperspektiv, och en eventuell struk-
turomvandling på EU-nivå mot en mer nationell

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 5

och regional specialisering av näringslivsstruktu-
ren. Därtill efterfrågar vissa remissinstanser
analyser över finansmarknadernas roll för den
långsiktiga utvecklingen, liksom eventuella lång-
siktiga effekter av ett EMU-medlemskap.

Vad gäller skrivningarna i Långtidsutred-
ningen är det i huvudsak två saker som kritiseras.
Dels kritiseras att Långtidsutredningen inte pe-
kar mot fler lösningar på de centrala problemen
utredningen tar upp. Därigenom blir Långtidsut-
redningen mindre intressant, och betydligt
mindre användbar som underlag för den ekono-
miska politiken, hävdar kritikerna.

Dels kritiserar många remissinstanser analysen
av hållbar utveckling och menar att denna är
otillräcklig och bristfällig bland annat på grund
av att växthuseffekten och den minskade biolo-
giska mångfalden inte beaktas. Dessutom
kritiseras det val av tolkning av begreppet hållbar
utveckling som görs. Att använda miljöjusterad
nettonationalprodukt, baserar sig på antagandet
att olika former av kapital (bland annat fysiskt
kapital och naturkapital) är utbytbara mot var-
andra, vilket är kontroversiellt. Remissinstan-
serna föreslår ingen konkret alternativ metod för
att mäta om utvecklingen är hållbar eller inte.

Nedan sker en kort genomgång av remiss-
instansernas kommentarer, indelade efter utred-
ningens kapiteluppdelning.

Välfärdssystemens framtida utmaningar

Vad gäller välfärdssystemens framtida ut-
maningar menar Sveriges Akademikers Central-
organisation (SACO) att de finansierings-
problem Långtidsutredningen diskuterar sanno-
likt kommer att bli avsevärt större än vad Lång-
tidsutredningen antar, eftersom skatte-
konkurrensen kommer att driva ner skatte-
kvoten, inte bara hindra den från att öka.
”Scenarier som inte inkluderar sänkningar [av
skattetrycket] ger knappast en riktig bild av vad
som väntar”, skriver SACO.

Landstingsförbundet konstaterar att den de-
mografiskt betingade efterfrågeökningen på
sjukvård är betydligt högre än den totala ök-
ningen för den kommunala sektorn. Finansie-
ringsproblemen kan därför bli svårare än vad
som framgår i Långtidsutredningen.

Riksgäldskontoret konstaterar att det finns
skäl att överväga ett högre överskottsmål för det
offentliga finansiella sparandet än 2 procent av
BNP på medellång sikt mot bakgrund av de
framtida demografiska förändringarna. Riks-

gäldskontoret påpekar även att om skatte-
konkurrensen blir hårdare än Långtidsutred-
ningen antar krävs anpassningar på utgiftssidan
och tydliga prioriteringar mellan den offentliga
sektorns olika åtaganden. Mot bakgrund av den
tilltagande internationaliseringen och skatte-
konkurrensen anser Riksgäldskontoret det
anmärkningsvärt att utgifts- och skattekvoten
höjs mellan 2008 och 2015 i Långtidsutred-
ningens basscenario.

Riksgäldskontoret påpekar att besparingar i
första hand bör inriktas mot rena transfereringar,
eftersom vård-, omsorgs- och utbildningsbeho-
ven kommer att växa. Transfereringssystem som
främst för över inkomster för en och samma
individ mellan olika faser i livet bör i första hand
omprövas, menar Riksgäldskontoret.

Konjunkturinstitutet påpekar att antaganden
om statsbidragens utveckling, utbildnings-
systemets framtida omfattning och utvecklingen
av antalet förtidspensionärer inte alls redovisas i
texten. Inte minst statsbidragen är av vikt mot
bakgrund av deras stora betydelse för det kom-
munala konsumtionsutrymmet. En diskussion
om hur det offentliga sparandet kan mildra
effekterna av en ogynnsam demografisk utveck-
ling hade varit önskvärd, konstaterar Konjunk-
turinstitutet.

Socialstyrelsen efterlyser en djupare analys av
alternativa och komplementära sätt att finansiera
välfärdstjänster till äldre, samtidigt som man frå-
gar sig om ett högt offentligt sparande verkligen
kan trygga behoven längre fram.

Statskontoret konstaterar att alternativen till
högre skattekvot eller ökad offentlig upplåning
bara är avgifter. Statskontoret menar att ett av de
två traditionella argumenten för skattefinansie-
ring, nämligen fördelningsargumentet (det andra
är effektivitetsargumentet), har reducerats be-
tydligt de senaste decennierna. Anledningen är
välfärdsstatens kraftiga utbyggnad, som medfört
att offentliga tjänster inte längre är förbehållna
låginkomsttagare, utan alla samhällsskikt utnytt-
jar subventionerad sjukvård, transporter, utbild-
ningen, kultur etc. Enligt bilaga 4 i budgetpropo-
sitionen för år 2000, påpekar de, minskar skatter
och bidrag kvoten mellan den högsta inkomst-
kvintilen (femtedelen) och den lägsta från 11 till
3,2. När subventioner inkluderas i inkomstmåt-
tet minskar kvoten till 2,3. Det vill säga den stora
merparten av omfördelningen kommer från
skatter och bidrag, konstaterar Statskontoret.

Den stora andelen individuella tjänster i den
offentliga konsumtionen, den minskade omför-

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 5

delningseffekten från subventionerade tjänster,
och det faktum att avgiftsfinansiering kan vara
mindre kostsam för samhället än skattefinan-
siering, underminerar enligt Statskontoret,
argumenten mot avgiftsfinansiering. Statskon-
toret menar att det därför finns utrymme att öka
avgiftsfinansieringen avsevärt.

Långtidsutredningens utgångspunkt att
transfereringssystemen i allt väsentligt måste
förbli offentligt finansierade och producerade
borde ha diskuterats mer ingående och en betyd-
ligt djupare analys av alternativa lösningar borde
ha genomförts, anser Svenska Arbetsgivare-
föreningen (SAF) och Industriförbundet. De
framhåller att ett väl fungerande välfärdssystem
är fullt möjligt med mindre inslag av offentlig
finansiering, och därför borde möjligheterna att
använda välfärdskonton och andra liknande nya
lösningar analyserats mer noggrant.

Landsorganisationen i Sverige (LO) anser att
Långtidsutredningens slutsatser om att inte höja
ambitionen i välfärdssystemen saknar analytisk
grund och i första hand får ses som ett uttryck
för utredningens förutfattade mening om vad
som är politiskt möjligt. Faktorerna Långtids-
utredningen tar upp som begränsningar för höjda
ambitioner är i samtliga fall politiskt påverkbara,
enligt LO, som även anser att den offentliga
verksamheten i princip skall finansieras via skat-
ter. Alternativa finansieringsformer vid sidan av
skattefinansiering kan, menar LO, endast kom-
ma ifråga för specifika problem, t.ex. överkon-
sumtion av offentligt subventionerade tjänster.

Vad gäller frågan om välfärdskonton som ett
alternativt sätt att finansiera vissa välfärdssystem
konstaterar Socialstyrelsen att individuella väl-
färdskonton avviker på väsentliga punkter från
det försäkringstänkande som dagens system
bygger på, och menar att det är rimligt att sträva
efter att framtida lösningar har riskspridning
som grund.

Riksförsäkringsverket anser att det är viktigt
att behålla de inkomstrelaterade försäkrings-
systemen för ålderdom och sjukdom. Systemen
bör därför inte omfattas av välfärdskonton,
enligt Riksförsäkringsverket. Verket konstaterar
också att riskerna att få ett stort underskott i ett
välfärdskonto är ojämnt fördelade för lika grup-
per i samhället. De varnar vidare för full
inkomstindexering av förtidspensionerna i slutet
av arbetslivet, eftersom det kan ge incitament till
att avbryta förvärvsarbetet tidigare.

En hållbar utveckling

Vad gäller diskussionen om en hållbar ekologisk
utveckling påpekar Naturvårdsverket att även
om Sverige köper utsläppsrätter i internationell
handel ökar utsläppen i Sverige, vilket ger en
negativ effekt på andra miljökvalitetsmål. Dess-
utom försvåras den långsiktiga omställningen,
menar verket.

Energimyndigheten påpekar motsatsen, näm-
ligen att det finns risk att nationella åtgärder för
att förbättra miljön inom ett visst område kan
leda till försämrad miljö. Ett exempel är beskatt-
ningen av, och miljökrav på, elproduktion som är
högre i Sverige än i omgivande länder. Myndig-
heten påpekar att om inte EU uppnår målet om
att minska utsläppen av växthusgaser med 8 pro-
cent från 1990 års nivåer till år 2008-12, så är
varje medlemslands enskilda åtagande gentemot
protokollet en minskning med 8 procent. Detta
gäller även Sverige, vilket skulle ge betydligt
större effekter på ekonomin än det nuvarande
målet.

En arbetsmarknad för alla?

Socialstyrelsen menar att det på arbetsmarknads-
området överlag saknas incitament till helhetssyn
och samverkan när det gäller stödet till svaga
grupper, vilket leder till att varje huvudman
optimerar utifrån sitt ansvarsområde, regelverk
och budget. Det blir en rundgång mellan åtgär-
der och insatser från socialtjänst, arbetsförmed-
ling, försäkringskassa och sjukvård, skriver sty-
relsen.

Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) påpekar att
det är nödvändigt att tydligare utveckla arbets-
marknadsutbildningen till att bli ett instrument
som motverkar rekryteringsproblem. Inrikt-
ningen på den reguljära utbildningen måste stå i
bättre samklang med behoven på arbetsmark-
naden, menar AMS.

Tjänstemännens Centralorganisation (TCO)
anser att arbetsmarknadspolitiken måste bli mer
arbets^ra/tspolitik, med målsättning att förbättra
spetskompetens och genomsnittlig kompetens-
nivå i syfte att underlätta omställningsprocessen.
Den nya politiken måste mycket mer än i dag
påverka utbudet av arbetskraften, menar TCO. I
syfte att få individer att stanna kvar på arbets-
marknaden längre, vill TCO att regeringen
reformerar delpensionssystemet i stället för att
avskaffa det.

LO påpekar att ett högt arbetskrafts-
deltagande bland äldre inte får ske genom ytter-
ligare ökade tvångsmedel eller ytterligare för-

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 5

stärkta incitament. I stället måste det uppnås ge-
nom en effektivare arbetsmarknadspolitik, för-
bättrade arbetsvillkor och minskad diskri-
minering, menar LO.

SAF och Industriförbundet anser att arbets-
lösheten och andra problem på arbetsmarknaden
i högre grad är ett strukturellt problem än vad
Långtidsutredningen gör gällande, och motiverar
det med bland annat det faktum att 40 procent av
företagen uppger svårigheter att hitta personal
med rätt kompetens samtidigt som den totala
arbetslösheten fortfarande är relativt hög. Att
decentraliserade löneförhandlingar skulle bidra-
git till en högre jämviktsarbetslöshet finns det
inga belägg för, enligt dem. Det har i stället lett
till bättre anpassning av löneutvecklingen till
produktiviteten i olika branscher. SAF och
Industriförbundet anser att en fortsatt decentra-
lisering måste vara en ingrediens i en bättre fun-
gerande arbetsmarknad.

Arbetslivsinstitutet påpekar att det behövs en
betydlig mer sammanhållen diskussion om regel-
verken på arbetsmarknadens område, t.ex. de
arbetsrättsliga reglernas betydelse för arbets-
marknadens funktionssätt och arbetsmarknads-
politiken i relation till andra institutionella för-
ändringar inom socialförsäkringssystemen under
1990-talet.

Statens invandrarverk efterfrågar en analys av
omfattningen och sammansättningen av ett
eventuellt framtida behov av arbetskraftsinvand-
ring, vilket bland annat motiverar en översyn av
nuvarande regler på området.

Utbildning för att möta framtidens behov

På utbildningsområdet konstaterar Statistiska
centralbyrån (SCB) att den minskade genom-
strömningen i gymnasieskolan till stor del är
skenbar, eftersom kraven för slutbetyg ändrats.
Sedan 1997 krävs godkända kurser till ett visst
minimimått av poäng för att få slutbetyg, vilket
inte krävdes tidigare. Andelen som åtminstone
påbörjat tredje årskursen i gymnasiet har sjunkit
mycket marginellt, påpekar SCB.

Däremot konstaterar SCB att den kraftiga
ökningen av antalet högskolenybörjare knappast
alls givit utslag i fler examinerade. Andelen exa-
minerade har sjunkit på praktiskt taget alla ut-
bildningar, skriver SCB, men den främsta förkla-
ringen ligger i att en större andel av studenterna
går fristående kurser och sannolikt inte har för
avsikt att avlägga hel examen.

SACO kritiserar antagningssystemet till hög-
skolan, som de menar försenar ungdomars inträ-

de i högskolan och förlänger utbildningstiderna.
Antagningssystemet innebär att det ofta krävs
kompletteringar efter gymnasiet för att komma
in på universitet eller högskola, med följd att ny-
börjarna såväl som de utexaminerade blir
äldre, vilket är förknippat med betydande såväl
privat- som samhällsekonomiska kostnader,
enligt SACO.

SAF och Industriförbundet anser att Lång-
tidsutredningens attityd till en potentiell bram
drain är felaktig och alltför passiv. Fråge-
ställningen borde i stället vara hur Sverige kan
göras till ett land som är attraktivt att arbeta i,
menar de.

Att som Långtidsutredningen hävda att det
måste blir mer lönsamt att välja en studieinrikt-
ning som efterfrågas på arbetsmarknaden, är
enligt LO svårbegripligt. Avkastningen inom
naturvetenskap och teknik är högre än andra
yrken redan i dag, men de utbildningarna lyckas
ändå inte attrahera yngre. Det är inte ett problem
som kan hanteras med ekonomiska styrmedel,
hävdar LO. Arbetsgivare, högskolan och staten
måste i stället ta ett gemensamt ansvar för att
genomföra ordentliga förändringar som höjer
utbildningarnas attraktionskraft, skriver de. Vad
det innebär, utöver lön, utvecklar inte LO.

Statskontoret föreslår ett utvärderingsinstitut
på utbildningens område med liknande uppgift
som Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvär-
dering (IFAU) har inom arbetsmarknads-
området.

Näringslivets förutsättningar

Närings- ochteknikutvecklingsverket (NUTEK)
tycker att Långtidsutredningen behandlar inno-
vationsystemets och entreprenörskapets bety-
delse för den framtida tillväxten mycket knapp-
händigt. Vad gäller företagsklimatet konstaterar
NUTEK att Sverige rankas sist i jämförelse med
EU och USA i de flesta av de redovisade variab-
lerna. Av 22 parametrar rankas Sverige bäst en-
dast i ett avseende, priset på högutbildade
arbetskraft, konstaterar NUTEK. Utredningen
borde härvid för det första ha sammanställt sina
resultat så att allvaret kommer fram, för det and-
ra anvisat vilka områden där det ur tillväxtsyn-
punkt är mest angeläget att en förändring sker,
skriver NUTEK.

Invest in Sweden Agency (ISA) påpekar att en
översyn av regler för optionsbeskattning torde
vara ett kostnadseffektivt sätt att attrahera per-
soner med specifika kunskaper och färdigheter
till Sverige.

14 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nrl. Dell

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 5

LO anser att Långtidsutredningens förslag på
skattesidan inte tillräckligt beaktar kravet på
likformighet mellan skatt på arbete och skatt på
kapital, och inte heller tydliggör kopplingen till
avdraget för räntor. Sänkt kapitalskatt skulle
ytterligare fördyra boendet och minska incita-
menten till byggande, menar LO.

Enligt AMS består vanligtvis arbetsplatser av
många turordningskretsar, vilket i praktiken be-
tyder att små och medelstora arbetsplatser kan
behålla sin välutbildade personal vid nedskär-
ningar. Därför är turordningsreglerna ett mindre
problem än vad debatten ger sken av, anser AMS.

PROP. 2000/2001:1 BILAGA 5

Appendix: Svarande remissinstanser för		46.	Socialstyrelsen
Långtidsutredningen 1999-2000		47.	Statens invandrarverk
(SOU 2000:7)		48.	Statistiska centralbyrån
		49.	Statskontoret
1.	Aktiespararna	50.	Svenska Bankföreningen
2.	Arbetslivsinstitutet	51.	Sveriges Akademikers Centralorganisa-
3.	Arbetsmarknadsstyrelsen		tion
4.	Energimyndigheten	52.	Svenska arbetsgivareföreningen
5.	Finansinspektionen	53.	Sveriges Lantbruksuniversitet, institu-
6.	Företagarnas Riksorganisation		tionen för ekonomi
7.	Försäkringsförbundet	54.	Tjänstemännens centralorganisation

8. Glesbygdsverket

9. Högskoleverket

10. Industriens utredningsinstitut

11. Industriförbundet

12. Institutet för regionalforskning

13. Integrationsverket

14. Invest in Sweden Agency

15. Jordbruksverket

16. Karlstads universitet, institutionen för
ekonomi

17. Karolinska institutet, institutet för miljö-
medicin

18. Konjunkturinstitutet

19. Konkurrensverket

20. Konsumentverket

21. Landsorganisationen i Sverige

22. Landstinget Blekinge

23. Landstingsförbundet

24. Lantbrukarnas riksförbund

25. Länsstyrelsen i Blekinge län, Olofströms
kommun, Karlshamns kommun, Sölves-
borgs kommun

26. Länsstyrelsen i Gotlands län

27. Länsstyrelsen i Hallands län

28. Länsstyrelsen i Jämtlands län

29. Länsstyrelsen i Jönköpings län

30. Länsstyrelsen i Norrbottens län

31. Länsstyrelsen i Stockholms län

32. Länsstyrelsen i Västerbottens län

33. Länsstyrelsen i Västernorrlands län

34. Länsstyrelsen i Västmanlands län

35. Länsstyrelsen i Västra Götalands län

36. Länsstyrelsen i Örebro län

37. Nationalekonomiska institutionen, Lunds
universitet

38. Naturvårdsverket

39. Närings- och teknikutvecklingsverket

40. Riksbanken

41. Riksförsäkringsverket

42. Riksgäldskontoret

43. Riksskatteverket

44. Skogsstyrelsen

45. Socialvetenskapliga forskningsrådet

Utdrag ur protokoll
vid regeringssammanträde den 7 september
2000

Närvarande: statsrådet Hjelm-Wallén, ordförande, och
statsråden Freivalds, Thalén, Winberg, Ulvskog, Lindh,
Sahlin, von Sydow, Klingvall, Pagrotsky, Östros, Messing,
Engqvist, Rosengren, Larsson, Wärnersson, Lejon, Lövdén,
Ringholm

Föredragande: statsråden Ringholm, Hjelm-Wallén,
Freivalds, Thalén, Winberg, Ulvskog, Lindh, Sahlin, von
Sydow, Klingvall, Pagrotsky, Östros, Messing, Engqvist,
Rosengren, Larsson, Wärnersson, Lejon, Lövdén

Regeringen beslutar proposition 2000/01:1

Rikets styrelse

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 1

Förslag till statsbudget för 2001

Rikets styrelse

Innehållsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut..............................................................................................7

2 Lagförslag.......................................................................................................................9

2.1 Lag om ändring i sametingslagen (1992:1433)...............................................9

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:1209) om stöd till

riksdagsledamöternas och partigruppernas arbete i riksdagen...........12

3 Utgiftsområde 1 Rikets styrelse.................................................................................13

3.1 Omfattning.....................................................................................................13

3.2 Utgiftsutvecklingen........................................................................................14

4 Politikområde Demokrati............................................................................................15

4.1 Politikområdets omfattning...........................................................................15

4.2 Utgiftsutvecklingen........................................................................................15

4.3 Mål ................................................................................................................16

4.4 Politikens inriktning.......................................................................................16

4.5 Insatser............................................................................................................17

4.5.1 Statliga insatser inom politikområdet........................................................17

4.5.2 Insatser utanför politikområdet..................................................................18

4.5.2.1 Statliga insatser.........................................................................................18

4.5.2.2 Insatser av andra aktörer..........................................................................19

4.6 Revisionens iakttagelser.................................................................................19

4.7 Budgetförslag..................................................................................................20

4.7.1 46:1 Allmänna val........................................................................................20

4.7.2 46:2 Justitiekanslern....................................................................................20

4.7.3 46:3 Datainspektionen.................................................................................22

4.7.4 46:4 Svensk författningssamling.................................................................23

5 Politikområde Mediepolitik under utgiftsområde 17 Kultur, medier,

trossamfund och fritid..........................................................................................25

5.1 Budgetförslag..................................................................................................25

5.1.1 27:1 Presstödsnämnden och Taltidningsnämnden....................................25

5.1.2 27:2 Presstöd................................................................................................25

5.1.3 27:3 Stöd till radio- och kassettidningar....................................................29

5.1.4 27:4 Radio- och TV-verket.........................................................................29

5.1.5 27:5 Granskningsnämnden för radio och TV............................................30

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 1

6 Politikområde Samepolitik under utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk,

fiske med anslutande näringar.............................................................................31

6.1 Ändringar i sametingslagen (1992:1433)...................................................... 31

6.2 Budgetförslag..................................................................................................33

6.2.1 45:1 Sametinget...........................................................................................33

7 Anslag som inte ingår i något politikområde............................................................35

7.1 Omfattning.....................................................................................................35

7.2 Utgiftsutvecklingen.......................................................................................35

7.3 Riksdagens verksamhet och anslag...............................................................36

7.3.1 Omfattning..................................................................................................36

7.4 Mål ................................................................................................................36

7.5 Resultatbedömning........................................................................................36

7.6 Revisionens iakttagelser.................................................................................37

7.7 Budgetförslag..................................................................................................37

7.7.1 90:2 Riksdagens ledamöter och partier m.m.............................................37

7.7.2 90:3 Riksdagens förvaltningskostnader.....................................................38

7.7.3 90:4 Riksdagens ombudsmän, justitieombudsmännen.............................40

7.7.4 90:1 Kungliga hov- och slottsstaten...........................................................42

7.7.5 90:5 Regeringskansliet m.m........................................................................43

7.7.6 90:6 Stöd till politiska partier.....................................................................46

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 1

Tabellförteckning

Tabell 1.1 Anslagstabell....................................................................................................7

Tabell 3.1 Utgiftsutvecklingen inom utgiftsområdet...................................................14

Tabell 4.1 Utgiftsutvecklingen inom politikområdet...................................................15

Tabell 4.2 Anslagsutvecklingen......................................................................................20

Tabell 4.3 Anslagsutvecklingen......................................................................................20

Tabell 4.4 Beräkning av anslaget för 2001 .....................................................................21

Tabell 4.5 Anslagsutveckling..........................................................................................22

Tabell 4.6 Beräkning av anslaget för 2001 .....................................................................23

Tabell 4.7 Anslagsutvecklingen......................................................................................23

Tabell 5.1 Anslagsutveckling..........................................................................................25

Tabell 5.2 Beräkning av anslaget för 2001 .....................................................................25

Tabell 5.3 Anslagsutveckling..........................................................................................25

Tabell 5.4 Beräkning av anslaget för 2001 .....................................................................28

Tabell 5.5 Anslagsutveckling..........................................................................................29

Tabell 5.6 Anslagsutveckling..........................................................................................29

Tabell 5.7 Beräkning av anslaget för 2001 .....................................................................30

Tabell 5.8 Anslagsutveckling..........................................................................................30

Tabell 5.9 Beräkning av anslaget för 2001 .....................................................................30

Tabell 6.1 Anslagsutvecklingen......................................................................................33

Tabell 6.2 Beräkning av anslaget för 2001 .....................................................................33

Tabell 7.1 Utgiftsutveckligen för anslag som inte ingår i något politikområde..........35

Tabell 7.2 Anslagsutveckligen........................................................................................37

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 1

Tabell 7.3 Beräkning av anslaget för 2001.....................................................................38

Tabell 7.4 Anslagsutveckligen........................................................................................38

Tabell 7.5 Låneram för riksdagsförvaltningen..............................................................40

Tabell 7.6 Intäkter som får disponeras..........................................................................40

Tabell 7.7 Beräkning av anslaget för 2001.....................................................................40

Tabell 7.8 Anslagsutvecklingen......................................................................................40

Tabell 7.9 Beräkning av anslaget för 2001.....................................................................42

Tabell 7.10 Anslagsutveckling........................................................................................42

Tabell 7.11 Beräkning av anslaget för 2001...................................................................43

Tabell 7.12 Anslagsutveckling........................................................................................43

Tabell 7.13 Resultatinformation för Regeringskansliet................................................44

Tabell 7.14 Beräkning av anslaget för 2001...................................................................45

Tabell 7.15 Anslagsutveckling........................................................................................46

Tabell 1.1 Anslagsbenämningar 2000 och 2001............................................................49

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 1

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1. antar regeringens förslag till lag om ändring
i sametingslagen (1992:1433) (avsnitten 2.1
och 6.1)

2. godkänner målet folkstyrelsen skall värnas
och fördjupas (avsnitt 4.3)

3. godkänner vad regeringen föreslår om en
höjning av driftsstödet (avsnitt 5.1.2)

4. godkänner vad regeringen föreslår om en-
dagstidningarnas rätt att ingå i samdistribu-
tionen till lika pris (avsnitt 5.1.2)

5. för budgetåret 2001 anvisar anslagen inom
utgiftsområde 1 Rikets styrelse enligt följan-
de uppställning:


Tusental kronor Anslag		Anslagstyp
27:1	Presstödsnämnden och Taltidningsnämnden	ramanslag	5 670
27:2	Presstöd	ramanslag	539 029
27:3	Stöd till radio- och kassettidningar	ramanslag	127 300
27:4	Radio- och TV-verket	ramanslag	10 847
27:5	Granskningsnämnden för radio och TV	ramanslag	8 164
45:1	Sametinget	ramanslag	14 703
46:1	Allmänna val	ramanslag	25 000
46:2	Justitiekanslern	ramanslag	12 820
46:3	Datainspektionen	ramanslag	26 664
46:4	Svensk författningssamling	ramanslag	1 011
90:1	Kungliga hov- och slottsstaten	ramanslag	84 094
90:2	Riksdagens ledamöter och partier m.m.	ramanslag	559 647
90:3	Riksdagens förvaltningskostnader	ramanslag	440 649
90:4	Riksdagens ombudsmän, justitieombudsmännen	ramanslag	45 756
90:5	Regeringskansliet m.m.	ramanslag	3 269 649
90:6	Stöd till politiska partier	ramanslag	145 200
Summa			5 316 203

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 1

Riksdagens förvaltningsstyrelse föreslår att riksdagen

1. antar riksdagens förvaltningsstyrelses¹ för-
slag till lag om ändring i lagen (1999:1209)
om stöd till riksdagsledamöternas och par-
tigruppernas arbete i riksdagen,

2. bemyndigar riksdagsstyrelsen¹ att för bud-
getåret 2001 besluta om lån i Riksgälds-
kontoret till investeringar i fastigheter och
tekniska anläggningar till ett sammanlagt
belopp av 92 800 000 kronor.

¹ Fr.o.m. den 1 juli 2000 har riksdagsstyrelsen ersatt riksdagens förvalt-
ningsstyrelse (bet. 1999/2000:KU19, rskr. 212-214).

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 1

2 Lagförslag

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1 Lag om ändring i sametingslagen (1992:1433)

Härigenom föreskrivs i fråga om sametingslagen (1992:1433)’

dels att i 3 kap. 7,15, 16,19, 24, 25 och 29-31 §§ ordet ”innerkuvert” i olika
böjningsformer skall bytas ut mot ”valkuvert” i motsvarande form,

dels att 2 kap. 2 § samt 3 kap. 3, 10, 22, 32 och 32 a §§ skall ha följande lydel-
se.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

Sametinget skall bestå av 31 leda-
möter, utsedda genom val. För leda-
möterna skall det utses ersättare. I
fråga om antalet ersättare och hur de
skall utses gäller bestämmelserna i 18
kap. 53 § vallagen (1997:157) rörande
val till landstingsfullmäktige. Leda-
möterna skall vara svenska medbor-
gare.

Efter förslag av Sametinget för-
ordnar regeringen ordförande i Sa-
metinget. Ordföranden skall utses
bland dem tingets ledamöter. Same-
tinget väljer vice ordförande bland
ledamöterna.

2§²

Sametinget skall bestå av 31 leda-
möter, utsedda genom val. För leda-
möterna skall det utses ersättare. I
fråga om antalet ersättare och hur de
skall utses gäller bestämmelserna i 18
kap. 53 § vallagen (1997:157) om val
till landstingsfullmäktige. Ledamö-
terna skall vara svenska medborgare.

Efter förslag av Sametinget för-
ordnar regeringen ordförande i Sa-
metinget. Ordföranden skall utses
bland tingets ledamöter. Sametinget
väljer vice ordförande bland leda-
möterna.

¹ Senaste lydelse av 3 kap. 31 § 1995:553.
Senaste lydelse 1997:168.

PROP. 2000/2001:t UTGIFTSOMRÅDE 1

I sameröstlängden tas den same
upp som anmäler sig till valnämnden
och som är svensk medborgare och
på den samiska valdagen fyllt eller
fyller 18 år.

3 kap.

3§³

Rösträtt till Sametinget har den som är upptagen i sameröstlängd.

I sameröstlängd tas den same upp
som anmäler sig till valnämnden och
som är svensk medborgare och på
den samiska valdagen fyllt eller fyller
18 år.

Under de förutsättningar som i andra stycket anges för svenska medborgare
skall i röstlängden tas upp även de utlänningar som enligt aviseringsregistret
enligt lagen (1995:743) om aviseringsregister har varit folkbokförda i landet tre
år i följd före valdagen och som anmäler sig till valnämnden.

3 kap.

10 §

Valnämnden utfärdar valsedlar. På valsedel skall anges grupp, parti eller lik-
nande sammanslutning samt minst tre kandidater för gruppen, partiet eller
sammanslutningen.

Kandidatnamnen skall förses med
nummer och tas upp i nummerordning
under varandra. Intill varje kandidat-
namn skall det finnas ett markerat ut-
rymme där väljarna kan lämna en
särskild personröst genom en marke-
ring.

För en registrerad grupp, ett parti eller en sammanslutning får finnas val-
sedlar med olika kombinationer av kandidater.

^{22 §}

Vid en offentlig förrättning, som skall påbörjas så snart det kan ske sedan en
vecka förflutit från valdagen, skall valnämnden granska och räkna de avgivna
rösterna.

Vid sammanräkningen prövar val-
nämnden valsedlarnas giltighet och
meddelar de beslut som denna pröv-
ning föranleder. Härvid gäller för
valnämnden i tillämpliga delar vad
som enligt 18 kap. 9 och 10 §§ samt
11 § första stycket 1 och andra stycket
4 vallagen (1997:157) gäller för läns-
styrelsen vid slutlig sammanräkning
och mandatfördelning.

Vid förrättningen skall protokoll fö

Vid sammanräkningen prövar val-
nämnden valsedlarnas giltighet och
meddelar de beslut som denna pröv-
ning föranleder. Härvid gäller för
valnämnden i tillämpliga delar vad
som enligt 18 kap. 9 och 10 §§ samt
11 § första stycket 1, andra och tredje
styckena vallagen (1997:157) gäller
för länsstyrelsen vid slutlig samman-
räkning och mandatfördelning. Vi-
dare gäller att ett namn som skrivits till
på en valsedel skall anses obefintligt.

³ Senaste lydelse 1997:168.

⁴ Senaste lydelse 1997:168.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 1

32 §⁵

Vid mandatfördelningen mellan grupper, partier och liknande sammanslut-
ningar skall mandaten fördelas proportionellt på grundval av valresultatet.
Härvid tilldelas mandaten, ett efter annat den grupp, det parti eller motsvaran-
de som för varje gång uppvisar det största jämförelsetalet. Jämförelsetalet be-
räknas genom att gruppernas, partiernas eller de liknande sammanslutningar-
nas röstetal delas med det tal som är ett högre än det dubbla antalet mandat
som redan har tilldelats gruppen, partiet eller sammanslutningen.

För varje mandat som en grupp, ett
parti eller en liknande sammanslut-
ning har fått skall en ledamot utses.
När en ledamot utses skall reglerna i
18 kap. 38-39 vallagen (1997-157)
om val till riksdagen tillämpas. För att
personligt röstetal skall fastställas för en
kandidat måste han dessutom ha fått
lägst 25 särskilda personröster.

Sedan valnämnden fördelat mandaten i Sametinget skall resultatet av valet
offentliggöras genom kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar.

Valnämnden skall utan dröjsmål till regeringen redovisa resultatet av valet
samt utfärda bevis till valda ledamöter och ersättare.

Om en ledamot har avgått före
utgången av den tid för vilken han
blivit vald, skall valnämnden på an-
mälan av Sametingets ordförande in-
kalla en ny ordinarie ledamot enligt
de bestämmelser i 18 kap. 61 f valla-
gen (1997:157) som avser ny ordina-
rie landstingsledamot.

32 a§⁶

Om en ledamot har avgått före
utgången av den tid för vilken han
blivit vald, skall valnämnden på an-
mälan av Sametingets ordförande in-
kalla en ny ordinarie ledamot enligt
de bestämmelser i 18 kap. 62 J valla-
gen (1997:157) som avser ny ordina-
rie landstingsledamot.

Om en ersättare för ledamot har inträtt som ordinarie ledamot eller avgått
som ersättare av annan orsak, skall valnämnden på anmälan av Sametingets
ordförande utse ytterligare ersättare enligt de bestämmelser i 18 kap. 63 § val-
lagen (1997:157) som avser ersättare för landstingsledamot.

Den förrättning som avses i första och andra styckena är avslutad när proto-
kollet från förrättningen har lagts fram för granskning. Efter sammanräkning-
en skall valsedlarna åter läggas i omslag på sätt som föreskrivs i 31 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

Senaste lydelse 1997:168.

⁶ Senaste lydelse 1997:168.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 1

Riksdagens förvaltningsstyrelse framlägger följande förslag till lagtext

2.2 Forslag till lag om ändring i lagen (1999:1209) om stöd
till riksdagsledamöternas och partigruppernas arbete i
riksdagen

Härigenom föreskrivs att 4 och 10 §§ lagen (1999:1209) om stöd till riks-

dagsledamöternas och partigruppernas
delse.

Nuvarande lydelse

Basstödet består av grundbelopp
och tilläggsbelopp. Grundbelopp ut-
gör 1 500 000 kronor per år och
tilläggsbelopp 50 000 kronor per år.

Stödet är avsett att bekosta hand-
läggarhjälp åt riksdagens ledamöter.
Stödet beräknas efter normen att det
skall täcka kostnaden för en politisk
sekreterare per två ledamöter. För en
politisk sekreterare utbetalas 32 200
kronor per månad.

arbete i riksdagen skall ha följande ly-

Föreslagen lydelse

Basstödet består av grundbelopp
och tilläggsbelopp. Grundbelopp ut-
gör 1 700 000 kronor per år och
tilläggsbelopp 57 000 kronor per år.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 1

3 Utgiftsområde 1 Rikets styrelse

3.1 Omfattning

I utgiftsområde 1 Rikets styrelse ingår politik-
området Demokrati och delar av politikområdet
Mediepolitik som ingår i utgiftsområde 17 Kul-
tur, medier, trossamfund och fritid. Budgetför-
slaget för anslagen 27:1, Presstödsnämnden och
Taltidningsnämnden, 27:2 Presstöd, 27:3 Stöd till
radio- och kassettidningar, 27:4 Radio och TV-
verket samt 27:5 Granskningsnämnden för radio
och TV återfinns inom utgiftsområde 1 Rikets
styrelse

I utgiftsområdet ingår även del av politikom-
rådet Samepolitik som ingår i utgiftsområde 23
Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande nä-
ringar. Budgetförslaget för anslaget 45:1 Same-
tinget återfinns inom utgiftsområde 1 Rikets sty-
relse.

Vidare ingår i utgiftsområde 1 anslagen 90:1
Kungliga hov- och slottsstaten, 90:2 Riksdagens le-
damöter och partier m.m, 90:3 Riksdagens förvalt-
ningskostnader, 90:4 Riksdagens ombudsmän, jus-
titieombudsmännen, 90:5 Regeringskansliet m.m,
90:6 Stöd till politiska partier.

Utgiftsområde 1 Rikets styrelse skiljer sig i
flera avseenden från övriga utgiftsområden. För
bl.a. riksdagen och dess ombudsmän, Regerings-
kansliet och hovet gäller särskilda förutsättning-
ar. Mål- och resultatstyrning går inte att applicera
på stora delar av utgiftsområdet. Detta innebär
att mål som är uppföljningsbara, dvs. mätbara
och avgränsade i tiden, inte kan fastställas. För
flera verksamheter inom utgiftsområde 1 sätter
regeringen över huvud taget inga mål.

I möjligaste mån skall strukturen för politik-
områden följas inom utgiftsområde 1. Det är
dock viktigt att beakta att det för flera verksam-
heter inom utgiftsområdet inte går att definiera
tydliga mål kopplade till budget och uppföljning
på samma sätt som inom övriga utgiftsområden.
Detta måste beaktas inför det fortsatta arbetet
med att utveckla mål- och målstrukturer inom
ramen för den s.k. tvåårsöversynen. Återrappor-
teringen till riksdagen måste också anpassas till
de förutsättningar som nämns här. Av ovan
nämnda skäl ingår vissa av anslagen inom ut-
giftsområde 1 inte i något politikområde.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 1

3.2 Utgiftsutvecklingen

Tabell 3.1 Utgiftsutvecklingen inom utgiftsområdet

Miljoner kronor

	Utfall 1999	Anslag 2000 ²	Utgifts- prognos 2000	Förslag anslag 2001	Beräknat anslag 2002	Beräknat anslag 2003
Politikområde Demokrati	141	49	66	66	258	59
Politikområde Mediepolitik	674	685	679	691	693	687
Politikområde Samepolitik	12	15	16	15	15	15
Anslag som inte ingår i något politikområde	3 510	3 944	4 062	4 545	4 170	4 259
Äldre anslag¹	180		190
Totalt för utgiftsområde 1	4517	4 693	5 014³	5 316*	5136	5 020

¹ Avser anslaget, från 1999, Fl Samarbete och utveckling inom östersjöregionen.

² Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 2000 i samband med den ekonomiska vårpropositionen.

^{3 4} Differens uppstår vid summering till följd av avrundning.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 1

4 Politikområde Demokrati

4.1 Politikområdets omfattning

Inom politikområde Demokrati ingår: utveck-
lingsarbetet Tid för demokrati; betalning av sta-
tens kostnader för valsedlar, valkuvert och andra
valtillbehör samt ersättningar till vissa myndig-
heter m.m. för biträde i samband med allmänna
val; Justitiekanslerns och Datainspektionens
verksamheter samt tilldelningen av Statens för-
fattningssamling (SFS) till kommuner, landsting
och kommunbibliotek.

Utvecklingsarbetet Tid för demokrati syftar
till att utveckla medborgarnas deltagande i de
politiska beslutsprocesserna och i samhällslivet
samt att öka valdeltagandet. Utvecklingsarbetet

består av tre huvudaktiviteter; ett nationellt råd-
slag om demokrati och delaktighet, stöd för de-
mokratiutveckling samt uppmärksammandet av
80-årsjubileet av den allmänna rösträtten.

Justitiekanslern har bl.a. till uppgift att utöva
tillsyn över offentlig verksamhet samt bevaka
statens rätt och vara regeringens juridiske rådgi-
vare.

Datainspektionen har till uppgift att verka för
att människor skyddas mot att deras personliga
integritet kränks genom behandling av perso-
nuppgifter och för att en god sed iakttas i kredit-
upplysnings- och inkassoverksamhet.

4.2 Utgiftsutvecklingen

Tabell 4.1 Utgiftsutvecklingen inom politikomradet

Miljoner kronor

	Utfall 1999	Anslag 2000 ¹	Utgifts- prognos 2000	Förslag anslag 2001	Beräknat anslag 2002	Beräknat anslag 2003
46:1 Allmänna val	103,5	5,0	22,6	25,0	215,0	15,0
46:2 Justitiekanslern	10,8	12,7	14,0	12,8	13,1	13,4
46:3 Datainspektionen	25,6	30,4	28,7	26,7	28,2	29,4
46:4 Svensk författningssamling	0,7	1,0	1,0	1,0	1,0	1,0
Totalt för politikområde Demokrati	140,6	49,1	66,3	65,5	257,9	58,8

¹ Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 2000 i samband med den ekonomiska vårpropositionen.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 1

4.3 Mål

Regeringen föreslår att målet för politikområdet
är att folkstyrelsen skall värnas och fördjupas.

4.4 Politikens inriktning

Regeringens politik inriktas på att främja med-
borgarnas aktiva deltagande i de politiska be-
slutsprocesserna och i samhällslivet. Vidare är in-
riktningen att stärka individens integritet och
yttrandefrihet samt att verka för en rättssäker
förvaltning. Valdeltagandet i de allmänna valen år
2002 skall öka. Förutsättningarna för människor,
särskilt personer med utländsk bakgrund, funk-
tionshindrade, arbetslösa, barn och ungdomar,
att delta i demokratin skall förbättras.

Bilden av demokratin är motsägelsefull

Under 1990-talet har den svenska folkstyrelsen
genomgått stora förändringar. Bilden av demo-
kratin är motsägelsefull. Deltagandet i den repre-
sentativa demokratins inslag minskar; valdelta-
gandet minskar såväl i de allmänna valen som i
valen till Europaparlamentet, medlemskapet i de
politiska partierna minskar, antalet förtroende-
valda minskar, politiker åtnjuter ett allt mindre
förtroende osv. Samtidigt visar undersökningar
att medborgarna har goda kunskaper om sam-
hällsfrågor, ett stort samhällsengagemang och
höga förväntningar på politiken.

Folkstyrelsen skall utvecklas och stärkas
Folkstyrelsen kan inte tas för given, utan måste
ständigt återerövras. Förutsättningar skall skapas
så att det offentliga samtalet kan ske överallt i
samhället. Ett vitalt offentligt samtal är nödvän-
digt för den demokratiska beslutsprocessen.

Valdeltagandet skall öka

Valdeltagandet i svenska val har fallit under en
följd av år. I det senaste riksdagsvalet nåddes re-
kordlåga 81,4 procent. Ett lågt valdeltagande ut-
gör ett hot mot en vital demokrati. En fortsatt
vikande trend kan till och med innebära att legi-
timiteten av samhälleliga beslut ifrågasätts.

Valdeltagandet i de allmänna valen 2002 skall
öka.

Uppgifterna att vrida den utvecklingen åt rätt
håll vilar i första hand på de politiska partierna.
Samtidigt är det av yttersta vikt att organisatio-

nen av de allmänna valen är utformad på så sätt
att medborgarnas valdeltagande underlättas.

Antalet förtroendevalda skall öka

Enligt regeringen bör antalet förtroendevalda i
kommuner och landsting återgå till den nivå som
gällde i början på 1990-talet, dvs. öka med en
femtedel - eller 10 000 personer - de närmaste tio
åren.

Rekryteringen måste underlättas och förtida
avhopp motverkas. En viktig uppgift är bl.a. att
förbättra de förtroendevaldas arbetsförhållanden.
Vid en ökning av antalet förtroendevalda måste
särskilt beaktas behovet av att det politiska livet i
största möjliga utsträckning skall spegla sam-
mansättningen av befolkningen som helhet. Jäm-
ställdhetsperspektivet skall särskilt beaktas i de
åtgärder som genomförs. Det är också av yttersta
vikt att personer med utländsk bakgrund, funk-
tionshindrade, arbetslösa och ungdomar ges
bättre förutsättningar att åta sig och genomföra
politiska förtroendeuppdrag.

Demokratiskt deltagande i alla former skall främjas
Nya vägar för att utveckla och stärka folkstyrel-
sen måste sökas och nya instrument måste hela
tiden prövas. Exempelvis har den nya informa-
tionstekniken en stor potential även inom detta
område. Regeringen kommer att genomföra
satsningar för att underlätta användandet av IT i
den demokratiska processen.

Det demokratiska deltagandet utanför de re-
presentativa organen är väsentligt för en funge-
rande demokrati. Det finns i dag ett stort sam-
hällsintresse bland medborgarna. Många
kommuner arbetar med nya metoder för att få
med olika grupper i den politiska processen, det
handlar om medborgarpaneler, s.k. hearings av
olika slag, ungdomsråd osv. Det är väsentligt att
dessa aktiviteter i kommunerna uppmuntras. Det
är av yttersta vikt att alla ges goda möjligheter att
delta i den kommunala demokratin.

Demokratiarbetet spelar en betydelsefull roll
även på den internationella nivån. Till exempel är
öppenhetsfrågan inom EU central för den de-
mokratiska legitimiteten.

Att mänskliga rättigheter respekteras är en
grund för demokratin. Arbetet med att upp-
märksamma de mänskliga rättigheterna kommer
därför att intensifieras.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 1

Stärka individens yttrandefrihet och integritet samt
verka för en rättssaker förvaltning

Yttrandefriheten är en central del av demokratin.
Medborgarnas frihet att föra fram sina åsikter
måste hela tiden värnas.

Den enskildes integritet får inte kränkas. I
och med den snabba IT-utvecklingen accentue-
ras integritetsfrågorna. Här har t.ex. Data-
inspektionen en viktig roll i sitt arbete med att
tillse att bl.a. personuppgiftslagen (PUL) efter-
levs.

En rättssäker förvaltning är en förutsättning
för en modern demokrati. Justitiekanslern har
här en central uppgift i att värna rättssäkerheten
och förbättra effektiviteten på den offentliga för-
valtningens område.

4.5 Insatser

4.5.1 Statliga insatser inom
politikområdet

Deltagandet i de politiska beslutsprocesserna och i
samhällslivet uppmuntras aktivt

Regeringen har initierat ett långsiktigt utveck-
lingsarbete för folkstyrelsen- Tid för demokrati.
Utvecklingsarbetet, som riksdagen har beslutat
om medel för i den ekonomiska vårpropositio-
nen för budgetåret 2000 (prop. 1999/2000:100,
bet. 1999/2000:FiU27, rskr. 1999/2000:262), har
inletts under år 2000 och kommer att pågå t.o.m.
år 2002.

Avsikten med utvecklingsarbetet är att ut-
veckla medborgarnas aktiva deltagande i de poli-
tiska beslutsprocesserna och i samhällslivet. Vi-
dare är avsikten att valdeltagandet skall öka.

Utvecklingsarbetet består av tre huvudaktivi-
teter; ett nationellt rådslag om demokrati och
delaktighet, stöd för demokratiutveckling samt
uppmärksammandet av 80-årsjubileet av den all-
männa rösträtten.

Det nationella rådslaget kommer att pågå un-
der år 2000 och är kopplat till remissarbetet med
Demokratiutredningens slutbetänkande.

Stöd för demokratiutveckling kommer att på-
gå under åren 2000-2002. Stödet som regleras i
en särskild förordning om statliga projektbidrag
för utvecklingsarbete för den svenska folkstyrel-
sen (2000:648) skall i första hand inriktas mot
utvecklingen av den lokala demokratin, utsatta
grupper i storstädernas förorter samt skola och
demokrati.

Under år 2001 och 2002 kommer regeringen
även på olika sätt uppmärksamma 80-årsjubileet
av den allmänna rösträtten.

De ovan nämnda aktiviteterna skall ha ambi-
tionen att nå sådana grupper som normalt inte
brukar nås av dessa typer av aktiviteter. Det kan
gälla t.ex. ungdomar, personer med annan etnisk
bakgrund, arbetslösa och funktionshindrade.

En särskild demokratidelegation har inrättats
för att leda utvecklingsarbetet.

Inom området IT och demokrati har regering-
en initierat ett arbete för att utveckla metoder
där mötesgrupper kan utbyta åsikter med IT-
stöd.

Den kommunala demokratin stärks och fördjupas
För att öka medborgarnas möjligheter till insyn
och deltagande i den kommunala demokratin
samt stärka den kommunala representativa de-
mokratins funktionssätt och former har rege-
ringen tillsatt den s.k. Kommundemokratikom-
mittén (Ju2000:03, dir. 1999:98). Kommittén har
bl.a. i uppgift att föreslå åtgärder för att under-
lätta deltagandet för personer med utländsk bak-
grund, funktionshindrade, barn och ungdomar.
De åtgärder som föreslås skall analyseras ur ett
könsperspektiv.

För att underlätta för staten, kommuner och
landsting samt forskare att kunna följa upp samt
utvärdera t.ex. organisationsförändringars effek-
ter på demokrati och rättssäkerhet har regering-
en givit Statskontoret i uppdrag att utveckla ett
system för kontinuerlig uppföljning av kommu-
nernas förändringsarbete.

Vissa författnings frågor utreds

Regeringen tillsatte under hösten år 1999 en
parlamentarisk kommitté, 1999 års Författnings-
utredning, med uppdrag att se över vissa frågor
som rör regeringsformen (Jul999:13, dir.
1999:71, dir. 2000:21). Kommittén har bl.a. i
uppdrag att utreda vissa valfrågor med anknyt-
ning till det konstitutionella systemet och den
parlamentariska ordningen. Det gäller t.ex. frå-
gorna om skilda valdagar och vårval. Utredning-
en skall redovisa delar av sitt uppdrag senast den
31 december 2000, valfrågorna skall dock redovi-
sas senast den 30 april 2002.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 1

Valsystemet ges en teknisk och administrativ ut-
formning som främjar valdeltagandet

Regeringen tillkallade under våren 2000 en sär-
skild utredare med uppgift att göra en teknisk
och administrativ översyn av delar av valsystemet
(Ju2000:02, dir. 2000:10). I uppdraget ingick att
överväga var den centrala valmyndigheten i
framtiden skall vara placerad. Utredaren har i
denna del föreslagit att det bildas en ny myndig-
het. Regeringen bereder för närvarande ärendet
och avser att skyndsamt återkomma till riksda-
gen med överväganden i denna fråga.

I övrigt har utredaren bl.a. i uppdrag att göra
en inventering av de möjligheter och problem
som kan finnas med röstning via Internet samt
att överväga vilka lösningar som finns för att
kompensera en förmodad nedläggning av post-
kontor runt om i landet. Utredningens uppdrag
skall vara avslutat den 31 december 2000.

Tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrund-
lagen utreds

En parlamentarisk kommitté (Jul999:01, dir.
1999:08) tillsattes i februari 1999 med uppdrag
att se över tryckfrihetsförordningen och yttran-
defrihetsgrundlagen. Kommittén som skall redo-
visa sitt uppdrag senast den 31 december 2000
har bl.a. fått i uppdrag att analysera behovet av
och förutsättningarna för en mer teknikobero-
ende grundlagsreglering av yttrandefriheten. En
annan del av uppdraget är att analysera och ta
ställning till om de preskriptionstider som gäller
för tryckfrihets- respektive yttrandefrihetsbrott
bör förlängas.

Offentlighetsprincipens tillämpning i IT-samhället
utreds

Den 16 april 1998 tillkallade regeringen en par-
lamentarisk kommitté (Jul999:06, dir. 1998:32)
med uppgift att bl.a. göra en översyn av bestäm-
melserna om allmänna handlingars offentlighet i
syfte att vidga möjligheterna för offentlighets-
principens tillämpning i IT-samhället. Kommit-
tén skall redovisa sitt arbete i denna del senast
den 31 december 2000.

En offentlighetskampanj inleds

Regeringen kommer att genomföra en kampanj
för att öka kunskapen och medvetenheten i sam-
hället och bland de anställda i förvaltningen om
offentlighetsprincipen och dess roll för öppenhet
och demokrati. Arbetet skall pågå under åren
2000 och 2001 och ledas av en ordförande samt

ett offentlighetsråd med företrädare för bl.a. stat,
kommun och landsting.

Yttrande- och meddelarfrihet för anställda i verk-
samheter med anknytning till det allmänna ses över
Regeringen har givit en utredare i uppdrag att se
över yttrande- och meddelarfrihet för anställda i
verksamheter med anknytning till det allmänna.
Uppdraget gäller t.o.m. den 1 maj 2001.

En nationell handlingsplan för mänskliga rättighe-
ter utarbetas

Inom Regeringskansliet har en särskild arbets-
grupp inrättats för att utarbeta ett förslag till en
nationell handlingsplan för mänskliga rättigheter.
En sådan handlingsplan skall se till helheten och
verka för att ge en övergripande bild av Sverige
och mänskliga rättigheter samt identifiera åtgär-
der som kan förbättra främjandet och skyddet av
de mänskliga rättigheterna. Arbetsgruppen skall i
sitt arbete bl.a. kartlägga och analysera hur
svenska myndigheter i dag arbetar för att för-
bättra skyddet av de mänskliga rättigheterna i
Sverige. Arbetsgruppen skall också granska de
organisatoriska aspekterna av Regeringskansliets
arbete för att hantera frågor om mänskliga rät-
tigheter och vid behov föreslå eventuella föränd-
ringar. Arbetet beräknas vara färdigt i september
2001.

4.5.2 Insatser utanför politikområdet

4.5.2.1 Statliga insatser

Insatser för att utveckla och stärka demokratin
genomförs inom ett stort antal politikområden.
Detta gäller t.ex. ungdomspolitiken, utbild-
ningspolitiken, integrationspolitiken, rättsväsen-
det och forskningspolitiken. Inom dessa områ-
den kommer olika aktiviteter att genomföras
som är nära kopplade till regeringens utveck-
lingsarbete Tid för demokrati.

Insatser för att stärka ungdomars inflytande och
deltagande

Riksdagen beslutade i december 1999 om mål för
den nationella ungdomspolitiken (prop.
1998/99:115, bet. 1999/2000:KrU4, rskr.
1999/2000:53). Ett av målen är att ungdomar
skall ha reella möjligheter till inflytande och del-
aktighet. I propositionen - På ungdomars villkor
(prop. 1998/99:115) aviserades ett antal åtgärder
för att stärka ungdomars inflytande och delak-

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 1

tighet. Bland annat gav regeringen under åren
1999 och 2000 Landsrådet för Sveriges Ung-
domsorganisationer (LSU) ekonomiskt stöd för
att utreda ungdomars möjligheter att påverka så-
väl i sin egna miljöer som i större politiska sam-
manhang. LSU - Ungdomarnas demokratikom-
mission - har till regeringen lämnat sin slut-
rapport Ingång. Rapporten är för närvarande ute
på remiss.

Det demokratiska samtalet i skolan

Skolan har en viktigt roll för en fungerande de-
mokrati. Regeringen har under år 1999 bl.a. ver-
kat för att sprida försöksverksamheten med lo-
kala styrelser med föräldramajoritet samt
försöksverksamheten med lokala styrelser med
elevmajoritet inom gymnasieskolan. Försöks-
verksamheterna som inleddes åren 1996 och
1997 avslutas under år 2001 och är nu föremål för
utvärdering av Skolverket.

Vidare har regeringen under år 1999 drivit det
s.k. Värdegrundsprojektet, där demokratifrågor-
na utgjort en central del.

Makt och inflytande ur ett integrationspolitiskt
perspektiv

För att ytterligare belysa fördelningen av makt
och inflytande ur ett integrationspolitiskt per-
spektiv har regeringen nyligen beslutat om att
tillsätta en utredning i frågan.

Vidare har regeringen givit Integrationsverket
i uppdrag att analysera valdeltagandet i vissa ut-
satta bostadsområden.

Rasistiska, främlingsflentliga eller homofobiska ut-
tryck och handlingar bekämpas

Uttryck som rasism, främlingsfientlighet och
homofobi är allvarliga hot mot de grundläggande
demokratiska värdena.

Regeringen har beslutat om att det skall utar-
betas en nationell handlingsplan mot rasism,
främlingsfientlighet och etnisk diskriminering.
Regeringen har i ett första steg givit Integra-
tionsverket ett antal uppdrag.

Vidare har regeringen under 1999 tillkallat en
kommitté (Kul999:09, dir. 1999:75) med uppgift
att utreda etablerandet av ett Forum för Levande
historia. Forumet skall vara ett nationellt cent-
rum för frågor om demokrati, tolerans och
mänskliga rättigheter. Verksamheten skall ta sin
utgångspunkt i Förintelsen.

Inom rättsväsendet är arbetet med att före-
bygga och bekämpa brott med rasistiska, främ-
lingsfientliga och homofobiska inslag en priorite-

rad verksamhet. Rikspolisstyrelsen, Riksåklaga-
ren och Domstolsverket har alla arbetat fram
strategier/handlingsplaner för hur man i arbetet
skall fortsätta prioritera dessa frågor.

Fördjupad kunskap om demokratifrågoma
Forskningen kring demokratifrågoma är väsent-
lig för att stärka och fördjupa det offentliga
samtalet om folkstyrelsen samt för genomföran-
det av politiken. Demokratiforskningen berör ett
stort antal discipliner och genomförs inom
många institutioner och organisationer runt om i
landet. I början av 1990-talet beslöt riksdagen
om ett program för forskning om den offentliga
sektorn (FOS-programmet) (prop. 1991/92:16,
bet. 1991/92:FiU4, rskr. 1991/92:14). I detta
forskningsprogram ingår disciplinprogrammet
”Demokrati i förändring”. En utvärdering av
FOS-programmet kommer inom kort att ge-
nomföras.

4.5.2.2 Insatser av andra aktörer

Ett stort antal aktörer bidrar till att utveckla och
stärka demokratin. Kommuner och landsting ar-
betar ständigt med att utveckla nya modeller för
att involvera medborgarna i den demokratiska
processen.

Kommun- och Landstingsförbunden har un-
der flera år arbetat med demokratifrågoma, bl.a.
inom Tema Demokrati.

Nya och gamla folkrörelser och andra med-
borgarsammanslutningar har på olika sätt viktiga
funktioner i arbetet med att utveckla och stärka
demokratin. Dels genom att de i sig är demokra-
tiska organisationer, dels genom att de ger röst åt
olika medborgargrupper. Ett exempel är betydel-
sen för den lokala demokratin hos de cirka 4000
lokala utvecklingsgrupper som är anslutna till
Folkrörelserådet Hela Sverige skall leva.

Det finns även andra organisationer och in-
stitut som på olika sätt arbetar med att belysa
demokratifrågoma, t.ex. Studieförbundet Nä-
ringsliv och Samhälle och DemokratiAkademin.

4.6 Revisionens iakttagelser

Riksrevisionsverket har inte lämnat några in-
vändningar i revisionsberättelserna eller framfört
andra principiellt viktiga frågor som rör detta
politikområde.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 1

4.7 Budgetförslag

4.7.1 46:1 Allmänna val

ITabell 4.2 Anslagsutvecklingen 1
Tusental kronor		103 532	Anslags- sparande	34 280
1999	Utfall	103 532	Anslags- sparande	34 280
2000	Anslag	5 000	Utgifts- prognos	22 576
2001	Förslag	25 000
2002	Beräknat	215 000
2003	Beräknat	15 000

4.7.2 46:2 Justitiekanslern

\|Tabell 4.3 Anslagsutvecklingen \|
Tusental kronor		10 829	Anslags- sparande	1078
1999	Utfall	10 829	Anslags- sparande	1078
2000	Anslag	12 651	Utgifts- prognos	14 029
2001	Förslag	12 820
2002	Beräknat	13 096 ¹
2003	Beräknat	13 388 ²

¹ Motsvarar 12 820 tkr i 2001 års prisnivå.

² Motsvarar 12 820 tkr i 2001 års prisnivå.

Inom anslaget finns medel till regeringens ut-
vecklingsprojekt för folkstyrelsen - Tid för de-
mokrati. Utvecklingsarbetet består av tre hu-
vudaktiviteter; ett nationellt rådslag om demo-
krati och delaktighet, stöd för demokratiutveck-
ling samt uppmärksammandet av 80-årsjubileet
av den allmänna rösträtten. Utvecklingsarbetet
kommer att pågå t.o.m. år 2002.

Från anslaget betalas även statens kostnader
för valsedlar, valkuvert och andra valtillbehör
samt ersättningar till vissa myndigheter m.m. för
biträde i samband med allmänna val.

Anslagsbelastningen beror till största del på
vilka val som hålls under året. För 1999 var an-
slaget budgeterat med hänsyn till valet till Euro-
paparlamentet. Vid utgången av året fanns ett an-
slagssparande på ca 34 miljoner kronor. Under
2000 har 16,7 miljoner kronor av anslagssparan-
det dragits in. Resterande sparandet beräknas att
användas till utvecklingsarbetet Tid för demo-
krati under året.

Regeringens överväganden

Regeringen föreslår att anslaget år 2001 skall
uppgå till 25 000 000 kronor. För åren 2002 och
2003 beräknas anslaget uppgå till 215 000 000
kronor respektive 15 000 000 kronor.

I anslagsnivåerna för 2001 och 2002 ingår
10 000 000 kronor för utvecklingsarbetet Tid för
demokrati. Projektet finansieras dels genom en
överföring av 8 000 000 kronor från 25 utgifts-
området anslag 91:2 Bidrag till särskilda insatser i
vissa kommuner och landsting, dels genom
2 000 000 kronor av de medel som tillförts ut-
giftsområdet i samband årets ekonomiska vår-
proposition.

Justitiekanslern (JK) är regeringens högste om-
budsman. Verksamheten omfattar stora delar av
det juridiska området där JK också har olika
funktioner. JK skall utöva tillsyn över offentlig
verksamhet. JK skall vidare bevaka statens rätt
och vara regeringens juridiske rådgivare. JK har
också till uppgift att reglera vissa skadeståndsan-
språk som riktas mot staten samt företräda staten
inför domstol i sådana, men även andra, mål. JK
skall dessutom fullgöra åklagaruppgifter på
tryckfrihetens och yttrandefrihetens områden.
JK har därtill tillsyn över advokatväsendet och
vissa uppgifter i fråga om personregister och
övervakningskameror.

Regeringens överväganden

Resultatbedömning

JK:s mål är att värna om rättssäkerheten och för-
bättra effektiviteten på den offentliga förvalt-
ningens område, att se till att den enskilde kom-
mer till sin rätt utan att det allmänna intresset
sätts åt sidan på skaderegleringens område samt
att bidra till en riktig rättstillämpning och lagfö-
ring på tryckfrihetens och yttrandefrihetens om-
råden.

Antalet fast anställda var vid årsskiftet
1999/00 14 personer. Därtill tjänstgör en notarie
hos JK. Härutöver har en f.d. chefsåklagare och
en f.d. hovrättslagman varit arvodesanställda för
att handlägga särskilda ärenden.

Av resultatredovisningen för budgetåret 1999
framgår att antalet inkomna ärenden under 1999
uppgick till 4 310 och antalet avgjorda ärenden
till 4 453. Vid en jämförelse med budgetåret 1998
har antalet inkomna ärenden minskat med 23
procent. Antalet avgjorda ärenden har minskat
med 26 procent. Minskningen av antalet inkom-
na och avgjorda ärenden är framförallt en följd av

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 1

ändringar i lagstiftningen om personregister re-
spektive övervakningskameror. Samtidigt har
antalet inkomna skadeståndsärenden ökat med
420 ärenden eller med närmare 25 procent. An-
talet inkommande tillsynsärenden har minskat
med drygt 80 ärenden eller med omkring 10 pro-
cent. JK har uttalat kritik i 7 procent av tillsyn-
särendena vilket nästan är en fördubbling jämfört
med föregående år.

Antalet ej avgjorda ärenden har vid årets slut,
jämfört med motsvarande siffra vid utgången av
år 1998, minskat från 791 till 648 ärenden eller
med 18 procent. Handläggningen av äldre ären-
den har under året prioriterats. Antalet ärenden
äldre än två år uppgår till 58, varav de flesta är
rättegångar. Den genomsnittliga handläggnings-
tiden för de ärendegrupper som får anses ha en
särskild betydelse för enskilda, tillsyn och skade-
stånd, uppgår till drygt fyra respektive drygt tre
månader. I detta sammanhang bör också nämnas
att vissa ärenden är av förturskaraktär, exempel-
vis ärenden om tryck- och yttrandefrihetsbrottet
hets mot folkgrupp, som ofta förutsätter särskil-
da och resurskrävande insatser.

JK har i allt väsentligt uppnått de verksam-
hetsmål som regeringen har satt upp.

Analys och slutsatser

JK:s verksamhet är i allt väsentligt författnings-
reglerad. Verksamheten styrs i mycket stor ut-
sträckning av de anmälningar m.m. som enskilda
och främst polis- och åklagarmyndigheter ger in.
JK rår således inte själv över ärendetillström-
ningen eller inriktningen på denna. Det är där-
med också svårt att förutsäga inom vilket verk-
samhetsområde tyngdpunkten i verksamheten
tid efter annan kommer att ligga.

Under hösten 1998 och vid årsskiftet
1998/1999 trädde vissa författningsändringar i
kraft som har betydelse för JK:s verksamhet b.la.
vad avser JK:s tillsyn och på tryck- och yttran-
defrihetens områden.

För att bl.a. möta den väntade påfrestningen
på JK:s organisation som författningsändringar-
na kunde antas innebära justerades anslaget upp
med 2 miljoner kronor 1999 (prop. 1998/99:1,
bet. 1998/99:KU 1, rskr. 1998/99:92).

Beträffande omfattningen av JK:s fortsatta
verksamhet vill regeringen särskilt framhålla föl-
jande.

Antalet inkommande tillsynsärenden har
minskat för varje år sedan 1996. Denna tendens

torde hålla i sig. Samtidigt kan det på goda grun-
der antas att utredningarna i de ärenden som JK
tar upp till granskning kommer att bli tämligen
omfattande och kräva stora arbetsinsatser.

Antalet inkommande ärenden inom verksam-
hetsområdet tryck- och yttrandefrihet har ökat
för varje år sedan 1996. Tendensen med en
ökande ärendetillströmning och därmed sam-
manhängande resursförbrukning kan antas hålla i
sig. Det är angeläget att ingripanden på det
tryck- och yttrandefrihetsrättsliga området prio-
riteras, särskilt när det gäller hets mot folkgrupp.

Antalet skadeståndsärenden har, med något
undantag, ökat för varje år under den senaste tio-
årsperioden. Antalet inkommande skadestånds-
ärenden har under året ökat med närmare 25
procent. Ökningen avser främst ersättningsan-
språk som grundas på påståenden om bristande
överensstämmelse mellan nationell rätt och ge-
menskapsrätten. Tendensen med ett ökande an-
tal skadeståndsärenden torde hålla i sig. Samti-
digt är möjligheten för allmänheten att få en
kvalificerad och effektiv prövning av skade-
ståndsanspråk vid sidan av domstolarna av stort
värde för envar, inte minst mot bakgrund av att
skadeståndsärenden i sig också inrymmer ett
mått av tillsyn.

Kvarstående anslagssparande från 1999 för-
väntas bli förbrukat under innevarande budgetår.

Regeringen gör den bedömningen att anslaget
för år 2001 bör Egga i nivå med anslaget för in-
nevarande år. Som kompensation för beräknade
ökade utgifter för löner, lokaler m.m. justeras an-
slaget upp med 169 000 kronor år 2001.

Regeringen föreslår att JK för år 2001 bör an-
visas ett anslagsbelopp som uppgår till
12 820 000 kronor. För år 2002 och 2003 beräk-
nas anslaget uppgå till 13 096 000 kronor respek-
tive 13 388 000 kronor.

Tabell 4.4 Beräkning av anslaget för 2001
Tusental kronor
Anslag 2000	12 651
Pris- och löneomräkning	169
Förslag 2001	12 020

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 1

4.7.3 46:3 Datainspektionen

\|Tabell 4.5 Anslagsutveckling \|
Tusental kronor		25 640	Anslags- sparande	7 428
1999	Utfall	25 640	Anslags- sparande	7 428
2000	Anslag	30 365	Utgifts- prognos	28 670
2001	Förslag	26 664
2002	Beräknat	28 771 ¹
2003	Beräknat	29 415 ²

¹ Motsvarar 28 164 tkr i 2001 års prisnivå.

² Motsvarar 28 164 tkr i 2001 års prisnivå.

Datainspektionen är central förvaltningsmyn-
dighet med uppgift att verka för att människor
skyddas mot att deras personliga integritet
kränks genom behandling av personuppgifter
och för att god sed iakttas i kreditupplysnings-
och inkassoverksamhet.

Av anslagssparandet har i enlighet med rege-
ringens beslut 2 519 000 kronor dragits in som
besparing och 4 000 000 kronor ställts till rege-
ringens disposition. Kvarstående anslagssparande
till Datainspektionens disposition uppgår således
till 909 000 kronor.

Regeringens överväganden

Resultatinformation

Datainspektionens mål för 1999 har varit

• att automatisk databehandling av person-
uppgifter inte skall medföra otillbörligt in-
trång i enskildas personliga integritet; målet
skall nås utan att användningen av teknik
onödigt hindras eller försvåras,

• att god sed iakttas i kreditupplysnings- och
inkassoverksamhet.

Någon samlad bedömning av i vilken utsträck-
ning dessa mål uppnåtts har inte gjorts i inspek-
tionens årsredovisning.

Målen för områdena tillsyn, tillstånd och in-
formation har återrapporterats enligt kraven i
regleringsbrevet.

Tillsynsverksamheten skulle bedrivas i minst
lika stor omfattning som under de två senaste
budgetåren. Under 1999 utfördes 167 inspektio-
ner (101 offentliga och 66 privata objekt) vilket
kan jämföras med 113 under 1998 och 154 under
1997.

När det gäller tillståndsärenden skulle den ge-
nomsnittliga genomloppstiden för tillståndsä-
renden inte överstiga två månader. Under 1999
var omloppstiden 50 dagar.

Informationsverksamheten skulle öka de re-
gisteransvarigas kunskap om integritetsskydds-
reglerna. Verksamheten skulle särskilt inriktas på
att etablera fortlöpande kontakter med de per-
sonuppgiftsombud som har anmälts till inspek-
tionen. Verksamheten har under året ökat i om-
fattning och inriktats på information via webb-
platsen, föreläsningar och konferenser samt ett
callcenter som besvarar frågor per telefon och e-
post. Inspektionens webbplats hade under 1999
110.000 besök, vilket kan jämföras med 70.000
besök 1998. Antalet telefonfrågor och e-post-
frågor ha legat på samma nivå som 1998, d.v.s. ca
15.000 samtal och 1.000 e-meddelanden.

Slutsatser

Datainspektionen har uppnått samtliga verksam-
hetsmål som regeringen angivit. Tillsyns- och
informationsverksamheten har ökat i omfattning
och den genomsnittliga omloppstiden för till-
ståndsärenden var 50 dagar.

Regeringens återrapporteringskrav har emel-
lertid i huvudsak varit inriktade på prestations-
mått och ger inte så god information om vilka
effekter och resultat som uppnåtts. Någon sam-
lad bedömning av i vilken utsträckning effekt-
målen, d.v.s. att förhindra intrång i enskildas per-
sonliga integritet i samband med automatisk
databehandling och att säkerställa god sed i kre-
ditupplysnings- och inkassoverksamhet, är där-
för svår att göra enbart utifrån årsredovisningen.
Regeringen avser därför att inför kommande
budgetår utveckla mera resultatinriktade verk-
samhetsmål och återrapporteringskrav.

Som aviserades i förra årets budgetproposition
kommer en särskild utredare att göra en översyn
av Datainspektionens uppgifter och verksamhet
och lämna förslag till inriktning, omfattning och
finansiering av den fortsatta verksamheten.
Översynen görs mot bakgrund av de nya krav
som ställs av personuppgiftslagen och den snab-
ba utvecklingen på informationsteknikens områ-
de. Regeringen kommer på grundval av översy-
nen att redovisa sina förslag till fortsatt
inriktning och finansiering i budgetpropositio-
nen för 2002. I avvaktan på resultaten av den på-
gående översynen föreslår därför regeringen inte

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 1

nu några förändringar i verksamhetsinriktningen
inför 2001.

Tabell 4.6 Beräkning av anslaget för 2001

Tusental kronor

Tusental kronor
Anslag 2000	30 365
Justering för engångsvis ra mökning 2000	-3 760
Pris- och löneomräkning	1 559
Engångsvis ramminskning	-1 500
Förslag 2001	26 664

4.7.4 46:4 Svensk författningssamling

ITabell 4.7 Anslagsutvecklingen 1
Tusental kronor		697	Anslags- sparande	344
1999	Utfall	697	Anslags- sparande	344
2000	Anslag	1 011	Utgifts- prognos	1 011
2001	Förslag	1 011
2002	Beräknat	1 011
2003	Beräknat	1 011

Från anslaget betalas bl.a. den kostnadsfria till-
delningen av Svensk författningssamling (SFS)
till kommuner, landsting och kommunbibliotek
som regleras i 7 § författningssamlingsförord-
ningen (1976:725), den s.k. frilistan.

Vid utgången av 1999 uppgick anslagssparan-
det till ca 344 000 kronor. Under året har
321 000 kronor av anslagssparandet dragits in till
följd av den s.k. treprocentsregeln.

Regeringens överväganden

Mot bakgrund av den år 1998 gjorda upphand-
lingen av tryck- och distributionstjänsten för
SFS föreslår regeringen att 1 011 000 kronor an-
visas för ändamålet år 2001. Det nuvarande avta-
let gäller till utgången av år 2001. Efter detta
kommer en ny upphandling att göras. För åren
2002 och 2003 beräknas anslaget uppgå till
1 011 000 kronor respektive 1 011 000 kronor.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 1

5 Politikområde Mediepolitik under
utgiftsområde 17 Kultur, medier,
trossamfund och fritid

5.1 Budgetförslag

5.1.1 27:1 Presstödsnämnden och Tal
tidningsnämnden

Regeringens överväganden

Nämndernas verksamhet fungerar väl och inga
förändringar av inriktningen på verksamheten
föreslås för kommande år.

Regeringen föreslår att anslaget för år 2001
anvisas 5 670 000 kronor.

Tabell 5.1 Anslagsutveckling

Tusental kronor

1999	Utfall	5 082	Anslags- sparande	712
2000	Anslag	5 387	Utgifts- prognos	5 450
2001	Förslag	5 670
2002	Beräknat	5 788 ¹
2003	Beräknat	5 915 ^!

\|Tabell 5.2 Beräkning av anslaget för 2001 \|
Tusental kronor Anslag 2000	5 387
Pris- och löneomräkning	+283
Förslag 2000	5 670

¹ Motsvarar 5 670 tkr i 2001 års prisnivå.

² Motsvarar 5 670 tkr i 2001 års prisnivå.

Presstödsnämndens huvudsakliga uppgift är att
fördela det statliga stödet till dagspressen. Tal-
tidningsnämndens huvudsakliga uppgift är att
fördela det statliga stödet till radio- och kassett-
tidningar.

Det anslagssparande som redovisas beror bl.a.
på att kostnaden för att anlita specialistkompe-
tens blivit lägre än vad som förutsågs, liksom att
kostnader för vissa uppdrag har senarelagts. An-
slags sparandet avses att användas för anlitande av
konsulter inom de båda nämndernas ansvarsom-
råden, bl.a. för utredning av de ekonomiska kon-
sekvenserna av ett teknikskifte för taltidnings-
verksamheten. Vidare avses vissa delar av
anslagssparandet att användas för arbetet med att
utveckla metoder för analyser av dagspressens
utveckling och behovet av presstöd. Av anslags-
sparandet har regeringen beslutat om indragning
med 400 000 kronor.

5.1.2 27:2 Presstöd

Tabell 5.3 Anslagsutveckling

Tusental kronor

1999	Utfall	527 259	Anslags- sparande	-299
2000	Anslag	536 579	Utgifts- prognos	532 843
2001	Förslag	539 029
2002	Beräknat	539 029
2003	Beräknat	534 029

Från anslaget ges bidrag till dagspressen i enlig-
het med bestämmelserna i presstödsförordning-
en (1990:524). Presstöd ges i form av driftsstöd
och distributionsstöd. Utgifterna för presstödet
styrs bl.a. av antalet stödberättigade tidningar
och storleken på dessa tidningars upplagor.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 1

Regeringens överväganden

Ändrade presstödsregler

Regeringen föreslår att stödbeloppen för drifts-
stödet höjs med 3 procent.

Regeringen gav i september 1999 Presstöds-
nämnden i uppdrag att utreda distributionssitua-
tionen för tidningar med endagsutgivning (dnr
Kul999/2641/Me). Presstödsnämnden lämnade i
april 2000 in en rapport till regeringen med an-
ledning av detta uppdrag (dnr
Ku2000/1412/Me). Rapporten har remissbe-
handlats.

Regeringen förslår att endagstidningarna ges
rätt att ingå i samdistributionen till lika pris som
flerdagarstidningama. En begränsning görs så att
framför allt endagstidningar med lokal och regi-
onal spridning omfattas av förslaget.

Driftsstödet höjs

finner sig i riskzonen för nedläggning om inte
ytterligare medel tillförs.

Av Presstödsnämndens årliga rapport Dags-
pressens ekonomi avseende år 1999 framgår att
trenden med sjunkande upplagor och vikande
annonsvolymer består. Rapporten visar också att
innevarande konjunkturuppgång fått mindre ef-
fekter på tidningsföretagens resultat år 1999 än
väntat.

Mot bakgrund av många andratidningars svåra
ekonomiska situation och för att ytterligare vär-
na den publicistiska mångfalden föreslås därför
en generell höjning av stödbeloppen för drifts-
stödet med 3 procent fr.o.m. den 1 januari 2001.

En höjning av driftsstödet med 3 procent
motsvarar en extra kostnad på ca 14 miljoner
kronor per år fr.o.m. år 2001.

Endagstidningarna ges rätt att ingå i samdistribu-
tionen till lika pris

Regeringens förslag: Stödbeloppen för driftsstödet
höjs med 3 procent från år 2001.

Regeringens förslag: Endagstidningarna ges rätt
att ingå i samdistributionen till s.k. lika pris om
de har minst en procent hushållstäckning i den
blockregion där tidningens utgivningsort är be-
lägen.

Skälen för regeringens förslag: Sjunkande upp-
lagor och vikande annonsvolymer har försatt
delar av dagspressen i en mycket allvarlig eko-
nomisk situation. Det gäller framför allt andra-
tidningama vilka i hög grad är beroende av
presstödet för sin överlevnad. Denna utveckling
kan innebära att mångfalden inom dagspressen
minskar genom att andratidningarna slås ut.

Det tillfälliga driftsstöd som fördelades under
åren 1997 och 1998 kom vid en tidpunkt då det
fanns ett stort behov av stöd. I en uppföljnings-
rapport från Presstödsnämnden (dnr
Kul999/2160/Me) drogs slutsatsen att tidningar
med driftsstöd troligen inte, utom i enstaka un-
dantagsfall, genom ytterligare rationaliseringar
etc. kunde förbättra sin ekonomi och att de stat-
liga insatserna kunde behöva förstärkas.

Mot denna bakgrund och i syfte att värna den
publicistiska mångfalden höjdes stödbeloppen
för driftsstödet med 4,5 procent fr.o.m. den 1
januari 2000.

Denna höjning av driftsstödet har underlättat
den ekonomiska situationen för många andra-
tidningar. Men många andratidningar har små
eller inga vinstmarginaler. Några tidningar be-

Presstödsnämndens förslag: Överensstämmer i
huvudsak med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Remissinstanserna är
övervägande positiva till förslaget.

Pressens Samdistribution AB anser dock att ett
högre pris skall kunna tas ut av endagstidningar
som önskar delta i samdistributionen. Enligt
Pressens Samdistribution är det ur administrativ
synpunkt lika mycket arbete att registerhålla och
sköta övrig administration av en endagstidning
som det är för en tidning med tätare utgivnings-
frekvens. I det exemplarpris som tidningarna
betalar ryms såväl rörliga distributionskostnader
som bidrag till administrativa kostnader. Därför
tillför en tidning med utgivning en gång per
vecka, med likaprissättning, betydligt mindre till
administrationen än vad en tidning med tätare
utgivningsfrekvens gör trots att endagstidningen
alstrar lika mycket kostnader. Förslagsvis skulle
priset kunna vara 15 procent högre än vad det är
för inom regionen utgivna tidningar. I andra
hand anser Pressens Samdistribution att endags-
tidningarna alltid skall betala det 10 procent hög-

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 1

re priset oaktat om tidningen utges inom aktuell
region eller ej.

Tidningstjänst AB anser att en ändring av pris-
differensen på 10 procent bör ske om vunna
praktiska erfarenheter visar på större skillnader
än vad som kunnat förutses. Tidningstjänst anser
det också rimligt, främst av kostnads- och kvali-
tetsskäl, att i nuläget begränsa endagstidning-
arnas deltagande i samdistributionen till tid-
ningar med lokal och regional spridning.

Skälen för regeringens förslag: Distribu-
tionsstödet fyller en viktig funktion i den statliga
presspolitiken. Genom att verka som en sam-
manhållande faktor i samdistributionen bidrar
stödet till en effektiv distribution av dagstid-
ningar och underlättar en bred spridning av
dagstidningar. Stödet motverkar också att stora
tidningsföretag använder distributionen som ett
konkurrensmedel gentemot mindre tidningar.

Distributionsstödet infördes år 1970 och sys-
temet omfattade från början alla samdistribue-
rade dagstidningar oavsett periodicitet. År 1985
uteslöts endagstidningarna från rätten att bud-
distribueras till s.k. lika pris då de ansågs skapa
problem för distributörerna. Endagstidningarna
kan fortfarande buddistribueras och uppbära
distributionsstöd men då distributionsföretagen
ofta begär ett högre pris för dessa tidningar före-
drar de flesta att distribuera via posten.

Distributionsstöd får lämnas för varje abonne-
rat exemplar av en dagstidning som distribueras
av ett distributionsföretag eller av ett postbeford-
ringsföretag i lantbrevbärarturer eller särskilda
tidningsutdelningsturer. Minst två tidningsföre-
tag måste delta.

Distributionsstödet betalas ut till distribu-
tions- eller postbefordringsföretaget som sedan
tillgodoför tidningsföretaget dess andel av detta
belopp. De företag som distribuerar skall - för
tidningar som kommer ut minst två dagar i veck-
an - tillämpa en sådan prissättning att storleken
på den enskilda tidningens abonnerade upplaga
inom distributionsområdet inte inverkar på dist-
ributionsavgiften per distribuerat exemplar.

Om det blir väsentliga kostnadsskillnader på
grund av att tidningar väger olika mycket per ex-
emplar, att någon av tidningarna föranleder mer
administrativt arbete än de andra eller att någon
av tidningarna föranleder särskilda transport-
kostnader får dock prissättningen anpassas till
dessa skillnader. En sådan prissättning får där-
emot inte innebära att priset för distributionen
av ett exemplar av den mest kostnadskrävande
tidningen blir mer än 10 procent högre än priset

för distribution av ett exemplar av den minst
kostnadskrävande tidningen.

Enligt Presstödsnämndens rapport (dnr
Ku2000/1412/Me) visar det sig att många företag
med endagstidningar vill att tidningarna buddis-
tribueras om lika pris tillämpas. Det skäl som
framför allt anförs för denna önskan är bättre
service till tidningarnas abonnenter. Aven fler-
talet distributörer accepterar distribution av en-
dagstidningar till lika pris om än med vissa reser-
vationer. De invändningar som framförts gäller
önskemål om möjligheter till ökad prisdifferenti-
ering på grund av ökad administration och risken
för att budorganisationen måste ändras. Önske-
mål har också framkommit om att begränsa rät-
ten att ingå i samdistributionen till regionala och
lokala endagstidningar.

Presstödsnämndens bedömning är att distri-
butörerna klarar den ökade arbetsbeslastningen
utan att förändra budorganisationen. Enligt rap-
porten visar erfarenheter från orter där endags-
tidningar har en relativt hög hushållstäckning att
samdistribution är möjlig med befintlig organi-
sation. Den belastning på administrationen av
distributionen som detta medför bör, enligt
nämnden, rymmas inom den prisdifferentiering
på 10 procent som nu är tillåten. Nämnden me-
nar vidare att det kan antas att det främst är lo-
kala och regionala endagstidningar som kommer
att välja buddistribution då riksspridda en-
dagstidningar får tillkommande kostnader för
transporter till utlämningsställen som gör bud-
distribution dyrare än postdistribution.

Enligt regeringens bedömning riskerar en-
dagstidningarna med nuvarande system att ham-
na i ett sämre konkurrensläge än de samdis-
tribuerade tidningarna. Om endagstidningarna
slås ut innebär det minskad mångfald på dagstid-
ningsmarknaden.

Möjligheten att ingå i samdistributionen till li-
ka pris förbättrar endagstidningarnas service till
sina abonnenter samt bidrar till att öka dessa tid-
ningars status. Regeringen föreslår därför att en-
dagstidningarna ges rätt att delta i samdistribu-
tionen till lika pris.

Enligt regeringens uppfattning bör dock rät-
ten att ingå i samdistributionen till lika pris be-
gränsas till att framför allt avse endagstidningar
med lokal och regional spridning. Därför föreslås
att endast endagstidningar som har minst en pro-
cent hushållstäckning i den blockregion där tid-
ningens utgivningsort är belägen skall ha rätt att
ingå i samdistributionen till lika pris.

15 Riksdagen 2000/01. 1 samt. Nrl. Dell

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE t

Regeringens instämmer i nämndens slutsatser
att den belastning som de föreslagna förändring-
arna kan medföra för administrationen av distri-
butionen bör kunna rymmas inom den prisdiffe-
rentiering på 10 procent som nu är tillåten.

Kostnaden för reformen ryms inom ramen för
anslaget för presstöd.

Regeringen avser att ge Presstödsnämnden i
uppdrag att följa upp effekterna av förslaget.

Övriga frågor om presstödet

I juni 2000 presenterade Kulturdepartementet en
promemoria (dnr Ku2000/2004/Me) med för-
slag om ändringar i presstödsförordningen
(1990:524). I promemorian föreslås att en tid-
ning som vid samverkan med annan tidning inte
uppnår gränsen på minst 51 procent eget redak-
tionellt innehåll skall ha rätt till avtrappat drifts-
stöd under fyra år. Promemorian har remiss-
behandlats. Ett remissmöte hölls i augusti 2000.
Frågan bereds för närvarande vidare inom Rege-
ringskansliet.

Regeringen gav i november 1999 Presstöds-
nämnden i uppdrag att se över fördelningen av
det begränsade driftsstödet (dnr
Kul 999/3210/Me). Redovisningen av uppdraget
skulle innehålla en bedömning av om dagstid-
ningsföretag på vissa i presstödsförordningen
angivna orter även i fortsättningen skulle ta emot
begränsat driftsstöd och om det fanns andra or-
ter som borde tillkomma. Presstödsnämnden
lämnade i mars 2000 in en rapport till regeringen
med anledning av detta uppdrag (dnr
Ku2000/782/Me). Av rapporten framgår bl.a. att
nämnden anser det vara tveksamt att behålla det
begränsade driftsstödet på Gotland, medan det
finns skäl att ge fortsatt stöd till tidningarna på
övriga orter. Rapporten har remissbehandlats.
Remissinstanserna har i huvudsak lämnat för-
slaget utan erinran. Ett par instanser uttryckte
dock tveksamhet inför förslaget att ta bort stödet
på Gotland.

Mot bakgrund av vad som framkommit under
beredningen samt att Presstödsnämnden redan i
dag har möjlighet att differentiera det begränsade
driftsstödet med hänsyn till vad som i det enskil-
da fallet är skäligt finner regeringen för närva-
rande inte tillräckliga skäl att genomföra några
förändringar med anledning av förslagen i rap-
porten.

Riksdagen har gett regeringen tillkänna att re-
geringen bör uppmärksamma dels ansöknings-

proceduren och belopp för det begränsade drifts-
stödet, dels vilka förutsättningar som finns att ge
lokalt och regionalt spridda lågfrekventa tid-
ningar ytterligare möjligheter att marknadsföras
genom gratisutdelning (bet. 1997/98:KU1, rskr.
1997/98:94).

Bland annat dessa frågor behandlades i en
promemoria från Kulturdepartementet i juni
1999 (dnr Kul999/1913/Me). Promemorian har
remissbehandlats.

I promemorian gjordes bl.a. bedömningen att
ett stort antal gratisutdelningar kan leda till att
endagstidningarna kan börja närma sig gränsen
för att bli annonsblad. Slutsatsen drogs att det
inte fanns tillräckliga skäl för en förändring av
nuvarande praxis beträffande gratisutdelning.
Mot bakgrund härav anser regeringen att det inte
finns skäl för att föreslå förändrade regler i detta
avseende.

I promemorian gjordes också bedömningen
att om önskemålet att ge bidrag varje år utan sär-
skild ansökan skulle tillmötesgås skulle skälig-
hetsbedömningen när det gäller stöd till tid-
ningar som ges ut i berörda kommuner avskaffas.
Slutsatsen drogs att det därför saknades goda
grunder att föreslå ändringar när det gäller det
begränsade driftsstödet i aktuellt avseende. Rege-
ringen anser mot denna bakgrund att det inte
finns skäl att föreslå några förändringar.

Slutsatser

Med anledning av ovanstående förslag föreslår
regeringen att anslaget för år 2001 anvisas
539 029 000 kronor. För år 2003 minskas ansla-
get med 5 miljoner kronor motsvarande den
tillfälliga förstärkning som utgår åren 2000-2002.

ITabell 5.4 Beräkning av anslaget för 2001 1
Tusental kronor Anslag 2000	536 579
Nivåhöjning	+2 450
Förslag 2001	539 029

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 1

5.1.3 27:3 Stöd till radio- och kassettid-

ningar

ITabell 5.5 Anslagsutveckling 1
Tusental kronor		123 538	Anslags- sparande	7 616
1999	Utfall	123 538	Anslags- sparande	7 616
2000	Anslag	127 300	Utgifts- prognos	124 109
2001	Förslag	127 300
2002	Beräknat	127 300
2003	Beräknat	127 300

Från anslaget ges bidrag i enlighet med bestäm-
melserna i förordningen (1988:582) om statligt
stöd till radio- och kassettidningar.

Anslagssparandet för år 1999 beror delvis på
att nya taltidningar ännu inte startat utgivningen
i den omfattning som är möjlig inom ramen för
anslaget. Regeringen har beslutat om indragning
med 3 998 000 kronor av anslagssparandet.

Regeringens överväganden

Det växande antalet taltidningar under några år
har medfört en ökad geografisk spridning över
landet och en ökad mångfald på taltidnings-
marknaden. Fördelningen av ersättningen till
tidningsföretag som ger ut taltidningar fungerar
väl och det är viktigt att taltidningar kan fortsätta
att erbjudas i ytterligare delar av landet.

Regeringen föreslår att anslaget för år 2001
anvisas 127 300 000 kronor.

5.1.4 27:4 Radio- och TV-verket

ITabell 5.6 Anslagsutveckling 1
Tusental kronor		10 733	Anslags- sparande	646
1999	Utfall	10 733	Anslags- sparande	646
2000	Anslag	8186	Utgifts- prognos	8 832
2001	Förslag	10 847
2002	Beräknat	11 489 ¹
2003	Beräknat	10 936 ²

² Motsvarar 11 257 tkr i 2001 års prisnivå.

³ Motsvarar 10 487 tkr i 2001 års prisnivå.

Radio- och TV-verket skall besluta i frågor om
tillstånd, avgifter och registrering som rör ljud-
radio- och TV-sändningar riktade till allmän-
heten i de fall uppgifterna inte ligger på rege-

ringen eller någon annan särskilt angiven myn-
dighet.

Det anslagssparande som Radio- och TV-
verket uppvisar för år 1999 beror till stor del på
att verket har befunnit sig i ett uppbyggnads-
skede och inte har kunnat genomföra vissa av si-
na arbetsuppgifter fullt ut. Anslagssparandet från
år 1999 förväntas förbrukas under år 2000, bl.a.
för personalomkostnader i samband med nya ar-
betsuppgifter som ålagts verket.

Regeringens överväganden

Radio- och TV-verket har under år 1999 beviljat
160 nya sändningstillstånd för närradio. Antalet
sändningsorter var 168 vid utgången av år 1999.
Antalet förordnade lokala kabelsändarföretag
uppgick till 28, vilket är en ökning med två sedan
år 1998. Verket har meddelat 19 tillfälliga till-
stånd för ljudradio- och televisionssändningar.
Under året har verket lagt stora resurser på att
handlägga ansökningar om tillstånd att sända
marksänd digital TV, som uppgick till 38 styck-
en. Vidare har verket registrerat 41 utgivare för
databaser i enlighet med 1 kap. 9 § yttrande-
frihets grundlagen.

Radio- och TV-verket visar för år 1999 goda
resultat när det gäller att främja möjligheterna till
mångfald inom radio och television genom bl.a.
tillsyn och bevakning av utvecklingen inom me-
dieområdet. Radio- och TV-verket svarar för en
snabb och rättssäker tillståndsgivning. Arbetet
med att följa utvecklingen inom medierna och
publicera relevant information om medieområ-
det är fortsatt angeläget.

I budgetpropositionen 1999/2000:1, utg. omr.
1, angav regeringen att för åren 2001 och 2002
beräknas en ökning av anslagen för Radio- och
TV-verket och Granskningsnämnden för radio
och TV under förutsättning att riksdagen beslu-
tar om en reformering av lagstiftningen för den
kommersiella lokalradion. Under vintern 2000
lade regeringen fram en proposition om nya be-
stämmelser för den kommersiella lokalradion
(prop. 1999/2000:55). Med stöd av 2 kap. 12 §
regeringsformen beslutade riksdagen att försla-
get om de nya reglerna för den kommersiella lo-
kalradion skall vila i minst tolv månader. Radio-
och TV-verket beräknas trots detta vara i behov
av 300 000 kronor under år 2001 för arbetsupp-
gifter som har samband med denna reform. För
år 2002 beräknas en ökning av anslaget med yt-

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 1

terligare 240 000 kronor för sådana arbetsupp-
gifter.

Radio- och TV-verket har de senaste åren fått
flera nya uppgifter utan motsvarande medelstill-
skott. Därför föreslås att anslaget år 2001 tillförs

1,1 miljoner kronor för arbetet med marksänd
digital-TV. För år 2002 beräknas 770 000 kronor
för denna uppgift. Anslaget minskas därför med
330 000 kronor. Från och med år 2003 beräknas
dessa arbetsuppgifter kunna finansieras inom an-
slaget, varför detta beräknas minska med 770 000
kronor. Anslaget föreslås också höjas med 1
miljon kronor för uppgiften att meddela före-
skrifter och utöva tillsyn i frågor som rör an-
vändningen av standarder för sändning av TV-
signaler.

Regeringen föreslår att Radio- och TV-verket
anvisas 10 847 000 kronor för år 2001.

ITabell 5.7 Beräkning av anslaget för 2001 1
Tusental kronor Anslag 2000	8 186
Pris- och löneomräkning	+261
TV-standarder	+1 000
Digital-TV	+1 100
Lokalradioreform	+300
Förslag 2001	10 847

5.1.5 27:5 Granskningsnämnden för radio

och TV

\|Tabell 5.8 Anslagsutveckling \|
Tusental kronor		7 031	Anslags- sparande	1 490
1999	Utfall	7 031	Anslags- sparande	1 490
2000	Anslag	7 421	Utgifts- prognos	8011
2001	Förslag	8 164
2002	Beräknat	8 942 ¹
2003	Beräknat	9 142 ²

¹ Motsvarar 8 754 tkr i 2001 års prisnivå.

² Motsvarar 8 754 tkr i 2001 års prisnivå.

En del av anslagssparandet förväntas förbrukas
för det fortsatta arbetet med utbudsstudier.

Regeringens överväganden

Nämndens efterhandsgranskning av innehållet i
radio- och TV-sändningar riktade till allmän-
heten överensstämmer med målet om att mot-
verka skadliga inslag i massmedierna.

De s.k. utbudsstudierna utgör ett viktigt led
för att få fram information om mångfalden och
tillgången till ett varierat utbud i massmedierna.
Nämndens arbete med denna typ av rapporter
bör därför fortsätta i ytterligare ett år. Gransk-
ningsnämndens anslag för år 2001 föreslås öka
med 450 000 kronor för detta ändamål.

Nämndens verksamhet finansieras delvis ge-
nom att medel anvisas från rundradiokontot till
statsbudgetens inkomstsida (se utg. omr. 17).
För år 2001 föreslås att 5 552 000 kronor (68
procent) delfinansierar nämndens verksamhet.

2000 lade regeringen fram en proposition om nya
bestämmelser för den kommersiella lokalradion
(prop. 1999/2000:55). Med stöd av 2 kap. 12 §
regeringsformen beslutade riksdagen att för-
slaget om de nya reglerna för den kommersiella
lokalradion skall vila i minst tolv månader. För år

2001 föreslås därför ingen höjning av nämndens
anslag i detta avseende. För år 2002 beräknas en
ökning av anslaget med 540 000 kronor för ar-
betsuppgifter i samband med detta förslag.

Regeringen föreslår att Granskningsnämnden
för radio och TV tilldelas totalt 8 164 000 kronor
för år 2001.

Granskningsnämnden skall genom efterhands-
granskning utöva tillsyn över att programföre-
tagen följer reglerna som rör innehållet i ljud-
radio- och TV-sändningar till allmänheten. Vida-
re skall nämnden följa innehållet i utländska ljud-
radio- och TV-sändningar som riktas till den
svenska allmänheten. Nämnden granskar pro-
gram efter anmälan eller på eget initiativ.

ITabell 5.9 Beräkning av anslaget för 2001 \|
Tusental kronor Anslag 2000	7 421
Pris- och löneomräkning	+293
Utbudsstudier	+450
Förslag 2001	8 164

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 1

6 Politikområde Samepolitik under
utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske
med anslutande näringar

6.1 Ändringar i sametingslagen
(1992:1433)

Regeringens förslag: Sametingslagen (1992:1433)
ändras så att inslaget av personval vid val till Sa-
metinget i stort ansluter till vad som gäller enligt
vallagen (1997:157) för val till riksdagen, lands-
tings- och kommunfullmäktige samt Europa-
parlamentet. Vidare föreslås vissa språkliga änd-
ringar i bestämmelserna om valkuverten, också
det som en anpassning till vad som gäller enligt
vallagen.

Ärendet och dess beredning

En promemoria med förslag, som i huvudsak
överensstämmer med regeringens förslag, har
upprättats inom Jordbruksdepartementet. Val-
prövningsnämnden, Statskontoret, Ekonomi-
styrningsverket, Riksrevisionsverket, Riksskatte-
verket och Sametinget har beretts tillfälle att
lämna synpunkter på promemorian. Samtliga
remissinstanser har tillstyrkt förslagen eller läm-
nat dem utan erinran.

Skälen för regeringens förslag

Personvals inslaget

Det valsystem som i dag gäller för Sametinget
överensstämmer i stort med det system som
gällde för val till riksdagen och till landstings-
och kommunfullmäktige enligt den tidigare gäl-
lande vallagen (1972:620). Det kan karakteriseras
som ett partival. Inslaget av personval är obetyd-
ligt. Det får i allmänhet anses vara en ganska låg
grad av sannolikhet för att möjligheten att skriva
till eller stryka en kandidat på valsedeln skall ha
någon effekt på den slutliga namnordningen.

Frågorna om ett ökat inslag av personval i va-
len till riksdagen och till landstings- och kom-
munfullmäktige var föremål för ett flertal olika
utredningar under senare hälften av förra år-
hundradet. De överväganden som då gjordes
ledde till att det i 3 kap. 1 § första stycket rege-
ringsformen infördes en bestämmelse, enligt vil-
ken röstning vid val till riksdagen sker på parti
med möjlighet för väljarna att avge särskild per-
sonröst. Ändringen trädde i kraft den 1 januari
1995. Sedan det fastlagts i grundlag att det svens-
ka valsystemet utgår från ett partival, men att det
skall finnas en möjlighet för väljarna att avge en
särskild personröst, antog riksdagen 1997 den nu
gällande vallagen (1997:157).

Bestämmelserna i den nya vallagen bygger till
stora delar på den tidigare lagstiftningen, men
väsentliga nyheter infördes också. Det gäller bl.a.
möjligheten för väljarna att avge en särskild per-
sonröst genom att göra en markering på valse-
deln för den kandidat som de helst vill se vald.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 1

Det är i första hand de särskilda personrösterna
som avgör vilken kandidat som blir vald. Dock
gäller att en kandidat måste ha fått en viss andel
av partiets röstetal i valkretsen för att de särskilda
personrösterna skall beaktas. För riksdagsval är
denna spärr 8 procent medan en spärr på 5 pro-
cent gäller för val till landstings- och kommun-
fullmäktige samt till Europaparlamentet. Vidare
gäller för val till landstings- och kommunfull-
mäktige att en kandidat måste ha fått lägst 100
respektive 50 särskilda personröster för att dessa
skall beaktas. Tillskrivna namn beaktas inte läng-
re på valsedlar för partier som registrerat beteck-
ning och anmält kandidater. Inte heller beaktas
längre strykningar av kandidatnamn på valsedlar.

Direktiven till de olika utredningar och kom-
mittéer som föregick 1997 års vallagsreform
omfattade inte frågan om utformningen av val-
systemet för Sametinget. Inte heller den propo-
sition med förslag till den nya vallagen som rege-
ringen föreläde riksdagen innehöll någon analys
av eller förslag till förändringar av Sametingets
valsystem. De ändringar i sametingslagen som
ändå gjordes i samband med antagandet av den
nya vallagen var följdändringar beträffande hän-
visningar till bestämmelser i den äldre vallagen.
De reformer som den nya vallagen innebar kom
alltså inte att omfatta val till Sametinget.

Ledamöterna i Sametinget utses av samerna
själva i direkta val i ett proportionellt valsystem.
Enligt regeringens mening bör den närmare ut-
formningen av valsystemet för Sametinget grun-
das på samma överväganden som varit bestäm-
mande vid utformningen av valen till riksdagen,
landstings- och kommunfullmäktige samt Euro-
paparlamentet. En för Sametingets del avvikande
utformning av valbestämmelserna i förhållande
till vad som gäller för de allmänna valen enligt
vallagen bör komma i fråga endast om särskilda
skäl talar för detta.

När det gäller frågan om ett ökat inslag av per-
sonröstning anser regeringen att de övervägan-
den som låg till grund för personvalsreformen
för de allmänna valen har samma bärkraft för val
till Sametinget. Enligt regeringens mening finns
det inte några särskilda skäl som bör föranleda en
annan ordning för val till Sametinget. Regelver-
ket för val till Sametinget bör därför ändras på så
sätt att en möjlighet att avge en särskild person-
röst införs med bestämmelserna i vallagen som
förebild. Utseende av ledamöter och ersättare
skall i första hand ske på grundval av kandidater-
nas personliga röstetal. För att inte denna regel
skall få alltför stort genomslag i förhållande till

rangordningen av kandidaterna i nominerings-
processen bör regeln kompletteras med en pro-
centspärr. I likhet med vad som gäller för val till
riksdagen bör denna spärr ligga på 8 procent av
partiets röstetal. För att förhindra att mycket
små grupper avgör namnordningen bör det i en-
lighet med vad Sametinget har anfört i sitt
remissvar också finnas en spärr i absoluta tal. Re-
geringen delar tingets uppfattning att denna
spärr bör sättas till 25 särskilda personröster.

En del av personvalsreformen i de allmänna
valen utgjordes av en begränsning av den fria
nomineringsrätten. Detta innebar att bestämmel-
ser infördes om att tillskrivna namn på valsedlar
inte skall beaktas för de partier som registrerat
partibeteckning och anmält kandidater. För val
till Sametinget gäller redan sedan tidigare att
kandidater liksom grupper, partier eller liknande
sammanslutningar skall registreras av valnämn-
den. Andra kandidater än dessa är inte valbara.
Vidare gäller sedan tidigare att ett tillskrivet
namn inte beaktas om kandidaten inte är valbar.
Denna regel bör enligt regeringens mening
kompletteras med en generell bestämmelse om
att ett tillskrivet namn på en valsedel inte skall
beaktas.

Införandet av ovan beskrivna inslag av person-
val medför att behovet av att göra strykningar på
valsedlarna bortfaller. Strykningar bör därför, i
likhet med vad som gäller i de allmänna valen,
inte längre beaktas.

De nu föreslagna förändringarna av valsyste-
met för Sametinget innebär att regelverket i hög-
re grad än vad nu är fallet kommer att överens-
stämma med de bestämmelser som gäller för
valen till riksdagen, landstings- och kommun-
fullmäktige samt Europaparlamentet. Detta gör
att väljarna får lättare att förstå hur valet skall gå
till och på vilket sätt ledamöterna utses.

När väljarna skall ta ställning till vilken kandi-
dat som skall tilldelas en personröst är det viktigt
att de har god kunskap om vilka kandidater som
en grupp, ett parti eller en liknande sammanslut-
ning har nominerat. En viktig informationskälla
är valsedlarna. Erfarenheter från tidigare val till
Sametinget visar att antalet valsedlar med olika
namnlistor varit stort. Antalet valsedlar måste
därför begränsas för att personvalsinslaget skall
kunna få någon reell betydelse för valutgången.
En begränsning är också nödvändig för att den
förenkling av röstsammanräkningen och man-
datfördelningen som de föreslagna förändringar-
na bör innebära, inte skall utebli. Ansvaret för
detta ligger, liksom vid val till riksdagen, lands-

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 1

tings- och kommunfullmäktige samt Europa-
parlamentet, på de grupper, partier och liknande
sammanslutningar som ställer upp i valet. Rege-
ringen anser inte att det finns några särskilda skäl
att reglera denna fråga för val till Sametinget.

rådet Samepolitik inom utgiftsområde 23 Jord-
och skogsbruk, fiske med anslutande näringar.

6.2.1 45:1 Sametinget

Valkuvert m.m.

Det kuvert som en väljare vid röstningen lägger
sin valsedel i betecknas i sametingslagen inner-
kuvert. Motsvarande kuvert betecknas i vallagen
valkuvert. Olika beteckningar på kuvert med
samma funktion kan vara förvirrande för väljar-
na. Några särskilda skäl att ha en annan beteck-
ning i sametingslagen på detta kuvert än vad som
gäller enligt vallagen finns inte. Härtill kommer
att kostnaderna för att tillhandahålla kuverten
kan minska något om samma beteckning an-
vänds. Regeringen föreslår därför att beteckning-
en innerkuvert ersätts med beteckningen valku-
vert.

I samband med 1997 års följdändringar i sa-
metingslagen uppstod en brist i regelverket.
Denna brist består i att hänvisningen till be-
stämmelserna i vallagen om hur ledamöterna
skall utses har fallit bort. Skrivfel uppstod dess-
utom i 2 kap. 2 § samt i 3 kap. 3 och 32 a §§.
Dessa fel och brister bör nu rättas till.

Kostnader och ikraftträdande

Med undantag för det ökade inslaget av person-
val innebär de föreslagna ändringarna en bety-
dande förenkling av sammanräkningen i och med
att tillskrivna namn och strykningar inte behöver
beaktas. Mindre arbete krävs därmed för be-
dömning av valsedlar och säkerheten vid sam-
manräkningen ökar. Detta innebär starkare ga-
rantier för ett snabbt och säkert valresultat.
Ändringen av beteckningen på valkuverten inne-
bär en mindre besparing i tryckkostnader. Efter-
som ändringarna ansluter till vad som gäller för
övriga val i landet förutses inte några ökade
kostnader för information om de nya bestäm-
melserna.

De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft
den 1 januari 2001. Det innebär att de nya be-
stämmelserna kommer att gälla vid det val till
Sametinget som skall hållas i maj 2001.

6.2 Budgetförslag

Anslaget D3 Sametinget redovisas inom utgifts-
område 1 men verksamheten ingår i politikom-

Tabell 6.1 Anslagsutvecklingen

Tusental kronor		12 096	Anslags- sparande	2 092
1999	Utfall	12 096	Anslags- sparande	2 092
2000	Anslag	15 309	Utgifts- prognos	16 315
2001	Förslag	14 703
2002	Beräknat	15 010 ¹
2003	Beräknat	15 340 ²

¹ Motsvarar 14 703 tkr i 2001 års prisnivå.

² Motsvarar 13 703 tkr i 2001 års prisnivå.

Sametinget är en statlig förvaltningsmyndighet
och samtidigt ett samiskt folkvalt organ. Same-
tinget inledde sin verksamhet i augusti 1993. De
övergripande målen är enligt sametingslagen
(1992:1433) att verka för en levande samisk
kultur och därvid ta initiativ till verksamheter
och föreslå åtgärder som främjar denna kultur.
Sametinget skall bl.a. medverka i samhällsplane-
ringen och bevaka att samiska behov beaktas.

Revisionens iakttagelser

Enligt Riksrevisionsverket revisionsberättelse
fick Sametinget en invändning eftersom årsredo-
visningen inte hade beslutats av Sametinget. Års-
redovisningen skall enligt förordningen
(1993:327) med instruktion för Sametinget fattas
av Sametinget och inte av dess styrelse.

Regeringens överväganden

Regeringen har sedermera ändrat förordningen
med innebörd att det ansvar för myndighetens
verksamhet och de uppgifter som tidigare låg på
plenum, bland annat undertecknande av årsredo-
visningen, nu överförts till tingets styrelse.

Tabell 6.2 Beräkning av anslaget för 2001

Tusental kronor
Anslag 2000	15 309
Pris och löneomräkning	194
Förslag 2001	14 703

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 1

7 Anslag som inte ingår i något
politikområde

7.1 Omfattning

Följande anslag inom utgiftsområde 1 ingår inte i
något politikområde:

• 90:1 Kungliga hov- och slottsstaten

• 90:2 Riksdagens ledamöter och partier m.m.

• 90:3 Riksdagens förvaltningskostnader

• 90:4 Riksdagens ombudsmän, justitieom-
budsmännen

• 90:5 Regeringskansliet m.m.

• 90:6 Stöd till politiska partier

Riksdagens verksamhet och anslag presenteras
samlat. Därefter hanteras övriga anslag separat.

7.2 Utgiftsutvecklingen

Tabell 7.1 Utgiftsutveckligen för anslag som inte ingår i något politikområde

Miljoner kronor

	Utfall 1999	Anslag 2000 ¹	Utgifts- prognos 2000	Förslag anslag 2001	Beräknat anslag 2002	Beräknat anslag 2003
90:2 Riksdagens ledamöter och partier m.m.	490,7	513,4	557,2	559,6	596,7	609,7
90:3 Riksdagens förvaltningskostnader	430,4	432,0	500,5	440,6	443,6	452,8
90:4 Riksdagens ombudsmän, justitieombudsmän- nen	39,7	44,0	44,8	45,8	46,2	47,2
Delsumma för riksdagens anslag	960,8	989,4	1111,2	1 046,0	1 086,5	1 109,7
90:1 Kungliga hov och slottsstaten	79,4	79,7	79,7	84,1	84,4	88,3
90:5 Regeringskansliet m.m.	2 329,3	2 730,2	2 734,7	3 269,6	2 853,7	2 916,6
90:6 Stöd till politiska partier	140,0	145,2	145,2	145,2	145,2	145,2
Totalt för anslag som inte ingår i något politikområde	3 509,5	3 944,5	4 062,1	4 544,9	4169,8	4 259,3

¹ Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 2000 i samband med den ekonomiska vårpropositionen.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 1

7.3 Riksdagens verksamhet och
anslag

7.3.1 Omfattning

Riksdagens budget inom utgiftsområde 1 Rikets
styrelse omfattar dels riksdagsledamöternas er-
sättningar och resor, stödet till partigrupperna
samt den inre riksdagsförvaltningen, dels riksda-
gens ombudsmän.

Den löpande verksamheten, som finansieras
över ramanslagen 90:2 Riksdagens ledamöter och
partier och 90:3 Riksdagens förvaltningskostna-
der, lämnade ett överskott på ca 125 miljoner
kronor jämfört med budgeten. Huvudorsakerna
till det fortsatta anslagssparandet har varit svårig-
heter med att förutse kostnadsfördelningen över
åren för fleråriga projekt. Ett antal större projekt
har försenats, bl.a. på grund av brist på personal,
och andra projekt har inte påbörjats förrän under
senare delen av 1999. Besparingar på resekostna-
der samt kostnadsbesparande upphandlingar har
medfört ytterligare överskott jämfört med bud-
get. Under 2000 har en indragning av anslagsspa-
randet från 1999 på anslaget 90:3 Riksdagens
förvaltningskostnader gjorts med 3 miljoner
kronor.

7.4 Mål

De övergripande målen för riksdagsförvaltning-
en är att tillhandahålla de resurser och den ser-
vice som behövs för att det parlamentariska ar-
betet i Sveriges riksdag skall kunna bedrivas
effektivt, rationellt och med hög kvalitet. Riks-
dagsförvaltningen skall skapa goda och rationella
arbetsförhållanden för riksdagens ledamöter och
anställda. Därutöver skall riksdagsförvaltningen
genom aktiv information verka för att allmän-
hetens intresse och kunskaper om riksdagen och
dess arbete ökar samt skapa goda förutsättningar
för riksdagens engagemang i det internationella
parlamentariska arbetet.

7.5 Resultatbedömning

Resultat

Aktiviteterna i riksdagen och kammaren var läg-
re under 1999 än under 1998. Antalet proposi-
tioner och följdmotioner minskade. Antalet mo-
tioner under allmänna motionstiden sjönk.
Riksdagsutskotten tog fram 258 betänkanden
1998/99, mot 348 året dessförinnan. Flera ut-
skott hade lagt ned ett ambitiöst arbete på att
behandla mål- och resultatfrågor i utskottsbe-
tänkandena under året.

En förbättring av arbetssituationen för riksda-
gens ledamöter har inletts genom möjligheterna
för partikanslierna i riksdagen att anställa poli-
tiska sekreterare som handläggarhjälp till riks-
dagsledamöterna. Detta innebär att ytterligare ca
50 personer fått arbetsplatser i riksdagen. Ytter-
ligare 84 nya bostäder i form av övernattningslä-
genheter till riksdagens ledamöter har tagits i an-
språk. Förbättringar har gjorts på den data-
tekniska sidan för att öka tillgängligheten samt
för att förbättra möjligheten att ta del av ljud och
rörliga bilder på datorskärmarna för riksdagsle-
damöter, personal vid partikanslier och tjänste-
män i riksdagsförvaltningen. Arbetet med att
2000-säkra riksdagens datasystem och tekniska
system har bl.a. resulterat i att riksdagsförvalt-
ningen nu har en kris- och beredskapsplan för
dessa system.

Antalet besök på riksdagens webbplats har
ökat med 50 procent sedan föregående år. Dess-
utom har antalet e-postfrågor ökat. Besöken på
EU-upplysningens webbplats ökade med 60 pro-
cent. Mediebevakningen av riksdagsdebatter och
aktiviteter i riksdagen har varit god. Sveriges Te-
levision har direktsänt alla större debatter och
samtliga frågestunder i riksdagen. Tidningen
Från Riksdag & Departement ökade sin läsekrets
från 73 000 år 1998 till 81 000 år 1999 enligt en
särskild läsarundersökning. Det elektroniska
materialet vid Riksdagsbiblioteket har vuxit, och
under 1999 gick en större del av förvärvsanslaget
till inköp av elektroniska medier.

Riksdagens internationella kontakter har un-
der 1999 varit intensiva. För stora delar av riks-
dagsförvaltningen är internationaliseringen ett
påtagligt inslag i arbetet.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 1

Analys och slutsatser

Riksdagens arbete och förvaltningens organisa-
tion är inne i en utvecklingsprocess.

Sammantaget innebär förändringarna delvis
nya krav på riksdagsförvaltningen och dess per-
sonal. En god planering och samarbete mellan
förvaltningens olika delar är en förutsättning för
att kunna nå uppställda mål på effektivast möjliga
sätt inom givna ekonomiska ramar och med fullt
utnyttjande av personalens samlade kompetens.
Inom ramen för förändringsarbetet kommer
metoderna för såväl uppföljning av verksamheten
som kostnadsredovisningen att utvecklas. Re-
sultatet av detta arbete kan dock presenteras tidi-
gast i årsredovisningen för 2001.

Konstitutionsutskottets behandling av
riksdagsförvaltningens årsredovisning 1998

Konstitutionsutskottet noterade i betänkande
1999/2000:KU8, rskr. 1999/2000:122 att det på-
går ett arbete inom den särskilda organisations-
kommittén under Riksdagskommittén med att
bl.a. ta fram förslag till instruktion för hela riks-
dagsförvaltningen. Med hänsyn till detta ville ut-
skottet inte ta något initiativ i fråga om s.k. fem-
årsanalyser avseende riksdagsförvaltningen. En-
ligt utskottets mening fanns det anledning att
framhålla vikten av att resultatredovisningen blir
rättvisande och substantiell och att förvaltnings-
kontoret i detta avseende bör sträva efter att re-
dovisa resultatmått och måluppnående i ökad
omfattning.

Utskottets granskning av förvaltningskonto-
rets redogörelse för sin verksamhet föranledde i
övrigt inte något särskilt uttalande. Med anled-
ning av utskottets uttalande har medel avsatts i
budgetförslaget för 2001 för att utveckla riks-
dagsförvaltningens resultatredovisning.

7.7 Budgetförslag

7.7.1 90:2 Riksdagens ledamöter och

partier m.m.

Tabell 7.2 Anslagsutveckligen

Tusental kronor		490 713	Anslags- sparande	43 821
1999	Utfall	490 713	Anslags- sparande	43 821
2000	Anslag	513 360	Utgifts- prognos	557 181
2001	Förslag	559 647
2002	Beräknat	596 697 ¹
2003	Beräknat	609 748 ²

¹ Motsvarar 584 547 tkr i 2001 års prisnivå.

² Motsvarar 584 547 tkr i 2001 års prisnivå.

7.6 Revisionens iakttagelser

Riksdagens revisorer har inte haft några invänd-
ningar som gäller Riksdagens förvaltningskontor
och Riksdagens ombudsmän i revisionsberättel-
sen för 1999.

Från anslaget finansieras arvoden, kostnadser-
sättningar och traktamenten till riksdagens le-
damöter, arvoden till Sveriges EU-parlamenta-
riker, arbetsgivaravgifter samt pensioner och in-
komstgarantier åt f.d. riksdagsledamöter m.fl.
Vidare finansieras reseersättningar vid resor in-
om Sverige, sjukvårdskostnader och utbildning
för riksdagens ledamöter. Även kostnader för
ledamöters deltagande i internationellt parla-
mentariskt samarbete, såsom Europarådet och
Interparlamentariska unionen (IPU), liksom bi-
dragen till ledamöternas enskilda studieresor fi-
nansieras från anslaget. I anslaget ingår även stö-
det till partigrupperna i riksdagen. Därutöver
föreslås att kostnader för riksdagens ledamöters
datakommunikation (ISDN) med 5,8 miljoner
kronor, som finansieras över anslag 90:3 Riksda-
gens förvaltningskostnader, fr.o.m. 2001 skall
finansieras över anslag 90:2 Riksdagens ledamö-
ter och partier m.m.

Förvaltningsstyrelsens överväganden

Riksdagen godkände vid behandlingen av bud-
geten för 2000 ett förslag om förändrat stöd till
ledamöternas och partigruppernas arbete i riks-
dagen (prop. 1999/2000:1, utgiftsområde 1
s. 18 f. bet. 1999/2000:KUl, rskr. 1999/2000:58).
Syftet var att förbättra ledamöternas arbetssitua-
tion, och förslaget innebar dels bekostande av
handläggarhjälp - politiska sekreterare - åt riks-
dagens ledamöter, dels ett förstärkt basstöd till
partigrupperna i riksdagen.

Riksdagen ställde sig bakom förslaget och
godkände inriktningen av den fortsatta utbygg-
naden av stödet till ledamöterna och partigrup-
perna i riksdagen inklusive utbyggnaden för år

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 1

2001. Efter 2002 planeras en utvärdering av re-
formen som underlag för ett beslut om den åter-
stående delen av reformen.

Reformen innebär att stödet ökas 2001 med
sammanlagt ca 10 miljoner kronor, vilket medför
att stödet uppgår till drygt 114 miljoner kronor.
Ökningen fördelas jämnt mellan stödet till leda-
möterna och basstödet till partigrupperna.

För stödet till riksdagens ledamöter tillskjuts
således ca 5 miljoner kronor till beräkningsun-
derlaget för politiska sekreterare. Det innebär att
beräkningsunderlaget för en politisk sekreterare
räknas upp från 32 200 kronor till 34 500 kronor
per månad.

Basstödet till partigrupperna ökas med ca 5
miljoner kronor. Grundstödet blir då 1,7 miljo-
ner kronor och tilläggsstödet 57 000 kronor.
Beloppen för basstödet och stödet till ledamö-
terna fastställs numera i lag. Uppräkningen av
beloppen kräver en ändring i lagen (1999:1209)
om stöd till riksdagens ledamöter och partigrup-
pernas arbete i riksdagen.

Sveriges ordförandeskap i Europeiska unio-
nens råd under första halvåret 2001 medför för
riksdagens del flera särskilda åtaganden. Riksda-
gen kommer att vara värd för ett antal EU-
konferenser, bl.a. ett COSAC-möte med drygt
200 deltagare och en ordförandekonferens i ut-
skottens regi. Därutöver förväntas ett stort antal
utländska besökare och delegationer komma till
riksdagen. Under hösten är riksdagen värd för en
EU-talmanskonferens med talmän även från
kandidatländerna. Konferensen föregås av en ge-
neralsekreterarkonferens. För att täcka behovet
av extra medel under 2001 för dessa och liknande
särskilda aktiviteter i anslutning till det svenska
ordförandeskapet har 9,7 miljoner kronor beräk-
nats.

För att erforderliga utgifter inom anslaget
skall rymmas inom den totala summan av beräk-
nad utgiftsnivå enligt proposition 1999/2000:1
för anslaget 90:2 Riksdagens ledamöter och par-
tier m.m. och anslaget 90:3 Riksdagens förvalt-
ningskostnader måste 30,2 miljoner kronor läg-
gas över utgiftsnivån för anslaget 90:2
Riksdagens ledamöter och partier m.m. och an-
slaget 90:3 Riksdagens förvaltningskostnader
läggas under utgiftsnivån med 32 miljoner kro-
nor.

Tabell 7.3 Beräkning av anslaget för 2001

Tusental kronor

Anslag år 2000	513 360
Pris- och löneomräkning	6 130
Ökat resursbehov (politiska
sekreterare)	10 000
Överföring från 90:3-anslaget	30 157
Förslag 2001	559 647

J .2 90:3 Riksdagens

förvaltningskostnader

ITabell 7.4 Anslagsutveckligen 1
Tusental kronor		430 373	Anslags- sparande	78 543
1999	Utfall	430 373	Anslags- sparande	78 543
2000	Anslag	431 965	Utgifts- prognos	500 508
2001	Förslag	440 649
2002	Beräknat	443 568 ¹
2003	Beräknat	452 806 ²

¹ Motsvarar 435 269 tkr i 2001 års prisnivå.

² Motsvarar 435 269 tkr i 2001 års prisnivå.

Förvaltningsstyrelsens budgetförslag

Utgifterna inom anslaget avser bl.a. löner, admi-
nistration, fastighetsförvaltning, intern service,
säkerhet, datateknik, förlagsverksamhet, biblio-
tek och informationsverksamhet. Det utökade
stödet till riksdagens ledamöter innebär ökade
kostnader för datorstöd, lokaler och service.

Medel för bl.a. riksdagsledamöternas data-
kommunikation (ISDN) föreslås föras över till
anslaget 90:2 Riksdagens ledamöter och partier
m.m. med 5,8 miljoner kronor.

Investeringarna beräknas uppgå till 81,6 mil-
joner kronor, vilket är en minskning jämfört
med budgetåret 2000 då de beräknade investe-
ringarna uppgår till 109,8 miljoner kronor. Av de
totala investeringarna för 2001 föreslås 60,1 mil-
joner kronor finansieras genom anslag och åter-
stoden, 21,5 miljoner kronor, genom upptagande
av lån i Riksgäldskontoret.

Riksdagsförvaltningen⁷ kommer även under
2001 att ansvara för flera stora projekt, men be-

⁷ Fr.o.m. den 1 juli 2000 ersätter riksdagsförvaltningen Riksdagens för-
valtningskontor (bet. 1999/2000:KU19, rskr. 212-214).

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 1

roende på att lånefinansieringen ökar belastas an-
slagsramen för vissa investeringar enbart med
den del som avser räntor och amorteringar. Hä-
rigenom kommer förvaltningskostnaderna att bli
väsentligt lägre de år stora investeringar skall ge-
nomföras, men det kommer också att medföra
att riksdagsförvaltningen får en mer renodlad
driftbudget med en åtskillnad på driftkostnader
och investeringar.

Förslaget om ökat personligt stöd för leda-
möterna i form av kvalificerad handläggarhjälp
innebär att vissa IT-satsningar måste göras för att
ge de nya handläggarna ett fullgott IT-stöd. Det
gäller framför allt investeringar i persondatorer
och programvara. Ett ökat antal användare av IT-
stödet innebär också att belastningen på befintli-
ga personalresurser på IT-sidan kommer att öka.

Budgetförslaget inom IT-verksamheten präg-
las av prioriteringar av infrastrukturen i IT-sy-
stemen. Åtgärder föreslås för att öka tillgänglig-
heten i systemen, förbättra administrations- och
övervakningsmöjligheterna och öka säkerheten.
Vidare påbörjas uppbyggnaden av infrastruktur
och system för att underlätta en säker och väl
fungerande mobil kommunikation. Förslaget
består av flera olika komponenter som omfattar
investeringar i såväl maskinvara som programva-
ra liksom även omfattande systemprogramme-
ring-

En prioritering av användarstödet görs i form
av ett ökat öppethållande för telefonbaserad an-
vändarhjälp under kvällar, helger och arbetsfria
dagar. Under budgetåret påbörjas en successiv
övergång från ett lösenordsbaserat inloggnings-
förfarande till ett system baserat på s.k. smarta
kort. Målsättningen är att riksdagen helt skall ha
gått över till smarta kort från början av 2003.
Detta möjliggör säker påloggning, åtkomstskydd
för data, förändringsskydd i form av digital sig-
naturteknik och säker e-post.

Riksdagsprojektet URIS (utveckling av ären-
de- och handläggningssystem för riksdagens be-
slutsprocess) är ett flerårigt projekt vars första
etapp beräknas bli slutförd under budgetåret

2000. Medel för att slutföra projektet ingår i
budgetförslaget 2001.

Riksdagsbyggnaderna på Helgeandsholmen är
grundlagda på rustbäddar av trä uppburna av tätt
slagna träpålar. Hållfastheten i rustbäddar och
träpålar äventyras om grundvattennivån inom
holmen sjunker.

För att undersöka möjligheterna att utföra s.k.
jetpelare i åsmaterialet på Helgeandsholmen, ut-
förs under hösten 2000 ett fullskaleförsök. Un-

der 2001 görs utvärdering av fullskaleförsöket,
kompletterande utredningar och provtagning
samt projektering. Totalt uppskattas kostnaderna
för att långsiktigt säkra riksdagsbyggnadernas
grundläggning till 150-200 miljoner kronor. In-
satserna för detta projekt under 2001 beräknas
uppgå till 7 miljoner kronor, vilket föreslås låne-
finansieras genom Riksgäldskontoret. Förstärk-
ningsarbetet utförs enligt beräkningarna under
2001-2003. Vissa ytterligare ombyggnader inom
kvarteret Cephalus, adress Salviigränd, föreslås
finansieras genom lån i Riksgäldskontoret med 7
miljoner kronor.

I dagsläget saknas reservkraft för en mängd
viktiga funktioner inom kvarteren Cephalus,
Neptunus och Mercurius. Avsikten är att under
2001 utreda, projektera och påbörja en utbygg-
nad av reservkraften för dessa kvarter. För 2001
beräknas kostnaden till 3 miljoner kronor och
föreslås lånefinansieras genom Riksgäldskonto-
ret.

Intern-TV-systemet för riksdagsledamöternas
arbetsrum är föråldrat och behöver bytas ut.
Kostnaden beräknas uppgå till 2 miljoner kro-
nor, och föreslås lånefinansieras genom Riks-
gäldskontoret. Medel har beräknats för att möj-
liggöra installation av en fast kameraanläggning i
förstakammarsalen för utskottsutfrågningar och
officiella talare. Kostnaden beräknas till 2,5 mil-
joner kronor och föreslås finansieras genom lån
hos Riksgäldskontoret.

En fortsatt prioritering av åtgärder för att un-
derlätta för handikappade att vistas i riksdagens
lokaler kommer att göras under 2001. Exempel
på sådana åtgärder är ombyggnad av toaletter,
installation av automatiska dörröppnare, anpass-
ning av knapptablåer m.m.

Riksdagsförvaltningen arbetar löpande för att
stödja riksdagens internationella arbete. I arbetet
ingår att stärka de internationella nätverken med
studiebesök, utbytestjänst och särskild bevak-
ning av internationella frågor. Kraven på det in-
ternationella arbetet kommer att öka under de
närmaste åren, särskilt under 2001, i och med
Sveriges ordförandeskap i EU. För att möta des-
sa krav är det av vikt att den kvalificerade
språkutbildningen byggs ut och anpassas till de
nya behov som ordförandeskapet medför.
Främst kommer utbildningen att gälla engelska
och franska.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 1

Förvaltningsstyrelsens överväganden

År 2001 kommer att kännetecknas av ökade in-
satser för att förbättra ledamöternas arbetssitua-
tion. Detta innebär bl.a. att antalet politiska sek-
reterare kommer att öka med ca 25 personer

2001. Dessutom avsätts medel för att förbereda
EU-ordförandeskapet 2001. Dessa prioriteringar
har krävt vissa neddragningar inom andra verk-
samheter inom förvaltningen samt lånefinansie-
ring av vissa nya investeringar. Vidare genom-
förs ersättningsinvesteringar i långsammare takt
än tidigare. Viss nyutvecklad teknik får vänta på
införande liksom nya applikationer. En viss del
av investeringarna, ca 21,5 miljoner kronor, fö-
reslås finansieras via lån i Riksgäldskontoret.

Budgetförslaget innebär att föregående års re-
striktiva hållning till anspråk på ökade personal-
resurser fortsätter. Fortfarande förutsätts att en
utökning inom viss verksamhet normalt skall lö-
sas genom omfördelning eller neddragning inom
annan verksamhet.

Den hyreshöjning på 1 368 000 kronor som
aviserats till Riksdagens ombudsmän, Justitie-
ombudsmännen, och de ökade kostnaderna för
en tjänst avseende Justitieombudsmännens in-
ternationella verksamhet på 510 000 kronor före-
slås finansieras genom neddragning av motsva-
rande belopp på anslaget 90:3 Riksdagens
förvaltningskostnader.

För budgetåret 2001 föreslås riksdagsförvalt-
ningen få disponera en låneram på sammanlagt
92,8 miljoner kronor i Riksgäldskontoret avse-
ende byggnadsinvesteringar med 74,9 miljoner
kronor och anläggningstillgångar med 17,9 mil-
joner kronor.

Budget för avgiftsbelagd verksamhet

\|Tabell 7.6 Intäkter som får disponeras \|
Tusental kronor	Intäkter som får disponeras¹
Utfall 1999	57 530
Prognos 2000	52 209
Budget 2001	55 367

¹ Intäkter av avgifter och andra ersättningar samt bidrag och finansiella intäk-
ter

ITabell 7.7 Beräkning av anslaget för 2001 1
Tusental kronor
Anslag år 2000	431 965
Pris- och löneomräkning	6 719
Ökat resursbehov	34 000
Överfört till 90:2-anslaget	-30 157
Överfört till 90:4-anslaget	-1878
Förslag 2001	440 649

7.7.3 90:4 Riksdagens ombudsmän,

justitieombudsmännen

ITabell 7.8 Anslagsutvecklingen \|
Tusental kronor		39 745	Anslags- sparande	844
1999	Utfall	39 745	Anslags- sparande	844
2000	Anslag	43 998	Utgifts- prognos	44 842
2001	Förslag	45 756
2002	Beräknat	46 170 ¹
2003	Beräknat	47 208 ²

¹ Motsvarar 45 187 tkr i 2001 års prisnivå.

² Motsvarar 45 187 tkr i 2001 års prisnivå.

ITabell 7.5 Låneram för riksdagsförvaltningen 1
Tusental kronor	Låneram
1999	28 600
2000	42 700
2001	21500
Totalt	92 800

Justitieombudsmännen övervakar att de som ut-
övar offentlig verksamhet efterlever lagar och
andra författningar samt i övrigt fullgör sina ålig-
ganden. Ombudsmännen skall också verka för
att brister i lagstiftningen avhjälps. Verksamhe-
ten regleras av föreskrifter i 12 kap. regerings-
formen och 8 kap. riksdagsordningen samt av
lagen (1986:765) med instruktion för Riksdagens
ombudsmän.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 1

Resultatbedömning

Justitieombudsmännens ämbetsberättelse

Under perioden 1 januari till 31 december 1999
nyregistrerades 4 943 ärenden, en ökning med ett
ärende (0 procent) jämfört med kalenderåret
1998. Antalet avgjorda ärenden uppgick till
5 041, vilket innebär en ökning med 81 (1,6 pro-
cent) jämfört med föregående verksamhetsår. De
oavgjorda ärendena i balans gick under verksam-
hetsåret ned med 8,5 procent, från 1 140 till
1 043. Under verksamhetsåret har inga åtal
väckts. Fyra anmälningar för vidtagande av dis-
ciplinär åtgärd har gjorts. Ett initiativärende och
97 klagomålsärenden har överlämnats till annan
myndighet för prövning och avgörande.

Antalet administrativa ärenden har ökat i antal
från 196 ärenden 1998 till 246 ärenden 1999. Be-
lastningen på ombudsmannaexpeditionens ad-
ministrativa funktion har liksom under 1998
ökat. Uppgifter som exempelvis övergången till
ett nytt ekonomisystem har tagit betydande per-
sonalresurser i anspråk.

En fortsatt ökning sker vidare av JO:s inter-
nationella engagemang och kontakter, särskilt
vad gäller längre besök, 2-5 dagar, hos JO.

Konstitutionsutskottets behandling av
justitieombudsmännens ämbetsberättelse

Konstitutionsutskottet behandlade justitieom-
budsmännens ämbetsberättelse för tiden 1 juli
1998-30 juni 1999 i betänkande 1999/
2000:KU9. Utskottet anförde därvid följande:

”Den av utskottet företagna granskningen har
inte gett anledning till något särskilt uttalande.”

Riksdagens ombudsmän, justitieombuds-
männen

Verksamhetsmålet för 2001 är att, med bibehål-
len kvalitet i ärendehanteringen, fullgöra upp-
gifterna enligt instruktionen, minska ärendeba-
lanserna och korta den genomsnittliga hand-
läggningstiden eller åtminstone hålla den på
oförändrad nivå samt bedriva inspektionsverk-
samhet, som har en klar rättssäkerhetsbefräm-
jande effekt, i minst samma omfattning som hit-
tills.

Riksdagens ombudsmäns resursbehov styrs i
huvudsak av klagomålstillströmningen samt JO:s

initiativ- och inspektionsverksamhet, men också
av ärendenas genomsnittliga svårighetsgrad och
av den servicenivå som bör upprätthållas gente-
mot allmänheten och myndigheterna. Betydelse
har även omfattningen av ombudsmännens in-
ternationella kontakter och engagemang, bl.a. för
spridning av Sveriges unika erfarenheter av ett
utvecklat system för tillsyn genom parlamenta-
riska ombudsmän.

JO yrkar på kompensation för ökade löne-
kostnader. JO framhåller behovet av följsamhet
mot avtal inom rättsväsendet och regeringskans-
liet. Enligt JO kommer utebliven kompensation
att ge konsekvenser i form av personalinskränk-
ningar

Riksdagens ombudsmän har i sitt budgetun-
derlag för år 2000 äskat resurstillskott motsva-
rande kostnaderna för avlöning av en anställd
med huvudsakliga arbetsuppgifter inom området
för JO:s internationella samarbete och kontakter
med utländska institutioner. Riksdagens förvalt-
ningsstyrelse hänsköt JO:s budgetunderlag i den
delen till konstitutionsutskottet utan eget ställ-
ningstagande. Konstitutionsutskottet tillstyrkte
JO:s begäran om personalförstärkning under
förutsättning att detaljerna angående finansie-
ringen löses till budgetåret 2001 (1999/

2000:KUl).

Hyreskostnaderna uppgår år 2000 till

5 372 000 kronor. Riksdagens förvaltningskon-
tor har aviserat att hyran kommer att höjas till

6 740 000 kronor fr.o.m. den 1 januari 2001. Hy-
ran justeras enligt gällande avtal vart femte år.

För att Riksdagens ombudsmän skall kunna
uppfylla de uppställda verksamhetsmålen krävs
dock att myndigheten kompenseras i särskild
ordning för de ökade lokalkostnaderna med
1 368 000 kronor.

Förvaltningsstyrelsens överväganden

Förvaltningsstyrelsen förordar inte någon kom-
pensation för ökade lönekostnader utöver den
kompensation som följer av den generella pris
och löneuppräkningen.

Förvaltningsstyrelsen har i övrigt ingen erin-
ran mot förslaget och finansieringen av resurs-
förstärkningen, avseende internationell verksam-
het, samt hyreshöjningen får ske genom en
sänkning av anslaget 90:3, Riksdagens förvalt-
ningskostnader med 1 878 000 kronor.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 1

Tabell 7.9 Beräkning av anslaget för 2001

Tusental kronor
Beräknat anslag 2001 FP¹	43 304
Pris- och löneomräkning	574
Resursförstärkning²	510
Höjda hyreskostnader²	1 368
Förslag 2001	45 756

¹ Enligt 8P 1999/2000:1.

² Överfört från anslaget 90:3 Riksdagens förvaltningskostnader.

7.7.4 90:1 Kungliga hov- och slottsstaten

Tabell 7.10 Anslagsutveckling

Tusental kronor		79 353	Anslags- sparande	000
1999	Utfall	79 353	Anslags- sparande	000
2000	Anslag	79 696	Utgifts- prognos	79 696
2001	Förslag	84 094
2002	Beräknat	84 396 ¹
2003	Beräknat	88 343 ²

¹ Motsvarar 82 594 tkr i 2001 års prisnivå.

² Motsvarar 84 594 tkr i 2001 års prisnivå.

Anslaget avser att täcka kostnaderna för stats-
chefens officiella funktioner inklusive kostna-
derna för den kungliga familjens resor.

Från anslaget betalas också driftskostnader för
de kungliga slotten utom rent fastighetsunder-
håll, som finansieras av Statens fastighetsverk.
Stockholms slott är Konungens officiella resi-
dens och används för representation. Delar av
slottet visas för allmänheten. En del av Drott-
ningholms slott används av Konungen och hans
familj som bostad och en annan del visas för all-
mänheten. I Ulriksdals slott har lokaler upplåtits
till Världsnaturfonden. Slottet är även öppet för
allmänheten och används bl.a. för utställningar. I
anslutning till slottet finns en utställningslokal
och det s.k. Orangeriet. Haga slott är upplåtet till
regeringen som bostad för prominenta gäster
från utlandet. Gripsholms slott utnyttjas som
museum och för utställning av en del av svenska
statens porträttsamling. Strömsholms slott och
Tullgarns slott visas för allmänheten. Rosers-
bergs slott disponeras till större delen av Statens
räddningsverk. De två översta våningarna i slot-
tet har dock fått behålla sin ursprungliga karaktär
och visas för allmänheten. Från anslaget betalas
vidare Husgerådskammarens underhåll och vård
av de konstsamlingar och andra inventarier i de
kungliga slotten som tillhör staten men som dis-

poneras av Konungen. Husgerådskammaren för-
valtar även de Bernadotteska familjestiftelsernas
bestånd av möbler, konst och konsthantverk
samt administrerar Bernadottebiblioteket.

Regeringens överväganden

Resultatinformation

Kungliga hov- och slottsstaten skall enligt den
överenskommelse som träffades med regeringen
1996 årligen lämna en berättelse över den samla-
de verksamheten. Tyngdpunkten skall läggas på
en redovisning av hur tilldelade medel har an-
vänts vad gäller Ståthållarämbetet och Husge-
rådskammaren. Verksamhetsberättelsen ligger
till grund för regeringens bedömning av medels-
behovet. 1999 års verksamhetsberättelse visar att
kungaparet har genomfört ett mycket omfattan-
de program med statsbesök, audienser, invig-
ningar, kommunbesök m.m. Efterfrågan på
kungaparets medverkan vid olika aktiviteter är
betydligt större än vad som går att tillfredsställa.
Fyra statsbesök har genomförts. Kungaparet har
gjort statsbesök i Grekland. Tre av statsbesöken
har ägt rum i Sverige, nämligen besök från Sydaf-
rika, Ukraina och Slovenien.

Tillströmningen av besökare till de Kungl.
slotten har varit fortsatt hög under 1999, även
om antalet besökare har varit något lägre än un-
der kulturhuvudstadsåret 1998. Under 1999 har
ett nytt museum, Museum Tre Kronor, till-
kommit inom Stockholms Slott och mötts av ett
mycket stort intresse från allmänheten.

Antalet tillsvidareanställd personal uppgår till
217 personer (motsvarar 203 heltidstjänster). Av
dem utgör kvinnorna 47 procent och männen 53
procent. Satsningar har gjorts på att utveckla
medarbetarrollen. Bl.a. har en särskild tredagsut-
bildning genomförts för ca 20 handläggare. Ut-
bildningen har bl.a. innehållit moment som kar-
riärplanering, organisations- och motivations-
aspekter, dialog och konflikthantering.

För att öka kapaciteten och höja hastigheten i
datanätverket har investeringar skett i nya servrar
och lagringsmedia.

En uppföljning och utvärdering av den omor-
ganisation inkl, datorisering, som genomfördes
den 1 januari 1995, påbörjades under 1999. En
rapport kommer att lämnas till regeringen senast
den 1 oktober 2000.

Till 1999 års verksamhetsberättelse finns en
bilaga: millennieskiftet: åtta Kungl. Akademier

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 1

på Stockholms Slott. I samband med millennie-
skiftet anordnades på Kungens initiativ den serie
seminarier med de åtta Kungliga Akademier som
under samlingsrubriken "Kungens Krona" sändes
i TV. Bilagan är en sammanfattning av seminari-
erna.

Slutsatser

I 2000 års ekonomiska vårproposition tillförs
Kungl. hov- och slottsstaten resursförstärkning-
ar. Anslagsramen höjs med 3 000 000 kronor
2001 och med ytterligare 2 000 000 kronor 2003.
Regeringen avsåg att återkomma i budgetpropo-
sitionen 2001 med ett mer preciserat förslag när
det gäller finansieringen av verksamheten vid
Kungl. hov- och slottsstaten.

Mot bakgrund av de ökade kostnader som kan
förutses till följd av Kronprinsessan Victorias of-
ficiella funktioner och för en förbättring av un-
derhållet i parkerna samt en förstärkning av vård
och konservering av de museiföremål som för-
valtas av Husgerådskammaren har anslaget också
räknats upp med ett engångsbelopp om
1 500 000 kronor. Utgiftsökningen har finansie-
rats genom omprioteringar inom utgiftsområde
1.

7.7.5 90:5 Regeringskansliet m.m.

Tabell 7.12 Anslagsutveckling

Tusental kronor		2 329 286	Anslags- sparande	31027
1999	Utfall	2 329 286	Anslags- sparande	31027
2000	Anslag	2 730 155 ¹	Utgifts- prognos	2 734 700
2001	Förslag	3 269 649
2002	Beräknat	2 853 729 ²
2003	Beräknat	2 916 053 ³

¹ Varav 233 000 tkr på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vårpro-
positionen 2000.

² Motsvarar 2 795 736 tkr i 2001 års prisnivå.

³ Motsvarar 2 795 936 tkr i 2001 års prisnivå.

Anslaget finansierar Regeringskansliets förvalt-
ningskostnader, kommittéväsendet, andra utred-
ningar m.m. Utrikesdepartementets verksamhet
finansieras under utgiftsområde 5 Utrikesför-
valtning och internationell samverkan. Utgifter
för specialattachéer vid utlandsmyndigheterna
som har ett annat departement än Utrikesde-
partementet som huvudman ingår dock i Rege-
ringskansliets anslag.

Anslaget fördelas mellan Statsrådsberedningen
(statsministerns kansli), de tio departementen,
Regeringskansliets förvaltningsavdelning och
gemensamma ändamål (hyror m.m.).

ITabell 7.11 Beräkning av anslaget för 2001 1
Tusental kronor
Anslag 2000	79 696
Pris- och löneomräkning	1 138
Ökat resursbehov	4 500
Förslag 2000	84 094

Revisionens iakttagelser

Regeringskansliet granskas av Riksdagens reviso-
rer. Riksdagens revisorer har inte haft några in-
vändningar i revisionsberättelsen för år 1999 av-
seende Regeringskansliet.

Regeringens överväganden

Resultatinformation

Regeringskansliet hade vid utgången av 1999 ca
4 100 personer anställda inklusive UD och dess
utlandsmyndigheter samt kommittéer. Av Rege-
ringskansliets anställda är ca 125 (3 procent) per-
soner politiskt rekryterade. Av nedanstående ta-
bell framgår viss statistik över det som
producerats i Regeringskansliet.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 1

Tabell 7.13 Resultatinformation för Regeringskansliet

	1995	1996	1997	1998	1999
Antal anställda	3 770	3 893	4 149	4 025	4 150
Antal diarieförda ärenden/handling.*	226 690	230 588	220 623	202 745	205 476
Regeringsärenden	11 691	10 241	9 373	9 946	9 007
varav propositioner	235	227	187	191	156
varav författningar	1 440	1 403	951	1 305	865
varav kommittédi- rektiv	261	221	235	215	279
varav regleringsbrev mm	1 474	1435	1 787	2 038	2 038
Interpellationssvar	154	281	350	267	376
Frågesvar till RD	617	711	923	1024	1 104
SOU-serien	149	189	194	170	151
Ds-serien	83	73	88	53	78

* Fr.o.m. den 1 juli 1996 förs inom UD ett ärendediarium för regerings- och regeringskansliärenden. Dessa registrerades tidigare i UD:s skrivelsediarium. I skrivelsedi-
ariet registreras varje enskild handling med ett eget diarienummer och varje ärende kan alltså omfatta flera diarienummer. UD:S statistik är därför inte direkt jämför-
bar med övriga departements. Därutöver förekommer inom UD ytterligare smärre diarier över bl.a. ärenden som rör mål vid EG-domstolen och vissa FN-kommittéer och
där Sverige är part.

Källa: Regeringskansliets årsbok 1999

Tabellen visar att Regeringskansliet under 1999
behandlade ca 9 000 regeringsärenden. Detta är
en minskning jämfört med tidigare år. Detta är
bl.a. en följd av att det sedan länge har varit en
strävan att befria regeringen från ärenden av lö-
pande art och således delegera förvaltningsären-
den till myndigheter m.m. Till vägledning för
kommittéernas arbete anges bl.a. i Kommitté-
handboken (Ds 2000:1) att regeringen bara skall
pröva ärenden som kräver ett ställningstagande
av regeringen som politiskt organ.

Kommittédirektiv ligger relativt konstant runt
250 men har ökat något det senaste året. När det
gäller interpellationer och frågesvar till riksdagen
har det skett en kraftig ökning av antalet ären-
den. En närmare redovisning av Regeringskans-
liets arbete under år 1999 finns i Regeringskans-
liets årsbok 1999.

Förändringsarbetet

Efter det att de enskilda departementen slogs
samman till myndigheten Regeringskansliet den
1 januari 1997 har ett fortlöpande förändrings-
och förnyelsearbete bedrivits inom myndighe-
ten. Våren 1999 rapporterades det hittillsvarande
arbetet till regeringen som samtidigt fattade be-
slut om den fortsatta inriktningen. Av beslutet

framgår att förändringsarbetet fram t.o.m. år
2001 kommer att fokuseras på följande områden:

• utveckling av den interna styrningen och
ledningen,

• utveckling av arbetsformer,

• utveckling av medarbetarnas kompetens,

• utveckling av informations- och kommuni-
kationsverksamheten,

• förslag om Regeringskansliets långsiktiga
dimensionering.

En rapport om Regeringskansliets långsiktiga
dimensionering har presenterats; "Vad kostar det
att regera? En studie av Regeringskansliets di-
mensionering nu - och i framtiden" (Ds
2000:27). Utredningen har genomförts av en
oberoende forskare. Utredarens slutsats är att
Regeringskansliet, med nuvarande arbetsuppgif-
ter, är underfinansierat. Enligt utredarens grova
beräkning är reursgapet ca 300 till 400 årsarbets-
krafter. Rapporten kommer att analyseras under
hösten. Regeringen avser att återkomma med en
samlad bedömning och ett preciserat förslag om
Regeringskansliets dimensionering i den eko-
nomiska vårpropositionen är 2001.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 1

Förberedelser inför Sveriges ordförandeskap i
EU:s ministerråd år 2001

Förberedelserna och planeringen av det svenska
ordförandeskapet i EU:s ministerråd har haft
hög prioritet i Regeringskansliet år 1999. Förbe-
redelserna inför ordförandeskapet går planenligt.
Ett utkast till ordförandeskapsprogram har pre-
senterats och utformning av preliminära dagord-
ningar för samtliga rådsmöten pågår. Ordföran-
de i rådsarbetsgrupperna har utsetts. Kalendariet
över de möten som skall hållas i Sverige innehål-
ler i dagsläget drygt 70 möten. Fördelningen av
de särskilda medel, som regeringen erhållit för
ordförandeskapet, är i det närmaste avslutad.

Den ordföranderelaterade kompetensutveck-
lingen har genomförts med ett större deltaga-
rantal än beräknat. Aktiviteterna har anpassats
för att i första hand motsvara departementens
behov. Deltagarnas bedömning är att utbildning-
en varit av hög kvalitet.

Regeringskansliets resultatredovisning m.m.

Riksdagens revisorer har föreslagit att Rege-
ringskansliet i likhet med andra myndigheter
skall lämna resultatredovisning till regeringen
(1997/98:RR7 yrkande 4). Riksdagen har på be-
gäran av Konstitutionsutskottet givit regeringen
till känna bl.a. att resultatet av det arbete som
satts igång inom Regeringskansliet såvitt gäller
utvecklingen av den interna styrprocessen och
resultatredovisningen bör redovisas för riksda-
gen i lämpligt sammanhang (1997/98:KU31
moment 36).

När det gäller den interna styrprocessen pågår
ett kontinuerligt utvecklingsarbete. Som ett led i
detta arbete har den tidigare nämnda studien Re-
geringskansliets dimensionering genomförts (Ds
2000:27). Verksamhetsplaneringen är numera
samordnad för hela Regeringskansliet med un-
dantag för Utrikesdepartementet. Departemen-
ten planerar mål, aktiviteter och budget som
samordnas centralt av förvaltningsavdelningen.
Inför den aviserade sammanslagningen av Rege-
ringskansliets och Utrikesdepartementets för-
valtningsanslag den 1 januari år 2002 pågår ett
arbete med att ytterligare samordna verksam-
hetsplaneringen.

I fråga om resultatredovisningen har regering-
en i 45 § andra stycket förordningen (1996:1515)
med instruktion för Regeringskansliet föreskrivit
att Regeringskansliet inte skall lämna resultatre-

dovisning till regeringen. Regeringskansliet har
också i ett svar på en fråga från Konstitutionsut-
skottet i ett granskningsärende motiverat varför
myndigheten inte bör åläggas att till regeringen
lämna resultatredovisning (1999/2000:KU10, s.
12 och bilaga 2.3).

Slutsatser

Den 1 januari år 2001 övertar Sverige ordföran-
deskapet i EU:s ministerråd. Detta blir regering-
ens viktigaste uppgift under första halvåret 2001.
För förberedelser och genomförande av ordför-
andeskapet beräknas extra resurser på 835 miljo-
ner kronor för åren 2000 och 2001. Tidigare har
riksdagen anvisat 735 miljoner kronor för detta
ändamål för de båda åren. I enlighet med den
ekonomiska vårpropositionen år 2000 föreslås nu
att ytterligare 100 miljoner tillförs anslaget för år
2001 för ett extra toppmöte under Sveriges ord-
förandeskap i EU:s ministerråd.

Av den ekonomiska vårpropositionen år 2000
framgår det vidare att Regeringskansliet en-
gångsvis skall tillföras 130 miljoner kronor i av-
vaktan på regeringens samlade bedömning avse-
ende utredningen om Regeringskansliets dimen-
sionering.

I enlighet med tidigare beslut tillförs anslaget
235 miljoner kronor engångs för Sveriges ord-
förandeskap i EU:s ministerråd.

Regeringskansliet tillförs slutligen 3,05 miljo-
ner kronor från utgiftsområde 5 Utrikesförvalt-
ning och internationell samverkan från år 2001.
Skälet är att centralmyndighetsfunktionen i fråga
om internationell rättslig hjälp har flyttats från
Utrikesdepartementet till Justitiedepartementet.

Tabell 7.14 Beräkning av anslaget för 2001

Tusental kronor
Anslag 2000	2 730 155
PLO	31 444
Ökat resursbehov	230 000
Tidigare beslutat för ordföran- deskapet	225 000
Överföring från anslag 5:1 U05	3 050
Teknisk justering	50 000
Förslag 2001	3 269 649

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 1

7.7.6 90:6 Stöd till politiska partier

ITabell 7.15 Anslagsutveckling 1
Tusental kronor		139 953	Anslags- sparande	3 331
1999	Utfall	139 953	Anslags- sparande	3 331
2000	Anslag	145 200	Utgifts- prognos	145 200
2001	Förslag	145 200
2002	Beräknat	145 200
2003	Beräknat	145 200

Enligt lagen (1972:625) om statligt stöd till poli-
tiska partier lämnas stöd dels som partistöd, dels
som kanslistöd för ett år i taget räknat fr.o.m.
den 15 oktober. Partistödet lämnas som mandat-
bidrag. Kanslistödet som i princip är avsett en-
dast för partier som är företrädda i riksdagen,
lämnas som grundstöd och tilläggsstöd. Nu gäl-
lande belopp fastställdes till sin nuvarande nivå år
1996 (prop. 1996/97:1 utg.omr. 1, bet.
1996/97:KU1, rskr. 1996/97:85).

Vid utgången av 1999 uppgick anslagssparan-
det till 3,3 miljoner kronor.

Regeringens överväganden

För år 2001 föreslår regeringen att anslaget skall
uppgå till 145 200 000 kronor. Åren 2002 och
2003 beräknas anslaget uppgå till 145 200 000
kronor respektive 145 200 000 kronor.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 1

Bilaga 1

Nya anslagsbenämningar

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 1

Bilaga 1: Nya anslagsbenämningar

Av tabellen nedan framgår benämningen på an-
slagen åren 2000 och 2001. Syftet med tabellen är
att underlätta övergången till de nya benämning-
ar som följer av att politikområden införts.

Tabell 1.1 Anslagsbenämningar 2000 och 2001

Benämning 2000	Benämning 2001	Anslagets namn
El	27:1	Presstödsnämnden och Taltidnings- nämnden
E2	27:2	Presstöd
E3	27:3	Stöd till radio- och kassettidningar
E4	27:4	Radio- och TV-verket
E5	27:5	Granskningsnämnden för radio och TV
D3	45:1	Sametinget
C2	46:1	Svensk författningssamling
C3	46:2	Allmänna val
Dl	46:3	Justitiekanslern
D2	46:4	Datainspektionen
Al	90:1	Kungliga hov- och slottsstaten
Bl	90:2	Riksdagens ledamöter och partier m.m.
B2	90:3	Riksdagens förvaltningskostnader
B3	90:4	Riksdagens ombudsmän, Justitieom- budsmännen
Cl	90:5	Regeringskansliet m.m.
C4	90:6	Stöd till politiska partier

Samhällsekonomi och
finansförvaltning

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

Förslag till statsbudget för 2001

Samhällsekonomi och finansförvaltning

Innehållsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut......................................................................................7

2 Utgiftsområde Samhällsekonomi och finansförvaltning.....................................9

2.1 Omfattning..............................................................................................9

2.2 Utgiftsutveckling....................................................................................9

3 Politikområde Effektiv statsförvaltning..............................................................11

3.1 Politikområdets omfattning.................................................................11

3.2 Utgiftsutveckling..................................................................................13

3.3 Mål..........................................................................................................13

3.4 Politikens inriktning.............................................................................14

3.5 Insatser...................................................................................................16

3.5.1 Statliga insatser inom politikområdet..................................................16

3.5.2 Insatser utanför politikområdet...........................................................18

3.6 Resultatbedömning...............................................................................18

3.7 Revisionens iakttagelser........................................................................21

3.8 Bedömningar av framtida personalkonsekvenser inom staten...........22

3.9 Budgetförslag.........................................................................................23

3.9.1 1:1 Konjunkturinstitutet.......................................................................23

3.9.2 1:2 Riksrevisionsverket.........................................................................24

3.9.3 1:3 Ekonomistyrningsverket................................................................25

3.9.4 1:4 Statskontoret...................................................................................26

3.9.5 1:5 Täckning av merkostnader för lokaler...........................................26

3.9.6 1:6 Statistiska centralbyrån...................................................................27

3.9.7 1:7 Folk- och bostadsräkning...............................................................28

3.9.8 1:8 Kammarkollegiet.............................................................................28

3.9.9 1:9 Nämnden för offentlig upphandling..............................................29

3.9.10 1:10 Statens kvalitets- och kompetensråd...........................................29

3.9.11 1:12 Ekonomiska rådet.........................................................................30

3.9.12 1:13 Utvecklingsarbete.........................................................................30

3.9.13 Statens fastighetsverk............................................................................31

3.9.14 Fortifikationsverket..............................................................................31

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

4 Politikområde Finansiella system och tillsyn.....................................................33

4.1 Omfattning...........................................................................................33

4.2 Utgiftsutveckling..................................................................................34

4.3 Mål.........................................................................................................35

4.4 Politikens inriktning.............................................................................36

4.5 Insatser..................................................................................................38

4.5.1 Statliga insatser inom politikområdet..................................................38

4.5.2 Insatser utanför politikområdet...........................................................40

4.6 Resultatbedömning...............................................................................41

4.6.1 Redovisning av tillståndet....................................................................41

4.6.2 Övergripande resultatbedömning inom politikområdet....................41

4.6.3 Resultat, analys och slutsatser..............................................................42

4.7 Revisionens iakttagelser.......................................................................45

4.8 Budgetförslag........................................................................................45

4.8.1 2:2 Finansinspektionen.........................................................................45

4.8.2 2:3 Insättnings garantinämnden............................................................46

4.8.3 2:4 Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader...................................47

4.8.4 2:1 Riksgäldskontoret: Garantiverksamhet.........................................48

4.8.5 2:6 Bokföringsnämnden.......................................................................49

4.8.6 2:7 Avgift för Stadshypotekskassans grundfond................................49

4.8.7 2:8 Kapitalhöjning i Nordiska investeringsbanken............................50

4.8.8 2:9 Bidrag till kapitalet i Europeiska utvecklingsbanken...................50

4.8.9 Premiepensionsmyndigheten...............................................................50

5 Ofördelat anslag: Riksdagens revisorer..............................................................53

5.1 90:1 Riksdagens revisorer.....................................................................53

Bilaga Anslagsbenämningar 2000 och 2001.................................................................................................57

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

Tabellförteckning

Anslagsbelopp...................................................................................................................7

2.1 Utgiftsutvecklingen inom utgiftsområdet................................................................9

3.1 Utgiftsutvecklingen inom politikområdet Effektiv statsförvaltning....................13

3.2 Personalpolitiska konsekvenser...............................................................................23

3.3 Personalkonsekvenser vid Försvarsmakten.............................................................23

3.4 Anslagsutveckling för Konjunkturinstitutet...........................................................23

3.5 Budget för avgiftsbelagd verksamhet......................................................................24

3.6 Beräkning av anslaget för 2001 ................................................................................24

3.7 Anslagsutveckling för Riksrevisionsverket.............................................................24

3.8 Uppdragsverksamhet................................................................................................24

3.9 Beräkning av anslaget för 2001 ................................................................................24

3.10 Anslagsutveckling för Ekonomistyrningsverket..................................................25

3.11 Uppdragsverksamhet..............................................................................................25

3.12 Beräkning av anslaget för 2001 ..............................................................................25

3.13 Anslagutveckling för Statskontoret.......................................................................26

3.14 Offentligrättslig verksamhet..................................................................................26

3.15 Uppdragsverksamhet..............................................................................................26

3.16 Beräkning av anslaget för 2001 ..............................................................................26

3.17 Anslagsutvecklingen för Täckning av merkostnader för lokaler.........................26

3.18 Anslagsutveckling för Statistiska centralbyrån.....................................................27

3.19 Budget för avgiftsbelagd verksamhet....................................................................27

3.20 Beräkning av anslaget för 2001 ..............................................................................27

3.21 Anslagsutveckling för Folk- och bostadsräkning.................................................28

3.22 Anslagsutveckling för Kammarkollegiet...............................................................28

3.23 Uppdragsverksamhet..............................................................................................28

3.24 Beräkning av anslaget för 2001 ..............................................................................29

3.25 Anslagsutveckling för Nämnden för offentlig upphandling...............................29

3.26 Beräkning av anslaget för 2000 ..............................................................................29

3.27 Anslagsutveckling för Statens kvalitets- och kompetensråd...............................29

3.28 Beräkning av anslaget för 2001 ..............................................................................30

3.29 Anslagsutveckling för Ekonomiska rådet.............................................................30

3.30 Beräkning av anslaget för 2001 ..............................................................................30

3.31 Anslagsutveckling för Utvecklingsarbete.............................................................30

3.32 Beräkning av anslaget för 2001 ..............................................................................31

3.33 Redovisning av uppgifter om det ekonomiska läget för

Statens fastighetsverk...........................................................................................31

3.34 Investeringsplan för Statens fastighetsverk...........................................................31

3.35 Redovisning av uppgifter om det ekonomiska läget för

Fortifikationsverket..............................................................................................31

3.36 Investeringsplan för Fortifikationsverket.............................................................32

4.1 Utgiftsutvecklingen inom politikområdet Finansiella system och tillsyn............34

4.2 Resultatet av Riksgäldskontorets garantiverksamhet 1994/95-1999.....................43

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

4.3 Budget för avgiftsbelagd verksamhet, in- och utlåningsverksamhet,...................44

4.4 Anslagsutveckling för Finansinspektionen.............................................................45

4.5 Offentligrättslig verksamhet...................................................................................45

4.6 Beräkning av anslaget för 2001................................................................................46

4.7 Anslagsutveckling för Insättningsgarantinämnden...............................................46

4.8 Offentligrättslig verksamhet...................................................................................46

4.9 Beräkning av anslaget för 2001................................................................................47

4.10 Anslagsutvecklingen för Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader................47

4.11 Beräkning av anslag för 2001.................................................................................47

4.12 Anslagsutveckling för Riksgäldskontoret: Garantiverksamhet..........................48

4.13 Budget för avgiftsbelagd garantiverksamhet, nya garantier.................................48

4.14 Anslagsutveckling för Bokföringsnämnden.........................................................49

4.15 Beräkning av anslaget för 2001..............................................................................49

4.16 Anslagsutveckling för Avgift för Stadshypotekskassans grundfond..................49

4.17 Beräkning av anslaget för 2001..............................................................................49

4.18 Anslagsutveckling för Kapitalhöjning i Nordiska investeringsbanken..............50

4.19 Anslagsutveckling för Bidrag till kapitalet i

Europeiska utvecklingsbanken............................................................................50

4.20 Premiepensionsmyndigheten: Lån i Riksgäldskontoret......................................50

4.21 Offentligrättslig verksamhet.................................................................................51

5.1 Anslagsutveckling för Riksdagens revisorer...........................................................53

5.2 Beräkning av anslaget för 2001................................................................................54

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1. godkänner de föreslagna målen för politi-
kområdena Effektiv statsförvaltning (avsnitt
3.3) och Finansiella system och tillsyn
(avsnitt 4.3) samt att de nuvarande målen
inom utgiftsområdet upphör att gälla
(avsnitt 3.3 och 4.3),

2. bemyndigar regeringen att under år 2001, i
fråga om ramanslaget 1:13 Utvecklingsarbe-
te, göra ekonomiska åtaganden som inklusi-
ve tidigare åtaganden innebär utgifter på
högst 50 000 000 kronor efter år 2001
(avsnitt 3.9.12),

3. bemyndigar regeringen att besluta om att
Statens fastighetsverk får ta upp lån inom
en ram av högst 7 000 000 000 kronor i
Riksgäldskontoret för investeringar m.m. i
enlighet med vad regeringen förordar
(avsnitt 3.9.13),

4. bemyndigar regeringen att besluta om att
Fortifikationsverket får ta upp lån inom en
ram av högst 4 200 000 000 kronor i Riks-
gäldskontoret för investeringar m.m. i en-
lighet med vad regeringen förordar (avsnitt
3.9.14),

5. godkänner investeringsplan för Statens
Fastighetsverk i enlighet med vad regering-
en förordar (avsnitt 3.9.13),

6. godkänner investeringsplan för Fortifika-
tionsverket i enlighet med vad regeringen
förordar (avsnitt 3.9.14),

7. bemyndigar regeringen att för år 2001 be-
sluta om en rörlig kredit i Riksgäldskonto-
ret om högst 500 000 000 kronor för att
tillgodose Premiepensionsmyndighetens
behov av likviditet i handeln med fondan-
delar (avsnitt 4.8.9),

8. för budgetåret 2001 anvisar anslagen under
utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och fi-
nansförvaltning enligt följande uppställning:

1 Anslagsbelopp 1
Tusental kronor Anslag		Anslagstyp
1:1	Konjunkturinstitutet	ramanslag	44 036
1:2	Riksrevisionsverket	ramanslag	152 140
1:3	Ekonomistyrningsverket	ramanslag	58 475
1:4	Statskontoret	ramanslag	72 054
1:5	Täckning av merkostnader för lokaler	ramanslag	8 800
1:6	Statistiska centralbyrån	ramanslag	376 303
1:7	Folk- och bostadsräkning	reservationsanslag	10 000

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

1:8	Kammarkollegiet	ramanslag	31 049
1:9	Nämnden för offentlig upphandling	ramanslag	7 235
1:10	Statens kvalitets- och kompetensråd	ramanslag	10 954
1:12	Ekonomiska rådet	ramanslag	2 052
1:13	Utvecklingsarbete	ramanslag	19 720
2:1	Riksgäldskontoret: Garantiverksamhet	ramanslag	1
2:2	Finansinspektionen	ramanslag	130 186
2:3	Insättningsgarantinämnden	ramanslag	8 093
2:4	Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader	ramanslag	256 402
2:6	Bokföringsnämnden	ramanslag	7 432
2:7	Avgift för Stadshypotekskassans grundfond	ramanslag	9 400
2:8	Kapitalhöjning i Nordiska investeringsbanken	ramanslag	18 700
2:9	Bidrag till kapitalet i Europeiska utvecklingsbanken	ramanslag	60 000
90:1	Riksdagens revisorer	ramanslag	24 623
Summa			1 307 655

Anslagsbeteckning 1:11 och 2:5 saknas p.g.a. ändrad anslagsstruktur.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

2 Utgiftsområde Samhällsekonomi och
finansförvaltning

2.1 Omfattning

I utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansför-
valtning ingår två politikområden, Effektiv stats-
förvaltning och Finansiella system och tillsyn. Vi-
dare ingår anslaget 90:1 Riksdagens revisorer.

Effektiv statsförvaltning omfattar frågor om
granskning, ekonomisk styrning, förvaltningsut

veckling, statliga arbetsgivarfrågor, statistik, pro-
gnosverksamhet, fastighetsförvaltning m.m.

Finansiella system och tillsyn innefattar frågor
om tillsyn och reglering av de finansiella mark-
naderna, statsskuldsförvaltning, statliga finansie-
rings- och garantiåtaganden, premiepensionsad-
ministration, finansiell redovisning, internatio-
nellt finansiellt samarbete samt tillsyn av spel-
marknaden.

2.2 Utgiftsutveckling

[Tabell 2.1 Utgiftsutvecklingen inom utgiftsområdet

Miljoner kronor

	Utfall 1999	Anslag 2000'	Utgiftsprognos 2000	Förslag anslag 2001	Beräknat anslag 2002	Beräknat anslag 2003
Politikområde Effektiv statsförvaltning	829	809	903	793	865	819
Politikområde Finansiella system och tillsyn	657	739	781	490	482	494
Anslag Riksdagens revisorer	19	23	25	25	25	26
Totalt för utgiftsområde 2	1 505	1 571	1 709	1 308	1 372	1 339

¹ Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 2000 i samband med den ekonomiska vårpropositionen.

16 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nrl. Dell

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

3 Politikområde Effektiv statsförvaltning

3.1 Politikområdets omfattning

I politikområdet ingår i princip samtliga myn-
digheter och anslag inom dagens verksamhets-
område Effektivisering och utveckling av statlig
förvaltning i utgiftsområde 2 samt verksamhets-
området Staten som arbetsgivare i utgiftsområde
14. De tidigare anslagen Al 1 Vissa nämnder m.m.
och Al 4 Riksgäldskontoret: Garantiverksamhet
har delvis respektive helt förts till andra politik-
områden.

Politikområdets anslag omsluter ca 8,4 miljar-
der kronor, avgiftsintäkterna uppgår till ca 5,6
miljarder kronor och planerade lånefinansierade
investeringar uppgår till ca 1,1 miljarder kronor.

Cirka 90 procent av anslagsmedlen är transfe-
reringar hänförliga till statliga tjänstepensioner
inom utgiftsområde 14. Resterande anslag åter-
finns i huvudsak inom utgiftsområdet, där medel
för statistik och revision tillsammans utgör två
tredjedelar av anslagen.

Huvuddelen av avgiftsintäkterna avser upp-
dragsverksamhet, varav merparten från statliga
kunder. Drygt 80 procent av avgifterna utgörs av
hyror. Resterande avgiftsintäkter utgörs främst
av statistiktjänster, diverse inomstatliga myndig-
hetstjänster samt tjänsteexport inom olika områ-
den.

Investeringarna sker i huvudsak i kultur-, för-
svars- eller andra s.k. ändamålsfastigheter.

Verksamheten inom politikområdet syftar till
att effektivisera och utveckla statsförvaltningen.
Ett tiotal stabs- och servicemyndigheter som har
detta som huvuduppgift är närmast berörda. Po-
litikområdet omfattar myndigheterna Riksrevi-
sionsverket, Ekonomistyrningsverket, Statskon-
toret, Kammarkollegiet, Statistiska centralbyrån,
Statens kvalitets- och kompetensråd, Konjunk-

turinstitutet, Statens fastighetsverk och Fortifi-
kationsverket. Vidare ingår Arbetsgivarverket,
Statens pensionsverk samt vissa nämnder inom
utgiftsområde 14.

En gemensam nämnare för dessa myndigheter
är att de stödjer regeringen i arbetet med att
utveckla statsförvaltningen så att statsförvalt-
ningen som helhet skall fungera med höga krav
på rättssäkerhet, effektivitet och demokrati och
att de därför i huvudsak riktar sina insatser mot
statsförvaltningen som helhet och inte mot
enskilda sektorer. Flertalet myndigheter har som
huvuduppgift att antingen tillhandahålla stabs-
eller myndighetsstöd eller att i olika former ta
fram beslutsunderlag i vid mening såsom
granskningar, utvärderingar, omprövningar,
prognoser, statistik och analyser. Statistik-
verksamheten skall även förse samhället i övrigt
med underlag för beslut, samhällsdebatt och
forskning.

Verksamheten inom politikområdet är sam-
manfattningsvis inriktad mot att skapa förutsätt-
ningar för och kontroll av att statliga åtaganden
sköts så effektivt som möjligt. Politikområdets
verksamheter har även en viktig roll att fylla i ar-
betet med vidareutvecklingen av den statliga för-
valtningen.

Trots verksamheternas gemensamma syfte -
en effektiv och utvecklad statsförvaltning - rör
det sig om många myndigheter med relativt olik-
artade verksamheter. För att ge en förbättrad
överblick över ett heterogent politikområde kan
det indelas i följande sex delverksamheter:

Granskning innefattar till största delen årlig
revision, följt av effektivitetsrevision och rege-
ringsuppdrag. Granskningsverksamheten bedrivs
uteslutande av Riksrevisionsverket, och avser den
statliga redovisningen och förvaltningen samt

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

måluppfyllelsen och effektiviteten i statliga åta-
ganden. Verksamheten är i huvudsak (ca 70 pro-
cent) anslagsfinansierad.

Ekonomisk styrning och utveckling av stats-
förvaltningen omfattar förvaltning och utveck-
ling av det ekonomiadministrativa regelverket
samt utveckling av budgetprocessen och stats-
förvaltningen. Vidare ingår annan efterfrågestyrd
stabsverksamhet och myndighetsservice. Stöd-
verksamheterna omfattar bl.a. ekonomistyr-
nings- och systemfrågor, juridisk expertis samt
administrativ service och viss medelsförvaltning.
Merparten av verksamheten är avgiftsfinansierad.
Myndigheter som ingår är Ekonomistyrnings-
verket, Statskontoret, Kammarkollegiet, Nämn-
den för offentlig upphandling samt Statens kva-
litets- och kompetensråd. I området ingår även
ett anslag för utvecklingsarbete.

Statliga arbetsgivarfrågor omfattar personal-
och lönepolitiska frågor, såsom löneutveckling,
kompetensförsörjning, arbetsorganisation, jäm-
ställdhet inom staten m.m. samt myndigheterna
Statens Pensionsverk, Arbetsgivarverket och vis-
sa nämnder inom det arbetsgivarpolitiska områ-
det.

Prognos- och uppföljningsverksamheten avser
såväl uppföljning av utfall och prognoser som
analyser av de offentliga finanserna och den sam-
hällsekonomiska utvecklingen i olika kort- och
medelfristiga perspektiv, t.ex. budgetprognoser
och makroprognoser över svensk och interna-
tionell ekonomi. Verksamheten, som i huvudsak
är anslagsfinansierad, bedrivs inom Konjunk-
turinstitutet, Ekonomistyrningsverket samt
Ekonomiska rådet.

Statistik omfattar officiell och annan statlig
statistik samt folk- och bostadsräkning. Områ-

det innefattar Statistiska centralbyråns (SCB)
produktion, tillgängliggörande, spridning och
samordning av statistik.

I verksamheten ingår också prognoser inom
områdena arbetsmarknad, utbildning och demo-
grafi. Folk- och bostadsräkning innefattar det
förberedelsearbete som genomförs av SCB,
Lantmäteriverket, Riksskatteverket och kom-
munerna för att möjliggöra en registerbaserad
folk- och bostadsräkning 2005. Nära hälften av
området finansieras med avgifter, andra hälften
är anslagsfinansierad.

Fastighetsförvaltning omfattar endast förvalt-
ning av de fastigheter som av kulturhistoriska
och/eller andra skäl inte ansetts lämpliga att för-
valta i bolagsform (regeringsbyggnader, länsresi-
dens, ambassader, de kungliga slotten, museer,
teatrar, monument, försvarsfastigheter, markom-
råden m.m. samt vissa donationsfastigheter).

Dessa kulturarvs- och ändamålsfastigheter
förvaltas av Statens fastighetsverk och Fortifika-
tionsverket, vars verksamheter är helt avgifts-
finansierade. Regeringens stabsstöd i lokalför-
sörjningsfrågor, dvs. beräkningsunderlag, andra
analyser samt effektiv förvaltning och avveckling
av lokaler, tillhandahålls av Statskontoret.

Av regeringens skrivelse Årsredovisning för
staten 1999 (skr. 1999/2000:150, bil. 1) framgår
att denna delverksamhet under år 1999 omfatta-
de 30 procent av statens totala lokalkostnader
och 64 procent av statens innehav av byggnader,
mark och annan fast egendom.

I området ingår även anslaget för täckande av
merkostnader för lokaler.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

3.2 Utgiftsutveckling

Tabell 3.1 Utgiftsutvecklingen inom politikomrädet Effektiv statsförvaltning

Miljoner kronor

	Utfall 1999	Anslag 2000¹	Utgiftsprognos 2000	Förslag anslag 2001	Beräknat anslag 2002	Beräknat anslag 2003
Anslag inom utgiftsområde 2 1:1 Konjunkturinstitutet	38,9	40,0	40,8	44,0	45,0	45,9
1:2 Riksrevisionsverket	139,5	148,6	159,5	152,1	155,4	158,9
1:3 Ekonomistyrningsverket	52,6	59,7	57,4	58,5	59,7	61,0
1:4 Statskontoret	66,9	73,1	74,8	72,1	73,6	75,2
1:5 Täckning av merkostnader för lokaler	16,0	16,4	12,0	8,8	0,4	0,4
1:6 Statistiska centralbyrån	364,0	386,3	368,5	376,3	383,0	392,5
1:7 Folk- och bostadsräkning	5,4	13,0	14,0	10,0	78,0	12,0
1:8 Kammarkollegiet	26,6	32,9	29,1	31,0	31,7	32,4
1:9 Nämnden för offentlig upphandling	7,1	7,6	8.0	7,2	7,4	7,6
1:10 Statens kvalitets- och kompetensråd	7,9	10,8	11,7	11,0	11,2	11,4
1:12 Ekonomiska rådet	1,8	1,7	2,0	2,1	1,8	1,8
1:13 Utvecklingsarbete	24,6	17,5	54,3	19,7	17,3	19,7
2000 All Vissa nämnder m.m.	1,2	1,0	1,3	-	-	-
1999 A14 Kontrollfunktionen i staten	72,3	-	70,0	-	-	-
1999 A16 Statens Lokalförsörjningsverk: Avveck- lingskostnader	4,0				-
Totalt för utgiftsområde 2	828,8	808,6	903,4	792,8	864,5	818,8
Anslag inom utgiftsområde 14 1:1 Stabsuppgifter vid Arbetsgivarverket	1,7	2,0	2,5	2,2	2,5	2,5
1:2 Statliga tjänstepensioner m.m.	7 568,6	7 645,8	7 464,0	7 500,0	7 400,0	7 350,0
1998 14D3 Bidrag till förnyelsefonder på det statligt reglerade området	4,7		8,6
Totalt för politikområde Effektiv statsförvaltning²	8 403,8	8 456,4	8 378,5	8 295,0	8 267,0	8171,3

¹ Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 2000 i samband med den ekonomiska vårpropositionen.

² Differens uppstår vid summering till följd av avrundning.

3.3 Mål

Mål för 2001

Regeringens förslag: Målet för politikområdet är
att skapa en effektiv statsförvaltning som i sin
helhet kännetecknas av hög produktivitet, god
kvalitet och bra service till nytta för beslutsfatta-
re, medborgare och näringsliv.

Eftersom politikområdets syfte är brett, antalet
myndigheter är stort och deras verksamhet har
mycket skiftande karaktär är det vid en precise-
ring av målet för politikområdet naturligt att i
huvudsak inrikta sig mot sex delverksamheter,
snarare än mot politikområdet i sin helhet eller
mot enskilda myndigheter. Målet uppnås genom
• relevanta granskningar och beslutsunderlag
som bidrar till att förbättra effektiviteten i
statligt finansierad verksamhet,

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

• marknadsanpassat, ändamålsenligt och
kostnadseffektivt stöd till statliga myndig-
heter,

• en samordnad statlig arbetsgivarpolitik,
som säkerställer att relevant kompetens
finns för att åstadkomma efterfrågat resul-
tat,

• tillförlitliga, träffsäkra och transparanta
prognoser och analyser över den samhälls-
ekonomiska och statsfinansiella utveckling-
en,

• lättillgänglig statistik som är opartisk, rele-
vant, tillförlitlig, aktuell och jämförbar,

• en kostnadseffektiv statlig kapital- och fas-
tighetsförvaltning, som med rimligt riskta-
gande kan tillhandahålla likvärdig avkast-
ning och service jämfört med privata
alternativ respektive ändamålsenliga lokaler
till brukarna.

Mål för 2000

Målen för år 2000, mot vilka resultatbedömning-
en nedan görs, är följande:

• Statsförvaltningen skall bedrivas effektivt
och i det allmännas intresse. Detta skall bl.a.
ske genom granskning, metodutveckling,
uppföljning, utvärdering och kontinuerlig
omprövning av statlig verksamhet.

• Statsfinanserna och statens egendom skall
förvaltas och hanteras på ett så kostnadsef-
fektivt sätt som möjligt. Genom bl.a. till-
förlitliga prognoser och analyser skall be-
slutsfattare erbjudas information om den
samhällsekonomiska och statsfinansiella ut-
vecklingen.

• Officiell statistik och annan statlig statistik
skall bidra till att öka kunskapen om till-
stånd, utveckling och samband i samhället i
stort.

• Myndigheterna skall erbjudas stöd av hög
kvalitet. Detta skall bl.a. ske genom tillhan-
dahållande av system, tjänster, normgivning
och metodutveckling.

• Arbetsgivarpolitiken skall vara väl utvecklad
och samordnad. Myndigheterna skall bedri-
va arbetsgivarpolitiken så att relevant kom-
petens finns för att åstadkomma efterfrågat
resultat.

3.4 Politikens inriktning

Prioriteringar m.m.

Området har under de senaste åren genomgått
betydande organisatoriska förändringar. Den se-
naste förändringen innebar att Statens kvalitets-
och kompetensråd inrättades 1999 i syfte att
främja kvalitetsutveckling och kompetensför-
sörjning inom statliga myndigheter.

Statistikreformen har utvärderats och den
ekonomiska statistiken avses utredas. Nämnden
för offentlig upphandling (NOU) är f.n. föremål
för omprövning, och ytterligare förändringar kan
förväntas framöver, t.ex. inom granskningsverk-
samheten.

I likhet med föregående budgetår är det ange-
läget att framhålla betydelsen av att verksamhe-
terna inom politikområdet fortsätter att utveck-
las. Särskilt viktigt är att myndigheterna bättre
tillmötesgår faktiska och potentiella användares
intressen samt att myndigheterna utvecklar sitt
inbördes samarbete ytterligare. Regeringen ser
det som väsentligt för statsförvaltningens ut-
veckling att användarorientering och helhetssyn
eftersträvas för verksamheterna inom politikom-
rådet.

Väsentliga frågor under det närmaste året är:

• granskningsverksamhetens framtida organi-
sation,

• fortsatt utveckling av den ekonomiska styr-
ningen,

• genomförande av det förvaltningspolitiska
handlingsprogrammet, bl.a. vad avser

- ett utvidgat medborgarengagemang

- en föredömlig IT-användning

- lärande av jämförande studier

• en ny utvärdering av den reformerade ar-
betsgivarpolitiken,

• förbättrad arbetsmarknadsstatistik och eko-
nomisk statistik,

• fortsatt utveckling av medelfristiga progno-
ser och ökad hänsyn till tjänstesektorn i
konjunkturbarometern m.m., samt

• att de av regeringen redan fastställda eko-
nomiska och/eller andra målen för statens
fastighetsförvaltning skall ligga fast.

Regeringen redovisade i propositionen Statlig
förvaltning i medborgarnas tjänst (prop.
1997/98:136, bet. 1997/98:KU31, rskr. 1997/98:
294) riktlinjer för och krav på den framtida stat-
liga förvaltningen. Utifrån de riktlinjer som an-
gavs i propositionen har regeringen inlett ett
flerårigt förvaltningspolitiskt handlingsprogram

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

- En förvaltning i demokratins tjänst. Regering-
ens förvaltningspolitiska handlingsprogram har
sänts ut till alla myndigheter och statsanställda
som en grund för diskussion och fortsatt ut-
vecklingsarbete.

Målen för 2000-talet är en statsförvaltning
som med höga krav på rättssäkerhet, effektivitet
och demokrati är tillgänglig och tillmötesgående.
Den har medborgarnas fulla förtroende, ger nä-
ringslivet goda arbets- och tillväxtförutsättningar
samt är framgångsrik och respekterad interna-
tionellt.

Vissa gemensamma värden måste gälla för för-
valtningen. Det är viktigt att det finns en gemen-
sam förvaltningskultur och etik. Hur förvalt-
ningen fungerar, hur den styrs, leds, organiseras
och arbetar har avgörande betydelse för att de tre
grundläggande värdena demokrati, rättssäkerhet
och effektivitet skall få genomslag i hela förvalt-
ningen. Flera tunga projekt gäller också styr-
ningen, bl.a. utveckling av myndighetsstyrning,
översyn av verksförordningen samt jämförande
studier, s.k. benchmarking.

Offentlighet är en av grundprinciperna i det
svenska samhället. Kontakterna med medborga-
re, företag och medier skall kännetecknas av stor
tillgänglighet och ett så enkelt och begripligt
språk som möjligt. En offentlighetskampanj har
inletts för att öka kunskapen i samhället och
bland de statsanställda om offentlighetsprinci-
pen.

Förvaltningen måste tillhandahålla tjänster på
ett sådant sätt att den ger största möjliga nytta
för medborgare, företag, kommuner, organisa-
tioner m.fl. inom givna rättsliga och ekonomiska
ramar.

Förvaltningen måste dra nytta av de möjlig-
heter som finns att använda ny teknik och staten
skall vara föredömlig som IT-användare. Tjänster
som riktar sig till individer och företag skall er-
bjudas via Internet, s.k. elektronisk förvaltning.
Till de åtgärder som syftar till bättre service till
medborgare och företag hör bl.a. utveckling av
kriterier för 24-timmarsmyndigheter, försöks-
verksamhet med servicedeklarationer och an-
vändning av elektroniska signaturer. Informa-
tionstekniken skall också främja kunskaps- och
kompetensutveckling inom statsförvaltningen.

För att de förvaltningspolitiska målen skall få
genomslag krävs en bättre uppföljning av myn-
digheternas förändringsarbete. Genom resulta-
tindikatorer och återrapporteringskrav kan myn-
digheternas anpassning till förvaltningspolitikens
och medborgarnas krav följas.

Behovet av systematiskt genomförda uppfölj-
ningar och utvärderingar av förvaltningspolitiken
har ökat. Underlaget för uppföljningen behöver
därför breddas. Syftet är bl.a. att säkerställa att
regeringens redovisning till riksdagen av utveck-
lingen i statsförvaltningen kan förbättras.

För vissa staliga myndigheter och bolag - däri-
bland många kulturinstitutioner - utgör hyres-
kostnaden en betydande del av tilldelat anslag,
vilket dessa uppmärksammat som en orsak till
ekonomiska problem. Med anledning av detta
skall Regeringskansliet skyndsamt se över frågan
om lokalförsörjning för statliga myndigheter och
vissa bolag.

Politikens inriktning och prioriteringar avse-
ende olika delområden följer nedan.

Granskning: Inriktningen av granskningsverk-
samheten skall vara oförändrad i avvaktan på
ställningstagande till den statliga revisionens
framtida organisation.

Ekonomisk styrning och utveckling av stats-
förvaltningen: I regeringens handlingsprogram,
En förvaltning i demokratins tjänst, läggs grun-
den för en långsiktig utveckling av förvaltningen.
Regeringen lämnar i volym 1, avsnitt 10, en lä-
gesrapport över pågående utvecklingsarbete av-
seende den ekonomiska styrningen i staten. En
arbetsgrupp inom Finansdepartementet kommer
under hösten 2000 presentera ett förslag till för-
ändringar i en promemoria i departementsserien.

Med hänsyn till den offentliga upphandlingens
omfattning och möjligheterna till effektivisering-
ar är det viktigt att det finns en ändamålsenlig
tillsynsfunktion för den offentliga upphandling-
en.

Rollen och organisationen för tillsynen av of-
fentlig upphandling är för närvarande föremål för
översyn med syftet att effektivisera tillsynen.

Regeringen anser att inriktningen och omfatt-
ningen av NOU:s verksamhet skall vara oför-
ändrad i avvaktan på regeringens ställningstagan-
de till tillsynens framtida organisation. Detta
betyder bl.a. att tillsynsverksamheten skall prio-
riteras. Ställningstagandet till NOU:s framtida
organisationen kommer troligen att kunna göras
under våren 2001.

Statliga arbetsgivarfrågor: Inriktningen av
detta område framgår också av regeringens för-
valtningspolitiska handlingsprogram. Enligt pro-
grammet skall staten vara en föredömlig arbets-
givare.

Regeringen genomförde 1996/97 en utvärde-
ring av den reformerade arbetsgivarpolitiken,
men där konstaterades att det hade gått alltför

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

kort tid för att kunna dra mera långtgående slut-
satser. Regeringen avser därför att göra en ny ut-
värdering av arbetsgivarreformen.

I år kommer regeringen i sin arbetsgivarpoli-
tiska uppföljning, utöver uppgifter om varje
myndighets löneutveckling, könsfördelning, ål-
dersstruktur och personalrörlighet, att begära in
information om vilka åtgärder myndigheterna
vidtar dels för att främja den etniska mångfalden
bland de anställda dels för att skapa en stimule-
rande och kreativ arbetsplats med en god ar-
betsmiljö för sina anställda.

Staten skall vara attraktiv som arbetsgivare.
Detta är inte minst viktigt när det gäller att kun-
na attrahera ung arbetskraft i takt med de stora
pensionsavgångarna framöver.

Statistik: Kraven från statistikanvändarna ökar
successivt till följd av bl.a. de ekonomisk-
politiska mål som riksdagen har beslutat om och
det fördjupade samarbetet inom EU.

Statistikproduktionen måste fortlöpande ef-
fektiviseras och tillgängligheten och upp-
giftslämnandet underlättas. Statistikens kvalitet
måste bibehållas och förbättras ytterligare. För
att statistikens trovärdighet skall behållas får inte
bortfallet i undersökningarna bli större. För att
möjliggöra förbättrad arbetsmarknadsstatistik
och att långsiktigt prioritera ekonomisk statistik
tillförs verksamheten sammanlagt ca 25 miljoner
kronor. SCB skall hålla samman det statistiska
systemet och ansvara för sektorövergripande
statistik. Sektormyndigheterna skall ansvara för
statistiken inom sina ansvarsområden. Ansvars-
fördelningen mellan olika myndigheter kan dock
komma att behöva förändras i enstaka fall. Sam-
ordningen skall förstärkas.

Antalet författningar på statistikens område
skall begränsas för att på så sätt få till stånd en
förenkling av regelsystemet. Regeringen avser
därför att senare återkomma till riksdagen med
förslag till ny statistiklagstiftning.

En första registerbaserad folk- och bostads-
räkning skall genomföras 2005. För att göra detta
möjligt avser regeringen att senare återkomma
till riksdagen med förslag till ny lagstiftning om
folk- och bostadsräkning.

Prognos- och uppföljningsverksamheten: Allt
större krav ställs på statens uppföljning och pro-
gnoser. Den ekonomiska politiken vägleds idag
av medelfristiga mål. Dessa mål ställer krav på att
återkommande göra kort- och medelfristiga pro-
gnoser och förbättra såväl metoder som analyser
av den ekonomiska utvecklingen. En viktig del i
metodutvecklingen är utarbetandet av en ny

makroekonomisk modell med tillämpningar i ett
medelfristigt perspektiv. Prognosprecisionen bör
på sikt kunna förbättras.

Informationen om konjunkturläget är brist-
fällig i många tjänstebranscher. Tjänstesektorn är
samtidigt den enskilt största delen av svenskt nä-
ringsliv. En utvidgning av konjunkturbarome-
tern till fler delar av tjänstesektorn kan därför bi-
dra till en ökad träffsäkerhet i konjunkturprog-
noserna.

Fastighetsförvaltning: De av riksdagen 1991
beslutade riktlinjerna som låg till grund för om-
organisationen av statens fastighetsförvaltning
1993 är fortfarande giltiga.

För en effektivare fastighets- och förmögen-
hetsförvaltning skall bl.a. varje fastighet förvaltas
på ett för staten ekonomiskt effektivt sätt så att
tillgångarnas värde bibehålls och om möjligt
ökas. Förvaltningen skall bidra till att fastighe-
ternas värden bevaras på en långsiktigt lämplig
nivå för ägaren och brukaren samt att ändamåls-
enliga mark-, anläggnings- och lokalresurser kan
erbjudas brukarna på konkurrenskraftiga villkor.

Ambitionsnivån på underhålls- och restaure-
ringsarbeten för de kungliga slotten och rikets
fästningar ligger fast.

Fastigheter för försvarsändamål skall, inom
ramen för de övergripande målen, förvaltas så att
fastigheternas värden bevaras och funktionalite-
ten bibehålls. Fortifikationsverket skall avyttra
fastigheter, vilket innebär att försälja, riva eller
överföra fast egendom till annan statlig myndig-
het när detta krävs. På grund av den omställning
av försvaret som pågår kommer ett stort antal
fastigheter och mark att behöva avyttras under
de kommande åren.

Detta avyttringsbehov får inte leda till sådana
vakansgrader och intäktsminskningar så att de
ekonomiska målsättningarna för fastighetsför-
valtningen hotas (prop. 1999/2000:30, bet.
1999/2000:FöU2, rskr. 1999/2000:168 och prop.
1999/2000:97, bet. 1999/2000:FöU7, rskr.
1999/2000:50, bet. 1999/200:FöU8, rskr.
1999/2000:251).

3.5 Insatser

3.5.1 Statliga insatser inom
politikområdet

Granskning: Under föregående år har gransk-
ning och avlämnande av revisionsberättelse ge-

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

nomförts för ca 470 objekt enligt god revisions-
sed. Ett arbete med certifiering (kvalitetssäkring)
av revisorer har också genomförts.

Effektivitetsrevisionen, som inriktats mot re-
levanta områden av stor betydelse, har ökat nå-
got i omfattning. Uppföljningen av effektivitets-
rapporterna mellan 1997 och 1999 visar att
ungefär 80 procent av granskningens slutsatser
bejakats och i ungefär 50 procent har åtgärder
vidtagits eller planerats av granskade myndighe-
ter.

Omfattningen av det uppdragsstyrda rege-
ringsstödet har under föregående år minskat nå-
got i omfattning jämfört med tidigare år.

Ekonomisk styrning och utveckling av stats-
förvaltningen: Ett 30-tal utvecklingsinsatser på-
går avseende ekonomisk styrning, prognosmo-
deller, administrativa system, kompetens-
utveckling, chefsprogram för myndigheternas
ledning samt Regeringskansliets interna föränd-
rings- och förnyelsearbete. Fyra centrala insatser
under perioden 1999-2001 är det s.k. VESTA-
projektet (Verktyg för ekonomisk styrning i
staten), den s.k. Tvåårsöversynen, utvärderingen
av budgetprocessen och genomförandet av det
förvaltningspolitiska handlingsprogrammet. Ut-
över detta kan följande insatser nämnas.

I budgetpropositionen för 2000 lade regering-
en fast att staten inte skall utveckla egna admi-
nistrativa system. I enlighet härmed avser Eko-
nomistyrningsverket (ESV) att i större utsträck-
ning säkra myndigheternas behov av ekonomi-
och personaladministrativa system genom att in-
gå ramavtal med lämpliga leverantörer. Som en
följd av denna inriktning kan det bli aktuellt att
ESV avyttrar administrativa system till servicefö-
retag.

För att stödja och stimulera arbetet med kva-
litetsutveckling och kompetensförsörjning inom
den statliga förvaltningen har med stöd av Sta-
tens kvalitets- och kompetensråd ett antal semi-
narier, konferenser och utbildningsprogram för
förvaltningens anställda och chefer anordnats.

Inom den statliga inköpssamordningen har ett
arbete bedrivits för att bl.a. sprida information
om och öka tillgängligheten till ramavtal samt
finna nya avtalsområden inom relevanta pro-
dukt- och tjänsteområden. Parallellt har ett ar-
bete med att utveckla en Internetbaserad infor-
mations- och beställningsfunktion påbörjats,
Internethandel för staten.

Statskontoret har under året bl.a. bidragit till
IT-utvecklingen av den statliga förvaltningen,
som exempel kan nämnas dels den omfattande

upphandlingsverksamheten, dels arbeten kring
elektroniska signaturer och s.k. 24-timmars-
myndigheter.

Under året har, som ett led i resultatbedöm-
ningen av förvaltningspolitiska insatser, också
tagits fram förslag till s.k. förvaltningspolitiska
indikatorer.

I rapporten Staten i omvandling 1999 ges en
samlad och översiktlig redovisning av utveck-
lingen i statsförvaltningen.

Arbetsgivarfrågor: Regeringen har genom en
ändring i 8 § verksförordningen (1995:1322),
med verkan fr.o.m. den 1 januari 2000, tydlig-
gjort myndighetschefens ansvar för och del i ut-
vecklingen av arbetsgivarpolitiken i staten.

Nuvarande ramavtal för den statliga sektorn
löper ut den 31 mars 2001. Under året har för-
handlingar pågått i syfte att träffa ett så kallat
samarbetsavtal för den statliga sektorn. För-
handlingarna avslutades under våren 2000 med
att ett avtal träffades. Förhandlingar om nya pen-
sions- och trygghetssystem har förberetts. De
nya avtalskonstruktioner som blev resultatet av
1998 års avtalsrörelse gav på många punkter en
ökad lokal frihet, vilket ställer krav på de lokala
arbetsgivarna. Det ställer i sin tur krav på Ar-
betsgivarverket att ge stöd och råd till medlem-
marna. Under året har en första deluppföljning
av RALS 1998-2001 genomförts. Kravet på ar-
betsgivarsamverkan har ytterligare accentuerats
genom den ordning för lokala lönerevisionsför-
handlingar som infördes i RALS 1998-2001.

Ett första steg mot en utökning av Statens
pensionsverks (SPV) tjänste- och produktutbud
med hjälp av webbteknik har tagits. Ett systema-
tiskt kvalitetsarbete på hela myndigheten har in-
letts.

Prognoser: För att höja kvaliteten i analyser av
den samhällsekonomiska och statsfinansiella ut-
vecklingen har fortlöpande utveckling av prog-
nosmodeller och kunskapsuppbyggnad skett un-
der året. Den enskilt största satsningen utgörs av
att bygga en makroekonomisk modell med ton-
vikt på tillämpningar i ett medelfristigt perspek-
tiv. Anpassningen till nya nationalräkenskaps-
systemet (ENS95) har försenats, men
Konjunkturinstitutet har i år avsatt betydande
resurser för att klara omläggningen.

Genom användande av bl.a. Konjunkturinsti-
tutets barometrar och indikatorer har såväl rege-
ringen som allmänheten på ett relativt tidigt ske-
de informerats om att Asienkrisens sam-
mantagna effekter på svensk ekonomi skulle
komma att bli begränsade.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

Genom Ekonomiska rådets publikationer, re-
gelbundna seminarier och konferenser har
forskning och utredningsarbete av hög interna-
tionell standard av särskilt intresse för den eko-
nomiska politikens utformning redovisats.

Statistik: Tillgängligheten till statistiken har
förbättrats genom bl.a. ökad publicering via In-
ternet. Ungefär 240 statistikprodukter med offi-
ciell statistik över ett stort antal samhällssektorer
har framställts och gjorts tillgängliga för statliga,
kommunala och privata statistikanvändare. Ge-
nom övergång från stordatordrift till person-
datorbaserad drift har förutsättningar skapats för
effektivare och mer flexibel statistikproduktion.

Sverige har deltagit i ca 80 arbetsgrupper inom
Europeiska kommissionen.

Förberedelserna för den registerbaserade folk-
och bostadsräkningen har fortsatt enligt planer-
na.

Fastighetsförvaltning: Under föregående år
förvaltades ett betydande statligt fastighetsinne-
hav bestående av ett stort antal försvarsanlägg-
ningar med tillhörande byggnader samt olika
kulturhistoriskt värdefulla byggnader.

Fortifikationsverket har avslutat en rad inves-
teringar under året till en total kostnad av 564
miljoner kronor. Nybyggnadernas andel av in-
vesteringarna har ökat. Avvecklingen med anled-
ning av försvarsbeslutet 1996 har lett till att
mark, anläggningar och lokaler har sagts upp och
till att större delen sålts. Under 1999 har fastig-
heter med ett sammanlagt bokfört värde på 66,5
miljoner kronor sålts.

3.5.2 Insatser utanför politikområdet

Genom att politikområdets mål och verksamhe-
ter avser hela statsförvaltningen är måluppfyllel-
sen i hög grad avhängig utfallet av insatser utan-
för politikområdet. Några exempel på relevanta
insatser utanför politikområdet ges nedan.

Granskningsverksamhetens resultat påverkas
av insatser av andra gransknings- och kontrollor-
gan såsom Riksdagens revisorer, EU:s revision-
sorgan samt enskilda myndigheters interna revi-
sion, controllerfunktioner, administrativa funk-
tioner och ledningsorganisationer.

Prognosverksamheten påverkas bl.a. av hur al-
ternativa prognostiker och andra beställare agerar
samt hur beslutsfattare i riksdag, regering, kom-
muner och näringsliv samt massmedia utnyttjar
de underlag som tas fram. I området ingår t.ex.
inte de budgetprognoser som tas fram av myn-

digheter med ansvar för större anslag och trans-
fereringar. Inte heller Regeringskansliets upp-
följning och prognoser respektive Riksgälds-
kontorets prognoser av likviditet och lånebehov
omfattas. Dessa ingår istället i andra politikom-
råden.

Statistik. Den absolut övervägande delen av
produktionen av officiell statistik sker vid SCB,
alltså inom politikområdet. Ansvaret för och fi-
nansieringen av statistiken är däremot uppdelat
på ett tjugotal sektormyndigheter, däribland Ar-
betarskyddsstyrelsen, Riksförsäkringsverket, So-
cialstyrelsen, Statens institut för kommunika-
tionsanalys och Statens jordbruksverk, vilket gör
att statliga insatser sker inom ett stort antal poli-
tikområden. Aven kommunal sektor, som inne-
fattar stora statistikanvändare och finansiärer,
ligger utanför politikområdet.

Insatser inför den registerbaserade folk- och
bostadsräkningen sker även inom andra politi-
kområden.

Arbetsgivarfrågorna påverkas av hur varje en-
skild myndighet agerar som arbetsgivare samt
hur dessa planerar sin kompetensförsörjning.

Inom arbetsgivarområdet åvilar det samtliga
statliga myndigheter att betala avgifter motsva-
rande ca 415 miljoner kronor per år till de parts-
sammansatta organen Trygghetsstiftelsen, Ut-
vecklingsrådet och Statshälsan.

Staten är tillsammans med de centrala arbets-
tagarorganisationerna på det statliga avtalsområ-
det stiftare av Trygghetsstiftelsen. Trygg-
hetsstiftelsen är den organisation som enligt det
statliga trygghetsavtalet bistår dem som är över-
taliga och som ansvarar för användningen av de
medel som parterna har avsatt för trygghetsåt-
gärder.

En närmare redogörelse för Trygghetsstiftel-
sens verksamhet och resultat har lämnats i rege-
ringens skrivelse 1999/2000:150 Årsredovisning
för staten 1999.

Myndigheternas fastighetsförvaltning påverkas
av hur varje enskild myndighet agerar som hy-
resgäst samt hur dessa klarar rollfördelningen
och planerar sin lokalförsörjning.

3.6 Resultatbedömning

Resultatet av den verksamhet inom politikområ-
det som avser effektivisering och utveckling av
statlig förvaltning återfinns till stor del inom hela
statsförvaltningen. Resultatet av insatserna inom

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

politikområdet framgår i stor utsträckning av
olika skrivelser och rapporter.

Regeringen gör den samlade bedömningen att
måluppfyllelsen inom politikområdet har varit
tillfredsställande under föregående år. En osä-
kerhet i bedömningen är att målen inte till fullo
kan belysas och bedömas med tillgängliga indi-
katorer.

Regeringens bedömning av måluppfyllelsen
för politikområdet innebär samtidigt att målen
för flertalet myndigheter ligger fast, utom i de
fall där förändringar framgår under avsnittet om
politikens inriktning. Bedömningar av resultaten
inom respektive delområde kommenteras i vissa
fall mer utförligt nedan.

Regeringen har i Årsredovisning för staten
1999 (skr. 1999/2000:150) lämnat en beskrivning
av utvecklingen inom statsförvaltningen. I skri-
velsen redovisas det ekonomiska läget i staten,
bland annat avseende lokalkostnader och fastig-
hetsvärden, statens konsumtion och produktion,
en uppföljning av myndigheternas arbetsgivar-
politik och Riksrevisionsverkets iakttagelser med
anledning av genomförda granskningar.

För en övergripande bedömning av tillståndet
och utvecklingen inom den statliga förvaltningen
kan RRV:s iakttagelser i verkets årliga rapport till
regeringen användas som en utgångspunkt (RRV
2000:16).

Ekonomistyrningsverket (ESV) genomför på
regeringens uppdrag en årlig ekonomiadminist-
rativ värdering (EA-värdering) av myndigheter
under regeringen. EA-värderingen för 1999 visar
att 91 procent av myndigheterna klarat de upp-
ställda kraven på ett fullt tillfredsställande eller
tillfredsställande sätt jämfört med 88 procent
1998 och 93 procent 1997.

Målet om en kostnadseffektiv finans- och egen-
domsförvaltning berör främst Kammarkollegiet,
Statens fastighetsverk och Fortifikationsverket.
Samtliga har avkastning som uppfyller uppställda
avkastningskrav. Av nedanstående redovisning
framgår även att ett utvecklingsarbete (VESTA-
projektet) pågår för att ytterligare förbättra den
ekonomiska styrningen. Detta understöds av in-
satser för bättre prognoser om den samhällseko-
nomiska och statsfinansiella utvecklingen.

Indikatorer för måluppfyllelse avseende målet
om ökad kunskap i samhället genom statistik är
den kraftigt ökade spridning och tillgänglighet
som uppnåtts genom att statistikdatabaser kost-
nadsfritt gjorts tillgängliga på Internet.

Målet att stabs- och servicemyndigheterna skall
tillhandahålla stöd av hög kvalitet kan däremot

inte helt beläggas med systematiska kvalitetsstu-
dier, då sådana endast finns för några enskilda
myndigheter. Som indikator på tjänsternas kva-
litet kan istället utgångspunkt tas i bedömning-
arna av stabs- och servicemyndigheternas kun-
der, främst Regeringskansliet och andra statliga
myndigheter samt övrig offentlig sektor.

Av politikområdets myndigheter har majori-
teten genomfört kundundersökningar under
året, men bl.a. för områdena granskning och
prognoser saknas kundundersökningar. Under-
sökningarna visar en överlag god kundtillfreds-
ställelse, som ligger på i princip oförändrad nivå i
de fall resultaten har kunnat jämföras med tidiga-
re års kundundersökningar. För mera långtgåen-
de slutsatser krävs att undersökningarna ge-
nomförs mer systematiskt och med mer
enhetliga metoder.

Myndigheternas s.k. 2000-säkring av de tek-
niska systemen har fungerat väl. Det kan kon-
stateras att övergången till år 2000 skedde utan
några större störningar varken för statlig verk-
samhet eller enskilda medborgare.

Tilläggas kan även att de inomstatliga stöd-
tjänster som myndigheterna tillhandahåller be-
döms ge upphov till betydande besparingar. En-
bart Statskontorets inköpssamordning på IT-
området bedöms motsvara mellan 400 och 800
miljoner kronor per år i besparingar.

När det gäller det arbetsgivarpolitiska målet
har en närmare redogörelse lämnats för myndig-
heternas arbetsgivarpolitik och regeringens be-
dömningar i Årsredovisning för staten 1999 (skr.
1999/2000:150).

Nedan följer en genomgång av resultatet i en-
skilda delverksamheter inom politikområdet.

Granskningsverksamheten har genomförts in-
struktionsenligt samtidigt som resursinsatserna
har ökat vad gäller metod- och kompetensut-
veckling.

När det gäller ekonomisk styrning och utveck-
ling av statsförvaltningen bedöms Ekonomistyr-
ningsverket (ESV), som har en aktiv roll i ut-
vecklingen av den ekonomiska styrningen, ha
klarat sina åtaganden under föregående år på ett
bra sätt.

Statskontoret har under 1999 tagit aktiv del i
det förvaltningspolitiska utvecklingsarbetet och
har under året genom ett flertal utredningar och
utvärderingar underlättat regeringens ompröv-
ningar av offentliga åtaganden samt ökat kun-
skaperna om effekterna av statliga åtgärder inom
olika verksamhetsområden. Statskontoret har vi-
dare bidragit till att göra informationsförsörj-

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

ningen inom den statliga förvaltningen mer ef-
fektiv.

Av den kvalitetsundersökning som genom-
förts framgår att det har skett en kvalitetsökning
i förhållande till förra budgetåret och efterfrågan
på Statskontorets tjänster är alltjämt hög.

Regeringen anser att arbetet med systematisk
verksamhetsutveckling med utgångspunkt i upp-
dragsgivarnas uppfattning om kvaliteten hos
myndighetens tjänster är värdefullt.

Kammarkollegiets myndighetsutövande verk-
samheter samt den som består av bevakning av
allmänna intressen, har hanterats snabbt och
rättssäkert. Kollegiet har genom ett kvalificerat
och välanpassat stöd till de myndigheter som kö-
per administrativ service eller har kollegiet som
värdmyndighet gett förutsättningar för goda re-
sultat inom deras verksamheter. Inom de verk-
samheter som utgör ett statligt egenregialterna-
tiv, har kollegiet erbjudit likvärdig eller bättre
service till sina kunder jämfört med den privata
marknaden. Kapitalförvaltningens aktie- och
räntekonsortiers avkastning har överträffat jäm-
förelseindex för femte året i rad. Den statliga in-
köpssamordningen har bidragit till en ökad till-
gänglighet till och omsättning av ramavtal.

Statens kvalitets- och kompetensråd har
främjat användningen av systematiskt kvalitets-
arbete inom statliga myndigheter samt verkat för
en långsiktig förvaltnings- och ledningskompe-
tens i statsförvaltningen.

Regeringen bedömer att NOU i allt väsentligt
har uppnått de uppsatta målen för sin verksam-
het. NOU har verkat för att effektiv upphand-
ling sker affärsmässigt, effektivt och lagenligt.

Regelefterlevnaden på upphandlingsområdet
torde ha blivit bättre. Den tillsynsstrategi som
tillämpas bör ha haft positiva effekter för till-
synsverksamheten.

Den offentliga upphandlingen har sannolikt
effektiviserats och besparingar uppnåtts genom
att insatser har satts in på ett tidigt stadium av
utredningsarbetena på upphandlingsområdet.

Det synliga resultatet av det utvecklingsarbete
som finansieras genom särskilt anslag inom poli-
tikområdet, är främst utredningsrapporter, ut-
bildningar och tekniska system. Vad gäller ef-
fekterna av utvecklingsarbetet återfinns dessa
inom hela statsförvaltningen. En redogörelse för
utvecklingen av den ekonomiska styrningen
lämnas i volym 1, avsnitt 10.

Ett konkret resultat av utvecklingsarbetet kan
också utläsas i föreliggande proposition i och
med att ett förslag om en gemensam verksam-

hetsstruktur i staten tagits fram med redovisning
på politikområden och mål för dessa inom re-
spektive utgiftsområde. Den nya strukturen och
politikområdena redovisas samlat i volym 1, av-
snitt 7.5.

Avseende statliga arbetsgivarfrågor kan nämnas
att Arbetsgivarverket årligen sedan 1993 efter-
frågar medlemmarnas bedömning av sin verk-
samhet. Av resultaten i 1999 års Service-
barometer kan utläsas att medlemmarna visar
stor tillfredsställelse med det arbete Arbetsgivar-
verket utför. Arbetsgivarverket är till 99 procent
avgifsfinansierat, varav 90 procent hänför sig till
medlemsavgifter som fr.o.m. den 1 januari 2000
uppgår till 0,1 procent av medlemmens (myn-
dighetens) bruttolönesumma.

Regeringen bedömer utifrån Arbetsgivarver-
kets servicebarometer samt genomförda dialoger
att de prestationer som genomförts av verket har
lett till en vidareutvecklad och mer samordnad
statlig arbetsgivarpolitik. Detta ökar möjlighe-
terna att uppnå en effektiv statlig förvaltning.

Regeringens sammanvägning av ett antal indi-
katorer pekar på att Statens Pensionsverk (SPV)
hanterar tillämpningen av den statliga tjänstepen-
sioneringen och statens tjänstegrupplivförsäk-
ring på ett effektivt och korrekt sätt. SPV:s verk-
samhet och de resultat som åstadkommits under
1999 är i linje med deras uppdrag.

Med ensamrätt administrerar SPV tjänstepen-
sioner för statstjänstemän och tillhandahåller
pensionsservice för 550 arbetsgivare med drygt
200 000 anställda.

SPV:s pensionsadministrativa tjänster till
kommuner och landsting, statliga och kommu-
nala bolag i konkurrens och i samarbete med
andra marknadsaktörer har utvecklats och ökat i
omfattning. Intresset för pensionsfrågor blir allt
större och SPV har därför under 1999 påbörjat
utvecklingen av tjänster för att hantera det s.k.
individuella valet.

Statistikproduktionen har till största delen
fullföljts enligt plan. Den ekonomiska statistiken
har förbättrats, men ytterligare förbättringar be-
hövs. Jämförbarheten med annan europeisk sta-
tistik har ökat. Kvalitetsutvecklingen har varit
övervägande positiv. Det kan emellertid konsta-
teras att vissa misstag rörande kvaliteten har
gjorts under året. Kundnöjdheten bedöms ligga
kvar på samma höga nivå som tidigare år. Till-
gängligheten till statistiken har ökat. Bytet av
teknisk plattform och ökad publicering på Inter-
net har bidragit till detta. Antalet uttag från
SCB:s statistiska databaser har ökat med 30 pro-

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

cent och uppgick förra året till 70 000. Sedan da-
tabaserna blev avgiftsfria den 1 januari 2000 har
tillgängligheten ökat ytterligare. En oroande ut-
veckling är att svarsbortfallen i undersök-
ningarna har ökat under senare år.

Regeringen bedömer att förberedelsearbetet
för folk- och bostadsräkningen bedrivs så att det
är möjligt att genomföra den första registerbase-
rade folk- och bostadsräkningen 2005.

Träffsäkerheten i prognoserna har ökat under
1990-talet. Flera studier visar att Konjunktur-
institutets (Kl) prognoser står sig relativt väl i
såväl svensk som internationell jämförelse.
Tillförlitligheten och träffsäkerheten för
prognoserna har varit god de tre senaste åren.
KI:s analys av inflationsutvecklingen var bättre
än konsensusprognosen.

Verksamheten har, som avsett, blivit allt mer
inriktad på medelfristiga analyser. Prognoserna
är mer analyserande än tidigare och vändpunkter
fångas numera in på ett bättre sätt, bl.a. genom
barometerundersökningar och statistiska indi-
katorer.

Institutets statistik, prognoser och analyser är
numera tillgängliga via Internet, vilket förbättrar
tillgängligheten. Ekonomiska rådets verksamhet
fungerar som en länk mellan å ena sidan Finans-
departementet och Kl och å andra sidan den na-
tionalekonomiska forskningen. Under det se-
naste året har det pågått ett arbete för att bättre
ta tillvara rådets kompetens, bl.a. genom en täta-
re kontakt mellan rådet och departementets po-
litiska ledning.

Rådets roll som initiativtagare till forskning är
betydelsefull, liksom det gedigna underlag som
rådets olika aktiviteter ger för den ekonomiska
politikens utformning. Rådet har också en viktig
uppgift som rådgivare till Konjunkturinstitutet i
vetenskapliga frågor, särskilt inom områdena
makroekonomi, modellbyggande och miljöeko-
nomi.

I fastighetsförvaltningen har Fortifikationsver-
ket lyckats minska kostnaderna för underhåll
och drift betydligt mer än regeringen krävt. Un-
derhåll och drift har också genomförts i den
omfattning som överenskommits med brukarna
för att bevara fastigheternas funktionella och
ekonomiska värde.

Den samlade fastighetsförvaltningens kostna-
der har under 1999 ökat och intäkterna minskat,
vilket har medfört en resultatförsämring. Statens
fastighetsverk svarar för huvuddelen av det för-
sämrade resultatet. Utnyttjandet av låneramarna
har ökat och båda myndigheterna har uppnått

målen avseende avkastning och soliditet. En hög
andel hyresgäster har uppfattat myndigheterna
som goda och serviceinriktade hyresvärdar.

3.7 Revisionens iakttagelser

Revisionsberättelser med invändning har lämnats
för Arbetsgivarverket och Kammarkollegiet. Öv-
riga myndigheter i politikområdet erhöll inga in-
vändningar.

Arbetsgivarverket (AgV) har mottagit följan-
de invändning från RRV. "AgV har inte för RRV
företett dokumentation som visat att verket
lämnat över sin befogenhet till Rikspolisstyrelsen
(RPS) att sluta kollektivavtal på sätt så att RPS
erhållit rätt till den befogenhet som anges i
RALS 1998-2001, punkt 3.2 Löneökningar m.m.
Om en myndighet sluter ett kollektivavtal utan
att ha behörighet till detta, blir avtalet utan rätts-
lig verkan."

Avseende Arbetsgivarverket gör regeringen
följande bedömning. Ombildningen av den stat-
liga arbetsgivarorganisationen genomfördes den
1 juli 1994.1 och med detta blev Arbetsgivarver-
ket en medlemsstyrd avgiftsfinansierad myndig-
het. Reformen innebar även att finansutskottet
med verkan fr.o.m. den 1 januari 1995 inte längre
skall godkänna kollektivavtal om anställnings-
villkor för statens arbetstagare. Arbetsgivarver-
ket har enligt förordningen (1976:1021) om stat-
liga kollektivavtal m.m. behörighet att för
statens räkning sluta kollektivavtal. Huvudavtal
eller avtal om medbestämmande vid beredning
av regeringsärenden skall dock slutas under för-
behåll om regeringens godkännande. Uppgifter
som enligt förordningen ankommer på verket,
däribland att sluta kollektivavtal, får verket läm-
na över till andra myndigheter under regeringen
eller till arbetsgivaren. Det finns inga särskilda
föreskrifter eller regler om hur en sådan delege-
ring skall ske eller dokumenteras. Såväl full-
maktsgivaren Arbetsgivarverket som full-
maktstagaren RPS anser att överlämnande av
behörighet skett.

Mot denna bakgrund bedömer regeringen att
RPS ingått ett civilrättsligt giltigt och för parter-
na bindande lokalt avtal.

Gränserna för vad lokala avtal får innehålla be-
stäms av ramavtal/centrala avtal (exempelvis PA-
91, ALFA och RALS 1998-2001). Dessa gränser
är emellertid inte helt klara. I föreliggande fall
kan det ifrågasättas om vissa delar av det lokala

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

avtal som RPS slutit håller sig inom dessa grän-
ser. Enligt regeringens bedömning har det i varje
fall inte varit avsett att överenskommelser av det
slag som förekommit skall kunna beslutas ge-
nom lokala avtal. För att framöver undvika att
liknande situationer uppkommer överväger rege-
ringen en ändring i kollektivavtalsförordningen.
Frågan om behörighet och befogenhet inom det
arbetsgivarpolitiska området mellan regeringen,
Arbetsgivarverket och myndigheterna Eksom
dessa aktörers olika roller kommer att ingå i re-
geringens samlade utvärdering av den arbetsgi-
varpolitiska reformen. Direktiv till utvärderingen
bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

RRV:s invändning gentemot Kammarkollegiet
är att bristande intern styrning och kontroll in-
om verksamhetsgrenen kapitalförvaltning har
medfört att fel redovisats i Kammarkollegiets
årsredovisning och i årsredovisningen för kapi-
talförvaltningen av vissa fonder inom socialför-
säkringsområdet samt att medel för förvaltning
avseende en pensionsfond mottagits på oklar
grund.

Regeringens bedömning är att Kammar-
kollegiet vidtagit erforderliga åtgärder under året
för att stärka den interna kontrollen och kvalite-
ten i verksamheten. Det bör minimera risken för
felaktiga avkastningsberäkningar och riskmått.
Den utvärdering som Kammarkollegiet tillsam-
mans med Riksförsäkringsverket kommer att
utföra bör också kunna klargöra redovisnings-
ansvaret för fonder inom socialförsäkringsområ-
det. Vad gäller förvaltningsuppdraget avseende
en pensionsfond anser regeringen att det ryms
inom Kammarkollegiets instruktionsenliga upp-
drag att tillhandahålla kapitalförvaltning åt fon-
der och stiftelser på det statliga och kyrkliga om-
rådet, under förutsättning att det grundas på ett
skriftligt avtal som tydligt reglerar motparten.

Revisionsrapporter har även lämnats för
Konjunkturinstitutet och Fortifikationsverket.

RRV har påvisat vissa brister avseende Kon-
junkturinstitutet. Bland annat har en makroeko-
nomisk modell inte dokumenterats. Regeringen
anser att det är av vikt att modeUarbete fortlö-
pande dokumenteras för att underlätta använ-
darnas arbete. En dokumentation av modellen
har levererats under innevarande budgetår.

RRV bedömer att det är nödvändigt att Forti-
fikationsverket fortsätter det utvecklings- och
åtgärdsarbete för att höja kvaliteten på myndig-
hetens redovisning. RRV konstaterar samtidigt
att Fortifikationsverkets arbete med att förbättra
de ekonomiadministrativa rutinerna har givit re-

sultat. Myndigheterna har lagt ner mycket arbete
på att förbättra rutinerna. Regeringen vill under-
stryka att det är viktigt att Fortifikationsverket
förbättrar de ekonomiadministrativa rutinerna.

3.8 Bedömningar av framtida
personalkonsekvenser inom
staten

Staten (inklusive affärsverken) har för närvaran-
de knappt 230 000 anställda, vilket motsvarar
cirka 5 procent av alla anställda i Sverige. Av des-
sa är 57 procent män och 43 procent kvinnor.
Drygt 8 procent av kvinnorna och drygt 3 pro-
cent av männen arbetar deltid. Under åren 2000-
2003 beräknas cirka 16 500 statsanställda avgå
med ålderspension. Enligt vad regeringen in-
hämtat från Trygghetsstiftelsen har cirka 60 300
personer sagts upp under tiden april 1990-juni
2000. Därtill kommer cirka 3 500 personer som
varit eller är föremål för förebyggande insatser.
Antalet uppsagda under tiden juli 1999-juni 2000
är cirka 2 500.

Vid årsskiftet 1999/2000 skildes Svenska kyr-
kan från staten vilket innebar att statens arbets-
givarroll för den kyrldiga personalen har upp-
hört.

I Årsredovisning för staten 1999 (skr.
1999/2000:150, avsnitt 7.4) aviserade regeringen
att i budgetpropositionen för 2001 lämna en
sammanfattande redovisning av respektive de-
partements bedömningar av framtida personal-
konsekvenser avseende aktuella förslag. Bedöm-
ningen framgår av nedanstående tabell.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

Tabell 3.2 Personalpolitiska konsekvenser

Bedömningar inom resp, departements ansvarsområde för åren 2000 -
2003 (personer)

Dep	2000	2001	2002	2003
Ju	-230	- 101	67	325
UD	-	-	-	-
Fö	-1 500	- 1604	- 1 126	-263
S	0	510*	270²	0
Fi	155	350	0	-45
U	1 100	900	600	600

Ku	0	14	0	30
N	-390	-437	-317	-305
M	-25	-20	0	0
Summa	- 890	-388	-506	342

'Varav 450 inom de allmänna försäkringskassorna

²Samtliga inom de allmänna försäkringskassorna

Nedan följer övergripande kommentarer till de
bedömningar som gjorts av de personalkon-
sekvenser som följer av förslagen i denna bud-
getproposition och andra särpropositioner som
förelagts riksdagen under året. Siffrorna inom
parentes avser bedömningar under perioden
2000-2003.

Bedömningarna är liksom tidigare år prelimi-
nära eftersom det finns många osäkra faktorer.
Huruvida bedömda minskningar av personalen
faktiskt leder till uppsägningar och arbetslöshet
är något som inte kan förutses. I övrigt anges
kommentarer under respektive utgiftsområde.

Justitiedepartementet: De största nettoföränd-
ringarna inträffar inom polisväsendet (+710),
domstolsväsendet (-90), kriminalvården (-443)
och Statistiska centralbyrån (-120).

Försvarsdepartementet: Försvarsmakten gör
följande bedömning för åren 2000-2004:

Finansdepartementet: De förväntade nettoför-
ändringarna är främst hänförliga till ändrat hu-
vudmannaskap för bouppteckningsverksamhe-
ten, förstärkningar inom skatte- och
tullkontrollen samt effekter av vissa rationalise-
ringar.

Utbildningsdepartementet: Fr.o.m. år 1997 har
en successiv utbyggnad av antalet platser inom
den grundläggande högskoleutbildningen ägt
rum. Denna utbyggnad kommer att fortsätta un-
der åren 2001 och 2002 med cirka 10 500 platser
per år. I årets ekonomiska vårproposition sägs att
utbyggnaden av den högre utbildningen skall
fortsätta även år 2003. För att klara den planera-
de utbyggnaden krävs en fortsatt ökning av per-
sonalen de kommande åren inom högskolesek-
torn.

Kulturdepartementet: Den största netto-
förändringen äger rum vid Världskulturmuseet i
Göteborg (+30).

Näringsdepartementet: De största nettoföränd-
ringarna äger rum vid Statens Järnvägar (-852)
och Banverket (-600). Förändringsarbete pågår
på flera håll inom departementets verksamhets-
område. Vilka konsekvenser detta får för perso-
nalen är i nuläget svårt att bedöma.

Miljödepartementet: En mindre perso-

nalminskning bedöms kunna äga rum inom
Staten geotekniska institut och inom Lantmäte-
riverket.

3.9 Budgetförslag

3.9.1 1:1 Konjunkturinstitutet

Tabell 3.4 Anslagsutveckling för Konjunkturinstitutet

Tabell 3.3 Personalkonsekvenser vid Försvarsmakten

Personer

År	2000	2001	2002	2003	2004
Minskning	1 950	2 050	1 900	1 100	900
Ökning	450	550	800	850	850
Netto	-1 500	-1 500	-1 100	-250	-50
Härutöver	sker	större	nettoförändringar		vid

ÖCB (+30), Kustbevakningen (+30), Försvrets
materielverk (- 80) och Pliktverket (ca -45).

Socialdepartementet: Personalökningen sker
framförallt inom de allmänna försäkringskassor-
na (FK) och Statens institutionsstyrelse (SiS).

2001 Förslag 44 036

2002 Beräknat 44 959 ¹

2003 Beräknat__________45 947 ^?

¹ Motsvarar 44 036 tkr i 2001 års prisnivå.

² Motsvarar 44 036 tkr i 2001 års prisnivå.

Tusental kronor

Anslags-

1999 Utfall_______________38 880 sparande__________-190

Utgifts-

2000 Anslag 40 002 prognos 40 819

Konjunkturinstitutet skall utarbeta tillförlitliga
analyser och prognoser över den ekonomiska ut-
vecklingen samt bidra till att den ekonomiska
statistiken håller god kvalitet.

Omläggningsarbetet till följd av införandet av
det nya nationalräkenskapssystemet ställde krav

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

på stora resursinsatser under budgetåret 1999.
Därvid finansierades en del av verksamheten
med anslagskredit.

Budget för avgiftsbelagd verksamhet

Tabell 3.5 Budget för avgiftsbelagd verksamhet

Tusental kronor

Uppdragsverksamhet	Intäkter	Kostnader	Resultat
Utfall 1999	3 313	3 247	66
Prognos 2000	2 430	2 400	30
Budget 2001	1 500	1 500	0

Den avgiftsbelagda verksamheten omfattar bland
annat försäljning av statistiktjänster och utred-
ningsuppdrag till främst Regeringskansliet och
olika organisationer. Under 1999 har institutet
bland annat arbetat med bilagor till Långtidsut-
redningen och demografiska effekter på social-
försäkringssystemen. Regeringen bedömer att
verksamheten kommer att minska framöver
p.g.a. något lägre ersättning från EU.

Regeringens överväganden

ITabell 3.6 Beräkning av anslaget för 2001 1
Tusental kronor
Anslag 2000	40 002
Årlig rapport för löneförhandlingar	1 000
Utvidgning av tjänstebarometern	1 600
Omfördelning inom utgiftsområdet	1000
Justering av premier	-131
Pris- och löneomräkning	565
Förslag 2001	44 036

Myndigheten tillförs 1 600 000 kronor för en ut-
byggnad av tjänstebarometern, i likhet med vad
som aviserades i budgetpropositionen för 2000.
Anslaget ökas även med ett belopp om 1 000 000
kronor som motsvarar kostnaderna för en årlig
rapport om de samhällsekonomiska förutsätt-
ningarna för löneförhandlingar. Finansieringen
sker genom att anslaget 23:9 Medlings institutet
under utgiftsområde 14 minskas med motsva-
rande belopp. Genom omfördelning inom ut-
giftsområdet tillförs institutet vidare 1 000 000
kronor som skall användas för att stärka kom-
petensen och vidareutveckla insatserna inom om-

rådet medelfristiga beräkningar och då särskilt
modellutvecklingen.

För 2002 och 2003 har anslaget beräknats till

44 959 000 kronor respektive 45 947 000 kronor.

3.9.2 1:2 Riksrevisionsverket

ITabell 3.7 Anslagsutveckling för Riksrevisionsverket \|
Tusental kronor		139 491	Anslags- sparande 10 842
1999	Utfall	139 491	Anslags- sparande 10 842
2000	Anslag	148 564 '	Utgifts- prognos 159 530
2001	Förslag	152140
2002	Beräknat	155 404 ²
2003	Beräknat	158 869 ³

¹ Inklusive - 7 542 tkr på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vår-
propositionen 2000.

² Motsvarar 152 140 tkr i 2001 års prisnivå.

³ Motsvarar 152 140 tkr i 2001 års prisnivå.

Riksrevisionsverket (RRV) är central myndighet
för statlig revision. RRV redovisade vid utgången
av 1999 ett anslagssparande på 10 842 000 kro-
nor. Regeringen har beslutat att RRV får behålla
anslagssparandet. Större delen av det ingående
anslagssparandet beräknas förbrukas under 2000.

Budget för avgiftsbelagd verksamhet

Tabell 3.8 Uppdragsverksamhet

Miljoner kronor

Uppdragsverksamhet	Intäkter	Kostnader	Resultat (Intäkt -kostnad)
Utfall 1999	56,8	65,9	-9,1
(varav tjänsteexport)	17,2	18,9	-1,7
Prognos 2000	60,0	60,0	0,6
(varav tjänsteexport)	27,7	27,9	•0,2
Budget 2001	56	57	-1
(varav tjänsteexport)	250	250	0

Regeringens överväganden

ITabell 3.9 Beräkning av anslaget för 2001 \|
Tusental kronor
Anslag 2000	148 564
Pris- och löneomräkning	3 076
Omfördelning inom utgiftsområdet	500
Förslag 2001	152 140

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

Regeringen har uppdragit åt RRV att lämna ett
granskningsutlåtande till regeringen avseende det
underlag till årsredovisning för staten som Eko-
nomistyrningsverket (ESV) tar fram. Detta upp-
drag bör anslagsfinansieras och en överföring till
RRV från ESV görs därför med 500 000 kronor
fr.o.m. år 2001. För 2002 och 2003 har anslaget
beräknats till 155 404 000 kronor respektive
158 869 000 kronor.

3.9.3 1:3 Ekonomistyrningsverket

Tabell 3.10 Anslagsutveckling för Ekonomistyrningsverket

Tusental kronor		52 606	Anslags- sparande	7 143
1999	Utfall	52 606	Anslags- sparande	7 143
2000	Anslag	59 671 ¹	Utgifts- prognos	57 400
2001	Förslag	58 475
2002	Beräknat	59 714 ²
2003	Beräknat	61 035 ³

¹ Inklusive en minskning med 1 289 tkr på tilläggsbudget i samband med den
ekonomiska vårpropositionen.

² Motsvarar 58 475 tkr i 2001 års prisnivå.

³ Motsvarar 58 475 tkr i 2001 års prisnivå.

Ekonomistyrningsverket (ESV) är central för-
valtningsmyndighet för ekonomisk styrning av
statlig verksamhet samt för statliga myndigheters
ekonomi- och personaladministrativa system.
ESV är en stabsmyndighet som stödjer såväl re-
geringen som myndigheterna.

Under året har 1 677 000 kronor av det totala
anslagssparandet vid ingången av 2000 förts bort
som en indragning.

Budget för avgiftsbelagd verksamhet

Tabell 3.11 Uppdragsverksamhet

Tusental kronor
Uppdragsverksamhet	Intäkter	Kostnader	Resultat (Intäkt -kostnad)
Utfall 1999	247 934	227 774	20 160
(varav tjänsteexport)	18 128	17 118	1010
Prognos 2000	205 713	224 679	- 18 966
(varav tjänsteexport)	19 720	20 270	-550
Budget 2001	191 210	195 251	- 4 041
(varav tjänsteexport)	12 120	12 646	-526

Förklaringen till att nivån på intäkter och
kostnader beräknas minska under perioden
1999-2000 är bl.a. att antalet installationer av
ekonomiadministrativa system var ovanligt stort
1999 och att avgiften för ett personaladministra-
tivt system sänkts som en följd av det balansera-
de överskottet.

Av ESV:s beräknade totala intäkter 2001
(motsvarande 251 000 000 kronor) står avgifts-
intäkterna för cirka 76 procent.

I ovanstående beräkningar inkluderas de per-
sonaladministrativa systemen SLOR/PIR och
Palasso som kan komma att avyttras (se 3.5.1).
Dessa system står för ca 80 000 000 kronor av
beräknade avgiftsintäkter år 2001.

Regeringens överväganden

Tabell 3.12 Beräkning av anslaget för 2001 \|\|
Tusental kronor
Anslag 2000	59 671
Pris- och löneomräkning	804
Omfördelning inom utgiftsområdet	- 2000
Förslag 2001	58 475

Anslaget minskar med 2 000 000 kronor för att
finansiera dels en del av satsningen på den eko-
nomiska statistiken (se 3.9.6), dels den kvalitets-
granskning som RRV skall genomföra av ESV:s
underlag till Årsredovisning för staten (se 3.9.2).

Regeringens bedömning är att minskningen år
2001 är möjlig tack vare att verksamheten funge-
rar väl och tack vare att det goda verksamhetsre-
sultatet uppnåtts samtidigt som ett anslagsspa-
rande skapats.

Utvecklingen av den ekonomiska styrningen
inom staten (volym 1, avsnitt 10) kommer att
påverka verksamheten de närmaste åren.

För 2002 och 2003 har anslaget beräknats till
59 714 000 kronor respektive 61 035 000 kronor.

Det balanserade överskottet vid ingången av
2001 beräknas, trots ett prognostiserat under-
skott år 2000 på nästan 19 000 000 kronor, uppgå
till drygt 24 000 000 kronor.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

3.9.4 1:4 Statskontoret

Tabell 3.13 Anslagutveckling för Statskontoret

Tusental kronor		66 917	Anslags- sparande	7 627
1999	Utfall	66 917	Anslags- sparande	7 627
2000	Anslag	73 065	Utgifts- prognos	74 755
2001	Förslag	72 054
2002	Beräknat	73 590 ¹
2003	Beräknat	75 224 ²

¹ Motsvarar 72 054 tkr i 2001 års prisnivå.

² Motsvarar 72 054 tkr i 2001 års prisnivå.

Statskontoret är en central förvaltningsmyndig-
het för utrednings- och utvärderingsverksamhet
samt en stabsmyndighet åt regeringen. Stats-
kontoret har under 1999 utnyttjat 2 320 000
kronor av sitt ingående anslagssparande på
9 947 000 kronor. Vid utgången av 1999 redovi-
sades 7 627 000 kronor i anslagssparande. Under
2000 har 1 689 000 kronor av anslagssparandet
förts bort genom regeringsbeslut. Den avgifts-
finansierade inköpssamordningen redovisar ett
överskott på 3 617 000 kronor för 1999.

Budget för avgiftsbelagd verksamhet

Tabell 3.14 Offentligrättslig verksamhet

Tusental kronor			Kostnader¹	Resultat (intäkt - kostnad)
Offentlig- rättslig verksamhet	Intäkter till inkomsttitel (Som inte får disponeras)	Intäkter som får disponeras	Kostnader¹	Resultat (intäkt - kostnad)
SPAR-avgifter
Utfall 1999	8 034	0	0	8 034
Prognos 2000	8 300	500	500²	8 800
Budget 2001	8 800	500	500	9 300
Landstingsavtalen
Utfall 1999	8 605	0	0	8 605
Prognos 2000	8 368	0	0	8 368
Budget 2001	8 470	0	0	8 470

¹ Kostnaderna för SPAR belastar anslaget 1:4. Kostnaderna för lanstingsavtalen
belastar anslaget 1:5.

² Efter en ändring av regleringsbrevet under 2000 får Statskontoret disponera
den del av SPAR-avgifterna som är nödvändigt för att ersätta Riksskatteverket
(RSV) för de uppgifter RSV tillför SPAR.

Statskontoret svarar för kanslifunktionen för
Statens personadressregisternämnd (SPAR) lik-
som för administrationen av vissa avtal som slu-
tits mellan Stätens förhandlingsnämnd och vissa
landsting (”landstingsavtalen”).

Tabell 3.15 Uppdragsverksamhet

Tusental kronor
Uppdragsverksamhet	Intäkter	Kostnader	Resultat (Intäkt -kostnad)
Utfall 1999	40 251	36 634	3 617
Prognos 2000	37 600	39 100	-1 500
Budget 2001	38 600	38 600	0

Statskontorets kostnader för inköpssamordning-
en finansieras genom avgifter som tas ut av de
leverantörer som myndigheten träffar avtal med.

Regeringens överväganden

ITabell 3.16 Beräkning av anslaget för 2001 1
Tusental kronor
Anslag 2000	73 065
Justering av premier	- 1 010
Pris- och löneomräkning	999
Omfördelning inom utgiftsområdet	- 1 000
Förslag 2001	72 054

Med anledning av en förändrad finansiering av
avtalsförsäkringar inom det statliga området har
det genom en teknisk justering av anslaget förts
bort 1 010 000 kronor. Av anslaget har 1 000 000
kronor omfördelats inom utgiftsområdet. Rege-
ringen föreslår att anslaget för år 2001 uppgår till
72 054 000 kronor. För 2002 och 2003 har ansla-
get beräknats till 73 590 000 kronor respektive
75 224 000 kronor.

3.9.5 1:5 Täckning av merkostnader för

lokaler

Tabell 3.17 Anslagsutvecklingen för Täckning av merkost- 1 nader för lokaler 1
Tusental kronor		16 031	Anslags- sparande	7 943
1999	Utfall	16 031	Anslags- sparande	7 943
2000	Anslag	16 400	Utgifts- prognos	11 963
2001	Förslag	8 800
2002	Beräknat	420
2003	Beräknat	425

De utgifter som belastar anslaget är hyror för
vissa tomma lokaler som staten har betalnings-
ansvaret för till dess avtalen går att avveckla. De
huvudsakliga faktorer som styr utgifterna på om-

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

rådet är avtalskonstruktionerna samt möjlighe-
terna att upplåta lokalerna i andra hand.
Statskontoret disponerar anslaget.

Regeringens överväganden

Det besparingsmål för anslaget om 5 procent
som regeringen fastställde i regleringsbrevet för
år 1999 har uppfyllts. Under 2000 har 7 427 000
kronor av anslagssparandet ställts till regeringens
disposition.

För budgetåret 2001 föreslår regeringen ett
anslag på 8 800 000 kronor. För 2002 och 2003
har anslaget beräknats till 420 000 kronor re-
spektive 425 000 kronor.

3.9.6 1:6 Statistiska centralbyrån

ITabell 3.18 Anslagsutveckling för Statistiska centralbyrån 1
Tusental kronor		364 001	Anslags- sparande	2 439¹
1999	Utfall	364 001	Anslags- sparande	2 439¹
2000	Anslag	386 272 ²	Utgifts- prognos	368 515
2001	Förslag	376 303
2002	Beräknat	383 064 ³
2003	Beräknat	392 500 ⁴

¹ Varav 2 632 tkr till regeringens disposition.

² Inklusive en ökning med 1 500 tkr för vakansstatistik på tilläggsbudget i sam-
band med den ekonomiska vårpropositionen 2000

³ Motsvarar 375 253 tkr i 2001 års prisnivå

⁴ Motsvarar 376 253 tkr i 2001 års prisnivå'

Anslaget finansierar produktion av officiell sta-
tistik och uppgifter som avser samordning och
utveckling av det statistiska systemet. Målet med
verksamheten är lättillgänglig statistik som är
opartisk, relevant, tillförlitlig, aktuell och jäm-
förbar. Statistiska centralbyråns (SCB) verksam-
het omsluter drygt 750 000 000 kronor varav
drygt hälften finansieras med avgifter. Under
2000 har 700 000 kronor av anslaget ställts till re-
geringens disposition. Anslagssparandet har an-
vänts fullt ut.

Budget för avgiftsbelagd verksamhet

ITabell 3.19 Budget för avgiftsbelagd verksamhet 1
Tusental kronor
Uppdragsverk-	Intäkter	Kostnader	Resultat
samhet		(Intäkt-kostnad)
Utfall 1999	355 700	355 000	700
(varav tjänsteexport)	58 900	58 700	200
Prognos 2000	375 000	380 000	-5 000
(varav tjänsteexport)	55 600	57 100	- 1 500
Budget 2001	406 000	406 000	0
(varav tjänsteexport)	56 000	56 000	0

Verksamheten omfattar bl.a. produktion av offi-
ciell statistik och annan statistik för statistik-
ansvariga myndigheter och andra beställare samt
tjänsteexport.

Regeringens överväganden

\|Tabell 3.20 Beräkning av anslaget för 2001 1
Tusental kronor
Anslag 2000	386 272
Pris- och löneomräkning	5 177
Vakansstatistik	2 100
Ekonomisk statistik	10 000
Arbetsmarknadsstatistik	13 100
Finansiering av FoB	-150
Justering av premier	-14 196
Överföring av lönestatistik	- 26 000
Förslag 2001	376 303

SCB tillförs totalt 25 200 000 kronor. Arbets-
marknadsstatistiken tillförs 13 100 000 kronor.
Finansiering sker genom att anslagen 22:1 Ar-
betsmarknadsverkets förvaltningskostnader och
22:3 Aöp av arbetsmarknadsutbildning och övriga
kostnader under utgiftsområde 13 minskas med
5 000 000 kronor respektive 5 100 000 kronor
samt att anslaget 33:1 Allmänna regionalpolitiska
åtgärder under utgiftsområde 19 minskas med
3 000 000 kronor. Den ekonomiska statistiken
tillförs 3 miljoner kronor i nivåhöjning samt
7 000 000 kronor per år under tre år från och
med 2001 för att möjliggöra en långsiktig prio-
ritering av ekonomisk statistik. Finansiering av
nivåhöjningen sker genom att anslagen 1:3 Eko-
nomistymingsverket, 1:4 Statskontoret och 1:8
Kammarkollegiet minskas med 1 500 000 kronor,
1 000 000 kronor respektive 500 000 kronor. Fi-

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

nansiering av förstärkningen under tre år sker
genom omfördelningar inom utgiftsområdet.

Riksdagen har tidigare beslutat att öka SCB:s
anslag med 1 500 000 kronor för att förbättra va-
kansstatistiken (prop. 1999/2000:100, bet.
1999/2000:FiU27, rskr. 1999/2000:262). Rege-
ringen föreslår att ytterligare 2 100 000 kronor
tillförs anslaget för detta ändamål. Finansiering
sker genom att anslaget 22:1 Arbetsmarknadsver-
kets förvaltningskostnader under utgiftsområde 13
minskas.

Riksdagen har tidigare beslutat att en ny myn-
dighet, Medlingsinstitutet, skall ansvara för lö-
nestatistiken vilket innebär att 26 000 000 kronor
förs över till institutet från den 1 januari 2001
(prop. 1999/2000:32, bet. 1999/2000:AU5, rskr.
1999/2000:149).

Regeringen föreslår ett anslag för 2001 på
376 303 000 kronor. Anslaget för 2002 har be-
räknats till 383 064 000 kronor. Anslaget för
2003 har beräknats till 392 500 000 kronor.

3.9.7 1:7 Folk- och bostadsräkning

ITabell 3.21 Anslagsutveckling för Folk- och bostadsräkning 1
Tusental kronor		5 428	Anslags- sparande	180 948
1999	Utfall	5 428	Anslags- sparande	180 948
2000	Anslag	13 000	Utgifts- prognos	14 000
2001	Förslag	10 000
2002	Beräknat	78 000
2003	Beräknat	12 000

Målet med verksamheten är att år 2005 genom-
föra en registerbaserad folk- och bostadsräkning
av god kvalitet, inom givna ekonomiska ramar
och med liten börda för uppgiftslämnarna. Det
stora anslagssparandet vid utgången av 1999
hänger samman med att förberedelserna för den
registerbaserade folk- och bostadsräkningen har
senarelagts.

Regeringens överväganden

Regeringen föreslår ett anslag för år 2001 på
10 000 000 kronor. Anslaget för år 2002 har be-
räknats till 78 000 000 kronor. Anslaget för 2003
har beräknats till 12 000 000 kronor.

3.9.8 1:8 Kammarkollegiet

\|Tabell 3.22 Anslagsutveckling för Kammarkollegiet \|
Tusental kronor		26 534	Anslags- sparande	6 252
1999	Utfall	26 534	Anslags- sparande	6 252
2000	Anslag	32 889	Utgifts- prognos	29 057
2001	Förslag	31 049
2002	Beräknat	31 707 ¹
2003	Beräknat	32 409 ²

'Motsvarar 31 049 tkr i 2001 års prisnivå.

² Motsvarar 31 049 tkr i 2001 års prisnivå.

Kammarkollegiet är en central förvaltningsmyn-
dighet med uppgifter som tillståndsgivning, re-
gistrering och tillsyn samt bevakning av statens
rätt och allmänna intressen. Kammarkollegiet
skall också utgöra ett statligt egenregi-alternativ
vad gäller kapitalförvaltning, administrativ ser-
vice, föräkringsverksamhet och fordringsbevak-
ning.

Kammarkollegiets verksamhet finansieras till
drygt 80 procent med avgifter och andra ersätt-
ningar. För den anslagsfinansierade delen av
verksamheten hade myndigheten vid utgången
av 1999 ackumulerat ett anslagssparande på drygt
6 250 000 kronor. Regeringen har dragit in
1 522 000 kronor av anslagssparandet och ställt
3 000 000 kronor till regeringens disposition.

Budget för avgiftsbelagd verksamhet

ITabell 3.23 Uppdragsverksamhet \|
Tusental kronor Uppdragsverksamhet	Intäkter	Kostnader	Resultat (Intäkt -kostnad)
Utfall 1999	127 894	127 194	700
Prognos 2000	165 023	166 408	-1385
Budget 2001	166 840	167 540	-700

Den avgiftsbelagda verksamheten omfattar ka-
pitalförvaltning administrativ service, försäk-
ringsverksamhet, fordringsbevakning samt stat-
lig inköpssamordning.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

Regeringens överväganden

ITabell 3.24 Beräkning av anslaget för 2001 \|
Tusental kronor
Anslag 2000	32 889
Justering av premier	-3 832
Pris och löneomräkning	2 492
Omfördelning inom utgiftsområdet	-500
Förslag 2001	31 049

Regeringen föreslår ett anslag för år 2001 på
31 049 000 kronor. Anslaget har räknats ned med
500 000 kronor och motsvarande medel har
överförts till Statistiska centralbyrån för år 2001.
För 2002 och 2003 har anslaget beräknats till
31 707 000 respektive 32 409 000 kronor.

3.9.9 1:9 Nämnden för offentlig

upphandling

Tabell 3.25 Anslagsutveckling för Nämnden för offentlig upphandling
Tusental kronor		7 130	Anslags- sparande	373
1999	Utfall	7 130	Anslags- sparande	373
2000	Anslag	7 637	Utgifts- prognos	8 010
2001	Förslag	7 235
2002	Beräknat	7 391 ¹
2003	Beräknat	7 556 ²

1 Motsvarar 7 235 tkr i 2001 års prisnivå

2 Motsvarar 7 235 tkr i 2001 års prisnivå

Nämnden för offentlig upphandling (NOU)
skall verka för att offentlig upphandling sker af-
färsmässigt, effektivt och lagenligt. NOU hade
vid utgången av 1999 ett anslagssparande på
373 000 kronor.

Anslagssparandet har använts på det sätt som
regeringen angav i budgetpropositionen för
1995, nämligen för bl.a. finansiering av extra an-
ställd personal och viss statistikinsamling.

Anslagssparandet beräknas komma att för-
brukas under 2 000.

Regeringens överväganden

ITabell 3.26 Beräkning av anslaget för 2000 1
Tusental kronor
Anslag 2000	7 637
Pris- och löneomräkning	98
Minskning maa engångsvis förstärkning år 2000	-500
Förslag 2001	7 235

Regeringen föreslår att anslaget för 2001 uppgår
till 7 235 000 kronor. För 2002 har anslaget be-
räknats till 7 391 000 kronor och för 2003 till
7 556 000 kronor.

3.9.10 1:10 Statens kvalitets-och
kompetensråd

Tabell 3.27 Anslagsutveckling för Statens kvalitets- och kompetensråd ___
Tusental kronor		7 919 ¹	Anslags- sparande 2 081
1999	Utfall	7 919 ¹	Anslags- sparande 2 081
2000	Anslag	10 815 ¹	Utgifts- prognos H 749
2001	Förslag	10 954
2002	Beräknat	11177 ²
2003	Beräknat	11418 ³

‘Varav 631 tkr på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vårproposi-
tionen 2000.

² Motsvarar 10 954 tkr i 2001 års prisnivå.

³ Motsvarar 10 954 tkr i 2001 års prisnivå.

Statens kvalitets- och kompetensråd skall stödja
och stimulera arbetet med kvalitetsutveckling
och kompetensförsörjning inom den statliga för-
valtningen. Verksamheten finansieras huvudsak-
ligen med anslag, men även till viss del med av-
giftsintäkter. Vid utgången av budgetåret 1999
hade myndigheten ett anslagssparande på
2 081 000 kronor. Anslagssparandet beror på att
myndigheten var helt ny och under uppbyggnad.
Regeringen har beslutat att myndigheten får dis-
ponera hela anslagssparandet, varav cirka hälften
kommer tas i anspråk under innevarande budget-
år enligt myndighetens prognos. Myndigheten
disponerar utöver ramanslaget ett äldreanslag,
D3 Bidrag till förnyelsefonder på det statligt regle-
rade området, utgiftsområde 14. Den 30 juni
2000 fanns det 40 144 000 kronor oförbrukade
på detta anslag.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

Budget för avgiftsbelagd verksamhet

Rådets avgiftsinkomster består av avgifter för
utbildningar och konferensuppdrag och del-
finansierar kostnader för olika aktiviteter. För
1999 hade myndigheten intäkter på 260 000 kro-
nor. Prognosen för 2000 och 2001 är 2 200 000
kronor respektive 1 000 000 kronor.

Regeringens överväganden

ITabell 3.28 Beräkning av anslaget för 2001 1
Tusentals kronor
Anslag 2000	10 815
Pris och löneomräkning	139
Förslag 20D1	10 954

Regeringen föreslår att anslaget för 2001 uppgår
till 10 954 000 kronor. För 2002 och 2003 har an-
slaget beräknats till 11 177 000 kronor respektive
11 418 000 kronor.

3.9.11 1:12 Ekonomiska rådet

\|Tabell 3.29 Anslagsutveckling för Ekonomiska rådet \|
Tusental kronor		1 832	Anslags- sparande	366
1999	Utfall	1 832	Anslags- sparande	366
2000	Anslag	1 727	Utgifts- prognos	2 020
2001	Förslag	2 052
2002	Beräknat	1 789 ¹
2003	Beräknat	1 829 ²

¹ Motsvarar 1 752 tkr i 2001 års prisnivå.

² Motsvarar 1 752 tkr i 2001 års prisnivå.

Ekonomiska rådet består av nationalekonomiska
forskare och är knutet till Finansdepartementet.
Kostnaderna avser främst arvoden för rådets le-
damöter, forskararvoden samt kostnader i sam-
band med publicering och övrig presentation av
forskningsresultaten. Vid utgången av budgetåret
1999 hade Ekonomiska rådet ett anslagssparande
på 366 000 kronor, vilket berodde på att en pla-
nerad konferens inte genomfördes förrän i bör-
jan av 2000. Större delen av anslagssparandet be-
räknas tas i anspråk under innevarande budgetår.

Regeringens överväganden

\|Tabell 3.30 Beräkning av anslaget för 2001 \|
Tusental kronor
Anslag 2000	1 727
Pris- och löneomräkning	25
Engångsvis förstärkning	300
Förslag 2001	2 052

Regeringen föreslår att anslaget för år 2001 upp-
går till 2 052 000 kronor. Det inkluderar en en-
gångshöjning på 300 000 kronor för att rådet
skall kunna arrangera en konferens om finanspo-
litiken inom EMU under det svenska ordföran-
deskapet våren 2001.

För 2002 och 2003 har anslaget beräknats till
1 789 000 kronor respektive 1 829 000 kronor.

3.9.12 1:13 Utvecklingsarbete

ITabell 3.31 Anslagsutveckling för Utvecklingsarbete 1
Tusental kronor		24 616	Anslags- sparande	51 594
1999	Utfall	24 616	Anslags- sparande	51 594
2000	Anslag	17 570	Utgifts- prognos	54 290
2001	Förslag	19 720
2002	Beräknat	17 370
2003	Beräknat	19 670

Anslaget finansierar insatser som avser budget-
och verksamhetsutveckling samt utvecklingsin-
satser för myndigheternas ledning. Kostnaderna
för utvecklingsarbetet blev betydligt lägre än be-
räknat 1999, bl.a. beroende på förseningar av det
s.k. VEST A-projektet (Verktyg för ekonomisk
styrning i staten) samt av det förvaltningspolitis-
ka handlingsprogrammet. Vissa av de övriga
projekten har också blivit något förskjutna i ti-
den. Av denna anledning har ett stort anslags-
sparande uppstått under 1999. Anslagssparandet
bedöms till stor del förbrukas under innevarande
år.

Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser

Regeringen har för budgetåret 2000 ett bemyn-
digande från riksdagen att göra ekonomiska åta-
ganden som innebär utgifter på högst 50 000 000
kronor efter år 2000 för VESTA-projektets ge-
nomförande. Bemyndigandet har ännu inte ut-

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

nyttjats. Regeringen bedömer dock att motsva-
rande bemyndigande behövs även för år 2001.

Regeringens överväganden

ITabell 3.32 Beräkning av anslaget för 2001 1
Tusental kronor
Anslag 2000	17 570
Ökat resursbehov	2 500
Omfördelning inom utgiftsområdet	-350
Förslag 2001	19 720

Vid beräkningen av anslaget har hänsyn tagits till
det stora anslagssparandet, som vid ingången av
år 2000 uppgick till 51 600 000 kronor. Ett be-
lopp om 350 000 kronor omfördelas inom ut-
giftsområdet.

För 2002 och 2003 har anslaget beräknats till
17 370 000 kronor respektive 19 670 000 kronor.

3.9.13 Statens fastighetsverk

Statens fastighetsverk är en central förvaltnings-
myndighet och förvaltar det fastighetsbestånd
som regeringen bestämmer.

Redovisning av uppgifter om det ekonomiska
läget

ITabell 3.33 Redovisning av uppgifter om det ekonomiska 1 I läget för Statens fastighetsverk 1
Miljoner kronor	Ar 1999	%	Ar 1998	%
Utnyttjad låneram	4 850	69,2	4 850	69,2
Totala kostnader för verk- samheten	1 182		1 126
Totala intäkter för verk- samheten	1738		1 824
- intäkter av anslag	50		75
- intäkter av hyror	1534		1 562
- intäkter av bidrag	5		3
Resultat för verksamheten	556		698

pande investeringarna. Den ökade belåningen
beräknas med oförändrad räntesats innebära en
ränteökning med 15 000 000 kronor eller 5 pro-
cent under år 2001 jämfört med utfallet år 1999.

Framöver kommer den av riksdagen beviljade
låneramen om 7 000 000 000 kronor att utnyttjas
i mycket högre grad bl.a. beroende på Världs-
kulturmuseets etablering i Göteborg och om-
byggnaden av Regeringskansliets lokaler, m.m.

Regeringen föreslår att Statens fastighetsverk
får en låneram om 7 000 000 000 kronor i Riks-
gäldskontoret för budgetåret 2001.

Investeringsplan

ITabell 3.34 Investeringsplan för Statens fastighetsverk 1
Miljoner kronor		Prognos 2000	Budget 2001	Beräknat 2002	Beräknat 2003
	Anskaffat 1999	Prognos 2000	Budget 2001	Beräknat 2002	Beräknat 2003
Inrikes	159	327	348	320	188
Utrikes	77	43	237	27	13
Mark	2	31	7	4	4
Summa	237	398	378	351	205

3.9.14 Fortifikationsverket

Fortifikationsverket är en central förvaltnings-
myndighet med huvuduppgift att förvalta statens
fastigheter avsedda för försvarsändamål, s.k. för-
svarsfastigheter.

Redovisning av uppgifter om det ekonomiska
läget

ITabell 3.35 Redovisning av uppgifter om det ekonomiska 1 1 läget för Fortifikationsverket 1
Miljoner kronor	Ar 1999	%	Ar 1998	%
Utnyttjad låneram	2 774	75,4	2 319	56,2
Totala kostnader för verk- samheten	2 484		2 483
Totala intäkter för verk- samheten	3 310		3 281
Resultat för verksamheten	826		798

Låneram

Under förutsättning att soliditeten inte understi-
ger 50 procent kommer nya lån årligen att tas
upp i Riksgäldskontoret för att finansiera de lö-

Fortifikationsverket disponerar en låneram i

Riksgäldskontoret för budgetåret 2000 om

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

3 460 000 000 kronor för investeringar i mark,
anläggningar och lokaler samt en låneram på
215 000 000 kronor för investeringar i anlägg-
ningstillgångar som används i verksamheten. Re-
dovisad plan för investeringar bygger på det in-
vesteringsbehov som angetts av brukarna för
åren 2000-2002. Osäkerheten är stor för såväl
totalnivån som fördelningen mellan lånefinansi-
erade investeringar och investeringar finansierade
enligt betalplan. Osäkerheten gäller framför allt
för senare delen av perioden.

Investeringsplan

Regeringen föreslår att låneramen för Fortifika-
tionsverket i Riksgäldskontoret höjs till totalt
4 200 000 000 kronor för investeringar i mark,
anläggningar och lokaler. Därutöver föreslås att
Fortifikationsverket får en låneram om
200 000 000 kronor för investeringar i anlägg-
ningstillgångar för förvaltningsändamål.

Tabell 3.36 Investeringsplan för Fortifikationsverket

Miljoner kronor

Anskaffat

1999

Prognos

2000

Budget

2001

Beräknat

2002

Beräknat

2003

Summa

564

558

800

700

550

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

4 Politikområde Finansiella system och
tillsyn

4.1 Omfattning

Politikområdet omfattar reglering och tillsyn av
finansiella marknader, statsskuldsförvaltning,
statliga garantier, insättarskydd, statens in- och
utlåning samt kassahållning, premiepensionssys-
temet, internationellt finansiellt samarbete,
kompletterande redovisningsnormer samt tillsyn
av spelmarknaden. Politikområdet omfattar i
princip tre av dagens fem verksamhetsområden i
utgiftsområde 2, nämligen Det finansiella syste-
met, Särskilda finansierings- och garantiåtaganden
samt Premiepensionssystemet.

Räntor och provisionskostnader för statsskul-
den ingår inte i politikområdet, utan redovisas i
utgiftsområde 26. Det nuvarande anslaget B4
Riksgäldskontoret: Vissa kostnader för upplåning
och låneförvaltning föreslås upphöra på statsbud-
geten fr.o.m. 2001 (se även avsnitt 4.8.3). För-
ändringen syftar främst till att undvika att bud-
getrestriktioner leder till målkonflikter och
suboptimering i upplåningen och förvaltningen
av statsskulden.

Området omsluter ca 540 miljoner kronor i
anslag, varav huvuddelen avser sex myndigheters
verksamhet (exklusive AP-fonderna). Cirka tio
procent av anslagen avser bidrag till vissa multi-
laterala organisationer verksamma på det finansi-
ella området och i internationellt ekonomiskt
samarbete.

Planerade investeringar uppgår för närvarande
till över 1 miljard kronor, inberäknat den hittills
lånefinansierade uppbyggnaden och driften av
premiepensionssystemet.

De sex myndigheter som ingår - Finansin-
spektionen, Bokföringsnämnden, Insättnings-

garantinämnden, Riksgäldskontoret, Premiepen-
sionsmyndigheten samt Lotteriinspektionen in-
om utgiftsområde 17 - har tillsammans ca 580
anställda.

Myndigheternas avgiftsuttag har de senaste
åren uppgått till ca 2,5 miljarder kronor per år.
Detta förväntas dock minska kraftigt när insätt-
nings garantisystemet nått målsätt fonderingsni-
vå, vilket väntas ske under år 2001. Merparten av
avgifterna härrör från icke-statliga kunder.

Politikområdets gemensamma nämnare är att
förvalta, garantera, tillse och reglera hanteringen
av mångmiljardbelopp. Inom området återfinns
t.ex. förvaltningen av 89 procent av statens ute-
stående ekonomiska förpliktelser i form av ga-
rantier, motsvarande en kapitalskuld på ca 600
miljarder kronor. Vidare ingår förvaltningen av
statsskulden på ca 1 300 miljarder kronor och
förvaltning av premiepensionsmedel som per den
30 juni 2000 uppgick till ca 85 miljarder kronor.
Tillsynen av 2 500 finansmarknadsinstitut inne-
fattar institutens hantering av tillgångar
(balansomslutning) på ca 6 000 miljarder kronor.
Förvaltningen av värdepappersinnehavet i vissa
multilaterala organisationer värderas till drygt 4
miljarder kronor.

Inom politikområdet ingår även tillsynen över
spelmarknaden som beräknas omsätta 31 miljar-
der kronor per år, varav 58 procent eller 18 mil-
jarder kronor återgår i form av vinstutbetalningar
till svenska hushåll.

Reglering och tillsyn av det finansiella systemet
omfattar tillsyn av kredit-, försäkrings- och vär-
depappersmarknaderna och avser den verksam-
het som bedrivs inom ramen för Finansinspek-

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

tionen. Därtill ingår Bokföringsnämndens
normgivning i redovisningsfrågor.

Statsskuldsförvaltningen omfattar den verk-
samhet som Riksgäldskontoret bedriver för upp-
låning och förvaltning av den svenska kron-
skulden och skulden i utländsk valuta.

Statliga garantier omfattar utfärdande och för-
valtning av garantier och lån med kreditrisk.
Verksamheten bedrivs av Riksgäldskontoret och
Insättningsgarantinämnden.

Övrig finansiell förvaltning omfattar verksam-
het som syftar till en effektiv finans- och kapi-
talförvaltning inom staten. Verksamheten be-
drivs dels av Riksgäldskontoret (RGK) och avser
RGK:s uppgifter inom den statliga finansförvalt-
ningen, dels av Premiepensionsmyndigheten
(PPM) och Insättningsgarantinämnden (IGN).

Internationella finansiella institutioner om-
fattar för närvarande anslag för två inter-

nationella finansiella institutioner; Nordiska in-
vesteringsbanken (NIB) och Europeiska utveck-
lingsbanken (EBRD). Till området kan även åta-
ganden gentemot institutioner såsom Världs-
banken (IBRD), Europeiska investeringsbanken
(EIB) och Europarådets utvecklingsbank (CEB)
räknas.

Tillsyn av spelmarknaden omfattar Lotteriin-
spektionens tillståndsgivning och typgodkän-
nande samt övergripande tillsyn och kontroll av
den totala spel- och lotterimarknaden, bl.a. det
illegala spelet, och avgivande av yttranden. Lotte-
riinspektionen skall även sprida kunskap om
lotterilagstiftningen och genomföra utbildning
för marknadens aktörer. Regeringen skall också
informeras om utvecklingen på spel- och lotte-
rimarknaden.

Särskilda garantiåtaganden omfattar Riksban-
kens kreditgaranti för lån till Brasilien genom
banken för internationell betalningsutjämning
(BIS) samt avgiften för Stadshypotekskassans
grundfond.

4.2 Utgiftsutveckling

\|Tabell 4.1 Utgiftsutvecklingen inom politikomrädet Finansiella system och tillsyn \|
Miljoner kronor	Utfall 1999	Anslag 2000¹	Utgifts- prognos 2000	Förslag anslag 2001	Beräknat anslag 2002	Beräknat anslag 2003
Anslag inom utgiftsområde 2 2:1 Riksgäldskontoret: Garantiverksamhet²	-5,1	0	-3,1	0
2:2 Finansinspektionen	123,7	130,4	131,1	130,2	132,9	135,8
2:3 Insättningsgarantinämnden	6,3	5,3	7,1	8,1	9,3	9,5
2:4 Riksgäldskontoret; Förvaltningskostnader	79,9	86,4	92,8	256,4	263,1	271,8
2:6 Bokföringsnämnden	5,7	8,8	7,7	7,4	7,6	7,7
2:7 Avgift till stadshypotekskassan	50,0	5,0	12,0	9,4	9,4	9,4
2:8 Kapitalhöjning i Nordiska investeringsbanken	18,5	18,7	17,2	18,7	-	-
2:9 Bidrag till kapitalet i Europeiska utvecklingsbanken	-	60,0	53,1	60,0	60,0	60,0
2000 B4 Riksgäldskontoret; Vissa kostnader för upplå- ning och låneförvaltning	376,2	425,0	388,8
1997 02B3 Statliga ägarinsatser m.m. i Nordbanken	0,6	-	25,0	-	-	-
1997 02B6 Värdering m.m. av aktier i VPC AB	1,0	-	-	-	-	-
1997 02B7 Investeringar i infrastrukturen på den svenska finansmarknaden			49,7
Totalt utgiftsområde 2	656,9	739,6	781,4	490,2	482,2	494,2
Anslag inom utgiftområde 17 2:1 Lotteriinspektionen	21,8	28,5	28,5	28,9	29,5	30,1
Totalt politikområde Finansiella system och tillsyn³	678,6	768,0	809,8	519,1	511,7	524,3

¹ Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 2000 i samband med den ekonomiska vårpropositionen.

² Anslaget är ett tusenkronorsanslag.

³ Differens uppstår vid summering till följd av avrundning.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

4.3 Mål

Mål för 2001

Regeringens förslag: Målet för politikområdet
är dels att det finansiella systemet skall vara ef-
fektivt och tillgodose såväl samhällets krav på
stabilitet som konsumenternas intresse av ett
gott skydd, dels att tillsynen skall bedrivas effek-
tivt, dels att kostnaderna för statsskulden lång-
siktigt minimeras samtidigt som risken beaktas
och att statens finansförvaltning bedrivs effek-
tivt.

Regeringen har valt att utgå från de mest centrala
av innevarande års effektmål inom utgiftsområde
2 för att formulera ett överordnat mål för poli-
tikområdet. Motiven är i korthet följande.

Politikområdet rymmer en rad olika verksam-
heter med betydelse för den finansiella sektorn
och spelmarknaden. Merparten av verksam-
heterna kan i vid mening sägas avse olika finansi-
ella system och marknader som skall hantera
betydande ekonomiska belopp. Dessa verksam-
heter kan te sig tämligen olika men kan sägas ha
gemensamma nämnare i form av snarlika grund-
läggande intressen som berör frågor om stabili-
tet, effektivitet och konsumentskydd. Dessa in-
tressen, som uttryckt på olika sätt återfinns i
berörd lagstiftning, bör därför ingå som kompo-
nenter i politikområdets övergripande mål.

Det finansiella systemet: Det finansiella syste-
met omfattar såväl de finansiella marknaderna
som privata och statliga finansiella institutioner.
De finansiella institutionerna omfattar bl.a. ban-
ker och andra finansiella intermediärer, försäk-
ringsbolag, fondkommissionärer och clearingor-
ganisationer.

Staten har ett starkt intresse av att det finansi-
ella systemet är stabilt och sunt så att samhälle-
liga merkostnader av systemstörningar i centrala
samhällsfunktioner såsom betalningssystem
m.m. undviks.

Många överväganden kring regelverket inom
politikområdet syftar därutöver till att effektivi-
sera de finansiella systemen genom att skapa ut-
rymme för produktutveckling, nyetablering och
ökad konkurrens. Detta åstadkoms t.ex. genom
att undvika särreglering, icke-diskriminerande
regler samt genom att sträva efter internationell
samordning och god genomlysning.

Konsumentskydd är inte specifikt just för
detta politikområde utan återfinns inom den ge-
nerella konsumentlagstiftningen, vid vissa tvist-
lösningsinstanser och i politikområdet Konsu-
mentpolitik. Särskilt viktigt att beakta för
konsumentskyddet inom den finansiella sektorns
område är bl.a. produkternas komplexitet, funge-
rande klagomålshantering samt avvägningar
kring risk- och säkerhetshantering.

Internationella finansiella institutioner: Staten
skall agera för att de internationella finansiella
institutionerna handlar inom givna mandat, stär-
ker den internationella och de nationella finansi-
ella marknaderna och främjar hållbar ekonomisk
utveckling samt tillse Sveriges övriga positioner
hävdas i var och en av institutionerna.

Statsskuldsförvaltning: Statens skuld, med un-
dantag för den skuld som förvaltas av affärsver-
ken, skall förvaltas så att kostnaden för skulden
långsiktigt minimeras samtidigt som risken i för-
valtningen beaktas. Förvaltningen skall ske inom
ramen för de krav som penningpolitiken ställer.

Statens finans- och kapitalförvaltning: De medel
som staten förvaltar skall hanteras ändamålsen-
ligt och effektivt samt till nytta för användarna.

Tillsyn av spelmarknaden: Staten skall verka
för en säker spel- och lotteriverksamhet i Sverige
och att marknadens aktörer följer regelverket.

När det gäller spelmarknaden finns en del
målkomponenter som ligger utanför de fö-
reslagna målsättningarna för politikområdet,
nämligen målen om att främja en bred trav- och
galoppsport, ett socialt ansvarstagande och en väl
utbyggd service. Dessa delar kan dock kopplas
till andra politikområden såsom djurpolitik,
folkhälsopolitik och regionalpolitik (se avsnitt

4.5.2 om insatser utanför politikområdet).

Mål för 2000

Resultatbedömningen som görs i denna propo-
sition avser de viktigaste och för politikområdet
mest relevanta mål som angavs i budgetproposi-
tion för 2000. Dessa mål framgår nedan.

• Det finansiella systemet skall vara effektivt
och tillgodose såväl samhällets krav på sta-
bilitet som konsumenternas intresse av ett
gott skydd.

• Myndigheterna skall erbjudas stöd av hög
kvalitet. Detta skall bl.a. ske genom tillhan-
dahållande av system, tjänster, normgivning
och metodutveckling.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

• Statens skuld, med undantag för den skuld
som förvaltas av affärsverken, skall förvaltas
så att kostnaden för skulden långsiktigt mi-
nimeras samtidigt som risken i förvaltning-
en beaktas. Förvaltningen skall ske inom
ramen för de krav som penningpolitiken
ställer.

• Statsfinanserna och statens egendom skall
förvaltas på ett så kostnadseffektivt sätt
som möjligt. Genom bl.a. tillförlitliga prog-
noser och analyser skall beslutsfattare er-
bjudas information om den samhällseko-
nomiska och statsfinansiella utvecklingen.

• Hög säkerhet i den legala spelhanteringen
skall eftersträvas och en effektiv och obero-
ende kontroll möjliggöras. Vidare skall sta-
tens ambition vara att aktivt verka för att
marknaden långsiktigt utvecklas på ett po-
sitivt sätt för att möjliggöra inkomster till
staten och föreningslivet samt möjliggöra
en bred trav- och galoppsport av god kvali-
tet. Detta skall dock ske inom ramen för ett
socialt ansvarstagande, en väl utbyggd ser-
vice och utan risk för att säkerheten i hante-
ringen eftersätts.

4.4 Politikens inriktning

Reglering och tillsyn av det finansiella systemet

Inriktningen på arbetet med regleringen av den
finansiella sektorn är att finansiella företag i
största möjliga utsträckning bör regleras som
andra företag. Särreglering och tillsyn på det fi-
nansiella området bör framför allt motiveras med
behovet av att minska risken för systemstörning-
ar och särregler bör framför allt inriktas på att
undvika sådana negativa effekter.

Lagstiftningen bör dock inte förhindra ut-
vecklingen av nya produkter och produktions-
teknik eller branschglidning. Positiva stabilitet-
seffekter av en reglering måste alltid vägas mot
kostnaderna.

Sverige skall erbjuda största möjliga öppenhet
för nyetableringar. Utländska företag skall t.ex.
behandlas på samma sätt som svenska företag,
förutsatt att de uppfyller krav på reglering och
tillsyn i hemlandet.

Inom denna sektor finns ett starkt behov av
ett gott konsumentskydd med tydlig informa-
tion, att rådgivning och förmedling är tillförlitlig
och att reklamationshanteringen är effektiv. I

huvudsak bör dock konsumentskyddet inordnas
i den generella konsumentlagstiftningen.

Banklagskommittén

En genomgripande översyn och modernisering
av lagstiftningen för banker och kreditmark-
nadsföretag sker för närvarande. Avsikten är att
renodla motiven till reglering och tillsyn av dessa
företag samt avgränsa och anpassa lagstiftningen
därefter. Definitionen av bankrörelse ses över
mot bakgrund av de grundläggande skyddsin-
tressena, liksom bankernas ensamrätt till inlåning
från allmänheten. Skyddsvärdet i enskilda finan-
sieringsverksamheter, med betoning på system-
skyddet, avses mer entydigt ligga till grund för
lagstiftningen på området. Översynen av den fi-
nansiella lagstiftningen kan även väntas omfatta
ett förslag till särskild ordning för att hantera
banker i kris.

Värdepappersfonds utredningen

I december 1999 beslutade regeringen att tillsätta
en särskild utredare med uppdrag att göra en
översyn av lagstiftningen om värdepappersfon-
der och andra företag för kollektiva investering-
ar. Utredaren skall kartlägga och utvärdera
fondmarknaden i Sverige och några andra länder
samt följa det pågående arbetet inom EU med
två framlagda direktivförslag. Utredaren skall
även analysera behovet av ändringar i gällande
regelverk och, om det behövs, föreslå ändringar i
syfte att skapa ett modernt och flexibelt regel-
verk för värdepappersfonder.

Värdepapperisering

Regeringen avser att under hösten 2000 lämna en
proposition om värdepapperisering. Syftet är att
ge möjligheter till en effektivare kapitalanvänd-
ning i institut som sysslar med olika former av
kreditgivning, som t.ex. bostadsinstitut. Vidare
fortsätter regeringen att bereda den närliggande
frågan om s.k. säkra obligationer.

Bokföringsnämnden

Bokföringsnämndens arbete skall även fortsätt-
ningsvis inriktas på att främja utvecklingen av
god redovisningssed i företagens bokföring och
offentliga redovisning. Arbetet med komplette-
rande normgivning med anledning av den nya
bokföringslagen liksom arbetet med förenklade
regler för små och medelstora företag är priorite-
rat.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

Myndighetsstyrning

Regeringen avser att fortsätta utveckla styrning-
en av myndigheterna inom området. I syfte att
förbättra målformuleringar och, uppföljningar av
Finansinspektionens verksamhet samt dess ef-
fekter på den finansiella marknadens stabilitet
pågår arbeten inom Finansutskottet, Finansde-
partementet och hos Finansinspektionen.

Statsskuldsförvaltningen

Riksdagen beslutade i maj 1998 att införa en ny
modell för statsskuldsförvaltningen. Genom be-
slutet har en tydlig ansvarsfördelning mellan
riksdagen, regeringen och Riksgäldskontoret
skapats, målet för statsskuldsförvaltningen preci-
serats och utvärderingen av förvaltningen av
statsskulden lyfts fram.

Den nya ansvarsfördelningen innebär att rege-
ringen senast den 15 november varje år fattar be-
slut om riktlinjer för statsskuldsförvaltningen för
kommande år. Ansvaret för de övergripande
övervägandena om statsskuldens sammansätt-
ning och löptid ligger därmed på politisk nivå.
Riksgäldskontoret svarar sedan för operationali-
seringen av regeringens beslut och den löpande
upplåningen och förvaltningen av statsskulden.
Regeringen lämnar senast den 25 april varje år en
utvärdering av statsskuldsförvaltningen till riks-
dagen.

Riktlinjebeslutet för år 2000 syftade i allt vä-
sentligt till att hålla statsskuldens olika skuld-
andelar oförändrade. Regeringen ansåg bl.a. att
en nettoamortering av valutaupplåningen på 25
miljarder kronor var förenligt med detta beslut.
Regeringen beslutade också att den genomsnitt-
liga löptiden i statsskulden skulle kortas, från
knappt 3 år vid utgången av 1999 till 2,7 år vid
utgången av 2000.

Utformningen och uppföljningen av
statsskuldspolitiken följer en process som är
reglerad i lag och som i olika avseenden skiljer sig
från budgetprocessen. Regeringens ställningsta-
gande till statsskuldspolitikens närmare utform-
ning för 2001 och åren därefter sker därför i re-
geringens riktlinjebeslut i november år 2000.

Statliga garantier

Den 1 januari 1998 infördes en ny garantimodell
för staten (prop. 1996/97:1, bet. 1996/97:FiUl,
rskr. 1996/97:53). Avsikten var dels att göra

kostnaderna för statens garantigivning synliga,
dels att göra verksamheten långsiktigt finansiellt
självbärande. En närmare redovisning av den nya
garantimodellen och av statens totala garantigiv-
ning återfinns i regeringens skrivelse Årsredo-
visning för staten 1999 (skr. 1999/2000:150)
samt i volym 1, avsnitt 8.2.

Riksgäldskontorets arbete med att invärdera
de garantier som utfärdats före införandet av det
nya garantisystemet (s.k. äldre garantier) är nu
inne i en intensiv fas. Regeringen har tidigare avi-
serat att arbetet med att invärdera de äldre ga-
rantierna bör vara avslutat senast den 31 decem-
ber 2001 (prop. 1999/2000:1, vol. 1, sid 181). In-
värderingsarbetet fortskrider i den takt som re-
geringen har förväntat sig och beräknas kunna
slutföras i tid.

Regeringen anser det viktigt att intentionerna
i den nya garantimodellen fullföljs så att all statlig
garantigivning baseras på ekonomiskt sunda
principer.

Internationella finansiella institutioner

Den multilaterala finansiering som möjliggörs
genom de internationella finansiella institutio-
nernas verksamhet syftar bl.a. till stabilisering av
det finansiella systemet och till utveckling av de
nationella ekonomierna. Utöver sina direkta fi-
nansiella åtaganden bidrar institutionerna bl.a.
med rådgivning och analys på olika beslutsnivåer.
Institutionernas roll i den globala utvecklingen
skall inte underskattas. Det ligger i Sveriges in-
tresse att institutionernas resurser utnyttjas i linje
med de insatser som görs på nationell och euro-
peisk nivå. Sverige bör också verka för att samma
effektivitetskrav och budgetrestriktivitet som
tillämpas på nationell nivå även gäller i institutio-
nernas verksamhet.

Det garanterade åtagandet (garantikapitalet)
till EIB, NIB, EBRD och CEB beräknas för när-
varande uppgå till 4800 miljoner euro. Därtill har
Sverige gjort garantiåtaganden inom ramen för
gemensamma nordiska initiativ till ett värde av
760 miljoner euro. Det svenska garantikapitalet i
IBRD uppgår till 1 700 miljoner US dollar.
Sammantaget motsvarar detta garantiåtaganden
för ca 60 miljarder kronor. För samtliga institu-
tioner gäller att garantierna ännu inte har invär-
derats av Riksgäldskontoret och hittills inte
kostnadsförts på statsbudgeten.

Ett möjligt framtida åtagande rör CEB. Sveri-
ge tillhörde den minoritet som röstade emot en

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

engångsvis kapitalhöjning i CEB genom överfö-
ring av vinstmedel och garantiåtagande från
medlemmarnas sida. Under hösten bereder rege-
ringen frågan om Sverige skall delta i eller avstå
från kapitalhöjningen. Beslut att delta i det en-
gångsvisa garantiåtagandet uppgående till högst
ca 47,5 miljoner euro för svensk del, motsvaran-
de ca 400 miljoner kronor, skall meddelas till
CEB senast den 3 mars 2001. När i tiden garanti-
åtagandet skall göras är ännu okänt. Vid ett be-
slut att delta kan det röra sig om en riskpremie
på ca 1 miljon kronor, som måste täckas av ett
anslag. Regeringen avser att senare återkomma i
frågan till riksdagen.

Tillsyn av spelmarknaden

Spel- och lotterimarknaden har under de senaste
åren varit under utredning. Under året har två
utredningar, Föreningslivet på spel- och lotteri-
marknaden (SOU 2000:9) och Från tombola till
Internet (SOU 2000:50), överlämnats till rege-
ringen. Regeringen avser att återkomma med
förslag till riksdagen under våren 2001.

Genom tillkomsten av nya spel, t.ex. interna-
tionella kasinon samt hundkapplöpningar, har
nya spelformer tillkommit på den svenska spel-
marknaden vilket medför att Lotteriinspektio-
nens verksamhet och organisation påverkas.

Etableringen av internationella kasinon har
dock fördröjts och planeras att inledas våren
2001. Detta har medfört att de extra medel som
inspektionen tillfördes 2000 inte kunnat utnytt-
jas fullt ut eftersom arbetet med kontroll och till-
syn av internationella kasinon är i ett uppbygg-
nadsskede.

4.5 Insatser

4.5.1 Statliga insatser inom
politikområdet

Reglering och tillsyn av det finansiella systemet

Huvuddelen av regleringen av den finansiella
sektorn i Sverige bygger på det gemensamma re-
gelverket inom EU samt andra internationella
överenskommelser. En stor del av arbetet med
att förändra och utveckla regleringen bedrivs
därmed i internationella organ.

Finansinspektionen har under året varit sär-
skilt aktiv inom Baselkommittén och i arbets-
grupper under EU-kommissionen i arbetet med
att ta fram nya kapitaltäckningsregler för banker.
Inspektionen har vidare prioriterat samarbetet
med tillsynsmyndigheter i Norden till följd av de
omfattande strukturförändringar som har ägt
rum.

EU utarbetade under våren 1999 en aktions-
plan som syftade till att identifiera svagheter i
den inre marknadens funktionssätt vad avser fi-
nansiella tjänster och föreslå åtgärder för att
komma till rätta med dem. Aktionsplanen kom-
mer att resultera i ett antal nya direktivförslag
och en ökad takt i beredningen av gamla förslag.
Arbetet inom EU med regelverket för den finan-
siella sektorn, inte minst under det svenska ord-
förandeskapet, bedrivs enligt denna plan.

Vad gäller nationella regleringar kan särskilt
noteras att en ny försäkringsrörelselagstiftning
(SFS 1999:600) trädde i kraft den 1 januari år
2000. Den nya lagen syftar till att öka effektivi-
teten samtidigt som konsumenternas ställning
stärks. Ett fortsatt arbete kommer att pågå under
2000 och 2001, bl.a. i form av en utredning om
försäkringsbolagens placeringsregler.

Inom kapitaltäckningsområdet trädde den nya
lagen (SFS 2000:443, SFS2000:444) om moderni-
serade kapitaltäckningsregler m.m. i kraft den 1
juli 2000. Vidare överlämnade regeringen propo-
sitionen om ny insiderlagstiftning till riksdagen i
juni 2000. Propositionen innehåller bl.a. förslag
på skärpta straff för insiderbrott.

I budgetpropositionen för 2000 redovisades
en översyn gjorts av Finansinspektionens upp-
drag och resurser. Förutom ett permanent resur-
stillskott på 13 miljoner kronor resulterade över-
synen bl.a. i en mer utvecklad beskrivning av
Finansinspektionens uppdrag och en ambition
att renodla inspektionens arbetsuppgifter.

Utifrån denna översyn har regeringens ambi-
tion varit att konkretisera inspektionens verk-
samhetsmål och göra dem mer uppföljningsbara.
Vidare har nya mätmetoder och återrapporte-
ringskrav utarbetats.

Bland annat skall inspektionen undersöka
möjligheten att utarbeta ett system för intern
gradering av finansiella instituts stabilitet. Syftet
är att systemet skall bidra till att inspektionen
skall kunna uttala sig om institutens samlade sta-
bilitet eller kapacitet att klara finansiella chocker.

Inspektionen skall också utarbeta en modell
för löpande undersökningar av institutens upp-
fattning om den finansiella tillsynen. En första

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

undersökning skall genomföras och presenteras i
årsredovisningen för 2000.

Ett led i arbetet med att försöka renodla ar-
betsuppgifterna är regeringens förslag (prop.
1999/2000:131) om överföring av registeransva-
ret för banker och försäkringsbolag från Finan-
sinspektionen till Patent- och registreringsver-
ket. Överföringen av registeransvaret beräknas
på sikt innebära att resurser kan frigöras till för-
mån för inspektionens kärnverksamhet.

Stabilitet på de finansiella marknaderna
Tillsyn av enskilda institut är inspektionens vik-
tigaste instrument för att främja stabilitet på de
finansiella marknaderna. Under 1999 har den av
Finansinspektionen nedlagda arbetstiden på ope-
rativ tillsyn ökat. Tillsynen kom att domineras av
anpassningen av institutens IT-system för år
2000.

Platsundersökningarna riktades vidare bl.a.
mot kreditrisk- och marknadsriskområdet. Un-
dersökningar av de större bankkoncernerna visa-
de att det skett betydande förbättringar av kre-
ditriskhanteringen i instituten. Inom
marknadsriskområdet har inspektionen tagit
fram förslag till allmänna råd om riskhantering
för att höja grundläggande standardkrav på om-
rådet.

Finansinspektionen har under flera år arbetat
med att bygga upp en tillsynsorganisation som är
inriktad på att granska institutens interna rutiner
och system för riskkontroll. Ett åtgärdsprogram
togs fram för att under år 2000 utveckla inspek-
tionens arbetssätt, bl.a. för att öka fokus på kon-
cerner och stabilitetsviktiga institut samt för att
fördjupa analyserna inom väsentliga riskområ-
den.

Debatten och diskussionerna om värdepap-
persmarknaden präglade i stor utsträckning in-
spektionens arbete under året och då framför allt
brister i regelefterlevnaden. Antalet misstänkta
insiderbrott och fall med otillbörlig kurspåver-
kan ökade kraftigt under året. Jämfört med 1998
fördubblades antalet påbörjade insiderutredning-
ar medan antalet avslutade utredningar sjönk nå-
got. Övervakningen av värdepappersmarknaden
skärptes under året och en särskild handlingsplan
för den svenska värdepappersmarknaden togs
fram.

Konsumentskydd

Stabilitet på de finansiella marknaderna är
grundläggande för konsumentskyddet. Finansin-
spektionens handlingsplan för värdepappers-

marknaden framhålls av inspektionen som ett
sätt att stärka allmänhetens förtroende och
främja både stabilitet i systemet och konsument-
skyddet.

Under 1999 träffades ett samarbetsavtal med
Konsumentverket i syfte att tydliggöra myndig-
heternas ansvar inom konsumentområdet, effek-
tivisera samarbetet och förbättra resursutnytt-
jandet. Inspektionen har också utarbetat interna
riktlinjer för tillsynsarbete rörande kundfrågor.

B okfimngsnämnden
Bokföringsnämnden har under 1999 utfärdat
kompletterande normgivning, biträtt Regerings-
kansliet i redovisningsfrågor, deltagit i utred-
ningar inom kommittéväsendet, samt yttrat sig
över författningsförslag och avgett yttranden till
domstolar om vad god redovisningssed innebär.

Inom ramen för den löpande verksamheten
under år 1999 utfärdade Bokföringsnämnden ett
allmänt råd och ett uttalande. Vidare inleddes två
stora normgivningsprojekt. Ett tjugotal remiss-
yttranden har avgivits.

Premiepensionssystemet

Premiepensionsmyndigheten (PPM) skall vara
försäkringsgivare för premiepension i det refor-
merade ålderspensionssystemet. Målet för verk-
samheten är att administrationen och förvalt-
ningen av premiepensionerna skall bedrivas
kostnadseffektivt och till nytta för pensionsspa-
rarna.

Till stor del präglades PPM:s arbete under
1999 och vidare under år 2000 av uppbyggnaden
av myndighetens linjeorganisation, det konto-
administrativa systemet, andra stödsystem samt
att säkerställa en reservlösning. Vid sidan av det
arbetet gjorde PPM insatser för att informera
allmänheten om myndigheten och om premie-
pensionssystemet. Merparten av insatserna gjor-
des i samarbete med Riksförsäkringsverket och
försäkringskassorna.

Under hösten 1999 kunde fondförvaltare ingå
samarbetsavtal med PPM och anmäla fonder till
den fondkatalog som skall skickas ut till pen-
sionssparama inför det första fondvalet.

Med anledning av förseningen av första fond-
valet fick PPM i maj 1999 ett uppdrag av rege-
ringen att ta fram en ny tidsplan för det första
fondvalet samt en reservplan för att säkerställa
att den nya tidsplanen skulle kunna fullföljas.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

I enlighet med uppdraget utarbetades en
reservplan som skulle säkerställa ett genom-
förande av premiepensionsvalet under 2000. I
detta syfte utarbetade PPM en systemlösning i
egen regi. I samband med att systemet iordning-
ställdes för sin funktion som reservlösning vid
det första fondvalet gjordes en analys av syste-
met med utgångspunkt i de funktioner som
måste finnas i det kontoadministrativa systemet
för den fortsatta driften. PPM:s analys visade att
systemet skulle kunna byggas ut till full
funktion.

I mars 2000 beslutade PPM:s styrelse att ut-
vecklingen av det kontoadministrativa systemet
skulle fortsätta i det egenutvecklade systemet.
Utvecklingen av det tidigare upphandlade syste-
met skulle avbrytas. I förhållande till det äldre
systemet är den nya lösningens fördelar bl.a.
större flexibilitet, högre prestanda och lägre
kostnader.

Den 1 januari 1999 tog PPM över förvaltning-
en av avgiftsmedlen i Riksgäldskontoret. Av-
kastningen på avgiftsmedlen uppgick under året
till 3,42 procent. Under samma tidsperiod upp-
gick avkastningen på PPM:s jämförelseindex till
1,87 procent. Den löpande förvaltningen av dessa
medel sköts av Kammarkollegiet på uppdrag av
PPM.

I juni 2000 gjordes en genomgripande risk-
analys av uppbyggnadsarbetet. Mycket av upp-
byggnadsarbetet återstår, främst inför genom-
förandet av pensionering fr.o.m. 2001 och inför
att pensionsspararna skall kunna teckna efterle-
vandeskydd. En risk framöver är att många olika
aktiviteter skall drivas parallellt under hösten
2000.

Statskontoret har på regeringens uppdrag
fortlöpande granskat uppbyggnadsarbetet och
därvid bl.a. pekat på behovet av att, i takt med att
den nya verksamheten kan överblickas, PPM ser
över utformningen av sin organisation och ruti-
ner för bl.a. kostnadsuppföljning och ekono-
mistyrning.

Övrig finansiell förvaltning

I samband med genomgången av banklagskom-
mitténs betänkande sågs insättningsgarantin över
och under våren 2000 lades propositionen (prop.
1999/2000:107) om avgifterna för insättningsga-
rantin och investerarskyddet. Propositionen
syftar till en mer flexibel avgiftssättning.

Internationella finansiella institutioner m.m.

Riksdagen har beslutat att Sverige skall delta i
fleråriga ökningar av grundkapitalet i NIB och
EBRD. Inbetalningar i enlighet med dessa beslut
har skett 1999 och 2000. Regeringskansliet har
ansvar för Sveriges intressen, inbetalningar och
övriga åtaganden gentemot de internationella fi-
nansiella institutionerna.

Inom ramen för det Nordiska ministerrådet
påbörjades 1998 ett arbete med att analysera för-
utsättningarna för en vidare integrering av de fi-
nansiella marknaderna och för att förbättra den
finansiella strukturen i Norden. Under 1999 och
2000 har detta arbete drivits vidare.

Riksdagen har beslutat (prop. 1998/99:100,
bet. 1998/99:FiU27, rskr. 1998/99:249) att be-
myndiga regeringen att för perioden 1999-2002
ställa ut en kreditgaranti till Riksbanken för ban-
kens lån till Brasilien på högst 300 miljoner US
dollar genom Banken för internationell betal-
ningsutjämning (BIS). Ingen kostnad för garan-
tin belastar statsbudgeten eftersom Riksbanken
betalar den tillhörande garantiavgiften direkt till
Riksgäldskontoret.

Tillsyn av spelmarknaden

Under året har Lotteriinspektionen genom sitt
arbete på olika sätt verkat för en säker utveckling
av marknaden och att marknadens aktörer följer
gällande regelverk. Detta har bl.a. inneburit att
Lotteriinspektionen vidtagit åtgärder i fall då
tveksamhet uppstått om spelsäkerhet och för att
stoppa olagliga spel.

Testverksamheter av spel över Internet har
förlängts i ytterligare ett år vilket innebär att in-
spektionens kontroll över spel över Internet har
intensifierats under året. I arbetet för att mot-
verka illegalt spel, som är ekonomisk brotts-
lighet, har Lotteriinspektionen fortsatt priorite-
rat bekämpandet av spel som vänder sig till spe-
ciellt sårbara samhällsgrupper. Inspektionen har
även polisanmält andra brott mot lotterilagen.
Inspektionen har även prioriterat arbetet med att
implementera den förändrade lotterilagstiftning-
en avseende automatspel.

4.5.2 Insatser utanför politikområdet

Det finansiella systemet har beröringspunkter
med flera andra politikområden, t.ex. närings-

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

politikens strävan att förbättra företagens risk-
kapitalförsörjning. Konsumentpolitiken är sek-
torövergripande, där de finansiella marknaderna
ingår som en av flera olika marknader.

I Sverige är ansvaret för det finansiella sys-
temets stabilitet uppdelat mellan två myndig-
heter. Förutom Finansinspektionen, följer även
Riksbanken utvecklingen på de finansiella mark-
naderna. Riksbankens uppgift i detta avseende är
att främja ett säkert och effektivt betalnings-
väsende.

AP-fondernas resultat redovisas årligen enligt
lag till riksdagen. Senast skedde det i skrivelsen
Redovisning av Allmänna pensionsfondens verk-
samhet år 1999 (skr. 1999/2000:132).

Av regeringens redogörelse för statliga företag
framgår att efter försäljningen av Värdepapper-
scentralen VPC, finns åtta statligt ägda finansin-
stitutioner, med 25 miljarder i omsättning och ca
19 500 anställda. Flertalet statliga finansinstitut
har en viktig nischroll för den finansiella in-
frastrukturen, speciella krediter och garantier.

De särskilda finansierings- och garantiåtagan-
dena, är mycket specifika till sin natur och är i
huvudsak riktade mot ett begränsat antal inter-
nationella finansieringsinstitutioner.

Spelmarknaden är en lagreglerad och starkt
monopoliserad marknad med flera aktörer och
intressenter. De medel som genereras på denna
marknad kommer många till del. Många folk-
rörelser finansierar idag stor del av sin verksam-
het med spel och lotterier. Folkrörelsernas verk-
samhet och finansiering presenteras mer utförligt
under utgiftsområde 17, politikområdet Folk-
rörelsepolitik.

Länsstyrelserna och kommunerna ansvarar
idag för en del av tillståndsgivning och tillsyn på
spelmarknaden.

Insatser mot spelberoende återfinns under ut-
giftsområde 9, politikområdet Folkhälsa.

4.6 Resultatbedömning

4.6.1 Redovisning av tillståndet

I början av 1999 fanns fortfarande en reell risk
för en allvarlig global konjunkturnedgång. Ut-
vecklingen under resten av året och år 2000 kom
emellertid att präglas av ekonomisk återhämt-
ning och tillväxt. Mot slutet av 1999 drevs kur-
serna på världens ledande aktiebörser upp till re-
kordnivåer mot bakgrund av en allt starkare

internationell konjunktur och förväntningar om
höga vinstökningar i företagen. Stabila priser och
starka offentliga finanser i kombination med fö-
retagens vinstökningar och hushållens ökade
disponibla inkomster har bidragit till en stark ut-
vecklingen på kredit-, fastighets- och aktiemark-
naden. Räntenivåerna steg kraftigt under 1999
samtidigt som flera av de stora centralbankerna
började strama åt penningpolitiken. Under 2000
har de långa obligationsräntorna fallit tillbaka
något.

Utlåningen till allmänheten växer sedan några
år snabbare än BNP men från en låg nivå jämfört
med förhållandet före den finansiella krisen i
början av 1990-talet. Det är främst hushållsutlå-
ningen som ökar och hushållen har ökat sina
skulder i relation till de disponibla inkomsterna
men i måttlig utsträckning. Skuldsättningen lig-
ger på ungefär den nivå som rådde före
skulduppbyggnaden under andra delen av 1980-
talet. Kreditgivning med aktier som säkerhet har
skett i begränsad utsträckning. Den finansiella
situationen i företagssektorn är stabil och kon-
kursriskerna låga i ett historiskt perspektiv.
Kombinationen av god tillväxt och låg inflation
pekar inte på några närliggande hot mot stabili-
teten i det finansiella systemet.

4.6.2 Övergripande resultatbedömning
inom politikområdet

Regeringen gör den samlade bedömningen att
måluppfyllelsen inom politikområdet under 1999
har varit tillfredsställande.

Stabilitetsläget i de svenska instituten får anses
gott. Kreditförlustnivåerna är låga och det finns
inga tecken på en snabb riskuppbyggnad.

Myndigheternas har för 1999 med få undantag
uppfyllt verksamhetsmålen. Ett exempel på un-
dantag är Riksgäldskontoret som ännu inte fullt
ut bedöms uppfylla verksamhetsmålet avseende
riskhanteringen i förvaltningen.

Lotteriinspektionen har målmedvetet verkat
för att effektivisera och höja kvaliteten på kon-
troll och tillsyn av spelmarknadens aktörer.

17 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nrl. Dell

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

4.6.3 Resultat, analys och slutsatser

Reglering och tillsyn

Tillsynen av enskilda institut är en för Finansin-
spektionens central uppgift. Under 1999 domi-
nerades tillsynen av anpassningen av institutens
IT-system för år 2000. Att millenieskiftet inte
utlöste några betydelsefulla störningar och att
eftersträvad effekt uppnåddes är ett positivt re-
sultat av bl.a. inspektionens arbete.

Förra året ifrågasattes om Finansinspektionen
prioriterat kärnverksamheten i tillräcklig ut-
sträckning. Under 1999 har arbetstiden för
platsundersökningar ökat. I allt väsentligt har Fi-
nansinspektionen uppfyllt verksamhetsmålen för
1999 och inspektionens verksamhet bedöms ha
bidragit till stabiliteten på de finansiella markna-
derna.

Vilka effekter inspektionens verksamhet har
på de finansiella marknadernas stabilitet är emel-
lertid svårt att exakt ange då systemet påverkas
av en mängd olika faktorer. Det är svårt att isole-
ra enskilda faktorers orsakssamband till föränd-
ringar i systemet.

Statsskuldsförvaltningen

I Utvärdering av statsskuldens upplåning och
förvaltning 1994/95-1999 (skr. 1999/2000:104)
till riksdagen i april 2000 har regeringen redovisat
sin bedömning av statsskuldsförvaltningen. Med
reservation för de svårigheter som föreligger i
bedömningen av upplåningen på den nominella
inhemska kronmarknaden, fann regeringen att
Riksgäldskontoret sammantaget förvaltat
statsskulden i enlighet med det uppställda ef-
fektmålet att långsiktigt minimera kostnaden för
skulden med beaktande av risk. Förvaltningen
bedömdes också ha bedrivits inom ramen för de
krav som penningpolitiken ställer.

I sin prognosverksamhet skall Riksgäldskon-
toret genom tillförlitliga prognoser över statens
lånebehov bidra till att statens lånekostnader mi-
nimeras. Redovisade resultat indikerar att preci-
sionen i de kortsiktiga prognoser har ökat samti-
digt som de mer långsiktiga prognoser uppvisar
minst samma grad av tillförlitlighet som för
jämförbara prognostiker.

Riksgäldskontoret skall i sin riskhantering
sträva efter att uppnå bästa marknadspraxis
(”best practice”). Riskkontrollen har under en
följd av år varit ett prioriterat område och Riks-

gäldskontoret har under 1999 vidtagit ytterligare
åtgärder för att förbättra riskhanteringen i verk-
samheterna. De brister i systemstöd, som berör
både marknadsrisker och operationella risker, har
dock ännu inte fullt ut blivit avhjälpta. Regering-
en bedömer därför att Riksgäldskontoret ännu
inte fullt ut uppfyller målet om bästa mark-
nadspraxis.

Statliga garantier

Statens samlade garantiverksamhet har redovisats
i Årsredovisning för staten 1999 (skr. 1999/2000:
150).

Riksgäldskontoret skall bl.a. se till att statens
risk i hanteringen av garantier begränsas och att
uppföljning och redovisning sker. Kostnaderna
för verksamheten med de nya garantierna skall
över en längre tidsperiod motsvaras av dess in-
täkter.

Riksgäldskontorets totala stock av garantier
uppgick vid utgången av 1999 till drygt 205 mil-
jarder kronor, varav ca 197 miljarder kronor
hänförde sig till äldre garantier. Bland de äldre
garantierna återfinns bl.a. stora infrastruktur-
projekt och statliga fastighetsbolag. Riksgälds-
kontoret beräknar det s.k. subventionsvärdet
(dvs. den förväntade framtida budgetbelastning
som åtagandena kan komma att medföra) till ca
19 miljarder kronor. Netto, efter återvinning av
medel i garantiprojekten, beräknas budget-
belastningen uppgå till ca 11 miljarder kronor.

Resultatet i garantiverksamheten redovisas i
tabellen nedan. För de nya garantierna uppgick
resultatet före avsättning för infrianden till 143
miljoner kronor för 1999. Behållningen på ränte-
kontot för nya garantier ökade till 434 miljoner
kronor 1999 (jämfört med 329 miljoner kronor
1998). Inga infrianden har skett vad gäller de nya
garantierna.

För de äldre garantierna uppgick intäkterna till
48 miljoner kronor, varav drygt 30 miljoner kro-
nor utgjordes av influtna avgifter. Kostnaderna
uppgick till 38 miljoner kronor, varav infriade
garantier utgjorde drygt 17 miljoner kronor och
värdesäkring av regressfodringar ca 13 miljoner
kronor. Resultatet för 1999 uppgick därmed till
10 miljoner kronor.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

Tabell 4.2 Resultatet av Riksgäldskontorets garantiverk-
samhet 1994/95-1999

Miljoner kronor	1994/95	1995/96	1997	1998	1999
Intäkter	1 344	366	294	155	198
varav
äldre garantier	1 344	366	181	28	48
nya garantier	-	-	113	127	150
Kostnader	1 020	51	9	16	45
ira/w
äldre garantier	1 020	51	9	10	38
nya garantier	-	-	0	6	7
Resultat	324	315	285	139	153

Intäkterna i Riksgäldskontorets verksamhet med
nya garantier är beroende av värderingen och av-
giftssättningen i respektive engagemang. Under
förutsättning att avgifterna motsvarar förväntade
kostnader i engagemangen kan garantiverksam-
hetens kostnader och intäkter på sikt förväntas
balanseras i enlighet med målformuleringen för
de nya garantierna. Riksgäldskontorets garanti-
portfölj domineras dock av ett fåtal stora enskil-
da engagemang varför resultatet för varje enskilt
år inte kan förväntas vara noll.

Det årliga resultatet ger därmed begränsad
information om i vilken grad verksamhetsmålet
har uppfyllts. För att bättre kunna bedöma mål-
uppfyllelsen bör därför fokus ligga på principer
och metoder för riskvärdering och prissättning.
Mot denna bakgrund är Riksgäldskontorets ar-
betet med att utveckla former och rutiner för
riskbedömning och avgiftssättning av stort in-
tresse. Regeringen anser dock att det finns skäl
för att avvakta en djupare utvärdering av Riks-
gäldskontorets värderingsmodell intill dess ut-
vecklingsarbetet har slutförs och ytterligare erfa-
renheter på området har vunnits.

Övrig finansiell förvaltning

Insättningsgarantin

Tillståndet inom det finansiella systemet har varit
stabilt under året och inga ersättningsfall har in-
träffat. Detta har gjort att Insättningsgaranti-
nämnden (IGN) kunnat fortsätta att bygga upp
och utveckla de ersättningssystem myndigheten
ansvarar för. Under 1999 trädde lagen
(1999:158) om investerarskyddet i kraft och
IGN:s ansvarsområde kom att omfatta även
detta. Trots vissa skillnader mellan de båda sys-

temen administreras investerarskyddet i stort
sett inom de rutiner och system som byggts upp
för insättningsgarantin.

Målet för IGN:s verksamhet är att på ett
kostnadseffektivt sätt administrera insättnings-
garantisystemet och investerarskyddet, samt att
upprätthålla beredskap för att utbetalningar vid
ersättningsfall kan göras korrekt och inom upp-
ställda tidsramar.

Under 1998 drog IGN slutsatsen att den ex-
terna förvaltningen av avgiftsmedel varit allt för
passiv. Under 1999 har nämnden därför mer ak-
tivt styrt förvaltningen. Detta har resulterat i
bättre avkastning men också högre förvaltnings-
kostnader. Under 1999 var avkastningen 0,99
procent medan jämförelseindex steg 0,58 pro-
cent. Under året gjordes också en översyn av
nämndens placeringspolicy. Vid översynen be-
slutades att byta jämförelseindex i syfte att höja
den långsiktiga avkastningen.

Förvaltningsresultatet får anses gott trots den
låga avkastningen då resultatet överträffat jämfö-
relseindex utan att risken varit högre. Regeringen
bedömer därför att IGN uppfyllt verksamhets-
målet.

Insättningsgarantin och investerarskyddet är
till för att skydda allmänheten och vara ett kom-
plement till övriga konsumentskyddsregler som
gäller inom det finansiella området. Ytterst be-
döms enbart existensen av en insättningsgaranti
och ett investerarskydd minska risken för ut-
tagsanstormningar och bidra till stabiliteten i det
finansiella systemet. Det fonderade buffertkapi-
talet och nämndens upplåningsrätt i Riksgälds-
kontoret bedöms därtill ge en betryggande sä-
kerhet inför risken av framtida ersättningsfall.

Riksgäldskontorets statliga finansfunktion
Riksgäldskontorets in- och utlåningsverksamhet
skall bidra till en effektiv finansförvaltning i sta-
ten genom att sätta rätt pris på lån och placering-
ar till statliga myndigheter och vissa bolag. Dessa
skall även erbjudas en god service. Verksamheten
skall avgiftsfinansieras fullt ut.

Överskottet från verksamheten uppgick till

2,4 miljoner kronor för 1999, vilket främst för-
klaras av att investeringskostnaden för ett nytt
in- och utlåningssystem förskjutits till år 2000.
Ar 1997 och 1998 uppgick överskotten till 8,8
miljoner kronor respektive 2,9 miljoner kronor.
Den årliga enkäten till in- och utlåningskunder
visar att en majoritet uppskattar erbjuden ser-
vice, ärendehantering och den information som
tillhandahålls i finansiella frågor.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

Regeringen bedömer att Riksgäldskontoret
uppnått målen med verksamheten men inte fullt
ut anpassat avgifterna så att ett nollresultat nåtts.
Regeringen förutsätter att avgifterna sätts på en
sådan nivå att verksamhetens intäkter och kost-
nader balanseras över tiden.

ITabell 4.3 Budget för avgiftsbelagd verksamhet, in- och 1 lutlåningsverksamhet, 1
Tusental kronor Offentlig- rättslig verksamhet	Intäkter till inkomsttitel (Som inte får disponeras)	Intäkter som får disponeras	Kostnader	Resultat (intäkt - kostnad)
Utfall 1999	-	20 790	-18 336	2 454
Prognos 2000	-	22 100	-22 774	-674
Budget 2001	-	22 100	-22 100	0

De statliga betalningarna är mycket omfattande
och uppgick 1999 till ca 2 400 miljarder kronor.
Även små förändringar i betalningsflödena kan få
stora effekter på statens räntekostnader. En vik-
tig uppgift för Riksgäldskontoret är därför att
tillse att statens betalningar sker på ett finansiellt
effektivt sätt. Målet för kontorets kassahåll-
ningsverksamhet är därför att bidra till en effek-
tiv finansförvaltning i staten genom att verka för
en god likviditetsstyrning.

Den dagliga uppföljning av in- och utbetal-
ningar på statens checkräkning bedöms ha inne-
burit att myndigheterna effektiviserat betalnings-
rutinerna i kostnadsbesparande syfte. Vidare har
de få felaktiga betalningar som noterats under
1999 kunnat rättas samma dag. Regeringen be-
dömer att Riksgäldskontoret har uppfyllt målet
med verksamheten.

Särskilda garantier

Stadshypotekskassans sammanlagda låneskulder
får inte uppgå till mer än tio gånger summan av
grundfonden och kassans egna fonder. Avgiften
för garantin uppgår till en procent av fondens
storlek. Från 1 juli 2000 uppgår grundfonden till
900 miljoner kronor. Grundfonden och den årli-
ga avgiften minskar i samma takt som låneskul-
den avtar.

Utfallet för de särskilda garantierna inom po-
litikområdet är positivt då garantin för Stadshy-
potekskassans grundfond avvecklas fortare än
beräknat.

Premiepensionssystemet

Regeringen gör bedömningen att Premiepen-
sionsmyndigheten (PPM) under 1999 vidtagit
omfattande åtgärder för att kunna genomföra det

första fondvalet under 2000. Uppbyggnadsarbe-
tet följer nu i huvudsak den nya tidsplanen.
Kostnaderna bedöms också ligga i nivå med pro-
gnoserna.

Den största risken framöver bedöms vara flera
parallella aktiviteter i systemuppbyggnadsarbetet
i samband med att det första fondvalet skall gö-
ras. Att kunna genomföra det första fondvalet är
det övergripande målet för PPM under det inne-
varande året. Det ställs höga krav på att PPM
håller den nya tidsplanen och att kvaliteten i
verksamheten är hög. I en situation där myndig-
heten är under uppbyggnad och inte har kommit
i gång med sin verksamhet kan det vara svårt att i
förväg bestämma dimensioneringen på myndig-
heten. När det första fondvalet är gjort behöver
frågor om PPM:s dimensionering, ekonomiska
styrning och uppföljning av myndighetens verk-
samhet prioriteras i högre utsträckning.

Internationella finansiella institutioner

Det ekonomiska resultatet för bidrag till vissa
internationella organisationer påverkas främst av
valutakurs samt organisationernas beslut om in-
sättningar och utdelningar, faktorer som Sverige
inte nämnvärt ensamt kan påverka, men som har
påverkat det ekonomiska resultatet positivt un-
der året.

Den ökade efterfrågan på finansiering från
Nordiska Investeringsbanken (NIB) för såväl
projekt inom Norden som internationellt visar
att banken har en viktig funktion att fylla. Detta
motiverar, enligt regeringens mening, att NIB:s
ordinarie verksamhet ges möjlighet att expande-
ra. NIB:s utlåning har bidragit till integrering
över landgränserna och har därmed främjat sys-
selsättning och tillväxt i Norden. I många fall har
NIB:s medverkan inte bara bidragit till att pro-
jekt kunnat genomföras, utan t.o.m. varit en för-
utsättning för att det överhuvudtaget kommit till
stånd. Samtidigt har banken kunnat uppvisa en
god och stabil avkastning på det insatta kapitalet.
Detta har möjliggjort årliga utdelningar till ägar-
na. NIB:s verksamhet revideras i enlighet med
stadgan av den av NIB upprättade kontroll-
kommittén, med deltagare från samtliga med-
lemsländer. Kontrollkommittén avger årligen sin
revisionsberättelse till Nordiska ministerrådet.
Några invändningar har inte framförts.

Enligt regeringens mening finns ett omfattan-
de behov av det stöd som Europeiska utveck-
lingsbanken (EBRD) förmedlar till de före detta

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

planekonomierna i Öst- och Centraleuropa.
Banken är regionens största enskilda investerare
och dess katalytiska effekt är väsentlig.

EBRD är det enda internationella finansie-
ringsorgan som i sin stadga har ett uttalat miljö-
mandat. Banken har också ett särskilt politiskt
mandat som innebär att stöd endast lämnas till
länder som förbinder sig till flerpartisystem, plu-
ralism och marknadsekonomi. Det är regering-
ens uppfattning att EBRD på ett effektivt sätt
stödjer en hållbar omvandlingsprocess i regio-
nen.

EBRD revideras årligen av externt revisions-
bolag. Löpande granskning av bankens verksam-
het utförs av bankens arbetande styrelse i vilken
Sverige såsom delägare har en företrädare. Under
styrelsen finns en budget- och revisionskom-
mitté som särskilt bevakar de finansiella aspekt-
erna av verksamheten.

Det ekonomiska resultatet för anslagen gäl-
lande inbetalningar till NIB och EBRD har un-
der året påverkats positivt av valutakursernas ut-
veckling.

Tillsyn av spelmarknaden

Regeringen gör bedömningen att kontrollen och
tillsynen av spel- och lotterimarknaden är effek-
tiv och teknikanpassad. Nästan alla (99,6 pro-
cent) ansökningar om tillstånd har handlagts in-
om två månader och verksamhetsmålet är
därmed uppfyllt. Detta har skett trots att mark-
naden blir mer diversifierad och komplex.

Utbildningsverksamheten 1999 låg på ungefär
samma nivå som under 1998. Lotteriinspektio-
nen har avvaktat med en mer omfattande utbild-
ning till dess att förslag till ny lotterilag finns.

4.7 Revisionens iakttagelser

Riksrevisionsverket har inte haft några invänd-
ningar i revisionsberättelsen för 1999 avseende
myndigheterna inom politikområdet.

4.8 Budgetförslag

4.8.1 2:2 Finansinspektionen

ITabell 4.4 Anslagsutveckling för Finansinspektionen \|
Tusental kronor		123 701	Anslags- sparande -303
1999	Utfall	123 701	Anslags- sparande -303
2000	Anslag	130 411	Utgifts- prognos 131 100
2001	Förslag	130180
2002	Beräknat	132 882 ¹
2003	Beräknat	135 783 ¹

¹ Motsvarar 130 186 tkr i 2001 års prisnivå.

² Motsvarar 130 186 tkr i 2001 års prisnivå.

Finansinspektionen är central förvaltningsmyn-
dighet för tillsyn av finansiella institut. Finans-
inspektionen anvisas årligen ett ramanslag som
skall täcka verksamhetens utgifter. Baserat på an-
slagets storlek tar inspektionen årligen ut en ob-
ligatorisk tillsynsavgift samt ansökningsavgifter
för prövning av olika typer av ärenden. Av-
giftsinkomsterna redovisas på inkomsttitel.

Vid utgången av 1999 utnyttjades anslagskre-
diten med drygt 300 000 kronor. Under 2000 be-
räknas utnyttjandet av krediten att öka till ca
1 000 000 kronor.

Från och med budgetåret 2000 höjdes Finan-
sinspektionens anslagsnivå med 13 miljoner kro-
nor i syfte att förstärka den operativa tillsynen,
öka kapaciteten för nya arbetsuppgifter samt för
att förstärka metodutvecklings- och utrednings-
kompetensen.

Budget för avgiftsbelagd verksamhet

ITabell 4.5 Offentligrättslig verksamhet 1
Tusental kronor Offentlig- rättslig verksamhet	Intäkter till inkomsttitel Intäkter som får disponeras (Som inte får disponeras)
Utfall 1999	118 292	7 308
Prognos 2000	131 911	7 485
Budget 2001	130 186	7 485

Avgiftsinkomster till inkomsttitel för 2001 be-
räknas motsvara anslagsnivån. Avgiftsintäkter
som får disponeras beräknas ligga på samma nivå
som för 2000.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

Regeringens överväganden

ITabell 4.6 Beräkning av anslaget för 2001 1
Tusental kronor
Anslag är 2000	130 411
Pris- och löneomräkning	1 749
Lokalkostnadsjustering	-2 000
Statens krigsförsäkringsnämnd	100
Arkivkostnader	-74
Förslag år 2001	130 186

Inom utgiftsområde 14, avsnitt 5 föreslås att an-
slaget 1:11 Vissa nämnder m.m. inom utgiftsom-
råde 2 avvecklas och delas upp från och med
budgetåret 2001. Som en konsekvens av förslaget
föreslår regeringen att 100 000 kronor tillförs Fi-
nansinspektionens anslag för finansiering av
Statens krigsförsäkringsnämnds verksamhet.

För att förbättra skyddet mot informa-
tionskrigföring hos de större finansiella institu-
ten kommer Överstyrelsen för Civil Beredskap
nästa år att avsätta 1 000 000 kronor som Finan-
sinspektionen får rekvirera.

För 2001 föreslår regeringen att Finansin-
spektionen tilldelas ett anslag på 130 186 000
kronor. I beräkningen av anslaget ingår pris- och
löneomräkning, senarelagd justering av lokal-
kostnadsbasen i anslaget, Statens krigsförsäk-
ringsnämnd samt inspektionens kostnader för
arkivhållning.

Anslaget beräknas för 2002 och 2003 till
132 882 000 kronor respektive 135 783 000 kro-
nor.

4.8.2 2:3 Insättningsgarantinämnden

Tabell 4.7 Anslagsutveckling för Insättningsgarantinämn- den
Tusental kronor		6 291	Anslags- sparande	2 239
1999	Utfall	6 291	Anslags- sparande	2 239
2000	Anslag	5 297	Utgifts- prognos	7 366
2001	Förslag	8 093
2002	Beräknat	9 277 ¹
2003	Beräknat	9 465 ²

¹ Motsvarar 9 110 tkr i 2001 års prisnivå.

² Motsvarar 9 110 tkr i 2001 års prisnivå.

Insättningsgarantinämnden (IGN) administrerar
det statliga insättningsgarantisystemet och sedan
i maj 1999 det statliga investerarskyddet.

IGN anvisas ett ramanslag för verksamhetens
förvaltningskostnader. Motsvarande belopp av-
räknas från de årliga avgifter som tas ut av de in-
stitut som omfattas av insättningsgarantin och
investerarskyddet. Avgiftsinkomsterna redovisas
mot inkomsttitel i statsbudgeten.

Året 1999 uppgick IGN:s förvaltningsanslag
till 6,3 miljoner kronor. Utöver tilldelat anslag
disponerade nämnden ett anslagssparande på ca

2,2 miljoner kronor. Anslagsbelastningen upp-
gick till 6,3 miljoner kronor och skall avräknas
från de årliga avgifterna som tas ut 2000 från in-
stituten. Vid utgången av 1999 uppgick nämn-
dens anslagssparande till 2,2 miljoner kronor och
då dessa inte beräknades förbrukas sänktes an-
slaget engångsvis med 1 016 000 kronor i bud-
getpropositionen för 2000. Vid utgången av 2000
beräknas anslagssparandet uppgå till knappt
500 000 kronor.

Budget för avgiftsbelagd verksamhet

Tabell 4.8 Offentligrättslig verksamhet

Tusental kronor

Offentlig- Intäkter till inkomsttitel Intäkter som får disponeras

rättslig (Som inte får disponeras)

verksamhet

Utfall 1999____________________1 993 414_________________________0_

Prognos 2000________________2 001 200_______________________0_

Budget 2001__________________401 000_______________________0_

De institut som omfattas av insättningsgaranti-
systemet och investerarskyddet skall också svara
för finansieringen av systemen. Vad gäller garan-
tisystemet uppgick de årliga avgifterna för 1999
till 0,5 procent av värdet av de garanterade in-
sättningarna. Nämndens avgiftsuttag har under
åren fonderats och värdet uppgick den 30 juni

2000 till 9,8 miljarder kronor.

I maj 2000 överlämnade regeringen en propo-
sition (prop. 1999/2000:107) om avgifterna för
insättningsgarantin och investerarskyddet m.m.
Syftet med förslagen är huvudsakligen att av-
giftssättningen skall bli mer flexibel.

Den målsatta behållningen på 2,5 procent av
den totala inlåningen, vilken idag motsvarar ca 10
miljarder kronor, beräknas uppnås senast under

2001 om det inte sker några utbetalningar på
grund av ersättningsfall. När den målsatta be-
hållningen uppnåtts, kommer avgifterna att sän-

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

kas till 0,1 procent av värdet av de garanterade
insättningarna, vilket motsvarar ca 400 miljoner
kronor.

Investerarskyddet skall också finansieras med
avgifter från de institut som omfattas av skyd-
det. Avgifterna fonderas däremot inte utan
kommer att tas ut av instituten när det kan förut-
ses att ersättningar kommer att behöva betalas
ut. En avgift tas dock ut för IGN:s administrati-
va kostnader.

Regeringens överväganden

ITabell 4.9 Beräkning av anslaget för 2001 1
Tusental kronor
Anslag 2000	5 297
Pris- och löneomräkning	119
Återläggning av engångsjustering	2 000
Ökning av anslaget	677
Förslag 2001	8 003

För budgetåret 2001 föreslår regeringen att
nämndens anslag uppgår till 8 093 000 kronor.
Anslaget innefattar dels en återföring av en en-
gångsvis neddragning med 2 miljoner kronor
som gjordes för budgetåret 2000, dels en ökning
med 677 000 kronor i enlighet med tidigare be-
räkning. Förstärkningen motiveras av ökade
kostnader för IGN:s externa förvaltning av av-
giftsmedel. I anslaget ingår också 119 000 kronor
för pris- och löneomräkning.

Anslaget beräknas för 2002 och 2003 till
9 277 000 kronor respektive 9 465 000 kronor.

4.8.3 2:4 Riksgäldskontoret:

Förvaltningskostnader

Tabell 4.10 Anslagsutvecklingen för Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader
Tusental kronor		79 859	Anslags- sparande	40 615
1999	Utfall	79 859	Anslags- sparande	40 615
2000	Anslag	86 356	Utgifts- prognos	92 800
2001	Förslag	256 402
2002	Beräknat	263 058 ¹
2003	Beräknat	271 807 ²

¹ Motsvarar 257 902 tkr i 2001 års prisnivå.

² Motsvarar 260 902 tkr i 2001 års prisnivå.

Anslaget disponeras för löne-, systemutveck-
lings-, lokal- samt övriga förvaltningskostnader
vid Riksgäldskontoret. Anslaget disponeras även
för kostnader för inköp av externa tjänster och
system för upplåning och låneförvaltning samt
kostnader för statens betalningssystem.

Anslagssparandet uppgick vid årskiftet
1999/2000 till 40,6 miljoner kronor. Därefter har

9,6 miljoner kronor dragits in vid regeringsbeslut
den 31 mars 2000 (Fi2000/1290). Övrigt sparan-
de avses främst användas för att täcka förväntade
ökade kostnader i Riksgäldskontorets verksam-
het och för att finansiera avvecklingen av ung-
domsbosparandet.

Regeringens överväganden

ITabell 4.11 Beräkning av anslag för 2001 1
Tusentals kronor
Anslag 2000	86 356
Omfördelning av medel från innevarande års anslag B4 inom utgiftsområde U02	170 305
Omfördelning av medel inom utgiftsområde 2	-1 000
Pris- och löneomräkning	1 184
Justering av kompensationsbelopp	-443
Förslag 2001	256 402

Riksgäldskontoret har till uppgift att förvalta
statsskulden så att kostnaden för skulden lång-
siktigt minimeras samtidigt som risken i förvalt-
ningen beaktas. Det är därför av största vikt att
anslagsstrukturen skapar incitament för en kost-
nadseffektiv och optimal skuldförvaltning. I nu-
varande anslagsstruktur ligger provisionkostna-
dema för kronskulden inom det fastställda
utgiftstaket medan provisionskostnader för va-
lutaskulden och räntekostnader ligger utanför.

Den alltmer internationaliserade kapitalmark-
naden och framväxten av en gemensam statspap-
persmarknad inom EMU innebär att konkurren-
sen mellan låntagare skärps. Upplåning på
internationella kapitalmarknader är traditionellt
förenade med relativt höga provisionskostnader.
Det kan inte uteslutas att upplåningen i svenska
kronor alltmer börjar likna den som finns på de
internationella marknaderna vilket skulle innebä-
ra att Riksgäldskontoret i större utsträckning
distribuerar sin upplåning via exempelvis bank-
systemet. En sådan distribution är förenad med
provisionskostnader men skulle å andra sidan er-
bjuda en bredare distribution och lägre totala

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

upplåningskostnader jämfört med alternativ
upplåning.

För att undvika en situation där Riksgälds-
kontoret tvingas avstå från sådan upplåning i
syfte att undvika ett överskridande av anslag
föreslår regeringen en omstrukturering av anslag
som disponeras av Riksgäldskontoret. Ett första
steg i att skapa en bättre incitamentsgrund i
statsskuldsförvaltningen genomfördes 1998 ge-
nom att provisionkostnaderna för valutaskulden
fördes till utgiftsområde 26 utanför utgiftstaket.

Regeringen föreslår nu att provisionskostna-
derna för upplåningen i svenska kronor, beräknat
till 255 miljoner kronor, flyttas från innevarande
års anslag B4 Riksgäldskontoret: Vissa kostnader
för upplåning och låneförvaltning till anslag 92:3
Riksgäldskontorets provisionskostnader i samband
med upplåning och skuldförvaltning inom utgifts-
område 26. Därmed skulle kostnader som kan
betraktas som räntesubstitut (dvs. provisions-
kostnader) och räntor behandlas i ett samman-
hang samtidigt som en incitamentsriktig grund
för att kunna uppfylla målet för statsskuldspoli-
tiken skulle kunna uppnås fullt ut.

De medel som kvarstår på innevarande års an-
slag B4 utgörs dels av omkostnader för upplå-
ning och låneförvaltning och dels direkta kost-
nader för statens betalningssystem. Dessa
kostnader kan karaktäriseras som förvaltnings-
kostnader och bör även fortsättningsvis behand-
las inom ramen för utgiftsområde 2 och utgift-
staket. I syfte att underlätta styrning och
resursanvändning i Riksgäldskontoret bör dessa
kostnader sammanföras med övriga förvalt-
ningskostnader.

Regeringen föreslår därför att anslaget 2:4
Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader tillförs
170 305 000 kronor från anslaget B4 Riksgälds-
kontoret: Vissa kostnader för upplåning och låne-
förvaltning. Av dessa medel utgör 25 000 000
kronor direkta kostnader för statens betalnings-
system. Anslaget B4 föreslås upphöra på stats-
budgeten fr.o.m. budgetåret 2001.

Övriga förändringar som påverkar nivån på
anslaget 2:4 Riksgäldskontoret: Förvaltningskost-
nader är en omfördelning av 1 000 000 kronor till
anslaget för Statistiska centralbyrån, en justering
av kompensationsbeloppet för premier för de
statliga avtalsförsäkringarna (minskning av an-
slagsnivån med 443 000 kr) och sedvanlig pris-
och löneomräkning.

Regeringen föreslår ett anslag för år 2001 på
256 402 000 kronor. Anslaget beräknas för år

2002 till 263 058 000 kronor och för år 2003 till
271 807 000 kronor.

4.8.4 2:1 Riksgäldskontoret:

Garantiverksamhet

Tabell 4.12 Anslagsutveckling för Riksgäldskontoret: Ga- rantiverksamhet
Tusental kronor		-5 060 ¹
1999	Utfall	-5 060 ¹
2000	Anslag	Utgifts- 1 prognos	-3 100
2001	Förslag	1
2002	Beräknat	-
2003	Beräknat	-

¹ överskott som förs till inkomsttitel.

Riksgäldskontorets kostnader för s.k. äldre ga-
rantier, dvs. garantier utfärdade före år 1997 och
garantier som utfärdats av Riksgäldskontoret vid
senare tidpunkt men inom ramen för de garanti-
system som gällde före 1997 samt garantier som
övertogs i samband med att den nya modellen
infördes, skall belasta anslaget.

Anslaget får även belastas med eventuella för-
luster i samband med Riksgäldskontorets utlå-
ning med kreditrisk och de förvaltningskostna-
der som förknippas med hanteringen av dessa
garantier och lån. Till anslaget förs verksamhe-
tens intäkter, huvudsakligen influtna avgifter och
återvunna medel. Överskottet i verksamheten
förs mot inkomsttitel på statsbudgeten.

Riksgäldskontoret har fått i uppdrag att invär-
dera de äldre garantierna in i det nya garanti-
systemet. Regeringen har tidigare aviserat att ar-
betet med att invärdera de äldre garantierna bör
vara avslutat senast den 31 december 2001 varför
anslaget avförs från statsbudgeten fr.o.m. år
2002.

Budget för avgiftsbelagd verksamhet

Tabell 4.13 Budget för avgiftsbelagd garantiverksamhet, 1 nya garantier 1
Tusental kronor
Offentlig- rättslig verksamhet	Intäkter till inkomsttitel (Som inte får disponeras)	Intäkter som får disponeras	Kostnader (exklusive infrianden)	Resultat¹(intäkt - kostnad)
Utfall 1999	150 421	-	- 6 741	143 680
Prognos 2000	168 000	-	-6 924	161 076
Budget 2001	180 000	-	-7 466	172 534

¹ Reserveras på räntekonto för täckning av infrianden.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

Riksgäldskontoret garantiverksamhet omfattar,
förutom de äldre garantierna, även de garantier
som utfärdats inom ramen för den nya garanti-
modellen. Verksamheten med de nya garantierna
är avgiftsfinansierad. En närmare redovisning av
den nya garantimodellen och av statens totala ga-
rantigivning (inklusive Riksgäldskontoret) åter-
finns i Årsredovisning för staten 1999 (skr.
1999/2000:150).

4.8.5 2:6 Bokföringsnämnden

ITabell 4.14 Anslagsutveckling för Bokföringsnämnden 1
Tusental kronor		5 738	Anslags- sparande 2 311
1999	Utfall	5 738	Anslags- sparande 2 311
2000	Anslag	8 822	Utgifts- prognos 7 700
2001	Förslag	7 432
2002	Beräknat	7 565 ¹
2003	Beräknat	7 717 ²

¹ Motsvarar 7 432 tkr i 2000 års prisnivå

² Motsvarar 7 432 tkr i 2000 års prisnivå

Bokföringsnämnden är statens expertorgan på
redovisningsområdet utfärdar kompletterande
normgivning, biträder Regeringskansliet i redo-
visningsfrågor, yttrar sig över författningsförslag
m.m.

Anslagssparandet 1999 uppgick till 2 311 000
kronor. Regeringen har beslutat att Bokförings-
nämnden får behålla anslagssparandet för att
kunna möta det stora behov av kompletterande
normgivning som blir följden av den nya bokfö-
ringslag som beslutades 1999.

Regeringens överväganden

ITabell 4.15 Beräkning av anslaget för 2001 1
Tusental kronor
Anslag 2000	8 822
Pris- och löneomräkning	110
indragning av tillfälligt resurstillskott	-1 500
Förslag 2001	7 432

I budgeten för år 2000 fick nämnden ett tillfälligt
resurstillskott med 1 500 000 kr för arbetet med
anpassning av den befintliga normgivningen till
den nya bokföringslagen samt den nya normgiv-
ning som behövs med anledning av denna. Be-
loppet tillfördes nämnden i sin helhet för år 2000

men avser att täcka merkostnader under tre år.
Anslaget för år 2001 minskas därför med detta
belopp.

Regeringen föreslår att anslaget för år 2001
uppgår till 7 432 000 kronor. Regeringen beräk-
nar anslaget för år 2002 till 7 565 000 kronor och
för år 2003 till 7 717 000 kronor.

4.8.6 2:7 Avgift för

Stadshypotekskassans grundfond

Tabell 4.16 Anslagsutveckling för Avgift för Stadshypotek- skassans grundfond
Tusental kronor		50 000	Anslags- sparande	45 095
1999	Utfall	50 000	Anslags- sparande	45 095
2000	Anslag	5 000	Utgifts- prognos	12 000¹
2001	Förslag	9 400
2002	Beräknat	9 400
2003	Beräknat	9 400

¹ Faktiskt utfall för år 2000.

Stadshypotekskassans uppgift är att förvalta en
återstående obligationsskuld som per 31 decem-
ber 1999 uppgick till ca 13,4 miljarder kronor.
När låneskulden är reglerad, vilket beräknas vara
fallet år 2005, skall kassan likvideras. För att
trygga utestående lån finns en grundfond i form
av en statlig garantiförbindelse. År 1997, i sam-
band med överflyttningen av aktieinnehavet,
åtog sig staten ansvaret för denna avgift.

Regeringens överväganden

\|Tabell 4.17 Beräkning av anslaget för 2001 1
Tusental kronor
Anslag 2000	5 000
Ökat anslag	4 400
Förslag 2001	9 400

Avgiften för 2000 uppgår till 12 000 000 kronor.
Under 2000 beräknas därmed ett anslagssparan-
de om ca 32 000 000 kronor uppstå. Merparten
av sparandet föreslås omfördelas för andra än-
damål.

Garantin för Stadshypotekskassans grundfond
avvecklas snabbare än beräknat. Därmed kan an-
slaget för år 2001 beräknas bli lägre än vad som
redovisades i budgetpropositionen för 2000
(volym 2, avsnitt 5.4). Anslaget för år 2001 före-
slås uppgå till 9 400 000 kronor.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

Anslaget för år 2002 och 2003 beräknas till
9 400 000 kronor respektive år.

4.8.7 2:8 Kapitalhöjning i Nordiska

investeringsbanken

Tabell 4.18 Anslagsutveckling för Kapitalhöjning i Nordis- 1 ka investeringsbanken 1
Tusental kronor		18 484	Anslags- sparande	216
1999	Utfall	18 484	Anslags- sparande	216
2000	Anslag	18 700	Utgifts- prognos	17 239¹
2001	Förslag	18 700
2002	Beräknat	-
2003	Beräknat	-
¹ Faktiskt utfall för år 2000.

Riksdagen har beslutat (prop. 1998/99:1, bet.
1998/99:FiU 2, rskr. 1998/99:85) om svenskt
deltagande i en grundkapitalhöjning. Den svens-
ka andelen av kapitalet uppgår i och med höj-
ningen till 34,9 procent. Den andel som skall
betalas in, i lika stora rater under tre år med bör-
jan 1999, uppgår till 2 075 641 euro, eller ca 18
miljoner kronor, per år. Riksdagen har samtidigt
informerats om att ramen för NIB:s projektin-
vesteringslåneordning höjts från ca 17 till ca 29
miljarder kronor, utan att medlemsländernas ga-
rantiåtaganden har ändrats. Sveriges samlade
grantiåtagande gentemot NIB uppgår till
1 73 7 306 000 euro, eller ca 15,1 miljarder kro-
nor. Utdelning till aktieägarna sker normalt varje
år. Sverige erhöll 1999 en utdelning om ca 14,2
miljoner euro, eller ca 116,4 miljoner kronor.

4.8.8 2:9 Bidrag till kapitalet i

Europeiska utvecklingsbanken

Tabell 4.19 Anslagsutveckling för Bidrag till kapitalet i Eu- ropeiska utvecklingsbanken
Tusental kronor		Anslags- sparande
1999	Utfall	Anslags- sparande
2000	Anslag	60 000	Utgifts- prognos	53 124¹
2001	Förslag	60 000
2002	Beräknat	60 000
2003	Beräknat	60 000

¹ Faktiskt utfall för år 2000.

Riksdagen har beslutat (prop. 1996/97:1, bet.
1996/97:FiUl, rskr. 1996/97:53) att Sverige skall
medverka i en kapitalhöjning i EBRD och teckna
andelar motsvarande 228 miljoner euro. Av den
nya kapitalinsatsen skall 22,5 procent inbetalas i
åtta lika stora rater över en period av åtta år. Sve-
rige betalar således in 6 412 500 euro under vart
och ett av åren 1998-2005. För inbetalningarna
under åren 2001-2003 har regeringen beräknat
60 miljoner kronor i statsbudgeten. Sveriges ga-
rantiåtagande gentemot EBRD uppgår till
336 300 000 euro, eller ca 2,9 miljarder kronor.
Ingen utdelning sker på kapitalet i EBRD.

Regeringens överväganden

Regeringen förslår att anslaget för år 2001 upp-
går till 60 000 000 kronor. Anslagen för år 2002
t.o.m. år 2005 beräknas till 60 000 000 kronor per
år.

Regeringens överväganden

Regeringen föreslår att anslaget för år 2001 upp-
går till 18 700 000 kronor. Den år 1998 beslutade
grundkapitalhöjningen är därmed genomförd.
För år 2002 och 2003 förutses inga anslag för
detta ändamål.

4.8.9 Premiepensionsmyndigheten

Tabell 4.20 Premiepensionsmyndigheten: Lån i Riksgälds-
kontoret

Tusental kronor

	Utfall 1999	Beviljade 2000
Rörelsekapital	255 000	779 000
Anläggningstillgångar	121 000	139 000
Rörlig fondhandelskredit		500 000

Premiepensionsmyndighetens (PPM) verksam-
het finansieras under uppbyggnadsskedet genom
lån hos Riksgäldskontoret för rörelsekapital-
behov och investeringar i anläggningstillgångar.
Behovet av rörelsekapital uppgick år 1999 till 255
miljoner kronor. Den största kostnadsposten

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

under året var konsultarvoden som uppgick till
ca 154 miljoner kronor. Utgifter för investering-
ar uppgick till 121 miljoner kronor, varav hälften
avsåg IT-utrustning.

Under hösten 1999, efter att budgetproposi-
tionen för 2000 presenterats, reviderades PPM:s
utgiftsprognos för 2000. Utgifterna beräknas
uppgå till 948 miljoner kronor istället för 691
miljoner kronor, en ökning med 257 miljoner
kronor. För år 2001 indikerar beräkningar en
utgiftsnivå på ca 780 miljoner kronor. Komman-
de år väntas utgifterna sjunka.

Riksdagen har bemyndigat regeringen att un-
der innevarande år besluta om en rörlig kredit i
Riksgäldskontoret om högst 500 miljoner kro-
nor för att tillgodose PPM:s behov av likviditet i
handeln med fondandelar (prop. 1999/2000:100,
bet. 1999/2000:FiU27, rskr. 1999/2000:262).

Budget för avgiftsbelagd verksamhet

utflöden av betalningar vid byte mellan olika
fonder eller av förseningar av betalningar från
fondbolag till PPM. För att PPM i sådana lägen
skall kunna fullgöra sina åtaganden kan en kredit
behöva utnyttjas. För att säkerställa fondhandeln
i extrema situationer bedöms krediten behöva
uppgå till 450 miljoner kronor.

För att effektivisera fondhandeln och minska
behovet av att genomföra handel med små be-
lopp avser PPM att hålla ett handelslager. För att
hålla ett tillräckligt stort handelslager bedöms 50
miljoner kronor vara tillräckligt. Totalt bedömer
regeringen att behovet av kreditutrymmet för
finansiering av likviditetsbehovet i fondhandeln
uppgår till 500 miljoner kronor.

Tabell 4.21 Offentligrättslig verksamhet

Tusental kronor

Offentligrättslig Intäkter till inkomsttitel Intäkter som får dispo-
verksamhet (Som inte får disponeras) neras

Utfall 1999_____________________________________________________________

Prognos 2000_________________________________________________

Budget 2001 289 000

Utgifterna för PPM:s administration skall under
år 2001 dels täckas med avgifter som tas ut från
de försäkrades premiepensionskonton, dels med
lån i Riksgäldskontoret för rörelsekapitalbehov
och anläggningstillgångar.

I juni 2000 beslutade regeringen att avgifts-
uttaget får uppgå till högst 0,3 procent av de
sammanlagda tillgodohavandena på pensionsspa-
rarnas pensionskonton. De första avgifterna
kommer att tas ut 2001 och beräknas uppgå till
289 miljoner kronor.

Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser

Under hösten 2000 och våren 2001 skall de pre-
miepensionsrätter som tjänats in under åren
1995-1999 placeras i olika fonder. Pensionsspa-
rarna kommer att kunna välja bland ca 450 fon-
der för placering av sina pensionsrätter och byten
mellan fonder. Temporära likviditetsunderskott
kan uppstå i PPM:s handel med fondandelar.
Underskotten kan orsakas av obalanser i in- och

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

5 Ofördelat anslag: Riksdagens revisorer

5.1 90:1 Riksdagens revisorer

Tabell 5.1 Anslagsutveckling för Riksdagens revisorer

Tusental kronor		19 218	Anslags- sparande	874
1999	Utfall	19 218	Anslags- sparande	874
2000	Anslag	23 478	Utgifts- prognos	24 500
2001	Förslag	24 623
2002	Beräknat	25 156 ¹
2003	Beräknat	25 720 ^!

¹ Motsvarar 24 623 tkr i 2001 års prisnivå.

² Motsvarar 24 623 tkr i 2001 års prisnivå.

Riksdagens revisorer har enligt regeringsformen
till uppgift att på riksdagens vägnar granska stat-
lig verksamhet. Granskningarna avser främst ef-
fektivitetsrevision. Dessutom granskar reviso-
rerna som externrevisorer Kungl. slottsstaten
och Kungl. Djurgårdens Förvaltning, riksdags-
förvaltningen, Riksdagens ombudsmän, Riks-
banken, Regeringskansliet och Stiftelsen Riks-
bankens Jubileumsfond.

Resultatbedömning

Revisorernas årsredovisning

Under verksamhetsåret 1999 har revisorerna be-
slutat om 9 förslag till riksdagen, 2 skrivelser till
regeringen, 13 granskningsrapporter och 1
granskningspromemoria samt 21 förstudier. Av
dessa 21 förstudier har 16 resulterat i beslut om
fortsatt granskning.

I revisorernas årsredovisning lämnas varje år
en redogörelse för behandlingen i riksdagen un-
der året av revisorernas förslag. Revisorerna föl-
jer också upp förslag som lämnats till riksdagen
under de två åren dessförinnan. Dessa uppfölj-

ningar innehåller en redovisning för riksdagsbe-
handlingen och åtgärder vidtagna av regering och
myndigheter.

Under den senaste treårsperioden har riksda-
gen i huvudsak ställt sig bakom drygt fyra fem-
tedelar av förslagen. Tillkännagivanden till rege-
ringen har beslutats rörande hälften av
skrivelserna. I flera fall har riksdagen avslagit re-
visorernas förslag med hänvisning till att utred-
ningar tillsatts inom området eller att regeringen
redan vidtagit åtgärder inom området.

Genomslaget av revisionen i massmedierna
har varit gott under år 1999. Detta mäts bl.a. uti-
från antalet pressklipp som berör revisorerna.

För att bedöma resultatet av revisorernas
verksamhet är också produktiviteten av betydel-
se. Revisorerna vill peka på att produktionen av
revisionsrapporter och skrivelser till riksdagen
och regeringen legat på en väsentligt högre nivå
under senare år än under 1980-talet. Under den
senaste treårsperioden är antalet producerade
rapporter 45 % större än för motsvarande period
för tio år sedan. Antalet skrivelser är ca 40 %
större. Ökningen vad avser förstudier är ca 30 %.
Denna ökning av produktionen är väsentligt
större än det resurstillskott revisorerna erhållit.
Detta tyder på en klar ökning av produktiviteten,
mätt som antalet rapporter i förhållande till an-
talet anställda.

Revisorerna har också som extemrevisorer
granskat Kungl. slottsstaten och Kungl. Djur-
gårdens Förvaltning, riksdagsförvaltningen,
Riksdagens ombudsmän, Riksbanken, Rege-
ringskansliet och Stiftelsen Riksbankens Jubile-
umsfond. Redogörelserna respektive revisions-
berättelserna för 1999 avseende dessa organ
innehöll inte några anmärkningar.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

Finansutskottets behandling av revisorernas
årsredovisning

Finansutskottet behandlade Riksdagens reviso-
rers årsredovisning för 1999 i betänkandet
1999/2000:FiU22. Utskottet anförde därvid föl-
jande:

”Revisorerna har enligt utskottets bedömning
uppnått ett gott resultat under verksamhetsåret
1999. Utskottet har vid sin genomgång av årsre-
dovisningen inte funnit något som i övrigt moti-
verar särskilt uttalande.”

Riksdagens revisorer

Av lagen (1987:518) med instruktion för Riks-
dagens revisorer framgår Riksdagens revisorers
uppgift och uppdrag. Riksdagens revisorers
övergripande mål är att främja ett effektivt ut-
nyttjande av statliga insatser genom att på riks-
dagens vägnar granska statlig verksamhet.

Verksamhetsmålen för Riksdagens revisorer är
bl.a. att fästa uppmärksamheten på möjligheter
att öka statens inkomster, att spara på statens ut-
gifter och att effektivisera den statliga förvalt-
ningen. Revisorerna räknar med att 12-15
granskningar kan genomföras och sex revisions-
berättelser avges under år 2001.

I sin verksamhet visar revisorerna särskilt på
tillämpning, utfall och effekter av tidigare fattade
riksdagsbeslut inte minst i ett sammanhållet per-
spektiv. Förutom att kritiskt granska statliga in-
satser lämnar revisorerna även förslag till förbätt-
ringar.

Revisorerna avser också att vidareutveckla
samarbetet med utskotten i deras roll att följa
upp beslut.

I budgetunderlaget har revisorerna hänvisat till
riksdagens tidigare beslut (bet. 1997/98:KU27)
om att förstärka resurserna med 5 miljoner kro-
nor under treårsperioden 1999-2001 och yrkat
på ett tillskott med 800 000 kronor för år 2001.
Vilket innebär att revisorernas anslag höjs med 5
miljoner kronor på tre år enligt tidigare beslut.

Förvaltningsstyrelsens överväganden

Förvaltningsstyrelsen har inga erinringar mot
förslaget.

Tabell 5.2 Beräkning av anslaget för 2001
Tusental kronor
Anslag är 2000	23 478
Pris- och löneomräkning	345
Resursförstärkning	800
Förslag 2001	24 623

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

Bilaga 1

Anslagsbenämningar

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 2

Nya anslagsbenämningar

Av tabellen nedan framgår benämningen på anslagen åren 2000 och 2001. Syftet med tabellen är att
underlätta övergången till de nya benämningar som följer av att politikområden införs.

1 Anslagsbenämningar 2000 och 2001 I
Benämning 2000	Benämning 2001	Anslagets namn
Al	1:1	Konjunkturinstitutet
A2	1:2	Riksrevisionsverket
A3	1:3	Ekonomistyrningsverket
A4	1:4	Statskontoret
A5	1:5	Täckning av merkostnader för lokaler
A6	1:6	Statistiska centralbyrån
A7	1:7	Folk- och bostadsräkning
A8	1:8	Kammarkollegiet
A9	1:9	Nämnden för offentlig upphandling
A10	1:10	Statens kvalitets- och kompetensräd
All	-	Vissa nämnder m.m.
A12	1:12	Ekonomiska rädet
A13	1:13	Utvecklingsarbete
A14	2:1	Riksgäldskontoret: Garantiverksamhet
Bl	2:2	Finansinspektionen
B2	2:3	Insättningsgarantinämnden
B3	2:4	Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader
B4	-	Riksgäldskontoret: Vissa kostnader för upplåning och låneförvaltning
B5	2:6	Bokföringsnämnden
Cl	2:7	Avgift för Stadshypotekskassans grundfond
C2	2:8	Kapitalhöjning i Nordiska investeringsbanken
C3	2:9	Bidrag till kapitalet i Europeiska utvecklingsbanken
Dl	90:1	Riksdagens revisorer

Skatteförvaltning och
uppbörd

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 3

Förslag till statsbudget för 2001

Skatteförvaltning och uppbörd

Innehållsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut......................................................................................7

2 Utgiftsområde Skatteförvaltning och uppbörd....................................................9

2.1 Omfattning..............................................................................................9

2.2 Utgiftsutveckling....................................................................................9

3 Politikområde Skatt, tull och exekution.............................................................11

3.1 Omfattning............................................................................................11

3.2 Utgiftsutveckling..................................................................................11

3.3 Mål..........................................................................................................12

3.3.1 Politikens inriktning.............................................................................13

4 Skatt och exekution..............................................................................................15

4.1 Politikens inriktning.............................................................................15

4.2 Insatser...................................................................................................16

4.2.1 Statliga insatser inom politikområdet..................................................16

4.2.2 Insatser utanför politikområdet...........................................................17

4.3 Resultatbedömning...............................................................................18

4.3.1 Resultat..................................................................................................18

4.3.2 Analys och slutsatser.............................................................................18

4.4 Revisionens iakttagelser........................................................................19

4.5 Budgetförslag.........................................................................................19

4.5.1 3:1 Riksskatteverket..............................................................................19

4.5.2 3:2 Skattemyndigheterna......................................................................20

5 Tull.........................................................................................................................21

5.1 Politikens inriktning.............................................................................21

5.2 Insatser...................................................................................................22

5.2.1 Statliga insatser inom området.............................................................22

5.3 Resultatbedömning...............................................................................23

5.3.1 Resultat..................................................................................................23

5.3.2 Analys och slutsatser.............................................................................24

5.4 Revisionens iakttagelser........................................................................25

5.5 Budgetförslag.........................................................................................25

5.5.1 3:3 Tullverket.........................................................................................25

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 3

Tabellförteckning

Anslagsbelopp...................................................................................................................7

2.1 Utgiftsutvecklingen inom utgiftsområdet................................................................9

3.1 Utgiftsutvecklingen inom politikområde Skatt, tull och exekution.....................11

4.1 Anslagsutvecklingen för Riksskatteverket..............................................................19

4.2 Beräkning av anslaget för 2001................................................................................19

4.3 Anslagsutvecklingen för skattemyndigheterna.......................................................20

4.4 Beräkning av anslaget för 2001 ................................................................................20

5.1 Uppbörd och produktivitet......................................................................................23

5.2 Samhällsekonomiskt beslagsvärde...........................................................................24

5.3 Anslagsutveckling för Tullverket.............................................................................25

5.4 Offentligrättslig verksamhet....................................................................................26

5.5 Uppdragsverksamhet................................................................................................26

5.6 Beräkning av anslaget för 2001 ................................................................................26

Anslagsbenämningar 2000 och 2001..............................................................................29

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 3

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1. godkänner målen inom politikområdet
Skatt, tull och exekution i enlighet med vad
regeringen förordar under avsnitt 3.3,

2. för budgetåret 2001 anvisar anslagen under
utgiftsområde 3 Skatteförvaltning och upp-
hörd enligt nedanstående uppställning.

1 Anslagsbelopp 1
Tusental kronor Anslag	Anslagstyp
3:1 Riksskatteverket	ramanslag	442 682
3:2 Skattemyndigheterna	ramanslag	4 593 878
3:3 Tullverket	ramanslag	1 170 388
Summa		6 206 948

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 3

2 Utgiftsområde Skatteförvaltning och
uppbörd

2.1 Omfattning

Utgiftsområdet omfattar skatteförvaltningen
(Riksskatteverket och skattemyndigheterna) och
Tullverket. Skatteförvaltningen och Tullverket
samt exekutionsväsendet inom utgiftsområde 4
ingår i politikområdet Skatt, tull och exekution.

2.2 Utgiftsutveckling

Tabell 2.1 Utgiftsutvecklingen inom utgiftsområdet

Miljoner kronor

Utfall

1999

Anslag

2000

Utgifts-
prognos
2000

Förslag
anslag
2001

Beräknat
anslag
2002

Beräknat
anslag
2003

Politikområdet Skatt, tull och exekution¹

5 953

5 922

6 229

6 207

6 338

6 483

Totalt för utgiftsområde 3

5 953

5 922

6 229

6 207

6 338

6 483

' Exekution redovisas under utgiftsområde 4 Rättsväsendet.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 3

3 Politikområde Skatt, tull och exekution

3.1 Omfattning

Kärnan i politikområdet utgörs av beskattning,
uppbörd av tull och avgifter samt indrivning av
skatter och avgifter. Nära knutna till och starkt
integrerade med beskattning och uppbörd finns
verksamheter med andra syften som antingen
följer av eller direkt stödjer de huvudsakliga
verksamheterna. Förutom beskattning, uppbörd
och nämnda indrivning ingår således även folk-
bokföring, fastighetstaxering, gränsskydd och
verkställighet av enskildas betalningsanspråk.

Riksskatteverket är chefsmyndighet för skat-
teförvaltningen och exekutionsväsendet. Inom

skatteförvaltningen finns på regional nivå tio
skattemyndigheter med verksamhet vid skatte-
kontor på sammanlagt 110 orter. Inom exeku-
tionsväsendet finns på regional nivå tio krono-
fogdemyndigheter med ca 80 lokala kontor som
inom sitt geografiska område ansvarar för sum-
marisk process, indrivning och skuldsanering.
Exekutiv försäljning av fastigheter, tillsyn i kon-
kurs m.m. är dock koncentrerade till ett mindre
antal orter.

Tullverket är efter 1999 års omorganisation en
sammanhållen myndighet med ett huvudkontor
och en regional organisation bestående av sex
tullregioner.

3.2 Utgiftsutveckling

Tabell 3.1 Utgiftsutvecklingen inom politikområde Skatt, tull och exekution

Miljoner kronor

	Utfall 1999	Anslag 2000	Utgifts- prognos 2000	Förslag anslag 2001	Beräknat anslag 2002	Beräknat anslag 2003
Anslag inom utgiftsområde 3 3:1 Riksskatteverket	388	405	452	443	452	462
3:2 Skattemyndigheterna	4 458	4 389	4 616	4 594	4 689	4 798
3:3 Tullverket	1 107	1 127	1 162	1 170	1 196	1 223
Totalt för utgiftsområde 3	5 953	5 922	6 229	6 207	6 338	6 483
Anslag inom utgiftsområde 4 3:1 Kronofogdemyndigheterna	1347	1 342	1 405	1 362	1 391	1 422
Totalt för politikområde Skatt, tull och exekution	7 299	7 263	7 634	7 569	7 728	7 904

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 3

3.3 Mål

Regeringens förslag: Målet för politikområdet
Skatt, tull och exekution skall vara att eftersträ-
vade skatte-, tull- och avgiftsintäkter skall säker-
ställas på ett rättssäkert och ekonomiskt effektivt
sätt, samtidigt som enkelhet skall eftersträvas
och brottslighet motarbetas. Målet skall ersätta
det tidigare gemensamma målet för utgiftsområ-
de 3.

Det för Skatteförvaltningen och Tullverket ge-
mensamma målet att inom ramen för gällande
regelverk säkerställa avsedda skatte-, tull- och
avgiftsintäkter avser endast en del av de bedrivna
verksamheterna och det finns ett behov av att
formulera om målet till att avse en större del av
verksamheterna.

Skatteförvaltningen och Tullverket ingår till-
sammans med exekutionsväsendet i politikom-
rådet Skatt, tull och exekution. Målet bör for-
muleras så att det avser så stor del som möjligt av
politikområdet.

Skatteförvaltningen och Tullverket har hand
om beskattning och uppbörd av skatter, tull och
avgifter. Dessa uppgifter utgör närmare 90 pro-
cent av skatteförvaltningens verksamhet och mer
än 50 procent av Tullverkets verksamhet. Indriv-
ningen av skatter och avgifter utgör 35 - 50 pro-
cent (varierar från år till år) av kronofogdemyn-
digheternas verksamhet. Det huvudsakliga
gemensamma målet kan därför sägas vara att sä-
kerställa skatte-, tull- och avgiftsintäkter.

I Tullverkets verksamhet ingår även ett ansvar
för gränsskyddet avseende varor. I detta ansvar
ingår bland annat att motverka brottslighet.
Skattemyndigheterna och kronofogdemyndig-
heterna samt Tullverket skall medverka till att
ekonomisk brottslighet bekämpas. Skatteför-
valtningen medverkar också aktivt vid förunder-
sökningar i fråga om brott på skatteområdet.
Myndigheternas roll i bekämpandet av brottslig-
heten bör därför komma till uttryck även när det
gäller formuleringen av målet.

Beskattningsverksamheten är av stor betydelse
för såväl den enskilde som för det offentliga. För
den enskilde är det viktigt att han får betala den
skatt som åvilar honom, dvs. rätt skatt. Beskatt-
ningsförfarandet skall inte vara onödigt betung-
ande för honom utan skall ske på ett enkelt sätt.
Den enskilde bör kunna kontrollera att han be-
skattas på rätt sätt. För det offentliga är beskatt-

ningen avgörande för finansieringen av de of-
fentliga åtagandena. En förutsättning för att
bibehålla den höga skattemoralen är att de en-
skilda känner ett stort förtroende för beskatt-
ningsmyndigheterna. Det är därför av största
vikt att beskattningen sker i den omfattning och
ordning som har beslutats och som kommer till
uttryck i våra författningar. En självklarhet är att
verksamheterna skall bedrivas effektivt.

Målet kan sammanfattas i att eftersträvade
skatte-, tull- och avgiftsintäkter skall säkerställas
på ett rättssäkert och ekonomiskt effektivt sätt,
samtidigt som enkelhet skall eftersträvas och
brottslighet motverkas.

För skatteförvaltningen skall målet för politi-
kområdet uppnås genom sedan tidigare gällande
mål, nämligen

- att skatt skall tas ut i den omfattning, med
den fördelning och i den tid och ordning
som åsyftas med gällande skatteförfatt-
ningar,

- att olika samhällsfunktioner skall tillhan-
dahållas fullständig och korrekt basinfor-
mation från folkbokföringen med god till-
gänglighet, och

- att taxeringsvärden för fastigheter skall be-
slutas och information om dessa tillhanda-
hållas i enlighet med gällande författningar.

Målet för exekutionsväsendet är att upprätt-
hålla rättstrygghet och rättssäkerhet vad gäller
betalningsförpliktelser och andra förpliktelser
som kan verkställas av kronofogdemyndigheter-
na.

För Tullverket skall målet för politikområdet
uppnås genom sedan tidigare gällande mål, näm-
ligen

- att effektivt fastställa och uppbära tullar,
mervärdesskatt och andra skatter samt av-
gifter så att en riktig uppbörd kan säker-
ställas,

- att övervaka och kontrollera trafiken till
och från utlandet så att bestämmelserna om
in- och utförsel av varor efterlevs,

- att vid fullgörande av sina uppgifter verka
för att kostnaderna för tullprocedurerna
minimeras, både för näringsliv, allmänhet
och inom Tullverket, samt tillhandahålla en
god service så att den legitima handeln med
tredje land underlättas i största möjliga ut-
sträckning och att det legitima varuflödet
inom EU inte hindras.

Regeringen har vidare angett ett antal verk-
samhetsmål för Tullverket med tyngdpunkten

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 3

inom områdena uppbörd och in- och utförselre-
striktioner, dvs. Tullverkets processer effektiv
handel och gränsskydd. Som särskilt angelägna
uppgifter i övrigt för Tullverket har regeringen
angett:

- enhetligare tolkning av lagar och bestäm-
melser,

- tillförlitligare transiteringssystem,

- förenkling av regler och procedurer,

- ökad datorisering av tullprocedurer,

- effektivare narkotikabekämpning,

- stöd för EU:s utvidgning,

- internationell samverkan mot gränsöver-
skridande brottslighet,

- stöd till regeringskansliet i EU-arbetet och
under EU-ordförandeskapet.

3.3.1 Politikens inriktning

Gemensamma prioriteringar inom området är
bl.a. strävan efter en modern, effektiv och ända-
målsenlig förvaltning vilken bl.a. ska uppnås ge-
nom kontinuerlig IT-, metod- och kompetens-
utveckling. Myndigheterna ska också sträva efter
ökad service och förenklingar för företag och
allmänhet.

I övrigt är förutsättningarna och inriktningen i
hög grad specifika för respektive myndighetsom-
råde.

Skatteförvaltningen skall bl.a. prioritera för-
stärkt skattekontroll och insatser mot så kallat
svart arbete. Tullverket skall bl.a. prioritera insat-
ser mot narkotika samt illegal storskalig införsel
av alkohol och tobak. Exekutionsväsendet skall
upprätthålla rättstrygghet och rättssäkerhet vad
gäller betalningsförpliktelser och andra förplik-
telser.

I det internationella politiska och administra-
tiva samarbetet inom myndighetsområdena prio-
riteras Sveriges ordförandeskap i EU, insatser för
regel- och procedurförenklingar, Schengenan-
passning samt ett effektivare samarbete och in-
formationsutbyte mellan Sverige och olika med-
lemsstaters förvaltningar.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 3

4 Skatt och exekution

4.1 Politikens inriktning

Effektivare förvaltning

Den ekonomiska situationen ställer allt högre
krav på en effektiv förvaltning. Effektivitets-
kraven gör att satsningar på IT-utveckling och
kompetensutveckling är prioriterade områden.
Inom skatteförvaltningen är det särskilt vik-
tigt att kunna följa med i den tekniska utveck-
lingen. Kraven från allmänheten att kunna
sköta sina mellanhavanden med skattemyn-
digheterna med hjälp av modern teknik blir
allt större. Även från myndigheternas per-
spektiv finns vinster att göra på detta område.
Alltfler medborgare blir ekonomiskt aktiva
och antalet internationella transaktionerna
ökar. Samtidigt blir utredningarna inom skat-
teområdet allt mer omfattande och tidskrä-
vande. För att kunna leva upp till de allt större
kraven bör skatteförvaltningen ligga långt
framme när det gäller den tekniska utveckling-
en. Det gäller också att bibehålla den kompe-
tens och kunskap som finns. Utvecklingen
ställer allt högre krav på personalen. För att
kunna behålla och rekrytera kvalificerad per-
sonal är satsningar på kompetensutveckling
nödvändiga.

Inom exekutionsväsendet har satsningar på
IT-utvecklingen särskilt uppmärksammats under
senare år. Det pågår ett arbete med att utarbeta
och införa nya arbetsmetoder med IT-stöd för
indrivningsverksamheten, det så kallade INIT-
projektet. Målet med INIT är att effektivisera
indrivningsverksamheten. Regeringen ser det
som ett högt prioriterat arbete som skall fullföl-
jas.

Det bör framhållas att verksamheterna även
framdeles skall bedrivas med höga kvalitetsmål
och strävan skall vara att ytterligare höja kvalitén.
INIT är ett exempel på att en effektivare förvalt-
ning även syftar till att höja kvalitén.

En fråga som har nära samband med en effek-
tivare förvaltning är myndigheternas nivå på in-
formation och service. Den förebyggande effekt
som en god information och en väl utbyggd ser-
vicefunktion kan medföra kan också innebära
stora arbetsbesparingar i ett senare skede och på
så sätt vara en del av effektiviseringen.

Skattekontroll

När det gäller skatteförvaltningens verksamhet
och särskilt skattekontrollen konstaterades i
budgetpropositionen för 2000 att det kan kom-
ma att krävas ett resurstillskott för att upprätt-
hålla kontrollintensiteten på önskvärd nivå och
skapa visst utrymme för särskilda satsningar när
läget så kräver. 1997 års kontrollnivå bedömdes
vara en rimlig utgångspunkt. I 2000 års ekono-
miska vårproposition föreslogs följaktligen att
skatteförvaltningen från och med 2001 skall få
ett varaktigt tillskott om 125 miljoner kronor.

Den utvidgning av verksamheten som är nöd-
vändig för att skattefel och skattefusk skall kun-
na åtgärdas i önskvärd utsträckning kan inte ge-
nomföras på en gång. Det tar tid att rekrytera ny
personal och att i övrigt utvidga verksamheten.
En utvidgning innebär en väsentlig påfrestning
på den befintliga organisationen och bör planeras
väl och ske successivt.

18 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nrl. Dell

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 3

Anslagssparande och samtidigt
resurstillskott

Enligt riksdagen bör Riksdagens revisorers för-
slag angående resursförstärkning till skattemyn-
digheternas kontrollverksamhet ingå i underlaget
vid regeringens prövning av det framtida resurs-
behovet och kontrollverksamhetens inriktning
(förslag 1998/99RR3, bet. 1998/ 99:14, rskr.
1998/99:172). I förslaget ifrågasätts om de extra
medel som tillfördes i mitten av 1990-talet verk-
ligen behövdes, eftersom myndigheterna vid
samma tid hade ett växande anslagssparande.

Efter utgången av 1996 har anslagssparandet
successivt minskat. Den viktigaste orsaken till att
det fram till dess byggdes upp ett sparande är en-
ligt regeringens bedömning att den nya anslags-
tekniken i sig stimulerade till återhållsamhet med
utgifterna. Samtidigt var möjligheterna till ratio-
naliseringar tack vare den tekniska utvecklingen
förhållandevis stora. Återhållsamheten med rek-
rytering av personal torde ha förstärkts genom
de sparkrav som ställdes. I en verksamhet där
huvuddelen av kostnaderna är personalkostnader
är det ett naturligt ansvarstagande att inte anställa
personal utöver vad man bedömer ryms inom
anslagen på sikt. På så sätt anpassas personalstyr-
kan nedåt "i förtid", vilket bidrar till anslagsspa-
rande.

I efterhand kan möjligen sägas att det hade
funnits andra möjligheter att stärka kontroll-
verksamheten än att ge ett resurstillskott. Teore-
tiskt hade man i stället kunnat ge direktiv om att
anslagssparandet skulle utnyttjas för rekrytering
av medarbetare för extra kontrollinsatser. I
praktiken torde det emellertid ha blivit svårt att
på det sättet tvinga myndigheterna att agera i
strid med vad de själva uppfattade som ansvars-
fullt.

Regeringen ser det därför inte som särskilt
anmärkningsvärt att extra resurser tillfördes trots
anslagssparandet. Som revisorerna själva är inne
på hade tillskottet den positiva effekten att det
ledde till nyrekrytering av kvalificerade medar-
betare. Regeringen bedömer att detta varit svårt
att uppnå på annat sätt.

Svart arbete

En företeelse som det är av särskild vikt att mot-
verka är bruket av det så kallade svartarbetet.
Skattebortfallet på grund av svart arbete kan en-
ligt Riksskatteverket beräknas vara i storleksord-

ningen 20 till 40 miljarder kronor. Att få allmän-
heten att inse konsekvenserna av att arbeta svart
respektive använda svart arbetskraft kan leda till
att efterfrågan på sådan arbetskraft minskar. Un-
dersökningar tyder på att inställningen till att ar-
beta svart är mera tolerant bland yngre personer
än bland äldre. Det är därför genom att särskilt
vända sig till ungdomar t.ex. med information
som man på sikt kan få den bästa preventiva ef-
fekten. Naturligtvis måste kampen mot svart ar-
bete föras på många håll. Regeringen utgår i från
att satsningarna på skattekontrollen och resurs-
tillskottet skall komma att användas även för att
kontrollera förekomsten av svart arbetskraft. En
sådan användning skulle ligga väl i linje med öv-
riga satsningar för att motverka svart arbete och
upprätthålla skattemoralen.

4.2 Insatser

4.2.1 Statliga insatser inom
politikområdet

Punktskatteverksamheten

Det särskilda skattekontoret i Ludvika är från
och med den 1 juli i år organisatoriskt inordnat i
Riksskatteverket. Verksamheten på punktskatte-
området kommer dock även fortsättningsvis att
vara koncentrerad till Ludvika.

Riksskatteverkets organisation

Från och med den 1 juni i år gäller en ny organi-
sation inom Riksskatteverket. Syftet med omor-
ganisationen är att genomföra förbättringsåtgär-
der i verksamheten så att Riksskatteverket på ett
bättre sätt skall kunna fullgöra sitt uppdrag och
vidareutvecklas till en stark och kompetent
chefsmyndighet.

En grundprincip i den nya organisationen är
att renodla Riksskatteverkets olika roller genom
att skilja chefsmyndighetsfunktionen från pro-
duktionsfunktionen och verksamhetsstödsfunk-
tionen. De olika rollernas ansvar skall vara tydli-
ga-

Den huvudsakliga uppgiften för chefsmyndig-
hetsfunktionen skall vara att styra och leda regi-
onmyndigheterna i deras verksamhet. Detta skall
göras t.ex. genom utveckling av regelverk och

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 3

arbetsmetoder samt genom styrning av kontroll-
och serviceverksamheten.

Den huvudsakliga uppgiften för den andra
funktionen, produktions- och stödfunktionen,
skall vara att utveckla och förvalta effektiva och
rationella verksamhetsadministrativa stödsystem
för regionmyndigheternas verksamhet.

Uppföljning och analyser skall förbättras för
att bidra till en tydligare styrning. En systematisk
och kontinuerlig omvärldsbevakning skall göras
inom alla verksamhetsområden. Regionmyndig-
heternas bevakning skall samordnas inom re-
spektive områden.

Skattebrottsenheterna

Uppbyggnaden av skattebrottsenheterna har
fortgått successivt. De första enheterna bildades
vid skattemyndigheterna i Stockholm, Göteborg
och Malmö. Ytterligare sju enheter har bildats.

Under 1999 har verksamheten bestått av att på
begäran av åklagare utföra egna förundersök-
ningar. I viss utsträckning har skattebrottsutre-
dare även deltagit i förundersökningar där poli-
sen har haft huvudansvaret.

Förundersökningarna har i huvudsak avsett
skattebrott och bokföringsbrott. Även andra
brottstyper har förekommit, såsom oredlighets-
och förfalskningsbrott.

Skattekontot

Skattekontosystemet infördes i slutet av 1997.
Till en början omfattade systemet endast företa-
gen, men numera har alla skattskyldiga ett skat-
tekonto. Systemet har otvivelaktigt inneburit en
effektivisering av verksamheten. Det har dock
särskilt i inledningsskedet förekommit viss kritik
bland annat mot utformningen av kontoutdra-
gen, som i vissa avseenden har uppfattats som
svårtydda. Regeringen har erfarit att Riksskatte-
verket nu planerar att påbörja en utvärdering av
skattekontoreformen ur ett helhetsperspektiv.
Nyttan av att inordna ytterligare skatter i skatte-
kontosystemet skall då också belysas.

I regeringskansliet finns redan utredningsför-
slag om att utvidga systemet, som i dag omfattar
bland annat inkomstskatt, mervärdesskatt och
socialavgifter, till att även omfatta dels punkt-
skatter, dels kupongskatt. Vidare övervägs för
närvarande möjligheterna att inordna arvs- och
gåvoskatt i systemet redan den 1 juli 2001, när

bouppteckningsverksamheten förs över från
tingsrätterna till skattemyndigheterna.

INIT-projektet

Inom exekutionsväsendet bedrivs ett projekt
vars syfte är att utarbeta och införa nya arbetssätt
med IT-stöd för indrivningsverksamheten, det så
kallade INIT-projektet. Genom INIT skall re-
gistrering, akthantering och registerforskning
effektiviseras. Vidare skall INIT bland annat leda
till att genomströmningshastigheten på indriv-
ningsuppdragen ökar. Förhoppningen är att
systemet skall vara användarvänligt, kvalitetsbe-
främjande och utvecklingsbart. När INIT är fullt
utbyggt skall det enligt Riksskatteverkets be-
dömning innebära inbesparade resurser om 15 -
20 procent inom indrivningsverksamheten.

4.2.2 Insatser utanför politikområdet

Internationellt samarbete

Som redan har framgått skapar den ekonomiska
integrationen i Europa och internationaliseringen
av ekonomin i allmänhet delvis nya förutsätt-
ningar för skattekontrollen. För att inte denna
utveckling skall leda till en allvarlig urholkning av
viktiga skattebaser krävs ett effektivt skattepoli-
tiskt och skatteadministrativt samarbete mellan
olika stater.

Såväl inom EU som t.ex. inom OECD prio-
riterar Sverige arbetet med åtgärder för att för-
hindra skadlig skattekonkurrens, både mellan
medlemsstaterna och från tredje land. Regering-
en har nyligen beslutat om ett frivilligt bidrag till
OECD:s arbete mot skadlig skattekonkurrens.

Vad gäller det administrativa samarbetet stöd-
jer Sverige regelmässigt förslag som syftar till ett
snabbare och smidigare informationsutbyte i
skatteärenden och ett effektivare ömsesidigt bi-
stånd för indrivning av skatt. Det samarbete på
skatteområdet som förekommer mellan de nor-
diska länderna torde i t.ex. OECD-sammanhang
ses som ett föredöme och överenskommelser om
automatiskt informationsutbyte har slutits även
med ett antal utomnordiska länder. Under Sveri-
ges period som ordförandeland i EU kan det bli
aktuellt att påbörja eller fortsätta behandlingen
av flera förslag inom detta område. Regeringen är
beredd att ge det arbetet hög prioritet.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 3

Bouppteckningsverksamheten

Riksdagen har beslutat att bouppteckningsverk-
samheten skall föras över till skattemyndigheter-
na från domstolsväsendet. Genom överföringen
kommer arbetet på sikt att förenklas och effekti-
viseras. Överföringen är planerad att ske den 1
juli 2001.

Regeringen har idag beslutat om en lagråds-
remiss med förslag till de ändringar i bland annat
ärvdabalken och lagen (1941:416) om arvsskatt
och gåvoskatt som krävs för att genomföra
överföringen.

4.3 Resultatbedömning

4.3.1 Resultat

Skatteförvaltningen skall, inom ramen för gäl-
lande regelverk, säkerställa avsedda skatte- och
avgiftsinkomster.

Det är omöjligt att exakt bestämma huruvida
det totala skatteuttaget överensstämmer med den
skatt som borde ha debiterats
(beskattningseffektiviteten). Bedömningen av
beskattningseffektiviteten måste därför göras
med ledning av indikatorer som indirekt ger en
uppfattning om denna, t.ex. kontrollintensitet.
Det kan konstateras att det finns en nedåtgående
trend i kontrollverksamheten. Antalet revisioner
har minskat sedan 1997. Minskningen uppgår till
närmare 28 procent. Vad som också kan konsta-
teras är att 99,5 procent av beslutade skatter
kommer in (uppbördseffektivitet). Uppbörds-
förlusterna uppgår således i år liksom förra året
till 0,5 procent. Produktiviteten fortsätter att
minska vilket den har gjort sedan 1997. När det
gäller kvalitén har särskilda kompetenshöjande
insatser gjorts när det gäller tilldelningen av F-
skattsedel. Kvalitetsuppföljningar görs, bl.a. ge-
nom undersökningar av allmänhetens och före-
tagens uppfattning om den service som tillhan-
dahålls. När det gäller produktkvalitén och
processkvalitén finns inga riktigt bra mätmeto-
der. Av undersökningarna framgår dock att
drygt hälften (57 %) av företagen är nöjda med
sina kontakter med myndigheten.

Exekutionsväsendet skall verka för en god
betalningsmoral i samhället och för att alla gör
rätt för sig.

Verksamheten är beroende av omvärlden och
det kan konstateras att måltillströmningen fort-

sätter att sjunka. Indrivningsresultatet har för-
bättrats. Produktiviteten inom exekutionsväsen-
det har dock försämrats i förhållande till 1998
om man bortser från gallringen av preskriberade
mål. Detta är dock inte någon trend eftersom
produktiviteten har varierat från år till år. När
det gäller produktkvalitén finns ingen bra mät-
metod. Enligt uppgift är antalet överklagningar
lågt och myndigheternas bedömningar håller of-
tast vid överklaganden. När det gäller process-
kvalitén mäts detta framförallt genom handlägg-
ningstiderna. För de allmänna målen har hand-
läggningstiderna blivit längre medan de har för-
kortats för de enskilda målen och för
konkurstillsynen. Ändamålsenligheten, dvs. i vil-
ken utsträckning produkterna uppfyller parter-
nas och andras krav och önskemål, mäts framför-
allt genom förhållandet mellan debiterat,
återkallat/nedsatt och betalt belopp. Denna så
kallade indrivningsprocent har förbättrats; för de
allmänna målen har indrivningsprocenten ökat
från 39 till 42 procent och för de enskilda målen
från 26 till 32 procent. Effektiviteten, mätt som
förhållandet mellan det indrivna beloppet mot
kostnaderna för indrivningsverksamheten, är
densamma som 1998. Varje krona kostar 16 öre
att driva in. Den indirekta effekten, dvs. påver-
kan på betalningsmoralen är svår att mäta. Anta-
let nya gäldenärer minskar, vilket kan bero på
annat, t.ex. den samhällsekonomiska utveckling-
en i övrigt.

När det gäller det ekonomiska resultatet kan
konstateras att flera myndigheter, såväl inom
skatteförvaltningen som inom exekutionsväsen-
det går med underskott. Det innebär att den lö-
pande verksamheten i viss utsträckning finansie-
ras genom anslagssparandet.

4.3.2 Analys och slutsatser

Situationen inom skatteförvaltningen är oroande.
Den nedgående trend som kan noteras bland an-
nat när det gäller produktiviteten måste vändas.
Detta samtidigt som underskotten i myndighe-
ternas verksamheter måste elimineras. Anslags-
sparandet är fortfarande stort men krymper
snabbt.

Situationen vad gäller skattekontrollverksam-
heten är särskilt oroande. Regeringen har för av-
sikt att noga följa utvecklingen och resultatet av
det resurstillskott om 125 miljoner kronor som
aviserades i 2000 års ekonomiska vårproposition
och som regeringen nu föreslår. Tillskottet är av-

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 3

sett att användas för att höja kontrollnivån i rikt-
ning mot 1997 års nivå. Om detta lyckas bör det
ha gynnsam effekt även inom andra områden.

Även inom exekutionsväsendet går som
nämnts flera myndigheter med underskott. Be-
dömningen är dock att situationen är under
kontroll. Genom satsningar främst på IT-stödet
skall underskotten på sikt kunna elimineras.

4.5 Budgetförslag

4.4 Revisionens iakttagelser

Riksrevisionsverkets revisionsberättelse avseende
skatteförvaltningen och exekutionsväsendet in-
nehåller inte någon invändning. Årsredovisning-
en bedöms i allt väsentligt vara rättvisande. I re-
visionsrapporten har Riksrevisionsverket tagit
upp två frågor.

Enligt regleringsbrevet skall Riksskatteverket
ställa upp verksamhetsmål med utgångspunkt i
regleringsbrevet samt ange hur återrapportering-
en skall ske. För att undanröja den oklarhet som
funnits vid årets redovisning rekommenderas
Riksskatteverket att klargöra vilka verksamhets-
mål som gäller enligt mål och krav i reglerings-
brevet samt hur återrapporteringen skall ske.
Övriga brister har redovisats mer detaljerat i re-
visionspromemorian.

Vidare tar Riksrevisionsverket upp kommun-
kontosystemet. Kontosystemet är ett kompen-
sationssystem för kommuners och landstings in-
gående mervärdesskatt i icke skattepliktig
verksamhet. Det administreras av det särskilda
skattekontoret i Ludvika. Kontoret betalar ut er-
sättning för ingående mervärdesskatt till kom-
muner och landsting. Riksskatteverket skall be-
räkna tillskotten så att inbetalningarna till
kontona inklusive räntan så nära som möjligt
motsvarar utbetalningarna från kontot. Vid
granskningen har uppmärksammats att under-
skott inte har medräknats vid beräkningen av
tillskotten 2000. Vidare har hänsyn inte tagits till
att utbetalningarna från kontona har ökat varje år
sedan 1996 då systemet infördes.

Regeringen instämmer i Riksrevisionsverkets
kritik vad gäller redovisningen av målen och åter-
rapporteringen. Regeringen utgår i från att de
givna rekommendationerna kommer att följas.

Vad gäller kommunkontosystemen har Riks-
skatteverket bemött kritiken. Ytterligare åtgär-
der är enligt regeringens bedömning inte nöd-
vändiga.

4.5.1 3:1 Riksskatteverket

ITabell 4.1 Anslagsutvecklingen för Riksskatteverket \|
Tusental kronor		387 644	Anslags- sparande	95 382
1999	Utfall	387 644	Anslags- sparande	95 382
2000	Anslag	405 097	Utgifts- prognos	451 654
2001	Förslag	442 682
2002	Beräknat	452 121 ¹
2003	Beräknat	462 163 ²

¹ Motsvarar 442 682 tkr i 2001 års prisnivå.

² Motsvarar 442 682 tkr i 2001 års prisnivå.

Under anslaget anvisas medel för Riksskattever-
kets arbetsuppgifter som central myndighet in-
om såväl skatteförvaltningen som exekutionsvä-
sendet (jfr utgiftsområde 4 Rättsväsendet, anslag
3:1 Kronofogdemyndigheterna).

Under 2000 har regeringen beslutat om in-
dragning av anslagssparandet med 11 miljoner
kronor.

Regeringens överväganden

\|Tabell 4.2 Beräkning av anslaget för 2001 \|
Tusental kronor ^nsla^00^	405 097
Pris och löneomräkning	6 030
Överföring från anslaget 3:2	31 155
Överföring från utgiftsområde 2	400
Förslag 2001	442 682

Vid beräkning av anslagen har hänsyn tagits
till att det särskilda skattekontoret i Ludvika or-
ganisatoriskt har inordnats i Riksskatteverket.

Vidare har hänsyn tagits till att Sveriges bidrag
till Nordiska skattevetenskapliga forskningsrådet
numera skall betalas från anslaget. Med anled-
ning härav har medel överförts från utgiftsområ-
de 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 3

4.5.2 3:2 Skattemyndigheterna

slag till den slutliga beräkningen för det året och
beräkningen av de totala kostnaderna för refor-
men.

Tabell 4.3 Anslagsutvecklingen för skattemyndigheterna

Tusental kronor
1999	Utfall	4 457 878	Anslags- sparande	303 353
2000	Anslag	4 389 494	Utgifts- prognos	4 616150
2001	Förslag	4 593 878
2002	Beräknat	4 689 424 ¹
2003	Beräknat	4 797 736 ²

¹ Motsvarar 4 590 478 tkr i 2001 års prisnivå.

² Motsvarar 4 593 778 tkr i 2001 års prisnivå.

Under anslaget anvisas medel för de tio skatte-
myndigheternas verksamhet. Anslaget dispone-
ras av Riksskatteverket och skattemyndigheterna
efter vad Riksskatteverket bestämmer.

Under 2000 har regeringen beslutat om in-
dragning av anslagssparandet med 4 miljoner
kronor.

Regeringens överväganden

ITabell 4.4 Beräkning av anslaget för 2001 1
Tusental kronor ^nsla£^000	4 389 494
Pris och löneomräkning	78 173
Minskat/Ökat resursbehov	125 000
Överföring till anslaget 3:1	-31155
Överföring från UO 4
anslaget 4:5	33 000
övrigt	-634
Förslag 2001	4 593 878

I samband med 2000 års ekonomiska vårpropo-
sition aviserades ett resurstillskott om 125 miljo-
ner kronor i syfte att höja skattekontrollnivån.
Dessa medel tillförs nu skattemyndigheterna.

Med anledning av att det särskilda skattekon-
toret i Ludvika organisatoriskt har inordnats i
Riksskatteverket har medel överförts till anslaget
för Riksskatteverket.

Med anledning av att bouppteckningsverksam-
heten förs över till skatteförvaltningen från rätts-
väsendet skall också medel tillskjutas skatteför-
valtningen. För att påbörja och bedriva
verksamheten beräknas skatteförvaltningens
kostnader uppgå till minst 33 miljoner kronor
för 2001. Medlen skall föras över från utgiftsom-
råde 4, anslaget 4:5 Domstolsväsendet m.m. Rege-
ringen avser att under 2001 återkomma med för-

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 3

5 Tull

5.1 Politikens inriktning

Regeringen lägger stor vikt vid utvecklings- och
effektiviseringsarbetet inom tullverksamheten
vilket omfattar utveckling av nya arbetsmetoder,
IT-utveckling, förenklingsarbete, information
m.m. När det gäller IT-området anser regeringen
att Tullverket bör vara en av de ledande myndig-
heterna beträffande utveckling och användning
av IT i verksamheten.

Inom gränsskyddets kontrollverksamhet skall
narkotikakontrollen ges fortsatt högsta prioritet.
Hög prioritet skall också ges kontroller mot
storskalig illegal införsel av alkohol och tobak.

Tullverkets arbete med förenklingar av regler
och tullprocedurer skall fortgå.

De olika delarna i förändringsarbetet skall
stödja varandra i utvecklandet av en modern, ef-
fektiv och ändamålsenlig tullverksamhet.

Utvecklings- och IT- arbetet

De ökade kraven på Tullverket till följd av för-
ändringar i utrikeshandeln och ökat resande gör
att Tullverket måste bli effektivare och förnya
sitt sätt att arbeta på. Metoderna måste kontinu-
erligt förnyas och förbättras. Förnyelsearbete
kräver investeringar i bl.a. ny teknik vilket i sin
tur medför ökat behov av kompetensutveckling.
Inom Tullverket bedrivs ett kontinuerligt ut-
vecklingsarbete som syftar till att förbättra och
effektivisera verksamheten. Servicetrappan är ett
exempel på detta, projektet syftar till att ge ökad
service, kvalitet och effektivitet i utrikeshandeln.
Ju högre dokumenterad kvalitet företagen har på

tullrutinerna desto större möjligheter ges till för-
enklad hantering och ökad service. Projektet har
representerat Sverige på EU:s första kvalitets-
konferens för den offentliga sektorn. I detta
sammanhang kan också det arbete som pågår för
att skapa en grön korridor för snabbare
gränspassage till Ryssland nämnas.

Till utvecklingsarbetet är IT-verksamheten nä-
ra kopplad; ett modernt och ändamålsenligt ut-
vecklingsarbete är inte möjligt utan ett effektivt
stöd av informationsteknik. Vikten av att använ-
da informationsteknik i tullverksamheten kan
inte nog understrykas och regeringen anser att
det även fortsättningsvis är ytterst angeläget att
Tullverket avsätter tillräckliga resurser för IT-
utvecklingen. Arbetet med att öka andelen elek-
troniska deklarationer bör fortgå och målsätt-
ningen att skapa en papperslös hantering bör
kvarstå. Tullverket bör vara en av de ledande
myndigheterna i Sverige och Europa när det gäl-
ler utveckling och användning av IT i verksam-
heten. Regeringen konstaterar att mycket arbete
redan är gjort men att ansträngningarna måste
fortsätta.

Gränsskyddet

Målet för den svenska narkotikapolitiken är att
skapa ett narkotikafritt samhälle. Tullverkets roll
i detta arbete är att stoppa införsel av narkotika
till landet med hjälp av olika kontrollåtgärder.
Regeringen anser att Tullverkets arbete med nar-
kotikakontroll skall ges fortsatt högsta prioritet
samt att det pågående Gränsskyddsprojektet,
vilket syftar till att utveckla arbetsmetoderna, är

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 3

angeläget för att öka effektiviteten i gräns-
skyddsverksamheten.

Förenklingar

I Tullverkets arbete med att effektivisera tull-
verksamheten är arbetet med förenklingar av
regler och procedurer en viktig del. Regeringen
understryker vikten av det pågående arbetet
med förenklingar av såväl Tullverkets eget regel-
verk som gemenskapens regelverk.

Tullverkets organisation

Under våren 1999 genomförde Tullverket en
omorganisation och består nu av ett huvudkon-
tor och en regional organisation med sex tullre-
gioner. Huvudkontoret är ansvarigt för strate-
gisk ledning samt policy- och normgivnings-
frågor och den regionala organisationen ansvarar
för det operativa arbetet. Omorganisationen har
bedrivits utifrån intentionerna i SOU1998:18 En
gräns - en myndighet. Effekterna av omorgani-
sationen kommer att kunna bedömas under år
2000 och regeringen följer den pågående utveck-
lingen. Regeringen betonar vikten av att arbetet
med att förbättra och effektivisera organisatio-
nen kontinuerligt fortsätter.

Öresundsbron

I samband med att Öresundsbron öppnades har
kraven på Tullverket till viss del förändrats. Den
fasta förbindelsen kräver Tullverkets närvaro på
ytterligare en plats. Bron ställer också krav på att
nya arbetssätt utvecklas, bl.a. eftersom tågtrafi-
ken inte kan stoppas i samband med broöverfar-
ten. För att hantera kontrollen av trafikflödet
över bron har Tullverket i 2000 års ekonomiska
vårproposition tillförts ytterligare resurser. I
samband med öppnandet har Sverige och Dan-
mark undertecknat ett avtal med syfte att reglera
samarbetet mellan de två tullförvaltningarna.

Ordförandeskapet i EU

Under det första halvåret 2001 kommer Sverige
att vara ordförandeland i EU:s ministerråd.
Detta innebär att det under hösten 2000 och vå-
ren 2001 kommer att ställas nya krav på den

svenska statsförvaltningen. Det kommer att krä-
vas omfattande förberedelsearbete och samarbete
för att ordförandeskapet ska kunna genomföras
på ett effektivt och önskat sätt. I detta arbete har
Tullverket en viktig uppgift när det gäller att i
förhandlingsarbetet biträda Regeringskansliet
med expertis i skilda sakfrågor, att analysera pro-
blemställningar och utarbeta underlag till ställ-
ningstaganden m.m.

5.2 Insatser

5.2.1 Statliga insatser inom området

Tullverket har under året fastställt och uppburit
tull, mervärdesskatt och andra skatter och avgif-
ter som tagits ut vid import och export av varor
till och från Sverige. I myndighetens uppgift har
ingått att övervaka och kontrollera trafiken till
och från Sverige för att säkerställa att bestämmel-
ser om in- och utförsel av varor efterlevts. Verk-
samheten har varit indelad två grenar, uppbörd
och in- och utförselrestriktioner. Tullverket har
definierat sin verksamhet utifrån två processer,
effektiv handel och gränsskydd. Processen ef-
fektiv handel motsvarar i huvudsak grenen upp-
börd och processen gränsskydd motsvarar i hu-
vudsak grenen in- och utförselrestriktioner.
Inom effektiv handel har Tullverket arbetat uti-
från tre delar: förebyggande verksamhet
(information, kvalitetssäkring), initialkontroll
(kontroll vid klareringstillfället) och efterkon-
troll (tullrevision och eftergranskning). Målsätt-
ningen har varit att fördela insatsen av resurser
mellan de olika delarna för att uppnå en hög
sammanlagd kvalitet i uppbördsverksamheten.
Inom gränsskyddet har Tullverket också arbetat
utifrån tre delar: förebyggande verksamhet,
kontroll vid inre och yttre gräns samt punkt-
skattekontroll. Målet har även här varit att uppnå
en hög kvalitet samt att uppfylla målen för verk-
samheten.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 3

5.3 Resultatbedömning

5.3.1 Resultat

Resultat - uppbördsmål

Tabell 5.1 Uppbörd och produktivitet

	1999	1998	1997
Debiterad upp-	40 539	41 652	41 694
börd milj. kr.
Antal ärenden	4 845 000	4 688 000	4 415 000
ökning antal	3 %	6%	*
ärenden
Arbetade timmar	1 257 400	1 450 570	1 428 870
Ärenden/timme	3,9	3,2	3,1

* Inga angivelse p.g.a. att jämförbart material saknas.

Resultatredovisning för uppbördsmålen -
processen effektiv handel

Tullverket ska verka för att rätt uppbörd (tull,
moms mm) debiteras och betalas. Det långsikti-
ga målet är att andelen rätt debiterad tull och an-
delen betald tull ska uppgå till 100%. Bedöm-
ningen är att rätt debiterad uppbörd uppgår till

98,6 % och andelen rätt debiterad betald tull
uppgår till 99,92 %.

Tullverket ska även uppbära tull på ett sådant
sätt att det från Europeiska kommissionen inte
uppkommer fordringar för otillräckliga säker-
heter och för att tidsfrister inte följts. Målet för
den genomsnittliga kredittiden 1999 var 30 da-
gar. Den faktiska genomsnittliga kredittiden för
1999 var 33,2 dagar vilket är en förbättring jäm-
fört med 1998 då motsvarande tid var 35,6 dagar.

Tullverket har också lämnat statistik till Sta-
tistiska centralbyrån (SCB) i rätt tid och av till-
räckligt god kvalitet. SCB har uppgivit att de är
nöjda med de uppgifter de erhållit.

Vidare ska Tullverket arbeta för att inlämnade
tulldeklarationer från början innehåller riktiga
och fullständiga uppgifter. Minst 50 % av de
lämnade uppgifterna ska vara riktiga och full-
ständiga. Utvecklingen avseende andelen initialt
fullständiga och korrekta deklarationer är posi-
tiv; under 1999 var andelen 38 % vilket är en ök-
ning jämfört med 1998 då motsvarande siffra var
10 %. Likaså har andelen deklarationer med fel
av allvarlig karaktär minskat; under 1999 var an-
delen 4,6% jämfört med 1998 då motsvarande
andel var 5,2 %.

Tullverket ska också arbeta för att öka graden
av anslutning till tulldatasystemet. Målsättningen
var att 85 % av deklarationerna vid utgången av
1999 skulle lämnas elektroniskt. Vid utgången av
året lämnades 81 % elektroniskt vilket är en ök-
ning med tre procentenheter sedan föregående
år. Tullverket arbetar för att öka intresset ytterli-
gare och har också påbörjat en utredning av för-
utsättningarna för att lämna uppgifter via Inter-
net.

Tullverket ska också genomföra varuunder-
sökningar för att säkerställa att riktig uppbörd
fastställts. För att förbättra urvalet och för att få
en effektivare kontroll ska urvals- och kontroll-
metoderna vidareutvecklas och effektiviseras.
Under 1999 har antalet utförda varuundersök-
ningar ökat med 20 %; träffsäkerheten uppgick
till 16%.

För att säkerställa riktig uppbörd samt be-
kämpa ekonomisk brottslighet i samma omfatt-
ning som tidigare ska Tullverket använda ef-
tergranskning och revision. Under 1999
minskade antalet utförda tullrevisioner med
45 %. Antalet timmar minskade med 37 %. De-
biteringen (netto) minskade med 69% till 192
miljoner kronor. Antalet utförda eftergransk-
ningar minskade med 39 %. Antalet timmar
minskade med 23 %. Debiteringen (netto)
minskade med 73 % till 20 miljoner kronor.
Minskningen anses bero på omorganisation där
resurser flyttats från efterkontrollsverksamheten
till den förebyggande verksamheten samt ett re-
lativt stort antal avgångar på revisionssidan. Tull-
verket har under året arbetat med att ta fram IT-
stöd för att förbättra arbetet med eftergransk-
ning.

Resultat - kontrollmålet

Tullverkets verksamhet har under 1999 sam-
manlagt lett till fler beslag av narkotika, alkohol
och tobak än tidigare. Det samhällsekonomiska
värdet av beslagen har beräknats enligt modellen
i SOU 1998:18; resultatet visas i nedanstående
tabell. Den stora ökningen av det samhällseko-
nomiska värdet på narkotikabeslagen beror i stor
utsträckning på ökade beslag av kokain.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 3

Tabell 5.2 Samhällsekonomiskt beslagsvärde

Miljoner kronor

	1999	1998	1997
Narkotika	1 411	558	499
Alkohol/tobak	182	267	246
Summa	1 593	825	745

arbetet med att förkorta handläggningstiden äg-
nats särskild uppmärksamhet. Tullverket har un-
der det gångna året intensifierat arbetet med Ser-
vicetrappan där operatörer med hög kvalitet på
sina tullrutiner ska ges möjligheter till förenklad
hantering vid utrikeshandel.

Resultatredovisning för kontrollmålen - processen
gränsskydd

Tullverket ska arbeta för att förbättra urvalet av
kontrollobjekt. Träffsäkerheten har förbättras de
tre senaste åren från 3,8 % 1997 till 5,6 % 1999.

Tullverkets arbete med att förhindra införsel
av narkotika ska ges högsta prioritet och den be-
slagtagna mängden narkotika ska öka samtidigt
som Tullverkets aktiviteter i preventivt syfte ska
ha minst samma omfattning som tidigare. Tull-
verket har under 1999 gjort fler beslag än tidiga-
re. Det samhällsekonomiska värdet av narkoti-
kabeslagen uppgår till 1,4 miljarder kronor.

Tullverket ska också förhindra storskalig ille-
gal införsel av alkohol och tobak. Antalet beslag
avseende alkohol ökade under 1999 till 8 475
stycken. Beslagsvärdet (skattebortfallet) minska-
de från 205 till 137 miljoner kronor. Antalet be-
slag av tobak minskade till 5 934 stycken. Be-
slagsvärdet (skattebortfallet) minskade från 63
till 45 miljoner kronor. Det samhällsekonomiska
värdet av beslagen av alkohol och tobak uppgår
till 182 miljoner kronor.

Tullverket har sedan 1 juli 1998, när den nya
punktskattelagen trädde i kraft, ansvar för kon-
trollen av transporter innehållande alkohol, to-
bak och mineraloljeprodukter. Under 1999 kon-
trollerades 15 418 objekt (inklusive kontroll av
postförsändelser). Den beslagtagna eller omhän-
dertagna kvantiteten uppgick till bl.a. 707 000 ci-
garetter, 54 300 liter sprit, 113 250 liter vin och
51 000 liter mineraloljeprodukter.

Resultat - service och effektivitetsmålet

Tullverket har bl.a. genomfört en undersökning
där näringslivets krav, behov och önskemål kart-
lagts. Tullverket har också deltagit i en under-
sökning som omfattade kunder till myndigheter.
Resultatet av undersökningarna ingår som en del
i Tullverkets förbättringsarbete. I detta arbete
ingår bl.a. att näringslivet löpande blir informerat
om förändringar i verksamheten. Under året har

5.3.2 Analys och slutsatser

Uppbördsmålet - processen effektiv handel

Den minskade debiterade uppbörden för 1999
förklaras av förändringar i värdet på importen
samt förändringar i tull-, skatte- och avgiftssat-
ser.

Tullverket har med en lägre resursinsats han-
terat fler ärenden genom att öka den elektroniska
hanteringen.

Tullverkets arbete med att få deklarationerna
"rätt från början" har gett positivt resultat, ande-
len initialt riktiga och korrekta deklarationer har
ökat och andelen deklarationer med allvarliga fel
har minskat.

Merparten av de uppställda målen har helt eller
delvis uppfyllts under det gångna året. Målupp-
fyllelsen är dock inte i alla delar tillfredsställande,
vilket framgår av resultatredovisningen i föregå-
ende stycke. Tullverket måste i sitt fortsatta ar-
bete säkerställa att man uppfyller de tidsfrister
för uppbörd som fastställts. Tullverket har inte
uppnått målen för genomsnittlig kredittid, an-
delen korrekta deklarationer och ökad anslut-
ningsgrad till tulldatasystemet men utvecklingen
de senaste åren tyder på att Tullverkets nuvaran-
de arbete ger resultat och att stora förbättringar
skett. Regeringen anser att det är viktigt att det
pågående arbetet fortsätter.

Tullverket har inte uppnått målet om att revi-
sionsverksamheten ska utföras i samma omfatt-
ning som tidigare. Detta anses bero på omorga-
nisationen samt ett relativt stort antal avgångar
på revisionssidan. Regeringen anser att tullrevi-
sion och eftergranskning är ett viktigt instru-
ment för att säkerställa en riktig uppbörd samt
att bekämpa ekonomisk brottslighet. Det är vik-
tigt att revisions- och eftergranskningsverksam-
heten förstärks samt att urvalet av kontrollobjekt
förbättras. Revision och eftergranskning ses ock-
så som en nödvändig del i projektet med Service-
trappan då dessa kontroller säkerställer och veri-
fierar att hanteringen skett enligt gällande regler.
Införandet av Servicetrappan bör kunna frigöra

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 3

resurser till att förstärka och effektivisera revi-
sions- och eftergranskningsverksamheten.

Kontrollmålet - processen gränsskydd

Tullverkets verksamhet har under 1999 lett till
fler beslag än tidigare. Det samhällsekonomiska
värdet av beslagen för de tre senaste åren har
ökat från 745 miljoner kronor till 1 592 miljoner
kronor 1999. Anledningen till det förbättrade
resultatet är att Tullverket fokuserat sitt arbete
på den grövre brottsligheten och att man ut-
vecklat underrättelse- och riskanalysarbetet. Det
s.k. Gränsskyddsprojektet bedöms därför som
viktigt när det gäller den fortsatta utvecklingen
av arbetsmetoderna. Regeringen anser det vä-
sentligt att Tullverket fortsätter sina ansträng-
ningar för att förhindra införseln av narkotika,
illegal alkohol och tobak. Det bör också noteras
att Tullverkets fysiska närvaro vid gränsöver-
gångar har en viktig preventiv effekt när det gäl-
ler illegala strömmar av narkotika, alkohol och
tobak. Regeringen anser vidare att det är viktigt
att samarbetet mellan Tullverket och Kustbevak-
ningen utvecklas. Samarbetet är nödvändigt för
att säkerställa en effektiv och ändamålsenlig
gränskontroll.

att man kommer att införa ett nytt integrerat
system för mätning av kvaliteten samt förbättra
analysen och presentationen av kvalitetsutveck-
lingen. När det gäller kvaliteten på de deklaratio-
ner som automatklareras anger Tullverket att
man under 1999 haft ett manuellt system för
uppföljning av kvaliteten och att man därigenom
säkerställt att större kvalitetsförsämringar inte
skulle kunna inträffat. När det gäller katastrof-
planen har Tullverket antagit en plan som inne-
fattar satsningar för att höja skyddet till en rimlig
nivå i förhållandet till riskerna.

Regeringen anser att årsredovisningen för
1999 har förbättrats och att många av de tidigare
bristerna har åtgärdats. Årsredovisningen för
1999 ger i många stycken bättre information än
tidigare år. Regeringen instämmer i RRV:s be-
dömning men bedömer att Tullverkets planerade
eller redan genomförda åtgärder säkerställer att
verksamheten bedrivs på ett tillfredsställande
sätt.

5.5 Budgetförslag

5.5.1 3:3 Tullverket

5.4 Revisionens iakttagelser

Riksrevisionsverket (RRV) har i sin revisionsbe-
rättelse bedömt Tullverkets årsredovisning som i
allt väsentligt rättvisande och lämnar ingen in-
vändning. Synpunkter på förvaltningen har läm-
nats i en revisionsrapport. RRV anser att Tull-
verket borde redovisa kvalitetsuppgifter av
mätningar från både 1998 och 1999. Vissa av de
slutsatser om långsiktiga trender som Tullverket
dragit kan inte baseras på den typ av mätningar
som genomförts. RRV menar vidare att Tullver-
ket saknat information om utvecklingen av kva-
liteten på de deklarationer som automatklareras.
RRV menar också att Tullverket borde ha lämnat
information i årsredovisningen om att verket ta-
git en risk när man vidmakthållit det interna må-
let om automatklarering när det saknats möjlig-
het att följa upp kvaliteten. RRV har i denna och
tidigare revisionsrapporter påpekat att en ka-
tastrofplan för Tullverket bör upprättas.

Tullverket har i sitt svar till RRV angivit att
det finns fog för de slutsatser som dragits men

Tabell 5.3 Anslagsutveckling för Tullverket

Tusental kronor			Anslags- sparande	74 600
1999	Utfall	1 107 047	Anslags- sparande	74 600
2000	Anslag	1 127 027	Utgifts- prognos	1 161 500
2001	Förslag	1 170 388
2002	Beräknat	1 195 958 ¹
2003	Beräknat	1 222 926 ²
¹ Motsvarar 1 170 388 tkr i 2001 års prisnivå.
² Motsvarar 1 170 388 tkr i		i 2001 års prisnivå.

Tullverkets anslag var för budgetåret 1999
1 098 710 000 kronor. Det ingående anslagsspa-
randet uppgick till 82 937 000 kronor. Utgifterna
uppgick till 1 107 047 000 kronor vilket innebär
att anslagssparandet inför budgetåret 2000 var
74 600 000 kronor. Tullverkets har således ut-
nyttjat 8 400 000 kronor av anslagssparandet. För
innevarande år visar prognosen att Tullverket
kommer att förbruka 1 161 500 000 kronor vil-
ket innebär att 34 500 000 kronor av anslagsspa-
randet kommer att tas i anspråk. Resterande
40 100 000 kronor beräknas balanseras över till år
2001. Det då kvarvarande anslagssparandet är
intecknat för kommande utbetalningar av pen-

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 3

sionsersättningar tillföljd av 1999 års omorgani-
sation.

Budget för avgiftsbelagd verksamhet

\|Tabell 5.4 Offentligrättslig verksamhet 1
Tusental kronor Offentlig- rättslig verksamhet	Intäkter till inkomsttitel (Som inte får disponeras)	Intäkter som får disponeras	Kostnader	Resultat (intäkt - kostnad)
Utfall 1999	51 550	0	51 500	0
Prognos 2000	34 500	12 500	47 000	0
Budget 2001	22 000	25 000	47 000	0

nor till följd av merkostnader i samband med
Oresundsbrons öppnande. Vid beräkningen har
även hänsyn tagits till återlägg till följd av en en-
gångsneddragning på 10 000 000 kronor.

Anslaget för år 2002 och 2003 beräknas till
1 195 958 000 respektive 1 222 926 000 kronor.

Kommentar: Tullverket har tillföljd av merkostnader i och med öppnan-
det av Öresundsbron, bemyndigats att disponera vissa avgifter.

Tabell 5.5 Uppdragsverksamhet

Tusental kronor

Uppdragsverksamhet	Intäkter	Kostnader	Resultat (Intäkt - kostnad)
Utfall 1999	15 700	15 700	0
(varav tjänsteexport)	0	0	0
Prognos 2000	15 700	15 700	0
(varav tjänsteexport)	0	0	0
Budget 2001	15 700	15 700	0
(varav tjänsteexport)	0	0	0

Avser: Insamlande av farledsavgiftsdeklarationer. Insamling av Intrastat-
uppgifter. Försäljning av vägavgiftsbevis. Kontroll av exportbidragsgods
(omförhandling om kompensationsnivå initierad)

Regeringens överväganden

ITabell 5.6 Beräkning av anslaget för 2001 Hl
Tusental kronor
Anslag 2000	1 127 027
Justering för premier för stat- liga avtalsförsäkringar	-553
Pris- och löneomräkning	23 863
Resursökning, beslut i VÅP	10 000
Övrigt	51
Återlägg av engångsneddrag- ning år 2000	10 000
Förslag 2001	1 170 388

Regeringen har beräknat anslaget för 2001 till
1 170 388 000 kronor. Vid beräkningen har hän-
syn tagits till justeringar på 553 000 kronor till
följd av premier för statliga avtalsförsäkringar
och förstärkning av anslaget på 10 000 000 kro-

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 3

Bilaga 1

Anslagsbenämningar

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 3 BILAGA 1

Nya anslagsbenämningar

Av tabellen nedan framgår benämningen på anslagen åren 2000 och 2001. Syftet med tabellen är att
underlätta övergången till de nya benämningar som följer av att politikerområden införs.

lAnslagsbenämningar 2000 och 2001 1
Benämning 2000	Benämning 2001	^^nslaget^iamr^^
Al	3:1	Riksskatteverket
A2	3:2	Skattemyndigheterna
Bl	3:3	Tullverket

Rättsväsendet

1 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nrl. Del2

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Förslag till statsbudget för 2001

Rättsväsendet

Innehållsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut......................................................................................7

2 Lagförslag................................................................................................................9

2.1 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken......................................9

3 Rättsväsendet........................................................................................................11

3.1 Vad utgiftsområdet omfattar................................................................11

3.2 Utgiftsutvecklingen..............................................................................11

4 Politikområde Rättsväsendet...............................................................................13

4.1 Politikområdets omfattning.................................................................13

4.2 Utgiftsutvecklingen..............................................................................14

4.3 Mål för rättsväsendet inklusive kriminalpolitiken..............................15

4.3.1 Mål för 2001...........................................................................................15

4.3.2 Mål som resultatbedömningen vilar på................................................16

4.4 Politikens inriktning.............................................................................16

4.4.1 Prioriteringar.........................................................................................16

4.4.2 Rättsväsendet skall utvecklas och verksamheten skall bedrivas med

ett medborgarperspektiv.......................................................................17

4.4.3 Kriminalpolitiken utvecklas för att minska brottsligheten och öka

människors trygghet.............................................................................20

4.4.4 Kriminalvården......................................................................................29

4.4.5 Reformeringen av domstolsväsendet...................................................33

4.5 Insatser...................................................................................................35

4.5.1 Statliga insatser inom politikområdet..................................................35

4.5.2 Insatser utanför politikområdet...........................................................39

4.6 Resultatbedömning...............................................................................39

4.6.1 Polisväsendet.........................................................................................39

4.6.2 Åklagarväsendet....................................................................................61

4.6.3 Domstolsväsendet.................................................................................70

4.6.4 Kriminalvården......................................................................................76

4.6.5 Rättsväsendet i övrigt............................................................................87

4.7 Revisionens iakttagelser........................................................................87

4.7.1 Polisväsendet.........................................................................................87

4.7.2 Åklagarväsendet....................................................................................87

4.7.3 Domstolsväsendet.................................................................................87

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

4.7.4

4.8

Kriminalvården

Budgetförslag

4:1

4:2

4:3

4:4

4:5

Polisorganisationen......

Säkerhetspolisen...........

Åklagarorganisationen .
Ekobrottsmyndigheten
Domstolsväsendet m.m.

4:6 Kriminalvården.........................................................................100

4:7 Brottsförebyggande rådet........................................................101

4:8 Rättsmedicinalverket................................................................104

4:9 Gentekniknämnden..................................................................107

4:10 Brottsoffermyndigheten.........................................................108

4:11 Ersättning för skador på grund av brott.................................111

4:12 Rättshjälpskostnader m.m........................................................112

4:13 Kostnader för vissa skaderegleringar m.m..............................113

4:14 Avgifter till vissa internationella sammanslutningar..............113

4:15 Bidrag till brottsförebyggande arbete.....................................114

5 Politikområde Skatt, tull och exekution...........................................................117

5.1 Politikområdet....................................................................................117

5.2 Utgiftsutvecklingen............................................................................117

5.3 Budgetförslag......................................................................................118

3:1 Kronofogdemyndigheterna.....................................................118

Bilaga 1 Nya anslagsbenämningar....................................................................119

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Tabellförteckning

Anslagsbelopp...................................................................................................................7

3.1 Utgiftsutvecklingen inom utgiftsområdet..............................................................11

4.1 Utgiftsutvecklingen inom politikområdet 1999-2003...........................................14

4.2 Resursförstärkningar................................................................................................15

4.3 Förslag till fördelning av de nya resurserna............................................................15

4.4 Antalet rapporterade trafikbrott år 1996-1999.......................................................45

4.5 Antal ärenden som redovisats till åklagare år 1997-1999.......................................46

4.6 Andelen ärenden som redovisades till åklagare av det totala antalet inkomna

inom de prioriterade områdena...........................................................................46

4.7 Genomströmningstid för våldsbrottsärenden år 1997-1999.................................50

4.8 Antalet anställda inom polisen vid utgången av åren 1996-1999 fördelat på

poliser och civilanställda.......................................................................................57

4.9 Sjukfrånvaro 14 dagar eller mer...............................................................................58

4.10 Tingsrätternas, hovrätternas, länsrätternas och kammarrätternas samlade

resultat...................................................................................................................70

4.11 Högsta domstolens och Regeringsrättens måluppfyllelse..................................71

4.12 Dygnskostnad (totalt) per producerat vårddygn på anstalt åren 1997-1999.....77

4.13 Sysselsättningstimmar vid anstalt 1997-1999.......................................................78

4.14 Fördelningen av frivårdsklienter dömda i medeltal och dygnskostnad för frivård

åren 1997-1999.....................................................................................................81

4.15 Avvikelser direkt från anstalt (rymningar) åren 1995-1999................................82

4.16 Sysselsättningstimmar vid häkte 1997-1999.........................................................85

4.17 Utgiftsutvecklingen 1991-2000.............................................................................88

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Diagramförteckning

4.1 Antal anmälda brott 1950 (1975)—1999..................................................................21

4.2 Tingsrätternas målutveckling 1997-1999................................................................ 72

4.3 Hovrätternas målutveckling 1997-1999.................................................................72

4.4 Högsta domstolens målutveckling 1997-1999....................................................... 73

4.5 Länsrätternas målutveckling 1997-1999.................................................................73

4.6 Kammarrätternas målutveckling 1997-1999..........................................................74

4.7 Regeringsrättens målutveckling 1997-1999...........................................................74

4.8 Frivårdsklienter (i medeltal)....................................................................................81

4.9 Medeltal tillgängliga platser och beläggning (i %), häkte.....................................85

4.10 Antalet årsarbetskrafter vid anstalt, häkte och frivård.........................................86

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1. antar regeringens förslag till lag om ändring
i rättegångsbalken,

2. godkänner att sjöfartsregistret förs över
från Stockholms tingsrätt till Sjöfartsverket
och att inskrivning enligt lagen (1984:649)
om företagshypotek förs över från Malmö
tingsrätt till Patent- och registreringsverket
(avsnitt 4.8),

3. godkänner att en advokat skall ingå i
Tjänsteförslagsnämnden för domstolsvä-

sendet och att ordföranden i nämnden skall
ansvara för ärendenas beredning (avsnitt
4.8),

4. bemyndigar regeringen att närmare ange
detaljer och tidsfrister för de obligatoriska
momenten i domarbanan (avsnitt 4.8),

5. för budgetåret 2001 anvisar anslagen under
utgiftsområde 4 Rättsväsendet enligt föl-
jande uppställning:

1 Anslagsbelopp ________________ 1
Tusental kronor Anslag		Anslagstyp
4:1	Polisorganisationen	ramanslag	12 298 318
4:2	Säkerhetspolisen	ramanslag	534 382
4:3	Åklagarorganisationen	ramanslag	729 777
4:4	Ekobrottsmyndigheten	ramanslag	304 285
4:5	Domstolsväsendet m.m.	ramanslag	3515117
4:6	Kriminalvården	ramanslag	4 148 078
4:7	Brottsförebyggande rådet	ramanslag	42 405
4:8	Rättsmedicinalverket	ramanslag	189 386
4:9	Gentekniknämnden	ramanslag	2 842
4:10	Brottsoffermyndigheten	ramanslag	16 852
4:11	Ersättning för skador på grund av brott	ramanslag	74 500
4:12	Rättshjälpskostnader m.m.	ramanslag	730 000
4:13	Kostnader för vissa skaderegleringar m.m.	ramanslag	10 399
4:14	Avgifter till vissa internationella sammanslutningar	ramanslag	7 956
4:15	Bidrag till brottsförebyggande arbete	ramanslag	7 200
3:1	Kronofogdemyndigheterna	ramanslag	1 361 669
Summa			23 973 166

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

2 Lagförslag

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 5 § rättegångsbalken skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

En tingsrätt skall ha sitt kansli på
den ort som regeringen bestämmer.
Tingsrätten skall ha tingsställe på den
orten, om regeringen inte bestämmer
annat, och får ha tingsställe också på
annan ort som regeringen bestäm-
mer.

En tingsrätt skall ha kansli på den
eller de orter som regeringen be-
stämmer. Tingsrätten skall ha tings-
ställe på den eller de orterna om rege-
ringen inte bestämmer annat.
Tingsrätten får också ha tingsställe
på annan ort som regeringen be-
stämmer.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 2001.

1 Senaste lydelse 1995:495

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

3 Rättsväsendet

3.1 Vad utgiftsområdet omfattar

Utgiftsområdet är indelat i två politikområden,
Rättsväsendet och Skatt, tull och exekution.

3.2 Utgiftsutvecklingen

ITabell 3.1 Utgiftsutvecklingen inom utgiftsområdet 1
Miljoner kronor	Utfall 1999	Anslag 2000 ¹	Utgifts- prognos 2000	Förslag anslag 2001	Beräknat anslag 2002	Beräknat anslag 2003
Politikområde Rättsväsendet	20 912,9	21391,6	22 101,2	22 611,5	23 691,7	24 304,2
Politikområde Skatt, tull och exekution	1 346,5	1 341,7	1 405,1	1 361,7	1 390,7	1 421,6
Totalt för utgiftsområde 4	22 259,4	22 733,3	23 506,3	23 973,2	25 082,4	25 725,8

¹ Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 2000 i samband med den ekonomiska vårpropositionen.

Som framgår av tabell 3.1 omfattar politikområ-
de Rättsväsendet 22,6 miljarder kronor. Ca 12,8
miljarder används för polisväsendet, 1 miljard för
åklagarväsendet, 3,5 miljarder för domstolsvä-
sendet och 4,1 miljarder för kriminalvården. Den
övriga verksamheten inom rättsväsendet -
Brottsförebyggande rådet, Rättsmedicinalverket,
Gentekniknämden, Brottsoffermyndigheten, er-

sättning för skador av brott och rättshjälpen -
förbrukar sammantaget 1,1 miljard, varav hu-
vudparten (730 miljoner) avser kostnader för
rättshjälpen (se tabell 4.1).

Politikområde Skatt, tull och exekution om-
fattar inom utgiftsområde 4 Rättsväsendet Kro-
nofogdemyndigheterna, 1,4 miljarder.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

4 Politikområde Rättsväsendet

4.1 Politikområdets omfattning

Huvuddelen av resurserna inom politikområdet
avser kriminalpolitiskt inriktad verksamhet. I öv-
rigt är rättsväsendets verksamhet främst inriktat
på att bedöma och avgöra rättsliga tvister mellan
enskilda och mellan enskilda och det allmänna
samt att handlägga andra rättsliga ärenden. Den
kriminalpolitiskt inriktade verksamheten syftar
framför allt till att upprätthålla allmän ordning
och säkerhet, att förebygga brott, att utreda och
avgöra brottmål, att se till att den som begått
brott lagfors, att verkställa påföljder och rättsan-
språk och att ge stöd till dem som drabbats av
brott. Det internationella samarbetet utgör en
ökande andel av utgiftsområdets verksamhet.
Politikområdet innefattar myndigheter inom
domstols-, polis-, och åklagarväsendena, krimi-
nalvården samt Brottsförebyggande rådet,
Rättsmedicinalverket, Gentekniknämnden och
Brottsoffermyndigheten.

Polisväsendet

Rikspolisstyrelsen är central förvaltningsmyn-
dighet för polisväsendet och har tillsyn över
detta. Till Rikspolisstyrelsen hör Säkerhetspoli-
sen, Rikskriminalpolisen och Polishögskolan.
Styrelsen är chefsmyndighet för Statens krimi-
naltekniska laboratorium. Rikspolisstyrelsen är
också ansvarig myndighet för totalförsvarsfunk-
tionen Ordning och säkerhet m.m. vilken redo-
visas under utgiftsområde 6 Totalförsvaret.

I varje län finns en polismyndighet som ansva-
rar för polisverksamheten där. För ledningen av
polismyndigheten finns en polisstyrelse. Den be-
står av myndighetens chef och det antal övriga

ledamöter som regeringen bestämmer. Regering-
en utser de ledamöter som utöver polischefen
skall ingå i styrelsen.

Åklagarväsendet

Central förvaltningsmyndighet för åklagarväsen-
det är Riksåklagaren. Åklagarväsendets organisa-
tion i övrigt består av åklagarmyndigheterna i
Stockholm, Västerås, Linköping, Malmö, Göte-
borg och Umeå, var och en under ledning av en
överåklagare. Vid dessa myndigheter finns åkla-
garkamrar.

Ekobrottsmyndigheten är en åklagarmyndig-
het inom åklagarväsendet med uppgift att be-
kämpa ekonomisk brottslighet. Ekobrottsmyn-
digheten svarar för ekobrottsbekämpningen i
Stockholms län, Skåne län, Västra Götalands län,
Hallands län samt Gotlands län.

Domstolsväsendet

Domstolsverket är central förvaltningsmyndig-
het för de allmänna domstolarna, de allmänna
förvaltningsdomstolarna, arrendenämnderna, hy-
resnämnderna och Rättshjälpsmyndigheten.

Allmänna domstolar är tingsrätterna, de sex
hovrätterna och Högsta domstolen. Allmänna
förvaltningsdomstolar är länsrätterna, de fyra
kammarrätterna och Regeringsrätten. Vid års-
skiftet 1998/1999 inrättades miljödomstolar vid
Stockholms, Växjö, Vänersborgs, Östersunds
och Umeå tingsrätter samt en miljööverdomstol
i Svea hovrätt. Miljödomstolarna och Miljööver-
domstolen handlägger mål enligt miljöbalken.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Kriminalvården

Kriminalvårdsstyrelsen är central förvaltnings-
myndighet för all kriminalvårdsverksamhet. Sty-
relsen är chefsmyndighet för 36 lokala kriminal-
vårdsmyndigheter och för Transporttjänsten. I
administrativt hänseende är styrelsen chefs-
myndighet även för Kriminalvårdsnämnden och
de 30 övervakningsnämnderna.

Övriga myndigheter

Brottsförebyggande rådet (BRÅ) är ett stabsor-
gan under regeringen och ett expertorgan inom
rättsväsendet. Rådets huvudsakliga uppgifter är
utveckling, utvärdering, tillämpad forskning och
information inom det kriminalpolitiska området.

Brottsoffermyndighetens huvudsakliga uppgifter
är att främja brottsoffers rättigheter, att bevaka
deras behov och intressen samt att verka för att
den som är berättigad till brottsskadeersättning
får sådan. Vid myndigheten finns en särskild
nämnd som prövar vissa ärenden om brottsska-
deersättning och ett råd som prövar frågor om
bidrag från brottsofferfonden.

Rättsmedicinalverket ansvarar för genomfö-
randet av rättspsykiatrisk, rättsmedicinsk, rätts-
kemisk och rättsgenetisk verksamhet i den ut-
sträckning sådana frågor inte handläggs av någon
annan statlig myndighet.

Gentekniknämnden skall bl.a. följa den natio-
nella och internationella utvecklingen på gentek-
nikområdet, bevaka de etiska frågorna samt be-
driva rådgivande och upplysande verksamhet.

4.2 Utgiftsutvecklingen

Tabell 4.1 Utgiftsutvecklingen inom politikområdet 1999-2003

Miljoner kronor

	Utfall 1999	Anslag 2000 ¹	Utgifts- prognos 2000	Förslag anslag 2001	Beräknat anslag 2002	Beräknat anslag 2003
4:1 Polisorganisationen	11 401,6	11 607,3	12 028,0	12 298,3	13 180,5	13 548,7
4:2 Säkerhetspolisen	512,9	540,7	-	534,4	578,0	591,2
4:3 Äklagarorganisationen	609,0	695,0	719,0	729,8	745,9	794,2
4:4 Ekobrottsmyndigheten	219,8	264,4	277,0	304,3	310.3	316,9
4:5 Domstolsväsendet m.m.	3 113,1	3 359,0	3 402,5	3 515,1	3 590,5	3 670,4
4:6 Kriminalvården	3 957,4	3 820,3	3 932,0	4 148,1	4 127,9	4 218,6
4:7 Brottsförebyggande rådet	44,0	50,0	59,1	42,4	43,3	44,2
4:8 Rättsmedicinalverket	169,7	183,5	188,0	189,4	193,4	197,6
4:9 Gentekniknämnden	2,4	2,6	3,0	2,8	2,7	2,8
4:10 Brottsoffermyndigheten	14.3	14,9	16,2	16,9	17,2	17.6
4:11 Ersättning för skador på grund av brott	67,2	74,5	80,0	74,5	74,5	74,5
4:12 Rättshjälpskostnader m.m.	755,4	754,8	785,0	730,0	802,0	802,0
4:13 Kostnader för vissa skaderegleringar m.m.	28,5	21,0	14,0	10,4	10,4	10,4
4:14 Avgifter till vissa internationella sammanslut- ningar	6,4	6,6	6,0	7,9	7,9	7,9
4:15 Bidrag till brottsförebyggande arbete	14,1	7,6	11,4	7,2	7,2	7,2
Totalt för politikområde Rättsväsendet	20 915,8	21 402,2	22101,2	22 611,5	23 691,7	24 304,2

¹ Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 2000 i samband med den ekonomiska vårpropositionen.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Politikområde Rättsväsendets ekonomi har un-
der 1999 liksom under 1998 varit stabil. Den sta-
bila ekonomin har kunnat upprätthållas genom
att rättsväsendet tillförts resursförstärkningar de
senaste åren, som framgår av tabell 4.2.

ITabell 4.2 Resursförstärkningar 1
Miljoner kronor	1998	1999	2000	2001	2002
Budgetpropositionen för år 1998	200	200	200	200*	200¹
Budgetpropositionen för är 1999		400²	250	300	300’
Budgetpropositionen för år 2000			150	150	150
‘Den ramhöjning som beslutades för budgetperioden 1998-2000 ligger kvar år 2000 och framöver.

²I beloppet ingår engångsvisa resurser till polisväsendet om 200 mkr.
³öen ramhöjning som beslutades för år 2001 ligger kvar år 2002 och framöver.

Vidare har rättsväsendet fortfarande ett anslags-
sparande som gör det möjligt för myndigheterna
att förbruka mer än anvisade medel. Anslagsspa-
randet har fortsatt att minska och uppgick till
274 miljoner kronor vid utgången av år 1999, vil-
ket innebär en minskning med 359 miljoner kro-
nor sedan utgången av 1998. Det är framförallt
kriminalvården som förbrukar mer än anvisade
anslag. Under 1998 och 1999 drogs kriminalvår-
dens anslag ner för att kriminalvårdens tidigare
stora anslagssparande skulle förbrukas. Medlen
omfördelades inom rättsväsendet.

Budgetåret 2000 förbrukas rättsväsendets an-
slagssparande och vissa av rättsväsendets myn-
digheter kommer vid slutet av året att utnyttja
anslagskrediten. Regeringen har därför på
tilläggsbudget i 2000 års ekonomiska vårpropo-
sition utökat bl.a. polisens ekonomiska ramar
med engångsvis cirka 200 miljoner kronor, varav
90 miljoner kronor är inkomster från passavgif-
ter. Detta minskar polisens och rättsväsendets
sammanlagda behov av att utnyttja anslagskre-
diten. Enligt myndigheternas prognoser kommer
de, trots detta, att bygga upp en skuld
(utnyttjande av anslagskrediten) motsvarande
totalt ca 400 miljoner kronor, framför allt polisen
och kriminalvården kommer att behöva utnyttja
anslagskrediten.

Mot bakgrund av rättsväsendets ekonomiska
läge har regeringen i 2000 års ekonomiska vår-
proposition tillfört rättsväsendet 1 miljard kro-
nor för 2001, 1,5 miljarder kronor för 2002 och

1,6 miljarder kronor för 2003, varav 180 miljoner
kronor avser avgiftsinkomster som polisen får

disponera, för att fullfölja statsmakternas inten-
tioner för utvecklingen av rättsväsendet.

Den ansträngda ekonomiska situationen inom
rättsväsendet gör att utgifterna kan komma att
överstiga anslagsramarna under budgetperioden.
Det betyder att vissa myndigheters nuvarande
anslagskrediter kan vara otillräckliga. Samtidigt
skall förändrings- och rationaliseringsarbetet
fortsätta för att åstadkomma ett effektivt rättsvä-
sende. Regeringen har därför i 2000 års ekono-
miska vårproposition uttalat sin avsikt att noga
följa rättsväsendets verksamhet och resultat och
att återkomma till riksdagen om de ytterligare
insatser som erfordras för att fullfölja statsmak-
ternas intentioner för utvecklingen av rättsvä-
sendet.

Regeringen föreslår att de nya resurserna för-
delas inom politikområdet enligt tabell 4.3.

Tabell 4.3 Förslag till fördelning av de nya resurserna

Miljoner kronor

	2001	2002	2003
4:1 Polisorganisationen	575¹	1 180¹	1 250¹
4:3 Åklagarorganisationen	15	15	45
4:4 Ekobrottsmyndigheten	10	10	10
4:5 Domstolsväsendet	120	120	120
4:6 Kriminalvården	271	166	166
4:8 Rättsmedicinalverket	7	7	7
4:10 Brottsoffermyndig- heten	2	2	2
Summa	1 000	1 500	1 600
‘Varav 180 mkr avser avgiftsinkomster från passhanteringen.

Vidare föreslås i denna proposition omfördel-
ning av medel inom utgiftsområdet respektive
mellan utgiftsområde 4 och andra utgiftsområ-
den. Omfördelningen redovisas under respektive
anslagsavsnitt.

4.3 Mål för rättsväsendet inklusive
kriminalpolitiken

4.3.1 Mål för 2001

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Det övergripande målet för domstolsväsendet är
att avgöra mål och ärenden på ett rättssäkert och
effektivt sätt.

Det övergripande målet för polisväsendet är,
förutom att tillförsäkra den enskildes rättstrygg-
het och rättssäkerhet, att förebygga och upptäcka
brott och att se till att den som har begått brott
identifieras och lagfors.

Det övergripande målet för åklagarväsendet är
att se till att den som har begått brott lagfors.

Det övergripande målet för kriminalvården är
att vidta åtgärder som påverkar den dömde att
inte återfalla i brott. Verksamheten skall präglas
av en human människosyn, god omvårdnad och
ett aktivt påverkansarbete med iakttagande av en
hög grad av säkerhet samt respekt för den en-
skildes integritet och rättssäkerhet.

4.3.2 Mål som resultatbedömningen vilar
På

Målen för 2001 överensstämmer i sak med de
mål vilka resultatbedömningen i avsnitt 4.6
grundas på. Det förhållandet att medborgarper-
spektivet uttryckligen införts i målformuleringen
innebär ett förtydligande.

4.4 Politikens inriktning

4.4.1 Prioriteringar

Rättsväsendet och medborgarperspektivet
Rättsväsendet skall målmedvetet utvecklas mot
bakgrund av medborgarnas behov och samhällets
utveckling så att det även i morgondagens sam-
hälle kan fungera som rättsstatens garant för
medborgarnas rättstrygghet och rättssäkerhet.

Rättstryggheten och rättssäkerheten kräver ett
kvalificerat och effektivt rättsväsende. Verksam-
heten skall liksom tidigare utgå från ett medbor-
garperspektiv och en helhetssyn. Medborgar-
perspektivet innebär att det alltid är nyttan för
den enskilde medborgaren av tilltänkta föränd-
ringar och reformer som skall stå i fokus. Hel-
hetssynen ställer krav på en långtgående samver-
kan mellan rättsväsendets myndigheter.
Samverkan skall ske med respekt för den grund-
läggande rollfördelningen. I detta sammanhang
förtjänar domstolarnas och domarnas oberoende
och särskilda roll att framhållas.

Den genomgripande reformeringen av rättsvä-
sendet utifrån ett medborgarperspektiv, som på-
börjades för några år sedan, skall fortsätta. Med-
borgarperspektivet skall vara en ledstjärna i
reformarbetet för att uppfylla medborgarnas be-
rättigade krav på snabbhet, rättssäkerhet och
kvalitet. Det skall ske genom verksamhetsut-
veckling hos myndigheterna, kontinuerlig fort-
bildning av personalen, främjande av jämställdhet
samt etnisk och kulturell mångfald, en fortsatt
utveckling av organisationsstrukturer anpassade
till dagens krav och en ständigt pågående översyn
och anpassning av lagstiftningen så att den fun-
gerar som ett effektivt verktyg för myndigheter-
na i arbete för att uppnå målen för rättsväsendet.

Polisen

Inom polisväsendet skall utvecklingen med en
koncentration av den lokala polisverksamheten
till närpolisområdena fortsätta. Verksamheten
skall omfatta de uppgifter som framgår av poli-
slagen och tydligare präglas av ett långsiktigt
problemorienterat arbetssätt med ett brottsföre-
byggande syfte. Antalet poliser skall öka. Att
förstärka och föryngra poliskåren är en viktig
faktor för att fullfölja närpolisreformen.

Det problemorienterade arbetssättet skall ut-
vecklas inom all polisverksamhet och särskilt ge-
nomsyra bekämpningen av de allvarligaste
brottstyperna - våldsbrott, narkotikabrott och
ekonomisk brottslighet. En problemorienterad
ansats är nödvändig för att göra verksamhetsmå-
len tydliga och skapa förutsättningar för en ef-
fektiv styrning och uppföljning av verksamheten.

Polisen skall utveckla sin förmåga att förebyg-
ga och bekämpa brott med rasistiska eller främ-
lingsfientliga, antisemitiska och homofobiska in-
slag. Detta är särskilt viktigt när det gäller att
kartlägga och analysera hotbilder.

Brottsutredningar

Utredningsverksamheten skall förstärkas så att
fler brott kan klaras upp. Verksamheten skall be-
drivas snabbt och säkert samt präglas av hänsyn
till brottsoffer och vittnen. Polis och åklagare
skall i nära samverkan finna optimala former för
samarbete och ansvarsfördelning.

Miljöbrottsbekämpningen skall förstärkas och
utvecklas genom fördjupad samverkan med poli-
sen och andra myndigheter inom ramen för den
nya miljöbrottsorganisationen. Arbetet skall leda
till nya och rationellare arbetssätt och utred-
ningsmetoder för att bekämpa brott mot miljön.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Åklagarväsendet

Åklagarväsendet skall ytterligare förstärka och
utveckla åklagarrollen.

Åklagarväsendet skall medverka i polisväsen-
dets kompetens- och verksamhetsutveckling för
att säkerställa en effektiv och snabb brottsutred-
ningsverksamhet med högt ställda krav på rätts-
säkerhet och kvalitet. Fler brott skall klaras upp.

Åklagarna skall i ännu större utsträckning ges
utrymme att kunna koncentrera sig på de mera
kvalificerade brottmålsärendena och utöva aktiv
förundersökningsledning i dessa.

Domstolsväsendet

Domstolsväsendet skall utvecklas för att motsva-
ra högt ställda krav på verksamheten. Reformar-
betet skall inriktas på renodling av arbetsformer
och arbetsuppgifter. Det processuella regelverket
skall förbättras. Säkerheten för personalen och
dem som besöker en domstol skall förbättras.
Tingsrätternas organisation skall reformeras för
att förbättra möjligheterna till utbildning och
specialisering av personal. Okad samordning av
ledningsfunktioner och administration mellan
tingsrätter och länsrätter skall eftersträvas där det
är lämpligt. Försök med gemensam lagman för
tingsrätt och länsrätt har på ett framgångsrikt
sätt bedrivits i Karlskrona och Växjö. De sats-
ningar som genomförs skall noga följas upp och
utvärderas.

Kriminalvården

Kriminalvården skall fortsätta det rationalise-
ringsarbete som påbörjats och ges förutsättning-
ar att möta ett ökat platsbehov. Verksamheten
skall fortsätta att utvecklas mot de mål som prio-
riterats i förra årets budgetproposition. Åtgärder
som bidrar till att den dömde inte återfaller i
brott skall ha fortsatt hög prioritet. Vidare skall
frigivningsförberedelserna förstärkas och alter-
nativen till fängelse utvecklas. Fortsatta satsning-
ar skall göras för att ge frivårdspåföljderna och
intensivövervakningen ett tydligt och konsek-
vent innehåll. Arbetet med att bekämpa narkoti-
kamissbruket skall bedrivas med ökad intensitet.

Internationellt samarbete

Den internationella dimensionen inom rättsvä-
sendets verksamhet och inom kriminalpolitiken
ökar starkt i betydelse. Det gäller nu att kunna
använda sig av, och att utveckla, de fördelar som
ligger i ett internationellt samarbete där länder
och folk tillsammans arbetar för att förebygga
och bekämpa brottslighet och för att få samhäl-

lets rättsliga funktioner att fungera väl över grän-
serna. Bland aktuella frågor kan framhållas för-
bättringen av gränskontrollen och myndigheter-
nas deltagande i det EU-relaterade arbetet.

Resursförstärkningar

Rättsväsendet tillförs 1 miljard kronor år 2001,

1,5 miljarder år 2002 och 1,6 miljarder kronor år
2003. Regeringen föreslår därmed den enskilt
största satsningen på rättsväsendet någonsin. Re-
geringen avser att noga följa rättsväsendets verk-
samhet och resultat och att återkomma till riks-
dagen om de ytterligare insatser som erfordras
för att fullfölja statsmakternas intentioner för ut-
vecklingen av rättsväsendet.

Stöd till brottsoffer och till det lokala brottsförebyg-
gande arbetet

Stödet till brottsoffer skall stärkas. Det lokala
brottsförebyggande arbetet skall stödjas och ut-
vecklas för att skapa ökad trygghet i människor-
nas närmiljö. Detta sker genom att rättsväsen-
dets myndigheter fortsätter att utveckla
kvalitetsarbetet, stödjer forsknings- och utveck-
lingsinsatser, arbetar med personal- och ledar-
skapsutveckling och genom samarbete med
kommunerna, organisationer, näringsliv och en-
skilda.

4.4.2 Rättsväsendet skall utvecklas och
verksamheten skall bedrivas med
ett medborgarperspektiv

Rättsväsendet, demokratin och den enskilde

Rättsväsendet har en central roll i ett demokra-
tiskt system. Att rättsväsendets myndigheter och
domstolarna fungerar adekvat är en förutsättning
för att minska brottsligheten och öka tryggheten.
Ett väl fungerande rättsväsende är också en för-
utsättning för ett väl fungerande samhällsliv och
för näringslivets utveckling. Rättsväsendet är så-
ledes av mycket stor betydelse för hela vårt lands
utveckling och välstånd.

Den enskildes rättstrygghet och rättssäkerhet står i
centrum för rättsväsendet

Det överordnade målet för rättsväsendet är att
garantera den enskilde rättstrygghet och rättssä-
kerhet. Med rättstrygghet avses människors
skydd för liv, hälsa, integritet och egendom.
Rättstrygghet uppnås främst genom en effektiv
brottsförebyggande, brottsbeivrande och brotts-

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

offerstödjande verksamhet och genom att re-
spekten för lag och ordning upprätthålls. Rätts-
tryggheten förutsätter också en lättillgänglig och
säker ordning för att lösa tvister, såväl mellan en-
skilda som mellan enskilda och det allmänna.

Rättssäkerheten kräver likformighet och för-
utsebarhet i rättsskipning och myndighetsutöv-
ning. Den enskilde skall kunna lita på lagstift-
ningen och myndigheterna. Lagstiftningen skall
vara modern och ändamålsenlig. Lagarna skall
värna demokratin och garantera grundläggande
fri- och rättigheter. De skall säkerställa en balans
mellan olika intressen. Lagarna skall vara lätta att
förstå och svåra att kringgå eller missbruka. De
skall stå sig under lång tid.

Ett välfungerande rättsväsende är nödvändigt
för att den politiska processen mot ökad demo-
krati, förstärkt rätt för den enskilde och tilltro till
centrala samhällsfunktioner skall kunna utveck-
las.

Intensivare reformarbete med ett medborgarpers-
pektiv

Rättstryggheten och rättssäkerheten kräver ett
kvalificerat och effektivt rättsväsende. Ett om-
fattande utvecklingsarbete har bedrivits inom
rättsväsendets myndigheter och domstolar under
senare år. Flera faktorer i samhället och i vår om-
värld ställer nya krav som rättsväsendet skall ha
förmåga att möta. Den verklighet rättsväsendet
möter har i flera avseenden blivit mer komplice-
rad. Sveriges medlemskap i Europeiska unionen,
näringslivets och privatlivets internationalisering
och teknikutvecklingen är några faktorer som
innebär både nya krav och nya möjligheter för
rättsväsendets verksamheter.

Arbetet med att reformera och utveckla rätts-
väsendet skall därför fortsätta och intensifieras.
Utvecklingen av rättsväsendet skall ta sin ut-
gångspunkt i medborgarens perspektiv. Medbor-
garna ställer berättigade krav på snabbhet, rätts-
säkerhet och hög kvalitet i övrigt i rättsväsendets
alla verksamheter. Rättsväsendet förväntas också
kunna ge en service av högsta kvalitet, tillhanda-
hålla information och vägledning och vara till-
mötesgående i kontakten med parter, brottsof-
fer, vittnen och allmänheten i övrigt. Det är
också ett medborgarintresse att rättsväsendet an-
vänder sina resurser på ett ändamålsenligt sätt.

Medborgarperspektivet lyfts nu fram i mål-
formuleringen för politikområde rättsväsendet.
Detta görs för att tydligare visa att medborgarnas
behov och intressen skall vara styrande för rätts-
väsendets verksamhet.

Utveckling med helhetsperspektiv

Utvecklingen av rättsväsendet skall utgå från en
helhetssyn på verksamheten. Verksamheten skall
sammantaget utgå från en genomtänkt ansvars-
fördelning och en långtgående samverkan mellan
rättsväsendets myndigheter. Samverkan mellan
rättsväsendets verksamhetsgrenar skall fördjupas
och utvecklas både organisatoriskt och administ-
rativt. Samverkan skall alltid ske med respekt för
den grundläggande rollfördelningen mellan
rättsväsendets olika verksamhetsgrenar, varvid
domstolarnas särskilda ställning skall understry-
kas. Förändringsarbetet kan omfatta organisa-
tionsförändringar, frågor om styrning, förändra-
de och nya arbetsmetoder, personalutbildning
och annan kompetensutveckling. Samverkan kan
fördjupas genom exempelvis gemensam målfor-
mulering, översyn av rutiner, harmonisering av
organisationer, gemensamma utbildningsinsatser
och utökad personalrotation mellan myndighe-
terna.

Ledning, kompetens och teknik är nyckelbegrepp i
reformarbetet

För att uppnå statsmakternas mål för rättsväsen-
det krävs verksamhetsuppföljning och redskap
för effektiv budgetkontroll inom respektive
verksamhetsområde. Adekvat ledningsorganisa-
tion, modern teknik och rationella metoder är
nödvändiga förutsättningar, såväl för att minska
brottsligheten som för en effektiv handläggning
av mål och ärenden i övrigt inom rättsväsendet.

Kompetent personal är rättsväsendets vikti-
gaste resurs. Av avgörande betydelse är förmågan
att skapa förutsättningar för att rekrytera skickli-
ga medarbetare till rättsväsendets alla verksam-
hetsgrenar och att stärka arbetsmiljön och arbe-
tets attraktionskraft. I verksamheten skall finnas
ett gott ledarskap. Medarbetarnas kompetens
skall tas tillvara på bästa sätt och inom hela rätts-
väsendet skall utbildning och kompetensutveck-
ling prioriteras.

Teknikutvecklingen ger rättsväsendet nya
verktyg och möjligheter, men kräver samtidigt
att verksamheterna och regelverken kring dem
anpassas för att kunna ta tillvara de möjligheter
som den nya tekniken ger. För att utnyttja rätts-
väsendets resurser så effektivt som möjligt, höja
kvaliteten i verksamheten och skapa attraktiva
arbetsplatser skall myndigheterna ges förutsätt-
ningar att utnyttja den nya tekniken. Rättsväsen-
dets IT-strukturer skall kunna samverka med
varandra för att förhindra dubbelarbete. Rege-
ringen har uppdragit åt Statskontoret att utvär-

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

dera verksamhet och organisation för samord-
ningen av rättsväsendets informationsförsörj-
ning. På grundval av redovisningen av uppdraget,
som skall göras hösten 2000, skall regeringen ta
ställning till hur samordningen skall kunna ut-
vecklas.

Inom ramen för regeringens övergripande ar-
bete med att ytterligare utveckla rättsväsendet till
en ändamålsenlig helhet pågår ett arbete i nära
samverkan mellan myndigheterna inom rättsvä-
sendet och Regeringskansliet. Arbetet syftar till
att säkerställa att utvecklingen inom rättsväsen-
det sker samordnat med respekt för den inbör-
des rollfördelningen och med beaktande av sam-
banden mellan myndigheterna.

Jämställdhetsperspektivet skall genomsyra verk-
samheten

All verksamhet inom rättsväsendet skall genom-
syras av ett jämställdhetsperspektiv. Det gäller
såväl myndigheternas verksamhet som utform-
ningen av lagstiftning. Myndigheterna har ett
självständigt ansvar för att driva arbetet för ökad
jämställdhet mellan kvinnor och män. En jämn
könsfördelning bör eftersträvas vid rekrytering
och befordran av medarbetare. I arbetet med att
utveckla arbetsformer inom rättsväsendet bör
det vara en självklarhet för myndighetsledning-
arna att se till att strukturer och förhållningssätt
bidrar till att skapa jämställdhet mellan kvinnor
och män. En viktig uppgift är exempelvis att ver-
ka för att andelen kvinnor som söker befordran
inom rättsväsendet ökar. En annan självklarhet är
att medarbetare i rättsväsendet inte skall utsättas
för sexuella trakasserier.

Rättsväsendet skall verka för etnisk och kulturell
mångfald

Myndigheternas uppgift att fortlöpande beakta
samhällets etniska och kulturella mångfald, såväl
när verksamheten utformas som när den bedrivs,
innebär också att åtgärder för att öka den etniska
och kulturella mångfalden bland de anställda är
ett viktigt inslag. Arbetsgivare skall aktivt arbeta
för att främja etnisk mångfald i arbetslivet. Rege-
ringen har uppdragit åt samtliga myndigheter att
upprätta handlingsplaner för detta. Det är en
viktig uppgift för rättsväsendet att verka för att
andelen med annan etnisk bakgrund än den
svenska ökar bland de anställda.

Rättsväsendet skall höja sin kompetens om rasism,
främlingsfientlighet, antisemitism och homofobi
Respekten för alla människors lika värde är
grundläggande i en demokrati. Diskriminering
och brottsliga angrepp mot personer på grund av
deras ursprung eller sexuella läggning innebär ett
angrepp på denna grundläggande princip.

Rättsväsendets anställda skall ha god kunskap
om såväl grunden för brottslighet med inslag av
rasism eller främlingsfientlighet, antisemitism
och homofobi som om situationen för de grup-
per som utsätts för sådana brott. Den kunskapen
kan också motverka de fördomar som kan finnas
om de grupper som utsätts för sådana brott. En
förbättrad grundutbildning och ökad fortbild-
ning i dessa frågor bör kunna medverka till ökad
samverkan mellan rättsväsendets myndigheter,
liksom också förbättrad metodutveckling för att
förebygga och bekämpa denna brottslighet. Re-
geringen gav i regleringsbreven för år 2000 samt-
liga myndigheter inom rättsväsendet i uppdrag
att garantera att personalen har en god kunskap
på dessa områden.

Stödet till och skyddet för brottsoffer och vittnen
ökar

Att stärka stödet till och skyddet för den som
utsatts för brott är en angelägen fråga för rege-
ringen. Den som utsatts för brott skall bemötas
professionellt av de myndigheter han eller hon
kommer i kontakt med och få tillräckligt stöd
och skydd. Regeringen avser att under hösten
2000 till riksdagen lämna en proposition med
förslag om bl.a. bättre stöd till och bemötande av
brottsoffer hos polis, åklagare, domstolar, hälso-
och sjukvården och socialtjänsten.

Flera av rättsväsendets myndigheter arbetar
redan aktivt med frågan om hur bemötandet kan
förbättras. Rikspolisstyrelsen färdigställer under
hösten en Brottsofferhandbok. Några polismyn-
digheter arbetar med att utveckla metoderna för
att göra riskbedömningar i enskilda fall som un-
derlag för beslut om olika skyddsåtgärder.

Det är av avgörande betydelse för en rättsstat
att den som utsatts för ett brott eller bevittnat ett
brott inte skall avstå från att anmäla händelsen
eller medverka i en brottsutredning på grund av
rädsla för att bli utsatt för ytterligare brott. Se-
nast i november 2000 skall Rikspolisstyrelsen re-
dovisa det uppdrag som regeringen gav i novem-
ber 1999 att, i samverkan med Riksåklagaren,
Kriminalvårdsstyrelsen, Domstolsverket och

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Brottsoffermyndigheten, utarbeta förslag till ett
nationellt handlingsprogram för att skydda vitt-
nen, målsäganden och andra bevispersoner. Syf-
tet med programmet är att samordna de insatser
som behövs för att skydda bevispersoner från re-
pressalier och hot i anledning av deras medver-
kan i brottsutredningar.

Den internationella dimensionen ökar i betydelse

Under perioden 1 januari - 30 juni 2001 är Sveri-
ge ordförandeland i Europeiska unionen. Tiden
som ordförandeland innebär unika möjligheter
att förverkliga regeringens höga ambitioner för
det svenska deltagandet i och de svenska initiati-
ven inom det internationella samarbetet. Detta
ställer stora krav på nationell samordning mellan
verksamhetsområden och myndigheter liksom
mellan Justitiedepartementet och rättsväsendets
myndigheter.

En huvudfråga är att fortsätta att utveckla det
internationella polis- och åklagarsamarbetet, lik-
som samarbetet mellan andra organ inom rätts-
väsendet i skilda länder. Det kräver i sin tur att
det internationella samarbetet i lagstiftningsfrå-
gor utvecklas, så att nationella och internationella
regelverk anpassas till dagens och morgondagens
krav och så att rättsväsendets myndigheter i skil-
da länder kan kommunicera och samarbeta på ett
effektivt och rättssäkert sätt.

En uppgift som blivit allt viktigare för rättsvä-
sendet är att delta i internationellt utvecklings-
samarbete. Sådant samarbete omfattar insatser
såväl i närområdet som i andra länder i vilka in-
satser på rättsområdet är en viktig del av Sveriges
utrikespolitik. I förlängningen innebär bistånd på
rättsområdet ökad trygghet och säkerhet också
för Sverige. Under den kommande perioden är
Sveriges insatser på rättsområdet särskilt inrikta-
de på ett fördjupat samarbete med grannländerna
Estland, Lettland, Litauen och Polen. Samarbetet
manifesterar Sveriges stöd för dessa länders strä-
vanden att bli medlemmar i EU. Poliser i freds-
främjande uppdrag kommer i ökad utsträckning
att ingå som en del i humanitärt stöd och ut-
vecklingsbistånd i samband med återskapande
eller uppbyggnad av rättsväsendet i ett konflik-
tområde.

Rättsväsendet får stora resurstillskott

De ökande kraven på rättsväsendet i förening
med de budgetrestriktioner som ålagts all of-
fentlig verksamhet i syfte att sanera landets fi-
nanser har lett till att rättsväsendets ekonomi är
ansträngd.

Genom den ekonomiska vårpropositionen
2000 och förslagen i denna budgetproposition
tillförs rättsväsendet betydande nya resurser.
Tillskotten utgör för 2001 1 miljard kronor, för
2002 1,5 miljarder kronor och för 2003 1,6 mil-
jarder kronor. Medel tillförs också på tilläggs-
budget. En huvuddel av de nya resurserna tillde-
las polisen för att öka antalet poliser, utveckla
närpolisen och det problemorienterade arbets-
sättet, förbättra gränskontrollen och delta i det
EU-relaterade arbetet. Också kriminalvården,
åklagarväsendet och domstolsväsendet får del av
de nya resurserna för att konsolidera myndighe-
ternas ekonomi och fullfölja det reformarbete
som har inletts. Medel tillförs också Rättsmedi-
cinalverket och Brottsoffermyndigheten.

Regeringen avser att noga följa rättsväsendets
verksamhet och resultat och att återkomma till
riksdagen om de ytterligare insatser som erford-
ras för att fullfölja statsmakternas intentioner för
utvecklingen av rättsväsendet.

4.4.3 Kriminalpolitiken utvecklas för att
minska brottsligheten och öka
människors trygghet

Den allvarliga bakgrunden: en ökad kriminalitet
under efterkrigstiden

Brottsutvecklingen

Den i det närmaste linjära ökningen av antalet
polisanmälda brott från 1950-talet har under
1990-talet ersatts av fluktuationer kring en rela-
tivt konstant nivå. År 1999 anmäldes 1 163 916
brott vilket var cirka 15 500 (1 %) färre än år
1998 och 43 000 färre än år 1990.

Antalet tillgreppsbrott (som utgör cirka 60 %
av alla anmälda brott) minskade även under 1999
med ett par procent (liksom 1998) och nivån är
nu lägre än 1990. Både bostadsinbrott, inbrott i
källare och vind, biltillgrepp och särskilt cykel-
stölder minskade under 1998 och 1999. Däremot
fortsatte ökningen av antalet anmälda inbrott i
fritidshus och anmälda fickstölder under både
1998 och 1999.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Diagram 4.1 Antal anmälda brott 1950 (1975)-1999

Anmälda våldsbrott (3-6 kap. brottsbalken, vilka
utgör drygt 10 % av samtliga anmälda brott) har
under 1990-talet uppvisat en annan utveckling än
anmälda tillgreppsbrott. Under början av 1990-
talet ökade antalet anmälda våldsbrott men har
sedan varit relativt konstant. Under 1998 ökade
de dock med 6 % jämfört med 1997, under 1999
med 2 %.

Antalet anmälda bedrägeribrott ökade något
under 1999 efter att ha minskat under en följd av
år. Anmälda skadegörelsebrott har ökat kontinu-
erligt sedan 1975. Under 1999 minskade dock
antalet anmälda skadegörelsebrott, däribland
klotterbrotten, med 8 % jämfört med 1998,
klotterbrotten minskade med 27 % jämfört med
1998. Antalet anmälda narkotikabrott ökade to-
talt medan antalet anmälda narkotikabrott som
gällde överlåtelse m.m. minskade.

Anmälningar av hets mot folkgrupp ökade
kraftigt under 1998 jämfört med 1997, men
minskade dock med 6 % 1999. Anmälningar rö-
rande olaga diskriminering ökade något jämfört
med 1998. Enligt Säkerhetspolisen var antalet
anmälda brott totalt med rasistiska eller främ-
lingsfientliga motiv ungefär lika stort 1999 som
1998.

Vad påverkar brottsutvecklingen f

Flera andra faktorer, utöver en förändring av den
faktiska brottsligheten, kan påverka förändringar
av antalet polisanmälda brott. Det gäller bl.a.
allmänhetens anmälningsbenägenhet och poli-
sens insatser för att upptäcka brott. Det är svårt
att avgöra om de förändringar som rapporteras
från ett år till ett annat speglar utvecklingen av
den faktiska brottsligheten eller enbart en för-
ändring av andelen synliga brott. I ett längre
tidsperspektiv, från 1960-talet och framåt, är det
enligt Brottsförebyggande rådet (BRÅ) troligen
så att den faktiska brottsligheten totalt sett ökat
något mer än den anmälda brottsligheten. Det
gäller framför allt förmögenhetsbrottsligheten.

När det gäller våldsbrott (särskilt våld mellan
bekanta) är det, också enligt BRÅ, troligen så att
den faktiska brottsligheten inte ökat lika mycket
som den anmälda brottsligheten.

BRÅ:s prognoser för brottsligheten bygger på
ett antal samhällsfaktorer som visat sig ha ett
samband med utvecklingen av anmälda brott.
Prognoserna har tidigare visat sig stämma relativt
väl med den faktiska utvecklingen. Under första
halvåret 1999 har de anmälda tillgreppsbrotten
minskat med 2 % trots att de enligt prognosen
förväntas öka med 3 % under helåret 1999. En
sådan skillnad kan bero på de åtgärder som vid-
tagits inom rättsväsendet och på det brottsföre-
byggande arbete som sker i samhället i övrigt.
När det gäller minskningen av t.ex. bostadsin-
brott och skadegörelsebrott är det, enligt BRÅ,
troligt att den ökade inriktningen på att förebyg-
ga brott också fått denna effekt.

Brottslighet och trygghet i ett internationellt per-
spektiv

Utvecklingen av brottsligheten har varit likartad
i hela västvärlden under de senaste decennierna.
Brottsligheten i Sverige ligger, enligt internatio-
nella offerundersökningar (Internationella jäm-
förelser av brottsligheten, BRÅ-rapport 1999:3),
nära genomsnittet för länder i västvärlden (elva
länder ingick i undersökningen). Brottsligheten i
Sverige är dock, i högre utsträckning än i många
andra länder, koncentrerad till mindre allvarliga
brott. Det kan vara en anledning till att, även om
trygghetskänslan också påverkas av andra fakto-
rer än den upplevda risken att bli utsatt för brott,
Sverige år 1996 var det land där den största an-
delen av invånarna kände sig trygga ute på kväl-
len. Andelen som kände sig otrygga hade också
minskat något (med fyra procentenheter) jäm-
fört med 1992.

Ett tryggare samhälle motverkar brottslighet

Kriminalpolitiken omfattar samhällets åtgärder
mot brott och innefattar verksamheter både in-
om rättsväsendet och i samhället i övrigt.

Brottsligheten kan innebära ett angrepp mot
människors liv, hälsa, integritet eller egendom
och förorsaka lidande och otrygghet. Den med-
för betydande kostnader för enskilda och för
samhället. Den kan i sina grövsta uttrycksformer
och i sin förlängning utgöra ett hot mot vår de-
mokratiska rättsstat och grunderna för vår sam-
hällsgemenskap.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Samtidigt som brottsligheten är ett allvarligt
samhällsproblem är den också en följd av de pro-
blem som finns i samhället. Kriminalpolitiken
måste utgå från kunskapen att brottsligheten på-
verkas av en rad faktorer i samhället. Rättsväsen-
det är den myndighetssfär som har det grundläg-
gande ansvaret för att förebygga och utreda
brott, men samhällets insatser mot brottsligheten
måste innefatta åtgärder inom samhällets alla sfä-
rer och på samhällets alla olika nivåer. Kriminal-
politiken måste vara en integrerad del av sam-
hällspolitiken. En framgångsrik kriminalpolitik
kan bara drivas inom ramen för en allmän väl-
färdspolitik som innefattar mål om social trygg-
het, rättvis fördelning och stärkt solidaritet män-
niskor emellan.

Samhällets insatser för barn och ungdomar,
liksom verksamheten inom skola och social-
tjänst, är centrala delar av en kriminalpolitik
byggd på helhetssyn och kunskap. Ett tryggare
samhälle byggs framför allt med gemensamma
insatser mot social ofärd, missbruk av alkohol
och narkotika, genom åtgärder på arbetsmark-
nadspolitikens och bostadspolitikens område
och genom att motverka utanförskap och segre-
gation.

Målet för kriminalpolitiken är att minska
brottsligheten och öka tryggheten. Målet inne-
fattar förutom att öka den faktiska tryggheten
också att öka den upplevda tryggheten. Den
kriminalpolitiskt inriktade verksamheten syftar
framför allt till att upprätthålla allmän ordning
och säkerhet, att förebygga brott, att utreda och
avgöra brottmål, att se till att den som begått
brott lagfors, att verkställa påföljder och rättsan-
språk och att ge stöd till den som drabbas av
brott. Kriminalpolitiken skall bygga på en hel-
hetssyn och utgå från principen om alla männi-
skors lika värde och respekt för den enskildes
integritet och värdighet. Kriminalpolitiken och
samtliga åtgärder som vidtas inom rättsväsendet
skall bygga på kunskap om brottsligheten och
dess orsaker och om effekter av vidtagna åtgär-
der.

Brottsförebyggande arbete och polisverksamhet i
människors närmiljö utvecklas vidare

Lokala insatser mot lokal brottslighet

En majoritet av de brott som begås drabbar en-
skilda i deras närmiljö. Sådan brottslighet påver-
kar i hög grad upplevelsen av trygghet och livs-
kvalitet. Brottslighetens orsaker måste i dessa fall

angripas lokalt, nära roten till problemet. Då
mycket av den informella, medborgerliga kon-
trollen i vårt samhälle ersatts av offentlig kontroll
har avståndet mellan de problem som brottslig-
heten orsakar lokalt och de åtgärder som måste
användas för att bekämpa problemen blivit för
stort. Ett framgångsrikt arbete för att minska
brottsligheten kräver medborgerliga initiativ och
ett brett engagemang från allmänhetens sida. Ar-
betet - både inom rättsväsendet och i rättsväsen-
dets samverkan med andra samhällsområden och
lokala myndigheter, organisationer, näringsliv
och enskilda - för att bekämpa och förebygga
brottsligheten måste vidareutvecklas.

Den brottslighet som drabbar människor i de-
ras vardag och närmiljö handlar bl.a. om skade-
görelse, stölder av och ur bilar, bostadsinbrott,
cykelstölder och butiksstölder. Sådan brottslig-
het som gatulangning av narkotika, försäljning av
illegalt tillverkad alkohol till unga eller våld och
hot på allmänna platser påverkar också i hög grad
livskvaliteten och upplevelsen av trygghet liksom
möjligheterna till positiv utveckling för enskilda
bostads- och cityområden.

Regeringen avser under hösten 2000 att åter-
komma till riksdagen med en lägesbeskrivning
gällande det brottsförebyggande arbetet, som tar
sin utgångspunkt i det av regeringen år 1996 be-
slutade nationella brottsförebyggande program-
met.

Närpolisreformen skall fullföljas och vidareutveck-
las

Närpolisreformen syftar till att medborgare i
hela landet skall ha tillgång till en polis med lokal
förankring, hög kompetens och tillräckliga resur-
ser. Endast på det sättet skapas garantier för att
brott och ordningsstörningar i ett område kan
bekämpas uthålligt och med tillämpning av de
bästa polisiära metoderna och kunskaperna. På
sikt bör enligt regeringens mening polisen i när-
polisområdena ansvara för all polisverksamhet
som inte kräver speciell kompetens eller av andra
skäl bör bedrivas centralt. En utvecklad närpolis-
organisation skapar förutsättningar för ett för-
troendefullt samarbete mellan polisväsendet och
det övriga lokalsamhället i kampen mot brotts-
ligheten.

Ett grundläggande tema är satsningen på lo-
kalt brottsförebyggande arbete. År 1996 presen-
terade regeringen det nationella brottsförebyg-
gande programmet Allas vårt ansvar. I
programmet betonas att det lokala engagemanget

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

är avgörande för ett effektivt brottsförebyggande
arbete. Polisen har en viktig del i det arbetet.

Det är ofta svårt att mäta och redovisa resul-
tatet av brottsförebyggande arbete. Ett verkligt
problemorienterat polisarbete förutsätter emel-
lertid kartläggning, dokumentation, uppföljning
och analys. I närpolisområdena skapas goda för-
utsättningar för ett framgångsrikt brottsförebyg-
gande arbete.

Enligt regleringsbrevet för år 2000 skall varje
polismyndighet utarbeta och dokumentera en
brottsförebyggande strategi som kan ligga till
grund för allt förebyggande polisarbete på lokal
nivå. En viktig utgångspunkt för det arbetet är en
analys av genomförd och pågående verksamhet.

Närpolisreformen genomfördes under en tid
då polisverksamheten präglades av besparingar
och stora omorganisationer och innebar därför
betydande påfrestningar på polisorganisationen.
De frågor om resurs- och ansvarsfördelningen
mellan närpolisen och övriga polisverksamheter
som uppstod när reformen genomfördes är del-
vis ännu olösta. På flera håll i landet pågår försök
med att integrera annan verksamhet av lokal na-
tur, främst ingripandeverksamheten, med verk-
samheten i närpolisområdena. På så sätt kan pla-
neringen underlättas och den problemorien-
terade ansatsen breddas. Enligt regeringens me-
ning bör denna utveckling intensifieras.

Det är avgörande för hela polisväsendet att
närpolisområdena nu får de resurser och den
kompetens som behövs för att den verkligen
skall bli basen i polisverksamheten. Det kräver
insatser för kompetensutveckling och personal-
tillskott. De resurser som nu tillförs polisen gör
det möjligt att åter öka antalet poliser så att svå-
righeter som beror på personalbrist på sikt kan
undanröjas.

Stödet till och utvärderingar av det lokala brotts-
förebyggande arbetet skall öka

Utgångspunkten för ett effektivt brottsförebyg-
gande arbete är att alla goda krafter mobiliseras
och tas tillvara i kampen mot brottsligheten.
Rättsväsendets myndigheter och lagstiftningen
skall i dessa frågor fungera som ett stöd för det
engagemang som finns hos lokala myndigheter,
organisationer, näringsliv och enskilda.

Regeringen har tidigare valt att inte föreslå en
skyldighet för kommuner att utarbeta lokala
trygghetsplaner eller att inrätta lokala brotts-
förebyggande råd. Utgångspunkten bör i stället
vara att de kommuner, som anser att åtgärder
behöver vidtas för att minska brottsligheten och

öka tryggheten, ser över möjligheterna att före-
bygga brott på lokal nivå utifrån en analys av
problembilden och av vilka resurser som finns på
lokal nivå.

BRÅ har en central roll när det gäller att stödja
lokalt brottsförebyggande arbete särskilt vad
gäller kunskapsstöd och metodutveckling. BRÅ
bidrar också till möjligheterna för lokala verk-
samheter att utbyta erfarenheter på lokal, regio-
nal och nationell nivå. För närvarande finns lo-
kala brottsförebyggande råd i ca 175 av landets
kommuner. Målsättningen är att ett sådant råd
eller motsvarande skall finnas i två tredjedelar av
landets kommuner.

Effekten av olika åtgärder mot brott är en
viktig fråga för framtiden. Under de närmaste
åren kommer BRÅ:s verksamhet att i högre ut-
sträckning inriktas på att genomföra utvärde-
ringar av olika lokala brottsförebyggande pro-
jekt. Det är av avgörande betydelse för
möjligheterna att förebygga brott att öka kun-
skapen inom detta område, både genom utvärde-
ringar av nya verksamheter och genom att i ökad
utsträckning lära av erfarenheter från andra län-
der. Sådan kunskap måste också ligga till grund
för utvecklingen av polisens problemorienterade
arbetssätt.

Det förebyggande arbetet i storstäderna utvecklas
En, även i förhållande till befolkningen, opro-
portionerligt stor andel av brotten begås i stor-
städerna. Koncentrationen av människor, nä-
ringsliv och nöjen till dessa områden får till följd
att såväl grövre och organiserad brottslighet som
brott som t.ex. olaga hot, biltillgrepp, misshandel
och skadegörelse liksom andra typer av ord-
ningsstömingar är långt vanligare i storstadsom-
råden än i övriga landet. Det gäller särskilt vissa
bostadsområden i storstäderna och för cityom-
råden.

Den verksamhet som bedrivs för att förebygga
och bekämpa brott och för att öka tryggheten
hos enskilda skall i ökad utsträckning ta hänsyn
till detta i planeringen av verksamheten. Det gäl-
ler såväl polisverksamheten som den brottsföre-
byggande verksamheten och stödet till den.

Kommittén för brottsförebyggande arbete
konstaterade att det är särskilt svårt att mobilise-
ra invånare och kommundelar i sådana områden
där brottsligheten är särskilt hög i ett förebyg-
gande arbete. Det arbete som drivs av BRÅ, del-
vis inom ramen för regeringens storstadssats-
ning, är därför av stor vikt. I de kommuner och
för de bostadsområden som är aktuella, med vil-

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

ka regeringen ingår lokala utvecklingsavtal, skall
det finnas en analys av brottsligheten som ut-
gångspunkt för en strategi eller plan för hur
brottsligheten i området skall minskas och
tryggheten öka med hjälp av det ekonomiska
stöd som regeringen bidrar med för utvecklings-
avtalen. De lokala utvecklingsavtalen revideras
årligen och i samband med det uppmärksammas
hur brottsförebyggande insatser fortsättningsvis
skall utvecklas i berörda kommuner.

Den engångsvisa förstärkningen om 200 mil-
joner kronor för år 1999 användes för att för-
stärka polismyndigheterna i storstadsregionerna.
Regeringen följer noga utvecklingen av rättsvä-
sendets arbete för att bekämpa och förebygga
brott särskilt i dessa områden.

Den brottsutredande verksamheten utvecklas i
samarbete mellan polisen och åklagarväsendet

Åklagare och polis skall samarbeta för att förbättra
brottsutredningarna

Att brottsutredningar genomförs snabbt, effek-
tivt och med hög kvalitet är grundläggande ur ett
medborgarperspektiv. Polisväsendet skall ha
förmåga att med hög kvalitet utreda såväl svåra
och komplicerade ärenden som den stora massan
av enkla och medelsvåra brott. Det är givetvis
polisväsendet som ansvarar för att dess personal
har hög kompetens, ändamålsenliga arbetsmeto-
der och effektiva hjälpmedel för att utreda brott.
Brottsutredningsverksamheten är emellertid en
för åklagarväsendet och polisen gemensam upp-
gift och myndigheterna är beroende av varandra
för att verksamheten skall kunna utvecklas och
förbättras.

Riksåklagaren har uttalat oro över utveckling-
en av polisens brottsutredande verksamhet och
pekat på att möjligheterna att klara upp brott
minskat väsentligt under hela 1990-talet. Enligt
Riksåklagaren är situationen helt oacceptabel
från kriminalpolitisk utgångspunkt.

Också Justitieombudsmannen, Justitiekans-
lern, Riksdagens revisorer och Gransknings-
kommissionen i anledning av brottsutredningen
efter mordet på Olof Palme har pekat på brister
och oklarheter i brottsutredningssystemet (se
avsnitt 4.6.1).

Kritiken avser bl.a. långa handläggningstider,
låg uppklaring, oklar ansvarsfördelning mellan
åklagare och polis, tillsynen över utredningarna,

hanteringen av internutredningar och kompe-
tensförsörjningen.

Riksdagen har tillkännagivit att regeringen bör
låta utreda frågan om ett oberoende organ för
tillsyn av polisens och åklagarnas förundersök-
ningsarbete. Riksdagen har också tillkännagivit
att regeringen bör se över frågan om en speciali-
sering av utredningsverksamheten inom närpoli-
sen (bet. 1999/2000:JuUll, rskr.
1999/2000:211). Regeringen avser därför att in-
om kort besluta om en översyn av brottsutred-
ningsverksamheten.

Det är samtidigt viktigt att Rikspolisstyrelsen
och Riksåklagaren fortsätter att tillsammans
analysera utredningsprocessen och utifrån ett
helhetsperspektiv se över kompetensförsörjning,
organisation och utredningsrutiner. Myndighe-
ternas iakttagelser och slutsatser inom ramen för
den samordnade inspektionsverksamheten är en
viktig kunskapskälla.

Åklagarrollen i brottsutredningar

Det utvecklingsarbete som inleddes med åklagar-
reformen år 1996 har medfört genomgripande
förändringar i åklagarväsendets organisation
samt en renodling av ledningsfunktioner och
brottsbeivrande verksamhet. Det är nu angeläget
att åklagarväsendet ytterligare förstärker och ut-
vecklar åklagarrollen samt finner optimala for-
mer för samverkan med polisen och för an-
svarsfördelningen mellan åklagare och polis. En
sådan utveckling är nödvändig för att säkerställa
en snabbare och effektivare brottsutrednings-
verksamhet.

I detta ligger bl.a. att Riksåklagaren i nära
samverkan med Rikspolisstyrelsen förstärker och
vidareutvecklar de gemensamma insatserna för
att förbättra utredningsverksamheten. Särskilt
angeläget är det att samarbetet på lokal nivå yt-
terligare förbättras. En verksamhetsutveckling på
den nivån är naturlig och rationell med hänsyn
till att i princip all brottsbeivrande verksamhet
sedan år 1996 är koncentrerad till de 38 åklagar-
kamrarna som är lokaliserade över hela landet.
Genom handledning och fördjupat samarbete
kan åklagarna medverka i polisens insatser för en
bättre utredningsverksamhet, framför allt vid
närpolisen. På sikt bör ett sådant samarbete ock-
så leda till förbättringar när det gäller utredningar
av den mera kvalificerade kriminaliteten.

Enligt regeringens bedömning visar utveck-
lingsprojekten för snabbare hantering av brott-
målsärenden att stora effektivitetsvinster kan

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

uppnås med förhållandevis enkla medel, t.ex. en
ökad administrativ samordning. Därför anser re-
geringen att det är angeläget att rättsväsendets
myndigheter vidareutvecklar sina insatser för att
för att förbättra samordningen.

Det internationella samarbetet skall förbättras
De brottsbekämpande myndigheterna i de olika
länderna skall på ett snabbt och effektivt sätt
kunna angripa den gränsöverskridande brottslig-
heten. Regeringen fäster stor vikt vid att utveck-
lingen av nya instrument och metoder för att
förstärka det rättsliga samarbetet över gränserna
fortsätter. Det är också nödvändigt att åklagarvä-
sendet organiseras på ett sätt som främjar en ef-
fektiv bekämpning av gränsöverskridande
brottslighet. Åklagarna har en ledande och viktig
roll i sådana brottsutredningar.

Kompetensen inom åklagarväsendet skall vara hög
För en aktiv och skicklig förundersökningsled-
ning i kvalificerade utredningar om t.ex. miljö-
brottslighet eller grov organiserad brottslighet är
det nödvändigt att åklagarna har en hög kompe-
tensnivå. Kvalificerad och fortlöpande utbildning
för åklagare och andra personalkategorier inom
åklagarväsendet är också en förutsättning för att
åklagarna skall kunna fungera som stöd för när-
polisens bekämpning av enklare och medelsvåra
brott.

Kampen mot den allvarligaste brottsligheten

All brottslighet skall bekämpas. Utgångspunkten
är självklar och nödvändig för att respekten för
lagstiftningen skall kunna upprätthållas. Samhäl-
let skall stå fast vid de värderingar som ligger till
grund för att vissa förfaranden är straffbelagda.
Rättsväsendet skall ha beredskap att ingripa mot
brott på det sätt som är föreskrivet i lagstiftning-
en.

Rättsväsendets samlade resurser skall användas
på ett medvetet sätt och med utgångspunkt i en
helhetssyn på de åtgärder som bör vidtas för att
uppnå de kriminalpolitiska målen. Det innebär
att åtgärder mot allvarlig brottslighet eller annan
brottslighet som leder till stor skada i många fall
ges en förhållandevis stor del av de samlade re-
surserna. Till denna typ av brott hör våldsbrotts-
lighet, narkotikabrott och ekonomisk brottslig-
het inklusive miljöbrott. Andra exempel på
brottslighet som även fortsättningsvis ägnas sär-
skild uppmärksamhet är grov organiserad brotts-

lighet och brott som riktar sig mot särskilt ut-
satta personer eller grupper.

Arbetet med att utforma förslag om buggning
och andra reformer av de hemliga tvångsmedlen
fortsätter. Avsikten med arbetet är att förbättra
rättsstatens möjligheter att ingripa mot den all-
varligaste brottsligheten.

De mycket allvarliga brott som under 1999
begicks mot polismän och journalister aktualise-
rade frågan om rättsväsendets förutsättningar att
motverka angrepp mot centrala samhälleliga
funktioner. Myndigheterna inom rättsväsendet
skall därför ägna stor kraft åt att samla kunskap
om brottslighet av detta slag och använda den
kunskapen för att effektivare förebygga och ut-
reda sådan samhällsfarlig kriminalitet.

Samtliga myndigheter har fått regeringens
uppdrag att säkerställa att rättsväsendets personal
har god kunskap såväl om grunden för rasistiska,
främlingsfientliga och homofobiska brott som
om situationen för de grupper som utsätts för
sådana brott.

Våldsbrott

Utvecklingen av den anmälda våldsbrottsligheten
är oroande. Antalet anmälda våldsbrott ökade
kraftigt under den första delen av 1990-talet.
Ökningen dämpades senare något och minskade
under 1996. Under de senaste åren har dock de
anmälda våldsbrotten återigen ökat med några
procent. Det är möjligt att den statistiska ök-
ningen inte motsvaras av någon faktisk ökning av
våldsbrottsligheten. Det är troligt att ökade in-
satser för att bekämpa våldsbrottsligheten också
leder till att fler våldsbrott anmäls även när det
gäller våld på allmänna platser, inte bara sådant
våld som begås mellan nära bekanta på privata
platser.

En av de viktigaste uppgifterna för samhället
är att förhindra att människor utsätts för vålds-
brott. Särskild uppmärksamhet skall därför även
fortsättningsvis ägnas åt att förebygga och be-
kämpa våldsbrott. För att motverka våld i stä-
dernas citykärnor, i anslutning till krogar och
nöjesetablissemang och annars på allmänna plat-
ser är polisens resursanvändning och arbetssätt
av avgörande betydelse. Fortsatta åtgärder som
särskilt är inriktade på detta är nödvändiga, lik-
som en anpassning av polisens arbetstider till
brottslighetens fördelning i tid, alltså ett proble-
morienterat arbetssätt.

Av stor betydelse är också sådana insatser som
kan vidtas på det lokala planet. Det handlar
framför allt om planeringen av bostads- och

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

cityområden, utskänkningstillstånd, krav på nö-
jesetablissemang och andra sådana åtgärder som
kommunerna förfogar över. Det kan också
handla om att det skall finnas attraktiva fri-
tidsaltemativ för ungdomar och yngre vuxna i de
områden de bor.

Våld mot kvinnor

En stor del av våldet i samhället begås i hemmen
mot personer som har en nära relation till gär-
ningsmannen. Offret för sådant våld är ofta en
kvinna eller ett barn och det är ofta en man som
är gärningsman. För att bekämpa våldsbrottslig-
het av detta slag är behovet av myndighetssamar-
bete, liksom samverkan med frivilligorganisatio-
nerna, uppenbart.

Under 1997 gav regeringen flera myndigheter
inom rättsväsendet i uppdrag att vidta olika typer
av åtgärder för att förebygga våld mot kvinnor
och för att ge kvinnor som utsatts för våld ett
bättre bemötande. Under 1998 beslutade riksda-
gen enligt regeringens förslag om ny och skärpt
lagstiftning.

För att dessa åtgärder skall få genomslag krävs
ett långsiktigt och metodiskt arbete, byggt på
kunskap. De redovisningar av myndighetsupp-
dragen, som lämnas till regeringen används av en
arbetsgrupp inom Regeringskansliet som under-
lag i det fortsatta arbetet. Under år 2000 kommer
en internationell forskarkonferens att hållas för
att belysa effekten av olika behandlingsmetoder
för män som dömts för våld mot kvinnor.

Metoderna för att bedöma risk- och hotbilder
inom polisverksamheten utvecklas och prövas
för närvarande på några håll i landet i nära sam-
arbete med vetenskaplig expertis. Målsättningen
är att minska risken för att kvinnor utsätts för
upprepat våld genom att polisen bättre skall
kunna bedöma vilka skyddsåtgärder som behö-
ver vidtas i det individuella fallet.

Åklagarmyndigheterna har upprättat särskilda
åtgärdsprogram som har inriktats på ökad kun-
skapsbildning, samarbete med polisen för att ut-
veckla bättre utredningsmetoder, snabbare lagfö-
ring och ökad samverkan med socialtjänsten
m.fl. för att kunna ge ett bättre stöd till kvinnor
som utsatts för våld. Riksåklagaren samverkar
också med Rikspolisstyrelsen för att förbättra
arbetet att besluta om och följa upp besöksför-
bud.

Inom Justitiedepartementet övervägs för när-
varande de rättsliga förutsättningarna för elek-
tronisk övervakning vid brott mot ett besöks-
förbud.

Regeringen avser att under år 2001 driva arbetet
vidare när det gäller kampen mot sexualbrott.
Den parlamentariska kommitté som regeringen
tillsatte 1998 för att göra en översyn av bestäm-
melserna om sexualbrott, skall avlämna sitt be-
tänkande i februari 2001. Utgångspunkten för
kommitténs arbete är att göra skyddet för den
sexuella integriteten så heltäckande som möjligt.

Brott mot bam

FN:s barnkonvention skall efterlevas och över-
grepp mot barn bekämpas med kraft. Den polis-
anmälda misshandeln mot barn har mer än fyr-
dubblats sedan början av 1980-talet. Det är
bakgrunden till att regeringen 1998 tillsatte en
parlamentarisk kommitté för att utreda frågan
om barnmisshandel och därmed sammanhäng-
ande frågor. Det är regeringens målsättning att
utredningens arbete skall bidra till att skapa bätt-
re förutsättningar för att hindra att barn miss-
handlas, effektivare samverkan mellan de verk-
samheter som skall utreda barnmisshandel,
bättre kunskaper hos berörda yrkesgrupper och
ökade möjligheter till stöd och hjälp till berörda.

I ett delbetänkande om brottsutredningarna i
barnmisshandelsärenden konstaterar utredning-
en att det går att förbättra handläggningen av
barnmisshandelsärenden hos polis och åklagare.
Förslagen remissbehandlas för närvarande.
Kommittén skall slutredovisa sitt uppdrag senast
den 31 mars 2001. Mot bakgrund av all den in-
formation och nya kunskap som kommer att
finnas tillgänglig under 2001 kommer regeringen
att överväga ytterligare åtgärder för att förebygga
att bam utsätts för brott och stärka skyddet för
de barn som ändå utsatts. Barn som offer kom-
mer att uppmärksammas särskilt i den proposi-
tion om brottsoffer som regeringen avser över-
lämna till riksdagen under hösten 2000.

Riksdagen har på förslag från regeringen be-
slutat att införa en möjlighet att förordna en sär-
skild företrädare för barn i vissa fall. Möjligheten
finns sedan 1 januari 2000. Syftet är att stärka
barnets rätt, förebygga fortsatt brottslighet och
underlätta utredning och lagföring i fall där en
vårdnadshavare eller annan närstående misstänks
för brott mot ett bam.

Brott med rasistiska eller främlingsfientliga, anti-
semitiska och homofobiska inslag

Respekten för alla människors lika värde är
grundläggande i en demokrati. Diskriminering
och brottsliga angrepp mot personer på grund av

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

deras ursprung eller sexuella läggning innebär ett
angrepp på denna grundläggande utgångspunkt.

Rasistiska eller främlingsfientliga, antisemitis-
ka och homofobiska brott skall förebyggas och
bemötas med kraftfulla åtgärder. Samarbetet
mellan Säkerhetspolisen och den öppna polisen
på detta område har varit positivt och utvecklas
vidare.

Ett sätt att motverka brott med rasistiska eller
främlingsfientliga, antisemitiska och homofobis-
ka inslag och för att minimera de skador de ger
upphov till är att säkerställa att de som arbetar
inom rättsväsendet har god kunskap såväl om
grunden för rasism eller främlingsfientlighet, an-
tisemitism och homofobi som om situationen
för de grupper som utsätts för sådana brott.

Den kunskapen kan också motverka de för-
domar som kan finnas om grupper som utsätts
för sådana brott. En förbättrad grundutbildning
och ökad fortbildning i dessa frågor bör kunna
medverka till ökad samverkan mellan rättsväsen-
dets myndigheter, liksom också förbättrad me-
todutveckling för att förebygga och bekämpa
denna brottslighet. Regeringen har gett samtliga
myndigheter inom rättsväsendet i uppdrag att
garantera att personalen har god kunskap på des-
sa områden.

Riksåklagaren beslutade i december 1999 om
ett omfattande och ambitiöst handlingsprogram
för att bekämpa brott med rasistiska eller främ-
lingsfientliga motiv.

För att bland annat samordna den kunskap
som finns på det lokala planet om hur rasism,
främlingsfientlighet och etnisk diskriminering
uppstår, utvecklas och kan bekämpas har rege-
ringen gett Integrationsverket i uppdrag att upp-
rätta en kunskapsbank.

I kunskapsbanken skall sådan information
kunna samlas och vara lätt tillgänglig för olika
typer av användare. Integrationsverket har också
fått i uppdrag att, i samarbete med Svenska
kommunförbundet, inrätta en rådgivningsverk-
samhet för kommuner där man har problem med
denna typ av företeelser.

På regeringens uppdrag pågår arbete för att
överväga förändringar i lagstiftningen. Den
kommitté, som har till uppgift att överväga en
kriminalisering av aktivt deltagande i en organi-
sation som sysslar med brottslig verksamhet,
skall också överväga andra frågor som rör
brottslighet med rasistiska inslag.

Kommittén skall också överväga frågan om att
straffbelägga hets mot homosexuella. Arbetet
skall redovisas senast i oktober 2000.

I juni 1999 tillsatte regeringen en utredning för
att se över lagstiftningen om olaga diskrimine-
ring och tillämpningen av den. Syftet med utred-
ningen är att åstadkomma en lagstiftning och en
tillämpning av den som utgör ett effektivt medel
mot diskriminering. Utredningen skall redovisa
sitt arbete senast i april 2001.

Även i internationella fora, bl.a. i EU och i
FN, arbetar Sverige aktivt för att motverka
rasism, främlingsfientlighet och diskriminering.

En central uppgift för rättsväsendet är alltså
och kommer också i framtiden att vara att fort-
sätta att utveckla metoderna för hur brott av des-
sa slag förebyggs och bekämpas och hur de som
utsatts för sådana brott bemöts.

Narkotikabrott

Missbruk av narkotika är en starkt bidragande
orsak till förekomsten av brott och otrygghet i
samhället. Vid sidan av den brottslighet som är
förknippad med själva hanteringen av narkoti-
kan, skapar missbruket och den illegala handeln
annan kriminalitet. Att utveckla och förstärka de
brotts- och drogförebyggande insatserna, särskilt
bland ungdomar, samt i övrigt bekämpa narkoti-
kabrottsligheten är därför en av de viktigaste
kriminalpolitiska prioriteringarna. Regeringen
tillkallade 1998 en narkotikakommission som
skall utvärdera samhällets narkotikapolitiska in-
satser och föreslå effektiviseringar av narkotika-
politiken. Översynen skall omfatta såväl lagstift-
ningen på området som samhällets åtgärder i
övrigt. Uppdraget skall redovisas före utgången
av år 2000. BRÅ har utvärderat kriminaliseringen
av eget bruk av narkotika, som trädde i kraft
1988. Resultatet kommer att redovisas under
hösten 2000.

Den ekonomiska brottsligheten

Den ekonomiska brottsligheten, inklusive den
IT-relaterade brottsligheten, berör stora samhäl-
leliga värden och drabbar det allmänna, näringsli-
vet och enskilda människor. Under de senaste
decennierna har många former av komplicerad
och samhällsfarlig ekonomisk kriminalitet ut-
vecklats. Ofta begås sådana brott inom en nä-
ringsverksamhet. Det finns också ett samband
mellan ekonomisk brottslighet och annan grov
organiserad brottslighet. Det blir allt vanligare
att ekonomiska brottslighet är gränsöverskri-
dande. Den drar då ofta nytta av skillnader i na-
tionell lagstiftning och av myndigheternas svå-
righeter att samarbeta effektivt över gränserna.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Statsmakterna har under de senaste åren väsent-
ligt förstärkt insatserna mot denna typ av krimi-
nalitet. Utvecklingen av myndighetssamarbete,
arbetsmetoder och kompetens är några av hörn-
stenarna i regeringens strategi mot ekonomisk
brottslighet. I strategin ingår också framtagandet
av ny och bättre lagstiftning. Det pågår ett stort
antal projekt på det området.

Det är problematiskt att den svenska forsk-
ningen i frågor om brott och åtgärder mot brott
är så begränsad. Det gäller även grundforskning-
en och tillgången på forskarutbildad personal in-
om rättsväsendet. I fråga om den ekonomiska
brottsligheten är det särskilt problematiskt efter-
som den är så komplex. BRÅ tillfördes därför i
budgetpropositionen för år 1998 resurser för att
under tre år bygga upp och initiera forskning om
ekonomisk brottslighet inklusive miljöbrott. En
treårsperiod är emellertid enligt regeringens be-
dömning alltför kort för att kunna generera be-
stående resultat i form av uppbyggd forskar-
kompetens och ett intresse för frågan i
forskningssamhället. Särskilda medel för att byg-
ga upp forskningen om ekonomisk brottslighet
inklusive miljöbrott (med särskild inriktning på
att ta fram förslag till åtgärder) tillförs därför
BRÅ över tilläggsbudget.

Inrättandet av Ekobrottsmyndigheten har
skapat goda strategiska förutsättningar för en
effektivare ekobrottsbekämpning i hela landet.
Myndigheten har en viktig nationell samord-
ningsfunktion när det gäller ekobrottsbekämp-
ning. Därför är det angeläget att myndigheten
långsiktigt och metodiskt vidareutvecklar de na-
tionella stabsfunktionerna bl.a. för att kunna
förbättra samordningen av de samlade insatserna
mot ekobrottsligheten.

Myndigheten skall vidareutveckla och förstär-
ka bekämpningen av den kvalificerade, omfat-
tande och gränsöverskridande ekonomiska
brottsligheten.

Eftersom det är en grundläggande uppgift för
Ekobrottsmyndigheten att tidigt upptäcka eller
förhindra ekonomisk brottslighet är det också
viktigt att myndigheten förbättrar den brotts-
förebyggande verksamheten på såväl central som
lokal nivå.

För att säkerställa Ekobrottsmyndighetens
funktion som ett kompetens- och kunskapscent-
rum är det avgörande att myndigheten har en
fortsatt hög ambitionsnivå när det gäller avance-
rad utbildning och kompetensutveckling.

Miljöbrott

En effektiv bekämpning av brott mot miljön är
avgörande för en ekologisk hållbar utveckling.
Den nya miljöbrottsorganisationen skall därför
ha en hög beredskap och tillräckliga utrednings-
resurser. Det är en svår och omfattande uppgift
för åklagar- och polisorganisationerna att ut-
veckla och effektivisera miljöbrottsbekämpning-
en. Därför är det tillfredsställande att myndig-
heterna har nått en god bit på vägen när det
gäller att säkra kompetens, kapacitet och konti-
nuitet i kampen mot miljöbrott. Att det finns
åklagare och poliser med specialistkompetens på
miljöområdet är en grundförutsättning för en
positiv verksamhetsutveckling.

En effektivare miljöbrottsbekämpning förut-
sätter också att polis, åklagare och tillsynsmyn-
digheter samordnar sitt arbete och samarbetar i
såväl konkreta ärenden som strategiska frågor.
Den centrala miljöbrottsenheten hos Riksåklaga-
ren är viktig för samordningen av de nationella
insatserna på miljöområdet och som stöd i om-
fattande och kvalificerade miljöbrottsärenden.

Riksåklagaren har tagit initiativ till bildandet
av Miljöbrottsrådet. Enligt regeringens uppfatt-
ning kommer ett sådant centralt forum för bl.a.
informationsutbyte och myndighetssamverkan
att gynna de framtida insatserna mot miljöbrott.

En polis för 2000-talet - förändringsarbetet skall
fortsätta

Under det senaste decenniet har polisväsendet
genomgått stora förändringar.

Sammantaget har dessa förändringar medfört
nya strukturer och ny organisation, ändrade ar-
betsmetoder, behov av kompetensutveckling och
ökade krav på samverkan. Rationaliseringar och
besparingar har lett till att såväl polispersonal
som övriga anställda minskat i antal.

För att upprätthålla medborgarnas förtroende
för polisen är, som redan framgått, insatser inom
framför allt två områden avgörande under de
närmaste åren. Dels skall närpolisreformen full-
följas och vidareutvecklas. Dels skall brottsut-
redningarna på alla nivåer bli snabbare och säkra-
re, så att lagföringen ökar och tiden mellan brott
och påföljd blir så kort som möjligt.

För att dessa insatser skall bli möjliga krävs
betydande personalförstärkningar, en systema-
tisk satsning på kompetensutveckling samt en
utveckling av samarbetet med andra myndigheter
inom och utom rättsväsendet. Den nya grundut-

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

bildningen för poliser är avgörande för att poli-
sen skall kunna svara mot 2000-talets krav.

Vid sidan av dessa satsningar skall polisväsen-
det redan i år vidta de åtgärder som krävs för att
förstärka gränskontrollen till den nivå som be-
hövs för Sveriges operativa inträde i Schengen-
samarbetet.

Aven i framtiden ställs det således stora krav
på polismyndigheterna såväl när det gäller att
skapa en organisation som är anpassad till verk-
samhetens krav och förutsättningar som när det
gäller att disponera resurserna på ett effektivt
sätt. Det är Rikspolisstyrelsen som har den vikti-
ga uppgiften att stödja och samordna det arbetet.

Professionellt polisarbete är alltid problemoriente-
rat

Allt polisarbete skall vara problemorienterat. Det
innebär att det skall utgå från professionell kun-
skap och analys. Verksamheten skall också ut-
formas och dokumenteras så att den kontinuer-
ligt bidrar till den kunskap som finns om
faktorer som orsakar eller förebygger brott och
ordningsstörningar. Det problemorienterade po-
lisarbetet inriktas på att i första hand förebygga
brott. Insatserna tar sin utgångspunkt i en kart-
läggning och analys av problembilden. Åtgärder-
na dokumenteras och utvärderas och arbetet an-
passas kontinuerligt efter vad utvärderingarna
visar. Ett sådant arbetssätt höjer organisationens
kompetens och förbättrar de långsiktiga effek-
terna av polisarbetet. Båda faktorerna är viktiga
för att öka personalens tillfredsställelse i arbetet.

Arbetsförhållandena inom polisväsendet skall
uppmuntra till ett långsiktigt problemorienterat
arbetssätt. Behovet av god arbetsledning och
styrning av verksamheten är särskilt stort på
detta område.

Många myndigheter har på senare tid valt att
bredda och förbättra sin kompetens genom att
anställa analytiker, statistiker och andra experter.
Sådan kompetens är ett viktigt stöd i arbetet med
att systematisera och behandla den stora kunskap
som finns inom och utom polisväsendet om in-
divider och faktorer som orsakar brott. Exper-
terna kan också öka kompetensen hos övrig per-
sonal och utgöra en resurs i det vidare
utvecklingsarbetet på central nivå.

Sverige skall inträda i det operativa Schengen-
samarbetet. Övrigt internationellt samarbete skall
förstärkas

Sveriges målsättning att bli operativ medlem i
Schengensamarbetet under hösten år 2000 ligger

fast. Ett rådsbeslut med detta innehåll bör kunna
fattas av EU kring månadsskiftet novem-
ber/december år 2000. Däremot kommer själva
den praktiska tillämpningen av Schengenregel-
verket att påbörjas först under första kvartalet år
2001. Anledningen till denna förändring i an-
slutningsprocessen är främst förseningar i ut-
veckling och anpassning av det centrala datastö-
det. I slutet av mars 2001 beräknas alla åtgärder
vara genomförda. Då kommer också alla person-
kontroller vid de inre gränserna att upphöra.

Förberedelsearbetet har tagit mycket resurser i
anspråk på central nivå. Det krävs dock att det
också på polismyndighetsnivå bedrivs ett aktivt
förberedelsearbete dels för den egna verksamhe-
ten och dels gentemot andra, främst hamnar och
flygplatser, för att säkerställa att myndigheterna
blir klara i tid för anslutningen.

Polisen måste också förbereda och fullgöra de
särskilda uppgifter som följer av att Sverige är
ordförandeland i EU det första halvåret 2001.

Antalet poliser skall öka och kompetensen inom
polisväsendet bli högre

Med de resurser som nu tillförs polisväsendet
kan utbildningskapaciteten ökas så att det blir
möjligt att år 2001 anta omkring 660 polisstude-
rande och åren därefter mellan 600 och 900 po-
lisstuderande per år. Det skulle, även med beak-
tande av de avgångar som kan förutses, innebära
att antalet poliser skulle öka med 140 år 2001,
ytterligare 200 år 2002 och ytterligare 370 år
2003. Vid utgången av år 2003 kommer det då att
finnas ca 16 800 poliser.

Det är av stor vikt att polisväsendet analyserar
resurs- och arbetsfördelningen mellan poliser
och annan personal för att säkerställa en ända-
målsenlig personalsammansättning. Antalet spe-
cialister och annan icke polisutbildad personal
behöver enligt regeringens bedömning öka,
framför allt för att höja kvaliteten i brottsutred-
ningarna och klara Schengensamarbetets krav,
men också för att förstärka administration och
planering.

Det är också viktigt att ansträngningarna för
att skapa en jämnare könsfördelning och för att
främja den etniska och kulturella mångfalden in-
om polisväsendet vidmakthålls.

4.4.4 Kriminalvården

Kriminalvården har genom sina uppgifter att
verkställa påföljderna fängelse och skyddstillsyn,

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

ansvara för övervakningen av de villkorligt fri-
givna och utfärda personundersökningar en cen-
tral roll inom kriminalpolitiken. Verksamheten
skall präglas av en human människosyn, god om-
vårdnad och ett aktivt påverkansarbete med
iakttagande av en hög grad av säkerhet samt re-
spekt för den enskildes integritet och rättssäker-
het.

Kriminalvården fortsätter rationaliseringsarbetet

Under senare år har verksamheten inom krimi-
nalvården utvecklats positivt på flera vitala områ-
den. Gemenskap i häktena har införts och vår-
darrollen har förändrats genom kontaktmanna-
skapet. Säkerheten inom anstalterna har förbätt-
rats genom den s.k. sektoriseringen, program-
verksamheten har utvecklats och stödavdelningar
och sexualbrottsavdelningar har inrättats. Samti-
digt har besparings- och rationaliseringskrav
medfört omfattande organisationsförändringar.
Nya påföljder och möjligheten att verkställa
fängelsestraff genom intensivövervakningen med
elektronisk kontroll har fått till följd att antalet
korttidsdömda minskat samtidigt som antalet
intagna med långa strafftider ökat. Sammantaget
har detta stor betydelse för kriminalvårdens
verksamhet.

Kriminalvården står nu inför ett fortsatt ratio-
naliseringsarbete samtidigt som kraven på att nu-
varande nivåer och kvalitet inom verksamheterna
skall upprätthållas. Det handlar om att undanröja
hinder för en effektiv verksamhet och fortsätta
att utveckla verksamheten mot de mål som tidi-
gare prioriterats och som ligger fast.

Verksamheten skall inriktas på att den dömde
inte återfaller i brott

En stor del av dem som avtjänar fängelsestraff
återfaller i brott. Det är en angelägen uppgift att
på olika sätt försöka förändra denna situation.
Kriminalvårdens möjligheter att förebygga åter-
fall i brott måste därför tas tillvara. Kriminalvår-
dens ansvar för att förebygga återfall i brott kan
sägas vara tudelat. Dels skall kriminalvården ge-
nom ett långtgående säkerhetstänkande, där
samhällsskyddsaspekter tillmäts stor vikt, för-
hindra att intagna begår brott under straffverk-
ställigheten. Dels skall kriminalvården tillvarata
de möjligheter till påverkan och förändring som
anstaltsvistelsen ger för att minska riskerna för

återfall efter frigivningen. Ofta är det fråga om
att finna en lämplig balans mellan dessa båda in-
tressen. I detta sammanhang är det också viktigt
att beakta att det finns grupper t.ex. kvinnor,
unga och olika etniska grupper som har särskilda
behov som måste tillgodoses av kriminalvården.

Kriminalvårdens kunskap om de intagna skall för-
bättras

För att förhindra de intagna från att utnyttja an-
staltstiden till att bilda och upprätthålla krimi-
nella nätverk är det nödvändigt att utveckla ar-
betsmetoder och använda tillgänglig teknik för
att höja förmågan att kartlägga och analysera
kunskapen om de intagna. Inom Justitie-
departementet har det upprättats en promemoria
om kriminalvårdens rätt att behandla person-
uppgifter (Ds 2000:50). Promemorians förslag
innebär bl.a. att det klargörs att kriminalvården
får använda befintlig teknik för att samla, bear-
beta och analysera information om de intagna
som kan anses utgöra en säkerhetsrisk. Kriminal-
vårdens samlade kunskap om de intagna kan an-
vändas för att på ett ännu bättre sätt än i dag sty-
ra valet av anstalt eller avdelning. Informationen
kan också användas vid fastställande av de sär-
skilda villkor som skall gälla för långtidsdömda
liksom vid beviljandet av permissioner och andra
utevistelser.

De intagnas grundläggande kompetens skall för-
stärkas

Många av de intagna har svårigheter att socialt
anpassa sig till ett liv utan kriminalitet. De saknar
arbetslivserfarenhet och grundläggande utbild-
ning. En höjning av de intagnas kompetens i des-
sa hänseenden ökar förutsättningarna för att de
skall kunna leva ett laglydigt liv. En viktig upp-
gift för kriminalvården är därför att se till att de
intagna erbjuds arbete och andra former av sys-
selsättning, såsom utbildning, undervisning, ar-
betsträning och social färdighetsträning. En strä-
van skall vara att ytterligare förstärka inslaget av
grundläggande praktisk och teoretisk utbildning.
Utgångspunkten skall vara att alla intagna i an-
stalt som har behov av det skall erbjudas grund-
skoleutbildning och gymnasieutbildning. Det är
vidare viktigt att göra arbetsdriften mer me-
ningsfull och anpassad efter de intagnas behov.

De intagna skall få det stöd de behöver för att
minska risken för återfall i brott

Kriminalvårdens arbete skall under hela verkstäl-
lighetstiden vara inriktat på att stödja och hjälpa

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

den dömde och främja anpassningen i samhället.
Under verkställighetstiden skall de intagna få
behandling för psykiska störningar, drogmiss-
bruk och andra problem. De skall också motive-
ras till att i fortsättningen leva ett laglydigt liv.
För att verkställighetens innehåll bättre skall
kunna anpassas till de intagnas behov är det vik-
tigt att kunskaperna om de dömdas situation vid
intagningen förbättras.

Programverksamheten skall vara utformad så
att den svarar mot behoven. Kriminalvården skall
också erbjuda social träning och meningsfulla
fritidsaktiviteter. Det är viktigt att alla tillfällen
att utveckla de intagnas personliga ansvar tas till-
vara. Kriminalvården skall vidare iaktta ett för-
hållningssätt till de intagna som bidrar till att de
får en jämställd syn på förhållandet mellan män
och kvinnor. En kompetent och engagerad per-
sonal är en förutsättning för en bra verksamhet.
En angelägen uppgift för kriminalvården är där-
för att se till att personalen har de kompetenser
som motsvarar verksamhetens krav och att kon-
taktmannaskapet utvecklas.

Kvaliteten i verksamheten skall utvecklas och följas
^UPP

Uppföljning och utvärdering av vidtagna åtgär-
der är en självklar förutsättning för att verksam-
hetens kvalitet skall förbättras. För att kunna
analysera vilka åtgärder som bäst bidrar till att
den intagne inte återfaller i brott efter frigivning-
en krävs att det utvecklas metoder för att följa
upp och utvärdera återfallsfrekvensen för olika
kategorier intagna.

Möjligheterna att skapa personliga nätverk skall tas
tillvara

En förutsättning för att den dömde efter avtjänat
straff skall kunna återanpassas till ett liv utan
kriminalitet är att han eller hon under verkstäl-
lighetstiden ges möjlighet till kontakter med per-
soner utanför anstalten. Att kontakterna med
familj och barn i möjligaste mån bör upprätthål-
las är närmast en självklarhet. Här fyller de be-
sökslägenheter som inrättats på många anstalter
en viktig funktion. Det är emellertid också nöd-
vändigt att försöka finna andra vägar för de
dömda att knyta sociala kontakter. I det sam-
manhanget spelar lekmannaövervakama, tros-
samfunden och de ideella organisationerna, t.ex.
Kriminellas revansch i samhället (KRIS), en vik-
tig roll. Det personliga engagemang och intresse
som frivilliga insatser innebär kan aldrig helt er-
sättas av det stöd som erbjuds inom ramen för

ett tjänstemannaansvar. Vikten av de frivilliga
krafternas inslag i kriminalvården kan därför inte
nog betonas. Ideella insatser är dock inte alltid
tillräckligt. Även frivilliga krafter bör få rimliga
utlägg täckta. Regeringen överväger därför för
närvarande hur stödet till de frivilliga insatserna
skall utformas i framtiden.

Frigivningsförberedelserna skall förstärkas

En kriminalvård som är inriktad på att förebygga
återfall i brott förutsätter bra och effektiva fri-
givningsförberedelser. Verksamheten i anstalt
skall under hela verkställighetstiden vara inriktad
på åtgärder som förbereder den intagne för ett liv
i frihet. Detta gäller även om anstaltsvistelsen
skall pågå under lång tid. Risken är annars stor
att de långtidsdömda passiviseras och institu-
tionaliseras. Frigivningsförberedelserna för lång-
tidsdömda bör i huvudsak ta fasta på träning och
förberedelse för ett socialt liv på det personliga
planet samt social och ekonomisk etablering i
samhället. Den intagnes personliga situation
måste vara avgörande för vilka åtgärder som är
påkallade. I det sammanhanget förtjänar påpekas
de särskilda behov som vissa grupper t.ex. kvin-
nor, unga och olika etniska grupper kan ha.

Ett särskilt problem är att vissa långtidsdömda
av olika skäl vill vistas längre i anstalter med hög-
re säkerhetsgrad än vad samhällsskyddet kräver.
En viktig uppgift för kriminalvården är därför att
verka för en mera flexibel organisation där en
successiv övergång från slutna till öppnare for-
mer underlättas.

Samarbetet mellan kriminalvården och andra
myndigheter kan utvecklas ytterligare

Ett effektivt samarbete mellan kriminalvården
och andra myndigheter, t.ex. socialtjänsten, Ar-
betsmarknadsverkets myndigheter samt hälso-
och sjukvården är en förutsättning för att skapa
goda möjligheter för den dömde att anpassa sig
till ett icke kriminellt liv. Det är viktigt inte
minst för att behandling och andra åtgärder som
påbörjats under verkställigheten skall kunna
fullföljas även efter verkställighetens slut.

Brottsförebyggande rådet (BRÅ) har på rege-
ringens uppdrag kartlagt kriminalvårdens och
andra myndigheters arbete med att förbereda fri-
givningssituationen för de intagna. I rapporten
Frigivning från fängelse (BRÅ-rapport 1998:6)
konstaterar BRÅ att intagna i anstalt har allvarli-
gare sociala problem än befolkningen i stort men

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

också jämfört med andra kategorier dömda per-
soner. Ett flertal hinder för optimala frigiv-
ningsförberedelser identifieras och BRÅs slutsats
är att förbättringar bör övervägas bl.a. vad avser
samarbetet mellan olika berörda myndigheter.
Som en fortsättning på regeringsuppdraget dri-
ver BRÅ för närvarande ett projekt där syftet är
att undersöka på vilket sätt kriminalvården och
andra myndigheter arbetar för att minska risken
för återfall bland olika grupper av anstaltsklien-
ter. Resultatet skall redovisas till regeringen se-
nast den 1 oktober 2000.

Regeringen överväger för närvarande hur man
på bästa sätt kan skapa goda förutsättningar för
en bättre frigivningssituation. Som ett led i det
arbetet har regeringen givit Kriminalvårds-
styrelsen i uppdrag att redovisa hur kriminalvår-
den arbetar med förberedelserna av frigivningen
för att underlätta övergången från anstalt till fri-
het. Även det uppdraget skall redovisas den 1
oktober 2000.

En försöksverksamhet med förstärkta och intensifi-
erade frigivningsförberedelser förbereds

Inom Justitiedepartementet har departements-
promemorian Från anstalt till frihet (Ds
2000:37) utarbetats. I promemorian, som för
närvarande remissbehandlas, föreslås en treårig
försöksverksamhet med ett intensifierat arbete
för att underlätta de intagnas övergång från an-
staltsliv till ett liv i frihet. Förslagen innebär bl.a.
att frigivningssituationen för varje intagen skall
utredas och planeras på ett strukturerat sätt och i
samarbete med den intagne, berörda myndighe-
ter, organisationer och enskilda. Effektiva frigiv-
ningsförberedelser med sikte på att minimera
risken för återfall i brott förutsätter att den in-
tagne under slutet av verkställighetstiden får vis-
tas i öppnare former. Inom ramen för försöks-
verksamheten skall långtidsdömda därför få
möjlighet att efter ansökan och individuell pröv-
ning verkställa de sista månaderna av straffet ge-
nom intensivövervakning med elektronisk kon-
troll.

Kriminalvården skall skapa förutsättningar för att
ge alternativen till fängelse bredast möjliga
tillämpning

De senaste årens förändringar i påföljdssystemet
har medfört nya viktiga uppgifter för kriminal-
vården. För att frivårdspåföljderna skall upplevas
som trovärdiga alternativ till fängelse krävs det

att de får ett tydligt och konsekvent innehåll. Att
se till att så är fallet kommer även i fortsättning-
en att bli en viktig uppgift för frivården. Även
satsningarna på att förbättra intensivövervak-
ningen måste fortsätta för att garantera dess fort-
satta trovärdighet som alternativ till fängelse. De
alternativa påföljderna ställer också ökade krav
på kriminalvården när det gäller att utföra perso-
nundersökningar. För att ge de alternativa på-
följderna bredast möjliga tillämpning är det av
stor vikt att den misstänktes personliga förut-
sättningar för olika påföljdsaltemativ tydligt
framgår av personutredningen.

Samhällstjänstens stora genomslag innebär att
kriminalvården måste fortsätta ansträngningarna
med att få fram lämpliga arbetsplatser som mot-
svarar klienternas behov. Arbetet inom kriminal-
vården med att utveckla samhällstjänsten är av-
görande för att säkerställa en fortsatt tilltro till
alternativen till fängelse Ett väl upparbetat sam-
arbete med de ideella organisationerna och tros-
samfunden är en förutsättning för att kriminal-
vården skall kunna lyckas med denna uppgift.
För att klara hanteringen av samhällstjänsten
kommer det också att vara nödvändigt att fort-
sätta ansträngningarna för att förbättra samar-
betet med kommunerna och landstingen i syfte
att öka antalet offentliga arbetsplatser.

Arbetet med att bekämpa narkotikamissbruket
skall bedrivas med ökad intensitet

Den svenska narkotikapolitikens långsiktiga mål
är att skapa ett narkotikafritt samhälle. En stor
del av dem som är föremål för kriminalvård
missbrukar narkotika. Kriminalvårdens insatser
på området är därför av betydelse. En av krimi-
nalvårdens viktigaste uppgifter är att hålla an-
stalter och häkten fria från narkotika och verka
för att narkotikamissbruket bland frivårds-
klienter minskar. Dessutom skall kriminalvården
verka för att dömda som har behov av det får
tillgång till missbruksvård. Särskild vikt skall läg-
gas vid insatser för att motivera de dömda till be-
handling.

Det primära är att kriminalvårdens behand-
lings- och påverkansprogram håller hög kvalitet
och är effektiva. Det är ändå oroande att andelen
intagna i behandling minskat under år 1999. Det
minskade antalet placeringar enligt 34 § lagen
(1974:203) om kriminalvård i anstalt är också en
negativ utveckling som måste tas på allvar. Att
den intagne blir fri från sitt narkotikamissbruk är

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

en förutsättning för att han eller hon skall kunna
leva ett liv utan kriminalitet efter frigivningen.
Narkotikamissbruket är också en bidragande or-
sak till att det förekommer våld mellan intagna.
Kriminalvårdens insatser för att bekämpa narko-
tikamissbruket är därför av väsentlig betydelse
för att anpassa den intagne till ett liv utan krimi-
nalitet. Detta arbete måste därför bedrivas med
ökad intensitet.

4.4.5 Reformeringen av domstolsväsendet

I Sverige har vi sedan många år ett väl fungerande
domstolsväsende. Det utgör en garant för med-
borgarens möjligheter att få rättigheter och skyl-
digheter fastställda av objektiva och oberoende
domstolar.

Samhället har förändrats i en allt snabbare takt
bl.a. genom Sveriges inträde i EU samt näringsli-
vets och privatlivets ökande internationalisering.
Därutöver ställer medborgarna numera allt högre
krav på snabbhet, god service, ett gott bemötan-
de och effektivitet i verksamheten.

Det är mot denna bakgrund viktigt att vid-
makthålla och utveckla vårt domstolsväsende.
Ett väl fungerande domstolsväsende förutsätter
ett ständigt pågående arbete med att anpassa
verksamheten efter de krav som tiden ställer.

Ett väl fungerande domstolsväsende är inte
enbart av betydelse för rättssäkerhet och rätt-
strygghet utan också av stor betydelse för hela
vårt lands välstånd.

För att uppfylla regeringens mål om bibehål-
len rättssäkerhet och rättstrygghet samt säker-
ställa domstolarnas särställning har sedan några
år inletts en omfattande reformering av domstol-
sväsendet. I en skrivelse till riksdagen under vå-
ren 2000, Reformeringen av domstolsväsendet -
en handlingsplan (skr. 1999/2000:106) samman-
fattar regeringen pågående och planerade föränd-
ringar av domstolsväsendet. Riksdagen har ställt
sig bakom regeringens redovisning av reformar-
betet (bet. 1999/2000:JuU22, rskr.
1999/2000:255). I det följande redovisas huvud-
dragen i regeringens skrivelse.

Fortsatt renodling av arbetsuppgifter

En viktig utgångspunkt för reformarbetet är att
domstolarna och domarna endast skall pröva frå-
gor som verkligen kräver domstolens speciella
kompetens. Ärenden och annat som lika väl kan

utföras i en förvaltningsmyndighet bör också
utföras där, så att resurser kan koncentreras till
de rättsskipande uppgifterna där det behövs do-
marmedverkan.

Under de senaste åren har ett antal uppgifter
förts över från domstolarna till andra myndig-
heter, bl.a. till kronofogdemyndigheterna. Som
ett ytterligare led i renodlingen av domstolarnas
verksamhet har riksdagen beslutat att inskriv-
ningsverksamheten skall koncentreras till sju in-
skrivningsmyndigheter och att boupptecknings-
verksamheten förs över från domstolsväsendet
till skatteförvaltningen (prop. 1999/2000:1
utg.omr. 4, bet. 1999/2000:JuUl, rskr.
1999/2000:78). Domstolsverket arbetar nu till-
sammans med berörda domstolar och reformen
skall vara genomförd den 1 juli 2001. Som ett
nästa steg med syfte att renodla domstolsverk-
samheten föreslår nu regeringen förändringar av-
seende sjöfartsregistret och inskrivning enligt la-
gen om företagshypotek. Förslagen innebär att
sjöfartsregistret flyttas från Stockholms tingsrätt
till Sjöfartsverket och att ärendena om företags-
hypotek flyttas från Malmö tingsrätt till Patent-
och registreringsverket (se vidare avsnitt 4.8).

Fortsatt renodling av arbetsformer och domarroll

Regeringen vill stärka domarrollen och renodla
domarnas arbetsuppgifter till den dömande verk-
samheten. Dessutom bör domstolarna bemannas
med medarbetare som kan avlasta domaren ar-
betsuppgifter som inte kräver domarens speciella
kompetens. En förstärkt beredningsorganisation
i domstolarna behöver därför byggas upp. En rad
olika försök pågår redan.

De anställda i domstolsväsendet

Det är av stor betydelse att förutsättningar ska-
pas för att kunna vidareutveckla och förstärka
dömandet i första instans så att tyngdpunkten i
domstolsväsendets verksamhet också framöver
skall kunna ligga där. Viktigt är då bl.a. att även
fortsättningsvis kunna rekrytera skickliga med-
arbetare till samtliga domstolar i hela landet och
att också skapa möjligheter till en fortsatt och
systematisk kompetensutveckling för de olika
personalkategorierna som finns i domstolarna.
Domstolarna bör givetvis vara attraktiva arbets-
platser med en god arbetsmiljö. En mera långtgå-
ende specialisering än i dag är en viktig faktor för
att behålla attraktionskraften i domaryrket och
behövs även för att möta de behov som följer av

2 Riksdagen 2000/01. 1 samt. Nrl. Del2

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

bl.a. internationaliseringen och komplexiteten i
samhället. Att det finns möjlighet att vidareut-
bilda sig är ytterligare en viktig faktor. Dom-
stolsverket har i det syftet tagit fram en omfat-
tande utbildningsplan (se vidare avsnitt 4.6.3).

Notarier

Notariekåren utgör en värdefull resurs i våra
domstolar. Notariesystemet bör därför bevaras
och utvecklas. Notarierna kommer att utgöra en
del av basen i den utbyggda beredningsorganisa-
tion som är nödvändig i domstolarna i framtiden.
Det är därför viktigt att det pågående föränd-
ringsarbetet inte leder till att antalet notariean-
ställningar minskar. Det mesta talar för att fram-
tidens domstolar får ett ökat behov av notarier
och andra jurister för att åstadkomma en än hög-
re kvalitet i verksamheten och för att göra nöd-
vändig renodling av domarnas arbetsuppgifter
möjlig. Framför allt gäller det i de domstolar som
av tradition har en förhållandevis låg andel nota-
rier bland sin personal.

Nämndemän

Nämndemännen fyller en viktig funktion i våra
domstolar. Deras medverkan är en garanti för att
verksamheten vid domstolarna ligger i linje med
allmänna värderingar i samhället. Nämndemän-
nens medverkan bidrar också till att medborgar-
nas förtroende för domstolarnas verksamhet
upprätthålls. De bör i så hög grad som möjligt
svara mot ett folkgenomsnitt såvitt avser ålder
och bakgrund. Det är mot den bakgrunden
önskvärt att uppdraget som nämndeman cirkule-
rar.

Regeringen avser under hösten 2000 besluta
om direktiv till en utredning om nämndeman-
nainstitutet bl.a. för att åstadkomma att nämn-
demän i framtiden rekryteras från en bredare bas
än i dag. Det finns också ett behov av att föränd-
ra regelverket i takt med den övriga utvecklingen
i domstolarna. Aven frågor om hur en nämnde-
mans lämplighet för sitt uppdrag skall prövas bör
ingå i utredningsuppdraget.

Förbättrat processuellt regelverk

Ett ändamålsenligt processuellt regelverk är av
avgörande betydelse för domstolarnas funktion
och möjligheter att verka. De förfaranderegler
som styr de svenska domstolarnas verksamhet,
framför allt rättegångsbalken, ärendelagen och
förvaltningsprocesslagen, har därför kontinuer-

ligt varit föremål för översyn och reformer i olika
delar.

Målsättningen är att åstadkomma en ända-
målsenlig och snabb processordning som exem-
pelvis gör det möjligt att handlägga de stora och
omfattande målen effektivt och på ett sätt som
ger de bästa förutsättningarna för korrekta avgö-
randen. Förenkling har därför genomförts under
året av domstolsförfarandet i de allmänna dom-
stolarna. En försöksverksamhet med videokon-
ferens i domstol har också inletts. Vidare ser en
särskild utredare över rättegången i brottmål och
tvistemål med särskild inriktning på de grund-
läggande frågorna om muntlighet, omedelbarhet
och koncentration (dir. 1999:62).

Säkerheten i domstolarna skall stärkas och
bemötandet i domstolarna skall förbättras

Domstolarnas lokaler bör vara utformade så att
parter, vittnen, brottsoffer och andra som besö-
ker en domstol kan känna sig trygga och kan till-
bringa väntetiden i en lugn och säker miljö. Lag-
stiftningen skall vara utformad så att goda
möjligheter ges att förebygga våldsdåd i dom-
stolarna. Regeringen avser därför att verka för att
säkerheten stärks och avser att hösten 2000 lägga
fram en proposition med förslag till lagstiftning
om förbättrat tillträdesskydd i domstolarna.

Det är viktigt att vittnen och andra som kallas
till domstolen får ett gott bemötande och till-
räcklig information om vad som väntar dem.
Domstolsverket har på uppdrag av regeringen
efter samråd med Brottsofferutredningen och
Brottsoffermyndigheten utarbetat ett åt-
gärdsprogram som syftar till att förbättra dom-
stolarnas bemötande av vittnen, målsägande och
andra som kommer i kontakt med domstolarna.
Åtgärdsprogrammet omfattar bl.a. en översyn av
kallelsernas utformning och förbättrad informa-
tion till dem som kallats till domstolen.

Domstolarnas lokaler bör om möjligt utfor-
mas så att målsägande och vittnen inte behöver
konfronteras med den tilltalade före förhöret.
Arbetet med att genomföra de föreslagna åtgär-
derna pågår.

Den frivilligverksamhet med vittnesstöd som
pågår på många orter är mycket värdefull. Rege-
ringen är av uppfattningen att verksamheten på
sikt bör finnas vid varje domstol.

Regeringen har för avsikt att under hösten
2000 lämna en proposition med förslag till åtgär-
der för att förbättra brottsoffrens situation på

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

grundval av betänkandet Brottsoffer Vad har
gjorts? Vad bör göras? (SOU 1998:40).

Den framtida yttre domstolsorganisationen

Regeringen har i skrivelsen till riksdagen (skr.
1999/2000:106 Reformering av domstolsväsen-
det - en handlingsplan) även redogjort för sin
syn på det framtida domstolsväsendet ur organi-
satorisk synvinkel. Regeringen har i skrivelsen
redogjort för ett antal organisationsförändringar
och för ytterligare planerade organisationspro-
jekt. Riksdagen har godkänt organisationsför-
ändringarna och de allmänna principerna för för-
ändringsarbetet som regeringen redovisat
(bet,1999/2000:JuU22, rskr. 1999/2000:255).

De allmänna principer som bildar utgångs-
punkt vid reformeringen av tingsrättsorganisa-
tionen är tillgänglighet, en stärkt beredningsor-
ganisation, förutsättningar för återkommande
kompetensutveckling, möjligheter att specialisera
verksamheten, möjligheter att rekrytera personal
och geografisk samordning med rättsväsendets
övriga myndigheter. Den organisatoriska lös-
ningen som godtagits av riksdagen är att tillskapa
större domkretsar. Det kan ske genom att tings-
rätter läggs samman, att verksamheten bedrivs i
en domkrets (en myndighet) med permanent
verksamhet på flera orter eller, i de fall arbetsun-
derlaget inte bär permanent verksamhet på mer
än en ort, genom att tillgängligheten och den lo-
kala förankringen tillgodoses på det sättet att
domstolen har tingsställe vid en eller flera orter.

I skrivelsen föreslog, såsom tidigare nämnts,
regeringen ett antal organisationsförändringar.
Efter riksdagens godkännande har regeringen
givit Domstolsverket i uppdrag att genomföra de
godkända förändringarna. I skrivelsen redovisar
regeringen också ett antal pågående organisa-
tionsprojekt. Vissa av de projekten har nu efter
utredning, remittering m.m. kommit så långt att
regeringen önskar anmäla dessa för riksdagen.

De nu aktuella organisationsförändringarna be-
rör tingsrätterna i Nordvästra Skåne
(Helsingborg, Ängelholm och Klippan), i Dalar-
na (Falun, Hedemora, Ludvika, Leksand och
Mora), Falköping och Skövde samt Simrishamn
och Ystad (se vidare avsnitt 4.8).

Regeringen avser att i en skrivelse under våren
till riksdagen anmäla ytterligare organisations-
förändringar.

4.5 Insatser

4.5.1 Statliga insatser inom
politikområdet

Polisväsendet

Reformeringen av polisväsendet fortsätter med
utgångspunkt i medborgarnas behov och en hel-
hetssyn på rättsväsendets uppgifter och funktion.
Det innebär bl.a. en satsning under de närmaste
åren på att fullfölja närpolisreformen och vidare-
utveckla det problemorienterade arbetet.

Riksdagen har tillkännagivit att regeringen bör
låta utreda dels frågan om ett oberoende organ
för tillsyn över polisens och åklagarnas förunder-
sökningsarbete, dels behovet av specialisering av
utredningsverksamheten inom närpolisen (bet.
1999/2000:JuUll, rskr. 1999/2000:211). Justi-
tieombudsmannen, Justitiekanslern, Riksdagsre-
visorerna, Granskningskommissionen i anled-
ning av brottsutredningen efter mordet på Olof
Palme och Riksåklagaren har väckt frågor om
brottsutredningsverksamheten (se avsnitt 4.6.1).
Regeringen avser därför att inom kort besluta
om en översyn av brottsutredningsverksamhe-
ten.

Säpo/Rikskrimkommittén, som har utrett frå-
gor om ny organisation och nya metoder för
kampen mot grov och organiserad brottslighet,
överlämnade sitt betänkande i april 2000 (SOU
2000:25). Kommittén föreslår bl.a. en samman-
slagning av Säkerhetspolisen och Rikskriminal-
polisen. Betänkandet remissbehandlas för närva-
rande.

I april 2000 överlämnade regeringen ett förslag
till lag om hemlig avlyssning m.m. till Lagrådet.
Förslagen i remissen innebär bl.a. att polisen i
förundersökningar om mycket grova brott skall
få använda buggning, benämnt hemlig avlyss-
ning. Arbetet med att utforma förslag till bugg-
ning och andra reformer av de hemliga tvångs-
medlen fortsätter.

Regeringen har i ett särskilt beslut uppdragit
bl.a. åt Rikspolisstyrelsen och Riksåklagaren att
utarbeta ett förslag till ett nationellt handlings-
program för skydd av vittnen, målsägande och
andra bevispersoner. Uppdraget skall redovisas
senast den 30 november 2000.

Riksdagen har tillkännagivit att regeringen bör
utreda vilka arbetsuppgifter polisen bör ha (bet.
1999/2000:JuU6, rskr. 1999/2000:128). Rege-
ringen avser att under hösten låta utreda frågan
om renodling av polisarbetet. Uppdraget bör

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

också omfatta frågor om hur behovet av polisre-
surser i t.ex. glest befolkade områden kan tillgo-
doses bättre än i dag. Polismyndigheten i Stock-
holms län har i den s.k. ROPA-rapporten om
renodling av polisarbetet lämnat synpunkter på
ansvarsfördelningen för vissa uppgifter som för
närvarande ankommer på polisen. ROPA-
rapporten har utvärderats av Rikspolisstyrelsen
och är där föremål för vidare överväganden.

Under hösten år 2000 kommer Rådet att fatta
beslut om Sveriges operativa inträde i Schengen-
samarbetet. Rikspolisstyrelsen har sedan sep-
tember 1996 haft regeringens uppdrag att sam-
ordna polisväsendets åtgärder för anslutningen
till Schengensamarbetet. Samtliga polismyndig-
heter har upprättat genomförandeplaner över åt-
gärder som måste vidtas och Rikspolisstyrelsen
har tagit fram en nationell handlingsplan som
styrdokument för myndigheterna. Flera försöks-
verksamheter, bl.a. i Blekinge och Södermanland,
har genomförts för att simulera gränskontroll
och samverkan med andra myndigheter ur ett
Schengenperspektiv.

Sverige har installerat en nationell del av SIS
(Schengens informationssystem) på Rikspolis-
styrelsen och funktions- och kommunikations-
tester för systemet har påbörjats. Även anslut-
ning för kommunikation vid SIRENE-kontoret
(det nationella sambandskontoret) pågår och be-
räknas vara klart under år 2000.

Rikspolisstyrelsen har vidare till regeringen
lämnat förslag om orter som bör vara gränsöver-
gångsställen då Sverige blir operativ Schengen-
medlem.

Inom Rikspolisstyrelsen och flertalet polis-
myndigheter pågår också förberedelser för de
särskilda uppgifter som följer av att Sverige är
ordförandeland i EU det första halvåret 2001.

De nya registren för misstanke- och belast-
ningsuppgifter samt den första etappen av
DurTvå, som är ett stöd för förundersöknings-
processen, har tagits i bruk under år 1999. Det är
angeläget att följa hur systemen utnyttjas i poli-
sverksamheten och säkerställa de effektivitets-
vinster som systemen möjliggör.

Regeringen har tillsatt en särskild utredare för
att följa genomförandet av den nya polisregis-
terlagstiftningen (dir. 1999:99).

Lättnaden i sekretessreglerna för bl.a. uppgif-
ter hos Säkerhetspolisen har lett till att 142 per-
soner under år 1999 fått tillgång till uppgifter ur
Säkerhetspolisens arkiv. Arbetet med att förstär-
ka samarbetet mellan Säkerhetspolisen och den
öppna polisen har fortsatt under året och lett till

framsteg när det gäller utredningen av ett antal
grova brott med högerextremistiska förtecken.
Säkerhetstjänstkommissionen har sedan drygt ett
år arbetat med att kartlägga och granska de
svenska säkerhetstjänsternas, bl.a. Säkerhetspoli-
sens, författningsskyddande verksamhet. Från
den 1 januari 2000 gäller en särskild lagstiftning
som ger kommissionen befogenheter utöver vad
som tillkommer kommissioner i allmänhet.
Uppdraget skall redovisas i augusti 2001.

Åklagarväsendet

Den 1 januari 2000 inrättade Riksåklagaren på
regeringens uppdrag en ny och flexibel organisa-
tion för bekämpning av brotten mot miljön.
Åklagare och poliser med specialistkompetens
skall handlägga miljöbrottsärendena. En enhet
hos Riksåklagaren har ett nationellt ansvar för
miljöbrottsbekämpningen och biträder dessutom
andra åklagarmyndigheter vid handläggningen av
komplicerade ärenden om brott mot miljön.

Sedan EU-bedrägeridelegationen på uppdrag
av regeringen avvecklade sin verksamhet ansvarar
Ekobrottsmyndigheten sedan den 1 juli 2000 för
samordningen av de nationella åtgärderna mot
EU-bedrägerier m.m. Det är angeläget att
Ekobrottsmyndigheten förstärker och utvecklar
formerna för samverkan mellan de berörda myn-
digheterna. Dessutom understryker regeringen
vikten av att Ekobrottsmyndigheten, i samråd
med övriga myndigheter, bestämmer vilka åtgär-
der som är nödvändiga att vidta och vilka stöd-
funktioner som myndigheterna kan behöva för
att åstadkomma en effektivare bekämpning av
EU-bedrägerier, fusk och andra oegentligheter
med EU-medel.

Det är angeläget att myndigheten tillsammans
med andra berörda myndigheter vidareutvecklar
och förstärker de samlade insatserna mot fusk
och andra oegentligheter med EU-medel i lan-
det.

Den 1 oktober 1999 trädde den nya trafikför-
ordningen i kraft. I samband med det beslutade
Riksåklagaren om nya föreskrifter om ordnings-
bot för vissa brott. Innebörden av beslutet är att
merparten av trafikförseelserna och andra enkla-
re förseelser kan lagforas genom utfärdande av
ordningsbot av polisman. Enligt Riksåklagaren
kommer det att medföra en minskad ärendein-
strömning till åklagarorganisationen.

Riksåklagaren har i maj 2000 till regeringen
redovisat en översyn av 7 kap. rättegångsbalken.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Kapitlet innehåller bl.a. regler om vilka som är
allmänna åklagare och om åklagarnas behörighet.
Riksåklagaren föreslår vissa lagändringar och
följdändringar i andra författningar. Förslaget är
remitterat och ärendet bereds för närvarande in-
om Justitiedepartementet.

Domstolsväsendet

För att uppfylla och förverkliga regeringens mål
om ökad rättstrygghet och rättssäkerhet för den
enskilde, förenkling av det processuella förfaran-
det samt ökad effektivitet i domstolarna har ett
flertal reformer genomförts eller förberetts. En
närmare redogörelse av de insatser som gjorts
eller förberetts under år 2000 följer nedan.

De allmänna domstolarna

Utgångspunkten för regeringens insatser i denna
del är att så långt som möjligt rationalisera och
förenkla det processuella förfarandet och samti-
digt skapa förutsättningar för användandet av ny
teknik i domstolarna. Insatserna syftar till att gö-
ra domstolarna mer tillgängliga för envar samti-
digt som de processuella reglerna blir mer
lättillämpade.

Ett flertal reformer har genomförts eller för-
bereds.

Riksdagen beslutade i mars 2000 på regering-
ens förslag en rad åtgärder för att effektivisera
och förenkla domstolsförfarandet för parterna
och för de allmänna domstolarna (prop.
1999/2000:26, bet. 1999/2000:JuU10, rskr.
1999/2000:151). Ändringarna rör framför allt
handläggningen i tingsrätterna. Reformerna syf-
tar till att renodla och förbättra domstolarnas
och domarnas verksamhet.

Den 1 januari 2000 trädde lagen (1999:613)
om försöksverksamhet med videokonferens i
rättegång i kraft. Lagen möjliggör användandet
av videoöverföringsteknik vid handläggningen av
mål i allmän domstol. Lagen innebär att parter
under vissa förutsättningar får delta i muntlig
förhandling inför rätten genom videokonferens
men även att bevisning, t.ex. vittnesförhör, kan
tas upp genom videokonferens.

Regeringen beslutade den 1 juli 1999 om di-
rektiv till en särskild utredare om processen i
allmän domstol (dir. 1999:62). Utredningen
(1999 års rättegångsutredning) skall undersöka
hur rättegången i tvistemål och brottmål med bi-
behållen rättssäkerhet kan förbättras. Utredaren
har i ett delbetänkande i juli (SOU 2000:70) fö-

reslagit ändring i lagen (1991:1137) om rättspsy-
kiatrisk undersökning som innebär att den
rättspsykiatriska undersökningen som huvudre-
gel skall genomföras före huvudförhandlingen.

Domstolsverket har den 10 januari 2000 till
regeringen redovisat en promemoria Inställda
huvudförhandlingar - Förslag till åtgärder. I
promemorian föreslås vissa lagändringar för att
minska problemet med inställda huvudför-
handlingar. Promemorian är remitterad och
ärendet bereds för närvarande.

En särskild arbetsgrupp, bestående av domare,
advokat och åklagare, har sett över forumbe-
stämmelser i syfte att skapa möjligheter för
tingsrätter inom ett län att samarbeta genom
överlämnande av tvistemål och brottmål mellan
domstolarna. Förslagen är remitterade och be-
reds för närvarande.

I betänkandet Grupprättegång (SOU
1994:151) föreslår Grupptalanutredningen att
grupptalan skall införas som rättegångsform i
Sverige. Grupptalan kan förenklat beskrivas som
en representativ taleform, där en representant för
en grupp som har likartade anspråk kan föra en
talan i domstol som blir bindande för hela grup-
pen utan hinder av att de som ingår i gruppen
inte deltagit i rättegången. Regeringen avser att
lägga fram en lagrådsremiss om grupptalan vid
årsskiftet 2000/2001.

De allmänna förvaltningsdomstolarna

De allmänna förvaltningsdomstolarna har under
många år varit särskilt arbetstyngda. En minskad
måltillströmning under senare år i kombination
med särskilda insatser för att avgöra äldre mål har
emellertid förbättrat situationen framförallt vid
länsrätterna. Ur ett medborgarperspektiv är dock
situationen fortfarande inte godtagbar. Rege-
ringen kommer därför att i det fortsatta refor-
marbetet ägna särskild uppmärksamhet åt arbets-
situationen vid de allmänna förvaltnings-
domstolarna och också initiera nödvändiga åt-
gärder för att förbättra arbetssituationen vid de
allmänna förvaltningsdomstolarna.

I promemorian Fortsatt översyn av förvalt-
ningsprocessen - En ny princip för prövning i
fövaltningsdomstol m.m. (Ds 1997:29), föreslås
att regleringen i förvaltningsprocesslagen blir
kompletterad med ytterligare regler om talerätt,
inhibition och förfarandet vid bifall till ansökan.
Vidare föreslås ett nytt institut för anhängiggö-
rande av talan.

Frågorna bereds inom Justitiedepartementet
såvitt avser ändringen i förvaltningsprocesslagen

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

med avsikt att en proposition skall kunna över-
lämnas till riksdagen under år 2001.

Regeringen har i juni 2000 överlämnat en pro-
position (prop. 1999/2000:142) till riksdagen om
videokonferens i allmän förvaltningsdomstol,
m.m. I propositionen föreslås bl.a. att det på
motsvarande sätt som i de allmänna domstolarna
på försök införs en möjlighet att använda video-
konferens vid handläggningen av mål i allmän
förvaltningsdomstol.

Den yttre organisationen

Under senare år har det blivit allt tydligare att
domstolarnas nuvarande organisation inte är rik-
tig anpassad till den omvärld i vilken de har att
verka som garanter för rättssäkerhet och rätts-
trygghet. Den nuvarande organisationen behöver
således ses över.

Den 1 juli 2000 sammanlades Jakobsbergs
tingsrätt med Sollentuna tingsrätt med kansliort i
Sollentuna.

Regeringen har efter att riksdagen ställt sig
bakom regerings skrivelse (skr. 1999/2000:106
Reformering av domstolsväsendet - en hand-
lingsplan, bet. 1999/2000:JuU22, rskr.
1999/2000:255) beslutat följande domkretsre-
former.

Tingsrätterna i Köping, Sala och Västerås bil-
dar en gemensam domkrets med kansliorter i
Köping, Sala och Västerås. Motala, Mjölby och
Linköping tingsrätter bildar en domkrets med
kansliorter i Linköping och Motala. Hallsbergs
tingsrätt och Örebro tingsrätt läggs samman
med kansliort i Örebro. Tingsrätterna i Blekinge
län bildar en gemensam domkrets med kanslior-
ter i Karlskrona och Karlshamn. Hudiksvalls och
Ljusdals tingsrätter läggs samman med kansliort i
Hudiksvall.

En reformering av domstolarnas organisation
väcker inte bara organisatoriska frågor. Även frå-
gan om domstolarnas och domarnas konstitutio-
nella ställning aktualiseras av reformarbetet. En
viktig fråga som också måste beaktas i reformar-
betet är ordinarie domares förflyttningsskydd
liksom omfattningen av domarnas tjänstgörings-
skyldighet.

Mot bakgrund av reformarbetets vikt och be-
tydelse kommer regeringen att även fort-
sättningsvis återkommande anmäla de föränd-
ringar som planeras för riksdagen.

Den inre organisationen

Försök med en förändrad berednings-
organisation har sedan ett antal år bedrivits vid

ett stort antal tingsrätter. Försöket regleras i för-
ordningen (1997:139) om försöksverksamhet vid
vissa tingsrätter. Syftet är att renodla domarens
arbete och dessutom få en förstärkt berednings-
organisation. Regeringen kommer att perma-
nenta dessa bestämmelser med en generell till-
lämpning.

Genom särskilda tidsbegränsade förordningar
har hovrätterna och kammarrätterna givits en
möjlighet att pröva andra beredningsformer än
det traditionella rotelsystemet. Förordningarna
är en följd av domstolarnas egna initiativ.

I budgetpropositionen för 1999 gavs Dom-
stolsverket en mer tydlig roll i det fortsatta re-
formarbetet. Domstolsverket skall ha en både
drivande och stödjande roll och regeringen utta-
lade också att reformarbetet skall bedrivas i nära
samverkan med domstolarna och domstolsper-
sonalen (prop. 1998/99:1, utg.omr. 4 s. 76). Ar-
bete pågår med utveckling av arbetsmetoder, or-
ganisation och IT.

Ett modernt IT-stöd är avgörande för en ef-
fektiv domstolsverksamhet. Under första halv-
året 1999 slutfördes införandet av det database-
rade målhanteringssystemet (MÅHS) vid
tingsrätterna. Domstolsverket arbetar emellertid
med att utveckla en ny samlad IT-strategi för
domstolsväsendet. Denna strategi innefattar även
ett nytt verksamhetsstödjande system för dom-
stolsväsendet.

De pågående reformerna av domstolsväsendet
innebär förändringar för de anställda vid dom-
stolarna. Regeringen understryker vikten av att
den kompetens som den nuvarande personalen
besitter tillvaratas, så att negativa effekter för så-
väl personalen som verksamheten kan undvikas
så långt som möjligt.

Domstolsverket försöker på olika sätt undvika
att det pågående reformarbetet får negativa kon-
sekvenser för personalen och verksamheten. Vid
varje förändring som påverkar domstolsanställda
informerar verket berörd personal om de regler
som gäller och om den hjälp de kan få av Trygg-
hetsstiftelsen m.fl. Trygghetsstiftelsens uppgift
är i första hand att genom individuellt stöd hjälpa
övertaliga arbetstagare till nytt arbete.

Förändringsarbetet har helt naturligt väckt
oro på många håll och en angelägen uppgift för
Domstolsverket är att noga följa utvecklingen
för att kunna sätta in rätt åtgärder. Under hösten
planerar därför verket att skicka ut en s.k. med-
arbetarenkät som ställer frågor om arbetsmiljön
till samtliga som arbetar i domstolsväsendet.
Syftet med enkäten är att ta reda på vilka behov

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

som finns inom verksamhetsområdet och vilka
frågor man måste arbeta mera med. Dom-
stolsverket genomför enkäten i samarbete med
de fackliga organisationerna. Avsikten med en-
käten är att den skall återkomma med viss regel-
bundenhet.

Kriminalvården

Regeringen gav i september 1998 Riksrevi-
sionsverket (RRV) i uppdrag att granska krimi-
nalvårdens resursutnyttjande. RRV redovisade i
juni 1999 rapporten RRV 1999:27 Effektivare
kriminalvård - en hinderanalys. I rapporten pe-
kade verket på ett antal hinder för ett effektivt
resursutnyttjande inom dagens kriminalvårdsor-
ganisation. Med anledning av rapporten gav rege-
ringen i september 1999 Kriminalvårdsstyrelsen i
uppdrag att redovisa de åtgärder som genom-
förts, påbörjats eller planerats till följd av RRV:s
förslag.

Kriminalvårdsstyrelsen redovisade arbetet
med regeringens uppdrag i december 1999 och
framhöll då att man i stort delade RRV:s be-
dömningar och att man hade vidtagit eller avsåg
att vidta åtgärder som ligger i linje med förslagen.
Bland dessa kan nämnas att kriminalvården av-
stått från att utveckla ett helt nytt IT-system och
istället beslutat att utveckla det befintliga syste-
met.

Regeringen beslutade vidare, bland annat med
anledning av RRV:s förslag och efter dialog med
kriminalvården, att regionmyndigheterna inom
kriminalvården genom en ändring av myndighe-
tens instruktion den 15 februari 2000 skall upp-
höra och ersättas med en ny organisation för
uppföljning och tillsyn. Arbetet med att imple-
mentera den nya organisationen pågår för närva-
rande.

Transporttjänsten omfattades inte av RRV:s
granskning som redovisades i juni 1999. Rege-
ringen avser att uppdra åt RRV att granska även
denna verksamhet.

4.5.2 Insatser utanför politikområdet

Storstadspolitiken

Under perioden 1999-2002 satsas närmare två
miljarder kronor inom ramen för storstadspoliti-
ken. I enlighet med regeringens storstadspropo-
sition, som antogs av riksdagen i december 1998,
används dessa medel för insatser i särskilt utsatta

bostadsområden i sju storstadskommuner och
som överenskoms i lokala utvecklingsavtal med
respektive kommuner. Ett av de långsiktiga må-
len för storstadspolitiken är att alla stadsdelar i
storstäderna skall uppfattas som trygga av sina
invånare och utgöra goda och hälsosamma
livsmiljöer. Inom ramen för storstadsarbetet ges
det brottsförebyggande arbetet framöver ökad
tyngd.

Enligt de riktlinjer som regeringen gett är en
av Brottsförebyggande rådets prioriterade upp-
gifter är att utveckla stödet till det brottsföre-
byggande arbetet i de mest brottsbelastade stor-
stadsområdena. Särskilda utbildnings- och
stödinsatser görs också för de kommuner som
slutit lokala utvecklingsavtal med staten.

Lokala brottsföreby^ande råd

Lokala brottsförebyggande råd inrättas efter
hand i alltfler kommuner. De finns nu i ca 175
kommuner jämfört med endast ca 30 hösten
1996 och ca 50 för två år sedan. I många av dessa
har också ett aktivt arbete för att förebygga brott
påbörjats. I enlighet med regeringens intentioner
i det nationella brottsförebyggande programmet
finns nu bättre förutsättningar och i över hälften
av landets kommuner en grundstruktur för att
kunna bedriva ett strategiskt förebyggande ar-
bete riktat mot i första hand den brottslighet
som drabbar människor i deras vardag. Om dessa
förutsättningar och den struktur som byggts upp
utnyttjas fullt ut innebär det att brott kan före-
byggas mer effektivt. Rättsväsendet har här en
pådrivande och stödjande roll. Det lokala
brottsförebyggande arbetet - inom andra ut-
giftsområden, av kommuner, frivilligorganisatio-
ner, näringslivet och enskilda i samverkan - kan
ge direkt effekt på brottsligheten i mindre områ-
den.

4.6 Resultatbedömning

4.6.1 Polisväsendet

De övergripande målen för polisväsendet är att
tillförsäkra den enskilde rättstrygghet och rätts-
säkerhet, förebygga och upptäcka brott samt se
till att den som har begått brott identifieras och
lagfors.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Polisväsendets resultat för 1999 skall bedömas
mot bakgrund av de verksamhetsmål som ställ-
des upp för polisverksamheten:

- Kampen mot våldsbrott, narkotikabrott
och ekonomisk brottslighet (inklusive
miljöbrott) skall prioriteras. Särskild
uppmärksamhet skall ägnas den grova
och gränsöverskridande brottsligheten,
den mc-relaterade brottsligheten, brott
med rasistiska inslag, våld mot kvinnor
samt övergrepp mot bam. Insatserna mot
vardagsbrottsligheten skall öka.

- För att utveckla och förbättra det
brottsförebyggande arbetet skall polisen
samverka med dem som berörs av
brottsligheten eller kan påverka den.

- Brottsutredningsverksamheten skall bli
effektivare. Produktiviteten och kvalite-
ten i utredningsverksamheten skall öka.

- Polismyndigheterna skall anpassa ut-
ryckningsresurserna till normala varia-
tioner i behovet, använda dem proble-
morienterat och planera utrycknings-
verksamheten så att den inte stör utveck-
lingen av närpolisverksamheten.

- Polisens stöd till brottsoffer skall för-
bättras.

- Gränskontrollen skall förstärkas och ef-
fektiviseras. Sådana åtgärder skall ge-
nomföras som medför att Sverige kan
inträda som operativ medlem i Schengen-
samarbetet under år 2000.

— Polisen skall medverka till att uppnå de
nationella trafiksäkerhetsmålen om färre
skadade och dödade i trafiken.

Det problemorienterade arbetssättet

Resultat

Under år 1999 fortsatte Polishögskolan att be-
driva utbildning i problemorienterat polisarbete.
Kontaktpersoner i polismyndigheterna har fått
fortsatt stöd och vidareutbildning. Många polis-
myndigheter har också genomfört egna utbild-
ningsinsatser i ämnet.

Polismyndigheterna i Värmland och Öster-
götland har på Rikspolisstyrelsens uppdrag ut-
vecklat det problemorienterade arbetssättet. De
har bl.a. framställt en handbok som är avsedd att

ligga till grund för vidareutvecklingen av det
problemorienterade polisarbetet i landet.

BRÅ har bidragit med bl.a. tre idéskrifter om
lokalt brottsförebyggande arbete. En av dem,
Kartläggning, problemanalys och prioriteringar
(1999:13) belyser det problemorienterade arbe-
tet, särskilt delmomenten kartläggning och ana-
lys. Skriften redovisar idéer och uppslag som un-
derlättar arbetet och visar hur metoderna kan
anpassas till de lokala förutsättningarna.

Riksrevisionsverket (RRV), som på regering-
ens uppdrag granskat resursutnyttjandet inom
polisväsendet, presenterade i december 1999 en
delrapport om närpolisreformen och polisens ar-
betstider (1999:42). Slutrapporten (2000:9)
överlämnades till regeringen i mars år 2000 (se
avsnittet om närpolisen).

RRV fann att den problemorienterade ansat-
sen saknades i delar av polisarbetet, bl.a. ingri-
pandeverksamheten. Många poliser ansåg fortfa-
rande att innebörden av begreppet problem-
orienterat polisarbete var otydlig.

Enligt Rikspolisstyrelsens bedömning har det
problemorienterade arbetssättet ännu inte fått
tillräckligt genomslag i polisverksamheten. Till-
lämpningen varierar mellan myndigheterna. En-
ligt styrelsen finns det utrymme för att genom
fortsatt utveckling effektivisera både det före-
byggande och förhindrande arbetet.

Det är svårt att mäta graden av problemori-
entering i verksamheten. Ett enkelt men grovt
mått är hur väl arbetstidsförläggningen har an-
passats till verksamhetens behov. Ett sätt att
åstadkomma en sådan anpassning är s.k. period-
planering, där schemat fastställs för en kortare
period med beaktande av det för perioden kända
verksamhetsbehovet.

Periodplaneringen har i första hand introduce-
rats i närpolisorganisationen. Under år 1998 var
det emellertid bara ca 15 % av närpoliserna i lan-
det som periodplanerade sin arbetstid. Enligt
OCR/P (Polisförbundet) hade den siffran stigit
till 19 % i september 1999. Rikspolisstyrelsen har
i inspektioner granskat polismyndigheternas an-
vändning av periodplanerad arbetstid. Styrelsen
har konstaterat att periodplaneringen, rätt an-
vänd, erbjuder en för alla parter förmånlig flexi-
bilitet och är ett nödvändigt inslag i det proble-
morienterade arbetet.

Rikspolisstyrelsen har också i februari år 2000
redovisat resultaten av polisväsendets arbete hit-

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

tills med att verksamhetsanpassa arbetstiderna.
Styrelsens bedömning är att arbetet vid flera po-
lismyndigheter resulterat i en ökad flexibilitet
och en bättre anpassning av bemanningen till be-
hovet av polisiära tjänster. Styrelsen erinrar om
att de mått och instrument som står till förfo-
gande för verksamhetsbedömningar fortfarande
är trubbiga och otillräckliga.

I den nämnda rapporten redovisar RRV också
brister i polisens arbetstidsförläggning. Den pe-
riodplanerade arbetstiden har enligt RRV ännu
inte införts i tillräcklig omfattning. Även där den
tillämpas anser RRV att den är för svagt verk-
samhetsorienterad. Andra brister är den otill-
räckliga styrningen av den genomsnittliga vecko-
arbetstiden och dimensioneringen av
utryckningsresurserna.

Flera polismyndigheter har pekat på att po-
lisväsendets arbetstidsavtal har haft en konstruk-
tion som har bidragit till att verksamhetsintresset
inte slagit igenom tillräckligt vid arbetstidsför-
läggningen. De förändringar i avtalet som par-
terna numera kommit överens om bör enligt så-
väl Rikspolisstyrelsen som RRV kunna leda till
bättre lösningar. Det nya avtalet innehåller en ny
förhandlingsordning som ger arbetsgivaren stör-
re befogenheter vid oenighet mellan parterna och
förbättrar möjligheter att sluta myndighetsanpas-
sade arbetstidsavtal som beaktar lokala variatio-
ner.

Den höga medelåldern bland polispersonalen
är ett växande problem vid arbetstidsförlägg-
ningen, särskilt utanför storstäderna. Många po-
liser är av hälsoskäl förhindrade att arbeta natte-
tid. Dessutom har sjukfrånvaron ökat, vilket
ytterligare försvårar en verksamhetsanpassad ar-
betstidsförläggning.

Analys och slutsatser

Det är enligt regeringens mening nödvändigt att
utvecklingen av ett problemorienterat arbetssätt
intensifieras och utvidgas till att omfatta alla de-
lar av verksamheten. Mycket tyder på att t.o.m.
polisen i närpolisområdena, där det problemori-
enterade arbetet först introducerades, kommit
att arbeta alltmer händelsestyrt. Det innebär att
utvecklingen går i fel riktning. Det är inte heller
tillfredsställande att ingripandeverksamheten i
betydande utsträckning förblivit opåverkad av de
åtgärder som vidtagits för att problemorientera
verksamheten. Det finns goda förutsättningar

för att förstärka utvecklingsinsatserna på detta
område.

Ändringarna i polisens arbetstidsavtal har ska-
pat förutsättningar för en bättre anpassning av
arbetstiden till verksamhetens krav. Enligt rege-
ringens mening ger det nya avtalet ökade möjlig-
heter att sprida den periodplanerade arbetstiden
till större delar av verksamheten och att utveckla
periodplaneringen till ett effektivare instrument
än idag. Det är viktigt för att det problemorien-
terade arbetssättet skall kunna tillämpas i all poli-
sverksamhet. Det krävs nu att arbetsgivare och
arbetstagare på ett konstruktivt sätt tar tillvara de
verktyg som det nya avtalet ger och använder
dem för att åstadkomma en effektivare polis-
verksamhet.

Närpolisen

Resultat

Kostnaderna för polisverksamheten i närpolis-
områdena ökade under år 1999 med 2 % till
3 360 miljoner kronor. Det motsvarar 34 % av de
totala resurserna, vilket är samma andel som fö-
regående år.

Vid utgången av år 1999 omfattade närpolis-
organisationen 40 % av det totala antalet poliser.
Andelen har ökat med 2 % per år sedan år 1997.
Det innebär att antalet innevånare per närpolis
minskat från 1 425 personer år 1998 till 1 386
personer år 1999. Organisationen och redovis-
ningsrutinerna har emellertid ändrats så att även
personal i närpolisområdena som uteslutande ar-
betar med ingripande- eller utredningsverksam-
het numera ingår i redovisningen. Det ger enligt
regeringens mening en riktigare redovisning
samtidigt som det försvårar jämförelser över
åren.

Närpolisens andel av de ärenden som redovi-
sades till åklagare minskade från 50 % år 1998 till
47% år 1999. Antalet ärenden som redovisades
till åklagare från närpolisen minskade med 12 %
och kostnaden per sådant ärende ökade med
25 % till 18 349 kronor.

Svårigheten med att finna en lämplig avväg-
ning mellan polisverksamheten i närpolisområ-
dena och övrig verksamhet kvarstår. Enligt Riks-
polisstyrelsen har polismyndigheternas insatser
varit otillräckliga för att säkerställa en god styr-
ning och planering av verksamheten. Närpolis-

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

reformens idéer tillämpas i princip bara inom en
mindre del av närpolisen och myndigheternas
organisation och arbetssätt varierar. Inom vissa
närpolisområden är polispersonalen uppdelad
funktionsvis medan personalen i andra områden
är indelad i geografiska ansvarsområden och ar-
betar med all polisverksamhet. Enligt styrelsen
finns det på många håll fortfarande brister när
det gäller arbetsledning, metodutveckling och
effektivisering av utredningsverksamheten. Sty-
relsen anser också att det varit nödvändigt att
minska närpolisens verksamhet för att klara av
det som brukar betecknas som måsteverksamhet,
nämligen i huvudsak ingripandeverksamheten.

Utvecklingen mot en ökad integration mellan
ingripandeverksamheten och närpolisorganisa-
tionen fortsätter.

RRV har granskat genomförandet av närpolis-
reformen (Rapport 1999:42 och 2000:9) och
funnit att den är organisatoriskt genomförd men
att det fortfarande finns stora brister i reformens
innehållsmässiga genomslag i polisverksamheten.
RRV redovisade de hinder som behöver undan-
röjas för att polisverksamheten i närpolisområ-
dena skall få avsett innehåll. Enligt RRV har re-
formen hittills bara haft ett begränsat genomslag
i synen på polisarbetet. Uppfattningen att när-
polisen enbart skall arbeta med brottsförebyg-
gande verksamhet finns fortfarande kvar på
många håll. Ingripandeverksamheten i närpoli-
sområdena definieras ofta som något som kon-
kurrerar om närpolisens resurser.

Också RRV anser att myndigheternas styr-
ning inte har varit tillräckligt tydlig. Verket pekar
också på att chefernas möjligheter att uppmuntra
de anställda har varit begränsade. Arbetsgivaren
har inte lyckats driva verksamhetsintresset i till-
räcklig utsträckning. Dessutom finns det brister i
den lokala styrningen av närpolisarbetet, i den
löpande planeringen och i utnyttjandet av ingri-
pandeverksamheten som ett led i det proble-
morienterade arbetet i närpolisområdena.

RRV fann att närpolisområdena vid flera po-
lismyndigheter är så små att det finns en risk för
att förutsättningarna för ett effektivt polisarbete
är otillräckliga.

Regeringen har givit BRÅ i uppdrag att grans-
ka närpolisreformen och utvärdera polisens ar-
bete med att bekämpa vardagsbrottsligheten.
BRÅ har redovisat två delrapporter. Den första,
Svensk polis i förändring. En granskning av när-

polisreformen, som redovisades i juli 1999 be-
handlade närpolisreformens betydelse för poli-
sens organisation och verksamhet, det konkreta
innehållet i verksamheten och närpolisens ar-
betstider på lokal nivå.

Den andra rapporten, Polisens organisation
och verksamhet. En fortsatt granskning av när-
polisreformen, redovisades i augusti 2000. Den
redovisar hur närpolisreformen har utvecklats
organisatoriskt och verksamhetsmässigt.

BRÅ beskriver genomförandet av närpolisre-
formen som en pågående förändringsprocess där
den slutgiltiga formen ännu inte har bestämts.
Andelen närpoliser varierar mellan polismyndig-
heterna från 20 till 70 %. Det speglar hur olika
polismyndigheterna ser på närpolisreformen.
Några myndigheter arbetar vidare med att integ-
rera ingripande- och utredningsverksamhet med
närpolisorganisationen. Andra myndigheter har
valt göra tydliga uppdelningar av verksamheter-
na, oftast genom att centralisera ingripande- och
utredningsverksamheterna och sträva efter en
mer begränsad närpolis med en tydlig inriktning
på lokalt brottsförebyggande arbete. Det finns
en konflikt mellan kravet på lokal förankring,
som gynnas av flera och mindre närpolisområ-
den, och allpolistanken, som förutsätter att när-
polisområdena är så stora att de kan ha tillräckli-
ga resurser och kompetens för att bedriva all
lokal polisverksamhet. Enligt BRA är det till stor
del enskilda polisers prioriteringar som styr det
dagliga arbetet, medan arbetsledning och hand-
lingsplaner spelar mindre roll. Trots det är ett
problemorienterat arbetssätt vanligare bland när-
poliser än i andra delar av polisväsendet.

BRÅ skall slutredovisa sitt uppdrag i maj år
2001.

Analys och slutsatser

Flertalet polismyndigheter utgår från Rikspolis-
styrelsens definition av närpolisverksamheten.
Den innebär i korthet bl.a. att verksamheten
skall vara organiserad inom ett geografiskt av-
gränsat område och bedrivas problemorienterat i
nära samverkan med dem som bor och verkar i
området. Poliserna i området skall arbeta mot
brotts- och trygghetsrelaterade mål och tilldelas
ett personligt ansvarsområde. Detta ansvarsom-
råde är vanligen geografiskt men även funktio-
nella ansvarsområden kan förekomma.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Geografiska ansvarsområden innebär i princip att
varje polis bör kunna utföra de flesta uppgifter
inom sitt område och förutsätter därför en bred
kompetens hos varje polisman.

Vid funktionsvisa ansvarsområden har i stället
varje polis eller arbetsgrupp huvudansvar för en
viss arbetsuppgift. Det kan t.ex. gälla ingripande-
eller utredningsverksamheten i området. Möjlig-
heten att fokusera på en viss uppgift har bl.a. an-
setts främja kvaliteten i utredningsverksamheten.
En förutsättning för en sådan ordning är att det
kan skapas särskilda former för att sprida och
gemensamt analysera den kunskap om förhållan-
dena inom området som skall ligga till grund för
det brottsförebyggande arbetet.

Närpolisens verksamhetsmål skall utgå från en
probleminventering i lokalområdet. Målformule-
ringarna bör fastställas i en process som också
säkerställer att målen accepteras i polisorganisa-
tionen.

Polisens uppgifter framgår av 2 § polislagen
(1984:387). Det är viktigt att det klarläggs vilken
polisverksamhet som närpolisen skall ansvara för
och hur gränsdragningarna skall göras mot andra
delar i organisationen. Först därefter kan resur-
serna fördelas på ett ändamålsenligt sätt.

Som en utgångspunkt för en sådan gränsdrag-
ning bör enligt regeringens mening närpolisen ha
ett helhetsansvar för polisverksamheten i det eg-
na geografiska området. Från detta helhetsansvar
bör undantag bara göras för verksamhet som
ställer särskilda krav på specialistkunskaper eller
kräver samordning på centralare nivåer. Det
hindrar inte att flera närpolisområden kan behö-
va samverka om resurskrävande verksamheter
som t.ex. ingripandeverksamheten.

Det är också viktigt att närpolisområdena blir
tillräckligt stora för en god kompetensförsörj-
ning och en effektiv verksamhet. En ökad integ-
rering av ingripandeverksamheten i närpolisen
främjar utvecklingen av det problemorienterade
arbetet och skapar bättre förutsättningar för att
personalgrupper skall få tillräcklig storlek för en
effektiv planering.

Varje polismyndighet ansvarar för att polis-
verksamheten inom dess område bedrivs effek-
tivt och fungerar väl. Det ankommer också på
myndigheterna att anpassa polisverksamheten i
närpolisområdena efter de lokala förhållandena.
Med den utgångspunkten är det naturligt att po-
lismyndigheterna väljer olika lösningar för ut-

formningen av verksamheten i närpolisområdena
så länge inte syftet med närpolisreformen även-
tyras. Det kan t.ex. gälla om geografiska eller
funktionsvisa ansvarsområden skall tillämpas.
Självklart är det hänsynen till verksamhetens
kvalitet och effektivitet och alltså områdets ka-
raktär, personalens kompetens, tillgängliga resur-
ser och andra lokala förhållande som bör styra
arbetssättet. Rikspolisstyrelsen har också i detta
avseende en viktig roll som kunskapsbank och
för att stödja och samordna myndigheternas ar-
bete.

De stora variationer som nu förekommer i or-
ganisation och innehåll i närpolisverksamheten
tycks emellertid inte kunna förklaras enbart med
hänvisning till skillnader i de lokala förutsätt-
ningarna. BRÅ kommer inom ramen för sitt
ovan nämnda uppdrag att jämföra och utvärdera
de olika organisationsformerna i förhållande till
syftet med närpolisreformen.

Medborgarna kräver att polisen upprätthåller
en hög beredskap för att med kort varsel kunna
ingripa vid akuta händelser. En sådan beredskap
med bibehållen förmåga att bedriva ett långsik-
tigt polisarbete ställer särskilt höga krav på god
planering och styrning av verksamheten. Närpo-
lisens arbete bör struktureras så att det är möjligt
att fullfölja målsättningarna i de lokala hand-
lingsplanerna.

Polisväsendets förmåga att analysera verksam-
hetens resultat har förbättrats. Samtidigt finns
utrymme för att utveckla den förmågan ytterliga-
re. Det är viktigt att polisväsendet uppställer
tydliga och konkreta mål för verksamheten och
analyserar hur målen uppnåtts. Rikspolisstyrel-
sen har den viktiga uppgiften att utveckla och
precisera de mål och riktlinjer som riksdagen och
regeringen lagt fast för polisverksamheten och
förmedla det till den övriga polisorganisationen.

Brottsförebyggande verksamhet

Det anmäls årligen drygt en miljon brott i Sveri-
ge. År 1999 anmäldes något färre brott än år
1990. Utvecklingen varierar för olika brotts-
typer. Under 1990-talet har den anmälda vålds-
brottsligheten ökat och tillgreppsbrottsligheten
minskat. År 1996 presenterade regeringen det
nationella brottsförebyggande programmet Allas
vårt ansvar. I programmet betonas att det lokala

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

engagemanget är avgörande för ett effektivt
brottsförebyggande arbete. Polisen är en viktig
del i det arbetet.

Allt synligt polisarbete har en brottsförebyg-
gande effekt. Det är däremot svårt att mäta re-
sultatet. Genom ett problemorienterat polisar-
bete i kombination med det lokala polisarbetet i
närpolisområdena har skapats goda förutsätt-
ningar för ett framgångsrikt brottsförebyggande
polisarbete som bedrivs långsiktigt, grundat på
lokala handlingsplaner.

Enligt regleringsbrevet för år 2000 skall varje
polismyndighet utarbeta och dokumentera en
brottsförebyggande strategi där det framgår hur
och med vilka myndigheter och organisationer
samverkan skall ske. En viktig utgångspunkt för
det arbetet är att analysera verksamheten hittills
och med beaktande av tillgänglig kunskap forma
en strategi som kan ligga till grund för allt före-
byggande polisarbete på lokal nivå.

Regeringen avser att under hösten återkomma
till riksdagen med en lägesbeskrivning av det
brottsförebyggande arbetet hittills.

Ordning och säkerhet

Resultat

I resultatområdet ordning och säkerhet ingår in-
gripandeverksamheten, allmän och särskild över-
vakning, räddningstjänst samt sådan spaning som
inte kan hänföras till något annat område.

Kostnaden för området uppgick till 3 491
miljoner kronor eller 35 % av polismyndigheter-
nas totala kostnader. Den totala kostnaden har i
stort sett varit konstant under de senaste två åren
men varierar fortfarande kraftigt mellan myn-
digheterna, från 21 till 44 %. Kostnadsandelen
för Polismyndigheten i Stockholms län var 42 %.
För storstäderna inkluderas den särskilda specia-
listkompetens som finns inom området, t.ex. pi-
ketstyrkor, hästar och båtar, samt den stora andel
evenemang som kräver särskilda polisinsatser.
Det totala antalet ingripanden ökade med ca
60 000 i förhållande till år 1998 och uppgick till
ca 1 252 606, men andelen utryckningar med
högsta prioritet minskade från 15 till 13 %,
samma nivå som år 1997. Kostnaden för varje
högprioriterat ärende ökade från ca 11 300 kro-
nor år 1998 till ca 12 800 år 1999 men siffran va-

rierar fortfarande kraftigt mellan myndigheterna,
från ca 1 900 kr till ca 25 700 kronor.

I juni 1999 beslutade Rikspolisstyrelsen att
tillsätta en utredning för att beskriva och analy-
sera polisens insatser vid efterspaningarna av
dem som dödade två polismän i Malexander. Ut-
redningen föreslår att det skall inrättas ett Tak-
tikcentrum där nationell och internationell kun-
skap om polistaktik kan samlas.

Sammantaget bedömer Rikspolisstyrelsen att
polismyndigheternas insatser på området inte har
varit tillfredsställande. Styrelsen noterar att fler-
talet polismyndigheter saknat konkreta mål för
ledning och styrning av ingripandeverksamheten
och att de målsättningar som funnits ofta varit
oklara och diffusa och sannolikt därför saknat
betydelse för ledning, styrning och uppföljning.
Osäkerheten om hur avgränsningen mot när-
polisverksamheten bör vara utformad kvarstår.
Enligt styrelsen har polismyndigheternas försök
att anpassa resurserna till normala variationer i
behovet lyckats bäst där ingripande- och när-
polisverksamheten integrerats.

Funktionen som vakthavande befäl har en
viktig och strategisk position vid polismyndig-
heterna. Rikspolisstyrelsen har inom ramen för
sin inspektionsverksamhet uppmärksammat att
det fortfarande finns exempel på att den funk-
tionen är splittrad och otydlig. Det kan innebära
att polisoperativa beslut fördröjs eller inte fattas
med tillräcklig överblick.

Enligt Rikspolisstyrelsen kommer det nya
systemet för polisens kommunikationscentraler
(KC-polis) att medföra nya och bättre möjlig-
heter till uppföljning och analys av ingripande-
verksamheten.

Analys och slutsatser

Ingripandeverksamheten disponerar ungefär en
tredjedel av polisens resurser. Det är naturligtvis
viktigt att en så stor del av verksamheten har en
väl fungerande styrning och uppföljning. Om en
verksamhet saknar tydliga mål är det inte möjligt
att mäta resultatet. En sådan verksamhet präglas
helt av minutoperativa överväganden och styrs av
redan inträffade brott och andra ordningsstör-
ningar. Det är nödvändigt att polisväsendet fort-
sätter att utveckla metoder och system som sä-
kerställer en god styrning av verksamheten.
Även ingripandeverksamheten måste ingå som

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

en resurs i det långsiktiga arbete som formats
utifrån de lokala behoven.

Det är tillfredsställande att polisväsendet ver-
kar för att utvärdera och dra lärdom av insatser
som ställt särskilt höga krav på verksamheten.

Trafikövervakning

Resultat

Kostnaden för trafikövervakningsverksamheten
uppgick till 914 miljoner kronor. Det motsvarar
9 % av myndigheternas totala kostnader, vilket
är detsamma som föregående år.

Antalet rapporterade trafikbrott fortsatte att
öka under år 1999.

Tabell 4.4 Antalet rapporterade trafikbrott år 1996-1999

1996	1997	1998	1999
328 703	332 296	340 696	349 662
	(+1%)	(4-3%)	(4-3%)

Antalet rapporterade hastighetsöverträdelser och
rattfyllerier ökade medan antalet rapporterade
beteendebrott minskade. De rapporterade bete-
endebrotten ökade år 1998 med drygt 28 000 el-
ler 23 % jämfört med år 1997. De senaste årens
utveckling mot ett minskat antal alkoholutand-
ningsprov vändes i en ökning medan andelen
prov med positivt utfall ligger kvar på 1 % i lik-
het med de tre senaste åren. Också andelen tra-
fikolyckor där de inblandade varit påverkade av
alkohol eller droger har legat konstant på 3 % de
tre senaste åren. Polismyndigheten i Gotland
skiljer sig markant från övriga polismyndigheter.
Där har motsvarande andel varit 12-13 %. An-
talet rapporterade trafikolyckor fortsatte att
minska från 69 765 år 1998 till 64 802 år 1999.

Antalet inkomna trafikbrottsärenden ökade
med 5 % till 168 360 jämfört med år 1998. An-
delen ärenden som redovisades till åklagare
minskade något och genomströmningstiden blev
längre. Rikspolisstyrelsen har i särskild ordning
redovisat polisens tillsyn över transporter av far-
ligt gods. Styrelsen konstaterar att tillsynens
omfattning inte har nått upp till de uppställda
målen och att den varierar kraftigt mellan polis-
myndigheterna.

Det förebyggande inslaget i verksamheten har
stärkts genom att polisen numera i ökad ut-

sträckning använder polismålade fordon för tra-
fikövervakningen.

Analys och slutsatser

Rikspolisstyrelsens samlade bedömning är att det
har gjorts betydande ansträngningar för att poli-
sen i allt större utsträckning skall kunna bidra till
att de nationella trafiksäkerhetsmålen om färre
skadade och dödade i trafiken skall kunna nås.

Enligt regeringens bedömning har polisväsen-
dets trafikövervakningsverksamhet präglats av en
hög aktivitet och uppvisat ett bra resultat. Anta-
let trafikolyckor minskade. Det är glädjande att
polisväsendet utvecklat de förebyggande inslagen
i verksamheten. Genom de åtgärder som vidta-
gits har den polisiära synligheten ökat vilket be-
döms ha positiva effekter på trafiksäkerheten.
Det problemorienterade arbetssättet har utveck-
lats på ett bra sätt. Insatserna har förlagts till
platser där det varit känt att även annan typ av
brottslighet förekommit och till vägar i anslut-
ning till större festarrangemang. Ett polisiärt
helhetsperspektiv har präglat verksamheten.

För att de nationella trafiksäkerhetsmålen om
färre skadade och dödade i trafiken skall kunna
nås krävs ett långsiktigt arbete där flera samver-
kande åtgärder bör vidtas. En viktig del i det ar-
betet är att höja säkerheten på vägnätet, särskilt
de farligaste vägarna. I avvaktan på att det arbetet
givit full effekt är det rimligt att polisen vid-
makthåller en hög nivå på trafikövervakningen.
På regeringens uppdrag utarbetar Rikspolissty-
relsen en nationell strategi för trafikövervakning-
en. När en sådan kan läggas till grund för polis-
myndigheternas trafikövervakning bör effektivi-
teten i verksamheten kunna öka ytterligare.

Utredningsverksamheten

Resultat

Antalet inkomna ärenden minskade från ca
1 170 000 ärenden år 1998 till ca 1 164 000 ären-
den år 1999. Antalet rapporterade våldsbrott
fortsätter att öka medan tillgrepps- och skadegö-
relsebrotten minskar.

Genomströmningstidema har blivit längre in-
om nästan samtliga områden. Inom närpolis-
verksamheten har däremot den genomsnittliga
handläggningstiden minskat från 72 dagar år
1998 till 67 dagar år 1999. Rikspolisstyrelsen be-

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

dömer att handläggningstiderna kommer att för-
kortas betydligt med det nya systemstödet i ut-
redningsprocessen - DurTvå.

Då genomströmningstiderna granskas och an-
vänds som ett mått på effektiviteten i utred-
ningsverksamheten bör också balanssituationen
vägas in i bedömningen. Om många äldre ären-
den avslutas t.ex. inom ramen för en medveten
satsning på balansavarbetning, förlänger det den
genomsnittliga tiden per ärende.

Antalet balanserade ärenden minskade med
2 % till 160 566 ärenden vid utgången av år 1999.
Andelen ärenden som var äldre än ett år minska-
de inom alla områden och var totalt 19 % av det
totala antalet ärenden. Det är en minskning med
5 % jämfört med år 1998.

Antalet ärenden som redovisats till åklagare
fortsatte att minska.

Tabell 4.5 Antal ärenden som redovisats till åklagare år 1997-1999
1997	1998	1999
192 482	185 430	168 228
	(-4%)	(-9%)

Det minskade antalet inkomna ärenden och de
nya reglerna om förundersökningsledning, som
ger polisen ökade möjligheter att slutföra hand-
läggningen av vissa brott har bidragit till detta.
Det är emellertid inte hela förklaringen. Det
finns till exempel myndigheter där antalet in-
komna ärenden ökat, medan antalet ärenden som
redovisats till åklagare och andelen lagföringar av
dessa minskat. Rikspolisstyrelsen avser att till-
sammans med Riksåklagaren närmare analysera
den utvecklingen.

Tabell 4.6 Andelen ärenden som redovisades till åklagare
av det totala antalet inkomna inom de prioriterade område-
na

	1997	1998	1999
Våldsbrott	34%	34%	30%
Ekonomisk brottslighet	56%	60%	50%
Narkotikabrott	71%	72%	71%

Enligt Riksåklagaren har lagföringsprocenten
(andelen ärenden i vilka åklagaren beslutat om
åtal, strafföreläggande eller åtalsunderlåtelse) va-
rit omkring 60 % de senaste åren. År 1999 upp-
gick lagföringen till 58 %.

Riksåklagaren har utifrån de analyser som hittills
gjorts inte funnit det möjligt att dra några säkra
slutsatser om förändringar i förundersökningar-
nas svårighetsgrad.

Samarbetet mellan Riksåklagaren och Rikspo-
lisstyrelsen har fortsatt i enlighet med i regering-
ens beslut i september 1996 (Ju96/3067). Åkla-
garmentorerna har genomfört utbildningsinsat-
ser, balansgenomgångar och praxisdiskussioner
framförallt med närpolisen. En översyn har
gjorts av de lokala överenskommelserna om för-
delningen av ansvaret att leda förundersökningar
utan att det lett till några stora förändringar.

Flera polismyndigheter har utvecklat metoder
för kvalitetsuppföljning. Ett exempel på det ar-
bete som bedrivits är den modell för kvalitets-
säkring av utredningsverksamheten som polis
och åklagare i Östergötland har utvecklat. I varje
ärende upprättas en kvalitetsrapport som också
fungerar som en checklista. Åklagare återredovi-
sar till polisen de beslut som fattats med anled-
ning av förundersökningen och lämnar ett om-
döme om utredningens kvalitet. Vissa uppgifter i
rapporten databehandlas i ett system som Riks-
polisstyrelsen testat och godkänt för spridning i
landet. Systemet mäter bl.a. redovisningsform,
lagföringsandel och förekomsten av kvalitets-
brister i förundersökningarna. Mätningarna kan
göras på valfri nivå i organisationen. Modellen
har skapat ett bra underlag för analys och utvär-
dering av utredningsprocessen. Utbildningen har
kunnat bedrivas mer effektivt genom att behovet
har visats på ett tydligt sätt. Sammantaget bedö-
mer polis och åklagare i Östergötland att mo-
dellen bidragit till att höja kvaliteten på brottsut-
redningarna.

Flera försöksverksamheter pågår, bl.a. i Jön-
köping och Handen som syftar till att förkorta
genomströmningstiderna för vissa brottmålsä-
renden.

I en promemoria från december 1999 har
Rikspolisstyrelsen sammanfattat resultatet av
styrelsens inspektioner av utredningsverksam-
heten vid ett tiotal olika polismyndigheter. In-
spektionerna har givit en bild av att de utredande
åtgärder som de första poliserna på brottsplatsen
vidtar innan förundersökning har inletts, de s.k.
förstahandsåtgärderna, håller en tämligen god
kvalitet. Däremot vidtas inte alla de åtgärder som
är möjliga. Sedan förundersökning inletts bör
förstahandsåtgärderna omedelbart följas upp av

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

mer omfattande åtgärder som ofta ställer krav på
kompetens och erfarenhet av kriminalpolisarbete
- andrahandsåtgärderna. Vid inspektionerna har
noterats att detta inte sker i tillräcklig omfatt-
ning. En av orsakerna till det är att kriminalpoli-
sens arbetstid i huvudsak är förlagd till kon-
torstid och inte i tillräcklig grad anpassad efter
behovet av akuta åtgärder. Rikspolisstyrelsen
drar slutsatsen att det behöver inrättas en särskild
funktion vid sidan av vakthavande befäl för att
säkerställa en ändamålsenlig förundersöknings-
ledning även i det inledande skedet av en brotts-
utredning.

Riksdagens revisorer har i rapporten Organi-
sationsförändringar inom rättsväsendet
(1998/99:9) särskilt granskat förundersökning-
arnas kvalitet. Vid granskningen fann revisorerna
bl.a. att handläggningstiderna var anmärknings-
värt långa. Revisorerna föreslog att utbildningen
skulle förstärkas och förordade en specialisering
inom närpolisen när det gällde utredningsverk-
samheten. Revisorerna ansåg också att tillsynen
skulle förstärkas och att polis och åklagares verk-
samhet i detta avseende skulle ses som en helhet.

Analys och slutsatser

Riksåklagaren har i årets budgetunderlag uttalat
en betydande oro över utvecklingen av polisens
brottsutredande verksamhet. Antalet ärenden
som redovisats till åklagare och andelen uppkla-
rade brott har minskat samtidigt som genom-
strömningstiderna har ökat. Sammantaget har
möjligheterna att klara upp brott minskat vä-
sentligt under hela 1990-talet och situationen är
enligt Riksåklagaren helt oacceptabel från krimi-
nalpolitisk utgångspunkt.

Under senare tid har också Riksdagens reviso-
rer, Justitieombudsmannen, Justitiekanslern och
Granskningskommissionen i anledning av
brottsutredningen efter mordet på Olof Palme
från delvis olika utgångspunkter pekat på brister
och oklarheter i brottsutredningssystemet. Se
t.ex. Riksdagens revisorer (Rapport 1998/99:9
Organisationsförändringar inom rättsväsendet),
Justitieombudsmannen (Skrivelse den 13 juni år
2000, Synpunkter med anledning av iakttagelser
gjorda under inspektioner vid vissa av polisens
internutredningsenheter m.m.), Justitiekanslern
(Beslut den 21 juni år 2000, Klagomål mot utfö-
randet av rättsmedicinska undersökningar m.m.,
Osmo Valloärendet) samt Granskningskommis-
sionens betänkande (SOU 1999:88). Kritiken

avser bl.a. problem med långa handläggningsti-
der, låg uppklaring, oklarheter i ansvarsfördel-
ningen mellan främst åklagare och polis, tillsynen
över utredningarna hos såväl polis och åklagare
som Rättsmedicinalverket, hanteringen av inter-
nutredningar och kompetensförsörjnings-
problemen inom närpolisen.

Rättsväsendet skall ha förmåga att med hög
kvalitet utreda såväl svåra och komplicerade
ärenden som den stora massan av enkla och me-
delsvåra brott. Det är en självklart prioriterad
uppgift för polis och åklagare att öka andelen
uppklarade brott. För det krävs ett kontinuerligt,
tålmodigt och målmedvetet arbete för att för-
bättra de metoder och rutiner som används i den
brottsutredande verksamheten. Men det är också
från tid till annan nödvändigt att överväga om
det finns behov av mer genomgripande reformer.
Enligt regeringens mening visar utvecklingen att
det nu finns skäl att förutsättningslöst pröva om
det behövs förändringar i regelverk, organisation
eller resursfördelning för att säkerställa en effek-
tiv utredningsverksamhet som svarar mot höga
kvalitetskrav. Regeringen avser därför att inom
kort besluta om en översyn av brottsutrednings-
verksamheten.

Det är viktigt att myndigheternas ansträng-
ningar för att förbättra brottsutredningsverk-
samheten fortsätter. Genom regeringens beslut i
september år 1996 om mål och riktlinjer för
åklagarväsendets och polisens samverkan på det
kriminalpolitiska området har myndigheternas
insatser samordnats så att de samlade resurserna
utnyttjas på ett mer effektivt sätt. Riksåklagaren
och Rikspolisstyrelsen har tillsammans avsatt
stora resurser för att förbättra utredningsverk-
samheten. Det har bl.a. resulterat i kompetens-
höjande åtgärder, nya bestämmelser om fördel-
ning av förundersökningsledarskapet och nya
tekniska hjälpmedel. Flera myndigheter inom
rättsväsendet har inlett samarbetsprojekt som
syftar till att minska genomströmningstiderna
för vissa brottmålsärenden, exempelvis i Jönkö-

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

ping och Handen. På lokal nivå har polis- och
åklagarmyndigheter också utvecklat olika mo-
deller för kvalitetssäkring av brottsutrednings-
verksamheten. Dessa åtgärder har på en del håll
redan börjat ge goda resultat. För att effekten
skall bli tydlig på riksnivå krävs nu att nya meto-
der får genomslag i alla landets polismyndighe-
ter.

Enligt regeringens mening har poliser i alla
funktioner ett ansvar för att öka antalet uppkla-
rade brott. Redan i samband med att ett brott
kommer till polisens kännedom krävs en kvalifi-
cerad bedömning av vilka åtgärder som omedel-
bart behöver vidtas för att säkerställa en fortsatt
snabb och säker handläggning av ärendet. Förste
polisman på plats eller den som tar upp anmälan
om brottet har en självklar nyckelposition i det
avseendet tillsammans med den som leder för-
undersökning om brottet.

Om det är möjligt skall de förenklade förfa-
randen användas som innebär att ärendet kan
slutföras omedelbart. Aven i annat fall är det ofta
till gagn för utredningsprocessen om det skapas
metoder som möjliggör för den personal som
vidtagit de initiala åtgärderna att också slutföra
utredningen i enklare ärenden. Varje polismyn-
dighet ansvarar för att det vid alla tider finns till-
räcklig kompetens för att fatta ändamålsenliga
och rationella beslut om ett ärendes fortsatta
handläggning. Likaså är det angeläget att det re-
dan i akutskedet finns möjlighet att överlämna
komplicerade ärenden till kriminalpolis.

Det är viktigt att polisväsendet fortsätter att
utveckla sin förmåga att leda förundersökningar.
Förundersökningsledarens uppgifter präglas
mycket av i vilket skede förundersökningen be-
finner sig i, framförallt om det finns någon skäli-
gen misstänkt eller om förundersökningen fort-
farande befinner sig i spaningsstadiet. Generellt
gäller emellertid att förundersökningsledaren bör
ta aktiv del i utredningsarbetet och lämna direk-
tiv som säkerställer att förundersökningen be-
drivs på ett effektivt och säkert sätt. Det är an-
geläget att förundersökningsledaren har
tillräcklig kompetens för att redan i det inledan-
de skedet göra en relevant bedömning av ären-
dets svårighetsgrad och de åtgärder och resurser
som erfordras för att slutföra detta på ett bra sätt.

Det är också viktigt att fortsätta arbetet med
att utveckla och integrera de olika delarna inom
utredningsverksamheten. Utvecklingen inom

kriminaltekniken kan i tillämpliga delar även vara
en modell för andra områden. Där pågår ett in-
tensivt arbete med att vidareutveckla metoder
och kompetens för de mest avancerade under-
sökningarna. Samtidigt finns det en strävan att
dra nytta av den utvecklingen för att skapa bra
förutsättningar för brottsplatsundersökningar
även vid mindre kvalificerade brott där under-
sökningarna ofta utförs av polispersonal utan
specialistutbildning. Enligt regeringens mening
skulle en liknande strategi kunna tillämpas på ett
tydligare sätt även inom andra områden, t.ex. in-
om kriminalunderrättelseverksamheten.

Ungdomsbrottsligheten

Resultat

Antalet inkomna ungdomsärenden har minskat
från 28 885 år 1998 till 26 402 år 1999 dvs. ca
9 %. Den genomsnittliga genomströmningstiden
ökade men enligt Rikspolisstyrelsen har de flesta
polismyndigheter klarat att hålla de föreskrivna
handläggningstiderna.

Utvecklingen med ett ökat antal personrån
där ungdomar rånar andra ungdomar har varit
påtaglig i storstäderna. BRÅ har presenterat en
rapport där den typen av brottslighet studerats i
Stockholm och Malmö (Rapport 2000:6). I de
granskade fallen var gärningsmännen till ca 90 %
en pojke i åldern 15-17 år. Utlandsfödda ung-
domar var kraftigt överrepresenterade. Offren
var ofta i samma ålder men där var utlandsfödda
ungdomar kraftigt underrepresenterade.

BRÅ har också identifierat debutbrott som
indikerar en hög respektive låg risk för en fort-
satt brottskarriär (Rapport 2000:3). De brott
som visar på en hög risk var tillgrepp av fort-
skaffningsmedel, rån och stöld. Däremot var det
låg risk för att någon som lagförts för snatteri
första gången skulle utveckla en karriär som kro-
nisk brottsling.

Rikspolisstyrelsens samlade bedömning är att
insatserna mot ungdomsbrottsligheten inte har
varit helt tillfredsställande. Samarbetet mellan de
berörda myndigheterna har förbättrats men sty-
relsen bedömer att utredningsarbetet kan ut-
vecklas ytterligare genom att polismyndigheterna
beaktar betydelsen av snabba och väl avvägda
handläggningsrutiner. Dessutom kan rutinerna
för kontakter med vårdnadshavare och andra

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

som kan påverka ungdomars brottslighet ut-
vecklas ytterligare.

Analys och slutsatser

Enligt regeringens mening är det särskilt angelä-
get att polisen ingriper snabbt när ungdomar be-
går brott. Polisen har en viktig uppgift att ingripa
tidigt och avslöja ungdomar innan de utvecklat
en lång och allvarligt menad kriminell bana.

Det är angeläget att polisväsendet säkerställer
effektiva metoder för att identifiera och utreda
ungdomsbrott. Närpolisen har en viktig uppgift
att samla och bearbeta den kunskap om ung-
domsbrottslingar och ungdomar i riskzonen för
att utveckla en kriminell karriär som finns i det
egna området. Det arbetet underlättas av en väl
fungerande samverkan med andra aktörer. Kri-
minalunderrättelsetjänsten bör kunna lämna när-
polisen stöd när det gäller metoder för bearbet-
ning och analys av stora mängder information
och nyttan av den typen av kunskapsunderlag vid
polis operativa beslut.

Kriminalunderrättelsetjänsten

Resultat

Utvecklingen av kriminalunderrättelseverksam-
heten har fortsatt och den operativa nyttan har
ökat enligt Rikspolisstyrelsen. Styrelsen anser att
prioriteringen av den verksamheten spelat en
viktig roll framförallt för bekämpningen av den
mest allvarliga brottsligheten. Kartläggningen av
den brottslighet som kan relateras till kriminella
MC-gäng har fortsatt.

Analys och slutsatser
Kriminalunderrättelsetjänsten skall försörja den
övriga polisorganisationen med god kunskap om
brott och brottslingar. En framgångsrik och ef-
fektiv polisverksamhet förutsätter att insatserna
bygger på ett gott kunskapsunderlag. Inom verk-
samheten finns ett tydlig inslag av ett proble-
morienterat och brottsförebyggande synsätt.
Verksamheten har på ett tydligt sätt bidragit till
att insatserna för att förebygga och bekämpa
MC-kriminalitet har varit framgångsrika. Det
har bidragit till att spridning och etablering till
nya platser uteblivit eller försvårats. Utveckling-
en av teknik och metoder till stöd för analysar-
betet har varit en viktig del i den positiva utveck-

lingen. Enligt Rikspolisstyrelsen kan de delar av
den nationella underrättelsetjänstens verksamhet
som är riktad mot polismyndigheterna fortfa-
rande förbättras.

Kriminalteknik

Resultat

Behovet av ändamålsenliga metoder och god
kompetens för kriminaltekniska undersökningar
har ökat. Teknisk bevisning har blivit en allt vik-
tigare del i många förundersökningar. Stora sats-
ningar har gjorts för att även andra än kriminal-
tekniker ska få en ökad kompetens inom det
kriminaltekniska området. Kriminaltekniken är
sedan länge en del i den polisiära grundutbild-
ningen. Ämnet är också en viktig del i vidareut-
bildningen. Särskilt kan nämnas utbildning i
kvalificerad kriminalpolisverksamhet. År 1999
ägde också den första utbildningen för brotts-
platskoordinatorer rum. Det är en funktion som
skall ha ett särskilt ansvar för planering, priorite-
ring, och samordning vid brottsplatsundersök-
ningar med anledning av grova våldsbrott (jfr
Rikspolisstyrelsen rapport 1997:2).

Nyligen gavs en fälthandbok ut som skall tjä-
na som ledning för brottsplatsundersökningar i
den lokala polisorganisationen. Ett särskilt ut-
bildningspaket har också tagits fram som skall
ligga till grund för utbildning av närpoliser i att
utföra mindre komplicerade brottsplatsunder-
sökningar. Polismyndigheterna har ansett att
materialet varit ett bra stöd för polispersonalen.

Den ökade efterfrågan på Statens kriminaltek-
niska laboratoriums (SKL) tjänster har fortsatt
under år 1999. Under 1990-talet har efterfrågan
på kriminaltekniska laboratorieundersökningar
ungefär fördubblats. Ökningen är särskilt mar-
kant för DNA-undersökningar. Dessa ökade
med 40 % jämfört med år 1998. Andra under-
sökningar som ökade rör bl.a. förfalskade sedlar,
narkotika och vapen. Undersökningar av verk-
tygsspår har ökat medan undersökningar av sko-
spår har minskat eftersom vissa myndigheter
själva genomfört sådana undersökningar. Det är
viktigt att dessa typer av undersökningar kan
hållas på en hög nivå eftersom de ofta ökar möj-
ligheterna att klara upp inbrott i bostäder och
annan kränkande brottslighet som drabbar män-
niskor i deras vardag.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Trots att efterfrågan på kriminaltekniska under-
sökningar har ökat konstant har SKL lyckats an-
passa sin verksamhet efter behovet och har i en
nyligen genomförd undersökning fått ett gott
betyg av polis och åklagare.

Att i högre grad utnyttja kriminalteknikens
möjligheter är en viktig faktor för att nå en högre
uppklaring av brott. Vid de inspektioner som fö-
retagits av polismyndigheternas verksamhet på
området har särskilt vikten av att förste polis på
en brottsplats har intresse och förmåga att be-
döma vad som i bevishänseende kan vara relevant
för den fortsatta utredningen uppmärksammats.

Analys och slutsatser

Det är viktigt att ny kunskap om kriminalteknik
sprids på ett effektivt sätt. SKL och polisens kri-
minaltekniker har en viktig uppgift att sprida re-
levant kunskap inom hela polisväsendet. Det ut-
bildningspaket som skall ligga till grund för
utbildning av bl.a. närpoliser i brottsplatsunder-
sökning är ett utmärkt initiativ. Möjligheterna
och vinsterna med brottsplatsundersökning bör
tydliggöras så att antalet undersökningar kan öka
även vid mindre komplicerade brott. En sådan
utveckling skulle sannolikt påverka antalet upp-
klarade brott i gynnsam riktning.

Rikspolisstyrelsen skall i samband med årsre-
dovisningen för år 2000 redovisa en bedömning
av de resultat som uppnåtts när det gäller att ut-
veckla kriminaltekniska metoder och rutiner an-
passade för närpolisens brottsplatsundersök-
ningar.

Våldsbrottsligheten

Resultat

Polismyndigheternas kostnader för insatser mot
våldsbrottslighet ökade år 1999 med nästan 7 %
och uppgick till knappt 1 334 miljoner kronor.
Det motsvarar 14 % av de totala kostnaderna.

Totalt inkom 61 217 våldsbrottsärenden under
år 1999. Den stigande trenden har fortsatt. An-
talet inkomna ärenden ökade under år 1998 med
2 % och under år 1999 med ytterligare 4 %. Ök-
ningen avser misshandelsbrott inomhus såväl
som utomhus.

Genomströmningstiderna har fortsatt att öka
under år 1999.

Tabell 4.7 Genomströmningstid för våldsbrottsärenden år
1997-1999 _______________

År 199/ 1998 1999

Dagar 127 138 143

Antalet balanserade våldsärenden var i huvudsak
det samma som år 1998 men antalet ärenden äld-
re än ett år minskade från 5 197 år 1998 till 4 007
år 1999. Den kraftiga minskningen har sannolikt
medverkat till att förlänga den totala genom-
strömningstiden. Det finns exempel på polis-
myndigheter där antalet ärenden äldre än ett år
ökat samtidigt som genomströmningstiden ökat.
Vid dessa myndigheter kan det finnas särskilt
behov av att analysera verksamhetseffektiviteten.

I Riksdagens revisorers rapport (1998/99:9)
Organisationsförändringar inom rättsväsendet
gjordes en särskild undersökning av de ärenden
som anmälts vid polismyndigheterna i Stock-
holm, Östergötland och Värmlands län där nå-
gon född år 1973 var skäligen misstänkt för
misshandel. Undersökningen visade att trots att
det i några fall gått mer än ett och ett halvt år var
24 % av ärendena fortfarande under utredning,
57 % hade lagts ner och 18 % hade lett till dom,
strafföreläggande eller åtalsunderlåtelse. I sina
slutsatser betonade revisorerna att handlägg-
ningstiderna är en rättssäkerhetsfråga eftersom
långa sådana drabbar offer, misstänkta och sam-
hället på ett oönskat sätt.

Våld mot kvinnor och övergrepp mot bam

Även de anmälda misshandelsbrotten mot kvin-
nor har ökat trots att det under år 1999 även an-
mäldes ca 1 000 fall av grov kvinnofridskränk-
ning, brott som tidigare kan ha anmälts som
misshandel.

I enlighet med regeringens uppdrag till bl.a.
Rikspolisstyrelsen i december 1997 om åtgärder
för att bekämpa våldet mot kvinnor har styrelsen
lämnat sin andra delrapport i mars i år. Särskilda
utbildningssatsningar har genomförts för att yt-
terligare förbättra personalens attityder och be-
mötande av kvinnor som utsatts för våld. En frå-
ga som prioriterats är hur skyddet för hotade och
förföljda kvinnor skall kunna stärkas. Sedan de-
cember 1999 pågår ett arbete med att utveckla
den s.k. SARA-modellen för hotbildsbedöm-
ningar. Målsättningen är att polisen skall ha för-
måga att snabbt, när helst på dygnet kunna be-

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

döma hotbilden mot en kvinna och besluta om
adekvata åtgärder. Den tekniska utrustning som
har betydelse för utsatta kvinnors skydd, t.ex. de
s.k. larmpaketen, har förbättras.

Det finns fortfarande ett behov av att utveckla
polisväsendets förmåga att göra hotbildsbedöm-
ningar. Det gäller inte minst utsatta kvinnor och
barn. Regeringen noterar att det pågår ett ambi-
tiöst arbete på området. (Se också avsnittet om
stöd till brottsoffer och vittnen.)

Besöksförbud

Rikspolisstyrelsen och Riksåklagaren har ge-
nomfört en översyn av rutinerna för besöksför-
bud som har utmynnat i flera förslag till förbätt-
ringar.

Barnpornografi - internationellt samarbete

Vid Rikskriminalpolisen finns en särskild enhet
med uppgift att bekämpa sexuella övergrepp mot
barn och barnpornografibrott. Vid enheten in-
samlas, granskas, identifieras och systematiseras
barnpornografiskt material. Enheten biträder
också landets polismyndigheter i brottsutred-
ningar som är förknippade med sexuella över-
grepp mot barn. För att underlätta samarbetet
med polismyndigheterna har ett nationellt nät-
verk med kontaktpersoner skapats. Kontaktper-
sonerna träffas årligen för utbildning och erfa-
renhetsutbyte.

Användandet av Internet för spridning av
barnpornografi har inneburit en kraftig ökning
av brottsligheten. Rikskriminalpolisen har skapat
ett digitalt referensbibliotek med barnpomogra-
fiska bilder. Referensbiblioteket innehåller för
närvarande cirka 300 000 bilder och utökas stän-
digt. Genom systemet har möjligheterna att
identifiera offer och förövare vid barnpornogra-
fibrott förbättrats avsevärt. Interpol och Europol
har påbörjat en uppbyggnad av liknande system.

Handel med kvinnor

Enligt regeringens uppdrag skall Rikspolisstyrel-
sen vara nationell rapportör i frågor som rör in-
ternationell handel med kvinnor för sexuellt ut-
nyttjande. Rikskriminalpolisen har i en andra
lägesrapport redovisat de åtgärder mot handel
med kvinnor som vidtagits inom ramen för Ös-
tersjösamarbetet, Europol och det EU-
finansierade s.k. STOP-projektet.

I slutet av år 2000 kommer en gemensam utbild-
ning med operativ inriktning att hållas för polis
och åklagare. Det är en uppföljning av den ut-
bildning som bedrivits i Europols regi.

Köp av sexuella tjänster

Lagen (1998:408) om förbud mot köp av sexuella
tjänster trädde i kraft den 1 januari 1999. BRÅ
har kartlagt tillämpningen av lagen det första året
(Rapport 2000:4). I huvudsak förekommer ga-
tuprostitution i Stockholm, Göteborg, Malmö
och Norrköping. Under året polisanmäldes 91
brott mot lagen. De flesta av dessa rör gatupro-
stitution som har upptäckts av polisen vid sär-
skild spaning. Samtliga misstänkta är män. I två
fall är det män som utpekats som prostituerade
och i övriga fall är det kvinnor.

Av dessa anmälningar utreddes 42 fortfarande
vid utgången av år 1999 och 37 hade skrivits av
på den grunden att brott ej kan styrkas. Domstol
har meddelat fällande dom i sex fall och friat i ett
fall. Åklagare har utfärdat strafföreläggande i fem
fall.

Polismyndigheterna i storstäderna har till-
sammans med lokala samverkande myndigheter
påbörjat ett arbete för att utveckla metoderna
och stärka insatserna mot köp av sexuella tjäns-
ter.

Brott med rasistiska, främlingsfientliga eller ho-
mofobiska inslag

I juni 1998 presenterade Rikspolisstyrelsen en
handlingsplan om åtgärder vid särskilda händel-
ser med rasistiska inslag (Rapport 1998:1). Enligt
Rikspolisstyrelsen har polismyndigheternas
kompetens att upptäcka och bekämpa den här
typen av brott förbättrats sedan dess. Det beror
inte minst på ett gott samarbete mellan den öpp-
na polisen och Säkerhetspolisen. Trots det har
flera polismyndigheter rapporterat ett ökat antal
ärenden med främlingsfientliga motiv. Polis-
myndigheten i Skåne har rapporterat 698 sådana
ärenden under 1999 jämfört med 129 ärenden år

1998.

I juni år 2000 presenterade Rikspolisstyrelsen
en strategi för polisens arbete med frågor som
har anknytning till rasism, främlingsfientlighet
och homofobiska brott. Syftet är att de polisan-
ställda skall ha god kunskap om grunden för den
här typen av brott och om situationen för de
grupper som utsätts för dem. Strategin definierar

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

några nyckelområden där polisväsendet behöver
vidta åtgärder. Det betonas också att en fram-
gångsrik brottsbekämpning inom området förut-
sätter ett system av heltäckande åtgärder på både
central och lokal nivå.

Analys och slutsatser

Polisens insatser mot våldsbrottsligheten har
ökat betydligt. Polisen har utvecklat sin förmåga
att bekämpa våld mot kvinnor, övergrepp mot
barn och våldsbrott i offentliga miljöer. Det är
angeläget att polisen kraftsamlar för att bekämpa
de typer av brott som riktar sig mot särskilt ut-
satta grupper som saknar eller har begränsad
förmåga till eget skydd.

Regeringen delar Rikspolisstyrelsens bedöm-
ning att en del av ökningen av antalet anmälda
brott har sin grund i att polisiära insatser resulte-
rat i en ökad anmälningsbenägenhet. Därigenom
minskar mörkertalet och polisen får ett bättre
kunskapsunderlag för framtida strategier och in-
satser på området. Sammantaget bedömer rege-
ringen att polisens insatser på området har präg-
lats av ett mer problemorienterat arbetssätt än
tidigare. Flera polismyndigheter har dokumente-
rat sina strategier i handlingsplaner och låtit des-
sa ligga till grund för våldsbrottsbekämpningen.
En stor del av polisens insatser har haft en före-
byggande karaktär. Det gäller t.ex. satsningen på
polisiär närvaro vid offentliga miljöer där risken
för våldsbrott bedömts som särskilt stor och den
samverkan som ägt rum med näringsidkare och
ordningsvakter i krogmiljön.

Polisväsendet har utvecklat framgångsrika
metoder för bekämpning av barnpornografi. Det
är också tillfredsställande att svensk polis antagit
en drivande roll och kan tjäna som ett gott ex-
empel i det internationella polissamarbetet.
Därmed kan olika länders insatser på området
effektiviseras och samordnas ytterligare.

Regeringen har noterat att det pågår ett ambi-
tiöst arbete inom polisen för att utveckla förmå-
ga att bekämpa köp av sexuella tjänster. Rege-
ringen har ett ansvar för att följa tillämpningen
av den nya lagstiftningen och tillse att denna blir
det effektiva verktyg i kampen mot prostitutio-
nen på det sätt som varit avsett.

Det är tillfredsställande att polisväsendet tagit
problemen med rasism, främlingsfientlighet och
homofobiska brott på stort allvar. Regeringen
bedömer att den strategi som nu utformats

medför att polisens insatser på området kan bli
än mer effektiva.

Narkotikabrottsligheten

Resultat

Polismyndigheternas kostnader för insatser på
narkotikaområdet uppgick till 597 miljoner kro-
nor eller 6 % av myndigheternas totala kostna-
der. Andelen är detsamma som föregående år.

Missbruket ökar

Inom polisväsendet har dragits slutsatsen att ny-
rekryteringen och missbruket ökat framför allt
bland ungdomar. Fler beslag har gjorts av canna-
bisodlingar. Polismyndigheten i Stockholm har
redovisat att man ofta anträffar tonåringar med
ett avancerat heroinmissbruk. Sprututbytespro-
grammet i Malmö och Lund har rapporterat att
75 % av de yngre injektionsmissbrukarna är he-
roinister. Användningen av rökheroin rapporte-
ras öka på många håll i landet och många miss-
brukare av rökheroin övergår efter en tid till att
injicera. Rikspolisstyrelsen anser att ett ökat ut-
landsresande, den ökade marknadsföringen bl.a.
via Internet och utbudet av tillställningar som
exempelvis ravefester kan vara bidragande orsa-
ker till den utvecklingen.

Folkhälsoinstitutet Centralförbundet för Al-
kohol- och Narkotikaupplysning redovisar drog-
utvecklingen i Sverige. År 1998 genomfördes en
drogvaneundersökning av elever i årskurs nio
som visade att 6 % av flickorna och 9 % av poj-
karna någon gång använt narkotika. I början av
90-talet var andelen mellan 3 och 4 %. Utveck-
lingen bland mönstrande är likartad. Mellan åren
1992 och 1998 har andelen som prövat narkotika
ökat från knappt 6 till 16%. Narkotikaerfaren-
heten var högst i Stockholms och Skåne län och
lägst i Kronobergs och Norrbottens län. I båda
undersökningarna redovisades att två tredjedelar
av dem som hade prövat narkotika enbart använt
cannabis. Mycket pekar på att också antalet
tunga missbrukare ökat under 1990-talet.

Utifrån den samlade bilden är det tre tenden-
ser som särskilt lyfts fram. Attityderna har blivit
mindre negativa till bl.a. cannabis. Nyrekryte-
ringen till mera regelbundet narkotikamissbruk
tycks i stor utsträckning ske bland socialt margi-
naliserade ungdomsgrupper där heroinet blivit

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

mest uppmärksammat. Den tredje tendensen är
att biandmissbruket blivit allt mer vanligt.

Inkomna ärenden m.m.

År 1999 inkom drygt 22 000 narkotikabrottsä-
renden. Antalet har i stort sett varit konstant de
tre senaste åren. Av dessa utgjorde drygt 11 000
ringa narkotikabrott bestående i eget bruk, där
knappt 5 % avsåg ungdomar yngre än 18 år. An-
talet beslag av narkotika har ökat kraftigt, från
11 849 beslag år 1997, 13 531 år 1998 till 14 235
år 1999. I det antalet ingår Tullverkets beslag.
Andelen ungdomar under 18 år som misstänkts
för narkotikabrott har också ökat något. Som
Rikspolisstyrelsen anmärkt speglar det i första
hand polisens aktivitet och insatser på området
och inte en faktisk brottsutveckling.

Analys och slutsatser

Narkotikabekämpningen har prioriterats av poli-
sen och regeringen anser att arbetet under år
1999 varit framgångsrikt på flera sätt. Området
är ett exempel på en verksamhet som ofta bedrivs
med en problemorienterad ansats. Många polis-
myndigheter har kartlagt narkotikamissbruket
och beaktat resultaten tillsammans med annan
polisiär kunskap när inriktningen av insatserna
har bestämts. En styrka är också att ingripanden
mot brottsligheten på gatunivå görs av såväl poli-
ser i närpolisorganisationen som av särskilt ut-
bildad personal, t.ex. inom gatulangningsgrup-
perna. Dessutom har flera polismyndigheter
organiserat särskilda punktinsatser som visat sig
framgångsrika.

Rikspolisstyrelsens slutsats är att insatser mot
olovligt bruk av narkotika och langning på gatu-
nivå är en effektiv arbetsmetod av framförallt tre
skäl. En sådan inriktning leder till tidig upptäckt
av dem som börjat använda narkotika. Det ökar
möjligheterna att avbryta ett missbruk. Utvärde-
ringar visar också att arbetsmetoderna varit ef-
fektiva för att klara upp fler brott, inte bara nar-
kotikabrott. En polismyndighet har redovisat att
tillgreppsbrottsligheten minskat betydligt under
tiden för en särskild narkotikainsats på gatunivå.

Under år 1998 bedrevs det nordiska amfeta-
minprojektet såsom ett EU-finansierat projekt
där de nordiska länderna, Europol och vissa and-
ra medlemsländer i EU deltog. Projektet slutre-
dovisades år 1999. En framgångsrik kartläggning
har gjorts av produktionsplatser och rutter för

illegalt tillverkat amfetamin. Såvitt avser lagfö-
ringar i enskilda ärenden har resultatet inte varit
lika tillfredsställande.

Med utgångspunkt i projektresultaten pre-
senterade Sverige under våren 2000 ett initiativ
med syfte att effektivisera bekämpningen av
syntetisk narkotika inom EU.

Sammantaget anser regeringen att polisväsen-
det har utvecklat sina metoder för narkoti-
kabrottsbekämpning och angripit området på ett
innovativt sätt. De punktinsatser som genom-
förts med bl.a. förstärkta gatulangningsgrupper
har visat sig framgångsrika. Inte minst är slutsat-
sen att tillgreppsbrotten minskat betydligt under
insatserna vid en myndighet av stort intresse.

De kartläggningar som många polismyndig-
heter har gjort tillsammans med andra aktörer på
området har medfört att narkotikabrottsbe-
kämpningen byggt på ett bra kunskapsunderlag.
En värdefull effekt av kartläggningarna har också
varit att det i många fall skapats en lokal samsyn
om hur narkotikamissbruket bör bekämpas.

BRÅ har analyserat vilka grupper som har en
särskilt hög risk att utveckla omfattande krimi-
nella karriärer (Rapport 2000:3). En sådan grupp
är de som vid första och andra lagföringen döms
för narkotikabrott och stöld som huvudbrott.
Däremot visar undersökningen att den risken var
relativt låg om debutbrottet var narkotikabrott.
Det är angeläget att polisväsendet tar till sig ny
kunskap på området och använder den för att
styra insatserna på ett än mer effektivt sätt.

Ekonomisk brottslighet

Resultat

Ekobrottsmyndigheten påbörjade sin verksam-
het den 1 januari 1998. Då övertog myndigheten
ansvaret för ekobrottsbekämpningen vid polis-
myndigheterna i Stockholm, Skåne och Västra
Götaland. Den 1 juli 1999 övertog myndigheten
också ansvaret vid polismyndigheterna i Halland
och Gotland.

Beträffande Ekobrottsmyndighetens verk-
samhet hänvisas till avsnitt 4.6.2.

Kostnaderna för polismyndigheternas insatser
mot ekonomisk brottslighet var ca 130 miljoner
kronor eller 1 % av myndigheternas totala kost-
nad.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Antalet inkomna ekobrottsärenden har minskat
med 44% under år 1999. Totalt inkom 1 752
ärenden. Det kan förklaras av att antalet konkur-
ser har minskat och att skattebrottsenheternas
arbete medfört ett mindre inflöde till polisen.

Antalet balanserade ärenden minskade från
2 506 år 1998 till 1 646 år 1999. Av dessa var ca
600 ärenden äldre än ett år eller ca 36 %. Antalet
ärenden redovisade till åklagare minskade från
1 875 år 1998 till 874 år 1999. Även den andel
ärenden av totalt inkomna som redovisades till
åklagare minskade från 60 % år 1998 till 50 % år

1999. Enligt Rikspolisstyrelsen förklaras det av
att ärendeinflödet minskat och att mer omfat-
tande ärenden återstod efter att avarbetnings-
uppdraget slutförts. Utvecklingen har inneburit
att utredningskostnaden per ärende som redovi-
sades till åklagare ökade från 58 674 kronor år
1998 till 126 439 kronor år 1999. Kostnaden vari-
erar mellan polismyndigheterna från ca 49 000
kronor till ca 389 000 kronor. Rikspolisstyrelsen
har inte redovisat någon analys av den stora
skillnaden. Trenden med längre genomström-
ningstid fortsatte.

Rikspolisstyrelsen bedömer att insatserna mot
ekobrottsligheten har varit tillfredsställande men
styrelsen har pekat på vissa svårigheter att finna
intresserad och lämplig personal för den
ekobrottsbekämpningen.

Analys och slutsatser

De tidigare problemen med ett stort antal balan-
serade ärenden är lösta. Det är nu viktigt att
vidmakthålla och ta tillvara det gynnsamma läget.
En rimlig avvägning måste göras mellan de insat-
ser som skall avsättas för utredningsverksamhet
och annan viktig verksamhet på området. Det
gäller inte minst den lokala probleminventering-
en som ligger till grund för de angelägna brotts-
förebyggande insatserna.

En framgångsrik ekobrottsbekämpning förut-
sätter också att det skapas system som säkerstäl-
ler en långsiktig kompetensförsörjning.

Det är på detta område särskilt angeläget att
finna goda samarbetsformer med andra myndig-
heter och utifrån de lokala förutsättningarna
skapa ett samlat effektivt resursutnyttjande.

Miljöbrott

Resultat

Den nya miljöbalken trädde i kraft den 1 januari
1999. Det är svårt att göra jämförelser med tiden
dessförinnan. Trots det bedömer både Rikspolis-
styrelsen och Riksåklagaren att antalet inkomna
miljöbrott har ökat kraftigt. Det beror sannolikt
på tillsynsmyndigheternas ökade anmälningsbe-
nägenhet och förbättrade samarbete med polisen.

Under år 1999 har Riksåklagaren inrättat en
ny organisation för bekämpningen av miljöbrott.
Den innebär att alla åklagar- och polismyndig-
heter har ett operativt ansvar på området.

Analys och slutsatser

Enligt regeringens bedömning bör polisväsendet
fortsätta att utveckla sin förmåga att bekämpa
miljöbrott och lämna åklagarväsendet det biträde
som behövs för att den nya organisationen
snabbt skall bli ett effektivt verktyg i kampen
mot miljöbrottsligheten. Riksåklagaren har i juli
år 2000 redovisat en delårsrapport för den nya
miljöbrottsorganisationen (se avsnitt 4.6.2).

Stöd till brottsoffer och vittnen

Fyra polismyndigheter har undersökt vad de som
utsatts för bostadsinbrott ansåg om det stöd de
fått av polisen. I genomsnitt har 76 % uppgivit
att de varit nöjda med polisens stöd, samma an-
del som föregående år.

Antalet personer som begärt hela eller delar av
det trygghetspaket som polismyndigheterna till-
handahåller för hotade personer har minskat från
954 år 1998 till 727 år 1999. Därav har också an-
talet kvinnor som begärt paketet minskat från
808 år 1998 till 606 år 1999. Andelen positiva be-
slut var 79 %, eller nästan detsamma som år
1998.

Några polismyndigheter har redovisat att de i
ökad utsträckning börjat använda särskilda hot-
och riskbildsbedömningar för att bättre kunna
anpassa skyddet och förbättra förmågan att före-
bygga brott. Arbetet med att höja personalens
kompetens på området har fortsatt. Det kan
nämnas att Polismyndigheten i Skåne genomfört
en omfattande utbildningssatsning för att för-
bättra förstahandsåtgärderna i samband med våld
mot kvinnor.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

I november 1999 gav regeringen Rikspolisstyrel-
sen i uppdrag att, i samverkan med Riksåklaga-
ren, Kriminalvårdsstyrelsen, Domstolsverket och
Brottsoffermyndigheten, utarbeta ett förslag till
ett nationellt handlingsprogram för skydd av
vittnen, målsägande och andra bevispersoner.
Syftet med programmet är att samordna de insat-
ser som behövs för att skydda bevispersoner från
repressalier och hot i anledning av deras medver-
kan i brottsutredningar. Uppdraget skall redovi-
sas senast i november 2000.

Den grova och gränsöverskridande brottsligheten

Sveriges inträde i det operativa Schengensamarbetet

Resultat

Rikspolisstyrelsen har sedan september 1996 haft
regeringens uppdrag att samordna polisväsendets
åtgärder för anslutningen till Schengensamarbe-
tet. Detta arbete har även engagerat andra delar
av polisväsendet. Flera försöksverksamheter, bl.a.
i Blekinge och Södermanland, har genomförts
för att simulera gränskontroll och samverkan
med andra myndigheter ur ett Schengenpers-
pektiv.

Samtliga polismyndigheter har upprättat ge-
nomförandeplaner över vilka åtgärder som måste
vidtas och Rikspolisstyrelsen har i samarbete
med Kustbevakningen och Tullverket tagit fram
en samlad nationell handlingsplan som skall fun-
gera som styrdokument för de gränskontrolle-
rande myndigheterna.

Rikspolisstyrelsen har vidare till Utrikesde-
partementet lämnat in ett förslag på vilka orter
som bör vara gränsövergångsställen då Sverige
blir operativ Schengenmedlem.

I samband med utvärderingen av Sveriges för-
beredelser inför ett operativt inträde i Schengen-
samarbetet har inspektioner av datasäkerhet och
polisiärt samarbete genomförts under våren

2000. Under hösten 2000 kommer inspektioner
att ske av gränskontrollen. Resultatet av dessa
kommer att ligga till grund för ett rådsbeslut i
månadsskiftet november/december 2000. Ut-
byggnaden av det nationella sambandskontoret
som innehåller SIRENE-kontor, Interpol och
Europol var klart vid halvårsskiftet år 2000.

Sverige har nu installerat en nationell del av
SIS på Rikspolisstyrelsen och funktions- och
kommunikationstester för systemet har påbör-

jats. Även anslutning för kommunikation vid
SIRENE-kontoret pågår och färdigställdes under
sommaren 2000.

Analys och slutsatser

De bedrivna försöksverksamheterna har gett
värdefull information för polisens tillämpning av
kommande lagstiftning på området. Organisa-
tionsformer, arbetsmetoder samt samverkan med
andra myndigheter kan nu börja införas och ge-
nomföras vid de polismyndigheter som är direkt
berörda av trafik till och från länder utanför
Schengenområdet.

Den nationella handlingsplanen för imple-
mentering av Schengenregelverket är tillräckligt
omfattande och på en relevant detaljeringsnivå
för att polismyndigheterna skall finna vägledning
för arbetet i slutfasen av förberedelserna. Arbetet
med Sveriges nationella SIS går enligt plan och
beräknas vara klart i tid för anslutningen.

Arbetet med förberedelserna har tagit mycket
resurser i anspråk på central nivå. Det krävs dock
även att det på polismyndighetsnivå bedrivs ett
aktivt förberedelsearbete dels för den egna verk-
samheten och dels gentemot andra aktörer,
främst hamnar och flygplatser för att kunna bli
klara i tid för anslutningen.

Aktionsgruppen mot organiserad brottslighet i
Östersjöområdet

Resultat

Internationellt samarbete av stor betydelse före-
kommer inte bara inom ramen för EU och
Schengenavtalet utan också med Ostersjöstater-
na. De nordiska länderna, Tyskland, de baltiska
staterna, Polen och Ryssland bedriver ett brotts-
bekämpande samarbete inom ramen för Ak-
tionsgruppen mot organiserad brottslighet i
Östersjöområdet. Aktionsgruppen tillsattes av
regeringscheferna i Östersjöområdet 1996 och
består av personliga representanter för regerings-
cheferna. Sverige har sedan starten varit ordfö-
randeland. Inom ramen för aktionsgruppen ge-
nomförs ett konkret och praktiskt samarbete
mellan ländernas polis-, åklagar-, tull-, skatte-
samt kust- och gränsbevakningsmyndigheter.
Åtgärder har vidtagits för att förbättra och utöka
informationsutbytet mellan länderna, utöka det
rättsliga samarbetet samt genomföra gemen-
samma utbildningar, undersökningar etc.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Gemensamma operativa aktioner genomförs lö-
pande mot bl.a. stulna fordon, narkotikasmugg-
ling, illegal migration och högbeskattade varor.
Totalt har över 30 sådana operationer genom-
förts hittills. År 1998 inrättades en operativ
kommitté under Aktionsgruppen som har till
uppgift att föreslå gemensamma operativa åtgär-
der samt ansvara för genomförandet och utvär-
deringen av konkreta aktioner. Aktionsgruppen
består idag således inte av en grupp utan är i dag
ett välutvecklat samarbete med den koordine-
rande operativa kommittén samt flera fasta ar-
betsgrupper. I tillägg till det rent operativa sam-
arbetet pågår samarbete om vittnesskydd liksom
ett åklagar- och skattebrottssamarbete som ak-
tionsgruppen tagit initiativ till. Under år 2000
påbörjades arbete vad gäller korruption samt
handel med kvinnor. Bl.a. kommer Aktions-
gruppen hädanefter årligen publicera en läges-
rapport om korruption i Östersjöområdet.

Analys och slutsatser

Aktionsgruppens verksamhet har resulterat i att
enklare och effektivare samarbetsstrukturer har
byggts upp och samverkan mellan de olika
brottsbekämpande myndigheterna i Östersjö-
området har blivit en del av det dagliga arbetet.
Vad gäller de operativa resultaten kan konstate-
ras att flera av operationerna har lett till viktiga
beslag eller till att betydelsefullt underrättelse-
material har kunnat samlas in. Vid Östersjö-
toppmötet i Kolding i april 2000 överlämnade
Aktionsgruppen sin andra detaljerade rapport till
regeringscheferna. Regeringscheferna beslutade
då att förlänga Aktionsgruppens mandat t.o.m.
år 2004. Sverige kommer att ansvara för ordför-
andeskapet år 2000 ut då Danmark tar vid som
ordförande under en tvåårsperiod.

Resultat

Arbetet vid Europol och i medlemsländerna har,
sedan verksamheten inleddes den 1 juli 1999,
präglats av övergången från strategisk till opera-
tiv inriktning. Europol och flera medlemsländer,
däribland Sverige, har deltagit i ett flertal fram-
gångsrika operationer, som bl.a. rört stora mäng-
der narkotika, människohandel och stulna for-
don.

En av Europols huvuduppgifter är att under-
lätta informationsutbytet mellan medlemslän-

derna. Till sin hjälp har Europol ett datoriserat
system som tillåter inmatning, tillgång och ana-
lys av uppgifter. Systemet består av tre huvudbe-
ståndsdelar. Ett informationssystem, ett analys-
system samt ett indexsystem. De två sistnämnda
har tagits i bruk, medan informationssystemet
alltjämt är under uppbyggnad.

En annan huvuduppgift är att genomföra
analyser som ett led i kriminalunderrättelseverk-
samheten. Analyser har genomförts i projekt-
form av särskilda analysgrupper, bestående av
Europols analytiker och andra tjänstemän samt
medlemsstaternas sambandsmän. I syfte att på
ett strukturerat sätt beskriva det stöd som krimi-
nalunderrättelser kan ge har en underrättelsemo-
dell arbetats fram.

Europeiska rådet uppmanade vid sitt möte i
Tammerfors i oktober 1999 ministerrådet att ut-
vidga Europols behörighet till att omfatta pen-
ningtvätt i allmänhet, oberoende av vilket typ av
brott som vinningen av penningtvätt härrör från.

Genom ett rådsbeslut i mars 2000 har Euro-
pols direktör bemyndigats att inleda förhand-
lingar om avtal med tredje länder och organ utan
anknytning till EU. Förhandlingar med kandi-
datländerna, partnerländerna i Schengensamar-
betet, (Island och Norge), Schweiz samt Interpol
skall prioriteras.

Analys och slutsatser

Verksamheten skall även i fortsättningen inriktas
på det operativa arbetet. Det rör sig i första hand
om åtgärder för att färdigställa Europols infor-
mationssystem så att informations- och under-
rättelseutbyte mellan Europol och medlemslän-
derna kan ske i full skala. Den nämnda
underrättelsemodellen har bidragit till framgång i
detta arbete. Det behövs också ett system för ut-
värdering av nyttan av detta informationsutbyte.
Vidare spelar medlemsländernas sambandsmän
en viktig roll och det finns ett behov av att stärka
samarbetet mellan dem och Europol. Därtill
kommer att kunskapen om Europol och nyttan
av samarbetet genom Europol hos de nationella
brottsbekämpande myndigheterna ännu inte fått
den spridning som är önskvärd. Särskilda åtgär-
der skall därför vidtas för att öka medvetenheten
om Europols roll i den gränsöverskridande
brottsbekämpningen.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Poliser i fredsfrämjande insatser

Resultat

Den 1 januari 2000 tog Rikspolisstyrelsen över-
huvudmannaansvaret för polispersonal i interna-
tionell fredsfrämjande verksamhet från Försvars-
makten. Vid Rikspolisstyrelsen inrättades för
detta ändamål en Polisens utlandsstyrka. Riks-
polisstyrelsen fick därmed ett samlat nationellt
ansvar för all internationell polisiär verksamhet.
De organisatoriska förändringarna har genom-
förts i nära samverkan med Försvarsmakten. En
särskild enhet vid Rikskriminalpolisen har satts
upp med ansvar för all utlandsverksamhet. En-
heten är indelad i tre sektioner, varav en har an-
svar för sådan fredsfrämjande verksamhet som
utförs av Polisens utlandsstyrka, en för bilaterala
uppdrag av biståndskaraktär och en för frågor
som rör utlandsstationerade polissambandsmän.
Enheten handlägger alla frågor som rör plane-
ring, rekrytering, utbildning, utrustning samt
psykosocialt stöd till poliser före, under och efter
uppdraget. Vidare svarar enheten för verksam-
hetsutveckling och doktrin- och metodfrågor
samt för samverkan med Försvarsmakten i logis-
tikfrågor. Rapporter från missionsområdena
lämnas kontinuerligt till en dygnetruntbemannad
sambandscentral på Rikskriminalpolisen.

För närvarande verkar ungefär 140 svenska
poliser i olika fredsfrämjande missioner, bl.a. i
Förenta Nationernas (FN) och Organisationens
för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) re-
gi. Det största svenska bidraget går för närvaran-
de till FN:s mission i Kosovo, där vi har 60 poli-
ser.

Inom EU pågår ett intensivt arbete med att
bygga upp en förmåga att hantera civils kriser.
En begäran om bidrag till fredsfrämjande insatser
från ledande organ som FN eller OSSE skall
kunna uppfyllas av medlemsstaterna inom EU
gemensamt. EU skall också kunna sätta upp och
leda egna sådana insatser. Europeiska rådet antog
i Feira ett för unionen gemensamt kapacitetsmål
för poliser. Det innebär att EU år 2003 skall
kunna bidra med upp till 5000 poliser i freds-
främjande missioner, varav 1000 poliser skall
kunna vara på plats inom 30 dagar från begäran
eller beslut om insats. Vikten av goda förbindel-
ser mellan det militära och det civila området
understryks samt betydelsen av ett bra samarbete
mellan EU och FN, OSSE och Europarådet.

Analys och slutsatser

Övergången av huvudmannaskapet för poliser i
fredsfrämjande tjänst från Försvarsmakten till
Rikspolisstyrelsen har kunnat genomföras utan
problem. Rikspolisstyrelsen har skapat en effek-
tiv organisation för poliser i fredsfrämjande in-
satser. Det internationella samarbetet inom detta
område kommer att vara fortsatt omfattande och
efterfrågan på poliser i internationell fredsfräm-
jande tjänst bedöms öka de närmaste åren. I syn-
nerhet kommer EU:s arbete med att bygga upp
en civil krishanteringsförmåga kommer att kräva
stora resurser. Sverige kommer i det internatio-
nella arbetet på detta område även fortsättnings-
vis att verka för en utveckling av polisens roll i
fredsfrämjande insatser. Det medför att utbild-
nings- och metodfrågor för poliser i sådan tjänst
kommer att få ökad betydelse.

Personalförsörjning och kompetensutveckling

Resultat

Tabell 4.8 Antalet anställda inom polisen vid utgången av
åren 1996-1999 fördelat på poliser och civilanställda

Är	Totalt	Poliser	Civila
1996	23 867	16 723	7 144
1997	22 755	16 783	5 972
1998	21 951	16 429	5 522
1999	22 009	16 201	5 808

Under år 1999 minskade antalet poliser med 228
medan övriga anställda ökade med 286. Endast ca
200 eller ca 1,2 % av polispersonalen lämnade si-
na anställningar inom polisväsendet av annat skäl
än ålderspension. Det är en minskning från år
1998 med 0,5 procentenheter. Det är alltså en
mycket liten andel av poliserna som lämnar yrket
för att övergå till annan sysselsättning. Pen-
sionsavgångarna är måttliga till och med år 2003
men ökar sedan för att nå en nivå på drygt 500
poliser per år.

Behovet av poliser har varit större än vad som
har kunnat tillgodoses. Några polismyndigheter
har saknat ekonomiska möjligheter att anställa
fler poliser medan andra saknat sökande till ledi-
ga anställningar.

De anställdas medelålder har ökat. Medelål-
dern för polispersonalen var 46 år vid utgången
av år 1999. Vid två polismyndigheter var medel-
åldern 50 år eller mer.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Vid utgången av år 1999 var 35 % av polisperso-
nalen och 45 % av övrig personal 50 år eller äldre.
För fem år sedan var motsvarande andel 30 % av
polispersonalen och 35 % av övrig personal.

Sjukfrånvaron och begränsningarna i tjänst-
barheten av hälsoskäl ökade under år 1999.

Tabell 4.9 Sjukfrånvaro 14 dagar eller mer

	Sjukfrånvaro i %		Motsvarar i antal årsar- betskrafter
	1998	1999	1998	1999
Polispersonal	1,7	1,9	275	307
Övrig personal	2,8	3,1	158	177

En orsak till det är den tidigare minskningen av
antalet anställda i kombination med den ogynn-
samma åldersstrukturen och de höga krav som
ställs på polispersonalen.

Likaså ökade övertidsuttaget. Kostnaderna för
övertidstillägg för polispersonalen ökade från
296 miljoner kronor år 1998 till 380 miljoner
kronor år 1999 eller med drygt 28 %. För de öv-
riga anställda ökade övertidskostnaderna samma
period från 26 till 34 miljoner kronor.

År 1999 användes 5 % av arbetstiden för ut-
bildning. Det är Eka mycket som de två föregå-
ende åren.

Den första omgången om knappt 70 polisele-
ver i den nya grundutbildningen avslutade sin
utbildning och började sina anställningar vid po-
lismyndigheterna.

Under år 1999 rekryterades 383 studenter till
den grundläggande polisutbildningen. Av dessa
var 30 % kvinnor och 14 % hade invandrarbak-
grund.

År 2000 beräknas 183 och år 2001 ca 380 po-
lisstuderande avsluta polisprogrammet vid Polis-
högskolan och påbörja aspirantutbildning vid
polismyndigheterna. Trots det kommer antalet
poliser att fortsätta minska under år 2000 till
omkring 16 160.

Fr.o.m. höstterminen år 2000 kommer Umeå
universitet att bedriva polisutbildning på uppdrag
av RikspoEsstyrelsen. År 2000 beräknas 450 nya
polisstuderande antas till polisprogrammet. Av
dessa kommer ca 50 studerande att genomgå sin
utbildning vid nya verksamheten i Umeå.

Andelen kvinnor var 17 % av poliserna och
73 % av de övriga anställda.

Rikspolisstyrelsen har lämnat ett omfattande
stöd till olika nätverk för kvinnor i polisväsendet.
Inga osakliga löneskillnader förekommer mellan

kvinnor och män. Styrelsen har arbetat fram en
jämställdhetspolitik och ett handlingsprogram
mot sexuella trakasserier.

Chefsförsörjning och chefsutveckling

Under år 1999 har polismyndigheternas behov av
rekrytering och utveckling av chefer inventerats.
Samtliga myndigheter har chefsförsörjningspro-
gram och alla har prioriterat utvecklingen av
chefer. Flera myndigheter har öppnat möjlighet
för kompetensutveckling genom universitets-
eller högskolestudier.

Det ledarskapscentrum som startats vid Polis-
högskolan arbetar på ett övergripande plan med
att utveckla ledarskapet inom polisväsendet
främst genom att öka kunskaperna och utveckla
metoder för myndigheternas egna insatser.

Särskilda ansträngningar har gjorts för att
uppmana kvinnor att söka chefsbefattningar.

Analys och slutsatser

Enligt regeringens bedömning är det nödvändigt
att antalet poliser ökar och utvecldingen mot en
allt högre medelålder inom poliskåren bryts. Det
är dessutom viktigt att rekryteringen av poliser
till glesbygdsområden förstärks. Etableringen av
en polisiär grundutbildning i Umeå kommer att
främja rekryteringen av nya poliser till norr-
landsmyndigheterna.

Med nuvarande utbildningskapacitet och med
de resurser som nu tillförs polisväsendet kan ut-
bildningsfrekvensen öka så att det är möjligt att
år 2001 anta omkring 660 polisstuderande och
åren därefter mellan 600 och 900 polisstuderande
per år. Det skulle, även med beaktande av de av-
gångar som kan förutses, innebära att antalet po-
liser skulle öka med 140 år 2001, ytterligare 200
år 2002 och ytterligare 370 år 2003. Vid utgången
av år 2003 kommer det då att finnas ca 16 800
poliser. För att ytterligare poliser skall kunna re-
kryteras krävs det att polisutbildningen bedrivs
vid fler orter än Stockholm och Umeå. Rikspo-
lisstyrelsen överväger för närvarande att förlägga
ett antal utbildningsplatser till ytterligare någon
ort vilket kommer att möjliggöra att fler stude-
rande kan antas till polisprogrammet.

Det är angeläget att polisväsendet analyserar
resurs- och arbetsfördelningen mellan poliser
och annan personal för att säkerställa en ända-
målsenlig personalsammansättning. Antalet spe-
cialister och annan icke polisutbildad personal

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

måste öka för att höja kvaliteten i brottsutred-
ningarna och klara Schengensamarbetets krav.

Det är också viktigt att ansträngningarna för
att skapa en jämnare könsfördelning inom po-
lisväsendet vidmakthålls. Likaså måste polisvä-
sendet i sin rekrytering fortsätta att främja den
etniska och kulturella mångfalden.

Förändringarna inom polisväsendet ställer sto-
ra krav både på den direkt berörda personalen
och på de chefer som lett arbetet och som i
många fall har varit oförberedda på de problem
som uppstår i en verksamhet i samband med sto-
ra förändringar.

Informationsteknik - IT

Resultat

Polisväsendets IT-kostnader uppgår till ca 730
miljoner kronor per år.

Under år 1999 initierade Rikspolisstyrelsen en
översyn av polisväsendets IT-verksamhet. Också
RRV har granskat polisens IT-stöd (Rapport
2000:8). Enligt RRV tillbringar poliser i medeltal

2,5 timmar/dag vid sitt IT-stöd. RRV fann också
stora brister i tillgänglighet och användbarhet.
IT-stödet var bl.a. inte tillgängligt i bilar och på
brottsplatser. Det fanns också brister i förvalt-
ning och genomförande av nyinvesteringarna.
Systemet för anmälningsupptagning (RAR) är
enligt enkätsvaren det i särklass viktigaste men
får mest kritik för bristande funktionalitet. Re-
dan innan RRV inledde sin granskning hade sty-
relsen inlett ett omfattande förändringsarbete för
att undanröja problemen.

Rikspolisstyrelsen har utarbetat en gemensam
strategi för IT och annan verksamhetsutveckling.
Inom Rikspolisstyrelsen har skapats en Utveck-
lings- och strategienhet som fått ett hel-
hetsansvar för all verksamhetsutveckling, inklu-
sive utveckling och förvaltning av IT-system. För
att säkerställa ett lokalt inflytande över verksam-
heten har ett utvecklingsråd skapats, där bl.a.
chefen för Statens kriminaltekniska laboratorium
och åtta länspolismästare ingår. Rådet har en
viktig funktion som garant för att utvecklingsar-
betet motsvarar det verksamheten efterfrågar.

I december 1998 presenterades betänkandet
Ett tryggare Sverige (SOU 1998:143), Ett ge-
mensamt system för mobil kommunikation. Ut-
redningen har föreslagit att ett gemensamt radio-

system för all samhällsviktig verksamhet, baserat
på s.k. TETRA-standard, införs i hela landet.
Rikspolisstyrelsen har anmält till regeringen att
polisväsendets nuvarande radiokommunikations-
system bör bytas ut inom ett par år men att det
är möjligt att upprätthålla en fungerande radio-
kommunikation med nuvarande system fram till
utgången av år 2004. Därefter bör polisen övergå
till ett landstäckande TETRA-system på det sätt
utredningen föreslagit.

Regeringen har uppdragit åt Statskontoret att
upphandla ett gemensamt radiokommunika-
tionssystem. Uppdraget skall vara slutfört senast
den 1 februari 2002.

Analys och slutsatser

Det är angeläget att polisväsendet använder mo-
dern teknik för att effektivisera verksamheten.
Enligt regeringens bedömning finns det utrym-
me för att utnyttja de redan befintliga systemen
på ett mer effektivt sätt i polisverksamheten. Att
personalen har tillräcklig kompetens är givetvis
en viktig faktor. Likaså finns det fortfarande be-
hov av att nyutveckla IT-stöd t.ex. när det gäller
hanteringen av beslagtaget gods. Det är viktigt
att polisväsendet noga prövar hur insatserna skall
fördelas och avvägas mellan nyutveckling och ett
vidare utnyttjande av redan tillgängliga system.

Säkerhetspolisen

Resultat

Säkerhetsskydd

En viktig uppgift för Säkerhetspolisen är att ge-
nom kontroll och rådgivning till myndigheter
och företag medverka till att dessa håller en till-
fredsställande säkerhetsskyddsnivå. Detta sker
bl.a. genom att utbilda och informera personal
som hanterar hemlig information. Under 1999
har cirka 7 400 personer fått någon form av sä-
kerhetsskyddsrådgivning eller information ge-
nom Säkerhetspolisens försorg.

För att tillsammans med respektive myndighet
identifiera eventuella brister i säkerhetsskyddet
och bistå myndigheterna med att anpassa skyd-
det till den för myndigheten särskilt framtagna
hotbilden har säkerhetskontroller utförts.

Personskyddsverksamheten inom Säkerhets-
polisen omfattar bevaknings- och säkerhetsar-

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

bete som avser den centrala statsledningen,
kungafamiljen och utländsk diplomatisk personal
eller som har samband med statsbesök eller lik-
nande händelser. Hotnivån har under 1999 av
Säkerhetspolisen bedömts som låg. Inom den
centrala statsledningen, kungafamiljen och för
viss diplomatisk personal finns dock alltjämt ett
betydande och permanent skyddsbehov. Bortsett
från dessa grupper har personskydd fått sättas in
temporärt för cirka 90 personer, i de flesta fall i
samband med statsbesök och liknande händelser.

Författningsskydd

På författningsskyddets område har den under
de senaste åren allvarliga hotbilden accentuerats
ytterligare. Framför allt kommer hotet från
utomparlamentariska grupper inom den raside-
ologiska s.k. vitmakt-rörelsen. Säkerhetspolisen
gör som tidigare bedömningen att dessa grupper
inte utgör något reellt hot mot det svenska stats-
skicket.

Säkerhetspolisens brottsförebyggande och
brottsbeivrande arbete har under 1999 omfattat
riktade åtgärder mot grupper, nätverk och en-
skilda som genom sitt handlande eller på annat
sätt visat att de är beredda att begå brott i politis-
ka syften eller stödja sådana aktiviteter. Detta
gäller såväl grupperingar inom vitmakt-rörelsen,
som anarkistiskt präglade och autonoma nätverk.

Trots kraftfulla åtgärder från såväl Säkerhets-
polisen som andra rättsvårdande myndigheter
drabbades Sverige under 1999 av ett antal mycket
allvarliga brott med politisk dimension.

Säkerhetspolisen har under året ökat sina in-
satser mot den högerextremistiska brottsligheten
och fördjupat sitt samarbete med den öppna po-
lisen. Tack vare detta har ett stort antal brott
med högerextrema förtecken kunnat klaras upp
och gärningsmän kunnat lagforas.

Säkerhetspolisen konstaterar att samhällets
gemensamma kraftsamling lett till att vitmakt-
rörelsen i viss mån förändrat sin aktivitet. Vissa
grupper har gått in i en passiv konsolideringsfas
medan andra ökat sin aktivitet och startat nya lo-
kalavdelningar. Ytterligare andra har drabbats av
interna splittringar och motsättningar, bl.a. på
grund av oenighet om hur de ska förhålla sig till
de allvarliga brott som begåtts det senaste året.

Kontraspionage

Enligt Säkerhetspolisens bedömning kvarstår
underrättelsehotet mot Sverige, men är mindre
än det var under 1980-talet. Jämfört med hotbil-
den under 1990-talets första hälft är trenden där-
emot den motsatta. Antalet utländska underrät-
telseofficerare i Sverige har ökat under de senaste
åren och de har också blivit mer aktiva. En stor
del av underrättelseinhämtningen äger fortfaran-
de rum på legal väg genom öppna källor och
kontakter, men utöver detta förekommer i ökad
utsträckning också klassisk konspirativ och ille-
gal underrättelseverksamhet i Sverige.

Det finns också indikationer på att främmande
underrättelseverksamhet bedrivs under täck-
mantel av utländsk affärsverksamhet samt på en
sammanlänkning mellan organiserad kriminalitet
och underrättelseverksamhet.

Under 1999 har flera insatser gjorts för att
motverka främmande makts underrättelseverk-
samhet. Insatserna har varit framgångsrika och
bl.a. lett till att underrättelsepersonal från främ-
mande land har lämnat Sverige.

Terrorismbekämpning

Ett viktigt och fortlöpande arbete på terrorism-
bekämpningens område är analyserna av de hot-
bilder som riktas mot framför allt enskilda per-
soner. Analyserna utgör grunden inte bara för
Säkerhetspolisens utan också för andra polis-
myndigheters skyddsinsatser. Denna verksamhet
är omfattande och den har i ett stort antal fall lett
till skärpt bevakning och andra förebyggande åt-
gärder.

Ett annat viktigt inslag i den förebyggande
terrorismbekämpningen är att verka för att ut-
ländska medborgare som är aktiva i organisatio-
ner som utövar politiskt motiverat våld utvisas
eller avvisas från Sverige. Detta sker genom ytt-
randen till Migrationsverket över asylansökning-
ar. Migrationsverket, Utlänningsnämnden och
regeringen begär också in yttranden från Säker-
hetspolisen i ärenden om uppehållstillstånd och
medborgarskapsärenden. Under 1999 handlade
Säkerhetspolisen 322 ärenden av dessa slag och
avstyrkte bifall i 10 % av ärendena

I den förebyggande verksamheten ingår ett
omfattande internationellt samarbete för att för-
hindra våldsdåd med politiska förtecken. Säker-
hetspolisen har under 1999 vid ett flertal tillfällen
lämnat information som föranlett skärpt bevak-

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

ning eller andra förebyggande åtgärder i andra
länder.

Några terrordåd har inte utförts i Sverige eller
i vår närmaste omgivning under 1999.

Analys och slutsatser

Säkerhetspolisen har under 1999 ökat sina an-
strängningar att förebygga och bekämpa den hö-
gerextremistiska brottsligheten. Trots det har
under året ett antal grova brott med högerextre-
ma förtecken begåtts. Positivt är dock att genom
samarbete mellan Säkerhetspolisen och den öpp-
na polisen har ett betydande antal sådana brott
kunnat klaras upp. Tecken tyder också på att de
högerextrema gruppernas verksamhet därigenom
har avstannat något.

Ett väl fungerande samarbete mellan den öpp-
na polisen och Säkerhetspolisen är av avgörande
betydelse för kampen mot den grova, organise-
rade brottsligheten. Det är också en av anled-
ningarna till tillsättandet av Säpo/Rikskrim-
kommittén, i vars uppdrag ingick att belysa Riks-
kriminalens och Säkerhetspolisens ansvarsområ-
den och pröva gränsdragningen mellan organisa-
tionerna.

Det är positivt att notera att det inte begåtts
några terrordåd med internationell anknytning i
Sverige under ett antal år.

Säkerhetspolisens verksamhet att tillsammans
med bl.a. myndigheter undersöka vilka säker-
hetsproblem som finns har uppenbarligen lett till
förbättringar i säkerhetsskyddet hos såväl myn-
digheter som kommuner.

Säkerhetspolisens arkiv

Den hemliga förordning som tidigare styrt Sä-
kerhetspolisens registreringar har upphävts och
ersatts av polisdatalagen (1998:662), som trädde i
kraft den 1 april 1999. Samtidigt upphävdes den
absoluta sekretess som gällt för bl.a. innehållet i
Säkerhetspolisens register. I dag råder en pre-
sumtion för sekretess om inte tillräckligt starka
skäl kan anföras för motsatsen. Förändringen in-
nebär att det från och med förra året har blivit
möjligt att för enskilda att ta del av t.ex. sådana
historiska uppgifter som i dag saknar betydelse
för Säkerhetspolisens verksamhet.

Under 1999 kom 1 445 framställningar om att
få del av sådana uppgifter in till Säkerhetspolisen.
Säkerhetspolisen fattade beslut i 1 074 fall. I det
stora flertalet ärenden, 867 stycken, förekom inte

sökanden hos Säkerhetspolisen. I 207 ärenden
fanns uppgifter om sökanden och i 142 av dessa
fall lämnades uppgifter ut.

Registernämnden konstaterade i sin verksam-
hetsberättelse för år 1999 att det inte fanns nå-
gon anledning till anmärkningar mot Säkerhets-
polisens sätt att sköta personuppgiftsbehandling.

Registernämnden fick den 31 mars 1999 i
uppdrag att utreda vilka som drabbats i sina an-
ställningsförhållanden på grund av att uppgifter
ur Säkerhetspolisens register lämnats ut och vil-
ken skada de har lidit. Registernämnden har be-
viljats uppskov med redovisningen av uppdraget
som kommer att redovisas den 1 oktober 2000.

Säpo/Rikskrimkommittén
Säpo/Rikskrimkommittén föreslår i sitt betän-
kande Den centrala polisen (SOU 2000:25) bl.a.
att Säkerhetspolisen och Rikskriminalpolisen
skall slås ihop till en enhet. Kommittén föreslår
också att Registernämndens uppdrag att granska
Säkerhetspolisens behandling av personuppgifter
enligt polisdatalagen bör övertas av en oberoende
nämnd. Nämnden skall utöva tillsyn över den
verksamhet som i dag bedrivs av Säkerhetspoli-
sen och Rikskriminalpolisen och ersätta Rikspo-
lisstyrelsens styrelse. Kommitténs betänkande
har remitterats. Remisstiden går ut i september
år 2000. Regeringen avser att under år 2001
överlämna en proposition till riksdagen om de
frågor kommittén behandlat.

4.6.2 Åklagarväsendet

Åklagarväsendets övergripande mål för budget-
året 1999 var att se till att den som hade begått
brott lagfördes.

Följande verksamhetsmål gällde för åklagar-
väsendet i allmänhet.

- Kampen mot våldsbrott, narkotikabrott
och ekonomisk brottslighet (inkl, miljö-
brott) skall prioriteras. Särskild upp-
märksamhet skall ägnas den grova och
gränsöverskridande brottsligheten, den
mc-relaterade brottsligheten, brott med
rasistiska inslag, våld mot kvinnor och
övergrepp mot barn.

- Förundersökningarnas kvalitet skall hö-
jas samtidigt som antalet avslutade ären-
den skall uppgå till minst det antal som
kommit in.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

- Genomströmningstiden skall minska, i
synnerhet på de prioriterade områdena.

- Rättstillämpningen skall vara enhetlig vid
prövning av åtalsfrågan och användning
av frihetsberövanden.

- Den del av åklagarnas arbetstid som äg-
nas åt kvalificerade åklagaruppgifter skall
öka.

För Ekobrottsmyndighetens del gällde dess-
utom att myndigheten skulle förhindra eller
upptäcka ekonomisk brottslighet inom sitt verk-
samhetsområde. Myndigheten skulle också ge-
nom nya arbetsmetoder och hög kompetens
skapa förutsättningar för en effektiv ekobrotts-
bekämpning. Målen för stabsuppgifterna vid
Ekobrottsmyndigheten var att ge regeringen och
övriga intressenter en bättre helhetsbild av den
ekonomiska brottsligheten och bättre möjlighet
att förutse utvecklingen inom området. Berörda
myndigheter skulle på ett så tidigt stadium som
möjligt informeras om nya former av ekonomisk
brottslighet.

Dessutom har regeringen i december 1998 be-
slutat om myndighetsgemensamma mål och
riktlinjer för bekämpningen av den ekonomiska
brottsligheten.

Resultat

Resursfördelning och balanser

Åklagarorganisationen har satsat stora resurser
på de prioriterade områdena under 1999. Ären-
den som avsåg våldsbrott, ekonomisk brottslig-
het och narkotikabrottslighet utgjorde samman-
lagt 18 % av det totala antalet avslutade ärenden
under 1999. Samtidigt var resursförbrukningen
för dessa brottstyper 41 % av den totala re-
sursanvändningen.

Balanserna minskade totalt sett från 66 044 till
56 610 ärenden. Den s.k. polisbalansen, dvs.
ärenden i vilka åklagaren är förundersökningsle-
dare men där förundersökningen ännu inte är av-
slutad, minskade med ca 3 000 ärenden jämfört
med 1998.

Samtidigt har ärendeinströmningen från poli-
sen till åklagarorganisationen minskat. Det kom
in ca 221 000 ärenden under 1996. Under 1997
sjönk antalet inkomna ärenden till ca 197 000
och under 1998 till ca 194 000. Minskningen
fortsatte under 1999 då det kom in ca 177 000
ärenden.

År 1996 avslutade åklagarna 202 000 ärenden.
Det antalet höjdes till ca 208 000 ärenden 1997
för att 1998 åter sjunka till 202 000. År 1999 av-
slutades 192 000 ärenden. Det innebär att åkla-
garna under åren 1997-1999 avslutade 12 000,
8 000 respektive 15 000 fler ärenden än vad som
kom in.

Genomströmningstiderna minskade för näs-
tan alla brottstyper under 1999. Den genom-
snittliga genomströmningstiden från inkommet
förundersökningsprotokoll till beslut i åtalsfrå-
gan minskade från 57 till 54 dagar jämfört med
1998. Åklagarna kan i hög grad påverka den ti-
den. Däremot ökade tiderna för åklagarledda
förundersökningar där även handläggningstiden
hos polisen är inräknad. I genomsnitt ökade ge-
nomströmningstiden från 123 till 125 dagar
jämfört med 1998. En förklaring till ökningen är
enligt Riksåklagaren att åklagarna under 1999 av-
slutade många äldre ärenden. Dessutom påver-
kades genomströmningstiderna enligt Riksåkla-
garen i hög grad av polisens bristande
utredningsresurser. Riksåklagaren beslutade i juli
2000 om en kompletterande verksamhetsplan för
åklagarorganisationen. Enligt planen skall åkla-
garmyndigheterna under år 2000 förkorta ge-
nomströmningstiderna väsentligt. En målsätt-
ning skall vara att den genomsnittliga
genomströmningstiden från inkommet förun-
dersökningsprotokoll till beslut i åtalsfrågan inte
skall överstiga 30 dagar. Dessutom skall åklagar-
myndigheterna eftersträva en ökning av andelen
brottsmisstankar som avgörs inom 15 dagar.
Under 1999 fattade åklagarna beslut om hälften
av alla brottsmisstankar inom högst 15 dagar från
det att förundersökningsprotokoll kom in från
polisen. Detsamma gällde under det första halv-
året 2000.

Lagföringsandelen, dvs. den andel av alla av-
slutade ärenden som lett till beslut om åtal,
strafföreläggande eller åtalsunderlåtelse, var 58 %
under 1999. Det är en minskning med två pro-
centenheter jämfört med 1998. Under perioden
1996-1999 har lagföringsandelen varit i genom-
snitt 60 %.

I ca 17% av alla färdiga förundersöknings-
protokoll fattade åklagare beslut om att inte
väcka åtal. Drygt 14 % av samtliga brottsmiss-
tankar i färdiga förundersökningar ledde inte till
åtal på grund av att brott inte kunde styrkas. Det
är en förbättring jämfört med 1998 då ca 16 % av
det totala antalet brottsmisstankar inte ledde till
åtal på den grunden.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Våldsbrottslighet och brott med rasistiska inslag

År 1999 var lagföringsandelen i färdiga förunder-
sökningar om våldsbrott ca 74 %. Andelen be-
slut att inte väcka åtal var generellt sett hög, med
myndighetsvisa variationer mellan 24 och 27 %.
År 1998 var den siffran mellan 26 och 35 %. Det
tog i genomsnitt 52 dagar för en åklagare att ta
ställning i åtalsfrågan när det gällde en färdig för-
undersökning om våldsbrott. År 1997 och 1998
var genomsnittstiderna 33 respektive 54 dagar.

Åklagarorganisationen deltar i utvecklings-
projekt som tar sikte på att förkorta handlägg-
ningstiderna när det gäller bl.a. våldsbrottsären-
den. Sådana projekt pågår i Handen och i
Jönköping. Projektet i Handen för snabbare
lagföring av vissa brott är resultatet av en över-
enskommelse mellan polisen, åklagarna, tings-
rätten och frivården. Överenskommelsen inne-
bär bl.a. att åklagaren i stället för tingsrätten skall
utfärda stämning och kalla till huvudförhandling.
Samarbetet har lett till kortare handläggningsti-
der och överhuvudtaget en mera effektiv ärende-
hantering. KLÖS-projektet i Jönköping har en
liknande inriktning.

Eftersom försöksprojekten uppvisar goda re-
sultat när det gäller att effektivisera ärendehante-
ringen har Riksåklagaren beslutat att alla åkla-
garmyndigheter under år 2000 skall bedriva
minst ett projekt. Målet med projekten är att
med bibehållen kvalitet och rättssäkerhet åstad-
komma en snabbare genomströmning genom
hela rättskedjan. Projekten avser främst vardags-
brottslighet inom de prioriterade områdena t.ex.
våld mot kvinnor. Utvecklingsarbetet skall ske i
nära samverkan med polis och domstolar.

Ett antal myndigheter, däribland Riksåklaga-
ren, fick i december 1997 i uppdrag av regeringen
att vidta specifika åtgärder för att bekämpa våld
mot kvinnor. Riksåklagaren har lämnat redovis-
ningar av uppdraget i juli 1999 och februari 2000.
Åklagarmyndigheterna har upprättat särskilda
åtgärdsprogram för bekämpningen av våld mot
kvinnor. Åklagarorganisationens insatser har in-
riktats på ökad kunskapsbildning, samarbete
med polisen för att utveckla effektivare utred-
ningsmetoder, snabbare lagföring bl.a. genom
särskilda rättskedjeprojekt, samverkan med soci-
altjänsten och frivilligorganisationer samt ett för-
stärkt stöd till brottsoffren. Åklagarmyndighe-
terna bedömer att åtgärderna har gett effekt och
att lagföring sker i ökad utsträckning.

Regeringen har i regleringsbrevet för 1999
uppdragit åt Riksåklagaren att tillsammans med

Rikspolisstyrelsen se över rutinerna i ärenden
om besöksförbud. Riksåklagaren har redovisat
uppdraget i februari 2000. På Riksåklagarens ini-
tiativ har en arbetsgrupp bestående av åklagare
och poliser tagit fram förslag till åtgärder för
hanteringen av besöksförbud. I arbetsgruppens
rapport behandlas frågor om säkrare hot- och
riskbedömningar, bättre information till målsä-
gande och andra personer samt utförligare be-
slutsunderlag när det gäller parternas personliga
förhållanden. Enligt gruppen är det dessutom
nödvändigt att meddelade besöksförbud följs
upp på ett bättre sätt.

Gruppens rapport skall diskuteras på alla åkla-
garkamrar i samverkan med polisen i form av
erfarenhetsseminarier.

Sedan flera år har åklagarväsendet ägnat brott
med rasistiska eller främlingsfientliga inslag sär-
skild uppmärksamhet. Riksåklagaren har i all-
männa råd gett riktlinjer för utredningar som
gäller olaga diskriminering (Riksåklagarens för-
fattningssamling 1997:13). Det är alltid åklagare
som är förundersökningsledare i utredningar om
brott med rasistiska eller främlingsfientliga mo-
tiv.

Riksåklagaren beslutade i december 1999 om
ett omfattande och konkret handlingsprogram
för åklagarväsendets bekämpning av brott med
rasistiska eller främlingsfientliga motiv. Pro-
grammet innebär att åklagarna och polisen bör
samarbeta ingående vid brottsutredning och
brottsspaning när det gäller brott med rasistiska
eller främlingsfientliga motiv. Dessutom skall
alla brott där det kan finnas sådana motiv be-
handlas med förtur och särskilt utsedda specia-
liståklagare skall leda brottsutredningarna. Lag-
föring skall ske snabbare bl.a. genom tillämpning
av erfarenheterna från de nämnda försökspro-
jekten. Utrymmet för att besluta om åtalsunder-
låtelse eller förundersökningsbegränsning i ären-
den om aktuell brottslighet bör enligt
Riksåklagaren anses vara mycket begränsat. Vi-
dare skall motivet bakom ett brott av det aktuella
slaget beaktas vid utformningen av åtalet och le-
da till yrkanden om att straffskärpningsregeln i
29 kap. 2 § 7 brottsbalken skall tillämpas. Hos
Riksåklagaren och vid samtliga åklagarmyndig-
heter finns en särskild funktion för samordning
av insatserna mot rasistisk eller främlingsfientlig
brottslighet.

Regeringen har i regleringsbrevet för budget-
året 2000 gett ett flertal myndigheter, däribland
Riksåklagaren, i uppdrag att som ett led i kam-
pen mot rasistiska, främlingsfientliga eller ho-

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

mofobiska brott, upprätta en strategi för att sä-
kerställa att personalen har god kunskap om
grunderna för dessa brott och om situationen för
de grupper som utsätts för sådana brott. Riksåk-
lagaren har i juni 2000 redovisat uppdraget till
regeringen (Ju2000/2966). Riksåklagarens stra-
tegi innebär att de operativa åklagarinsatserna
skall förstärkas i enlighet med den nyss nämnda
handlingsplanen mot rasistisk brottslighet. Vida-
re skall åklagarnas kunskap på området öka. De
åklagare som är särskilt utsedda att handlägga ra-
sistisk eller främlingsfientlig brottslighet skall
genomgå en omfattande utbildning. Möjlighe-
terna till fortlöpande uppföljning och vidareut-
bildning skall förbättras genom en förstärkt
samordning av de operativa insatserna.

Överåklagaren vid Åklagarmyndigheten i
Stockholm har på Riksåklagarens uppdrag utrett
hanteringen av ärenden om olaga diskriminering.
Utredningen överlämnades till Riksåklagaren i
oktober 1999. Den huvudsakliga slutsatsen i ut-
redningen är att åklagarna och polisen främst bör
inrikta sina insatser på att ytterligare förbättra
utredningsmetodiken när det gäller sådana ären-
den.

Narkotikabrottslighet

År 1999 var lagföringsandelen i färdiga förunder-
sökningar om narkotikabrott ca 85 %. Under
1998 var den andelen 84 %. De mest kvalificera-
de narkotikabrottsärendena handläggs av särskil-
da narkotikaåklagare. Vid åklagarmyndigheterna
i Stockholm och Göteborg är dessa åklagare pla-
cerade vid åklagarkamrar som inrättats för be-
kämpning av narkotikabrottslighet och annan
grov kriminalitet.

Ekonomisk brottslighet (inkl, miljöbrottslighet)

Åklagarväsendets kostnader för att bekämpa
ekobrott uppgick till drygt 292 miljoner kronor
eller drygt 30 % av de totala kostnaderna.
Ekobrottsmyndigheten svarade för ca 259 miljo-
ner kronor (varav 165 miljoner kronor avsåg po-
lisverksamhet) och övriga åklagarmyndigheter
för ca 33 miljoner kronor.

Ekobrottsmyndigheten har verksamhetsan-
svaret för bekämpningen av ekonomisk brotts-
lighet i Stockholms län, Västra Götalands län,
Skåne län, Hallands län och Gotlands län. Även i
åklagarorganisationen utanför Ekobrottsmyn-

digheten handläggs ekobrottsärenden av särskil-
da ekoåklagare.

Brottsutredningar

Antalet balanserade ekobrottsärenden ökade från

3 067 till 3 313, eller med ca 8 %. Antalet in-
komna ärenden minskade från 2 966 till 2 544,
eller med ca 14%. Under 1999 övertog
Ekobrottsmyndigheten 164 ärenden från övriga
åklagarmyndigheter. Under 1999 avslutade
myndigheten 2 336 ärenden jämfört med 2 597
under 1998, vilket är en försämring med ca 10 %.

Under det första halvåret 2000 minskade ba-
lanserna med ca 9 % till 3 023 ärenden. Under
samma tid ökade ärendeinströmningen med ca

4 % jämfört med motsvarande period 1999. Det
första halvåret 2000 avslutades 1 486 ärenden,
vilket är en ökning med ca 15 % jämfört med
motsvarande period förra året.

Inom övriga åklagarmyndigheter var andelen
ekobrottsärenden mindre än 1 % av det totala
antalet ärenden. Under 1999 kom det in 1 218
ärenden. Antalet avslutade ärenden var 1 691,
varav 164 överlämnades till Ekobrottsmyndig-
heten för vidare handläggning.

Vid Ekobrottsmyndigheten var lagföringsan-
delen ca 31 % under 1999 jämfört med 23 % un-
der 1998. Lagföringsandelen för ekobrottsären-
den som handlagts utanför Ekobrottsmyndig-
heten var ca 37 % jämfört med 33 % under 1998.

Under det första halvåret 2000 var lagförings-
andelen 37 % vid Ekobrottsmyndigheten.

Genomströmningstiden för ekobrottsärenden
vid Ekobrottsmyndigheten ökade år 1999 från
345 till 458 dagar, eller med ca 33 % jämfört med
1998. De längre genomströmningstiderna kan
enligt myndigheten delvis förklaras av att myn-
digheten under 1999 avslutat många äldre ären-
den, bl.a. drygt 300 ärenden som var äldre än tre
år. Andra faktorer som enligt myndigheten på-
verkat produktiviteten negativt är den ökade
satsningen på kompetensutveckling samt att
åklagarna under 1999 hade betydligt fler dom-
stolsdagar än under 1998. Under det första halv-
året 2000 har de genomsnittliga genomström-
ningstiderna ökat till 543 dagar. Ekobrotts-
myndigheten bedömer att ekomålens svårighets-
grad ökat. Myndigheten har delat in ekobrottsä-
rendena i fyra kategorier. Av de inkomna ären-
dena under år 1999 bedömdes 49 % som mindre
omfattande, 44 % som medelsvåra och 5 % som
särskilt krävande. Drygt 2 % av ärendena avsåg
utländska framställningar om rättslig hjälp.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Vid övriga åklagarmyndigheter ökade genom-
strömningstiden från 427 till 429 dagar.

Miljöbrottslighet

Den 1 januari 2000 inrättade Riksåklagaren i
samverkan med Rikspolisstyrelsen på regering-
ens uppdrag en ny och flexibel organisation för
bekämpning av brotten mot miljön. Åklagare
och poliser med specialistkompetens skall hand-
lägga miljöbrottsärendena. En enhet hos Riks-
åklagaren har ett nationellt ansvar för miljö-
brottsbekämpningen och biträder dessutom
andra åklagarmyndigheter vid handläggningen av
komplicerade ärenden om brott mot miljön.

Alla myndigheter inom åklagarväsendet har
ett operativt ansvar för miljöbrottsbekämpning-
en. Ekobrottsmyndigheten har dock inte något
sådant ansvar med undantag för de situationer
när det finns sådana samband mellan utredningar
om ekonomisk brottslighet och miljöbrottslighet
att det är lämpligast att handläggning sker där.

Under år 1999 anställde Riksåklagaren en
chefsåklagare och 14 specialiståklagare för miljö-
brottsbekämpning. Även hos polisen finns det
kvalificerade utredare med specialistkompetens
när det gäller utredningar om brott mot miljön.
Riksåklagaren har ett nationellt samordnings-
ansvar för miljöbrottsbekämpningen och be-
stämmer närmare hur samordningen skall ske.
Det finns en central enhet hos Riksåklagaren
som främst skall svara för samordningen inom
miljöbrottsbekämpningen. Enheten, som leds av
en överåklagare, är samlokaliserad med Rikskri-
minalpolisens miljöbrottsrotel där det tjänstgör
poliser som har specialistkompetens på miljöom-
rådet.

Riksåklagaren har i juli 2000 redovisat en del-
årsrapport för den nya miljöbrottsorganisationen
avseende det första halvåret 2000 (Ju2000/3414).

Antalet anmälningar om miljöbrott ökade på-
tagligt under hösten 1999 och under det året
kom in ca 750 nya miljöbrottsärenden till åkla-
garorganisationen. Är 1996 och 1997 anmäldes
totalt ca 700 brott mot miljön. Riksåklagaren be-
dömer att utvecklingen med en ökad ärendein-
strömning kommer att fortsätta under år 2000.
Under det första halvåret 2000 inkom 1 504
misstankar om brott mot miljön till åklagarorga-
nisationen. I motsats till vad som är fallet be-
träffande andra brott har i princip samtliga mil-
jöbrottsanmälningar gått direkt till åklagare för
bedömning. Antalet avslutade brottsmisstankar
under samma period var 474. Lagföringsprocen-
ten var 52 %. Sammanlagt fanns det per den 30

juni i år 1 492 misstankar om brott mot miljön i
balans hos åklagarna. När det gäller utvecklingen
på miljöbrottsområdet saknas det jämförande
statistik.

Det pågår ett arbete för att utveckla nya och
mera effektiva arbetsmetoder och arbetsformer
inom miljöbrottsbekämpningen. Samverkan
mellan polis, åklagare och tillsynsmyndigheter
skall förbättras. Lokala samverkansgrupper har
etablerats på många håll i landet. Dessutom har
Riksåklagaren i april år 2000 tagit initiativ till bil-
dandet av ett Miljöbrottsråd för att förstärka
samverkan på central nivå. I rådet ingår bl.a.
Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen, Naturvårds-
verket, Kustbevakningen och Tullverket.

Under våren år 2000 genomfördes en omfat-
tande och avancerad miljöutbildning för åklagare
och poliser som skall hantera miljöbrottsären-
den.

Enligt Riksåklagaren finns det goda förutsätt-
ningar att väsentligt minska brotten mot miljön
bl.a. genom förbättrade arbetsmetoder. Samtidigt
framhåller Riksåklagaren att det är av vikt att po-
lisen organiserar och prioriterar sin verksamhet
på ett sätt som skapar rimliga förutsättningar för
åklagare och polis att effektivt kunna utreda
brott mot miljön.

Stabsverksamheten vid Ekobrottsmyndigheten
De nationella stabsfunktionerna (staben) syftar
till att ge statsmakterna en bättre helhetsbild av
ekobrottsligheten och en bättre möjlighet att
förutse utvecklingen på området. Staben skall
följa utvecklingen i fråga om ekonomisk brotts-
lighet i Sverige och internationellt. Ekobrotts-
myndigheten skall informera myndigheter, nä-
ringslivet och allmänheten om nya ekobrotts-
former. Dessutom skall staben utarbeta och läm-
na förslag till ny lagstiftning och andra åtgärder
mot ekonomisk brottslighet.

Enligt förordningen (1997:899) om myndig-
hetssamverkan mot ekonomisk brottslighet har
de regionala samverkansorganen lämnat en årlig
rapport om den ekonomiska brottsligheten till
Ekobrottsmyndigheten. På grundval av bl.a. des-
sa rapporter har myndigheten utarbetat en redo-
görelse om ekobrottsbekämpningen under 1998.
Den överlämnades till regeringen i mars 1999. I
enlighet med regeringens beslut om myndig-
hetsgemensamma mål och riktlinjer för åtgärder
mot den ekonomiska brottsligheten år 1999 har
myndigheten dessutom i september 1999 till re-
geringen överlämnat en rapport om den ekono-

3 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nrl. Del2

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

miska brottsligheten och dess bekämpning
(Rapport 1999:2).

Myndigheten har vidare på regeringens upp-
drag utvärderat de regionala samverkansorganens
verksamhet. Uppdraget har redovisats i en rap-
port till regeringen i februari 2000
(Ju2000/1049). Ekobrottsmyndigheten bedömer
att de regionala samverkansorganen varit bety-
delsefulla för utvecklingen av ekobrottsbekämp-
ningen. I rapporten föreslås vissa förändringar,
bl.a. att åklagardistrikten bör vara geografiska ba-
ser för de regionala samverkansorganen samt att
deras ansvar för uppföljning och rapportering
bör avgränsas till regionalt initierade och myn-
dighetsövergripande åtgärder.

Myndigheten har börjat bygga upp ett samlat
uppföljnings- och informationssystem för att
bättre kunna följa ekobrottsligheten och dess
bekämpning. En första del av systemet med
tyngdpunkt på kvantitativt statistisk information
togs i drift i slutet av år 1999.

Ekobrottsmyndigheten ansvarar under Riks-
åklagaren för samordningen av ekobrottsbe-
kämpningen även i de län där myndigheten inte
har ansvar för åklagarverksamheten. Som ett led i
samordningsarbetet har myndigheten hittills hu-
vudsakligen vidtagit åtgärder för att höja kom-
petensen inom ekobrottsbekämpningen. De ut-
bildningar som myndigheten anordnat för sin
egen personal har till stor del också erbjudits
åklagare, poliser och ekonomer verksamma
utanför myndigheten.

Den centrala samrådsgruppen när det gäller
skattebrottsenheternas integrering i den operati-
va verksamheten leds av Ekobrottsmyndigheten.
I gruppen ingår även företrädare för Riksåklaga-
ren, Rikspolisstyrelsen och Riksskatteverket.
Gruppen har under 1999 bl.a. diskuterat frågor
om samarbete, registertillgång och IT-stöd.

Personalförsörjning och kompetensutveckling

Åklagarorganisationen

Under budgetåret 1999 pensionerades 27 åklaga-
re och 21 slutade av annan anledning. Av de 60
åklagare som anställdes var 40 åklagaraspiranter.
Vid utgången av året fanns det inom åklagaror-
ganisationen 672 åklagare och 313 andra anställda
(exkl. personal vid Riksåklagarens kansli). Av
dem var 35 åklagaraspiranter och 18 extra åklaga-
re. Det var ca 50 åklagare färre än i juni 1995.

Under 1999 har åklagarorganisationen ge-
nomfört betydande utbildningssatsningar för

åklagarna. Antalet årliga utbildningsdagar för
åklagarna ökade från 4 till 17. Riksåklagaren har
beräknat den årliga utbildningsnivån till mer än
15 dagar per faktiskt årsarbetande åklagare. En-
ligt Riksåklagaren är den nivån nödvändig för att
långsiktigt kunna bibehålla åklagarnas skicklighet
och kompetens. Utbildningsatsningarna har en-
ligt Riksåklagaren medfört en hård arbetsbelast-
ning på åklagarna. Administratörerna inom or-
ganisationen har främst fått utbildning i IT-
frågor.

Riksåklagaren konstaterar att utvecklingen
mot jämnare könsfördelning fortsätter men att
andelen kvinnor är låg bland kammarcheferna. I
chefsgruppen är andelen kvinnor 25 %.

Ekobrottsmyndigheten

Under 1999 tjänstgjorde i genomsnitt 387 per-
soner vid Ekobrottsmyndigheten. Av dessa var
194 anställda vid myndigheten. Övriga 193 var
poliser, anställda av polisväsendet och inkom-
menderade för tjänstgöring vid myndigheten.
Under 1998 tjänstgjorde i genomsnitt 338 per-
soner vid myndigheten, varav 70 åklagare, 174
poliser, 32 ekonomer, 46 administratörer och 16
övriga anställda.

Myndighetens mål för kompetensförsörjning-
en under 2000-2002 är att rekrytera ytterligare
10 åklagare och 20 poliser samt ett mindre antal
personer med särskild IT-kompetens. Under
1999 deltog myndighetens personal i olika ut-
bildningar under i genomsnitt åtta dagar. Myn-
digheten planerar att öka satsningen på utbild-
ning och kompetensutveckling. Satsningen skall
bl.a. leda till en ny och avancerad ekoutbildning
samt en förstärkt utbildning i internationella frå-
gor. Vid myndigheten pågår ett särskilt chefsut-
vecklingsprogram.

Männen dominerar på chefs- och handläggar-
nivå. I chefsgruppen är andelen kvinnor endast
21 %. Likaså är 81 % av polispersonalen inom
Ekobrottsmyndigheten män. Bland administra-
törerna är kvinnodominansen stor.

Myndigheternas utvecklingsarbete

Riksåklagarens rättsutvecklingsarbete

Riksåklagarens verksamhet i Högsta domstolen
är viktig för rättsutvecklingen i stort och strate-
gisk för den operativa åklagar- och polisverk-
samheten. Riksåklagaren upprättar därför varje år
en rättsutvecklingsplan över frågor som bedöms
ha betydelse för en enhetlig rättstillämpning.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Överåklagarna skall fortlöpande uppmärksamma
mål som kan ha prejudikatintresse och redovisa
dem till Riksåklagaren (Riksåklagarens författ-
ningssamling 1999:1). Riksåklagaren eftersträvar
att i så stor utsträckning som möjligt koncentre-
ra sin verksamhet i Högsta domstolen på de mål
som bedöms ha störst betydelse för den praktis-
ka rättstillämpningen. Riksåklagaren har fört upp
en rad kriminalpolitiskt viktiga frågor om bl.a.
påföljdsval, straffmätning, narkotikabrott och
rasistiska brott.

Samverkan mellan åklagarväsendet och polisen
Det gemensamma utvecklingssamarbetet mellan
åklagarväsendet och polisen har fortsatt med den
övergripande inriktningen att polisen skall ta ett
utökat ansvar för förhållandevis enkla och me-
delsvåra brottsutredningar medan åklagarna i
större utsträckning skall koncentrera sig på de
komplicerade målen och utöva aktiv förunder-
sökningsledning i dessa. Utvecklingsarbetet är
inriktat på att finna optimala former för an-
svarsfördelning och samverkan.

Riksåklagaren beslutade i december 1997 efter
samråd med Rikspolisstyrelsen om nya allmänna
råd för fördelningen mellan åklagare och polis av
förundersökningsledning (Riksåklagarens för-
fattningssamling 1997:12). Enligt dessa bör
myndigheterna i lokala avtal fördela åklagarnas
och polisens ansvar för förundersökningsled-
ningen. Enligt Riksåklagaren har de lokala över-
enskommelserna hittills inte lett till några stora
förändringar i ansvarsfördelningen.

I Riksåklagarens yttrande över Gransknings-
kommissionens betänkande i anledning av
brottsutredningen efter mordet på statsminister
Olof Palme (SOU 1999:88) anges en modell för
det fortsatta utvecklingsarbetet när det gäller frå-
gor om förundersökningsledning och arbetsför-
delning mellan polis och åklagare. Riksåklagaren
anser att en framgångsrik bekämpning av fram-
för allt den grova organiserade brottsligheten
förutsätter gemensamma brottsbekämpningsin-
satser på ett tidigt stadium. Därför är det enligt
Riksåklagaren nödvändigt att, inom ramen för
gällande regelverk, fördjupa samarbetet mellan
specialiståklagare och polisens kvalificerade un-
derrättelse- och utredningsenheter. I vissa fall
kan det enligt Riksåklagaren även vara rationellt
att inrätta fasta åklagarledda arbetsgrupper enligt
den modell som tillämpas vid Ekobrottsmyndig-
heten.

Sedan år 1996 har åklagarmentorerna och and-
ra åklagare genomfört många betydelsefulla in-

satser när det gäller en närmare samverkan och
utbildning av närpolisen. Enligt Riksåklagaren
ledde bl.a. de insatserna till att utredningsverk-
samheten förbättrades under den senare delen av
1990-talet. Den positiva utvecklingen har emel-
lertid enligt Riksåklagaren brutits och situatio-
nen i början av år 2000 var generellt sett oaccep-
tabel.

Bland annat har åklagarna enligt Riksåklagaren
svårt att höja lagföringsprocenten och handlägg-
ningstiderna för många brott är alltför långa.
Ärendeinströmningen från polisen till åklagaror-
ganisationen har sjunkit från 385 000 år 1995 till
185 000 år 1998. Dessutom överlämnar polisen
endast 14 % av sina ärenden till åklagarna jäm-
fört med 26 % i mitten av 1990-talet. Enligt
Riksåklagaren har möjligheterna att klara upp
brott väsentligt minskat under hela 1990-talet.

Enligt Riksåklagaren är det en allmän uppfatt-
ning inom åklagarväsendet att utredningsverk-
samheten bör lyftas fram och få en starkare ställ-
ning inom polisen. Det är enligt Riksåklagarens
uppfattning angeläget att polisen säkerställer att
det finns resurser och tillräcklig kompetens för
en effektivare brottsutredningsverksamhet
framför allt vid närpolisen.

Verksamhetsstyming samt IT- och metodutveck-
ling m.m.

Under de senaste åren har Riksåklagaren ut-
vecklat system för verksamhetsstyming och re-
sultatuppföljning. Systemet baseras dels på om-
fattande verksamhetsstatistik från ärendehan-
teringssystemet Brådis, dels från tidsredovis-
ningssystemet. Riksåklagaren använder resulta-
tinformationen för löpande styrning och upp-
följning på myndighets- och kammarnivå av bl.a.
prioriteringar, rättstillämpning och handlägg-
ningstider. Dessutom utgör uppgifterna underlag
för Riksåklagarens rapportering till regeringen,
för resultatdialoger med myndighetscheferna
samt för särskilda analyser och studier. Eftersom
informationen sprids genom åklagarorganisatio-
nens intranät kan myndigheterna och kamrarna
fortlöpande använda informationen i sin styrning
och resultatuppföljning. För att på ett enkelt sätt
ge en bild av hur verksamheten utvecklas har
Riksåklagaren utarbetat en lättöverskådlig mo-
dell som illustrerar resultatutvecklingen. Den in-
nehåller främst uppgifter om lagföring, genom-
strömningstider, balansförändringar och
produktivitet.

Åklagarmyndigheterna har under de senaste
åren arbetat med att ta fram rationella och effek-

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

tiva arbetsformer vid åklagarkamrarna. Ärende-
hanteringen har blivit enklare och snabbare ge-
nom en ny arbetsorganisation och nya arbetssätt.
Dessutom har många åklagarkamrar, i nära sam-
verkan med polisen, gjort betydande ansträng-
ningar för att kvalitetssäkra brottsutredningar.
Kvalitetsarbetet inom åklagarväsendet syftar till
att utredningsverksamheten skall leva upp till de
krav som medborgarna, polisen, domstolarna
och andra samverkande myndigheter kan ställa
på den. Utgångspunkten för insatserna är Riks-
åklagarens promemoria Kvalitetssäkring av
brottsutredningar (augusti 1998) där olika mo-
deller för kvalitativt bättre brottsutredningar
presenteras. Det pågår flera projekt på området,
bl.a. ett projekt enligt den s.k. Ostgötamodellen
för kvalitetssäkring av brottsutredningar (se av-
snitt 4.6.1 Utredningsverksamheten). Genom
åklagarväsendets och polisens insatser för att
kvalitetssäkra brottsutredningar har särskilda
problemområden identifierats och åtgärdats bl.a.
genom verksamhetsanpassade utbildningsinsat-
ser.

En ökad IT-användning är betydelsefull för
åklagarväsendets fortsatta effektivisering. Därför
har åklagarväsendet under de senaste fem åren
lagt ner stora resurser på att skapa en god in-
frastruktur på IT-området. Under år 1999 inför-
des en ny registrerings- och beslutsrutin i ären-
deregistret Brådis. Den nya registreringsrutinen
underlättar registreringen av grunduppgifter i
ärenden som kommer in till åklagarorganisatio-
nen. Det är nu möjligt för en kanslist att utföra
registreringsarbete som tidigare krävde flera per-
soner. Dessutom har ärendehanteringen rationa-
liserats genom att åklagarna har fått IT-stöd för
sitt beslutsfattande. Enligt Riksåklagaren kom-
mer det att leda till effektivitetsvinster.

Dessutom har åklagarorganisationen åtkomst
till misstanke- och belastningsregistren som in-
fördes i början av år 2000. Genom införandet av
de nya registren ersattes åklagarnas och polisens
manuella s.k. personbladshantering med en
elektronisk överföring från åklagarväsendets
system till misstanke- och belastningsregistren.
Det har också införts ett system som gör det
möjligt att elektroniskt kunna föra över uppgif-
ter från polisens anmälansrutin RAR till åklagar-
väsendets nya registreringsrutin i Brådis. Det har
enligt Riksåklagaren lett till effektivare arbets-
metoder.

Vid Ekobrottsmyndigheten bedrivs arbetet i
åklagarledda arbetsgrupper med poliser, ekono-
mer och personer med särskild kompetens på IT-

området. Enligt myndigheten är det arbetssättet
en god grund för ytterligare effektivitets- och
kvalitetshöjningar av brottsutredningsverksam-
heten. Myndigheten har genomfört flera sats-
ningar för att ytterligare förbättra utrednings-
verksamheten. En effektiv ekobrottsbekämpning
bygger enligt myndigheten på tillgång till under-
rättelseinformation. I enlighet med vad som ut-
talades vid Ekobrottsmyndighetens bildande be-
ställer myndigheten sådan information från
polisens kriminalunderrättelseenheter. Enligt
Ekobrottsmyndigheten är det emellertid nöd-
vändigt med snabbare och mer adekvat under-
rättelseinformation för att utredningsåtgärderna
skall få optimal effekt. Enligt myndigheten är det
framför allt polismyndigheterna i storstadslänen
som har bristande kompetens i fråga om
ekobrottsbekämpning och därför i många fall
inte kan bistå med adekvat underrättelseinfor-
mation. Enligt Ekobrottsmyndigheten har ut-
vecklingen visat att myndigheten har ett behov
av egna resurser och kompetens för spaningsän-
damål. Därför finns det inom Ekobrottsmyndig-
hetens avdelningar specialenheter som snabbt
kan bistå med spaningsinformation i utrednings-
arbetet.

Under 1999 har Ekobrottsmyndigheten för-
djupat sitt samarbete med Finansinspektionen
när det gäller såväl operativa som mer övergri-
pande frågor. Det har bl.a. resulterat i ett bättre
utredningsförfarande när det gäller insiderbrott.
Myndigheten har dessutom en kontinuerlig
kontakt med konkursförvaltare för att effektivi-
sera utredningsverksamheten. Vidare prövas se-
dan år 1998 ett system som innebär att ett par av
myndighetens åklagarkamrar tilldelas i huvudsak
enklare ärenden för att åstadkomma en snabbare
lagföring i sådana ärenden. Myndigheten har
dessutom tillsammans med Finanspolisen, skat-
te- och kronofogdemyndigheter samt utländska
myndigheter bedrivit ett landsomfattande pro-
jekt i samband med utredningar om gränsöver-
skridande skattebrott, s.k. karusellhandel. Det
samarbetet har resulterat i nya arbetsmetoder för
att effektivare kunna angripa omfattande och all-
varliga former av ekonomisk kriminalitet.

Internationellt arbete

I EU deltar Riksåklagaren framför allt i den
sektorsövergripande arbetsgruppen mot organi-
serad brottslighet. Det europeiska rättsliga nät-
verket, som påbörjade sin verksamhet år 1998, är
en betydelsefull bas för det arbetet. Riksåklaga-
ren bedömer att nätverket kommer att få stor

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

betydelse i det internationella samarbetet. Enligt
Riksåklagaren ställer Schengensamarbetet och
den nya lagstiftningen om ömsesidig rättslig
hjälp i brottmål delvis nya krav på åklagarverk-
samheten. Därför har många åklagare nyligen
fått vidareutbildning i internationell rättslig
hjälp.

Riksåklagaren har åtagit sig det svenska sam-
ordningsansvaret för Sveriges deltagande i det
mellan Kommissionen och Europarådet gemen-
samma programmet Octopus II. Programmet
syftar till att förstärka insatserna mot korruption
och organiserad brottslighet i länder som ge-
nomgår demokratiseringsprocesser.

De nordiska riksåklagarna träffas regelbundet
för att effektivisera och ytterligare förenkla det
nordiska rättshjälpsarbetet. Det har tillsatts en
särskild arbetsgrupp inom ramen för det samar-
betet.

Efter initiativ av Sverige i Aktionsgruppen
mot organiserad brottslighet i Östersjöområdet
bildades i april 1997 ett särskilt Östersjösamar-
bete för åklagare. Det finns ett antal arbetsgrup-
per som arbetar med samarbetsfrågor när det
gäller rättslig hjälp i brottmål, penningtvätt, mil-
jöbrott samt handel med och sexuella övergrepp
mot kvinnor och barn. Det senaste Riksåklagar-
mötet inom ramen för det samarbetet hölls i maj
2000.

Åklagarväsendet medverkar också i ökad ut-
sträckning i utvecklingssamarbetet på rättsområ-
det med Estland, Lettland och Litauen. Under
1999 har Riksåklagaren tillsammans med myn-
dighetsföreträdare i de länderna genomfört en
förstudie för att undersöka dessa länders behov
av hjälp på rättsområdet. Utvecklingssamarbetet
skall underlätta för de baltiska länderna att bli
medlemmar i EU. Riksåklagaren samarbetar med
Rikspolisstyrelsen genom att tillhandahålla åkla-
gare och delta som experter i särskilda narkoti-
kaprojekt i Estland och Lettland. Projekten syf-
tar bl.a. till att förbättra dessa länders möjligheter
att bedöma den inhemska narkotikasituationen
och att effektivisera utredningsverksamheten när
det gäller narkotikabrottslighet.

Under år 1999 har Riksåklagaren i samarbete
med OSCE i Sarajevo, Bosnien-Hercegovina,
lett ett utbildningsprojekt för de åklagare som
finns där.

Ekobrottsmyndigheten har under 1999 aktivt
deltagit i förhandlingsarbetet på det straffrättsli-
ga området inom EU. På så sätt har det varit
möjligt för myndigheten att kunna påverka och
följa utvecklingen av ekobrottsbekämpningen

inom EU. Vidare har myndigheten haft interna-
tionellt utbyte med bl.a. de nordiska länderna, de
baltiska staterna, Polen och Ryssland. Syftet med
myndighetens internationella arbete har bl.a. va-
rit att informera och öka medvetenheten om
ekonomisk brottslighet i framför allt de länder
som kandiderar för medlemskap i EU.

Analys och slutsatser

Åklagarorganisationens verksamhetsresultat un-
der de senaste åren visar på en i huvudsak positiv
utveckling. De mål som slagits fast för verksam-
heten har i stort sett uppfyllts. Det är emellertid
angeläget att åklagarorganisationen ytterligare
förbättrar verksamhetsresultaten främst när det
gäller handläggningstider och lagföringsprocent.
Det är därför glädjande att ambitionsnivån är
hög inom åklagarorganisationen för att uppnå
sådana resultatförbättringar. Enligt regeringens
uppfattning ger åklagarorganisationens IT-
system för såväl den operativa som den administ-
rativa verksamheten förbättrade möjligheter för
Riksåklagaren och åklagarmyndigheterna att yt-
terligare effektivisera åklagarverksamheten och
att fortlöpande under året kunna kontrollera och
följa upp den.

Det är positivt att ärendebalanserna minskade
och att lagföringsprocenten låg på en förhållan-
devis hög nivå. Även genomströmningstiden
från inkommet förundersökningsprotokoll till
beslut i åtalsfrågan har förbättrats. Däremot har
genomströmningstiderna för de åklagarledda
förundersökningarna, där även polisens hand-
läggningstid är inräknad, ökat från en redan tidi-
gare alltför hög nivå. Enligt Riksåklagaren be-
rodde de långa genomströmningstiderna på att
åklagarmyndigheterna avslutade många äldre
mål. Dessutom påverkades handläggningstiderna
enligt Riksåklagaren i hög grad av polisens bris-
tande utredningsresurser. Antalet inkomna ären-
den har minskat markant under perioden 1996—
1999.

Åklagarväsendet har gjort stora satsningar på
att säkerställa och vidmakthålla en hög kompe-
tensnivå hos åklagarna. Ett resultat av det arbetet
är att det numera finns ett stort antal åklagare
med specialistkompetens på de kriminalpolitiskt
prioriterade områdena.

Ekobrottsmyndigheten är speciellt anpassad
för att säkerställa en hög arbetskapacitet, konti-
nuitet och kompetens i fråga om all ekobrotts-
bekämpning.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Myndigheten har en central roll såväl när det
gäller operativ brottsutredningsverksamhet som
strategiskt långsiktiga åtgärder i kampen mot den
ekonomiska brottsligheten. Enligt regeringens
bedömning återstår emellertid en del i uppbygg-
naden av myndigheten. Det gäller framför allt
utvecklingen av de nationella stabsfunktionerna.

Regeringen anser att Ekobrottsmyndighetens
operativa verksamhet utvecklades i positiv rikt-
ning under 1999. Bland annat ökade lagförings-
andelen från 23 till 31 %. Det är emellertid an-
geläget att myndigheten har en fortsatt hög
ambitionsnivå i arbetet med att ytterligare effek-
tivisera den operativa verksamheten, bl.a. när det
gäller att minska det totala antalet pågående
brottsutredningar och ärendenas handläggnings-
tider. Det är också nödvändigt att myndigheten
fortsätter att bygga upp samarbetet med polis-
myndigheterna i fråga om underrättelseverksam-
heten.

Eftersom Ekobrottsmyndigheten fortlöpande
vidtar åtgärder för att förbättra utrednings- och
stabsverksamheten finns det enligt regeringens
uppfattning anledning att se fram mot fortsatt
förbättrade verksamhetsresultat från myndighe-
ten. De uppgifter som finns att tillgå om myn-
dighetens resultat för det första halvåret 2000
pekar på en i huvudsak positiv verksamhetsut-
veckling.

4.6.3 Domstolsväsendet

Det övergripande målet för domstolsväsendet är
att avgöra mål och ärenden på ett rättssäkert och
effektivt sätt.

Den långsiktiga inriktningen för domstolarna
skall vara att genomströmningstiderna skall
minska för samtliga mål- och ärendekategorier
samt att mål- och ärendebalansernas ålders-
struktur skall förbättras.

För att kunna göra en bedömning av om mål
och ärenden avgjorts på ett rättssäkert och ef-
fektivt sätt bör hänsyn tas till en rad faktorer. En
del faktorer är lätta att mäta medan andra fakto-
rer, t.ex. kvalitet, är svårare att mäta. De faktorer
som i dag är möjliga att mäta och följa upp för att
möjliggöra en bedömning av resultatet är t.ex.

— antalet inkomna, avgjorda och balanserade
mål

— omloppstider, balansernas åldersstruktur
och styckkostnad

— överklagande- och ändringsfrekvenser

- i vilken utsträckning mål avgörs så snart de
är färdigberedda.

Aven tillgången på personal och personal-
sammansättningen är intressant att följa och har
betydelse för resultatet.

Resultat

Regeringen har för år 1999 för första gången
fastställt verksamhetsmål för tingsrätterna, läns-
rätterna, hovrätterna och kammarrätterna. Verk-
samhetsmålen avser högsta medianåldern för un-
der året avgjorda mål samt högsta andelen
balanserade mål som vid årets utgång är äldre än
sex respektive tolv månader i förhållande till ge-
nomsnittligt antal inkomna mål inom målkatego-
rin under de senaste fyra verksamhetsåren. För
de allmänna förvaltningsdomstolarna har skat-
temål och socialförsäkringsmål valts ut eftersom
dessa målkategorier är de mest förekommande
vid de allmänna förvaltningsdomstolarna.

Tabell 4.10 Tingsrätternas, hovrätternas, länsrätternas och
Ikammarrätternas samlade resultat

Domstolsslag/	Medianålder av-	Andel¹ balansera-	Andel¹ balansera-
Målkategori	gjorda mål	de mål äldre än 6	de mål äldre än
	(månader)	mån	12 mån

	Mål	Resultat	Mål	Resultat	Mål	Resultat
Tingsrätter -FT-mål	2	2,5	8%	7%	3%	3%
- Övriga tviste- mål exkl. familiemål	4	4,8	30%	35%	18%	21%
- Brottmål exkl. notariemål	2	2,4	10%	14%	5%	7%
Hovrätter
- Tvistemål	5	6,6	40%	40%	15%	20%
- Brottmål	3	3,2	10%	14%	3%	4%

Länsrätter

- Skattemål	8	13,0	50%	60%	25%	37%
- Socialförsäkr.
mål	6	5,8	10%	18%	5%	7%

Kammarrätter

- Dispensfrågan
i mål där
prövningstill-

stånd krävs	3	3,1
- Skattemål	6	15,6	50%	123%	25%	67%
- Socialförsäkr. mål	4	11.1	20%	46%	10%	24%

¹ Antal mål > sex resp, tolv månader / genomsnittligt antal inkomna mål inom
målkategorin under de senaste fyra verksamhetsåren.

Omloppstiderna och åldersstrukturen för balan-
sen har under 1997-1999 förbättrats något vid

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

tingsrätterna och hovrätterna och arbetsläget är
generellt sett gott.

Balanserna vid länsrätterna har minskat kraf-
tigt under senare år och åldersstrukturen har för-
bättrats betydligt. Under 1999 minskade antalet
balanserade mål med cirka 12 500 eller med
26 %. Arbetsbelastningen har ökat i kammarrät-
terna och sett för kammarrätterna sammantaget
är dagens arbetsläge, med betydande balanser av
äldre mål och med alltför långa handläggningsti-
der för flera målkategorier, otillfredsställande.
Trots att resultaten vid länsrätterna och kammar-
rätterna under 1997-1999 förbättrats är således
arbetsläget vid förvaltningsdomstolarna generellt
sett fortfarande ansträngt. Det ansträngda ar-
betsläget kan inte heller förväntas bli bättre inom
en snar framtid.

Högsta domstolen och Regeringsrätten fick av
regeringen i uppdrag att själva fastställa verksam-
hetsmålen för vissa mål- och ärendekategorier.

Verksamhetsmålen skulle även för dessa dom-
stolar avse medianåldern för under året avgjorda
mål, men till skillnad från övriga domstolskate-
gorier skulle verksamhetsmålet för balanserade
mål anges som antalet balanserade mål som vid
årets utgång var äldre än sex respektive tolv må-
nader.

Tabell 4.11 Högsta domstolens och Regeringsrättens
måluppfyllelse

Domstolsslag/ Målkategori	Medianålder av- gjorda mål (månader)		Antal¹ balansera- de mål äldre än 6 mån		Antal* balansera- de mål äldre än 12 mån
	Mål	Resultat	Mål	Resultat	Mål	Resultat
Högsta domstolen
- Dispensfrågan	2	2	400	330	200	140
- Tvistemål	3	3	200	202	100	104
- Brottmål	1	1	75	66	25	25
-Övriga mål	2	2	300	258	150	135

Regerings-
rätten

- Dispens frågan	8,5	10,2		■
- Skattemål	16,5	12,7	1 487	2 001	680	915
- Socialförsäkr.
mål	11,5	13,3	1 210	1 559	484	685
- övriga mål	5,4	8,5	1 621	1 323	766	709

¹ Högsta domstolen: Uppgift om medianåldern för tvistemål, brottmål och övriga
mål gäller tiden fram till dispensfrågans avgörande. Uppgifterna om antal ba-
lanserade mål gäller samtliga mål.

avgjorda mål har endast uppfyllts för socialför-
säkringsmål vid länsrätterna. Däremot är det fle-
ra av de allmänna domstolarnas resultat som lig-
ger nära verksamhetsmålen. När det gäller
resultatet av medianåldern för dispensfrågan i
mål där prövningstillstånd krävs vid kammarrät-
terna överstiger denna obetydligt verksamhets-
målet. I fråga om medianåldern för övriga mål
vid förvaltningsdomstolarna är det större skill-
nad mellan verksamhetsmål och resultat.

Avseende verksamhetsmålen för högsta ande-
len äldre balanserade mål har dessa uppfyllts av
tingsrätterna för FT-målen och av hovrätterna
för tvistemål äldre än sex månader. Övriga verk-
samhetsmål beträffande andel äldre mål har inte
uppfyllts. Generellt sett är det större avvikelser
mellan verksamhetsmålen och resultaten vid för-
valtningsdomstolarna än vid de allmänna dom-
stolarna.

Högsta domstolen har i princip uppfyllt samt-
liga sina mål. Regeringsrätten har uppfyllt målen
för medianåldern för avgjorda skattemål och för
antalet balanserade övriga mål äldre än sex re-
spektive tolv månader. Övriga mål har inte upp-
fyllts.

Sammantaget får domstolarna anses ha upp-
fyllt målet att avgöra mål och ärenden på ett
rättssäkert sätt.

Domstolarna kan dock, mot bakgrund särskilt
av arbetsläget i de allmänna förvaltningsdomsto-
larna, inte anses helt ha uppfyllt målet att avgöra
mål och ärenden på ett effektivt sätt. Enligt rege-
ringens bedömning är resursförstärkningar -
som domstolarna också erhållit - inte tillräckliga
för att avhjälpa dessa problem, utan det är också
nödvändigt med fortsatta förändringar av organi-
sation, arbetsformer och regelverk. Det utveck-
lingsarbete som Domstolsverket påbörjat till-
sammans med domstolarna måste därför ges
goda förutsättningar att bedrivas vidare med
kraft. Resultatet från 1999 visar att en fortsatt
satsning på avarbetning av balanser, främst i för-
valtningsdomstolarna, tillsammans med ett fort-
satt reformarbete kommer att få genomslag när
det gäller genomströmningstiderna och balan-
sernas åldersstruktur i domstolarna, vilket i för-
längningen leder till ett för medborgarna mer
effektivt och rättssäkert domstolsväsende.

Analys och slutsatser

De verksamhetsmål som regeringen fastställt för
tingsrätterna, länsrätterna, hovrätterna och
kammarrätterna beträffande medianåldern för

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

De allmänna domstolarna

Resultat tingsrätterna

Diagram 4.2 Tingsrätternas målutveckling 1997-1999

140 000

120 000

100 000

80 000

60 000

40 000

20 000

■ Inkomna $ Avgjorda ^Balanserade

Analys och slutsatser

Som framgår av diagrammet har antalet inkomna
mål gradvis minskat under perioden 1997-1999
(4 %). Antalet inkomna mål har under de senaste
fem åren minskat med 20 %. Det finns en skill-
nad mellan tvistemål och brottmål. Antalet in-
komna brottmål ökade under 1998, efter att ha
minskat under flera år. Under 1999 var antalet
inkomna brottmål i princip oförändrat jämfört
med 1998. Antalet avgjorda brottmål har, efter
att ha minskat under flera år, ökat under 1998
och 1999. Såväl inkomna som avgjorda tvistemål
har fortsatt att minska under perioden. Lagänd-
ringar har skett under de senaste tre åren som
påverkat antalet inkomna mål, bl.a. utvidgade
möjligheter till strafföreläggande, ändringar i fa-
miljelagstiftningen och i rättshjälpslagen.

Under 1999 avgjorde tingsrätterna fler mål än
vad som kom in. Det innebär att antalet balanse-
rade mål har minskat under året med ca 1 600
mål eller med 2,5 %. Enligt Domstolsverkets be-
dömning har arbetsbelastningen vid tingsrätterna
sammantaget lättat under perioden och arbetslä-
get får generellt sett anses vara tillfredsställande.
Det förekommer dock fluktuationer vid och
mellan enskilda tingsrätter.

Under 1999 var medianåldern för avgjorda
tvistemål (exklusive familjemål och FT-mål) och
avgjorda brottmål i stort oförändrad jämfört med
1998 dvs. 4,8 respektive 2,4 månader. Regering-
ens målsättning att medianåldern bör vara högst
fyra månader för avgjorda tvistemål och två må-
nader för avgjorda brottmål uppnåddes således
inte av tingsrätterna gemensamt. Av tingsrätter-
na hade dock 27 stycken en omloppstid som var

högst fyra månader för tvistemål. Mellan tings-
rätterna varierade det mycket från 2,5 månader
till 9,2 månader för avgjorda tvistemål.

Vid utgången av 1999 var det sammanlagda
antalet tvistemål färdiga för avgörande drygt
2 800 mål, vilket motsvarar 10 % av antalet ba-
lanserade mål eller produktionen under en halv
månad. Enligt Domstolsverkets bedömning är
detta normalt i förhållande till vad som är nöd-
vändigt för verksamheten.

Andelen balanserade brottmål ökade margi-
nellt under 1999 jämfört med föregående år. Det
var dock 53 % (50 st) av tingsrätterna som upp-
nådde regeringens verksamhetsmål att högst
10 % av andelen balanserade brottmål (exkl. no-
tariemål) bör vara äldre än sex månader. Verk-
samhetsmålet att högst 5 % av andelen balanse-
rade brottmål ( exkl. notariemål) bör vara äldre
än tolv månader uppnåddes av 62 % (59 st) av
tingsrätterna.

Resultat hovrätterna

Diagram 4.3 Hovrätternas målutveckling 1997-1999

■ Inkomna $ Avgjorda gs Balanserade

Analys och slutsatser

Antalet inkomna och avgjorda tvistemål och
brottmål i hovrätterna har ändrats endast obe-
tydligt under 1999 jämfört med 1998.

Den totala förhandlingstiden i brottmål och
tvistemål har för åren 1997-1999 varit 19 406,
19 947 och 18 906 timmar. Antalet mål med fler
än tolv förhandlingstimmar var under perioden
191, 190 och 158. Den minskade förhandlingsti-
den totalt och minskningen i antalet mål med
lång förhandlingstid tyder på att målen generellt
sett har blivit något mindre arbetskrävande. De
angivna indikatorerna ger emellertid en ofull-
ständig bild av målstrukturen. Hovrätterna har,
särskilt under senare år, framhållit att målen ge-

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

nerellt upplevs som allt svårare och i genomsnitt
mer arbetskrävande.

Antalet balanserade tvistemål vid hovrätterna
har under 1999 minskat med ca 10%. Under
1999 har hovrätterna uppnått regeringens verk-
samhetsmål om att högst 40 % av de balanserade
tvistemålen bör vara äldre än sex månader. Där-
emot har hovrätterna inte uppnått det uppsatta
målet om att högst 15 % av de balanserade tvis-
temålen bör vara äldre än tolv månader. Samtliga
hovrätter har under 1999 avgjort fler tvistemål än
som kom in.

Medianåldern för avgjorda brottmål innebär
en i stort sett oförändrad omloppstid för brott-
mål under de tre senaste åren. Hovrätterna har
emellertid inte fullt ut uppnått regeringens verk-
samhetsmål för 1999 på 3 månader. Den upp-
nådda medianomloppstiden på 3,2 månader kan
ändå anses vara ett tillfredsställande verksam-
hetsresultat.

Under 1999 har överklagandefrekvensen för
tvistemål och fastighetsdomstolsmål ökat från

6,7 % till 7,3 %. För brottmål är överklagan-
defrekvensen oförändrad 13,2 %.

Ändringsfrekvensen för tvistemål i hovrätter-
na har under 1999 ökat från 23 % till 25 %, me-
dan motsvarande ändringsfrekvens i brottmål
ökade från 31 % till 33 %. En viss variation i änd-
ringsfrekvensen mellan åren är normalt. Det är
svårt att utpeka någon viss faktor i förändringar-
na det senaste året. Den ökade ändringsfrekven-
sen i brottmål kan möjligen ha påverkats av de
förändringar i påföljdssystemet som har införts
under de senaste åren.

Resultat Högsta domstolen

Diagram 4.4 Högsta domstolens målutveckling 1997-1999

■ Inkomna

ig Avgjorda gg Balanserade

Analys och slutsatser

Antalet inkomna mål har under de senaste tre
åren ökat något (5,8 %), vilket innebär en ökad
arbetsbelastning. Högsta domstolen har dock ett
fortsatt gott arbetsläge. Högsta domstolen har
även under 1999 upprätthållit korta omloppsti-
der för 97 % av de dispensprövade mål som av-
gjorts utan att beviljas prövningstillstånd. Att det
stora flertalet mål härigenom kommer till ett
snabbt avgörande i högsta instans är naturligtvis
särskilt angeläget då man i målens totala om-
loppstid måste inräkna även tiden i de båda tidi-
gare instanserna.

Av de tvistemål som avgjorts i hovrätterna ut-
gjorde de som överklagats till Högsta domstolen
under 1998 drygt 22 % och ökade under 1999 till
drygt 23 %. Motsvarande andel för brottmål var
under 1998 knappt 18 % och ökade under 1999
till knappt 19 %.

De allmänna förvaltningsdomstolarna

Resultat länsrätterna

Diagram 4.5 Länsrätternas målutveckling 1997-1999

■ Inkomna ^Avgjorda ^Balanserade

Analys och slutsatser

Som framgår av diagrammet har antalet inkomna
mål minskat kraftigt under perioden 1997-1999
(22 %). Under 1999 har antalet inkomna mål
minskat med närmare 8 000 mål (8 %). Minsk-
ningen är särskilt markant när det gäller mål en-
ligt socialtjänstlagen, där antalet har mer än hal-
verats i förhållande till 1997. Minskningen kan i
huvudsak förklaras av de ändringar i social-
tjänstlagen som genomfördes under 1998.

Under perioden 1997-1999 har antalet avgjor-
da mål minskat med 11 %. Antalet avgjorda
skattemål har emellertid ökat. En orsak till att
antalet avgjorda mål totalt sett har minskat är att

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

andelen enklare mål enligt socialtjänstlagen och
fastighetstaxeringslagen har minskat kraftigt.
Den satsning som länsrätterna har gjort på att
avarbeta äldre skatte- och socialförsäkringsmål
har tagit stora resurser i anspråk.

Balanserna vid länsrätterna har minskat kraf-
tigt under senare år och åldersstrukturen har för-
bättrats betydligt. En bidragande orsak till det
förbättrade balansläget är den under senare år vi-
kande måltillströmningen samt den ökade sats-
ningen på att avarbeta äldre mål. Verksamhets-
målen avseende andelen äldre balanserade mål
uppnås ännu inte av länsrätterna sammantaget.
Balanssituationen ser dock olika ut på de enskil-
da länsrätterna och flera av länsrätterna uppnår
verksamhetsmålen, medan det är några länsrätter
som svarar för merparten av de äldre målen.
Skillnaden i andelen äldre balanserade mål mellan
länsrätterna är mycket stor. En förklaring till
skillnaderna mellan länsrätterna kan vara att do-
marnas erfarenheter av olika typer av mål varie-
rar. På vissa länsrätter arbetar en eller flera doma-
re med särskild sakkunskap på socialförsäk-
ringsområdet. På dessa domstolar är ofta balan-
sen av socialförsäkringsmål förhållandevis liten.
På andra domstolar finns en större erfarenhet av
att handlägga skattemål, med åtföljande lägre
balanser där av dessa mål. Skillnader i kompetens
är möjliga att utjämna först på lång sikt. Vissa
länsrätter har emellertid med gott resultat gjort
organisatoriska förändringar som har möjliggjort
dels specialisering, dels skapat utrymme för att
handlägga förtursmål på ett mer rationellt sätt.

Resultat kammarrätterna

Diagram 4.6 Kammarrätternas målutveckling 1997-1999

■ Inkomna g? Avgjorda ^Balanserade

Analys och slutsatser

Under 1999 har det kommit in ca 26 500 mål till
kammarrätterna, vilket är en minskning med ca

600 mål jämfört med 1998. Det är i huvudsak
mål enligt socialtjänstlagen och socialförsäk-
ringsmål som har blivit färre. Antalet inkomna
skattemål till kammarrätterna fortsätter dock att
öka.

Antalet avgjorda mål har ökat lite i förhållande
till föregående år (2%). Jämfört med 1997 har
dock kammarrätterna avsevärt höjt avverkningen
av skattemål. Antalet avgjorda skattemål har
jämfört med 1997 ökat med 48 %.

Kammarrätternas samlade målbalans har
minskat något under året. Fortfarande finns
dock många äldre mål kvar i balans. Arbetsbe-
lastningen har ökat i kammarrätterna. Kammar-
rätterna har erhållit fler skattemål som ett resul-
tat av att länsrätterna ökat sin avverkning av
skattemål och därvid gjort särskilt stora an-
strängningar för att minska sina balanser av äldre
skattemål. Verksamhetsmålen avseende andelen
äldre balanserade mål uppnåddes inte av kam-
marrätterna sammantaget och inte heller av nå-
gon enskild kammarrätt. Variationen är dock
kraftig mellan kammarrätterna när det gäller ål-
dersstrukturen.

Antalet överklagade skattemål uppgick till
38 %, vilket är en ökning med fem procenten-
heter jämfört med 1998. Av avgjorda skattemål
har ändring skett i 21 % av målen. Motsvarande
siffra för år 1998 var 18 %.

Resultat Regeringsrätten

Diagram 4.7 Regeringsrättens mälutveckling 1997-1999

■ Inkomna ^Avgjorda & Balanserade

Analys och slutsatser

Antalet inkomna mål till Regeringsrätten är så
gott som oförändrat i förhållande till 1998. An-
delen skattemål ökar, vilket är en återspegling av
målutvecklingen i underinstanserna.

Under 1999 avgjorde Regeringsrätten fler mål
än under 1998. En markant ökning skedde av

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

antalet avgjorda skattemål. Regeringsrättens
målbalans ökade under 1999 och överstiger dom-
stolens målinflöde under ett helt år. Det totala
antalet balanserade mål äldre än tolv månader i
Regeringsrätten uppgick vid 1999 års utgång till
drygt 2 600 mål. Det är en ökning med ca 400
mål jämfört med 1998. Ökningen kan till viss del
förklaras av att stora resurser gått åt för att avgö-
ra ett mycket stort mål.

Överklagandefrekvensen för skattemål har
ökat i förhållande till 1998 och förstärker därmed
bilden sedan tidigare år av att en allt större andel
skattemål överklagas till Regeringsrätten, vilket
till viss del kan förklaras av att kammarrätterna
under året avgjort fler äldre och komplexa skat-
temål.

Personalförsörjning, kompetensutveckling m.m.

Det totala antalet anställda inom domstolsväsen-
det har minskat sedan föregående år, till stor del
beroende på avvecklingen av de allmänna advo-
katbyråerna, men även på neddragning av övrig
personal framför allt vid tingsrätterna. Relatio-
nen mellan olika personalkategorier har inte för-
ändrats nämnvärt sedan föregående år. Inte heller
åldersstrukturen har förändrats. Den största ål-
dersgruppen inom domstolsväsendet är fortfa-
rande den mellan 50 och 59 år.

Jämställdhet

Fortfarande är de flesta domstolschefer män,
91 % i de allmänna domstolarna och 80 % i de
allmänna förvaltningsdomstolarna. Aven flertalet
av de ordinarie domarna är män, 80 % respektive
75 %. Vad gäller de icke ordinarie domarna och
notarierna utgörs respektive grupp av cirka 60 %
kvinnor. Rekryteringsunderlaget fortsätter att
vara kvinnodominerat, vilket Domstolsverket
beräknar på sikt kommer att öka antalet kvinnor
som är ordinarie domare. Gruppen övrig perso-
nal består till 90 % av kvinnor.

Domstolsverket har som ambition att öka an-
delen kvinnor bland de ordinarie domarna. För
närvarande pågår ett arbete med att finna åtgär-
der för att göra domarbanan mer attraktiv bl.a.
kommer utbildningsplatserna att koncentreras
till större domstolar närmare överrättsorterna.
Eftersom kvinnor i större utsträckning än män
av familjeskäl avstår från förflyttningar kan såda-
na åtgärder bidra till att fler kvinnor väljer att
stanna på domarbanan.

Tillsammans med företrädare för olika dom-
stolsslag och personalkategorier kommer Dom-
stolsverket under hösten att inleda ett omfattan-
de jämställdhetsprojekt. Syftet är att ta fram en
strategi för förändring av värderingar och för-
hållningssätt. Inom ramen för projektet kommer
bl.a. frågor som mentorskap, nätverk, coaching
och former för rekrytering att behandlas.

När det gäller lönesättningssystemet i domar-
karriären finns inga skillnader mellan män och
kvinnor. Lönen är inte individuell. Det finns en
viss differentiering men den är baserad enbart
beroende på var i karriären individen befinner sig
eller efter ålder i den aktuella anställningen.

Etnisk och kulturell mångfald

Under 2000 kommer Domstolsverket att stödja
och vägleda de olika domstolarna i deras arbete
med att upprätta handlingsplaner för att aktivt
främja etnisk mångfald.

Kravet på svenskt medborgarskap hindrar till
stor del domstolarna från att öka mångfalden.
När det gäller den övriga personalen vid dom-
stolarna finns inga rekryteringshinder i form av
svenskt medborgarskap. Däremot är perso-
nalomsättningen låg inom denna personalkate-
gori. Eftersom inskrivningsverksamheten kom-
mer att flyttas över till enbart ett fåtal tingsrätter
i landet och då det kan antas att all nuvarande
personal inte kommer att följa med verksamhe-
ten, uppstår ett rekryteringsbehov. I de fallen
kommer det alltså att vara möjligt att bedriva ett
målinriktat arbete för att främja etnisk mångfald.
Domstolsverket avser att informera om arbetsgi-
varens skyldigheter samt peka på fördelarna och
ge stöd och råd i detta arbete. Den pågående ut-
bildningen av domstolschefer innefattar ett av-
snitt om jämställdhet och mångfald. Utbild-
ningsinsatserna inom området kommer att
intensifieras de närmaste åren både avseende
chefer och övriga personalkategorier.

Strategi för god kunskap om rasistiska, främlingsfi-
entliga eller homofobiska yttringar

Regeringen gav i regleringsbrevet för budgetåret
2000 Domstolsverket i uppdrag att upprätta en
strategi för att se till att personalen vid domsto-
larna har god kunskap om såväl grunden för ra-
sistiska, främlingsfientliga eller homofobiska ytt-
ringar som om situationen för de grupper som
utsätts för sådana brott.

Domstolsverket har upprättat en strategi och
gjort den bedömningen att utbildningsinsatser

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

för personal inom domstolsväsendet är nödvän-
digt beträffande:

1. Rasistiska grupperingar; deras organisa-
tion, strategier och symboler m.m.

2. Domstolarnas möten med och attityder
till etnisk och kulturell mångfald.

3. Domstolarnas möten med dem som ut-
satts för brott som har rasistiska, främ-
lingsfientliga eller homofobiska inslag.

4. Straffrätten och påföljdspraxis vad avser
sådan typ av brottslighet.

Vad avser punkterna 2 och 4 genomför Dom-
stolsverket redan i dag utbildningsinsatser. När
det gäller punkterna 1 och 3 skall extern expertis
anlitas för kommande utbildningsinsatser och
Domstolsverket avser här att samverka med öv-
riga myndigheter inom rättsväsendet.

Den utökade utbildningen kommer att på-
börjas hösten 2000.

Vidareutbildning

Genomförandet av utbildningsåtgärder i en-
lighet med den av Domstolsverket tillsammans
med domstolarna utarbetade planen för dom-
stolsanställda pågår.

Genom den nya utbildningsplanen kommer
antalet kurser att utökas för icke ordinarie doma-
re. Dessutom har regeringen fattat beslut om att
den praktiska tjänstgöringen i underrätt förlängs
från ett till två år och att särskilda utbildnings-
platser inrättas på ett antal domstolar. Utbild-
ningsinsatser för icke ordinarie domare kommer
sannolikt att utökas ytterligare till följd av det
uppdrag som regeringen lämnade till Dom-
stolsverket i regleringsbrevet för år 2000 avseen-
de utformningen av domarutbildningen.

Nyutnämnda ordinarie domare kommer un-
der de första anställningsåren att kallas till sam-
manlagt fem veckors obligatorisk utbildning.
Samtliga domare kommer fortsättningsvis att
kallas till en veckas återkommande utbildning
vart tredje år. I övrigt erbjuds ett omfattande ut-
bud av fördjupningskurser och specialkurser i
olika ämnen. Samarbetet med universitet och
högskolor kommer att utökas.

Enligt utbildningsplanen kommer även övrig
personal att kallas till baskurser, grundkurser,
påbyggnadskurser och återkommande utbild-
ningar. Under hösten genomförs en pilotom-
gång av Domstolsverkets nya utbildning för
domstolssekreterare. Pilotkursen erbjuds perso-
nalen vid några utvalda tingsrätter som för närva-
rande provar nya arbetsformer med en ny bered-
ningsorganisation. De nya arbetsformerna
innebär bl.a. att domarrollen renodlas och att

domstolssekreterarna får större ansvar för förbe-
redelsen av målen. Arbetsuppgifterna blir både
mer självständiga och ansvarsfulla. Tanken är att
domstolssekreterarna efter genomgången ut-
bildning skall kunna erbjudas sådana arbetsupp-
gifter. Efter utvärdering av den nya kursen är det
meningen att utbildningen skall erbjudas perso-
nal vid övriga tingsrätter.

Datakompetensen vid domstolarna skall höjas.
Ett nytt verksamhetsstöd är under utveckling
och hög kompetens hos domstolspersonalen och
i synnerhet de driftansvariga skall tillgodoses
med hjälp av särskild framtagen utbildning.

Rättshjälpsmyndigheten

Resultat

I regeringens proposition till ny rättshjälpslag
förutskickades att Rättshjälpsmyndigheten i och
med ikraftträdande av den nya lagen endast
skulle ha underlag för sin verksamhet under yt-
terligare tre till fyra år (prop. 1996/97:9 s.196 ff,
bet. 1996/97:JuU3). Regeringen gav den 1 juli
1999 Domstolsverket i uppdrag att lämna förslag
till hur de ärenden som har handlagts av Rätts-
hjälpsmyndigheten skall handläggas i framtiden
och om överklagade ärenden även i fortsättning-
en skall prövas av Rättshjälpsnämnden. Dom-
stolsverket har den 21 augusti 2000 inkommit
med förslag om en framtida organisatorisk lös-
ning när det gäller Rättshjälpsmyndigheten (dnr.
Ju2000/3774). Förslaget bereds för närvarande i
Justitiedepartementet.

Rättshjälpsmyndigheten skall snabbt och kor-
rekt hantera rättshjälpsfrågor. Rättshjälpsärenden
som inleds vid Rättshjälpsmyndigheten skall i
genomsnitt vara beslutade inom tjugo arbetsda-
gar.

Antalet ansökningar om rättshjälp har minskat
och antalet överklagade ärenden har också mins-
kat avsevärt.

Analys och slutsatser

Omloppstiderna beträffande beslut i rättshjälps-
frågan har halverats från föregående år till tio da-
gar och det uppsatta målet om snabb handlägg-
ning har således uppfyllts.

4.6.4 Kriminalvården

För att uppnå målen för rättsväsendet och krimi-
nalpolitiken skall kriminalvården vidta åtgärder

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

som påverkar den dömde att inte återfalla i brott.
Verksamheten skall präglas av en human männi-
skosyn, god omvårdnad och ett aktivt påver-
kansarbete med iakttagande av hög grad av sä-
kerhet samt respekt för den enskildes integritet
och rättssäkerhet.

Kriminalvårdens resultat år 1999 skall bedö-
mas mot bakgrund av de för detta år uppställda
målen och prioriteringarna:

- Verkställigheten skall främja anpassning-
en i samhället efter frigivningen genom
grundläggande utbildning, arbete och
kvalitetssäkrade brotts- och missbruks-
program.

- Anstalter och häkten skall hållas fria från
narkotika, alkohol och andra droger.
Drogmissbruket bland de dömda skall
minska och de som har behov av det skall
få vård för sitt missbruk.

- Frigivningsförberedelserna skall vara ut-
formade så att återfall i brott motverkas.
Insatser som bidrar till att den intagne
vid frigivningen skall få bostad, syssel-
sättning och försörjning skall öka. Be-
handling och andra insatser som inletts
under verkställigheten skall kunna full-
följas efter frigivningen.

— Frivårdspåföljderna skall kunna få bred
tillämpning genom ett tydligt och kon-
sekvent innehåll i påföljderna och genom
informationsinsatser.

- En hög grad av säkerhet skall vidmakt-
hållas i verksamheten. Avvikelser direkt
från anstalt eller häkte eller i samband
med permissioner, transporter och andra
utevistelser skall minimeras. Att före-
bygga våld och hot om våld mellan in-
tagna och från intagna eller dömda mot
personalen är en central uppgift.

- Situationen för psykiskt störda intagna,
långtidsdömda, sexualbrottsdömda och
unga lagöverträdare skall ägnas särskild
uppmärksamhet.

- Arbetet med att förbättra förhållandena
vid häktena skall fortsätta. De intagna
skall erbjudas aktiviteter både i gemen-
samhet och i enrum. Särskilda åtgärder
skall vidtas för att förebygga skadeverk-
ningar av häktesvistelsen för intagna som
är ålagda restriktioner.

- Kriminalvården skall fortsätta att ut-
veckla kompetensen hos all personal. Det
är viktigt att framför allt arbetsledare och
vårdare fortlöpande utbildas och att for-

merna för kontaktmannaskapet utveck-
las.

Verkställighetens innehåll

Resultat

Medelbeläggningen vid kriminalvårdsanstalterna
budgetåret 1999 var 3 596 personer. En marginell
ökning jämfört med 1998. Ökningen motsvarar
en förändring från 87 till 88 % jämfört med före-
gående år. Dygnskostnaden totalt per producerat
vårddygn är i stort sett oförändrad från 1998 till
1999.

Tabell 4.12 Dygnskostnad (totalt) per producerat vårddygn
på anstalt åren 1997-1999

Kostnad i kronor per producerat vårddygn

	1997	1998	1999
Anstalt, totalt	1 873	1 870	1 836
Klass 1	2 435	2 954	2 965
Klass II	2 033	2 201	2 127
Klass III	1 932	1 922	1 809
Klass IV	1 598	1 288	1368
§ 34	1 136	1 291	1 291

Den totalt använda tiden i anstalt för ersätt-
ningsberättigad sysselsättning, dvs. arbete, ut-
bildning och olika former av programverksamhet
ökade mellan åren 1998 och 1999 från 80,5 % till

82,2 % och närmade sig därmed 1997 års om-
fattning på 82,6 %. Ökningen hänförde sig till
alla former av sysselsättning med undantag av
brotts- och missbruksrelaterade program, som
minskade. Minskningen beror enligt Kriminal-
vårdsstyrelsen på att utvecklingen av nya, veten-
skapligt förankrade program och omarbetningen
av befintliga program var resurskrävande. Det
medförde att de brotts- och missbruksrelaterade
programmens andel av den tillgängliga syssel-
sättningstiden sjönk från 9 % till 7,6 % mellan
åren 1998 och 1999. Övriga program ökade sin
andel med nästan 1 % från 11,2 % till 12,1 %.

Arbetsdriftens andel av den i anstalt totalt till-
gängliga tiden uppgick till 29 %. Arbetsdriften är
differentierad i träningsinriktat, produktionsin-
riktat och arbetsmarknadsinriktat arbete. Under
år 1999 ökade andelen relativt enkla monterings-
och förpackningsarbeten. Detta var snarare en
följd av behovet att bedriva verksamheten ur per-
sonalhänseende resurssnålt än en anpassning till
verksamhetens behov. På motsvarande sätt

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

minskade inslaget av yrkesinriktad utbildning
kopplad till verkstadsarbete. Kriminalvårdens
ekonomiska situation torde ha bidragit till denna
utveckling samtidigt som länsarbetsnämndernas
bidrag till att finansiera denna verksamhet mins-
kade.

Klientutbildningens andel av den sammanlag-
da sysselsättningstiden ökade mellan åren 1998
och 1999 från 11,8 % till 12,2 %. Mer än 7 500
deltagare registrerades i någon form av utbild-
ning. Tyngdpunkten utgjordes av grundläggande
utbildning, eftersom de intagnas utbildningsnivå
jämfört med befolkningen i övrigt är mycket låg.
Ca 15 % av dem saknade en fullbordad utbild-
ning och knappt hälften hade en utbildning över
lägsta obligatoriska nivå, vilket skall jämföras
med befolkningens 84 %.

Klientutbildningen i övrigt under år 1999 in-
nebar att 17 % var gymnasieutbildning, 14 % yr-
kesinriktad eller arbetsmarknadsutbildning,
0,5 % universitet eller högskola och 15 % annan
utbildning såsom datautbildning, starta eget- och
söka jobbkurser. 196 intagna hade frigång för
studier utanför anstalt.

Tabell 4.13 Sysselsättningstimmar vid anstalt 1997-1999

Tusental timmar			1998		1999
Sysselsättningar	1997		1998		1999
Arbetsdrift	2 118	36%	2 071	35,5%	2 045	36%
Utbildning	877	15%	853	14,5%	845	15%
Intern service	1 243	21%	1 296	22%	1 312	23%
Programverk- samhet	735	12,5%	652	11%	526	9%
Övr. sysselsätt- ning med ersättning	723	12%	816	14%	845	15%
Frigäng	168	3%	152	3%	146	2,5%
Summa	5 864	100%	5 840	100%	5719	100%

Under år 1999 utvärderades kontaktmannaska-
pet av en partsgemensam arbetsgrupp. I septem-
ber månad detta år fanns ca 2 300 kontaktmän,
35 % kvinnor och 65 % män. Drygt var tionde
kontaktman hade varit anställd mindre än ett år
och en högre andel av kontaktmännen än bland
vårdare i allmänhet var under 35 år.

Varje kontaktman svarade i genomsnitt för 3,6
intagna, men variationerna mellan säkerhetsklas-
serna var stora. Flertalet hade dessutom något
funktionsansvar, i regel någon del av säkerhet-
sarbetet eller någon del av programverksamhe-
ten. Sju av tio kontaktmän hade individuellt an-
svar för sina klienter. Arbetsgruppen lämnade

olika förslag för att utveckla kontaktmannaska-
pet.

Analys och slutsatser

Den kvalitetsbedömning av brotts- och miss-
bruksrelaterade program som sker utifrån de
kvalitetsområden som anges i Kriminalvårdssty-
relsens Krav&Råd resulterade under år 1999 i en
kvalitetshöjning av programmen. Nya, veten-
skapligt förankrade program introducerades in-
om ramen för ett särskilt projekt, Nationella
Brotts- och missbruksrelaterade program. Rege-
ringen anser att den inriktning av programverk-
samheten där kvalitet snarare än kvantitet har
prioriterats är värdefull och bör prägla även det
fortsatta utvecklingsarbetet.

För att främja anpassningen i samhället efter
frigivningen är det lika viktigt att utveckla ar-
betsdriften och höja de intagnas utbildningsnivå
som att utveckla och kvalitetssäkra de brotts-
och missbruksrelaterade programmen. Under år
1999 påbörjade också kriminalvården arbetet
med en idéskrift för arbetsdriften. Där betonas
att arbetsmarknadens prognostiserade utseende
bör medföra att kriminalvården koncentrerar si-
na resurser på verkstäder och yrkesutbildningar
inom de områden och branscher där behov av
arbetskraft kommer att uppstå. Regeringen un-
derstryker vikten av att detta sker och att arbetet
med att integrera den teoretiska och praktiska
utbildningen fortsätter. Ambitionerna i dessa av-
seende uppnåddes inte fullt ut under år 1999.

Bekämpningen av narkotika och andra droger

Resultat

Antalet anstalter med daglig förekomst av nar-
kotika ökade under år 1999 och fler av de nyin-
tagna missbrukade droger. Ca 15 anstalter upp-
gav att missbruk i anstalt förekom så gott som
dagligen eller ofta. Detta var en ökning jämfört
med året dessförinnan då åtta anstalter uppgav
motsvarande omfattning av narkotikaförekomst.

Vid flertalet anstalter förekom dock sällan
narkotika. Uppgifter om beslag av narkotika har
samlats in under en lång följd av år. Merparten av
de fynd som gjordes, såväl tidigare som under år
1999, bestod av förhållandevis små mängder nar-
kotika. Andelen narkotikamissbrukare i anstalt
har dock ökat under senare år. År 1999 utgjorde
de ca 47 % av de intagna. Nästan varannan inta-
gen var alltså klassificerad som narkotikamiss-
brukare.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Även bland frivårdsklientema har andelen med
känt narkotikamissbruk ökat. År 1999 uppgick
denna andel till 40 % att jämföra med ca 30 %
för tio år sedan. Det innebär att frivården vid
varje tidpunkt har att arbeta med över 4 000 kli-
enter där narkotikamissbruk ingår som en del i
problematiken.

Genom bl.a. kontrollåtgärder, differentie-
ringsåtgärder och påverkansinsatser strävar kri-
minalvården efter att hålla anstalter och häkten
fria från narkotika, alkohol och andra droger.
Under år 1999 genomfördes 90 000 urinprovs-
kontroller, vilket var en ökning med drygt 11 %
från år 1998. Tillgängliga specialresurser under
året var dels 370 platser för att motivera narkoti-
kamissbrukare till behandling, ett oförändrat
antal platser jämfört med föregående år. Dess-
utom fanns ett särskilt narkotikavårdsteam i
Göteborgsregionen. Utöver detta förekom vissa
externa konsultinsatser och samverkansprojekt
för klienter som inte var direkt knutna till speci-
fika motivationsavdelningar.

Andelen narkomaner som vid ett givet tillfälle
deltog i olika behandlingsåtgärder minskade från
tidigare 35 % till knappt 30 % år 1999. Ca 1 900
klienter deltog i någon form av programverk-
samhet riktad mot narkotikamissbruk, vilket var
300 färre jämfört med föregående år.

Särskilda projekt startades vid några av an-
stalterna med svårmotiverade intagna och åter-
kommande problem. Arbetet med att på sikt ut-
veckla särskilda nationella program för
behandling av narkotikamissbrukare fortsatte.

Antalet placeringar enligt 34 § lagen

(1974:203) om kriminalvård i anstalt, (KvaL),
reducerades kraftigt under 1990-talet. Den 1 no-
vember 1999 var 109 narkotikamissbrukare pla-
cerade enligt 34 § KvaL. Liksom tidigare utgjor-
de finansiering ett stort problem vid placeringar
av detta slag.

Det är oklart i vilken utsträckning drogmiss-
brukare i frivården fick tillgång till vård för sitt
missbruk hos adekvat vårdgivare. Socialtjänsten
är huvudman för sådan behandling.

Analys och slutsatser

Narkotikasituationen vid anstalter och inom fri-
vården återspeglar utvecklingen av narkotika-
situationen i samhället i stort. Under år 1999 för-
sämrades narkotikasituationen vid såväl anstalter
som inom frivården på så sätt att fler bland de
nyintagna på anstalt eller de nya klienterna inom
frivården var narkotikamissbrukare. Samtidigt
minskade behandlingsinsatserna medan kon-

trollåtgärder i form av urinprovstagning ökade.
Nedskärningar och omorganisationer inom såväl
kriminalvård som socialtjänst torde ha bidragit
till att behandlingsinsatserna minskade. Vad gäl-
ler socialtjänstens insatser var också de geogra-
fiska skillnaderna påtagliga. En samstämmig be-
dömning från frivården var att socialtjänsten år
1999 arbetade mindre med motivationshöjande
insatser än tidigare.

Regeringen vill understryka vikten av att ar-
betet med att bekämpa narkotikamissbruk får
fortsatt hög prioritet. Det är en av kriminalvår-
dens viktigaste uppgifter och av väsentlig bety-
delse för att förebygga återfall i brott. Kriminal-
vårdens insatser för att bekämpa sådant missbruk
måste hålla hög kvalitet och vara effektiva. Det är
det primära. Men det är ändå inte acceptabelt att
andelen narkomaner i behandling kraftigt mins-
kade. Denna utveckling måste vändas och arbetet
med att effektivisera narkotikabekämpningen
fortsätta.

Frigivningsförberedelser

Resultat

Enligt Kriminalvårdsstyrelsen sker inför frigiv-
ningen en uppföljning av den intagnes verkstäl-
lighetsplan. Tyngdpunkten ligger därvid i sådana
basala behov som boende, möjlighet att försörja
sig och sysselsättning. När behov av det finns tar
kriminalvården regelmässigt kontakt med social-
tjänst, arbetsmarknadsmyndigheter och bo-
stadsförmedling. Det är också vanligt att krimi-
nalvården förmedlar kontakt med Anonyma
Alkoholister och Anonyma Narkomaner.

Generellt sett redovisade kriminalvårdens
myndigheter under år 1999, liksom tidigare, en
bred kontaktyta mot externa myndigheter, orga-
nisationer, föreningar m.fl. inom ramen för ar-
betet med att förbereda frigivningar. I allmänhet
ansågs samarbetet fungera bra, men bristande
ekonomiska och personella resurser fanns bland
de problem kriminalvården mötte. Att bedöm-
ningen av klienternas behov varierar och att vissa
myndighetsföreträdare förhåller sig avvaktande
till kriminalvårdens klienter är andra återkom-
mande problem i frigivningsförberedelserna.
Många kriminalvårdsmyndigheter har uttalat att
det finns behov av en av kriminalvården utsedd
kontaktperson vid de skilda externa myndighe-
terna för att underlätta samarbetet.

Behovet av kontaktpersoner var större än till-
gången. Detta tolkas av kriminalvården på så sätt

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

att dess klienter har låg prioritet hos andra myn-
digheter. Arbetsmarknadsverkets myndigheter
utgjorde dock undantag. Med dessa har krimi-
nalvården i stor utsträckning lokala kontaktper-
soner, vilket anses vara ett resultat av det sam-
verkansavtal som finns mellan kriminalvården
och Arbetsmarknadsverket.

Analys och slutsatser

I vilken mån ytterligare åtgärder vidtogs år 1999
jämfört med tidigare år för att öka insatserna för
att den intagne skall få bostad, sysselsättning och
försörjning vid frigivningen går inte att bedöma.
Det går av Kriminalvårdsstyrelsens redovisning
inte heller att utläsa om kriminalvården priorite-
rade insatser för att åtgärder som inletts under
verkställigheten skulle kunna fullföljas efter fri-
givningen.

Samhällets samlade resurser, den intagnes
motivation och personalens engagemang och
kompetens är avgörande för hur väl kriminalvår-
den lyckas utforma frigivningsförberedelserna så
att återfall i brott motverkas. De olika program-
verksamheterna har kommit att bli ett viktigt in-
slag detta arbete. I samband med att kontakt-
mannaskapet infördes ökade också möjligheterna
till individuella motivations- och frigivningsin-
satser från kriminalvårdens sida.

I vilken utsträckning samhällets övriga resur-
ser kan komma den intagne till del är också av
stor betydelse för slutresultatet. Kriminalvården
måste därför samarbeta med kommunerna, som
är ansvariga för många av de verksamheter som
är centrala för den som skall friges från fängelse
och återanpassas till ett liv utanför murarna.
Möjligheterna till placering enligt 34 § KvaL för
vård av missbruk eller annat stöd under slutet av
verkställigheten är ett viktigt inslag i detta sam-
manhang. Placeringar av detta slag har minskat
kraftigt under senare år och minskade ytterligare
under år 1999. Problem med finansieringen, lik-
som omprioriteringar och omorganisationer in-
om såväl kriminalvård som socialtjänst, torde ha
bidragit till denna utveckling.

För att arbetet med att motverka återfall i
brott skall vara framgångsrikt är det önskvärt att
alltmer av frigivningsförberedelserna kan ske
utanför fängelsemurarna. Permissioner i slutske-
det av fängelsestraff, frigång och s.k. § 34-
placeringar är de instrument som för närvarande
står kriminalvården till buds. Det är angeläget att
frigivningsförberedelserna ytterligare strukture-
ras och intensifieras. Inom Regeringskansliet

förbereds en försöksverksamhet med en sådan
inriktning (se avsnitt 4.4.4).

Frivårdspåföljderna

Resultat

Den 1 januari 1999 trädde vissa ändringar i på-
följdssystemet i kraft. Bland annat kan numera
föreskrift om samhällstjänst meddelas också vid
villkorlig dom. Denna påföljd fick stort genom-
slag. Under året verkställdes 2 100 domar till en
kostnad av 23 miljoner kronor. I genomsnitt
deltog ca 160 personer per dag i olika aktiviteter
inom ramen för villkorlig dom med samhäll-
stjänst.

Utöver dem med påföljden villkorlig dom
med föreskrift om samhällstjänst fanns år 1999
ytterligare 850 klienter som verkställde skydds-
tillsyn med föreskrift om samhällstjänst. Frivår-
den fick därmed lägga ned ett omfattande arbete
på att finna arbetsplatser för dem som dömdes
till samhällstjänst. Detta arbete var inte pro-
blemfritt, varför Kriminalvårdsstyrelsen initiera-
de en samverkan med Landstingsförbundet och
Svenska kommunförbundet. Styrinstrument ut-
arbetades också som bidragit till att arbetet med
de till samhällstjänst dömda sker på ett enhetligt
sätt över hela landet.

Under år 1999 ökade antalet personer som
dömdes till frivårdspåföljd något jämfört med
föregående år. Antalet frivårdsklienter var i me-
deltal 11 750.

Antalet personutredningar ökade under år
1999 och uppgick till 21 343, vilket var 3 770 fler
än år 1998. Närmare 95 % av alla personutred-
ningar utfördes av frivårdens personal.

Antalet fängelsedömda som år 1999 avtjänade
sitt fängelsestraff genom intensivövervakning
med elektronisk kontroll minskade något jäm-
fört med föregående år och var i medeltal 340 per
dag jämfört med 381 år 1998.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Diagram 4.8 Frivårdsklienter (i medeltal)

Anta!

■ 1997

■ 1998

■ 1999

smhtj)

Tabell 4.14 Fördelningen av frivårdsklienter dömda i me-
deltal och dygnskostnad för frivård åren 1997-1999

	Budgetår 1997 Medeltal klienter per dag	Kr Per klient och dag	Budgetår 1998 Medeltal Klienter per dag	Kr per klient och dag	Budgetår 1999. Medeltal Klienter per dag	Kr Per Klient Och Dag
Frivård, Totalt	11 785	145	§11 567	137	11 753	142
Skydds- tillsyn	5 525	90	5 470	81	5 084	90
Villkorligt frigivna	4 126	88	4 023	53	4 219	61
Samhälls- tjänst	636	171	680	77	1 019¹	91
Kontrakts- vård	1 136	295	1 013	261	1 091	231
Intensiv- över- vakning	362	1 110	381	790	340	592
¹ varav skyddstillsynsdömda 854 och villkorlig dom 165

Under skyddstillsyn redovisas övervakning av
dem som dömts till skyddstillsyn exklusive kon-
traktsvård och samhällstjänst, förvaring av dessa
dömda i häkte och transporter. Det genomsnitt-
liga antalet skyddstillsynsdömda minskade något
år 1999 jämfört med tidigare och uppgick till
5 100. Motsvarande antal klienter med kontrakt-
svård ökade något och uppgick till 1 100.

Inom ramen för det s.k. frivårdsuppdraget ut-
arbetade kriminalvården flera idédokument.
Dessa har haft skiftande genomslag. Vissa myn-
digheter använde dem till att göra en samlad ge-
nomgång av frivårdens arbete, medan andra inte
använt sig av dokumenten i någon större ut-
sträckning.

En del myndigheter använde dokumenten
som utgångspunkt för temadiskussioner och do-

kumentet om lekmannen användes i övervakar-
utbildningen. Dokumentet om arbetsmetoder
bidrog på vissa håll till att uppmärksamheten på
hur programverksamheten användes ökade. Det
kom också att påverka samarbetet mellan frivår-
den och anstalterna.

Avsikten med en basnivå, dvs. ett mer enhet-
ligt och strukturerat innehåll i övervakningen,
som bl.a. innefattar lekmannamedverkan, kon-
taktfrekvens och programverksamhet fick ge-
nomslag på de flesta håll i landet. Att insatserna
blivit mer strukturerade märks enligt Kriminal-
vårdsstyrelsen också i journalföring, yttranden
och personutredningar.

Under år 1999 fortsatte arbetet med att stärka
samverkan med andra delar av rättsväsendet och
övriga samverkanspartners. Lokalt och regionalt
genomfördes s.k. rättsvårdsdagar där policy, ru-
tiner och problemområden diskuteras med tings-
rätter, åklagare och advokater. Information till
övervakare, arbetsplatser för samhällstjänst och
andra företrädare för allmänheten skedde i olika
former.

Antalet lekmannaövervakare pendlade under
åren 1995-1999 mellan ca 4 550 och 5 050. Vid
utgången av år 1999 uppgick antalet till 4 609.

Analys och slutsatser

Det kraftiga genomslaget för villkorlig dom med
samhällstjänst är sannolikt förklaringen till att
frivårdspåföljderna sammantaget ökade under år
1999.

Även om intensivövervakning med elektro-
nisk kontroll minskade något i omfattning är det
numera ett permanent inslag i straffsystemet.
Regeringen anser att det är en verkställighets-
form som är viktig att värna och utveckla efter-
som den inte är behäftad med fängelsestraffets
negativa konsekvenser, är mindre resurskrävande
än fängelse och till betydande del är lika ingri-
pande som fängelse.

Uppgifter från såväl Kriminalvårdsstyrelsen
som Frivilliga samhällsarbetare antyder ett den
nedgång i antalet lekmannaövervakare som skett
under år 1999 inte är tillfällig utan ett tecken på
en successiv nedgång, då det är allt svårare att re-
krytera nya lekmannaövervakare. Dessa är en
stor tillgång i kriminalvården. Regeringen anser
därför det angeläget att frivården bl.a. genom
information och medverkan i skilda former av
utbildning medverkar till att stimulera fler att bli
lekmannaövervakare.

Det går inte av Kriminalvårdsstyrelsens redo-
visning att utläsa om några samordningsvinster

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

skett till följd av omorganisationen år 1998 som
innebar att de flesta lokala myndigheter numera
omfattar såväl häkte och anstalt som frivård. Re-
geringen anser det angeläget att Kriminalvårds-
styrelsen noga överväger vad frivårdens ökade
arbetsuppgifter bör innebära vid fördelning av
resurser mellan de olika verksamhetsområdena
inom de lokala myndigheterna och hur verksam-
heterna kan integreras och stödja varandra.

Säkerhet i verksamheten

Resultat

För samtliga anstalter och häkten har antalet av-
vikelser i samband med permissioner eller annan
utevistelse legat på en tämligen oförändrad nivå
under år 1999. De sedan några år tillbaka stabila
siffrorna i dessa avseenden är, menar Kriminal-
vårdsstyrelsen, sannolikt en följd av det arbete
som gjorts under senare år för att bättre diffe-
rentiera de intagna och på att behovet av bättre
instruktioner och andra rymningshindrande åt-
gärder uppmärksammats.

Antalet rymningar direkt från anstalt minska-
de ytterligare något under år 1999 till 158 jämfört
med 191 år 1998. De flesta rymningar sker från
öppna anstalter (säkerhetsklass IV) men det är
också här som nedgången varit störst.

Tabell 4.15 Avvikelser direkt från anstalt (rymningar) åren
1995-1999

Säkerhetsklass	1995	1996	1997	1998	1999
1	0	0	0	0	0
II	0	3	4	0	3
III	68	41	44	36	37
IV	261	173	169	155	118
Summa	329	217	217	191	158

De tragiska händelser som inträffade under år
1999 i samband med permissioner gav anledning
till att reflektera över om de permissioner som
tidigare betecknats som välskötta verkligen åter-
speglar verkligheten. Kriminalvården genomför-
de därför under året en översyn av de långtids-
dömdas utevistelser. Det framkom att
bedömningen av om en permission betecknas
som skötsam eller ej relateras till att de intagna
återvänt till anstalten i rätt tid utan att vara
drogpåverkade. Det förekom knappast att villkor
ställdes för t.ex. vistelseort under permissionerna

eller kontroll av de intagnas förehavanden vid
utevistelser på egen hand.

Översynen medförde att regelverket granska-
des i syfte att förbättra planeringen och minska
antalet utevistelser till en nivå som gör det möj-
ligt att ha en godtagbar kontroll. Arbetet inom
kriminalvården med att se över regelverket fort-
sätter nu för att nå en stramare och mer enhetlig
tillämpning.

Antalet anmälningar om hot och våld mot an-
ställda ökade under år 1999 jämfört med föregå-
ende år. Sammanlagt rapporterade 335 anställda
att de hade utsatts för hot eller våld i samband
med 292 situationer, vilket kan jämföras med att
241 anställda lämnade sådana uppgifter under år
1998.

Kriminalvårdsstyrelsen menar att man inte
kan tolka dessa uppgifter som att förekomsten av
våld och hot mot personalen ökat. Detta beror
på att man under året medvetet arbetade med att
höja rapporteringsfrekvensen. I 65 % av fallen
avsåg rapporterna enbart hot och i de övriga av-
siktligt våld ofta kombinerat med hot. I relation
till årsarbetskraft och arbetad tid är anmälnings-
frekvensen högst vid häkten och lägst inom
transporttjänsten.

Flera åtgärder har vidtagits inom kriminalvår-
den för att motverka och förbättra hanteringen
av våld och hot. Den viktigaste är att man tagit
fram en säkerhetshandbok. Handboken ger väg-
ledning när lokala rutiner och handlingsplaner
skall utarbetas.

Arbetet med att förbättra anstaltsplaceringar
utifrån gjorda säkerhets- och behovsbedömning-
ar av den intagne fortsatte under år 1999 för att
utnyttja anstaltsorganisationen mer effektivt.
Särskilda direktiv har givits ut om beslutsformer
när det rör de mest svårhanterliga klienterna.
Syftet är att avlasta dem som i det dagliga arbetet
närmast möter de intagna och som har haft i
uppgift att fatta även negativa beslut.

Analys och slutsatser

Regeringen bedömer att kriminalvården under år
1999 väl uppfyllt verksamhetsmålet när det gäller
att förhindra avvikelser direkt från anstalt och
häkte eller i samband med permissioner och and-
ra utevistelser, vilka fortsatte att minska.

Flera fall av permissionsmissbruk inträffade
dock, vilket föranledde kriminalvården att analy-
sera och överväga sina permissionsregler och att
bedöma förutsättningarna för att ytterligare ut-
veckla risk- och farlighetsbedömningar. Rege-
ringen anser att kriminalvården i detta samman-

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

hang reagerade resolut och med den snabbhet
som kunde krävas.

Kvinnor inom kriminalvården

Andelen kvinnor inom kriminalvården har mer
än fördubblats under den senaste tjugoårsperio-
den. Under år 1999 var 5,7 % av de intagna kvin-
nor. Inom frivården utgjorde kvinnorna drygt
10 % år 1999. Att förbättra situationen för kvin-
norna har tidigare varit en prioriterad uppgift
som nu börjar ge resultat och kvinnor är numera
en uppmärksammad grupp inom kriminalvården.
Det visar sig bl.a. genom att Kriminalvårdsstyrel-
sen har utfärdat särskilda riktlinjer för fängelse-
dömda kvinnor. I riktlinjerna framhålls att de
brotts- och missbruksrelaterade program som
erbjuds skall anpassas till kvinnors särskilda be-
hov. För att stärka kvinnornas självkänsla och
identitet i kvinnorollen skall de program som er-
bjuds vara särskilt inriktade på bl.a. könsroller,
jämställdhet och konflikthantering. Av riktlin-
jerna framgår också att kvinnor ofta har särskilt
stora behov av frigivningsförberedelser eftersom
kvinnor som blir intagna i fängelse normalt sett
har en ännu sämre situation än män vad beträffar
drogmissbruk, bostad och relationer. Enligt re-
geringen är det viktigt att detta arbete fortsätter.

Situationen för psykiskt störda intagna,
långtidsdömda och unga lagöverträdare

Resultat

Psykiskt störda intagna

Samarbetet med sjukvårdshuvudmännen om
psykiskt störda intagna utvecklades ytterligare
under år 1999 genom ett ökat informationsut-
byte bl.a. i form av ömsesidiga studiebesök och
gemensamma planeringsdagar. En central psyki-
atriutbildning genomfördes för personal inom
kriminalvården som omfattade både en grund-
kurs i psykologi och kompetenshöjande påbygg-
nadskurser med särskilda inriktningar. Samman-
lagt genomfördes 2 279 utbildningsdagar.

Kriminalvårdsstyrelsen har uppgivit att sjuk-
vårdshuvudmännen under året i princip tillgodo-
såg vårdbehovet hos häktade och intagna vad
gäller psykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk
vård. Det saknades dock platser för rättspsykiat-
risk vård på Gotland.

Vad gällde den frivilliga slutna psykiatriska vår-
den förekom att psykiatrin även detta år angav
platsbrist som ett hinder för att tillgodose iden-
tifierade vårdbehov. Kriminalvården och sjuk-
vårdshuvudmännen var dock sällan oense om
själva vårdbehovet. I ökad utsträckning omfatta-
de samarbetet även frivårdens klienter. Proble-
men här var i regel kopplade till att klienterna
inte utnyttjade erbjudna behandlingstider.

Under år 1998 öppnades stödavdelningarna
vid anstalterna Fosie och Norrtälje. För att ge
utrymme för att utveckla rutiner och innehållet i
verksamheten tillämpades en successiv intagning.
Det innebar att drygt 40 av 60 platser var belagda
med den avsedda målgruppen under år 1999.
Beläggningen på stödavdelningarna påverkades
av den periodvis höga beläggningen vid häkten
och anstalter generellt sett. Avgränsade platser på
stödavdelningarna kom därför att utnyttjas som
normalplatser och den tidigare stödavdelningen
på Storboda kom helt att omvandlas till normal-
platser.

Inledande kontakter togs med en forskare för
att resultaten av verksamheten vid stödavdel-
ningarna skall kunna utvärderas. Studien beräk-
nas kunna genomföras under år 2000.

Sexualbrottsdömda

Antalet nyintagna i anstalt med ett sexualbrott
som huvudbrott uppgick år 1999 till ca 200.
Detta är några fler jämfört med föregående år,
men färre än vad som var fallet åren 1993-1995,
då medeltalet låg närmare 300 intagna per år.

Enligt Kriminalvårdsstyrelsen ökar behand-
lingsinsatserna för sexualbrottsdömda i anstalt.
Ca 84 % var placerade på de anstalter som bedri-
ver verksamhet för dömda för sådana brott. En
stor del av förklaringen till att inte alla är place-
rade vid sådana anstalter är att ca 8 % var intagna
i säkerhetsklass I, där det inte finns någon pro-
gramverksamhet för sexualbrottsdömda eller sä-
kerhetsklass IV, där alternativ till behandling
finns även ute i samhället.

En intagen kan enligt individuell plan delta i
särskild programverksamhet. Informations- och
motivationsprogram är ett obligatoriskt inslag i
en sådan plan, medan psykoterapi är frivilligt.

272 intagna deltog under året i obligatoriska
program av informations- och motivationska-
raktär under i genomsnitt 45 timmar per intagen.
181 intagna deltog i psykoterapi under i genom-
snitt 12 timmar per intagen.

Kriminalvårdsstyrelsens forskningskommitté
har uppdragit åt sektionen för rättspsykiatri vid

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Karolinska institutet att genomföra en studie av
kriminalvårdens insatser för sexualbrottsdömda.
Det övergripande syftet är att undersöka förut-
sättningarna för en effektstudie av behand-
lingsinsatser och utfall för målgruppen i fråga.
Studien kommer att redovisas under år 2000.

Unga lagöverträdare

Ungefär tre av fyra bland kriminalvårdens kli-
enter under 24 år avtjänar sitt straff genom en
frivårdspåföljd. Programverksamhet för unga
lagöverträdare bedrivs därför huvudsakligen in-
om frivården. Inriktningen av denna verksamhet
är att ge deltagarna kunskaper och insikt om sin
kriminalitet, dess orsaker och samband med be-
rusningsmedel. Vissa program är inriktade på att
lära sig hantera aggressivitet och andra på att
motivera till behandling för alkohol- eller narko-
tikamissbruk.

Under år 1999 fick alla dåvarande regioner i
uppgift att tillskapa resurser för unga lagöverträ-
dare inom respektive region. Vissa förslag har re-
dovisats och arbetet med dessa fortsätter.

För unga som är dömda till minst två års fäng-
else finns sedan början av år 2000 116 platser till-
gängliga vid anstalterna Norrköping och Marie-
fred. Grunderna för denna verksamhet är tät
kontakt och kommunikation mellan personal
och intagna, tydlig gränssättning och utökad
självförvaltning. De intagnas behov av grundläg-
gande utbildning, yrkesutbildning, yrkespraktik
och brotts- och missbruksrelaterade program
uppmärksammas särskilt, liksom förberedelserna
inför frigivning.

Långtidsdömda

Mottagningsförfarandet vid kriminalvårdsan-
stalten Kumla är en klar tillgång för att planera
de långtidsdömdas verkställighet. Enligt Krimi-
nalvårdsstyrelsen uppfattar också de intagna
verksamheten där som mycket positiv. Sedan
den 1 april 1999 sker vid anstalten Hinseberg ett
motsvarande utredningsförfarande för kvinnor.

Vid dessa avdelningar utvecklades verksam-
heten ytterligare under år 1999. Mottagnings-
förfarandet sker strukturerat och samordnat.
Under åtta till tolv veckor genomförs en utred-
ning som resulterar i en risk- och behovsprofil. I
Kumlas riksmottagning placerades under året ca
280 män vilket kan jämföras med de ca 200 som
placerades år 1997 och ca 250 under år 1998. Se-
dan verksamheten startades i april 1997 har ca
730 nydömda utretts. Den genomsnittliga straff-
tiden var sex år och åtta månader. Brotten ut-

gjordes huvudsakligen av grova narkotikabrott,
knappt 45 %, och våldsbrott inklusive rån, ca
42 %. Ca 7 % av brotten var sexualbrott.

Sedan den 1 januari 1999 finns ett nytt regel-
verk om särskilda villkor för långtidsdömda. Det
omfattar dem som avtjänar lägst fängelse i fyra år
men också dem med lägst fängelse i två år och
där det finns särskilda skäl för att besluta om sär-
skilda villkor. Denna nya ordning har fått ett
övervägande positivt gensvar bland såväl lokala
myndigheter som de intagna. Besluten om sär-
skilda villkor omfattar i regel hela verkställighe-
ten och underlättar på så sätt verkställighetspla-
neringen och frigivningsförberedelserna.

Analys och slutsatser

Som framgår av resultatredovisningen har krimi-
nalvården vidtagit åtgärder för att förbättra om-
händertagandet av olika grupper av intagna bl.a.
psykiskt störda, sexualbrottsdömda, unga lag-
överträdare och långtidsdömda och har på så sätt
uppnått verksamhetsmålet i detta avseende för år
1999. När det gäller unga lagöverträdare finns
sedan den 1 januari 1999 också en ny frihetsbe-
rövande påföljd, sluten ungdomsvård, som gör
det möjligt att hålla de yngsta lagöverträdarna
utanför fängelserna.

Effekterna av de åtgärder som vidtagits kan
bara utläsas efter en längre tidsperiod. Det är
därför angeläget att de olika insatserna och verk-
samheterna kontinuerligt följs upp och utvärde-
ras. Regeringen ser med tillfredsställelse på de
åtgärder kriminalvården vidtagit för att följa upp
och utvärdera åtgärderna vad gäller de psykiskt
störda och de sexualbrottsdömda.

Förhållandena vid häkten

Resultat

Medelbeläggningen vid häktena ökade något un-
der budgetåret från 85 % till 86 % av tillgängliga
platser. Antalet intagna i häkte med verkställbar
dom som väntar på anstaltsplats ökade ytterliga-
re, trots den redan år 1998 oacceptabelt höga ni-
vån. Från i medeltal 178 väntande steg siffran till
202.

De mål kriminalvården för år 1999 hade ställt
upp för gemensamhetsverksamheten vid häktena
uppnåddes inte. Målen innebar att häktade utan
restriktioner skulle ha gemensamhet under minst
42 timmar per vecka och de med restriktioner
skulle vistas med någon annan under minst 14
timmar per vecka. Generellt sett var resultatet

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

sämre för år 1999 jämfört med det föregående.
Kriminalvårdsstyrelsen anger att en stram bud-
getsituation är en väsentlig förklaring till detta,
som påverkat såväl de lokalmässiga som perso-
nella resurserna. Den sammanlagda tiden för
gemensamma aktiviteter var 1,2 miljoner timmar
för samtliga häktade, vilket kan jämföras med de

1,5 miljoner timmarna år 1998.

Den sammanlagda ersättningsberättigade sys-
selsättningstiden i häkten under 1999 minskade
under året. Den genomsnittliga tiden för aktivi-
teter, både i gemensamhet och enskilt, för häkta-
de utan restriktioner var omkring 35 timmar per
dag. För häktade med restriktioner var den 13
timmar per dag.

ITabell 4.16 Sysselsättningstimmar vid häkte 1997-1999 1
Tusental timmar			1998		1999
Sysselsättning		1997	1998		1999
Arbetsdrift	291	49%	313	47%	342	45%
Utbildning	113	19%	133	20%	126	17%
Intern service	80	13%	96	14%	98	13%
Programverk- samhet	44	8%	43	7%	30	4%
Övr. syssel- sättning med ersättning	67	11%	78	12%	164	21%
Summa	595	100%	663	100	760	100

Andelen häktade med gemensamhetsrestriktio-
ner har varit ganska konstant under de senaste
tre åren, dvs. omkring 38 % år 1998. Andelen
med restriktioner varierar dock betydligt mellan
olika häkten, vilket föranlett kriminalvården att
diskutera med åklagare om situationen för häk-
tade med restriktioner. Inga andra specifika åt-
gärder har vidtagits för att underlätta häktelse-
vistelsen för dessa häktade.

Även om programverksamheten vid häktena
inte utökades under år 1999 avsattes inom ramen
för projektet nationella program resurser för att
utveckla Malmöregionens brotts- och miss-
bruksrelaterade häktesprogram, häktesprojektet
naturlig attitydpåverkan. Avsikten är att detta
skall kunna användas i hela landet.

Belä^ningssituationen och kostnader

Platsutnyttjandet vid häktena var i stort sett
oförändrat jämfört med år 1998, dvs. ca 85 %.
Situationen har trots det varit mycket ansträngd
på sina håll

Diagram 4.9 Medeltal tillgängliga platser och beläggning
(i %), häkte

Anta!

■ Medeltal tillgängliga platser

$ Medelbeläggning

Kostnaden per producerat vårddygn ökade under
år 1999. Personalkostnaderna står för en mindre
del av denna ökning medan hyreskostnaderna
ökat med 7,5 %.

Analys och slutsatser

Förhållandena på häktena under andra hälften av
1990-talet har successivt förbättrats. Under år
1999 stagnerade dock utvecklingen och de mål
kriminalvården själv ställt upp för den lagstadga-
de gemensamheten har inte uppnåtts. Det för-
hållandet att ett ökat antal fängelsedömda på
häktena väntar på anstaltsplats är inte accepta-
belt. Regeringen anser det viktigt att kriminal-
vården ingående analyserar orsakerna till den
uppkomna situationen och vidtar ytterligare åt-
gärder för att komma tillrätta med problemet.
De åtgärder som hittills vidtagits har inte haft av-
sedd effekt eller inte varit tillräckliga för att lösa
situationen. Regeringen följer utvecklingen noga
och vill framhålla att det är väsentligt att krimi-
nalvården ser till att dömda till fängelse med
verkställbar dom omgående placeras på en an-
stalt. Detta är av vikt för att tillgodose den döm-
des behov av arbete, utbildning och särskild be-
handling.

Brott med rasistiska, främlingsfientliga eller
homofobiska inslag

Kriminalvårdsstyrelsen fick i regleringsbrevet för
år 2000 i uppdrag att, som ett led i kampen mot
brott med rasistiska, främlingsfientliga eller ho-
mofobiska inslag, upprätta en strategi för att sä-
kerställa att personalen har god kunskap om

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

grunden för dessa brott och om situationen för
de grupper som utsätts för dem. Brottsförebyg-
gande rådet (BRÅ) har i samarbete med övriga
myndigheter inom rättsväsendet utvecklat en
gemensam utbildningsstrategi. Detta innebär
bland annat att Kriminalvårdsstyrelsen deltar i en
arbetsgrupp med representanter från BRÅ, Riks-
åklagaren, Ekobrottsmyndigheten, Rättsmedici-
nalverket, Domstolsverket, Brotts-

offermyndigheten och Rikspolisstyrelsen inklu-
sive SÄPO för att utbyta erfarenheter och plane-
ra gemensamma utbildningsinsatser.

Kompetensutveckling

Resultat

Antalet årsarbetskrafter inom kriminalvården
ökade från 7 701 år 1998 till 7 818 år 1999, dvs.
med 1,5 %. Ökningen beror på att personalens
frånvaro ökade med nästan 200 årsarbetskrafter
mellan dessa år. Den sammanlagda arbetade ti-
den, dvs. den personalresurs som använts i verk-
samheten ökade däremot inte. Den ökade från-
varon förklaras till nästan hälften av ökad
sjukfrånvaro. Även ledigheterna för studier, som
ökade kraftigt år 1998, fortsatte att öka under år
1999. Förklaringen till detta är främst ett fortsatt
högt deltagande i kunskapslyftet.

Diagram 4.10 Antalet årsarbetskrafter vid anstalt, häkte
och frivård

Anta!

■ 1997

■ 1998

* Fördelningen av antalet årsarbetskrafter mellan anstalt, häkte och frivård för
år 1998 är inte helt jämförbara med tidigare år på grund av den nya lokala
organisationen.

Både Kriminalvårdsstyrelsen och fackliga repre-
sentanter framhåller att svenska vårdare har väst-
världens kortaste internutbildning. Under år

1999 ökade också kön till den interna utbildning
som anordnas och mellan 700 och 800 väntade på
att få gå denna.

Enligt uppgifter varierar ofta kön till grundut-
bildningen i omfattning. Men detta är inte det
enda problemet vad gäller personalens kompe-
tensutveckling. Det är väl så viktigt, menar Kri-
minalvårdsstyrelsen, att lyfta fram behovet av vi-
dareutbildning för de vårdare som varit
yrkesverksamma några år. Som en första åtgärd
planerar man därför en fortbildning för de vårda-
re som har direktkontakt med klienterna.

Kriminalvården satsade under år 1999 på olika
former av ledarutveckling. Totalt sett minskade
dock det sammanlagda antalet utbildningsdagar
med 25 % jämfört med föregående år. De skäl
som angivits för att så skett är av ekonomisk
natur.

Utvärderingen av kontaktmannaskapet under
år 1999 visar att knappt hälften av de tillsvidare-
anställda kontaktmännen uppfyllde det kompe-
tenskrav på treårigt gymnasium som numera
gäller vid rekrytering. Vårdarrollen är komplex
med flera vitt skilda arbetsuppgifter som kräver
olika kompetenser. Traditionellt säkerhetsarbete
tillsammans med dagligt omvårdnadsarbete tar
en stor del av arbetstiden i anspråk medan rela-
tivt lite tid används för renodlade kontaktman-
nauppgifter.

Inom några områden utvecklades insatserna
för att höja kompetensen positivt. Det gällde dels
de administrativa funktionerna vid lokalmyndig-
heterna, där akademiker nyrekryterades, dels att i
stort sett all personal som fattar beslut i klientä-
renden utbildades i förvaltningsrätt och sekre-
tess. I genomsnitt gick den berörda personalen
gått mellan en halv och två dagar i utbildning om
de utbildningar som genomfördes i bl.a. krimi-
nalvårds- och häkteslagstiftning räknas in.

Under år 1999 fortsatte kriminalvården att
aktivt arbeta med att öka mångfalden bland per-
sonalen. Med stöd av utvecklingsrådet genom-
fördes elva seminarier och ytterligare två har ge-
nomförts under år 2000. Seminarierna vände sig
till anställda på mellannivå, som har stort infly-
tande över rekryteringsprocessen. Syftet med
seminarierna var att öka kunskapen om den kva-
litets- och kompetenshöjning som kan uppnås
genom ökad kulturell och etnisk mångfald bland
personalen.

Analys och slutsatser:

Med dagens mål för kriminalvården krävs att
personalen har en kvalificerad grundutbildning.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Utbildningen skall ge såväl kontaktmän och ar-
betsledare som övrig personal förutsättningar att
med framgång arbeta med bl.a. påverkans- och
behandlingsprogram. Till stor del rekryterades
dock den personal som i dag är verksam i en tid
då andra kompetensprofiler var aktuella. Behovet
av kompetensutveckling bland kriminalvårdens
personal är därför stort. Det gäller både den in-
terna grundutbildningen och fortbildningsinsat-
ser. Regeringen ser positivt på de insatser krimi-
nalvården gjort under år 1999 men vill
understryka vikten av att den personal som har
klientnära kontakter uppmärksammas särskilt i
det fortsatta arbetet.

Under våren 2000 har en särskild utredare sett
över den totala utbildnings- och rekryteringssi-
tuationen inom kriminalvården. Syftet är att ta
fram en helt ny utbildningsmodell för kriminal-
vårdare.

Om en myndighet sluter ett kollektivavtal utan
att ha behörighet till detta, blir avtalet utan rätts-
lig verkan.

Som framgår av utgiftsområde 2 Samhällseko-
nomi och finansförvaltning, avsnitt 3.7 Revisio-
nens iakttagelser är gränserna för vad lokala avtal
får innehålla bestämda av ramavtal/centrala avtal
(exempelvis PA-91, ALFA och RALS 1998-
2001). Dessa gränser är emellertid inte helt klara.
Det finns inga särskilda föreskrifter eller regler
om hur en delegering från Arbetsgivarverket till
andra myndigheter under regeringen skall ske
eller dokumenteras.

Såväl fullmaktsgivaren Arbetsgivarverket som
fullmaktstagaren RPS anser att överlämnande av
behörighet skett i detta fall.

Mot denna bakgrund bedömer regeringen att
RPS ingått ett civilrättsligt giltigt och för parter-
na bindande lokalt avtal.

4.6.5 Rättsväsendet i övrigt

Resultatbedömningen för andra delar av rättsvä-
sendet än domstolsväsendet, polisen, åklagarvä-
sendet och kriminalvården redovisas nedan i an-
slutning till respektive myndighets anslag.

4.7 Revisionens iakttagelser

4.7.1 Polisväsendet

Som en del av det senaste löneavtalet har Riks-
polisstyrelsen kommit överens med OFR/P
(Polisförbundet) att hela den upplupna löneök-
ningen för 1998 och 1999, sammanlagt 308 mil-
joner kronor, skall avsättas för att finansiera för-
tida pensionsavgångar. Ett lokalt avtal träffades
den 20 januari 2000 mellan Rikspolisstyrelsen
och OFR/P om förvaltning av pensionsavsätt-
ningen. Det aktuella beloppet om 308 miljoner
kronor har därefter utbetalats till Polisförbundet
som sedan lämnat över det till Kammarkollegiet
för förvaltning.

Riksrevisionsverket (RRV) har lämnat en in-
vändning i revisionsberättelsen för 1999. Enligt
invändningen har Rikspolisstyrelsen inte för
RRV företett dokumentation som visat att Riks-
polisstyrelsen haft behörighet att sluta det lokala
kollektivavtal som ligger till grund för överläm-
nandet av pensionsmedel om 308 miljoner kro-
nor till Svenska polisförbundet och SACO-S.

4.7.2 Åklagarväsendet

RRV har inte haft några invändningar i revi-
sionsberättelserna för år 1999 avseende myndig-
heterna inom verksamhetsområdet.

4.7.3 Domstolsväsendet

RRV har inte haft några invändningar i revi-
sionsberättelsen för år 1999 avseende myndig-
heterna inom verksamhetsområdet.

RRV har dock i en rapport (RRV
30-2000-0485) till Domstolsverket haft syn-
punkter på bl.a. avvecklingen av de allmänna ad-
vokatbyråerna, där affärsmässigheten och Dom-
stolsverkets styrning av awecklingsorganisa-
tionen ifrågasatts. Domstolsverkets internrevisor
har haft samma synpunkter som RRV. Dom-
stolsverkets styrelse har i yttrande över RRV:s
rapport kommenterat kritiken. Domstolsverket
konstaterar att vissa brister vid avvecklingen kan
ha uppstått på grund av kravet på en snabb av-
veckling och att tydligare återrapporteringskrav
borde ha ställts på awecklingsorganisationen,
men tillbakavisar kritiken om bristande styrning
från ledningens sida. Domstolsverket anser vida-
re att avvecklingen av de allmänna advokatbyrå-
erna skett affärsmässigt och att det inte går att se
på vissa kostnader som isolerade händelser utan
att de måste ses inom ramen för den totala upp-
görelsen.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Regeringen har tagit del av RRV:s och Dom-
stolsverkets synpunkter och konstaterar att av-
vecklingen av de allmänna advokatbyråerna nu är
genomförd. Regeringen avser inte att vidta några
ytterligare åtgärder.

4.7.4 Kriminalvården

RRV har inte haft några invändningar i revi-
sionsberättelsen för år 1999 avseende kriminal-
vården.

4.8 Budgetförslag

ITabell 4^17Utgiftsutvecklingen 1991-2000 1
Miljoner kronor	Utfall 1990/91	Utfall 1991/92	Utfall 1992/93	Utfall 1993/94	Utfall 1994/95	Utfall 1996	Utfall 1997	Utfall 1998	Utfall 1999	Prognos 2000
Al Polisorganisationen	9 553²	10 155¹²	10 281“	9 715”	10 561“	10 733“	10 877	10 760	11 402	12 028
Bl Åklagarorganisationen	499³	500³	546³	523’	603’	660³	660	584	609	719
B2 Ekobrottsmyndigheten	-	-	-	-	-	-	-	157	220	277
Cl Domstolsväsendet m.m.	2 521¹	2 555“	2 783“	2 646²¹	2 880²¹	2 889"	2 954	3 063	3 113	3 403
Dl Kriminalvården	3 126*	3 024'	3 377⁴	3 192²³	3 620“	3 752“	3 816	3 866	3 957	3 932
Fl Brottsförebyggande rådet	17⁵	17^s	18“	13“	23“	33“	36	39	44	59
F2 Rättsmedicinalverket	175⁶	182¹³	163“	149“	149“	170“	176	172	170	188
F3 Gentekniknämnden	-	-	-	-	1“	2“	3	3	2	3
F4 Brottsoffermyndigheten	5'	5'	6“	7“	6“	9“	10	11	14	16
F5 Ersättning för skador på grund av brott	21’	26’	46“	52“	42“	58”	61	48	64	80
F6 Rättshjälpskostnader m.m.	672’	732’	837’	874’	869’	843’	803	831	755	785
F7 Kostnader för vissa skade- regleringar m.m.	-	-		-	-	•	-	-	28	14
F8 Avgifter till vissa internatio- nella sammanslutningar	2io	3¹⁴	5¹⁴	3¹⁴	3“	230	1	8	6	6
F9 Bidrag till brottsförebyggan- de arbete	-	-	-	-	-	0	0	7	14	11

överensstämmer utnyttjade anslag inte med nuvarande anslagsbenämning anges i fotnoterna huvudtitel, littera och nummer för de utnyttjade anslagen. Har anslag
utnyttjats som anvisats ett annat år än det år utfallet redovisas under anges också det budgetår anslaget anvisades. ’ll D1+D2+D3+D4+D5+F2+F3+F4+F5+88/89
07+89/90 F7,²XIII E1+E3+E4+E5+E6+E7+E8, ^!ll C1+C2, ⁴II E1+E2+E3+E4+E5+E6, ^sll G1+G2, ‘V E3+E4+E5, 'II G4, 'II G5, ’ll Fl, "II H3, "ll
01+D2+D3+F2+F3+F4+F5+88/89 D7+89/90 F7+90/91 F7, "XIII E1+E3+E4+E5+E6+E7+E8+E9, "V E3+E4, "II H2, " II D1+D2+03+F2+F3+F4+F5, " II
B1+B3+B4+B5+91/92 XIII E5+E6, " II G3+G4, "II E3, " II G5, " II G6, " II D1+D2+F2+F3+F4+F5. "II B1+B3+B4+B5+91/92 XIII E5, ^!3II E1+E2, "ll G5, "V F7, "ll
G3, "II G4, "II B1+B3+B4+B5, "ll G6, "ll A4

4:1 Polisorganisationen

ITabell 4.18 Anslagsutvecklingen \|
Tusental kronor		11 401 567	Anslags- sparande	93 806
1999	Utfall	11 401 567	Anslags- sparande	93 806
2000	Anslag	11 607 301 ¹	Utgifts- prognos	12 028 000
2001	Förslag	12 298 318
2002	Beräknat	13 180 514 ²
2003	Beräknat	13 548 652 ³

¹ Varav 100 420 tkr på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vårpro-
positionen 2000.

² Motsvarar 12 902 013 tkr i 2001 års prisnivå.

³ Motsvarar 12 972 013 tkr i 2001 års prisnivå.

Polisens anslagsförbrukning har under 1999 varit
något lägre än tilldelat anslag. Anslagssparandet

växte från 39 miljoner kronor vid ingången av
1999 till 94 miljoner kronor vid årets slut. An-
slagsförbrukningen väntas dock öka kraftigt un-
der innevarande år. Anledningen är främst av-
talsenliga löneökningar, ökade övertidskostnader
samt ökade kostnader till följd av en ökad inves-
teringsnivå. Sammantaget får det till följd att
förbrukningen kommer att överstiga tilldelade
medel med cirka 330 miljoner kronor innevaran-
de år.

Budget för avgiftsbelagd verksamhet

Polisens avgiftsbelagda verksamhet omfattar
framför allt passhantering, stämningsmannadel-

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

givning och tillståndsgivning. Avgifterna för
passhanteringen redovisas från och med den 1
juli 2000 mot polisens anslag. Avgifterna för
passhanteringen beräknas till 180 miljoner kro-
nor 2001. Avgiftsinkomsterna från tillståndsgiv-
ningen skall levereras in till staten på inkomstti-
tel i statsbudgeten. Avgiftsinkomsterna från
tillståndsgivningen beräknas till 37 miljoner kro-
nor 2001. Utöver detta kommer polisen enligt
gällande prognos att leverera avgiftsintäkter för
bötesmedel m.m. med ca 330 miljoner kronor till
inkomsttitel i statsbudgeten.

Polisen disponerar inkomsterna från stäm-
ningsmannadelgivningen. Vidare får polisen dis-
ponera avgiftsinkomster från Ekobrottsmyndig-
heten, Statens kriminaltekniska laboratorium och
Polishögskolan samt för kontorsservice och and-
ra liknande tjänster till andra myndigheter i och
kring kvarteret Kronoberg i Stockholm. Polisen
disponerar också inkomster från Vägverket för
kvalitetskontroll av trafiken och liknande upp-
gifter (se även utg.omr. 22 Kommunikationer,
avsnitt 4.8.5). Sammanlagt beräknas polisen dis-
ponera avgiftsinkomster om cirka 585 miljoner
kronor år 2001, inklusive avgiftsinkomster enligt
4 och 15 §§ avgiftsförordningen (1992:191).

Tabell 4.19 Offentligrättslig verksamhet

Miljoner kronor			Kostnader	Resultat (intäkt- kostnad)
Offentligrättslig verksamhet	Intäkter till in- komsttitel (som inte får dispo- neras)	Intäkter som får disponeras	Kostnader	Resultat (intäkt- kostnad)
Utfall 1999	509,5	383,4	383,4	0
Prognos 2000	485,0	495,0	495,0	0
Budget 2001	378,0	585,0	585,0	0

Regeringens överväganden

Trots stora ansträngningar de senaste åren för att
anpassa polisens verksamhet till de ekonomiska
förutsättningarna är polisens ekonomiska situa-
tion alltjämt bekymmersam. Av den anledningen
föreslog regeringen i 2000 års ekonomiska vår-
proposition att polisens anslag skulle höjas redan
på tilläggsbudget innevarande år. Det är angelä-
get att satsningarna på polisen fortsätter. Rege-
ringen föreslår därför att polisen tilldelas mer-
parten av det tillskott till rättsväsendet som
föreslogs i 2000 års ekonomiska vårproposition.
År 2001 höjs polisens anslag med 395 miljoner
kronor. Från och med 2002 höjs anslaget med

ytterligare 605 miljoner kronor och 2003 med
ytterligare 70 miljoner kronor. Sammantaget in-
nebär det att regeringen föreslår en höjning av
polisens anslag med 1 070 miljoner kronor under
2001-2003. Resurstillskottet skall främst använ-
das till att öka antalet poliser, utveckla närpolisen
och det problemorienterade arbetssättet, förbätt-
ra gränskontrollen samt ge polisen förbättrade
ekonomiska förutsättningar att delta i det EU-
relaterade arbetet.

Den ansträngda ekonomiska situationen inom
polisen gör att utgifterna kan komma att översti-
ga anslagsramarna under budgetperioden. Det
innebär att polisens nuvarande anslagskredit kan
vara otillräcklig för en verksamhet på den nivå
som regeringen aviserar i denna proposition.
Samtidigt skall förändrings- och rationaliserings-
arbetet för att åstadkomma en effektiv polisor-
ganisation fortsätta. Regeringen har därför i 2000
års ekonomiska vårproposition uttalat sin avsikt
att noga följa polisens verksamhet och resultat
och att återkomma till riksdagen om de ytterliga-
re insatser som erfordras för att fullfölja stats-
makternas intentioner för utvecklingen av rätts-
väsendet.

De nu nämnda satsningarna inkluderar finan-
siering av polisens merkostnader till följd av för-
slagen i regeringens proposition Penningtvätt
och betalningsöverföring (prop. 1999/2000:145).
Merkostnaderna beräknas till omkring 400 000
kronor per år.

I enlighet med budgetpropositionerna för
1999 och 2000 höjs polisens anslag med 10 mil-
joner kronor från och med 2001.

Utöver de nu nämnda satsningarna skall an-
slaget höjas med 1,4 miljoner kronor till följd av
att kostnaderna för polisens bevakning av Riks-
bankens penningtransporter blivit dyrare. Riks-
banken betalar en avgift för polisens bevakning
av penningtransporterna. Avgiftsinkomsten le-
vereras in till staten på inkomsttitel i statsbud-
geten. Avgiftens storlek regleras i förordningen
(1982:789) om ersättning för polisbevakning och
anslutning av larmanläggningar. Enligt förord-
ningen ersätts polisen med 225 kronor per tim-
ma för bevakning av Riksbankens penningtrans-
porter. Förordningen kommer att ändras så att
från och med den 1 januari 2001 fastställs avgif-
ten till 587 kronor per timma, vilket motsvarar
den faktiska kostnaden.

Till följd av förslagen i regeringens proposi-
tion Lag om märkning och registrering av hund-
ar (prop. 1999/2000:76) höjs polisens anslag med
1 miljon kronor engångsvis 2001. Från och med

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

2002 höjs polisens anslag med 195 000 kronor.
Tjugotredje utgiftsområdets anslag 43:1 Statens
jordbruksverk minskas med samma belopp.

Vidare skall polisens anslag höjas med 2,25
miljoner kronor från och med 2001 till följd av
förslagen i regeringens proposition Lämplig-
hetsprövning av personal inom förskoleverk-
samhet, skola och skolbarnsomsorg (prop.
1999/2000:123). Därutöver tillförs polisens an-
slag 500 000 kronor engångsvis för 2001. Sex-
tonde utgiftsområdets anslag 25:12 Bidrag till
viss verksamhet motsvarande grundskola och gym-
nasieskola minskas med samma belopp.

För arkivkostnader överförs 441 000 kronor
till utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossam-
fund och fritid.

Vissa justeringar har gjorts som motsvaras av
ändrade utgifter. Som kompensation för beräk-
nade utgiftsökningar för löner, lokaler m.m. räk-
nas anslaget upp med 392,5 miljoner kronor.

Sammantaget föreslås därmed att 2001 års an-
slag fastställs till 12 298 318 000 kronor. För åren
2002 och 2003 beräknas anslaget till
13 180 514 000 kronor respektive 13 548 652 000
kronor.

ITabell 4.20 Beräkning av anslag för 2001 1
Tusental kronor
Anslag 2000	11 607 301
Pris och löneomräkning	392 529
Ökat resursbehov	395 000
Övriga överföringar, netto	-96 512
Förslag 2001	12 298 318

4:2 Säkerhetspolisen

\|Tabell 4.21 Anslagsutvecklingen \|
Tusental kronor		512 927	Anslags- sparande	135 162
1999	Utfall	512 927	Anslags- sparande	135 162
2000	Anslag	540 747
2001	Förslag	534 382
2002	Beräknat	577 974 ¹
2003	Beräknat	591 164 ²

¹ Motsvarar 565 382 tkr i 2001 års prisnivå.

² Motsvarar 565 382 tkr i 2001 års prisnivå.

Regeringens överväganden

Regeringen gör bedömningen att de engångsvisa
neddragningar av Säkerhetspolisens anslag som
föreslås i denna proposition kan genomföras
med bibehållen ambitionsnivå i verksamheten.

Regeringen föreslår att anslaget för 2001 fast-
ställs till 534 382 000 kronor. För åren 2002 och
2003 har anslaget beräknats till 577 974 000 kro-
nor respektive 591 164 000 kronor.

4:3 Åklagarorganisationen

ITabell 4.22 Anslagsutvecklingen \|
Tusental kronor		609 033	Anslags- sparande	31 125
1999	Utfall	609 033	Anslags- sparande	31 125
2000	Anslag	694 997	Utgifts- prognos	719 000
2001	Förslag	729 777
2002	Beräknat	745 911 ‘
2003	Beräknat	794 216 ²

¹ Motsvarar 729 777 tkr i 2001 års prisnivå.

² Motsvarar 759 777 tkr i 2001 års prisnivå.

Åklagarorganisationens ekonomiska läge var gott
vid ingången av 2000. Under 1999 uppgick an-
slagsförbrukningen till 609 miljoner kronor, vil-
ket innebar en ökning med 25 miljoner kronor
jämfört med 1998. En del av ökningen förklaras
av de 10 miljoner kronor som anvisades en-
gångsvis 1999 som en särskild satsning på kom-
petensutveckling. I anslagssparandet om 31 mil-
joner kronor ligger bl.a. de 10 miljoner kronor
som satsades engångsvis i tilläggsbudget 2 i bud-
getpropositionen för 2000, också de som en sär-
skild satsning på kompetensutveckling. Enligt
prognosen för innevarande år kommer merpar-
ten av anslagssparandet att förbrukas.

Under 2000 disponerar Riksåklagaren 3 mil-
joner kronor på anslaget 4:4 Ekobrottsmyndighe-
ten för utbildning av åklagaraspiranter.

Regeringens överväganden

Det omfattande reformarbete som genomförts
inom åklagarväsendet bör konsolideras och ut-
vecklas. Åklagarorganisationen bör därför tillfö-
ras ytterligare medel. Mot bakgrund av detta fö-
reslår regeringen att åklagarorganisationen
tillförs 15 miljoner kronor 2001 och 2002 och
ytterligare 30 miljoner kronor från och med 2003

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

från det tillskott till rättsväsendet som aviserades
i 2000 års ekonomiska vårproposition. Därutöver
tillförs åklagarorganisationen ytterligare 10 mil-
joner kronor från och med 2001 i enlighet med
budgetpropositionen för 2000.

För arkivkostnader överförs 36 000 kronor till
utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund
och fritid.

Som kompensation för beräknade utgiftsök-
ningar för löner, lokaler m.m. räknas anslaget
upp med 10,1 miljoner kronor.

Regeringen föreslår därmed att 2001 års anslag
fastställs till 729 777 000 kronor. För åren 2002
och 2003 beräknas anslaget till 745 911 000 kro-
nor respektive 794 216 000 kronor.

ITabell 4.23 Beräkning av anslag för 2001 1
Tusental kronor
Anslag 2000	694 997
Pris och löneomräkning	10 089
Ökat resursbehov	15 000
Övriga överföringar, netto	9 691
Förslag 2001	729 777

4:4 Ekobrottsmyndigheten

ITabell 4.24 Anslagsutvecklingen 1
Tusental kronor		219 764	Anslags- sparande	5 413
1999	Utfall	219 764	Anslags- sparande	5 413
2000	Anslag	264 395 ¹	Utgifts- prognos	277 000
2001	Förslag	304 285
2002	Beräknat	310 313 ²
2003	Beräknat	316 905 ³

‘Varav 13 462 tkr på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vårpropo-
sitionen 2000.

² Motsvarar 304 285 tkr i 2001 års prisnivå.

³ Motsvarar 304 285 tkr i 2001 års prisnivå.

Ekobrottsmyndighetens ekonomiska läge var
gott vid ingången av 2000. Under 1999 fortsatte
uppbyggnaden av myndigheten och det genom-
snittliga antalet anställda ökade från 338 till 387
personer. Det fick till följd att anslagsförbruk-
ningen ökade kraftigt, från 157 miljoner kronor
1998 till knappt 220 miljoner kronor 1999. Det
stora anslagssparandet från 1998 på 23 miljoner
kronor minskade till drygt 5 miljoner kronor vid
utgången av 1999. Enligt prognosen för inneva-
rande år kommer anslagskrediten att behöva ut-
nyttjas med cirka 7 miljoner kronor.

Under 2000 disponerar Riksåklagaren 3 miljoner
kronor på Ekobrottsmyndighetens anslag för ut-
bildning av åklagaraspiranter.

Regeringens överväganden

Det omfattande reformarbete som genomförts
inom åklagarväsendet bör konsolideras och ut-
vecklas. För Ekobrottsmyndighetens del innebär
det att uppbyggnaden av myndigheten bör fort-
sätta och förstärkas. Regeringen föreslår därför
att Ekobrottsmyndigheten tillförs 10 miljoner
kronor från och med 2001 från det tillskott till
rättsväsendet som aviserades i 2000 års ekono-
miska vårproposition. Därutöver tillförs
Ekobrottsmyndigheten ytterligare 10 miljoner
kronor från och med 2001 i enlighet med bud-
getpropositionen för 2000.

Som kompensation för beräknade utgiftsök-
ningar för löner, lokaler m.m. räknas anslaget
upp med 18,4 miljoner kronor.

Regeringen föreslår därmed att 2001 års anslag
fastställs till 304 285 000 kronor. För åren 2002
och 2003 beräknas anslaget till 310 313 000 kro-
nor respektive 316 905 000 kronor.

ITabell 4.25 Beräkning av anslag för 2001 1
Tusental kronor
Anslag 2000	264 395
Pris och löneomräkning	18 398
Ökat resursbehov	10 000
Övriga överföringar, netto	11 492
Förslag 2001	304 285

4:5 Domstolsväsendet m.m.

ITabell 4.26 Anslagsutvecklingen \|
Tusental kronor		3 113140	Anslags- sparande	39 218
1999	Utfall	3 113140	Anslags- sparande	39 218
2000	Anslag	3 358 956	Utgifts- prognos	3 402 500
2001	Förslag	3 515 117
2002	Beräknat	3 590 491 ¹
2003	Beräknat	3 670 392 ²

¹ Motsvarar 3 515 317 tkr i 2001 års prisnivå.

² Motsvarar 3 515 317 tkr i 2001 års prisnivå.

Domstolsväsendets anslag uppgick 1999 till

3 067 miljoner kronor. Under året förbrukades

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

3 113 miljoner kronor. Förbrukningen översteg
således anvisade medel med 46 miljoner kronor.
Vid utgången av 1999 uppgick anslagssparandet
till 39 miljoner kronor. Domstolsväsendet har
under flera år förbrukat mer än anvisade medel.
Detta har finansierats av ett tidigare stort an-
slagssparande. I budgetpropositionen för 2000
tillfördes domstolsväsendet 110 miljoner kronor
för 2000, varav engångsvis 40 miljoner kronor
för avvecklingen av de allmänna advokatbyråer-
na. Trots tillskottet beräknas krediten behöva tas
i anspråk med drygt 4 miljoner kronor under
året.

Budget för avgiftsbelagd verksamhet

ITabell 4.27 Avgiftsbelagd verksamhet I
Tusental kronor Offentlig- rättslig verksamhet	Intäkter till inkomsttitel (Som inte får disponeras)	Intäkter som får disponeras
Utfall 1999	54 873	13 253
Prognos 2000	56 000	12 500
Budget 2001	56 000	12 500

Under innevarande år kommer domstolsväsen-
det enligt prognos att leverera in avgiftsinkoms-
ter motsvarande 56 miljoner kronor. Avgifterna
består av ansökningsavgifter (39 miljoner kro-
nor), kungörandeavgifter (10 miljoner kronor)
och expeditionsavgifter (7 miljoner kronor).

Regeringens överväganden

Regeringens bedömning av domstolsväsendets
verksamhet redovisas i avsnitt 4.6.3. Domstol-
sväsendets utgifter för 2000 beräknas uppgå till
3 403 miljoner kronor, vilket är 44 miljoner kro-
nor mer än anvisade medel för året. Domstolarna
har under flera år förbrukat mer än anvisade me-
del. Detta har finansierats av ett tidigare stort an-
slagssparande.

I budgetpropositionen för 2000 tillfördes
domstolsväsendet 110 miljoner kronor för 2000,
varav engångsvis 40 miljoner kronor för avveck-
lingen av de allmänna advokatbyråerna, och 85
miljoner kronor för vart och ett av åren 2001 och
2002.

För att reformarbetet ska kunna fortsätta med
oförminskad kraft bedömer regeringen det nöd-
vändigt att avsätta resurser för detta ändamål.
Riksdagen beslutade i enlighet med 2000 års

ekonomiska vårproposition att tillföra rättsvä-
sendet 1 000 miljoner kronor för år 2001, 1 500
miljoner kronor för år 2002 samt 1 600 miljoner
kronor för år 2003. Av dessa tillskott föreslår re-
geringen att domstolsväsendets anslagsram höjs
med 120 miljoner kronor från och med år 2001.

Med anledning av att bouppteckningsverk-
samheten förs över till skatteförvaltningen från
rättsväsendet skall också medel tillskjutas skat-
teförvaltningen. För att påbörja och bedriva
verksamheten beräknas skatteförvaltningens
kostnader under 2001 uppgå till minst 33 miljo-
ner kronor. Medlen skall föras över från utgifts-
område 4, anslag 4:5 Domstolsväsendet m.m. Re-
geringen avser att under 2001 återkomma med
den slutliga beräkningen för det året och den to-
tala kostnadsberäkningen för reformen.

Riksdagen har beslutat om ändringar i lagen
(1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård och lagen
(1991:1129) om rättspsykiatrisk vård (prop.
1999/2000:44, bet. 1999/2000:SoU13, rskr.
1999/2000:207) bl.a. beträffande bestämmelserna
om förordnande av sakkunniga vid muntliga för-
handlingar vid länsrätt. Ändringen kan innebära
kostnadsökningar för domstolsväsendet och
därför överförs från och med år 2001 1 miljon
kronor från utgiftsområde nio, anslag 13:3 Bi-
drag till hälso- och sjukvård.

För domstolsväsendets arkivkostnader över-
förs 349 000 kronor till utgiftsområde 17 Kultur,
medier, trossamfund och fritid.

Till Gentekniknämnden, anslag 4:9, överförs
engångsvis 200 000 kronor för genomförandet av
en konferens inom genteknikens område.

Som kompensation för beräknade utgiftsök-
ningar för löner, lokaler med mera räknas ansla-
get upp med 93, 7 miljoner kronor.

Sammantaget föreslår regeringen att anslaget
för år 2001 fastställs till 3 515 117 000 kronor.
För åren 2002 och 2003 beräknas anslaget uppgå
till 3 590 491 000 kronor respektive
3 670 392 000 kronor.

ITabell 4.28 Beräkning av anslaget för 2001 1
Tusental kronor
Anslag 2000	3 358 956
Pris- och löneomräkning	93 710
Ökat resursbehov	120 000
Bouppteckningsreformen	- 33 000
Övriga överföringar netto	-24 549
Förslag 2001	3 515 117

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Rättegångsbalken

Regeringens förslag: 1 kap 5 § rättegångsbalken
ändras så att det blir möjligt för en tingsrätt att
ha kansli på mer än en ort.

Skälen för regeringens förslag: Tingsrätten är i
allmänhet första instans i brott- och tvistemål.
Enligt 1 kap 5 § första meningen rättegångsbal-
ken skall en tingsrätt ha sitt kansli på den ort
som regeringen bestämmer. Regeringen har be-
slutat om vilka orter som skall vara kansliorter
genom förordningen (1982:996) om rikets in-
delning i domsagor. Det nu pågående reformar-
betet förutsätter att tingsrätter inrättas som har
fast verksamhet på flera orter inom en gemensam
domkrets. Ett av syftena med denna reform är
att bibehålla dömande verksamhet och domstols-
personal på mindre orter. För att kunna fullfölja
reformen måste således en tingsrätt kunna ha
kansli på fler än en ort. Regeringen föreslår där-
för att bestämmelsen i 1 kap. 5 § första meningen
rättegångsbalken förtydligas.

Lagförslaget, som alltså endast innebär att det
blir möjligt för en tingsrätt att ha kansli på mer
än en ort, är inte av sådan beskaffenhet att det
kräver lagrådets granskning.

Sjöfartsregistret och inskrivning enligt lagen
(1984:649) om företagshypotek

Regeringens förslag: Sjöfartsregistret förs över
från Stockholms tingsrätt till Sjöfartsverket. Vi-
dare förs inskrivning enligt lagen (1984:649) om
företagshypotek över från Malmö tingsrätt till
Patent- och registreringsverket.

Under 1997 gavs Domstolsverket i uppdrag att
dels i samråd med Patent- och registreringsver-
ket utarbeta och lämna förslag om den framtida
organisationen av Inskrivningsmyndigheten för
företagsinteckningar, dels att i samråd med Sjö-
fartsverket utarbeta och lämna förslag om Sjö-
fartsregistrets organisatoriska hemvist. I en rap-
port som överlämnades till regeringen i
december 1997 föreslog Domstolsverket att
verksamheten vid Inskrivningsmyndigheten för
företagsinteckningar organisatoriskt skulle över-
flyttas till Patent- och registreringsverket. I mars
1998 föreslog verket att verksamheten vid Sjö-

fartsregistret skulle flyttas över till Sjöfartsver-
ket. Båda förslagen har remissbehandlats. Re-
missyttrandena finns tillgängliga i
Justitiedepartementet (dnr Jul 997/6826 och
Jul998/1042). Flertalet remissinstanser har till-
styrkt eller inte haft något att invända mot de fö-
reslagna förändringarna.

Skälen för regeringens förslag: Verksamhe-
ten vid Inskrivningsmyndigheten för företags-
inteckningar och vid Sjöfartsregistret har möjlig-
heter att utvecklas och effektiviseras om de flyt-
tas över till Patent- och registreringsverket re-
spektive Sjöfartsverket samtidigt som
överflyttningarna bidrar till en renodling av
domstolarnas verksamhet. Överflyttningarna
bedöms inledningsvis medföra vissa övergångs-
kostnader men i ett längre tidsperspektiv innebä-
ra besparingar. Eftersom reformen kräver om-
fattande lagändringar avser regeringen att lägga
fram en proposition med sådana förslag under
våren 2001 i syfte att förändringarna såvitt avser
företagsinteckningsärenden skall kunna träda i
kraft den 1 juli 2001 och beträffande sjöfartsre-
gisterärenden den 1 december 2001.

Tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet
(TFN)

Regeringens förslag: Sammansättningen av Tjäns-
teförslagsnämnden ändras så att en advokat skall
ingå i nämnden. Ordföranden i nämnden skall
ansvara för ärendenas beredning.

Domstolsverket har efter ett regeringsuppdrag
överlämnat rapporten - TFN -en översyn av ru-
tiner och arbetsformer (dnr Jul999:4478). Dom-
stolsverket föreslår i rapporten åtskilliga föränd-
ringar bl.a. när det gäller nämndens samman-
sättning och beredningsansvaret.

Skälen för regeringens förslag: Frågan om
sammansättningen i TFN borde breddas be-
handlades av bl.a. 1993 års domarutredning
(Domare i Sverige inför framtiden - utgångs-
punkter för fortsatt utredningsarbete, SOU
1994:99). I betänkandet föreslogs bl.a. att det i
TFN skulle ingå en advokat och en professor vid
juridisk fakultet. Dessa framhölls kunna värdera
domaregenskaper och förväntas ha viss kunskap
om verksamheten i domstolarna och om domar-
nas yrkeskår. Som skäl för att bredda samman-
sättningen på det angivna sättet angavs i första
hand att man härigenom betonade att urvalet av

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

domare inte var en intern angelägenhet. Vidare
framhölls att de nya ledamöterna borde kunna
anses representera allmänintresset så till vida att
de inte på samma sätt som t.ex. jurister i statsför-
valtningen kunde betraktas som förbundna med
statens intressen. Förslaget i denna del mottogs i
stort positivt av remissinstanserna.

Domstolsverket har nu i sin rapport föreslagit
att sammansättningen i TFN breddas på så sätt
att det i nämnden skall ingå två advokater med
advokater som suppleanter. Antalet ledamöter
skall dock vara detsamma.

Regeringen delar Domstolsverkets uppfatt-
ning att det av de skäl som redovisats av 1993 års
domarutredning finns anledning att bredda
sammansättningen i TFN. Vidare kan det antas
att ledamöter med erfarenhet från andra områ-
den kan bidra till att sökande från olika verk-
samhetsområden inom rättsväsendet blir allsidigt
bedömda. Regeringen delar vidare Domstolsver-
kets uppfattning att sammansättningen i TFN
breddas på så sätt att det i nämnden skall ingå
advokater. Regeringen anser dock att det är till-
räckligt att det i nämnden ingår en advokat med
en advokat som suppleant. Antalet ledamöter
bör som Domstolsverket föreslagit vara oföränd-
rat.

Chefen för Domstolsverket är i dag ledamot i
TFN samt ansvarig för att tillsättningsärendena
bereds och föredras. Under en lång period utsågs
även regelmässigt chefen för Domstolsverket till
ordförande i nämnden. Den ordningen ändrades
år 1994.1 samband med detta uttalade regeringen
att, även om myndighetschefen av bl.a. praktiska
skäl borde spela en viktig roll i nämndens arbete,
det var mest konsekvent med det principiella
synsätt som regeringen anlagt beträffande Dom-
stolsverkets framtida verksamhet, att myndig-
hetschefen inte var ordförande i nämnden utan
att denna uppgift i stället vilade på någon före-
trädare för domstolarna (prop. 1993/94:17 s.31).

När det gällde myndighetschefens ansvar för
beredningen av tillsättningsärenden framhölls i
den nyss nämnda propositionen att det förekom
ett relativt omfattande samarbete mellan ordför-
anden i TFN - d.v.s. chefen för Domstolsverket
- och föredraganden i nämnden. Enligt regering-
en kunde samarbetet inte organiseras på samma
sätt med en aktiv domare som ordförande i
TFN, om inte en domstol tog över kanslifunk-
tionen. En sådan uppgift ansågs vid den tiden
inte vara lämplig för någon av domstolarna. För
att kunna behålla ett rationellt arbetssätt i fråga
om ärendenas föredragning i nämnden ansåg re-

geringen därför att det var nödvändigt att låta
chefen för Domstolsverket även i fortsättningen
ansvara för beredningen och föredragningen av
ärendena.

Domstolsverket har nu i sin rapport föreslagit
att ansvaret för beredningen av tillsättningsären-
den flyttas till ordföranden i nämnden eftersom
de skäl som tidigare anförts för att chefen för
Domstolsverket skulle behålla ansvaret för be-
redningen av tillsättningsärenden inte kan anses
göra sig gällande med samma styrka som tidiga-
re, särskilt som Domstolsverket i dag har lokaler
även i Stockholm.

Regeringen delar Domstolsverkets uppfatt-
ning att beredningsansvaret för tillsättningsären-
den bör flyttas till ordföranden i nämnden. Upp-
giften som ordföranden i nämnden åvilar en
företrädare för domstolarna. Med en sådan ord-
ning kan ifrågasättas om det är ändamålsenligt att
chefen för Domstolsverket ansvarar för bered-
ningen av tillsättningsärenden. Inte minst finns
det en risk att strukturen med dubbla lednings-
funktioner i nämnden inverkar hämmande på
kansliets effektivitet. Härtill kommer att TFN:s
kansli idag är lokaliserat i Stockholm.

Domarbanan

Regeringens förslag: Att riksdagen bemyndigar
regeringen att närmare ange detaljer och tids-
frister för de obligatoriska momenten i domar-
banan.

Skälen för regeringens förslag: En särskild
domarbana har långvariga traditioner i vårt land.
Även om strävandena framöver kommer att vara
att rekrytera så brett som möjligt kommer det
fortfarande finnas skäl att i varje fall övergångsvis
behålla en domarbana av ungefär det slag som för
närvarande finns.

Den som har förvärvat notariemeritering och
som därefter tjänstgjort under minst nio måna-
der som fiskalsaspirant vid hovrätt eller kammar-
rätt kan anställas som fiskal vid respektive dom-
stol. Den som har antagits som fiskal och som
tjänstgjort som adjungerad ledamot i hovrätt el-
ler kammarrätt får anställas som assessor vid re-
spektive domstol. Efter förordnande som asses-
sor är de obligatoriska momenten i domarbanan
genomförda.

Genom förordningen (1998:1238) om för-
söksverksamhet vid hovrätterna och kammar-

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

rätterna ersätts den ovan nämnda fiskalsaspi-
ranttjänstgöringen med överrättsnotarietjänst-
göring. Overrättsnotarietjänstgöringen pågår
under ett år och har till syfte att möjliggöra för
fler notariemeriterade jurister att få överrättser-
farenhet samt att möjliggöra för domstolsväsen-
det att bättre reglera behovet av föredragan-
den/domaraspiranter. Regeringen har gett
Domstolsverket i uppdrag att utvärdera försöks-
verksamheten (dnr Ju2000/2568).

Riksdagen har godkänt att den minsta tiden
för fiskalstjänstgöring i tingsrätt eller länsrätt
skall vara två år (prop. 1999/2000:1 utg.omr. 4,
bet. 1999/2000 JuUl, rskr. 1999/2000:78). Re-
dan nu har det visat sig finnas behov av särskilda
regler för fiskaler som en tid tjänstgör med ad-
ministrativa sysslor i hovrätten eller kammarrät-
ten. Den gällande ordningen, som kom till stånd
när den nuvarande domarbanan infördes, innebär
att alla detaljer i domarbanan har godkänts av
riksdagen. Eftersom det hela tiden finns behov
av att anpassa utbildningens olika detaljer före-
slår regeringen att riksdagen bemyndigar rege-
ringen att närmare ange frister m.m. för de olika
momenten i domarbanan.

Domstolarnas yttre organisation

Regeringen har som nämnts i avsnitt 4.4.5 i skri-
velsen till riksdagen (skr. 1999/2000:106 Refor-
mering av domstolsväsendet - en handlingsplan)
redogjort för sin syn på det framtida domstolsvä-
sendet ur organisatorisk synvinkel. Riksdagen
har ställt sig bakom regeringens planer (bet.
1999/2000:JuU22, rskr. 1999/2000:255). I hand-
lingsplanen förutskickas bl.a. ett antal reformer
beträffande den yttre organisationen. Det gäller
bl.a. tingsrätterna i Nordvästra Skåne, tingsrät-
terna i Dalarnas län, Falköpings och Skövde
tingsrätter och Simrishamns och Ystads tings-
rätter. Enligt rättegångsbalken är det regeringen
som förordnar om rikets indelning i domsagor. I
likhet med tidigare år och vad som pekades på i
handlingsplanen vill regeringen nu anmäla för
riksdagen förutskickade ytterligare organisa-
tionsförändringar enligt nedan. Regeringen avser
att i en skrivelse under våren till riksdagen an-
mäla ytterligare organisationsförändringar.

Tingsrätterna i Nordvästra Skåne

Regeringens bedömning: Helsingborgs, Klippans
och Ängelholms tingsrätter bör bilda en dom-
krets (en myndighet) med kansliorter i Helsing-
borg och Ängelholm.

Skälen för regeringens bedömning: Dom-
stolsverket har i skrivelsen Förslag till ny tings-
rättsorganisation i Nordvästra Skåne den 18 au-
gusti 2000 till regeringen föreslagit att
Helsingborgs, Klippans och Ängelholms tings-
rätter läggs samman med kansliort i Helsingborg
(dnrJu2000/3769).

Domstolsverket har i en promemoria som re-
missbehandlats redovisat olika alternativ för en
förändrad tingsrättsorganisation i Nordvästra
Skåne. Slutsatsen i promemorian är att en organi-
sation där all tingsrättsverksamhet samlas till en
domstol i Helsingborg ger störst fördelar för
verksamheten. De flesta fördelar som finns i en
större organisation uppnås dock även i det alter-
nativ som innebär att man skapar en tingsrätt
med flera verksamhetsorter. I promemorian för-
ordas därför att man skapar en gemensam dom-
krets för Nordvästra Skåne med dömande verk-
samhet i Helsingborg, Landskrona och
Ängelholm.

Remissutfallet blev blandat. Flertalet remissin-
stanser ifrågasätter inte behovet av en organisa-
tionsförändring i regionen. Däremot har re-
missinstanserna olika uppfattningar om hur den
ändrade organisationen skall vara utformad.

Några av remissinstanserna pekar på att pro-
memorian inte behandlar tingsrättsorganisatio-
nen i hela Skåne län. Hovrätten över Skåne och
Blekinge vill således i första hand se ett förslag
till en framtida tingsrättsorganisation i hela länet.
Hovrätten anför, att redan möjligheterna till
samverkan eller sammanslagning som även in-
nefattar Eslövs tingsrätt, gör att Landskrona
tingsrätt tills vidare bör avföras från diskussio-
nen. Enligt hovrätten går det inte att göra en all-
sidig bedömning av dömandet i denna domkrets
om inte också domkretsarna för åtminstone Es-
lövs och Lunds tingsrätter tas i beaktande. Hov-
rätten, vars överväganden därför bara omfattar
Helsingborgs, Klippans och Ängelholms tings-
rätter, förordar att dessa tingsrätter läggs sam-
man till Helsingborg. Även Helsingborgs tings-
rätt och Sveriges Domareförbund anser att en
mer samlad översyn av tingsrättsorganisationen i

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Skåne bör övervägas. Helsingborgs tingsrätt
framhåller att det kan finnas anledning att ytter-
ligare överväga en lösning där Landskrona tings-
rätt förs samman med bl.a. Eslövs tingsrätt. Sve-
riges Domareförbund framhåller att
promemorian inte ger tillräckligt underlag för ett
ställningstagande till om Landskrona tingsrätt
vid en eventuell sammanläggning med annan
domstol skall föras till Lunds eller Helsingborgs
tingsrätt.

När det därefter gäller de olika organisation-
saltemativen förordar Hovrätten över Skåne och
Blekinge, med ovan angiven reservation, Hel-
singborgs tingsrätt, Riksåklagaren, Åklagarmyn-
digheten i Malmö, Rikspolisstyrelsen och Polis-
myndigheten i Skåne det organisationsalternativ
som innebär att all dömande verksamhet samlas
till en tingsrätt i Helsingborg. Kriminalvårdssty-
relsen anser att det generellt är att föredra om
tingsrättsverksamheten koncentreras till ett färre
antal orter.

Klippans tingsrätt, nämndemännen vid Klip-
pans tingsrätt och Landskrona tingsrätt förordar
att det bildas en tingsrätt för Nordvästra Skåne
med dömande verksamhet på de orter som i dag
har sådan verksamhet. Svalövs kommun anför att
fördelarna med en domkrets med en tingsrätt
med verksamhet på flera orter överväger nack-
delarna och att dömande verksamhet även i fort-
sättningen bör bedrivas i Klippan.

Nämndemännen och notarierna vid Ängel-
holms tingsrätt förordar att det bildas två tings-
rätter i Nordvästra Skåne, en i Helsingborg och
en i Ängelholm.

Ängelholms tingsrätt, Landskrona kommun,
Landskrona nämndemannaförening och Sveriges
Domareförbund förordar att Klippans och Äng-
elholms tingsrätter läggs samman med verksam-
het enbart i Ängelholm.

Båstads kommun och Ängelholms kommun
tillstyrker en förändrad tingsrättsorganisation
antingen med två tingsrätter, en i Helsingborg
och en i Ängelholm, eller med tre tingsrätter, i
Helsingborg, Landskrona och Ängelholm.

Klippans kommun och Orkelljunga kommun
vill att Klippans tingsrätt behålls.

Domstolsverket har efter remissbehandlingen
funnit att frågan om hur den dömande verksam-
heten i Landskrona tingsrätt bör organiseras i
framtiden, som anmärkts i promemorian och
även framhållits av flera remissinstanser, är bero-
ende av inte bara organisationen av övriga tings-
rätter i Nordvästra Skåne utan också av den
framtida organisationen av Eslövs och Lunds

tingsrätter. För att inte föregripa resultatet av de
överväganden rörande Landskrona tingsrätt som
bör ske i samband med att Eslövs och Lunds
tingsrätter utreds, anser Domstolsverket att
Landskrona tingsrätt för närvarande bör lämnas
utanför förslaget om en ny tingsrättsorganisation
i Nordvästra Skåne. Domstolsverket delar den
bedömningen som flertalet remissinstanser inom
rättsväsendet förordat att verksamheten främjas
bäst om all verksamhet koncentreras till Hel-
singborg. Flertalet av dessa remissinstanser har
också avstyrkt att det skapas en domstol med fle-
ra verksamhetsorter. Flera remissinstanser för-
ordar endast en sammanläggning av Ängelholms
och Klippans tingsrätter med verksamhet i Äng-
elholm. Domstolsverket bedömer att en sådan
lösning inte skapar en tingsrätt med administra-
tiv och judiciell bärkraft i enlighet med de rikt-
linjer som regeringen redovisat i skrivelsen Re-
formeringen av domstolsväsendet - en
handlingsplan (skr. 1999/2000:106). En tingsrätt
med all verksamhet samlad i Helsingborg skulle å
andra sidan med traditionell bemanning få cirka
20 rotlar. I en sådan domstol finns enligt Dom-
stolsverket alla förutsättningar att leva upp till de
olika kvalitetskrav som kan ställas på verksam-
heten, både medborgarnas och domstolsperso-
nalens. Omfattningen av verksamheten skulle
göra att organisationen blir hållbar i ett längre
perspektiv. Organisationen skulle också bli stor
nog för att bära specialistkompetens även i den
administrativa verksamheten. Därmed skulle
tingsrättens oberoende av den centrala administ-
rationen bli större. I jämförelse med den bärkraft
som i olika avseenden skulle uppnås för verk-
samheten om den samlades i Helsingborg kan
det inte anses som den bästa lösningen att behålla
Ängelholms tingsrätt. Särskilt inte som avstån-
den mellan Ängelholm och Helsingborg och in-
om en sammanslagen domkrets är små och
kommunikationerna goda. Mellan Ängelholm
och Helsingborg är det t.ex. endast omkring 27
km. Inte heller för att tillgodose allmänhetens
krav på tillgänglighet till domstolarna behövs så-
ledes dömande verksamhet både i Ängelholm
och Helsingborg.

Regeringen delar flertalet remissinstansers be-
dömning att en organisationsförändring är nöd-
vändig. När det gäller förslaget att samla all verk-
samhet till Helsingborg genom en
sammanläggning av domstolarna, konstaterar re-
geringen att Domstolsverkets förslag gör en at-
traktiv arbetsmiljö för de anställda möjlig. En
domstol av denna storlek innebär också att det

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

finns målunderlag för en god beredningsorgani-
sation som innebär en möjlighet att renodla
domarrollen till gagn för verksamheten. Dom-
stolssekreterare och beredningsjurister kan er-
bjudas stimulerande arbetsuppgifter i en annan
omfattning än i dag.

Domstolsverkets förslag innebär också att
nödvändig specialisering kan genomföras och att
personalen kan erbjudas kompetensutveckling i
större utsträckning och till nytta för verksamhe-
ten vid domstolen.

Regeringen anser att det från verksamhets-
synpunkt är bäst att bedriva all verksamhet i en
domkrets med dömande verksamhet inte bara i
Helsingborg utan också i Ängelholm. En förut-
sättning för detta är naturligtvis att verksamhe-
ten på båda kansliorterna kan ges tillräckligt un-
derlag för att bedrivas effektivt. De flesta
fördelar som finns i en större organisation kan då
uppnås. En sådan organisation är flexibel och ger
möjligheter att klara exempelvis arbetstoppar och
frånvaro. Utrymme ges också för personalen att
få nödvändig kompetensutveckling. Liksom i en
sammanslagen domstol finns det möjligheter att
ha specialistkompetens såväl i den dömande som
i den administrativa verksamheten. Regeringen
bedömer att detta är fullt genomförbart med den
nu föreslagna domkretslösningen.

Regeringen avser därför att ge Domstolsver-
ket i uppdrag att senast den 1 juli 2002 lägga
samman Helsingborgs, Klippans och Ängel-
holms tingsrätter till en tingsrätt (en myndighet)
med kansliorter i Helsingborg och Ängelholm.

Tingsrätterna i Dalarnas län

Regeringens bedömning: Tingsrättsverksam-
heten i Dalarnas län bör bedrivas i två domkret-
sar, en för den norra delen av länet med kansliort
i Mora och en för den södra länsdelen med kans-
liort i Falun.

Skälen för regeringens bedömning: Dom-
stolsverket har i skrivelsen Förslag till ny tings-
rättsorganisation i Dalarnas län den 18 augusti
2000 till regeringen föreslagit att det genom
sammanläggning bildas två tingsrätter i Dalarnas
län. En tingsrätt för länets norra delar med kans-
liort i Mora och en tingsrätt för den södra delen
av länet med kansliort i Falun. Domstolsverket
har vidare föreslagit att Mora tingsrätt skall om-
fatta dels hela nuvarande Mora tingsrätts dom-

krets, dels nuvarande Leksands tingsrätts dom-
krets med undantag för Gagnefs kommun och
Vansbro kommun. Domstolsverket har slutligen
i skrivelsen föreslagit att Falu tingsrätt skall om-
fatta nuvarande Falu, Hedemora och Ludvika
tingsrätters domkretsar med undantag för Vans-
bro kommun och med tillskott av Gagnefs
kommun (dnr Ju2000/3770).

Som skäl för sitt förslag har Domstolsverket
anfört bl.a. följande. En koncentration av verk-
samheten till två platser ger de bästa förutsätt-
ningarna för en för framtiden hållbar och ända-
målsenlig organisation. En tingsrätt i norra
Dalarna kommer för den dömande verksamhe-
ten att få arbetsunderlag för tre ordinarie doma-
re. Tingsrätten, placerad i Mora, kommer att få
en inskrivningsmyndighet med relativt stor per-
sonal knuten till sig. Dessa förhållanden och av-
ståndet till den andra kansliorten gör, som utre-
daren också kommit fram till, att tingsrätten bör
bilda en självständig enhet. Genom sammanslag-
ningar av dels Mora och Leksands tingsrätter till
en domstol med en kansliort i norra Dalarna,
dels Falu, Hedemora och Ludvika tingsrätter till
en domstol med en kansliort i södra Dalarna
skapas administrativt och judiciellt mer bärkraf-
tiga domstolar. Vid en sådan organisatorisk lös-
ning kommer det att finnas förutsättningar att ge
allmänheten en god service och att ge lokalerna
en utformning som bättre tillgodoser persona-
lens och allmänhetens säkerhet. Domstolarna
kommer också att ha goda förutsättningar att bli
moderna och välfungerande arbetsplatser. Med
beaktande av de allmänna kommunikationerna
bör Gagnefs kommun föras till den södra tings-
rättens domkrets, medan Vansbro kommun bör
överföras till den norra tingsrättens domkrets.

En promemoria med motsvarande förslag har
av Domstolsverket remitterats. Svea hovrätt,
Falu tingsrätt, Hedemora tingsrätt, Mora tings-
rätt, Riksåklagaren, Åklagarmyndigheten i Väs-
terås, Rikspolisstyrelsen, Polismyndigheten i
Dalarna, Falu kommun, Malungs kommun,
Vansbro kommun, Borlänge Nämndemannafö-
rening och Falu Nämndemannaförening, Lo-
kalföreningarna för Jusek och ST-domstol vid
Falu tingsrätt samt Sveriges Domareförbund har
tillstyrkt eller inte haft någon erinran mot Dom-
stolsverkets förslag.

Siljanskommunerna Leksand, Rättvik, Mora,
Orsa och Älvdalen har i första hand förespråkat
att den dömande verksamheten blir kvar i Lek-
sand och Mora. Om detta inte är möjligt föror-
das att dömandet förläggs till Mora. Gagnefs

4 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nrl. Del2

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

kommun ansluter sig till Siljanskommunernas
yttrande. Om Leksands tingsrätts domkrets förs
över till Mora ansluter sig Gagnefs kommun till
förslaget att kommunen förs över till den södra
tingsrätten.

Leksands tingsrätt, Ludvika tingsrätt, Ludvika
kommun, Smedjebackens kommun, Leksands
domsagas Nämndemannaförening, Lokalföre-
ningarna för Jusek och ST-domstol vid Leksands
tingsrätt föreslår att de nuvarande tingsrätterna
bildar en myndighet med verksamhet vid de nu-
varande kansliorterna. Nämndemannaföreningen
i Ludvika tar avstånd från nedläggning av Ludvi-
ka tingsrätt. Avesta, Hedemora och Säters kom-
muner avstyrker Domstolsverkets förslag och
hemställer att regeringen lämnar direktiv om en
fortsatt utredning.

Regeringen delar den uppfattning som bl.a.
framförts av Rikspolisstyrelsen att den av Dom-
stolsverket utsedde särskilde utredaren på ett
klargörande sätt påvisat skälen till att det genom
sammanläggning bör bildas två tingsrätter i Da-
larna, Mora och Falun. En sådan organisation har
förutsättningar att skapa goda arbetsplatser för
de anställda samtidigt som det skapas möjlighe-
ter att utveckla den dömande verksamheten yt-
terligare. I länets norra delar är avstånden avse-
värda varför regeringen, i likhet med
Domstolsverket och flertalet remissinstanser, an-
ser att det är lämpligt att Mora även i framtiden
bör bilda en särskild tingsrätt. Regeringen avser
att ge Domstolsverket i uppdrag att senast den 1
juli 2001 sammanlägga Falu, Hedemora och
Ludvika tingsrätter med kansliort i Falun samt
att senast vid samma tidpunkt lägga samman
Mora och Leksands tingsrätter med kansliort i
Mora.

Falköpings och Skövde tingsrätter

Regeringens bedömning: Falköpings och Skövde
tingsrätter bör läggas samman med kansliort i
Skövde

Skälen för regeringens bedömning: Dom-
stolsverket har i skrivelsen Förslag till ny tings-
rättsorganisation i nuvarande Falköpings och
Skövde domsagor den 18 augusti 2000 till rege-
ringen föreslagit att Falköpings tingsrätt läggs
samman med Skövde tingsrätt (dnr
Ju2000/3771). Domstolsverket anser i skrivelsen
att verksamheten främjas bäst om Falköpings

och Skövde tingsrätter läggs samman med kans-
liort i Skövde.

Domstolsverket har upprättat en promemoria
i vilken olika organisationsalternativ har över-
vägts. Domstolsverket har remissbehandlat pro-
memorian. Av de tretton remissinstanserna som
har yttrat sig har nio tillstyrkt Domstolsverkets
förslag om att Falköpings och Skövde tingsrätter
läggs samman och att all verksamhet koncentre-
ras till Skövde. De som har tillstyrkt förslaget är
Skövde tingsrätt, Göta hovrätt, Riksåklagaren,
Åklagarmyndigheten i Göteborg, Rikspolissty-
relsen, Hjo kommun, Skövde kommun, Länssty-
relsen i Västra Götalands län samt Sveriges Do-
mareförbund. Kriminalvårdsstyrelsen anser
generellt att en koncentration av tingsrättsverk-
samheten till ett färre antal tingsrätter är att fö-
redra. Falköpings tingsrätt har den uppfattning-
en att en organisation av en domstols karaktär
inte kan vara alltför liten för att de krav som
ställs på bl.a. rättssäkerhet, effektivitet, och ser-
vice skall kunna upprätthållas och att tingsrätten
när förändringen av boupptecknings- och in-
skrivningsverksamheten genomförs kommer att
nå en nivå då en självständig verksamhet vid
tingsrätten svårligen kan bedrivas.

Nämndemannaföreningen vid Falköpings
tingsrätt förordar sammanläggning av tingsrät-
terna i Falköping och Skövde men att verksam-
het finns kvar både i Falköping och Skövde. Fal-
köpings kommun är för ett bibehållande av
Falköpings tingsrätt. Kommunen anser att en ut-
veckling av verksamheten i Falköping skulle
kunna ske genom bl.a. en utvidgning av Falkö-
pings tingsrätts geografiska verksamhetsområde.
Om bedömningen ändå blir att Falköpings tings-
rätt inte kan kvarstå som en självständig domstol
förordar kommunen bildandet av en gemensam
domkrets antingen mellan Skövde och Falkö-
pings domstolar eller mellan domstolarna i för-
utvarande Skaraborgs län, med dömande verk-
samhet på samtliga nuvarande tingsrättsorter.

Regeringen delar Domstolsverkets och flerta-
let remissinstansers bedömning att det från verk-
samhetssynpunkt är bäst att bedriva all verksam-
het i en domkrets. Falköpings tingsrätt bör
därför läggas samman med Skövde tingsrätt för
att i den nya tingsrätten ge utrymme för bl.a. en
effektiv beredningsorganisation, en specialisering
med hänsyn till målunderlaget och andra åtgär-
der i samma riktning för att få en långsiktigt
hållbar tingsrätt. Regeringen avser att ge Dom-
stolsverket i uppdrag att senast den 1 oktober

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

2001 lägga samman Falköpings och Skövde
tingsrätter.

Simrishamns och Ystads tingsrätter

Regeringens bedömning: Simrishamns och Ystads
tingsrätter bör läggas samman med kansliort i
Ystad.

Skälen för regeringens bedömning: Dom-
stolsverket har i skrivelsen Den framtida tings-
rättsorganisationen i nuvarande Simrishamns och
Ystads domsagor den 22 augusti 2000 till rege-
ringen föreslagit att Simrishamns och Ystads
tingsrätter läggs samman och att all verksamhet
koncentreras till Ystad, (dnr 2000/3797).

Domstolsverket har som skäl för sitt förslag
anfört bl.a. följande. Vid en så liten enhet som
Simrishamns tingsrätt är det inte möjligt att byg-
ga upp en kraftfull beredningsorganisation och
därmed renodla domarrollen. En sådan liten en-
het som Simrishamns tingsrätt utgör är sårbar
vid ledighet för semester, sjukdom, kompe-
tensutveckling m.m. Det är också svårt att vid en
liten domstol kunna möta den rättssökande all-
mänhetens berättigade krav på service. Syftet
med en organisatorisk förändring av tings-
rättsorganisationen i Simrishamns och Ystads
domsagor är att i regionen skapa en domstolsor-
ganisation som har bättre såväl judiciell som ad-
ministrativ bärkraft och som är mer flexibel och
verksamhetseffektiv än dagens organisation.
Verksamheten vid Simirishamns tingsrätt kan
inte ens om den skulle ingå i en större domkrets
bli långsiktigt hållbar. En sammanläggning av
Simrishamns och Ystads tingsrätter ger en tings-
rättsorganisation med större judiciell och admi-
nistrativ bärkraft än dagens organisation. När-
heten mellan Ystad och Simrishamn samt de
goda allmänna kommunikationerna mellan or-
terna motiverar inte att domstolsverksamhet be-
drivs i såväl Ystad som Simrishamn. En sam-
manlagd domstol i Ystad tillgodoser väl de krav
som från ett medborgarperspektiv kan ställas på
verksamheten.

Domstolsverket har remitterat en promemoria
med motsvarande förslag.

Av de sexton remissinstanser som yttrat sig
har sju tillstyrkt Domstolsverkets förslag. De
remissinstanser som tillstyrkt förslaget är Hov-
rätten över Skåne och Blekinge, Riksåklagaren,
Åklagarmyndigheten i Malmö, Rikspolisstyrel-

sen, Polismyndigheten i Skåne, Ystads kommun
och Sveriges Domareförbund.

Ystads tingsrätt och Nämndemannaförening-
en vid Ystads tingsrätt anser att, om en sam-
manläggning beslutas, all verksamhet skall kon-
centreras till Ystad. Kriminalvårdsstyrelsen anser
generellt att en koncentration av tingsrättsverk-
samheten till ett färre antal tingsrätter är att fö-
redra.

De remissinstanser som avstyrkt förslaget är
Simrishamns tingsrätt, Simrishamns kommun,
Nämndemannaföreningen vid Simrishamns
tingsrätt och Lokalföreningen för ST-domstol
vid Simrishamns tingsrätt. Samtliga dessa re-
missinstanser anser att det vid Simrishamns
tingsrätt bedrivs en verksamhet av god kvalitet
och att Simrishamns tingsrätt från ett medbor-
garperspektiv bör behållas som självständig dom-
stol.

Regeringen delar Domstolsverkets och flerta-
let remissinstansers bedömning att det från ver-
samhetssynpunkt är bäst att bedriva verksamhet i
en domkrets. Simrishamns tingsrätt bör därför
läggas samman med Ystad tingsrätt för att i den
nya tingsrätten ge utrymme för bl.a. en effektiv
beredningsorganisation och andra åtgärder i
samma riktning för att få en långsiktigt hållbar
tingsrätt. Regeringen avser att ge Domstolsver-
ket i uppdrag att senast den 1 januari 2002 lägga
samman Simrishamns och Ystads tingsrätter.

Organisatorisk samverkan mellan överrättema i
Norrland

Domstolsverket har på regeringens uppdrag i
samråd med Hovrätten för Nedre Norrland,
Hovrätten för Övre Norrland och Kammarrät-
ten i Sundsvall utrett förutsättningarna för en
organisatorisk samverkan mellan överrätterna i
Norrland m.m.

Domstolsverket och presidenterna för över-
rätterna i Norrland har övervägt olika samver-
kansalternativ.

Regeringen avser inte med anledning av denna
utredning vidta några åtgärder för organisatorisk
samverkan mellan överrätterna i Norrland.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

4:6 Kriminalvården

\|Tabell 4.29 Anslagsutvecklingen \|
Tusental kronor		3 957 390	Anslags- sparande	-75 685
1999	Utfall	3 957 390	Anslags- sparande	-75 685
2000	Anslag	3820254	Utgifts- prognos	3 932 000
2001	Förslag	4 148 078
2002	Beräknat	4 127 855 ¹
2003	Beräknat	4 218 606 ¹

‘Motsvarar4 043 078 tkr i 2001 års prisnivå.
²Motsvarar 4 043 078 tkr i 2001 års prisnivå.

Under år 1998 förbrukade kriminalvården 318
miljoner kronor mer än vad som anslagits för
verksamheten. Detta har lett till att det tidigare,
omfattande, anslagssparandet nu förbrukats i sin
helhet och att kriminalvården istället behövt ut-
nyttja en del av sin anslagskredit. Vid budgetårets
slut hade anslagskrediten utnyttjats med 75 mil-
joner kronor.

Enligt gällande prognos kommer kriminalvår-
den under innevarande budgetår att förbruka 112
miljoner kronor mer än anvisade anslag. Krimi-
nalvårdsstyrelsens anslag har under ett antal år
varit nedjusterat för att det tidigare omfattande
anslagssparandet skulle förbrukas. När nu an-
slagssparandet är förbrukat i sin helhet finns så-
ledes skäl att på nytt överväga anslagsnivån.

Budget för avgiftsbelagd verksamhet

Kriminalvården disponerar inkomster från ar-
betsdriften inom kriminalvården. För arbets-
driften gäller inte kravet på full kostnadstäck-
ning. Inkomsterna täcker drygt hälften av
kostnaderna för arbetsdriften.

Av 5 § lagen (1994:451) om försöksverksam-
het med intensivövervakning med elektronisk
kontroll framgår att dömda som deltar i försöks-
verksamheten skall betala en avgift. Avgiften
uppgår till 50 kronor per dag, dock högst 3 000
kronor. Avgiften skall betalas i förskott till Kri-
minalvårdsstyrelsen för att därefter kvartalsvis
tillföras brottsofferfonden.

ITabell 4.30 Avgiftsbelagd verksamhet \|
Tusentals kronor	Ej disponibla/intensiv- övervaknin^	Disponibla/arbetsdrift
Utfall 1999	2 593	126 065
Prognos 2000	3 150	127 000
Prognos 2001	3 150	125 000

100

Regeringens överväganden

Under början av 1990-talet var kriminalvårdens
anslagsförbrukning lägre än anvisade medel, vil-
ket innebar att kriminalvården byggde upp ett
stort anslagssparande. Orsaken var i första hand
att beläggningen vid anstalter och häkten mins-
kade. I det korta perspektivet blev kriminalvår-
dens häktes- och anstaltsorganisation överdi-
mensionerad. Beläggningen minskade främst på
grund av att verkställighetsreformen intensivbe-
vakning med elektronisk kontroll har utvidgats
men också på grund av att antalet fängelsedomar
minskade.

Mot denna bakgrund minskades kriminalvår-
dens anslagsram i enlighet med budgetproposi-
tionerna för åren 1997 respektive 1998 med 867
miljoner kronor fördelat på åren 1997-2000. Av
dessa neddragningar har 423 miljoner varit ram-
påverkande.

Vid utgången av budgetåret 1999 hade det ti-
digare anslagssparandet förbrukats i sin helhet
och kriminalvården har under år 1999 även ut-
nyttjat en del av sin anslagskredit. Den ekono-
miska situationen är ansträngd.

Regeringen föreslog i budgetpropositionen för
år 2000 att ett antal områden inom kriminalvår-
den skulle prioriteras och riksdagen ställde sig
bakom detta. De områden som då prioriterades
överensstämmer väl med de områden regeringen
vill lyfta fram i denna budgetproposition och
som beskrivs under avsnittet 4.4 Politikens in-
riktning. Vidare bedömer Kriminalvårdsstyrelsen
att en viss volymökning är att vänta under de
kommande åren och att man därför kommer att
behöva utöka antalet anstaltsplaster med om-
kring 100 och antalet häktesplatser med ca 30.
Ett annat viktigt område där kriminalvården be-
höver intensifiera utvecklingen är kompetensför-
sörjningen. Detta gäller inte minst kompetensut-
vecklingen för personal med klientnära arbete.

I syfte att ge kriminalvården förutsättningar
att upprätthålla en hög kvalitativ nivå inom verk-
samheten, möta förväntade volymökningar och
för att kunna fullfölja arbetet med de priorite-
ringar statsmakterna tidigare fastslagit för krimi-
nalvården samt för att ge förbättrade möjligheter
till kompetensutveckling föreslår regeringen att
en ramhöjning om 166 miljoner kronor tillförs
anslaget. Dessutom föreslår regeringen att ansla-
get tillförs en engångsvis höjning om 105 miljo-
ner kronor för år 2001 för att ge ytterligare för-
stärkta möjligheter för kriminalvården att
utveckla ovan nämnda områden.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Till följd av tidigare beslut läggs för år 2001 de 8
miljoner kronor åter som ramanslaget drogs ned
med engångsvis för år 2000. Anslaget dras vidare
ned med 3 miljoner motsvarande de engångsvisa
medel som tillfördes enligt beslut i budgetpropo-
sitionen för år 2000. Slutligen sänks anslaget med
144 000 kronor för att delfinansiera arkivhåll-
ningen.

Vid beräkningen av anslaget för år 2001 har
vissa tekniska justeringar gjorts av anslaget som
motsvaras av ändrade utgifter. Som kompensa-
tion för beräknade utgiftsökningar för löner, lo-
kaler m.m. räknas anslaget därför upp med
53 361 000 kronor.

Mot bakgrund av detta föreslår regeringen att
kriminalvårdens anslag för 2001 fastställs till
4 148 078 000 kronor. För åren 2002 och 2003
beräknas anslaget till 4 127 855 000 kronor re-
spektive 4 218 606 000 kronor.

ITabell 4.31 Beräkning av anslaget 2001 1
Tusental kronor
Anslag 2000	3 818 717
Ramhöjning	166 000
Engångsvis höjning	105 000
Återläggning	8 144
Ändring m.a.a. tidigare beslut	-3 000
Pris- och löneomräkning	53 361
Arkivhållning	-144
Förslag 2001	4 148 078

4:7 Brottsförebyggande rådet

ITabell 4.32 Anslagsutvecklingen 1
Tusental kronor (löpande priser)			Anslags- sparande	2 950
1999	Utfall	44 008	Anslags- sparande	2 950
2000	Anslag	50 005	Utgifts- prognos	59 100
2001	Förslag	42 405
2002	Beräknat	43 271*
2003	Beräknat	44 207²

'Motsvarar 42 405 i 2001 års prisnivå

²Motsvarar42 405 i 2001 års prisnivå

Brottsförebyggande rådet (BRÅ) är ett stabsor-
gan under regeringen och ett expertorgan inom
rättsväsendet. Rådets övergripande mål är att
främja brottsförebyggande arbete genom ut-
veckling, utvärdering, tillämpad forskning och
information inom det kriminalpolitiska området

och därigenom bidra till att minska brottslighe-
ten och öka tryggheten.

Viktiga inslag i verksamheten är att ta fram
underlag till regeringen och rättsväsendets myn-
digheter för åtgärder och prioriteringar i det
kriminalpolitiska arbetet, utvärdering av vidtagna
åtgärder och stöd till lokalt brottsförebyggande
arbete.

Två rådgivande organ är knutna till myndig-
heten dels en referensgrupp för rättsväsendet,
dels en vetenskaplig nämnd med representanter
från olika ämnesområden.

Det genomsnittliga antalet anställda hos BRÅ
var 58, jämfört med 55 föregående budgetår.

BRÅ har gjort relativt omfattande nyrekryte-
ringar under år 1999. På handläggarnivå är
könsfördelningen jämn. Däremot finns vissa
tydliga könsskillnader när det gäller disputerade
forskare. Vid myndigheten är två av nio forskare
kvinnor. Denna situation återspeglar det som i
övrigt gäller inom den kriminologiska forskning-
en.

Myndigheten har också ambitionen att öka
den etniska och kulturella mångfalden bland per-
sonalen. Erfarenheterna hittills är att det är rela-
tivt svårt att få personer med invandrarbakgrund
som söker kvalificerade forskartjänster.

Regeringens överväganden

Resultatbedömning

BRÅ:s verksamhet kan delas in i verksamhets-
områdena stöd till lokalt brottsförebyggande ar-
bete, forsknings- och utvecklingsverksamhet,
informations- och förlagsverksamhet samt offi-
ciell statistik för rättsväsendet.

Resultat

Lokalt brottsförebyggande arbete

BRÅ skall på olika sätt stimulera lokalt brotts-
förebyggande arbete. I årsredovisningen för år
1999 konstaterar BRÅ att ett stort antal av lan-
dets kommuner har inrättat s.k. lokala brotts-
förebyggande råd eller motsvarande organisatio-
ner. Arbetet med att stimulera lokalt
brottsförebyggande arbete har skett dels genom
att myndighetens personal deltagit vid ett stort
antal konferenser, seminarier och utbildningsda-
gar på såväl lokal som regional nivå, dels beviljat
ekonomiskt stöd till brottsförebyggande projekt

101

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

och till kommuner för att inrätta ett lokalt råd
eller annan samarbetsorganisation.

Totalt har 104 projekt erhållit ekonomiskt
stöd med sammanlagt 7,3 miljoner kronor. Ut-
över startbidrag prioriterades under året ansök-
ningar som avsåg verksamheter inom skolans
område, brottsförebyggande åtgärder i storstä-
der, kartläggning av lokala problem- och resurs-
bilder och utvärdering av konkreta projekt. I av-
snitt 4:15 Bidrag till brottsförebyggande arbete
redogörs mer utförligt för det ekonomiska stö-
det till brottsförebyggande arbete och vissa för-
ändringar i detta.

Erfarenheterna från lokalt brottsförebyggande
arbete har sammanställts i en serie om fyra idé-
och tipsböcker. En del av det ekonomiska stödet
till brottsförebyggande arbete används för att sä-
kerställa att den kunskap som erhålls i projekten
kommer andra till del. Detta görs genom att ex-
terna forskare anlitas för dokumentation, upp-
följning och utvärdering av de av BRÅ finansie-
rade projekten.

Inom myndigheten bedrivs också ett antal
forsknings- och utvecklingsprojekt som syftar
till att utveckla metoderna i det brottsförebyg-
gande arbetet. Ett sådant projekt är utvecklingen
av databaserade beskrivningar av brottslighetens
geografiska fördelning, så kallade digitala kartor.
I fem kommuner har BRÅ också gjort särskilda
satsningar för att utveckla det brottsförebyggan-
de arbetet. Syftet var att skapa förebilder eller i
varje fall goda exempel. Insatserna i de fem
kommunerna har i stor utsträckning bestått av
kartläggning och problemanalys i syfte att sti-
mulera ett problemorienterat brottsförebyggan-
de arbete.

Forsknings- och utvecklingsverksamhet

BRÅ har under året drivit sammanlagt 32 projekt
av forsknings- och utvecklingskaraktär. Nio
projekt har rört utvärderingar och uppföljningar
av reformer eller åtgärder inom rättsväsendet
bl.a. kriminalisering av bruk av narkotika, närpo-
lisverksamheten, elektronisk övervakning och
medling. Åtta projekt har rört statistik och
brottsutvecklingen, bl.a. kriminella MC-gäng,
IT-relaterad brottslighet och kvinnors brottslig-
het. Fem projekt har rört brottsförebyggande
arbete bl.a. i skolan och i storstädernas ytterom-
råden. Övriga projekt har gällt våldsbrott, brott
med rasistiska inslag, brottsoffer och våld mot
kvinnor.

Informations- och förlagsverksamhet

De projekt som BRÅ driver resulterar i rappor-
ter, promemorior och andra skrifter som huvud-
sakligen sprids genom försäljning, men också
kostnadsfritt till en grupp av nyckelpersoner och
myndigheter.

Under år 1999 publicerades 25 rapporter. För-
säljningen av tryckta rapporter och antalet fasta
prenumeranter ökade med 19 % respektive 7 %.
Alla rapporter finns tillgängliga på BRÅ:s
webbplats. Nyttan och tillgängligheten m.m. har
undersökts genom enkätundersökningar när det
gäller tre rapporter. Även om svarsfrekvensen
varit låg i två av undersökningarna tyder resulta-
ten enligt BRÅ på att rapporterna varit till nytta i
det dagliga arbetet. Innehållet bedöms som bra
och lättillgängligt.

BRÅ:s tidskrift Apropå har spritts i närmare
50 000 exemplar. I en läsarundersökning fick tid-
skriften enligt BRÅ genomgående högt betyg.
Det framkom att den ofta cirkulerar på arbets-
platserna. BRÅ har på försök träffat en överens-
kommelse med polismyndigheten i Värmland
om att tidningen skickas hem till alla anställda
inom värmlandspolisen, till ett självkostnadspris
för polismyndigheten. Försöket utvidgas nu till
andra polismyndigheter.

I nyhetsbrevet Loopen, som utkommer fyra
gånger per år med en upplaga på 2 700 per num-
mer, förmedlas information av betydelse för lo-
kala brottsförebyggande aktörer. BRÅ arrangerar
konferenser och seminarier och medverkar även i
sådana som arrangeras av andra. Man har också
utvecklat och ökat sina ansträngningar för att via
medierna sprida kunskap om brott och brotts-
förebyggande arbetet till målgrupperna. Detta
sker bl.a. genom ett mera strukturerat pressar-
bete med fler pressmeddelanden.

Officiell statistik för rättsväsendet

BRÅ skall sörja för att den officiella rättsstatisti-
ken är av god kvalitet, tillförlitlig, relevant och
lättillgänglig. Den officiella rättsstatistikens be-
står av uppgifter om bl.a. antalet anmälda brott,
uppklarade brott, personer misstänkta och lag-
förda för brott. BRÅ arbetar kontinuerligt för att
förbättra den officiella rättsstatistikens kvalitet.
Under året har BRÅ bl.a. definierat konkreta mål
för arbetet med statistikens kvalitet till och med
år 2002. För att arbetet skall vara framgångsrikt
är BRÅ beroende av att de underlag som kom-
mer in är tillförlitliga och levereras i tid. Omfat-
tande kontroller har genomförts av BRÅ både av

102

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

det inmaterial som utgör grunden för statistiken
och den färdiga statistiken.

BRÅ arbetar med att anpassa statistikens in-
nehåll efter användarnas behov och önskemål.
Under året har BRÅ infört nya brottskoder för
att förbättra redovisningen av olika brottstyper
bl.a. för redovisningen av miljöbrott, barnporno-
grafibrott, brott mot alkohollagen och brott mot
personuppgiftslagen. Internationella jämförelser
av kriminalstatistiken är ett område som särskilt
studerats och redovisats till Justitiedepartemen-
tet under år 1999. BRÅ har även överlämnat en
delredovisning av arbetet med att ta fram statis-
tik över flödet inom rättsväsendet till Justitiede-
partementet.

En stor informationsmängd finns numera i
den databas som byggts upp för framställning av
kriminalstatistik men endast en mindre del ut-
nyttjas vid redovisningen. BRÅ har därför börjat
planera ett projekt som skall förbättra statisti-
kens tillgänglighet för forskare och lokala
brottsförebyggande aktörer, journalister m.fl.

Kriminalstatistiken har i stort publicerats en-
ligt den tidsplan som satts upp. Den publiceras
bl.a. på BRÅ:s webbplats i form av tabeller och
en sammanfattning. Under året har BRÅ börjat
publicera statistik över anmälda brott per månad
enligt önskemål bland annat från polismyndig-
heterna.

Analys och slutsatser

BRÅ har i allt väsentligt uppfyllt de mål för verk-
samheten som uppställts under år 1999. Myndig-
heten fortsätter att utvecklas positivt.

Revisionens iakttagelser

Riksrevisionsverket har inte haft några invänd-
ningar i revisionsberättelsen för år 1999 avseende
BRÅ.

Verksamhetens inriktning

BRÅ har bedrivit ett omfattande arbete för att
stimulera lokalt brottsförebyggande arbete bl.a.
genom att bevilja startbidrag till sådan verksam-
het och stödja olika brottsförebyggande projekt.
Regeringen anser att det lokala brottsförebyg-
gande arbetet utvecklas positivt. När det gäller
BRÅ:s forsknings- och utvecklingsverksamhet
konstaterar regeringen att den ligger väl i linje
med vad som prioriteras i kriminalpolitiken i

stort. BRÅ har också ökat ansträngningarna för
att sprida information om resultaten av verksam-
heten. Genom sin nya webbplats har BRÅ ökat
tillgängligheten av sin offentliga information och
förstärkt servicen till målgrupperna. Ett utveck-
lingsarbete pågår för att ytterligare kunna mål-
gruppsanpassa informationen. Vad avser statisti-
kens publicering är BRÅ på god väg att uppfylla
verksamhetsmålet.

Lokalt brottsförebyggande arbete fortfarande
prioriterat

BRÅ skall prioritera stöd till lokalt brottsföre-
byggande arbete. Av särskilt intresse är brotts-
förebyggande projekt i storstadsregionerna. Det
blir allt viktigare att följa upp gjorda stödinsatser
och att utvärdera de olika projekten. BRÅ har
också börjat ställa högre krav på dokumentation
och uppföljning av projektmedel. Delar av det
ekonomiska stödet används även för att anlita
externa forskare för att dokumentera, följa upp
och utvärdera de av BRÅ finansierade projekten.
Det är viktigt att BRÅ utvecklar arbetsmetoder
för att så långt möjligt främja vetenskapliga ut-
värderingar av kvalificerade brottsförebyggande
verksamheter.

Behcrvet av kunskap måste tillgodoses

Åtgärder som vidtas inom rättsväsendet måste
bygga på kunskaper om brottsligheten och dess
orsaker. Det är viktigt att BRÅ fungerar som ett
centrum för forsknings- och utvecklingsverk-
samheten inom hela rättsväsendet och att arbetet
bedrivs i nära samverkan med rättsväsendets öv-
riga myndigheter. Ett exempel på detta är att
BRÅ, som ett led i kampen mot brott med rasis-
tiska, främlingsfientliga eller homofobiska inslag,
i regleringsbrevet för år 2000 fick i uppdrag att
upprätta en strategi för att medverka till att sä-
kerställa att rättsväsendets personal har god kun-
skap om såväl grunden för dessa brott som situ-
ationen för dem som utsätts för sådana brott.
BRÅ har i samarbete med övriga myndigheter
inom rättsväsendet utvecklat en gemensam ut-
bildningsstrategi. För det fortsatta arbetet har en
gemensam arbetsgrupp bildats med represen-
tanter från BRÅ, Riksåklagaren, Ekobrottsmyn-
digheten, Rättsmedicinalverket, Kriminalvården,
Domstolsverket, Brottsoffermyndigheten och
Rikspolisstyrelsen inklusive SÄPO för utbyte av
erfarenheter och för att planera gemensamma
aktiviteter. Att utvärdera reformer inom rättsvä-
sendet är en fortsatt angelägen uppgift. Det är
samtidigt viktigt att BRÅ har beredskap för att

103

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

med relativt kort varsel ta hand om uppdrag som
regeringen har behov av att få utförda.

En annan huvuduppgift är att sprida kunskap
om resultaten av verksamheten så att denna kan
komma målgrupper och användare till nytta.

Förbättrad rättsstatistik

BRÅ kommer att på olika sätt arbeta vidare för
att förbättra den officiella rättsstatistikens kvali-
tet. Flera åtgärder har också vidtagits för att öka
statistikens tillförlitlighet, relevans och lättill-
gänglighet. Detta arbete måste fortsätta under
kommande år innan verksamhetsmålet kan upp-
nås.

Det är viktigt att BRÅ fortsätter arbetet med
att målgruppsanpassa statistikens innehåll bl.a.
genom att modernisera olika statistik begrepp
och få fram statistik över flödet inom rättsväsen-
det. Brottsstatistiken på lokal nivå skall också
förbättras och kunna publiceras i större ut-
sträckning än idag på internet. Detta är något
som efterfrågas av bl.a. lokala brottsförebyggan-
de aktörer och forskare.

Ett utvecklat internationellt samarbete

BRÅ framhåller att det internationella deltagan-
det har ökat under år 1999. Men konstaterar
samtidigt att det internationella nätverket måste
förbättras för att få en bättre bild av den forsk-
ning och utveckling som sker i andra länder. En-
ligt BRÅ bör man ha ett mer direkt samarbete
med internationella forskare i enskilda projekt.
Regeringen anser att det är viktigt att BRÅ yt-
terligare utvecklar sitt internationella samarbete.
Särskild vikt bör läggas på arbetet inom EU och
myndighetens insatser i samband med regering-
ens satsning på rättsbistånd inom Östersjö-
samarbetet.

Anslag

BRÅrs ramanslag för år 1999 var 43,7 miljoner
kronor. I detta belopp ingick engångsvis 6 miljo-
ner kronor för forskning om ekonomisk brotts-
lighet. Vid budgetårets slut fanns ett anslagsspa-
rande på 9,1 miljoner kronor.

Anslaget för år 2000 är 50 miljoner kronor. I
detta belopp ingår engångsvis 8 miljoner kronor
för forskning om ekonomisk brottslighet. För
att kunna fullfölja påbörjade projekt tillförs BRÅ
9 miljoner kronor över tilläggsbudget.

Regeringen föreslår att BRÅ tilldelas ett anslag
på 42 405 000 kronor för budgetåret 2001. För
budgetåren 2002 och 2003 beräknas anslaget till
43 271 000 kronor resp. 44 207 OOOkronor.

I beräkningen av anslaget för år 2001 har kom-
penserats för beräknade utgiftsökningar för lö-
ner, lokaler och övriga förvaltningskostnader.
Beloppet uppgår till 544 000 kronor.

Tabell 4.33 Beräkning av anslaget för 2001
Tusentals kronor
Anslag 2000	50 005
Ändring med anledning av tidigare beslut	-8 144¹
Pris- och löneomräkning	544
Förslag 2001	42 405

¹ Beloppet avser de engångsvisa medlen för ekonomisk forskning 1999

4:8 Rättsmedicinalverket

Tabell 4.34 Anslagsutvecklingen

Tusental kronor

1999	Utgift	169 716	Anslags- sparande	6 757
2000	Anslag	183 549	Utgifts- prognos	188 000
2001	Förslag	189 386
2002	Beräknat	193 381 ¹
2003	Beräknat	197 649 ²

¹ Motsvarar 189 386 tkr i 2001 års prisnivå.

² Motsvarar 189 386 tkr i 2001 års prisnivå.

Rättsmedicinalverket ansvarar för genomföran-
det av rättspsykiatrisk, rättsmedicinsk, rättske-
misk och rättsgenetisk verksamhet i den ut-
sträckning sådana frågor inte handläggs av någon
annan statlig myndighet.

Rätts medicinalverkets del av effektmålet för
utgiftsområdet är att genom sin verksamhet
medverka till att skapa goda förutsättningar för
rättssäkerhet och effektivitet inom rättsväsendet.
Verket skall också bidra till att förbättra samhäl-
lets brottsförebyggande arbete genom att infor-
mera om de erfarenheter som vunnits inom ver-
kets verksamhetsområden.

Rättsmedicinalverket skall vidare bedriva ut-
vecklingsarbete och ge stöd åt forskning av bety-
delse för verksamheten. Personalen skall ha hög
kompetens. Verksamheten skall präglas av hög
kvalitet, bedrivas kostnadseffektivt och med
korta handläggningstider.

Rättsmedicinalverket skall vinnlägga sig om
att tillämpa ett genderperspektiv på verksamhe-
ten.

104

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Budget för avgiftsbelagd verksamhet

Tabell 4.35 Offentligrättslig verksamhet, myndigheten dis- 1 ponerar avgiftsintäkter. Rättsgenetik. 1
Tusental kronor
Offentlig- rättslig verksamhet	Intäkter till inkomsttitel (Som inte får disponeras)	Intäkter som får disponeras	Kostnader	Resultat (intäkt - kostnad)
Utfall 1999	-	15 270	15 936	-666
Prognos 2000	-	16 600	17 120	-520
Budget 2001	-	16 500	16 000	500

Rättsmedicinalverket bedriver avgiftsfinansierad
verksamhet inom den rättsgenetiska avdelning-
en.

ITabell 4.36 Uppdragsbelagd. Rättskemi. 1
Tusental kronor Uppdragsverksamhet	Intäkter	Kostnader	Resultat (Intäkt - kostnad)
Utfall 1999 (varav tjänsteexport)	15 418	16 262	-844
Prognos 2000 (varav tjänsteexport	16 000	15 670	330
Budget 2001 (varav tjänsteexport)	16 000	15 500	500

Rättsmedicinalverket bedriver uppdragsverk-
samhet inom den rättskemiska avdelningen.

Regeringens överväganden

Resultatbedömning

Resultat

I så gott som samtliga ärenden, oavsett verksam-
hetsområde, har Rättsmedicinalverket uppfyllt
de krav som ställts på undersöknings- och hand-
läggningstider. En kraftig ökning av antalet
rättspsykiatriska undersökningar (RPU) har
dock lett till att väntetiderna ökat. Även inom
rättsmedicinen har handläggningstiderna ökat
något bl.a. till följd av bristen på rättsläkare.

Verket har under år 1999 satsat aktivt på
forskning och utveckling inom de olika verk-
samhetsgrenarna. Detta arbete har bl.a. resulterat
i ett stort antal publicerade vetenskapliga artiklar
och att ett antal anställda disputerat i olika äm-
nen. Verket har fortsatt arbetet med kvalitetssäk-
ring och system för resultatanalys samt med
metod- och kvalitetsutveckling.

Ett utvecklingsprogram, RMV-PLUSS, har på-
börjats under året för att bland annat förstärka
medborgarperspektivet. Syftet är också att ut-
veckla ledarskapet för att på så sätt bättre ta till-
vara personalens kapacitet och därmed minska
personalomsättningen och trycket på bristgrup-
perna.

Rättspsykiatri

Under år 1999 har domstolarnas efterfrågan på
RPU fortsatt att öka. 657 RPU har utförts,
vilket är nästan 10 % fler än under åren 1997
och 1998. Detta har lett till att väntetiden i
häkte ökat. Antalet s.k. §7-intyg som Rätts-
medicinalverket utfärdat var under 1999 totalt
1 837, vilket motsvarar nivån under senare år.
Denna nivå bedöms kvarstå under år 2000 och
de närmast följande åren.

Rättsmedicinalverket arbetar aktivt med att
vidareutveckla kvaliteten inom den rättspsykiat-
riska verksamheten genom bl.a. kvalitetssäkring
och kompetensutveckling. Domstolarna har även
under år 1999 i mycket hög grad (98 %) följt de
förslag till påföljd som förordats i verkets utlå-
tanden.

Metoder och tekniker när det gäller olika for-
mer av risk- och farlighetsbedömningar samt
riskhantering har också utvecklats positivt.

Rättsmedicin

Antalet rättsmedicinska förrättningar har legat
på en stabil nivå under de senaste åren. Antalet
förrättningar har minskat med cirka 200 (2,5 %)
sedan år 1998 och ligger på i stort sett samma ni-
vå som år 1997. Totalt har 7 638 förrättningar
gjorts under år 1999. De rättsmedicinska obduk-
tionerna är den numerärt dominerande förrätt-
ningen med 5 387 förrättningar utförda under
året.

Handläggningstiderna inom rättsmedicinen
har ökat något. Den främsta orsaken till detta är
den fortsatta bristen på utbildade rättsläkare.
Rättsmedicinalverket arbetar dock aktivt med
denna fråga och har också fått ett tillskott till an-
slaget under år 2000 för detta ändamål. Insatser-
na har i viss mån förbättrat rekryteringsläget.
Det interna kvalitetsarbetet har utvecklats under
året bl.a. genom arbete i en särskild kvalitetsut-
vecklingsgrupp.

Rättskemi

Rättskemiska analyser utförs i ca 90 % av alla
rättsmedicinska dödsfallsundersökningar. Anta-

105

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

let analyser har legat tämligen konstant på
knappt 5 000 ärenden under senare år. Trenden
under 1990-talet med ett minskat antal trafikä-
renden för att undersöka alkoholhalt i blod bröts
under år 1999 som en följd av att alkoholbe-
stämning även utförs på dem som misstänks för
drograttfylleri. Antalet drograttfylleriärenden
har dessutom ökat dramatiskt till följd av ny lag-
stiftning och ligger nu på en nivå som motsvarar
2 700 analyser på årsbasis. En fortsatt ökning
väntas dessutom.

Inom den uppdragsfinansierade verksamheten
har antalet ärenden från kriminalvården, i huvud-
sak screeningundersökningar för narkotika,
minskat med 27 % jämfört med år 1998 till följd
av ändrad praxis från uppdragsgivarens sida. Ar-
betet med kvalitetssäkring har hög prioritet inom
den rättskemiska avdelningen, vilken återigen
försvarat sin ackreditering hos SWEDAC.

Rättsgenetik

Huvuduppgiften för den rättsgenetiska avdel-
ningen är faderskapsundersökningar. Den tidiga-
re nedåtgående trenden i ärendeinflödet har nu
vänts och år 1999 besvarades 1 784 ärenden mot
1 700 år 1998. Detta motsvarar en ökning med
knappt 5 %. Ökningen relativt sett är emellertid
större med tanke på de sjunkande födelsetalen.
Detta betyder att faderskapsundersökning utförs
i ungefär 2 % av alla födslar.

Handläggningstiderna har successivt minskat.
Medianhandläggningstiden var under år 1999
kortare än någonsin tidigare. Den rättsgenetiska
avdelningen har framgångsrikt arbetat vidare
med kvalitetssäkring och ännu en gång försvarat
sin ackreditering hos SWEDAC. Den rättsgene-
tiska avdelningen deltar även i nordiskt och in-
ternationellt samarbete kring kvalitetsfrågor.

Analys och slutsatser

Sammantaget har Rättsmedicinalverket i allt vä-
sentligt uppfyllt statsmakternas övergripande
mål för myndighetens verksamheter och bedrivit
verksamheten enligt regleringsbrevets krav. Re-
geringen delar i allt väsentligt de bedömningar
Rättsmedicinalverket har gjort i årsredovisning
och budgetunderlag.

Revisionens iakttagelser

Riksrevisionsverket har inte haft några invänd-
ningar i revisionsberättelsen för år 1999 avseende
Rättsmedicinalverket.

Verksamhetens inriktning

Domstolarnas allt större benägenhet att begära
rättspsykiatrisk undersökning påverkar Rätts-
medicinalverket i hög grad. Den ökade efterfrå-
gan ställer hårda krav på en organisation som
framgångsrikt genomfört omfattande rationalise-
ringar under 1990-talet. Regeringen anser det
mycket angeläget att Rättsmedicinalverket upp-
rätthåller en fortsatt hög kvalitet och effektivitet
inom detta område. För att detta skall vara möj-
ligt behövs ett resurstillskott för kommande år.

Bristen på utbildade rättsläkare är ett problem
inom den rättsmedicinska undersökningsverk-
samheten. Rättsmedicinalverket har redan under
innevarande år tilldelats extra resurser för att
förbättra förutsättningarna för att rekrytera
rättsläkare. Ett antal läkare under specia-
listtjänstgöring har också anställts. Regeringen
anser att detta arbete bör fortsätta och vidareut-
vecklas under kommande år. Resurser för detta
ändamål bör tillföras.

Den drograttfyllerilagstiftning som gäller
fr.o.m. den 1 juli 1999 har påverkat den rättske-
miska verksamheten i hög grad. Efterfrågan på
undersökningar har mer än tredubblats. Hittills
har den rättskemiska avdelningen klarat av att
möta den ökande efterfrågan utan att väntetider
uppstått. Det är angeläget att Rättsmedicinalver-
ket fortsätter att prioritera dessa undersökningar.
Regeringen anser att en del av det resurstillskott
som föreslås för kommande år bör användas till
att säkerställa en fortsatt hög kvalitet och effekti-
vitet inom området.

Rättsmedicinalverkets forsknings- och ut-
vecklingsarbete skall, inom ramen för sitt verk-
samhetsområde, ha en sådan inriktning att det
kommer hela rättsväsendet tillgodo. Kunskaps-
basen när det gäller risk- och farlighetsbedöm-
ningar behöver vidgas och fördjupas. Vidare bör
den fortsatta utvecklingen inom gentekniken
prioriteras. Aven forskning och utveckling inom
rättsmedicinen och rättskemin bör på olika sätt
lyftas fram.

Anslag

En jämförelse mellan budget och utfall för bud-
getåret 1999 visar att Rättsmedicinalverkets ut-
gifter inom den anslagsfinansierade verksamhe-
ten överstigit anslaget med 411 000 kronor, som
tagits från det tidigare anslagssparandet. Progno-
sen för anslagsbelastningen under innevarande
budgetår visar att Rättsmedicinalverkets utgifter

106

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

kommer att överstiga anslaget med ca 4,5 miljo-
ner kronor.

Det ackumulerade anslagssparandet uppgick
vid utgången av budgetåret 1998 till 6,75 miljo-
ner kronor. Detta belopp kommer under inneva-
rande år att delvis förbrukas för att myndigheten
skall kunna möta den del av utgifterna som inte
täcks av anslaget.

I syfte att kunna möta den ökande efterfrågan
främst när det gäller rättspsykiatriska undersök-
ningar och drograttfylleriundersökningar samt
för att ge möjligheter att fortsätta och intensifie-
ra rekryteringen av rättsläkare ökas Rättsmedici-
nalverkets ramanslag med 7 000 000 kronor från
och med år 2001. Höjningen är rampåverkande.
Vidare har i anslagsberäkningen kompenserats
för beräknade utgiftsökningar för löner, lokaler
och övriga förvaltningskostnader. Beloppet upp-
går till 2 978 000 kronor.

Mot bakgrund av detta föreslås ramanslaget
för år 2001 uppgå till 189 386 OOOkronor. För
åren 2002 och 2003 beräknas anslaget uppgå till
193 381 000 respektive 197 649 000 kronor.

ITabell 4.37 Beräkning av anslaget 2001 1
Tusentals kronor Anslag 2000	182 023
Pris- och löneomräkning	2 978
Engångsvisa medel	-2 600
Justering av premier	-15
Ramhöjning	7 000
Förslag 2001	189 386

4:9 Gentekniknämnden

ITabell 4.38 Anslagsutvecklingen 1
Tusental kronor		2 398	Anslags- sparande	401
1999	Utfall	2 398	Anslags- sparande	401
2000	Anslag	2 601	Utgifts- prognos	3 002
2001	Förslag	2 842
2002	Beräknat	2 699 ¹
2003	Beräknat	2 760 ²

¹ Motsvarar 2 642 tkr i 2001 års prisnivå.

² Motsvarar 2 642 tkr i 2001 års prisnivå.

Gentekniknämnden inrättades den 1 juli 1994.
Nämnden skall bl.a. följa den nationella och in-
ternationella utvecklingen på genteknikområdet,

bevaka de etiska frågorna samt bedriva rådgivan-
de och upplysande verksamhet.

Revisionens iakttagelser

Riksrevisionsverket har inte haft några invänd-
ningar i revisionsberättelsen för år 1999 avseende
Gentekniknämnden.

Regeringens överväganden

Resultatbedömning

Målet för Gentekniknämnden är att främja en
etiskt försvarbar och säker användning av gen-
tekniken så att människors och djurs hälsa samt
miljön skyddas. Detta mål skall nås av nämnden
genom rådgivande verksamhet, genom att följa
utvecklingen på genteknikområdet samt genom
att bevaka de etiska frågorna. Nämnden har vida-
re till uppgift att sprida kunskap om den gentek-
niska utvecklingen.

Av verksamhetsredogörelsen för budgetåret
1999 framgår att nämnden har verkat för att må-
let skall uppnås genom att bl.a. avge yttranden
och synpunkter till Regeringskansliet och olika
myndigheter, bl.a. i fråga om tillstånd till fältför-
sök med genetiskt modifierad raps, potatis, sock-
erbetor och äppelgrundstammar och förslag till
ändringar i direktiv 90/220/EEG om avsiktlig
utsättning av genetiskt modifierade organismer.
Vidare har nämnden informerat allmänheten ge-
nom direktkontakt och via nämndens hemsida.
Nämnden har också anordnat en heldagskonfe-
rens om genterapi på människa samt ett semina-
rium angående behovet av forskning inom om-
rådet ekologi och genetiskt modifierade
organismer samt en hearing angående transgen
fisk. Vidare har nämnden påbörjat förberedelser-
na för en konferens angående teknikvärdering av
human- genetisk diagnostik. Beträffande utveck-
lingen på området har nämnden i olika avsnitt
redovisat denna beträffande bl.a. metodutveck-
ling och genetisk kartläggning, den medicinska
grundforskningen, vacciner, genterapi på männi-
ska samt transgena djur. Nämnden har i denna
del redovisat bl.a. följande. Den. s.k. DNA-array
teknologin, som tillåter att tusentals genanalyser
kan göras samtidigt har fått sitt genombrott. Ge-
nomenet bl.a. hos vissa bakterier, växter och in-
sekter har sekvensbestämts. Tidtabellen för den
fullständiga sekvenseringen av den mänskliga

107

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

arvsmassan inom ramen för HUGO-projektet
har reviderats. Minnets mekanismer håller på att
kartläggas. Den genetiska bakgrunden till Retts
sjukdom har börjat klarna. Förhoppning finns
om att positivt kunna påverka sjukdomsutveck-
lingen vid Alzheimers sjukdom. Djurstudier har
gett hopp om möjlighet att med genterapimeto-
dik kunna behandla övervikt, kronisk smärta och
högt blodtryck. I USA har ett tiotal dödsfall som
kan sättas i samband med kliniska försök med
genterapi rapporterats. Det kan dock ha varit pa-
tienternas dåliga allmäntillstånd som orsakat
dödsfallen. Av berättelsen framgår vidare att in-
formationsbehovet är stort.

En parlamentarisk kommitté - Bioteknik-
kommittén - utreder för närvarande frågor om
biotekniken i samhället (dir. 1997:120). I kom-
mitténs uppdrag ingår bl.a. att bedöma långsikti-
ga förändringseffekter av den moderna biotekni-
ken samt lämna förslag till en övergripande
politik för området i ett internationellt perspek-
tiv.

Kommittén har i maj 1999 lämnat ett delbe-
tänkande angående Gentekniknämndens arbets-
uppgifter och sammansättning (SOU 1999:70). I
betänkandet föreslås inte några förändringar här-
vidlag. Kommittén har emellertid för avsikt att
återkomma till dessa frågor i slutbetänkandet.
Kommitténs slutbetänkande skall lämnas senast
den 1 december 2000.

Vid utgången av 1999 uppgick anslagssparandet
till 401 000 kronor. Gentekniknämnden har för
avsikt att använda sparandet till att anordna
konferenser inom genteknikens område. An-
slagssparandet beräknas att förbrukas under år
2000.

För att anordna en nationell konferens under
år 2001 om bl.a. etiska, sociala, ekonomiska as-
pekter på kartläggning av gener hos människa
och/eller djur, växter och mikroorganismer före-
slår regeringen att anslaget för år 2001 engångs-
vis tillförs 200 000 kronor. Anslaget 4:5 Dom-
stolsväsendet m.m. minskas med motsvarande
belopp.

Som kompensation för beräknade ökade ut-
gifter för löner, lokaler m.m. justeras anslaget
upp med 41 000 kronor.

Regeringen föreslår att anslaget fastställs till
2 842 000 kronor för år 2001. För åren 2002 och
2003 beräknas anslaget till 2 699 000 kronor re-
spektive 2 760 000 kronor.

ITabell 4.39 Beräkning av anslaget för 2001 I
Tusental kronor Anslag 2000	2 601
Pris- och löneomräkning	41
Engångsvis överföring	200
Förslag 2001	2 842

Analys och slutsatser

Gentekniknämnden skall främja en etiskt för-
svarbar och säker användning av gentekniken så
att människors och djurs hälsa samt miljön
skyddas. Det är av förklarliga skäl svårt att på
gängse sätt mäta om ett sådant mål har uppnåtts
eller inte. Regeringens bedömning är att Gen-
tekniknämnden genom sin allsidiga verksamhet
inom området på ett förtjänstfullt sätt har verkat
för att uppnå detta mål.

Utvecklingen inom genteknikområdet går
snabbt. Gentekniken kan exempelvis innebära att
mänskligt lidande i olika avseenden kan elimine-
ras men också medföra risker för missbruk eller
andra negativa konsekvenser. Det är mot den
bakgrunden viktigt att utvecklingen på gentek-
nikområdet följs upp. Gentekniknämndens verk-
samhet är därför mycket betydelsefull. Omfatt-
ningen av nämndens verksamhet får anses vara
väl avvägd.

4:10 Brottsoffermyndigheten

Tabell 4.40

Tusental kronor		14 300	Anslags- sparande	908
1999	Utfall	14 300	Anslags- sparande	908
2000	Anslag	14 940	Utgifts- prognos	16 200
2001	Förslag	16 852
2002	Beräknat	17 206 ¹
2003	Beräknat	17 585 ¹

‘Motsvarar 16 852 tkr i 2001 års prisnivå.

² Motsvararl6 852 tkr i 2001 års prisnivå.

Brottsoffermyndighetens övergripande mål och
uppgifter är att tillförsäkra den enskilde rätt-
strygghet och rättssäkerhet, att främja brottsof-
fers rättigheter, att bevaka deras behov och in-
tressen samt att verka för att den som är
berättigad till brottsskadeersättning får sådan.
Myndigheten skall särskilt pröva ärenden om
brottsskadeersättning och ärenden om bidrag
från brottsofferfonden. Vid myndigheten finns

108

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

en särskild nämnd som prövar vissa ärenden om
brottsskadeersättning och ett råd som prövar
frågor om bidrag från brottsofferfonden.

Brottsoffermyndigheten har i medeltal haft 41
anställda under året.

Regeringens överväganden

Resultatbedömning

Resultat

I regleringsbrevet för år 1999 anges att minst
70 % av brottsskadeärendena skall handläggas
inom tre månader med bibehållen kvalitet, att
ärendebalansen i fråga om brottsskadeersättning
skall minska, att de organisationer och projekt
som bedöms kunna tillföra brottsoffer störst
nytta skall beviljas bidrag ur brottsofferfonden
och att projekt inriktade mot våld mot kvinnor
därvid skall prioriteras samt att Brottsoffermyn-
digheten skall prioritera informationsinsatser
som bidrar till att sprida kunskap om brottsof-
fers rättigheter.

Under år 1999 inkom 6 133 brottsskadeären-
den. Det innebär en ökning jämfört med år 1998
med ca 14 %. Fördelat på de två skadetyperna
har personskadeärendena ökat med 676 st och
sak- och förmögenhetsskadeärendena med 70 st.

Myndigheten bedömer att antalet inkomna
ärenden kommer att öka ytterligare under år
2000.

Myndigheten har under år 1999 inte uppnått
målet att handlägga 70 % av brottsskadeärendena
inom tre månader. Som förklaring till detta har
myndigheten framför allt hänvisat till den kraf-
tigt ökade tillströmningen av ärenden. Trots den
14 % ökningen av antalet inkomna ärenden har
myndigheten uppnått målet att ärendebalansen
skall minska. Arendebalansen vid årets slut var
1709, vilket är en minskning jämfört med föregå-
ende år med ca 4 %. Under år 1999 avgjordes
6 193 ärenden. Jämfört med föregående år är
detta en ökning med nära 22 %.

Under år 1999 har de medel som influtit ge-
nom regressverksamheten ökat med 69 % eller
drygt en miljon kronor. Den s.k. fördjupade ut-
redningsverksamheten av skadelidandes försäk-
ringsförhållanden och skadeståndsskyldigas be-
talningsförmåga har däremot, på grund av hög
arbetsbelastning, inte kunnat prioriteras i samma
utsträckning som föregående år.

Summan utbetald brottsskadeersättning ökade
under aktuell period med 35 % jämfört med år
1998. Den huvudsakliga förklaring till denna ök-
ning torde vara att allmänhetens kunskap om
myndighetens verksamhet ökat och att fler ären-
den handlagts. Att den fördjupade utrednings-
verksamheten inte bedrivits i samma utsträck-
ning som föregående år kan i viss mån också
bidragit till detta.

Från brottsofferfonden har under 1999 17,5
miljoner kronor delats ut till 149 olika brottsof-
ferprojekt. Av dessa var 63 projekt inriktade på
våld mot kvinnor. Ca 4,9 miljoner kronor av de
utdelade medlen har beviljats till forskningspro-
jekt, 1,9 miljoner kronor till utbildning, 4 miljo-
ner kronor till information och 4,8 miljoner kro-
nor till annan utvecklingsverksamhet. Bidrag för
löpande verksamhet har lämnats med 1,9 miljo-
ner kronor till Brottsofferjourernas riksförbund.

Brottsofferfonden tillförs medel främst ge-
nom avgifter från dem som dömts för brott där
fängelse ingår i straffskalan. Fonden tillförs ock-
så medel från dem som avtjänar straff i form av
intensivövervakning med elektronisk kontroll.
Den dömde kan åläggas att betala en avgift till
fonden om 50 kronor per dag under verkställig-
heten, dock högst 3 000 kronor.

Enligt myndighetens prognos för innevarande
år beräknas anslagsbelastningen bli 16,2 miljoner
kronor. Myndigheten kommer därmed att ta
hela sin anslagskredit om 448 000 kronor i an-
språk och ändå göra ett ytterligare överskridande
på 800 000 kronor.

Brott med rasistiska, främlingsfientliga eller ho-
mofobiska inslag

Brottsoffermyndigheten lägger stor vikt vid att
personalen skall ha god kunskap om grunden för
brott med rasistiska, främlingsfientliga eller ho-
mofobiska inslag. Denna inställning strävar
myndigheten efter att markera såväl internt som
i utåtriktad verksamhet och en handlingplan för
etnisk mångfald har utarbetats.

Många av de konferenser och temadagar som
Brottsoffermyndigheten har arrangerat under
den senaste tiden har tagit upp frågor kring
rasism och främlingsfientlighet. Under inneva-
rande år planeras en internutbildning för all per-
sonal i form av en temadag med inbjudna gästfö-
reläsare. Temadagens inriktning är dels etnicitet
och rasism, dels mekanismer och mönster bak-
om brott med rasistiska och främlingsfientliga
inslag utifrån ett brottsofferperspektiv.

109

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Inför kommande ansökningsperiod till
Brottsofferfonden har myndigheten genom rik-
tade informationsinsatser särskilt markerat möj-
ligheterna att söka medel frän fonden för projekt
som problematiserar brott med rasistiska, främ-
lingsfientliga eller homofobiska inslag ur ett
brottsofferperspektiv.

Kompetensförsörjning

Brottsoffermyndigheten är en utpräglad kun-
skapsmyndighet, vars personalstyrka till ca 90 %
består av akademiskt utbildade, mestadels juris-
ter. Frånvaron av intern karriär tillsammans med
bland annat ökad efterfrågan på jurister med
skadeståndsrättsliga kunskaper ledde under år
1999 till att många anställda erbjöds och accepte-
rade andra anställningar. Personalomsättning var
därför fortsatt hög.

Brottsoffermyndigheten verkar för att chefer
och beslutande jurister skall stanna kvar i myn-
digheten. Myndigheten strävar också efter att bi-
behålla den höga andelen akademiskt utbildade -
en målsättning som man uppnådde under år
1999. Vid rekrytering strävar Brottsoffermyn-
digheten efter en jämn könsfördelning. Personal-
styrkan utgjordes under år 1999 till 72% av
kvinnor och 28 % män. Bland chefer och be-
slutsfattare var motsvarande siffror 60 % respek-
tive 40 %.

Att öka den etniska mångfalden och bredda
åldersstrukturen bland de anställda ingår i
Brottsoffermyndighetens mål för kompetensför-
sörjningen.

Möjligheten att öka den etniska och kulturella
mångfalden bland medarbetarna försvåras av att
majoriteten av de anställda är och måste vara ju-
rister. Juristutbildningen har ännu en mycket låg
andel studenter med annat än svenskt medbor-
garskap eller traditionellt svensk bakgrund.

År 1999 var personalens genomsnittliga ålder
32 år. Myndigheten ser inget egenvärde i en ut-
präglat låg åldersprofil och ansträngningar görs
för att rekrytera personal även i högre åldrar.

Analys och slutsatser
Brottsoffermyndighetens arbete har den inrikt-
ning som statsmakterna bestämt. Målen som
uppställts för verksamheten har i allt väsentligt
uppfyllts. Myndigheten har dock inte uppnått
verksamhetsmålet att minst 70 % av brottsskade-
ärendena skall handläggas inom tre månader med
bibehållen kvalitet. Orsaken är känd och åtgärder
har vidtagits.

Myndigheten har tydliga mål för sin kompe-
tensförsörjning och arbetar aktivt för att uppnå
dessa. I det fortsatta arbetet avser Brottsoffer-
myndigheten att ta fram en handlingsplan för et-
nisk mångfald som i relevanta delar samordnas
med myndighetens jämställdhetsplan. Samman-
fattningsvis kan konstateras att myndigheten
drivs på ett effektivt sätt med god kvalitet.

Revisionens iakttagelser

Riksrevisionsverket har inte haft några invänd-
ningar i revisionsberättelsen för år 1999 avseende
Brottsoffermyndigheten.

Verksamhetens inriktning

Brottsoffermyndigheten har en central funktion
när det gäller stöd till dem som drabbas av brott.
Det är viktigt att ärenden om brottsskadeersätt-
ning handläggs effektivt, snabbt och med hög
kvalitet. Den stora ökningen av antalet inkom-
mande ärenden har dock lett till att myndigheten
under år 1999 i viss mån fått göra avkall på den
viktiga fördjupade utredningsverksamheten.
Detta jämte det faktum att antalet ärenden ökat
väsentligt gör det nödvändigt att tillföra myn-
digheten ytterligare resurser för att målen för
verksamheten skall kunna uppnås framöver.

För att tillgodose det medborgerliga kravet på
ett starkt stöd till dem som drabbas av brott bör
myndighetens ansträngningar för att förkorta
handläggningstiderna för brottsskadeärenden
fortsätta. Det är också viktigt att myndigheten
utvecklar ytterligare rutiner för att mäta kvalite-
ten i besluten. Myndighetens arbete med att ut-
veckla regressverksamheten, fördjupa utredning-
en av den skadelidandes försäkringsförhållanden
och den skadeståndsskyldiges betalningsförmåga
har visat mycket goda resultat. Det är angeläget
att detta arbete prioriteras och vidareutvecklas.

En översyn och utvärdering av Brottsoffer-
fondens verksamhet har genomförts under år
1999. Av rapporten Fem år med Brottsofferfonden
framgår att fonden bidragit till att förstärka tren-
der och föra in ett brottsofferperspektiv i olika
verksamheter. Det konstateras också att den har
haft stor betydelse för brottsofferarbetet i Sveri-
ge. I utvärderingsrapporten pekas bl.a. på beho-
vet av systematiskt kvalitetsarbete, bättre resul-
tatspridning och en precisering av målen för
fondens verksamhet. Det ökade antalet ansök-

110

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

ningar kräver dessutom ställningstagande till hur
de mycket heterogena projektområdena skall
prioriteras och bedömas mot varandra. Vidare
bör övervägas vilka kriterier som skall gälla vid
prövningen av ansökningar inom varje område.
Det får anses vara en prioriterad uppgift för
myndigheten att diskutera och ta ställning till de
frågor som identifierats i utvärderingen.

Myndigheten fick under verksamhetsåret i
uppdrag att genomföra utbildningsinsatser för
dem som kan komma att utses till särskild före-
trädare för barn. Dessa utbildningsinsatser plane-
rades i samråd med bl.a. en representant för Sve-
riges advokatsamfund och inriktades på att under
två kursdagar i internatform ge fördjupade in-
sikter i såväl barnperspektivet som brottsoffer-
perspektivet via ett tvärvetenskapligt program.
Antalet anmälningar översteg vida antalet kurs-
platser varför ytterligare kurser erfordras.

Genom förordning (1999:1213) om ändring i
förordningen (1994:426) om brottsofferfond har
kravet på särskilda skäl för bidrag från fonden till
löpande verksamhet tagits bort. Syftet med den-
na ändring är att i större utsträckning kunna
lämna ekonomiskt stöd till ideella organisationer
som arbetar med brottsofferfrågor.

Anslag

Antalet inkomna brottsskadeärenden har ökat
kraftigt under första kvartalet 2000. Sannolikt
beror ökningen på att allt fler, genom vidtagna
informationsinsatser, fått kunskap om möjlig-
heten att ansöka om ersättning från myndighe-
ten. Enligt myndighetens prognoser kommer
antalet ärenden att öka med minst 15 % för
kommande år.

För att skapa förutsättningar att uppnå fast-
ställda verksamhetsmål, bl.a. genom att anställa
ytterligare personal, har myndigheten begärt att
ramanslaget skall höjas. Kompetent personal be-
hövs för att uppnå de verksamhetsmål som gäller
för myndigheten. I syfte att skapa förutsättning-
ar för att rekrytera och behålla sådan personal
samt för att kunna vidareutveckla regress- och
fördjupad utredningsverksamhet anser regering-
en att Brottsoffermyndigheten bör medges en
ramhöjning.

Mot bakgrund av detta föreslår regeringen att
Brottsoffermyndighetens anslagsram höjs med
2 000 000 kronor från och med budgetåret 2001.

Regeringen föreslår att Brottsoffermyndighe-
tens anslag fastställs till 16 852 000 kronor. För
åren 2002 och 2003 beräknas anslaget till
17 206 000 kronor respektive 17 585 000 kronor.

Som kompensation för beräknade ökade utgifter,
löner, lokaler m.m. justeras anslaget med 212 000
kronor.

Tabell 4.41 Beräkning av anslag för 2001

Tusental kronor
Anslag 2000	14 940
Ändringar m.a.a. tidigare beslut	-300
Pris- och löneomräkning	212
Ramhöjning	2 000
Anslag 2001	16 852

4:11 Ersättning för skador på grund av
brott

Tabell 4.42 Anslagsutvecklingen

Tusental kronor

1999	Utgift	67 241	Anslags- sparande	i 5 273
2000	Anslag	74 500	Utgifts- prognos	80 000
2001	Förslag	74 500
2002	Beräknat	74 500
2003	Beräknat	74 500

¹ Efter indragning om 20 000 tkr

Från anslaget betalas ersättning av statsmedel
enligt brottsskadelagen (1978:413) för skador på
grund av brott. Utgifterna på anslaget styrs av
antalet beviljade ansökningar och brottsskadeer-
sättningens storlek. Anslaget disponeras av
Brottsoffermyndigheten.

Under budgetåret 1999 utbetalades 67 241 000
kronor i brottsskadeersättning. Detta innebär att
summan av utbetalda ersättningar har ökat med
35 % jämfört med föregående år, huvudsakligen
till följd av att allmänhetens kunskap om myn-
dighetens verksamhet ökat och att allt fler ären-
den handlagts.

Myndigheten har bedömt att belastningen på
anslaget under år 2000 kommer att öka med ca
20 % jämfört med år 1999. Ökningen beror dels
på det ökade antalet inkommande ärenden, dels
på höjda ersättningsnivåer men även på att myn-
digheten, för att begränsa den negativa balansut-
vecklingen, har minskat det fördjupade utred-
ningsarbetet.

Regeringen föreslår att anslaget för budgetåret
2001 blir oförändrat och fastställs till 74 500 000
kronor. För budgetåren 2002 respektive 2003 har

111

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

anslaget beräknats till 74 500 000 kronor vardera
året.

4:12 Rättshjälpskostnader m.m.

Tabell 4.43 Anslagsutvecklingen

Tusental kronor		755 370	Anslags- sparande	-9 722
1999	Utfall	755 370	Anslags- sparande	-9 722
2000	Anslag	754 796 ¹	Utgifts- prognos	785 000
2001	Förslag	730 000
2002	Beräknat	802 000
2003	Beräknat	802 000

¹ Inklusive en minskning med 47 600 tkr på tilläggsbudget i samband med den
ekonomiska vårpropositionen 2000.

Från anslaget skall betalas de kostnader som en-
ligt 21 kap. 10 § rättegångsbalken, lagen
(1988:609) om målsägandebiträde och rätts-
hjälpslagen (1996:1619) skall betalas av allmänna
medel. Därutöver skall från anslaget betalas de
kostnader som enligt lagen (1996:1620) om of-
fentligt biträde skall betalas av allmänna medel,
dock inte sådana kostnader som avser offentligt
biträde i ärenden enligt utlänningslagen
(1989:529) och lagen (1991:572) om särskild ut-
länningskontroll.

Från och med år 2000 finansierar anslaget ock-
så utgifter för särskilda företrädare för barn en-
ligt 12 § lagen (1999:997) om särskild företrädare
för barn.

De faktorer som styr kostnaderna är framför
allt antalet ärenden, ärendenas svårighetsgrad,
ersättningsnivån till biträden och offentliga för-
svarare samt den andel av rättshjälpskostnaderna
som betalas av den rättssökande.

Enligt 21 kap. 10 § rättegångsbalken och 27 §
rättshjälpslagen samt 25 § lagen om målsägande-
biträde och 5 § lagen om offentligt biträde be-
stämmer regeringen den timkostnadsnorm som
ligger till grund för ersättning för arbete på rätts-
hjälpsområdet. Då verksamheten avvecklats vid
de allmänna advokatbyråerna har Domstolsver-
ket haft i uppdrag att se över hur timkostnads-
normen kan fastställas i framtiden. Uppdraget
utmynnade i ett förslag om att använda timkost-
nadsnormen för år 2000 som bas med omräkning
av de olika beståndsdelarna i normen. Dom-
stolsverkets förslag bereds inom Justitiedepar-
tementet.

För närvarande finns en taxa för ersättning till
offentliga försvarare i vissa brottmål i tingsrätt
och hovrätt (DVFS 1999:15). Taxor beslutas av
Domstolsverket på grundval av timkostnads-
normen. Regeringen har beslutat att timkost-
nadsnormen för perioden 1 januari 2000 - 31 de-
cember 2000 skall vara 860 kronor exklusive
mervärdesskatt (1 075 kronor inklusive mervär-
desskatt).

Regeringens överväganden

Den nya rättshjälpslagen (1996:1619) som gäller
från och med den 1 december 1997 har inneburit
en mängd förändringar. Bl.a. gäller att rättshjäl-
pen är generellt subsidiär till rättsskyddet. Det
innebär att den som har en rättsskyddsförsäkring
skall bekosta en rättslig tvist med medel från
denna i stället för genom den statliga rättshjäl-
pen. Den som inte har en rättsskyddsförsäkring
men, med hänsyn till sitt försäkringsskydd i öv-
rigt och sina ekonomiska och personliga förhål-
landen, borde ha haft en rättsskyddsförsäkring
kan endast få rättshjälp om det finns särskilda
skäl. Den nya lagen innebär kostnadssänkningar
samtidigt som rättshjälpens grundläggande syfte
behålls, nämligen att vara ett yttersta skyddsnät
för dem som inte kan få rättsligt bistånd på annat
sätt.

Utgifterna på anslaget är regelstyrda och svåra
att beräkna. I budgetunderlaget för 2001-2003
beräknade Domstolsverket att utgifterna för år
2000 skulle komma att uppgå till nära 753 miljo-
ner kronor och att utgifterna skulle fortsätta att
sjunka. Domstolsverket föreslog att anslagsnivån
skulle sänkas med 70 miljoner kronor från och
med år 2001. Dessa beräkningar ligger till grund
för regeringens förslag att nästa år sänka anslags-
nivån till 730 miljoner kronor.

Utgiftsprognoserna har emellertid för såväl
innevarande som nästa år ökat. Främst beror det
på ökade kostnader för offentliga försvarare och
målsägandebiträden i ett antal stora rättegångar.
Detta visar hur svårt det är att prognostisera an-
slaget. Mot den bakgrunden föreslår regeringen
att anslaget från och med 2002 återigen skall
uppgå till 802 miljoner kronor. Regeringen avser
att noga följa kostnadsutvecklingen på anslaget.

Regeringen föreslår att anslaget för 2001 fast-
ställs till 730 000 000 kronor. För åren 2002 och
2003 beräknas anslaget till 802 000 000 kronor
respektive 802 000 000 kronor.

112

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

4:13 Kostnader för vissa
skaderegleringar m.m.

Tabell 4.44 Anslagsutvecklingen

Tusental kronor		28 460	Anslags- sparande	520
1999	Utfall	28 460	Anslags- sparande	520
2000	Anslag	20 999 ¹	Utgifts- prognos	14 000
2001	Förslag	10 399
2002	Beräknat	10 399
2003	Beräknat	10 399

¹ Varav 10 600 tkr på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vårpropo-
sitionen 2000.

Från anslaget betalas kostnader för vissa skade-
regleringar m.m. som ersättning till frihetsberö-
vade enligt lagen (1974:515) om ersättning vid
frihetsinskränkning samt lagen (1998:714) om
ersättning vid frihetsberövande och andra
tvångsåtgärder jämte kostnader för sökandes
ombud m.m. Ersättning betalas också för skade-
stånd m.m. i andra fall jämte kostnader för om-
bud, rättegångskostnader m.m. samt rättegångs-
kostnader som flyter in till staten från motparter
i sådana mål m.m. Anslaget är nytt sedan år 2000
och disponeras av Justitiekanslern.

Regeringens överväganden

Belastningen på anslaget är svår att beräkna. På
tilläggsbudget i samband med den ekonomiska
vårpropositionen 2000 tillfördes anslaget 10,6
miljoner kronor för år 2000. Utgiftsprognosen
har för innevarande år sjunkit och beräknas nu
uppgå till 14 miljoner kronor. Detta innebär att
ett anslagssparande på ca 7,5 miljoner kronor
kommer att finnas vid årets utgång. Med hänsyn
till det relativt stora sparandet gör regeringen
bedömningen att anslaget nästa år kan beräknas
till 10 399 000 kronor.

Regeringen föreslår därför att anslaget fast-
ställs till 10 399 000 kronor för 2001. För åren
2002 och 2003 beräknas anslaget uppgå till
10 399 000 kronor respektive 10 399 000 kronor.

4:14 Avgifter till vissa internationella
sammanslutningar

Tabell 4.45 Anslagsutvecklingen

Tusental kronor		6410	Anslags- sparande	4 352
1999	Utfall	6410	Anslags- sparande	4 352
2000	Anslag	6 606	Utgifts- prognos	6 000
2001	Förslag	7 956
2002	Beräknat	7 956
2003	Beräknat	7 956

Från anslaget betalas årsavgifter till Haagkonfe-
rensen för internationell privaträtt, Internatio-
nella institutet i Rom för unifiering av privaträt-
ten (UNIDROIT), Association Internationale
des Hautes Jurisdictions Administratives samt
Bernunionen (WIPO=World Intellectual Pro-
perty Organization).

Dessutom betalas från anslaget bidrag till Hel-
singfors Kriminalpolitiska institut och till Nor-
diska samarbetsrådet för Kriminologi. Även bi-
drag till vissa andra internationella sammanslut-
ningar med anknytning till Justitiedepartemen-
tets område betalas från anslaget.

Regeringens överväganden

Till följd av förslagen i propositionen Internatio-
nell hjälp i brottmål (prop. 1999/2000:61) juste-
ras anslaget upp med 1 350 000 kronor från och
med 2001. Femte utgiftsområdets anslag 5:3
Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i
utlandet m.m. minskas med motsvarande belopp.

Regeringen föreslår att anslaget fastställs till
7 956 000 kronor 2001. Samma belopp beräknas
för 2002 och 2003.

113

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

4:15 Bidrag till brottsförebyggande
arbete

Tabell 4.46 Anslagsutvecklingen

Tusental kronor		14 109	Anslags- sparande	10 868
1999	Utfall	14 109	Anslags- sparande	10 868
2000	Anslag	7 600	Utgifts- prognos	11 437
2001	Förslag	7 200
2002	Beräknat	7 200
2003	Beräknat	7 200

Regeringen presenterade i juni 1996 ett nationellt
brottsförebyggande program. Syftet med pro-
grammet är att förstärka och utveckla de brotts-
förebyggande insatserna i hela landet. För detta
ändamål har tidigare anvisats 7,2 miljoner kronor
under budgetåret 1997, 22,2 miljoner kronor un-
der budgetåret 1998, 2,2 miljoner kronor under
budgetåret 1999 och 7,6 miljoner kronor för
budgetåret 2000.

Regeringens överväganden

Resultatbedömning

Med stöd av bl.a. de medel som avsatts för
brottsförebyggande arbete har lokala brottsföre-
byggande råd eller motsvarande organisationer
inrättats i mer än hälften av landets kommuner.
Brottsförebyggande rådet (BRÅ) har under år
1999 fortsatt arbetet med att aktivt verka för att
lokalt förebyggande arbete organiseras och be-
drivs på ett lämpligt sätt. Totalt har 104 projekt
erhållit ekonomiskt stöd och det beviljade be-
loppet uppgick till sammanlagt 7,3 miljoner kro-
nor. Under året prioriterades ansökningar som
avsåg verksamheter inom skolans område,
brottsförebyggande åtgärder i storstäder, kart-
läggning av lokala problem- och resursbilder och
utvärdering av konkreta projekt. Ett särskilt pri-
oriterat område vid myndigheten är brottsföre-
byggande åtgärder i och i anslutning till skolan.
Under året har en sammanställning av projekt
och verksamheter som pågår i skolor påbörjats
och beräknas vara klar under sommaren år 2000.
Vidare bedrivs sedan hösten 1999 ett projekt
som syftar till att framställa ett undervisnings-
material för lärare, för att frågor om brott, trygg-
het, etik och moral samt de principer som det
svenska rättssystemet bygger på, ska kunna in-
tegreras i undervisningen. BRÅ framhåller att det
är positivt att många ansöker om ekonomiskt

stöd för projekt. Det visar på ett stort engage-
mang. Samtidigt är det risk att många av de pro-
jekt som erhåller stöd blir alltför små från utvär-
deringssynpunkt, vilket splittrar resurserna.
Under slutet av år 1999 förbereddes därför änd-
ringar av de riktlinjer som gäller för ansökningar
om ekonomiskt stöd. Målsättningen är att med-
len i betydligt högre utsträckning skall användas
för att stödja projekt som kan bidra till kun-
skapsutveckling inom vissa prioriterade områ-
den; skolan, bostadsområden, kvinnofrid och
föräldrautbildning. Av särskilt intresse är att
bygga upp ett fungerande brottsförebyggande
arbete i storstäderna. Kraven på utförlig doku-
mentation och återrapportering har förtydligats i
BRÅ:s riktlinjer för ansökningar om ekonomiskt
stöd och i det kontrakt som upprättas mellan
BRÅ och sökanden efter det att medel har bevil-
jats.

Under år 1999 prioriterades även ansökningar
som avser kostnader för att starta lokala brotts-
förebyggande råd eller motsvarande samar-
betsorganisationer. BRÅ beviljade startbidrag till
43 kommuner. I en del län har länspolismyndig-
heten och kommunförbundet - ibland också
andra aktörer - sökt ekonomiskt stöd, vilket
också beviljats. Enligt BRÅ:s bedömning är det
viktigt att det ekonomiska stödet från nationell
nivå kvarstår. Många av de lokala brottsförebyg-
gande råden har nyligen startat sin verksamhet
och många andra har planer på att starta under
den närmaste framtiden. Dessa samarbetsorgani-
sationer behöver visst sådant stöd i uppbygg-
nadsskedet.

Flera metoder används i arbetet med att samla
in och sprida kunskap om framgångsrika projekt,
t.ex. BRÅts kontaktdatabas, idé- och tipsböcker,
tidskriften Apropå m.m. Genom att delta i kon-
ferenser, seminarier och utbildningsdagar runt
om i landet men också genom ekonomiska bi-
drag verkar BRÅ för att behovet av kvalificerad
utbildning skall tillgodoses.

Analys och slutsatser

Enligt BRÅ bör det ekonomiska stödet till lokalt
brottsförebyggande arbete i högre utsträckning
användas till projekt inom vissa teman, t.ex. för-
äldrautbildning, brottsförebyggande arbete i bo-
stadsområden och i skolor eller projekt om våld
mot kvinnor. BRÅ har också höjt kraven när det
gäller uppföljning och utvärdering av de verk-
samheter och projekt som beviljas medel. Rege-
ringen stödjer den inriktningen eftersom det
möjliggör jämförelser mellan olika sätt att arbeta.

114

Det torde också bidra till att vetenskapliga ut-
värderingar kan genomföras i högre Utsträck-
ning-

Anslaget sänks med 400 000 kronor motsva-
rande de engångsvisa medel som tilldelades för år
2000.

Mot bakgrund av det ovanstående föreslår re-
geringen att anslaget för budgetåret 2001 fast-
ställs till 7 200 000 kronor. För vardera budget-
åren 2002 och 2003 beräknas anslaget till
7 200 000 kronor.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

115

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

5 Politikområde Skatt, tull och exekution

5.1 Politikområdet

Exekutionsväsendet omfattas av politikområdet
Skatt, tull och exekution. Omfattningen av poli-
tikområdet har redovisats under utgiftsområdet
3.

Även i övrigt, förutom vad som avser utgifts-
utvecklingen och budgetförslag, redovisas exe-
kutionsväsendets verksamhet under utgiftsom-
råde 3.

5.2 Utgiftsutvecklingen

Tabell 5.1 Utgiftsutvecklingen

Miljoner kronor

Utfall

1999

Anslag

2000

Utgifts-
prognos
2000

Förslag
anslag
2001

Beräknat
anslag
2002

Beräknat
anslag
2003

Anslag inom utgiftsområde 4
3:1 Kronofogdemyndigheterna

1 346,5

1 341,7

1 405,1

1 361,7

1 390,7

1 421,6

117

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

5.3 Budgetförslag

3:1 Kronofogdemyndigheterna

Tabell 5.2 Anslagsutvecklingen för kronofogdemyndighe- 1 terna 1
Tusental kronor		1 346 512	Anslags- sparande	142 058
1999	Utfall	1 346 512	Anslags- sparande	142 058
2000	Anslag	1 341 739	Utgifts- prognos	1 405 149
2001	Förslag	1 361 669
2002	Beräknat	1 390 706 ¹
2003	Beräknat	1 421 602 ²

¹ Motsvarar 1 361 669 tkr i 2001 års prisnivå.

² Motsvarar 1 361 669 tkr i 2001 års prisnivå.

tionsväsendet anvisas under utgiftsområde 3
Skatteförvaltningen och uppbörd, ramanslaget
3:1 Riksskatteverket.

Under 2000 har regeringen beslutat om in-
dragning av anslagssparandet med 10 miljoner
kronor.

Under anslaget anvisas medel för de tio krono-
fogdemyndigheternas verksamhet. Anslaget dis-
poneras av Riksskatteverket och kronofogde-
myndigheterna efter vad Riksskatteverket
bestämmer. Medel för Riksskatteverkets arbets-
uppgifter som central myndighet inom exeku-

Regeringens överväganden

ITabell 5.3 Beräkning av anslaget för 2001 \|
Tusental kronor Anslag 2000	1 341 739
Pris och löneomräkning	19 869
Övrigt	61
Förslag 2001	1 361 669

Regeringen finner ingen anledning att göra nå-
gon annan bedömning av kronofogdemyndig-
heternas medelsbehov än vad som har gjorts tidi-
gare. Några förändringar föreslås således inte.

118

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Bilaga 1

Nya anslagsbenämningar

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4

Nya anslagsbenämningar

Tabell 1.1 Anslagsbenämningar2000 och 2001

Benämning 2000	Benämning 2001	Anslagets namn
Al	4:1	Polisorganisationen
A2	4:2	Säkerhetspolisen
Bl	4:3	Åklagarorganisationen
B2	4:4	Ekobrottsmyndigheten
Cl	4:5	Domstolsväsendet
Dl	4:6	Kriminalvården
Fl	4:7	Brottsförebyggande rådet
F2	4:8	Rättsmedicinalverket
F3	4:9	Gentekniknämnden
F4	4:10	Brottsoffermyndigheten
F5	4:11	Ersättning för skador på grund av brott
F6	4:12	Rättshjälpskostnader m.m.
F7	4:13	Kostnader för vissa skaderegleringar m.m.
F8	4:14	Avgifter till vissa internationella sam- manslutningar
F9	4:15	Bidrag till brottsförebyggande arbete
El	3:1	Kronofogdemyndigheterna

121

Utrikesförvaltning
och internationell
samverkan

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 5

Förslag till statsbudget för 2001

Utrikesförvaltning och internationell samverkan

Innehållsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut......................................................................................7

2 Utrikesförvaltning och internationell samverkan................................................9

2.1 Omfattning..............................................................................................9

2.2 Utgiftsutvecklingen................................................................................9

3 Utrikes- och säkerhetspolitik..............................................................................11

3.1 Omfattning............................................................................................11

3.2 Utgiftsutveckling..................................................................................12

3.3 Mål..........................................................................................................12

3.4 Politikens inriktning.............................................................................12

3.5 Insatser...................................................................................................14

3.6 Resultatbedömning...............................................................................22

3.7 Revisionens iakttagelser........................................................................24

3.8 Budgetförslag.........................................................................................24

3.8.1 5:1 Utrikesförvaltningen......................................................................24

3.8.2 5:2 Nordiskt samarbete.........................................................................26

3.8.3 5:3 Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m. samt

diverse kostnader för rättsväsendet.....................................................26

3.8.4 5:4 Bidrag till vissa internationella organisationer..............................27

3.8.5 5:5 Nordiska Ministerrådet..................................................................29

3.8.6 5:6 Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling

(OECD)................................................................................................30

3.8.7 5:7 Fredsfrämjande verksamhet...........................................................31

3.8.8 5:8 Svenska institutet............................................................................32

3.8.9 5:9 Övrig information om Sverige i utlandet......................................33

3.8.10 5:10 Utredningar och andra insatser på det utrikespolitiska området34

3.8.11 5:11 Information och studier om säkerhetspolitik och fredsfrämjande

utveckling...............................................................................................35

3.8.12 5:12 Bidrag till Stockholms internationella fredsforskningsinstitut

(SIPRI)...................................................................................................35

3.8.13 5:13 Forskning till stöd för nedrustning och internationell säkerhet36

3.8.14 5:14 Utrikespolitiska Institutet............................................................37

3.8.15 5:15 Forskningsverksamhet av särskild utrikes- och säkerhetspolitisk

betydelse................................................................................................38

3.8.16 5:16 Inspektionen för strategiska produkter.......................................38

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 5

3.8.17 5:17 Europainformation m.m...............................................................39

3.8.18 5:18 Föreningen Norden......................................................................40

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 5

Tabellförteckning

Anslagsbelopp...................................................................................................................7

2.1 Utgiftsutveckling inom utgiftsområde 5...................................................................9

3.1 Utgiftsutveckling inom politikområde 5................................................................12

3.2 Anslagsutveckling för 5:1 Utrikesförvaltningen....................................................24

3.3 Offentligrättslig verksamhet....................................................................................24

3.4 Uppdragsverksamhet................................................................................................24

3.5 Beräkning av anslaget 5:1 för 2001 ..........................................................................25

3.6 Anslagsutveckling för 5:2 Nordiskt samarbete......................................................26

3.7 Beräkning av anslaget 5:2 för 2001 ..........................................................................26

3.8 Anslagsutveckling för 5:3 Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet

m.m. samt diverse kostnader för rättsväsendet..................................................26

3.9 Beräkning av anslaget 5:3 för 2001 ..........................................................................27

3.10 Anslagsutveckling för 5:4 Bidrag till vissa internationella organisationer..........27

3.11 Beräkning av anslaget 5:4 för 2001 ........................................................................29

3.12 Anslagsutveckling för 5:5 Nordiska Ministerrådet..............................................29

3.13 Beräkning av anslaget 5:5 för 2001 ........................................................................30

3.14 Anslagsutveckling för 5:6 Organisationen för ekonomiskt samarbete och

utveckling (OECD).............................................................................................30

3.15 Beräkning av anslaget 5:6 för 2001 ........................................................................31

3.16 Anslagsutveckling för 5:7 Fredsfrämjande verksamhet.......................................31

3.17 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser.....................................................31

3.18 Beräkning av anslaget 5:7 för 2001 ........................................................................32

3.19 Anslagsutveckling för 5:8 Svenska institutet........................................................32

3.20 Uppdragsverksamhet..............................................................................................33

3.21 Beräkning av anslaget 5:8 för 2001 ........................................................................33

3.22 Anslagsutveckling för 5:9 Övrig information om Sverige i utlandet..................33

3.23 Beräkning av anslaget 5:9 för 2001 ........................................................................34

3.24 Anslagsutveckling för 5:10 Utredningar och andra insatser på det

utrikespolitiska området......................................................................................34

3.25 Beräkning av anslaget 5:10 för 2001 ......................................................................35

3.26 Anslagsutveckling för 5:11 Information och studier om säkerhetspolitik och

fredsfrämjande utveckling....................................................................................35

3.27 Beräkning av anslaget 5:11 för 2001 ......................................................................35

3.28 Anslagsutveckling för 5:12 Bidrag till Stockholms internationella

fredsforskningsinstitut (SIPRI)..........................................................................35

3.29 Beräkning av anslaget 5:12 för 2001 ......................................................................36

3.30 Anslagsutveckling för 5:13 Forskning till stöd för nedrustning och

internationell säkerhet..........................................................................................36

3.31 Beräkning av anslaget 5:13 för 2001 ......................................................................37

3.32 Anslagsutveckling för 5:14 Utrikespolitiska Institutet........................................37

3.33 Beräkning av anslaget 5:14 för 2001 ......................................................................38

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 5

3.34 Anslagsutveckling för 5:15 Forskningsverksamhet av särskild utrikes- och

säkerhetspolitisk betydelse..................................................................................38

3.35 Beräkning av anslaget 5:15 för 2001......................................................................38

3.36 Anslagsutveckling för 5:16 Inspektionen för strategiska produkter..................38

3.37 Offentligrättslig verksamhet.................................................................................39

3.38 Beräkning av anslaget 5:16 för 2001.....................................................................39

3.39 Anslagsutveckling för 5:17 Europainformation m.m..........................................39

3.40 Beräkning av anslaget 5:17 för 2001......................................................................40

3.41 Anslagsutveckling för 5:18 Föreningen Norden..................................................40

3.42 Beräkning av anslaget 5:18 för 2001......................................................................40

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 5

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1. bemyndigar regeringen att under år 2001, i
fråga om ramanslaget 5:7 Fredsfrämjande
verksamhet, besluta om bidrag som inklusi-
ve tidigare gjorda åtaganden innebär utgif-
ter på högst 150 000 000 kronor efter år
2001.

2. för budgetåret 2000 anvisar anslagen under
utgiftsområde 5 Utrikesförvaltning och in-
ternationell samverkan enligt följande upp-
ställning.

1 Anslagsbelopp 1
Tusental kronor Anslag		Anslagstyp
5:1	Utrikesförvaltningen	ramanslag	1 816 068
5:2	Nordiskt samarbete	ramanslag	1 511
5:3	Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m. samt diverse kostnader för rättsväsendet	ramanslag	5 573
5:4	Bidrag till vissa internationella organisationer	ramanslag	452 817
5:5	Nordiska ministerrådet	ramanslag	281 094
5:6	Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD)	ramanslag	25 997
5:7	Fredsfrämjande verksamhet	ramanslag	149 453
5:8	Svenska institutet	ramanslag	55 451
5:9	Övrig information om Sverige i utlandet	ramanslag	13 863
5:10	Utredningar och andra insatser på det utrikespolitiska området	ramanslag	2 259
5:11	Information och studier om säkerhetspolitik och fredsfrämjande utveckling	ramanslag	9 000
5:12	Bidrag till Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI)	obetecknat anslag	21 373
5:13	Forskning till stöd för nedrustning och internationell säkerhet	ramanslag	10 781
5:14	Utrikespolitiska Institutet	obetecknat anslag	11 710
5:15	Forskningsverksamhet av särskild utrikes- och säkerhetspolitisk betydelse	ramanslag	4 603
5:16	Inspektionen för strategiska produkter	ramanslag	17 404
5:17	Europainformation m.m.	ramanslag	21 800
5:18	Föreningen Norden	ramanslag	7 128
Summa			2 908 385

5 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nrl. Del2

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 5

2 Utrikesförvaltning och internationell
samverkan

2.1 Omfattning

Utgiftsområdet Utrikesförvaltning och inter-
nationell samverkan omfattar politikområdet Ut-
rikes- och säkerhetspolitik.

2.2 Utgiftsutvecklingen

Tabell 2.1 Utgiftsutveckling inom utgiftsområde 5

Miljoner kronor

Utfall

1999

Anslag

2000 ¹

Utgifts-
prognos
2000

Förslag
anslag
2001

Beräknat
anslag
2002

Beräknat
anslag
2003

Politikområde 5

2 877

2 808

3 089

2 908

2 881

2 926

Totalt för utgiftsområde 5

2 877

2 808

3 089

2 908

2 881

2 926

¹ Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 2000 i samband med den ekonomiska vårpropositionen.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 5

3 Utrikes- och säkerhetspolitik

3.1 Omfattning

Politikområdet Utrikes- och säkerhetspolitik be-
står av 18 anslag fördelade på följande delområ-
den: Utrikesförvaltningen, internationella orga-
nisationer, information om Sverige i utlandet,
nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor samt
övriga utrikespolitiska frågor. Inom politikom-
rådet verkar två myndigheter: Svenska institutet
och Inspektionen för strategiska produkter.

Politikområdets verksamhet omfattar frågor
som gäller Sveriges förhållande till och överens-
kommelser med andra stater och internationella
organisationer. Nedan följer en kort beskrivning
av den verksamhet som bedrivs inom politikom-
rådet.

Utrikesförvaltningen omfattar såväl Utrikes-
departementet som utrikesrepresentationen, vis-
sa kostnader för Sveriges deltagande i det nor-
diska samarbetet och ekonomiskt bistånd till
svenska medborgare i utlandet samt diverse
kostnader för rättsväsendet.

Utrikesförvaltningens uppgift är att ansvara
för hanteringen av Sveriges förbindelser med
andra länder och internationella organisationer
samt att förbereda och samordna verksamheter
och beslut inom de politikområden som utrikes-
departementet svarar för.

Internationella organisationer omfattar Sveri-
ges obligatoriska bidrag till vissa internationella
organisationer, i första hand Förenta nationerna,
Europarådet, Organisationen för säkerhet och
samarbete i Europa (OSSE), den gemensamma

utrikes- och säkerhetspolitiken inom EU
(GUSP), Nordiska ministerrådet och Organisa-
tionen för ekonomiskt samarbete och utveckling
(OECD) samt fredsfrämjande verksamhet.

Information om Sverige i utlandet omfattar
dels Svenska institutet vars verksamhet syftar till
att sprida kunskap om Sverige i utlandet och sva-
ra för utbyte med andra länder inom kultur, ut-
bildning, forskning och samhällsliv i övrigt, dels
anslaget Övrig information om Sverige i utlandet
som fördelas på de svenska utlandsmyndigheter-
nas informations- och kulturutbytesverksamhet,
pressverksamhet och integrerade främjandeinsat-
ser inklusive medel till Nämnden för Sverige-
främjande i utlandet (NSU) för strategiska insat-
ser.

Nedrustnings och säkerhetspolitiska frågor
omfattar anslag vilka finansierar information och
forskning om nedrustnings och säkerhetspolitis-
ka frågor. Syftet är att ta fram och föra ut studier
och utredningar som dels kan utgöra den teknis-
ka vetenskapliga sakkunskap som är nödvändig i
internationella förhandlingar i det pågående ned-
rustningsarbetet, dels öka allmänhetens engage-
mang och förståelse för nedrustnings- och sä-
kerhetspolitiska frågor.

Övriga utrikespolitiska frågor omfattar ansla-
gen: Inspektionen för strategiska produkter med
syfte att ansvara för kontroll av krigsmaterial och
strategiska produkter, Europainformation vilket
finansierar EU-information vid UD:s press och
informationsenhet, och det statliga bidraget till
Föreningen Nordens verksamhet.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 5

3.2 Utgiftsutveckling

Tabell 3.1 Utgiftsutveckling inom politikområde 5

Miljoner kronor

	Utfall 1999	Anslag 2000 ¹	Utgifts- prognos 2000	Förslag anslag 2001	Beräknat anslag 2002	Beräknat anslag 2003
5:1 Utrikesförvaltningen	1 908,9	1 715,4	1 934,0	1 816,1	1 800,2	1 838,8
5:2 Nordiskt samarbete	1,4	1,5	2,0	1.5	1,5	1,6
5:3 Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m. samt diverse kostnader för rättsväsendet	2,5	7,3	10,0	5,6	6,2	6,3
5:4 Bidrag till vissa internationella organisationer	279,4	441,6	420,0	452,8	452,8	452,8
5:5 Nordiska ministerrådet	268,8	291,7	261,2	281,1	281,1	281,1
5:6 Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD)	21,1	26,9	26,0	26,0	26,0	26,0
5:7 Fredsfrämjande verksamhet	173,1	147,4	245,0	149,4	152,6	155,9
5:8 Svenska institutet	52,2	55,7	55,0	55,4	56,6	57,8
5:9 Övrig information om Sverige i utlandet	12,8	15,2	17,6	13,9	11,2	11,2
5:10 Utredningar och andra insatser på det utrikes politiska området	0,9	1.7	2,9	2,3	2,3	2,3
5:11 Information och studier om säkerhetspolitik och fredsfrämjande utveckling	8,3	9,0	10,4	9,0	9,0	9,0
5:12 Bidrag tiil Stockholms internationella freds forskningsinstitut (SIPRI)	20,8	20,9	20,9	21,4	21,8	22,2
5:13 Forskning till stöd för nedrustning och inter- nationell säkerhet	11,6	11,2	11,0	10,8	11,0	11,3
5:14 Utrikespolitiska Institutet	10,2	11,6	11,5	11,7	10,7	10,9
5:15 Forskningsverksamhet av särskild utrikes- och säkerhetspolitisk betydelse	4,9	4,5	5.5	4,6	5,9	6,0
5:16 Inspektionen för strategiska produkter	16.1	17,4	18,0	17,4	17,8	18,1
5:17 Europainformation m.m.	18,3	21,8	30,6	21,8	7,8	7,8
5:18 Föreningen Norden	7,1	7,1	7,1	7,1	7,1	7,1
Totalt för politikområde 5	2 877²	2 807,8	3 088,7	2 908,4	2 881,4	2 926,2

¹ Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 2000 i samband med den ekonomiska vårpropositionen.

² Inklusive äldre anlag: 95/96 03A5 Utredningar m.m, r 1 262 tkr, 95/96 03B9 Fredsbevarande verksamhet, r 52 000 tkr, 95/96 03D2 övrig information om Sverige i
utlandet, r 57 tkr, 95/96 03E6 Europainformation m.m, r 4 831 tk

3.3 Mål

Målet för politikområdet är att säkerställa
Sveriges intressen i förbindelserna med andra
länder.

3.4 Politikens inriktning

Den europeiska integrationen och den ekono-
miska globaliseringen med den snabba informa-
tionsteknologiska utvecklingen medför ett väx-
ande svenskt beroende av omvärlden och ger
samtidigt Sverige ökade möjligheter att tillsam-
mans med andra länder påverka den europeiska

och internationella utvecklingen i för vårt land
viktiga avseenden.

Vårt medlemskap i Europeiska unionen (EU)
påverkar svenskt samhällsliv och svensk politik
på de flesta områden. Svensk utrikespolitik sam-
verkar nära med övriga medlemsländers inom
den gemensamma utrikes- och säkerhetspoliti-
ken (GUSP). Därigenom stärks vårt lands med-
ansvar för och inflytande över europeisk och
även global utveckling. Sverige deltar aktivt i
EU:s gemensamma handelspolitik och i utveck-
lingen av unionens bistånds- och migrationspo-
litik. EU:s centrala roll i svensk utrikespolitik
kommer att betonas särskilt under första halvåret
2001, då svensk utrikespolitik och utrikesför

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 5

valtning i hög grad inriktas på genomförandet
av det första svenska ordförandeskapet i unio-
nen.

EU är den ojämförligt främsta drivkraften i
den europeiska integrationen och det europeiska
samarbetet. Den europeiska integrationen be-
främjar ekonomisk och social utveckling, befäs-
ter demokratin och långsiktig fred och säkerhet.
Därför är unionens utvidgning med nya med-
lemmar av central betydelse i svensk utrikes- och
europapolitik. Det är också av största vikt att
unionen anpassas och utvecklas så att dess hand-
lingskraft stärks och medborgarnas Europaenga-
gemang förstärks. Det är därför viktigt att rege-
ringskonferensen om EU:s institutioner kan
avslutas framgångsrikt under 2000 och att arbetet
för modernisering och öppenhet fortsätter. En
väl fungerande inre marknad är en viktig del av
vårt lands strävanden att bibehålla hög tillväxt
och låg inflation samt att öka sysselsättningsgra-
den.

Den ekonomiska och monetära unionen
(EMU) är de senaste årens viktigaste steg mot en
vidare integration mellan EU:s medlemmar. Att
EMU blir framgångsrikt är av största betydelse
för hela Europa. Ett svenskt deltagande kommer
att underställas det svenska folket för avgörande.

Risken för ett förödande stormaktskrig har
upphört för överskådlig tid. Sveriges säkerhets-
politiska läge är tryggare än på mycket länge.
Sveriges militära alliansfrihet, som syftar till att
vårt land skall kunna vara neutralt i händelse av
krig i vårt närområde, består. Den gagnar vår
egen säkerhet bäst, befäster säkerheten i vårt när-
område och vår förmåga att medverka i upp-
byggnaden av en alleuropeisk säkerhetsstruktur.

Att medverka till att förebygga och förhindra
väpnade konflikter blir en alltmer central uppgift
för svensk utrikes- och säkerhetspolitik i och
utanför Europa. Sverige deltar i militärt och civilt
samarbete med andra stater rörande krishante-
ring och fredsfrämjande verksamhet. I den orga-
nisation för militär och civil krishantering, som
EU är i färd med att bygga upp, skall Sverige
medverka aktivt. Förutom i Förenta nationerna
(FN) fullföljer Sverige också sitt fredsfrämjande
samarbete i Organisationen för säkerhet och
samarbete i Europa (OSSE) och i de till Atlant-
pakten (Nato) anknutna Euroatlantiska part-
nerskapsrådet (EAPR) och Partnerskap för fred
(PFF).

Den fortsatta utbyggnaden av samarbetet i
vårt lands närmaste grannskap, Norden, Öster-
sjöområdet och Barentsregionen, är en huvud-

uppgift för svensk utrikespolitik. Områdets in-
tegration i ett vidare europeiskt samarbete är av
stor ekonomisk och säkerhetspolitisk betydelse
för Sverige. Av särskild vikt är Ryssland. Ut-
byggnaden av Rysslands förbindelser med EU
och förankring i ett brett europeiskt säkerhets-
samarbete är en förutsättning för framväxten av
en långsiktig, stabil alleuropeisk fredsordning.

Den globala utvecklingen präglas av motstri-
diga tendenser. Å ena sidan skapar växande
världshandel, världsvida kapitalrörelser och
snabba informationsteknologiska framsteg ökat
välstånd såväl i de gamla industriländerna som i
många utvecklingsländer. Å andra sidan växer
klyftorna både mellan och inom länderna. Styr-
kan hos de globalt verkande marknadskrafterna
reser allt tydligare krav på internationell politisk
samverkan för att hävda gemensamma intressen
till försvar för miljön och den kulturella mång-
falden liksom för ekonomisk utveckling och
kunskapsuppbyggnad i eftersatta länder.

Som enskild nation och EU-medlem verkar
Sverige för en fri världshandel med överenskom-
na spelregler. Världshandelsorganisationen
(WTO) är här av grundläggande betydelse. Sam-
tidigt fullföljer Sverige i och utanför FN sitt ak-
tiva engagemang för internationellt miljöansvar
och är ett av de ytterst få länder, som uppfyller
FN:s norm för utvecklingsbistånd. Mot bak-
grund av de globala tendenserna blir det än mera
angeläget att fortsätta den traditionella svenska
utrikespolitik, som förenar strävan efter fri
världshandel med förnyat utvecklingssamarbete
och arbete för en miljömässigt hållbar global ut-
veckling.

Det senaste decenniets internationella politis-
ka utveckling har i många avseenden varit hopp-
ingivande. Antalet mellanstatliga krig har mins-
kat, viktiga nedrustningsöverenskommelser har
träffats, och demokratins frammarsch har fort-
satt. Detta har vidgat möjligheterna för en inter-
nationell samverkan, där konfliktförebyggande,
krishantering och konfliktlösning sätts i fokus
och där mänskliga rättigheter och individens sä-
kerhet på ett annat sätt än tidigare blir en gemen-
sam angelägenhet.

Samtidigt uppvisar utvecklingen emellertid
oroande tendenser. Hotet från kärnvapen och
andra massförstörelsevapen och risken för sprid-
ning av dem består. Även inomstatliga konflikter
får svåra humanitära konsekvenser. FN brottas
med allvarliga problem. Det åvilar FN att upp-
rätthålla internationell fred och säkerhet. FN står
som garant för att rätt skall gå före makt i världs-

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 5

politiken. Säkerhetsrådet är kärnan i den inter-
nationella rättsordningen. Medlemmarna har
dock inte förmått eller velat att fullt ut tillförsäk-
ra världsorganisationen den ställning, som borde
tillkomma den i dagens förändrade internatio-
nella situation. Detta understryker med förnyad
skärpa alla medlemmars och främst de ledande
staternas gemensamma ansvar för FN liksom
vikten av den pågående reformeringen av FN-
systemet. För Sverige är stödet till FN och re-
formeringen av FN-systemet en primär utrikes-
politisk uppgift.

Insikten om nödvändigheten av långsiktigt
konfliktförebyggande arbete växer i det interna-
tionella samfundet. Att förebygga väpnade kon-
flikter är ett av motiven till det internationella
och svenska arbetet på att främja demokrati och
en rättfärdig social och ekonomisk utveckling
och på att stärka respekten för folkrätten och de
mänskliga rättigheterna.

De mänskliga rättigheterna och människors
säkerhet vinner allt större tyngd i folkrätt och
politik. Mänskliga rättigheter är en angelägenhet
för hela världssamfundet. Att främja de mänskli-
ga rättigheterna och att stärka den enskilda män-
niskans säkerhet kommer i än högre grad att vara
en ledstjärna i Sveriges internationella arbete på
skiftande områden och i olika fora.

EU:s utvidgning och fördjupning, intensifierat
samarbete i Nordeuropa, gemensam säkerhet
och konfliktförebyggande, frihandel och utveck-
lingsbistånd, ett stärkt FN, nedrustning, demo-
krati, folkrätt och mänskliga rättigheter är delar i
en samlad svensk utrikespolitik. Den förs i olika
former - bilateralt, genom EU och i EU, i FN
och andra organisationer - som blir alltmera öm-
sesidigt beroende. Detta ställer nya och ökande
krav på svensk utrikesförvaltning att tillvarata
svenska intressen och hävda svenska ståndpunk-
ter.

Regeringen lägger stor vikt vid information
om Sverige i utlandet. Verksamheten syftar till
att ge ett gott anseende och skapa förtroende för
Sverige som samarbetspartner och därmed främja
svenska intressen och bidra till tillväxt och sys-
selsättning. Sverige profileras som en modern in-
dustrination med teknologisk spjutspetskompe-
tens, med en framgångsrik musikindustri och
som en erkänd mode- och designnation. Kultu-
ren är ett naturligt inslag i presentationen av Sve-
rige i utlandet. Ett omfattande utbyte inom kul-
tur, forskning och utbildning berikar vårt land
och ger oss möjligheter att ta till oss impulser
och erfarenheter från andra länder.

Arbetet med att främja svensk export och ut-
ländska investeringar i Sverige är av stor betydel-
se, och utrikesförvaltningen har här viktiga upp-
gifter. Regeringen lägger stor vikt vid ett
offensivt, slagkraftigt och integrerat Sverige-
främjande. Inom ramen för export- och investe-
ringsfrämjandet genomförs särskilda satsningar
på informationsteknologi (IT), miljö och andra
spjutspetsområden. Utrikeshandel, export- och
investeringsfrämjande utgör ett politikområde
inom utgiftsområde 24 Näringsliv.

3.5 Insatser

EU. Samarbete och säkerhet i Europa

Ordförandeskapet i EU första halvåret 2001 är
den högst prioriterade uppgiften för utrikesför-
valtningen under 2000 och 2001. Sveriges EU-
politik och EU-arbete kommer under hösten
2000 och nästa år att domineras av ordförande-
skapet, utvidgningsförhandlingarna och de in-
stitutionella och andra reformer, som är en av
förutsättningarna för utvidgningen och för ett
ökat förtroende från medborgarnas sida. Den
svenska anslutningen till Schengenavtalet beräk-
nas ske i början av 2001.

Ordförandeskapet innebär att Sverige skall le-
da alla möten i rådet och dess underorgan, repre-
sentera rådet inför Europaparlamentet och före-
träda EU gentemot andra stater och
internationella organisationer, främst FN. Som
ordförande ansvarar Sverige för dagordningen,
vilken dock till stor del bestäms av tidigare beslut
och oförutsedda händelser. Vår uppgift är främst
att se till hela unionens intressen. Detta hindrar
inte att Sverige som andra ordförandeländer kan
lägga särskild tonvikt vid av oss prioriterade om-
råden som utvidgningen, sysselsättningen och
miljön.

Ett utkast till program för ordförandeskapet
presenterades sommaren 2000, och överlägg-
ningar pågår med Frankrike respektive Belgien
för att få en smidig övergång före och efter ord-
förandeskapet. Ordförandeskapet blir mycket
resurskrävande. Sverige skall bl.a. leda omkring
1 500 möten på olika nivåer, varav ett stort antal i
Sverige och dagliga möten i FN.

För att sköta den planerade mötesverksamhe-
ten i Sverige under ordförandeskapet har ett sär-
skilt 2001-sekretariat upprättats inom Utrikes-
departementet. Departementet har liksom övriga

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 5

delar av Regeringskansliet tilldelats särskilda me-
del inför det svenska EU-ordförandeskapet. Det
omfattande arbete som ordförandeskapet med-
för kräver därutöver omprioriteringar av till-
gängliga resurser inom utrikesförvaltningen.

UD:s press-, informations- och kulturenhet
(PIK) har givits det samlade ansvaret inom Rege-
ringskansliet för genomförandet av omfattande
informations- och kulturaktiviteter under ord-
förandeskapet. Utrikesdepartementets resurser
för näringslivsfrämjande har förstärkts avsevärt
under senare år.

Europeiska rådets extra möte i Lissabon i mars
2000 ägnades sysselsättning, ekonomiska refor-
mer och social sammanhållning och lade fast
omfattande målsättningar för tillväxt och syssel-
sättning i ett tioårsperspektiv. Vikten av livslångt
lärande, entreprenörskap och IT för att förverk-
liga dem framhölls. Årliga uppföljningsmöten
skall hållas, det första i Stockholm under svenskt
ordförandeskap den 23-24 mars 2001. Det ordi-
narie toppmötet i Göteborg den 15-16 juni
kommer bl.a. att präglas av miljöfrågor och ut-
vidgningen.

Den inre marknaden är en av grundstenarna i
EU-samarbetet, och en fungerande inre marknad
är en förutsättning för att målen vid toppmötet i
Lissabon skall uppnås. Utrikesdepartementet
samordnar de svenska ansträngningarna att
åstadkomma en effektiv marknad i konsumen-
ternas intresse. Stor vikt kommer att läggas vid
de gemensamt prioriterade åtgärderna i kommis-
sionens strategi för den inre marknaden.

Den största uppgiften under vårt ordförande-
skap blir att leda de pågående förhandlingarna
om EU:s utvidgning. Vid Europeiska rådets
möte i Helsingfors i december 1999 beslöt man
att inleda förhandlingar med återstående sex
kandidatländer i Central- och Östeuropa, vilket
innebar att förhandlingar nu förs med tolv län-
der. Man beslöt också att inkludera Turkiet
bland kandidatländerna, men något beslut att
inleda förhandlingar har inte fattats. Inträde för-
utsätter att nya medlemmar övertar EU:s regel-
verk och förmår uppfylla ett medlemskaps för-
pliktelser. Varje land skall bedömas på egna
meriter. EU skall för sin del ha genomfört de
interna reformer, som krävs för utvidgningen, så
att unionen är redo från slutet av 2002.

Strävan är att den pågående regeringskonfe-
rensen om institutionella reformer skall slutföras
till Europeiska rådets möte i december 2000 i
Nice. Sverige och en majoritet av medlemslän-
derna anser att denna konferens skall begränsas

till de frågor, som måste lösas före en första ut-
vidgning, dvs. främst röstningsreglerna i rådet,
kommissionens sammansättning och möjlighe-
ter att fatta beslut med kvalificerad majoritet på
flera områden. Även möjligheterna att förenkla
reglerna om s.k. förstärkt samarbete mellan
medlemmar, som inom ett område vill gå fram
snabbare än hela unionen, kommer att undersö-
kas av regeringskonferensen.

Parallellt med regeringskonferensen pågår
också utarbetandet av en stadga för grundläg-
gande rättigheter inom EU. Det sker i ett s.k.
konvent med företrädare för medlemsregeringar,
nationella parlament och Europaparlamentet.
Sverige vill modernisera EU. Vi eftersträvar ett
modernt och öppet EU nära medborgarna. Det
innebär att effektiv förvaltning, begripliga be-
slutsprocedurer, största möjliga öppenhet, finan-
siell disciplin och ett stort mått av ansvarstagande
skall vara ledstjärnor i arbetet för både enskilda
aktörer och EU-systemet som sådant.

Arbetet med utvidgningen av EU är priorite-
rat i svensk Europapolitik. Genom utvidgningen
skapas och befästs långsiktig fred och säkerhet i
Europa. Efter Kosovokrigets slut 1999 råder fred
i Europa fram till Tjetjeniens gräns, men det är
på många håll, främst i västra Balkan, en ömtålig
fred. Kosovokriget bekräftade med skärpa nöd-
vändigheten för EU att effektivt kunna ingripa
både militärt och civilt i uppflammande kriser.

Arbetet med att inom EU utveckla den euro-
peiska säkerhets- och försvarspolitiken (ESDP)
har fortskridit snabbt efter Europeiska rådets
möte i Köln 1999. Politiken omfattar militär och
civil krishantering och konfliktförebyggande.
Den politiska och militära organisationen för
krishantering förutses vara klar vid det svenska
ordförandeskapets början, medan de militära ka-
pacitetsmålen inte kommer att vara uppnådda
förrän 2003. Då skall EU:s medlemsländer kun-
na ställa upp med sammanlagt 60 000 man för
militär krishantering. På det civila området ställs
motsvarande kapacitetsmål upp, bl.a. för civilpo-
liser. Samarbetet med FN och länder utanför EU
skall utvecklas.

Europeiska rådet beslöt i Feira i juni 2000 att
EU skall förstärka sitt arbete med att förebygga
väpnade konflikter. En rapport skall föreligga till
dess möte i Nice i december och ligga till grund
för det fortsatta arbetet under det svenska ord-
förandeskapet. Vårt mål är att en EU-politik för
konfliktförebyggande skall utformas för att läg-
gas fast vid Europeiska rådets möte i Göteborg
2001.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 5

EU skall för sin krishantering kunna använda
Nato-resurser i enlighet med de beslut Nato
fattade i Berlin 1996. Detta gör en formalisering
av relationerna mellan EU och Nato nödvändig,
samtidigt som Västeuropeiska unionen (VEU)
successivt upphör som organisation och i sam-
manhanget relevanta funktioner överförs till EU.
Kandidatländer och andra europeiska länder skall
ges möjlighet att delta i EU:s krishantering.

Nato förblir den viktigaste militära samar-
betsorganisationen i Europa. En av Nato:s hu-
vuduppgifter är militär krishantering. Sverige
deltar aktivt i samarbetet och övningsverksam-
heten inom EAPR och PFF. Natois roll i den
nya krishanteringsstrukturen, inklusive bevaran-
det av den transatlantiska länken, kommer att
vara en central frågeställning under uppbyggna-
den av EU:s egen militära krishanteringsförmå-
ga. Utan att ingå militära försvarsförpliktelser
kommer Sverige tillsammans med alliansbundna
och alliansfria stater att aktivt medverka i upp-
byggnaden av EU:s militära krishanteringsför-
måga.

För överskådlig tid förblir utvecklingen i
Ryssland och dess förbindelser med omvärlden, i
första rummet EU, den ojämförligt viktigaste
faktorn i europeisk säkerhetspolitik. De vid
Kosovokriget försämrade förbindelserna med
Nato har åter normaliserats.

Den ryska ekonomin uppvisar en rad positiva
tecken, och en kraftig upphämtning har skett
efter den djupa krisen 1998. Men rysk ekonomi
har allvarliga strukturella svagheter.

Kriget i Tjetjenien, det mest akuta problemet
för regimen, har övergått i ett mera regelrätt ge-
rillakrig. Regimen måste söka en politisk lösning.
För Rysslands relationer med omvärlden är detta
en nödvändighet. Det finns en stark vilja hos
EU-länderna att fortsätta att bygga upp ett lång-
siktigt samarbete med Ryssland, vilket är en för-
utsättning för en stabil europeisk säkerhets- och
samarbetsordning. En sådan politik är emellertid
inte fullt ut genomförbar, så länge Ryssland i
Tjetjenien gravt åsidosätter respekten för de
mänskliga rättigheterna.

Det svenska utvecklingssamarbetet med
Ryssland är viktigt, samtidigt som vi i olika
sammanhang med skärpa framför vår kritik mot
vad som sker i Tjetjenien. Huvuddelen av samar-
betet med det väldiga grannlandet äger rum på
regional och lokal nivå, främst med vårt närom-
råde, nordvästra Ryssland. Stor vikt lägger vi vid
stödet till utvecklingen i Kaliningrad och dess
integration i Östersjösamarbetet.

Förbindelserna med Central- och Östeuropa
är en prioriterad uppgift i svensk utrikespolitik.
Samarbetet med kandidatländerna till EU har
som ett övergripande syfte att underlätta deras
inträde i unionen och därigenom att stärka euro-
peisk säkerhet. År 2001 är det sista som regleras
av gällande treåriga samarbetsprogram, där sär-
skild vikt läggs vid en säkerhetsgemenskap, de-
mokratins kultur, en socialt hållbar ekonomisk
omvandling och en miljömässigt hållbar utveck-
ling. Regeringen avser att återkomma till Riksda-
gen våren 2001 med förslag till fortsatta insatser.

I likhet med Ryssland är Ukraina en för EU
och Sverige betydelsefull partner i formandet av
en alleuropeisk säkerhetsgemenskap. Det svens-
ka samarbetet med Ukraina syftar till att stödja
en sådan roll för landet. Vitryssland däremot är
på grund av sitt politiska system en källa till eu-
ropeiska bekymmer och en potentiell oroshärd
på gränsen mellan EU:s kandidatländer och
Ryssland. Situationen i Kaukasus och Centralasi-
en, båda områdena anknutna till det alleuropeis-
ka säkerhetssystemet, skulle med kort varsel
kunna bli än mera kritisk och framtvinga euro-
peisk och därmed svensk uppmärksamhet.

I västra Balkan förblir läget fortsatt spänt med
etniska motsättningar, våld och stor kriminalitet.
Mörkast är situationen i Förbundsrepubliken Ju-
goslavien med Kosovo, medan Kroatien och Ma-
kedonien uppvisar ljusare tecken. Någon stabil
lösning kan inte skönjas i Bosnien-Hercegovina,
och i Albanien är utvecklingen på många områ-
den djupt eftersatt.

Problemen i västra Balkan kan på längre sikt
endast få en varaktig lösning genom områdets
inlemmande i europeiskt samarbete och på lång
sikt medlemskap i EU. Insikten om detta låg
bakom bildandet av Stabilitetspakten för sydöst-
ra Europa, som tillkom på EU:s initiativ i juni
1999. Den utgör ett politiskt ramverk, syftande
till att främja ländernas egna ansträngningar att
genom regional samverkan skapa demokrati och
ekonomisk utveckling och bryta det mönster av
väpnade konflikter, som präglat Balkanområdet.
Sverige är aktivt engagerat i paktens arbete, och
det svenska biståndet till området skall ses i
sammanhang med pakten.

Sverige fullföljer under kommande år det star-
ka och mångfacetterade bistånd vi givit västra
Balkan, alltsedan den djupa krisen i området bröt
ut för ett decennium sedan. Vårt militära bidrag
koncentreras till vår bataljon i den internationella
styrkan i Kosovo (KFOR), medan medverkan i

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 5

styrkan i Bosnien (SFOR) drogs ned fr.o.m.
2000.

Förutom med KFOR-bataljonen biträder Sve-
rige FN-administrationen i Kosovo, UNMIK,
med bl.a. civilpoliser. Det humanitära stödet till
Kosovo ersätts gradvis med stöd till infrastruktu-
rell återuppbyggnad och ökat stöd till främst
demokratiuppbyggnad och lokal förvaltning.
När biståndet till Kosovo kan reduceras, bör
andra områden få ökat stöd. Det omfattande
svenska stödet till Bosnien fortsätter, och det
finns anledning att undersöka större insatser i
Kroatien och Makedonien. Samarbetet med Al-
banien fullföljs. En utvidgning av biståndet till
Serbien, vars flyktingsituation är mycket svår, är
avhängig av den politiska utvecklingen i landet.
Sverige ger idag humanitärt bistånd och stöd till
demokratiprojekt.

Sveriges och EU:s engagemang i och för västra
Balkan fyller en viktig konfliktförebyggande
funktion. Att förebygga väpnade konflikter är ett
prioriterat mål för svensk utrikes- och säkerhets-
politik, och genom erfarenheterna av Kosovo-
konflikten fick konfliktförebyggande en alltmera
central roll i europeisk politik.

Sverige betraktar OSSE som ett viktigt in-
strument för att skapa långsiktig säkerhet i Eu-
ropa. Vi fäster särskild vikt vid OSSE:s breda sä-
kerhetsbegrepp och vida medlemskrets, som ger
OSSE möjlighet att verka preventivt på ett ef-
fektivt sätt i speciellt utsatta områden. Sverige
stöder särskilt OSSE:s fältverksamhet. Förutom i
Kosovomissionen deltar Sverige med personal i
flera andra OSSE-missioner.

OSSE är främst avpassat för att förebygga
väpnade konflikter, för krishantering och för
återuppbyggnad efter kriser. På sitt toppmöte i
Istanbul 1999 beslöt staterna i OSSE att utveckla
organisationens fredsfrämjande roll. En civil
snabbinsatsstyrka skapas, förmågan till polisin-
satser ökar och ett operationscentrum upprättas
för de fältinsatser, som tar huvuddelen av
OSSE:s budget i anspråk. Antalet fältmissioner
har snabbt vuxit de senaste åren och spänner
över ett vitt, konfliktförebyggande område med
experter av skilda slag. Särskild vikt fäster Sverige
vid den roll OSSE:s högkommissarie för natio-
nella minoriteter spelar för att avvärja etniska
konflikter.

Sverige har under 1999 och under första hälf-
ten av 2000 fortsatt deltagit aktivt i OSSE:s ar-
bete. En viktig insats har varit de svenskar som
Sverige ställt till OSSE:s förfogande för delta-
gande i OSSE:s fältmissioner. Kosovomissionen

utgör OSSE:s hittills största fältinsats och det
svenska personalbidraget (omkring 30 personer)
till denna är det största till OSSE. Sverige bidrar
även med en missionschef vid OSSE-missionen i
Lettland och har också deltagit i OSSE-
missionerna i Albanien, Bosnien, Estland, Geor-
gien, Kroatien och Makedonien.

Rustningskontroll är en prioriterad uppgift för
OSSE. Stor betydelse för europeisk säkerhet har
det efter förändrade förutsättningar anpassade
avtalet om konventionella styrkor i Europa
(CFE-avtalet), som undertecknades vid topp-
mötet 1999. Samtidigt undertecknades också ett
nytt Wiendokument om förtroende- och säker-
hetsskapande åtgärder liksom en säkerhetsstadga,
där de grundläggande principerna för europeisk
säkerhet, bl.a. varje stats rätt att själv träffa sitt
säkerhetspolitiska val, bekräftades.

Europarådet har en viktig uppgift, när det gäl-
ler att främja respekt för de mänskliga rättighe-
terna, demokrati och rättsstatens principer. Stöd
till den fortsatta demokratiska utvecklingen i
Central- och Östeuropa är en central uppgift för
Europarådet. Sverige verkar för en starkare in-
riktning på Europarådets kärnområden.

Samarbete i Norden, Östersjöområdet och
Barentsregionen

Det nordiska samarbetet förändras genom Sveri-
ges medlemskap i EU. Samarbetet mellan de
nordiska länderna bidrar till att stimulera för-
verkligandet av den inre marknaden. Sveriges,
Danmarks och Finlands medlemskap i EU och
Norges och Islands tillhörighet till det europeis-
ka ekonomiska samarbetsområdet (EES) påver-
kar det nordiska samarbetet positivt. Arbetet för
att reducera eller avskaffa gränshinder och att
främja integrationen mellan de nordiska länderna
är en prioriterad del av det nordiska samarbetet.
Genom Oresundsförbindelsens öppnande den 1
juli i år ökar möjligheterna till integrationsfräm-
jande insatser i Öresundsregionen. För att stödja
tillväxt och sysselsättning i regionen har stora an-
strängningar inklusive finansiella resurser lagts
ned på att etablera nätverk och informa-
tionscentra. Handlingsplaner har också utarbe-
tats för att stärka integrationen med Finland och
Norge. Det nordiska integrationsarbetet har
fortsatt hög prioritet i svensk utrikespolitik. In-
om det samnordiska samarbetet sker för närva-
rande en översyn av dess framtida inriktning, där
bl.a. närområdesfrågorna är viktiga.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 5

Ett nordiskt-baltiskt samarbetsområde, lik-
nande det nordiska, håller på att växa fram. Ös-
tersjösamarbetet med Östersjöstaternas råd som
centralt organ har fortsatt att förstärkas och
breddas. De riktlinjer för samarbetet under 2001,
som regeringarna dragit upp, betonar nödvän-
digheten att ta vara på regionens tillväxtmöjlig-
heter genom att avlägsna praktiska handelshinder
och vikten av att främja kontakter mellan männi-
skor och organisationer. Det är också av stor vikt
att Barentssamarbetet fördjupas. Genom gräns-
överskridande regionalt samarbete skapas en
bredare säkerhet i norr.

I det svenska utvecklingssamarbetet med
Central- och Östeuropa är våra baltiska grannar,
Estland, Lettland och Litauen, liksom Polen pri-
oriterade länder vid sidan av Ryssland och Uk-
raina. Ett huvudsyfte med det svenska stödet har
varit att underlätta kandidatländernas anpassning
inför EU-medlemskapet. Detta stöd kommer
successivt, först vad gäller Estland och Polen, att
ersättas med ett normalt grannlandssamarbete.
Projektet "De baltiska ländernas år", som ge-
nomförs 2000, avser i likhet med "Polen i fokus"
1999 att fördjupa förbindelserna över Östersjön.

Europas säkerhet är odelbar. Det är av största
vikt för Sverige och övriga nordeuropeiska stater
att Östersjöområdet, Barentsregionen och Arktis
är förankrade i en bred alleuropeisk säkerhets-
struktur tillsammans med Europas och Nord-
amerikas övriga länder. Vår del av Europa skall
präglas av säkerhet, ekonomisk tillväxt och god
miljö. Därmed gynnas hela Europa. EU:s nordli-
ga dimension syftar till att stärka det nordeuro-
peiska områdets anslutning till unionen. Euro-
peiska rådet godkände i juni 2000 en
handlingsplan för den nordliga dimensionen un-
der perioden 2000-2003. Planen, som utgör den
första mera konkreta åtgärden för att förverkliga
1999 års riktlinjer för den nordliga dimensionen,
är i huvudsak en inventering av pågående EU-
aktiviteter, som berör eller kan komma att beröra
EU:s partnerländer i Nordeuropa. Sverige kom-
mer under vårt ordförandeskap att arbeta för att
den nordliga dimensionen permanentas och för-
ankras inom EU:s institutioner. Vi kommer även
att ordna en första uppföljningskonferens.

Sveriges utvecklingssamarbete med länderna i
Central- och Östeuropa behandlas under ut-
giftsområde 7 Internationellt bistånd. Under ut-
giftsområde 24 Näringsliv behandlas anslag för
medel till näringslivsutveckling i Östersjöregio-
nen.

FN och global säkerhet

FN:s ansvar för internationell fred och säkerhet
är ett omistligt värde och en förutsättning för att
den starkares rätt ej skall få råda. Från att endast
ha gällt de suveräna staternas säkerhet har säker-
hetsbegreppet i internationella sammanhang
alltmera kommit att omfatta även individens sä-
kerhet. Det internationella samfundets medans-
var för enskilda människors säkerhet och re-
spekten för de mänskliga rättigheterna har de
senaste åren uppmärksammats på ett annat sätt
än tidigare. Den latenta konflikt, som finns mel-
lan respekt för staternas suveränitet och krav på
internationella ingripanden till individernas
skydd vid allvarliga brott mot de mänskliga rät-
tigheterna, har kommit i förgrunden inom FN.

I de svenska övervägandena om formerna för
fredsframtvingande militära insatser väger folk-
rätten och vikten att slå vakt om FN:s säkerhets-
råds auktoritet mycket tungt. Det är säkerhets-
rådet som enligt FN-stadgan har till uppgift att
besluta om militär våldsanvändning för andra
ändamål än självförsvar. Alla möjligheter till
fredlig lösning måste först vara uttömda.
Våldsanvändning utan nödvändigt säkerhets-
rådsmandat riskerar att försvaga den internatio-
nella rättsordningen. Men nödvändiga åtgärder
för att förhindra systematiska kränkningar av
mänskliga rättigheter får inte heller stoppas av ett
veto eller ett hot om veto. Då undermineras rå-
dets och FN:s ställning. Världssamfundet kan
inte stå passivt inför sådana humanitära kata-
strofer. Frågan om hur man skall agera måste
prövas från fall till fall. Det är viktigt att också
beakta långsiktiga och principiella aspekter och
att utveckla det folkrättsliga regelverket. De
ständiga medlemmarna har ett särskilt ansvar för
säkerhetsrådets förmåga att agera. De bör så
långt som möjligt avstå från att använda vetot
eller hota med detta. Ett första steg mot en
vetofri kultur vore att vetorätten begränsades till
fredsframtvingande insatser.

FN är på olika sätt engagerat i fredsfrämjande
verksamhet och krishantering runt om i världen.
Under senare år har behovet av ett mera långsik-
tigt perspektiv på fredsfrämjande insatser blivit
allt tydligare. Betydelsen av snabba insatser och
samverkan mellan civila och militära kompo-
nenter har understrukits. Karaktären och om-
fattningen av FN:s fredsfrämjande insatser har
också utvidgats. Mandaten har stärkts och bred-
dats och inbegriper även stora civila komponen-
ter. De 1999 inledda insatserna i Kosovo och

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 5

Östtimor har mycket omfattande mandat och
delvis nya typer av arbetsuppgifter. Sverige har
länge drivit på utvecklingen i denna riktning och
särskilt agerat för upprättandet av civilpoliser.
Sverige har också tillhört de FN-medlemmar,
som varit engagerade i arbetat på en flernationell
militär snabbinsatsstyrka (det s.k. SHIRBRIG-
samarbetet). I slutet av 1999 kunde denna styrka
anmälas tillgänglig för FN.

Sverige deltar med 45 minröjningsexperter i
den efter det israeliska militära tillbakadragandet
2000 förstärka FN-styrkan UNIFIL i Libanon.

FN:s fredsfrämjande verksamhet brottas med
svåra politiska och ekonomiska problem. Två
mycket allvarliga tillkortakommanden och
misslyckanden redovisades hösten 1999 i av ge-
neralsekreteraren beställda rapporter om Srebre-
nica och Rwanda. Sverige skall verka aktivt för
den fortsatta uppföljningen av rapporterna inom
FN.

Samtidigt med att antalet mellanstatliga krig
minskar, blir gränsen mellan militär och icke mi-
litär säkerhet mindre skarp. Miljöförstöring,
massfattigdom, fattiga länders skuldsättning, et-
niskt, religiöst och politiskt förtryck är hot, som
måste mötas globalt på samma sätt som krig och
väpnade konflikter. Ofta utgör dessa hot också
orsaker till väpnade konflikter. Bland världens
stater växer insikten om nödvändigheten att i tid
angripa de icke militära hoten för att förebygga
väpnade konflikter. I svensk utrikespolitik, inte
bara på europeisk utan även på global nivå, är
konfliktförebyggande en högt prioriterad upp-
gift.

Att trygga enskilda människors säkerhet och
skapa bättre levnadsvillkor för vår egen och
framtida generationer kräver global solidaritet
och globalt samarbete. FN och dess olika organ
spelar här en central roll, vars betydelse inte får
skymmas av att resultaten ibland kan inge besvi-
kelse, då världsorganisationens mål och förhopp-
ningar ställs mot starka nationella intressen.
1990-talets stora FN-konferenser om miljö,
mänskliga rättigheter, befolkningsfrågor, kvin-
nor och social utveckling och boende och be-
byggelse har satt dagordningen för världsorgani-
sationens arbete. De följs nu upp med särskilda
möten i generalförsamlingen efter fem år. Sverige
kommer under sitt ordförandeskap att leda EU-
arbetet inför och företräda EU vid flera av dessa
uppföljningskonferenser. Konferenserna har in-
neburit ett genombrott för ett globalt synsätt
och ansvarstagande. Att delta i det långsiktiga
uppföljningsarbetet ingår som ett viktigt led i

Sveriges internationella solidaritetsarbete, som
alltid varit starkt knutet till FN och dess fackor-
gan.

Den reformering av FN-systemet, som 1997
inleddes under generalsekreterarens ledning, är
en förutsättning för att FN skall återvinna större
auktoritet. Vissa framsteg har gjorts, men re-
formprocessen är trög. Sverige verkar för bättre
finansiell styrning och långsiktigt hållbara finan-
ser. Till skilda uppfattningar bland olika med-
lemsgrupper kommer som ett särskilt bekym-
mersamt reformhinder att vissa medlemsländer,
bland dem Förenta staterna, inte fullgjort sina
ekonomiska skyldigheter. EU och Sverige anser
att reformer och skuldbetalningar bör ske paral-
lellt, medan Förenta staterna menat att reformer
måste gå före betalningar och andra länder åter
hävdat motsatt uppfattning. Inte heller de sedan
1993 pågående och för FN:s auktoritet viktiga
ansträngningarna att reformera säkerhetsrådet
har ännu givit resultat. I likhet med det stora an-
talet medlemmar förespråkar Sverige en utvidg-
ning, som gör rådet mera representativt för FN:s
medlemskrets.

Folkrätten intar en central plats i svensk utri-
kespolitik. Den befinner sig i dynamisk utveck-
ling med inriktning på individens rättigheter och
säkerhet. Den internationella permanenta brott-
målsdomstol, vars stadga antogs 1998, är ett vik-
tigt led i denna. Sverige, som var pådrivande i
processen, medverkar aktivt i förhandlingarna
om stadgans närmare utformning och beräknas
ratificera 2001.

Att arbeta för att stärka de mänskliga rättig-
heterna och demokratin är en prioriterad uppgift
för svensk utrikespolitik och det svenska ordför-
andeskapet. Den genomsyrar vårt agerande på de
flesta områden. En framgång i detta arbete är det
tilläggsprotokoll till barnkonventionen om för-
bud mot användning av barn som soldater, vilket
2000 slutförhandlades under svensk ledning.
Trots vissa framsteg återstår dock mycket att gö-
ra för att stärka och utbreda respekten för de
mänskliga rättigheterna. Dödsstraff utdöms och
verkställs i många länder, bland dem ledande
stormakter. Tortyr förekommer på många håll. I
inomstatliga konflikter råder stora brister i ef-
terlevnaden av existerande regler, och det inter-
nationella samfundets möjligheter att ingripa är
begränsade. Det finns därför ett stort behov av
att stärka skyddet för individen i dessa konflik-
ter. Liksom barnens rättigheter kräver kvinnors
rättigheter och jämställdhet mellan könen ett
intensifierat internationellt utvecklingsarbete.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 5

Det är av största vikt att de internationella
nedrustningsansträngningarna drivs vidare. Det
fullständiga avskaffandet av massförstörelseva-
pen förblir ett prioriterat mål i den aktiva svens-
ka nedrustningspolitiken. Det förhållandet att
den internationella säkerhetspolitiska situationen
radikalt förbättrats det senaste decenniet och att
viktiga nedrustningsöverenskommelser kunnat
träffas ger inte utrymme för en avmattning i det
fortsatta nedrustningsarbetet.

Icke-spridningsavtalet (NPT) understryker
det nära sambandet mellan icke-spridning och
nedrustning. De fem erkända kärnvapenmakter-
na gjorde i samband med översynskonferensen
2000 ett åtagande att fullständigt avveckla sina
kärnvapenarsenaler utan villkoret allmän och to-
tal nedrustning. Man kom även överens om ett
antal ytterligare konkreta utfästelser och ned-
rustningssteg, vilket förbättrat klimatet för käm-
vapennedrustningen. Samtidigt står flera länder,
bland dem Indien, Pakistan och Israel, utanför
avtalet. Provstoppsavtalet (CTBT) har inte kun-
nat träda i kraft. Den ryska dumans ratifikation
våren 2000 var ett viktigt framsteg, men Sverige
beklagar djupt den amerikanska senatens vägran
att ratificera liksom att andra viktiga stater som
Kina ännu ej gjort det. Sverige medverkar i för-
beredelsearbetet inför CTBT:s ikraftträdande
bl.a. genom att leda en arbetsgrupp med särskilt
ansvar för verifikationsfrågorna.

Planerna på ett amerikanskt nationellt missil-
försvar och deras inverkan på det rysk-
amerikanska avtalet om begränsning av anti-
ballistiska missilsystem (ABM-avtalet) inger oro.
Detta och den ryska kämvapenpolitiken ger an-
ledning till farhågor för att kärnvapnen åter skall
få ökad betydelse. Förhandlingarna om produk-
tionsförbud mot klyvbart material
för kärnvapenändamål har ännu ej kunnat
påbörjas. Samverkan inom den s.k. ny agenda-
koalitionen, där Sverige ingår tillsammans med
sex andra länder, fortsätter.

Det är av yttersta vikt att nedrustningsarbetet
vad gäller biologiska och kemiska vapen fullföljs.
Sverige deltar aktivt i förhandlingarna om ett
kontrollsystem för B-vapenkonventionen, och
förhoppningen är att ett verifikationsprotokoll
skall kunna antas 2001. Vårt land är också starkt
engagerat i nedrustningsansträngningarna röran-
de lätta vapen, de vapen som i dagens inomstatli-
ga konflikter särskilt hårt drabbar civilbefolk-
ningen. Inom EU råder utom i
kärnvapenfrågorna stor samstämmighet i ned-
rustningsarbetet.

Ett vidgat internationellt ekonomiskt utbyte

Utrikeshandel utgör en stark drivkraft för
ekonomisk tillväxt och utveckling såväl globalt
som inom EU och nationellt. Frihandel är av stor
betydelse för ett litet, utrikeshandelsberoende
land som Sverige. Att rätt möta globaliseringen
är en av vår tids viktigaste frågor. Det är därför
av stor vikt att världshandeln sker inom ramen
för väl fungerande spelregler, som utgör en för-
utsättning för att alla länder skall få samma rät-
tigheter oberoende av ekonomisk och politisk
styrka. Sverige fortsätter sitt mångåriga arbete
för multilateralt samarbete och väl fungerande
spelregler för den internationella handeln. En fri
världshandel, förenad med respekt för miljö och
mänskliga rättigheter, är ett svenskt mål.

WTO:s ministerkonferens i Seattle 1999
misslyckades med att lansera en ny förhandlings-
runda för nya handelsliberaliseringar. Förhand-
lingar påbörjades dock enligt tidigare beslut om
jordbruks- och tjänstehandel och väntas pågå fle-
ra år. Samtidigt fortsätter EU arbetet för en ny
förhandlingsrunda med bred dagordning. Ännu
är det dock osäkert om och när beslut kan fattas.
EU vägleds av de rådsslutsatser, som antogs i
oktober 1999.

Regionala frihandelsarrangemang påskyndar
den internationella liberaliseringen av handeln.
EU är en av världens mest öppna marknader.
Det är viktigt att göra den inre marknaden ännu
mera effektiv, särskilt vad gäller den fria rörlig-
heten för varor och tjänster, och göra den tydlig
för konsumenter och företag. Sverige fortsätter
inom EU att verka för ökad öppenhet mot om-
världen, för en reform av den gemensamma
jordbrukspolitiken och därmed för en liberalise-
ring av världshandeln med jordbruksprodukter
och för en förbättring av utvecklingsländernas
tillgång till den europeiska marknaden. EU slöt
2000 ett nytt avtal, som ersätter Lomékonven-
tionen, med 71 länder i Afrika, Västindien och
Stilla havet (AVS-länderna), vari ytterligare han-
delsliberaliseringar är en viktig del.

De svenska medlemsavgifterna till flera av de
internationella ekonomiska samarbetsorganisa-
tionerna finansieras över utgiftsområde 24
Näringsliv. Under utgiftsområde 24 behandlas
vidare utrikeshandel, export- och investerings-
främjande samt bl.a. teknologisk infrastruktur.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 5

Samarbete utanför Europa

Sverige har sedan lång tid fört en aktiv och glo-
balt djupt engagerad utrikespolitik. Vi har ett
omfattande och välutvecklat samarbete, såväl bi-
lateralt som multilateralt, med länder och regio-
ner utanför Europa. En viktig del av detta samar-
bete sker inom ramen för GUSP och EU:s breda
dialog och biståndssamarbete med utvecklings-
länderna. I FN och andra internationella organi-
sationer bidrar Sverige till att stärka internatio-
nell fred och säkerhet, till att öka respekten för
de mänskliga rättigheterna, till solidaritet med
folken i utvecklingsländerna och till att bekämpa
de globala miljöhoten.

Vårt lands sedan länge omfattande och täta
förbindelser med Förenta staterna spänner över
ett vitt fält från handel och vetenskapligt och
kulturellt samarbete till säkerhetsskapande sam-
arbete inom EAPR och PFF och livliga kontak-
ter rörande utvecklingen i Östersjöområdet och
Barentsregionen. Detta för Sverige inte minst
ekonomiskt och teknologiskt viktiga samarbete
skall vidareutvecklas. Sverige välkomnar ett ökat
amerikanskt engagemang och amerikansk med-
verkan i olika projekt i Östersjöregionen. Det
fortsatta samarbetet mellan EU och Förenta
staterna inom ramen för den transatlantiska
agendan, särskilt det ekonomiska samarbetet
men även samarbetet rörande rättsfrågor, är av
stor betydelse för Sverige. Under det svenska
ordförandeskapet i EU första halvåret 2001
kommer ett toppmöte att hållas i Sverige med
den amerikanske presidenten.

Den transatlantiska dialogen mellan EU och
Kanada är av stor vikt, särskilt som det råder stor
samstämmighet på många områden mellan de
europeiska demokratierna och Kanada.

Sveriges liksom EU:s relationer med staterna i
Mellanöstern, Afrika, Asien, Oceanien och La-
tinamerika omfattar såväl politiska förbindelser
som handelsutbyte och utvecklingssamarbete.

Fredsprocessen i Mellanöstern kom efter det
israeliska regeringsskiftet 1999 åter i rörelse. Is-
raels tillbakadragande från Libanon 2000 innebar
ett stort steg mot normala förhållanden för det
sargade Libanon. De israelisk-palestinska freds-
samtalen befinner sig hösten 2000 i en mycket
dynamisk fas, och viktiga framsteg ter sig möjli-
ga. Sverige fullföljer sin långa tradition av aktivt
engagemang för en allomfattande, rättvis och
varaktig fredsuppgörelse. Biståndssamarbetet
med palestinierna fortsätter.

Den av FN beslutade avvecklingen av Iraks
massförstörelsevapen har på grund av Bagdadre-
gimens obstruktionspolitik ej kunnat genomfö-
ras. Det fortsatta FN-arbetet sker nu åter under
svenskt ordförandeskap.

Som EU-medlem fortsätter Sverige att med-
verka i Barcelonaprocessen, unionens breda sam-
arbete med länderna kring Medelhavet, syftande
till välstånd och stabilitet i området.

Afrika söder om Sahara härjas alltjämt av en
rad väpnade konflikter. I kriget mellan Etiopien
och Eritrea, som Afrikanska enhetsorganisatio-
nen (OAU) verkat för att få slut på, synes en
ljusning vara på väg, medan läget på andra håll
inger föga omedelbart hopp. I flera av konflik-
terna pågår afrikanskledda fredsprocesser. Sveri-
ge stöder sådana ansträngningar liksom ett fort-
satt starkt FN-engagemang i konflikthantering i
Afrika. Till bilden av krig och utbredd fattigdom
i Afrika måste vidare fogas en större politisk plu-
ralism och ekonomiska reformer. En, om än
alltjämt svag, demokratisk och ekonomisk bas
för en positiv utveckling har lagts.

Svensk Afrikapolitik bygger vidare på den
Afrikastrategi, som tillställdes riksdagen 1998. I
Afrikapolitiken ingår bl.a. stöd till regionalt sam-
arbete och ett utökat utvecklingssamarbete med
Västafrika. I syfte att bredda och fördjupa
mångfalden i samarbetet mellan Sverige och Syd-
afrika genomfördes 1999 en svensk manifesta-
tionsvecka i landet. Sverige lägger vidare stor vikt
vid den intensifierade dialog mellan EU och afri-
kanska länder, som följt på toppmötet mellan
dem i Kairo våren 2000.

I Ost- och Sydostasien är återhämtningen ef-
ter den finansiella krisen på god väg, och Sveriges
handel med regionen växer åter. Kinas närhet till
ett WTO-medlemskap efter förhandlingar med
EU och Förenta staterna kommer att påskynda
ekonomiska, om än inte politiska, reformer i
landet. Östtimors frigörelse under svåra villkor
1999, den fortsatta demokratiseringen i Indone-
sien och de nyupptagna kontakterna mellan
Nord- och Sydkorea samverkar till att minska
spänningen i regionen. I motsatt riktning verkar
dock de ansträngda relationerna mellan Kina och
Taiwan och de skarpa motsättningarna mellan
kärnvapenmakterna Indien och Pakistan.

Förbindelserna mellan EU och Asien stärks
genom ett tredje toppmöte hösten 2000. Svensk
Asienpolitik fullföljs enligt de riktlinjer, som
utformades i den 1999 antagna Asienstrategin.
Förutom vid handeln lägger Sverige tonvikt vid

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 5

miljösamarbete. I relationerna med Kina betonas
samarbete kring mänskliga rättigheter.

Den positiva ekonomiska och politiska ut-
vecklingen i Latinamerika har de senaste åren
försvagats. I Latinamerika som helhet blev den
ekonomiska utvecklingen negativ 1999, främst
till följd av de finansiella kriserna och sjunkande
priser på vissa råvaror. Samtidigt som demokra-
tin befästs ytterligare på de flesta håll, förekom
oroande tecken på motsatsen i några länder. De
breda klyftorna mellan skilda befolkningsgrup-
per består, och på flera håll kränks alltjämt de
mänskliga rättigheterna. Trots de senaste årens
fredssträvanden fortsätter den inre väpnade
konflikten i Colombia.

Sverige fullföljer sin centrala roll i det interna-
tionella stödet för återuppbyggnadsarbetet i
Centralamerika efter orkanen Mitch. Sveriges
liksom EU:s förbindelser med Latinamerika
stärks ytterligare genom inrättandet av ett fri-
handelsområde mellan EU och Mexiko och ge-
nom förhandlingar om associeringsavtal med
Mercosur och Chile, som även skall omfatta fri-
handel.

Sveriges utvecklingssamarbete med utveck-
lingsländer behandlas under utgiftsområde 7 In-
ternationellt bistånd.

Information om Sverige i utlandet

De svenska utlandsmyndigheterna utgör rege-
ringens främsta instrument för information om
Sverige i enskilda länder och agerar i nära sam-
verkan med Svenska institutet, som den 1 janua-
ri 1998 omvandlades från stiftelse till myndighet.
Institutet erhöll då en ny övergripande målsätt-
ning vid sidan av sitt tidigare uppdrag; att främja
svenska intressen och bidra till tillväxt, syssel-
sättning och kulturell utveckling i Sverige.

Nämnden för Sverigefrämjande i utlandet
(NSU) fick budgetåret 1999 sin första egna bud-
get för treårsperioden 1999-2001 inom ramen för
regeringens satsning på Europafrågor i vårpropo-
sitionen 1998 (prop. 1997/98:150). NSU-medlen
har under 1999 och 2000 finansierat integrerade
främjandeinsatser i bl.a. Hannover, Milano, New
York, Paris, Shanghai, Tokyo.

Kulturutbytet har varit omfattande i synner-
het med Östeuropa men även med Västeuropa
och Nordamerika. Koncentrerade manifestatio-
ner med medverkan av svenska aktörer inom
skilda samhällsområden har skett under ”Polen i
fokus”, ”De baltiska ländernas år” och Sydafrika-

satsningen. Under Sveriges ordförandeskap i EU
kommer en bred informationssatsning att pre-
sentera Sverige i EU:s medlemsländer och
kandidatländer men även i andra länder. En
mängd kultur-, informations- och främjandeak-
tiviteter genomförs med tonvikt på svenska pro-
filfrågor som design, IT, musik, mode, mat och
miljöteknik. Arkitekturåret 2001 med bl.a. Bo-
mässan i Malmö är en annan viktig nationell ma-
nifestation med internationellt deltagande.

Inom ramen för export- och investerings-
främjandet och det allmänna Sverigefrämjandet
genomförs en gemensam IT-satsning i samarbete
mellan UD och utlandsmyndigheterna, Ex-
portrådet, Invest in Sweden Agency, Sveriges
tekniska attachéer och branschorganisationen
IT-företagen AB. Syftet är att göra en kraftsam-
ling inom marknadsföring av svensk IT i utlan-
det genom att arrangera ett antal aktiviteter som
hjälper svenska företag att marknadsföra pro-
dukter och tjänster och att attrahera utländska
investeringar till Sverige.

Insatser för att främja utrikeshandel, export
och utländska investeringar i Sverige behandlas
närmare under utgiftsområde 24.

3.6 Resultatbedömning

Ett land av Sveriges storlek kan sällan peka på att
utrikespolitiken givit ett visst konkret resultat.
Endast när det gäller sådant som direkt rör det
egna landet eller på enskilda punkter i ett inter-
nationellt frågekomplex är det i allmänhet möj-
ligt att säga att det är den svenska utrikespoliti-
ken som haft avgörande betydelse. Oftast måste
man stanna vid en värdering av den utveckling
landet varit delaktig i utan att söka precisera lan-
dets bidrag till denna.

Samarbetet inom EU har i viktiga avseenden
utvecklats i överensstämmelse med svenska vär-
deringar strävanden. Det gäller den i Lissabon-
fastlagda inriktningen på tillväxt och sysselsätt-
ning med kontinuerlig utbildning och satsning
på informationsteknologi som centrala medel.
Det gäller också utvidgningsförhandlingarna,
som nu i enlighet med Sveriges sedan länge för-
fäktade uppfattning förs med tolv kandidatlän-
der. Det gäller inriktningen av kommissionens
reformering. Och det gäller EU:s krishantering,
där den civila delen får en viktig plats vid sidan av
den militära och FN:s roll betonas, och EU:s

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 5

växande intresse för konfliktförebyggande verk-
samhet.

Sveriges engagemang i fredsfrämjande verk-
samhet i framför allt Kosovo men även på andra
håll har utgjort ett konkret bidrag till framväxten
av den alleuropeiska säkerhets- och samarbets-
ordning, som sedan lång tid varit en central
svensk säkerhetspolitisk strävan. I detta yttersta
syfte har vi också fullföljt samarbetet med Ryss-
land trots osäkerheten om landets utveckling -
men med de begränsningar av västligt samarbete,
som Ryssland självt skapar genom sitt uppträ-
dande i Tjetjenien.

Det nordiska samarbetet har fördjupats med
öppnandet av Oresundsförbindelsen som en
historisk symbol. Östersjösamarbetet har ut-
vecklats vidare såväl bilateralt som multilateralt.
Det av Sverige eftersträvade starkare EU-
engagemanget i regionen har börjat manifesteras.
I takt med att EU:s utvidgning flyttas närmare i
tiden ökar också möjligheterna för Norden och
Östersjöområdet att fullt ut bli den dynamiska
del av Europa, som Sverige eftersträvar och som
regionen har goda förutsättningar att utvecklas
till.

I det internationella arbetet för mänskliga rät-
tigheter, demokrati, nedrustning och social och
ekonomisk utveckling liksom i kampen mot
miljöförstöringen har Sverige fullföljt sitt mång-
åriga aktiva engagemang. Vi har fortsatt vår med-
verkan i strävandena att reformera FN och ge
världsorganisationen större effektivitet. Det är
områden, som kräver långsiktigt engagemang
och där Sveriges ansträngningar är betydelsefulla.
I väsentliga avseenden har utvecklingen gått i av
Sverige önskad riktning, samtidigt som de snab-
ba internationella förändringarna reser nya krav
på aktiva insatser. WTO-mötets sammanbrott i
Seattle var ett misslyckande för alla ländergrup-
per men minskar inte Sveriges ansträngningar att
få till stånd frihandel på grundval av rättvisa spel-
regler.

Globaliseringen och framför allt EU-
medlemskapet har lett till att utrikes- och inri-
kespolitiken på många områden blivit alltmer
integrerad. Det internationella samarbetet tar
därmed nya former och förändras till sin karak-
tär. Denna internationella utveckling har mötts
av en flexibel omställningsprocess av arbetet in-
om Utrikesdepartementet. En konsekvens av ut-
vecklingen är att arbetet alltmera sker i samar-
bete med företrädare för andra delar av
samhället.

De statliga insatserna för information om Sve-
rige i utlandet syftar till att ge Sverige ett gott an-
seende och att skapa förtroende för vårt land
som samarbetspartner och därmed främja svens-
ka intressen och bidra till tillväxt och sysselsätt-
ning. Svenska institutet, Nämnden för sverige-
främjande i utlandet och utlandsmyndigheterna
har bedrivit en verksamhet, som väl svarar mot
de mål som satts upp. Samtidigt växer efterfrågan
på information om Sverige från både svenska och
utländska aktörer.

Svensk litteratur och material om det svenska
samhället har översatts till ytterligare språk och
distribuerats effektivt via internet. Ytterligare ett
antal utländska universitet och skolor har påbör-
jat undervisning i det svenska språket och om det
svenska samhället. Utbytet mellan svenska och
utländska stipendiater är alltjämt en viktig verk-
samhet. Samarbetet mellan svenska och utländ-
ska universitet är intensivt. Ett stort antal utländ-
ska delegationer och enskilda personer har
besökt Sverige för att studera svenska erfaren-
heter inom olika samhällsområden. Svenska ex-
perter och artister har deltagit i internationellt
kunskapsutbyte och kultursamarbete. Utställ-
ningar med såväl historiska som moderna teman
har väckt stort gensvar i mottagarländerna och
varit välbesökta, exempelvis utställningen om
Karl XII och Peter den store, respektive utställ-
ningen om Gustav III och Katarina den stora i
S:t Petersburg samt Eugéne Jansson-
utställningen i Paris.

De medel, som anslagits till utlandsmyndig-
heter och projekt runt om i världen, har ofta ut-
gjort en plattform för ett bredare samarbete med
både nationella och lokala partners. Tack vare
samarbetet har Sverigemanifestationer i länder
som USA, Tyskland, Frankrike, Polen, Ryssland
och Japan kunnat bli större. Denna integrerade
främjandeform med möten mellan kultur och
näringshv har visat sig ge ökad uppmärksamhet,
en större bredd och djup åt aktiviteterna men
också idéer för framtida samarbete inom skilda
samhällssektorer. Den nya Sverigeprofilen med
IT, design, miljöteknik, musik, mode och mat
har fått ett brett genomslag i internationella
massmedia.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 5

3.7 Revisionens iakttagelser

Riksrevisionsverket (RRV) har för förvaltning-
smyndigheten Inspektionen för strategiska pro-
dukter samt för Utrikespolitiska Institutet läm-
nat revisionsberättelse utan någon invändning.
RRV har dock i sin revisionsberättelse för
Svenska institutet redovisat invändningar mot
institutets reslutatredovisning, se vidare under
anslag 5:8.

Budget för avgiftsbelagd verksamhet

\|Tabel 1 3.3 Offentligrättslig verksamhet \|
Tusental kronor Offentlig- rättslig verksamhet	Intäkter till inkomsttitel (Som inte får disponeras)	Intäkter Kostnader som får disponeras	Resultat (intäkt - kostnad)
Utfall 1999	48 630	-	-
Prognos 2000	45 000	4 000	-
Budget 2001	5 000	25 000	-

3.8 Budgetförslag

3.8.1 5:1 Utrikesförvaltningen

Inkomsterna för expeditions- och ansöknings
avgifterna beräknas minska från 45 miljoner år
2000 till 30 miljoner år 2001 i och med Sveriges
inträde i Schengen. Återbetalningen av lån för
svenska FN-styrkor är mycket svår att beräkna,
då den är beroende av FN:s återbetalningsför-
måga.

Tabell 3.2 Anslagsutveckling för 5:1 Utrikesförvaltningen

Tusental kronor

1999	Utfall	1 908 937	Anslags- sparande	176 800
2000	Anslag	1 715 428 ¹	Utgifts- prognos	1 934 000
2001	Förslag	1 816 068
2002	Beräknat	1 800 151 ²
2003	Beräknat	1 838 799 ³
¹ Anslag minskade 175 630 tkr i		samband med den ekonomiska vårpropositio-

nen 2000. -148 000 p.g.a. överföring av datakostnader, och -27 630 p.g.a.
justering av premier.

² Motsvarar 1 764 568 tkr i 2001 års prisnivå.

³ Motsvarar 1 764 568 tkr i 2001 års prisnivå.

iTabell 3.4 Uppdragsverksamhet \|
Tusental kronor Uppdragsverksamhet	Intäkter	Kostnader	Resultat (Intäkt - kostnad)
Utfall 1999	72 902	72 902	0
Prognos 2000	79 000	79 000	0
Budget 2001	85 000	85 000	0

Anslaget finansierar de samlade förvaltnings-
kostnaderna för Utrikesdepartementet och de
104 utlandsmyndigheterna (2000-07-01) samt de
drygt 400 honorärkonsulaten. Totalt omfattar
utrikesförvaltningen ca 2400 anställda, varav om-
kring 1000 är lokalanställda vid utlandsmyndig-
heterna.

Anslaget belastas i första hand av kostnader
för löner, utlandstillägg till utsänd personal, fas-
tighetskostnader, driften av utlandsmyndigheter
och resekostnader. Från anslaget finansieras vi-
dare kostnader för utredningar och officiella be-
sök.

Den övervägande delen av uppdragsverksamhe-
ten består av kostnader för specialattachéer vid
utlandsmyndigheterna som har ett annat depar-
tementet eller en myndighet som huvudman.
Bland övrig uppdragsverksamhet kan nämnas
fastighetsadministration som personal vid ut-
landsmyndigheterna sköter för fastighetsverkets
räkning och Utrikesdepartementets translator-
verksamhet för hela Regeringskansliet. Inga stör-
re förändringar väntas i uppdragsverksamheten
under år 2001.

Regeringens överväganden

I det inledande avsnittet till detta politikområde
redovisades det mål som regeringen har för
svensk utrikespolitik samt de prioriteringar som
gäller under det kommande budgetåret. Utri-
kesförvaltningens viktigaste uppgifter är att be-
vaka och främja svenska intressen, politiska såväl
som handels-, migrations- och biståndsrelatera-
de. Detta görs genom politisk, ekonomisk,
migrations- och handelspolitisk bevakning, ge-
nom export- investerings- och turistfrämjande
verksamhet, insatser inom kultur och informa-

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 5

tion samt handläggning av migrations- och
rättsfrågor. Den höga ambitionsnivå som priori-
teringarna innebär ställer krav på en väl funge-
rande utrikesförvaltning som kontinuerligt an-
passas till de uppgifter en föränderlig omvärld
medför.

I enlighet med de prioriteringar som fastställ-
des i BP för 1999 har Utrikesdepartementets ar-
bete under det gångna året inriktats på främjande
av demokrati och mänskliga rättigheter, fortsatt
reformering av FN och dess fackorgan, nedrust-
ning, utveckling av konfliktförebyggande verk-
samhet, ökad internationell samverkan för att
skapa effektiva motmedel mot internationell ter-
rorism, att göra utrikesförvaltningen till ett bätt-
re instrument i näringspolitiken, EU-samarbetet
och unionens utvidgning, skapandet av en alleu-
ropeisk säkerhets- och samarbetsordning, att bi-
dra till Rysslands fortsatta inlemmande i europe-
iskt samarbete, det nordisk-baltiska samarbetets
fortsatta utveckling, utveckling av samarbetet i
Ostersjö- och Barentsregionen och områdets
integration i en vidare europeisk samverkan, för-
nyelse av Sveriges biståndssamarbete, särskilt vad
gäller Afrika, såväl nationellt som i samverkan
med EU.

En omstrukturering av utrikesrepresentatio-
nen i Afrika pågår sedan några år. Nya myndig-
heter öppnades i Kampala i mitten år 1999 och i
Dakar i början av år 2000. Vidare kommer am-
bassaden i Kinshasa att ledas av en ambassadör
från slutet av år 2000. Ambassaden i Windhoek
kommer att omvandlas till en chargé- myndighet
från mitten av år 2001. Organisationen med
Stockholmsbaserade ambassadörer för Afrika
avvecklas slutgiltigt till årsskiftet.

I ett för utrikesförvaltningen mycket kärvt
budgetläge har det befunnits nödvändigt att om-
vandla den svenska officiella närvaron på vissa
platser. Detta gäller i Caracas från halvårsskiftet
2000 och i Istanbul från början av år 2001. Detta
arbete med omvandling av utlandsmyndigheter
kan i en fortsatt kärv budgetsituation behöva ut-
vidgas.

Som ett resultat av sammanslagningen av
UD:s IT-organisation med den inom Förvalt-
ningsavdelningen minskades anslaget 5:1 Utri-
kesförvaltningen år 2000 med 148 000 000 kro-
nor för att finansiera en motsvarande ökning av
anslaget 90:5 Regeringskansliet m.m. Överför-
ingen görs för att täcka kostnaderna för den
sammanslagna IT-organisationens framtida verk-
samhet. Anslaget 5:1 Utrikesförvaltningen
minskades även år 2000 med anledning av en

teknisk justering med ytterligare 27 630 000 kro-
nor. Anslaget föreslås år 2001 minskas med 3 049
720 kronor. Skälet är att centralmyndighets-
funktionen i fråga om internationell rättslig hjälp
flyttas från Utrikesdepartementet till Justitiede-
partementet. Anslaget 90:5 Regeringskansliet
mm inom utgiftsområde 1 Rikets styrelse ökas
med motsvarande belopp.

Ett omfattande förändringsarbete har pågått
under senare år inom det administrativa området.
En översyn av utrikesförvaltningens framtida
kompetensförsörjning har genomförts. Språkut-
bildningen av utrikesförvaltningens tjänstemän
har byggts ut och förbättrats. Funktionerna för
språkträning och översättningsverksamhet inom
UD har slagits samman till en enhet. Personal-
enheten har omorganiserats för att bl.a. bättre
svara upp till de ökade kraven på personalens
kompetensutveckling.

En ny och processinriktad organisation för
hantering av utlänningsärenden infördes under
1999. Detta har bl.a. inneburit att särskilda
migrationsfunktioner inrättats vid elva hårt be-
lastade utlandsmyndigheter. Sverige liksom övri-
ga Norden inträder i det operativa Schengen-
samarbetet i slutet av mars 2001. För att klara
den ökade belastningen på viseringsområdet vid
ett antal myndigheter främst i östra och sydväst-
ra Europa samt Mellanöstern överförs resurser
från myndigheter inom Schengenområdet.

De kommande åren kommer att innebära
omfattande och svåra uppgifter för utrikesför-
valtningen. För att kunna hantera denna högt
fastställda ambitionsnivån höjs anslaget engångs-
vis med 50 000 000 kronor år 2001. För år 2001
har anslaget beräknats till 1 816 068 000 kronor.

Tabell 3.5 Beräkning av anslaget 5:1 för 2001

Tusental kronor

Anslag 2000	1 715 428
Engängsanvisning	50 000
Överföring från 12:1	3 500
Överföring från 5:9	2 000
Pris- och löneomräkning	37 206
Valutakompensation	12 891
Överföring till 90:5	- 3 050
Teknisk justering	-1 907
Förslag 2001	1 816 068

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 5

3.8.2 5:2 Nordiskt samarbete

\|Tabell 3.6 Anslagsutveckling för 5:2 Nordiskt samarbete \|
Tusental kronor		1 369	Anslags- sparande	466
1999	Utfall	1 369	Anslags- sparande	466
2000	Anslag	1 494	Utgifts- prognos	1 960
2001	Förslag	1 511
2002	Beräknat	1 538 ¹
2003	Beräknat	1 569 ²

¹ Motsvarar 1 511 tkr i 2001 års prisnivå.

² Motsvarar 1 511 tkr i 2001 års prisnivå.

Anslaget används för kostnader för Sveriges
deltagande i samarbetet inom ramen för Nordis-
ka ministerrådet (samarbetsministrarna) och
Nordiska samarbetskommittén m.fl. samar-
betsorgan samt för deltagande i vissa andra for-
mer av nordiskt samarbete, däribland det svensk-
norska samarbetet.

Regeringens överväganden

Av outnyttjade medel under 1999 har enligt sär-
skilt beslut 300 000 kronor disponerats som stöd
till Föreningen Nordens informationsverksam-
het vid Arena Norden år 2000.

För år 2001 har anslaget beräknats till
1 511 000 kronor.

[Tabell 3.7 Beräkning av anslaget 5:2 för 2001 1
Tusental kronor
Anslag 2000	1 494
Pris- och löneomräkning	17
Förslag 2001	1 511

3.8.3 5:3 Ekonomiskt bistånd till svenska

medborgare i utlandet m.m. samt
diverse kostnader för rättsväsendet

Tabell 3.8 Anslagsutveckling för 5:3 Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m. samt diverse kost- nader för rättsväsendet
Tusental kronor
1999	Utfall	2 477	Anslags- sparande	7 662
2000	Anslag	7 337	Utgifts- prognos	10 000
2001	Förslag	5 573
2002	Beräknat	6 182 ¹
2003	Beräknat	6 306 ²

² Motsvarar 5 573 tkr i 2001 års prisnivå.

Anslaget finansierar verksamheten på två områ-
den. Det ena avser tillfälligt ekonomiskt bistånd
och är helt efterfrågestyrt. Det andra omfattar
bl.a. kostnader för hemresa för nödställda svens-
ka medborgare, kostnader vid allvarliga sjuk-
doms- eller olycksfall och för bistånd åt
brottsoffer, nödvändiga kostnader för kost och
logi samt kostnader för tillfredsställande rätts-
skydd åt frihetsberövade svenska medborgare
utomlands (advokatarvoden).

Regeringens överväganden

Antalet frihetsberövade svenska medborgare ut-
omlands har ökat. Efterskänkta skulder och krav
till kronofogdemyndigheterna, som i de fall des-
sa belopp återbetalas behålls av dem, finansieras
också inom ramen för tillfälligt ekonomiskt bi-
stånd. Utrikesdepartementets funktion som
centralmyndighet för ärenden om internationell
rättslig hjälp i brott- och civilmål kommer fr.o.m.
1 oktober i år att överflyttas till Justitiedeparte-
mentet. Ett belopp på 1 100 000 kronor avseende
kostnader som angivits ovan förutom kostnader
för statens rättegångskostnader, utländska vård-
nadsavgöranden samt ytterligare 250 000 kronor
avseende kostnader för stämningsmannadelgiv-
ning kommer därför att fr.o.m. år 2001 att över-
föras till anslaget 4:14 Avgifter till vissa interna-
tionella sammanslutningar, utgiftsområde 4
Rättsväsendet.

Anslaget belastas också av resor och andra
kostnader i samband med återförande av inter-
nationellt bortförda barn till hemviststaten. Av
beloppet 1 000 000 kronor som tillfördes ansla-
get år 1999 avseende nämnda kostnader kommer
500 000 fr.o.m. år 2001 att återföras till utgifts-
område 9 anslaget 18:1 Bidrag till ungdomsvård
och missbrukarvård m.m. Från anslaget betalas
också kostnader för expertgruppen för identifie-
ring av katastrofoffer utomlands.

Det andra området avser periodiskt understöd
i ömmande fall till svenska medborgare bosatta
utomlands, huvudsakligen i Sydamerika. Det pe-
riodiska understödet minskar för varje år då an-
talet personer som har rätt till understöd blir fär-
re. Däremot kommer frihetsberövade utomlands
att medföra ökade kostnader för rättshjälp. Des-
sa utbetalningar sker i efterhand.

Med hänsyn till ökade advokat- och evakue-
ringskostnader men minskade periodiska under-
stöd är behovet ett oförändrat anslag (exklusive

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 5

det belopp som återförs till Justitiedepartemen-
tet) plus pris- och löneomräkning.

Anslagssparandet behöver utnyttjas mot bak-
grund av att verksamheten är helt efterfrågestyrd
och redovisningen av kostnader sker i efterhand;
i många fall är det en kraftig eftersläpning under
flera budgetår. En reserv behövs för åtgärder i
ärenden som inte kan förutses, t.ex. kidnapp-
ningar och svenska medborgares försvinnande
utomlands.

I anslaget finns också ett belopp på 50 000
kronor för särskilda informationsinsatser riktade
till utlandsresenärer för att minska belastningen
på utrikesförvaltningens konsulära resurser.

För år 2001 har anslaget beräknats till
5 573 000 kronor.

Tabell 3.9 Beräkning av anslaget 5:3 för 2001

Tusental kronor

Anslag 2000	7 337
Pris- och löneomräkning	86
Överföring till 4:14	-1 350
Återföring till 18:1	-500
Förslag 2001	5 573

3.8.4 5:4 Bidrag till vissa internationella

organisationer

Tabell 3.10 Anslagsutveckling för 5:4 Bidrag till vissa in-
ternationella organisationer

Tusental kronor

1999	Utfall	279 429	Anslags- sparande
2000	Anslag	441 608	Utgifts- prognos	420 000
2001	Förslag	452 817
2002	Beräknat	452 817
2003	Beräknat	452 817

Anslaget finansierar obligatoriska avgifter som
Sverige är folkrättsligt bundet att betala för sitt
medlemskap och andel av kostnader för eventu-
ell verksamhet i följande internationella organi-
sationer.

Förenta Nationerna. Anslaget finansierar de
obligatoriska kostnaderna för Sveriges andel till
FN:s reguljära budget och till FN:s fredsbeva-
rande insatser. Vidare betalas Sveriges bidragsan-
del till den Haag-baserade organisationen för
förbud mot kemiska vapen (Organization for
the Prohibition of Chemical Weapons, OPCW),
och till Förberedande Kommissionen i Wien för

upprättandet av den internationella kontrollor-
ganisationen under fördraget om fullständigt
förbud mot kärnsprängningar (Comprehensive
Nuclear Test-Ban Treaty Organization,
CTBTO), samt andra konventionsorgan. Från
anslaget betalas också Sveriges bidragsandel för
de pågående förhandlingarna i Geneve om ett ve-
rifikationsprotokoll för konventionen om för-
bud mot biologiska vapen. Vidare täcks obligato-
riska kostnader till följd av bl.a. uppföljnings-
och granskningskonferenser för internationella
konventioner.

Europarådet. Den obligatoriska grundavgiften
samt medlemsbidrag för s.k. partsavtal till Euro-
parådet betalas via anslaget.

Organisationen för säkerhet och samarbete i
Europa fOSS£). Från anslaget betalas obligato-
riska kostnader för Sveriges andel av OSSE:s in-
tegrerade budget, gemensamt beslutade särskilda
budgetar, OSSE:s kommunikationssystem, samt
vissa andra av organisationen debiterade gemen-
samma kostnader. Budgeten finansieras genom
två olika bidragsskalor, varav en för större mis-
sioner enligt beslut vid ministermötet i Köpen-
hamn år 1997. Som större missioner räknas
OSSE-missionerna i Bosnien-Hercegovina, Ko-
sovo och Kroatien. Sveriges andel av budgeten
för de större missionerna uppgår till 4,07%. Sve-
riges andel av den övriga gemensamma budgeten
uppgår till 3,55%.

EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik
(GUSPf Anslaget används för att täcka obli-
gatoriska kostnader för insatser inom ramen för
GUSP i de fall där nationell finansiering av ge-
mensamma insatser ät påkallad. Hittills har det
främst gällt uttaxering avseende ECMM, dvs
gemenskapens övervakningsgrupp i västra Bal-
kan.

Övriga internationella organisationer. Anslagna
medel för övriga internationella organisationer
innefattar de obligatoriska bidragen till Perma-
nenta skiljedomstolen i Haag, den s.k. Fact Fin-
ding Commission under första tilläggsprotokol-
let till Genéve-konventionerna,

havsrättsdomstolen i Hamburg, havsbotten-
myndigheten i Kingston, CCAMLR
(Convention on the Conservation of Antartic
Marine Living Resources), del av regeringens bi-
drag till det arktiska rådet, sekretariatet för
Ostersjöstaternas råd, deltagande i Wasenaar-
arrangemanget och andra internationella export-
kontrollarrangemang samt eventuella kostnader
för skattejustering av pensioner för svensk per-
sonal som arbetat i de s.k. koordinerade organi-

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 5

sationerna. Hit hör också Sverige bidrag till
Hagakademien för internationell rätt och till In-
ternationella institut för humanitär rätt i San
Remo. Från anslaget betalas även en avgift för
observatörsskapet i VEU.

Regeringens överväganden

Förenta Nationerna. Sveriges arbete i Förenta
Nationerna syftar till att bidra till att organisa-
tionen på ett effektivt sätt kan bedriva sina kärn-
verksamheter (bl.a. att främja fred och säkerhet,
hållbar utveckling och stärka mänskliga rättig-
heter), att trygga FN:s finanser och dess verk-
samhet långsiktigt och att förbättra betalnings-
disciplinen samt verka för en amerikansk
skuldreglering.

Sverige har fortsatt arbetat för att stärka och
effektivisera FN och dess kärnverksamheter.
Detta har skett bl.a. genom att verka för en mer
effektiv och modem förvaltning av FN, inklude-
rande en övergång till mål- och resultatstyrning,
förbättrad betalningsdisciplin och mer rättvisa
bidragsskalor i syfte att trygga FN:s finanser och
dess verksamhet på lång sikt.

FN:s finansiella läge var 1999 förbättrat. Detta
berodde framför allt på större amerikanska in-
betalningar till FN. Den finansiella kris som
präglat organisationen sedan mitten på 90-talet,
då USA beslutade att unilateralt sänka storleken
på sina bidrag till organisationen, är därmed i nå-
gon mån avvärjd, men den ekonomiska utveck-
lingen för FN beror fortsatt på de amerikanska
bidragen, då USA skall stå för 25% av de uttaxe-
rade bidragen till FN:s reguljära budget och
drygt 30% av bidragen till de fredsbevarande
operationerna. Sedan hösten 1999 finns ameri-
kansk lagstiftning som möjliggör avbetalning på
skulderna. En mindre delbetalning har erlagts,
men en förutsättning för fortsatt avbetalning är
att USA:s bidragsandel till FN minskar. Frågan
diskuteras f.n. i FN.

I den angelägna frågan om reform av säker-
hetsrådets sammansättning har inga avgörande
framsteg ännu gjorts. Arbetsformerna i säker-
hetsrådet har emellertid under det gångna året
gått mot en större öppenhet i enlighet med
svenska strävanden.

Sverige har vidare arbetat aktivt inom organi-
sationen för förbud mot kemiska vapen
(Organization for the Prohibition of Chemical
Weapons, OPCW) och inom ramen för den för-
beredande kommissionen för upprättande av

provstoppsavtalets organisation (CTBTO), där
Sverige bl.a. innehaft ordförandeskapet i arbets-
grupp B med ansvar för verifikationsfrågor.

Europarådet. Syften med det svenska med-
lemsskapet i Europarådet är att bidra till demo-
kratiseringsprocessen i de nya medlemsländerna,
att verka för att den nya Europadomstolen blir
ett slagkraftigt instrument och att verka för sta-
bilitet i sydöstra Europa. Främjande av demo-
krati, respekt för mänskliga rättigheter samt
rättsstatens principer är Europarådets huvud-
uppgift. Verksamheten sträcker sig dock över ett
vitt fält och omfattar även kultur, sociala frågor
etc. Europarådet arbetar genom normbildning,
genom biståndsprogram och genom engagemang
i konfliktområden som Kosovo och delrepubli-
ken Tjetjenien i syfte att främja en utveckling
mot stabilitet och demokrati.

Genom Europarådets program inom den s.k.
stabilitetspakten skapas förutsättningar för stär-
kande av demokrati och respekt för de mänskliga
rättigheterna i sydöstra Europa. Den stora till-
strömningen av mål i Europadomstolen är be-
kymmersam och en process har inletts för att se
över domstolens verksamhet.

Europarådets arbete med dess tonvikt på att
stärka demokrati och mänskliga rättigheter faller
väl in under prioriteringarna i den svenska utri-
kespolitiken. Det är viktigt att processen i Euro-
parådet med ett större engagemang i konfliktom-
råden fortsätter.

OSSE. De svenska insatserna avseende
OSSE:s verksamhet är att bidra till dess fortsatta
utveckling som ett regionalt säkerhetsorgan för
kris- och konflikthantering, en förbättrad till-
lämpning av de åtaganden som medlemsstaterna
gjort och till fortsatt utveckling av kapaciteten
för konfliktförebyggande och krishantering samt
att främja respekten för demokrati, rättsstatens
principer och de mänskliga rättigheterna bl.a. ge-
nom deltagande i fältmissioner och i valövervak-
ning.

Sverige deltar aktivt i OSSE:s arbete. Tyngd-
punkten i OSSE:s arbete ligger idag på fältrepre-
sentation, där Balkan och framförallt Kosovo ut-
gör illustrativa exempel. På tre år har antalet
fältmissioner inom OSSE fördubblats och antalet
personer i fält tredubblats. OSSE har nu fält-
kontor i cirka 20 länder. OSSE har genom
toppmötet i Istanbul förstärkt och utvecklat sin
roll som säkerhetspolitisk aktör. OSSErs med-
lemsstater har på högsta politiska nivå beslutat
stärka samarbetet mellan OSSE och andra inter-
nationella organisationer. OSSE:s roll för freds-

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 5

bevarande utvecklas. En civil snabbinsatsbered-
skap tillskapas. Förmågan till polisinsatser ökas.
Ett operationscentrum för planering av fältinsat-
ser upprättas. Vid toppmötet i Istanbul antogs
också säkerhetsstadgan av stats- och regerings-
cheferna och ett anpassat CFE-avtal underteck-
nades av avtalsparterna. Vidare antogs en moder-
niserad version av Wiendokumentet.

Arbete pågår kontinuerligt att uppfylla målen
inom ramen för OSSE och med stöd bl.a. av be-
slutade svenska insatser. De svenska insatserna
inriktas på att uppnå de uppställda målen. Ge-
nom vårt arbete inom OSSE har vi kunnat verka
aktivt för att stärka organisationens roll, dess in-
strument och fältmissioner och därmed förebyg-
ga konflikter, hantera kriser och bistå i uppbyg-
gandet efter kriser. Vi har med vårt arbete även
verkat för att stärka OSSE:s kompetens att
handla tidigt och snabbt för att förebygga kon-
flikter. Ett konkret exempel är uppbyggandet av
REACT (OSSE:s civila snabbinsatsstyrka) där vi
ställt en svensk expert till förfogade. Vidare stäl-
ler Sverige externa revisorer till förfogande. Sve-
rige kommer att få en central roll i OSSE-arbetet
under det svenska EU-ordförandeskapet.

GUSP. Sverige deltar aktivt i utformningen
och tillämpningen av EU:s gemensamma utrikes-
och säkerhetspolitik (GUSP). Genomförandet
sker bl a genom gemensamma åtgärder. Sådana
åtgärder finansieras vanligtvis från den gemen-
samma EU-budgeten men även genom natio-
nella bidrag. Sveriges ambition är att fortsatt bi-
dra till ett snabbt och effektivt GUSP. Sveriges
deltagande i GUSP syftar till ett aktiv engage-
mang i samarbetet och att säkerställa finansiering
av för Sverige prioriterade områden.

För år 2001 har anslaget beräknats till
452 817 000 kronor.

3.8.5 5:5 Nordiska Ministerrådet

Tabell 3.12 Anslagsutveckling för 5:5 Nordiska Ministerrå-
det

Tusental kronor		268 777	Anslags- sparande
1999	Utfall	268 777	Anslags- sparande
2000	Anslag	291 717	Utgifts- prognos	261 200
2001	Förslag	281 094
2002	Beräknat	281 094
2003	Beräknat	281 094

Tabell 3.11 Beräkning av anslaget 5:4 för 2001

Tusental kronor

Anslag 2000	441 608
Valutakompensation	11 209
Förslag 2001'	452 817

¹ De obligatoriska bidragen uttaxeras enligt en på förhand fastställd bidrags-
skala, som varierar mellan organisationerna. Budgetramen för de olika organi-
sationerna blir därmed en av de viktigaste utgiftsstyrande faktorerna. Eftersom
bidragen uttaxeras i annan valuta än svenska kronor (främst US-dollar och
Euro) påverkar även växelkursen utgiftsnivån. Denna påverkas också av infla-
tionen i organisationernas verksamhetsländer.

Eventuella framtida beslut om insatser och om ändrade bidragsskalor kan
komma att påverka storleken av de svenska obligatoriska bidragen, och som
alltid finns ett stort mått av osäkerhet kring detta. Uttaxeringarna av de svens-
ka bidragen avseende exempelvis FN_:s fredsbevarande budget och OSSE:s bud-
get för fältverksamhet kan förväntas öka till följd av utökade missioner och nya
åtaganden.

Från anslaget betalas Sveriges andel till Nordiska
ministerrådets budget.

Faktorer som styr utgifterna under detta an-
slag är utvecklingen av organisationens budget,
Sveriges andel av budgeten samt valutaföränd-
ringar. Utgifterna betalas till större delen i dans-
ka kronor.

Som närmare redogjordes för i budgetpropo-
sitionen för år 1997 sker en justering av kostna-
derna för studentutbyte i de nordiska länderna
över Nordiska ministerrådets budget. Vanligtvis
erlägger Sverige därmed en lägre avgift.

Regeringens överväganden

Insatsen syftar till att utveckla det nordiska sam-
arbetet som en del av Sveriges europapolitik och
utnyttja de nordiska samarbetsstrukturerna för
avstämning och agerande i EU/EES-frågor, att
verka för att nordiskt samarbete med närområdet
blir ett strategiskt komplement till bilaterala in-
satser och annat regionalt samarbete, att fullfölja
reformeringen av det nordiska samarbetet i syfte
att koncentrera det och utveckla den språkliga
och kulturella gemenskapen samt att följa upp
Sveriges ordförandeskap i det nordiska samar-
betet år 1998.

En utförlig redovisning av verksamhet och re-
sultat av arbetet inom Nordiska ministerrådet
under 1999 har lämnats i regeringens skrivelse
den 9 mars om det nordiska samarbetet (skr
1999/2000:90).

Beslut har fattats om att etablera s.k. informa-
tionsfönster, där information om det nordiska
samarbetet tillhandahålls i Stockholm, Oslo och
Köpenhamn. Informationsverksamheten i
Stockholm startade i maj 2000.

Sverige har fortsatt verkat för att utveckla det
nordiska samarbetet på de tre huvudområdena
inomnordiskt samarbete, Norden-EU/EES och
Norden-närområdet.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 5

EU/EES-frågorna är en stående punkt på dag-
ordningen vid Nordiska ministerrådets möten.
Den nordiska samarbetsorganisationen utnyttjas
löpande för avstämning och agerande i euro-
pafrågor. De nordiska samarbetsministrarna har
årliga möten med de nordiska EU-
ambassadörerna.

Samarbetet med närområdet har utökats och
en översyn görs av ministerrådets insatser på
längre sikt. Närområdesinsatserna utformas i di-
alog med berörda samarbetsorganisationer, bl.a.
genom möten med Baltiska ministerrådet.

Arbetet med att effektivisera den nordiska
samarbetsorganisationen har gått vidare. En om-
organisation och förstärkning har gjorts av Nor-
diska ministerrådets sekretariat. Informa-
tionsverksamheten har lagts samman med
Nordiska rådets. En översyn har gjorts av det
nordiska budgetsystemet i syfte att förbättra
styrning och öka flexibiliteten.

I det budgetförslag som ministerrådet utarbe-
tat för år 2001 uppgår budgeten till 752 miljoner
danska kronor. Budgetökningen på 10 miljoner
danska kronor baseras på en reduktion av mi-
nisterrådets likvida medel med samma belopp.
Sveriges andel av budgeten ökar till 34,3%.

För år 2001 har anslaget beräknats till
281 094 000 kronor.

Tabell 3.13 Beräkning av anslaget 5:5 för 2001
Tusental kronor
Anslag 2000	291 717
Nedjustering av anslaget	-10 623
Förslag 2001	281 094

Från anslaget betalas Sveriges andel av OECD:s
budget. OECD är ett samarbetsorgan för rege-
ringarna i världens ledande industriländer till
stöd för deras ekonomiska utveckling. OECD:s
syfte är att bidra till att utveckla världsekonomin
och verka för att den ekonomiska expansionen
sker enligt sunda principer samt bidra till en ök-
ning av världshandeln på multilateral icke-
diskriminerande basis.

Samtidigt som OECDrs budget har ökat som
en följd av utvidgningen av medlemskretsen har
det varit en medveten politik att söka nedbringa
den totala kostnaden för den ordinarie budgeten.
Budgeten minskade med 10% under åren 1997-
1999. Målet för budgeten åren framöver är vo-
lymmässig nolltillväxt.

OECD har en stor innestående pen-
sionsskuld. För att kunna infria pensionsåtagan-
dena har en överenskommelse träffats om av-
sättning till en pensionsfond. Den svenska
avgiften till OECD kommer därför från år 2001
att öka med ett belopp i storleksordningen 3-5
miljoner franska francs.

Utöver den egna budgeten administrerar
OECD bidragen till vissa närstående internatio-
nella organ och aktiviteter. I anslaget inkluderas
därför även Sveriges bidrag till bl.a. det interna-
tionella energiprogrammet (International Energy
Agency; IEA), Europeiska transportminister-
konferensen (European Conference of Ministers
of Transport; ECMT), Centret för Utbild-
ningsforskning (Centre for Educational Rese-
arch and Innovation; CERI) samt olika special-
program.

3.8.6 5:6 Organisationen för ekonomiskt

samarbete och utveckling (OECD)

Tabell 3.14 Anslagsutveckling för 5:6 Organisationen för 1 ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) 1
Tusental kronor		21 136	Anslags- sparande
1999	Utfall	21 136	Anslags- sparande
2000	Anslag	26 856	Utgifts- prognos	26 000
2001	Förslag	25 997
2002	Beräknat	25 997
2003	Beräknat	25 997

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 5

Regeringens överväganden

Sverige ger arbetet inom OECD hög prioritet.
Medlemskapet i OECD och arbetet inom orga-
nisationen är av direkt relevans för den svenska
ekonomiska politiken.

OECDis budget löper per kalenderår och
fastställs i december. Faktorer som styr utgifter-
na under detta anslag är dels utvecklingen av or-
ganisationens budget, dels valutakursförändring-
ar. Beloppet betalas i franska francs. För år 2001
har anslaget beräknats till 25 997 000 kronor.

ITabell 3.15 Beräkning av anslaget 5:6 för 2001 1
Tusental kronor
Anslag 2000	26 856
Valutakompensation	-859
Förslag 2001	25 997

3.8.7 5:7 Fredsfrämjande verksamhet

Tabell 3.16 Anslagsutveckling för 5:7 Fredsfrämjande verksamhet
Tusental kronor		173 061	Anslags- sparande	99 674
1999	Utfall	173 061	Anslags- sparande	99 674
2000	Anslag	147 416	Utgifts- prognos	245 000
2001	Förslag	149 453
2002	Beräknat	152 564 ¹
2003	Beräknat	155 912 ¹

¹ Motsvarar 149 453 tkr i 2001 års prisnivå.

² Motsvarar 149 453 tkr i 2001 års prisnivå.

Anslaget finansierar fredsfrämjande verksamhet,
framför allt deltagande med svensk personal i
olika internationella fredsfrämjande insatser.
Under 1999 beslutade regeringen bl.a. om
svenskt deltagande med poliser och experter i
den internationella insatsen i Kosovo, vilket be-
lastade anslaget B4. Insatsen fortsätter under
2000, och beräknas att under 2000 kosta 84,5
miljoner kronor. Detta innebär att anslagsspa-
randet fortsatt kommer att behöva tas i anspråk,
då detta enligt regeringsbeslut används för att fi-
nansiera framför allt insatsen i Kosovo.

Efterfrågan på svensk medverkan i internatio-
nella fredsfrämjande insatser styrs till tid och
omfång av faktorer som till största delen ligger
utanför svensk kontroll. Anslagsförbrukningen
är visserligen någorlunda förutsägbar vad gäller
pågående missioner där Sverige redan medverkar.
Däremot kan den fluktuera kraftigt och är

mycket svårförutsägbar när det gäller nya insat-
ser. Den omfattande polisinsatsen i Kosovo är ett
exempel på en mission som under år 1999 inne-
bar en stor belastning på anslaget. I samman-
hanget bör framhållas att efterfrågan på svensk
personal såväl militär, polisiär som annan civil
personal ökat från FN:s, OSSE:s, EU:s
(ECMM) och andra organisationers sida.

Den snabba utvecklingen av EU:s försvars-
och säkerhetspolitik (ESDP) kommer sannolikt
att ställa särskilda krav på resurser. Detta gäller
inte minst den civila krishanteringen och kon-
fliktförebyggande. På dessa områden är utveck-
lingen ett resultat inte minst av Sveriges ageran-
de. Sveriges ordförandeskap i EU under första
halvåret 2001 kan också innebära ökade krav.

Den ökande insikten om vikten att satsa på
konfliktförebyggande insatser har lett till mar-
kant ökad fokusering på detta område; dels ar-
betet inom EU på konfliktförebyggande och
krishantering, dels beslutet vid OSSE:s topp-
möte att öka OSSE:s beredskap för snabba civila
insatser. Detta har klara budgetimplikationer.

Finansiering av svensk medverkan i interna-
tionella fredsfrämjande insatser sker även genom
utnyttjande av anslag inom utgiftsområde 6, To-
talförsvar samt utgiftsområde 7, Internationellt
bistånd.

Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser

Inom anslaget 5:7 finns följande bemyndigande-
ram. För internationella fredsfrämjande insatser
föreslås regeringen få ikläda staten förpliktelser
som tillsammans med tidigare gjorda utestående
förpliktelser innebär utgifter på högst
150 000 000 kronor efter år 2001 i enlighet med
följande tabell.

ITabell 3.17 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser 1
Miljoner kronor	2001 beräknat	2002 beräknat	2003 beräknat
Utestående förpliktelser vid årets början	120
Nya förpliktelser	180	-
Infriade förpliktelser*	150	150
Utestående förpliktelser vid årets slut	150
Erhallen/föreslagen bemyndiganderam	150

* Utgiftsutfall till följd av ingångna förpliktelser.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 5

Regeringens överväganden

Syftet med den fredsfrämjande verksamheten
är att bidra till konfliktlösning, samt till insatser
till skydd av mänskliga rättigheter och humanitär
verksamhet. Vidare skall anslaget göra det möj-
ligt att med bred geografisk spridning stödja
konkreta fredsfrämjande insatser genom att på
begäran av FN eller enligt beslut av OSSE eller
EU eller annat bilateralt eller mellanstatligt organ
ställa observatörer, civilpoliser, experter m.fl. till
förfogande för fredsbevarande och annan freds-
främjande verksamhet inklusive skydd av
mänskliga rättigheter, konfliktförebyggande,
sanktionsövervakning, planerings- och förhand-
lingsarbete eller övervakningsverksamhet.
(Insatser med väpnad trupp finansieras över ut-
giftsområde 6).

De prioriteringar som hänvisats till ovan
kommer i huvudsak att vara vägledande för an-
vändandet av anslaget också under år 2001. Un-
der 2001 kan även ytterligare EU-åtaganden bli
aktuella till följd av utvecklingen av EU:s för-
svars- och säkerhetspolitik (ESDP), inte minst
vad gäller civil krishantering. I Kosovo kan det
svenska deltagandet förväntas vara fortsatt om-
fattande. Beroende på utvecklingen i vissa afri-
kanska konfliktområden kan det bli aktuellt med
förfrågningar om nytt eller utökat svenskt delta-
gande i insatser. Dessutom kommer Sverige att
intensifiera arbetet med att i högre grad inrikta
den fredsfrämjande verksamheten på konfliktfö-
rebyggande åtgärder, bl a inom ramen för det
handlingsprogram för konfliktförebyggande
verksamhet, som tagits fram av Utrikesdeparte-
mentet.

Sveriges ordförandeskap i EU kan innebära
ökade resurskrav. Nivån på pågående svenska in-
satser inom OSSE kan förväntas förbli densam-
ma. Därtill kommer behov av svenska insatser
inom OSSE:s nu ökande verksamhet i Kaukasus
och Centralasien. Den civila snabbinsatsbered-
skap som OSSE nu upprättar ställer också krav
på svensk medverkan och resurser.

Sverige kommer under år 2000 att fortsatt
verka för en utvecklad roll för poliser i freds-
främjande insatser. I sammanhanget kan noteras
att huvudmannaskapet för svenska poliser i in-
ternationella insatser har överförts vid årsskiftet
1999-2000 från Försvarsmakten till Rikspolissty-
relsen.

Anslaget kommer vidare att utnyttjas för stöd
till andra former av insatser inom området
fredsfrämjande och mänskliga rättigheter, delvis i

form av finansiering av utländska elevers delta-
gande i förberedande kurser för FN-tjänstgöring
arrangerade av Sverige men också genom direkt
stöd till internationella seminarier, konferenser
och forskningsprojekt. Finansiellt stöd kan vida-
re lämnas till enskilda organisationer som bedri-
ver verksamhet inom området. Sverige kan också
i ökad utsträckning ombes ge finansiellt stöd till
insatser som genomförs inom ramen för regional
och subregional krishantering, inte minst i Afri-
ka.

För år 2001 har anslaget beräknats till
149 453 000 kronor.

Tabell 3.18 Beräkning av anslaget 5:7 för 2001

Tusental kronor

Anslag 2000	147 416
Pris- och löneomräkning	2 037
Förslag 2001	149 453

3.8.8 5:8 Svenska institutet

ITabell 3.19 Anslagsutveckling för 5:8 Svenska institutet \|
Tusental kronor		52 234	Anslags- sparande	929
1999	Utfall	52 234	Anslags- sparande	929
2000	Anslag	55 644	Utgifts- prognos	55 000
2001	Förslag	55 451
2002	Beräknat	56 558 ¹
2003	Beräknat	57 801 ²

¹ Motsvarar 55 451 tkr i 2001 års prisnivå.

² Motsvarar 55 451 tkr i 2001 års prisnivå.

Anslaget finansierar Svenska institutets kostna-
der för informations- och presentationsverksam-
het, utbyte inom utbildning, kultur och samhälle
samt Svenska kulturhuset i Paris. Verksamheten
genomförs i samverkan med bl.a. den svenska
utrikesförvaltningen och svenska och utländska
samarbetspartners. Västeuropa är ett prioriterat
insatsområde. Svenska institutet har därutöver
anslag för biståndsrelaterade insatser i Central-
och Östeuropa (utgiftsområde 7), för uppdrag på
utbildningsområdet (utgiftsområde 16) och för
insatser gällande internationellt kulturutbyte
(utgiftsområde 17). Till detta kommer ett antal
särskilda uppdrag. Totalt anvisade medel till
Svenska institutet från statsbudgeten uppgick
1999 till ca 181,5 miljoner kronor, varav detta an-
slag utgjorde 51,8 miljoner kronor.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 5

Budget för avgiftsbelagd verksamhet

ITabell 3.20 Uppdragsverksamhet 1
Tusental kronor Uppdragsverksamhet	Intäkter	Kostnader	Resultat (Intäkt - kostnad)
Utfall 1999	7 320	7 163	157
Prognos 2000	7 000	7 000	0
Budget 2001	7 000	7 000	0

Försäljning av böcker och informationsmaterial
via Sverigebokhandeln, postorder och försäljning
via internet utvecklas enligt prognos. Intäkterna
av verksamheten disponeras av myndigheten

Mål och inriktning har följts och verksamheten
har utförts inom angivna ramar. Kraven och för-
väntningarna har fortsatt att öka från enskilda
och institutioner. Genomförandet av informa-
tions- och kulturinsatser samt integrerade främ-
jandeprojekt är starkt beroende av statliga initia-
tiv, av ett gott samspel mellan
utlandsmyndigheter, Svenska institutet samt
andra aktörer inom och utom den offentliga
sektorn.

Regeringen har initierat en översyn av de an-
slags- och stymingsmässiga förutsättningarna för
Svenska institutets verksamhet. Vidare har en ut-
redning initierats om Svenska kulturhusets i Pa-
ris organisation och verksamhetsinriktning.

För år 2001 har anslaget beräknats till
55 451 000 kronor.

Revisionens iakttagelser

Riksrevisionsverket har i sin revisionsberättelse
för Svenska institutet redovisat två invändningar
mot institutets resultatredovisning, nämligen att
resultatredovisningen i väsentlig omfattning inte
uppfyller regleringsbrevets krav på återrapporte-
ring samt att det finns väsentliga brister i den
underliggande dokumentationen av resultatredo-
visningen.

Regeringen konstaterar att Svenska institutet
genomför en genomgripande rekonstruktion av
sin ekonomiadministration. Syftet är bl.a. att
förbättra rutinerna vad gäller återrapportering.
Regeringen har därutöver initierat en översyn av
de anslags- och stymingsmässiga förutsättning-
arna för Svenska institutets verksamhet.

Regeringens överväganden

Svenska institutet skall verka för att öka kunska-
perna om och intresset för det svenska samhället
och den svenska kulturen i utlandet. Institutet
skall också producera material och tjänster för
informations-, utbildnings- och kulturutbyte
med andra länder. Det skall därutöver upprätt-
hålla en informationsservice och ha en samord-
ningsroll som tillgodoser utlandsmyndigheternas
behov av att kunna förmedla såväl efterfrågestyrd
som aktiv information om Sverige samt genom-
föra riktade projekt till olika målgrupper.

På grundval av utvärdering och en löpande di-
alog med myndigheten gör regeringen bedöm-
ningen att målen för verksamheten uppfyllts väl.

ITabell 3.21 Beräkning av anslaget 5:8 för 2001 1
Tusental kronor
Anslag 2000	55 644
Pris- och löneomräkning	938
Teknisk justering	-644
Justering av premier	-487
Förslag 2001	55 451

3.8.9 5:9 Övrig information om Sverige i

utlandet

ITabell 3.22 Anslagsutveckling för 5:9 Övrig information om 1 1 Sverige i utlandet 1
Tusental kronor		12 754	Anslags- sparande	2 364
1999	Utfall	12 754	Anslags- sparande	2 364
2000	Anslag	15 172	Utgifts- prognos	17 536
2001	Förslag	13 863
2002	Beräknat	11 172
2003	Beräknat	11 172

Anslaget används till att finansiera särskilda, av
regeringen prioriterade, informations- och
främjandeinsatser genom de svenska utlands-
myndigheterna. Det används även till journalis-
tinbjudningar samt seminarier och visst perso-
nutbyte mellan Sverige och andra länder. Insatser
i Västeuropa, Nordamerika och vissa länder i
Asien prioriteras. Utlandsmyndigheterna skall
lägga särskild tonvikt på information om Sverige
som ledande industri-, IT-, kultur- design- och
miljötekniknation. En viktig del av Sverigefräm-

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 5

jandet är att göra Öresundsregionen känd i ut-
landet.

Nämnden för Sverigefrämjande i utlandet
(NSU) skall genom gemensamma insatser och
projekt stödja ett offensivt, slagkraftigt och in-
tegrerat Sverigefrämjande i utlandet. Insatser i
Västeuropa skall prioriteras.

Budgetåret 2001 upphör den tillfälliga höj-
ningen budgetåren 1999 och 2000 för Sveriges
bidrag till Scandinavia House i New York, vilket
invigs hösten 2000. År 2002 upphör den tillfälliga
höjningen för budgetåren 1999-2001 till Nämn-
den för Sverigefrämjande i utlandet. Diskussion
pågår om fortsatt finansiering av NSU:s budget-
åren 2002-2004.

3.8.10 5:10 Utredningar och andra
insatser på det utrikespolitiska
området

Tabell 3.24 Anslagsutveckling för 5:10 Utredningar och \| andra insatser på det utrikespolitiska området 1
Tusental kronor		916	Anslags- sparande	2 680
1999	Utfall	916	Anslags- sparande	2 680
2000	Anslag	1 659	Utgifts- prognos	2 900
2001	Förslag	2 259
2002	Beräknat	2 259
2003	Beräknat	2 259

Regeringens överväganden

Bedömningen är att en aktiv kontaktskapande
verksamhet och riktade aktiviteter har bidragit
till att förmedla en god bild av det samtida Sveri-
ge samt bidragit till samarbete inom ett flertal
områden. Den statliga finansieringen har i många
projekt runt om i världen utgjort en plattform
för samarbete med både nationella och lokala
samarbetspartners. Tack vare samarbetet har Sve-
rigemanifestationerna i länder som USA, Tysk-
land, Frankrike, Polen, Ryssland och Japan kun-
nat bli större.

Under budgetåret 2001 tillförs Nämnden för
Sverigefrämjandet i utlandet 2 000 000 kronor av
anslaget. Medlen skall användas för att initiera
eller medverka i samarbetsprojekt i Europa mel-
lan Sverigefrämjandets huvudaktörer.

För år 2001 har anslaget beräknats till
13 863 000 kronor.

Syftet med anslaget är att ge stöd till verksamhet
som främjar svensk utrikespolitik, framför allt
avseende nedrustnings- och säkerhetspolitik. Ex-
empel på sådan verksamhet är stöd till sådana
studier och utredningar som har en direkt påver-
kan på nedrustningsarbetet. Stöd lämnas också
till sådan verksamhet som syftar till att sprida
kunskap och öka allmänhetens engagemang och
förståelse för området. 1999 års anslag har i allt
väsentligt tagits i anspråk. Det anslagssparande
som överförts härrörande från 1997, avses ut-
nyttjas under en treårsperiod, dels för att finansi-
era ett forskningsprojekt vid SIPRI rörande små
och lätta vapen, dels för att göra insatser på kärn-
vapenområdet.

\|Tabell 3.23 Beräkning av anslaget 5:9 för 2001 \|
Tusental kronor
Anslag 2000	15 172
Överföring till 5:1	-2 000
Valutakompensation	691
Förslag 2001	13 863

Regeringens överväganden

Projekt m.m. som finansierats inom anslaget har
legat inom prioriterade områden för svensk utri-
kespolitik. Som exempel på bidrag som beslutats
under andra halvåret 1999 första halvåret 2000
kan nämnas stöd till:

- internationella projekt inom lättavapenom-
rådet i Västafrika och Latinamerika,

- världskonferens om vetenskap och världs-
politik, om bl.a. nedrustning, regionala
fredsfrämjande åtgärder, utveckling och
miljö, i Sydafrika,

- svenskt seminarium om kärnvapenfrågor
samt

- bidrag till FN-relaterat arbete för nedrust-
ningsfrågor.

Stöd åt utredningar, seminarier, utgivande av
publikationer m.m. är ett väsentligt instrument
för att främja och informera om den svenska ut-
rikespolitiken och för att bidra till att föra det

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 5

internationella nedrustningsarbetet, icke-
spridningsarbetet och rustningskontrollarbetet
framåt.

För år 2001 har anslaget beräknats till
2 259 000 kronor.

Tabell 3.25 Beräkning av anslaget 5:10 för 2001

Tusental kronor

Anslag 2000	1 659
Överföring frän anslaget 5:13	600
Förslag 2001	2 259

3.8.11 5:11 Information och studier om
säkerhetspolitik och fredsfrämjande
utveckling

ITabell 3.26 Anslagsutveckling för 5:11 Information och 1 Istudier om säkerhetspolitik och fredsfrämjande utveckling 1
Tusental kronor		8 268	Anslags- sparande 1 436
1999	Utfall	8 268	Anslags- sparande 1 436
2000	Anslag	9 000	Utgifts- prognos 10 436
2001	Förslag	9 000
2002	Beräknat	9 000
2003	Beräknat	9 000

Regeringens överväganden

Stöd enligt förordningen utgick under budget-
året 1999 till 15 organisationer och 64 projekt.
För budgetåret 2000 har beslut fattats om stöd
till 15 organisationer och 74 projekt.

Regeringen finner det väsentligt att kunskap,
intresse och engagemang för frågor som rör glo-
bal och europeisk säkerhet stimuleras. Stödet till
organisationer och stiftelser för detta ändamål
fyller därför en viktig funktion. En förutsättning
för att stöd skall lämnas är att det främjar verk-
samhet som är av allmänt intresse och har en god
spridningseffekt. Sammantaget bedöms uppställ-
da mål ha uppfyllts väl inom den givna bud-
getramen. Stödet bedöms ha haft god sprid-
ningseffekt. Denna bedömning görs på grundval
av den kontinuerliga rapportering som sker av
pågående projekt samt den slutredovisning som
inkommer för avslutade projekt.

För år 2001 har anslaget beräknats till
9 000 000 kronor.

Tabell 3.27 Beräkning av anslaget 5:11 för 2001

Tusental kronor

Anslag 2000 9 000

Förslag 2001 9 000

Anslaget finansierar stöd till organisationer och
stiftelser i syfte att främja studier och informa-
tion om nedrustnings- och säkerhetspolitiska
frågor. Regeringen beslutar om fördelning av
medel från anslaget i enlighet med förordningen
(1993:983) om statligt stöd för information och
studier om säkerhetspolitik och fredsfrämjande
utveckling, samt de ändringar som införts i den-
na genom förordning (1996:824). Bidrag lämnas
till organisationer och stiftelser som organisa-
tionsstöd eller projektbidrag. Stödet omfattar
ämnesområdena nedrustning och rustningskon-
troll, konflikthantering samt andra säkerhetspo-
litiska ämnen inom ramen för ett vidgat säker-
hetspolitiskt synsätt. 1999 års anslagssparande
beror dels på att beviljade bidrag inte rekvirerats,
dels på att organisationer återbetalat outnyttjade
medel vid slutredovisningen av äldre projekt.
Anslagssparandet beräknas tas i anspråk under
innevarande budgetår.

3.8.12 5:12 Bidrag till Stockholms
internationella
fredsforskningsinstitut (SIPRI)

ITabell 3.28 Anslagsutveckling för 5:12 Bidrag till Stock- 1 Iholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI) I
Tusental kronor		20 755	Anslags- sparande
1999	Utfall	20 755	Anslags- sparande
2000	Anslag	20 948	Utgifts- prognos 20 948
2001	Förslag	21 373
2002	Beräknat	21 757 ¹
2003	Beräknat	22 193 ¹
'Motsvarar21 373 tkr i		2001 års prisnivå.
² Motsvarar 21 373 tkr i		2001 års prisnivå.

Syftet men de statliga insatserna är att genom
forskning i konflikt- och samarbetsfrågor bidra
till förståelsen av betingelserna för fredliga lös-
ningar av konflikter för en stabil fred.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 5

Regeringens överväganden

Stockholms internationella fredsforskningsin-
stitutets (SIPRI) bedriver forskning i konflikt-
och samarbetsfrågor. Institutets forskning under
budgetåret 1999 har främst inriktats på tre hu-
vudsakliga områden; konfliktförebyggande och
regional säkerhet; militära utgifter, vapenpro-
duktion och vapenhandel (institutets kärnverk-
samhet); ickespridning och internationell säker-
het inom detta projekt innefattas studier av såväl
massförstörelsevapen som konventionella vapen,
däribland antipersonella minor).

Inte minst genom sin årsbok har SIPRI bidra-
git till att sprida kunskap om de frågor som berör
dess forskning. SIPRIrs verksamhet under bud-
getåret 1999 ligger väl inom ramarna för målet.
Det finns dock behov av att bättre anpassa in-
stitutets verksamhet till de frågor som utmärker
utvecklingen inom freds- och konfliktrelaterade
processer efter det kalla kriget, och som är av
betydelse för konfliktförebyggande.

Regeringen har under en längre tid för SIPRI
understrukit vikten av att Institutet säkerställer
en högre grad av extern finansiering för att
minska beroendet av statliga medel. Under 1999
externfinansierades lönekostnader och fasta ut-
gifter med 2 500 000 kr, vilket motsvarade om-
kring 20% av dessa kostnader. Prognosen för
andelen extern finansiering för år 2000 och 2001
är lägre. För att upprätthålla institutets verksam-
het bör anslaget ligga kvar på samma reala nivå
för budgetåret 2001.

För år 2001 har anslaget beräknats till
21 373 000 kronor.

3.8.13 5:13 Forskning till stöd för
nedrustning och internationell
säkerhet

Tabell 3.30 Anslagsutveckling för 5:13 Forskning till stöd för nedrustning och internationell säkerhet
Tusental kronor		11 593	Anslags- sparande	89
1999	Utfall	11 593	Anslags- sparande	89
2000	Anslag	11 177	Utgifts- prognos	11 036
2001	Förslag	10 781
2002	Beräknat	11019 ¹
2003	Beräknat	11 268 ¹

¹ Motsvarar 10 781 tkr i 2001 års prisnivå.

² Motsvarar 10 781 tkr i 2001 års prisnivå.

Ändamålet med anslaget är att tillföra regeringen
teknisk och vetenskaplig sakkunskap för att Sve-
rige genom nationella och del i internationella
insatser skall kunna aktivt till att föra det inter-
nationella nedrustningsarbetet, icke-
spridningsarbetet och rustningskontrollarbetet
framåt.

ITabell 3.29 Beräkning av anslaget 5:12 för 2001 \|
Tusental kronor
Anslag 2000	20 948
Pris- och löneomräkning	404
Teknisk justering¹	21
Förslag 2001	21 373

¹ Vid anslagsberäkningen har en teknisk justering gjorts av anslaget. Juste-
ringen har genomförts för att kompensera för ändring i sättet att beräkna
premier för de statliga avtalsförsäkringarna.

Regeringens överväganden

Under året har Sverige aktivt deltagit i förhand-
lingarna i Geneve om ett kontrollsystem för
1972 års avtal om förbud mot bakteriologiska
(biologiska) och toxinvapen med bl.a. bistånd
från teknisk expertis från FOA med syfte att
uppnå ett effektivt kontrollsystem för avtalet.
Förhandlingarna under 2001 kommer att behöva
intensifieras för att kunna slutföras under hösten
inför granskningskonferensen för avtalet.

Arbetet med att förbereda ikraftträdandet av
provstoppsavtalet omfattar bl.a. svensk ledning
av den arbetsgrupp som ansvarar för verifika-
tionsförberedelserna genom en expert från
FOA. Inom FOA fortsätter arbetet för att upp-
rätta ett svenskt nationellt datacenter för prov-
stoppsavtalet i enlighet med Sveriges åtaganden
under avtalet.

Förhandlingarna i nedrustningskonferensen
om ett produktionsförbud mot klyvbart material
för kärnvapenändamål har ännu inte kunna på-
börjas. FOA:s tekniska förberedelser under året
och publikationer i relation till detta har fått stort
genomslag internationellt.

FOA bedriver dessutom forskning avseende
metoder för verifikation under både prov-
stoppsavtalet och ett framtida avtal om förbud
mot produktion av klyvbart material.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 5

Ett trovärdigt och aktivt deltagande från
svensk sida i det internationella arbetet på områ-
det kräver tillgång till erforderlig teknisk och
vetenskaplig expertis. Det tekniska och veten-
skapliga underlag som FOA bidragit med under
året har varit av den kvalitet att det direkt kom-
mit till användning i förhandlingar. Under bud-
getåret 2001 bör FOA vara berett att även lämna
tekniskt och vetenskapligt stöd i eventuella för-
handlingar om ett produktionstopp för klyvbart
material för kärnvapenändamål och till interna-
tionellt intensifierat arbete rörande spridning av
långräckviddiga missiler. Regeringen beräknar
anslaget för år 2001 till 10 781 000 kronor.

För år 2001 har anslaget beräknats till
10 781 000 kronor.

Tabell 3.31 Beräkning av anslaget 5:13 för 2001

Tusental kronor
Anslag 2000	11 177
Pris- och löneomräkning	204
Överföring till 5:10	-600
Förslag 2001	10 701

3.8.14 5:14 Utrikespolitiska Institutet

Tabell 3.32 Anslagsutveckling för 5:14 Utrikespolitiska
Institutet

Tusental kronor		10 216	Anslags- sparande
1999	Utfall	10 216	Anslags- sparande
2000	Anslag	11 511	Utgifts- prognos	11 511
2001	Förslag	11 710
2002	Beräknat	10 699
2003	Beräknat	10 913

Anslaget finansierar Utrikespolitiska institutet
(UI), vars verksamhet syftar till att främja intres-
set för internationella frågor samt öka kunskapen
om detta ämne genom forskning och informa-
tion till allmänheten.

Regeringens överväganden

Utrikespolitiska Institutets verksamhet under
budgetåret 1999 har främst bedrivits med följan-
de fyra inriktningar: forskning, utbildning, pro-
gram- och konferensverksamhet, publikationer
samt bibliotek och arkiv.

En samlad bedömning av effekterna av insti-
tutets verksamhet är att UI på samtliga fyra verk-
samhetsområden spelar en viktig roll i främjan-
det av intresset för och uppbyggnaden av
kunskap kring internationella frågor.

UI:s verksamhet har de senaste fem åren gått
med underskott som finansierats med anslags-
sparande. Bokslutet för år 1999 innebär ett un-
derskott på 2 168 000 kr, jämfört med 1998 då
underskottet var 603 000 kr. Huvudförklaring-
arna till det senaste årets underskott är ett sämre
försäljningsresultat än beräknat, ökade personal-
kostnader samt ökade avskrivningar. Därtill pe-
kar UI på ett långsiktigt strukturellt underskott i
verksamheten (bl a hyreshöjningar samt stigande
personalkostnader).

UD:s bidrag till UI för verksamhetsåret 2000
ökade temporärt till följd av UI:s prekära finan-
siella situation.

Ett villkor för förra årets ökning var att en tä-
tare dialog mellan UI och UD om Institutets
framtid utvecklades samt att UI:s arbete med att
finna externa finansiärer intensifierades. UI:s ar-
bete med att säkerställa en högre grad av extern
finansiering har inte lett till några mer substanti-
ella tillskott.

Beslut om ett eventuellt förnyat extra bidrag
från UD för år 2001, bör fattas i ljuset av en be-
dömning av dels konsekvenserna av en eventuell
avveckling av verksamhet, dels möjligheterna för
UI att på medel- och lång sikt utvecklas i rikt-
ning mot ett större oberoende vad gäller statliga
medel, dels Sveriges behov av ett oberoende in-
stitut som UI, särskilt i ett EU-ordförande-
skapsperspektiv.

Regeringens överväganden

Behovet av en långsiktig strategi för UI:s framti-
da finansiering kvarstår. Mot bakgrund av UI:s
svåra finansiella situation och de särskilda krav
som ställs på Institutet till följd av Sveriges EU-
ordförandeskap våren 2001 gör regeringen be-
dömningen att den tillfälliga förstärkningen som
gjordes av anslaget år 2000 bör kvarstå för år
2001. Ökningen föreslås att även för år 2001 fi-
nansieras genom en tillfällig omfördelning från
anslaget 5:15 till anslaget 5:14. Detta belopp
återförs till anslaget 5:15 år 2002.

För år 2001 har anslaget beräknats till
11 710 000 kronor.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 5

ITabell 3.33 Beräkning av anslaget 5:14 för 2001 1
Tusental kronor
Anslag 2000	10 311
Pris- och löneomräkning	199
Omfördelning från 5:15	1 200
Förslag 2001	11 710

3.8.15 5:15 Forskningsverksamhet av
särskild utrikes- och
säkerhetspolitisk betydelse

Tabell 3.34 Anslagsutveckling för 5:15 Forskningsverk-
samhet av särskild utrikes- och säkerhetspolitisk betydelse

Tusental kronor

Anslags-

1999 Utfall________________4 925 sparande_________1 394

Utgifts-

2000 Anslag 4 493 prognos 5 510

2001 Förslag 4 603

2002 Beräknat 5 907

2003 Beräknat 6 026

Anslaget finansierar dels forskarprogrammet på
Utrikespolitiska Institutet (UI) som bedrivs en-
ligt särskilt avtal mellan UI och staten, dels ett
temporärt extra bidrag till UI till följd av Insti-
tutets prekära finansiella situation (se under an-
slaget 5:14 ovan). En del av anslaget används
också för forskning om europeisk säkerhet - in-
klusive utbytestjänstgöring med Utrikesdepar-
tementet och internationell seminarieverksamhet
- i samarbete med Totalförsvarets forskningsin-
stitut eller andra forskningsinstitut.

Regeringens överväganden

Forskarprogrammet vid UI sysselsatte under
1999 sammanlagt ett dussintal forskare och
gästforskare och ledde till publicering av forsk-
ningsrapporter samt till doktorsavhandlingar,
konferenser och seminarier. Programmets ef-
fekter har i förhållande till anslagets storlek varit
betydande. Programmet har genom sin placering
vid UI bl a kompletterat den forskning som be-
drivs av UI:s tillsvidareanställda forskare och lett
till synergieffekter som förbättrat möjligheterna
för en vidareutveckling av UI:s forskningsverk-
samhet.

Mot bakgrund av den aktuella svåra finansiella
situationen för UI samt de särskilda krav som
ställs på Institutet till följd av Sveriges EU-

ordförandeskap våren 2001 gör regeringen be-
dömningen att förra årets förändringar inom an-
slagsfördelningen bör kvarstå för budgetåret
2001. Regeringen föreslår att de medel som av-
satts för direktstöd till enskilda forskare under
verksamhetsåret 2001 används för att finansiera
den föreslagna ökningen av anslaget till UI för år
2001.

För år 2001 har anslaget beräknats till
4 603 000 kronor.

\|Tabell 3.35 Beräkning av anslaget 5:15 för 2001 \|
Tusental kronor
Anslag 2000	5 693
Pris- och löneomräkning	110
Omfördelning till 5:14	-1200
Förslag 2001	4 603

3.8.16 5:16 Inspektionen för strategiska
produkter

Tabell 3.36 Anslagsutveckling för 5:16 Inspektionen för strategiska produkter
Tusental kronor		16 078	Anslags- sparande	882
1999	Utfall	16 078	Anslags- sparande	882
2000	Anslag	17 375	Utgifts- prognos	17 995
2001	Förslag	17 404
2002	Beräknat	17 769 ¹
2003	Beräknat	18 159 ²

¹ Motsvarar 17 404 tkr i 2001 års prisnivå.

² Motsvarar 17 404 tkr i 2001 års prisnivå.

Anslaget finansierar Inspektionen för strategiska
produkter (ISP) vilken ansvarar för den kontroll
som föreskrivs i lagen (1992:1300) om krigsma-
teriel och lagen (1998:397) om strategiska pro-
dukter med tillhörande förordningar, samt rådets
förordning (EG) nr 3381/94 av den 19 december
1994 om upprättandet av en gemenskapsordning
för kontroll av varor med dubbla användnings-
områden. Inspektionen skall också vara nationell
myndighet inom ramen för FN:s förbud mot
kemiska vapen (CWC). Inspektionen prövar
förvaltningsärenden avseende kontroll av krigs-
materiel och varor med dubbla användningsom-
råden.

En annan huvuduppgift för ISP är informa-
tionsverksamhet på exportkontrollens område.

Inspektionen har till sitt förfogande dels det
parlamentariskt sammansatta exportkontrollrå-
det, dels det tekniskvetenskapliga rådet.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 5

Kostnader för verksamheten täcks av avgifter
som redovisas mot särskild inkomsttitel på stats-
budgeten. Avgiften tas ut av företag vars pro-
dukter omfattas av kontrollen över krigsmateriel
och varor med dubbla användningsområden.
Statskontoret har på regeringens begäran grans-
kat avgiftssystemet och lämnat vissa förslag på
ändringar.

Budget för avgiftsbelagd verksamhet

ITabell 3.37 Offentligrättslig verksamhet 1
Tusental kronor Offentlig- rättslig verksamhet	Intäkter till inkomsttitel (Som inte får disponeras)	Intäkter som får disponeras	Kostnader	Resultat (intäkt - kostnad)
Utfall 1999	16 912		16 912
Prognos 2000	18 123		18 123
Budget 2001	18 661		18 661

3.8.17 5:17 Europainformation m.m.

ITabell 3.39 Anslagsutveckling för 5:17 Europainformation 1 Im.m. 1
Tusental kronor		Anslags- 18 263 sparande	8 757
1999	Utfall	Anslags- 18 263 sparande	8 757
2000	Anslag	Utgifts- 21 800 prognos	30 557
2001	Förslag	21 800
2002	Beräknat	7 800
2003	Beräknat	7 800
Anslaget finansierar informationsverksamhet om
den	europeiska integrationen. En viktig		uppgift

Regeringens överväganden

Det är regeringens bedömning att ISP säkerställt
att exportkontrollens syften uppnåtts samt att
Sveriges internationella åtaganden fullföljs inom
ramen för ISPis verksamhetsområde.

Det ökade samarbetet mellan europeiska län-
der förväntas medföra en gradvis konvergens i
den förda politiken. Samtidigt medför utveck-
lingen att inslaget av internationellt samarbete på
exportkontrollområdet ökar betydligt i omfatt-
ning.

Regeringen finner det väsentligt att ISP fort-
sätter att förnya verksamheten i syfte att leva upp
till de ökade kraven på extern informationsgiv-
ning, den ökade omfattningen av internationellt
samarbete på området samt den fortsatta utveck-
lingen av licenshanteringssystemet. Anslaget fö-
reslås uppgå till 17 404 000 kronor budgetåret
2001.

För år 2001 har anslaget beräknats till
17 404 000 kronor.

är att bedriva ett aktivt informationsarbete om
regeringens EU-politik och om aktuella EU-
frågor. En annan uppgift är att göra information
tillgänglig för en bred allmänhet och tillgodose
de behov som finns av att följa EU-arbetet. In-
formationsansvaret omfattar EU-arbetet inom
hela Regeringskansliet. Allmänheten är den pri-
mära målgruppen för informatonsinsatsema.

Verksamheten består bland annat av produk-
tion av informationsmaterial om svensk EU-
politik och EU-samarbetet, webbplats, seminari-
er, fördelning av projektbidrag och praktisk in-
formation om euron. Syftet är att öka kunska-
perna om EU och om den politik regeringen för
i EU för att på så sätt stimulera Europadebatten.
Kunskaper om EU-samarbetet är en förutsätt-
ning för att medlemskapet skall kunna utnyttjas
till fullo av såväl enskilda som företag och orga-
nisationer.

ITabell 3.38 Beräkning av anslaget 5:16 för 2001 1
Tusental kronor
Anslag 2000	17 375
Pris- och löneomräkning	232
Teknisk justering	-203
Förslag 2001	17 404

Regeringens överväganden

Anslaget syftar till att öka kunskaperna hos den
svenska allmänheten om regeringens EU-politik
och om aktuella EU-frågor.

Information om EU till den svenska allmän-
heten har fortsatt hög prioritet och bedrivs med
hög ambitionsnivå. Till de sakområden som prio-
riteras i informationsarbetet hör EU:s framtid
med reformfrågorna och utvidgningen samt den
RK-gemensamma informations- och kultursats-
ningen i samband med ordförandeskapet.

Det informationsarbete som hittills har bedri-
vits, med bland annat en ökad produktion och
bredare spridning av information om regeringens
EU-politik och aktuella frågor, har i stort upp-
fyllt de mål som sattes upp för verksamheten.

6 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nrl. Del2

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 5

En förändring i verksamheten är att anslaget un-
der en treårsperiod (1999-2001) också ska an-
vändas för praktisk information om euron. Målet
är att öka kunskaperna om euron bland allmän-
heten och hos små och medelstora företag om
hur de kan påverkas av den nya valutan.

Till det mest prioriterade området under 2001
hör information om Sveriges ordförandeskap i
EU:s ministerråd. Anslaget för år 2001 är beräk-
nat så att regeringen skall kunna bedriva en in-
formationsverksamhet med fortsatt hög ambi-
tionsnivå som riktar sig till den svenska
allmänheten.

Anslaget beräknas för år 2001 uppgå till sam-
ma belopp som 2000. För år 2002 ska en ny hel-
hetsbedömning göras av behovet av EU-
information till den svenska allmänheten. Sverige
har då varit medlem i EU i sju år och ordförande
i EU för första gången. Den efterfrågan på in-
formation som förutses i samband med ordför-
andeskapet kommer sannolikt därefter att ändra
karaktär.

En avvägning av hur inriktningen på och an-
svaret för informationsverksamheten ska se ut
och vilka resurser som krävs framöver måste av-
göras utifrån efterfrågan och det behov som då
och i framtiden kan finnas av särskilda satsning-
ar. Till detta avser regeringen återkomma.

Från anslaget utbetalas medel till Föreningen
Nordens verksamhet. Föreningen Norden be-
driver en omfattande informationsverksamhet
som kan utnyttjas för att göra det nordiska rege-
ringssamarbetet mer känt.

Regeringen har under 1998, 1999 och 2000
genom särskilda beslut beviljat stöd till informa-
tionsverksamheten vid Arena Norden. Nordiska
ministerrådet beslutade 1999 att etablera s.k. in-
formationsfönster, där information om det nor-
diska samarbetet kan tillhandahållas, i Stock-
holm, Oslo och Köpenhamn. Ett avtal har
ingåtts mellan ministerrådet och Föreningen
Norden/ Arena Norden om driften av en sådan
informationsverksamhet i Stockholm. Verksam-
heten startade i maj 2000.

Regeringens överväganden

Regeringen anser att Föreningen Nordens verk-
samhet är värdefull och fyller en väsentlig funk-
tion då det gäller att sprida information och ge
det nordiska samarbetet en folklig förankring.
Föreningen är också en central samarbetspartner
vid genomförandet av samnordiska aktivite-
ter/program.

För år 2001 har anslaget beräknats till
7 128 000 kronor.

Tabell 3.40 Beräkning av anslaget 5:17 för 2001

Tusental kronor

Tabell 3.42 Beräkning av anslaget 5:18 för 2001

Tusental kronor

Anslag 2000	7 128
Förslag 2001	7 128

Anslag 2000 21 800

Förslag 2001 21 800

3.8.1É	1 5:18 Föreningen t		4orden
[Tabell 3.41 Anslagsutveckling för 5:18 Föreningen Norden 1
Tusental kronor
1999	Utfall	7 128	Anslags- sparande
2000	Anslag	7 128	Utgifts- prognos	7 128
2001	Förslag	7 128
2002	Beräknat	7 128
2003	Beräknat	7 128

Bilaga 5.1

Sveriges samlade bidrag
till FN

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 5 BILAGA 1

Bilaga 5.1

Sveriges samlade bidrag till FN

Innehållsförteckning

5.1 Sveriges samlade bidrag till FN.............................................................................5

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 5 BILAGA 1

Tabellförteckning

1.1 Sveriges samlade bidrag till FN

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 5 BILAGA 1

5.1 Sveriges samlade bidrag till FN

ITabell 1.1 Sveriges samlade bidrag till FN 1
Miljoner kronor Myndighet	FN-organisation	1997	1998	1999	0/F*
1. JUSTITIEDEPARTEMENTET
	WIPO	1,1	1,2	1,1	0
2.	UTRIKESDEPARTEMENTET
	FN:S reguljära budget	93,5	102,3	91,4	0
	FN:sfredsbevarande operationer	92,8	68,3	79,9	0
	UNIDO	10,5	8,0	8,5	0
	Kemvapenkonventionen	5,7	6,2	4,2	0
	Övriga obligatoriska bidrag	2,5	6,3	2,7	0
	Fredsbevarande insatser	623,0	192,8	153,7	F
	Fred och återuppbyggnad	22,0	-	28,6	F
	DHA/UNOCHA	-	13,0	5.0	F
	GEF	151,0	-	-	F
	HABITAT	5,0	5,0	5,0	F
	IFAD	38,0	28,0	6,1	F
	ITC	5,0	6,0	7.5	F
	UNAIDS	25,0	37,0	36,5	F
	UNCDF	40,0	42,0	42,0	F
	UNDCP	32,0	35,0	35,0	F
	UNDP	460,0	470,0	490,0	F
	UNESCO	2,0	29,0	-	F
	UNFPA	116,0	125,0	140,0	F
	UNHCR	248,5	260,0	370,0	F
	UNICEF	283,0	250,0	265,0	F
	UNIFEM	5,0	5,0	8,0	F
	UNRWA	130,0	145,0	150,0	F
	Världsbanken/IDA	966,0	907,0	865,5	F
	WFP inkl. IEFR/PRO	200,0	180,0	90,0	F
	WHO/PSA	3,0	-	-	F
	WMU	-			F
	UNEP	20,0		21.1	F
	övrigt	34,0	-	-	F
Sida	FAO	46,0	39,0	73,0	F
	HABITAT	0,6	-	0,8	F
	IAEA	3,1	3,2	0.8	F
	ICTP	5,0	19,0	5,0	F
	ILO	20,0		41,0	F
	ITC	2,9	0,3	2,1	F
’’	IUCN	33,5	34,6	21,0	F
’’	Mekong k	14,5	1,8	12,7	F

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 5 BILAGA 1

Myndighet	FN-organisation	1997	1998	1999	0/F¹
	UNDCP	1,9	5,1	2,6	F
■'	UNDHA	45,0	45,0	14,3	F
	UNDP	264,0	236,0	269,0	F
	UNEP	3,3	5,5	5,0	F
	UNFPA	9,0	-	6,2	F
-	UNHCR	96,0	138,0	30,0	F
■■	UNICEF	340,0	225,0	218,0	F
’■	UNIDO	2,2	1,7	-	F
■	UNIFEM	1,7	-	-	F
	UNOCHA	19,5	7,0	42,5	F
	UNRISD	5,3	5,0	5,0	F
-	UNRWA	10,7	-	-	F
-	UNSO	-	-	-	F
-	UNV	5,0	5.7	2,8	F
■■	Världsbanken/IDA	212,0	155,0	365,0	F
■	WFP	62,0	40,0	52,0	F
-	WHO/PSA	102,0	93,0	112,0	F
	WIPO	-	0,5	0,1	F
■■	WMU	17,2	19,5	20,5	F
	PAHO	80,0	30,0	69,4	F
	Övrigt	62,1	31,0	53,0	F
		5 078,0	4067,«
3.	FÖRSVARSDEPARTEMENTET
	Fredsfrämjande truppinsatser²		472,0	672,4	F
4.	SOCIALDEPARTEMENTET
	WHO	38,4	33,5	37,1	0
	" för rapportering om läkemedelstillverkning	2,6	2,6	1,6	0
		41,0	36.1
5.	UTBILDNINGSDEPARTEMENTET
	UNESCO	33,1	30,5	28,7	0
6.	JORDBRUKSDEPARTEMENTET
	FAO	31,3	32,9	28,5	0
7.	NÄRINGSDEPARTEMENTET
	ILO	20,5	22.3	20,1	0
	WIPO	3,1	4,2	4,3	0
	Internat. Studiegruppen f. bly och zink	0,2	0,2	0,2	0
	Internat. Studiegruppen f. nickel	0,2	0,2	0,2	0
	IMO	1,5	1,5	1,5	0
	OTIF	1,3	0,02	0,6	0
	IRCA	-	0,01	0,01	0
Luftfartsverket
	ICAO	3,2	4,0	2,6	0
Post- & Telestyrelsen
	” ITU	13,8	14,3	15,6	0
	" UPU	3,0	3,2	3,2	0

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 5 BILAGA 1

Myndighet	FN-organisation	1997	1998	1999	0/F¹
		46.8	49,93
8.	MILJÖDEPARTEMENTET
	Miljöfonden	20,0	20,0	20,0	F
SMHI	WM0	4,1	1,1	4,4	0
	Övrigt	3,1	3,9	5,4	F
		27,2	25,0
TOTALT SUMMA		5 258,5	4 709,43	5172,01

'O = obligatoriskt bidrag, F = frivilligt bidrag

²I beloppet ingår av FN mandaterad verksamhet.

Bilaga 5.2

Förteckning över
Sveriges utlandsmyndig-
heter samt
ackrediteringar för de
Stockholmsbaserade
ambassadörerna

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 5 BILAGA 2

Bilaga 5.2

Förteckning över Sveriges utlandsmyndigheter samt
ackrediteringar för de Stockholmsbaserade
ambassadörerna

Innehållsförteckning

5.2 Förteckning över Sveriges utlandsmyndigheter samt ackrediteringar för de

Stockholmsbaserade ambassadörerna....................................................................5

I. Beskickningar.......................................................................................................5

II. Delegationer.......................................................................................................6

III. Karriärkonsulat................................................................................................6

IV. Stockholmsbaserade ambassadörer.................................................................6

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 5 BILAGA 2

5.2 Förteckning över Sveriges utlandsmyndigheter samt ackrediteringar för de
Stockholmsbaserade ambassadörerna

I.Beskickningar Kampala

(sidoackrediteringar inom parentes)

Abidjan

(Ouagadougou, Freetown, Monrovia)

Addis Abeba

(Djibouti, Asmara)

Alger

Amman

Ankara

(Baku)

Athén

Bagdad**

Bangkok

(Rangoon, Vientiane, Phnom-Penh)

Beirut

Belgrad

(Skopje)

Berlin

Bern

(Vaduz)

Brasilia

(Paramaribo)

Bryssel

Budapest

Buenos Aires

(Asuncion, Montevideo)

Bukarest

Canberra

(W ellington)

Colombo*

Dakar

(Banjul, Bissau, Praia, Bamako, Conakry)

Damaskus

Dar es Salaam

(Antananarivo)

Dhaka

Dublin

Gaborone

(Maseru)

Guatemala

(San Salvador, Tegucigalpa, Belmopan)

Haag

Hanoi

Harare

Havanna

Heliga Stolen

(San Marino)

Helsingfors

Islamabad

Jakarta

Kairo

(Alexandria*****, Khartoum)

Kiev

(Chisinau)

Kinshasa

(Bangui, Brazzaville, Libreville, Malabo,
N’Djamena, Yaoundé)

Kuala Lumpur

Kuwait

(Abu Dhabi, Doha, Manarna)

Köpenhamn

Lagos

(Accra, Niamey, Porto Novo, Lomé)

Lima

(La Paz)

Lissabon

Ljubljana

London

Luanda

(SaoTomé)

Lusaka

(Lilongwe)

Luxemburg

Madrid

(Andorra la Vella)

Managua

(San José, Panama)

Manila

(Koror)

Maputo

(Mbabane)

Mexico

Moskva

(Astana, Asjchabad, Bisjkek, Jerevan,
Minsk, Tasjkent, Tbilisi, Dusjanbe)
Nairobi

(Bujumbura, Kigali, Moroni, Victoria,
Mogadishu)

New Delhi

(Colombo, Kathmandu, Thimphu, Malé)

Oslo

Ottawa

(Nassau)

Paris

Peking

(Pyongyang***, Ulan Bator)

Prag

(Bratislava)

Pretoria

(Port Louis)

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 5 BILAGA 2

Rabat

(Nouakchott)
Reykjavik

Riga

Riyadh

(Muscat, Sana)

Rom

(Tirana, Valletta)
Santafé de Bogotä
(Caracas, Quito)
Santiago de Chile
Sarajevo

Seoul

Singapore

(Bandar Seri Bagawan)
Sofia

Tallinn

Teheran

Tel Aviv

(Nicosia)

Tokyo

(Majuro, Pohnpei)

Tunis

Vientiane*

Vilnius

Warszawa
Washington

Wien
Windhoek****

Zagreb

III. Karriärkonsulat

a) Generalkonsulat

Gdansk

Hamburg

Hongkong (Macau)

Istanbul***”'

Jerusalem
Los Angeles
New York
S:t Petersburg
Shanghai

b) Konsulat

Mariehamn

II. Delegationer

Sveriges ständiga representation vid Europeiska
Unionen (EU) i Bryssel

Sveriges ständiga representation vid Förenta
nationerna i New York

Sveriges ständiga representation vid de inter-
nationella organisationerna i Geneve

Sveriges delegation vid Organisationen för
ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD)
i Paris

Sveriges ständiga representation vid Europarå-
det i Strasbourg

Sveriges ständiga delegation vid Organisatio-
nen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE)
i Wien

IV. Stockholmsbaserade ambassadörer

De tre sändebuden har följande ackrediteringar:

1. Basseterre (St Christopher och Nevis),
Bridgetown (Barbados), Castries (St Lucia),
Georgetown (Guyana), Kingston
(Jamaica), Kingstown (St Vincent och
Grenadinerna), Port-au-Prince (Haiti),
Port of Spain (Trinidad och Tobago),
Roseau (Dominica), Santo Domingo
(Dominikanska Republiken), St George’s
(Grenada), St John’s (Antigua och
Barbuda)

2. Apia (Västra Samoa), Nuku’alofa (Tonga),
Suva (Fiji), Honiara (Salomonöarna), Port
Moresby (Papua Nya Guinea), Port Vila
(Vanuatu)

3. Tripoli (Libyen) ******

*) Beskickningen förestås av en chargé d’affaires
**) Beskickningen är tills vidare obemannad
***) Har utsänd personal

****) Q_mvandlas under första hälften av 2001
»»***) Svenska institutet i Alexandria
******) _mej placering i Kairo

Bilaga 5.3

Nya anslagsbenämningar

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 5 BILAGA 3

Bilaga 5.3

Nya anslagsbenämningar

Innehållsförteckning

Bilaga 5.3: Nya Anslagsbenämningar..............................................................................

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 5 BILAGA 3

Bilaga 5.3: Nya Anslagsbenämningar

Tabell 1.1 Anslagsbenämningar 2000 och 2001

^mrnnin^OO^^^^^enämnin^OO^^^^^^^nslaget^nanu^

Al	5:1	Utrikesförvaltningen
A2	5:2	Nordiskt samarbete
A3	5:3	Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m. samt diverse kostnader för rätts- väsendet
Bl	5:4	Bidrag till vissa internationella organisationer
B2	5:5	Nordiska ministerrådet
B3	5:6	Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD)
B4	5:7	Fredsfrämjande verksamhet
Cl	5:8	Svenska institutet
C2	5:9	Övrig information om Sverige i utlandet
Dl	5:10	Utredningar och andra insatser på det utrikespolitiska området
D2	5:11	Information och studier om säkerhetspolitik och fredsfrämjande utveckling
D3	5:12	Bidrag till Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI)
04	5:13	Forskning till stöd för nedrustning och internationell säkerhet
D5	5:14	Utrikespolitiska Institutet
D6	5:15	Forskningsverksamhet av särskild utrikes- och säkerhetspolitisk betydelse
El	5:16	Inspektionen för strategiska produkter
E2	5:17	Europainformation m.m.
E3	5:18	Föreningen Norden

Totalförsvar

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

Förslag till statsbudget för 2001

Totalförsvar

Innehållsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut............................................................................................11

2 Utgiftsområde 6...........................................................................................................15

2.1 Omfattning.....................................................................................................15

3 Försvarspolitik.............................................................................................................17

3.1 Omfattning.....................................................................................................17

3.2 Utgiftsutveckling............................................................................................18

3.3 Mål .....................................................................................19

3.4 Politikens inriktning.......................................................................................19

3.5 Beredskapskredit för totalförsvaret...............................................................20

3.6 IT-system........................................................................................................20

3.7 Insatser............................................................................................................21

3.8 Resultatbedömning.........................................................................................22

3.9 Det militära försvaret.....................................................................................23

3.9.1 Omfattning..................................................................................................23

3.9.2 Utgiftsutvecklingen.....................................................................................23

3.9.3 Resultatbedömning......................................................................................23

3.9.4 Inriktning.....................................................................................................37

3.9.5 Revisionens iakttagelser..............................................................................53

3.9.6 Budgetförslag...............................................................................................53

3.9.6.1 6:1 Förbandsverksamhet och beredskap m.m........................................53

3.9.6.2 6:2 Fredsfrämjande truppinsatser............................................................54

3.9.6.3 6:3 Materiel, anläggningar samt forskning och teknikutveckling.........54

3.10 Det civila försvaret.......................................................................................57

3.10.1 Omfattning................................................................................................57

3.10.2 Utgiftsutvecklingen...................................................................................57

3.10.3 Mål..............................................................................................................58

3.10.4 Resultatbedömning....................................................................................58

3.10.4.1 Modell för resultatbedömning...............................................................58

3.10.4.2 Resultat....................................................................................................58

3.10.4.3 Analys och slutsatser..............................................................................68

3.10.5 Inriktning för 2001....................................................................................73

3.10.6 Revisionens iakttagelser............................................................................75

3.10.7 Budgetförslag.............................................................................................75

3.10.7.1 6:4 Funktionen Civil ledning.................................................................76

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

3.10.7.2 6:5 Funktionen Försörjning med industrivaror...................................77

3.10.7.3 6:6 Funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst......................78

3.10.7.4 6:7 Funktionen Psykologiskt försvar....................................................80

3.10.7.5 6:8 Funktionen Ordning och säkerhet.................................................81

3.10.7.6 6:9 Funktionen Hälso- och sjukvård m.m............................................82

3.10.7.7 6:10 Funktionen Telekommunikationer m.m......................................83

3.10.7.8 6:11 Funktionen Postbefordran............................................................85

3.10.7.9 6:12 Funktionen Transporter................................................................86

3.10.7.10 6:13 Funktionen Energiförsörjning....................................................87

3.11 Totalförsvarsgemensamma verksamheter...................................................89

3.11.1 Resultatbedömning...................................................................................89

3.11.2 Inriktning...................................................................................................92

3.11.3 Revisionens iakttagelser............................................................................93

3.11.4 Budgetförslag.............................................................................................93

3.11.4.1 Försvarets materielverk.........................................................................93

3.11.4.2 6:14 Totalförsvarets pliktverk...............................................................95

3.11.4.3 6:15 Försvarshögskolan.........................................................................95

3.11.4.4 6:16 Försvarets radioanstalt...................................................................96

3.11.4.5 6:17 Totalförsvarets forsknings- institut..............................................96

3.11.4.6 6:18 Stöd till frivilliga försvarsorganisationer inom totalförsvaret.....97

3.11.4.7 6:19 Nämnder m.m................................................................................98

4 Politikområde Skydd mot olyckor.............................................................................99

4.1 Omfattning.....................................................................................................99

4.2 Utgiftsutveckling.........................................................................................100

4.3 Mål .................................................................................100

4.4 Politikens inriktning....................................................................................100

4.5 Utveckling av IT-system.............................................................................101

4.6 Insatser..........................................................................................................101

4.6.1 Insatser inom politikområdet...................................................................101

4.6.2 Insatser utom politikområdet...................................................................103

4.7 Resultatbedömning......................................................................................103

4.7.1 Analys och slutsatser.................................................................................105

4.8 Revisionens iakttagelser...............................................................................106

4.9 Budgetförslag................................................................................................106

4.9.1 7:1 Kustbevakningen.................................................................................106

4.9.2 7:2 Statens räddningsverk: Förebyggande åtgärder mot jordskred och

andra naturolyckor m.m.....................................................................108

4.9.3 7:3 Statens räddningsverk: Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst

m.m......................................................................................................109

4.9.4 7:4 Statens räddningsverk: Samhällets skydd mot olyckor....................110

4.9.5 7:5 Brandfarliga och explosiva varor........................................................112

5 Kustbevakningens övriga verksamheter...................................................................115

5.1 Inledning.......................................................................................................115

5.2 Inriktning......................................................................................................115

5.3 Insatser..........................................................................................................115

5.4 Resultatbedömning......................................................................................116

5.5 Analys och slutsatser....................................................................................116

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

Bilaga 1

Sammanfattning av genomförd verksamhet inom materielområdet
under 1999

Bilaga 2

Bilaga 3

Bilaga 4

Objeks ramar

Förkortningar

Nya anslagsbeteckningar

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

Tabellförteckning

Anslagsbelopp.................................................................................................................13

Tabell 2.1 Utgiftsutvecklingen inom utgiftsområdet...................................................15

Tabell 3.1 Utgiftsutveckling...........................................................................................18

Tabell 3.2 Anslagsutveckling..........................................................................................53

Tabell 3.3 Beräkning av anslaget för 2001 .....................................................................54

Tabell 3.4 Anslagsutveckling..........................................................................................54

Tabell 3.5 Beräkning av anslaget för 2001 .....................................................................54

Tabell 3.6 Anslagsutveckling..........................................................................................54

Tabell 3.7 Investeringsplan.............................................................................................55

Tabell 3.8 Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser..............................................55

Tabell 3.9 Beräkning av anslaget för 2001 .....................................................................56

Tabell 3.10 Anslagsutveckling........................................................................................76

Tabell 3.11 Investeringsplan...........................................................................................76

Tabell 3.12 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser..........................................76

Tabell 3.13 Beräkning av anslaget för 2001 ...................................................................77

Tabell 3.14 Anslagsutveckling........................................................................................77

Tabell 3.15 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser..........................................78

Tabell 3.16 Beräkning av anslaget för 2001 ...................................................................78

Tabell 3.17 Anslagsutveckling........................................................................................78

Tabell 3.18 Investeringsplan...........................................................................................79

Tabell 3.19 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser..........................................80

Tabell 3.20 Beräkning av anslaget för 2001 ...................................................................80

Tabell 3.21 Anslagsutveckling........................................................................................80

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

Tabell 3.22 Beräkning av anslaget för 2001...................................................................81

Tabell 3.23 Anslagsutveckling........................................................................................81

Tabell 3.24 Beräkning av anslaget för 2001...................................................................81

Tabell 3.25 Anslagsutveckling........................................................................................82

Tabell 3.26 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser..........................................82

Tabell 3.27 Beräkning av anslaget för 2001...................................................................83

Tabell 3.28 Anslagsutveckling........................................................................................83

Tabell 3.29 Investeringsplan...........................................................................................84

Tabell 3.30 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser..........................................84

Tabell 3.31 Beräkning av anslaget för 2001...................................................................85

Tabell 3.32 Anslagsberäkning........................................................................................85

Tabell 3.33 Beräkning av anslaget för 2001...................................................................86

Tabell 3.34 Anslagsutveckling........................................................................................86

Tabell 3.35 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser..........................................86

Tabell 3.36 Beräkning av anslaget för 2001...................................................................87

Tabell 3.37 Anslagsutveckling........................................................................................87

Tabell 3.38 Beräkning av anslaget för 2001...................................................................88

Tabell 3.39 Uppdragsverksamhet...................................................................................94

Tabell 3.40 Investeringsplan...........................................................................................94

Tabell 3.41 Anslagsutveckling........................................................................................95

Tabell 3.42 Uppdragsverksamhet...................................................................................95

Tabell 3.43 Beräkning av anslaget för 2001...................................................................95

Tabell 3.44 Anslagsutveckling........................................................................................95

Tabell 3.45 Uppdragsverksamhet...................................................................................96

Tabell 3.46 Beräkning av anslaget för 2001...................................................................96

Tabell 3.47 Anslagsutveckling........................................................................................96

Tabell 3.48 Beräkning av anslaget för 2001...................................................................96

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

Tabell 3.49 Anslagsberäkning.........................................................................................96

Tabell 3.50 Uppdragsverksamhet...................................................................................97

Tabell 3.51 Beräkning av anslaget för 2001 ...................................................................97

Tabell 3.52 Anslagsutveckling........................................................................................97

Tabell 3.53 Beräkning av anslaget för 2001 ...................................................................97

Tabell 3.54 Anslagsutveckling........................................................................................98

Tabell 3.55 Beräkning av anslaget för 2001 ...................................................................98

Tabell 4.1 Utgiftsutvecklingen.....................................................................................100

Tabell 4.2 Anslagsutveckling........................................................................................106

Tabell 4.3 Uppdragsverksamhet...................................................................................107

Tabell 4.4 Investeringsplan...........................................................................................107

Tabell 4.5 Beräkning av anslaget för 2001 ...................................................................108

Tabell 4.6 Anslagsutveckling........................................................................................108

Tabell 4.7 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser..........................................109

Tabell 4.8 Beräkning av anslaget för 2001 ...................................................................109

Tabell 4.9 Anslagsutveckling........................................................................................109

Tabell 4.10 Beräkning av anslaget för 2001 ................................................................. 110

Tabell 4.11 Anslagsutveckling......................................................................................110

Tabell 4.12 Uppdragsverksamhet.................................................................................110

Tabell 4.13 Investeringsplan.........................................................................................111

Tabell 4.14 Beräkning av anslaget för 2001 .................................................................112

Tabell 4.15 Anslagsutveckling......................................................................................112

Tabell 4.16 Offentligrättslig verksamhet.....................................................................112

Tabell 4.17 Uppdragsverksamhet.................................................................................112

Tabell 4.18 Beräkning av anslaget för 2001 .................................................................113

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1. för 2001 bemyndigar regeringen att utnyttja
en kredit om 40 000 000 000 kronor i Riks-
gäldskontoret om krig, krigsfara eller andra
utomordentliga förhållanden föreligger
(avsnitt 3.5),

2. godkänner förslaget till inriktning för för-
bandsverksamhet (avsnitt 3.9.4),

3. godkänner förslaget till inriktning för inci-
dentinsatser (avsnitt 3.9.4),

4. godkänner förslaget till inriktning för stöd
till samhället (avsnitt 3.9.4),

5. godkänner förslaget beträffande beredskap
(avsnitt 3.9.4),

6. godkänner förslaget till inriktning för mate-
riel, anläggningar samt för forskning och
teknikutveckling (avsnitt 3.9.4),

7. godkänner att det nationella flygtekniska
forskningsprogrammet skall fortsätta under
perioden 2001 - 2003 och att det statliga bi-
draget till finansieringen av programmet
skall vara högst 90 000 000 kronor under
preioden (avsnitt 3.9.4),

8. godkänner förslaget till investeringsplan för
Försvarsmakten för perioden 2001 - 2003
(avsnitt 3.9.6.3),

9. bemyndigar regeringen att i fråga om ra-
manslaget 6:3 Materiel, anläggningar samt
forskning och teknikutveckling medge be-
ställningar av materiel, anläggningar samt
forskning och teknikutveckling så att beho-
vet av anslagsmedel efter budgetåret 2001
för dessa och tidigare beställningar tillsam-

mans uppgår till högst 77 936 125 000 kro-
nor (avsnitt 3.9.6.3),

10. godkänner förslaget till investeringsplan för
Överstyrelsen för civil beredskap, såvitt av-
ser Funktionen Civil ledning, för perioden
2001 -2003 (avsnitt 3.10.7.1),

11. bemyndigar regeringen att under 2001, i
fråga om ramanslaget 6:4 Funktionen Civil
ledning, genomföra beställningar av kom-
munaltekniska anläggningar, telesäker-
hetsåtgärder, skyddade ledningsplatser och
signalskydd så att behovet av anslagsmedel
efter 2001 för dessa och tidigare beställ-
ningar uppgår till högst 55 000 000 kronor
(avsnitt 3.10.7.1),

12. bemyndigar regeringen att för 2001 låta
Överstyrelsen för civil beredskap disponera
en låneram i Riksgäldskontoret för bered-
skapsinvesteringar till ett sammanlagt be-
lopp om 325 000 000 kronor (avsnitt
3.10.7.2),

13. bemyndigar regeringen att under 2001, i
fråga om ramanslaget 6:5 Funktionen För-
sörjning med industrivaror, godkänna avtal
om nya beredskapsåtgärder så att behovet
av anslagsmedel efter 2001 för dessa och ti-
digare beställningar uppgår till högst
27 000 000 kronor (avsnitt 3.10.7.2),

14. bemyndigar regeringen att för 2001 låta
Statens räddningsverk disponera en låneram
i Riksgäldskontoret för beredskapsinveste-
ringar till ett sammanlagt belopp om
720 000 000 kronor (avsnitt 3.10.7.3),

7 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nrl. Del2

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

15. bemyndigar regeringen att under 2001, i
fråga om ramanslaget 6:6 Funktionen Be-
folkningsskydd. och räddningstjänst, medge
beställningar av skyddsrum och lednings-
platser m.m. så att behovet av anslagsmedel
efter 2001 för dessa och tidigare beställ-
ningar uppgår till högst 195 000 000 kronor
(avsnitt 3.10.7.3),

16. bemyndigar regeringen att under 2001, i
fråga om ramanslaget 6:9 Funktionen Häl-
so- och sjukvård m.m., godkänna avtal och
beställningar, såvitt avser beredskapsåtgär-
der, så att behovet av anslagsmedel efter
2001 för dessa och tidigare avtal och be-
ställningar uppgår till högst 12 000 000 kro-
nor (avsnitt 3.10.7.6),

17. bemyndigar regeringen att för 2001 låta So-
cialstyrelsen disponera en låneram i Riks-
gäldskontoret för beredskapsinvesteringar
till ett sammanlagt belopp om 220 000 000
kronor (avsnitt 3.10.7.6),

18. fastställer avgiftsuttaget för

teleberedskapsavgiften, såvitt avser
Funktionen Telekommunikationer m.m.,
till sammanlagt högst 100 000 000 kronor
under 2001 (avsnitt 3.10.7.7),

19. godkänner förslaget till investeringsplan för
Post- och telestyrelsen, såvitt avser Funk-
tionen Telekommunikationer m.m., för pe-
rioden 2001 - 2003 (avsnitt 3.10.7.7),

20. bemyndigar regeringen att under 2001, i
fråga om ramanslaget 6:10 Funktionen Tele-
kommunikationer m.m., godkänna avtal och
beställningar, såvitt avser tjänster, utrust-
ning och anläggningar för beredskapsåtgär-
der, så att behovet av anslagsmedel efter
2001 för dessa och tidigare avtal och be-
ställningar uppgår till högst 150 000 000
kronor (avsnitt 3.10.7.7),

21. godkänner att målet för Funktionen Post-
befordran är att verksamheten skall bedrivas
så att totalförsvarets behov av postal kom-
munikation skall kunna tillgodoses under
höjd beredskap och skall bedrivas så att de
resurser och den beredskap som skapas
skall kunna utnyttjas vid svåra påfrestningar
på samhället i fred (avsnitt 3.10.7.8),

22. bemyndigar regeringen att under 2001, i
fråga om ramanslaget 6:12 Funktionen
Transporter, godkänna avtal och beställ-
ningar, såvitt avser tjänster, utrustning och

anläggningar för beredskapsåtgärder, så att
behovet av anslagsmedel efter 2001 för des-
sa och tidigare avtal och beställningar upp-
går till högst 25 000 000 kronor (avsnitt
3.10.7.9),

23. fastställer avgiftsuttaget för elberedskapsav-
giften, såvitt avser Funktionen Energiför-
sörjning, till sammanlagt högst 200 000 000
kronor under 2001 (avsnitt 3.10.7.10),

24. bemyndigar regeringen att, genom en kredit
i Riksgäldskontoret om högst
23 000 000 000 kronor, tillgodose Försva-
rets materielverks behov av rörelskapital för
budgetåret 2001 (avsnitt 3.11.4.1),

25. godkänner förslaget till investeringsplan för
Försvarets materielverk för perioden 2001-
2003 (avsnitt 3.11.4.1),

26. godkänner det föreslagna målet för
politikområdet Skydd mot olyckor (avsnitt
4.3),

27. godkänner förslaget till investeringsplan för
Kustbevakningen för perioden 2001 - 2004
(avsnitt 4.9.1),

28. godkänner att de tidigare beslutade målen
för Kustbevakningens verksamhet inom
utgiftsområdet upphör att gälla fr.o.m. 2001
(avsnitt 4.9.1),

29. bemyndigar regeringen att under 2001, i
fråga om ramanslaget 7:2 Statens räddnings-
verk: Förebyggande åtgärder mot jordskred
och andra naturolyckor m.m., besluta om bi-
drag så att behovet av anslagsmedel efter
2001 exklusive tidigare åtaganden innebär
utgifter på högst 15 000 000 kronor (avsnitt
4.9.2),

30. godkänner förslaget till investeringsplan för
Statens räddningsverk, såvitt avser Samhäl-
lets skydd mot olyckor, för perioden 2001 -
2003 (avsnitt 4.9.4),

31. för budgetåret 2001 anvisar anslag under
utgiftsområde 6 Totalförsvar enligt följande
uppställning:

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

lAnslagsbelopp J
Tusental kronor Anslag		Anslagstyp	Anslagsbelopp
Försvarspolitik
6:1	Förbandsverksamhet och beredskap m.m.	ramanslag	18 266 092
6:2	Fredsfrämjande truppinsatser	ramanslag	1 000 762
6:3	Materiel, anläggningar samt forskning och teknikutveckling	ramanslag	23 314 833
6:4	Funktionen Civil ledning	ramanslag	488 507
6:5	Funktionen Försörjning med industrivaror	ramanslag	40 000
6:6	Funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst	ramanslag	593 809
6:7	Funktionen Psykologiskt försvar	ramanslag	20 000
6:8	Funktionen Ordning och säkerhet	ramanslag	22 841
6:9	Funktionen Hälso- och sjukvård m.m.	ramanslag	101936
6:10	Funktionen Telekommunikationer m.m.	ramanslag	199 000
6:11	Funktionen Postbefordran	ramanslag	3 000
6:12	Funktionen Transporter	ramanslag	163 000
6:13	Funktionen Energiförsörjning	ramanslag	220 569
6:14	Totalförsvarets pliktverk	ramanslag	253 140
6:15	Försvarshögskolan	ramanslag	31 445
6:16	Försvarets radioanstalt	ramanslag	441 333
6:17	Totalförsvarets forskningsinstitut	ramanslag	184 893
6:18	Stöd till frivilliga försvarsorganisationer inom totalförsvaret	obetecknat anslag	88 265
6:19	Nämnder m.m.	ramanslag	12 019

Skydd mot olyckor

7:1	Kustbevakningen	ramanslag	473 764
7:2	Statens räddningsverk: Förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor m.m.	ramanslag	25 000
7:3	Statens räddningsverk: Ersättning för verksamhet vid rädd- ningstjänst m.m.	ramanslag	13 431
7:4	Statens räddningsverk: Samhällets skydd mot olyckor	ramanslag	555 449
7:5	Brandfarliga och explosiva varor	ramanslag	17 017
Summa			46 530 105

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

2 Utgiftsområde 6

2.1 Omfattning

Utgiftsområde 6 Totalförsvar omfattar i
enlighet med vad som anges i föreliggande pro-
position (volym 1, avsnitt 7.5) politikområdet
Försvarspolitik respektive politikområdet
Skydd mot olyckor. Politikområdet Försvars-
politik består av det militära försvaret och det
civila försvaret. Politikområdet Skydd mot
olyckor omfattar förebyggande, konsekvens-
begränsande och skadeavhjälpande åtgärder
avseende olyckor. Politikområdet Skydd mot

olyckor begränsas till att omfatta verksamheter
som bedrivs av myndigheter inom utgifts-
område 6 Totalförsvar. Kustbevakningens
verksamhet kommer från och med 2001 att
tillhöra flera politikområden men myndig-
heten har sitt anslag under utgiftsområde 6
Totalförsvar och politikområdet Skydd mot
olyckor. I kapitel 5 finns en redovisning av
Kustbevakningens verksamheter utanför
politikområdet Skydd mot olyckor.

ITabell 2.1 Utgiftsutvecklingen inom utgiftsområdet 1
Miljoner kronor (löpande priser)	Utfall 1999	Anslag 2000 ¹	Utgifts- prognos 2000	Förslag anslag 2001	Beräknat anslag 2002	Beräknat anslag 2003
Politikområde Försvarspolitik	43 399	45 633	44 623	45 445	44 374³	43 351³
Politikområde Skydd mot olyckor	881^!	1 028	1 077	1 085	1 134	1 162
Totalt för utgiftsområde 6 Totalförsvar	44 280	46 661	45 700	46 530	45 508	44 513

¹ Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 2000 i samband med den ekonomiska vårpropositionen.

² Inklusive det dåvarande anslaget B5 Sprängämnesinspektionen under utgiftsområde 24 Näringsliv.

³ Inklusive omställningsbidrag.

Utgiftsprognosen uppgår för 2000 till 45 700
miljoner kronor och är därmed 961 miljoner
kronor lägre än vad som anvisades i statsbud-
geten. En bidragande orsak är vissa osäkerheter
om den planerade verksamheten vad gäller be-
ställningar, leveranser och fakturering av mate-
riel. Till följd av detta har ett nytt begräns-
ningsbelopp om 45 700 miljoner kronor
kunnat fastställas för utgiftsområdet.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

3 Försvarspolitik

3.1 Omfattning

Riksdagen har genom lagen (1992:1403) om
totalförsvar och höjd beredskap definierat to-
talförsvar som verksamhet som behövs för att
förbereda Sverige för krig. Under högsta be-
redskap är totalförsvar all samhällsverksamhet
som då skall bedrivas. Totalförsvar avser såle-
des en verksamhet och inte en organisation.
Med totalförsvarsresurser avses alla de resurser
som finns för totalförsvarsverksamhet.

Försvarspolitiken omfattar planering, förbe-
redelser och utnyttjande av totalförsvarsresur-
ser för att lösa de av riksdagen angivna målen
samt att på andra sätt stödja svensk säkerhets-
politik.

Försvarspolitiken omfattar det militära för-
svaret och det civila försvaret. Totalförsvars-
gemensamma verksamheter redovisas särskilt.

De anslag som ingår i politikområdet fram-
går av tabell 3.1.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

3.2 Utgiftsutveckling

Tabell 3.1 Utgiftsutveckling

Miljoner kronor

	Utfall 1999	Anslag 2000 ¹	Utgifts- prognos 2000	Förslag anslag 2001	Beräknat anslag 2002	Beräknat anslag 2003
6:1 Förbandsverksamhet och beredskap m.m.	18 410	19 544	19 300	18 266	16 772	17 669
6:2 Fredsfrämjande truppinsatser	675	900	980	1 001	905	925
6:3 Materiel, anläggningar samt forskning och tekni- kutveckling	21 048	22 341	21 084	23 315	20 306	20 291
Omställningsbidrag³					3 000	1 000
6:4 Funktionen Civil ledning	509	439	592	488	536	549
6:5 Funktionen Försörjning med industrivaror	82	57	100	40	115	118
6:6 Funktionen Befolkningsskydd och rädd- ningstjänst	796	696	690	594	832	852
6:7 Funktionen Psykologiskt försvar	19	19	24	20	22	23
6:8 Funktionen Ordning och säkerhet	38	22	27	23	33	34
6:9 Funktionen Hälso- och sjukvård	186	81	166	102	171	175
6:10 Funktionen Telekommunikationer m.m.	250	195	195	199	203	207
6:11 Funktionen Postbefordran	14	11	7	3	8	8
6:12 Funktionen Transporter	192	143	159	163	203	207
6:13 Funktionen Energiförsörjning	199	211	301	221	238	243
6:14 Totalförsvarets pliktverk	239	238	245	253	259	264
6:15 Försvarshögskolan	24	28	28	31	32	33
6:16 Försvarets radioanstalt	428	440	443	441	450	460
6:17 Totalförsvarets forskningsinstitut	178²	168²	182²	185	189	193
6:18 Stöd till frivilliga försvarsorganisationer inom totalförsvaret	102	88	88	88	88	88
6:19 Nämnder m.m.	10	12	12	12	12	12
Totalt för politikområdet Försvarspolitik	43 399	45 633	44 623	45 445	44 374	43 351

¹ Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 2000 i samband med den ekonomiska vårpropositionen.

² Försvarets forskningsanstalt och Flygtekniska försöksanstalten.

’ Riksdagen har beslutat (prop. 1998/99:74, bet. 1998/99:FÖU5. rskr. 1998/99:224, bet. 1998/99:UFöU 1, rskr. 1998/99:222, prop. 1998/99:100, bet. 1998/99:FiU27,
rskr. 1998/99:249) om ett omställningsbidrag om 3 resp. 1 miljard kronor för 2002 och 2003.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

3.3 Mål

Försvarspolitiken skall bidra till att bevara vårt
lands fred och självständighet. Vi skall kunna
möta militära hot som direkt berör Sverige.
Internationellt skall vi bidra till fred och säker-
het i omvärlden genom gemensamma freds-
främjande och humanitära insatser både i och
utom Europa.

Totalförsvarsresurserna skall kunna använ-
das för följande huvudändamål:

- försvara Sverige mot väpnat angrepp,

- hävda vår territoriella integritet,

- bidra till fred och säkerhet i omvärlden
och

- stärka det svenska samhället vid svåra
påfrestningar i fred.

3.4 Politikens inriktning

Det svenska totalförsvaret genomgår en om-
fattande reformering och effektivisering. In-
riktningen är att utveckla det svenska försvaret
från invasionsförsvar till ett flexibelt insatsför-
svar med förmåga till anpassning. Det svenska
försvaret skall kännetecknas av ständig utveck-
ling och förnyelse, hög teknologisk nivå, eko-
nomisk effektivitet och folkförsvar.

Under 2001 kommer utvecklingsarbetet att
följas upp och drivas vidare. Regeringen avser
att återkomma till riksdagen under hösten
2001 med en försvarspolitisk proposition.

Hoten mot vårt land har förändrats. Både
den säkerhetspolitiska utvecklingen och den
övriga samhällsutvecklingen ligger bakom det
reformbehov som uppstod i slutet av 1990-
talet.

Samtidigt som invasionshotet ter sig avläg-
set för de närmaste 10 åren, förutsatt att vårt
land har en grundläggande försvarsförmåga, så
har andra hot mot vårt samhälle fått ökad ak-
tualitet. Exempel på denna typ av hot är NBC-
hotet (nukleära, biologiska och kemiska va-
pen) samt hotet mot informationssamhället.

Det nya insatsförsvaret ger Sverige en för-
måga att försvara landet utifrån dagens säker-
hetspolitiska förutsättningar. Den nya struktu-
ren skapar dessutom förutsättningar för att
utveckla och förändra försvarets resurser över
tiden. Därigenom skapas både flexibilitet och
förmåga till anpassning. Försvarsreformen
syftar samtidigt till att utveckla samhällets

förmåga att möta hot inom det vidgade säker-
hetsbegreppets ram.

Regeringen avser att våren 2002 lämna en
proposition till riksdagen om frågor rörande
civilt försvar och beredskapen mot svåra på-
frestningar på samhället i fred. I propositionen
kommer att lämnas förslag med anledning av
resultatet av dels utredningen om principer för
en bättre helhetssyn vid planeringen av civilt
försvar och beredskapen mot svåra påfrest-
ningar på samhället i fred (dir. 1999:63), dels
den genomgång som f.n. utförs av departe-
menten avseende behov av åtgärder och för-
fattningsreglering inom de områden som kan
bli berörda vid svåra påfrestningar på samhället
i fred.

Regeringens årliga redovisning till riksdagen
av beredskapen mot svåra påfrestningar på
samhället i fred kommer att lämnas i en sär-
skild skrivelse i slutet av 2000.

De europeiska ländernas gemensamma för-
måga att förhindra eller dämpa väpnade kon-
flikter och mänskligt lidande är en viktig del i
den nya säkerhetspolitiska situationen på vår
kontinent. För Sverige är ett brett deltagande i
det europeiska samarbetet och vårt bidrag till
gemensam säkerhetsfrämjande verksamhet och
krishantering av central betydelse.

Sverige skall fullt ut delta i den europeiska
krishanteringen. Vårt deltagande i internatio-
nella insatser och arbetet med att utforma och
förstärka EU:s krishanteringsförmåga såväl
militärt som civilt kommer att ställa stora krav
på oss, inte minst när vi innehar ordförande-
skapet i EU. Mot denna bakgrund skall vår
förmåga att delta i både militära och civila
fredsfrämjande och humanitära operationer
fortsätta att utvecklas.

Det säkerhetsfrämjande arbetet är en viktig
del i arbetet för att öka säkerheten i norra Eu-
ropa. Det nordiska samarbetet utgör grunden i
detta arbete. Därutöver är kontakterna med
staterna kring Östersjön samt EU-länderna
och USA prioriterade.

Försvarsreformen innebär att vi får ett för-
svar som både är anpassat till dagens säker-
hetspolitiska förhållanden och har en bered-
skap att följa utvecklingen mot förändrade hot
i framtiden.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

3.5 Beredskapskredit för
totalförsvaret

Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att
för 2001 utnyttja en kredit om 40 000 000 000
kronor i Riksgäldskontoret. Krediten skall
kunna utnyttjas om krig, krigsfara eller andra
utomordentliga förhållanden föreligger.

Skälen för regeringens förslag: Riksdagen
bemyndigade regeringen att utnyttja en kredit
i Riksgäldskontoret om 40 000 000 000 kronor
för budgetåret 2000 om krig, krigsfara eller
andra utomordentliga förhållanden föreligger.
Regeringen anser att ett motsvarande bemyn-
digande, avseende samma belopp, bör lämnas
för budgetåret 2001.

Beredskapskrediten skall säkerställa att en
nödvändig beredskapshöjning inte förhindras
eller fördröjs därför att regeringen inte dispo-
nerar erforderliga betalningsmedel. Krediten är
beräknad att täcka de utgifter som motsvarar
en månads beredskapshöjande verksamhet.
Krediten är beräknad att utnyttjas i ungefär li-
ka delar mellan militärt och civilt försvar.

Om beredskapskrediten utnyttjas, avser re-
geringen att återkomma till riksdagen med re-
dovisning av behovet av medel för den fort-
satta verksamheten.

3.6 IT-system

Utveckling

Utveckling av IT-system, såväl fristående som
delkomponenter vid bl.a. anskaffning av krigs-
materiel, utgör totalt en stor utgiftspost i
statsbudgeten. Utöver vad som separat anges
under respektive verksamhet vill regeringen
särskilt framhålla betydelsen av en effektiv
projektplanering och styrning i samband med
IT-utveckling inom politikområdet. Planering-
en bör utformas så att det blir möjligt att följa
upp att leveranser sker i rätt tid och med ett
innehåll som svarar mot att budgeterad kost-
nadsram inte överskrids eller riskerar att över-
skridas.

All anskaffning och utveckling av olika IT-
system skall medföra en klart definierad verk-
samhetsnytta och vara kostnadseffektiv för

staten. Detta innebär att samråd mellan myn-
digheterna bör ske vid anskaffning och ut-
veckling så att möjliga samordningseffekter
kan utnyttjas.

Regeringen ämnar i regleringsbrev ställa
återrapporteringskrav på myndigheterna i en-
lighet med vad som nu har sagts.

I sammanhanget vill regeringen informera
om att regeringen uppdrog till Statskontoret
den 31 augusti 2000 att granska arbetet vid
OCB och Räddningsverket vad gäller utveck-
lingen av IT-stöd för ledningsinformation och
riskhantering, systemen Elvira och Riskera.
Statskontoret skall särskilt granska i vilken
mån systemen utvecklas med en likartad funk-
tionalitet och hur utvecklingsarbetet styrs och
samordnas mellan myndigheterna. Uppdraget
skall redovisas senast den 19 januari 2001.

Informationsteknikområdet kännetecknas
av korta livscykler och en dynamisk utveckling
av produkter på den kommersiella marknaden.
En viktig förutsättning för att kunna dra nytta
av den civila tekniken är därför att Försvars-
makten tillsammans med Försvarets materiel-
verk och försvarsindustrin kan ha en planering
som möjliggör att denna dynamik kan
tillvaratas. Utvecklingen av Försvarsmaktens
ledningsorganisation pekar på behovet av att
utveckla ledningssystemets tekniska delar efter
en modell som medger stegvis utbyggnad av
önskad funktionalitet. Det medför att utveck-
lingen kan ske i korta steg med tillvaratagande
av bl.a. den civila utvecklingens produkter.
Enligt regeringens bedömning bör dock
särskild utveckling genomföras för sådana
produkter som med nödvändighet behöver
vara militärt unika eller på produkter där
särskilda krav på IT-säkerhet krävs.

Informationsoperationer

Informationsoperationer kan definieras som
de samordnade åtgärder i fred, kris och krig
som vidtas till stöd för egna politiska och mi-
litära mål. Detta kan genomföras genom att
påverka eller utnyttja motståndares eller annan
utländsk aktörs information eller informa-
tionssystem. Avsikten är att påverka förmågan
till rationellt beslutsfattande samtidigt som
man skyddar egen information eller egna in-
formationssystem.

Regeringen har tagit ytterligare steg rörande
skydd av informationssamhället genom att för-
stärka regeringens arbetsgrupp för skydd mot

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

informationskrigföring m.m. (Ag IW). Denna
arbetsgrupp som med sina rapporter bidragit
till att uppmärksamma frågorna och lämnat
förslag till åtgärder, har nu ombildats till rege-
ringens arbetsgrupp för skydd mot informa-
tionsoperationer (Ag IO) samt utökats med
representanter för ytterligare departement och
civila myndigheter. När det gäller arbetsgrup-
pens förslag till en mer samlad statlig ansvars-
fördelning, avvaktar regeringen den fördjupade
analys som utredningen om principer för en
bättre helhetssyn vid planeringen för civilt för-
svar och beredskapen mot svåra påfrestningar
på samhället i fred (dir. 1999:63) avser att läm-
na i maj 2001.

Informationsteknikfrågor med internatio-
nell anknytning kommer allt mer i fokus. Sve-
rige har en god kompetens inom IT-området.
Det är därför angeläget att Sverige även fort-
sättningsvis spelar en aktiv roll i det interna-
tionella arbetet inom informationssäkerhet,
t.ex. avseende utvecklandet av samarbetsfor-
mer mellan länder och regler för att i realtid
kunna spåra angrepp mot informationssystem.

3.7 Insatser

Omstruktureringen av grundorganisationen
enligt 1996 års försvarsbeslut har fullföljts.
Nettominskningen av antalet yrkesofficerare
överensstämmer med vad som planerats. Av-
gångarna bland den yngre personalen har dock
varit större än planerat varför medelåldern
höjts något. Bland den civila personalen har
avgångarna varit motsvarande 50 årsarbetare
större än planerat. Även bland de civilanställda
har medelåldern höjts och är nu 48 år.

Följande viktigare övningar har genomförts:

- slutövningar med förband,

- samövningar med olika civila lednings-
nivåer,

- internationell övningsverksamhet inom
ramen för PFF, bl.a. Viking som var
den första simulerade och distribuerade
övningen med Partnership for Peace
Simulation NetWork (PSN) som bas.

Materieltillförseln under året har i allt vä-
sentligt bestått av leveranser av tidigare be-
ställd materiel till den krigsorganisation som
fastställdes i 1996 års försvarsbeslut. Bland an-
nat har moderna stridsfordon, fartyg och flyg-
plan levererats. De mest prioriterade förban-

den i insatsorganisationen har härigenom fått
ett viktigt tillskott av modern materiel. Pågå-
ende tillförsel av ny materiel har bidragit till att
uppfylla de krav på förmåga som regeringen
ställt.

Av de materielsystem som levererats till
Försvarsmakten under året kan bl.a. följande
nämnas:

- stridsvagn 121 och 122, stridsfordon
90, pansarbandvagn 501 (pågående),

- tre ubåtar av Gotlandsklass,

- JAS 39 Gripen flygplan (pågående),

- det sista serieflygplanet till FSR 890
(flygburen spaningsradar).

Försvarsmakten har under året vidmakthål-
lit främst sådana materielsystem som skall bi-
behållas efter 2006.

Nya beställningar som gjorts under året har
antalsmässigt anpassats till i första hand behov
för grundutbildning och internationella insat-
ser. Försvarsmakten har därmed börjat föränd-
ra materielförsörjningen till att omfatta serie-
anskaffning av mängdmateriel i mindre
mängder.

Tyngdpunkten i 1999 års forsknings- och
teknikutvecklingsverksamhet har varit:

- spaningsförmåga mot luft och mark-
mål innefattande främst radarteknik,
IR-teknik och obemannade plattfor-
mar,

- ledningsförmåga på operativ och tak-
tisk nivå genom studier av IT-
systemteknik, sambandsteknik och fu-
sioneringsteknik,

- duellförmåga på det framtida slagfältet
och förmåga till väpnad strid, främst
med studier i telekrigsteknik, signatur-
anpassningsteknik,
undervattensteknik, vapenteknik,
människa-system interaktion samt
ballistiskt skydd.

En mekaniserad bataljon m.m. om ca 800
man har ställts till förfogande som ett svenskt
bidrag till den internationella fredsstyrkan
KFOR i Kosovo. Försvarsmakten har under
1999 dessutom deltagit i avvecklingen av FN:s
preventiva mission Unpredep i f.d. jugoslavis-
ka republiken Makedonien och har ställt väp-
nad trupp till förfogande i den multinationella
fredsstyrkan SFOR i Bosnien-Hercegovina.

Sårbarheten inom infrastrukturområdet har
minskat tack vare de åtgärder som vidtagits
under 1999.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

För att minska telenätens sårbarhet pågår ett
arbete med att etablera teleoperatörer i färdig-
ställda berganläggningar. Analyser av möjlig-
heterna till intrång i teleoperatörernas styr-
och övervakningsnät har genomförts hos tele-
företag. Genomförda analyser har givit under-
lag för berörda teleoperatörer att vidta åtgärder
för att minska sårbarheten.

För att öka förmågan att kunna prioritera
transmissionsresurser vid stora skador i näten
har övningar genomförts för att kunna göra
hopkopplingar mellan Telias och Banverkets
nät samt mellan Telias och försvarets telenät
(FTN). Utöver detta har analyser genomförts
avseende konsekvenser och kostnader för ett
införande av möjligheten att prioritera trafiken
i fyra stora teleoperatörers nät. Ett prioritets-
system syftar till att trygga teleförbindelsen för
samhällsviktiga organ i en krissituation.

Säkerheten vad gäller elförsörjning har ökat
genom att personal har utbildats för drift av
separata delsystem s.k. ö-drift. Vidare har in-
ventering av åtgärder för ö-drift i Syd- och
Västsverige samt inläggning av regionnät i si-
muleringsutrustning genomförts. Kunskapen
och därmed förutsättningarna för att genom-
föra ö-drift har till följd av detta ökat. För att
förbättra förmågan till reparationsberedskap
vad gäller elförsörjning har 256 civilpliktiga ut-
bildats under året. Förutsättningarna för ökat
skydd vid elanläggningar har förstärkts bl.a.
genom att försök med teknisk bevakningsut-
rustning har genomförts.

Vitala samhällsfunktioner med behov av
kontinuerlig elförsörjning kan inte garanteras
en säker försörjning utan måste själva vidta re-
servåtgärder. Mot bakgrund av detta har bidrag
till beredskapsåtgärder utbetalats för anskaff-
ning av reservaggregat hos berörda aktörer
samt att skyddsåtgärder vidtas vid vissa känsli-
ga objekt.

En kartläggning som Överstyrelsen för civil
beredskap (ÖCB) genomfört visar att ett stort
antal myndigheter bedriver verksamhet för att
höja IT-säkerheten och för att förbättra skyd-
det mot informationsoperationer.

I syfte att stärka ledningsförmågan på regio-
nal och lokal nivå har bl.a. ledningsstödssyste-
men Elvira inom funktionen Civil ledning
samt SWEDE för funktionen Hälso- och sjuk-
vård utvecklats. Vidare har även kommunika-
tionsutrustning till mobila akutsjukvårdsresur-
ser anskaffats.

De övningar och beredskapsåtgärder som
genomfördes inför övergången till 2000 har
medfört att ledningsförmågan och även IT-
säkerheten har höjts hos centrala myndigheter
och på regional och lokal nivå. Genom de öv-
ningar och utbildningar som genomförts samt
de stöd och råd som lämnats inför 2000-skiftet
av bl.a. ÖCB och Styrelsen för psykologiskt
försvar har möjlighet till en förbättrad krisled-
ningsförmåga och informationsberedskap ska-
pats.

3.8 Resultatbedömning

Regeringen bedömer att genomförd verksam-
het, trots vissa brister inom framför allt för-
bandsverksamheten, väsentligt har bidragit till
Försvarsmaktens förmåga att uppfylla de krav
som regeringen har ställt.

Regeringen bedömer vidare att Försvars-
maktens samlade operativa förmåga i
nuvarande säkerhetspolitiska läge är godtagbar.

Utifrån de planeringsförutsättningar som
regeringen angav i bl.a. regleringsbrevet för
1999 anser regeringen att myndigheterna inom
det civila försvaret genomfört verksamheterna
på ett bra sätt. Jämfört med bedömningen som
redovisades i 1999 års budgetproposition kan
inga väsentliga förändringar av funktionernas
förmåga konstateras. Funktionsansvariga
myndigheter anger att förmågan i huvudsak
kommer att vara godtagbar vid utgången av
försvarsbeslutsperioden. Regeringen finner
ingen anledning att göra någon annan bedöm-
ning.

Genom att funktionerna är så beroende av
varandras förmåga och då beroendet av funge-
rande elförsörjning, telekommunikationer och
IT är mycket stort anser dock regeringen att
det finns stora osäkerheter beträffande be-
dömningen av funktionernas samlade förmåga.
Det är inte möjligt att säkerställa en helt stör-
ningsfri elförsörjning. Samtidigt ökar elbero-
endet i samhället, bl.a. till följd av ett ökat be-
roende av fungerande telekommunikationer
och IT-system. Samhällsviktig verksamhet som
oundgängligen måste fungera måste därför
tillförsäkras tillgång till el för situationer då
den ordinarie elförsörjningen inte fungerar.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

3.9 Det militära försvaret

3.9.1 Omfattning

Det militära försvaret omfattar den verksam-
het som bedrivs av Försvarsmakten. Verksam-
heten stöds av delar av de totalförsvars gemen-
samma verksamheterna. Dessa redovisas i
avsnitt 3.11.

3.9.2 Utgiftsutvecklingen

Utfallet för 1999 innebar sammantaget att ut-
gifterna för det militära försvaret översteg till-
gängligt belopp med ca 185 miljoner kronor.
För anslagen 6:1 Förbandsverksamhet och be-
redskap m.m. och 6:2 Fredsfrämjande truppin-
satser uppgick det samlade anslagssparandet till
ca 705 miljoner kronor, och för anslaget 6:3
Materiel, anläggningar samt forskning och
teknikutveckling utnyttjades en anslagskredit
om ca 890 miljoner kronor. Ytterligare kom-
mentarer till 1999 års utfall lämnas i avsnitt
3.9.6 nedan.

Regeringen bedömer att utgifterna inom det
militära försvaret kommer att uppgå till 41 363
miljoner kronor under 2000.

Riksdagen har tidigare beslutat att den eko-
nomiska ramen för utgiftsområde 6 Totalför-
svar skall minskas med 4 000 miljoner kronor
från och med 2002 (prop. 1998/99:74, bet.
1998/99:FöU5, rskr. 1998/99:224). Vid samma
tillfälle beslutade riksdagen att inriktningen
skall vara att ett omställningsbidrag om 3 000
miljoner kronor 2002 och 1 000 miljoner kro-
nor 2003 skall anslås för att underlätta om-
ställningen inom försvarsområdet.

I tabell 3.1 Utgiftsutveckling är hela reduce-
ringen fördelad på anslagen 6:1 Förbandsverk-
samhet och beredskap m.m. och 6:3 Materiel,
anläggningar samt forskning och teknikut-
veckling.

3.9.3 Resultatbedömning

Vid bedömningen av Försvarsmaktens resultat
för 1999 har följande bedömningsgrunder till-
lämpats:

- God: Resurserna (kapaciteten) motsva-
rar eller överstiger behovet och upp-
gifterna kan lösas,

- Godtagbar: Brister och störningar ned-
sätter handlingsförmågan men uppgif-
terna kan i huvudsak lösas,

- Icke godtagbar: Svåra brister vilka leder
till att uppgifterna inte kan lösas.

Resultatbedömningen redovisas uppdelad i
verksamhetsgrenarna Förbandsverksamhet,
Incidentinsatser, Stöd till samhället, Bered-
skap, Internationella insatser och Materiel, an-
läggningar samt forskning och teknikutveck-
ling-

Därefter följer regeringens bedömning av
Försvarsmaktens operativa förmåga i olika av-
seenden och av Försvarsmaktens samlade ope-
rativa förmåga.

Förbandsverksamhet

Resultatbedömningen avseende verksamheten
inom de olika stridskrafterna inleds med en
kort beskrivning av vilka större förband som
ingick under 1999. Därefter följer en redovis-
ning av viktig genomförd verksamhet och mot
bakgrund av denna redovisning regeringens
bedömning av läget inom de olika stridskraf-
terna. Regeringen gör vidare en bedömning av
den verksamhet som har genomförts under
första halvåret 2000.

Sammantaget bedömer regeringen att för-
bandsverksamheten väsentligt har bidragit till
att uppfylla Försvarsmaktens förmåga att lösa
uppgifter enligt den inriktning som riksdagen
har beslutat.

Operativa lednings- och underhållsförband

Operativa lednings- och underhållsförband har
under 1999 bl.a. innefattat Högkvarteret, tre
militärområdesstaber med stabs- och sam-
bandsförband m.m. samt tre underhållsrege-
menten.

Högkvarteret och militärområdes staberna
har genomfört fem mindre stabsövningar med
gott resultat. Miltärområdesstabernas led-
ningsförmåga har under året bibehållits.

Underhållsregementena har med mindre
delar deltagit i ordinarie övningsverksamhet.
Krigsplanläggning, krigsförberedelsearbete och
krigsförbandsvärdering har genomförts med
låg ambitionsnivå eftersom verksamheten skall
omorganiseras i närtid. Övning av underhålls-
och sjukvårdssystem och kompletta funk-
tionskedjor har genomförts i begränsad om-
fattning. Underhållsförbandens förmåga att

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

klara ställda uppgifter har enligt Försvarsmak-
ten sjunkit.

Underhållsregementena har påbörjat omför-
rådsställning till central- och arsenalsförråd
samt fortsatt avvecklingen av materiel. Fyra
nyinvesteringar i arsenal- och centralförråd har
genomförts.

Regeringen bedömer att läget inom de ope-
rativa lednings- och underhållsförbanden i nu-
varande omvärldsläge sammantaget är godtag-
bart, om än med vissa brister. Försvarsmakten
har under första halvåret 2000 förberett över-
gången till den nya ledningsorganisation som
infördes från och med 1 juli 2000. Inrättandet
av Operativa insatsledningen m.m. medför
därmed förändrade förutsättningar för sam-
mansättningen, utbildningen och övningen av
de operativa lednings- och underhållsförban-
den. För att uppnå en god ledningsförmåga
och åtgärda nuvarande brister är det enligt re-
geringens mening angeläget att successivt öka
övningsverksamheten efter hand som den nya
lednings- och underhållsorganisationen ut-
vecklas.

Arméstridskrafter

I nedanstående redovisning har arméstrids-
krafterna delats upp på fördelningsförband,
försvarsområdesförband och armébrigadför-
band.

I fördelningsförbanden har under 1999 in-
gått bl.a. tre fördelningsstaber, tre artillerire-
gementsstaber med fördelningsartilleribataljo-
ner samt jägarförband, luftvärnsförband och
fältsjukhus.

Vid fördelningsförbanden har kvalitetsmå-
len enligt Försvarsmakten i huvudsak upp-
nåtts, främst beroende på att slutövningar har
kunnat genomföras under 1999. Luftvärnsför-
banden har enligt Försvarsmakten genomfört
övningen Focus tillsammans med flygvapnet
med gott resultat.

Under 1999 har bl.a. två reducerade fördel-
ningsstabsbataljoner, tre reducerade luftvärns-
bataljoner, förbindelsebataljoner, ett reducerat
fördelningsunderrättelsekompani, tre reduce-
rade haubitsbataljoner samt jägarbataljoner ut-
bildats och tillförts krigsorganisationen.

Serieleverans av artillerilokaliseringsradar
Arthur har påbörjats under 1999. Renovering
och modifiering av luftvärnsrobotsystem 70
och 77 har fortsatt. Anskaffning och leverans
av krigsbro 5 har till största delen slutförts. Två

UAV-system (Unmanned Aerial Vehicle) typ
Ugglan har levererats och det sista systemet av
typen avses levereras under 2000. Till sam-
bandssystemet TS 9000 har huvuddelen av
materielen levererats men viss systemmateriel
återstår att levereras.

I försvarsområdesförbanden har under 1999
ingått bl.a. tretton försvarsområdesstaber, för-
band för stads- och gränsstrid, luftvärns- och
ingenjörsförband samt hemvärn.

Vissa staber har medverkat i internationell
övningsverksamhet, övningar tillsammans med
övriga delar av Försvarsmakten samt lednings-
övningar tillsammans med de civila delarna av
totalförsvaret.

Inga förbandsenheter har utbildats och till-
förts krigsorganisationen. Krigsplaceringsbara
totalförsvarspliktiga har krigsplacerats individ-
vis.

Hemvärnets personalstyrka uppgår till ca
70 000. Målet med 125 000 hemvärnsmän har
därmed inte uppnåtts. Den förbättrade rekry-
teringen har inte fått förväntat genomslag på
grund av ökande avgångar. Förbandens utrust-
ning har förstärkts med bl.a. sambands- och
sjukvårdsutrustning samt vapenmateriel. Den
personliga utrustningen har förbättrats ytterli-
gare. Befälsutbildning och introduktionsut-
bildning har prioriterats före förbandsutbild-
ning. Hemvärnet tillsammans med förband
under grundutbildning har med framgång ut-
nyttjats som stöd till samhället vid skogs-
brandsbekämpning, översvämningar och efter-
sökning av försvunna personer.

Hemvärnsverksamheten har under första
halvåret genomförts enligt uppgjord planering.
Försvarsmakten bedömer dock att nyrekryte-
ringen inte kommer att täcka avgångarna un-
der innevarande år, varför hemvärnets numerär
kommer att minska ytterligare i förhållande till
föregående år.

Riksdagen har beslutat om insatsorganisa-
tionens inriktning där hemvärnet ingår (prop.
1999/2000:30, bet. 1999/2000:FöU2, rskr.
1999/2000:168). Utskottet anförde dock i sitt
betänkande att de s.k. nationella skyddsstyr-
kornas närmare uppgifter, utformning, ledning
och beredskap ännu är oklara. Utskottet förut-
sätter att regeringen återkommer med ett för-
djupat underlag i dessa frågor senast i samband
med nästa försvarsbeslut. Regeringen har där-
för uppdragit åt Försvarsmakten att senast den
1 mars 2001 lämna en redovisning i ämnet till
regeringen. Regeringen kan därefter komma

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

att föreslå riksdagen förändringar av bl.a. hem-
värnets numerär.

I armébrigadförbanden har under 1999 in-
gått fyra infanteribrigader, tre norrlandsbriga-
der samt sex mekaniserade brigader.

Vid armébrigadförbanden har anbefallda
kvalitetsmål för ledningsförbanden i huvudsak
nåtts under 1999 enligt Försvarsmakten. För
övriga förband inom brigaderna har endast
målen för grupp, pluton och för vissa kompa-
nier nåtts. Endast ett förband har nått målen
för utbildning i bataljon. Brister finns vid alla
förband vad avser mörkerstridsförmåga. På
grund av det reducerade antalet inkallade to-
talförsvarspliktiga har en omfattande befälsut-
bildning kunnat genomföras på respektive för-
bands nya materiel.

Under 1999 har bl.a. en mekaniserad batal-
jon 121/302, två reducerade mekaniserade ba-
taljoner 122/90, två brigadledningskompanier,
reducerade norrlandsmekaniserade kompanier
och mekaniserade luftvärnskompanier samt en
reducerad haubitsbataljon utbildats och till-
förts krigsorganisationen.

Infanteribrigaderna har genomfört
grundutbildning och befälsutbildning avseende
förband utrustade med pansarbandvagn 501.

Norrlandsbrigaderna har i viss utsträckning
samordnat sin övningsverksamhet för att
samöva i bataljons ram. Förbanden har dock
endast uppnått kompanimålen.

Vid de mekaniserade brigaderna finns vissa
brister. Vissa stridsvagnskompanier har brister
i skjututbildningen på grund av sen leverans av
s.k. insticksvapen till stridsvagn 121 och 122
vilka används under mängdträning.

Försök med utbildning med internationell
inriktning har enligt Försvarsmakten skett vid
en mekaniserad brigad med gott resultat.

Flertalet av beställda stridsvagnar 121 (160
st) och drygt hälften av beställda stridsvagnar
122 (ca 70 st) är levererade. Leverans av
stridsfordon 90 (330 av 500), pansarbandvagn
501 och brobandvagn 971 har fortsatt under
1999. Anskaffning av IRV-sikte till robotsys-
tem 56 för grundutbildning har genomförts.
Studier av splitterskyddat bataljonsartilleri,
granatkastarsystemet Amos, har påbörjats.

Under första halvåret 2000 har arméstrids-
krafternas grundutbildning utbildningsåret
1999/2000 slutförts. Uppsatta mål för kompa-
ni har i huvudsak uppnåtts, främst beroende på
att övningarna Snöyra och Syd 2000 har ge-
nomförts. Målen för bataljon har inte uppnåtts,

främst på grund av för få övningstillfällen i
bataljon.

Sammantaget bedömer regeringen att läget
inom arméstridskraftema, trots bristande må-
luppfyllnad, är godtagbart. Modern materiel
tillförs förbanden. Övningsverksamheten har
till övervägande del bedrivits på lägre för-
bandsnivåer (upp t.o.m. kompani) vilket är en
viktig orsak till att personalens kompetens un-
der 1999 endast har kunnat höjas i begränsad
omfattning.

Marinstridskrafter

I nedanstående redovisning har marinstrids-
krafterna delats upp på lednings- och under-
hållsförband, stridsfartygsförband och kustför-
svarsförband.

I lednings- och underhållsförbanden har
under 1999 bl.a. ingått fyra marinkommandon,
en rörlig marin ledningsgrupp, fem under-
hållsbataljoner samt fartyget HMS Orion.

Vid de marina lednings- och underhålls-
förbanden har krigsförbandens förmåga enligt
Försvarsmakten i stort bibehållits. Förmågan
avseende stöd till samhället, medverkan i inter-
nationell verksamhet och rörlig underhålls-
tjänst har utvecklats under året.

Vid de marina ledningsförbanden har de
tekniska förberedelserna för den nya lednings-
organisationen fortsatt. Vad gäller underhålls-
förbanden har förmågan till rörlighet utveck-
lats vidare genom metodutveckling i samband
med övningar och genom tekniska förbättring-
ar.

I stridsfartygsförbanden har under 1999 bl.a.
ingått två ytstridsflottiljer (innehållande bl.a.
sex korvetter, sex robotbåtar och tolv patrull-
båtar), tre minkrigsavdelningar (innehållande
elva minröjningsfartyg och två minfartyg), fyra
minsvepningsförband och en ubåtsflottilj
(innehållande bl.a. nio ubåtar, varav två i mate-
rielberedskap, samt ett ubåtsräddningsfartyg).

Vid stridsfartygsförbanden har krigsförban-
dens förmåga enligt Försvarsmakten i stort bi-
behållits. Förmågan till ubåtsjakt och minering
har dock minskat medan förmågan till minröj-
ning har ökat.

Ytstridsförbandens förmåga till samverkan
med civila myndigheter har bibehållits genom
deltagande i sjöräddning och sjöräddningsöv-
ningar. Utbildningsnivån för internationell
tjänst har utvecklats främst beroende på ett
flertal genomförda internationella övningar

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

och utbildningstillfällen. Inom funktionen
luftförsvar finns begränsningar avseende för-
måga till samtidigt bekämpande av flera snabb-
gående mål. Utbildningsnivån inom ubåtsjakt
har på grund av för få övningar inneburit att
endast begränsad förmåga att verka inom sam-
lad stridsgrupp och ubåtsjaktstyrka har upp-
nåtts. Halvtidsmoderniseringen har påbörjats
av korvetter av Stockholmsklass.

Förmågan vid minkrigsförbanden har avse-
ende luftförsvar, minering och ubåtsskydd
minskat något. Förmågan till minröjning har
däremot utvecklats bl.a. eftersom förbanden
deltagit med personal och fartygsenheter i ett
tiotal internationella övningar och operationer.
Särskilt operationen i Lettland kan nämnas där
personal och fartyg från elva nationer deltog
under svensk ledning. Under året har ett be-
gagnat lednings- och lagfartyg till minröj-
ningsförbanden anskaffats.

Ubåtsförbanden har uppnått en
grundläggande förmåga till väpnad strid. God
förmåga har uppnåtts avseende internationella
övningar, marina specialföretag samt särskilda
spanings- och underrättelseföretag. Två
besättningar till ubåtar av Gotlandsklass har
övergått från provtursverksamhet till
förbandsutbildning i samband med leverans av
ubåtarna till Försvarsmakten.

I kustförsvarsförbanden har under 1999 bl.a.
ingått fyra marinregementen, två kustartilleri-
brigadledningar, sex amfibiebataljoner, tre
kustartilleribataljoner (12/80), ett tungt kust-
robotbatteri samt sex kustförsvarsbataljoner.

Vid kustförsvarsförbanden har officerarnas
förmåga att föra förband i fält bibehållits,
främst genom deltagande i befälsutbildnings-
kurser och brigadövning samt marinens
samövning. Brister finns enligt Försvarsmak-
ten i mörkerstridsförmåga och skydd mot
NBC-stridsmedel. Genom utformningen av
årets förbandsövningar har förmågan till med-
verkan i internationella övningar och insatser
fortsatt att utvecklas. Delleveranser har ge-
nomförts avseende modifiering av eldrörsluft-
värn, eldledningssimulator samt ledningsmate-
riel till brigadledning. Trossbåtarna har
slutlevererats och stridsbåtar har levererats en-
ligt plan. Avvecklingen av det fasta kustartille-
riet har inletts.

Regeringen bedömer sammantaget att de
marina förbandens förmåga att klara ställda
krav är godtagbar. Försvarsmakten har även
tidigare år anmält att marinstridskrafternas

förmåga till minering och ubåtsjakt har mins-
kat och regeringen avser därför att genom
uppdrag i det kommande regleringsbrevet för
2001 särskilt följa upp dessa frågor.

Flygstridskrafter

Inom flygstridskrafterna har under 1999 bl.a.
följande förband ingått: tre flygkommandosta-
ber, sex stridslednings- och luftbevakningsba-
taljoner, 16 basbataljoner, två JAS 39 Gripen-
divisioner, åtta JA 37 divisioner (varav en i
lägre beredskap), två AJS 37 divisioner, fyra
centrala transportflygdivisioner och fyra regi-
onala transportflygdivisioner.

De befintliga systemen vid lednings- och
underhållsförbanden har bibehållits under
1999. De 16 basbataljonerna har vidmakt-
hållits, varav en med lägre beredskap. Försvars-
makten har beslutat om en ny organisation för
basbataljonerna som är anpassad till JAS 39-
förbanden. Denna nya basorganisation prövas
vid övningar under innevarande år. Under
1999 har två divisioner JAS 39 Gripen krigs-
organiserats. Flygtidsproduktionen har inte
nått uppsatta kvalitetsmål fullt ut.
Ombeväpningstakten har därför blivit något
lägre än planerat. Övriga stridsflygförband har
i allt väsentligt bibehållit sin förmåga.
Studierna rörande deltagande i internationella
insatser med AJS-systemet har intensifierats
och samverkan med bl.a. tyska förband har ägt
rum. Transportflygförbanden har vidmakt-
hållit sin förmåga.

Utbildningen och teknikutvecklingen avse-
ende JAS 39 Gripen har fortsatt. De två krigs-
organiserade divisionerna har deltagit i bl.a.
flottiljövningar. Ett flygplan JAS 39 Gripen
havererade under 1999. Föraren räddade sig
med fallskärm. Statens haverikommissions ut-
redning är ännu inte klar, men Försvarsmakten
bedömer att haveriet inte kommer att påverka
den pågående ombeväpningen till Gripensys-
temet. På materielsidan konstaterar regeringen
att integreringen av robot 99 är genomförd.
Roboten bedöms av Försvarsmakten vara ope-
rativ 2001. Den 1 september 2000 hade 85
flygplan JAS 39 Gripen och 5 flygplan JAS 39
B Gripen, dvs. den tvåsitsiga versionen, levere-
rats till Försvarsmakten.

När det gäller SK 60-verksamheten kan
konstateras att flygtjänsten har genomförts i
begränsad omfattning på grund av problem
med flygplanets motor. Dessa problem har

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

också fört med sig att den grundläggande flyg-
utbildningen av militära flygförare försenas.

Sammantaget har verksamheten inom flyg-
vapenförbanden påverkats negativt av bristen
på tekniker och flygstridsledare (tidigare be-
nämnda radarjaktledare). Flygtidsproduktio-
nen har fått dimensioneras efter tillgången på
tekniker.

När det gäller teknikerbristen kan regering-
en konstatera att avgångarna bromsats upp se-
dan Försvarsmakten vidtagit vissa löneåtgärder
för denna personalkategori. På vissa platser har
tekniker börjat återvända till Försvarsmakten.
Myndigheten har också vidtagit åtgärder base-
rade på resultatet av sin interna teknikerutred-
ning, bl.a. har karriärmöjligheterna förbättrats.

Bristerna på flygstridsledare härrör från ti-
digare problem med utbildningssimulatorn
som innebar att all flygstridsledarutbildning
fick ställas in under två år på 1990-talet. Simu-
latorproblemen är numera lösta. Härutöver har
flygstridsledare lämnat Försvarsmakten för att
gå t.ex. till försvarsindustrin eller civila flyg-
ledarbefattningar. Regeringen noterar att För-
svarsmakten aktivt försöker minska bristen
genom olika åtgärder. En första åtgärd är att
lönevägen försöka stoppa avgångarna och åter-
rekrytera redan avgången personal. Härutöver
kommer rekryteringsbasen att breddas och ut-
bildningskapaciteten vid Stridslednings- och
luftbevakningsskolan i Uppsala att utökas. Vi-
dare skall utvecklingsmöjligheterna förbättras.
Försvarsmakten bedömer att åtgärderna bör ge
effekt inom två till tre år.

Det tredje problemområdet inom flygva-
penförbanden är pilotavgångarna. Under 1999
lämnade ett 30-tal flygförare vid stridsflygför-
banden Försvarsmakten för att gå över till den
civila arbetsmarknaden. Ytterligare 30 - 40
flygförare aviserade att de avsåg att lämna För-
svarsmakten. Myndigheten har dock vidtagit
en rad åtgärder för att motverka dessa avgång-
ar, bl.a. har ett nytt flygföraravtal slutits med
de fackliga organisationerna. Regeringen kon-
staterar att de åtgärder Försvarsmakten vidta-
git har lett till att ett stort antal flygförare åter-
kallat sina anmälningar om att lämna försvaret.
Regeringen vill också erinra om det initiativ
Försvarsdepartementet tog våren 1999 till en
nordisk arbetsgrupp för att belysa pilotfrågor
inom de nordiska försvarsmakterna. I sin rap-
port i oktober 1999 redovisade gruppen förslag
på åtgärder för att minska avgångarna från för-
svarsmakterna till civilflyget. Regeringen note-

rar att Försvarsmakten har börjat vidta de åt-
gärder som arbetsgruppen föreslagit. Ett
exempel är att öka flygtidstilldelningen för att
på så sätt göra yrket mer attraktivt. Regeringen
konstaterar sammanfattningsvis att även om
det föreligger en brist på flygförare vid några
förband, äventyrar detta i nuläget inte möjlig-
heterna att nå verksamhetsmålen.

Under 2000 har förbandsverksamheten i
stort sett följt den uppgjorda planeringen. En
s.k. verifieringsövning avseende den nya ba-
sorganisationen har genomförts med godtag-
bart resultat. I den övningen deltog även JAS
39 Gripenförband.

Jaktflygdivisionerna har deltagit i de plane-
rade övningarna med bra resultat. För AJS 37-
förbanden har spaningsberedskapen inneburit
att den ianspråktagna flygtiden överskrider den
planerade, vilket kan leda till att den tillgängli-
ga flygtiden under resterande del av innevaran-
de år får minskas. Det eftersläpande flygtids-
uttaget på SK 60 har i huvudsak kunnat återtas.

Anpassningen av Blekinge flygflottilj, F 17,
till Gripensystemet har inletts med bl.a. om-
skolning av teknisk personal.

I delårsrapporten har Försvarsmakten också
redovisat frågor om tillgången på piloter och
tekniker inom såväl flyg- som helikopterför-
banden. Myndigheten konstaterar att huvud-
delen av de flygvapenpiloter som har haft möj-
lighet att teckna det nya flygföraravtalet också
har gjort det. Försvarsmakten bedömer att av-
talet är sådant att behovet av yngre piloter är
tryggat för de närmaste åren.

På teknikersidan har en rad åtgärder ge-
nomförts på lokal nivå. Det gäller bl.a. invente-
ring av äldre värnpliktsomgångar för rekryte-
ring, aktivare rekrytering såsom kontakt och
samverkan med gymnasieskolor och anställ-
ning av civila tekniker för flygtidsproduktion.
Försvarsmakten bedömer att resultatet av åt-
gärderna kan utvärderas tidigast 2001.

Sammantaget anser regeringen att bristerna
på tekniker och flygstridsledare och i viss mån
piloter innebär problem för flygvapenförban-
den. Samtidigt konstaterar regeringen att För-
svarsmakten har vidtagit åtgärder och att vissa
resultat av dessa åtgärder redan föreligger. Re-
geringen avser att följa utvecklingen.

Sammanfattningsvis bedömer regeringen att
läget inom flygstridskraftema är godtagbart.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

Helikopterförband

Inom helikopterförbanden har under 1999 bl.a.
följande förband ingått: en rörlig helikopter-
ledning, en arméflygbataljon, två pansarväms-
helikopterkompanier, två marina helikopterdi-
visioner och sex flygräddningsgrupper.

När det gäller helikopterförbanden vill rege-
ringen inledningsvis erinra om att verksamhe-
ten under de senaste åren har genomgått om-
fattande förändringar. Från att ha varit
helikopterverksamhet inom de f.d. tre för-
svarsgrenarna har det formats en försvar-
smaktsgemensam helikopterverksamhet. För-
svars-makten har haft svårigheter att anpassa
verksamheten till dessa nya förutsättningar. År
1999 kunde verksamheten genomföras inom
den förändrade grundorganisatoriska struktu-
ren med Försvarsmaktens helikopterflottilj
och fyra helikopterbataljoner.

Regeringen kan konstatera att helikopter-
förbandens förmåga inte har kunnat förbättras
under 1999. Detta beror främst på en låg flyg-
tidstilldelning, brister i materieltillgängligheten
och otillräcklig värnpliktstilldelning. De åtgär-
der som Försvarsmakten vidtog under året har
ännu inte givit tillräcklig effekt. Inte heller har
vidareutvecklingen mot operativt rörliga heli-
kopterförband kunnat genomföras eller för-
mågan till rörlig basorganisation kunnat ökas i
tillräcklig grad. Brister i sistnämnda avseende
finns främst inom de sjöoperativa helikopter-
divisionerna. Den internationella verksamhe-
ten har under året varit omfattande, med bl.a.
förbandsbesök utomlands och deltagande i
PFF-övningar. Detta har höjt personalens
förmåga att delta i internationella insatser. In-
tegreringen av ledningen av helikopterförban-
den i de befintliga taktiska ledningssystemen
har fortsatt.

De markoperativa helikopterförbanden har
genomfört en omfattande övningsverksamhet
och deltagit i de flesta av arméstridskraftemas
större förbandsövningar. Genom att hyra in
civila mekaniker har flygtidsproduktionen,
trots ett besvärligt teknikerläge, kunnat ge-
nomföras. De sjöoperativa helikopterförban-
den har endast i mindre omfattning deltagit i
marinstridskrafternas förbandsövningar. Be-
sättningarnas flygtrim ligger nu på en lägsta
godtagbar nivå. För de luftoperativa helikop-
terförbanden har den tidigare inledda besätt-
ningsutbildningen börjat ge resultat genom ett
tillskott på färdigutbildad personal. Vidare har

ett åtgärdsprogram satts igång för att höja till-
gängligheten på helikopter 10. Åtgärderna av-
ser bl.a. beräkning och uppföljning av heli-
kopterunderhållet. Ett mindre åtgärdsprogram
har redan genomförts avseende helikopter 4.

Erfarenheterna av den nya organisationen
med Försvarsmaktens helikopterflottilj med
fyra helikopterbataljoner är i huvudsak goda
enligt Försvarsmakten. Myndigheten framhål-
ler dock att organisationen är personalsvag,
särskilt inom stabsområdet. Tillgängligheten
på helikoptrar och bristen på teknisk personal
har enligt myndigheten inneburit ett lägre
flygtidsuttag än planerat. Förbanden har dock
deltagit i nationella och internationella övning-
ar med bra resultat.

För att försöka komma till rätta med
problemen inom helikopterförbanden har
Försvarsmakten förändrat rekryteringen av
personal. Arbetet inriktas på att rekrytera
tekniker och förare. År 1999 tillämpades
direktrekrytering till helikopterflottiljen för
första gången och resultatet blev över
förväntan. Försvarsmakten redovisar vidare att
det under 2000 - 2004 behöver vidtas särskilda
åtgärder för att undvika kompetensbrister
orsakade av personalavgångar i samband med
de pågående omorganisationerna.

Regeringen konstaterar att det inom heli-
kopterförbanden, liksom inom flygstridskraf-
tema, finns problem som orsakas av avgångar
bland förare och tekniker. Dessutom före-
kommer mer eller mindre allvarliga materiel-
brister, främst avseende helikoptrarnas till-
gänglighet. Försvarsmakten har vidtagit
åtgärder för att komma till rätta med proble-
men och vad avser t.ex. personalbristerna inom
de luftoperativa helikopterförbanden har detta
börjat ge resultat. Regeringen noterar vidare
att helikoptrarnas tillgänglighet börjar förbätt-
ras. Ett åtgärdsprogram avseende helikopter 4
är genomfört och ett större program avseende
helikopter 10 har inletts.

Problemen är störst inom de sjöoperativa
förbanden. Regeringen avser att följa utveck-
lingen i detta avseende och uppdrog därför i
mars i år åt Försvarsmakten att redan i delårs-
rapporten i augusti 2000 redovisa vilka åtgärder
som har vidtagits och vilka som planeras för att
komma till rätta med problemen.

Av Försvarsmaktens redovisning i delårs-
rapporten framgår bl.a. följande. Myndigheten
konstaterar att de sjöoperativa helikopterba-
taljonerna inte har haft resurser och kraft att

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

förbättra förmågan inom huvuduppgifterna.
Verksamheten har i stället fått inriktas på att
förhindra att förmågan försämras ytterligare.
För att stabilisera och så långt möjligt förbättra
läget har bataljonerna nu genomfört en mycket
detaljerad planering så att samtliga resurser kan
utnyttjas optimalt. De utbildningar som ge-
nomförs har setts över och utbildningsvoly-
merna har ökats. Vidare har elevrekryteringen
ökats. Flygtidsproduktionen har tydligare in-
riktats mot kärnverksamheten för att på sikt
kunna förbättra förmågan.

Det är angeläget att Försvarsmakten fortsatt
vidtar åtgärder när det gäller de sjöoperativa
helikopterförbandens förmåga. Regeringen av-
ser att följa utvecklingen på detta område även
i fortsättningen.

Under 2000 har utbildningen inom heli-
kopterverksamheten enligt Försvarsmakten
fortsatt med gott resultat med grundläggande
helikopterutbildning och en flyginstruktörs-
kurs.

Inom de markoperativa förbanden har
utveckling av kompetenser och funktioner för
den nya markoperativa helikopterbataljonen
prioriterats före förbandsutbildning och
deltagande i arméstridskrafternas

förbandsövningar. Bland annat brister i
tillgängligheten på helikopter 4 har påverkat
flygtidsproduktionen och förbandsutbild-
ningen avseende de sjöoperativa förbanden
negativt. För förbanden har upprätthållandet
av beredskapsbesättningamas flygstatus,
deltagandet i internationella övningar samt
ubåtsjakt och ytmålsspaning prioriterats.
Denna verksamhet har enligt Försvarsmakten
givit godtagbart resultat. Vid de luftoperativa
helikopterförbanden har en låg tillgänglighet
inom helikopter 10-systemet medfört kraftiga
störningar i flygtidsproduktionen. I augusti i år
havererade en helikopter 10 i samband med
fjällräddning varvid hela besättningen om tre
personer omkom.

När det gäller tillgången på piloter inom he-
likopterförbanden konstaterar Försvarsmakten
i delårsrapporten att det inte har förekommit
några avgångar genom uppsägning inom heli-
kopterförbanden sedan det nya flygföraravtalet
blev klart i september 1999. Myndigheten av-
ser därför inte att vidta några ytterligare åtgär-
der i denna del.

I fråga om tekniker för helikopterförbanden
anmäler Försvarsmakten i delårsrapporten, ut-
över vad som refererats under Flygstridskraf-

ter, att den intensifierade rekryteringen 1999
gav bra resultat. Särskilda rekryteringsinsatser
kommer att fortsätta med bl.a. rekrytering från
nedläggningsförband och omskolning av ar-
métekniker till flyg- och helikoptertekniker.

Sammantaget bedömer regeringen att läget
inom helikopterförbanden är godtagbart. Re-
geringen väger därvid in att Försvarsmakten
har vidtagit en rad åtgärder, vilka delvis redan
har givit resultat.

Owfgt

Anställd personal

Under 1999 har ca 900 yrkesofficerare lämnat
sina anställningar och ca 400 har nyanställts.
Detta innebär att antalet yrkesofficerare i För-
svarsmakten, vid Försvarets materielverk och
vid Försvarshögskolan m.fl. närstående myn-
digheter har minskat från ca 14 800 till ca
14 300. Minskningen överensstämmer med
den som Försvarsmakten planerat.

Yrkesofficerarnas åldersstruktur har fortsatt
att försämras under 1999 varvid genom-
snittsåldern ökat från 40 till 41 år. Detta har
skett trots att äldre yrkesofficerare i betydande
omfattning utnyttjat den möjlighet att gå i
förtida pension som Försvarsmakten erbjuder
dem som är anställda med fullmakt och som
fyllt 55 år. Den försämrade åldersstrukturen är
enligt regeringens mening en följd av att
Försvarsmakten under flera år utnyttjat
rekryteringsbegränsningar som en metod för
att snabbt minska den anställda personalens
numerär och av att de relativt omfattande
spontana avgångarna har sin tyngdpunkt i
åldersgruppen 27 - 37 år.

Antalet tjänstlediga yrkesofficerare har ökat
från ca 700 årsarbetare 1998 till ca 900 under
1999. Regeringen bedömer att de viktigaste
skälen till ökningen är den relativa osäkerhet
som rått beträffande Försvarsmaktens långsik-
tiga utveckling och att yrkesofficerarnas all-
männa kompetens varit efterfrågad på arbets-
marknaden. Tyngdpunkten bland de tjänst-
lediga är i åldrarna under 40 år. Regeringen be-
dömer att tjänstledighetssituationen kommer
att leda till en fortsatt försämrad åldersstruktur
eftersom huvuddelen av de tjänstlediga sanno-
likt lämnar sina anställningar när tjänstledig-
heterna upphör.

Regeringen konstaterar att minskningen vad
avser yrkesofficerarnas numerär följer den

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

planerade men också att det finns anledning
för Försvarsmakten att fortsätta vidta sådana
åtgärder som syftar till att förbättra yrkes-
officerarnas åldersstruktur. Tillgången till unga
yrkesofficerare påverkar kortsiktigt produk-
tionen i kärnverksamheten och möjligheterna
att bemanna de internationella insatserna. I ett
längre perspektiv påverkar tillgången hela
personalförsörjningen.

Under 1999 har antalet kvinnliga yrkes-
officerare (årsarbetare) ökat från 286 till 293.
Ökningen är således marginell. Trots den vikt
som regeringen lagt vid att Försvarsmakten
skall öka andelen kvinnliga yrkesofficerare
uppgår denna endast till 2,2 procent.
Regeringen konstaterar därmed att de åtgärder
som Försvarsmakten vidtagit ännu inte gett
önskvärd effekt. Inte heller ökar andelen
kvinnliga elever vid militärhögskolorna. Rege-
ringen är angelägen om att Försvarsmakten
intensifierar sitt arbete med att öka andelen
kvinnliga yrkesofficerare och avser att
återkomma till frågan i regleringsbrevet för
2001.

Cirka 650 civilanställda har lämnat sina an-
ställningar och ca 70 har nyrekryterats. Aven
bland den civilanställda personalen tenderar
antalet tjänstlediga att öka om än ökningstak-
ten är lägre än yrkesofficerarnas. Under 1999
har antalet civilanställda i Försvarsmakten
minskat från ca 9 300 till ca 8 800 årsarbetare.
Minskningen överstiger den planerade med ca
50 årsarbetare.

Avgångarna bland den civilanställda perso-
nalen har en jämnare åldersfördelning än den
har hos yrkesofficerarna. Trots detta har ål-
dersstrukturen fortsatt att försämras något un-
der 1999 varvid genomsnittsåldern ökat från 47
till 48 år. Regeringen konstaterar därför att det
även för den civilanställda personalen finns
anledning för Försvarsmakten att fortsätta
vidta sådana åtgärder som förbättrar ålders-
strukturen.

Vid utgången av 1999 fanns ca 17 600 reser-
vofficerare. Av dessa hade ca 8 000 tecknat nya
tjänstgöringsavtal. Övriga reservofficerare är
endera i ett sådant åldersläge att någon tjänst-
göring inte längre är aktuell eller så har de valt
att inte förnya sina avtal.

Reservofficerarnas möjligheter till tjänstgö-
ring har även under 1999 varit begränsade.
Detta beror främst på att fortsättningsutbild-
ningen varit av ringa omfattning och på att
övertaligheten bland yrkesofficerarna är så stor

att det inte varit ekonomiskt försvarbart att an-
ställa mer än ca 60 reservofficerare i grundor-
ganisationen. Försvarsmakten bedömer att
antalet kan ökas till ca 100 under 2000.

Av Försvarsmaktens delårsrapport för första
halvåret 2000 framgår att personalreduktionen
i allt väsentligt fortgår enligt myndighetens
plan för omstruktureringen. Försvarsmakten
anser dock att avgångarna inom vissa yrkes-
officersgrupper är större än vad som är
önskvärt. Regeringen delar denna bedömning.
Försvarsmakten måste därför särskilt följa
utvecklingen beträffande avgångarna bland
yrkesofficerare i åldrarna under 40 år, bland
andra, särskilt konkurrensutsatta yrkesofficers-
grupper och bland yrkesofficerare med lång
eller kostsam utbildning. Exempel på de tre
senare grupperna är officerare med teknisk
kompetens, sambands- och ledningskompe-
tens eller som genomgått Försvarshögskolans
chefsprogram.

Sammantaget anser regeringen att Försvars-
makten under 1999 och inledningen av 2000
skapat förutsättningar för att fullfölja den
personella omstrukturering som är nödvändig
mot bakgrund av de beslut beträffande
Försvarsmaktens uppgifter, resurser och orga-
nisation som riksdagen fattat under 1999 och
2000.

Totalförsvarspliktig personal

Under 1999 har 18 711 totalförsvarspliktiga
som fullgör värnplikt ryckt in för grundutbild-
ning och 16 005 har fullgjort grundutbildning-
en under 1999. Andelen som inte fullföljer
grundutbildningen efter inryckningen är fort-
farande hög, ca 13 procent. Av delårsrapporten
framgår att andelen som inte fullföljer sin
grundutbildning tenderar att minska. På halv-
årsbasis har andelen minskat från ca 13 till ca
10 procent. Försvarsmakten har i samverkan
med Totalförsvarets pliktverk genomfört åt-
gärder för att minska avgångarna. Exempelvis
har informations- och besöksdagar före på-
börjad grundutbildning genomförts. Det är
enligt regeringens mening för tidigt att dra
några erfarenheter av arbetet.

Försvarsmakten har fortsatt sitt arbete med
att utveckla och förbättra de totalförsvarsplik-
tigas möjlighet att få arbete och studieplats ef-
ter fullgjord grundutbildning.

Försvarsmaktens rekryteringscentrum har
arrangerat helgkurser för kvinnor som går i

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

gymnasiets årskurs 2. Syftet har varit att ge
möjlighet för unga kvinnor att stifta bekant-
skap med Försvarsmakten och väcka intresse
för att fullgöra värnplikt. Under 1999 har ca
650 kvinnor deltagit.

Miljöarbete

Regeringen konstaterar att Försvarsmaktens
miljöarbete har fortsatt i linje med den inrikt-
ning regeringen gett. Huvuddelen av förban-
dens miljöhandläggare har genomgått en ge-
mensam utbildning om fördjupade
miljöplaner. Utbildningen har inneburit att
förbanden tillförts miljökompetens och att
miljöengagemanget vid förbanden ökat. Samt-
liga underhållsregementen har också vidtagit
åtgärder för att kunna certifieras enligt miljö-
ledningsstandarden ISO 14001 avseende han-
tering av miljöfarligt avfall.

Åtgärderna för att minska utsläppen genom
förbränning av fossila bränslen har fortsatt.
Exempel på åtgärder är att samordna gods-
transporter och att byta ut eldningsolja mot
biobränsle. I ökad utsträckning ansluts också
förbanden till befintliga fjärrvärmenät. När det
gäller att minska spridningen av skadliga äm-
nen har de flesta förband infört källsortering
och en säkrare hantering av farligt avfall. Vida-
re har återvinningsstationer anskaffats. Efter-
behandling av förorenad mark genomförs i en-
lighet med den av myndigheten fastlagda
planen. Utvecklingen av blyfri ammunition har
fortsatt. Försvarsmakten bedömer att viss se-
rietillverkning kan komma igång hösten 2000.

Inom det internationella försvarsmiljö-
samarbetet har Försvarsmakten medverkat i
olika Natokommittéer. I det nordiska
försvarsmaktssamarbetet arbetar en grupp med
miljöfrågor vid större övningar. På regeringens
uppdrag har Försvarsmakten genomfört
försvarsmiljöprojekt i Estland, Lettland och
Litauen. Projekten, som finansierats inom
ramen för den s.k. Ostersjömiljarden,
avslutades 1999. Myndigheten har vidare på
regeringens uppdrag inlett ett miljösamarbete
med den ryska försvarsmakten.

Regeringen anser att det miljöarbete som
Försvarsmakten har genomfört lägger en god
grund för dels utövandet av myndighetens
sektorsansvar, dels införandet av ett miljöled-
ningssystem i hela organisationen 2001.

Försvarsmaktens omstrukturering

När det gäller omstruktureringsarbetet med
anledning av 1996 års försvarsbeslut konstate-
rar regeringen att avvecklingen av krigsförband
i allt väsentligt är slutförd. Några förband åter-
står inom de operativa lednings- och under-
hållsförbanden och inom kustförsvarsförban-
den. Även avvecklingen av mark, anläggningar
och lokaler är i allt väsentligt genomförd. Av-
vecklingarna avser bl.a. lokaler, kasernområden
och närövningsområden.

Ammunition och minröjning

Försvarsmakten har på uppdrag av regeringen i
delårsrapporten 2000 redovisat utvecklingen
inom ammunitions- och minröjningsområdet.
Av rapporten framgår att en omfattande verk-
samhet bedrivs och att den svenska förmågan
fortsatt har utvecklats.

Totalförsvarets ammunitions- och minröj-
ningscentrum (SWEDEC) arrangerade en
ammunitions- och minröjningskonferens i
början av juni 2000. Bland annat utarbetades
där ett förslag till inriktning av svensk ammu-
nitionsröjningsverksamhet.

SWEDEC har förutom svensk militär per-
sonal även utbildat civil personal från olika
humanitära organisationer. Därtill kommer en
omfattande utbildningsverksamhet för lokala
insatser i mindrabbade länder.

När det gäller materiel- och metodutveck-
ling för ammunition och minröjning pågår ett
vittgående studie- och utvecklingsarbete. Vida-
re beslutade regeringen den 13 juli 2000 att in-
gå en internationell överenskommelse inom
minröjningsområdet för att ytterligare främja
utvecklingen inom området. Verksamheten
inom överenskommelsen, International Test
and Evaluation Program (ITEP), skall syfta till
att skapa förutsättningar för att de stater och
organisationer som ingår i samarbetet skall
kunna utväxla resultat från nationella försök
med utvärderingar av ammunitions- och min-
röjningsutrustningar. Sverige har genom det
arbete som bedrivs inom Försvarsmakten
(SWEDEC), Försvarets materielverk, Statens
räddningsverk och Försvarets forskningsan-
stalt goda möjligheter att ge värdefulla bidrag
till samarbetet.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

Incidentinsatser

Sveriges sjöterritorium har under året överva-
kats från marina ledningscentraler med radar-
stationer, andra sensorer och från fartyg till
sjöss. Ubåtsskyddsförband har upprätthållit
beredskap för att kunna ingripa inom ramen
för marinstridskrafternas ordinarie förbands-
verksamhet.

En kränkning av svenskt territorium har
skett med främmande ytfartyg. Ingen rappor-
terad händelse utgör enligt Försvarsmakten
tillräcklig grund för att konstatera att främ-
mande undervattensverksamhet pågått på
svenskt sjöterritorium.

Sveriges luftrum har övervakats från luftför-
svarscentraler med radarstationer och från
flygplan.

Tretton kränkningar av svenskt luftrum har
konstaterats. Samtliga har utgjorts av Nato-
flyg. Svenska jaktflygplan har medverkat vid
identifiering av kränkande flygplan. I övrigt
har identifiering skett genom vår luftbevak-
ningsorganisation.

Konstaterade incidenter i luften har nedgått
med sex stycken jämfört med 1998 och ligger
på samma nivå som 1997.

En rapport har inkommit om att utländsk
militär personal i uniform och utländska mili-
tära fordon har uppehållit sig på svenskt terri-
torium utan tillstånd.

Vid ett tillfälle under 1999 kränkte en
svensk militär flygenhet utländskt territorium.

Sammantaget bedömer regeringen att insat-
ser mot incidenter har genomförts i enlighet
med ställda krav.

Stöd till samhället

Försvarsmakten har deltagit med insatser i
räddningstjänst och annan stödverksamhet vid
ett flertal tillfällen under 1999. Exempel på
viktiga insatser 1999 är vid skogsbränderna i
Storstockholmsområdet där myndigheten bi-
drog med ledningsresurser, helikoptrar och
marktrupp. Försvarsmakten bedömer att
räddningstjänsten inte hade kunnat klara den
brand som härjade i Tyrestaområdet utan de
militära insatserna. Ett annat exempel på en
betydande insats är evakueringen av den brin-
nande norska färjan Princesse Ragnhild. Ex-
empel på viktiga insatser 2000 är de som gjor-
des vid översvämningarna i Norrland i somras.

Totalt genomförde Försvarsmakten under
året 1 237 insatser med helikopter för rädd-
ningstjänst och sjuktransporter enligt nödheli-
koptersystemet och undsatte därvid 117 män-
niskor. År 1998 var siffrorna 1 001 insatser och
166 undsatta människor. Till detta kommer att
Försvarsmakten under året utförde ca 400 am-
bulanshelikopteruppdrag för Västerbottens
läns landsting i enlighet med avtalet om
sjuktransporter med helikopter.

För att utveckla sin förmåga att lämna stöd
till samhället har Försvarsmakten genomfört
övningar tillsammans med andra myndigheter.
Myndigheten har också regelbundna samver-
kansmöten med Kustbevakningen och Riks-
polisstyrelsen för att utveckla samarbetet.

Enligt regeringens mening har
Försvarsmakten en stor betydelse när det
gäller stöd till samhällets räddningstjänst vid
framförallt större olyckor och till sjukvården.
De exempel på insatser som refererats ovan
visar hur myndighetens resurser kan nyttig-
göras vid allvarliga olyckor eller händelser i
samhället i fred. Uppgiften att kunna lämna
stöd till samhället skall dock inte vara
dimensionerande när det gäller Försvars-
maktens utformning eller omfattning. En
viktig del av stödet till samhället utgörs av
insatser med helikopter. Regeringen
konstaterar att myndigheten har gjort ett stort
antal insatser och att detta lett till att ett
betydande antal människor har kunnat und-
sättas. Regeringen noterar också att systemet
med nödhelikopter fungerar allt bättre och att
det utgör en betydelsefull transportmöjlighet
för sjukvårdshuvudmannen i många
situationer.

Beredskap

Grundberedskap

Beredskapen har generellt upprätthållits på
samma nivå som under 1998 vilket enligt rege-
ringen uppfyller ställda krav i nuvarande om-
världsläge.

Vissa förband har under året haft lägre be-
redskapskrav enligt ett hemligt regeringsbeslut
i juni 1998 om insatsberedskap som grundas på
riksdagens beslut (prop. 1997/98:84, bet.
1997/98:FöUll, rskr. 1997/98:268).

Mobiliseringsberedskapen har differentie-
rats och ett nytt beredskapssystem prövas.
Systemet innebär att förbanden indelas i olika

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

beredskapsgrupper. Full effekt av detta system
bedöms kunna uppnås tidigast åren närmast
efter 2001. Regeringen har uppdragit åt För-
svarsmakten att lämna förslag till hur bered-
skapssystemet skall kunna utvecklas för att
kunna tillämpas mer flexibelt. Uppdraget skall
redovisas i budgetunderlaget för 2002.

Milostaberna har genomfört planerade
ledningsövningar varav en större inom Södra
militärområdet. Övningarna har enligt
Försvarsmakten gett både övade staber och
civila myndigheter ökad ledningsförmåga.
Milostaberna har genomfört beredskaps-
kontroller med hög måluppfyllnad vid övade
förband. Beredskapskontroll av Mellersta
militärområdets ubåtsjakt- och ubåtsskydds-
förband har genomförts.

Beredskap för stöd till samhället

Regeringen konstaterar att Försvarsmaktens
beredskap för insatser till stöd för samhället 1
övrigt efter hand har förbättrats. Samverkan
mellan de militära förbanden och kommuner-
na har ökat. De omfattande räddningstjänst-
insatserna under 1999 har också medfört att
kunnandet och beredskapen för ytterligare
insatser som stöd till samhället har förbättrats.
Under 1999 genomfördes ett fullskaleprov
med Tp 84-förbandet med s.k. storskalig
släckningsutrustning avsedd för skogsbrand-
släckning med gott resultat enligt Försvars-
makten.

Beredskap för internationella insatser

Under 1999 har snabbinsatsstyrkan Swerap vi-
dareutvecklats till en komplett mekaniserad
bataljon (från en till två mekaniserade skytte-
kompanier samt stabs- och understödskompa-
ni, ingenjörskompani och trosskompani).
Omfattande förberedelser såsom rekrytering,
utbildning samt tillförsel av materiel har gjorts
inför insatsen i Kosovo.

Försvarsmakten har under 1999 deltagit
med förband, materiel eller ett större antal
stabsofficerare i nio övningar som arrangerats
antingen inom ramen för Partnerskap för fred
(PFF), eller som övningar i PFF:s anda. En av
dessa var Viking 99 som Försvarsmakten pla-
nerade och genomförde. Viking 99 var den
första datorstödda simuleringsövningen med
Partnership for Peace Simulation NetWork
(PSN) som bas vilken möjliggjorde för delta-

gande aktörer att samarbeta utan att fysiskt
befinna sig på samma plats. Mer än 500 perso-
ner från 24 länder och från mer än tio olika ci-
vila organisationer deltog med speldelar i fem
länder.

Försvarsmakten har deltagit i en teknologi-
demonstration av PSN i samband med Natos
toppmöte i Washington i april 1999. Genom-
förandet skedde i form av en datorstödd led-
ningsövning med simulerade förband. Ov-
ningshögkvarteret var grupperat i Washington
och övriga övningsenheter fanns i Ungern,
Nederländerna och Sverige.

Ett omfattande stöd har under 1999 lämnats
i samband med uppbyggandet av de baltiska
staternas försvarsmakter. Försvarsmakten har
deltagit med instruktörer samt överfört
materiel inom de multilaterala projekten
Baltbat, Baltron och Baltdefcol. Bilateralt har
Försvarsmakten utbildat ett antal baltiska
officerare i Sverige, genom såväl grundläggan-
de utbildning som vidareutbildning samt gett
stöd inför överföring av materiel. Försvars-
makten har vidare röjt minor i baltiska
farvatten.

Ammunitions- och landminröjningsförmå-
gan håller fortfarande enligt Försvarsmakten
en relativt hög internationell standard och
fortsatt utveckling pågår.

Under första halvåret 2000 har Försvars-
makten deltagit med förband, materiel eller
stabsofficerare i ett antal övningar som
arrangerats antingen inom ramen för PFF,
eller som övningar i PFF:s anda. Försvars-
makten har bl.a. förberett den svenska
flygövningen i PFF:s anda - Baltic Link - som
ägde rum i Ronneby i augusti. Elva länder
deltog i övningen.

Stödet till de baltiska staternas försvars-
makter har fortsatt under 2000.

Incidentberedskap

Incidentberedskap har upprätthållits med re-
surser ur grundorganisationen i enlighet med
ställda krav.

Sammantaget bedömer regeringen att För-
svarsmakten har upprätthållit beredskap enligt
ställda krav.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

Internationella insatser

Sverige har under 1999 deltagit i tre freds-
främjande truppinsatser; FN:s preventiva mis-
sion Unpredep (United Nations Preventive
Deployment Force) i f.d. jugoslaviska republi-
ken Makedonien, FYROM, samt de båda
Nato-ledda multinationella fredsstyrkorna
SFOR (Stabilization Force) i Bosnien-
Hercegovina och KFOR (Kosovo Force) i
Kosovo.

Unpredep

En preventiv närvaro av FN-trupp har funnits i
Makedonien sedan januari 1993. Unpredep har
haft till huvuduppgift att övervaka och rap-
portera om händelser längs Makedoniens grän-
ser - i första hand mot Förbundsrepubliken
Jugoslavien samt Albanien - som skulle kunna
äventyra landets säkerhet, samt att genom sin
närvaro vid gränsen avskräcka från hot och
förhindra sammanstötningar. Unpredeps
truppstyrka var fördelad på en nordisk och en
amerikansk bataljon, samt en mindre indone-
sisk ingenjörsenhet.

Aktiviteten vid gränsen mellan Makedonien
och Jugoslavien ökade med Kosovokrisens es-
kalation. Parallellt med fredsförhandlingarna i
Rambouillet skedde en massiv tillförsel av ut-
ländsk militär till Makedonien. Efter det att
FN:s säkerhetsråd den 28 februari 1999 inte
kunnat enas om ett förlängt bemyndigande av-
slutades insatsen. Avvecklingen av insatsen ge-
nomfördes skyndsamt och i april 1999 lämna-
de de sista svenskarna Makedonien. Sverige har
deltagit med trupp inom ramen för det nordis-
ka samarbetet från januari 1993 till missionens
upphörande. Sverige hade vid missionens upp-
hörande det operativa ansvaret för den nordis-
ka bataljonens uppgifter. Det svenska truppbi-
draget var 112 personer.

SFOR

Nato har i enlighet med beslut av FN:s säker-
hetsråd lett en multinationell fredsstyrka i
Bosnien-Hercegovina sedan december 1995.
Sverige har deltagit i den nordisk-polska briga-
den inom denna styrka. Enligt fredsavtalet för
Bosnien-Hercegovina är SFOR:s uppgift dels
att genomföra militära uppgifter i syfte att av-
skräcka de före detta krigförande parterna från
att ta till militära medel, dels att understödja

genomförandet av avtalet i sin helhet. Detta
sker t.ex. genom stöd till OHR (Office of the
High Representative) för att genomföra de ci-
vila delarna av avtalet, stöd till OSSE
(Organisationen för säkerhet och samarbete i
Europa) för att genomföra val samt stöd till
UNHCR (United Nations High Commissio-
ner for Refugees) för att genomföra återflytt-
ning.

FN:s säkerhetsråd har i resolution 1305 den
21 juni 2000 gett ett förlängt bemyndigande
till Nato samt mandat för den multinationella
fredsstyrkan SFOR till den 21 juni 2001.

Den svenska kontingenten har under hu-
vuddelen av 1999 uppgått till ca 500 personer
indelade i en skyttebataljon, ett sjukvårdskom-
pani samt stabs- och underhållsenheter. I den
svenska kontingenten har även enheter för
ammunitions- och minröjning ingått. Inom
Nato och SFOR pågick under första halvåret
1999 planering för en reducering och om-
strukturering av fredsstyrkan. Den nordisk-
polska brigaden avsågs härvid utgå. Regeringen
beslutade därför under hösten 1999 först om
uppsägning av den överenskommelse som
reglerade samarbetet inom den nordisk-polska
brigaden, sedan om avveckling av hittillsvaran-
de bataljon och slutligen om formerna för ett
förnyat svenskt bidrag. Sverige deltar nu med
en styrka om ca 40 personer vars främsta upp-
gift är civil-militär samverkan (Cimic).

KFOR

FN:s säkerhetsråd har i resolution 1244 den
10 juni 1999 gett ett bemyndigande till Nato
samt mandat för en multinationell fredsstyrka i
Kosovo med stöd av kapitel VII i FN-stadgan
till den 9 juni 2000. Närvaron av en multina-
tionell fredsstyrka kommer att fortsätta, om
inte Säkerhetsrådet beslutar annorlunda. En
internationell fredsstyrka (KFOR) etablerades
den 11 juni 1999 i Kosovo. Styrkan leds av
Nato.

Efter riksdagens medgivande beslutade re-
geringen att ställa en väpnad styrka till förfo-
gande som ett svenskt bidrag till en internatio-
nell fredsstyrka i Kosovo. Styrkan, som
omfattade en mekaniserad bataljon med batal-
jonsstab, stabs- och understödskompani, två
mekaniserade skyttekompanier, ingenjörkom-
pani, trosskompani samt ett mindre antal övri-
ga enheter, totalt ca 850 personer, kunde ned-
transporteras i september 1999 och tog

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

operativt områdesansvar den 25 oktober 1999.
Den svenska bataljonen är insatt i den brittiska
brigadens område. Bataljonens uppgifter har
bl.a. varit att övervaka gränsen till Serbien, ge-
nomföra patrullering, upprätta vägspärrar, be-
vaka fasta anläggningar, eskortera personer
samt lösa humanitära uppgifter och samverka
med FN:s civilpoliser för att upprätthålla sä-
kerheten för civilbefolkningen.

Det svenska truppbidraget innefattar två
enheter för utbildning i minkännedom (Mine
Awareness Teams). Dessa har utbildat mer än
3 500 elever ur internationella organisationer
som FN, OSSE, Internationella Röda kors-
kommittén m.fl. hjälporganisationer.

Den svenska KFOR-styrkan har under 2000
minskats från ca 850 till 800 personer. Antalet
skytteenheter har utökats samtidigt som
stödfunktionerna har reducerats. Minskningen
av styrkan har kunnat göras utan att försämra
bataljonens operativa förmåga.

Första halvåret har präglats av intensiv ope-
rativ verksamhet där förbandet har ställts inför
mycket svåra uppgifter där bl.a. verkanseld har
behövt användas.

Unifil

Föranlett av det israeliska tillbakadragandet
från södra Libanon och efter förfrågan från
FN förstärker Sverige under tiden juli t.o.m.
december 2000 FN:s insats i området (Unifil)
med en ammunitions- och minröjningspluton
med stödpersonal.

Förbandet har röjt oexploderad ammunition
samt påbörjat minklarering i tidigare Israel-
kontrollerat område.

Materiel, anläggningar samt forskning och
teknikutveckling

Materiel

I bilaga 1 redovisas sammanfattningsvis verk-
samhet som genomförts inom materielområ-
det under 1999. Dessutom redovisas översikt-
ligt innehåll och genomförd verksamhet inom
objektsramarna i bilaga 2.

Under det första halvåret 2000 avslutades
det inledande arbetet med att identifiera den
förrådsställda materiel som insatsorganisatio-
nen kommer att behöva. Därutöver slutfördes
avvecklingen av den materiel som utgjort över-
skott med anledning av försvarsbeslutet 1996.

Vissa överskottsförnödenheter har avveck-
lats genom gåva till humanitära ändamål, till
statliga myndigheter och genom bilateralt bi-
stånd. Den största mottagaren av överskotts-
förnödenheter för det humanitära biståndet
under 1999 var Turkiet genom svenska bi-
ståndsorganisationer. Säkerhetsfrämjande ma-
terielsamarbete med Estland, Lettland och Li-
tauen har påbörjats och under det första
halvåret 2000 har de baltiska staterna varit de
största enskilda mottagarna av övertalig mate-
riel, främst personlig utrustning och annan
mängdmateriel.

Anläggningar

Inom området anläggningar har följande åt-
gärder genomförts under 1999. Ombyggnad av
utrymme för marin taktisk ledning och om-
byggnad av långvågssändare vid Ostkustens
marinkommando har slutförts. En anläggning
för försvarets telenät (FTN) har färdigställts
inom Södra militärområdet. Ombyggnad av en
äldre anläggning till en prototypanläggning för
en framtida utbyggnad av nytt taktiskt radio-
system (TARAS) har genomförts. Mindre
flygfältsunderhållsarbeten har genomförts.
Verksamheten inom området har bedrivits på
en låg nivå i avvaktan på riksdagens beslut vå-
ren 2000 om Försvarsmaktens framtida orga-
nisation och struktur.

Forskning och teknikutveckling

Under 1999 har forskning och teknikutveck-
ling bl.a. inriktats mot områdena spanings-
förmåga mot luft - och markmål, lednings-
förmåga på operativ och taktisk nivå, duell-
förmåga på det framtida slagfältet och förmåga
till väpnad strid, användning och skydd mot
fjärrstridsmedel samt ammunitions- och
minröjningsförmåga. Kunskapsuppbyggnad
har påbörjats i syfte att kunna utveckla nya IT-
säkerhetsförband. NBC-studier har samord-
nats med övriga studier på området inom
totalförsvaret. Försvarsmakten och Över-
styrelsen för civil beredskap har på regeringens
uppdrag lämnat en gemensam redovisning
inom NBC-området. Teknikstudier av
generell karaktär i syfte att öka Försvars-
maktens anpassningsförmåga har genomförts.
Riktade satsningar inom telekrigsteknik och
signaturanpassningsteknik har påbörjats.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

Internationellt materielsamarbete

För att underlätta en omstrukturering av den
europeiska försvarsindustrin och göra den mer
konkurrenskraftig har försvarsministrarna i
Frankrike, Italien, Spanien, Storbritannien,
Sverige och Tyskland den 6 juli 1998 under-
tecknat en avsiktsförklaring om ökat för-
svarsmaterielsamarbete. Med stöd av avsikts-
förklaringen har företrädare för de sex
länderna förhandlat om ett ramavtal innehål-
lande konkreta åtgärder. Ramavtalet under-
tecknades av alla parter den 27 juli 2000 i Stor-
britannien.

Vid försvarsministermötet i Luxemburg
förra året enades WEAG-länderna om ett
förfarande som gör det möjligt för
observatörsländema, däribland Sverige, att bli
fullvärdiga medlemmar i WEAG. Beslutet
möjliggör också fullt medlemskap för de nya
Nato-länderna Polen, Tjeckien och Ungern.
WEAG-ländernas beslut har öppnat en
möjlighet för Sverige att fullt ut delta i
samarbetet. Denna utveckling ligger i linje med
inriktningen i 1996 års försvarsbeslut att
Sverige bör eftersträva att gå med i WEAG.
Regeringen har därför ansökt om svenskt
medlemskap i WEAG. Regeringens bedöm-
ning är att medlemskapsfrågan för kandidat-
länderna kommer att behandlas vid det
ordinarie ministermötet i november i år. Ett
positivt ställningstagande för Sverige skulle
möjliggöra medlemskap från årsskiftet.

Under året har nya bilaterala samarbetsavtal
på försvarsmaterielområdet ingåtts med Brasi-
lien och Sydafrika. Vidare har ett generellt sä-
kerhetsskyddsavtal ingåtts med Tjeckien avse-
ende sådan information som omfattas av
försvarssekretess.

Inom det nordiska försvarsmaterielsamar-
betet har verksamheten under det senaste året
ökat betydligt. Det gäller såväl det nordiska
samarbetet som Sveriges bilaterala samarbete
med de enskilda nordiska länderna. Sverige har
bl.a. beslutat fortsätta samarbetet inom det
nordiska ubåtsprojektet Viking. Den gemen-
samma upphandlingen av standardhelikoptrar
fortsätter med en utvärdering av inkomna of-
ferter. Beslut i frågan kan väntas mot inneva-
rande års slut.

Den exportstödjande verksamheten har un-
der året koncentrerats till stöd för JAS 39 Gri-
pen, flygburet radarvarningssystem, stridsled-
ningssystem, olika styrda vapensystem, fartyg

och pansrade fordon. Stödet har bedrivits
samordnat och aktivt från såväl Regerings-
kansliet som myndigheterna. En översyn av
det nuvarande exportstödet har resulterat i ett
mer effektivt stöd som tar hänsyn till indust-
rins omstrukturering och det ökade interna-
tionella försvarsmaterielsamarbetet.

Verksamheten inom samrådsforumen för
exportstöd till industrin, s.k. Koordinations-
och referensgrupperna (KRG), förändras nu
från att omfatta en specifik produkt till ett
bredare produktområde. Detta kan underlätta
samordningen av stödet för olika produkter på
samma marknad. Dessa samrådsfora leds av
Regeringskansliet, med deltagare från berörda
myndigheter och industrier.

Regeringens bedömning

Regeringen bedömer att verksamheten i hu-
vudsak har genomförts i enlighet med plan och
att den väsentligt har bidragit till att uppfylla
Försvarsmaktens förmåga att lösa uppgifter i
enlighet med vad riksdagen beslutat om. Enligt
regeringens bedömning genomförs avveck-
lingen av materiel och förnödenheter skynd-
samt. Den planeras vara slutförd i december
2004.

Inom ramen för denna tidsplan ligger även
den upphandling av tjänster avseende materi-
elaweckling som Försvarets materielverk ge-
nomför på uppdrag av Försvarsmakten. Det är
för tidigt att redovisa de kostnader och intäk-
ter som upphandlingen kommer att föranleda.

Bedömning av Försvarsmaktens operativa
förmåga i olika avseenden

Försvarsmakten har i årsredovisningen för
1999 gjort följande bedömning av Försvars-
maktens operativa förmåga i olika avseenden.

Förmågan att försvara mot väpnat angrepp
bedöms vara godtagbar. Brister finns dock vad
avser skydd mot NBC-stridsmedel, informa-
tionskrigföring och förmågan mot kryss-
ningsmissiler.

Förmågan att hävda svensk territoriell integ-
ritet är godtagbar. Begränsningar föreligger
dock alltjämt avseende förmågan att ingripa
mot främmande undervattensverksamhet.

Förmågan att bidra till fred och säkerhet i
omvärlden är godtagbar. Materiella brister på-
verkar dock förmågan att genomföra freds-
framtvingande insatser.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

Förmågan att stärka det svenska samhället
vid svåra påfrestningar i fred är god. Förmågan
har under året förbättrats främst genom ökad
samverkan med andra myndigheter. Som
exempel kan nämnas en överenskommelse om
stöd vid kärnenergiolyckor mellan Försvars-
makten och Statens strålskyddsinstitut.

Förmågan till anpassning bedöms vara
godtagbar. Förmågan att genomföra strid i
högre förband har dock successivt minskat de
senaste åren. Det är av avgörande betydelse att
denna förmåga förbättras eftersom hela
anpassningsprincipen kan riskeras, om kom-
petensen för väpnad strid försämras.

Regeringen gör ingen annan bedömning av-
seende Försvarsmaktens operativa förmåga i
olika avseenden än den som Försvarsmakten
gjort.

Det omfattande omstruktureringsarbetet
har enligt Försvarsmakten inneburit att arbetet
med anpassningsplaneringen har nedpriorite-
rats, varför denna fortfarande är behäftad med
osäkerheter. Försvarsmakten bedömer att en
realiserbarhetsprövad kris- och anpassnings-
planering tidigast kan föreligga 2001 eller 2002.

Regeringen anser att det är angeläget att an-
passningsplaneringen förbättras. Regeringen
har därför den 15 juni 2000 uppdragit åt För-
svarsmakten att i budgetunderlaget för 2002
redovisa sin planering för anpassning på både
kort och lång sikt.

Försvarsmakten har hemställt att kraven på
operativ förmåga utökas så att sjö- och flyg-
stridskrafter skall kunna delta i fredsfrämjande
insatser i Europa och dess närhet. Regeringen
avser inte att nu lämna förslag till ändring av
kravet på Försvarsmaktens operativa förmåga i
olika avseenden. Frågan kommer att behandlas
inför nästa försvarsbeslut. Regeringen åter-
kommer vid behov till riksdagen i denna fråga.

Bedömning av Försvarsmaktens samlade
operativa förmåga

Försvarsmakten har i sin årsredovisning för
1999 bedömt att den samlade operativa förmå-
gan i nuvarande säkerhetspolitiska läge är
godtagbar.

De större samövningar som genomförts
mellan förband från olika militärområden har
enligt Försvarsmakten resulterat i att
yrkesofficerarnas truppföringsförmåga ökat
något i jämförelse med tidigare år. Totalt sett
är dock förmågan fortfarande på en för låg nivå

i förhållande till de krav som ställs på
Försvarsmakten.

Regeringen gör ingen annan bedömning av
Försvarsmaktens samlade operativa förmåga än
den som Försvarsmakten har gjort. Regeringen
bedömer att det är synnerligen angeläget att i
första hand övnings- och utbildningsverksam-
heten kan öka såväl i intensitet som i högre
förbandsnivåer. Att utveckla personalens
kompetens är därför den enskilt mest angeläg-
na åtgärden för att förbättra Försvarsmaktens
förmåga i respektive uppgift.

3.9.4 Inriktning

I prop. 1999/2000:30 Det nya försvaret lämna-
de regeringen inga förslag till riksdagen när det
gäller inriktningen av Försvarsmaktens verk-
samhetsgrenar.

I föreliggande proposition lämnar regering-
en därför förslag och redovisar bedömningar
för Försvarsmaktens olika verksamhetsgrenar.

Förbandsverksamhet

Regeringens förslag: Inriktningen för förbands-
verksamheten skall vara följande. Verksamhet
som leder till att yrkesofficerarnas kompetens
att leda militära enheter kan ökas skall priorite-
ras. Övningar skall genomföras i en sådan
omfattning och med sådana förbandstyper att
de bidrar till att öka denna kompetens och för-
bandens förmåga att strida i höga förbandsni-
våer.

Skälen för regeringens förslag: Förmågan till
väpnad strid i sammansatta och integrerade
förband utgör grunden för Försvarsmaktens
verksamhet och utformning i fred. Regeringen
bedömer att den pågående reformeringen av
utbildningssystemet, bl.a. genom att utbild-
ningen av krigsförband samordnas över landet,
bidrar till att Försvarsmakten kan uppnå de
kvalitativa målen. Från och med 2001 bör
fördelningen av totalförsvarspliktiga medge att
övningsverksamheten successivt utvecklas till
brigads och flottiljs ram. Därefter bör
övningsverksamheten årligen bedrivas via
brigad-, flottilj- och divisionsnivån till nivån
sammansatta operativa insatsstyrkor.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

Arméstridskrafter

Förändringar under 2000

Under 2000 påbörjas avvecklingen av ett stort
antal krigsförband, däribland tre fördelnings-
staber med stabsförband, tio divisionsluft-
värnsbataljoner (rb70/90), tretton försvarsom-
rådesstaber, två gränsjägarstaber, fyra infanteri-
brigader, tre norrlandsbrigader och sex meka-
niserade brigader.

Inriktning för 2001

Riksdagen har (prop. 1999/2000:30, bet.
1999/2000:FöU2, rskr. 1999/2000:168) beslu-
tat att insatsorganisationens arméstridskrafter
skall utvecklas och utformas enligt följande
under perioden 2001- 2003:

- en divisionsstab med tillhörande för-
band, bland dem en NBC-insatsstyrka
och två jägarbataljoner,

- sex brigadledningar, sexton mekanise-
rade bataljoner, fyra luftvärnsbataljo-
ner, fyra haubitsbataljoner, fyra pion-
järbataljoner, fyra underhållsbataljoner,
sex stadsskyttebataljoner och en luft-
buren bataljon,

- nationella skyddsstyrkor, inkluderande
bl.a. tolv markstridsbataljoner och
hemvärn.

Regeringen avser att återkomma till riksda-
gen hösten 2001 med en närmare redovisning
av de nya förbandstypemas organisation, tid-
punkt för organisering samt vilka operativa
behov de är avsedda att tillgodose.

Regeringen vill erinra om att materiel kom-
mer att bibehållas, så länge Försvarsmakten
bedömer det vara kostnadseffektivt, för att sä-
kerställa förmågan till anpassning. Tillväxtpo-
tential finns för bl.a. nedanstående förband:

- två fördelningskanonbataljoner,

- två fördelningsluftvärnsbataljoner
rb 70,

- en divisionsstab med stabsbataljon,

- ett fördelningspansarvärnskompani
rb 55,

- femton försvarsområdesluftvärnskom-
panier,

- åtta insatsbataljoner,

- två brigadluftvärnsbataljoner rb 70,

- två brigadartilleribataljoner 77 A,

- två pansarvämsrobotkompanier,

- två spaningskompanier,

- två pionjärbataljoner och

- två underhållsbataljoner.

Inom arméstridskrafterna är det enligt rege-
ringen angeläget att övningsverksamheten
ökar. En ambitionsökning bör inplaneras suc-
cessivt från 2001. Övnings- och utbildnings-
verksamheten bör öka såväl till intensitet som i
högre förbandsnivåer för att officerarnas kom-
petens skall kunna ökas. Efter 2001 bör öv-
ningsverksamheten för förbanden inriktas mot
att kunna lösa huvuduppgifterna för bataljon.
Enligt regeringens mening bör övning i högre
förband (brigad) genomföras minst en gång
per år. De större övningarna bör genomföras i
skilda delar av landet under olika miljöförhål-
landen.

Vid förbandsutbildning av arméstridskraf-
terna skall allsidigt sammansatta förband som
kan verka både nationellt och internationellt
prioriteras.

Hemvämsförbandens utbildning skall så
långt det är möjligt genomföras integrerat med
övriga förbands utbildning och övningar.

På materielsidan tillförs arméförbanden
under 2001 bl.a. artillerilokaliserings radarn
Arthur och snabbpejlsystem till televapen.
Leveranserna av stridsvagn 122 och
stridsfordon 90 fortsätter.

Marinstridskrafter

Förändringar under 2000

Huvuddelen av lednings- och underhålls-
förbanden har avvecklats och omstruktureras
till två marinbaser och två marina underhålls-
förband. De två ytstridsflottiljerna bibehålls.
Minkrigsavdelningen har omstruktureras till
en minkrigsflottilj och kommer främst att
innehålla två röjstyrkor och ett minfartyg. Ett
minfartyg har överförts till att bli lag- och
ledningsfartyg för andra ytstridsflottiljen.
Ubåtsflottiljen bibehålls och innehåller
förutom ubåtar en dykeri- och
räddningsdivision. Marinregementena, tre
amfibiebataljoner, kustartilleribataljonerna
(12/80), det tunga kustrobotbatteriet samt
kustförsvarsbataljonerna har avvecklats. Delar
överförs till de nationella skyddsstyrkorna. De
två kustartilleribrigadledningarna har
omstruktureras till en amfibiebrigadledning.
Inriktning för 2001

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

Regeringen anser att det är angeläget att ma-
rinstridskraftemas övningsverksamhet ökar.

Utbildnings- och övningsverksamheten
skall inriktas mot att förbanden skall utvecklas
mot en hög operativ rörlighet samt förmåga att
uppträda från tillfällig basering. Dessutom
skall utbildningen av marinstridskrafterna in-
riktas mot att utveckla förmågan till marin
närvaro och att tidigt kunna hävda territoriell
integritet. Regeringen anser att det är angeläget
att minröjningsoperationerna och utbildning
av de baltiska marinstridskrafterna i baltiska
farvatten fortsätter.

Inriktningen för marinstridskrafterna i öv-
rigt för 2001 och översiktligt för 2002 - 2003
innebär bl.a. följande. Robotbåtarna avvecklas
ur insatsorganisationen 2001. Patrullbåtarna
avvecklas successivt då de ersätts av korvetter
av Visbyklass. Minsvepningsflottiljerna kom-
mer under 2001 att omstruktureras till att bli
mindre förband med minspaningsuppgifter.
Dessa förband och bevakningsflottiljerna
kommer att ingå i de nationella skyddsstyr-
korna. Antalet ubåtar reduceras successivt till
fem stycken; tre ubåtar av Gotlandsklass samt
två ubåtar av Västergötlandsklass.

På materielsidan vill regeringen informera
om följande planerad verksamhet under 2001.
Den första korvetten av Visbyklass levereras.
Vidare kommer fortsatta leveranser av torped
62 och stridsbåt 90 att genomföras. Därutöver
planeras leverans av förserieexemplar av spa-
nings- och eldledningsradarn ARTE 740 och
svävare till kustförsvaret samt ett lag- och un-
derstödsfartyg till minröjningsflottiljen. Kor-
vetterna av Stockholmsklass och minröjnings-
fartyg av Landsortsklass genomgår halvtids-
modernisering och halvtidsmodernisering av
minfartyget Carlskrona påbörjas. Dessutom
fortsätter utveckling av luftoberoende ubåts-
maskineri samt utveckling inom det nordiska
ubåtsprojektet Viking.

Regeringen vill vidare erinra om att materiel
kommer att behållas, så länge Försvarsmakten
bedömer det vara kostnadseffektivt, för att sä-
kerställa förmågan till anpassning. Följande
tillväxtförmåga finns:

- minröjningsförbanden kan tillväxa
med ett fartyg av typ Landsort,

- två ubåtar av typ Västergötland behålls
för tillväxt,

- tung kustrobot utnyttjas för tillväxt för
korvettförband,

- materiel för två kustartilleribataljoner
och

- materiel för en amfibiebataljon.

Flygstridskrafter

Förändringar under 2000

Under 2000 påbörjas avvecklingen de tre flyg-
kommandostaberna med stabsförband.

Inriktning för 2001

Utbildnings- och övningverksamheten skall
inriktas mot att förbanden kan verka i opera-
tivt samordnade insatser. Förbandsutbildning-
en av flygstridskrafterna skall enligt regeringen
vidare inriktas mot att tidigt kunna hävda ter-
ritoriell integritet. Utbildningen av JAS 39
Gripenförband skall prioriteras och särskild
vikt läggas vid att uppträda och nyttja syste-
mets kapacitet i alla de tre rollerna jakt, attack
och spaning.

Regeringen anser vidare att det är angeläget
att flygstridskrafternas övningsverksamhet
ökar. Större övningar med flygstridskrafterna
bör således genomföras såväl 2001 som åren
därefter. Regeringen vill vidare framhålla an-
gelägenheten i att flygtidsproduktionen prio-
riteras så att bristerna inom stridsflygförban-
den kan åtgärdas. Det är också viktigt att
fullfölja de planerade och redan inledda åtgär-
derna för att komma till rätta med bristerna på
tekniker, flygstridsledare och piloter. Rege-
ringen avser att följa Försvarsmaktens åtgärder
i dessa avseenden med särskild uppmärksam-
het. Regeringen återkommer till frågor om pi-
lotutbildningen till riksdagen senare under
hösten 2000.

Inriktningen av flygstridskrafterna i övrigt
för 2001 och översiktligt för 2002 - 2003 inne-
bär i huvudsak följande. Den första radar-
flyggruppen (FSR 890) skall organiseras 2001.
Antalet stridslednings- och luftbevakningsba-
taljoner minskas från nuvarande sex till tre.
Basbataljonsorganisationen förändras och en
ny rörlig struktur som är anpassad till JAS 39
Gripensystemet skall gälla från och med 2001.
De nuvarande 16 basbataljonema ersätts med
åtta nya flygbasbataljoner. Organiseringen av
JAS 39 Gripendivisioner skall fortsätta så att
åtta divisioner är organiserade 2003. JA 37 di-
visionerna skall successivt avvecklas ur insat-
sorganisationen. Den sista JA 37 divisionen

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

avvecklas därvid 2002. Två JA 37 divisioner
skall tills vidare bibehållas inom grundorgani-
sationen för att säkerställa ombeväpning och
pilotutbildning. En AJS 37 division skall bibe-
hållas till och med 2003 för att säkerställa spa-
ningsförmågan intill dess Gripendivisionerna
har erforderlig spaningskapacitet. Transport-
flygförbanden vidmakthålls.

På materielsidan tillförs flygförbanden un-
der 2001 det flygburna radarsystemet FSR 890
och ytterligare JAS 39 Gripenflygplan. Leve-
ranserna av de nya stridsledningscentralerna
(StriC) fortsätter, liksom av det taktiska radio-
systemet (TARAS).

Regeringen vill erinra om att Försvarsmak-
ten, så länge myndigheten bedömer det vara
kostnadseffektivt, avser att bibehålla viss mate-
riel för att säkerställa förmågan till anpassning.
Tillväxtpotential finns sålunda för bl.a. nedan-
stående.

- två stridsledningscentralskompanier,

- ytterligare flygbasförband,

- två stridslednings- och luftbevaknings-
anläggningar och

— JA 37- och AJS 37-systemen. Tillväxt-
potentialen minskar dock allteftersom
ombeväpningen till JAS 39 Gripen ge-
nomförs.

Även om det för JAS 39 Gripen-förbanden
inte finns någon särskild materiel avdelad för
anpassning, kommer det sedan de beställda
flygplanen har levererats att vara möjligt att
öka antalet JAS 39 Gripen-divisioner från åtta
till tolv. För transportflygförbanden finns ing-
en särskild materiel avdelad för anpassning.

Helikopterförband

Det är enligt regeringen angeläget att
förbandsutbildningen ges hög prioritet och att
övningsverksamheten ökas så att förbandens
förmåga generellt förbättras. Detta gäller i
synnerhet de sjöoperativa förbanden. Försvars-
makten har planerat och inlett åtgärder för att
komma till rätta med problemen inom
helikopterförbanden. En del åtgärder har också
redan givit positiva resultat. Det är enligt
regeringen viktigt att åtgärderna fullföljs.

I övrigt bör helikopterförbanden ges följan-
de huvudsakliga inriktning för 2001 och över-
siktligt för 2002-2003. Den rörliga helikopter-
ledningen och arméflygbataljonen avvecklas
2001. Två helikopterbataljoner, varav en med
markoperativ inriktning och en med sjöopera-

tiv inriktning, vidmakthålls. I dessa bataljoner
ingår s.k. SAR-grupper (räddningstjänst).

På materielsidan fortsätter den inledda an-
skaffningen av nya helikoptrar i samverkan
med de övriga nordiska staterna.

Det finns inte någon särskild materiel avde-
lad för anpassning för helikopterförbanden.

Verksamheten i Karlskrona

Regeringens bedömning: Den marina bassäker-
hetsutbildningen bör senast den 31 december
2001 omlokaliseras till Kungsholmen i Karls-
krona. Ledningen för Orlogsskolorna bör
omlokaliseras till Karlskrona den 1 juli 2001.

Skälen för regeringens bedömning: Genom
sitt beslut i mars 2000 gav riksdagen som sin
mening regeringen till känna dels att
verksamheten vid Orlogsskolorna i Karlskrona
bör flyttas till Kungsholmen, dels att rege-
ringen bör uppdra åt Försvarsmakten att
överväga att förlägga lämplig del av den
planerade bassäkerhetsutbildningen till Kungs-
holmen (bet. 1999/2000:FöU2, rskr.
1999/2000:168). När det gällde Örlogs-
skoloma på Kungsholmen anförde Försvars-
utskottet att det vid skolorna skall bedrivas en
utökad verksamhet jämfört med idag.
Regeringen har inhämtat underlag från
Försvarsmakten i båda frågorna. Försvars-
makten har utarbetat sitt underlag tillsammans
med bl.a. Riksantikvarieämbetet och läns-
styrelsen i Blekinge län.

Kungsholmen utanför Karlskrona har under
mer än 300 år använts för militär verksamhet.
Kungsholmen ingår tillsammans med bl.a. de-
lar av Karlskrona stad i det område som enligt
UNESCO:s beslut i december 1998 har förts
upp på den s.k. världsarvslistan som Karlskro-
na örlogsstad. Regeringen noterar att Riksan-
tikvarieämbetet i utredningsarbetet har ställt
sig positivt till fortsatt militär verksamhet på
Kungsholmen, men också att ämbetet anser att
tillkommande verksamheter och nyttjande
måste underordnas de kulturhistoriska värdena
hos försvarsanläggningen. Länsstyrelsen i Ble-
kinge län har anfört liknande synpunkter. Re-
geringen har ingen annan uppfattning.

Regeringen underströk i prop. 1999/2000:30
vikten av att det skulle finns två likvärdiga ba-
ser för sjöstridskrafterna, den ena i Berga och

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

den andra i Karlskrona. Regeringen anser att
fördelningen av fartyg m.m. mellan Sydkustens
marinbas i Karlskrona och Ostkustens marin-
bas i Berga i allt väsentligt är ändamålsenlig och
lämplig. Det finns emellertid enligt regeringen
skäl att stärka de sammantagna marina
grundorganisatoriska resurserna i Karlskrona-
regionen.

Orlogsskolorna bedriver för närvarande
verksamhet i Haninge/Berga och Karlskrona.
Den 1 juli 2000 inordnades Sjöstridsskolan i
Karlskronadelen av Orlogsskolorna. Den del
av Orlogsskolorna som är lokaliserad till
Karlskrona omfattar drygt 90 officersbefatt-
ningar, inkluderande de befattningar som till-
kom när Sjöstridsskolan inordnades i Orlogs-
skolorna. Inom ramen för den pågående
omstruktureringen av Försvarsmakten skall
det totala antalet yrkesofficerare inom myn-
digheten minskas. Det framtida antalet yrke-
sofficerare vid Orlogsskolorna i Karlskrona
beräknas mot denna bakgrund uppgå till un-
gefär 80 officerare.

Försvarsmaktens organisatoriska planering
av Orlogsskolorna innebär att det skall finnas
en chef med stab (huvuddelen lokaliserad till
Berga), en linjeavdelning ( merparten i Karls-
krona), Vapen- och ledningssystemsskolan
(Berga), Sjösäkerhetsskolan (ledningen och två
utbildningsenheter i Berga samt två utbild-
ningsenheter i Karlskrona), Fartygsbefälssko-
lan (Karlskrona) samt Sjömansskolan
(Karlskrona).

Utbildningsverksamheten vid Örlogssko-
lorna bedrivs enligt följande.

— Rekrytutbildning för ungefär 1200
värnpliktiga. Verksamheten genomförs
huvudsakligen i Karlskrona.

- Yrkesutbildning för ungefär 650 värn-
pliktiga. Verksamheten är delad mellan
Berga och Karlskrona.

— Utbildning inom marinens yrkesoffi-
cersprogram för ungefär 210 elever.
Verksamheten genomförs huvudsakli-
gen i Karlskrona.

- Utbildning inom flottans taktiska pro-
gram för ungefär 70 elever. Verksam-
heten är delad mellan Berga och Karls-
krona.

— Ej programbunden officersutbildning
för ungefär 500 elever. Verksamheten
är delad mellan Berga och Karlskrona.

— Utbildning för Försvarsmakten i övrigt
och för civila myndigheter och skolor

för ungefär 500 elever. Verksamheten
är delad mellan Berga och Karlskrona.

Regeringen bedömer att verksamheten vid
Karlskronadelen av Orlogsskolorna är så om-
fattande att den av utrymmesskäl svårligen
skulle inrymmas på Kungsholmen. Kostnader-
na för att göra erforderliga om- och tillbygg-
nader, och anpassa dessa byggnationer till den
kulturhistoriska miljön, skulle också bli så hö-
ga att det inte vore ekonomiskt försvarbart att
omlokalisera hela verksamheten. Till detta
kommer att omlokalisering av vissa fasta an-
läggningar som dyktank och skyddstjänstan-
läggningen av skilda skäl vore olämplig. Rege-
ringen konstaterar därför att det inte är möjligt
att omlokalisera hela verksamheten till Kungs-
holmen. Regeringen konstaterar också att en
omlokalisering av hela eller delar av Orlogs-
skolorna skulle leda till försämrad rationalitet i
utbildningen och fördyrad verksamhet för
Försvarsmakten.

I och med att Karlskrona kustartillerirege-
mente (KA 2) läggs ned den 31 oktober i år,
upphör den militära utbildningsverksamheten
på Kungsholmen. Regeringen anser emellertid
att militär verksamhet även fortsättningsvis
bör bedrivas på Kungsholmen. Regeringen har
därför prövat om det är möjligt att omlokalise-
ra delar av Orlogsskolorna dit. Regeringen har
prövat följande alternativ.

— Marinens kadettutbildning. Kadetterna
förläggs för närvarande hos externa hy-
resvärdar. De skulle kunna förläggas
till Kungsholmen, tillsammans med
linjeavdelningen. Alternativet innebär
att ett elevhotell för ungefär 160 ka-
detter måste byggas. Vidare behövs
bl.a. klassrum, grupprum och idrotts-
lokaler. För linjeavdelningen behövs
tjänsterum och personalrum. Sam-
mantaget beräknas nettoinvesteringar-
na till ungefär 70 miljoner kronor. För-
svarsmaktens driftskostnader beräknas
öka med ungefär 18,5 miljoner kronor
per år.

- Flottans rekrytutbildning. Rekrytut-
bildningen är en del av Sjömansskolan.
Varje år rekrytutbildas ungefär 1 200
totalförsvarspliktiga, med inrycknings-
omgångar om 80-330 värnpliktiga. För
dessa värnpliktiga behövs bl.a. loge-
ment, fritidslokaler, klassrum och en
samlingssal. Härutöver flyttas Sjö-
mansskolan med två kompaniledningar

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

till Kungsholmen. För skolan behövs
bl.a. tjänsterum och personalutrym-
men. Den del av Sjömansskolan som
innebär yrkesutbildning förblir i
Karlskrona. Sammantaget beräknas i
detta alternativ nettoinvesteringarna till
drygt 26 miljoner kronor för bl.a.
kontors- och undervisningslokaler.
Försvarsmaktens driftskostnader be-
räknas öka med ungefär 15 miljoner
kronor per år.

Härutöver har regeringen prövat möjlighe-
terna att förlägga Försvarsmaktens bassäker-
hetsutbildning till Kungsholmen. Regeringen
anser därvid att det är olämpligt att lokalisera
utbildningen av flygstridskrafternas och armé-
stridskrafternas bassäkerhetsförband, dvs. ut-
bildning av flygbasjägare och militär-poliser,
till Kungsholmen. De utbildningarna ställer
särskilda krav på utbildningsterräng och ut-
bildningsförutsättningar som inte kan uppfyl-
las på Kungsholmen.

Den marina bassäkerhetsutbildningen be-
drivs sedan 1995 vid Berga. Försvarsmakten
planerar att flytta utbildningen till Vaxholms
amfibieregemente i Vaxholm. Denna bassä-
kerhetsutbildning omfattar ungefär 80 värn-
pliktiga per år. I och med att den är volymmäs-
sigt begränsad är det enligt regeringens mening
olämpligt att dela den på två olika utbildnings-
ställen. Regeringen bedömer dock att det
skulle vara möjligt att lokalisera hela den mari-
na bassäkerhetsutbildningen till Kungsholmen.
En sådan omlokalisering beräknas medföra ett
nettoinvesteringsbehov om ungefär sex miljo-
ner kronor avseende bl.a. en hundgård. För-
svarsmaktens driftskostnader beräknas öka
med ungefär 6,5 miljoner kronor per år.

För att åstadkomma en maximal beläggning
på Kungsholmen har regeringen även prövat
en kombination av de här redovisade alternati-
ven. Det är således enligt regeringens mening
rent utrymmesmässigt möjligt att förlägga så-
väl kadettutbildningen som bassäkerhetsut-
bildningen till Kungsholmen. Sammantaget
beräknas i ett sådant alternativ nettoinveste-
ringarna till knappt 70 miljoner kronor. För-
svarsmaktens driftskostnader beräknas öka
med ungefär 20 miljoner kronor per år.

Regeringen anser att det av kostnadsskäl är
mindre lämpligt att omlokalisera kadettutbild-
ningen. Det skulle krävas omfattande investe-
ringar vilket leder till väsentligt ökade hyres-
kostnader. När det gäller rekrytutbildningen

anser regeringen att även detta alternativ leder
till betydande fördyringar av verksamheten,
samtidigt som verksamheten blir mycket stör-
ningskänslig. Även alternativet att lokalisera
den marina bassäkerhetsutbildningen till
Kungsholmen medför vissa fördyringar. I detta
alternativ ser regeringen emellertid fördelar i
och med att den infrastruktur som redan finns
på Kungsholmen för amfibieutbildningen kan
utnyttjas. Visserligen uteblir samordnings-
vinsterna mellan bassäkerhetsförbanden och
amfibieförbanden avseende bl.a. utveckling av
utbildningen. Men regeringen anser ändock att
fördelarna är sådana att verksamheten bör
omlokaliseras. Regeringen har då vägt in även
de goda utbildningsbetingelserna i Karlskro-
naområdet. Alternativet ger en relativt jämn
beläggning på Kungsholmen med ungefär tolv
befäl och 80- 100 värnpliktiga. Genom att bas-
säkerhetsutbildningen förläggs till Kungshol-
men vidmakthålls förbandsutbildningen där.
Omlokaliseringen bör genomföras senast den
31 december 2001.

En del i att stärka de grundorganisatoriska
marina resurserna i Karlskronaregionen är så-
ledes att omlokalisera den marina bassäker-
hetsutbildningen till Kungsholmen. Regering-
en anser emellertid att ytterligare åtgärder kan
vidtas. Chefen för Orlogsskolorna och huvud-
delen av Orlogsskolornas stab är lokaliserad till
Berga. Regeringen anser att det finns skäl att
ytterligare stärka Orlogsskolornas ställning i
Karlskronaregionen. Detta kan på ett ända-
målsenligt sätt åstadkommas genom att skol-
ledningen omlokaliseras till Karlskrona. Vid
omlokaliseringen bör vissa rationaliseringsef-
fekter kunna uppnås varför det i praktiken blir
aktuellt att flytta ungefär fem tjänster. Även
om det inledningsvis kan uppstå vissa pend-
lingskostnader för personalen och mer lång-
siktigt kanske ett något ökat resande bedömer
regeringen att en omlokalisering får måttliga
ekonomiska konsekvenser för Försvarsmak-
ten. Omlokaliseringen bör genomföras den
1 juli 2001.

Genom att omlokalisera ledningen för Or-
logsskolorna ges en större tyngd åt försvars-
verksamheten i regionen samtidigt som ut-
bildningsrationaliteten och effektiviteten vid
skolorna sammantaget bibehålls. Regeringen
bedömer också att en omlokalisering blir vär-
defull från karriärsynpunkt för Sydkustens ma-
rinbas och marinens övriga enheter i Karlskro-
naregionen.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

Regeringen avser således att uppdra åt För-
svarsmakten att genomföra de två omlokalise-
ringarna från Stockholmsområdet till Karls-
krona.

Övriga frågor inom verksamhetsgrenen för-
bandsverksamhet

Anställd personal

Riksdagen har vid flera tillfällen ställt krav på
förslag på ett sammanhållet, reformerat
personalförsörjningssystem. Regeringen har
därför, och som en del av förberedelserna inför
2001 års försvarsbeslut, beslutat om direktiv
till en personalförsörjningsutredning vars
uppgift är att redovisa en samlad syn på
Försvarsmaktens personalförsörjning. Utred-
ningens direktiv beslutades den 4 november
1999. Utredningen skall belysa förutsätt-
ningarna för och lämna förslag till hur
Försvarsmakten skall kunna rekrytera,
utveckla och avveckla personal på ett väl avvägt
sätt och över tiden. Utredningen skall även
behandla behovet av jämställdhet och kulturell
mångfald, åldersstrukturproblemen, anpass-
ningsprincipens påverkan på personalförsörj-
ningen och hur kraven på Försvarsmaktens
deltagande i internationell verksamhet skall
kunna tillgodoses. Reservofficerssystemet och
reservofficerarnas tjänstgöringsförhållanden i
fredstid skall särskilt uppmärksammas. Utred-
ningen skall ha slutfört sitt arbete senast den
28 februari 2001 (dir. 1999:84, 2000:12 och
2000:46). Utredningen har antagit namnet
Personalförsörjningsutredningen.

Under 1999 har Riksrevisionsverket genom-
fört en uppföljning av den granskning av
formerna för lönebildning m.m. inom
Försvarsmakten som verket redovisade våren
1998 (RRV 1998:20). I sin rapport efter
uppföljningen är Riksrevisionsverket fortsatt
kritiskt till Försvarsmakten (RRV 2000:10).
Bland annat anser Riksrevisionsverket att
alltför få förändringar i lönebildningen har
skett sedan föregående granskning för att
arbetsgivarrollen skulle kunna sägas ha stärkts
på några avgörande punkter. Vidare kritiserar
Riksrevisionsverket omfattningen av och
kostnaderna för lönetilläggen inom Försvars-
makten. Enligt Riksrevisionsverket borde
Försvarsmakten stärka sin roll som arbets-
givare bl.a. genom att ta initiativ till att

ompröva och strama upp tillämpningen av
gällande avtal.

Försvarsmakten har yttrat sig över Riksrevi-
sionsverkets rapport. Av yttrandet framgår att
Försvarsmakten i allt väsentligt delar Riksrevi-
sionsverkets iakttagelser. Försvarsmakten ifrå-
gasätter dock Riksrevisionsverkets fokusering
på skillnaderna mellan yrkesofficerares och ci-
vilanställdas lönenivåer och lönetillägg. Av
Försvarsmaktens yttrande framgår vidare att
myndigheten anser att en rad åtgärder vidtagits
sedan den förra rapporten. Försvarsmakten
anger också att fler åtgärder kommer att vidtas
i enlighet med Riksrevisionsverkets rekom-
mendationer.

Arbetstagarorganisationerna har beretts
möjlighet att yttra sig över såväl Riksrevi-
sionsverkets rapport som Försvarsmaktens
yttrande. Officersförbundet och SACO har
valt att göra det. Yttrandena finns tillgängliga i
Försvarsdepartementets akt (dnr

FÖ2000/816/MIL).

Officersförbundet är genomgående kritiskt
till Riksrevisionsverkets rapport. Officers-
förbundet ifrågasätter den kritik som riktas
mot lönetilläggen och framhåller att dessa i
huvudsak har finansierats med pengar som
avdelats i centrala avtal. Officersförbundet
menar därmed att yrkesofficerarna avstått från
generella löneökningar till förmån för riktade
ersättningar i form av lönetillägg. Officersför-
bundet ifrågasätter också de åtgärder som
Försvarsmakten avser vidta mot bakgrund av
Riksrevisionsverkets rapport.

SACO delar Riksrevisionsverkets bedöm-
ning att arbetsgivarrollen och lönebildningen
påverkas av den pågående omstruktureringen.
SACO framför vidare att detta kan vara ett av
skälen till att en del av de i förra rapporten ef-
terfrågade åtgärderna ej har genomförts. I flera
avseenden är SACO kritiskt till rapporten.
SACO anser t.ex. att neddragningarna inom
Försvarsmakten snarast bör leda till en ökande
och inte minskande löneökningstakt. Vidare
framför SACO att Riksrevisionsverket dragit
felaktiga slutsatser beträffande Försvarsmak-
tens höga övertidsuttag och beträffande de ar-
betstidförsök som bedrivits.

Regeringskansliet (Försvarsdepartementet)
har inhämtat ett fördjupat underlag beträf-
fande de åtgärder som Försvarsmakten avser
vidta för att skapa ett ändamålsenligt löne-
bildningssystem som är anpassat till de
verksamhetsintressen som föreligger i den

8 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nrl. Del2

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE t

omstrukturerade Försvarsmakten. Av under-
laget framgår att myndigheten anser det
nödvändigt att under 2001 påbörja relativt
omfattande åtgärder syftande till att förändra
formerna för lönesättning och att begränsa
antalet olika lönetillägg. Regeringen anser att
det åtgärdsprogram som Försvarsmakten
presenterat kan rätta till de brister som
Riksrevisionsverket påtalat och skapa balans
mellan myndighetens verksamhetsintresse och
de lönerelaterade personalkostnaderna. Rege-
ringen delar Försvarsmaktens syn på att många
av lönetilläggen tidigare haft en stark
verksamhetsanknytning men att detta för-
hållande i flera fall inte längre föreligger till
följd av de förändringar som Försvarsmakten
genomgår. Regeringen bedömer vidare att den
förändring beträffande lönebildningen m.m.
som Försvarsmakten planerar kan komma att
underlättas av det centrala samarbetsavtal som
Arbetsgivarverket slutit med arbetstagar-
organisationerna och som underställts
regeringen för godkännande.

Enligt regeringens uppfattning finns det ett
starkt samband mellan Försvarsmaktens ar-
betsgivarroll, lönebildning m.m. och myndig-
hetens personalförsörjning. Regeringen har
därför den 21 juni 2000 genom tilläggsdirektiv
gett Personalförsörjningsutredningen i upp-
drag att belysa olika möjligheter att utveckla
och stärka Försvarsmaktens arbetsgivarroll
(dir. 2000:46).

Regeringen genomförde 1997 en utvärde-
ring av den reformerade arbetsgivarpolitiken,
men där konstaterades att det hade gått alltför
kort tid för att kunna dra mera långtgående
slutsatser. Regeringen avser därför att göra en
ny utvärdering av arbetsgivarreformen, där
bl.a. en samlad bedömning av effekten av re-
formen avseende lönebildningen och perso-
nalförsörjningen inom statsförvaltningen görs.
Direktiv till utvärderingen förbereds f.n. inom
Regeringskansliet (Justitiedepartementet).

I samband med att Försvarsmakten lämnade
sitt budgetunderlag för 2001 framkom att
myndigheten i underlaget inför den säkerhets-
politiska kontrollstationen 1999 överskattat
möjligheterna att minska den anställda perso-
nalens numerär. Diskrepansen var så stor
(drygt 2 000 fler årsarbetare 2004) att rege-
ringen inte ansåg sig kunna använda budge-
tunderlaget för mer långsiktiga avvägningar
beträffande de personella resurserna. För att få
en oberoende granskning av behovet av an-

ställd personal har regeringen därför i ovan-
nämnda tilläggsdirektiv gett Personalförsörj-
ningsutredningen i uppgift att göra en
genomlysning av Försvarsmaktens behov av
yrkesofficerare såväl totalt som på olika kom-
petensnivåer. Hänsyn skall tas till de yrkesoffi-
cerare som tjänstgör i närstående myndigheter
till Försvarsmakten (Försvarshögskolan, För-
svarets materielverk, m.fl.).

Inom Försvarsmakten pågår en studie som
syftar till att belysa hur reservofficerssystemet
påverkas av den omstrukturering som
Försvarsmakten genomgår. Studiens resultat
ingår i det underlag som Personalförsörjning-
utredningen fortlöpande får från Försvars-
makten. Av myndighetens delårsrapport för
det första halvåret 2000 framgår att
Försvarsmakten anser att "Det fundamentala
förhållandet att reservofficerarna är en
förutsättning för att Försvarsmakten skall
kunna lösa sina uppgifter kvarstår." Av den
information som regeringen i övrigt tagit del
av framgår att Försvarsmaktens ståndpunkt
grundas på en analys av behovet av
reservofficerare för tjänstgöring i grund-
organisationen, för tjänstgöring i internationell
verksamhet, för Försvarsmaktens anpassnings-
förmåga, för bemanningen av de nationella
insatsstyrkorna, för folkförankringen och för
det allmänna kompetenstillskott som reserv-
officerarnas kombination av militär och civil
kompetens (den så kallade dubbla kompe-
tensen) ger. Regeringen avser återkomma
beträffande reservofficerssystemets utveckling
i samband med redovisningen av det sam-
manhållna, reformerade personalförsörjnings-
system som riksdagen ställt krav på.

På uppdrag av regeringen har Försvarsmak-
ten analyserat kostnaderna för den militära
skolverksamheten. Av analysen framgår att de
besparingar som angetts i utredningsbetän-
kandet Försvarsmaktsgemensam utbildning
för framtida krav (SOU 1998:42) inte till fullo
bedöms kunna infrias. Enligt Försvarsmaktens
uppfattning beror detta på Försvarsmaktens
utökade uppgifter och på att den generella
kvalitetshöjningen av officersutbildningen för-
dyrat den militära skolverksamheten.

Regeringen anser att det finns ett starkt
samband mellan personalförsörjning i termer
av kompetensförsörjning och utformningen av
det militära utbildningssystemet. Mot denna
bakgrund anser regeringen också att det först
bör klarläggas vilka kompetenser som skall

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE t

utvecklas inom det militära utbildnings-
systemet innan den kostnadsanalys som gjorts
utnyttjas för avvägningar beträffande ambi-
tionsnivåer. Mot denna bakgrund har rege-
ringen i ovannämnda tilläggsdirektiv uppdragit
åt Personalförsörjningsutredningen att beakta
Försvarsmaktens kostnadsanalys när det nya
utbildningssystemet utvärderas.

På uppdrag av regeringen har Försvarsmak-
ten utrett hur militärhögskolorna bör dimen-
sioneras, organiseras och lokaliseras. Av det
underlag som Försvarsmakten presenterade
den 30 juni 2000 framgår att Försvarsmakten
förordar en nedläggning av militärhögskolan i
Östersund och en utökning av kapaciteten på
Karlberg och i Halmstad. Det främsta skälet
till Försvarsmaktens ställningstagande är att
myndigheten anser att militärhögskolornas
behov av lärare bättre kan tillgodoses med två
större än med tre mindre enheter och att mili-
tärhögskolorna på Karlberg och i Halmstad i så
fall har bäst förutsättningar. Försvarsmakten
bedömer att förslaget inte innebär någon eko-
nomisk besparing av betydelse eftersom in-
vesteringskostnaderna i stort motsvarar kost-
naden för en fortsatt drift av en tredje
militärhögskola. Försvarsmakten bedömer vi-
dare att det tar ca 18 månader att skapa en till-
räcklig utbildningskapacitet vid de två kvarva-
rande skolorna och föreslår därför att
nedläggningstidpunkten för militärhögskolan i
Östersund bör vara den 1 juli 2002.

Regeringen anser det vara väsentligt att den
militära skolorganisationen dimensioneras och
organiseras med stöd av den utvärdering av det
nya utbildningssystemet och den genomlys-
ning av yrkesofficersbehovet som Personalför-
sörjningsutredningen kommer att göra. Såle-
des bör utredningens betänkande avvaktas
innan ställning tas till eventuella förändringar
av den militära skolorganisationen. Enligt re-
geringens mening bör även frågan om För-
svarshögskolans framtida lokalbehov beaktas i
detta sammanhang.

Sammanfattningsvis konstaterar regeringen
att de personella konsekvenserna av den om-
strukturering som inletts är betydande och att
alla problemområden inte kunnat förutses.
Med den bredd som Personalförsörjningsut-
redningen har att bedriva sitt arbete bedömer
dock regeringen att det försvarsbeslut som
riksdagen skall fatta 2001 kommer att kunna
grundas på ett personalförsörjningssystem som

ger Försvarsmakten de personella resurser som
de av riksdagen fastlagda uppgifterna kräver.

Mot bakgrund av vad som redovisats tidiga-
re beträffande antalet kvinnliga yrkesofficerare
anser dock regeringen att Försvarsmakten re-
dan under 2001 måste öka ansträngningarna
för att successivt, och i högre takt än hitintills,
öka andelen kvinnliga yrkesofficerare.

Totalförsvarspliktig personal

Under 2001 skall Försvarsmakten inrikta ut-
bildningen av totalförsvarspliktiga som fullgör
värnplikt mot 15 000. Även värnpliktsutbild-
ning omfattande 3 månader för rekrytering till
hemvärnet bör fortsätta under 2001. Arbetet
med att minska avgångarna under grundut-
bildningen skall fortsätta och arbetet med att
öka intresset bland kvinnor att fullgöra värn-
plikt skall likaså fortsätta.

Pliktutredningen har i mars månad i år läm-
nat betänkandet Totalförsvarsplikten
(SOU 2000:21). Utredningen har bl.a. berört
frågor om inskrivning och mönstring, påföljd
vid brott mot totalförsvarsplikten och motiva-
tionshöjande åtgärder. Betänkandet remissbe-
handlas för närvarande.

Regeringen konstaterar att den fortsatta in-
riktningen av utbildningen av totalför-
svarspliktig personal är beroende av den fort-
satta beredningen av Pliktutredningens
betänkande samt de slutsatser som görs inom
ramen för ovannämnda Personalförsörjnings-
utredning.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

Grundorganisationen

Den 30 mars 2000 och den 15 juni 2000 upp-
drog regeringen åt Försvarsmakten att ge-
nomföra de förändringar av Försvarsmaktens
grundorganisation som riksdagen beslutat om
(prop. 1999/2000:30, bet. 1999/2000:FöU2,
rskr. 1999/2000:168, prop. 1999/2000:97, bet.
1999/2000:FöU7, rskr. 1999/2000:250, bet.
1999/2000:FöU8, rskr. 1999/2000:251). In-
riktningen är att förändringarna skall vara ge-
nomförda senast den 31 december 2001.

Specialflyget

På regeringens uppdrag har Försvarsmakten
den 30 juni 2000 redovisat förutsättningarna
att integrera de flygburna signal- respektive ra-
darspaningsflygförbanden, dvs. den s.k. speci-
alflygverksamheten, med verksamheten vid
F 16. Försvarsmakten förordar att specialflyget
fortsatt lokaliseras till Malmen. Som skäl för
sitt ställningstagande anför myndigheten att en
omlokalisering skulle kräva omfattande inves-
teringar vid F 16 och att det skulle vara risk för
att nyckelpersonal inte skulle flytta med till
Uppsala varför en allvarlig kompetenssvacka
skulle uppstå. Regeringen har ingen annan
uppfattning än Försvarsmakten.

Miljöarbete

Regeringens bedömning: Utgångspunkten för
miljöarbetet bör vara sektorsansvaret för eko-
logisk hållbarhet. Inom ramen för detta ansvar
bör Försvarsmakten under 2001 införa ett
miljöledningssystem i hela organisationen.

Skälen för regeringens bedömning: Ut-
gångspunkten för Försvarsmaktens miljöar-
bete skall enligt regeringen vara sektorsansva-
ret för ekologisk hållbarhet. Under 2001 bör
Försvarsmakten fördjupa arbetet med detta
sektorsansvar. Det är angeläget att arbetet får
genomslag i form av ett alltmer ensat miljöar-
bete inom sektorn, som ligger i linje med det
av riksdagen fastlagda övergripande miljö-
målsarbetet.

En annan huvuduppgift för Försvarsmakten
när det gäller miljöarbetet är att under 2001
införa ett miljöledningssystem enligt standar-
den ISO 14001 i hela organisationen.

Härutöver anser regeringen att miljöarbetet
i övrigt bör utvecklas vidare. Miljöutbildningen
bör sålunda fortsätta. Arbetet med strategiska
miljöbedömningar bör fördjupas och konkreti-
seras under året. Avvecklingen av användning-
en av ämnen som bryter ned ozonskiktet bör
fortsätta, liksom arbetet med att begränsa ef-
fekterna av skott- och flygbuller. Även arbetet
med att begränsa utsläppen till luft, mark och
vatten från skadliga ämnen och fossila bränslen
bör fortsätta. Regeringen vill också peka på
betydelsen för miljön av att de fastställda rikt-
linjerna för miljöanpassad försörjning av för-
svarsmateriel successivt börjar tillämpas.

Inom ramen för Försvarets forskningsan-
stalts forskning inom verksamhetsgrenen För-
vars- och säkerhetspolitik redovisade Forsk-
ningsanstalten i juni 2000 rapporten
Avmaterialisering inom försvaret. Syftet med
rapporten är att diskutera begreppet avmateri-
alisering inom försvaret, dvs. en minskad re-
sursanvändning, och att utveckla metoder för
att kunna analysera försvarets totala resursan-
vändning. Rapporten är huvudsakligen inriktad
på återanvändning och återvinning i samband
med att vapensystem avvecklas. Rapporten har
remissbehandlats. Regeringen anser att rap-
porten pekar på väsentliga aspekter när det
gäller utvecklingen mot ett ekologiskt hållbart
samhälle. Regeringen anser att rapporten kan
ligga till grund för Försvarsmakten i sitt fort-
satta miljöarbete.

Den miljösanering av fastigheter som För-
svarsmakten har skyldighet att genomföra en-
ligt miljöskyddslagen (1969:387) av fastigheter
som avvecklas bör genomföras i en sådan takt
som resurserna medger. Saneringen av sådana
fastigheter som kan antas ha ett inte obetydligt
marknadsvärde bör enligt regeringen därvid
prioriteras.

I det internationella arbetet bör miljösamar-
betet med de övriga nordiska försvarsmakterna
vidareutvecklas. Härutöver bör samverkan
med bl.a. amerikanska myndigheter och den
ryska försvarsmakten fortsätta i enlighet med
regeringens särskilda beslut.

Stöd till de baltiska staterna

Regeringen anförde i prop. 1999/2000:30 Det
nya försvaret följande:

"Det är viktigt att fortsatt utveckla det breda
praktiska samarbetet i Östersjöområdet. De
nordiska ländernas tilltagande samarbete sins-

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

emellan och med främst de baltiska länderna
ger ett väsentligt bidrag till säkerheten i regio-
nen. Som en del av de säkerhetsfrämjande in-
satserna är det av stor vikt att Sverige bidrar till
den långsiktiga utvecklingen av grundläggande
totalförsvarsfunktioner under demokratisk
kontroll i de baltiska staterna. Insatsernas
tyngdpunkt bör ligga på rådgivning, kun-
skapsöverföring och utbildningsstöd."

Stödet till de baltiska staterna skall känne-
tecknas av långsiktighet och uthållighet och ha
sin tyngdpunkt i rådgivning, kunskapsöverfö-
ring och utbildningsstöd, inom ramen för de-
mokratisk styrning i respektive stat och med
den huvudsakliga inriktningen mot folkligt
förankrade existensförsvar. Aven materielstöd
är viktigt. Det bör finnas en beredskap att
lämna stöd vad gäller respektive försvarsmakts
utveckling såväl i stort som i dess enskilda de-
lar. Det är en fördel om stödet så långt möjligt
kan få karaktären av fleråriga systempaket.
Försvarsmakten bör mot denna bakgrund en-
ligt regeringens uppfattning översiktligt följa
utvecklingen av respektive stats försvarsmakt
samt det internationella stöd som lämnas i
sammanhanget, och föreslå regeringen beslut
om lämpliga åtgärder från svensk sida, i före-
kommande fall i samverkan med andra länder.

Utbildning i NBC-skydd

Det är enligt regeringens uppfattning angeläget
att ambitionerna höjs när det gäller
Försvarsmaktens NBC-skyddsutbildning. In-
riktningen bör vara att förmågan att hantera
NBC-hot skall kunna ökas såväl när det gäller
att försvara Sverige mot väpnat angrepp och att
stärka det svenska samhället vid svåra
påfrestningar i fred som när det gäller att bidra
till fred och säkerhet i omvärlden. Vid
internationella insatser där NBC-hot ej är
uteslutet bör strävan vara att öka förbandens
NBC-skyddsnivå med det framtida målet att
utrustningen skall vara nationellt och
internationellt interoperabel.

Frivillig försvarsverksamhet

Frivilligutbildningen bör inriktas mot att
vidmakthålla utbildningen för de frivilliga
försvarsorganisationerna på en sådan nivå att
kvaliteten i utbildningen leder till godtagbar
kunskap och förmåga i krigsuppgifter samt
leder till en god rekrytering i förhållande till

insatsorganisationens behov. Försvarsmakten
bör stödja och bistå frivilligorganisationerna så
att deras verksamhet bidrar till att vidmakthålla
försvarsviljan, ge försvarsverksamheten en
bred förankring samt så att de resurser som
avdelas för frivilligverksamhet kan nyttjas
effektivt.

Incidentinsatser

Regeringens förslag: Inriktningen för inciden-
tinsatser skall vara följande. Försvarsmakten
skall genomföra incidentinsatser, dvs. upp-
täcka, ingripa och avvisa varje form av kränk-
ning av svenskt territorium för att hävda rikets
territoriella integritet i luften, till sjöss och på
marken, med de förband och enheter som har
beredskap för detta ändamål.

Skälen för regeringens förslag: Försvars-
makten skall genomföra incidentinsatser, dvs.
upptäcka, ingripa och avvisa varje form av
kränkning av svenskt territorium för att hävda
rikets territoriella integritet i luften, till sjöss
och på marken, med de förband och enheter
som har beredskap för detta ändamål.

Stöd till samhället

Regeringens förslag: Inriktningen för stöd till
samhället skall vara följande. Vid sidan om sin
skyldighet att medverka i räddningstjänst en-
ligt räddningstjänstlagen (1986:1102), skall
Försvarsmakten bidra till att stärka det svenska
samhället vid svåra påfrestningar på samhället i
fred och därvid kunna samverka med andra
myndigheter och kunna ställa resurser till för-

Skälen för regeringens förslag: En viktig
uppgift för Försvarsmakten är att kunna lämna
stöd till samhället i skilda situationer.
Försvarsmakten skall sålunda kunna bistå
ansvariga myndigheter med insatser för stöd
vid räddningstjänst enligt räddningstjänstlagen
(1986:1102) och för att stärka det svenska
samhället vid svåra påfrestningar på samhället i
fred. Det är enligt regeringens mening ange-
läget att Försvarsmakten, inom ramen för
kraven på förmåga för de övriga försvars-

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

uppgifterna, vidmakthåller och utvecklar möj-
ligheterna att lämna stöd vid sådana
situationer.

Regeringen anser vidare att Försvarsmakten
bör ägna fortsatt stor uppmärksamhet åt stödet
vid svåra påfrestningar på samhället i fred.
Myndigheterna bör därför tillsammans med de
berörda myndigheterna fördjupa planeringen
för militära stödinsatser vid det tiotal exempel
på svåra påfrestningar som prioriterats av
statsmakterna.

Den vidgade synen på hot och risker kan
innebära att Försvarsmaktens förmåga behöver
tas i anspråk även vid andra händelser än de
som faller inom ramen för räddningstjänstla-
gen eller utgör svåra påfrestningar på samhället
i fred. I detta avseende bör, om inte annat före-
skrivs i särskild ordning, stöd enligt regering-
ens mening kunna lämnas i situationer där an-
svarig myndighets ordinarie resurser inte
räcker till. Ett exempel på lämplig samver-
kansform härvidlag är Försvarsmaktens avtal
med Sjöfartsverket om helikopterberedskap på
fem orter i Sverige. Regeringen vill i samman-
hanget understryka att Försvarsmakten vid en
insats, oavsett slaget av insats, skall biträda den
ansvariga myndigheten. Ansvaret för att begära
stöd skall således ligga på den andra myndig-
heten.

Avslutningsvis vill regeringen erinra om att
polisen, tullen och Kustbevakningen den 1 juli
2000 har fått tydligare möjligheter att använda
Försvarsmaktens resurser för transporter för
att kunna utföra sina uppgifter genom en änd-
ring i förordningen (1986:1111) om militär
medverkan i civil verksamhet.

Beredskap

Regeringens förslag: Försvarsmakten skall upp-
rätthålla beredskap enligt de tidsramar som re-
geringen beslutar.

Regeringens bedömning: Försvarsmakten bör
kunna delta i fredsfrämjande insatser med för-
bandsenheter med snabbinsatsförmåga från
såväl armé- marin- som flygstridskrafterna i
enlighet med fastställda partnerskapsmål inom
ramen för PFF:s planerings- och översynspro-
cess. Detta är särskilt viktigt i samband med
Sveriges ordförandeskap i EU.

Skälen för regeringens förslag och bedöm-
ning

Grundberedskap

Övergången från ett invasionsförsvar till ett
insatsförsvar med anpassningsförmåga ger
bättre möjligheter att flexibelt utnyttja För-
svarsmaktens resurser. Förband och enheter
blir tillgängliga utan en omfattande repeti-
tionsutbildning och det blir möjligt att sätta
samman dessa till operativa insatsstyrkor efter
aktuella behov. Försvarsmaktens beredskaps-
system skall anpassas till dessa nya förutsätt-
ningar. Regeringen har därför beslutat att För-
svarsmakten skall lämna förslag till hur
beredskapssystemet skall utvecklas för att
kunna tillämpas mer flexibelt. Uppdraget skall
redovisas i budgetunderlaget för 2002.

Vilken beredskap som Försvarsmakten skall
upprätthålla framgår av ett hemligt regerings-
beslut den 30 mars 2000 (FÖ2000/856/MIL).

Beredskap för internationella insatser

Regeringen anser att utvecklingen av Försvars-
maktens förmåga att delta i internationella
insatser bör utgå ifrån PFF:s planerings- och
översynsprocess (PARP).

Regeringen har i juni 2000 beslutat att anta
ett antal partnerskapsmål inom ramen för
PARP. Partnerskapsmålen omfattar perioden
2001-2006 och har utarbetats i dialog mellan
Sverige och Nato.

De partnerskapsmål som regeringen beslutat
att anta omfattar följande förbandstyper med
tillhörande förmåga:

- Ledningsresurs från 2001,

- Stabspersonal för civil-militär samver-
kan (Cimic) från 2002,

- Två mekaniserade infanteribataljoner
från 2001,

- Militärpoliskompani från 2003,

- Ingenjörkompani med ammunitions-
och minröjningsförmåga från 2002,

— Marint minröjningsförband från 2001,

- Spaningsflygförband AJS 37 Viggen
från 2001 (ersätts av JAS 39 Gripen från
2004),

- Transportflygförband från 2001.

Förbanden har 30 respektive 90 dagars be-
redskap.

Regeringen anser att de förbandstyper och
den förmåga som utvecklas inom ramen för

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

PARP skall vara utgångspunkten för Sveriges
anmälan till andra internationella förbandsre-
gister.

Att partnerskapsmålen är knutna till vissa
förbandstyper utesluter inte att den kunskap
och de erfarenheter som förvärvas genom del-
tagandet i PARP-processen också används i
utvecklingen av andra förbandstyper. De nu
antagna partnerskapsmålen innebär dock en
särskild prioritering och en kvalitativ utveck-
ling av de förband som redovisats ovan.

I december 1999 enades EU:s medlemslän-
der om ett övergripande mål (Headline Goal)
för att kunna hantera hela spektrat av Peters-
bergsinsatser. Detta mål bestod i att 2003 ha
styrkor tillgängliga upp till 60 000 man jämte
relevanta marin- och flygstridskrafter. Styr-
korna skall kunna vara insatta i ett konfliktom-
råde inom 60 dagar och vara självförsörjande
under ett år. Under hösten 2000 kommer en
kapacitetskonferens att hållas där medlemslän-
derna anmäler sina bidrag till det övergripande
målet. Denna process kommer sedan att fort-
sätta under det svenska ordförandeskapet vå-
ren 2001.

Incidentberedskap

Försvarsmakten skall kunna upptäcka, identifi-
era, avvisa och dokumentera kränkningar av
territoriet i enlighet med förordningen
(1982:756) om Försvarsmaktens ingripande
vid kränkningar av Sveriges territorium i fred
och neutralitet, m.m. (IKFN-förordningen).

Internationella insatser

Regeringens bedömning: Inriktningen för

internationella insatser bör vara följande.
Försvarsmakten skall delta med en bataljon i
en multinationell fredsstyrka i Kosovo och
fortsatt ställa resurser till SFOR:s förfogande i
Bosnien-Hercegovina.

Skälen för regeringens bedömning: Rege-
ringen bedömer att läget på västra Balkan är
fortsatt instabilt och kräver ett fortsatt inter-
nationellt engagemang där Sverige bör delta.

FN:s mandat för en multinationell freds-
styrka i Kosovo gällde till den 9 juni 2000.
Närvaron av en multinationell fredsstyrka
kommer att fortsätta om inte Säkerhetsrådet

beslutar annorlunda. Den svenska KFOR-
styrkan har under 2000 minskats från ca 850
till 800 personer. Antalet skytteenheter har ut-
ökats samtidigt som stödfunktionerna har re-
ducerats. Minskningen av styrkan har kunnat
göras utan att försämra bataljonens operativa
förmåga. Regeringen anser att Sverige bör
ställa motsvarande resurser till KFOR:s förfo-
gande i Kosovo under 2001.

Mandatet för SFOR-insatsen i Bosnien-
Hercegovina har förlängts till den 21 juni 2001.
SFOR:s nuvarande uppgifter är mer inriktade
på återuppbyggnad av det civila samhället än
tidigare. Regeringen anser att det nuvarande
svenska truppbidraget omfattande ca 40 perso-
ner för bl.a. civil-militär samverkan (Cimic) är
ändamålsenligt. Under 2001 bör Sverige ställa
motsvarande resurser till SFOR:s förfogande i
Bosnien-Hercegovina.

Materiel, anläggningar samt forskning och
teknikutveckling

Regeringens förslag: Inriktningen för materiel,
anläggningar samt för forskning och teknikut-
veckling skall vara följande.

Anskaffning av organisationsbestämmande
materiel och förnödenheter samt materiel och
förnödenheter som omedelbart måste vara till-
gängliga för beredskapsändamål skall priorite-
ras. Därutöver skall anskaffning av materiel till
de förband som skall kunna användas vid in-
ternationella insatser och som Sverige anmält
inom ramen för PARP prioriteras. Materiel-
system som inte behövs skall avvecklas så fort
som möjligt. Försvarsmakten skall fortsätta att
planera materielanskaffningen mot ett ökat in-
slag av demonstratorer och simulatorer. För-
svarsmaktens materielförsörjning och materi-
elaweckling skall ske på ett miljöanpassat sätt.

Inhemsk fortifikatorisk kompetens skall
upprätthållas.

Inom Försvarsmaktens forsknings- och
teknikutveckling skall följande områden prio-
riteras: ledningsförmåga på operativ och tak-
tisk nivå med tillhörande IT-systemteknik,
underrättelsesystem, förmåga till väpnad strid,
informationsoperationer samt skydd mot
NBC-stridsmedel. Försvarsmaktens forskning
och teknikutveckling skall vidare stödja ut-
vecklingen av nya förbandstyper som IT-
säkerhetsförband och NBC-insatsstyrka. Be-
träffande forskning och teknikutveckling för

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

internationella insatser skall förmåga till
ammunitions- och minröjningsförmåga
prioriteras.

Skälen för regeringens förslag

Materiel

Försvarsmaktens långsiktiga materielförsörj-
ning skall utgå från den inriktning som riksda-
gen beslutat om under våren 2000 (prop.
1999/2000:30, bet. 1999/2000:FöU2, rskr.
1999/2000:168). Regeringen vill särskilt fram-
hålla följande utgångspunkter för 2001. An-
skaffning av organisationsbestämmande mate-
riel och förnödenheter samt materiel och
förnödenheter som omedelbart måste vara till-
gängliga för beredskapsändamål skall priorite-
ras. Därutöver bör anskaffning av materiel till
de förband som skall kunna användas vid in-
ternationella insatser och som Sverige anmält
inom ramen för PARP prioriteras. Materiel-
system som inte bedöms fylla en funktion i det
ominriktade militära försvaret bör avvecklas så
fort som möjligt. Regeringen anser att en fort-
satt satsning på informations- och lednings-
system, forskning och teknikutveckling samt
anskaffning av demonstratorer och simulatorer
är nödvändig. Denna bedöms också ge svensk
försvarsindustri stora möjligheter att inta en
framträdande roll inom dessa områden samt
bidra till upprätthållande av viktiga kompeten-
sområden. Försvarsmaktens materielförsörj-
ning och materielaweckling skall ske på ett
miljöanpassat sätt.

Försvarsministern informerade den 13 juni
2000 riksdagen muntligen om bl.a. regeringens
inriktning och åtgärder avseende den västeu-
ropeiska försvarsmaterielgruppen Western Eu-
ropeen Armament Group (WEAG), om ge-
nomförandet av den gemensamma avsikts-
förklaringen inom ramen för det s.k. Lol-
samarbetet (Letter of Intent), om regeringens
intresse av att fortsätta nära samarbete med
USA och Sveriges medverkan i utvecklingen av
en europeisk radarjaktrobot.

Regeringen vill därutöver informera riksda-
gen om följande frågor.

Regeringen beskrev i prop. 1999/2000:30
Det nya försvaret konsekvenserna för för-
svarsindustrin av den planerade omstrukture-
ringen av Försvarsmakten med tillhörande för-

ändringar i materielanskaffningen. Den redo-
visade strategin för att åstadkomma deltagande
i internationell samutveckling med syftet att
bidra till att upprätthålla viktiga kompeten-
sområden tillämpas nu inför en internationell
samutveckling av radarjaktrobot med lång
räckvidd avsedd som beväpning till flygplanet
JAS 39 Gripen. Regeringen meddelade i prop.
1999/2000:30 sin avsikt att informera riksda-
gen om utvecklingen inom robotområdet. Det
är regeringens bedömning att det inte är möj-
ligt att långsiktigt skapa en tillräcklig tillgång
till strategisk robotkompetens inom landet en-
bart genom de robotprojekt som Försvar-
smakten har behov av. För att säkerställa en
långsiktig tillgång till kompetens inom detta
område, som är belagt med mycket hög sek-
retess såväl nationellt som internationellt,
krävs att svensk försvarsindustri deltar på ett
tillfredsställande sätt i internationella robot-
projekt. Strävan vid ett svenskt deltagande i
internationella robotprojekt bör vara att det
skapas ett ömsesidigt beroende där svensk in-
dustri besitter strategisk kompetens inom vissa
nischer. Det är därför väsentligt att bibehålla
en utvecklande och producerande robotin-
dustri inom landet och att den omstrukturera-
de svenska robotindustrin, inom vissa nischer
blir konkurrenskraftig.

Under året har Försvarets materielverk
genomfört förhandlingar och dialoger med
försvarsindustrin avseende villkor och förut-
sättningar för att inom givna ekonomiska
ramar långsiktigt kunna skapa tillgång till
viktig robotkompetens inom landet. Resultatet
av dessa förhandlingar och dialoger är att den
svenska utvecklande och producerande robot-
industrin, och därmed en väsentlig del av den
inhemska tillgången till robotkompetens,
endast kan bibehållas på sikt om det skapas en
helhetslösning med en tillräcklig miniminivå av
robotprojekt till 2010. Grunden för denna
helhetslösning består av att Försvarsmakten
beställer en begränsad anskaffning av nuvaran-
de luftvärnsrobotsystem 23 Bamse, genomför
realiserbarhetsstudie och utveckling av DGA
Bamse (DGA är en förkortning för digital
gruppantenn). Studien syftar till att undersöka
möjligheterna att integrera sjö- och markmåls-
funktion i samma system. En utveckling och
anskaffning av DGA Bamse förutsätter att
industrin etablerar ett internationellt sam-
arbetsprojekt.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

Vidare förutsätts att Försvarsmakten
beställer IR-jaktroboten IRIS-T samt att
Sverige deltar i utvecklingen av det europeiska
radarjaktrobotprojektet Meteor. Regeringen
konstaterar att denna helhetslösning innebär
ett långsiktigt ekonomiskt åtagande för staten
där det inte finns utrymme för ambitions-
minskningar om den svenska tillgången till
viktig robotkompetens skall kunna bibehållas.
Regeringen finner det angeläget att bibehålla
viktig robotkompetens i Sverige och har därför
under våren 2000 bemyndigat Försvarets
materielverk att förhandla om ett svenskt
deltagande i Meteorprojektet samt beslutat att
Försvarsmakten får beställa serieförberedelser
och en begränsad anskaffning av luftvärns-
robotsystem 23 Bamse. Regeringen avser att
pröva lämpligheten att styra robotanskaff-
ningen genom en gemensam objektsram.

Regeringen redovisade i prop. 1999/2000:30
Det nya försvaret sin bedömning av inom vilka
teknikområden som Sverige behöver ha till-
gång till strategiska kompetenser. Försvarsut-
skottet framhöll i bet. 1999/2000:FöU2 att ut-
skottet inte har något att erinra mot rege-
ringens bedömning. Regeringen avser nu att gå
vidare med att ta fram en strategi för hur till-
gång till strategiska kompetenser skall säker-
ställas. Som ett led i detta arbete har regeringen
beslutat uppdra åt Försvarets materielverk att i
samråd med Försvarsmakten, Överstyrelsen
för civil beredskap, Flygtekniska försöksan-
stalten och Försvarets forskningsanstalt utar-
beta förslag till en sådan strategi. Regeringen
återkommer till riksdagen i frågan.

Regeringen informerade riksdagen i prop.
1999/2000:30 om avsikten att besluta om di-
rektiv till utredning att se över den militära
materielförsörjningsprocessen. Regeringen be-
slutade om direktiv till en särskild utredare att
kartlägga nuläge och förändringsfaktorer vad
gäller materielförsörjningen för det militära
försvaret samt föreslå utvecklings- och effekti-
viseringsåtgärder (dir. 2000:13). Utredaren
skall i en första etapp kartlägga och analysera
dels den nuvarande materielförsörjningen, dels
sådana förändringsfaktorer som bedöms ha
betydelse för materielförsörjningens fortsatta
utveckling. Denna etapp har redovisats den
15 juni 2000 (SOU 2000:54, Det militära för-
svarets materielförsörjning).

Utredaren skall i en andra etapp föreslå ut-
vecklings- och effektiviseringsåtgärder vad av-
ser materielförsörjningen. Därvid skall utreda-

ren bland annat överväga hur materielförsörj-
ningen kan göras mer flexibel och anpass-
ningsbar till förändrade säkerhetspolitiska, för-
svarspolitiska, organisatoriska och tekniska
förutsättningar och behov. Vidare skall utreda-
ren överväga hur det internationella samarbetet
inom området kan stärkas samt hur resursför-
delningen i princip bör göras mellan olika faser
av materielförsörjningen. Etapp två skall redo-
visas senast den 28 februari 2001.

Regeringen redovisade i prop. 1998/99:74
och prop. 1999/2000:30 sin avsikt att besluta
om en översyn av forskning och utveckling in-
om totalförsvaret. Regeringen beslutade i mars
2000 om direktiv för en sådan översyn (dir.
2000:14). Enligt direktiven skall en särskild ut-
redare analysera och lämna förslag till hur na-
tionell och internationell forskning och ut-
veckling skall kunna nyttiggöras som
användbar kunskap och praktiska tillämpning-
ar för behov inom totalförsvaret. Arbetet skall
bedrivas med utgångspunkt från de senare
årens utveckling i omvärlden, ominriktningen
av totalförsvaret samt principen om anpass-
ning. Utredaren har den 4 september 2000 re-
dovisat delbetänkandet Forskning och utveck-
ling för totalförsvaret - kartläggning och
probleminventering (SOU 2000:84) och skall
enligt direktiven redovisa sitt slutbetänkande
senast den 28 februari 2001.

Regeringen informerade riksdagen i prop.
1999/2000:30 om regeringens inriktning för
hur förnödenhetsawecklingen bör genomföras
och om regeringens avsikt att se över gällande
reglering på området och lägga fast en inrikt-
ning för det förestående awecklingsarbetet.
Utskottet delade i allt väsentligt regeringens
överväganden (bet. 1999/2000:FöU2). Rege-
ringen har därefter beslutat förordningen
(2000:278) om gåvor och överföringar av över-
skottsmateriel hos Försvarsmakten. Förord-
ningen trädde i kraft den 1 juli 2000. Därige-
nom kan de frivilliga försvarsorganisationerna
och svenska myndigheter få materiellt tillskott
samtidigt som stöd till internationella huma-
nitära insatser möjliggörs. Stödet till Estland,
Lettland och Litauen genom överlåtelser av
överskottsförnödenheter som inte klassas som
krigsmateriel kommer fortsättningsvis att
hanteras som en integrerad del av årspro-
grammen för länderna.

Dessutom vill regeringen informera om
under 2001 planerade leveranser till
Försvarsmakten av större materielsystem.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

Bland annat planeras leveranser av materiel,
vapen, underhållsutrustning m.m. till
stridsvagn 121/122 Leopard, stridsfordon 90,
stridsfartyg, ubåtar, torpeder, JAS 39 Gripen,
flygburen spaningsradar FSR 890 och till
stridsledningscentraler. Därutöver genomförs
vidmakthållande av befintlig materiel som skall
bibehållas på sikt samt avveckling av en stor
mängd utgående materiel.

Internationellt materielsamarbete

Den 27 juli 2000 undertecknade försvarsmi-
nistrarna i Frankrike, Italien, Spanien, Storbri-
tannien, Sverige och Tyskland ett ramavtal om
åtgärder för att underlätta omstrukturering
och drift av den europeiska flygindustrin. Av-
talet har förhandlats fram med stöd av av-
siktsförklaringen (Letter of Intent) som de sex
försvarsministrarna undertecknade den 6 juli
1998. Regeringen avser att hösten 2000 före-
lägga riksdagen avtalet för godkännande.

USA ligger långt framme på många
teknikområden av väsentlig betydelse för både
Sverige och övriga Europa. Vårt samarbete
med USA kommer därför även i
fortsättningen att vara en viktigt förutsättning
för vår teknologi- och materielförsörjning.
Samtidigt är fortsatt tillgång till den europeiska
marknaden av stor betydelse för den
amerikanska försvarsindustrin. Det finns
därför ett ömsesidigt intresse för både Europa
och USA att söka lämpliga framtida sam-
arbetsformer som tillgodoser dessa intressen.
För att underlätta teknologiöverföring och
främja ökad handel har en särskild överens-
kommelse träffats mellan USA och
Storbritannien tidigare i år. Bilaterala
diskussioner i samma syfte har också inletts
mellan USA och ett antal länder, däribland
Sverige.

Anläggningar

Inriktningen för området anläggningar skall
vara sådan att den får en sådan flexibilitet att
den kan utgöra en integrerad del av Försvars-
maktens förmåga att kunna anpassas mot nya
hot och risker i framtiden. Verksamheten
inom området bör utgå från den framtida
insatsorganisationens utformning. Den lång-
siktiga fortifikatoriska kompetensen skall
säkerställas. Ett antal skyddade ledningsplatser
avsedda att öka handlingsfriheten vid val av

uppehållsplats för vissa totalförsvarsfunktioner
bör bibehållas i ett sådant skick att platserna
kan användas vid behov.

För 2001 planeras att fullfölja redan fattade
beslut om bl.a. omsättning av delar av försva-
rets telenät (FTN) och utbyggnad av taktiskt
radiosystem.

Forskning och teknikutveckling

Regeringen anförde i prop. 1999/2000:30 att
för att säkerställa tillgång till strategisk kom-
petens på lång sikt bör de icke objektbundna
satsningarna på forskning och teknikutveck-
ling inom respektive område ligga kvar på da-
gens nivå. Regeringen bedömde också att in-
nehållet i Försvarsmaktens forsknings- och
teknikutvecklingsplan var väl avvägt mot För-
svarsmaktens uppgifter och ominriktning. Re-
geringen gör ingen annan bedömning.

Försvarsmaktens forskning och teknikut-
veckling skall generera kunskap, kompetens
och teknik för att dels utveckla förmågan att
lösa nuvarande uppgifter, dels kunna möta
framtida hot och risker. Verksamheten har
därigenom stor betydelse för anpassningsprin-
cipen. Resurserna skall främst utnyttjas inom
områden som är specifika för Försvarsmaktens
behov och där inhemsk kompetens är av stor
betydelse för Försvarsmaktens anpassnings-
förmåga.

Särskilt viktiga områden som ledningsför-
måga på operativ och taktisk nivå med tillhö-
rande IT-system, underrättelsesystem, förmå-
ga till väpnad strid, skydd mot NBC-
stridsmedel samt informationsoperationer
skall prioriteras. Försvarsmaktens forskning
och teknikutveckling skall vidare stödja ut-
vecklingen av nya förbandstyper som IT-
säkerhetsförband och NBC-insatsstyrka. Be-
träffande forskning och teknikutveckling för
internationella insatser skall förmåga till am-
munitions- och minröjningsförmåga priorite-
ras. Utvecklingen av samverkansformer mellan
utförare inom forskning och teknikutveckling,
användare och industri bör fortsätta.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

Det nationella flygtekniska forskningspro-
grammet

Regeringens förslag: Det nationella flygtekniska
forskningprogrammet skall fortsätta under pe-
rioden 2001 - 2003. Det statliga bidraget till
finansieringen av programmet skall vara högst
90 000 000 kronor under perioden.

Skälen för regeringens förslag: Riksdagen har
tidigare beslutat om det nationella flygtekniska
forskningsprogrammet 1993 (prop.
1992/93:170, bet. 1992/93:FöU13, rskr.
1992/93:393), 1996 (prop. 1996/97:5, bet.
1996/97:UbU3, rskr. 1996/97:99, prop.
1996/97:1, bet. 1996/97:FöUl, rskr.
1996/97:109) och 1999 (prop. 1999/2000:1, bet
1999/2000:FöUl, rskr. 1999/2000:74).

Riksdagsbesluten omfattar tillsammans pe-
rioden 1993/94-2000. Statens totala bidrag till
finansieringen av programmet har hittills legat
på 30 miljoner kronor per år och omfattar to-
talt 225 miljoner kronor för perioden. Flygin-
dustrin har bidragit med lika mycket. Målet för
programmet är att genom stimulans till forsk-
ningarbete bidra till att svensk flygindustris
kompetens och konkurrenskraft utvecklas.
Programmet omfattar sådan flygteknisk forsk-
ning som är av gemensamt civilt och militärt
intresse. Projekten inom programmet ge-
nomförs i samverkan mellan flygindustri, uni-
versitet och högskola samt försvarets forsk-
ningsorgan. Programmet leds i samverkan
mellan industrin och staten.

Regeringen har inför det nu aktuella samla-
de forskningspolitiska beslutet låtit utvärdera
programmet. I utvärderingsrapporten
(NUTEK R 2000:8) lämnas förslag om pro-
grammets framtida omfattning, avgränsning,
inriktning och styrning. Rapporten har re-
missbehandlats. Rapporten och remissyttran-
dena finns tillgängliga i Försvarsdepartemen-
tets akt (dnr FÖ2000/1158/MIL).

Regeringen bedömer att programmet har
bedrivits på ett effektivt sätt och att resultaten
hittills av programmet är positiva. Flygindu-
strin stöder förslagen i utvärderingsrapporten
om en fortsättning av programmet. Program-
mets betydelse från försvars- och näringspoli-
tiska utgångspunkter motiverar enligt rege-
ringen att programmet fortsätts.

Regeringen beräknar för perioden 2001 -
2003 ett totalt statligt bidrag till finansieringen
av programmet om 90 miljoner kronor, varav
60 miljoner kronor under utgiftsområde 6
Totalförsvar och 30 miljoner kronor under
utgiftsområde 24 Näringsliv. För 2001
beräknar regeringen dels 20 miljoner kronor
under politikområde 6 Försvarspolitik, anslag
6:3 Materiel, anläggningar samt forskning och
teknikutveckling, dels 10 miljoner kronor
under politikområde 26 Forskningspolitik,
anslag 26:2 Verket för innovationssystem:
Forskning och utveckling.

Regeringen avser att uppdra åt en särskild
förhandlare att förhandla med flygindustrin
om programmets omfattning, avgränsning, in-
riktning och styrning under perioden 2001-
2003.

Det bör enligt regeringens uppfattning vara
en uppgift för Försvarsmakten och den nya
myndighet som skall inrättas den 1 januari
2001, Verket för innovationssystem, att till-
sammans och för staten ta ställning till pro-
grammets eventuella fortsättning efter 2003.

3.9.5 Revisionens iakttagelser

Riksrevisionsverket har inte lämnat någon in-
vändning mot Försvarsmaktens årsredovisning
för 1999.

3.9.6 Budgetförslag

3.9.6.1 6:1 Förbandsverksamhet och

beredskap m.m.

Tabell 3.2 Anslagsutveckling

Tusental kronor		18 410 015	Anslags- sparande	606 268
1999	Utfall	18 410 015	Anslags- sparande	606 268
2000	Anslag	19 543 954 ¹	Utgifts- prognos	19 300 000
2001	Förslag	18 206 092
2002	Beräknat	16 771 852 ²
2003	Beräknat	17 668 576 ³

¹ Inklusive en minskning med 700 000 tkr på tilläggsbudget i samband med
den ekonomiska vårpropositionen.

² Motsvarar 16 430 236 tkr i 2001 års prisläge.

³ Motsvarar 16 938 236 tkr i 2001 års prisläge.

Anslaget finansierar verksamheterna förbands-
verksamhet, incidentinsatser, stöd till samhäl-
let samt beredskap. Under anslaget beräknas

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

dessutom belopp för de frivilliga försvarsorga-
nisationernas utbildningsverksamhet, liksom
för deras verksamhet i de baltiska länderna
samt Polen och Ryssland. Regeringen avser att
ställa ett mindre belopp till regeringens dispo-
sition inom anslaget för sådan verksamhet som
ej kan förutses då budgetpropositionen beslu-
tas. Det rör bl.a. verksamhet inom ramen för
PFF samt stöd till Estland, Lettland och Litau-
en inom försvarsområdet.

Anslagssparandet från 1999 är en följd av att
Försvarsmakten under 1999 inledde omstruk-
tureringsarbetet mot det nya försvaret. Arbetet
fick till följd att viss verksamhet bedrevs på en
låg nivå eller försköts till kommande år.

Anslaget har i budgetpropositionen för 2000
justerats för att kompensera för ökade kostna-
der för premier för de statliga avtalsförsäkring-
arna. En ytterligare ändring görs nu med an-
ledning av att justeringen inte på ett korrekt
sätt tog hänsyn till de verksamheter som är bå-
de anslags- och avgiftsfinansierade.

Tabell 3.3 Beräkning av anslaget för 2001

Tusental kronor

Anslag 2000	19 543 954
Pris- och löneomräkning	420 403
Överföring inom U06	-736 000
Kompensation för ålderspen- sionsavgifter för totaIförsvars- pliktiga	238 970
Övriga¹	-1 154 811
Justering av premiekompensation	-46 424

Förslag 2001___________________________________________18 266 092

^TTTespäHn^^nHgheUiie^rö^gÖÄ/ÖT^^issTekönömis^ölitisk^"
åtgärder, m.m.

3.9.6.2 6:2 Fredsfrämjande truppinsatser

\|Tabell 3.4 Anslagsutveckling llh
Tusental kronor		675 448	Anslags- sparande	99 552
1999	Utfall	675 448	Anslags- sparande	99 552
2000	Anslag	900 083	Utgifts- prognos	980 000
2001	Förslag	1 000 762
2002	Beräknat	904 483 ¹
2003	Beräknat	924 466 ¹

¹ Motsvarar 885 762 tkr i 2001 års prisnivå.

Anslaget finansierar den fredsfrämjande
verksamhet med trupp utomlands som
Försvarsmakten genomför efter beslut av

regeringen. Inriktningen för 2001 är att nu
pågående missioner i Kosovo och Bosnien
skall fortsätta.

Anslagssparandet från 1999 beräknas till
största delen användas under 2000 för verk-
samheten i de missioner Försvarsmakten deltar
i.

ITabell 3.5 Beräkning av anslaget för 2001
Tusental kronor
Anslag 2000	900 083
Pris- och löneomräkning	5 679
Överföring inom U06	60 000
Justering av premiekompensation	35 000
Förslag 2001	1 000 762

3.9.6.3 6:3 Materiel, anläggningar samt
forskning och teknikutveckling

ITabell 3.6 Anslagsutveckling K
Tusental kronor		21 048 023	Anslags- kredit	889 195
1999	Utfall	21 048 023	Anslags- kredit	889 195
2000	Anslag	23 040 782 ¹	Utgifts- prognos	21 082 550
2001	Förslag	23 314 833
2002	Beräknat	20 305 439 ²
2003	Beräknat	20 290 930 ³

¹ Varav 700 000 tkr på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vår-
propositionen 2000.

² Motsvarar 19 759 826 tkr i 2001 års prisnivå.

³ Motsvarar 19 251 826 tkr i 2001 års prisnivå.

Anslaget finansierar utveckling, anskaffning,
vidmakthållande och avveckling av materiel,
anskaffning, vidmakthållande och avveckling
av anslagsfinansierade anläggningar samt
forskning och teknikutveckling. Anslaget an-
vänds också för finansiering av det nationella
flygtekniska forskningsprogrammet.

Anslagsutfallet för 1999 medförde att en an-
slagskredit om 889 miljoner kronor utnyttja-
des, uteslutande inom materielområdet. I bör-
jan av 1999 förelåg en risk att den beslutade
anslagskrediten för året inte skulle vara till-

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

räcklig. Omfattande förhandlingar med för-
svarsindustrin om förskjutna och minskade

materielleveranser fick dock till följd att ut-
nyttjandet av krediten kunde begränsas.

Investeringsplan

Regeringens förslag: Förslaget till investeringsplan för Försvarsmakten för perioden 2001- 2003 god-
känns (tabell 3.7).

ITabell 3.7 Investeringsplan \|
Tusental kronor	Prognos 2000	Budget 2001	Beräknat 2002	Beräknat 2003
Materiel	20 182 550	22 149 092	19 188 640	19 073 474
Anläggningar	230 000	233 148	203 054	202 909
Forskning och teknikut-	870 000	932 593	913 745	1 014 547
veckling
Summa investeringar	21 282 550	23 314 833	20 305 439	20 290 930
Anslag	21 282 550	23 314 833	20 305 439	20 290 930
Summa finansiering	21 282 550	23 314 833	20 305 439	20 290 930
Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser

Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att i fråga om ramanslaget 6:3 Materiel, anläggningar samt
forskning och teknikutveckling medge beställningar av materiel, anläggningar samt forskning och
teknikutveckling så att behovet av anslagsmedel efter budgetåret 2001 för dessa och tidigare
beställningar tillsammans uppgår till högst 77 936 125 000 kronor.


\|Tabell 3.8 Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser ____\|
Tusental kronor	1999 utfall	2000 prognos	2001 beräknat	2002 beräknat	2003 - beräknat
Utestående förpliktelser vid årets början	80 186 056	73 886 400	77 891 186
Nya förpliktelser	15 969 523	25 370 052	24 735 121
Infriade förpliktelser*	-22 269 179	-22 735 000	-24 690 182	-22 475 232	-55 460 892
Utestående förpliktelser vid årets slut	73 886 400	76 521 452	77 936 125
Erhållen/föreslagen bemynd iganderam	90 051 400	76 521 452	77 936 125

* Utgiftsutfall till följd av ingångna förpliktelser.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

ITabell 3.9 Beräkning av anslaget för 2001 \|\|\|
Tusental kronor
Anslag 2000	22 340 782
Pris- och löneomräkning	399 815
Överföring inom U06	587 637
Justering av premiekompensation	-13 401
Förslag 2001	23 314 833

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

3.10 Det civila försvaret

3.10.1 Omfattning

Det civila försvaret omfattar all samhällsverk-
samhet som skall bedrivas i krig. I fred är civilt
försvar verksamhet som genomförs för att höja
samhällets förmåga att motstå ett väpnat an-
grepp. Det civila försvaret är därmed inte en
organisation utan verksamhet som ett flertal
aktörer genomför i syfte att komplettera det
fredstida samhällets förmåga.

För att möjliggöra styrning av de fredstida
beredskapsförberedelserna är civilt försvar
uppdelat i 18 funktioner, dvs. samhällssektorer
som är särskilt viktiga i en krigssituation. För
varje funktion finns en central myndighet som
har ansvar för att bl.a. samordna verksamheten
inom funktionen. Inom respektive funktion
ingår ofta ett antal myndigheter. För att få en
bild av funktionens förmåga måste därför
verksamhet som bedrivs inom flera myndig-
heters ansvarsområden vägas samman. Det är
den funktionsansvariga myndigheten som skall
utvärdera funktionens samlade förmåga.

Det civila försvaret omfattar funktionen
Civil ledning, funktionen Försörjning med
industrivaror, funktionen Befolkningsskydd
och räddningstjänst, funktionen Psykologiskt
försvar, funktionen Ordning och säkerhet,
funktionen Hälso- och sjukvård m.m., funk-
tionen Telekommunikationer m.m.,
funktionen Postbefordran, funktionen
Transporter samt funktionen

Energiförsörjning. Dessa funk-tioner tilldelas
medel för beredskapsändamål inom
utgiftsområde 6 Totalförsvar.

Därutöver ingår funktionen Utrikeshandel,
funktionen Socialförsäkringar, funktionen
Finansiella tjänster, funktionen Skatte- och
uppbördsväsende, funktionen Livsmedels-
försörjning, funktionen Arbetskraft, funk-
tionen Flyktingverksamhet och funktionen
Landskaps- och fastighetsinformation. Dessa
funktioner tilldelas dock inte medel inom
utgiftsområde 6 Totalförsvar. Det civila för-
svaret stöds i vissa fall av delar av de total-
försvarsgemensamma verksamheterna som
redovisas i avsnitt 3.11.

3.10.2 Utgiftsutvecklingen

Den civila ekonomiska planeringsramen upp-
gick för 1999 till 2 489 miljoner kronor. I be-
loppet ingår medel som utbetalas till kommu-
nerna för beredskapsåtgärder enligt lagen
(1994:1720) om civilt försvar (ca 166 miljoner
kronor).

Under 1999 ändrades inriktningen för det
civila försvaret. Investeringar syftande till inva-
sionsförsvarets behov minskade avsevärt. Såle-
des ställdes 100 miljoner kronor till regering-
ens disposition och 100 miljoner kronor drogs
in som en besparing från årets tilldelade medel.
Utöver detta överfördes 115 miljoner kronor
från den civila ramen till verksamhet inom
framför allt Kustbevakningens och Statens
räddningsverks fredstida verksamhet.

I budgetpropositionen för 2000 föreslog re-
geringen att 511 miljoner kronor skulle över-
föras från den civila ekonomiska planeringsra-
men i huvudsak till Försvarsmakten. Därmed
uppgår den ekonomiska ramen under 2000 till
1 868 miljoner kronor. Regeringen bedömer
att utgifterna för det civila försvaret kommer
att uppgå till 2 261 miljoner kronor. Mellan-
skillnaden skall finansieras via anslagssparande
från tidigare år.

Vid utgången av 1999 redovisade funktio-
nerna ett samlat anslagssparande om 785 mil-
joner kronor. Av beloppet får myndigheterna
efter regeringens beslut disponera 522 miljoner
kronor under 2000 och 138 miljoner kronor
har dragits in som en besparing. Resterande
anslagssparande om 125 miljoner kronor skall
efter regeringens beslut få disponeras 2001.

Anslagstilldelning och verksamhet har för
försörjningsfunktionerna inte varit i nivå un-
der försvarsbeslutsperioden. Under försvars-
beslutsperioden har stora anslagssparanden in-
om nämnda funktioner uppkommit.
Riksdagen har därför kunnat anvisa lägre be-
lopp än vad som verksamheten krävt, då rege-
ringen beslutat att anslagssparanden fått an-
vändas. Vid ingången av försvarsbesluts-
perioden 2002-2004 skall dock anslag och
verksamhet vara i balans. Större anslagssparan-
den beräknas därför inte uppkomma efter
2001.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

3.10.3 Mål

Målet för verksamheten inom det civila försva-
ret och för utformningen av resurserna är en-
ligt prop. 1998/99:74 att

- värna civilbefolkningen, trygga en livs-
nödvändig försörjning, säkerställa de
viktigaste samhällsfunktionerna och
bidra till Försvarsmaktens förmåga vid
ett väpnat angrepp och krig i vår om-
värld,

- bidra till fred och säkerhet i omvärlden
och

- stärka samhällets förmåga att förebyg-
ga och hantera svåra påfrestningar på
samhället i fred.

I 1996 års försvarsbeslut angav regeringen
mål för de olika funktionerna (prop.
1996/97:4, bet. 1996/97: UFöUl, rskr.
1996/97:36). Respektive funktionsmål är en
nedbrytning av de ovan angivna målen för ci-
vilt försvar. Enligt funktionsmålen skall åtgär-
der vidtas så att verksamhet i tillräcklig om-
fattning kan upprätthållas i krig. Målen anger
vidare att de resurser och den beredskap som
skapas inom funktionen skall också kunna ut-
nyttjas vid svåra påfrestningar på samhället i
fred och för internationella fredsfrämjande och
humanitära insatser. I redovisningen per funk-
tion som anges nedan redovisas inte denna del
av funktionsmålen.

3.10.4 Resultatbedömning

3.10.4.1 Modell för resultatbedömning

Utifrån målsättningen i 1996 års totalförsvars-
beslut har ambitionsnivån för funktionerna
fastställts - funktionsmål. Bedömningen av be-
redskapsläget för en funktion sker utifrån för-
mågan att inom funktionen kunna lösa sina
uppgifter i en preciserad situation. Redovisade
prestationer för respektive funktion skall där-
med successivt leda till att förmågan förbättras
från år till år.

- God: Resurserna (kapaciteten) motsva-
rar eller överstiger behovet och upp-
gifterna kan lösas,

- Godtagbar: Brister och störningar ned-
sätter handlingsförmågan men uppgif-
terna kan i huvudsak lösas,

- Icke godtagbar: Svåra brister vilka leder
till att uppgifterna inte kan lösas.

Bedömning av funktionens förmåga sker för
ett nuvarande och för ett tänkt förändrat
omvärldsläge. Påfrestningar i nuvarande
omvärldsläge innebär att funktionerna skall ha
en förmåga att möta ett väpnat angrepp som
antas ske med begränsade styrkor. Angreppet
kan ske mot begränsade geografiska mål eller
mot några vitala samhällsfunktioner och med
högt risktagande från angriparens sida.
Totalförsvaret får en mycket kort förvarning
och någon uthållighet utöver det som finns i
fredssamhället förutsätts inte.

Angreppshot med iståndsatta styrkor i ett
förändrat omvärldsläge innebär också att upp-
gifterna enligt 1996 års försvarsbeslut skall
kunna lösas men förutsätter ett angrepp som är
av större omfattning kvantitativt och eventu-
ellt kvalitativt jämfört med ett angrepp i nuva-
rande omvärldsläge. I planeringen mot detta
slag av angrepp ingår en ettårig anpassningspe-
riod. Det omställda samhället skall ha en ut-
hållighet som antas vara någon månad.

3.10.4.2 Resultat

Överstyrelsens för civil beredskap bedöm-
ning och redovisning vad gäller gemen-
samma frågor för civilt försvar

Robusta system för överföring av signalskyd-
dad information är väsentligt för det civila för-
svaret. Överstyrelsen för civil beredskap
(ÖCB) har tillsammans med Försvarsmakten
och Post- och telestyrelsen deltagit i utveck-
lingen av en GSM-kryptotelefon. Överstyrel-
sen bedömer att förmågan att överföra signal-
skyddad text, tal och bild trots vissa brister är
godtagbar mellan aktörerna i det civila försva-
ret. Dock menar ÖCB att förmågan att signal-
skydda datakommunikation inte är godtagbar.

I syfte att höja datasystemsäkerheten hos
myndigheter inom det civila försvaret har
ÖCB fortsatt med att genomföra analyser av
säkerhetsnivån i samhällsviktiga datasystem.
Myndigheten bedömer att IT-säkerheten inom
det civila försvaret inte är tillfredsställande,
men att den efterhand blir bättre i takt med att
beredskapsmyndigheterna vidtar åtgärder med
anledning av de brister som upptäckts i analy-
serna.

Materiel för NBC-skydd har anskaffats en-
ligt plan och planerad utbildning har genom-
förts. Ytterligare förbättring av funktionernas

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

kunskapsnivå avseende NBC samt en förbätt-
rad förmåga att samverka och samordna förbe-
redelserna att möta ett till karaktären förändrat
NBC-hot är fortsatt angeläget. Som stöd för
detta NBC-arbete utgör nuvarande samver-
kansformer mellan myndigheter med uppgifter
inom NBC-området en bra grund och dessa
bör kunna utvecklas ytterligare, menar ÖCB.

Överstyrelsen skall samordna den inter-
nationella förtroendeskapande verksamheten
inom det civila försvaret. Överstyrelsen har
under 1999 deltagit i multilateralt för-
troendeskapande arbete bl.a. inom ramen för
Partnerskap för fred. Inom det bilaterala
samarbetet har ett omfattande nätverk av
kontakter etablerats med länderna i
Östersjöområdet. Seminarier och utbildningar
har genomförts där personer från centrala,
regionala och lokala myndigheter från olika
länder träffas och utbyter praktiska erfaren-
heter. Överstyrelsen har vidare deltagit i
övningar där civil-militära samverkansfrågor
står i fokus, som t.ex. VIKING 99.
Överstyrelsen menar att beredskapen och
kompetensen hos de funktionsansvariga
myndigheterna har stärkts.

Funktionsansvariga myndigheters bedöm-
ning av funktionernas förmågor

Inledning

Bedömningen som ÖCB redovisar är att
funktionernas samlade faktiska förmåga i nu-
varande omvärldsläge var godtagbar vid ut-
gången av 1999. Samtliga funktioner anger
dock att detta förutsätter att det finns funge-
rande energiförsörjning och telekommunika-
tioner, dvs. dessa faktorer är gränssättande för
funktionens faktiska förmåga.

Huvuddelen av funktionerna bedöms ha en
godtagbar förmåga vid ett väpnat angrepp i ett
förändrat omvärldsläge. Detta förutsätter dock
att funktionerna har utarbetat genomförbara
planer för att under en period av ett år kunna
höja förmågan. Några funktioner som t.ex.
Telekommunikationer m.m. och Civil ledning
bedöms ha en icke godtagbar förmåga även
efter en sådan anpassningsperiod. Detta beror
på att de beredskapsåtgärder som här måste
vidtas för att höja förmågan inte hinns med
under ett år.

Myndigheternas bedömning vid utgången
av 1999 vad gäller förmågan i nuvarande och

ett förändrat omvärldsläge redovisas enligt
följande:

Funktion	Funktionens förmåga vid
Funktion	Påfrestningar i nuvarande omvärldsläge	Angreppshot i ett förändrat omvärldsläge med iståndsatta styrkor	Funktions- ansvarig myn- dighet	Ansva- rigt de- parte- ment
Civil led- ning	Icke godtag- bar	Icke godtag- bar	Överstyrelsen för civil beredskap	Fö
Försörj- ning med industri- varor	Godtagbar	Icke godtag- bar	Överstyrelsen för civil beredskap	Fö
Befolk- nings- skydd och rädd- nings- tjänst	Icke godtag- bar	Icke godtag- bar	Statens rädd- ningsverk	Fö
Psyko- logiskt försvar	Godtagbar	Godtagbar	Styrelsen för psykologiskt försvar	Fö
Ordning och sä- kerhet	Godtagbar	Godtagbar	Rikspolis- styrelsen	Ju
Hälso- och sjuk- vård m.m.	Godtagbar	Godtagbar	Socialstyrelsen	s
Tele- kommu- nikatio- ner	Icke godtag- bar	Icke godtag- bar	Post- och telestyrelsen	N
Post- befordran	Godtagbar	Godtagbar	Post- och telestyrelsen	N
Funktion	Funktionens förmåga vid
Funktion	Påfrestningar i nuvarande	Angreppshot i ett förändrat	Funktions- ansvarig myn-	Ansva- rigt de-

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

	omvärldsläge	omvärldsläge med iståndsatta styrkor	dighet	parte- ment
Trans- porter	Godtagbar	Godtagbar	Överstyrelsen för civil bered- skap	N
Energi- försörj- ning	Godtagbar	Godtagbar	Statens energi- myndighet	N
Utrikes- handel	Godtagbar	Icke godtag- bar	Kommers- kollegium	UD
Social- försäk- ring	Godtagbar	Godtagbar	Riksförsäk- ringsverket	S
Finansiel- la tjänster	Godtagbar	Godtagbar	Finansinspek- tionen	Fi
Skatte- och upp- börds- väsende	Godtagbar	Godtagbar	Riksskatte- verket	Fi
Livs- medels försörj- ning	Godtagbar	Godtagbar	Jordbruks- verket	Jo

Nedan utvecklas ytterligare myndigheternas
bedömningar vad gäller de tio funktioner som
tilldelas medel inom politikområdet.

Civil ledning

Vid utgången av 1998 bedömde ÖCB att
funktionen hade en icke godtagbar förmåga i
både nuvarande och ett förändrat omvärldslä-
ge-

Verksamheten inom funktionen Civil led-
ning skall bedrivas så att ledning kan utövas
under höjd beredskap. Ledning skall härvid
kunna utövas från fredsarbetsplats samt i före-
kommande fall även från särskild krigsuppe-
hållsplats.

För att ledning skall kunna ske från fredsar-
betsplats med hög säkerhet vid höjd beredskap
har en förstärkning av ledningsförmågan skett

vid ytterligare fyra länsstyrelser genom de åt-
gärder som ÖCB vidtagit. Det innebär att 16
länsstyrelser hade skyddad ledningsplats vid
utgången av 1999. Förstärkningsåtgärder kom-
mer att vara genomförda vid 17 av 21 länssty-
relser vid utgången av 2000. Vidtagna åtgärder
förändrar inte den sammantagna förmågan in-
om funktionen förrän samtliga ledningsplatser
på regional nivå har åtgärdats. Däremot har
förmågan förbättrats i de län där ledningsplat-
ser har färdigställts.

Robusta system för kommunikation vid
höjd beredskap är en förutsättning för att led-
ning skall kunna utövas. Överstyrelsen har un-
der 1999 fortsatt den tekniska utvecklingen av
ledningsstödssystemet Elvira (Effektiv ledning
från vision till realitet). Den ursprungliga bud-
geten som ÖCB redovisat avseende Elvira in-
kluderade inte kostnader för drift och förvalt-
ning. I årsredovisningen har ÖCB angett att
den totala kostnaden för perioden 1994/95 till
och med 1999 har varit 92,6 miljoner kronor.
Vidare framgår det av årsredovisningen att ut-
vecklingen av Elvira för 1999 blev dyrare än
beräknat. Under senare delen av 1999 inledde
ÖCB införandet av Elvira i de fyra kämkrafts-
länen Uppsala, Kalmar, Skåne och Halland.
Beroende på vissa programmeringsfel var inte
Elvira i drift under våren 2000 så som ÖCB
hade planerat. Kommunikationsdelen av sys-
temet slutade att fungera efter en tids använd-
ning. Upptäckta fel rättades och verifierades
efter hand fram till den slutliga leveransen den
6 juni 2000. Överstyrelsen framhåller i en skri-
velse den 14 augusti 2000 att systemet nu fun-
gerar och att inga särskilda åtgärder längre be-
höver vidtas för att säkerställa driften. Elvira
har införts även i Gävleborgs, Jämtlands och
Västerbottens län. Arbetet med att införa Elvi-
ra i resterande län och kommuner fortsätter
enligt plan under 2000 och 2001. Lednings-
förmågan kommer därmed att höjas gradvis,
menar myndigheten.

Beredskapen inom funktionen Civil ledning
vad avser besluts- och ledningsförmågan vid
inträffade NBC-händelser bygger på de resur-
ser som byggts upp för att möta ett väpnat an-
grepp enligt 1992 och 1996 års försvarsbeslut.
Detta innebär bl.a. att de regionala lednings-
platser som finns och som byggs i prioriterade
områden har särskilt skydd. Kompletterande
utbildning av andra utöver nyckelpersonal är
f.n. planerad att genomföras under en anpass-
ningsperiod om ett år.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

Länsstyrelserna har en viktig roll vad gäller
de regionala nätverken. I flera fall har de ut-
vecklat ett aktivt säkerhetssamarbete med
kommuner, myndigheter och näringsliv i sin
region. Länsstyrelsernas egna förberedelser
inför IT-omställningen 2000 har medfört att
deras beredskap och ledningsförmåga har för-
bättrats då länsstyrelserna har gått igenom
viktiga system och beredskapsplaner för sin
verksamhet. Överstyrelsen hade inför skiftet
till 2000 till uppgift att stödja länsstyrelsernas
förberedelser och att vid själva årsskiftet sam-
ordna den regionala lägesrapporteringen till
regeringen. Ett stort antal nätverk och samar-
betsmönster skapades för att lösa problemen
inför 2000-skiftet.

Överstyrelsen har i en rapport den 14 juni
2000 till regeringen redovisat att inom den
verksamhet som länsstyrelserna bedriver på
området civilt försvar kan i framtiden nedprio-
riteringar av väsentliga uppgifter komma att
ske om inte trenden med personella neddrag-
ningar bryts. Överstyrelsen anser att utveck-
lingen med nya sårbarheter och hot medför att
det sammantaget ställs ökade krav på sakom-
rådet. Överstyrelsen anser att länsstyrelserna,
för att kunna tillgodose dessa krav samtidigt
som de personella resurserna minskar, måste
ha en organisatorisk flexibilitet och kompe-
tensutveckla sin personal. Överstyrelsen
kommer att fortsätta att följa utvecklingen in-
om verksamhetsområdet.

Överstyrelsen bedriver ett projekt med ett
långsiktigt stöd till länsstyrelserna i syfte att
förbättra kommunernas beredskap, det s.k.
KUB-projektet. En ledningsanalys har ge-
nomförts som en första etapp, vilket har lett
till revidering och uppdatering av lednings-
och informationsplaner i kommunerna.

Gränssättande för funktionens förmåga är
väl fungerande elförsörjning, telekommunika-
tioner, säkra datasystem samt skyddade led-
ningsplatser. Under 1999 har 98 avtal tecknats
med kommunerna för bidrag till reservanord-
ningar för kommunalteknisk försörjning.
Därmed har totalt 75 procent av landets kom-
muner fått bidrag. Dessa åtgärder har lett till
att sårbarheten i den kommunaltekniska för-
sörjningen har minskat, främst då det gäller re-
servel.

Civilbefälhavarna har genomfört verksam-
het inom funktionen i form av operativ plane-
ring, utbildning och övning under året. Detta
har medfört att förmågan inom funktionen

och i den civila ledningsorganisationen i allt
väsentligt kunnat bibehållas.

Verksamheterna övning och utbildning har
under året präglats av att bidra till en högre be-
redskap inför skiftet till 2000 vilket också upp-
nåtts. Under 1999 har vidare arbetet med ut-
byggnaden av ledningsplatserna hos
länsstyrelserna fortsatt. Den operativa plane-
ringen har varit begränsad till följd av omställ-
ningsarbetet inom Försvarsmakten och kon-
centrerats till arbete med den pågående
omställningen av ledningsorganisationen. Un-
der senare delen av året har vissa förberedelser
vidtagits för kommande nedläggning i enlighet
med riksdagens beslut (prop. 1999/2000:30,
bet. 1999/2000:FöU2, rskr. 1999/2000:168).

Vid utgången av 1999 bedömdes att funk-
tionen hade en icke godtagbar förmåga i både
nuvarande och ett förändrat omvärldsläge.

Försörjning med industrivaror

Vid utgången av 1998 bedömdes att funktio-
nen hade en godtagbar förmåga i nuvarande
omvärldsläge men icke godtagbar förmåga i ett
förändrat omvärldsläge.

Syftet med funktionen Försörjning med in-
dustrivaror är att verksamheten skall bedrivas
så att produktion av varor och tjänster möjlig-
görs under en anpassningsperiod inför ett an-
greppshot med iståndsatta styrkor. Grunden
för funktionens verksamhet utgörs av de resur-
ser näringslivet förfogar över i fred samt de be-
redskapsförberedelser som genomförs för att
komplettera dessa resurser.

Den säkerhetspolitiskt positiva utvecklingen
gör att förutsättningarna för funktionen fort-
sätter att förändras. Överstyrelsen har under
1999 arbetat med att förändra verksamheten
inom försörjningsberedskapen. Utförsäljning-
en av beredskapslagrade rå- och insatsvaror har
fortsatt under 1999 i syfte att uppnå målet att
minska beredskapslagrens bokförda värde med
300 miljoner kronor senast vid utgången av in-
nevarande försvarsbeslutsperiod. Överstyrel-
sen utför även inom ramen för uppdragsverk-
samheten utförsäljning av varor ur Social-
styrelsens beredskapslager.

Gränssättande för funktionens förmåga är,
utöver väl fungerande elförsörjning och tele-
kommunikationer samt säkra datasystem, den
internationella integrationen, som bl.a. genom
medlemskapet i EU har gått långt då det gäller
det svenska näringslivet och industrin. Inom

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

flera branscher är beroendet av import av rå-
och insatsvaror, specialkomponenter och re-
servdelar mycket stort. Tillverkning i Sverige
sker ofta endast i smala, specialiserade seg-
ment.

Samtidigt som specialiseringen ökar och
ledtiderna minskar, ökar sårbarheten hos sam-
hällsviktiga företag. Allt fler storföretag effek-
tiviserar verksamheten bl.a. med virtuella
marknadsplatser, och elektronisk handel på
Internet. Beroende av IT ökar i och med att
företagen söker minska sin sårbarhet bl.a. ge-
nom ökad satsning på omvärlds- och mark-
nadsanalyser. Medlemskapet i EU kan emel-
lertid medföra förbättrade förutsättningar för
funktionen genom den gemensamma markna-
den. Utvecklingen och den förändrade inrikt-
ningen av funktionens verksamhet medför att
ÖCB även framöver behöver intensifiera ar-
betet med att bygga upp nätverk med viktiga
företag och organisationer i syfte att tidigt få
signaler om förändringar på marknaden så att
olika beredskapsåtgärder hinner vidtas.

Antalet beredskapsavtal har minskats från
100 till 40. Ett 20-tal nya samarbetsavtal har
tecknats och ÖCB har vidare lagt ner ett om-
fattande arbete på reducering av antalet s.k. K-
företag. I och med att beredskapsavtal avslutas
eller omvandlas samt att beredskapslager säljs
ut ökar dock sårbarheten inom funktionen.
Utveckling av metoder för omvärldsbevak-
ning, där samarbetsavtalen är en viktig del,
ökar emellertid förmågan att anpassa bered-
skapen till en förändrad hotbild, menar ÖCB.
Under 1999 har ÖCB inriktat arbetet främst
på kemi-, elektronik- och verkstadsområdena.

Kontakten med näringslivet är viktig för
funktionens förmåga. Överstyrelsen har ge-
nomfört kurser tillsammans med Svenska Ar-
betsgivareföreningen i syfte att aktörerna inom
funktionen skall ha en god kunskap om för-
sörjningsfrågor.

Ett stort antal risk management-analyser har
genomförts i syfte att identifiera sårbarheten
hos för samhället viktiga företag. Analyserna är
betydelsefulla för försörjningsberedskapen i
samband med anpassningsproduktion. För att
underlätta samordningen av beredskapsarbetet
inom försörjningsområdet på regional nivå har
funktionen bl.a. ansvarat för en konferens, vil-
ken genomfördes tillsammans med Ener-
gimyndigheten, Statens jordbruksverk och
Transportenheten vid ÖCB.

Internationella samarbetsavtal har anpassats
till den nya inriktningen, bl.a. de bilaterala av-
talen med Finland och Norge. De har bidragit
till positiva effekter inom funktionen för erfa-
renhetsutbyte angående beredskapsåtgärder.

Överstyrelsen genomförde 1999 en konfe-
rens i Stockholm inom ramen för Partnerskap
för fred och Industrial Planning Committee
som lyder under EAPC (Euro Atlantic Part-
nership Council).

Vid utgången av 1999 bedömde ÖCB att
funktionen hade en godtagbar förmåga i nuva-
rande omvärldsläge men en icke godtagbar
förmåga i ett förändrat omvärldsläge.

Befolkningsskydd och räddningstjänst

Vid utgången av 1998 bedömdes att funktio-
nen hade en icke godtagbar förmåga både i nu-
varande och i ett förändrat omvärldsläge.

Verksamheten inom funktionen Befolk-
ningsskydd och räddningstjänst skall bedrivas
så att skador till följd av krigshandlingar för-
hindras eller begränsas i första hand vad gäller
människor och i andra hand vad gäller egen-
dom och miljö. Planeringen inom funktionen
har för 1999 bedrivits så att åtgärder som be-
döms kunna uppskjutas till ett anpassningspe-
riod om ett år har identifierats och inplanerats.

Vad avser ledning och samband finns vid
1999 års utgång 108 räddningscentraler som
täcker behovet hos 147 kommuner. Det totala
behovet av räddningscentraler bedöms av
Räddningsverket uppgå till 210-220 anlägg-
ningar. Lednings- och sambandsutredningar
har genomförts i 36 kommuner och kommu-
nalförbund. Samtliga kommuner har idag till-
gång till fungerande sambandssystem. Tekni-
kutvecklingen inklusive framtagandet av nya
standarder gör dock att det finns ett stort be-
hov av att modernisera systemen.

Sammanlagt finns nu ca 4 500 totalför-
svarspliktiga räddningsmän färdigutbildade för
placering i kommunal krigsräddningstjänst
varav 1 207 utbildats under 1999. Det totala
behovet uppgår enligt 1996 års försvarsbeslut
till 15 000 totalförsvarspliktiga räddningsmän.
Räddningsverket har emellertid inte uppfyllt
det angivna målet enligt prop. 1998/99:74 att
utbilda 1 400 totalförsvarspliktiga för rädd-
ningstjänst under 1999. Anledningen till detta
är att om Totalförsvarets pliktverk (TPV) skall
hinna mönstra tillräckligt antal totalför-
svarspliktiga räddningsmän krävs att Rädd-

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

ningsverket gör sina beställningar två år i för-
väg vilket hittills enligt Räddningsverket varit
svårt utifrån de förutsättningar som gäller.

Totalt finns nu ca 2 700 färdigutbildade
beredskapsmän för krigsplacering i kommunal
krigsräddningstjänst varav 1 506 utbildats
under 1999. Målet att utbilda 1 600 bered-
skapsmän har inte uppnåtts. Anledningen är
även här att beställningarna varit något sena
vilket medfört att TPV inte hunnit mönstra
tillräckligt antal totalförsvarspliktiga bered-
skapsmän. Räddningsverket bedömer att
kvaliteten på civilpliktsutbildningen kan höjas
ytterligare för att vara ett mer attraktivt val vid
mönstringen.

Anskaffning av räddningstjänstmateriel ge-
nomförs enligt fastlagd plan i enlighet med
1996 års försvarsbeslut vilket innebär att
Räddningsverket fördelar räddningstjänstma-
teriel som överlämnas till kommunerna för att
de i krig skall kunna hantera ett visst antal typ-
skador. Angivande av typskador är en metod
att beskriva olika situationer som rädd-
ningstjänsten skall kunna hantera. Antalet typ-
skador har dock reviderats till ett lägre antal i
den mål- och riskanalys som slutfördes 1998.
Brister noteras dels för materiel för att hantera
oexploderad ammunition, dels för materiel för
skydd mot kemiska stridsmedel. Viss övertalig
materiel avvecklas och avvecklingen förväntas
kunna slutföras under 2000. Utvärdering av
kommunernas hantering av den statliga ut-
rustningen har genomförts av Räddningsver-
ket i 26 kommuner. Inga stora brister har
upptäckts. Räddningsverket bedömer att
kommunerna vårdar och förvarar den statligt
ägda utrustningen på ett bra sätt.

Arbetet med att införa ett nytt system för
skyddade utrymmen har fortsatt med invente-
ring och registrering av lokaler i ett mindre
antal kommuner. Arbetet har dock nedpriori-
terats. Under 1999 har 22 300 nya platser fär-
digställts. Kostnaden för skyddsrum och
skyddade utrymmen har uppgått till 207 mil-
joner kronor varav skyddsrumsbyggnationen
har uppgått till 135 miljoner kronor. Enligt
den nya mål- och riskanalysen uppgick bristen
på skyddsrumsplatser till ca 35 000 platser.
Totalt finns ca 7,2 miljoner platser.

Ett nytt manöversystem för varning utom-
hus har installerats i fem län. Upphandling för
resterande län pågår. Installationen förväntas
vara klar 2003. Avtal har tecknats med Telia

om underhåll och avveckling av det gamla
manöversystemet.

Vid utgången av 1999 bedömde Räddnings-
verket att funktionen hade en icke godtagbar
förmåga i både nuvarande och ett förändrat
omvärldsläge.

Psykologiskt försvar

Vid utgången av 1998 bedömde Styrelsen för
psykologiskt försvar (SPF) att funktionen ha-
de en godtagbar förmåga i både nuvarande och
ett förändrat omvärldsläge.

Syftet med verksamheten inom funktionen
Psykologiskt försvar är att en snabb och kor-
rekt nyhetsförmedling och en konkret och
fullständig myndighetsinformation säkerställs
genom en god och anpassningsbar informa-
tionsberedskap.

Förmågan inom funktionen Psykologiskt
försvar är beroende av att informationsbered-
skapen är god inom centrala, regionala och lo-
kala myndigheter, bl.a. när det gäller före-
komst av befattning som informationsansvarig,
upprättande och vidmakthållande av planer för
informationsberedskap samt övningsverksam-
het. Även beredskapsläget inom medieområdet
och hos frivilliga försvarsorganisationer är av
stor vikt för att SPF skall kunna verka för att
funktionsmålen uppnås.

Under 1999 har SPF genomfört översyner
och uppdateringar av befintliga planer och åt-
gärdslistor avseende myndighetens egen orga-
nisationsberedskap.

Styrelsen har genomfört studier avseende
hur olika medborgargruppers rätt till informa-
tion tillgodoses, hur medborgarna skaffar sig
information och kunskap, hur informations-
och kommunikationssystem kan utnyttjas i fi-
entliga avsikter. Studier har också genomförts
där Styrelsen har följt svensk opinionsutveck-
ling av betydelse för det psykologiska försvaret
samt studier där inriktningen har varit att följa
företeelser i samhället som kan undergräva
medborgarnas förtroende för samhällsord-
ningen, landets ledning, samhällsorgan och
medier.

Myndigheten har deltagit i arbetet inför
skiftet till 2000 genom att ha medverkat i olika
referensgrupper samt genom beredskapsdagar,
konferenser och seminarier på lokal, regional
och central nivå.

Styrelsen har analyserat beredskapen inom
mediaområdet och utfört studier om sårbar-

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

heter i digital radio och TV, samt påbörjat ar-
betet med en datorstyrd interaktiv multime-
dieutbildning avseende hantering av informa-
tion vid krissituationer.

Myndigheten anger att den tillsammans med
andra totalförsvarsmyndigheter medverkat till
en förbättring av allmänhetens kunskaper om
totalförsvaret, varvid SPF särskilt inriktat sig
på information till ungdomar genom deltagan-
de i ungdomsprojekt samt genomfört utbild-
ningar med elever från gymnasiet.

Vid utgången av 1999 bedömde SPF att
funktionen hade en godtagbar förmåga i både
nuvarande och ett förändrat omvärldsläge.

Ordning och säkerhet

Vid utgången av 1998 bedömde Rikspolissty-
relsen (RPS) att funktionen hade en godtagbar
förmåga i både nuvarande och ett förändrat
omvärldsläge.

Funktionen syftar till att under höjd bered-
skap snabbt kunna ge skydd åt totalförsvar-
sviktiga anläggningar, kunna upprätthålla all-
män ordning och säkerhet i samhället och
kunna lämna allmänheten skydd och hjälp.

Under 1999 har flera funktions- och led-
ningsövningar genomförts. Behovet av skyd-
dade ledningsplatser inom funktionen har fort-
satt att kartläggas och beredskapsplan-
läggningen har inspekterats vid två polismyn-
digheter.

Inom den särskilda beredskapspolis-
organisationen har 638 civilpliktiga utbildats.
Totalförsvarets pliktverk beviljade uppskov för
20 procent av de civilpliktiga. Det har enligt
RPS påverkat antalet utbildade på ett olyckligt
sätt. Trots det bedömer RPS att utbild-
ningsnivån är tillräcklig för att nå det mål om 1
500 utbildade civilpliktiga till den särskilda
beredskapspolisorganisationen vid utgången av
2001 som anges i propositionen 1998/99:74.
Själva utbildningen har bedrivits med goda
resultat, väl motsvarande de krav som ställts.

Ledningsförmågan har stärkts genom att
vissa polismyndigheter anslutits till försvarets
telenät. Beredskapsförmågan påverkas av de
begränsade möjligheterna till ledning från
skyddade ledningsplatser. Polismyndigheterna
bedöms ha tillgång till skyddade ledningsplat-
ser hösten 2001. Bland övriga gränssättande
faktorer nämner RPS att flera myndigheter
ännu inte har tillgång till avbrottsfri el- och te-

leförsörjning och att ca 3 000 poliser saknar
militär grundutbildning.

Vid utgången av 1999 bedömde RPS att
funktionen hade en godtagbar förmåga i både
nuvarande och ett förändrat omvärldsläge.

Hälso- och sjukvård m.m.

Vid utgången av 1998 bedömde Socialstyrelsen
(SoS) att funktionen hade en godtagbar för-
måga i både nuvarande och ett förändrat om-
världsläge.

Funktionen syftar till att hälso- och sjuk-
vård, socialtjänst, miljö- och hälsoskydd samt
smittskydd skall bedrivas så att under höjd be-
redskap varje skadad eller sjuk ges medicinskt
acceptabel behandling och vård, de grundläg-
gande livsbetingelserna tryggas samt att smitt-
spridning och uppkomst av epidemier så långt
möjligt förebyggs och att verkningarna av ra-
dioaktivt nedfall begränsas.

Funktionen bygger i huvudsak på de
resurser som landstingen och kommunerna
förfogar över i fred samt de
beredskapsförberedelser som Socialstyrelsen
vidtar för att komplettera dessa resurser. Vid
angreppshot i nuvarande omvärldsläge skall
skadade och sjuka ges behandling och vård
med fredskatastrofbered-skapsresurser.

Socialtjänsten skall liksom miljö- och
hälsoskyddet kunna fungera omedelbart med
fredsorganisationens resurser. För
angreppshotet skall genomgående finnas
fredstida uthållighet. Vid angreppshot på lång
sikt skall funktionen kunna anpassa verk-
samheten till ändrade krav på kapacitet,
uthållighet och omställningsförmåga.

Faktorer som påverkat funktionens förmåga
är således den omstrukturering som hälso- och
sjukvården genomgår med bl.a. minskade
vårdplatser. Andra faktorer som påverkar om-
rådet är NBC-hot, förändringar i lednings-
strukturen på såväl civil som militär sida, per-
sonalens kompetens samt beroendet av
fungerande infrastruktur som elförsörjning,
telekommunikationer och IT.

Socialstyrelsen har under 1999, utifrån de
nya planeringsförutsättningarna, arbetat med
att avveckla huvuddelen av beredskapslagren
enligt en särskild awecklingsplan. Avveckling-
en är förenad med kostnader såväl för trans-
porter som för försäljning och destruktion. De
ändrade förutsättningarna har också medfört
att en för funktionen nödvändig uppbyggnad

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

av kunskapscentra har påbörjats inom områ-
den som katastrofmedicin och strålningsmedi-
cin vid katastrofer. Vidare inrättas ett högrisk-
laboratorium för hantering av extremt smitt-
samma sjukdomar. Uppbyggnad av resurser
för diagnos, vård och transport av patienter
med höggradigt smittsamma sjukdomar har
också fortsatt.

Insatser på området ledning och samband
innebär att förutsättningar har skapats för ett
nationellt IT-baserat ledningssystem för akuta
sjukvårdsinsatser, vilket betyder en ökad led-
ningsförmåga för funktionen Hälso- och sjuk-
vård. Förutsättningar har vidare skapats för en
ny regional planering inom hälso- och sjukvår-
den avseende väpnat angrepp. Vidtagna åtgär-
der för den tekniska funktionssäkerheten in-
nebär en kontinuerligt ökad förbättring av
sjukhusens reservkraft-, reservvatten- och re-
servvärmeförsörjning.

Centrala utbildningar med drygt 400 delta-
gare har genomförts inom områden där perso-
nal med specialkompetens behövs. Uppdrag
har getts till Försvarets forskningsanstalt att
analysera behovet av förändringar i hälso- och
sjukvårdens planering med anledning av stats-
makternas beslut om beredskap mot svåra på-
frestningar på samhället i fred. Bidrag har läm-
nats till sjukvårdshuvudmännen för utbildning
inom beredskapsområdet (37 800 utbildnings-
dagar har genomförts) samt till frivilligorgani-
sationerna för olika utbildningsinsatser. Plane-
ringsinriktningen "Kärntekniska olyckor och
katastrofer med radioaktivt utsläpp
Medicinskt omhändertagande" har färdig-
ställts. En handbok för beredskapsåtgärder in-
om miljö- och hälsoskydd har även utarbetats.
Åtgärder har vidtagits för att Socialstyrelsen
även under störda förhållanden skall kunna
bedriva totalförsvarsviktig verksamhet från
fredsarbetsplatsen.

Vid utgången av 1999 bedömde Socialstyrel-
sen att funktionen hade en godtagbar förmåga
i både nuvarande och ett förändrat omvärldslä-
ge-

Telekommunikationer m.m.

Vid utgången av 1998 bedömde Post- och tele-
styrelsen (PTS) att funktionen hade en icke
godtagbar förmåga i både nuvarande och ett
förändrat omvärldsläge.

Syftet är att verksamheten inom funktionen
Telekommunikationer m.m. skall bedrivas så

att totalförsvarets behov av teletjänster under
höjd beredskap tillgodoses. Funktionen Tele-
kommunikationer m.m. är prioriterad enligt
inriktningen i 1996 års försvarsbeslut.

Nedtoningen av invasionshotet medför att
särskilda satsningar på skydd av telekommuni-
kationer i Norrbotten och Gotland inte längre
är lika angelägna. Det finns dock andra skäl till
att satsa på att förbättra transmissionsmöjlig-
heterna till dessa områden. Dels ger den kom-
mersiella utvecklingen inte full tillräcklig sä-
kerhet, dels medför centralisering av tjänster,
stödsystem och driftledningar till södra halvan
av landet ett ökat behov av säker transmission
till dessa områden.

Affärsverket Svenska kraftnät har påbörjat
optofiberkabelläggning till vissa orter i Norr-
land. När denna slutförts under 2000 kommer
alternativ transmissionsväg att finnas till mel-
lersta Norrland.

Under 1998 påbörjades arbetet med etable-
ring av operatörer i färdigställda berganlägg-
ningar. Detta arbete beräknas pågå ytterligare
något år. En ny berganläggning färdigställdes i
början av 2000. Vid utgången av 2001 beräknas
alla nuvarande större samhällsviktiga teleope-
ratörers driftledningar ha utrymme i fullträff-
skyddade anläggningar dit de kan flytta vid
höjd beredskap. Ungefär hälften av de tre
GSM-operatörernas växlar kommer att vara
fullträffsäkert placerade.

Med de nätåtgärder som påbörjats och som
kommer att slutföras under de närmaste åren
är sårbarheten i transmissionsnäten på väg att
minska i storstäderna.

Under 1999 har slutleverans av drygt 1 600
mobila reservkraftverk skett till olika operatö-
rer. Leveransen har minskat sårbarheten vid
långa elavbrott.

Berörda teleoperatörer har utrett konsek-
venserna och kostnaderna för ett införande av
ett system som medger prioritering i deras nät.

En analys av möjligheterna till intrång i tele-
operatörernas styr- och övervakningsnät har
genomförts hos ett teleföretag. Analysen har
tillsammans med den som genomfördes under
1998 givit underlag för berörda teleoperatörer
att vidta åtgärder för att minska sårbarheten.
Åtgärden har effekt även i fredstid.

Övningar har genomförts avseende förmå-
gan att snabbt kunna göra hopkopplingar mel-
lan Telias och Banverkets nät samt mellan Teli-
as och försvarets telenät (FTN). Övningarna

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

har verifierat förmågan att genomföra hop-
kopplingar.

Vidare har PTS under året inom sitt
sektorsansvar arbetat med att följa
anpassningsarbetet inför 2000 och regelbundet
bedömt eventuella risker för allvarliga
samhällsstörningar inom teleområdet. Post-
och Telestyrelsen uttalade redan i slutet av
1998 att 2000-problemet inte medförde någon
ökad risk för störningar inom området.

Vid utgången av 1999 bedömde PTS att
funktionens förmåga att motstå väpnat an-
grepp i nuvarande omvärldsläge ej var godtag-
bar.

Postbefordran

Vid utgången av 1998 bedömde PTS att funk-
tionen hade en godtagbar förmåga i både nuva-
rande och ett förändrat omvärldsläge.

Genom utvecklingen på IT-området kom-
mer betydelsen av postfunktionen för sam-
hällsviktiga funktioner och totalförsvaret att
minska. Funktionen är inte gränssättande för
totalförsvarets förmåga i de hotsituationer som
är aktuella under lång tid framöver. Konsek-
vensen av ett avlägset invasionshot är att beho-
vet av att vidmakthålla en särskild fältpostor-
ganisation och driftvärn inom Posten inte
längre är angeläget.

Gränssättande för funktionens förmåga är
dels att betalningstjänsten vid postkontoren är
beroende av säkra teleförbindelser och därför
är sårbar för elavbrott, dels att Postens flyg och
landsvägstransporter är känsliga för störningar.

Under 1999 har Postens driftväm övats med
resultatet att förmågan att förhindra och för-
svåra sabotage har vidmakthållits. Totalt har
590 personer deltagit under sammanlagt 5 000
timmar. Vidare har nyinvestering i reservkraf-
taggregat i samband med ombyggnad av post-
terminalen Stockholm-Årsta genomförts med
resultatet att sårbarheten vid ett eventuellt el-
bortfall minskat. Post- och telestyrelsen och
Posten har delat på investeringskostnaderna
och Posten ansvarar för drift och underhåll.
Förmågan att organisera fältpost har vidmakt-
hållits genom utbildning och övning.

Vid utgången av 1999 bedömde PTS att
funktionens förmåga i nuvarande och i ett för-
ändrat omvärldsläge var godtagbar.

Transporter

Vid utgången av 1999 bedömde ÖCB att
funktionen hade en godtagbar förmåga vid på-
frestningar i nuvarande omvärldsläge och vid
angreppshot i ett förändrat omvärldsläge.

Verksamheten inom Funktionen Tran-
sporter (transportsamordning, järnvägs-
transporter och banhållning, väghållning,
landsvägstransporter, flygtransporter, sjötrans-
porter) skall bedrivas så att under höjd
beredskap Försvarsmaktens samt totalförsva-
rets behov i övrigt kan tillgodoses.

IT-säkerhetsanalyser med den s.k. ÖCB-
metoden har genomförts vid vissa viktigare
transportföretag. Studier har påbörjats av
tänkta omfattande störningar i kritiska delar av
transportsystemet. Funktionen Transporter
representerar Sverige i de tre civila transport-
kommittéerna inom Nato.

Utbildningar och övningar har genomförts
av personal på krigsviktiga befattningar när det
gäller järnvägstransporter och banhållning.
Funktions-, lednings-, fältövningar och en sig-
nalskyddsövning har bl.a. genomförts. Inom
driftvärnet har 700 personer genomgått totalt
ca 2 100 utbildningsdagar och vid Banskolan
har 16 civilpliktiga utbildats till banreparatörer.
Banverket har påbörjat övertagande av reserv-
bromaterial från Försvarsmakten. Vidare har
anskaffning av reservelverk till SJ:s verkstäder
fortsatt.

Inom landsvägstransporter har bl.a. övning-
ar genomförts. Överstyrelsen har riktat insat-
ser mot vägtrafikombuden, bl.a. i samband
med skiftet till 2000. Planläggningen av trans-
portföretag har anpassats till nya förutsätt-
ningar.

Inom väghållningen har investeringar ge-
nomförts vad gäller broar och kringutrustning
till reservbroar. Reservkraft har installerats vid
flera regioner. Driftvärnet har vidmakthållit sin
krigsduglighet, bl.a. genom en befälskurs och
nio regionala driftvärnsutbildningar. Tio sår-
barhetsanalyser av datasystem har genomförts.

Anskaffning av test- och verktygsutrustning
har skett och reservkraft har installerats vid
flygplatser och vid Luftfartsverket. Vid civila
flygplatser har skyddade ledningscentraler
gjorts operativa. Det innebär att flygplatserna
kan utnyttja ledningscentralerna för samord-
ning och ledning vid beredskapshöjningar. An-
skaffning av NBC-skyddsutrustning har skett
och program- och hårdvara har anskaffats för

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

att stärka IT-skydd. Förstudier avseende heli-
kopterutrustning för mörkerseende har på-
börjats.

Utbyggnad har skett av verkstadsflygplatsen
i Mora. Samverkansövningar har genomförts i
fråga om lednings-, flyg-, helikopter- och
marksystem. Cirka 420 totalförsvarspliktiga
har utbildats till flygplatsbrandmän. Utbild-
ning och övning har skett av driftvärnet.

Övningar med SAS Sverige AB har ge-
nomförts vid två tillfällen. Den ena övningen
genomfördes i samverkan med SWEDINT
och flygtransport av den svenska KFOR ba-
taljonen.

Genom bemanning av en transportflyg-
ledarbefattning i UN Air Coordination Centre
(UNACC) har värdefulla erfarenheter vunnits
på det internationella området, vilka bl. a. kan
utnyttjas i samarbete med Försvarsmakten vid
uppbyggnad av internationella transportled-
ningsstaber.

Signalskyddsövningar har ägt rum med
samtlig sambandspersonal på Sjöfartsverkets
(SjöV) huvudkontor och regionala lotssamver-
kanskurser har genomförts med SjöV:s krigs-
organisation. Vidare har SjöV deltagit i funk-
tionsövningar och i möte med Nato:s Planning
Board for Ocean Shipping. Ett arbete har på-
börjats som bl.a. syftar till att analysera ut-
vecklingen inom den svenska handelsflottan.

Vid utgången av 1999 bedömdes att respek-
tive delfunktion och därmed funktionen sam-
mantaget hade en godtagbar förmåga i både
nuvarande och ett förändrat omvärldsläge.

Energiförsörjning

Vid utgången av 1998 bedömde Statens ener-
gimyndighet att funktionen sammantaget hade
en godtagbar förmåga i både nuvarande och ett
förändrat omvärldsläge.

Syftet med funktionen Energiförsörjning är
att verksamheten inom funktionen skall bedri-
vas så att under höjd beredskap totalförsvarets
och det övriga samhällets behov av elkraft och
annan energi kan tillgodoses. Åtgärderna inom
funktionen skall säkerställa Sveriges åtaganden
om försörjningsberedskap inom energiområ-
det som följer av avtalet om det Internationella
energiprogrammet (IEP) och medlemskapet i
EU.

Förmågan inom funktionen är beroende av
att anläggningar för elproduktion, överföring
och distribution samt anläggningar för drift-

övervakning kan hållas intakta och att resurser
finns för bevakning vid och reparationer av
elförsörjningens objekt. Förmågan inom
funktionen är vidare beroende av fjärrvärme-
systemens förmåga att producera värme vid
elbortfall, reservkraft hos abonnenterna och
för drivmedelsdistribution.

I fråga om funktionssamordning har under
året bl.a. arbete med att skapa förutsättningar
för att tidigt kunna föra in beredskapsåtgärder
i främst kraftvärmeverk under ny- och om-
byggnad konkretiserats för att bl.a. möjliggöra
ö-drift, dvs. drift av elförsörjningssystemet i
separata delsystem liksom dödnätsstart och
produktion av el utan värmedistribution i
fjärrvärmenäten. Arbetet med samordning av
beredskapsarbetet inom funktionen Energiför-
sörjning har vidare innefattat konferenser bl.a.
för den regionala nivån med personal från läns-
styrelser, försvarsområden, civilbefälhavare
m.fl. och den årliga försörjningskonferensen
för den regionala nivån som anordnats till-
sammans med ÖCB och Jordbruksverket och
som främst behandlade aktuella försörjnings-
frågor kopplade till utvecklingen inom total-
försvaret. Energimyndigheten har även med-
verkat i andra myndigheters utbildningar och
övningar.

Övergången till 2000 passerade utan några
störningar på områdena olja, gas och bensin.
Inte heller fjärrvärmeanläggningarna påverka-
des. För elsystemet är erfarenheten densamma.
Produktionssystem, stamnät och regionala el-
nät klarade övergången utan störningar. Upp-
märksamheten kring millennieskiftet har vida-
re medfört att datorrelaterade system fått en
grundlig genomgång vilket stärkt beredskapen.

Verksamheten inom delfunktionen Bränsle-
och drivmedel har bedrivits för att säkerställa
att under höjd beredskap totalförsvarets och
det övriga samhällets behov av drivmedel och
bränsle skall kunna tillgodoses. Arbetet med
att minska sårbarheten i värmeförsörjningen
vid långvariga elavbrott har drivits vidare och
förstudier för olika alternativa lösningar har
genomförts bl.a. för att med mobil reservkraft
strömförsörja cirkulationspumpar för
fjärrvärme i bostadsfastigheter. Arbetet avses
fortsätta och resultatet beräknas kunna redovi-
sas och spridas till Sveriges kommuner under
hösten 2000.

Samarbetet inom ramen för EU och IEA
fortgår vad beträffar åtaganden om försörj-

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

ningsberedskap, bl.a. innefattande bered-
skapslagring av olja.

Insatser har bedrivits vad gäller bered-
skapslagring av oljeprodukter för att tillgodose
totalförsvarets behov och för att produkter
skall finnas tillgängliga för prioriterade använ-
dare i händelse av krig. Under året har bl.a. an-
skaffning och installation av reservkraftsom-
kopplare, som möjliggör omkoppling från
elnätet till reservkraft, vid konsumentanlägg-
ningar slutförts och ett centralt register tagits
fram.

Verksamhet inom delfunktionen Elförsörj-
ning har bedrivits för att säkerställa att under
höjd beredskap totalförsvarets och övriga sam-
hällets behov av elkraft skall kunna tillgodoses.
Insatser har genomförts för att organisationen
för att administrera beredskapsåtgärderna på
central och regional nivå skall vara fullt etable-
rad. En organisationsöversyn av den regionala
planeringsorganisationen har genomförts. Den
nationella ledningens krigsorganisation har
bemannats med nyckelpersonal och introduk-
tionsutbildning har genomförts med norra el-
regionens krigsorganisation. Ledningsplatser
för den nationella ledningen är förberedda och
fyller de krav som ställs för ledning vid höjd
beredskap och ledningsplatser för den regio-
nala organisationen är utsedda.Vidtagna åtgär-
der har medfört att krigsorganisationen har
behållit sin förmåga att planera, leda och sam-
ordna elförsörjningen vid höjd beredskap.

Ett företagsregister har tagits fram och ar-
bete med en handbok för beredskapsplanering
vid elföretag har påbörjats. Insatserna kommer
även att underlätta företagens planering av åt-
gärder vid svåra störningar i fredstid. En ut-
redning har påbörjats om möjligheter till repa-
ration på plats av tunga komponenter till
produktionsanläggningar. Viss strategisk led-
ningsmateriel och reparationsutrustning har
upphandlats, vilket förstärker möjligheterna att
genomföra reparationer på ett effektivt sätt.
Den är också avsedd att kunna användas vid
svåra driftstörningar i fredstid. Likaså pågår
arbete med framtagning av hjälpmedel som
skall försvåra sabotage vid elförsörjningens
anläggningar och med insatser för att upprätt-
hålla och återupprätta en fungerande elförsörj-
ning till prioriterade användare i samband med
svåra störningar i elförsörjningen. En översyn
av elförsörjningens förmåga att möta ett NBC-
hot har påbörjats.

Insatser har genomförts för förutsättningar
för övergång till och upprätthållande av ö-drift.
Ett antal ö-driftsprojekt har startats och
sambandsövningar har genomförts. De åtgär-
der som vidtagits i de olika ö-driftprojekten
minskar elförsörjningens sårbarhet. Beräk-
ningshjälpmedel, simuleringsverktyg och prov-
metoder har utvecklats som möjliggör
identifikation och verifikation av anläggningars
prestanda, vilket förbättrar möjligheterna till
ö-drift. För att säkra tillgång till gasturbiner
och kondensanläggningar för bl.a. ö-drift har
särskilda avtal slutits med anläggningsägarna.
Den avreglerade elmarknaden har medfört att
den elproduktion vid elföretagen som anses
olönsam prioriteras ner vilket försämrat
möjligheterna till ö-drift. Samarbete med
branschorganisationerna om samverkan vid
svåra driftstörningar inom elförsörjningen i
fred har inletts. Under året har den nordiska
beredskaps- och säkerhetsverksamheten fort-
gått avseende möjligheter till harmonisering
och samordning av verksamheter.

Vid utgången av 1999 bedömde Statens
energimyndighet att funktionen sammantaget
hade en godtagbar förmåga i både nuvarande
och ett förändrat omvärldsläge.

3.10.4.3 Analys och slutsatser

Regeringens bedömning av funktionernas
förmågor

Civil ledning

Regeringen bedömer att den verksamhet som
har bedrivits inom funktionen Civil ledning
har genomförts på ett godtagbart sätt. Förmå-
gan inom funktionen Civil ledning är beroende
av att det hos centrala myndigheter, länsstyrel-
ser och kommuner finns utbildad och övad
personal samt tillgång till tekniskt lednings-
stöd. Då det gäller tillgång till skyddade led-
ningsplatser och robusta system för kommu-
nikation är förmågan ännu ej godtagbar, även
om den har förbättrats inom dessa områden
under det senaste året. Funktionen har emel-
lertid en godtagbar förmåga då det gäller utbil-
dad och övad personal. Det innebär dock att
den sammantagna förmågan ännu ej är godtag-
bar inom funktionen. Regeringen bedömer
mot bakgrund av OCB:s redovisningar att en
förbättring av funktionens förmåga har upp-

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

nåtts, men vissa brister finns vad gäller led-
ningsplatser och tekniska ledningssystem samt
samhällsviktiga datasystem.

I avsnitt 3.6 har regeringen framhållit bety-
delsen av en effektiv projektplanering och
styrning i samband med IT-utvecklingen inom
politikområdet. När det gäller ledningssyste-
met Elvira är det således av stor vikt att den
fortsatta planeringen, som bl.a. avser nya ver-
sioner av systemet, utformas så att det blir
möjligt att följa upp att leverans sker i rätt tid
och med ett innehåll som svarar mot uppställda
mål samt att budgeterad kostnadsram inte
överskrids eller riskerar att överskridas. Rege-
ringen konstaterar att utvecklingen av Elvira
för 1999 blev försenad och dyrare än beräknat.

Regeringen gör också bedömningen att det
är viktigt att länsstyrelserna har förmåga att
identifiera, förebygga och möta nya sårbarhe-
ter och hot. Det är därför fortsättningsvis vik-
tigt att följa utvecklingen inom dessa områden.

Regeringen bedömer att förberedelserna vad
gäller IT-omställningen inför 2000 har medfört
positiva effekter på OCB:s, länsstyrelsernas
och kommunernas lednings- och beredskaps-
förmåga som är viktiga att tillvarata. Därtill har
utbyggnaden av ledningsplatser samt länssty-
relsernas och kommunernas deltagande i
KUB-projektet medfört en ökad förmåga att
möta olika situationer.

Regeringen har i propositionen Förändrad
omvärld - omdanat försvar anfört att med
utgångspunkt i en grundförmåga skall en
anpassning och därmed uppbyggnad av
förmågan inom det civila försvaret ske inom en
period på fem till tio år (prop. 1998/99:74).
Mot bakgrund av den i propositionen angivna
anpassningsperioden bör ytterligare priorite-
ringar göras av vilka åtgärder som är
nödvändiga för att funktionen skall uppvisa en
godtagbar förmåga vid försvarsbesluts-
periodens slut. Detta gäller främst vilka
investeringar som måste genomföras för att
funktionen skall ha en godtagbar grund-
förmåga. Regeringen anser att de investeringar
som avser det fysiska skyddet kan anstå till en
anpassningsperiod. När det gäller överföring
av signalskyddad information bör en analys
göras av vad som kan anstå till en anpass-
ningsperiod. Det är emellertid av vikt att led-
ningsplatserna vid länsstyrelserna färdigställs
samt att bidrag till den kommunaltekniska
försörjningen fortsätter att betalas ut.

Försörjning med industrivaror

Mot bakgrund av OCB:s redovisningar bedö-
mer regeringen att verksamheten inom funk-
tionen under 1999 bedrivits så att målen för
året har uppnåtts. Vid påfrestningar i nuvaran-
de omvärldsläge har funktionen en godtagbar
förmåga. Förmågan består av industriell kapa-
citet, kompetens och materiel som t.ex. elek-
tronikkomponenter för service och underhåll
för vissa prioriterade system samt den hand-
lingsberedskap som byggts upp bl.a. genom
övningar med Försörjningskommissionen.

Vid ett angreppshot i ett förändrat
omvärldsläge med iståndsatta styrkor är
förmågan ej godtagbar i förhållande till
totalförsvarsbeslutets mål för 2001. Brister
finns vad gäller IT-, elektronik-, kemi-, plast-
och verkstadsområdena. Dessa områden är i
stor utsträckning beroende av den inter-
nationella marknaden. Funktionen har försökt
minimera konsekvenser av detta genom att
utveckla olika metoder för omvärldsbevakning
och marknadsanalyser. Regeringen bedömer
att det leder till att sannolikheten ökar för att
funktionen skall kunna anpassa beredskapen
till en förändrad hotbild.

Sedan 1970-talet har det funnits en rådsor-
ganisation knuten till först Överstyrelsen för
ekonomiskt försvar, därefter till ÖCB. Råd
med representanter för bl.a. näringslivet har
funnits för olika industriområden för att bistå
myndigheten vid beredskapsplaneringen.
Rådsorganisationen har bl.a. behandlats i prop.
1976/77:74 och i prop. 1984/85:166 och finns
reglerad i ÖCB:s instruktion. Regeringen an-
ser att myndigheten själv i fortsättningen bör
fatta beslut om förändringar i rådsorganisatio-
nen och kommer att göra ändringar i instruk-
tionen i enlighet med detta.

Befolkningsskydd och räddningstjänst

Regeringen bedömer utifrån myndighetens re-
dovisning att funktionens förmåga har ökat. I
förhållande till önskvärd förmåga 2001 är för-
mågan dock fortfarande icke godtagbar.
Funktionens förmåga per den 31 december
1999 bedöms vid angreppshot i nuvarande om-
världsläge som icke godtagbar vad avser perso-
nal- och materieltillgång. Regeringen delar så-
ledes Räddningsverkets bedömning.

Vid angreppshot i ett förändrat omvärlds-
läge med iståndsatta styrkor bedöms förmågan

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

som icke godtagbar. Förmågan förbättras
successivt och inriktningen har ändrats så att
2007 skall en grundförmåga ha uppnåtts och
full förmåga uppnås efter en femårig an-
passningsperiod. Brister redovisas inom rädd-
ningstjänstens förmåga att hantera situationer
med kemiska stridsmedel och oexploderad
ammunition. Befolkningsskyddets förmåga är
godtagbar med en mindre brist på skydds-
rumsplatser i vissa storstadsområden.

Psykologiskt försvar

Funktionen Psykologiskt försvar hade enligt
SPF vid utgången av 1999 en godtagbar förmå-
ga såväl i nuvarande omvärldsläge som vid ett
förändrat omvärldsläge. Regeringen gör ingen
annan bedömning.

Regeringen bedömer att de åtgärder som
vidtagits för att förbättra funktionens förmåga
har genomförts på ett godtagbart sätt och att
den av SPF redovisade inriktningen av forsk-
ning och studier, informationsberedskap och
information om säkerhetspolitik och total-
försvar under 2001 kan anses vara tillfreds-
ställande. Regeringen anser att en högre
ambitionsnivå för funktionen under 2001 bör
anstå intill det att funktionsgenomgång m.m.
är genomförd.

Ordning och säkerhet

Vid utgången av 1999 bedömde RPS att funk-
tionen hade en godtagbar beredskapsförmåga i
nuvarande omvärldsläge och vid angreppshot
med iståndsatta styrkor i ett förändrat om-
världsläge med ett års anpassning. Regeringen
delar den bedömningen.

Vid utgången av 1999 fanns 1 028 särskilda
beredskapspoliser. Polisväsendet har därige-
nom fått en bra resursförstärkning vid höjd be-
redskap. Regeringen bedömer att RPS kom-
mer att klara det i prop. 1998/99:74 angivna
målet att utbilda 1 500 civilpliktiga till den sär-
skilda beredskapspolisorganisationen vid ut-
gången av 2001.

Regeringen har i prop. 1998/99:74
Förändrad omvärld - omdanat försvar bedömt
att en ominriktning av den särskilda bered-
skapspolisorganisationen är motiverad. Orga-
nisationen bör inriktas mot uppgifter då
samhället utsatts eller riskerar att utsättas för
särskilt svåra och påfrestande situationer från
ordnings- och säkerhetssynpunkt. Ett sådant

arbete har påbörjats. En ändring i för-
ordningen (1986:616) om beredskapspolisen
har inneburit att polisen också har möjlighet
att tillföra enskilda beredskapspolismän som
ingått avtal med RPS om sådan tjänstgöring till
polismyndigheterna även i fred. Inom RPS
utvecklas ett system för sådana avtal. Vid RPS
studeras vidare frågan om förutsättningarna att
använda beredskapspolis i fredsbevarande
insatser.

Rikspolisstyrelsen har bedömt att personal-
och utbildningsläget, ledningsförmåga från
skyddat utrymme och förmågan vid längre el-
och telebortfall inte är godtagbar. Regeringen
avser att särskilt följa effekterna av de åtgärder
som vidtas för att förbättra läget inom dessa
områden.

Hälso- och sjukvård

Under 1999 har verksamheten bedrivits så att
fastställd ambitionsnivå i huvudsak har upp-
nåtts. Vidtagna beredskapsåtgärder har med-
fört en viss förbättring av funktionens förmåga
i förhållande till 1998. Vid påfrestningar i nu-
varande omvärldsläge har funktionen en god-
tagbar förmåga. Förmågan består av de fredsti-
da resurserna och uthålligheten är därvid den
fredstida. Vid angreppshot i ett förändrat om-
världsläge med iståndsatta styrkor är förmågan
godtagbar i förhållande till totalförsvarsbeslu-
tets mål för 2001 och de gränssättande fakto-
rerna. Regeringen gör ingen annan bedöming.

Det förändrade säkerhetspolitiska läget och
omstruktureringen inom totalförsvaret kom-
mer att påverka landstingens arbete med
planläggningen för väpnat angrepp. Denna
planläggning ligger till grund även vid
katastrofer och svåra påfrestningar på
samhället och kan därför få konsekvenser även
i fred. Strukturförändringar inom hälso- och
sjukvården fortsätter med ytterligare minskade
vårdmarginaler som följd. Till detta kommer
att nya verksamhetsformer, som bolagisering
och privatisering, införs inom vården, varvid
det blir av stor vikt att säkerställa tillgången till
såväl personal som lokaler och utrustning i
händelse av en katastrof eller vid höjd
beredskap. Den ekonomiska utvecklingen
inom landstingen riskerar också att påverka
katastrofberedskapen och den nödvändiga
beredskapsplanläggningen. Socialstyrelsen har
påpekat att vissa av redovisade brister inte
faller inom funktionsansvarig myndighets

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

mandat att åtgärda, t.ex. de minskade
marginalerna för extraordinära situationer
inom fredssjukvården.

Socialstyrelsen har redovisat vilka åtgärder
som bedöms vara nödvändiga att genomföra
för att funktionen skall ha en god förmåga vid
utgången av försvarsbeslutsperioden. Åtgär-
derna omfattar bl.a. lednings- och informa-
tionssystem, omstrukturering av beredskapsla-
ger, kompetensförsörjning, uppbyggnad av
kunskapscentra, teknisk funktionssäkerhet
samt omvärldsanalyser vad avser krig och svåra
påfrestningar på samhället i fred. Regeringen
delar myndighetens bedömning att de före-
slagna åtgärderna är lämpliga att genomföra.

Telekommunikationer m.m.

Post- och telestyrelsen har bedömt att funk-
tionens förmåga att motstå väpnat angrepp i
nuvarande omvärldsläge ej var godtagbar.
Funktionens förmåga i ett förändrat omvärld-
släge anses inte heller vara godtagbar. Denna
uppfattning delas av regeringen samtidigt som
regeringen gör bedömningen att med nuva-
rande ekonomiska förutsättningar kommer
telekommunikationernas säkerhet att vara i
huvudsak godtagbar inom några år. Det bör
dock beaktas att utvecklingen inom området
går mycket fort och skyddet kan behöva an-
passas därefter.

Utvecklingen av Internet medför ökad risk
för obehöriga att ta sig in i dåligt skyddade
datasystem. Det finns idag inte tillräckligt
skydd mot kvalificerade intrång. Brandväggar
och lösenord ger bara ett tidsbegränsat skydd.
Sabotage och IT-angrepp i form av intrång och
manipulationer mot vitala telefunktioner kan
vara effektiva åtgärder för att skapa kaos och
försvåra ledning. Det är nödvändigt att följa
upp hur IT-relaterade hot utvecklas.

High Power Microwave (HPM) anses vara
ett tänkbart terroristvapen som dolt kan göra
stor skada på viktiga elektroniska system utan
att skada personal. Dessa elektromagnetiska
vapen är under utveckling.

Gränssättande för funktionens förmåga är
långvariga avbrott i elförsörjningen vilka kan
medföra att telekommunikationerna slutar att
fungera inom mindre eller större områden. Ett
annat allvarligt hot mot telekommunikationer
är väpnat angrepp från luften med precisions-
styrda robotar och bomber (fjärrstridsmedel)
mot mål med många funktioner som transmis-

sionsnoder, tjänstenoder, televäxlar och drift-
ledningar med stödsystem. Intrång (IT-
attacker) i vitala informationssystem och ma-
nipulationer av vitala telefunktioner är ett po-
tentiellt mycket allvarligt hot mot telein-
frastrukturen. Det finns i dag inte tillräckligt
bra medel för att skydda datasystemen mot
kvalificerade intrång. Skador i nät, centralise-
ring av nätfunktioner och elektromagnetiska
vapen utgör också dessa hot mot telekommu-
nikationerna.

Postbefordran

Vid utgången av 1999 bedömde PTS att funk-
tionens förmåga i nuvarande och i ett förändrat
omvärldsläge var godtagbar. Denna uppfatt-
ning delas av regeringen.

Transporter

Överstyrelsen anger som funktionsansvarig
myndighet att funktionen Transporter, i för-
hållande till önskvärd förmåga vid utgång av
2001, har en godtagbar förmåga vid utgången
av 1999. Regeringen finner ingen anledning att
göra någon annan bedömning.

Avregleringen som sker inom järnvägstrafi-
ken har medfört att andra trafikoperatörer än
SJ redan är verksamma på flera linjer i landet
samtidigt som SJ går mot bolagisering i större
utsträckning. Även andra ägandelösningar
finns, exempelvis Arlandabanans trafik som
drivs av ett konsortium med lång tids trafike-
ringsrätt. I en del fall förekommer även inslag
av utländskt ägande. De tekniska systemen in-
om järnvägen blir allt mer avancerade, vilket
ökar effektivitet men också sårbarheten.

Beroendet av el, tele och data, framförallt
inom varudistributionen ökar. Godstermina-
lerna har inte reservkraft för att verksamhet
skall kunna fortgå vid elavbrott. Flera åkerifö-
retag har under senare år fått utländskt ägande.
Ökad konkurrens för utländska åkare som
utför transporter på Sverige kan på sikt medfö-
ra att svenskregistrerade företag blir färre.
Detta medför viss osäkerhet om vilka resurser
som finns att tillgå i landet vid höjd beredskap.

Trenden inom flyg- och helikopterbran-
schen är en fortsatt internationalisering och
konsolidering av resurser. Detta har ställt öka-
de krav på omvärldsbevakning och vidmakt-
hållande av nära kontakter med marknaden för
att möjliggöra en dialog med aktörerna om

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

erforderliga beredskapsåtgärder för att säker-
ställa förmågan i nuvarande omvärldsläge och
bibehålla handlingsfriheten för ett hot i ett för-
ändrat omvärldsläge

Den under 1997 och 1998 tilltagande ut-
flaggningen av svenska fartyg har tydligt avta-
git. Tillgången på lämpligt svenskflaggat ton-
nage är emellertid fortfarande begränsad. Även
specialiseringen av den svenska handelsflottan
begränsar i praktiken nyttjandet av tillgängligt
tonnage vid kriser. Så kallade TAP-avtal, vilka
möjliggör att tillfälligt anställa utländsk perso-
nal, kan på sikt medföra svårigheter att be-
manna svenska fartyg vid höjd beredskap, kri-
ser och krig.

För funktionen Transporter innebär För-
svarsmaktens omdaning från invasionsförsvar
till insatsförsvar att behovet av stöd från civila
transportresurser vid mobilisering och kraft-
samling kan komma att förändras. Regeringen
avser att till ÖCB ge i uppdrag att senast den
1 mars 2001 i planeringsunderlaget redovisa
behovet av stöd avseende transportresurser.
Regeringen bedömer att en rad förändringar i
omvärlden påverkar beredskapsförmågan för
funktionen.

Energiförsörjning

Enligt myndigheterna har de åtgärder som
vidtagits under 1999 i syfte att förbättra
funktionens förmåga genomförts på ett
godtagbart sätt. Den pågående och planenliga
uppbyggnaden av verksamheten medför för-
bättringar av samordningsförmågan under
störda förhållanden. Den fredstida förmågan
till funktionssamordning är tillfredställande.
Det informations- och erfarenhetsutbyte som
skett mellan delfunktionerna och andra aktörer
inom energisektorn har förbättrat förmågan att
samverka. I samband med förberedelserna som
genomfördes inom energiförsörjningen inför
millennieskiftet kartlades, analyserades och
åtgärdades ett stort antal system inom
energisektorn. Informationsinsatser genom-
fördes och till nyårsnatten vidtogs erforderliga
ledningsförberedelser. Under rådande om-
världsläge gör regeringen bedömningen att
samordningsförmågan är godtagbar.

När det gäller energiförsörjningen bedöm-
mer myndigheterna att förmågan att möta en
oljekris i fred är god. Oljelagringen och övriga
beredskapsåtgärder uppfyller de internationella
kraven enligt EU:s och IEA:s regler.Vidare har

den befintliga distributionsorganisationen ka-
pacitet att förflytta erforderliga mängder driv-
medel till prioriterade stationer som är försed-
da med reservkraftsuttag för drift vid
elavbrott. De förbrukningsdämpande åtgärder
som finns förberedda uppfyller de krav som
ställs. Förmågan inom delfunktionen bränsle-
och drivmedelsförsörjning vid påfrestningar i
nuvarande omvärldsläge kan därmed anses vara
godtagbar. Delfunktionens förmåga vid an-
greppshot med iståndsatta styrkor i ett föränd-
rat omvärldsläge bedöms som sammantaget
godtagbar i förhållande till önskvärd förmåga
2001. Vid höjd beredskap medför dock avsak-
naden av en övad beredskapsorganisation vissa
begränsningar. Regeringen gör ingen annan
bedömning än myndigheterna då det gäller be-
redskapen på oljeområdet.

I fråga om elområdet bedömer myndighe-
terna vad beträffar påfrestningar i nuvarande
omvärldsläge att det sammantaget finns en
godtagbar förmåga relaterat till 1996 års för-
svarsbeslut att producera och distribuera el.
Bristen på bevakningsresurser vid elförsörj-
ningens skyddsobjekt är dock inte godtagbar.
Elförsörjningens beroende av tele- och radio-
kommunikationer är gränssättande för del-
funktionen. Vad beträffar angreppshot i ett
förändrat omvärldsläge gör berörda bedöm-
ningen att det sammantaget finns en godtagbar
förmåga att lösa de viktigaste uppgifterna i
förhållande till önskvärd förmåga 2001. Rege-
ringen gör ingen annan bedömning. Det är
dock inte möjligt att säkerställa en helt stör-
ningsfri elförsörjning. Samtidigt ökar elbero-
endet i samhället, bl.a. till följd av ett ökat be-
roende av fungerande telekommunikationer
och IT-system. Samhällsviktig verksamhet som
oundgängligen måste fungera måste därför
tillförsäkras tillgång till el för situationer då
den ordinarie elförsörjningen inte fungerar.

Ansvarig myndighet bedömer att förmågan
inom funktionen är godtagbar. Regeringen an-
ser för sin del att det finns osäkerheter i be-
dömningen. Regeringen vill betona att nivån
på elberedskapen har utslagsgivande betydelse
för det civila försvarets förmåga. Så gott som
alla viktiga samhällsfunktioner är starkt bero-
ende av en något så när stabil eltillförsel. Sam-
tidigt är det uppenbart att sårbarheten hos el-
systemet är betydande. Sammantaget innebär
dessa två förhållanden att beredskapsåtgärder-
na på elberedskapsområdet måste ges den allra
högsta prioritet. Det gäller åtgärder såväl på

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

produktions- och distributionsområdena som
hos användarna.

Sammanfattning

Bedömningen av det civila försvarets förmåga
utgår från en bas- eller grundförmåga som
finns i samhället för fredstida händelser. Med
denna fredstida samhällsförmåga som grund
görs sedan en bedömning vad gäller de komp-
letterande statliga åtgärdernas effekt på sam-
hällets förmåga att motstå ett krig. Bedöm-
ningen måste därmed göras av samhällets
grundförmåga och de kompletteringar som i
huvudsak finansieras via statliga medel, men
som genomförs av myndigheter, kommuner,
landsting, företag etc. Ju sämre förmåga sam-
hället har att klara fredstida påfrestningar,
desto fler åtgärder måste vidtas för att tillgodo-
se kraven i krig.

De resurser som skapas för krigets krav skall
även kunna utnyttjas vid svåra fredstida situa-
tioner. Mot bakgrund av den relativt långa an-
passningsperioden med neddragning av bered-
skapsåtgärder som följd, måste emellertid
samhällets grundförmåga för att klara extrema
fredstida situationer stärkas allt mer. I skr.
1998/99:33 redovisade regeringen de 11 områ-
den där det bör finnas en särskild god bered-
skap när det gäller svåra påfrestningar på sam-
hället i fred.

Utifrån de planeringsförutsättningar som
regeringen angav i bl.a. regleringsbrevet för
1999 anser regeringen att myndigheterna inom
det civila försvaret genomfört verksamheterna
på ett bra sätt. Funktionerna är så beroende av
varandras förmåga och då beroendet av funge-
rande elförsörjning, telekommunikationer och
IT är mycket stort anser dock regeringen att
det finns stora osäkerheter beträffande be-
dömningen av funktionernas samlade förmåga.
Funktionerna måste intensifiera arbetet med
att analysera och komma till klarhet över hur
detta beroende verkligen påverkar funktioner-
nas förmåga i nuvarande och ett förändrat om-
världsläge. Regeringen bedömer att de s.k.
gränssättande verksamheterna även har stora
effekter på samhällets förmåga att klara olika
fredstida påfrestningar.

Mot bakgrund av förutsättningarna om en
anpassningsperiod om 1 år, 5 år och 10 år upp-
drog regeringen den 16 december 1999 åt
ÖCB att i samverkan med samtliga funktions-
ansvariga myndigheter utveckla en målmodell.

Syftet med målmodellen är att finna en lämplig
struktur för arbetet med funktionsmål för
kommande försvarsbeslut. Överstyrelsen har
den 16 maj 2000 redovisat ett förslag till mål-
modell som kan sägas bestå av tre delar. Del ett
avser en grundförmåga som inkluderar förmå-
ga att kunna genomföra beredskapshöjande
åtgärder inom ett år. Del två och tre i modellen
avser den förmåga som måste finnas hos myn-
digheten för att de beredskapshöjande åtgärder
som skall genomföras inom 5 och 10 år verkli-
gen kan ske.

Regeringen anser att den redovisade
modellen bör kunna medge att en uppföljning
av funktionernas förmåga i olika tidsperspektiv
kan ske på ett tydligare sätt än vad som är fallet
i nuläget. Regeringen bedömer att den
redovisade modellen kommer att utgöra en bra
grund för funktionsmyndigheterna så att de, i
enlighet med regeringens beslut den 16
december 1999, kommer att redovisa tydliga
förslag till funktionsmål för kommande
försvarsbeslutsperiod.

3.10.5 Inriktning för 2001

Den nya inriktningen för totalförsvaret inne-
bär att hotet om ett större väpnat angrepp to-
nas ned medan andra former av hot lyfts fram,
t.ex. IT-relaterade hot (prop. 1998/99:74 och
prop. 1999/2000:30). Regeringen har uppdragit
åt en särskild utredare att föreslå formerna för
ett bättre planeringssystem vad gäller civilt för-
svar och svåra påfrestningar på samhället i fred
(dir. 1999:63 och 2000:49). Mot bakgrund av
hotet mot IT-system skall utredaren bl.a. ar-
beta med frågan om en tvärsektoriell samord-
ning för IT-säkerhet och skydd mot informa-
tionskrigföring.

Regeringen beslutade den 25 november
1999 att uppdra till PTS att utreda förutsätt-
ningarna för att inrätta en särskild funktion för
IT-incidenthantering. En IT-

incidenthanteringsfunktion syftar till att mot-
verka angrepp på informations- och kommu-
nikationstekniska system och infrastrukturer.
Post- och telestyrelsen skall bl.a. föreslå lämp-
lig ansvarsfördelning mellan aktörerna, klar-
lägga behov av samarbete och kanaler för in-
formationsförmedling m.m. för en
sektorsövergripande funktion för IT-
incidenthantering. Uppdraget skall redovisas
den 1 december 2000.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

En kartläggning som ÖCB genomfört visar
att ett stort antal myndigheter bedriver verk-
samhet för att höja IT-säkerheten och för att
förbättra skyddet mot informationsoperatio-
ner. Regeringen anser att myndigheternas ar-
bete med detta bör intensifieras och att det är
en uppgift för varje myndighet att förbättra sä-
kerheten så att den verksamhet som myndig-
heten är ålagd att genomföra kan ske utan
störningar.

Ett allt större teknikberoende ökar samhäl-
lets sårbarhet, vilket gör att åtgärder även i
fortsättningen måste genomföras för att säker-
ställa en fungerande elförsörjning, telekom-
munikationer samt ledning. Dessa områden är
gränssättande för samtliga funktioners förmå-
ga i händelse av krig men även för samhällets
beredskap att hantera en fredstida svår påfrest-
ning.

Regeringen anser att bl.a. den förlängda an-
passningsperioden gör att neddragningar kan
ske inom vissa funktioner inom det civila för-
svaret. Funktionerna inom det civila försvaret
har mot bakgrund av den förändrade hotbilden
och förlängda anpassningsperioden också på-
börjat ominriktningen av verksamheten som
t.ex. utförsäljning av lager i en allt högre takt,
neddragning av civilpliktsutbildning och mins-
kat byggande av skyddsrum. Förändringsar-
betet skall enligt regeringen fortsätta enligt den
inriktning som regeringen redovisat i proposi-
tionerna Förändrad omvärld - omdanat försvar
(prop. 1998/99:74) samt Det nya försvaret
(prop. 1999/2000:30). Mot bakgrund av detta
anser regeringen att resterande beredskapslager
som finns inom funktionen Försörjning med
industrivaror skall säljas ut, om marknaden och
målet för funktionen så medger. Funktioner
som arbetar med s.k. gränssättande verksam-
het, dvs. telekommunikation och energiför-
sörjning, samt verksamhet kopplat till de IT-
relaterade hoten bör emellertid prioriteras i än
högre grad.

Mot bakgrund av de i prop. 1998/99:74 an-
givna anpassningsperioderna, den förändrade
hotbilden samt omvärldsförändringar, bl.a. nya
handelsmönster och produktionsförändringar,
uppdrog regeringen den 16 december 1999 åt
ÖCB samt övriga funktionsansvariga myndig-
heter med försörjningsuppgifter att utarbeta
former för användandet av nya metoder för att
trygga försörjningsförmågan, användandet av
reglerande åtgärder i krissituationer samt ana-
lysera hur försörjningsberedskapen påverkats

av förändrade nationella och internationella
förhållanden. Uppdragen skall redovisas senast
den 1 mars 2001.

Inom funktionen Befolkningsskydd och
räddningstjänst har befolkningsskyddet ned-
prioriterats men det är fortfarande viktigt att
ha ett väl fungerande varningssystem. Aven
den enskilda människans förmåga bör stärkas
så att allmänheten har en förmåga att agera ra-
tionellt vid störningar i samhället. Det är vidare
väsentligt att räddningstjänsten har en god
ledningsförmåga som vid behov kan förstärkas
med personal och materiel.

Regeringen uppdrog den 19 augusti 1999 åt
ÖCB att genomföra en uppföljning av 1996 års
funktionsgenomgång av funktionen Tele-
kommunikationer m.m.. Överstyrelsen skulle
enligt regeringens direktiv utreda hur arbetet
med att minska sårbarheten i funktionen fort-
skrider. Överstyrelsen skulle därvid utvärdera
nuvarande inriktning och uppläggning. Upp-
draget redovisades till regeringen den 4 juli
2000. Inom Regeringskansliet har en bered-
ning av de förslag som ÖCB presenterat på-
börjats.

Forskning

Överstyrelsen skall bl.a. samordna frågor om
gemensam försvarsforskning och på regering-
ens uppdrag har ÖCB redovisat en kunskaps-
och forskningsstrategi för det civila försvaret.
Strävan är att få till stånd breda fleråriga ram-
forskningsprogram som täcker stora och för
det civila försvaret viktiga områden. Projekten
bereds i dialog med den eller de forskare som
har kontaktats för uppgiften samt andra intres-
senter inom det civila försvaret.

Ett flertal funktionsansvariga myndigheter
inom det civila försvaret har även initierat olika
forskningsprojekt vilket ÖCB redovisat i en
samlad rapport till regeringen. Det rör bl.a.
områden som NBC-stridmedel, IT-hot, led-
ningsfrågor och krishantering.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

Syftet med forskning som bedrivs för det
civila försvaret är enligt ÖCB kunskapsupp-
byggnad dels som ett underlag för beslut om
en långsiktig inriktning, dels som ett inslag i
olika utbildningar för personal inom olika
funktioner.

Det internationella forskningssamarbetet
som ÖCB initierat avser för närvarande forsk-
ning kring krishantering i ett nationellt och
internationellt perspektiv. Syftet är både att
förbättra den nationella krishanteringsförmå-
gan och att bidra till en ökad krishanterings-
kompetens i vårt närområde. Forskargrupper
har etablerats i Estland, Lettland, Polen och
Ryssland.

Forskningsinriktningen inom det civila för-
svaret har utvecklats till att omfatta betydligt
mer än det som av tradition kan anses utgöra
totalförsvarsforskning. Inom ÖCB har ett ar-
bete påbörjats som syftar till att myndigheter-
nas redovisning utvecklas så att sambandet
tydligt framgår mellan beställd forskning och
regeringens inriktning av det civila försvaret.
Regeringen anser att detta arbete bör intensifi-
eras.

Totalförsvarspliktiga uttagna med civilplikt

På regeringens uppdrag redovisade ÖCB den
25 februari 2000 det civila försvarets behov av
totalförsvarspliktiga uttagna med civilplikt
med grundutbildning som är längre än 60 da-
gar. Redovisningen innebär förslag om en re-
ducering från dagens årliga utbildningsvolym
om 2 100 totalförsvarspliktiga till en utbild-
ningsvolym efter 2001 omfattande 900 total-
försvarspliktiga. Regeringen har uppdragit åt
ÖCB att fördjupa analysen avseende behovet
av civilpliktiga avseende funktionen Energiför-
sörjning. Uppdraget skall redovisas senast den
1 oktober 2000. Regeringen avser att behandla
denna fråga i kommande försvarspolitiska pro-
positioner hösten 2001.

3.10.6 Revisionens iakttagelser

Riksrevisionsverkets årliga revision avser den
verksamhet som den enskilda myndigheten
bedriver för de anslagsmedel som tilldelats
verksamheten. För funktionerna inom det ci-
vila försvaret innebär detta att granskningen
avser funktionsansvariga myndigheters egen

verksamhet och inte all verksamhet som be-
drivs inom funktionen.

Myndigheter som i huvudsak bedriver be-
redskapsverksamhet och där Försvarsdeparte-
mentet har huvudansvaret är Överstyrelsen för
civil beredskap, Civilbefälhavarna, Styrelsen
för psykologiskt försvar och Statens rädd-
ningsverk. För övriga myndigheter inom civilt
försvar utgör beredskapsverksamheten endast
en del av myndighetens totala verksamhet.
Detta innebär att revisionens iakttagelser som
redovisas här endast avser den beredskapsverk-
samhet som övriga myndigheter genomfört.

Vad gäller beredskapsverksamhet har revi-
sionen, med undantag för Statens räddnings-
verk, inte haft några invändningar i revisions-
berättelsen för 1999.

Riksrevisionsverket har meddelat följande
invändningar i revisionsrapport för Rädd-
ningsverket: Den interna styrningen och kon-
trollen vad avser redovisning av beredskapstill-
gångar och de låneskulder som uppkommer i
samband med denna hantering har inte funge-
rat tillfredsställande. Vidare anser RRV att re-
sultatredovisningen inte ger en rättvisande
återrapportering av verksamhetens kostnader
då endast direkta kostnader redovisas i kom-
mentarer till verksamhetsmål och att samtliga
kostnader inte fördelats.

Mot bakgrund av ovan nämnda invändning
redogör regeringen under politikområdet
Skydd mot olyckor för de åtgärder Räddnings-
verket redovisat samt ger regeringens syn på
myndighetens åtgärder (avsnitt 4.8).

3.10.7 Budgetförslag

Som regeringen anförde i avsnitt 3.10.2 beräk-
nas inte några större anslagssparanden inom
det civila försvaret uppkomma efter 2001. Re-
geringen avser dock besluta att vissa myndig-
heter inom funktionerna under 2001 får dis-
ponera delar av det anslagssparande från 1999
som under 2000 fått användas först efter beslut
av regeringen.

9 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nrl. Del2

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

3.10.7.1 6:4 Funktionen Civil ledning

ITabell 3.10 Anslagsutveckling SS
Tusental kronor		508 528	Anslags- sparande	196 825
1999	Utfall	508 528	Anslags- sparande	196 825
2000	Anslag	438 683	Utgifts- prognos	591 819
2001	Förslag	488 507
2002	Beräknat	536 092 ¹
2003	Beräknat	549 465 ¹

¹ Motsvarar 522 342 tkr i 2001 års prisnivå.

Inom funktionen Civil ledning har Överstyrel-
sen för civil beredskap (ÖCB), länsstyrelserna
och kommunstyrelserna uppgifter. Anslaget
finansierar från och med 2001 verksamhet som
bedrivs av ÖCB som funktionsansvarig myn-
dighet. Även ÖCB:s samordningsansvar vad
gäller övergripande frågor för det civila försva-
ret finansieras av anslaget samt kvarstående av-
vecklingskostnader för civilbefälhavarna.

Investeringsplan

Regeringens förslag: Förslaget till investeringsplan för Överstyrelsen för civil beredskap, såvitt avser
Funktionen Civil ledning, för perioden 2001- 2003 godkänns (tabell 3.11).

ITabell 3.11 Investeringsplan 1
Miljoner kronor	Total kostnad	Anskaffat t.o.m. 1999	Prognos 2000	Budget 2001	Beräknat 2002	Beräknat 2003
Skyddade ledningsplatser	252	212	15	26
Telesäkerhetsåtgärder	164	119	13	12	10	10
Elvira	239	99	35	35	35	35
Summa investeringar	655	430	63	73	45	45
Anslag	655	430	63	73	45	45
Summa finansiering	655	430	63	73	45	45

Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser

Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att under 2001, i fråga om ramanslaget 6:4 Funktionen Ci-
vil ledning, genomföra beställningar av kommunaltekniska anläggningar, telesäkerhetsåtgärder, skyd-
dade ledningsplatser och signalskydd så att behovet av anslagsmedel efter 2001 för dessa och tidigare
beställningar uppgår till högst 55 000 000 kronor.

\|Tabell 3.12 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser \|
Tusental kronor	1999 utfall	2000 prognos	2001 beräknat	2002 beräknat	2003 - beräknat
Utestående förpliktelser vid årets början	100 160	72 690	105 500
Nya förpliktelser	66 370	74 000	37 000
Infriade förpliktelser*	-93 840	-41 190	-91 500	-37 500	-13 500
Utestående förpliktelser vid årets slut	72 690	105 500	51 000
Erhållen/föreslagen bemynd iganderam	124 000	132 000	55 000

* Utgiftsutfall till följd av ingångna förpliktelser.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

Regeringens överväganden

Under avsnitt 3.10.4.3 redovisas regeringens
bedömning avseende funktionens förmåga vid
utgången av 1999.

Regeringen beslutade den 21 juni 2000. att
ÖCB skall utveckla och från och med den
1 januari 2001 förlägga en teknisk enhet i Sol-
lefteå. Bakgrunden är regeringens utvecklings-
program för kommuner med särskilda om-
ställningsproblem främst på grund av
strukturomvandlingen inom Försvarsmakten.
Enheten är en utveckling av delar inom funk-
tionen Civil ledning och skall uppfylla ett be-
hov som finns hos ledningsorganen inom det
civila försvaret. Det är av vikt att ledningsor-
ganens förmåga stärks och att den infrastruk-
tur som bär upp samhällsviktig verksamhet
görs mindre sårbar. Enheten skall bildas med
inledningsvis ca 60 årsarbetskrafter med in-
riktning mot drift och förvaltning av tekniska
system hos funktionsansvariga myndigheter,
länsstyrelser och kommuner. Medel för denna
enhet har beräknats under anslaget. -Den
15 augusti 2000 redovisade ÖCB ett förslag på
enhetens utformning. Förslaget bereds' för
närvarande inom Regeringskansliet.

De tre myndigheterna Civilbefälhavama
skall avvecklas den 31 december 2000 (prop.
1999/2000:30, bet. 1999/2000:FöU2, rskr.
1999/2000:168). Regeringen har den 29 juni

2000 uppdragit åt ÖCB och Socialstyrelsen att
inom respektive myndighet, från och med den
1 januari 2001, inrätta en central stödresurs
som i första hand skall stödja den regionala ni-
vån inom det civila försvaret.

Regeringen avser att tilldela medel även

2001 för de frivilliga försvarsorganisationernas
verksamhet i Estland, Lettland, Litauen, Polen
och Ryssland.

ITabell 3.13 Beräkning av anslaget för 2001 H
Tusental kronor
Anslag 2000	438 683
Pris- och löneomräkning	6 249
Överföring inom U06	44 300
Justering av premiekompensation	-725
Förslag 2001	488 507

3.10.7.2 6:5 Funktionen Försörjning med
industrivaror

ITabell 3.14 Anslagsutveckling M
Tusental kronor		82 279	Anslags- sparande	93 380
1999	Utfall	82 279	Anslags- sparande	93 380
2000	Anslag	57151	Utgifts- prognos	99 806
2001	Förslag	40 000
2002	Beräknat	115 123 ¹
2003	Beräknat	117 535 ¹

¹ Motsvarar 112 937 tkr i 2001 års prisnivå.

Anslaget finansierar den verksamhet som den
funktionsansvariga myndigheten ÖCB ge-
nomför inom funktionen. Inom funktionen
har även länsstyrelserna uppgifter.

Beredska psinvesteringar

Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att
för 2001 låta Överstyrelsen för civil beredskap
disponera en låneram i Riksgäldskontoret för
beredskapsinvesteringar till ett sammanlagt
belopp om 325 000 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: Från och med
1998 övergick ÖCB till att lånefinansiera be-
redskapsinvesteringar. Låneramen för 2001
skall täcka tidigare gjorda beredskapsinveste-
ringar.

Mot bakgrund av den positiva säkerhetspo-
litiska utvecklingen har ÖCB föreslagit att
resterande beredskapslager skall säljas ut under
förutsättning att marknaden så medger. Rege-
ringen anser att ÖCB bör fortsätta utförsälj-
ningen av befintliga beredskapslager med mål-
sättningen att resterande lager skall vara

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

utsålda vid utgången av 2002, förutsatt att
marknaden medger detta.

Den realisationsvinst som uppstår vid utför-
säljning av beredskapslager redovisas mot in-
komsttitel 2625. Under 1999 levererades

27 miljoner kronor in till statskassan för för-
säljningen. Som resultat av övergången till lå-
nefinansiering av beredskapslagren inleverera-
de ÖCB 535 miljoner kronor till statskassan.

Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser

Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att under 2001, i fråga om ramanslaget 6:5 Funktionen
Försörjning med industrivaror, godkänna avtal om nya beredskapsåtgärder så att behovet av anslags-
medel efter 2001 för dessa och tidigare beställningar uppgår till högst 27 000 000 kronor.

ITabell 3.15 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser \|
Tusental kronor	1999 utfall	2000 prognos	2001 beräknat	2002 beräknat	2003 - beräknat
Utestående förpliktelser vid årets början	8 300	13 410	35 990
Nya förpliktelser	8 900	30 300	5 300
Infriade förpliktelser*	-3 790	-7 720	-15 900	-17 800	-7 590
Utestående förpliktelser vid årets slut	13 410	35 990	25 390
Erhållen/föreslagen bemyndiganderam	09 000	36 000	27 000

* UtgiftsutfaII till följd av ingångna förpliktelser.

Tabell 3.16 Beräkning av anslaget för 2001

Regeringens överväganden

Under avsnitt 3.10.4.3 redovisas regeringens
bedömning avseende funktionens förmåga vid
utgången av 1999.

Överstyrelsen har redovisat vilka åtgärder
som bedöms vara nödvändiga att genomföra
för att funktionen så långt som möjligt skall ha
en god förmåga vid utgången av försvars-
beslutsperioden. Åtgärderna omfattar bl.a.
intensifiering av omförhandling av tidigare
tecknade beredskapsavtal, ökade insatser på
omvärldsanalyser samt metod- och modell-
utveckling, branschanalyser med satsning på
kemi-, IT- och verkstadsbranscherna samt en
fortsatt analys av EU-medlemskapets betydel-
se för försörjningsberedskapen.

Regeringen bedömer att de åtgärder som
ÖCB avser att vidta utgör en rimlig avvägning
med hänsyn till den förändrade hotbilden.

Tusental kronor

Anslag 2000 57 151

Pris-och löneomräkning 819

Överföring inom U06-17 970

Förslag 2001 40 000

3.10.7.3 6:6 Funktionen Befolkningsskydd
och räddningstjänst

Tabell 3.17 Anslagsutveckling

Tusental kronor		796 484	Anslags- sparande	134 421
1999	Utfall	796 484	Anslags- sparande	134 421
2000	Anslag	696 608 ¹	Utgifts- prognos	689 520
2001	Förslag	593 809
2002	Beräknat	831 976 ²
2003	Beräknat	852 031 ²

¹ Varav 4 931 tkr i samband med den ekonomiska vårpropositionen 2000.

² Motsvarar 811 823 tkr i 2001 års prisnivå.

Statens räddningsverk är funktionsansvarig
myndighet. Anslaget finansierar åtgärder för

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

tillhandahållande och iordningställande av
skyddsrum och skyddade utrymmen, tillhan-
dahållande av andningsskydd, åtgärder för var-
ning, utrymning och inkvartering, information
om självskydd m.m. Anslaget finansierar även
åtgärder inom räddningstjänsten, främst avse-
ende förmågan inom den kommunala rädd-
ningstjänsten under höjd beredskap. Viktiga
åtgärder inom detta område är byggande av
räddningscentraler, utbildning av totalför-

svarspliktiga räddningsmän samt anskaffning
av materiel för höjd beredskap.

Anslagssparandet har främst uppkommit på
grund av att myndigheten övergått till lånefi-
nansiering av beredskapslager och varnings-
materiel samt vissa förseningar i utbetalningar
till frivilligorganisationer. Under 2000 har
90 103 000 kronor av anslagssparandet förts
bort som en indragning.

Beredskapsinvesteringar

Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att för 2001 låta Statens räddningsverk disponera en
låneram i Riksgäldskontoret för beredskapsinvesteringar till ett sammanlagt belopp om 720 000 000
kronor.

Skälen för regeringens förslag: Från och med 1998 övergick Räddningsverket till att lånefinansiera
beredskapsinvesteringar. Låneramen för 2001 skall täcka tidigare gjorda beredskapsinvesteringar.

Investeringsplan

ITabell 3.18 Investeringsplan 1
Miljoner kronor	Total kostnad	Anskaffat	Prognos	Budget	Beräknat	Beräknat
		t.o.m. 1999	2000	2001	2002	2003
Räddningsmateriel	1 109	886	70	61	46	45
Varningsutrustning	183	69	38	28	28	18
Balder redovisningssystem	7	4	2	1
Summa investeringar	1 299	959	110	90	74	63
Län	982	643	110	90	74	63
Anslag	317	316
Summa finansiering	1 299	959	110	90	74	63

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser

Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att under 2001, i fråga om ramanslaget 6:6 Funktionen
Befolkningsskydd och räddningstjänst, medge beställningar av skyddsrum och ledningsplatser m.m. så
att behovet av anslagsmedel efter 2001 för dessa och tidigare beställningar uppgår till högst
195 000 000 kronor.

ITabell 3.19 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser 1
Tusental kronor	1999 utfall	2000 prognos	2001 beräknat	2002 beräknat	2003 - beräknat
Utestående förpliktelser vid årets början	446 669	301 639	186 439
Nya förpliktelser	225 000	140 000	160 000
Infriade förpliktelser¹	-321 300	-255 200	-203 200	-100000	-43 239
Utestående förpliktelser vid årets slut	301 639²	186 439	143 239
Erhållen/föreslagen bemynd iganderam	540 000	490 000	195 000

¹ Utgiftsutfall till följd av ingångna förpliktelser.

² Utestånde förpliktelser avviker med 48 730 tkr pga. ej ianspråktagna bemyndiganden.

Regeringens överväganden

Under avsnitt 3.10.4.3 redovisas regeringens
bedömning avseende funktionens förmåga vid
utgången av 1999.

Räddningsverket skall fortsätta att fullfölja
den beslutade mer begränsade inriktningen för
befolkningsskyddet men även fortsättningsvis
arbeta med att stärka den kommunala rädd-
ningstjänstens förmåga. Räddningstjänsten
behöver stärkas vad gäller räddningscentraler
samt personal- och materieltillgång. Det är
även av vikt att stärka allmänhetens förmåga
att handla rationellt vid olyckor och vid andra
störningar genom självskyddskurser. Rädd-
ningsverket skall även tillse att samhället har
ett fungerande varningssystem.

Med hänsyn till omvärldsläget är det möjligt
att begränsa åtgärderna inom funktionen och
prioritera fredsverksamheten (anslaget 7:4 i
politikområdet Skydd mot olyckor) inom
räddningstjänstområdet. Regeringen avser att
utreda det framtida behovet av befolknings-
skydd.

Tabell 3.20 Beräkning av anslaget för 2001

Tusental kronor

Anslag 2000	696 608
Pris- och löneomräkning	8 597
Kompensation för ålderspen- sionsa vgift er för totalförsvars- pliktiga	30
Överföring inom U06	-110 805
Justering av premiekompensation	-621
Förslag 2001	593 809

3.10.7.4 6:7 Funktionen Psykologiskt försvar

Tabell 3.21 Anslagsutveckling

Tusental kronor

1999	Utfall	19 173	Anslags- sparande	7 199
2000	Anslag	18 523	Utgifts- prognos	24 210
2001	Förslag	20 000
2002	Beräknat	22 466 ¹
2003	Beräknat	22 943 ¹

¹ Motsvarar 22 030 tkr i 2001 års prisnivå.

Styrelsen för psykologiskt försvar är funk-
tionsansvarig myndighet. Anslaget finansierar
den verksamhet som SPF genomför, såsom att
bedriva verksamhet inom forskning, bered-

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

skapsplanläggning och utbildning samt infor-
mation om säkerhetspolitik och totalförsvar.

Regeringens överväganden

Under avsnitt 3.10.4.3 redovisas regeringens
bedömning avseende funktionens förmåga vid
utgången av 1999.

Regeringen har den 31 maj 2000 uppdragit
åt ÖCB att genomföra en funktionsgenom-
gång av funktionen Psykologiskt försvar.
Uppdraget skall också utgöra ett underlag till
utredningen om principer för en bättre hel-
hetssyn vid planeringen för civilt försvar och
beredskapen mot svåra påfrestningar på sam-
hället i fred (dir. 1999:63). Uppdraget skall
slutredovisas den 15 december 2000. I avvak-
tan på denna rapportering bedömer regeringen
att ambitionsnivån för funktionen ej bör höjas
utan kvarstå på en nivå motsvarande den som
gällt för 2000. Dock skall uppgifter tillkomma
som SPF övertar i samband med Civilbefälha-
varnas avveckling.

Styrelsen för psykologiskt försvar skall
stödja beredskapsplanering hos radio och TV-
företag. Allmänheten skall kunna nås med
konkret och korrekt myndighetsinformation.
Utöver befintligt VMA-system (viktigt med-
delande till allmänheten), anser regeringen att
SPF bör fortsätta projektarbetet med RDS-
varningar via lokalradiostationer.

3.10.7.5 6:8 Funktionen Ordning och
säkerhet

Tabell 3.23 Anslagsutveckling

Tusental kronor		37 745	Anslags- sparande	15 940
1999	Utfall	37 745	Anslags- sparande	15 940
2000	Anslag	22 276	Utgifts- prognos	26 972
2001	Förslag	22 841
2002	Beräknat	33 385 ¹
2003	Beräknat	34 057 ¹
¹ Motsvarar 32 791 tkr i 2001 års prisnivå.

Tabell 3.22 Beräkning av anslaget för 2001

Tusental kronor

finslag 2000 18 523

Pris-och löneomräkning 271

Överföring inom U06 1 206

Förslag 2001 20 000

Rikspolisstyrelsen är funktionsansvarig myn-
dighet. Anslaget finansierar utbildning och ut-
rustning av den särskilda beredskapspolisen.

Regeringens överväganden

Under avsnitt 3.10.4.3 redovisas regeringens
bedömning avseende funktionens förmåga vid
utgången av 1999.

Rikspolisstyrelsen har bedömt att bl.a. per-
sonal- och utbildningsläget och förmågan vid
längre el- och telebortfall inte är godtagbar.
Regeringen avser att särskilt följa effekterna av
de åtgärder som vidtas för att förbättra läget
inom dessa områden.

Tabell 3.24 Beräkning av anslaget för 2001

Tusental kronor

Anslag 2000	22 276
Pris-och löneomräkning	-110
Kompensation för ålderspen- sionsavgifter för totalförsvars- pliktiga	1 000
Överföring inom U06	834
Justering av premiekompensation	-1 159
Förslag 2001	22 841

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

3.10.7.6 6:9 Funktionen Hälso- och sjukvård

m.m.

\|Tabell 3.25 Anslagsutveckling
Tusental kronor		186 158	Anslags- sparande	127 618
1999	Utfall	186 158	Anslags- sparande	127 618
2000	Anslag	80 725	Utgifts- prognos	166 175
2001	Förslag	101 936
2002	Beräknat	170 844 ¹
2003	Beräknat	174 997 ¹

¹ Motsvarar 166 636 tkr i 2001 års prisnivå.

Socialstyrelsen är funktionsansvarig myndig-
het. Anslaget finansierar den verksamhet som
myndigheten genomför inom funktionen.

Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser

Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att under 2001, i fråga om ramanslaget 6:9 Funktionen
Hälso- och sjukvård m.m., godkänna avtal och beställningar, såvitt avser beredskapsåtgärder, så att be-
hovet av anslagsmedel efter 2001 för dessa och tidigare avtal och beställningar uppgår till högst
12 000 000 kronor.


ITabell 3.26 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser
Tusental kronor	1999 utfall	2000 prognos	2001 beräknat	2002 beräknat	2003 beräknat
Utestående förpliktelser vid årets början	14 900	5 300	15 200
Nya förpliktelser	5 300	15 000	10 000
Infriade förpliktelser*	-14 900	-5 100	-15 200	-5 000	-5 000
Utestående förpliktelser vid årets slut	5 300	15 200	10 000
Erhållen/föreslagen bemynd iganderam	25 000	25 000	12 000

* Utgiftsutfall till följd av ingångna förpliktelser

Beredskapsinvesteringar

Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att för 2001 låta Socialstyrelsen disponera en låneram i
Riksgäldskontoret för beredskapsinvesteringar till ett sammanlagt belopp om 220 000 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: Från och med
1999 övergick Socialstyrelsen till att lånefinan-
siera beredskapsinvesteringar. Låneramen för
2001 skall täcka tidigare gjorda beredskapsin-
vesteringar.

Inkomster från utförsäljning av bered-
skapslager har redovisats mot inkomsttitel
2625.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

Regeringens överväganden

Under avsnitt 3.10.4.3 redovisas regeringens
bedömning avseende funktionens förmåga vid
utgången av 1999.

Socialstyrelsen har redovisat vilka åtgärder
som bedöms vara nödvändiga att genomföra
för att funktionen så långt som möjligt skall ha
en god förmåga vid utgången av försvarsbe-
slutsperioden. Åtgärderna omfattar bl.a. led-
nings- och informationssystem, omstrukture-
ring av beredskapslager, kompetensförsörj-
ning, uppbyggnad av kunskapscentra, teknisk
funktionssäkerhet samt omvärldsanalyser vad
avser svåra påfrestningar på samhället i fred.

Regeringen bedömer mot bakgrund av 1996
års försvarsbeslut att de åtgärder som Social-
styrelsen avser att vidta är lämpliga med hän-
syn till den förändrade hotbilden.

3.10.7.7 6:10 Funktionen

Telekommunikationer m.m.

Tabell 3.28 Anslagsutveckling

Tusental kronor		249 851	Anslags- sparande	14 239
1999	Utfall	249 851	Anslags- sparande	14 239
2000	Anslag	195 000	Utgifts- prognos	195 000
2001	Förslag	199 000
2002	Beräknat	202 572 ¹
2003	Beräknat	206 630 ¹

¹ Motsvarar 199 000 tkr i 2001 års prisnivå.

Post- och telestyrelsen är funktionsansvarig
myndighet för funktionen Telekommunika-
tioner m.m.. Anslaget finansierar upphandling
för att tillgodose samhällets behov av uthålliga
telekommunikationer i krig och vad gäller
fredstida hot.

När operatörerna själva vidtar åtgärder i sina
nät kan PTS upphandla kompletterande bered-
skapsåtgärder. Detta minskar statens kostna-
der totalt sett, men i gengäld belastas inte alltid
anslaget det år uppgiften budgeteras varvid ett
anslagssparande uppstår.

Anslaget skall även kunna användas till åt-
gärder för skydd mot informationsoperationer.

Tabell 3.27 Beräkning av anslaget för 2001

Tusental kronor

Anslag 2000	80 725
Pris- och löneomräkning	-404
Överföring inom U06	22 079
Justering av premiekompensation	-464
Förslag 2001	101 936

Teleberedskapsavgift

Regeringens förslag: Avgiftsuttaget för teleberedskapsavgiften, såvitt avser Funktionen Telekommuni-
kationer m.m., fastställs till sammanlagt högst 100 000 000 kronor under 2001.

Skälen för regeringens förslag: En avgift tas
ut av teleoperatörerna i enlighet med teleför-
ordningen (1997:339) för finansiering av åt-

gärder mot allvarliga fredstida hot och påfrest-
ningar på telekommunikationsområdet.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

Investeringsplan

Regeringens förslag: Förslaget till investeringsplan för Post- och telestyrelsen, såvitt avser Funktionen
Telekommunikationer m.m., för perioden 2001-2003 godkänns (tabell 3.29).

ITabell 3.29 Investeringsplan 1
Miljoner kronor	Total kostnad	Anskaffat t.o.m. 1999	Prognos 2000	Budget 2001	Beräknat 2002	Beräknat 2003
Fullträff skyddade telean- läggningar	193	87	46	40	10	10
Nätåtgärder	483	132	109	42	100	100
Prioriteringssystem	165		35	70	30	30
Informationssäkerhet och skydd av llP-nät	90			30	30	30
Reservkraft	76	25	1	10	20	20
Summa investeringar	1 007	244	191	192	190	190
Anslag	1 007	244	191	192	190	190
Summa finansiering	1 007	244	191	192	190	190

Bemyndiganden

Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att under 2001, i fråga om ramanslaget 6:10 Funktionen
Telekommunikationer m.m., godkänna avtal och beställningar, såvitt avser tjänster, utrustning och an-
läggningar för beredskapsåtgärder, så att behovet av anslagsmedel efter 2001 för dessa och tidigare av-
tal och beställningar uppgår till högst 150 000 000 kronor.


ITabell 3.30 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser 1
Tusental kronor	1999 utfall	2000 prognos	2001 beräknat	2002 beräknat	2003 - beräknat
Utestående förpliktelser vid årets början	302 563*	89 155	150 000
Nya förpliktelser	18 856	149 223	150 000
Infriade förpliktelser	-230 114	-88 378	-150 000	-90 000	-60 000
Utestående förpliktelser vid årets slut	89 155	150 000	150 000
Erhållen/föreslagen bemynd iganderam	130 000	150 000	150 000
¹ Infriade förpliktelser avviker med 2 150 tkr från beställt belopp pga. förändring i betalningsutfallet

Regeringens överväganden

Under avsnitt 3.10.4.3 redovisas regeringens
bedömning avseende funktionens förmåga vid
utgången av 1999.

Post- och telestyrelsen har redovisat vilka
åtgärder som bedöms nödvändiga för att höja

telefunktionens förmåga att motstå såväl väp-
nat angrepp som svåra påfrestningar på sam-
hället i fred. Myndigheten planerar införandet
av ett system som möjliggör prioritet i fasta
och mobila nät för samhällsviktiga funktioner.
Vidare planeras intrångsanalyser och skyddsåt-
gärder mot intrång samt skyddsåtgärder för

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

nät som bär Internettrafik. En fullträffskyddad
teleanläggning i berg kommer att färdigställas
och fortsatt förstärkning av nätstrukturen
kring fullträffskyddade anläggningar i storstä-
derna kommer att ske. En fortsatt satsning
måste ske för att öka flexibilitet och skydd i
transmissionsnät som långsiktigt är en förut-
sättning för säkerhet åt alla slag av telekom-
munikationer. Två till fyra funktionsövningar
kommer att genomföras.

Med den planering som PTS redovisat be-
dömer regeringen att telekommunikationernas
förmåga är godtagbar vid försvarsbeslutsperio-
den slut.

Regeringens överväganden

Regeringens förslag: Målet för Funktionen
Postbefordran är att verksamheten skall bedri-
vas så att totalförsvarets behov av postal kom-
munikation skall kunna tillgodoses under höjd
beredskap. Verksamheten skall bedrivas så att
de resurser och den beredskap som skapas skall
kunna utnyttjas vid svåra påfrestningar på
samhället i fred.

Tabell 3.31 Beräkning av anslaget för 2001

Tusental kronor
Anslag 2000	195 000
Pris- och löneomräkning	-975
Överföring inom U06	4 975
Förslag 2001	199 000

3.10.7.8 6:11 Funktionen Postbefordran

Tabell 3.32 Anslagsberäkning

Tusental kronor		13 808	Anslags- sparande	1 547
1999	Utfall	13 808	Anslags- sparande	1 547
2000	Anslag	11 000	Utgifts- prognos	7 200
2001	Förslag	3 000
2002	Beräknat	8 118 ¹
2003	Beräknat	8 281 ¹

¹ Motsvarar 7 975 tkr i 2001 års prisnivå.

Post- och telestyrelsen är funktionsansvarig
myndighet för funktionen Postbefordran. An-
slaget finansierar upphandling av tjänster, ut-
rustning och anläggningar för att trygga sam-
hällets behov av uthållig postbefordran under
höjd beredskap.

Anslagssparandet beror på att Posten AB
(Posten) under hösten 1999 beslöt att lägga
ned driftvärnet per den 31 december 1999. Det
anslagssparande på ca 4 000 000 kr som beräk-
nas vid utgången av 2000 beror också på ned-
läggningen av driftvärnet. Anslagsförbruk-
ningen för 2000 inkluderar

awecklingskostnader för denna nedläggning.

Skälen för regeringens förslag: Under avsnitt
3.10.4.3 redovisas regeringens bedömning av-
seende funktionens förmåga vid utgången av
1999.

Post- och telestyrelsen bör fortsättningsvis
vara funktionsansvarig myndighet för funktio-
nen Postbefordran. Postgiroverksamheten in-
går enligt 1996 års försvarsbeslut i funktionen.
Postgirot Bank Aktiebolag, som driver Postgi-
roverksamheten, är emellertid ett bankaktie-
bolag och står därmed under Finansinspektio-
nens tillsyn. Postgiroverksamheten bör därför
endast omfattas av funktionen Finansiella
tjänster (jfr. prop. 1996/97:4, s. 263) för vilken
Finansinspektionen är funktionsansvarig
myndighet under höjd beredskap. Mot bak-
grund av detta har målet för funktionen änd-
rats.

Post- och telestyrelsen har, på regeringens
uppdrag, redovisat ett förslag till framtida
inriktning inom funktionen Postbefordran.
Myndigheten skulle därvid särskilt belysa
verksamheten fältpost. Post- och telestyrelsen
framhåller att konsekvensen av ett avlägset
invasionshot är att behovet av att vidmakthålla
ett driftvärn inom Posten inte längre är
angeläget. Posten beslutade att avveckla sin
driftvämsorganisation per den 31 december
1999. Det förslag, avseende fältpost, som PTS
utarbetat tillsammans med Försvarsmakten
och Posten innebär att nuvarande fältpost-
organisation avvecklas. Ett nytt system för
post- och penningförsörjning i fält, som
bygger på samhällets ordinarie post- och
betalningsväsende, utvecklas inom Försvars-
maktens underhållsorganisation.

Regeringen anser att befordran av post så
långt som möjligt bör fungera normalt även
om landet drabbas av långa elavbrott, störning-
ar av transporter eller skador på sorteringsan-
läggningar i samband med väpnat angrepp.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

Kompetens avseende hantering av svåra stör-
ningar på postfunktionen måste finnas inom
PTS och hos Posten. En begränsad plane-
ringsfunktion för totalförsvarsåtgärder bör
härutöver finnas kvar vid Posten. Post- och
telestyrelsen bör även fortsättningsvis genom
upphandling av åtgärder säkra samhällets be-
hov av postal kommunikation under höjd be-
redskap och vid svåra påfrestningar på samhäl-
let i fred. Försvarsmakten bör själv ansvara för
ett system för post i fält för sina nationella och
internationella förband med stöd av samhällets
ordinarie postdistribution. Till följd av denna
förändrade inriktning för funktionen tillsam-
mans med nedläggningen av fältpost och Pos-
tens driftvärn kan det årliga resursbehovet för
funktionen reduceras med ca 4 miljoner kro-
nor till ca 8 miljoner kronor.

3.10.7.9 6:12 Funktionen Transporter

Tabell 3.34 Anslagsutveckling

Tusental kronor

1999	Utfall	191 484	Anslags- sparande	21 508
2000	Anslag	143 023	Utgifts- prognos	159 288
2001	Förslag	163 000
2002	Beräknat	203 307 ¹
2003	Beräknat	207 357 ¹

¹ Motsvarar 199 815 tkr i 2001 års prisnivå.

ITabell 3.33 Beräkning av anslaget för 2001 ®
Tusental kronor
Anslag 2000	11 000
Pris- och löneomräkning	-55
Överföring inom U06	-7 945
Förslag 2001	3 000

Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser

Överstyrelsen för civil beredskap är funktions-
ansvarig myndighet. Anslaget finansierar del-
funktionerna Väghållning (Vägverket), Järn-
vägstransporter och Banhållning (Banverket),
Sjötransporter (Sjöfartsverket), Flygtranspor-
ter (Luftfartsverket) och Landsvägstransporter
och Transportsamordning (ÖCB). Dessutom
ingår transporter av farligt gods på väg och
järnväg för vilket Statens räddningsverk ansva-
rar.

Anslagssparandet från 1999 beror bl.a. på
beställning av materiel inom funktionen som
betalats först 2000.

Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att under 2001, i fråga om ramanslaget 6:12 Funktionen
Transporter, godkänna avtal och beställningar, såvitt avser tjänster, utrustning och anläggningar för be-
redskapsåtgärder, så att behovet av anslagsmedel efter 2001 för dessa och tidigare avtal och beställ-
ningar uppgår till högst 25 000 000 kronor.


ITabell 3.35 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser 1
Tusental kronor	1999 utfall	2000 prognos	2001 beräknat	2002 beräknat	2003- beräknat
Utestående förpliktelser vid årets början	10 000	5 000	5 000
Nya förpliktelser	5 000	5 000	25 000
Infriade förpliktelser*	-10 000	-5 000	-5 000	-12 500	-12 500
Utestående förpliktelser vid årets slut	5 000	5 000	25 000
Erhå 11 en/föreslagen bemynd iganderam	115000	85 000	25 000

* Utgiftsutfall till följd av ingångna förpliktelser

Regeringens överväganden

För Funktionen Transporter innebär Försvars-
maktens omdaning från invasionsförsvar till
insatsförsvar att behovet av stöd från civila

transportresurser kan komma att förändras.
Regeringen avser att till ÖCB ge i uppdrag att
senast den 1 mars 2001 i planeringsunderlaget
redovisa behovet av stöd avseende
transportresurserna.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

Överstyrelsen har getts i uppdrag att i sam-
råd med Vägverket samt länsstyrelser och Ci-
vilbefälhavarkanslier utreda och redovisat kon-
sekvenser av att överföra delfunktionen
Landsvägstransporter till Vägverket. I lämnad
utredning redovisas förslag att överföra del-
funktionen landsvägstransporter till Vägver-
ket. Regeringen anser att det finns goda argu-
ment för den föreslagna förändringen och
bedömer att förslaget bör genomföras. Frågan
bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

För respektive delfunktion återstår att ar-
beta vidare med att utveckla förmågan från
godtagbar till god.

der som beslutas med stöd av elberedskapsla-
gen. Vidare bekostar anslaget
beredskapsinsatser för dammsäkerhet.

Elberedskapsavgift

Regeringens förslag: Avgiftsuttaget för elbered-
skapsavgiften, såvitt avser Funktionen Ener-
giförsörjning, fastställs till sammanlagt högst
200 000 000 kronor under 2001.

Tabell 3.36 Beräkning av anslaget för 2001

Tusental kronor
Anslag 2000	143 023
Pris- och löneomräkning	-815
Överföring inom U06	20 792
Förslag 2001	163 000

3.10.7.10 6:13 Funktionen Energiförsörjning

Tabell 3.37 Anslagsutveckling

Tusental kronor			Anslags- sparande	181 899
1999	Utfall	198 740	Anslags- sparande	181 899
2000	Anslag	211 000	Utgifts- prognos	301 400
2001	Förslag	220 569
2002	Beräknat	238 290 ¹
2003	Beräknat	243 202 ¹

¹ Motsvarar 233 950 tkr i 2001 års prisnivå.

Funktionen Energiförsörjning är indelad i två
delfunktioner. Statens energimyndighet är
funktionsansvarig myndighet och ansvarar
även för delfunktionen Bränsle- och drivme-
delsförsörjning. Affärsverket svenska kraftnät
ansvarar för delfunktionen Elförsörjning.

Anslaget används för beredskapsinsatser in-
om energiområdet som syftar till att inför höjd
beredskap dels vidmakthålla och utveckla
handlingsberedskapen för att möta störningar i
energiförsörjningen, dels minska känsligheten
för störningar inom elförsörjningsområdet.
Anslaget används främst för ersättningar som
beslutas enligt elberedskapslagen (1997:288)
och för myndighetsutövning enligt nämnda
lag. Huvudprincipen är att elföretagen är skyl-
diga att mot ersättning vidta beredskapsåtgär-

Skälen för regeringens förslag: En avgift tas
ut enligt elberedskapslagen (1997:288) för att
finansiera beredskapsåtgärder som beslutas
med stöd av nämnda lag.

Regeringens överväganden

Under avsnitt 3.10.4.3 redovisas regeringens
bedömning avseende funktionens förmåga vid
utgången av 1999.

Samhällets elberoende och elsystemets ka-
raktär motiverar fortlöpande aktiva insatser för
att minska sårbarheten. Mot bakgrund av de
överväganden som redovisats av regeringen i
budgetpropositionen för 1999 (prop.
1998/99:1 utg.omr. 6, Totalförsvar, Funktio-
nen Energiförsörjning) och i regeringens För-
ändrad omvärld - omdanat försvar (prop.
1998/99:74, bet. 1998/99:FöUl, rskr.
1998/99:222) uppdrog regeringen därför i april
1999 åt ÖCB att genomföra en funktionsge-
nomgång av delfunktionen Elförsörjning.
Uppdraget skulle genomföras i samverkan
med Affärsverket svenska kraftnät, övriga be-
rörda myndigheter och med företrädare för fö-
retagen inom elförsörjningen. Uppdraget re-
dovisades i december 1999.

Den av ÖCB genomförda funktionsge-
nomgången av delfunktionen Elförsörjning har
resulterat i förslag vad gäller beredskapsverk-
samhetens inriktning, organisation, m.m. Vad
beträffar ÖCB:s förslag om översyn av funk-
tionsindelningen inom det civila försvaret har
regeringen beslutat att överlämna frågan till
utredningen (Fö 1999:04) om principer för en
bättre helhetssyn vid planeringen för civilt för-
svar och beredskapen mot svåra påfrestningar
på samhället i fred. Vad gäller ÖCB:s förslag
rörande beredskapsverksamhetens inriktning

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

avser regeringen bl.a. tillse att en helhetssyn
utvecklas som omfattar beredskapsåtgärder så-
väl på den eloperativa sidan som på användar-
sidan och att åtgärder bör vägas mot varandra
vad gäller kostnader och effekt. Vidare kom-
mer de ömsesidiga beroendeförhållandena som
finns mellan elförsörjningen och telekommu-
nikationerna vid elavbrott att analyseras när-
mare. Möjligheten för investeringar i teknisk
utrustning bör undersökas i syfte att kunna
förbättra att i en krissituation styra knappa el-
tillgångar till prioriterade användare. Utveck-
lingen på gasturbinsidan bör följas som en del
av bevakningen av tillgång till reservkraft i
syfte att skapa bättre förutsättningar för ö-drift
i en krissituation. Möjligheterna att bergför-
lägga eller på annat sätt effektivt skydda strate-
gisk och svårreparerad utrustning i stam- och
regionnäten bör studeras. Regeringen avser
bl.a. ställa högre krav på de civila totalför-
svarsfunktionernas analyser av den egna funk-
tionens elberoende och att väl fungerande ru-
tiner skapas för att insamla, sammanställa och
vidarerapportera sådana uppgifter.

Som redovisats ovan överväger regeringen
för närvarande ett antal åtgärder för att minska
sårbarheten inom elförsörjningen, bl.a. utifrån
de konkreta förslag som ÖCB lämnat i sin
rapport i december 1999 från genomgången av
delfunktionen Elförsörjning. Resultatet av des-
sa överväganden kommer att redovisas för
riksdagen i ett senare sammanhang.

De flesta totalförsvarsfunktioner är starkt be-
roende av en fungerande elförsörjning för
funktionens förmåga att klara sin uppgift.
ÖCB redogör i sitt planeringsunderlag 2001
för det civila försvarets förmåga bedömningar
och föreslår, i enlighet med bl.a. intentionerna i
regeringens prop. 1999/2000:30 Det nya för-
svaret, att planeringen inom det civila försvaret
inriktas mot att säkra viktiga infrastrukturom-
råden. Infrastrukturfunktioner som t.ex. ener-
giförsörjning prioriteras och ÖCB föreslår att
ökade ekonomiska resurser avsätts för att
minska sårbarheten inom funktionen. Rege-
ringen delar ÖCB:s bedömning och har därför
i förhållande till 2000 beräknat större ekono-
miska resurser för funktionen Energiförsörj-
ning.

Tabell 3.38 Beräkning av anslaget för 2001

Tusental kronor

Anslag 2000 211 000

Pris-och löneomräkning -1055

Överföring inom U06 10 624

Förslag 2001 220 569

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

3.11 Totalförsvarsgemensamma
verksamheter

Omfattning

Verksamheterna har till huvudsaklig uppgift
att stödja övriga verksamheter inom politik-
området Försvarspolitik. De totalförsvars-
gemensamma verksamheterna omfattar
materielförsörjning, personalförsörjning, kom-
petensutveckling, forskning och utveckling
samt signalspaning m.m. Verksamheterna
finansieras till största delen genom avgifter
men även till del av anslag över statsbudgeten.

De totalförsvarsgemensamma verksamhe-
terna omfattar Försvarets materielverk, ansla-
get 6:14 Totalförsvarets pliktverk, anslaget
6:15 Försvarshögskolan, anslaget 6:16 Försva-
rets radioanstalt, anslaget 6:17 Totalförsvarets
forskningsinstitut, anslaget 6:18 Stöd till frivil-
liga försvarsorganisationer inom totalförsvaret
samt anslaget 6:19 Vissa mindre nämnder.

3.11.1 Resultatbedömning

Materielförsörj ning

Materielförsörjningen stöds av Försvarets ma-
terielverk. För att effektivisera verksamheten
har Materielverket under 1999 bedrivit ett för-
ändringsarbete, det s.k. Athena-projektet. Re-
sultatet är en ny processorienterad organisa-
tion som inrättats fr.o.m. den 1 januari 2000.
Den nya organisationsstrukturen kommer att
medföra en personalreduktion om 450 perso-
ner. En årlig kostnadsminskning om 230 mil-
joner kronor beräknas kunna uppnås fr.o.m.
2001. Vidare har Försvarets materielverk ge-
nomfört ett omfattande arbete med 2000-
säkringen av Försvarets materielverk och För-
svarsmaktens system, vilket inneburit att övrig
utveckling av interna informationssystem
m.m. inte kunnat genomföras enligt planerna.

Försvarets materielverks planerings- och
beslutsstöd till totalförsvarsmyndigheter har
främst genomförts som stöd till Försvars-
maktens materielplanering, varvid underlag har
lämnats till Försvarsmakten vid tre tillfällen.
Omförhandlingar med industrin har
genomförts för att frigöra medel för angelägna
investeringar.

Följande har prioriterats vad avser anskaff-
ning och utveckling av materiel: Kryptotelefon

710, Stridsfordon 90, JAS 39 Gripen, Ubåt
Gotland och Generell Teknisk Plattform. Om-
sättningen för Materielverket har minskat av-
sevärt till följd av att antalet beställningar
minskat, men hålls uppe av leveranser inom ett
fåtal stora projekt där serieleveranser pågår
(bl.a. JAS 39 Gripen, Stridsvagn 121/122 och
Stridsfordon 90).

Materielverkets milstolpseffektivitet, dvs.
andelen milstolpar som uppfylls inom över-
enskommen tid i förhållande till antalet plane-
rade milstolpar, förbättrades markant under
1999. Denna utveckling har dock temporärt
brutits under första halvåret 2000, vilket bl.a.
är ett resultat av att Försvarets materielverk
inte hunnit offerera i den takt som beställning-
arna inkommit från Försvarsmakten. Orsaken
kan bl.a. härledas till den omarbetade materiel-
planen och rekryteringssvårigheter inom För-
svarets materielverk.

Andelen omförhandlade kundbeställningar
hos Materielverket har minskat något (från 31
procent till 29 procent) men är på en fortsatt
hög nivå. Dessa orsakas bl.a. av ompriorite-
ringar i materielplanen och ändrat innehåll i
kundbeställningarna.

Personalförsörjning

Personalförsörjningen avseende totalför-
svarspliktig personal stöds av Totalförsvarets
pliktverk. Under 1999 mönstrade och antag-
ningsprövade 48 872 personer, varav 504 kvin-
nor. Av dessa skrevs 19 308 in till värnplikt och
2 194 till civilplikt. Övriga skrevs in till utbild-
ningsreserven, var inte tjänstgöringsskyldiga
eller, i samband med kvinnors antag-
ningsprövning, samtyckte inte till inskrivning.

Av de totalförsvarspliktiga som skrivs in till
grundutbildning påbörjar 70 procent sin
grundutbildning under följande år. Totalt
24 001 registerkontroller har genomförts i an-
slutning till inskrivningen för att hindra
olämplig personal att fullgöra grundutbildning
och 329 kontroller har medfört ändrade in-
skrivningsbeslut.

Antalet kvinnor som antagningsprövades
under 1999 har minskat med 110 jämfört med
1998. Även antalet kvinnor som efter antag-
ningsprövningen skrevs in till grundutbildning
har från 1998 till 1999 minskat från 341 till
242. Antalet intresseanmälningar av kvinnor
för att genomgå antagningsprövning var större
än tidigare år samtidigt som antalet återtagna

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

intresseanmälningar också var större än tidiga-
re år.

Totalförsvarets pliktverk har skrivit in färre
totalförsvarspliktiga som fullgör värnplikt än
vad Försvarsmakten har beställt. Regeringen
beslutade våren 1999 att värnpliktsvolymen för
2000 och 2001 skall reduceras till ca 15 000
totalförsvarspliktiga med anledning av
övergången till ny insatsorganisation och
förändringar i grundorganisationen. Försvars-
makten har däremot inte ändrat sina
beställningar hos Totalförsvarets pliktverk,
som därför medvetet har planerat för en låg
uppfyllnad av Försvarsmaktens beställningar.

Inom det civila försvaret uppgår differensen
till fyra procent vilket beror på för sena be-
ställningar av utbildningsanordnama hos To-
talförsvarets pliktverk.

Antalet ändrade inskrivningsbeslut har inte
minskat. Anledningen är förändringarna inom
både det civila och det militära försvaret, vilka
påverkar utbildningsvolymerna av totalför-
svarspliktiga. Andelen avgångar under grund-
utbildning har inte minskat generellt men To-
talförsvarets pliktverk har vid några garnisoner
genomfört riktade åtgärder mot både totalför-
svarspliktiga och befäl. Vid dessa garnisoner
har avgångarna minskat med ca 50 procent.

Totalförsvarets pliktverk har uppfyllt be-
ställningarna avseende antalet totalför-
svarspliktiga för repetionsutbildning. På grund
av en låg verksamhetsvolym och höga fasta
kostnader redovisar verksamhetsgrenen en
förlust och en kraftigt ökad timkostnad.

Som framgår av förra årets budgetproposi-
tion (prop. 1999/2000:1, utgiftsområde 6, av-
snitt 6.7) avbröts utvecklingen av den del av
Totalförsvarets pliktverks informationssystem
som skall stödja krigsplacering och övrig per-
sonalredovisning inom det militära försvaret.

Kompetensutveckling inom totalförsvaret

Kompetensutveckling inom totalförsvaret och
chefsutveckling såväl civilt som militärt stöds
av Försvarshögskolan.

Utbildningsverksamheten inom Försvars-
högskolan består av tre skilda delar:

- Högre chefsutbildning för totalförsva-
ret,

- Militär chefs- och specialistutbildning
och

- Civil chefs- och specialistutbildning .

Utbildningen är helt avgiftsfinansierad och
Försvarsmakten är den största beställaren.
Skolans utbildning har utvecklats både till
omfång och innehåll där olika former av inter-
nationell krishantering mot bakgrund av om-
världsutvecklingen har blivit en viktig kompo-
nent.

Fackprogram har introducerats för att kun-
na möta Försvarsmaktens behov av specialut-
bildningar för kompetensutveckling av office-
rare. Försvarshögskolan pekar dock på vissa
problem med beläggningen. För en framtida
kvantitativt mindre Försvarsmakt är det av
största vikt att finna en balans mellan behovet
av specialkompetens och kostnadseffektivite-
ten i att bedriva småskalig specialistutbildning.
Denna avvägning är avgörande för dimensio-
nering av högre specialistutbildningar inom
totalförsvaret.

Integreringen av forskning och utbildning
har fördjupats för att kvalitetssäkra de utbild-
ningar som Försvarshögskolan arrangerar.
Skolans anslagsfinansierade verksamhet om-
fattar grundforskning som skall bygga upp
vetenskaplig grund för undervisningen, forsk-
ning inom säkerhetspolitik och militärhistoria
samt informationskrigsföring. Inom grund-
forskningen har Försvarshögskolan eftersträ-
vat fasta forskningsresurser, dvs. professurer
och rekryteringstjänster vid alla institutioner,
för att möjliggöra utveckling av nya forsk-
ningsprojekt och handledning av doktorander.
Tre professorer har anställts i syfte att stärka
skolans vetenskapliga grund. Samtliga institu-
tioner har därmed antingen en professor eller
en adjungerad professor som kan leda institu-
tionens vetenskapliga forskning och Utveck-
ling-

Signalspaning m.m.

Försvarets radioanstalt har bidragit med un-
derrättelser om förhållanden i vår omvärld som
kan påverka vårt land i politiskt, säkerhetspoli-
tiskt eller militärt avseende. Försvarets radio-
anstalt har också bidragit med underrättelser
till stöd för svenskt utrikespolitiskt agerande.

De säkerhetspolitiska förändringarna under
1990-talet har inneburit att Försvarets radioan-
stalts ekonomiska resurser under de senaste
åren har kunnat reduceras. Myndigheten har
anpassat sig till detta och rationaliserat verk-
samheten genom att lägga ned fasta stationer
och investera i automatiserad utrustning. För-

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

svarets radioanstalt har vidare genomfört en
genomgripande omorganisation under 1999.
Genom omorganisationen samordnas militär
och icke-militär signalspaning på ett effektivare
sätt och möjliggör en bättre beredskap för att
följa upp nya hot och risker.

Forskning och utveckling

De genomgripande förändringar som planeras
för totalförsvaret har i hög grad präglat forsk-
nings- och utbildningsverksamheten under
1999. Försvarets forskningsanstalt har till-
sammans med det militära försvaret tagit fram
forsknings- och teknologiplaner och även för-
slag till demonstratorer. Samverkan med uni-
versitet och högskolor har vidareutvecklats och
därtill har det internationella samarbetet vuxit.

Under 1999 utvärderades Forskningsan-
staltens avdelning för vapen och skydd samt
institutionen för kärnvapen och strålningsve-
tenskap av internationella expertgrupper. Ut-
värderingen visar att den vetenskapliga kvali-
teten är hög och inom vissa områden i
världsklass. Emellertid konstaterades att vissa
organisatoriska förbättringar kan göras och in-
stitutionernas strategier kan utvecklas.

Arbetet med att öka synergieffekterna av
den militära forskningen har fortsatt och
Forskningsanstalten har ökat sitt kontaktnät
utanför totalförsvaret. Flygtekniska försöksan-
stalten har i första hand genom ett ökat inter-
nationellt samarbete tagit tillvara de synergi-
effekter som kan uppnås inom området.
Samarbetet har bl.a. syftat till att uppnå ett ra-
tionellt utnyttjande av provningsanläggningar.

1999 var det femte året av uppdragsstyming
av Forskningsanstalten och dess planerings-
process har givit förbättrade möjligheter till
dialog med Försvarsmakten. Den affärsmässiga
relationen har ytterligare utvecklats genom
införandet av milstolpsförfarande med betal-
ning vid leverans.

När det gäller säkerställandet av egen kom-
petens för framtida behov har Forskningsan-
stalten uttryckt vissa farhågor angående perso-
nalavgångar och rekrytering, där bl.a.
löneutvecklingen har viss betydelse för myn-
dighetens förmåga att attrahera kompetent
personal. Myndigheten har vidtagit ett antal
åtgärder för att öka beredskapen för framtida
behov, både personellt och forskningsmässigt.

Flygtekniska försöksanstalten har under
1999 på regeringens uppdrag låtit genomföra

en oberoende utvärdering av verksamhetsgre-
nen Aerodynamik. Resultatet av utvärderingen
gav Försöksanstalten ett mycket gott betyg in-
om området. Ett par påpekanden gjordes dock,
nämligen att kompetens bör överföras till yng-
re medarbetare och att det bör göras nyinves-
teringar för att modernisera den utrustning
som används i experimentverksamheten.

Flygtekniska försöksanstalten redovisar att
dess timtaxor varit låga under hela 1990-talet
och att inga förändringar gjordes under 1999.
Myndighetens konkurrenskraft ligger till stor
del i den höga effektiviteten, vilket bl.a. beror
på den låga personaltätheten. Under 1990-talet
har Försöksanstaltens rationaliseringar främst
skett genom personalreduceringar på den ad-
ministrativa sidan. Under 1999 har detta
medfört besparingar på 3 - 5 procent.

Nämnder m.m.

Till området hör verksamheter som bedrivs av
Overklagandenämnden för totalförsvaret, To-
talförsvarets chefsnämnd och vissa mindre
nämnder. Nämnderna har redovisat att verk-
samheten genomförts enligt uppställda mål
och riktlinjer. Regeringen ger bidrag till
Svenska Röda Korset och Centralförbundet
Folk och Försvar. Dessa har redovisat en verk-
samhet under 1999 som motsvarar syftet med
statsbidraget.

Frivillig försvarsverksamhet

Berörda myndigheter redovisar att verksam-
heten avseende den frivilliga försvarsverksam-
heten har påverkats av förändringarna i total-
försvaret. Till exempel har rekryteringen
minskat.

Internationell verksamhet

Myndigheternas internationella engagemang
och samarbete tenderar att bli en alltmer integ-
rerad del av den ordinarie verksamheten. För
vissa av myndigheterna är detta en förutsätt-
ning för att kunna uppnå en behovsanpassad
verksamhet. Merparten av samarbetet sker in-
om ramen för bilaterala respektive multilaterala
avtal.

Det internationella engagemanget har i
första hand varit av stor betydelse för materiel-
och forskningsområdet men även inom ramen
för utbildningsrelaterade frågor tenderar det

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

internationella samarbetet att bli allt mer bety-
delsefullt.

Miljöarbete

Flertalet totalförsvarsgemensamma myndig-
heter har redovisat goda resultat i arbetet med
införandet av miljöledningssystem. Myndig-
heterna har inom ramen för detta arbete redo-
visat olika åtgärder som vidtagits för att öka
miljömedvetenheten hos den egna personalen.

Jämställdhetsarbete

De totalförsvarsgemensamma myndigheterna
har genom olika åtgärder arbetat för att främja
jämställdhet på de egna arbetsplatserna. Där-
utöver har Totalförsvarets pliktverk arbetat
aktivt för att få fler kvinnor att fullgöra
grundutbildning. Totalförsvarets pliktverk har
i Östergötlands län genomfört försök för att
öka rekryteringen av kvinnor. En ökning av
inkomna intresseanmälningar kunde noteras
där. En motsvarande ökning märktes dock
även i andra län där dessa åtgärder inte vidta-
gits.

Totalförsvarets pliktverk strävar efter att i
minsta möjliga mån ändra kvinnors inskriv-
ningsbeslut för att få fler kvinnor att fullgöra
grundutbildning.

Försvarsmaktens bedömning

Av Försvarsmaktens bedömningar av respekti-
ve totalförsvarsgemensam myndighets levere-
rade tjänster och produkter framgår att dessa
myndigheter i allt väsentligt uppfyllt de kvali-
tetskrav och behov som Försvarsmakten har
haft. Försvarsmakten har dock framhållit att
olika organisationsstrukturer samt planerings-
och ekonomisystem hos vissa myndigheter har
negativt påverkat effektiviteten i arbetet. Detta
avser berörda myndigheter nu åtgärda genom
att bl.a. omarbeta ingångna samarbets- och
ramavtal.

Regeringens bedömning

Regeringens sammantagna bedömning är att
de totalförsvarsgemensamma myndigheternas
verksamhet och produktion som helhet bedri-
vits enligt de krav som regeringen har ställt.
Samtidigt konstaterar regeringen att myndig-
heterna i hög grad påverkats av den föränd-
ringsprocess som nu pågår inom försvaret, vil-
ket i några fall lett till begränsad
måluppfyllnad. De anpassningsåtgärder som
myndigheterna i detta avseende redovisat, be-
dömer regeringen vara ändamålsenliga.

Regeringen bedömer att nämndernas verk-
samhet och den frivilliga försvarsverksamheten
bedrivs med gott resultat.

3.11.2 Inriktning

Ominriktningen av försvaret påverkar inrikt-
ningen av den totalförsvarsgemensamma verk-
samheten. Nya och förändrade uppgifter inom
politikområdet påverkar i hög utsträckning
även verksamhetsområdet. Myndigheterna har
redan inlett en anpassning till de förändrade
omvärldsförutsättningarna. Ominriktningen
kommer under en längre tid påverka utform-
ningen av myndigheternas verksamhet.

Internationaliseringen av politikområdet
och den ökande betydelsen av internationellt
samarbete ställer ökade krav på de totalför-
svarsgemensamma verksamheterna i form av
kompetens inom olika områden. Ett aktivt
deltagande i olika internationella fora är således
av stor betydelse.

Försvarsmaktens omställning ställer föränd-
rade krav på materielförsörjningsprocessen,
som för närvarande är föremål för utredning.
Försvarsmaktens omställning innebär bl.a. att
materielinvesteringama måste inriktas mot
system som klarar informations- och led-
ningskrigföring.

Personalförsörjningsområdet måste anpas-
sas mot ändrade utbildningsvolymer av total-
försvarspliktiga samt Försvarsmaktens mins-
kade behov av personalredovisning m.m. En
ytterligare faktor som påverkar verksamhets-
området är Pliktutredningens förslag (SOU
2000:21 Totalförsvarsplikten) om ett förändrat
mönstrings- och inskrivningssystem. Pliktut-
redningens betänkande remissbehandlas för
närvarande.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

Den framtida Försvarsmakten kommer att
vara mycket kompetensintensiv vilket starkt
påverkar utformningen och inriktningen av
utbildning och forskning. För att tillmötesgå
de framtida behoven är det av stor vikt att ar-
betet med att kvalitetssäkra utbildningarna och
stärka den vetenskapliga grunden fortsätter.
Mot denna bakgrund ser Försvarshögskolan
bl.a. över skolans framtida lokalbehov.

Riksdagen har beslutat att Försvarets forsk-
ningsanstalt och Flygtekniska försöksanstalten
skall läggas ned den 31 december 2000 samt att
en ny myndighet för försvarsforskning skall
inrättas den 1 januari 2001 (prop.
1999/2000:97, bet. 1999/2000:FöU6, rskr.
1999/2000:223). En särskild utredare
(Fö 2000:04) förbereder inrättandet av den nya
myndigheten. Regeringen har den 24 augusti
2000 beslutat att inrätta den nya myndigheten
samt att myndighetens namn skall vara Total-
försvarets forskningsinstitut. Den säkerhets-
politiska utvecklingen och det ökade interna-
tionella samarbetet har inneburit förändringar
för inriktningen av försvarsforskningen. Inom
ramen för målet att anpassa verksamheten till
förändrade förutsättningar är det av särskild
betydelse att den nya myndigheten verkar för
att synergieffekter mellan civil och militär
forskning samt nationell och internationell
forskning tillvaratas. Den nya myndighetens
framtida inriktning och utformning kommer i
flera avseenden att påverkas av resultatet från
utredningarna om forskning och utveckling
inom totalförsvaret (dir. 2000:14) respektive
materielförsörjning för det militära försvaret
(dir. 2000:13).

Regeringen anser att de frivilliga försvarsor-
ganisationerna genom sitt starka engagemang
och sin breda kompetens inom skilda områden
i samhället utgör en viktig resurs för landets
försvar. Stödet skall även fortsättningsvis läm-
nas till de frivilliga försvarsorganisationerna så
att deras verksamhet främjar försvarsviljan och
ger försvarsverksamheten en bred folklig för-
ankring. Den närmare inriktningen av de fri-
villiga försvarsorganisationerna är beroende av
de resultat som utredningen om den frivilliga
försvarsverksamhetens framtida inriktning och
uppgifter inom totalförsvaret redovisar
(dir. 1999:95). Utredningen skall lämna sitt
betänkande den 28 februari 2001.

Regeringen anser att de olika nämnderna
skall fortsätta sin verksamhet enligt gällande
riktlinjer samt att statsbidraget till Svenska

Röda Korset och Centralförbundet Folk och
Försvar skall bestå.

3.11.3 Revisionens iakttagelser

Riksrevisionsverket har lämnat invändning
mot Totalförsvarets pliktverks årsredovisning
med anledning av myndighetens avskrivnings-
tid för immateriella tillgångar. Enligt 19 §
bokföringsförordningen (1979:1212) skall av-
skrivning ske med skäligt belopp dock minst
en femtedel, om ej på grund av särskilda om-
ständigheter avskrivning med en mindre del får
anses överensstämma med god redovisnings-
sed. Riksrevisionsverket anser inte att Total-
försvarets pliktverks tillämpade avskrivningstid
för investeringar i informationssystemet PLIS
uppfyller detta.

Riksrevisionsverket belyser i sin invändning
en viktig princip i bokföringsförordningen.

Regeringen anser i likhet med Riksrevi-
sionsverket att den av Totalförsvarets plikt-
verks redovisade avskrivningstiden om 12 år
inte kan överensstämma med god redovis-
ningsed. En avskrivningstid om 5 år kommer
dock att innebära ökade kostnader för Total-
försvarets pliktverk, vilket kommer att påverka
myndighetens verksamhet menligt. Aven om
det inte kan anses föreligga sådana särskilda
omständigheter som avses i 19 § bokförings-
förordningen, har regeringen funnit att infor-
mationssystemet bör vara avskrivet vid ut-
gången av 2007 och beslutat i enlighet med
detta.

3.11.4 Budgetförslag

3.11.4.1 Försvarets materielverk

Försvarets materielverk är en avgiftsfinansierad
myndighet med uppgift att anskaffa, vidmakt-
hålla och avveckla materiel på uppdrag av
främst Försvarsmakten. Vidare biträder För-
svarets materielverk Försvarsmakten i fråga
om långsiktig materielförsörjningsplanering
samt materielsystemkunskap.

För de enskilda uppdragen utformar
Försvarets materielverk offerter utifrån
Försvarsmaktens fastställda materielplan.
Försvarsmakten lägger sedan kundbeställ-
ningar på Försvarets materielverk. Kund-
beställningarna utgör ett åtagande för

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

Försvarets materielverk gentemot kunden och
är grunden för uppföljningen av Försvarets
materielverks resultat och måluppfyllnad.

Budget för avgiftsbelagd verksamhet

Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att,
genom en kredit i Riksgäldskontoret om högst
23 000 000 000 kronor, tillgodose Försvarets
materielverks behov av rörelsekapital för bud-
getåret 2001.

Skälen för regeringens förslag: Materielverket
behöver ett rörelsekapital för att finansiera för-
skott till industrin och övrigt behov av rörelse-
kapital. Regeringen föreslår, mot bakgrund av
hittills utnyttjat kreditutrymme och av det be-
dömda framtida kreditbehovet att krediten i
Riksgäldskontoret sänks från 30 000 000 000
kronor till högst 23 000 000 000 kronor.

Tabell 3.39 Uppdragsverksamhet

Tusental kronor

Uppdragsverk- samhet	Intäkter	Kostnader	Resultat (intäkt - kostnad)
Utfall 1999	19 729 000	19 819 000	-90 000
(varav tjäns- teexport)	(7 800)	(7 100)	(700)
Prognos 2000	20 285 000	20 285 000	0
(varav tjäns- teexport)	(15 000)	(14 000)	(1 000)
Budget 2001	22 342 000	22 342 000	0
(varav tjäns- teexport)	(30 000)	(29 000)	(1 000)

Försvarets materielverk får disponera intäkter-
na från den avgiftsbelagda verksamheten. Det
negativa resultatet under 1999 på ca 90 miljo-
ner kronor beror i huvudsak på engångskost-
nader i samband med omstruktureringen och
övergången till en ny organisation.

Investeringsplan

Regeringens förslag: Förslaget till investeringsplan för Försvarets materielverk för perioden 2001 - 2003
godkänns (tabell 3.40).

ITabell 3.40 Investeringsplan 1
Miljoner kronor	Prognos 2000	Budget 2001	Beräknat 2002	Beräknat 2003
Investeringar > 1 miljon kronor,	122	141	113	96
varav
- Provplatser
- IT-utveckling	48	33	33	33
- övrigt	62	80	74	49
	12	28	6	14
Investeringar < 1 miljon kronor	14	17	18	18
Summa investeringar	136	158	131	114
Lån i Riksgäldskontoret	136	158	131	114
Summa finansiering	136	158	131	114

3.11.4.2 6:14 Totalförsvarets pliktverk

ITabell 3.41 Anslagsutveckling B
Tusental kronor		239 435	Anslags- sparande	5 395
1999	Utfall	239 435	Anslags- sparande	5 395
2000	Anslag	237 834	Utgifts- prognos	237 834
2001	Förslag	253 140
2002	Beräknat	258 467 ¹
2003	Beräknat	264 163 ¹

¹ Motsvarar 253 140 tkr i 2001 års prisnivå.

Anslaget disponeras av Totalförsvarets plikt-
verk för mönstring, antagningsprövning, in-
skrivning och stöd under grundutbildning
samt enskilda ärenden.

Vidare finansierar anslaget Pliktverkets
verksamhet med att ge myndigheter och andra
som har bemanningsansvar inom totalförsvaret
stöd och service avseende bemanning med to-
talförsvarspliktiga som skrivs in för civil- eller
värnplikt och i fråga om redovisning av annan
personal inom totalförsvaret samt lämna stöd
och service till utbildningsanordnama i fråga
om totalförsvarspliktigas tjänstgöring. Dessa
verksamheter finansieras även till del av av-
giftsinkomster.

Anslagssparandet beräknas bli förbrukat
under 2000.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

ITabell 3.43 Beräkning av anslaget för 2001 B
Tusental kronor
Anslag 2000	237 834
Pris- och löneomräkning	3 711
Justering av premiekompensation	11 595
Förslag 2001	253 140

I budgetpropositionen för 2000 justerades an-
slag för att kompensera för ökade kostnader
för premier för de statliga avtalsförsäkringarna.
En ytterligare ändring görs nu med anledning
av att justeringen inte på ett korrekt sätt tog
hänsyn till att Pliktverket är både anslags- och
avgiftsfinansierad.

3.11.4.3 6:15 Försvarshögskolan

ITabell 3.44 Anslagsutveckling B
Tusental kronor		24 463	Anslags- sparande	5 595
1999	Utfall	24 463	Anslags- sparande	5 595
2000	Anslag	27 602	Utgifts- prognos	28 084
2001	Förslag	31 445
2002	Beräknat	32 024 ¹
2003	Beräknat	32 676 ¹

¹ Motsvarar 31 445 tkr i 2001 års prisnivå.

Budget för avgiftsbelagd verksamhet

ITabell 3.42 Uppdragsverksamhet B
Tusental kronor Uppdragsverk- samhet	Intäkter	Kostnader	Resultat (intäkt - kostnad)
Utfall 1999	75 691	73 575	2 116
Prognos 2000	59 200	67 200	-8 000
Budget 2001	55 000	56 000	-1 000

Huvuddelen av den avgiftsbelagda verksam-
heten avser tjänster Totalförsvarets pliktverk
lämnar till Försvarsmakten även om tjänsterna
till andra uppdragsgivare har ökat. I och med
den pågående förändringen av totalförsvaret
kommer efterfrågan på den avgiftsbelagda
verksamheten att minska.

Totalförsvarets pliktverk får disponera in-
täkterna från den avgiftsbelagda verksamheten.

Anslaget disponeras av Försvarshögskolan för
forskning och utveckling m.m. Dessutom fi-
nansieras verksamheten inom Delegationen för
militärhistorisk forskning från anslaget.

Försvarshögskolan skall genom utbildning
och forskning stödja totalförsvarets kompe-
tensuppbyggnad samt chefsutveckling av både
civil och militär personal. Det ökande inter-
nationella engagemanget inom totalförsvaret
skall återspeglas i Försvarshögskolans verk-
samhet. Verksamheten finansieras huvudsakli-
gen genom avgifter.

Av anslaget har regeringen beräknat
18 miljoner kronor för uppbyggnad av För-
svarshögskolans vetenskapliga grund. Det skall
motsvara en professur och en rekryte-
ringstjänst inom vart och ett skolans kärnäm-
nen.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

Budget för avgiftsbelagd verksamhet

Tabell 3.45 Uppdragsverksamhet

Tusental kronor

Uppdragsverk- samhet	Intäkter	Kostnader	Resultat (intäkt - kostnad)
Utfall 1999	267 075	252 269	14 806
Prognos 2000	291 700	291 700	0
Budget 2001	299 100	299 100	0

Försvarshögskolan får disponera intäkterna
från den avgiftsfinansierade verksamheten. Det
redovisade överskottet för 1999 kan i allt vä-
sentligt härledas till ökade beställningar.

Verksamheten bedrivs enligt den inriktning
som regeringen, Försvarsmakten och övriga
uppdragsgivare anger.

I budgetpropositionen för 2000 justerades
anslag för att kompensera för ökade kostnader
för premier för de statliga avtalsförsäkringarna.
En ytterligare ändring görs nu med anledning
av att justeringen inte på ett korrekt sätt tog
hänsyn till att Försvarets radioanstalt är både
anslags- och avgiftsfinansierad. I tilläggsbud-
geten i samband med den ekonomiska vårpro-
positionen för 2000 tillfördes anslaget 11,2
miljoner kronor med anledning av detta.

ITabell 3.46 Beräkning av anslaget för 2001 feS
Tusental kronor
Anslag 2000	27 602
Pris- och löneomräkning	1 463
Justering av premiekompensation	2 380
Förslag 2001	31 445

ITabell 3.48 Beräkning av anslaget för 2001 B
Tusental kronor
Anslag 2000	439 684
Pris- och löneomräkning	6 169
Övrigt	-4 520
Förslag 2001	441 333

3.11.4.5 6:17 Totalförsvarets forsknings-
institut

Anslaget har i budgetpropositionen för 2000
justerats för att kompensera för ökade kostna-
der för premier för de statliga avtalsförsäkring-
arna. En ytterligare ändring görs nu med an-
ledning av att justeringen inte på ett korrekt
sätt tog hänsyn till att Försvarshögskolan är
både anslags- och avgiftsfinansierad.

3.11.4.4 6:16 Försvarets radioanstalt

Tabell 3.49 Anslagsberäkning

Tusental kronor		177 394	Anslags- ¹ kredit	361 ¹
1999	Utfall	177 394	Anslags- ¹ kredit	361 ¹
2000	Anslag	168 026	Utgifts- prognos	181 996 ¹
2001	Förslag	184 893
2002	Beräknat	188 731	2
2003	Beräknat	192 859	2

Tabell 3.47 Anslagsutveckling

Tusental kronor		428 114	Anslags- sparande	3 664
1999	Utfall	428 114	Anslags- sparande	3 664
2000	Anslag	439 684 ¹	Utgifts- prognos	439 684
2001	Förslag	441 333
2002	Beräknat	450 284 ²
2003	Beräknat	460 011 ²

'Varav 11 190 tkr pä tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vår-
propositionen 2000.

² Motsvarar 441 333 tkr i 2001 års prisnivå.

Anslaget finansierar den verksamhet med sig-
nalspaning som Försvarets radioanstalt bedri-
ver. Anslaget finansierar också utveckling av
teknisk materiel och metoder som behövs för
denna verksamhet.

¹ Försvarets forskningsanstalt och Flygtekniska försöksanstalten.

² Motsvarar 184 893 tkr i 2001 års prisnivå.

Anslaget finansierar försvars- och säkerhets-
politisk forskning för regeringens behov,
skyddsforskning mot NBC-stridsmedel samt
flygteknisk forskning.

Vidare finansierar anslaget (och till viss del
avgiftsinkomster) Totalförsvarets forsk-
ningsinstituts verksamhet med att tillgodose
totalförsvaret med forskning, metod- och tek-
nikutveckling samt utredningsverksamhet.
Kompetensen skall också nyttiggöras utanför
totalförsvaret, samt stödja svensk industri och
export av försvarsmateriel.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

Budget för avgiftsbelagd verksamhet

ITabell 3.50 Uppdragsverksamhet
Tusental kronor Uppdragsverk- samhet	Intäkter	Kostnader	Resultat (intäkt - kostnad)
Utfall 1999¹	752 909	740 407	12 502
(varav tjänste- export)	(30 375)	(27 005)	(3 370)
Prognos 2000¹	789 570	787 334	2 236
(varav tjänste- export)	(23 000)	(21 000)	(2 000)
Budget 2001	768 785	768 785	0
(varav tjänste- export)	(23 000)	(21 000)	(2 000)

¹ Försvarets forskningsanstalt och Flygtekniska försöksanstalten.

3.11.4.6 6:18 Stöd till frivilliga
försvarsorganisationer inom
totalförsvaret

ITabell 3.52 Anslagsutveckling S
Tusental kronor		102 395
1999	Utfall	102 395
2000	Anslag	88 265 ¹	Utgifts- prognos	88 262
2001	Förslag	88 265
2002	Beräknat	88 265 ¹
2003	Beräknat	88 265 ¹

¹ Inklusive en minskning med 4 931 tkr på tilläggsbudget i samband med
den ekonomiska vårpropositionen 2000.

² Motsvarar 88 265 tkr i 2001 års prisnivå.

Totalförsvarets forskningsinstitut får dispone-
ra intäkterna från den avgiftsfinansierade verk-
samheten.

I budgetpropositionen för 2000 justerades
anslag för att kompensera för ökade kostnader
för premier för de statliga avtalsförsäkringarna.
En ytterligare ändring görs nu med anledning
av att justeringen inte på ett korrekt sätt tog
hänsyn till att Totalförsvarets forskningsinsti-
tut är både anslags- och avgiftsfinansierad.

Tabell 3.51 Beräkning av anslaget för 2001

Tusental kronor

Anslag 2000	168 026*
Pris- och löneomräkning	2 414
Justering av premiekompensation	14 453

Förslag 2001 184 893

^Tns^ger^ö^varet^o^krikigs^ristalTocmygteknT^k^Tö^öksanstalterr^^^

Anslaget finansierar utgifter för stöd till den
verksamhet som anges i förordningen
(1994:524) om frivillig försvarsverksamhet. De
frivilliga försvarsorganisationerna, som anges i
bilaga till förordningen, får bidrag för den del
av deras verksamhet som främjar totalförsvaret
och som omfattar ledning och administration,
försvarsupplysning, rekrytering, funktio-
närsutbildning för den egna organisationen
samt ungdomsverksamhet.

De frivilliga försvarsorganisationerna får
härutöver uppdragsmedel från anslagen 6:1
Förbandsverksamhet och beredskap m.m., 6:4
Funktionen Civil ledning, 6:6 Funktionen
Befolkningsskydd och räddningstjänst samt
6:9 Funktionen Hälso- och sjukvård m.m. Ar-
betsmarknadsstyrelsen tilldelas belopp för fri-
villigverksamhet under anslaget 6:6 Funktio-
nen Befolkningsskydd och räddningstjänst.

Tabell 3.53 Beräkning av anslaget för 2001

Tusental kronor

Anslag 2000	88 265
Förslag 2001	88 265

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

3.11.4.7 6:19 Nämnder m.m.

ITabell 3.54 Anslagsutveckling 13
Tusental kronor		9 683	Anslags- sparande	2 337
1999	Utfall	9 683	Anslags- sparande	2 337
2000	Anslag	12 359	Utgifts- prognos	12 250
2001	Förslag	12019
2002	Beräknat	12 255 ¹
2003	Beräknat	12 514 ¹

¹ Motsvarar 12 019 tkr i 2001 års prisnivå.

Anslaget finansierar den verksamhet som
Overklagandenämnden för totalförsvaret, To-
talförsvarets chefsnämnd samt vissa andra,
mindre, nämnder bedriver samt bidrag till
Svenska Röda Korset och till Centralförbundet
Folk och Försvar.

\|Tabell 3.55 Beräkning av anslaget för 2001 M
Tusental kronor
Anslag 2000	12 359
Pris-och löneomräkning	344
Överföring inom U06	-684
Förslag 2001	12 019

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

4 Politikområde Skydd mot olyckor

4.1 Omfattning

Politikområdet omfattar förebyggande,
konsekvensbegränsande och skadeavhjälpande
åtgärder avseende olyckor. Med olyckor menas
såväl av människa vållade olyckor som
naturolyckor där skada kan förorsakas på
människa eller egendom eller i miljö.

Politikområdet begränsas till att omfatta
verksamheter som bedrivs av myndigheter in-
om sjätte utgiftsområdet. Liknande verksam-
heter med motsvarande målsättning och till del
baserade på samma lagstiftning bedrivs dock
även av ett antal statliga myndigheter inom
andra politikområden samt av kommunerna.

Statens räddningsverk bedriver olycks- och
skadeförebyggande arbete enligt räddnings-
tjänstlagen (1986:1102), ansvarar för lands-
vägstransporter av farligt gods enligt lagen
(1982:821) om transport av farligt gods och
samordnar övriga ansvariga myndigheters
verksamhet inom detta område samt ansvarar i
vissa fall för sanering av radiakutsläpp m.m.
Räddningsverket har även tillsynsansvar enligt
lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga
och begränsa följderna av allvarliga kemikalie-
olyckor (Sevesolagstiftningen).

Sprängämnesinspektionen har på central ni-
vå ansvar för frågor enligt lagen (1988:868) om
brandfarliga och explosiva varor och arbetar
för att förebygga att människor, egendom eller
miljö kommer till skada vid hantering av
brandfarliga och explosiva varor.

Kustbevakningens verksamhet inom
politikområdet omfattar miljöräddningstjänst
till sjöss för vilken myndigheten enligt
räddningstjänstlagstiftningen är ansvarig,
sjöräddning samt eftersökning med flyg.
Kustbevakningen medverkar även i sjöfarts-
verkets tillsynsverksamhet inom sjösäkerhets-
området, bl.a. avseende transport av farligt
gods.

Myndighetens verksamhet kommer från
och med 2001 att tillhöra andra politik-
områden men myndigheten har sitt anslag
under utgiftsområde 6 Totalförsvar och
politikområdet Skydd mot olyckor.

I kapitel 5 finns en redovisning av Kustbe-
vakningens verksamheter utanför politikområ-
det Skydd mot olyckor.

olitikområdet omfattar även ersättning till
kommuner för åtgärder som vidtas för att fö-
rebygga jordskred och andra naturolyckor. Vi-
dare kan ersättning lämnas för uppkomna
merkostnader vid genomförda räddnings-
tjänstinsatser m.m. Denna ersättning kan läm-
nas såväl till statliga myndigheter som till
kommuner.

De anslag som ingår i politikområdet fram-
går av tabell 4.1.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

4.2 Utgiftsutveckling

ITabell 4.1 Utgiftsutvecklingen \|
Miljoner kronor	Utfall 1999	Anslag 2000 ¹	Utgifts- prognos 2000	Förslag anslag 2001	Beräknat anslag 2002	Beräknat anslag 2003
1A Kustbevakningen *	416	440	461	474	505	520
7:2 Statens räddningsverk: Förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor m.m.	21	25	30	25	25	25
7:3 Statens räddningsverk: Ersättning för verksam- het vid räddningstjänst m.m.	10	20	17	13	20	20
7:4 Statens räddningsverk: Samhällets skydd mot olyckor	418	527	552	555	567	579
7:5 Brandfarliga och explosiva varor	16	16	17	17	17	18
Totalt för politikområde Skydd mot olyckor	881	1 028	1 077	1 084	1 134	1 162

^nkluslv^esh^lHölj^^örslä^nnnTäggsbudgeUiintätsbudgetetWö^udgétårenÖÖ^^ämbän^ne^e^könömisk^å^ropositlonerr

² Anslagsnivån avser samtliga Kustbevakningens verksamheter.

4.3 Mål

Regeringens förslag: Målet för den verksamhet
som bedrivs inom politikområdet Skydd mot
olyckor skall vara att skydda människors liv,
säkerhet och hälsa mot olyckor samt att för-
hindra eller begränsa skador på egendom och
miljö.

Skälen för regeringen förslag: I enlighet med
vad som anges i föreliggande proposition
(volym 1, avsnitt 7.5) föreslår regeringen mål
för politikområdet Skydd mot olyckor.

4.4 Politikens inriktning

Regeringen anser att det skadeförebyggande
arbetet fortsatt bör prioriteras. Det är mer
kostnadseffektivt att förebygga olyckor än att
behöva vidta konsekvensbegränsande åtgärder
till följd av inträffade olyckor som t.ex. rädd-
ningstjänstinsatser. Den tillsynsverksamhet
avseende Sevesolagstiftningen, transport av
farligt gods m.m. samt hantering av brandfarli-
ga och explosiva varor har därvid särskilt stor
betydelse. Vidare anser regeringen att Rädd-
ningsverket skall fortsätta att utveckla arbetet
med brandsyner samt fortsätta uppbyggnaden
av brandstatistik. Aven arbetet när det gäller
att stärka den enskilda människans förmåga att

agera rationellt i samband med vardagsolyckor
bör prioriteras. En förbättrad sådan förmåga
har också betydelse vid större olyckstillbud
och kan minska konsekvenserna av inträffade
olyckor.

I den konkurrenspolitiska propositionen
Konkurrenspolitik för förnyelse och mångfald
anförde regeringen att en väsentlig minskning
av regleringen inom sotningsväsendet borde
eftersträvas (prop. 1999/2000:140). Regering-
en har för avsikt att under 2001 återkomma till
riksdagen i frågan.

Information och utbildning av lokala myn-
digheter är andra viktiga områden med före-
byggande effekt. Därför bör Sprängämnesin-
spektionen fortsätta att bygga upp sitt IT-stöd
i syfte att ge en lättillgänglig rättsinformation
till berörda myndigheter, företag och organi-
sationer.

Myndigheternas nationella och internatio-
nella samverkan bör fortsatt hållas på en hög
nivå. Härigenom uppnås en kunskapsupp-
byggnad och informationshantering som är
nödvändig för att uppnå en effektiv myndig-
hetsutövning samt förmåga till operativt sam-
arbete vid större olyckor.

På det internationella området anser
regeringen vidare att myndigheterna inom
politikområdet bör hålla en hög förmåga att
bistå regeringen, särskilt inför det svenska
ordförandeskapet i EU. I slutsatserna från
mötet med EU:s stats- och regeringschefer i
juni 2000 i Feira har angetts att ett ökat
samarbete skall ske inom civil krishantering.

100

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

Den civila krishanteringsförmågan skall
utvecklas och här kan framförallt Räddnings-
verket komma att få en betydande roll.

Regeringen uppdrog den 29 juni 2000 åt
Statskontoret att utreda frågan om hur en
sammanslagning av Sprängämnesinspektionen
lokaliserad till Karlskoga med Räddningsver-
ket i Karlstad skulle kunna genomföras, samt
konsekvenserna av en sådan sammanslagning.
Uppdraget skall redovisas senast den
1 oktober 2000.

Mot bakgrund av vad regeringen anfört i
den försvarspolitiska propositionen Det nya
försvaret i frågan om utnyttjande av militära
resurser till stöd för andra myndigheter och
vad sedan riksdagen som sin mening gav rege-
ringen tillkänna (prop. 1999/2000:30, bet.
1999/2000:FöU2, rskr. 1999/2000:168) har re-
geringen den 20 juli 2000 uppdragit åt Polisen,
Försvarsmakten, Kustbevakningen, Tullverket,
Länsstyrelsen i Gotlands län och Sjöfartsverket
att belysa behovet av och möjligheterna till att
samordna sina resurser vid hantering av allvar-
liga olyckor och särskilda samhälleliga kristill-
stånd på Gotland. Uppdraget skall redovisas
senast den 31 mars 2001.

Enligt regeringen bör resultatstyrningen in-
om politikområdet vidareutvecklas för att med
större säkerhet kunna verifiera att genomförd
verksamhet verkligen haft avsedda effekter.

Regeringen ämnar i regleringsbrev ställa
återrapporteringskrav på myndigheterna i en-
lighet med vad som nu har sagts.

Som redan nämnts i avsnitt 3.6 uppdrog re-
geringen åt Statskontoret den 31 augusti 2000
att granska arbetet vid ÖCB och Räddnings-
verket vad gäller utvecklingen av IT-stöd för
ledningsinformation och riskhantering, syste-
men Elvira och Riskera. Statskontoret skall
särskilt granska i vilken mån systemen utveck-
las med en likartad funktionalitet och hur ut-
vecklingsarbetet styrs och samordnas mellan
myndigheterna. Uppdraget skall redovisas se-
nast den 19 januari 2001.

4.5 Utveckling av IT-system

Utveckling av IT-system, såväl fristående som
delkomponenter, utgör totalt en stor utgift-
spost i statsbudgeten. Utöver vad som separat
anges under respektive verksamhet vill rege-
ringen särskilt framhålla betydelsen av en ef-
fektiv projektplanering och styrning i samband
med IT-utveckling inom politikområdet. Pla-
neringen bör utformas så att det blir möjligt att
följa upp att leveranser sker i rätt tid och med
ett innehåll som svarar mot att budgeterad
kostnadsram inte överskrids eller riskerar att
överskridas.

All anskaffning och utveckling av olika IT-
system skall medföra en klart definierad verk-
samhetsnytta och vara kostnadseffektiv för
staten. Detta innebär att samråd mellan myn-
digheterna bör ske vid anskaffning och ut-
veckling så att möjliga samordningseffekter
kan utnyttjas.

4.6 Insatser

4.6.1 Insatser inom politikområdet

Lagstiftningsarbete

Genom riksdagens beslut den 26 maj 1999
tillträdde Sverige konventionen om gränsöver-
skridande effekter av industriolyckor av den
17 mars 1992 (prop. 1998/99:64, bet.
1998/99:FöU6, rskr. 1998/99:219). Samtidigt
antog riksdagen lagen (1999:381) om åtgärder
för att förebygga och begränsa följderna av all-
varliga kemikalieolyckor. Genom lagen ge-
nomförs rådets direktiv 96/82/EG av den
9 december 1996 om åtgärder för att förebygga
och begränsa följderna av allvarliga olyckshän-
delser där farliga ämnen ingår och konventio-
nen om gränsöverskridande effekter av indust-
riolyckor.

I enlighet med 22 kap. 4 och 6 §§ i miljöbal-
ken skall Räddningsverket, när det behövs, fö-
ra talan i miljödomstolsmål för att tillvarata
miljöintressen och allmänna intressen. Detta är
en ny uppgift för myndigheten som förbättrar
dess möjligheter att påverka samhällsplane-
ringen vad avser olycksrisker och dess eventu-
ella miljökonsekvenser.

Chefen för Försvarsdepartementet tillkalla-
de med stöd av regeringens bemyndigande
den 18 november 1999 en särskild utredare
med uppgift att lämna förslag till en reforme-
rad räddningstjänstlagstiftning

(dir. 1999:94). Utredaren skall redovisa sitt re-
sultat senast den 1 juni 2001.

Inom ramen för EU:s rådgivande kommitté
för insatser mot utsläpp av olja och andra
skadliga ämnen till sjöss (ACPH) har under

101

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

1999 tagits fram ett nytt regelverk, en gemen-
skapsram för samarbete om oavsiktlig eller av-
siktlig förorening av havet.

Inom FN:s sjöfartsorgan (International Ma-
ritime Organization, IMO) hölls under 2000
en diplomatkonferens för att slutförhandla och
underteckna ett tilläggsprotokoll till den In-
ternationella konventionen om beredskap för,
insatser vid och samarbete vid föroreningar
genom olja, 1990 (OPRC). Protokollet utvid-
gar konventionen så att den även kommer att
omfatta andra skadliga ämnen än olja.

För närvarande bereds inom Regerings-
kansliet oljeutsläppsutredningens betänkande
Att komma åt oljeutsläpp (SOU 1998:158).

Utbildningsverksamhet

Såväl Räddningsverket som Sprängämnes-
inspektionen har bedrivit en omfattande ut-
bildningsverksamhet. Räddningsverket har
även utarbetat en handlingsplan för att effekti-
visera utbildningsverksamheten.

Regeringen uppdrog den 18 oktober 1999 åt
Räddningsverket att i samarbete med Svenska
kommunförbundet, kommuner och berörda
fackliga organisationer pröva behovet av för-
ändrad utbildning av den kommunala rädd-
ningstjänstens personal. Efter redovisningen i
september 2000 kommer arbetet med utbild-
ningsfrågan fortsatt att behandlas inom ramen
för arbetet med en reformerad rädd-
ningstjänstlagstiftning. Det nya utbildnings-
systemet syftar bl.a. till ett flexiblare utbild-
ningssystem anpassat efter kommunens behov
om att förbättra förutsättningarna för att de
utbildade i högre grad skall återspegla samhäl-
lets sammansättning när det gäller ursprungs-
land och kön.

Räddningsverket har i samråd med Kustbe-
vakningen lämnat ett förslag till ökad utbild-
ning avseende oljebekämpning till sjöss och i
strandzon.

Tillsynsverksamhet

Räddningsverket har under 1998 - 1999 ge-
nomfört tillsynsbesök vid samtliga länsstyrel-
ser. Vidare har de myndigheter som har till-
synsansvar för transporter av farligt gods
arbetat med att förbättra tillsynsarbetet. Ar-
bete har även bedrivits för att samordna de be-
rörda myndigheternas föreskrifter inom ramen
för Sevesolagstiftningen.

Det totala antalet tillsyner som Sprängäm-
nesinspektionen genomfört har minskat något

jämfört med föregående år. Minskningen beror
delvis på att en omprioritering gjorts till för-
mån för besök ute på fältet i samband med till-
ståndsbesök, vilket är mer tidskrävande.

Andra olycksförebyggande åtgärder
Räddningsverket har anskaffat materiel till
samtliga sju regionala miljöskyddsförråd som
skall förstärka kommunernas resurser för be-
kämpning av kemikalieolyckor. Förråden är
placerade så att insatstiden skall vara mindre än
2,5 timmar för större delen av landet, dvs.
samma förmåga som Kustbevakningen upp-
rätthåller för olje- och kemikaliebekämpningen
till sjöss. Utbildning har genomförts av den
personal som skall se till att miljöskyddsförrå-
den vidmakthålls.

Vidare har Räddningsverket examinerat ett
stort antal säkerhetsrådgivare för transport av
farligt gods. Införandet av säkerhetsrådgivare
förväntas öka kunskapen om transport av far-
ligt gods och ge säkrare transporter. Utbild-
nings- och informationsinsatser har inriktats
på att informera om kravet på säkerhetsrådgi-
vare.

Skadebegränsande åtgärder (operativ rädd-
ningstjänst')

Sverige har under 1999 varit förskonat från
olyckor som varit mer omfattande till sin ka-
raktär. Räddningsverket har assisterat den
kommunala räddningstjänsten vid ett tiotal
oljesaneringsoperationer. Kustbevakningen har
genomfört ett trettiotal oljeskyddsoperationer.
Kustbevakningens enheter har vidare genom-
fört drygt 360 sjöräddningsuppdrag.

Internationell verksamhet

Räddningsverket har under 1999 genomfört
internationella hjälpinsatser exempelvis i Ko-
sovo, Turkiet och Osttimor. Utöver detta har
insatser som påbörjats i Polen och Central-
amerika fullföljts. Beredskapen för att kunna
genomföra sådana insatser har förbättrats ge-
nom att tiden vid mobilisering av insatsstyrkan
har minskat.

Räddningsverket har fått i uppdrag av rege-
ringen att inom ramen för ordinarie verksam-
het efter regeringsbeslut kunna ställa en insats-
styrka på 15 till 20 personer till förfogande för
insats vid indikering och sanering av samt
skydd mot kemiska vapen till Organization for
the Prohibition of Chemical Weapons
(OPCW:s) förfogande. Styrkan skall kunna

102

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

avresa med kort varsel. Beredskapen hos denna
styrka har förbättrats under 1999. Räddnings-
verket har också personal utlånad till minröj-
ningscentret Geneva International Centre for
Humanitarian Demining (GICHD). Verk-
samheten är en stödresurs till FN och skall bl.a
systematisera och samordna forskningsresultat
på minröjningsområdet.

Samarbetet med de baltiska länderna fort-
satte i enlighet med det program som fastställts
gemensamt av respektive länders rädd-
ningstjänstmyndigheter. Samarbetet med
Ryssland fortsätter.

Kustbevakningen har inom området
miljöräddningstjänst till sjöss deltagit i det
arbete som bedrivs inom IMO, inom ramen
för Arktiska rådet, i EU:s rådgivande
kommitté på området samt i det mer operativt
inriktade arbetet inom tre regionala överens-
kommelser som reglerar frågor om bekämp-
ning av utsläpp till sjöss samt gemensam
flygövervakning, nämligen Köpenhamnsavtalet
(Norden), Helsingfors-konventionen (Öster-
sjön) och Bonnöverenskommelsen (Nord-
sjön). Vidare har Kustbevakningen ett
omfattande samarbete med de baltiska länder-
na.

4.6.2 Insatser utom politikområdet

Viktiga verksamheter utom politikområdet så-
dant detta definierats i avsnitt 4.1 men som har
motsvarande målsättning och delvis baseras på
samma lagstiftning omfattar ett antal statliga
myndigheter inom andra utgiftsområden samt
kommunerna. Dessa insatser redovisas under
de politikområden där respektive myndighet
bedriver sin huvudsakliga verksamhet. Nedan
följer en kortfattad beskrivning av huvudsakli-
gen berörda myndigheter och verksamheter.

Den mest omfattande verksamheten utanför
politikområdet genomförs av kommunerna
inom ramen för den kommunala rädd-
ningstjänsten.

Polisen har enligt räddningtjänstlagstift-
ningen ansvaret för fjällräddning och efterspa-
ning av försvunna personer. Sjöfartsverket och
Luftfartsverket ansvarar för sjö- respektive
flygräddningen. Statens haverikommission ut-
reder svårare olyckor och olyckstillbud. Sveri-
ges Meteorologiska och Hydrologiska Institut
(SMHI) svarar för flödes- och driftinforma-
tion. Länsstyrelserna har, bl.a. med bistånd av

Statens strålskyddsinstitut, huvudansvar för
insats vid utsläpp av radioaktiva ämnen.

När det gäller transport av farligt gods har
polismyndigheten tillsynsansvaret för väg-
transporter. Länsstyrelserna styr genom lokala
trafikföreskrifter vägvalet för transporter på
väg. Banverket/Jämvägs-inspektionen, Sjö-
fartsverket och Luftfartsverket har till-
synsansvar för respektive transportlag. Vidare
utövar tullmyndigheten och Sprängämnes-
inspektionen viss tillsyn.

Banverket/J ärn vägsinspektionen, V ägverket,
Sjöfartsverket och Luftfartsverket har ansvar
för förebyggande av trafikolyckor.

Länsstyrelserna och kommunerna har till-
synsansvar enligt Sevesolagstiftningen.

Arbetarskyddsverket och Kemikalieinspek-
tionen bedriver också olycksförebyggande
verksamheter.

Boverket, Sveriges geologiska undersökning
och Statens geotekniska institut svarar för ut-
redningar och tillståndsgivning som kan hän-
föras till fysisk planering.

4.7 Resultatbedömning

Här redovisas resultatbedömningen avseende
den verksamhet som Räddningsverket,
Sprängämnesinspektionen och Kustbevak-
ningen bedrivit inom politikområdet Skydd
mot olyckor samt för myndighetsförvaltning-
en.

Regelarbete

Regelarbetets andel av Sprängämnesinspek-
tionens totala verksamhet har minskat något
samtidigt som relativt sett mindre resurser
lagts på egna föreskriftsprojekt till förmån för
arbetet med andra myndigheters regelverk.
Även om föreskriftsarbetet minskat i omfatt-
ning bedömer regeringen att ambitionsnivån
att utarbeta regler och bidra till utformningen
av standarder på området har uppnåtts. Det har
inte meddelats eller anmälts att myndigheten
underlåtit att utfärda regler, ej heller har fram-
kommit några särskilda brister i hanteringen av
det internationella regelarbetet.

Utbildningsverksamhet
Utbildningsverksamheten vid Räddningsver-
ket har under 1999 varit mer omfattande än
tidigare. Det totala antalet utbildningsdagar
har ökat med 28 procent jämfört med 1998.

103

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

Sprängämnesinspektionen har prioriterat
den externa utbildningen. Efterfrågan uppges
dock fortfarande vara större än vad myndig-
heten kan tillgodose. Resultatet av informa-
tionskampanjen har redovisats av myndigheten
den 15 juni 2000 och preliminärt bedömts som
lyckad med positiva effekter på allmänhetens
användning av nöjesfyrverkerier.

Andra olycksförebyggande åtgärder

Insamlandet av erfarenheter till Räddningsver-
kets informationsbank (RIB) sker nu på ett
mer heltäckande sätt och i organiserad samver-
kan med internationella organisationer. Infor-
mationsbanken är i form av en CD-rom som
innehåller underlag för att utgöra ett besluts-
stöd för kommuner och myndigheter vid
räddningstjänst eller annan olyckshantering.
Nätverket för informationsinsamling täcker
för närvarande 24 länder. Antalet RIB-
abonnemang har ökat från 500 1997 till 868
1999. Bedömningen är att 95 procent av de
kommunala räddningtjänsterna använder RIB.

Arbetet med att stärka den enskilda männi-
skans förmåga har prioriterats för att minska
vardagsolyckorna samt för att få den enskilde
att agera på rätt sätt även vid större olyckstill-
bud och för att kunna minska konsekvenserna
av dessa. Räddningsverket har under 1998 bil-
dat ett externt nätverk med representanter för
organisationer och myndigheter som har an-
knytning till politikområdet Skydd mot olyck-
or. Nätverket omfattar 16 myndigheter och
organisationer. Syftet är att tillvarata erfaren-
heter och samordna utbildnings- och informa-
tions-insatser.

Examination av 400 säkerhetsrådgivare in-
om området transport av farligt gods har ge-
nomförts. Utbildnings- och informationsinsat-
ser har inriktats på att informera om kravet på
säkerhetsrådgivare. Införandet av säkerhets-
rådgivare förväntas öka kunskapen om trans-
porter av farligt gods och ge säkrare transpor-
ter. De 400 utbildade täcker cirka en femtedel
av behoven.

Skadebegränsande åtgärder (operativ rädd-
ningstjänst)

Syftet med miljöräddningstjänsten till sjöss är
att tidigt kunna bekämpa utsläpp för att på så
sätt minimera såväl kostnader för sanering som
skador på den marina miljön. Härutöver skall
Kustbevakningen ha en hög beredskap för sjö-
räddning.

Kustbevakningen har ständig beredskap.
Övervakningen har bedrivits dygnet runt ge-
nom ständig närvaro till sjöss av ett 20-tal far-
tygsenheter samt övervakningsflygplan.

Kustbevakningen skall vid akut fara för ol-
jeutsläpp eller efter larm om inträffat oljeut-
släpp till sjöss i enlighet med målen kunnat på-
börja preventiva åtgärder och bekämp-
ningsåtgärder inom fyra respektive åtta tim-
mar. Vid kemikalieolyckor skall Kustbevak-
ningen kunna påbörja insats inom fyra timmar
efter larm. Inga kemikalieutsläpp upptäcktes
under 1999.

Kustbevakningen svarade för drygt en tred-
jedel av det totala antalet sjöräddningsinsatser
som genomfördes i svenska vatten under 1999.
Myndigheten svarade därmed för den största
delen av statliga myndigheters insatser. Denna
siffra motsvarar tidigare års fördelning.

Åtgärder efter en olycka (återställning och åter-
föringav erfarenheter)

Sprängämnesinspektionen redovisar en kost-
nad för verksamhetsgrenen olyckor och utred-
ningar på drygt en miljon kronor. Verksam-
heten har totalt sett krävt mindre resurser än
föregående år. Antalet olyckor tycks generellt
ha minskat men det finns ett mörkertal och en
fördröjningseffekt i rapporteringskedjan.

Övrigt

Kustbevakningen och Försvarsmakten har på
regeringens uppdrag gemensamt utrett möjlig-
heterna till ökad resurssamverkan mellan
myndigheterna. En delredovisning överlämna-
des till regeringen den 19 maj 1999 och upp-
draget slutredovisades den 15 november 1999.
Samordningsmöjligheter inom områdena in-
frastruktur, lednings-resurser, materiel och
teknik, verksamhets-planering samt personal
och utbildning har genomlysts. Myndigheterna
kommer successivt att inom de områden där
samordningsmöjligheter påvisats vidta åtgärder
för att genomföra dessa. I anslutning till detta
och mot bakgrund av vad regeringen anfört i
den försvarspolitiska propositionen Det nya
försvaret (prop. 1999/2000:30) om bättre sam-
ordning av informations- och underrättelse-
verksamheten inom sjöövervakningen besluta-
de regeringen den 18 maj 2000 att ge
Kustbevakningen ansvaret att samordna de ci-
vila behoven av sjöövervakning och sjöinfor-
mation samt förmedla denna information till
berörda myndigheter

104

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

Räddningsverket och Kustbevakningen har
under de senaste två åren arbetat med att infö-
ra ett miljöledningssystem. Den 1 mars 2000
överlämnade Kustbevakningen även en mil-
jöutredning till regeringen.

Ekonomiskt resultat

Verksamhetsnivån har under budgetåret 2000
motsvarat drygt en miljard kronor. Inför bud-
getåret 2000 gjordes en omföring inom ut-
giftsområde 6 om 112 miljoner kronor. Från
den civila ramen fördes 20 miljoner kronor till
Kustbevakningen och 92 miljoner kronor till
Räddningsverkets fredstida verksamhet.

Vid utgången av 1999 uppvisade anslagen
inom politikområdet ett samlat anslagssparan-
de om knappt 96 miljoner kronor.

Under 1999 har ca 20,7 miljoner kronor ut-
betalats till kommuner för skred- och över-
svämningsförebyggande åtgärder.

Vidare har staten betalat ut ca 7,4 miljoner
kronor i ersättning för kostnader i samband
med större kommunala räddningsinsatser samt
för kostnader som uppkommit i samband med
oljeutsläpp eller andra skadliga ämnen i vatten.
Ersättningen avser främst olyckor av typen
skogsbrand, brand i torvmosse, översvämning,
industribrand, jordskred och farligt gods. Någ-
ra fall där kommuner överklagat Räddnings-
verkets beslut om ersättning prövas för närva-
rande i förvaltningsdomstol.

4.7.1 Analys och slutsatser

Kustbevakningen

Miljöräddningstjänsten till sjöss syftar till att
kunna vidta utsläppsbekämpande åtgärder så
tidigt som möjligt. Förutom att minimera de
miljömässiga konsekvenserna är det mer kost-
nadseffektivt att bekämpa utsläpp till sjöss än
att sanera föroreningar i land. Korta insatstider
kräver dock en hög beredskap. Denna bered-
skap används även vid sjöräddningsinsatser.

Under 1999 har i förekommande fall utsläpp
förhindrats genom åtgärder ombord eller tagits
omhand till sjöss. Beredskapen för sjörädd-
ningsinsatser har varit hög. Regeringen bedö-
mer att målsättningarna har uppfyllts.

Den verksamhet som myndigheten hittills
bedrivit har dock haft utgångspunkt i den hit-
tillsvarande målstrukturen. Redovisningen av
verksamheten och en bedömning av graden av
måluppfyllelse kommer därför att behöva vida-

reutvecklas. Därför är frågan under fortsatt be-
redning inom Regeringskansliet.

Huvuddelen av myndighetens uppgifter
styrs helt eller delvis av internationella åtagan-
den. Regeringen har under 2000 liksom före-
gående år prioriterat den yttre gränskontrollen
och fiskerikontrollen. Förutom de krav EU-
medlemskapet och den kommande operativa
Schengenanslutningen ställer bedöms behovet
av sjötrafikövervakning och sjösäkerhetstillsyn
öka.

Statens räddningsverk

Regeringen anser att målsättningarna för den
verksamhet som Räddningsverket bedriver in-
om politikområdet Skydd mot olyckor har
uppfyllts.

Regeringen har emellertid uppmärksammat
att det under 1999 och 2000 framkommit en
del problem när det gäller myndighetens han-
tering av den internationella hjälp-
verksamheten och tjänsteexporten. Regeringen
avser att under 2001 följa upp myndighetens
vidtagna åtgärder.

Försvarsmakten har betydande tillgångar
som kan utnyttjas vid större räddningstjänstin-
satser. De stora materiel- och perso-
nalomstruktureringarna som pågår inom För-
svarsmakten kan därför få vissa konsekvenser
för samhällets förmåga i sådana situationer.
Regeringen beslutade den 31 maj 2000 att För-
svarsmakten skall kunna överföra bandvagnar
till Räddningsverket.

Regeringen framhåller i propositionen Det
nya försvaret att Försvarsmaktens överskotts-
förnödenheter bl.a bör utnyttjas för humanitä-
ra insatser (prop. 1999/2000:30). Regeringen
har uppdragit åt Räddningsverket att i samråd
med Sida och i samverkan med Försvarsmak-
ten redovisa behovet av att hos Räddningsver-
ket lagerhålla Försvarsmaktens förnödenheter
som blivit övertahga till följd av Försvarsmak-
tens omstrukturering. Förnödenheterna skall
kunna användas vid framtida katastrofinsatser.
Försvarsmakten skall ej finansiera eventuella
lagerkostnader för detta ändamål.

Vad gäller RDS-mottagare (Radio Data
System) för inomhusvarning av allmänheten
kring kärnkraftverken anser regeringen att det
är angeläget att i första hand prioritera inköp
av nya RDS-mottagare för utdelning i Bärse

105

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

bäcksområdet mot bakgrund av den pågående
avvecklingen av telefonvarningssystemet.

Sprängämnesinspektionen

Regeringen anser att Sprängämnesinspek-
tionens verksamhet under 1999 bedrivits enligt
de krav som ställts. Myndigheten visar en god
förmåga att omprioritera verksamheten efter
de behov som finns. Exempelvis har flera stora
satsningar gjorts med anledning av skiftet till
2000. Medverkan i Pyroteknikutredningen,
utbildning och information av övriga till-
synsmyndigheter har också getts hög prioritet
under året. Arbetet med föreskrifter har kun-
nat ges något lägre prioritet.

Verksamhetens totala kostnader under 1999
har ökat jämfört med 1998. Detta beror bland
annat på omfattande satsningar och förbere-
delser inför skiftet till 2000.

lade brister i den ekonomiadministrativa han-
teringen och bristerna i redovisning och ruti-
ner för den internationella verksamheten, den
29 juni 2000 uppdragit åt RRV att granska och
identifiera väsentliga hinder för effektivt re-
sursutnyttjande inom Räddningsverket. Styr-
ning och uppföljning är därvid av särskilt in-
tresse. Resursutnyttjande skall belysas mot
bakgrund av de mål, prioriteringar och upp-
gifter som statsmakterna lagt fast. Vidare skall
RRV utarbeta förslag till åtgärder för ett ef-
fektivt resursutnyttjande. Även bristerna i den
internationella verksamheten skall granskas.

Av bl.a. delårsrapporten framgår att Rädd-
ningsverket vidtagit åtgärder vad avser bokfö-
ring av lånet för beredskapsinvesteringarna,
rutiner för redovisning av indirekta kostnader
samt redovisningsprinciper vad avser manöver-
system för varningssirener. Regeringen anser
att det är viktigt att även fortsättningsvis följa
hur Räddningsverket hanterar den ekonomi-
administrativa verksamheten i myndigheten.

4.8 Revisionens iakttagelser

Räddningsverket har fått en revisionsrapport
med invändning. Riksrevisionsverket (RRV)
har meddelat följande invändningar.

Den interna styrningen och kontrollen vad
avser redovisning av beredskapstillgångar och
de låneskulder som uppkommer i samband
med denna hantering har inte fungerat till-
fredsställande. Riksrevisionsverket anser vidare
att resultatredovisningen inte ger en rättvisan-
de återrapportering av verksamhetens kostna-
der då endast direkta kostnader redovisas i
kommentarer till verksamhetsmål och att
samtliga kostnader inte fördelats.

Räddningsverket har den 3 maj 2000 lämnat
en redogörelse till Regeringskansliet med an-
ledning av RRV:s rapport.

Räddningsverket har genomfört en översyn
av rutiner och redovisning vid upprättandet av
årsbokslut och årsredovisning. Ansvar för
uppgifter har förtydligats och rutiner för av-
stämning av redovisning och underliggande
materiel har setts över. Myndigheten har inför
2000 infört en ny redovisningsmodell för
kostnader. Principer för fördelning av gemen-
samma kostnader och intäkter kommer där-
med att ses över och förändras så att en över-
ensstämmelse på alla nivåer kan anges i
årsredovisningen.

Regeringen har emellertid med anledning av
revisionsrapporten samt av RRV tidigare påta-

4.9 Budgetförslag

4.9.1 7:1 Kustbevakningen

ITabell 4.2 Anslagsutveckling 1
Tusental kronor		416 488	Anslags- sparande	34 182³
1999	Utfall	416 488	Anslags- sparande	34 182³
2000	Anslag	439 996	Utgifts- prognos	461 000
2001	Förslag	473 764
2002	Beräknat	504 638 ¹
2003	Beräknat	519 937 ²

‘Motsvarar 494 334 tkr i 2001 års prisnivå.

²Motsvarar 498 395 tkr i 2001 års prisnivå.

³Av dessa har 12 000 tkr förts bort som en indragning.

Anslaget finansierar Kustbevakningens verk-
samhet med att utföra sjöövervakning och an-
nan kontroll- och tillsynsverksamhet samt
miljöräddningstjänst till sjöss.

Kustbevakningen disponerar under 2000
även 2,5 miljoner kronor under anslaget
7:3 Statens räddningsverk: Ersättning för verk-
samhet vid räddningstjänst.

Kustbevakningen bedriver verksamhet inom
politikområdena Skydd mot olyckor, Rätts-
väsende, Skatt, tull och exekutionsväsende,
Livsmedelspolitik, Transportpolitik samt

106

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

Miljöpolitik. En redovisning av verksam-
heterna finns i kapitel 5.

Budget för avgiftsbelagd verksamhet

Offentligrättslig verksamhet

För 1999 har ca 1,9 miljoner kronor redovisats
mot inkomsttitel 2713 Vattenföroreningsav-
gifter m.m. Intäkterna avser oljeskadeersätt-
ning som påförs fartygsägare eller försäkrings-
givare för oljeskador. Det är svårt att
prognostisera kommande intäkter. För att få ut
avgiften krävs ofta att skadevållaren förs inför
domstol. Det kan därför dröja flera år innan
statens fordran säkrats.

Mot inkomsttiteln redovisas även vatten-
föroreningsavgifter som redovisas av Tull-
verket för Kustbevakningens räkning.

Uppdragsverksamhet

ITabell 4.3 Uppdragsverksamhet H

Tusental kronor

Uppdragsverksamhet

Intäkter

Kostnader

Resultat

(Intäkt -
kostnad)

Utfall 1999 (varav tjänsteexport)	3 100	16 400	-13 300
Prognos 2000	4 000	10 000	-6 000
(varav tjänsteexport)		-	-
Budget 2001	5 000	5 000	0
(varav tjänsteexport)		-	-

Myndigheten får disponera intäkterna. Kust-
bevakningen utför uppdrags- och serviceverk-
samhet åt samverkande myndigheter samt and-
ra uppdragsgivare och avnämare. Från och med
2001 avser regeringen att föreskriva att upp-
dragsverksamheten skall bedrivas med full
kostnadstäckning.

Investeringsplan

Regeringens förslag: Förslaget till investeringsplan för Kustbevakningen känns (tabell 4.4).					för perioden 2001-2004 god-

ITabell 4.4 Investeringsplan 1
Miljoner kronor	Total kostnad	Anskaffat	Prognos	Budget	Beräknat	Beräknat	Beräknat
		t.o.m. 1999	2000	2001	2002	2003	2004
KBV 201-202	256	-	-	125	131	-	-
Flygplan	135	-		-	10	65	60
Övriga investeringar	192	41	40	34	21	28	27
Summa investeringar	583	41	40	159	162	93	87
Lån	583	41	40	159	162	93	87
Summa finansiering	583	41	40	159	162	93	87

Regeringens överväganden

Regeringens förslag: Följande mål för Kust-
bevakningens verksamhet upphör att gälla från
och med 2001:

1. Kustbevakningen skall inom svenskt sjö-
territorium och svensk ekonomisk zon bedriva
övervakningsverksamhet och kontroll i syfte
att begränsa brottsligheten och så att säkerhe-

ten till sjöss liksom respekten för lagar och
andra föreskrifter ökar.

2. Kustbevakningens person- och varukon-
troll till sjöss vid den svenska delen av EU:s
yttre gräns skall hållas på en hög nivå genom
en effektiv patrullering. Det skall finnas för-
måga att ingripa mot varje misstänkt överträ-
delse av gällande bestämmelser.

3. Kustbevakningen skall bedriva kontroll av
fisket till sjöss samt en samordnad landnings-
och kvalitetskontroll i syfte att säkerställa att

10 Riksdagen 2000/01. I saml. Nrl. Del2

107

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

artrelaterade fiskekvoter inte överskrids. Kon-
trollen skall vidare ha en preventiv verkan mot
brott mot andra fiskeribestämmelser.

4. Kustbevakningen skall medverka i inter-
nationellt samarbete för att utveckla gräns-
kontroll, brottsbekämpning till sjöss, miljö-
skydd till sjöss och annan sjöövervakning.
Därvid skall särskilt beaktas behov och möjlig-
heter avseende länderna kring Östersjön.

5. Kustbevakningen skall bedriva miljörädd-
ningstjänst till sjöss så att konsekvenserna till
följd av olyckor och utsläpp till sjöss kan be-
gränsas.

6. Kustbevakningen skall även ha en hög be-
redskap för sjöräddningstjänst och bidra till att
säkerheten till sjöss ökar, människor kan räd-
das och följderna av personskador begränsas.

dragit i sin utvärdering har regeringen initierat
ett antal åtgärder.

För att bl.a. lösa de problem linjeorganisa-
tionen har med stora vakanser och en regressiv
åldersstruktur har regeringen beräknat ytterli-
gare 30 miljoner kronor från och med 2001.
Regeringen avser att från och med budgetåret
2001 föreskriva att uppdragsverksamheten
skall bedrivas med full kostnadstäckning. I av-
vaktan på att frågan om en delvis gemensam
grundutbildning för tull, polis och kustbevak-
ning bereds inom Regeringskansliet har rege-
ringen genom ändring av regleringsbrevet den
13 juli 2000 gett Kustbevakningen ett uppdrag
som berör frågan om hur myndighetens aspi-
rantutbildningsprogram skall finansieras.

Skälen för regeringens förslag: Riksdagen har
tidigare beslutat om de effektmål för Kustbe-
vakningen som anges här ovan vid punkterna
1-6 (prop. 1996/1997:4, bet. 1996/1997:FöUl,
rskr. 1996/1997:109, prop. 1999/2000:1, bet.
1999/2000:FöUl, rskr. 1999/2000:74). Indel-
ningen av statlig verksamhet i politikområden
är ett led i utvecklingen den ekonomiska styr-
ningen. För politikområdena föreslår regering-
en effektmål (se vidare volym 1, avsnitt 7.5 och
10.4). Effektmål för Kustbevakningen bör i
fortsättningen beslutas av regeringen. De ef-
fektmål för myndigheten som riksdagen tidi-
gare beslutat om bör därför upphöra att gälla.

Regeringen anser att Kustbevakningens
verksamhet under 1999 bedrivits enligt de krav
som ställts.

Regeringen uppdrog den 9 september 1999
åt Statskontoret att genomföra en granskning
av Kustbevakningen i syfte att identifiera ef-
fektiviserings- och besparingsmöjligheter.
Statskontoret redovisade uppdraget den
25 februari 2000. Slutsatsen är att Kustbevak-
ningen är en flexibel och effektiv myndighet.
Statskontoret påpekade bl.a. behovet av att öka
rekryteringstakten av kustbevakningsaspiran-
ter samt av att se över kommande investe-
ringsbehov. Statskontoret gav i sin rapport
även förslag på vissa effektiviserings- och be-
sparingsmöjligheter som kan få genomslag på
sikt.

För att myndighetens verksamhet bättre
skall avpassas till tilldelad ekonomisk ram och
mot bakgrund av de slutsatser Statskontoret

ITabell 4.5 Beräkning av anslaget för 2001 M
Tusental kronor
Anslag 2000	439 996
Pris- och löneomräkning	6 373
Överföring inom U06	27 395
Förslag 2001	473 764

4.9.2 7:2 Statens räddningsverk:

Förebyggande åtgärder mot
jordskred och andra naturolyckor
m.m.

ITabell 4.6 Anslagsutveckling 1
Tusental kronor		20 703	Anslags- sparande	10 854²
1999	Utfall	20 703	Anslags- sparande	10 854²
2000	Anslag	25 000	Utgifts- prognos	30 000
2001	Förslag	25 000
2002	Beräknat	25 000 ¹
2003	Beräknat	25 000 ¹

¹ Motsvarar 25 000 tkr i 2001 års prisnivå.

² Under 2000 kommer 5 miljoner kronor av anslagssparandet att användas
och resterande del kommer att användas under 2001.

Från anslaget, som disponeras av Statens rädd-
ningsverk, utbetalas ersättning till kommuner
för åtgärder som vidtas för att förebygga jord-
skred och andra naturolyckor.

Kommunerna kan ansöka om statsbidrag
för åtgärder man utfört eller har för avsikt att
genomföra. Ansökan ställs till Räddningsver-
ket tillsammans med erforderligt tekniskt un-
derlag. Grundprincipen är att utbetalningen
sker när åtgärderna, för vilka bidrag beviljats,
är genomförda och slutbesiktigade. För att

108

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

stimulera kommunerna att utföra förebyggan-
de åtgärder kan 50 procent av bidraget för pla-
nerade men ännu inte utförda åtgärder betalas
ut efter att slutligt beslut har fattats. Resteran-
de del utbetalas när åtgärderna har utförts och
är slutbesiktigade. Pengarna betalas ut efter en
modell som är utformad så att efter att kom-
munens projekt godkänts av Räddningsverket
har kommunen tre år på sig att genomföra åt-
gärderna. Det slutliga bidraget betalas inte ut
förrän projektet är slutbesiktigat vilket medför
ständiga förskjutningar i utbetalningar och att
anslagssparanden därmed uppkommer.

Kommunen kan få ersättning för minst
50 procent av kostnaderna och i enskilda fall
upp till 90 procent. För att ersättning skall
kunna lämnas måste en riskvärdering ha gjorts
i kommunen (prop. 1985/86:150, bet.
1985/86:FöUll, rskr. 1985/86:345, bet.
1985/86:FiU29, rskr. 1985/86:346).

Bemyndigande om ekonomiska
förpliktelser

kommande åren överstiga de belopp för infria-
de förpliktelser som redovisats i tabell 4.7. De
bidrag som beslutats före 2001 och som inte
utbetalats uppgår enligt Räddningsverket till
23 357 000 kronor. Regeringen har nu beräk-
nat nämnda anslag till 25 000 000 kronor per år
under perioden 2001 - 2003.

Tabell 4.8 Beräkning av anslaget för 2001

Tusental kronor

Anslag 2000	25 000
Förslag 2001	25 000

4.9.3 7:3 Statens räddningsverk:

Ersättning för verksamhet vid
räddningstjänst m.m.

Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att
under 2001, i fråga om ramanslaget 7:2 Statens
räddningsverk: Förebyggande åtgärder mot
jordskred och andra naturolyckor m.m., besluta
om bidrag så att behovet av anslagsmedel efter
2001 exklusive tidigare åtaganden innebär ut-
gifter på högst 15 000 000 kronor.

ITabell 4.9 Anslagsutveckling \|
Tusental kronor		9 726	Anslags- sparande	18 238²
1999	Utfall	9 726	Anslags- sparande	18 238²
2000	Anslag	20 000	Utgifts- prognos	16 600
2001	Förslag	13 431
2002	Beräknat	20 000 ¹
2003	Beräknat	20 000 ¹
¹ Motsvarar 20 000 tkr i 2001 års prisnivå.


Tabell 4.7 Bemyndiganden	om ekonomiska förpliktelser I
Tusental kronor
	2001	2002	2003
	beräknat	beräknat	beräknat
Nya förpliktelser	15 000	-	-
Infriade förpliktelser¹	-	-10 000	-5 000
Utestående förpliktelser	15 000	-	-
vid årets slut
Erhållen/föreslagen be-	15 000		-
myndiganderam

¹ Utgiftsutfall till följd av ingångna förpliktelser.

Räddningsverket har inte kunnat redovisa när
förpliktelser som ingåtts före 2001 beräknas
betalas, varför bidrag som beslutats före 2001
exkluderas i förslaget till bemyndigande. Ut-
gifterna under anslaget 7:2 Statens räddnings-
verk: Förebyggande åtgärder mot jordskred
och andra naturolyckor beräknas därför de

² Under 2000 ställdes 17 639 000 kronor till regeringens disposition

Under anslaget, som disponeras av Statens
räddningsverk, utbetalas vissa ersättningar till
följd av uppkomna kostnader vid genomförda
räddningsinsatser, oljebekämpningsinsatser
m.m. till sjöss samt för utredning av vissa all-
varliga olyckor. Det statliga finansierings-
ansvaret är styrt av räddningstjänstlagen
(1986:1102).

Under 1999 har staten betalat ut

5,3 miljoner kronor i ersättning för kostnader i
samband med större kommunala räddnings-
insatser. Åtta kommuner har erhållit ersättning
under året. Ersättningen fördelar sig på olyck-
styperna skogsbrand, brand i torvmosse, över-
svämning, industribrand, jordskred och olyck-
or med farligt gods. Flera av besluten har
resulterat i överklaganden och i vissa fall har
kompletterande utbetalningar beviljats. Dessa
ärenden har aktualiserat frågan om vad som
skall betecknas som räddningstjänst och där-
med vara ersättningsberättigat. Frågan är nu
föremål för domstolsprövning.

109

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

Ersättning utbetalas även till kommunerna,
samt genom överlåten dispositionsrätt till
Kustbevakningen, för kostnader som upp-
kommit i samband med oljeutsläpp eller ut-
släpp av andra skadliga ämnen i vatten. Under
1999 har 2,1 miljoner kronor utbetalats i detta
syfte samt 1,2 miljoner kronor till Statens ha-
verikommission för utredning av allvarliga
olyckor.

Regeringens överväganden

Regeringen anser att Räddningsverket genom
sina fleråriga utvecklingsplaner på ett gott sätt
utvecklat samarbetet med de baltiska staterna
och att det finns anledning att vidareutveckla
detta samarbete. Regeringen har därför beräk-
nat högst 1 000 000 kronor per år för att kunna
bistå de baltiska staterna i händelse av en all-
varlig olycka. Avsikten är att i likhet med nor-
diskt samarbete skall Sverige och Estland,
Lettland och Litauen ömsesidigt kunna bistå
varandra med räddningstjänstinsatser till lands
i samband med allvarliga olyckor. Detta sam-
arbete skall regleras i s.k. operativa avtal mellan
respektive länder

Anslaget, som disponeras av Statens rädd-
ningsverk, finansierar verksamhet inom rädd-
ningstjänstområdet inklusive olycks- och ska-
deförebyggande åtgärder samt beredskap för
och indirekta kostnader i samband med inter-
nationella insatser.

Anslaget finansierar även ersättning till läns-
styrelserna för tillkommande uppgifter med
anledning av lagen (1999:381) om åtgärder för
att förebygga och begränsa följderna av allvar-
liga kemikalieolyckor.

Anslagssparandet från 1999 har uppkommit
på grund av försenade forskningsuppdrag och
utvecklingsprojekt. Anslagssparandet kommer
till största delen att användas till att genomföra
de försenade forskningsuppdragen och ut-
vecklingsprojekten samt för att täcka delar av
den förlust som uppkom under 1998 inom den
internationella verksamheten.

Budget för avgiftsbelagd verksamhet

Tabell 4.10 Beräkning av anslaget för 2001 I
Tusental kronor
Anslag 2000	20 000
Överföring inom U06	-6 569
Förslag 2001	13 431

Tabell 4.12 Uppdragsverksamhet

Tusental kronor		Kostnader	Resultat (Intäkt - kostnad)
Uppdragsverksamhet	Intäkter	Kostnader	Resultat (Intäkt - kostnad)
Utfall 1999	202 395¹	205 995	-3 600
(varav tjänsteexport)	1 586	6 500	-4 914
Prognos 2000	172 124	172 391	-267
(varav tjänsteexport)	2 800	2 700	100
Budget 2001	75 573	74 590	983
(varav tjänsteexport)	3 000	2 500	500

¹ Inklusive internationell hjälpverksamhet som ett eget resultatområde under
2000.

4.9.4 7:4 Statens räddningsverk:

Samhällets skydd mot olyckor

ITabell 4.11 Anslagsutveckling 1
Tusental kronor		417 761	Anslags- sparande	27 246
1999	Utfall	417 761	Anslags- sparande	27 246
2000	Anslag	526 489	Utgifts- prognos	553 200
2001	Förslag	555 449
2002	Beräknat	566 745 ¹
2003	Beräknat	578 963 ¹

¹ Motsvarar 555 449 tkr i 2001 års prisnivå.

110

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

Regeringens förslag: Förslaget till investeringsplan för Statens räddningsverk, såvitt avser Samhällets
skydd mot olyckor, för perioden 2001 - 2003 godkänns (tabell 4.13).

Tabell 4.13 Investeringsplan 1
Tusentals kronor	Total kostnad	Anskaffat t.o.m. 1999	Prognos 2000	Budget 2001	Beräknat 2002	Beräknat 2003
Övriga förvaltningsi nvesteringar	579 184	365422¹	61 427	50 316	51 399	50 620
RDS mottagare	13 500	-	-	-	13 500	-
Internationell beredskap	-	11 360²	12 000	12 000	12 000	12 000
Manöversystem	13 415	7 415^z	5 000	1 000	-	-
Summa investeringar	606 099	384 197	78 427	63 316	76 899	62 620
Län	606 099	384 197	66 427	51 316	64 899	50 620
Anslag	-	-	12 000	12 000	12 000	12 000
Summa finansiering	609 099	384 197	78 427	63 316	76 899	62 620

'Ackumulerad anskaffning t.o.m. 1999 inklusive internationell beredskap och manöversystem
²Anskaffat under 1999

Revisionens iakttagelser

Räddningsverket har fått en revisionsrapport
med invändning. Denna fråga behandlas av rege-
ringen under avsnitt 3.10.6.

Regeringens överväganden

Under 1999 omorganiserades myndigheten och i
samband med denna omorganisation gjordes
även en översyn av former och kapacitet för
myndighetens verksamhets- och ekonomistyr-
ning samt förvaltningsmässiga hantering av verk-
samheten i övrigt. Det finns under 2001 anled-
ning för regeringen att följa upp hur dessa
åtgärder påverkat Räddningsverkets verksam-
hets- och ekonomistyrning.

Riskhanteringsarbetet har prioriterats och be-
döms av Räddningsverket vara framgångsrikt.
Regeringen anser att detta arbete är ett viktigt
steg i arbetet med att minska olyckstalen och
skadorna av inträffade olyckor genom planering
och analys av olika risker i samhället. Detta ut-
vecklingsarbete bör fortsätta och utvecklas vida-
re.

Räddningsverket skall enligt

22 kap. 4 och 6 §§ miljöbalken handlägga ären-
den från miljödomstolarna. Detta är en ny upp-
gift för myndigheten som förbättrar dess möjlig-
heter att påverka samhällsplaneringen vad avser

olycksrisker och olyckors eventuella miljökon-
sekvenser. Räddningsverket bedömer att arbetet
kommer att öka väsentligt i omfattning. Rege-
ringen har vid beräkningen av anslaget tagit hän-
syn till detta.

Kravet på säkerhetstänkande har ökat i sam-
hället och det krävs en rad förbättringar inom
området främst vad avser de viktiga förebyggan-
de åtgärderna. Ytterligare satsningar bör göras på
utvecklingen av brandsyn och tillsynsverksam-
het.

Genomförandet av den nya lagstiftningen vad
avser allvarliga kemikalieolyckor samt till-
synsansvaret i fråga om transport av farligt gods
kräver ökade resurser. Det är även viktigt att
Räddningsverket prioriterar att samordna åtgär-
derna med övriga myndigheter och organisatio-
ner som berörs av införandet av säkerhetsrådgi-
vare för transporter av farligt gods.

Regeringen anser att Räddningsverkets verk-
samhet bidrar till att förbättra den enskilda män-
niskans förmåga att agera på rätt sätt vid olyckor.
Räddningsverket skall i samverkan med övriga
berörda myndigheter och organisationer arbeta
för att ytterligare öka den enskildes engagemang
i samhällets säkerhetstänkande.

Regeringen anser inte att Räddningsverket in-
om resultatområdet tjänsteexport uppfyllt de an-
givna målen. Tjänsteexport skall bedrivas med
krav på lönsamhet men uppvisar ett ackumulerat
underskott på 4,2 miljoner kronor. Räddnings-

111

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

verket har vidtagit åtgärder med anledning av det
redovisade underskottet. Det framstår som något
oklart vad som skall ingå i resultatområdet
tjänsteexport varför regeringen avser att förtyd-
liga detta i regleringsbrevet för 2001.

Med hänsyn till omvärldsläget är det möjligt
att begränsa åtgärderna inom anslaget
6:6 Funktionen Befolkningsskydd och rädd-
ningstjänst och prioritera fredsverksamheten in-
om räddningstjänstområdet. Belopp, som tidiga-
re beräknats under anslaget 6:6 Funktionen
Befolkningsskydd och räddningstjänst för att fi-
nansiera verksamhet inom områdena riskhante-
ring inklusive miljöprövning, brandförebyggande
åtgärder, allmänhetens säkerhet och kemikalie-
hantering m.m., beräknas för budgetåret 2001
istället under anslaget 7:4 Samhällets skydd mot
olyckor.

Anslaget finansierar verksamhet som avser fö-
rebyggande åtgärder inom området brandfarliga
och explosiva varor.

Anslaget heter t.o.m. budgetåret 2000 Spräng-
ämnesinspektionen. Syftet med den ändrade be-
nämningen är att ge regeringen handlingsfrihet
när det gäller frågan om en eventuell samman-
slagning av Sprängämnesinspektionen och Sta-
tens räddningsverk (se nedan).

Budget för avgiftsbelagd verksamhet

[Tabell 4.16 Offentligrättslig verksamhet \|
Tusental kronor Offentlig-rättslig verksamhet	Intäkter till inkomsttitel (Som inte får disponeras)
Utfall 1999	17 794
Prognos 2000	15 150
Budget 2001	15 150

[Tabell 4.14 Beräkning av anslaget för 2001 1
Tusental kronor
Anslag 2000	526 489
Pris- och löneomräkning	11 460
Överföring inom U06	17 500
Förslag 2001	555 449

4.9.5 7:5 Brandfarliga och explosiva varor

\|Tabell 4.15 Anslagsutveckling \|
Tusental kronor		15 932	Anslags- sparande	5 200
1999	Utfall	15 932	Anslags- sparande	5 200
2000	Anslag	16 441	Utgifts- prognos	16 500
2001	Förslag	17017
2002	Beräknat	17 382 ¹
2003	Beräknat	17 769 ¹

¹ Motsvarar 17 017 tkr i 2001 års prisnivå.

Avgifter som tas ut med stöd av lagen (1988:868) om brandfarliga och explosiva varor redovisas mot inkomsttitel 2552 Övriga offentligrättsliga avgifter.
[Tabell 4.17 Uppdragsverksamhet \|
Tusental kronor Uppdragsverksamhet		Intäkter
Utfall 1999		1 677
Prognos 2000		1 650
Budget 2001		1 620

Ansvarig myndighet utför uppdrags- och servi-
ceverksamhet åt andra myndigheter, uppdragsgi-
vare och avnämare. Myndigheten får disponera
intäkterna för denna verksamhet.

112

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

Regeringens överväganden

Regeringen överväger att i en proposition föreslå
riksdagen att omlokalisera Sprängämnesinspek-
tionen till Karlskoga. I samband härmed över-
vägs även frågan om en sammanslagning av
myndigheten och Statens räddningsverk.

Regeringen har den 29 juni 2000 uppdragit åt
Statskontoret att utreda frågan om hur samman-
slagningen skulle kunna genomföras samt kon-
sekvenserna av denna. Statskontoret skall rap-
portera uppdraget till regeringen senast den
1 oktober 2000.

En eventuell sammanslagning av myndighe-
terna skall inte påverka verksamhetens inriktning
och ändamålet med anslaget utan har endast be-
tydelse för frågan om ansvarig myndighet.

Tabell 4.18 Beräkning av anslaget för 2001

Tusental kronor

Anslag 2000	16 441
Pris- och löneomräkning	576
Förslag 2001	17 017

113

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

5 Kustbevakningens övriga verksamheter

5.1 Inledning

I detta avsnitt redovisas Kustbevakningens verk-
samheter utöver de som tas upp i avsnitt 4 Poli-
tikområdet Skydd mot olyckor.

I Kustbevakningens uppgifter ingår att utföra
sjöövervakning och annan kontroll- och till-
synsverksamhet till sjöss. Detta innebär att
Kustbevakningen svarar för tillträdeskontroll,
polisiär verksamhet och tullverksamhet till sjöss,
sjötrafikövervakning, viss sjösäkerhetstillsyn
samt utför fiskerikontroll såväl till sjöss som vid
landning i hamn. Kustbevakningen har också an-
svar för miljöräddningstjänsten till sjöss. Verk-
samheten omfattar dessutom sjöräddning, för
vilken myndigheten har en ständig beredskap,
eftersökning med flyg samt miljöövervakning.
Arbetet utförs i nära samverkan med andra sek-
torsansvariga myndigheter. Kustbevakningen har
uppdraget att samordna de civila behoven av
sjöövervakning och sjöinformation samt för-
medla denna till berörda myndigheter.

Verksamheterna bedrivs på svenskt territorial-
vatten samt i olika grad inom svensk ekonomisk
zon och på internationellt vatten.

som har begått brott identifieras och lagfors.
Kustbevakningen skall härvid ansvara för person-
och varukontrollen till sjöss och då speciellt vid
den svenska delen av EU:s yttre gräns. Genom
en effektiv patrullering skall myndigheten
upprätthålla en hög kontrollnivå. I varu-
kontrollen skall insatser mot narkotika,
storskalig illegal införsel av alkohol och tobak
prioriteras. Härvid skall man arbeta för att nå
målet för den svenska narkotikapolitiken genom
att stoppa införseln av narkotika med hjälp av
olika kontrollåtgärder. En nära samverkan
mellan polis, tull, kustbevakning och åklagare är
en förutsättning för en effektiv bekämpning av
narkotikabrott.

EG:s krav på fiskerikontroll skall säkerställas
samt brott mot andra fiskeribestämmelser före-
byggas och upptäckas.

Kustbevakningen skall utveckla förmågan att
analysera och identifiera de faktorer som skall
vara styrande för kontrollverksamhetens ut-
formning.

Kustbevakningen skall även vidarutveckla
samarbetet med sina utländska motsvarigheter.

5.2 Inriktning

Kustbevakningens verksamhet skall bedrivas så
att säkerheten till sjöss liksom respekten för lagar
och andra föreskrifter ökar. Verksamheten skall
bidra till att den negativa miljöpåverkan från
sjöfarten minskar.

Förutom att tillförsäkra den enskilde rätts-
trygghet och rättssäkerhet, skall myndigheten
förebygga och förhindra brott samt se till att den

5.3 Insatser

Kustbevakningen har, såsom ansvarig för gräns-
kontrollen till sjöss, i samverkan med övriga
gränskontrollmyndigheter genomfört ett om-
fattande förberedelsearbete inför Sveriges opera-
tiva inträde i Schengensamarbetet. Såväl på cen-
tral som regional nivå har stora resurser tagits i
anspråk för förberedelsearbetet, bl.a. genom
deltagande i utarbetandet av den nationella
handlingsplanen. En viktig del i detta arbete har

115

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

varit att utveckla rutiner så att Kustbevakningen
skall kunna ansvara för den administrativa kon-
trollen av handelsfartyg. Förbättrade rutiner och
system för samverkan med polisen har också in-
förts.

En annan väsentlig del av myndighetens arbete
har varit att inom ramen för gränsbevaknings-
samarbetet Baltic Sea Regional Border Control
Cooperation Conference (BSBRCCC) och Os-
tersjörådets Task force for Combating Orga-
nized Crime in the Baltic Sea Region utveckla
samarbetet med övriga gränskontrollmyndighe-
ter i Östersjöregionen.

Kustbevakningen ingår som del av den nya
miljöbrottsorganisationen bl.a. genom deltagan-
de i det nyligen inrättade Miljöbrottsrådet. Kust-
bevakningstjänstemän har under våren 2000 ge-
nomgått särskild miljöutbildning för att kunna
hantera miljöbrottsärenden. Ett effektivt arbete
förutsätter att myndigheterna samordnar sitt ar-
bete såväl i konkreta ärenden som i strategiska
frågor. Mot bakgrund av förslagen i Oljeut-
släppsutredningens betänkande Att komma åt
oljeutsläpp (SOU 1998:158), som för närvarande
bereds i Regeringskansliet, har riksåklagaren, po-
lisen och Kustbevakningen inlett ett fördjupat
samarbete.

Kustbevakningen utför kontroll av fisket till
sjöss samt en samordnad landnings- och kvali-
tetskontroll i svenska hamnar. Fiskerikontrollen
skall primärt säkerställa att fiskekvoter inte över-
skrids. Övervakning mot överträdelser av
fångstbestämmelser genom landningskontroller,
och då speciellt landning av osorterad pelagisk
fisk, prioriteras därför.

Sjötrafikövervakning är riktad mot såväl han-
delssjöfarten som fritidsbåtstrafiken på svenskt
territorialvatten och i viss utsträckning på inter-
nationellt vatten.

Miljöövervakning till sjöss är inriktad på tidig
upptäckt av oljeutsläpp och algblomning samt
tillsyn av djur- och naturskyddsområden. Sam-
verkan sker bl.a. med Naturvårdsverket och Sjö-
fartsverket. Under de senaste åren har även här
en djupare samverkan med polis och åklagare
kommit till stånd.

digheten genomförde under 1999 knappt 14 000
kontroller med en sådan inriktning. Under de
senaste två åren har Kustbevakningen mot bak-
grund av regeringens prioriteringar ökat antalet
kontroller inom detta området. Inom ramen för
BSBRCCC och Östersjörådets Task Force har
Kustbevakningen under 1999 vidare lett ett antal
operationer och aktiviteter inom gränskontroll-
verksamheten. Till detta kommer att Kustbevak-
ningen vid sidan om de beskrivna strukturerna
bidrar till de baltiska staternas uppbyggnad av en
fungerande gränskontroll.

Kustbevakningen genomförde under 1999 ca
17 000 kontroller av yrkesfisket. Av dessa resul-
terade ca en procent i att någon form av förseelse
rapporterades.

Under 1999 har Kustbevakningen genomfört
ca 10 000 kontroller inom ramen för sjösäker-
hetstillsynen. Av dessa har ca 15 procent resulte-
rat i vidare åtgärder. Verksamheten innefattar
tillsyn av fartyg avseende bemanning, lastning av
förpackat farligt gods, lastsäkring av lastbärare,
kontroll av giltiga certifikat och deklarationer,
kontroll av fartygets djupgående och kontroll av
antalet passagerare. Under året har tillsyn avse-
ende hantering av förpackat farligt gods priorite-
rats. Behovet av tillsyn inom detta område skall
bl.a. ses mot bakgrund av de allvarliga konsek-
venser brister i detta hänseende kan ge upphov
till.

Under 1999 har Kustbevakningen upptäckt
drygt 320 oljeutsläpp. Inga kemikalieutsläpp har
upptäckts. Under en lång rad av år ökade antalet
upptäckta oljeutsläpp. De senaste åren har dock
antalet upptäckta utsläpp till sjöss minskat.
Minskningen bedömer Kustbevakningen vara ett
resultat av det arbete myndigheten och Sjöfarts-
verket bedrivit. Antalet utsläpp ligger dock fort-
farande på en oacceptabelt hög nivå.

5.4 Resultatbedömning

Kustbevakningen har i enlighet med regeringens
prioriteringar lagt särskild vikt vid kontroller av
personer och varor vid EU:s yttre gräns. Myn-

5.5 Analys och slutsatser

Kustbevakningen bedriver en mångfacetterad
verksamhet inom ett antal olika områden. Hu-
vuddelen av myndighetens uppgifter styrs helt
eller delvis av internationella åtaganden. Rege-
ringen har under 2000 likt föregående år priorite-
rat den yttre gränskontrollen och fiskerikon-
trollen. Förutom de krav EU-medlemskapet och
den kommande operativa Schengenanslutningen
ställer bedöms behovet av sjötrafikövervakning
och sjösäkerhetstillsyn öka.

116

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6

Regeringen anser att såväl den nationella som
den internationella samverkan bör hållas på en
fortsatt hög nivå. Regeringen anser härvid att det
är viktigt att samarbetet mellan Kustbevkaningen
och bl.a. Tullverket utvecklas. Samarbetet är
nödvändigt för att säkerställa en effektiv och än-
damålsenlig gränskontroll. Härigenom uppnås
en kunskapsuppbyggnad och informationshante-
ring som är nödvändig för att uppnå en effektiv
myndighetsutövning liksom en ökad förmåga till
operativ samverkan. Detta är inte minst viktigt
med anledning av behovet att bekämpa gräns-
överskridande brottslighet.

Fiskerikontrollen har sedan Sveriges inträde i
EU successivt förbättrats. Det är väsentligt att
kontrollen även framledes kan bibehållas på da-
gens nivå och vidareutvecklas. Arbetet med att ta
fram system och rutiner för att ytterligare effek-
tivisera fiskerikontrollen till sjöss och i hamnar
och för att uppnå mer kostnadseffektiva lösning-
ar bör därför fortsatt ges hög prioritet.

Regeringen anser vidare att sjösäkerhetsarbe-
tet samt ansträngningarna för att hålla sjöfartens
negativa miljöpåverkan på en så låg nivå som
möjligt även fortsättningsvis skall vara hög.

Slutligen vill regeringen understryka att den
verksamhet som myndigheten bedrivit har haft
sin utgångspunkt i den hittillsvarande målstruk-
turen. Redovisningen av verksamheten och ana-
lys av uppnådd måluppfyllelse kommer därför att
behöva vidareutvecklas under de kommande
åren.

117

Bilaga 1

Sammanfattning av
genomförd verksamhet
inom materielområdet
under 1999

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6 BILAGA l

Under 1999 har bland annat följande större ma-
terielsystem tillförts Försvarsmakten.

— Artillerilokaliseringsradar Arthur
(pågående),

- Krigsbro 5 (pågående),

— UAV-system av typ Ugglan
(slutlevererad),

— Telesystem 9000 (pågående),

- Personlig fältutrustning och materiel för
mörkerstrid (pågående),

- Stridsvagn 121 och 122 med stödutrust-
ning (pågående),

- Brobandvagn 971, pansarbandvagn

501 (samtliga pågående),

- Stridsfordon 90 med stödutrusning
(pågående),

- IRV-sikten till robotsystem 56
(slutlevererad),

- Materiel till marina lednings- och infor-
mationssystem (pågående),

- Vinschar samt prototyp till nytt naviga-
tionssystem till helikopter 4
(slutlevererad),

- Ubåtar av Gotlandsklass (slutlevererad),

- Lednings- och lagfartyg (slutlevererad),

- Strids- och transportbåtar (pågående),

- Bevakningsbåt (pågående),

— Serieflygplan till FSR 890 med stödut-

rustning (pågående),

— Utbildningssimulator för flygstridsledare
(slutlevererad),

- JAS 39 Gripen flygplan med stödutrust-
ning (pågående),

- Sambandsmateriel, pansarvärnsrobot-
och sjuktransportinredning för SISU-
vagnar, transportsystem omfattande bl.a.
containertruck, sidlastare, rangerutrust-
ning och rullflak till förband avsedda för
internationella insatser (pågående).

Under 1999 har därutöver studie- och utveck-
lingsverksamhet bedrivits inom bl.a. följande
områden.

- Vägminröjsystem (pågående),

- Krigsbro 6 (pågående),

- Materiel till televapenförband
(pågående),

- Splitterskyddat granatkastarsystem
Amos (pågående),

- Måldetekterande artillerigranat Bonus
(pågående),

- Luftoberoende maskineri till ubåtssytem
(pågående),

- Övningsstörsändare till marina ledning-
och underhållsförband (slutlevererad),

- Spanings- och eldledningsradar Arte 740

(pågående),

- Korvett av Visbyklass (pågående),

- Torped 62 (pågående),

- Försvarets telenät (FTN) (pågående),

- Informationssystem för operativ och

taktisk ledning (pågående).

Under 1999 har Försvarsmakten efter prövning
hos regeringen respektive Regeringskansliet fått
beställa följande materielsystem.

- Utveckling av nytt lätt bärbart pansar-
skott (NLAW),

- Anskaffning av bärgningsbandvagn till
stridsvagn 121/122 (pågående),

- Anskaffning av fjärrstyrd målmateriel,

- Anskaffning av artilleridemonstrator,

- Fortsatt utveckling av luftvärnsrobot-
system 23 Bamse,

- Anskaffning av normlastbilar samt
normpersonbilar,

- Anskaffning av två korvetter av Vis-
byklass inklusive stödutrustning,

- Halvtidmodernisering av korvett av
Stockholmklass,

- Fortsatt utveckling av det nordiska
ubåtsprojektet (Viking),

- Anskaffning av ett begagnat lagfartyg,

- Halvtidsmodernisering av ubåt av Väs-
tergötlandsklass,

- Utveckling av Arte 740 (pågående),

- Anskaffning av svävare,

- Anskaffning av varnar- och motverkans-
system till JAS 39 Gripen (pågående),

- Anskaffning av taktiskt radiosystem till

luftstridskrafterna samt studie för an-
passning av systemet till internationell
standard (Taras).

Under första halvåret 2000 har Försvarsmakten
efter prövning hos regeringen respektive Rege-
ringskansliet fått beställa följande materielsys-
tem.

- Anskaffning av artillerigranat Bonus,

- Anskaffning av luftvärnsrobotsystem 23
Bamse,

- Anskaffning av underrättelse- och eld-
ledningsenhet (UndE 23) till luftväms-
robotsystem 77/97 Hawk,

- Anskaffning av tilläggspaket för interna-
tionella insatser till stridsfordon 90
(pågående),

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6 BILAGA 1

- Anskaffning av hjulgående splitterskyd-
dade persontransportfordon (Pasi),

- Halvtidsmodernisering av minröjnings-
fartyg av Landsortsklass,

- Fortsatt utveckling av luftoberoende ma-
skineri till ubåtssystem,

- Serieanskaffning Arte 740 (pågående),

- Anskaffning av spaningskapsel till JAS 39
Gripen (pågående).

Bilaga 2

Objektsramar

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6 BILAGA 2

I syfte att förbättra styrning och uppföljning av
materielförsörjningen har regeringen infört
objektsramar för större materielinvesteringar. En
objektsram innebär inte en anslagstilldelning
utan är ett sätt för regeringen att styra och följa
upp större materielinvesteringar. En objektsram
skall bestå av ett väldefinierat materielinnehåll,
en ekonomisk ram samt en tidsplan. Dessa tre
komponenter skall tillsammans utgöra ramen.
Det är regeringen som fastställer objektsramen
och beslutar om anskaffningar inom varje
objektsram. Objektsramarna skall årligen
redovisas av Försvarsmakten till regeringen.
Regeringen informerar årligen riksdagen om
utvecklingen inom respektive objektsram.
Nedan lämnas en redogörelse för de nu aktuella
materielprojekten som regeringen beslutat skall
styras och följas upp med objektsramar.

Redogörelsen omfattar även regeringens

bedömning av utvecklingen inom

objektsramarna samt resultatbedömning för de
objektsramar som Försvarsmakten lämnat

årsredovisning för.

Försvarsmakten har lämnat årsredovisning för
de under 1999 fastställda objektsramarna JAS 39
Gripen och Arte 740.

Den ekonomiska planeringsramen som redo-
visas för varje objektsram består av den verksam-
het som genomförts t.o.m. år 1999 i löpande pri-
ser och den verksamhet som avses bli genomförd
fr.o.m. år 2000 t.o.m. objektsramens sluttidpunkt
i 2000 års prisläge. Om inget annat sägs under
respektive objektsram så skall varje objektsram
innehålla:

- reserver,

- Försvarets materielverks omkostnader,

- räntekostnader för förskott till industrin.

JAS 39 Gripen

Objektsramen skall omfatta tiden fr.o.m. år 1997
t.o.m. år 2009.

Den ekonomiska planeringsramen skall uppgå
till högst 77 260 miljoner kronor.

Objektsramen skall ha följande materiella in-
nehåll och redovisas av Försvarsmakten i följan-
de underenheter:

- utvecklingsarbete JAS 39 B,

- utvecklingsarbete delserie 3,

- anpassningsprogram avionik och senso-
rer,

- anpassningsprogram flygprestanda,

- anpassningsprogram framtida vapen,

- anskaffning av 110 flygplan JAS 39 A och
B i delserie 2,

- anskaffning av 64 flygplan JAS 39 A och
B i delserie 3,

- anskaffning av underhållssystem,

- anskaffning av sensor- och motmedels-
system,

- anskaffning av kommunikationsutrust-
ning för delserierna 1, 2 och 3,

- anskaffning av planerings- och utvärde-
ringssystem,

- anskaffning av flygutbildningssystem,

- anskaffning av spaningskapsel,

- anskaffning av ammunition till automat-

kanon,

- anskaffning av jaktvapen,

- anskaffning av attackvapen,

- vidareutveckling och retromodifiering av
flygplan ur delserie 1, 2 och 3,

- vidareutveckling av JAS 39B till JAS
39D,

- ränta på Försvarets materielverks rörel-
sekapital,

- gemensamma kostnader.

JAS 39 Gripen-systemet anskaffas för att För-
svarsmakten skall kunna ha grundberedskap och
beredskap att på kort sikt kunna möta insatser av
fjärrstridsmedel och begränsade luftrörliga styr-
kor samt på medellång sikt kunna utveckla för-
måga att möta mer omfattande militära operatio-
ner. Vidare skall systemet bidra till
Försvarsmaktens förmåga att upptäcka och in-
gripa mot kränkningar av territoriet. Systemet är
flexibelt genom att i samma flygplantyp uppnå
förmåga att lösa jakt-, attack- och spaningsupp-
gifter. Det ersätter äldre system i dessa roller.
Systemet skall utvecklas och successivt anpassas
så att det kan bidraga till Försvarsmaktens för-
måga mer än 30 år fram i tiden.

Resultatbedömning

Försvarsmakten redovisar i huvudsak följande i
årsredovisning avseende objektsram för JAS 39
Gripen.

Till och med den 31 december 1999 har 25 790
miljoner kronor i löpande priser utbetalats. För-
svarsmakten redovisar för 2001 behov av 5 955
miljoner kronor för beställda och planerade leve-
ranser inom objektsram JAS 39 Gripen.

Utvecklingsarbetet för den tvåsitsiga JAS 39 B
avslutades i huvudsak i maj 1998. Under 1999 har
dock kvarstående utvecklingsåtgärder på rädd-
ningssystem, luftsystem och radar genomförts.
Enligt en överenskommelse mellan Försvarets

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6 BILAGA 2

materielverk och industrin skall resterande delar
av dessa åtgärder vara färdiga senast under 2000.

Vidareutveckling av flygplan ingående i
delserie 1, delserie 2 och utvecklingsarbete för
flygplan i delserie 3 löper väl. Utvecklingsarbetet
införs successivt i serieproduktion av flygplan
eller som modifieringar i levererade flygplan.
Alla flygplan kommer att modifieras till en
grundnivå som säkerställer en rationell och
kostnadseffektiv drift. Däremot kommer inte
flygplanen ingående i delserie 1 och 2 att
modifieras till samma status som flygplan i
delserie 3. Försvarsmakten anmäler vissa ökade
kostnader för vidareutvecklingsprogrammen
beroende på försenade delprogram bland annat
systemdator, färgindikator och ny
elektronikenhet.

Den första etappen med flygplan ur delserie 2
är slutlevererad och avslutad under året till ett
lägre pris än riktpriset. Under året har omför-
handling avseende beställningen av delserie 2 och
3 genomförts med industrin för att skapa ut-
rymme för andra prioriterade delsystem till JAS
39 Gripen. Detta har medfört att prisformen
ändrats till fast kontraktspris för kommande
etapp 2 och 3 av flygplan inom delserie 2 samt att
leveranstakten sänkts från 18 till 17 flygplan per
år för delserie 2 och från 17 till 16 flygplan per år
för delserie 3. Under året har 17 flygplan JAS 39
delserie 2, varav två tvåsitsiga JAS 39 B, levere-
rats. Totalt har 80 flygplan levererats t.o.m. 31
december 1999. Flygplanen i delserie 2 beräknas
vara slutlevererade under första kvartalet 2003.
Slutleverans av flygplanen i delserie 3 beräknas
vara genomförd 2007.

Inom anpassningsprogrammet avionik och
sensorer har studier genomförts syftande till att
ta fram en demonstrator av radar med aktivt
elektriskt styrd antenn (AESA). Därutöver pågår
ett försöksprogram avseende sensorfusion och
avancerad programvara inom telekrigområdet
(MIDAS). Utvecklingen inom anpassningspro-
gram avionik och sensorer fortgår enligt planer-
na. Inom området anpassning av framtida vapen
fortlöper samarbetet med Tyskland, Italien,
Grekland, Norge och Kanada avseende utveck-
ling av IR-jaktroboten IRIS-T enligt plan.
Grundintegrationsarbetet av radarjaktrobot Am-
raam på JAS 39 Gripen har under året slutförts
med gott resultat.

Under året har utveckling och anskaffning av
begränsat antal sensor- och motmedelssystem
beställts. Sensor- och motmedelssystemen i JAS
39 Gripen kommer att till stora delar vara iden-

tiska med de system som ingår i exportversionen
av Gripen. Systemen beräknas levereras under
åren 2004-2005. Till flygplan i delserie 1 och 2
pågår leverans av taktisk radio. För delserie 3
planeras anskaffning av ett nytt kommunika-
tionssystem benämnt Communication Data
Link (CDL 39). Flygplanen i delserie 1 och 2
kommer successivt att utrustas med samma
kommunikationssystem som flygplanen i delse-
rie 3.

Leverans av planerings- och utvärderingssys-
tem (PLA/UTA) pågår till samtliga JAS 39 Gri-
pen-förband. Ett nytt integrerat planerings- och
utvärderingssystem kallat Mission Support Sys-
tem (MSS) planeras enligt Försvarsmaktens re-
dovisning att på sikt ersätta PLA/UTA. Under
året har Försvarets materielverk erhållit studie-
uppdrag för att realisera MSS. De hittills levere-
rade flygutbildningssimulatorerna har under
1999 kunnat användas för omskolning av piloter
till JAS 39 Gripen-systemet med gott resultat.

Försvarsmaktens uppfattning är att JAS 39
Gripen-systemet utvecklas enligt den planerade
inriktningen och har förutsättningar att möta
framtida krav. Erfarenheterna hittills visar att
systemet uppfyller ställda förväntningar och
krav. Enligt Försvarsmakten är programmets
tekniska säkerhet god och förbättras fortlöpan-
de. Det finns dock vissa besvärande tekniska
problem som för närvarande medför restriktio-
ner i utnyttjandet av flygsystemets fulla kapaci-
tet. Åtgärder är vidtagna inom industrin för att
komma tillrätta med problemen.

Försvarets materielverks bedömning är att
även om vissa problemområden föreligger kom-
mer den planerade verksamheten inom JAS-
ramen att kunna genomföras.

Regeringens samlade bedömning är att JAS 39
Gripen-systemet fortsätter att utvecklas enligt
den planerade inriktningen. Erfarenheterna hit-
tills visar att systemet väl uppfyller ställda krav
och förväntningar. Programmet som helhet be-
döms ha uppnått en god ekonomisk och teknisk
säkerhet. Regeringen bedömer att den fortsatta
inriktningen av planeringen medger sådana ut-
vecklingsmöjligheter att JAS 39 Gripen-systemet
kan möta de krav som framtiden ställer. Rege-
ringen anser det däremot angeläget att industrin
och Försvarets materielverk snarast vidtar åtgär-
der för att successivt komma tillrätta med de
problem som innebär begränsningar i utnyttjan-
det av flygsystemet. Regeringen avser särskilt
uppmärksamma denna fråga under 2001.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6 BILAGA 2

Spanings- och eldledningsradar (Arte 740)
Objektsramen omfattar fortsättningsvis tiden
fr.o.m. år 1996 t. o. m. år 2009. Den ekonomiska
planeringsramen skall uppgå till högst 600 miljo-
ner kronor. Objektsramen skall ha följande ma-
teriella innehåll och redovisas av Försvarsmakten
i följande underenheter:

- studier,

- utvecklingsarbete,

- anskaffning av serieförberedelser och re-
ferensanläggning,

- anskaffning av sex anläggningar.

Arte 740 anskaffas för att Försvarsmakten
skall kunna ha grundberedskap och beredskap att
på kort sikt kunna möta kränkningar av vårt ter-
ritorium samt hot och begränsade insatser med
fjärrstridsmedel. Systemet skall bidra till att ut-
veckla kustförsvarsförbandens förmåga såväl vad
avser ytspaning som spaning och invisning mot
luftmål. Det ersätter äldre system i båda dessa
roller. Arte 740 kommer att tillgodose kraven på
såväl spaning och invisning mot luftmål som yt-
spaning och eldledning mot sjömål. Arte 740 är
en bepansrad fordonsmonterad radarstation.
Arte 740 organiseras i amfibiebrigad och kan ut-
nyttjas över hela landet. Systemet avses bli ut-
nyttjat för spaning och invisning mot luftmål,
underrättelseeldledning av alla typer av luftvärn-
senheter, spaning mot sjömål, eldledning mot
sjö- och markmål samt förbandsledning.

Resultatbedömning

Försvarsmakten redovisar i huvudsak följande i
årsredovisning avseende objektsram för Arte
740.

Till och med den 31 december 1999 har 28
miljoner kronor i löpande priser utbetalats. För-
svarsmakten redovisar för 2001 behov av 134
miljoner kronor för beställda och planerade leve-
ranser inom objektsram Arte 740.

Under året har studier, utvecklingsarbete samt
prov och försök med prototypfordon genom-
förts. Därutöver har studier av underrättelseen-
het 23 genomförts. Försvarsmaktens uppfattning
är att Arte 740 systemet utvecklas enligt planerad
inriktning.

Regeringens samlade bedömning är att ge-
nomförd studiefas av Arte 740 samt pågående
prov och försök med prototypfordonet visar att
systemet utvecklas enligt den planerade inrikt-
ningen. Programmet som helhet bedöms ha en
god ekonomisk och teknisk säkerhet. Erfaren-
heterna visar att systemet kommer att uppfylla
ställda krav.

Stridsvagn 121/122 Leopard

Objektsramen skall omfatta tiden fr.o.m. år 1994
t.o.m. år 2008. Den ekonomiska planeringsramen
skall uppgå till högst 11 261 miljoner kronor.
Objektsramen skall ha följande materiella inne-
håll och redovisas av Försvarsmakten i följande
underenheter:

- anskaffning och modifiering av 160
stridsvagnar av typmodell 121 inklusive
simulatorer m.m,

- anskaffning av 120 stridsvagnar av typ-
modell 122 inklusive ledningssystem, si-
mulatorer m.m,

- anskaffning av systemmateriel,

- anskaffning av 10 bärgningsvagnar av
typmodell 120,

- anskaffning av minröjningsutrustning,

- anskaffning av minskydd för internatio-
nella insatser.

Stridsvagnssystemet anskaffas för att Försvar-
smakten skall ha beredskap att på kort sikt kunna
möta insatser av begränsade luftrörliga insats-
styrkor och på medellång sikt möta mer omfat-
tande militära landoperationer. Systemet är vä-
sentligt för förbättring av markstridskrafternas
mekanisering och förmåga till eldkraft, skydd
och rörlighet vid insatser i denna operativa för-
måga.

Till och med den 31 december 1999 har 5 144
miljoner kronor i löpande priser utbetalats. För-
svarsmakten redovisar för 2001 behov av 1 767
miljoner kronor för beställda och planerade leve-
ranser inom objektsramen.

Regeringens bedömning är att systemet ut-
vecklas enligt den planerade inriktningen. Pro-
grammet som helhet bedöms ha uppnått en god
ekonomisk och teknisk säkerhet. Till och med
den 1 september 2000 har samtliga 160 strids-
vagnar av modell 121 och 80 stridsvagnar av mo-
dell 122 levererats till Försvarsmakten. Erfaren-
heterna hittills visar att stridsvagnssystemet
kommer att uppfylla ställda krav.

Måldetekterande artillerigranat (Bonus)
Objektsramen skall omfatta tiden fr.o.m. år 1994
t.o.m. år 2006. Den ekonomiska planeringsramen
skall uppgå till högst 1 215 miljoner kronor.
Objektsramen skall ha följande materiella inne-
håll och redovisas av Försvarsmakten i följande
underenheter:

- utvecklingsarbete,

- anskaffning av serieförberedelser,

- anskaffning av granater.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6 BILAGA 2

Den måldetekterande artillerigranaten Bonus
anskaffas för att utveckla Försvarsmaktens för-
måga att möta insatser av begränsade luftrörliga
insatsstyrkor. Systemet innebär en väsentlig höj-
ning av markstridskrafternas förmåga att med
indirekt eld från artilleripjäser bekämpa strids-
fordon på långa avstånd och kompletterar där-
med våra direktriktade pansarvärnssystem. Ut-
vecklingen startade 1990 och sker sedan 1993
gemensamt med Frankrike.

Till och med den 31 december 1999 har 443
miljoner kronor i löpande priser utbetalats. För-
svarsmakten redovisar för 2001 behov av 46
miljoner kronor för beställda och planerade leve-
ranser inom objektsramen.

Regeringens bedömning är att utvecklingsfa-
sen av systemet utvisat att granatsystemet upp-
fyller ställda krav. Samarbetet med Frankrike ut-
vecklas väl.

Stridsfordon 90

Objektsramen skall omfatta tiden fr.o.m. år 1994
t.o.m. år 2007. Den ekonomiska planeringsramen
skall uppgå till högst 11 818 miljoner kronor.
Objektsramen skall ha följande materiella inne-
håll och redovisas av Försvarsmakten i följande
underenheter:

- anskaffning av 509 stridsfordon typmo-
dell 90 i olika versioner inklusive sys-
temmateriel m.m.,

- anskaffning av utbildningsmateriel,

- integrering av robot 55 och robot 56,

- modifiering av luftvärnskanon vagn 90
och stridsledningsvagn 90,

- anskaffning av minröjningsutrustning,

- anskaffning av tilläggsskydd för vagnar
avsedda för internationell verksamhet.

Stridsfordon 90 anskaffas för att Försvar-
smakten skall kunna ha beredskap att på kort sikt
möta insatser av begränsade luftrörliga insats-
styrkor. Systemet medför i grundversion ökad
förmåga till transport och strid för infanteriför-
band. Därutöver finns versioner med speciella
komponenter och beväpning för främst ledning,
indirekt eld och luftvärn.

Till och med 31 december 1999 har 6 450
miljoner kronor i löpande priser utbetalats. För-
svarsmakten redovisar för 2001 behov av 1 467
miljoner kronor för beställda och planerade leve-
ranser inom objektsramen.

Regeringens bedömning är att systemet ut-
vecklats enligt den planerade inriktningen. Pro-
grammet som helhet bedöms ha uppnått en god
ekonomisk och teknisk säkerhet. Erfarenheterna

hittills visar att stridsfordonssystemet väl upp-
fyller ställda krav.

Splitter skyddad 120 mm granatkastare (Amos)
Objektsramen skall omfatta tiden fr.o.m. år 1998
t.o.m. år 2008. Den ekonomiska planeringsramen
skall uppgå till högst 1 618 miljoner kronor.
Objektsramen skall ha följande materiella inne-
håll och redovisas av Försvarsmakten i följande
underenheter:

- studier och utveckling,

- anskaffning av 44 bandgående pansar-
vagnar för granatkastare,

- anskaffning av 24 granatkastårtorn för
hjulgående splitterskyddade fordon,

- anskaffning av reservdelar,

- anskaffning av utbytesenheter,

- anskaffning av dokumentation,

- anskaffning av maskeringssystem,

- anskaffning av utbildningsanordningar.

Splitterskyddad granatkastare anskaffas för att
utveckla Försvarsmaktens förmåga att möta in-
satser av begränsade luftrörliga insatsstyrkor.
Systemet medför förmåga till indirekt eld från ett
fordon som har både splitterskydd och högre
rörlighet när den ersätter dagens 12 cm granat-
kastare. Som granatkastarfordon kommer de
bandgående stridsfordon 90 att användas för de
förband som har dessa och hjulgående splitter-
skyddade fordon anskaffas för övriga förband.

Till och med den 31 december 1999 har 0,7
miljoner kronor i löpande priser miljoner kronor
utbetalats. Försvarsmakten redovisar för 2001
behov av 20 miljoner kronor för beställda och
planerade leveranser inom objektsramen.

Regeringens bedömning är att utvecklingsfa-
sen av systemet hittills utvisat att systemet upp-
fyller ställda krav.

Korvett av Visbyklass

Objektsramen skall omfatta tiden fr.o.m. år 1995
t.o.m. år 2009. Den ekonomiska planeringsramen
skall uppgå till högst 8 374 miljoner kronor.
Objektsramen skall ha följande materiella inne-
håll och redovisas av Försvarsmakten i följande
underenheter:

- studier, projektering och utveckling av
ytstridsfartyg,

- utveckling och projektering av ubåtsjakt-
raketer,

- anskaffning av sex fartyg,

- anskaffning av sambandsintegration,

- anskaffning av referensanläggning,

- anskaffning av motmedel,

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6 BILAGA 2

- anskaffning av utbildningsanläggning,

- anskaffning av kastarsystem,

- anskaffning av övrig vapenmateriel,

- anskaffning av bas- och underhållssys-
tem,

- anskaffning av reservdelar,

- anskaffning av minjaktsmateriel till far-
tyg 1-4,

- anskaffning av minjaktsmateriel till far-
tyg 5-6,

- anskaffning av ubåtsjaktraketer,

- anskaffning av integrering av robotsys-
tem 15 MKII till ledningssystemet,

- vidareutveckling av hangar för lätt heli-
kopter på fartyg 1-4,

- vidareutveckling av IR sensorer till fartyg
1-4,

- vidareutveckling av utrustning för kom-
munikationsspaningsfartyg 1-4,

- vidareutveckling av simulator.

Korvetter av Visbyklass anskaffas för att
utveckla Försvarsmaktens förmåga att i grund-
beredskap upptäcka och ingripa mot kränkningar
av territoriet. Systemet har flexibilitet att i svår
elektronisk miljö genomföra uppgifterna
ubåtsjakt, minröjning och sjömålsbekämpning
samt kan utföra spanings-, bevaknings- och
övervakningsuppgifter i samtliga konfliktnivåer.

Till och med den 31 december 1999 har 552
miljoner kronor i löpande priser utbetalats. För-
svarsmakten redovisar för 2001 behov av 994
miljoner kronor för beställda och planerade leve-
ranser inom objektsramen.

Regeringens bedömning är att utvecklingsfa-
sen av systemet hittills utvisat att systemet upp-
fyller ställda krav. Första fartyget bedöms kunna
levereras 2001.

Torpeder

Objektsramen skall omfatta tiden fr.o.m. år 1993
t.o.m. år 2005. Den ekonomiska planeringsramen
skall uppgå till högst 1 279 miljoner kronor.
Objektsramen skall ha följande materiella inne-
håll och redovisas av Försvarsmakten i följande
underenheter:

- utveckling av torped 62,

- anskaffning av torped 62,

- anskaffning av systemmateriel för torped
62,

- anskaffning av aktiv målsökare för torped
62,

- anskaffning av bärgningssystem för tor-
peder,

- vidareutveckling av torped 45,

- vidareutveckling av zonrör till tunga och
lätta torpeder.

Torpeder anskaffas för att utveckla Försvar-
smaktens förmåga att ingripa mot kränkningar
av territoriet genom förmåga att från ubåtar och
ytstridsfartyg bekämpa sjömål.

Till och med den 31 december 1999 har 433
miljoner kronor i löpande priser utbetalats. För-
svarsmakten redovisar för 2001 behov av 151
miljoner kronor för beställda och planerade leve-
ranser inom objektsramen.

Regeringens bedömning är att utveckling och
påbörjad anskaffning av torped 62 hittills utvisat
att torpedsystemet kommer att uppfylla ställda
krav. De första tunga torpederna levereras 2000.

Flygburet radarsystem (FSR 890)

Objektsramen skall omfatta tiden fr.o.m. år 1985
t.o.m. år 2005. Den ekonomiska planeringsramen
skall uppgå till högst 3 305 miljoner kronor.
Objektsramen skall ha följande materiella inne-
håll och redovisas av Försvarsmakten i följande
underenheter:

- utveckling av radarsystem,

- anskaffning av sex radarsystem,

- integration och verifiering,

- utprovning,

- anskaffning av sex flygplan typmodell
Saab 340,

- anskaffning av underhållssystem.

FSR 890 anskaffas för att Försvarsmakten i
grundberedskap skall ha förmåga att snabbt
kunna öka förmågan att upptäcka, analysera och
ingripa mot kränkningar av territoriet samt för
att möta insatser med fjärrstridsmedel. Systemet
medför väsentlig höjning av förmågan att samla
stridsledningsresurser vid taktiskt och operativt
viktiga situationer och med förbättringar därut-
över vad avser låghöjdstäckning och förmåga att
upptäcka små mål. Det ersätter äldre system i fle-
ra roller och skall utgöra en integrerad del av
luft- och sjöbevakningen i fred och i krig.

Till och med den 31 december 1999 har 2 668
miljoner kronor i löpande priser utbetalats. För-
svarsmakten redovisar för budgetåret 2001 behov
av 107 miljoner kronor för beställda och planera-
de leveranser inom objektsramen.

Regeringens bedömning är att det flygburna
radarspaningssystemet uppfyller ställda krav.
Programmet som helhet bedöms ha uppnått en
god ekonomisk och teknisk säkerhet.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6 BILAGA 2

Försvarsmaktens IT-system

Objektsramen för IT system skall omfatta tiden
fr.o.m. år 2000 t.o.m. år 2004. Den ekonomiska
planeringsramen skall för den verksamhet som
avses bli genomförd fr.o.m. år 2000 t.o.m. år
2004 totalt uppgå till 1 104 miljoner kronor. An-
skaffningen skall redovisas av Försvarsmakten
efter samråd med Regeringskansliet
(Försvarsdepartementet) i följande underenhe-
ter:

- utveckling av systemarkitektur, system-
design och demonstratorer för framtida
ledningssystem,

- utveckling av system för att redovisa
krigsförband,

- vidareutveckling av operativa och taktis-
ka informationssystem,

- anskaffning av mjukvarusystem för att
sammanhålla gränssnitt mellan operativ-
system, kommunikationssystem och
funktionssystem.

Generellt gäller för materielanskaffning inom
Försvarsmakten att IT-system i ökande grad ut-
gör väsentliga delar i materielsystemen. I ramen
ingår inte informationsteknik som utgör integre-
rade delar i materielsystem såsom kommunika-
tion, stridsteknisk ledning och programvaror i
vapensystem.

Försvarsmakten redovisar för budgetåret 2001
behov av 214 miljoner kronor för beställda och
planerade leveranser inom objektsramen.

Regeringen bedömer att objektsramen för IT-
system medför förbättrad möjlighet att styra,
följa upp och vid behov förändra pågående ut-
veckling och anskaffning verksamheten inom
ramen.

Bilaga 3

Förkortningar

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6 BILAGA 3

Förkortningar och benämningar

Följande förkortningar och benämningar av internationella truppinsatser, övningar och samarbetsorgan
samt militära vapensystem m.m. används i Försvarsdepartementets del av Budgetproposition för 2001.

Principer för förkortningar.

Om förkortningen uttalas bokstav för bokstav används versaler (PFF). Det samma gäller för förkort-
ningar som uttalas som ett ord och som har en eller två stavelser (PLIS).

I de fall förkortningen uttalas som ett ord och har tre eller fler stavelser används versal begynnelse-
bokstav (Minurso). Under förutsättning att förkortningen är allmänt känd kan denna princip även an-
vändas för förkortningar med två stavelser och som uttalas som ett ord (Nato).

Inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde är förkortningarna på internationella övningar
och insatser samt vapensystem att betrakta som allmänt kända. Därför skrivs sådana förkortningar
med versal begynnelsebokstav även om de endast har två stavelser (Baltbat).

Förkortningar och benämningar

Förkortningar och benämningar	Förklaring
ACPH	EU:s rådgivande kommitté för insatser mot utsläpp av olja och andra skadliga ämnen till sjöss.
AJS 37	Attack, Jakt- och Spaningsflygplan 37 Viggen.
Amos	Splitterskyddad granatkastare som ger möjlighet till indirekt eld från fordon.
ARTE 740	Spanings- och eldledningsradar.
Baltbat	"Baltic Battalion”. En sambaltisk fredsbevarande bataljon för internationella insatser. Verksamheten stöds av Sverige
Baltdefcol	”Baltic Defence College”. En sambaltisk försvarshögskola. Första kursen påbörjades i augusti 1999. Verk- samheten stöds av Sverige
Baltron	”Baltic Naval Squadron". En sambaltisk marin styrka i första hand bestående av förband med minröj- ningsförmåga. Verksamheten stöds av Sverige
Bamse	Allväders luftvärnsrobotsystem med medellång räckvidd.
Bonus	Mäldetekterande artillerigranat som ger möjlighet att med indirekt eld bekämpa stridsfordon på långa av- stånd.
BSL4	"Bio Safety Level 4”.
CB	Civilbefälhavaren.
CFF	Centralförbundet Folk och Försvar.
Cimic	”Civil Military Cooperation”. Civil och militär samverkan
DGA	Digital gruppantenn.
EAPC	"Euro Atlantic Partnership Council”. EAPC utgör ett ramverk i politiska och säkerhetsrelaterade frågor för Partnerskap för fred-samarbetet mellan Nato- och partnerländerna
EAPR	”Euro-Atlantiska Partnerskapsrådet”. EAPR utgör en ram för Partnerskap för fred-samarbetet och är ett forum för konsultationer mellan Nato - och partnerländerna
Elvira	"Effektiv Ledning från Vision till Realitet”. Tekniskt ledningssystem för det civila försvaret
EREA	"European Research Establishments in Aeronautics”. Forum för samverkan mellan europeiska forskningsin- stitut med målsättning att stärka teknologibasen för den europeiska flygindustrin
FFA	Flygtekniska Försöksanstalten.
Find-gruppen	Försvarsindustrigruppen.
FM	Försvarsmakten.
FOA	Försvarets Forskningsanstalt.
FRA	Försvarets Radioanstalt.
FSR-890	Flygburet Spaningsradarsystem.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6 BILAGA 3

FTN	Försvarets Telenät.
Garteur	"Group for Aeronautical Research and Technology in Europé”. Forum för samarbete på regeringsnivå mellan Frankrike, Storbritannien, Tyskland, Nederländerna, Spanien och Sverige med målsättning att stärka sam- arbetet inom flygteknisk forskning
GICHD	"Geneva International Centre for Humanitarian Demining”. Internationellt minröjningscenter
GSM	Digital mobiltelefoni.
HNS	”Hazardous and Noxious Substances". Skadliga och giftiga ämnen
IEA	"International Energy Agency". Internationellt samarbete inom energiområdet där de flesta OECD-länderna deltar
IEP	"International Energy Programme" Internationellt energiprogram förvaltat av IEA
IKFN	Ingripande vid Kränkningar av Sveriges territorium i Fred och Neutralitet.
IMO	"International Maritime Organisation”. FN:s sjöfartsorgan
ISO 14001	Internationell kvalitetssäkerhetsnorm för varor och tjänster.
ITEP	"International Test and Evaluation Program". Internationellt program för utbyte och samarbete inom områ- det för ammunition och minröjningsutrustning
JA 37	Jakt- och Attackflygplan 37 Viggen.
JAS 39	Jakt-, Attack- och Spaningsflygplan 39 Gripen.
JAS 39B	Jakt-, Attack- och Spaningsflygplan 39 Gripen. Tvåsitsig version
KFOR	"Kosovo Force". Natoledd multinationell fredsstyrka i Kosovo
KUB-projektet	"Kommunens Beredskap”. Modell för statens stöd till kommunerna
NBC-beredskap	Beredskap förförsvar mot anfall med nukleära, biologiska och kemiska vapen.
NBC-vapen	Nukleära, biologiska och kemiska vapen.
NLAW	”New Light Anti-tank Weapon. Bärbart, takslående pansarvärnsvapen
NUTEK	Närings- och Teknikutvecklingsverket.
OHR	”The Office of the High Representative”.
OPCW	"Organization for the Prohibition of Chemical Weapons”.
OPIL	Operativ Insatsledning.
OPRC	Internationell konvention om beredskap för, insatser och samarbete vid föroreningar genom olja.
OSSE	”Organisationen för Säkerhet och Samarbete i Europa".
PARP	"Planning and Review Process”. Partnerskap för fred-ländernas försvarsplaneringsprocess för krishantering och interoperabilitet
PFF	”Partnerskap För Fred”. Forum för samarbete mellan Nato-medlemmar och vissa icke Nato-medlemmar
PLIS	Totalförsvarets Pliktverks informationssystem.
PSN	"PfP Simulation NetWork". Datorstödd ledningsövning med simulerade förband. Genomfördes vid Natois toppmöte i Washington 1999
PTS	Post och Telestyrelsen.
RIB	Räddningsverkets Informationsbank.
RRV	Riksrevisionsverket.
SACO	Sveriges Akademikers Centralorganisation.
SAF	Svenska Arbetsgivareföreningen.
Sam Marin	Nationell marin övning.
SAR	Search and Rescue.
Sead	Signalsökande robot.
SFOR	"Stabilization Force". Natoledd multinationell fredsstyrka i Bosnien-Hercegovina
SGI	Sveriges Geologiska Institut.
SGU	Sveriges Geologiska Undersökningar.
SJ	Statens Järnvägar.
SjöV	Sjöfartsverket.
SK 60	Skolflygplan 60.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6 BILAGA 3

SMHI	Sveriges Meteorologiska och Hydrologiska Institut.
Sothern Cross	Nationell övning med inriktning på internationell verksamhet. Armé-, marin -, flyg- och helikopterförband samt civila myndigheter i Blekinge deltog
Styrelsen för psykologiskt försvar	Styrelsen för Psykologiskt Försvar.
SRK	Svenska Röda Korset.
SSI	Statens Strålskyddsinstitut.
Stril C	Stridsledningscentral.
Stril S	Stridslednings- och luftbevakningsskolan.
SWEDEC	Totalförsvarets ammunitions- och minröjningscentrum.
SWEDINT	"Swedish International command”. Sveriges internationella kommando
Swerap	"Swedish rapid reaction force”. Den svenska snabbinsatsstyrkan för internationella truppinsatser
SÄI	Sprängämnesinspektionen.
TARAS	Taktiskt Radiosystem.
TP 84	Transportflygplan Hercules.
TPV	Totalförsvarets Pliktverk.
TS 9000	Telesystem 9000.
UAV-system	"Unmanned Aerial Vehicle". Obemannad luftfarkost
UNACC	”United Nations Air Coordination Centre”.
UNESCO	"United Nations Educational, Scientific And Cnltural Organisation". FN:S organ för utbildning, forskning, kultur och kommunikation
UNHCR	"United Nations High Commissioner for Refuges” FN:s flyktingorgan
Unifil	"United Nations Interim Force in Lebanon". FN:S fredsbevarande styrka i Libanon
Unpredep	"United Nations Preventive Deployment Force”. FN:S preventiva mission i f.d jugoslaviska republiken Make- donien
WEAG	"Western European Armaments Group". Västeropeiska försvarsmaterielgruppen
WEA0	"Western European Armaments Organisation”.
ÖCB	Överstyrelsen för Civil Beredskap.
ö-drift	Fortsatt drift av elsystemet i separata delsystem i händelse av att stamnätet sätts ur funktion.
Östersjömiljarden	En av riksdagen 1996 beslutad satsning för att stärka samarbete och utveckling i Östersjöområdet.

Bilaga 4

Nya anslagsbeteckningar

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 6 BILAGA 4

Nya anslagsbeteckningar

Av tabellen nedan framgår beteckningar på anslagen 2000 och 2001. Syftet med tabellen är att under-
lätta övergången till de nya beteckningar som följer av att politikområden införts.

Anslagsbeteckningar 2000 och 2001

Nummer 2000	Nummer 2001	Anslagets namn
Försvarspolitik
Al	6:1	Förbandsverksamhet och beredskap m.m.
A2	6:2	Fredsfrämjande truppinsatser
A3	6:3	Materiel, anläggningar samt forskning och teknikutveckling
Bl	6:4	Funktionen Civil ledning
B2	6:5	Funktionen Försörjning med industrivaror
B3	6:6	Funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst
B4	6:7	Funktionen Psykologiskt försvar
B5	6:8	Funktionen Ordning och säkerhet
B6	6:9	Funktionen Hälso- och sjukvård m.m.
B7	6:10	Funktionen Telekommunikationer m.m.
B8	6:11	Funktionen Postbefordran
B9	6:12	Funktionen Transporter
BIO	6:13	Funktionen Energiförsörjning
Dl	6:14	Totalförsvarets pliktverk
D2	6:15	Försvarshögskolan
D3	6:16	Försvarets radioanstalt
D4 och D5	6:17	T otalförsvarets forskningsinstitut
06	6:18	Stöd till frivilliga försvarsorganisationer inom totalförsvaret
C2	6:19	Nämnder m.m.
Skydd mot olyckor
Cl	7:1	Kustbevakningen
C3	7:2	Statens räddningsverk: Förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor m.m.
C4	7:3	Statens räddningsverk: Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m.m.
C5	7:4	Statens räddningsverk: Samhällets skydd mot olyckor
C6	7:5	Brandfarliga och explosiva varor

11 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nrl. Del2

Internationellt bistånd

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

Förslag till statsbudget för 2001

Internationellt bistånd

Innehållsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut......................................................................................7

2 Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd...............................................................9

2.1 Utgiftsutveckling....................................................................................9

3 Politikområde Internationellt utvecklingssamarbete.........................................11

3.1 Omfattning............................................................................................11

3.2 Utgiftsutveckling..................................................................................12

3.3 Mål..........................................................................................................12

3.4 Politikens inriktning.............................................................................12

3.5 Insatser...................................................................................................19

Multilateralt utvecklingssamarbete......................................................19

Bilateralt utvecklingssamarbete............................................................37

Övrigt.....................................................................................................52

3.6 Resultatbedömning...............................................................................53

3.6.1 Resultat..................................................................................................53

3.6.2 Analys och slutsatser.............................................................................60

3.7 Revisionens iakttagelser........................................................................60

3.8 Budgetförslag.........................................................................................60

3.8.1 8:1 Biståndsverksamhet.........................................................................60

3.8.2 8:2 Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete (Sida)...........64

3.8.3 8:3 Nordiska Afrikainstitutet...............................................................65

4 Politikområde Samarbete med Central- och Östeuropa....................................67

4.1 Omfattning............................................................................................67

4.2 Utgiftsutveckling..................................................................................67

4.3 Mål..........................................................................................................68

4.4 Politikens inriktning.............................................................................68

4.5 Insatser...................................................................................................74

4.5.1 Statliga insatser inom politikområdet..................................................74

4.5.2 Insatser utanför politikområdet...........................................................74

4.6 Resultatbedömning...............................................................................74

4.6.1 Resultat..................................................................................................75

4.7 Revisionens iakttagelser........................................................................77

4.8 Budgetförslag.........................................................................................77

4.8.1 9:1 Samarbete med Central- och Östeuropa.......................................78

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

4.8.2

9:2 Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för finansiellt
stöd och exportkreditgarantier.........................................................

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

Tabellförteckning

Anslagsbelopp...................................................................................................................7

2.1 Utgiftsutvecklingen inom utgiftsområdet................................................................9

3.1 Biståndsram, avräkningar och biståndsanslag.........................................................12

3.2 Utgiftsutvecklingen inom politikområdet..............................................................12

3.3 Anslagsposten 1.1 Multilateralt utvecklingssamarbete..........................................19

3.4 Basbudgetstöd till FN:s ekonomiska och sociala verksamhet 1997-2000 samt

beräknat 2001........................................................................................................22

3.5 Internationella finansieringsinstitutioner...............................................................25

3.6 Övrigt multilateralt samarbete.................................................................................29

3.7 Anslagsposten 1.2 Bilateralt utvecklingssamarbete................................................38

3.8 Gällande och indikativa ramar i samarbetsavtal......................................................39

3.9 Utvecklingssamarbete genom enskilda organisationer..........................................46

3.10 Anslagsposten 1.3 Övrigt.......................................................................................52

3.11 Anslagsutveckling...................................................................................................60

3.12 Anslaget 8:1 Biståndsverksamhet......................... 60

3.13 Utgående reservation på anslaget 8:1 Biståndsverksamhet..................................61

3.14 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser inom det multilaterala

utvecklingssamarbetet..........................................................................................62

3.15 Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser inom det bilaterala

utvecklingssamarbetet..........................................................................................63

3.16 Anslagsutvecklingen...............................................................................................64

3.17 Beräkning av anslaget för 2001 ..............................................................................64

3.18 Anslagsutvecklingen...............................................................................................65

3.19 Beräkning av anslaget för 2001 ..............................................................................65

4.1 Utgiftsutvecklingen inom politikområdet..............................................................67

4.2 Anslagsöversikt för Samarbete med Central- och Östeuropa...............................77

4.3 Anslagsutveckling.....................................................................................................78

4.4 Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser.........................................................78

4.5 Anslagsutveckling.....................................................................................................80

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

Diagramförteckning

4.1 Stödet 1989-99 fördelat på länder...........................................................................73

4.2 Utveckling per land 1997-99...................................................................................74

4.3 Utveckling 1997-99 per mål.....................................................................................77

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1. fastställer biståndsramen för internationellt
utvecklingssamarbete till 0,73 procent av
vid budgeteringstillfället beräknad brutto-
nationalinkomst (BNI) för 2001,

2. bemyndigar regeringen att för verksamhet
inom reservationsanslaget 8:1 Bistånds-
verksamhet under år 2001 göra ekonomiska
utfästelser och åtaganden som inklusive ti-
digare gjorda åtaganden medför utgifter ef-
ter år 2001 om högst 28 511 000 000 kronor
(avsnitt 3.8.1 Bemyndigande om ekono-
miska förpliktelser),

3. bemyndigar regeringen att för verksamhet
inom reservationsanslaget 8:1 Bistånds-
verksamhet under år 2001 ikläda staten be-
talningsansvar i form av garantier till ett
belopp inklusive tidigare ställda garantier
om högst 12 000 000 000 kronor (avsnitt

3.8.1 Bemyndigande om ekonomiska för-
pliktelser),

4. bemyndigar regeringen att för verksamhet
inom reservationsanslaget 9:1 Samarbete
med Central- och Östeuropa under år 2001
göra ekonomiska utfästelser och åtaganden
som inklusive tidigare gjorda åtaganden
medför utgifter under åren 2002-2004 om
högst 860 000 000 kronor (avsnitt 4.8.1
Bemyndigande om ekonomiska förpliktel-
ser),

5. bemyndigar regeringen att för verksamhet
inom reservationsanslaget 9:2 Avsättning för
förlustrisker vad avser garantier för finansiellt
stöd och exportkreditgarantier under år 2001
ikläda staten betalningsansvar i form av ga-
rantier för finansiellt stöd till länder i Cen-
tral- och Östeuropa till ett belopp om högst
150 000 000 kronor (avsnitt 4.8.2 Regering-
ens överväganden),

6. för budgetåret 2001 anvisar anslagen under
utgiftsområde 7 Internationellt bistånd en-
ligt följande uppställning:

1 Anslagsbelopp __________ 1
Tusental kronor Anslag		Anslagstyp	Anslagsbelopp
8:1	Biståndsverksamhet	reservationsanslag	13 603 884
8:2	Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete (Sida)	ramanslag	451213
8:3	Nordiska Afrikainstitutet	ramanslag	10914
9:1	Samarbete med Central- och Östeuropa	reservationsanslag	865 000
9:2	Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för finansiellt stöd och exportkreditgarantier	reservationsanslag	35 000
Summa			14 966 011

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

2 Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd

2.1 Omfattning

Utgiftsområdet Internationellt bistånd omfattar
politikområdena Internationellt utvecklings-
samarbete respektive Samarbete med Central-
och Östeuropa. Förvaltningsmyndigheter inom
utgiftsområdet är Styrelsen för internationellt
utvecklingssamarbete (Sida) och Nordiska Afri-
kainsitutet (NAI).

Ramen för utgiftsområdet

Ambitionen är att Sverige åter skall uppnå en-
procentmålet för biståndsramen när de statsfi-
nansiella förutsättningarna för detta föreligger.
Biståndsramen år 2001 beräknas till

15 695 miljoner kronor, vilket motsvarar 0,73
procent av prognostiserad bruttonationalin-
komst (BNI) för år 2001. Det föreslagna belop-
pet för internationellt utvecklingssamarbete ned-
an är i förhållande till biståndsramen minskat
med avräkningar, vilka beskrivs närmare i avsnitt
3.1. I förhållande till regeringens ekonomiska
vårproposition 1999/2000:100 är anslagen ned-
justerade med totalt 63 miljoner kronor, varav 34
miljoner kronor på grund av en förändrad BNI-
prognos och 29 miljoner kronor med anledning
av en ökad avräkning för flyktingkostnader.

Vad gäller samarbetet med Central- och Öst-
europa har ingen förändring skett i förhållande
till vårpropositionen.

2.1 Utgiftsutveckling

Tabell 2.1 Utgiftsutvecklingen inom utgiftsområdet

Miljoner kronor (löpande priser)

	Utfall 1999	Anslag 2000	Utgifts- prognos 2000	Förslag anslag 2001	Beräknat anslag 2002	Beräknat anslag 2003
Politikområde Internationellt utvecklingssamarbete	11625	12 487	14 135	14 066	14 970	17 285
Politikområde Samarbete med Central- och Östeuropa	794	750	975	900	600	900
Totalt för utgiftsområde 7	12419	13 237	15110	14 966	15 570	18185

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

3 Politikområde Internationellt
utvecklingssamarbete

3.1 Omfattning

Politikområdet Internationellt utvecklings-
samarbete består av Biståndsverksamhet och för-
valtningsanslagen för Sida respektive Nordiska
Afrikainstitutet. Politikområdets resurser beräk-
nas utifrån biståndsramen. Från biståndsramen
görs avräkningar för kostnader, vilka klassificeras
som bistånd, inom andra utgiftsområden.

Biståndsramen

Biståndsramen för 2001 uppgår till 15 695 miljo-
ner kronor, dvs. 0,73 procent av beräknad brut-
tonationalinkomst (BNI). För år 2002 höjs ra-
men till 0,74 procent och år 2003 till 0,81 procent
av BNI.

Avräkningar från biståndsramen

Avräkningarna från biståndsramen minskar år
2001 i förhållande till föregående år. Avseende
avräkningen för kostnader för asylsökande från
utvecklingsländer beror minskningen

på att det år 2000 tillkom särskilda kostnader för
mottagande av flyktingar från Kosovo. För 2001
uppgår avräkningen för asylkostnader till 617
miljoner kronor vilket är en höjning med 29
miljoner kronor i förhållande till regeringens
ekonomiska vårproposition på grund av en be-
räknad ökning av antalet flyktingar från västra
Balkan. Från biståndsramen avräknas vidare
kostnader för det svenska bidraget till den del av
EG:s gemensamma bistånd som finansieras över
den Europeiska kommissionens reguljära budget.
För 2001 uppgår avräkningen till 732 miljoner
kronor, vilket beräknats som biståndets andel av
den totala EG-budgeten multiplicerat med Sveri-
ges medlemsavgift.

Avräkningen för administrativa kostnader
m.m. består främst av Utrikesdepartementets
administration av utvecklingssamarbetet samt
den del av FN-bidrag som utbetalas från andra
utgiftsområden och som klassificeras som bi-
stånd. Avräkningsbeloppet har år 2001 minskat
till 280 miljoner kronor, vilket förklaras av att
FN-bidragen minskat något och att vissa övriga
biståndskostnader inte längre är aktuella.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

ITabell 3.1 Biståndsram, avräkningar och biståndsanslag \|
Miljoner kronor BUDGETÄR	1998	1999	2000	2001	2002	2003
Biståndsram	12418	12 840	14 299	15 695	16 598	-----------------------r 18 946
- Avräkningar	1 794.4	1 690,4	1 S12	1 629	1 628	1 661

varav

Flyktingkostnader	778	659,6	763	617	599 ²	611 ²
EG-bistånd	707	740,7	757	732	745 ²	760 ²
Adm m.m.	309,4	290,1	292	280	284	290 ²
A Internationellt utvecklings- samarbete³	10 623.6	11 149,6	12 487	14 066	14 970	17 285
Biståndsram i % av beräknad BNI	0,70 %	0,705 %	0,72%	0,73 %	0,74%	0,81 %
'. Biståndsramen för 2002 och 2003 enligt nu gällande prognos för BNI

². Omräknas vid budgeteringstillfället enligt då gällande prognos

³. Internationellt utvecklingssamarbete består av 8:1 Biståndsverksamhet, 8:2 Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete och 8:3 Nordiska Afrikainstitutet.

3.2 Utgiftsutveckling

Tabell 3.2 Utgiftsutvecklingen inom politikområdet

Miljoner kronor

	Utfall 1999	Anslag 2000	Utgifts- prognos 2000	Förslag anslag 2001	Beräknat anslag 2002	Beräknat anslag 2003
Anslag inom uo 7
8:1 Biståndsverksamhet	11 166	12 060	13 666	13 604	14 478	16 782
8:2 Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete (Sida)	449	¹ 416	456	451	481	491
8:3 Nordiska Afrikainstitutet	10	11	13	11	11	11
Totalt för Politikområde Internationellt utvecklingssamarbete	11 625	12 487	14135	14 066	14 970	17 285

^vsenitfä^^n7ägspöstnivHö^nslagerÄ^1999^iståndsförvältnin7

3.3 Mål

3.4 Politikens inriktning

Det övergripande målet för det svenska utveck-
lingssamarbetet är att höja de fattiga folkens lev-
nadsnivå. Målet har uttytts i sex delmål för ut-
vecklingssamarbetet som fastställts av riksdagen,
att bidra till:

- resurstillväxt,

- ekonomisk och social utjämning,

- ekonomisk och politisk självständighet,

- demokratisk samhällsutveckling,

- framsynt hushållning med naturresurser
och omsorg om miljön och

- jämställdhet mellan kvinnor och män.

Det svenska biståndets uppgift är att bidra till
fred, rättvisa och hållbar utveckling. Det görs ge-
nom insatser i enlighet med de biståndspolitiska
målen som stärker utvecklingsländerna och deras
folks förmåga att höja sig ur sin fattigdom. Det
görs genom ett aktivt deltagande i det interna-
tionella samarbetet för att normer och spelregler
som sätts skall stärka också de fattiga ländernas
förmåga att ta tillvarata möjligheterna och hante-
ra svårigheterna som globaliseringen medför.
Fattigdom och brist på demokrati orsakar kon-
flikter och mänskligt lidande. Konflikter och
vanstyre är hinder för utveckling som måste un-
danröjas. Centrala frågor i utvecklingssamarbetet
är därför konflikförebyggande åtgärder, huma-
nitära och försoningsfrämjande insatser och

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

återuppbyggnad. Utvecklingspolitiken bygger på
solidaritet, hävdar människovärdet och syftar till
internationell rättvisa.

Biståndet fortsätter att öka. För år 2001 höjs
biståndsramen till 0,73 procent av BNI, år 2002
till 0,74 procent för att år 2003 uppnå 0,81 pro-
cent. Tre faktorer samverkar till att utbetalning-
arna av bistånd kan öka kraftigt under de kom-
mande åren: växande andelar av BNI i anslag,
hög ekonomisk tillväxt och ett planerat utnytt-
jande av reservationer. Ambitionen är att Sverige
åter skall uppnå enprocentmålet för biståndsra-
men när de statsfinansiella förutsättningarna för
detta föreligger. Ökningen av biståndsramen år
2003 är ett steg mot att enprocentmålet uppnås.
För 1999 uppgick utbetalningarna till 0,70 pro-
cent av BNI vilket innebär att Sverige är ett av
fyra länder som uppfyller FN:s rekommenderade
nivå.

Det ökade biståndet ger oss bl.a. större möj-
ligheter att intensifiera arbetet mot hiv/aids, lik-
som att utveckla u-länders IT-kapacitet, före-
bygga och avhjälpa väpnade konflikter samt
stödja regionalt samarbete mellan u-länder.

Fattigdomsbekämpning i fokus

Andelen fattiga av världens befolkning minskar,
om än långsamt. Fler barn överlever, andelen an-
alfabeter minskar och aldrig har så många levt
under demokrati. Samtidigt ökar det absoluta
antalet fattiga i världen. Skillnaderna i inkomster
mellan rika och fattiga länder fortsätter att öka.
1999 levde 34,3 miljoner människor med
hiv/aids. I vissa länder har hiv/aids sänkt medel-
livslängden med över 15 år.

Kampen mot fattigdomen står idag högst på
den internationella utvecklingsagendan. 1990-
talets stora FN-konferenser inspirerade givar-
samfundet till strategin Shaping the 21st Century:
the Contribution of Development Cooperation,
som har fattigdomsbekämpning som övergri-
pande mål. Det konkretiseras i ett antal mätbara
mål, de s.k. internationella utvecklingsmålen.
Dessa mål är nära länkade till de svenska bi-
ståndspolitiska målen och kan ses som en opera-
tionalisering av dessa.

Det övergripande målet är att halvera andelen
extremt fattiga människor (med en inkomst un-
der en eller två dollar om dagen) till år 2015. Öv-
riga mål är bl.a. allmän grundskola för alla barn
före år 2015; att diskrimineringen vad gäller
flickors rätt till utbildning skall elimineras år
2005; minskning av barnadödligheten (under

fem år) med två tredjedelar och av mödradödlig-
heten med tre fjärdedelar till år 2015. Då skall
också alla människor ha tillgång till reproduktiv
hälsovård. Dessutom skall alla länder ha antagit
nationella planer för hållbar utveckling år 2005
och utarmningen av natur- och miljöresurser
skall ha vänts till en positiv trend år 2015. FN,
OECD, Världsbanken och IMF har under året
tagit fram ett dokument "A Better World for All"
som årligen skall uppdateras och visa världssam-
fundets framsteg vad gäller uppfyllandet av dessa
mål.

Målen är viktiga av flera skäl. De baseras på en
lång process med brett deltagande, har ett globalt
stöd och är möjliga att följa upp. De speglar ock-
så ett synsätt som integrerar frågor om ekono-
misk och social utveckling, jämställdhet och
ekologiskt hållbar utveckling. Den svenska poli-
tiken, som redovisats i regeringens skrivelse De
fattigas rätt - vårt gemensamma ansvar
(skr. 1996/97:169), innefattar alla dessa dimen-
sioner och har sina rötter i det övergripande må-
let att höja de fattiga folkens levnadsnivå, som
formulerades för snart 40 år sedan (prop.
1962:100). Utbildning och grundläggande social
service utgör en viktig investering i människors
utveckling, som varit och skall fortsätta vara en
profilfråga i vårt bistånd.

Under den s.k. Millennieförsamlingen, som
nyligen hölls i FN, lade FN:s generalsekreterare
fram en rapport om FN:s roll i det nya århund-
radet, som betonar och förstärker de internatio-
nella utvecklingsmålen. I rapporten lyfts fattig-
dom, säkerhet och miljö fram som de
huvudsakliga globala utmaningarna för framti-
den.

Fattigdom är ett mångdimensionellt begrepp.
Fattigdom handlar inte bara om brist på materi-
ella resurser utan innefattar även brister vad gäl-
ler människors säkerhet, förmåga och möjlighe-
ter. Säkerhet och social trygghet är
grundläggande behov för alla men tar sig olika
uttryck för kvinnor och män, t.ex. vid oförut-
sedda händelser som sjukdom, arbetslöshet, våld
inom eller utom familjen och kriser av olika slag.
Brist på trygghet tvingar ofta fattiga människor
att agera kortsiktigt, vilket undergräver en säker
försörjning på lång sikt, urholkar de sociala nät-
verken och gör de fattiga än mer utsatta för kri-
ser, konflikter och sjukdom. En ond cirkel ska-
pas som är svår att ta sig ur. Fattigdom och
ökade klyftor är även en grogrund för männi-
skosmuggling och sexuellt utnyttjande.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

Människors förmåga stärks genom utveckling
av egna resurser som inkomst, tillgångar, hälsa
och kunskap. Människors möjligheter att påver-
ka sina liv bestäms ofta av de samhälleliga förut-
sättningarna, t. ex. respekt för mänskliga fri- och
rättigheter och möjlighet att delta i beslut som
rör det egna livet, liksom av den ekonomiska po-
litiken och fördelning av resurser.

Demokrati och mänskliga rättigheter

Fattigdomsbekämpning är i hög grad en fråga
om att utmana rådande maktstrukturer och
egenintressen. Delaktighet och kontroll över
resurser är nyckelbegrepp - att ge enskilda
människor, inte minst kvinnor, möjlighet att
påverka sina liv och ta sig ur sin fattigdom. Ofta
är det männen som i kraft av traditioner och
gällande värderingar tar makten över resurserna.

Demokratisering är ett sätt att sprida makten
på fler händer på alla nivåer även inom familjen.
Att föra in ett rättighetsperspektiv på strävande-
na att minska fattigdomen innebär att lyfta upp
principen om allas lika rätt och värde.

Demokrati kräver demokrater. En demokra-
tisk kultur, som präglas av dialog, kompromiss-
vilja och deltagande, är nödvändig för att de de-
mokratiska institutionerna skall fungera.
Demokrati kan inte införas utifrån, den måste
växa inifrån. Omvärlden kan stödja demokratise-
ring men avgörande för demokratin är de små
och stora beslut som fattas av invånarna i ett
land.

Demokrati är både ett mål och ett medel i ut-
vecklingssamarbetet. Det är ett värde i sig att
människor får inflytande över sitt eget liv genom
de politiska systemen. Det är ett medel därför att
det bidrar till spridning av makt och resurser på
ett sätt som gör att allas intressen kan komma till
uttryck. Utvecklingssamarbetet kan stödja de-
mokratisering genom insatser som stärker den
statliga förvaltningens möjligheter att på ett he-
derligt, ansvarstagande och öppet sätt tjäna ett
demokratiskt system. Stöd till parlament och
olika mekanismer för dialog mellan väljare och
förtroendevalda ökar representativitet och legi-
timitet för det politiska systemet. Media och det
civila samhället bidrar till pluralism i debatt och
åsiktsbildning samt ger fler människor oavsett
kön, etnicitet och ålder möjlighet att få göra sin
röst hörd. Korruption är allvarligt utvecklings-
hämmande och drabbar de fattigaste hårdast.

Konventionerna om de mänskliga
rättigheterna kodifierar gemensamma normer

om alla människors lika rätt och värde. Med
dessa konventioner som verktyg kan vi föra en
dialog med våra samarbetsparter, identifiera
eftersatta områden och prioritera våra insatser.
MR-konventionerna innefattar element som är
centrala för demokratisering, som deltagande,
yttrandefrihet, föreningsfrihet m.m. Ett
rättighetsbaserat utvecklingssamarbete bygger på
en förändrad metod - från ett arbetssätt som
definierar problem och lösningar åt mottagare till
ett förhållningssätt där varje människa ses som
subjekt, tillfrågas om behov och lösningar och
ges tillfälle att delta i processen.

Kvinnors och barns rättigheter är två viktiga
dimensioner av det rättighetsbaserade utveck-
lingssamarbetet. Barnkonventionen är den enda
konvention om mänskliga rättigheter som alla
Sveriges samarbetsländer har ratificerat. Den och
FN:s kvinnokonvention utgör viktiga plattfor-
mar för samarbete. Att skapa goda villkor för
barn och kvinnor är en viktig utvecklingsinsats.
Barns skolgång, försvar av barnets rättigheter
och deras möjlighet att aktivt påverka sin tillvaro
skapar möjligheter för resten av familjen och
samhället att resa sig ur fattigdom. På samma sätt
är stärkandet av kvinnors rättigheter och möjlig-
heter ett effektivt sätt att bekämpa fattigdom.

Utvecklingssamarbetets roll

Fattigdom bekämpas bäst när varaktiga förut-
sättningar skapas för människor att själva ta sig
ur sin fattigdom. De grundläggande ansvaret lig-
ger hos länderna och deras egen befolkning. Vil-
jan och förmågan att föra en politik som bekäm-
par fattigdom bl.a. genom att föra en sund
makroekonomisk politik är avgörande. Utveck-
lingssamarbetet har främst en katalytisk roll - en
hjälp till självhjälp genom att bidra till att undan-
röja hinder och stärka förutsättningarna för fat-
tigdomsbekämpning men också att påverka den
nationella politiken inom ramen för ett part-
nerskap. Ett genuint partnerskap syftar till mer
jämlika relationer i samarbetet baserade på ömse-
sidiga intressen och tydligt redovisade mål. Det
måste baseras på en gemensam värdegrund om
kvinnors och mäns rätt till ett värdigt liv. Detta
kräver i sin tur ökad lyhördhet för samarbetslan-
det, ökat deltagande av det civila samhället och
näringslivet samt öppenhet och flexibilitet i sam-
arbetet.

I fokus står också god samhällsstyrning,
mänskliga rättigheter, miljöhänsyn och främjan-
de av jämställdhet. Respekt för mänskliga rättig-

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

heter, demokrati, rättsstat och god samhällsstyr-
ning utgör också den gemensamma värdegrun-
den i det nya avtal som undertecknades i juni
mellan EU och de s.k. AVS-länderna i Afrika,
Västindien och Stilla havet (Cotonou-avtalet).
Målsättningen är att åstadkomma ett genuint
partnerskap baserat på lokalt ansvarstagande, en
öppen dialog och ömsesidiga åtaganden. Fattig-
domsbekämpning skall vara det övergripande
målet för samarbetet. En fördjupad politisk dia-
log mellan parterna skall bidra till fred, säkerhet
och till en demokratisk utveckling. Reformer
skall genomföras av utvecklingssamarbetet i syfte
att höja dess effektivitet och kvalitet. Avtalet in-
nefattar även en överenskommelse om en ny
handelsordning. Målet är att skapa förutsättning-
ar för ökad integration av AVS-länderna i värld-
sekonomin genom WTO-förenliga regionala fri-
handelsavtal mellan EU och grupper av eller
enskilda AVS-länder. Det är regeringens be-
dömning att partnerskapsavtalet utgör en bra
grund för det fortsatta samarbetet mellan EU
och AVS-länderna.

Under de närmaste åren kommer nationella
fattigdomsstrategier att utarbetas i många länder.
En av drivkrafterna är den tydliga länken mellan
skuldlättnad och fattigdomsbekämpning i det
utvidgade initiativet för skuldlättnader för de
fattigaste länderna, Heavily Indebted. Poor Co-
untries Initiative (HIPC). Strategierna skall Egga
till grund för Världsbankens och Internationella
valutafondens utlåning samt bör även vara vägle-
dande för övriga givares stöd. Även fattiga länder
som inte är aktuella för HlPC-initiativet förutses
utarbeta sådana strategier. Sverige driver att län-
derna skall ha det reella ansvaret för processen.
Inordningen av biståndsresurser i samarbetslan-
dets egna system behöver förbättras liksom sam-
ordningen av insatser och procedurer meUan bi-
ståndsgivarna. Regeringen har i de riktlinjer för
stöd till ekonomiska reformer och skuldlättnad
som antogs 1999 angivit att sådana nationella
fattigdomsstrategier skall utgöra ett centralt bak-
grundsdokument för beslut om stöd.

Sverige har aktivt arbetat för den förstärkta
fattigdomsinriktningen inom HlPC-initiativet
och kommer att nära följa och utvärdera proces-
serna i de viktigaste samarbetsländerna. Sverige
har bidragit med sammanlagt 225 miljoner kro-
nor till HIPC Trust Fund som administreras av
Världsbanken. Därtill uppgår Sveriges andel av
EU:s bidrag till HIPC Trust Fund till 20 miljo-
ner euro. I samarbete med övriga nordiska länder
har Sverige också utlovat 320 miljoner kronor i

ytterligare stöd förutsatt att andra större givar-
länder också bidrar.

Inom OECD:s biståndskommitté, DAC, på-
går ett arbete med att ta fram gemensamma in-
ternationella riktlinjer för fattigdomsbekämp-
ning inom utvecklingssamarbetet, som väntas
antas i början av 2001. Sverige deltar aktivt i detta
arbete, som bl.a. baseras på konsultationer i ett
antal samarbetsländer. Riktlinjerna kommer att
behandla bl.a. metoder, landstrategier, effektivi-
tet, partnerskap och institutionella förutsättning-
ar i givarorganisationen. En fristående del kom-
mer att behandla frågan om hur andra
politikområden påverkar utvecklingsmålen och
hur en bättre samstämmighet kan åstadkommas.

Vårt bilaterala utvecklingssamarbete genom
Sida omfattar i först hand långsiktigt samarbete
med och betydande finansiella resursöverföring-
ar till en kärna av samarbetsländer. 1999 hade
Sida ett sådant långsiktigt samarbete, som regel
baserat på landstrategier, med 37 länder. Att ut-
veckla ett partnerskap med dessa samarbetslän-
der, som ökat till antalet, ställer krav på fördju-
pad dialog och ett breddat angreppssätt som
också omfattar andra aktörer än regeringar och
nya arbetsformer. I samarbetsländer med allvar-
Ega problem i form av krig och bristande demo-
krati, men där en positiv utveckling på sikt be-
döms möjlig, är huvudinriktningen uthållig
närvaro på lägre resursnivå med insatser som kan
bidra till att undanröja nuvarande problem.

I en annan kategori länder, också växande till
antalet, utgörs samarbetet av strategiska insatser,
främst i form av stöd till kunskaps- och kapaci-
tetsutveckling. Samarbetet syftar främst till att
stärka institutioner för utveckling och bidra till
kompetensuppbyggnad. På sikt bör ett brett
partnerskap kunna utvecklas också med länder i
denna krets.

Den internationella samsynen på fattigdoms-
bekämpning som det övergripande målet för allt
utvecklingssamarbete underlättar samordningen
mellan det bilaterala och multilaterala stödet.
Kampen mot fattigdom står också i fokus för
Sveriges agerande i det multilaterala samarbetet.
De multilaterala organisationernas globala och
specifika kunnande i vissa frågor, tillgång på re-
surser och möjlighet till givarsamordning är vä-
sentliga element när valet av kanal för biståndet
avgörs. Regeringen fortsätter att verka för att
samordningen mellan de olika multilaterala or-
ganen sinsemellan förbättras.

Ett allt viktigare inslag i utvecklingssamarbetet
är stöd till regionalt samarbete och insatser som

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

gör det möjligt för u-länder att utbyta erfaren-
heter och lära av varandra. Som ett exempel kan
nämnas ECA:s (UN Economic Commission for
Africa) arbete med afrikanska beslutsfattare
kring hiv/aids-problematiken.

Den snabba utvecklingen inom informations-
och kommunikationsteknikens (IT) område har
väsentligt underlättat förutsättningarna för
kommunikation och kunskapsöverföring. Den
nya tekniken medför många möjligheter för u-
länder att utvecklas och minska fattigdomen.
Bättre tillgång till kommunikationsmöjligheter
och information förbättrar människors möjlig-
heter till utbildning och upplysning. Genom In-
ternet kan åsikter och information spridas som
främjar debatt och därmed en demokratisk ut-
veckling. Förbättrade kommunikationer och in-
formationsflöden underlättar också för små och
medelstora företag i den informella och privata
sektorn att bättre nå ut med sina produkter samt
effektivisera sin produktion. Utmaningen är att
förbättra u-ländernas och fattiga gruppers möj-
ligheter att dra nytta av den moderna tekniken.
Detta är också en utgångspunkt i Sidas nya stra-
tegi för IT-biståndet. Sverige bör, som ett före-
gångsland inom IT-området, verka för att ytter-
ligare satsningar kommer till stånd.
Verksamheten lämpar sig väl för ett nära samar-
bete mellan offentlig och privat sektor och an-
strängningar bör därför göras för att engagera
svenskt näringshv i de fattiga ländernas IT-
utveckling.

Globaliseringen bidrar även till att transnatio-
nella utmaningar som miljö, säkerhet, hiv/aids
blir mer påtagliga. Frågan för det internationella
samfundet är hur globala offentliga nyttigheter
(s.k. global public goods) för att möta dessa ut-
maningar, som inte kan tacklas av ett land en-
samt, skall tillhandahållas och finansieras. Kost-
naderna blir ofta kännbara för andra länder än de
som orsakat problemen. Det internationella sam-
arbetet har ett ansvar att komma fram till regler
och överenskommelser som underlättar för u-
ländema att ta del i globala åtgärder för att lösa
problemen. Ett långsiktigt åtagande i kombina-
tion med nationella program bör vara ledstjärnan
för Sverige och andra givarländer.

Insatser för att förebygga och lindra effekter-
na av hiv/aids ges hög prioritet i biståndet.
Aidsepidemin påverkar inte endast hälsosektorn
i ett land utan även utbildning, statlig förvalt-
ning, jordbruk m.fl. sektorer. Sverige ger stöd till
förebyggande åtgärder samt till att stärka olika
sektorers förmåga att bemöta effekterna av aids.

Ett regionalt hiv/aids-kontor för Afrika söder
om Sahara är under etablerande och ökat stöd
kommer att lämnas till UNAIDS.

Svenska prioriteringar för arbetet med hållbar
utveckling lades fast i skrivelsen Sveriges
internationella samarbete för hållbar utveckling
(skr. 1996/97:2). Hållbar utveckling förutsätter
att sociala, ekonomiska, ekologiska och
kulturella aspekter integreras i alla
politikområden.

En stor global utmaning är att förhindra kli-
matförändringar. Klimatförändringarna kan
komma att få mycket långtgående konsekvenser
för alla samhällen. Höjd havsvattennivå, utarmat
jordbruk, reducerade vattenflöden, ökade hälso-
risker, väderförändringar och potentiella sociala
spänningar illustrerar tydligt att klimatföränd-
ringarna måste tas på allvar. I-länderna har ett
särskilt ansvar för att minska utsläppen av växt-
husgaser, som antas ligga bakom klimatföränd-
ringarna. Ett särskilt ansvar åligger dessutom i-
ländema med att bistå u-länderna i deras strävan
att anpassa sig till och minska skadorna av kli-
matförändringar. Regeringen anser att sådant
stöd bör mobiliseras i ökad utsträckning, både
inom ramen för biståndet men också inom ra-
men för andra utgiftsområden.

Andra ödesfrågor utgörs av sötvattenfrågan
och dess konsekvenser för livsmedelssäkerheten,
det ohållbara utnyttjandet av biologiska resurser,
torka, ökenspridning och oavsiktlig avskogning,
ökad risk för biologiska katastrofer, liksom ris-
ker för människors hälsa av farliga kemikalier
och föroreningar samt konsekvenserna av en
snabbt växande urbanisering.

Vatten är nödvändigt för alla livsformer.
Mängden sötvatten på jorden är begränsad och
efterfrågan ökar p.g.a. befolkningsökning, in-
dustrialisering, förbättrad levnadsstandard och
urbanisering. Man räknar idag med att en femte-
del av världens befolkning inte har tillgång till
rent dricksvatten. Vid det andra Världsvatten-
forumet som hölls i Haag i början av år 2000
lyftes världens vattenproblem fram, hksom för-
slag om hur de skulle kunna lösas. Regeringen
fäster stor vikt vid att de föreslagna åtgärderna
kan genomföras i dialog med u-länderna och av-
ser öka insatserna på detta område.

FN:s generalsekreterare pekade i sin rapport
till Millenieförsamlingen på de framsteg som
gjorts sedan miljökonferensen i Stockholm 1972.
Åtagandena har dock varit för få, för små och för
sena. Generalsekreterarens förhoppning är att

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

grunden för nya åtaganden skall kunna läggas vid
tioårsöversynen av Riokonferensen år 2002.

Det finns en växande insikt om utvecklings-
processernas komplexitet och om att globalise-
ringen ställer nya krav på samsyn och samstäm-
mighet mellan olika politikområden både på
nationell och internationell nivå. Denna fråga
står i fokus för den parlamentariska kommitté
som tillsatts för att utreda Sveriges politik för
global utveckling. Kommittén påbörjade sitt ar-
bete under våren 2000 och skall i slutet av 2001
lämna ett samlat förslag till hur politiken bör
utformas inom relevanta områden utifrån det
övergripande målet om fattigdomsbekämpning
och de nya förutsättningar som globaliseringen
skapar. Ett av uppdragen är också att stimulera
till öppen debatt om dessa frågor i Sverige.

Bistånd och väpnade konflikter

Krig och väpnade konflikter förblir ett mycket
allvarligt hinder för utveckling i många fattiga
länder. Den avmattning av antalet konflikter som
noterades under 1998 har inte fått sin efterföljd
under 1999 eller första halvåret år 2000. Istället
har nya krig utbrutit, både inom och mellan län-
der.

De krig som nu pågår, inte minst i Afrika, är
uttryck för den politiska instabilitet som följt på
det kalla krigets slut. Fattigdom, etniska mot-
sättningar, brister i politiska system och brist på
demokrati är viktiga delorsaker. Starka ekono-
miska intressen verkar därtill pådrivande i många
konflikter och har givit upphov till en gråzon
mellan väpnad kamp för uttalade politiska syften
å ena sidan och grov brottslighet för vinning å
den andra. Kontroll över diamantfyndigheter i
Västafrika, av narkotikaproduktion i Afghanistan
eller Colombia, över oljeutvinning i Kongo
Brazzaville, över smuggeltrafik på Balkan eller en
okontrollerad handel med lätta vapen och am-
munition har förlängt och gynnat konflikter.

Antingen det rör sig om krig mellan eller in-
om länder, i stora länder som Indonesien eller
småstater som Fiji och Salomonöarna så är ett
genomgående kännetecken våld mot civila, upp-
dämda sociala spänningar och orättvisor med et-
niska eller religiösa undertoner samt en komp-
romisslöshet som försvårar fredliga lösningar.

Den laglöshet som både gett upphov till och
haft sitt ursprung i många av dagens väpnade
konflikter har spridit fruktan hos miljontals
människor och undergrävt den fysiska säkerhe-
ten och den sociala gemenskap som är grund-

stommen i alla samhällen. Studier av så skilda or-
ganisationer som ICRC och Världsbanken pekar
åt samma håll: det är osäkerheten inför framtiden
som inger störst oro. Humanitära katastrofer
och sammanbrott i samhällets utveckling under-
gräver fredlig samexistens och tilltron till att det
politiska ledarskapet kan förvalta framtidens ut-
veckling.

Att förebygga, hantera och finna hållbara lös-
ningar på dagens konflikter utgör därför ett
centralt tema i svensk utrikes- och biståndspoli-
tik. DAC har tagit fram riktlinjer för bistånd i
konfliktsituationer som blivit vägledande också
för svenskt metodarbete.

Det humanitära biståndet syftar till att lindra
det lidande som orsakas inte minst av krig och
konflikter, men därutöver även till att på lokal
nivå bidra till att skapa förutsättningar för ut-
komst och ett drägligt liv, även under osäkra för-
hållanden. Det humanitära biståndet innefattar
också möjligheter för Sverige att stödja lokalt
förankrade konfliktförebyggande och förso-
ningsfrämjande insatser.

Det långsiktiga bilaterala utvecklingssamar-
betet är inriktat på att undanröja såväl ekono-
miska som sociala och politiska grundorsaker till
krig och konflikt. Det är också inriktat på att
återuppbygga samhällen efter väpnade konflik-
ter, och då se till både kvinnors och barns intres-
sen. Inom dess ram genomförs även mer specifi-
ka insatser för att höja samarbetsländernas och
regionala organisationers kapacitet att förebygga
och hantera konflikter.

Regeringen avser stärka samordningen mellan
olika biståndsinstrument när det gäller konflikt-
hantering, med särskild tonvikt på långsiktig ka-
pacitetsuppbyggnad inom detta område. I akuta
krislägen, då långsiktigt utvecklingssamarbete
allvarligt försvåras eller t.o.m. omöjliggörs, är det
särskilt viktigt att alla tillgängliga instrument an-
vänds för att främja en fredlig utveckling. Bi-
ståndet kommer också att närmare samordnas
med andra utrikespolitiska initiativ för att höja
effektiviteten i det svenska agerandet som stödjer
den roll som FN och regionala organisationer,
inte minst EU, kan och bör spela. Konfliktföre-
byggande är ett av de områden som Sverige sär-
skilt kommer att uppmärksamma under det
svenska ordförandeskapet i EU våren 2001.

Tillväxt och resursflöden

Tillväxt är en förutsättning för att fattigdomen
skall kunna utrotas. Öppen handel och en an-

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

svarsfull makroekonomisk politik främjar eko-
nomisk tillväxt. Handel och direktinvesteringar
tillför u-ländema betydligt större resurser än bi-
ståndet. Det har skett en dramatisk förändring av
finansiella flöden till utvecklingsländerna. Kvo-
ten mellan offentliga och privata har gått från
80:20 till 20:80 de senaste 20 åren. De privata
flödena har dock koncentrerats till få men folk-
rika länder. Mindre än en procent av de utländ-
ska direktinvesteringarna i u-länder går till de 48
minst utvecklade länderna.

Efter misslyckandet med att inleda en ny bred
förhandlingsrunda inom WTO vid ministermö-
tet i Seattle i december 1999, pågår nu arbete
med att skapa en bas för att kunna återuppta
processen. Det måste finnas enighet om att ta
avgörande steg för att förbättra marknadstillträ-
det i industriländerna, speciellt för de minst ut-
vecklade länderna. Utvecklingsländerna måste
också ges stöd för att utveckla sin kapacitet att
delta i och dra fördel av multilaterala handelsför-
handlingar. Ett positivt tecken är den ökade
samordningen av utvecklings- och handelsfrågor,
exempelvis mellan WTO, Världsbanken, IMF
och UNCTAD.

För att fattigdomen skall minska krävs att till-
växten ökar och fördelas jämnare. För att uppnå
det internationella utvecklingsmålet om halverad
fattigdom till år 2015 skulle exempelvis Afrika
behöva en tillväxt på 7 procent per år och en mer
jämlik fördelning av inkomsterna. Enbart att
förhindra en ökning av antalet fattiga i Afrika
under de närmaste femton åren kräver en årlig
tillväxt på 5 procent. Biståndet kan bidra till att
skapa förutsättningar genom att stödja reformer
och program som befrämjar långsiktigt hållbar
tillväxt och inkomstutjämning.

För att uppnå de internationella utvecklings-
målen behövs internationellt ökat stöd och öka-
de resurser. Den främsta finansieringskällan ut-
görs av mobilisering av inhemska resurser, t.ex.
skatter och privata investeringar. Utvecklings-
samarbetet har samtidigt en fortsatt viktig roll att
spela, dels för att överföra resurser till de fatti-
gaste länderna och grupperna, dels för att stärka
internationella regelverk och finansiera regionala
och globala offentliga nyttigheter för att möta
gränsöverskridande problem.

Under år 2001 planeras ett mellanstatligt hög-
nivåmöte om utvecklingsfinansiering - Financing
for Development. Mötet utgör ett utmärkt tillfälle
att samlas kring frågan hur olika finansie-
ringskällor - inhemska, privata och offentliga -
tillsammans kan verka för att nå de internatio-

nella utvecklingsmålen. Sverige är mycket aktivt
engagerat i den pågående förberedelseprocessen
tillsammans med andra medlemsländer, FN,
Världsbanken, IMF, WTO, enskilda organisatio-
ner, privata sektorn m.fl.

E U-ordförandeskapet

EG:s utvecklingssamarbete är en integrerad del
av unionens samlade externa politik och ska
komplettera medlemsstaternas egna biståndsin-
satser. Sverige har därför som medlemsstat ett
delat ansvar för hur sammanlagt ca 8,5 miljarder
euro (ca 70 miljarder kronor) allokeras varje år
från EG:s biståndsbudget och Europeiska ut-
vecklingsfonden. Sveriges andel av kostnaderna
är ca en miljard kronor per år.

Våren 2001 kommer Sverige att vara ordfö-
rande i EU. Som ordförandeland har Sverige an-
svar för att föra pågående beslutsprocesser vidare
i Ministerrådet och EU-parlamentet. Regeringen
ser det pågående reformarbetet inom Kommis-
sionen och en höjning av EG:s biståndseffekti-
vitet som de viktigaste frågorna för 2000 och
2001. Ett EU som är öppet mot omvärlden och
präglas av internationell solidaritet kommer ock-
så att vara en ledstjärna under det svenska ord-
förandeskapet. EU:s samarbete med FN kom-
mer särskilt att uppmärksammas.

En viktig fråga är att stödja och driva på de be-
slut som krävs för genomförandet av en ny po-
licy för utvecklingssamarbete som Kommissio-
nen föreslagit utvecklingsrådet i maj 2000. Detta
är ett led i uppföljningen av EG:s bistånd som
presenterades 1999. Sverige anser att den före-
slagna fattigdomsinriktningen med jämställdhet-
sperspektiv samt koncentration av biståndet och
förbättrad samordning med medlemsstaterna
och övriga biståndsgivare är nödvändiga för att
uppnå en högre kvalitet i EG:s utvecklings-
samarbete.

Vid utvecklingsrådet i maj 2001 förväntas be-
slut kunna fattas om förordningar som reglerar
samarbetet inom det sociala området, samarbetet
med europeiska enskilda organisationer och vissa
institutioner i partnerländerna. Andra frågor som
kan bli aktuella är fastställande av handlingspro-
gram för fattigdomsbekämpning, för ökad jäm-
ställdhet i utvecklingssamarbetet och för integre-
ring av hållbar utveckling. En policy för civil
krishantering och konfliktförebyggande åtgärder
i utvecklingsländer är under beredning och kan
också bli aktuell under svenskt ordförandeskap.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

Andra frågor som sannolikt kommer upp är
en ny utvärdering från 2000 av EG:s bistånd för
livsmedelssäkerhet samt ett nytt förslag från
Kommissionen om bekämpning av hiv/aids och
relaterade sjukdomar.

Sverige kommer under ordförandeskapet att
inbjuda till två högnivåmöten, som rör angelägna
områden i svenskt utvecklingssamarbete. Barn i
krig och på flykt är ett seminarium som äger rum i
Norrköping i mars 2001. I juni kommer en in-
formell konsultation om globalisering och ut-
vecklingssamarbete att äga rum i Kramfors, Ma-
king Globalisation Work for the Poor - Informal
High Level Meeting on the European Contribu-
tion. Dessutom skall Sverige medverka aktivt vid
en FN-konferens i maj i Bryssel om de minst ut-
vecklade länderna.

Sammanfattningsvis vill regeringen särskilt
lyfta fram följande prioriteringar för det samlade
svenska utvecklingssamarbetet under 2001 såväl
bilateralt genom Sida, som multilateralt genom
EU, FN, utvecklingsbankerna och andra organ.

- Förstärka betoningen på fattigdomsbe-
kämpning, i ett mångdimensionellt per-
spektiv, som det övergripande målet för allt
bistånd.

- Stödja införandet av nationella strategier för
fattigdomsbekämpning i samarbetsländerna
och använda dessa strategier som utgångs-
punkt för biståndet.

- Sätta demokrati och mänskliga rättigheter -
inklusive barns rättigheter - i centrum och
stödja utveckling av institutioner för god
samhällsstyrning och bekämpning av kor-
ruption.

- Intensifiera arbetet med hiv/aids, utveckling
av u-länders IT-kapacitet och åtgärder för
att förebygga och avhjälpa väpnade kon-
flikter.

- Vidareutveckla arbetet med att integrera
miljöhänsyn i det samlade utvecklings-
samarbetet.

- Verka för förbättrad samordning mellan bi-
ståndsgivare, inklusive multilaterala organi-
sationer.

- Förstärka stödet till regionalt samarbete.

- Verka för att det utökade initiativet för
skuldreduktion (HIPC) fullföljs med för-
stärkt fattigdomsinriktning.

Under EU-ordförandeskapet våren 2001
prioritera pågående reformarbete i kommis-
sionen och att höja EG-biståndets kvalitet.

3.5 Insatser

Multilateralt utvecklingssamarbete

Multilateralt utvecklingssamarbete omfattar
FN:s ekonomiska och sociala verksamhet, inter-
nationella finansieringsinstitutioner och fonder,
övrigt multilateralt samarbete respektive Euro-
peiska utvecklingsfonden.

Tabell 3.3 Anslagsposten 1.1 Multilateralt utvecklings- 1 samarbete 1
Tusental kronor	Budget 2000	Beräknat 2001
1 FN:s ekonomiska och sociala verksamhet	1 827 500	1 954 000
2 Internationella finansie- ringsinstitutioner	1 260 000	1 350 000
3 Övrigt multilateralt samarbete	171 500	413 000
4 Europeiska utvecklingsfonden	118 000	250 000
Summa	3 377 000	3 967 000

Inledning

Kampen mot fattigdomen står i fokus i det mul-
tilaterala utvecklingssamarbetet. FN:s världs-
konferenser och strategin Shaping the 21st Cen-
tury: the Contribution of Development

Cooperation utgör en plattform för det globala
och regionala utvecklingssamarbetet. Regeringen
har under året verkat för ett samordnat agerande
mellan de olika multilaterala organisationerna för
att utveckla och fullfölja denna plattform.

Samarbetet mellan olika aktörer har utvecklats
under året, såväl på högkvarters- som på landni-
vå. Särskilt påtagligt är det ökade samarbetet
mellan FN och Världsbanken. Ett nära samar-
bete pågår också genom förberedelserna inför
den världskonferens om utvecklingsfinansiering
som enligt planerna skall hållas under 2001.

Världsbanken har under det senaste året vida-
reutvecklat arbetet med Comprehensive Deve-
lopment Framework (CDF). Ett av syftena med
CDF är att få en bättre givarsamordning på
landnivå. Samtidigt samordnar de olika FN-
organen sina insatser genom s.k. UNDAF, UN
Development Assistance Framework. Genom

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

UNDAF gör FN-organen gemensamma analy-
ser på landnivå, gemensamma prioriteringar och
en tydligare arbetsfördelning. Pilotverksamhet
har bedrivits i 19 länder och följs nu upp i ett
sjuttiotal länder.

Genom ordförandeskapet i EU våren 2001
kommer Sverige att få en särskild roll inom FN:s
ekonomiska och sociala verksamhet. FN:s tredje
världskonferens om de fattigaste länderna och
generalförsamlingens särskilda möten om upp-
följning av FN:s världskonferens om boende,
bebyggelse och stadsutveckling ISTANBUL + 5
är konferenser som skall förberedas och hållas
under ordförandeskapet. Vidare kommer gene-
ralförsamlingens uppföljning av barntoppmötet
1990 att förberedas under våren 2001 liksom det
första högnivåmötet om utvecklingsfinansiering.
Ett särskilt högnivåmöte om hiv/aids kommer
också att förberedas under våren 2001. Detta in-
nebär att Sverige inför samtliga möten skall utar-
beta förslag till gemensam position för EU och
föra EU:s talan vid respektive möte och under
förhandlingar.

Sverige kommer också att få en viktig uppgift
att föra EU:s talan i FN:s funktionella kommis-
sioner som t.ex. kommissionen för hållbar ut-
veckling, kvinnokommissionen, befolknings-
kommissionen, sociala utvecklings-

kommissionen samt narkotikakommissionen.

Det multilaterala miljöarbetet har successivt
ökat i omfattning. De olika miljökonventioner-
nas uppföljning blir allt mer omfattande och en
rad nya fora har skapats för att behandla frågor
som skog och vatten. Frågorna inom området
miljö och hållbar utveckling börjar nu fragmenti-
seras i allt för många olika organ. Generalför-
samlingen beslöt förra året om reformer av FN:s
arbete inom detta område. Regeringen arbetar nu
aktivt för att dessa reformer skall genomföras.
De olika FN-organens insatser måste samordnas
effektivare och UNEP:s roll som ett centralt or-
gan för miljöfrågorna bör stärkas. I maj 2000 ge-
nomfördes under svenskt värdskap det första
extra högnivåmötet i UNEP:s styrelse. Ett hund-
ratal miljöministrar samlades i Malmö för att bl.a.
diskutera vidare samverkan med det civila sam-
hället och näringslivet i miljöarbetet. Resultatet
av mötet utgör också ett bidrag till toppmötet
om miljö och utveckling 2002.

På det humanitära området är FN:s flykting-
kommissarie (UNHCR) och FN:s livsme-
delsprogram (WFP) fortsatt de mest tongivande
aktörerna inom FN-systemet. UNHCR har
kraftigt expanderat sin verksamhet under senare

år. Både UNDP och Världsbanken har tagit sig
an större ansvar för insatser i samband med na-
turkatastrofer och länder i kris. FN:s barnfond,
UNICEF, har en allt viktigare roll på det huma-
nitära området i enlighet med intentionerna i
konventionen om barnets rättigheter. FN:s
fackorgan som WHO och FAO ingår numera i
FN:s konsoliderade appeller (CAP) för insatser i
länder drabbade av komplexa humanitära kata-
strofer. Sammantaget uppgick CAP för år 2000
till drygt 21,5 miljarder kronor i 14 krisområden.
Sverige är en betydande biståndsgivare till FN:s
humanitära verksamhet. Detta stöd kompletteras
med ett aktivt deltagande i styrelsearbetet och i
annan dialog med relevanta FN-organ och syftar
till att stärka förmågan att på ett samordnat, ef-
fektivt och förutsägbart sätt ingripa vid humani-
tära katastrofer i enlighet med den internatio-
nella humanitära rätten.

Under de senaste årtiondena har de privata
kapitalflödena till utvecklingsländerna ökat mar-
kant, en utveckling som har fortsatt efter åter-
hämtningen från den internationella finansiella
krisen år 1997-1998. En orsak till detta är att pri-
vat kapital investeras inom sektorer och områden
där utvecklingsbankerna tidigare varit de främsta
finansiärerna. Bankerna deltar till exempel nume-
ra sällan i projekt för stora investeringar i in-
frastruktur, vilka allt oftare av privata banker och
företag bedöms vara lönsamma investeringar.

Även om bankerna för många fattiga länder
fortsatt har en stor betydelse för att förmedla fi-
nansiella resurser, har rollen som rådgivare och
kunskapsbank blivit mer uttalad. Bankernas
verksamhet har förändrats för att tydligare adres-
sera de breda utvecklingsfrågorna med fattig-
domsbekämpning som övergripande mål och en
starkare betoning på bl.a. miljö och jämställdhet
och sociala faktorer. Likaså har bankerna börjat
betona angelägenheten av en demokratisk sam-
hällsutveckling byggd på god samhällsstyrning
och effektiv statsförvaltning. Från svensk sida är
vi pådrivande i detta arbete, inte minst när det
gäller kamp mot korruption.

Genom det s.k. Heavily Indebted. Poor Coun-
ties Initiative (HlPC-initiativet) deltar utveck-
lingsbankerna i de internationella ansträngning-
arna för att minska de fattigaste ländernas
skulder. Frågan om skuldlättnader blev mycket
uppmärksammad under 1999, då initiativet för-
djupades, breddades och snabbades på. Vid
Världsbankens och IMF:s årsmöten beslutade
man också att skuldlättnaderna mer direkt skulle
användas för att bekämpa fattigdom.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

Regeringen har välkomnat den ändrade in-
riktningen av bankernas verksamhet och har på
olika sätt bidragit till utarbetandet av strategier
för arbete med frågor såsom fattigdomsbekämp-
ning, miljö, gender, civila samhällets deltagande,
och god samhällsstyming. Samtidigt har föränd-
ringarna väckt en diskussion om vilken roll ban-
kerna skall ha i det internationella samfundet och
hur arbetsfördelningen skall vara mellan IMF,
Världsbanken, de regionala utvecklingsbankerna
och FN. Regeringen avser att aktivt delta i denna
diskussion, bl.a. inför planeringen av nästa års
högnivåmöte om utvecklingsfinansiering och
inför IMF:s och Världsbankens årsmöten hösten
2000.

Genom Sveriges medlemskap i EU har vi
möjligheter att påverka en betydande del av värl-
dens bistånd. Europeiska Gemenskapen (EG) är
världens femte största finansiär av bistånds-
samarbete. Medlemskapet innebär också att vi
kan påverka det biståndspolitiska tänkandet i en
grupp länder som tillsammans svarar för mer än
hälften av världens offentliga bistånd. Gemen-
skapsbiståndet har kritiserats för brister i kvalitet
och effektivitet, både i OECD:s biståndsorgan
DAC (Development Assistance Committee)och
i en grundlig utvärdering som gjorts av det totala
EG-biståndet på uppdrag av medlemsländerna.
Till utvecklingsrådet i maj 2000 presenterade
Kommissionen en rapport om vidtagna och pla-
nerade åtgärder samt ett meddelande om en ny
utvecklingspolitik. Sverige ser utvärderingen av
utvecklingssamarbetet som en grund för en lång-
siktig reformprocess, vilken måste genomföras
av Kommissionen gemensamt med medlemslän-
derna och Europaparlamentet.

FN:s ekonomiska och sociala verksamhet

Det svenska stödet till FN:s ekonomiska och so-
ciala verksamhet omfattar årsbidrag till FN:s ut-
vecklingsprogram (UNDP), FN:s barnfond
(UNICEF), FN:s kvinnofond (UNIFEM),
FN:s befolkningsfond (UNFPA), FN:s kapi-
talutvecklingsfond (UNCDF), FN:s narkotika-
bekämpningsprogram (UNDCP), FN:s världs-
livsmedelsprogram (WFP), FN:s

flyktingkommissarie (UNHCR), FN:s hjälpor-
ganisation för palestinaflyktingar (UNWRA),
FN:s aidsprogram (UNAIDS), FN:s industriut-
vecklingsprogram (UNIDO), FN:s boende och
bebyggelsecenter (Habitat) samt till multilateral
handelsrelaterad verksamhet. Sveriges bidrag till
dessa organisationer 2001 beräknas till 1 954

miljoner kronor. I de flesta organisationerna till-
hör Sverige de största bidragsgivarna med årsbi-
drag motsvarande 4-10 procent av den totala fri-
villigfinansierade budgeten. Därtill kommer
medel som utbetalas via Sida till specifika pro-
jekt, s.k. multibistöd.

Under 1999 genomförde Utrikesdeparte-
mentet och Sida en översyn av Sveriges bidrags-
givning till olika multilaterala organ. Översynen
visade att Utrikesdepartementet och Sida arbetar
med samma FN-organ men sällan gemensamt.
Utrikesdepartementet deltar i styrelsearbetet och
i andra fora där policy och verksamhetsinrikt-
ning diskuteras. Sidas samarbete med FN är i
första hand inriktat på multibifinansierade pro-
jekt och program. Under år 1999 fördelade Sida
1,4 miljarder kronor till olika FN-organ. Det
multilaterala och multibilaterala stödet samord-
nas sällan och bristen på en gemensam inriktning
och synsätt på de olika FN-organen är uppenbar.
För att få en mer sammanhållen svensk policy
föreslås i översynen att integrerade strategier ut-
vecklas för respektive FN-organ.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

Tabell 3.4 Basbudgetstöd till FN:s ekonomiska och sociala verksamhet 1997-2000 samt beräknat 2001

Tusental kronor

	Årsbidrag 1997	Årsbidrag 1998	Årsbidrag 1999	Årsbidrag 2000	Årsbidrag 2001
FN:s utvecklingsprogram, UNDP	460 000	470 000	490 000	500 000	530 000
FN:S kapitalutvecklingsfond, UNCDF	40 000	42 000	42 000	42 000	50 000
FN:S barnfond, UNICEF	283 000	250 000	265 000	280 000	297 000
FN:S kvinnofond, UNIFEM¹	5 000	5 000	8 000	10 000	14 000
FN:S befolkningsfond, UNFPA	116 000	125 000	140 000	145 000	160 000
FN:S världslivsmedelsprogram, WFP	200 000	180 000	180 000	195 000	210 000
FN:S flyktingkommissarie, UNHCR²	248 500	260 000	270 000	370 000	392 000
FN;s hjälporganisation för palestinaflyk-	135 000	145 000	150 000	160 000	160 000

tingar, UNRWA

Multilateral handelsrelaterad biståndsverk- samhet	5 000	8 000	12 000	25 000	30 000
Narkotikainsatser genom FN-systemet (UNDCP, WH0/PSA)	40 000	45 000	47 000	45 500	50 500
FN:s boende och bebyggelsecenter, Habitat³	5 000	5 000	5 000	5 000	7 000
UNAIDS	35 000	37 000	37 000	37 000	47 000
FN:s industriutvecklingsorganisation, UNIDO⁴	8 000	8 000	8 000	13 000	6 500
Summa	1 580 500	1 580 000	1 654 000	1 827 500	1 954 000

² Fr.o.m. 2000 flyttades 100 mkr i stöd till UNHCR från den bilaterala anslagsposten till basbudgetstödet

³ T.o.m. 1999 finansierades bidragen till Habitat över delpost 3, övriga multilaterala insatser

⁴ Det totala bidraget 2001 uppgår till 9 mkr då en ingående reservation utnyttjas

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

Regeringen har beslutat att ge Sida i uppdrag att
genomföra ett pilotprojekt för att utarbeta
svenska strategier för olika FN-organ. Projektet
skall leda till att strategier utvecklas för det
svenska biståndet till UNDP, UNICEF och
UNFPA liksom till FN:s fackorgan som WHO,
ILO och FAO. Regeringen kommer slutligt att
fastställa dessa strategier på samma sätt som be-
slut fattas om strategier för bistånd till enskilda
länder.

Regeringen kommer också att uppdra åt Sida
att spela en mer central roll i bedömningen och
uppföljningen av biståndet till FN:s fonder och
program. För att få en mer samlad bedömning av
det svenska biståndet kommer regeringen att
uppdra åt Sida att också ansvara för utbetalning
och uppföljning av det reguljära stödet till ovan
nämnda fonder och program fr.o.m 2001.

Under 1999 har arbete pågått för att med
FN:s utvecklingsprogram, (UNDP), FN:s
barnfond, (UNICEF) och FN:s befolknings-
fond (UNFPA) utveckla nya modeller för finan-
siering av organisationerna i syfte att öka lång-
siktighet, förutsägbarhet och en mer rättvis
bördefördelning. En del i detta arbete innebär att
UNDP, UNFPA och UNICEF inför en mål-
och resultatstyrd budgetprocess för att skapa en
tydligare koppling mellan tillgängliga resurser
och verksamhetens inriktning. Sverige har varit
pådrivande i detta arbete. Under åren 2000-2001
kommer arbetet att inriktas på att genomföra de
nya finansieringssystemen.

Inom ramen för det nya finansieringssystemet
har UNDP under år 2000 presenterat en första
resultatrapport om organisationens samlade
verksamhet. Inom FN-systemet har UNDP en
nyckelroll vad gäller att föra en aktiv dialog kring
övergripande utvecklingsfrågor. Reformproces-
sen inom UNDP har under ledning av organisa-
tionens nye chef, som tillträdde hösten 1999,
ytterligare intensifierats. Ansträngningarna att
reformera UNDP har dock ännu inte förmått
hejda den nedåtgående trenden i bidragen. Den
svenska bidragsnivån, ca 9 procent av den totala
basbudgeten, placerar Sverige på femte plats
bland givarna. Under nästa budgetår beräknas en
viss ökning av Sveriges bidrag. Sverige verkar för
ett ökat gemensamt ansvarstagande för UNDP:s
finansiering bland organisationens medlemmar
och för att UNDP ska komma ur den rådande
finansiella krisen.

UNFPA är en väl fungerande organisation
som framgångsrikt bidrog till att Kairokonferen-
sen om befolkning och utveckling resulterade i

användbara och konkreta rekommendationer.
UNFPA arbetar särskilt med att stärka männi-
skors sexuella och reproduktiva hälsa och rättig-
heter och bidrar till att stärka den politiska viljan
för att öppet diskutera och hantera dessa känsliga
frågor. Sveriges bidrag till UNFPA år 2000 pla-
cerar Sverige på sjunde plats bland givarna. En
ökning av bidraget till UNFPA beräknas för
nästa budgetår.

FN:s barnfond, UNICEF, arbetar för att
stärka barnets rättigheter, dess sociala och eko-
nomiska livsvillkor, överlevnad, trygghet, ut-
veckling och deltagande. FN:s konvention om
barnets rättigheter och målen från barntoppmö-
tet 1990 är viktiga utgångspunkter. UNICEF har
under senare år genomfört ett omfattande in-
ternt utvecklingsarbete för ökad effektivisering
och förbättrat resursutnyttjande.

Svenska profilfrågor i UNICEF är ett fördju-
pat rättighetsperspektiv, ökad fattigdomsinrikt-
ning, kapacitetsuppbyggnad och långsiktighet i
utvecklingssamarbetet, ökad fokus på orsaker,
konsekvenser och åtgärder rörande utsatta barns
livsvillkor och rättigheter samt förstärkt vikt vid
barns och ungas deltagande. Sverige ger vidare
högsta prioritet åt uppföljningen av barntopp-
mötets mål från år 1990 som äger rum i ett sär-
skilt möte år 2001 i FN:s generalförsamling
(UNGASS 2001). Ökat stöd beräknas under
delposten.

UNIFEM, FN:s kvinnofond, bedriver ett ar-
bete med god katalytisk effekt för att integrera
ett jämställdhetsperspektiv i FN:s arbete, både
vad gäller policy och fältverksamhet. Fokus lig-
ger på stöd till kvinnliga småföretagare, åtgärder
för att stärka kvinnors rättsliga och sociala ställ-
ning och motverka våld mot kvinnor samt stöd
till kvinnor som organiserar sig lokalt för att för-
bättra sina villkor. För år 2001 beräknas en höj-
ning av bidraget till UNIFEM.

UNCDF, FN:s kapitalutvecklingsfond, skall
bidra till fattigdomsbekämpning genom insatser i
syfte att förbättra lokal samhällsstyrning och de-
centralisering. Stöd ges till mikrofinansierings-
projekt, vissa infrastrukturprojekt, lokala uveck-
lingsfonder och ekologiska utvecklingsprojekt.
En oberoende utvärdering som genomfördes
1999 visade att UNCDF på mycket kort tid
lyckats omorientera sin verksamhet och projekt-
portfölj i enlighet med de intentioner som
UNCDF presenterade i sitt policydokument
1995. Sverige avser att öka bidraget till organisa-
tionen under nästa budgetår.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

UNHCR, FN:s flyktingkommissarie, är en av
FN-systemets mest tongivande humanitära aktö-
rer. Flyktingfrågan har blivit alltmer förknippad
med politisk konfliktlösning och FN:s hög-
kommissarie för flyktingar har betonat behoven
att angripa grundorsakerna till flyktingproble-
men. Sverige har varit drivande i UNHCRrs sty-
relse när det gäller förbättrad öppenhet, ökad
flexibilitet och förutsägbarhet i UNHCRis re-
surser. Exekutivkommittén antog 1999 för första
gången en enhetlig programbudget som ersätter
den tidigare uppdelningen på insatser för flyk-
tingar och katastrof- och repatrieringsinsatser. I
enlighet med Amsterdamfördraget har UNHCR
en viktig rådgivande roll i förhållande till EU,
och deltar aktivt bl.a. i den av Sverige prioritera-
de högnivågruppen om asyl och migration. Det
svenska bidraget fördelas av UNHCR i dialog
med Sverige i enlighet med ett ingånget avtal
mellan parterna. Denna finansieringsmodell har
av UNHCR framhållits som mönsterbildande
och ligger i linje med svenska strävanden att ver-
ka för en mer stabil och förutsägbar samt till-
räcklig finansiell bas i olika FN-organ. En mind-
re höjning av bidragsnivån förutses för nästa
budgetår.

Under 1999 bistod WFP, FN:s livsme-
delsprogram, närmare 90 miljoner människor.
WFP har varit en stor aktör när det gäller länder
med akuta försörjningsproblem till följd av
strukturella ekonomiska problem. Nordkorea
var WFP:s enskilt största mottagare under 1999.

I takt med att WFP:s verksamhet har föränd-
rats och programmet fått ett både utvidgat och
mer komplext ansvar behöver styrelsens roll för-
ändras. Under 1999/2000 har styrelsen arbetat
med att ta fram förslag till bättre styrformer och
med en strategi för resursmobilisering.

Sverige var 1999 den tionde störste givaren till
WFP. För år 2001 förutses en höjning av årsbi-
draget. Det svenska stödet skall användas för
WFP:s verksamhet i samband med katastrof-
och humanitära insatser och vid övergång till ut-
vecklingsinsatser. Övrigt stöd till WFP kommer
att utgå från medel som disponeras av Sida.

UNRWA, FN:s hjälporganisation för Palesti-
naflyktingar, spelar genom sitt mandat för att bi-
stå de palestinska flyktingarna en betydelsefull
roll för stabiliteten och en fredlig utveckling i re-
gionen. UNRWArs instabila finansiella situation
är fortsatt ett problem och de ständiga under-
skotten med påföljande appeller ödesdigra för
organisationens möjligheter att genomföra sitt
mandat. UNRWA genomförde 1999 en refor-

mering av sitt budgetsystem vilket var ett viktigt
steg mot ökad öppenhet i organisationens verk-
samhet. Sverige var år 2000 organisationens
tredje största bidragsgivare och en av de få givare
som ger sitt bidrag icke öronmärkt till
UNRWA:s allmänna fond. Sverige avser fortsatt
att aktivt verka för att UNRWA skall kunna
fullgöra sina uppgifter på ett effektivt och förut-
sägbart sätt och att dess verksamhet skall grun-
das på öppenhet och effektiv medelsanvändning.
Mot bakgrund av den vikt Sverige lägger vid
UNRWA:s verksamhet både ur en humanitär
och politisk synvinkel bör bidragsnivån till orga-
nisationen bibehållas.

FN:s boende- och bebyggelsecenter, Habitat,
har en central roll för uppföljning av Habitata-
gendan som antogs vid världskonferensen i Is-
tanbul 1996 om boende, bebyggelse och stadsut-
veckling. FN:s generalförsamling skall år 2001
hålla ett särskilt möte för att följa upp Habitata-
gendans genomförande hittills. Inom Habitat
pågår ett omfattande reformarbete vilket bland
annat resulterat i en ny och flexibel organisation,
en total översyn av de finansiella rutinerna samt
åtgärder för att förstärka den normativa verk-
samheten i syfte att ge centret en identitet som
'The UN City Agency". Mot bakgrund av de
reformansträngningar som Habitat genomgår
samt de ökade arbetsuppgifter som uppföljning-
en av Habitatagendan år 2001 medför förutses
stödet till Habitat ökas.

FN:s program för hiv/aids, UNAIDS, har un-
der sina fem verksamhetsår utvecklat sitt arbete
och fått en klar roll för att få ett samlat agerande
inom FN-systemet mot spridningen av hiv/aids.
Det ökade politiska gensvaret för hiv/aids, inter-
nationellt och nationellt, liksom det växande
förtroendet för UNAIDS medför att Sverige och
en rad andra givare nu ökar sitt stöd till organi-
sationen. Genom upprättandet av ett regionalt
hiv/aids kontor för Afrika söder om Sahara stär-
ker Sverige sitt arbete med att bemöta epidemin i
regionen på olika nivåer och med olika aktörer
som t.ex. UNAIDS. Det svenska arbetet kom-
mer också att stödja den externa femårsutvärde-
ringen av UNAIDS år 2001 samt främja en lång-
siktig, stabil finansiering.

UNDCP, FN:s narkotikabekämpningspro-
gram, spelar en central roll i den internationella
kampen mot narkotika. Med dess begränsade re-
surser kan dock programmet endast spela en ka-
talytisk roll och måste därför involvera andra bi-
laterala och multilaterala givare i gemensamma
insatser. I syfte att stärka organisationens arbete

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

har Sverige aktivt deltagit i att utforma förslag till
hur programmets styr- och finansieringssystem
kan utvecklas med en bättre multilateral styrning
och mer förutsägbar finansiering. Förslagen an-
togs av förra årets generalförsamling och Sverige
arbetar nu aktivt för förslagens genomförande.

Handelsrelaterat tekniskt bistånd bedrivs av
UNCTAD, ITC och WTO. Verksamheten, som
prioriterar de minst utvecklade länderna, är av
stor betydelse för mottagarländerna och syftar
till att stärka dessa länders integration i världse-
konomin och världshandeln. Det förändrade in-
ternationella handelsmönstret med bl.a. större
krav på informationsöverföring, ökad kapaci-
tetsuppbyggnad, förbättrad utbudskapacitet och
allmän handelskompetens visar att fortsatta bi-
ståndsinsatser genom de tre organisationerna är
nödvändiga.

För att göra tvistelösningsmekanismen inom
WTO-systemet mer användarvänlig för u-länder,
har ett antal i-länder, varav Sverige är ett, i sam-
arbete med några u-länder utarbetat ett förslag
till ett Advisory Centre on WTO Law (ACWL).
Detta center, som beräknas kunna starta sin
verksamhet under 2001, kommer att vara obero-
ende och komplettera det existerande utbild-
nings- och tekniska bistånd som hanteras av
WT O-sekretariatet.

Sverige stöder på olika sätt denna bistånds-
verksamhet, bl.a. genom frivilliga bidrag. Under
2000 uppgick stödet till 25 miljoner kronor. I
takt med de ökade behoven och kraven från
mottagarländerna förutses ökat stöd.

FN:s industriutvecklingsprogram, UNIDO,
har haft svårt få in både de förhandlade bidragen
och frivilliga bidrag och lider av akut medelsbrist
för att genomföra de integrerade industripro-
gram som tagits fram med aktiv hjälp av EU. Det
miljöinriktade arbetet med t.ex. Montrealproto-
kollet har rönt uppskattning och ett närmare
samarbete har inletts med den Globala miljöfon-
den (GEF).

Basbidraget till UNIDO bygger på den av ge-
neralkonferensen i december 1999 beslutade
skalan för bidrag till den reguljära budgeten
2000-2001. Sverige står där för drygt 1,5 procent
av budgeten vilket beräknas bli ca 10 miljoner
kronor per år.

De internationella finansieringsinstitutionerna

Tabell 3.5 Internationella finansieringsinstitutioner

Tusental kronor	Budget 2000	Beräknat 2001
Världsbanksgruppen	870 000	1 010 000
Regionala utvecklings- banker	180 000	210 000
Övriga utvecklingsban- ker och fonder	210 000	130 000
Summa	1 260 000	1 350 000

Världsbanksgruppen

Världsbanksgruppen består av den Internatio-
nella återuppbyggnads- och utvecklingsbanken
(IBRD), den Internationella utvecklingsfonden
(IDA), det Internationella finansieringsbolaget
(IFC), det Multilaterala investeringsgarantiorga-
net (MIGA) och det Internationella centret för
biläggande av investeringstvister (ICSID). Sveri-
ges bidrag till Världsbanksgruppen under bud-
getåret 2001 avser IDA. Världsbanksgruppen är i
dag den i särklass största enskilda källan för of-
fentligt utvecklingsbistånd och lån till utveck-
lings- och östländer. Under verksamhetsåret
1999 lånade IBRD ut ca 22 miljarder US-dollar
och IDA ca 7 miljarder US-dollar.

Det interna reformprogram som Världsban-
ken sjösatte 1997 avslutades i slutet av 1999. Po-
sitiva resultat har uppnåtts inom programmets
huvudområden: större fokus på fattigdomsbe-
kämpning, starkare inriktning på reformer och
sociala frågor, högre kvalitet i samarbetsprojek-
ten, decentralisering av organisationen till fältet
samt högre prioritering av partnerskap med and-
ra aktörer i det internationella utvecklingssamar-
betet och med mottagarländerna. Reformpro-
grammet har på det stora hela hittills svarat mot
de förväntningar på programmet som Sverige
och de nordiska länderna betonade när det utar-
betades.

En ny långsiktig ansats för fattigdomsbe-
kämpning lanserades av Världsbanken under
1999. Om den genomförs fullt ut kommer den
att få stor påverkan på det internationella ut-
vecklingssamarbetet. Den nya ansatsen bygger på
principer som formulerades i Världsbankens un-
der 1999 lanserade s.k. Comprehensive Deve-
lopment Framework (CDF), som ska omsättas i
praktiken genom fattigdomsstrategier som upp-
rättas av samarbetsländerna och sedan ligger till
grund för givarnas biståndsprogram. Den nya

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

ansatsen överensstämmer väl med grundtankar i
svensk biståndspolitik och har fått starkt svenskt
stöd. Sverige deltar aktivt i uppföljningen av ge-
nomförandet i fält.

Världsbankens arbete med World Develop-
ment Report 2000/01, som har fattigdom som
huvudtema och den omfattande intervjuunder-
sökningen Voices of the Poor har redan gett vikti-
ga bidrag till det nya tänkandet kring fattig-
domsbekämpning. Sverige har gett finansiella
bidrag till båda projekten och stod i februari i år
som värd för en konsultation med ett stort antal
FN-organ om det första utkastet till rapporten.

Skuldlättnadsinitiativet HIPC är ytterligare en
komponent i den ökade fokuseringen på fattig-
domsbekämpning. Vid Världsbankens och IMF:s
årsmöten i september 1999 fattades beslut om att
bredda, fördjupa och öka takten i initiativets ge-
nomförande. Sverige agerar tillsammans med de
övriga nordiska länderna för att få till stånd en
förhandlingsmekanism för den långsiktiga finan-
sieringen av HlPC-initiativet och för en rimlig
bördefördelning mellan givarländerna.

Världsbanken stärker nu också sitt samarbete
med andra aktörer inom det internationella ut-
vecklingssamarbetet, främst IMF, FN, WTO
och de regionala utvecklingsbankerna och deltar
aktivt i förberedelserna för det internationella
högnivåmöte om utvecklingsfinansiering som
ska äga rum 2001 enligt beslut i FN:s generalför-
samling.

Framsteg görs inom flera av Sverige priorite-
rade områden i Världsbankens verksamhet som
arbete med reformering av offentlig förvaltning,
stöd till den finansiella sektorn, jämställdhet och
miljöfrågor. Bekämpning av hiv/aids lyfts fram
som en central komponent i bankens arbete med
att minska fattigdomen.

Förhandlingar om den trettonde påfyllnaden
av IDA-fonden beräknas påbörjas i början av
2001. Under dessa förhandlingar får Sverige goda
tillfällen att på ett samlat sätt föra fram sina prio-
riteringar vad gäller riktlinjer för bankens utlå-
ning till de fattigaste länderna. Sverige bidrog
med 2,4 miljarder kronor i den tolfte IDA-
påfyllnaden.

Om man bortser från de två verksamhetsåren
1997-1999, då långivningen sköt i höjden på
grund av den finansiella krisen, kan man skönja
en tendens till långsiktig minskning av Världs-
bankens utlåning. Främsta skälet är att privat ka-
pital i allt högre grad träder in där Världsbanken
(och övriga utvecklingsbanker) tidigare var det
enda alternativet, vilket är en positiv utveckling.

En minskad utlåningsvolym aktualiserar frågor
om bankens framtida roll, organisation och re-
sursbehov.

Afrikanska utvecklingsbanken

De åtgärder som vidtagits för att stärka Afri-
kanska utvecklingsbanken (AfDB) sedan krisen i
början av 1990-talet har, enligt regeringens be-
dömning, skapat de nödvändiga förutsättningar-
na för att bankens verksamhet skall bli mer ef-
fektiv och tydligare inriktad på att stödja de
regionala medlemsländernas kamp mot fattig-
domen.

Den femte höjningen av bankens kapital som
slutligen kunde antas under våren 1999, borgar
för att bankens finansiella ställning kan hållas
stark. Sverige bidrar med ca 11 miljoner kronor
årligen i åtta år och lämnar statsgarantier för ett
kapital om 1,3 miljarder kronor.

Vidare har den åttonde påfyllnaden av Afri-
kanska utvecklingsfonden (AfDF) med 2,4 mil-
jarder US dollar ökat bankens kapacitet för akti-
viteter i de fattigaste länderna. Riktlinjerna för
utlåningen från fonden ligger väl i linje med
svenska prioriteringar, med betoning på frågor
som god samhällsstyrning, miljö och jämställd-
het.

Ramverket för bankens verksamhet har stärkts
betydligt genom visionsdokumentet som antogs
år 1999. Visionen har följts upp med antagandet
av ett antal riktlinjer och policies för bl.a. god
samhällsstyrning, regional samverkan, dialog
med det civila samhället och för aktiviteter inom
utbildnings-, hälso- och privata sektorn. En jäm-
ställdhetsstrategi och riktlinjer för miljöinsatser
är under framtagande.

Banken har under det senaste året antagit en
serie landstrategier, där planerna för bankens
verksamhet läggs fast på basis av en analys och
utvärdering av landets tidigare utveckling.

Den interna omstruktureringen och effektivi-
seringen har också fortsatt. Under året har en ny
personalpolicy antagits och banken har beslutat
att återupprätta sina landkontor för att få en
bättre och direkt närvaro i sina samarbetsländer.

Sammantaget utgör dessa reformåtgärder en
god bas för bankens framtida verksamhet. Utri-
kesdepartementet planerar, tillsammans med
Sida, att under året genomföra en konsultation
med banken, för att bl.a. diskutera möjliga sam-
arbetsformer i länder i Västafrika där Sverige inte
tidigare haft betydande närvaro.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

Framtiden för banken är dock inte helt be-
kymmersfri p.g.a. en till viss del omodern be-
slutsstruktur som orsakar onödig byråkrati. Per-
sonalens sammansättning speglar ännu inte i
tillräcklig grad verksamhetens nya inriktning.
Dessa frågor skall under år 2000 och 2001 bely-
sas i en särskild organisationsstudie.

Ett annat problem är de kroniska skuldländer-
na, vilket lett till en lägre kreditvärdighet och
därmed dyrare upplåning.

Det är ännu för tidigt att utvärdera hur ban-
ken lyckats genomföra och uppfylla de nya rikt-
linjer och mål som satts upp i reformprocessen.
Ett första steg i utvärderingen kommer att ske
under det närmaste året då givare samlas för att
diskutera genomförandet av riktlinjerna för den
åttonde påfyllnaden av fonden.

Asiatiska utvecklingsbanken

Asiatiska utvecklingsbanken (AsDB) har under
det gångna året fortsatt utvecklingen mot en
komplett utvecklingsbank. Verksamheten, som i
tilltagande utsträckning inriktats på att åtgärda
de ekonomiska och sociala effekterna av Asien-
krisen, har alltmer präglats av en tydlig fattig-
domsinriktning. President Chino fastslog i sam-
band med sitt tillträde i januari 1999 att bankens
övergripande mål är att minska fattigdomen i re-
gionen, vilket i december 1999 följdes upp med
att styrelsen antog en fattigdomsstrategi, som
bl.a. skall ligga till grund för riktlinjer på områ-
den såsom god samhällsstyrning, hälsa, jäm-
ställdhet och miljö.

Bankens roll i det multilaterala systemet
kommer att beröras i bankens vision som är un-
der utarbetande. Visionen, som tar sitt avstamp i
de internationella utvecklingsmålen och bankens
fattigdomsstrategi, kommer att presenteras i de-
cember 2000. För att befästa bankens roll i regi-
onen har en ny policy tagits fram som bl.a. väntas
leda till ett ökat antal regionkontor. För att stär-
ka styrelsens roll och effektivitet har president
Chino presenterat en tio-stegs handlingsplan
som kommer att verkställas med början under
2000.

AsDB:s insatser med anledning av den finan-
siella krisen har tärt på bankens finansiella resur-
ser. Upplånings- och utlåningsutrymmena förut-
ses vara uttömda före 2002, vilket väntas leda till
en tidigareläggning av bankens femte kapitalök-
ning.

Nya påfyllnadsförhandlingar, de åttonde i
ordningen, för Asiatiska utvecklingsfonden

(AsDF) påbörjades i oktober 1999 och kommer
förhoppningsvis att kunna avslutas före inneva-
rande års utgång. Den givarrapport, som kom-
mer att utgöra förhandlingarnas slutresultat,
kommer att behandla policyfrågor såsom god
samhällsstyrning, miljö och jämställdhet, institu-
tionella frågor samt bankens och fondens roll i
det multilaterala systemet. Sverige och övriga
nordiska länder spelar en drivande roll i flertalet
av dessa frågor.

Interamerikanska utvecklingsbanken

Interamerikanska utvecklingsbanken (IDB) är
idag regionens största multilaterala långivare.
Banken har på senare år, ytterligare stärkt sin
fattigdomsprofil bl.a. genom en ökad utlåning till
de fattigaste länderna i regionen och en större
andel socialt inriktade projekt.

Under de två senaste åren har Sverige tillsam-
mans med de nordiska länderna varit drivande i
diskussionen om bankens framtida roll i regio-
nen, där vi betonat vikten av att fattigdomsbe-
kämpning lyfts fram som den övergripande mål-
sättningen för IDB:s verksamhet. De nordiska
länderna har också understrukit vikten av att
IDB analyserar sin roll i förhållande till andra
aktörer. Sverige har också aktivt drivit på ban-
kens arbete med god samhällsstyrning och jäm-
ställdhet, där viktiga framsteg har gjorts under
senare år. Sverige avser att fortsatt betona vikten
av att banken ökar personalens kompetens på
dessa områden och att verksamheten i ökad om-
fattning decentraliseras till fältkontoren.

Bankens verksamhet präglades under 1999 av
efterverkningarna av de senaste årens finansiella
oro och naturkatastrofer. IDB agerade snabbt på
dessa externa chocker genom en omfattande
kris- och katastroflångivning.

Sverige har sedan 1998 förhandlat om med-
lemskap i Interamerican Investment Corpora-
tion (IIC), en till IDB-gruppen knuten organi-
sation, vilken stödjer utvecklingen av små och
medelstora privata företag. Först vid IDB:s års-
möte i mars 2000 skedde ett genombrott i för-
handlingarna, vilket ledde till en övergångslös-
ning för den svenska anslutningen till
organisationen. En definitiv lösning väntas under
2000.

Internationella valutafonden

Internationella valutafonden (IMF) har under
senare år stärkt sina insatser i de fattigaste län-

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÄDE 7

derna. IMF har också en viktig roll i finansie-
ringen av HlPC-initiativet för skuldlättnad.

I fonden finns ett särskilt fönster för stöd till
reformering av de fattigaste ländernas ekonomi-
er, Poverty Reduction and Growth Facility
(PRGF). Mjuka lån lämnas som stöd till ekono-
miska reformer inom ramen för genomförandet
av de fattigdomsstrategier, s.k. PRSP (Poverty
Reduction Strategy Papers) som länderna utar-
betar. Detta sker i nära samarbete med Världs-
banken.

IMF:s deltagande i finansieringen av HIPC
sker dels genom försäljning av en del av fondens
guldinnehav, dels genom bilaterala insatser till
vilka Sverige kommer att bidra.

Övriga utvecklingsbanker och -fonder

Internationella jordbruksutvecklingsfonden

(IFAD) har ett mycket tydligt fokus på fattig-
domsbekämpning genom sin inriktning på för-
delaktiga lån och projekt för att förbättra lev-
nadsförhållandena för landsbygdsbefolkningen i
de fattigaste länderna. Vid årsmötet i februari
1999 inleddes konsultationer om en påfyllnad av
fondens kapital, vilka beräknas bli klara under
2000. Sverige kommer även fortsättningsvis i
IFAD:s styrelse, i nära samarbete med Norge,
Danmark och Finland, bl.a. verka för att ytterli-
gare förankra prioriterade mål i fondens verk-
samhet och för att förbättra samarbetet och ar-
betsfördelningen mellan de Rombaserade FN-
organen verksamma på jordbruksutvecklingsom-
rådet.

Fonden för kapacitetsuppbyggnad i Afrika
(ACBF) har huvudsakligen arbetat med att stär-
ka utvecklingsländers kapacitet att utarbeta och
genomföra makroekonomisk politik. Under
1999 fattades beslut om att bredda mandatet till
att även innehålla insatser för att stärka kapaci-
teten inom den offentliga sektorn och dess skär-
ningspunkt gentemot den privata sektorn. Inled-
ningsvis skall ACBF koncentrera sig på områden
som offentlig redovisning, statistisk analys och
liknande, men verksamheten kommer successivt
att omfatta ett bredare område. Regeringen be-
dömer att breddningen ligger mycket väl i tiden
och att ACBF kan bli en viktig aktör inom några
betydelsefulla områden t.ex. i anslutning till ut-
arbetandet av s.k Poverty Reduction Strategy
Papers.

Nordiska utvecklingsfonden (NDF) ger fördel-
aktiga lån motsvarande IDA-villkor till främst
låginkomstländer. Lånen, som finansieras genom
bidrag från de nordiska länderna, ges till projekt
som är av nordiskt intresse och som främjar
ekonomisk och social utveckling. NDF ger kre-
diter endast i samfinansiering med andra finansi-
ärer - utvecklingsbanker och nordiska bistånds-
organ.

En utvärdering av NDF presenterades i juli
1999. Den gav ett övervägande gott betyg åt
NDF och förordade ökat fokus på insatser inom
infrastruktur respektive avveckling av privat-
sektorverksamheten i dess nuvarande form på
basis av en bibehållen liten organisation, inrikt-
ning på "nordisk nytta" i form av upphandling av
varor och tjänster och renodling av fondens
komparativa fördelar vad gäller erfarenhet, kom-
petens i organisationen och den nordiska resurs-
basen.

Samtliga nordiska länder har enats om att
NDF:s komparativa fördelar talar för en fortsatt
tyngdpunkt på ekonomisk infrastruktur, samti-
digt som det är viktigt att integrera sociala di-
mensioner i projekten. Den tidigare angivna mål-
sättningen att 40 procent av projekten skall avse
social infrastruktur, multisektor och miljö bör
ligga fast. Detta slås fast i en rapport med rikt-
linjer för en kapitalökning som de nordiska län-
derna enats om. Överenskommelsen innebär en
påfyllnad om 330 miljoner euro för en femårspe-
riod från 2001. Sveriges andel är 32 procent.
Nordiska ministerrådet har tillstyrkt kapitalök-
ningen liksom förslag att fondera räkenskapsva-
luta SDR (Speciella Dragningsrätter) till euro.

NOÄSAD-fonden är ett samarbete mellan de
nordiska länderna Danmark, Finland, Norge och
Sverige samt medlemsländerna i Southern Afri-
can Development Community (SADC). Fonden
har som syfte att bidra till ekonomisk utveckling
och självförsörjning i SADC-länderna främst
med lån till s.k. joint ventures. De nordiska län-
derna beslutade i fjol om en förlängning av fon-
dens mandat till utgången av mars 2003 och om
en kapitalpåfyllnad om 150 miljoner danska kro-
nor. Sveriges bidrag under en treårsperiod upp-
går till 66 miljoner svenska kronor.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

Övrigt multilateralt samarbete

Tabell 3.6 Övrigt multilateralt samarbete

Tusental kronor	Budget 2000	Beräknat 2001
Miljöinsatser	0	111 000
Konfliktförebyggande insatser	50 500	120 000
Särsk. multilaterala insatser:
- Utsatta barn i fattiga länder	0	27 000
- Särsk. jämställdhetsinsatser	0	5 000
övriga insatser	121 000	150 000
Summa	171 500	413 000

Multilaterala miljöinsatser

FN:s generalsekreterare pekar i sin rapport till
Millennieförsamlingen på de framsteg som gjorts
ända sedan 1972, då den första miljökonferensen
hölls i Stockholm. Samtidigt konstaterar han att
utmaningarna vida överträffar de åtaganden som
ändå gjorts. Dessa är, enligt rapporten, för få, för
små och för sena. Generalsekreterarens förhopp-
ning är att världens ledare skall ta tillfället i akt
att skapa nytt liv i debatten om hållbar utveck-
ling samt lägga grunden för konkreta åtaganden i
samband med toppmötet om miljö och utveck-
ling år 2002.

Regeringen medverkar aktivt i det förbere-
dande arbetet inför översynen och kommer un-
der det första halvåret 2001 att inneha en nyckel-
roll i dessa förberedelser som EU:s ordförande.
Redan under hösten 2000 kommer FN:s gene-
ralförsamling att besluta om syfte, inriktning,
omfattning, tidpunkt och plats för den konferens
som troligen kommer att hållas på toppmötesni-
vå i ett utvecklingsland. En nationalkommitté
har tillsatts för att bistå regeringen i detta förbe-
redande arbete. Dess rapport är del i ett världs-
omspännande nationellt Agenda 21-arbete. Re-
geringen fäster också stor vikt vid att EU våren
2001 skall kunna anta en strategi för hållbar ut-
veckling som ett regionalt bidrag till toppmötet
2002.

Sveriges prioriteringar för utvecklingssamar-
betet utgår från rekommendationerna från FN:s
konferens om miljö och utveckling (UNCED)
1992 vilka ytterligare har konkretiserats och be-
fästs sedan regeringens skrivelse om Sveriges ut-
vecklingssamarbete för hållbar utveckling (rskr.
1996/97:2) behandlades i riksdagen.

I allt högre grad svarar nu de multilaterala or-
ganisationerna upp när det gäller att genomföra
visionen om hållbar utveckling i den konkreta

verksamheten. Världsbanken har under de se-
naste åren utarbetat riktlinjer för hållbar utveck-
ling inom särskilda områden som bl.a. energi och
skog. Under innevarande år pågår ett intensivt
arbete för att i en konsultativ och öppen process
utveckla en sammanhållen miljöstrategi. Rege-
ringen fäster stort avseende vid detta arbete som
är ett gott exempel på hur Sverige i styrande för-
samlingar medverkar i angeläget policyskapande
arbete.

Sveriges ordförandeskap i EU kommer att i
hög grad prägla regeringens förberedelser för
nästa års möte med FN:s kommission för hållbar
utveckling (CSD). Energifrågorna ges en fram-
skjuten plats liksom frågor rörande bl.a. atmosfä-
ren och transporter. Regeringen verkar för att
CSD:s beslut skall understryka energifrågornas
betydelse inom ramen för utvecklingssamarbetet.
Av särskild vikt är att underlätta för u-länderna
att delta i det globala energisamarbetet.

Sveriges åtagande i förhållande till den Globala
Miljöfonden (GEF), som är finansiell mekanism
för FN:s konvention för klimatförändringar och
konventionen om biologisk mångfald, innebär
att ett belopp om ca 35 miljoner kronor skall in-
betalas. Redan under innevarande år kommer
förhandlingar att inledas om påfyllnad av fon-
dens resurser för den tredje påfyllnadsperioden
(2002-2006).

Sverige anser att genomförandet på landnivå
av åtagandena och intentionerna i de globala
miljökonventionerna är av mycket stor vikt. Sär-
skilda ansträngningar är motiverade för att un-
derlätta u-ländernas deltagande i det omfattande
policyarbetet. Regeringen kommer därför att
lämna särskilt strategiskt stöd för att bidra till
detta.

Under år 1999 nåddes en överenskommelse
om påfyllnad av den Multilaterala Fonden för
utfasning av ozonfarliga ämnen med ett belopp
om sammanlagt 440 miljoner dollar för perioden
2000-2002. Detta är ett uttryck för givarnas stöd
till det fortsatta arbetet med att förhindra ozon-
lagrets förtunning. Sverige avser att fortsätta ver-
ka för att stöd i större omfattning skall inriktas
på sektorprogram och stärkande av nationella in-
stitutioner. Sveriges bilaterala program bör fort-
sätta på den inslagna vägen med betoning på för-
stärkning av de nationella ozonenheterna och
andra institutionella insatser och med utnyttjan-
de av svensk erfarenhet och svenska resurser.
Fonden bör arbeta fram flexibla regler för bi-
stånd till utfasning av freon inom kylsektorn i u-
länder. Samtliga dessa eftersträvade policyför-

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

ändringar bör bidra till bättre måluppfyllelse i
utfasningsarbetet under 2001 och åren därefter.

För budgetåret 2001 avsätts totalt 18,5 miljo-
ner kronor för den första inbetalningen till fon-
den under den nya påfyllnadsperioden.

I början av år 2000 hölls i Haag det andra
mötet med Världsvattenforumet. Såväl regering-
ar som en rad andra aktörer bidrog aktivt till att
lyfta fram världens vattenproblem och kom med
förslag om hur de skall kunna lösas. Sverige del-
tog aktivt i förberedelserna för konferensen och
vid utarbetandet av den ministerdeklaration som
antogs. Nu vidtar det angelägna arbetet med att
följa upp de föreslagna åtgärderna. Regeringen
fäster mycket stort avseende vid att de kan ge-
nomföras i dialog med u-länderna. Den särskilda
kompetens som Sverige besitter genom de i
Stockholm belägna vatteninstitutionerna har
därvid en viktig roll som bör kunna utnyttjas och
förstärkas.

Förhandlingarna om en global konvention om
begränsning av användningen av beständiga or-
ganiska föroreningar, s.k. POPs påbörjades år
1998. De skall enligt planerna avslutas i decem-
ber år 2000. Konventionen skall sedan under-
tecknas vid en diplomatkonferens i Stockholm
våren 2001.

Regeringen anser att en global överenskom-
melse om användningen av POPs är en viktig
och prioriterad fråga och Sverige var också ett av
de länder som var starkt pådrivande för att på-
börja förhandlingarna. U-länderna har uttalat att
en förutsättning för att förhandlingarna skall
kunna slutföras enligt planerna är att i-länderna
är beredda att bidra till u-ländernas begränsning
och sanering av POPs. Det kan därför bli aktu-
ellt att både via multilaterala och bilaterala kana-
ler bidra till sådan finansiering.

Efter förhandlingar som pågått i olika fora se-
dan Riokonferensen har FN beslutat inrätta ett
globalt skogsforum (UN Forum on Forests) för
att diskutera, ge rekommendationer och följa
upp beslut rörande världens skogar. Uppgörelsen
innebär att en ny mer handlingsinriktad fas för
de globala skogsfrågorna kan inledas. För givar-
länderna innebär detta att man åtagit sig att
stödja u-länderna att vidta de åtgärder på vägen
mot hållbart skogsbruk som rekommenderats.

Multilaterala konfliktförelryggande insatser

Betonandet av FN:s ansvar för internationell
fred och säkerhet är ett traditionellt inslag i
svensk utrikes- och säkerhetspolitik. Svensk

medverkan i och finansiering av FN-beslutade
fredsoperationer och fredsbyggande verksamhet
är betydande. Kravet på FN:s ingripande har
överstigit organisationens förmåga att möta allt-
mer komplexa behov i situationer av bräcklig
fred, brutna fredsavtal och framtvingande åtgär-
der enligt FN-stadgans kapitel 7. Erfarenheterna
från Balkan, Afrika och Osttimor visar på beho-
vet av tidigt planerade och samordnade insatser
där militära, civila, humanitära och fredsfrämjan-
de utvecklingsinsatser samverkar trots bibehållna
distinkta mandat. Generalsekreteraren har härvid
en samordnande roll av avgörande betydelse. In-
sikten om att konfliktförebyggande måste ge-
nomsyra FN:s hela verksamhetsfält har, bl.a.
med svensk aktiv tillskyndan, stärkts. Utrikesde-
partementet har genom ett handlingsprogram för
konfliktförebyggande stärkt samordningen av
analysarbetet kring dessa och andra aspekter på
dagens konfliktskeenden. Inom Utrikesdepar-
tementet innefattar analysarbetet om konfliktfö-
rebyggande olika områden, såsom säkerhets-,
FN-, regional-, bistånds-, migrations- och MR-
politik.

Förutom de medel som ställts till Rikspolis-
styrelsen (RPS) förfogande för polismedverkan i
fredsoperationer i bl.a. Västafrika och Bosnien
har stöd lämnats till den temporära internatio-
nella bevakningen av Hebron (TIPH) och FN:s
internationella vaktstyrka i Irak (UNGCI) som
under viss tid varit under svensk ledning. Sverige
stödjer att systemet med FN:s generalsekretera-
res särskilda sändebud för konflikthantering och
tillhörande ämnesområden (SRSG) effektivise-
ras. Stöd för detta ändamål har när det gäller
SRSG för specifika politiska uppdrag lämnats till
UNITAR (United Nations Institute for Trai-
ning and Research). När det gäller SRSG med
tematiskt ansvar kommer det nära samarbetet
med SRSG för barn i väpnade konflikter respek-
tive för internflyktingar att fortsätta.

Sverige har under flera år lämnat stöd till de
två internationella krigsförbrytartribunalerna för
forna Jugoslavien och för Rwanda. Det har bl.a.
gällt utgrävningar för att utröna brott mot
mänskligheten som massaker på civilbefolkning-
en. Stödet för dessa ändamål kommer att fort-
sätta under mer samordnade former i nära dialog
med tribunalernas chefsåklagare.

Sverige har sedan gammalt nära kontakter
med ett flertal regionala organisationer med an-
svar för olika aspekter av konflikthantering. Det
gäller särskilt i den mest konfliktdrabbade konti-
nenten Afrika. Det etablerade samarbetet med

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

dessa kommer att fortsätta med stöd för deras
olika ansträngningar.

När det gäller internationella insatser utanför
FN-systemet men kopplat till FN:s ansvarsom-
råden kommer samverkan med ICG
(International Crisis Group), Henry Dunant in-
stitutet och IPA, (International Peace Academy)
att fortsätta.

Det svenska engagemanget för konfliktföre-
byggande har fått brett internationellt erkännan-
de. Förväntningarna på svensk medverkan och
svenskt stöd har därmed också ökat. Det finns
också ett egenintresse för en aktiv svensk utri-
kespolitik med såväl FN- som EU-orientering
att upprätthålla och utöka Sveriges deltagande i
konfliktförebyggande i bred mening.

Särskilda multilaterala insatser: jämställdhet

Utöver bidrag till FN:s kvinnofond (UNIFEM)
om 10 miljoner kronor användes år 2000 reser-
vationsmedel för fortsatta insatser av pilotka-
raktär för att stärka jämställdhetssträvandena in-
om det multilaterala utvecklingssamarbetet.
Medel från posten har under år 1999 och 2000
utbetalts bl.a. för seminarier, publikationer och
kurser i ett strategiskt arbete med att integrera
ett jämställdhetsperspektiv inom såväl FN som
internationella utvecklingsbanker. Som ett led i
arbetet med att stärka rapportering och synliggö-
ra kvinnors och mäns olika villkor arrangerades i
samverkan med UNDP ett seminarium våren
1999 för Estland, Ukraina och Kazakstan och vå-
ren 2000 anordnades ett seminarium på minis-
ternivå med åtta afrikanska länder samt Portugal
som ordförandeland i EU. Särskilda bidrag har
också utgått till den Afrikanska och den Asiatis-
ka utvecklingsbanken för att höja kompetens och
medvetenhet om kvinnors och mäns olika villkor
som utgångspunkt för analys och operativ verk-
samhet.

Medlen har syftat till att under en begränsad
tidsperiod bistå organisationer bl.a. med att ut-
veckla handlingsplaner för jämställdhet i utveck-
lingssamarbetet. Grundtanken är att organisatio-
nerna på sikt själva skall ta ett klart och tydligt
ansvar för att uppmärksamma kvinnor och män
på lika villkor i sin verksamhet. En successiv
nedtrappning av anslagna medel förutses därför.
Samtidigt beräknas basbidraget till UNIFEM
öka.

Särskilda multilaterala insatser: barn

Inom ramen för den pågående översynen ut-
arbetas strategier inom särskilt angelägna områ-
den som barnarbete, kommersiell sexuell explo-
atering av barn, barn på institutioner, barn och
hiv/aids, barn i väpnade konflikter samt barn
med funktionshinder. En skrivelse skall lämnas
till riksdagen och projektet skall vara avslutat i
januari 2002.

Särskilda medel har anvisats för multilaterala
insatser för att stimulera ett barnrättsperspektiv i
FN:s fonder och program m.fl. multilaterala ak-
törer. Beslut om stöd har fattats avseende bl.a.
barnarbete, sexuell exploatering av barn och barn
på institution. Vidare har regeringen beslutat att
uppdra åt Sida att bereda och företrädesvis ge-
nom internationella organisationer genomföra
biståndsinsatser för särskilt utsatta barn.

År 2001 genomför FN:s generalförsamling ett
särskilt möte kring uppföljningen av målen från
barntoppmötet år 1990 (UNGASS 2001). En
förberedande kommitté med UNICEF som sek-
retariat, svarar för förberedelsearbetet. I denna
egenskap har UNICEF identifierat behov av
framsteg på tre områden: att säkerställa välbefin-
nande för de yngsta barnen, att garantera att alla
barn får en god grundutbildning samt att ge alla
ungdomar möjlighet att utvecklas till medkän-
nande och produktiva medborgare. UNICEF
har vidare lanserat en global rörelse för barn,
Global Movement for Children, för att mobilise-
ra såväl det civila samhället, inklusive enskilda
organisationer, som den privata sektorn. Sverige
ger hög prioritet åt det särskilda mötet och avser
aktivt stödja förberedelsearbetet. Sverige avser
vidare stödja ett aktivt deltagande av det samlade
FN-systemet inklusive Bretton Woods-
institutionerna i utarbetandet av förnyade åta-
ganden för barn och barnets rättigheter under
2000-talets första årtionde.

Ett nytt internationellt partnerskap har bildats
i form av det Globala Vaccininitiativet (GAVI).
WHO och UNICEF ingår liksom bilaterala gi-
vare och privata intressen. Syftet är att genom
stöd till u-länder vaccinera fler barn mot de van-

12 Riksdagen 2000/01. 1 samt. Nrl. Del2

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

ligaste barnsjukdomarna och på det viset rädda
livet på uppskattningsvis tre miljoner barn. Rege-
ringen avser att stödja detta initiativ.

Övriga multilaterala insatser

Årsbidrag till organisationer inom och utom
FN-systemet finansieras från denna post. Därtill
kommer fördjupningsstudier med extern exper-
tis, analyser, seminarier och andra aktiviteter som
främjar internationell samverkan och utveckling
t.ex. insatser till stöd för uppföljning av FN-
konferenser.

FN:s kontor för samordning av humanitärt
bistånd, OCHA, har befäst sin centrala roll. Bå-
de beträffande policy och den konkreta samord-
ningen i fält har en positiv utveckling skett, även
om problemen är betydande bl.a. p.g.a av me-
delsbrist. Sverige bidrog under 2000 dels till
OCHA:s årsbudget med åtta miljoner kr, dels
med fem miljoner kronor till en särskild fond för
fältsamordning. Fonden har tillkommit på
svenskt initiativ för att ge OCHA möjlighet att
snabbt och flexibelt sätta upp erforderlig sam-
ordningskapacitet. Härtill har Sida regelmässigt i
enlighet med regeringens direktiv stött OCHAzs
samordning i fält i anslutning till beslut om bi-
drag till FN:s konsoliderade appeller (CAP). För
år 2001 beräknas det svenska årsbidraget till
OCHA öka. Härutöver kommer Sidas stöd till
OCHA att fortsätta.

International IDEA (Internationella institutet
för demokrati och fria val) är en mellanstatlig or-
ganisation som bildades på svenskt initiativ i
Stockholm år 1995. IDEA är en internationell
mötesplats för medlemmarna, för närvarande 19
länder och fem internationella enskilda organisa-
tioner. Gemensamt arbetar dessa för att stödja en
demokratisk utveckling i bred bemärkelse, inklu-
sive fria val. IDEAcs verksamhet är inriktad på
såväl normativt arbete som kapacitetsutveckling
och tillämpad forskning. Institutet har på kort
tid etablerat sig och är idag en välrenommerad
organisation, vars tjänster efterfrågas på många
håll i världen. Sverige som initiativtagare och
värdland för organisationen har ett speciellt an-
svar för och intresse av att stödja dess utveckling.

ICRC (Internationella Rödakorskommittén)
har genomfört en reformering av såväl verksam-
hetsbudget och program som av ledningen av or-
ganisationen syftande till större öppenhet och
effektivitet. Organisationen bygger sin verksam-
het på de fyra Genéve-konventionerna, jämte
tilläggsprotokoll, om den humanitära rätten i

väpnade konflikter. Dess verksamhet har blivit
än mer betydelsefull i dagens komplexa konflikt-
situationer. ICRC är på grund av sitt unika man-
dat och sin integritet en särskilt viktig aktör vad
gäller att ge skydd och hjälp till drabbad civilbe-
folkning i väpnade konflikter. En särskilt viktig
del av ICRC:s verksamhet är att värna om ge-
nomförandet av och sprida kunskap om den in-
ternationella humanitära rätten. I november 1999
antogs en handlingsplan som utgör grunden för
medlemsstaternas och rödakorsrörelsens åtagan-
den under de kommande åren. Mot bakgrund av
den vikt Sverige lägger vid ökade kunskaper och
bättre genomförande av den internationella hu-
manitära rätten beräknas en mindre ökning av
det svenska bidraget till ICRC:s centrala verk-
samhet avseende den humanitära rättens efter-
levnad. Stöd till ICRC:s fältverksamhet bereds
av Sida i samråd med regeringen. Sverige har fått
gehör i ICRC för att ersätta den tudelade bud-
geten uppdelad på huvudkvarters- respektive
fältkostnader med en integrerad budget. Detta
innebär ett gemensamt samordnat svenskt bidrag
till ICRC.

Bidraget till IOM (Internationella migrations-
kommittén) utgår enligt en i förväg fastställd
skala. Det svenska bidraget förväntas sänkas nå-
got under 2001 på grund av inträdet av tre nya
medlemmar i organisationen.

Generalförsamlingen genomför nu en rad sär-
skilda extramöten för att följa upp 1990-talets
stora världskonferenser. Sverige har på olika sätt
gett stöd till FN:s arbete för att få en bättre
överblick av effekterna av konferenserna liksom
för att garantera en aktiv medverkan från de
minst utvecklade länderna inför extramötena om
befolkning, jämställdhet och sociala frågor. Lik-
nande stöd kommer att ges inför uppföljnings-
mötet av barntoppmötet och extramötet om bo-
ende- och stadsutvecklingsfrågorna samt inför
världskonferenserna om de minst utvecklade
länderna och utvecklingsfinansiering.

Sverige har varit drivande i arbetet att effekti-
visera och reformera FN:s ekonomiska och soci-
ala verksamhet med tonvikt på en bättre integre-
ring av FN:s operativa verksamhet med
huvudsaklig inriktning på landnivå. Sverige
kommer också fortsättningsvis att driva detta
reformarbete liksom insatser som syftar till ett
fortsatt utvecklat samarbete mellan FN och
Bretton Woods-systemet. Sverige kommer också
att ge stöd till insatser som syftar till att utveckla
nya och mer förutsägbara finansieringssystem.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

Finansieringsprojektet Development Finan-
cing 2000 har under året genomfört ett antal stu-
dier och seminarier om den framtida finansie-
ringen av det multilaterala systemet. Under år
2001 kommer nya studier att genomföras och
projektet kommer särskilt att vara engagerat i
förberedelserna och genomförandet av högnivå-
mötet om utvecklingsfinansiering som förväntas
äga rum under året. Projektet förväntas vara av-
slutat vid slutet av år 2001.

Europeiska Unionen (EU)

EU är en av världens största finansiärer av ut-
vecklingssamarbete. Tillsammans svarar gemen-
skapen och medlemsstaterna för ca 60 procent av
världssamfundets offentliga bistånd. Ungefär två
tredjedelar av EG-biståndet finansieras över den
reguljära budgeten, vilken fastställs av Europa-
parlamentet. Resten finansierar medlemsstaterna
dels via europeiska utvecklingsfonden, EUF, i
huvudsak till de s.k. AVS-länderna i Afrika,
Västindien och Stilla Havet, dels med ca 7 pro-
cent genom lån från Europeiska investerings-
banken.

Årligen avsätts ca 6 miljarder euro av den to-
tala EG-budgeten för internationellt utvecklings-
samarbete. Budgetåret 2001 beräknas 732 miljo-
ner kronor avräknas från biståndsramen för att
täcka Sveriges andel. Därtill kommer Sveriges
åtagande om bidrag till EUF 8 om 350 miljoner
euro samt ett beräknat bidrag till EUF 9 om 377
miljoner euro.

Reformer

1999 presenterade kommissionen resultaten av
den övergripande utvärdering av EG:s utveck-
lingssamarbete som initierades av medlemssta-
terna 1995. Utvärderingen pekade på allvarliga
brister i såväl planering, beslutsprocess, genom-
förande, uppföljning som utvärderingsverksam-
heten. Samtidigt konstaterades att kommissio-
nen lider av underbemanning på bistånds-
området.

Utvecklingsrådet gav kommissionen i uppdrag
att utarbeta ett program över de åtgärder som
krävdes för att komma till rätta med de problem
utvärderingen pekade på. Vid Utvecklingsrådet i
maj 2000 presenterade kommissionen en rapport
om vidtagna och planerade åtgärder samt ett för-
slag till en samlad policy för utvecklingssamar-
betet.

Gemenskapens utvecklingssamarbete känne-
tecknas idag av låg effektivitet. Detta tar sig bl.a.
uttryck i långa beredningstider, förseningar i
verkställighet, låg uthållighet efter avslutat stöd
samt svag samverkan med partnerlandets myn-
digheter och med andra biståndsgivare. Använd-
ningen av fattigdoms-, jämställdhets- och pro-
blemanalyser är sporadisk. Utvärderingar görs,
men resultaten återförs inte i tillräcklig utsträck-
ning till verksamhetsplaneringen.

Dessa och andra missförhållanden förväntas
åtgärdas dels genom kommissionens stora re-
formprogram, dels genom den omorganisation
och nya utvecklingspolitik som lagts fast.

De viktigaste åtgärderna kan sammanfattas i
följande punkter:

- ett globalt synsätt med samstämmighet
mellan utvecklingssamarbetet och den ge-
mensamma utrikes- och säkerhetspolitiken
samt med andra politikområden,

- förstärkt fokus på fattigdomsbekämpning,
som inkluderar institutionella aspekter,
jämställdhet och hållbar utveckling,

- främjande av den privata sektorns utveck-
ling,

- närmare koppling mellan katastrofinsatser,
återuppbyggnad och utvecklingsstöd,

- en bättre arbetsfördelning mellan EG:s ut-
vecklingsbistånd och andra biståndsgivares,
inte minst medlemsländernas, baserat på
landstrategier som utformas i nära samar-
bete med partnerlandets myndigheter,

- en starkare länk mellan utvärderingar,
"lessons learned", och utformningen av nya
program.

Efter utredningar och intensiva konsultationer
med medlemsstaterna och internationella organi-
sationer har kommissionen beslutat att på sikt
inrätta en särskild institution för EG-bistånd.
Som ett första steg inrättas under 2000 en ny av-
delning för utvecklingssamarbete. Den kommer
att ledas av en styrelse med kommissionären för
utrikes relationer som ordförande och kommis-
sionären för utvecklingssamarbete som verkstäl-
lande direktör.

De ca 120 EU-delegationerna i utvecklings-
länder skall få ökade resurser och befogenheter.
Detta förutsätter dock en revidering av såväl
budgetförordning som personalreglemente.

Samarbetet mellan EG och medlemsstaternas
förvaltningar skall stärkas och fokuseras på

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

landsstrategier, sektorprogram och erfarenhets-
utbyte. På sikt kan också samfinansiering och
utkontraktering av EG-bistånd till medlemssta-
ter prövas.

Sverige har varit en av de ivrigaste föresprå-
karna för en reformering av EG:s utvecklings-
samarbete. Aven om organisations- och effekti-
vitetsfrågor är kommissionens eget mandat är
det naturligt att Sverige och andra medlemsstater
engagerar sig i arbetet i expertgrupper, informella
möten, rådsarbetsgrupper och verkställighets-
kommittéerna som kommer att behandla olika
aspekter av effektivisering.

Ordförandeskapet 2001

Ett EU som är öppet mot omvärlden och präglas
av internationell solidaritet kommer att vara en
ledstjärna under det svenska ordförandeskapet.
Så långt det är möjligt för ordförandeskapet att
påverka Utvecklingsrådets dagordning, kommer
Sverige att arbeta för att den skall ingå i den
kontinuitet som Frankrikes, Sveriges och Belgi-
ens ordförandeskap bör bilda. EU-
ordförandeskapet innebär ett ökat engagemang
både i processer och i substans. Framför allt
måste Utrikesdepartementet och Sida medverka
till att sådana rådsprocesser som främjar ge-
nomförandet av kommissionens nya utveck-
lingspolicy förs framåt. Förutom kontinuitet och
effektivitet kommer även frågor om fattigdoms-
bekämpning, jämställdhet och hållbar utveckling
att stå högt på dagordningen under det svenska
ordförandeskapet.

Ordföranden i Utvecklingsrådet, biståndsmi-
nistern, har ett brett uppdrag som kräver snabb
och solid hantering av ärenden. Detta gäller re-
dan från inträdet i vår trojka-period 1 juli 2000.
Från den 1 januari 2001 kommer svenska tjäns-
temän att under ett halvår leda de förhandlingar
som sker i fyra rådsarbetsgrupper på utvecklings-
samarbetets område. Sammanlagt kommer de två
ordförandena för fyra rådsarbetsgrupper vardera
att leda ett drygt sextiotal halv- eller heldagsmö-
ten i vilka minst en svensk nationell delegat per
möte deltar. Inom ramen för det globala utveck-
lingssamarbetet svarar Utrikesdepartementet för
fem förhandlingsprocesser och hundratals EU-
samråd inför FN-konferenser och -möten.

Vid sidan av att ansvara för att formulera EU-
gemensamma ståndpunkter och att företräda EU
både i internationella organisationer och i tredje
land fortsätter det löpande arbetet i bl.a. de 25
verkställighetskommittéer och expertgrupper där

Utrikesdepartementet och Sida deltar under
kommissionens ledning.

I Sverige arrangeras två högnivåmöten under
ordförandeskapet:

- Bam i krig och på flykt är ett högnivåsemi-
narium som äger rum i Norrköping i mars,

— Making Glohilisation Work for the Poor är
en konsultation om globalisering och ut-
vecklingssamarbete, som äger rum i Kram-
fors i juni.

En FN-konferens om de minst utvecklade län-
derna äger rum i maj 2001 i Bryssel. Ett arrange-
mang med deltagare från enskilda organisationer
och det civila samhället anordnas i anslutning till
konferensen.

En övergripande svensk målsättning är att vi
som ordförande skall bidra till ökad effektivitet
och kvalitet i Gemenskapens bistånd och stödja
EU att kunna axla en roll som en pålitlig och so-
lidarisk del av det internationella utvecklings-
samfundet, särskilt gentemot FN.

A VS-samarbetet

I juni undertecknades det nya partnerskapsavta-
let - det s.k. Cotonou-avtalet - mellan Europeis-
ka gemenskapen, medlemsstaterna och de 71
AVS-länderna i Afrika, Västindien och Stilla ha-
vet. Avtalet kommer att ersätta Lomékonventio-
nen, som reglerat samarbetet under de senaste 25
åren. Förhandlingarna har gällt omfattande för-
ändringar av det tidigare samarbetet, vars resultat
varit blandat. Utvecklingssamarbetet har kritise-
rats för att vara ineffektivt och handelspreferen-
serna har inte lett till en ökad integration av
AVS-länderna i världsekonomin.

Målet har för båda parter varit att åstadkomma
ett genuint partnerskap baserat på lokalt ägar-
skap och ömsesidiga åtaganden. Fattigdomsbe-
kämpning skall utgöra det övergripande målet
för samarbetet. Ett brett deltagande skall efter-
strävas, som också skall omfatta det civila sam-
hället och den privata sektorn. En fördjupad po-
litisk dialog mellan parterna skall bidra till fred
och säkerhet och en demokratisk utveckling.

Avtalet lägger ökad tonvikt vid respekt för
mänskliga rättigheter, demokrati, rättsstat och
god samhällsstyrning. Brott mot dessa värden
skall vara föremål för konsultationer. Om inte en
lösning kan nås, kan utvecklingssamarbetet helt
eller delvis avbrytas. De tre första elementen ut-
gör sedan tidigare avtalets grundsatser. Frågan

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

om god samhällsstyrning skulle utgöra en fjärde
grundsats var länge omdebatterad. Genom aktivt
svenskt agerande kunde en kompromiss nås, som
innebär att god samhällsstyrning utgör ett grun-
delement i avtalet. Allvarliga fall av korruption
skall vara föremål för särskilda konsultationer
mellan parterna. Migrationsfrågor skall vara fö-
remål för en nära dialog.

En svår fråga i förhandlingarna var den fram-
tida handelsregimen. Den kompromiss som
parterna kom överens om innebär att de nuva-
rande handelspreferenserna förlängs fram till år
2008 och att ett undantag begärs från WTO:s
regler. Under tiden skall gemenskapen förhandla
om WTO-förenliga regionala frihandelsavtal
med de AVS-regioner eller -stater som så önskar.
Syftet med dessa s.k. regionala ekonomiska part-
nerskapsavtal är att främja regional liberalisering
och ökad handel inom en region, som ett led i
AVS-ländernas integration i världsekonomin.

Biståndet skall fördelas på basis av både behov
och uppnådda resultat. Landsstrategier skall ut-
göra basen i planeringen av utvecklingssamarbe-
tet. Biståndet är uppdelat på ett samlat anslag för
gåvobistånd och en särskild investeringsfacilitet
för stöd till näringslivsutveckling. Den nionde
europeiska utvecklingsfonden, EUF 9, kommer
att beräknas till 13,8 miljarder euro, vilket till-
sammans med outnyttjade medel från tidigare år
skall täcka perioden 2000-2007. Sveriges bidrag
beräknas till 377 miljoner euro. Hela avtalet löp-
er på tjugo år med möjlighet till revidering vart
femte år.

Regeringen välkomnar det nya avtalet som ut-
gör en bra plattform för att utveckla samarbetet
med AVS-länderna.

MEDA

Inom den s.k. Barcelonaprocessen förs en poli-
tisk, ekonomisk och kulturell dialog som syftar
till att öka stabiliteten och främja samarbetet i
Medelhavsregionen. Genom MEDA skall ge-
menskapen stödja 12 länder runt Medelhavet i
deras ekonomiska utveckling och bidra till att de
står bättre rustade att möta konkurrensen från
den europeiska industrin, när ett planerat frihan-
delsområde införs år 2010. Samarbetets omfatt-
ning har ökat markant under 1990-talet. För pe-
rioden 1995-1999 har ca fem miljarder euro
avsatts för stöd till dels ekonomisk anpassning
och integration, dels mer traditionellt utveck-
lingssamarbete. Kapacitetsbrist och organisato-
riska problem i Kommissionen har lett till svå-

righeter att genomföra programmet. MEDA-
förordningen, som styr biståndets innehåll och
inriktning, är under omförhandling. Under 2000
förväntas beslut dels om den nya förordningen,
dels om omfattningen av stödet för perioden
2000-2005.

ALA

Samarbetet med Asien och Latinamerika (ALA)
har under senare år breddats till att omfatta både
bistånd och ekonomiskt samarbete. Tyngd-
punkten ligger på de fattigaste länderna och de
fattigaste delarna av befolkningen samt på regio-
ner och länder med betydande kommersiell po-
tential. Den finansiella ramen för perioden 1996-
2000 beräknas till fem miljarder euro. Av detta
går ca 60 procent till Asien och 40 procent till
Latinamerika. Per capita är dock biståndet till
Asien betydligt mindre än till Latinamerika.
Samtidigt har behovet av stöd till flera av de asia-
tiska länderna ökat i spåren av Asienkrisen 1997-
98, där negativa sociala effekter kvarstår i t.ex.
Indonesien och Thailand. Enligt svensk syn bör
en omfördelning inom ALA-biståndet övervä-
gas. Sverige välkomnar kommissionens planer att
utarbeta nya landsstrategier för utvecklings-
samarbetet med länderna i Asien och Latiname-
rika.

OBNOVA/CARDS

Efter 1990-talets krig och konflikter är västra
Balkan ett viktigt område för EG:s utvecklings-
samarbete. Insatserna, som knyter an till Stabili-
tets-pakten för sydöstra Europa och Stabilise-
rings- och associationsprocessen, skall bland
annat bidra till förutsättningar för fred och stabi-
litet i regionen, samt hjälpa länderna att integre-
ras i de europeiska strukturerna.

Gemenskapens utvecklingssamarbete på västra
Balkan har hittills skett inom ramen för två olika
program: Obnova och Phare. Under år 2000 för-
väntas beslut om en ny förordning, CARDS,
som ska ersätta båda dessa program och i fort-
sättningen styra EG:s insatser i regionen. Under
perioden 1991-1999 uppgick insatserna ur ge-
menskapsbudgeten till totalt 4,5 miljarder euro,
men för perioden 2000-2006 planeras en ökning.
Det största stödet ges för närvarande till Kosovo
och Bosnien-Hercegovina. Betydande belopp
kan också frigöras för andra delar av Förbunds-
republiken Jugoslavien (FRJ), utöver Kosovo,

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

den dagen då en demokratisk regim har kommit
till makten i Belgrad.

Livsmedelsbistånd och livsmedelssäkerhet

EG:s program för livsmedelsbistånd och livsme-
delssäkerhet syftar till att främja livsmedelssä-
kerheten i de fattigaste länderna. Programmet är
i storleksordningen 505 miljoner euro. Nära
hälften av resurserna används för att stödja livs-
medelssäkerheten i AVS-länderna. FN:s livsme-
delsprogram (WFP) och enskilda organisationer
är viktiga samarbetspartner.

Livsmedelssäkerhet och jordbruksutveckling
har identifierats som ett prioriterat område för
EG:s framtida utvecklingspolitik. En omfattande
utvärdering av programmet har gjorts och en
förändring av nuvarande förordning kan bli ak-
tuell under det svenska ordförandeskapet. Am-
bitionen är att integrera livsmedelssäkerhet i det
bredare perspektivet av fattigdomsbekämpning.

ECHO

Gemenskapens humanitära bistånd uppgick 1999
till ungefär 800 miljoner euro vilket gör Kom-
missionens kontor för humanitärt bistånd,
ECHO (European Community Humanitarian
Office), till en av världens största enskilda finan-
siärer av humanitärt bistånd. Stödet kanaliseras i
huvudsak via enskilda organisationer, FN-organ
och Internationella Rödakorskommittén.

Parallellt med den övergripande översynen av
EG:s utvecklingssamarbete har en särskild utvär-
dering genomförts av verksamheten inom
ECHO under åren 1996-1999. Utvärderingen
uppmärksammar särskilt brister i koordinering
inom Kommissionen och med andra humanitära
aktörer, avsaknaden av ett tydligt mandat och
klar policy samt övergripande administrativa
svagheter. Vid Utvecklingsrådet i maj 2000 an-
togs rekommendationer om hur kommissionen
bör åtgärda identifierade brister. I rekommenda-
tionerna uppmanas ECHO bl.a att tydliggöra
sitt mandat, att stärka samarbetet med FN och
Internationella Rödakorsrörelsen och att effekti-
visera sin interna organisation. Vidare uppmärk-
sammas Kommissionens avsikt att presentera en
strategi för kopplingen mellan humanitärt bi-
stånd, rehabilitering och utvecklingsinsatser.
ECHO har påbörjat en förändringsprocess i
syfte att åtgärda identifierade brister. Sverige in-
stämmer överlag med utvärderingens slutsatser
och har för avsikt att följa upp utvecklingsrådets

rekommendationer bl.a. genom fortsatt dialog
med ECHO. Sverige kommer som ordförande i
EU under våren 2001 att vara värd för ECHO:s
årliga policymöte.

Konfliktförebyggande

Under senare år har inom EU ett bredare synsätt
anlagts på konflikt- och säkerhetsfrågor med
ökat fokus på såväl förebyggande av väpnade
konflikter som på civil och militär krishantering.
Vid ministermötet i Helsingfors i december 1999
antog EU nya riktlinjer för utvecklingen av den
gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken
(GUSP). Sverige var då tillsammans med Stor-
britannien en av de drivande krafterna bakom
beslutet atr upprätta en icke-militär mekanism
för krishantering, som skall samordna och effek-
tivisera de. olika civila medel och resurser som
står till unionens förfogande.

I den nya Civilkommittén, som upprättats på
svenskt initiativ, ges en möjlighet att ta ett brett
grepp på EU:s bidrag till konflikt- och krisföre-
byggande, eftersom arbetet inkluderar såväl för-
stapelarfrågor (utvecklingssamarbetet och det
humanitära biståndet) som andrapelarfrågor
(utrikespolitiken). En prioriterad uppgift kom-
mer att vara att stärka unionens samlade kapaci-
tet för civil krishantering där utvecklingssamar-
betet ingår som ett viktigt bidrag. Konflikt-
förebyggande är också en av Sveriges priorite-
ringar inför ordförandeskapet. Målet är att utar-
beta en samordnad EU-policy där EU:s samtliga
instrument utnyttjas på ett effektivt sätt.

Det nya synsätt på konflikt-och säkerhetsfrå-
gor som man inom EU antagit under senare år
har också fått ett konkret genomslag på bi-
ståndsområdet. EU:s senaste insatser på den af-
rikanska kontinenten speglar den prioritet som
man ger preventiva, konfliktförebyggande åtgär-
der. Stöd har utgått från EU till Lusakaproces-
sen, vilken har som mål att åstadkomma fred i
den komplicerade konflikten i Demokratiska
Republiken Kongo, rehabiliteringsprocessen i
Rwanda och Burundi och gränskonflikten mellan
Etiopien och Eritrea.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

Bilateralt utvecklingssamarbete

Inledning

Huvuddelen av det svenska utvecklingssamar-
betet - ca två tredjedelar - är bilateralt, dvs. sker
direkt mellan Sverige och enskilda utvecklings-
länder. Sida ansvarar för den helt övervägande
delen av det bilaterala biståndets genomförande.

Sveriges bilaterala utvecklingssamarbete sker
med ett stort antal länder. För länder med vilka
Sverige har mer omfattande eller komplext sam-
arbete styrs detta genom landstrategier. Dessa
bygger i ökande grad på en nära dialog med sam-
arbetslandet, både regeringen och det civila sam-
hället. För att integrera det svenska samarbetet så
långt som möjligt i samarbetslandets egna ut-
vecklingsansträngningar och samordna insatser-
na med andra givares bistånd, läggs ökad vikt vid
att koppla de svenska landstrategierna till de
strategier som utvecklas i första hand av samar-
betslandet självt men också till de strategier som
andra ledande givare, som Världsbanken och FN,
utvecklar i nära samarbete med landets regering
och civila samhälle. Syftet är att komplettera lan-
dets egna ansträngningar och bidra till finansie-
ring av större program, exempelvis för sektorer
som undervisning och hälsovård. Samtidigt be-
tonas samarbetslandets ansvar och de olika rol-
lerna tydliggörs.

Biståndet får också en allt viktigare roll som
katalysator för ökade privata kapitalflöden, både
nationellt och internationellt. I många länder
finns förutsättningar för att gradvis minska bi-
ståndsfinansieringen till förmån för inhemska
och utländska privata resurser. Biståndet kan un-
derlätta detta genom att stödja utveckling av t.ex.
ländernas finansiella sektorer.

Av Sidas utbetalningar 1999 var den geogra-
fiska fördelningen: Afrika 35 procent, Asien 19
procent, Latinamerika 16 procent och Euro-
pa/Centralasien 14 procent. Av verksamhetsgre-
narna gick den största andelen, 17 procent, till
humanitärt bistånd medan 16 procent gick till
sociala sektorer, 13 procent till mänskliga rättig-
heter och demokratisk samhällsstyrning och 12
procent till infrastruktur, näringsliv och urban
utveckling.

Genom en stärkt inriktning på små och strate-
giska insatser, inte minst inom området demo-
krati och mänskliga rättigheter, ökar också anta-
let insatser och uppgick 1999 till 4620.

Det bilaterala utvecklingssamarbetet utvärde-
ras inom Sida, dels av Sekretariatet för utvärde-

ring och intern revision som är direkt underställt
Sidas styrelse, dels av olika avdelningar och av de
integrerade ambassaderna. Utvärderingsverk-
samheten vid Sida under 1999 redovisas under
Resultat (avsnitt 3.6.1).

För att kontinuerligt förbättra utvecklings-
samarbetet krävs ökad återföring och kun-
skapsutveckling inom utvärderingsverksamheten
samt bättre utnyttjande av forsknings- och ut-
redningsresultat. Expertgruppen för utveck-
lingsfrågor (EGDI) som tillsattes av regeringen
1995 spelar här en viktig roll genom extern råd-
givning och kontakter med forskarsamhället.
Under 1999 publicerade EGDI fyra studier om
bl.a. biståndsberoende, landsbygdsutveckling i
Tanzania och den internationella finansiella ar-
kitekturen.

Utrikesutskottet har i betänkandet
1999/2000:UU2 hemställt att regeringen ges i
uppdrag att se över formerna för hur den utvär-
deringsverksamhet som finns utanför bistånds-
förvaltningen kan stärkas med särskilt fokus på
möjligheterna att stärka EGDI:s utvärderande
funktion. En översyn av detta har påbörjats inom
Utrikesdepartementet och en referensgrupp med
deltagande från Utrikesdepartementet, Sida,
EGDI och Utredningen om Sveriges politik för
global utveckling har tillsatts. Översynen kom-
mer också kopplas till den översyn av EGDI som
är aktuell. Resultatet av översynen av utvärde-
ringsverksamheten beräknas redovisas i budget-
propositionen för 2002.

Mål- och resultatstyrning av Sida (MÅRS)

I regleringsbrevet för 1999 gavs Utrikesdeparte-
mentet och Sida i uppdrag att gemensamt se över
resultatstyrningen av Sidas verksamhet. Syftet
med översynen var framförallt att tillgodose re-
geringens behov av att styra och bedöma verk-
samheten respektive behovet av uppföljning och
information för rapportering till riksdagen.

Projektet har identifierat vilken typ av resul-
tatinformation som kan antas behövas för rege-
ringens och riksdagens behov. Detta innebär bl.a.
att regeringen kommer att beställa särskilda ut-
värderingar mot effektmålen med vissa interval-
ler. I samband med regleringsbreven för 2001 be-
räknas en sådan beställning kunna göras.

En grundstruktur för den årliga rapportering-
en av verksamhetsgrenarna liksom formulering-
en av verksamhetsmålen har utarbetats. För re-
sultatrapporteringen betonas särskilt analyser
och kommentarer i större utsträckning än i nuva-

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

rande redovisning. Denna grundstruktur kom-
mer att tillämpas i regleringsbrevet för 2001 och
resultatinformationen därmed rapporteras i bud-
getpropositionen för 2003.

Vissa förändringar har gjorts i verksamhetsin-
delningen och anslagsstrukturen. Utgångspunk-
ten för arbetet var att dessa skulle sammanjämkas
och att en indelning skulle väljas. Översynen vi-
sade att detta inte var praktiskt genomförbart.
För att förbättra informationen kommer dock en
matris med dels verksamhetsindelningen, dels
anslagsstrukturen att redovisas i Sidas budgetun-
derlag inför kommande budgetår. Anslags-
strukturen blir den styrande ledden medan verk-
samhetsgrenarna visar den prognostiserade
fördelningen. Den budgeterade matrisen följs
sedan upp i Sidas årsredovisning med en matris
över den faktiska fördelningen inklusive en ana-
lys av eventuella större förändringar.

Anslagstrukturen har omarbetats något för att
i högre utsträckning integrera det bistånd som
Sida handhar i respektive region. Detta innebär
att regionposterna inte är jämförbara med före-
gående års siffror.

Under hösten kommer ett utvecklingsarbete
bedrivas i syfte att identifiera effektivitetsmått
för myndigheten Sida.

Medelsfördelning och anslagsstruktur

Tabell 3.7 Anslagsposten 1.2 Bilateralt utvecklingssamar-
bete

Tusental kronor	Budget 2000	Beräknat 2001
Afrika	1 850 000	2 330 000
Asien	1 000 000	1 415 000
Latinamerika	620 000	785 000
Europa	450 000	705 000
Särskilda utvecklingsprogram	1 070 000	-
Globala utvecklingsprogram	-	1 162 000
U-krediter	450 000	430 000
Forskningssamarbete	570 000	-
Enskilda organisationer	880 000	890 000
Humanitärt bistånd och kon-	1 000 000	1 077 000
fliktförebyggande
Ekonomiska reformer	665 000	700 000
Information	50 000	50 000
Summa	8 605 000	9 544 000

Anslagsposten för det bilaterala utvecklings-
samarbetet ökar år 2001 med 939 miljoner kro-
nor till 9 544 miljoner kronor. Vid fördelningen

av medel har reservationer på respektive delpost
beaktats.

Anslagsstrukturen för 2001 har ändrats jäm-
fört med innevarande år: delposten 5 Särskilda
utvecklingsprogram samt delposten 7 Forsk-
ningssamarbete har avskaffats. Insatser under
dessa poster som kan land- eller regionfördelas
överförs till regionposterna. Under en ny delpost
5 Globala utvecklingsprogram finansieras forsk-
ning och andra insatser inom olika ämnesområ-
den som inte avser ett visst land eller region.

Medelsfördelning mellan de olika delposterna
framgår av tabell 3.7. Sida, som disponerar mer-
parten av anvisade medel under anslagsposten,
har rätt att omfördela mellan delposter.

Delposten 1 Afrika omfattar dels landramar
för programländer, dels medel för regionalt sam-
arbete och övriga insatser. Delposten beräknas
öka till 2 330 miljoner kronor.

Delposten 2 Asien omfattar dels landramar för
programländer, dels medel för regionalt samar-
bete och övriga insatser. Delposten beräknas öka
till 1 415 miljoner kronor.

Delposten 3 Latinamerika omfattar samarbe-
tet med Central- och Sydamerika inklusive Nica-
ragua och Bolivia. Delposten beräknas öka till
785 miljoner kronor.

Delposten 4 Europa omfattar insatser på väst-
ra Balkan och stöd till vissa länder i Kaukasus
och Centralasien. Delposten beräknas öka till
705 miljoner kronor.

I tabell 3.8 anges gällande och indikativa årliga
ramar i länder med vilka Sverige har samar-
betsavtal. Därutöver tillkommer insatser som fi-
nansieras såväl under regionposterna som under
andra delposter, t.ex. inom näringsliv, demokrati,
forskning, humanitärt bistånd och stöd till eko-
nomiska reformer.

Delposten 5 Globala utvecklingsprogram
omfattar globala program, metodutveckling, re-
krytering och utbildning av fältpersonal, inter-
nationella kurser samt utvärderingsverksamhet
och internrevision.

Delposten 6 U-krediter omfattar subventioner
av u-krediter. Biståndskrediter finansieras under
regionposterna.

Delposten 7 Enskilda organisationer utgör
stöd till bistånd som genomförs av svenska folk-
rörelser och enskilda organisationer.

Delposten 8 Humanitärt bistånd används för
att lindra följderna av väpnade konflikter för ci-
vilbefolkningen, stöd till tidig återuppbyggnad
och konfliktförebyggande samt insatser för offer
för naturkatastrofer.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

Delposten 9 Ekonomiska reformer används
för betalningsbalansstöd och skuldlättnad, främst
inom ramen för internationellt samordnande
skuldinitiativ, till fattiga och skuldtyngda länder
som genomför ekonomiska reformprogram.

Delposten 10 Information beräknas till 50
miljoner kronor för att ge ett fortsatt utrymme
för en ökad satsning på information om och
opinionsbildning kring utvecklingssamarbetet.

Tabell 3.8 Gällande och indikativa ramar i samarbetsavtal

Tusental kronor

2000

2001

Afrika

Angola	80 000	75 000
Eritrea	20 000 ¹	-
Etiopien	130 000 ²	-
Guinea-Bissau	5 000
Kenya	65 000	65 000
Mogambique	300 000	320 000
Namibia	65 000	65 000
Sydafrika	200 000	200 000
Tanzania	260 000	290 000
Uganda	150 000	150 000
Zimbabwe	110 000	-

Asien

Bangladesh	140 000	140 000
Kambodja	100 000	100 000
Laos	100 000	100 000
Sri Lanka	60 000	60 000
Vietnam	200 000	220 000

Västbanken/Gaza_____________120 000__________________120 000

¹1 regeringsbeslut i december 1999 sänktes landramen till 10 miljoner kronor.

²1 regeringsbeslut i december 1999 sänktes landramen till 70 miljoner kronor.
Utöver ramarna tillkommer insatser som finansieras under regionposter eller
andra delposter.

V erksamhetsgrenar

Demokratisk samhällsstyrning och mänskliga
rättigheter

Målet för utvecklingssamarbetet avseende de-
mokrati och mänskliga rättigheter är att bidra till
en demokratisk samhällsstyrning och en ökad
respekt för de mänskliga rättigheterna.

Demokratimålet bidrar till det övergripande
fattigdomsmålet genom att tillföra den politiska
dimensionen.

Resultatet av utvecklingssamarbetet mäts yt-
terst i hur enskilda människors villkor förbättras
och vilken makt de har att påverka sina liv. Det
kan översättas i termer av hur de mänskliga rät-

tigheterna respekteras och förverkligas. Sverige
skall därför i utvecklingssamarbetet stödja sig på
de internationella konventionerna om de mänsk-
liga rättigheterna, framför allt FN:s allmänna
förklaring om de mänskliga rättigheterna samt de
sex centrala FN-konventionerna.

Utvecklingssamarbetet inom området skall
användas till att stärka en demokratisk samhälls-
styming och respekt för de mänskliga rättighe-
terna. Det innebär bland annat ett förvaltnings-
stöd som stärker och effektiviserar den statliga
förvaltningen i våra samarbetsländer i syfte att
bättre tjäna ett demokratiskt system.

Utvecklingssamarbetet inriktas också på rätts-
väsenden i bred bemärkelse. Dessa är ofta un-
derfinansierade och lider av stora eftersläpningar.
Detta leder ofta till långa väntetider i häkten och
vid domstolar och därmed en försämrad rättssä-
kerhet, vilket är ett brott mot de mänskliga rät-
tigheterna. Svenskt stöd skall bland annat inrik-
tas på administration av rättsväsendet. Stöd kan
också utgå till rättshjälp och till enskilda organi-
sationer som bidrar till breddat tillträde också för
mindre bemedlade personer.

Utvecklingssamarbetet kan också användas
för att främja fria, självständiga, pluralistiska och
granskande media. Tillsammans med olika delar
av det civila samhället, framför allt vissa enskilda
organisationer utgör de kanaler för andra röster
och frågor och utgör egna demokratiska mötes-
platser i samhället.

Granskningsfunktionen kan också ligga inom
ramen för den offentliga förvaltningen t.ex. i
form av ombudsmän. Den svenska traditionen
på detta område är en unik resursbas för utveck-
lingssamarbetet.

Demokratistöd måste omfatta en förståelse
för hela den demokratiska processen. Ett lands
konstitution ger de grundläggande spelreglerna.
Val är en form av temperaturmätare avseende
den politiska processen. Politiska partier är, lik-
som valmyndigheter, centrala demokratiska in-
stitutioner. Lokal demokrati är ett sätt att kom-
ma närmare medborgarna och det handlar om
den dimension av fattigdom som rör makten
över den egna vardagen. Alla dessa institutioner
kan främjas genom utvecklingssamarbetet.

Sida har under året arbetat med fyra parallella
metodprojekt under rubriken demokratisk sam-
hällsstyrning. Projekten handlar om rättsväsen-
det, god samhällsstyrning, medborgerligt delta-
gande samt den politiska processen (val,
parlament, konstitutioner samt valda församling-
ar på lokal nivå). Slutsatser av delprojekten skall

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

samlas i ett policypapper på temat demokratisk
samhällsstyrning vilket kommer att färdigställas
mot slutet av året.

Sida och Utrikesdepartementet har också ge-
mensamt arbetat fram en vägledning för land-
analysarbetet i syfte att stärka demokrati och
mänskliga rättighetsdimensionen. Att främja
demokrati och mänskliga rättigheter tar tid och
är ett processinriktat arbete. Det kräver en god
förmåga att kombinera instrument och kanaler
på nya och kreativa sätt. Det är väsentligt för
trovärdigheten att ett demokrati- och mänskliga
rättighetsperspektiv genomsyrar allt utvecklings-
samarbete.

Sedan skrivelserna Demokrati och mänskliga
rättigheter i Sveriges internationella utvecklings-
samarbete (skr.l997/98:76) samt Mänskliga rät-
tigheter i svensk utrikespolitik (skr. 1997/98:89)
presenterades våren 1998 har ett intensivt upp-
följningsarbete bedrivits. Särskild prioritet har
getts åt utvecklande av kapacitet genom dels ut-
bildning, dels metodutveckling. Barnets rättig-
heter har som ett särskilt prioriterat område ak-
tivt integrerats i såväl utbildnings- som
metodsatsningar.

Det är väsentligt att Sida under kommande år
låter uppföljningsarbetet fortgå både genom
breddning och fördjupning, såväl som fortsatt
metod- och kompetensutveckling som genom
utveckling av kontakter och samarbetsformer
med svensk expertis och svenska aktörer på om-
rådet. I en begränsad skala har den svenska poli-
tiken på området, liksom de praktiska bistånd-
serfarenheterna, presenterats i internationella
sammanhang. Detta arbete kommer under året
att fortsätta och den svenska internationella pro-
filen att höjas.

Sociala sektorer

Målet är att skapa förutsättningar för social ut-
veckling och trygghet, dvs. förbättra levnadsvill-
kor genom stöd till hälso- och utbildningsrefor-
mer, utveckling av nationella hälso- och
utbildningssystem samt stöd till förbättrad vat-
tenförsörjning och sanitet. Samarbetet skall även
bidra till att ge människor med funktionshinder
möjligheter att delta på lika villkor i samhälls-
livet. Målet för kultursamarbetet är att skapa för-
utsättningar för kreativitet och kulturell mång-
fald.

Utvecklingssamarbetet inom hälsosektorn bör
liksom inom undervisningssektorn även fort-
sättningsvis inriktas på att stödja reformproces-

ser med målsättningen att åstadkomma hälso-
och sjukvård av god kvalitet för alla samt att för-
bättra folkhälsan för utsatta grupper. Med denna
inriktning följer en anpassning av arbetssätt
främst genom övergång från projektstöd till
sektorprogramstöd. Under året har en policy och
handledning för sektorprogramstöd tagits fram
med hjälp av erfarenheter från hälso- och under-
visningssektorn.

Undervisningsstödet fokuseras på att förbätt-
ra utbildningens kvalitet i samarbetsländerna,
huvudsakligen inom basutbildning där lärarfort-
bildnings- och läromedelsinsatser samt skol-
byggnadsprogram ges fortsatt stöd. Målet är att
skapa förutsättningar för utbildningsreformer
som garanterar alla barns rätt att gå i skola av god
kvalitet - med fokus på lika möjligheter för
flickor och pojkar, fattiga och funktionshindrade
barn, främjar läskunnighet för såväl barn och
ungdomar som vuxna och utvecklar hållbara
system för finansiering och skolförvaltning.

En reviderad policy blir klar år 2000. Den in-
riktas på brett stöd till utbildningssektorn med
fortsatt prioritet till grundutbildning, både for-
mell och icke-formell.

För hälsobiståndet har en verksamhetsinrikt-
ning för 1999-2001 tagits fram under 1999. Häl-
sobiståndets innehåll fokuseras på tre områden:
hälsoreformer, främst hälsosystems- och läke-
medelsfrågor, sexuell och reproduktiv hälsa och
rättigheter, särskilt hiv/aids-relaterade frågor
samt folkhälsofrågor som berör sambanden
mellan hälsa, utveckling och minskad fattigdom.

En utökning av hälsobiståndet i Afrika, såväl
regionalt som genom landinsatser förutses. Häl-
sosituationen har inte förbättrats i Afrika så som
den har gjort i världen i stort. Hälsobiståndet i
Centralamerika förutses ligga fast vad gäller antal
insatser men öka i volym. Demokrati och MR-
perspektivet är mycket tydligare i hälsostödet här
än i någon annan region. Hälsobiståndet i Asien
har tonvikt på institutionsuppbyggnads- och re-
formperspektivet.

Studier och utvärderingar avseende hälsosek-
torn genomfördes 1999 i Nicaragua, Tanzania
och Zimbabwe samt avseende amningsbefrämj-
ande verksamhet och fyra nätverk/organisationer
för jämställdhet och kvinnors hälsa. Utvärde-
ringarna har samtliga pekat på behovet av ett
tydligare fokus på institutions-, organisations-
och utvecklingsfrågor.

Aidsepidemin kommer fortsatt att påverka de
flesta sektorer till vilka Sverige ger bistånd. I vis-
sa länder lever upp till 25 procent av den vuxna

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

befolkningen med hiv och aids. Biståndet kan
genom olika sektorer bidra till att förebygga hiv
samt stärka olika sektorers förmåga att bemöta
effekterna av aids. Etableringen av ett
hiv/aidskontor för Afrika söder om Sahara har
påbörjats.

Ett ny kultur- och mediapolicy har utarbetats
under 1999. Kultur- och mediasamarbetet är en
del av det svenska landsamarbetet med Mozam-
bique, Zimbabwe, Vietnam, Nicaragua, Västban-
ken/Gaza, Tanzania och Sydafrika. Planering på-
går för regionala insatser i västra Afrika samt i
Medelhavsområdet.

Infrastruktur, näringsliv och urban utveckling

Infrastruktur, näringsliv och urban utveckling är
särskilt viktiga områden för att uppnå målsätt-
ningen om hållbar utveckling. Målet för stödet
till infrastruktur är att bidra till uppbyggnaden av
en miljömässigt och ekonomiskt bärkraftig in-
frastruktur med speciell tyngdpunkt på trans-
port-, kommunikation-, energi-, och urban in-
frastruktur.

Förutsättningarna för, och utformningen av,
stödet har under senare år starkt påverkats av av-
regleringar och en ökad ägarspridning i många av
samarbetsländerna. En del av biståndet har där-
för inriktats på att underlätta för länderna att ge-
nomföra denna process på ett transparent och
ansvarsfullt sätt. Sida blir alltmer en dialogpart-
ner i policyfrågor och finansiär av kompetens-
och institutionsutveckling från att tidigare varit
projektfinansiär. Trots detta har stora in-
frastruktursatsningar i samband med katastrofer
som Mitch och konflikten i Kosovo blivit ett
nytt verksamhetsområde för Sida.

Nya finansieringsformer har prövats bl.a. i
form av en kreditfond för landsbygdselektrifie-
ring samt kombinationer av mjuka krediter och
gåvor. Inom ramen för en treårig försöksperiod
med fristående garantier har Sida under 1999
lämnat den första garantin och flera bereds. Ga-
rantiinstrumentet skall med relativt begränsade
insatser av statliga medel och statligt risktagande
mobilisera kommersiella resurser som inte an-
nars skulle vara tillgängliga för utvecklingspoli-
tiskt prioriterade projekt. Sida har också antagit
en policy för kreditfinansierat utvecklingsarbete.

Miljöaspekterna har fått allt större betydelse.
Två av de fem områden som prioriteras i Sidas
handlingsprogram för hållbar utveckling berör
särskilt infrastrukturområdet, nämligen energi
och urban miljö.

Urban utveckling är ett förhållandevis nytt bi-
ståndsområde som har ökat de senaste åren. Ett
strategiarbete för urbana transporter har ge-
nomförts och beredning har inletts bl.a. i de ka-
tastrofdrabbade länderna i Centralamerika. Ur-
ban miljö kommer att särskilt uppmärksammas.
Det urbana vattenkretsloppet, trafikplanering
och avfallshantering kommer att prioriteras. Or-
ganisationer som tillhandahåller finansiella
tjänster för bostäder för fattiga stadsbor kommer
att stödjas.

Energifrågornas betydelse för utvecklings-
samarbetet understryks av det faktum att två
miljarder människor saknar tillgång till modern
energi. Den tekniska utvecklingen i fråga om nya
energislag och produktions- och distributions-
former skapar dock nya möjligheter. Sida bör
också framgent aktivt delta i det globala energi-
samarbetet samt vidareutveckla stödet för det
nationella ansvarstagandet i samarbetsländerna
för att också de fattigaste ges tillgång till energi.

Arbetet inom den finansiella sektorn bör kon-
centreras till grundläggande ram- och regelverk,
finansiella marknader och institutioner; finansiell
krishantering, och riskkapitaltillförsel. Mikrofi-
nansiering, som under de senaste åren vuxit fram
som ett viktigt verktyg för att höja levnadsstan-
darden för fattiga grupper, är ett annat prioriterat
område.

Verksamheten inom näringslivsutveckling
syftar till att stärka förutsättningarna för ett
konkurrenskraftigt näringsliv i samarbetsländer-
na. Näringslivsprogrammet skall fortsätta det
påbörjade arbetet mot en starkare koncentration
på färre verksamhetsområden och insatser och
inriktas på utveckling av institutionella ramverk,
reformering av samhällsägda företag, allianser
mellan företag i Sverige och samarbetsländerna,
kompetensutveckling för företagare, och han-
delsfrämjande insatser.

Naturbruk

Målet för verksamhetsgrenen är att skapa förut-
sättningar för bättre levnadsvillkor och ökade in-
komster för främst den fattiga landsbygdsbe-
folkningen genom ett långsiktigt, bärkraftigt och
produktivt nyttjande av förnyelsebara naturre-
surser. Verksamheten skall särskilt inriktas på:

- landsbygdsutveckling för att främja deltagan-
de av kvinnor och män i ekonomisk och soci-
al utveckling i enlighet med Sidas handlings-
program för hållbar utveckling,

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

— jordbruk med husdjursskötsel,

- skogsbruk för att utveckla hållbara och
effektiva produktionssystem. I detta
sammanhang skall de av världssamfundet
beslutade rekommendationerna från IPF
(Intergovernmental Panel on Forests) och
IFF (International Forum on Forests)
beaktas.

Produktionsaspekten, dvs. uthållig och förbätt-
rad användning av naturresurser, är både en mil-
jöfråga och en fattigdomsfråga. Uthållig markan-
vändning medför inte bara ökad produktion och
därmed ökad tillväxt utan också minskad ero-
sion, minskade risker för översvämningar och
torkkatastrofer, förbättrad vattenkvalitet och
minskad avskogning inklusive förbättringar för
bevarande av viktiga naturområden.

Fyra positionspapper för landsbygdsutveck-
ling, hållbart skogsbruk, hållbart jordbruk och
nyttjande av vattenresurser har under året ut-
vecklats av Sida och distribuerats till externa in-
tressenter. En sammanfattande policy för Sidas
arbete inom naturresurssektorn har också utar-
betats. Vidare har en metodhandbok utarbetats
för beredning av insatser inom naturresursområ-
det och metodutveckling bedrivits inom bl.a.
områdena fattigdomsbekämpning och integre-
ring av biologisk mångfald. Sida har även till-
sammans med bl.a. EU initierat ett arbete för att
få afrikanska länder att själva ta ledningen i dis-
kussionen om vad hållbar utveckling kan innebä-
ra.

Insatserna inriktas i allt högre grad på fattig-
domsbekämpning och en större del av detta ar-
bete är inriktat på institutions- och kompe-
tensutveckling.

Prioritet bör även fortsättningsvis ges till bre-
da insatser för landsbygdsutveckling där jord-
eller skogsbruksinsatser ingår som komponenter.
Naturresursfrågorna berör ofta flera länder och
stödet till regionala insatser har därför ytterligare
ökat. Regionala initiativ och insatser finns nu i
södra Afrika, kring Victoriasjön, i Sydostasien
och i Centralamerika.

Vattenresursförvaltning bör även fortsätt-
ningsvis vara ett prioriterat område. I södra Afri-
ka har stöd till förvaltning av gemensamma vat-
tenresurser givits till ett flertal olika delprojekt.
Inom ramen för ett projekt inom vattensektorn
och befrämjande av jämställdhet har Sida i nära
samarbete med UNDP presenterat ett utkast till
handbok för integrering av jämställdhetspers-

pektiv i UNDP:s vattenverksamhet. Detta arbete
har också medverkat till att jämställdhet integre-
rats i arbetet med att utveckla en global vision
om vatten för 2000-talet. Visionen presenterades
vid World Water Forum i Haag i mars 2000. Det
är också angeläget att fortsätta stödja kapacitets-
uppbyggnad och nätverksbyggande genom stöd
till Global Water Partnership (GWP). GWP:s
kansli är för närvarande knutet till Sida. Ett ar-
bete har påbörjats för att undersöka möjligheter-
na att etablera GWP som en internationell orga-
nisation med säte i Sverige.

Markanvändning i ett brett perspektiv bör ges
hög prioritet i arbetet med en långsiktigt hållbar
utveckling. Skog och avskogningsproblematiken
bör därvid ges särskild uppmärksamhet. Verk-
samheten skall även inriktas på att öka långsiktig
livsmedelssäkerhet, bl.a. genom att stödja beva-
randet och underlätta nyttjandet av växtgenetiska
resurser för bl.a. växtförädling.

Arbetet med att förverkliga intentionerna i de
internationella miljökonventionerna kräver nya
former och metoder för såväl det multilaterala
som det bilaterala utvecklingssamarbetet.
Metodutvecklingen bör leda till ett ökat
samarbete med samarbetsländerna i syfte att
bredda kunskapen om de krav som
konventionerna ställer och bygga upp
kompetens inom respektive område. I detta
sammanhang vill regeringen särskilt nämna
klimatområdet - som framstår som en av de
största globala utmaningarna och som en central
del av arbetet med hållbar utveckling -, och
kemikalieområdet, där förhandlingarna om en
konvention om beständiga organiska
föroreningar (POPs) väntas avslutas under
hösten 2000.

Ekonomiska reformer

Målet för verksamhetsgrenen är att stödja länder
som genomför ekonomiska reformprogram syf-
tande till ekonomisk tillväxt och hållbar utveck-
ling. Stödet skall utgöra ett incitament till fort-
satta reformer och anpassas till specifika behov
och förutsättningar i enskilda länder.

Många av de länder som erhåller svenskt stöd
har genomfört reformprogram i mer än ett årti-
onde. Resultaten är överlag positiva vad gäller
makroekonomisk stabilitet och tillväxt. För att
uppnå hållbara förbättringar krävs dock att re-
formprocessen fördjupas och mer inriktas på
strukturella och institutionella reformer.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

Stödet till ekonomiska reformer koncentreras
till fattiga länder med svår skuldsituation, som
genomför ekonomiska reformprogram med tyd-
lig inriktning på fattigdomsbekämpning. Stödet
ges främst till länder med vilka Sverige bedriver
långsiktigt utvecklingssamarbete och ges i sam-
ordning med IMF, Världsbanken och andra giva-
re. Våren 2000 fattade regeringen beslut om att
lämna stöd till insatser på en miljard kronor för
Bolivia, Honduras, Kambodja, Kap Verde, Ma-
lawi, Mozambique, Rwanda, Tanzania och
Uganda.

Regeringen har under 1999 antagit riktlinjer
för betalningsbalansstödet. Riktlinjerna samt
förändrade och mer effektiva former för bered-
ningen innebär att stödet i högre grad kan un-
derlätta de ekonomiska reformprocesserna och
öka möjligheterna för samarbetsländerna att full-
göra sina förpliktelser gentemot de multilaterala
institutionerna. Riktlinjerna ger även utrymme
att för samarbetsländer som uppvisar särskilt sto-
ra ansträngningar vad gäller ekonomiska refor-
mer och fattigdomsbekämpning bevilja fleråriga
åtaganden. I enlighet med detta kunde för första
gången beslut fattas om ett flerårigt stöd för Bo-
livia, Mogambique, Tanzania och Uganda.

Ett antal länder har inrättat multilaterala
skuldfonder. Syftet är att kanalisera egna resurser
och bilaterala bidrag för multilateral skuldtjänst
inom ramen för en av landet självt utformad
skuldstrategi. Skuldfonder har visat sig vara
lämpliga kanaler för svenskt stöd till ekonomiska
reformer.

Regeringen har under en lång tid prioriterat
och internationellt verkat för en långsiktig lös-
ning på skuldfrågan för de fattigaste och mest
skuldsatta länderna. År 1996 lanserade Interna-
tionella Valutafonden (IMF) och Världsbanken
ett initiativ för skuldlättnader för de mest
skuldtyngda länderna (det s.k. HlPC-initiativet).
År 1999 beslutades att påskynda, fördjupa och
förstärka det initiativet givet att finansieringen
kan lösas med en rimlig bördefördelning mellan
givarna. Förutom en generell sänkning av kriteri-
erna för att ett land skall kunna kvalificera för
skuldlättnad, har initiativet även fått en tydlig
fattigdomsinriktning. Initiativet, som bygger på
att skuldländerna för en sund ekonomisk politik,
omfattar alla typer av fordringsägare och syftar
till att ge länderna en hållbar skuldsituation.

Under våren 2000 kunde de första stegen tas
för att påbörja en process mot ett långsiktigt hel-
hetsgrepp om finansieringen av HlPC-initiativet
med en rimlig bördefördelning mellan givarna.

Mot denna bakgrund beslutade regeringen i juni
2000 att lämna ytterligare bidrag till HIPC-
initiativets skuldlättnadsfond om 320 miljoner
kronor. Inbetalning till fonden kommer ske i en
takt som tar hänsyn till övriga givares inbetal-
ningar.

Länderna som kvalificerar för HIPC behöver
skuldlättnader och betalningsbalansstöd under
perioden fram till den tidpunkt när skuldlättnad
inom HIPC utfaller. Stödet under denna period
är extra viktigt eftersom länderna annars riskerar
att inte kunna uppfylla villkoren. Det kan dess-
utom för ett antal länder, vara berättigat med ett
fortsatt svenskt stöd därefter i form av budget-
stöd.

Regeringen avser att bidra till HlPC-
initiativet successivt under dess genomförande.
För svenskt vidkommande lämnas bidrag i form
av stöd till den s.k. HIPC Trust Fund, som skall
finansiera skuldlättnader till Världsbanken och
de regionala utvecklingsbankerna, eller som
kompensation för vissa av de kostnader som
uppstår i samband med skuldavskrivningar inom
Parisklubben. Utöver detta kan bidrag lämnas till
IMF:s andel av skuldlättnader under HlPC-
initiativet. Sverige stödjer även två program in-
riktade på att bygga upp fattiga länders kapacitet
att hantera skulder och upplåning.

Forskningssamarbete

Målet med forskningssamarbetet är att stärka ut-
vecklingsländernas forskningskapacitet och
främja utvecklingsinriktad forskning. Detta sker
genom stöd till forskningssamarbete med och
mellan utvecklingsländer, stöd till internationell
forskning med inriktning på utvecklingsländer
och u-landsrelaterade problem, samt till u-
landsforskning i Sverige.

I enlighet med de Riktlinjer för forsknings-
samarbete som antogs under 1998 har Sida berett
en ökning av det bilaterala forskningssamarbetet
med u-länder. Beslut har fattats om fortsatt
forskningssamarbete med Nicaragua, Sri Lanka
och Vietnam och beredning har inletts av nya
samarbeten med Bolivia och Uganda. Under
1999 introducerades en ny samarbetsform, när
ett avtal om särskilt forskningspartnerskap teck-
nades med Sydafrika. Vardera regering avsätter
medel för sin medverkan i gemensamma forsk-
ningsprojekt.

En ny policy för stöd till forskning om
hiv/aids har antagits av Sidas forskningsnämnd.
Ett nytt forskningsnätverk om malaria har etab-

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

lerats, som bygger på samverkan mellan forskar-
grupper i Europa och utvecklingsländerländer.
Därtill har ett nytt större forskningsprogram om
bioteknik påbörjats vars syfte är att stärka forsk-
ningskapacitet i ett antal afrikanska länder vad
avser användning av modern bioteknologi och
att förbättra berörda länders beredskap att delta i
internationella förhandlingar kring bioresurser.
Fortsatt satsning på IT-relaterad forskning har i
första hand genomförts i form av beredning av
insatser i Etiopien, Mozambique och Tanzania.

Forskningssamarbetet genom Sida har ökat
kraftigt i omfattning under senare år. Cirka en
tredjedel går till bilateralt samarbete med utveck-
lingsländer och en tredjedel utgör regionalt stöd.
Internationella forskningsprogram erhåller un-
gefär en fjärdedel medan stödet till u-
landsforskning i Sverige utgör ca tio procent.

Sida har kommit att bli en betydande aktör
inom det svenska forskarsamhället och svarar för
ca tre fjärdedelar av all extern finansiering av u-
landsrelaterad forskning vid svenska universitet
och högskolor. Det forskningsinriktade utveck-
lingssamarbetet bidrar därigenom i hög utsträck-
ning till internationalisering av den svenska hög-
skolan. Samtidigt kan Sidas insatser ha
medverkat till att övriga forskningsfinansiärer
avstått från att finansiera insatser som berör ut-
vecklingsländer eller utvecklingsproblem.

Sveriges ambitioner på det utvecklingspolitis-
ka området påkallar ökade kunskaper vad gäller
konsekvenserna av den tilltagande globalisering-
en. Okade resurser bör därför avsättas för forsk-
ning kring dess effekter för u-länder, fattiga
människor och deras miljö samt globaliseringens
potentiella konsekvenser för Sveriges internatio-
nella utvecklingssamarbete. I takt med det ökade
intresset för globalisering bör också förutsätt-
ningarna att sådan forskning får ett bredare stöd
inom övrig finansiering av forskning i Sverige
öka.

Humanitärt bistånd och konfliktförebyggande

Det humanitära biståndets mål är att värna män-
niskoliv och lindra de humanitära följderna av
väpnade konflikter och naturkatastrofer. I denna
strävan har det humanitära biståndet blivit allt-
mer långsiktigt till sin karaktär. Fenomenet be-
ror dels på att långvariga kriser inte erbjuder den
drabbade befolkningen några alternativ till den
hjälp som biståndet utifrån ger, dels på att det
humanitära biståndet alltmer inriktats på att ut-
veckla den lokala förmågan att klara sina behov

på egen hand. Samtidigt finns en klar medveten-
het om riskerna i att allt humanitärt bistånd kan
manipuleras i de krigförande parternas egna in-
tressen. Tonvikten vid riskanalys i det humanitä-
ra biståndet har därmed vunnit ökat gehör. Även
stöd till lokalt förankrad konflikthantering och
försoningsarbete kan ges. En särskild strategi har
utarbetats av Sida för detta ändamål med ut-
gångspunkt från DAC:s riktlinjer om biståndets
roll i konfliktsituationer.

Internflyktingarnas svåra situation ställer sär-
skilda krav på det humanitära biståndet. Sverige
stödjer att FN:s Emergency Relief Co-ordinator
intar en samordnande roll på central nivå när det
gäller stöd till internflyktingar men att det ope-
rativa ansvaret tydligt anges från fall till fall. Det
skyddsmandat för flyktingar och krigsutsatt ci-
vilbefolkning som åvilar ICRC och UNHCR
gör dem särskilt ägnade att axla detta ansvar.
Men även UNICEF, UNDP och andra organi-
sationer, inklusive enskilda organisationer, har en
viktig roll att fylla.

Det respektlösa våldet mot civilbefolkningen
och även hjälparbetare, som i strid mot interna-
tionell rätt präglar många av dagens konflikter
ställer särskilda krav på de humanitära hjälporga-
nisationernas erfarenhet och kompetens. Samsyn
bör eftersträvas bland de humanitära aktörerna
kring konfliktanalys och säkerhetsbedömningar.
FN:s strategiska samordning i fält bör i detta
syfte vidareutvecklas. Detta kommer bl.a. till ut-
tryck i FN:s konsoliderade appeller (CAP). Sve-
riges engagemang att vidareutveckla CAP som
strategiskt samordningsinstrument bör fortsätta.
Mer förutsägbar finansiering av CAP krävs för
att skapa bättre balans och effektivitet i det hu-
manitära hjälparbetet.

Erfarenheterna från Kosovo-krisen visar på en
tendens till ökad bidragsgivning vid sidan om
FN-systemet vilket undergräver den nödvändiga
samordningen. Förtroendet för FN:s roll och
ansvar på det humanitära området bör stärkas. På
motsvarande sätt bör ICRC:s centrala humanitä-
ra ansvar ges ökad tonvikt. Enskilda organisatio-
ner bör mer aktivt medverka i den strategiska
samordningen som FN ansvarar för.

Kvinnor och barn hör till de mest utsatta i da-
gens konfliktsituationer. Även de äldre drabbas
obarmhärtigt. Särskilda hänsyn krävs för dessa
grupper och deras delaktighet i hjälpens utform-
ning. Ett barnrättsperspektiv skall systematiskt
tillämpas när det gäller minderårigas utsatthet.
Sida har tagit fram riktlinjer för beaktande av
barns och kvinnors utsatta situation i det huma-

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

nitära biståndet. EU:s kontor för humanitära bi-
stånd (ECHO) har lyft fram de äldres särskilda
behov och flera FN-organ har antagit strategier
för barn-, jämställdhets- och äldreperspektiv i sin
humanitära verksamhet.

Sida visar i sin rapportering på hur väpnade
konflikter sätter sin prägel på flera andra bi-
ståndsformer än det humanitära. Det gäller för-
utom det långsiktiga utvecklingsbiståndet sär-
skilt verksamhetsområdet demokrati och
mänskliga rättigheter. Konfliktanalyser utgör
därför grundval för en rad olika biståndsinstru-
ment. Sida gör under år 2000 en översyn av sina
erfarenheter av den strategi om konflikthante-
ring och fredsbyggande som tidigare utarbetats
på regeringens uppdrag. Både Utrikesdeparte-
mentet och Sida är betjänta av ett nära samarbete
när det gäller olika utrikes- och biståndspolitiska
initiativ som främjar en lösning på de humanitära
krisernas bakomliggande orsaker och stärker
förutsättningarna för fredsbyggande insatser. Ett
samordnat svenskt agerande ökar Sveriges ge-
nomslag i förhållande till FN och EU när det
gäller konfliktförebyggande.

Merparten av det humanitära biståndet förut-
ses även framöver avse humanitära katastrofer
förorsakade av väpnade konflikter och okont-
rollerad våldsanvändning i mer eller mindre sön-
derfallande stater. I ett flertal länder hör Sverige
till de största humanitära biståndsgivarna. Det
ger Sverige särskilda förutsättningar att aktivt
delta i den internationella dialogen kring huma-
nitära frågor. Det ställer också krav på tydlig po-
licy från svensk sida, i synnerhet i fall där det
humanitära biståndet pågått under lång tid i po-
litiskt komplexa situationer. Sida har under 2000
inkommit med förslag på strategier för det hu-
manitära biståndet till Sudan, Stora sjöregionen
och Kosovo. En liknande strategi för biståndet
till Afghanistan är under utarbetande. Under år
2001 kan även andra länder aktualiseras för dyli-
ka strategier. En policy för humanitär minröj-
ning kommer att överlämnas till regeringen.

En växande andel av det humanitära biståndet
har tagits i anspråk för naturkatastrofer. Denna
tendens beräknas fortsätta. Mycket tyder på att
översvämningarna i södra Afrika och Indien,
jordbävningarna i Turkiet, extrem kyla i Mongo-
liet och torkan i Afrikas horn kommer att följas
av liknande katastrofer framöver. Katastrofen
Mitch i Centralamerika visar att det största be-
hovet efter en naturkatastrof ofta gäller återupp-
byggnaden. För detta krävs en beredskap i ut-
vecklingsbiståndet som faller utanför de mer

omedelbara humanitära ändamålen. Både UNDP
och Världsbanken tar ökat ansvar när det gäller
naturkatastrofer, inklusive förebyggande åtgär-
der för att minska sårbarheten vid naturkatast-
rofer hos människor och miljö.

Det humanitära biståndet tillhör Sidas största
verksamhetsområden. Huvuddelen av biståndet
under 1999 kanaliserades via enskilda organisa-
tioner och FN-organ. Denna trend beräknas
fortsätta, samtidigt som också det reguljära
svenska stödet till vissa FN-organisationer som
UNHCR och delvis också WFP och ICRC av-
ser humanitära insatser inom ramen för den s.k
CAP-processen. Utrikesdepartementet och Sida
har därför ett ömsesidigt intresse av gemensamt
deltagande i dialog om och uppföljning av FN:s
och ICRC:s verksamhet på det humanitära om-
rådet. Detta gäller även EU:s humanitära arbete
och den näraliggande civila krishanteringen. Un-
der det svenska ordförandeskapet i EU våren
2001 kommer Sverige i nära samråd svara för
EU-dialogen kring humanitära frågor, framför
allt i ECHO-kommitten. Detta omfattar även
besök i humanitära krisområden för att markera
EU:s och det svenska ordförandeskapets enga-
gemang.

Stöd till enskilda organisationers utvecklings-
samarbete

Ett starkt civilt samhälle som ges möjlighet till
deltagande i beslutsprocesser är fundamentalt för
hållbar demokratisk och ekonomisk utveckling.
En god samverkan mellan det civila samhället
och staten är viktig om långsiktiga resultat i ut-
vecklingssamarbetet ska kunna uppnås.

Svenska enskilda organisationer har en tydlig
förankring i Sverige och folkrörelsetraditionen
och fyller en viktig funktion i stärkandet av det
civila samhället i samarbetsländerna. De enskilda
organisationerna har också en viktig roll i infor-
mation och opinionsbildning kring utvecklings-
frågor.

Delposten för stöd till enskilda organisationer
omfattar endast medel för insatser som initieras
och planeras av de enskilda organisationerna själ-
va. Därutöver beslutar Sida om insatser där orga-
nisationerna anlitas som genomförare. Tabellen
nedan visar den totala volymen som går via en-
skilda organisationer.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

Tabell 3.9 Utvecklingssamarbete genom enskilda organisa-
tioner _________________________

Miljoner kronor	1998	1999
Svenska enskilda organisationer	1 542	1 494
Lokala och internationella enskilda organi-
sationer	855	1 059
Summa	2 397	2 553

Huvudmålet är att genom stöd till enskilda orga-
nisationers utvecklingssamarbete främja utveck-
ling av ett livskraftigt och demokratiskt civilt
samhälle och stärka de lokala samarbetsorganisa-
tionerna i utvecklingsländerna. Sida ska därvid
verka för att de enskilda organisationerna beto-
nar kunskapsuppbyggnad och lokal kompe-
tensutveckling.

De enskilda organisationernas utvecklings-
samarbete spänner över en mängd olika verk-
samheter. Några organisationer bedriver till-
sammans med sina samarbetsparter påverkan i
normativa frågor, andra arbetar tillsammans med
en lokal organisation för att förbättra t.ex. hälso-
situationen. Sidas dialog med de enskilda organi-
sationerna om det civila samhällets roll i demo-
kratiseringsprocesserna skall fortsatt fördjupas.

Resultatrapporteringen vad gäller organisa-
tionsutveckling är fortfarande huvudsakligen
kvantitativ. Inom Sida pågår ett metodutveck-
lingsarbete av kvalitativa resultatmått inom om-
rådet. I dialog med svenska enskilda organisatio-
ner har verktyg utvecklats för att bättre kunna
analysera hur organisationer utvecklas och värde-
ra resultaten. Sida har dessutom genomfört ett
antal systemrevisioner och kapacitetsstudier.
Sammantaget har detta lett till att de enskilda or-
ganisationerna i allt större utsträckning själva be-
driver ett metodutvecklingsarbete.

Under 1999 har också ökade krav på kompe-
tens- och behovsanalys ställts. Sidas nya anvis-
ningar, som operationaliserar målet för verksam-
hetsgrenen, har för första året fått genomslag i
fördelningen av anslagen till de enskilda organi-
sationernas utvecklingsinsatser. Nya riktlinjer
för informationsarbetet i samarbete med de en-
skilda organisationerna har utarbetats och börjat
tillämpas under året.

Samordningen mellan de svenska enskilda or-
ganisationerna har stärkts och seminarier med de
enskilda organisationerna har genomförts i Indi-
en, Bangladesh, Sri Lanka, Sydafrika, Kenya,
Zimbabwe och Tanzania.

För att underlätta för de svenska enskilda or-
ganisationerna att söka bidrag från EU och för

att utveckla policyn om det civila samhällets roll i
utvecklingsansträngningarna har Sverige under
året bidragit till bildandet av en verkställighets-
kommitté för utvecklingssamarbete genom eu-
ropeiska enskilda organisationer. Sverige har
också aktivt bidragit till att nya och enklare rikt-
linjer för EU:s samarbete med enskilda organi-
sationer har utarbetats.

Riksdagen har givit regeringen tillkänna att de
det saknas kriterier för urval av ram-
organisationer. Sidas arbete med att utarbeta så-
dana kriterier skall, efter konsultationer med be-
rörda intressenter, avslutas 2001 och rapporteras
till regeringen.

Sida bör stimulera erfarenhetsutbyte mellan
svenska och internationella organisationer om
metod- och policyutveckling vad gäller resurs-
mobilisering och kapacitetsutveckling.

I regeringsskrivelsen om en svensk Asien-
strategi inför 2000-talet föreslås att Sida tillsam-
mans med enskilda organisationer arrangerar en
konferens i Sverige med företrädare för svenska
och asiatiska organisationer på temat De enskilda
organisationernas roll i samhällen i förändring.
Konferensen kommer äga rum under 2001.

Information, rekrytering och resursbasutveck-
ling

Information

Målet för informationsverksamheten är att öka
stödet hos svenska folket för långsiktigt utveck-
lingssamarbete samt öka kunskapen och intresset
för utvecklingsfrågor. Informationen bör också
främja en debatt om dessa frågor. Verksamheten
skall rikta sig mot hela samhället med ungdomar
som en särskilt prioriterad målgrupp.

Sifos årliga undersökning av biståndsopinio-
nen visar att 83 procent anser det viktigt att Sve-
rige bidrar till utvecklingen i u-länder, en ökning
med fem procentenheter sedan 1998. 65 procent
av svenska folket vill öka eller bibehålla biståndet
på nuvarande nivå, medan 35 procent vill sänka
eller avskaffa biståndet helt. Tilltron till bistån-
dets möjligheter att skapa en långsiktig utveck-
ling har minskat. Detta kan möjligen förklaras av
bristande kunskap om utvecklingsländernas po-
tential - bilden av u-världen är ensidigt negativ,
präglad av elände och hopplöshet. Det kan också
förklaras av bristande eller föråldrad kunskap om
utvecklingssamarbetets inriktning.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

Utrikesdepartementet ser för närvarande över
sin informationsverksamhet i syfte att förbättra
den samt att öka samordningen med Sida.

Regeringen anser det också betydelsefullt att
informationen om det multilaterala utvecklings-
samarbetet förbättras. Detta gäller inte minst den
Europeiska Unionens utvecklingssamarbete. Det
är också viktigt att ge folkrörelserna bättre förut-
sättningar att verka på såväl den europeiska som
den multilaterala debattarenan.

Rekrytering och resursbasutveckling

Målet för verksamheten inom rekrytering och
resursbasutveckling är att utvidga, utbilda och
öka utnyttjande av den svenska resursbasen i det
bilaterala och multilaterala utvecklingssamarbetet
samt att öka andelen kvalificerad svensk personal
i prioriterade internationella organisationer. Vi-
dare skall utveckling av resursbas och utnyttjan-
de av svensk expertis på området demokrati och
mänskliga rättigheter ges hög prioritet.

Sida har utökat programmet för multilaterala
biträdande experter (JPO), som mer än för-
dubblats under de senaste två åren. Likaså ex-
panderar programmen för bilaterala biträdande
experter och Minor Field Studies (MFS).

Satsningen på kompetens- och kapacitetsut-
veckling har också resulterat i det nya utbytes-
programmet Linnaeus-Palme. Programmet möj-
liggör en stipendie- och utbytesverksamhet för
studenter och lärare vid svenska universitet och
högskolor samt motsvarande institutioner i ut-
vecklingsländer.

Samarbetet med länder och regioner

Afrika

Väpnade konflikter inom och mellan stater
präglar alltjämt stora delar av Afrika. Det gäller
bl.a. Demokratiska Republiken Kongo, Angola,
Sierra Leone, Sudan, Somalia och mellan Etiopi-
en och Eritrea. Dessa konflikter medför förstö-
relse och mänskligt lidande. De försvårar också
utveckling och långsiktigt utvecklingssamarbete.

Denna utveckling ställer stora krav på kon-
fliktförebyggande såväl som akut krishantering. I
detta arbete krävs samverkan mellan FN, EU
och afrikanska organisationer. Positivt är att
nästan samtliga konflikter är föremål för afri-
kanskledda fredsprocesser. Sverige vill stödja af-
rikanska regionala och subregionala organisatio-
ners förmåga att förebygga och hantera

konflikter. En arbetsgrupp har därför tillsatts
med uppgift att samordna och vidareutveckla
svenska insatser inom detta område. Det svenska
stödet skall vara långsiktigt. Särskild uppmärk-
samhet kommer att ägnas åt möjligheterna att
stödja regionala och subregionala organisationer.
Inom ramen för det bilaterala utvecklingssamar-
betet fortsätter Sverige att bidra till att motverka
orsakerna och riskerna för konflikter.

Det finns också ljusare inslag i Afrikabilden.
Demokratiska val har under 1990-talet genom-
förts i flertalet afrikanska länder. Trots inrikes-
politiska problem och konflikter fortsätter de-
mokratiseringen i Nigeria. I Senegal har
presidentval och maktväxling ägt rum under
fredliga former. I Zimbabwe har, trots många
problem och övergrepp, ett starkt oppositions-
parti tagit säte i parlamentet. Många afrikanska
länder har blivit öppnare och olika samhällsgrup-
per har fått möjlighet att uttrycka sina intressen
och ambitioner på ett friare sätt än tidigare. En
omläggning av den ekonomiska politiken mot
ökad marknadsorientering har medfört en posi-
tiv ekonomisk utveckling i många afrikanska
länder. För att den utbredda fattigdomen skall
kunna minskas krävs emellertid en betydligt
högre tillväxttakt med en sådan inriktning att
den kommer de fattigare grupperna till godo. Så-
väl stödet till ekonomiska reformer och skuld-
lättnader och individuella landprogram måste
utformas så att de bidrar till en väsentligt ökad
tillväxttakt. Biståndet måste utformas så att det
bidrar till att våra samarbetsländer i ökad ut-
sträckning kan mobilisera egna resurser för sin
utveckling. Detta är en förutsättning för en på
sikt hållbar ekonomisk utveckling.

Den demokratiska och ekonomiska basen är
alltjämt svag. Det svenska utvecklingssamarbetet
med afrikanska länder måste därför fortsätta att
inriktas på att stödja en demokratisk samhällsut-
veckling och främjandet av mänskliga rättigheter
samt ekonomiska reformer. Ett rättighetspers-
pektiv läggs på våra samarbetsprogram.

Samarbetet kommer att ske inom ramen för
ett förstärkt partnerskap i enlighet med den skri-
velse om en förnyad svensk Afrikapolitik inför
2000-talet (skr. 1997/98:122) som regeringen
överlämnade till riksdagen 1998. Det innebär att
samarbetet förankras i samarbetslandets egna ut-
vecklingsvisioner och god samordning sker med
andra givare. Det partnerskapsinriktade samar-
betet bör utgå från de fattigdomsbekämpande
strategier som våra samarbetsländer utarbetar i
samråd med Världsbanken, FN-organ, EU och

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

bilaterala givare. Ökad användning av sektorpro-
gramstöd är viktigt liksom ökad betoning på
stöd till uppbyggnad av samarbetsländernas egna
institutioner och kapacitet.

Regionalt samarbete är centralt för att främja
politisk stabilitet och ekonomisk utveckling. Re-
geringen antog våren 1999 riktlinjer för svenskt
stöd till regionalt samarbete i Afrika söder om
Sahara under perioden 1999-2000. Ett fördjupat
strategiarbete skall genomföras utifrån de erfa-
renheter som inhämtas under perioden. Som ex-
empel på regionala satsningar kan nämnas ett
långsiktigt arbete för att stödja en uthållig ut-
veckling i Viktoriasjöområdet. Detta initiativ
skall bidra till att vända den mångåriga försäm-
ringen med ökande fattigdom och miljöförstö-
ring till uthållig ekonomisk, social och miljömäs-
sig utveckling. En regional satsning på att
bemöta hiv/aids i Afrika söder om Sahara kom-
mer också att genomföras.

Den vikt regeringen tillmäter stödet till Afrika
återspeglas bl.a. i att ökningar beräknas för Mo-
zambique och Tanzania där förutsättningarna för
bl.a. ett förstärkt samarbete på grundval av part-
nerskap föreligger. Dessutom beräknas ökat stöd
till regionalt samarbete och till vissa länder som
inte är programländer.

Utvecklingssamarbetet med Västafrika utökas
nu successivt i enlighet med de riktlinjer för ett
ökat samarbete med Västafrika som regeringen
antog våren 1999. Utöver fortsatt stöd till Gui-
nea-Bissau förbereds samarbete med Mali och
Burkina Faso, två av världens allra fattigaste län-
der. Insatserna i dessa både länder avser områden
som demokrati, mänskliga rättigheter, miljö och
tillväxtinriktad fattigdomsbekämpning. I Nigeria
kommer riktade insatser inom områdena demo-
krati och mänskliga rättigheter att utvecklas.
Samarbete skall inledas med den regionala orga-
nisationen ECOWAS. Som ett led i regeringens
strävan att öka samarbetet med Västafrika öpp-
nade Sverige en ambassad i Senegal i början av
2000.

Konflikten i Stora sjöregionen innebär oerhört
mänskligt lidande. Därför kommer humanitärt
bistånd även fortsättningsvis att utgöra en central
del av det svenska biståndet. Mer långsiktigt stöd
bör också prövas. En särskild strategi för regio-
nen (Burundi, Rwanda och Demokratiska Re-
publiken Kongo) har därför utarbetats för perio-
den 2000-2001. Grundtanken är att Sverige
önskar fördjupa sitt engagemang i Stora sjöregi-
onen i den mån den politiska utvecklingen tillå-
ter. Stöd för konsolidering av pågående

fredsprocesser och insatser för demokrati och
främjande av mänskliga rättigheter kommer här-
vid att spela betydande roll.

Samarbetet med Sydafrika illustrerar hur tra-
ditionellt utvecklingssamarbete gradvis kan
övergå till ett bredare partnerskap. En bilateral
kommission har upprättats i syfte att underlätta
denna övergång.

Utvecklingen i Zimbabwe är oroande och ing-
et nytt samarbetsavtal med Zimbabwe har slutits.
Inriktningen och omfattningen av samarbetet
med Zimbabwe kommer att bestämmas av den
politiska utvecklingen i landet.

Med hänsyn till de stora reservationerna i ut-
vecklingssamarbetet med både Etiopien och
Eritrea och med beaktande av den osäkerhet som
konflikten alltjämt utgjorde för det fortsatta
samarbetet beslöt regeringen i december 1999 att
sänka landramarna till de bägge länderna. Ett av-
tal om eldupphör slöts i juni 2000. Det är en
central uppgift att bistå parterna att finna en po-
litisk lösning och återuppbygga förtroendet
mellan länderna. I detta arbete kan bistånd spela
en viktig roll. Inriktningen och omfattningen av
det framtida samarbetet med Etiopien och
Eritrea blir avhängigt den fortsatta utvecklingen i
konflikten.

Asien

I Asien finns närmare tre fjärdedelar av världens
fattiga. Samtidigt finns där några av världens ri-
kaste länder.

Den finansiella krisen 1997-1998 avbröt en
lång period av snabb ekonomisk tillväxt i ett an-
tal länder i regionen. Krisen visade hur sårbara
länder är i en alltmer globaliserad ekonomi och
avslöjade bristfälliga institutioner och struktu-
rella svagheter, som det kommer att ta flera år att
rätta till. Aven om återhämtningen är på god väg
i regionen har krisen inneburit att många utsatta
människor, särskilt i Indonesien, åter hamnat
under fattigdomsstrecket.

Med den tidigare höga ekonomiska tillväxten
följde en snabbt ökande miljöförstöring som
gjort Asien till en av världens mest förorenade
regioner. Tretton av världens mest förorenade
städer finns i Asien.

Demokratin har gjort framsteg i Asien, t.ex. i
Sydkorea, Thailand, Taiwan och Indonesien.
Den kinesiska reformpolitiken har inneburit en
dramatisk minskning av landets fattigdom och
ett vidgat personligt handlingsutrymme. Landets
brister när det gäller mänskliga rättigheter är

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

emellertid fortfarande betydande. Detta gäller
även ett antal andra asiatiska länder, främst
Nordkorea, Burma och Afghanistan men även i
varierande grad t.ex. Vietnam, Laos och Pakistan.

Den av riksdagen 1999 tillstyrkta Asienstrate-
gin kommer under de kommande åren att utgöra
ett viktigt styrinstrument för samarbetet med re-
gionen. Strategin fokuserar på tre områden - ut-
byggt miljösamarbete, demokrati och mänskliga
rättigheter med stöd till reformprocesser och in-
stitutionsuppbyggnad samt breddade och mer
jämbördiga ömsesidiga kontakter. Okat kultur-
utbyte, beredning av ett Start Asien-program
med syftet att stödja svenska små- och medelsto-
ra företagsengagemang i Asien och en miljö-
konferens i Stockholm är initiativ som utgår från
Asienstrategin. Möjligheterna till ett utökat sam-
arbete på miljöområdet är betydande. År 2001
anordnar Sida en konferens för svenska och asia-
tiska enskilda organisationer. I enlighet med
riksdagens önskemål görs en studie om religio-
nens betydelse i det framtida Asiensamarbetet.

I samarbetet med Sydasien ligger tonvikten på
fattigdomsbekämpning och jämställdhet. I Sri
Lanka, där det allvarligaste utvecklingshindret är
den interna väpnade konflikten, inriktas samar-
betet på insatser för att främja fred, demokrati
och ekonomisk utveckling. I samarbetsländerna i
Sydostasien dominerar stöd till reformprocesser
och insatser för att främja uppbyggnad av insti-
tutioner. Demokratiseringsprocessen i Indonesi-
en har öppnat vägen för stöd till detta land, som
till befolkning är världens fjärde största. Ostti-
mor inledde under 1999 sin väg mot självstän-
dighet och det svenska biståndet till området
syftar till att stärka förutsättningarna för till-
komsten av en stat byggd på demokrati, respekt
för de mänskliga rättigheterna och en fungerande
och öppen förvaltning. Med de mer utvecklade
länderna i Ost- och Sydostasien inriktas samar-
betet på kunskapsöverföring. Detta gäller för
Kina där samarbetet i dessa former koncentreras
till miljö och rättsutveckling. U-krediter till bl.a.
miljöprojekt är ett annat viktigt inslag, t.ex. i Ki-
na.

Sverige är en framträdande givare av humani-
tärt bistånd till Asien. Viktiga mottagare under
det senaste året har varit nödlidande i Afghani-
stan, Östtimor och Nordkorea. Den humanitära
och ekonomiska situationen i Nordkorea är fort-
satt allvarlig och internationellt stöd kommer att
behövas även det kommande året. Det är en vik-
tig uppgift att följa upp Sveriges och EU:s bi-
stånd till detta land och öka kraven på insyn.

Nordkorea har visat ett ökat intresse för erfaren-
hets- och kunskapsutbyte med Sverige. 1999 in-
bjöds för första gången nordkoreaner att delta i
Sveriges internationella kurser. Utvecklingen i
relationerna mellan Nord- och Sydkorea skapar
nya möjligheter för insatser som kan bidra till
den fortsatta fredsprocessen.

Det svenska biståndet till Bangladesh inom
landsbygdsprogrammet har åstadkommit goda
resultat. Utbyggnaden av infrastruktur har lett
till ökad ekonomisk aktivitet. Många kvinnor har
involverats i sysselsättningsskapande åtgärder
och landlösa har fått tillgång till krediter. Stödet
till primärskolan i Kambodja via UNICEF har
medfört att fler byar har fått tillgång till under-
visning av högre kvalitet. Stödet till det kam-
bodjanska minröjningsprogrammet har möjlig-
gjort att betydande arealer minfält har
omvandlats till åkermark.

Avsaknaden av lokala motparter och konflik-
ten i Afghanistan har förhindrat utvecklings-
samarbete vid sidan av den humanitära hjälpen.
Den fortsatt instabila laotiska ekonomin och
brister i administrationen har gjort att bi-
ståndsprojekt försenats. I Filippinerna har det
varit svårt för mottagande organisationer att få
fram tillräckliga medel för de lokala kostnaderna
i biståndsprojekt.

Mellanöstern och Nordafrika

Det svenska bilaterala biståndet är -
Västbanken/Gaza undantaget - litet i Medel-
havsregionen. Huvuddelen av det bistånd som
ges utgörs av humanitärt bistånd, bidrag till en-
skilda organisationer, tekniskt samarbete, kredi-
ter samt finansiering av internationella kurser.
Dessutom ger Sverige ett omfattande humanitärt
bistånd till befolkningen i Irak.

De övergripande målen för svenskt utveck-
lingssamarbete med Västbanken och Gaza är att
stärka fredsprocessen bl.a. genom stöd för socialt
och ekonomiskt förbättrade förhållanden för det
palestinska folket samt bidra till uppbyggandet
av en demokratisk palestinsk stat.

De riktlinjer för utvecklingssamarbetet med
Västbanken och Gaza som regeringen antog i
december 1997 (för åren 1998-2000) innebär att
det svenska utvecklingssamarbetet skall koncent-
reras till tre områden:

- Insatser till stöd för fredsprocessen.

— Stöd till mänskliga rättigheter och demo-
krati samt stöd till social och kulturell ut-

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

veckling med inriktning på barn och ung-
dom.

— Stöd till att skapa förutsättningar för en
hållbar ekonomisk utveckling som kan leda
till ökad sysselsättning, genom uppbyggnad
av infrastruktur och näringslivet.

En ny landstrategi för utvecklingssamarbetet
med Västbanken/Gaza är under utarbetande.
Denna beräknas vara färdig före årsskiftet. Den
nya strategin sträcker sig över en femårsperiod
och innefattar åren 2001-2005. Huvuddragen i
strategin förväntas vara desamma. I ljuset av den
potentiellt avgörande fasen som fredsprocessen
nu befinner sig i kommer det att finnas stort ut-
rymme för flexibilitet i strategin.

Utöver det bilaterala biståndet till Västban-
ken/Gaza och stöd till palestinska flyktingar ger
Sverige ett omfattande stöd till FN-organet för
palestinaflyktingar UNRWA.

Latinamerika

Demokratin i Latinamerika utsätts idag för stora
utmaningar i flera länder. Styrelseskicket är be-
häftat med problem och brister i många fall. I en
del länder är presidentmakten i det närmaste
fullkomlig och utövas utan nämnvärt inflytande
från parlamenten. Rättssystemen är outvecklade i
flera länder. Korruptionen är ofta utbredd. All-
mänhetens förtroende för de demokratiska in-
stitutionerna är lågt. Narkotikahandel och ökat
våld underminerar utvecklingen i vissa länder.
Fattigdomen och den ojämna inkomstfördel-
ningen är de främsta hindren för konsolidering
av demokratin.

Den ekonomiska utvecklingen har under slu-
tet av 1990-talet starkt påverkats av de globala
kriserna och sjunkande världshandelspriser. År
1999 var det första året i Latinamerika då eko-
nomin totalt sett krympte sedan 1980-talet.
Aven om den ekonomiska tillväxten var positiv
under 1990-talet som helhet, var den otillräcklig i
förhållande till befolkningstillväxten. Under
1900-talets två sista decennier ökade fattigdomen
i Latinamerika.

Det svenska utvecklingssamarbetet med La-
tinamerika styrs av regionstrategier för Central-
amerika och Sydamerika samt av landstrategier
för samarbetet med Nicaragua och Bolivia. Från
och med år 2001 kommer en ny regionstrategi
att gälla för Centralamerika inklusive Nicaragua
samt för Karibien.

Det ekonomiska stödet lämnas främst genom
multilaterala organ och genom enskilda organi-
sationer. Endast en mindre del av det svenska ut-
vecklingssamarbetet med Latinamerika sker bi-
lateralt. Däremot ökar det svenska stödet till
offentliga statliga institutioner såsom justitieom-
budsmannaämbeten och reformering av rättsvä-
senden.

I Centralamerika pågår återuppbyggnaden ef-
ter orkanen Mitch i främst Honduras, men även
Nicaragua och i viss mån Guatemala och El Sal-
vador. De svenska insatserna har uppmärksam-
mats genom att de genomförts snabbt och ef-
fektivt, särskilt vad gäller broar och övriga
insatser inom infrastruktur. Detta gäller även in-
om det sociala området. Sverige har en viktig roll
i uppföljningen av Stockholmsdeklarationen som
utgör en gemensam plattform för både det
svenska och det övriga internationella utveck-
lingssamarbetet i regionen. Social och ekologisk
sårbarhet, god samhällsstyrning och decentralise-
ring betonas och i genomförandet har det civila
samhällets aktörer fått en framträdande roll.

I Guatemala förväntas fredsprocessen gå in i
en andra etapp efter regeringsskiftet år 2000. Sve-
riges utvecklingssamarbete följer prioriteringarna
i fredsagendan i landet.

Konsolideringen av demokratin i Central-
amerika är problematisk. Försök från regering-
arnas sida att begränsa handlingsutrymmet för
oberoende kontrollinstanser som nationell revi-
sion och ombudsmannaämbeten för mänskliga
rättigheter har varit tydliga i Honduras, Nicara-
gua och El Salvador. I Guatemala hölls folkom-
röstning om konstitutionsförändringar som
skulle medföra avmilitärisering liksom ökade
rättigheter och möjligheter till deltagande i de-
mokratiska processer för ursprungsbefolkning-
en. Resultatet blev ett nej till de föreslagna
grundlagsreformerna vilket bromsar demokrati-
seringsprocessen i landet.

Den regionala integrationsprocessen i Cent-
ralamerika kommer ha stor betydelse för den
framtida utvecklingen. Utvecklingssamarbetet
genom EU har en särskilt viktig roll i stödet till
regionala strävanden.

Vad gäller Karibien inriktas utvecklingssamar-
betet främst på insatser för mänskliga rättigheter
och demokrati i Kuba och Haiti samt tekniskt
samarbete i Dominikanska Republiken och Ja-
maica. Vad gäller Kuba ligger tonvikten på erfar-
enhetsutbyte mellan institutioner och organisa-
tioner för att främja reformer, demokratisk sam-

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

hällsutveckling och respekt för de mänskliga rät-
tigheterna.

Regionstrategin för Sydamerika och
landstrategin för Bolivia är inriktade på
fattigdomsbekämpning samt stöd till demokrati
och mänskliga rättigheter. Bolivia är det
fattigaste landet i regionen och stödet riktar sig
främst till regeringens fattigdomsbekämpning
samt reformarbete inom utbildning och
statsförvaltning samt fattigdomsbekämpning.
Samarbetet i övrigt koncentreras till de fattigaste
och mest utsatta länderna i regionen såsom Peru,
Colombia, Ecuador och Paraguay. I Peru är
stödet till arbetet med mänskliga rättigheter och
demokrati av särskild vikt efter valet i maj 2000.
Fredsprocessen i Colombia har idag en stor
nationell politisk tyngd och internationell
uppmärksamhet. Sverige stödjer aktivt
fredsprocessen i Colombia och avser fortsatt att
göra detta, bl.a. genom att erbjuda en mötesplats
för parterna i konflikten och genom utvecklings-
samarbetet stärka de mänskliga rättigheterna,
främja konfliktförebyggande, ge stöd till
internflyktingar och bidra till stärkandet av det
civila samhället.

Europa

Västra Balkan

Situationen i västra Balkan-regionen är fortsatt
spänd. Etniska motsättningar, våld och krimina-
litet präglar alltjämt delar av området, i synnerhet
Förbundsrepubliken Jugoslavien, inklusive Ko-
sovo. Samtidigt skymtar en viss ljusning i främst
Kroatien och Makedonien som uppfyllt kriteri-
erna för förhandlingar om Stabiliserings- och as-
sociationsavtal med EU och gradvis närmare in-
lemmas i det europeiska samarbetet.

De svenska insatserna i området präglas av ett
regionalt synsätt. Biståndet skall bidra till fred,
stabilitet och integration av regionen i det euro-
peiska samarbetet. Biståndet skall även bidra till
att förmå länderna i regionen att fredligt lösa et-
niskt betingade konflikter och andra spänningar.
Uppbyggnad av demokratiska och ekonomiska
strukturer prioriteras samtidigt som humanitära
behov fortsatt beaktas. De svenska insatserna bör
också präglas av flexibilitet, vilket bl.a. innefattar
beredskap att snabbt agera i händelse av positiva
politiska förändringar.

Sverige deltar aktivt i den s.k. Stabilitetspakten
för sydöstra Europa och stödjer bland annat in-
satser på investeringsområdet samt åtgärder för

att motverka korruption. Tillsammans med EU:s
stabiliserings- och associationsprocess för län-
derna på västra Balkan representerar Stabilitet-
spakten ett försök att genom regionalt samarbete
bryta den cykel av konflikter som präglat Balka-
nområdet.

Omfattande åtaganden har gjorts från svensk
sida gällande rekonstruktionen av Kosovo. Sveri-
ge stöder FN:s administration UNMIK, och bi-
drar med en bataljon till KFOR samt civilpoliser.
Sida gav stöd till bland annat upprustning av el-
nät, kraftverk och järnväg, minröjning, hälsovård
och återuppbyggnad av bostäder och skolor. En
uppdaterad strategi för utvecklingssamarbetet
med Kosovo och den närliggande regionen har
utarbetats under våren 2000. Huvudlinjen är att
det humanitära stödet fasas ut och att prioritet
fortsatt bör ges till ett antal infrastrukturella
återuppbyggnadsprojekt. Samtidigt bör stödet
öka inom områden som demokrati och institu-
tionsuppbyggnad, med betoning på strategiska
förvaltningsfunktioner. Stödet till Kosovo bör
samtidigt ses i ett regionalt perspektiv. Bered-
skap bör finnas att något minska Kosovopro-
grammets relativa andel av västra Balkanbistån-
det under 2001 till förmån för insatser i andra
delar av regionen, främst Kroatien och Monte-
negro samt - när politiska förutsättningar före-
ligger - också i Serbien.

I Förbundsrepubliken Jugoslavien utgår före-
trädesvis stöd till olika projekt rörande demo-
krati och mänskliga rättigheter, särskilt fram-
växten av oberoende media. Under vintern
1999/2000 riktades betydande humanitära insat-
ser i Serbien och Montenegro till de cirka
700 000 serbiska flyktingarna från Kosovo, Bos-
nien och Kroatien.

Svenskt bistånd till Bosnien innefattar bland
annat stöd till flyktingåtervändande, främst ge-
nom s.k. integrerade områdesprogram, privatise-
ringsprocessen samt uppbyggnad av administra-
tion och förvaltning. Den höga ambitionsnivån
kommer att bibehållas under de närmaste åren.
De svenska militära insatserna i Bosnien-
Hercegovina har under året minskat då SFOR-
bataljonen avvecklats till förmån för en mindre
insats med civilt-militärt samarbete.

Den politiska utvecklingen i Kroatien under år
2000 är glädjande. Insatserna för demokrati och
mänskliga rättigheter fortsätter. Stödet för flyk-
tingåtervändande bibehålls och kan eventuellt
utökas. Det finns även skäl att närmare undersö-
ka hur Stabiliserings- och associationsprocessen
kan stödjas.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

I Makedonien utgår stöd till demokrati och
mänskliga rättigheter inom ramen för det regio-
nala stödet. Insatser för att stödja Makedoniens
anpassning till europeiska strukturer genom den
s.k. Stabiliserings- och associationsprocessen bör
ges prioritet liksom bidrag till att stärka stats-
bildningen och till att överbrygga motsättningar
mellan befolkningsgrupperna i Makedonien.

I Albanien stöder Sverige institutionsupp-
byggnad inom åklagarväsendet, begränsandet av
civilbefolkningens vapeninnehav och förbättring
av hälsovården. Jordbruk, förvaltning, hälsa och
miljö har identifierats som områden för särskilt
behov av stöd.

Södra Kaukasus och Centralasien

Länderna i Södra Kaukasus (Armenien, Azer-
bajdzjan, Georgien) och Centralasien
(Kazakstan, Kirgizistan, Tadzjikistan, Turkmeni-
stan, Uzbekistan) har sedan självständigheten
drabbats hårt av ekonomisk tillbakagång. Flera
av länderna har dock en stor utvecklingspotential
särskilt vad gäller energitillgångar och en långsam
återhämtning sker. Stödinsatserna som tidigare i
huvudsak varit av humanitärt slag har ändrat ka-
raktär och bedrivs nu i form av ett mer långsik-
tigt utvecklingssamarbete.

I Södra Kaukasus ges tekniskt bistånd huvud-
sakligen i form av kunskapsöverföring inom
mänskliga rättigheter, demokratisering, offentlig
förvaltning, sociala sektorer och miljön.

I Centralasien inriktas insatserna på att för-
bättra miljön och befolkningens hälsa kring
Aralsjön, på reformering av den offentliga sek-
torn, på den sociala sektorn och på jämställdhet.
Samarbete sker huvudsakligen med Kirgizistan,
Kazakstan och Uzbekistan.

Liksom tidigare läggs fortsatt tonvikt på sam-
arbetet med Moldavien inom det särskilda OSS-
programmet. Det svenska stödet till en social in-
vesteringsfond som bidrar till utveckling av den
sociala infrastrukturen samt kompetenshöjning
inom barn- och äldreomsorg fortsätter. Likaså
fortsätter lantmäteriprojektet. Ett skuldhante-
ringsprogram med svensk expertis kvarstår med
syfte att bidra till att lindra den ekonomiska kri-
sen i Moldavien. Nya områden där samarbete
planeras är energieffektivisering, hälsoreform
samt insatser inom jordbrukssektorn.

Nödvändigheten av att skapa demokratiska
och marknadsekonomiska strukturer i länderna i
regionen bör fortsatt stå i centrum för de svens-
ka insatserna liksom upprätthållandet av respek-

ten för mänskliga rättigheter. Frågor inom mil-
jöområdet och den sociala sektorn bör också
fortsatt prioriteras liksom jämställdhetsfrågor.
Samarbetsprojekt av regional karaktär bör efter-
strävas.

Turkiet

Turkiet erhöll status som kandidatland vid Eu-
ropeiska rådets möte i Helsingfors i december
1999. Samtidigt kvarstår omfattande kränkningar
av de mänskliga rättigheterna liksom sociala och
ekonomiska klyftor mellan olika befolknings-
grupper och regioner.

Den övergripande målsättningen med det
svenska utvecklingssamarbetet bör vara att un-
derlätta Turkiets EU-anpassning med tonvikt på
mänskliga rättigheter och demokrati, asyl- och
migrationspolitik och socio-ekonomisk utveck-
ling av sydöstra Turkiet. Det svenska stödet skall
utgöra ett komplement till EU:s och andra inter-
nationella organs stöd. Sida kommer att få i upp-
drag att lämna förslag till en landstrategi för Tur-
kiet.

Under 1999 bidrog Sverige med bilateralt stöd
för att stödja offren för den stora jordbävningen
i augusti.

Övrigt

Från anslagsposten Övrigt finansieras gäststi-
pendie- och utbytesverksamhet genom Svenska
institutet, stöd till vissa organisationer, utred-
ningsverksamhet, Svenska institutet i Alexandria
samt kapitaltillskott till Swedfund International
AB.

Tabell 3.10 Anslagsposten 1.3 Övrigt

Tusental kronor	Budget 2000	Beräknat 2001
1 Gäststipendie- och utbytes- verksamhet genom Svenska in- stitutet	11 000	11 000
2 Utredningar m.m.	18 000	32 000
3 Övriga insatser	39 304	39 884
4 Svenska institutet i Alexandria	10 000	10 000
Summa	78 304	92 884

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

Svenska institutet

Verksamheten omfattar framförallt gäststipendi-
eprogram för högre studier och forskning i Sve-
rige för sökande från utvecklingsländer, samt
person- och erfarenhetsutbyte med utvecklings-
länder.

Utredningar

Från delposten finansieras bl.a. utredningar, se-
minarier, konferenser och information.

Övriga insatser

Från delposten finansieras bl.a. det svenska bi-
draget till den nordiskt samfinansierade verk-
samheten vid Nordiska Afrikainstitutet, bidrag
till stiftelsen Dag Hammarskjölds Minnesfond
och bidrag till United World College (UWC)
för kostnader för elever från utvecklingsländer.

Den oberoende internationella kommissionen
för Kosovo får bidrag under delposten. Kommis-
sionens arbete syftar till att försöka fastställa vad
som hände före under och efter kriget i Kosovo
samt att redovisa systematiska övergrepp mot
mänskliga rättigheter i regionen.

Svenska institutet i Alexandria

Beslutet om att inrätta institutet fattades i sep-
tember 1998 efter utredningen Ett svenskt institut
i Alexandria (Ds 1998:28). Institutet skall, inom
ramen för målen för internationellt utvecklings-
samarbete, utgöra en mötesplats för att främja
ökande kontakter mellan Sverige och övriga län-
der i Europa samt länder i Mellanöstern och
Nordafrika med aktiviteter som konferenser,
seminarier, föreläsningar och publikationer samt
stöd till forskning och stipendier.

Institutet kunde i februari 2000 flytta in i den
nyrenoverade fastighet där det skall inrymmas.
Det egyptiska parlamentet har nu ratificerat av-
talet avseende Alexandriainstitutet.

Swedfund

Swedfund International AB bidrar till utveckling
av bärkraftiga företag i u-länder och länder i
Central- och Östeuropa genom riskkapitalsats-
ningar i form av aktier eller lån, främst i samver-
kan med svenskt näringsliv i s.k. joint ventures.
Under senare år har Swedfund också i växande

grad gått in i riskkapital- och investeringsfonder,
särskilt i Afrika söder om Sahara.

Under 1999 har investeringsportföljen mins-
kat samtidigt som Swedfund under året gjort sin
största enskilda investering någonsin i African
Infrastructure Fund. Bolaget redovisade för 1999
ett negativt resultat, vilket i huvudsak förklaras
av den ekonomiska krisen i Ryssland. Dotterbo-
laget, som är inriktat på att bidra till ett väl fun-
gerande banksystem i Baltikum, gjorde 1999 sitt
bästa rörelseresultat någonsin.

Sedan Swedfunds bolagisering 1991 har staten
tillfört bolaget 229 miljoner kronor för insatser i
u-länder och 165 miljoner kronor för insatser i
Central- och Östeuropa. Bolaget har hemställt
om ytterligare kapitaltillskott mot bakgrund av
att merparten av kapitalet är utnyttjat och för att
kunna fortsätta expandera. Agaren avser att be-
vilja ett ägartillskott på 50 miljoner kronor för
insatser i u-länder. Frågan om Swedfunds fram-
tida verksamhet i Central- och Östeuropa har
varit föremål för en särskild utredning och be-
handlas närmare under politikområdet 9 Samar-
bete med Central- och Östeuropa.

3.6 Resultatbedömning

3.6.1 Resultat

För att utvärdera effekterna av det svenska ut-
vecklingssamarbetet skulle en bedömning behö-
va göras dels av utvecklingen i de mottagande
länderna med avseende på målen, dels av hur Sve-
rige bidragit till utvecklingen. Det är dock svårt
att särskilja resultaten av utvecklingssamarbete
generellt och av de svenska insatserna speciellt.
An svårare blir det för det multilaterala utveck-
lingssamarbetet där Sverige endast är en part i en
organisation. Regeringen avser framöver att med
vissa intervaller göra utvärderingar av effekterna
av svenskt bistånd, som kan avse ett eller flera av
målen eller avgränsas till en region eller ett land
alternativt en sektor. I samband med reglerings-
breven för 2001 beräknas en sådan beställning
kunna göras.

Nedan redovisas exempel på hur regeringen
och Sida arbetar för att uppnå effektmålen för
utvecklingssamarbetet. I Sveriges internationella
utvecklingssamarbete, Årsbok 2000 lämnas en mer
utförlig redogörelse fördelat på mål, länder och
verksamhetsgrenar.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

Höja de fattiga folkens levnadsnivå
Fattigdomsbekämpning står idag högst på den
internationella utvecklingsagendan. En utgångs-
punkt är den strategi, Shaping the 21st Century -
the Contribution of Development Cooperation,
som tagits fram inom OECDis biståndskom-
mitté DAC och bygger på 1990-talets stora FN-
konferenser. Sverige har aktivt medverkat i detta
centrala och viktiga arbete. Strategin har fattig-
domsbekämpning som övergripande mål, vilket
operationaliserats i ett antal mätbara mål.

Inom DAC utarbetas riktlinjer för fattig-
domsbekämpning inom utvecklingssamarbetet.
Sverige deltar aktivt i detta arbete, som bl.a. base-
ras på konsultationer i ett antal samarbetsländer.

De närmaste åren kommer nationella fattig-
domsstrategier att utarbetas av de fattigaste län-
derna. En viktig drivkraft är den förstärkta län-
ken mellan skuldlättnad och fattigdoms-
bekämpning i det utvidgade skuldinitiativet He-
avily Indebted Poor Countries Initiative (HIPC).
Fattigdomsstrategierna skall ligga till grund för
Världsbankens och IMF:s utlåning samt i stor
utsträckning även för övriga givares stöd. Sverige
följer löpande dessa processer i våra samar-
betsländer.

Strategierna liksom det av Världsbanken tidi-
gare lanserade Comprehensive Development
Framework (CDF) utgör viktiga instrument för
ett samordnat fattigdomsorienterat utvecklings-
samarbete. De är viktiga utgångspunkter för ar-
betet med landstrategier för våra samarbetslän-
der, vilket betonas i de riktlinjer för
landstrategiprocesser som utarbetats gemensamt
av Utrikesdepartementet och Sida.

I regeringens fattigdomsskrivelse till riksdagen
1996, De fattigas rätt - vårt gemensamma ansvar,
slås fast att fattigdom är ett mångdimensionellt
begrepp. Det bekräftas i bl.a. en studie som nyli-
gen slutförts av Världsbanken med finansiellt
stöd från bl.a. Sverige, Voices of the Poor, där
60 000 människor i ett 60-tal länder intervjuats.
Studien utgör underlag för Världsbankens World
Development Report 2000/01, med underrubri-
ken Attacking Poverty, som kommer att publi-
ceras under 2000.

Sida klassificerar i sin årsredovisning för 1999
för första gången insatser i det bilaterala utveck-
lingssamarbetet efter deras inverkan på fattig-
dom. Resultatet, som skall tolkas med försiktig-
het eftersom det bygger på bedömningar, visar
att 42 procent av utbetalningarna avsåg insatser
som direkt påverkade fattigdomen eller där de
fattiga var inbegripna, medan 47 procent avsåg

insatser med indirekta effekter på fattigdoms-
minskning. Elva procent av insatserna bedömdes
sakna påverkan på fattigdomssituationen.

Sida inledde under 1999 ett fattigdomsprojekt
som syftar till att dra lärdom av egna erfarenheter
samt till att bygga upp ny kunskap om koppling-
arna mellan fattigdom och fördelning, tillväxt,
sysselsättning och institutionella förutsättningar.
I det fortsatta arbetet med Sidas handlingspro-
gram skall kopplingar tydliggöras mellan det
övergripande fattigdomsmålet och målen avse-
ende jämställdhet, miljö samt demokrati.

Sverige har varit starkt drivande att FN:s eko-
nomiska och sociala verksamhet skall ha en tyd-
lig prioritering på fattigdomsbekämpning. Den-
na inriktning är mycket tydlig i FN:s normativa
verksamhet. I de uppföljningskonferenser som
nu äger rum fem år efter 1990-talets konferenser
står fattigdomsfrågorna i fokus. Under år 2000
har uppföljningskonferensen till det sociala
toppmötet (Köpenhamn + 5) liksom till kvin-
nokonferensen (Peking +5) åter betonat fattig-
domsbekämpning som den centrala utgångs-
punkten för ekonomisk tillväxt och utveckling.

Inom FN:s operativa verksamhet har fattig-
domsfrågorna fått högre prioritet. Detta är sär-
skilt märkbart i UNDP. För att öka genom-
slagsförmågan har Sverige fortsatt gett starkt
stöd till reformering av FN:s utvecklingssamar-
bete, särskilt på två områden: bättre samordning
av FN:s insatser på landnivå med ett ökat fokus
på fattigdomsfrågorna och bättre finansierings-
system med resultatbaserade budgetar, där re-
sultatredovisningar görs på årsbasis om effekter-
na av respektive FN-organs arbete.

Bland de multilaterala utvecklingsbankerna
antog den Asiatiska utvecklingsbanken en fattig-
domsstrategi i december 1999.

Resurstillväxt

Sverige har under det gångna året bidragit till att
frågan om tillväxtens innehåll fått en allt mer
framskjuten plats på den internationella dagord-
ningen bl.a. inom DAC och i Special Programme
of Assistance for Africa (SPA), som koordineras
av Världsbanken. För att främja makroekono-
misk balans och ekonomiska strukturförändring-
ar och därmed resurstillväxt ger Sverige stöd till
bl.a. ekonomiska reformer, förvaltning och till
utbyggnad av fysisk infrastruktur.

Ett gott styrelseskick och en transparent of-
fentlig förvaltning är av central betydelse för ett
lands tillväxt. Bilateralt har svenskt stöd främst
gått till att stärka den offentliga finansiella för-

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

valtningen i samarbetsländerna. Sverige arbetar
även för dessa frågor i de multilaterala organisa-
tionerna. Världsbanken har under det senaste
året utarbetat en strategi för stöd till de samar-
betsländer som arbetar med att stärka sitt styrel-
seskick och sin offentliga förvaltning.

En väl fungerande infrastruktur är en annan
förutsättning för resurstillväxt. Sidas stöd inom
området har det gångna året ökat väsentligt,
främst genom omfattande insatser i Centralame-
rika efter orkanen Mitch. Speciellt viktigt för
fattigdomsbekämpning är infrastruktur som di-
rekt berör de fattiga t.ex. vatten, vägar och ener-
gi. Sida arbetar också alltmer med urban utveck-
ling, t.ex. bostäder för fattiga.

En viktig faktor för resurstillväxt är utveckling
av en väl fungerande marknadsekonomi. Sida
stödjer reformering/privatisering av offentlig af-
färsdrivande verksamhet, borttagande av hinder
för företagande och åtgärder för att främja kon-
kurrens, bl.a. genom stöd till kompetensutveck-
ling, affärsutveckling och, kapitalförsörjning för
det privata näringslivet.

Ekonomisk och politisk självständighet

I många av de svenska samarbetsländerna utgör
skuldbördan ett hinder för en självständig eko-
nomisk och social politik. Sverige har aktivt bi-
dragit till ökade skuldlättnader för de fattigaste
länderna, bl.a. med bidrag till det utvidgade
skuldinitiativet Heavily Indebted Poor Countri-
es Initiative (HIPC). En stor del av stödet till
ekonomiska reformer ges i form av stöd till
skuldlättnader. Sida har under 1999 stött ett pro-
gram som syftar till att bistå främst HlPC-länder
att bygga upp en egen kapacitet att hantera skul-
der och upplåning.

Sveriges handelspolitik syftar bl.a. till att stär-
ka de fattiga ländernas integration i världseko-
nomin. Utvecklingssamarbetet kan i ökad ut-
sträckning bidra till detta. Sida har under 1999
antagit en handelspolicy med syfte att bl.a. stärka
de institutionella förutsättningarna för han-
delsutveckling och att stärka samarbetsländernas
handelspolitiska kompetens.

Forskning är av stor betydelse för att länder
skall kunna ta ansvar för sin utvecklingsprocess
och hantera sitt beroende av omvärlden, t.ex. ge-
nom stöd till inhemskt analysarbete, kvalificerad
kompetens och kompetensförsörjning. Genom
Sidas särskilda satsning på kunskap och kompe-
tens har en expansion av forskningssamarbetet
inletts. Den största ökningen har avsett Afrika.

Ekonomisk och social utjämning

En jämnare fördelning av inkomster och till-
gångar samt en mer jämlik fördelning inom hus-
håll är viktigt för en långsiktigt hållbar utveckling
i samarbetsländerna. Stöd till sociala sektorer ut-
gör en betydande del av Sidas verksamhet, främst
till utbildning och hälsovård, som är centrala för
att bidra till socio-ekonomisk utjämning.

Stöd till landsbygdsutveckling i Asien, Latin-
amerika och Afrika bidrar till att förbättra lev-
nadsvillkoren för fattiga på landsbygden. Ett ex-
empel är jordbruksrådgivning för att förbättra
odlingsmetoder och utsäde. Kvinnornas situation
på landsbygden ges särskild uppmärksamhet då
kvinnor i allt högre grad är ensamförsörjare i de
fattigaste hushållen på landsbygden. All erfaren-
het visar att åtgärder som riktas mot kvinnor,
t.ex. utbildningsinsatser eller stöd till kvinnliga
företagare, kan ha särskilt gynnsamma effekter
på social och ekonomisk utveckling.

Stöd till mikrofinansiering bidrar till att fattiga
människor får tillgång till finansiella tjänster och
arbetstillfällen och därmed möjlighet till egen
försörjning.

Demokratisk samhällsutveckling

För att främja och stärka demokratin utgår stöd
till såväl statliga strukturer och institutioner som
till att främja framväxten av ett civilt samhälle.

Det traditionella förvaltningsstödet håller suc-
cessivt på att integreras med demokrati och
mänskliga rättigheter. I flera samarbetsländer
finns integrerade program för demokratisk sam-
hällstyming, där samarbetet fokuseras på sam-
spelet mellan det civila samhället och staten och
alltmer koncentreras till statliga institutioner
som bidrar till ett demokratiskt samhälle och
ökat folkligt deltagande. En pilotverksamhet har
bedrivits inom ramen för utarbetande av en land-
strategi för Zimbawe för att integrera demokrati
och mänskliga rättigheter med en särskild ton-
vikt på barns rättigheter.

Utrikesdepartementet och Sida har under
1999 arbetat med policy- och analysarbete samt
kompetensutveckling i ambitionen att allt
utvecklingssamarbete skall genomsyras av
demokrati/mänskliga rättighetsaspekter. Tre
regionala rådgivare för demokrati/mänskliga
rättigheter har placerats i Harare, Nairobi och
Bangkok för att stärka kapaciteten i
genomförande av Sidas handlingsprogram för
fred och demokrati.

Under senare år har FN ökat samarbetet med
det civila samhällets organisationer. UNDP har

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

lagt ökad tonvikt vid att främja god samhälls-
styrning och förstärkt rättsväsende i samar-
betsländerna genom stöd till kapacitetsutveck-
ling och institutionsuppbyggnad och genom
dialog.

Inom ramen för Habitatagendan och de åta-
ganden som gjordes vid FN:s konferens om bo-
ende, bebyggelse och stadsutveckling i Istanbul
1996 verkar Sverige för att främja lokalt ledar-
skap och demokratiskt styre samt effektiv för-
valtning av samhällen, städer och storstadsregio-
ner. En viktig del i detta är decentralisering av
offentlig makt och ansvar till den nivå som mest
effektivt kan möta människors lokala behov.

I UNICEF är ett förstärkt rättighetsperspek-
tiv utifrån barnkonventionen, kapacitetsupp-
byggnad och långsiktighet i utvecklingsarbetet
samt utsatta barns villkor och rättigheter svenska
profilfrågor. Barnets utsatthet i väpnade kon-
flikter har särskilt uppmärksammats av de huma-
nitära organisationerna. UNHCR har en särskild
samordnare med uppgift att verka för ett tydliga-
re barnrättsperspektiv i organisationens flyk-
tingprogram.

Inom Utrikesdepartementet pågår sedan 1998
en översyn av barnfrågor i det internationella ut-
vecklingssamarbetet med målet att utforma en
sammanhållen policy för barnfrågor och att ut-
veckla ett systematiskt barnrättsperspektiv i det
internationella utvecklingssamarbetet utifrån
FN:s konvention om barnets rättigheter, FN-
konferenserna och de svenska biståndsmålen. En
skrivelse skall lämnas till riksdagen och projektet
skall vara avslutat januari 2002. Särskilda medel
har anvisats för multilaterala insatser för att sti-
mulera ett barnrättsperspektiv i FN:s fonder och
program m.fl. multilaterala aktörer rörande bl.a.
barnarbete, sexuell exploatering av barn och barn
på institution.

Bland de multilaterala utvecklingsbankerna
antog den Afrikanska utvecklingsbanken i slutet
av 1999 en policy och riktlinjer för insatser för
främjande av god samhällstyrning.

Framsynt hushållning med naturresuser och om-
sorg om miljön

Sidas handlingsprogram för hållbar utveckling
har under 1999 reviderats inför tvåårsperioden
2000-2001. Nya riktlinjer för miljökonsekvens-
bedömning (MKB) och utbildningsinsatser har
bidragit till att miljöaspekter integrerats bättre i
Sidas verksamhet. Detta har kompletterats ge-
nom en stödfunktion för MKB på Sveriges Lant-
bruksuniversitet.

Integrering av miljöhänsyn i landstrategier har
fått ökad uppmärksamhet. För samtliga
prioriterade ämnesområden finns någon form av
miljöpolicy. Under 1999 utarbetades sådana för
vattenresurser, jordbruk, skogsbruk, landsbygds-
utveckling, urbana transporter, handel och miljö.
Under året har en metodhandbok utarbetats för
beredning av insatser inom naturbruksområdet.
Sida har också bidragit till EU-arbetet genom
projektet Biodiversity in Development Projects.

Renodlade insatser inom jord- och skogsbruk
håller successivt på att avvecklas och nya bredare
insatser bereds. Naturresursfrågorna berör ofta
flera länder och stödet till regionala insatser har
därför ökat. Regionala initiativ och insatser finns
nu i södra Afrika, kring Victoriasjön, i Sydostasi-
en och i Centralamerika. Sida har antagit riktlin-
jer för miljöhänsyn i det humanitära biståndet.
Sida har också utvecklat stödet till samarbetslän-
der i deras tillämpning av de internationella mil-
jökonventionerna.

Sekretariatet för Global Water Partnership
(GWP) har även under 1999 administrerats av
Sida. Under året har GWP utvecklat ett ramverk
för hur en global vattenvision ska kunna ge-
nomföras. Särskilt stöd har bl.a. gått till World
Resources Institute för att utveckla en modell för
redovisning av miljötillståndet i världen och till
UNDP för att bygga upp ett miljöledningssys-
tem.

Inom styrande organ för FN:s operativa verk-
samhet, de internationella finansieringsinstitu-
tionerna samt den globala miljöfonden (GEF)
vidareutvecklas arbetet med aktivt svensk delta-
gande för att genomföra rekommendationerna
från Rio-konferensen 1992. I samband med det
senaste styrelsemötet i FN:s miljöprogram
(UNEP) antog ett hundratal miljöministrar un-
der svenskt ordförandeskap en deklaration med
långtgående åtaganden att integrera ett långsik-
tigt hållbart perspektiv i det internationella ut-
vecklingssamarbetet. Världsbanken avser att un-
der hösten 2000 presentera en ny miljöstrategi.

Sverige har fortsatt verkat för en förstärkt in-
tegrering av miljö och hållbar utveckling i FN:s
verksamhet som en uppföljning av FN:s gene-
ralförsamlings reformbeslut rörande hållbar ut-
veckling och bosättning. Sverige har i UNHCRrs
styrelsearbete verkat för att organisationen i sitt
övergripande mandat för flyktingar integrerar
miljöhänsyn i alla sina flyktingprogram.

Sverige har verkat för att integrera miljödi-
mensionen i EU:s utvecklingssamarbete och har
inför och under vårt ordförandeskap en viktig

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

uppgift att bidra med erfarenheter till Kommis-
sionens åtgärdsplan för hur detta skall omsättas i
praktiken.

Jämställdhet mellan kvinnor och män.

Utvecklingssamarbetet inriktas på att stärka
kvinnors sociala, ekonomiska och politiska rät-
tigheter som ett led i att bekämpa fattigdom,
fördjupa demokratin samt främja en hållbar ut-
veckling. Sverige bedriver ett aktivt arbete med
att såväl multilateralt som bilateralt synliggöra
kvinnors och mäns olika villkor som utgångs-
punkt för analys och åtgärder i all utvecklings-
planering. Sverige finansierar en särskild tjänst
hos FN:s generalsekreterares genderrådgivare
från hösten 1999 för att stärka kvinnors medver-
kan i beslutande fora, förbättra kvinnors ekono-
miska villkor och motverka våld mot kvinnor, bl.
a. med sikte på FN:s särskilda möte om jäm-
ställdhet i juni 2000.

Sidas handlingsprogram för jämställdhet har
lagt grunden för ett mer systematiskt arbete bl. a.
med att integrera jämställdhet i samtliga land-
strategier. Sida har inlett ett särskilt samarbete
med Nicaragua, Tanzania och Namibia för att
stödja deras genomförande av handlingsplanen
från FN-konferensen om kvinnor i Peking, bl.a.
genom stöd till jämställdhetsanalyser av länder-
nas nationella budget. Utrikesdepartementet har
också presenterat en skiss till en kritisk gransk-
ning av hur en landstrategi skulle se ut om kvin-
nor och män uppmärksammades på lika villkor.

I länder där jämställdhet finns med som ett
viktigt mål för samarbetet och där ambassaderna
har särskild genderkompetens har jämställdhet
ett mycket starkt genomslag. I Bangladesh, Indi-
en, Sydafrika och Tanzania har 75-95 procent av
utbetalda medel gått till projekt som har jäm-
ställdhet som huvud- eller delsyfte.

Över 60 procent av utbetalda medel till de so-
ciala sektorerna, mänskliga rättigheter och de-
mokrati har gått till insatser med jämställdhets-
aspekter. Utfallet för infrastruktur, näringsliv
och urban utveckling är ca 40 procent.

Sverige har deltagit aktivt i OECD/DAC:s
arbetsgrupp om jämställdhet och bl. a. medver-
kat i genomförandet av ett seminarium 1999 om
stärkande av kvinnors ställning och i utarbetande
av riktlinjer för hur jämställdhet skall genomsyra
arbetet inom hälsa, utbildning och miljö. Inom
DAC arrangerade Sverige också 1999 ett semina-
rium om hur jämställdhetaspekter uppmärk-
sammats i DAC:s utvärderingar.

Utrikesdepartementet har i en rad överlägg-
ningar med bl.a. Världsbanken, FN och externa
forskare medverkat i utveckling av metoder för
att anlägga ett jämställdhetsperspektiv i analyser
och åtgärdsförslag. På det humanitära området
har FN-organen utvecklat en gemensam policy
för genderfrågor i det humanitära biståndet.
UNHCR har uppmärksammat kvinnors utsatt-
het, främst i flyktingläger.

Under 1999 genomfördes i Afrikanska ut-
vecklingsbanken ett nordiskt finansierat semina-
rium för att höja kompetensen om jämställd-
hetsfrågor hos bankens personal och lägga
grunden till en översyn av bankens jämställd-
hetspolicy. Samma år inleddes ett fördjupat sam-
arbete med den Asiatiska utvecklingsbanken i
syfte att stärka kompetens vad gäller jämställdhet
och kunskap om kvinnors och mäns olika villkor
som utgångspunkt för utvecklingsplanering.
Under år 2000 har Sverige i dialog med Världs-
banken poängterat behovet av att tydligare upp-
märksamma kvinnor i analys och åtgärder för att
bekämpa fattigdom, bl. a. i den översyn som in-
letts om IDA:s kreditgivning. Såväl inom
Världsbanken som i den Afrikanska utvecklings-
banken pågår utarbetande av genderstrategier.

Internt inom departementet har också åtgär-
der vidtagits för att uppmärksamma jämställd-
hetsaspekter, bl.a. inom verksamhetsplaneringen.

Utvärderingsverksamheten vid Sida

Det bilaterala utvecklingssamarbetet utvärderas
inom Sida, dels av Sekretariatet för utvärdering
och intem revision (UTV) som är direkt under-
ställt Sidas styrelse, dels av olika avdelningar och
av de integrerade ambassaderna. Från och med
1999 har Sida infört systematiska ställningsta-
ganden till utvärderingar och revisionsinsatser,
s.k. "management response". Nedan sammanfat-
tas de studier som slutförts under 1999 och Sidas
ställningstaganden till dessa.

Effekterna av programstöd

Sekretariatet för utvärdering och intern revision
har slutfört en utvärdering av svenskt program-
bistånd. Studiens syfte var att granska program-
stödets effekter avseende tillväxt och inkomst-
fördelning, policydialog samt genomförande av
politiska och ekonomiska reformer. Sverige stäl-
ler sällan specifikt svenska villkor för program-
stödet utan föredrar att ansluta sig till de multi-
laterala institutionernas villkor. Studien

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

konstaterar att möjligheten för givare att påverka
genom formell konditionalitet är begränsad.
Istället är det oftast de inhemska prioriteringarna
som är avgörande för utfallet av politiska och
ekonomiska reformer. Utvärderama menar att
det svenska programbiståndet har haft en stabili-
serande effekt vilken har varit gynnsam för
mottagarländernas ekonomiska tillväxt.

Sida konstaterar att utvärderingen utgör en
utmärkt utgångspunkt för det fortsatta metodar-
betet, och i bedömningarna om process- och
substansfrågor vad gäller stöd till ekonomiska
reformer och skuldlättnader. Sida kommer fram-
över att utveckla former för budgetstöd som får
en ökad betydelse i takt med att behovet av
skuldlättnader minskar.

Utvärdering av forskningssamarbetet mellan
Sverige och Uruguay

Under perioden 1986-1995 gavs stöd till samar-
bete mellan forskningsinstitutioner i Sverige och
Uruguay genom SAREC. Ett tiotal forsknings-
projekt inom medicin, jordbruk, teknologi och
ekonomi fick ett sammanlagt stöd om ca 45
miljoner kronor.

Utvärderingen konstaterar att värdefulla
forskningsresultat åstadkommits inom flera
projekt och att projekten som regel haft bety-
dande effekter för uppbyggnaden av forsk-
ningskapacitet i Uruguay. En kritisk synpunkt är
att programmet tillkom utan en föregående be-
dömning av Uruguays forskningsbehov. Vidare
involverades inte samarbetslandets centrala
forskningsorgan tillräckligt i programmets upp-
läggning och genomförande.

Sida konstaterar att det är väsentligt att initiera
ett forskningssamarbete genom en samhällseko-
nomiskt orienterad analys av samarbetslandets
forskningsbehov, att en vid krets av intressenter i
samarbetsländerna bör delta i stödets upplägg-
ning och genomförande samt att samarbetslän-
dernas centrala forskningsorgan regelmässigt bör
involveras i programmen.

Utvärdering om krediter och miljö

Hösten 1997 inledde UTV en utvärdering av hur
miljöaspekter beaktas i Sidas kreditfinansierade
projekt. Studien visar att miljömedvetandet och -
kunnandet under de senaste åren ökat markant.
Sidas möjlighet att påverka miljöaspekterna i det
tidiga planeringsstadiet var dock små då kredit-
projekt normalt inkommer i ett sent skede. Stu-

dien visar att det inte klart framgår hur Sida har
hanterat den miljöinformation som samlats in. I
större delen av fallen behandlade dokumentatio-
nen de viktigaste förväntade miljöeffekterna men
inga referenser görs till Sidas policies och regel-
verk för miljöhänsyn. I de flesta fall saknades
referenser också till samarbetslandets miljölagar
liksom till relevanta internationella konventio-
ner.

Studien konstaterar att den insamlade miljö-
informationen sällan följs upp under genomfö-
randefasen. Kvantitativa miljömål och indikato-
rer är sällsynta och låneavtalen behandlar i
allmänhet inte de miljöfrågor som antas vara re-
levanta för de studerade projekten. Utvärderama
rekommenderar att Sida mer proaktivt informe-
rar potentiella intressenter om myndighetens
policies och för in rekommendationer från mil-
jöbedömningar av projekt som villkor i låneavtal.

Sida konstaterar att miljöfrågor fått en alltmer
framskjuten plats även i kreditfinansierade insat-
ser, samtidigt som det finns begränsningar i en
reaktiv finansieringsform som kreditfinansiering
av projekt upphandlade i internationell konkur-
rens.

Studie avseende effekterna av utvärdering av en-
skilda organisationer

1994 genomförde SIDA en omfattande utvärde-
ring av utvecklingssamarbetet genom svenska
enskilda organisationer, den s.k. Proxy-
utvärderingen (Development by Proxy - An
evaluation of the development impact of go-
vernment support to Swedish NGO:s). Ett av de
huvudsakliga resultaten var att de flesta av de en-
skilda organisationerna lyckades bra med att
uppnå mål på projektnivå men att resultaten vad
gäller långsiktig utveckling var mindre bra. 1998
beslöt UTV att genomföra en kartläggning och
analys av effekterna av Proxy-utvärderingen, hur
den påverkat de enskilda organisationernas ar-
bete och samarbete med Sida och vad berörda
parter lärt av utvärderingen.

Studien visar bl.a. att Proxy-utvärderingen har
haft betydande inflytande på såväl
Utrikesdepartementet som Sida när det gäller
synen och kraven på biståndet genom enskilda
organisationer. Inom de tretton
ramorganisationer som Sida har långsiktiga avtal
med fanns en klar medvetenhet om Proxy-
utvärderingen och flera hade också aktivt använt
utvärderingsresultaten. Bland de organisationer
som inte har ramavtal med Sida kände en

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

majoritet inte till Proxy-utvärderingen och i de
fall de gjorde det hade den inte haft någon
påverkan på deras arbete. En av slutsatserna i
studien är att man kan ifrågasätta hur väl den
decentraliserade styrningsmodell som idag finns
mellan Sida och organisationerna fungerar.
Utvärderama rekommenderar därför att Sida ser
över sitt styrningssystem för stöd till enskilda
organisationer med avseende på hur bl.a. lärande
och metodologisk utveckling kan nå huvud-
delen av de svenska enskilda organisationerna.
Studien bör även omfatta en bedömning av
(kostnads-) effektiviteten av bistånd genom
svenska enskilda organisationer.

Sida konstaterar att dialogen med ramorgani-
sationerna fördjupats under senare år och att
systemrevisioner och kapacitetsstudier i ökande
grad skall fokusera på ramorganisationernas
metoder för att föra en dialog om frågor av po-
licy- och metodkaraktär med medlems- och un-
derorganisationer samt säkerställa att detta förs
vidare till de lokala organisationerna.

Studier av utvärderingsinstrumentet

Sekretariatet har slutfört två studier om utvärde-
ringsinstrumentet. Dessa fann att utvärderingar-
na som initierades av Sida ofta saknade ett ge-
nomtänkt och explicit syfte överenskommet
med berörda intressenter. I de fall lärande var ett
angivet syfte var det oklart för vem, varför och
hur lärandet skulle ske. Studien indikerar att ett
oklart syfte minskar utvärderingens användbar-
het och att det behövs en klar idé om hur utvär-
deringens resultat skall användas för att den skall
bli meningsfull. Vidare identifieras utvärderama i
huvudsak med hjälp av kollegor - då de flesta ti-
digare utfört uppdrag åt Sida - snarare än genom
upphandling i konkurrens.

Studien är särskilt kritisk beträffande distri-
butionen av utvärderingsrapporter, som normalt
sänds till en begränsad krets i huvudsak inom
Sida. Utvärderingsresultaten används ofta av Si-
das programhandläggare - enligt studien har re-
kommendationerna i 75 procent av de under-
sökta fallen lett till konkreta resultat. Bland
övriga intressenter är användbarheten dock be-
gränsad av det enkla skälet att de ofta inte får
rapporterna. I de undersökta fallen distribuera-
des utkast till utvärderingsrapporten i hälften av
fallen till den huvudsakliga samarbetspartnern i
landet, t.ex. ett fackdepartement. De som direkt
arbetar med genomförande har dock ytterst säl-
lan tillgång till utvärderingsresultat och rekom-

mendationer. Fallstudier som gjorts visar att
deltagande i utvärderingar går hand i hand med
bred lokal användning av utvärderingsresultat.

Studien fann att kvaliteten var signifikant lägre
än vad som kunde förväntas. Utvärderingarna
hade i synnerhet metodologiska brister. Trots
detta var i de flesta av de undersökta fallen pro-
gramhandläggarna positiva till utvärderingspro-
cessens resultat. Studien bedömer att utvärde-
ringarnas kvalitet kan höjas om fler intressenter
inkluderas i utvärderingsprocessen och konstate-
rar att Sidas utvärderingsrutiner inte återspeglar
den övergripande policyn där partnerskap och
lokalt ägarskap av program och projekt är viktiga
element.

Efter att studien har slutförts har den använts
som ett av underlagen i översynen av den utvär-
deringspolicy som fastställdes 1999 och i utar-
betandet av en ny utvärderingsmanual.

Övriga utvärderingar

Utöver ovan beskrivna utvärderingar har Sidas
avdelningar genomfört 32 utvärderingar under
1999. Flertalet av dessa är projektnära och utgör i
första hand ett lärande för överväganden om
fortsatt stöd eller för bedömningar om föränd-
ringar i ansats och genomförande. För 1999 kan
konstateras att utvärderingar i det traditionella
landramsbiståndet är klart underrepresenterade
och att flera av de största samarbetsländerna inte
uppvisar någon utvärdering under året. För det
humanitära biståndet, som utgör en betydande
del av Sidas totala biståndsvolym, förekom ingen
utvärdering 1999 (liksom inte heller under 1998).

Utvärderama har i flertalet fall, ca två tredje-
delar, dragit slutsatsen att insatserna visat på god
måluppfyllelse. Hög relevans, fungerande kun-
skapsöverföring och god institutionell uppbygg-
nad är återkommande omdömen. Insatserna an-
ges vidare i flera fall varit av strategisk karaktär,
fått genomslag i utvecklandet av nationell policy
samt skapat medvetande i berörd institution eller
motsvarande om väsentliga frågeställningar.

I uppemot en tredjedel av utvärderingarna re-
dovisas mer betydande problem, som avser bris-
tande ägarskap, bristande bärkraft och tveksam
kostnadseffektivitet. Svaga organisationsstruktu-
rer, centralstyrning liksom vaga målformulering-
ar är andra bidragande orsaker.

Viktiga lärdomar som redovisas är vikten av
att anta ett programmatiskt angreppssätt, ett ti-
digt och tydligt klargörande av roller och bety-
delsen av att lägga kraft på dialogen. En annan

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

lärdom är betydelsen av att se bredare samarbe-
ten långsiktigt och att samarbete med flera givare
ger styrka, ökar kunskapen och förbättrar både
dialog och resultat.

3.6.2 Analys och slutsatser

Redovisningen visar att såväl det övergripande
fattigdomsmålet som de sex biståndsmålen spelar
en framskjuten roll i utformningen av bilaterala
insatser liksom i Sveriges agerande i det multila-
terala samarbetet. En betydande metodutveck-
ling sker för att integrera aspekter som rör flera
mål i projekt och program och stärka effekterna
vad gäller fattigdomsminskning genom ett bre-
dare angreppssätt.

I det bilaterala utvecklingssamarbetet har en
förskjutning skett mot fler insatser för att stärka
samarbetsländernas egen kapacitet och kompe-
tens att utforma och genomföra strategier och
program som engagerar de fattiga och leder till
minskad fattigdom. Stödet till lagstiftning, regel-
verk och den offentliga förvaltningen för att
främja såväl utveckling av fungerande marknad-
sekonomier som demokratiska styrelseskick har
stärkts. Detta är exempel på hur biståndet som
hjälp till självhjälp kan bidra till samarbetsländer-
nas egna ansträngningar att skapa förutsättningar
och mobilisera resurser för utveckling.

Den internationella samsynen på fattigdoms-
bekämpning i utvecklingssamarbetet har också
fått genomslag i multilaterala organ. Detta skapar
förutsättningar för ökad samverkan och samord-
ning mellan olika givare och därmed ökad effek-
tivitet. Det kräver samtidigt förändringar i an-
greppssätt och utformning av biståndet för att
denna samsyn om mål och policies skall få ge-
nomslag i praktiken, vilket är en stor utmaning
både för oss och andra aktörer.

Sidas fattigdomsprojekt liksom den uppfölj-
ning av fattigdomsmålets behandling i landstra-
tegier och utvärderingar som Sida avser redovisa i
nästa årsredovisning, kan ge vägledning för det
fortsatta förändringsarbetet i det bilaterala sam-
arbetet. Okat fokus på redovisning och analys av
resultat, som Sverige verkat för också i multilate-
rala organ, är ett viktigt verktyg för att dra lär-
dom av erfarenheter och höja effektiviteten i bi-
ståndets bidrag till utveckling.

3.7 Revisionens iakttagelser

Riksrevisionsverket (RRV) har för utgiftsområ-
dets två förvaltningsmyndigheter, Styrelsen för
internationellt utvecklingssamarbete (Sida) och
Nordiska Afrikainstitutet, lämnat revisionsbe-
rättelser utan invändning.

3.8 Budgetförslag

3.8.1 8:1 Biståndsverksamhet

Tabell 3.11 Anslagsutveckling

Tusental kronor

1999	Utfall	11 165 541	Reservation	5 229 344
2000	Anslag	12 060 304	Utgifts- prognos	13 666 000
2001	Förslag	13 603 884
2002	Beräknat	14 477 531
2003	Beräknat	16 782 002

Tabell 3.12 Anslaget 8:1 Biståndsverksamhet

Tusental kronor	Budget 2000	Beräknat 2001
1.1 Multilateralt utvecklings- samarbete	3 377 000	3 967 000
1.2 Bilateralt utvecklings- samarbete	8 605 000	9 544 000
1.3 övrigt	78 304	92 884
Summa	12 060 304	13 603 884

Anslaget 8:1 Biståndsverksamhet består av tre
anslagsposter: Multilateralt utvecklingssamarbe-
te, Bilateralt utvecklingssamarbete och Övrigt.

Utfall på anslaget 1999 var 11 166 miljoner
kronor, vilket var 434 miljoner kronor högre än
tilldelade medel. Anslagsutnyttjandet utöver

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

budget förklaras av att reservationer från tidigare
år tagits i anspråk. Biståndet hade en utgiftsbe-
gränsning 1999 vilken beräknas ha inneburit se-
nareläggningar av bidrag och planerade projekt
m.m. på ca 2,9 miljarder kronor. Även för åren
2000-2002 kommer utgiftsbegränsningar påverka
utvecklingssamarbetet, dessa beräknas till ca 1,7
miljarder kronor utöver tilldelade medel för var-
dera åren 2000 och 2001 respektive ca 1,6 miljar-
der kronor för 2002.

Reservationer

Reservationerna, dvs. den del av anslagsmedlen
som kvarstod vid budgetårets slut, inom anslaget

8:1 Biståndsverksamhet uppgick vid utgången av
1999 till 5 229 miljoner kronor. Av de totala re-
servationerna var 4 072 miljoner kronor inteck-
nade genom avtal eller beslut om visst ändamål.
Drygt två tredjedelar av de totala ointecknade
reservationerna - och nästan hela ointecknade
reservationen på den bilaterala posten - utgörs av
medel för stöd till ekonomiska reformer och
skuldlättnader. Beslut om betalningsbalansstöd
åren 2000-2002 samt bidrag till Världsbankens
skuldlättnadsfond för HlPC-initiativet innebär
dock att reservationen för delposten nu är helt
intecknad och delvis redan har utbetalts.

ITabell 3.13 Utgående reservation på anslaget 8:1 Biståndsverksamhet 1
Miljoner kronor	1999-12-31	varav intecknat	ointecknat
1.1 Multilateralt utvecklingssamarbete	1 864	I 585	279
1.2 Bilateralt utvecklingssamarbete	3 297	2 420	877
1.3 Övrigt	68	66	2
8:1 BISTÅNDSVERKSAMHET	5 229	4 072	1 158

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser

Utrikesutskottet har i betänkandet
(1999/2000:UU2) givit regeringen till känna att
en översyn av det nuvarande systemet med be-
myndiganden inom biståndet bör göras. I över-
synen bör också formerna för förbättrad infor-
mation till riksdagen om dessa frågor studeras.
En översyn av systemet med bemyndiganden har
inletts inom Utrikesdepartementet och Sida.

Inom anslaget 8:1 Biståndsverksamhet finns
för närvarande två olika beräkningsgrunder för
bemyndiganderamen, dels för det multilaterala
utvecklingssamarbetet och dels för det bilaterala.
Dessa särredovisas därför nedan.

För det multilaterala utvecklingssamarbetet
beräknas nya förpliktelser ingås år 2001 till ett
belopp om 2 850 miljoner kronor. Det rör sig
framförallt om en förutsedd ny påfyllnad av den
internationella utvecklingsfonden (IDA) till vil-
ket kommer en påfyllnad av den Asiatiska ut-
vecklingsfonden. De multilaterala förpliktelserna
vid utgången av 2001 beräknas uppgå till 8 511
miljoner kronor. Knappt 60 procent av dessa ut-
görs av utfästelser till IDA. Andra stora förplik-
telser vid utgången av 2001 är utfästelser till
Nordiska utvecklingsfonden (ca 20 procent av
totalen) och Afrikanska utvecklingsfonden (ca
15 procent). Någon särskild buffert för t.ex. väx-
elkursförändringar begärs inte för den multilate-
rala bemyndiganderamen då sådant ryms inom
den totala bemyndiganderamen.

Inom det multilaterala utvecklingssamarbetet
föreslås regeringen få ikläda staten förpliktelser
som tillsammans med tidigare gjorda, utestående
utfästelser uppgår till högst 8 511 miljoner kro-
nor för år 2001 i enlighet med tabell 3.14.

Inom det bilaterala utvecklingssamarbetet an-
vänds för närvarande multiplikatorer för beräk-
ning av bemyndiganderamen. Riksdagen har
bemyndigat regeringen att ikläda staten förplik-
telser som tillsammans med tidigare gjorda, ute-
stående utfästelser motsvarar högst fem gånger
landramen på årsbasis för det landramsfinansie-
rade samarbetet med programländer för vilka re-
geringen fastställt landstrategier eller motsvaran-
de. För övriga landprogram och andra
verksamheter får utfästelseramen uppgå till högst
tre gånger 2001 års medelstilldelning. Den totala
bilaterala bemyndiganderamen i enlighet med
ovanstående beräkningssätt skulle uppgå till 30
315 miljoner kronor för 2001. Regeringen be-
dömer dock att en bilateral ram om 20 000 mil-
joner kronor ger bibehållen flexibilitet för de en-
skilda posterna.

Inför budgetpropositionen år 2002 bedömer
regeringen att multiplikatorerna kan avskaffas
och att bemyndiganderamen kan baseras på de
faktiska förpliktelser som beräknas ingås.

I enlighet med ovanstående föreslås bemyndi-
ganderamen för det bilaterala utvecklingssamar-
betet fastställas till 20 000 miljoner kronor för år
2001 enligt tabell 3.15.

\|Tabell 3.14 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser inom det multilaterala utvecklingssamarbetet 1
Miljoner kronor	1999 utfall	2000 prognos	2001 beräknat	2002 beräknat	2003- beräknat
Utestående förpliktelser vid årets början	5 728	7 865	7 608
Nya förpliktelser	3 564	1 400	2 850	-	-
Infriade förpliktelser*	1 427	1 657	1 947	1 735	6 776
Utestående förpliktelser vid ärets slut	7 865	7 608	8511	-	-
Erhållen/föreslagen bemyndiganderam	7 865	7 608	8511	-	-

* Utgiftsutfall till följd av ingångna förpliktelser.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

ITabell 3.15 Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser inom det bilaterala utvecklingssamarbetet \|
Miljoner kronor	1999 utfall	2000 prognos	2001 2002 beräknat beräknat	2003 - beräknat
Utestående förpliktelser vid årets början	6 181	8 070	8 770	-
Nya förpliktelser	9 530	10 200	10 075	-
Infriade förpliktelser*	7 641	9 500	10 075 6 490	2 280
Utestående förpliktelser vid årets slut	8 070	8 770	8 770
Er hå 1 len/f ö reslagen bemynd iganderam	24 083	27 690	20 000

* Utgiftsutfa11 till följd av ingångna förpliktelser.

Sammanlagt för anslaget 8:1 Biståndsverksamhet,
multi- och bilateralt utvecklingssamarbete, upp-
går således den föreslagna bemyndiganderamen
till 28 511 miljoner kronor.

Regeringen avser därutöver att återkomma till
riksdagen angående bidrag till den nionde euro-
peiska utvecklingsfonden. Sveriges bidrag beräk-
nas till 377 miljoner euro.

Garantigivning

För 2000 har riksdagen fastställt en ram för Sidas
garantigivning, varav huvuddelen utgörs av bi-
ståndsgarantier för u-krediter. Vid årsskiftet
uppgick garantiförbindelserna för u-krediter till
drygt 8,6 miljarder kronor. Regeringen föreslår
att riksdagen bemyndigar regeringen att för 2001
ikläda staten betalningsansvar till ett belopp, in-
klusive tidigare ställda garantier, om 12 miljarder
kronor för garantigivning inom det internatio-
nella utvecklingssamarbetet, dvs. en oförändrad
ram.

Regeringen beslutade i mars 1999 om riktlin-
jer för en treårig försöksverksamhet med en fri-
stående garantigivning för biståndsändamål. Sida
får inom ramen för den totala garantiramen ut-
ställa fristående garantier till ett belopp av högst
en miljard kronor. Säkerhetsreserven för de fri-
stående garantierna uppgår till 500 miljoner kro-
nor. Under 1999 beslutade Sida om en garanti
och flera är under beredning. Sida har på begäran
av regeringen utarbetat ett förslag, i samråd med
Exportkreditnämnden, till riskpolicy för verk-
samheten med de fristående garantierna. Rege-
ringen avser att under hösten fatta beslut om en
reviderad riskpolicy.

Regeringens överväganden

Anslagen inom Internationellt utvecklings-
samarbete beräknas utifrån biståndsramen exklu-
sive de avräkningar som görs för kostnader inom
andra utgiftsområden (se avsnitt 3.1 Omfatt-
ning). Anslagsbeloppet för 8:1 Biståndsverksam-
het framkommer efter att förvaltningsanslagen
för Sida och Nordiska Afrikainstitutet avräknats.
Därav följer att anslaget 8:1 påverkas i mycket
hög grad av dels förändringar i den beslutade
procentandelen av BNI, dels av förändringar i
BNI-beräkningarna. De prognostiserade an-
slagsbeloppen för 2002 och 2003 framgår av ta-
bell 3.11.

För år 2001 beräknar regeringen anslaget 8:1
Biståndsverksamhet till 13 604 miljoner kronor.
Det beräknade anslaget har minskats med 30
miljoner kronor avseende en föreslagen för-
stärkning av anslaget 8:2 Styrelsen för interna-
tionellt utvecklingssamarbete (Sida).

13 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nrl. Del2

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

3.8.2 8:2 Styrelsen för internationellt

utvecklingssamarbete (Sida)

Tabell 3.16 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1999	Utfall	449 236 ¹	Anslags- sparande	43 000
2000	Anslag	415 844	Utgifts- prognos	456 000
2001	Förslag	451 213
2002	Beräknat	480 856 ²
2003	Beräknat	491 273 ³
’. Avser utfall på A2.1 (1999) Biståndsförvaltning ². Motsvarar 471 213 i 2001 års prisnivå ³. Motsvarar 471 213 i 2001 års prisnivå.

Tabell 3.17 Beräkning au anslaget för 2001

Tusental kronor
Anslag 2000	415 844
Pris- och löneomräkning	5 369
Överfört från 8:1 Biståndsverksamhet	30 000
Förslag 2001	451 213

Regeringens överväganden

Regeringen delar Sidas uppfattning att föränd-
ringarna i det svenska utvecklingssamarbetet lik-
som den ökade biståndsvolymen innebär att
myndighetens förvaltningsanslag bör höjas. För
2001 beräknas därför anslaget 8:2 höjas med 30
miljoner kronor och för 2002 beräknas en ytter-
ligare höjning med 20 miljoner kronor utöver
sedvanlig pris- och löneomräkning.

Sidas förslag till anslagstekniska förändringar
omhändertas i den nya anslagsstruktur som ar-
betats fram och lämnas därför utan vidare åtgärd.
Frågan om en anslagskredit kommer att be-
handlas i samband med den översyn av anslags-
form som är aktuell för biståndet. Om en sådan
kredit skulle bli aktuell kan den tidigast införas
budgetåret 2003.

I Sidas budgetunderlag för 2001 visar myndig-
heten på olika sätt hur biståndet har utökats och
fördjupats och Sida bedömer att denna trend
kommer att fortsätta åren framöver. Bi-
ståndsvolymen kommer också fortsatt att öka.
Det utökade biståndet är konsekvenser av rege-
ringens prioriteringar avseende dels nya länder,
dels ökade och fördjupade ambitioner inom om-
råden som t.ex. demokrati och mänskliga rättig-
heter samt handel. Exempelvis visar Sida att un-
der perioden 1995-1999 har antalet långsiktiga
samarbeten med länder/regioner (med strategi-
er/riktlinjer) mer än fördubblats, antalet väsent-
liga (mätt i utbetalningsvolym) samarbetsländer
ökat med över 50 procent och antalet insatser
fördubblats. Utvecklingen mot institutions-,
kompetens- och kapacitetsuppbyggnad innebär
mer personalintensiva insatser - ofta många
mindre men mer komplicerade insatser.

Sida föreslår vidare i myndighetens budgetun-
derlag vissa anslagstekniska förändringar liksom
att en anslagskredit för det humanitära biståndet
skapas.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

3.8.3 8:3 Nordiska Afrikainstitutet

Tabell 3.18 Anslagsutvecklingen

Tusental kronor

1999	Utfall	9 922	¹ Anslags- sparande	2 563
2000	Anslag	10 761	Utgifts- prognos	13 000
2001	Förslag	10914
2002	Beräknat	11 135	2
2003	Beräknat	11 374	3

‘. Avser utfall på A2.2 (1999) Biståndsförvaltning

²- Motsvarar 10 914 i 2001 års prisnivå

³. Motsvarar 10 914 i 2001 års prisnivå.

Tabell 3.19 Beräkning av anslaget för 2001

Tusental kronor

Anslag 2000	10 761
Pris- och löneomräkning	153
Förslag 2001	10 914

Institutet föreslår oförändrade anslag.

Regeringens överväganden

De treåriga samarbetsavtalen med Danmark,
Finland och Norge förnyades fr.o.m. 1999 och
därmed höjdes också de nordiska anslagen till
Nordiska Afrikainstitutet (NAI). De höjda an-
slagen underlättar för NAI att genomföra de åt-
gärder som program- och forskningsrådet re-
kommenderat, dvs. ett utökat gästforskar-

program och en ökad satsning på s.k. policyrela-
terade aktiviteter.

Institutet har under senare år varit engagerat i
utvecklingen i Burundi och Rwanda. Institutet
lämnar regelbundet analyser och rapporter över
utvecklingen i området med tonvikt på
mänskliga rättigheter. Institutet har
dokumenterat och spritt kunskap om biståndets
effektivitet och deltagit i två större utvärderingar
(International Alert och OAU:s African
Commission for Human and People's Rights).

Institutet kommer fortsatt att ha en hög profil
avseende utvecklingen i Centralafrika och i södra
Afrika. Institutet medverkar i den aktuella nor-
diska Afrikadebatten och utarbetar kvalificerade
underlag för det nordiska utvecklingssamarbetet.

Institutets forskningsprogram och projekt har
mer eller mindre direkta kopplingar till Sveriges
biståndspolitiska mål. Institutets policyrelaterade
verksamhet ligger även i linje med de bistånds-
politiska målen.

Omvärldens intresse för forskningen på NAI
ökar stadigt vilket märks genom att nordiska bi-
ståndsmyndigheter i ökande utsträckning söker
samarbete med institutets forskare på olika om-
råden och genom att antalet ansökningar om att
få publikationer utgivna genom NAI ökar. Detta
tyder också på att forskningen håller en hög kva-
litet vilket bekräftats för ett par år sedan då en
utvärdering av institutets forskning gjordes. In-
stitutet arbetar för att upprätthålla och förstärka
sin position som ett nordiskt institut, bl.a. ge-
nom att systematiskt hålla konferenser i de olika
nordiska länderna.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

4 Politikområde Samarbete med Central-
och Östeuropa

4.1 Omfattning

Politikområdet Samarbete med Central- och
Östeuropa består av utvecklingssamarbete med
Central- och Östeuropa, som främst bedrivs ge-
nom Sida och Svenska institutet, samt avsättning
för förlustrisker vad avser garantier för finansiellt
stöd och exportkreditgarantier.

4.2 Utgiftsutveckling

Tabell 4.1 Utgiftsutvecklingen inom politikomrädet

Miljoner kronor

	Utfall 1999	Anslag 2000 ¹	Utgifts- prognos 2000	Förslag anslag 2001	Beräknat anslag 2002	Beräknat anslag 2003
Anslag inom Uo 7 9:1 Samarbete med Central- och Östeuropa	794	725	943	865	600	900
9:2 Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för finansiellt stöd och exportkreditgarantier	0	25	32	35	0	0
Totalt Uo 7	794	750	975	900	600	900
Anslag inom andra Uo: Uo 1:F1 Samarbete och utveckling inom Östersjöregionen	185		190
Totalt politikområde 9	979	750	1 165	900	600	900

Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 2000 i samband med den ekonomiska vårpropositionen.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

Avvikelsen mellan anslag och prognos 2000 på
anslaget 9:1 beror på att en del av reservationen
tas i anspråk. Budgetåret 2001 är det sista året i
det treåriga programmet för Central- och Östeu-
ropa. I en särproposition våren 2001 samt i 2001
års ekonomiska vårproposition kommer rege-
ringen att föreslå omfattning och inriktning av
samarbetet efter 2001, men redan i 2000 års vår-
proposition bedömdes att samarbetet kommer
att fortsätta och preliminärt har beräknats 600
miljoner kronor för år 2002 och 900 miljoner
kronor för år 2003.

4.3 Mål

Målen för samarbetet med Central- och Östeu-
ropa är för treårsperioden 1999-2001:

- att främja en säkerhetsgemenskap,

- att fördjupa demokratins kultur,

- att stödja en socialt hållbar ekonomisk om-
vandling,

- att stödja en miljömässigt hållbar utveck-
ling.

Allt utvecklingssamarbete skall präglas av ett
jämställdhetsperspektiv.

4.4 Politikens inriktning

Budgetåret 2001 är det tredje året inom ramen
för det treårsprogram för utvecklingssamarbetet
med Central- och Östeuropa som antagits av
riksdagen. Programmet baseras på regeringens
proposition 1997/98:70 Att utveckla ett grann-
landssamarbete.

Det av riksdagen fastslagna samarbetspro-
grammet för åren 1999-2001 skall bidra till ett
gott grannskap i Östersjöregionen och ett de-
mokratiskt integrerat Europa. Prioriterade sam-
arbetsländer skall vara Estland, Lettland, Litauen,
Polen, Ryssland och Ukraina. I Ryssland skall de
nordvästra delarna inklusive Kaliningrad priori-
teras.

Relationen till länderna i Central- och
Östeuropa är en högt prioriterad fråga för
regeringen och samarbetet med dessa länder är
ett viktigt instrument både för att främja
utvecklingen i länderna och relationerna med

Sverige. Att verka för en utvidgning av EU,
fördjupade relationer till Ryssland och Ukraina,
för vilka EU har antagit särskilda
samarbetsstrategier, demokratiseringen av
Vitryssland samt ett intensifierat
Östersjösamarbete är centrala element i
regeringens politik. Landstrategier för
samarbetet med de prioriterade länderna under
perioden 1999-2001 har beslutats av regeringen
år 1999, vilka anger riktlinjer och prioriteringar
för samarbetet med respektive land.

De politiska förändringarna och den ekono-
miska utvecklingen har varit snabb i de baltiska
staterna och Polen. Förhandlingar om EU-
medlemskap pågår nu med samtliga dessa länder.
För kandidatländerna är stödet till EU-
anpassningen av avgörande betydelse. Prioritet i
det svenska stödet skall ges åt insatser på de om-
råden som har direkt relevans för anpassningen.

Arbetet med att genomföra den av EU antag-
na Nordliga dimensionen (ND) och dess hand-
lingsplan, där kommissionen fått en ledande roll,
kommer att ges prioritet. En fullödig rapport om
EU:s ND-politik skall avges inför toppmötet i
Göteborg i juni 2001. Regeringen prioriterar sär-
skilt handlingsplanens avsnitt om miljö, inklusive
kärnsäkerhet, brottsbekämpning samt Kalinin-
grads situation. Stora förväntningar fästs därvid-
lag på Sverige inför och under vårt ordförande-
skap i EU. Eftersom Ryssland och andra länder i
närområdet ingår i Östersjöstaternas råd, Ba-
rentsrådet, Helsingforskommissionen och Baltic
21 bör dessa organ utnyttjas för att driva på det
regionala samarbetet i norra Europa. Särskild
uppmärksamhet bör ägnas situationen i Sankt
Petersburg, Kaliningrad och på Kolahalvön. Det
bör också noteras att Sverige från mars 2001 och
cirka ett år framåt kommer att inneha ordföran-
deskapet i Barentsrådet.

Under det senaste åren har det decentralisera-
de samarbetet mellan kommuner, länsstyrelser,
landsting och storregioner ökat alltmer inom ut-
vecklingssamarbetet och förväntas öka ytterliga-
re under programperioden.

Regeringen kommer i vårpropositionen år
2001 att lämna förslag på inriktning av samarbe-
tet efter 2001.

Samarbetets huvudområden

Att främja en säkerhetsgemenskap

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

Samarbetet är i första hand inriktat på insatser i
Estland, Lettland och Litauen men omfattar även
vissa projekt i Ryssland, Ukraina och Polen.
Samarbetet med Ryssland, inklusive Kaliningrad
är under utveckling.

Insatserna avser stöd till:

- säkerhetspolitisk kompetens,

- demokratiskt totalförsvar,

- fredsfrämjande insatser,

- gränsbevakning och insatser för stärkt yttre
gränskontroll,

- tullsamarbete,

- kampen mot internationell och organiserad
brottslighet,

- asyl- och migrationspolitisk kompetens,

- beredskap mot olyckor och katastrofer,

- icke-spridning och förstöring av massför-
störelsevapen,

- motverka skadliga miljöeffekter av militär
verksamhet.

Det säkerhetsfrämjande stödet är i hög grad in-
riktat på att bygga upp relationer mellan institu-
tioner i Sverige och samarbetsländerna. Projekt
för att främja kandidatländernas medlemskap i
EU ges hög prioritet, exempelvis genom utökade
insatser inom det s.k. tredjepelarområdet som
polis, tull, gräns- och migrationsområdet.

Regeringen ser det som angeläget att fortsätta
bidra till kampen mot den organiserade brotts-
ligheten kring Östersjön. Detta stöd bör liksom
hittills kanaliseras via de svenska myndigheterna,
men med en större koordinering av de olika akti-
viteterna, bilaterala och multilaterala, som äger
rum inom detta område.

Stöd till nationell säkerhetspolitisk kompeten-
suppbyggnad och ett demokratiskt totalförsvar i
de baltiska länderna är fortsatt av vikt. En bety-
delsefull del av det säkerhetsfrämjande stödet be-
står även i att stärka kunskapen om samt stödja
tillämpningen av olika nedrustningsavtal. Stöd
till nedrustning och ickespridning i Ryssland
kommer att prioriteras. Insatser på kärnsäker-
hetsområdet i Ryssland, Baltikum och vissa and-
ra länder i Central- och Östeuropa är fortsatt
viktiga.

Att fördjupa demokratins kultur

Den demokratiska processen i Central- och Öst-
europa fortsätter med vissa undantag att utveck-
las positivt. Den formella grunden för demokrati
är i huvudsak lagd. I allmänhet finns en önskan
att utveckla och stärka demokratin samt att leva
upp till de åtaganden som anslutning till interna-
tionella konventioner om mänskliga rättigheter
innebär.

Det samarbete som har inletts på rättsområdet
och som syftar till att underlätta kandidatländer-
nas EU-integration, har resulterat i ett flertal
projekt såsom domar- och polisutbildning, fäng-
elsesamarbete och frivårdsprojekt. Rättsligt sam-
arbete är även under uppbyggnad mellan EU och
Ryssland. Också samarbetet inom främst kultur,
utbildnings- och forskningsområdena bidrar till
att länderna finner sin egen historia, utvecklar
den egna demokratin och sin nya roll i det ge-
mensamma Europa.

Decentraliserat samarbete mellan kommuner,
länsstyrelser, landsting och storregioner spelar en
allt större roll i samarbetet med våra östliga
grannländer. Verksamheten avser att utveckla en
god förvaltning och en representativ demokrati
på lokal och regional nivå, men också eftersatta
samhällsområden under dessa instansers ansvar,
såsom hälso- och sjukvård, omvårdnad, pri-
märskola m.m. Det decentraliserade samarbetet
har inte endast karaktär av utvecklingssamarbete
utan syftar också till att förbereda kandidatlän-
derna för EU-medlemskap (bl.a. genom att öka
kompetensen att hantera strukturfondsmedel)
samt att stärka banden mellan Sverige och de be-
rörda länderna på subnationell nivå. Det decent-
raliserade samarbetet bärs upp av ett brett folk-
ligt engagemang och spelar en icke oväsentlig roll
för de svenska aktörernas egen internationalise-
ring.

Att stödja en socialt hållbar ekonomisk omvandling
Insatserna syftar till att stödja en ekonomisk
omvandling som är socialt hållbar. Samarbetslän-
derna har på kort tid övergått från planekonomi
till marknadsekonomi. Omfattande strukturom-
vandlingar har inletts. En rad utmaningar kvar-
står nu för att befästa den ekonomiska struktur-
förändringen, främja ett gott företagsklimat med
allmän rättssäkerhet, utveckla effektiva institu-
tioner och förutsägbara regler och säkerställa en
god social nivå och skydd för de svaga grupperna
i samhället.

Stor vikt skall fästas vid insatser för att stödja
förvaltning på central, regional och kommunal

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

nivå, t.ex. på skatteområdet och för att undanröja
etablerings- och handelshinder i Östersjöregio-
nen. Vidare kommer näringlivsfrämjande insatser
även framgent att vara betydelsefulla särskilt i
Ryssland och Ukraina. Exempel på insatser är
Sidas StartÖst-program och utbildning av före-
tagsledare.

En förutsättning för att den ekonomiska re-
formprocessen skall vara framgångsrik är att so-
ciala reformer är integrerade i den övergripande
ekonomiska politiken. Brister i den sociala om-
sorgen utgör ett hot mot den fortsatta ekono-
miska och politiska utvecklingen. Samarbetet på
det sociala området, bland annat genom stöd till
ländernas reformering av hälso- och sjukvård och
social omsorg, kommer att intensifieras. Åtgär-
der för att förbättra barnens situation skall även
fortsättningsvis göras samt insatser för att för-
bättra folkhälsan och bekämpa smittsamma
sjukdomar.

Att stödja en miljömässigt hållbar utveckling

Miljöområdet har prioriterats av regeringen för
det fortsatta arbetet med den nordliga dimensio-
nen. Viktiga utgångspunkter för det svenska
miljöstödet är Åtgärdsprogrammet för Öster-
sjön och Agenda 21 för Östersjöområdet - Bal-
tic 21. För kandidatländerna skall det svenska
stödet inriktas på de krav som ställs inför dessa
länders kommande EU-medlemskap.

Stödet bör fortsatt inriktas mot att åtgärda de
föroreningskällor som redovisats i Åtgärdspro-
grammet för Östersjön. Agenda 21 för Öster-
sjöområdet - Baltic 21 är nu inne i sin imple-
menteringsfas och flera projekt kommer att bli
angelägna att stödja de närmaste åren. I de flesta
fall kommer åtgärderna också att bidra till att
underlätta EU-anpassningen inom miljöområdet.

Inom området miljörelaterade energifrågor
skall svenska insatser inriktas på att öka effekti-
viteten i produktion, distribution och använd-
ning av såväl värme som elektricitet liksom att
minska utsläppen från energiproduktionsanlägg-
ningar. I tillämpliga fall skall insatserna utformas
så att minskningen i utsläpp av växthusgaser
skulle kunna tillgodoräknas Sverige i enlighet
med klimatkonventionens och Kyotoprotokol-
lets så kallade flexibla mekanismer.

Syftet med det svenska kärnsäkerhetspro-
grammet, kanaliserat via Statens Kärnkraftin-
spektion och Statens Strålskyddsinstitut, är att så
långt som möjligt minska sannolikheten för att
en kärnkraftolycka med stora radioaktiva utsläpp

skall inträffa vid något av kärnkraftverken i sam-
arbetsområdet. Samarbetet inriktas mot att sätta
in sådana åtgärder att uppenbara säkerhetsrisker
undanröjs i de reaktorer som av energiskäl inte
omedelbart kan stängas samt att stärka de obero-
ende säkerhetsmyndigheterna.

Det svenska stödet är framför allt koncentre-
rat till kärnkraftverket Ignalina i Litauen. Efter
att Litauen i maj i år antog den lag som skall reg-
lera avvecklingen av kärnkraftverket Ignalina är
det viktigt att stöd lämnas till Litauen för av-
vecklingsprocessen. Regeringen tog därför beslut
våren 2000 att från anslaget E5 Näringslivsut-
veckling i Östersjöregionen under utgiftsområde
24 stödja Litauen med 10 miljoner kronor för
bilaterala insatser på awecklingsområdet. Vidare
beslöt regeringen att lämna stöd med 50 miljoner
kronor till den internationella stödfond som in-
rättats för att hjälpa Litauen med avvecklingen av
kärnkraftverket Ignalina och som administreras
av EBRD.

Stöd utgår även till säkerhetshöjande åtgärder
vid kärnkraftverken på Kolahalvön och i Lenin-
grads län. Vad gäller använt kärnbränsle och ra-
dioaktivt avfall är målet att avfallet skall tas om
hand, mellanlagras och slutförvaras på ett från
säkerhets- och miljösynpunkt acceptabelt sätt. På
detta område riktar Sverige särskild uppmärk-
samhet mot det använda kärnbränslet och det
radioaktiva avfallet i nordvästra Ryssland. Sverige
är medlem i den under internationella atomener-
giorganet (IAEA) etablerade Contact Expert
Group (CEG) som samordnar det internatio-
nella samarbetet rörande omhändertagande av
radioaktivt avfall i Ryssland. Sverige deltar även i
ett internationellt projekt för att utveckla och li-
censiera en transport- och förvaringsbehållare för
använt kärnbränsle från ryska atomubåtar. Pro-
jektet kan beskrivas som en första länk i en kedja
av åtgärder för omhändertagande av använt
kärnbränsle.

Inom strålskyddsområdet, utanför den kärn-
tekniska verksamheten, är målet att genom in-
stitutionsuppbyggnad, kunskapsöverföring och
tillhandahållande av viss utrustning bidra till ett
förbättrat strålskydd inom t.ex. boende, sjukvård
och industri i Central- och Östeuropa.

Jämställdhet

Det svenska utvecklingssamarbetet med Central-
och Östeuropa har också till uppgift att under-
lätta genomförandet av handlingsplanen från
FN:s kvinnokonferens i Peking och därigenom

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

se till att kvinnor och män i samarbetsländerna
får samma rättigheter, skyldigheter och möjlig-
heter. Vid planering av alla typer av insatser skall
hänsyn tas till hur dessa påverkar kvinnor re-
spektive män ur ett jämställdhetsperspektiv.

Därutöver görs särskilda insatser inom det bi-
laterala utvecklingssamarbetet för att främja
kvinnors deltagande i samhällslivet, både i poli-
tiska församlingar på lokal och central nivå samt
på arbetsmarknaden. Insatser görs också för att
ta fram könsuppdelad statistik i samarbetslän-
derna, och ledarskapsutbildningar ordnas för
kvinnor i ledande positioner i samhället.

Det är viktigt att de länder som kandiderar för
EU-medlemskap kan uppfylla det relativt om-
fattande regelverk inom arbetsmarknadsområdet
som finns inom unionen på jämställdhetsområ-
det.

Samarbetsländerna

De prioriterade länderna i utvecklingssamarbetet
med Central- och Östeuropa är Estland, Lett-
land, Litauen, Polen, Ryssland och Ukraina. I
Ryssland skall de nordvästra regionerna inklusive
Kaliningrad prioriteras, även om insatser även
förekommer i andra regioner och på federal nivå.
Särskild beredskap finns att intensifiera samar-
betet med Vitryssland när de politiska förutsätt-
ningarna för detta föreligger. Huvuddelen av det
bilaterala utvecklingssamarbetet sker med de pri-
oriterade länderna. Insatser kan även förekomma
i övriga länder men i mycket begränsad omfatt-
ning.

Estland och Polen hörde till den första vågen
av länder som påbörjade förhandlingar om EU-
medlemskap. Enligt beslut i december 1999 har
nu även Lettland och Litauen inbjudits att för-
handla om EU-medlemskap. Huvudmålet för
utvecklingssamarbetet med Estland, Lettland,
Litauen och Polen är att stödja dessa länders an-
passning inför EU-medlemskap. Insatser som
främjar EU-integrationen och anpassningen till
EU är därför prioriterade. Ländernas förmed-
lemskapsstrategier bör ses som riktlinje för detta
stöd. Ett prioriterat mål i samarbetet med Ryss-
land och Ukraina är att stödja dessa länders vida-
re integration i europeiska samarbetsstrukturer.
Sverige verkar för att stärka banden och samar-
betet mellan dessa länder och EU. Härvid är så-
väl Östersjösamarbetet, Barentssamarbetet samt
det nordiska närområdessamarbetet betydelse-

fulla verktyg. Vidare fästs från svensk sida stor
vikt vid arbetet med den Nordliga dimensionen.

Stödet till Estland och Polen förutses kunna
fasas ut under de närmaste åren. Även till de öv-
riga baltiska länderna förutses stödet kunna fasas
ut på medellång sikt.

Estland

Estland har drivit reformprocessen målmedvetet
och i snabb takt och är nu ett av de länder i
Central- och Östeuropa som nått längst i sin
ekonomiska omvandling. Den estniska ekono-
min har visat en stadig tillväxt på i snitt över 4
procent sedan 1995. EU-medlemskap och med-
lemskap i NATO är högt prioriterat på den utri-
kespolitiska dagordningen. Estland påbörjade
förhandlingarna om EU-medlemskap i den
första vågen av länder 1998 och blev medlem i
WTO 1999.

Det svenska utvecklingssamarbetet med Est-
land inleddes 1990. Under 1999 fattades beslut
om insatser för drygt 26 miljoner kronor, vilket
är en minskning med 20 miljoner kronor jämfört
med 1998. Stöd för Estlands EU-integration är
det övergripande syftet med insatserna. Samar-
betet var huvudsakligen inriktat på förvaltning,
bland annat med miljömyndigheterna. Vissa be-
gränsade insatser gjordes inom social sektor och
fysisk planering.

Enligt landstrategin för Estland som antogs
1999 och skall gälla perioden 1999-2001 skall en
ökad fokus på de sociala sektorerna eftersträvas.
Samarbetet på rättsområdet spelar en viktig roll.
Mot bakgrund av den starka utvecklingen i eko-
nomin bedöms stödet till näringslivsutveckling
kunna minska under planeringsperioden.

Lettland

Lettland har gjort stora framsteg i sin ekonomis-
ka omvandlingsprocess och har i flera år sett en
stark tillväxt i ekonomin. Integrationen med EU
är ett högt prioriterat mål. Medlemskap i EU och
i NATO utgör de främsta utrikespolitiska prio-
riteringarna. I december 1999 inbjöds landet att
starta förhandlingar om EU-medlemskap. Lett-
land blev medlem i WTO i februari 1999.

Det svenska utvecklingssamarbetet med Lett-
land inleddes 1990. Under 1999 beslutades om
insatser på ca 60 miljoner kronor, vilket är en
minskning med 18 miljoner kronor jämfört med
1998. Det övergripande syftet med insatserna är
att stödja Lettlands integration i EU. Insatser på

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

det sociala området dominerar i Lettland, men
även inom infrastruktur, fysisk planering och
förvaltning, bland annat med miljömyndigheter-
na, genomförs insatser. Linder året beviljades
statlig kreditgaranti om ca 27 miljoner US dollar
för upprustning av fjärrvärmesystemet i Riga i
samarbete med Världsbanken. Liksom i Estland
har stöd för näringslivsfrämjande minskat i en-
lighet med landstrategin.

Litauen

Även Litauen har gjort stora framsteg i omvand-
lingsprocessen. Privatiseringen är långt framskri-
den. Medlemskap i EU och NATO utgör de
högsta prioriteringarna i Litauens utrikespolitik
och landet inbjöds i december 1999 att inleda
förhandlingar om EU-medlemskap. Litauen har
ännu inte blivit medlem i WTO, men förväntas
kunna bli det inom kort.

Litauen är det land i Central- och Östeuropa
som fått den näst största andelen av svenskt stöd.
Sedan det tog sin början 1990 till och med 1999
uppgår det till drygt 800 miljoner kronor. Stödet
domineras av insatser för att förbättra säkerheten
vid kärnkraftverket Ignalina. Under 1999 beslu-
tades om insatser uppgående till ca 34 miljoner
kronor, vilket är en minskning med 4 miljoner
kronor jämfört med 1998. Insatserna omfattar
bl.a. stöd till den sociala sektorn, näringslivs-
främjande insatser samt insatser på infrastruk-
turområdet. Fortsatta insatser på förstärkning
och effektivisering av offentlig förvaltning är an-
gelägna, liksom ökade insatser på det sociala om-
rådet och ett utökad samarbete på rättsområdet,
framför allt genom insatser för långsiktig insti-
tutionell och administrativ kapacitetsutveckling.

Polen

Polen är en av de övergångsekonomier som nått
längst i sin omvandlingsprocess. Tillväxten har
varit stabil på en hög nivå under 8 år. Landet hör
till den första våg av länder som började för-
handla om EU-medlemskap. Polen är medlem av
OECD och blev medlem i NATO i mars 1999.
Landet har kommit långt i sin EU-anpassning
även om utmaningar fortfarande kvarstår. Om-
fattande reformer har genomförts av pensions-
systemet samt hälso- och sjukvård. Genomgri-
pande förändringar av den regionala
administrationen har gjorts. Omstrukturering av
den tunga industrin (kol och stål) och jordbruket

återstår dock. Omfattande insatser krävs för att
åstadkomma en förbättrad miljösituation.

Det svenska utvecklingssamarbetet med Polen
har i hög grad fokuserat på insatser på miljöom-
rådet. Insatser för att utveckla offentlig förvalt-
ning har dock kommit alltmer i fokus under se-
nare år. Utvecklingssamarbetet med Polen fasas
nu emellertid gradvis ut för att övergå i reguljärt
grannlandssamarbete. Insatser för att stödja EU-
integrationen skall fortgå tills landet blivit med-
lem i EU. Under 1999 beslutades om insatser på
ca 63 miljoner kronor, vilket är en ökning med 7
miljoner kronor jämfört med 1998. Av dessa ut-
gör 50 miljoner kronor ett ytterligare tillskott till
den polska Ecofonden som är en s k "debt-for-
environment swap".

Ryssland

Huvuddelen av det svenska utvecklingssamar-
betet med Ryssland sker på regional och lokal
nivå, framför allt i nordvästra Ryssland, insatser
sker även i andra regioner och på federal nivå. Ett
viktigt syfte är att knyta Ryssland närmare övriga
Europa och underlätta Rysslands deltagande i eu-
ropeiska och regionala samarbetsstrukturer. Un-
der 1999 fattades beslut om insatser om drygt
337 miljoner kronor, vilket är en ökning med
108 miljoner kronor jämfört med 1998. Exempel
på insatser är upprättande av fastighetsregister,
managementutbildning, utbildning och praktik i
Sverige för ryska företagsledare och utbildning
av socialarbetare samt samarbetet med mil-
jömyndigheter på regional nivå. Utöver detta
fattades beslut om en investering i ett avloppsre-
ningsverk i Kaliningrad på 115 miljoner kronor.
Förberedelser för ett avloppsreningsprojekt i
Sankt Petersburg har påbörjats. Sankt Petersburg
är den största enskilda föroreningskällan till
Östersjön.

Ukraina

Ukraina hör sedan 1999 till de prioriterade sam-
arbetsländerna för det svenska utvecklingss-
samarbetet. Beslut om insatser för ca 66 miljoner
kronor fattades under 1999, vilket är en minsk-
ning med 10 miljoner kronor jämfört med 1998.
Insatser har gjorts avseende fastighetsregister,
statistik, kommunalt självstyre och utbildning av
socialarbetare samt inom miljöområdet. De
största projekten under 1999 avsåg lokalt själv-
styre, utbildning av socialarbetare samt fastig-
hetsregister. Enligt landstrategin för Ukraina

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

skall förvaltningsstödet, det näringslivsfrämjande
stödet och stöd på det sociala området tillmätas
särskilt stor vikt. Stödet på miljö- och energiom-
rådet bör utvecklas. Stödet skall även fortsätt-
ningsvis inriktas på kunskapsöverföring och in-
stitutionsutveckling.

Diagram 4.1 Stödet 1989-99 fördelat pa länder

Ukraina.

4% '
Ryssland

19%

övrigt

Polen

11%

Regionalt
34%

Litauen

12%

Lettland

11%

Estland
8%

Regionalt samarbete

Östersjösamarbetet har konsoliderats och en en-
hetlig paraplystruktur för det mellanstatliga sam-
arbetet har etablerats under året inom ramen för
Ostersjöstaternas råd. En ny energifunktion har
lokaliserats till det internationella sekretariatet i
Stockholm. Vid regeringschefernas möte i Kol-
ding lades grunden för ett regionalt samarbete på
IT-området och för att bekämpa smittsamma
sjukdomar.

Barentssamarbetet konkretiseras och inriktas
mer på lokalt förankrade initiativ. Prioritet ges åt
arbete för att förbättra förutsättningarna för
näringslivssatsningar och lokal utveckling. Andra
sektorer som berörs är energibesparing och
energieffektivisering, samarbete mellan
regionens tullmyndigheter och skogssamarbete.
Ungdomssamarbetet och det lokala
kultursamarbetet utvecklas väl. Det pågående
ryska ordförandeskapet prioriterar särskilt
transportfrågoma. Under Sveriges kommande
ordförandeskap avser regeringen verka för
förbättrade förutsättningar för närmare lokalt
samarbete i Barentsregionen.

Inom det arktiska samarbetet genomförs avan-
cerad klimatforskning och omfattande studier
med kartläggning av andra miljöförändringar.
Under det amerikanska ordförandeskapet har
arbete inletts på att utforma en gemensam syn på
hållbar utveckling i de arktiska områdena. Det
kommande finländska ordförandeskapet avser
lyfta fram transportfrågorna.

EU:s INTERREG-program spelar en viktig
roll genom att stödja gränsöverskridande. Svens-
ka aktörer kan delta i ett flertal mindre INTER-
REG-program i närområdet.

Det EU-relaterade utvecklingssamarbetet

Sverige verkar aktivt för att underlätta anpass-
ningsprocessen i de tio EU-kandidatländerna
Estland, Lettland, Litauen, Polen, Ungern,
Tjeckien, Slovakien, Rumänien, Bulgarien och
Slovenien. Detta är en viktig del av den svenska
utvidgningspolitiken. I enlighet med regeringens
proposition 1997/98:70 utgörs en stor del av ut-
vecklingssamarbetet med Estland, Lettland, Li-
tauen och Polen följaktligen av kunskapsöverfö-
ring och institutionsuppbyggnad med relevans
för ländernas framtida medlemskap i EU. Ett
särskilt svenskt program för EU-
integrationsstöd till samtliga kandidatländer
hanteras av Utrikesdepartementet. Hittills har 19
miljoner kronor anslagits till detta stödprogram.

Sverige bidrar också genom avgifter till den
Europeiska gemenskapen till EU:s stöd till kan-
didatländerna som kanaliseras genom Phare-
programmet och från år 2000 två nya program:
ISPA för stöd till miljö- och transportin-
frastrukturinvesteringar och SAP ARD för stöd
till jordbruk och landsbygdsutveckling.

Ett viktigt komplement till bilaterala insatser
till stöd för institutionsuppbyggnad är svenskt
deltagande i motsvarande verksamhet inom ra-
men för Phare-programmet (s.k. "twinning").
Programmet innebär att experter från förvalt-
ningar i EU:s medlemsländer under viss tid ställs
till förfogande för att i kandidatländerna bygga
upp institutioner som är centrala ur ett medlem-
skapsperspektiv.

Sverige har varit framgångsrikt vad gäller del-
tagande i EU:s twinning-program. Svenska
myndigheter och departement deltar i ca 20 pro-
cent av dessa projekt. Endast Tyskland och
Frankrike är aktiva i fler twinningprojekt.

Regeringen gör fortsatt bedömningen att ett
svenskt deltagande i EU:s twinning-program,

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

främst i Estland, Lettland, Litauen och Polen
men också i övriga kandidatländer är av betydan-
de vikt, inte minst i ett ordförandeskapsperspek-
tiv. Den starka prioritering som Sverige ger ut-
vidgningsprocessen i sin helhet motiverar att ett
svenskt deltagande i dessa institutionsuppbyg-
gande insatser bör eftersträvas.

Utöver de redovisade insatserna i Ryssland
och Ukraina bidrar Sverige, genom medlem-
skapsavgiften till EU, med insatser i andra länder
i OSS-regionen (Oberoende Staters Samvälde)
genom Tacis-programmet. Programmet omfattar
alla länder inom Oberoende staters samvälde
samt Mongoliet. Insatserna inriktas på att stödja
övergången till en marknadsekonomi med speci-
ell tonvikt på att stödja demokrati och utveckling
av ett rättssamhälle. En ny Tacisförordning för år
2000-2006 antogs av rådet i slutet av 1999. För-
ändringar i den nya förordningen innebär främst
en ökad koncentration av insatserna, ökade in-
vesteringsmöjligheter samt nya instrument så-
som industriellt samarbete och twinning. Ökad
tonvikt läggs vidare på miljöfrågor och gräns-
överskridande samarbete.

Diagram 4.2 Utveckling per land 1997-99

4.5 Insatser

4.5.1 Statliga insatser inom
politikområdet

nämnd "Polen i fokus". Syftet var att tydliggöra
det breda svenska engagemanget för Polen och
att långsiktigt stärka kontakterna mellan alla
samhällssektorer i de båda länderna. I satsningen
deltog lokala, regionala och nationella aktörer.

En särskild satsning benämnd "De baltiska
ländernas år" genomförs under år 2000 för att vi-
dareutveckla samarbetet mellan Sverige och de
baltiska länderna. Projektet syftar dels till att
främja de bilaterala kontakterna mellan Sverige
och de baltiska länderna, särskilt inom näringsli-
vet, dels till att bistå de baltiska länderna att stär-
ka sin ställning bland Europeiska unionens
medlemsländer samt dels till att stödja de baltis-
ka regeringarnas insatser för att informera om
Europeiska unionen inom det egna landet.

4.5.2 Insatser utanför politikområdet

Viktiga insatser görs också i de länder i Central-
och Östeuropa som enligt OECD:s biståndsor-
gan, DAC, klassificeras som utvecklingsländer.
Det rör sig om vissa länder i f.d. Sovjetunionen
(Moldavien, Kaukasus och Centralasien) och f.d.
Jugoslavien samt Albanien. Dessa insatser finan-
sieras inom utgiftsområde 7, politikområde In-
ternationellt utvecklingssamarbete och behandlas
där.

För att främja tillväxt och sysselsättning i Sve-
rige genom näringslivsinriktade insatser i Öster-
sjöregionen har tidigare en miljard kronor avsatts
i den så kallade Östersjömiljarden. Ytterligare en
miljard kronor har beslutats av riksdagen för
femårsperioden 1999-2003. Medlen skall använ-
das för näringslivssatsningar och omfatta stöd till
såväl företagsetableringar som projektexport och
marknadssatsningar samt stöd till angelägna
miljö- och energisatsningar. Insatserna, som
samordnas med och kompletterar utvecklings-
samarbetet med Östersjöländerna, finansieras
inom politikområde Utrikeshandel, export- och
investeringsfrämjande och behandlas under ut-
giftsområde 24.

Under avsnitt 4.4 Politikens inriktning och av-
snitt 4.6 Resultatbedömning finns exempel på
insatser som gjorts med medel som anslagits in-
om politikområdet.

Under 1999 genomfördes på regeringens initi-
ativ en fokuserad svensk satsning på Polen be-

4.6 Resultatbedömning

I budgetpropositionen för 2000 angavs målen:

— att främja en säkerhetsgemenskap

— att fördjupa demokratins kultur

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

- att främja en socialt hållbar ekonomisk om-
vandling

— att stödja en miljömässigt hållbar utveckling

4.6.1 Resultat

Verksamhetsresultat, analys och slutsatser

Inom samarbetet med Central- och Östeuropa
sker övergripande resultatbedömningar fortlö-
pande. Vidare erhåller regeringen uppföljningar
av insatserna i samband med regeringens beslut
om landstrategier, som fastställs vart tredje år för
samarbetsländerna i närområdet. De oberoende
resultatanalyser som genomfördes 1999 och 2000
för Estland, Lettland, Litauen, Polen och Ryss-
land visade att det svenska stödet genomgående
lämnat positiva bidrag till ländernas samhällsut-
veckling och att stödet i huvudsak varit i linje
med de övergripande mål som anges för verk-
samheten.

Under år 1999 genomfördes också en utvärde-
ring av Stiftelsen Östekonomiska Institutet. Ut-
redarna drog slutsatsen att institutets verksamhet
har ett övergripande långsiktigt värde för Sverige
och för olika aktörer på den svenska marknaden,
även om ansträngningar borde göras för att göra
institutet mer synligt och operativt för svenska
aktörer.

Regeringen bedömer att de insatser som ge-
nomförts under 1999 har varit relevanta för att
närma sig de mål som regeringen ställt för verk-
samheten. Då denna typ av verksamhet innebär
att en mängd aktörer samverkar i en internatio-
nell miljö, kan det för en enskild insats vara svårt
att bedöma dess bidrag till måluppfyllelsen.

Under år 2000 skall en utvärdering av det hit-
tillsvarande samarbetet genomföras vilken skall
ligga till grund för en kommande proposition om
utvecklingssamarbetet med Central- och Östeu-
ropa efter 2001.

Nedan redovisas hur Regeringskansliet, Sida,
Svenska institutet m.fl. arbetat för att uppnå de
fastställda målen.

Främjande av en säkerhetsgemenskap

Under verksamhetsåret 1999 har Sida och Rege-
ringskansliet utgått från målsättningarna för det
säkerhetsfrämjande stödet som föreskrivs i pro-
positionen 1997/98:70 "Att utveckla ett grann-
landssamarbete". Samarbetet med motparterna

har överlag fungerat väl. Detta framgår av rap-
portering och utvärdering från myndigheterna.
Insatserna har legat i linje med de prioriteringar
som gjorts.

Regeringen har med utgångspunkt i proposi-
tionen genomfört vissa förändringar i det säker-
hetspolitiska stödet. Inom Regeringskansliet be-
reds insatserna av en beredningsgrupp som även
fungerar som samråds- och policyorgan. Vissa
beslut som avser insatser på myndighetsnivå har
överförts till Sida, nämligen att bereda och be-
sluta om insatser inom ramen för de civila myn-
digheternas verksamhet. Från den 1 januari 2000
har Sidas mandat utökats. Sida skall även kunna
bereda och besluta om insatser rörande säker-
hetspolitisk kompetens, fredsfrämjande insatser,
demokratiskt totalförsvar samt gränsbevakning i
den mån insatsen inte är av särskild utrikes- och
säkerhetspolitisk vikt.

Av de insatser som beretts och beslutats inom
Regeringskansliet har den volymmässiga tyngd-
punkten utgjorts av militär utbildning i Baltikum
samt stöd till den baltiska sjöstyrkan
BALTRON och den baltiska bataljonen BALT-
BAT. Insatser för nedrustning och ickespridning
av massförstörelsevapen i Ryssland har också va-
rit av betydelse. Här kan nämnas fortsatta svens-
ka insatser genom Försvarets forskningsanstalt
vid kemvapenlagret i Kambarka samt Statens
Kärnkraftsinspektions arbete med kärnämnes-
kontroll, lagstiftning och fysiskt skydd. Ett om-
fattande försvarsupplysningsprojekt riktat till
försvarsmakten och allmänheten har påbörjats i
Lettland.

Av de insatser som genomförts av Sida har en
betydande del bestått av insatser för bekämpande
av internationell organiserad brottslighet. Kun-
skapsöverföring och utbildning inom områdena
räddningstjänst, tullverksamhet och asyl- och
migrationspolitisk kompetens har också varit
omfattande. Samtliga dessa insatser har betydelse
för den civila säkerheten i Östersjöregionen.

Kunskapsöverföringen har utgjort kärnan in-
om samtliga verksamhetsområden. Detta skapar
långsiktighet och hållbarhet i stödet och med-
verkar till utveckling mot ett normalt grann-
landssamarbete. Det materiella stöd som före-
kommit har varit nära knutet till denna
kunskapsöverföring.

Fördjupande av demokratins kultur

Svenska institutet bedriver verksamhet som syf-
tar till ett fördjupande av demokratins kultur i

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

samarbetsländerna. Särskilt fyller institutet här-
vidlag en viktig funktion på kultur-, utbildnings-
och forskningsområdena. De olika samarbets-
och utbytesprogrammen bidrar till att främja det
vetenskapliga och kulturella utbytet mellan Sve-
rige och samarbetsländerna, vilket i sin tur ger
vidgade kunskaper om demokrati och därmed
stärker demokratins förankring i samhället. Som
exempel kan nämnas insatser genomförda inom
området akademisk förvaltning som bidragit till
att göra högskoleförvaltningarna i samarbetslän-
derna mer öppna och effektiva, vilket parallellt
med annan samhällsutveckling gör demokratin
mer hållbar. Språk- och integrationsstödet, som
lämnas för integration av de tyskspråkiga be-
folkningarna i Estland och Lettland, är en ange-
lägen insats. "Partnerskap för Kultur", ett projekt
för dialog och erfarenhetsutbyte om kulturens
möjligheter att främja yttrandefrihet och mång-
fald, demokrati och gemensam säkerhet, kom-
mer att fortsätta till och med Sveriges ordföran-
deskap i EU första halvåret 2001.

Sida-finansierade insatser på demokratiområ-
det omfattar bl.a. utveckling av det civila sam-
hället, uppbyggnad av lokalt självstyre, utveck-
ling av rättssektom och utbildning av
journalister. I Vitryssland pågår ett särskilt de-
mokratiorienterat stöd via svenska enskilda or-
ganisationer.

Sammanfattningsvis kan konstateras att de in-
satser inom området demokrati som har ge-
nomförts under 1999 varit relevanta för de mål
regeringen ställt på verksamheten och att må-
luppfyllelsen därigenom varit god.

Stödjande av en socialt hållbar ekonomisk om-
vandling

En betydande del av det svenska utvecklings-
samarbetet är att hänföra till målet stöd till en
socialt hållbar ekonomisk omvandling. Stöd på
det ekonomiska och administrativa området är
omfattande och varierande. Lantmäteriprojekt,
som har särskild betydelse för jordreformer, ge-
nomförs i flera av samarbetsländerna. Det nä-
ringslivsfrämjande stödet till Ryssland är - förut-
om StartOst - främst inriktat på uppbyggnad och
förstärkning av utbildningsinstitut för manage-
ment och bankkunskap i Sankt Petersburg, Kali-
ningrad och andra städer. Genom Nordpraktik
får ca 100 ryska företagsledare praktik på svenska
företag. I Estland, Lettland och Litauen har det
näringslivsfrämjande stödet minskat något i
omfattning i enlighet med landstrategierna.

I enlighet med regeringens avsikter har fokus
ökat på det sociala området. Exempel på insatser
är hälsoreformer i samarbete med Världsbanken i
Litauen. Även i Ryssland har åtagandena i den
sociala sektorn ökat betydligt. Sociala projekt
pågår i alla regioner i nordvästra Ryssland och i
Moskva avseende metoder för socialt arbete in-
om åldringsvård, handikapp, barn och familj
samt missbruksproblem. Uppbyggande av en
modern socialtjänst är ytterligare ett viktigt mål.
Hittills har 1 500 ryska socialarbetare utbildats.

Hiv/aids är ett område som tillmäts stor bety-
delse och kampen mot tbc är av stor vikt. Sverige
medverkar i utvecklingen av Världsbankens
tbc/hiv-projekt. Insatser har även gjorts genom
ett nordiskt-baltiskt projekt som syftar till att
stärka de nationella tuberkulosprogrammen. En
regional satsning för att bekämpa smittsamma
sjukdomar har beslutats av Ostersjöstaternas re-
geringschefer.

Beslut om insatser uppgående till ca 348 mil-
joner kronor med målet att stödja en socialt håll-
bar ekonomisk omvandling har fattats under

1999.1 enlighet med samarbetsprogrammet ökar
tonvikten på samarbete på det sociala området.
De insatser som genomförts har varit relevanta
för att uppfylla målet.

Stödjande av en miljömässigt hållbar utveckling

I enlighet med programmet för utvecklings-
samarbetet 1999-2001 skall miljöinsatser ges
fortsatt hög prioritet. Sida har under 1999 inom
miljösamarbetet beaktat de prioriteringar som
finns inom Agenda 21 för Östersjöområdet -
Baltic 21 samt Åtgärdsprogrammet för Öster-
sjön. Två exempel är programmet för minskad
miljöbelastning från jordbruket och introduk-
tion av miljöledningssystem inom industrin i
Sankt Petersburg. Svenska insatser för energief-
fektivisering och energibesparing i nordvästra
Ryssland har gjorts inom ramen för Barents-
samarbetet. Befrämjande av EU-integrationen
har varit en central aspekt i miljösamarbetet med
kandidatländerna för både investeringar och
kunskapsstöd. Genom Naturvårdsverket har
stöd lämnats till uppbyggande av miljöförvalt-
ningarna i Estland, Lettland, Litauen och nord-
västra Ryssland.

Miljösamarbetet har under året löpt smidigt i
de baltiska länderna. Två reningsverk har invigts.
Beslut har tagits om delfinansiering av ett re-
ningverk i Sigulda i Lettland. I Ryssland och Uk-
raina är det svårt att få investeringsprojekt till

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

stånd på grund av omfattande finansiella och in-
stitutionella svagheter. Förberedande och kapa-
citetshöjande insatser är därför en viktig del av
miljöarbetet.

Statens kärnkraftinspektion och Statens
Strålskyddsinstitut har i sin verksamhet inom
Central- och Östeuropa under 1999 följt
målsättningarna för det svenska kärnsäkerhets-
programmet. I Litauen har verksamheten
inriktats på att fullfölja pågående projekt
avseende säkerhetshöjande åtgärder vid
kärnkraftverket i Ignalina. I Ryssland har
verksamheten karakteriserats av

säkerhetsanalyser och stöd till direkta
säkerhetsförbättringar vid Leningradverket och
Kola kärnkraftverk.

En allmän slutsats är att de insatser som ge-
nomförts på miljöområdet under 1999 varit rele-
vanta för de mål som regeringen ställt på verk-
samheten och att måluppfyllelsen därigenom
varit god.

4.7 Revisionens iakttagelser

Riksrevisionsverket (RRV) har i sin revisionsbe-
rättelse för Svenska institutet redovisat två hu-
vudinvändningar mot institutets resultatredovis-
ning, nämligen att resultatredovisningen i
väsentlig omfattning inte uppfyller reglerings-
brevets krav på återrapportering samt att det
finns väsentliga brister i den underliggande do-
kumentationen av resultatredovisningen.

Regeringen konstaterar att Svenska institutet
genomför en genomgripande rekonstruktion av
sin ekonomiadministration. Syftet är bland annat
att förbättra rutinerna vad gäller återrapporte-
ring. Regeringen har därutöver initierat en över-
syn av de anslags- och stymingsmässiga förut-
sättningarna för Svenska institutets verksamhet.

Diagram 4.3 Utveckling 1997-99 per mål

kultur hållbar hållbar gemenskap

ekonomisk utveckling

omvandling

■ 97

■ 98

»99

Ekonomiskt resultat

Utfallet 1999 på anslaget 9:1 Samarbete med
Central- och Östeuropa ökade med 106 miljoner
kronor jämfört med 1998. Reservationen mins-
kade med 44 miljoner kronor. Utgiftsbegräns-
ningen innebar att utbetalningarna blev lägre och
reservationen högre än vad som annars planerats.
Fördelningen av medlen på mål respektive länder
framgår av diagram 4.1, 4.2 och 4.3.

På anslaget 9:2 Avsättning för förlustrisker
vad avser garantier för finansiellt stöd och ex-
portkreditgarantier gjordes inga utbetalningar
för skadeförluster under 1999.

4.8 Budgetförslag

Tabell 4.2 Anslagsöversikt för Samarbete med Central- och 1 Östeuropa ______________________1
Tusental kronor	Anvisat 2000		Beräknat 2001
9:1	Samarbete med Central- och Östeuropa
9:1.1	Samarbete med Central- och Östeuropa genom Sida	531 000	610 000
9:1.2	Samarbete med Central- och Östeuropa genom Svenska institutet	54 000	54 000
9:1.3	Bidrag till Stiftelsen Östekonomiska institutet	4 636	4 636
9:1.4	Övriga bidrag till samar- betet med Central- och Östeuropa	135 364	196 364
Summa anslag 9:1		725 000	865 000
9:2	Avsättning för förlustris- ker vad avser garantier för finansiellt stöd och exportkreditgarantier	25 000	35 000
Summa anslag B		750 000	900 000

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

4.8.1 9:1 Samarbete med Central- och

Östeuropa

Tabell 4.3 Anslagsutveckling

Tusental kronor		794 000	Reserva- tion	1 022 849
1999	Utfall	794 000	Reserva- tion	1 022 849
2000	Anslag	725 000	Utgifts- prognos	943 000
2001	Förslag	865 000
2002	Beräknat	600 000
2003	Beräknat	900 000

Ett program för samarbetet med Central- och
Östeuropa har beslutats av riksdagen för perio-
den 1999-2001 som totalt omfattar 2 400 miljo-
ner kronor.

Anslaget 9:1 Samarbete med Central- och
Östeuropa omfattar anslagsposterna Samarbete
med Central- och Östeuropa genom Sida, Sam-
arbete med Central- och Östeuropa genom
Svenska institutet, Bidrag till Stiftelsen Östeko-
nomiska Institutet samt Övriga bidrag till sam-
arbetet med Central- och Östeuropa.

Eftersom samarbetet med Central- och Öst-
europa är ett treårigt progam som temporärt in

går i myndigheternas verksamhet belastas ansla-
get 9:1 med vissa förvaltningsutgifter. Utfallet

1999 var 29,5 miljoner kronor. Budgeten för

2000 är 36,2 miljoner kronor. För 2001 avses
högst 44,8 miljoner kronor avdelas för förvalt-
ningsutgifter.

Av anslaget beräknar regeringen anslå 610
miljoner kronor till Sida, 54 miljoner till Svenska
institutet, 4,6 miljoner kronor till Östekonomis-
ka Institutet och 196,4 miljoner kronor till Övri-
ga bidrag till samarbetet med Central- och Öst-
europa.

Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser

Som framgår ovan under punkt 4.2 Utgiftsut-
veckling är budgetåret 2001 det sista året i det
treåriga programmet för Central- och Östeuro-
pa. Regeringen bedömer dock att samarbetet
kommer att fortsätta och preliminärt har beräk-
nats 600 miljoner kronor för år 2002 och 900
miljoner kronor år 2003. För att verksamheten
inte avsevärt skall påverkas negativt under år

2001 föreslås att bemyndigande ges att under
2001 göra ekonomiska åtaganden om högst 860
miljoner kronor för insatser i Central- och Öst-
europa under åren 2002-2004.

ITabell 4.4 Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser 1
Miljoner kronor	1999 utfall	2000 prognos	2001 beräknat	2002 beräknat	2003 - beräknat
Utestående förpliktelser vid årets början	236	450	594
Nya förpliktelser	214	165	618
Infriade förpliktelser*		21	352	480	380
Utestående förpliktelser vid årets slut	450	594	860
Föreslagen bemyndiganderam	750	750	860

* Utgiftsutfall till följd av ingångna förpliktelser.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

Regeringens överväganden

Samarbetet med Central- och Östeuropa genom
Sida

Med hänvisning till avsnittet 4.6 Resultatbedöm-
ning bedömer regeringen att de insatser som
görs via Sida är av stort värde för samarbetslän-
derna och att de bidrar till en utveckling mot
normalt grannlandssamarbete.

Regeringen bedömer att Sidas insatser på det
säkerhetsfrämjande området har stor betydelse
för ökad säkerhet i Östersjöregionen.

Regeringen beräknar att anslå 610 miljoner
kronor till Sida för budgetåret 2001.

Samarbete med Central- och Östeuropa genom
Svenska institutet

Med hänvisning till avsnittet 4.6 Resultatbedöm-
ning bedömer regeringen att Svenska institutets
insatser för en fördjupning av demokratins kul-
tur i samarbetsländerna har varit ändamålsenlig.
Regeringen beräknar därför anslå 54 miljoner
kronor till Svenska institutets verksamhet i
Central- och Östeuropa för budgetåret 2001.

Den av Svenska institutet aktualiserade frågan
om en fortsättning av det s.k. Nya Visbypro-
grammet för samarbete inom utbildning och
forskning bereds vidare.

Bidrag till Stiftelsen Östekonomiska Institutet

Stiftelsen Östekonomiska Institutet bildades
1989 gemensamt av staten och näringslivet. In-
stitutets syfte är att främja kunnandet i Sverige
om de ekonomiska förhållandena i Östeuropa.
Institutets verksamhet inriktar sig främst på aka-
demisk forskning om övergångsekonomierna.
Östekonomiska Institutet riktar sig till både stat
och näringsliv och förmedlar forskningsresultat
genom publikationer och seminarier. Institutet
är även internationellt verksamt och deltar i in-
ternationella konferenser och forskningsprojekt.
Under våren 2000 har tjänsten som ansvarig för
kontakter med den bredare svenska marknaden
tillsatts.

Genom avtal åtar sig staten att lämna årliga
bidrag till Östekonomiska Institutet. Under
1999 tecknades ett nytt femårigt avtal där staten
förbinder sig att under perioden årligen lämna

4,6 miljoner kronor i bidrag. För budgetåret
2001 beräknas statens bidrag uppgå till 4,6
miljoner kronor.

Övriga bidrag till samarbetet med Central- och
Östeuropa

I denna anslagspost ingår bl.a. medel för samar-
bete och stöd på det kärntekniska området, me-
del för multilateralt stöd samt medel för säker-
hetsfrämjande insatser.

För att kunna bemöta den snabba utveckling-
en i de Central- och Östeuropeiska länderna är
det nödvändigt att det finns medel till regering-
ens disposition. Det är av vikt att stödja det sam-
arbete som bedrivs genom internationella orga-
nisationer eftersom det kan uppstå
synergieffekter genom samfinansiering mellan
bilaterala och multilaterala program och projekt.
Organisationerna skall huvudsakligen finansiera
sin verksamhet genom ordinarie resurser, men
regeringen avser även fortsätta att finansiera in-
satser som är av särskild betydelse för reform-
processen och som är otillräckliga i det interna-
tionella utvecklingssamarbetet.

Utgifter för administrativa kostnader i utri-
kesförvaltningen täcks av medel från denna an-
slagspost. I anslagsposten ingår även medel till
handelshögskolan i Riga och juristhögskolan i
Riga.

Vad gäller säkerhetsfrämjande insatser skall
regeringen framgent bereda och besluta om föl-
jande insatser i den mån de är av särskild utrikes-
och säkerhetspolitisk vikt:

- stöd till säkerhetspolitisk kompetens,

- fredsfrämjande insatser,

- demokratiskt totalförsvar,

- gränsbevakning,

- bekämpning av internationell och organise-
rad brottslighet,

- ickespridning och förstöring av massförstö-
relsevapen.

Regeringen beräknar att anslå 196,4 miljoner
kronor till Övriga bidrag till samarbetet med
Central- och Östeuropa för budgetåret 2001.

Utrikesdepartementet har, mot bakgrund bl.a.
av förslag från kommittén för ekonomiskt sam-
arbete i Östersjöregionen (Näringslivsutveckling

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

i Östersjöregionen, SOU 1999:125), låtit utföra
en utredning av behoven av och inriktningen på
statliga satsningar på riskkapital i Central- och
Östeuropa samt det statliga riskkapitalbolaget
Swedfund International AB:s verksamhet i Cen-
tral- och Östeuropa. Utredningen konstaterar att
det finns ett behov av svenskt statligt riskkapital
för satsningar i Östersjöområdet, både hos
svenska företag och hos företag på de lokala
marknaderna i Baltikum och Ryssland.

Regeringen föreslår att huvudansvaret för
riskkapitalsatsningar i Central- och Östeuropa
kvarstår hos Swedfund, och att en tydlig uppdel-
ning görs mellan denna verksamhet och Swed-
funds verksamhet i u-länder. Detta bör ske ge-
nom en fortsättning och vidareutveckling av den
riskkapitalverksamhet som dotterbolaget Swed-
fund Financial Markets AB bedriver för att ut-
veckla de finansiella sektorerna i Baltikum. Där-
utöver kan kompletterande finansiering ske ur
Östersjömiljard 2 och anslaget för Samarbete
med Central- och Östeuropa.

4.8.2 9:2 Avsättning för förlustrisker vad

avser garantier för finansiellt stöd
och exportkreditgarantier

Tabell 4.5 Anslagsutveckling

Tusental kronor		0	Reserva- tion	548 000
1999	Utfall	0	Reserva- tion	548 000
2000	Anslag	25 000	Utgifts- prognos	32 000
2001	Förslag	35 000
2002	Beräknat	0
2003	Beräknat	0

Länderna i Central- och Östeuropa har behov av
finansiellt stöd för att påskynda reformproces-
sen. Detta kan bland annat avse betalningsba-
lansstöd eller exportkreditgarantier till vissa län-
der i Central- och Östeuropa. Medel avsätts för
att täcka eventuella skadeförluster.

Regeringens överväganden

Finansiellt stöd

Sverige har under perioden 1991/92-1994/95 ut-
fäst betalningsbalansstöd till 11 länder. Vid ut-
gången av år 2000 har fem länder återbetalat sina
lån. Den totala utestående skulden till Sverige

uppgår då till 1 295 miljoner kronor. För eventu-
ella skadeförluster skall 10%, i något fall 15%, av
den utestående skulden avsättas. Det samman-
lagda behovet av avsättningar under år 2001 upp-
går till 145 miljoner kronor. Hittills har 179
miljoner kronor avsatts för eventuella skadeför-
luster. Skillnaden på 34 miljoner kronor beror på
återbetalda lån.

I och med att Sverige blev medlem i EU har
det bilaterala betalningsbalansstödet ersatts med
deltagande i EU:s gemensamma utlåning. Rege-
ringen bedömer att behovet av ytterligare bilate-
rala insatser kommer att vara begränsat. En viss
beredskap för bilateralt betalningsbalansstöd för
vissa länder bör dock finnas i de fall gemensamt
EU-stöd inte kommer till stånd. Regeringen fö-
reslår därför att riksdagen godkänner ett statligt
garantiåtagande för betalningsbalansstöd om 150
miljoner kronor under år 2001. I det fall möjlig-
heten att ge betalningsbalansstöd skulle utnyttjas
kommer medel för avsättningar att reserveras i
samband med regeringsbeslut.

Exportkreditgarantiramen

Regeringen har inrättat en exportkreditgaranti-
ram på 2,5 miljarder kronor för de baltiska län-
derna och Ryssland. Affärer med Kazakstan,
Ukraina och Vitryssland har även inkluderats vid
kredittider över ett år i samfinansiering med in-
ternationella finansieringsinstitutioner. Syftet
med ramen är att bidra till att utveckla näringsliv
och infrastruktur i berörda länder samt att bidra
till ett varaktigt samarbete mellan de berörda
länderna och svenska företag. Regeringen har se-
dan 1993 avsatt 431 miljoner kronor för eventu-
ella skadeförluster vilket belopp belastat anslaget
för utvecklingssamarbete med Central- och Öst-
europa.

Budgetåret 1999 godkände riksdagen en höj-
ning av ramen från 2,0 till 2,5 miljarder mot bak-
grund av den utvärdering som genomfördes un-
der år 1998. Med hänsyn till den ekonomiska
krisen i Ryssland har dock denna höjda ram tills
vidare inte ställts till EKN:s förfogande. För att
förhindra skadeförluster bör en restriktiv håll-
ning intas till utnyttjande av ramen på Ryssland
tills dess att den ekonomiska situationen har sta-
biliserats.

Verksamheten uppvisade en kraftig minskning
under 1999 beroende dels på den instabila situa-
tionen i Ryssland, dels på att de baltiska länderna
kommit allt längre i sin ekonomiska omvandling

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 7

så att allt fler transaktioner kan tas inom EKN:s
ordinarie verksamhet.

I samband med utvärderingen av samarbetet
med Central- och Östeuropa inför förslaget om
ett nytt treårigt program kommer också en ut-
värdering att göras av den särskilda exportkredit-
garantiramen.

Med anledning av höjningen av ramen med
500 miljoner kronor skall en avsättning för ska-
deförluster ske med 100 miljoner kronor under

en treårsperiod. För 1999 avsattes 6 miljoner
kronor och för 2000 avsattes 25 miljoner kronor.
På anslaget finns också 34 miljoner kronor som
tidigare avsatts för finansiellt stöd. Regeringen
föreslår att 35 miljoner kronor avsätts för bud-
getåret 2001. Därmed har de beräknade 100 mil-
joner kronorna avsatts.

Av de hittills gjorda avsättningarna på 431
miljoner kronor har 37 miljoner kronor utbeta-
lats till EKN för skadeförluster.

Invandrare och flyk-
tingar

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 8

Förslag till statsbudget för 2001

Invandrare och flyktingar

Innehållsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut......................................................................................7

2 Utgiftsområde Invandrare och flyktingar.............................................................9

3 Politikområde Integrationspolitik.......................................................................11

3.1 Omfattning............................................................................................11

3.2 Utgiftsutveckling..................................................................................11

3.3 Mål..........................................................................................................12

3.4 Politikens inriktning.............................................................................12

3.5 Insatser...................................................................................................13

3.5.1 Statliga insatser inom politikområdet..................................................13

3.5.2 Insatser inom övriga politikområden...................................................15

3.6 Resultatbedömning...............................................................................15

3.6.1 Resultat..................................................................................................16

3.6.2 Analys och slutsatser.............................................................................20

3.7 Revisionens iakttagelser........................................................................22

3.8 Budgetförslag.........................................................................................22

3.8.1 10:1 Integrationsverket.........................................................................22

3.8.2 10:2 Integrationsåtgärder......................................................................23

3.8.3 10:3 Kommunersättningar vid flyktingmottagande............................24

3.8.4 10:4 Hemutrustningslån.......................................................................25

3.8.5 10:5 Ombudsmannen mot etnisk diskriminering...............................25

4 Politikområde Storstadspolitik............................................................................27

4.1 Omfattning............................................................................................27

4.2 Utgiftsutveckling..................................................................................27

4.3 Mål..........................................................................................................28

4.4 Politikens inriktning.............................................................................28

4.5 Insatser...................................................................................................28

4.5.1 Statliga insatser inom politikområdet..................................................28

4.5.2 Insatser utanför politikområdet...........................................................29

4.6 Resultatbedömning...............................................................................30

4.6.1 Resultat..................................................................................................30

4.6.2 Analys och slutsatser.............................................................................31

4.7 Budgetförslag.........................................................................................32

4.7.1 11:1 Utvecklingsinsatser i storstadsregionerna...................................32

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 8

5 Politikområde Migrationspolitik.........................................................................33

5.1 Omfattning...........................................................................................33

5.2 Utgiftsutveckling..................................................................................33

5.3 Mål.........................................................................................................34

5.4 Politikens inriktning.............................................................................34

5.5 Insatser..................................................................................................35

5.5.1 Statliga insatser inom politikområdet..................................................35

5.5.2 Insatser utanför politikområdet...........................................................38

5.6 Resultatbedömning...............................................................................38

5.6.1 Resultat..................................................................................................38

5.6.2 Analys och slutsatser............................................................................41

5.7 Revisionens iakttagelser.......................................................................42

5.8 Budgetförslag........................................................................................42

5.8.1 12:1 Migrationsverket...........................................................................42

5.8.2 12:2 Mottagande av asylsökande..........................................................43

5.8.3 12:3 Migrationspolitiska åtgärder........................................................44

5.8.4 12:4 Utlänningsnämnden.....................................................................44

5.8.5 12:5 Offentligt biträde i utlänningsärenden.......................................45

5.8.6 12:6 Utresor för avvisade och utvisade................................................45

6 Politikområde Minoritetspolitik.........................................................................47

6.1 Omfattning...........................................................................................47

6.2 Utgiftsutveckling..................................................................................47

6.3 Mål.........................................................................................................48

6.4 Politikens inriktning.............................................................................48

6.5 Insatser..................................................................................................48

6.5.1 Statliga insatser inom politikområdet..................................................48

6.5.2 Insatser utanför politikområdet...........................................................48

6.6 Resultatbedömning...............................................................................49

6.7 Budgetförslag........................................................................................49

6.7.1 47:1 Åtgärder för nationella minoriteter.............................................49

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 8

Tabellförteckning

Anslagsbelopp...................................................................................................................7

2.1 Utgiftsutvecklingen inom utgiftsområdet................................................................9

3.1 Utgiftsutvecklingen inom politikområdet..............................................................11

3.2 Kommunmottagande åren 1991-2003.....................................................................19

3.1 Anslagsutveckling.....................................................................................................22

3.2 Beräkning av anslaget för år 2001 ............................................................................23

3.3 Anslagsutveckling.....................................................................................................23

3.4 Beräkning av anslaget för år 2001 ............................................................................24

3.5 Anslagsutveckling.....................................................................................................24

3.6 Beräkning av anslaget för år 2001 ............................................................................25

3.7 Anslagsutveckling.....................................................................................................25

3.8 Beräkning av anslaget för år 2001 ............................................................................25

3.9 Anslagsutveckling.....................................................................................................25

3.10 Beräkning av anslaget för år 2001 ..........................................................................26

4.1 Utgiftsutvecklingen inom politikområdet..............................................................27

4.2 Anslagsutveckling.....................................................................................................32

4.3 Beräkning av anslaget för år 2001 ............................................................................32

5.1 Utgiftsutvecklingen inom politikområdet..............................................................33

5.2 Anslagsutveckling.....................................................................................................42

5.3 Beräkning av anslaget för år 2001 ............................................................................43

5.4 Anslagsutveckling.....................................................................................................43

5.5 Beräkning av anslaget för år 2001............................................................................44

5.6 Anslagsutveckling.....................................................................................................44

5.7 Beräkning av anslaget för år 2001 ............................................................................44

5.8 Anslagsutveckling.....................................................................................................44

5.9 Beräkning av anslaget för år 2001 ............................................................................45

5.10 Anslagsutveckling...................................................................................................45

5.11 Beräkning av anslaget för år 2001 ..........................................................................45

5.12 Anslagsutveckling...................................................................................................45

5.13 Beräkning av anslaget för år 2001..........................................................................45

6.1 Utgiftsutvecklingen inom politikområdet..............................................................47

6.2 Anslagsutveckling.....................................................................................................49

6.3 Beräkning av anslaget för år 2001 ............................................................................49

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 8

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1. godkänner de föreslagna målen för politikområdena migrationspolitik (avsnitt 5.3), minoritets-
politik (avsnitt 6.3) och kompletteringen av de integrationspolitiska målen (avsnitt 3.3) samt att
de tidigare godkända målen inom politikområde migrationspolitik upphör att gälla,

2. godkänner att under år 2001 lån tas upp i Riksgäldskontoret för det samlade behovet för hemut-
rustningslån till ett belopp av högst 1 400 000 000 kronor (avsnitt 3.9),

3. för budget året 2001 anvisar anslagen under utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar enligt föl-
jande uppställning:

lAnslagsbelopp __1
Tusental kronor Anslag		Anslagstyp
10:1	Integrationsverket	ramanslag	83 731
10:2	Integrationsåtgärder	ramanslag	50 242
10:3	Kommunersättningar vid flyktingmottagande	ramanslag	2 238 565
10:4	Hemutrustningslån	ramanslag	21 227
10:5	Ombudsmannen mot etnisk diskriminering	ramanslag	12 474
11:1	Utvecklingsinsatser i storstadsregionerna	ramanslag	565 000
12:1	Migrationsverket	ramanslag	446 031
12:2	Mottagande av asylsökande	ramanslag	1 039 335
12:3	Migrationspolitiska åtgärder	ramanslag	285 221
12:4	Utlänningsnämnden	ramanslag	70 483
12:5	Offentligt biträde i utlänningsärenden	ramanslag	57 913
12:6	Utresorför avvisade och utvisade	ramanslag	63 656
47:1	Åtgärder för nationella minoriteter	ramanslag	8 000
Summa			4 941 878

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 8

2 Utgiftsområde Invandrare och flyktingar

Utgiftsområdet består av politikområdena Integ-
rationspolitik, Storstadspolitik, Migrationspolitik
och Minoritetspolitik.

Förändringen av utgiftsområdesramen jämfört
med 2000 års ekonomiska vårproposition förkla-
ras i huvudsak av volymförändringar till följd av
antagande om ökat antal asylsökande och snab-
bare ärendehandläggning vid Migrationsverket
och Utlänningsnämnden. Sammantaget leder
detta till att utgifterna för mottagande av asylsö-

kande minskar något och att utgifterna för
kommunersättningar ökar.

Utgiftsområdesramen förändras också till
följd av att 82,5 miljoner kronor av de 100 miljo-
ner kronor som anvisades i vårpropositionen
2000 för sysselsättningsskapande åtgärder för in-
vandrare, överförs till utgiftsområdena 13, 16
och 24.

Tabell 2.1 Utgiftsutvecklingen inom utgiftsområdet

Miljoner kronor

	Utfall 1999	Anslag 2000 ¹	Utgifts- prognos 2000	Förslag anslag 2001	Beräknat anslag 2002	Beräknat anslag 2003
Integrationspolitik	2 328	2 468	2 238	2 406	2 567	2 433
Storstadspolitik	121	260	110	565	116	230
Migrationspolitik	1 953	2 165	2 186	1 963	1 992	2 046
Minoritetspolitik	-	8	8	8	8	8
Totalt för utgiftsområde 8	4 402	4 901	4 542	4 942	4 683	4 717

¹ Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 2000 i samband med den ekonomiska vårpropositionen.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 8

3 Politikområde Integrationspolitik

3.1 Omfattning

Integrationspolitik omfattar frågor om invandra-
res introduktion i det svenska samhället, ersätt-
ning till kommunerna för flyktingmottagande,
svenskt medborgarskap, åtgärder för att den et-
niska och kulturella mångfalden i samhället skall
tillvaratas och för att främja lika rättigheter och
skyldigheter för alla oavsett kulturell och etnisk
bakgrund samt för att förebygga och motverka
etnisk diskriminering, främlingsfientlighet och
rasism.

Inom politikområdet finns myndigheterna
Integrationsverket, Ombudsmannen mot etnisk
diskriminering (DO) samt Nämnden mot dis-
kriminering.

Politikområdet är tvärsektoriellt och bygger
på andra politikområden. Åtgärder som sker in-
om dessa politikområden är avgörande för att de
integrationspolitiska målen skall uppnås.

3.2 Utgiftsutveckling

ITabell 3.1 Utgiftsutvecklingen inom politikområdet 1
Miljoner kronor	Utfall 1999	Anslag 2000	Utgifts- prognos 2000	Förslag anslag 2001	Beräknat anslag 2002	Beräknat anslag 2003
10:1 Integrationsverket	56,4	82,6	88,7	83,7	85,1	87,2
10:2 Integrationsåtgärder	37,6	37,7	40,5	50,2	50,2	50,2
10:3 Kommunersättningar vid flyktingmottagande	2 193.7	2 301,4	2 080,7	2 238,6	2 399,6	2 263,6
10:4 Hemutrustningslån	32,3	38,0	19,7	21,2	19,5	18,6
10:5 Ombudsmannen mot etnisk diskriminering	7,7	8,3	8,5	12,5	12,7	13,0
Totalt för Integrationspolitik inom utgiftsområde 8	2 327,8	2 468,0	2 238,2	2 406,2	2 567,1	2 432,7

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 8

Under år 1999 uppvisade anslaget 10:1 Integra-
tionsverket ett stort anslagssparande till följd av
vissa eftersläpningar av verksamheten. Omfat-
tande ersättningsutbetalningar från anslaget 10:3
Kommunersättningar vid flyktingmottagande
under tidigare år hade resulterat i stort utnytt-
jande av anslagskrediten. År 1999 kunde krediten
börja betalas av och innevarande budgetår vänds
kreditutnyttjande till anslagssparande. Vad gäller
anslaget 10:4 Hemutrustningslån har låg mark-
nadsränta och minskade låneeftergifter gjort att
stora delar av anslaget kunnat dras in som bespa-
ring.

1999/2000:SfU10, rskr. 1999/2000:188 givit re-
geringen tillkänna att detta bör tydliggöras ge-
nom en komplettering av målen för integra-
tionspolitiken. Ordet skyldigheter skall därför
fogas till det integrationspolitiska målet om lika
rättigheter och möjligheter för alla oavsett etnisk
och kulturell bakgrund.

3.3 Mål

Regeringens förslag: Integrationspolitikens mål
kompletteras med ordet skyldigheter.

Integrationspolitikens mål skall vara

- lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter
för alla oavsett etnisk och kulturell bak-
grund,

- en samhällsgemenskap med samhällets
mångfald som grund, samt

- en samhällsutveckling som kännetecknas av
ömsesidig respekt och tolerans och som alla
oavsett bakgrund skall vara delaktiga i och
medansvariga för.

Riksdagen har beslutat om mål för integrations-
politiken (prop. 1997/98:16, bet. 1997/98:SfU6,
rskr. 1997/98:68).

Integrationspolitikens mål enligt detta beslut är

- lika rättigheter och möjligheter för alla oav-
sett etnisk och kulturell bakgrund,

- en samhällsgemenskap med samhällets
mångfald som grund, samt

- en samhällsutveckling som kännetecknas av
ömsesidig respekt och tolerans och som alla
oavsett bakgrund skall vara delaktiga i och
medansvariga för.

I samband med att riksdagen antog dessa mål
för integrationspolitiken underströk både rege-
ringen och riksdagen att målet om allas lika rät-
tigheter och möjligheter även innebär att alla har
lika skyldigheter oavsett etnisk och kulturell
bakgrund. Riksdagen har senare i bet.

3.4 Politikens inriktning

Sverige är ett land präglat av etnisk och kulturell
mångfald. Mer än 900 000 invånare är födda ut-
omlands. Ytterligare närmare 800 000 personer
är födda i Sverige men har minst en förälder som
är född i ett annat land. Denna mångfald är en
viktig kraft för utvecklingen av det svenska sam-
hället.

Det finns stora skillnader i makt och levnads-
villkor mellan människor som lever i Sverige.
Främst beror dessa skillnader på klasstillhörighet
och kön, men många invandrare diskrimineras
också på grund av sin etniska bakgrund. Detta
gäller inte minst på arbetsmarknaden, där situa-
tionen är särskilt besvärlig för invandrare som är
födda i utomeuropeiska länder. Även i andra av-
seenden finns skillnader i levnadsvillkor och lev-
nadsförhållanden mellan personer med invand-
rarbakgrund och befolkningen i övrigt. Betydligt
fler bland dem med invandrarbakgrund har låga
inkomster och andelen socialbidragstagare är
högre. Vidare tyder flera undersökningar på att
invandrare i genomsnitt mår sämre än personer
födda i Sverige och att de lider av andra typer av
ohälsa. Andelen ungdomar som går vidare till
högre studier är lägre bland dem som har ut-
ländsk bakgrund än bland befolkningen i övrigt.
Till detta skall läggas en betydande boendesegre-
gation i kommuner, där majoriteten av de ut-
landsfödda och deras barn bor.

Integrationspolitiken syftar till att bryta denna
negativa utveckling genom åtgärder som gör att
samhället tar tillvara befolkningens kompetens,
oavsett kön, etnicitet och kulturell bakgrund.

Utgångspunkten för integrationspolitiken är att
låta den mångfald som finns i samhället vara
grunden för den generella politikens utformning,
och insatser för att stärka integrationen sker
därför inom de flesta politikområden. Av sär-
skild betydelse för att bryta segregationen är ar-
betsmarknads- och utbildningspolitiken. En
central aspekt är att även anlägga ett könspers-
pektiv på integrationspolitiken.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 8

Inom arbetsmarknadspolitiken är de som är
födda utomlands en prioriterad grupp och flera
åtgärder för att öka deras sysselsättningsgrad har
vidtagits. Ytterligare förslag lämnades i den eko-
nomiska vårpropositionen. Inom ramen för den
nationella storstadspolitiken träffar staten avtal
med ett antal storstadskommuner i syfte att öka
jämlikheten och bryta den sociala och etniska
segregationen i storstadsregionerna. Inom ut-
bildningspolitiken är bl.a. insatser inom skolan,
svenskundervisning för vuxna och Kunskaps-
lyftet viktiga. Vidare planeras konkreta åtgärder
för att bredda rekryteringen till högskolan och
därmed öka den etniska och sociala mångfalden.
Hälsopolitiken inriktas på att folkhälsan skall
förbättras och skillnaderna i ohälsa minska. Inom
demokratipolitiken vidtas åtgärder som ökar
möjligheterna för personer med invandrarbak-
grund att delta i den demokratiska processen.

Kulturpolitiken skall verka för allas möjlighet
till kulturupplevelser och eget skapande samt för
möten mellan olika kulturer inom landet.

3.5 Insatser

3.5.1 Statliga insatser inom

poiitikområdet

Integration på nationell, regional och lokal nivå

Statens insatser följer den integrationspolitiska
propositionens inriktning. Ett samlat åt-
gärdsprogram genomförs för att få integrations-
perspektivet att genomsyra alla politikområden.
Utbildning om integration pågår inom Rege-
ringskansliet och för myndighetschefer. Verks-
förordningen har ändrats så att myndigheterna
skall ta hänsyn till integrationspolitikens krav på
verksamheten. I en särskild förordning regleras
myndigheternas ansvar för att genomföra politi-
ken. Flera statliga myndigheter har i sina regle-
ringsbrev fått i uppdrag att vidta särskilda insat-
ser så att de integrationspolitiska målen får
genomslag i deras verksamhet. Myndigheterna
skall sedan rapportera resultatet av insatserna till
regeringen. Integrationsverket har på nationell
nivå ansvar för att följa och utvärdera sam-
hällsutvecklingen ur ett integrationspolitiskt per-
spektiv.

Integrationen stimuleras också genom insatser
på regional och lokal nivå. Länsstyrelserna har
fått i uppdrag att, utifrån sina olika förutsätt-

ningar, utveckla det integrationspolitiska arbetet.
Länsstyrelserna i Stockholms, Skåne och Västra
Götalands län har sedan år 1999 särskilda medel
för att i samråd med Integrationsverket bedriva
ett aktivt integrationsbefrämjande arbete. Enligt
Integrationsverkets rapport om länsstyrelsernas
integrationspolitiska arbete under år 1999 har det
första året präglats av omställning och byte av
tankemönster från invandrarpolitik till integra-
tionspolitik. Ett förankringsarbete pågår inom
flera länsstyrelser för att införliva de integra-
tionspolitiska målen i den ordinarie verksamhe-
ten.

Integrationsverket har också en viktigt uppgift
när det gäller att uppmärksamma och stimulera
kommunernas integrationsarbete. Varje år an-
ordnar Integrationsverket i samverkan med
Svenska Kommunförbundet en nationell konfe-
rens om integration för att bidra till att kommu-
nernas arbete med integration utvecklas. Kom-
munernas integrationsarbete, oftast i samverkan
med det lokala organisationslivet, kan också i vis-
sa fall få projektstöd från Integrationsverket.

Etnisk mångfald

Myndigheternas uppgift att fortlöpande beakta
samhällets etniska och kulturella mångfald när
verksamheten utformas och bedrivs innebär ock-
så att den etniska och kulturella mångfalden
bland de anställda är ett viktigt inslag. Enligt la-
gen (1999:130) om åtgärder mot etnisk diskri-
minering i arbetslivet skall arbetsgivare bedriva
ett målinriktat arbete för att aktivt främja etnisk
mångfald i arbetslivet. DO har utarbetat en
handbok med råd för sådana aktiva åtgärder. Re-
geringen har uppdragit åt samtliga myndigheter
som lyder omedelbart under regeringen att upp-
rätta handlingsplaner för att främja etnisk
mångfald bland de anställda. En sådan hand-
lingsplan har också tagits fram inom Regerings-
kansliet.

Integrationsverket har som prioriterad uppgift
att stimulera kommunerna att öka den etniska
mångfalden i arbetslivet. Verket har fått ett sär-
skilt uppdrag att aktivt bidra till att främja den
etniska mångfalden inom den kommunala sek-
torn. Bland annat skall verket stimulera kommu-
nerna att utveckla sitt mångfaldsarbete genom
utmärkelsen "Årets mångfaldskommun". Under
hösten 2000 beslutar Integrationsverket i samråd
med DO och Svenska Kommunförbundet vilken
kommun som skall få utmärkelsen.

14 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nrl. Del2

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 8

Främjande av integration

Integrationsverket kan bevilja stöd till projekt
som syftar till att stimulera integrationsproces-
serna i samhället eller till att förebygga och mot-
verka, främlingsfientlighet, rasism, och etnisk
diskriminering. Invandrarnas riksorganisationer
får statsbidrag till sin verksamhet och nya orga-
nisationer etableringsbidrag för att kunna bygga
upp en riksorganisation.

Ett nytt statsbidragssystem för organisationer
som främjar integration genomförs stegvis med
början år 2001 inom ramen för befintliga resur-
ser. Detta system är mer inriktat på organisatio-
nernas verksamhet och bidragets användning
kommer också att kunna följas upp. Enligt rege-
ringens bedömning ger det nya bidragssystemet
organisationerna ökade möjligheter att arbeta
integrationsbefrämjande. Integrationsverket har
hjälpt invandrarnas riksorganisationer att ut-
veckla sina verksamheter efter de nya bidrags-
reglerna. Integrationsverket har också fått i upp-
drag att under innevarande år utveckla en
ändamålsenlig samrådsform med organisationer-
na.

Rasism, främlingsfientlighet och etnisk
diskriminering

DO har enligt lagen (1999:131) om Ombuds-
mannen mot etnisk diskriminering som uppgift
att motverka etnisk diskriminering i arbetslivet
och på andra samhällsområden. Lagen
(1999:130) om åtgärder mot etnisk diskrimine-
ring i arbetslivet trädde i kraft den 1 maj 1999.
Den nya lagens tillämpning är vidare än den tidi-
gare och ställer krav på arbetsgivaren att vidta
aktiva åtgärder. Integrationsverket har till upp-
gift att förebygga och motverka rasism, främ-
lingsfientlighet och även etnisk diskriminering
som inte direkt faller under DO:s ansvar.

Regeringen har tagit ett samlat grepp om ar-
betet mot rasism, främlingsfientlighet och etnisk
diskriminering för att ge det en mera strukture-
rad form och därmed en långsiktighet och konti-
nuitet som saknas i dag. Inom Regeringskansliet
utarbetas för närvarande en nationell handlings-
plan mot rasism, främlingsfientlighet och etnisk
diskriminering. Arbetet med en sådan plan är en
process i flera steg.

Det första steget i arbetet togs när regeringen i
april 2000 presenterade tio initiativ i kampen mot
rasism, främlingsfientlighet och diskriminering

och gav ett antal uppdrag till Integrationsverket.
Uppdragen berör även DO och de bägge myn-
digheterna skall i samråd fördela olika delar av
uppdragen mellan sig.

Ett av uppdragen är att bygga upp en nationell
kunskapsbank om arbetet mot rasism, främ-
lingsfientlighet och etnisk diskriminering samt
att utveckla en rådgivande och stödjande verk-
samhet för kommuner och andra som har behov
av stöd i arbetet med att bekämpa rasistiska och
främlingsfientliga tendenser på det lokala planet.

Ett annat uppdrag innebär att Integra-
tionsverket m.fl. skall föra en dialog med organi-
sationer, kommuner, engagerade personer och
andra inom området. Syftet med dialogen är att
skapa en bred uppslutning kring arbetet med den
nationella handlingsplanen och att hämta in för-
slag på åtgärder som kan behövas liksom syn-
punkter på uppläggningen och inriktningen på
planen. Det är regeringens uppfattning att det
opinionsbildande arbetet mot rasism och främ-
lingsfientlighet bedrivs bäst av organisationer,
föreningar och partier.

Integrationsverket skall också i samverkan
med DO genomföra informations- och utbild-
ningsinsatser så att kunskapen om såväl meka-
nismer bakom etnisk diskriminering som de gäl-
lande reglerna på området ökar.
Integrationsverket skall vidare tillsammans med
Brottsoffermyndigheten stimulera till åtgärder
för att öka kunskapen bland personer som
kommer i kontakt med offer för brott med ra-
sistiska och främlingsfientliga inslag. Arbetet
kommer också att ske i samverkan med
Brottsofferjourernas Riksförbund.

Handlingsplanen mot rasism, främlingsfient-
lighet och etnisk diskriminering innehåller också
en satsning på 30 miljoner kronor från Allmänna
arvsfonden under de närmaste tre åren på ung-
domsföreningar som själva eller i samverkan med
andra utvecklar nya verksamheter och metoder i
arbetet mot rasism, främlingsfientlighet och dis-
kriminering.

Aven inom EU har den etniska diskrimine-
ringen uppmärksammats. I november 1999 lade
kommissionen fram ett "diskrimineringspaket"
med bl.a. förslag till direktiv mot etnisk diskri-
minering. Det omfattar, förutom arbetslivet,
även bl.a. socialförsäkringsområdet och utbild-
ning samt tillgången till varor och tjänster. Di-
rektivet antogs av ministerrådet i juni 2000 och
kan komma att skärpa kraven på lagstiftningen
mot etnisk diskriminering framför allt inom and-
ra områden än inom arbetslivet.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 8

Introduktion av nyanlända

Integrationsverket har en viktigt uppgift att
stödja och följa kommunernas introduktion och
även uppmärksamma övriga nyanlända invandra-
res behov.

Staten ger ersättning till kommunerna när de
tar emot flyktingar och vissa av deras anhöriga
enligt förordningen (1990:927) om statlig ersätt-
ning till kommunerna för flyktingmottagande
m.m. Målet är att individen skall kunna försörja
sig själv och ta del i samhällslivet. Normalt bör
en bas för det fortsatta livet i Sverige kunna ska-
pas inom två år om introduktionen sker på hel-
tid. En särskild schablonersättning skall täcka
kommunens kostnader för den enskildes för-
sörjning och för undervisning i svenska från det
år flyktingen tas emot och ytterligare tre år. Er-
sättningen innefattar också vissa andra kostnader
som följer av flyktingmottagandet.

Hemutrustningslån

När flyktingar och deras anhörig bosätter sig i en
kommun kan de också få statliga lån till hemut-
rustning. Dessa administreras av Centrala studie-
stödsnämnden (CSN).

Svenskt medborgarskap

Möjligheten att få svenskt medborgarskap har
stor betydelse för integrationen i det svenska
samhället. Regeringen har i juni 2000 lämnat ett
förslag till ny lag om svenskt medborgarskap till
riksdagen genom propositionen 1999/2000:147
Lag om svenskt medborgarskap. Förslaget inne-
bär bl.a. att det skall bli fullt ut möjligt att ha
dubbelt medborgarskap samt att det underlättas
för barn och ungdomar att bli svenska medbor-
gare. Den nya lagen föreslås träda i kraft den
I juli 2001.

3.5.2 Insatser inom övriga politikområden

Målen för integrationspolitiken uppnås endast i
begränsad omfattning genom insatser inom in-
tegrationspolitiken. Av stor betydelse för hur de
integrationspolitiska målen uppnås är de insatser
som sker genom den generella politiken. Dessa
insatser redovisas närmare inom respektive poli-
tik- och utgiftsområde.

3.6 Resultatbedömning

Integrationspolitikens mål för år 2000 är

- lika rättigheter och möjligheter för alla oav-
sett etnisk och kulturell bakgrund,

- en samhällsgemenskap med samhällets
mångfald som grund, samt

- en samhällsutveckling som kännetecknas av
ömsesidig respekt och tolerans och som alla
oavsett bakgrund skall vara delaktiga i och
medansvariga för.

Tillståndet inom politikområdet

Situationen för invandrare på arbetsmarknaden
har förbättrats jämfört med föregående år. Fort-
farande är dock deras situation sämre än för be-
folkningen som helhet. Den öppna arbetslöshe-
ten bland hela befolkningen var 5,6 procent i
december 1999, en knapp minskning med en
procentenhet jämfört med år 1998. Arbetslös-
heten bland dem som är födda utomlands har
minskat från 15 procent år 1998 till 13 procent år

1999. Speciellt stor har minskningen varit för in-
vandrare från Bosnien, från 38 procent till 27
procent. För utomeuropeiska medborgare var
den registrerade arbetslösheten 24 procent år
1999 jämfört med 32 procent år 1998. En stor del
av de utomeuropeiska medborgarna står alltså
utanför arbetsmarknaden. Men även bland dessa
har sysselsättningen ökat mellan åren 1998 och
1999, från 44 procent till 50 procent. Denna siff-
ra är dock långt under sysselsättningsgraden för
personer födda i Sverige som är ca 76 procent.

Under de senaste åren har således invandrare i
en allt större utsträckning fått arbete. Arbetsgi-
vare har också i ökad utsträckning fått en insikt
om vikten av etnisk och kulturell mångfald i ar-
betslivet. Kommuner och landsting har särskilt
uppmärksammat behovet av etnisk mångfald när
de rekryterar personal till vård och omsorg.
Aven de statliga myndigheterna har i sina kom-
petensförsörjningsplaner visat en ökad medve-
tenhet om behovet av etnisk och kulturell
mångfald.

Av de utländska medborgare som har kommit
till Sverige under de senaste 15 åren är det en av-
sevärt större andel som har låga inkomster, än
infödda svenskar. År 1998 när arbetslösheten
började minska markant bland dem som är födda
utomlands, sjönk också för första gången under
1990-talet antalet socialbidragstagare. Sannolikt

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 8

innebär detta att ekonomin har förbättrats för
många grupper av utrikes födda. Någon säker
inkomsstatistik för åren 1998 och 1999 finns än-
nu inte.

Att de utrikes föddas hälsa är sämre än jäm-
förbara svenskföddas beror på flera olika faktorer
bl.a. sämre levnadsförhållanden och sämre ut-
byggnad av hälsovård i hemlandet. Integra-
tionsverket har uppmärksammat kommuner och
landsting på behovet av att ta hänsyn till nyan-
lända flyktingars hälsa vid introduktionen. Rege-
ringen har också redovisat en nationell hand-
lingsplan för utveckling av svensk hälso- och
sjukvård till riksdagen. I planen framhålls att för
att den framtida hälso- och sjukvården skall kun-
na möta den ökande etniska och kulturella
mångfalden i patientgruppen måste detta beaktas
i medborgarorienteringen av hälso- och sjukvår-
den.

I genomsnitt har utrikes födda samma utbild-
ningsnivå som personer födda i Sverige, men
spridningen är större. Nyanlända behandlas ofta
som en homogen grupp med samma slags behov
av initialt stöd i Sverige. Av de som kommer är
många akademiker med mycket lång utbildning.
Andra har ingen utbildning alls och är nästan an-
alfabeter. Integrationsverket har under året ar-
betat tillsammans med kommuner och landsting
för att utveckla introduktionen så att den skall
utgå från individens bakgrund och förutsättning-
ar.

Tillgången på komplettering av utländsk ut-
bildning motsvarar fortfarande inte efterfrågan
och många kompletteringar tar lång tid. Trots
stora ansträngningar finns det fortfarande en so-
cial och etnisk snedrekrytering till högskoleut-
bildningar.

Under de senaste åren har förskolans träning i
modersmål minskat och det finns brister även i
undervisningen i svenska som andraspråk. Integ-
rationsverket framhåller denna utveckling som
allvarlig och befarar framtida hinder för tvåsprå-
kiga elevers vidareutbildning och möjligheter till
försörjning.

De polisanmälda brotten med främlingsfient-
liga eller rasistiska inslag (och där det är
"minoritetsgrupper" som utsatts för våld av per-
soner som tillhör majoritetsbefolkningen) fort-
satte att öka mellan åren 1998 och 1999, dock
inte lika kraftigt som under tidigare år. Den to-
tala ökningen av antalet sådana brott år 1999
jämfört med år 1998 var 7 procent medan mot-
svarande ökning året innan var 26 procent.

Det vanligaste brottet var olaga hot (436 fall,
jämfört med 422 året innan). Härefter följer
misshandel (427, jämfört med 382 året innan)
samt ofredande (390, jämfört med 358 året in-
nan). Hets mot folkgrupp har under år 1999
minskat från 257 fall till 249, men detta utgör
ändå en hög nivå i förhållande till år 1997 (166
fall).

De grova misshandelsbrotten med främlings-
fientliga eller rasistiska inslag ökade endast med
ett fall under år 1999 men ökningen mot år 1997
är markant (nära en tredubbling). Statistiken på-
verkas dock av variationer i både upptäcksrisk
och anmälningsbenägenhet som i sin tur kan på-
verkas bl.a. av polisiära insatser och massmediai
uppmärksamhet kring rasistiska brott.

3.6.1 Resultat

Uppföljning av integrationspolitiken

De integrationspolitiska målen tar tid att för-
verkliga. Effekterna av de redovisade statliga in-
satserna inom politikområdet till följd av den
integrationspolitiska propositionen kan ännu
inte avläsas. Integrationsverket, som har ansvaret
för att följa upp hur integrationspolitikens mål
och synsätt får genomslag inom olika områden,
följer utvecklingen bl.a. inom arbetsmarknaden
och arbetslivet, utsatta bostadsområden och del-
aktigheten i samhället. En slutrapport från det
utvecklingsarbete som bedrivits med statligt stöd
i utsatta bostadsområden genom de s.k. Blom-
manpengarna, lämnades till regeringen i augusti

2000. Syftet med utvecklingsarbetet var bl.a. att
öka arbetskraftsdeltagandet bland dem som bor i
dessa bostadsområden. Åtgärderna skulle ske i
samråd med de boende. Enligt rapporten har ar-
betskraftsdeltagandet ökat i de bostadsområden
där utvecklingsarbetet bedrivits. Ökningen kan
dock inte direkt härledas till de insatser som
skett med stöd av Blommanpengarna utan är
sannolikt en följd av den allmänna förbättringen
på arbetsmarknaden. Resultatet av utvecklingsin-
satserna i storstadsregionerna redovisas närmare
under politikområdet Storstadspolitik, avsnitt 4
inom detta utgiftsområde.

En studie om hur arbetsmarknadens struktu-
rer påverkar möjligheterna till egen försörjning
kommer att redovisas till regeringen under år
2000. Vidare kommer Integrationsverket att
lämna en analys av valdeltagandet i vissa utsatta
bostadsområden under december 2000.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 8

Främjande av integration

Under år 1999 har Integrationsverket lämnat
ekonomiskt stöd till 81 projekt för att stimulera
integrationsprocesserna i samhället. De projekt
som fått stöd har rört områdena delaktighet,
metodutveckling inom skolan, arbetsmarknad,
mångfald i folkrörelser, jämställdhet, rasism och
främlingsfientlighet och kunskapsinhämtning.
Elva projekt som uppmärksammat unga kvin-
nors situation har fått bidrag. Huvuddelen av
stödet har gått till föreningar, organisationer och
religiösa sammanslutningar, men även kommu-
ner och kommundelar i samverkan med andra
aktörer har fått stöd. Effekterna av dessa projekt
är ännu för tidigt att bedöma, men de kommer
att följas upp av Integrationsverket.

Regeringen har också givit Integrationsverket
i uppdrag att studera situationen för utsatta
flickor med utländsk bakgrund samt redovisa åt-
gärder och metoder för att stärka deras ställning.
Uppdraget redovisades till regeringen i juni 2000
i rapporten ”Låt oss tala om flickor”
(Integrationsverkets rapportserie 2000:6). Av
rapporten framgår bl.a. att det förekommer att
flickor avbryter sin skolgång på grund av familje-
skäl eller inte genomför gymnasiestudier. Antalet
flickor i denna situation är relativt litet, men
problemet kan vara stort för dem som är berör-
da. Det finns också ett mörkertal när det gäller
omfattningen av t.ex. tvångsäktenskap.

I rapporten föreslås en rad åtgärder i syfte att
underlätta för utsatta flickor att slutföra sina stu-
dier på samma villkor som andra. Ärendet bereds
nu inom Regeringskansliet.

Introduktion av nyanlända

Integrationsverket har kartlagt kommunernas
introduktion för nyanlända invandrare. Kart-
läggningen visar att introduktionsplanerna och
insatser i samband med dem i ökad utsträckning
har anpassats till individen. Utvecklingen beror
delvis på det förbättrade arbetsmarknadsläget,
men verkets arbete med att förankra de integra-
tionspolitiska målen har också bidragit. Kart-
läggningen visar att det fortfarande finns brister i
den kommunala introduktionsverksamheten.
Resultaten tyder sammantaget på att regeringens
målsättning om större individualisering och en
bättre samverkan mellan aktörer i introduktio-
nen ännu inte är uppfylld i en majoritet av kom-
munerna.

Integrationsverket följer och stödjer projekt i
fyra kommuner där föreningar och organisatio-
ner medverkar i introduktionen. Kommunerna
och deltagande föreningar och organisationer har
olika karaktär, men målet för samtliga projekt är
gemensamt; delaktighet och försörjning. En del-
rapport för projektet "Vägar in i Sverige" lämna-
des till regeringen i februari 2000
(Integrationsverkets rapportserie 2000:3). Rap-
porten är en förstudie till det fortsatta arbetet
med att redovisa bl.a. vilken betydelse olika stöd-
strukturer i form av nätverk, kooperativ och
föreningsliv har för integrationen. Slutrapporten
skall också visa hur nyanlända invandrares möj-
ligheter till delaktighet och försörjning utveck-
lats och de strukturella hinder som kan finnas för
egen försörjning och delaktighet.

För att utveckla ett nationellt uppföljnings-
system för kommunernas introduktion för ny-
anlända invandrare, startade Integrationsverket
under år 1999 ett pilotprojekt med tre kommu-
ner. Arbetet fortsätter under hela 2000 och erfa-
renheter hos personer som gått igenom intro-
duktionsprogram ingår som en viktig del i
uppföljningen. Den nationella ansatsen innebär
möjligheter att göra jämförelser mellan kommu-
ner och regioner. Inom ramen för detta arbete
har Integrationsverket också genomfört en
uppföljning av kommunernas kostnader för
flyktingar mottagna åren 1995 och 1996 i samar-
bete med Svenska Kommunförbundet. En rap-
port överlämnades till regeringen den 1 septem-
ber 2000.

Tidigare uppföljningar av hur väl ersättningar-
na täckt kommunernas kostnader har gjorts för
åren 1991-1994.1 stort nådde kostnadstäckning-
en knappt upp till 100 procent, sånär som år
1994, då ett tillfälligt "stimulansbidrag" gav ett
visst överskott.

Resultaten för 1995 och 1996 års mottagna
flyktingar visar att kommunerna totalt sett inte
fått täckning för sina genomsnittliga kostnader
för introduktionsinsatserna. Kostnadsunder-
skottet för de båda åren uppskattas till 13 re-
spektive 20 procent. Det innebär en återgång till
de nivåer som gällde för mottagna flyktingar åren
1992 och 1993, och kostnadsutfallet för 1995 och
1996 motsvarar den genomsnittliga nivån för
hela 1990-talet. Kostnadsutvecklingen jämfört
med 1994 års mottagna kan i sin helhet hänföras
till ökade kostnader för socialbidrag. Dessa har
ökat från ca 115 000 kronor till ca 140 000 kro-
nor per flykting, räknat över en genomsnittlig tid
av tre och ett halvt år.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 8

Uppföljningen visar vidare att det finns skill-
nader mellan kommuntyper vad gäller kost-
nadstäckning. Det är i första hand storstäderna,
förortskommuner och de större och mellanstora
städerna som inte fått kostnadstäckning, medan
övriga kommuntyper däremot generellt får ett
överskott.

En rapport överlämnades också till regeringen
den 21 februari 2000 om hur myndigheter och
kommuner tagit hänsyn till nyanlända invandra-
res särskilda situation i sin verksamhet.

Integrationsverket har även följt upp hur
myndigheter har anpassat sin information till ny-
anlända invandrare.

Förkortade väntetider för flyktingar att få bostad

Integrationsverket och Migrationsverket har
gemensamt fått i uppdrag att se över rutiner och
samarbetsformer för att effektivisera arbetet med
att anvisa en bostad till personer som vistas på
Migrationsverkets anläggningar när de får uppe-
hållstillstånd. Resultatet av översynen skall leda
till att väntetiden förkortas och att kostnaderna
för asylmottagandet minskar med 10 miljoner
kronor per år fr.o.m år 2000.

I en delrapport till regeringen i maj 2000 redo-
visar de båda verken hittills genomförda åtgär-
der. Uppdraget avser en liten och begränsad
grupp inom flyktingmottagandet. Andelen
kommunbosatta efter anvisning från Integra-
tionsverket är mellan 10-15 procent av det totala

flyktingmottagandet i kommunerna. För år 2000
beräknas en tillfällig ökning av anvisningsbeho-
vet. De följande åren beräknas behovet återgå till
nuvarande nivå. En bedömning som verken gör
är att bosättningstiden kan förkortas med 14 da-
gar. En slutrapport skall lämnas den 1 mars 2001.

Kommunmottagandet av flyktingar

Under år 1999 togs 9 000 personer som beviljats
permanent uppehållstillstånd som flyktingar eller
av humanitära skäl samt anhöriga till dessa emot i
kommunerna. Det låga kommunmottagandet
berodde delvis på att flyktingar från Kosovo fick
tidsbegränsade uppehållstillstånd.

Det stora flertalet av de personer som beviljats
uppehållstillstånd som flyktingar eller av huma-
nitära skäl har bott i eget boende i en kommun
under den tid asylansökan prövats. De blir sedan
kvar i samma kommun när uppehållstillståndet
beviljats. Huvuddelen bosätter sig i storstäderna
trots svårigheterna att få en permanent bostad
där.

Integrationsverket har medverkat då 924 flyk-
tingar från Migrationsverkets mottagningsenhe-
ter bosatt sig i kommuner samt vid direktplace-
ring i kommuner av 611 organiserat överförda
skyddsbehövande. Schablonersättning betalades
ut för 1 381 sekundärflyttningar, av vilka 1 266
var förstagångsflyttningar och 115 andragångs-
flyttningar. Ett projekt för att utveckla och för-
djupa informationen inför bosättningen i en ko-
mun har startats. Syftet är att den enskilde vid
valet av bostadsort skall kunna bedöma sina för-
sörjningsmöjligheter och andra faktorer av bety-
delse för ett bra liv i Sverige.

Under år 2000 beräknas mottagandet av flyk-
tingar i kommunerna öka med 65 procent till
15 000. Under år 2001 väntas en nedgång ske till
12 200 personer. Besluten om uppehållstillstånd
under år 2000 kommer att koncentreras till den
senare delen av året och därför till största delen
att påverka anslaget för ersättningsutbetalning-
arna till kommunerna åren 2001 och 2002.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 8

Tabell 3.2 Kommunmottagande åren 1991-2003 1
1991	19 000
1992	18 500
1993	25 200
1994	62 300
1995	15 900
1996	6 800
1997	13 600
1998	11 900
1999	9 000
2000	15 000 ’
2001	12 200 ’
2002	12 200 '
2003	12 200 '
* Prognos

Hemutrustningslån

Flyktingar och vissa andra utlänningar har möj-
lighet att söka statliga lån för att kunna köpa
möbler och annan hemutrustning när de får en
egen bostad i Sverige. Under senare år har rege-
ringen uppmärksammat de ekonomiska problem
som kan uppstå när inkomsterna inte räcker för
att betala tillbaka lånen. Regeringen har därför,
efter riksdagens godkännande, sänkt de maxi-
mala lånebeloppen den 1 januari 1997 och den
1 januari 1999. Denna sänkning och lägre mark-
nadsräntor har därtill inneburit att anslagskost-
naderna för att täcka underskott i låneverksam-
heten minskat avsevärt. Antalet nytillkomna lån,
som är en avspegling av hur många personer som
tas emot i kommunerna, har däremot legat rela-
tivt konstant de senaste åren.

Åtgärder mot etnisk diskriminering

Den 1 maj 1999 trädde den nya lagen (1999:130)
om åtgärder mot etnisk diskriminering i arbetsli-
vet i kraft. Lagen ställer krav på arbetsgivaren att
vidta aktiva åtgärder för etnisk mångfald i ar-
betslivet. Tyngdpunkten i Ombudsmannens mot
etnisk diskriminering (DO) insatser under året
har legat på att informera om vad den nya lagen
innebär. Tillsammans har DO, JämO, HomO
och Handikappombudsmannen skrivit en re-
kryteringshandbok, "Rekrytera utan att diskri-
minera". DO har även samarbetat med myndig-
heter som t.ex. Integrationsverket,

Brottsoffermyndigheten, Arbetsmarknadsverket
och Riksåklagaren. DO har också fortsatt sina
kontakter med arbetsmarknadens parter i syfte
att identifiera förekomsten av diskriminering och
söka motverka denna. Vidare har DO medverkat
i åklagarutbildningen och haft kontakter med
Svenska kyrkan angående krav på medlemskap
för att få anställning.

Den nya lagen har enligt DO bl.a. lett till ett
ökat antal anmälningar mot etnisk diskrimine-
ring. Antalet anmälningar till DO om etnisk dis-
kriminering i arbetslivet har ökat från 121 år
1998 till 184 anmälningar år 1999. Första kvarta-
let i år visar på en fortsatt ökning.

I förarbetena till lagen anges att DO i första
hand skall försöka förmå arbetsgivare att följa
lagen frivilligt. Många av dem som gör anmäl-
ningar får upprättelse genom förlikning. Sedan
januari 1999 har 26 anmälningar resulterat i för-
likning. DO uppger att många av dessa har inne-
burit bättre upprättelse än vad en dom i Arbets-
domstolen hade kunnat ge. Arbetsgivarens vilja
att göra upp utanför domstol har ökat i och med
den nya och starkare lagen.

DO har också stämt arbetsgivare till Arbets-
domstolen tre gånger under det senaste året, var-
av en stämning slutade i förlikning och en drogs
tillbaka. Den tredje har ännu inte avgjorts.

Det är i första hand den fackliga organisatio-
nen som har rätt att föra talan vid en anmälan om
diskriminering. Majoriteten, eller närmare 70
procent av dem som gör anmälan till DO, tillhör
en facklig organisation, vilket innebär att många
anmälningar till DO handläggs av de fackliga or-
ganisationerna. DO anser att det finns brister i
kunskap och rutiner om diskrimineringsfrågor
hos flertalet av dessa organisationer.

Det är ännu för tidigt att bedöma den nya la-
gens effekter. Detta beror bl. a. på att det tar en
viss tid innan en anmälan avgörs till följd av be-
hovet av utredning och överläggningar med or-
ganisationerna. DO anser dock att lagen gett
DO förutsättningar att, tillsammans med ar-
betsmarknadens parter, på allvar och strukturerat
börja arbeta för att ingen skall bli nekad anställ-
ning eller befordran eller bli sämre behandlad på
arbetsplatsen på grund av etnisk tillhörighet.

Under år 1999 gjordes också 307 anmälningar
om etnisk diskriminering inom andra samhälls-
områden, vilket är en obetydlig ökning jämfört
med år 1998 då antalet anmälningar var 298. Ök-
ningen är större om man jämför med antalet an-
mälningar år 1997 som då var 257. Anmälningar-
na ökar framför allt inom rättsväsendet och inom

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 8

arbetsmarknadsområdet. I första hand anmäls
arbetsförmedlingarna. Men även inom utbild-
ningsområdet är anmälningarna många. Däremot
har antalet anmälningar om bostadsdiskrimine-
ring minskat.

Etnisk mångfald

En uppföljning som gjorts av regeringens upp-
drag till de statliga myndigheterna att upprätta
handlingsplaner för att främja etnisk mångfald
bland sina anställda visar att drygt 20 procent av
de berörda 249 myndigheterna hade upprättat
sådana den 1 mars 2000. Många myndigheter har
även påbörjat eller planerar att påbörja detta ar-
bete under år 2000. Totalt sett har omkring
hälften av myndigheterna uppgivit att de på ett
eller annat sätt arbetar med handlingsplaner. Yt-
terligare ett antal myndigheter redovisar att de
vidtar andra aktiva åtgärder för att främja den et-
niska mångfalden bland personalen. Sammanta-
get visar uppföljningen på en ökad medvetenhet
om mångfaldsfrågor ute på myndigheterna jäm-
fört med föregående år.

3.6.2 Analys och slutsatser

Tillståndet inom området är inte tillfredsställan-
de i förhållande till de mål som riksdagen beslu-
tat. Segregationen i det svenska samhället är
fortfarande stor och många människor med ut-
ländsk bakgrund upplever det svenska samhället
som diskriminerande och ställer krav på att stör-
re insatser görs för att alla skall behandlas lika
oavsett kön, klass och etnisk bakgrund. Att nå
lösningar på segregation, utanförskap och etnisk
diskriminering är ett långsiktigt arbete.

Regeringen kommer att fortsätta prioritera in-
satser som bidrar till en ökad integration och till
att den etniska mångfalden i samhället tas tillva-
ra. Arbetet med att införliva de integrationspoli-
tiska målen inom olika sektorer skall ske med
full kraft. Den etniska och kulturella mångfalden
i samhället skall främjas. För att integrationen
skall bli lyckad krävs en god start i det nya lan-
det. Därför är det viktigt att Integrationsverkets
arbete för att stimulera kommunerna att förbätt-
ra och utveckla introduktionen av nyanlända får
hög prioritet. Samtidigt är det angeläget att fler
invandrare får arbete och utbildning. De gene-
rella insatser som sker inom bl.a. arbetsmark-
nads- och utbildningspolitiken måste också

komma personer med invandrarbakgrund till del.
I detta sammanhang bör också könsperspektivet
uppmärksammas.

Särskild satsning på sysselsättning och förbättrad
introduktion

Enligt regeringens prioriteringar i vårpropositio-
nen 2000 avsätts 100 miljoner kronor per år
2001-2003 till ett brett program för att öka sys-
selsättningen bland invandrare. I programmet
ingår följande insatser:

• kompletterande utbildning för invandrare
med utländsk utbildning inom hälso- och
sjukvårdsområdet, läraryrken och tek-
nik/naturvetenskap,

• validering av utländsk yrkeskompetens,

• vårdutbildning för arbetslösa invandrare inom
primärvård och äldreomsorg,

• förbättring av svenskundervisning och intro-
duktion av nyanlända,

• försöksverksamhet med alternativ platsför-
medling för invandrare,

• stimulering av etnisk och kulturell mångfald
inom offentlig förvaltning och privata företag
främst inom samhällsvetenskap, data, juridik
och ekonomi,

• rådgivning för invandrare som startar och
driver småföretag.

De föreslagna medlen har i vårpropositionen
tillsvidare förts till utgiftsområde 8. En arbets-
grupp inom Regeringskansliet har haft i uppdrag
att bereda genomförandet av satsningen och fö-
reslå hur medlen skall fördelas. På basis av detta
arbete föreslår regeringen att 65 miljoner kronor
skall användas för utbildningsinsatser inom vår-
den och andra bristyrken och föras till utgifts-
område 13 Arbetsmarknadspolitik. För valide-
ring av utländsk yrkeskompetens avsätts 7,5
miljoner kronor som förs till utgiftsområde 16
Utbildning och universitetsforskning.

Vidare föreslår regeringen att sammanlagt 20
miljoner kronor disponeras för en särskild sats-
ning på att förbättra introduktionen och svensk-
undervisningen för invandrare. Medlen skall bl.a.
användas för:

• samverkan mellan kommuner med syfte att
öka elevunderlaget och möjliggöra diffe-
rentiering och effektivisering av svenskun-
dervisningen,

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 8

• samverkan mellan kommuner och mellan
kommuner och andra aktörer i introduk-
tionsarbetet,

• utveckling av arbetsplatsförlagd introduk-
tion,

• metodutveckling (bl.a. alternativa undervis-
ningsmetoder) och skräddarsydda intro-
duktionsinsatser för personer med olika yr-
kesbakgrund/behov

• kompetensutveckling av sfi-lärare

Både Integrationsverket och Skolverket har vik-
tiga roller i detta arbete, liksom Svenska Kom-
munförbundet. Av medlen förs 7,5 miljoner
kronor till utgiftsområde 16 Utbildning och uni-
versitetsforskning. Samma belopp bör disponeras
av Integrationsverket. Därutöver bör 5 miljoner
kronor ligga kvar inom utgiftsområde 8 Invand-
rare och flyktingar för att senare kunna dispone-
ras av regeringen för liknande ändamål och ut-
värdering.

Regeringen föreslår vidare att Integra-
tionsverket får disponera 5 miljoner kronor för
att stimulera till ökad etnisk och kulturell mång-
fald inom den offentliga och privata sektorn.

Slutligen föreslår regeringen att 2,5 miljoner
kronor förs till utgiftsområde 24 Näringsliv för
rådgivningsverksamhet till företagare med in-
vandrarbakgrund.

Integrationsverket

Den verksamhet som bedrivs av Integrationsver-
ket är långsiktig och det tar tid innan olika åtgär-
der ger effekter. Regeringens bedömning är att
Integrationsverket de kommande åren skall fo-
kusera än mer på sina huvuduppgifter; introduk-
tion för nyanlända invandrare, verka för lika rät-
tigheter och möjligheter för alla oavsett etnisk
och kulturell bakgrund, förebygga och motverka
främlingsfientlighet, rasism och etnisk diskrimi-
nering samt uppföljning och utvärdering av sam-
hällsutvecklingen. De verksamheter som skall
prioriteras är åtgärder för att förbättra introduk-
tionen, arbetet med en nationell handlingsplan
mot rasism, främlingsfientlighet och etnisk dis-
kriminering. Därtill skall ett strategiskt och sys-
tematiskt uppföljningsarbete för hur väl det in-
tegrationspolitiska målen uppfylls inom olika
samhällssektorer bedrivas. Detta ligger också i
linje med den bedömning som Integrationsver-
ket gjort i en rapport till regeringen om strate-

gisk utveckling, prioritering och fokusering av
verkets verksamhet.

Kommunmottagandet och bostäder till flyktingar

Under de senaste åren har storstädernas andel av
nyanlända flyktingar m.fl. ökat kraftigt. Enligt
gällande prognoser väntas också kommunmotta-
gandet av flyktingar öka markant under de
kommande åren. Detta sker samtidigt som till-
gången på lämpliga bostäder har minskat i stor-
stadsområdena. Följden har blivit att framför allt
storstadskommunerna i många fall inte kan er-
bjuda vare sig enskilda eller familjer ett rimligt
boende och därmed goda förutsättningar för en
introduktion till det svenska samhället. Samtidigt
finns det många kommuner som har tillgång till
goda bostadslösningar och som kan erbjuda bra
introduktionsprogram.

Integrationsverket har i en skrivelse till rege-
ringen begärt att under en begränsad tidsperiod
få kompensera kommuner som i organiserade
former tar emot flyktingar och ger dem bra in-
troduktion, efter att de bott en kortare tid i stor-
stadskommunerna. Regeringen bedömer, med
hänvisning till den rådande situationen i storstä-
derna, att Integrationsverket under år 2001 skall
få pröva att ge kommuner visst stimulansbidrag
för att ta emot flyktingar som ursprungligen togs
emot i storstäderna.

Insatser mot främlingsfientlighet, rasism och
etnisk diskriminering

Insatser för att motverka diskriminering, främ-
lingsfientlighet och rasism har fortsatt hög prio-
ritet och arbetet med den nationella handlings-
planen mot rasism, främlingsfientlighet och
etnisk diskriminering kommer att drivas med full
kraft. Både Integrationsverket och DO har en
viktig roll i detta arbete. Under hösten kommer
de bägge myndigheterna att samråda och lämna
förslag till regeringen om hur de uppdrag som
myndigheterna fått, som ett första steg i hand-
lingsplanen, skall genomföras och hur kostna-
derna för dessa skall fördelas.

Regeringen bedömer i likhet med DO att de
resultat som lagen om åtgärder mot etnisk dis-
kriminering i arbetslivet har medfört, innebär att
DO nu fått bättre förutsättningar för att mer
aktivt arbeta för att motverka etnisk diskrimine-
ring. Det är dock angeläget att öka kunskapen i

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 8

samhället om etnisk diskriminering. Detta gäller
inte minst på lokal nivå. På olika håll i landet tas
nu initiativ till olika former av organiserat lokalt
stöd för att motverka etnisk diskriminering. Så-
dana initiativ bör uppmuntras. DO bör därför få
ökade möjligheter att arbeta med lokala nätverk
för att bl.a. utbilda nyckelpersoner i antidiskri-
mineringsarbete. Tillräckliga resurser måste ock-
så finnas för att DO skall kunna driva anmäl-
ningar om etnisk diskriminering i arbetslivet till
rättslig prövning. Därtill kommer de insatser
som DO skall genomföra inom ramen för den
nationella handlingsplanen mot rasism, främ-
lingsfientlighet och etnisk diskriminering. DO
bör därför förstärkas med 4 miljoner kronor.

Regeringen ser också allvarligt på brott som
hets mot folkgrupp och trakasserier som har
samband med bl.a. etnicitet. Inom ramen för la-
gen om åtgärder mot etnisk diskriminering i ar-
betslivet ställs krav på arbetsgivaren att förebyg-
ga och förhindra etniska trakasserier som hets
mot folkgrupp på arbetsplatsen. Regeringen vill i
detta sammanhang särskilt framhålla vikten av att
DO i sin årliga rapport till regeringen fäster
uppmärksamhet på om nuvarande lagstiftning
brister i dessa avseenden. En prioriterad uppgift
för DO bör vara att särskilt öka arbetsgivarnas
kunskap om lagens krav i detta avseende. Mot
bakgrund av vissa rasistiska gruppers verksamhet
tillsattes i augusti 1998 en parlamentarisk kom-
mitté (Ju 1998:04) med uppgift att bl.a. utreda
om bestämmelsen om hets mot folkgrupp är till-
räckligt effektiv i kampen mot nazistiska organi-
sationer. Uppdraget skall redovisas till regering-
en senast den 31 oktober 2000. Till följd av detta
kan ändringar i lagen om etnisk diskriminering i
arbetslivet komma att övervägas.

grund att åta sig och genomföra politiska förtro-
endeuppdrag och i övrigt få insyn i den kommu-
nala verksamheten. Kommittén skall redovisa
sina slutsatser till regeringen senast den 1 februa-
ri 2001.

Regeringen har också nyligen givit en särskild
utredare (Ku 2000:01) i uppdrag att beskriva och
analysera fördelningen av makt och inflytande
inom olika samhällsområden ur ett integrations-
politiskt perspektiv. Det övergripande syftet är
att få breda kunskaper som underlag för kon-
kreta insatser för att öka invandrares delaktighet
i olika delar av samhällslivet och ge lika möjlig-
heter till makt och inflytande åt alla oavsett et-
nisk och kulturell bakgrund. Ett annat syfte är
att möjliggöra en fördjupad samhällsdebatt om
fördelningen av makt och inflytande ur ett integ-
rationspolitiskt perspektiv. Utredningen, som till
stor del är av forskningskaraktär, skall särskilt
samverka med Integrationsverket som har som
en huvuduppgift att följa och utvärdera sam-
hällsutvecklingen ur ett integrationspolitiskt per-
spektiv. En slutrapport skall lämnas senast den
31 december 2003.

3.7 Revisionens iakttagelser

Riksrevisionsverket har inte haft några invänd-
ningar i revisionsberättelserna avseende myndig-
heterna inom politikområdet.

3.8 Budgetförslag

3.8.1 10:1 Integrationsverket

Ökad delaktighet

Det är viktigt att fler personer med invandrar-
bakgrund deltar i den demokratiska processen.
Inom Regeringskansliet bereds nu Demokratiut-
redningens betänkande En uthållig demokrati!
Politik för folkstyret på 2000-talet (SOU
2000:1). Regeringen har i november år 1999 till-
satt en parlamentarisk kommitté (dir. 1999:98)
med uppdrag att föreslå åtgärder som skall öka
medborgarnas möjligheter till insyn och delta-
gande i den kommunala demokratin och stärka
den kommunala demokratins funktionssätt och
former. Kommittén skall bl.a. föreslå åtgärder
som underlättar för personer med utländsk bak-

Tabell 3.1 Anslagsutveckling

Tusental kronor			Anslags- sparande	20 145
1999	Utfall	56 449	Anslags- sparande	20 145
2000	Anslag	82 580	Utgifts- prognos	88 725
2001	Förslag	83 731
2002	Beräknat	85 053 ¹
2003	Beräknat	87 219 ²
‘Motsvarar 83 331 tkr i		2001 års prisnivå.
² Motsvarar 83 631 tkr i		2001 års prisnivå.

Integrationsverket är central förvaltningsmyn-
dighet för integrationsfrågor. Verket har ett
övergripande ansvar för att integrationspolitiska

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 8

mål och synsätt får genomslag inom olika sam-
hällsområden samt för att aktivt stimulera integ-
rationsprocesserna i samhället. En central uppgift
för myndigheten är att följa och utvärdera sam-
hällsutvecklingen mot bakgrund av samhällets
etniska och kulturella mångfald.

Skillnaden mellan anslag och utfall under år
1999 beror på vissa eftersläpningar i verksamhe-
ten och på att den ännu inte riktigt kommit upp i
full nivå enligt regeringens och riksdagens av-
sikter.

Regeringen har beslutat (Kul999/3202/IM),
att 5 miljoner kronor av anslagssparandet skall
användas till insatser mot rasism, främlingsfient-
lighet och etnisk diskriminering som ett första
steg i en nationell handlingsplan för att motverka
sådana företeelser. Därutöver disponerar rege-
ringen 9 miljoner kronor av anslagssparandet för
att fortsätta arbetet med handlingsplanen
(Ku2000/634/IM).

Regeringens överväganden

Integrationsverkets verksamhetsmål var under år
1999 att öka kunskapen om hur de integrations-
politiska målen uppfyllts inom olika sektorer
samt att arbeta aktivt för att verksamheter inom
dessa sektorer tar ökad hänsyn till de integra-
tionspolitiska målen och den etniska och kultu-
rella mångfalden i samhället. När det gäller ny-
anlända invandrare och introduktionen var
verksamhetsmålen att verka för bättre förutsätt-
ningar för försörjning och delaktighet i samhället
och att bidra till att kommunernas introduktion
anpassas till individen och i övrigt utvecklas efter
vad som anges i den integrationspolitiska propo-
sitionen. Ett ytterligare verksamhetsmål var att
organiserat överförda flyktingar skulle kunna bo-
sätta sig direkt vid ankomsten till Sverige och att
90 procent av dem som bodde på statens anlägg-
ningar skulle få bostad i en kommun senast tre
veckor efter att ärendet kommit till Integra-
tionsverket.

Verket har följt den prioritering som regering-
en har gjort i regleringsbrevet för 1999 och redo-
visar en rad insatser för att nå verksamhetsmålen.

Ett antal uppföljnings- och utvärderingspro-
jekt genomförs av Integrationsverket. Eftersom
de flesta av projekten är långsiktiga och ännu
inte har avslutats är det för tidigt att bedöma ef-
fekterna av verkets arbete. Under året har verket
ägnat mycket arbete åt att sprida kunskap om
integrationsperspektivet hos myndigheter,

kommuner och organisationer och att få dessa
att utveckla egna verksamheter. Arbetet med att
följa upp kommunernas introduktion och bidra
till en förbättring och utveckling av denna har
varit en prioriterad arbetsuppgift under året.

Målet att verka för bättre förutsättningar för
alla nyanlända invandrare kan inte nås under ett
år. För att klara målet att anpassa kommunernas
introduktion till individens behov krävs ett lång-
siktigt arbete från Integrationsverkets sida. Ett
sådant arbete pågår också. Målet att 90 procent
av de personer som bor på Migrationsverkets
anläggningar skall anvisas bostad i en kommun
senast tre veckor efter det att ärendet inkommit
till Integrationsverket uppnåddes nästan (89 pro-
cent).

Integrationsverket har under året arbetat i
målens riktning. Myndighetens etablering har
skett successivt med vissa eftersläpningar av
verksamheten som följd. Integrationsverket fick
därför ett stort anslagssparande för år 1999.
Verksamheten pågår nu i enlighet med gällande
riktlinjer för Integrationsverket och ett flertal
uppdrag kommer att leda till konkreta resultat i
år. Under år 2001 skall Integrationsverkets verk-
samhet fokuseras på huvuduppgifterna intro-
duktion av nyanlända, främjande av integration,
insatser mot främlingfientlighet, rasism och et-
nisk diskriminering samt uppföljning och utvär-
dering.

Tabell 3.2 Beräkning av anslaget för år 2001

Tusental kronor

Anslag 2000	82 580
Pris- och iöneom-
räkning	1 651
Finansiering av FoB-
undersökning	-500
Förslag 2001	83 731

3.8.2 10:2 Integrationsåtgärder

Tabell 3.3 Anslagsutveckling

Tusental kronor		37 628 ¹	Anslags- sparande	5 723
1999	Utfall	37 628 ¹	Anslags- sparande	5 723
2000	Anslag	37 742	Utgifts- prognos	40 532
2001	Förslag	50 242
2002	Beräknat	50 242
2003	Beräknat	50 242

'inklusive äldreanslaget 1995/96:D 10 Åtgärder mot främlingsfientlighet och
rasism.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 8

Anslaget disponeras i huvudsak av Integra-
tionsverket för åtgärder som stimulerar integra-
tionsprocesserna i samhället och som förebygger
och motverkar diskriminering, främlingsfientlig-
het och rasism. Anslaget skall också användas för
förbättringar av introduktionen och för stimu-
lans av etnisk och kulturell mångfald inom of-
fentlig förvaltning och privata företag.

En mindre del av anslaget står till regeringens
förfogande för olika initiativ i syfte att stärka in-
tegrationen samt för åtgärder till förbättrad in-
troduktion.

Tabell 3.4 Beräkning av anslaget för år 2001

Tusental kronor

Anslag 2000	37 742
Besparing	- 5 000
Stimulans för etnisk och kultu-
rell mångfald	5 000
Svenskundervisning och intro-
duktion	12 500
Förslag 2001	50 242

3.8.3 10:3 Kommunersättningar vid

flyktingmottagande

Regeringens överväganden

Ett nytt statsbidragssystem för organisationer
som främjar integration införs stegvis från och
med år 2001 inom oförändrad ram.

17,5 miljoner kronor av de 100 miljoner kro-
nor som i vårpropositionen 2000 tillförts utgifts-
området för sysselsättningsskapande åtgärder för
invandrare per år 2001-2003 skall föras till ansla-
get 10:2 Integrationsåtgärder. Av dessa medel
skall Integrationsverket disponera 7,5 miljoner
kronor för förbättring av introduktionen och 5
miljoner kronor för insatser i syfte att stimulera
etnisk och kulturell mångfald i arbetslivet. Rege-
ringen skall disponera 5 miljoner kronor för yt-
terligare insatser som kan behövas för att för-
bättra introduktionen och svenskunder-
visningen. Av dessa medel föreslås 1 miljon kro-
nor avsättas för utvärdering av såväl befintliga
som de nu föreslagna åtgärderna för att förbättra
invandrarnas situation på arbetsmarknaden.

Regeringen föreslår vidare, i enlighet med den
redovisning som gjorts i inledningen till politik-
området, att 65 miljoner kronor per år 2001—
2003 förs till utgiftsområde 13 Arbetsmarknads-
politik, anslaget 22:3 Köp av arbetsmarknadsut-
bildning och övriga kostnader. Till utgiftsområde
16 Utbildning och universitetsforskning, ansla-
get 25:15 Bidrag till viss verksamhet inom vux-
enutbildning förs 15 miljoner kronor för valide-
ring av utländsk kompetens samt förbättring av
svenskundervisningen för invandrare. Vidare
förs 2,5 miljoner kronor till utgiftsområde 24
Näringsliv, anslaget 38:2 Näringslivsutveckling,
för rådgivningsverksamhet, riktad till invandrare
som driver eller vill starta eget företag.

ITabell 3.5 Anslagsutveckling 1
Tusental kronor		2 193 703	Anslags- kredit	142 309
1999	Utfall	2 193 703	Anslags- kredit	142 309
2000	Anslag	2 301 404	Utgifts- prognos	2 080 675
2001	Förslag	2 238 565
2002	Beräknat	2 399 646
2003	Beräknat	2 263 589

Via anslaget lämnar staten ersättning till kom-
muner och landsting så att deras kostnader för
flyktingmottagande täcks. Utbetalningarna styrs
av regelverket i förordningen (1990:927) om
statlig ersättning för flyktingmottagande m.m.
Flera ersättningsformer finns, varav den domine-
rande är schablonersättning. Denna ersättning är
flerårig och börjar betalas ut månaden efter det
att flyktingen har folkbokförts i en kommun.
Kommunerna kan också, inom en för varje år
fastställd medelsram, få ersättning för extraordi-
nära kostnader i samband med att de tar emot
flyktingar.

Beräkningen av anslaget utgår ifrån redan
mottagna flyktingar samt prognoser om asylsö-
kande, invandring av anhöriga till flyktingar samt
kollektivt överförda flyktingar (kvotflyktingar)
som kan väntas få tillstånd att bosätta sig i Sveri-
ge under de närmaste åren. För att t.ex. kunna
beräkna schablonersättningarna för år 2001
måste man ta hänsyn till det månadsvisa kom-
munmottagandet fr.o.m. december 1998 t.o.m.
november 2001. Den nuvarande prisutveckling-
en, med låg eller ingen inflation, har underord-
nad betydelse för anslagsberäkningen. Eftersom

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 8

anslaget normalt omfattar några miljarder kronor
kan däremot relativt små prognosavvikelser få
fleråriga och ekonomiskt kännbara effekter. An-
slagsberäkningarna påverkas också av antalet äld-
re och handikappade flyktingar samt eventuella
sjukvårdsbehov.

Anslaget har tidigare tyngts av stort kreditut-
nyttjande. Under år 1999 började anslagskredi-
ten amorteras av och beräknas under innevaran-
de budgetår vändas till överskott — an-
slagssparande. Orsaken till den väntade anslags-
besparingen är att största delen av kommun-
mottagandet år 2000 kommer att ske i höst, vil-
ket med gällande ersättningsregler förlägger
utbetalningarna till efterföljande år.

Regeringens överväganden

Med utgångspunkt i tidigare faktiskt kommun-
mottagande och prognoserna för åren 2000 och
2001 (se tabell i avsnitt 3.6.1) beräknas anslagsbe-
hovet år 2001 till 2 238 565 000 kronor.

För den tidsbegränsade verksamheten med sti-
mulans av organiserad flyttning från storstäderna
som regeringen avser att låta Integrationsverket
få pröva och ersättning till kommunerna för ex-
tra ordinära kostnader får verket sammantaget
disponera 30 miljoner kronor.

ren för lånen, som administreras av Centrala stu-
diestödsnämnden (CSN), regleras i förordning-
en (1990:1361) om lån till hemutrustning för
flyktingar och vissa andra utlänningar. Kapitalet
lånas upp av Riksgäldskontoret på marknadsmäs-
siga villkor. Underskottet i verksamheten, i hu-
vudsak låneftergifter och bristande inbetalningar
av räntor och amorteringar, täcks av anslaget.

Anslagsbelastningen har gått ner kraftigt un-
der senare år och stora belopp har kunnat föras
tillbaks till statsbudgeten från anslaget i form av
indragningar. Den låga marknadsräntan har haft
stor betydelse för detta. Av de 81 442 000 kronor
som anvisats för år 1999 återfördes 35 miljoner
kronor till statskassan. Även detta budgetår bör
det verkliga anslagsbehovet ligga väsentligt under
vad som förts upp på statsbudgeten.

Regeringens överväganden

Omfattningen av låneverksamheten bestäms i
första hand av antalet kommunmottagna flyk-
tingar och deras behov av lån. Första året
(1991) låg CSN:s upplåning hos Riksgäldskon-
toret på 190 miljoner kronor. I december i år be-
räknas upplåningen uppgå till 1 295 miljoner
kronor och i slutet av år 2001 till 1 277 miljoner
kronor.

För år 2001 beräknas anslagsbehovet till
21 227 000 kronor.

ITabell 3.6 Beräkning av anslaget för år 2001 1
Tusental kronor Anslag 2000	2 301 404
Prisomräkning	25 973
Minskade ersättningsutbeta Iningar	- 88 812
Förslag 2001	2 238 565

ITabell 3.8 Beräkning av anslaget för ar 2001 1
Tusental kronor Anslag 2000	37 965
Minskat resursbehov	- 16 738
Förslag 2001	21 227

3.8.4 10:4 Hemutrustningslån

3.8.5 10:5 Ombudsmannen mot etnisk

diskriminering

Tabell 3.7 Anslagsutveckling

Tusental kronor

1999	Utfall	32 283	Anslags- sparande	4 072
2000	Anslag	37 965	Utgifts- prognos	19 733
2001	Förslag	21 227
2002	Beräknat	19 451
2003	Beräknat	18 631

Tabell 3.9 Anslagsutveckling

Tusental kronor

1999	Utfall	7 748	Anslags- sparande	227
2000	Anslag	8 308	Utgifts- prognos	8 535
2001	Förslag	12 474
2002	Beräknat	12 730 ¹
2003	Beräknat	13 006 ¹

¹ Motsvarar 12 474 tkr i 2001 års prisnivå.

² Motsvarar 12 474 tkr i 2001 års prisnivå.

Sedan 1991 kan flyktingar få statliga lån till hem-
utrustning när de får en bostad i Sverige. Villko-

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 8

Från anslaget finansieras Ombudsmannen mot
etnisk diskriminering (DO) samt Nämnden mot
diskriminering.

Regeringens överväganden

Under år 1999 har DO haft två skilda reglerings-
brev, med delvis olika mål. Orsaken var att den
nya lagen (1999:130) om åtgärder mot etnisk
diskriminering i arbetslivet trädde i kraft i maj
1999.

DO har arbetat både med enskilda ärenden
samt med mer generella åtgärder och informa-
tion för att minska den etniska diskrimineringen
i arbetslivet. Utvecklingen under året visar att
den nya lagen om åtgärder mot etnisk diskrimi-
nering i arbetslivet har lett till att anmälningar
om etnisk diskriminering ökat.

DO har samarbetat och drivit ett aktivt opini-
onsskapande arbete med myndigheter, näringsliv
och organisationer för att förebygga etnisk dis-
kriminering.

Enligt regeringens bedömning har verksam-
heten bedrivits enligt de riktlinjer som riksdagen
och regeringen lagt fast och verksamhetsmålen
har uppfyllts. DO har utfört de uppdrag och de
aktiviteter som följer av målen.

I många fall kan det ta flera år innan de åtgär-
der som DO vidtar ger effekter. Med tanke på
att den nya lagen som trädde i kraft den 1 maj
1999 måste hinna få genomslag är regeringens
bedömning att de nuvarande målen och inrikt-
ningen bör behållas.

Våren 2000 gav regeringen Integrationsverket
i uppdrag att bl.a. tillsammans med DO, ge-
nomföra en lång rad insatser för att motverka
främlingsfientlighet, rasism och etnisk diskrimi-
nering. Insatserna skall utgöra ett första steg i ar-
betet med en nationell handlingsplan mot dis-
kriminering, främlingsfientlighet och rasism.
Regeringen har också gett verket särskilda medel
för uppgiften. Integrationsverket skall återkom-
ma till regeringen i september 2000 med en re-
dovisning av hur uppdragen skall genomföras
samt hur de anvisade medlen skall fördelas på re-
spektive uppdrag och vilken av myndigheterna
som skall utföra olika delar av uppdragen. DO
har en central roll i detta arbete.

DO har i sitt budgetunderlag framfört behov
av ytterligare resurser för att verksamheten skall
kunna bedrivas enligt riksdagens och regeringens
krav. Som tidigare redovisats (3.6.1) delar rege-
ringen DO:s bedömning. För att den nya lagen

skall få genomslag i samhället måste DO kunna
bedriva en omfattande tillsyns-, opinions-, in-
formations- och utbildningsverksamhet. I detta
arbete är det viktigt att DO kan ta tillvara lokala
initiativ och nätverk och utbilda nyckelpersoner i
antidiskrimineringsarbete. DO bör också ha till-
räckliga resurser för de kostnader som kan upp-
stå när ärenden om diskriminering i arbetslivet
tas till rättslig prövning. Det fortsatta arbetet
med den nationella handlingsplanen mot rasism,
främlingsfientlighet och etnisk diskriminering
innebär också krav på ytterligare insatser från
DO. Regeringen bedömer därför att DO:s an-
slag skall ökas med 4 miljoner kronor.

Nämnden mot diskriminering

Nämnden mot diskriminering har uppgifter som
berör såväl DO som Ombudsmannen mot dis-
kriminering på grund av sexuell läggning
(HomO) och Handikappombudsmannen. Un-
der år 1999 har nämnden ägnat tid åt alla de tre
ombudsmännens områden. Denna inriktning på
nämndens arbete kommer att fortsätta. Mot
denna bakgrund bedömer regeringen att finansi-
eringen av nämnden inte bara bör belasta DO:s
anslag. Även HomO och Handikappombuds-
mannen bör bidra till finansieringen.

Regeringen föreslår att anslaget 10:5 Om-
budsmannen mot etnisk diskriminering, Nämn-
den mot diskriminering inom utgiftsområde 8
Invandrare och flyktingar tillförs 25 000 kronor
från utgiftsområde 9 Barn, Handikapp, Äldre
samt Socialtjänst, anslaget 16:10 Handikappom-
budsmannen och 25 000 kronor från utgiftsom-
råde 14 Arbetsliv, anslaget 23:7 Ombudsmannen
mot diskriminering på grund av sexuell läggning.

Tabell 3.10 Beräkning av anslaget för år 2001

Tusental kronor Anslag 2000 8 308
Pris och löneomräkning	116
Överföring från anslaget 16:10 Handikappombudsmannen	25
Överföring från anslaget 23:7 Ombudsmannen mot diskrimi- nering på grund av sexuell läggning	25
Resursförstärkning	4 000
Förslag 2001	12 474

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 8

4 Politikområde Storstadspolitik

4.1 Omfattning

Storstadspolitiken är sektorsöverskridande och
berör flera andra politikområden, främst integ-
rations-, utbildnings-, arbetsmarknads- och nä-
ringspolitiken. Inom politikområdet finns dels
ett anslag för utvecklingsinsatser i storstadsregi-
onerna dels ett anslag för förstärkning och ut-
veckling av förskola, skola och vuxenutbildning i
storstadsregionerna.

4.2 Utgiftsutveckling

Tabell 4.1 Utgiftsutvecklingen inom politikomrädet

Miljoner kronor

	Utfall 1999	Anslag 2000	Utgifts- prognos 2000	Förslag anslag 2001	Beräknat anslag 2002	Beräknat anslag 2003
Anslag inom utgiftsområde 8:
11:1 Utvecklingsinsatser i storstadsregionerna	121,2	260,0	110,0	565,0	116,0	230,0
Totalt utgiftsområde 8	121,2	260,0	110,0	565,0	116,0	230,0
Anslag inom andra utgiftsområden: utg.omr. 16:11:1 Förstärkning av utbildning i storstads- regionerna	35,5	265,0	70,0	220,0	110,0	0
Totalt Politikområde 11	156,7	525,0	180,0	785,0	226,0	230,0

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE S

Prognosen för årets anslagsförbrukning uppgår
till ca 110 miljoner kronor.

Under 1999 betalades 107 miljoner kronor ut
från anslaget avseende utvecklingsinsatser i stor-
stadsregionerna. Hälften av detta belopp avsåg
fullföljande och vidareutveckling av insatser som
gjorts inom ramen för tidigare beslut om natio-
nella utvecklingsområden i Göteborg, Malmö
och Botkyrka. Övriga delar av utbetalningarna
fördelades ungefär lika mellan de lokala utveck-
lingsavtalen som har slutits med Stockholms och
Malmö kommuner och de s.k. Blommanpengar-
na som tidigare beslutats av regeringen. Drygt 14
miljoner kronor utbetalades också under året
från ett äldre anslag

Från anslaget för förstärkning av utbildning i
storstadsregionerna under utgiftsområde 16 Ut-
bildning och universitetsforskning har under
1999 ca 35 miljoner kronor betalats ut i samband
med att första de lokala utvecklingsavtalen teck-
nades.

4.3 Mål

Riksdagen har beslutat om målen för storstads-
politiken (prop. 1997/98:165, bet. 1998/99:AU2,
rskr. 1998/99:34). Dessa är:

- att ge storstadsregionerna goda förutsätt-
ningar för långsiktigt hållbar tillväxt och
därmed kunna bidra till att nya arbetstill-
fällen skapas såväl inom storstadsregionerna
som i övriga delar av landet samt

- att bryta den sociala, etniska och diskrimi-
nerande segregationen i storstadsregionerna
och att verka för jämlika och jämställda lev-
nadsvillkor för storstädernas invånare.

över sektorsgränserna och att de boende också
reellt involveras i denna process. Genom samar-
bete mellan stat, landsting och kommuner samt
lokala aktörer som föreningar, frivilligorganisa-
tioner och näringsliv i kombination med att in-
vånarnas engagemang tas till vara kan en sådan
utveckling främjas.

De tidigare statliga insatserna, för att stödja
utsatta områden i storstadsregionerna i form av
s.k. Blommanpengar, som beslutades under åren
1996-97, och nationella utvecklingsområden,
som beslutades 1998, har i och med riksdagsbe-
slutet om den storstadspolitiska propositionen
fasats in i det nya politikområdet.

Utformningen av storstadspolitiken har till
stora delar påverkats av erfarenheterna från dessa
insatser. I riktlinjerna för Blommansatsningen
poängterades vikten av att arbetet sker utifrån en
helhetssyn på områdets utveckling i samverkan
med olika aktörer och i dialog med de boende.
Dessa utgångspunkter betonas än mer i den stor-
stadspolitiska propositionen. Aven internatio-
nella erfarenheter visar att segregationen endast
kan motverkas med långsiktiga program som ut-
går från en helhetssyn på de utsatta bostadsom-
rådenas utveckling. Det är mot denna bakgrund
som storstadsdelegationen har inrättats för att
samordna och utveckla den nationella storstads-
politiken.

Ytterligare en erfarenhet från Blommanpeng-
arna är vikten av att kommunerna har utvärde-
ringsinsatser kopplade till åtgärderna, vilket
därför har betonats inför arbetet med de lokala
utvecklingsavtalen.

En tydlig markering av vikten att fortsätta in-
satserna för att bryta segregationen och förbättra
storstadsregionernas förutsättningar görs i den
ekonomiska vårpropositionen där 230 miljoner
kronor anvisas för år 2003 utöver de medel som
tidigare har aviserats fram till och med år 2002.

4.4 Politikens inriktning

Bilden av storstadsregionerna är splittrad. Å ena
sidan finns ett kraftigt växande näringsliv och
hög levnadsstandard och å andra sidan finns om-
råden med stora sociala problem och en hög ar-
betslöshet. Skillnaderna i dessa avseenden är sto-
ra mellan olika bostadsområden i storstads-
kommunerna.

För att åstadkomma en positiv utveckling i de
mest utsatta bostadsområdena krävs ett statligt
och lokalt helhetsperspektiv. Det innebär nya ar-
betsmetoder och organisationsformer, samarbete

4.5 Insatser

4.5.1 Statliga insatser inom
politikområdet

Inledningsvis genomförs storstadspolitiken i
form av lokala utvecklingsavtal som tecknas
mellan staten och sju kommuner i storstadsregi-
onerna om insatser i utsatta bostadsområden.
Hittills har avtal slutits med Stockholm, Malmö,
Södertälje, Huddinge, Botkyrka och Haninge

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 8

kommuner. Flera av dessa avtal håller nu på att
revideras. Beredning av ett avtal med Göteborgs
kommun pågår.

I avtalen ingår lokalt framtagna mål, en åt-
gärdsplan och en reglering av de statliga och
kommunala åtagandena i respektive område samt
en plan för uppföljning och utvärdering.

Den operativa delen i avtalen utgörs av lokala
åtgärdsplaner för varje bostadsområde. Till åt-
gärdsplanen kopplas en plan för uppföljning och
utvärdering. En nationell utvärdering samordnas
av Integrationsverket och sker i samverkan med
berörda myndigheter.

För kvalitetssäkringen av avtalen är det viktigt
att ett s.k. underifrånperspektiv beaktas i arbetet
och att avtalen revideras löpande. Dialogen med
boende kring åtgärdsplanerna är central eftersom
detta är en av de viktigaste faktorerna för att nå
långsiktiga positiva effekter.

De statliga medlen är avsedda att täcka kost-
nader för utveckling av strukturer och verksam-
heter som kan få en mer permanent karaktär. In-
satserna i de lokala utvecklingsavtalen skall efter
avtalsperioden kunna övergå till ordinarie verk-
samheter i kommunal eller annan regi. En av
kommunens viktigaste uppgifter i samband med
avtalen blir därmed att ta ställning till hur ut-
vecklingsarbetet skall samordnas med och påver-
ka den reguljära verksamheten på sikt.

Staten åtar sig i avtalen att förbättra samord-
ningen av åtgärder inom olika politikområden.
Som ett led i detta arbete har uppdrag lämnats i
de berörda myndigheters regleringsbrev för år
2000 att redovisa till regeringen hur man på lokal
och central nivå har medverkat i arbetet med de
lokala utvecklingsavtalen.

par kommunerna goda förutsättningar för stor-
stadspolitiken.

Kommunernas insatser i de lokala utveck-
lingsavtalen har fokus på de målområden som
anges i storstadspropositionen, såsom ökad sys-
selsättningsgrad, minskat socialbidragsberoende,
och att alla stadsdelar uppfattas som attraktiva
och trygga av invånarna.

I den storstadspolitiska propositionen angav
regeringen att en del av de statliga medlen skulle
användas för kultur-, idrotts- och fritidsverk-
samhet för barn och ungdomar i stadsdelarna. I
avtalen skulle 10 miljoner kronor avsättas för
kulturverksamhet och 10 miljoner kronor för id-
rotts- och fritidsverksamhet per år under en tre-
årsperiod. Det kan nu konstateras att dessa be-
lopp överskridits med god marginal i de sex avtal
som hittills slutits.

4.5.2 Insatser utanför politikområdet

Kommunerna

Berörda kommuner har ett stort ansvar för ge-
nomförandet av storstadspolitiken. Kommuner-
na svarar för huvuddelen av den offentliga sek-
torns välfärdsverksamheter och har under senare
år också fått ett större ansvar för arbetsmark-
nadspolitiken. Genom att föra en framgångsrik
arbetsmarknadspolitik och att svara för en god
kvalitet i skola, barnomsorg, individ- och famil-
jeomsorg, fritids- och kulturverksamhet, insatser
för folkhälsa och brottsförebyggande arbete ska-

Statliga insatser

Storstadspolitiken spänner över flera politikom-
råden och nedan redovisas vissa insatser som
görs utanför politikområdet.

I samband med att de lokala utvecklingsavta-
len sluts kan kommunen, länsarbetsnämnden
och försäkringskassan i länet teckna avtal om ut-
vecklingsprogram för arbetslösa i de utsatta
stadsdelarna. Ett antal sådana avtal har tecknats.

Den 1 augusti 2000 infördes en aktivitetsga-
ranti som innebär att personer som är eller riske-
rar att bli långtidsinskrivna vid arbetsförmed-
lingen kan anvisas heltidsaktiviteter som skall
öka deras möjligheter att få reguljärt arbete. Re-
geringen bedömer att aktivitets garantin kommer
att få stor betydelse för utsatta gruppers situation
på arbetsmarknaden.

För år 2000 har regeringen beräknat 700 mil-
joner kronor för tillfälliga personalförstärkningar
vid arbetsförmedlingarna. Av dessa medel skall
100 miljoner kronor användas i storstadslänen
och 65 miljoner kronor för resterande delar av
landet med liknande problem. De sammanlagt
165 miljoner kronorna skall användas för att
stärka ställningen på arbetsmarknaden för perso-
ner med utländsk bakgrund. Liknande satsningar
på personalförstärkningar har gjorts under de två
föregående åren.

De extra medlen till personalförstärkningar
har enligt Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) re-
sulterat i ett minskat antal arbetssökande per
handläggare, vilket gett större möjligheter till in-

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 8

dividuellt stöd inte minst till arbetssökande med
invandrarbakgrund.

För att öka sysselsättningen bland invandrare
beräknar regeringen vidare att 100 miljoner kro-
nor bör avsättas per år under perioden 2001-
2003 för vissa riktade insatser. Dessa redovisas
närmare under avsnitt 3 Integrationspolitik inom
detta utgiftsområde.

Under 1998 fick alla länsstyrelser, och i för-
sökslänen självstyrelseorganen, erbjudande att
vara ansvariga för att i partnerskap med andra
aktörer ta fram regionala tillväxtavtal i enlighet
med regeringens proposition Regional tillväxt
för arbete och välfärd (prop. 1997/98:62 bet.
1997/98:AU11, rskr,1997/98:204), se vidare ut-
giftsområde 24 Näringsliv.

Arkitekturåret 2001 är en av regeringen be-
slutad kampanj som bl.a. syftar till att lyfta fram
storstädernas arkitektoniska kvaliteter och öka
efterfrågan på och förståelsen för god arkitektur,
formgivning och design i hela landet. Kampanjen
leds av Arkitekturmuseet och engagerar ett stort
antal myndigheter, institutioner och organisatio-
ner.

Under åren 1999 till 2001 genomförs inom
ramen för kulturpolitiken en satsning på storstä-
dernas kulturmiljöer. Totalt har regeringen anvi-
sat 24 miljoner kronor för ändamålet.

Regeringen har under åren 1995-1999 avsatt
sammanlagt 50 miljoner kronor ur Allmänna
arvsfonden för att socialtjänsten i samarbete med
ideella organisationer skall kunna utveckla och
pröva olika typer av verksamheter för barn som
av olika skäl står utanför den reguljära barnom-
sorgen och som syftar till att öka deras intergra-
tionsmöjligheter i samhället. Medlen fördelades i
samråd med Storstadskommittén (1995:1).

I proposition Maxtaxa och allmän förskola
m.m. (1999/2000:129) har regeringen föreslagit
att en allmän förskola för 4- och 5- åringar skall
införas fr.o.m. den 1 januari 2003.1 de lokala ut-
vecklingsavtalen har medel fördelats för en ut-
byggd förskoleverksamhet för 3- till 5-åringar.

Rättsväsendet föreslås tillföras 1 miljard kro-
nor år 2001 varav huvuddelen tilldelas polisen för
att öka antalet poliser och fullfölja närpolisre-
formen, se utgiftsområde 4 Rättsväsendet.

4.6 Resultatbedömning

4.6.1 Resultat

Utvärderingar

Integrationsverket har fått i uppdrag att ansvara
för och samordna den nationella utvärderingen
av de lokala utvecklingsavtalen. Under våren och
sommaren år 2000 redovisade verket dels två ut-
värderingar av Blommanpengarna, dels en första
rapport rörande de lokala utvecklingsavtalen. En
slutsats som dras angående Blommanpengarna är
att det är svårt att ge en övergripande bild av in-
satserna och att göra rättvisa jämförelser mellan
de lokala insatserna. Samtliga kommuner vittnar
om att tidsaspekten är avgörande när det gäller
att förändra strukturer och få en lokal förankring
till stånd. Enligt verket innebär dock Blomman-
satsningen och den följande storstadspolitiken en
möjlighet till långsiktighet och kontinuitet i det
lokala utvecklingsarbetet och därmed reella möj-
ligheter till en lokal förankring.

Satsningen på nationella utvecklingsområden
utvärderas av kommunerna. De områden som
omfattas är Fittja i Botkyrka, Hjällbo och
Gårdsten i Göteborg samt Rosengård i Malmö.
Utvärderingar har skett i olika former i de tre
kommunerna. De erfarenheter som vunnits visar
på vikten av långsiktiga insatser. Förutsättning-
arna för de nationella utvecklingsområdena var
visserligen att de hade föregåtts av Blomman-
pengarna, men genom att omfattningen av de
nationella utvecklingsområdena blev mycket
större, fanns problem i samband med igångsät-
tandet av verksamheterna. Verksamheten starta-
de under hösten 1998 och har sedan pågått under
hela 1999 fram till dess att de lokala utvecklings-
avtalen fanns på plats.

Från Botkyrkas nationella utvecklingsområde,
Fittja, rapporteras också en del positiva föränd-
ringar, men, liksom från Göteborg, understryks
behovet av långsiktiga insatser. Fler fittjabor har
nu arbete, varför också socialbidragsberoendet
minskar. Likaså rapporteras att barn och ungdo-
mars deltagande i föreningar har ökat och att
många fittjabor är engagerade i förändringsarbe-
tet i bostadsområdet.

Utvärderingen av Malmös nationella utveck-
lingsområde, Rosengård, pekar bl.a. på behovet
av att tydligt definiera de uppgifter som man åta-
git sig. Utvärderama pekar på att det nationella
utvecklingsområdet också fyller en ideologisk
funktion, som i en enkel mening kan samman-

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 8

fattas i begreppen "delaktighet och demokrati".
Går man ett steg vidare kan man tala om denna
funktion i termer av att bejaka ett
"underifrånperspektiv" som skall bidra till att för-
ändra den traditionella relationen mellan myn-
digheter och medborgare präglat av synsättet "att
lägga människors liv tillrätta".

Som nämndes inledningsvis har Integra-
tionsverket ett samordnande ansvar för den na-
tionella utvärderingen av de lokala utvecklings-
avtalen. En första redovisning lämnades till
regeringen under sommaren 2000.1 denna pekas
bl.a. på risken att storstadsarbetet och, därmed
även i väsentliga delar storstadspolitiken, etable-
ras som ytterligare en del i en mer eller mindre
permanent projektverksamhet som äger rum i
kommunerna sedan många år tillbaka. Det skulle
i så fall kunna innebära att den demokratiska del-
aktigheten och lokala förankringen blir ett ansvar
vid sidan av kommunens reguljära uppgifter.
Inför det fortsatta arbetet bör därför enligt In-
tegrationsverket kommunernas incitament för
att låta insatserna övergå till permanent verk-
samhet analyseras närmare.

Samverkan mellan staten och kommunerna
verkar enligt Integrationsverket har förbättrats i
arbetet med utvecklingsavtalen jämfört med un-
der arbetet med Blommanpengarna. Det finns
också tendenser till ett större intresse från de bo-
endes sida att medverka vilket antas bero på att
det lokala arbetet har kunnat pågå ett antal år och
nu framstår som något annat än tidigare ofta
kortsiktiga projekt.

Sysselsättning och arbetslöshet

Några direkta resultat i form av ökad sysselsätt-
ning till följd av just Blommanpengarna eller de
lokala utvecklingsavtalen kan inte redovisas. När
sysselsättningen ökar till följd av högkonjunktu-
ren bör det dock få effekter även i de aktuella bo-
stadsområdena.

Mellan 1995 och 1998 ökade sysselsättningen
med i genomsnitt 0,7 procent per år i riket. Mot-
svarande ökning i de tre storstadsregionerna var

2,5 i Stockholmsregionen, 1,5 procent i Göte-
borgsregionen och 1,2 procent i Malmöregionen.

De kraftigaste ökningarna skedde mellan 1997
och 1998 då sysselsättningen ökade med ca 4
procent i de tre regionerna. Hur stora ökningar-
na var i de bostadsområden som omfattas av ut-
vecklingsavtalen kan inte särskiljas. Majoriteten
av invånarna i bostadsområdena har utländsk

bakgrund och en ny studie från AMS kan därför
vara intressant i sammanhanget. Enligt denna har
arbetslösheten för utomnordiska medborgare på
riksnivå minskat från 33 procent år 1997 till 21
procent 1999.

Det bör också påpekas att antalet registrerade
arbetslösa initialt kan komma att stiga när syssel-
sättningen ökar. Förklaringen är att personer
som tidigare inte sökt arbete anmäler sig till ar-
betsförmedlingen eftersom sannolikheten för att
få ett arbete har ökat.

4.6.2 Analys och slutsatser

I den storstadspolitiska propositionen betona-
des vikten av att staten och kommunerna arbetar
långsiktigt gentemot de utsatta bostadsområde-
na. Detta synsätt förstärks också av Integra-
tionsverkets utvärdering av Blommanpengarna
där behovet av tid för åstadkomma förändringar
betonades. Av utvärderingen framgår också att
det är svårt att göra rättvisande jämförelser mel-
lan olika insatser och att ge en sammanfattande
bild av utvecklingen. Regeringen delar verkets
slutsatser och har därför särskilt betonat vikten
av att utvärderingsinsatser ingår i de lokala ut-
vecklingsavtal som nu sluts.

När det gäller Integrationsverkets delutvärde-
ring av de lokala utvecklingsavtalen är regeringen
medveten om risken, som redovisades ovan, att
dessa blir en del av en projektverksamhet vid si-
dan av kommunernas ordinarie verksamheter.

De lokala åtgärdsplanerna skall vara långsikti-
ga och en viktig uppgift för kommunerna är
därför att ta ställning till hur verksamheterna
skall bedrivas efter avtalsperioden. Regeringen
kommer att noga följa utvecklingen i denna frå-
ga-..

Aven om kommunen har en nyckelroll i egen-
skap av avtalstecknande part är det inte självklart
att det är kommunen som skall planera och ge-
nomföra alla insatser. Mycket av arbetet skulle
istället kunna utföras inom ramen för lokala
partnerskap med t.ex. frivilligorganisationer och
föreningar. Dessa partnerskap skulle kunna initi-
era eller fånga upp förslag om olika åtgärder och
sedan planera och i samråd med de boende ge-
nomföra dessa.

Mycket tyder på att insatserna i de lokala ut-
vecklingsavtalen har positiva effekter på jäm-
ställdheten mellan män och kvinnor. Ett stort
antal av insatserna handlar om ökad sysselsätt-
ning och satsningar inom förskolan vilket bör

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 8

innebära att kvinnornas situation på arbetsmark-
naden förbättras.

Internationellt sett har frågor kring storstads-
regioners utveckling haft en starkare förankring i
olika forskningsdiscipliner än vad som varit fallet
i Sverige. För utvecklingen av den nationella
storstadspolitiken är denna forskning viktig.
Storstadsforskningen behöver under de närmaste
åren finna sina former. Bildande av fler kun-
skapscentrum/-nätverk, som Mångkulturellt
Centrum i Botkyrka kommun och Partnerskap
för Multietnisk Integration (PfMI), bör stimule-
ras för att knyta kunskapsförmedlingen starkare
till storstadskommunerna.

När det gäller den internationella utvecklingen
måste migrationsströmmamas förändring av
villkoren och förutsättningarna för städers eko-
nomiska, sociala och kulturella behov beaktas
mer än hittills. Sverige kommer att anordna ett
möte, Urban Forum, i Södertälje den 10-12 maj
2001 som behandlar dessa frågor.

Regeringens slutsats är att storstadspolitiken
bör fortsätta att utvecklas över tiden genom en
lär- och förbättringsprocess där nya erfarenheter
tillåts påverka den kommande inriktningen på
politiken.

Regeringens överväganden

Nedan redovisas en beräkning av anslaget för år
2001.

ITabell 4.3 Beräkning av anslaget för år 2001 1
Tusental kronor Anslag 2000	260 000
Verksamhetsutök-
ning	305 000
Förslag 2001	565 000

4.7 Budgetförslag

4.7.1 11:1 Utvecklingsinsatser i

storstadsregionerna

[Tabell 4.2 Anslagsutveckling 1
Tusental kronor		121 239¹	Anslags- sparande	162 275
1999	Utfall	121 239¹	Anslags- sparande	162 275
2000	Anslag	260 000	Utgifts- prognos	110 000
2001	Förslag	565 000
2002	Beräknat	116 000
2003	Beräknat	230 000

¹ Inklusive äldreanslaget 1995/96:D12 Särskilda insatser i invandrartäta områ-
den

Från anslaget finansieras särskilda insatser som
skall främja utvecklingen i storstadsregionernas
utsatta bostadsområden och bostadsområden
med en likartad situation.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 8

5 Politikområde Migrationspolitik

5.1 Omfattning

Migrationspolitik omfattar frågor rörande flyk-
tingpolitik, invandringen till Sverige, mottagande
av asylsökande, utlänningars rätt att vistas i Sve-
rige samt internationellt arbete inom det migra-
tionspolitiska området. I politikområdet ingår
myndigheterna Migrationsverket (fram till den
1 juli 2000 Statens invandrarverk) och Utlän-
ningsnämnden.

5.2 Utgiftsutveckling

Tabell 5.1 Utgiftsutvecklingen inom politikomradet

Miljoner kronor

	Utfall 1999	Anslag 2000	Utgifts- prognos 2000	Förslag anslag 2001	Beräknat anslag 2002	Beräknat anslag 2003
12:1 Migrationsverket	446	450	472	446	441	451
12:2 Mottagande av asylsökande	1 213	1 176	1240	1 039	1 074	1 108
12:3 Migrationspolitiska åtgärder	121	321	265	285	294	298
12:4 Utlänningsnämnden	62	70	69	71	66	67
12:5 Offentligt biträde i utlänningsärenden	51	73	68	58	52	57
12:6 Utresor för avvisade och utvisade	60	75	72	64	65	66
Totalt för Migrationspolitik inom utgiftsområde 8	1 953	2165	2186	1 963	1 992	2 047

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 8

Överskridanden av anslag inom politikområdet
beror främst på krisen i provinsen Kosovo i För-
bundsrepubliken Jugoslavien. Under 1999 ut-
ökades ramanslaget 12:2 Mottagande av asylsö-
kande med 408 miljoner kronor som en följd av
ökade kostnader på grund av krisen i Kosovo.

Anslagsmedel motsvarande 170 miljoner kro-
nor användes under året för att möjliggöra
överföring till Sverige för tillfälligt skydd av
3 865 medborgare i Förbundsrepubliken Jugo-
slavien som fördrivits från provinsen Kosovo och
som befunnit sig i dess närområde. Överföringen
skedde genom att anslagsmedel för vidarebosätt-
ning av flyktingar m.m. togs i anspråk.

5.3 Mål

Regeringens förslag:

Målet för migrationspolitiken är att

- migration till och från vårt land kan ske i ord-
nade former,

- asylrätten i Sverige och i ett internationellt
perspektiv värnas,

- den reglerade invandringen upprätthålls samt

- harmoniseringen av flykting- och invand-
ringspolitiken i EU ökar.

I arbetet med målets uppfyllande skall verksam-
heten präglas av rättssäkerhet, humanitet och re-
spekt för individens mänskliga rättigheter.

5.4 Politikens inriktning

Svensk migrationspolitik utgår från ett helhets-
perspektiv som omfattar flykting-, invandrings-,
invandrar- och återvändandepolitik. I denna hel-
hetssyn ingår insatser för att stärka respekten för
de mänskliga rättigheterna, som utgör själva
grundvalen för asylrätten, internationell samver-
kan samt förebyggande insatser. I utrikes- och
biståndspolitiken görs insatser för att söka och
om möjligt undanröja orsaker till att människor
känner sig tvingade att lämna sina länder. Rätts-
säkerhet, humanitet, värdighet och effektivitet
eftersträvas i hela kedjan från mottagande av

asylsökande till återvändande eller integration i
Sverige.

Asylrätten utgör en hörnsten i svensk flyk-
tingpolitik. Asylprocessen måste präglas av en
hög grad av rättssäkerhet, ökade möjligheter till
muntlig förhandling samt kortare handlägg-
ningstider.

Möjligheterna att i praktiken tillämpa ett hel-
hetsperspektiv har stärkts i och med att Migra-
tionsverket har givits ansvar för en större del av
asylprocessen och för samverkan med andra
myndigheter.

Regeringen verkar för att rättssäkerheten i
myndigheternas beslutsfattande ytterligare för-
stärks. Mottagandet av asylsökande skall ske un-
der värdiga former. Vad särskilt avser barn, kvin-
nor, traumatiserade och andra personer med
särskilda behov kommer regeringen att fortsätta
sitt reformarbete såväl i asyl- som i mottagande-
processen.

När det gäller barn under arton år bedrivs re-
formarbetet med barnkonventionen som ut-
gångspunkt på såväl det nationella planet som i
förhandlingar inom EU.

Under det svenska ordförandeskapet i EU vå-
ren 2001 kommer dessa frågor att ges en särskild
uppmärksamhet.

Ett målmedvetet arbete har bedrivits för att
utveckla ett barnperspektiv i asyl- och mottagan-
deprocesserna. Detta arbete följs nu upp med
konkreta åtgärder i syfte att förbättra barnens
situation i dessa processer.

Regeringen avser att under hösten 2000 lämna
förslag till riksdagen om att barn och ungdomar
under arton år som söker uppehållstillstånd eller
erhåller ett tillfälligt skydd som avses i 2 kap. 4 a
§ utlänningslagen (1989:529, UtlL) understigan-
de tolv månader, i enlighet med barnkonventio-
nen, skall kunna erhålla samma utbildning som i
Sverige bosatta barn.

Under de senaste åren har kunskaperna ökat
om hur sexuellt våld, övergrepp och tortyr an-
vänds i länder som befinner sig i krig. Regering-
en verkar för att metoder för tidiga insatser, vård
och stöd till asylsökande som har varit utsatta för
olika former av tortyr och trauma utvecklas.

En fortsatt viktig del av regeringens migra-
tionspolitik är att de som beretts möjlighet att få
skydd och att bosätta sig i Sverige också skall
kunna få stöd när de åter önskar bosätta sig i sina
hemländer. Under senare tid har återvandring
varit aktuell främst bland dem som fördrivits
från länder i före detta Jugoslavien och som när

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 8

förhållandena i hemlandet förbättrats önskat
återvända hem igen. Migrationsverket har i sam-
verkan med frivilligorganisationer även bedrivit
samarbete vad avser återvandringsinsatser med
andra invandrargrupper, t.ex. somalier.

Som en följd av Amsterdamfördragets ikraft-
trädande i maj 1999 och slutsatserna från stats-
och regeringschefernas särskilda möte i oktober
1999 har arbetet med att harmonisera asyl- och
invandringsreglerna i EU fått ökad tyngd. Har-
moniseringsarbetet enligt Amsterdamfördraget
skall fullföljas inom en femårsperiod. Hittills har
följande förslag lämnats av kommissionen

• direktiv rörande familjeåterförening och till-
fälligt skydd,

• införande av gemensam viseringspolitik samt

• beslut om bildandet av europeisk flykting-
fond.

Fler initiativ till rättsakter är att vänta, främst
från kommissionen, men även enskilda med-
lemsstater kan komma att presentera initiativ.

Sveriges planerade operativa inträde i Scheng-
ensamarbetet i mars 2001 antas komma att få ef-
fekter på politikområdet för 2001 och framåt.
Med ledning av erfarenheterna i länder som nu
ingår i Schengen kan inträdet för svensk del
medföra att antalet asylsökande ökar. Den
minskning av antalet asylsökande som registre-
rades 1999 bedöms därför som tillfällig. Dublin-
konventionen har under den första tiden med-
verkat till att Sverige genom en snabb procedur
kunnat överföra ett relativt stort antal asylsökan-
de främst till Tyskland och Danmark. Därefter
har en tendens gjort sig märkbar där förfrågning-
arna kräver längre tid med ökade kostnader i
mottagandesystemet som följd. Dublinkonven-
tionen är ett instrument som mellan medlems-
staterna i EU avgör vilket land som skall vara an-
svarigt för prövningen av en asylansökan som
lämnats in i någon medlemsstat. Regeringen
kommer att noga följa utvecklingen samt analy-
sera vilka förändringar av antalet asylsökande i
närområdena som kan hänföras till Schengenin-
trädet.

Regeringen har fortsatt berett frågan om soci-
ala förmåner för utlänningar i en massflyktsitua-
tion. Syftet har varit att finna en lösning så att
Sverige skall kunna ge skydd till ett stort antal
människor som samtidigt tvingats fly undan krig
eller naturkatastrofer. Samtal har under somma-
ren 2000 ägt rum med riksdagspartierna, FN:s
flyktingkommissarie (UNHCR) och fri-
villigorganisationerna om villkoren för motta-
gande vid massflykt. Inom EU lämnade Europe-

iska kommissionen i maj 2000 ett reviderat för-
slag till direktiv om miniminormer för att ge
tillfälligt skydd åt fördrivna personer i händelse
av stor inströmning av skyddssökande personer
till EU.

Kommittén om ny instans- och processord-
ning i utlänningsärenden (NIPU) lämnade sitt
slutbetänkande Okad rättssäkerhet i asylärenden
(SOU 1999:16) i februari 1999. Som en följd av
remissutfallet beslutade regeringen i december
1999 att tillsätta en interdepartemental arbets-
grupp för att närmare utreda bl.a. ett alternativ
innebärande att utlänningsärenden i andra in-
stans handläggs i en specialdomstol. Arbetsgrup-
pen redovisade i juni 2000 sitt uppdrag till Utri-
kesdepartementet (Ds 2000:45). Departements-
promemorian har därefter sänts ut på remiss.

Regeringen planerar att under hösten 2000
tillsätta en utredning som skall se över de be-
stämmelser i utlänningslagen som rör männi-
skosmuggling och i anslutning till det trafficking.
Utredningen skall vidare bl.a. analysera de domar
som meddelats varvid särskild uppmärksamhet
skall ägnas åt frågan vilken betydelse rekvisitet
"vinstsyfte" kan antas ha haft för bevisfrågan.
Även vissa andra frågor skall behandlas av utred-
ningen.

5.5 Insatser

5.5.1 Statliga insatser inom
politikområdet

Inom Utrikesdepartementets ansvarsområde har
helhetssynen på migrationsfrågor fått genomslag
och integrerats i utlandsmyndigheternas verk-
samhet. Detta har lett till förbättrade rutiner för
såväl den övergripande rapporteringen i frågor
som relaterar till migration som i den praktiska
handläggningen av ärenden. Helhetssynen på
frågor gällande migrationsområdet har fått ge-
nomslag i Utrikesförvaltningens verksamhets-
planering och rutiner har utarbetats för att un-
derlätta den praktiska ärendehanteringen i syfte
att få ned handläggningstiderna. Elva utlands-
myndigheter har fått eller kommer under 2000
att få funktioner för migrationstjänstemän. Des-
sa har ett operativt ansvar och bidrar till att öka
möjligheterna till framförhållning och tidig pla-
nering för nödvändiga insatser samt har en viktig

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 8

roll i ärendehanteringen. Flera av migra-
tionstjänstemännen täcker inte bara statione-
ringslandet utan flera länder i regionen. Okad
rapportering från utlandsmyndigheterna om
migrationsfrågor leder till ett mer heltäckande
beslutsunderlag. Sammantaget avses detta leda
till kortare handläggningstider och förbättrad
behovsstyrning av befintliga resurser.

Reformarbetet inom det migrationspolitiska
området har fortsatt. Migrationsverkets roll som
central utlänningsmyndighet, verkets huvud-
ansvar för verkställighet av beslut om ut- och av-
visning samt befogenhet att bistå polisen vid
kontroll i samband med in- och utresa har sam-
mantaget varit ett led i att förkorta handlägg-
nings tiderna.

Vidareutvecklingen av Migrationsverkets
övergripande processansvar för hanteringen av
alla led i handläggningen av viserings- och till-
ståndsärenden fortsätter. Detta syftar bl.a. till att
effektivisera rutinerna med fullt beaktande av de
krav som rättssäkerheten och en human be-
handling ställer.

Regeringen utfärdade med stöd av 2 kap. 4 a §
UtlL den 15 april 1999 förordningen (1999:209)
om tidsbegränsade uppehållstillstånd i vissa ut-
länningsärenden. Förordningen trädde i kraft
den 29 april 1999. Enligt förordningen skulle
medborgare i Förbundsrepubliken Jugoslavien
som kommer från provinsen Kosovo och som
inte kunde återvända dit på grund av förhållan-
dena där anses ha behov av sådant tillfälligt
skydd som avses i 2 kap. 4 a § UtlL. Av förord-
ningen framgick att den första tillståndsperioden
skulle vara elva månader. Med anledning av det
ändrade läget i provinsen Kosovo beslutade rege-
ringen den 23 juni 1999 om vissa ändringar i för-
ordningen om tidsbegränsade uppehållstillstånd.
Ändringarna, som trädde i kraft den 15 juli 1999,
innebar dels att den första tillståndsperioden
skulle vara längst till och med den 30 april 2000,
dels att förordningen i sin helhet skulle upphöra
att gälla den 30 april 2000. Vidare beslutade rege-
ringen den 23 juni 1999 en särskild förordning
(1999:707) om bidrag till medborgare i För-
bundsrepubliken Jugoslavien som kommer från
provinsen Kosovo och som vill återvända dit.
Enligt den förordningen fick bidrag lämnas med
högst 5 000 kronor för varje person som ville
återvända, dock med högst 30 000 kronor per
familj. Bidrag fick även lämnas för resekostnader
med högst 3 000 kronor per person. Förordning-
en upphörde att gälla vid utgången av maj månad
2000.

Migrationsverket sökte hösten 1999 särskilda
EU-medel för att genomföra ett projekt kring
mottagandet av dem som erhöll tidsbegränsade
uppehållstillstånd i samband med krisen i provin-
sen Kosovo i Förbundsrepubliken Jugoslavien.
Syftet med projektet har varit att så snart som
möjligt efter ankomsten till Sverige möta medi-
cinska, psykologiska och sociala behov i denna
grupp samt underlätta deras återvändande. Inom
ramen för projektet har Migrationsverket kart-
lagt medicinska, psykologiska och sociala behov
hos utlänningarna. Syftet har varit att skapa mo-
deller för vård och stöd till utlänningarna, som
även skall kunna användas i det framtida asyl-
mottagandet. Projektet kommer att redovisas
under hösten 2000.

Riksdagen beslutade den 22 mars 2000 (prop.
1999/2000:43, bet. 1999/2000:SfU9, rskr.
1999/2000:159) i enlighet med regeringens för-
slag att vidta ändringar i reglerna om uppehålls-
tillstånd på grund av anknytning. Ändringarna
trädde i kraft den 1 juli 2000 och innebär bl.a. att
uppehållstillstånd skall kunna avslås om det finns
särskilda skäl till detta. Ett sådant skäl kan vara
att det finns en påtaglig risk för att sökanden,
oftast en kvinna, kommer att utsättas för våld
eller annan kränkande behandling. Ett fortsatt
uppehållstillstånd skall dock kunna beviljas trots
att ett förhållande har upphört inom tvåårsperio-
den för den uppskjutna invandringsprövningen,
om sökanden eller sökandens barn har utsatts för
våld eller för en allvarlig kränkning av sökandens
frihet eller frid, och förhållandet har upphört
främst av denna anledning.

Frågor angående kvinnors utsatta situation i
bl.a. asylprocessen har under senare tid fått allt
större aktualitet. I regleringsbrevet för 2000 gav
regeringen Migrationsverket i uppdrag att utar-
beta riktlinjer för hur kvinnors skyddsbehov
bättre skall uppmärksammas samt sprida kun-
skap om dessa riktlinjer bland berörd personal.
Redovisning av uppdraget skall lämnas den
1 mars 2001.

Inom ramen för ovannämnda uppdrag skall
Migrationsverket i samråd med Utlännings-
nämnden till regeringen senast den 15 december
2000 lämna en redogörelse för de tillstånds grun-
der på vilka kvinnor som åberopat förföljelse el-
ler annan kränkande behandling har beviljats up-
pehållstillstånd.

Regeringen har den 11 maj 2000 (Dir.
2000:36) beslutat att tillsätta en parlamentarisk
kommitté för att se över reglerna för anhörigin-
vandring, bl.a. möjligheten för äldre att hålla

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 8

kontakt med anhöriga i Sverige. Kommitténs ar-
bete skall vara slutfört den 1 mars 2001.

En interdepartemental arbetsgrupp tillsattes
den 8 maj 2000 inom Justitiedepartementet för
att utarbeta ett förslag till en nationell handlings-
plan för de mänskliga rättigheterna. En nationell
handlingsplan för mänskliga rättigheter skall se
till helheten och verka för att ge en övergripande
bild av Sverige och mänskliga rättigheter samt
identifiera åtgärder vilka kan förbättra främjan-
det och skyddet av de mänskliga rättigheterna.

Utredningen om uppehållstillstånd vid adop-
tion lämnade i maj 2000 sitt betänkande Uppe-
hållstillstånd för adopterade (SOU 2000:32). Ut-
redningen hade bl.a. i uppdrag att ta ställning till
vilken betydelse en adoption av en vuxen person
bör ha vid bedömningen av ett ärende om uppe-
hållstillstånd för den adopterade samt att utreda
vissa likartade frågor som rör adoption av barn. I
betänkandet föreslås sammanfattningsvis att ut-
länningslagstiftningen bättre skall anpassas till de
adopterades situation. Migrationsverket och Ut-
länningsnämnden skall alltid godta svenska dom-
stolsbeslut om adoption när det prövar ett ären-
de om uppehållstillstånd. För att förbättra
domstolarnas beslutsunderlag i adoptionsären-
den skall yttrande från Migrationsverket oftare
än i dag begäras in. När det däremot gäller ut-
omlands beslutade adoptioner föreslås att det
fortfarande skall finnas ett utrymme för att från-
känna en adoption rättsverkan i ärendet om up-
pehållstillstånd om det finns starka skäl att tro att
adoptionen tillkommit för att kringgå utlän-
ningslagstiftningen. Betänkandet har sänts ut på
remiss.

Asylsökande m.fl. erhåller med stöd av en
överenskommelse mellan staten och Land-
stingsförbundet akut hälso- och sjukvård och
tandvård samt sådan hälso- och sjukvård och
tandvård som inte kan anstå. Barn och ungdomar
under arton år erhåller samma vård som barn vil-
ka är bosatta i riket. I den omfattning som
landstingen ger vård enligt överenskommelsen
utgår ersättning till landstingen enligt förord-
ningen (1996:1357) om statlig ersättning för häl-
so- och sjukvård till asylsökande.

Den statliga ersättningen följs upp avseende
huruvida statens ersättningar täcker landstingens
kostnader för denna vård. Vidare sker en upp-
följning av vårdens innehåll och omfattning.
Uppföljningen sker i samråd med Socialstyrel-
sen, Migrationsverket och Landstingsförbundet.

I enlighet med en överenskommelse mellan
staten och Landstingsförbundet beslutade rege-

ringen i mars 2000 att barn som hålls gömda in-
för verkställigheten av ett avvisnings- eller utvis-
ningsbeslut skall tillförsäkras hälso- och sjukvård
enligt samma grunder som asylsökande barn.

Barn i grundskoleåldern som vistas i Sverige i
avvaktan på beslut i ett ärende om uppehållstill-
stånd eller under liknande omständigheter har
rätt till grundskoleundervisning. Under det
första läsåret erhåller de undervisning med minst
femton schemalagda veckotimmar. Efter det
första året skall en successiv ökning ske av anta-
let ämnen och veckotimmar. Statlig ersättning
lämnas till kommunerna för kostnader för
grundskoleundervisning enligt förordningen
(1990:927) om statlig ersättning för flykting-
mottagande m.m.

En arbetsgrupp inom Utbildningsdeparte-
mentet har under våren 2000 lämnat förslag till
hur barn och ungdomar under arton år som sö-
ker uppehållstillstånd eller erhållit sådant tillfäl-
ligt skydd som avses i 2 kap. 4 a § UtlL understi-
gande tolv månader skall kunna erhålla samma
utbildning som i Sverige bosatta barn. Departe-
mentspromemorian Förskola, skola och skol-
barnsomsorg för asylsökande barn (Ds 2000:26)
remissbehandlas för närvarande.

Förberedelserna för Sveriges och övriga nor-
diska länders inträde som operativa medlemmar i
Schengensamarbetet i mars 2001 ställer krav på
ärendehanteringen vid utlandsmyndigheterna.
Vid vissa utlandsmyndigheter kommer Sverige
även att representera ett eller flera andra Scheng-
enländer. Det förutsätts vidare att utlandsmyn-
digheterna aktivt deltar i de regelbundna möten
där aktuella lokala Schengenfrågor diskuteras.
Under 2000 kommer personal vid samtliga be-
rörda utlandsmyndigheter att ges utbildning med
direkt inriktning på regelverket i Schengen och
på det IT-stöd som skall införas på flertalet ut-
landsmyndigheter.

Migrationsverket har genom förvaltningsbi-
stånd fortsatt det migrationspolitiska utveck-
lingsarbetet i vårt östra närområde. Samarbetet
med Ryska Federationen har fortsatt att stärkas
genom pågående migrationspolitiska program i
den nordvästra delen av Ryska Federationen (St
Petersburgs- och Moskvaområdet). Samarbete
finns även med Ukraina och Vitryssland. Syftet
med förvaltningsbiståndet är att stödja länderna i
deras uppbyggnad av en migrationspolitisk rätts-
ordning och en övergripande migrationspolitisk
infrastruktur för att hantera dessa frågor. Stödet
till Baltikum har främst omfattat kunskaps- och
erfarenhetsöverföring. Migrationsverket har även

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 8

utvecklat samarbete med andra länder i Central-
och Östeuropa vilka är kandidatländer för med-
lemskap i EU. Med Ungern har Migrationsver-
ket inlett ett delvis EU-finansierat samarbete.
Samarbetet omfattar bl.a. hjälp med att bygga
upp Ungerns system för asylprövning och mot-
tagning. Kunskapsutbyte i något mindre skala
pågår även med Rumänien och Bulgarien.

Riksdagen beslutade i maj 2000 i enlighet med
regeringens förslag i propositionen Polissamar-
bete m.m. med anledning av Sveriges anslutning
till Schengen (prop. 1999/2000:64, bet.
1999/2000:JuU17, rskr. 1999/2000:215) att Sve-
rige skall vidta de lagändringar som krävs för att
Sverige skall kunna ansluta sig operativt till
Schengensamarbetet. I detta samarbete deltar
samtliga EU-länder, förutom Irland, samt Norge
och Island. Schengensamarbetet innebär i kort-
het att de deltagande länderna, med undantag
för Storbritannien, bildar ett gemensamt kon-
trollområde och att de personer som vistas inom
detta område skall kunna röra sig fritt inom om-
rådet. Någon personkontroll vid passerandet av
en inre gräns skall inte äga rum. För att inte den-
na fria rörlighet för personer skall leda till ökad
gränsöverskridande brottslighet och illegal in-
vandring förbinder sig staterna att för varandras
räkning kontrollera sina yttre gränser enligt ge-
mensamma normer. På det polisiära och det
rättsliga området inrättas samarbete mellan sta-
terna. Sverige och de övriga nordiska länderna
planerar att kunna inträda som operativa med-
lemmar i Schengensamarbetet i mars 2001. I
samband därmed erfordras även omfattande änd-
ringar i bl.a. utlänningsförordningen (1989:547).

5.5.2 Insatser utanför politikområdet

Regeringen överlämnade i juni 2000 propositio-
nen Lag om svenskt medborgarskap (prop.
1999/2000:147) till riksdagen. I propositionen
föreslås en ny lag om svenskt medborgarskap.
Lagförslaget innebär bl.a. att det skall bli fullt ut
möjligt att ha dubbelt medborgarskap. En tillfäl-
lig ökning av antalet ärenden bedöms kunna
hanteras utan ökade kostnader för staten. På sikt
bör förslaget leda till att handläggningen under-
lättas och förenklas.

5.6 Resultatbedömning

5.6.1 Resultat

Målet för migrationspolitiken 2000 är att

- verka för att migration till och från vårt land
kan ske i ordnade former

- värna asylrätten

- upprätthålla den reglerade invandringen

- verksamheten skall präglas av rättssäkerhet,
humanitet och respekt för individens mänsk-
liga rättigheter.

Resultatet inom det migrationspolitiska om-
rådet har i stor omfattning påverkats av krisen i
provinsen Kosovo i Förbundsrepubliken Jugo-
slavien. Tidigare prognoser har därmed fått revi-
deras eftersom denna kris resulterat i att perso-
ner från provinsen Kosovo har haft längre vistel-
setider i Migrationsverkets mottagandesystem än
beräknat då de inte kunnat återvända på grund av
situationen i hemlandet. För de medborgare från
provinsen Kosovo i Förbundsrepubliken Jugo-
slavien vilka erhållit tidsbegränsade uppehållstill-
stånd har inte heller kommunplacering varit ak-
tuell. En annan anledning till långa vistelsetider
har varit att ca 70 % av de ca 11 200 personer
som sökte asyl under år 1999 saknade passhand-
lingar. Genom beslut i tilläggsbudget i budget-
propositionen 1999 utökades ramen för politi-
kområdet med 408 miljoner kronor som en följd
av ökade kostnader främst på grund av krisen i
Kosovo. Läget i Irak innebär att antalet asylsö-
kande därifrån är fortsatt stort. Nära 3 600 per-
soner från Irak sökte asyl i Sverige under 1999.
Därutöver kommer en relativt stor grupp asylsö-
kande från Iran (854 personer). Övriga länder
svarade endast för mindre andelar av det totala
antalet asylsökande under 1999.

Migrationsverket

Migrationsverket har under året uppmärksam-
mats positivt såväl för sitt arbete i utvecklingen
av svensk statsförvaltning som internationellt för
verkets insatser i f.d. jugoslaviska republiken
Makedonien i samband med evakueringen av
medborgare från provinsen Kosovo i Förbunds-
republiken Jugoslavien.

Under 1999 var den totala genomsnittliga
handläggningstiden för grundärenden 226 dagar.
Av dessa avgjordes 43 % inom verksamhetsmålet

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 8

sex månader. Ett skäl till avvikelsen från målet är
att Migrationsverket inte kunde fatta beslut för
asylsökande från provinsen Kosovo i Förbunds-
republiken Jugoslavien, på grund av situationen
där, förrän praxis med tidsbegränsade uppehålls-
tillstånd fastställdes i april 1999. Andra faktorer
som haft betydelse för handläggningstiderna är
utredningar om oklara identiteter. Drygt 90 % av
de asylsökande från Irak saknade pass eller iden-
titetshandlingar. Även förfrågningar enligt Dub-
linkonventionen har inneburit längre handlägg-
ningstider med ökade kostnader i Migra-
tionsverkets mottagandesystem som följd. För
att förenkla tillämpningen av Dublinkon-
ventionen träffade Sverige ett särskilt avtal med
Danmark som trädde i kraft i november 1997.
Ett liknande avtal träffades med Tyskland i de-
cember 1998. Migrationsverkets satsning på
gränsnära verksamhet har givit positiva effekter
där bl.a. tillämpningen av Dublinkonventionen
och avtalen med Danmark och Tyskland med-
fört att 46 % av alla awisningsbeslut har kunnat
fattas med omedelbar verkställighet. Antalet per-
soner i mottagandesystemet har därmed kunnat
minskas med reducerade kostnader som följd.
Därutöver har ca 2 725 personer av dem som fått
ett awisningsbeslut valt att återvända självmant
med stöd av Migrationsverket. Resultatet får ses
som mycket positivt.

I regleringsbrevet för 1999 till Migrationsver-
ket anges att målet är att beslut om visering skall
fattas inom en månad om inte särskilda skäl fö-
religger. Målet har inte uppfyllts. Genom att till-
sätta migrationstjänstemän vid elva utlandsmyn-
digheter samt förbättrad information och anvis-
ningar för viseringar bedömer dock regeringen
att de genomsnittliga handläggningstiderna skall
kunna minskas.

Verksamhetsmålet för beslut i ärenden om
uppehållstillstånd är att den totala väntetiden inte
skall överstiga tolv månader. Öppna ärenden
som inte avgjorts i första instans får inte vara äld-
re än fem månader om inte särskilda skäl förelig-
ger. Den genomsnittliga handläggningstiden lig-
ger väl inom målet på fem månader. Den sam-
manlagda genomsnittliga handläggningstiden vid
Migrationsverket och Utlänningsnämnden över-
stiger dock den totala väntetiden med i ge-
nomsnitt 65 dagar.

Målet för handläggning av medborgarskaps-
ärenden är att de sökande är medvetna om kra-
ven för att erhålla svenskt medborgarskap och
kan förutse resultatet av ansökan. Den totala
väntetiden bör inte överstiga sexton månader.

Öppna ärenden som inte avgjorts av Migra-
tionsverket får inte vara äldre än sex månader,
om inte särskilda skäl föreligger. Vid utgången av
1999 var antalet öppna ärenden 20 240. Av dessa
var 48 % äldre än sex månader. Bland dessa ären-
dena fanns många gamla ärenden som krävde
kompletterande utredningar. Genom Migra-
tionsverkets service- och informationsåtgärder
har dock andelen negativa beslut minskat mar-
kant vilket kan tyda på att många nu söker med-
borgarskap först när de uppfyller villkoren.

Mottagande av asylsökande

I början av 2000 var antalet registrerade personer
i Migrationsverkets mottagandesystem ca 17 900
personer. Den genomsnittliga vistelsetiden för
dessa personer var 435 dagar vilket överstiger
verksamhetsmålet om 365 dagar med 70 dagar.
Jämfört med år 1998 har den genomsnittliga
vistelsetiden minskat med 15 dagar. Den genom-
snittliga dygnskostnaden exkl. förvar blev 187
kronor mot beräknade 200 kronor. Anledningen
till den lägre kostnaden är främst att Migra-
tionsverket kunnat utnyttja de ekonomiska för-
delar som en hög beläggningsgrad i mottagande-
systemet inneburit. Trots den lägre genomsnitt-
liga dygnskostnaden innebär den längre
genomsnittliga vistelsetiden en ökad kostnad
med ca 212 miljoner kronor i förhållande till om
verksamhetsmålet hade nåtts. Antalet registrera-
de i mottagandesystemet var den 1 juli 2000
17 156 personer, av dessa var 27 % kvinnor, 41 %
män och 32 % barn. Den genomsnittliga vistel-
setiden för dessa personer var 445 dagar. Det
skall jämföras med motsvarande siffror den 1 juli

1999 då ca 18 600 personer var registrerade. Den
genomsnittliga vistelsetiden för dessa personer
inklusive dem som förts över från provinsen Ko-
sovo i Förbundsrepubliken Jugoslavien var ca
470 dagar. Av de registrerade hade ca 60 % valt
att ordna boendet på egen hand.

Migrationsverket fick i regleringsbrevet för år

2000 i uppdrag att i samråd med Integrationsver-
ket se över rutiner och samarbetsformer för att
effektivisera arbetet med utflyttning till egen bo-
stad för personer som vistas på Migrationsver-
kets anläggningar när de beviljas uppehållstill-
stånd. Resultatet av översynen skall leda till att
väntetiden för den enskilde förkortas och att
kostnaderna för mottagande av asylsökande
minskar med 10 miljoner kronor per år fr.o.m.
2000.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 8

Migrationspolitiska åtgärder

Anslagsmedel för budgetåret 2000 har i stats-
budgeten anvisats för vidarebosättning av flyk-
tingar m.fl. och mottagande av dessa i kommu-
nerna samt alternativa insatser och åtgärder mot-
svarande kostnader för 1 840 flyktingar. Under
budgetåret 1999 överfördes 524 flyktingar till
Sverige utöver de 3 865 personer som i samband
med kosovokrisen evakuerades till Sverige. Un-
der budgetåret 2000 har riksdagen anvisat medel
motsvarande kostnader för 1 840 vidarebosatta
flyktingar. Under första halvåret 2000 har 176
personer överförts till Sverige. Skälet till att så få
personer hittills har överförts till Sverige är
främst att många personer som tagits ut från
norra Irak och Iran ännu inte erhållit utresetill-
stånd.

Under budgetåret 1999 har anslagsmedel an-
vänts för att möjliggöra en överföring av 3 865
medborgare i Förbundsrepubliken Jugoslavien
som fördrivits från provinsen Kosovo och som
haft behov av tillfälligt skydd i Sverige. De per-
soner som omfattats av förordningen (1999:209)
om tidsbegränsade uppehållstillstånd i vissa ut-
länningsärenden har enligt förordningen
(1999:707) om bidrag till medborgare i För-
bundsrepubliken Jugoslavien som kommer från
provinsen Kosovo och som vill återvända dit haft
rätt till bidrag till återvändandet samt resekost-
nader. Under 1999 och första halvåret 2000 har
ca 2 600 personer återvänt till hemlandet.

Anslagsmedel har liksom tidigare år använts
med viss flexibilitet. 10 miljoner kronor har un-
der 2000 avsatts för medicinska insatser.

Under 1999 har 46 projekt kring frivillig åter-
vandring genomförts till en kostnad av drygt
9 miljoner kronor. Projekten var i första hand
riktade till bosnier och somalier. Flertalet av
projekten har varit av informations- och rådgiv-
ningskaraktär. Bidragen till flyktingars återvand-
ring uppgick till ca 3 miljoner kronor 1999. Ett
gemensamt nordiskt projekt för stöd till äldre
bosnier som vill återvända till hemlandet har be-
slutats under 2000 och beräknas leda till viss
återvandring under främst 2001.

I början av 1999 beslutade regeringen att till-
dela ytterligare medel till ett registreringskontor i
Sverige för Commission for Real Property
Claims of Displaced Persons and Refugees
(CRPC) i Bosnien-Hercegovina. Uppdraget
som genomförts av Migrationsverket i samråd
med Svenska kommunförbundet avslutades un-

der 1999. Drygt 1 200 registreringar har lett till
utfärdandet av egendomscertifikat.

Utlänningsnämnden

Utlänningsnämnden har genom organisations-
förbättringar och utbildning under 1999 ökat sin
förmåga att avgöra ärenden med ca 15 %. Den
totala balansen av ärenden var vid verksamhets-
årets början ca 7 000 ärenden och vid årets ut-
gång 5 360 ärenden. Det är den lägsta balans som
nämnden redovisat sedan sin tillkomst. Under
1999 har nämnden prioriterat äldre avlägsnande-
ärenden.

För ärenden avseende överprövning av beslut
om avvisning och utvisning får, enligt målen,
öppna ärenden inte vara äldre än sex månader om
inte särskilda skäl föreligger. Den genomsnittliga
handläggningstiden under 1999 var 290 dagar.
Av de öppna ärendena var 58 % äldre än sex må-
nader. Två tredjedelar av dessa ärenden vilade i
avvaktan på ytterligare information från t.ex. nå-
gon svensk ambassad i utlandet eller vägledande
beslut från regeringen. Särskilda skäl har således
funnits för att nämnden inte kunnat uppnå verk-
samhetsmålet. Under år 1998 var den genom-
snittliga handläggningstiden 252 dagar. I fråga
om överprövning av ansökan om uppehållstill-
stånd har målet i stort nåtts.

Nämnden prövar även ärenden om ny ansö-
kan om uppehållstillstånd. Målet är här att öppna
ärenden inte får vara äldre än två veckor, om inte
inhibition meddelats eller andra särskilda skäl fö-
religger. Nämndens förutsättningar att ta fram
statistik medger inte en redovisning av antalet
ärenden som är avgjorda inom två veckor. I 52 %
av de avgjorda ärendena fattade nämnden beslut
inom en månad vilket innebär en ökning med 4
procentenheter jämfört med år 1998.

Vad avser överprövning av beslut angående
svenskt medborgarskap är målet att öppna ären-
den inte får vara äldre än tio månader om inte
särskilda skäl föreligger. Med en genomsnittlig
handläggningstid om 322 dagar uppnåddes inte
målet fullt ut 1999.

Utresor för avvisade och utvisade

Antalet personer som beledsagades ut ur landet
1999 var ca 6 800. Det är en ökning med 68 % i

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 8

förhållande till 1998. Av dessa utresor svarade
Migrationsverket för ca 4 500 och Kriminalvår-
dens transporttjänst för ca 2 300. Av de utlän-
ningar som av- eller utvisades under 1999 valde
75 % att lämna landet själva eller med hjälp av
Migrationsverket. Prognosen inför verkets
övertagande av verksamheten var att 50 % skulle
göra detta val.

1 659 personer från provinsen Kosovo i För-
bundsrepubliken Jugoslavien som evakuerats
från före detta jugoslaviska republiken Makedo-
nien erhöll det särskilda återvändandebidraget
och återvände under 1999.

Till följd av att Migrationsverket fått huvudan-
svaret för verkställigheten av utvisade och avvi-
sade har antalet personer som rest genom krimi-
nalvårdens försorg minskat under 1999 jämfört
med föregående år. Transporttjänstens kostnader
minskade dock inte i samma takt. Detta beror
dels på ett ökat antal längre resor jämfört med
föregående år, dels på awecklingskostnader i
samband med anpassningen till en minskad vo-
lym. Regeringen bedömer nu att Transportjäns-
tens organisation bättre anpassats till denna verk-
samhets behov och resurser innevarande år.

5.6.2 Analys och slutsatser

Kostnaderna för politikområdet bedöms även
under 2000 komma att överskrida tilldelade me-
del genom att fler personer än beräknat från pro-
vinsen Kosovo i Förbundsrepubliken Jugoslavien
sökt asyl när de tidigare beviljade tidsbegränsade
uppehållstillstånden har upphört att gälla.

Regeringen bedömer nu att antalet asylsökan-
de ytterligare kommer att öka med anledning av
att Sverige blir operativ medlem i Schengen-
samarbetet i mars 2001. Anslaget till Migra-
tionsverket behöver därför förstärkas under
2001-2003.

Genom ett fortsatt arbete med att renodla och
tydliggöra de berörda myndigheternas ansvars-
områden har Migrationsverket som central ut-
länningsmyndighet tagit ett större ansvar för hela
handläggningskedjan. Migrationsverkets strategi
med insatser tidigt i asylprocessen och i återvän-
dandearbetet har bl.a. lett till en effektivare till-
lämpning av Dublinkonventionen. Detta har i sin
tur lett till en kraftig ökning av antalet awis-
ningsbeslut med omedelbar verkställighet och
därmed kortare handläggningstider vilket i sin
tur fört med sig minskade kostnader i mottagan-
desystemet. På senare tid har dock problemen

tilltagit vad avser möjligheterna att tillämpa Dub-
linkonventionen. Detta beror på att EU-länderna
gör olika tolkningar av bevisreglerna samt inte
tillämpar svarsfristerna enhetligt. Handlägg-
ningstiderna riskerar därmed att öka. För att
syftet med att Migrationsverket fått det övergri-
pande ansvaret för hela migrationsprocessen skall
uppnås, är det viktigt att Migrationsverket er-
håller ökade resurser för att kunna leva upp till
sin roll som central utlänningsmyndighet, vilket
innebär att ha samordningsansvar för samtliga
led i processkedjan för respektive politikområde.

Migrationsverket har de senaste åren redovisat
en positiv produktivitetsutveckling för den sam-
lade verksamheten. Detta trots att verket 1999
fick nya arbetsuppgifter i samband med överta-
gandet av ansvaret för återvändande och verk-
ställigheter från Polisen. Regeringen avser att
fortlöpande följa Migrationsverkets produktivi-
tetsutveckling.

Sveriges operativa inträde i Schengen samt
därmed minskade möjligheter till snabba för-
frågningar enligt Dublinkonventionen kommer
att innebära ökade kostnader i Migrationsverkets
mottagandesystem. I takt med utdragna hand-
läggningstider kommer också erfarenhetsmässigt
fler asylsökande att åberopa humanitära skäl för
att få stanna. Prognoserna är vad avser 2001 och
kommande år på grund av Sveriges operativa in-
träde i Schengensamarbetet behäftade med stor
osäkerhet. Regeringen kommer därför att noga
följa utvecklingen av antalet asylsökande i vårt
närområde och analysera vad denna utveckling
innebär för volym och handläggning av asylären-
den i Sverige.

Stabiliseringen av situationen i Bosnien-
Hercegovina fortskrider och behovet för med-
borgare därifrån att få uppehållstillstånd i Sverige
väntas efter hand upphöra. Övergångsvis kan
dock något ökade rörelser uppstå som berör Sve-
rige. Återvandringen från Sverige fortsätter san-
nolikt att vara marginell.

Situationen i Förbundsrepubliken Jugoslavien
präglas av en rad osäkerhetsfaktorer och en ut-
veckling där fler personer söker uppehållstill-
stånd i Sverige kan inte uteslutas. I den FN-
administrerade Kosovoprovinsen är icke-albaner
svårt utsatta och grupper inom den tidigare
UCK-gerillan drar sig inte för att angripa även
albanska politiska motståndare. Förhoppningen
är att ett fungerande rättssystem skall kunna
etableras av FN och att de olika befolknings-
grupperna skall kunna fås att tolerera varandra
och samverka. I vilken takt detta kan uppnås är

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 8

osäkert och bakslag kan inträffa som ökar antalet
skyddsbehövande som söker sig till vårt land. I
den utsträckning situationen medger kommer
återvändandet från Sverige att få fortsatt stöd.

Utlänningsnämnden har genom organisa-
tionsförbättringar och utbildning lyckats öka sin
förmåga att avgöra ärenden med 15 % under
1999. Nämnden redovisar vid utgången av 1999
den lägsta ärendebalansen sedan nämndens till-
komst. Till följd av ökade kostnader under 1999
och hög rörlighet bland vissa grupper bland per-
sonalen kommer nämnden inte fullt ut kunna
uppnå sina verksamhetsmål under 2000. Detta
kommer att leda till ökade kostnader i Migra-
tionsverkets mottagandesystem. Även Sveriges
operativa inträde i Schengensamarbetet kan
komma att påverka nämndens arbete. Det pågå-
ende utredningsarbetet bl.a. kring hur överin-
stansen i utlänningsärenden skall vara utformad,
skapar en osäkerhet för nämnden som kan
medföra problem vad gäller att kunna behålla
och rekrytera personal.

5.7 Revisionens iakttagelser

Riksrevisionsverket har inte haft några invänd-
ningar i revisionsberättelserna för år 1999 avse-
ende myndigheterna inom politikområdet.

tionsområdet. En jämförelse mellan budget och
utfall för budgetåret 1999 visar på ett anslagsspa-
rande detta år med 1 693 000 kronor. För inneva-
rande år visar anslagsprognosen att en stor del av
verket anslagskredit kommer att tas i anspråk.
193 000 kronor av det anslagssparande som upp-
kom under 1999 har dragits in.

Migrationsverket är central utlänningsmyn-
dighet och ansvarar för utlännings-, invandrings-
och medborgarskapsfrågor i den mån frågorna
inte handläggs av någon annan myndighet.
Migrationsverket skall utreda och pröva ansök-
ningar om visering, uppehålls- och arbetstill-
stånd, flyktingförklaring och resedokument samt
om svenskt medborgarskap. Verket svarar också
för mottagande av asylsökande och för överfö-
ring och mottagande av organiserat uttagna flyk-
tingar. Verket har även det huvudsakliga ansvaret
för verkställigheten av beslut om avvisning och
utvisning samt för de utlänningar som tas i förvar
enligt utlänningslagen och för förvarslokalerna.
Migrationsverket är organisatoriskt indelat i fem
regioner. 1 683 personer var den 30 juni 2000 an-
ställda vid verket. Det är en ökning med två per-
soner sedan föregående år.

Utvecklingen av Migrationsverkets roll som
central utlänningsmyndighet har fortsatt i syfte
att effektivisera arbetet med viserings- och till-
ståndsgivningen samt handläggningen av asyl-
och medborgarskapsärenden.

5.8 Budgetförslag

5.8.1 12:1 Migrationsverket

Tabell 5.2 Anslagsutveckling

Tusental kronor			Anslags- sparande	1 693
1999	Utfall	445 414	Anslags- sparande	1 693
2000	Anslag	449 877	Utgifts- prognos	472 377
2001	Förslag	446 031
2002	Beräknat	441 146 ¹
2003	Beräknat	450 881 ²
¹ Motsvarar 432 031 tkr i 2001 års prisnivå.
² Motsvarar 432 031 tkr i		i 2001 års prisnivå.

Anslaget avser i huvudsak förvaltningskostnader
för Migrationsverket och vissa kostnader för re-
geringen vad avser utlandsmyndigheterna med
inriktning på arbetsuppgifter inom migra-

Regeringens överväganden

Regeringen bedömer att de vidtagna åtgärderna
och en fortsatt utveckling av Migrationsverket
som central utlänningsmyndighet såväl inom
Sverige som i förhållande till utlandsmyndighe-
terna, skall ge förutsättningar för kortare hand-
läggningstider, rationaliseringar och bättre åter-
rapportering.

Det ökade antalet asylsökande från Kosovo i
Förbundsrepubliken Jugoslavien och Sveriges
operativa inträde i Schengen kommer att öka ris-
ken för långa handläggningstider med ökade
kostnader som följd för mottagandesystemet.
Med utdragna handläggningstider kommer också
erfarenhetsmässigt fler att åberopa humanitära
skäl för att stanna.

Regeringen överlämnade i juni 2000 proposi-
tionen Lag om svenskt medborgarskap (prop.
1999/2000:147) till riksdagen. I propositionen
föreslås en ny lag om svenskt medborgarskap.
Lagförslaget innebär ökad möjligt att ha dubbelt

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE S

medborgarskap. Regeringen bedömer att den
tillfälliga ökningen av antalet ansökningar om
medborgarskap bör kunna hanteras utan ytterli-
gare kostnader för Migrationsverket.

Regeringen anser att Migrationsverkets pro-
gnosarbete ytterligare bör utvecklas.

Vid beräkning av anslaget görs bedömningen
att Migrationsverket bör vara dimensionerat för
att under år 2001 pröva 170 000 tillstånds- och
viseringsärenden, 45 000 medborgarskapsären-
den samt ha en beredskap att ta emot 18 000
asylsökande.

För att kunna upprätthålla målet vad avser
handläggningstider och för att undvika att balan-
sen av ärenden ökar bedömer regeringen det
motiverat att utöka Migrationsverkets förvalt-
ningsanslag med 24 miljoner kronor år 2001.

Tabell 5.3 Beräkning av anslaget för år 2001

Tusental kronor
Anslag 2000	449 877
Pris- och löneomräkning	12 590
Ökat resursbehov	15 000
Överfört från anslaget 12:3	9 000
Justering av premier	-193
Överföring till uo 5 anslaget 5:1	-3 500
Tidigare beslutade förändringar	-36 743
Förslag 2001	446 031

5.8.2 12:2 Mottagande av asylsökande

Tabell 5.4 Anslagsutveckling

Tusental kronor		1 213 335	Anslags- sparande	6 200
1999	Utfall	1 213 335	Anslags- sparande	6 200
2000	Anslag	1 175 600	Utgifts- prognos	1 240 234
2001	Förslag	1 039 335
2002	Beräknat	1 074 369
2003	Beräknat	1 107 587

Anslaget finansierar mottagande av asylsökande
och vissa personer med tidsbegränsade uppe-
hållstillstånd. Vidare finansieras kostnaderna för
utlänningar som tagits i förvar enligt utlän-
ningslagen samt ersättning till kommunerna för
den ersättning som ges till vissa andra utlänning-
ar än asylsökande medan de väntar på beslut om
uppehållstillstånd. Anslaget finansierar även
kostnader för hälso- och sjukvård till landstingen
för barn som hålls gömda inför verkställigheten

inför ett av- eller utvisningsbeslut samt den till-
fälliga ersättningen till kommuner och landsting
för vissa utlänningar från Förbundsrepubliken
Jugoslavien.

Under budgetåret 1999 utökades ramanslaget
12:2 Mottagande av asylsökande med 408 miljo-
ner kronor som en följd av ökade kostnader på
grund av kosovokrisen. För budgetåret 2000 be-
räknas ett överskridande av anslaget med ca 65
miljoner kronor främst som följd av den tidigare
rådande situationen i provinsen Kosovo i För-
bundsrepubliken Jugoslavien, vilken inneburit
att utlänningarna inte kunnat återvända till sitt
hemland.

Migrationsverket organiserar mottagandet av
asylsökande. De asylsökande kan antingen bo på
en av verkets anläggningar eller få viss bostadser-
sättning för att ordna boendet på egen hand.
Migrationsverket ansvarar även för behandlingen
av utlänningar som tagits i förvar enligt utlän-
ningslagen och för förvarslokalerna.

Funktionen Flyktingverksamhet inom det ci-
vila försvaret skall bedrivas på ett sådant sätt att
Migrationsverkets resurser och den beredskap
som finns för att ta emot asylsökande även skall
kunna utnyttjas vid svåra påfrestningar på sam-
hället i fred samt vid internationella fredsfräm-
jande och humanitära insatser.

Regeringens överväganden

För budgetåret 1999 beräknades den genom-
snittliga flyktingdygnskostnaden till 200 kronor.
Det faktiska utfallet blev 187 kronor. Anled-
ningen till denna lägre flyktingdygnskostnad var
att Migrationsverket kunnat utnyttja de ekono-
miska fördelar som en hög beläggningsgrad inne-
burit i mottagandesystemet. För 2000 bedömde
regeringen att det faktum att beläggningsgraden i
mottagandesystemet fortsatt skulle ligga på en
hög nivå innebar att anslaget kunde beräknas på
en flyktingdygnskostnad om 195 kronor. Åren
2001-2003 beräknas den genomsnittliga dygns-
kostnaden till 200 kronor. Anledningen till den-
na ökade dygnskostnad är ett kommande förslag
om asylsökande barns skolgång i enlighet med
barnkonventionen.

Statens ersättningar till landstingen för sjuk-
vård till asylsökande m.fl. har följts upp under
åren 1997-1999. Regeringen kommer under
hösten 2000 att analysera dessa kostnadsuppfölj-
ningar tillsammans med Landstingsförbundet för

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 8

att bedöma ett eventuellt behov av revidering av
ersättningen till landstingen.

Anslaget 12:2 Mottagande av asylsökande fö-
reslås öka med 147 miljoner kronor år 2001 i
förhållande till beräkningarna i budgetproposi-
tionen för 2000 och med ca 180 miljoner år 2002.
Skälet till detta är att antalet personer i motta-
gandesystemet ökar i förhållande till vad som be-
räknades i budgetpropositionen för 2000.

Regeringens överväganden

Anslagsmedlen för 2001 avseende vidarebosätt-
ning av flyktingar i Sverige bör liksom inneva-
rande år kunna få användas med viss flexibilitet
och motsvara kostnaderna för 1 840 flyktingar.

ITabell 5.5 Beräkning av anslaget för år 2001 1
Tusental kronor
Anslag 2000	1 175 600
Minskat resursbehov	-135 265
Förslag 2001	1 039 335

\|Tabell 5.7 Beräkning av anslaget för år 2001 \|
Tusental kronor
Anslag 2000	321 589
Minskat resursbehov	-36 368
Förslag 2001	285 221

5.8.3 12:3 Migrationspolitiska åtgärder

ITabell 5.6 Anslagsutveckling 1
Tusental kronor		120 523	Anslags- sparande	22 519
1999	Utfall	120 523	Anslags- sparande	22 519
2000	Anslag	321 589	Utgifts- prognos	264 915
2001	Förslag	285 221
2002	Beräknat	293 594
2003	Beräknat	298 095

5.8.4 12:4 Utlänningsnämnden

\|Tabell 5.8 Anslagsutveckling 1
Tusental kronor		62 098	Anslags- sparande	378
1999	Utfall	62 098	Anslags- sparande	378
2000	Anslag	69 628	Utgifts- prognos	69 000
2001	Förslag	70 483
2002	Beräknat	65 871 ¹
2003	Beräknat	67 342 ¹

¹ Motsvarar 64 483 tkr i 2001 års prisnivå.

² Motsvarar 64 483 tkr i 2001 års prisnivå.

Ett viktigt inslag i migrationspolitiken är bered-
skapen att ta emot flyktingar för vidarebosätt-
ning i Sverige. Uttagningarna sker som regel i
samarbete med UNHCR. Staten betalar ut er-
sättning till de kommuner som tar emot sådana
flyktingar. Av de medel riksdagen anvisar för
kvotflyktingar genomförs även vissa hjälpinsatser
för flyktingar utanför Sverige. Under 1999 av-
sattes medel för att tillfälligt överföra upp till
4 000 medborgare i Förbundsrepubliken Ju-
goslavien. Staten ger bidrag till åtgärder för fri-
villig återvandring av vissa personer som efter att
ha varit bosatta i Sverige under längre eller korta-
re tid väljer att återvandra till sitt ursprungliga
hemland eller till annat bosättningsland. Anhöri-
ga till flyktingar i Sverige kan få bidrag till resan
hit. Medel används även för att bekosta vissa
migrationspolitiska projekt och Sveriges delta-
gande i internationellt samarbete inom flykting-
och invandringsområdet. Likaså anvisas medel
från detta anslag till Svenska Röda korsets efter-
forskningsverksamhet.

Utlänningsnämnden prövar överklaganden av
beslut som fattas av Migrationsverket avseende
avvisning och utvisning samt ansökningar om
uppehållstillstånd, flyktingförklaring, resedoku-
ment, svenskt medborgarskap och offentliga bi-
träden i utlänningsärenden. Nämnden prövar
även s.k. nya ansökningar om uppehållstillstånd
enligt 2 kap. 5 b § utlänningslagen. Sådan ansö-
kan kan göras efter det att ett avvisnings- eller
utvisningsbeslut vunnit laga kraft.

Den 30 juni 2000 var 108 personer anställda
vid nämnden, vilket är 6 personer färre än 1999.

Som en följd av regeringens förslag att utöka
Migrationsverkets förvaltningsanslag anser rege-
ringen det motiverat att utöka Utlänningsnämn-
dens förvaltningsanslag med 6 miljoner kronor
år 2001 för att undvika långa handläggningstider
för de många överklagandeärenden som då be-
räknas komma att lämnas in till nämnden.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 8

ITabell 5.9 Beräkning av anslaget för år 2001 1
Tusental kronor
Anslag 2000	69 628
Pris- och löneomräkning	855
Överfört från anslaget 12:3	6 000
Minskat resursbehov	-6 000
Förslag 2001	70 483

5.8.6 12:6 Utresor för avvisade och

utvisade

5.8.5 12:5 Offentligt biträde i

utlänningsärenden

ITabell 5.12 Anslagsutveckling 1
Tusental kronor		60 484	Anslags- sparande
1999	Utfall	60 484	Anslags- sparande
2000	Anslag	74 531	Utgifts- prognos	71 435
2001	Förslag	63 656
2002	Beräknat	65 043
2003	Beräknat	65 556

ITabell 5.10 Anslagsutveckling 1
Tusental kronor		51 091	Anslags- sparande
1999	Utfall	51 091	Anslags- sparande
2000	Anslag	73 338	Utgifts- prognos	67 900
2001	Förslag	57 913
2002	Beräknat	52 028
2003	Beräknat	57 027

Anslaget finansierar offentligt biträde enligt ut-
länningslagen (1989:529) vid Regeringskansliet,
Migrationsverket och Utlänningsnämnden. An-
slaget påverkas främst av antalet avgjorda ärende.

Regeringens överväganden

Kostnaderna för offentligt biträde hos Migra-
tionsverket under 1999 översteg anslagna medel
och verket utnyttjade sin anslagskredit med
1 219 000 kronor. En jämförelse mellan budget
och utfall för 1999 visar att Utlänningsnämnden
utnyttjade sin anslagskredit med 146 000 kronor.
Den del av anslaget som Regeringskansliet för-
fogar över utnyttjades inte fullt ut.

Uppföljningsarbetet för att kunna få mer pre-
cisa beräkningar av anslaget fortsätter under
2000.

Anslaget finansierar resor ut ur landet för utlän-
ningar som avvisats eller utvisats enligt beslut av
regeringen, Migrationsverket, Utlänningsnämn-
den eller Polisen med stöd av utlänningslagen.
Även kostnader för resor ur Sverige för de
asylsökande som återkallat sin ansökan finansie-
ras från anslaget.

Den 1 januari 1999 övertog Migrationsverket
huvudansvaret för verkställighet av beslut om av-
visning och utvisning från Polisen. Migra-
tionsverket kan överlämna ärenden till polis-
myndigheten om utlänningen håller sig undan
eller om det kan antas att tvång kommer att be-
hövas för att genomföra verkställigheten. Krimi-
nalvårdens transporttjänst organiserar utresor för
avvisade och utvisade på polisens uppdrag.

Regeringens överväganden

Regeringen bedömer att anslaget kan minskas i
förhållande till 2000.

ITabell 5.13 Beräkning av anslaget för år 2001 \|
Tusental kronor
Anslag 2000	74 531
Minskat resursbehov	-10 875
Förslag 2001	63 656

ITabell 5.11 Beräkning av anslaget för år 2001 1
Tusental kronor
Anslag 2000	73 338
Minskat resursbehov	-15 425
Förslag 2001	57 913

15 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nrl. Del2

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 8

6 Politikområde Minoritetspolitik

6.1 Omfattning

Minoritetspolitiken omfattar frågor om skydd
och stöd för de nationella minoriteterna och de
historiska minoritetsspråken.

6.2 Utgiftsutveckling

Tabell 6.1 Utgiftsutvecklingen inom politikområdet

Miljoner kronor

Utfall

1999

Anslag

2000

Utgifts-
prognos
2000

Förslag
anslag
2001

Beräknat
anslag
2002

Beräknat
anslag
2003

47:1 Åtgärder för nationella minoriteter

8,0

Totalt för Minoritetspolitik inom utgiftsområde 8

8.0

8,0

8.0

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 8

6.3 Mål

Regeringens förslag: Minoritetspolitikens mål
skall vara att ge skydd för de nationella minori-
teterna och stärka deras möjligheter till inflytan-
de samt stödja de historiska minoritetsspråken så
att de hålls levande.

Det föreslagna målet överensstämmer med den
inriktning som minoritetspolitiken getts genom
riksdagens beslut om nationella minoriteter i
Sverige (prop. 1998/99:143, bet.l999/2000:KU6,
rskr. 1999/2000:69).

6.4 Politikens inriktning

Minoritetspolitiken inriktas på att ge skydd för
de nationella minoriteterna och stärka deras
möjligheter till inflytande samt stödja de histo-
riska minoritetsspråken så att de kan hållas le-
vande. Politikområdet är nytt från och med år
2000. Det grundas på riksdagens beslut i decem-
ber 1999 om åtgärder för de nationella minori-
teterna och inriktningen av en minoritetspolitik
(prop. 1998/99:143, bet. 1999/2000:KU6, rskr.
1999/2000:69). De nationella minoriteterna är
samer, sverigefinnar, tornedalingar, romer och
judar och de språk som omfattas av minoritets-
politiken är samiska (alla former), finska, meän-
kieli (tornedalsfinska), romani chib (alla former)
och jiddisch.

6.5 Insatser

6.5.1 Statliga insatser inom
politikområdet

Sverige godkände i februari 2000 Europarådets
ramkonvention om skydd för nationella minori-
teter och den europeiska stadgan om landsdels-
eller minoritetsspråk. En rad åtgärder har vidta-
gits under året för att stärka de nationella mino-
riteterna i Sverige och ge deras språk det stöd
som krävs för att de skall hållas levande. Insat-
serna har varit både nationella och regionala.

Den 1 april 2000 trädde lagarna (SFS
1999:1175 och 1176) om rätt att använda samiska
respektive finska och meänkieli hos förvalt-

ningmyndigheter och domstolar i kraft. Rätten
avser de områden (förvaltningsområden) där
språken använts av hävd och fortfarande används
i tillräcklig omfattning. För samiska omfattas
Arjeplogs, Gällivare, Jokkmokks och Kiruna
kommuner och för finska och meänkieli Gälliva-
re, Haparanda, Kiruna, Pajala och Overtorneå
kommuner. I dessa kommuner har den enskilde,
oavsett om hon eller han behärskar svenska, rätt
att tala samiska respektive finska och meänkieli
vid muntlig förhandling inför domstol och rätt
att ge in skriftliga inlagor på respektive språk.
Hos förvaltningsmyndigheter har den enskilde
rätt att använda samiska respektive finska och
meänkieli vid sina muntliga och skriftliga kon-
takter om ärendet rör myndighetsutövning och
har anknytning till förvaltningsområdet. Myn-
digheten är skyldig att ge muntliga svar på sa-
miska respektive finska och meänkieli. Lagstift-
ningen innebär också att den enskilde i
kommuner som ingår i förvaltningsområdena har
rätt att få förskole- eller äldreomsorg helt eller
delvis på respektive språk.

De nationella insatserna har bl.a. rört utbild-
ningsväsendet. Läroplanerna (Lpo 94 och Lpf
94) har ändrats så att det framgår att kunskap
skall ges om de nationella minoriteterna och mi-
noritetsspråken. Också vid revidering av kurs-
planerna har de nationella minoriteterna och mi-
noritetsspråken uppmärksammats. Vidare har
Socialstyrelsen fått i uppdrag att kartlägga äldre-
omsorgen för finsktalande i olika kommuner.
Vissa författningar som särskilt rör de nationella
minoriteternas rättigheter har översatts till mino-
ritetsspråken. Inflytande för de nationella mino-
riteterna är av stor betydelse för politiken och
ekonomiska medel har tilldelats deras organisa-
tioner för att ge möjligheter till ökat inflytande.

6.5.2 Insatser utanför politikområdet

Det statliga stödet till litteratur och kulturtid-
skrifter har fr.o.m. år 2000 ökats med en miljon
kronor för att särskilt kunna beakta de nationella
minoriteterna vid fördelningen av stödet. Vidare
har domstolsväsendet tillförts en miljon kronor
för ökade tolk- och översättningskostnader på
grund av de nya rättigheter som följer av mino-
ritetspolitiken.

Inom ramen för samepolitiken görs insatser
för att uppnå målet att verka för en levande sa-
misk kultur byggd på en ekologiskt hållbar ren-
näring och andra samiska näringar. Insatserna

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE S

omfattar bl.a. stödet till Sametinget och sa-
meskolorna.

6.6 Resultatbedömning

Ett resultat av den nya minoritetspolitiken är en
större medvetenhet och kunskap om de natio-
nella minoriteterna både inom minoritetsgrup-
perna själva och även i majoritetssamhället. Mi-
noriteternas ökade möjlighet till inflytande har
lett till växande aktivitet bland minoritetsgrup-
perna, bl.a. bildandet av Sverigefinländarnas de-
legation som skall vara ett organ för den sverige-
finländska minoriteten.

Regeringen bedömer att verksamheten bedri-
vits i enlighet med intentionerna i den minori-
tetspolitiska propositionen och att detta arbete
skall fortsätta.

finska och meänkieli. Medlen fördelas av Läns-
styrelsen i Norrbottens län enligt förordningen
(2000:86) om statsbidrag till åtgärder för att
stödja användningen av samiska, finska och me-
änkieli.

Anslaget täcker också kostnader för inflytande
för nationella minoriteter och vissa uppfölj-
ningsinsatser. Regeringen har den 11 maj 2000
fördelat medel till organisationer som företräder
de nationella minoriteterna för att ge ökade möj-
ligheter till inflytande i frågor som rör dem.

Regeringens överväganden

Minoritetspolitiken är ett nytt politikområde och
det finns behov av att utveckla verksamheten.
Regeringen bedömer att verksamheten bör fort-
sätta utvecklas i enlighet med intentionerna i den
minoritetspolitiska propositionen.

6.7 Budgetförslag

6.7.1 47:1 Åtgärder för nationella

minoriteter

ITabell 6.3 Beräkning av anslaget för år 2001 \|
Tusental kronor Anslag 2000	8 000
Oförändrat resurs-	-
behov
Förslag 2001	8 000

ITabell 6.2 Anslagsutveckling \|
Tusental kronor
2000	Anslag	8 000	Utgifts- prognos	8000
2001	Förslag	8 000
2002	Beräknat	8 000
2003	Beräknat	8 000

Anslaget fördes första gången upp på statsbud-
geten år 2000.

Av anslaget används huvuddelen som statsbi-
drag till kommunerna och landstinget inom de
områden i Norrbottens län som utpekats som
förvaltningsområden för samiska respektive

Hälsovård, sjukvård
och social omsorg

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Förslag till statsbudget för 2001

Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Innehållsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut......................................................................................9

2 Hälsovård, sjukvård och social omsorg...............................................................11

2.1 Omfattning............................................................................................11

2.2 Utgiftsutveckling..................................................................................11

3 Politikområde Hälso- och sjukvårdspolitik........................................................13

3.1 Omfattning............................................................................................13

3.2 Utgiftsutveckling..................................................................................13

3.3 Mål..........................................................................................................13

3.4 Politikens inriktning.............................................................................14

3.5 Resultatbedömning...............................................................................15

3.5.1 Kvaliteten i hälso- och sjukvården skall förbättras och patientens

ställning stärkas.....................................................................................15

3.5.2 Läkemedelsförsörjningen skall utvecklas och vara kostnadseffektiv 19

3.5.3 En god tandhälsa skall upprätthållas....................................................26

3.5.4 Vården och omsorgen om psykiskt störda skall förbättras................29

3.6 Budgetförslag.........................................................................................32

3.6.1 13:1 Sjukvårdsförmåner m.m................................................................32

3.6.2 13:2 Bidrag för läkemedelsförmånen...................................................33

3.6.3 13:3 Bidrag till hälso- och sjukvård......................................................35

3.6.4 13:4 Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik..........36

3.6.5 13:5 Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd........................................37

3.6.6 13:6 Ersättning till steriliserade i vissa fall...........................................38

3.6.7 13:7 Socialstyrelsen...............................................................................39

3.7 Övrig verksamhet..................................................................................42

3.7.1 Läkemedelsverket..................................................................................42

3.7.2 Apoteket AB..........................................................................................43

4 Politikområde Folkhäls opolitik...........................................................................45

4.1 Omfattning............................................................................................45

4.2 Utgiftsutveckling..................................................................................46

4.3 Mål..........................................................................................................47

4.4 Politikens inriktning.............................................................................47

4.5 Insatser...................................................................................................48

4.5.1 Statliga insatser inom politikområdet..................................................48

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

4.5.2 Insatser utanför politikområdet...........................................................51

4.6 Resultatbedömning...............................................................................51

4.6.1 Resultat..................................................................................................52

4.6.2 Analys och slutsatser............................................................................53

4.7 Budgetförslag........................................................................................55

4.7.1 14:1 Insatser mot aids...........................................................................55

4.7.2 14:2 Bidrag till WHO...........................................................................56

4.7.3 14:3 Bidrag till Nordiska hälsovårdshögskolan..................................56

4.7.4 14:4 Folkhälsoinstitutet........................................................................57

4.7.5 14:5 Smittskyddsinstitutet...................................................................58

4.8 14:6 Institutet för psykosocial medicin...............................................60

4.8.1 14:7 Folkhälsopolitiska åtgärder..........................................................61

4.8.2 14:8 Alkohol- och narkotikapolitiska åtgärder...................................61

4.8.3 14:9 Alkoholinspektionen....................................................................62

4.8.4 14:10 Alkoholsortimentsnämnden......................................................63

4.9 Övrig statlig verksamhet......................................................................63

5 Politikområde Barnpolitik...................................................................................65

5.1 Omfattning...........................................................................................65

5.2 Utgiftsutveckling..................................................................................65

5.3 Mål.........................................................................................................66

5.4 Politikens inriktning.............................................................................66

5.5 Insatser..................................................................................................66

5.5.1 Statliga insatser inom politikområdet..................................................66

5.5.2 Insatser utanför politikområdet...........................................................67

5.6 Resultatbedömning...............................................................................67

5.6.1 Resultat..................................................................................................68

5.6.2 Analys och slutsatser............................................................................68

5.7 Budgetförslag........................................................................................69

5.7.1 15:1 Barnombudsmannen.....................................................................69

5.7.2 15:2 Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor....................69

6 Politikområde Handikappolitik..........................................................................71

6.1 Omfattning...........................................................................................71

6.2 Utgiftsutveckling..................................................................................72

6.3 Mål.........................................................................................................72

6.4 Politikens inriktning.............................................................................72

6.5 Insatser..................................................................................................73

6.5.1 Statliga insatser inom politikområdet..................................................74

6.5.2 Insatser utanför politikområdet...........................................................76

6.6 Resultatbedömning...............................................................................76

6.6.1 Resultat..................................................................................................76

6.6.2 Analys och slutsatser............................................................................78

6.7 Budgetförslag........................................................................................79

6.7.1 16:1 Personligt ombud.........................................................................79

6.7.2 16:2 Vissa statsbidrag inom handikappområdet.................................80

6.7.3 16:3 Statsbidrag till vårdartjänst m.m..................................................80

6.7.4 16:4 Bidrag till viss verksamhet för personer med funktionshinder. 82

6.7.5 16:5 Bidrag till handikapporganisationer............................................83

6.7.6 16:6 Alternativ telefoni.........................................................................83

6.7.7 16:7 Bilstöd till handikappade..............................................................84

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

6.7.8 16:8 Kostnader för statlig assistansersättning.....................................84

6.7.9 16:9 Statens institut för särskilt utbildningsstöd................................85

6.7.10 16:10 Handikappombudsmannen........................................................86

7 Politikområde Aldrepolitik..................................................................................87

7.1 Omfattning............................................................................................87

7.2 Utgiftsutveckling..................................................................................87

7.3 Mål..........................................................................................................88

7.4 Politikens inriktning.............................................................................88

7.5 Insatser...................................................................................................88

7.5.1 Statliga insatser inom politikområdet..................................................88

7.5.2 Insatser utanför politikområdet...........................................................88

7.6 Resultatbedömning...............................................................................89

7.7 Resultat..................................................................................................89

7.7.1 Analys och slutsatser.............................................................................91

7.8 Budgetförslag.........................................................................................92

7.8.1 17:1 Stimulansbidrag och åtgärder inom äldrepolitiken.....................92

8 Politikområde Socialtjänstpolitik........................................................................95

8.1 Omfattning............................................................................................95

8.2 Utgiftsutveckling..................................................................................95

8.3 Mål..........................................................................................................96

8.4 Politikens inriktning.............................................................................96

8.5 Insatser...................................................................................................96

8.5.1 Statliga insatser inom politikområdet..................................................96

8.5.2 Insatser utanför politikområdet...........................................................98

8.6 Resultatbedömning...............................................................................98

8.6.1 Resultat..................................................................................................98

8.6.2 Analys och slutsatser.............................................................................99

8.7 Budgetförslag.......................................................................................102

8.7.1 18:1 Bidrag till utveckling av socialt arbete m.m..............................102

8.7.2 18:2 Statens institutionsstyrelse.........................................................103

8.7.3 18:3 Utvecklingsmedel till åtgärder för hemlösa..............................104

9 Politikområde Forskningspolitik under utgiftsområde 16 Utbildning och

universitetsforskning..........................................................................................105

9.1 Budgetförslag.............................................................................,.........105

9.1.1 26:1 Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap:

Förvaltning..........................................................................................105

9.1.2 26:2 Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap:

Forskning.............................................................................................105

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Tabellförteckning

Anslagsbelopp.................................................................................................................10

2.1 Utgiftsutvecklingen inom utgiftsområdet..........................................................11

3.1 Utgiftsutvecklingen inom politikområdet.........................................................13

3.2 Kostnaderna för läkemedel i relation till de totala kostnaderna för hälso- och

sjukvården, miljoner kronor................................................................................21

3.3 Läkemedelskostnad (per invånare och könsuppdelat) per landsting 1999.......22

3.4 Läkemedelskostnaden i öppen vård fördelad på läkemedelsförmån resp,

egenavgift 1998 och 1999, miljarder kronor.......................................................23

3.5 Vårdtillfällen och antal inskrivna i psykiatrisk tvångsvård 1993-1998.............30

3.6 Anslagsutveckling 13:1 Sjukvårdsförmåner m.m...............................................32

3.7 Beräknad fördelning på anslagsposter................................................................32

3.8 Anslagsutveckling 13:2 Bidrag för läkemedelsförmånen..................................33

3.9 Anslagsutveckling 13:3 Bidrag till hälso- och sjukvård.....................................35

3.10 Anslagsutveckling 13:4 Statens beredning för utvärdering av medicinsk

metodik.................................................................................................................36

3.11 Beräkning av anslaget för 2001............................................................................36

3.12 Anslagsutveckling 13:5 Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd.......................37

3.13 Beräkning av anslaget för 2001............................................................................37

3.14 Anslagsutveckling 13:6 Ersättning till steriliserade i vissa fall..........................38

3.15 Anslagsutveckling 13:7 Socialstyrelsen...............................................................39

3.16 Offentligrättslig verksamhet...............................................................................39

3.17 Uppdragsverksamhet...........................................................................................39

3.18 Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser.....................................................40

3.19 Beräkning av anslaget för 2001............................................................................42

3.20 Offentligrättslig verksamhet...............................................................................43

3.21 Uppdragsverksamhet...........................................................................................43

3.22 Ekonomisk översikt.............................................................................................44

4.1 Utgiftsutvecklingen inom politikområdet.........................................................46

4:2 Anslagsutveckling 14:1 Insatser mot aids...........................................................55

4.3 Anslagsutveckling 14:2 Bidrag till WHO...........................................................56

4.4 Anslagsutveckling 14:3 Bidrag till Nordiska hälsovårdshögskolan..................56

4.5 Anslagsutveckling 14:4 Folkhälsoinstitutet.......................................................57

4.6 Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser.....................................................58

4.7 Beräkning av anslaget för 2001............................................................................58

4.8 Anslagsutveckling 14:5 Smittskyddsinstitutet...................................................58

4.9 Uppdragsverksamhet...........................................................................................59

4.10 Beräkning av anslaget för 2001............................................................................60

4.11 Anslagsutveckling 14:6 Institutet för psykosocial medicin..............................60

4.12 Beräkning av anslaget för 2001............................................................................60

4.13 Anslagsutveckling 14:7 Folkhälsopolitiska åtgärder..........................................61

4.14 Anslagsutveckling 14:8 Alkohol- och narkotikapolitiska åtgärder..................61

4.15 Anslagsutveckling 14:9 Alkoholinspektionen....................................................62

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

4.16 Beräkning av anslaget för 2001 ............................................................................63

4.17 Anslagsutveckling 14:10 Alkoholsortimentsnämnden......................................63

4.18 Ekonomisk översikt för de fem senaste åren......................................................64

5.1 Utgiftsutvecklingen inom politikområdet..........................................................65

5.2 Anslagsutveckling 15:1 Barnombudsmannen.....................................................69

5.3 Beräkning av anslaget för 2001............................................................................69

5.4 Anslagsutveckling 15:2 Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor.... 69

5.5 Beräkning av anslaget för 2001............................................................................70

6.1 Utgiftsutvecklingen inom politikområdet..........................................................72

6.2 Anslagsutveckling 16:1 Personligt ombud..........................................................79

6.3 Anslagsutveckling 16:2 Vissa statsbidrag inom handikappområdet..................80

6.5 Anslagsutveckling 16:4 Statsbidrag till vårdartjänst m.m..................................80

6.6 Beräkning av anslaget för 2001............................................................................81

6.5 Bemyndigandeom ekonomiska förpliktelser......................................................81

6.7 Anslagsutveckling 16:4 Bidrag till viss verksamhet för personer med

funktionshinder....................................................................................................82

6.8 Beräkning av anslaget för 2001 ............................................................................82

6.9 Anslagsutveckling 16:5 Bidrag till handikapporganisationer............................83

6.10 Anslagsutveckling 16:6 Alternativ telefoni.........................................................83

6.11 Beräkning av anslaget för 2001............................................................................84

6.12 Anslagsutveckling 16:7 Bilstöd till handikappade..............................................84

6.13 Anslagsutveckling 16:8 Kostnader för statlig assistansersättning.....................84

6.14 Beräkning av anslaget för 2001............................................................................85

6.15 Anslagsutveckling 16:9 Statens institut för särskilt utbildningsstöd................85

6.16 Beräkning av anslaget för 2001............................................................................86

6.17 Anslagsutveckling 16:10 Handikappombudsmannen........................................86

6.18 Beräkning av anslaget för 2001............................................................................86

7.1 Utgiftsutvecklingen inom politikområdet..........................................................87

7.2 Antalet äldre totalt som erhållit hjälp av kommunens äldreomsorg under

åren 1994-1999.....................................................................................................89

7.3 Anslagsutveckling 17:1 Stimulansbidrag och åtgärder inom äldrepolitiken.....92

8.1 Utgiftsutvecklingen inom politikområdet..........................................................95

8.2 Anslagsutveckling 18:1 Bidrag till utveckling av socialt arbete m.m..............102

8.3 Anslagsutveckling 18:2 Statens institutionsstyrelse.........................................103

8.4 Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser...................................................103

8.5 Beräkning av anslaget för 2001..........................................................................104

8.6 Anslagsutveckling 18:3 Utvecklingsmedel till åtgärder för hemlösa..............104

9.1 Anslagsutveckling 26:1 Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap:

Förvaltning..........................................................................................................105

9.2 Beräkning av anslaget för 2001..........................................................................105

9.3 Anslagsutveckling 26:2 Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap:

Forskning............................................................................................................105

9.4 Beräkning av anslaget för 2001..........................................................................106

9.5 Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser...................................................106

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Diagramförteckning

3.1 Effekter av höjning av högkostandsskyddet på läkemedelskonsumtionen i

olika ålderskategorier...........................................................................................23

3.2 Andel frikort i olika åldersgrupper och könsuppdelat......................................23

3.3 Frikort fördelade med avseende på giltighetsstid..............................................24

3.4 Månadsvis försäljning av Viagra och Xenical under perioden janauari

1999-juli 2000,....................................................................................................24

3.5 Andelen kariesfria barn........................................................................................28

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1. godkänner de föreslagna målen för Hälso-
och sjukvårdspolitiken (avsnitt 3.3), Folk-
hälsopolitiken (avsnitt 4.3), Bampolitiken
(avsnitt 5.3), Handikappolitiken (avsnitt
6.3), Aldrepolitiken (avsnitt 7.3) och
Socialtjänstpolitiken (avsnitt 8.3) samt att
följande mål för utgiftsområdet upphör att
gälla: Att trygga en god hälsa och goda lev-
nadsvillkor och se till att hälso- och sjuk-
vården och den sociala omsorgen bedrivs
med god kvalitet och effektiv resurs-
användning samt tillgodoser den enskilde
individens behov av vård, omsorg, stöd och
service.

2. bemyndigar regeringen att under 2001, i
fråga om ramanslaget 13:7 Socialstyrelsen,
ingå ekonomiska förpliktelser som inklu-
sive tidigare åtaganden innebär utgifter på
högst 20 000 000 kronor efter 2001,

3. bemyndigar regeringen att under 2001, i
fråga om ramanslaget 14:4 Folkhälsoinsti-
tutet, ingå ekonomiska förpliktelser som in-
klusive tidigare åtaganden innebär utgifter
på högst 50 000 000 miljoner kronor efter
2001,

4. bemyndigar regeringen att under 2001, i
fråga om ramanslaget 16:3 Statsbidrag till
vårdartjänst m.m., ingå ekonomiska för-
pliktelser som inklusive tidigare åtaganden
innebär utgifter på högst 60 000 000
kronor efter 2001,

5. bemyndigar regeringen att under 2001, i
fråga om ramanslaget 18:2 Statens institu-
tionsstyrelse, ingå ekonomiska förpliktelser
som inklusive tidigare åtaganden innebär
utgifter på högst 18 000 000 kronor efter
2001,

6. bemyndigar regeringen att under 2001, i
fråga om ramanslaget 26:2 Forskningsrådet
för arbetsliv och socialvetenskap: Forskning,
ingå ekonomiska förpliktelser som inklu-
sive tidigare gjorda åtaganden innebär ut-
gifter på högst 460 000 000 kronor efter
2001,

7. för budgetåret 2001 anvisar anslagen under
utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och
social omsorg enligt följande uppställning:

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

\|Anslagsbelopp \|
Tusental kronor Anslag		Anslagstyp
13:1	Sjukvårdsförmåner m.m.	ramanslag	2 242 000
13:2	Bidrag för läkemedelsförmånen	ramanslag	16 137 000
13:3	Bidrag till hälso- och sjukvård	ramanslag	962 087
13:4	Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik	ramanslag	36 165
13:5	Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd	ramanslag	23 407
13:6	Ersättning till steriliserade i vissa fall	ramanslag	78 000
13:7	Socialstyrelsen	ramanslag	476 577
14:1	Insatser mot aids	ramanslag	65 622
14:2	Bidrag till WHO	ramanslag	8 000
14:3	Bidrag till Nordiska hälsovårdshögskolan	ramanslag	16 896
14:4	Folkhälsoinstitutet	ramanslag	120 275
14:5	Smittskyddsinstitutet	ramanslag	152 869
14:6	Institutet för psykosocial medicin	ramanslag	13 249
14:7	Folkhälsopolitiska åtgärder	ramanslag	53 554
14:8	Alkohol- och narkotikapolitiska åtgärder	ramanslag	77 500
14:9	Alkoholinspektionen	ramanslag	7 650
14:10	Alkoholsortimentsnämnden	ramanslag	401
15:1	Barnombudsmannen	ramanslag	8 565
15:2	Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor	ramanslag	6 980
16:1	Personligt ombud	ramanslag	60 000
16:2	Vissa statsbidrag inom handikappområdet	reservationsanslag	277 000
16:3	Statsbidrag till vårdartjänst m.m.	ramanslag	172 470
16:4	Bidrag till viss verksamhet för personer med funktionshinder	anslag	79 394
16:5	Bidrag till handikapporganisationer	anslag	157 248
16:6	Alternativ telefoni	ramanslag	21 476
16:7	Bilstöd till handikappade	ramanslag	227 000
16:8	Kostnader för statlig assistansersättning	ramanslag	6 640 000
16:9	Statens institut för särskilt utbildningsstöd	ramanslag	20 781
16:10	Handikappombudsmannen	ramanslag	15 247
17:1	Stimulansbidrag och åtgärder inom äldrepolitiken	ramanslag	251 946
18:1	Bidrag till utveckling av socialt arbete m.m.	ramanslag	88 378
18:2	Statens institutionsstyrelse	ramanslag	604 233
18:3	Utvecklingsmedel till åtgärder för hemlösa	reservationsanslag	10 000
26:1	Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap: Förvaltning	ramanslag	24 212
26:2	Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap: Forskning	ramanslag	237 443
Summa			29 373 625

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

2 Hälsovård, sjukvård och social omsorg

2.1 Omfattning

Utgiftsområdet omfattar politikområdena
Hälso- och sjukvårdspolitik, Folkhälsopolitik,
Barnpolitik, Handikappolitik, Aldrepolitik och
Socialtjänstpolitik. Utgiftsområdet omfattar även
anslagen Forskningsrådet för arbetsliv och
socialvetenskap: Forskning och Forskningsrådet
för arbetsliv och socialvetenskap: Förvaltning,
vilka ingår i politikområdet Forskningspolitik
inom utgiftsområde 16 Utbildning och univer-
sitetsforskning.

2.2 Utgiftsutveckling

Tabell 2.1 Utgiftsutvecklingen inom utgiftsområdet

Miljoner kronor

	Utfall 1999	Anslag 2000 ¹	Utgifts- prognos 2000	Förslag anslag 2001	Beräknat anslag 2002	Beräknat anslag 2003
Hälso- och sjukvårdspolitik	17 665,4	19 792,2	20 389,3	19 955,2	20 023,5	20 379,3
Folkhälsopolitik	475,8	481,5	472,3	516,0	566,2	608,4
Barnpolitik	13,7	15,1	16,0	15,5	15,9	16,2
Handikappolitik	5 398,6	6 096,3	6 322,9	7 670,6	8 594,4	9 752,9
Äldrepolitik	208,9	259,0	280,1	251,9	112,9	112,9
Socialtjänstpolitik	551,7	728,2	650,1	702,6	715,5	729,3
Bostadspolitik²	102,4	0,0	230,0
Forskningspolitik³	101,4	115,9	127,8	261,7	280,7	296,8
Totalt för utgiftsområde 9	24 518,0	27 488,2	28 488,4	29 373,6	30 309,2	31 895.9

¹ Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 2000 i samband med den ekonomiska vårpropositionen.

² Politikområdet ligger under utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande.

³ Politikområdet ligger under utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

3 Politikområde Hälso- och sjukvårdspolitik

3.1 Omfattning

Politikområdet omfattar myndigheter och stat-
liga insatser riktade mot hälso- och sjukvården i
syfte att främja och säkerställa en god hälsa och
vård på lika villkor för hela befolkningen.

Politikområdet omfattar tandvårdsstödet, er-
sättningar till sjukvårdshuvudmännen, läke-
medelsförmånen, bidrag till hälso- och sjukvård,
ersättning till steriliserade i vissa fall samt myn-
digheterna Hälso och sjukvårdens ansvars-
nämnd, Statens beredning för utvärdering av
medicinsk metodik, Socialstyrelsen och Läke-
medelverket samt det statligt ägda bolaget Apo-
teket AB.

3.3 Mål

Regeringens förslag: Vårdens kvalitet och till-
gänglighet skall förbättras.

3.2 Utgiftsutveckling

Målen för hälso- och sjukvådspolitiken som an-
gavs i budgetpropositionen för 2000 var:

- Kvaliteten i hälso- och sjukvården skall för-
bättras.

- Patientens ställning skall stärkas.

- Läkemedelsförsörjningen skall utvecklas
och vara kostnadseffektiv.

- En god tandhälsa skall upprätthållas.

- Vården av och omsorgen om psykiskt
störda skall förbättras.

Tabell 3.1 Utgiftsutvecklingen inom politikområdet

Miljoner kronor

	Utfall 1999	Anslag 2000 ¹	Utgifts- prognos 2000	Förslag anslag 2001	Beräknat anslag 2002	Beräknat anslag 2003
13:1 Sjukvårdsförmåner	1 909,4	1 998,0	2 098,0	2 242,0	2 384,0	2 728,0
13:2 Bidrag till läkemedelsförmånen	14 212,0	16 137,0	16 603,0	16 137,0	16 137,0	16 137,0
13:3 Bidrag till hälso- och sjukvård	987,3	980,2	983,0	962,1	982,1	982,1
13:4 Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik	33,0	35,7	36,5	36,2	36,9	37,7
13:5 Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd	22,5	19,1	23,5	23,4	23,9	24,4
13:6 Ersättning till steriliserade i vissa fall	57,4	191,5	208,9	78,0	-	-
13:7 Socialstyrelsen	430,7	429,1	427,9	476,6	459,6	470,0
Bidrag till WHO-enheten för rapportering av läke- medelsbiverkningar	1,6	1,6	1,6
Bidrag till psykiatriområdet	11,4	-	6,8
Totalt för Politikområde Hälso- och sjukvårdspolitik	17 685,4	19 792,2	20 389,3	19 955,2	20 023,5	20 379,3

¹ Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 2000 i samband med den ekonomiska vårpropositionen.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

3.4 Politikens inriktning

Den svenska hälso- och sjukvårdspolitiken har i
sina huvuddrag vuxit fram i brett politiskt sam-
förstånd och med starkt stöd i befolkningen. Det
övergripande målet för hälso- och sjukvården
framgår av 2 § hälso- och sjukvårdslagen
(1982:763) och innebär en god hälsa och en vård
på lika villkor för hela befolkning. Hälso- och
sjukvården är en samhällssektor som befolk-
ningen känner stor tillit till och vårdens utveck-
ling har också motsvarat högt ställda förvänt-
ningar. Trots den svaga utvecklingen av
samhällsekonomin under 1990-talet har både
tillgängligheten och kvaliteten i vården förbätt-
rats och vårdens insatser nått allt fler och allt
äldre patienter. Vården har också bidragit till
unikt låg spädbarnsdödlighet och hög medellivs-
längd. Därutöver har patientens ställning stärkts
genom ökade valmöjligheter och rätt till infly-
tande och delaktighet i behandlingen.

Samtidigt finns stora utmaningar, både finan-
siella och strukturella, för hälso- och sjukvården.
Det finns ett behov av att ytterligare öka till-
gängligheten och kvaliteten i vården samt att
minska trycket på vårdpersonalen. Dessutom
ställer den snabba medicinska och medicinsk-
tekniska utvecklingen, i kombination med med-
borgarnas krav på bästa möjliga vård, krav på att
hälso- och sjukvårdens grundläggande struktur
och inriktning utvecklas och att nya arbetssätt
med en mångfald av vårdgivare och driftsformer
uppmuntras.

Regeringen föreslår att målet för politikom-
rådet hälso- och sjukvård skall vara att vårdens
kvalitet och tillgänglighet skall förbättras. I ar-
betet med att uppnå detta mål är det viktigt att
de grundläggande principerna för en allmän
hälso- och sjukvård upprätthålls. Hälso- och
sjukvården skall även i framtiden ges på lika vill-
kor och efter behov, styras demokratiskt och
vara solidariskt finansierad. Dessutom skall
människor ha möjlighet att påverka och vara del-
aktiga i vården. Mot bakgrund av den ökande et-
niska och kulturella mångfalden i samhället krävs
vidare att hälso- och sjukvården beaktar ett in-
tegrationsperspektiv.

Regeringen avser att förstärka hälso- och
sjukvårdens resurser med sammanlagt 9
miljarder kronor under åren 2001-2004. Rege-
ringen har träffat avtal med Landstingsförbundet
och Svenska kommunförbundet om utveck-
lingsinsatser inom vården och omsorgen.

Arbetet med att följa upp effekterna av
resurstillskottet kommer att vara en viktig
uppgift under de kommande åren. Under 2001
kommer den första miljarden att utbetalas till
kommuner och landsting.

Samhällets kostnader för läkemedelsförmånen
har under åren 1998 och 1999 samt hittills under
2000 fortsatt att öka i en relativt hög takt. Rege-
ringen har därför för avsikt att under 2001 till
riksdagen lämna förslag till förändringar i läke-
medelsförmånen bl.a. i syfte begränsa öknings-
takten för läkemedelskostnaderna och nå ökad
effektivitet i förmånssystemet. Utgångspunkten
för dessa förslag kommer bl.a. att utgöras av de
förslag som skall lämnas av den särskilde utre-
dare som har i uppgift att göra en översyn av
läkemedelsförmånen (Dir. 1999:35) och som
skall redovisa sitt uppdrag senast den
30 september 2000.

En annan viktig åtgärd för att öka kostnads-
kontrollen och effektiviteten i förmånssystemet
är att införa en ny modell för statens ersättning
till landstingen för läkemedelsförmånens kost-
nader. Förhandlingar pågår för närvarande mel-
lan staten och Landstingsförbundet om hur en
sådan modell skall utformas och när den skall
införas.

Det reformerade tandvårdsstödet trädde i
kraft den 1 januari 1999. Intentionerna med re-
formen förefaller att till stora delar ha infriats.
Några frågor har dock uppmärksammats i sam-
band med den uppföljning som gjorts av refor-
men. En sådan fråga är skyddet vid höga be-
handlingskostnader för de grupper av äldre som
inte omfattas av det särskilda stödet till personer
i särskilda boendeformer m.m. En annan fråga är
konsekvenserna av att den statliga tandvårds-
taxan avskaffats och prissättningen på tandvård
blivit fri. De prishöjningar som skett sedan den
1 januari 1999 har varit större än väntat. I 2000
års ekonomiska vårproposition aviserades att
regeringen avser att tillföra tandvården 200
miljoner kronor 2002 och ytterligare 300
miljoner kronor 2003. Regeringen föreslår nu att
det resurstillskott som aviserades för 2002 delvis
tidigareläggs och att 100 miljoner kronor tillförs
tandvården redan under 2001. Regeringen har
vidare för avsikt att under hösten 2000 besluta
om direktiv till en utredning med uppdrag att
dels behandla frågor med direkt anknytning till
tandvårdsstödet, dels frågor som rör arbets-
former och kompetens m.m. för de yrkesgrupper
som arbetar inom tandvården. En av huvud-

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

uppgifterna för utredningen blir att lämna förslag
till hur skyddet vid höga behandlingskostnader
kan förbättras med hjälp av de extra medel som,
enligt ovan, tillförs tandvården.

Den mycket snabba utvecklingen inom den
biomedicinska forskningen öppnar oanade möj-
ligheter att diagnostisera och behandla sjukdo-
mar. Inom exempelvis gentekniken sker en ut-
veckling som vi tidigare inte kunnat föreställa
oss. Utvecklingen väcker stora förväntningar
samtidigt som svåra etiska frågor väcks. De för-
delar i form av prevention, bättre hälsa och livs-
kvalitet som kan uppnås genom en ansvarsfull
användning av forskningsresultaten bör själv-
fallet tas tillvara. Politikens inriktning är därför
att ha en beredskap för att stimulera och reglera
utvecklingen inom området mot bakgrund av en
fördjupad etisk diskussion om teknikens till-
lämpning och gränser.

3.5 Resultatbedömning

Resultatbedömningen baseras på de mål för
hälso- och sjukvårdspolitiken som angavs i bud-
getpropositionen för år 2000.

3.5.1 Kvaliteten i hälso- och sjukvården
skall förbättras och patientens
ställning stärkas

Statliga insatser inom politikområdet

I syfte att stärka patientens ställning i hälso- och
sjukvården ändrades hälso- och sjukvårds-
lagstiftningen fr.o.m. den 1 januari 1999
(prop. 1997/98:189, prop. 1998/99:4, bet.
1998/99SoU3, rskr. 1998/99:54). Ändringarna
innebär bl.a. att patientens rätt till information
preciseras och lyfts fram i lagstiftningen. Pati-
enten skall få individuellt anpassad information
om sitt hälsotillstånd och om de metoder för un-
dersökning, vård och behandling som finns så att
patienten i största möjliga utsträckning kan ta
tillvara sina intressen. Lämnad information skall
också dokumenteras i journalen.

Patienten har vidare fått ökat inflytande över
sin egen behandling. Patientens val skall vara av-
görande när det finns flera medicinskt motive-
rade behandlingsalternativ. Alternativen måste
dock stå i överensstämmelse med vetenskap och
beprövad erfarenhet. Patienten kan normalt inte

heller kräva att få tillgång till behandling på annat
håll om landstinget kan erbjuda ett eller flera be-
handlingsalternativ. Proportionerna mellan kost-
nader och förväntad nytta måste vara rimliga när
det finns flera alternativ.

Patienter som står inför svåra medicinska
ställningstaganden kan i vissa situationer få en
lagstadgad rätt till en förnyad medicinsk bedöm-
ning (s.k. second opinion) var som helst i landet.
Denna rätt gäller när det är fråga om livshotande
eller särskilt allvarlig sjukdom eller skada och pa-
tienten står inför valet att utsätta sig för särskilt
riskfyllda behandlingar eller om valet har stor
betydelse för framtida livskvalitet. Ytterligare en
förutsättning är att det saknas entydig vägled-
ning för det medicinska ställningstagandet uti-
från vetenskap och beprövad erfarenhet.

I de s.k. Dagmaröverenskommelserna för åren

1999 och 2000 enades staten och landstingen via
Landstingsförbundet om en långsiktig satsning
att stärka patientens ställning inom hälso- och
sjukvården, bl.a. genom att öka patienternas in-
flytande och delaktighet samt att öka vårdens
tillgänglighet.

Det är enligt regeringen angeläget med en
bred uppföljning av tillgängligheten inom hälso-
och sjukvården. Det gäller att kunna redovisa hur
tillgängligheten i form av köer och väntetider ut-
vecklas både i den planerade och i den akuta vår-
den. Det är därför en allvarlig brist att det hitin-
tills har saknats tillförlitliga system för att följa
tillgängligheten inom hälso- och sjukvården. Mot
den bakgrunden enades parterna i överens-
kommelsen för 1999 om att utveckla system för
uppföljning som gör det möjligt att på ett över
hela landet jämförbart sätt kunna redovisa hur
antalet besök och behandlingar utvecklas, liksom
köer och faktiska väntetider för besök och be-
handling. Särskilda medel avsattes till projektet -
Väntetider i vården. I överenskommelsen för

2000 enades parterna om att projektet skall
fortgå också under 2000. Under våren 2000 har
en nationell databas för information om aktuella
förväntade väntetider presenterats där alla
landsting på Internet redovisar förväntade vän-
tetider för besök vid olika kliniker vid sjukhus
och för olika behandlingar. Databasen och in-
formationen skall efterhand kompletteras med
uppgifter om faktiska väntetider och med upp-
gifter om väntetider i primärvården. Målet är att
samtliga landsting vid årsskiftet 2000/2001 skall
ingå i ett gemensamt system för redovisning av
väntetider.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

För att öka tillgängligheten i hälso- och sjuk-
vården är det också viktigt att öka patienternas
valmöjligheter, så att de kan söka vård där vänte-
tiderna är kortare. Mot denna bakgrund under-
strök parterna i Dagmaröverenskommelsen för
2000 vikten av att tydliggöra vilka valmöjligheter
som finns inom hälso- och sjukvården, i första
hand om möjligheterna att välja vårdgivare i
annat landsting. Regeringen har erfarit att
Landstingsförbundet arbetar med att utforma en
heltäckande landsövergripande rekommendation
om valmöjligheter i vården som ersätter de
många olika rekommendationer som finns i dag.
Enligt planerna bör Landstingsförbundets sty-
relse kunna ta ställning till en ny rekommenda-
tion under hösten 2000.

Regeringen har vidare i Dagmaröverens-
kommelserna för åren 1999 och 2000 kommit
överens med Landstingsförbundet om åtgärder
för att förbättra möjligheterna för patienter med
svåra och mycket ovanliga sjukdomstillstånd och
skador att få vård utanför det egna landstinget.
Som en följd av överenskommelsen har Lands-
tingsförbundet tillsammans med landstingen och
Socialstyrelsen initierat insatser i landstingen för
att underlätta för dessa patienter att få sådan
vård. Landstingen har, för att underlätta för be-
rörda patienter att få utomlänsvård, arbetat med
olika informationsinsatser till bl.a. klinik- och
verksamhetschefer och sektionsansvariga över-
läkare.

Socialstyrelsen har successivt byggt ut sin
Vårdkatalog - Högspecialiserad vård av rikska-
raktär, bl.a. med utgångspunkt i arbetet med små
och mindre kända handikappgrupper. En uppda-
terad Vårdkatalog presenterades i juni 2000.
Socialstyrelsen kommer som ett andra led att
följa hur vårdbehoven tillgodoses för patienter
med svåra och mycket ovanliga sjukdomstill-
stånd och skador.

Socialstyrelsen har i enlighet med Dagmar-
överenskommelsen även påbörjat ett arbete med
att ta fram beslutsstöd för prioriteringar inom
ramen för de nationella riktlinjerna för vård av
patienter med svåra kroniska sjukdomar. Viktiga
inslag är att förbättra metoderna för att gradera
det vetenskapliga kunskapsläget och utforma
rekommendationerna med dessa som grund. De
nationella riktlinjerna för kranskärlssjukvård,
som planeras att publiceras under hösten 2000,
blir de första riktlinjer som avses innehålla be-
slutsstöd för prioriteringar. Avsikten är att där-
efter samtliga nationella riktlinjer successivt skall
kompletteras med kunskapsunderlag som kan

ligga till grund för ställningstaganden om prio-
riteringar. Delegationen för uppföljning av rikt-
linjer för prioriteringar inom hälso- och sjukvår-
den (dir. 1997:135) har under året bedrivit en
omfattande utåtriktad verksamhet bl.a. i syfte att
sprida information och kunskap om de riktlinjer
för prioriteringar inom hälso- och sjukvården
som riksdagen ställt sig bakom. Delegationen av-
slutar sitt arbete i början av 2001.

Olika uppföljningsrapporter har visat att den
successiva ökning av vårdtyngden som ägt rum
under 1990-talet i den kommunala hälso- och
sjukvården i särskilt boende och i hemsjukvård,
inte har mötts av ett tillräckligt uppgraderat me-
dicinskt omhändertagande. Brister när det gäller
läkarmedverkan i denna vård lyfts särskilt fram. I
Dagmaröverenskommelserna för åren 1999 och
2000 har parterna därför kommit överens om en
utökad satsning från landstingen för att komma
till rätta med bristerna i läkarinsatserna i särskilt
boende och i hemsjukvård. Landstingsförbundet
och Svenska Kommunförbundet bedriver ett
gemensamt projekt som syftar till förbättrad lä-
karmedverkan. Förbättringarna avser både läkar-
insatser i direkt patientarbete och i läkeme-
delshantering samt i indirekt arbete med bl.a.
vårdplanering och kompetensutveckling.

Sedan 1994 gäller en generell förskrivningsrätt
av vissa läkemedel för distriktssköterskor inom
öppen hälso- och sjukvård. Detta har medfört ett
mervärde för patienten genom att den ökar till-
gängligheten till läkemedel som behandlings-
alternativ samt underlättar för äldre, funktions-
hindrade och andra som har svårigheter att ta sig
till vårdcentral. Mot denna bakgrund samt den
pågående utvecklingen mot allt mer öppen vård,
framför allt i kommunal regi, föreslog regeringen
i propositionen Vissa hälso- och sjukvårdsfrågor
(prop. 1999/2000:56) att förskrivningsrätten
skall utvidgas till att gälla även sjuksköterskor
inom kommunal hälso- och sjukvård för äldre
och funktionshindrade samt inom hemsjukvår-
den, under förutsättning att dessa uppfyller vissa
krav. Riksdagen har beslutat i enlighet med rege-
ringens förslag (bet. 1999/2000:SoUll,
rskr. 1999/2000:195).

Den mycket snabba utvecklingen inom den
biomedicinska forskningen öppnar nya möjlig-
heter att diagnosticera och behandla sjukdomar.
Regeringen följer med intresse utvecklingen på
området och har beredskap att vid behov vidta
åtgärder för att styra och stimulera utvecklingen.
Mot denna bakgrund har Xenotransplantations-
kommittén haft i uppdrag att bedöma medi-

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

cinska, etiska, rättsliga och djurskyddsmässiga
aspekter av överföring av organ, vävnad eller
celler från djur till människa betänkande. Kom-
mitténs betänkande (SOU 1999: 120) Från en
art till en annan - transplantation från djur till
människa har remissbehandlats och en proposi-
tion i frågan är nu under utarbetande. Vidare har
Socialstyrelsen på regeringens uppdrag gjort en
översyn av olika frågor som rör de s.k. biobank-
erna i hälso- och sjukvården. I förslaget betonas
att människors integritet måste garanteras och
att allmänheten måste få insyn i biobankernas
verksamhet. Samtidigt är det viktigt att materia-
let i biobankerna kan vara tillgängligt för sam-
hällsnyttig forskning, vård och behandling. Ett
förslag till särskild lagstiftning om biobanker
remissbehandlas för närvarande. I det avtal som
tecknats mellan staten och Sveriges Försäk-
ringsförbund (Skr. 1998/99:136) konstateras att
utvecklingen inom medicinsk och klinisk genetik
fortlöpande bör följas och belysas allsidigt. Detta
får anses vara en uppgift som ingår i Statens
medicinsk-etiska råds roll.

Insatser utanför politikområdet

Landstingsförbundet har i en rapport år 1999 re-
dovisat det arbete som pågår i landstingen - bl.a.
som en följd av Dagmaröverenskommelsen - för
att stärka patientens ställning. Av rapporten
framgår att arbetet i allmänhet ingår som en in-
tegrerad del i landstingens ordinarie verksamhet.
I flera landsting bedrivs även särskilda projekt
som syftar till att stärka patientens inflytande
och ställning i vården. Ett exempel är det del-
projekt i Värmland som syftar till att öka pati-
entens delaktighet i behandlingen - med aktivt
deltagande av olika personalkategorier. I Region
Skåne har ett arbete under samlingsrubriken
"Patientens ställning i vården" påbörjats. Projek-
tet är uppdelat i tre delprojekt; Information till
befolkningen, Utvecklingsprogram för bemö-
tande och förhållningssätt - kundorientering
samt Förbättrad information om köer och vänte-
tider till planerad vård.

För att ge möjlighet till erfarenhetsutbyte och
stimulera utvecklingsarbete kring patientens del-
aktighet i vården och brukarinflytande genom-
förde Landstingsförbundet tillsammans med
Handikappförbundens samarbetsorgan en regio-
nal konferens under hösten 1999. Inom ramen
för Landstingsförbundets arbete med framtidsvi-
sioner bedrivs också ett delprojekt kallat ”De nya

patienterna”. Utgångspunkten är föreställningen
att patienter och anhöriga i allt större utsträck-
ning ser tillgången till hälso- och sjukvård som
en rättighet och därmed ställer större krav på
hälso- och sjukvården. Även den höjda kun-
skapsnivån resulterar i förändrade krav på del-
aktighet och inflytande.

Arbetet med att förbättra vårdens tillgänglig-
het handlar om utvecklingsarbete för att minska
väntetiderna genom att systematiskt minska
onödiga insatser i vårdprocessen och pröva vär-
det av olika åtgärder och system. Sådant arbete
bedrivs bl.a. inom primärvården i flera landsting,
med stöd från Landstingsförbundet genom pro-
jektet Vårdstöd 2005. Syftet är att samtidigt både
skapa förbättrad tillgänglighet och större lyhörd-
het till patienternas önskemål om tidpunkt för
besök. På olika håll i landet, bl.a. vid Anderstorps
vårdcentral i Skellefteå, har i ett första steg ska-
pats mottagningsverksamhet inom primärvården
som förmår att ge varje patient som så önskar tid
för besök samma dag som kontakt tas.

Resultat

Det är ännu för tidigt att dra långtgående slut-
satser om effekterna av de ändringar i hälso- och
sjukvårdslagstiftningen som trädde i kraft den
1 januari 1999. Att öka patienternas delaktighet
och inflytande kräver långsiktigt utvecklings-
arbete som innefattar förändringar i attityder, ar-
betssätt och organisation. Det finns fortfarande
ett betydande glapp mellan ambitioner och verk-
lighet. Ett fortsatt långsiktigt utvecklingsarbete
på lokal nivå är avgörande för att åstadkomma de
önskvärda förändringarna.

Regeringen uppdrog i december 1998 åt
Socialstyrelsen att redovisa hur den ändrade
lagstiftningen har fungerat avseende dels patien-
ternas möjlighet att välja mellan olika behand-
lingsalternativ, dels möjligheten för patienter att
få en förnyad medicinsk bedömning.

Socialstyrelsen har under hösten 1999 ge-
nomfört en enkätstudie om hur lagändringarna
har tillämpats. Svaren visar att ett fyrtiotal olika
patientgrupper inom de verksamheter som
tillfrågades aktualiserar möjligheten att välja be-
handlingsalternativ. Mest frekvent nämns patien-
ter med tumörsjukdomar, neurologiska och
neuromuskulära sjukdomar, ortopediska sjuk-
domar samt hjärt- och kärlsjukdomar. Det är
enligt studien främst välinformerade respektive
oroliga patienter, ofta i yrkesverksam ålder, som

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

efterfrågar alternativ, vanligen p.g.a. långa
väntetider. Ungefär två tredjedelar av svaren
visar att information regelmässigt ges till
patienten om möjligheten att välja mellan olika
behandlingsalternativ. De flesta ger informa-
tionen muntligen, ett fåtal både muntligen och
skriftligen. Hälften av dem som besvarat frågan
om verksamheten har påverkats ekonomiskt av
att patienten väljer en alternativ behandlings-
metod svarar att den inte gjort det. Slutligen
tycks inte verksamhetens organisation ha på-
verkats i någon större utsträckning.

När det gäller den utvidgade möjligheten för
patienten att under vissa förutsättningar få en
förnyad medicinsk bedömning var som helst i
landet konstaterar Socialstyrelsen bl.a. att:

- lagändringen inte ännu är helt känd av alla
inom hälso- och sjukvården eller av patien-
terna.

- sjukvården har haft som praxis att ge pati-
enterna en förnyad medicinsk bedömning
redan innan lagens tillkomst.

- det råder osäkerhet om vilka patientgrupper
som omfattas av lagen. Enligt enkätsvaren
bedöms ett brett spektrum av diagnoser och
diagnosgrupper omfattas av bestämmelsen
om förnyad medicinsk bedömning. Det
handlar främst om hjärt/kärlsjukdomar,
cancersjukdomar, neurologiska och neuro-
muskulära sjukdomar, sjukdomar och
skador i rörelseorganen och olika slag av
smärtsyndrom.

- avsaknaden av ärenden hos Socialstyrelsens
tillsynsavdelning talar för att patienterna är
tillfreds med den tillämpning av möjlighe-
terna till förnyad medicinsk bedömning
som råder i vården.

Socialstyrelsen redovisar också att man planerar
en treårig uppföljning av effekterna av lagstift-
ningen om patientens stärkta ställning i hälso-
och sjukvården. I detta sammanhang är det, en-
ligt regeringen, angeläget att man tydligare redo-
visar den lagstadgade rätten till förnyad medi-
cinsk bedömning. Som regeringen konstaterar i
propositionen Stärkt patientinflytande
(prop. 1998/99:4) lagreglerades inte rätten till
förnyad medicinsk bedömning inom det egna
landstinget, eftersom denna normalt bör kunna

tillgodoses utan problem. Lagändringen innebär
att patienten under vissa förutsättningar och utan
extra kostnader för resor o.dyl. skall kunna få en
förnyad medicinsk bedömning var som helst i
landet. I den uppföljning som Socialstyrelsen har
redovisat framstår det i bland som oklart vilken
form av förnyad medicinsk bedömning som av-
ses.

Tillgängligheten inom hälso- och sjukvården
har på flera områden förbättrats på så sätt att allt
fler erhåller vård. Det gäller i särskilt hög grad
insatser som främst riktas mot äldre patienter,
som gråstarroperationer och knäledsoperationer.
Samtidigt har dock behoven av och efterfrågan
på insatser från hälso- och sjukvården ökat på ett
sätt som inte kunnat kompenseras genom re-
sursförstärkningar och effektiviseringar. Kon-
sekvensen har blivit försämrad tillgänglighet,
bl.a. i form av längre köer och ökade väntetider i
den planerade vården. Socialstyrelsens samlade
bedömning är att tillgängligheten mätt på detta
sätt blivit sämre under senare år samt att de mest
omfattande köproblemen finns på de områden
där insatserna ökar mest.

Landstingsförbundet har till regeringen redo-
visat en uppföljning av insatserna för patienter
med svåra och mycket ovanliga sjukdomstill-
stånd, skador och funktionshinder. Av uppfölj-
ningen framgår att en majoritet av landstingen,
12 av de 20 svarande, inte har identifierat några
speciella hinder för dessa patienter att erhålla
vård i annat landsting. Till de hinder som övriga
landsting har pekat på hör bl.a. kvarvarande svå-
righeter med att identifiera berörd patientgrupp.
Till hindren hör också att det inte handlar om
specifika enstaka vårdinsatser utan om bl.a. lång-
variga habiliteringsinsatser med inriktning på
specialiserad konsultation vad gäller utredning,
diagnostisering och behandlingsplanering.

I Sverige och internationellt pågår en dyna-
misk utveckling av angreppssätt, metoder och
modeller för att säkerställa att kvaliteten i hälso-
och sjukvården utvecklas fortlöpande och syste-
matiskt på alla nivåer. De nationella medicinska
kvalitetsregistren utgör en viktig del i denna kva-
litetsutveckling. För närvarande finns ett fyrtio-
tal register. Bl.a. kan följande kvalitetsförbätt-
ringar i vården konstateras i registren.

Av kvalitetsregistret Riks-Stroke framgår att
andelen datortomograferade (alla åldrar) har ökat
från 90 till 95 procent från 1995 till 1998 och till
nära 98 procent för patienter under 75 år. Dator-
tomografi är en nödvändig undersökning för att
diagnosticera huvudtyp av slaganfall.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Av det nationella registret för hjärtintensiv-
vård framgår att andelen återinfarkter har mins-
kat under senare år och varierar mellan en till
tolv procent mellan olika kliniker.

Nationalregistret för höftledsplastiker visar att
allvarliga komplikationer som uppträder efter
total höftplastik successivt minskat under de se-
naste 20 åren.

Av det nationella registret för bråckkirurgi
framgår att en påtaglig kvalitetsförbättring av
bråckkirurgin har skett under åren 1992-1997.
Risken för omoperation inom 24 månader efter
en ljumskbråcksoperation utförd 1996-1997 var
signifikant lägre än efter en operation utförd
1992-1995.

Analys och slutsatser

Socialstyrelsen har inom ramen för sitt till-
synsarbete visat hur tillgänglighetsproblemen
inom olika delar av hälso- och sjukvården hänger
ihop. Av styrelsens tillsynsverksamhet fram-
kommer att tillgängligheten inom primärvården i
vissa fall är dålig, med t.ex. påtagliga svårigheter
att komma fram per telefon. Vidare rapporteras
om svårigheter att vid behov få läkare från pri-
märvården till patienter som vårdas i särskilt
boende eller i hemsjukvård. Detta påverkar i sin
tur tillgängligheten i den slutna hälso- och sjuk-
vården som får ta emot patienter som med ade-
kvata insatser i särskilt boende eller i hemsjuk-
vård inte skulle behövt sjukhusets resurser.
Samtidigt rapporteras att medicinskt färdigbe-
handlade patienter blir kvar på sjukhus, också det
bl.a. beroende på för få platser i särskilt boende.
Sammantaget leder detta till försämrad tillgäng-
lighet inom den slutna hälso- och sjukvården,
dels med ökade överbeläggningar, dels med stör-
ningar för den planerade verksamheten med bl.a.
förlängda operationsköer som följd.

Aven Socialstyrelsens rapport ”En behand-
lingsgaranti i hälso- och sjukvården - förutsätt-
ningar och konsekvenser” analyserar orsaken till
den bristande tillgängligheten. Analysen visar att
bristerna inte generellt sett beror på för få vård-
platser vid sjukhusen utan på att primärvården i
landsting och kommuner inte i tillräcklig grad
förmår möta patienternas vårdbehov. Även i
denna rapport lyfts särskilt fram problemet med
inläggningar vid sjukhus som skulle kunna und-
vikas med adekvata medicinska insatser i särskilt
boende och i hemsjukvården, liksom att patien-
ter inte kan skrivas ut från sjukhus därför att

fortsatt adekvat vård inte finns tillgänglig utanför
sjukhusen.

Det framgår således av Socialstyrelsens analy-
ser att problemen med tillgänglighet inte nöd-
vändigtvis orsakas av otillräcklig kapacitet där de
uppstår. Eftersom vården i stor utsträckning ges
som en serie insatser från olika vårdgivare fort-
plantas brister på ett håll till andra delar av vår-
den. Det grundläggande problemet finns i lands-
tingens och kommunernas primärvård med sin
otillräckliga kapacitet i förhållande till sitt under
1990-talet vidgade ansvar för allt mer vårdbehö-
vande patienter.

Mot denna bakgrund avser regeringen att i
budgetpropositionerna för åren 2001-2004 före-
slå en förstärkning av resurserna till hälso- och
sjukvården med sammanlagt nio miljarder kro-
nor. Syftet är att resurstillskottet skall förbättra
tillgängligheten och kvaliteten i hela vården. In-
riktningen är att resurstillskottet skall användas
för att stärka primärvård, psykiatri, vård och om-
sorg. Resurstillskottet kommer att inordnas i det
generella statsbidraget till kommuner och lands-
ting och skall fördelas med 70% till landstings-
sektorn och 30% till kommunsektorn. Med detta
resurstillskott menar regeringen att en stabil
grund lagts för att förbättra kvaliteten och till-
gängligheten i hälso- och sjukvården.

3.5.2 Läkemedelsförsörjningen skall
utvecklas och vara kostnadseffektiv

Läkemedel förebygger, lindrar och botar sjuk-
dom och används som en av flera viktiga be-
handlingsstrategier inom hälso- och sjukvården.
Användningen av läkemedel har under senare år
alltmer integrerats i den gängse hälso- och sjuk-
vården och inriktningen är att landstingen, i en-
lighet med 1997 års läkemedelsreform, skall ta
över det fulla kostnadsansvaret för läkemedel i
öppen vård, den s.k. läkemedelsförmånen.
Landstingen har sedan tidigare kostnadsansvaret
för läkemedel i sluten vård. En av de viktigaste
utgångspunkterna för läkemedelsreformen är att
läkemedel är en del av hälso- och sjukvården och
att de resurser som läkemedel tar i anspråk skall
ingå i de samlade resurserna för hälso- och sjuk-
vård och finnas med i landstingens samlade prio-
riteringar inom området. Detta är viktigt både ur
ett patientperspektiv och ur kostnadssynpunkt.
En annan utgångspunkt är att förskrivning av lä-
kemedel och det finansiella ansvaret för detta ska
kopplas samman hos en huvudman och att det i

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

sin tur kommer att skapa förutsättningar till
ökad effektivitet och rationalitet inom området.

I formell mening övergick kostnadsansvaret
för läkemedelsförmånen till landstingen redan
den 1 januari 1998. Samtidigt infördes emellertid
också ett särskilt statsbidrag till landstingen för
kostnaderna för läkemedelsförmånen. Genom
att ett vinst-/förlustdelningssystem tillämpas ris-
kerar landstingen att få stå för en mindre del av
de totala årliga kostnaderna för läkemedelsför-
månen (se anslaget 13:2 Bidrag för läkemedels-
förmånen).

Statliga insatser inom politikområdet

En rad åtgärder har vidtagits på läkemedelsom-
rådet under 1999 och hittills under 2000. Det
främsta syftet med dessa har varit att dämpa
kostnadsutveckligen och öka effektiviteten för
läkemedelsförmånen. Den 1 juni 1999 trädde
vissa ändringar i lagen (1996:1150) om högkost-
nadsskydd vid köp av läkemedel m.m i kraft
(prop. 1998/99:106, bet. 1998/99:SoU14,
rskr. 1998/99:209). Härigenom infördes bl.a. nya
regler om högkostnadsskydd vid köp av läkeme-
del som innebär att det högsta belopp en patient
kan få betala för läkemedel under en tolvmåna-
dersperiod höjdes från 1 300 kronor till 1 800
kronor.

Socialstyrelsen har regeringens uppdrag att lö-
pande följa och utvärdera läkemedelsanvänd-
ningen i befolkningen. Socialstyrelsen genom-
förde och rapporterade under 1999 ett antal
uppföljningar, analyser och utvärderingar. I
rapporten Läkemedel på sjukhem - en uppfölj-
ning av kvaliteten beskrivs vad som hänt med
läkemedelsanvändningen på sjukhem sedan 1995
och i rapporten Diagnoser och förskrivning av
läkemedel - en nationell kartläggning av
läkemedel hos äldre har läkemedelsförskriv-
ningen inom primärvården till äldre kartlagts.
Fr.o.m. 2000 redovisar Socialstyrelsen till rege-
ringen kvartalsvis uppgifter om utvecklingen i
läkemedelsanvändningen samt kommenterar vik-
tiga förändringar i denna genom rapportserien
Läkemedel i användning - förändringar och
tendenser (Kvartalsrapport nr 1 resp. 2/2000).
Häri redovisar Socialstyrelsen även statistik
avseende försäljningen av läkemedel totalt och
för vissa enskilda läkemedel och grupper av
läkemedel.

Insatser utanför politikområdet

Landstingen arbetar i dag aktivt för att öka kon-
trollen över kostnaderna för läkemedelsförmå-
nen. Detta har i vissa landsting inneburit decent-
ralisering av budgetansvaret till vårdenhetsnivå
samt koncentration inom ett landsting av för-
skrivning av vissa läkemedel till specialistklinik
eller motsvarande. Ett mycket viktigt arbete för
att öka kontrollen över läkemedelskostnaderna
görs också av landstingens läkemedelskommit-
téer. Enligt lagen om läkemedelskommittéer
(SFS 1996:1157) skall det i varje landsting finnas
en eller flera läkemedelskommittéer. Dessa ver-
kar för en tillförlitlig och rationell läkemedelsan-
vändning inom landstinget genom att till hälso-
och sjukvårdspersonalen ge rekommendationer
(s.k. rekommendationslistor) som skall vara
grundade på vetenskap och beprövad erfarenhet.
Kommittéerna verkar bl.a. för användningen av
billigare synonyma preparat när sådana finns att
tillgå. Kommittéerna följer vidare läkemedelsför-
skrivningen inom sitt geografiska område och
skall, om den finner att det förekommer brister i
läkemedelshantering och/eller användning, göra
de påpekanden som behövs samt vid behov er-
bjuda hälso- och sjukvårdspersonalen utbildning
för att höja kvaliteten i läkemedelsarbetet.

Läkemedelskommittéerna har sedan 1997 fått
ökade resurser och budgetarna varierar nu, enligt
en enkätstudie som genomfördes av Landstings-
förbundet i december 1998, mellan 0,9 miljoner
kronor (0,4% av läkemedelsförsäljningen) i
Jämtland och 41 miljoner kronor (1,2% av
läkemedelsförsäljningen) i Stockholms län.

Landstingsförbundet beviljar sedan 1998 bi-
drag till landstingsdrivna utvecklingsprojekt som
syftar till att åstadkomma en rationellare läke-
medelsanvändning. De sammanlagda projekt-
medlen uppgår till 5 miljoner kronor per år och
fram till och med juni 2000 har ett fyrtiotal olika
utvecklingsprojekt beviljats medel.

Resultat

Som tidigare nämnts används läkemedel som en
av flera viktiga behandlingsstrategier inom hälso-
och sjukvården. När man redovisar och analyse-
rar resultat av läkemedelsanvändning är det där-
för viktigt att ställa läkemedel i relation till andra
insatser inom hälso- och sjukvården. Detta gäller
oavsett om man diskuterar läkemedel ur ett me-
dicinskt eller ur ett kostnadsmässigt perspektiv.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Ett sätt att jämföra kostnadsutvecklingen för lä-
kemedel över tiden är att ställa kostnaderna för
läkemedel i relation till de totala kostnaderna för
hälso- och sjukvården.

Det bör i detta sammanhang noteras att det är
problematiskt att redovisa kostnadsjämförelser
av denna typ, framförallt eftersom definitionen
av hälso- och sjukvårdskostnaden inte är entydig.
Uppgifterna i tabell 3.2 har hämtats från natio-
nalräkenskaperna.

Färdigställandet av nationalräkenskaperna tar
emellertid lång tid. Det senaste året för vilket
uppgifter finns tillgängliga är 1998. Som framgår
av tabellen har läkemedelskostnadernas andel av
de totala kostnaderna för hälso- och sjukvården
enligt nationalräkenskaperna inte förändrats i
någon större utsträckning under perioden 1993-
98.

Tabell 3.2 Kostnaderna för läkemedel i relation till de
totala kostnaderna för hälso- och sjukvården, miljoner
kronor

	Totalt	därav läkemedel	andel
1993	118 994	13 852	11,6%
1994	120 550	15 486	12,8 %
1995	128 092	17 293	13,5%
1996	135 921	20 200	15,0 %
1997	136 275	20 183	14,8 %
1998	138 766	18 638	13,4 %

Källa: SCB,Nationalräkenskaperna

Kostnaderna för läkemedelsförmånen har stadigt
ökat under hela 1990-talet. I fasta priser har
kostnaderna för läkemedelsförmånen fördubb-
lats under decenniet, och uppgick 1999 till

14,9 miljarder kronor. Den kraftiga ökningen av
kostnaderna har flera olika orsaker. De viktigaste

förklaringarna är att inkomstutvecklingen har ett
starkt positivt samband med utvecklingen av
läkemedelskostnaderna, den demografiska
utvecklingen som innebär att läkemedelsbehoven
ökar i takt med att antalet äldre i befolkningen
ökar, strukturförändringarna inom vården som
har lett till att en allt större andel av läkemedlen
skrivs ut i öppenvård samt introduktionen av nya
och dyrare läkemedel. Vad gäller nya läkemedel
är det viktigt att påpeka att samtidigt som antalet
nya läkemedel ökar med tiden, finns det
emellertid inga tydliga samband mellan ett
läkemedels medicinska och samhällsekonomiska
nytta och försäljningsutvecklingen för läke-
medlet.

Mellan åren 1998 och 1999 ökade kostnaderna
för läkemedelsförmånen med knappt

10.9 procent, från drygt 13,4 miljarder kronor till

14.9 miljarder kronor. Denna ökning kan sanno-
likt förklaras av ett antal olika faktorer, däribland
introduktionen av flera nya och dyra läkemedel
samt den hamstring som föregick den höjning av
beloppsgränsen för högkostnadsskyddet vid köp
av läkemedel som trädde i kraft den 1 juni 1999.
Kostnaderna för läkemedelsförmånen under de
sju första månaderna 2000 uppgår till drygt

9,2 miljarder kronor. Detta är en ökning jämfört
med motsvarande period 1999 med 4,8 procent
(kostnaden januari-juli 1999 uppgick till knappt

8,8 miljarder kronor).

Det är värt att notera att det finns betydande
skillnader mellan landstingen vad gäller läkeme-
delskostnaderna. I tabell 3.3 redovisas kostna-
derna för receptbelagda läkemedel per person
och könsuppdelat i respektive landsting under
1999. Index 100 i tabellen motsvarar riksgenom-
snittet.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Tabell 3.3 Läkemedelskostnad (per invånare och könsuppdelat) per landsting 1999¹

	Totalt	Egenavgift	Förmån	Totalt	Kvinnor			Män
	Totalt	Egenavgift	Förmån	Totalt	Egenavgift	Förmån	Totalt	Egenavgift	Förmån
Stockholm	98	97	98	98	98	98	97	95	97
Uppsala	98	98	98	100	99	100	96	97	96
Södermanland	99	102	98	101	102	100	97	97	96
Östergötland	98	99	98	98	101	98	98	101	96
Jönköping	99	98	100	98	98	98	101	98	98
Kronoberg	106	102	107	107	102	109	105	99	102
Kalmar	97	101	96	96	100	95	98	102	97
Gotland	91	95	90	90	95	89	93	95	92
Blekinge	94	100	92	95	100	93	93	100	91
Skåne	104	103	104	102	102	102	106	104	106
Halland	93	98	91	92	98	91	93	100	91
Västra Götaland	104	100	105	105	100	107	103	100	104
Värmland	105	104	105	101	103	100	110	106	111
Örebro	94	99	92	94	99	92	93	99	91
Västmanland	94	103	91	95	103	92	92	103	90
Dalarna	98	99	97	98	98	98	97	101	96
Gävleborg	102	101	103	103	101	104	102	101	102
Västernorrland	101	104	100	101	104	100	102	104	101
Jämtland	93	101	91	95	101	93	92	101	89
Västerbotten	100	98	100	99	98	100	100	100	101
Norrbotten	105	103	106	104	103	105	106	105	107
Riksgenomsnitt	100	100	100	100	100	100	100	100	100
Kronor	2 179	505	1 674	2 363	599	1 764	1 990	408	1 582

^^edövisädTköstnädern^rTxkhislv^m^^kssTäske^v^ecepUitär^e^önnummer

Källa: Socialstyrelsen, Hälso- och sjukvårdens läkemedelsregister

Som framgår av tabellen hade Kronoberg högst
läkemedelskostnad per person under 1999.
Kostnaden per person i Kronoberg (2 310 kr) var
ca 16 procent högre än motsvarande kostnad i
Gotland (1 988 kr), som hade lägst kostnad i
landet. Orsakerna till kostnadsskillnader mellan
landstingen kan vara flera: skillnader i befolk-
nings- och åldersstruktur, skillnader i in-
frastruktur och hur hälso- och sjukvården orga-
niserats, skillnader i hur olika läkemedels-
kommittéer arbetar och vilket genomslag
exempelvis deras rekommendationslistor fått,
skillnader som består i att vissa landsting
decentraliserat budgetansvaret för läkemedel till
vårdenhetsnivå samt skillnader vad gäller i vad
mån landstingen koncentrerat förskrivning av
vissa läkemedel inom ett landsting till specia-
listkliniker eller motsvarande.

Som tidigare nämnts höjdes beloppsgränsen
för högkostnadsskyddet vid köp av läkemedel

den 1 juni 1999 från 1 300 kronor till 1 800 kro-
nor. Syftet med höjningen var främst att dämpa
kostnadsutvecklingen för läkemedelsförmånen.
Utvecklingen sedan den 1 juni 1999 tyder på att
höjningen haft avsedd effekt i så måtto att kost-
nadsutvecklingstakten bringats ned. En effekt av
höjningen är att den genomsnittliga andel av den
totala kostnaden för ett läkemedel som patien-
ten svarar för (den s.k. egenavgiften) har ökat.
Som framgår av tabell 3.4 uppgick egenavgiftens
andel under 1998 till drygt 21 procent. I maj
1999, dvs. månaden före höjningen, var andelen
19,0 procent. Under senare delen av 1999 ökade
andelen och uppgick på årsbasis till knappt
23 procent. Utvecklingen hittills under 2000 ty-
der på att ökningen i egenavgiftens andel kvar-
står och andelen uppgick under perioden
januari-juni 2000 till 23,1 procent.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Tabell 3.4 Läkemedelskostnaden i öppen vård fördelad på
läkemedelsförmån resp, egenavgift 1998 och 1999,
miljarder kronor

Miljarder kronor

	Läkemedels- förmån	Egenavgift	Total kostnad	Andel egen- avgift
1998	13,5	3,7	17,2	21,4 %
1999	14,9	4,4	19,3	22,8 %
Källa: Apoteket AB

Det är svårt att utifrån tillgängliga uppgifter dra
långtgående slutsatser vad gäller fördelningspoli-
tiska effekter av höjningen av beloppsgränsen för
högkostnadsskyddet fr.o.m den 1 juni 1999. Ett
sätt att försöka få en indikation på eventuella
fördelningspolitiska effekter av höjningen pre-
senteras i diagram 3.1 nedan. Diagrammet visar
hur de totala kostnaderna för läkemedelsför-
månen fördelat sig mellan olika ålderskategorier
under tre olika perioder. Som framgår verkar
konsumtionsmönstret inte ha förändrats nämn-
värt i olika ålderskategorier som en följd av höj-
ningen. Utifrån dessa uppgifter kan man således
inte finna stöd för att höjningen av beloppsgrän-
sen för högkostnadsskyddet skall ha haft några
tydliga fördelningspolitiska effekter.

För att få en uppfattning om effekterna av höj-
ningen av beloppsgränsen för högkostnadsskyd-
det kan det således vara intressant att studera så-
väl antalet och giltighetstiden för frikort före och
efter höjningen som hur stor andel av befolk-
ningen som erhållit frikort fördelat på vissa spe-
cifika grupper. Antalet frikort uppgick under år
1999 till 975 000, under 1998 till 940 000 och un-
der 1997 till 635 000.1 diagram 3.2 redovisas hur
antalet frikort har fördelats med avseende på ål-
der och kön under 1999.

Diagram 3.2 Andel frikort i olika åldersgrupper och köns-
uppdelat

Källa: Apoteket AB

Diagram 3.1 Effekter av höjning av högkostandsskyddet på
läkemedelskonsumtionen i olika ålderskategorier

En faktor som kan antas starkt påverka kostna-
derna för läkemedelsförmånen är antalet frikort
vid en viss tidpunkt samt giltighetstiderna för
dessa frikort. Fr.o.m. den 1 januari 1999 erhåller
en person ett frikort när hon eller han betalat en
sammanlagd egenavgift på 1 800 kronor under en
12-månadersperiod räknat från tidpunkten för
det första förmånsgrundade läkemedelsköpet.

Av diagrammet framgår att ca 12 procent av
kvinnorna och 10 procent av männen erhöll
frikort under 1999. I åldrarna 75-79 år var
andelen med frikort störst, ca 34 procent, men i
samtliga åldersgrupper över 65 år var andelen
med frikort under 1999 mer än 25 procent. Värt
att notera är också att i princip samtliga
åldersgrupper upp till 69 år var andelen kvinnor
med frikort större än andelen män med frikort. 1
åldergrupperna 70 år och däröver var däremot
förhållandet mellan könen det motsatta. När det
gäller giltighetstiderna för frikort, framträder ett
intressant mönster. I diagram 3.3 redovisas
giltighetstiderna för frikort i olika intervall för
1998 och 1999. Under 1999 minskade andelen
frikort med giltighetstid i intervallen upp t.o.m.
240 dagar jämfört med 1998. Däremot ökade
andelen frikort med giltighetstid i intervallen
över 240 dagar under 1999 jämfört med 1998.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Diagram 3.3 Frikort fördelade med avseende på
giltighetsstid

Antal dagar

Källa: Apoteket AB

Dessa siffror bör tolkas med försiktighet, men en
effekt av höjningen av beloppsgränsen för hög-
kostnadsskyddet synes alltså vara att andelen fri-
kort med giltighetstid om 8 månader eller mer
har ökat. Detta kan bl.a. vara en följd av de allt
dyrare nya läkemedlen Om så är fallet skulle
detta delvis kunna förklara att kostnaderna för
läkemedelsförmånen alltjämt fortsatt att öka.

Utvecklingen av nya läkemedel har bidragit till
att allt fler sjukdomar kan botas eller behandlas
med förlängd livslängd och förbättrad livskvalitet
för patienterna som följd. Läkemedlen har också
medfört att en allt större andel av sjukvården har
kunnat bedrivas i öppen vård, vilket inneburit att
antalet vårdplatser och antalet kirurgiska ingrepp
har kunnat reduceras.

En livlig debatt har under senare år förts kring
samhällets subventionering av läkemedel som har
karaktären att de mer syftar till att höja patien-
tens livskvalitet än är avsedda att direkt lindra
eller bota sjukdom, s.k. livskvalitetsläkemedel.
Regeringen uppdrog därför i januari 1999 åt
Läkemedelsverket att tillsammans med Social-
styrelsen kartlägga vilka sådana livskvalitetsläke-
medel som kan förväntas bli godkända för
försäljning i Europa under den närmaste femårs-
perioden samt att analysera bl.a. de ekonomiska
konsekvenserna av introduktionen av dessa läke-
medel. Resultatet av arbetet med uppdraget
redovisades i september 1999 i rapporten Läke-
medel, livskvalitet och ekonomiska konsek-
venser. Regeringen har överlämnat rapporten till
utredningen om översyn av läkemedelsförmånen
för beaktande i deras arbete. Av rapporten
framgår att antalet läkemedel under utveckling är
stort, samtidigt som antalet läkemedel som
används enbart i syfte att förbättra livskvaliteten

är mycket begränsat och därför inte kan
förväntas ge mer än marginella ekonomiska
konsekvenser. I rapporten framhålls emellertid
att det redan i dag finns godkända läkemedel
som delvis används vid tillstånd där arten och
svårighetsgraden gör att subventionerad läke-
medelsbehandling kan ifrågasättas.

De främsta orsakerna till de senaste årens
kostnadsökningar för läkemedelsförmånen är en
allmän volymökning och en förskjutning mot
användning av nya och vanligtvis dyrare läkeme-
del. Dessa nya läkemedel, däribland de s.k. livs-
kvalitetsläkemedlen, är ofta avsedda för be-
handling av tillstånd där behandlingsmöjligheter
med läkemedel tidigare saknats eller varit små
och introduktionen av dem har därför lett till
kostnader som det tidigare i princip inte funnits
någon motsvarighet till. Två av de mest omtalade
nya läkemedlen under senare år är Viagra och
Xenical, som båda introducerades under 1999.
Den månadsvisa försäljningen av dessa båda lä-
kemedel framgår av diagram 3.4 nedan.

Diagram 3.4 Månadsvis försäljning av Viagra och Xenical
under perioden janauari 1999 - juli 2000,

Tusentals kronor

------Viagra ^^^“Xenical

Källa: Socialstyrelsen, Hälso- och sjukvårens läkemedelsregister

Under 1999 såldes Viagra och Xenical för knappt
155 miljoner respektive knappt 393 miljoner
kronor. Detta motsvarar en genomsnittlig för-
säljning om knappt 12,5 miljoner kronor per
månad för Viagra och ca 35,7 miljoner kronor
per månad för Xenical (introducerades först i
februari 1999). Som framgår av tabellen har för-
säljningen av Viagra varit relativt stabil sedan ja-
nuari 1999 medan försäljningen av Xenical halve-
rats från en toppnivå i maj 1999 (ca 45 miljoner
kronor) till en lägsta nivå i juli 2000 (ca
18,7 miljoner kronor).

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

I detta sammanhang är det värt att poängtera
att flera studier pekat på att introduktionen av
nya och, åtminstone i vissa fall, bättre läkemedel
inte påverkar marknadsandelen för befintliga
läkemedel i någon större utsträckning. En effekt
av introduktion och förskrivning av nya läkeme-
del torde således vara att detta generellt medför
kostnadsökningar, eftersom förskrivningen av
alternativa, redan befintliga, läkemedel inte
minskar i samma utsträckning som de nya läke-
medlen förskrivs.

Det kan konstateras att endast en mindre del
av ökningen av läkemedelskostnaderna under se-
nare år beror på prishöjningar i det befintliga
sortimentet. Riksförsäkringsverket (RFV) har
under 1999 gjort en uppföljning för att se hur de
svenska läkemedelspriserna ligger i jämförelse
med andra europeiska länder (EU, Norge och
Schweiz). Uppföljningen visar att Sverige har
genomsnittliga priser i jämförelse med dessa län-
der och låga priser i jämförelse med de nordiska
länderna. Under 1999 och 2000 har RFV dess-
utom utrett prissättningen av parallellimporte-
rade läkemedel. Trots kravet på lägre priser för
för parallellimporterade läkemedel och trots att
parallellimportörerna relativit nyligen etablerat
verksamhet i Sverige ligger parallellimporten i
nivå med de länder som har den största andelen
parallellimport och där sådan funnits under lång
tid.

Analys och slutsatser

Ett av målen för 1997 års läkemedelsreform var
att bromsa den snabba kostnadsutvecklingen för
läkemedelsförmånen. Samhällets kostnader för
läkemedelsförmånen har under 1998 och 1999
samt hittills under 2000 emellertid fortsatt att
öka i en relativt hög takt. Läkemedelsreformen
har således i detta avseende inte fått avsedd
effekt. Åtgärder har därför vidtagits, och plane-
ras att vidtas, för att initiera och genomföra för-
ändringar i syfte att begränsa ökningstakten för
läkemedelskostnaderna och nå ökad effektivitet i
förmånssystemet.

Genom höjningen av beloppsgränsen för hög-
kostnadsskyddet fr.o.m. den 1 juni 1999 har ett
första steg tagits för att begränsa ökningstakten i
läkemedelskostnaderna och öka effektiviteten i
förmånssystemet.

En viktig åtgärd för att öka kostnadskontrol-
len och effektiviteten i förmånssystemet är att
införa en ny modell för statens ersättning till

landstingen för läkemedelsförmånens kostnader.
Inriktningen har tidigare varit att landstingen
fr.o.m. den 1 januari 2001 skall ha ett i princip
fullständigt kostnadsansvar för läkemedel och att
en ny modell för statens ersättning till lands-
tingen för läkemedelsförmånens kostnader då
skall införas. För närvarande pågår förhandlingar
mellan staten och Landstingsförbundet om sta-
tens ersättning till landstingen för läkemedels-
förmånens kostnader såväl för 2000 som för ti-
den därefter. Parterna har i dessa förhandlingar
konstaterat att det pågår arbete inom en rad om-
råden som sammantaget syftar till öka kostnads-
kontrollen för och förbättra möjligheterna till
uppföljning av läkemedelsanvändningen. Mot
bakgrund av detta finns det ej förutsättningar för
att fr.o.m. 2001 införa en ny modell för statens
ersättning till landstingen för läkemedelsförmå-
nens kostnader. Inriktningen är nu därför att en
ny modell för statens ersättning till landstingen
för läkemedelsförmånens kostnader i stället skall
införas fr.o.m. 2002. Det är mot denna bakgrund
ej möjligt att nu redogöra för hur en sådan ny
modell kommer att utformas och regeringen har
därför för avsikt att återkomma i 2001 års eko-
nomiska vårproposition med en sådan redogö-
relse.

Regeringens uppfattning är emellertid att det
är av största vikt att en sådan modell ger starkare
incitament för ökad kostnadseffektivitet i för-
månssystemet än den modell som tillämpats se-
dan 1998. Vidare anser regeringen att det fram-
förallt är viktigt att statens ersättning till
landstingen för läkemedelsförmånens kostnader i
framtiden fördelas mellan landstingen utifrån det
medicinskt betingade behovet av läkemedel i re-
spektive landsting och inte på respektive lands-
tings faktiska förbrukning, vilket är fallet i det
nuvarande statsbidragssystemet. Därutöver är
det viktigt att landstingen ges ett tydligare eko-
nomiskt ansvar för läkemedelsförmånen och
därigenom starkare ekonomiska incitament för
att aktivt arbeta med frågor med koppling till
läkemedelsförmånen.

Regeringens avsikt är också att ta andra viktiga
steg mot ökad kostnadskontroll och effektivitet i
förmånssystemet genom att ta fram förslag om
ett förändrat system för prissättning av läkeme-
del som ingår i läkemedelsförmånen och om för-
bättrade system för ekonomisk och medicinsk
uppföljning av förskrivning och konsumtion av
läkemedel. Vidare beslutade regeringen i
juni 1999 om direktiv till en särskild utredare
med uppgift att göra en översyn av läkemedels-

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

förmånen (dir. 1999:35). Syftet med översynen
är främst att komma till rätta med brister i det
nuvarande förmånssystemet och att få kontroll
över kostnadsutvecklingen. Utredningen om
översyn av läkemedelsförmånen (S 1999:06) skall
redovisa sitt uppdrag senast den 30 september
2000. Regeringen har för avsikt att, på grundval
av utredningens förslag, under våren 2001 till
riksdagen lämna förslag till en ny eller ändrad
läkemedelsförmån.

Ett särskilt statsbidrag har sedan 1978 utbeta-
lats till WHO-enheten för rapportering av läke-
medelsbiverkningar. Efter regeringens bemyndi-
gande tillsatte chefen för Socialdepartementet i
januari 1999 en särskild utredare med uppdrag att
förutsättningslöst se över de organisatoriska as-
pekterna av verksamheten vid WHO-enheten
för rapportering av läkemedelsbiverkningar.
Översynen skulle särskilt inriktas på frågor som
hänger samman med avtalet mellan svenska sta-
ten och WHO och svenska statens finansiella
stöd till verksamheten. Utredaren har redovisat
sina slutsatser i betänkandet Översyn av stiftel-
sen för internationell rapportering av läkeme-
delsbiverkningar (SOU 1999:99) i augusti 1999.
Utredaren har bl.a. gjort bedömningen att det är
både möjligt och lämpligt att helt finansiera verk-
samheten med försäljningsintäkter och att det
inte längre finns något behov av ett särskilt stats-
bidrag. Förslag till ändringar i avtalet mellan re-
geringen och WHO bereds inom regerings-
kansliet. Mot bakgrund av ovanstående gör
regeringen bedömningen att några medel ej be-
höver anvisas över statsbudgeten för detta ända-
mål fr.o.m. 2001.

3.5.3 En god tandhälsa skall
upprätthållas

Insatser

Den 1 januari 1999 trädde ett reformerat tand-
vårdsstöd i kraft. Det är främst avsett att ge alla
vuxna ett ekonomiskt stöd för den s.k. bastand-
vården. Stödet är också speciellt riktat till vissa
äldre och funktionshindrade i främst särskilda
boendeformer för service och omvårdnad samt
till personer som behöver tandvård som ett led i
en sjukdomsbehandling under en begränsad tid.
Denna del av stödet administreras av lands-
tingen. Tandvårdsstödet innefattar även ett sär-
skilt högkostnadsskydd för mer kostnads-

krävande protetiska behandlingar, inklusive
implantat, samt tandregleringar.

Riksförsäkringsverket har, på regeringens
uppdrag, följt och analyserat effekterna av det
reformerade tandvårdsstödet. Uppdraget redovi-
sades till regeringen i mars 2000 i en rapport: Ut-
värdering av det reformerade tandvårdsstödet -
1999, det första året. Av redovisningen framgick
bl.a. hur den utbetalda ersättningen fördelade sig
på bastandvård, särskilt högkostnadsskydd samt
på tandvårdsinsatser vid långvarigt och väsentligt
ökat tandvårdsbehov till följd av sjukdom eller
funktionshinder.

Under 1999 träffades en överenskommelse
mellan staten och Landstingsförbundet om att
fr.o.m. 2000 utvidga landstingens åtagande till att
omfatta även patienter med Sjögrens syndrom
och patienter med nedsatt salivproduktion till
följd av strålbehandling. Dessa patientgrupper
omfattades tidigare av reglerna om avgiftsfri
tandvård.

I budgetpropositionen för 2000 avsattes sam-
manlagt 13 miljoner kronor för ekonomiskt stöd
till olika kompetenscentrum på tandvårdsområ-
det. För kompetenscentrum för sällsynta medi-
cinska och odontologiska tillstånd avsattes
8 miljoner kronor. De kompetenscentrum som
erhöll detta stöd var Mun-H-Center i Bohus-
landstinget, som är ett kunskapscentrum för
odontologiska problem hos små och mindre
kända grupper med funktionshinder (huvud-
sakligen barn och ungdomar) och Odonto-
logiska Institutionen i Jönköping, som är ett
kompetenscentrum för sällsynta odontologiska
tillstånd. För 2000 avsattes 1 miljon kronor till
en utvärdering av verksamheten vid Metall-
biologiskt centrum i Uppsala.

Utöver ekonomiskt stöd till befintliga kom-
petenscentrum avsattes medel för att tillskapa ett
kunskapscentrum för dentala material inom
Socialstyrelsen. Centrumet har inom Socialsty-
relsen knutits till enheten för medicinsk praxis
och en referensgrupp har bildats med represen-
tanter för tandläkare, tandtekniker, landstingen
och Tandvårdsskadeförbundet. Sammanfatt-
ningar i form av kliniska riktlinjer skall tas fram
efter förslag från referensgruppen. Inledningsvis
har materialavdelningarna vid landets fyra
odontologiska institutioner kontaktats för dis-
kussioner om vilka bidrag de kan lämna. Sådana
diskussioner har även förts med Nordiskt Insti-
tut för Odontologisk Materialprovning
(NIOM) liksom med biverkningsregistret i
Bergen och Umeå. Ett antal uppdrag har lagts ut

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

till olika författare att bidra med kunskapssam-
manställningar för olika ämnen. De första kun-
skapssammanfattningarna beräknas bli pubEce-
rade i slutet av 2000.

Socialstyrelsen har i sin tillsynsverksamhet
bl.a. granskat barn- och ungdomstandvården,
kvaliteten i vården av tandlossningssjukdom
samt tandvården för funktionshindrade och äldre
i vissa landsting eller sjukvårdsregioner. Under
1999 har Socialstyrelsen också berett frågan om
kompetensfördelning och utbildningskapacitet
för olika yrkeskategorier inom tandvården mot
bakgrund av bl.a. uppgifter om en ökande brist
på tandläkare samtidigt som tandhygienister inte
används i den utsträckning som är möjlig. I en
rapport från denna beredning har Socialstyrelsen
sammanställt fakta och synpunkter samt beskri-
vit en tänkbar utveckling under de närmaste 20
åren. Som ett led i uppföljningen av tandvårds-
reformen har Socialstyrelsen utarbetat en rapport
baserad på en intervjuundersökning avseende
tandvården i fyra län.

Regeringen aviserade i budgetpropositionen
för 1999 (prop. 1998/99:1) sin avsikt att vidta
nödvändiga åtgärder för att kunna införa ett för-
bud mot användningen av amalgam. Detta be-
räknades kunna ske senast fr.o.m. 2001. Rege-
ringen bedömde att ett förbud mot amalgam
skulle kunna införas mot bakgrund av ett före-
slaget tillägg till EU-direktivet om medicin tek-
niska produkter (93/42/EEG). Det har dock vi-
sat sig att tillägget slutligen fått en sådan
utformning att det troligen inte blir möjligt att
införa ett förbud med stöd härav. Dessutom har
EU på senare tid ingått avtal med andra länder,
s.k. tredjelandsavtal, om medicintekniska pro-
dukter och sådana avtals betydelse måste utredas.
Regeringen undersöker nu möjligheterna att för-
bjuda amalgam av miljöskäl.

Resultat

En första mera ingående utvärdering av effek-
terna av det reformerade tandvårdsstödet har
under våren redovisats till regeringen av Riksför-
säkringsverket (RFV). Utvärderingen pekar på
behovet av en fortsatt analys av prissättningen,
särskilt vad gäller landstingens prissättning. Vi-
dare framhålls att förutsättningarna att följa upp,
utvärdera och analysera tandvårdsstödet i vissa
avseenden inte varit de bästa. Därför föreslår
RFV att verket skall ges möjlighet att ålägga för-
säkringsanslutna vårdgivare att redovisa upp-

gifter som gör detta arbete möjEgt. Härmed av-
ses främst vårdgivarnas priser, vilken tandvård
som utförs och omfattningen på vårdgivarens
verksamhet, t.ex. i form av årsarbetskrafter. RFV
menar vidare att ingen myndighet i dag har ett
helhetsperspektiv på tandvården och tandhälsan
hos befolkningen, vilket försvårar arbetet med
att verka för uppfyllandet av målet med tand-
vårdsstödet samt uppföljningen av detsamma.

Utvecldingen inom vuxentandvården karak-
täriserades under 1998 av betydande osäkerhet
både bland vårdgivare och patienter inför den
slutgiltiga utformningen av det framtida refor-
merade stödet för vuxentandvård. Denna osä-
kerhet ledde till en betydande ökad efterfrågan
på framförallt kostsamma behandlingar under
året. Någon stor förändring skedde dock inte
1999 utan efterfrågan låg i stort sett kvar på
samma nivå som under 1998. Utgifterna under
1999 blev dock något lägre än förväntat. TiU stor
del berodde det på att många patienter lät utföra
kostsamma behandlingar redan under 1998 men
också på att genomförandet av delar av stödet
inte fått full effekt. Kostnaderna förväntas därför
bli högre under kommande år.

Hushållens ekonomiska situation har fortsatt
att förbättras under 1998 och 1999. Erfaren-
hetsmässigt vet man att efterfrågan på tandvård
stiger när hushållens ekonomiska situation för-
bättras. Denna gång har sannolikt den ökade ef-
terfrågan till följd av det förbättrade ekonomiska
läget dämpats av den tidigareläggning av
tandvård som skedde främst under 1998. Ut-
formningen av det nya tandvårdsstödet, med fri
prissättning som ett inslag, kan också ha haft en
dämpande effekt. Avregleringen vad gäller pris-
sättning ledde till att priserna mellan 1998 och
1999 i genomsnitt höjdes med 18 procent, vilket
var mer än förväntat. Variationerna i priser mel-
lan olika delar av landet och mellan olika vårdgi-
vare är också stora.

Det är svårt att bedöma om det skett några
märkbara förändringar i tandhälsotillståndet hos
befolkningen under 1999, eftersom sådana för-
ändringar måste ses i ett längre tidsperspektiv.
Utvecklingen av tandhälsan hos barn och ung-
domar följs kontinuerligt genom att Socialstyrel-
sen sammanställer uppgifter från tandvårdshu-
vudmännen. Sammanställningarna visar att
tandhälsan hos barn och ungdomar förbättrats
betydligt mellan 1985 och 1999. Ett exempel på
det är utvecklingen när det gäller andelen barn
som är kariesfria i olika åldrar (se diagram 3.5
nedan). I fråga om den vuxna befolkningen

16 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nrl. Del2

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

saknas rikstäckande statistik av liknande slag
över tandhälsan. Man vet dock att utvecklingen
under 1980- och 1990-talen gått mot att allt fler
äldre har sina egna tänder i behåll.

Diagram 3.5 Andelen kariesfria barn

3-åringar 6-äringar 12-åringar

Källa: Socialstyrelsen

Landstingsförbundet har under våren 2000 läm-
nat en redogörelse för hur de till landstingen
överlämnade medlen för vissa särskilda patient-
grupper utnyttjades under 1999. I denna första
rapport redovisas endast behandlingsomgångar
som har avslutats och där vårdgivarna har faktu-
rerat landstingen för behandlingen, varför en stor
oredovisad balans finns. Landstingsförbundet
bedömer att antalet personer som är berättigade
till uppsökande verksamhet enligt bestämmel-
serna därom uppgår till 195 000. Av dessa blev
närmare 33 000 personer uppsökta under 1999.
Andelen av berättigade som uppsökts varierar
dock starkt mellan de olika landstingen. Lands-
tingen har fakturerats för ca 56 000 personer som
fått s.k. nödvändig tandvård på grund av att de
tillhör de grupper som är berättigad till uppsök-
ande verksamhet. Närmare 15 000 personer
redovisas ha fått tandvård som ett led i en sjuk-
domsbehandling.

Det råder ingen tvekan om att det reforme-
rade tandvårdsstödet har inneburit en förbättring
för många människor som blivit uppsökta och
fått möjlighet till nödvändig tandvård enligt reg-
lerna om stöd till vissa patientgrupper. Samtidigt
har det i vissa landsting tagit lång tid att komma i
gång med verksamheten. Landstingsförbundets
redovisningar för 2000 och 2001 kommer att ut-
göra en bättre och mer detaljerad information för
att kunna bedöma reformens effekter då lands-
tingen till dess hunnit att bygga upp nödvändiga
ADB-baserade redovisningssystem. Det är an-
geläget att redovisningen i fortsättningen görs
mer detaljerad med avseende på olika förmåns-
grupper, åldersgrupper och kön.

Socialstyrelsen har i sin tillsynsverksamhet
undersökt barn- och ungdomstandvården i södra
sjukvårdsregionen och funnit att den generellt
sett fungerar bra, även om vissa förbättringar be-
hövdes på några kliniker. Under 1999 samman-
ställde Socialstyrelsen också iakttagelser hos
tandläkare i Västsverige vid en granskning av
vården vid tandlossningssjukdom, vilket lett till
att dessa påbörjat kvalitetsutveckling och system
för avvikelsehantering och ökad kvalitet i jour-
nalhanteringen. Diskussioner har förts med
tandvårdsledningarna i de fyra nordligaste lands-
tingen om barntandvårdens organisation och
kvalitet. Motsvarande diskussion har också ini-
tierats beträffande tandvården för funktions-
hindrade och äldre. En inventering som gjorts av
tandvården för äldre i kommunalt boende i
Norrbotten och Västernorrland visar att det be-
hövs stora insatser för att få äldretandvården att
fungera väl.

Analys och slutsatser

Regeringens samlade bedömning är att syftet
med tandvårdsreformen till väsentliga delar är på
väg att uppnås, men att vissa problem också har
kunnat iakttas vid tillämpningen av det nya stö-
det. Landstingens ansvar för uppsökande verk-
samhet bland vissa patientgrupper har medfört
att många människor med stora och eftersatta
behov av tandvård har kunnat få hjälp. Inom
tandvårdsförsäkringen har en förskjutning skett
mot bastandvården, medan protetik och tand-
reglering svarar för en minskad andel av ut-
gifterna. Det är dock ännu för tidigt att dra några
slutsatser när det gäller generella effekter av
tandvårdsreformen på tandhälsoutvecklingen.

Till de problem som regeringen uppmärk-
sammat hör att skyddet mot höga behandlings-
kostnader i många fall är otillräckligt. Detta gäl-
ler i synnerhet de stora grupper av äldre som inte
omfattas av det särskilda stödet till personer i
särskilda boendeformer. Prisutvecklingen på
tandvård sedan den statligt fastställda taxan av-
skaffades ger vidare anledning till oro. Rege-
ringen har också erfarit att avgränsningen av de
grupper som skall omfattas av rätten till upp-
sökande verksamhet och nödvändig tandvård
kan vålla problem i vissa fall.

Utgifterna för tandvårdsstödet torde komma
att öka under 2000 och 2001 i förhållande till
1999. Under 2000 och 2001 kan landstingens
uppsökande verksamhet förväntas komma i gång

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

i full skala, med ökande kostnader som följd.
Den statliga ersättningen till landstingen är fast-
ställd till 405 miljoner kronor per år för åren
1999-2001, vilket innebär att det är först därefter
som kostnaderna för denna del av stödet kan
medföra någon förändring av statens utgifter.

Regeringen anser att åtgärder redan nu bör
vidtas för att utreda och söka komma till rätta
med de problem som har kunnat iakttas och för
att åstadkomma ett effektivare utnyttjande av de
resurser som tillförs tandvården genom tand-
vårdsförsäkringen och ersättningen till lands-
tingen för vissa patientgrupper. Regeringen avser
därför att tillsätta en särskild utredare med upp-
drag att utvärdera hur syftet med det reforme-
rade tandvårdsstödet har uppnåtts och vid behov
föreslå förändringar som leder till att systemet
blir effektivare och möjligheterna att uppnå
tandvårdsreformens syften förbättras. Det finns
även frågor om kompetensfördelning och ar-
betsformer inom tandvården som behöver be-
lysas närmare. Insatser bör också göras för att
förbättra möjligheterna att följa upp, utvärdera
och analysera tandvårdsstödet. Härvid kommer
synpunkter från berörda myndigheter att utgöra
ett viktigt underlag. I 2000 års ekonomiska vår-
proposition aviserades att regeringen avser att
tillföra tandvården 200 miljoner kronor 2002 och
ytterligare 300 miljoner kronor 2003. Regeringen
föreslår nu att det resurstillskott som aviserades
för 2002 delvis tidigareläggs och att 100 miljoner
kronor tillförs anslaget 13:1 Sjukvårdsförmåner
m.m. redan under 2001. Inriktningen är att det
samlade resurstillskottet skall användas för att
förbättra skyddet mot höga behandlingskostna-
der, varvid de äldre bör prioriteras. Hur detta
närmare skall ske avser regeringen att åter-
komma till.

3.5.4 Vården och omsorgen om psykiskt
störda skall förbättras

Insatser och resultat

Regeringen tar kontinuerligt del av de uppfölj-
ningar som görs av 1995 års psykiatrireform.
Utvärderingar av psykiatrireformen visar att ut-
vecklingen allmänt sett varit god. Stimulans-
medel som anslagits från staten i samband med
reformen har haft positiv effekt och medfört att
ett stort antal nya projekt startats, bl.a. beträf-
fande daglig sysselsättning och nya former för
boendestöd. Samtidigt kan ett antal brister kon-

stateras. Bl.a. har samordningsproblem mellan
landstingens och kommunernas vård och omsorg
gett upphov till svårigheter vid förverkligandet
psykiatrireformen.

Behovet av samverkan mellan huvudmännen
har bl.a. uppmärksammats när det gäller miss-
brukare med psykiska problem, där insatser från
såväl socialtjänsten som den psykiatriska vården
behövs. Samordningsproblem mellan psykiatrins
och primärvårdens insatser och sociala insatser
har även uppmärksammats vid utskrivning av
patienter från psykiatrisk slutenvård. Enligt
uppgifter från Socialstyrelsen föregås inte in- och
utskrivningar av den planering och samverkan
som förutsätts enligt gällande föreskrifter och
allmänna råd.

Tillämpningen av begreppet medicinskt fär-
digbehandlad inom psykiatrisk heldygnsvård har
för en del patienter medfört att de vid utskriv-
ningen fortfarande har omfattande och kvarstå-
ende symptom och behov av kvalificerad upp-
följning eller fortsatta behandlingsinsatser.

Den minskade användningen av slutenvård har
medfört ökade krav på landstingen och kommu-
nerna att samordna sina vård- och rehabilite-
ringsinsatser. Hälsotillståndet för gruppen schi-
zofrena har under de senaste 20 åren inte
förbättrats i samma takt som för befolkningen i
övrigt. I en forskarrapport som presenterade i
augusti 2000 uppges att dödligheten bland schi-
zofrena i Sverige ökat under perioden 1976-2000
i förhållande till befolkningen i övrigt. En
förklaring till utvecklingen kan, enligt forskar-
rapporten, vara att antalet slutenvårdsplatser
inom psykiatrin minskat under samma period.
Det är känt att personer med allvarliga psykiska
störningar ofta har en mindre hälsosam livsstil
och att en överdödlighet i bl.a. somatiska sjuk-
domar föreligger. Rapporten kan vara en av
många indikationer på de problem och svårighe-
ter övertagandet av psykiatrireformen är förenat
med.

Samverkansproblematiken har uppmärksam-
mats av regeringen bl.a. genom att en särskild
utredare (S 1999:05), med uppgift att beskriva
och analysera de problem som finns i dag för
samverkan mellan landstingens hälso- och sjuk-
vård och kommunernas vård och omsorg, har
tillsatta. Nämnas i sammanhanget kan också att
Landstingsförbundet och Svenska Kommunför-
bundet har bildat samverkansgrupper där bl.a.
samverkan mellan huvudmännen inom psykiat-
rin behandlas.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Verksamheten inom psykiatrin kommer under
de närmaste åren bl.a. att stimuleras genom att
det ekonomiska resursutrymmet för vården och
omsorgen kommer att öka. Regeringen har
aviserat ett resurstillskott om nio miljarder
kronor till vården och omsorgen under perioden
2001-2004. Psykiatrin är ett av fyra områden
som särskilt kommer att prioriteras.

En viktigt syfte med resurstillskottet är att
landstingens stöd till barn och ungdomar som
visar tecken på psykiska problem skall förbättras.
För barn och ungdomar som både har psykiska
problem och problem med missbruk, skall
innehållet i vården utvecklas. Ungdomar i
åldersgruppen 16-25 hamnar ofta i kläm inom
den psykiatriska vården. Samarbetet mellan barn-
och ungdomspsykiatrin och vuxenpsykiatrin
skall därför utvecklas vidare. Landstingen skall
även svara för att psykiskt funktionshindrade
särskilt uppmärksammas så att deras psykiatriska
och somatiska vårdbehov blir tillgodosedda
genom en utvecklad samverkan mellan lands-
tingens primärvård, psykiatrin och socialtjänsten.
Äldre personer med psykiatriska vårdbehov skall
identifieras och erbjudas behandling.

Lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård
(LPT) och lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk
vård (LRV) har varit föremål för ett antal lagänd-
ringar, som trädde i kraft den 1 juli 2000
(prop. 1999/2000:44). Vid utformningen av lag-
ändringarna har patientens, men också vårdper-
sonalens rättssäkerhet varit av grundläggande
betydelse. Lagändringarna har bl.a. inneburit
tydligare riktlinjer i lagarna i vilka fall tvångsåt-
gärder får komma ifråga vid behandlingen. Med
dessa nya riktlinjer är förhoppningen att använd-
ningen av tvångsåtgärder skall minska och att
patientens och vårdpersonalens rättstrygghet
skall öka. Ändringarna i LPT och LRV har inte
inneburit att en annan bedömning skall göras av
när förutsättningarna för tvångsvård är upp-
fyllda. Genom lagändringarna skapas dock ökade
möjligheter att beakta en patients tidigare age-
rande när beslut om tvångsvård skall fattas.

Regeringens bedömning är att patienternas
rättssäkerhet kommer att öka genom lagänd-
ringarna vad avser de s.k. konverteringsfallen en-
ligt LPT, dvs. när frivillig psykiatrisk vård över-
går till tvångsvård. Efter lagändringarna i LPT
krävs numera att två läkare involveras i konverte-
ringsbeslutet i stället för som tidigare endast en
läkare. Med ändringarna i LRV och LPT har pa-
tienterna fått en utökad rätt till stödperson efter
det att tvångsvården har upphört. Möjligheterna

till permission till vårdtidens slut har avskaffats
både vad avser LPT och LRV, vilket, när det gäl-
ler LPT, tydligare markerar lagens karaktär av
akutlag samt vidare att permissioner inte skall
användas som en form av försöksutskrivning där
behovet av tvångsvård kan ifrågasättas.

Medicinskt sakkunniga kommer i en större ut-
sträckning att användas vid länsrättens prövning
av utskrivningar, fortsatt vård, permissioner
m.m. än vad som varit fallet före det att lagänd-
ringarna i LRV och LPT trädde i kraft. Tidigare
har det funnits stora variationer beträffande läns-
rätternas användning av medicinskt sakkunniga.
Närvaron av medicinskt sakkunniga vid dom-
stolsförhandlingarna bör medföra möjligheter till
en mer allsidig domstolsprövning. Den ökade
användningen av medicinskt sakkunniga kan
dock komma att tydliggöra den brist på specia-
lister som finns inom psykiatrin.

Ett av de ursprungliga målen när LPT och
LRV trädde i kraft 1992 var att användningen av
tvångsvård och tvångsåtgärder skulle minska.
Under 1990-talets första år skedde också en tyd-
lig minskning av antalet inneliggande patienter
som var föremål för tvångsvård samt även av an-
talet vårdtillfällen. Antalet vårdtillfällen med stöd
av LPT och LRV har dock långsamt ökat under
den senare delen av 1990-talet. Vårdtiderna har,
beträffande vård med stöd av LPT, generellt bli-
vit kortare, vilket måste beaktas vid en bedöm-
ning av den psykiatriska tvångsvårdens omfatt-
ning. Även om ett av målen med nu aktuella
lagändringar i LPT och LRV är att minska an-
vändningen av tvångsvård, måste omfattningen
av tvångsvården alltid bedömas utifrån en avväg-
ning mellan en patients vårdbehov och hans eller
hennes krav på självbestämmande och integritet.

Tabell 3.5 Vårdtillfällen och antal inskrivna i psykiatrisk
tvångsvård 1993-1998

År	Antal vårdtillfällen		Därav vårdtid mindre än 4 veckor		Inskrivna den 31 december
År	LPT	LRV	LPT	LRV	LPT	LRV
1993	7 730	596	5 736	119	1 327	846
1994	8 012	543	5 916	132	1 389	929
1995	8 426	577	6 287	162	1 268	951
1996	8 757	651	-	-	1 340	952
1997	8 467	667	5 650	-	1 365	1 031
1998	9 294	810	6 359	-	1 359	1 006

Källa: Registret över psykiatrisk tvångsvård. Socialstyrelsen.

En viktig fråga inom den psykiatriska vården är
de vårdbehövandes möjligheter att påverka och

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

utforma vårdinsatserna. Nämnas i detta sam-
manhang kan att Socialstyrelsen inlett ett nära
samarbete med brukarorganisationer i syfte att
förbättra och kvalitetssäkra sina egna insatser
inom området. Konferenser har anordnats för att
föra ut resultatet av utvärderingen av psykiatri-
reformen samt föra dialog med företrädare för
olika verksamheter för att diskutera den fortsatta
utvecklingen inom psykiatrin.

Frågor om psykisk ohälsa har fått en ökad
uppmärksamhet i media under det gångna året.
Under 1999 och 2000 har exempelvis den s.k.
Psyke-kampanjen bedrivits. Kampanjen initiera-
des av Handikappombudsmannen i samarbete
med RSMH och Riks-IFS. Målet för kampanjen
har varit att öka kunskapen och förståelsen kring
människor med psykiska problem. Den upp-
märksamhet som kampanjen har väckt bland
allmänheten och media ger en god bild av det
stora intresse som finns kring frågor om psykisk
ohälsa samt vikten av en diskussion kring dessa
frågor.

Analys och slutsatser

De samhällsekonomiska konsekvenserna av psy-
kisk sjukdom och funktionshinder hos befolk-
ningen är betydande. Socialstyrelsen har upp-
skattat att de totala kostnaderna ökat från 43
miljarder kronor 1990 till drygt 50 miljarder
kronor 1997. En tredjedel av detta belopp utgörs
av olika typer av direkta sjukvårdskostnader.

Upprepade epidemiologiska studier under
1990-talet har vidare påvisat en viss ökning av
olika former av psykisk ohälsa i Sverige. Främst
handlar det om förekomsten av känslor som
nedstämdhet, trötthet, sömnstörningar, oro och
ångest. Den sammantagna bilden av omfatt-
ningen av den psykiska ohälsan är dock svår att
tolka. Barn- och ungdomspsykiatrin har redo-
visat ett ökat antal besök. Det går emellertid inte
entydigt att utläsa att barns och ungdomars hälsa
försämrats. Studier finns som pekar mot att det
snarare är fler ungdomar i dag än tidigare, som är
beredda att söka hjälp. Denna utveckling kan
vara ett tecken på en ökad medvetenhet och
öppenhet kring frågor som rör psykisk ohälsa.
Förutsättningarna att ge dessa människor ade-
kvat stöd och medicinering ökar därmed. Det
ökade trycket på de psykiatriska mottagningarna
kan emellertid även vara ett tecken på att den
förebyggande verksamheten kring psykisk ohälsa
inte är tillräckligt väl utbyggd.

Regeringens bedömning är att vården och om-
sorgen om psykiskt störda kommer att förbättras
genom de satsningar inom psykiatrin som har
redogjorts för ovan. För att uppnå goda resultat i
arbetet med att förbättra vården och omsorgen
om psykiskt störda är det även viktigt att den
psykiska ohälsan hos befolkningen bildar ut-
gångspunkt för ett förebyggande arbete och då
särskilt hos barn och ungdomar. Om inte insat-
ser sätts in tidigt, riskerar de psykiska problemen
att fördjupas, vilket i sin tur ytterligare belastar
psykiatrins resurser.

Stöd till personer som hamnat i psykiska
kristillstånd på grund av utträde ur nyandliga
rörelser

Regeringen beslutade den 19 december 1996 att
tillkalla en särskild utredare med uppgift att un-
dersöka hur samhället, med bevarad respekt för
de grundläggande fri- och rättigheterna, på ett
bättre sätt än i dag kan stödja människor som av
särskilda skäl befinner sig i psykiska kristillstånd.
Utredaren överlämnade den 1 oktober 1998 be-
tänkandet I God Tro - samhället och nyandlig-
heten (SOU 1998:113). Betänkandet har därefter
remissbehandlats på sedvanligt sätt.

Genom utredningen har en samlad kartlägg-
ning och beskrivning av frågor kring nyandliga
rörelser och samhället, såväl nationellt som in-
ternationellt, åstadkommits. I betänkandet har
vidare ett antal bedömningar gjorts och på några
punkter har konkreta förslag på åtgärder lagts
fram. Det gäller bl.a. ett förslag om inrättande av
ett kunskapscentrum för livsåskådnings- och
trosfrågor där staten skall agera som huvudman.
Kunskapscentrumet föreslås bl.a. arbeta med
fördjupning av kunskap samt utvecklande av
metoder för att ge adekvat hjälp till vårdsökande
vid kris i samband med uttryde ur nyandliga
rörelser. Vidare föreslår utredaren att en översyn
görs av det regelverk som reglerar fristående
skolor och kommunernas och skolverkets över-
syn av dessa. I betänkandet föreslås slutligen att
en ny bestämmelse i brottsbalken införs som
straffbelägger otillbörlig påverkan, något som
företrädare för olika nyandliga rörelser i vissa fall
kan anses göra sig skyldiga till enligt utredaren.

Efter en sammantagen bedömning av be-
tänkandet samt remissutfallet finner regeringen
att ett behov av kunskap om nyandliga rörelser
finns hos myndigheter och institutioner men att
arbete med forskning och kompetenshöjning

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

inom det aktuella området kan ske inom ramen
för existerande verksamheter. Behov av att in-
rätta ett särskilt kunskapscentrum föreligger
därför inte.

Förslaget om införande av en ny straffbe-
stämmelse om otillbörlig påverkan avvisas av ett
antal remissinstanser, bl.a. av Göta hovrätt,
Justitiekanslem och Riksåklagaren. Remissin-
stanserna har bl.a. anfört att en straffbestäm-
melse enligt förslaget skulle innebära svåra av-
vägningar mellan grundlagsfästa friheter och den
föreslagna bestämmelsens skyddsändamål. Hän-
syn till yttrandefriheten och andra intressen an-
ses medföra att ett straffstadgande om otillbörlig
påverkan skulle behöva avgränsas så snävt att det
sällan eller aldrig kan tillämpas. Vidare har an-
förts att utredningen inte ger något underlag för
att skyddet för den personliga integriteten kräver
en ny straffbestämmelse i brottsbalken. Rege-
ringen delar remissinstansernas bedömning och
kommer därför inte att vidtaga några åtgärder
med anledning av förslaget.

De delar som avser översyn rörande regle-
ringen av fristående skolor har överlämnats till
Utbildningsdepartementet för fortsatta över-
väganden. Utbildningsdepartementet avser att
behandla de aktuella förslagen i en departe-
mentspromemoria rörande friskolor.

Tabell 3.7 Beräknad fördelning på anslagsposter

Miljoner kronor
Anslagsposter år	2000	2001	2002	2003
Ersättning till sjuk- vårdshuvudmännen m.m..	530	540	552	562
Tandvårdsersättning	1 568	1 702	1 832	2 166
Totalt	2 098	2 242	2 384	2 728

3.6 Budgetförslag

3.6.1 13:1 Sjukvårdsförmåner m.m.

Tabell 3.6 Anslagsutveckling 13:1 Sjukvårdsförmåner m.m.

Tusental kronor		1 909 426	Anslags- sparande	102 000
1999	Utfall	1 909 426	Anslags- sparande	102 000
2000	Anslag	1 998 000	Utgifts- prognos	2 098 000
2001	Förslag	2 242 000
2002	Beräknat	2 384 000
2003	Beräknat	2 728 000

Anslaget finansierade under 2000 vuxentandvård
(tandvårdsstödet) och ersättningar till sjuk-
vårdshuvudmännen för tandvård för vissa pa-
tientgrupper samt för sjukvårdsförmåner i inter-
nationella förhållanden till bl.a. sjukvårds-
huvudmännen. Den beräknade fördelningen i
miljoner kronor för dessa båda anslagsposter för
åren 2000-2003 framgår av tabell 3.7.

Utgifterna för tandvårdsersättningen för 1999
blev något lägre än förväntat, sannolikt beroende
på att många patienter, med anledning den före-
stående reformen, lät utföra mer kostsamma be-
handlingar redan under 1998, men också be-
roende på att genomförandet av delar av det
reformerade stödet sannolikt ännu inte fått full
effekt under 1999. Detta medverkade till ett
underskridande för hela anslaget Sjukvårdsför-
måner på ca 125 miljoner kronor, varav ca
83 miljoner avsåg tandvårdsersättning.

Utgiftsutvecklingen för 2000 är fortfarande
mycket svårbedömd. Det finns skäl som talar för
att utgifterna för tandvårdsersättning kan
komma att bli högre än de 1 468 miljoner kronor
som beräknades i budgetpropositionen för 2000.
Riksförsäkringsverket (RFV) beräknar med led-
ning av utvecklingen under första halvåret att
hela anslaget kommer att överskridas med 170
miljoner kronor, varav merparten avser tand-
vårdsersättning.

Regeringens överväganden

Ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m.

Sveriges medlemskap i EU och EES-avtalet med-
för både kostnader och intäkter för sjukvårds-
förmåner gentemot annat land. Utländska med-
borgare har i enlighet med medlemskapet och
andra avtal vid behov rätt till sjukvårdsförmåner
under vistelse i Sverige. Landstingen erhåller er-
sättning för sådana utförda vårdinsatser. På mot-
svarande sätt riktar andra medlemsstater i EU
krav på Sverige för sådana vårdförmåner som
svenska medborgare varit berättigade till vid vis-
telse i dessa länder.

Eftersom kostnader och intäkter i internatio-
nella förhållanden ofta regleras flera år efter att
de uppkommit, är det svårt att med större exakt-
het beräkna den årliga nettokostnaden för för-
säkringen.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Under senare år har kostnaderna för sjuk-
vårdsförmåner gentemot annat land tenderat att
öka medan intäkterna har varit relativt konstanta.
De ökade kostnaderna beror främst på att det
blivit vanligare att svenska pensionärer bosätter
sig utomlands samt att antalet svenska turister
utomlands har ökat.

Som ett led i tandvårdsreformen övertog
landstingen det administrativa ansvaret för tand-
vården för vissa särskilda patientgrupper. För
detta åtagande erhåller landstingen för 1999—
2001, enligt träffad överenskommelse med
staten, ett årligt fast ersättningsbelopp på 405
miljoner kronor. I budgetpropositionen för 2003
skall en ekonomisk slutreglering av landstingens
åtagande ske. I samband därmed skall lands-
tingen även kompenseras för utökningen av
deras åtagande till att omfatta även patienter med
Sjögrens syndrom och patienter med nedsatt
salivfunktion till följd av strålbehandling. Av-
sikten är att ersättningen till landstingen för de
särskilda patientgrupperna fr.o.m. 2002 skall
lämnas genom det generella statsbidraget. Enligt
Landstingsförbundets redogörelse för hur de till
landstingen överlämnade medlen för tandvårds-
reformen utnyttjats uppgick de totalt redovisade
kostnaderna inom landstingen för tandvårds-
reformen under 1999 till 193 miljoner kronor.
Landstingsförbundets rapport speglar dock inte
kostnaderna för verksamheten under ett normal-
år med systemet i full funktion. Kostnaderna
under kommande år är svåra att bedöma, men
kan, i och med att systemet kommer att vara helt
i funktion, antas komma att bli högre än under
1999.

tillföra tandvården 200 miljoner kronor 2002 och
ytterligare 300 miljoner kronor 2003. Regeringen
föreslår nu att 100 miljoner av det tillskott som
aviserats för 2002 skall tillföras redan under
2001. Regeringen avser att återkomma under
2001 med hur dessa medel skall användas.

Utgiftsutvecklingen för 2000 är ännu svår att
förutse. Vid beräkningen av anslaget för 2001 har
utgångspunkten varit att det prognosticerade
utfallet för tandvårdsersättningen för 2000 och
den förväntade prisutvecklingen.

För 2001 skall sammanlagt 13 miljoner kronor
anvisas för ekonomiskt stöd till olika kompe-
tenscentrum för tandvårdsrelaterade frågor. Av
dessa medel, som disponeras av Socialstyrelsen,
skall 8 miljoner kronor utbetalas till Mun-H-
Center i Bohuslandstinget och Odontologiska
Institutionen i Jönköpings läns landsting. Av
resterande medel skall 4 miljoner kronor avsättas
för driften av det kunskapscentrum för dentala
material som inrättats inom Socialstyrelsen. Från
och med 2002 skall Socialstyrelsen disponera
5 miljoner kronor för detta ändamål. För 2001
skall 1 miljon kronor avsättas till en utvärdering
av verksamheten vid Metallbiologiskt centrum i
Uppsala.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 2 242 000 000 kronor anvisas under
anslaget 13:1 Sjukvårdsförmåner m.m. för 2001.
För 2002 och 2003 beräknas anslaget till
2 384 000 000 kronor respektive 2 728 000 000
kronor.

3.6.2 13:2 Bidrag för

läkemedelsförmånen

Tandvårdsersättning

Ett reformerat tandvårdsstöd infördes fr.o.m.
den 1 januari 1999. De hittillsvarande erfaren-
heterna av denna reform har redogjorts för under
avsnitt 3.5.3 ovan. Det reformerade tandvårds-
stödet innebar bl.a., som redovisats ovan, att
landstingen övertog det administrativa ansvaret
för tandvården för vissa särskilda patientgrupper.
All övrig vuxentandvård administreras liksom
tidigare av Riksförsäkringsverket (RFV) och de
allmänna försäkringskassorna.

Som aviserats i avsnitt 3.5.3 avser regeringen
att tillsätta en särskild utredare som bl.a. skall få i
uppdrag att lämna förslag till hur högkostnads-
skyddet skall förbättras. I 2000 års ekonomiska
vårproposition aviseras att regeringen avser att

Tabell 3.8 Anslagsutveckling 13:2 Bidrag för läkemedelsförmånen
Tusental kronor		14 211 985	Anslags- sparande	-828 352
1999	Utfall	14 211 985	Anslags- sparande	-828 352
2000	Anslag	16 137 000 ¹	Utgifts- prognos	16 603 000
2001	Förslag	16 137 000
2002	Beräknat	16 137 000
2003	Beräknat	16 137 000

¹ Varav 2 000 000 tkr på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vårpro-
positionen 2000.

Från detta anslag utbetalas det särskilda stats-
bidraget till landstingen kostnaderna för läke-
medel i öppen vård, den s.k. läkemedelsför-
månen. Medlen syftar till att ändamålsenliga och
säkra läkemedel skall kunna förskrivas till en

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

rimlig kostnad för den enskilde. Under 2001 ut-
betalas från anslaget ersättning till landstingen
för kostnaderna för läkemedelsförmånen under
dels månaderna november och december 2000,
dels månaderna januari t.o.m. oktober 2001.

Regeringens överväganden

Statens ekonomiska ersättning till landstingen
för deras kostnader för läkemedelsförmånen
regleras årligen i en överenskommelse mellan
staten och Landstingsförbundet. Den överens-
komna ersättningen för ett visst år utbetalas från
detta anslag till landstingen med ett fast månat-
ligt belopp. Det månatliga beloppet motsvarar en
tolftedel av den överenskomna ersättningen och
utbetalas två månader i efterhand. För 2000 har
parterna ännu inte träffat någon överenskom-
melse varför staten månatligen, med två måna-
ders eftersläpning, tills vidare ersätter lands-
tingen för deras faktiska kostnader för läke-
medelsförmånen. Förhandlingar mellan parterna
avseende ersättningen för såväl 2000 som 2001
pågår för närvarande och inriktningen är att en
överenskommelse skall kunna träffas inom kort.

Ett system för vinst- och förlustdelning
mellan parterna tillämpas för läkemedelsför-
månens kostnader. För 2000 innebär vinst- och
förlustdelningssystemet att det belopp varmed
den faktiska kostnaden för läkemedelsförmånen
under året underskrider den överenskomna er-
sättningen delas mellan staten och landstingen i
proportionerna 40 procent till staten och
60 procent till landstingen. På motsvarande sätt
delas ett eventuellt överskridande så att staten
svarar för 70 procent och landstingen för
30 procent av överskridandet. Landstingens eko-
nomiska åtagande är dock begränsat till att om-
fatta högst 150 miljoner kronor. Ett under-
respektive överskridande av den överenskomna
ersättningen får betydelse för utgifterna under
detta anslag för 2001 eftersom vinst- eller för-
lustdelningen för 2000 regleras mot detta anslag
och skall vara genomförd senast den 31 mars
2001.

Kostnaderna för läkemedelsförmånen har
stadigt ökat under hela 1990-talet. Mellan åren
1990 och 1999 har kostnaderna för läkemedels-
förmånen ökat från knappt 6,9 miljarder kronor
till drygt 14,9 miljarder kronor. Den kraftiga ök-
ningen av kostnaderna för läkemedel i öppen
vård har flera olika orsaker; den demografiska
utvecklingen som innebär att läkemedelsbehoven

ökar i takt med att antalet äldre i befolkningen
ökar, strukturförändringarna inom vården som
lett till att en allt större andel av läkemedlen
skrivs ut i öppen vård, introduktionen av nya och
dyrare läkemedel samt inkomstutvecklingen som
har ett starkt positivt samband med utvecklingen
av läkemedelskostnaderna.

Mellan åren 1998 och 1999 ökade kostnaderna
för läkemedelsförmånen med knappt

10.9 procent, från drygt 13,4 miljarder kronor till

14.9 miljarder kronor. Denna ökning kan sann-
olikt förklaras av ett antal olika faktorer, däri-
bland introduktionen av flera nya och dyra läke-
medel samt den hamstring som föregick den
höjning av beloppsgränsen för högkostnads-
skyddet vid köp av läkemedel som trädde i kraft
den 1 juni 1999. Som en effekt av höjningen av
beloppsgränsen för högkostnadsskyddet ökade
emellertid den andel av de totala läkemedels-
kostnaderna som patienterna betalar från
21 procent 1998 till 23 procent 1999. Under de
första sju månaderna 2000 har kostnaderna för
läkemedelsförmånen ökat med 4,8 procent jäm-
fört med motsvarande månader 1999 samtidigt
som den andel av de totala läkemedelskostna-
derna som patienterna betalar fortfarande uppgår
till ca 23 procent.

Utgifterna under anslaget 13:2 Bidrag för läke-
medelsförmånen för 1999 ökade med 3,2 procent
jämfört med utgiften för 1998 (14 212 miljoner
kronor 1999 jämfört med 13 765 miljoner
kronor 1998). Skillnaderna mellan kostnadsut-
vecklingen för läkemedelsförmånen och utgifts-
utvecklingen under anslaget beror dels på efter-
släpningen i utbetalningen av ersättningen till
landstingen, dels på att regleringen för vinst-/
förlustdelningssystemet sker i efterskott i mars
följande år. Den relativt kraftiga kostnadsut-
vecklingen under 1999 belastar således
huvudsakligen anslaget för 2000.1 samband med
2000 års ekonomiska vårproposition tillsköts an-
slaget därför 2 miljarder kronor på tilläggsbudget
för 2000. Dessa medel skall förutom att täcka ut-
betalningen till landstingen av förlustdelningen
avseende 1999 (knappt 1215 miljoner kronor)
även täcka det ackumulerade underskott som
finns på anslaget och som vid början av 2000
uppgick till drygt 828 miljoner kronor.

I avvaktan på utfallet av förhandlingarna
mellan staten och landstingen om ersättningen
för kostnaderna för läkemedelsförmånen åren
2000 och 2001 föreslår regeringen att
16 137 000 000 kronor anvisas under anslaget
13:2 B idrag för läkemedelsförmånen för 2001. För

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

åren 2002 och 2003 beräknas anslaget till
16 137 000 000 kronor vardera året.

3.6.3 13:3 Bidrag till hälso- och sjukvård

(SBU) och Socialstyrelsen sedan 1999 är över-
förda till respektive myndighets ramanslag. En
jämförelse mellan anslag och utfall för 1999 visar
ett överskott för anslaget om drygt 9,7 miljoner
kronor.

Tabell 3.9 Anslagsutveckling 13:3 Bidrag till hälso- och
sjukvård

Tusental kronor		987 324	Anslags- sparande	9 739
1999	Utfall	987 324	Anslags- sparande	9 739
2000	Anslag	980 225	Utgifts- prognos	983 000
2001	Förslag	962 087
2002	Beräknat	982 087
2003	Beräknat	982 087

Från anslaget utbetalas statsbidrag till lands-
tingen (och motsvarande) i enlighet med de år-
liga överenskommelser som träffas mellan rege-
ringen och Landstingsförbundet om vissa
ersättningar. Bidragets användningsområden
m.m. finns angivna i förordningen (1984:908)
om vissa statsbidrag och försäkringsersättningar
för sjukvård m.m. Under 1999 har medlen enligt
överenskommelsen mellan staten och lands-
tingen (prop. 1997/98:189) använts primärt för
att stärka patientens ställning inom hälso- och
sjukvården. Från och med budgetåret 1999 har
även det statliga bidraget till Hjälpmedelsinsti-
tutet ingått som en del av denna överenskom-
melse.

Vidare betalas från anslaget ersättningar för
vissa kostnader och förluster som uppkommit på
grund av myndighetsingripanden för att för-
hindra smittsam sjukdom. Vissa kostnader enligt
smittskyddsförordningen (1989:301) betalas
också från detta anslag, liksom även kostnader
för patientförsäkring och vissa skadeersättningar.
Även den statliga ersättningen till den ideella
föreningen Hälso- och sjukvårdens utvecklings-
institut (Spri) har ingått i anslaget budgetåren
1999 och 2000.

Ramen för det totala belopp som omfattades
av överenskommelsen uppgick 1999 till
1 182 miljoner kronor varav 947 miljoner kronor
utgick från detta anslag och 235 miljoner kronor
från anslag 19:1 Sjukpenning och rehabilitering
m.m. Detta motsvarar en minskning med
35 miljoner kronor jämfört med 1998.
Anledningen till minskningen är att vissa
ersättningar som tidigare lämnats till vissa mer
permanenta verksamheter utförda av Statens
beredning för utvärdering av medicinsk metodik,

Regeringens överväganden

Regeringen har i resultatredovisningen på poli-
tikområdesnivå i tillämpliga delar redovisat de
insatser som gjorts för att kvaliteten i hälso- och
sjukvården skall förbättras och patientens ställ-
ning skall stärkas som är en följd av anslaget 13:3
Bidrag till hälso- och sjukvård.

Den 30 september 1999 godkände regeringen
överenskommelsen mellan staten och lands-
tingen om ersättningar till hälso- och sjukvården
år 2000 som tidigare hade träffats mellan före-
trädare för staten och landstingen (skr.
1999/2000:21). Överenskommelsen innebar att
inriktningen med en långsiktig satsning på att
stärka patientens ställning inom hälso- och sjuk-
vården ligger fast. Därvidlag betonades både be-
hovet av att förbättra vårdens tillgänglighet och
att öka patienternas inflytande och delaktighet.

Vid beräkningen av anslaget för 2001 har hän-
syn tagits till att anslagsramen jämfört med 2000
minskats med 14 miljoner kronor till följd av av-
vecklingen av Spri:s verksamhet. I och med att
Spri:s verksamhet har upphört per den
31 december 1999 finns ett fortsatt behov av
stöd till visst nationellt utvecklingsarbete inom
vården och omsorgen. Av föreslagen anslagsram
beräknas att 5 794 000 kronor kommer att vara
tillgängliga för detta ändamål fr.o.m. 2001. Rege-
ringens avsikt är att årligen under 2001 och 2002
utbetala 900 000 kronor av dessa medel som bi-
drag till Dopingjouren vid Huddinge sjukhus.

Regeringen föreslår vidare att 3 miljoner
kronor från anslaget fr.o.m. budgetåret 2001
flyttas till anslaget 13:7 Socialstyrelsen för arbete
med ekonomisk analys samt att 206 000 kronor
överförs till för standardiseringsarbete inom
hälso- och sjukvården. Vid beräkningen av an-
slaget har hänsyn tagits till att 1 miljon kronor
förts över till anslaget 4:5 Domstolsväsendet m.m.
för finansieringsåtaganden till följd av ändringar i
lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård
(LPT) och lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk
vård (LRV) som trädde i kraft den 1 juli 2000
(prop. 1999/2000:44).

Ett syfte med resurstillskottet till hälso- och
sjukvården är att förstärka primärvården så att

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

den kan utvecklas till en väl fungerande bas i
hälso- och sjukvården. För att bidra till detta är
inriktningen att ett familj emedicinskt institut
skall tillskapas med uppgift att stärka
kunskapsutvecklingen inom området. Rege-
ringen anser att sammanlagt 60 miljoner kronor
skall avsättas för detta ändamål. Inriktningen är
att verksamheten skall komma igång fr.o.m. 2002
och anslaget har därför ökats med 20 miljoner
kronor för vardera av åren 2002-2004.

Vid anslagsberäkningen har en teknisk juste-
ring gjorts av anslaget. Justeringen har genom-
förts för att kompensera för ändring i sättet att
beräkna premier för de statliga avtalsförsäk-
ringarna. Anslaget har för detta ändamål tillförts
68 000 kronor.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 962 087 000 kronor anvisas under an-
slaget 13:3 Bidrag till hälso- och sjukvård för år
2001. För åren 2002 och 2003 beräknas anslaget
till 982 087 000 kronor vardera året.

3.6.4 13:4 Statens beredning för

utvärdering av medicinsk metodik

Tabell 3.10 Anslagsutveckling 13:4 Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik
Tusental kronor		33 027	Anslags- sparande	869
1999	Utfall	33 027	Anslags- sparande	869
2000	Anslag	35 662	Utgifts- prognos	36 531
2001	Förslag	36 165
2002	Beräknat	36 902 ¹
2003	Beräknat	37 700 ¹

¹ Motsvarar 36 165 tkr i 2001 års prisnivå.

Statens beredning för medicinsk utvärdering
(SBU) skall bidra till god kvalitet och effektiv
resursanvändning inom hälso- och sjukvården
genom att utvärdera och sprida kunskap om
medicinsk metodik. Syftet är att förse besluts-
fattare inom hälso- och sjukvården med kun-
skapsunderlag och att därigenom bidra till att
förbättra vårdens kvalitet och kostnadseffekti-
vitet.

Utgifterna under anslaget under 1999 uppgick
till drygt 33 miljoner kronor och myndigheten
hade därför vid årets slut ett anslagssparande om
869 000 kronor. Utgiftsprognosen i halvårs-
rapporten för år 2000 talar för att hela anslags-
sparandet kommer att förbrukas under inne-
varande år.

Regeringens överväganden

Genom kritisk granskning av existerande praxis
och metoder bidrar SBU till att öka patient-
säkerheten samt kvaliteten och kostnadseffek-
tiviteten inom hälso- och sjukvården.

Myndigheten har under 1999 bedrivit
24 projekt, varav nio stycken avslutats. Dess-
utom har två tandvårdsprojekt startats. Inom
ramarna för SBU-Alert, som bedrivs i samarbete
med Socialstyrelsen, landstingen och Läke-
medelsverket, har 45 olika nya medicinska me-
toder bedömts på tidigt stadium under 1999. Av
dessa är 16 färdigställda och publicerade i Alert-
databasen på Internet.

Under verksamhetsåret har SBU publicerat en
rad utredningar. Dessutom har resultaten av
rapporter och konferenser nått ut till allmän-
heten via massmedia, SBU:s nätverk av infor-
matörer samt tidningen Vetenskap & Praxis som
samdistribueras med bl.a. Läkartidningen,
Landstingsvärlden och Läkemedelsvärlden.

SBU har under 1999 deltagit i ett antal projekt
inom Europa och har även fortsatt sitt interna-
tionella arbete som sekretariat för nätverket
INAHTA. Vikten av att vidareutveckla det in-
ternationella samarbetet och att fortsätta att ut-
veckla metoderna och kanalerna för
informationsspridningen understryks i SBU:s
kunskapsstrategi.

Regeringen anser att myndigheten på ett till-
fredsställande sätt arbetat mot de mål som an-
givits i regleringsbrevet för 1999. SBU skriver i
sitt budgetunderlag för 2001 att behovet av att
genomföra utvärderingar förvisso är mycket
stort men att det trots detta finns skäl att bibe-
hålla verksamheten på nuvarande nivå på grund
av att sjukvårdens möjlighet att ta emot ny in-
formation och omsätta den i praktiken är be-
gränsad.

Regeringens bedömning är att de mål och den
inriktning som tidigare beslutats avseende SBU:s
verksamhet ligger fast även 2001.

ITabell 3.11 Beräkning av anslaget för 2001 1
Tusental kronor Anslag 2000	35 662
Pris- och löneomräkning	503
Förslag 2001	36 165

Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 36 165 000 kronor anvisas under an-
slaget 13:4 Statens beredning för utvärdering av

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

medicinsk metodik för år 2001. För åren 2002 och
2003 beräknas anslaget till 36 902 000 kronor
respektive 37 700 000 kronor.

3.6.5 13:5 Hälso- och sjukvårdens

ansvarsnämnd

Tabell 3.12 Anslagsutveckling 13:5 Hälso- och sjukvårdens
ansvarsnämnd ___ ___

Tusental kronor

1999	Utfall	22 483	Anslags- sparande	4 964
2000	Anslag	19 086	Utgifts- prognos	23 500
2001	Förslag	23 407
2002	Beräknat	23 905 ¹
2003	Beräknat	24 435 ¹

¹ Motsvarar 23 407 tkr i 2001 års prisnivå.

Uppdraget för Hälso- och sjukvårdens an-
svarsnämnd (HSAN) är att aktivt medverka till
att stärka patientsäkerheten inom hälso- och
sjukvården inklusive tandvården.

HSAN skall pröva anmälningar mot hälso-
och sjukvårdspersonal och fatta beslut om
disciplinpåföljd samt behörighetsfrågor på ett
rättssäkert och omsorgsfullt sätt. HSAN skall
återföra erfarenheterna av verksamheten till
hälso- och sjukvården genom samverkan med
andra myndigheter/aktörer samt information till
sjukvårdhuvudmännen, patientnämnderna och
professionerna.

Under 1999 anvisades 22 421 000 kronor och
myndigheten hade vid årets slut ett anslags-
sparande om 4 964 000 kronor. En jämförelse
mellan anslag och utfall för året visar att det
ackumulerade anslagssparandet minskade med
5 000 000 i förhållande till 1998. Detta förklaras
av att motsvarande belopp fördes över från
HSAN till Smittskyddsinstitutet på tilläggsbud-
get för 1999. För 2000 minskades dessutom
myndighetens anslag engångsvis med
4 000 000 kronor. Dessa medel överfördes till
Rättsmedicinalverket. Som kompensation för det
under 2000 minskade anslaget fick myndigheten
disponera sitt ingående anslagssparande. Utgifts-
prognosen för 2000 visar på att detta anslags-
sparande kommer att vara förbrukat vid årets
slut.

Regeringens överväganden

Myndigheten har genom sina insatser bidragit till
målen att förbättra hälso- och sjukvårdens kvali-
tet samt till att stärka patientens ställning.

HSAN:s årsredovisning för verksamhetsåret
1999 visar att antalet ärenden som inkommit har
varit färre under 1999 än året tidigare. Skillnaden
antas delvis och bero på förstärkningen av
landstingens patientnämnder. Antalet behand-
lade och avgjorda ärenden har överstigit antalet
inkomna ärenden för året. Antalet avgjorda
ärenden har dessutom ökat i jämförelse med
1998.

I årsredovisningen för 1999 redogör nämnden
för könsfördelningen hos anmälande patienter
och anmäld sjukvårdspersonal. Ansvarsnämnden
redovisar även hur stor andel av män respektive
kvinnor som under 1999 fick bifall till sitt
yrkande gentemot någon anmäld. Regeringen
anser att analys av verksamheten ur båda könens
perspektiv är viktig även för det kommande året.

Regeringens samlade bedömning är att myn-
digheten på ett tillfredsställande sätt arbetat med
målen för verksamheten.

ITabell 3.13 Beräkning av anslaget för 2001 1
Tusental kronor Anslag 2000	19 086
Pris- och löneomräkning	321
Överföring till anslaget¹	4 000
Förslag 2001	23 407

¹ Återfört efter engångsvis neddragning under 2000.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 23 407 000 kronor anvisas under an-
slaget 73:5 Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd
för 2001. För åren 2002 och 2003 beräknas
anslaget till 23 905 000 kronor respektive
24 435 000 kronor.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

3.6.6 13:6 Ersättning till steriliserade i

vissa fall

Tabell 3.14 Anslagsutveckling 13:6 Ersättning till sterilise-
rade i vissa fall

Tusental kronor			Anslags- sparande	17 572
1999	Utfall	57 428	Anslags- sparande	17 572
2000	Anslag	191 530 ¹	Utgifts- prognos	208 936
2001	Förslag	78 000
2002	Beräknat	0
2003	Beräknat	0

'Varav 101 530 tkr på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vår-
propositionen 2000.

Lagen (1999:332) om ersättning till steriliserade i
vissa fall trädde i kraft den 1 juli 1999. Genom
lagen ges vissa personer som steriliserats mot sin
vilja eller på någon annans initiativ rätt att ansöka
om ersättning av staten. Möjlighet att erhålla er-
sättning har personer som kan visa att de steri-
liserats enligt den lagstiftning som gällde före
1976 eller som steriliserats före 1976 utan
lagstöd.

I samband med att lagen trädde i kraft till-
skapades en särskild myndighet, Steriliserings-
ersättningsnämnden. Steriliseringsersättnings-
nämnden har till uppgift att handlägga och pröva
de ansökningar som inkommer från enskilda
personer om rätt till ersättning. Den som är be-
rättigad till ersättning skall få ett belopp om
175 000 kronor. Ansökningstiden för ersätt-
ningsanspråk löper ut den 30 juni 2001. Nämn-
dens verksamhet beräknas pågå fram till års-
skiftet 2001-2002.

För 1999 tilldelades nämnden ett anslag om
75 000 000 kronor som till största delen skulle
användas till ersättning till personer som ansökt
om ersättning. Under året inkom 1 621 ansök-
ningar om ersättning varav 424 avgjordes. Vid
årets slut uppgick ärendebalansen till 1 197 ären-
den. Utgifterna för ersättningar uppgick under
1999 till 55 541 000 kronor och anslagssparandet
uppgick vid årets slut till 17 000 000 kronor.
Anslaget för ersättningar under 1999 utnyttjades
inte fullt ut då handläggningstiden till en början
var relativt lång och färre ärenden avgjordes än
vad som antogs. Handläggningstiden är nu be-
tydligt kortare.

Regeringens överväganden

Arbetet inom Steriliseringsersättningsnämnden
bedöms under 1999 och 2000 ha fungerat
mycket bra. Ärenden avgörs i den takt som för-
väntats och handläggningen håller hög kvalitet.
Ansökningarna om steriliseringsersättning ut-
reds och föredras av personal från Personskade-
reglering AB (PSR). PSR tillhandahåller lokaler
och kontorsmaterial för nämndens räkning.

Tidigare anvisade och beräknade medel för
perioden 1999-2001 byggde på uppskattningen
att 1 000 personer skulle komma att erhålla er-
sättning från Steriliseringsersättningsnämnden.
Ärendetillströmningen och bifallsfrekvensen har
dock kraftigt överstigit prognoserna varför
ytterligare medel har behövt tillskjutas för såväl
2000 som 2001 i samband med 2000 års ekono-
miska vårproposition.

I augusti 2000 hade drygt 1 800 ansökningar
inkommit till nämnden. Den fortsatta ärende-
tillströmningen fram till det att ansökningstiden
går ut den 30 juni 2001, beräknas till ca 35 ären-
den i månaden. Bifallsfrekvensen har uppgått till
ca 85 procent och beräknas även fortsättningsvis
ligga på den nivån. Steriliseringsersättnings-
nämndens arbete med att pröva ansökningar om
ersättning bedöms vara fullgjord vid utgången av
2001.

De administrativa kostnaderna för nämndens
handläggning av ärenden kommer att öka genom
att ett nytt avtal angående ersättning från nämn-
den till PSR började gälla den 1 juli 2000. Ersätt-
ning till PSR utgår enligt det nya avtalet med
2 000 kronor per ärende mot tidigare
1 250 kronor. Bakgrunden till att högre ersätt-
ning utgår till PSR är att handläggningstiden per
ärende är dubbelt så lång som den ursprungliga
beräkningen.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 78 000 000 kronor anvisas under an-
slaget 13:6 Ersättning till steriliserade i vissa fall
för 2001. Eftersom nämndens arbete förväntas
vara slutfört vid utgången av 2001 anges anslaget
för 2002 till 0 kronor.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

3.6.7 13:7 Socialstyrelsen

Tabell 3.15 Anslagsutveckling 13:7 Socialstyrelsen

Tusental kronor		430 718	Anslags- sparande	-1201
1999	Utfall	430 718	Anslags- sparande	-1201
2000	Anslag	429 102	Utgifts- prognos	427 901
2001	Förslag	476 577
2002	Beräknat	459 589 ¹
2003	Beräknat	470 037 ¹

¹ Motsvarar 449 577 tkr i 2001 års prisnivå.

1998 beror på att fyra nya yrkesgrupper; apo-
tekare, arbetsterapeuter, receptarier samt sjuk-
husfysiker, enligt riksdagens beslut börjat att
legitimeras under året. Socialstyrelsen disponerar
inte någon del av intäkterna från legitimations-
hanteringen utan dessa inlevereras i sin helhet till
statsbudgetens inkomstsida.

Socialstyrelsen är nationell expert- och till-
synsmyndighet för hälso- och sjukvård, social-
tjänst, tandvård, stöd och service till funktions-
hindrade, hälsoskydd och smittskydd. Det
övergripande ändamålet med anslaget är att
säkerställa och främja god hälsa, social välfärd,
omsorg och vård av hög kvalitet på lika villkor
för hela befolkningen. Socialstyrelsen har vidare
ett övergripande ansvar för beredskapsfunk-
tionen inom sitt bevakningsområde, vilket finns
närmare redogjort för under utgiftsområde 6
Totalförsvar, politikområde Försvarspolitik.

Utgifterna under anslaget uppgick under 1999
till drygt 430 miljoner kronor. Det innebar att
det för året anvisade anslaget överskreds med
drygt 23 miljoner kronor. Överskridandet finan-
sierades genom att det tidigare anslagssparandet
togs i anspråk och genom att 1,2 miljoner kronor
av anslagskrediten utnyttjades. Kostnadsök-
ningen under året berodde främst på att antalet
anställda ökade. Under första halvåret 2000 har
myndigheten genomfört ett åtgärdsprogram
syftande till att anpassa kostnadsnivån till givna
resursramar.

Tabell 3.17 Uppdragsverksamhet

Tusental kronor		Kostnader	Resultat (Intäkt -kost- nad)
Uppdragsverksamhet	Intäkter	Kostnader	Resultat (Intäkt -kost- nad)
Utfall 1999	9 090	29 043	-19 953
(varav tjänsteexport)	0	0	0
Prognos 2000	8 615	29 000	-20 385
(varav tjänsteexport)	0	0	0
Budget 2001	4 915	24 800	-19 885
(varav tjänsteexport)	0	0	0

Intäkterna består av avgifter för kontroll av
medicintekniska produkter, för material från
EPC, för data och statistikproduktion samt från
försäljning av rapporter, skrifter m.m. Social-
styrelsen disponerar avgifterna i sin helhet.
Under 2001 avser regeringen att föra över an-
svaret för marknadsövervakningen av medicin-
tekniska produkter från Socialstyrelsen till
Läkemedelsverket. Bakgrunden till denna för-
ändring redogörs för under rubriken Rege-
ringens överväganden under detta anslag. För-
ändringen innebär också att rätten att ta ut
avgifter enligt förordningen (1993:876) om
medicintekniska produkter kommer att föras
över till Läkemedelsverket.

Budget för avgiftsbelagd verksamhet

Tabell 3.16 Offentligrättslig verksamhet

Tusental kronor			Kostnader	Resultat (intäkt - kostnad)
Offentlig-rätts- lig verksamhet	Intäkter till inkomsttitel (Som inte får disponeras)	Intäkter som får disponeras	Kostnader	Resultat (intäkt - kostnad)
Utfall 1999	13 000	0	17 000	-4 000
Prognos 2000	6 400	0	14 000	-7 600
Budget 2001	6 400	0	14 000	-7 600

Intäkterna avser avgifter från utfärdandet av
legitimationer som sker inom Socialstyrelsens
arbete med behörighetsfrågor. Att intäkter och
kostnader under 1999 varit betydligt högre än

Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser

Som en anslagspost under anslaget disponerar
Socialstyrelsen 42 miljoner kronor per år för att
stimulera en önskvärd utveckling inom den
kommunala socialtjänsten. En betydande del av
dessa medel används till fleråriga utvecklings-
projekt i någon eller några kommuner. Därmed
uppstår ett behov för Socialstyrelsen att ta på sig
ekonomiska förpliktelser som sträcker sig över
flera budgetår. Regeringen föreslår att riksdagen
bemyndigar regeringen att för anslaget 13:7
Socialstyrelsen ikläda sig sådana förpliktelser. Den
föreslagna bemyndiganderamen under perioden
2001-2004 framgår av tabell nedan.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

ITabell 3.18 Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser 1
Miljoner kronor	1999 utfall	2000 prognos	2001 beräknat	2002 beräknat	2003 - beräknat
Utestående förpliktelser vid årets början	0	11 000	14 000
Nya förpliktelser	11 000	12 000	12 000
Infriade förpliktelser*	0	9 000	11 000	12 000	3 000
Utestående förpliktelser vid årets slut	11 000	14 000	15 000
Erhållen/föreslagen bemyndiganderam	20 000	20 000	20 000

* Utgiftsutfall till följd av ingångna förpliktelser.

Regeringens överväganden

Regeringen har på politikområdesnivån i
tillämpliga delar redovisat Socialstyrelsens insat-
ser och uppnådda resultat i förhållande till de mål
som riksdagen fastställt för verksamhetsom-
rådena Hälsovård och sjukvård, respektive Social
omsorg i budgetpropositionen för 2000. Utöver
det som omnämnts i redovisningen på politik-
områdesnivå vill regeringen lyfta fram följande:

- Socialstyrelsen fick i regleringsbrevet för
1999 en ny mål- och målgruppsbaserad in-
delning av verksamheten. Socialstyrelsen
har i årsredovisningen för 1999 redovisat
verksamheten i enlighet med denna. Rege-
ringen anser att den nya indelningen i prin-
cip fallit väl ut. Resultatinformationen som
återfinns i årsredovisningen är relevant och
ger i de flesta fall en god bild av utveck-
lingen inom området samt Socialstyrelsens
verksamhet. Den nya indelningen har också
medfört att effekter av verksamheten i ökad
utsträckning uppmärksammats. I syfte att
ytterligare förbättra möjligheterna för styr-
ning av verksamheten samt resultatin-
formationens kvalitet kommer regeringen
inför regleringsbrevet 2001 att bedriva ett
utvecklingsarbete tillsammans med myn-
digheten.

- Även om resursfördelningen mellan de
olika verksamhetsområdena Tillsyn, Na-
tionell uppföljning och utvärdering, Ut-
bildning och utveckling samt Övriga
huvuduppgifter varit relativt stabil under
senare år har verksamheten i vissa avseen-
den skiftat karaktär och inriktning. Som
exempel på detta interna förändrings- och
utvecklingsarbete kan nämnas att tillsynen
ändrat karaktär från ärendehantering till en
mera aktiv, egeninitierad verksamhetstill-
syn. Likaså har Socialstyrelsen under det

senaste året förstärkt sin kapacitet inom
exempelvis läkemedelsområdet och vad
gäller ekonomisk analys.

- Socialstyrelsen har på regeringens uppdrag
under 1999 och de inledande månaderna
2000 följt hälso- och sjukvårdens anpass-
ningsarbete inför övergången till 2000 i
syfte att säkerställa patientsäkerheten. Trots
att Socialstyrelsen inför millennieskiftet
kunde konstatera att huvudmännen i det
stora skött anpassningsarbetet på ett
tillfredsställande sätt, höll myndigheten en
god beredskap vid årsskiftet. Millennie-
skiftet avlöpte dock utan nämnvärda pro-
blem inom hälso- och sjukvården.

- Socialstyrelsen har på regeringens uppdrag
utarbetat en kunskapsstrategi för sitt arbete
med att tillgodose behoven av utbildning,
information forskning och utvecklings-
arbete inom hälso- och sjukvården och
socialtjänsten. Arbetet med omvärldsana-
lysdelen har gjorts i samarbete med Riks-
försäkringsverket och Folkhälsoinstitutet.
Strategin ger en god grund för Socialstyrel-
sens fortsatta arbete.

- Regeringens samlade bedömning är att
Socialstyrelsen under 1999 genomfört sin
verksamhet så att de fastställda målen upp-
fyllts på ett tillfredsställande sätt.

För 2001 ligger de mål och den inriktning som
tidigare beslutats avseende Socialstyrelsens verk-
samhet i huvudsak fast. I samband med att
vården och omsorgen kommer att tillföras 9
miljarder kronor under åren 2001-2004 kommer
myndigheten dock att behöva intensifiera sitt ar-
bete på vissa områden. För att finansiera dessa
centrala insatser sammanhängande med resurs-
tillskottet till vården och omsorgen har medel

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

överförts från anslaget 91:1 Generellt statsbidrag
till kommuner och landsting.

Regeringen gör bl.a. bedömningen att in-
formationsförsörjning och verksamhetsuppfölj-
ning inom hälso- och sjukvården bör stärkas för
att medborgarna skall få god information om
vården och för att främja en effektiv hälso- och
sjukvård. Regeringen anser därför att samman-
lagt 52 miljoner kronor under perioden 2001-
2004 bör avsättas för att Socialstyrelsen, i sam-
verkan med Landstingsförbundet och Svenska
Kommunförbundet, skall förstärka sitt stöd till
huvudmännen och svara för samordning av ar-
betet med att förbättra informationsförsörjning
och verksamhetsuppföljning. Regeringen föreslår
att anslaget Socialstyrelsen engångsvis tillförs
43 miljoner kronor för detta ändamål under
2001, och att 3 miljoner kronor per år tillförs för
åren 2002-2004.

Regeringen gör vidare bedömningen att
effekterna av resurstillskottet till vården årligen
bör följas upp. Regeringen avser därför att ge
Socialstyrelsen i uppdrag att svara för en natio-
nell uppföljning och utvärdering. Vidare finns
behov av centrala insatser som stöd till lands-
tingens och kommunernas utvecklingsarbete.
Regeringen gör bedömningen att sammanlagt
49 miljoner kronor bör avsättas för dessa båda
ändamål under perioden 2001-2004. Regeringen
föreslår därför att anslaget 13:7 Socialstyrelsen
tillförs 7 miljoner kronor under 2001 och 14
miljoner kronor per år under perioden 2002-
2004.

Läkemedelsdistributionsutredningen argu-
menterade i sitt betänkande Läkemedel i öppen
handel (SOU 1998:28) för att marknadskontroll
och tillsyn av medicintekniska produkter skulle
föras över från Socialstyrelsen till Läke-
medelsverket. Samtidigt framhölls att ett antal
överväganden behövde göras innan frågan var
redo för beslut. Resonemanget mynnade därför
ut i förslaget att lämplig myndighetshemvist för
marknadskontrollen och tillsynen av medicin-
tekniska produkter borde utredas ytterligare.

Mot bakgrund av Läkemedelsdistributions-
utredningens förslag tillsatte de två berörda
myndigheterna en gemensam utredning som
skulle redovisa överväganden och förslag om den
framtida nationella myndighetsstrukturen för
marknadsövervakningen av medicintekniska
produkter, tillverkare och distributörer i Sverige.
Utredningen begränsades till att behandla enbart
tillsynen i form av marknadsövervakning enligt
EU:s regelverk.

De båda myndigheternas utredning kom fram
till att kraven på marknadsövervakningen av
medicintekniska produkter; pådrivet av den
medicintekniska utvecklingen, omvandlingen
inom hälso- och sjukvården samt förändringar
inom regelverket, sannolikt kommer att öka
framöver. Enligt utredningen kommer dessa
ökade krav att påverka uppgifternas karaktär,
innehåll, arbetssätt och kontaktmönster. Sam-
tidigt som de regelstyrda tillsynsuppgifterna
kommer att kvarstå och intensifieras kommer
nya policyinriktade och proaktiva funktioner att
tillkomma.

Utredningen mynnade ut i slutsatsen att an-
passningen till de nya och ökande kraven kan
underlättas av en förändrad myndighetsstruktur.
Framför allt görs bedömningen att en uppdel-
ning och renodling av uppgifterna mellan Social-
styrelsen och Läkemedelsverket skulle underlätta
ledningen av verksamheten. Det framhålls även
att gränsdragningsfrågor kan tydliggöras samt att
det på vissa områden finns samordningsvinster
att hämta av en förändrad fördelning av upp-
gifter.

Utredningens förslag innebär att ansvaret för
marknadsövervakningen av medicintekniska
produkter förs över från Socialstyrelsen till
Läkemedelsverket, medan tillsynen av vårdgivar-
nas och sjukvårdspersonalens användning av
medicintekniska produkter förblir Social-
styrelsens ansvar.

Socialstyrelsen och Läkemedelsverket har i en
gemensam skrivelse till regeringen ställt sig
bakom utredningens förslag och begärt att rege-
ringen skall vidta nödvändiga åtgärder för att
genomföra detta. Regeringen har begärt in
remissyttranden på utredningen och dess förslag.
Många remissinstanser framhåller fördelarna
med ett fortsatt sammanhållet tillsynsansvar för
medicintekniska produkter inom Socialstyrelsen
och pekar på riskerna med att skilja produkttill-
syn från verksamhetstillsyn.

De två närmast berörda myndigheternas be-
dömning måste dock tillmätas stor betydelse.
Vad gäller samverkan poängterar myndigheterna
att de redan i dag har en fungerande samverkan
på alla nivåer. De har också till regeringen i en
skrivelse redovisat en gemensam plan för hur
man avser att hantera de olika konkreta sam-
verkansbehov som kommer att uppstå i samband
med överförandet.

Regeringens samlade bedömning är att över-
vägande skäl talar för en förändring av myndig-
hetsuppgifterna på det medicintekniska området

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

i enlighet med Socialstyrelsens och Läke-
medelsverkets förslag och begäran. Detta är en
anpassning till den uppdelning av myndighets-
uppgifter som sedan 1990 gällt på läkemedelsom-
rådet och som fungerat mycket bra.

Enligt lagen (1993:584) om medicintekniska
produkter har den eller de myndigheter som
regeringen beslutar tillsynen över efterlevnaden
av denna lag samt de föreskrifter som meddelats
med stöd av lagen. Regeringen avser därför att
genom ändring av förordningen (1993:876) om
medicintekniska produkter överföra ansvaret för
marknadsbevakning av medicintekniska produk-
ter från Socialstyrelsen till Läkemedelsverket.

Verksamheten finansieras i dag via avgifter
och Socialstyrelsens ramanslag. Regeringens
uppfattning är att förändringen skall vara stats-
finansiellt neutral men att medel för verksam-
hetens bedrivande kommer att behöva överföras
från Socialstyrelsen till Läkemedelsverket.
Läkemedelsverkets verksamhet är i dag helt av-
giftsfinansierad. Övervägande skäl talar också för
att ett anslag inte bör inrättas hos Läke-
medelsverket för detta ändamål. Detta främst för
att undvika en för myndighetens ur styrsyn-
punkt komplicerad finansieringssituation. I
stället avser regeringen att genom beslut i Social-
styrelsens regleringsbrev avseende anslag 13:7
Socialstyrelsen överföra medel för verksamheten
till Läkemedelsverket. Det kommer att åligga de
två myndigheterna att inför varje verksamhetsår
sluta en överenskommelse om överföringsbe-
loppets storlek. Inför 2001 har de två
myndigheterna slutit en preliminär överens-
kommelse att från Socialstyrelsen överföra
11 500 000 kronor för verksamhetens bedrivande
vid Läkemedelsverket.

Utöver denna överföring av anslagsmedel av-
ser regeringen att i förordningen (1993:876) om
medicintekniska produkter göra sådana änd-
ringar att Läkemedelsverket kan ta ut de avgifter
som Socialstyrelsen enligt förordningen i dag tar
ut. Socialstyrelsen har i en separat skrivelse be-
gärt att regeringen skall fatta beslut om höjda
nivåer för de avgifter som tas ut i enlighet med
nämnd förordning. Vidare begär Socialstyrelsen
att nödvändiga åtgärder vidtas för att myndig-
heten skall få ta ut avgift för utfärdande av s.k.
free-sale certificate. I och med att ansvaret för de
uppgifter till vilka avgifterna är kopplade förs
över till Läkemedelsverket finner regeringen att
Socialstyrelsens begäran i dessa avseenden för-
lorat sin aktualitet.

Vid beräkning av anslaget för 2001 har hänsyn
tagits till att 3 miljoner kronor från anslaget 13:3
Bidrag till hälso- och sjukvård, som Socialstyrel-
sen sedan 1999 disponerat för terminologiarbete
samt för ekonomisk analys, nu föreslås tillföras
anslaget 13:7 Socialstyrelsen. Vidare föreslås att
206 000 kronor överförs från anslaget 13:3
Bidrag till hälso- och sjukvård till anslaget 13:7
Socialstyrelsen för standardiseringsarbete inom
hälso- och sjukvården.

Vidare har anslaget fr.o.m. 2001 minskats med

5 000 000 kronor på grund av finansiering av åt-
gärder på handikappområdet. För att stärka det
tobakspreventiva arbetet föreslår regeringen att

6 000 000 kronor engångsvis under 2001 över-
förs till anslaget 14:4 Folkhälsoinstitutet. Medel
för en central stödresurs inom det civila försvaret
i samband med avvecklingen av civilbefälhavar-
organisationen ingår i medelsberäkningen för an-
slaget 6:9 Funktionen Hälso- och sjukvård m.m.,
som disponeras av Socialstyrelsen.

Tabell 3.19 Beräkning av anslaget för 2001

Tusental kronor

Anslag 2000	429 102
Pris- och löneomräkning	5 269
Omprioriteringar inom utgiftsområdet	-5 000
Engångsvis överföring till anslaget 14:4 Folkhälso- institutet	-6 000
Överföring från anslaget 91:1 Generellt statsbidrag till kommuner och landsting	50 000
Överföring från anslaget 13:3 Bidrag till hälso- ochsjukvård	3 206
Förslag 2001	476 577

Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 476 577 000 kronor anvisas under an-
slaget 13:7 Socialstyrelsen för 2001. För åren 2002
och 2003 beräknas anslaget till 459 589 000 kronor
respektive 470 037 000 kronor.

3.7 Övrig verksamhet

3.7.1 Läkemedelsverket

Läkemedelsverket skall bidra till att uppfylla
målet för politikområdet genom att tillse att
läkemedel är säkra, effektiva och av god kvalitet
samt verka för att läkemedel används på ett
ändamålsenligt och kostnadseffektivt sätt.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Läkemedelsverket skall främja säkerheten och
kvaliteten för läkemedelsnära produkter.

Läkemedelsverket skall också medverka till att
läkemedelsförsörjningen utvecklas och blir kost-
nadseffektiv.

I detta arbete skall Läkemedelsverket dels ut-
göra en kontrollerande myndighet, dels arbeta
för rationell utveckling och användning av nya
och äldre läkemedel.

Läkemedelsverket har i årsredovisningens
resultaträkning för budgetåret 1999 redovisat ett
rörelseunderskott på 24 812 000 kronor. Detta
medförde att Läkemedelsverket vid början av
2000 hade ett ingående myndighetskapital på
minus 2 627 281 kronor.

Verket gör bedömningen att verksamheten
kommer att gå med underskott under hela 2000
med anledning av kraftigt höjda pensionsutgifter.

Budget för avgiftsbelagd verksamhet

Inom ramen för offentligrättslig verksamhet
redovisas fr.o.m. 2000 uppdrag från Landstings-
förbundet som avser producentobunden läke-
medelsinformation. Medel finns beviljade för
2000 med 6 miljoner kronor och budget för 2001
baseras på en oförändrad nivå..

verksamheten har regeringen för avsikt att göra
sådana ändringar i förordningen (1993:876) om
medicintekniska produkter att Läkemedelsverket
kan ta ut de avgifter som Socialstyrelsen enligt
förordningen i dag har rätt att ta ut. Intäkterna
från dessa avgifter samt kostnaderna för verk-
samheten redovisas i tabell 3.20 ovan och beräk-
nas för 2001 uppgå till 2 500 000 kronor.

Verksamheten kommer därutöver att finansie-
ras genom att Socialstyrelsen till Läkemedels-
verket årligen utbetalar ett överenskommet be-
lopp. Inför 2001 har myndigheterna slutit en
preliminär överenskommelse att Socialstyrelsen
skall utbetala 11 500 000 kronor för ändamålet.
Dessa intäkter, och motsvarande kostnader, är
inkluderade i tabell 3.21 nedan.

Tabell 3.21Uppdragsverksamhet

Tusental kronor

Uppdragsverksamhet	Intäkter	Kostnader	Resultat (Intäkt -kost- nad)
Utfall 1999	13 790	-13 562	228
(varav tjänsteexport)
Prognos 2000	2 500	-2 500	0
(varav tjänsteexport)
Budget 2001	14 000	-14 000	0

(varav tjänsteexport)

ITabell 3.20 Offentligrättslig verksamhet 1
Tusental kronor Offentlig-rätts- lig verksamhet	Intäkter till inkomsttitel (Som inte får disponeras)	Intäkter som får disponeras	Kostnader	Resultat (intäkt - kostnad)
Utfall 1999		180 380 -	-205 420	-25 040
Prognos 2000		233 180 -	-227 700	5 480
Budget 2001		235 680 -	-237 000	- 1 320

Ett nytt avgiftssystem för den statliga läke-
medelskontrollen infördes den 1 januari 2000.
Det nya avgiftssystemet bygger på principen att
storleken på de olika avgifterna bättre skall svara
mot de faktiska kostnaderna för Läkemedels-
verkets prestationer. Verket har på regeringens
uppdrag inkommit med en uppföljning och
redovisning av kostnader och intäkter mot bak-
grund av det nya avgiftssystemet och konstaterar
därvid att utfallet för det första halvåret 2000
ligger i nivå med budget.

Som redogjorts för under anslag 13:7 Social-
styrelsen har regeringen för avsikt att fr.o.m. 2001
överföra ansvaret för marknadsövervakningen av
medicintekniska produkter från Socialstyrelsen
till Läkemedelsverket. För att finansiera

Regeringens överväganden

Regeringen anser att Läkemedelsverket genom-
fört sitt arbete så att de fastlagda målen i huvud-
sak har uppfyllts. Regeringen anser mot bak-
grund av bl.a. vad Läkemedelsverket redovisat i
kunskapsstrategi, årsredovisning och i budget-
underlag, att den nuvarande inriktningen av
Läkemedelsverkets verksamhet bör kvarstå.

3.7.2 Apoteket AB

Apoteket AB är helägt av staten. En beskrivning
och bedömning av verksamheten återfinns därför
i regeringens skrivelse (1999/2000:120) 2000 års
redogörelse för företag med statligt ägande. Vid
utgången av 1999 bestod koncernen av moder-
bolaget Apoteket AB, de rörelsedrivande dotter-
bolagen, Kemi och Miljökonsulterna AB, Insti-
tutet för Hälso- och sjukvårdsekonomi AB
(IHE) samt intressebolagen Oy Tamro Abp och
Kårhuset Pharmen AB.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Läkemedelsdistributionen sker genom ca 900
apotek. Den slutna vårdens behov av läkemedel
tillgodoses av Apoteket AB via ettåriga entrepre-
nadavtal med sjukvårdshuvudmännen genom ca
100 särskilda sjukhusapotek, ofta kombinerade
sjukhus- och expeditionsapotek med försäljning
också till allmänheten. I Apoteket AB:s distribu-
tionsservice ingår förutom apoteken även ca
1000 apoteksombud. Dessa är enskilda närings-
idkare som mot provision förmedlar receptbe-
lagda läkemedel eller säljer vissa receptfria läke-
medel från ett lager som ägs av Apoteket AB.
Ombudens huvuduppgift är att tillgodose be-
hovet av distribution av läkemedel företrädesvis i
glesbygd.

Apoteket omsatte under 1999 26,1 miljarder
kronor, en ökning med 11,6 procent jämfört
med föregående år. Försäljningen av läkemedel
mot recept ökade med 11,9 procent till

18,5 miljarder kronor.

Från 1980-talet fram till och med 1996 har
försäljningen ökat konstant. Den minskade för-
säljningen 1997 var en effekt av det nya systemet
med läkemedelsförmånen som trädde i kraft den
1 januari 1997. Ändringen i läkemedelsförmånen
ledde bl.a. till en hamstring av läkemedel under
senare delen av 1996 vilket medförde en minskad
försäljning under första halvåret 1997. Under
1999 har försäljningen åter ökat.

Den största delen av kostnaderna för läke-
medel på recept inom ramen för läkemedels-
förmånen betalas av landstingen. För detta får de
ett bidrag från staten.

Vinstutdelningen till bolagets ägare var
100 miljoner kronor för verksamhetsåret 1999.
Staten har vid ordinarie bolagsstämma i
Apoteket AB (publ) den 22 maj 2000 uttalat att
vinstutdelning till bolagets ägare avseende verk-
samhetsåret 2000 bör, under förutsättning att
aktiebolagslagens vinstutdelningsregler medger
detta, uppgå till omkring 100 miljoner kronor.

ITabell 3.22 Ekonomisk översikt

Miljoner kronor

	1995	1996	1997	1998	1999
Omsättning	20 584	23 541	21 624	23 420	26 130

Resultat efter

finansiella poster	576	1 175	1 126	341	400
Eget kapital	1 042	2 600	3 076	1 873	2 032
Utdelning	101	300	1 500	100	100

Räntabilitet pä

eget kapital, %	22,3	5,5	-11,7	13,6	14,1
Antal anställda	9 590	9 550	9 447	9 147	9 395

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

4 Politikområde Folkhälsopolitik

4.1 Omfattning

Genom att skapa ett politikområde för folk-
hälsa får regeringen bättre möjligheter att
samlat agera inom folkhälsoområdet både på
nationell och internationell nivå.

Den verksamhet som ingår i politikområdet
folkhälsa har en preventiv inriktning för att
tydliggöra avgränsningen mot vård och rehabi-
litering. Inom politikområdet ingår följande
hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande
verksamhet:

- Alkohol, narkotika och tobak

- Smittskydd och hälsoskydd

- Förebyggande av hiv/aids/STD (sexuellt
överförbara sjukdomar)

- Mental hälsa

- Skador och allergier

- Mat och fysisk aktivitet

- Dopning

- Spelberoende

- Hälsoövervakning

Folkhälsoarbete kan betecknas som både tvär-
sektoriellt och tvärvetenskapligt och spänner
därmed över ett flertal utgiftsområden, politik-
områden och anslag. Politikområdet folkhälsa
innehåller samordning av insatser för en bättre
folkhälsa och vissa specifika åtgärder inom
riskprevention, hälsofrämjande, smittskydd
m.m.

Det huvudsakliga folkhälsoarbetet bedrivs
främst på regional och lokal nivå, dvs. inom
kommuner och landsting samt av frivillig-
organisationer. Ett folkhälsoansvar åvilar bl.a.
hälso- och sjukvården enligt hälso- och sjuk-
vårdslagen (1982:763), smittskyddslagen
(1988:1472) m.fl. lagar. Kommunernas folk-
hälsoarbete härrör från ett flertal kommunala
verksamheter och dithörande lagar, t.ex. hälso-
skydd och miljöskydd enligt miljöbalken
(1998:808), socialtjänstlagen (1980:620), livs-
medelslagen (1971:511) m.fl. lagar.

Det nationella folkhälsoarbetet handlar om
att utforma en folkhälsopolitik som skapar bra
förutsättningar för en god hälsa hos befolk-
ningen. Syftet är att skapa betingelser för att
folkhälsoaspekter tillvaratas i politiska beslut
och att incitament skapas för institutioner och
enskilda att prioritera folkhälsa.

Folkhälsoarbetet på nationell nivå bedrivs av
statliga myndigheter samt privata och frivilliga
organisationer. Av dessa kan bl.a. Socialstyrel-
sen nämnas, som har ett viktigt tillsynsansvar
inom folkhälsoområdet, t.ex. genom sitt natio-
nella tillsynsansvar över hälso- och sjukvårds-
lagen, smittskyddslagen, tobakslagen och
miljöbalken. Därutöver har även myndigheter
som Arbetslivsinstitutet, Konsumentverket,
Naturvårdsverket, Livsmedelsverket m.fl.
myndigheter en viktig roll att fylla inom folk-
hälsoområdet.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Statens stöd inom politikområdet folkhälsa
handlar om medel till statliga myndigheter,
främst Smittskyddsinstitutet och Folkhälso-
institutet samt bidrag till olika förebyggande
insatser inom hiv/aids/STD, folkhälsopolitiska
åtgärder bestående av framför allt bidrag till
organisationer m.fl. samt medel för alkohol-
och narkotikapolitiska åtgärder. Därutöver ges
även bidrag till Världshälsoorganisationen
(WHO) i form av Sveriges medlemsavgift.
Inom området folkhälsa ingår även Nordiska
hälsovårdshögskolan, vilken utgör en del av
Nordiska ministerrådets organisation. Andra

statliga myndigheter som får anslag från poli-
tikområdet är Institutet för psykosocial medi-
cin samt Alkoholinspektionen. Aven Alko-
holsortimentsnämnden ingår i politikområdet
folkhälsa. Nämnden inrättades som ett led i de
krav som Europeiska unionen ställde upp i
samband med Sveriges inträde.

De dominerande posterna inom politikom-
rådet folkhälsa är anslagen till Smittskyddsin-
stitutet och Folkhälsoinstitutet. Därefter hör
bidrag till förebyggande av hiv/aids/STD och
bidrag till vissa organisationer m.fl. till de
större anslagen.

4.2 Utgiftsutveckling

Tabell 4.1 Utgiftsutvecklingen inom politikomradet

Miljoner kronor

	Utfall 1999	Anslag 2000 ’	Utgiftsprognos 2000	Förslag anslag 2001	Beräknat anslag 2002	Beräknat anslag 2003
14:1 Insatser mot aids	56,0	65,6	66,3	65,6	58,1	58,1
14:2 Bidrag till WHO	37,1	34,4	0,0	8.0	34,4	34,4
14:3 Bidrag till Nordiska hälsovårdshögskolan	16,0	16,7	18.4	16,9	17,2	17,6
14:4 Folkhälsoinstitutet	124,0	111,0	112,5	120.3	116,5	119,0
14:5 Smittskyddsinstitutet	119,2	141,2	142,2	152,9	162,2	176,1
14:6 Institutet för psykosocial medicin	11,2	13,0	12,9	13,2	13,5	13,8
14:7 Folkhälsopolitiska åtgärder	64,6	64,3	64,3	53,6	53,6	53,6
14:8 Alkohol- och narkotikapolitiska åtgärder	35,7	27,5	43,7	77,5	102,5	127,5
14:9 Alkoholinspektionen	12,0	7,0	11,8	7,7	7,8	8,0
14:10 Alkoholsortimentsnämnden	0,1	0,7	0,1	0,4	0,4	0,4
Totalt för Politikområdet Folkhälsopolitik	475,8	481,5	472,3	516,0	566,2	608,4

¹ Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 2000 i samband med den ekonomiska vårpropositionen.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

4.3 Mål

Regeringens förslag: Folkhälsan skall förbättras
för de grupper i samhället som är mest eftersatta
ur hälsosynpunkt.

Folkhälsan skall förbättras. Genom att minska
ohälsan hos de mest utsatta grupperna i samhället
kan folkhälsan förbättras i hela befolkningen.

Regeringen avser att i budgetpropositionen
för 2002 ange nya mål för folkhälsoområdet samt
ett antal resultatindikatorer för att bättre kunna
bedöma och mäta måluppfyllelsen. Detta ut-
vecklingsarbete kommer att initieras under
hösten 2000 med anledning av Nationella folk-
hälsokommitténs slutbetänkande. Kommittén
kommer att lämna förslag på nationella folk-
hälsomål och indikatorer för dessa, liksom för-
slag till strategier för att uppnå målen.

Målen för folkhälsopolitiken som angavs i
budgetpropositionen för 2000 var:

- Folkhälsan skall förbättras för de grupper i
samhället som är mest eftersatta ur hälso-
synpunkt.

- Tobaksbruket skall minska.

- Den totala alkoholkonsumtionen skall
minska för att begränsa alkoholens skade-
verkningar.

- Att verka för ett narkotikafritt samhälle
genom insatser för att minska tillgången
och efterfrågan på narkotika samt genom
att få fler missbrukare att upphöra med sitt
missbruk.

Resultatbedömningen i avsnitt 4.6 baseras på
dessa mål.

4.4 Politikens inriktning

Regeringen har de senaste åren prioriterat arbete
med att förbättra folkhälsan hos de grupper i
samhället som är mest utsatta ur folkhälsosyn-
punkt. Denna inriktning på folkhälsopolitiken
ligger fast även för de kommande åren.

En stor del av ohälsan förklaras av en negativ
livsstil och osunda levnadsvanor och arbetet har
tidigare ofta inriktats på att genom attitydpåver-
kan försöka ändra människors vanor. Numera

präglas arbetet inom folkhälsoområdet alltmer av
ett bredare hälsofrämjande synsätt som innebär
att man eftersträvar att skapa hälsosamma mil-
jöer för alla samt att försöka undanröja hälsoris-
ker för dem som är mest utsatta för sådana.
Folkhälsoarbete handlar således bl.a. om att uti-
från ett s.k. målgruppsperspektiv definiera de
grupper som särskilt bör uppmärksammas i olika
folkhälsosammanhang, t.ex. barn och ungdom,
äldre, invandrare m.fl. En annan dimension i
folkhälsoarbetet är att arbeta utifrån s.k. arenor,
t.ex. arbetsplatser, skolor m.fl.

Regeringen tillsatte 1995 en parlamentarisk
kommitté med uppgift att utarbeta nationella
mål och strategier för folkhälsoutvecklingen (dir.
1995:158). Det utvecklingsarbete som regeringen
avser att vidta med anledning av Nationella folk-
hälsokommitténs slutbetänkande hösten 2000
kommer att lägga grunden för en ny och tydli-
gare fokusering på folkhälsoområdet.

Även Folkhälsoinstitutets nya roll, som före-
slås i utredningen Statens folkhälsoinstitut - roll
och uppgifter (SOU 2000:57) kommer att ut-
göra en viktig grund för detta framtida utveck-
lingsarbete.

När det gäller alkoholområdet kommer in-
riktningen även fortsättningsvis att vara att be-
gränsa alkoholens skadeverkningar genom åt-
gärder mot skadligt dryckesbeteende och genom
att minska den totala alkoholkonsumtionen.
Detta måste ske genom effektiv tillsyn när det
gäller t.ex. åldersgränser och andra regler samt
aktiva informationsinsatser och opinionsbildan-
de åtgärder, särskilt mot vissa riskgrupper, risk-
situationer och storkonsumenter.

Regeringen planerar att under hösten 2000
överlämna en nationell handlingsplan för alko-
holskadeförebyggande insatser till riksdagen.
Detta för att motverka de negativa effekter för
folkhälsan som kan bli en följd av höjningen av
införselnivåema vid resa från annat EU-land. I
handlingsplanen kommer att presenteras ett antal
åtgärder för att uppnå målen samt hur arbetet på
nationell nivå bör inriktas och samordnas.

Visionen för den svenska narkotikapolitiken
är ett samhälle utan narkotika. Inriktningen
kommer även fortsättningsvis att vara insatser
och åtgärder inom narkotikapolitikens område
som syftar till att begränsa tillgången och efter-
frågan på narkotika samt baseras på kunskap om
faktiska förhållanden och utvärderingar av
effekterna av olika insatser.

De narkotikaförebyggande insatserna skall
vidare syfta till att stärka individens vilja och

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

förmåga att avstå ifrån droger, med särskild
uppmärksamhet på ungdomar och individer som
befinner sig i riskzonen att utveckla ett miss-
bruk. Samverkan mellan tull, polis och andra
myndigheter skall utvecklas och fördjupas såväl
nationellt och internationellt för att minska till-
gången på narkotika. Regeringen har för avsikt
att även på narkotikaområdet utarbeta en natio-
nell handlingsplan.

Inför det svenska ordförandeskapet i EU 2001
kommer Sverige att prioritera folkhälsa som en
fråga på rådsdagordningen. En av målsättning-
arna är att stärka arbetet med folkhälsofrågor
inom EU. Det svenska ordförandeskapet kom-
mer därför att arbeta för att det antas ett nytt
ramprogram om folkhälsa. Sverige kommer även
att verka för att en strategi utvecklas som syftar
till att minska alkoholens skadeverkningar. När
det gäller narkotika kommer Sverige att fortsätta
att genomföra EU:s samordnade internationella
narkotikastrategi: att minska konsumtion och
missbruk, bekämpning av narkotikahandel och
påverkan på länder både inom och utanför EU.
På tobaksområdet avser Sverige fullfölja arbetet
med att minska sjukdomar och ohälsa på grund
av tobaksbruk både inom EU och globalt.

4.5 Insatser

4.5.1 Statliga insatser inom
politikområdet

Ett av de hälsoproblem som ökar bland befolk-
ningen är allergier, vilka drabbar främst barn och
unga. Varannan person under 20 år har någon
gång under sin uppväxt haft problem med aller-
gier eller annan överkänslighet. Folkhälsoinsti-
tutet har under 1999 haft i uppdrag av regeringen
att utveckla metoder för att bättre nå föräldrar
med information i bl.a. allergiförebyggande
syfte. Som ett led i detta arbete har institutet bl.a.
redovisat en kartläggning av hur allergipreven-
tion bedrivs inom barnhälsovården samt en
projektplan för hur fortsatta vetenskapliga
konsensusarbeten och metodutvecklingsprojekt
kommer att bedrivas.

Behovet av att öka kunskapen och förståelsen
om inomhusmiljöns betydelse för en hållbar
miljö- och hälsoutveckling, däribland förekoms-
ten av allergier, låg bakom ett tjugotal myndig-
heters och byggsektorns gemensamma satsning
på Innemiljöåret 1999. Inom ramen för inne-

miljöåret har Folkhälsoinstitutet och Boverket
haft ett gemensamt uppdrag att tillsammans med
andra berörda myndigheter och organisationer
initiera aktiviteter med inriktning på
inomhusmiljöer där barn och ungdomar vistas.

Med anledning av den oroväckande utveck-
lingen av arbetsrelaterad ohälsa framför allt hos
kvinnor har Folkhälsoinstitutet initierat ett sam-
verkansprojekt med fem utvalda län ”Hälsa Ar-
betsliv Kvinnoliv”. Projektet initierades 1997 och
avrapportering kommer att ske under 2001.

Institutet för psykosocial medicin har även
drivit ett antal samarbetsprojekt under de senaste
åren som bl.a. berör arbetslöshet, arbetslivs-
forskning, strukturomvandling, stressforskning
och utbrändhet. Flera studier har visat att en för-
ändring av arbetsorganisationen ökar möjlighe-
ten att påverka arbetssituationen för den enskilde
individen. Institutet har också under lång tid ar-
betat med sömnforskning i ett s.k. sömnlabo-
ratorium.

Bra matvanor och tillgång till säker och
näringsriktig mat är viktiga förutsättningar för en
god hälsa. Med utgångspunkt i den nationella
handlingsplan för nutrition som fastställdes av
regeringen 1995 har Livsmedelsverket och Folk-
hälsoinstitutet i samråd med berörda myndighe-
ter och organisationer tagit fram ett dokument,
Nationella mål och strategier för nutrition 1999—
2004. Dokumentet anger inriktning och ansvar
för nutritionsarbetet i Sverige och syftar till att
fungera som en vägledning för alla aktörer i det
regionala och lokala arbetet med kost och hälsa.
Dessutom har Livsmedelsverket arbetat fram en
ny rekommendation gällande intag av frukt och
grönsaker och Folkhälsoinstitutet arbetar med
att ta fram strategier för att öka konsumtionen av
frukt och grönt.

Tillförlitliga och representativa data om kost
och fysisk aktivitet i befolkningen saknas idag.
Folkhälsoinstitutet har tillsammans med Epide-
miologiskt Centrum och Livsmedelsverket inlett
ett arbete med att utveckla enkätfrågor om lev-
nadsvanor inom området.

År 1998 tog Folkhälsoinstitutet på regering-
ens uppdrag fram ett underlag angående fysisk
aktivitet. Slutsatserna presenterades i rapporten
Fysisk aktivitet - för nytta och nöje. Som ett led
i denna satsning har Folkhälsoinstitutet planerat
att genomföra ett fysiskt aktivitetsår 2001. Pro-
jektet har fått namnet ”Sätt Sverige i rörelse
2001”.

Ett annat folkhälsoproblem är skador av olika
slag, t.ex. skador i hemmet, i trafiken etc. Folk-

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

hälsoinstitutets skadeförebyggande program har
under de senaste åren visat på metoder för att
minska skadorna genom åtgärder på kommunal
nivå.

På smittskyddsområdet har under året Social-
styrelsen inkommit med en skrivelse med förslag
till lagbestämmelser i syfte att komma till rätta
med problemen med vårdrelaterade infektioner.
Förslagen utgår från den rapport om vårdrelate-
rade infektioner söm Socialstyrelsen tog fram

1998 och där det konstaterades att det för när-
varande finns brister i hygienområdet i hälso-
och sjukvården och att en icke ringa del av
vårdrelaterade infektioner har sin grund i dessa
brister. Skrivelsen har remissbehandlats.

Läget i Sverige beträffande antibiotikaresistens
är sannolikt ett av de bästa i Europa. Påtagliga
problem finns dock även i vårt land, framför allt
på sjukhus, och situationen förvärras snabbt
internationellt vilket leder till ökad risk för im-
port av antibiotikaresistenta bakterier. Ett om-
fattande övervaknings-, registerings- och in-
formationsarbete förekommer därför, t.ex. av
RAF (Referensgruppen för antibiotikafrågor)
och det nationella nätverket STRAMA (Strategi-
gruppen för rationell antibiotikaanvändning och
minskad antibiotikaresistens). Ett förslag till
nationell handlingsplan för att bekämpa antibio-
tikaresistens har dessutom på regeringens upp-
drag utarbetats av Socialstyrelsen. Förslaget be-
rör en rad myndigheter och organisationer och
kommer därför att under hösten 2000 vara före-
mål för en bred remissbehandling.

Basen för det hivpreventiva arbetet är av lång-
siktig karaktär. Samarbetet mellan myndigheter
och organisationer på nationell, regional och
lokal nivå är en viktig del i det fortlöpande pre-
ventiva arbetet. Under året har Folkhälsoinsti-
tutet i samråd med Socialstyrelsen kartlagt och
analyserat det hivpreventiva arbetet i storstads-
regionerna.

Folkhälsoinstitutet har på uppdrag av rege-
ringen arbetat fram en nationell handlingsplan
för prevention av hiv/STD vilken överlämnades
till regeringen i september 2000. Under hösten

1999 genomförde Folkhälsoinstitutet dessutom
en stor nationell konferens om framtidens
hiv/STD-prevention. Konferensen riktade sig till
myndigheter, landsting, kommuner och frivillig-
organisationer som arbetar inom området. Där-
utöver har en webbplats arbetats fram med in-
formation på ett tiotal språk om STD och andra
frågor som rör sexualitet och samlevnad.

På alkoholområdet är det viktigt att med nya
metoder försöka kompensera de förändringar
som EU-medlemskapet medfört för den svenska
alkoholpolitiken. Det handlar om insatser som
direkt kan påverka människors förhållningssätt
och vanor och som också ökar det individuella
ansvarstagandet. Det handlar vidare om att i
ökad utsträckning utveckla hållbara lokala strate-
gier som också innebär ett ökat lokalt ansvars-
tagande. Detta är en omställningsprocess som
kräver insatser under lång tid framöver. Den
Nationella ledningsgruppen som inrättades 1997
har tagit initiativ till ett antal nationella projekt i
syfte att stimulera en sådan utveckling, t.ex. att
pröva nya metoder för att stärka unga männi-
skors vilja och förmåga att avstå från narkotika
och skjuta upp alkoholdebuten. En annan
gemensam utgångspunkt är att aktivt söka en-
gagera ungdomarna själva och utgå ifrån deras
egna erfarenheter och uppfattningar. Regeringen
disponerar årligen 27,5 miljoner kronor för
alkohol- och narkotikapolitiska åtgärder att
användas bl.a. i detta arbete.

Regeringen har 1997 tagit ett samarbetsinitia-
tiv genom att tillsätta en kommitté som skall ut-
veckla samarbetet mellan berörda myndigheter,
försäkringsbolag och olika branschorganisationer
på alkoholområdet. Kommittén kallar sig
Oberoende Alkoholsamarbetet (OAS). Ut-
gångspunkten för samarbetet är de prioriteringar
som gjorts i den nationella handlingsplanen för
alkohol- och narkotikaförebyggande insatser.
Branschsamarbetet har inneburet att nya
kommunikationskanaler och kontaktytor ställts
till förfogande för information i alkoholfrågan.
Informationsmaterial har t.ex. kunnat spridas till
samtliga livsmedelshandlare, restaurang-, bryg-
geri-, försäkringsanställda samt anställda vid
berörda myndigheter m.fl. Ett prioriterat område
där samtliga inblandade har gemensamma
intressen är insatser som motverkar den illegala
alkoholhanteringen, dvs. illegalt tillverkad eller
insmugglad alkohol och langning till ungdomar.
Kostnaden för insatsen, som för 1999 uppgick
till ca 20 miljoner kronor, finansieras till hälften
av staten och till hälften av branschorganisatio-
nerna. Kommitténs arbete upphör dock vid års-
skiftet.

De statliga insatserna vad gäller narkotika har
varit inriktade på att hålla tillbaka missbruket
samt upprätthålla en negativ attityd till använd-
ningen av narkotika. Folkhälsoinstitutet har även
ett särskilt ansvar för narkotikaprevention. In-
stitutet följer konsumtions- och skadeutveck-

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

lingen, fördelar stöd till lokalt förebyggande ar-
bete samt stödjer forskning och utvärdering
inom området. Institutet har de senaste åren dis-
ponerat extra medel för stöd till drogförebyg-
gande verksamhet, utöver de utvecklingsmedel
som finns i myndighetens ordinarie budget.
Under 1999 hade institutet ett stort antal lokala
projekt igång i organisationslivet.

Den 1 april 1999 trädde lagen (1999:42) om
förbud mot vissa hälsofarliga varor i kraft. Lagen
ger möjlighet till kontroll av varor som, utan att
vara narkotika, medför fara för människors liv
eller hälsa och som används för att uppnå berus-
ning eller annan påverkan. Narkotikadefinitio-
nen i narkotikastrafflagen (1968:64) ändrades
samtidigt bl.a. för att den klart skall täcka alla de
varor som idag anses vara narkotika.

Sverige deltar aktivt i FN:s narkotikakontroll-
program UNDCP men även i Europarådets
samarbetsgrupp för narkotikafrågor, den s.k.
Pompidougruppen. I Pompidougruppen deltar
Sverige bl.a. aktivt i ett uppföljningsprojektet
som startade hösten 1999 och som handlar om
förebyggande arbete och vård och behandling i
Central- och Östeuropa.

Genom medlemskapet i EU har Sverige fått
tillgång till ett utökat europeiskt samarbete kring
narkotikafrågorna. Våren 1999 presenterade
Europeiska kommissionen en handlingsplan för
narkotikabekämpning 2000—2004. En strategi för
narkotikabekämpning inom EU antogs vid
Europeiska rådet i Helsingfors 1999. Under
våren 2000 har ett arbete pågått med att ta fram
en handlingsplan för implementering av EU:s
narkotikastrategi. Handlingsplanen antogs vid
toppmötet i juni 2000.

Under året har ett flertal insatser inom tobaks-
området genomförts. En proposition om förbud
av direkt och indirekt tobaksreklam har bl.a.
lagts fram till riksdagen (prop. 1999/2000:111).

Inom EU har under hösten 1999 och våren
2000 ett omfattande arbete pågått med att omar-
beta tre befintliga inre marknadsdirektiv inom
området tillverkning, presentation och försälj-
ning av tobaksvaror. Under samma tid har även
inletts ett arbete inför WHO:s förhandling med
att arbeta fram en ramkonvention mot tobak.

I januari 1999 överlämnade Folkhälsoinstitutet
underlag till en nationell handlingsplan mot
tobak. Förslaget har överlämnats till Nationella
folkhälsokommittén.

Särskilda resurser, 10 miljoner kronor förde-
lade på tre år ur Allmänna Arvsfonden, har an-
slagits till frivilliga organisationers arbete mot

rökning bland barn och ungdomar. Under 1999
beviljades stöd till 17 projekt och för 2000 har
ytterligare 25 projekt beviljats stöd.

Under året har flera stora satsningar gjorts för
att underlätta för människor att sluta röka. Några
exempel är Sluta röka-linjen som sedan maj 1998
haft cirka 100 000 hjälpsökande samt ett själv-
hjälpsmaterial för företag. Inom ramen för Inne-
miljöårets aktiviteter gjordes bl.a. särskilda in-
satser för att stimulera till fler rökfria restau-
ranger.

Socialstyrelsen genomförde 1999 en uppfölj-
ning av den enkätstudie som gjordes 1997 om
det tobakspreventiva arbetet på landets mödra-
och barnavårdscentraler. Den nu genomförda
studien visar att det skett relativt stora föränd-
ringar av det tobaksförebyggande arbetet under
det senaste året och då nästan undantagslöst till
det bättre. Faktorer som bidragit till de positiva
förändringarna har bl.a. varit den utbildning i de
båda samtalsmetoderna Rökfri graviditet och
Rökfria barn som Folkhälsoinstitutet m.fl.
genomfört.

Det internationella samarbetet i folkhälsofrågor
har successivt utvecklats under 1999 inom såväl
EU som Europarådet och WHO. WHO:s regio-
nalkommitté för Europa antog 1998 ett reviderat
ramverk med riktlinjer och mål till ledning för
medlemsstaternas folkhälsoarbete, ”Hälsa-för-
alla” HÄLSA 21. Plattformen för de förnyade
”Hälsa för alla”-målen är en jämlikare hälsa. Både
regeringen och Folkhälsoinstitutet har deltagit i
arbetet med den nya ”Hälsa för alla”- strategin.

År 1994 blev folkhälsa formellt ett samarbets-
område inom EU genom Maastrichtfördraget. I
och med Amsterdamfördraget vidgades gemen-
skapskompetensen i frågor som rör folkhälsa. I
det ramprogram för folkhälsa som löper till och
med 2000 ingår följande områden; cancer, aids
och andra smittsamma sjukdomar, narkotika,
hälsofrämjande insatser, hälsoövervakning, före-
byggande av personskador, miljörelaterade sjuk-
domar samt sällsynta sjukdomar.

I maj 2000 presenterade Kommissionen ett
meddelande om den framtida hälsovårdsstrategin
inom den Europeiska gemenskapen samt ett för-
slag till ramprogram för folkhälsa åren 2001-
2006. Det nya ramprogrammet för folkhälsa
föreslås löpa över sex år och den nuvarande
strukturen med flera separata program föreslås
ersättas av ett enda sammanhållet program.

I avvaktan på att det nya ramprogrammet skall
träda ikraft har Kommissionen presenterat ett
förslag till förlängning av de program som löper

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

ut åren 2000 och 2001. Regeringen deltar aktivt i
det europeiska folkhälsoarbetet och i utarbetan-
det av det nya ramprogrammet.

Inom ramen för det internationella smitt-
skyddsarbetet sker samarbete bl.a. i WHO och
EU samt inom Östersjösamarbetet. Samarbetet
inom EU är inriktat på informations- och ut-
bildningsinsatser samt kompetensuppbyggnad.
Inom EU har under året arbetet med att utveckla
nätverket för epidemiologisk övervakning och
kontroll av smittsamma sjukdomar fortsatt.
Inom Östersjösamarbetet hölls i januari 2000 en
konferens i Sigtuna om att bekämpa smittsamma
sjukdomar i Ostersjö- och Barentsregionerna.
Vid mötet i Östersjöstaternas råd (CBSS) i
Kolding i april 2000 enades statsministrarna om
att inrätta en särskild aktionsgrupp för smitt-
samma sjukdomar i Östersjöregionen.

4.5.2 Insatser utanför politikområdet

En stor del av folkhälsoarbetet utförs av kom-
muner och landsting samt frivilligorganisationer.
Kommuner och landsting har ett lagstadgat an-
svar för att förebygga ohälsa genom bl.a. hälso-
och sjukvårdslagen och socialtjänstlagen.

Kommunernas engagemang för folkhälsofrå-
gor har successivt ökat med åren. Lokala folk-
hälsoråd finns i en majoritet av landets kommu-
ner. Många kommuner har arbetat fram och
fattat beslut om folkhälsoprogram för kommu-
nens invånare. Dessutom har flertalet kommuner
påbörjat arbetet med hälsokonsekvensbeskriv-
ningar av politiska beslut och med att ta fram s.k.
lokala välfärdsbokslut.

I hälso- och sjukvårdens ansvar ingår att medi-
cinskt förebygga, utreda och behandla sjukdomar
och skador. Dessa insatser är individ-, befolk-
nings- och samhällsinriktade. De flesta landsting
har idag samhällsmedicinska enheter eller mot-
svarande. De har uppgifter som t.ex. epidemiolo-
gisk bevakning, folkhälsorapportering och hälso-
politiska program. Inom många landsting har
man tagit fram hälsopolitiska mål och program
och i några fall har man tillsatt s.k. folkhälso-
landstingsråd och politiskt tillsatta folkhälso-
utskott. Kommuner och landsting har dessutom
ökat det lokala tvärsektoriella samverkansarbetet
mellan kommuner, landsting och övriga aktörer.

Det finns en mängd frivilligorganisationer
som bedriver ett betydelsefullt arbete inom om-
rådet med bidrag från antingen stat, kommun,
landsting eller privata intressenter. Idrottsrörel-

sen med sina mer än 20 000 föreningar är t.ex. en
viktig resurs i samhällets folkhälsoarbete.

Utöver detta finns aktörer som har andra mål
för sin verksamhet än att påverka hälsan, och där
effekter uppstår som påverkar folkhälsan på ett
önskat eller i värsta fall oönskat sätt. Det kan
t.ex. handla om livsmedel, trafiksäkerhet, skolan,
arbetsplatsen eller kemikaliehantering.

Insatser för en god hälsa bland befolkningen
utgör ett centralt inslag i arbetet mot en hållbar
samhällsutveckling. Att minska exponeringen för
potentiellt hälsofarliga faktorer i miljön och att
skydda och tillföra positiva faktorer för hälsa och
välbefinnande som t.ex. tillgången till natur och
kultur har varit ett av syftena med de förslag som
Miljömålskommittén redovisat i sitt slutbetän-
kande Framtidens miljö - allas vårt ansvar (SOU
2000:52). Socialstyrelsen har dessutom gjort be-
tydande insatser för att frågor som rör skydd av
människors hälsa skall lyftas fram inom miljö-
målsarbetet.

När det gäller alkohol-, narkotika- och to-
baksområdet är det främst polis och tull m.fl.
som genom sina insatser försöker minska till-
gången på narkotika, svartsprit och smuggelciga-
retter. De förebyggande insatserna som utförs
inom kommuner, landsting och länsstyrelser är
emellertid också mycket betydelsefulla.

4.6 Resultatbedömning

Målen för folkhälsopolitiken som angavs i bud-
getpropositionen för 2000 var:

- Folkhälsan skall förbättras för de grupper i
samhället som är mest eftersatta ur hälso-
synpunkt

- Tobaksbruket skall minska

- Den totala alkoholkonsumtionen skall
minska för att begränsa alkoholens skade-
verkningar

- Att verka för ett narkotikafritt samhälle
genom insatser för att minska tillgången
och efterfrågan på narkotika samt genom
att få fler missbrukare att upphöra med sitt
missbruk.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

4.6.1 Resultat

Under der senaste decenniet har antalet döda till
följd av skador minskat. Minskningen gäller såväl
för kvinnor och män som för barn och ungdo-
mar, personer i yrkesaktiv ålder samt för äldre
kvinnor. Skador utgör dock fortfarande den van-
ligaste dödsorsaken för barn, ungdomar och
yngre vuxna. Antalet döda i självmord har mins-
kat för både kvinnor och män under de senaste
tioårsperioden. Antalet självmordsförsök har
också minskat. Kvarstår dock att självmord är en
betydande dödsorsak bland barn och ungdomar.

Andelen normalviktiga i befolkningen har
minskat under 1990-talet. Den genomsnittliga
kroppsvikten ökar i samtliga samhällsklasser,
dock mest bland lågutbildade. Felaktiga matva-
nor, övervikt och fysisk inaktivitet bidrar väsent-
ligt till de stora folksjukdomarna hjärt-kärlsjuk-
domar, diabetes, rörelseorganens sjukdomar och
cancer.

Det epidemiologiska läget i Sverige följs bl.a.
genom den rapportering av inträffande sjuk-
domsfall som görs vid Smittskyddsinstitutet.
Enligt denna rapportering har den epidemiolo-
giska situationen avseende smittsamma sjukdomar
i Sverige inte genomgått några dramatiska
förändringar under 1999. Det totala antalet an-
mälda sjukdomar uppgick till drygt 72 000, vilket
är en ökning med 1 500 jämfört med föregående
år. Vissa oroande inslag finns i bilden. Antalet
inhemska fall av salmonella fördubblades nästan
under 1999 jämfört med året innan. Utbrott med
calicivirus, ett mycket smittsamt virus som sprids
via livsmedel, har blivit vanligare. Antalet
rapporterade fall av infektion med campylobacter
har ökat. Under året inträffade en för svenska
förhållanden ovanligt omfattande mässlings-
epidemi med mer än 60 fall.

Sverige har i dag ett gynnsamt läge i Europa
beträffande antibiotikaresistens. Den svenska
modellen för övervakning och strategier för
minskad och rationell användning av antibiotika
har under året vunnit gehör inom många EU-
länder.

I en internationell jämförelse har Sverige haft
en mycket gynnsam utveckling när det gäller
spridning av hiv och andra STD. En varningssig-
nal utgör dock den registrerade ökningen av
infektioner föranledda av klamydia och gonorré.
Orsaken till den gynnsamma utvecklingen i
Sverige är främst tidiga förebyggande insatser, en
god hälso- och sjukvård och socialvård samt ett
relativt öppet samhälleligt klimat för att dis-

kutera sex och samlevnad. Hittills beräknas
närmare 50 miljoner människor ha smittats av
hiv sedan epidemins början. I Sverige har endast
cirka 5 000 fall av hivinfektion hittills anmälts,
varav cirka 3000 finns i livet. Antalet nyanmäl-
ningar har varit ganska konstant under flera år
med i genomsnitt 5 per vecka. Det är få barn och
ungdomar som smittats i Sverige och medel-
åldern för diagnos ligger på omkring 35 år. De
flesta av männen har smittats homosexuellt och
kvinnorna heterosexuellt. Cirka en tredjedel av
de smittade är kvinnor. Många av dessa kvinnor
kommer från andra länder och var smittade
redan när de kom till Sverige.

Tack vare den effektiva kombinationsbehand-
lingen med bromsmediciner har antalet hivin-
fekterade som utvecklat aids minskat avsevärt.
Samtidigt har antalet rapporter om medicinernas
svåra biverkningar, bland annat ökad risk för in-
farkt och slaganfall ökat.

Alkoholkonsumtionen har ökat totalt sett i lan-
det sedan 1998. Ökningen sker framför allt bland
ungdomar. Flera undersökningar under det
senaste året visar att andelen ungdomar som ofta
berusar sig ökar och andelen som aldrig berusar
sig minskar. Flickornas andel av den totala alko-
holkonsumtionen har också ökat kraftigt sett i
ett längre tidsperspektiv.

Förutom ungdomens spritkonsumtion och
speciellt konsumtion av hembränt och smug-
gelsprit inger också deras folköls- och starköls-
konsumtion stor oro. Ungefär 35 procent av
befolkningens totala spritkonsumtion är illegal.
Även Systembolagets försäljning av alko-
holdrycker har ökat med 10,2 procent sedan
1998. Siffror tyder på att Systembolaget tagit
marknadsandelar från svartspritskonsumtionen.

Inrättandet av den Nationella ledningsgrup-
pen för alkohol- och narkotikaförebyggande in-
satser och branschsamarbetet i OAS har till-
sammans med Folkhälsoinstitutets och Alko-
holinspektionens insatser lett till en ökad
aktivitet på alkoholområdet liksom länsstyrelser-
nas insatser när det gäller Operation krogsane-
ring. Erfarenheterna från de projekt på nationell
nivå som ledningsgruppen hittills har initierat är
mycket goda. Utvärdering av de olika insatserna
är inplanerad men det är ännu alltför tidigt att
uttala sig om effekterna av de vidtagna åtgär-
derna.

Från flera länder i Europa kommer rapporter
om en positivare inställning till droger bland
ungdomar och en ökning av missbruket. Samma
tendens finns också i Sverige. Enligt Centralför-

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

bundet för alkohol- och narkotikaupplysning,
CAN, som årligen genomför drogvaneunder-
sökningar, pekar flera indikatorer på att det
tunga missbruket har ökat under 1990-talet.
Kunskapen om det tunga missbrukets utveckling
samt missbruksutvecklingen i marginaliserade
grupper är fortfarande bristfällig.

Trots den positivare inställningen till droger i
vissa ungdomsgrupper visar tillgängliga under-
sökningar på att en överväldigande majoritet av
svenska folket inte befattar sig med någon form
av narkotika. Det finns en bred folklig och poli-
tisk uppslutning kring en restriktiv narkotikapo-
litik. Någon legaliseringsdebatt liknande den
som bedrivs i flera andra europeiska länder före-
kommer t.ex. inte i Sverige.

Rökningen fortsätter att långsamt minska.
Sverige är det första land i Europa som uppnått
WHO:s mål på tobaksomrädet i strategin HFA-
2000, dvs. att minst 80 procent av befolkningen
skall vara rökfri år 2000. Rökningen är mer ut-
bredd bland kvinnor än bland män. Under 1990-
talet har rökningen minskat påtagligt bland
gravida kvinnor och bland småbamföräldrar.
Någon tydlig minskning av rökningen bland
ungdomar kan dock inte skönjas. Den rökrelate-
rade sjuklig- och dödligheten har minskat bland
män men ökar fortfarande bland kvinnor. Rök-
ningen är fortsatt en orsak till ojämlikhet i hälsa
genom att den minskar mest i mer gynnade
socioekonomiska grupper men förblir utbredd i
mindre gynnade grupper.

4.6.2 Analys och slutsatser

Den generella slutsatsen när det gäller folkhälsan
är att den har förbättrats i stort om man mäter i
termer av dödlighet, sjuklighet och självrappor-
terad hälsa. Spädbarnsdödligheten är t.ex. bland
de lägsta i världen och vi lever ett allt längre och
friskare liv. Främsta skälet till längre livslängd
antas vara nedgången i hjärt- och kärlsjukdomar,
trots att dessa fortfarande kvarstår som främsta
orsak till förtida död. Men det finns dock, liksom
tidigare år, fortfarande tecken på ökade ohälso-
problem.

En negativ tendens är att psykiska och psyko-
somatiska besvär ökar, t.ex. nervositet, oro,
ångest, sömnbesvär, särskilt hos unga kvinnor
med låg utbildning och hos barn och ungdomar.
Den mentala ohälsan är ett växande folkhälso-
problem hos framför allt barn och ungdomar,
där självmord är en betydande dödsorsak. Den

ohälsorelaterade stressen framstår även allt tydli-
gare som en av de viktigaste riskfaktorerna för
ohälsa, både i allmänhet och i arbetslivet. Ett
allvarligt tecken är t.ex. ökningen av stressrelate-
rade arbetsolyckor för kvinnor i kommunal och
landstingskommunal sektor. Det är framöver
viktigt att se hur arbetsplatsen som hälsofräm-
jande arena skall kunna utnyttjas för att på så sätt
kunna minska skillnader i ohälsa mellan olika
grupper i samhället.

En annan iakttagelse är att sociala skillnader i
hälsa mellan sociala klasser inte tycks förändras
utan ligger kvar på nivåer som återfinns i många
andra europeiska länder.

Allergier och övervikt är andra hälsoproblem
som ökar i omfattning. Nästan tre miljoner
människor i Sverige har eller har haft någon form
av allergi eller annan överkänslighet. Det syns
ingen sjunkande trend i förekomst av allergi och
annan överkänslighet. Detsamma gäller i den
övriga västvärlden. För närvarande pågår ett ar-
bete med en nationell handlingsplan mot allergi
under ledning av Folkhälsoinstitutet. Arbetet
med att förebygga allergi och annan överkänslig-
het måste intensifieras genom miljöåtgärder och
ökad information till bl.a. föräldrar och personal
inom verksamheter som vänder sig till barn.

När det gäller kraftig övervikt har den nu bli-
vit så vanlig att man räknar med att ca 10 procent
av befolkningen, dvs. en halv miljon vuxna, hör
till riskgruppen. Det är särskilt anmärkningsvärt
att andelen överviktiga ökar bland barn och ung-
domar. Övervikt är dessutom vanligare bland ar-
betare än bland tjänstemän. Regeringen har för
2000 och 2001 beviljat 25 miljoner kronor till
landstingen för insatser mot övervikt.

Under 1980- och 1990-talen har det skett för-
ändringar som påverkat smittskyddssituationen i
Sverige. Människors alltmer omfattande resande,
den ökade invandringen och handeln med livs-
medel medför att den epidemiologiska utveck-
lingen såväl nationellt som i omvärlden måste
följas med stor noggrannhet. Infektionssjuk-
domar som blossar upp i en del av världen har i
dag en mycket större spridningspotential än tidi-
gare. I Ryssland och Baltikum finns det för när-
varande uppenbara risker med de totalresistenta
tuberkulosbakterier som uppträder.

När det gäller hiv/aids-epidemin ligger den för
Sveriges del på en mycket låg nivå tack vare om-
fattande förebyggande insatster, medan den fort-
sätter att expandera globalt, framför allt i Afrika
och i Asien.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Det är dock inte enbart hot från omvärlden
som gör att en hög beredskap mot infektions-
sjukdomar måste bibehållas. Inhemsk spridning
av tarmbakterier som Campylobakter och tarm-
patogena E. coli har visat sig vara ett betydande
problem och resistensutvecklingen mot anti-
biotika är ett reellt hot även mot svenska patien-
ter. Vårdrelaterade sjukdomar samt spridningen
av starkt smittsamma tarmvirus utgör ett betyd-
ande sjukvårdsproblem.

I syfte att ytterligare förbättra smittskyddet i
landet avser regeringen att utarbeta en proposi-
tion med ett förslag till ny smittskyddslag.
Underlaget för propositionen utgör den utvärde-
ring av det svenska smittskyddet med tonvikt på
smittskyddslagen och övriga författningar som
finns i Smittskyddskommitténs slutbetänkande
Smittskydd, samhälle och individ (SOU
1999:51). I smittskyddspropositionen kommer
även problemen med vårdrelaterade infektioner
att hanteras.

Sveriges inträde i EU har förändrat förutsätt-
ningarna för den svenska alkoholpolitiken. Målet
att minska den totala konsumtionen av alkohol
och begränsa alkoholens skadeverkningar ligger
fast. EU-medlemskapet gör det dock nödvändigt
att söka nya metoder för det förebyggande
arbetet för att kunna upprätthålla målet.
Situationen på alkoholpolitikens område kräver
en hög grad av samordning, effektivitet och en
ledningsorganisation med hög beredskap för
olika varierande insatser.

Regeringen bedömer att de insatser som hit-
tills genomförts inom den Nationella lednings-
gruppen och OAS har fungerat bra och varit
nödvändiga för att få igång en aktiv process. In-
satserna är dock otillräckliga för att framöver
kunna värja sig mot effekterna av ökad införsel
och ökad illegal alkoholhantering. Därför kom-
mer regeringen framöver att behöva vidta ytter-
ligare åtgärder. I syfte att understödja ett lång-
siktigt alkohol- och narkotikaförebyggande
arbete och för att kunna ha en hög handlings-
beredskap gentemot de framtida utmaningarna
behövs ytterligare medel till regeringens disposi-
tion. En nationell handlingsplan för det alkohol-
skadeförebyggande arbetet under de närmaste
fem åren kommer att överlämnas till riksdagen
under hösten 2000 och utgör ett viktigt instru-
ment i det alkoholpolitiska arbetet framöver.
Förslag kommer att ges på åtgärder på såväl cen-
tral som regional och lokal nivå för att åstad-
komma en kraftsamling och mobilisering på om-
rådet. Huvudinriktningen för det nationella

arbetet kommer att bestå av dels vissa regel-
skärpningar och olika stimulansåtgärder på
kommun- och landstingsnivå, dels förstärkt sam-
arbete på EU- och WHO-nivå. Under de när-
maste tre åren föreslås att utöver befintliga medel
för alkoholpolitiska åtgärder ytterligare 225
miljoner kronor avsätts för implementering av
den nationella handlingsplanen för alkoholskade-
förebyggande insatser.

Regeringen har vidare för avsikt att under
hösten 2000 utarbeta en proposition utifrån Al-
koholutredningens två slutbetänkanden (SOU
2000:59 och SOU 2000:60). Syftet med proposi-
tionen är att förtydliga och förändra alkohol-
lagen så att tillämpningen kan underlättas och
göra den mer anpassad till dagens krav.

Sverige har tillsammans med Finland erhållit
medel från Europeiska kommissionen för att
genomföra två länderjämförande studier om
alkoholproblemens omfattning och dess hälso-
effekter samt om hur alkoholpolitiken ser ut i
samtliga EU-länder. Studierna, som slutförs
under det svenska ordförandeskapet i EU våren
2001, utgör ett viktigt vetenskapligt underlag för
Europeiska kommissionens fortsatta arbete med
alkoholfrågan. Som ett led i förberedelserna inför
det svenska ordförandeskapet har Sverige också
tagit initiativ till gemensamma diskussioner med
de närmast kommande ordförandeländerna i EU
i syfte att tillsammans utarbeta en EU-strategi på
alkoholområdet.

I februari 2001 hålls vidare en europeisk
WHO- och EU-konferens om ungdom och
alkohol där bl.a. EU-strategin presenteras och
diskuteras. Ett förberedande internationellt ung-
domsmöte arrangeras också i Sverige i november
2000.

Genomgripande politiska, tekniska, ekono-
miska och sociala förändringar har starkt påver-
kat eller förändrat tillvaron för stora grupper
människor samtidigt som toleransen mot narko-
tika har ökat på många håll i världen. Tillgången
till narkotika i samhället är också god och pri-
serna relativt låga. Olika undersökningar pekar
även på att fler unga prövar eller vill pröva nar-
kotika och att nyrekryteringen till tungt miss-
bruk tycks ha ökat. Sammantaget innebär ut-
vecklingen att förebyggande insatser samt
rehabilitering skall ha fortsatt hög prioritet. Det
är både fråga om generella förebyggande insatser
för ungdomar för att stärka motståndet mot
droger samt riktade insatser och intervention
bland ungdomar som löper särskilt stor risk att
utveckla missbruk och beroende.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Regeringen har mot bakgrund av ovanstående
för avsikt att utarbeta en handlingsplan mot nar-
kotika, delvis med utgångspunkt från Narkotika-
kommissionens arbete (dir. 1998:18). Kommis-
sionen har till uppgift att utvärdera Sveriges
narkotikapolitiska insatser sedan mitten av 1980-
talet. Vid utgången av 2000 skall kommissionen
lägga förslag till effektiviseringar av narkotika-
politiken.

Genom det internationella samarbetet inom
både FN och EU har polis och tull förbättrat
sina möjligheter att begränsa utbudet av narko-
tika. Sverige bör även fortsättningsvis ha en
framträdande roll i det internationella samarbe-
tet. Detta samarbete är utomordentligt betydel-
sefullt, inte minst mot bakgrund av den pågående
europeiska integrationen och de genomgripande
förändringarna i Central- och Östeuropa.

Den Nationella folkhälsokommittén har ar-
betat i snart fyra år och har tagit fram två del-
betänkanden och planerar lägga fram sitt slutbe-
tänkande hösten 2000. Kommitténs förslag till
nationella mål och strategier väntas beröra ett
antal politikområden varav ett flertal områden
ligger utanför politikområdet folkhälsa. Exempel
på områden som berörs är arbetsliv och ekono-
misk trygghet, sociala miljöer och uppväxtvill-
kor, inne- och utemiljöer, fysisk aktivitet och
matvanor, alkohol, narkotika och tobak, per-
sonskador, hälso- och sjukvård och smittskydd. I
samband med Nationella folkhälsokommitténs
slutbetänkande har regeringen för avsikt att
påbörja ett utvecklingsarbete inom folkhälsoom-
rådet för att på så sätt förbättra förutsättningarna
för folkhälsoarbetet i landet.

I detta utvecklingsarbete kommer att ingå att
ta ställning till vilka mål och områden som bör
prioriteras de kommande åren samt även för-
bättra regeringens möjligheter att följa upp och
utvärdera folkhälsoområdet. Även Folkhälso-
institutet kommer, efter dess ombildning den
1 juli 2001, att ha en viktig uppgift att fylla i detta
utvecklingsarbete. Organisationskommittén för
Folkhälsoinstitutet (dir. 1999:56) föreslår nämli-
gen i sitt betänkande Statens folkhälsoinstitut -
roll och uppgifter (SOU 2000:57) att institutet
bör få i uppgift att ansvara för uppföljning och
utvärdering av insatser på folkhälsoområdet och
lämna förslag till åtgärder för en bättre folkhälsa,
t.ex. i en folkhälsopolitisk rapport. Regeringens
utvecklingsarbete, med utgångspunkt i Natio-
nella folkhälsokommitténs arbete samt Folk-
hälsoinstitutets nya roll, bör vara att få ett bättre
beslutsunderlag i syfte att förbättra folkhälsan i

landet och särskilt när det gäller hälsan för de
grupper i samhället som är mest utsatta ur folk-
hälsosynpunkt.

4.7 Budgetförslag

4.7.1 14:1 Insatser mot aids

Tabell 4:2 Anslagsutveckling 14:1 Insatser mot aids

Tusental kronor		55 990	Anslags- sparande	1 908
1999	Utfall	55 990	Anslags- sparande	1 908
2000	Anslag	65 622	Utgifts- prognos	66 300
2001	Förslag	65 622
2002	Beräknat	58 122
2003	Beräknat	58 122

Anslaget disponeras av Folkhälsoinstitutet
(FHI). Medlen skall användas för insatser mot
hiv/aids, innefattande information till allmän-
heten och till särskilda grupper med riskbete-
ende, samt stöd till psykosocialt arbete och ut-
veckling inom området. FHI skall samverka med
andra aktörer och stimulera till regionala och
lokala aktiviteter. För 2000 fördelades cirka 25
miljoner kronor av bidraget till kommuner,
landsting och organisationer för hiv/aids-pre-
ventivt arbete.

Från anslaget 99:2 Särskilda insatser i vissa
kommuner och landsting under utgiftsområde
25 har tidigare fördelats 84 miljoner kronor
under åren 1999-2000 för hivpreventivt arbete i
storstadsregionerna.

Regeringens överväganden

Regeringens bedömning är att, tack vare de om-
fattande insatser som gjorts inom det hivpre-
ventiva området med de medel som tillförts an-
slaget, har Sverige lyckats hålla epidemin på en
internationellt sett mycket låg nivå. Hiv/aids-
epidemin fortsätter dock att expandera globalt,
framför allt i Afrika och Asien. Idag lever över 95
procent av de drabbade i utvecklingsländerna.

Utvecklandet av ett säkert och effektivt vaccin
mot hiv/aids skulle utgöra ett unikt bidrag till att
hejda epidemin. De insatser som görs i Sverige
för att förebygga spridningen av hiv/aids måste
därför även innefatta en satsning på att bibehålla

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÄDE 9

den infrastruktur för forskningen som möjliggör
fortsatt utvecklingsarbete av ett hiv/aids-vaccin.

Den forskning som bedrivs vid djurhuset
inom Smittskyddsinstitutets ram har i detta
sammanhang en nyckelfunktion. Som framgår av
anslag 14:5 Smittskyddsinstitutet kommer bygg-
nation av ett nytt djurhus att inledas inom kort.
Mot denna bakgrund föreslår regeringen att
fr.o.m. 2002 permanent överföra 7,5 miljoner
kronor från hiv/aids-anslaget till anslag 14:5
Smittskyddsinstitutet, som delfinansiering av det
nya djurhuset.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 65 622 000 kronor anvisas under an-
slaget 14:1 Insatser mot aids för 2001. För 2002
och 2003 beräknas anslaget till 58 122 000 kronor
vardera året.

4.7.2 14:2 Bidrag till WHO

Tabell 4.3 Anslagsutveckling 14:2 Bidrag till WHO

Tusental kronor

Anslags-

1999	Utfall	37 099	sparande - 1 759
2000	Anslag	34 371	Utgifts- prognos 0
2001	Förslag	8 000
2002	Beräknat	34 371
2003	Beräknat	34 371
Utgiften som		belastar anslaget är Sveriges med-
lemsavgift		till Världshälsoorganisationen

(WHO). WHO har som FN:s fackorgan för
hälso- och sjukvårdsfrågor en bred normativ
verksamhet. Sverige ingår i WHO:s styrelse
under perioden 2000-2003.

Medlemsländernas beslutande organ, Världs-
hälsoförsamlingen, antog i maj 1999 organisatio-
nens budget för perioden 2000-2001. Budgeten
består av dels den reguljära budgeten, dels frivil-
liga bidrag. Avgiften för verksamhetsåret baseras
på omfattningen av den reguljära budgeten och
uppgår för 2001 till 4 315 980 USD. Avgifterna
för 2002 och 2003 fastställs först efter det att
Världshälsoförsamlingen i maj 2001 har fattat
beslut om budgeten för tvåårsperioden.

Enligt WHO:s regler skall medlemsavgiften
ha betalats in vid avgiftsårets början. Sverige har
tidigare år betalat i slutet av december månad året
före avgiftsåret. Skillnaden mellan budget och
utfall 1999 berodde huvudsakligen på dollarkur-
sens utveckling.

Regeringens överväganden

WHO:s generaldirektör har företagit en genom-
gripande reformering av WHO:s organisation
och verksamhet. Sverige har aktivt stött detta
förändringsarbete som är ett exempel på att
effektivisering inom FN-systemet går att
genomföra när organisationens ledning och
medlemsländerna lägger fast tydliga priorite-
ringar och verksamhetsmål. I den strategiska
budget som har godkänts för budgetperioden
2000-2001 ingår verksamhetsmål och aktiviteter,
vars genomförande skall redovisas inför nästa
budgetperiod. Utveckling av indikatorer för
mätning av resultat ingår således i den nya bud-
getprocessen.

Sverige har genom Sida slutit ett avtal med
WHO om frivilliga bidrag med 160 miljoner
kronor för budgetperioden 2000-2001. Stödet
avser huvudsakligen utvecklingsarbete inom
prioriterade hälsoområden, som t.ex. reproduktiv
hälsa, hälsosystem och barnhälsa. Hälften av
dessa medel utgör stöd till forskning.

Regeringen avser fortsättningsvis att betala
medlemsavgiften till WHO i början av januari
månad det år avgiften avser. Detta ger en en-
gångsvis periodiseringseffekt, vilket innebär att
innevarande års medel på anslaget kvarstår till
2001 och anslaget för 2001 därmed kan reduceras
till 8 miljoner kronor.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 8 000 000 kronor anvisas under ansla-
get 14:2 Bidrag till WHO för 2001. För 2002 och
2003 beräknas anslaget till 34 371 000 kronor
vardera året.

4.7.3 14:3 Bidrag till Nordiska

hälsovårdshögskolan

Tabell 4.4 Anslagsutveckling 14:3 Bidrag till Nordiska hälsovårdshögskolan
Tusental kronor		16 008	Anslags- sparande	2 256
1999	Utfall	16 008	Anslags- sparande	2 256
2000	Anslag	16 701	Utgifts- prognos	18 400
2001	Förslag	16 896
2002	Beräknat	17 206 ¹
2003	Beräknat	17 559 ¹

¹ Motsvarar 16 896 tkr i 2001 års prisnivå.

Nordiska hälsovårdshögskolan (NHV) utgör en
del av Nordiska ministerrådets organisation. På

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÄDE 9

högskolan bedrivs vidare- och efterutbildning av
personal från de nordiska ländernas hälso- och
sjukvårdssektorer samt närliggande områden.

De utgifter som belastar anslaget är Sveriges
andel av kostnaderna för NHV. Nordiska
ministerrådet fastställer varje år dels en total
ekonomisk ram för högskolans verksamhet, dels
en garantinivå för finansieringen. Utgifter för
verksamheten inom garantinivån fördelas mellan
de nordiska länderna efter samma proportioner
som gäller för den ordinarie nordiska budgeten.

År 1999 uppgick det totala anslaget till NHV
till 37 805 790 kronor varav Sveriges del av ansla-
get uppgick till 15 608 000 kronor.

Regeringens överväganden

NHV spelar en viktig roll för det stora behov av
kvalificerad folkhälsovetenskaplig kompetens
som finns i de nordiska länderna. Sverige dispo-
nerar ca 40 procent av utbildningsplatserna vid
NHV. I Sverige är intresset stort för att erhålla
utbildning vid skolan och av de svenskar som
söker kan årligen en tredjedel beredas plats.

Nordiska ministerrådets budget för 2001
kommer att fastställas först i november 2001. I
avvaktan på säkrare information beräknas för
2001 ett totalt anslag till NHV om ca 38,3 miljo-
ner kronor varav Sveriges andel beräknas uppgå
till 15,6 miljoner kronor. Dessutom tillkommer
en utgift om 3,5 miljoner kronor som avser av-
räkning för 1999. Medelsbehovet för 2001 be-
räknas till ca 16,9 miljoner kronor vilket innebär
att anslagskredit också kommer att utnyttjas.

Regeringen har genom ett särskilt beslut i
mars 1999 tagit i anspråk 400 000 kronor av det
ackumulerade anslagssparandet för NHV till
annat ändamål. Resterande anslagssparande får
tas i anspråk under 2000.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 16 896 000 kronor anvisas under an-
slaget 14:3 Bidrag till Nordiska hälsovårdshög-
skolan för 2001. För 2002 och 2003 beräknas
anslaget till 17 206 000 kronor respektive
17 559 000 kronor.

4.7.4 14:4 Folkhälsoinstitutet

Tabell 4.5 Anslagsutveckling 14:4 Folkhälsoinstitutet

Tusental kronor		123 972	Anslags- sparande	3 907
1999	Utfall	123 972	Anslags- sparande	3 907
2000	Anslag	110 999	Utgifts- prognos	112 500
2001	Förslag	120 275
2002	Beräknat	116 538 ¹
2003	Beräknat	119011 ¹

¹ Motsvarar 114 275 tkr i 2001 års prisnivå.

Folkhälsoinstitutet (FHI) skall genom hälso-
främjande och sjukdomsförebyggande insatser
bidra till att folkhälsan förbättras för de grupper i
samhället som är mest eftersatta ur folkhälsosyn-
punkt.

Av FHI:s anslag har ca 55,5 miljoner kronor
beviljats till olika projekt i kommun, landsting
och organisationer. Därutöver har ca 17,4
miljoner kronor betalats ut i organisationsstöd
till olika frivilligorganisationer inom folkhälso-
området.

FHI har under 1999 aktivt deltagit i det inter-
nationella folkhälsoarbetet i både EU och
WHO.

FHI har under året utvärderats på regeringens
uppdrag av en statlig organisationskommitté.
Kommittén överlämnade sitt betänkande till
regeringen i maj 2000: Statens folkhälsoinstitut -
roll och uppgifter (SOU 2000:57). Kommittén
föreslår att FHI skall ha en ny roll och andra
uppgifter än idag. En av FHI:s huvuduppgifter
föreslås vara att ansvara för att följa upp och ut-
värdera folkhälsoinsatser med utgångspunkt i de
nationella folkhälsomålen som kommer att före-
slås av Nationella folkhälsokommittén. FHI skall
dessutom fungera som ett nationellt kun-
skapscentrum för metoder och strategier på
området. Den nya organisationen föreslås träda i
kraft 1 juli 2001.

Bemyndiganden och ekonomiska
förpliktelser

FHI finansierar varje år olika forsknings- och
samarbetsprojekt. För flera av projekten upprät-
tas fleråriga samarbetsavtal, vilket medför att
FHI tar på sig ekonomiska förpliktelser för
kommande budgetår. För att möjliggöra för FHI
att ikläda sig sådana ekonomiska förpliktelser
föreslår regeringen att riksdagen ger regeringen

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

\|Tabell 4.6 Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser \|
Tusental kronor	1999 utfall	2000 prognos	2001 beräknat	2002 beräknat	2003 - beräknat
Utestående förpliktelser vid årets början	23 666	43 341	34 841
Nya förpliktelser	39 000	10 000	10 000
Infriade förpliktelser*	19 325	18 500	18 500	13 171	13 170
Utestående förpliktelser vid årets slut	43 341	34 841	26 341
Erhållen/föreslagen bemynd iganderam	108 000	108 000	50 000

* Utgiftsutfall till följd av ingångna förpliktelser.

ett för ändamålet anpassat bemyndigande. Det
föreslagna bemyndigandet under perioden 2001-
2003 framgår av ovanstående tabell.

Regeringens överväganden

Regeringens bedömning är att FHI under året
gjort värdefulla insatser inom viktiga folkhälso-
områden. FHI har dessutom bistått ett flertal av
Socialdepartementets kommittéer med under-
lagsmaterial.

För att stärka det tobakspreventiva arbetet i
landet föreslår regeringen att 6 miljoner kronor
överförs engångsvis för 2001 från anslag 13:7
Socialstyrelsen. För åren 2001 respektive 2002
har anslaget minskats med 2 miljoner kronor på
grund av finansiering av åtgärder på handikapp-
området. Vidare har 3,8 miljoner kronor åter-
förts till anslaget med anledning av den engångs-
visa överföringen år 2000 till Rättsmedicinal-
verket.

4.7.5 14:5 Smittskyddsinstitutet

Tabell 4.8 Anslagsutveckling 14:5 Smittskyddsinstitutet

Tusental kronor

1999	Utfall	119 164	Anslags- sparande	- 3 089
2000	Anslag	141 224 ¹	Utgifts- prognos	142 224
2001	Förslag	152 869
2002	Beräknat	162 180 ²
2003	Beräknat	176 066 ³

Tabell 4.7 Beräkning av anslaget för 2001

Tusental kronor
Anslag 2000	110 999
Pris- och löneomräkning	1 476
Justering för engångsvis överföring	3 800
Omprioriteringar inom utgiftsområdet	4 000
Förslag 2001	120 275

Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 120 275 000 kronor anvisas under an-
slaget 14:4 Folkhälsoinstitutet för 2001. För åren
2002 och 2003 beräknas anslaget till 116 538 000
kronor respektive 119 011 000 kronor.

‘Varav 10 000 tkr på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vårpropo-
sitionen 2000.

² Motsvarar 158 998 tkr i 2001 års prisnivå.

³ Motsvarar 168 998 tkr i 2001 års prisnivå.

Smittskyddsinstitutet (SMI) skall medverka till
att skyddet mot smittsamma sjukdomar upprätt-
hålls och förstärks.

En jämförelse mellan budget och utfall för
budgetåret 1999 visar att det ekonomiska läget
för Smittskyddsinstitutet försämrades under
året. Trots extra resurstillskott om 5 miljoner
kronor under året gick verksamheten med 4,5
miljoner kronor i underskott, vilket medförde
att myndigheten fick ta drygt 3 miljoner kronor
av anslagskrediten i anspråk.

Under året har ett viktigt inslag i verksam-
heten varit anpassning till de nya lokalerna på
Karolinska Institutets område. Flytten har
medfört vissa störningar i den operativa verk-
samheten. Planering och byggande av det nya
säkerhetslaboratoriet har fortsatt med engage-
mang från SMI vid sidan av det arbete som
projektledning och byggherre har utfört.

Byggstarten för det nya huset för försöks-
djursverksamhet (djurhuset) har försenats. För-
seningen beror på att byggprojektet inrymmer
svåra avvägningar som skall samrådas med Jord-
bruksverket. Under året har dock SMI gjort
stora insatser för planeringen av det nya djurhu-
set. Ett begränsat och villkorat förhandsgodkän-

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÄDE 9

nande för det nya djurhuset har lämnats av Jord-
bruksverket. Enligt nuvarande planer beräknas
det nya djurhuset vara klart för inflyttning under
2002.

I ett samarbete mellan Socialstyrelsen, Försva-
rets forskningsanstalt (FOA), Statens veteri-
närmedicinska anstalt (SVA), Försvarsmakten
och SMI pågår utarbetande av ett program för
beredskap mot allvarlig smitta med utgångs-
punkt i bl.a. de möjligheter som kommer att fin-
nas i det nya säkerhetslaboratoriet att hantera
smittämnen som kräver högsta säkerhetsnivå.
Verksamheten som hittills varit i en uppbygg-
nadsfas kommer att startas när det nya säker-
hetslaboratoriet har tagits i bruk under hösten
2000. SMI kommer genom det nya säkerhets-
laboratoriet att få en komplett diagnostisk bered-
skap för allvarlig smitta. Under året har SMI i
samråd med Socialstyrelsen och FoA på rege-
ringens uppdrag redovisat en plan för utveck-
lingen av det s.k. BSL4-programmet.

Forskningsinsatser, bl.a. inom områden som
hiv, malaria och antibiotikaresistens, har väckt
internationell uppmärksamhet under året och
forskare vid SMI har nämnts bland de mest
framgångsrika i världen. Den största delen av
forsknings- och utvecklingsprojekten vid SMI
finansieras helt eller delvis med externa anslag.

I SMI:s kunskapsstrategi betonas särskilt be-
hovet av utbildning och kompetensutveckling
inom de mikrobiologiska och infektionsepide-
miologiska områdena.

Budget för avgiftsbelagd verksamhet

Tabell 4.9 Uppdragsverksamhet

Tusental kronor		Kostnader	Resultat (Intäkt- kostnad)
Uppdragsverksamhet	Intäkter	Kostnader	Resultat (Intäkt- kostnad)
Utfall 1999	16 500	19 200	- 2 700
(varav tjänsteexport)	(13 %)
Prognos 2000	17 800	19 800	- 2 000
(varav tjänsteexport)	(11%)
Budget 2001	16 800	18 800	- 2 000
(varav tjänsteexport)	(12 %)

SMI bedriver uppdragsverksamhet inom för-
söksdjursverksamheten och den speciella diag-
nostiken. Den speciella diagnostiken skall finan-
sieras med avgifter som ger full kostnads-
täckning. Försöksdjursverksamheten har med-

givits undantag från 5 § avgiftsförordningen
(1992:191). Inkomsterna disponeras av SMI.

Försöksdjurverksamheten redovisade ett
underskott på ca 0,5 miljoner kronor för 1999
och prognosen för 2000 pekar på ett underskott
om 2 miljoner kronor. Underskotten beror på
ökade kostnader för drift och underhåll och in-
köp av djur samtidigt som intäkterna är låga. I
förhållande till föregående år minskade under
1999 underskottet, vilket är en följd av att ett
ökat antal djurhållningsdagar lett till ökade in-
täkter.

Målet full kostnadstäckning har inte kunnat
uppfyllas för uppdragsverksamheten inom den
speciella diagnostiken. Den speciella diagnosti-
ken redovisade ett underskott på ca 2,2 miljoner
kronor 1999 och prognosen för 2000 visar på ett
nollresultat. Underskotten i verksamheten de
senaste åren beror bl.a. på ökade kostnader till
följd av ackreditering av verksamheten. För att
förbättra utfallet för 2000 har en avgiftshöjning
med 18 procent genomförts under 2000.

SMI har på regeringens uppdrag inkommit
med en översyn av de avgiftsfinansierade verk-
samheter. I skrivelsen gör SMI en genomgång av
de avgiftsfinansierade verksamheterna samt läm-
nar vissa förslag till hur hanteringen och styr-
ningen bör utformas. Avseende den speciella
diagnostiken föreslås bl.a. att kravet på full
kostnadstäckning skall upphöra för att bättre
kunna anpassa avgiftssättningen till behovet av
speciell diagnostik och till syftet med undersök-
ningen. Beträffande försöksdjursverksamheten
konstateras bl.a. att inriktning, omfattning och
former för verksamheten kommer att preciseras i
samband med den fortsatta planeringen och
projekteringen av det nya djurhuset. Skrivelsen
bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Regeringens överväganden

SMI har kunnat uppfylla uppställda mål för verk-
samheten relativt väl trots störningar, främst i
form av flytten till nya lokaler och myndighetens
ekonomiska situation. SMI har under året aktivt
medverkat till att skyddet mot smittsamma sjuk-
domar har upprätthållits och förstärkts och i
dessa frågor samverkat med berörda myndig-
heter och organisationer. Samarbetet och kon-
takterna inom smittskyddsområdet har utveck-
lats väl såväl nationellt som internationellt. SMI
har bl.a. ett väl fungerande kontaktnät och sam-

17 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nrl. Del2

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÄDE 9

arbete med smittskyddsläkarna och de mikro-
biologiska laboratorierna.

På tilläggsbudgeten för budgetåret 2000 till-
fördes SMI 10 miljoner kronor, i första hand för
att förbättra den ekonomiadministrativa styr-
ningen av verksamheten. Regeringen har dess-
utom givit SMI i uppdrag att i samverkan med
Ekonomistyrningsverket genomföra ett lång-
siktigt program för verksamhetsutveckling i linje
med det förslag som redovisats till regeringen
den 15 maj 2000. Programmet skall leda till att
den ekonomiadministrativa styrningen av
verksamheten förbättras och att kontrollen över
myndighetens ekonomi långsiktigt säkerställs.
Vidare har regeringen givit SMI i uppdrag att
senast den 15 januari 2001 redovisa ett underlag
för fördjupad prövning.

SMI har inkommit med en skrivelse med
redovisning av projektet att bygga ett nytt djur-
hus på Karolinska Institutets område samt hem-
ställt om regeringens medgivande att få teckna
ett hyreskontrakt för det nya djurhuset. Skrivel-
sen bereds för närvarande inom Regeringskans-
liet. Regeringen har i tidigare budgetpropositio-
ner angivit att ett nytt djurhus bör byggas. Medel
tillförs nu för detta ändamål. Byggstarten har
försenats på grund av att byggprojektet inrym-
mer svåra avvägningar som skall samrådas med
bl.a. de myndigheter som utövar djurskyddstill-
syn.

SMI flyttar enligt nuvarande planer in i den
nya säkerhetslaboratoriebyggnaden hösten 2000
samt i det nya djurhuset under 2002. Med anled-
ning av detta kommer hyreskostnaderna att öka
under det kommande året. Regeringen anser att
SMI:s anslag bör höjas med 19,2 miljoner kronor
till följd av ökade hyreskostnader och kostnader
som uppkommer i samband med byggnationen
av ett nytt djurhus. En bedömning av myndig-
hetens totala resursbehov bör enligt regeringen
göras med utgångspunkt i det underlag för för-
djupad prövning som SMI har fått i uppdrag att
redovisa till den 15 januari 2001.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 152 869 000 kronor anvisas under an-
slaget 14:5 Smittskyddsinstitutet för 2001. För
åren 2001 och 2002 beräknas anslaget till
162 180 000 kronor respektive 176 066 000 kronor.

4.8 14:6 Institutet för psykosocial

medicin

Tabell 4.11 Anslagsutveckling 14:6 Institutet för psyko- social medicin
Tusental kronor		11 207	Anslags- sparande	-47
1999	Utfall	11 207	Anslags- sparande	-47
2000	Anslag	13 059	Utgifts- prognos	12 900
2001	Förslag	13 249
2002	Beräknat	13 518 ¹
2003	Beräknat	13 810 ¹

¹ Motsvarar 13 249 tkr i 2001 års prisnivå.

Institutets för psykosocial medicin (IPM) insat-
ser syftar till att bidra till att minska de psyko-
sociala risksituationer i samhället som t.ex. ar-
betslöshet och omstrukturering på arbets-
marknaden ger upphov till och därmed bidra till
att folkhälsan förbättras för de grupper i sam-
hället som är mest eftersatta ur folkhälsosyn-
punkt.

Regeringens överväganden

Regeringen gör bedömningen att IPM på ett
tillfredsställande sätt uppfyllt sina verksamhets-
mål. Särskilt angelägen anses IPM:s arbete med
stressforskning.

IPM har genomfört ett arbete som syftar till
att stärka ekonomiadministrationen. Regeringen
har i samband med detta gjort en översyn av
IPM:s regleringsbrev för 2000 i syfte att för-
bättra kraven på återrapportering i regleringsbre-
vet.

Tabell 4.10 Beräkning av anslaget för 2001

Tusental kronor

Anslag 2000	131 224 *
Pris- och löneomräkning	3 142
Justering för premie	-668
Ökat resursbehov	19 171
Förslag 2001	152 869
¹ Exklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget för 2000.

\|Tabell 4.12 Beräkning av anslaget för 2001 1
Tusental kronor Anslag 2000	13 059
Pris-och löneomräkning	190
Förslag 2001	13 249

Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 13 249 000 kronor anvisas under an-

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÄDE 9

slaget 14:6 Institutet för psykosocial medicin för
2001. För åren 2002 och 2003 beräknas anslaget
till 13 518 000 kronor respektive 13 810 000 kro-
nor.

4.8.1 14:7 Folkhälsopolitiska åtgärder

Tabell 4.13 Anslagsutveckling 14:7 Folkhälsopolitiska åt-
gärder__________________________________________________

Tusental kronor

2001	Förslag	53 554
2002	Beräknat	53 554
2003	Beräknat	53 554

Detta anslag är utbrutet från tidigare anslag B10
som då omfattade bidrag till olika frivilliga orga-
nisationer inom det sociala området. Bidrag från
detta anslag lämnas till länkorganisationer och
andra organisationer som arbetar med att stödja
och hjälpa f.d. missbrukare och som arbetar med
alkoholskadeförebyggande verksamhet. Nykter-
hetsorganisationer och Centralförbundet för al-
kohol- och narkotikaupplysning (CAN) erhåller
statsbidrag från detta anslag.

Från anslaget disponerar Folkhälsoinstitutet 4
miljoner kronor årligen för insatser i syfte att
öka kunskapen om spelberoende och för att ini-
tiera aktiviteter för att förebygga spelberoende.
För innevarande år tillfördes i vårens tilläggs-
budget 2 miljoner kronor ytterligare för detta
ändamål. Folkhälsoinstitutet har under året
genomfört en kartläggning av omfattningen av
problemet. Man har även öppnat ett 020-num-
mer dit personer eller anhöriga till personer med
spelberoendeproblem kan vända sig för att få
hjälp.

Regeringens överväganden

Socialstyrelsen har i en rapport redovisat de
första erfarenheterna av det nya systemet för
administration av bidragen. Utvecklingen be-
döms i denna rapport som positiv. Organisa-
tionerna har - inom ramen för det brukarråd
som i enlighet med regeringens förslag inrättades
i samband med övergången till ett nytt system -
aktivt deltagit när det gäller att utforma former
och regler för bidragsgivningen. Avsikten är
också att i brukarrådet diskutera inriktningen på
bidragsgivningen och former för uppföljning och
utvärdering. Ett av syftena med detta arbete är

att öka organisationernas kompetens i dessa frå-
gor.

Regeringen bedömer det som angeläget att
Socialstyrelsen även i fortsättningen arbetar i
nära samarbete med organisationerna och ut-
vecklar brukarrådet till ett forum för samverkan
mellan organisationerna och staten. Detta är vik-
tigt bl.a. när det gäller att ge regeringen be-
slutsunderlag för sin politik inom berörda om-
råden.

Regeringens bedömning är dessutom att
Folkhälsoinstitutet även fortsättningsvis skall ar-
beta för att ta fram underlag i syfte att öka kun-
skapen om spelberoende och genom riktade in-
satser förebygga spelberoende.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 53 554 000 kronor anvisas under an-
slaget 14:7 Folkhälsopolitiska åtgärder för 2001.
För åren 2002 och 2003 beräknas anslaget till
53 554 000 kronor vardera året.

4.8.2 14:8 Alkohol- och narkotika-

politiska åtgärder

Tabell 4.14 Anslagsutveckling 14:8 Alkohol- och narkotika-
politiska åtgärder

Tusental kronor		35 719	Anslags- sparande	16 150
1999	Utfall	35 719	Anslags- sparande	16 150
2000	Anslag	27 500	Utgifts- prognos	43 650
2001	Förslag	77 500
2002	Beräknat	102 500
2003	Beräknat	127 500

Internationaliseringen och det svenska EU-in-
trädet har ändrat förutsättningarna att bedriva en
traditionell svensk alkoholpolitik. Exempel på
sådana förändringar är ändrade regler för införsel
av alkohol och avskaffandet av monopolen för
tillverkning, import och partihandel av alko-
holdrycker, ändrade partihandelsregler, utökad
service och ändrade öppettider på Systembolaget,
försöksverksamhet med lördagsöppet m.m. Den
illegala hanteringen av alkohol har också ökat.
Ytterligare förändringar av införselreglerna
kommer fortlöpande att ske och EU:s införsel-
regler kommer att gälla i Sverige fullt ut från
2004. Detta kommer att öka gränshandeln och
också påverka alkoholskatterna i Sverige fram-
över. Dessa förändringar kan kraftigt påverka
alkoholkonsumtionen och alkoholens tillgäng-
lighet i Sverige som måste motverkas på andra

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÄDE 9

sätt än tidigare. Även det narkotikapolitiska ar-
betet påverkas av den ökade internationalisering
och vårt EU-inträde. I syfte att motverka en
konsumtions- och skadeökning till följd av
regelförändringarna har detta anslag inrättats för
att intensifiera det alkohol- och narkotikaföre-
byggande arbetet.

Regeringens överväganden

De förebyggande insatserna blir av avgörande
betydelse när det gäller att motverka alkohol-
och narkotikamissbrukets utbredning. Informa-
tion, opinionsbildning och andra alkohol- och
narkotikaförebyggande insatser, framför allt på
lokal och regional nivå, får därför en ökad bety-
delse i ansträngningarna att påverka attityder och
beteenden.

Erfarenheterna från de projekt på nationell
nivå som den nationella ledningsgruppen för al-
koholförebyggande insatser hittills har initierat
är mycket goda. Ledningsgruppen kommer där-
för att fortsätta att utveckla och pröva metoder
och modeller för förstärkta förebyggande insat-
ser samt att utvidga ansvaret till att också omfatta
frågor som har att göra med vård och behandling
på missbruksområdet. En nationell handlings-
plan för alkoholskadeförebyggande insatser
håller på att utarbetas och en proposition kom-
mer att överlämnas till riksdagen under hösten
2000.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 77 500 000 kronor anvisas under an-
slaget 14:8 Alkohol- och narkotikapolitiska åtgär-
der för 2001. För åren 2002 och 2003 beräknas
anslaget till 102 500 000 kronor respektive
127 500 000 kronor.

4.8.3 14:9 Alkoholinspektionen

Tabell 4.15 Anslagsutveckling 14:9 Alkoholinspektionen

Tusental kronor		12 020	Anslags- sparande	4 866
1999	Utfall	12 020	Anslags- sparande	4 866
2000	Anslag	6 984	Utgifts- prognos	11 835
2001	Förslag	7 650
2002	Beräknat	7 808 ¹
2003	Beräknat	7 979 ¹

¹ Motsvarar 7 650 tkr i 2001 års prisnivå.

Alkoholinspektionen skall övervaka efterlevna-
den av alkohollagen, dvs. tillse att bestämmelser
avseende hanteringen av alkoholdrycker efter-
levs.

Alkoholinspektionen startade sin verksamhet
den 1 januari 1995 med anledning av bl.a. EU-
medlemskapet och att riksdagen beslutat att av-
skaffa de tidigare import, export, tillverknings-
och partihandelsmonopolen när det gäller alko-
holdrycker. Dessa har ersatts av ett nytt alkohol-
politiskt motiverat tillstånds- och tillsynssystem
som hanteras av Alkoholinspektionen. Detta
system har dock i vissa delar kritiserats av EG-
domstolen och EU-kommissionen. Med anled-
ning av denna kritik har riksdagen beslutat att
från den 1 januari 2000 ta bort kravet på parti-
handelstillstånd och ersatt detta med det god-
kännande som skattemyndigheten ger för att
man som partihandlare skall få importera punkt-
skattepliktiga alkoholvaror. Det betyder för
Alkoholinspektionens del att deras verksamhet
när det gäller tillståndsgivning och tillsyn av par-
tihandeln kraftigt har reducerats sedan årsskiftet.
På grund av övergångsregler finns viss tillsyns-
och tillståndsverksamhet kvar till och med 2001.
Alkoholutredningen har dessutom i sitt
betänkande Bestämmelser om teknisk sprit m.m.
(SOU 2000:60) föreslagit att även tillverknings-
tillstånden avskaffas och tillsynen över alkohol-
tillverkarna på samma sätt som med partihandeln
skall utövas endast av skattemyndigheten. Orga-
nisationskommittén för Folkhälsoinstitutet har i
sitt slutbetänkande Statens folkhälsoinstitut -
roll och uppgifter (SOU 2000:57) behandlat
konsekvenserna av att Alkoholinspektionens
kvarvarande uppgifter övertas av det ombildade
Folkhälsoinstitutet.

För 2001 beräknas Alkoholinspektionen få in
avgifter motsvarande 4 500 000 kronor som inle-
vereras på inkomsttitel och således ej får dispo-
neras av myndigheten.

Regeringens överväganden

Alkoholutredningen har behandlat Alkohol-
inspektionens framtida uppgifter och därvid
föreslagit att vissa uppgifter inte längre skall ut-
föras av inspektionen. Organisationskommittén
för Folkhälsoinstitutet har behandlat frågan om
att inspektionens kvarvarande uppgifter överförs
till det ombildade Folkhälsoinstitutet från den
1 juli 2001. Dessa betänkanden remissbehandlas
för närvarande och slutligt ställningstagande

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

kommer att ske under våren 2001 då en
proposition kommer att överlämnas till riks-
dagen.

ITabell 4.16 Beräkning av anslaget för 2001 1
Tusental kronor Anslag 2000	6 984
Pris- och löneomräkning	666
Förslag 2001	7 650

Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 7 650 000 kronor anvisas under an-
slaget 14:9 Alkoholinspektionen för 2001. För
åren 2002 och 2003 beräknas anslaget till
7 808 000 kronor respektive 7 979 000 kronor.

4.8.4 14:10 Alkoholsortimentsnämnden

Nämnden består av en lagfaren domare som
ordförande samt fyra andra ledamöter. De utses
av regeringen för tre år. För beredning av ären-
den hos nämnden utses en sekreterare som skall
vara lagfaren.

Regeringens överväganden

I ett inledningsskede har det varit svårbedömt
hur många ärenden som nämnden skulle komma
att få behandla. Numera bedöms att verksamhe-
ten och antalet ärenden har stabiliserats. Därför
föreslår regeringen att anslaget dras ned perma-
nent med 0,3 miljoner kronor fr.o.m. år 2001.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 401 000 kronor anvisas under anslaget
14:10 Alkoholsortimentsnämnden för 2001. För
åren 2002 och 2003 beräknas anslaget till 409 000
kronor respektive 418 000 kronor.

Tabell 4.17 Anslagsutveckling 14:10 Alkoholsortiments-
nämnden

Tusental kronor

Anslags-

1999 Utfall___________________88 sparande___________619

Utgifts-

2000 Anslag 691 prognos 130

2001 Förslag 401

2002 Beräknat 409 ¹

2003 Beräknat 418 ¹

¹ Motsvarar 401 tkr i 2001 års prisnivå.

Alkoholsortimentsnämnden inrättades den
1 januari 1995 i enlighet med de krav som Euro-
peiska kommissionen uppställt inför Sveriges
inträde i Europeiska unionen för att Sverige
skulle kunna behålla detaljhandelsmonopolet
före försäljning av spritdrycker, vin och starköl.
Samtidigt avskaffades övriga monopol inom
alkoholområdet.

Detaljhandelsmonopolet skall fungera icke-
diskriminerande i enlighet med de principer som
fastlagts i avtalet mellan staten och Systembola-
get. För att säkerställa icke-diskrimineringen in-
rättades Alkoholsortimentsnämnden som en
oberoende nämnd med uppgift att pröva besvär
över Systembolagets beslut att avvisa eller avföra
viss alkoholhaltig dryck från sortimentet.

4.9 Övrig statlig verksamhet

Systembolaget

Systembolaget är ett av staten helägt företag. I
koncernen ingår förutom moderbolaget System-
bolaget AB också ett helägt dotterbolag, Lagena
Distribution AB. Verksamheten omfattar detalj-
handel och partihandel med alkoholdrycker. Den
totala försäljningen uppgick 1999 till
16 624,9 miljoner kronor (15 494,8 miljoner
kronor år 1998), en ökning med 1 130,1 miljoner
kronor jämfört med 1998. Totalt såldes under
1999 278,2 miljoner liter alkoholdrycker vilket är
en ökning med 10,2 procent sedan 1998. Det är
Systembolagets största försäljning någonsin. För
både vin och starköl slogs tidigare försäljnings-
rekord och för spritförsäljningen blev det en
liten försäljningsökning jämfört med föregående
år. Resultatet efter finansiella intäkter och
kostnader uppgick 1999 till 470 miljoner kronor
(350,9). Siffror tyder på att Systembolaget tagit
marknadsandelar från svartspritskonsumtionen,
dvs. från smuggling och hemtillverkning. Dess-
utom har alkoholkonsumtionen ökat totalt sett i
landet sedan 1998.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÄDE 9

Tabell 4.18 Ekonomisk översikt för de fem senaste åren

Miljoner kronor	1995	1996	1997	1998	1999
Omsättning	16 199	16 063	15 837	15 495	16 625
Resultat efter finansiella poster	88	145	239	351	470,0
Justerat eget
kapital ¹	897	967	1 046	1 179	1 395
Räntabilitet pä
JEK, %	18,5	13.6	22,9	29,7	33,7
Antal an-
ställda	2 658	2 746	3 386	3 270	3 246

■ Hänsyn är tagen till Obeskattade reserver och latent skatt.

Bolaget har f.n. drygt 400 butiker runt om i lan-
det. Under 1999 ökade produktiviteten med
6,3 procent och lageromsättningen i butikerna
med 12 procent. Under 1999 öppnades sex nya
butiker. Under 2000 räknar bolaget med att
öppna ytterligare 20 nya butiker.

Systembolaget hade vid årsskiftet 1999/2000
totalt 2 554 märken till försäljning och under
1999 lanserades totalt 938 nya märken.

I slutet av år 1999 fanns det drygt 300 företag
med tillstånd för partihandel med Systembolaget,
vilket kan jämföras med endast ett bolag fem år
tidigare. Det kan nu konstateras att Systembola-
get har klarat de stora omställningar som EU-
medlemskapet har inneburit.

Eftersom andra alkoholpolitiska instrument
har försvagats har Systembolagets roll blivit allt
viktigare när det gäller att motverka alkoholska-
dor. Den svenska alkoholmarknaden har genom-
gått en kraftig förändring sedan Sverige blev
medlem i EU och Systembolaget har därigenom
fått ökade uppgifter, t.ex. avseende inköp av
alkoholdrycker från partihandeln. En central
uppgift för Systembolaget kommer dock fort-
farande att vara att uppfylla EU:s krav på objek-
tiv behandling av produkter och leverantörer.
För ytterligare information om bolagets eko-
nomi och verksamhet hänvisas till regeringens
skrivelse (rskr. 1999/2000:120) 2000 års redo-
görelse för företag med statligt ägande.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

5 Politikområde Barnpolitik

5.1 Omfattning

Politikområdet omfattar insatser för att förverk-
liga FN:s konvention om barnets rättigheter i
Sverige. Till politikområdet hör Barnombuds-
mannen (BO) som har ett särskilt ansvar att be-
vaka barns och ungdomars rättigheter och intres-
sen, att följa Sveriges åtaganden enligt barn-
konventionen och att driva på genomförandet av
barnkonventionen på alla nivåer i samhället. Till

politikområdet hör även Statens nämnd för in-
ternationella adoptionsfrågor (NIA) med ansvar
för tillsyn, kontroll och information i frågor
rörande internationella adoptioner. Medel för
insatser för att förverkliga barnkonventionen
redovisas under politikområde Socialtjänstpolitik
anslaget 18:1 Bidrag till utveckling av socialt
arbete m.m.

5.2 Utgiftsutveckling

Tabell 5.1 Utgiftsutvecklingen inom politikområdet

Miljoner kronor

	Utfall 1999	Anslag 2000 ¹	Utgifts- prognos 2000	Förslag anslag 2001	Beräknat anslag 2002	Beräknat anslag 2003
15:1 Barnombudsmannen	6,9	8,5	8,9	8.6	8,7	8,9
15:2 Statens nämnd för internationella adoptions- frågor	6,8	6,7	7,1	7,0	7,1	7,3
Totalt för Politikområde Barnpolitik	13,7	15,1	16.0	15,5	15,9	16,2

¹ Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 2000 i samband med den ekonomiska vårpropositionen.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÄDE 9

5.3 Mål

Regeringens förslag: Barn och ungdomar skall
växa upp under trygga och goda förhållanden.

5.4 Politikens inriktning

Med FN:s barnkonvention som utgångspunkt
har barnfrågorna under de senaste åren kommit
att framträda som ett eget, övergripande politik-
område. Detta innebär att insatser för att sätta
barnets bästa i centrum skall genomsyra alla delar
av regeringens politik och alla samhällsverksam-
heter som rör barn. Inom varje politikområde
skall barnkonventionen och dess intentioner be-
aktas. Till grund för regeringens politik inom
området ligger den strategi för att förverkliga
FN:s barnkonvention i Sverige som riksdagen
godkände 1999 (prop. 1997/98:182, bet.
1998/99:SoU6, rskr. 1998/99:171).

Regeringen har nyligen överlämnat en skri-
velse till riksdagen om barnpolitiken med ut-
gångspunkt i FN:s barnkonvention (skr.
1999/2000:137). I skrivelsen ges en bred bild av
barnens situation i dagens Sverige och hur poli-
tiken på barnområdet är utformad. Av skrivelsen
framgår att barnfrågorna alltmer kommit i fokus
och att regeringen driver en aktiv politik för att
samordna och utveckla barnpolitiken. Vidare
aviseras i skrivelsen ett antal planerade åtgärder
som syftar till att förbättra barnens situation i
Sverige.

FN:s konvention om barnets rättigheter är ett
viktigt instrument i detta arbete. Den inriktning
som där ges överensstämmer i allt väsentligt med
de traditionella målen för svensk barnpolitik och
kan beskrivas enligt följande:

- Barnets bästa skall vara vägledande vid allt
beslutsfattande och alla åtgärder som rör
barn.

- Inget barn skall diskrimineras på grund av
härkomst, kön, religion, funktionshinder
eller andra likartade skäl.

- Barn skall tillåtas att utvecklas i sin egen
takt och utifrån sina egna förutsättningar.

- Barn skall ges möjligheter att framföra sina
åsikter i frågor som rör dem.

Tyngdpunkten i regeringens barnpolitik under
de kommande åren ligger i förbättringar för
barnfamiljerna, ökade resurser till skola, vård och
omsorg, uppmärksamhet och stöd för utsatta
barn, ökade möjligheter för barns och ung-
domars inflytande samt fortsatt genomförande
och uppföljning av regeringens strategi för ar-
betet med FN:s barnkonvention.

Det är viktigt att tillse att samhällets resurser
och verksamheter kommer både flickor och
pojker till del på lika villkor liksom att flickor
och pojkar får möjlighet att utveckla sina egna
personligheter utan att begränsas av könsstereo-
typa mönster. Barn och ungdomar påverkas även
av hur jämställdheten fungerar mellan de vuxna
kvinnor och män som omger och möter barnen
och som därmed sätter normer och utgör före-
bilder.

5.5 Insatser

5.5.1 Statliga insatser inom
politikområdet

De statliga insatserna inom politikområdet går
främst ut på att initiera och stödja processer för
att på såväl central som regional och lokal nivå
förverkliga barnets rättigheter i enlighet med
åtagandena i barnkonventionen. Redovisningen
av de statliga insatserna avspeglar det faktum att
konventionen griper in i alla områden i samhället
som rör barn. Åtgärderna kan dels vara av
övergripande och generell natur, dels insatser
som når en mer begränsad grupp, såsom vissa
konkreta projekt.

Barnombudsmannen (BO) har en central roll i
den nationella strategin för att förverkliga barn-
konventionen i Sverige (jfr prop. 1997/98:182).
Inom ramen för sitt breda uppdrag att genom-
föra utbildningsinsatser och utveckla metoder
och verktyg för barnkonventionens genom-
förande har BO startat ett arbete som innebär att
utvärdera och vidareutveckla olika metoder för
att tillämpa barnkonventionen i kommuner och
landsting. Barnombudsmannen bedriver inom
ramen för uppdraget också ett utvecklingsarbete
tillsammans med ett antal försöksmyndigheter
när det gäller att få fram modeller för hur barn-
konsekvensanalyser kan göras. Medel som an-
vänds för att öka kunskapen om barnkonven-
tionen är bl.a. en informationsskrift samt en sär-
skild hemsida för att sprida goda exempel inom

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

myndigheter, landsting och kommuner när det
gäller att genomföra barnkonventionen. Ett
fortbildningsprogram kring barnkonventionen
har också tagits fram. Kommuner, landsting och
myndigheter deltar aktivt i utvecklingsarbetet
genom särskilda referensgrupper till BO. Till
detta kommer utbildningsinsatser som BO ge-
nomför i första hand till beslutsfattare inom
myndigheter, kommuner och landsting. Arbetet
bedrivs i dialog med Socialdepartementet och
samarbete sker med många andra aktörer som
t.ex. frivilligorganisationer och Ekonomistyr-
ningsverket.

Statistiska centralbyrån har under budgetåret
1999 tilldelats särskilda medel för att utveckla
basstatistiken om barn och deras familjer. En
första rapport med statistik om barn och deras
familjer har presenterats under året (Barn och
deras familjer 1998, Demografiska rapporter
1999:3). Arbetet med att vidareutveckla och för-
bättra basstatistiken om barn fortsätter.

Regeringen har för en treårsperiod, med bör-
jan under 1999, avsatt medel för arbete mot
könsstympning av kvinnor och flickor. Medlen
disponeras av Socialstyrelsen för att vidareut-
veckla och sprida metoder samt initiera före-
byggande projekt mot kvinnlig könsstympning.

Inom ramen för sitt utredningsuppdrag har
Kommittén mot barnmisshandel (S 1998:07)
under budgetåret 1999 disponerat medel för ut-
åtriktade insatser för att sprida information och
öka medvetenheten om barnmisshandel hos all-
mänheten och personal som arbetar med barn. I
början av 2000 har kommittén gett ut Föräldra-
boken, en skrift som riktar sig till föräldrar. En
annonskampanj har också genomförts. Till
hösten 2000 planeras aktiviteter riktade till barn
och ungdomar, samt en informationsaktivitet till
yrkesgrupper som arbetar med barn för att med-
vetandegöra dem om anmälningsskyldigheten
enligt socialtjänstlagen (1980:620).

I syfte att uppmärksamma tioårsdagen av
barnkonventionens antagande av FN:s general-
församling den 20 november 1989 anordnade re-
geringen i november 1999 en konferens som
riktade sig till bl.a. frivilligorganisationer, depar-
tement, myndigheter samt barn, ungdomar och
parlamentariker.

Socialdepartementet har tilldelats ett samord-
ningsansvar för arbetet med barnkonventions-
frågor inom Regeringkansliet. Samordnings-
funktionen skall fungera såväl pådrivande som
stödjande gentemot andra departement i deras
verksamhet inom området, inte minst när det

gäller att bistå myndigheterna i deras ansträng-
ningar att förverkliga konventionen.

5.5.2 Insatser utanför politikområdet

Barnpolitikens sektorsövergripande karaktär in-
nebär att insatser för att förverkliga barnkon-
ventionen redovisas under respektive poli-
tikområde. Den ekonomiska familjepolitiken,
hälso- och sjukvårdspolitiken, socialtjänstpoliti-
ken, folkhälsopolitiken, utbildningspolitiken,
storstadspolitiken och kriminalpolitiken är ex-
empel på politikområden där för barn och ung-
domar väsentliga insatser utförs.

En stor del av arbetet med att genomföra
barnkonventionen handlar om ökad kunskap
och medvetenhet samt attitydförändringar. Här
spelar insatser som utförs inom ramen för av
Allmänna arvsfonden beviljade projekt, liksom
det arbete som frivilligorganisationerna bedriver
i form av bl.a. opinionsbildning, en stor roll. Re-
geringen har beslutat avsätta särskilda medel ur
Allmänna arvsfonden till frivilligorganisatio-
nerna för att sprida kunskap om barnkonven-
tionen. Totalt har 57 lokala projekt genomförts, i
cirka 200 kommuner spridda över hela Sverige.
Cirka 1 200 insatser har gjorts i form av utbild-
ningar, seminarier/konferenser, kulturella akti-
viteter m.m., vilket har resulterat i att cirka
48 000 personer (politiker, tjänstemän, personal,
barn, föräldrar m.fl.) har nåtts av insatserna.
Projektet pågick t.o.m. december 1999 och en
utvärdering har nyligen överlämnats till rege-
ringen.

Inom många kommuner och landsting vidtas
åtgärder för att öka kunskapen om barnkonven-
tionen, bl.a. genom konferenser, seminarier och
informationsmaterial. Arbetet befinner sig i ett
aktivt utvecklingsskede och många kommuner
och landsting använder sig av olika metoder och
modeller, t.ex. barn- och ungdomsplaner, barn-
bilagor, barn- och ungdomsråd, barnkonsekvens-
analyser, för att beakta barnperspektivet i sitt be-
slutsfattande.

5.6 Resultatbedömning

Målet som angavs i budgetpropositionen för
2000 är att barn och ungdomar skall växa upp
under trygga och goda förhållanden.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

5.6.1 Resultat

I budgetpropositionen för 2000 uttalar rege-
ringen att FN:s konvention om barnets rättig-
heter är en av grundpelarna för regeringens ar-
bete med barnfrågor. Barnets bästa skall sättas i
främsta rummet vid alla åtgärder som rör barn
och barnperspektivet skall genomsyra allt be-
slutsfattande som rör barn. Under de senaste
åren har ett ökat engagemang för barnkonven-
tionen noterats i hela samhället. Barnombuds-
mannens enkätundersökning på kommunnivå
(BO 1999, På god väg?) pekar på en positiv ut-
veckling jämfört med tidigare års undersök-
ningar; barnkonventionen behandlas och omsätts
i handling i högre utsträckning än tidigare i
kommunerna. Fortfarande befinner sig dock
många kommuner i ett inledningsskede av barn-
konventionsarbetet.

Samtliga landsting har behandlat barnkonven-
tionen på olika sätt (Enkätundersökning, BO
1998). Många landsting har eller planerar för en
särskild strategi för barnkonventionens inför-
livande i sitt arbete.

År 1998 gjorde Barnombudsmannen en un-
dersökning av hur 90 myndigheter, som direkt
eller indirekt arbetar med frågor som rör barn,
arbetar med barnkonventionen. I denna grupp
ingick samtliga länsstyrelser samt överrätterna
inom domstolsväsendet. Kartläggningen visar att
en klar majoritet av myndigheterna anger att
barnkonventionen på något sätt har relevans för
myndighetens verksamhet. Nära hälften av de 90
svarande myndigheterna anger också att de i
skrivelser, remissyttranden, föreskrifter, policy-
uttalanden eller beslut refererar till barnkonven-
tionen.

5.6.2 Analys och slutsatser

Även om utvecklingen under den senare delen av
1990-talet varit positiv återstår mycket arbete
innan barnkonventionen fullt ut praktiseras i
kommunerna. Många kommuner befinner sig i
ett inledningsskede av detta arbete. De metoder
och modeller som hittills arbetats fram är ofta av
försökskaraktär, vilket betyder att de ännu inte
har utvärderats eller följts upp. Det innebär att
effekterna framför allt kan utläsas på policynivå.

Barnkonventionen utgör ännu inte ett dokument
som med tyngd påverkar kommunala be-
slutsprocesser och genomsyrar hela kommunens
verksamhet. Fortfarande är det en dryg fjärdedel
av kommunerna som inte redovisar några åtgär-
der alls för att genomföra barnkonventionen i sin
kommun.

En slutsats som kan dras av Barnombuds-
mannens enkätundersökning på kommunnivå
1999 i jämförelse med tidigare års undersök-
ningar (1995 och 1997) är att många kommuner i
dag redan har grundläggande kunskaper om
barnkonventionen och att behovet för när-
varande är störst när det gäller kunskaper om hur
den skall omsättas i praktiken.

Inte heller inom landstingen används barn-
konventionen som ett systematiskt verktyg i
planerings- och beslutsprocesser eller som ett
medel för att förverkliga barns och ungdomars
möjligheter att påverka landstingens verksam-
heter.

Många statliga myndigheter är medvetna om
barnkonventionens betydelse, men de flesta
myndigheter saknar fortfarande ett aktivt för-
hållningssätt till barnkonventionen och dess in-
tentioner. Det är ett relativt stort antal myndig-
heter som använder barnkonventionen i olika
uttalanden, vilket tyder på en medvetenhet om
dess betydelse. Mycket få myndigheter tillämpar
emellertid konventionen på ett strategiskt och
systematiskt sätt.

Sammantaget visar myndigheter, landsting
och kommuner ett allt större intresse för barn-
konventionen, men de behöver hjälp med att
omsätta den i praktiken. Barnkonventionen har
ännu inte blivit ett självklart redskap i planering
och vid beslut inom något samhällsområde.

Det utvecklingsarbete som Barnombuds-
mannen bedriver inom ramen för den nationella
startegin (jfr prop. 1997/98:182) innebär ett vik-
tigt stöd för kommuner, landsting och myndig-
heter i deras fortsatta barnkonventionsarbete.
Frågor om metoder m.m. för att införliva ett
bamperspektiv inom alla samhällsområden som
rör barn (s.k. mainstreaming) kommer därför
även fortsättningsvis att prioriteras. De målsätt-
ningar och prioriteringar som anvisas i strategin
för att förverkliga barnkonventionen i Sverige
(prop. 1997/98:182) ligger fast.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÄDE 9

5.7 Budgetförslag

5.7.1 15:1 Barnombudsmannen

ITabell 5.2 Anslagsutveckling 15:1 Barnombudsmannen \|
1999	Utfall	6 915	Anslags- sparande	604
2000	Anslag	8 450	Utgifts- prognos	8 882
2001	Förslag	8 565
2002	Beräknat	8 739 ¹
2003	Beräknat	8 928 ¹

¹ Motsvarar 8 565 tkr i 2001 års prisnivå.

Tabell 5.3 Beräkning av anslaget för 2001

Tusental kronor

Anslag 2000	8 450
Pris- och löneomräkning	115
Förslag 2001	8 565

5.7.2 15:2 Statens nämnd för

internationella adoptionsfrågor

Barnombudsmannen (BO) har i uppgift att be-
vaka frågor som angår barns och ungdomars
rättigheter och intressen och skall särskilt upp-
märksamma att lagar och andra författningar står
i överensstämmelse med Sveriges åtaganden en-
ligt FN:s konvention om barnets rättigheter.
Barnombudsmannens del av målet för barnpoli-
tiken är att barns och ungdomars rättigheter och
intressen i ökad utsträckning skall tillgodoses
och att FN:s barnkonvention i ökad utsträckning
skall efterlevas på alla nivåer i samhället.
Barnombudsmannens verksamhet har under
budgetåret 1999 och innevarande budgetår till
stor del präglats av arbetet med att genomföra
centrala delar av strategin för att förverkliga
barnkonventionen i Sverige (jfr regeringsbeslut
S1999/3654/ST).

Tabell 5.4 Anslagsutveckling 15:2 Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor
Tusental kronor		6 785	Anslags- sparande	454
1999	Utfall	6 785	Anslags- sparande	454
2000	Anslag	6 658 ¹	Utgifts- prognos	7 112
2001	Förslag	6 980
2002	Beräknat	7 121 ²
2003	Beräknat	7 274 ²

¹ Inklusive en minskning med 250 tkr på tilläggsbudget i samband med den
ekonomiska vårpropositionen 2000.

² Motsvarar 6 980 tkr i 2001 års prisnivå.

Regeringens överväganden

Det är viktigt att det arbete som bedrivs av
Barnombudsmannen, bland annat när det gäller
att påbörja och samordna insatser för att genom-
föra barnkonventionen i Sverige och för att be-
vaka barns och ungdomars rättigheter och intres-
sen i olika sammanhang, förstärks och
effektiviseras. En särskild utredning har därför
haft i uppdrag att lämna förslag till hur Barn-
ombudsmannen skall kunna stärkas. Utred-
ningen har presenterat sina förslag i betänkandet
Barnombudsmannen - företrädare för barn och
ungdomar (SOU 1999:65). Betänkandet har
remissbehandlats. Regeringen planerar en propo-
sition under hösten 2000.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 8 565 000 kronor anvisas under an-
slaget 15:1 Barnombudsmannen för år 2001. För
åren 2002 och 2003 beräknas anslaget till
8 739 000 kronor respektive 8 928 000 kronor.

Statens nämnd för internationella adoptions-
frågor (NIA) är central myndighet med ansvar
för tillsyn, kontroll och information i frågor
rörande internationella adoptioner.

NIA har som uppgift att underlätta adoption i
Sverige av utländska barn. NIA skall därvid
sträva efter att adoptionen sker till barnets bästa
och i enlighet med gällande lagstiftning i barnets
ursprungsland och i Sverige.

Nämnden ansvarar för frågor enligt förord-
ningen (1976:834) om prövning av utländskt be-
slut om adoption, samt frågor om auktorisation
av organisationer enligt lagen (1997:119) om
internationell adoptionsförmedling. NIA be-
slutar också om fördelning av statsbidrag till
sådana organisationer.

När det är fråga om adoption av ett utländskt
barn utan medverkan av auktoriserad samman-
slutning skall NIA enligt lagen om internationell
adoptionsförmedling pröva om förfarandet är
godtagbart.

Sverige har ratificerat 1993 års Haagkonven-
tion om skydd av barn och samarbete vid inter-
nationella adoptioner. NIA är centralmyndighet
enligt konventionen.

Bidrag till kostnader för internationella adop-
tioner utgår under utgiftsområde 12 anslaget
21:4 Bidrag till kostnader för internationella
adoptioner. Bidraget har varit oförändrat sedan
1991. De senaste åren har kostnaderna för adop-
tioner stigit. Regeringen föreslår därför att

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÄDE 9

bidraget höjs fr.o.m. den 1 januari 2001. Det nya
bidragsbeloppet föreslås bli 40 000 kronor per
adoption.

Regeringens överväganden

Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 6 980 000 kronor anvisas under an-
slaget 15:2 Statens nämnd för internationella
adoptionsfrågor för 2001. För åren 2002 och 2003
beräknas anslaget till 7121 000 respektive
7 274 000 kronor.

Cirka 800 -1 000 barn adopteras till Sverige år-
ligen. För 2001 görs bedömningen att cirka 1 000
adoptivbarn skall komma till Sverige.

Regeringens bedömning är att myndigheten
fungerar väl och att de anslagna resurserna ut-
nyttjas på ett tillfredsställande sätt. Adoptions-
verksamheten håller en hög etisk nivå i Sverige.
NIA har väsentligt bidragit till detta genom sin
aktiva tillsyns- och informationsverksamhet.
Enskilda händelser visar dock att man inte kan ta
den höga etiska nivån för given. Fortsatta an-
strängningar från NIA:s sida är därför nödvän-
diga.

\|Tabell 5.5 Beräkning av anslaget för 2001 1
Tusental kronor Anslag 2000	6 908 ¹
Pris- och löneomräkning	72
Förslag 2001	6 980
¹ Exklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för 2000.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

6 Politikområde Handikappolitik

6.1 Omfattning

Politikområdet omfattar insatser för att personer
med funktionshinder skall nå full delaktighet och
jämlikhet i samhället. Flertalet insatser för stöd
och för tillgänglighet för funktionshindrade
ingår också i andra politik- och utgiftsområden,
t.ex. inom utbildnings-, arbetsmarknads- och
transportområdet. Insatserna redovisas i detalj
inom respektive område. Detta tillvägagångssätt
överensstämmer med den s.k. ansvars- och
finansieringsprincipen som innebär att varje
sektor i samhället skall utforma, bedriva och fi-
nansiera sin verksamhet så att den blir tillgänglig
för alla medborgare, dvs. även personer med
funktionshinder.

Kommunerna och landstingen har huvudan-
svaret för vård, stöd och service till personer med
funktionshinder Detta ansvar regleras i social-
tjänstlagen (1980:620, SoL), hälso- och sjuk-
vårdslagen (1982:763, HSL) och lagen
(1993:387) om stöd och service till vissa funk-
tionshindrade (LSS). Statens ekonomiska stöd
lämnas i huvudsak från utgiftsområde 25 All-
männa bidrag till kommuner.

Till politikområdet hör Handikappombuds-
mannen, som har till uppgift att bevaka att funk-
tionshindrade personers rättigheter och intressen
beaktas inom alla samhällsområden. I politik-
området ingår även att ekonomiskt stödja handi-
kapporganisationerna i deras arbete för bättre
livsvillkor för funktionshindrade.

Inom politikområdet finns även statsbidrag till
landstingen för insatsen rådgivning och annat
personligt stöd som regleras i LSS och till
tolktjänst för barndomsdöva m.fl. enligt HSL.
Landstingen får ersättning från staten även för
inköp av alternativ telefonutrustning till döva,

gravt hörselskadade, dövblinda, talskadade och
deras anhöriga. Utrustningen gör det möjligt för
dem att kommunicera via telefonnätet.

Statlig assistansersättning lämnas till funk-
tionshindrade personer som har behov av per-
sonlig assistans för att tillgodose sina grundläg-
gande behov under i genomsnitt mer än
20 timmar per vecka. Den statliga assistansersätt-
ningen regleras i lagen (1993:389) om assistans-
ersättning (LASS). De allmänna försäkringskas-
sorna administrerar och beslutar om ersätt-
ningen.

Statligt bilstöd lämnas till funktionshindrade
personer och föräldrar till funktionshindrade
barn för anskaffning och anpassning av motor-
fordon m.m. Bestämmelser om bilstöd finns i la-
gen (1988:360) om handläggning av ärenden om
bilstöd till handikappade. Riksförsäkringsverket
och de allmänna försäkringskassorna ansvarar för
bilstödet.

Statsbidraget till vårdartjänst m.m. ger stude-
rande med rörelsehinder sådant stöd att de kan
vistas på studieorten och genomföra studier vid
folkhögskola, universitet och högskola. Det gör
det också möjligt för ungdomar som antagits till
riksgymnasium för svårt rörelsehindrade ung-
domar att genomföra studierna.

Statens institut för särskilt utbildningsstöd
(Sisus), som administrerar anslaget till vårdar-
tjänst m.m., har till uppgift att förbättra förut-
sättningarna för utbildning och studier för unga
och vuxna personer med funktionshinder.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÄDE 9

6.2 Utgiftsutveckling

Tabell 6.1 Utgiftsutvecklingen inom politikområdet

Miljoner kronor

	Utfall 1999	Anslag 2000 ¹	Utgifts- prognos 2000	Förslag anslag 2001	Beräknat anslag 2002	Beräknat anslag 2003
16:1 Personligt ombud		30,0	30,0	60,0	90,0	90 000
16:2 Vissa statsbidrag inom handikappområdet	279,3	275,0	280,3	277,0	275,0	275,0
16:3 Statsbidrag till vårdartjänst m.m.	174,7	158,6	186,8	172,5	163,8	167,8
16:4 Bidrag till viss verksamhet för personer med funk- tionshinder	78,1	79,4	79,4	79,4	79,4	79,4
16:5 Bidrag till handikapporganisationer	132,2	152,7	152,7	157,2	157,2	157,2
16:6 Alternativ telefoni	17,7	16,3	15,8	21,5	22,2	22,9
16:7 Bilstöd till handikappade	201,5	230,0	209,5	227,0	164,0	164,0
16:8 Kostnader för statlig assistansersättning	4 498,1	5 136,0	5 350,0	6 640,0	7 606,0	8 759,0
16:9 Statens institut för särskilt utbildningsstöd	9,4	10,2	10,2	20,8	21,2	21,7
16:10 Handikappombudsmannen	7,8	8,2	8,1	15,2	15,6	15,9
Totalt för Politikområdet Handikappolitik	5 398,6	6 096,3	6 322,9	7 670,6	8 594,4	9 752,9

¹ Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 2000 i samband med den ekonomiska vårpropositionen.

6.3 Mål

Regeringens förslag: Utjämna skillnaderna i
levnadsvillkor mellan personer med och utan
funktionshinder.

Målet som angavs i budgetpropositionen för
2000 var:

Personer med funktionshinder skall kunna
delta i samhällslivet och få tillgång till god om-
sorg och vård som bygger på den enskilda män-
niskans delaktighet och självbestämmande.

Resultatbedömningen i avsnitt 6.6 baseras på
detta mål.

6.4 Politikens inriktning

Grunden för den svenska handikappolitiken är
att personer med funktionshinder är medborgare
med samma rättigheter och skyldigheter som
andra. Handikappolitiken rör hela samhället. För
att full delaktighet och jämlikhet skall uppnås för
personer med funktionshinder måste alla miljöer
bli tillgängliga och all verksamhet i samhället
utformas så att var och en kan delta. I ett
historiskt perspektiv har människor med funk-
tionshinder allt för ofta varit diskriminerade och

utestängda från stora delar av samhället. Bero-
endet av andras välvilja har begränsat möjlighe-
terna att utforma ett liv på egna villkor. Institu-
tionstänkande och segregation har ibland syftat
till att skydda funktionshindrade från övriga
samhället och ibland tvärtom. Alltjämt förhind-
ras människor med funktionshinder att delta i
samhällslivet.

För personer med funktionshinder har den so-
ciala och ekonomiska utvecklingen haft stor be-
tydelse. Genom den generella välfärden minskas
det utanförskap som ett selektivt system medför
- i synnerhet om det är kopplat till arbete och
inkomst. Utbyggnaden av den offentliga sektorn
har och har haft stor betydelse för människor
med funktionshinder. Solidariskt finansierat stöd
och service har lett till ökade förutsättningar att
utforma det egna livet.

Människor har olika förutsättningar. Att tänka
i ett mångfaldsperspektiv är att ta tillvara förde-
larna med olikheter och planera utifrån detta
faktum. Att inte göra det är att stänga ute stora
grupper av befolkningen. Det är också ett slöseri
med samhällets resurser. Målet är att samhället
värderar och tar tillvara människors olikheter,
som t.ex. etnisk tillhörighet, ålder, sexuell lägg-
ning och funktionshinder. Mer än var sjätte per-
son i yrkesverksam ålder har något slag av funk-
tionshinder. Människor med funktionshinder
finns i alla grupper i samhället och i alla åldrar. I
takt med den medicintekniska utvecklingen

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÄDE 9

överlever allt fler personer svåra olyckor och
sjukdomar, ofta med funktionshinder som följd.
Aven en åldrande befolkning bidrar till att anta-
let funktionshindrade stiger.

De senaste åren har insikten om mångfaldens
betydelse för tillväxten ökat. För att Sverige skall
klara sig i den internationella konkurrensen och
bibehålla välfärden måste alla resurser i landet tas
tillvara. Det är dålig samhällsekonomi att vissa
grupper i samhället inte ges tillträde till arbets-
marknaden eller att deras kunskaper och erfa-
renheter inte kommer till nytta. En prioriterad
uppgift för regeringen är att undanröja meka-
nismer, t.ex. diskriminering, som hindrar män-
niskor från att bidra till tillväxt och produktion.

När hinder för tillgänglighet till miljöer och
verksamheter rivs får människor med olika bak-
grund möjlighet att mötas. Därigenom kan för-
domar, negativa attityder och diskriminering un-
danröjas. Människor med funktionshinder är
ofta beroende av olika insatser från samhället. De
måste i samband med insatserna bemötas med
respekt och ges möjlighet till självbestämmande
och kontroll över den egna livssituationen. Via
handikapporganisationerna kan personer med
funktionshinder kollektivt påverka ut-
formningen av handikappolitiken. Det kan bl.a.
ske i regeringens handikappdelegation som är ett
forum för överläggningar och ömsesidig
information mellan handikapprörelsen och rege-
ringen.

Riksdagen har godkänt inriktningen för han-
dikappolitiken i samband med behandlingen av
regeringens proposition Från patient till med-
borgare - en nationell handlingsplan för handi-
kappolitiken (prop.l999/2000:79, bet.
1999/2000:SoU14, rskr. 1999/2000:240). Denna
inriktning är:

- En samhällsgemenskap med mångfald som
grund.

- Samhället utformas så att människor med
funktionshinder i alla åldrar blir fullt delak-
tiga i samhällslivet.

- Jämlikhet i levnadsvillkor för flickor och
pojkar, kvinnor och män med funktions-
hinder.

Under de närmaste åren kommer tre arbetsom-
råden att prioriteras inom handikappolitiken.
Det är att se till att handikapperspektivet genom-
syrar alla samhällssektorer, att skapa ett tillgäng-
ligt samhälle och att förbättra bemötandet.

Det innebär bl.a. att statliga myndigheter får i
uppdrag att integrera handikapperspektivet i sin
verksamhet, att vissa lagar och föreskrifter ändras
i syfte att stärka tillgängligheten och att offent-
ligt anställd personal erbjuds kompetensutveck-
ling i frågor om bemötande.

Handikappolitikens inriktning överensstäm-
mer med FN:s standardregler för att tillförsäkra
människor med funktionsnedsättning delaktig-
het och jämlikhet. Standardreglerna antogs av
FN:s generalförsamling i december 1993. En
viktig markering inom EU är att en ny artikel,
artikel 13, har förts in i EG-fördraget. Artikeln
innebär att rådet kan vidta lämpliga åtgärder för
att bekämpa diskriminering på åtta olika grunder
som även omfattar människor med funktions-
hinder.

Regeringen har tillsatt flera utredningar som
syftar till att utveckla frågor om demokrati och
medborgarskap där frågor om tillgänglighet och
diskriminering ingår. Det gäller bl.a. översyn av
vallagen (dir. 2000:10), behov av åtgärder för att
stärka den medborgerliga insynen och deltagan-
det i den kommunala demokratin (dir. 1999:98)
och en översyn av lagstiftningen om olaga dis-
kriminering m.m. (dir. 1999:49). Författnings-
utredningen (dir. 2000:21) har fått i uppdrag att
överväga på vilket sätt funktionshindrades och
andra utsatta gruppers delaktighet och jämlikhet
i samhället skall komma till tydligare uttryck i
regeringsformen.

6.5 Insatser

Personer med funktionshinder har sämre lev-
nadsförhållanden än befolkningen i övrigt. Det
framgår bl.a. av SCB:s levnadsnivåundersök-
ningar. Det finns stora brister i samhällets till-
gänglighet på olika områden, vilket bl.a. Handi-
kappombudsmannen rapporterat. Personer med
psykiska funktionshinder har särskilt begränsade
möjligheter till delaktighet och inflytande i sam-
hället vilket bl.a. Psykiatriutredningen (SOU
1999:273)påtalat.

För att komma till rätta med dessa brister
krävs insatser på en rad samhällsområden. I den
ovan nämnda nationella handlingsplanen för
handikappolitiken redovisas pågående och plane-
rade insatser när det gäller främst tillgänglighet,
bemötande, kultur och media, utbildning och ar-
betsmarknad.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

6.5.1 Statliga insatser inom
politikområdet

Statens insatser inom politikområdet består i hu-
vudsak av lagstiftning, ekonomiska bidrag och
myndigheternas uppgifter bl.a. vad gäller tillsyn,
stimulansåtgärder, uppföljning och utvärdering.

Varje myndighet har ett grundläggande ansvar
för att inom sitt område leva upp till de natio-
nella målen för handikappolitiken och FN:s
standardregler. Detta kommer under året att
förtydligas i en särskild förordning för statliga
myndigheter. Ett antal stora eller besöksviktiga
statliga myndigheter skall senast den 31 decem-
ber 2001 redovisa handlingsplaner för att göra
myndigheternas lokaler, information och övrig
verksamhet tillgängliga för personer med funk-
tionshinder. Myndigheter med sektorsansvar får
i uppdrag att utarbeta förslag till uppfölj-
ningsbara etappmål för respektive sektor.

I miljöer för allmänheten, både inomhus och
utomhus, finns ofta hinder för personer med
funktionshinder. Regeringen avser att under
hösten 2000 föreslå en ändring i plan- och bygg-
lagen (1987:10, PBL). Ändringen innebär att en-
kelt åtgärdade hinder mot tillgänglighet och an-
vändbarhet för personer med nedsatt rörelse-
eller orienteringsförmåga skall vara åtgärdade
före utgången av 2010 i befintliga lokaler dit
allmänheten har tillträde och på befintliga all-
männa platser. I PBL finns krav på tillgänglighet
i samband med nybyggnad och ändring av all-
männa platser. Boverket har fått i uppdrag att
förtydliga kraven genom förslag till tillämp-
ningsföreskrifter.

Med stöd av bostadsanpassningsbidrag finns
möjlighet att anpassa bostaden till egna indivi-
duella behov. Ändringar infördes den 1 juli 2000
i lagen (1992:1574) om bostadsanpassnings-
bidrag vilket bl.a. kan göra det lättare att få bi-
drag till anpassning vid köp och byte av bostad
om insatserna inte medför större kostnader.

Ett nationellt center för tillgänglighet byggs
upp hos Handikappombudsmannen fr.o.m. den
1 januari 2001. En viktig uppgift blir att vara ett
nationellt rådgivande organ i frågor om tillgäng-
lighet. Arbetet med att driva på utvecklingen att
göra samhället tillgängligt koncentreras till kun-
skapsuppbyggnad, rådgivning, utveckling och
samverkan.

Kollektivtrafiken bör vara tillgänglig för
funktionshindrade senast 2010. För att påskynda
utvecklingen har riksdagen beslutat om ett
statsbidrag till åtgärder med syfte att göra

kollektivtrafiken mer tillgänglig för funktions-
hindrade. Ett villkor är att planerna för färdtjänst
och kollektivtrafik samordnas. Gällande före-
skrifter om tillgänglighet till olika färdmedel
skall ses över och skärpas.

Ett stort problem som uppmärksammats un-
der många år är att huvudmännen, kommuner
och landsting, dröjer med att vidta åtgärder en-
ligt domar som ger enskilda personer rätt till in-
satser enligt lagen (1993:387) om stöd och ser-
vice till vissa funktionshindrade (LSS) eller
socialtjänstlagen (1980:620, SoL). Fr.o.m. den
1 juli 2000 har dessa lagar ändrats för att komma
till rätta med detta s.k. domstolstrots. Länsstyrel-
serna har fått i uppdrag att verka för att kommu-
ner och landsting planerar för att kunna till-
godose framtida behov av stöd, service och
bistånd. Om länsstyrelsen finner att en kommun
eller ett landsting inte fullgör vad som ålagts
kommunen eller landstinget i en lagakraftvunnen
dom enligt LSS eller SoL får länsstyrelsen före-
lägga kommunen eller landstinget att avhjälpa
bristen. Föreläggandet får förenas med vite.

Huvudmännen har ansvar för att den personal
som i sitt arbete möter personer med funk-
tionshinder får möjlighet att utveckla sin kom-
petens i olika frågor som hänger samman med
funktionshindrade personers behov och stöd.
Traditionell kompetensutveckling i form av kor-
tare kurser, enstaka studiedagar eller liknande är
dock inte tillräckligt för att ändra människors
attityder och inställning. Ett nationellt program
för kompetensutveckling kommer därför att ut-
arbetas av handikapporganisationerna och be-
rörda statliga och kommunala myndigheter till-
sammans. Statens institut för särskilt utbild-
ningsstöd (Sisus) har fått uppgiften att ta fram
det nationella programmet och hålla samman och
driva programmet centralt. Sisus har även fått i
uppdrag att i samråd med Statens kvalitets- och
kompetensråd och andra intressenter förbereda
och genomföra en särskild informationsinsats
riktad till nyckelpersoner inom statsförvalt-
ningen om myndigheternas ansvar för de handi-
kappolitiska frågorna.

Personer med psykiska funktionshinder har
ofta mycket sammansatta behov av service, stöd
och vård och behöver därför hjälp från en rad
olika håll samtidigt som man kan ha stora svårig-
heter att ta och upprätthålla sådana kontakter. En
försöksverksamhet med personliga ombud har
gett flera positiva effekter. Socialstyrelsen har
därför fått i uppdrag att samordna en nationell
uppbyggnad och utveckling av verksamheten. De

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÄDE 9

personliga ombuden skall bl.a. företräda den en-
skilde i olika situationer, ge råd och stöd samt
stärka den enskildes egen initiativförmåga.

Insatsen personlig assistans och den ekono-
miska ersättningen för denna assistans - assi-
stansersättning - gör det möjligt för personer
med omfattande funktionshinder att leva ett
självständigt och aktivt liv. Rätten till personlig
assistans har nu funnits i drygt sex år. Rege-
ringen föreslår i en särskild proposition (prop.
2000/2001:5) att rätten till personlig assistans ut-
vidgas till att omfatta personer som fyllt 65 år
och har haft denna insats tidigare.

Nya regler gäller från den 1 juli 2000 för bi-
dragen till handikapporganisationerna enligt för-
ordningen om statsbidrag till handikapporganisa-
tioner. Från denna tidpunkt får 48 handikapp-
förbund bidrag till sin verksamhet på riksplanet.
Socialstyrelsen beslutar om fördelningen och
skall följa upp och utvärdera effekterna av de nya
reglerna särskilt vad gäller de mindre
organisationerna. Nivån på bidragen till
handikapporganisationerna höjdes den 1 juli
2000.

Statens Kulturråd har på regeringens uppdrag
kartlagt situationen för funktionshindrade på
kulturområdet. Uppdraget redovisades i februari
1998. I rapporten lämnar Statens Kulturråd även
förslag till ett program för ökad tillgänglighet.

Statens kulturråd har erhållit medel i syfte att
öka funktionshindrades deltagande i kulturlivet
och föreslås få ytterligare medel fr.o.m. 2001.
Aven Stiftelsen för lättläst nyhetsinformation
och litteratur (LL-stiftelsen) och Tal- och punkt-
skriftsbiblioteket (TPB) föreslås få tillskott för
att öka tillgängligheten till litteraturen.

Medel har avsatts för att göra film mer lättill-
gänglig för funktionshindrade. Stöd skall lämnas
till textning av svensk film och video och till
tolkning på videogram. Regeringen har beslutat
att införa ett särskilt verksamhetsmål för Filmin-
stitutet rörande stöd till textning av film och vi-
deo och till syntolkning. Film för barn och ung-
dom skall prioriteras.

Barn och ungdomar med funktionshinder bor
idag med få undantag tillsammans med sina för-
äldrar och får också i allmänhet sin skolgång inom
ramen för det ordinarie utbildningssystemet i en
skola i närheten av hemmet. På sikt kommer sex
statliga specialskolor med möjlighet till
elevboende att finnas kvar för döva och hörsel-
skadade barn och ungdomar som använder teck-
enspråk. De båda övriga specialskolorna kommer

att avvecklas till förmån för en utökad resurs-
centerverksamhet för respektive målgrupp.

En treårig satsning på kompetensutveckling
har inletts för att stärka förutsättningarna för
elever i behov av särskilt stöd för att nå målen i
ungdomsskolan. Satsningen inriktas på att öka
kompetensen i arbetslagen, i gymnasieskolan
också hos vissa nyckelpersoner, för att kunna
möta behoven hos elever med varierande förut-
sättningar och behov.

Under treårsperioden 1999-2001 satsar rege-
ringen medel för att stimulera IT-användningen i
skolan. Delegationen för IT i skolan har avsatt
särskilda medel för att utveckla läromedel för
elever med funktionshinder.

Statens institut för särskilt utbildningsstöd
(Sisus) har sedan några år gjort en kartläggning
av tillgängligheten vid universitet och högskolor
och utifrån erfarenheterna byggt upp en infor-
mationstjänst på internet, det s.k. THUT-pro-
jektet.

Stora satsningar görs på olika arbetsmarknads-
politiska program för att underlätta och stödja
funktionshindrades möjligheter att delta i ar-
betslivet. Det handlar både om olika personliga
och tekniska stöd till den enskilde arbetstagaren
och stöd till företag som anställer funktionshind-
rade personer.

Sedan den 1 maj 1999 gäller lagen (1999:132)
om förbud mot diskriminering i arbetslivet av
personer med funktionshinder. Diskriminerings-
förbudet skall skydda såväl anställda som
arbetssökande. Det gäller hela rekryteringsförfa-
randet och - ifråga om anställda - arbetsgivarens
beslut om befordran, utbildning för befordran,
tillämpning av löne- och andra anställningsvill-
kor, arbetsledningsbeslut och beslut om uppsäg-
ning och avsked m.m. Handikappombuds-
mannen har till uppgift att övervaka att lagen
följs.

Regeringen har inrättat ett projekt med upp-
gift att i ett sammanhang och ur ett tillväxtpers-
pektiv kartlägga och analysera hur kön, klass, et-
nisk tillhörighet, sexuell läggning och funk-
tionshinder påverkar enskildas möjligheter på
arbetsmarknaden och till eget företagande samt
lämna förslag till hur mångfald kan ökas och
bättre tas tillvara i arbetslivet.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÄDE 9

6.5.2 Insatser utanför politikområdet

Kommuner och landsting svarar för den över-
vägande delen av vård, stöd och service till per-
soner med funktionshinder. En redovisning av
verksamheten ges i regeringens skrivelse Ut-
vecklingen inom den kommunala sektorn
(skr. 1999/2000:102).

Det finns handikappråd i 96 procent av kom-
munerna. I 45 procent av kommunerna finns ett
handikappolitiskt program. Hälften av pro-
grammen grundar sig på FN:s standardregler om
delaktighet och jämlikhet för personer med
funktionshinder. Detta framgår av en enkätun-
dersökning som Handikappombudsmannen har
gjort bland Sveriges kommuner.

Allmänna arvsfondens ändamål är att främja
verksamhet av ideell karaktär till förmån för
barn, ungdomar och personer med funktions-
hinder. En rad projekt får idag stöd ur arvs-
fonden. De gäller bl.a. utvecklingsverksamhet
som kan förbättra bemötandet av personer med
funktionshinder, stöd för att stärka personer
med funktionshinder och deras anhöriga, infor-
mation och utbildning riktade till allmänheten,
personalgrupper och beslutsfattare, talangsats-
ning inom handikappidrotten, alternativa stöd
och boendeformer för personer med psykiska
funktionshinder och insatser för att öka IT-
kompetensen bland personer med funktions-
hinder.

Handikapporganisationernas verksamhet kan
sammanfattas i intressepolitiskt arbete, service
och information till medlemmar och andra samt
kamratstödjande verksamhet. De olika verksam-
heterna kompletterar varandra och är av stor vikt
både för hela samhällets utveckling och för en-
skilda personer med funktionshinder.

6.6 Resultatbedömning

I budgetpropositionen för 2000 angavs följande
mål för handikappolitiken:

Personer med funktionshinder skall kunna
delta i samhällslivet och få tillgång till god om-
sorg och vård som bygger på den enskilda män-
niskans delaktighet och självbestämmande.

6.6.1 Resultat

Enligt SCB har funktionshindrade personer lägre
arbetskraftsdeltagande än befolkningen totalt.
Andelen sysselsatta bland personer med funk-
tionshinder var 60 procent 1998. Motsvarande
andel för befolkningen i övrigt var drygt 70 pro-
cent. Som sysselsatta räknas personer som utför
något arbete antingen som avlönade arbetstagare
eller egna företagare samt oavlönade medhjälpare
i familjeföretag. Andelen funktionshindrade som
arbetar eller söker arbete är 65 procent.
Motsvarande siffra för den övriga befolkningen
är nästan 80 procent. Arbetskraftsdeltagandet för
dem med funktionshinder och nedsatt arbets-
förmåga har ökat från 54 procent 1996 till 62
procent 1998 samtidigt som den minskade med
drygt 1 procentenhet för hela befolkningen.
Arbetslösheten har mellan 1996 och 1998 sjunkit
i alla grupper, både för dem med nedsatt
arbetsförmåga och för övriga. Arbetslösheten är
dock fortfarande högre för personer med
funktionshinder och nedsatt arbetsförmåga än
för personer utan funktionshinder. 40 procent
av alla anställda med funktionshinder uppger att
de inte får de hjälpmedel och anpassnings-
åtgärder som de behöver.

Personer med förtidspension och sjukbidrag
står helt eller delvis utanför arbetslivet. Under
1999 skedde en ökning av antalet nybeviljade
förtidspensioner och sjukbidrag och under de-
cember 1999 utbetalades sådana förmåner till
närmare 425 000, vilket är ca 3 000 fler än i de-
cember 1998.

Tillgång till utbildning och utbildningsnivå är
en faktor som starkt påverkar människors lev-
nadsförhållanden såväl på arbetsmarknaden som
i samhällslivet i övrigt. Antalet personer med
funktionshinder som studerar vid universitet
eller högskola har ökat för sjätte året i rad från
närmare 500 studerande 1993/94 till drygt 1 600
studerande 1999. Dock är gruppen med funk-
tionshinder fortfarande underrepresenterad. En-
ligt Statistiska centralbyrån (SCB) har ungefär
var sjätte funktionshindrad en eftergymnasial ut-
bildning, medan var fjärde i hela befolkningen
har sådan utbildning.

Otillräcklig information om den fysiska till-
gängligheten kan utgöra hinder för personer med
funktionshinder att bedriva studier. Sisus kart-
läggning av tillgängligheten visade 1996 att un-
gefär en tredjedel av utbildningsinstitutionerna
vid svenska universitet och högskolor bedrev sin
utbildning i lokaler som inte uppfyller tämligen

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÄDE 9

lågt ställda krav på tillgänglighet för rörelsehind-
rade. Tillgängligheten har dock de två följande
åren blivit bättre, särskilt i Linköping och Lund.

Jämförelser av levnadsförhållanden mellan
funktionshindrade personer och hela befolk-
ningen visar att människor med funktionshinder
även på andra områden i genomsnitt har sämre
levnadsförhållanden än övriga befolkningen. Det
gäller ekonomi, sociala kontakter och fritid.
Många funktionshindrade är ensamstående och
deras boendeförhållanden avviker från boende-
situationen för hela befolkningen.

Handikappombudsmannen behandlar i sin
sjätte rapport till regeringen i mars 2000 de rät-
tigheter som barn med funktionshinder har en-
ligt Barnkonventionen och FN:s standardregler.
Samhällets insatser för barn med funktionshin-
der präglas av ett snävt omsorgsperspektiv skri-
ver Handikappombudsmannen. Det finns ten-
denser till att ansökningar om stöd för att
tillgodose rättigheter för barn med funktions-
hinder avslås oavsett barnets behov. Motive-
ringen är att resurser saknas. Många som vänder
sig till Handikappombudsmannen upplever att
flera år av offentlig ekonomisk återhållsamhet
har försämrat möjligheterna för barn med funk-
tionshinder.

Det är svårt att uppskatta hur många personer
som behöver stöd i sin vardag till följd av funk-
tionshinder. Därför är det också svårt att beräkna
i vilken mån de samlade insatserna når dem som
behöver stöd. Befintlig statistik om omfatt-
ningen av insatserna har också begränsningar.
Det går därför inte att med någon större preci-
sion uttala sig om i vilken utsträckning insatserna
täcker de befintliga behoven av stöd, service och
omsorg. Detta påtalar Kommittén Välfärdsbok-
slut i sitt delbetänkande Välfärd vid vägskäl
(SOU 2000:3).

Socialstyrelsen genomförde under 1999 en
uppföljning av landstingens tolktjänstverksamhet
för barndomsdöva, dövblinda, vuxendöva och
hörselskadade år 1998. Uppföljningen visar en
förbättring vid de flesta av tolkcentralerna sedan
1996 då den senaste uppföljningen gjordes.
Socialstyrelsen anser att förutsättningarna för en
god utbyggnad av tolktjänsten har ökat under de
sista åren. Enligt Tolk- och översättarinstitutets
prognos åren 2000 - 2005 kommer det att till-
föras 258 nya tolkar under perioden. Social-
styrelsen konstaterar dock samtidigt att tolk-
tjänsten ännu inte kan anses genomförd på det
sätt som avsågs i handikappreformen då lands-
tingen i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763,

HSL) gavs en skyldighet att erbjuda tolktjänst
för döva m.fl. Ytterligare uppföljningar av
tolktjänstverksamheten bör därför göras både av
landstingen själva och centralt.

Enligt bl.a. Socialstyrelsens utvärdering av
handikappreformen kan det konstateras att assi-
stansreformen inneburit ökad valfrihet, större
inflytande och bättre livskvalitet för många per-
soner med omfattande funktionshinder.

Både antalet personer som beviljats assistans-
ersättning och antalet assistanstimmar har ökat
kraftigt sedan reformen infördes 1994. Utgif-
terna för den statliga assistansersättningen är i
dag betydligt högre än vad som ursprungligen
förväntats.

Det är vanligast med assistansersättning bland
äldre funktionshindrade, dvs. i åldersgruppen
50- 64. Det är också inom denna åldersgrupp
som antalet personer ökat mest, vilket sannolikt
hänger samman med att det är då som många
svåra neurologiska sjukdomar inträder med
funktionshinder som följd. Antalet barn (upp till
16 år) med assistansersättning har sedan refor-
men infördes varit relativt konstant, omkring
1 200- 1 300.

Flest timmar assistansersättning beviljas per-
soner i åldrarna 20 - 39 år. Ökningen av timan-
talet har varit störst bland personer i 20 - 29 års-
åldern. I den åldern är behovet att aktivera sig
särskilt stort då man just flyttat hemifrån och har
ett stort behov av att umgås med andra. Barn be-
viljas i genomsnitt mindre antal timmar i veckan
än vuxna. Att så är fallet hänger samman med att
man vid bedömning av assistansbehovet skall ta
hänsyn till det normala föräldraansvaret och det
stöd som kommunen har ansvar för i t.ex. dag-
hem och skola.

Män beviljas assistansersättning i något större
utsträckning än kvinnor både antalsmässigt men
även som andel av befolkningen. Vidare erhåller
männen något fler assistanstimmar än kvinnorna,
dock är skillnaden relativt liten och konstant
över tiden. Kunskaper om vad som ligger bakom
dessa skillnader mellan könen saknas. En förkla-
ring kan vara att fler män än kvinnor har svåra
funktionshinder och att deras behov av stödin-
satser därför är större.

Under 1999 utbetalades 2 097 bilstöd totalt
varav 1 040 till kvinnor och 1 057 till män. Det är
en minskning jämfört med 1997 och 1998. Ett
genomsnittligt bidrag var 96 086 kronor 1999
(94 155 kronor för kvinnor och 97 986 för män).

Riksrevisionsverket (RRV) fick 1998 i upp-
drag av regeringen att genomföra en översyn av

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÄDE 9

bilstödet. RRV:s rapport överlämnades 1 maj
1999. Enligt RRV är det osäkert i vilken ut-
sträckning bilstödet når dem som är berättigade
till det, dvs. personer som har väsentliga och var-
aktiga förflyttningssvårigheter och som motsva-
rar kraven i definitionerna av de olika grupperna i
personkretsen. Av de iakttagelser RRV gjort om
bilstödets effekter för brukarna är en utbredd
uppfattning att tillgång till bil har mycket posi-
tiva effekter för personer med funktionshinder
och att bilstödet är ett värdefullt bidrag. Jämfört
med färdtjänst betyder tillgång till egen bil ofta
större frihet och flexibilitet i resandet, kortare
restider och sannolikt också bättre försörjnings-
möjligheter. Frågan om eventuella regelföränd-
ringar bereds för närvarande i Regeringskansliet.

Antalet studerande vid folkhögskola som har
haft stöd via vårdartjänst har ökat avsevärt under
den senaste treårsperioden. Antalet deltagar-
veckor har ökat från 11 369 år 1997 till 14 698 år
1999. Det gäller främst långa kurser. 2 575 del-
tagare erhöll stöd under 1999 jämfört med 2 207
år 1997. Den genomsnittliga kurslängden har
också ökat. Antal studenter inom universitet och
högskola med vårdartjänst var 64 personer under
1999 (48 studenter 1998 och 34 studenter 1997).

Det utbetalade statsbidraget till riksgymnasie-
verksamheten för omvårdnadsinsatser ökade
med 8 procent mellan budgetåren 1997 och 1998
och med 7,5 procent mellan 1998 och 1999. An-
talet elever inom riksgymnasieverksamheten har
ökat från 165 elever läsåret 1997/98 till 178 elever
läsåret 1999/2000. De fyra befintliga riksgymna-
sieorterna kan i viss utsträckning expandera sin
verksamhet. Skillnaden i kostnader per avtalad
elevhemsplats mellan de olika riksgymnasieor-
terna är relativt stor. Det kan till stor del för-
klaras med att personaltätheten per plats varierar.

Det finns inget enkelt svar på om insatserna
inom vård och omsorg bygger på den enskilda
människans delaktighet och självbestämmande.
Utredningen om bemötande av personer med
funktionshinder (S 1997:04) beskrev i olika rap-
porter att funktionshindrade upplever misstro
och kontroll från samhällsorganens sida.

Den enskildes möjligheter till inflytande över
stödinsatserna är betydligt större om de ges med
stöd av LSS än med stöd av SoL. Det gäller sär-
skilt insatsen personlig assistans, men även andra
insatser enligt LSS. Under hela 1998 fick 64 500
personer ett eller flera beslut om stöd enligt LSS.
De har större möjlighet till delaktighet och
självbestämmande inom vården och omsorgen än
de 20 400 personer som en viss dag (den

1 november 1998) fick stöd enligt SoL inom ra-
men för kommunernas äldre- och handikapp-
omsorg.

6.6.2 Analys och slutsatser

Bilden av situationen för funktionshindrade per-
soner är i vissa avseenden motsägelsefull. Å ena
sidan framgår av statistik att funktionshindrade
personer som grupp har sämre levnadsförhål-
landen än övriga befolkningen. Å andra sidan
finns allt fler exempel på att enskilda personer
med stora funktionshinder lever under goda vill-
kor med utbildning, arbete och familj, ofta med
stöd av personlig assistans eller andra insatser.

Allt fler personer med funktionshinder skaffar
sig högre utbildning och allt fler får arbete. Det
innebär ökade möjligheter att påverka sitt liv på
alla områden. Personlig assistans har medfört att
friheten och kontrollen över den egna livssitua-
tionen har ökat. Regeringen föreslår i en särskild
(prop. 2000/2001:5) proposition att rätten till
personlig assistans utvidgas till att omfatta per-
soner som fyllt 65 år och har haft denna insats
tidigare. Insatsen personligt ombud kan med-
föra liknande fördelar för personer med psykiska
funktionshinder. Vårdartjänst gör det möjligt för
personer med stora funktionshinder att studera
på folkhögskola, högskola och universitet.
Reglerna för statsbidrag till vårdartjänst för
elever inom folkhögskolan skall fr.o.m. 2001
ändras så att samtliga studerande i folkhögskolan
kan omfattas av statsbidraget oavsett diagnos.
Kommunernas och landstingens insatser för
vård, stöd och service är avgörande för att perso-
ner med funktionshinder skall kunna fungera i
samhället. De ökade statsbidragen till vård, skola
och omsorg bidrar till förbättringar på detta om-
råde.

Den satsning på åtgärder för tillgänglighet och
ökade medel för att bygga upp ett nationellt
center för tillgänglighet hos Handikappom-
budsmannen, som föreslås i den nationella hand-
lingsplanen för handikappolitiken kommer att
öka möjligheterna till delaktighet i samhället. I
enlighet med handlingsplanen tillförs medel för
alternativ telefoni och kompetensutveckling för
personal inom vård- och omsorg. Länsstyrelser-
nas personal får extra resurser för utbildning
med anledning av lagändringar för att förhindra
s.k. domstolstrots.

I överensstämmelse med inriktningen i den
nationella handlingsplanen för handikappolitiken

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÄDE 9

föreslås även ökade resurser till Statens kulturråd
för att genomföra och utvidga handlingspro-
grammet för ökad tillgänglighet. Stiftelsen för
lättläst nyhetsinformation och litteratur (LL-
stiftelsen - Centrum för lättläst) och Talboks-
och punktskriftsbiblioteket (TPB) föreslås få
medel för att öka tillgängligheten till litteraturen.
En höjning föreslås av statsbidragen till handi-
kapporganisationerna.

I den nationella handlingsplanen föreslås att
en särskild utredare skall tillsättas för att se över
och lämna förslag till hur hjälpmedelsförsörj-
ningen skall utformas för alla studeranden med
funktionshinder.

Under senare år har den tekniska utvecklingen
gått kraftigt framåt och det är vissa grupper av
funktionshindrade som av olika skäl inte kunnat
tillgodogöra sig de nya rönen och få del av de nya
produkter som utvecklats på hjälpmedelsområ-
det. Regeringen överväger nu att tillsätta en sär-
skild utredning för att på ett bättre sätt tillgodose
dessa gruppers behov av hjälpmedel.

Mer forskning behövs för att vi skall få en för-
djupad bild av levnadsvillkoren för funktions-
hindrade. Det saknas tillräcklig kunskap om
förhållandet mellan behoven av vård, stöd och
service och tillgången på insatser. Vi behöver
också veta varför vissa personer med funktions-
hinder klarar sig bra medan andra inte tycks få
det stöd som de behöver. Det behövs även mer
kunskap om skillnader mellan situationen för
kvinnor med funktionshinder och män med
funktionshinder.

Den långsiktiga utformningen och utveck-
lingen av handikappforskningen skall läggas fast i
ett nationellt forskningsprogram som utarbetas
av det nya Forskningsrådet för arbetsliv och
socialvetenskap. Handikappforskning är ett prio-
riterat område och den socialvetenskapligt in-
riktade handikappforskningen föreslås få
ytterligare medel i överensstämmelse med in-
riktningen i den nationella handlingsplanen för
handikappolitiken.

6.7 Budgetförslag

6.7.1 16:1 Personligt ombud

Tabell 6.2 Anslagsutveckling 16:1 Personligt ombud

Tusental kronor

1999	Utfall		Anslags- sparande
2000	Anslag	30 000 ¹	Utgifts- prognos	30 000
2001	Förslag	60 000
2002	Beräknat	90 000
2003	Beräknat	90 000

¹ Inklusive en minskning med 15 000 tkr kronor på tilläggsbudget i samband
med den ekonomiska vårpropositionen.

Ändamålet med anslaget är att utveckla verk-
samhet med personliga ombud för personer med
psykiska funktionshinder. De personliga om-
buden skall bl.a. företräda den enskilde i olika
situationer, ge råd och stöd samt stärka den en-
skildes egen initiativförmåga. Verksamheten skall
grundas på ett kommunalt ansvar och huvud-
mannaskap men olika verksamhetsformer kan
prövas beträffande det praktiska utförandet.

Socialstyrelsen har tillsammans med länssty-
relserna fått regeringens uppdrag att arbeta för
att verksamheten blir rikstäckande, definiera
vilka arbetsuppgifter som bör innefattas i stödet
samt utforma kriterier för vilka personer som
bör omfattas av insatsen. Socialstyrelsen skall
också utvärdera utvecklingen av verksamheten
samt vilka effekter den får såväl för psykiskt
funktionshindrade som på utnyttjandet och ut-
formningen av andra näraliggande insatser och
verksamhetsområden.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 60 000 000 kronor skall anvisas under
anslaget 16:1 Personligt ombud för 2001. För
2002 och 2003 beräknas anslaget till vardera
90 000 000 kronor.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÄDE 9

6.7.2 16:2 Vissa statsbidrag inom

handikappområdet

Tabell 6.3 Anslagsutveckling 16:2 Vissa statsbidrag inom handikappområdet
Tusental kronor		279 270	Utgående reservation	5 333
1999	Utfall	279 270	Utgående reservation	5 333
2000	Anslag	275 000 ¹	Utgifts- prognos	280 333
2001	Förslag	277 000
2002	Beräknat	275 000
2003	Beräknat	275 000

‘inklusive en minskning med 55 000 tkr på tilläggsbudget i samband med den
ekonomiska vårpropositionen 2000.

att under 2001 tillgodose länsstyrelsernas behov
av utbildning med anledning av kommande lag-
ändringar i lagen (1993:387) om stöd och service
till vissa funktionshindrade (LSS).

Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 277 000 000 kronor anvisas under an-
slaget 16:2 Vissa statsbidrag inom handikapp-
området för år 2001. För åren 2002 och 2003
beräknas anslaget till vardera 275 000 000 kro-
nor.

6.7.3 16:3 Statsbidrag till vårdartjänst

m.m.

Från anslaget lämnas statsbidrag till landstingen
för vissa handikappinsatser som avser:

- statsbidrag till råd och stöd (200 miljoner
kronor) samt

- statsbidrag till tolktjänst (75 miljoner kro-
nor)

Medlen fördelas av Socialstyrelsen till lands-
tingen. Bidraget till rådgivning och annat stöd
lämnas i enlighet med finansieringsprincipen för
de ökade åtaganden landstingen fick genom infö-
randet av lagen (1993:387) om stöd och service
till vissa funktionshindrade. Syftet med bidraget
till tolktjänsten är att ge landstingen förutsätt-
ningar att bygga ut tolktjänsten för döva och
dövblinda m.fl.

Regeringens överväganden

Socialstyrelsen ansåg i sin slutrapport 1997 angå-
ende uppföljningen av handikappreformen att
insatsens benämning borde ändras från ”råd och
stöd” till ”särskilt expertstöd”. Utredningen om
bemötande av personer med funktionshinder
föreslog i sitt slutbetänkande att ett förtydli-
gande bör göras av lagstiftningen. Enligt rege-
ringens bedömning bör ett förtydligande göras
avseende syftet med råd och stöd, förutsättning-
ar för att erhålla insatsen och på vilket sätt den
kan komplettera andra åtgärder. Regeringen
avser därför att tillkalla en särskild utredare för
detta ändamål.

I enlighet med regeringens proposition
(1999/2000:79, bet. 1999/2000:SOU14, rskr.
1999/2000:240) Från patient till medborgare - en
nationell handlingsplan för handikappolitiken
tillförs anslaget engångsvis 2 miljoner kronor för

Tabell 6.5 Anslagsutveckling 16:4 Statsbidrag till vårdar-
jtjänst m.m.________________________________________________

Tusental kronor		174 655	Anslags- sparande	28 790
1999	Utfall	174 655	Anslags- sparande	28 790
2000	Anslag	158 569 ¹	Utgifts- prognos	186 759
2001	Förslag	172 470
2002	Beräknat	163 786
2003	Beräknat	167 820

¹ Inklusive en minskning med 24 450 tkr i samband med den ekonomiska vår-
propositionen 2000.

Syftet med statsbidraget till vårdartjänst m.m. är
dels att ge studerande med rörelsehinder sådant
stöd att de kan vistas på studieorten och ge-
nomföra studier vid folkhögskola, universitet
och högskola, dels att göra det möjligt för ung-
domar som antagits till riksgymnasium för svårt
rörelsehindrade ungdomar, s.k. rh-anpassad
gymnasieutbildning, att genomföra studierna.

De utgifter som belastar anslaget är kostnader
för vårdartjänst åt studerande med rörelsehinder
samt för omvårdnadsinsatser, dvs. habilitering
och boende med tillgång till personlig omvård-
nad, i anslutning till rh-anpassad gymnasieut-
bildning. De huvudsakliga faktorer som styr ut-
gifterna på riksgymnasieområdet är dels antalet
elever med rörelsehinder vid utbildningsställena,
dels dessa elevers individuella behov av stödinsat-
ser i anslutning till utbildningen.

Statens institut för särskilt utbildningsstöd
(Sisus) administrerar anslaget enligt bestämmel-
serna i förordningen (1996:1536) med instruk-
tion för Statens institut för särskilt utbildnings-
stöd.

Regeringen har i prop. 1998/99:105 Elever
med funktionshinder - ansvar för utbildning och
stöd, bl.a. föreslagit att kostnadsansvaret för
verksamheten skall delas mellan stat, kommun

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÄDE 9

och landsting. De nya bestämmelserna träder i
kraft den 1 juli 2001. Anslaget har reducerats
med 12,5 miljoner kronor för 2001 och 25 miljo-
ner kronor fr.o.m. 2002 som en följd av att kost-
nadsansvaret delas mellan stat, kommuner och
landsting.

Antalet folkhögskoleelever har de senaste åren
ökat i långsammare takt än beräknat, vilket re-
sulterat i att det årligen uppstått överskott på an-
slaget. Anslaget sänktes därför tillfälligt för 2000
i samband med 2000 års ekonomiska vårpropo-
sition. Sisus räknar med en fortsatt måttlig ök-
ning av riksgymnasieverksamheten och elever vid
universitet- och högskolor medan antalet
folkhögskoleelever förväntas plana ut.

Regeringens överväganden

skall anslaget fr.o.m 2001 kunna omfatta assi-
stansinsatser för samtliga studerande inom folk-
högskolan, oavsett diagnos.

Mot bakgrund av ovanstående förslår rege-
ringen att 172 470 000 kronor anvisas under an-
slaget 16:2 Statsbidrag till vårdartjänst m.m. för
budgetåret 2001. För 2002 och 2003 beräknas
anslaget till 163 786 000 kronor och respektive
167 820 000 kronor

Tabell 6.6 Beräkning av anslaget för 2001

Tusental kronor
Anslag 2000	183 019 ¹
Pris- och löneomräkning	1 951
Minskat resursbehov	-12 500
Förslag 2001	172 470

¹ Exkusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för
2000.

I enlighet med regeringens proposition
(1999/2000:79, bet. 1999/2000:SoU14, rskr.
1999/2000:240)) Från patient till medborgare -
en nationell handlingsplan för handikappolitiken

Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser

ITabell 6.5 Bemyndigandetabell om ekonomiska förpliktelser 1
Tusental kronor	1999 utfall	2000 prognos	2001 beräknat	2002 beräknat	2003 beräknat
Utestående förpliktelser vid årets början	0	60 000	60 000
Nya förpliktelser	60 000	60 000	50 000
Infriade förpliktelser*	0	60 000	60 000	50 000
Utestående förpliktelser vid årets slut	60 000	60 000	50 000
Erhållen/föreslagen bemynd iganderam	60 000	60 000	60 000

* Utgiftsutfall till följd av ingångna förpliktelser.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÄDE 9

6.7.4 16:4 Bidrag till viss verksamhet för

personer med funktionshinder

Tabell 6.7 Anslagsutveckling 16:4 Bidrag till viss verksam-
het för personer med funktionshinder

Tusental kronor

1999	Utfall	78 087
2000	Anslag	79 394 ¹	Utgifts- prognos	79 394
2001	Förslag	79 394
2002	Beräknat	79 394
2003	Beräknat	79 394

¹ Inkusive en ökning med 1 000 tkr i samband med den ekonomiska vårproposi-
tionen 2000.

- Riksverksamhet för små och mindre kända
handikappgrupper vid Mo Gård och
Ågrenska.

— Stöd till handikapporganisationer för att
driva riksomfattande rekreationsanlägg-
ningar för personer med funktionshinder.

Regler för fördelning av bidraget finns i förord-
ningen (1994:950) om statsbidrag till rekrea-
tionsanläggningar.

Regeringens överväganden

Bidraget är avsett att öka organisationernas möj-
ligheter att själva bedriva vissa verksamheter av
betydelse för personer med funktionshinder. En
del organisationer som får bidrag från detta an-
slag har fått statsbidrag sedan 1950-talet medan
andra tillkom så sent som år 1997. Statsbidrag
lämnas till följande organisationer och verksam-
heter:

- Synskadades Riksförbund (SRF) Hantverk
AB för verksamhet för synskadade hant-
verkare.

- SRF för inköp och tilldelning av ledarhun-
dar för synskadade m.m.

- SRF för viss övrig verksamhet, bl a utgiv-
ning av ersättningstidningar för synskadade,
individinriktad verksamhet för synskadade
med ytterligare funktionsnedsättning, stöd
till synskadades sysselsättning, punktskrift-
projekt och skrivtjänst.

- Föreningen Sveriges Dövblinda (FSDB) för
utgivning av tidningar (ej medlemstid-
ningar) för dövblinda och för utveckling av
databasen Telenuet.

- Sveriges Dövas Riksförbund (SDR) för
dess teckenspråksavdelning.

- Stiftelsen Riks tolktjänst för rikstolktjänst.

- Naturhistoriska riksmuseet/palynologiska
laboratoriet för bl.a. pollenmätningar och
rapportering av pollenhalt i luften.

- Föreningen Rekryteringsgruppen för trä-
nings- och rehabiliteringsverksamhet.

- Neurologiskt Handikappades Riksförbund
(NHR) för hjälpmedelsutställningen
NHR-Center.

Organisationerna redovisar sin verksamhet och
lämnar in sina ansökningar till Socialstyrelsen
som följer upp och utvärderar de verksamheter
som bedrivs med bidrag från anslaget. Rege-
ringen bedömer att organisationerna genom sina
verksamheter svarar för insatser som är av stor
betydelse för personer med funktionshinder.

En del av anslaget används för bidrag till vissa
handikapporganisationer som driver egna rekre-
ationsanläggningar av rikskaraktär. Organisatio-
nerna har med dessa tagit på sig ett ansvar för att
ge personer med omfattande funktionshinder
möjlighet till rekreation i tillgänglig miljö och
med särskild personal och service.

Anslaget tillfördes på tilläggsbudget för 2000
ytterligare 1 miljon kronor för att tillgodose
utökade behov av rikstolktjänst för handikapp-
organisationer på riksnivå. Motsvarande ökning
föreslås fr.o.m. 2001.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 79 394 000 kronor skall anvisas under
anslaget 16:4 Bidrag till viss verksamhet för per-
soner med funktionshinder för 2001. För 2002 och
2003 beräknas anslaget till vardera 79 394 000
kronor.

ITabell 6.8 Beräkning av anslaget för 2001 1
Tusental kronor Anslag 2000	78 394 ¹
Ökat resursbehov	1 000
Förslag 2001	79 394
¹ Exklusive beslut till följd av förslag till tiläggsbudget till statsbudgeten för 2000.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÄDE 9

6.7.5 16:5 Bidrag till

handikapporganisationer

Tabell 6.9 Anslagsutveckling 16:5 Bidrag till handikapp-
organisationer

Tusental kronor

1999 Utfall 132 194

2000	Anslag	152 694 ¹	Utgifts- prognos	152 694
2001	Förslag	157 248
2002	Beräknat	157 248
2003	Beräknat	157 248

¹ Inklusive en ökning med 20 500 tkr i samband med den ekonomiska
vårpropositionen 2000.

6.7.6 16:6 Alternativ telefoni

ITabell 6.10 Anslagsutveckling 16:6 Alternativ telefoni I
Tusental kronor		17 646	Anslags- sparande -459
1999	Utfall	17 646	Anslags- sparande -459
2000	Anslag	16 285	Utgifts- prognos 15 826
2001	Förslag	21 476
2002	Beräknat	22 228 ¹
2003	Beräknat	22 893 ¹

¹ Motsvarar 21 476 tkr i 2001 år prisnivå.

Statsbidrag lämnas till handikapporganisationer.
Bidraget regleras fr.o.m. den 1 juli 2000 enligt
förordningen (2000:7) om statsbidrag till handi-
kapporganisationer. Enligt den nya förordningen
ansvarar Socialstyrelsen fr.o.m. den 1 juli 2000
för såväl beslut om fördelning som administra-
tion av bidraget till handikapporganisationerna.
Det tidigare anslaget B5 Bidrag till handikapp-
och pensionärsorganisationer har delats. Bidra-
gen till pensionärsorganisationerna ingår fr.o.m.
2001 i anslaget 17:1 Stimulansbidrag och åtgärder
inom äldrepolitiken.

Regeringens överväganden

Handikapporganisationerna fyller en central
funktion bland folkrörelserna i Sverige genom
att följa och rapportera om livsvillkoren för
funktionshindrade. Organisationerna bidrar ock-
så genom sitt intressepolitiska arbete till att för-
verkliga de politiska målen för handikappoli-
tiken.

I tilläggsbudgeten i samband med 2000 års
ekonomiska vårproposition tillfördes anslaget 14
miljoner kronor att fördelas till handikapporga-
nisationerna under andra halvåret 2000. Därut-
över har anslaget den 1 juli 2000 tillförts ett en-
gångsbelopp om 5,5 miljoner kronor för att
underlätta övergången till ett nytt bidragssystem.

I enlighet med den nationella handlingsplanen
för handikappolitiken tillförs anslaget samman-
lagt 28 miljoner kronor fr.o.m. 2001.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 157 248 000 kronor anvisas under an-
slaget 16:5 Bidrag till handikapporganisationer för
2001. För 2002 och 2003 beräknas anslaget till
vardera 157 248 000 kronor.

Syftet med ersättningen för alternativ telefoni är
att ge personer som är döva, gravt hörselskadade,
dövblinda och talskadade möjlighet att kommu-
nicera över telefonnätet. De utgifter som belastar
anslaget är ersättning till landstingen för inköp av
texttelefoner, bildtelefoner m. m. till dessa per-
soner samt för s.k. anhörigtelefoner. Ersätt-
ningen utbetalas av Socialstyrelsen till lands-
tingen som förskriver sådan utrustning. Verk-
samheten har hittills reglerats i förordningen
(1992:621) om statsbidrag till texttelefoner. De
huvudsakliga faktorerna som styr utgifterna
under anslaget är antalet personer som har behov
av alternativ telefon, utbyte av föråldrad
utrustning och prisutvecklingen på framför allt
ny teknik. Antalet förskrivna texttelefoner har
varierat år från år, varför det är svårt att göra
säkra prognoser.

Regeringens överväganden

Socialstyrelsen har under åren 1998 och 1999 be-
drivit försöksverksamhet med bildtelefoni och
dokumenterat erfarenheterna i rapporten Upp-
följning av försöksverksamhet med bildtelefoner
- erfarenheter av förskrivning. Socialstyrelsen
har också gjort en översyn av konstruktionen av
statsbidraget till texttelefoner m.m. för att hitta
en lämplig och hållbar finansiering. Utredning-
ens resultat presenterades i rapporten Statsbidrag
till texttelefoner m.m. - en översyn (augusti
1999). Socialstyrelsen kommer att få i uppdrag
att utveckla bidragsregler för en ny anslagskon-
struktion i enlighet med förslagen i regeringens
proposition (1999/2000:79, bet.

1999/2000:SoU14, rskr. 1999/2000:240) Från
patient till medborgare - en nationell handlings-
plan för handikappolitiken. Detta medför också
en förordningsändring.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÄDE 9

I enlighet med förslag i handikappropositio-
nen tillförs anslaget 5 miljoner kronor fr.o.m.
2001.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 21 476 000 kronor anvisas under an-
slaget 16:6 Alternativ telefoni för budgetåret
2001. För 2002 och 2003 beräknas anslaget till 22
228 000 kronor respektive 22 893 000 kronor.

det att den som beviljats bilstöd fått besked om
att bidraget kan betalas ut.

Genom en förordningsändring under hösten
1997 begränsades utbetalningarna för bilstöd så
att de för respektive budgetår ryms inom ramen
för de medel som anslås.

ITabell 6.11 Beräkning av anslaget för 2001 1
Tusental kronor Anslag 2000	16 285
Pris- och löneomräkning	191
Ökat resursbehov	5 000
Förslag 2001	21 476

6.7.7 16:7 Bilstöd till handikappade

ITabell 6.12 Anslagsutveckling 16:7 Bilstöd till handi- 1 Ikappade 1
Tusental kronor		201 492	Anslags- sparande	-17 291
1999	Utfall	201 492	Anslags- sparande	-17 291
2000	Anslag	230 000	Utgifts- prognos	209 500
2001	Förslag	227 000
2002	Beräknat	164 000
2003	Beräknat	164 000

Regeringens överväganden

Under 1999 utbetalades bilstöd till 2 097 per-
soner. Tilldelade medel för budgetåret var för-
brukade under november månad. I enlighet med
beräkningar i 1999 års ekonomiska vårproposi-
tion höjdes anslagsnivån för 2000.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 227 000 000 kronor anvisas under an-
slaget 16:7 Bilstöd till handikappade för budget-
året 2001. För 2002 och 2003 beräknas anslaget
till 164 000 000 respektive 164 000 000 kronor.

6.7.8 16:8 Kostnader för statlig

assistansersättning

Syftet med anslaget är att lämna bidrag till funk-
tionshindrade personer och föräldrar med funk-
tionshindrade barn för anskaffning och anpass-
ning av motorfordon m. m.

Bestämmelser om bilstöd finns i lagen
(1988:360) om handläggning av ärenden om bil-
stöd till handikappade. Riksförsäkringsverket
och de allmänna försäkringskassorna ansvarar för
bilstödet. Stöd kan lämnas i form av grundbi-
drag, inkomstprövat anskaffningsbidrag och an-
passningsbidrag. Fr.o.m. den 1 juli 1995 kan, un-
der vissa förutsättningar, bidrag också lämnas till
körkortsutbildning till den som beviljats bilstöd.
De huvudsakliga faktorer som styr utgifterna
inom området är personkretsens omfattning,
inkomstutvecklingen och prisutvecklingen på
fordonsmarknaden. Nytt bilstöd kan beviljas den
som tidigare fått sådant om minst sju år förflutit
sedan beslut senast fattades. Någon tidsbe-
gränsning finns inte beträffande anpassningsbi-
drag.

Den 1 november 1997 ändrades reglerna så att
bilstödet måste användas inom sex månader från

Tabell 6.13 Anslagsutveckling 16:8 Kostnader för statlig 1 assistansersättning 1
Tusental kronor		4 498 075	Anslags- sparande	221 920
1999	Utfall	4 498 075	Anslags- sparande	221 920
2000	Anslag	5 136 000	Utgifts- prognos	5 350 000
2001	Förslag	6 640 000
2002	Beräknat	7 606 000
2003	Beräknat	8 759 000

Statlig assistansersättning lämnas till funktions-
hindrade personer som har behov av personlig
assistans för sin dagliga livsföring under i ge-
nomsnitt mer än 20 timmar per vecka.

Anslaget disponeras av Riksförsäkringsverket.
De allmänna försäkringskassorna administrerar
och beslutar om ersättningen. Frågor om assi-
stansersättning regleras i lagen (1993:389) om
assistansersättning och i förordningen
(1993:1091) om assistansersättning. Rätten gäller
för svårt funktionshindrade personer som inte
fyllt 65 år och som bor i eget boende, servicehus
eller hos familj eller anhörig. Regeringen föreslår
i en särskild proposition (prop. 2000/2001:5) att
personer som beviljats assistansersättning före 65
års ålder skall få behålla denna rätt även därefter.
Ändringen föreslås träda i kraft den 1 januari
2001.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÄDE 9

Assistansersättning utgår under 2000 med
178 kronor per beviljad timme. Om det finns
särskilda skäl kan försäkringskassan efter ansö-
kan medge att schablonen får överskridas med de
godkända faktiska kostnaderna - dock högst
12 procent. Kommunerna finansierar beviljad
assistansersättning för de första 20 timmarna per
vecka. De faktorer som styr utgifterna på ansla-
get är personkretsens omfattning, antalet bevil-
jade assistanstimmar per vecka och beviljad assi-
stansersättning per timme.

Regeringens överväganden

Utgifterna för den statliga assistansersättningen
har ökat årligen sedan reformen trädde i kraft
1994. Utgiftsökningen består till största delen av
att antalet assistanstimmar per person och vecka
ökat väsentligt. I juni 2000 hade 8 765 personer
assistansersättning. I genomsnitt uppgick antalet
assistanstimmar per vecka till 86. I genomsnitt
utbetalades i juni 178,54 kronor per timme i assi-
stansersättning.

Som ett led i uppföljningen av reformen har
regeringen givit Riksförsäkringsverket i uppdrag
att analysera de bakomliggande orsakerna till de
ökade utgifterna för den statliga assistansersätt-
ningen. Syftet med uppdraget är bl.a. att för-
bättra underlaget för regeringens prognoser över
utgifterna på anslaget.

Prognoserna för 2001, 2002 och 2003 bygger
på antaganden om att den hittillsvarande utgifts-
utvecklingen fortsätter i det närmaste oförändrad
takt. Dessutom tillkommer kostnader för assi-
stansersättning till personer som fyllt 65 år och
som enligt regeringens förslag har rätt att behålla
sin assistans och assistansersättning.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 6 640 000 000 kronor anvisas under
anslaget 16:8 Kostnader för statlig assistanser-
sättning för 2001. För åren 2002 och 2003
beräknas anslaget till 7 606 000 000 kronor
respektive 8 759 000 000 kronor.

6.7.9 16:9 Statens institut för särskilt

utbildningsstöd

Tabell 6.15 Anslagsutveckling 16:9 Statens institut för
särskilt utbildningsstöd

Tusental kronor		9 406	Anslags- sparande	1 106
1999	Utfall	9 406	Anslags- sparande	1 106
2000	Anslag	10 163 ¹	Utgifts- prognos	10 219
2001	Förslag	20 781
2002	Beräknat	21 217 ²
2003	Beräknat	21 684 ²

' Varav 1 500 tkr på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vårpro-
positionen 2000.

²Motsvarar 20 781 tkr i 2001 års prisnivå.

Tabell 6.14 Beräkning av anslaget för 2001

Tusental kronor

Anslag 2000 5 136 000

Makroekonomiska förutsättningar 180 000

Volymer 1 324 000

Förslag 2001 6 640 000

Statens institut för särskilt utbildningsstöd
(Sisus) skall bidra till att uppnå målet för handi-
kappolitiken genom att förbättra förutsättning-
arna för utbildning och studier för unga och
vuxna personer med funktionshinder samt ge-
nom att med god kvalitet och kostnadseffektivi-
tet administrera och utveckla olika stöd som be-
hövs i och omkring studiesituationen för
personer med funktionshinder. Sisus ger också
kansliservice till Nämnden för Rh-anpassad ut-
bildning.

Av årsredovisningen för budgetåret 1999
framgår att Sisus anslagssparande när det gäller
förvaltningsanslaget vid utgången av budgetåret
1999 uppgick till drygt 1 miljon kronor, bl.a. be-
roende på lägre personalkostnader än vad som
budgeterats.

Regeringens överväganden

I sin årsredovisning för budgetåret 1999 redo-
visar Sisus sin verksamhet under verksamhets-
grenarna stöd inom folkhögskoleområdet, stöd
inom universitet och högskolor samt stöd inom
riksgymnasieverksamheten för svårt rörelsehind-
rade ungdomar. Sisus får efter regeringsbeslut i
maj 1998 ta ut avgift av Folkbildningsrådet för
att registrera ansökningar och redovisningar
samt bereda rådets beslut avseende förstärk-
ningsbidraget till folkhögskolor. Insatsen inne-
bär att Sisus får en helhetsbild av handikappinsat-
sema på folkhögskolorna. Den bidrags-
finansierade verksamheten skall ha som mål full
kostnadstäckning. Sisus fick 60 000 kronor av
Folkbildningsrådet under 1999 för att sköta
denna administration.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Sisus måluppfyllelse har varit god under 1999.
Sisus kunskapsstrategi visar fortsatt behov av
systematisering av kunskap av relevans för
ansvarsområdet.

Myndigheten kommer att få ökade arbetsupp-
gifter i enlighet med regeringens proposition
(1999/2000:79, bet. 1999/2000:SoU14, rskr.
1999/2000:240)) Från patient till medborgare -
en nationell handlingsplan för handikappolitiken.
Anslaget höjdes i tilläggsbudget i samband med
2000 års ekonomiska vårproposion med 1,5
miljoner kronor. Fr.o.m. 2001 tillförs anslaget
sammanlagt 12 miljoner kronor för kompetens-
utvecklingsinsatser i enlighet med inriktningen i
handikappropositionen, varav 9 miljoner kronor
avser stimulansbidrag till särskilda projekt under
åren 2001-2003.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 20 781 000 kronor anvisas under an-
slaget 16:9 Statens institut för särskilt utbild-
ningsstöd för 2001. För 2002 och 2003 beräknas
anslaget till 21 217 000 kronor respektive
21 684 000 kronor.

soners rättigheter och intressen samt verka för
att personer med funktionshinder uppnår full
delaktighet i samhällslivet och jämlikhet i lev-
nadsvillkoren. Målen för Handikappombuds-
mannens verksamhet omfattar således handi-
kappolitik inom alla politikområden och
samhällssektorer.

Tabell 6.16 Beräkning av anslaget för 2001

Tusental kronor

Anslag 2000	8 663 ¹
Pris- och löneomräkning	118
Ökat resursbehov	12 000
Förslag 2001	20 781
¹ Exklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för 2000

6.7.10 16:10 Handikappombudsmannen

Tabell 6.17 Anslagsutveckling 16:10 Handikappombuds- mannen
Tusental kronor		7 767	Anslags- sparande	-22
1999	Utfall	7 767	Anslags- sparande	-22
2000	Anslag	8 159	Utgifts- prognos	8 137
2001	Förslag	15 247
2002	Beräknat	15 553 ¹
2003	Beräknat	15 887 ¹

¹ Motsvarar 15 247 tkr i 2001 års prisnivå.

Regeringens överväganden

I årsredovisningen för budgetåret 1999 redovisar
Handikappombudsmannen sin verksamhet un-
der verksamhetsgrenarna ärendehandläggning,
uppföljning och analys samt information och
kunskapsöverföring. Handikappombudsmannen
har utvecklat effektiva och ändamålsenliga hand-
läggningsrutiner. Handikappombudsmannen har
i särskild ordning lämnat en rapport till rege-
ringen om sin verksamhet och om utvecklingen
inom handikappområdet samt givit förslag till
åtgärder. Vidare har man utarbetat en kunskaps-
strategi med tonvikt på en omvärldsanalys. Han-
dikappombudsmannens måluppfyllelse har varit
god under 1999.

I enlighet med regeringens proposition
(1999/2000:79, bet. 1999/2000:SoU14, rskr.
1999/2000:240)) Från patient till medborgare -
en nationell handlingsplan för handikappolitiken
höjs anslaget med 7 miljoner kronor för inrät-
tande av ett nationellt tillgänglighetscenter.

För att bidra till finansieringen av Nämnden
mot diskriminering överförs 25 000 kronor till
Utgiftsområde 8 anslaget 10:5 Ombudsmannen
mot etnisk diskriminering (DO).

Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 15 247 000 kronor anvisas under an-
slaget 16:10 Handikappombudsmannen för 2001.
För åren 2002 och 2003 beräknas anslaget till
15 553 000 kronor respektive 15 887 000 kronor.

Handikappombudsmannen skall bidra till att
uppnå målet för handikappolitiken genom att
bevaka frågor som angår funktionshindrade per-

ITabell 6.18 Beräkning av anslaget för 2001 I
Tusental kronor Anslag 2000	8159
Pris- och löneomräkning	113
Överföring till 00	-25
Ökat resursbehov	7 000
Förslag 2001	15 247

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÄDE 9

7 Politikområde Äldrepolitik

7.1 Omfattning

Politikområdet omfattar insatser som syftar till
att ge äldre människor förutsättningar att leva ett
självständigt liv med god livskvalitet. Det gäller
t.ex. insatser som bidrar till att höja kvaliteten
inom äldreomsorg och äldrevård samt stöd till
IT-utbildning för äldre.

Samhällets insatser inom äldrepolitiken ligger
inom ett flertal områden, bl.a. inom den gene-
rella socialpolitiken i form av pensionsförmåner,
hälso- och sjukvård, äldreomsorg (inom social-
tjänsten), bostadspolitik, kommunikationer
(inkl, färdtjänst), tillgänglighet (såväl fysisk som
tillgång till information m.m.), äldre på arbets-

marknaden, demokrati och inflytande samt kul-
tur och fritid.

Ansvaret för äldreomsorg och hälso- och
sjukvård åvilar i första hand landsting och kom-
muner. Statens stöd lämnas i huvudsak från ut-
giftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner.

Politikområdet omfattar medel för stimulans-
bidrag och åtgärder inom äldrepolitiken.

Pensioner och övriga pensionsförmåner redo-
visas under politikområdet Ekonomisk äldrepo-
litik.

7.2 Utgiftsutveckling

\|Tabell 7.1 Utgiftsutvecklingen inom politikomrädet \|
Miljoner kronor	Utfall 1999	Anslag 2000 ¹	Utgifts- prognos 2000	Förslag anslag 2001	Beräknat anslag 2002	Beräknat anslag 2003
17:1 Stimulansbidrag och åtgärder inom äldrepoli- tiken.	208,9	259,0	280,1	252,0	112,9	112,9
Totalt för Politikområdet Äldrepolitik	208,9	259,0	280,1	252,0	112,9	112,9

¹ Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 2000 i samband med den ekonomiska vårpropositionen.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

7.3 Mål

Regeringens förslag: Äldre skall kunna leva ett
aktivt liv och ha inflytande i samhället och över
sin vardag, kunna åldras i trygghet och med bi-
behållet oberoende, bemötas med respekt samt
ha tillgång till god vård och omsorg.

ningar att leva ett självständigt liv med god livs-
kvalitet, dels att ge äldre med behov service, vård
och omsorg av god kvalitet.

Ett område som behöver särskild uppmärk-
samhet är de äldres situation i IT-samhället. Som
exempel kan nämnas äldres möjligheter att få
tillgång till information eller att sköta post- och
bankärenden.

7.4 Politikens inriktning

Äldrepolitiken står inför en rad utmaningar.
Kortsiktigt handlar det om att komma tillrätta
med problem och brister inom äldreomsorgen.
Långsiktigt är det fråga om att anpassa samhället
till en annan befolkningsstruktur med en betyd-
ligt större andel av invånarna 65 år och äldre. Det
innebär att det finns behov av en ny syn på åld-
randet och på äldre människors roll som sam-
hällsmedborgare.

Regeringen har under de senaste åren vidtagit
flera åtgärder för att skapa bättre förutsättningar
för kommuner och landsting att ytterligare ut-
veckla verksamheten inom socialtjänst och hälso-
och sjukvård. Regeringen har bl.a. höjt det gene-
rella statsbidraget till kommunsektorn. Under
det kommande året fortsätter regeringen sitt
arbete med att genomföra den nationella hand-
lingsplanen för äldrepolitiken (prop.
1997/98:113, bet. 1997/1998SoU24, rskr.
1997/98:307). År 2001 är det tredje och sista året
då särskilda satsningar görs inom vissa priorite-
rade områden.

Regeringen avser att under våren 2002 lämna
en redogörelse till riksdagen avseende genom-
förandet av handlingsplanen.

Den parlamentariska äldreberedningen, som
tillsattes i december 1998, har som uppgift att
skapa förutsättningar för en långsiktig utveckling
av äldrepolitiken. Beredningens arbete inriktar
sig på tre huvudområden; äldre i arbetslivet, det
friska pensionärslivet och äldre inom vård och
omsorg. Äldreberedningen kommer att avsluta
sitt arbete i maj 2003.

Uppföljningen av genomförandet av hand-
lingsplanen samt den parlamentariska äldrebe-
redningens förslag kommer att vara viktiga un-
derlag när regeringen förbereder insatser för att
utveckla äldrepolitikens innehåll. Samhällets in-
satser inom äldrepolitiken behöver även i fort-
sättningen inriktas dels på att ge äldre förutsätt-

7.5 Insatser

7.5.1 Statliga insatser inom
politikområdet

Statens insatser inom äldrepolitiken omfattar
främst lagstiftning, tillsyn samt olika åtgärder för
att stimulera utvecklingen inom äldreområdet.

Regeringen gav 1996 Socialstyrelsen i uppdrag
att under åren 1997 till 2000 följa utvecklingen på
äldreområdet. Socialstyrelsen lämnade en
slutredovisning av uppdraget i juni 2000.

I juni 1998 antog riksdagen regeringens pro-
position Nationell handlingsplan för äldrepoliti-
ken. Riksdagsbeslutet innebar bl.a. nya nationella
mål för äldrepolitiken samt vissa ändringar och
tillägg i socialtjänstlagen. Riksdagen tog sam-
tidigt ett beslut om att 300 miljoner kronor år-
ligen skall fördelas under perioden 1999-2001
för att stödja och påskynda kvalitetsutvecklingen
inom äldreområdet. Bl.a. har Socialstyrelsen och
länsstyrelserna fått en resursförstärkning för att
kunna bedriva fördjupad tillsyn inom äldreom-
rådet. Forskning och kunskapsutveckling inom
äldreområdet, fortbildning av arbetsledare och
förtroendevalda samt utveckling av stödet till
anhöriga är exempel på andra insatser som er-
håller statligt stöd.

I juli 2000 presenterade regeringens Äldre-
projekt en halvtidsuppföljning av genomförandet
av den nationella handlingsplanen för äldrepo-
litiken.

7.5.2 Insatser utanför politikområdet

Regeringen har under senare år tillfört extra me-
del till kommuner och landsting bl.a för att skapa
bättre förutsättningar för verksamhetsutveckling
inom socialtjänst och hälso- och sjukvård. I re-
geringens skrivelse Utvecklingen inom den kom-
munala sektorn (skr. 1999/2000:102) redogörs

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

närmare för kommunernas insatser inom äldre-
omsorgen.

Regeringens proposition Nationell handlings-
plan för handikappolitiken (prop. 1999/2000:79,
bet. 1999/2000:SoU14, rskr. 1999/2000:240)
antogs av riksdagen i maj 2000. Målen och de åt-
gärder som beslutades omfattar personer med
funktionshinder i alla åldrar och är också av be-
tydelse för många äldre. Som exempel kan näm-
nas åtgärder mot domstolstrots samt åtgärder
som ökar tillgängligheten i samhället, både vad
gäller fysisk tillgänglighet och tillgång till infor-
mation.

Regeringen anser att det är angeläget att
komma tillrätta med de brister som finns i det
medicinska omhändertagandet av äldre inom den
kommunala vården och omsorgen. Ett mål för
resurstillskottet till vården och omsorgen under
perioden 2001-2004 är att säkra tillgången till
läkare, sjuksköterskor, undersköterskor och
annan rehabiliteringspersonal, liksom tillgång till
den samlade sjukvårdens resurser. Genom
tillskottet kommer satsningen på stöd till an-
höriga som vårdar långvarigt sjuka, äldre eller
människor med funktionshinder att förlängas
under åren 2002-2004. Ett annat prioriterat
område är att i ökad utsträckning uppmärk-
samma psykisk ohälsa hos äldre. Dessutom inne-
bär medelstillskottet en fortsatt satsning på
FoU-center inom äldreområdet under perioden
2002-2004.

Frågor om färdtjänst och riksfärdtjänst hante-
ras sedan 1998 inom det trafikpolitiska området
under utgiftsområde 22. Inom ramen för en ut-
värdering av handikappolitiken inom transport-
området, med särskild inriktning på färdtjänst

och kollektivtrafik, har regeringen givit Vägver-
ket i uppdrag att redovisa tillståndet och utveck-
lingen inom färdtjänsten. Uppdraget skall redo-
visas under hösten 2000.

7.6 Resultatbedömning

Målet som angavs i budgetpropositionen för
2000 är att äldre skall kunna leva ett aktivt liv och
ha inflytande i samhället och över sin vardag,
kunna åldras i trygghet och med bibehållet obe-
roende, bemötas med respekt samt ha tillgång till
god vård och omsorg.

7.7 Resultat

I bl.a. Socialstyrelsens slutrapport från Äldre-
uppdraget (Socialstyrelsen följer upp och utvär-
derar 2000:4) framgår att andelen personer som
får hjälp av den offentliga äldreomsorgen har
fortsatt att minska. Enligt Socialstyrelsens rap-
port fortsätter omstruktureringen inom hem-
tjänsten, vilket medför att personer med mindre
behov ställs utanför det offentliga åtagandet.
Äldres behov av service tillgodoses i större om-
fattning genom anhöriga eller tjänsteköp på den
privata marknaden. Det är de äldre kvinnorna
samt döttrar och svärdöttrar som i högre ut-
sträckning än de äldre männen och sönerna och
svärsönerna kompenserar bortfallet av insatserna
för make/maka eller (svär) föräldrar. Social-
styrelsen gör bedömningen att den allt mer re-
striktiva tilldelningen av hemtjänst drabbar ett
stort antal äldre med välfärdsförluster och sänkt
livskvalitet som följd.

ITabell 7.2 Antalet äldre totalt som erhållit hjälp av kommunens äldreomsorg under åren 1994-1999 1
	Ordinärt boende	förändring från föregående år	Särskilt boende inkl, landstingens långvård/geriatrik	förändring från föregående år	Service, värd och omsorg, totalt	förändring från föregående år
1994	145 100	-4 600	132 700	3 100	277 800	-1 500
1995	137 600	-7 500	134 000	1 300	271 600	-6 200
1996	133 800	-3 800	133 800	-200	267 600	-4 000
1997	130 100	-3 700	133 500	-4300	263 600	-4 000
1998 ¹	130 000	-100	128 200	-5 300	258 200	-5 400
1999	142 421	12 421	127 040	-1 160	269 461	11 261

Källa: Socialstyrelsen och kompletterande skattningar från Socialstyrelsen och Socialdepartementet

¹ För att kompensera ett stort bortfall avseende år 1998 har mer omfattande skattningar gjorts

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÄDE 9

Den i tabellen redovisade ökningen under 1999
av antalet personer som erhåller hjälp i ordinärt
boende utgörs i första hand av personer som en-
bart erhåller hemsjukvård, medan personer med
hjälp från hemtjänsten ökat i betydligt mindre
omfattning. När det gäller särskilt boende har
antalet personer i permanent boende minskat
medan antalet i korttidsboende har ökat något.

De äldre som erhåller vård och omsorg, i såväl
ordinärt som särskilt boende, har betydligt större
vårdbehov i dag jämfört med tidigare. Färre per-
soner får hjälp men omfattningen per hjälpt per-
son har ökat. Aven innehållet i vård och omsorg
har förändrats.

Utvecklingen inom äldreområdet är till största
delen beroende av kommunala resurser, prio-
riteringar och insatser. Riksdagens och rege-
ringens intention med de utökade statsbidragen
är att de skall användas för att förbättra förut-
sättningarna för att bibehålla och utveckla kvali-
teten inom skola, vård och omsorg. Statistik från
Svenska Kommunförbundet (Kommunal Perso-
nal 1999) visar att sysselsättningen inom vård
och omsorg har ökat mellan 1998 och 1999.

Länsstyrelsernas förstärkning av tillsynsverk-
samheten har möjliggjort en fördjupad verk-
samhetstillsyn i både särskilda boenden och i
hemtjänsten. Samarbetet med Socialstyrelsernas
regionala tillsynsenheter har utvecklats.

Länsstyrelsernas tillsynsarbete visar att om-
vårdnaden i både särskilda boenden och i hem-
tjänsten i huvudsak är av god kvalitet. Många
kommuner har börjat utveckla metoder för att
följa upp och säkra kvaliteten inom äldreomsor-
gen, bl.a. till följd av den nya lagstiftningen inom
området. Socialstyrelsen uppger dock i sin årsre-
dovisning för 1999 att i princip ingen kommun
ännu har ett fungerande kvalitetssystem, som
möjliggör egenkontroll.

Flera länsstyrelser framhåller att de som er-
håller äldreomsorg i stort sett är nöjda med be-
mötande och insatser. De äldre uppger dock i
olika undersökningar att personalen ofta är allt-
för tidspressad, vilket resulterar i att utrymmet
för den sociala dimensionen i omvårdnaden be-
gränsas. I Socialstyrelsens slutrapport av Äldre-
uppdraget framkommer även att det finns brister
i individanpassningen av den hjälp äldre får och i
brukarinflytandet, både vad gäller de äldres och
anhörigas möjligheter till inflytande.

Flera länsstyrelser tar i sina årsredovisningar
upp svårigheterna för kommuner och privata
vårdgivare att rekrytera och behålla personal med
rätt kompetens. Situationen påverkar möjlighe-

terna att kunna tillgodose äldres behov av vård
och omsorg av god kvalitet. Socialstyrelsen upp-
ger att många kommuner och landsting har vid-
tagit åtgärder för att förbättra personal- och
kompetensförsörjning.

I många kommuner råder det brist på platser i
särskilda boendeformer. Detta medför att beslut
inte alltid verkställs inom rimlig tid eller att den
enskilde erhåller ett avslagsbeslut trots bedömt
behov. Enligt rapporter från landets länsstyrelser,
som inkommit till regeringen 1 juli 2000, fanns
cirka 2 500 ej verkställda bifallsbeslut och cirka
1 600 avslagsbeslut trots behov av insatsen.

Av länsstyrelsernas årsredovisningar framgår
att boendestandarden i det särskilda boendet har
förbättras. Samtidigt framhåller flera länsstyrel-
ser att det fortfarande finns problem med låg
boendestandard och stora sjukhusliknande bo-
endeenheter.

Resultatet av tillsynen visar att det finns kvar-
varande brister i handläggning och dokumenta-
tion av ärenden inom äldreomsorgen, brister
som riskerar att eftersätta enskildas rättssäkerhet.

Enligt länsstyrelsernas årsredovisningar har
den nya bestämmelsen i 5 § socialtjänstlagen
(1980:620)om kommuners ansvar att underlätta
för den som vårdar en närstående långvarigt sjuk,
äldre eller funktionshindrad lett till att kommu-
nernas insatser för stöd till anhöriga utvecklats.
De vanligaste formerna för anhörigstöd är växel-
vård, hemtjänst, dagverksamhet och stöd från
frivilliga organisationer. Det statliga stimulansbi-
draget till landets samtliga kommuner har med-
verkat till denna utveckling.

Flera länsstyrelser har genomfört uppföljning-
ar av tidigare tillsyn och detta visar att synpunk-
ter/kritik tagits emot av kommunerna och aktu-
ella problem har rättats till.

Socialstyrelsen har under de senaste åren på-
talat brister i de medicinska insatserna inom den
kommunala äldreomsorgen. Situationen har för-
bättrats något, men det finns fortfarande ett stort
behov av utökade läkarinsatser.

Fr.o.m. den 1 januari 1999 har avgiftsbestäm-
melserna i 35 § socialtjänstlagen avseende äldre-
och handikappomsorg förtydligats vad gäller be-
räkning av omsorgstagares förbehållsbelopp.
Även kommunernas jämkningsskyldighet med
avseende på make/maka/sambos situation har
tydliggjorts. Effekterna av förändringarna har
hittills varit begränsade. Problemen med låga
förbehållsbelopp, make/maka/sambos ekono-
miska situation samt stora olikheter vad gäller
nivåer på avgifterna såväl inom som mellan

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

kommuner kvarstår. Skillnaderna har dessutom
ökat mellan 1997 och 1999 (Äldreuppdraget
2000:1).

Inom ramen för beslutade stimulansbidrag till
äldrebostäder m.m. har Boverket beviljat medel
till 168 projekt för nybyggnation av drygt 1 800
lägenheter och ombyggnad av cirka 3 700 lägen-
heter. Av dessa har ca 3 500 lägenheter färdig-
ställts t.o.m. juni 2000.

Den nya bestämmelsen i 71 a § socialtjänst-
lagen om anmälningsplikt för personal avseende
missförhållanden inom äldreomsorgen och om-
sorgen om personer med funktionshinder - Lex
Sarah - har upplevts som svårtolkad av dem som
skall tillämpa den. Med anledning av detta har
Socialstyrelsen meddelat föreskrifter och all-
männa råd angående tillämpningen av Lex Sarah,
gällande från och med den 1 juli 2000.

Enligt en rapport från Folkhälsoinstitutet har
förekomsten av hälsofrämjande arbete bland
äldre ökat under senare år. Det är också vanligare
att kommuner, landsting och frivilligorganisa-
tioner samverkar i detta arbete.

När det gäller handlingsplanens åtgärd fort-
bildning av arbetsledande personal inom äldre-
omsorgen visar Socialstyrelsens uppföljning av-
seende 1999 att endast ett fåtal personer påbörjat
utbildning under året. Orsaken är främst att det
har tagit tid att planera och upphandla utbild-
ningarna. Uppgifter tyder på att satsningen un-
der 1999 i större utsträckning riktats till arbets-
ledare än till biståndshandläggare.

Inom ramen för regeringens satsning på
forskning om äldre och åldrande har Socialveten-
skapliga forskningsrådet (SFR) i mars 2000 be-
slutat att anslå medel för inrättandet av två na-
tionella forskningsinstitut, det ena vid
Linköpings universitet och det andra i
Stockholm där Stockholms universitet och Ka-
rolinska institutet är huvudmän.

Sammanfattningsvis visar halvtidsuppfölj-
ningen (dnr S2000/4746/ST) av den nationella
handlingsplanen för äldrepolitiken att förstärk-
ningen av det statliga stödet inom ramen för
handlingsplanen har bidragit till att man på lokal
och regional nivå har börjat arbeta aktivt med de
prioriterade insatserna i syfte att förverkliga må-
len. Många satsningar som gjorts i enlighet med
handlingsplanen har kommit igång först under
senare delen av 1999 men nästan samtliga aktivi-
teter var i gång vid årsskiftet 1999-2000. I de
flesta fall är det ännu för tidigt att kunna se re-
sultatet av de satsningar som gjorts.

7.7.1 Analys och slutsatser

Regeringen konstaterar att det i huvudsak
bedrivs bra äldreomsorg i landet och att de flesta
äldre som är i behov av vård och omsorg erhåller
sådan med god kvalitet. Det finns dock brister.
Vissa äldres behov tillgodoses inte på ett till-
fredsställande sätt, vilket bl.a. det stora antalet ej
verkställda beslut och avslagsbeslut visar. Målet
för äldrepolitiken omfattar dessutom fler aspek-
ter på åldrandet än vården och omsorgen. Ännu
återstår mycket arbete för att målen för äldre-
politiken skall uppnås.

Antalet platser för permanent särskilt boende
har minskat sedan 1996. Rapporter från landets
länsstyrelser visar att det i många kommuner rå-
der brist på platser i det särskilda boendet. Rege-
ringen anser det vara oacceptabelt med det stora
antalet ej verkställda beslut och avslagsbeslut
trots bedömt behov.

Intresset har varit stort för de stimulansbidrag
som tilldelats kommuner för ny- och ombygg-
nad av särskilt boende i enlighet med den natio-
nella handlingsplanen för äldrepolitiken. En stor
del av de bidrag som beslutats har använts till
standardhöjningar inom befintliga särskilda bo-
enden. I viss utsträckning har bidraget använts
för nybyggnad.

Satsningen på att utveckla stödet till anhöriga
är betydelsefull eftersom de anhöriga gör stora
insatser inom vård och omsorg om äldre. Genom
resurstillskottet till vården och omsorgen
kommer satsningen att fortsätta under åren
2002-2004. Regeringen anser dock att det är
viktigt att de anhörigas insatser även
fortsättningsvis är av frivillig karaktär och ett
komplement till den offentliga äldreomsorgen.

Socialstyrelsen och länsstyrelserna har efter
beslutade resursförstärkningar kunnat intensifi-
era sina insatser inom tillsynsverksamheten och
bidra till kunskapsutvecklingen i kommunerna.
Den ökade tillsynen har inneburit att länsstyrel-
serna fått bättre kunskap om vården av och om-
sorgen om äldre.

Regeringen konstaterar att kvalitetsfrågor
inom äldreomsorgen uppmärksammas i ökad
omfattning i kommunerna. Det är positivt att så
många av de äldre är nöjda med personalens be-
mötande.

Regeringen bedömer att det är viktigt att sats-
ningen på fortbildning av arbetsledare även
kommer biståndshandläggare till del.

De förtydliganden som gjordes i socialtjänst-
lagen 1999 angående avgifter inom vården och

18 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nrl. Del2

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

omsorgen om de äldre har inte varit tillräckliga
för att komma till rätta med de problem som
finns inom området.

Det stora intresset för de tidigare redovisade
stimulansbidragen tyder på att det i kommuner
och landsting finns intresse för utveckling av äld-
repolitiken. Den förändrande demografiska
strukturen, med en ökande andel äldre i samhäl-
let, påverkar sannolikt intresset i kommuner och
landsting för att arbeta med äldrefrågor utifrån
ett bredare perspektiv.

Av rapporter från Socialstyrelsen och länssty-
relserna framgår att de statliga insatserna har bi-
dragit till positiva effekter och att det första in-
trycket är att stimulansbidragen kommer att
innebära en väsentlig kvalitetsutveckling på res-
pektive område inom äldreomsorgen. Merparten
av de åtgärder och det utvecklingsarbete som
bedrivs i kommunerna ger dock effekter först på
längre sikt.

7.8 Budgetförslag

7.8.1 17:1 Stimulansbidrag och åtgärder

inom äldrepolitiken

Tabell 7.3 Anslagsutveckling 17:1 Stimulansbidrag och
åtgärder inom äldrepolitiken___________________________

Tusental kronor

1999	Utfall	208 896	Anslags- sparande	21 104
2000	Anslag	259 000 ¹	Utgifts- prognos	280 104
2001	Förslag	251 946
2002	Beräknat	112 946
2003	Beräknat	112 946
¹ Inklusive en minskning med 1 000 tkr i samband med den ekonomiska vårpro-

positionen.

I propositionen Nationell handlingsplan för äld-
repolitiken aviserade regeringen att särskilda
medel skulle avsättas för att genomföra priorite-
rade insatser för att förverkliga målen i hand-
lingsplanen under åren 1999-2001. Fr.o.m. år
2001 omfattar anslaget även bidraget till pensio-
närsorganisationerna som tidigare ingick i an-
slaget B5 Bidrag till handikapp- och pensionärs-
organisationer.

Avvikelsen mellan budget och utfall budget-
året 1999 beror på att flertalet satsningar kom
igång först under andra halvåret 1999. Vid års-
skiftet 1999/2000 var dock flertalet aktiviteter i
gång. Samtliga projekt m.m. kommer att ha

startat under 2000. Det finns flera förklaringar
till denna fördröjning på såväl nationell som
lokal och regional nivå. Efter besluten på natio-
nell nivå har det fordrats ett omfattande lokalt
och regionalt förberedelsearbete. Tid för upp-
handling, personalrekrytering samt i vissa fall
kapacitetsbrister har bidragit till att aktiviteterna
startat först under andra halvåret 1999.

Regeringens överväganden

Från anslaget har bidrag lämnats till följande ak-
tiviteter under 1999 och 2000. Dessa satsningar
kommer att fortsätta under 2001.

För åren 1999-2001 har sammanlagt 210 mil-
joner kronor avsatts för fortbildning av arbets-
ledare och förtroendevalda. Syftet med bidraget är
att stödja kommunernas arbete med fortbildning
av arbetsledare och biståndshandläggare inom
äldreomsorgen. Då utbildningarna kommit igång
först under senare delen av 1999 kommer hela
satsningen inte att kunna slutredovisas förrän
under första halvåret 2003. Inför 2001 beräknas
anslaget för denna åtgärd till 60 miljoner kronor.

Fortbildningen för förtroendevalda kommer
att genomföras i form av sex regionala konferen-
ser under hösten 2001. Inbjudna till konferen-
serna är politiskt förtroendevalda samt förtroen-
devalda från kommunala och landstingskommu-
nala pensionärsråd.

Under åren 1999-2001 har avsatts sammanlagt
300 miljoner kronor till stöd till anhöriga. Målet
med arbetet skall vara att åstadkomma en varak-
tig kvalitetshöjning i det stöd som kommunerna
erbjuder anhöriga. Under 1999 har samtliga
kommuner redovisat en treårig handlingsplan för
arbetet med att utveckla stödet. Arbetet sker i
samverkan med anhörig- och frivilligorganisa-
tioner. Drygt hälften av kommunerna har upp-
givit att man även samarbetar med primärvården.
Socialstyrelsens uppföljning av stimulansbi-
dragets första år pekar på tydliga tendenser till
utökning av olika former av anhörigstöd. Inför
2001 beräknas anslaget för utveckling av stödet
till anhöriga till 100 miljoner kronor. Som
tidigare nämnts innebär medelstillskottet till
vården och omsorgen en fortsatt satsning på
utveckling av anhörigstödet under åren 2002-
2004. Stödet under dessa år föreslås inordnas i
det generella statsbidraget till kommunerna.

I den nationella handlingsplanen för äldrepo-
litiken föreslog regeringen ett tidsbegränsat sti-
mulansbidrag till försöksverksamheter i kom-

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÄDE 9

muner och landsting som syftar till utveckling
och nytänkande inom vård-, omsorgs- och ser-
viceverksamheter. Under åren 1999-2001 har
sammanlagt 229 miljoner avsatts till olika än-
damål. Inför 2001 beräknas anslaget för denna
åtgärd till 89 miljoner kronor.

Inom ramen för regeringens satsning på för-
söksverksamheter i kommuner och landsting som
syftar till utveckling och nytänkande inom äldre-
området har regeringen under åren 1999 och
första halvåret 2000 beviljat stimulansbidrag till
drygt 185 projekt. Brukarinflytande, äldre med
psykiskt ohälsa, äldre invandrare och integration,
generationsöverskridande verksamhet samt häl-
sofrämjade insatser är exempel på områden där
projekt har initierats. Huvudmän för projekten
är kommuner, landsting och föreningar. De
flesta projekten är fleråriga.

Samtliga 21 försöksverksamheter som beviljats
medel för uppsökande verksamhet har kommit i
gång.

Regeringen beviljade 1999 stöd till 15 FoU-
center inom äldreområdet. Först under våren
2000 har samtliga kommit i gång med sin verk-
samhet. Medelstillskottet till vården och
omsorgen innebär ett fortsatt stöd till
uppbyggnad av regionala FoU-center inom
äldreområdet även under perioden 2002-2004
med sammanlagt 60 miljoner kronor.

Regeringen har beviljat stöd till 4 projekt som
skall utveckla s.k. longitudinella områdesdataba-
ser, vilket innebär man under en längre tid samlar
in uppgifter som beskriver åldrandet ur medi-
cinsk och social synvinkel samt vilka insatser den
enskilde erhåller från äldreomsorg, hälso- och
sjukvård, anhöriga m.fl. Syftet är att möjliggöra
en bättre uppföljning och analys av gjorda insat-
ser kopplat till de behov som finns. Satsningen är
långsiktig och kan behöva ekonomiskt stöd från
staten även efter 2001.

Regeringen har beslutat om stöd till cirka
20 projekt som avser IT-utbildning för äldre
samt till 5 projekt som avser tillämpningen av
IT-teknik inom vård och omsorg.

Resultatet av den nationella kartläggningen av
telefonupplysning riktad till äldre och deras an-
höriga som genomfördes hösten 1999 visar att
det inte finns något större intresse för eller be-
hov av den nationella telefonjour som beskrevs i
den nationella handlingsplanen för äldrepoliti-
ken. Det finns däremot behov av lokala och re-
gionala telefonjourer. Mot denna bakgrund
kommer regeringen att inom kort fatta beslut
om insatser för att stödja sådana telefonjourer.

Under 1999 användes cirka tre miljoner
kronor för ett tiotal nationella aktiviteter under
FN:s äldreår. Som exempel kan nämnas Senior-
surfdag, Generationskonferens och aktiviteter
som rör attityder till äldre och åldrande.

Under anslaget lämnas statsbidrag till pensio-
närsorganisationer. Villkoren för bidraget regleras
i förordningen (1994:316) om statsbidrag till
pensionärsorganisationer. Under 2000 har fem
rikstäckande pensionärsorganisationer erhållit
bidrag. Anslaget administreras av Socialstyrelsen.
Under senare år har antalet pensionärsorganisa-
tioner ökat medan anslagsnivån varit oförändrad.
Regeringen gjorde därför i 2000 års ekonomiska
vårproposition bedömningen att det behövs
ytterligare medel för att kunna lämna bidrag till
pensionärsorganisationerna. Anslaget höjdes
därför med 1 miljon kronor för 2000. Motsvar-
ande ökning föreslås fr.o.m. 2001.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 251 946 000 kronor anvisas under an-
slaget 17:1 Stimulansbidrag och åtgärder inom
äldrepolitiken för 2001. För 2002 och 2003 be-
räknas anslaget till 112 946 000 kronor respektive
112 946 000 kronor.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÄDE 9

8 Politikområde Socialtjänstpolitik

8.1 Omfattning

Politikområdet omfattar insatser för att förbättra
situationen för utsatta grupper, t.ex. personer
och familjer med behov av socialbidrag, utsatta
barn och familjer, hemlösa, missbrukare, kvinnor
och män som prostituerar sig och kvinnor utsatta
för våld. Ansvaret för att människor i socialt
utsatta situationer får det stöd och den hjälp de
behöver vilar enligt socialtjänstlagen (1980:620)
på kommunen. Det rör sig bl.a. om bistånd i
form av socialbidrag, vård av barn och unga, vård

av missbrukare samt åtgärder för andra utsatta
grupper i samhället. Statens stöd till detta lämnas
i huvudsak från utgiftsområde 25 Allmänna
bidrag till kommuner. Till politikområdet hör
Statens institutionsstyrelse (SiS) som ansvarar
för vård som sker utan eget samtycke enligt
lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa
fall, vård av unga enligt 12 § lagen (1990:52) med
särskilda bestämmelser om vård av unga samt
lagen (1998:603) om sluten ungdomsvård.
Under politikområdet redovisas också bidrag till
utveckling av socialt arbete m.m. samt
utvecklingsmedel till åtgärder för hemlösa.

8.2 Utgiftsutveckling

Tabell 8.1 Utgiftsutvecklingen inom politikomradet

Miljoner kronor

	Utfall 1999	Anslag 2000 ¹	Utgifts- prognos 2000	Förslag anslag 2001	Beräknat anslag 2002	Beräknat anslag 2003
18:1 Bidrag till utveckling av socialt arbete m.m.	60,1	65,0	65,0	88,4	98,4	98,4
18:2 Statens institutionsstyrelse	488,0	653,2	573,1	604,2	617,2	630,9
18:3 Utvecklingsmedel till åtgärder för hemlösa	3,7	10,0	12,0	10,0
Totalt för Politikområde Socialtjänstpolitik	551,7	728,2	650,1	702,6	715,5	729,3

¹ Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 2000 i samband med den ekonomiska vårpropositionen.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

8.3 Mål

Regeringens förslag: Stärka förmågan och möjlig-
heten till social delaktighet för ekonomiskt och
socialt utsatta personer samt stärka skyddet för
utsatta barn.

ringens uppdrag tillämpningen av lagstiftningen
inom området samt konsekvenser av ny lagstift-
ning. Socialstyrelsen följer också utvecklingen
vad gäller insatser för utsatta grupper, följer upp
och utvärderar det sociala arbetet samt ger stöd
till metod- och kvalitetsutveckling i den kom-
munala verksamheten.

Social utsatthet kan ta sig många uttryck. Det
kan vara fråga om långvarigt socialbidragsbehov,
missbruk, hemlöshet eller prostitution. Barn som
växer upp i miljöer där det förekommer våld,
kriminalitet, missbruk och psykisk sjukdom eller
i familjer med långvarigt socialbidragsbehov
löper särskilt stor risk för social utsatthet. Målet
följs upp genom att följa tillämpningen av lag-
stiftning och insatser för utsatta individer, ge-
nom Socialstyrelsens och länsstyrelsernas tillsyn
av verksamhet och individärenden samt genom
uppföljning av stimulansmedel. Uppföljningen
av statsbidraget redovisas i regeringens årliga
skrivelse Utvecklingen inom den kommunala
sektorn.

Målet för den sociala omsorgen som angavs i
budgetpropositionen för 2000 är att den bedrivs
med god kvalitet och effektiv resursanvändning
samt tillgodoser den enskilde individens behov
av vård, omsorg, stöd och service. Resultatbe-
dömningen i avsnitt 8.6 baseras på detta mål.

8.4 Politikens inriktning

Målet för regeringens politik är att säkra alla
människors välfärd i Sverige. Välfärd handlar
ytterst om individens förfogande över resurser
som gör det möjligt att kontrollera och styra sitt
liv. De statliga insatserna skall syfta till att
minska det långvariga behovet av socialbidrag, att
fler missbrukare genom rehabiliteringsinsatser
skall bli fria från sitt beroende, att fler hemlösa
skall få ett ordnat boende och att de utsatta bar-
nen skall få den vård och det stöd som de behö-
ver.

Regeringen styr genom att formulera och följa
upp mål för politikens genomförande, genom
lagstiftning och genom tillsyn, uppföljning, ut-
värdering samt stöd till metod- och kvalitets-
utveckling. Syftet är att bidra till att kommunala
verksamheter stärks och utvecklas så att de bäst
kan svara mot särskilt utsatta gruppers behov.
Socialstyrelsen och länsstyrelserna följer på rege-

8.5 Insatser

8.5.1 Statliga insatser inom

politikområdet

Statens insatser inom politikområdet består
främst av lagstiftning, tillsyn, myndigheternas
utvecklingsarbete samt vissa stimulansbidrag.
Tillsyn över socialtjänsten, som bedrivs på både
central och regional nivå, omfattar såväl kom-
munernas socialtjänst som institutioner inom
socialtjänsten och enskilda vårdhem. Länsstyrel-
sernas tillsyn omfattar både hanteringen av en-
skilda ärenden och uppföljning av verksamheter.
Regeringen stödjer genom Socialstyrelsen ett ut-
vecklingsarbete som syftar till att höja kvaliteten
och utveckla kunskapen om det sociala arbetet
och dess effekter. Det sker bl.a. genom forsk-
ning, uppföljning och utvärdering samt genom
stöd till metod-, kunskaps- och kvalitetsutveck-
ling. Länsstyrelsernas och Socialstyrelsens sam-
lade bedömning av utvecklingstendenser och
brister i det sociala arbetet som sker inom ramen
för den sociala tillsynen är i det sammanhanget
av stor betydelse. Statens institutionsstyrelse,
(SiS), bedriver omfattande forsknings- och ut-
vecklingsarbete inom sitt område.

Regeringens direkta stöd till utvecklingen av
olika verksamheter har karaktären av stimulans-
medel. Sedan 1995 förfogar länsstyrelserna över
medel för att stimulera utvecklingen av öppen-
vårdsinsatser inom ungdoms- och missbrukar-
vården i kommunerna. Medlen har också kunnat
användas för att utveckla metoder för tidig
upptäckt och tidiga insatser för ungdomar och
missbrukare. Socialstyrelsen disponerar därut-
över sedan mitten av 1980-talet medel för ut-
veckling av missbrukarvården samt medel för bi-
drag till organisationer som arbetar för att
motverka våld mot kvinnor och barn.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Hemlösa och missbrukare

För att stimulera utvecklingen av nya metoder
för att avhjälpa hemlösheten har regeringen un-
der en treårsperiod, med början 1999, avsatt to-
talt 30 miljoner kronor. Medlen skall användas
till nyskapande projekt som syftar till att skapa
en bättre situation för hemlösa och förhindra att
hemlöshet uppstår.

Staten är genom Statens institutionsstyrelse
(SiS) huvudman för de hem som avses i 12 § la-
gen (1990:52) med särskilda bestämmelser om
vård av unga (särskilda ungdomshem), och lagen
(1998:603) om sluten ungdomsvård samt 22 och
23 §§ lagen (1988:870) om vård av missbrukare i
vissa fall (LVM-hem). Vård av vuxna missbru-
kare bedrivs vid 15 institutioner med samman-
lagt 349 vårdplatser. Under 2000 kommer plats-
antalet att utökas till 363. SiS bedriver ett
kontinuerligt utvecklingsarbete för att höja kva-
liteten på vården, bland annat genom kompe-
tenshöjande insatser för personalen och en ökad
differentiering av vården. SiS utvecklar också
samarbetet med kommunerna i syfte att åstad-
komma fungerande vårdkedjor och bättre efter-
vård. Under 1999 har SiS presenterat flera nya
studier om LVM-vården, som sammantaget
inneburit att kunskapen om vården och de
tvångsvårdade klienterna förbättrats och som
ligger till grund för den fortlöpande föränd-
ringen av verksamheten. SiS arbetar för att ut-
veckla behandlingen av missbrukare även inom
ungdomsvården.

Som ett led i uppföljningen av utvecklingen
inom missbrukarvården har Socialstyrelsen gjort
en studie av insatser och klienter i behandlings-
enheter inom missbrukarvården avseende 1999.1
studien kartläggs bl.a. behandlingsenheternas
karaktär och insatsutbud, aktuella klienter i be-
handling samt behandlingsenheter och klienter
per län. Kartläggningen, som kompletterar den
årliga statistiken över insatser, ger en fördjupad
kunskap om den samlade missbrukarvården.

Utsatta barn och unga

Socialstyrelsens arbete med att utveckla och för-
bättra kommunernas kunskaper och metoder i
det sociala barnavårdsarbetet omfattar olika om-
råden. En plan för arbete med utsatta barn och
ungdomar utvecklas. Denna skall omfatta insat-
ser från hälso- och sjukvård, habilitering och so-
cialtjänst. För socialtjänstens del ligger fokus för

närvarande på barnperspektivet i familjerätt samt
på insatser för att förbättra kvaliteten på utred-
ningar, bedömningar och uppföljningar inom so-
cialtjänsten. Ett exempel på sådant arbete är det
s.k. Dartingtonprojektet som syftat till att ut-
veckla praktiska verktyg som kan hjälpa social-
arbetare att bedöma och följa upp insatser för
barn och unga i samhällsvård. Som en fortsätt-
ning på Dartingtonprojektet pågår under åren
1999-2001 projektet Barns Behov i Centrum. I
detta utvecklingsarbete skall ett tvärprofessio-
nellt system för utredning, bedömning och
uppföljning inom den sociala barnavården prövas
i ett antal kommuner/kommundelar. Försöks-
verksamheten syftar till att stärka barnets rät-
tigheter i enlighet med socialtjänstlagen och
FN:s barnkonvention.

Under ett antal år har Socialstyrelsen inom
projektet Social Kunskapsbas (KUB-projektet)
haft sexuella övergrepp mot barn som ett tema-
område. Styrelsen har lagt ut uppdrag till exper-
ter inom olika kunskapsområden för att samla in
aktuell kunskap och erfarenhet vad gäller bland
annat orsaker, förekomst, bemötande och olika
typer av insatser när det gäller barn och ung-
domar som blivit utsatta för sexuella övergrepp,
samt fakta kring vissa angränsande områden.

SiS ansvarar för vården vid de särskilda ung-
domshemmen, de s.k. § 12-hemmen. Antalet
platser var 622 under större delen av 1999, men
utökades under året till 634. Under 2000 ökar
platserna för ungdomsvården till 651 samt ytter-
ligare 13 platser för sluten ungdomsvård. SiS be-
driver såväl forskning som metodutvecklings-
arbete och klientdokumentation inom sitt
verksamhetsområde. Genom dokumentations-
system genomförs en noggrann kartläggning av
ungdomar som placeras på särskilda ungdoms-
hem. Resultaten visar omfattande multiproblem
och stora behandlingsbehov hos de unga.

Utsatta kvinnor

Socialstyrelsen och länsstyrelserna leder på upp-
drag av regeringen ett utvecklingsarbete i frågor
om våld mot kvinnor. Kvinnojourer samt andra
organisationer som arbetar för att motverka våld
mot kvinnor får ett årligt stöd för sin verksam-
het.

Socialstyrelsen har även i uppdrag att samla
kunskap om prostitutionens omfattning och ut-
veckling, sammanställa och sprida kunskap om

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

de sociala insatserna som bedrivs på lokal nivå
samt ge stöd till utveckling och förbättring av in-
satserna.

8.5.2 Insatser utanför politikområdet

Ansvaret för att utsatta grupper får stöd och
hjälp vilar på kommuner och landsting. Det kan
röra sig om socialbidrag eller annat bistånd i
form av t.ex. vård av barn och unga, vård av
missbrukare samt stöd till andra utsatta grupper.
Insatser som sker inom andra politikområden är
mycket viktiga för välfärdsutvecklingen för in-
divider som är socialt utsatta eller riskerar att bli
det. Här kan särskilt nämnas folkhälsopolitiken,
hälso- och sjukvårdspolitiken, familjepolitiken,
skolpolitiken, bostadspolitiken, arbetsmarknads-
politiken, insatser inom kriminalvården och
rättsväsendet samt storstadspolitiken. Insatser
inom bl.a. dessa politikområden är också viktiga
för att förebygga social utsatthet.

Ett exempel på sådana insatser är den aktivi-
tetsgaranti som infördes den 1 augusti 2000 i hela
landet. Syftet med aktivitetsgarantin är att ge ar-
betslösa som är eller löper risk att bli långtids-
arbetslösa bättre förutsättningar att få arbete,
hävda arbetslinjen och bryta rundgången mellan
åtgärder och öppen arbetslöshet. Aktivitetsga-
rantin skall omfatta såväl personer som uppbär
socialbidrag och står till arbetsmarknadens för-
fogande som arbetslösa som uppbär arbetslös-
hetsersättning.

Ett annat exempel är det arbete som pågår i
många kommuner för att socialbidragstagare
skall komma ur sitt socialbidragsberoende. Ar-
betet bedrivs i många fall i samverkan med andra
myndigheter såsom Arbetsförmedlingen och
Försäkringskassan. Samverkan syftar till att an-
vända myndigheternas gemensamma resurser på
ett för individen mer effektivt sätt och undvika
att människor hamnar i en rundgång mellan de
olika myndigheterna.

För att uppmärksamma frågor som rör våld
mot kvinnor inrättade regeringen i maj 2000 ett
Nationellt råd för Kvinnofrid. Rådet skall utgöra
ett rådgivande organ för frågor som rör våld mot
kvinnor samt vara ett forum där regeringen kan
utbyta erfarenheter och idéer med företrädare
för organisationer och forskare som är engage-
rade i dessa frågor. Rådet skall även uppmärk-
samma problemområden som behöver åtgärdas.

8.6 Resultatbedömning

8.6.1 Resultat

Som framhållits tidigare är det främst insatser
inom andra politikområden samt i kommuner
och landsting som är avgörande för att förbättra
situationen för socialt utsatta individer eller för
att förebygga social utsatthet. Det verkliga beho-
vet av samhällets stöd i en socialt svår situation är
av skilda skäl svårt att uppskatta. Några objektiva
kriterier när behov föreligger finns knappast. Det
är istället fråga om bedömningar, dels av den
hjälpsökande själv, dels av socialtjänsten som
skall tillhandahålla hjälpinsatsen.

Det är allmänt sett svårt att avläsa resultat på
individnivå av samhällets insatser för att förbättra
situationen för socialt utsatta. Dels saknas idag
precisa och effektiva uppföljningsinstrument,
dels påverkas individens sociala situation av en
mängd olika faktorer, av vilka insatser inom po-
litikområdet bara utgör en del.

Utsatta barn och unga, hemlösa och missbrukare

Sedan 1999 deltar sju kommuner/kommundelar i
projektet Barns Behov i Centrum. Under
projekttiden sker ett nära samarbete mellan So-
cialstyrelsen och kommunerna i syfte att få fram
ett verksamhetsanpassat material av god kvalitet.
Utvärdering pågår under projekttiden i nära
samarbete med praktiken.

Med stöd av statliga utvecklingsmedel för att
stimulera utbyggnaden av öppen ungdoms- och
missbrukarvård påbörjades 290 projekt under
1999. Projekten har spänt över ett brett fält, från
primärpreventiva insatser bland unga till stöd åt
tunga missbrukare. Länsstyrelserna, som fördelar
medlen, bedömer att utvecklingsmedlen är vik-
tiga för att utveckla verksamheter för de mest ut-
satta missbrukarna. De har också stimulerat ut-
vecklingen av öppenvårdsprogram för ung-
domar.

Under 1999 påbörjades med stöd av statliga
utvecklingsmedel projekt för att avhjälpa hem-
löshet i 14 kommuner. De flesta är treåriga. Det

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

är ännu för tidigt att bedöma på vilket sätt dessa
påverkar hemlöshetens utveckling.

Kommunerna kan enligt Socialstyrelsen en-
dast i begränsad utsträckning besvara frågor som
rör vårdens effekter för den enskilde, vilket
främst beror på brister i dokumentation och
uppföljning av missbrukarvården. Socialstyrelsen
har mot den bakgrunden givit ut en vägledning
för att stimulera och underlätta lokal uppföljning
och intern metodutveckling.

Utsatta kvinnor

Inom ramen för Socialstyrelsens utvecklings-
arbete för att motverka våld mot kvinnor pågår
bl.a. arbete med att stärka lokala samverkans-
grupper med deltagande från rättsväsendet, so-
cialtjänsten och hälso- och sjukvården samt fri-
villigorganisationer. Socialstyrelsen har även tagit
initiativ till en fastare samverkan på myndighets-
nivå i frågor som rör kvinnovåld - Nationell
Myndighetssamverkan för Kvinnofrid. Initiativet
avser att skapa bättre möjligheter att följa, integ-
rera, styra och leda de samlade myndighetsinsat-
serna som vidtas utifrån givna regeringsuppdrag
och regeringens proposition Kvinnofrid (prop.
1997/98:55).

Flera länsstyrelser har initierat arbete för att
stödja och hjälpa kvinnor som utsatts för våld
samt insatser för att förhindra kvinnovåld. En del
län har utarbetat länsövergripande policydoku-
ment som utmynnar i lokala handlingsprogram.

SiS klientkartläggningar visar att kvinnliga
LVM-klienter är särskilt utsatta och har, liksom
flickor på särskilda ungdomshem, omfattande
psykiatrisk problematik. Dessa kvinnor har ett
stort behov av vård som är differentierad och sär-
skild anpassad efter deras behov. Nästan en
tredjedel av LVM-hemmens platser är avsedd för
till kvinnor med missbruk och psykiska pro-
blem. Vården sker vid institutioner som är in-
rättade enbart för kvinnor.

8.6.2 Analys och slutsatser

Att värdera resultaten av insatser inom politik-
området är svårt. Statens stöd når brukarna indi-
rekt, via kommunerna. Det saknas dessutom un-
derlag för att uttala sig om hur kommunens
insatser påverkar den enskildes situation, bl.a. på
grund av att instrument för uppföljning och ut-
värdering är dåligt utvecklade. Socialstyrelsen har

med anledning av detta regeringens uppdrag att
tillsammans med berörda intressenter utforma
ett förslag till program för nationellt stöd till
kunskapsutvecklingen inom socialtjänsten.

Under senare år har också behov av föränd-
ring uppmärksammats inom en rad viktiga om-
råden för socialtjänsten. Socialtjänstutredningen
har i betänkandet (SOU 1999:97) Socialtjänst i
utveckling lämnat förslag som rör
socialtjänstlagen (1980:620) och socialtjänstens
uppgifter. Regeringen avser att i en särskild pro-
position återkomma med förslag som rör bl.a.
socialtjänstlagens struktur, tillsynen över social-
tjänsten, den enskildes rättssäkerhet samt stödet
till anhöriga. I propositionen kommer även
resultatet av Socialstyrelsens uppdrag avseende
kunskapsutvecklingen inom socialtjänsten att
behandlas. För att stödja utvecklingen föreslås
att 10 miljoner kronor avsätts under 2001.
Fr.o.m. 2002 kommer regeringen att föreslå en
ytterligare förstärkning med 10 miljoner kronor.

Socialtjänstens insatser skall enligt social-
tjänstlagen vara av god kvalitet. I en rapport från
Socialstyrelsen 1999 om bl.a. kvalitetsarbete i so-
cialtjänsten framgår att omkring hälften av
140 undersökta kommuner 1998 hade en s.k.
kvalitetspolicy med mål och riktlinjer för kvali-
tetsarbetet. En femtedel av kommunerna hade
avsatt särskilda resurser för kvalitetsarbete. En
stor majoritet av cheferna ansåg sig kunna be-
döma verksamhetens kvalitet i meningen resur-
ser och kompetens, medan endast en mindre an-
del kunde bedöma verksamhetens resultat för
den enskilde klienten. Av länsstyrelsernas till-
synsrapporter från 1999 framgår att kommu-
nerna kommit olika långt i sitt kvalitetsarbete.
Några befinner sig på planeringsstadiet medan
andra redan har infört kvalitetssystem. Likaså
konstateras brister i socialtjänstens handläggning
och dokumentation av enskilda ärenden i
varierande grad inom samtliga områden. Mot
denna bakgrund är utvecklingen av kvalitets-
system i kommunerna angelägen.

I det följande sammanfattas utvecklingen för
några utsatta grupper.

Hemlösa och missbrukare

Vård och behandling samt andra rehabiliterings-
insatser är grunden för att hjälpa missbrukare att
komma ifrån ett beroende. Insatser för vuxna
missbrukare avser boende som bistånd, öppen-
vård, frivillig institutionsvård, familjehemsvård

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÄDE 9

samt tvångsvård. Det totala antalet missbrukare
som genomgick institutionsvård, antingen med
tvång eller på frivillig väg, har under 1990-talet
successivt minskat, både i frivillig vård och
tvångsvård. Den övervägande delen av vårdinsat-
serna sker i öppenvård. Knappt 20 000 personer
genomgick den 1 november 1999 någon form av
vårdinsats inom socialtjänsten, varav 16 000 i öp-
penvård. Antalet missbrukare i institutionsvård
var drygt 3 400, vilket var något färre än året
innan. Drygt en fjärdedel av insatserna avsåg
kvinnor.

Sammantaget har det under 1990-talet inom
missbrukarvården skett en förskjutning från
långvariga institutionsbehandlingar mot öppen-
vård, korta vårdtider och skyddat boende med
stöd. Efterfrågan på tvångsvård gick ner kraftigt
under 1990-talets andra hälft, men förefaller nu
ha stabiliserat sig. Det är dock svårt att veta vad
denna utveckling betyder för den enskilde miss-
brukaren. Socialstyrelsen har i sina uppföljningar
av utvecklingen inom missbrukarvården inte
kunnat konstatera en generell neddragning av re-
surser och insatser för vuxna missbrukare. Det
finns dock vissa tecken som kan tyda på att
missbrukare inte erbjuds relevanta insatser i en
tidig fas av missbruket, vilket i sin tur kan inne-
bära att missbruket utvecklas och förvärras. Det
är därför angeläget att fortlöpande noga följa och
uppmärksamma förändringar i vården.

Få studier har genomförts av kvaliteten i
missbrukarvården vilket enligt Socialstyrelsen
troligen beror på bristen på lämpliga och lättåt-
komliga kvalitetsindikatorer. Socialstyrelsen
konstaterar i sin treårsuppföljning av social-
tjänsten att kunskap saknas på flera viktiga om-
råden om tillståndet i och utvecklingen av miss-
brukarvården. Det gäller både frågan om
innehåll, kvalitet och resultat i vården, samt i vad
mån öppna vårdinsatser är väl avvägda i förhål-
lande till institutionsvården. Det är också angelä-
get att utveckla kunskapen om missbrukarvår-
dens effekter. Ett långsiktigt utvärderingsarbete
pågår såväl inom Centrum för utvärdering av
metoder i socialt arbetet (CUS) vid Socialstyrel-
sen som vid SiS. Flera länsstyrelser har i sin till-
syn över socialtjänstens insatser för vuxna miss-
brukare pekat på behov av förbättringar vad
avser handläggning och insatser för missbrukare
med svår problematik.

Narkotikakommissionen (dir. 1998:18), som
vid utgången av 2000 avslutar sitt arbete, har som
ett av sina uppdrag att analysera utvecklingen av
missbrukarvårdens och kriminalvårdens be-

handlingsprogram, värdera dess resultat och ef-
fekter i förhållande till insatta resurser samt före-
slå åtgärder för att stärka rehabiliteringen av
missbrukare, bl.a. genom förbättrad samverkan
mellan olika huvudmän och aktörer.

Det är förknippat med stora svårigheter att få
tillförlitliga uppgifter om hemlöshetens omfatt-
ning. År 1993 rapporterades strax under 10 000
hemlösa. 1 1999 års undersökning fann Socialsty-
relsen omkring 8 400 hemlösa. I båda undersök-
ningarna var omkring en femtedel av de hemlösa
kvinnor. Olika metoder vid undersökningstill-
fällena gör att jämförelser mellan 1993 och 1999
försvåras. Socialstyrelsen bedömer dock att 1999
års siffror i stort sett motsvarar resultaten 1993.

Socialbidrag

Efter en kraftig ökning under större delen av
1990-talet minskar nu såväl kostnaderna för soci-
albidrag och introduktionsersättning till flyk-
tingar som antalet hushåll som erhåller dessa
stöd. Under 1999 sjönk kostnaderna med drygt
8 procent till 10,5 miljarder kronor. Antalet bi-
dragshushåll minskade under 1999 till 313 000,
en nedgång med nästan 15 procent. Även nytill-
strömningen av socialbidragshushåll minskade.
Utvecklingen hänger samman med bl.a. det för-
bättrade arbetsmarknadsläget och ett minskat
flyktingmottagande.

Antalet personer med långvarigt socialbi-
dragstagande (mer än 10 månader under ett år)
har minskat - från ca 215 000 personer 1997 till
cirka 200 000 personer 1998. Däremot fortsatte
den genomsnittliga bidragstiden såväl som det
genomsnittliga bidragbeloppet att öka även un-
der 1999. Bidragstidens längd har ökat successivt
från 1990 då den var 4,1 månader till 5,8 månader
1999. Socialbidraget fortsätter således att för en
stor grupp fungera som ett långvarigt för-
sörjningsstöd istället för att vara ett skydd vid
akuta försörjningskriser. Många barn berörs av
det långvariga socialbidragstagandet. År 1996
levde närmare 120 000 barn i familjer med lång-
varigt socialbidrag enligt Socialstyrelsen. Tre
fjärdedelar av dessa barn hade utrikes födda för-
äldrar.

Det är framför allt grupper som inte lyckats
etablera sig på arbetsmarknaden och som därmed
inte omfattas av de försäkringar som byggts upp
till skydd för den enskilde vid arbetslöshet som
behöver socialbidrag. Detta gäller bl.a. ungdomar
och nyanlända invandrare. De blir därför i stor

100

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

utsträckning hänvisade till socialbidrag för sin
försörjning. Även ensamstående föräldrar -
främst mödrar - behöver i högre grad än andra
socialbidrag för sin försörjning. Socialbidragsta-
gare är i stor utsträckning yngre personer. Ål-
derspensionärer har länge varit en liten grupp
bland socialbidragstagarna med under 1990-talet
har alltfler äldre behövt socialbidrag. De flesta är
invandrare, bosatta i storstadskommunerna, som
inte är berättigade till ålderspension i Sverige.

Den ekonomiska situationen för ensam-
stående föräldrar skall bl.a. analyseras av den sär-
skilde utredaren - Översyn av ekonomiska
familjestöd (dir. 2000:16). Utredaren skall bl.a.
pröva alternativa vägar för att stödja ensamför-
sörjare i övergången från socialbidrag till studier.

För att förbättra stödet till flyktingar och äldre
invandrare har Socialtjänstutredningen i sitt slut-
betänkande Socialtjänst i utveckling (SOU
1999:97) föreslagit att kommunerna skall ha en
skyldighet att betala ut introduktionsersättning i
stället för socialbidrag till skyddsbehövande och
andra som omfattas av det kommunala flykting-
mottagandet under den tid de genomgår intro-
duktion. Vidare föreslås att ett statligt äldreför-
sörjningsstöd som skall ersätta socialbidrag för
de många äldre invandrare som inte kvalificerat
sig för pension i Sverige. Ärendet bereds inom
Regeringskansliet.

Utsatta barn och unga

Socialtjänstens arbete med utsatta barn och unga
består av utredning, olika öppenvårdsinsatser
samt placering utanför det egna hemmet. Social-
tjänststatistiken visar endast antalet barn som får
behovsprövade öppenvårdsinsatser (strukturera-
de öppenvårdsprogram, behovsprövat personligt
stöd, kontaktperson/familj) och placeras utanför
det egna hemmet. Antalet barn som den 1
november 1999 hade minst en behovsprövad
öppenvårdsinsats var ungefär 26 500, en ökning
med ungefär 2 500 jämfört med föregående år.
Av de barn som fick kontaktperson och de som
fick personligt stöd någon gång under året var
55 procent pojkar och 45 procent flickor. Poj-
karna var i något större majoritet bland dem
som deltog i strukturerade öppenvårdsprogram.
Det totala antalet barn och unga som med stöd
av socialtjänstlagen eller lagen (1990:52) med
särskilda bestämmelser om vård av unga vårdades
utanför det egna hemmet den 1 november 1999
uppgick till knappt 13 200, vilket var knappt

1 000 fler än under 1998. 53 procent av barnen
var pojkar och 47 procent var flickor.

Det går i dag inte att exakt ange den totala
omfattningen av den sociala barna- och ung-
domsvården i termer av exempelvis hur många
barn/familjer som är föremål för barnavårdsin-
satser. Det saknas också i stort sett systematiskt
insamlade uppgifter om barnavårdsproblemens
omfattning, sammansättning och förändringar.
Den sociala barnavården har dock haft hög prio-
ritet under 1990-talet inom kommunerna i jäm-
förelse med annan kommunal barninriktad verk-
samhet, såsom elevvård i skolan och barnomsorg.
Mycket talar också för att den sociala
barnavården prioriterats högre än exempelvis
missbrukarvården.

Länsstyrelsernas tillsyn för 1999 visar att so-
cialtjänsten utvecklar sin utredningsmetodik.
Barnets behov och rättigheter belyses i utred-
ningar och medvetenheten om barnperspektivet
ökar. Kommunerna bedriver ett betydelsefullt
utvecklingsarbete för att tillgodose barns och
ungdomars behov av stöd och hjälp.

Det råder dock förhållandevis stor enighet om
att den sociala barnavårdens praktik alltför litet
baseras på vetenskapliga kunskaper och beprövad
erfarenhet. Det saknas i viss utsträckning syste-
matisk dokumentation av arbetet, av beprövade
metoder och utvärdering av de insatser som
tillämpas.

Utsatta kvinnor

Enligt både Socialstyrelsen och länsstyrelserna
visar den kartläggning som gjorts, att införandet
av den nya bestämmelsen i 8 a § socialtjänstlagen
om stöd till kvinnor som utsatts för våld eller
andra övergrepp i hemmet, endast i begränsad
utsträckning har påverkat socialtjänstens arbete
med våldsutsatta kvinnor. Kommunerna behöver
utarbeta rutiner för hur samverkan mellan olika
aktörer ska ske för skydd och hjälp till kvinnor
som blivit utsatta för våld. Det är också viktigt
att socialtjänsten särskilt uppmärksammar bar-
nens situation i familjer där våld förekommer lik-
som barns umgänge med fadern i de fall föräld-
rarna separerar på grund av våldet.

Könshandelns komplexa och många gånger
dolda karaktär gör att studier och kartläggningar
av den inte är lätta att genomföra. Därför är det
av stor vikt att det finns bra instrument för än-
damålet. I syfte att utveckla ett bra och tillförlit-
ligt instrument för uppföljning av prostitutio-

101

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

nens utveckling och omfattning har Social-
styrelsen gjort en kartläggning av situationen
under 1998 och 1999.

Det är mot denna bakgrund angeläget att fort-
satt noga följa utveckling vad gäller socialtjäns-
tens stöd till utsatta kvinnor.

Regeringen föreslår att medel avsätts för sär-
skilda åtgärder för utsatta kvinnor, bl.a. till den
kunskapsutveckling som bedrivs på Rikskvinno-
centrum.

Socialstyrelsen har haft regeringens uppdrag
att utreda hur en kristelefon för våldsutsatta
kvinnor skall komma till stånd, hur den skall or-
ganiseras, finansieras och vilken kompetens som
bör finnas. Socialstyrelsen har överlämnat ett
förslag till regeringen och diskussioner har förts
med kvinnojourernas centrala organisationer.
Regeringen avser att återkomma i frågan.

8.7 Budgetförslag

8.7.1 18:1 Bidrag till utveckling av

socialt arbete m.m.

Tabell 8.2 Anslagsutveckling 18:1 Bidrag till utveckling av
socialt arbete m.m.

Tusental kronor

2001	Förslag	88 378
2002	Beräknat	98 378
2003	Beräknat	98 378

Anslaget omfattar delar av de tidigare anslagen
B9 Bidrag till ungdomsvård, missbrukarvård
m.m. samt B10 Bidrag till organisationer på det
sociala området. I syfte att stimulera utveck-
lingen av öppenvårdsinsatser för missbrukare
och ungdomar finns sedan flera år avsatt 50 mil-
joner kronor. Länsstyrelserna har i uppdrag att
årligen fördela medlen till särskilt angelägna ut-
vecklingsinsatser. Under anslaget finns också
medel avsatta för att förverkliga FN:s konven-
tion om barnets rättigheter i Sverige.

Anslaget omfattar även insatser för att mot-
verka sexuell exploatering av barn, i huvudsak för
regeringens satsning i Östersjöregionen samt
bidrag till organisationer som arbetar för utsatta
barn och deras familjer och organisationer som
arbetar för att motverka våld mot kvinnor och
barn m.m.

Regeringens överväganden

Det är angeläget att det råder balans mellan öp-
penvård och institutionsvård, både vad gäller
vård av ungdomar och av vuxna missbrukare. Så-
väl länsstyrelserna som fördelar medlen som So-
cialstyrelsen som följer upp deras användning vi-
sar att utvecklingsmedlen har bidragit till att
stimulera utvecklingen inom området och att
stärka samverkan mellan olika aktörer. Särskilda
utvecklingsmedel bör därför avsättas även fort-
sättningsvis och fördelas av länsstyrelserna som
har kännedom om lokala förhållanden. Rege-
ringen föreslår också att medel avsätts för fort-
satt arbete med att genomföra FN:s barnkon-
vention. År 2000 utgår 9 miljoner kronor till
insatser för detta ändamål m.m.

Användningsområdet för medlen bör liksom
innevarande år syfta till att öka kunskaperna om
FN:s barnkonvention på alla nivåer i samhället
samt till att vidareutveckla och sprida metoder
för att förverkliga konventionen. Insatser, bl.a. i
form av seminarier och konferenser, behövs för
att sprida barnkonventionen i kommuner och
landsting, till myndigheter, universitet och hög-
skolor. Vidare bör påbörjade insatser när det
gäller utredning och utveckling rörande barn-
misshandel, utveckling av basstatistik samt arbe-
tet med utsatta barn inom Östersjöområdet fort-
sätta. Under året kommer en uppföljning av
1996 års världskongress mot kommersiell sexuell
exploatering av barn att hållas.

För 2001 föreslås en förstärkning med 2,5 mil-
joner kronor. Regeringen avser bl.a. att avsätta
medel för att initiera försöks- och utvecklings-
verksamhet kring föräldrautbildning, bl.a. med
fokus på tonårsbarn, invandrarbarn och funk-
tionshindrade barn.

Till anslaget överförs 500 000 kronor från ut-
giftsområde 5 utrikesförvaltning och interna-
tionell samverkan, anslaget 91:3 Ekonomiskt bi-
stånd till svenska medborgare i utlandet m.m.
Medlen är avsedda att täcka resekostnader för
återförande av olovligt bortförda barn och ingick
i de 10 miljoner kronor som riksdagen anslog
1999 och 2000 för åtgärder i syfte att förverkliga
FN:s konvention om barnets rättigheter. Med
anledning av att de faktiska utgifterna för ända-
målet har visat sig bli lägre än vad som beräk-
nade inledningsvis återförs medel till utgiftsom-
råde 9 fr.o.m. 2001.

102

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÄDE 9

Regeringen föreslår att 10 miljoner kronor av-
sätts 2001 och 20 miljoner kronor åren 2002 och
2003 för insatser för att förbättra kunskaps-
utvecklingen inom socialtjänsten. Dessutom
tillförs anslaget cirka 1,5 miljoner kronor för in-
satser i syfte att motverka våld mot kvinnor, bl.a.
den kunskapsutveckling som bedrivs inom
Rikskvinnocentrum.

Socialstyrelsen har i uppgift att följa upp
stödet till organisationerna och årligen lämna en
samlad redovisning om statsbidragets använd-
ning. Redovisningen är ett viktigt underlag för
hur det ekonomiska stödet till organisationerna
skall utformas.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 88 378 000 kronor anvisas under an-
slaget 18:1 Bidrag till utveckling av socialt arbete
m.m. för 2001. För 2002 respektive 2003 beräk-
nas anslaget till vardera 98 378 000 kronor.

8.7.2 18:2 Statens institutionsstyrelse

Tabell 8.3 Anslagsutveckling 18:2 Statens institutionsstyrelse
Tusental kronor		487 967	Anslags- sparande	11 211
1999	Utfall	487 967	Anslags- sparande	11 211
2000	Anslag	653 232 ¹	Utgifts- prognos	573 093
2001	Förslag	604 233
2002	Beräknat	617 168 ²
2003	Beräknat	630 915 ²

‘Varav 96 200 tkr på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vårpropo-
sitionen 2000.

² Motsvarar 604 233 tkr i 2001 års prisnivå.

Statens institutionsstyrelse (SiS) är förvaltnings-
myndighet för de hem som avses i 12 § lagen
(1990:52) med särskilda bestämmelser om vård
av unga (särskilda ungdomshem) och lagen
(1998:603) om sluten ungdomsvård samt 22 och
23 §§ lagen (1988:870) om vård av missbrukare i
vissa fall (LVM-hem). Verksamheten är indelad i
verksamhetsgrenarna missbrukarvård vid LVM-
hem, ungdomsvård och sluten ungdomsvård vid
särskilda ungdomshem. Vid SiS intas varje år ca
1 600 personer med missbruksproblem och 1 300
ungdomar, varav cirka 100 dömts till sluten ung-
domsvård. Ungdomsvården och missbrukarvår-
den finansieras till omkring två tredjedelar via
avgifter medan sluten ungdomsvård finansieras
helt via myndighetens anslag. Avgiftsintäkterna
beräknas enligt SiS till 820 miljoner kronor för
2000 och 830 miljoner kronor för 2001. Myn-
digheten tillfördes 96,2 miljoner kronor i
tilläggsbudgeten för år 2000. Medlen avsåg finan-
siering av 40 platser avseende sluten ungdoms-
vård samt 24 nya platser för vård enligt lagen om
vård av unga. För att tillgodose det ökade beho-
vet av platser projekteras en ny institution samti-
digt som det sker en utbyggnad av platser på be-
fintliga institutioner. Mot bakgrund av att
processen bl.a. inbegriper personalrekrytering,
kommer ett anslagssparande att uppstå.

Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser

ITabell 8.4 Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser 1
Miljoner kronor	1999 utfall	2000 prognos	2001 beräknat	2002 beräknat	2003 - beräknat
Utestående förpliktelser vid årets början	21 852	3 432	6 000
Nya förpliktelser	26 313	10 000	12 000
Infriade förpliktelser*	44 733	4 480	11 000	5 000	2 000
Utestående förpliktelser vid årets slut	3 438	6 000	7 000
Erhållen/föreslagen bemynd iganderam	20 000	20 000	18 000

* Utgiftsutfall till följd av ingångna förpliktelser.

103

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÄDE 9

Regeringens överväganden

När den straffrättsliga påföljden sluten ung-
domsvård trädde ikraft den 1 januari 1999 in-
rättades tio vårdplatser. Påföljden har emellertid
fått betydligt större tillämpning än vad som för-
utsågs då lagen trädde i kraft. Idag avtjänar om-
kring 50 ungdomar påföljden sluten ungdoms-
vård. Utvecklingen har inneburit att platser vid
de särskilda ungdomshemmen avsedda för vård
med stöd av lagen (1990:52) med särskilda be-
stämmelser om vård av unga har fått tas i an-
språk, varvid det uppstått brist på sådana platser.
Fr.o.m. 2001 föreslås att SiS anslag höjs med
cirka 61 miljoner kronor.

Vid beräkningen av anslaget har en teknisk
justering genomförts för att korrigera tidigare
inlagd kompensation för premierna i avtalsför-
säkringarna. Anslaget har minskats med 17,8
miljoner kronor. I enlighet med vad som avisera-
des i budgetpropositionen för 2000 minskas
anslaget fr.o.m. 2001 med 3 miljoner kronor för
att finansiera åtgärder på handikappområdet.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 604 233 000 kronor anvisas under an-
slag 18:2 Statens institutionsstyrelse för 2001. För
åren 2002 och 2003 beräknas 617 168 000
respektive 630 915 000 kronor.

8.7.3 18:3 Utvecklingsmedel till åtgärder

för hemlösa

Tabell 8.6 Anslagsutveckling 18:3 Utvecklingsmedel till 1 åtgärder för hemlösa 1
Tusental kronor		3 675	Ingående reservation	6 325
1999	Utfall	3 675	Ingående reservation	6 325
2000	Anslag	10 000	Utgifts- prognos	12 000
2001	Förslag	10 000
2002	Beräknat
2003	Beräknat

Regeringen tillkallade i december 1998 en parla-
mentarisk kommitté med uppgift att föreslå och
initiera åtgärder som syftar till att skapa en bättre
situation för hemlösa och förhindra att hemlös-
het uppstår (dir. 1998:108). Kommittén skall be-
reda och lämna förslag till projekt som finansie-
ras av utvecklingsmedel till hemlösa. Kommittén
skall vara verksam till och med utgången av 2001.

Med stöd av utvecklingsmedlen prövas olika
modeller som kan leda till långsiktiga förbätt-
ringar för de hemlösa. Med något undantag är
beviljade projekt fleråriga. Samtliga projekt ut-
värderas.

Tabell 8.5 Beräkning av anslaget för 2001

Tusental kronor

Anslag 2000	557 032¹
Pris- och löneomräkning	6 807
Omprioriteringar inom utgifts- området	-3 000
Ökat resusbehov	61 210
Justering av premier	-17 816
Förslag 2001	604 233
¹ Exklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för

2000.

Regeringens överväganden

Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 10 000 000 kronor anvisas under an-
slaget 18:3 Utvecklingsmedel till åtgärder för
hemlösa för 2001.

104

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÄDE 9

9 Politikområde Forskningspolitik under
utgiftsområde 16 Utbildning och
universitetsforskning

9.1 Budgetförslag

kostnader i samband med övergången till den
nya organisationen. Anslaget för 2001 har beräk-
nats enligt tabellen nedan.

9.1.1 26:1 Forskningsrådet för arbetsliv

och socialvetenskap: Förvaltning

ITabell 9.1 Anslagsutveckling 26:1 Forskningsrådet för ar- 1
\|betsliv och socialvetenskap		i: Förvaltning \|
Tusental kronor
2001	Förslag	24 212 ¹
2002	Beräknat	21661 ²
2003	Beräknat	22 140 ²

¹ Nytt anslag

² Motsvarar 21 212 tkr i 2001 års prisnivå.

Ändamålet med anslaget är att finansiera admi-
nistrationen för det nya Forskningsrådet för ar-
betsliv och socialvetenskap (FAS).

Tabell 9.2 Beräkning av anslaget för 2001

SFR:s anslag 2000 administration	9 735
Pris- och löneomräkning av SFR:s adm. anslag	407
Del av RALF:s administrationsanslag inkl. PLO	11070
Medel 2001 (engängs) för omställningskostnader	3 000
Förslag 2001	24 212

Mot bakgrund av ovanstående föreslår
regeringen att 24 212 000 kronor anvisas under
anslaget 26:1 Forskningsrådet för arbetsliv och
socialvetenskap: Förvaltning 2001. För 2002 och
2003 beräknas anslaget till 21 661 000 respektive
22 140 000 kronor.

Regeringens överväganden

Till anslaget förs de medel som Socialvetenskap-
liga forskningsrådet (SFR) disponerar för admi-
nistration under innevarande år samt ca 40 % av
de medel som Rådet för arbetslivsforskning
(RALF) disponerar för administration. Att för-
delningen avviker från 50/50-principen beror på
att Verket för innovationssystem som erhåller
resten av administrationsmedlen från RALF för-
utses få en mera arbetsintensiv administration än
FAS. Under år 2001 tillförs FAS engångsvis även
3 miljoner kronor för att täcka omställnings-

9.1.2 26:2 Forskningsrådet för arbetsliv

och socialvetenskap: Forskning

ITabell 9.3 Anslagsutveckling 26:2 Forskningsrådet för ar- 1 I betsliv och socialvetenskap: Forskning 1
Tusental kronor
2001 Förslag	237 443 ¹
2002 Beräknat	259 037 ²
2003 Beräknat	274 694 ³
¹ Nytt anslag ² Motsvarar 254 370 tkr i ³ Motsvarar 264 370 tkr i	i 2001 års prisnivå, i 2001 års prisnivå.

105

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Ändamålet med anslaget är att finansiera forsk-
ning inom arbetsliv och socialvetenskap i enlig-
het med vad regeringen nyligen har presenterat i
propositionen Förslag för framtiden - en ny or-
ganisation för forskningsfinansiering (prop.
1999/2000:8) och som riksdagen ställt sig
bakom. Regeringens förslag innebär att det nya
Forskningsrådet för arbetsliv och socialveten-
skap (FAS) från det kommande årsskiftet över-
tar samtliga forskningsmedel utom för stöd till
longitudinella databaser från Socialvetenskapliga
forskningsrådet, hälften av de medel som Rådet
för arbetslivsforskning disponerar för forskning
samt medel för ungdomsforskning från Huma-
nistisk-Samhällsvetenskapliga forskningsrådet
(HSFR). I regeringens förslag ligger också att
SFR och RALF läggs ner vid det kommande års-
skiftet. Förslaget ligger i allt väsentligt i linje med
det omstruktureringsförslag för forskningsfinan-
sieringsorganisationen som riksdagen ställt sig
bakom.

bygger beräkningarna på att ytterligare
2 miljoner kronor tillförs för handikappforsk-
ning samt att 14,927 miljoner kronor överförs
från det nya Verket för innovationssystem som
ett led i att dela upp RALF:s anslag i två lika
delar mellan Verket för innovationssystem och
FAS. Att detta inte görs fullt ut redan 2001 beror
på kravet att på ett rationellt sätt kunna hantera
pågående projekt i samband med övergången till
den nya myndighetsorganisationen. För år 2003
beräknas ytterligare 10 miljoner kronor tillföras
för den nya tvärvetenskapliga satsningen som
framgår av forskningspropositionen.

Anslaget för 2001 har beräknats enligt tabellen
nedan.

Regeringens överväganden

Av den nyligen presenterade propositionen
Forskning och förnyelse (prop. 2000/2001:3)
framgår regeringens forskningspolitiska över-
väganden som skall ligga till grund för använd-
ningen av det föreslagna anslaget.

Regeringen föreslår att FAS för stöd till
forskning skall ha ett separat anslag och därmed
också ett särskilt anslag för administrationen.
Anslaget för forskningsstöd från FAS har för år
2001 beräknats enligt tabellen nedan. För år 2002

Tabell 9.4 Beräkning av anslaget för 2001

Tusental kronor-

SFR:s anslag i BP2000 för forskningsstöd inkl. PLO	119 838
Del av RALF:s forskningsanslag inkl. PLO	96 605
Förstärkning för äldreforskning enl. BP2000	10 000
Medel från HSFR för ungdomsforskning	5 000
Förstärkning för handikappforskning	5 000
Förstärkning för ny forskningsansats i enlighet med regeringens förslag i forskningspropositionen	5 000
Flytt av databasmedel till Vetenskapsrådet	-4 000
Förslag 2001	237 443
Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen att 237 443 000 kronor anvisas under anslaget 26:2 Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap: Forskning 2001. För 2002 och 2003 beräknas anslaget till 259 037 000 respektive 274 694 000 kronor.

Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser

ITabell 9.5 Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser 1
Tusental kronor	1999 utfall	2000 prognos	2001 beräknat	2002 beräknat	2003 - beräknat
Utestående förpliktelser vid årets början	-	-	330 000
Nya förpliktelser	-	-	310 000
Infriade förpliktelser*	-	-	180 000	200 000	260 000
Utestående förpliktelser vid årets slut	-	-	460 000
Erhållen/föreslagen bemynd iganderam			460 000

* Utgiftsutfall till följd av ingångna förpliktelser.

106

Bilaga

Nya anslagsbenämningar

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 9 BILAGA

Bilaga

Nya anslagsbenämningar

Av tabellen nedan framgår benämningen på
anslagen åren 2000 och 2001. Syftet med tabellen
är att underlätta övergången till de nya
benämningar som följer av att politikområden
införts.

Tabell 1.1 Anslagsbenämningar 2000 och 2001

Benämning 2000	Benämning 2001	Anslagets namn
Al	13:1	Sjukvårdsförmåner m.m.
A2	13:2	Bidrag för läkemedelsförmånen
A3	13:3	Bidrag till hälso- och sjukvård
All	13:4	Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik
A12	13:5	Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd
A13	13:6	Ersättning till steriliserade i vissa fall
A15	13:7	Socialstyrelsen
A4	14:1	Insatser mot aids
A5	14:2	Bidrag till WHO
A7	14:3	Bidrag till Nordiska hälsovårdshögskolan
A8	14:4	Folkhälsoinstitutet
A9	14:5	Smittskyddsinstitutet
A10	14:6	Institutet för psykosocial medicin
BIO	14:7	Folkhälsopolitiska åtgärder
Bil	14:8	Alkohol- och narkotikapolitiska åtgärder
B17	14:9	Alkoholinspektionen
B18	14:10	Alkoholsortimentsnämnden
B14	15:1	Barnombusmannen
B15	15:2	Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor
A14	16:1	Personligt ombud
B2	16:2	Vissa statsbidrag inom handikappområdet
B3	16:3	Statsbidrag till vårdartjänst m.m.
B4	16:4	Bidrag till viss verksamhet för personer med funktionshinder
B5	16:5	Bidrag till handikapporganisationer
B6	16:6	Alternativ telefoni
B7	16:7	Bilstöd till handikappade
B8	16:8	Kostnader för statlig assistansersättning
B12	16:9	Statens institut för särskilt utbildningsstöd
B13	16:10	Handikappombudsmannen

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÄDE 9 BILAGA

Bl	17:1	Stimulansbidrag och åtgärder inom äldrepolitiken
B9	18:1	Bidrag till utveckling av socialt arbete m.m.
B16	18:2	Statens institutionsstyrelse
B19	18:3	Utvecklingsmedel till åtgärder för hemlösa
	26:1	Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap: Förvaltning
	26:2	Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap: Forskning

Ekonomisk trygghet
vid sjukdom och
handikapp

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÄDE 10

Förslag till statsbudget för 2001

Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp

Innehållsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut......................................................................................7

2 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp...............................................9

2.1 Omfattning..............................................................................................9

2.2 Utgiftsutveckling....................................................................................9

2.3 Mål..........................................................................................................10

2.4 Politikens inriktning.............................................................................10

2.5 Insatser...................................................................................................11

2.5.1 Statliga insatser inom politikområdet.................................................11

2.5.2 Insatser utanför politikområdet...........................................................12

2.6 Resultatbedömning...............................................................................13

2.6.1 Resultat..................................................................................................13

2.6.2 Analys och slutsatser.............................................................................19

2.7 Revisionens iakttagelser........................................................................22

2.8 Budgetförslag.........................................................................................22

2.8.1 19:1 Sjukpenning och rehabilitering m.m...........................................22

2.8.2 19:2 Förtidspensioner...........................................................................24

2.8.3 19:3 Handikappersättningar.................................................................26

2.8.4 19:4 Arbetsskadeersättningar...............................................................26

2.8.5 19:5 Kostnader för sysselsättning av vissa förtidspensionärer...........27

2.8.6 19:6 Ersättning för kroppsskador........................................................28

2.8.7 19:7 Riksförsäkringsverket...................................................................28

2.8.8 19:8 Allmänna försäkringskassor.........................................................29

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÄDE 10

Tabellförteckning

Anslagsbelopp...................................................................................................................7

2.1 Utgiftsutvecklingen inom utgiftsområdet och politikområdet..........................9

2.2 Antal pågående sjukfall........................................................................................13

2.3 Antal ersatta dagar med sjukpenning..................................................................14

2.4 Andel långtidssjukskrivna som genomgår samordnad rehabilitering

(SAR) 1997- 1999 (%).......................................................................................14

2.5 Andel långtidssjukskrivna som vid avslutningstidpunkten samt 6 respektive

12 månader efter avslutad samordnad rehabilitering fått förbättrad
arbetsförmåga.......................................................................................................15

2.6 Särskilda medel som avsatts för samverkan 1998 och 1999............................... 15

2.7 Antalet nybeviljade och utbetalade förtidspensioner och sjukbidrag

1994-1999............................................................................................................. 15

2.8 Antalet personer som övergår från sjukpenning till förtidspension eller

sjukbidrag 1997-1999........................................................................................... 16

2.9 Antal återstående pensionsår samt beräknad kostnad (mkr) 1997-1999.........16

2.10 Beslut i arbetsskadeärenden andra halvåret 1999............................................... 17

2.11 Anslagsutveckling 19:1 Sjukpenning och rehabilitering m.m..........................22

2.12 Anslagsutveckling 19:2 Förtidspensioner..........................................................24

2.13 Anslagsutveckling 19:3 Handikappersättningar................................................26

2.14 Anslagsutveckling 19:4 Arbetsskadeersättningar..............................................26

2.15 Anslagsutveckling 19:5 Kostnader för sysselsättning av vissa

förtidspensionärer................................................................................................27

2.16 Anslagsutveckling 19:6 Ersättning för kroppsskador.......................................28

2.17 Anslagsutveckling 19:7 Riksförsäkringsverket..................................................28

2.18 Beräkning av avgiftsintäkter för år 2001.............................................................28

2.19 Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser.....................................................29

2.20 Beräkning av anslaget för år 2001........................................................................29

2.21 Anslagsutveckling 19:8 Allmänna försäkringskassor........................................29

2.22 Beräkning av avgiftsintäkter för år 2001.............................................................29

2.23 Beräkning av anslaget för år 2001........................................................................ 30

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 10

Diagramförteckning

2.1 Bruttoutbetalning av sjukpenning per månad....................................................14

2.2 Anmälda belastningssjukdomar efter kön och sjukskrivningens längd............17

2.3 Anmälda arbetssjukdomar orsakade av sociala eller organisatoriska faktorer

efter kön och sjukskrivningens längd..................................................................17

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÄDE 10

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1. godkänner de föreslagna målen för politik-
området Ersättning vid arbetsoförmåga
(avsnitt 2.3) samt att de tidigare målen in-
om utgiftsområdet upphör att gälla (avsnitt
2.6),

2. bemyndigar regeringen att under 2001, i
fråga om ramanslaget 19:7 Riksförsäkrings-
verket ingå ekonomisk förpliktelser som in-

klusive tidigare åtaganden innebär utgifter
på högst 9 000 000 kronor efter 2001,

3. för budgetåret 2001 anvisar anslagen under
utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid
sjukdom och handikapp enligt följande upp-
ställning:

1 Anslagsbelopp 1
Tusental kronor Anslag		Anslagstyp
19:1	Sjukpenning och rehabilitering m.m.	ramanslag	38 425 000
19:2	Förtidspensioner	ramanslag	49 696 000
19:3	Handikappersättningar	ramanslag	1 054 400
19:4	Arbetsskadeersättningar	ramanslag	6 909 000
19:5	Kostnader för sysselsättning av vissa förtidspensionärer	ramanslag	5 000
19:6	Ersättning för kroppskador	ramanslag	60 600
19:7	Riksförsäkringsverket	ramanslag	750 506
19:8	Allmänna försäkringskassor	ramanslag	5 049 296
Summa			101 949 802

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 10

2 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och
handikapp

2.1 Omfattning

Utgiftsområdet omfattar politikområdet Ersätt-
ning vid arbetsoförmåga. Politikområdet om-
fattar sjukpenning, rehabilitering, närstående-
penning, förtidspension, ersättning vid handi-
kapp samt arbets- och kroppsskador, området
kostnader för sysselsättning av vissa för-
tidspensionärer samt anslagen för Riksförsäk-
ringsverket och de allmänna försäkringskassorna.

2.2 Utgiftsutveckling

Den totala kostnaden för de ersättningssystem
som fr.o.m. 2001 ingår i politikområdet Ersätt-
ning vid arbetsoförmåga ökade 1999 jämfört

med 1998. Skillnaden mellan åren beror på ett
antal faktorer: effekterna av ålderspensions-
reformen, att arbetsskadeersättningar och ATP i
form av förtidspension under 1998 redovisades
utanför statsbudgeten samt att anslaget 19:6 un-
der 1998 var uppfört under utgiftsområde 6 To-
talförsvaret. Därtill kommer ökade kostnader för
sjukförsäkringen. Försäkringskostnaderna (exkl.
ålderspensionsavgift) för sjukpenningen uppgick
till 24 219 miljoner kronor 1999, vilket är en ök-
ning med 5 609 miljoner kronor eller ca 30 pro-
cent jämfört med 1998. Kostnadsökningen beror
till största delen på att antalet ersatta dagar har
ökat, men även en ökning av medelersättningen
har i viss mån påverkat kostnadsutvecklingen.

Tabell 2.1 Utgiftsutvecklingen inom utgiftsområdet och politikomradet

Miljoner kronor

	Utfall 1999	Anslag 2000 ¹	Utgifts- prognos 2000	Förslag anslag 2001	Beräknat anslag 2002	Beräknat anslag 2003
19:1 Sjukpenning och rehabilitering m.m.	27 857,9	33 002,0	36 525,0	38 425,0	40 388,0	41 989,0
19:2 Förtidspensioner	46 771,0	47 171,0	47 755,0	49 696,0	50 150,0	51 394,0
19:3 Handikappersättningar	1 012,1	1 036,0	1 033,7	1 054,4	1 078,7	1 108,4
19:4 Arbetsskadeersättningar	7 070,2	7 189,3	7 207,0	6 909,0	6 796,3	6 731,9
19:5 Kostnader för sysselsättning av vissa förtidspensionärer	0,0	25,0	2,0	5,0	5,0	5,0
19:6 Ersättning för kroppsskador	57,5	65,0	61,2	60,6	60,4	62,0
19:7 Riksförsäkringsverket	823,1	717,1	692,5	750,5	766,3	782,6
19:8 Allmänna försäkringskassor	4 885,3	4 765,0	4 921,6	5 049,3	5 157,0	5 271,6
Totalt för utgiftsområde 10 och Politikområde Ersätt-	88 477,1	93 970,5	98 198,1	101 949,8	104 401,8	107 344,5

ning vid arbetsoförmåga___________________________________________________________________________________________________

¹ Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 2000 i samband med den ekonomiska vårpropositionen.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 10

Antalet nybeviljade förtidspensioner och sjuk-
bidrag ökade från 1998 till 1999 med ca 5 000.
Ökningen skedde i huvudsak under slutet av

1999. Genom att ökningen inträffade först i slu-
tet av året kom de beräknade utgifterna att un-
derskrida anslagsbeloppet med ca 25 miljoner
kronor. Utvecklingen för innevarande och
kommande år pekar emellertid på att utgifterna
kommer att överskrida de tidigare beräknade an-
slagsbeloppen.

2.3 Mål

Regeringens förslag: En större andel av befolk-
ningen i arbetsför ålder skall ha förmågan att ar-
beta.

Personer som inte har förmåga att arbeta skall
ges en levnadsstandard som är anpassad till den
ekonomiska utvecklingen i samhället.

Målen som angavs i budgetpropositionen för
2000 var att:

— ge ekonomisk trygghet för sjuka och funk-
tionshindrade och att aktivt arbeta för att
återföra människor i arbete.

- socialförsäkringens administration skall ga-
rantera effektivitet, rättssäkerhet och kom-
petens vid ärendehandläggning.

Resultatbedömningen i avsnitt 2.6 baseras på
dessa mål.

2.4 Politikens inriktning

Den generella välfärdspolitiken syftar till att
minska klyftor och gränser mellan olika sam-
hällsgrupper och fungera som en samman-
hållande kraft. Socialförsäkringarna är en viktig
del av den generella välfärdspolitiken.

Politikområdet Ersättning vid arbetsoförmåga
har två mål: ”En större andel av befolkningen i
arbetsför ålder skall ha förmågan att arbeta” och
”Personer som inte har förmåga att arbeta skall
ges en levnadsstandard som är anpassad till den
ekonomiska utvecklingen i samhället”.

Det första målet innebär att socialförsäkring-
arna skall vara så utformade att de stimulerar till

arbete. De skall främja anställningsbarhet och
rörlighet på arbetsmarknaden. Försäkringarna
inom området behöver därför ses över för att
ytterligare förstärka arbetslinjen och för att
åstadkomma ökad försäkringsmässighet. Regler-
na bör också bli enklare och mer överskådliga.

Att skapa goda allmänna förutsättningar för
att människor skall få vara friska och kunna ar-
beta är en grundläggande politisk uppgift. Rege-
ringen ser därför mycket allvarligt på utveckling-
en av det allmänna hälsoläget, framför allt ur ett
mänskligt men också ur ett mer långsiktigt eko-
nomiskt perspektiv. Sjukfrånvaron, främst de
långa sjukfallen, har ökat kraftigt under de se-
naste åren. Kvinnorna står för en allt högre andel
av sjukskrivningarna, särskilt kvinnor anställda i
kommuner och landsting.

Ytterligare ett skäl till att understödja att de
som är i förvärvsaktiv ålder också har möjlighet
att arbeta är den demografiska utvecklingen. Den
svenska befolkningsutvecklingen kommer att
präglas av några tendenser under de närmaste de-
cennierna. Antalet äldre kommer att öka mycket
kraftigt. Barnafödandet kommer sannolikt att
vara jämförelsevist lågt. Detta medför att antalet
människor i förvärvsaktiv ålder börjar minska
kring år 2010 då 40-talisterna går i pension. En
sådan utveckling innebär att färre måste försörja
fler. Därför måste varje individs förmåga till ar-
bete tas tillvara för att vi skall ha råd att behålla
välfärden på dagens nivå.

För att kunna påverka utvecklingen har rege-
ringen tillsatt en arbetsgrupp som har till uppgift
att skapa en struktur på ohälsoområdet som är
tillräckligt kraftfull för att avsevärt öka männi-
skors möjligheter att delta i arbetslivet. Syftet är
att bryta utvecklingen mot ökad sjukfrånvaro
och i förlängningen fler förtidspensioner. Det
skall ske genom förebyggande åtgärder, förbätt-
rad arbetsmiljö, bättre rehabilitering och effekti-
vare försäkringssystem. Fler skall, helt eller del-
vis, kunna återgå till arbete. Äldre arbetskraft
skall ges bättre möjligheter att stanna kvar i ar-
betslivet. Arbetsgruppen rapporterar direkt till
statsråden för Social-, Närings- och Finansde-
partementet.

Arbetsmiljö och arbetsförhållanden skall
främja en god hälsa och delaktighet på arbets-
marknaden. Det är ett gemensamt samhälls-
ansvar att människor som blir sjuka eller skadade
får ett effektivt stöd för att bli friska och kunna
återgå till arbete. En modern, rättvis och jäm-
ställd arbetsskadeförsäkring skapar förutsätt-

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÄDE 10

ningar för att lyfta fram det förebyggande ar-
betsmiljöarbetet. En reformering av arbetsska-
deförsäkringen kommer att ske under inne-
varande mandatperiod.

Det andra målet för politikområdet innebär
att vi skall kunna känna oss trygga vid arbets-
oförmåga. Vi skall vara förvissade om att det
skyddsnät som vi gemensamt bygger upp ger en
rimlig levnadsstandard. Den solidariskt finansie-
rade försäkringen skall utgå från inkomstbort-
fallsprincipen. Försäkringen skall bidra till att ge
trygghet för en stor majoritet människor.

Socialförsäkringens administration skall präg-
las av effektivitet, rättssäkerhet och kvalitet.
Detta är en förutsättning för att de två målen
skall kunna uppnås. Administrationen måste
också bidra till att så många som möjligt kan re-
habiliteras och återgå i arbete. Självklart skall den
som drabbas av arbetsoförmåga få rätt ersättning.
Självklart skall också beslut om ersättning vara
grundade på ett relevant och korrekt underlag.

Ett brett och förutsättningslöst arbete kom-
mer att genomföras det närmaste året. Alla män-
niskors arbetsförmåga skall tas tillvara. Regering-
en kommer att driva en offensiv och rättvis poli-
tik för att säkra välfärden och uppnå full
sysselsättning. Denna politik skall innebära en
bibehållen trygghet för individerna och ge möj-
lighet att orka med ett helt arbetsliv.

2.5 Insatser

2.5.1 Statliga insatser inom

politikområdet

Ett första led i arbetet med att reformera syste-
met med förtidspensioner har genomförts. Den
1 januari 2000 infördes regler om vilande förtids-
pension. Dessa regler syftar till att stimulera till
återgång till arbetslivet och ett i övrigt aktivt liv.
Det är ännu för tidigt att uttala sig om i vilken
utsträckning dessa regler kommer att utnyttjas.
Vidare beräknas utredningsarbetet med att i de-
talj utforma hela det reformerade systemet angå-
ende ersättning vid nedsatt arbetsförmåga, vilket
pågått inom Socialdepartementet under två år,
kunna avslutas i och med att en proposition fö-
reläggs riksdagen under våren 2001. I början av
juli redovisade Socialdepartementet i två departe-
mentspromemorior förslag till reformering av
förtidspensionssystemet. I promemorian Sjuk-
ersättning i stället för förtidspension (Ds

2000:39) lämnas förslag om ersättning och ålder-
spensionsrätt vid långvarig eller varaktig medi-
cinskt grundad nedsättning av arbetsförmågan
för personer över 30 år. I promemorian Aktivi-
tetsersättning (Ds 2000:40) redovisas förslag om
ett nytt försäkringsstöd för unga, 16-30 år, med
långvarig medicinskt grundad nedsättning av ar-
betsförmågan. Båda promemoriorna remissbe-
handlas för närvarande.

Med anledning av kostnadsutvecklingen inom
sjukförsäkringen beslutade regeringen den
23 juni 1999, att utse en särskild utredare (dir.
1999:54). Utredaren skulle dels analysera varför
sjukfrånvaron och utgifterna för sjukpenning
förändras över tiden i ett långsiktigt perspektiv,
dels peka ut och kvantifiera faktorer som främst
förklarar de senaste årens ökning av sjukfrån-
varon och sjukförsäkringsutgifterna. Utredaren
har den 15 augusti 2000 överlämnat ett del-
betänkande Sjukförsäkringen - basfakta och ut-
vecklingsmöjligheter (SOU 2000:72). Utredaren
skall slutredovisa sitt uppdrag senast den
1 december 2000.

Regeringen beslutade den 3 juni 1999 att utse
en särskild utredare (dir. 1999:44) med uppdrag
att se över den arbetslivsinriktade rehabilite-
ringen. I uppdraget ingick bl.a. att kartlägga den
arbetslivsinriktade rehabiliteringsprocessen, att
utforma en plattform för prioriteringar samt att
klargöra hur ansvar och uppgifter effektivast kan
fördelas mellan olika aktörer i rehabiliterings-
arbetet. Utredarens förslag har redovisats den
30 augusti 2000 i betänkandet Rehabilitering till
arbete (SOU 2000:78).

Regeringen angav i proposition 1996/97:63 att
samhällets samlade resurser måste utnyttjas bätt-
re för att kunna tillgodose enskilda individers
behov av olika stödåtgärder och att bättre och
mer ändamålsenliga samverkansmodeller måste
utvecklas. Socialstyrelsen har därför i uppdrag att
i samverkan med Arbetsmarknadsstyrelsen, Ar-
betarskyddsstyrelsen och Riksförsäkringsverket
(RFV) utvärdera effekterna av samverkan inom
rehabiliteringsområdet enligt proposition
1996/97:63 (FRISAM). I utvärderingen med-
verkar också Svenska Kommunförbundet och
Landstingsförbundet. Arbetet skall slutredovisas
den 31 december 2001. En gemensam lednings-
grupp med samtliga nämnda organisationer har
bildats för utvärderingarna av FRISAM (frivillig
samverkan inom rehabiliteringsområdet) och de
s.k. SOCSAM-försöken enligt proposition
1993/94:205 (lokal försöksverksamhet med fi-
nansiell samordning mellan socialförsäkring, häl-

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 10

so- och sjukvård och socialtjänst). I en tredje lä-
gesrapport - Socialstyrelsen följer upp och ut-
värderar (2000:5) - redovisas effekter av sam-
verkan enligt FRISAM-modellen och i läges-
rapporten Finansiell samordning (1999:1) redo-
visar RFV och Socialstyrelsen effekter enligt
SOCSAM-modellen.

Under åren fram t.o.m. 2003 kommer RFV att
slutföra genomförandet av det nya ålders-
pensionssystemet. Under samma tidsperiod skall
arbetet med att genomföra de s.k. följdre-
formerna slutföras. Följdreformerna avser in-
förandet av övergångsvis garantipension, efter-
levandepension, bostadstillägg till pensionär och
förtidspension. Regeringen har i olika samman-
hang uttalat att det är en prioriterad uppgift för
RFV att genomföra det nya ålderspensions-
systemet. Genomförandet av reformerna kom-
mer att innebära en ytterligare ökad belastning
på administrationen, främst fr.o.m. 2002.

RFV har under tre år erhållit 60,9 miljoner
kronor från regeringen för att bl.a. öka kunska-
perna om fusk och för att förbättra kontrollen
och motverka fusk inom socialförsäkringen
(S2000/3967/SF). RFV konstaterar i sina slut-
satser att socialförsäkringens administration ge-
nom en etablerad kvalitetssäkring och kvali-
tetskontroll i kombination med en systematisk
redovisning av misstänkt fusk bildat sig en upp-
fattning om omfattningen i dessa frågor. Pro-
jektet har också tydliggjort för allmänheten att
kontrollverksamheten innebär bättre möjligheter
att upptäcka fusk.

2.5.2 Insatser utanför politikområdet

Regeringen har den 27 januari 2000 beslutat att
utse en arbetsgrupp inom Regeringskansliet med
uppgift att analysera den stora ökningen av ar-
betsbetingad ohälsa, som har samband med
stress och andra organisatoriska och sociala fak-
torer. Arbetsgruppen skall ta fram en handlings-
plan som anger en strategi för att komma till
rätta med utvecklingen av den arbetsbetingade

ohälsan och för att åstadkomma en förnyelse av
arbetsmiljöarbetet. Resultatet av arbetet skall
slutredovisas senast den 1 december 2000. En
första rapport ska lämnas den 15 september

2000.

Genom den s.k. försvarsuppgörelsen kommer
åtta miljarder kronor att tillföras vården och om-
sorgen under perioden 2002-2004. Redan 2001
tillförs vården och omsorgen genom den natio-
nella handlingsplanen 1 000 miljoner kronor.
Den totala resursförstärkningen uppgår alltså till
nio miljarder kronor varav 8 779 miljoner kronor
utbetalas i form av generella medel och 221 mil-
joner kronor skall användas till uppföljning. Av
2000 års ekonomiska vårproposition framgår att
dessa medel skall ingå i det generella statsbidra-
get till landsting och kommuner och fördelas
med 70 procent till landstingen och 30 procent
till kommunerna. Regeringen, Lands-
tingsförbundet och Svenska Kommunförbundet
har i ett avtal som beslutades i maj 2000 enats om
att med dessa utökade medel stimulera utveck-
lingsinsatser inom vården och omsorgen. Pri-
märvård, vård och omsorg om äldre, psykiatri
samt tillgänglighet och mångfald är prioriterade
områden.

Regeringen har den 28 mars 2000 överlämnat
propositionen Förnyad arbetsmarknadspolitik
för delaktighet och tillväxt (prop. 1999/2000:98)
till riksdagen. I propositionen föreslås bl.a. att en
aktivitetsgaranti skall införas över hela landet.
Syftet är att ge arbetslösa som löper risk att bli
långtidsarbetslösa bättre förutsättningar att få
arbete, hävda arbetslinjen och bryta rundgången
mellan åtgärder och öppen arbetslöshet.

RFV, Arbetsmarknadsstyrelsen, Socialstyrel-
sen och Arbetarskyddsstyrelsen skall - enligt re-
spektive myndighets regleringsbrev för 2000 -
aktivt samverka, så att en effektivare användning
av tillgängliga resurser inom rehabiliterings-
området uppnås. Samverkan på central nivå skall
syfta till att skapa förutsättningar för aktörerna
på regional och lokal nivå att samverka så att
varje individs arbetsförmåga tillvaratas och den
enskilde ges möjlighet att försörja sig genom ar-
bete.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÄDE 10

2.6 Resultatbedömning

I budgetpropositionen för 2000 angavs att ef-
fektmålet för utgiftsområdet Ekonomisk trygg-
het vid sjukdom och handikapp var att:

- ge ekonomisk trygghet för sjuka och funk-
tionshindrade och att aktivt arbeta för att
återföra människor i arbete.

- socialförsäkringens administration skall ga-
rantera effektivitet, rättssäkerhet och kom-
petens vid ärendehandläggning.

2.6.1 Resultat

Sjukpenning

Under 1999 fortsatte antalet långtidssjukskrivna
att öka samtidigt som antalet personer som av-
slutar sina sjukskrivningar, genom friskskrivning
eller förtidspension, inte har ökat i samma om-
fattning. Antalet dagar med partiell sjukpenning
ha ökat under 1999 och ökningstakten är ungefär
densamma som för sjukskrivningar med hel er-
sättning. Därmed har inte de partiella dagarnas
andel av det totala antalet ersatta dagar förändrats
i någon större utsträckning.

En markant förändring i sjukförsäkringen un-
der 1999 är att den genomsnittliga ersättningen
vid sjukskrivning har ökat mer än löne-
ökningarna i samhället. Det är därför rimligt att
anta att det bl.a. är personer med högre inkoms-
ter och andra yrken som utgör en del av de nya
långtidssjukskrivna.

Det är främst de långa sjukfallen, längre än ett
år, som fortsätter att öka. Detta är en följd av den
kraftiga uppgången i antalet sjukskrivningar un-
der 1998 och 1999. Ökningen gäller både kvin-
nor och män, med en kraftig överrepresentation
för kvinnor.

Av RFV:s s.k. 4:e-septemberundersökning
framgår att de sjukskrivna i september 1999 var
något äldre än de som var sjukskrivna i septem-
ber 1998. Andelen som var 60 år eller äldre har
ökat bland de sjukskrivna. Sjukskrivningarna har
också blivit mer långvariga, med en större andel
som varit sjukskrivna i över ett år. Jämfört med
1998 står kvinnorna för en högre andel av sjuk-
skrivningarna, 61 procent, vilket är en ökning
med en procentenhet. De sjukpenninggrundande
inkomsterna har också ökat bland de sjuk-
skrivna. Andelen sjukskrivna som har en in-
komst över det högsta ersättningstaket, 7,5 pris-
basbelopp, har ökat från 6 till 7 procent. Egenfö-
retagare har blivit relativt sett färre, samtidigt
som en större andel sjukskrivna har inkomst av
anställning. Sett till olika yrkesgrupper så har till
exempel andelen sjukskrivna lärare ökat. De
sjukskrivna är också i allt högre grad sjukskrivna
för psykiska besvär.

Att antalet sjukskrivna har ökar kraftigt de se-
naste åren har flera förklaringar och orsaks-
sambanden är komplexa. Det finns ingen enskild
faktor som kan förklara ökningen av sjukfrån-
varon utan flera olika förklaringsfaktorer måste
kombineras. Nedan redovisas utvecklingen sedan
1997 av antal pågående sjukfall, antal ersatta da-
gar med sjukpenning samt bruttoutbetalning av
sjukpenning per månad.

ITabell 2.2 Antal pågående sjukfall ¹ 1
Intervall	män	1997 kvinnor	totalt	män	1998 kvinnor	totalt	män	1999 ² kvinnor	totalt
1 dag-	52 837	76 822	129 658	61 538	94 589	156127	71 763	114 046	185 809
29 dagar-	49 019	71 745	120 764	54 953	84 655	139 608	64 092	101 971	166 063
60 dagar-	43 279	63 732	106 011	48 188	73 662	121 850	56 635	89 591	146 226
365 dagar	18 252	26 270	44 522	19 486	29 588	49 073	23 629	37 488	61 117
731 dagar	7 871	11 073	18 944	7 966	11 716	19 682	8 952	13 935	22 887

¹ Här avses pågående sjukpenning-/rehabiliteringspenningärenden. Sjukfall som enbart avser sjuklöneperiod ingår inte. 1997 t.o.m. mars 1998 omfattade sjuklönepe-
rioden 28 dagar och fr.o.m. april 1998, 14 dagar.

² Uppgifterna avser perioden november 1998 - oktober 1999.

Källa: RFV:s årsredovisning för budgetåret 1999

19 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nrl. Del2

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÄDE 10

Tabell 2.3 Antal ersatta dagar med sjukpenning

Intervall	män	1997 kvinnor	totalt	män	1998 kvinnor	totalt	män	1999 kvinnor	totalt
1 dag-	1 427 527	1 917 353	3 344 880	1 872 859	2 724 456	4 597 315	2 229 686	3 358 604	5 588 290
29 dagar-	4 347 924	6 507 229	10 855 153	5 390 414	8 545 624	13 836 038	6 361 590	10 389 356	16 750 946
90 dagar-	3 874 674	5 614 848	9 489 522	4 365 389	6 671 575	11 036 964	5 015 971	7 973 525	12 989 496
180 dagar-	4 272 536	6 145 871	10 418 407	4 962 027	7 530 872	12 492 899	5 991 201	9 423 445	15 414 646
365 dagar-	3 639 534	5 248 577	8 888 111	4 092 130	6 237 732	10 329 862	5 483 437	8 684 214	14 167 651
731 dagar-	2 206 658	3 055 853	5 262 511	2 378 117	3 410 558	5 788 675	2 872 454	4 400 863	7 273 317
Summa	19 768 853	28 489 731	48 258 584	23 060 936	35 120 817	58 181 753	27 954 339	44 230 007	72 184 346

Källa: RFV

Diagram 2.1 Bruttoutbetalning av sjukpenning per månad

Källa: RFV

Antalet kvinnor som var föremål för samord-
nad rehabilitering under 1999 var betydligt fler
än antalet män, vilket beror på att antalet lång-
tidssjukskrivna kvinnor var betydligt fler än an-
talet män. Sett som andel av långtidssjukskrivna
är skillnaden mellan könen mindre - 18 procent
av de långtidssjukskrivna kvinnorna respektive
17 procent av de långtidssjukskrivna männen var
föremål för samordnad rehabilitering under
1999.

Rehabilitering

Under 1999 använde försäkringskassorna 514
miljoner kronor till administration av samordnad
rehabilitering, vilket är en minskning med ca 200
miljoner kronor eller 29 procent i jämförelse
med 1998. Detta beror främst på att försäkrings-
kassorna har flyttat personalresurser till hand-
läggning och utbetalning av ersättningar. Trots
detta har kassorna ökat aktiviteten på rehabilite-
ringsområdet avseende samordnad rehabilitering,
köp av arbetslivsinriktade rehabiliteringstjänster
och samverkan med andra myndigheter.

Under 1999 var 18 procent av de långtidssjuk-
skrivna föremål för samordnad rehabilitering,
vilket är en minskning med en procentenhet
jämfört med 1998. Minskningen beror dock på
att antalet långtidssjukskrivna ökade kraftigt un-
der året - i själv verket fick fler försäkrade sam-
ordnade rehabiliteringsinsatser under 1999 jäm-
fört med 1998.

Tabell 2.4 Andel långtidssjukskrivna som genomgår
samordnad rehabilitering (SAR) 1997 - 1999 (%)*

	1997	1998	1999
Kvinnor	20	20	18
Män	18	18	17
Samtliga	20	19	18

1 Uppgifterna avser genomsnittlig andel pågående SAR-fall under året. Uppgif-
terna för 1997 avser skattade värden augusti - december 1997. Uppgifterna för
1998 avser maj - december 1998.Uppgifterna för 1999 avser perioden november
1998 - oktober 1999.

Källa.- RFV:s årsredovisning för budgetåret 1999

Syftet med den samordnade rehabiliteringen är
att den enskilde skall återfå sin arbetsförmåga.
RFV har därför fastställt som riksmål för landets
försäkringskassor att 70 procent av de som ge-
nomgår samordnad rehabilitering ska ha ökat sin
arbetsförmåga sex månader efter avslutad rehabi-
litering. År 1999 uppgick andelen personer med
ökad arbetsförmåga till 61 procent, vilket innebär
att riksmålet inte uppnåddes. Resultatet innebär
dessutom en försämring i jämförelse med både
1997 och 1998.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÄDE 10

Tabell 2.5 Andel långtidssjukskrivna som vid avslutningstidpunkten samt 6 respektive 12 månader efter avslutad
samordnad rehabilitering fått förbättrad arbetsförmåga

1997 1998 1999

	män	kvinnor	totalt	män	kvinnor	totalt	män	kvinnor	totalt
Vid avslutningstidpunkten	0,67	0,65	0,66	0,57	0,55	0,55	0,56	0,55	0,55
Efter 6 månader¹	0,68	0,68	0,68	0,68	0,62	0,64	0,63	0,60	0,61
Efter 12 månader²	-	-	-	0,66	0,62	0,64	0,63	0,58	0,60

¹ Uppgiften för 1997 avser perioden november - december 1997.

² Uppgifter för 1997 saknas. Uppgiften för 1998 avser perioden maj - december 1998.
Källa: RFV:s årsredovisning för budgetåret 1999

Inom ramen för arbetet med ohälsa har kassorna
möjlighet att köpa arbetslivsinriktade rehabilite-
ringstjänster. Till skillnad från tidigare år har kas-
sorna använt samtliga disponibla medel för köp
av tjänst under 1999. Kassorna köpte totalt ca
17 000 tjänster, varav ca 10 000 till kvinnor och
ca 7 000 till män, vilket motsvarar en ökning med
ca 1 500 köpta tjänster i jämförelse med 1998.
Utredningar och aktiva åtgärder står för 58 pro-
cent respektive 42 procent av de köpta tjäns-
terna. Skillnaden mellan kvinnor och män när det
gäller antalet köpta tjänster överensstämmer väl
med relationen sjukskrivna kvinnor och män.

Under 1999 har försäkringskassorna använt ca
80 miljoner kronor för samverkan med andra
myndigheter, vilket är en kraftig ökning jämfört
med 1998 då förbrukningen uppgick till drygt 36
miljoner kronor. Drygt 46 miljoner kronor, vil-
ket motsvarar ca 60 procent av de brukade resur-
serna, har använts till projektverksamhet och då
främst lönekostnader. Ca 15 miljoner kronor el-
ler 20 procent av brukade medel har använts till
åtgärder av olika slag.

tion 1996/97:63. Förutsättningarna var att per-
sonerna dels uppbar sjukpenning, sjukbidrag el-
ler förtidspension, dels att personerna deltog,
hade deltagit i eller bedömdes behöva delta i re-
habilitering som finansieras av flera aktörer till-
sammans. Undersökningen visade att 10 700 per-
soner var föremål för samfinansierade rehabilite-
ringsaktiviteter. Till dessa kommer drygt 12 000
personer som försäkringskassan uppskattar
skulle ha behov av sådana åtgärder. Av dem som
deltar i samfinansierade rehabiliteringsaktiviteter
är 59 procent kvinnor och 41 procent män - vil-
ket motsvarar andelen långtidssjukskrivna kvin-
nor och män.

Tabell 2.6 Särskilda medel som avsatts för samverkan 1998 och 1999.
Tusental kronor	1998	1999
Projekt	20 413	46 301
Kartläggning	2 694	3 146
Utbildning/konferenser	4 129	9 218
Utvärdering/kvalitetssäkring	491	1 384
Åtgärder	7 064	15 325
Övrigt	1 365	4 719
Summa	36 157	80 094

¹ Uppgifterna har tagitsTamf^nörsäkringskassorna. Avvikelse mot utfall i
anslagsredovisningen kan i huvudsak förklaras med periodiceringar.

Källa: RFV:S årsredovisning för budgetåret 1999

Förtidspensioner

Under senare delen av 1999 skedde en ökning av
antalet nybeviljade förtidspensioner och sjuk-
bidrag och i december 1999 betalades sådana
förmåner ut till närmare 422 000 försäkrade, vil-
ket är ca 4 000 fler än i december 1998. Ökning-
en faller till stor del på kvinnorna. Utvecklingen
av antalet förtidspensioner och sjukbidrag mellan
december 1994 och december 1999 framgår av
tabell 2.7.

RFV har i en enkät till försäkringskassorna sam-
lat in uppgifter om hur många personer som är
aktuella för samverkan i enlighet med proposi-

Tabell 2.7 Antalet nybeviljade och utbetalade
förtidspensioner och sjukbidrag 1994-1999

Ar	Nytillkomna/nybeviljade ^jensioner/sjb	Utbetalade pensioner/sjb i december
1994	49 697	410 626
1995	40 365	408 576
1996	40 068	407 584
1997	47 262	417 424
1998	34 487	417 404
1999	39 506	421 518

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÄDE 10

Det ökade antalet nybeviljade förmåner under
1999 beror till stor del på utvecklingen under de
senaste åren med allt fler långa sjukskrivningar.

Antalet personer som övergick från sjukskriv-
ning över 60 dagar till förtidspension eller sjuk-
bidrag under 1997-1999, med fördelning på män
och kvinnor, framgår av tabell 2.8.

Tabell 2.8 Antalet personer som övergår från sjukpenning
till förtidspension eller sjukbidrag 1997-1999

1997 1998 1999'

	Antal	Andel %	Antal	Andel %	Antal	Andel %
Kvinnor	18 682	56,1	15 961	57,6	18 595	58,8
Män	14 588	43,9	11 754	42,4	13 024	41,2
Samtliga	33 270	100	27 715	100	31 619	100
‘Uppgiften för 1999 avser perioden november 1998-oktober 1999

Källa; RFV:S årsredovisning för budgetåret 1999

Kvinnornas andel av dem som övergår från sjuk-
skrivning till förtidspension eller sjukbidrag har
ökarsuccessivt under de tre åren. Denna utveck-
ling avspeglas också i förändringen av det åter-
stående pensionsåtagandet, vilket redovisas sena-
re i detta avsnitt.

Fördelningen mellan hela och partiella förmå-
ner är i stort sett oförändrad. Antalet nybeviljade
förtidspensioner och sjukbidrag med tre
fjärdedels ersättning var i stort sett oförändrat
mellan åren 1998 och 1999. Störst andel förtids-
pensioner/sjukbidrag beviljades i åldersgruppen
60-64 år men det antalet är numera nästan lika
högt som i åldrarna 55-59 år. I genomsnitt

pensionerades ca tre procent av de försäkrade i
åldersgruppen 60-64 år under 1999 men den re-
gionala variationen är stor.

Ett annat sätt att beskriva utvecklingen inom
området är att beräkna det återstående pensions-
åtagandet. Detta visar den återstående pensions-
tiden för samtliga personer med förtidspension
eller sjukbidrag vid ett antagande om att dagens
förtidspensionärer behåller sin förmån fram till
ålderspensionen. Av nedanstående tabell framgår
hur detta åtagande utvecklats under 1997-1999
både vad gäller antalet år och beräknad kostnad
(mkr).

Mellan 1998 och 1999 ökade det återstående
pensionsåtagandet för både män och kvinnor,
medan åtagandet mellan 1997 och 1998 ökade
enbart för kvinnorna. Ökningen är en följd av att
de personer som beviljas sjukbidrag eller förtids-
pension är fler än de som övergår till ålders-
pension, men beror också på att nybeviljandet av
förtidspension och sjukbidrag ökar mest bland
de unga som har längst tid kvar till 65 år. Av det
totala återstående pensionsåtagandet, räknat i så-
väl år som i kostnader, fördelar sig närmare 55
procent av åren på kvinnorna. Det motsvarar
drygt 49 procent av de beräknade totalkost-
naderna fram till 65 år. Detta visar tydligt att
män generellt sett haft högre inkomster än kvin-
nor under den aktuella perioden och därmed får
högre tilläggspension.

Tabell 2.9 Antal återstående pensionsår samt beräknad kostnad (mkr) 1997-1999

1997 1998 1999

	Antal år	Kostnad	Antal år	Kostnad	Antal år	Kostnad
Kvinnor	2 328 800	206 800	2 350 900	210 200	2 408 500	217 000
Män	1 977 700	212 000	1 973 300	210 800	2 001 400	221 700
Samtliga	4 306 500	418 800	4 324 200	421 000	4 409 900	438 700

Källa: RFV:s årsredovisning för budgetåret 1999

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÄDE 10

Arbetsskador

Antalet arbetsskadelivräntor har totalt sett mins-
kat de senaste åren eftersom antalet nybeviljade
livräntor har varit färre än antalet som har upp-
hört. Antalet egenlivräntor i arbetsskade-
försäkringen uppgick 1999 till 91 800. Beståndet
livräntor har fortsatt att minska även under de
första månaderna 2000. Minskningen sker trots
att antalet anmälda arbetsskador har ökat kraf-
tigt. Antalet anmälda arbetsskador uppgick 1999
till ca 135 000, vilket är en ökning med 24 000
jämfört med 1998.

Bland de anmälda arbetsskadorna är belast-
ningsskador den vanligaste sjukdomstypen. Des-
sa ökade totalt med ca 21 procent mellan åren
1998 och 1999. Ökningen var något högre för
kvinnorna än för männen.

Diagram 2.3 Anmälda arbetssjukdomar orsakade av sociala
eller organisatoriska faktorer efter kön och sjukskrivningens
längd

Källa: Arbetarskyddsstyrelsen

Diagram 2.2 Anmälda belastningssjukdomar efter kön och
sjukskrivningens längd

Antal

Källa: Arbetarskyddsstyrelsen

Av de arbetsskador som prövades av försäk-
ringskassan bifölls 11 152 medan 5 529 avslogs.
De arbetsskador som har avgjorts av försäkrings-
kassan 1999 utgör inte en delmängd av de arbets-
skador som anmälts det året, eftersom försäk-
ringskassans prövning i många fall avser skador
som anmälts före 1999. Statistik avseende beslut
av socialförsäkringsnämnd under andra halvåret
1999 visar följande fördelning mellan kvinnor
och män.

Tabell 2.10 Beslut i arbetsskadeärenden andra halvåret

1999 _____

Beslut Därav avslag

Män Kvinnor Totalt Män Kvinnor Totalt

3981 3421 7402 1408 1550 2958

Arbetssjukdomar orsakade av sociala och organi-
satoriska faktorer där stress och psykiska på-
frestningar är bakomliggande orsaker ökade allra
mest. Sådana sjukdomar har mellan 1998 och
1999 ökat med 62 procent bland kvinnor och 45
procent bland män.

Den vanligaste diagnos gruppen i fråga om ar-
betsskadesjukdomar är muskuloskeletala sjuk-
domar som bland annat innefattar belastnings-
skador. Drygt tre fjärdedelar av de godkända ar-
betsskadesjukdomarna avser denna grupp.

I fråga om handläggningen av arbetsskade-
ärenden framgår av Riksförsäkringsverkets års-
redovisning 1999 att genomströmningstidema är
mycket långa och de fortsätter att stiga. Liv-
räntan är den förmån som har längst genomström-
ningstid av alla förmåner som mäts. Andelen fel i
handläggningen är hög. Resultatet för området
bedöms i dessa delar som otillfredsställande.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 10

Socialförsäkringens administration

Administrationskostnaderna inom social-
försäkringssystemen har ökat, vilket främst för-
klaras av att kostnaderna med anknytning till det
reformerade pensionssystemet har tillkommit
samt för att kostnaderna har ökat avseende för-
säkringskassornas pensionsskuld. Produk-
tiviteten har minskat, vilket enligt RFV till
största delen förklaras med att kostnader har till-
kommit för det reformerade pensionssystemet
samtidigt som inga ärendevolymer ännu är för-
knippade med det arbetet. Skillnaderna i pro-
duktivitet mellan försäkringskassorna är dock
stora och det förekommer en stor spridning såväl
inom som mellan förmåner. RFV anser att för-
ändringar i produktiviteten även uppvisar ett nä-
ra samband med volymförändringar. Föränd-
ringar i volymerna tenderar att påverka produk-
tiviteten, vilket kan tolkas som bristande för-
måga inom administrationen att i tid anpassa re-
surserna till förändringar i arbetsbelastningen.

Ökningen av antalet sjukskrivna har orsakat
ökade administrationskostnader inom försäk-
ringskassorna. År 1997 var antalet dagar med er-
sättning 50 miljoner dagar och 1999 var de 75
miljoner dagar, vilket utgör en ökning med 50
procent. Vid en jämförelse mellan medelvärdet
för januari-juli 1999 och motsvarande period
2000 utgör ökningen ca 29 procent. För att på
kort sikt bättre klara den ökade belastningen på
administrationskostnaderna inom sjukpenning-
området har kassorna överfört vissa resurser från
rehabiliteringsarbetet.

RFV:s tillsyn omfattar hela socialförsäkringen
och avsikten inom verket är att granska samtliga
förmåner minst en gång under en fyraårsperiod.
Vanligast förekommande är granskning av ären-
den där uppmärksamheten riktas mot kvaliteten i
beslut och beslutsunderlag samt försäk-
ringskassans tillämpning av förvaltningslagens
bestämmelser vid myndighetsutövning mot en-
skilda. Det finns också ett system för löpande
mätning av andel fel i handläggningen. RFV har
satt upp ett riksmål att andelen fel inte får över-
stiga 3 procent. Såväl de löpande mätningarna
som tillsynen av de allmänna försäkringskassorna
pekar på att det finns kvalitetsbrister i beslut och
beslutsunderlag. Generellt sett är andelen fel
fortfarande för hög och genomströmnings-
tiderna är långa även om det finns undantag.
RFV redovisar dock i årsredovisningen att det
finns indikationer på att resultaten börjar för-
bättras.

RFV har tre år i rad genomfört en kundunder-
sökning som omfattar samtliga försäkringskassor
och lokalkontor i landet. Undersökningen pekar
på att det mellan 1998 och 1999 skett förbätt-
ringar när det gäller tillförlitlighet och be-
mötande (RFV redovisar 2000:5). Däremot har
inte kompetens, tillgänglighet och information
förbättrats enligt undersökningen.

Socialförsäkringens administration har sedan
1997 i uppdrag att anlägga ett s.k. gender-
perspektiv dvs. integrera både mäns och kvinnors
olika förutsättningar och behov i hela verksam-
heten. Under 1999 publicerade RFV rapporten
”Lika inför kassan”. Resultatet tyder på att det i
vissa fall finns signifikanta skillnader i bedöm-
ningar av kvinnor och män med i övrigt samma
förutsättningar.

Socialförsäkringens administration skall be-
akta samhällets etiska och kulturella mångfald i
sitt arbete. RFV har utarbetat en handlingsplan
som bl.a. innehåller en mångfaldspolicy samt en
beskrivning av planerade aktiviteter på kort och
lång sikt (S2000/4288/SF).

Under 1999 har beredskapsåtgärder genom-
förts inom socialförsäkringens administration.
Nya katastrofrutiner avseende beredskapsplan-
läggning för exceptionella händelser för social-
försäkringen har införts. Avtal har även slutits
med bankväsendet i händelse av total utslagning
av RFV Data. RFV har också genomfört utbild-
ning och övning av krisledningen samt tagit fram
en handlingsplan för åtgärder som måste vidtas
för att skapa robusthet. Genomförda bered-
skapsåtgärder har enligt RFV medfört att funk-
tionen inför 2001 är bättre rustad att hantera all-
varliga störningar.

Sedan början av 1999 har RFV haft i uppdrag
att förstärka forskningen inom socialförsäkring-
ens område. RFV har presenterat en prioritering
av ett antal forskningsområden. RFV har också
utarbetat en kunskapsstrategi för åren 2001-2004
som även omfattar en redogörelse för
försäkringskassornas kunskapsbehov.

RFV och de allmänna försäkringskassorna har
i uppdrag att initiera åtgärder som kan förbättra
för små och medelstora företagare att bevaka och
sätta sig in i olika rutiner och regelsystem med
relevans inom området. T.ex. har speciell infor-
mation tagits fram om socialförsäkringen för
dem som avser att starta eget företag
(S2000/1467/SF).

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 10

2.6.2 Analys och slutsatser

Att antalet sjukskrivna ökat kraftigt på kort tid
har flera förklaringar och orsakssambanden är
komplexa. Det finns ingen enskild faktor som
kan förklara ökningen av sjukfrånvaron utan fle-
ra förklaringar måste kombineras. I Riksför-
säkringsverkets årsredovisning för 1999 anges
bl.a. följande skäl till varför sjukskrivningarna
har ökat under senare år:

- En rimlig delförklaring är försämrad ar-
betsmiljö i framför allt välfärdssektorn.
Dels visar ”4:e-septemberundersökningen”,
som RFV har genomfört på uppdrag av re-
geringen, att antalet sjukskrivna lärare, sjuk-
sköterskor, undersköterskor och biträden
har ökat under 1999 jämfört med 1998, dels
har man inom forskningen kunnat visa på
skillnader i arbetsvillkor och hälsa mellan
anställda i olika verksamhetsområden.
Skillnaderna mellan dem som har goda, ut-
vecklande arbeten och dem som har på-
frestande arbeten ökar. Försämringar sker
framförallt i offentlig sektor och inom den
privata service- och tjänstesektorn.

- En av de faktorer som traditionellt förklarar
hur många som blir sjukskrivna är sjuk-
försäkringens utformning. Under 1999 har
inga reformer genomförts i sjukförsäkring-
en, men den höjning av ersättningsnivån
som genomfördes 1998 har troligtvis
medfört en ökning av antalet sjukskrivna.
Vissa kvardröjande effekter av förändringen
har troligtvis även påverkat antalet sjuk-
skrivna under 1999.

- En annan förklaring är att antalet personer
av demografiska skäl ökar i de åldrar då det
är vanligare att bli sjukskriven. Ohälsan
ökar med åldern, men det är också så att
människor i högre åldrar har utsatts för ar-
betslivets påfrestningar under längre tid än
yngre människor. Eftersom sjukfrånvaron
ökar även i de yngre åldersgrupperna, kan
dock ökningen av antalet äldre yrkes-
verksamma endast förklara en mindre del av
sjukfrånvarons utveckling. I motsatt rikt-
ning verkar att befolkningen, från medi-
cinska utgångspunkter, blir allt friskare.

- I vilken utsträckning den ökade sjukfrån-
varon beror på förändringar i faktisk eller
upplevd ohälsa bland de yrkesverksamma
går idag inte att avgöra. Det kan inte ute-

slutas att en förändrad nivå på sjukfrånva-
ron på lång sikt kan förklaras av förändrade
attityder och inställning till sjukskrivning.

- Aven väntetiderna inom hälso- och sjuk-
vården kan påverka sjukskrivningarna. Om
personer i yrkesverksam ålder är sjuk-
skrivna i väntan på behandling är det rimligt
att anta att sjukskrivningarna blir både fler
och längre. Olika undersökningar ger dock
olika resultat varför kunskaperna inom om-
rådet behöver fördjupas.

- Det ekonomiska läget har fortsatt att för-
bättras i landet under 1998 och 1999 vilket
bl.a. lett till att arbetslösheten minskat på-
tagligt. Det innebär dels att fler människor
har direkt tillträde till sjukförsäkringen, dels
att människor ofta är mer benägna att sjuk-
skriva sig när arbetsmarknaden blir bättre.
Denna omvärldsförändring har även en på-
taglig inverkan på utvecklingen inom för-
tidspensionsområdet, där det sedan hösten
1999 sker en fortlöpande ökning av antalet
nybeviljade förtidspensioner och sjukbi-
drag.

- Att arbetsmarknaden har förbättrats under
1999 borde dock verka även i motsatt rikt-
ning. Att fler arbeten skapas borde leda till
ökade möjligheter för många sjukskrivna att
arbetsträna, arbetspröva, byta arbetsupp-
gifter eller byta anställning om det är ar-
betsplatsen och arbetsmiljön som genererar
sjukskrivningen.

- Andra mer långsiktiga omvärlds-
förändringar som påverkar vad som sker är
sjukvårdens, den arbetslivsinriktade rehabi-
literingens, den förebyggande hälsovårdens
och folkhälsans utveckling. Dessa faktorer
torde under det kommande decenniet kun-
na få betydelse för utvecklingen av sjuk-
frånvaron och därmed den långvarigt medi-
cinskt grundade arbetsoförmågan.

Eftersom inflödet i sjukförsäkringen till stor del
bestäms av externa faktorer är möjligheterna för
försäkringskassorna att påverka detta inflöde re-
lativt små. Kassorna har större möjligheter att
påverka utflödet från sjukförsäkringen genom att
samordna rehabiliteringsinsatser eller genom att
bevilja sjukbidrag eller förtidspension för de
människor som saknar rehabiliteringsmöjlighe-
ter.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÄDE 10

Försäkringskassans samordningsansvar inne-
bär att verka för att olika rehabiliteringsåtgärder,
som en försäkrad behöver för att bibehålla eller
återfå arbetsförmåga och som olika myndigheter
och arbetsgivare ansvarar för, fogas samman.
Däremot innebär inte samordningsansvaret att
försäkringskassan övertar det ansvar respektive
rehabiliteringsaktör har för att genomföra och
bekosta insatser för den enskilde.

Som konstaterats är det färre försäkrade under
1999 som sex månader efter avslutad samordnad
rehabilitering erhållit ökad arbetsförmåga, jäm-
fört med 1997 och 1998. Detta kan delvis förkla-
ras av att den fortsatta ökningen av långtids-
sjukskrivna försvårar arbetet för kassorna att
samordna rehabiliteringsinsatserna. Demo-
grafiska faktorer har också betydelse i den me-
ning att gruppen sjukskrivna blir äldre och möj-
ligheterna till lyckad rehabilitering minskar med
åldern. En tredje omvärldsfaktor som påverkar
den negativa trenden är hur aktivt andra myn-
digheter och arbetsgivare arbetar med reha-
bilitering. T.ex. visar en del undersökningar att
väntetiderna inom sjukvården har ökat, vilket in-
nebär både längre sjukskrivningar och att reha-
biliteringsarbetet försvåras.

Kostnadsökningen inom rehabiliterings-
området beror på en ökad aktivitet på detta om-
råde. Under 1999 använde försäkringskassorna
endast 514 miljoner kronor till administration av
samordnad rehabilitering, vilket är en minskning
med ca 200 miljoner kronor eller 29 procent i
jämförelse med 1998. Detta beror främst på att
försäkringskassorna har flyttat personalresurser
från rehabilitering till handläggning och utbetal-
ning av ersättningar. Denna omständighet inne-
bär att nivån på kassornas insatser för att hjälpa
de försäkrade tillbaka till arbete minskar. Risken
är därför uppenbar att följden blir onödigt långa
sjukfall och även att sjukfallen resulterar i för-
tidspension.

Sammanfattningsvis kan sägas att utveck-
lingen inom såväl sjukpenning- som förtids-
pensionsområdet är oroande. Nästan alla för-
månsslag inom politikområdet är för närvarande
föremål för utredning och reformering. Det gäl-
ler inte minst hela systemet för ersättning vid
långvarig medicinskt grundad arbetsoförmåga.
Det pågående utredningsarbetet med att refor-
mera systemet med förtidspension har avslutats
under sommaren och förslagen från detta arbete
har omgående sänts ut på remiss. Det reformera-
de förtidspensionssystemet skall med hänsyn till
genomförandet av det reformerade ålderspen-

sionssystemet träda i kraft den 1 januari 2003.
Sjukförsäkringsutredningen (S 1999:11) har den
15 augusti 2000 överlämnat ett delbetänkande
Sjukförsäkringen - basfakta och utvecklingsmöj-
ligheter (SOU 2000:72). Utredaren skall slutre-
dovisa sitt uppdrag senast den 1 december 2000.
Utredningen om den arbetslivsinriktade rehabi-
literingen (S 1999:08) har haft regeringens upp-
drag att se över rehabiliteringsområdet och läm-
na förslag till åtgärder som på olika sätt kan
stärka och effektivisera rehabiliteringen för lång-
tidssjukskrivna. Den 30 augusti i år presenterade
utredningen betänkandet ”Rehabilitering till ar-
bete - En reform med individen i centrum”
(SOU 2000:78). Betänkandet kommer att re-
missbehandlas under hösten 2000. Arbetsska-
deförsäkringen behöver moderniseras och göras
mer rättvis och jämställd. Vidare har regeringen
tillsatt den i den ekonomiska vårproposition avi-
serade arbetsgruppen som skall utarbeta en
handlingsplan för att öka hälsan samt föreslå åt-
gärder som bryter den negativa utvecklingen. In-
riktningen är att ett samlat förslag skall vara klart
att remittera våren 2001 och att proposition (er)
skall föreläggas riksdagen hösten 2001 med ett
ikraftträdande fr.o.m. 2003.

Socialförsäkringens administration

Socialförsäkringens administration har, som tidi-
gare redovisats, en rad brister. Därtill är ohälsan
otillfredsställande hög för försäkringskassans
personal. Det är viktigt att initiativ tas för att ini-
tiera en bättre utveckling. Administrationen
måste kännetecknas av effektivitet och flexibili-
tet. Därtill måste försäkringskassans anställda er-
bjudas en bra arbetsmiljö. Det finns 21 allmänna
försäkringskassor som var och en leds av styrel-
ser som har ett entydigt ansvar för att verk-
samheten bedrivs författningsenligt och effektivt
samt för att de uppställda målen nås. RFV är
central förvaltningsmyndighet och har bl.a. ett
tydligt ansvar gentemot försäkringskassorna in-
om vissa områden. RFV har bl.a. ett entydigt
ägaransvar för IT-systemen, ekonomistyrningen
av kassorna samt för tillsyn och normering. För
att den gemensamma administrationen ska fun-
gera krävs speciella lednings- och samrådsfunk-
tioner.

Regeringen är medveten om att bland annat
den ökade administrationen av sjukpenningen
har krävt ökade resurser och att de medel som
anslås på ramansalaget 19:8 Allmänna försäk-

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÄDE 10

ringskassor kan visa sig vara otillräckliga. Rege-
ringen avser att följa utvecklingen noga och vid
behov tillskjuta ytterligare medel på den tilläggs-
budget för 2001 som presenteras i samband med
2001 år ekonomiska vårproposition.

RFV och de allmänna försäkringskassorna har
de senaste åren förstärkts genom att de fått dis-
ponera medel från anslaget 19:1 Sjukpenning och
rehabilitering m.m. inom utgiftsområde 10. Be-
loppet uppgår för 2000 till 225 miljoner kronor,
200 miljoner kronor till försäkringskassorna och
25 miljoner kronor till RFV. Motsvarande be-
lopp föreslås fr.o.m. 2001 permanentas genom
att medlen tillförs respektive förvaltningsanslag.
Förslaget underlättar för kassorna och RFV att
långsiktigt planera sin verksamhet.

För funktionen Socialförsäkring m.m. inom
ramen för totalförsvaret är målet att verksam-
heten under höjd beredskap skall bedrivas på ett
sådant sätt att de ekonomiska trygghetssystemen
fungerar genom att den enskilda människan får
den ersättning hon är berättigad till. Verksam-
heten skall även bedrivas så att de resurser och
den beredskap som skapas också skall kunna ut-
nyttjas vid svåra påfrestningar i samhället vid fred
och verksamheten skall bedrivas så att de eko-
nomiska trygghetssystemen fungerar under höjd
beredskap.

Utveckl i ngsprogram met

Regeringen har i proposition Statlig förvaltning i
medborgarnas tjänst (prop. 1997/98:136) redo-
gjort för sin syn på de förvaltningspolitiska må-
len. Det rör frågor som demokrati, rättssäkerhet
och effektivitet som bl.a. innefattar bättre service
till medborgarna. Kompetens- och utbildnings-
frågor lyfts fram med syfte att stimulera utveck-
lingen av förvaltningens kompetensförsörjning
och kvalitetsarbete. RFV har bl.a. i budgetun-
derlaget för åren 2001-2003 redovisat sitt arbete
med moderniseringen av socialförsäkringens
administration, där den nya teknikens möjlighe-
ter avses utnyttjas i syfte att förbättra tillgänglig-
het och god service till medborgarna.

Det utvecklingsarbete inom RFV och de all-
männa försäkringskassorna, som bedrivs under
benämningen utvecklingsprogrammet, innefattar
bl.a. att utveckla ett modernt IT-stöd för admi-
nistrationen. Utvecklingsprogrammet bygger på
en överenskommelse mellan RFV och försäk-
ringskassorna. Vid sidan av detta utveck-
lingsarbete har RFV regeringens uppdrag att ut-

veckla IT-stödet för att pensionsreformen och
kompletterande pensionsförmåner i sin helhet
skall kunna genomföras. Arbetet med att ge-
nomföra pensionsreformen ligger tidigt i ut-
vecklingsskedet och finansieringen är angiven i
lagen (1998:647) om inkomstgrundad ålders-
pension.

RFV har i skrivelse till regeringen den
14 augusti 2000 redovisat ett reviderat underlag
angående det aktuella arbetsläget och resurs-
situationen avseende utvecklingsprogrammet
(S2000/5048/SF). RFV anser som tidigare att ut-
vecklingsarbetets resursbehov kan tillgodoses
genom rationaliseringar inom de allmänna för-
säkringskassorna.

I skrivelsen från RFV framgår att utvecklings-
arbetet domineras av tre deluppgifter under res-
terande del av 2000 och 2001:

- Fortsätta utvecklingsarbetet som rör hand-
läggning av den nya ålderspensionen och
kompletterande pensionsförmåner.

- Färdigställa och sätta i full drift handläggar-
stödet för den nya ålderspensionen, sjuk-
penningen och samordningen av rehabilite-
ringen.

- Stegvis utöka internetbaserade tjänster för
att öka tillgängligheten för de försäkrade.

RFV har på regeringens uppdrag redovisat sina
förslag om vilka regeländringar som är nöd-
vändiga med hänvisning till intentionerna inom
utvecklingsprogrammet (S2000/1422/SF). Försla-
gen har remissbehandlats.

Statskontoret har på regeringens uppdrag bi-
stått med bedömningar av utvecklings-
programmet (S2000/1946/SF, S2000/3775/SF).
Statskontoret har bl.a. konstaterat att system-
utvecklingen bör ske stegvis och inom väl av-
gränsade områden och drivas parallellt med att
frågor rörande lagstiftning, ekonomi och teknik
successivt klaras ut.

Regeringen anser att det utvecklingsarbete
som bedrivs inom socialförsäkringens administ-
ration väl överensstämmer med regeringens för-
valtningspolitiska mål. Att det sker en moderni-
sering av de allmänna försäkringskassornas verk-
samhet och särskilt deras IT-stöd är viktigt för
att kvalitet och service kan utvecklas. Enligt re-
geringens uppfattning måste verksamheten inom
administrationen bedrivas rationellt med god
service och hög och jämn kvalitet. Utvecklings-
programmet skall ge effekter i form av högre
kvalitet, ökad tillgänglighet, bättre säkerhet, en

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÄDE 10

god arbetsmiljö samt att de försäkrade ges en
god och likformig service. Det är därför viktigt
att insatser vidtas som underlättar för administ-
rationen att driva arbetet inom utvecklingspro-
grammet framgångsrikt.

Målen för socialförsäkringens administration
är att verksamheten skall garantera effektivitet,
rättssäkerhet och kompetens vid ärendehand-
läggning. Det är angeläget att utvecklings-
programmet bidrar till att nå detta mål. RFV
skall i egenskap av systemägare utveckla IT-
stödet och försäkringskassorna skall göra de om-
ställningar i verksamheten som krävs.

Utvecklingsprogrammet finansieras främst
inom ramen för anslaget för de allmänna för-
säkringskassorna. RFV svarar för alla kostnader
avseende IT-system. Finansiering och redovis-
ning som tydliggör kostnader för och effekter av
utvecklingsarbetet är viktiga delar. Det är också
viktigt att den gemensamma överenskommelsen
mellan RFV och försäkringskassorna tydliggörs
och speglas i sättet att finansiera och följa upp
utvecklingsprogrammet. För att bl.a. underlätta
verksamhetsuppföljning och ekonomisk upp-
följning anser regeringen att samtliga förvalt-
ningskostnader som kan hänföras till utveck-
lingsprogrammet inom försäkringskassorna skall
redovisas i särskild ordning och följa uppdel-
ningen på centrala kostnader respektive kostna-
der vid försäkringskassorna i enlighet med skri-
velsen från RFV den 14 augusti 2000.

Regeringen avser att i samband med beslut om
regleringsbrevet för 2001 för RFV närmare pre-
cisera dessa villkor.

samt upplyst om att verket har följt RRV:s re-
kommendationer när det gäller behovet av ned-
skrivningar.

2.8 Budgetförslag

2.8.1 19:1 Sjukpenning och

rehabilitering m.m.

Tabell 2.11 Anslagsutveckling 19:1 Sjukpenning och rehabilitering m.m.
Tusental kronor		27 857 869	Anslags- sparande	-1 885 000
1999	Utfall	27 857 869	Anslags- sparande	-1 885 000
2000	Anslag	33 002 036 ¹	Utgifts- prognos	36 525 000
2001	Förslag	38 425 000 ¹
2002	Beräknat	40 388 000 ²
2003	Beräknat	41 989 000 ²

¹ Varav 1 500 000 tkr på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vårpro-
positionen 2000.

² Anslagsbeloppen belastas med statlig ålderspensionsavgift med 3 389 000 tkr
för 2001, med 3 524 000 tkr för 2002 och med 3 666 000 tkr för 2003.

2.7 Revisionens iakttagelser

Riksrevisionsverket (RRV) har granskad RFV:s
årsredovisning avseende 1999. RRV bedömer att
årsredovisningen i allt väsentligt är rättvisande.
RRV lämnar i revisionsberättelse vidare en upp-
lysning om att RFV tagit fram och beslutat om
nya redovisningsprinciper för aktivering av ut-
gifter för egenproducerade dataprogram. En
nedskrivning av tidigare aktiverade belopp har
genomförts av RFV med 140 miljoner kronor.
RFV och revisorerna är överens om att den aktu-
ella balansposten är behäftad med stor osäkerhet.
Revisorerna pekar på att det finns behov av yt-
terligare nedskrivning.

RFV har i delårsrapporten för första halvåret
2000 redovisat ytterligare gjorda nedskrivningar

Redovisningen av anslaget är uppdelade på tre
ändamål:

- sjukpenning

- rehabilitering

- närståendepenning

Sjukpenning

Här redovisas utgifter för sjukpenning inklusive
de utgifter som kan uppkomma med anledning
av vissa bestämmelser i sjuklönesystemet, s.k.
sjuklönegaranti och särskilt högkostnadsskydd.
Anslagsposten skall även täcka kostnader för
återbetalningspliktiga studiemedel, som belöper
på studerandes sjukperioder.

Utgiftsutvecklingen för sjukpenningen styrs
av dels antalet ersatta dagar, dels medelersätt-
ningen. Antalet dagar påverkas av förändringar
inom regelverk och regelverkets administration.
Aven demografiska rörelser samt frånvaro-
förändringar på individnivå har betydelse för ut-
vecklingen. Den genomsnittliga ersättningen på-
verkas framför allt av regelverk samt löne-
utvecklingen.

Försäkringskostnaderna (exkl. ålderspensions-
avgift) för sjukpenningen uppgick till 24 219
miljoner kronor 1999, vilket är en ökning med
5 609 miljoner kronor eller ca 30 procent jämfört
med 1998. Kostnadsökningen beror till största

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÄDE 10

del på en ökning i antalet ersatta dagar, men ök-
ningen av medelersättningen har också påverkat i
viss mån. Utgifterna för sjukpenning har fortsatt
att stiga även under 2000, dock i en avtagande
takt. Kostnadsberäkningen för åren 2000-2003
bygger på att antalet ersatta sjukdagar under
2000 kommer att öka med drygt 20 procent
jämfört med 1999 och att antalet sjukdagar åren
därefter ökar i proportion till arbetskraften. Vi-
dare utgår beräkningen från att medelersättning-
en ökar till följd av löneutvecklingen. Beräkning-
en är dock mycket osäker och gjorda antaganden
kommer därför att följas upp i den ekonomiska
vårpropositionen 2001. Mot denna bakgrund be-
räknas kostnaden för sjukpenningen uppgå till
33 433 miljoner kronor 2000 (inkl, ålderspen-
sionsavgift). För 2001 beräknas kostnaderna för
sjukpenningen uppgå till 35 360 miljoner kronor,
för 2002 till 37 239 miljoner kronor och för 2003
till 38 693 miljoner kronor.

Rehabilitering

Anslagsposten omfattar utgifter för:

- Rehabiliteringspenning

- Dagmarmedel (medicinsk rehabilitering)

- Särskilda medel

- särskilt bidrag

- arbetshjälpmedel

- köp av tjänst

- administration

- resor till och från arbetet

- läkarintyg och läkarundersökningar

Utgiftsutvecklingen för rehabiliteringspenning
styrs av dels antalet dagar, dels medelersätt-
ningen. Antalet dagar påverkas av förändringar
inom regelverk och regelverkets administration.
Även demografiska rörelser samt frånvaro-
förändringar på individnivå har betydelse för ut-
vecklingen. Den genomsnittsliga ersättningen
påverkas framför allt av regelverk samt löneut-
vecklingen.

För arbetslivsinriktad rehabilitering avsattes
2 080 miljoner kronor för budgetåret 1999. Det
faktiska utfallet uppgick till 2 467 miljoner kro-
nor. Differensen beror främst på en ökad aktivi-
tet på rehabiliteringsområdet - trots fortsatt
överföring av personalresurser från rehabilite-
ringsarbetet till utbetalning av ersättningar under
1999 har fler försäkrade varit föremål för sam-
ordnad rehabilitering jämfört med 1998. Dess-

utom har kassorna köpt fler arbetslivsinriktade
rehabiliteringstjänster och ökat sin samverkan
med andra myndigheter på rehabiliteringsområ-
det.

Budgetåret 2000 avsattes 2 500 miljoner kro-
nor för arbetslivsinriktad rehabilitering (inkl, ål-
derspensionsavgift). Enligt prognosen för 2000
beräknas utfallet att överskrida anslaget med 536
miljoner kronor. Orsaken är främst en fortsatt
hög aktivitet på rehabiliteringsområdet som in-
nebär att antalet ersatta dagar med rehabili-
teringspenning ökar. En viss del kan också för-
klaras av en fortsatt ökning av medel-
ersättningen.

Av den del av anslagsposten som avser Sär-
skilda medel föreslås att 25 miljoner kronor
överförs till anslaget 19:7 Riksförsäkringsverket
och 200 miljoner kronor överförs till anslaget
19:8 Allmänna försäkringskassor. Vidare föreslås
att högst 25 miljoner kronor får disponeras av
Socialstyrelsen för kompetenshöjning eller andra
insatser som bedöms lämpliga i samband med
behandling av överviktiga. Pengarna skall lämnas
till landstingen efter överenskommelse mellan
respektive landsting eller Landstingsförbundet.
Slutligen föreslås att 5 miljoner kronor avsätts
för regeringens disposition för fortsatt utveck-
ling inom rehabiliteringsområdet. Den före-
slagna fördelningen av Särskilda medel för bud-
getåret 2001 innebär att drygt 160 miljoner kro-
nor mer avsätts för arbetslivsinriktade rehabilite-
ringsåtgärder jämfört med budgetåret 2000.

För 2001 beräknas kostnaderna för rehabili-
teringen (inkl, ålderspensionsavgift) uppgå till
3 007 miljoner kronor, för 2002 till 3 089 miljo-
ner kronor och för 2003 till 3 214 miljoner kro-
nor.

Närståendepennmg

Närståendepenning utges till den som avstår från
förvärvsarbete för att vårda en närstående svårt
sjuk person. Utgiftsutvecklingen för närstående-
penningen styrs av antal ersatta dagar, löneut-
vecklingen och regelverket.

Under de senaste åren har såväl antalet ersatta
dagar som ersättning per dag ökat mer än beräk-
nat.

För 2001 beräknas kostnaderna för när-
ståendepenningen uppgå till 58 miljoner kronor,
för 2002 till 61 miljoner kronor och för 2003 till
63 miljoner kronor.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÄDE 10

Regeringens överväganden

Av delbetänkandet Sjukförsäkringen - basfakta
och utvecklingsmöjligheter (SOU 2000:72)
framgår bl.a. att sjukskrivning och sjukfrånvaro
är ojämnt fördelad mellan könen, mellan olika
sektorer och mellan olika arbetsplatser och att
utvecklingen under senare år har förstärkt dessa
skillnader. Bl.a. redovisas att kvinnor utgjorde 62
procent av de sjukskrivna vid årsskiftet
1999/2000 och svarade för 66 procent av ökning-
en av antalet sjukpenningdagar mellan 1997 och
1999 samt att kvinnor anställda inom kommuner
och landsting har en väsentligt högre sjukfrånva-
ro än andra kvinnor. Även de regionala skillna-
derna i sjukfrånvaro är stora.

För att kunna påverka utvecklingen krävs åt-
gärder på olika områden. Regeringen har därför
tillsatt en arbetsgrupp med uppgift att utarbeta
en handlingsplan för att minska ohälsan samt fö-
reslå åtgärder som bryter den negativa utveck-
lingen inom bl.a. sjukförsäkringsområdet. In-
riktningen är att förslag skall kunna föreläggas
riksdagen under hösten 2001 med ett ikraftträ-
dande senast fr.o.m. 2003.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 38 425 000 000 kronor anvisas under
anslaget 19:1 Sjukpenning och rehabilitering m.m.
under 2001. För 2002 och 2003 beräknas anslaget
till 40 388 000 000 respektive 41 989 000 000
kronor.

2.8.2 19:2 Förtidspensioner

Tabell 2.12 Anslagsutveckling 19:2 Förtidspensioner

Tusental kronor

1999	Utfall	46 770 995 ¹	Anslags- sparande	- 275 810
2000	Anslag	47 171 000	Utgifts- prognos	47 755 000
2001	Förslag	49 696 000 ²
2002	Beräknat	50 150 000 ²
2003	Beräknat	51 394 000 ²

¹ Älderspensionsavgift ingår med 8 864 830 tkr.

² Anslagsbeloppen belastas med statlig ålderspensionsavgift med 8 739 000 tkr
för 2000, med 9 201 000 tkr för 2001, med 9 137 000 tkr för 2002 och med

9 753 000 tkr för 2003.

Under anslaget redovisas utgifter för förtidspen-
sion från folkpensioneringen, pensionstillskott
till förtidspension och bamtillägg till för-
tidspension, liksom sjukbidrag som är en tidsbe-
gränsad förtidspension. Fr.o.m. 1999 redovisas
även utgifterna för allmän tilläggspension (ATP)

under anslaget. Barntilläggen har i princip av-
skaffats, men de som var berättigade till bam-
tillägg 1990 har fortfarande rätt att uppbära för-
månen enligt äldre regler. De sista bamtilläggen
kommer att betalas ut 2005. De statliga ålders-
pensionsavgifter som 1999 redovisades under
särskilt anslag belastar fr.o.m. 2000 anslaget.

Utgiftsutvecklingen för förtidspensionerna är
beroende av flera olika faktorer. De viktigaste är
de demografiska förhållandena, regeltillämp-
ningen, praxisutvecklingen, utvecklingen av
ATP-nivån och basbeloppsutvecklingen.

Efter uppgången i nybeviljandet av förtids-
pensioner och sjukbidrag under 1997 skedde en
påtaglig nedgång under 1998. Mot slutet av 1999
ökade nybeviljandet åter och i december 1999
utbetalades sådana förmåner till närmare 425 000
personer, vilket är ca 4 000 fler än i december
1998. Denna ökning faller nästan helt på kvin-
norna. De utbetalade ersättningarna till personer
med förtidspension/sjukbidrag steg med ca 800
miljoner kronor mellan 1998 och 1999 och hälf-
ten härav utgjordes av ökade utgifter för ATP.
Anslagsbeloppet 1999 underskreds dock med ca
25 miljoner kronor. Det utgående underskottet
minskade härmed till ca 275 miljoner kronor.

Under 2000 sker en fortsatt stark ökning av
antalet nybeviljade förtidspensioner och sjuk-
bidrag och i slutet av året beräknas över 430 000
personer uppbära dessa förmåner. Ökningen av
nybeviljandet är till stor del föranledd av den
kraftiga uppgången av antalet långa sjukfall under
de senaste åren. Detta är också den främsta orsa-
ken till att en kraftig ökning av antalet nybe-
viljade förtidspensioner och sjukbidrag är att
vänta de närmaste åren.

Regeringens överväganden

Situationen på förtidspensionsområdet är myck-
et oroande med en utveckling som pekar på en
fortsatt ökning av antalet personer med förtids-
pension och sjukbidrag under de närmaste åren.
Den förväntade ökningen beror främst på ut-
vecklingen med allt fler långa sjukfall och de de-
mografiska förhållandena. Möjligheterna att
motverka denna utveckling på kort sikt bedöms
vara mycket begränsade. För att kunna påverka
utvecklingen fr.o.m. 2003 krävs åtgärder på olika
områden. Som tidigare nämnts har arbetet i Re-
geringskansliet påbörjats med att utarbeta en
handlingsplan för hela ohälsoområdet samt före-
slå åtgärder som bryter den negativa utveckling-

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 10

en inom sjukförsäkrings- och förtidspensions-
områdena. Inriktningen är att förslag skall kunna
föreläggas riksdagen under hösten 2001 med ett
ikraftträdande senast fr.o.m. 2003.

En åtgärd har redan vidtagits i syfte att be-
gränsa den negativa utvecklingen med allt fler
förtidspensioner genom införandet av regler om
vilande förtidspension den 1 januari 2000. Sys-
temet med vilande förtidspension är inriktat på
att stimulera till återgång i arbetslivet och ett i
övrigt aktivt liv. De införda reglerna ger stor fri-
het för den som är förtidspensionerad eller upp-
bär sjukbidrag att under ett år pröva att arbeta
utan att rätten till förmånen påverkas. Under
ytterligare längst två år därefter skall förmånen
kunna vara vilande när den försäkrade förvärvs-
arbetar.

Det är ännu för tidigt att bedöma i vilken ut-
sträckning reglerna kommer att utnyttjas. Riks-
försäkringsverket (RFV) skall lämna en första
översiktlig redovisning av effekterna av systemet
med vilande förtidspension senast den 1 mars
2001 och en mer omfattande utvärdering av de
nya reglerna senast den 1 mars 2002. Enligt RFV
hade i juni 2000 hittills knappt 300 personer be-
viljats vilande förtidspension, men det saknades
uppgift om antalet ärenden som var under hand-
läggning. Detta indikerar dock att färre personer
än beräknat kommer att pröva denna möjlighet
under 2000, något som reducerar den kalkylerade
minskningen av försäkringsutgifterna.

Det inom Socialdepartementet bedrivna ut-
redningsarbetet med att utforma förslag till nya
beräkningsregler för ersättning och ålderspen-
sionsrätt vid långvarig, minst ett år, eller varaktig
medicinskt grundad nedsättning av ar-
betsförmågan har nyligen slutförts. Resultatet av
detta arbete presenterades i somras i form av två
departementspromemorior som nu remiss-
behandlas. Det reformerade förtidspensions-
systemet skall, med hänsyn till genomförandet av
det reformerade ålderspensionssystemet, träda i
kraft den 1 januari 2003. Regeringen avser därför
att inte genomföra den tidigare beslutade bespa-
ringen vid beräkning av antagandepoäng inom
förtidspensionssystemet under 2001 och 2002.

I promemorian Sjukersättning i stället för för-
tidspension - Ersättning och ålderspensionsrätt
vid långvarig eller varaktig medicinskt grundad
nedsättning av arbetsförmågan (Ds 2000:39)
lämnas förslag om nya regler för beräkning av
ersättning och ålderspensionsrätt vid långvarig,
minst ett år, eller varaktig medicinskt grundad
nedsättning av arbetsförmågan för personer i åld-

rarna 30-64 år. I stället för förtidspension och
sjukbidrag föreslås att sjukersättning - inkom-
strelaterad eller i form av garantiersättning - skall
kunna utges tills vidare eller för viss tid.

För personer i åldrarna 16-29 år redovisas i
promemorian Aktivitetsersättning - Nytt för-
säkringsstöd för unga med långvarig medicinskt
grundad nedsättning av arbetsförmågan
(Ds 2000:40) förslag om ett helt nytt för-
säkringsstöd. Utformningen av stödet syftar till
att, i högre grad än nuvarande system med för-
tidspension och sjukbidrag, tillgodose inte bara
behovet av ekonomisk trygghet utan också leda
till aktivitet och självständighet och ytterst en
ökad grad av självförsörjning för denna grupp
ungdomar.

Avsikten är att ett förslag om reformerat er-
sättningssystem vid långvarig eller varaktig me-
dicinskt grundad nedsättning av arbetsförmågan,
efter remissbehandlingen, skall kunna överläm-
nas till lagrådet i början av 2001 och att en pro-
position därefter skall lämnas till riksdagen under
våren 2001. De nya reglerna avses träda i kraft
den 1 januari 2003.

Det finns mot bakgrund av det ovan redo-
visade starka skäl att befara att utvecklingen av
långa sjukfall i kombination med de demo-
grafiska förhållandena kommer att leda till suc-
cessiv ökning av antalet förtidspensioner och
sjukbidrag under de närmaste åren. Med de de-
mografiska förhållandena avses dels de stora ål-
dersgrupperna som är födda på 1940-talet och
som under de närmaste åren uppnår de åldrar då
risken att bli förtidspensionerad är som störst,
dels att förhållandevis få personer som nu uppbär
förtidspension övergår till ålderspension.

Vid anslagsberäkningarna har regeringen ut-
gått från att några förändringar i regelsystemet
inte kommer att ske under de närmaste åren,
men beaktat den förväntade utgiftsminskande
effekten av de fr.o.m. 2000 införda reglerna om
vilande förtidspension samt att den under 1999
höjda nivån på pensionstillskottet på 1,4 procent-
enheter ligger kvar.

I avvaktan på den översyn som för närvarande
pågår inom förtidspensionsområdet, har rege-
ringen fastställt beräkningen till en i huvudsak
oförändrad utgiftsnivå för 2002 och 2003.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 49 696 000 000 kronor anvisas under
anslaget 19:2 Förtidspensioner under 2001. För
2002 och 2003 beräknas anslaget till
50 150 000 000 respektive 51 394 000 000 kro-
nor.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÄDE 10

2.8.3 19:3 Handikappersättningar

Regeringens överväganden

Tabell 2.13 Anslagsutveckling 19:3 Handikappersättningar

Tusental kronor		1 012 054	Anslags- sparande	6 978
1999	Utfall	1 012 054	Anslags- sparande	6 978
2000	Anslag	1 036 000	Utgifts- prognos	1 033 700
2001	Förslag	1 054 400
2002	Beräknat	1 078 700
2003	Beräknat	1 108 400

Från anslaget bekostas handikappersättning från
folkpensioneringen. Handikappersättning utges
till personer som fyllt 16 år och som fått sin
funktionsförmåga nedsatt före fyllda 65 år och
till följd härav behöver mer tidskrävande hjälp av
annan och /eller har merkostnader på grund av
sitt funktionshinder.

Handikappersättning utbetalas med belopp
som för år räknat motsvarar 69 procent, 53 pro-
cent eller 36 procent av prisbasbeloppet. Handi-
kappersättningen till blinda och döva eller gravt
hörselskadade utges alltid med viss garanterad
nivå om inte stödbehovet ger anledning till högre
ersättning. Handikappersättning kan beviljas
som självständig förmån eller som tilläggsförmån
till pension.

Fr.o.m. 2001 gäller en ny lag om handikapp-
ersättning. Handikappersättningen är då ingen
folkpensionsförmån och utges alltid som själv-
ständig förmån.

Något fler kvinnor än män uppbär handikapp-
ersättning. Fördelningen mellan kvinnor och
män är konstant över tiden (54 respektive 46
procent). Den större andelen kvinnor förklaras
av att kvinnor lever längre än män.

Kostnaderna för förmånen handikappersätt-
ning styrs dels av antalet beviljade förmåner, dels
av nivån av de utbetalade förmånerna.

Inom området handikappersättning avmattas
successivt ökningen av antalet utbetalade för-
måner. Det har även, under senare år, skett en
förskjutning från den högsta nivån till lägre nivå-
er.

År 1999 uppgick anslaget för handikapp-
ersättning till 1 013 000 000 kronor. Det faktiska
utfallet blev 1 012 054 000 kronor. Anslaget är
fastställt till 1 036 000 000 kronor 2000. Utfallet
för året prognostiseras till 1 033 700 000 kronor.

Den demografiska utvecklingen och det ökade
antalet pensionärer, kommer med största sanno-
likhet att leda till en marginell ökning av antalet
utbetalade handikappersättningar. Till följd av
kvinnors längre medellivslängd kommer det,
även under de kommande åren, vara en större
andel kvinnor som uppbär handikappersättning.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 1 054 400 000 kronor anvisas under
anslaget 19:3 Handikappersättningar för 2001.
För 2002 och 2003 beräknas anslaget till
1 078 700 000 respektive 1 108 400 000 kronor.

2.8.4 19:4 Arbetsskadeersättningar

Tabell 2.14 Anslagsutveckling 19:4 Arbetsskadeersätt-
ningar_______________________________________________

Tusental kronor

1999	Utfall	7 070 205 ¹	Anslags- sparande
2000	Anslag	7 189 338	Utgifts- prognos	7 207 000
2001	Förslag	6 909 000 ¹
2002	Beräknat	6 796 325 ¹
2003	Beräknat	6 731 857 ²

¹1 beloppet ingår statlig ålderspensionsavgift med 1 181 300 tkr från det tidi-
gare anslaget A6 Arbetsskadeersättningar m.m.:statlig ålderspensionsavgift
²1 beloppet ingår statlig ålderspensionsavgift med 1 466 100 tkr för 2001,
1 440 600 tkr för 2002 och med 1 449 200 tkr för 2003

Under anslaget redovisas utgifterna för arbets-
skadeförsäkringen och i vissa fall lagen om stat-
ligt personskadeskydd, utgifter enligt mot-
svarande äldre regler samt skadestånd. Dessutom
redovisas statliga ålderspensionsavgifter för
främst egenlivräntor under anslaget. Även i de
fall livräntorna betalas av t.ex. bolagiserade före
detta affärsverk finansieras ålderspensions-
avgifterna över anslaget.

Arbetsskadeförsäkringen omfattar anställda,
uppdragstagare samt egenföretagare och ger er-
sättning för inkomstbortfall till dem som drab-
bas av skada i sitt arbete. Från försäkringen ut-
betalas egenlivräntor, efterlevandelivräntor, be-
gravningshjälp, sjukpenning i vissa fall samt er-
sättning i samband med sjukhusvård utom riket,
tandvård och ersättning för särskilda hjälpmedel.

Utgiftsutvecklingen för arbetsskadeersätt-
ningama är främst beroende av arbetsmiljö-
faktorer, demografiska förhållanden, praxis, me-
dellivräntan och basbeloppsutvecklingen.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 10

År 1999 uppgick anslaget för arbetsskade-
ersättning till 5 958 900 000 kronor. Det faktiska
utfallet blev 5 888 905 000 kronor. Till detta ska
läggas kostnader för statlig ålderspensionsavgift
om 1 181 300 000 kronor 1999. Anslaget är fast-
ställt till 7 189 338 000 kronor 2000. Utfallet för
året prognostiseras till 7 207 000 000 kronor.

Antalet egenlivräntor har minskat på grund av
att antalet nybeviljade livräntor är färre än antalet
som har upphört. Antalet livräntor till personer
som är äldre än 64 år tenderar att öka. De retro-
aktiva utbetalningarna ökade kraftig under 1998
och ökningen fortsatte under 1999 och första
halvåret 2000.

Regeringens överväganden

Antalet anmälda arbetsskador har ökat kraftigt
de senaste åren vilket förväntas påverka antalet
livräntor. De retroaktiva utbetalningarna för ar-
betsskadelivränta ökade kraftigt under 1998,
1999 och första halvåret 2000. Det antas att de
retroaktiva utbetalningarna kommer att ligga
kvar på en hög nivå.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 6 909 000 000 kronor anvisas under
anslaget 19:4 Arbetsskadeersättningar 2001. För
2002 och 2003 beräknas anslaget till
6 796 325 000 respektive 6 731 857 000 kronor.

2.8.5 19:5 Kostnader för sysselsättning

av vissa förtidspensionärer

ITabell 2.15 Anslagsutveckling 19:5 Kostnader för syssel- 1 1 sättning av vissa förtidspensionärer 1
Tusental kronor		45	Anslags- sparande	2 000
1999	Utfall	45	Anslags- sparande	2 000
2000	Anslag	25 000	Utgifts- prognos	2 000
2001	Förslag	5 000
2002	Beräknat	5 000
2003	Beräknat	5 000

Detta försäkringsstöd infördes fr.o.m. 1999 i
syfte att finansiera ersättning som i vissa fall -
enligt lagen (1998:175) om särskilda insatser för
personer med tre fjärdedels förtidspension eller
sjukbidrag - utges till arbetsgivare som anställer
personer som står till arbetsmarknadens förfo-
gande med avseende på resterande arbetsförmåga
på 25 procent. Det skall i första hand vara fråga
om ersättning för anställning på den ordinarie
arbetsmarknaden, eventuellt med hjälp av
lönebidrag. Om inte detta kan ske inom sex
månader skall berörda personer kunna beredas
anställning vid Samhall AB.

Utgifterna för ändamålet var under 1999
mycket begränsade i förhållande till anslaget på
55 miljoner kronor, eftersom endast 45 000 kro-
nor betalades ut.

Regeringens överväganden

RFV har på regeringens uppdrag gjort en upp-
följning av hur detta särskilda stöd utvecklats
under det första året. Av verkets redovisning
framgår att ca 8 800 personer uppbär tre fjärde-
dels förtidspension eller sjukbidrag samt att ett
mindre antal personer anmälde intresse för att
utnyttja stödet. Detta beror på att flertalet av de
som uppbär tre fjärdedels förtidspension eller
sjukbidrag har någon form av sysselsättning på
den återstående fjärdedelen eller ansåg sig vara
arbetsoförmögna och avsåg att söka hel förtids-
pension. Endast tolv personer har under 1999
genom stödet fått en anställning.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÄDE 10

Med utgångspunkt i den gjorda uppföljningen
är det mycket svårt att göra en bedömning av hur
många personer som kommer att omfattas av
detta stöd i framtiden. Utvecklingen hittills un-
der 2000 visar att något fler personer har utnytt-
jat stödet för att få en anställning. Mycket talar
dock för att utgifterna i framtiden blir avsevärt
lägre än vad som tidigare beräknats.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 5 000 000 kronor anvisas för anslaget
19:5 Kostnader för sysselsättning av vissa förtids-
pensionärer 2001. För 2002 och 2003 beräknas
anslaget till vardera 5 000 000 kronor.

2.8.7 19:7 Riksförsäkringsverket

ITabell 2.17 Anslagsutveckling 19:7 Riksförsäkringsverket 1
Tusental kronor		823 068	Anslags- sparande	-24 575
1999	Utfall	823 068	Anslags- sparande	-24 575
2000	Anslag	717 116	Utgifts- prognos	692 541
2001	Förslag	750 506
2002	Beräknat	766 331 ¹
2003	Beräknat	782 573 ¹

¹ Motsvarar 751 523 tkr i 2001 års prisnivå

2.8.6 19:6 Ersättning för kroppsskador

Tabell 2.16 Anslagsutveckling 19:6 Ersättning för kroppsskador
Tusental kronor		57 535	Anslags- sparande
1999	Utfall	57 535	Anslags- sparande
2000	Anslag	65 002	Utgifts- prognos 61 202
2001	Förslag	BO BOO ¹
2002	Beräknat	60 400 ¹
2003	Beräknat	62 038 ¹

¹1 beloppet ingår statlig ålderspensionsavgift med 4 400 tkr för 2001, 3 300 tkr
för 2002 och med 4 000 tkr för 2003

Inom RFV har administrationskostnaderna ökat
under 1999. Ökningen beror främst på merkost-
nader som det reformerade ålderspensions-
systemet fört med sig samt på en genomförd
nedskrivning och avskrivning av det bokförda
värdet för det reformerade ålderspensions-
systemet. RFV hade enligt bokslutet vid utgång-
en av budgetåret 1999 utnyttjat en anslagskredit
på 24,5 miljoner kronor. Det faktiska utfallet var
dock ett anslagssparande på 425 000 kronor. Or-
saken enligt RFV är att 25 miljoner kronor inte
avräknades mot anslaget 19:1 Sjukpenning och
rehabilitering, m.m. inom detta utgiftsområde
utan har belastat anslaget 19:7 Riksförsäkrings-
verket. Detta har dock korrigeras under året.

Från anslaget bekostas ersättningar enligt lagen
(1977:265) om statligt personskadeskydd (LSP) i
de fall skada inträffat under militär verksamhet.
För skador som inträffat före juli 1977 belastas
anslaget av bl. a. ersättningar enligt lagen
(1950:261) om ersättning i anledning av kropps-
skada ådragen under militärtjänstgöring
(militärersättningslagen). Anslaget belastas även
av statliga ålderspensionsavgifter.

Utgiftsutvecklingen påverkas bland annat av
arbetsmiljöfaktorer och basbeloppets utveckling.

Anslagsbelastningen för 2000 beräknas bli

61 202 000 kronor.

Regeringens överväganden

Utbetalningarna 2001-2003 beräknas öka på
grund av uppräkning av prisbasbeloppet. Mot
bakgrund av ovanstående föreslår regeringen att
60 600 000 kronor anvisas under anslaget 19:6
Ersättning för kroppsskador 2001. För 2002 och
2003 beräknas anslaget till 60 400 000 respektive

62 038 000 kronor.

Regeringens överväganden

Vissa av RFV:s administrationskostnader täcks
via ersättningar bl.a. från AP-fonden och de af-
färsdrivande verken.

ITabell 2.18 Beräkning av avgiftsintäkter för är 2001 1
Tusental kronor AP-fonden	417 000
Övrigt	24 000
Totalt	441 000

Liksom för budgetåret 1999 och 2000 skall RFV
ges utrymme för satsningar för att initiera forsk-
ningen inom socialförsäkringens område. Det
föreslås att RFV under 2001 skall kunna åta sig
ekonomiska förpliktelser inom socialförsäk-
ringens område som innebär utgifter om högst 9
miljoner kronor under 2002 och senare. Av tabell
2.19 framgår att RFV ingått förpliktelser högre
än bemyndiganderamen. Detta har dock ingen
påverkan på anslagsnivån för forskningsändamål
som för närvarande utgör 8 miljoner kronor.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÄDE 10

ITabell 2.19 Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser 1
Tusental kronor	1999 utfall	2000 prognos	2001 beräknat	2002 beräknat	2003 beräknat
Utestående förpliktelser vid årets början	0	12 890	9 000
Nya förpliktelser	12 890	3 888	7 900
Infriade förpliktelser¹	0	7 778	7 900	5 000	4 000
Utestående förpliktelser vid årets slut	12 890	9 000	9 000
Erhållen/föreslagen bemyndiganderam	9000	9 000	9 000

¹ Utgiftsutfall till följd av ingångna förpliktelser.

Regeringen har beräknat anslaget utifrån pris-
och löneomräkning, viss reduktion för över-
föring av medel till handikappområdet. Vidare
har en överföring av medel motsvarande 25 mil-
joner kronor från anslaget 19:1 Sjukpenning och
rehabilitering, m.m. inom detta utgiftsområde
genomförts.

ITabell 2.20 Beräkning av anslaget för år 2001 1
Tusental kronor Anslag 2000	717 116
Pris- och löneomräkning	10 390
Överföring från annat anslag	25 000
Överföring till annat anslag	- 2 000
Förslag 2001	750 506

Mot bakgrund av ovanstående föreslår regering-
en att 750 506 000 kronor anvisas på anslaget
19:7 Riksförsäkringsverket 2001. För åren 2002
och 2003 beräknas anslaget till 766 331 000 kro-
nor respektive 782 573 000 kronor.

ett anslagssparande. Några försäkringskassor har
sparande upp mot 14 procent av sitt anslag.

Regeringens överväganden

Som tidigare redovisats i avsnitt 2.6.2 har rege-
ringen för avsikt att fördela anslaget för försäk-
ringskassorna så att samtliga förvaltningskostna-
der som kan hänföras till utvecklingsprogrammet
inom försäkringskassorna skall redovisas i
särskild ordning. De kostnadsposter som RFV i
sin skrivelse till regeringen den 14 augusti 2000
har definierat som centrala kostnader resp,
kostnader vid försäkringskassorna skall ligga till
grund för denna uppdelning. Regeringen avser
att i samband med beslut om regleringsbrevet för
2001 för RFV närmare precisera dessa villkor.

2.8.8 19:8 Allmänna försäkringskassor

Tabell 2.21 Anslagsutveckling 19:8 Allmänna försäkrings- kassor
Tusental kronor		4 885 324	Anslags- sparande	285 872
1999	Utfall	4 885 324	Anslags- sparande	285 872
2000	Anslag	4 764 977	Utgifts- prognos	4 921 641
2001	Förslag	5 049 296
2002	Beräknat	5 157 008 ¹
2003	Beräknat	5 271 642 ¹

¹ Motsvarar 5 049 296 tkr i 2001 års prisnivå.

Budget för avgiftsbelagd verksamhet

ITabell 2.22 Beräkning av avgiftsintäkter för år 2001 1
Tusental kronor AP-fonden	317 000
övrigt	16 015
Totalt	333 015

Regeringen har beräknat anslaget utifrån pris-
och löneomräkning, viss reduktion för överfö-
ring av medel till handikappområdet m.m.. Vida-
re har en överföring av medel motsvarande 200
miljoner kronor från anslaget 19:1 Sjukpenning
och rehabilitering, m.m. genomförts.

De allmänna försäkringskassorna hade vid bok-
slutet 1999 ett anslagssparande på 286 miljoner
kronor, vilket motsvarar drygt 6 procent av an-
slaget. Samtliga försäkringskassor utom två har

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÄDE 10

ITabell 2.23 Beräkning av anslaget för år 2001 I
Tusental kronor Anslag 2000	4 764 977
Pris- och löneomräkning	89 319
Överföring från annat anslag	200 000
Överföring till annat anslag	-5 000
Förslag 2001	5 049 296

Mot bakgrund av ovanstående föreslår regering-
en att 5 049 296 000 kronor anvisas under ansla-
get 19:8 Allmänna försäkringskassor 2001. För
2002 och 2003 beräknas anslaget till
5 157 008 000 kronor respektive 5 271 642 000
kronor.

Bilaga

Nya anslagsbenämningar

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÄDE 10 BILAGA

Bilaga

Nya anslagsbenämningar

Av tabellen nedan framgår benämningen på
anslagen åren 2000 och 2001. Syftet med tabellen
är att underlätta övergången till de nya
benämningar som följer av att politikområden
införts.

Tabell 1.1 Anslagsbenämningar 2000 och 2001

Benämning 2000	Benämning 2001	Anslagets namn
Al	19:1	Sjukpenning och rehabilitering m.m.
A2	19:2	Förtidspensioner
A3	19:3	Handikappersättningar
A4	19:4	Arbetsskadeersättningar
A5	19:5	Kostnader för sysselsättning av vissa förtidspensionärer
A6	19:6	Ersättning för kroppskador
Bl	19:7	Riksförsäkringsverket
B2	19:8	Allmänna försäkringskassor

Ekonomisk trygghet
vid ålderdom

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÄDE 11

Förslag till statsbudget för 2001

Ekonomisk trygghet vid ålderdom

Innehållsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut......................................................................................5

2 Lagförslag................................................................................................................7

2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:308) om bostadstillägg till

pensionärer..............................................................................................7

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (2000:000) om ändring i lagen

(1994:308) om bostadstillägg till pensionärer.......................................8

3 Ekonomisk trygghet vid ålderdom........................................................................9

3.1 Omfattning..............................................................................................9

3.2 Utgiftsutveckling....................................................................................9

3.3 Mål..........................................................................................................10

3.4 Politikens inriktning.............................................................................10

3.5 Insatser...................................................................................................10

3.5.1 Statliga insatser inom politikområdet..................................................10

3.5.2 Statliga insatser utanför politikområdet..............................................13

3.6 Resultatbedömning...............................................................................14

3.6.1 Resultat..................................................................................................14

3.6.2 Analys och slutsatser.............................................................................15

3.7 Förslag till vissa regeländringar............................................................16

3.7.1 Bostadstillägg och särskilt bostadstillägg till pensionärer..................16

3.7.2 Förlängning av möjligheterna för kommunerna att betala ut

kompletterande bostadstillägg.............................................................16

3.8 Budgetförslag.........................................................................................17

3.8.1 20:1 Ålderspensioner............................................................................17

3.8.2 20:2 Efterlevandepensioner till vuxna..................................................17

3.8.3 20:3 Bostadstillägg till pensionärer......................................................18

3.8.4 20:4 Delpension.....................................................................................19

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÄDE 11

Tabellförteckning

Anslagsbelopp...................................................................................................................5

3.1 Utgiftsutvecklingen inom utgiftsområdet............................................................9

3.2 Kunskap om pensionssystemet...........................................................................12

3.3 Skatteawikelser....................................................................................................13

3.4 Anslagsutveckling 20:1 Ålderspensioner............................................................17

3.5 Anslagsutveckling 20:2 Efterlevandepensioner till vuxna.................................17

3.6 Anslagsutveckling 20:3 Bostadstillägg till pensionärer.....................................18

3.7 Anslagsutveckling 20:4 Delpension....................................................................19

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 11

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1. godkänner det föreslagna målet för

politikområdet Ekonomisk äldrepolitik

(avsnitt 3.3) samt att det tidigare målet för
utgiftsområdet (avsnitt 3.6) upphör att

gälla,

2. antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1994:308) om bostadstillägg till
pensionärer,

3. antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (2000:000) om ändring i lagen
(1994:308) om bostadstillägg till
pensionärer,

4. för budgetåret 2001 anvisar anslagen under
utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid
ålderdom enligt följande uppställning:

1 Anslagsbelopp 1
Tusental kronor Anslag		Anslagstyp
20:1	Ålderspensioner	ramanslag	10 197 000
20:2	Efterlevandepensioner till vuxna	ramanslag	13 141000
20:3	Bostadstillägg till pensionärer	ramanslag	10 264 000
20:4	Delpension	ramanslag	177 600
Summa			33 779 600

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÄDE 11

2 Lagförslag

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:308) om
bostadstillägg till pensionärer

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1994:308) om bostadstillägg till pen-
sionärer och punkt 4 i övergångsbestämmelserna till lagen skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Bostadstillägg lämnas med 90 pro-
cent av bostadskostnaden per månad
av den del som överstiger 100 kronor
men inte 4 000 kronor.

Bostadstillägg lämnas med 90 pro-
cent av bostadskostnaden per månad
av den del som inte överstiger 4 500
kronor.

För pensionär boende i tvåbäddsrum i särskild boendeform lämnas inte bo-
stadstillägg för bostadskostnad som överstiger 2 000 kronor per månad. I fråga
om makar tillämpas dock första stycket.

4.² Under åren 1995-2000 får en
kommun med egna medel lämna
kompletterande bostadstillägg utöver
vad som anges i 4 §. För sådant bo-
stadstillägg gäller i övrigt vad som
anges i denna lag.

4. Under åren 1995-2002 får en
kommun med egna medel lämna
kompletterande bostadstillägg utöver
vad som anges i 4 §. För sådant bo-
stadstillägg gäller i övrigt vad som
anges i denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Äldre bestämmelser gäller fort-
farande för tid före ikraftträdandet.

¹ Senaste lydelse 1998:1769.

² Senaste lydelse 1998:1769.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÄDE ll

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (2000:000) om
ändring i lagen (1994:308) om bostadstillägg till
pensionärer

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:308) om bostadstillägg till
pensionärer

dels att 7 § i stället för dess lydelse enligt lagen (2000:000) om ändring i
nämnda lag skall ha följande lydelse,

dels att övergångsbestämmelserna till lagen (2000:000) om ändring i
nämnda lag skall ha följande lydelse.

Lydelse enligt prop. 1999/2000:138 Föreslagen lydelse

7§

Rätten till särskilt bostadstillägg prövas utan ansökan. Särskilt bostadstillägg
lämnas med skillnadsbeloppet, om den pensionsberättigades inkomster efter
avdrag för skälig bostadskostnad understiger en skälig levnadsnivå, allt räknat
per månad.

Vid tillämpning av första stycket beaktas följande inkomster, nämligen

1. folkpension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och tilläggs-
pension enligt 6 kap. 2 § 2 lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension,

2. pensionstillskott enligt lagen (1969:205) om pensionstillskott och
tilläggspension enligt lagen om allmän försäkring eller sådan tilläggspension
enligt lagen om inkomstgrundad ålderspension som anges i 3 § lagen om pen-
sionstillskott, allt till den del pensionen föranleder minskning av pensionstill-
skott, det sammanlagda beloppet dock minskat med 25 procent av prisbasbe-
loppet när fråga är om förtidspension,

3. särskilt pensionstillägg enligt lagen (1990:773) om särskilt pensionstillägg
till ålderspension för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn,

4. vårdbidrag enligt lagen (1998:703) om handikappersättning och vårdbidrag,

5. bostadstillägg enligt denna lag,

6. hälften av den inkomst som medräknas vid bestämmande av årsinkomst

enligt 5 §.

En skälig levnadsnivå enligt första
stycket skall alltid anses utgöra lägst
1,234 gånger prisbasbeloppet för den
som är ogift och lägst 1,024 gånger
prisbasbeloppet för den som är gift.

Inkomsterna enligt andra stycket
1 och 2 skall sammanlagda alltid an-
ses utgöra lägst 1,529 gånger prisbas-
beloppet för den som är ogift och
lägst 1,354 gånger prisbasbeloppet
för den som är gift.

Som skälig bostadskostnad enligt
första stycket skall anses en bostads-
kostnad som uppgår till högst 5 200
kronor.

En skälig levnadsnivå enligt första
stycket skall alltid anses utgöra lägst
1,294 gånger prisbasbeloppet för den
som är ogift och lägst 1,084 gånger
prisbasbeloppet för den som är gift.

Inkomsterna enligt andra stycket
1, 2 och 4 skall sammanlagda alltid
anses utgöra lägst 1,529 gånger pris-
basbeloppet för den som är ogift och
lägst 1,354 gånger prisbasbeloppet
för den som är gift.

Som skälig bostadskostnad enligt
första stycket skall anses en bostads-
kostnad som uppgår till högst 5 700
kronor.

Denna lag träder i kraft den
1 januari 2001.

Denna lag träder i kraft den
1 januari 2001. Äldre bestämmelser
gäller fortfarande för tid före ikraft-
trädandet.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 11

3 Ekonomisk trygghet vid ålderdom

3.1 Omfattning

Utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid
ålderdom omfattar politikområdet Ekonomisk
äldrepolitik.

I politikområdet ingår samtliga anslag inom
utgiftsområdet. Anslagen innefattar folkpension
till ålderspensionärer som inte har rätt till
tilläggspension, folkpension och tilläggspension i
form av efterlevandepension, pensionstillskott
såväl till ålderspension som till efterlevandepen-
sion, bostadstillägg till pensionärer samt delpen-
sion.

3.2 Utgiftsutveckling

Karaktären på politikomådet gör att det inte sker
några dramatiska förändringar från det ena året
till det andra. Såvitt avser utgifternas storlek är
politikområdet således förhållandevis stabilt. Det
som i första hand är utgiftsstyrande för politik-
området är prisbasbeloppets utveckling och an-
talet pensionärer.

För 2000 uppgår anvisade medel till 33,6
miljarder kronor. Därav svarar ålderspension för

10,8 miljarder kronor, efterlevandepension till
vuxna för 12,9 miljarder kronor samt bostads-
tillägg till pensionärer för 9,7 miljarder kronor.

Utfallet för 1999 blev ca 14 miljoner kronor
högre än anvisade medel samma år.

En faktor, som verkar i utgiftsminskande rikt-
ning för politikområdet, är att andelen pensionä-
rer med ATP ökar och att färre pensionärer där-
med är berättigade till pensionstillskott. De
höjda genomsnittliga ATP-nivåerna har dock
den omvända effekten på efterlevandepensio-
nerna till vuxna vilket innebär att utgifterna för
detta anslag förväntas öka framöver.

I denna proposition föreslås vissa förbätt-
ringar av bostadsstödet vilka beräknas medföra
ökade utgifter för politikområdet med 0,9
miljarder kronor 2001 och 0,8 miljarder åren
2002 och 2003.

Det skall också nämnas att politikområdet
kommer att påföras ökade utgifter 2003 på grund
av att en beskattad garantipension för såväl
ålderspension som efterlevandepension det året
ersätter nuvarande folkpension, pensionstillskott
och det särskilda grundavdraget för pensionärer.

ITabell 3.1 Utgiftsutvecklingen inom utgiftsområdet \|
Miljoner kronor	Utfall	Anslag	Utgifts-	Förslag	Beräknat	Beräknat
	1999	2000 ¹	prognos	anslag	anslag	anslag
			2000	2001	2002	2003
20:1 Ålderspensioner	11 552	10 826	10 900	10 197	9 573	26 336
20:2 Efterlevandepensioner till vuxna	12 659	12 885	12 879	13 141	13 481	14 834
20:3 Bostadstillägg till pensionärer	9 940	9 682	9 638	10 264	9 967	9 667
20:4 Delpension	299	226	198	178	129	67
Totalt för utgiftsområde 11	34 450	33 619	33 615	33 780	33150	50 904

¹ Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 2000 i samband med den ekonomiska vårpropositionen.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 11

3.3 Mål

Regeringens förslag: Personer med låg eller ingen
inkomstrelaterad pension skall garanteras ett
värdesäkrat grundskydd.

Målet som angavs i budgetpropositionen för
2000 var att ge ekonomiskt stöd till äldre och
efterlevande. Resultatbedömningen i avsnitt 3.6
baseras på detta mål.

3.4 Politikens inriktning

Den ekonomiska äldrepolitiken ska tillsammans
med god hälso- och sjukvård och omsorg för
äldre ge ett tryggt och värdigt åldrande. Männi-
skor ska inte behöva känna oro inför sin pen-
sionering. För regeringen är pensionärernas eko-
nomiska standard prioriterad. Under 1990-talet
har alla grupper bidragit till att sanera statens
finanser, däribland pensionärerna. De sämst
ställda pensionärerna har dock skyddats genom
återkommande höjningar av pensionstillskottet
samt genom det särskilda bostadstillägget. I takt
med att samhällsekonomin förbättrats har rege-
ringen därefter kunnat återställa och förbättra de
ekonomiska villkoren för stora grupper, även för
alla pensionärer. I föreliggande budget prioriterar
regeringen återigen de sämst ställda pensionä-
rerna.

Sverige har nu ett reformerat ålderspensions-
system. Detta är en styrka för oss som land. Vi
vet att kommande generationer också kommer
att få pension samtidigt som det är anpassat till
vad ekonomin och demografin tillåter. Rege-
ringens ambition är att genom omfattande in-
formationsinsatser ge allt fler människor bättre
kunskaper om hur pensionssystemet fungerar
och därmed bättre möjligheter att planera för sin
pensionering redan tidigt i livet. Det nya ålders-
pensionssystemet bygger på livsinkomsten men
har ett grundskydd som ger god ekonomisk
trygghet för alla.

3.5 Insatser

3.5.1 Statliga insatser inom
politikområdet

Nytt reformerat ålderspensionssystem

I juni 1998 fattade riksdagen beslut om att införa
ett nytt system för ålderspensionering (prop.
1997/98:151 och prop. 1997/98:152, bet.
1997/98:SfU13 och SfU14, rskr. 1997/98:315
och 320). Den nya pensionen införs successivt
fr.o.m. 1999 och de första utbetalningarna av in-
komstrelaterad pension sker 2001. Första utbe-
talningarna av garantipension från det nya sys-
temet sker 2003. Grundläggande för det nya
ålderspensionssystemet är den s.k. livsinkomst-
principen; storleken på pensionen från det all-
männa avgörs av hur mycket pengar man tjänar
under hela livet och inte enbart under de femton
bästa åren, som var fallet i det gamla systemet.
Samtidigt finns i systemet ett grundskydd i form
av garantipension. Det nya systemet - som rönt
stort internationellt intresse - har flera
egenskaper som gör att det till skillnad från det
gamla ATP-systemet har förutsättningar att vara
långsiktigt stabilt och hållbart.

I juni 1999 kom de fem partierna bakom pen-
sionsöverenskommelsen överens i fem av de
återstående frågorna i pensionsöverenskom-
melsen. Dessa är den automatiska balanseringen
av pensionssystemet, överföringen av medel från
AP-fonden till statsbudgeten (s.k. finansiell
infasning), rätt att kvarstå i arbete upp till 67 år,
avgiftsväxlingen och AP-fondens organisation
och placeringsregler.

Förslaget till balanseringen presenterades i de-
partementspromemorian Automatisk balanse-
ring av ålderspensionssystemet (Ds 1999:43).
Förslaget syftar till att säkerställa pensionssys-
temets långsiktiga finansiella stabilitet. Detta
sker genom att det för varje år beräknas den
maximala pensionsskuld som kan finansieras vid
den givna avgiftsprocentsatsen för inkomstpen-
sion (16 procent) utan risk för varaktiga under-
skott. Balanseringen aktiveras om systemets fak-
tiska pensionsskuld skulle komma att överstiga
summan av den maximala skulden och till-
gångarna i buffertfonden. En proposition om
automatisk balansering är planerad till hösten
2000.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÄDE 11

I departementspromemorian Höjd ålder för
avgångsskyldighet till 67 år (Ds 1999:39) pre-
senteras ett förslag som innebär att åldern för av-
gångsskyldighet höjs. Enligt förslaget skall de
avtal som har en avgångsskyldighet mellan 65
och 67 års ålder ändras så att åldersgränsen i
stället blir 67 år. Någon överenskommelse om
förändring av aktuella avtal har ännu inte kom-
mit till stånd. Med anledning härav har rege-
ringen för avsikt att lagstifta i frågan.

Under våren 2000 beslutade riksdagen om s.k.
finansiell infasning vilket innebär att 155 miljar-
der kronor överförs från AP-fonden till stats-
budgeten den 1 januari 2001, se regeringens pro-
position AP-fonden i det reformerade systemet
(prop. 1999/2000:46). Överföringarna från AP-
fonden uppgår därmed, inklusive tidigare över-
fört belopp, till 245 miljarder kronor. Skälet till
medelsöverföringen är bl.a. att betalnings-
ansvaret för förtidspensioner och efterlevande-
pensioner i och med pensionsreformen förts
över från AP-fonden till statsbudgeten. En ny
bedömning av ålderspensionssystemets finan-
siella ställning kommer att göras 2004. Om det
då bedöms rimligt skall ytterligare medel föras
från fonden till statsbudgeten den 1 januari 2005.
I nämnda proposition redogörs också för regler
för AP-fondemas organisation och placerings-
regler. De nuvarande första-femte fondernas till-
gångar delas upp på fyra lika stora, av varandra
oberoende, AP-fonder med lika placeringsregler.
Målet för placeringsreglerna för de nya första-
fjärde AP-fonderna är att få maximal avkastning
vid en låg risknivå.

Följsamhetsindexering av ATP

I propositionen Anpassningar i ålderspensions-
systemet inför år 2001, m.m. (prop.
1999/2000:138) föreslår regeringen att ålders-
pension i form av ATP ska följsamhetsindexeras
fr.o.m. årsskiftet 2001/2002. De prognoser som
har gjorts tyder på en positiv reallöneutveckling
under åren 1999-2001. Det är därför sannolikt
att följsamhetsindexeringen leder till en viss real
uppskrivning av pensionen. En sådan utveckling
påverkar politikområdet såtillvida att behovet av
pensionstillskott och bostadstillägg kan bli
mindre. För en närmare beskrivning av följsam-
hetsindexeringen hänvisas till bilagan Ålderspen-
sionssystemet vid sidan av statsbudgeten.

Garantipension för personer födda år 1937 eller
tidigare

Den 30 maj 2000 överlämnades propositionen
Garantipension för personer födda år 1937 eller
tidigare (prop. 1999/2000:127), till riksdagen. De
föreslagna reglerna innebär att grundskyddet
inom ålderspensioneringen, som i dag utgörs av
folkpension, pensionstillskott och särskilt
grundavdrag vid beskattning, skall ersättas med
en garantipension. Garantipensionen är kon-
struerad på ett sådant sätt att flertalet av berörda
pensionärer kommer att få en högre nettopen-
sion. Garantipensionen skall beskattas enligt
samma regler som gäller för ålderspensionärer
födda 1938 eller senare.

Information om det reformerade
ålderspensionssystemet

I det nya pensionssystemet har den enskilde
stora möjligheter att påverka sin framtida pen-
sion. Detta beror bl.a. på den s.k. livsinkomst-
principen. Även inom ramen för premiepen-
sionssystemet finns det möjlighet att påverka sin
framtida pension. Kunskaper om det nya syste-
met är en förutsättning för att den enskilde skall
kunna göra ett medvetet val om pensionen.
Eftersom systemet är baserat på livsinkomstprin-
cipen borde ökade kunskaper leda till att den en-
skilde väljer att arbeta mer och i högre åldrar.
Förutom att detta ger den enskilde högre pen-
sion är det gynnsamt för samhällsekonomin i
stort. Vidare torde en ökad kunskap om syste-
met ha förutsättningar att minska förekomsten
av svart arbete.

För att uppnå nämnda effekter anser rege-
ringen det vara en angelägen uppgift att öka all-
mänhetens kunskaper om pensionssystemet. I
tabellen 3.2 nedan redovisas kunskapsutveck-
lingen för åren 1998-2000. I dag är andelen som
upplever sig känna till det nya pensionssystemet
mycket eller ganska väl 37 procent av den vuxna
befolkningen mellan 18 och 62 år. För ett år
sedan var den andelen 33 procent och för två år
sedan 18 procent. Kunskapen om det nya syste-
met synes således öka stadigt.

Riksförsäkringsverket och de allmänna för-
säkringskassorna har tillsammans med Premie-
pensionsmyndigheten, PPM, ansvaret för infor-
mationen kring pensionssystemet. Riksförsäk-
ringsverket har beräknat utgifterna för informa-

20 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nrl. Del2

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÄDE 11

tion under åren 2000-2003 till ca 110 miljoner
kronor.

Tabell 3.2 Kunskap om pensionssystemet

Kunskap om pensionssystemet	1998	1999	2000
Mycket/ganska väl	18%	33%	37%
Ganska dåligt	50%	50%	46%
Känner inte alls till	12%	10%	10%
Känner inte till nytt system	19%	8%	7%

Prisbasbeloppet minskas inte vid beräkning av
pensionsförmåner

Som ett led i budgetsaneringsprogrammet
minskades prisbasbeloppet från och med 1993
med 2 procent vid beräkning av pensionsför-
måner. Från och med 1999 skall inte någon mot-
svarande minskning göras. Därigenom har det
reala värdet av ålderspensionerna förstärkts. I be-
sparingssyfte har under 1990-talet dock även
andra åtgärder vidtagits som har inneburit att
hela förändringen av konsumentprisindex inte
fått fullt genomslag på pensionerna. Pensionärer
med de lägsta inkomsterna har emellertid som
kompensation för detta erhållit förbättringar i
form av bl.a. högre pensionstillskott och bo-
stadstillägg.

Förbättringar av bostadsstödet

År 1999 höjdes ersättningsnivån till 90 procent
av bostadskostnader mellan 100 kronor och
4 000 kronor. För en enskild pensionär med-
förde 1999 års höjning att ersättningen från
BTP-systemet maximalt steg med 195 kronor
per månad. I denna proposition föreslår rege-
ringen ytterligare förbättringar av bostadsstödet,
se vidare under avsnitt 3.7.1.

Översyn av schablonberäkning av
bostadskostnader

År 1999 gav regeringen Riksförsäkringsverket i
uppdrag att göra en översyn av reglerna avseende
schablonberäkning av bostadstillägg till pensio-
närer. I uppdraget ingick att undersöka rimlighet
och ändamålsenlighet.

Riksförsäkringsverket redovisade sitt uppdrag
den 10 mars 2000. Verket anser att det även fort-

sättningsvis finns behov av schablonberäknade
bostadskostnader. Det skulle bli administrativt
mycket betungande för försäkringskassorna och
även för pensionärerna om faktiska bostads-
kostnader skulle uppges, styrkas och kontrolleras
i varje enskilt fall. RFV avser dock att utreda
vidare om det är motiverat att ha det antal scha-
bloner som nu finns.

RFV anser vidare bl.a. att uppvärmningsscha-
blonen i framtiden bör beräknas annorlunda än
hittills. Schablonen baseras i dag på elpriser. Den
bör enligt verkets mening i stället beräknas uti-
från underlag som bygger på officiell statistik
över såväl elpriser som oljepriser.

Pensionstillskottet och det särskilda
bostadstillägget har höjts med 1,4 procentenheter

Regeringen konstaterade i propositionen Vissa
ändringar i läkemedelsförmånen m.m. (prop.
1998/99:106) att samhällets kostnader för läke-
medel ökar i en takt som inte är acceptabel. För
att motverka detta höjdes gränsen för högkost-
nadsskyddet på läkemedel. För den enskilda
konsumenten innebar detta en höjning av läke-
medelsutgifterna med högst 42 kronor per
månad. Regeringens uppfattning var dock att
pensionärer med de lägsta pensionerna borde
skyddas från den nämnda utgiftsökningen. Med
anledning av detta höjdes pensionstillskottet och
det särskilda bostadstillägget till pensionärerna
med 1,4 procentenheter. Det särskilda grund-
avdraget till folkpensionärer anpassades till änd-
ringen av pensionstillskottet. Höjningen var en-
ligt beslutet tillfällig och skulle upphöra den
30 november 2000. I proposition Anpassningar i
ålderspensionssystemet inför 2001, m.m. (prop.
1999/2000:138) konstaterades emellertid att de
skäl som låg bakom höjningen kvarstod. Med
anledning av detta har regeringen i samma pro-
position föreslagit att höjningen skall perma-
nentas.

Förmåner som angränsar till det reformerade
ålderspensionssystemet

Under våren 2000 beslutade riksdagen om nya
regler för efterlevandepension enligt propositio-
nen Efterlevandepensioner och efterlevandestöd
till barn (1999/2000:91). De nya reglerna innebär
att ett efterlevandepensionsunderlag som an-
knyts till det reformerade ålderspensionssyste-

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÄDE 11

met skall användas vid beräkning av inkomst-
grundade efterlevandepensioner. Vidare skall
tiden för omställningspension förlängas från sex
månader till tio månader alternativt till 22 måna-
der om den avlidne efterlämnar barn mellan 12
och 18 år. I propositionen aviseras vidare om en
ytterligare förlängning av omställningspensionen
till 12 respektive 24 månader 2005. Förmånen
särskild efterlevandepension skall avvecklas.
Riksförsäkringsverket har under berednings-
arbetet meddelat att tiden fram till 2003 krävs för
nödvändiga systemanpassningar. De nya reglerna
om efterlevandepension träder med anledning
härav i kraft den 1 januari 2003.

I april 1999 presenterade BTP-utredningen
sitt betänkande Inkomstprövning av bostads-
tillägg till pensionärer (SOU 1999:52). Utred-
ningen lämnar bland annat förslag till hur in-
komst skall beräknas och hur inkomst skall
reducera bostadstillägget. Proposition om nytt
system för bostadsstöd är planerad till våren
2001.

3.5.2 Statliga insatser utanför
politikområdet

Skatteavvikelser

Samhällets stöd inom utgiftsområde 11 redovisas
i huvudsak som anslag på statsbudgetens utgifts-
sida. Vid sidan av detta finns dock även stöd på
statsbudgetens inkomstsida i form av olika sär-
regler i skattelagstiftningen. Dessa stöd brukar
betecknas som saldopåverkande skatteavvikelser.
De kan t.ex. syfta till att påverka hushållens och
företagens inkomster eller priser. Skatteför-
månerna kan vara motiverade av fördelningspo-
litiska eller andra skäl. Om en sådan förmån på
budgetens inkomstsida slopas leder detta till en
budgetförstärkning för den offentliga sektorn.

En brist i den traditionella redovisningen av
anslag är att den inte beaktar den samtidiga före-
komsten av skattepliktiga och icke skattepliktiga
transfereringar på budgetens utgiftssida. Bland-
ningen av skattepliktiga och icke skattepliktiga
transfereringar medför att kostnaden för dessa
stöd inte är direkt jämförbara.

I tabell 3.3 anges bl.a. hur mycket bostads-
tilläggen till pensionärer skulle behöva höjas för
att hushållens disponibla inkomster inte ska på-
verkas av en skattebeläggning. Skattebefrielsen
för olika offentliga transfereringar brukar be-
tecknas som icke saldopåverkande skatteav-
vikelser.

Tabell 3.3 Skatteavvikelser

Miljarder kronor

Namn på skatteavvikelsen	Skatteavvikelse brutto 1999	Skatteavvikelse brutto 2000	Skatteavvikelse netto 1999	Skatteavvikelse netto 2000
Saldopåverkande avvikelser
Pensionskostnader för arbetstagare	8,24	8,02	4,64	4,57
Avdrag för pensionspremier	0,15	0,18	0,08	0,10
Avsättning för pensionalstiftelser
Avkastningsskatt	13,79	16.63	9,66	11,64
S=a saldopåverkande avvikelser	22,18	24,83	14,38	16,31

Icke saldopåverkande avvikelser

Bostadstillägg till pensionärer (BTP)	5,85	5,75
Särskilt grundavdrag för pensionärer	15.87	15.52
S:a icke saldopåverkande avvikelser	21,72	21,27

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 11

Saldopåverkande avvikelser

Enligt inkomstskattelagen skall arbetsgivarens
kostnader inte tas upp till beskattning hos ar-
betstagaren om kostnaderna avser tryggande av
pension genom avsättning eller pensionsförsäk-
ring inom vissa ramar. Eftersom avsättningen ut-
gör ersättning för utfört arbete ligger ersätt-
ningen till grund för särskild löneskatt. Skatte-
awikelsen vad gäller inkomstskatten beror på
skillnaden i marginalskatter vid avsättning och
utbetalning av pension.

Avdrag får göras för erlagda pensionspremier.
Avdragen är begränsade beloppsmässigt och får i
normalfallet ej överstiga ett halvt prisbasbelopp
eller 10 procent av inkomsten. Om marginal-
skatten vid utbetalningen av pensionen är lägre
än vid inbetalningen av premien uppstår en av-
vikelse. Skatteawikelsen avser inkomstskatt.

Arbetsgivare har rätt att göra avdrag för medel
som avsatts till personalstiftelse för tryggande av
pensionsutfästelse. Visst undantag finns för
fåmansföretag med mindre än 30 årsarbetskraf-
ter. Stiftelsen är mer förmånligt beskattad än nä-
ringsidkaren. Skatteawikelsen avser inkomst-
skatt.

Avkastningen på medel reserverade för pen-
sionsändamål beskattas lägre än annan avkast-
ning på kapital. Awikelsen uppkommer dels i
näringsverksamhet, genom bolagens egna reser-
veringar och fonderingar i försäkringsbolag, dels
i kapital genom det individuella pensions-
sparandet. Skattesatsen är satt till 15 procent på
en schablonberäknad avkastning.

Icke saldopåverkande avvikelser

Ersättning i form av bostadstillägg till pensionä-
rer är skattefri. Skatteawikelsen avser inkomst-
skatt.

Grundavdraget för skattskyldiga med folk-
pension (ålderspension, förtidspension, änke-
pension m.m.) awiker från det grundavdrag som
aktiva skattskyldiga är berättigade till. Det sär-
skilda grundavdraget är lika med folkpensionens
grundbelopp plus pensionstillskott och reduceras
med ökad pensionsinkomst. Avdraget kan dock
aldrig vara lägre än det avdrag som förvärvsaktiva
skattskyldiga erhåller. Awikelsen avser inkomst-
skatt. Det särskilda grundavdraget avskaffas i och
med att en beskattad garantipension införs år
2003.

3.6 Resultatbedömning

Målet för politikområdet som angavs i budget-
propositionen för 2000 var att ge ekonomiskt
stöd till äldre och efterlevande.

3.6.1 Resultat

Vid saneringen av statens finanser gjordes om-
fattande besparingar som även drabbade pensio-
närerna. Besparingarna bestod av såväl generella
åtgärder på pensionsområdet genom en begrän-
sad uppräkning av prisbasbeloppet som mer
selektiva förändringar i form av försämrade reg-
ler för bostadstilläggen till pensionärer m.m. För
att inte besparingarna skulle slå mot de sämst
ställda pensionärerna har dock riktade förbätt-
ringar genomförts i form av förbättrat särskilt
bostadstillägg och höjt pensionstillskott. Där-
efter har förbättringar gjorts i form av förbättrat
bostadstillägg och höjd pension.

Mot bakgrund av besparingarna i början av
1990-talet (prop. 1994/95:25, 1993/94:196,

1994/95:50 och 1994/95:70) gav riksdagen rege-
ringen i uppdrag att analysera levnadsnivån för
pensionärerna (bet. 1994/95:FiUl, rskr
1994/95:145, mom. 46 om bostadstillägg till pen-
sionärer).

I mom. 44 i samma betänkande begär riks-
dagen en analys av effekterna av förändringarna i
basbeloppsberäkningen. Med anledning av bl.a.
riksdagsuppdragen har tre undersökningar av-
seende ålderspensionärernas ekonomiska situa-
tion genomförts under 1990-talet. De två första,
De äldres ekonomiska standard år 1993 (Ds
1993:93) och Pensionärerna och den ekonomiska
krisen (Välfärdsprojektets skriftserie nr 1),
analyserade pensionärernas ekonomi avseende
inkomster, förmögenhet och skatter. I den tredje
undersökningen Sämre för mig Bättre för oss
(Ds 1999:5) har hänsyn också kunnat tas till de
kommunala avgifterna. Regeringen redovisade
vissa delar av promemorian i budgetproposi-
tionen för 2000. Av den senare promemorian
framgår att pensionärerna som kollektiv ökade
sin inkomststandard i förhållande till andra
grupper under 1990-talet. Detta förhållande
beror bland annat på att nyblivna pensionärer i
genomsnitt har högre ATP-poäng, och därmed
högre inkomster, än de som redan finns i eller
lämnar gruppen. En ytterligare omständighet
som orsakat att pensionärskollektivet ökat sina
inkomster relativt sett är att personer i yrkes-

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 11

verksam ålder drabbades hårdare än pensionärer-
na av saneringsprogrammet under 1990-talet.

Även om pensionärerna i förhållande till andra
grupper sålunda ökade sin inkomststandard un-
der 1990-talet, innebar självfallet det omfattande
saneringsprogrammet som genomfördes eko-
nomiska påfrestningar också för många pensio-
närer. Promemorian Sämre för mig Bättre för
oss, slår emellertid fast att de sämst ställda pen-
sionärerna klarat sig relativt bra. Den främsta
förklaringen till detta är, enligt promemorian,
konstruktionen av det särskilda bostadstillägget
(SBTP). Denna förmån riktar sig till pensionärer
med höga boendekostnader och låga inkomster.

Under senare delen av 1990-talet genomfördes
vidare en rad förbättringsåtgärder för pensio-
närerna. Exempel på sådana åtgärder är beslutet
att inte minska prisbasbeloppet vid beräkning av
pensionsförmåner och höjningen av ersättnings-
graden för BTP i två steg till det 1999 gällande 90
procent. Som tidigare har nämnts höjdes även
nivån på pensionstillskottet med 1,4 procent-
enheter i juni 1999. Dessa åtgärder resulterade i
stärkt köpkraft för många pensionärer. Eftersom
kvinnor är överrepresenterade i den grupp av
pensionärer som har det sämst ställt har åtgär-
derna i första hand kommit kvinnor till godo.

Vad gäller begränsningen i uppräkningen av
prisbasbeloppet har detta främst haft betydelse
för pensionerna, som direkt styrs av basbeloppet.
Därutöver påverkar prisbasbeloppet bl.a. in-
tjänande av pensionspoäng, vissa skatteregler,
studiemedel samt begränsningsregler inom
socialförsäkringen. Den klart dominerande
effekten har dock prisbasbeloppet på pensioner-
na och det var också effekterna på dessa som
nästan uteslutande utgjorde besparingen.

Begränsningen av prisbasbeloppet har i och
med den höjda pensionen för 1999 och den
numer fulla uppräkningen av basbeloppet fått en
minskad betydelse. Fortfarande kvarstår dock en
mindre effekt av den tidigare begränsningen av
prisbasbeloppet innebärande att basbeloppet är
ca 2 procent lägre än vad som annars skulle ha
varit fallet. En ytterligare redovisning av utveck-
lingen av prisbasbeloppet samt dess påverkan på
pensionerna finns redovisad i budgetpropositio-
nerna för åren 1998 och 1999 (prop. 1997/98:1
resp. 1998/99:1).

Här bör vidare nämnas att prisbasbeloppet i
och med det reformerade ålderspensionssyste-
met får en mer begränsad roll. För inkomstrela-
terade pensioner gäller fr.o.m. 2002 att dessa
kommer att följsamhetsindexeras. Pensionerna

följer därmed med automatik lönetillväxten. Som
nämns i bilagan Ålderspensionssystemet vid
sidan av statsbudgeten innebär detta med stor
säkerhet att ATP kommer att räknas upp realt
2002, vilket ytterligare minskar effekten av den
tidigare reduceringen av basbeloppet. Pensio-
närer utan ATP får dock inte del av detta. För
pensionärer med låg ATP föreslås däremot i
denna proposition stora satsningar på bostads-
stödet.

I och med de tre rapporterna och redovis-
ningen i senare års budgetpropositioner är riks-
dagens uppdrag utfört.

Resultatet av de statliga insatser som gjorts
inom politikomådet är att det mål som sattes upp
för 1999 har uppfyllts.

3.6.2 Analys och slutsatser

Genom fempartiöverenskommelsen i juni 1999
har Sverige fått ett ekonomiskt och politiskt sta-
bilt pensionssystem. Därigenom kan pensio-
nerna för framtida ålderspensionärer tryggas och
allmänhetens förtroende för pensionssystemet
upprätthållas.

När ekonomin nu har vänt och statens finan-
ser är i balans har ett prioriterat område för rege-
ringen varit att ytterligare förbättra villkoren för
vissa pensionärsgrupper.

Trots de åtgärder som sålunda har vidtagits (se
ovan) är regeringen medveten om att det alltjämt
finns pensionärsgrupper som har en besvärlig
ekonomisk situation. Det finns därför skäl för att
föreslå ytterligare åtgärder som i första hand skall
ta sikte på de pensionärer som har det sämst
ställt. I denna grupp återfinns i hög utsträckning
kvinnor. Undersökningar har också visat att det i
första hand är pensionärer som har höga boen-
dekostnader som finns representerade i gruppen
som har det sämst ställt. Genom att förbättra
villkoren för bostadsstöd uppnås således ett till-
fredsställande resultat för de aktuella pensionärs-
grupperna. En höjning av den övre boendekost-
nadsgränsen för bostadstillägg och särskilt
bostadstillägg är därför en högt prioriterad regel-
ändring för politikområdet. Vidare bör det s.k.
golvet på 100 kronor slopas.

Konstruktionen i SBTP-systemet med en ga-
ranterad skälig levnadsnivå var, som tidigare
nämnts, till nytta för pensionärer med små mar-
ginaler under saneringsåren på 1990-talet. Den
skäliga levnadsnivån är i dag 3 770 kronor per
månad för en ensamstående pensionär och 3 123

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÄDE 11

kronor för en som är gift. En prioriterad åtgärd
för regeringen är nu att gränsen för den skäliga
levnadsnivån höjs.

I vårbudgeten 2000 beslutade riksdagen om att
utgiftsområdet skall tillföras 30 miljoner kronor
för att göra inkomstprövningen av änkepensio-
nerna generösare och enklare. Den närmade ut-
formningen skall beredas i samband med arbetet
om ett nytt system för bostadsstöd till pensio-
närer. I denna beredning skall även beaktas möj-
ligheterna att höja åldersgränsen för när ett barn
skall anses vara självförsörjande från 18 år till 20
år. Härutöver föreslår regeringen att ytterligare
30 miljoner kronor avsätts för åtgärder inom
SBTP-systemet. Regeringen avser att lämna för-
slag i ovan nämnda frågor under 2001.

3.7 Förslag till vissa regeländringar

3.7.1 Bostadstillägg och särskilt
bostadstillägg till pensionärer

Regeringens förslag: Boendekostnader upp till
4 500 kronor per månad skall berättiga till bo-
stadstillägg till pensionärer.

Gränsen för skälig boendekostnad vid beräk-
ning av särskilt bostadstillägg till pensionärer
skall höjas från 5 200 kronor till 5 700 kronor per
månad. Samtidigt skall gränsen för skälig lev-
nadsnivå höjas med 6 procentenheter från 123,4
procent till 129,4 procent av prisbasbeloppet för
den som är ensamstående och från 102,4 procent
till 108,4 procent av prisbasbeloppet för den som
är gift.

Skälen för regeringens förslag: Bostadstillägget
till pensionärer (BTP) infördes 1995 och ersatte
då det kommunala bostadstillägget. Den högsta
bostadskostnaden som då ersattes av BTP, det
s.k. BTP-taket, var 4 000 kronor per månad.
Någon höjning av taket för BTP har därefter inte
skett. Detta har för pensionärer med höga boen-
dekostnader inneburit att någon ersättning i
form av BTP inte har utgetts för boendekost-
nadshöjningar till den del boendekostnaden
överstigit 4 000 kronor per månad. Detta har för
pensionärer med höga boendekostnader medfört
att BTP täckt en allt mindre del av boende-
kostnaden.

Regeringen konstaterar att det finns grupper
inom pensionärskollektivet som har en besvärlig
ekonomisk situation. Genom att förbättra villko-
ren för bostadsstödet träffar man dessa grupper
på ett tillfredsställande sätt. Regeringen föreslår
därför att den undre gränsen i BTP-systemet på
100 kronor slopas och att den övre gränsen höjs
från 4 000 kronor till 4 500 kronor per månad.
För de allra flesta pensionärer med bostadstillägg
innebär förändringarna höjd ersättning med
mellan 1 080 kronor och 6 480 kronor per år.

Utöver det ordinarie bostadstillägget finns ett
särskilt bostadstillägg till pensionärer (SBTP).
Denna förmån är utformad så att pensionären är
garanterad skälig levnadsnivå efter betald boen-
dekostnad upp till en viss nivå. För närvarande
uppgår denna gräns till 5 200 kronor per månad.
Regeringen föreslår av samma skäl som angetts
ovan att taket i SBTP-systemet höjs till 5 700
kronor per månad samt att gränsen för skälig
levnadsnivå höjs med 6 procentenheter från

123,4 procent av prisbasbeloppet till 129,4 pro-
cent för den som är ensamstående och från 102,4
procent av prisbasbeloppet till 108,4 procent för
den som är gift. För en pensionär med SBTP
innebär förändringen höjd ersättning med mellan
2 400 kronor och 8 400 kronor per år.

Förslaget föreslås träda i kraft den 1 januari
2001 och beräknas kosta 863 miljoner kronor
budgetåret 2001, 845 miljoner kronor 2002 och
827 miljoner kronor 2003.

3.7.2 Förlängning av möjligheterna för
kommunerna att betala ut
kompletterande bostadstillägg

Regeringens förslag: Kommunerna skall ges fort-
satt möjlighet att betala ut kompletterande bo-
stadstillägg till det statliga bostadstilläget under
åren 2001 och 2002.

Skälen för regeringens förslag: År 1995 förstat-
ligades bostadsstödet till pensionärer. Det re-
formerade systemet medförde omfördelningar
mellan pensionärerna. Med anledning härav in-
fördes vissa övergångsbestämmelser. Över-
gångsbestämmelserna innebär bland annat att en
kommun med egna medel får betala ut komp-
letterande stöd till pensionärer utöver det bo-
stadstillägg som anges i lagen om bostadstillägg
till pensionärer.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 11

Enligt nuvarande regler skall kommunernas
möjlighet att betala ut det kommunala bostads-
tillägget (KBT) upphöra 2001. Ett skäl till detta
var att det tidigare gjordes bedömningen att nya
regler för såväl garantipension som bostadsstöd
till pensionärer skulle träda i kraft 2001. KBT
skulle därmed upphöra vid en tidpunkt då det
skulle ske andra ändringar i regelverken. På
grund av att ikraftträdandet av dessa regelverk
har skjutits upp föreslår regeringen en förläng-
ning av kommunernas möjligheter att betala ut
kompletterande bostadstillägg under åren 2001
och 2002.

3.8 Budgetförslag

3.8.1 20:1 Ålderspensioner

ITabell 3.4 Anslagsutveckling 20:1 Ålderspensioner 1
Tusental kronor		11 551 975	Anslags- sparande 101 937
1999	Utfall	11 551 975	Anslags- sparande 101 937
2000	Anslag	10 826 000	Utgifts- prognos 10 900 000
2001	Förslag	10 197 000
2002	Beräknat	9 573 000
2003	Beräknat	26 336 000

Anslaget omfattar ålderspension från folkpen-
sioneringen för de pensionärer som inte har
ATP, pensionstillskott till ålderspension, barn-
tillägg till ålderspension och hustrutillägg samt
särskilt pensionstillägg för långvarig vård av sjukt
och handikappat barn. Folkpension till ATP-
pensionärer finansieras fr.o.m. 1999 från AP-
fonden.

Utgiftsstyrande faktorer för anslaget är i
första hand prisbasbeloppets utveckling, befolk-
ningsutvecklingen samt utvecklingen av den
genomsnittliga pensionsnivån i ATP-systemet.

Utgifterna för anslaget uppgick budgetåret
1999 till 11 552 miljoner kronor. Anslagsbe-
loppet var 11 574 miljoner kronor. Anslaget be-
räknas för budgetåret 2000 överskridas med 74
miljoner kronor. Kvarvarande anslagssparande
uppgår därmed till ca 28 miljoner kronor.

År 1999 uppgick folkp ensionen för en ensam-
stående pensionär till 96 procent av prisbasbe-
loppet och för en gift ålderspensionär till 78,5
procent. Ålderspensionärer med låg eller ingen
ATP har rätt till pensionstillskott. Pensionstill-
skottet reduceras med ATP-beloppet krona för

krona. Pensionstillskottet till ålderspensione-
ringen höjdes den 1 juni 1999 med 1,4 procent-
enheter till 56,9 procent av prisbasbeloppet.

I proposition Garantipension för personer
födda år 1937 eller tidigare (prop.
1999/2000:127) föreslår regeringen att den bo-
sättningsbaserade folkpensionen, pensionstill-
skottet och det särskilda grundavdraget skall er-
sättas av en garantipension. Bruttoutgifterna
totalt för sådan s.k. övergångsvis garantipension
beräknas uppgå till 26 miljarder 2003. Folkpen-
sionen finansieras i dag delvis med skattemedel,
delvis med avgifter. Från och med 2003 kommer
den bosättningsbaserade folkpensionen helt att
utbetalas i form av garantipension och finansieras
med allmänna skattemedel. Detta förhållande
leder till ökade utgifter på anslaget. Utgifterna
för AP-fonden minskar i motsvarande omfatt-
ning.

Antalet ålderspensionärer har ökat något de
senaste åren. Detta beror bland annat på en ök-
ning av antalet personer med förtida uttag. An-
talet ålderspensionärer utan ATP minskar dock
stadigt på grund av ATP-systemets tillväxt. År
1999 var detta antal ungefär 247 000. För åren
2001 och 2003 beräknas antalet till 220 000
respektive 195 000. Samtidigt minskar antalet
pensionärer med pensionstillskott. Trenden att
de nyblivna pensionärerna i genomsnitt har
högre ATP jämfört med de äldre generationerna
beräknas fortsätta. Detta innebär således att allt
färre personer kommer att helt sakna ATP eller
ha en så låg sådan pension att pensionstillskott
kan vara aktuellt.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 10 197 000 000 kronor anvisas under
anslaget 20:1 Ålderspensioner för 2001. För 2002
och 2003 beräknas anslaget till 9 573 000 000
respektive 26 336 000 000 kronor.

3.8.2 20:2 Efterlevandepensioner till

vuxna

Tabell 3.5 Anslagsutveckling 20:2 Efterlevandepensioner till vuxna
Tusental kronor		12 659 299	Anslags- sparande	104 451
1999	Utfall	12 659 299	Anslags- sparande	104 451
2000	Anslag	12 885 000 ¹	Utgifts- prognos	12 879 000
2001	Förslag	13 141 000
2002	Beräknat	13 481 000
2003	Beräknat	14 834 000

¹1 tilläggsbudget har 103 000 tkr överförts till 20:4 Delpension.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 11

Anslaget omfattar folkpension och pensions-
tillskott i form av omställningspension, förlängd
omställningspension, särskild efterlevandepen-
sion och änkepension. Från och med budgetåret
1999 ingår även tilläggspension i form av efter-
levandepension som en del av anslaget.

De utgiftsstyrande faktorerna för anslaget är
främst prisbasbeloppsutvecklingen samt antalet
kvinnor som är berättigade till änkepension. An-
slaget har tidigare finansierats med allmänna
skattemedel. Från och med budgetåret 1999 sker
finansieringen med en ny efterlevandepensions-
avgift.

Utgifterna för anslaget uppgick 1999 till
12 659 miljoner kronor. Anslaget var uppfört
med 12 736 miljoner kronor. På grund av över-
skridande på anslaget 20:4 Delpension minskades
anslaget för 1999 med 103 miljoner kronor. An-
slaget beräknas för 2000 underskridas med
6 miljoner kronor, vilket innebär att anslags-
sparandet ökar till 110 miljoner kronor.

År 1999 utgavs omställningspension, förlängd
omställningspension samt hel särskild efter-
levandepension och oreducerad änkepension
med 90 procent av prisbasbeloppet. Den som har
låg eller ingen ATP kan dessutom få pensions-
tillskott. Från och med den 1 juni 1999 uppgår
pensionstillskottet till 62,9 procent av prisbas-
beloppet.

Under våren 2000 har beslutats om nya regler
för efterlevandepensioneringen i enlighet med
propositionen Efterlevandepensioner och efter-
levandestöd till barn (prop. 1999/2000:91). Reg-
lerna för efterlevandepensioneringen anpassas
därmed till det nya ålderspensionssystemet. De
nya reglerna innehåller såväl ett grundskydd i
form av garantipension som en inkomstbaserad
del (se vidare avsnitt 3.5). Reglerna föreslås träda
i kraft 2003 och beräknas öka utgifterna för 2003
med maximalt 800 miljoner kronor.

Under 1999 var det i medeltal 392 500 änkor
som uppbar änkepension från ATP. Detta antal
ökade sakta fram till och med 1998 men har nu
vänt. Under 1999 minskades antalet med drygt
1 000 personer. Denna trend antas fortsätta
också de närmaste åren. Medelbeloppet för folk-
pensionsförmånen minskar beroende på över-
gångsreglerna och inkomstprövningen. Medel-
beloppet påverkas också av regeländringar inom
BTP-systemet. Höjningen av BTP 1999 med-
förde därför att medelbeloppet inte minskade så
kraftigt detta år. För pensionstillskott till änke-
pension finns ungefär samma utvecklings-
mönster som för folkpensionsförmånen. Be-

hovet av pensionstillskott minskar således
stadigt. De totala utgifterna för anslaget för-
väntas emellertid öka bl.a. beroende på de höjda
genomsnittliga ATP-nivåerna.

Regeringen föreslår mot bakgrund av ovan-
stående att 13 141 000 000 kronor anvisas under
anslaget 20:2 Efterlevandepensioner till vuxna för
2001. För 2002 och 2003 beräknas anslaget till
13 481 000 000 respektive 14 834 000 000
kronor.

3.8.3 20:3 Bostadstillägg till pensionärer

ITabell 3.6 Anslagsutveckling 20:3 Bostadstillägg till pen- 1 Isionärer 1
Tusental kronor		9 939 637	Anslags- sparande	410 063
1999	Utfall	9 939 637	Anslags- sparande	410 063
2000	Anslag	9 682 000	Utgifts- prognos	9 638 000
2001	Förslag	10 264 000
2002	Beräknat	9 967 000
2003	Beräknat	9 667 000

Anslaget omfattar bostadstillägg till pensionärer
(BTP) och särskilt bostadstillägg till pensionärer
(SBTP). Anslaget finansieras med allmänna
skattemedel. De utgiftsstyrande faktorerna för
anslaget är främst prisbasbeloppsutvecklingen,
boendekostnadsutvecklingen och utvecklingen
av medelpensionen i ATP-systemet.

Utgifterna för anslaget uppgick 1999 till 9 940
miljoner kronor. Anslagsbeloppet uppgick för
samma år till 9 867 miljoner kronor. Över-
skridandet beror i huvudsak på att ersättnings-
graden för BTP höjdes 1999. Anslaget beräknas
för 2000 underskridas med 44 miljoner kronor
vilket medför att anslagssparandet ökar med
samma belopp. Anslagssparandet uppgår därefter
till 454 miljoner kronor.

År 1999 kunde BTP utges med maximalt 90
procent av bostadskostnaden mellan 100 kronor
och 4 000 kronor per månad. Bostadstillägget är
inkomstprövat och reduceras med 40 procent av
årsinkomsten upp till ett och ett halvt prisbas-
belopp och med 45 procent av inkomsten där-
över. Det särskilda bostadstillägget betalas ut
som en utfyllnad om inkomsten efter det att bo-
stadskostnaden är betald understiger nivån för
vad som kan anses som skäligt. Särskilt bostads-
tillägg betalas upp till en viss skälig levnadsnivå.
År 1998 var denna nivå 122 procent av prisbas-
beloppet för en ensamstående och 101 procent av

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÄDE 11

prisbasbeloppet för en gift pensionär. Beloppet
för den skäliga levnadsnivån höjdes i juni 1999
med 1,4 procentenheter i samband med höj-
ningen av pensionstillskottet. I denna propo-
sition föreslår regeringen ytterligare förbätt-
ringar av bostadsstödet (se vidare under avsnitt
3.8.1).

Antalet BTP-tagare har minskat på senare år.
Den största nedgången har skett bland ålders-
pensionärer men även antalet förtidspensionärer
med BTP har minskat något. Utvecklingen kan
förklaras med att pensionsinkomsterna i regel är
högre bland nyblivna pensionärer jämfört med
de personer som sedan tidigare lyfter ålders- eller
förtidspension. Den dominerande trenden är att
antalet BTP-tagare minskar också framöver.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 10 264 000 000 kronor anvisas under
anslaget 20:3 Bostadstillägg till pensionärer för
2001. För 2002 och 2003 beräknas medelsbe-
hovet till 9 967 000 000 respektive 9 667 000 000
kronor.

3.8.4 20:4 Delpension

Tabell 3.7 Anslagsutveckling 20:4 Delpension

Tusental kronor		299 124	Anslags- sparande	-24 010
1999	Utfall	299 124	Anslags- sparande	-24 010
2000	Anslag	225 800 ¹	Utgifts- prognos	197 500
2001	Förslag	1 77 600 ²
2002	Beräknat	128 900 ²
2003	Beräknat	67 000 ²

¹ Varav 103 000 tkr på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vårpro-
positionen 2000.

² Anslagsbeloppen belastas med statlig ålderspensionsavgift med 16 169 tkr
för 2001, med 11 729 tkr för 2002 och med 6 096 tkr för 2003.

För budgetåret 1999 uppgick kostnaderna till

299,1 miljoner kronor. Anslagsbeloppet uppgick
till 259,4 miljoner kronor samma år. Orsaken till
överskridandet berodde på fel i de databaser som
Riksförsäkringsverket använt och som legat till
grund för regeringens bedömning av anslags-
beloppet. Regeringen har finansierat över-
skridandet dels genom utnyttjande av anslags-
sparande och möjlig anslagskredit, dels genom
att minska anslaget 20:2 Efterlevandepensioner
till vuxna. Anslaget för 2000 på 225,8 miljoner
kronor beräknas underskridas med ca 28
miljoner kronor.

Delpensionsförsäkringen har haft som syfte
att möjliggöra en successiv övergång från för-
värvsarbete till livet som pensionär. Den 1 juli
1994 ändrades reglerna inom delpensionsförsäk-
ringen. Detta innebar att omfattningen av den
arbetstidsminskning som kompenserades genom
delpension minskades till tio timmar och att för-
säkringens kompensationsgrad sänktes från 65
procent till 55 procent. Med denna regeländring
inleddes en nedåtgående tendens av den totala
utbetalningen av delpension. De två senaste åren
har dock denna tendens successivt planats ut.

Ålderspensionssystemet i sig ger i framtiden
stort utrymme för uttag av partiell ålderspension
i kombination med fortsatt förvärvsarbete såväl
före som efter 65 års ålder. Delpensionssystemet
kommer därför successivt att avvecklas och nya
delpensioner kommer inte att beviljas efter år
2000.

Regeringen föreslår mot bakgrund av vad som
redovisats ovan att 177 600 000 kronor anvisas
under anslaget 20:4 Delpension för 2001. För
2002 och 2003 beräknas anslaget till 128 900 000
respektive 67 000 000 kronor.

Anslaget omfattar delpension och är ett nytt an-
slag under detta utgiftsområde fr.o.m. budgetåret
1999. Delpensionsavgiften har avskaffats fr.o.m.
1999 och numera finansieras anslaget med
allmänna skattemedel. Eftersom delpension ger
pensionsrätter i det reformerade ålderspensions-
systemet skall anslaget belastas med statliga
ålderspensionsavgifter.

Nya anslagsbenämningar

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 11 BILAGA

Bilaga

Nya anslagsbenämningar

Av tabellen nedan framgår benämningen på
anslagen åren 2000 och 2001. Syftet med tabellen
är att underlätta övergången till de nya
benämningar som följer av att politikområden
införts.

Tabell 1.1 Anslagsbenämningar 2000 och 2001

Benämning 2000	Benämning 2001	Anslagets namn
Al	20:1	Ålderspensioner
A2	20:2	Efterlevandepensioner till vuxna
A3	20:3	Bostadstillägg till pensionärer
A4	20:4	Delpension

Ekonomisk trygghet
för familjer och barn

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÄDE 12

Förslag till statsbudget för 2001

Ekonomisk trygghet för familjer och barn

Innehållsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut......................................................................................7

2 Lagförslag................................................................................................................9

2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna

barnbidrag................................................................................................9

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:1368) om ändring i lagen

(1947:529) om allmänna barnbidrag....................................................11

2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1986:378) om förlängt

barnbidrag..............................................................................................12

2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1030) om underhållsstöd .. 13

2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:1463) om bidrag vid

adoption av utländska barn...................................................................14

3 Ekonomisk trygghet för familjer och barn.........................................................15

3.1 Omfattning............................................................................................15

3.2 Utgiftsutveckling..................................................................................15

4 Politikområde Ekonomisk familjepolitik............................................................17

4.1 Omfattning............................................................................................17

4.2 Utgiftsutveckling..................................................................................17

4.3 Mål..........................................................................................................18

4.4 Politikens inriktning.............................................................................18

4.5 Insatser...................................................................................................18

4.5.1 Statliga insatser inom politikområdet..................................................18

4.5.2 Insatser utanför politikområdet...........................................................19

4.6 Resultatbedömning...............................................................................20

4.6.1 Resultat..................................................................................................20

4.6.2 Analys och slutsatser.............................................................................23

4.7 Förslag till regeländringar.....................................................................24

4.7.1 Höjda barnbidrag och flerbarnstillägg.................................................24

4.7.2 Utgiftsbegränsande åtgärder inom underhållsstödet..........................25

4.7.3 Höjt bidrag till kostnader för internationella adoptioner.................26

4.8 Budgetförslag.........................................................................................26

4.8.1 21:1 Allmänna barnbidrag....................................................................26

4.8.2 21:2 Föräldraförsäkring........................................................................27

4.8.3 21:3 Underhållsstöd..............................................................................29

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÄDE 12

4.8.4 21:4 Bidrag till kostnader för internationella adoptioner..................30

4.8.5 21:5 Barnpensioner...............................................................................30

4.8.6 21:6 Vårdbidrag för funktionshindrade barn......................................31

4.8.7 21:7 Pensionsrätt för barnår.................................................................32

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÄDE 12

Tabellförteckning

Anslagsbelopp...................................................................................................................7

3.1 Utgiftsutvecklingen inom utgiftsområdet..........................................................15

4.1 Utgiftsutvecklingen inom politikområdet..........................................................17

4.2 Hushåll med barn och bostadsbidrag under maj månad, 1995-1999................22

4.3 Höjda barnbidrag och flerbarnstillägg 2001 .......................................................25

4.4 Anslagsutveckling 21:1 Allmänna barnbidrag....................................................26

4.5 Beräkning av anslaget för 2001 ............................................................................26

4.6 Anslagsutveckling 21:2 Föräldraförsäkring........................................................27

4.7 Anslagets komponenter.......................................................................................27

4.8 Beräkning av anslaget för 2001 ............................................................................29

4.9 Anslagsutveckling 21:3 Underhållsstöd..............................................................29

4.10 Beräkning av anslaget för 2001............................................................................30

4.11 Anslagsutvecklingen 21:4 Bidrag till kostnader för internationella

adoptioner.............................................................................................................30

4.12 Anslagsutveckling 21:5 Barnpensioner...............................................................30

4.13 Anslagets komponenter.......................................................................................31

4.14 Beräkning av anslaget för 2001 ............................................................................31

4.15 Anslagsutveckling 21:6 Vårdbidrag för funktionshindrade barn......................31

4.16 Beräkning av anslaget för 2001 ............................................................................32

4.17 Anslagsutveckling 21:7 Pensionsrätt för barnår.................................................32

4.18 Beräkning av anslaget för 2001 ............................................................................33

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÄDE 12

Diagramförteckning

4.1 Barnfamiljernas medelinkomst i förhållande till samtliga hushåll....................20

4.2 Genomsnittlig disponibel inkomst för barnfamiljer 1998.................................21

4.3 De familjeekonomiska stödens andel (%) av den disponibla inkomsten för

familjer med barn. Medelvärde 1998...................................................................21

4.4 Marginaleffekt från skattesystem och bostadsbidrag för ett ensamhushåll
med 1 barn och en antagen hyra på 4000 kronor/månad. Den skuggade
bakgrunden visar var på inkomstskalan denna familjetyp befinner sig.

År 1999.................................................................................................................. 22

4.5 Antal födda barn och fruktsamhet åren 1970- 1999........................................23

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 12

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1. godkänner målet för politikområdet
Ekonomisk familjepolitik (avsnitt 4.3) samt
att det tidigare godkända målet för
utgiftsområdet upphör att gälla,

2. antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,

3. antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1999:1368) om ändring i lagen
(1947:529) om allmänna barnbidrag,

4. antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag,

5. antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1996:1030) om underhållsstöd,

6. antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1988:1463) om bidrag till adoption
av utländska barn,

7. för budgetåret 2001 anvisar anslagen under
utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för
familjer och barn enligt följande upp-
ställning:

1 Anslagsbelopp 1
Tusental kronor Anslag		Anslagstyp
21:1	Allmänna barnbidrag	ramanslag	20 914 000
21:2	Föräldraförsäkring	ramanslag	18 026 879
21:3	Underhållsstöd	ramanslag	2 404 500
21:4	Bidrag till kostnader för internationella adoptioner	ramanslag	40 000
21:5	Barnpensioner	ramanslag	958 000
21:6	Vårdbidrag för funktionshindrade barn	ramanslag	2 127 600
21:7	Pensionsrätt för barnår	ramanslag	3 276 000
Summa			47 746 979

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 12

2 Lagförslag

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1947:529) om
allmänna barnbidrag

Härigenom föreskrivs att 2 a § lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag¹skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 a §²

Flerbarnstillägg lämnas om någon uppbär allmänt barnbidrag för tre eller
flera barn. Vid tillämpning av denna paragraf beaktas inte barn som avses i 4 §
tredje stycket eller 7 §.

Flerbarnstillägg lämnas med

1. 2 724 kronor om året för det
tredje barnet,

2. 8 160 kronor om året för det
fjärde barnet,

3. 10 200 kronor om året för det
femte barnet och varje ytterligare
barn.

Flerbarnstillägg lämnas med

1. 3 048 kronor om året för det
tredje barnet,

2. 9 120 kronor om året för det
fjärde barnet,

3. 11 400 kronor om året för det
femte barnet och varje ytterligare
barn.

Vid beräkningen av flerbarnstillägget skall de barn för vilka någon uppbär
allmänt barnbidrag räknas samman med de barn för vilka någon annan uppbär
allmänt barnbidrag om dessa barnbidragsmottagare stadigvarande sammanbor
och är eller har varit gifta med varandra eller har eller har haft barn gemen-

samt.

Den som önskar uppbära flerbarnstillägg med stöd av tredje stycket skall
anmäla detta till den allmänna försäkringskassan.

¹ Lagen omtryckt 1973:449.

² Senaste lydelse 1999:1359.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÄDE 12

Om inte annat föreskrivs skall bestämmelserna om allmänt barnbidrag i
denna lag eller i andra lagar eller författningar tillämpas på flerbarnstillägg.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÄDE 12

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:1368) om
ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag
att 1 § i stället för dess lydelse enligt lagen (1999:1368) om ändring i nämnda
lag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

För barn, som är bosatt i Sverige,
skall av allmänna medel såsom bidrag
till barnets uppehälle och uppfostran
lämnas allmänt barnbidrag med
10 200 kronor om året i enlighet med
vad nedan närmare stadgas.

För barn, som är bosatt i Sverige,
skall av allmänna medel såsom bidrag
till barnets uppehälle och uppfostran
lämnas allmänt barnbidrag med
11 400 kronor om året i enlighet med
vad nedan närmare stadgas.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÄDE 12

2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1986:378) om
förlängt barnbidrag

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

En elev i grundskolan har rätt till
förlängt barnbidrag av allmänna me-
del med 850 kronor i månaden från
och med kvartalet efter det under
vilket eleven fyllt 16 år. Detsamma
gäller elever som deltar i motsvaran-
de utbildning i sameskolan, en riks-
internatskola eller en sådan friståen-
de skola som avses i 9 kap. 1 eller 2 §
skollagen (1985:1100).

Föreslagen lydelse

§’

En elev i grundskolan har rätt till
förlängt barnbidrag av allmänna me-
del med 950 kronor i månaden från
och med kvartalet efter det under
vilket eleven fyllt 16 år. Detsamma
gäller elever som deltar i motsvaran-
de utbildning i sameskolan, en riks-
internatskola eller en sådan friståen-
de skola som avses i 9 kap. 1 eller 2 §
skollagen (1985:1100).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

¹ Senaste lydelse 1999:1360.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÄDE 12

2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1030) om
underhållsstöd

Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1996:1030) om underhållsstöd skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Underhållsstöd lämnas från och
med månaden efter den månad för-
äldrarna flyttat isär eller rätt till stöd
annars uppkommit, dock inte för
längre tid tillbaka än en månad före
ansökningsmånaden.

Underhållsstöd lämnas från och
med den månad under vilken föräld-
rarna flyttat isär eller rätt till stöd an-
nars uppkommit, dock inte för
längre tid tillbaka än en månad före
ansökningsmånaden.

Underhållsstöd lämnas till och med den månad under vilken barnet fyllt 18
år eller till och med den tidigare månad under vilken rätten till stöd annars
upphört.

1. Denna lag träder i kraft den 1 februari 2001.

2. Äldre bestämmelser skall tillämpas på ansökan om underhållsstöd som
inkommit före den 1 mars 2001 om föräldrarna flyttat isär eller rätt till stöd
annars uppkommit före den 1 februari 2001.

¹ Senaste lydelse 1996:1030.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÄDE 12

2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:1463) om
bidrag vid adoption av utländska barn

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av
utländska barn skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§

För varje barn lämnas bidrag med För varje barn lämnas bidrag med
24 000 kronor 40 000 kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001 och tillämpas i fråga om barn
som kommit i föräldrarnas vård här i landet från och med detta datum.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÄDE 12

3 Ekonomisk trygghet för familjer och barn

3.1 Omfattning

3.2 Utgiftsutveckling

Inom utgiftsområdet finns ett politikområde
Ekonomisk familjepolitik som omfattar all-
männa barnbidrag inklusive flerbarnstillägg och
förlängt barnbidrag, föräldraförsäkring inklusive
havandeskapspenning, underhållsstöd, bidrag till
internationella adoptioner, barnpension i form av
folkpension och allmän tilläggspension, vård-
bidrag till funktionshindrade barn samt pen-
sionsrätt för bamår.

Totalt har utgifterna för utgiftsområdet ökat
med ca 820 miljoner kronor i förhållande till an-
slagna medel 1999, främst beroende på föränd-
ringen inom anslaget 21:2 Föräldraförsäkring.
För 2000 beräknas utgifterna för området bli
stabilt med en beräknad avvikelse från vad som
anvisats på ca 200 miljoner kronor (0,4 %).

Tabell 3.1 Utgiftsutvecklingen inom utgiftsområdet

Miljoner kronor

Utfall

1999

Anslag

2000 ¹

Utgifts-
prognos
2000

Förslag
anslag
2001

Beräknat
anslag
2002

Beräknat
anslag
2003

Ekonomisk familjepolitik

41175

44 768

44 569

47 747

48 930

50 756

Totalt för utgiftsområde 12

41 175

44 768

44 569

47 747

48 930

50 756

¹ Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 2000 i samband med den ekonomiska vårpropositionen.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 12

4 Politikområde Ekonomisk familjepolitik

4.1 Omfattning

4.2 Utgiftsutveckling

Politikområdet Ekonomisk familjepolitik om-
fattar utgiftsområde 12 samt anslaget 21:1 Bo-
stadsbidrag inom utgiftsområde 18 Samhälls-
planering, bostadsförsörjning och byggande. År
2001 beräknas statens utgifter inom politik-
området uppgå till 52,5 miljarder kronor.

Statens övriga ekonomiska stöd till barn-
familjerna är studiebidragen, som återfinns under
utgiftsområde 15 Studiestöd samt maxtaxa i
barnomsorgen som återfinns under utgifts-
område 16 Utbildning och universitetsforskning.

Utgifterna för anslaget 21:2 Föräldraförsäkring
har ökat i förhållande till de budgeterade be-
loppen 1999, främst beroende på löneutveck-
lingen och på att män, som oftast har en högre
ersättning jämfört med kvinnor, ökat sitt nytt-
jande av föräldrapenningen. För 2000 förväntas
utgifterna för anslaget 21:1 Bostadsbidrag inom
utgiftsområde 18 bli lägre än vad som anvisats.

Tabell 4.1 Utgiftsutvecklingen inom politikområdet

Miljoner kronor

	Utfall 1999	Anslag 2000 ¹	Utgifts- prognos 2000	Förslag anslag 2001	Beräknat anslag 2002	Beräknat anslag 2003
Anslag inom utgiftsområde 12
21:1 Allmänna barnbidrag	16 765,8	18 832,0	18 878,4	20 914,0	20 773,0	20 602,0
21:2 Föräldraförsäkring	15 594,6	16 929,0	16 814,0	18 026,9	18 957.1	21 061,9
21:3 Underhållsstöd	2 895,8	2 750,0	2 643,0	2 404,5	2 348,4	2 297,8
21:4 Bidrag till kostnader för internationella adop- tioner	21,6	24,0	25,2	40,0	40,0	40,0
21:5 Barnpensioner	938,0	985,0	947,0	958,0	976,0	977,0
21:6 Vårdbidrag för funktionshindrade barn	1 850,8	2 008,0	2 021,6	2 127,6	2 212,9	2 269,4
21:7 Pensionsrätt för barnår	3 108,0	3 240,0	3 240,0	3 276,0	3 623,0	3 508,0
Totalt Utgiftsområde 12	41 174,7	44 768,0	44 569,2	47 747,0	48 930,4	50 756,1

Anslag inom utgiftsområde 18

21:1 Bostadsbidrag	5 067,3	5 170,0	4 500,0	4 760,0	4 650,0	4 530,0
Totalt Politikområde Ekonomisk familjepolitik	46 242,0	49 938,0	49 069,2	52 507,0	53 580,4	55 286,1

¹ Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 2000 i samband med den ekonomiska vårpropositionen.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÄDE 12

4.3 Mål

Regeringens förslag: Skillnaderna i de ekonomiska
villkoren mellan familjer med och utan barn skall
minska.

Målet som angavs i budgetpropositionen för
2000 var att utjämna de ekonomiska villkoren
mellan familjer med och utan barn samt över
livscykeln.

4.4 Politikens inriktning

För att förbättra den ekonomiska situationen för
barnfamiljerna har samhället byggt upp ett
stödsystem som syftar till att ge en ekonomisk
trygghet under den period familjerna har stor
försörjningsbörda. Genom de olika stödens
utformning omfördelas resurser över livscykeln
och skillnaderna i ekonomiska villkor minskas
mellan familjer med och utan barn. Alla barn får
genom de allmänna barnbidragen en generell
inkomstförstärkning. Vidare ger föräldraförsäk-
ringen möjlighet för båda föräldrarna att kom-
binera arbete och studier med föräldraskap.
Detta är särskilt viktigt för de ensamstående för-
äldrarna. De ekonomiska familjestöden är också
utformade så att de tillgodoser ett antal specifika
stödbehov hos bl.a. ensamföräldrar och föräldrar
till funktionshindrade barn.

Regeringen vill också att det ska löna sig
bättre att gå från arbetslöshet till arbete, eller att
öka sin arbetstid. Genom att införa maxtaxa
inom barnomsorgen och genom att se över de
ekonomiska familjestöden (underhållsstöd, bo-
stadsbidrag och barnbidrag) vill regeringen ge
barnfamiljerna sådana villkor att de själva kan
påverka sin situation utifrån vad som är bäst för
barnen och familjens situation i övrigt. De
familjeekonomiska stöden skall utformas så att
barnfamiljernas möjligheter att själva påverka sin
ekonomi ökar.

4.5 Insatser

4.5.1 Statliga insatser inom politikom-

rådet

Från och med den 1 januari 2000 höjdes barn-
bidraget med 1 200 kronor till 10 200 kronor per
barn och år. Även flerbarnstilläggen förbättrades.
Flerbarnstillägg lämnas numera med 2 724
kronor per år för det tredje barnet, 8 160 kronor
per år för det fjärde barnet och 10 200 kronor per
år för det femte och därefter följande barn. För-
slag om ytterligare höjning av de allmänna
barnbidragen fr.o.m. 2001 lämnas i det följande.

Den 1 januari 2000 förbättrades ersättningen
vid flerbarnsfödsel genom att en förälder för
varje barn utöver det andra får föräldrapenning
motsvarande sjukpenningen för samtliga till-
kommande 180 ersättningsdagar. Av de tillkom-
mande 180 dagarna per barn ersattes tidigare 90
dagar motsvarande förälderns sjukpenning och
90 dagar motsvarande garantinivån för dessa
barn.

Även för bostadsbidrag gäller fr.o.m. 2000
vissa ändrade bestämmelser. Avgiften slopades
på återbetalningspliktiga bidragsbelopp upp till
2 500 kronor, från bidragsåret 1998. Barnfamiljer
som ansökt om eller som uppbär bostadsbidrag
fick möjlighet att övergångsvis få eller behålla sitt
bidrag när ett barn avlidit. Det lägsta beloppet
för återbetalning respektive utbetalning av slut-
ligt bidrag höjdes något.

Från februari 2000 gäller nya regler för beräk-
ning av återbetalningsskyldighet för underhålls-
stöd till barn med särlevande föräldrar m.m. Det
grundavdrag som får göras vid beräkningen av en
bidragsskyldig förälders återbetalningsgrundan-
de inkomst höjdes från 24 000 till 72 000 kronor.
Samtidigt höjdes de procentsatser som bestäm-
mer återbetalningsbeloppens storlek vid olika
antal barn. (prop. 1998/99:78, bet. 1998/99:SfU9,
rskr. 1998/99:235). Syftet med reformen var
främst att systemet skulle få en bättre fördel-
ningspolitisk profil. Förslaget beräknas minska
statens utgifter för underhållsstöd med ca 160
miljoner kronor per år.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 12

Under våren 2000 beslutade riksdagen om nya
regler för efterlevandepension enligt proposition
Efterlevandepensioner och efterlevandestöd till
barn (prop. 1999/2000:91, bet. 1999/2000:SfU13,
rskr. 1999/2000:235). De nya reglerna innebär
avseende barnpensioner att ett efterlevandepen-
sionsunderlag som anknyts till det reformerade
ålderspensionssystemet skall användas vid be-
räkning av inkomstgrundande efterlevandepen-
sioner som beviljas efter ikraftträdandet 2003.
Barnpension i form av folkpension och allmän
tilläggspension ersätts med inkomstgrundad
barnpension och efterlevandestöd till barn. De
barnpensioner som beviljats t.o.m. 2002 omfattas
av övergångsregler som överensstämmer med de
äldre reglerna.

En proposition (prop. 1999/2000:118) Beräk-
ning och fördelning av underhållsstöd vid växel-
vis boende har den 30 maj 2000 överlämnats till
riksdagen. De föreslagna reglerna ger, enligt re-
geringens uppfattning, ett mer rättvist resultat
eftersom båda föräldrarna föreslås få möjlighet
att få utfyllnadsbidrag och att bidraget beror på
förälderns egen ekonomiska situation och inte på
den andra förälderns ekonomiska förhållanden.
Förslaget föreslås träda i kraft den 1 januari 2001,
men tillämpas första gången i fråga om under-
hållsstöd som avser tid efter den 31 mars 2001.
Statens utgifter för underhållsstöd beräknas som
en följd av förslaget minska med ca 50 miljoner
kronor per år.

Regeringen beslutade (Dir. 2000:16) den 24
februari 2000 att tillkalla en särskild utredare
(S 2000:02) med uppgift att göra en analys av de
samlade effekterna av barnbidrag, underhållsstöd
och bostadsbidrag till barnfamiljer. Enligt direk-
tiven skall utredningen analysera de familjepoli-
tiska stödsystemen och särskilt beakta träff-
säkerhet och marginaleffekter. Vidare skall den
effekt stöden har på arbetskraftsutbudet och de
effekter som konsumtionsinriktade stöd kan ha
på prisbildningen gås igenom. Utredningen skall
också pröva möjligheten att förändra de familje-
ekonomiska stöden i en riktning som innebär att
stöden blir mer generella och föreslå alternativa
vägar som leder i den riktning som direktiven
anvisar. Av direktiven framgår på flera sätt att de
ensamstående föräldrarnas situation skall till-
mätas särskild vikt i utredningens arbete. Detta
gäller både vårdnadshavare och bidragsskyldiga
föräldrar. De förslag som utredningen kommer
fram till skall också belysas ur barns och ung-
domars perspektiv. I direktiven angavs att en
första delrapport med förslag till bl.a. utgiftsbe-

gränsande åtgärder inom underhållsstödet skulle
lämnas senast den 1 juni 2000. Utredningen skall
lämna en slutlig redovisning senast den
28 februari 2001.

Utredningen, som antagit namnet Familjeut-
redningen, har den 31 maj 2000 lämnat en pro-
memoria med en analys av utgiftsutvecklingen
inom underhållsstödssystemet samt förslag till
en utgiftsbegränsande åtgärd. Utredningen har
vidare den 31 juni 2000 i en promemoria visat
olika alternativ till hur återbetalningskraven för
föräldrar som är återbetalningsskyldiga för
många barn, skulle kunna mildras.

Regeringen har övervägt det förslag som redo-
visas i (Ds 1999:19) Beräkningsunderlag för
dagersättning - sjukpenning, föräldrapenning
m.m. och har kommit fram till att förslaget inte
bör genomföras. Arbetet bedrivs vidare i den ar-
betsgrupp inom regeringskansliet som skall ut-
arbeta en handlingsplan för att öka hälsan samt
föreslå åtgärder som bryter den negativa utveck-
lingen inom området.

4.5.2 Insatser utanför politikområdet

Regeringen har också vidtagit åtgärder, utanför
de direkta familjeekonomiska stöden, som har
stor betydelse för barnfamiljernas ekonomi. Re-
geringen har i en proposition Maxtaxa och all-
män förskola (prop. 1999/2000:129) bl.a. före-
slagit att en maxtaxa införs, dvs. en viss högsta
avgift inom förskoleverksamheten och skol-
barnsomsorgen. Regeringen har i samma propo-
sition föreslagit ett stegvis införande av allmän
förskola och förskoleverksamhet för barn vars
föräldrar är arbetslösa eller föräldralediga. För
åtgärder som förbättrar kvaliteten inom barn-
omsorgen tillförs 500 miljoner kronor fr.o.m.
2002. För att statsbidrag skall lämnas till de
kommuner som tillämpar maxtaxa skall avgiften i
förskoleverksamheten vara högst tre, två och en
procent av hushållets inkomst per månad för
första, andra och tredje barnet. Avgiften skall
dock inte överstiga 1 140 kronor per månad för
första barnet, 760 kronor för andra och 380
kronor för tredje barnet. I skolbarnsomsorgen
skall avgiften vara högst två, en och en procent av
hushållets inkomst per månad för första, andra
och tredje barnet. Avgiften skall dock inte
överstiga 760 kronor per månad för första barnet
och 380 kronor per månad för andra respektive
tredje barnet i familjen. Maxtaxan föreslås träda i
kraft den 1 januari 2002.

21 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nrl. Del2

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 12

De flesta barnfamiljer som har yngre barn får
en inkomstförstärkning som en följd av att
maxtaxan införs. En annan effekt av förslaget är
också att marginaleffekterna sänks, vilket ligger i
linje med regeringens strävan att barnfamiljerna
skall få bättre möjligheter att själva påverka sin
ekonomi.

Från och med 2000 har studiebidragen för
studerande i gymnasieskolan höjts med 100
kronor från 750 till 850 kronor per månad. Mot-
svarande höjning av barnbidraget genomfördes
samtidigt.

4.6 Resultatbedömning

4.6.1 Resultat

Det övergripande målet för den ekonomiska
familjepolitiken är att minska skillnaderna i de
ekonomiska villkoren för familjer med och utan
barn och över livscykeln. För att belysa målupp-
fyllelsen inom politikområdet jämförs i diagram

4.1 barnfamiljernas medelinkomst i förhållande
till medelinkomsten för samtliga hushåll i landet.
Det inkomstbegrepp som används är disponibel
inkomst enligt den officiella inkomststatistiken,
dvs. summan av löner, kapitalinkomster, skatte-
pliktiga transfereringar minus skatter samt de
familjeekonomiska förmånerna, inkl, bostads-
bidrag. Inkomsten har justerats för försörjnings-
börda enligt s.k. PEL-skalan. Det hushållsbe-
grepp som används är s.k. kosthushåll. För en
närmare beskrivning av ovanstående begrepp och
definitioner hänvisas till den fördelningspolitiska
redogörelsen i 2000 års ekonomiska vårproposi-
tion (bilaga 3).

De olika familjetyperna betecknas El, E2+,
G/Sl, G/S2 och G/S3+. Dessa beteckningar av-
ser ensamstående eller gifta/sammanboende med
ett, två och tre eller flera barn.

Barnfamiljernas relativa inkomst definieras
som medelinkomsten inom gruppen i förhållan-
de till medelinkomsten i hela befolkningen. Vär-
det 1,0 på skalan i diagrammet innebär således att
medelinkomsten för en viss familjetyp är den-
samma som medelinkomsten för samtliga hushåll
i landet.

Diagram 4.1 Barnfamiljernas medelinkomst i förhållande
till samtliga hushåll

I flera undersökningar under senare år har visats
att barnfamiljernas ekonomiska standard har ut-
vecklats svagare under 1990-talet än standarden
för många andra grupper. År 1991 hade en ge-
nomsnittlig barnfamilj en ekonomisk standard
som motsvarade drygt 97 procent av genom-
snittet i befolkningen. Denna nivå minskade där-
efter successivt och var som lägst knappt 93 pro-
cent 1997.

De senaste årens ekonomiska återhämtning
med en ökad sysselsättning och reformer har
gynnat barnfamiljerna. En viss relativ förbättring
inträffade för gifta/samboende med barn redan
1996 och för ensamstående barnfamiljer ett år
senare. Lägst standard, ca 70 procent av genom-
snittet för befolkningen, har de ensamstående
föräldrarna med två eller flera barn. Många en-
samföräldrar, särskilt kvinnor, har höga mar-
ginaleffekter eftersom de i hög grad mottar in-
komstprövade bidrag, bl.a. bostadsbidrag och
socialbidrag. När inkomsterna höjs som följd av
minskad arbetslöshet och höjda reallöner får
ensamföräldrar därför behålla betydligt mindre
än andra grupper. Det kan leda till att de släpar
efter i standardutvecklingen.

I diagram 4.2 visas genomsnittliga disponibla
inkomster för barnfamiljer fördelade på olika
familjetyper. De disponibla inkomsterna är här
inte justerade för försörjningsbörda. Med
familjestöd avses barnbidrag, bostadsbidrag,
underhållsstöd och föräldrapenning (netto).
Underhållsstödet inkluderar såväl direktbetal-
ningar från underhållsskyldiga som utfyllnads-
belopp från staten. Nettoberäkningen av föräld-
rapenningen är schabloniserad.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 12

Diagram 4.2 Genomsnittlig disponibel inkomst för
barnfamiljer 1998

Tusental kronor

De ekonomiska familjestödens andel av barn-
familjernas disponibla inkomst är beroende av
familjens storlek och sammansättning. Ju fler
barn som finns i familjen, desto större andel av
inkomsten utgörs av sådant stöd. Störst är stödet
till ensamstående med barn. Drygt en femtedel
av den disponibla inkomsten för ensamstående
med ett barn består av ekonomiskt familjestöd.
För ensamstående med två eller flera barn utgör
familjestödet ca 38 procent av den disponibla in-
komsten, eller i genomsnitt 72 000 kronor per år.
Även för samboende hushåll med flera barn har
stödet stor betydelse. För t.ex. sammanboende
med tre eller flera barn lämnas ekonomiskt
familjestöd med knappt en femtedel av den
disponibla inkomsten, eller i genomsnitt 55 000
kronor per år.

Diagram 4.3 De familjeekonomiska stödens andel (%) av
den disponibla inkomsten för familjer med barn. Medel-
värde 1998

Procent

Större delen av det ekonomiska familjestödet till
ensamstående med ett barn består av underhålls-

stöd och bostadsbidrag, som tillsammans utgör
14 procent av den disponibla inkomsten för
dessa hushåll. För ensamstående med två eller
flera barn dominerar underhållsstöd och barn-
bidrag med drygt 26 procent av den disponibla
inkomsten. Till sammanboende med barn lämnas
främst barnbidrag och föräldraförsäkring.
Nästan 14 procent av den disponibla inkomsten
för dessa hushåll med tre eller fler barn utgörs av
sådana förmåner (diagram 4.3).

Marginaleffekter

De ensamstående föräldrarnas svaga ekonomiska
utveckling under perioden kan delvis bero på sk.
fattigdomsfällor. Många har höga marginal-
effekter vilket medför att de får behålla en be-
tydligt mindre del av en inkomstökning än andra
grupper. Marginaleffekter uppkommer när en
ökad inkomst delvis försvinner bl.a. i höjda
skatter, sänkta bostadsbidrag och höjda avgifter
till barnomsorgen. Höga marginaleffekter gör att
människor inte nämnvärt kan påverka sin eko-
nomi genom att förkovra sig, arbeta mer och öka
sina inkomster. Att ta kortvariga arbeten, att
börja arbeta efter arbetslöshet, att gå från deltid
till heltid, att studera och att åta sig mer kvalifice-
rade arbetsuppgifter, lönar sig inte alltid. Om det
ekonomiska utbytet av att ta ett arbete på en an-
nan ort är begränsat kan det t.ex. i enskilda fall
upplevas som meningslöst att flytta. Höga mar-
ginaleffekter kan alltså ge upphov till både ar-
betslöshets- och fattigdomsfällor. Det innebär
att valfriheten för den enskilde begränsas.

Höga marginaleffekter innebär också att det
ekonomiska utfallet av att arbeta mera är mycket
mindre för den enskilde än för samhället. När
medborgarna arbetar mer, studerar, åtar sig mer
kvalificerade arbetsuppgifter eller startar nya
företag ger det samhället stora ekonomiska
vinster. Det är en rättvisefråga att också den som
själv satsar skall få behålla en god lön för mödan.

Ett viktigt mål för regeringens arbete är därför
att minska marginaleffekterna så att föräldrar får
bättre möjligheter att stärka sin ekonomi.

Marginaleffekterna för den vanligaste gruppen
av ensamstående, de med ett barn, visas i diagram

4.4 Där framgår att de samlade marginaleffek-
terna av skatt och bostadsbidrag för majoriteten
av dessa familjer är ungefär 60 procent. Det
innebär att om inkomsten ökas med 100 kronor
får de behålla 40 kronor. De högsta marginal-
effekterna, närmare 80 procent, har ensamföräld-
rar med ett barn och inkomster i intervallet 250-
300 tusen kronor. Om man därtill lägger en in-

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÄDE 12

komstberoende barnomsorgstaxa och återbe-
talning av studielån kan det vara svårt att finna
några kortsiktiga ekonomiska incitament för
ökat arbete. Självfallet kan det ändå finnas eko-
nomiska motiv för ökat arbete på längre sikt, lik-
som det finns många andra anledningar att ar-
beta.

Diagram 4.4 Marginaleffekt från skattesystem och bostads-
bidrag för ett ensamhushåll med 1 barn och en antagen
hyra på 4000 kronor/månad. Den skuggade bakgrunden
visar var pä inkomstskalan denna familjetyp befinner sig.
Är 1999.

Marginaleffekt

Föräldraförsäkring

Antalet ersatta föräldrapenningdagar inom för-
äldraförsäkringen har minskat kraftigt de senste
åren, vilket främst kan förklaras av att antalet
födda barn sjunkit påtagligt från 1990-talets
början. Föräldraförsäkringen syftar till att stödja
båda föräldrarnas möjligheter att kombinera för-
värvsarbete med föräldraskap. I princip alla till-
gängliga föräldrapenningdagar nyttjas av föräld-
rarna under den period de kan tas ut samtidigt
som männens nyttjande av ersättningsdagar
inom föräldraförsäkringen ökar. Införandet av
den s.k. pappa- och mammamånaden 1995 har
tydligt påverkat männens nyttjande av föräldra-
penningen. Cirka 80 procent av papporna till
barn födda efter regeländringen 1995 har nyttjat
föräldrapenning under barnets första fyra år,
jämfört med 50 procent av papporna till barn
födda 1993 och 1994, dvs. före regeländringen.
Andelen mammor och pappor i arbetskraften
med små barn är också hög. Cirka 70 procent av
mammorna och 85 procent av papporna med
barn mellan 0-9 år är förvärvsaktiva. Föräldraför-
säkringen, i kombination med övriga ekono-
miska familjestöd och barnomsorgen, bidrar till
att såväl kvinnor som män kan vara aktiva på ar-
betsmarknaden även när deras barn är små.

Bostadsbidrag

På grund av ökad sysselsättning, ökade reallöner
och förändrat bidragssystem har antalet hushåll
med bostadsbidrag minskat starkt under senare
år. Antalet hushåll med gifta eller sammanboen-
de föräldrar har minskat mest; gruppen har mer
än halverats sedan 1996. Gruppen ensamstående
föräldrar, och då särskilt kvinnor, minskar i lång-
sammare takt. Trenden väntas fortsätta under de
närmast kommande åren. Av landets drygt 1
miljon hushåll med barn fick ca 30 procent bo-
stadsbidrag någon gång under 1999.1 maj samma
år lämnades bidrag till knappt två av tre ensam-
stående föräldrar och mindre än vart tionde hus-
håll med gifta eller sammanboende föräldrar.

Tabell 4.2 Hushall med barn och bostadsbidrag under maj
manad, 1995-1999______________________________

Tusental

	1995	1996	1997	1998	1999
Hushåll med hemmavarande barn - gifta/samboende	193,3	172,9	105,5	85,5	67,7
ensamstående - kvinnor	191,9 i	166,3	156,4	153,8	147,6
- män	i	21,6	18,4	17,2	15,6
Hushåll med enbart
umgångesrättsbarn	42,5	41,3	29,0	27,0	24,1

Källa; RFV

¹ Statistik saknas.

För ensamstående med barn täcker bostads-
bidraget i genomsnitt ca 38 procent av den fak-
tiska bostadskostnaden per månad, för ensam-
stående kvinnor knappt 39 procent och för
ensamstående män ca 31 procent. Till gifta/
sammanboende med barn lämnas bidrag med i
genomsnitt ca 33 procent av bostadskostnaden.
Den genomsnittliga inkomsten för ensamstående
hushåll med barn stiger långsamt. Avstämningen
av 1997 års bidrag visar inte någon större skillnad
i taxerad inkomst mellan ensamstående mammor
enligt inkomststatistiken för hela befolkningen
och de som har bostadsbidrag. Däremot har de
ensamstående papporna med hemmavarande
barn en lägre inkomst än ensamstående pappor
allmänt. Den genomsnittliga inkomsten för
sammanboende föräldrar har sjunkit årligen
sedan 1996. Sammanboende föräldrar med
bostadsbidrag har en avsevärt lägre inkomst än
motsvarande familjer i befolkningen i övrigt.

Nuvarande bostadsbidragssystem har tilläm-
pats i drygt tre år. Allmänhetens kännedom om
systemets konstruktion och effekter har ökat
påtagligt under perioden, bl.a. genom en utökad

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 12

och förbättrad information till hushållen.
Träffsäkerheten i det preliminära bidraget har
dock stärkts endast marginellt. En ökad träff-
säkerhet torde förväntas först vid avstämningen
av 1999 års bidrag, då hushållen genom erfaren-
heten av 1997 års avstämning insett vikten av att
omgående anmäla ändrade inkomstförhållanden
till försäkringskassan.

Barnafödande

Antalet födda barn i Sverige har minskat kraftigt
under 1990-talet, se diagram 4.5. Som högst
föddes 124 000 barn 1990 och som lägst endast
88 000 barn 1999, en skillnad på 36 000 födda
barn. Den summerade fruktsamheten, dvs. det
genomsnittliga antalet födda barn per kvinna
under ett visst år, var 2,14 barn per kvinna under
1990-1992, vilket då var bland de högsta nivåer-
na i Europa. Därefter inträffade en mycket kraf-
tigt nedgång. Under de senaste tre åren (1997-
1999) har fruktsamheten legat på endast ca 1,5
barn per kvinna. Detta är den lägsta nivå som
någonsin observerats i vårt land. Under de fem
första månaderna under 2000 har antalet födda
fortsatt ligga kvar på ungefär samma nivå som
under 1999.

Antal födda barn

Fruktsamhet

125000

120000

115000

105000

85000

Diagram 4.5 Antal födda barn och fruktsamhet åren
1970- 1999

Mycket tyder på att nedgången under 1990-talet
hänger samman med de samhällsförändringar
som skett under samma period. Under 1990-
talets ekonomiska kris drabbades i hög grad
ungdomar och kortutbildade av det åtföljande
kärva arbetsmarknadsläget. Många valde att stu-
dera för att bättre kunna hävda sig i konkurren-
sen på arbetsmarknaden och studerande föder få
barn. De senaste åren har sysselsättningen ökat
något igen, därtill har de ekonomiska familje-
stöden förstärkts. Den relativt stora andelen till-

fälliga jobb och den stora osäkerhet sådana an-
ställningar innebär för den framtida försörj-
ningen, kan vara en ytterligare orsak till att
barnafödandet inte ökar.

En viss förskjutning av barnafödandet till
äldre åldrar kan konstateras. Statistiska Central-
byråns (SCB) analyser visar att medelåldern
bland förstföderskor har ökat från 26,3 till 27,8
år mellan åren 1990 och 1997. På sikt kan ett
uppskjutet barnafödande leda till en minskad
fruktsamhet i varje åldersgrupp, eftersom antalet
år att få fler barn minskar samtidigt som fertili-
teten avtar. Benägenheten att få ett tredje barn
har också minskat markant.

4.6.2 Analys och slutsatser

Den ekonomiska krisen och besparingarna under
1990-talet har träffat barnfamiljerna relativt hårt.
Många familjer har upplevt ekonomiska försäm-
ringar till följd av arbetslöshet, minskade in-
komster och tidvis höga räntor. De senaste årens
ekonomiska återhämtning med ökad sysselsätt-
ning och reformer har dock gynnat barn-
familjerna. En viss förbättring inträffade redan
1996 och utvecklingen pekar på att förbättringen
fortsätter.

De sjunkande födelsetalen innebär på sikt ett
allvarligt problem för samhället. För att befolk-
ningen inte skall minska krävs ett genomsnittligt
födelsetal per kvinna på 2,1 barn. Ar födelsetalen
lägre än två kommer befolkningen att minska,
om man bortser från effekterna av in- och ut-
vandring. Låga födelsetal leder dessutom till en
fortsatt stigande genomsnittsålder. En minsk-
ning av befolkningen, tillsammans med en oba-
lans mellan den del i befolkningen som är i för-
värvsaktiv ålder och den del av befolkningen som
inte är det, kan leda till att förutsättningarna för
tillväxten och därmed välfärden påverkas på ett
negativt sätt. Socialdepartementet har tillsam-
mans med Utbildningsdepartementet givit SCB i
uppdrag att genomföra en enkät med syfte att
bredda kunskaperna om attityderna till barna-
födande i de mest intressanta åldersgrupperna.
Resultatet av uppdraget beräknas kunna presen-
teras i slutet av detta år. Vidare planerar rege-
ringen att tillsätta en arbetsgrupp inom Social-
departementet med uppgift att stödja arbetet
med att öka kunskaperna om mekanismerna
bakom födelsetalsutvecklingen med särskild in-
riktning på sambanden mellan samhällets politik
och födelsetalsutvecklingen.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÄDE 12

Marginaleffekter är ett allvarligt problem såväl
för den enskilde som för samhället. Regeringen
avser därför att långsiktigt verka för att ta bort
fattigdomsfällor och minska marginaleffekterna.
Ett led i detta arbete är den översyn av de eko-
nomiska familjestöden (Familjeutredningen)
som pågår. Frågan om bostadsbidragens margi-
naleffekter kommer att aktualiseras i utred-
ningens arbete.

Regeringen avser att under hösten förelägga
riksdagen en proposition om vissa förändringar
inom föräldraförsäkringen. Regeringen avser att
föreslå en förlängning av föräldrapenningen med
30 ersättningsdagar motsvarande förälderns sjuk-
penninggrundande inkomst. Föräldrapenningen
kommer efter sådan förlängning att uppgå till
sammanlagt 480 dagar. Inom ramen för sådan
förlängd föräldrapenning avser regeringen att
föreslå att sammanlagt 60 dagar reserveras för
mamman respektive pappan. Regeringen över-
väger även att föreslå förbättringar avseende
föräldrapenningen och den tillfälliga föräldra-
penningen. Regeringen överväger även möjlig-
heten att införa en ny femte förmånsnivå inom
föräldraförsäkringen samt att återinföra de s.k.
kontaktdagarna inom den tillfälliga föräldra-
penningen. Medel för dessa ändamål har be-
räknats under anslaget.

4.7 Förslag till regeländringar

4.7.1 Höjda barnbidrag och flerbarns-

tillägg

Regeringens förslag: Barnbidraget och det för-
längda barnbidraget höjs med 100 kronor per
barn och månad från och med den 1 januari 2001.
Flerbarnstillägget höjs i motsvarande mån.

Skälen för regeringens förslag: Regeringen
har tidigare anmält avsikten att förbättra barn-
familjernas ekonomi genom en höjning av barn-
bidrag och flerbarnstillägg i två steg under åren
2000 och 2001. Som förutsättning för dessa höj-
ningar angavs att statens finanser utvecklas i en-
lighet med vad som prognostiserats. Det första

steget har genomförts. Den 1 januari 2000 höjdes
barnbidragen med 100 kronor per barn och
månad. Flerbarnstillägget höjdes samtidigt i mot-
svarande mån. Det kan nu konstateras att förut-
sättningarna är gynnsamma för en fortsatt god
tillväxt i svensk ekonomi. De offentliga finan-
serna visar ett stigande överskott, inflation och
inflationsförväntningar är låga och räntan är låg.
Sysselsättningsutvecklingen väntas vara fortsatt
god under de närmaste åren. Regeringen anser
därför att det nu är möjligt att även genomföra
det andra steget av de aviserade höjningarna.

Regeringen föreslår att barnbidrag och för-
längt barnbidrag, som lämnas till barn i grund-
skolan och vissa andra skolor, höjs med 100
kronor till 950 kronor per barn och månad
fr.o.m. den 1 januari 2001. Motsvarande höj-
ningar föreslås också - under utgiftsområde 15
Studiestöd - gälla för studiebidrag, som lämnas
till studerande i gymnasieskolan. För att särskilt
stödja familjer med flera barn föreslår regeringen
dessutom att flerbarnstillägget höjs i motsvaran-
de mån. Det innebär att flerbarnstillägg fr.o.m.
den 1 januari 2001 lämnas enligt följande:

— 3 048 kronor per år (254 kronor per månad)
för det tredje barnet,

— 9 120 kronor per år (760 kronor per månad)
för det fjärde barnet,

— 11 400 kronor per år (950 kronor per
månad) för det femte och varje ytterligare
barn.

Jämfört med 2000 års förhållanden innebär rege-
ringens förslag att det ekonomiska stödet från
den 1 januari 2001 sammantaget förstärks med
327 kronor per månad för hushåll med tre barn,
med 507 kronor per månad för hushåll fyra barn
och med 707 kronor per månad hushåll med fem
barn. Därutöver lämnas till hushåll med fler än
fem barn 200 kronor mer per månad för varje
ytterligare barn.

Regeringens förslag föranleder ändring i lagen
(1947:529) om allmänna barnbidrag och i lagen
(1986:378) om förlängt barnbidrag.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 12

Tabell 4.3 Höjda barnbidrag och flerbarnstillägg 2001

Antal barn	Barnbidrag 2000 (kr/mån)			Barnbidrag 20C Barnbidrag	)1 (kr/mån) Flerbarnstill.	Totalt	Höjning (kr/mån) Barnbidrag	Flerbarnstill.	Totalt
Antal barn	Barnbidrag	Flerbarnstill.	Totalt	Barnbidrag 20C Barnbidrag	)1 (kr/mån) Flerbarnstill.	Totalt	Höjning (kr/mån) Barnbidrag	Flerbarnstill.	Totalt
1	850	0	850	950	0	950	100	0	100
2	1 700	0	1 700	1 900	0	1 900	200	0	200
3	2 550	227	2 777	2 850	254	3 104	300	27	327
4	3 400	907	4 307	3 800	1 014	4 814	400	107	507
5	4 250	1 757	6 007	4 750	1 964	6 714	500	207	707

Den utgiftsökning som följer av förslaget beräk-
nas till ca 2 175 miljoner kronor 2001. Det inne-
bär att det ekonomiska stödet till barnfamiljer
detta år, genom höjda allmänna barnbidrag, för-
stärkts med sammanlagt ca 6 500 miljoner
kronor i löpande priser, eller 45 procent, sedan
1997.

4.7.2 Utgiftsbegränsande åtgärder inom
underhållsstödet

Regeringens förslag: Underhållsstöd lämnas från
och med månaden efter den månad föräldrarna
flyttat isär eller rätt till stöd annars inträtt, dock
inte för längre tid tillbaka än en månad före an-
sökningsmånaden.

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser
ställer sig bakom förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Underhålls-
stöd betalas ut till boföräldern från och med den
månad under vilken föräldrarna flyttar isär eller,
om de aldrig bott tillsammans, från och med den
månad som barnet föds eller rätten annars in-
trätt. Familj eutredningen har föreslagit att
underhållsstöd skall lämnas från och med måna-
den efter att föräldrarna har flyttat isär eller rätt
till stöd har uppstått på annat sätt.

Nuvarande regler innebär att om föräldrar
flyttar isär eller ett nytt barn föds oavsett när i
månaden förändringen äger rum, har boföräldern
rätt till fullt underhållsstöd för hela den måna-
den. Detta förfarande skiljer sig från reglerna för
barnbidrag och bostadsbidrag. För barnbidraget
uppkommer rätten till bidrag månaden efter det
att barnet har fötts eller rätten har uppstått på
annat sätt. Även för bostadsbidrag gäller att bi-
drag utges från och med månaden efter den då
rätten till bidrag har uppkommit. Om rätten till

bostadsbidrag har uppkommit eller upphört den
första dagen i en månad, skall dock bidrag läm-
nas eller upphöra från och med den månaden.

Förslaget innebär en större likformighet
mellan de olika regelsystemen vilket är efter-
strävansvärt i sig och stärker deras legitimitet.

Årligen kommer ca 70 000 nya barn in i sys-
temet. En månads underhållsstöd för dessa barn
kostar staten brutto drygt 82 miljoner kronor.
Riksförsäkringsverket gör i budgetunderlaget till
regeringen (den 24 februari 2000) bedömningen
att ca 42 procent av vad som utbetalas i under-
hållsstöd kommer att återbetalas av de bidrags-
skyldiga föräldrarna. En senareläggning med en
månad av den tidpunkt, när rätten till underhålls-
stöd inträder, skulle innebära att statens netto-
kostnad för underhållsstöd minskar med när-
mare 50 miljoner kronor.

Mot bakgrund av vad som sagts ovan, anser
regeringen att denna regeländring är väl motive-
rad. Den berör ingen som nu är i systemet. Den
utgör en regelförenkling som inte bedöms kunna
komma i konflikt med Familjeutredningens
framtida förslag.

Riksförsäkringsverket har i sitt remissvar på
Familjeutredningens delrapport påpekat behovet
av en övergångsreglering. Regeringen delar
denna bedömning. Om föräldrarna redan före
lagens ikraftträdande flyttar isär eller annars rätt
till stöd uppkommit, skall de äldre bestämmel-
serna tillämpas även om ansökan om underhålls-
stöd inkom först efter ikraftträdandet.

Bestämmelserna i lagen (1996:1030) om un-
derhållsstöd är sådana att Lagrådets yttrande
normalt skall inhämtas, vilket också skedde i
samband med att lagen infördes. De nu före-
slagna ändringarna är dock av enkel beskaffenhet
och Lagrådets yttrande behöver därför inte in-
hämtas.

Förslaget föreslås träda i kraft den 1 februari
2001.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÄDE 12

Regeringens förslag föranleder ändring i lagen
(1996:1030) om underhållsstöd.

4.7.3 Höjt bidrag till kostnader för
internationella
adoptioner

Regeringens förslag: Bidraget till kostnader för
internationella adoptioner höjs till 40 000 kr per
barn från och med den 1 januari 2001.

Skälen för regeringens förslag: Bidraget vid
utländska adoptioner har varit oförändrat sedan
1991. De senaste åren har kostnaderna i samband
med internationella adoptioner stigit. Regeringen
föreslår därför att bidraget höjs från den 1 januari
2001 i syfte att underlätta möjligheterna att
adoptera. Det nya bidragsbeloppet föreslås bli
40 000 kr per barn och bör gälla för familjer som
har fått barnet i sin vård efter den 1 januari 2001.

Regeringens förslag föranleder ändring i lagen
(1998:1463) om bidrag till adoption av utländska
barn.

4.8 Budgetförslag

4.8.1 21:1 Allmänna barnbidrag

Tabell 4.4 Anslagsutveckling 21:1 Allmänna barnbidrag

Tusental kronor

1999	Utfall	16 765 792	Anslags- sparande	357 702
2000	Anslag	18 832 000	Utgifts- prognos	18 878 400
2001	Förslag	20 914 000
2002	Beräknat	20 773 000
2003	Beräknat	20 602 000

Målet för de allmänna barnbidragen, dvs. barn-
bidrag, flerbarnstillägg och förlängt barnbidrag,
är att bidra till att minska skillnaderna i de eko-
nomiska villkoren mellan familjer med och utan
barn. Utgiftsutvecklingen är främst beroende av
bidragets nivå, antalet födda barn och netto-
migrationen. Antalet familjer med tre eller flera
barn påverkar de totala kostnaderna för fler-
barnstillägg.

Under budgetåret 1999 uppgick utgifterna för
de allmänna barnbidragen till drygt 16 765

miljoner kronor. Det innebär att utgifterna detta
år översteg anslaget med ca 60 miljoner kronor
eller 0,36 procent. För innevarande budgetår
(2000) beräknas utgifterna till ca 18 878 miljoner
kronor, jämfört med anslaget på 18 832 miljoner
kronor. En ökning av antalet bidragsberättigade
barn med 5 000 innebär att utgifterna för barn-
bidrag ökar med ca 65 miljoner kronor per år.

Regeringens överväganden

Barnbidragen fyller väl målet att, utan att skapa
marginaleffekter, bidra till att minska skillna-
derna i de ekonomiska villkoren mellan familjer
med respektive utan barn. Stödet omfördelar
också inkomster mellan hög- och låginkomst-
tagare, genom att inkomstskatten är progressiv
och barnbidrag betalas med samma belopp till
alla barn. Barnbidragssystemet är vidare lätt att
överblicka samt enkelt och billigt att administre-
ra.

Regeringen har tidigare anmält avsikten att
förbättra barnfamiljernas ekonomi genom en
höjning av barnbidrag och flerbarnstillägg i två
steg under åren 2000 och 2001. Som förutsätt-
ning för dessa höjningar angavs att statens finan-
ser utvecklas i enlighet med vad som prognos-
tiserats. Det första steget har genomförts. Det
kan nu konstateras att förutsättningarna är gynn-
samma för en fortsatt god tillväxt i svensk eko-
nomi. Regeringen har därför i det föregående
lämnat förslag om att även genomföra det andra
steget av de aviserade höjningarna fr.o.m. 2001.
Medel för detta ändamål har beräknats under an-
slaget.

Med hänsyn till ovanstående föreslår rege-
ringen att 20 914 000 000 kronor anvisas för an-
slaget 21:1 Allmänna barnbidrag för 2001.

Tabell 4.5 Beräkning av anslaget för 2001

Tusental kronor

Anslag 2000	18 832 000
Volymer m.m.	-93 000¹
Ökat resursbehov	2 175 000²
Förslag 2001	20 914 000 000
¹ Ny befolkningsprognos ² Reform 2001

För åren 2002 och 2003 beräknas anslaget till

20 773 000 000 kronor respektive 20 602 000 000
kronor. Bedömningen av anslagsbehovet utgår

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 12

från Statistiska centralbyråns (SCB) senaste be-
folkningsprognos.

4.8.2 21:2 Föräldraförsäkring

Tabell 4.6 Anslagsutveckling 21:2 Föräldraförsäkring

Tusental kronor		15 594 609	Anslags- sparande	-63 430
1999	Utfall	15 594 609	Anslags- sparande	-63 430
2000	Anslag	16 929 000	Utgifts- prognos	16 814 000
2001	Förslag	18 026 879 ¹
2002	Beräknat	18 957 122 ¹
2003	Beräknat	21 061 955 ¹

¹ Anslagsbeloppen belastas med statlig ålderspensionsavgift med 1 670 000 tkr
för 2001, med 1 756 000 tkr för 2002 och med 1 951 000 tkr för 2003.

Målet för föräldraförsäkringen, dvs. föräldrapen-
ning, tillfällig föräldrapenning och havande-
skapspenning, är att underlätta för båda föräld-
rarna att kunna kombinera föräldraskap med för-
värvsarbete. Regeringen har även angivit som mål
för socialförsäkringens administration att den
skall bidra till att större andel män tar ut fler
föräldrapenningdagar.

Under budgetåret 1999 uppgick utgifterna för
föräldraförsäkringen och havandeskapspen-
ningen till drygt 15 594 miljoner kronor. Det in-
nebär att utgifterna översteg anslaget med drygt
764 miljoner kronor och drygt 63 miljoner
kronor från tillgängliga medel. Avvikelsen beror
bl.a. på löneutvecklingen och på att män, som
oftast har högre ersättning jämfört med kvinnor,
ökat sitt nyttjande av föräldrapenningen samt att
antalet födda barn blev något fler än beräknat.
För innevarande budgetår (2000) beräknas ut-
gifterna till ca 16 814 miljoner kronor, jämfört
med anslaget på 16 929 miljoner kronor. Av för-
äldrapenningens totala utgifter för 1999 om
11 382 miljoner kronor utbetalades 85 procent
till kvinnor och 15 procent till män.

Utgiftsutvecklingen är främst beroende av er-
sättningsnivå, antalet födda barn och fördelning
av nyttjade ersättningsdagar mellan föräldrarna.
Föräldrapenningdagarna som ges i samband med
barns födelse utgör ca 80 procent av kostnaderna
för föräldraförsäkringen. En ökning av antalet
födda barn med 1000 barn skulle innebära att ut-
gifterna för föräldraförsäkringen för det aktuella
året ökar med 40 miljoner kronor. En sådan ök-
ning av antalet födda barn skulle under perioden
2001-2003 innebära en summerad ökad kostnad
för föräldraförsäkringen med 140 miljoner
kronor.

Anslaget för föräldraförsäkring inklusive
havandeskapspenning belastas från och med
1999 med statliga ålderspensionsavgifter.

Regeringens överväganden

Föräldraförsäkringen fyller väl målet att bidra till
att minska skillnaderna i de ekonomiska villko-
ren mellan familjer med respektive utan barn
genom att underlätta för båda föräldrarna att
kunna kombinera förvärvsarbete med familj.
Männens nyttjande av förmånerna inom försäk-
ringen ökar samtidigt som i princip alla tillgäng-
liga dagar inom föräldrapenningen nyttjas av för-
äldrarna under den tid förmånen utges.

ITabell 4.7 Anslagets komponenter 1
Miljoner kronor Utgifter per kalenderår	1997	1999	2000 ¹
Föräldrapenning	10 389	11 382	11 815
Tillfällig föräldrapenning	2 640	3 033	3 115
Havandeskapspenning	253	304	326
Totalt	13 282	14719 ²	15 256 ²

¹ Prognos

² Exkl. ålderspensionsavgift

Föräldrapenning utbetalades under vart och ett av
åren 1998 och 1999 för 36 miljoner dagar. För
2000 beräknas antalet dagar till knappt 36
miljoner dagar. Medelersättningen per ersatt dag
för 1999 var 324 kronor. För 2000 beräknas
medelersättningen per ersatt dag till 335 kronor.
Den faktor som främst påverkat utgiftsutveck-
lingen utgörs av antalet födda barn under ett år.
Antalet födda barn har sjunkit från 124 000 barn
per år vid 1990-talets början till beräknade antal
födda barn för 2000 om 89 500. Detta har kraf-
tigt minskat antalet ersatta dagar under perioden.

Vid gemensam vårdnad av barnet delas föräld-
rapenningdagarna lika mellan föräldrarna. Den
s.k. pappa- och mammamånaden, som infördes
1995, har på ett tydligt sätt påverkat männens
nyttjande av förmånen. Uppgifter från Riksför-
säkringsverket (RFV) visar att 80 procent av
pappor till barn födda efter regeländringen 1995
nyttjat föräldrapenning under barnets första fyra
år. Motsvarande siffra för barn födda 1993 och
1994, dvs. före regeländringen, var 50 procent.
Pappornas totala andel av de utbetalade netto-
dagarna med föräldrapenning var 7,1 procent
1990, 9,6 procent 1995, 10,6 procent 1996, 9,9
procent 1997, 10,4 procent 1998 och steg till 11,6
procent under 1999.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÄDE 12

Tillfällig föräldrapenning utbetalades för drygt
5 miljoner dagar under 1999. Antalet ersatta
dagar 2000 beräknas till drygt 5 miljoner. Ut-
taget av tillfällig föräldrapenning har sjunkit år-
ligen fr.o.m. 1991. Detta kan främst förklaras av
de låga födelsetalen, men även sänkt kompen-
sationsnivå, begränsningarna i möjligheten att
byta ut föräldrapenning mot tillfällig föräldra-
penning och slopade kontaktdagar kan ha på-
verkat uttaget. Av det totala antalet ersatta dagar
med tillfällig föräldrapenning för vård av barn
som togs ut under 1999 utgjorde männens andel

33,6 procent jämfört med 32,3 procent 1998.
Inom den tillfälliga föräldrapenningen finns de
tio s.k. pappadagarna som enbart ges till pappan i
samband med barnets födelse. Under 1999 tog
74 procent av de nyblivna papporna ut sådana
pappadagar. År 1990 nyttjade 86 procent av
papporna de s.k. pappadagarna. Socialdeparte-
mentet avser att se över orsakerna till denna ned-
gång i nyttjande av ”pappadagama” inom den
tillfälliga föräldrapenningen.

Havandeskapspenning utbetalades för 789 500
dagar under 1999. Under 2000 beräknas antalet
dagar med havandeskapspenning till ca 825 400.
Nyttjandet av havandeskapspenning har minskat
sedan 1990 och kan förklaras av de låga födelse-
talen.

I regleringsbrevet för 2000 finns som verk-
samhetsmål 1.2.3 angivet att ”Socialförsäkringens
administration skall bidra till att en större andel
män tar ut fler föräldrapenningdagar”. Av Riks-
försäkringsverkets (RFV) årsredovisning för
2000 framgår att måluppfyllelse har nåtts avseen-
de detta mål. Såväl andelen män av de som nytt-
jat förmånen som männens andel av uttagna för-
äldrapenningdagar har ökat jämfört med 1999.
Under 1990-talet har andelen män som nyttjar
föräldrapenning ökat stadigt och på lång sikt
ökar även männens uttag av antalet föräldrapen-
ningdagar.

RFV har i en studie om delad föräldraledighet
”Båda blir bäst” (RFV Redovisar 2000:1) sökt
finna vilka omvärldsfaktorer som kan påverka
föräldrarnas val av fördelning av föräldra-
penningdagar mellan sig. Studien baseras på en
jämförelse mellan länen Västerbotten, Jönköping
och Kronoberg som baseras på tre olika enkäter
till ett urval föräldrar, samtliga barnmorskor
inom mödravårdscentralerna och samtliga hand-
läggare vid försäkringskassorna i de tre länen. De
flesta tillfrågade anser delad föräldraledighet vara
viktig. En majoritet anser att det är familjens
ekonomi som avgör hur föräldraledigheten delas

mellan föräldrarna. Föreställningen om att eko-
nomin avgör fördelningen av föräldraledigheten
mellan föräldrarna stöds ej vid närmare gransk-
ning av enkäten föräldrarna svarat på. När någon
av föräldrarna tjänar mycket mer än andra för-
äldern delar man fler föräldrapenningdagar jäm-
fört med genomsnittet. Då föräldrarna inte har
någon inkomstskillnad delar man mindre för-
äldrapenningdagar jämfört med genomsnittet.
Kortutbildade delar färre dagar än föräldrar med
längre utbildning. Även ålder och yrke har viss
betydelse för fördelningen av föräldrapenning-
dagar. Föräldrarnas fördelning av föräldraledig-
heten påverkas av om arbetet upplevs som
stimulerande och inställningen till föräldra-
ledighet på arbetsplatsen. Studien visar även att
försäkringshandläggare och barnmorskor som
informerar om föräldrapenning och föräldra-
ledighet kan påverka föräldrarnas fördelning av
föräldraledigheten samt att samverkan mellan
dessa olika aktörer har betydelse.

Regeringen har tidigare i 2000 års ekonomiska
vårproposition anmält avsikten att förlänga för-
äldrapenningen med 30 ersättningsdagar mot-
svarande förälderns sjukpenninggrundande in-
koms (SGI). Föräldrapenningen kommer efter
sådan förlängning att uppgå till sammanlagt 480
dagar. Inom ramen för sådan förlängd
föräldrapenning avser regeringen att föreslå att
sammanlagt 60 dagar reserveras för mamman
respektive pappan med ersättning motsvarande
SGI. Regeringen avser att under hösten förelägga
riksdagen en proposition om vissa förändringar
inom föräldraförsäkringen avseende ovan
nämnda förslag samt förbättringar inom
föräldrapenningen och den tillfälliga föräldra-
penningen. Regeringen överväger även möjlig-
heten att föreslå en ny förmånsnivå inom
föräldraförsäkringen samt återinförande av de
s.k. kontaktdagarna inom den tillfälliga föräldra-
penningen. Medel för dessa ändamål har beräk-
nats under anslaget.

Fr.o.m. 1999 belastas anslaget för föräldraför-
säkring inklusive havandeskapspenning med
statliga ålderspensionsavgifter. Effekterna av
dessa förändringar har beaktats avseende resurs-
behovet under budgetåret 2000 enligt förslaget
nedan.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 12

Tabell 4.8 Beräkning av anslaget för 2001
Tusental kronor Anslag	16 929 000
Volymer m.m.	1 035 379
Minskat/Ökat resursbehov	62 500
Förslag 2001	18 026 879

Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-
ringen att 18 026 879 000 kronor anvisas under
anslaget 21:2 Föräldraförsäkring för 2001. För
2002 och 2003 beräknas anslaget till
18 957 122 000 kronor respektive 21 061 955 000
kronor.

4.8.3 21:3 Underhållsstöd

Tabell 4.9 Anslagsutveckling 21:3 Underhållsstöd

Tusental kronor

1999	Utfall	2 895 809	Anslags- sparande	-113 729
2000	Anslag	2 750 000 ¹	Utgifts- prognos	2 643 000
2001	Förslag	2 404 500
2002	Beräknat	2 348 400
2003	Beräknat	2 297 800

¹ Varav 12,5 miljoner kronor på tilläggsbudgeten i samband med den ekono-
miska vårpropositionen.

Anslaget disponeras för underhållsstöd till barn
med särlevande föräldrar.

Mål för underhållsstödet är att systemet skall
bidra till att föräldrar skall ta sitt ekonomiska an-
svar gentemot de barn som de inte sammanlever
med, samtidigt som samhället garanterar dessa
barn en rimlig ekonomisk standard.

Under budgetåret 1999 uppgick utgifterna för
underhållsstöd till närmare 2 900 miljoner
kronor. Det innebär att utgifterna detta år var ca
38 miljoner kronor eller 1,3 procent lägre än an-
visade medel. För innevarande budgetår (2000)
beräknas utgifterna till ca 2 643 miljoner kronor,
jämfört med anvisade medel på 2 750 miljoner
kronor. Den lägre anslagsbelastningen kan sann-
olikt förklaras av att de regeländringar som
genomfördes i februari 2000 innebar att utgifter-
na minskade mer än beräknat. Om antalet
bidragsberättigade barn ökar eller minskar med
1 000 påverkar det utgifterna för underhållsstöd
med ca 7,5 miljoner kronor per år.

Utgiftsutvecklingen för underhållsstödet är
beroende dels av omvärldsfaktorer som sam-
hället inte kan styra, dels av regelsystemet. Till

den första kategorin hör antalet separationer, de
återbetalningsskyldigas inkomstutveckling och
totala antal barn samt födelsetalens utveckling.
Styrande faktorer som staten kan påverka är bl.a.
underhållsstödets nivå, storleken på de procent-
satser som bestämmer återbetalningsskyldig-
heten samt storleken på det grundavdrag på in-
komsten som får göras innan återbetalnings-
skyldigheten beräknas.

Regeringens överväganden

Från februari 2000 gäller nya regler för beräk-
ning av återbetalningsskyldighet för underhålls-
stöd till barn med särlevande föräldrar. Det
grundavdrag som får göras vid beräkningen av en
bidragsskyldig förälders återbetalningsgrundan-
de inkomst höjdes från 24 000 till 72 000 kronor.
Samtidigt höjdes de procentsatser som bestäm-
mer återbetalningsbeloppens storlek vid olika
antal barn. Syftet med reformen var främst att
systemet skulle få en bättre fördelningspolitisk
profil.

Vid en analys av effekterna av reformen, har
återbetalningsbeloppen beräknats för samtliga
bidragsskyldiga enligt dels de nuvarande reg-
lerna, dels de som gällde före reformen. Ana-
lysen visade att knappt 135 000 av totalt 194 000
som i april var bidragsskyldiga, påverkades av
reformen. Återbetalningskraven minskade för
50 000 bidragsskyldiga och ökade för knappt
85 000. Av de 50 000 som fick sina återbetal-
ningsbelopp sänkta gick drygt 14 000 från att
återbetala en del av underhållsstödet till att inte
betala något. Dessa har således en inkomst på
mellan 24 000 och 72 000 kr. Av de 85 000 vars
belopp ökade återbetalar nu 24 300 fullt under-
hållsstöd, 1 173 kr per barn och månad. Av de
totalt 194 000 bidragsskyldiga föräldrar som i
april 2000 fanns i underhållsstödssystemet, hade
ca 44 000 föräldrar så låga inkomster att de inte
var återbetalningsskyldiga och ca 62 000 hade så
höga inkomster att de skulle återbetala hela bi-
dragsbeloppet. Syftet med reformen - att få en
bättre fördelningspolitisk profil - kan därför
sägas ha uppnåtts.

Riksförsäkringsverket konstaterar i sin senaste
kvartalsuppföljning, att de nya reglerna har inne-
burit att antalet barn i underhållssystemet har
minskat med ca 8 000. För en del barn, för vilka
någon form av utfyllnadsbidrag har betalats ut,
har regeländringen medfört att utfyllnadsbi-
draget blivit noll. Dessa försvinner därför från

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 12

underhållsstödssystemet. Verket har därför sänkt
sin prognos för åren 2000 till 2003.

Med hänsyn till Riksförsäkringsverkets revi-
derade prognos och effekterna av de föreslagna
förändringarna i samband med växelvis boende
(prop. 1999/2000:118) samt det förslag om ut-
giftsbegränsande åtgärd inom underhållsstödet
som lämnats i det föregående föreslår regeringen
att 2 404 500 000 kronor anvisas för anslaget 21:3
Underhållsstöd för år 2001.

Tabell 4.10 Beräkning av anslaget för 2001

Tusental kronor

Anslag 2000	2 737 500 ¹
Volymer m.m.	-258 000
Minskat resursbehov (reformer)	-87 500
Förslag 2001	2 404 500

^xklusiveTeskj^HT^nHjöneHÖönönnHölj^^niäggsbudgérT^ämbänT
med 2000 års ekonomiska vårproposition.

För åren 2002 och 2003 beräknas anslaget till
2 348 400 000 respektive 2 297 800 000 kronor.

4.8.4 21:4 Bidrag till kostnader för

internationella adoptioner

Tabell 4.11 Anslagsutvecklingen 21:4 Bidrag till kostnader
för internationella adoptioner_______________________________

Tusental kronor

1999	Utfall	21 633	Anslags- sparande	1 200
2000	Anslag	24 000	Utgifts- prognos	25 200
2001	Förslag	40 000
2002	Beräknat	40 000
2003	Beräknat	40 000

Anslaget disponeras för bidrag till kostnader för
internationella adoptioner enligt lagen
(1988:1463) om bidrag vid adoption av utländska
barn. Bidrag lämnas för närvarande med
24 000 kronor per barn.

Bidraget administreras av Riksförsäkrings-
verket (RFV) och de allmänna försäkrings-
kassorna. Statens nämnd för internationella
adoptionsfrågor (NIA) beräknar att cirka 1 000
adoptivbarn skall komma till Sverige år 2001.

Regeringens överväganden

Bidraget vid utländska adoptioner har varit oför-
ändrat sedan 1991. De senaste åren har kostna-

derna i samband med internationella adoptioner
stigit. Regeringen föreslår därför att bidraget
höjs från den 1 januari 2001 i syfte att öka möj-
ligheterna att adoptera. Det nya bidragsbeloppet
föreslås bli 40 000 kronor per adoption. Det nya
bidragsbeloppet bör gälla för familjer som fått
barnet i sin vård här i landet efter den 1 januari
2001.

Antalet adoptivbarn som kommer till Sverige
från utlandet kan beräknas till 1 000 för år 2001.

Mot bakgrund av detta föreslår regeringen att
40 000 000 kronor anvisas för år 2001 under an-
slaget 21:4 Bidrag till internationella adoptioner.
För åren 2002 och 2003 beräknas anslaget till
samma belopp.

4.8.5 21:5 Barnpensioner

Tabell 4.12 Anslagsutveckling 21:5 Barnpensioner

Tusental kronor		938 006	Anslags- sparande	43 544
1999	Utfall	938 006	Anslags- sparande	43 544
2000	Anslag	985 000	Utgifts- prognos	947 000
2001	Förslag	958 000
2002	Beräknat	976 000
2003	Beräknat	977 000

Målet för barnpensioner är att garantera barn
vars ena eller båda föräldrar avlidit en rimlig
ekonomisk standard.

Från anslaget bekostas barnpension i form av
folkpension och allmän tilläggspension. Från och
med budgetåret 1999 redovisas barnpension i
form av allmän tilläggspension under anslag 21:5
Barnpensioner. Under budgetåret 1999 uppgick
utgifterna för barnpension i form av folkpension
och allmän tilläggspension till drygt 938 miljoner
kronor. Detta innebär att att utgifterna under-
steg anslaget med ca 30 miljoner kronor. Ut-
giftsutvecklingen är stabil och styrs främst av
utvecklingen av medelpoängen inom ATP, bas-
beloppsutvecklingen och utvecklingen av antalet
barn med barnpension. För innevarande budget-
år (2000) beräknas utgifterna till ca 947 miljoner
kronor. En avvikelse med 100 kronor från
prisbasbeloppet påverkar anslagsbelastningen
med ca 2 600 tusen kronor. Om medelantalet
barnpensioner avviker med 100 stycken från
prognosen påverkar detta anslagsbelastningen
med ca 3 400 tusen kronor.

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 12

Regeringens överväganden

Barnpension ges till barn under 18 år vars far
eller mor eller båda föräldrar har avlidit. För barn
som går i grundskola, gymnasium eller liknande
kan barnpensionen förlängas, längst t.o.m. juni
månad det år barnet fyller 20 år.

ITabell 4.13 Anslagets komponenter 1
Tusental kronor Barnpension i form av:		folkpension	allmän tilläggspension
2000	Förslag	289 000	658 000
2001	Beräknat	290 000	668 000
2002	Beräknat	293 000	683 000

Under 2000 beräknas ungefär 29 464 barnpen-
sioner i form av folkpension och 28 606 barn-
pensioner i form av allmän tilläggspension be-
talas ut. Antalet barnpensioner har sjunkit under
ett flertal år och denna trend kan antas fortsätta
de kommande åren.

Effekterna av de nya reglerna avseende in-
komstgrundad barnpension och efterlevandestöd
till barn (prop. 1999/2000:91) har beaktats vid
beräkningen av anslaget.

Riksförsäkringsverket (RFV) beräknar me-
delsbehovet för anslaget 21:5 Barnpensioner
under budgetåret 2001 till 958 000 000 kronor.

ITabell 4.14 Beräkning av anslaget för 2001 1
Tusental kronor Anslag 2000	985 000
Volymer m.m.	-27 000
Förslag 2001	958 000

4.8.6 21:6 Vårdbidrag för

funktionshindrade barn

Tabell 4.15 Anslagsutveckling 21:6 Vårdbidrag för funk- 1 tionshindrade barn 1
Tusental kronor		1 850 807	Anslags- sparande	-114 402
1999	Utfall	1 850 807	Anslags- sparande	-114 402
2000	Anslag	2 008 000	Utgifts- prognos	2 021 590
2001	Förslag	2 127 600 ¹
2002	Beräknat	2 212 900 ¹
2003	Beräknat	2 269 400 ¹
¹ Anslagsbeloppen belastas med statlig ålderspensionsavgift med 182 000 tkr för 2001, 194 000 tkr för 2002 och med 197 000 tkr för 2003.

Målet för vårdbidrag för funktionshindrade barn
är att ge föräldrar möjlighet att i hemmet ta hand
om funktionshindrat barn med behov av särskild
tillsyn och vård.

Under budgetåret uppgick utgifterna för
vårdbidraget till drygt 1 850 miljoner kronor.
Det innebär att utgifterna detta år översteg an-
slaget med drygt 60 miljoner kronor. För inne-
varande budgetår (2000) beräknas utgifterna till
ca 2 021 miljoner kronor, jämfört med anslaget
på 2 008 miljoner kronor. Med hänsyn till att det
från 1999 finns ett ingående underskott på drygt
114 miljoner kronor beräknas det sammanlagda
underskottet för budgetåret (2000) till ca
128 miljoner kronor. En avvikelse med 100
kronor från prisbasbeloppet påverkar utgifterna
för vårdbidrag med drygt 5 miljoner kronor. Om
antalet nettobidrag avviker med 100 stycken från
prognostiserat antal påverkas utgiften för an-
slaget med drygt 10 miljoner kronor.

Regeringen delar RFV:s bedömning av medels-
behovet och föreslår att 958 000 000 kronor an-
visas under anslaget 21:5 Barnpensioner för 2001.
För 2002 och 2003 beräknas anslaget till
976 000 000 respektive 977 000 000 kronor.

Regeringens överväganden

Från anslaget bekostas vårdbidrag till förälder
med hemmavarande barn under 16 år som är i
behov av särskild tillsyn eller vård. Vid bedöm-
ning av rätt till vårdbidrag beaktas även mer-
kostnader på grund av barnets sjukdom eller
funktionshinder. För barn som vistas på institu-
tion eller enskilt hem genom samhällets försorg
kan, för den tid barnet vistas hemma, under vissa
förutsättningar utbetalas ferievårdbidrag. Vård-
bidrag utbetalas som hel, tre fjärdedels, halv eller
en fjärdedels förmån. Vårdbidraget relateras till
prisbasbeloppet. Hel förmån utgör 250 procent

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 12

av prisbasbeloppet. Vårdbidraget är skattepliktigt
och pensionsgrundande.

Viss del av vårdbidraget kan fastställas som
skattefri ersättning för merkostnader. Ersättning
för merkostnader som motsvarar minst 18 pro-
cent av prisbasbeloppet kan betalas ut utöver det
annars gällande maximibeloppet för helt vård-
bidrag om vård- och tillsynsbehovet för ett barn
är så stort att det räcker för att grunda rätt till
helt vårdbidrag. Den del av vårdbidraget som
motsvarar merkostnader är skattefri och ej pen-
sionsgrundande.

Från och med 1 januari 1998 kan vårdbidrag
beviljas i de fall det enbart är fråga om merkost-
nader. Denna regeländring har medfört att
bidragsnivån bättre anpassas till stödbehovet och
därmed de faktiska kostnaderna. Vårdbidrag kan
även från denna tidpunkt ges i vissa fall vid
längre sjukhusvistelse.

Anslaget för vårdbidrag, utom den del som av-
ser merkostnadsersättning, belastas från och med
1999 med statliga ålderspensionsavgifter.

Utgifterna för vårdbidrag uppgick budgetåret
1999 till drygt 1 850 miljoner kronor, varav ca
107 miljoner kronor bestod av merkostnadser-
sättningar. Antalet vårdbidrag i december 1999
var 28 100.

Riksförsäkringsverket (RFV) har i rapporten
En socialförsäkring för kvinnor och män - en
kartläggning ur ett genderperspektiv (RFV redo-
visar 1998:1) redovisat en handlingsplan för jäm-
ställdhetsarbetet. RFV prioriterar att göra för-
djupade studier med genderperspektiv inom
handikappområdet. Sådana fördjupade studier
har gjorts avseende vårdbidraget i rapporten Ut-
vecklingen av handikappersättning och vård-
bidrag under nittiotalet. Rapporten visar att det
under nittiotalets första år skett en kraftig ök-
ning av antalet barn för vilka vårdbidrag beviljats.
En del av ökningen förklaras av befolkningsök-
ningen under denna tid, men den största ök-
ningen av vårdbidrag härrör från det ökade an-
talet pojkar med psykiska störningar, särskilt
diagnoserna autism och DAMP.

För närvarande tenderar antalet vårdbidrag att
öka och ökningen förväntas bestå under de när-
maste åren då tillströmningen av antalet vård-
bidrag bedöms bli större än antalet upphörda
vårdbidrag. Ökningen kan troligen förklaras med
att regelverket utvecklats, att föräldrarnas
kännedom om förmånen har ökat samt att det
finns fler barn som är berättigade till förmånen,
bl.a. som ett resultat av den s.k. avinstitutiona-
liseringen. Socialdepartementet avser att se över

orsakerna till ökningen av antalet vårdbidrag,
särskilt avseende det ökade antalet vårdbidrag
som härrör från antalet pojkar med psykiska
störningar.

Tabell 4.16 Beräkning av anslaget för 2001

Tusental kronor

Anslag 2000	2 008 000
Volymer m.m.	119 600
Förslag 2001	2 127 600

Anslagsbehovet för budgetåret 2001 utgår från
det fastställda prisbasbeloppet 36 900 kronor.
Beräkningen har grundats på utbetalning av i
genomsnitt ca 18 077 hela vårdbidrag 2001. Till
detta skall läggas en uppräkning på grund av
retroaktiva utbetalningar och ferievårdbidrag
samt statlig ålderspensionsavgift. Regeringen
föreslår därmed att 2 127 600 000 kronor anvisas
anslaget 21:6 Vårdbidrag för funktionshindrade
barn för 2001. För 2002 och 2003 beräknas an-
slaget till 2 212 900 000 respektive 2 269 400 000
kronor.

4.8.7 21:7 Pensionsrätt för barnår

Tabell 4.17 Anslagsutveckling 21:7 Pensionsrätt för barnår

Tusental kronor		3 108 000	Anslags- sparande	0
1999	Utfall	3 108 000	Anslags- sparande	0
2000	Anslag	3 240 000	Utgifts- prognos	3 240 000
2001	Förslag	3 276 000
2002	Beräknat	3 623 000
2003	Beräknat	3 508 000

Målet för pensionsrätt för barnår är att stödja
den förälder i familjen som har lägst inkomst
och/eller tagit störst del av vårdnaden av barnet.

Anslaget har tillkommit med anledning av det
reformerade ålderspensionssystemet (prop.
1997/98:151, bet. 1997/98:SfU 13 och 14, rskr.
1997/98:315 och 320).

Under budgetåret 1999 uppgick utgifterna för
pensionsrätt för barnår till 3 108 miljoner
kronor. För innevarande budgetår (2000) beräk-
nas utgifterna till 3 240 miljoner kronor. Om
prisbasbeloppet skulle vara 100 kronor högre än
enligt förutsättningarna skulle anslagsbelast-
ningen bli ca 4 miljoner kronor högre. Om löne-
ökningen skulle vara en procentenhet högre än

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 12

enligt förutsättningarna skulle utgifterna för an-
slaget bli ca 9 miljoner kronor högre.

Regeringens överväganden

Det nya pensionssystemet är ett livsinkomst-
baserat ålderspensionssystem. I ett sådant system
finns behov av särskild kompensation för från-
varo från arbetsmarknaden som inte rimligen bör
slå igenom som minskad pensionsrätt. Ett sådant
exempel är föräldrar med små barn som ofta av-
står helt eller delvis från att förvärvsarbeta. Aven
om föräldrapenningförmånen är pensionsgrun-
dande inkomst i det reformerade pensionssyste-
met, kommer i ett livsinkomstbaserat ålderspen-
sionssystem varje inkomstbortfall att påverka
pensionsutfallet.

Pensionsgrundande belopp för barnår skall
kunna tillgodoräknas fr.o.m. det år barnet föds
och t.o.m. det år då barnet fyller tre år eller, om
barnet är fött under någon av månaderna juli-
december, fr.o.m. det år då barnet uppnår ett års
ålder t.o.m. det år då barnet fyller fyra år.

Föräldrar med små barn skall därför ges pen-
sionsrätt för barnår genom att tillgodoräknas
pensionsrätt i form av pensionsgrundande be-
lopp för barnår.

Pensionsgrundande belopp för barnår till-
godoräknas med automatik och kräver inte
någon ansökan från föräldern. Föräldrarna kan
dock själva välja vem som skall tillgodoräknas
pensionsgrundande belopp för bamår. För de fall
där föräldrarna inte gör ett aktivt val kommer
den förälder med det lägsta pensionsunderlaget
för aktuellt år att tillgodoräknas det pensions-
grundande beloppet. Eftersom bamårsrätten, om
föräldrarna inte gör ett aktivt val, tillfaller den
förälder som har lägst inkomst och det i hög ut-
sträckning är kvinnor som har de lägsta inkoms-
terna kommer denna förmån främst kvinnor till
godo. En person med flera barn skall inte för
samma tid kunna tillgodoräkna sig pensionsrätt
för barnår dubbelt eller flerfaldigt. För föräldrar
med mer än ett gemensamt barn i ”rätt” ålder
kan endast en av föräldrarna tillgodoräknas pen-
sionsgrundande belopp för ett och samma
barnår.

För den förälder som tillgodoräknas pen-
sionsgrundande belopp för barnår skall en fiktiv

inkomst beräknas för denna tid. Sådan fiktiv in-
komst kan beräknas på tre sätt. Det alternativ
som ger det förmånligaste utfallet för ett givet år
används.

- Utfyllnad till förälderns pensionsgrundande
inkomst året före barnet födelse,

- utfyllnad till 75 procent av den genomsnitt-
liga pensionsgrundande inkomsten för alla
försäkrade under 65 år,

- ett för alla försäkrade enhetligt belopp.

Utfyllnad kan ske upp till en viss pensions-
grundande inkomst. Endast inkomster upp till
intjänandetaket beaktas vid jämförelserna.

Utifrån det pensionsgrundande beloppet skall
pensionsrätt beräknas med 18,5 procent av
underlaget. För dessa pensionsgrundande belopp
skall, i likhet med pensionsgrundande inkomster,
en statlig ålderspensionsavgift om 18,5 procent
betalas. Ålderspensionsavgiften betalas inte av
den enskilde utan av staten och kallas för statlig
ålderspensionsavgift. Det är denna avgift som
skall belasta anslaget.

Den statliga ålderspensionsavgiftens storlek
och pensionsrätten för bamår varierar med för-
ändringar i bland annat arbetsmarknad, utveck-
ling av födelsetalen och basbeloppet.

Regeringen avser att under hösten förelägga
riksdagen förslag om förbättrad barnårsrätt för
adoptivföräldrar.

Avgiftsunderlaget, på vilket en statlig ålders-
pensionsavgift ska betalas, beräknas för 2001 till

17 709 miljoner kronor. För 2002 och 2003 be-
räknas avgiftsunderlaget till 18 046 respektive

18 705 miljoner kronor.

ITabell 4.18 Beräkning av anslaget för 2001 1
Tusental kronor Anslag 200	3 240 000
Volymer m.m.	36 000
Förslag 2001	3 276 000

Regeringen föreslår att 3 276 000 000 kronor
anvisas under anslaget 21:7 Pensionsrätt för
bamår 2001. För 2002 och 2003 beräknas
medelsbehovet till 3 623 000 000 respektive
3 508 000 000 kronor.

Bilaga

Nya anslagsbenämningar

PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÄDE 12 BILAGA

Bilaga

Nya anslagsbenämningar

Av tabellen nedan framgår benämningen på
anslagen åren 2000 och 2001. Syftet med tabellen
är att underlätta övergången till de nya
benämningar som följer av att politikområden
införts.

Tabell 1.1 Anslagsbenämningar 2000 och 2001

Benämning 2000	Benämning 2001	Anslagets namn
Al	21:1	Allmänna barnbidrag
A2	21:2	Föräldraförsäkring
A3	21:3	Underhållsstöd
A4	21:4	Bidrag till kostnader för internationella adoptioner
A5	21:5	Barnpensioner
A6	21:6	Vårdbidrag för funktionshindrade barn
A7	21:7	Pensionsrätt för bamår

Älderspensions-
systemet vid sidan av
statsbudgeten

PROP. 2000/2001:1 ÅLDERSPENSIONSSYSTEMET VID SIDAN AV STATSBUDGETEN

Förslag till statsbudget för 2001

Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten

Innehållsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut......................................................................................5

2 Lagförslag................................................................................................................7

2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:1366) om ändring i lagen

(1962:381) om allmän försäkring...........................................................7

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:1397) om ändring i lagen

(1962:381) om allmän försäkring.........................................................10

2.3 Förslag till ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring............12

2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:1414) om ändring i

socialförsäkringslagen (1999:799)........................................................13

2.5 Förslag till lag om ändring i socialförsäkringslagen (1999:799)........14

2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:1409) om ändring i lagen

(1998:674) om inkomstgrundad ålderspension...................................16

2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:674) om inkomstgrundad

ålderspension.........................................................................................18

2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:1411) om ändring i lagen

(1998:676) om statlig ålderspensionsavgift.............................. 20

2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:676) om statlig

ålderspensionsavgift..............................................................................22

2.10 Förslag till ändring i socialförsäkringsregisterlagen (1997:934)........24

3 Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten..........................................27

3.1 Omfattning............................................................................................27

3.2 Förändringar på grund av ålderspensionsreformen............................27

3.3 Utgiftsutvecklingen..............................................................................29

3.4 Förslag till regeländringar.....................................................................31

3.4.1 Vissa nödvändiga ändringar utan finansiell innebörd.........................31

PROP. 2000/2001:1 ÅLDERSPENSIONSSYSTEMET VID SIDAN AV STATSBUDGETEN

Tabellförteckning

3.1 Utgifter för ålderspensioner från AP-fonden och premiereserven...................27

3.2 Antalet personer med inkomstrelaterad ålderspension december

2000-2003.............................................................................................................28

3.3 Antalet ålderspensionärer med fördelning efter antalet ATP-år

december 1999......................................................................................................28

3.4 Omfördelning av ålderspensionsutgifterna mellan statsbudgeten och AP-

fonden ...................................................................................................................28

3.5 Inkomstindex.......................................................................................................29

3.6 Antalet pensionärer med ATP december 1990-1999........................................30

3.7 Medelpoäng, för ålderspensinärer 1985-1999.................................................... 30

3.8 Utgifter vid sidan av statsbudgeten....................................................................31

3.9 Utbetalda pensioner från AP-fonden med fördelning efter kön år 1999.........31

PROP. 2000/2001:1 ÅLDERSPENSIONSSYSTEMET VID SIDAN AV STATSBUDGETEN

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1. antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1999:1366) om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring,

2. antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1999:1397) om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring,

3. antar regeringens förslag till ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring,

4. antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1999:1414) om ändring i
socialförsäkringslagen (1999:799),

5. antar regeringens förslag till lag om ändring
i socialförsäkringslagen (1999:799),

6. antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1999:1409) om ändring i lagen

(1998:674) om inkomstgrundad ålders-
pension,

7. antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1998:674) om inkomstgrundad
ålderspension,

8. antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1999:1411) om ändring i lagen
(1998:676) om statlig ålderspensionsavgift,

9. antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1998:676) om statlig
ålderspensionsavgift,

10. antar regeringens förslag till ändring i
socialförsäkringsregisterlagen (1997:934)

PROP. 2000/2001:1 ÅLDERSPENSIONSSYSTEMET VID SIDAN AV STATSBUDGETEN

2 Lagförslag

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:1366) om
ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 5 § lagen (1962:381) om allmän försäkring¹i stället för dess lydelse enligt lagen (1999:1366) om ändring i nämnda lag skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

5§

Den allmänna försäkringskassan skall besluta om en försäkrads tillhörighet
till sjukpenningförsäkringen och fastställa sjukpenninggrundande inkomst.
För en försäkrad som inte är bosatt i Sverige gäller detta så snart anmälan om
hans inkomstförhållanden gjorts hos kassan. Av beslutet skall framgå i vad
mån den sjukpenninggrundande inkomsten är att hänföra till anställning eller
till annat förvärvsarbete. Sjukpenningförsäkringen skall omprövas

a) när kassan fått kännedom om att den försäkrades inkomstförhållanden
eller andra omständigheter har undergått ändring av betydelse för rätten till
sjukpenning eller för sjukpenningens storlek,

b) när förtidspension eller särskild efterlevandepension enligt denna lag be-
viljas den försäkrade eller redan utgående sådan pension ändras med hänsyn
till ändring i den försäkrades arbetsförmåga eller, vid särskild efterlevandepen-
sion, förmåga eller möjlighet att bereda sig inkomst genom arbete,

c) när delpension enligt särskild lag beviljas den försäkrade eller redan utgå-
ende sådan pension ändras med hänsyn till ändring i den försäkrades arbets-
eller inkomstförhållanden,

d) när tjänstepension beviljas den försäkrade, samt

¹ Lagen omtryckt 1982:120.

PROP. 2000/2001:1 ÅLDERSPENSIONSSYSTEMET VID SIDAN AV STATSBUDGETEN

e) när ett beslut om vilandeförklaring av förtidspension enligt 16 kap. 16
eller 17 § upphör.

Ändring som avses i första stycket skall gälla från och med den dag då an-
ledningen till ändringen uppkommit. Den sjukpenninggrundande inkomst
som ändrats enligt första stycket a får dock läggas till grund för ersättning
tidigast från och med första dagen i den ersättningsperiod som inträffar i an-
slutning till att försäkringskassan fått kännedom om inkomständringen.

Under tid som anges under 1-6 får, om inte första stycket b, c eller d är
tillämpligt, den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten sänkas lägst till
vad den skulle ha varit närmast dessförinnan om försäkringskassan då känt till
samtliga förhållanden. Detta gäller tid då den försäkrade

1. bedriver studier, för vilka hon
eller han uppbär studiehjälp, studie-
medel eller särskilt vuxenstudiestöd
enligt studiestödslagen (1973:349),
studiestöd enligt lagen (1983:1030)
om särskilt vuxenstudiestöd för ar-
betslösa, bidrag enligt förordningen
(1995:938) om utbildningsbidrag för
doktorander eller särskilt utbildnings-
bidrag

2. genomgår vuxenutbildning för utvecklingsstörda (särvux) och uppbär
timersättning för studierna,

3. är inskriven vid arbetsmark-
nadsinstitut eller genomgår arbets-
marknadsutbildning som beslutats av
en arbetsmarknadsmyndighet,

1. bedriver studier enligt de grun-
der som fastställs av regeringen eller
den myndighet regeringen bestämmer,

3. deltar i ett arbetsmarknadspoli-
tiskt program och får aktivitetsstöd
eller står till arbetsmarknadens för-
fogande enligt de grunder som fastställs
av regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer,

4. är gravid och avbryter eller inskränker sitt förvärvsarbete tidigast sex
månader före barnets födelse eller den beräknade tidpunkten härför,

5. är helt eller delvis ledig från förvärvsarbete för vård av barn, om den för-
säkrade är förälder till barnet eller likställs med förälder enligt 1 § föräldra-
ledighetslagen (1995:584) och barnet inte har fyllt ett år. Motsvarande gäller
vid adoption av barn som ej fyllt tio år eller vid mottagande av sådant barn i
avsikt att adoptera det, om mindre än ett år har förflutit sedan den försäkrade
fick barnet i sin vård,

6. fullgör tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt.

För en försäkrad som avses i tredje
stycket 1 eller 3 skall försäkrings-
kassan, vid sjukdom under utbild-
ningstiden, beräkna sjukpenningen på
en sjukpenninggrundande inkomst
som har fastställts på grundval av en-
bart den inkomst av eget arbete som
den försäkrade kan antas få under
denna tid. Om därvid den sjukpen-
ninggrundande inkomsten helt eller
delvis är att hänföra till anställning,
skall årsarbetstiden beräknas på
grundval av enbart det antal arbets-
timmar som den försäkrade kan an-
tas ha i ifrågavarande förvärvsarbete
under utbildningstiden.

För en försäkrad som avses i tredje
stycket 1 eller deltar i ett arbets-
marknadspolitiskt program och får ak-
tivitetsstöd skall försäkringskassan,
vid sjukdom under den aktuella
tiden, beräkna sjukpenningen på en
sjukpenninggrundande inkomst som
har fastställts på grundval av enbart
den inkomst av eget arbete som den
försäkrade kan antas få under denna
tid. Om därvid den sjukpenning-
grundande inkomsten helt eller del-
vis är att hänföra till anställning, skall
årsarbetstiden beräknas på grundval
av enbart det antal arbetstimmar som
den försäkrade kan antas ha i

PROP. 2000/2001:1 ÅLDERSPENSIONSSYSTEMET VID SIDAN AV STATSBUDGETEN

För en försäkrad som avses i
10 c § första stycket 1 eller 2 skall
dock under studieuppehåll mellan
vår- och hösttermin, då den försäk-
rade inte uppbär studiesocial förmån
för studier som avses i tredje stycket
1, sjukpenningen beräknas på den
sjukpenninggrundande inkomst som
följer av första-tredje styckena, om
sjukpenningen blir högre än sjuk-
penning beräknad på den sjukpen-
ninggrundande inkomsten enligt
fjärde stycket.

ifrågavarande förvärvsarbete under
den aktuella tiden.

För en försäkrad som får sådan behandling eller rehabilitering som avses i
7 b § eller 22 kap. 7 § och som under denna tid får livränta enligt lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning enligt en
annan författning skall försäkringskassan, vid sjukdom under den tid då liv-
ränta betalas ut, beräkna sjukpenningen på en sjukpenninggrundande inkomst
som har fastställts på grundval av enbart den inkomst av eget arbete som den
försäkrade kan antas få under denna tid.

För en försäkrad som avses i
10 c § första stycket 1 eller 2 skall
dock under studieuppehåll mellan
vår- och hösttermin, då den försäk-
rade inte uppbär studiesocial förmån
som anges i tredje stycket 1, sjuk-
penningen beräknas på den sjukpen-
ninggrundande inkomst som följer
av första-tredje styckena, om sjuk-
penningen blir högre än sjukpenning
beräknad på den sjukpenning-
grundande inkomsten enligt fjärde
stycket.

Fjärde stycket tillämpas även för försäkrad som avses i tredje stycket 6 när
den försäkrade genomgår grundutbildning som är längre än 60 dagar.

Omprövning av sjukpenningförsäkringen enligt första stycket a skall ej
omfatta ändring av den försäkrades inkomstförhållanden på grund av sådant
förvärvsarbete som avses i 16 kap. 15 §.

PROP. 2000/2001:1 ÅLDERSPENSIONSSYSTEMET VID SIDAN AV STATSBUDGETEN

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:1397) om
ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 5 § lagen (1962:381) om allmän försäkring¹i stället för dess lydelse enligt lagen (1999:1397) om ändring i nämnda lag skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 kap.

5§

c) när delpension enligt särskild lag beviljas den försäkrade eller redan utgå-
ende sådan pension ändras med hänsyn till ändring i den försäkrades arbets-
eller inkomstförhållanden,

d) när tjänstepension beviljas den försäkrade, samt

e) när ett beslut om vilandeförklaring av förtidspension enligt 16 kap. 16
eller 17 § upphör.

1. bedriver studier, för vilka hon
eller han uppbär studiestöd enligt
studiestödslagen (1999:1395), bidrag
enligt förordningen (1995:938) om
utbildningsbidrag för doktorander eller
särskilt utbildningsbidrag

3. är inskriven vid arbetsmark-
nadsinstitut eller genomgår arbets-
marknadsutbildning som beslutats av
en arbetsmarknadsmyndighet,

1. bedriver studier enligt de grun-
der som fastställs av regeringen eller
den myndighet regeringen bestämmer,

3. deltar i ett arbetsmarknadspoli-
tiskt program och får aktivitetsstöd
eller står till arbetsmarknadens för-
fogande enligt de grunder som fastställs

' Lagen omtryckt 1982:120.

PROP. 2000/2001:1 ÅLDERSPENSIONSSYSTEMET VID SIDAN AV STATSBUDGETEN

av regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer,

4. är gravid och avbryter eller inskränker sitt förvärvsarbete tidigast sex
månader före barnets födelse eller den beräknade tidpunkten härför,

6. fullgör tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsphkt.

För en försäkrad som avses i tredje
stycket 1 eller deltar i ett arbets-
marknadspolitiskt program och får ak-
tivitetsstöd skall försäkringskassan,
vid sjukdom under den aktuella tiden,
beräkna sjukpenningen på en
sjukpenninggrundande inkomst som
har fastställts på grundval av enbart
den inkomst av eget arbete som den
försäkrade kan antas få under denna
tid. Om därvid den sjukpenning-
grundande inkomsten helt eller del-
vis är att hänföra till anställning, skall
årsarbetstiden beräknas på grundval
av enbart det antal arbetstimmar som
den försäkrade kan antas ha i
ifrågavarande förvärvsarbete under
den aktuella tiden.

Fjärde stycket tillämpas även för försäkrad som avses i tredje stycket 6 när
den försäkrade genomgår grundutbildning som är längre än 60 dagar.

Omprövning av sjukpenningförsäkringen enligt första stycket a skall ej
omfatta ändring av den försäkrades inkomstförhållanden på grund av sådant
förvärvsarbete som avses i 16 kap. 15 §.

PROP. 2000/2001:1 ÅLDERSPENSIONSSYSTEMET VID SIDAN AV STATSBUDGETEN

2.3 Förslag till ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring

Härigenom föreskrivs att 16 kap. 3 § lagen (1962:381) om allmän försäk-
ring¹ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

16 kap.

3 §²

Innan beslut meddelas i fråga om rätt till särskild efterlevandepension skall
försäkringskassan undersöka om det finns skäl att vidta åtgärder för att för-
bättra den efterlevandes möjlighet att bereda sig inkomst genom arbete.
Finner försäkringskassan att sådan åtgärd behövs, skall kassan se till att den
vidtas. Detta skall gälla även vid omprövning av rätten till särskild efterlevan-
depension.

Som villkor för rätt till särskild
efterlevandepension får uppställas att
den efterlevande skall genomgå
yrkesinriktad rehabilitering, arbets-
marknadsutbildning eller annan ut-
bildning eller medverka vid annan
arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Ett så-
dant villkor får även avse skyldighet
för den efterlevande att vara anmäld
som arbetssökande hos den offent-
liga arbetsförmedlingen och att anta
erbjudet lämpligt arbete.

Som villkor för rätt till särskild
efterlevandepension får uppställas att
den efterlevande skall delta i ett ar-
betsmarknadspolitiskt program eller
genomgå viss utbildning. Ett sådant
villkor får även avse skyldighet för
den efterlevande att vara anmäld som
arbetssökande hos den offentliga ar-
betsförmedlingen och att anta erbju-
det lämpligt arbete.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

¹ Lagen omtryckt 1932:120.

² Senaste lydelse: 1988:881.

PROP. 2000/2001:1 ÅLDERSPENSIONSSYSTEMET VID SIDAN AV STATSBUDGETEN

2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:1414) om
ändring i socialförsäkringslagen (1999:799)

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1999:1414) om ändring i socialför-
säkringslagen (1999:799)

dels att 3 kap. 13 § i stället för dess lydelse enligt lagen (1999:1414) om änd-
ring i nämnda lag skall ha följande lydelse,

dels att ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen (1999:1414)
om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 kap.

¹³ §

Den som uppbär någon av följande förmåner är försäkrad för inkomst-
grundad ålderspension enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspen-
sion och tilläggspension i form av förtidspension och efterlevandepension en-
ligt lagen (1962:381) om allmän försäkring:

1. vårdbidrag, som inte enbart avser merkostnader, enligt 8 § lagen
(•1998:703) om handikappersättning och vårdbidrag,

2. dagpenning från arbetslöshetskassa,

3. utbildningsbidrag i form av dag- 3. aktivitetsstöd till den som deltar i

penning under arbetsmarknadsutbild- ett arbetsmarknadspolitiskt program,

ning och yrkesinriktad rehabilitering

samt ersättning vid generationsväxling

4. utbildningsbidrag för doktorander,

5. korttidsstudiestöd och vuxen-

6. särskilt utbildningsbidrag,

7. ersättning till deltagare i tecken-
språksutbildning för vissa föräldrar
(TUFF),

studiebidrag enligt studiestödslagen
(1973:349),

6. vuxenstudiebidrag enligt lagen
(1983:1030) om särskilt vuxen-
studiestöd för arbetslösa samt särskilt
utbildningsbidrag,

7. timersättning vid vuxenutbild-
ning för utvecklingsstörda (särvux)
och ersättning till deltagare i tecken-
språksutbildning för vissa föräldrar
(TUFF),

8. dagpenning till totalförsvarspliktiga som tjänstgör enligt lagen
(1994:1809) om totalförsvarsplikt och till andra som får dagpenning enligt de
grunder som gäller för totalförsvarspliktiga, eller

9. stipendium som enligt punkt 12
sjunde stycket av anvisningarna till
32 § kommunalskattelagen (1928:370)
skall tas upp som intäkt av tjänst.

9. stipendium som enligt 11 kap.
46 5 inkomstskattelagen (1999:1229)
skall tas upp som intäkt i inkomst-
slaget tjänst.

Denna lag träder i kraft den 1 juli
2001. Den äldre lydelsen gäller fort-
farande i fråga om studiestöd som be-
viljats enligt den upphävda studie-
stödslagen (1973:349) eller enlig
övergångsbestämmelserna till studie-
stödslagen (1999:1393).

Denna lag träder i kraft den
1 januari 2001.

22 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nrl. Del2

PROP. 2000/2001:1 ÅLDERSPENSIONSSYSTEMET VID SIDAN AV STATSBUDGETEN

2.5 Förslag till lag om ändring i socialförsäkringslagen
(1999:799)

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 7, 10 och 13 §§ samt 5 kap. 5 § socialför-
säkringslagen (1999:799) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

Om en förmån som avses i 4 eller

5 § utges när försäkringen skall upp-
höra enligt 6 § andra stycket, fort-
sätter försäkringen enligt 4 eller 5 §
att gälla under den tid för vilken
förmånen utges. Försäkringen fort-
sätter också att gälla, enligt de grunder
som regeringen fastställer, för den tid
en person genomgår utbildning eller
står till arbetsmarknadens förfogande.

Försäkringen enligt 4 eller 5 §
fortsätter att gälla efter efter-
skyddstiden enligt 6 § andra stycket
så länge skyddsbestämmelserna om
beräkning av sjukpenninggrundande
inkomst i 3 kap. 5 § tredje stycket 4-

6 lagen (1962:381) om allmän försäk-
ring är tillämpliga.

Om en förmån som avses i 4 eller
5 § utges när försäkringen skall upp-
höra enligt 6 § andra stycket, fort-
sätter försäkringen enligt 4 eller 5 §
att gälla under den tid för vilken
förmånen utges.

B §'

1. vårdbidrag, som inte enbart avser merkostnader, enligt 8 § lagen
(1998:703) om handikappersättning och vårdbidrag,

2. dagpenning från arbetslöshetskassa,

3. aktivitetsstöd till den som deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program,

4. utbildningsbidrag för doktorander,

5. korttidsstudiestöd och vuxen-
studiebidrag enligt studiestödslagen
(1973:349),

6. vuxenstudiebidrag enligt lagen 6. särskilt utbildningsbidrag,
(1983:1030) om särskilt vuxenstudie-
stöd för arbetslösa samt särskilt utbild-
ningsbidrag

¹ Senaste lydelse lagförslag 2.4. Ändringen innebär bl.a. att punkten 5 upphävs.

PROP. 2000/2001:1 ÅLDERSPENSIONSSYSTEMET VID SIDAN AV STATSBUDGETEN

7. ersättning till deltagare i tecken-
språksutbildning för vissa föräldrar
(TUFF),

7. timersättning vid vuxenutbild-
ning för utvecklingsstörda (särvux)
och ersättning till deltagare i tecken-
språksutbildning för vissa föräldrar
(TUFF),

9. stipendium som enligt 11 kap. 46 § inkomstskattelagen (1999:1229) skall
tas upp som intäkt i inkomstslaget tjänst.

5 kap.
5§

Ett ärende som skall avgöras av en
allmän försäkringskassa och avser
någon som inte är bosatt i Sverige
skall avgöras av den försäkringskassa
inom vars verksamhetsområde den
enskilde regelmässigt tillbringar sin
dygnsvila. Om dygnsvilan inte till-
bringas i Sverige, skall ärendet av-
göras av den försäkringskassa inom
vars verksamhetsområde den en-
skilde regelmässigt arbetar. Ar den
enskilde sjöman skall ärendet, om
det inte avser pension, avgöras av
Västra Götalands allmänna försäk-

Ett ärende som skall avgöras av en
allmän försäkringskassa och avser
någon som inte är bosatt i Sverige
skall avgöras av den försäkringskassa
inom vars verksamhetsområde den
enskilde regelmässigt tillbringar sin
dygnsvila. Om dygnsvilan inte
tillbringas i Sverige, skall ärendet av-
göras av den försäkringskassa inom
vars verksamhetsområde den en-
skilde regelmässigt arbetar. Är den
enskilde sjöman skall ärendet, om
det inte avser pension, avgöras av
Västra Götalands läns allmänna för-

ringskassa. säkringskassa.

Om det inte med stöd av första stycket kan bestämmas till vilken försäk-
ringskassa ärendet hör, skall ärendet avgöras av Stockholms läns allmänna för-
säkringskassa.

1. Denna lag träder i kraft i fråga om 3 kap. 13 § den 1 juli 2001 och i övrigt
den 1 januari 2001.

2. Den äldre lydelsen av 3 kap. 13 § gäller fortfarande i fråga om studiestöd
som beviljats enligt den upphävda studiestödslagen (1973:349) eller enligt
övergångsbestämmelserna till studiestödslagen (1999:1395).

PROP. 2000/2001:1 ÅLDERSPENSIONSSYSTEMET VID SIDAN AV STATSBUDGETEN

2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:1409) om
ändring i lagen (1998:674) om inkomstgrundad
ålderspension

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1999:1409) om ändring i lagen
(1998:674) om inkomstgrundad ålderspension

dels att 2 kap. 5 § i stället för dess lydelse enligt lagen (1999:1409) om änd-
ring i nämnda lag skall ha följande lydelse,

dels att punkterna 1 och 2 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna
till lagen (1999:1409) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

5§>

Som pensionsgrundande inkomst av anställning räknas vidare

1. sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt lagen (1962:381) om all-
män försäkring samt sjukpenning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeför-
säkring eller motsvarande ersättning som utgetts enligt annan författning eller
på grund av regeringens förordnande, i den utsträckning ersättningen har trätt
i stället för en försäkrads inkomst som arbetstagare i allmän eller enskild
tjänst,

2. föräldrapenningförmåner enligt lagen om allmän försäkring,

3. ersättning enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för när-
ståendevård,

4. ersättning som en allmän försäkringskassa har utgett enligt 20 § lagen
(1991:1047) om sjuklön,

5. livränta enligt 4 kap. lagen om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande
livränta som bestäms med tillämpning av den lagen,

6. delpension enligt lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring,

7. vårdbidrag enligt 9 kap. 4 och 4 a §§ lagen om allmän försäkring, i den ut-
sträckning bidraget inte är ersättning för merkostnader,

8. dagpenning från arbetslöshetskassa,

9. statsbidrag till arbetslösa som
tillskott till deras försörjning när de
startar egen näringsverksamhet,

10. utbildningsbidrag i form av 10. aktivitetsstöd till den som deltar
dagpenning under arbetsmarknadsut- i ett arbetsmarknadspolitiskt program,
bildning och yrkesinriktad rehabilite-
ring samt ersättning vid generations-
växling

11. utbildningsbidrag för doktorander,

12. korttidsstudiestöd och vuxen-
studiebidrag enligt studiestödslagen
(1973:349),

13. särskilt utbildningsbidrag, 13. vuxenstudiebidrag enligt lagen

(1983:1030) om särskilt vuxenstudie-
stöd för arbetslösa samt särskilt ut-
bildningsbidrag,

' Ändringen innebär bl.a. att punkten 9 upphävs.

PROP. 2000/2001:1 ÅLDERSPENSIONSSYSTEMET VID SIDAN AV STATSBUDGETEN

14. ersättning till deltagare i 14. timersättning vid vuxenutbild-

teckenspråksutbildning för vissa för- ning för utvecklingsstörda (särvux)
äldrar (TUFF), och ersättning till deltagare i tecken-

språksutbildning för vissa föräldrar
(TUFF),

15. dagpenning till totalförsvarspliktiga som tjänstgör enligt lagen
(1994:1809) om totalförsvarsplikt och till andra som får dagpenning enligt de
grunder som gäller för totalförsvarspliktiga, samt

16. bidrag från Sveriges författarfond och Konstnärsnämnden i den ut-
sträckning som regeringen så föreskriver.

1. Denna lag träder i kraft den
1 juli 2001.

2. Den äldre lydelsen av 2 kap. 5 J
och 3 kap. 24 § gäller fortfarande i
fråga om studiestöd som beviljats
enligt den upphävda studiestödslagen
(1973:349) eller enligt övergångsbe-
stämmelserna till studiestödslagen
(1999:1395).

1. Denna lag träder i kraft i fråga
om 2 kap. 5 § den 1 januari 2001 och i
fråga om 3 kap. 24 § den 1 juli 2001.

2. Den äldre lydelsen av 3 kap.
24 § gäller fortfarande i fråga om
studiestöd som beviljats enligt den
upphävda studiestödslagen (1973:349)
eller enligt övergångsbestämmelserna
till studiestödslagen (1999:1395).

PROP. 2000/2001:1 ÅLDERSPENSIONSSYSTEMET VID SIDAN AV STATSBUDGETEN

2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:674) om
inkomstgrundad ålderspension

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 5 § lagen (1998:674) om inkomstgrundad
ålderspension skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

5§*

Som pensionsgrundande inkomst av anställning räknas vidare

allmän eller enskild tjänst,

2. föräldrapenningförmåner enligt lagen om allmän försäkring,

3. ersättning enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för när-
ståendevård,

4. ersättning som en allmän försäkringskassa har utgett enligt 20 § lagen
(1991:1047) om sjuklön,

5. livränta enligt 4 kap. lagen om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande
livränta som bestäms med tillämpning av den lagen,

6. delpension enligt lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring,

7. vårdbidrag enligt 9 kap. 4 och 4 a §§ lagen om allmän försäkring, i den ut-
sträckning bidraget inte är ersättning för merkostnader,

8. dagpenning från arbetslöshets-
kassa,

10. aktivitetsstöd till den som deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program,

11. utbildningsbidrag för doktorander,

12. korttidsstudiestöd och vuxen-

studiebidrag enligt studiestödslagen
(1973:349),

13. vuxenstudiebidrag enligt lagen
(1983:1030) om särskilt vuxenstudie-
stöd för arbetslösa samt särskilt ut-
bildningsbidrag,

14. timersättning vid vuxenutbild-
ning för utvecklingsstörda (särvux)
och ersättning till deltagare i tecken-
språksutbildning för vissa föräldrar
(TUFF),

13. särskilt utbildningsbidrag,

14. ersättning till deltagare i
teckenspråksutbildning för vissa för-
äldrar (TUFF),

¹ Senaste lydelse lagförslag 2.6. Ändringen innebär bl.a. att punkten 12 upphävs.

PROP. 2000/2001:1 ÅLDERSPENSIONSSYSTEMET VID SIDAN AV STATSBUDGETEN

16. bidrag från Sveriges författarfond och Konstnärsnämnden i den ut-
sträckning som regeringen så föreskriver.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001. Den äldre lydelsen gäller fortfaran-
de i fråga om studiestöd som beviljats enligt den upphävda studiestödslagen
(1973:349) eller enligt övergångsbestämmelserna till studiestödslagen
(1999:1395).

PROP. 2000/2001:1 ÅLDERSPENSIONSSYSTEMET VID SIDAN AV STATSBUDGETEN

2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:1411) om
ändring i lagen (1998:676) om statlig
ålderspensionsavgift

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1999:1411) om ändring i lagen
(1998:676) om statlig ålderspensionsavgift

dels att 2 § i stället för dess lydelse enligt lagen (1999:1411) om ändring i
nämnda lag skall ha följande lydelse,

dels att ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen (1999:1411)
om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§>

Avgiften utgör 10,21 procent av ersättning i form av

1. sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt lagen (1962:381) om all-
män försäkring samt sjukpenning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeför-
säkring eller motsvarande ersättning som utgetts enligt annan författning eller
på grund av regeringens förordnande, i den utsträckning ersättningen trätt i
stället för en försäkrads inkomst av anställning enligt 2 kap. 3 § lagen
(1998:674) om inkomstgrundad ålderspension eller inkomst av annat förvärvs-
arbete enligt 2 kap. 6 § första stycket 1-3 nämnda lag,

2. föräldrapenningförmåner enligt lagen om allmän försäkring,

3. ersättning enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för när-
ståendevård,

4. ersättning som en allmän försäkringskassa utgett enligt 20 § lagen
(1991:1047) om sjuklön,

5. livränta enligt 4 kap. lagen om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande
livränta som bestäms med tillämpning av den lagen,

6. delpension enligt lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring,

7. vårdbidrag enligt 9 kap. 4 och 4 a §§ lagen om allmän försäkring, i den ut-
sträckning bidraget inte är ersättning för merkostnader,

8. dagpenning från arbetslöshetskassa,

9. statsbidrag till arbetslösa som
tillskott till deras försörjning när de
startar egen näringsverksamhet,

10. utbildningsbidrag i form av 10. aktivitetsstöd till den som deltar

dagpenning under arbetsmarknadsut- i ett arbetsmarknadspolitisktprogram,

bildning och yrkesinriktad rehabilite-
ring samt ersättning vid genera-
tionsväxling

11. utbildningsbidrag för doktorander,

12. korttidsstudiestöd och vuxen-
studiebidrag enligt studiestödslagen
(1973:349),

13. särskilt utbildningsbidrag, 13. vuxenstudiebidrag enligt lagen

(1983:1030) om särskilt vuxenstudie-
stöd för arbetslösa samt särskilt ut-
bildningsbidrag,

' Ändringen innebär bl.a. att punkten 9 upphävs.

PROP. 2000/2001:1 ÅLDERSPENSIONSSYSTEMET VID SIDAN AV STATSBUDGETEN

14. ersättning till deltagare i 14. timersättning vid vuxenutbild-

teckenspråksutbildning för vissa för- ning för utvecklingsstörda (särvux)
äldrar (TUFF), och ersättning till deltagare i tecken-

språksutbildning för vissa föräldrar
(TUFF),

16. bidrag från Sveriges författarfond och Konstnärsnämnden i den ut-
sträckning som regeringen så föreskriver.

Denna lag träder i kraft den 1 juli Denna lag träder i kraft den
2001. Den äldre lydelsen gäller fort- 1 januari 2001.

farande i fråga om studiestöd som be-
viljats enligt den upphävda studie-
stödslagen (1973:349) eller enligt
övergångsbestämmelserna till studie-
stödslagen (1999:1393).

PROP. 2000/2001:1 ÅLDERSPENSIONSSYSTEMET VID SIDAN AV STATSBUDGETEN

2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:676) om statlig
ålderspensionsavgift

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1998:676) om statlig ålderspensions-
avgift skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

²§'

Avgiften utgör 10,21 procent av ersättning i form av

1. sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt lagen (1962:381) om all-
män försäkring samt sjukpenning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeför-
säkring eller motsvarande ersättning som utgetts enligt annan författning eller
på grund av regeringens förordnande, i den utsträckning ersättningen trätt i
stället för en försäkrads inkomst av anställning enligt 2 kap. 3 § lagen
(1998:674) om inkomstgrundad ålderspension eller inkomst av annat förvärvs-
arbete enligt 2 kap. 6 § första stycket 1-3 nämnda lag,

2. föräldrapenningförmåner enligt lagen om allmän försäkring,

3. ersättning enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för när-
ståendevård,

4. ersättning som en allmän försäkringskassa utgett enligt 20 § lagen
(1991:1047) om sjuklön,

5. livränta enligt 4 kap. lagen om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande
livränta som bestäms med tillämpning av den lagen,

6. delpension enligt lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring,

7. vårdbidrag enligt 9 kap. 4 och 4 a §§ lagen om allmän försäkring, i den ut-
sträckning bidraget inte är ersättning för merkostnader,

8. dagpenning från arbetslöshetskassa,

10. aktivitetsstöd till den som deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program,

11. utbildningsbidrag för dokto-
rander,

12. korttidsstudiestöd och vuxen-
studiebidrag enligt studiestödslagen
(1973:349),

13. vuxenstudiebidrag enligt lagen
(1983:1030) om särskilt vuxenstudie-
stöd för arbetslösa samt särskilt utbild-
ningsbidrag

14. timersättning vid vuxenutbild-
ning för utvecklingsstörda (särvux)
och ersättning till deltagare i tecken-
språksutbildning för vissa föräldrar
(TUFF),

13. särskilt utbildningsbidrag,

14. ersättning till deltagare i
teckenspråksutbildning för vissa för-
äldrar (TUFF),

¹ Senaste lydelse lagförslag 2.8. Ändringen innebär bl.a. att punkten 12 upphävs.

PROP. 2000/2001:1 ÅLDERSPENSIONSSYSTEMET VID SIDAN AV STATSBUDGETEN

16. bidrag från Sveriges författarfond och Konstnärsnämnden i den ut-
sträckning som regeringen så föreskriver.

PROP. 2000/2001:1 ÅLDERSPENSIONSSYSTEMET VID SIDAN AV STATSBUDGETEN

2.10 Förslag till ändring i socialförsäkringsregisterlagen
(1997:934)

Härigenom föreskrivs att 7 § socialförsäkringsregisterlagen skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

o ^7§1

Som särskilda ärendeuppgifter får inte registreras sådana uppgifter som av-
ses i 4 § datalagen (1973:289) eller som utgör omdöme eller annan värderande
upplysning om den registrerade.

Utan hinder av första stycket får följande uppgifter registreras:

1. förekomsten av ansökan eller anmälan i ärenden som omfattas av 1 §
första stycket,

2. tidpunkter, tidsperioder och belopp dels för ersättningar, dels för ersätt-
ningsgrundande förhållanden, i ärenden som omfattas av 1 § första stycket,

3. grad av nedsatt arbetsförmåga,

4. förekomsten av intyg och utlåtande av läkare eller annan intygsgivare,

5. förekomsten av rehabiliteringsutredning eller annan utredning i rehabili-
teringsärende samt av fastställd rehabiliteringsplan,

6. arten av och tidpunkter för föreslagna, planerade och vidtagna rehabilite-
ringsåtgärder,

7. förekomsten av sådan särskild grund för beaktande av högre bostads-
kostnad som avses i 14 § tredje stycket och 17 § tredje stycket lagen
(1993:737) om bostadsbidrag,

8. att vårdnadshavare är förordnad särskilt enligt föräldrabalken,

9. om den registrerade får eller har fått vård eller försörjning helt eller delvis
på det allmännas bekostnad,

10. om den registrerade är häktad, intagen i kriminalvårdsanstalt eller i öv-
rigt har tagits om hand på det allmännas bekostnad,

11. om den registrerade vistas eller bor i en särskild boendeform enligt
socialtjänstlagen (1980:620) eller vistas eller bor på annat liknande sätt,

12. om fråga om återbetalningsskyldighet har uppkommit och i sådant fall
kravåtgärder, exekutiva åtgärder, utmätningsbelopp, utmätningsfria belopp
och beslut om skuldsanering enligt skuldsaneringslagen (1994:334),

13. vilken personkrets enligt 5 § förordningen (1988:890) om bilstöd till
handikappade som den bilstödsberättigade hör till,

14. att godmanskap eller förvaltarskap är anordnat enligt föräldrabalken,

15. att en förälder på grund av sjukdom eller handikapp varaktigt saknar
förmåga att vårda barn,

16. att den registrerade är berät-
tigad till dagpenning enligt 3 § för-
ordningen (1996:1100) om aktivi-
tetsstöd,

17. att den registrerade har rätt till
ersättning enligt 13-19 förord-
ningen (1987:409) om bidrag till ar-
betshjälpmedel m.m.,

16. att den registrerade får aktivi-
tetsstöd enligt 5 § tredje stycket för-
ordningen (1996:1100) om aktivi-
tetsstöd,

17. att den registrerade har rätt till
ersättning enligt 16-22 §§ förord-
ningen (1996:1100) om aktivitetsstöd,

¹ Senaste lydelse 1999:378.

PROP. 2000/2001:1 ÅLDERSPENSIONSSYSTEMET VID SIDAN AV STATSBUDGETEN

18. bevakningsanledning, samt

19. anledningen till att ett ärende avslutats.

I socialförsäkringsregister som förs för handläggning av ärenden om ersätt-
ning för tandvård enligt 2 kap. 3 § lagen (1962:381) om allmän försäkring och
förordningen (1998:1337) om tandvårdstaxa får dessutom, i fråga om vård-
givare, registreras uppgift om namn på praktik. I sådana register får vidare
registreras uppgift om

1. förekomsten av begäran om förhandsprövning enligt förordningen om
tandvårdstaxa samt kod för behandlingsförslag som begäran avser,

2. kod för behandling som avses i förordningen om tandvårdstaxa,

3. att den registrerade har rätt till ersättning enligt 9, 13 eller 14 § förord-
ningen om tandvårdstaxa,

4. förhållanden som anges i 15 § andra stycket förordningen om tandvårds-
taxa,

5. förekomsten av remiss, remitterande vårdgivares namn och namnet på
den vårdgivare till vilken remiss har skett, samt

6. patientavgift och tandvårdsersättning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

PROP. 2000/2001:1 ÅLDERSPENSIONSSYSTEMET VID SIDAN AV STATSBUDGETEN

3 Ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten

3.1 Omfattning

Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbud-
geten omfattar AP-fonden samt premiepen-
sionssystemet. AP-fondens betalningsansvar har
renodlats till att endast omfatta ålderspension,
som en del av ålderspensionsreformen. Således
redovisas ATP i form av förtidspension och
efterlevandepension fr.o.m år 1999 under
utgiftsområdena 10 respektive 11. Fonden har i
stället tagit över betalningsansvaret från stats-
budgeten för den folkpension i form av ålders-
pension som utbetalas till pensionärer med ATP.
År 2001 sker de första utbetalningarna av re-
formerad ålderspension i form av tilläggspension,
inkomstpension och premiepension. Tilläggs-
pensionen och inkomstpensionen kommer att
belasta AP-fonden. Premiepensionen betalas ut
från premiepensionssystemet.

Tabell 3.1 Utgifter för ålderspensioner från AP-fonden och 1 premiereserven 1
Miljoner kronor (löpande priser)			Beräknat 2001	Beräknat 2002	Beräknat 2003
Utfall 1999	Beräknat 2000	Utgifts- prognos 2000
136 194	140 034	139 949	144 579	150 109	149 462

3.2 Förändringar på grund av
ålderspensionsreformen

Det nya ålderspensionssystemet införs succes-
sivt. Intjänandereglerna för reformerad ålders-
pension trädde i kraft den 1 januari 1999. Reg-
lerna för utbetalning av inkomstrelaterad ålders-
pension kommer såvitt avser personer födda
1938 eller senare att träda i kraft den 1 januari
2001. Den inkomstrelaterade ålderspensionen
för dessa åldersgrupper består av tilläggspension,
inkomstpension och premiepension.

Vid utgången av 2000 beräknas knappt 10 000
personer födda 1938 och 1939 ha gjort förtida
uttag på den inkomstrelaterade ålderspensionen.
Ålderspensionen för dessa personer beräknas för
närvarande enligt reglerna i lagen (1962:381) om
allmän försäkring, AFL, men skall räknas om
enligt de reformerade reglerna den 1 januari
2001. Riksförsäkringsverket har i skrivelse
(S2000/5000/SF) framfört att många kommer
att få en sänkning av pensionen i samband med
omräkningen. Anledningen till detta är att den
s.k. garantiregeln tillämpas först fr.o.m. att pen-
sionären fyller 65 år. Garantiregeln avser att
hindra att pensionen från det reformerade
ålderspensionssystemet i alltför stor omfattning
avviker från pensionen enligt ATP-systemet. Av
Riksförsäkringsverkets kartläggning framgår att
många av de berörda personerna inte tycks ha
fått tillräcklig information om omräkningen
2001. Därför avser regeringen att under hösten
återkomma med förslag som mildrar effekterna
vid övergången till det nya systemet.

PROP. 2000/2001:1 ÅLDERSPENSIONSSYSTEMET VID SIDAN AV STATSBUDGETEN

År 2001 beräknas ytterligare 7 000 personer
födda 1938 - 1940 göra förtida uttag på den in-
komstrelaterade ålderspensionen enligt de nya
reglerna. Utbetalningar i större omfattning sker
först 2003 när personer födda 1938 fyller 65 år.
Uppskattningsvis kommer ca 105 000 ålders-
pensionärer att få en del av sin pension i form av
inkomstpension och premiepension 2003. In-
komstpensionen belastar AP-fonden. Premie-
pensionen betalas ut från premiepensionssyste-
met.

Tabell 3.2 Antalet personer med inkomstrelaterad ålders
pension december 2000-2003

Tusental

	2000	2001	2002	2003
Inkomstrelaterad ålderspension	1 368	1 386	1 405	1 426
varav inkomst- pension och premiepension i 20-delar	0	17	25	105

Även personer födda 1937 eller tidigare berörs
till viss del av det nya pensionssystemet. Enligt
tidigare riksdagsbeslut skall tilläggspensionen för
personer födda 1937 eller tidigare beräknas på
samma sätt som tilläggspensionen för den s.k.
mellangenerationen, dvs. för personer födda
1938 - 1953. Detta innebär att tilläggspensionen
även skall innefatta folkpensionen beräknad i
förhållande till antalet ATP-år. Exempelvis skall
tilläggspensionen för en person som har 15 ATP-
år utgöras dels av personens ATP, dels av 15/30
delar av hans/hennes folkpension. I de fall bo-
sättningstiden enligt dagens regler skulle ge rätt
till högre folkpension ersätts pensionären genom
garantipensionen. Enligt det ursprungliga beslu-
tet skulle de nya reglerna träda i kraft samtidigt
för både mellangenerationen och för personer
födda 1937 eller tidigare, nämligen 2001. Med
anledning av att lagen om garantipension i sin
helhet träder i kraft först 2003 har regeringen i
propositionen Anpassningar i ålderspensions-
systemet inför år 2001, m.m. (prop.
1999/2000:138) föreslagit att även ikraftträdan-
det av de nya reglerna om tilläggspension skjuts
fram till 2003, vad gäller personer födda 1937
eller tidigare.

De förestående ändringarna av sättet att be-
räkna tilläggspension innebär att betalnings-
ansvaret för folkpensionen delvis återgår till
statsbudgeten. Således skall AP-fonden fr.o.m.
2003 endast belastas med den del av folkpen-

sionen som kan hänföras till antalet ATP-år. Den
folkpension som är hänförlig till antalet bosätt-
ningsår skall belasta statsbudgeten och utbetalas i
form av garantipension, oavsett om pensionären
har ATP eller ej. Förändringen gäller flertalet av
de pensionärer som saknar 30 ATP-år, främst
kvinnor. Av tabellen nedan framgår att 685 435
pensionärer hade färre än 30 ATP-år 1999. Ut-
gifterna från AP-fonden beräknas minska med ca

7,5 miljarder kronor på grund av ändringarna
2003? Statsbudgetens utgiftssida beräknas öka
med lika-stort belopp.

Tabell 3.3 Antalet ålderspensionärer med fördelning efter
antalet ATP-år december 1999 ___

Antalet ATP-år	Antalet kvinnor	Antalet män	Totalt
Färre än 30 år	507 719	177 716	685 435
30 är	186 578	487 459	674 037
Samtliga med
ATP	694 297	665 175	1 359 472

Tabell 3.4 Omfördelning av ålderspensionsutgifterna mellan statsbudgeten och AP-fonden
Miljoner kronor (löpande priser)		Folkpension överförd till statsbudgeten²
	Folkpension överförd från statsbudgeten¹	Folkpension överförd till statsbudgeten²
1999	41 727
2000	42 400
2001	43 265
2002	44 405	7 500

¹ Enligt 1998 års beslut.

² Enligt förslag i prop. 1999/2000:127.

Under våren 2000 beslutade riksdagen om s.k.
finansiell infasning vilket innebär att 155 miljar-
der kronor överförs från AP-fonden till stats-
budgeten den 1 januari 2001, (prop.
1999/2000:46). Överföringarna från AP-fonden
uppgår därmed, inklusive tidigare överfört be-
lopp, till 245 miljarder kronor. Skälet till över-
föringen är bl.a. att betalningsansvaret för för-
tidspensioner och efterlevandepensioner i och
med pensionsreformen förts över från AP-fon-
den till statsbudgeten. En ny bedömning av
ålderspensionssystemets finansiella ställning
kommer att göras 2004. Om det då bedöms rim-
ligt skall ytterligare medel föras från fonden till
statsbudgeten den 1 januari 2005.

I prop. 1993/94:250 Reformering av det all-
männa pensionssystemet gjorde regeringen be-
dömningen att pensionsrätt för studier med
studiemedel borde tillgodoräknas fr.o.m. år 1995.
I samma proposition föreslog regeringen att pen-
sionsrätt för plikttjänst skulle tillgodoräknas

PROP. 2000/2001:1 ÅLDERSPENSIONSSYSTEMET VID SIDAN AV STATSBUDGETEN

fr.o.m. 1995. I prop. 1999/2000:10 om ett refor-
merat studiestödssystem föreslog regeringen att
pensionsrätt för studier skulle tillgodoräknas för
åren 1995-2000. Regeringen gör bedömningen
att kostnaderna för de retroaktiva pensions-
rätterna för studier respektive plikttjänst bör
hanteras inom ramen för AP-fonden på samma
sätt som gäller för retroaktiva pensionsrätter för
barnår. Detta innebär att AP-fondens roll som
buffert utnyttjas för att kompensera för de pen-
sionsförmåner som byggts upp och som inte har
täckts av avgifter för de aktuella åren. Detta har
beaktats när överföringsbeloppet från AP-
fonden till statsbudgeten fastställdes.

Det nya pensionssystemet ställer delvis nya
krav på AP-fonden. Således har riksdagen be-
slutat om en ny organisation och nya placerings-
regler för AP-fonden med ikraftträdande den 1
maj 2000. Målet för de nya placeringsreglema är
att få maximal avkastning vid låg risknivå. Den
nya organisationen innebär att 1-5 AP-fonderna
omvandlas till fyra från varandra fristående AP-
fonder. Detta har skett genom att nuvarande
Tredje fondstyrelsen har lagts ned och verksam-
heten förts över till Första fondstyrelsen. Det
har även skett vissa namnändringar. Således har
namnet på Första fondstyrelsen (inkl. Tredje
fondstyrelsen) ändrats till Första AP-fonden.
Vidare har 4—5 fondstyrelserna namnändrats till
Fjärde AP-fonden respektive Tredje AP-fonden.
Femte fondstyrelsen har upphört. De fyra
kvarstående AP-fonderna skall tillsammans med
6:e AP-fonden utgöra buffertfonderna i det
reformerade ålderspensionssystemet.

Det nya pensionssystemet har tillförts flera
egenskaper i syfte att klara av finansiella på-
frestningar i ekonomin, bland annat har intjäna-
de pensionsrättigheter och utbetalda pensioner
knutits till inkomstutvecklingen. Dock kvarstår
vissa risker för finansiell instabilitet. Exempel på
sådana risker är situationen där summan av de in-
komster som skall finansiera pensionerna ökar i
långsammare takt än de utbetalda pensionerna.
För att hantera de kvarvarande riskerna har rege-
ringen arbetat fram en mekanism som automa-
tiskt stabiliserar systemet, om de långsiktiga pen-
sionsåtagandena tenderar att bli större än vad
som kan finansieras inom ramen för avgiftsut-
taget. Detta presenterades i promemorian Au-
tomatisk balansering av ålderspensionssystemet,
Ds 1999:43. Förslaget i promemorian bereds
vidare inom regeringskansliet och Genom-
förandegruppen.

3.3 Utgiftsutvecklingen

Faktorer som hittills har styrt utgiftsutveck-
lingen är prisbasbeloppets utveckling, antalet
personer med intjänad pension och medel-
poängen för de nyblivna pensionärerna. I sam-
band med att de reformerade intjänandereglerna
trädde i kraft 1999 introducerades en ny faktor,
inkomstindexets utveckling. Inkomstindexet för
ett år visar den genomsnittliga reala förändringen
av pensionsgrundande inkomster, inkomster
över intjänande taket och förtidspensioner för de
tre föregående åren samt prisförändringen för
det närmast föregående året.

Inkomstindexets utveckling påverkar pen-
sionsutgifterna på sikt främst genom att den en-
skildes pensionsbehållning årligen skrivs upp
med indexets procentuella förändring. En viss
inverkan har också det förhållandet att det s.k.
intjänandetaket i pensionssystemet knyts till
inkomstindexet. Detta sker genom att intjänan-
detaket, som i dag är 7,5 förhöjda prisbasbelopp,
från och med 2001 skall vara 7,5 inkomstbasbe-
lopp. Inkomstbasbeloppet skall årligen skrivas
upp med inkomstindexets förändring. För
startåret 2001 är inkomstbasbeloppet detsamma
som det förhöjda prisbasbeloppet. Den första
uppskrivningen sker 2002.

Inkomstindexets utveckling påverkar pen-
sionsutgiftema även omedelbart genom att in-
komstpensionen och tilläggspensionen, inkl,
tilläggspensionen för personer födda 1937 eller
tidigare, skall följa inkomstindexets utveckling
genom årlig följsamhetsindexering kring normen
1,6. Detta innebär att pensionerna årligen skrivs
upp med inkomstindexets procentuella föränd-
ring minskat med talet 1,6. Följsamhetsindexe-
ringen ersätter därvid den hittills gällande bas-
beloppsframskrivningen.

Tabell 3.5 Inkomstindex

_i1999 2000 200^^2002^^J03_i

100 101,73 103,63 105,15 109,11

Den inkomstgrundade pensionen från fördel-
ningssystemet skall följsamhetsindexeras från
och med året efter det år den pensionsberättigade
fyller 65 år. De reformerade ålderspensionerna
följsamhetsindexeras således första gången 2004
då personer födda 1938 fyller 66 år. Även
tilläggspensionen för personer födda 1937 eller
tidigare skall följsamhetsindexeras från det året

PROP. 2000/2001:1 ÅLDERSPENSIONSSYSTEMET VID SIDAN AV STATSBUDGETEN

pensionären fyller 66 år. För denna åldersgrupp
har, som ovan nämnts, ikraftträdandet av be-
stämmelserna om tilläggspension skjutits fram
till 2003. Emellertid har regeringen ansett det
vara angeläget att inte vänta med följsamhets-
indexeringen. I prop. 1999/2000:138 har rege-
ringen därför föreslagit att ATP skall följsam-
hetsindexeras fr.o.m. 2002. Utgifterna för åren
2002 och 2003 påverkas således av följsamhets-
indexeringen.

Följsamhetsindexeringen 2002 beräknas
medföra en ökning av pensionsutgifterna från
ATP med 1,9 %. Den reala höjningen är ca
0,4 %. Regeringen har i denna proposition före-
slagit vissa förbättringar för de sämst ställda
pensionärerna. Införandet av följsamhetsin-
dexeringen innebär att även pensionärer med
högre pensionsinkomster nu kan få del av den
goda tillväxten i ekonomin.

Här bör även nämnas att beräkningssättet för
pensionsgrundande inkomst delvis ändrades
1999. Från och med detta år görs således ett av-
drag för den allmänna pensionsavgiften innan
den pensionsgrundande inkomsten beräknas. På
grund av detta utvecklades de pensionsgrundan-
de inkomsterna svagare 1999 än inkomsterna
generellt. Vidare påverkar det nämnda avdraget
inkomstindex för 2002 som därmed också får en
svagare utveckling. För att detta inte skall få
effekt på utgående pensioner skall en lägre norm
för följsamhetsindexeringen användas 2002.
Normen -0,4 skall därmed tillämpas. Detta
innebär att pensionerna skrivs upp med ett tal
som överstiger inkomstindexets förändring med
0,4 procentenheter. År 2003 har effekterna av
avdraget fasats ut och följsamhetsindexeringen
kan därför ske kring den ordinarie normen 1,6.
Inkomstindexet beräknas öka med 1,5 % 2002
och med 3,8 % 2003.

Personer födda 1937 eller tidigare kommer
även fortsättningsvis få den inkomstrelaterade
pensionen beräknad enligt äldre regler. Personer
födda 1938 eller senare fasas successivt in i sys-
temet. Således kommer personer födda 1938 att
få 4/20 delar av den inkomstrelaterade pensionen
beräknad enligt de nya reglerna. Motsvarande
andel för personer födda 1939 är 5/20 osv.
Resterande del av pensionen beräknas enligt
reglerna för ATP. Den långa infasningstiden
innebär att ATP kommer att dominera utbetal-
ningarna under en lång tid framöver. Därför
kommer medelpoängens utveckling att ha be-
tydelse för utgiftsutvecklingen även framöver.

Ålderspensionsutgiftema från AP-fonden har
visat en årlig ökning både i reala och i nominella
termer. Detta kan delvis förklaras med att
medelpoängen för nyblivna pensionärer är högre
än poängen för de äldre som har avlidit. Också
antalet pensionärer med ATP har ökat. Framför-
allt har det skett en markant ändring när det
gäller kvinnor. De yngre kvinnorna har en helt
annan anknytning till arbetsmarknaden än de
som är äldre, vilket även framgår av pensions-
statistiken. Antalet kvinnor med ATP ökar år-
ligen och poängen som ATP baseras på blir
högre.

Dock tycks skillnaderna mellan kvinnor och
män i pensionshänseende kvarstå under en lång
tid framöver. En undersökning som baseras på
vårens pensionsutskick visar att den beräknade
pensionen för kvinnor i genomsnitt är ca 80 % av
pensionen till män.

Tabell 3.6 Antalet pensionärer med ATP december 1990-
1999

	1985	1990	1995	1999
Kvinnor	403 000	529 000	632 000	694 000
Män	591 000	636 000	657 000	665 000

Tabell 3.7 Medelpoäng, för ålderspensinärer 1985-1999

	1985	1990	1995	1999
Kvinnor	1,89	2,11	2,35	2,55
Män	3,63	4,03	4,38	4,60

Utöver verkliga inkomster ger även vissa fiktiva
inkomster pensionsrätt i det reformerade ålders-
pensionssystemet. Ett sådant exempel är pen-
sionsgrundande belopp för vård av små barn.
Från och med 1999 betalas statlig ålderspen-
sionsavgift på 18,5 procent för den pensionsrätt
som erhålls för vård av barn. Regeringen avser
återkomma med förslag till vissa förbättringar
avseende barnårsrätten för adoptivföräldrar.

En viktig del i det nya pensionssystemet är
premiepensionen. Avgiften, 2,5 % av den pen-
sionsgrundande inkomsten, till premiepensions-
systemet fonderas. Under denna höst får det
svenska folket för första gången välja den eller de
fonder och fondförvaltare som de vill skall för-
valta de egna premiema. Totalt finns det drygt
450 fonder att välja mellan. En statlig förvaltning
kommer även att finnas i 7:e AP-fonden för per-
soner som hellre vill välja ett offentligt alternativ,
Premievalfonden. 7:e AP-fonden kommer dess-

PROP. 2000/2001:1 ÅLDERSPENSIONSSYSTEMET VID SIDAN AV STATSBUDGETEN

utom att förvalta pengarna för de personer som
avstår från att välja mellan de olika placerings-
alternativen. Dessa medel placeras i en speciell
fond, Premiesparfonden.

Av tabellen nedan framgår att utbetalningarna
från premiepensionssystemet kommer under de
närmaste åren att utgöra en mycket liten del av
de totala pensionsutgifterna.

Utgifterna som redovisas vid sidan av stats-
budgeten för det innevarande året påverkas
huvudsakligen av medelpoängens utveckling och
antalsutvecklingen. Under de kommande åren
påverkas utgifterna även av följsamhetsindexe-
ringen och av vissa ovan redovisade beslut och
förslag som kan hänföras till införandet av
ålderspensionsreformen. Därtill belastas AP-
fonden med administrationskostnaderna för
ålderspensionssystemet. Utgifterna vid sidan av
statsbudgeten beräknas för 2001 uppgå till
144 579 000 000 kronor. Utgifterna för åren

2002 och 2003 beräknas till 150 109 000 000 resp. 149 462 000 000 kronor.
ITabell 3.8 Utgifter vid sidan av statsbudgeten 1
Miljoner kronor (löpande pris)
	2000 2001	2002	2003
AP-fonden	139 949 144 575	150 098	149 407
varav administ- rationskostnader	1 330 1 180	1 200	1 210
Premiepensions- systemet	0 4	11	55
Totalt vid sidan av statsbudgeten	139 949 144 579	150 109	149 462

Av tabellen nedan framgår att de inkomstrelate-
rade ålderspensionerna, inkl, den folkpension
som betalas från AP-fonden, i större utsträck-
ning betalas till män än till kvinnor. Männens
andel av de totala utgifterna uppgår till 60 %.

Tabell 3.9 Utbetalda pensioner fran AP-fonden med fördel-
ning efter kön år 1999

Totalt utbetalt i miljoner kronor Medelbelopp i kronor

Kvinnor Män Kvinnor Män

53 300__________81 600__________77 650__________122 900

Källa: Socialdepartementets beräkningar.

3.4 Förslag till regeländringar

3.4.1 Vissa nödvändiga ändringar utan

finansiell innebörd

Regeringens förslag: Ett antal följdändringar görs i
lagen (1962:381) om allmän försäkring, social-
försäkringslagen (1999:799), lagen (1998:674)
om inkomstgrundad ålderspension, lagen
(1998:676) om statlig ålderspensionsavgift och i
socialförsäkringsregisterlagen (1997:934). I lagen
om allmän försäkring och socialförsäkringslagen
görs även några rättelser och ändringar av lag-
teknisk karaktär.

Skälen för regeringens förslag: Regeringens
arbete med regelförenklingar inom arbetsmark-
nadspolitiken har resulterat i ett flertal nya
respektive ändrade författningar inom det om-
råde som hör till näringsdepartementet, se ut-
giftsområde 13. Dessa regelförenklingar har bl.a.
inneburit att vissa nya begrepp inom det arbets-
marknadspolitiska området har införts. De nya
begreppen har även kommit att beröra författ-
ningar inom socialdepartementets område varför
ett flertal följdändringar nu föreslås i lagen
(1962:381) om allmän försäkring, socialförsäk-
ringslagen (1999:799), lagen (1998:674) om in-
komstgrundad ålderspension, lagen (1998:676)
om statlig ålderspensionsavgift och i socialför-
säkringsregisterlagen (1997:934). Vidare föreslås
ett par rättelser och ändringar av teknisk karaktär
i lagen om allmän försäkring och i socialförsäk-
ringslagen.

I 3 kap. 7 § socialförsäkringslagen anges bl.a.
att försäkringen fortsätter att gälla enligt de
grunder regeringen fastställer för den tid en per-
son genomgår utbildning eller står till arbets-
marknadens förfogande. Vid sådana tillfällen får
således försäkringen en utsträckt tillämpning.
Enligt 3 kap. 10 § socialförsäkringslagen fort-
sätter försäkringen också att gälla så länge
skyddsbestämmelserna om beräkning av sjuk-
penninggrundande inkomst enligt 3 kap. 5 §
tredje stycket 4—6 lagen om allmän försäkring är
tillämpliga. Det finns inte någon anledning att ha
denna reglering i två olika paragrafer. Regeringen
föreslår därför nu att stadgandet i 3 kap. 7 §
socialförsäkringslagen tas bort och överförs till 3
kap. 5 § tredje stycket punkterna 1 och 3 lagen
om allmän försäkring, med det tillägget att rege-
ringen även får överlämna till myndighet att fast-

PROP. 2000/2001:1 ÅLDERSPENSIONSSYSTEMET VID SIDAN AV STATSBUDGETEN

ställa grunderna. Som en följd härav föreslås
också att 3 kap 10 § socialförsäkringslagen ändras
på så sätt att en hänvisning görs till samtliga
punkter i 3 kap 5 § tredje stycket lagen om all-
män försäkring.

De föreslagna ändringarna i socialförsäkrings-
registerlagen motsvarar i huvudsak innehållet i

den nuvarande lagen och är endast ändringar av
följdkaraktär. Ändringarna får därför anses vara
av sådan beskaffenhet att lagrådets hörande
skulle sakna betydelse.

De nu föreslagna lagändringarna har beretts
med Riksförsäkringsverket.

Bilaga

Försäkringsersättningar
och vissa bidrag inom
Socialdepartementets område
- översikt av
utgifter och finansiering

PROP. 2000/2001:1 BILAGA

Försäkringsersättningar och vissa bidrag
inom Socialdepartementets område
- översikt av utgifter och finansiering

I detta avsnitt redovisas finansiering och utgifter
för de försäkringar och bidrag, samt utgifterna
för dess administration, som utgör det ekono-
miska trygghetssystemet som administreras av
Socialdepartementet. Fortsättningsvis benämnes
dessa under samlingsnamnet socialförsäkringen.
Detta är en renodling jämfört med tidigare år då
även vissa andra ersättningar och natura-
förmåner redovisats. Alla tidsserier i bilagan är
omräknade till bilagans nya omfattning.

Socialförsäkringens andel av bruttonational-
produkten (BNP) beräknas för år 2001 uppgå till

16,9 %. De samlade socialförsäkringsutgifterna
var som störst under början av 1990-talet. Ut-
gifterna som andel av BNP beräknas mellan år
1990 och år 2003 minska med 1,6 procent-
enheter. Förklaringen till denna utveckling är
dels besparingar inom socialförsäkringsområdet,
dels en hög tillväxt i den svenska ekonomin
under senare hälften av nittiotalet. Denna
samlade redovisning har endast en informativ
funktion och har inte någon betydelse vid
hantering av avgifterna och förmånerna i
budgetprocessen.

Tabell 1 Socialförsäkringens utgifter relaterat till BNP (%) och resp, försäkringssgren som andel av totala utgifterna för
socialförsäkringen

	1990	1994	1995	1999	2000¹	2001’	2002³	2003’
BNP, löpande priser, miljarder kronor⁴	1 347	1 596	1 713	1 972	2 067	2 183	2 271	2 365
Statsbudgeten, löpande priser, miljarder kronor⁵	-	-	-	752	764	788	805	827
Socialförsäkringsutgifter, lp, mkr	228	267	270	305	319	332	340	362
Som andel av BNP	16,9	16,7	15,8	15,5	15,5	15,2	15,0	15,3
Som andel av statsbudget	-	-	-	40,6	41,8	42,1	42,2	43,8
Ersättning vid arbetsoförmåga	74	67	67	85,3	95,1	98,9	101,3	104,1
Som andel av socialförsäkringen	32,6	25,2	24,8	27,9	29,8	29,8	29,8	28,8
Statsbudgeten	-	-	-	11,3	12,4	12,6	12,6	12,6
BNP	5.5	4,2	3,9	4,3	4,6	4,5	4,5	4,4
Ekonomisk trygghet vid ålderdom	115,6	151,2	155,3	168,1	169,73	174,4	179,3	196,3
Som andel av socialförsäkringen	50,7	56,6	57,6	55,1	53,1	52,6	52,7	54,3
Statsbudgeten	-	-	-	22,4	22,2	22,1	22,3	23,7
BNP	8,6	9,5	9,1	8,5	8,2	8,0	7,9	8,3
Ekonomisk trygghet för familjer och barn	32,7	42,7	41,9	46,2	49,0	52,5	53,5	55,2
Som andel av socialförsäkringen	14,3	16,0	15,5	15,1	15,4	15,8	15,7	15,3
Statsbudgeten	-	-	-	6,2	6,4	6,7	6,7	6,7
BNP	2,4	2,7	2,4	2,3	2,4	2,4	2,4	2,3
Administration avseende dessa förmåner	5,3	5,8	5,8	5,7	5,6	5,8	5,9	6,1
Som andel av socialförsäkringen	2,3	2,2	2,2	1,9	1,8	1,7	1,7	1,7
Statsbudgeten	-	-	-	0,8	0,7	0,7	0,7	0,7
BNP	0,4	0,4	0,3	0,3	0,3	0,3	0,3	0,3

¹ Prognos. ⁴ BNP enligt ENS 95.

² Förslag. ⁵ Takbegränsade utgifter.

³ Beräkning.

PROP. 2000/2001:1 BILAGA

Utgifterna har under den redovisade perioden
stigit från 228 miljarder år 1990 till 305 miljar-
der år 1999. Den ökning som skett mellan åren
1998 och 1999 härrör till största delen från
införandet av statliga ålderspensionsavgifter,
vilket ökade utgifterna med 15,5 miljarder. År
2000 höjdes avgiften på beskattade förmåner
från 6,40 till 10,21 %.

Följande områden innefattas i bilagan

Ersättning vid arbetsoförmåga

- sjukpenning, rehabilitering och när-
ståendepenning

- förtidspension/sjukbidrag i form av folk-
pension, pensionstillskott och ATP

- handikappersättning

- arbetsskadeersättning

- kostnader för sysselsättning av vissa för-
tidspensionärer

- ersättning för kroppsskador

- bostadstillägg till förtidspension/sjukbidrag

Ekonomisk trygghet vid ålderdom m.m.

- ålderspension i form av folkpension, pen-
sionstillskott och ATP

- särskilt pensionstillägg

- bostadstillägg till pensionär och efter-
levande samt SBTP

- hustrutillägg

- delpension

- efterlevandepensioner inkl, änkepension,
omställningspension och särskild efter-
levandepension i form av folkpension,
pensionstillskott och ATP

- sjömanspensioner

Ekonomisk trygghet för familjer och barn

- barnbidrag

- föräldraförsäkring, inkl, havandeskaps-
penning

- underhållsstöd

- barnpensioner

- vårdbidrag för funktionshindrade barn

- pensionsrätt för barnår

- bostadsbidrag

Administration avseende dessa förmåner

- Riksförsäkringsverket

— Allmänna försäkringskassor

Finansiering av socialförsäkringen

Socialförsäkringarna finansieras av allmän pen-
sionsavgift, socialavgifter, statlig ålders-
pensionsavgift och allmänna skattemedel.

Allmän pensionsavgift tas ut enligt lagen
(1994:1744) om allmän pensionsavgift för
finansiering av försäkringen för inkomst-
pension och tilläggspension enligt lagen
(1998:674) om inkomstgrundad ålderspension
och tilläggspension i form av ålderspension
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Avgiften betalas av den enskilde och beräknas
för närvarande på ett underlag som består av
inkomst av anställning och inkomst av annat
förvärvsarbete till den del summan av in-
komsterna inte överstiger 8,07 förhöjda
prisbasbelopp.

Socialavgifter tas ut enligt lagen (1981:691)
om socialavgifter för finansiering av den
allmänna försäkringen, ålderspensioneringen
och vissa andra sociala ändamål. Avgifterna tas
ut som arbetsgivaravgifter och egenavgifter.
Arbetsgivaravgifter betalas av arbetsgivare och
beräknas på ett underlag som består av lön och
andra skattepliktiga förmåner som en arbets-
givare utger till anställda. Egenavgifter betalas
främst av den som bedriver näringsverksamhet
och beräknas på ett underlag som består av
inkomst av annat förvärvsarbete.

De statliga ålderspensionsavgifterna tas ut
enligt lagen (1998:676) om statlig ålders-
pensionsavgift för finansiering av försäkringen
för inkomstgrundad ålderspension enligt lagen
om inkomstgrundad ålderspension. Denna
avgift betalas endast för vissa socialförsäkrings-
ersättningar m.m. till den del dessa ersättningar
tillsammans med övriga pensionsgrundande
inkomster inte överstiger 8,07 förhöjda
prisbasbelopp.

Därutöver tas allmän löneavgift ut enligt
lagen (1994:1920) om allmän löneavgift.

Nedan redogörs för de förändringar som
trädde i kraft från och med år 2000 avseende
socialavgifterna och dess avgiftsnivåer. Inför år
2001 föreslås en omföring av avgifter från den

PROP. 2000/2001:1 BILAGA

allmänna löneavgiften till sjukförsäkrings-
avgiften. Totalt minskar avgiftsuttaget för både
arbetsgivaravgifter och egenavgifter med 0,1
procentenhet.

Förändringar är 2000

— Ålderspensionsavgift höjs från 6,4 % till

10,21 %.

- Den allmänna löneavgiften sänks från
8,04 % till 3,09 %.

- Sjukförsäkringsavgiften höjs från 7,5 %
till 8,5 %.

— Allmän pensionsavgift tas ut på inkomst
upp till 8,07 förhöjda prisbasbelopp.

Förändringar är 2001

— Sjukförsäkringsavgiften höjs från 8,5 %
till 8,8 %.

- Den allmänna löneavgiften sänks från
3,09% till 2,69 %.

I tabell 2 redovisas utvecklingen av arbets-
givaravgifterna och i tabell 3 utvecklingen av
egenavgifterna för egenföretagare och upp-
dragstagare. Avgiftsunderlaget för dessa är
lönesumman för anställda resp, egna företagare
och betalas av arbetsgivaren resp, egen-
företagaren.

Tabell 2 Arbetsgivaravgifter år 1999-2001

Arb ets g i varavgifte^^	1999	2000	2001
Sjukförsäkringsavgifter	7,50	8,5	8,80
Ålderspensionsavgifter¹	6,40	10,21	10,21
Arbetsskadeavgift	1,38	1,38	1,38
Efterlevandepensionsavgift	1,70	1,70	1,70
Föräldraförsäkringsavgift	2,20	2,20	2,20
Arbetsmarknadsavgift	5,84	5,84	5,84
Allmän löneavgift	8,04	3,09	2,69
S:a arbetsgivaravgifter	33,06	32,92	32,82
¹ ATP-avgift t.o.m. år 1998

Tabell 3 Egenavgifter (egenföretagare och
uppdragstagare) år 1999-2001_________

Sjukförsäkringsavgift	8,23	9,23	9,53
Ålderspensionsavgift¹	6,40	10,21	10,21
Arbetsskadeavgift	1,38	1,38	1,38
Efterlevandepensionsavgift	1,70	1,70	1,70
Föräldraförsäkringsavgift	2,20	2,20	2,20
Arbetsmarknadsavgift	3,30	3,30	3,30
Allmän löneavgift	8,04	3,09	2,69
S:a arbetsgivaravgift	31,25	31,11	31,01

¹ ATP-avgift t.o.m. år 1998.

Tabell 4 Allmänna egenavgifter är 1999-2001

Allmänna egenavgifter	1999	2000	2001
Allmän pensionsavgift	6,95	7,00	7,00
S:a allmänna egenavgifter	6,95	7,00	7,00

Statlig ålderspensionsavgift belastar sedan år
1999 de förmåner som är pensionsgrundande,
t.ex. förtidspension, sjukpenning och föräldra-
penning. Anslag/förmåner där förmånsmot-
tagaren betalar allmän pensionsavgift belastas
år 2001 med statlig ålderspensionsavgift om

10,21 % på ersättningar understigande 8,07
förhöjda prisbasbelopp. Anslag/förmåner där
förmånsmottagaren ej betalar allmän pensions-
avgift belastas med statlig ålderspensionsavgift
om 18,5 %. En samlad redovisning av de
statliga ålderspensionsavgifterna återfinns i
tabell 6.

Tabell 5 Statliga ålderspensionsavgifter

^ud^etå^	1999	2000	2001
Statlig ÅP-avgift, beskattad förmån	6,40	10,21	10,21
Statlig ÅP-avgift, obeskattad förmån	18,50	18,50	18,50

PROP. 2000/2001:1 BILAGA

Sammanställning av för
Socialdepartementets
avgiftsfinansierade förmåner

Sjukförsäkringsavgiften finansierar sjuk-,
rehabiliterings- och närståendepenning,
tilläggspension i form av förtidspension, folk-
pension till de förtidspensionärer med ATP,
havandeskapspenning, samt statlig ålders-
pensionavgifter för dessa förmåner samt dess
administration. Täcker inte avgiftsintäkterna
dessa utgifter skjuts medel till från stats-
budgeten.

Föräldraförsäkringsavgiften på 2,20 %

infördes 1999 för finansiering av föräldra-
försäkringen. Avgiften finansierar föräldra-
penning, tillfällig föräldrapenning, statlig
ålderspensionsavgift för dessa och försäkrings-
kassans administration.

Efterlevandepensionsavgiften infördes från
och med år 1999. Avgiften finansierar utgifter
för efterlevandepension, änkepension och om-
ställningspension, samt barnpensioner och för-
säkringskassans administration av dessa.

Arbetsskadeförsäkringen redovisas sedan
1999 över statsbudgeten. Arbetsskadefonden
avvecklades i samband med detta. Den redo-
visade emellertid då ett ackumulerat under-
skott. På grund av detta underskott bibehölls
avgiften på oförändrad nivå.

ITabell 6 Intäkter fran arbetsgivaravgifterl999-2001
Miljoner kronor Arbetsgivaravgifter^^	1999	2000	2001
Sjukförsäkringsavgift	62 163	74 456	81 230
Ålderspensionsavgift	53 849	87 215	94 464
Efterlevandepensionsavgift	12 695	14 731	15 835
Föräldraförsäkringsavgift	16 428	19 064	20 501
Allmän löneavgift	63 696	31 426	26 653

Tabell 7 Ålderspensions- och allmän
älderspensionsavgiften 2000-2001

Budgetår	2000	2001
Inkomster
Ålderspensionsavgift	87 215	94 464
Allmän pensionsavgift	63 738	65 238
Statliga ålderspensionsavgifter	22 810	26 735
Nettoavkastning	43 000	27 000
Summa inkomster	216 763	213 437
Utgifter
Ålderspension, ATP samt viss
folkpension	138 619	143 399
Administration	1 330	1 180
Summa utgifter	139 949	144 579
Under/överskott under året	76 814	68 858
Överföring till statsbudget	45 000	155 000
AP-fonden i december	651 547	565 301

Under 1999 överfördes 45 miljarder kronor
från AP-fonden till statsbudgeten och under år
2000 ytterligare 45 miljarder kronor. Den
1 januari år 2001 överförs 155 miljarder kronor
från AP-fonden till statsbudgeten. Dessa be-
lopp motsvarar sammanlagt en engångsöver-
föring om 258 miljarder per den 1 januari 1999.

Sammanställning av de statliga
ålderspensionsavgifterna

Fr.o.m. år 1999 belastas statsbudgeten med
ålderspensionsavgifter. Under år 2001 är de
beräknade att sammanlagt uppgå till 26 735
miljoner kronor.

Den 1 januari år 1999 genomfördes en omför-
delning av finanseringsansvaret mellan AP-
fonden och statsbudgeten. Finansierings-
ansvaret för allmän tilläggspension i form av
förtidspension/ sjukbidrag, efterlevandepen-
sion och barnpension flyttades över från AP-
fonden till statsbudgeten och finansierings-
ansvaret för ålderspension i form av folk-
pension till de som även uppbär ålderspension i
form av allmän tilläggspension flyttades från
statsbudgeten till AP-fonden.

PROP. 2000/2001:1 BILAGA

Tabell 8 Sammanställning av intäkter från den statliga
ålderspensionsavgiften ar 2000 och år 2001

Miljoner kronor

Ålderspensionsavgift

Anslag/förmån	2000	2001
U09, 13:3 Bidrag till hälso- och sjukvård (smittbärarpenning)	1	1
U010, 19:1 Sjukpenning och rehabilitering m.m.	2 744	3 389
U010,19:2 Förtidspensioner: statlig ålderspensionsavgift	8 739	9 201
U010, 19:4 Arbetsskadeersättningar	1 596	1466
U010, 19:6 Ersättningar för kroppskador	5	4
U011, 20:4 Delpension	11	16
U012, 21:2 Föräldraförsäkring	1 539	1 670
UO 12, 21:6 Vårdbidrag för funktionshindrade barn	172	182
U012, 21:7 Pensionsrätt för barnår	3 240	4 760
Statlig Ålderspensionsavgifter från anslag under Försvarsdepartementet	1	234
Statlig Ålderspensionsavgifter från anslag under Kulturdepartementet	8	4
Statlig Ålderspensionsavgifter från anslag under Utbildningsdepartementet	837	1 766
Statliga Ålderspensionsavgifter från anslag under Näringsdepartementet	3 918	4 042
Summa	22 810	26 735

Denna sammanställning bygger på de anslag
regeringen föreslår i samband med budget-
propositionen. Om utfallet skiljer sig från det i
budgetpropositionen angivna kommer av-
gifterna att justeras i efterhand. Beslut om
regleringens storlek tas år två efter utgången av
året och reglering sker år tre. Den statliga
ålderpensionsavgiften för år 2002 och 2003
omfattar därför även justeringar avseende år
1999 resp år 2000.

Sammanställning av de ekonomiska
trygghetssystem som administreras av
Socialdepartementet, dess utgifter och
finansiering år 2000-2001

I statsbudgeten återfinns anslagen som styr
ersättning vid arbetsoförmåga, tabell 9, under
utgiftsområde 10. Bostadstillägg till förtids-
pensionärer är en del av anslaget 20:3 Bostads-
tillägg till pensionärer under utgiftsområde 11.

Utgifterna för socialförsäkrings grenen
ekonomisk trygghet vid ålderdom, tabell 9b,
återfinns i huvudsak under utgiftsområde 11.
Utgifterna för allmän tilläggspension och folk-
pension till de som även uppbär ATP återfinns
utanför statsbudgeten, i bilagan ålderspension
vid sidan av statsbudgeten.

Utgifterna för socialförsäkringsgren ekono-
miska trygghet för familjer och barn återfinns
under utgiftsområde 12, förutom bostads-
bidragen som finns under utgiftsområde 18.
Underhållsstödet finansieras i huvudsak av
staten. I redovisningen nedan ingår också den
del som finansieras genom återbetalnings-
beloppet från de återbetalningsskyldiga för-
äldrarna.

Socialförsäkringen administreras av Riksför-
säkringsverket och de allmänna försäkrings-
kassorna. Verksamheten finansieras över
statsbudgeten och med avgifter.

PROP. 2000/2001:1 BILAGA

\|Tabell 9 Sammanställning av socialförsäkringens utgifter \|
Miljoner kronor	1999	2000	2001
Trygghet för familjer och barn	46 220	49 044	52 467
Barnbidrag	16 766	18 878	20 914
Föräldraförsäkringen	15 595	16 488	17 678
varav förmån	14 720	15 275	16 357
statlig ålderspensionsavgift	875	1539	1 670
Underhållsstöd	2 896	2 643	2 405
Barnpensioner	938	947	958
Varav ATP	649	658	668
FP	289	289	290
Vårdbidrag för funktionshindrade barn	1 851	2 022	2 128
varav förmån	1 752	1 850	1946
statlig ålderspensionsavgift	99	172	182
Pensionsrätt för barnår	3 108	3 240	3 276
Bostadsbidrag	5 067	4 500	4 760

Trygghet vid sjukdom och handikapp	82 769	53 568	55 655
Sjukpenning, rehab och närståendepenning	27 858	36 525	38 425
varav förmån	26 736	33 781	35 036
statlig ålderspensionsavgift	1 122	2 744	3 389
Förtidspension	46 771	8 739	9 201
varav ATP	24 037	0	0
Folkpension, PTS och barntillägg	13 869	0	0
statlig ålderspensionsavgift	8 865	8 739	9 201
Bostadstillägg till förtidspensionärer	0	0	0
Handikappersättning	1 012	1 034	1054
Sysselsättning av vissa förtidspensionärer	0	2	5
Arbetsskadeersättningar	7 070	7 207	6 909
varav förmån	5 889	5 637	5 443
statlig ålderspensionsavgift	1 181	1570	1 466
Ersättning för kroppskador	57,5	61,2	60,6
varav förmån	57	55,9	56,2
statlig ålderspensionsavgift	1	5,3	4,4

PROP. 2000/2001:1 BILAGA

ITabell 9b Sammanställning av socialförsäkringens utgifter 1
Miljoner kronor	1999	2000	2001
Trygghet vid ålderdom	148 045	149 717	153 774
Ålderspension	147 746	149 519	153 596
varav ATP och viss folkpension	136 194	138 619	143 399
övrig Fp och PTS	11 552	10 900	10 197
Efterlevandepension till vuxna	12 659	12 879	13 141
varav änkepension ATP	12 090	12 330	12 609
FP	289	252	218
Omställningspension ATP	102	108	117
FP	178	189	197
Bostadstillägg till pensionärer	7 444	7 121	7 480
varav till ålderspensionärer	7 375	7 054	7 408
till efterlevande	69	67	72
Hustrutillägg	19	2	2
Delpension	300	198	178
varav förmån	284	186	161
statlig ålderspensionsavgift	16	11	16

Administration	5 708	5 614	5 800
Riksförsäkringsverket	823	693	751
Allmänna försäkringskassorna	4 885	4 922	5 049

2000/01:1

1 Reviderad finansplan

1.1 En reformbudget

1.2 Det ekonomiska läget

1.3 Den ekonomiska politiken

1.4 Reformer för full sysselsättning

1.5 Reformer för ökad välfärd

1.6 Reformer för rättvisa skatter

1.7 Ett ekologiskt hållbart Sverige

1.8 Sverige - ordförande i EU

1.9 Ett Sverige för alla

2 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

3 Lagförslag

3.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:1052) omstatlig fastighetsskatt

3.2 Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen(1999:1229)

3.3 Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen(1997:483)

3.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1920) omallmän löneavgift

3.5 Förslag till lag om skattereduktion på förvärvsinkomstervid 2002 års taxering

3.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1744) omallmän pensionsavgift

3.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:676) om statligålderspensionsavgift

3.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:323) om statligförmögenhetsskatt

3.11 Förslag till lag om underlag för förmögenhetsskatt i vissafall vid 2001 års taxering

3.12 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1776) om skattpå energi

1 §’

3.13 Förslag till lag om ändring i fordonsskattelagen(1988:327)

3.14 Förslag till lag om upphävande av lagen (1978:69) omförsäljningsskatt på motorfordon

3.15 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1565) ombeskattning av viss privatinförsel

3.16 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1551) om frihetfrån skatt vid import, m.m.

3.17 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1512) omdubbelbeskattningsavtal mellan de nordiska länderna

3.18 Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen(1994:200)

7 kap.

4 Budgetpolitiska mål och statsbudgeten

4.1 Budgetpolitiska mål

4.2 Makroekonomiska förutsättningar

4.3 Politiska prioriteringar

4.4 Statsbudgetens utveckling

4.5 Kommunsektorns finanser

4.6 Ålderspensionssystemet

4.7 Den offentliga sektorns finanser

5 Inkomster

5.1 Inledning

5.2 Offentliga sektorns skatter -periodiserad redovisning

5.3 Offentliga sektorns inkomsterenligt nationalräkenskaperna

5.4 Statsbudgetens inkomster -kassamässig redovisning

5.5 Kommunskatter

5.6 Skattekvoten

6 Prognos och tilläggsbudget 2000

6.1 Inledning

6.2 Prognos för 2000

6.3 Förslag till tilläggsbudget tillstatsbudgeten för 2000

7 Utgiftsramar och politikområdenför åren 2001-2003

7.1 Utgifternas fördelning påutgiftsområden

7.3 Budgeteringsmarginalen ochutnyttjande av saldoutrymme

7.4 Genomgång av utgiftsområden

7.5 Politikområden

Appendix

8 Bemyndiganden och övrigaekonomiska förpliktelser

8.1 Finansiering av investeringar ochrörelsekapital

8.2 Garantier

8.3 Bemyndigande om ekonomiskaförpliktelser

8.4 Bemyndigande för ramanslag

9 Skattefrågor

9.1 Inledning

9.2 Beskattning av förvärvsinkomster

9.3 Fastighetsbeskattning

9.4 Förmögenhetsskatt

9.5 Skatteförslagensfördelningseffekter

9.6 Grön skatteväxling m.m.

9.7 Fordons- och försäljningsskatt

9.8 Privatinförsel av alkoholdryckeroch tobaksvaror

9.9 Mervärdesskatt

9.10 Andra förslag i särpropositionerunder hösten 2000

9.11 Finansiella effekter

10 Utveckling av den ekonomiskastyrningen

10.1 Bakgrund

10.2 Pågående utvecklingsarbete

10.3 Presentationen av statsbudgeten

10.5 Styrning av myndigheter

10.6 Ett stegvist genomförande

3.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:1052) om
statlig fastighetsskatt

3.2 Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen
(1999:1229)

3.3 Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen
(1997:483)

3.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1920) om
allmän löneavgift

3.5 Förslag till lag om skattereduktion på förvärvsinkomster
vid 2002 års taxering

3.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1744) om
allmän pensionsavgift

3.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:676) om statlig
ålderspensionsavgift

3.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:323) om statlig
förmögenhetsskatt

3.11 Förslag till lag om underlag för förmögenhetsskatt i vissa
fall vid 2001 års taxering

3.12 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt
på energi

3.13 Förslag till lag om ändring i fordonsskattelagen
(1988:327)

3.14 Förslag till lag om upphävande av lagen (1978:69) om
försäljningsskatt på motorfordon

3.15 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1565) om
beskattning av viss privatinförsel

3.16 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1551) om frihet
från skatt vid import, m.m.

3.17 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1512) om
dubbelbeskattningsavtal mellan de nordiska länderna

3.18 Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen
(1994:200)

5.2 Offentliga sektorns skatter -
periodiserad redovisning

5.3 Offentliga sektorns inkomster
enligt nationalräkenskaperna

5.4 Statsbudgetens inkomster -
kassamässig redovisning

6.3 Förslag till tilläggsbudget till
statsbudgeten för 2000

7 Utgiftsramar och politikområden
för åren 2001-2003

7.1 Utgifternas fördelning på
utgiftsområden

7.3 Budgeteringsmarginalen och
utnyttjande av saldoutrymme

8 Bemyndiganden och övriga
ekonomiska förpliktelser

8.1 Finansiering av investeringar och
rörelsekapital

8.3 Bemyndigande om ekonomiska
förpliktelser

9.5 Skatteförslagens
fördelningseffekter

9.8 Privatinförsel av alkoholdrycker
och tobaksvaror

9.10 Andra förslag i särpropositioner
under hösten 2000

10 Utveckling av den ekonomiska
styrningen

Specifikation av statsbudgetens utgifter
budgetåret 2001

Specifikation av statsbudgetens utgifter
budgetåret 2001

Specifikation av statsbudgetens
inkomster budgetåret 2001

9 Hushållens ekonomi och
konsumtionsutgifter

12 Utvärdering av
konjunkturprognoser

1 Regeringens mål för öppen
arbetslöshet och sysselsättning

3 Sysselsättningssamarbetet inom
EU

4 Regeringens förslag i
budgetpropositionen för år 2001

1 Hur mycket utjämnar skatter och
bidrag

2 Långtidsutredningens slutsatser i
sammanfattning

5 Politikområde Mediepolitik under
utgiftsområde 17 Kultur, medier,
trossamfund och fritid

6 Politikområde Samepolitik under
utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske
med anslutande näringar

6.1 Ändringar i sametingslagen
(1992:1433)

7 Anslag som inte ingår i något
politikområde

7.3 Riksdagens verksamhet och
anslag

2 Utgiftsområde Samhällsekonomi och
finansförvaltning