med anledning av prop. 2000/01:72 Vuxnas lärande och utvecklingen av vuxenutbildningen
Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om vuxnas rätt till utbildning på motsvarande gymnasienivå.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om samma rättighet till utbildning för alla oavsett eventuellt
handikapp.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om folkbildningens roll i det livslånga lärandet.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om friskolor inom vuxenutbildningen.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om studiestöd för vuxenutbildningen.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om avskaffande av 50-veckorsgränsen för studiestöd.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om värdegrunden för vuxenutbildningen.
Inledning
Det kunskaps- och informationssamhälle som vi lever i idag präglas av en
ständigt pågående förändring och utveckling. Dagligen möter vi ny
information och ny kunskap som vi på olika sätt är tvingade att reflektera
över. Detta kunskaps- och informationsflöde ställer nya krav på oss som
medborgare. Vi måste lära oss att hantera all den information som vi
möter varje dag och vi måste vara öppna för förändring. I dagens
samhälle har kunskap och utbildning fått en helt ny betydelse. För de
flesta människor inom de flesta yrken räcker det inte längre med
utbildning i ungdomsåren utan utbildning och kompetens har blivit en
färskvara som måste förnyas genom hela livet.
Infrastruktur för utbildning
Behovet av kunskap ställer nya krav på samhället som
utbildningsanordnare. Flexibilitet och individanpasssning är viktigare än
någonsin tidigare. Samhället måste kunna erbjuda utbildning inom nya
områden, på nya platser och vid nya tider. För att uppfylla kravet på ett
livslångt lärande krävs en infrastruktur för utbildning i alla regioner i hela
landet. En infrastruktur som är heltäckande och flexibel och som kan
tillgodose ett ständigt växande behov av olika typer av utbildning.
Basen i en infrastruktur för utbildning är en god ungdomsskola. Även om
det livslånga lärandet är en verklighet idag är det i ungdomsåren stommen
byggs på vilken all annan utbildning ska vila. Det är därför viktigt att
stommen är stabil men samtidigt möjliggör en flexibel, individuell utveckling
längre fram i livet. Därför blir frågan om en god ungdomsskola viktig även
när det gäller utbyggnaden av vuxenutbildningen. Sverige är det OECD-land
som i förhållande till BNP investerar mest i kunskap, ändå har vi inte den
bästa skolan. Stora brister inom ungdomsskolan påvisas ständigt i så väl press
som i rapporter från statliga myndigheter. Vi menar att en av skolans största
brister idag är dess enhetssträvan. Alla elever ska lära sig samma saker, på
samma sätt och på samma tid. Lärarna ges inte tid och möjlighet att möta
varje elev som en individ med sina särskilda begåvningar och svagheter.
Bland annat på grund av de stora bristerna i ungdomsskolan finns det idag
många vuxna som saknar grundläggande utbildning. Det är ett stort problem
eftersom många på det sättet utesluts från möjligheten till fortsatt utbildning
i
vuxen ålder. För att förhindra denna utslagning av människor från
kunskapssamhället måste vi skapa möjligheter för de vuxna som saknar
grundläggande utbildning att komplettera detta senare i livet. Att ge alla en
grundläggande utbildning är det viktigaste och mest grundläggande steget i ett
livslångt lärande eftersom det är en förutsättning för i stort sätt allt annat
formellt lärande. Men vuxenutbildningen får inte bli en ersättning för
uppgifter som ungdomsskolan inte lyckats lösa och den får inte heller stanna
vid grundutbildning. En infrastruktur för utbildning av vuxna kan inrymma
alla typer av formell utbildning från studiecirklar och
arbetsmarknadsutbildningar till högskolekurser och kvalificerad
yrkesutbildning. Många menar att det är omöjligt att förutsäga vilka
utbildningar som kommer att behövas i framtiden. Utvecklingen går fort och
är i flera avseenden svår att förutse. Vi menar dock att utbildningen måste
byggas utifrån människors behov, då kommer samhället att skapas utifrån
mänskliga förutsättningar. Dessutom tror vi att om människors behov blir
tillfredsställda kommer också arbetsmarknadens behov att uppfyllas.
Regeringens proposition om vuxnas lärande har ambitionen att ta ett
grepp om vuxenutbildningen i alla dess former. Det tycker vi är bra
eftersom ett helhetsgrepp på utbildning är det enda sättet att bygga det
framtida kunskapssamhället. Vi anser dock att det finns vissa brister i
propositionens helhetsbild, vissa utbildningsformer har lämnats utanför
till exempel arbetsmarknadsutbildningarna. Vi anser att det är ett problem
eftersom gränsdragningen inte är självklar, och dessutom gör den det
svårare att få en helhetsbild av vuxenutbildningen.
Gymnasieutbildning för alla
Idag har alla vuxna som saknar grundläggande utbildning, det vill säga
utbildning motsvarande grundskolenivå, laglig rätt att komplettera det i
vuxen ålder. Det är en mycket viktig lagstiftning men långt ifrån
tillräcklig. I enlighet med den så kallade Kunskapslyftskommitténs
förslag Kunskapsbygget 2000 - Det livslånga lärandet SOU 2000:28
anser vi att alla medborgare bör få rätt till minst gymnasieutbildning.
Gymnasieutbildningen faller inte under skolplikten men att ha en
gymnasieutbildning är en självklarhet och nödvändighet inom de flesta
yrken idag. Vi anser därför att rättigheten till utbildning för vuxna bör
utsträckas och gälla inte bara grundläggande utbildning utan även
utbildning på motsvarande gymnasienivå. Att ge alla vuxna rätt till
utbildning på gymnasienivå är av stor betydelse för den enskilde men
också för samhället. Om en ökad andel av befolkningen uppnår
gymnasiekompetens blir också underlaget av personer som kan fortsätta
till högskolan större. Det är av stor betydelse i ett samhälle där efterfrågan
på högutbildad personal ständigt ökar. Det är dock viktigt att
högskolekompetens inte blir ett krav för samtliga utbildningar.
Utbildningar till exempel inom den kvalificerade yrkesutbildningen bör
stå öppna även för alla som har tillräckliga kunskaper även om de saknar
formell högskolebehörighet. Att kunna validera kunskaper från såväl
formellt som informellt lärande är avgörande för en framgångsrik
vuxenutbildning.
Idag är det många ungdomar som lämnar gymnasiet utan godkända betyg.
För många har därför den kommunala vuxenutbildningen blivit ett naturligt
fjärde år på gymnasieutbildningen. Detta är ett stort problem eftersom
komvux fylls av ungdomar som egentligen redan har en gymnasieutbildning.
Vi tror att en av de viktigaste anledningarna till att många ungdomar lämnar
gymnasieskolan utan fullständiga betyg är att de saknar studiemotivation. Vi
skulle därför vilja öppna gymnasieskolan för alla upp till 25 års ålder. Det
skulle ge möjlighet för den som vill att ta ett studieuppehåll efter
grundskolan, för att sedan återvända till gymnasiestudierna. Förhoppningsvis
skulle den möjligheten innebära fler studiemotiverade elever på
gymnasieskolan och därigenom fler elever med fullständiga betyg.
Vuxenutbildningen kan då få bli den andra chans i livet som den ska vara och
riskerar inte att reduceras till att reda upp det som gymnasieskolan inte klarat
av.
Lika rättigheter för alla
Det finns uppenbara problem för studerande med olika typer av
funktionshinder att få en utbildningssituation som är anpassad efter deras
behov. Det gäller personligt stöd i form av stödundervisning, assistans
eller tolktjänst för döva och förflyttning till och från utbildningslokalerna.
Dessa problem måste lösas. Människor med funktionshinder av olika slag
ska ha lika möjligheter och samma rätt till en högkvalitativ utbildning
som övriga medborgare. Det är den studerandes intresse och tillgång till
särskilt stöd som ska styra den studerandes val av utbildning. Den
enskilda individens behov ska alltid tillgodoses utifrån vars och ens
förutsättningar. Individuella utbildningsplaner är för många
funktionshindrade viktiga för att nå de uppsatta målen och det är därför
mycket bra att regeringen lyfter fram vikten av dessa i sin proposition.
För att lösa problemen för funktionshindrade inom vuxenutbildningen
krävs mer kunskap om deras situation. Vi vill i det sammanhanget lyfta
fram Centrum för handikappvetenskap vid Linköpings och Örebros
universitet som med sina specialkunskaper borde fungera som en resurs
för dessa frågor inom vuxenutbildningen i hela landet.
Allas lika rätt till utbildning är en av regeringens viktigaste
utgångspunkter när det gäller vuxenutbildningen. I propositionen sägs
bland annat: "Kommunal vuxenutbildning har varit och skall även
fortsättningsvis vara ett alternativ för alla vuxna" (s. 49) och: "Allas
behov av lärande skall kunna tillgodoses" (s. 41). Trots detta förverkligar
inte regeringen dessa ambitioner. Rätten till utbildning gäller nämligen
inte alla. Vuxna med en utvecklingsstörning eller som av andra skäl har
gått i särskola som barn har inte samma rätt till grundläggande utbildning
som andra vuxna. Detta är en brist i den svenska skollagstiftningen som
Kunskapslyftskommittén avsåg att förändra för att göra rätten till
utbildning lika för alla. Regeringen följer dock inte kommitténs
rekommendationer utan väljer att även fortsättningsvis förneka denna
grupp rätt till grundläggande utbildning. Som kristdemokrater anser vi att
denna diskriminering av en viss grupp medborgare innebär ett brott mot
de mänskliga rättigheterna. Vi anser att rätten till grundläggande
utbildning bör gälla alla. Regeringen säger att en utbyggnad av särvux,
kommunal särskola för vuxna, ska äga rum i den takt som tillgången på
personal medger men de avsätter inte några resurser för att utbilda mer
personal och ger inga förslag på hur fler lärare ska lockas till
utbildningen. Dessutom bör det påpekas att utbildning framför allt ska
byggas efter behov och inte efter tillgång på personal.
Regeringens ekonomiska satsning på särvux är 7,5 miljoner kronor per år
av en total satsning på vuxenutbildningen som uppgår till närmare 2 miljarder
kronor. Idag finns 4 000 platser inom särvux. Berättigade att gå utbildningen
beräknas vara ungefär 45 000 personer. Vi anser därför att regeringens
satsning på 7,5 miljoner kronor är ett spel för gallerierna. Regeringen bör
återkomma med förslag som innebär lika rättigheter till utbildning för alla
vuxna.
Folkbildning
Folkbildningens viktiga roll som en del i det livslånga lärandet lyfts fram
av regeringen på ett flertal platser i propositionen. Det är bra eftersom
folkbildningen är en unik utbildningsform vars roll inom det livslånga
lärandet inte får underskattas. För många som har haft det svårt i den
vanliga skolan har folkhögskolornas alternativa pedagogik och metodik
inneburit en ny chans, ofta med fantastiska resultat för den enskilde.
Totalt samlar folkhögskolorna runt 100 000 deltagare varje år och deras
verksamhet är värd ett starkt stöd från samhället. Vi kan inte acceptera att
regeringen skär ner på de 10 000 statligt finansierade utbildningsplatserna
inom folkhögskolorna utan anser att dessa bör finnas kvar som ett
komplement till övriga utbildningsformer. Folkbildningen skapar
möjligheter för människor att studera inom i stort sätt vilket område som
helst, vilket skiljer denna utbildningsform från den institutionella
utbildningen. Folkbildningen har dessutom utarbetat goda möjligheter för
funktionshindrade att få utbildning anpassad efter sina behov, och
folkbildningens kunnande på detta område bör tas till vara.
Trots regeringens vackra ord om folkbildningen innehåller propositionen
mycket få förslag på detta område. Regeringen säger i propositionen att de
vill göra en statlig utvärdering av folkbildningen. Vi kan ställa oss bakom
förslaget om en sådan utredning men vill betona vikten av att folkbildningen
för den sakens skull inte får komma i bakvattnet när det gäller satsningar på
det livslånga lärandet. Folkbildningen får inte lämnas utan satsningar med
hänvisning till en framtida utredning. Vi tycker oss se vissa sådana tendenser
i propositionen. När det gäller en utredning vill vi dock påpeka att
Riksrevisionsverket nyligen har genomfört en utvärdering om
folkbildningsrådets myndighetsuppgifter och folkbildningsrådet genomför i år
en undersökning bland folkbildningens deltagare. Ska en statlig utredning
göras är det viktigt att dessa utvärderingar tas till vara så att det inte blir
ett
dubbelarbete.
På flera områden har folkbildningens behov inte uppmärksammats i
propositionen. Det gäller till exempel det nya studiestödet där kommunerna
ska få avgörande beslutsrätt vid tilldelningen. Propositionen säger ingenting
om hur detta ska fungera för folkbildningen som inte ligger under någon
kommunförvaltning och ofta har elever från hela regioner eller till och med är
riksrekryterande. Skolverket tillförs också medel för kompetensutveckling av
lärare med inriktning på vuxenpedagogik och specialpedagogik. Eftersom
folkbildningen inte tillhör Skolverkets ansvarsområde får folkbildningen inte
del av dessa resurser. Kan detta lösas så att resurserna även tillfaller
folkbildningen är det en mycket god satsning eftersom det finns ett stort
behov inom vuxenutbildningen av lärare som har gedigna kunskaper om
vuxna människors lärande.
Ett annat problem som också rör folkbildningen är examinationsrätten för
alternativa utbildningsanordnare. Idag har de alternativa utbildningsanordnare
som driver utbildning på grund- eller gymnasienivå inte rätt att sätta betyg på
sina elever utan betygen måste sättas av en komvuxrektor. Vi anser att det är
orimligt att inte de utbildningsanordnare som planerar och genomför
undervisningen kan ges rätten att utdela betyg. För att öppna möjligheten för
alternativa utbildningsanordnare att få betygssätta sina elever skulle vi vilja
se
friskolor även inom vuxenutbildningen.
Studiemedel
Kraven på utbildning och ett kontinuerligt lärande, där den enskilde
uppmuntras till återkommande studier, ställer krav på
studiefinansieringssystemen. Det är nödvändigt att ta ett samlat grepp
över hur människor i olika faser i livet skall kunna finansiera sina studier.
Den som står i begrepp att börja studera måste kunna planera sin
ekonomi. Dagens system präglas av oklara gränsdragningar mellan
arbetsmarknads- och utbildningspolitik, vilket drabbar den enskilde.
Många, särskilt kvinnor, faller mellan stolarna när det gäller stöd till
studier efter arbete och barnafödande. Vi vill ha ett system som innebär
att utbildningsplats och studiefinansiering följs åt. Det är viktigt att
reglerna kring studiefinansiering är tydliga och att man snabbt kan få en
uppfattning om vad det är som gäller. Det gäller i fråga om hur stort
bidrag den enskilde skall kunna få av staten, hur länge detta delas ut och
vilka krav som skall vara kopplade till bidraget. Ett andra krav på
finansieringssystemet är förutsägbarhet. De regler som gäller när den
enskilde beslutar sig för att börja studera får inte kraftigt försämras under
studiernas gång.
I och med denna proposition kommer regeringen att avskaffa det särskilda
utbildningsbidraget, UBS, för att ersätta det med ett nytt studiestöd. Detta nya
studiestöd innebär möjlighet till studiebidrag för arbetslösa över 25 år för
utbildning på grundskole- eller gymnasienivå. Bidraget ska vara på 100
alternativt 122,5 % av det nuvarande studiemedlet och ska kunna ges i
maximalt 50 veckor. Kommunerna blir den viktigaste instansen vid
fördelningen av bidraget och för varje kommun ska en resursram beräknas. Vi
anser att det finns flera stora brister med detta system. För det första sägs
ingenting i propositionen om hur denna resursram ska beräknas och systemet
innebär liksom UBS ett "först-till-kvarn-system" som är både oförutsägbart
och orättvist. Att dessutom sätta en gräns vid 50 veckor anser vi ställer
orimliga krav på att alla ska kunna lära sig samma saker på lika lång tid. Det
tyder på en likhetsideologi som vi inte kan acceptera.
Kristdemokraterna vill ha en gemensam garanterad bidragsnivå. Alla
mellan 25 och 55 år som inte har fullständiga betyg från grund- och/eller
gymnasieskola ska erbjudas ett skattefritt bidrag som motsvarar 100 % av
totalbeloppet, dvs runt 7 200 kr under den delen av året som studier bedrivs.
Den studerande ges därutöver möjlighet att komplettera med en lånedel på
upp till 3 000 kr/månad. CSN gör bedömningen av lämplig nivå på lånet med
hänsyn till den studerandes ålder och återbetalningsmöjlighet. Grundprincipen
att lånet skall återbetalas ska gälla. Volymen på det nya och högre stödet
måste anpassas till antagningen av studerande. Studerande på grund- och
gymnasienivå, som läser av eget intresse för att komplettera eller för att t ex
höja betyg, hänvisas till det ordinarie studiestödssystemet. Detta förändras
dock enligt följande:
- Bidragsdelen höjs till 40 % av totalbeloppet. På sikt bör dock nivån
motsvara hälften bidrag, hälften lån.
- Inkomsttaket tas bort, dvs det blir fritt för studenter att komplettera
bidragsdelen med eget arbete.
- Förändringarna kompletteras med höga krav på resultat och principen att
lånen skall betalas tillbaka.
Idag är det få människor med fast arbete som ser det som ekonomiskt
möjligt att ta ledigt för studier. Ett individuellt utbildningskonto ger den
enskilde möjlighet att ta ansvar för sitt eget liv och sitt eget lärande. Det
ligger naturligtvis i den enskilda människans intresse att finna
utbildningar som efterfrågas på arbetsmarknaden. En del av dagens
flaskhalsproblematik, dvs det faktum att vi trots hög arbetslöshet har
skriande brist på visst yrkeskunnande, kan bemötas genom införande av
ett utbildningskonto. I det investerar både arbetsgivare och den enskilde
med skatteavdrag enligt vissa principer. Arbetstagaren tar med sig kontot
vid byte av arbetsgivare. Medel som ej används för studier förstärker
pensionen.
Värdegrunden
Till statens särskilda uppgifter på utbildningsområdet hör att ombesörja
att den gemensamma värdegrund som samhället bygger på aktualiseras.
Den bör klargöras och praktiskt tillämpas i alla verksamheter. I den
nuvarande läroplanen för de frivilliga skolformerna finns följande
värdegrund fastlagd:
Människors okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla män-
niskors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män, samt solidaritet
med svaga och utsatta är värden som den samhällsstödda vuxenutbild-
ningen ska förvalta och förmedla. I överensstämmelse med den etik som
förvaltas av kristen tradition och västerländsk humanism sker detta
genom individens fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och
ansvarstagande. Undervisningen ska vara icke-konfessionell. (Lpf 94)
Vi anser att all samhällsstödd vuxenundervisning bör bygga på denna
värdegrund. Eftersom vuxna människor själva väljer inriktning på sin
utbildning och har förmågan att reflektera över den information som ges
på ett annat sätt än barn behöver dock kravet att undervisningen ska vara
icke-konfessionell inte finnas med inom vuxenutbildningen.