Centerpartiet yrkar avslag på propositionen. Vårt främsta skäl är
principen om det kommunala självstyret och respekten för väljarnas val i
kommuner, landsting och regioner. Beslut som berör kommunens
innevånare ska fattas nära medborgarna och i samråd med medborgarna. I
enlighet med vad innevånarna givit uttryck för. Demokratin riskerar att
urholkas om medborgarnas krav i allmänna val om politiska majoriteter
inte respekteras.
En annan grund för vårt ställningstagande är att Lagrådet riktat betydande
kritik mot förslaget och dess slutsats är att inte tillstyrka det remitterade
förslaget. Centerpartiets kritik av nu liggande förslag är i huvudsak detsamma
som Lagrådets. Lagrådet skriver bland annat i sitt yttrande att "synes det
ytterst vara riksdagen som sätter gränser för det kommunala
självbestämmandet. Samtidigt är föreställningen om kommunal självstyrelse
en levande realitet i svenskt samhällsliv. Någon innebörd måste den
kommunala självstyrelsen ha, låt vara att det är ovisst hur långt den sträcker
sig." Lagrådet menar vidare att förslaget innebär att möjligheterna att inte få
driva akutsjukhus för vissa aktörer i praktiken innebär en inskränkning av
näringsfriheten. Lagrådet riktar dessutom kritik mot att
tillämpningsproblemen blir betydande. Regeringen försöker att kringgå
Lagrådets kritik med en tidsbegränsad inskränkning. Innebörden av liggande
förslag är i princip detsamma som i lagråds-
remissen. Detta borde leda till förnyad prövning i Lagrådet.
En tredje grund för vårt avslagsyrkande är orealismen i förslaget, bristen
på verklighetsförankring och att det enbart innehåller symbolpolitik.
Regeringen väljer med den här propositionen att rikta fokus på en del i
sjukvården vars struktur är i kraftig förändring. Sjukhusen kommer att ha en
annan roll i framtiden. Vi tror att utvecklingen går mot att avancerad och
högspecialiserad sjukvård även bedrivs vid mindre enheter, nära
människorna. Regeringen väljer istället att fokusera på nuvarande struktur,
och förslaget kan leda till att enheter läggs ned istället för att nya
entreprenörer får möjlighet att driva verksamheten vidare.
3 Principiella utgångspunkter
Centerpartiets vårdpolitik vilar på tre viktiga värderingar. Alla patienter
och anhöriga, oavsett var man råkar bo, ska ha rätt till närhet till vården
och omsorgen. Vården och omsorgen ska stärka människors trygghet.
Alla människor, oavsett kön, ålder, ekonomiska resurser eller geografisk
hemvist, ska erbjudas vård och omsorg av hög kvalitet och på rättvisa
villkor.
Svensk sjukvård ska vara skattefinansierad och demokratiskt styrd.
Produktionen kan däremot ske i olika former. Förhållandena mellan
sjukvårdshuvudmännen och enskilda vårdgivare ska regleras i avtal.
Långsiktiga spelregler krävs för att andelen privata vårdgivare ska öka.
Hälso- och sjukvården är kunskapsintensiv och kräver stora investeringar i
utrustning för att ligga i frontlinjen. I annat fall finns det svårigheter med
att
planera på lång sikt. För privata vårdgivare är det angeläget att de avtal som
skrivs är långsiktiga.
Centerpartiet vill öka mångfalden av vårdutövare. Staten,
landstingen/regionerna och kommunerna har det yttersta ansvaret för att alla
samhällsmedborgare ges god vård och att tillgängligheten är lika för alla. Att
skilja på offentlig kontroll och finansiering å ena sidan och en fri produktion
med enskilda, kooperativa och offentliga producenter å andra sidan är angelä-
get för att uppnå en ökad mångfald av vårdformer och ökad kvalitet. Fler
vårdgivare kan innebära ökad närhet för patienten och en decentraliserad
vårdstruktur. Det utvecklar metoder och förbättrar effektiviteten inom hälso-
och sjukvården, samtidigt som förnyelse i arbetsformerna inom hälso- och
sjukvården kan underlättas. Erfarenhetsutbyte mellan olika vårdgivare
genererar nya idéer och utvecklar verksamheten.
4 Kommunala självstyret
Lyhördheten måste bli större och platser skapas för en dialog mellan
förtroendevalda och medborgare. Länge har demokratin och folkstyret
uppfattats som självklart och tagits för givet i vårt land. Samtidigt känner
många människor vanmakt inför det politiska systemet, något som
manifesterats i sjunkande valdeltagande, svårigheter för politiska partier
att rekrytera medlemmar och ökande misstro mot politiker. Det saknas
fortfarande en diskussion kring behovet av ökad/fördjupad demokrati och
en vilja att pröva förändringar av de demokratiska formerna.
Respekten för den kommunala självstyrelsen är avgörande för att
upprätthålla förtroende för den lokala demokratin. Människor måste veta vem
som är ansvarig för de politiska besluten och ha möjlighet att utkräva ansvar
av de förtroendevalda - en grundläggande del i det demokratiska systemet.
Regeringen har vid ett flertal tillfällen lagt förslag som innebär
inskränkningar av det kommunala självstyret och som otydliggör det politiska
ansvaret. Detta kan få till följd ett minskat förtroende för politiken.
Varje nivå ska fatta de beslut som man är bäst på. Vi anser t.ex. att beslut
kring sjukvårdens organisation ska avgöras på regional nivå. Det innebär inte
att alla beslut ska fattas på den nivå där de alltid har fattats. Vissa
nationella
beslut bör föras över till regional och lokal nivå eller till enskilda människor
och beslut inom andra politikområden bör fattas internationellt. Förändringar
kan vara nödvändiga på grund av förändrade omständigheter. Regeringen bör
inte lägga sig i enbart mot bakgrund av att väljarna givit uttryck för att man
inte vill ha ett socialdemokratiskt styre.
Företrädare för regeringen talar varmt om det kommunala självstyret. Men
att döma av regeringens politik så anser man i själva verket att
decentraliseringen gått för långt och att centralstyrningen från staten ska öka.
Centerpartiet står för ett radikalt annorlunda perspektiv i syfte att stärka
människors egenmakt och det kommunala självbestämmandet. Regeringens
bristande respekt för det kommunala självstyret kommer till uttryck i
propositionen, och det understryker behovet av en ny grundlag för att skydda
den lokala demokratin mot statliga ingrepp. Centerpartiet lade en motion i den
allmänna motionstiden där vi föreslår en rad åtgärder för att stärka regionerna
och den lokala demokratin.
Regeringen har i en överenskommelse med Miljöpartiet beslutat att tillsätta
en utredningen som innebär att vissa beslut i kommuner och landsting ska
fattas med två tredjedels majoritet. Liknande förslag har lagts av Allbo-
kommittén. Centerpartiet avvisar, mycket starkt, denna typ av inskränkningar
av principen om: "en man en röst". Två tredjedels majoritet ska vara
förbehållet grundlagsfrågor och då med ett allmänt val i mellan.
5 Mångfald inom hälso- och sjukvården
Marknaden växer för privata försäkringslösningar inom sjukvården.
Alltfler företag köper försäkringar åt sina anställda för att de snabbt ska få
tillgång till vård vid behov. Den offentliga vården klarar inte längre av att
i tillräcklig omfattning möta medborgarnas och företagens krav om
tillgänglighet. Utvecklingen går mot "gräddfiler" för medborgare med
sjukvårdsförsäkringar.
Motstånd mot privata initiativ inom den gemensamt finansierade vårdens
ram och motstånd mot att resurser, kunskap och kapital från den privata sidan
kommer den offentliga sektorn till del kan i förlängningen leda till att de som
har råd vänder den offentligt finansierade vården ryggen.
Mångfald och nya alternativ är några av de vägar som behöver prövas för
att utveckla sjukvård och annan offentligt finansierad välfärd. Införande av
konkurrens kan vara ett kraftfullt medel för att stärka förutsättningarna för
ekonomisk utveckling. Med ökad mångfald kan nya innovationer och
lösningar komma fram som kan utveckla såväl hälso- och sjukvården som
näringslivet. En mångfald av olika driftsformer och entreprenörer är inte bara
ett mål i sig, utan ett av flera medel att förändra, förnya och förbättra
sjukvården för allmänheten, patienterna och vårdpersonalen.
Nya lösningar ger möjligheter att bedriva verksamheten mer effektivt och
prioritera den verksamhet som skattepengarna i första hand är till för.
Dessutom ger fler vårdgivare och olika entreprenörer de sjukvårdsutbildade
fler arbetsgivare att välja mellan. Det gagnar arbetstagarna och kommer att
ställa större krav på arbetsgivarna att förbättra arbetsmiljön och satsa på
utbildning för sina anställda. Förändringarna kan leda till förbättrade
utvecklingsmöjligheter och höjda löner.
En mångfald av driftsformer ger en sjukvård med större dynamik,
entreprenörskap och innovation. Genom införande av konkurrens
decentraliseras produktionen genom att fler alternativa utförare anlitas och
genom att enheter inom landstingen får möjligheter till större befogenheter
och större ansvar. Ett av det starkaste skälet till att faktiskt tillåta och
välkomna vinster i vården är att det drar till sig företag med
investeringskapital. Att förbjuda vinstintressen i denna verksamhet är
detsamma som att dränera vården på kapital och investeringar. Alla vet att
företag som går med vinst investerar i både kunnande och teknik samtidigt
som det genererar ett ekonomiskt tillskott till verksamheten.
6 Avtal inom akutsjukvården
En stor del av den specialiserade sjukvården kommer i framtiden att
flyttas från sjukhusen till vårdcentraler och till hemmen. Detta innebär att
sjukhusen blir mera av kunskapsföretag och mindre av institutioner.
Rådande hierarkier inom vården får stå tillbaka för teamarbete och ökat
informationsflöde mellan vårdgivare och patient. Framtidens sjukhus
kommer att innehålla flera entreprenörer och vårdgivare - fler olika
entreprenörer som tillsammans bildar en enhet inom sjukhusbyggnaden.
Landstingen skriver avtal med ett eller flera företag, kooperativ eller
ideella entreprenörer. Idag finns det ett par exempel på sjukhus som drivs
av privata entreprenörer, t.ex. Sabbatsbergs närsjukhus och Lundby
sjukhus i Göteborg. Det finns också exempel på hur
sjukvårdshuvudmännen skrivit avtal för delar av sjukhusverksamheten. I
regeringens proposition anges att förslaget ska omfatta driften av ett
akutsjukhus. Frågan om det innebär att även delar av verksamheten inom
sjukhuset även omfattas av vinstförbudet besvaras inte.
Sjukvårdshuvudmännen måste ange tydliga spelregler. Avtalen ska bygga
på principen om lika villkor oavsett driftsform. Det är också i avtalet mellan
sjukvårdshuvudmannen och vårdgivaren som kvalitetskrav m.m. ska
definieras.
När kommuner och landsting skriver avtal med entreprenörer är avtalstiden
vanligtvis 2-3 år, enligt den praxis som utvecklats. I propositionen står: "Den
nya begränsningen för landstingen när det gäller möjligheten att överlåta
driftsansvaret för akutsjukhus skall inte gälla pågående verksamhet." Det
kommer den dock att göra. Avtalet mellan S:t Görans/Capio och Stockholms
läns landsting löper ut den 31/12 2002. Och mot bakgrund av att regeringen i
propositionen skriver att "genom de föreslagna bestämmelserna är landstinget
emellertid förhindrat att beakta anbud från den som tidigare ansvarat för
driften om denne även fortsättningsvis avser att driva verksamheten med syfte
att skapa vinst" kommer regeringens proposition att påverka den nuvarande
verksamheten, och Capio kommer inte ha möjlighet att förlänga avtalet.
Enligt vår uppfattning vore det bättre att låta väljarna avgöra hur de vill ha
sjukvården organiserad.
7 Förändrad sjukhusstruktur
Begreppet akutsjukhus finns inte tidigare definierat. Regeringen har i
propositionen försökt sig på en definition och med utgångspunkt i denna
pekat ut 79 enheter i landet. Sjukvården, och i synnerhet den slutna
vården, är i en kraftig omvandling. Den teknisk-medicinska utvecklingen
går mycket snabbt. Men detta verkar regeringen helt ha missat. Idag görs
de avgörande akuta vårdinsatserna i ambulansen på väg till sjukhuset.
Prover skickas för analys till enheter utanför sjukhuset, kanske till ett
privat företag som har avtal med landstinget. Sjukhusen hyr in
specialistläkare till kliniken från ett bemanningsföretag, och patienten
eftervårdas vid ett sjukvårdshotell som kanske även det drivs i privat regi.
Sjukhus är numera ett nätverk av olika verksamheter med
högspecialiserad vård snarare än en byggnad med röda tegelfasader.
Allt fler medicinska insatser kan göras inom primärvården och utanför
storsjukhusen. Gränserna mellan den högspecialiserade akutsjukvården och
"lättakutverksamhet" är allt mer flytande. Lättare akuta besvär kan behandlas
vid "lättakuten" inom primärvården. Många av dessa sjukfall krävde tidigare
traditionell akutsjukvård. Tekniken och medicinen gör framsteg som för det
positiva med sig att vården kan komma närmare människorna.
Regeringen har i andra sammanhang givit signaler, visserligen efter
påtryckningar från Centerpartiet, att den gärna ser en ökad mångfald av vård-
givare inom den öppna vården. Den fråga man kan ställa sig är då varför det
är skillnad på att teckna avtal med privat vårdgivare med "lättakut" och
dagkirurgi men inte med hela eller delar av verksamheten vid ett traditionellt
sjukhus. Vad händer om ett landsting väljer att skriva avtal med en privat
entreprenör som har möjlighet att öppna en akutmottagning vid ett av de
nuvarande privata sjukhusen?
För Centerpartiet är inte ägandefrågan det viktiga, utan att alla människor
får tillgång till god vård efter behov och inte ekonomiska resurser. Sjukhus
ska således även kunna drivas i privat regi. Det väsentliga är att de som
beställer sjukvård också ställer krav på kvalitet och tar reda på vad de får för
pengarna. Patienten vill ha bra sjukvård, och då är det ointressant om den
utförs i landstingets eller annans regi. Det är lika viktigt att uppmuntra ett
bykooperativ i Dalarna som att ge ett professionellt och seriöst företag
möjligheter att driva sjukhus i Stockholm. Dessutom är det de
förtroendevalda i länen som ska ha förtroende och ta ansvar för bedömningar
och beslut. I denna proposition väljer regeringen att peka ut en del av hälso-
och sjukvården. Följden blir att regeringen ger dubbla signaler - å ena sidan
säger den sig vilja uppmuntra privata entreprenörer men å andra sidan vill
regeringen hindra landstingen att skriva avtal med företag inom en annan del
av vården.