med anledning av prop. 2000/01:20 Nationell handlingsplan för att förebygga alkoholskador
Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om vikten av upplysning och information.
2. Riksdagen beslutar om avveckling av detaljhandelsmonopolet i enlighet
med vad som anförs i motionen.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om restaurangers öppethållande.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om marknadsföring och sponsring.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en ny svensk alkoholpolititik.
Inledning
Vi har länge hävdat att samhället har förändrats och att alkoholpolitiken
därför har nya förutsättningar. De nya förutsättningarna kan bara hanteras
med en väl underbyggd och hos folkets flertal förankrad alkoholpolitik.
Regeringens nationella handlingsplan för att förebygga alkoholskador visar
att betydande framsteg har skett vad beträffar regeringens syn på en modern
alkoholpolitik. Uppenbarligen har samhällsutvecklingen och debatten om
behovet av en ny alkoholpolitik som vi drivit satt sina spår. Regeringen inser
nu att arbetet mot alkoholens skadeverkningar måste ske mera målinriktat mot
vissa riskgrupper och storkonsumenter för att därigenom mera effektivt kunna
minska skadorna. Arbetssätt och metoder måste bli mera träffsäkra, med
fokus på dem som dricker mest och där skadorna är störst.
Vi har sedan länge hävdat att det bästa sättet att få ett bättre
förhållningssätt till alkohol är genom upplysning och information. Vi har
också hävdat behovet av punktnykterhet, att resurser koncentreras på
åtgärder för att minska risker för unga samt till att hjälpa missbrukare och
storförbrukare. Vi har betonat föräldrarnas oavvisliga ansvar för att de egna
barnen inte missbrukar alkohol. Vi har också påtalat behovet av förstärkt
kommunal tillsyn samt behovet av förutsättningslös forskning och
kompetensutveckling. Vårt mål har varit och är att minska alkoholens
medicinska och sociala skadeverkningar, samtidigt som dess otvivelaktigt
positiva sociala och livskvalitetshöjande effekter - när de brukas måttfullt -
bejakas.
Vi delar alltså i huvudsak regeringens ambitioner i många avseenden och
har inget att invända mot flertalet förslag, även om vi beklagar att de är
alltför
senkomna. Vi vill dock erinra om att framgång förutsätter en politik som inte
förbjuder, skuldbelägger eller driver skrämselpropaganda och som har till mål
att skapa goda konsumenter i stället för storkonsumenter. Det hjälper till
självkontroll, individuellt ansvar och lär ut nöjet av en måttfull
alkoholkonsumtion utan "pekpinnar".
En folklig förankring kräver att det goda bruket accepteras. Information
om alkohol och alkoholrelaterade skador måste således vara baserad på fakta
och kunskap.
En politik som främjar förbud, restriktioner och byråkratiskt krångel får
också människor att se på politiken med löje. Ny statistik visar att Sverige
tillsammans med Danmark, Finland, Storbritannien och Frankrike ligger i
topp när det gäller antalet 13-åringar och yngre som dricker sig fulla. Detta
trots vår restriktiva alkoholpolitik. Det gäller i stället att mobilisera
människornas egen ansvarskänsla - för sig själva och sin omgivning.
Tyvärr har nyorienteringen i regeringens syn inte sträckt sig så långt att
man genom skattesänkning och ökad tillgänglighet - genom avvecklande av
Systembolagets detaljhandelsmonopol - tar fasta på och stärker människors
vilja att stå emot det stora utbudet av svartsprit. Handlingsplanen innehåller
också onödig klåfingrighet vad beträffar marknadsföring och sponsring samt
öppettider på restauranger.
Bekämpa svartspriten
Det är numera allmänt erkänt att ungefär hälften av all sprit svenskarna
dricker inte finns med i den vanliga alkoholstatistiken. Den kan vara
illegalt tillverkad, smugglad eller lagligt införd av privatpersoner.
Motsvarande siffra för vin anses vara lägre och ligger sannolikt
någonstans över 20 procent.
Langare och organiserade kriminella gäng som säljer svartsprit försvårar
dessutom alkoholklinikernas arbete. Langarna vet när missbrukarnas sprit är
slut och kommer då med nya dunkar. Langarna tar reda på när kunden har
pengar, t.ex. när olika bidrag utbetalas.
Tillgången och det låga priset på den illegala spriten gör att missbrukarna
dricker mer, har betydligt längre missbruksperioder och får svårare att komma
ur sitt missbruk. Minst 50 procent av den alkohol missbrukarna dricker är
svartsprit.
Ungdomar är, med undantag för missbrukare, de som dricker mest
svartsprit. Den ökade tillgången till svartsprit gör att tonåringar enkelt kan
få
tag i alkohol.
Genom att inte resolut angripa problemet med svartsprit utan skjuta dem
på framtiden, fortsätter regeringen att göda den kriminella verksamheten.
I dag beskattas 40-procentig sprit med 200 kronor i Sverige. I Danmark är
skatten 130 kronor, en nivå som ändå är dubbelt så hög som i Tyskland.
Bordsviner kan köpas i Danmark till mindre än halva svenska priset och
detsamma gäller för öl. I Tyskland kan vin köpas för 10-15 procent av det
svenska priset och öl för en fjärdedel.
Varken hög alkoholskatt, restriktiv alkoholpolitik eller polisiära åtgärder
har kunnat stoppa den svarta marknadens tillväxt. Tvärtom växer den svarta
sektorn på grund av extremt höga alkoholskatter, förmyndaraktiga
begränsningar i tillgängligheten samt bristande satsningar på tull och polis.
Den förda politiken har även minskat medborgarnas förståelse för åtgärder
mot kriminell alkoholhantering och försummat insatser till direkt hjälp för
dem som har missbruksproblem. Detta har varit negativt både för laglydighet
och folkhälsa.
Den stora prisskillnaden mellan svart respektive beskattad alkohol dövar
de flesta människors samveten. Få svenskar tycker längre att det är ett särskilt
märkvärdigt brott att köpa svartsprit. Detta kan få förödande effekter för
samhällsmoralen i allmänhet och för skattemoralen i synnerhet. Regeringens
ensidiga fokusering på repressiva metoder mot den vanlige medborgaren
samtidigt som skattebelastningen behålls på nuvarande nivå gör det tyvärr
omöjligt att komma till rätta med problemen.
Flera utredare har rapporterat att man skulle kunna sänka skatten på
alkohol avsevärt, utan att konsumtionen behöver öka särskilt dramatiskt.
Handelns Utredningsinstitut tror t.ex. i en utredning på en total
konsumtionsökning med 10 procent om alkoholskatten halveras. Beräkningen
bygger på en sannolik ökning av öldrickandet och en nästan lika stark
minskning av spritkonsumtionen.
En annan beräkning som bygger på s.k. korspriselasticiteter, visar att
konsumtionen ökar eller minskar med 1,7 gånger den prisändring i procent
som sker på den legala marknaden. Det skulle i så fall betyda att priset på
sprit skulle kunna sänkas 60 procent utan att totalkonsumtionen ökar.
Naturligtvis måste en sådan undersökning sammanvägas med andra för att
hållbara slutsatser skall kunna dras. Färska rapporter som visar att färre
människor dricker svartsprit i dag än för något år sedan bekräftar vår
uppfattning att människor vill vara laglydiga men att ekonomiska faktorer är
ett hinder för detta. Orsaken till den minskade svartspritskonsumtionen anses
vara att människors ekonomi nu förbättrats vilket gör att något fler anser sig
ha råd att köpa den hårt beskattade systembolagsspriten. Detta talar för att en
sänkning av skatten på alkohol, precis som vi begär, inte skulle leda till en
totalt ökad konsumtion utan i första hand till en övergång från svartsprit till
legal alkohol.
Vi anser därför att alkoholskatterna skall sänkas enligt nedanstående:
En samtidig ökad tillgänglighet till legal alkohol genom att
Systembolagets monopol avvecklas, i första hand för öl och vin, skulle
sannolikt förstärka trenden från oregisterad till registrerad
alkoholkonsumtion. Dessutom måste polis och tull få förstärkningar så att
den kriminella verksamheten kan bekämpas effektivt. Genom att med
skattesänkningar minska vinsterna i den kriminella verksamheten
samtidigt som riskerna för hanteringen ökar kan svartspriten effektivt
bekämpas.
Att statens intäkter från alkoholskatter minskar för den sprit som i dag säljs
legalt är självklart, om våra förslag på sänkt alkoholskatt genomförs.
Samtidigt kan man dock förvänta sig att delar av den svarta marknaden blir
vit, vilket motverkar ett eventuellt skattebortfall. Många människor skulle
heller inte - med lägre alkoholskatter - tycka det är mödan värt att köpa
alkohol utomlands, vilket ger ökade skatteintäkter i Sverige.
Hur mycket samhället skulle tjäna på att genom en skattesänkning rycka
undan förutsättningarna för den organiserade brottsligheten kan omöjligt
kvantifieras i kronor och ören. Nedläggning av bryggerier och permitteringar
på andra bryggerier, vilket sannolikt blir ofrånkomligt om inte skatten sänks,
skulle även det medföra stora samhällsekonomiska kostnader.
Öppethållandetider, marknadsföring och
sponsring
Det är anmärkningsvärt att regeringen anser sig behöva skärpa reglerna
för restaurangers sena öppethållande. Detta måste ses som ren
klåfingrighet. Resultatet av dagens reglerade stängningstider är att de
flesta restauranger stänger samtidigt, vilket i sin tur medför en stor
ansamling av människor på gator och torg vid ett och samma tillfälle.
Detta resulterar alltför ofta i bråk och handgripligheter.
De nuvarande tidsbegränsningarna fyller enligt vår uppfattning inte någon
positiv funktion. Tvärtom har de försök som pågått i bl.a. Stockholm med
möjlighet för klubbar att ha öppet till klockan 05.00 givit mycket goda
resultat. Oroligheterna i city har minskat och strömmen av människor har
spridits ut under en längre tidsperiod, vilket underlättat polisens arbete.
Omfattningen av svartklubbsverksamhet har minskat.
Vi anser att det är angeläget att restauranger kan stänga under lugna former
efter det att alkoholserveringen har avslutats. Det måste dessutom vara bättre
att tillåta lagliga restauranger att ha öppet när och om det finns en
efterfrågan
- även för alkoholservering - än att genom skärpta regler driva fram en
expansion av verksamhet med svartklubbskaraktär.
Vi menar att reglerna om restaurangers stängningstider helt bör avskaffas
och att stängningstiden således skall vara en angelägenhet för respektive
restaurangägare.
Regeringen anser att åtgärder måste vidtas för att hindra att gällande
reklamregler kringgås. Det är framför allt lättölsreklamen i TV som bekymrar
regeringen. Det måste anses vara en märklig alkoholpolitisk åtgärd från
regeringens sida att angripa reklam för ett alkoholfritt alternativ då den
svenska marknaden ständigt nås av satellitburen reklam för såväl öl som
starksprit. Enligt vår mening måste det istället anses bra att sådan reklam
sker, som visar på lättöl som ett gott alkoholfritt alternativ. Följden av
skärpta
bestämmelser mot lättölsreklam blir endast att situationen för svenska
bryggerier, vilka är de som står för lättölsreklamen, försämras ytterligare i
konkurrensen med utländska bryggerier.
De åtgärder regeringen vill vidta kan alltså inte anses alkoholpolitiskt
befogade utan endast förorsakade av en otämjd vilja att lägga sig i och
reglera. Mycket tyder dessutom på att redan tillämpningen av de befintliga
svenska reglerna för alkoholreklam strider mot EG-rätten.
Vi kan inte heller finna någon alkoholpolitisk mening i att tillsätta en
särskild utredare med uppdrag att försöka begränsa sponsring inom idrotten.
Genom sponsring får idrottsföreningar ekonomiska möjligheter att driva sin
verksamhet bl.a. för ungdomar vilket kan nyttjas för att ge god information
om alkohol och dess skadeverkningar. Genom aktivt idrottande kan många
barn och ungdomar få en meningsfull fritid utan alkohol.
En ny svensk alkoholpolitik
Även om regeringens handlingsplan innebär ett påtagligt steg framåt för
en modern alkoholpolitik, saknas fortfarande en tydlig attitydförändring.
De alkoholpolitiska målen ligger fast. Den totala alkoholkonsumtionen
bör sänkas. På flera punkter annonseras t.o.m. en skärpning av den
restriktiva alkoholpolitiken. Det gäller bl.a. reklam och öppettider på
restauranger. Viktigast är kanske vad som inte görs; det blir åtminstone
inte i nuläget några sänkningar av alkoholskatten. En åtgärd som vi vet
skulle minska svartspriten och motverka kriminalitet.
Inte minst är de ekonomiska ramarna - som i praktiken sätter gränserna för
det offentligas bidrag till information och upplysning - alltför snålt
tilltagna. I
vårt budgetalternativ har vi föreslagit en förstärkning av
informationsinsatserna genom överföring från bidragen till
nykterhetsorganisationerna. En sådan överföring ligger väl i linje med
önskemålet om en nyanserad och oberoende informations- och
upplysningsverksamhet.
Handlingsplanen präglas fortfarande av synen att den gamla restriktiva
svenska alkoholpolitiken är bäst i världen och eventuella förändringar i
liberaliserande riktning är olyckliga, men tyvärr ofrånkomliga.
Ett mer positivt synsätt och en större öppenhet för andra länders
traditioner måste till, särskilt om vi vill nyttja vårt ordförandeskap i EU för
att
påverka omvärlden. På flera håll i världen pågår arbete med att informera och
upplysa om alkoholen utifrån ett öppet och positivt perspektiv. Det främsta
exemplet är den kanadensiska provinsen Québec. Där har en omfattande
liberalisering av alkohollagarna kombinerats med ett omfattande
upplysningsarbete. Reformerna i Québec har nu följts upp i flera andra av
Kanadas provinser, med samma goda resultat som följd.
Även i Nya Zeeland har flera liberaliseringar gjorts under 1990-talet. De
senaste reformerna innefattar bl.a. söndagsöppet och försäljning av öl i
supermarkets där man tidigare bara fått sälja vin. I Nya Zeeland finns nu över
13.000 licensierade butiker för alkoholförsäljning, vilket är nästan dubbelt så
många som för tio år sedan. Alkoholkonsumtionen har gått ned under samma
tid trots att inköpsåldern har sänkts från 20 till 18 år.
Erfarenheterna från Kanada och Nya Zeeland visar sammantaget att man
kan liberalisera alkoholpolitiken och samtidigt genom informationsåtgärder
m.m. få till stånd en minskad alkoholkonsumtion. Ännu syns dock alltför få
spår av detta nya synsätt i den svenska alkoholpolitiken och regeringens
handlingsplan.