Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till sådan ändring att
försäkringskassan får det finansiella ansvaret för
rehabiliteringsutredningar och rehabilitering.
2 Förbättra rehabiliteringen och korta
sjukskrivningstiderna
2.1 Ge försäkringskassan budgetansvar för
rehabiliteringen
Enligt en promemoria från utredningen om den arbetsinriktade
rehabiliteringen (S1999:08) kommer aktiva rehabiliteringsinsatser allt
senare eller sällan. Endast 13 procent av de långtidssjukskrivna får
rehabilitering inom ett år. Enligt en kartläggning av utredningen inom
landets ortopedkliniker är den genomsnittliga väntetiden för bedömningar
7,2 månader.
En viktig anledning till de långa väntetiderna är att sjukvården har andra
prioriteringar än försäkringskassan. Medan sjukvården måste prioritera
livshotande sjukdomar är försäkringskassans uppgift att se till att sjuka
människor i arbetsför ålder blir arbetsföra igen. De långa väntetiderna i
vården innebär omedelbara kostnader för socialförsäkringen men även för
sjukvården på lite längre sikt då sjuktillstånden ofta förvärras under
väntetiderna. Situationen har försämrats under senare år och kommer
sannolikt att fortsätta att förvärras om ingenting görs mot bakgrund av den
ökade sjukskrivningen och i synnerhet långtidssjukskrivningen.
Samverkan mellan de olika huvudmännen har prövats i olika former.
"FINSAM", finansiell samordning mellan försäkringskassan och tolv
kommuner pågick mellan 1993 och 1997. Försöksverksamheten gav positiva
resultat i form av lägre kostnader och ohälsotal. Försöksverksamheten har
dock även visat att det är otillräckligt med enbart samverkan. Vår slutsats är
att samverkan måste ledas av en huvudman med budgetansvar, samtidigt som
andra åtgärder vidtas för att begränsa inflödet av sjukanmälningar.
Vi föreslår att försäkringskassan får detta budgetansvar. Det innebär att
försäkringskassan skall kunna köpa rehabiliteringstjänster av annat landsting
än det egna, av privat företag eller utomlands. Vi anslår 765 miljoner kronor
för detta ändamål.
På sikt är det även möjligt att låta privata försäkringsbolag konkurrera med
försäkringskassan om att tillhandahålla rehabiliteringsförsäkringar. Viktigt är
dock att försäkringsavtalet upprättas mellan arbetstagaren och
försäkringsbolaget. På så sätt kan försäkringen följa arbetstagaren när denne
byter arbetsgivare.
Vi har utvecklat vår syn på hur den arbetslivsinriktade rehabiliteringen
skall reformeras vilka åtgärder som behöver vidtas i en annan
kommittémotion (2000/01:Sf276) och tar här därför endast upp de delar som
berör försäkringskassan och dess finansiella resurser.
2.2 Ge försäkringskassan resurser att anställa mer
personal
En annan anledning till att den sjukskrivne får vänta på rehabilitering är
att försäkringskassorna inte hinner med att handlägga dessa frågor. I takt
med att sjukskrivningarna ökat har rehabiliteringsärendena lagts på hög
och personalen fått ägna sig åt rutinärenden som att betala ut sjukpenning.
Regeringen har trots olika löften ännu inte tillskjutit några extra resurser.
De 200 miljoner kronor som tillförs försäkringskassorna i nästa års
budget utgör inga nya pengar utan är en formalisering av tidigare praxis
att låta försäkringskassorna använda en del av anslaget sjukpenning och
rehabilitering för sin egen administration.
Vi vill anslå 235 miljoner kronor för att försäkringskassorna skall kunna
tillsätta 500 nya heltidstjänster.
2.3 Ekonomiska effekter av ny organisation och nya
resurser
Om väntetiderna minskar och fler människor får snabb rehabilitering
kommer kostnaderna för sjukförsäkringen och förtidspensionen att
sjunka. Utredningen "Rehabilitering till arbete" (SOU 2000:78) beräknar
att en krona i ökade kostnader för rehabilitering på sikt kan ge nio kronor
tillbaka i form av minskade sjukförsäkringskostnader och ökade
skatteintäkter när människor börjar arbeta igen.
I det korta perspektivet gör dock utredningen en mer återhållsam kalkyl.
Satsningar på 2,6 miljarder kronor första året och 2,7 respektive 2,9 miljarder
kronor andra och tredje året väntas minska sjukskrivningskostnaderna med
2,5 miljarder kronor första året och 4,5 respektive 6,5 miljarder kronor andra
och tredje året.
Vi tror dock till skillnad från Rehabiliteringsutredningen att det skulle göra
mer skada än nytta att bygga upp en ny administration för
rehabiliteringsfrågor med särskilda byråkrater för detta ändamål. Samma
förhållande gäller de nya och mer gynnsamma bidragsformer som
utredningen vill införa för dem som genomgår rehabilitering. Vi anser det
dessutom inte nödvändigt att - som utredningen vill - ge extra resurser till
rehabiliteringsforskningen. Det är viktigare att föra ut och använda sig av
resultaten av den omfattande forskning som redan bedrivs inom
rehabiliteringsområdet.
Vi beräknar att avsevärda positiva effekter kan åstadkommas genom att
tilldela försäkringskassan de extra medel för köp av rehabiliteringsutredningar
och rehabiliteringsinsatser på ungefär 765 miljoner kronor som utredningen
föreslår och en personalförstärkning på 500 heltidstjänster, i stället för 800
som regeringen föreslår, till en kostnad av 235 miljoner kronor. Sammanlagt
föreslår vi därmed att försäkringskassans resurser förstärks med en miljard
kronor. I vår budget räknar vi med att minskningen av kostnaderna för
sjukförsäkringen och förtidspensionerna uppgår till 1,5 miljarder kronor
första året och 3,5 respektive 5,5 miljarder kronor det andra och tredje året,
d.v.s. en miljard kronor mindre än vad utredningen räknar med att
åstadkomma med sina mer omfattande förslag till åtgärder.
3 Förbättra utbildningen av
försäkringsläkarna
Försäkringsläkarna (förtroendeläkarna) har funnits inom
försäkringskassorna sedan 1930-talet. Antalet var tidigare begränsat men
har kraftigt ökat från tio på 1960-talet till i dagsläget cirka 450.
Systemet innebär att en till försäkringskassan knuten försäkringsläkare
granskar att den intygsskrivande läkaren har gått rätt till väga, att denne kan
verifiera varför patienten fått ett sjukintyg. Därefter är det
försäkringskassans
handläggare som gör bedömningen om patienten skall sjukskrivas, med hjälp
av försäkringsläkarens granskning.
Försäkringsläkarna har förhållandevis skiftande bakgrund och mycket
olika arbetstider vid kassorna. En enkät genomförd inom kåren visar att man
efterlyser utveckling av enhetliga bedömningsmetoder, kompetensutveckling,
mer av externa kontakter samt en aktivare roll inom rehabiliteringsarbetet.
Försäkringsläkarna deltar i beslutsprocesser som omfattar
mångmiljardbelopp. Det borde därför vara ett naturligt krav att
försäkringsläkarna har någon form av utbildning inom försäkringsmedicin
samt att kvalifikationskraven är likvärdiga över hela landet. Det bör således
finnas nationellt tillämpade kriterier och rekommendationer vid nyanställning
av försäkringsläkare. En utvecklad försäkringsmässig utbildning och
forskningsverksamhet enligt riktlinjer som utvecklas mer i en annan
kommittémotion Bättre metoder vid sjukskrivning (2000/01:So364) kommer
att skapa grund för en bättre struktur gällande försäkringskassornas
användning och rekrytering av försäkringsläkare.
4 Våra förslag
Ge försäkringskassan det finansiella ansvaret för
rehabiliteringsutredningar och rehabilitering. Vid köer skall
rehabiliteringstjänster kunna köpas upp från andra landsting, privata
företag eller utomlands. Vi vill avsätta 765 miljoner kronor per år för
detta. Vi yrkar på detta i vår anslagsmotion (2000/01:Sf299).
Ge försäkringskassan resurser att nyanställa 500 personer som framför allt
skall ägna sig åt rehabiliteringsfrågor. Vi vill avsätta 235 miljoner kronor per
år för detta ändamål. Vi yrkar på detta i vår anslagsmotion (2000/01:Sf299).
Förbättra utbildningen av försäkringsläkarna och inrätta gemensamma
normer för tillsättningen av dem. Vi yrkar på detta i vår kommittémotion
Bättre metoder vid sjukskrivning (2000/01:So364).