med anledning av skr. 2000/01:59 En nationell handlingsplan mot rasism, främlingsfientlighet, homofobi och diskriminering
Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en personalistisk människosyn och värdegrund.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om familjens centrala roll i rättssamhällets uppbyggnad.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att värdegrunden skall kopplas till ett etiskt synsätt som bygger
på den kristna traditionen.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en nollvision som mål i arbetet för att motverka mobbning.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en nationell kampanj mot mobbning.
6. Riksdagen begär att regeringen ger Statens skolverk i uppdrag att vidta
åtgärder och göra riktade insatser mot "mobbning på grund av
trosbekännelser".
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om museernas betydelse i arbetet för att motverka
främlingsfientlighet och rasism.
8. Riksdagen begär av regeringen en utredning om ett diskrimineringsskydd
i grundlagen vilket skulle kunna användas för rättsligt grundade krav.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om kriminalisering av enskilds stöd till eller deltagande i rasistiska
och andra kriminella organisationer.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att avvägningen mellan å ena sidan religions- och
yttrandefriheten och å andra sidan behovet av skydd för minoriteter görs
med omsorg i samband med kommande lagstiftning.
11. Riksdagen beslutar att Ombudsmannen mot diskriminering ges ett
speciellt ansvar i opinionsbildningen mot diskriminering,
främlingsfientlighet och rasism.
12. Riksdagen beslutar att Ombudsmannen mot diskriminering skall vara en
myndighet underställd riksdagen.
Kristdemokratiska
utgångspunkter
Värdegrund och människosyn
Människan är ett mål i sig. Ingen annan människa får äga
henne eller på något sätt kränka henne. Det faktum att
människan i olika livsstadier och situationer eller på grund
av någon skada inte kan handla rationellt upphäver inte
hennes rationella natur. Denna människosyn brukar
beskrivas som att människan är en person, vilket innebär att
alla människor har samma absoluta och okränkbara värde
oavsett kön, ålder, social position, etnisk tillhörighet eller
sexuell identitet . Människovärdet är knutet till existensen,
inte till olika stadier eller situationer i den enskilda
människans livscykel eller till hennes förmågor eller
egenskaper.
Varje människa är således en person i och med att hon existerar, och som
person är hon född in i ett sammanhang av andra personer med ett ömsesidigt
beroende. Kristdemokratisk politik tar sin utgångspunkt i denna helhetssyn på
människan. Detta kallas för personalism. Utifrån en personalistisk
människosyn vill vi värna alla människors liv, frihet och värdighet. Vi vill
solidarisera oss med de svaga och förtryckta samt ansvarigt värna och förvalta
djur, växter och jordens resurser. Vi vill bygga demokratin på denna
människosyn och värdegrund.
Värdegrund och tolerans
Denna värdegrund bör även prägla beteendet medborgare
emellan. Tolerans är den medborgerliga och personliga
dygd, som innebär att man respekterar företeelser man inte
gillar eller personer som man av olika skäl inte är överens
med. Tolerans förutsätter egentligen ett eget
ställningstagande för något annat än det man tolererar.
Tolerans eller fördragsamhet mot något innebär en värdering
utifrån en etisk referensram. Denna värdering inbegriper
respekt men inte nödvändigtvis ett etiskt accepterande.
För att förstå begreppet tolerans bättre kan det delas upp i legal tolerans
och social tolerans. Den legala toleransen innebär att t ex en folklig
minoritets
rättigheter skyddas i lag. Minoriteten avviker från majoriteten på olika sätt,
men deras rättigheter är lagfästa. Med social tolerans avses en respekt för alla
människor oavsett åsikter, kön, ålder, social position, etnisk tillhörighet
eller
sexuell identitet .
Människosynen och värdegrunden är alltså grunden för tolerans. En kristen
människosyn och värdegrund ger skäl för respekt för olika åsikter, empati och
solidaritet, för ett engagemang och ansvar som sträcker sig utöver
egenintresse, familjeband, kön, etnicitet, religion, o.s.v. På denna
människosyn och värdegrund byggs den tillit människor emellan, som i sin
tur är en förutsättning för att såväl personliga som större konflikter ska kunna
lösas på fredlig väg. Om inte denna värdegrund ständigt poängteras, prövas
och vårdas riskerar den att undergrävas och förtvina. Därmed bereds plats för
maktmissbruk, elitism och i förlängningen någon form av intolerans och i ett
samhälle kanske diktatur.
En positiv följd av internationaliseringen är således en möjlighet till ökad
förståelse och social tolerans mot andra kulturer. Detta är något positivt som
måste bejakas, men det får inte bli ett uttryck för moralisk likgiltighet. Olika
kulturer kan föra med sig olika värden, som måste prövas utifrån t ex FN:s
deklaration om mänskliga fri- och rättigheter.
Samtidigt måste samhället vara vaksamt mot tendenser till intolerans, och
ta dessa på allvar. I en rättsstat får aldrig hot, hets, psykiskt och fysiskt
våld
eller förföljelse accepteras, inte mot någon av något som helst skäl.
Extremistiska gruppers hat och trakasserier exempelvis mot invandrare är
tyvärr verklighet i Sverige. Samhället är redan i dag vaksamt mot grupper
med rasistiska och främlingsfientliga drag genom lagen om hets mot
folkgrupp. Riksdagen har i detta fall gjort en avvägning mellan
yttrandefrihetsintresset och olika gruppers behov av skydd.
Att värna och stärka en etiskt medveten social tolerans i ett samhälle är en
viktig uppgift för varje medborgare i Sverige. För att människor i ett land
tillsammans ska kunna fungera, värna demokratin och skapa en god
samhällsgemenskap krävs att vi alla är aktiva medborgare som delar
grundläggande värden och kan visa varandra respekt och tolerans.
Familjens centrala roll
Ett rättssamhälles uppbyggnad är en långsiktig process som
förutsätter allmänhetens delaktighet och deltagande. Varje
insats i det uppbyggande som sker är unikt i sin
betydelsefullhet. Varje bärande värdesystem i ett
rättssamhälle bygger på en process av införlivande av
värden, värderingar och normer. Denna internalisering är
speciellt viktig de allra första åren under uppväxten och
fokuserar på familjens speciella ansvar. Familjens centrala
roll innebär att en i sin helhet god familjepolitik är en
grundläggande förutsättning för detta viktiga arbete. Detta
sker bäst genom att barn får växa upp i trygga familjer som
kan föra över normer och hjälpa barnen bygga upp en inre
kontroll som gör det lättare att stå emot frestelsen att bryta
mot de regler som bygger upp samhället.
Den preventiva huvudstrategin bör bygga på flera olika ansatser. Föräldrar
och andra vuxna som har ansvar för barnuppfostran är alltså en viktig
målgrupp i den effektiva politik som är möjlig att bedriva.
Etiken levandegörs i samspel med andra människor och införlivas så
småningom med vårt tänkande. Bäst fungerar den processen tillsammans med
personer vi älskar och har förtroende för. Det är därför föräldrarna är så
viktiga. De är i nittionio fall av hundra de som bäst förmedlar grundläggande
värden till sina barn. Men det kräver vardagstid tillsammans eftersom det är i
vardagliga situationer man löser konflikter och tränar samlevnad på ett
naturligt sätt. Kvalitet kan inte ersätta kvantitet när det gäller tid hur gärna
vi
än önskar att det skulle vara så. Mer tid för barnen har en rad positiva
följdverkningar för barnet. Familjens roll som etisk signalgivare och
uppbyggare av den inre kontrollen är av avgörande betydelse.
Skolan
En värdeförankrad skola
I ett samhälle som levt i en kristen kulturtradition i tusen år
har allmängiltiga kristna värden och värderingar blivit en del
av tänkandet. I kulturarvet ingår historia och tradition,
religion och livsåskådning, språk, etiska och moraliska
normer. Kulturarvet är också dynamiskt genom att det
ständigt berikas av nya upplevelser och erfarenheter och
kontakter med och inflytande från människor från andra
länder och kulturer. En viktig förutsättning för att kunna
respektera andras åsikter och kulturyttringar är att den egna
identiteten är stark. Skolan har en stor uppgift i att aktivt
kunna medverka till integration.
I läroplan för förskolan som riksdagen tagit beslut om uttrycks
värdegrunden mycket diffust då man nöjer sig med att tala om demokratiska
värderingar utan att det kopplas till något etiskt synsätt. I regeringens
skrivelse nöjer man sig återigen med att tala om värdegrunden på samma vaga
sätt. Kristdemokraterna anser att det är anmärkningsvärt att förskola och
grundskola idag har olika etisk värdegrund som bas för sina respektive
verksamheter. Vi anser att läroplanen för förskolan i likhet med läroplanen för
det obligatoriska skolväsendet ska hänvisa till den kristna traditionen i vårt
land och den etik som bygger på denna tradition.
Skolan bör tillsammans med föräldrarna föra samtal om vilka värderingar
som är viktiga att föra vidare till nästa generation. Skolan kan stödja
föräldrarna i att lära eleven att leva ett gott och rätt liv. Eleverna måste få
träning i att utifrån människovärdesprincipen fundera över s.k. etiska
dilemman för att på så sätt tränas till etisk reflexion i vardagen. Värdegrunden
måste finnas mitt i skolans vardag, och kopplas till den egna situationen och
det egna beteendet. Såväl samhälleliga företeelser som rastkonflikter och
mobbning kan ge upphov till etiska samtal.
Det är angeläget att den nya lärarutbildningen ger blivande lärare goda
möjligheter att arbeta aktivt med värdegrundsfrågor och etiska riktlinjer. I dag
kan en blivande lärare passera genom hela lärarutbildningen utan att arbeta
med begreppet värdegrund. Detta är oacceptabelt.
Mobbning - nollvision måste vara
målet
Kristdemokraterna anser att samhället har ett ovillkorligt
ansvar för att barn och unga skyddas från övergrepp och för
att de får växa upp i en trygg, utvecklande och värdig miljö.
Målet kan därför inte bara vara att minska mobbningen, utan
måste vara att inte något barn eller någon ung människa ska
utsättas för mobbning. I Sverige stadgar lagen skolplikt, och
i verksamheter som stat och kommun skapar för unga
människor får det inte råda minsta tvivel om att deras
trygghet och välbefinnande är en prioriterad angelägenhet.
Skolan är genom skolplikten ett obligatoriskt inslag i en ung människas
liv. En skolpliktig pojke eller flicka är i princip tvingad att infinna sig i
skolan
oavsett hur de själva uppfattar miljön. Möjligheterna att på formella vägar få
beslut eller åtgärder omprövade är mycket begränsade. Eleverna är således i
hög grad utlämnade åt skolledningens och den enskilda lärarens skicklighet,
omdöme och inlevelseförmåga. En obligatorisk skolgång ställer följaktligen
särskilt höga krav på skolans ambition att forma ett gott arbetsklimat. Man
behöver inte ha stor fantasi för att föreställa sig vad det innebär att
genomleva
sin skoltid med ständig ångest, otrygghet och dåligt självförtroende.
Mobbning berör inte bara den utsatta individen utan i själva verket våra mest
centrala grundläggande värderingar och rättigheter. En nollvision för
mobbningen är därför den enda rimliga målsättningen. Att slippa mobbning är
en rättighet för varje ung människa.
Vi anser att en del i mobbningen även är det språkbruk som idag många
gånger används speciellt mot flickor. Det är en kränkning i sig att behöva
utstå att bli kallad för hora eller att behöva höra könsord. Här måste skolan
visa klart och tydligt att det är helt oacceptabelt att man tilltalar varandra
på
liknande sätt.
I skrivelsen nämner regeringen att samtliga skolor har handlingsplaner
avseende mobbning. Detta är givetvis mycket positivt men har dessvärre inte
inneburit att mobbningen i någon nämnvärd omfattning har minskat.
Kristdemokraterna har tidigare efterlyst en nationell kampanj mot mobbning
och skolministern har utlovat en sådan. I regeringens skrivelse nämns dock
aldrig denna kampanj. Vi upprepar således vårt krav på en nationell kampanj
mot mobbning.
Enligt skrivelsen har Statens skolverk "fått i uppdrag att vidta åtgärder och
göra riktade insatser för att komma tillrätta med eventuella missförhållanden i
skolan när det gäller främlingsfientlighet, rasism och homofobi samt etnisk
och sexuellt relaterad mobbning". Kristdemokraterna anser att man i detta
sammanhang även bör lägga till "mobbning på grund av trosbekännelser".
Arbetsmarknad och
arbetsliv
Kristdemokraterna delar uppfattningen att diskriminering i
arbetslivet är ett allvarligt problem. Lagstiftningen mot
diskriminering och trakasserier är regeringens viktigaste
medel att motverka detsamma. Näringsdepartementets
mångfaldsprojekt Alla lika olika - mångfald i arbetslivet (Ds
2000:69) anger en antal förslag till förbättringar av skyddet
mot diskriminering som Kristdemokraterna ställer sig
bakom. Vi välkomnar en lagstiftning mot
åldersdiskriminering, som nämns i regeringens skrivelse.
Förra året motionerade Kristdemokraterna i en
riksdagsmotion om att utreda en sammanslagning av
rättighetsombudsmännen (2000/01:K266). Riksdagen
beslutade i denna del i enlighet med motionen.
Både Ds 2000:69 och den interna utredningen i Näringsdepartementet
Kompetensparadox? Hinder och möjligheter för att bättre tillvarata
kompetensen på arbetsmarknaden (Ds 2000:49) verkar peka på att det
existerar outnyttjade tillgångar på arbetsmarknaden och att dessa förblir
outnyttjade på grund av diskriminering. Kristdemokraterna delar till fullo
synen att diskriminering inte bara är ett övergrepp gentemot en människa utan
också ett ekonomiskt problem. På grund av diskriminering får personer med
stor potential inte komma till sin fulla rätt.
Arbetsmarknadens parter
Fackföreningar har ett ansvar för att kontrollera och
övervaka sina medlemmars intressen och se till att
diskriminering bekämpas. Arbetsmarknaden har dock
utvecklats på ett sätt som medfört att långt ifrån alla
arbetstagare idag är fackanslutna. Ytterligare några är inte
medvetna om fackets roll. Det är därför viktigt att kunskapen
om diskriminering inte bara är facklig utan allmängiltig
bland arbetstagare. Kristdemokraterna anser att det är allas
gemensamma ansvar att motarbeta och förhindra att
diskriminering och mobbning förekommer på
arbetsplatserna.
Kultursektorn
I skrivelsen räknar regeringen upp vilka uppdrag som de
centrala kulturarvs-institutionerna erhållit när det gäller
insatser särskilt mot främlingsfientlighet och rasism. Ett stort
problem är dock att ett stort glapp råder mellan uppdrag och
resurser. Det finns sedan länge både idéer och lust att
genomföra de verksamheter och projekt vid våra museer
som regeringen nämner i skrivelsen. Då kan det inte vara
rimligt att, så som det är idag på flera håll, det statliga
anslaget bara räcker till att betala hyra, personal och
säkerhetsanordningar. Detta är verkligheten för de
institutioner som har lokaler i s.k. ändamålsfastigheter.
Kulturarv handlar inte bara om konkreta lämningar utan också om ett för
ögat osynligt arv, en kärna av gemensamma värderingar och principer.
Historia och tradition, religion och livsåskådning är viktiga element i den
icke-materiella kulturella utvecklingen. Vi menar att museerna är en naturlig
plats för diskussion om människans förutsättningar, livsfrågor och
värderingar under olika tidsepoker både i Sverige och i andra delar av
världen. På detta sätt kan de bidra till att skapa fördjupad respekt för de
värden som är en förutsättning för demokratin. Förmåga till delaktighet och
upplevelse i varandras kulturer är ett viktigt vapen i kampen mot rasism och
främlingsfientlighet. Det arbetet är i högsta grad förknippat med historia och
känsla för kulturarvet i vid mening.
Att ha god kännedom om sitt eget kulturarv är både en förutsättning för att
bygga upp sin egen identitet och för att kunna respektera andras kultur och
värden. I mötet mellan kulturer krävs förståelsen för att kulturarvet inte är
givet en gång för alla, utan ständigt berikas av nya upplevelser, erfarenheter
och kontakter med och inflytande från andra länder och kulturer. Att värna
och värdera sin egen kultur och samtidigt bejaka mångfald och värdesätta
andra kulturer är förutsättningen för en positiv integration.
Museerna är en naturlig plats för diskussion om människans
förutsättningar, livsfrågor och värderingar under olika tidsepoker både i
Sverige och i andra delar av världen. Museernas arbete för att motverka
främlingsfientlighet och rasism kan därför inte nog poängteras. De skulle i
ännu högre utsträckning än i dag kunna bidra till att skapa fördjupad respekt
för de värden som är en förutsättning för demokratin. Detta arbete är i hög
grad förknippat med historia och känsla för kulturarvet i vid mening.
Lagstiftning
Ett samlat grepp om
diskrimineringslagstiftningen -
också i form av ett rättsligt skydd
även i grundlagen
Regeringsformen tillförsäkrar med smärre undantag endast
medborgarna fri- och rättigheter uppräknade i 2 kap. 1 §
regeringsformen i förhållande till det allmänna.
Medborgarna tillförsäkras däremot inte sådana generella fri-
och rättigheter i förhållande till andra enskilda eller andra
enskilda rättssubjekt (företag eller organisationer).
I denna del kan det inte anses råda full parallellitet mellan regeringsformen
och Europakonventionen. Denna konvention kan antas ålägga
konventionsstaterna viss skyldighet att genom lagstiftning trygga vissa fri-
och rättigheter även mellan enskilda.
Enligt vår mening vore det värdefullt att utreda om även fri- och rättigheter
mellan enskilda borde grundlagsfästas och inte som nu i huvudsak vara
inriktade på förhållandet mellan den enskilde och det allmänna. En sådan
grundlagsfäst rätt skulle stärka Sverige som rättsstat.
De s.k. målsättningsstadgandena i regeringsformens 1 kap. 2 § talar om
respekt för människans lika värde och om frihet och värdighet etc. Paragrafen
kan inte användas för rättsligt grundade krav i sig. Den pekar dock ut viktiga
mål och påverkar därmed indirekt tilliten och värdegemenskapen i samhället.
Det har hävdats att det inte är praktiskt möjligt att i en grundlag ta in en
generell reglering av skyddet för mänskliga fri- och rättigheter såvitt avser
förhållandet mellan enskilda. Detta påstående är en sanning med
modifikation. I regeringsformens 2 kap. 3 § skyddas t.ex. medborgarens
personliga integritet i förhållande till automatisk databehandling, och såvitt
vi
kan konstatera gäller det inte enbart allmänna register. I 2 kap. 14 § RF
begränsas föreningsfriheten för sammanslutningar som ägnar sig åt förföljelse
av folkgrupp. Så nog är det möjligt att ta in regleringar av det slaget i
regeringsformen och grundlagen, dvs. mellan enskilda eller enskilda
rättsobjekt. Det är med andra ord mer en fråga om att vilja än att kunna.
Denna typ av frågeställning anknyter till frågan om diskrimineringsförbud,
som tidigare behandlats av riksdagen utifrån vissa motioner. Nu har
Författningsutredningen visserligen föreslagit formuleringar för dessa
områden, med koncentration på regeringsformens 1 kap. 2 §, dvs. de s.k.
målsättningsstadgandena. Sådana formuleringar blir opinionsbildande och är
förstås viktiga i sig, men de kommer inte att kunna användas som rättslig
grund i en rättslig process. Det är därför angeläget just utifrån perspektivet
om bl.a. diskrimineringsskydd att ett sådant skydd får bäring även mellan
enskilda, inte bara mellan den enskilde och det allmänna.
Det svenska skyddet för de mänskliga fri- och rättigheterna behöver vidgas
och förstärkas. Det behövs också ett tydligt diskrimineringsskydd för
människans integritet oberoende av religion, ålder, ras, hudfärg, kön, språk,
sexuell identitet, genetiska särdrag, börd, ekonomisk eller social ställning,
funktionshinder, etnisk eller politisk tillhörighet. Detta skydd måste vara
effektivt inte enbart i förhållande den enskilde och det allmänna utan
rättsstaten måste också tillförsäkra ett sådant skydd mellan enskilda.
Ett diskrimineringsskydd i grundlagen som kan användas för rättsligt
grundade krav bör utredas vidare.
Kriminalisera enskilds stöd till
eller deltagande i rasistiska
organisationer och annan
organiserad brottslighet
Den svenska värdenihilismen eller en allmän normlöshet har
fått påverka några generationer. Visst finns det allmänt ett
antal invävda värderingar som anknyter till synen på
människolivets okränkbarhet och varje människas unika
värde m m, men om dessa värden och värderingar inte
uttrycks explicit, dvs klarläggs, friläggs, utkristalliseras, för
de nya generationerna så riskerar dessa värden att så
småningom falla i glömska och konsekvensen blir till att
börja med öar av barbari; våldet får ett värde i sig,
medmänniskan bli värdelös etc. Människoföraktet i form av
rasism och nazism växer i denna skuggvärld. Det ger också
ett utrymme för våld, hot och utpressning från kriminella
grupper.
I den allmänna preventionen bör ingå klargörande signaler från
lagstiftarna. Ett sätt beskrivs av förre JK Hans Stark i SOU 1991:75. Den
innebär en kriminalisering av den organiserade rasismen. Denna rasism utgör
en verklig fara såväl mot enskilda personer och grupper som mot det
demokratiska samhället. De senaste årens händelser påvisar behovet av
förändringar. De starkska förslagen är betydligt effektivare än de populistiska
ropen på förbud mot rasistiska organisationer. Regeringen avvisade 1994
dessvärre förslagen från utredningen och lade bara förslag om att rasism
skulle utgöra en försvårande omständighet vid straffs utdömande.
Eftersom Sverige saknar en generell organisationslagstiftning är det svårt -
för att inte säga meningslöst - att direkt förbjuda rasistiska eller likvärdiga
organisationer. Eftersom det inte finns specificerade bestämmelser om ideella
föreningar så kan den förening som förbjuds idag snabbt återuppstå under
annat namn i morgon. Det är, som Stark föreslog, mycket effektivare att
kriminalisera det enskilda deltagandet i den typen av organiserad rasism. Ett
organisationsförbud skulle alltså snabbt förlöjligas i det praktiska arbetet.
I utredningen (SOU 1991:75) heter det att den föreslagna lagstiftningen är
riktat mot "sammanslutningar som strävar efter att med våld eller liknande
brottslighet mot person eller egendom förverkliga rasistiska syften" och det är
"den enskildes befattning" med sådana sammanslutningar som skall
kriminaliseras. Effekten på tryckfrihets- eller yttrandefrihetsområdet är om
"deltagande sker eller stöd lämnas i form av meddelande" i tryckt skrift eller i
andra medier som är reglerade i yttrandefrihetsgrundlagen. En
sammanslutning som t ex distribuerar utbildningsmaterial om rasistisk
förföljelse eller som uppmanar till våld eller hot mot viss grupp träffas av en
sådan bestämmelse. Observera också att kriterier för ingripande skall vara
någon form av våld, hot eller tvång. Det finns alltså invävt en rad distinkta
kriterier i förslaget.
Den organiserade rasismen är egentligen en yttring av det mer generella
begreppet organiserad brottslighet eller med andra ord kriminella
organisationer. De förslag som lades fram i SOU 1991:75 är med en vidgning
av begreppen tydligt användbara för att bekämpa även denna typ av
organiserad brottslighet.
Kriterierna för sådan kriminalisering är att en sådan sammanslutning skall
anses medverka eller uppmuntra till brottslighet som innebär hot, våld eller
tvång. Som synes är detta synsätt generellt till sina karaktär och omfattar inte
bara organiserad rasism. Analogin kan alltså användas att omfatta även det
vidare begreppet "organiserad brottslighet".
Enligt vår mening bör regeringen snabbt aktualisera en sådan lagstiftning
så att eventuella grundlagsändringar kan träda ikraft den 1 januari 2003.
Religions- och yttrandefrihet i
lagstiftningen
I skrivelsen på sid. 78 skriver regeringen att eftersom det
idag inte är straffbart att uttrycka hot eller missaktning mot
homosexuella som grupp, anser regeringen att det finns skäl
som talar för en kriminalisering av hets mot homosexuella
som grupp.
Kristdemokraterna har i motionen 2000/01:K267 framfört krav på ett
starkare skydd för de mänskliga fri- och rättigheterna och därmed ett tydligt
diskrimineringsskydd för människans integritet oberoende bl.a. av sexuell
identitet. Vi delar sålunda regeringens uppfattning att det är viktigt att
skydda
homosexuella som alla andra medborgare mot våld och hets.
Kristdemokraterna anser vidare att det är angeläget att avvägningen mellan
å ena sidan religionsfriheten och yttrandefriheten och å andra sidan behovet
av skydd för minoriteter görs med omsorg. Det måste vara möjligt att
offentligt diskutera olika livsstilar eller livsåskådningar. Det är därför
viktigt
att inte genom lagstiftning träda religionsfriheten förnär.
Myndighetsstrukturen
Avveckla Integrationsverket
Kristdemokraterna motsatte sig regeringens förslag att
inrätta en ny integrationsmyndighet. Utredningen som låg
till grund för förslaget underströk vikten av "en bred politisk
förankring av den nya verksamheten och med ett engagerat
stöd från regering och riksdag". Trots ett kompakt motstånd
från fem av riksdagens partier genomdrev
Socialdemokraterna beslutet att inrätta Integrationsverket
från den 1 juni 1998. Vi har i vår senaste budgetmotion
föreslagit att Integrationsverket helt avvecklas från den 1 juli
2001.
Kristdemokraterna anser att integrationspolitiken bör bedrivas på precis
samma sätt som jämställdhetspolitiken, dvs det är main streaming som skall
gälla. Det samordnande ansvaret bör ligga på Regeringskansliet med de olika
departementen. Vi kritiserade den tidigare ordningen som innebar att det
övergripande ansvaret för integrationsfrågorna låg på Kulturdepartementet.
Det är därför positivt att regeringen nu har flyttat dessa frågor till
Näringsdepartementet.
Alla verk och myndigheter skall ta fullt ansvar inom sina områden.
Länsstyrelserna och kommunerna ska ta det regionala och lokala ansvaret ;
redan nu har vissa länsstyrelser integrationsexperter. DO-ämbetet bör
förstärkas och få uppdrag att samarbeta med JämO.
De nyanlända bör inte heller placeras utan fritt få välja bostadsort. Vi
föreslår att systemet med förhandlingar och avtal med kommunerna
avskaffas. Stödet till den nyanlände bör följa individen i form av en
utvecklingspeng som fördelas av RFV och sedan betalas ut av
försäkringskassan. Därigenom ges individen och den lokala nivån ett större
ansvar.
I samband med avvecklingen av Integrationsverket vill vi istället att
Migrationsverket ansvarar för informationsfrågor till invandrare och
flyktingar.
Ombudsmannen mot etnisk
diskriminering - DO
Den kristdemokratiska grundsynen om alla människors lika
och absoluta värde innebär en skyldighet att ständigt och i
alla sammanhang ta avstånd från och motverka
diskriminering, främlingsfientlighet och rasism. Vi
kristdemokrater anser att Ombudsmannen mot etnisk
diskriminering bör ha ett speciellt ansvar och fungera som
motor i opinionsbildningen mot dessa företeelser. Vi anser
att DO bör vara en från regeringen fristående myndighet och
istället underställas riksdagen. Detta bör behandlas av den
utredning som nu utreder en sammanslagning av
rättighetsombudsmännen.