1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en samlad översyn av en rad samhällsfunktioner där
statsmakten har ett särskilt ansvar och som skulle kunna förbättra
situationen vad beträffar urbaniseringen och försvagning av
landsbygdens service uppmärksammas.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om upprättandet av en rättstrygghet som inkluderar rimliga krav
på nära samhällsservice med fullföljande av närpolisreformen.1
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att en långsiktig hållbar plan upprättas för landets
kommunikationer där särskilt vägnätet och - i förekommande fall -
tjälsäkring verkställs. 2
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att stimulera nyföretagandet för särskilt de små företagen
beträffande regler, riskkapital och en förändring som motverkar den s.k.
svarta arbetsmarknaden.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av en bilsocial utredning. 2
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att ungdomens utanförskap åtgärdas genom upprustning av
skolans funktion och bekämpande av alkohol och andra droger med
stimulans av ungdomars möjlighet till drogfri fritid. 3
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att goda förutsättningar ges för att stärka det ideella
folkrörelsearbetet. 4
8.
1 Yrkande 2 hänvisat till JuU.
2 Yrkandena 3 och 5 hänvisade till TU.
3 Yrkande 6 hänvisat till SoU.
4 Yrkande 7 hänvisat till KrU.
Motivering
Sverige har i snart 200 år levt i fred med andra länder och
naturkatastroferna har varit begränsade. I ett internationellt
perspektiv hör Sverige - och Norden - till den privilegierade
delen av världen. Vi har låg inflation och staten har fått -
främst genom ökade skatteintäkter - betydande
inkomstökningar. Det internationella samarbetet har främst
inom Europeiska unionen inneburit mycket. Den viktiga
miljöpolitiken och dess betydelse att samverka över
nationsgränserna har slagits fast.
Den positiva bilden av landets situation möter flera negativa motbilder, i
en del fall kan man tala om hotbilder. Dit hör den kraftiga urbaniseringsvåg
som drar över landet. I relativ styrka värre än 1960-talets s.k.
flyttlasspolitik.
Mer än 200 kommuner minskar i befolkningstal, mindre än 80 växer. Hela
befolkningstillväxten sker på mindre än 1/5 av landets yta. Norrlands inland,
Dalarna, Värmland, Dalsland, sydöstra Sverige töms på innevånare i aktiv
ålder och sysselsättningsökningen i dessa områden är praktiskt taget
obefintlig. Norr om Dalälven finns det endast en (1) kommun som växer. Vid
sidan av de 3 storstadslänen är det bara 2 län som ökar i befolkning. 17 län
minskar.
Stockholmsregionen har fått en tillväxt där såväl boende som
trafiksituationen tidvis är kaotisk. De senaste årens sysselsättningsökning har
gett 4 av 10 jobb till Stockholmsområdet trots att bara var femte innevånare
bor där. De många län som minskar i befolkning har fått en långt mindre
andel i sysselsättningstillväxten än deras befolkningsandel och skogslänen har
fått endast 7 % av de nya jobben trots att var femte innevånare i aktiv ålder
bor där. Värst drabbade är de norrländska inlandskommunerna som fått minst
del av tillväxten. Det gäller från Tornedalen ned mot Dalarna och Värmland
till norra Dalsland. Den minskade arbetslösheten beror endast i ringa
omfattning av att fler fått arbete men framför allt att många flyttat och
andelen förtidspensionerade är hög.
Rättsotrygghet och
utanförskap
Många kommuners försvagade skattekraft har medfört att
man haft svårt att upprätthålla sin service till medborgarna.
Inte sällan har statliga myndigheter och centrala politiker
okänsligt kritiserat kommunerna samtidigt som staten själv
försummat sin kärnverksamhet. Visst kan statsmakten ha rätt
att ställa krav på kommuner att följa lagstiftning och god
servicenivå men sådana tillrättavisningar ekar ihåligt då
staten själv eftersätter en anständig servicenivå för
medborgarna.
Några sådana eftersatta områden är:
- Inga nya vägbyggen startade de gångna året och en välbehövlig tjälsäkring
har uteblivit samtidigt som normalt vinterväder förorsakat långa
strömavbrott. Eftersläpningen på vägunderhållet synes fortsätta. Ingen
vågar nyetablera sig med dessa villkor.
- Närpolisreformen har inte fullföljts som förutsatts och polisverksamhetens
organisation har lett till att det tidvis har funnits nästan hela landskap som
vissa tider saknat polis i tjänst, vilket har inneburit att det varit "fritt
fram"
för brottslighet oavsett om det gäller skogslän, stora samhällen eller
stadsdelar som t.ex. Norra Botkyrka.
- Tingsrätter har lagts ned i "administrativ ordning" och flera medelstora
tingsrätter sammanförts i ett fåtal storregioner när det gäller
inskrivningsverksamheten som mångdubblat avståndet för många
medborgare. Rättstryggheten har urholkats.
- Statliga utredare har förordat en dramatisk försämring för postservice i
glesbygd. Postgirot säljs vid årsskiftet och samarbetet med Nordbanken
upphör.
- Kreditinstituten försvårar lånemöjligheterna av riskkapital för nystartade
småföretag eller företag i växande.
Den försämring av service som skett känner medborgarna
stor olust inför. En förändring som regeringen måste ta
ansvar för. Samtidigt som servicefunktioner för stora
områden har avlövats på personal har tjänstemannakadern
inom såväl regeringskansli som centrala domstolsverket
kraftigt ökat. Statliga satsningar på nyetablering av statlig
verksamhet på fältnivå verkar vara regeringens förslag liksom
flera systembolag och en stor innovation i landet av
internationellt kasinospel. I bägge fallen mänskliga
"spelbrickor" med socialt stora riskmoment.
Många ungdomar tvingas leva med utanförskap trots att vi aldrig tidigare i
ekonomiska termer har haft en så "påkostad" ungdomsgeneration. Det torde
finnas en rad orsaker till det: en ökad rotlöshet, ofta i spåren av
familjesplittring, och ett ökat kommersiellt tryck riktat till ungdom förstärker
de negativa tendenserna; alltfler slutar såväl grundskola som gymnasieskola
utan att ha de elementära kunskaparna i de basämnen som gör att man i
vuxenlivet kan fungera normalt; den slapphet som råder från kommunernas
sida beträffande profithungriga restauratörer som hårdexploaterar och
förstärker ungdomars alkoholkonsumtion - i många fall långt före tillåten
inköpsålder. Stat och kommun har alltmer accepterat att krogverksamheten
blivit mycket mer service- och näringspolitik och väldigt mycket mindre en
solidarisk socialpolitik. Den s.k. ölkulturen har med förödande kraft slagit
mot stora grupper i ungdomsgenerationen. Flera sociala instanser gör den
bedömningen att uppemot var 10:e ung människa aldrig kommer ut i
arbetslivet på grund av avancerade alkoholvanor under tonårstiden.
Fler jobb - färre arbetslösa
Fortfarande står nästan var 10:e medborgare i Sverige i
arbetsför ålder vid sidan av den reguljära arbetsmarknaden.
Trots att vi haft en flerårig god konjunktur har arbetslösheten
inte kunnat hävas. Regeringens uppsatta mål om andelen
öppet arbetslösa eller graden av sysselsättning har inte
förverkligats. Trots en god ökning senaste året är vi
forfarande långt under de sysselsättningstal som var gängse
under tidigare decennier. Industrin har under de senaste 15
åren tappat 300 000-400 000 jobb. Tillverkningsindustrin
sysselsätter långt under 1 miljon i dag i Sverige. De förlorade
jobben torde inte återkomma. Teknikförbättring och
rationalisering gör att produktionsökningen lätt hämtas hem
den vägen.
Den offentliga sektorn har genom den försvagade skattebasen i
massarbetslöshetens kölvatten tvingats till stora neddragningar. Trots
långtgående löften i valrörelser om motsatsen har 10 000-tals avskedats inom
vården. Inte på grund av arbetsbrist utan av brist på medel.
Den del som har vuxit på arbetsmarknaden är inom de nya teknikerna, IT-
satsningen och annan elektronisk verksamhet medan turistnäringen vuxit
alltför svagt.
En av de branscher som växt snabbast under senare år är
bemanningsföretagen. Från början var det framför allt inom kontorsservice
som sådana tjänster erbjöds. Makabert är att det så sent som under 80-talet
förekom att statsmakten släpade sådana företag inför domstol. Ofta var det
kvinnliga småföretagare som ställdes till svars för en verksamhet som inte föll
den dåvarande regimen i smaken. Ofta har kvinnodominerade verksamheter
haft rader av hinder, medan områden med manlig dominans har gjort det
möjligt att få både ROT-bidrag och applåder. Det innebär att kvinnliga
företagare haft betydligt svårare än sina manliga kollegor då man startat eget.
Det råder stor efterfrågan på t.ex. hushållsnära tjänster. Flera sådana
företag har startats och är trots ogynnasamma förutsättningar i snabbt
växande. Regelsystem men framför allt beskattning som belastar tjänsterna
sker på ett sätt som gör att många "vanliga inkomsttagare" inte har råd att ta
dem i anspråk.
Den principiella hållningen till sådan verksamhet har inom regeringen varit
tydligt splittrad. Några statsråd har hemfallit åt att göra det till en s.k.
pigdebatt. Detta trots att man helt bortsett från att flertalet företag som gått
in
i branschen har exponerat en professionalitet som inte sällan överträffar t.ex.
kommunal hemtjänst. Det är ingen tvekan om att den inre motsättningen som
synes råda inom regeringskretsen och LO:s inställning har medfört att frågan
inte är godtagbart löst.
Erkänn bilen
På det kommunikationstekniska området har det skett oerhört
många kartläggningar och utredningar om alltifrån
luftföroreningar till säkrare trafikleder. Detta har lett till
ställningstaganden från statsmakternas sida när det gäller att
främja säkra kommunikationer. En långtgående hög
beskattning av bilinnehav har möjliggjort en förhållandevis
stor satsning på kommunikationernas tekniska förbättring.
Däremot har det inte skett någon genomgripande
vetenskaplig utredning om vad kommunikationerna, och
särskilt då det dominerande trafikslaget, privatbilismen,
betyder för medborgarnas sociala och ekonomiska situation
samt hur bilen påverkar miljön i de glesare delarna av
Sverige.
I stora delar av vårt land är glesbygdsboendet så markant att det
omöjliggör kollektiva trafiklösningar. Förutom arbetsresor krävs egen bil för
äldre, sjuka och arbetslösa för att tillfredsställa deras dagliga behov av
varjehanda inköp. Barnfamiljerna har dessutom stora behov av ett eget
transportmedel för barnens transporter till och från förskola och
fritidsaktiviteter. Utvecklingen går mot allt fler kvinnliga bilförare - ofta
ensamstående med barn - vilket breddar bilden ytterligare.
Det vore av stort värde att en sådan totalbild förtydligas så att de politiska
besluten kan få en mer relevant utformning. I dag upplever många människor
att såväl attityder som obestyrkta påståenden om privatbilarnas vådor för
många medborgare känns omotiverade. De är i varje fall inte vetenskapligt
styrkta. Därför bör regeringen uppdra till regeringen att tillsätta en bilsocial
utredning.
Låt svart bli vitt
Skattemyndigheter kommer av och till med olika besked. Inte
sällan har de tydliga anvisningarna helt uteblivit. Man tecknar
avtal t.ex. med kommuner. Dessa svårigheter har i hög grad
medverkat till att vi har fått en stor andel som kan räknas till
den s.k. svarta marknaden. Riksskatteverkets chef har
framträtt i TV och förklarat att situationen håller på att bli
både omöjlig att kontrollera och allmänt ohållbar.
Bedömningen var att svartmarknaden nu torde uppgå till runt
40-50 milj kr, dvs mer än en svensk försvarsbudget!
Tydligt är att det är viktigt - och bråttom - att ta ett samlat grepp både när
det gäller regelverket och skattenivåerna. Det finns anledning att pröva
arbetsgivaravgifternas roll och undersöka möjligheten till en sänkt och
differentierad moms. Det skulle dessutom ligga i linje med vad ett par EU-
länder, Danmark och Frankrike, har gjort för att underlätta för motsvarande
verksamhet och återgå till korrekt skattemässig hantering. Den helt
dominerande delen av företag i branschen har varit angelägen om att t.ex. ha
korrekta kollektivavtal. Men man har mötts både av politiskt och byråkratiskt
ointresse och motstånd i sådan grad att en del företag gett upp. Detta med
erfarenheten att de flesta människor, dvs "vanliga inkomsttagare" inte är
beredda - eller kan - betala mer för sådana hushållstjänster än vad de själva
har i timlön. Att eftersträva ett system som innebär en timkostnad på knappt
100 kr synes vara rimligt. Detta sett mot dagens kostnad - om man uppfyller
alla skatte- och avgiftskrav - om en timkostnad av ca 250 kr.
Visserligen kan den okänslige iakttagaren enbart hänvisa till låg
skattemoral men omständigheterna är otvetydigt sådana att det lockar - ibland
tvingar - vanliga inkomsttagare att köpa servicetjänster som ligger utanför
lagen. Till detta kommer att de som är engagerade i verksamhet som t.ex.
hushållsnära tjänster ofta är gruppen nya svenskar eller medborgare som har
en allmänt svag ställning på arbetsmarknaden. De får utöver en högst måttlig
"svart betalning" vara med om socialt oanständiga villkor, dvs sakna
sjukförsäkring och inte kunna samla ATP-poäng.
Det vore angeläget att regeringen snarast kommer med en proposition som
möjliggör att också kompletterande köp av tjänster kan ske helt lagligt. Det
skulle dessutom underlätta för många yngre familjeförsörjare, ofta kvinnor,
som vill förena yrkesliv och familjeliv.
Uppmuntra klassiskt
folkrörelsearbete
Ett gott samhälle behöver såväl lagstiftning som ekonomiska
villkor så att de kan växa och ge människor ekonomisk och
rättslig trygghet. Men kampen för sådana rättigheter startade i
historisk tid och var före demokratigenombrottet i början på
1900-talet väl förankrad i de svenska folkrörelserna.
Klassiker var väckelserörelsen, idrottsrörelsen, nykterhetsrörelsen och den
fackliga rörelsen som växte sig stark kring förra sekelskiftet och utvecklade
en demokratisk beslutsprocess där inte minst unga människor skolades i
praktisk demokrati. Oavsett sociala eller ekonomiska villkor gav
folkrörelserna många möjligheter.
Senare tiders folkrörelser har tillkommit inom bl.a. miljö- och fredsarbetet
m.fl. organisationer.
Folkrörelserna drev på samhällsutvecklingen i reformvänlig riktning. Det
kan beskrivas som att man stod för den "konstruktiva protesten". Engagerade
människor inte bara pekade på brister i samhället, de visade också på vägar
för att undanröja sociala orättvisor och åstadkomma förändringar. Under
senare år har bl.a. fredsrörelsen, miljörörelsen och flera solidaritetsrörelser
spelat en betydelsefull roll som opinionsbildare.
Folkrörelsernas roll som historiska bärare av en social och demokratisk
förändring av samhället kan inte överskattas. En genuin folkrörelse är något
mycket mer än organisationsbildning. De ideella folkrörelsernas roll skiljer
sig väsentligt från t.ex. intresseorganisationerna som har andra uppgifter. Den
genuina folkrörelsen är en arbetsform där enskilda människor i gemenskap är
beredda att göra någonting som gagnar medmänniskan. Det synsättet behöver
mer komma fram i dagens samhälle och det är angeläget att statsmakten
uppmuntrar sådana insatser - inte genom att styra men väl genom att stödja.
Därför behöver arbetsvillkoren av och till ses över så att en positiv attityd
och
inte sällan högtidliga deklarationer kombineras med goda villkor för det
ideella arbetet. En viktig reform på detta område kunde vara att införa
avdragsrätt för gåvor till ideella organisationer.