med anledning av prop. 2000/01:79 Stöd till brottsoffer
Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att utgångspunkter för en strategi för stödet till brottsoffer skall
utformas.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av ytterligare förändringar i
förundersökningskungörelsen (1947:948) i syfte att öka brottsoffrens
delaktighet i rättsprocessen.
3. Riksdagen beslutar att andra meningen i 8 a § i regeringens förslag till
lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620) skall lyda: "Socialnämnden
bör härvid särskilt beakta att kvinnor, barn och ungdomar som är eller har
varit utsatta för våld eller andra övergrepp i hemmet kan vara i behov av
stöd och hjälp för att förändra sin situation."
4. Riksdagen beslutar om införande av en ny bestämmelse 1 a § av följande
lydelse i lagen (1988:609) om målsägandebiträde : "Har efterlevande
make, sambo, bröstarvinge, fader, moder eller syskon till någon som
dödats genom brott med hänsyn till sina personliga förhållanden eller
andra omständigheter behov av ett målsägandebiträde skall ett sådant
biträde förordnas när förundersökningen har inletts. För ett förordnande
enligt denna paragraf gäller i övrigt samma bestämmelser som för ett
målsägandebiträde åt en målsägande."
Propositionens förslag
Brottsofferutredningen avlämnade i mars 1998 sitt betänkande med
förslag till olika åtgärder för att förbättra stödet till personer som utsatts
för brott eller som riskerar att utsättas för brott. Vissa av utredningens
förslag har redan behandlats av regeringen och riksdagen och regeringen
tar nu i föreliggande proposition ställning till övriga förslag.
Regeringens ställningstagande utmynnar i lagförslag om att möjligheten
till målsägandebiträde utvidgas och att socialtjänsten får ett vidgat ansvar för
stöd och hjälp till brottsoffer. Vidare redovisar regeringen diverse
myndighets- och uppföljningsuppdrag kring utbildning, samverkan och
forskning.
Regeringen redovisar att den har för avsikt att ge Brottsoffermyndigheten
i uppdrag att tillsammans med Domstolsverket ta fram en plan för hur
vittnesstödsverksamheten skall kunna utvidgas till alla tingsrätter och
hovrätter. Regeringen aviserar ändringar i förundersökningskungörelsen,
bland annat om ökat ansvar för rättsväsendet att tillhandahålla information till
brottsoffer om vilket stöd som finns att få samt om åklagarnas
underrättelseskyldighet. Regeringen aviserar också en ändring i
besöksförbudsförordningen så att socialnämnd bör underrättas om en
domstols eller en åklagares beslut i ett ärende om besöksförbud när parterna
har gemensamma barn.
Beträffande särskilda forumregler för förföljda personer föreslår
regeringen vidare utredning och beredning, vilket också föreslås beträffande
ekonomisk ersättning till enskild som fått fingerade personuppgifter.
Slutligen aviserar regeringen en förordningsändring som innebär att ett
interimistiskt beslut om särskild företrädare för barn vid utredning om
brottsmisstanke mot vårdnadshavaren eller annan barnet närstående person
inte behöver expedieras omedelbart.
Strategi för stöd till brottsoffer
I propositionen anger regeringen att en viktig utgångspunkt för fortsatta
överväganden när det gäller stödet och skyddet för brottsoffer är
attitydförändringar, ökad kunskap och ett utvecklat samarbete.
Jag anser att detta är en mycket ofullständig utgångspunkt för diskussion
och beslut. Den absolut viktigaste grunden för brottsoffrens ställning är hur
brott beivras och brottslingar lagförs och döms. En överslätande och
förstående attityd gentemot brottsoffret kan aldrig helt ersätta det
samhälleliga stöd som faktiskt uttrycks genom att rimliga straff skall följa på
begångna brott. För ett bra arbete med att stärka och stödja brottsoffer behövs
ett kraftfullt, rättvist, förutsägbart och pålitligt rättsväsende.
På denna avgörande punkt har den socialdemokratiska politiken under
framförallt 1970- och 1980-talen varit förödande. Brottsoffren har inte bara
känt sig kränkta av brottet, utan även - och kanske ännu mer - av samhällets
tydliga ointresse för offret och förstående fokus på brottslingen och dennes
behov och önskningar.
Det är därför viktigt att dagens åtgärder blir konkreta och påtagliga och att
de inte bara handlar om prat och en klapp på axeln. Vi måste i det svenska
rättssamhället nu göra upp med det förflutna och ge brottsoffren och deras
anhöriga ett rejält och ärligt stöd.
I en strategi för att arbeta med brottsofferfrågorna måste därför ett mycket
tydligt samhälleligt ställningstagande för brottsoffret och mot brottslingens
gärning finnas med.
I strategin måste också ett helt nytt och bejakande synsätt på ersättningar
och skadestånd till brottsoffer anläggas. Dessutom måste lagstiftningen
utformas så att brottsoffer i större utsträckning kan påräkna andra människors
stöd vid och efter brott. Jag har till exempel - till skillnad från regeringen -
i
en annan motion föreslagit att underlåtenhet att bistå nödställd skall
kriminaliseras.
När det gäller barn som brottsoffer är det angeläget att också
uppmärksamma det faktum att barn många gånger är indirekta brottsoffer, till
exempel åskådare och åhörare utan möjlighet och förmåga att ingripa när
mamma misshandlas. I barnfamiljer där kriminella gärningar och beteenden
är ett ständigt inslag är barnen alltid en form av brottsoffer.
Jag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om utgångspunkter för en strategi för hur stödet till brotts-
offer skall utformas.
Utökad underrättelseskyldighet för åklagarna
Regeringen aviserar att den har för avsikt att utöka åklagarnas
underrättelseskyldighet enligt förundersökningskungörelsen (1947:948)
till att omfatta beslut om att åtal skall väckas.
Det är viktigt att på alla sätt öka brottsoffrens känsla av trygghet,
samtidigt som det är angeläget att se till att de känner sig delaktiga i den
aktuella rättsprocessen. I dag är det mycket vanligt att åklagare varken träffar
eller talar med målsäganden innan huvudförhandlingen äger rum. I
propositionen redovisas dock att riksåklagaren har för avsikt att utarbeta en
metodhandbok som bland annat skall behandla frågan om hur åklagarna bör
förhålla sig till brottsoffer före och i samband med huvudförhandling. Det
skall - enligt uppgift - i denna handbok tydligare framgå att en åklagare som
huvudregel alltid bör vara tillmötesgående om målsäganden vill träffa eller
tala med honom eller henne.
Jag anser att en träff eller ett samtal mellan målsäganden och åklagaren
inte skall vara målsägandens ansvar att aktualisera. Det borde ankomma på
åklagaren att ta initiativ till ett informationssamtal med målsäganden. I detta
samtal borde bland annat ingå att förklara rättsprocessen och de olika
aktörernas roller.
Mot den bakgrunden föreslår jag att riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om behovet av ytterligare förändringar
i förundersökningskungörelsen (1947:948) i syfte att öka brottsoffrens
delaktighet i rättsprocessen.
Socialtjänstens ansvar
Regeringen föreslår att socialtjänstlagen kompletteras så att det av
lagtexten framgår att socialtjänstens ansvar omfattar alla som har utsatts
för brott. Regeringen konstaterar samtidigt att denna komplettering inte
medför någon förändring i rättsligt hänseende, eftersom den som drabbas
av brott alltid kan vända sig till de sociala myndigheterna för att få stöd
och hjälp. Kommunens ansvar omfattar nämligen enligt socialtjänstlagen
redan i dag alla dem som utsatts för våld.
Regeringen redovisar att den nyligen införda bestämmelsen om att
socialnämnden bör verka för att kvinnor som är eller har varit utsatta för våld
och andra övergrepp i hemmet bör få stöd och hjälp för att förändra sin
situation tillkom som en följd av Kvinnovåldskommissionens arbete.
I och för sig torde även kvinnor ingå som behovsgrupp i den allmänna
lagformuleringen "alla som har utsatts för brott". Skall man behålla det
särskilda omnämnandet av att socialtjänstens ansvar särskilt skall beakta
kvinnors behov i paragrafen bör enligt min mening även barn och ungdomar
särskilt nämnas. Barn och ungdomar bör nämnas av två skäl. För det första
kan de vara utsatta för direkt våld eller hot om våld i familjen. För det andra
kan de också anses vara brottsoffer när den ena eller båda föräldrarna eller
vårdnadshavarna eller andra närstående drabbas av våld. Regeringen uttalar ju
också i propositionen att socialtjänsten särskilt bör uppmärksamma "barns
utsatta situation när det förekommer våld i familjen" - dock utan att detta
leder till något lagtextförslag.
Jag föreslår att riksdagen beslutar att andra meningen i 8 a § i regeringens
förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620) skall lyda:
"Socialnämnden bör härvid särskilt beakta att kvinnor, barn och ungdomar
som är eller har varit utsatta för våld eller andra övergrepp i hemmet kan vara
i behov av stöd och hjälp för att förändra sin situation."
Efterlevandes rätt till målsägandebiträde
Brottsofferutredningen föreslår att rätten till målsägandebiträde bör
utvidgas till att avse även vissa efterlevande som inte direkt intar
målsägandeställning. Flertalet av remissinstanserna har tillstyrkt förslaget.
Motiveringen till förslaget är att en utveckling mot fler
målsägandebiträden för efterlevande, till exempel i den s.k.
Stureplansrättegången, i rättegången efter morden i Malexander och
brandrättegången i Göteborg, är rimlig. Utvecklingen går också hand i
hand med den utveckling som skett i rättspraxis vad gäller närståendes
rätt till ersättning för psykiska besvär som utgör personskada.
Det är rimligt med en utveckling mot att även de närstående till ett
brottsoffer är att betrakta som indirekta brottsoffer och att de därmed också
har rätt till stöd och hjälp. Detta har ju för övrigt även regeringen i grunden
insett eftersom man föreslår en utvidgning av socialtjänstens i lag uttryckta
ansvar för stöd och hjälp till brottsoffer.
Jag föreslår mot denna bakgrund att riksdagen - med avslag på
propositionen i berörd del - beslutar att 1 a § i regeringens förslag till lag
om
ändring i lagen (1988:609) om målsägandebiträde skall lyda: "Har
efterlevande make, sambo, bröstarvinge, fader, moder eller syskon till någon
som dödats genom brott med hänsyn till sina personliga förhållanden eller
andra omständigheter behov av ett målsägandebiträde skall ett sådant biträde
förordnas när förundersökningen har inletts. För ett förordnande enligt denna
paragraf gäller i övrigt samma bestämmelser som för ett målsägandebiträde åt
en målsägande."