1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om familjepolitiken.1
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om föräldraledighet.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om hemarbete och anhörigvård.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om män och jämställdhet.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om statliga arbetsgivare som förebild för ett jämställt arbetsliv.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ett barnvänligt arbetsliv.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om jämställdhetsmärkning.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om arbetstid.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om jämställdhet på universitet och högskolor.2
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om kvinnofrid och uppföljning av den nya fridskränkningslagen.3
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om arbetsskadeförsäkringen.4
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om könsspecifik märkning av läkemedel.5
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om färdtjänst för kvinnor.5
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om kvinnor och idrott.6
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om jämställdhet och bistånd.7
16.
1 Yrkande 1 hänvisade till SoU.
2 Yrkande 9 hänvisat till UbU.
3 Yrkande 10 hänvisat till JuU.
4 Yrkande 11 hänvisat till SfU.
5 Yrkandena 12 och 13 hänvisade till SoU.
6 Yrkande 14 hänvisat till KrU.
7 Yrkande 15 hänvisat till UU.
Inledning
Jämställdhet måste handla om att ge könen lika livschanser,
inte om att retroaktivt skapa statistisk könsrättvisa. Grunden
för jämställdhet är för oss kristdemokrater synen på alla
människors lika värde. Män och kvinnor ska ha likvärdiga
villkor, både formellt och informellt, för att kunna utveckla
sina liv. Jämställdhet är inte en kvinnofråga utan en
mänsklig fråga. Varken kvinnor eller män ska diskrimineras
på grund av sitt kön. De har lika värde och status. Varje
demokratiskt samhälle måste se det som en huvuduppgift att
undanröja de fördomar, strukturer, juridiska hinder och
traditionella föreställningar som försvårar och förhindrar
jämställdhet mellan könen. Detta gäller arbetsliv, familjeliv
och föreningssammanhang. Då handlar det inte bara om
lagstiftning utan även om opinionsbildning och
attitydförändring.
Jämställdhetsperspektivet ska genomsyra alla politikområden. Det innebär
att förslag och beslut måste analyseras ur ett jämställdhetsperspektiv för att
klarlägga möjliga konsekvenser för kvinnor respektive män.
Förutsättningarna för bra politiska beslut ökar när kvinnor och män finns
representerade i lika delar i alla beslutande församlingar. I Sverige kan vi
glädjas över världens mest jämställda parlament med 42,7 procent kvinnor.
Men fortfarande är männen i klar majoritet i många beslutande församlingar,
även i Sverige. Forskningen visar att kön med stor sannolikhet inverkar på de
politiska besluten. Det är alltså en viktig åtgärd att skapa förutsättningar för
bättre och bredare beslut som innefattar både mäns och kvinnors kompetens,
synsätt och prioriteringar.
Familjepolitik
Jämställdhet börjar i hemmet och barnen lär sig tidigt av sina
föräldrars könsroller. För att jämställdhet ska uppnås är det
viktigt, att både mans- och kvinnorollerna förändras och
möter varandra i gemensamt arbete för hem, familj och
samhälle. Historiskt sett har det varit kvinnorna som utfört
de flesta arbetsuppgifterna i hemmet som obetalt arbete.
Samhället har inte värderat hemarbetet med pensionspoäng
eller sjukförsäkringsförmåner.
För att få ett jämställt hemmaliv krävs att arbetet med hem och familj
synliggörs och att mannen och kvinnan delar på ansvaret för det. Idag arbetar
de flesta kvinnor utanför hemmet men utför ändå det mesta av hemarbetet. I
hushåll där både mannen och kvinnan förvärvsarbetar, använder kvinnan i
genomsnitt 15 veckotimmar mer än mannen till hemarbete. Heltidsarbetande
mammor med barn under 18 år arbetar i genomsnitt 74 timmar per vecka.
Åtta av tio svenskar anser att ansvaret för familjens uppehälle bör delas
lika mellan makar/sambor. Den faktiska verkligheten är dock att endast i
drygt var tionde familj delar paret lika på de tyngsta och mest tidskrävande
sysslorna när det första barnet kommer.
Vi kristdemokrater menar att jämställdhet är bra för barnen. Båda
föräldrarna har lika stort ansvar för barnens välbefinnande. Båda föräldrarna
har rätt och skyldighet att delta i barnens omvårdnad och fostran. Pappornas
betydelse när det gäller barns uppväxt och fostran har länge undervärderats.
Pappor måste uppmuntras till att ta aktiv del i sina barns liv. Barn behöver
såväl manliga som kvinnliga förebilder. Kristdemokraterna ser positivt på att
kommuner och landsting erbjuder alla föräldrar föräldrautbildning. Särskild
vikt ska vid inbjudan läggas på att informera om pappans viktiga roll.
Fenomenet med "den frånvarande pappan" utgör ett stort problem i en tid
med omfattande familjesplittring. Familjestabilitet bör vara ett politiskt mål,
i
första hand för barnens skull. Detta innebär att de övergripande
förutsättningarna för familjer skall vara så goda som möjligt. Lagstiftning och
sociala och ekonomiska stödformer bör utformas med utgångspunkt i att
stabila familjerelationer är bra och eftersträvansvärt. Föräldrautbildning och
familjerådgivning är exempel på förebyggande insatser där flera
samhällssektorer måste samverka.
Föräldraledighet
Undersökningar visar att många mammor och pappor skulle
vilja ägna mer tid åt barnen främst när de är små. Yngre män
uttrycker idag att de ser framför sig ett liv där det ryms tid
för både familj och yrkeskarriär. En jämnare fördelning
mellan förvärvsarbete och vård av barn skulle medföra
många positiva effekter när det gäller ökad familjestabilitet
och inte minst när det gäller förbättrad kontakt mellan
pappor och barn. Statistik visar dock att det är mycket få
pappor som är hemma längre tid än den lagstadgade
pappamånaden. 1998 tog kvinnorna ut 89,6 procent av de
360 dagarna i föräldraförsäkringen. Enligt uppgift är det
företrädesvis under sommarmånaderna som männen tar ut
föräldraledigheten. Andelen män med uttag av dagar har
dock ökat sett över ett tioårsperspektiv, från 23,1 procent år
1988 till 32,4 procent år 1998. Männen tog 1999 ut 11,6
procent av föräldrapenningen. Andelen som tog ut de tio
pappadagarna i samband med födseln har sjunkit från 86
procent till 73 procent under 1990-talet. Orsaken till den
nedåtgående trenden är inte klarlagd.
Kvinnor jobbar ofta deltid när barnen är små. Endast var tjugonde man har
någon gång av familjeskäl arbetat deltid mer än 6 månader i sträck. Många
pappor som vill vara föräldralediga eller arbeta deltid möter fortfarande en
negativ attityd från arbetskamrater och arbetsgivare. Här är det viktigt med ett
opinionsbildande arbete för att arbetsgivare ska betrakta föräldraledighet som
en kompetenshöjande verksamhet för individen och därmed uppmuntra
densamma. Goda förebilder finns inom privata näringslivet. Svenska Statoil
har en småbarnsföräldrapolicy som underlättar för medarbetare att arbeta
hemma. Många företag har också en föräldraledighetspolicy där man fyller ut
lönen för de som vill vara barnlediga. Det är glädjande att arbetsgivare ser
värdet av att medarbetare får möjlighet att umgås med sina barn. Mycket talar
för att dessa faktorer blir allt vanligare i takt med att det blir svårare att
rekrytera till många yrken.
Pappor bör inte bara förväntas ta ut "pappamånaden" i
föräldraförsäkringen utan uppmuntras till att dela övrig föräldraledighet med
mamman. Som arbetsgivare bör den offentliga sektorn vara gott föredöme
och gå före i arbetet att på olika sätt uppmuntra manliga anställda att ta
ledigt
med sina barn. Det förbättrar också på sikt kvinnors ställning på
arbetsmarknaden, om vård av barn verkligen blir båda föräldrarnas självklara
val. Även efter avslutad föräldraledighet måste samhället betrakta det som en
vinst att anställda lyckas förena arbetsliv och familjeliv på ett bra sätt med
t.ex. flexibla arbetstider. Fungerar familjelivet bra höjs också
prestationsförmågan på jobbet, vilket är en vinst för såväl arbetsgivare som
familj.
Stat och kommun bör tillsammans med de fackliga organisationerna ta sin
opinionsbildande roll på allvar för att kraftfullt förändra andelen
föräldralediga pappor och synen på föräldraledighet.
När barnomsorg utanför hemmet behövs, är det viktigt att föräldrarna har
möjlighet att välja det som passar barnets och familjens behov bäst. En viktig
jämställdhetsfråga är därför omfattningen av stöd till barnfamiljerna. Ett stöd
som utformas så att det blir ekonomiskt möjligt för såväl kvinnor som män att
prioritera barnen under de första åren är vad många föräldrar önskar. Därför
behövs en familjepolitisk reform som ger mer tid för barnen.
Kristdemokraterna delar inte regeringens uppfattning att maxtaxan leder
till ökad jämställdhet och att den ger familjerna större frihet att lägga upp
familjeliv och arbetsliv efter egna behov. Tvärtom skulle införande av en
maxtaxa i regeringens modell bli en oerhört styrande reform. Maxtaxan
innebär att alla andra val än offentlig barnomsorg starkt diskrimineras ur
ekonomisk synvinkel.
Regeringen klargör syftet med maxtaxan när man skriver: "I nuvarande
arbetsmarknadsläge, med en stigande efterfrågan på arbetskraft på många
håll, inte minst inom vård- och omsorgssektorn, skulle maxtaxan kunna bidra
till att sysselsättningen kan fortsätta öka och arbetslösheten minska." Barnens
och kvinnornas behov sätts i bakgrunden och arbetsmarknadens behov i
förgrunden. Det är uppenbart att regeringen avser att fler kvinnor ska arbeta
mer inom vården och därmed få mindre tid tillsammans med sina barn.
Kristdemokraterna avstyrker förslaget.
Hemarbete och anhörigvård
Hemarbete måste få ett meritvärde på arbetsmarknaden.
Hemarbete ställer stora krav på organisation,
simultankapacitet och ekonomisk planering. Hemarbete med
barn måste betraktas som den viktiga samhällsinsats det
faktiskt är. Även vid ansökan om inträde till högskolan
måste hemarbete betraktas som en merit. Hösten 1997 tog
Hälsohögskolan Väst i Vänersborg in en grupp studenter
med sådana meriter, men detta var en försöksintagning och
utgjorde ett undantag. Det måste bli en självklarhet att
samhället betraktar hemarbete som ett arbete jämförbart med
andra yrkesinsatser.
Ekonomiska beräkningsgrunder och teorier tar inte alltid hänsyn till
oavlönat arbete trots att det utgör en stor samhällsinsats. BNP-måttet omfattar
inte hemarbete. Därmed fångar detta mått inte en väsentlig del av det arbete
som utförs. Sverige bör ta initiativ till internationella överenskommelser som
gör att hemarbete kan ingå i eller komplettera BNP-måttet.
En speciell form av arbete i hemmet är anhörigvård. Detta arbete kan
också ske i annans hem. Anhörigvård utförs oftare av kvinnor än män. Inte
heller detta, ofta mycket krävande arbete, genererar pensionspoäng eller
värderas som meritgrund. Kristdemokraterna anser att detta måste förändras.
Män och jämställdhet
Det fokuseras alltmer på männens del i jämställdhetsarbetet.
Självklart innebär ett ökat deltagande av män i vård av barn
och hushållsarbete samtidigt en ökad möjlighet för kvinnor
till större satsning i arbetslivet. Det är viktigt med ett
opinionsbildande arbete för att arbetsgivare skall betrakta
föräldraledighet som en kompetenshöjande verksamhet för
individen och därmed uppmuntra densamma. Goda
förebilder finns inom privata näringslivet. Det finns företag
som har en föräldrapolicy som underlättar för medarbetare
att arbeta hemma, andra som fyller ut med lön upp till 100 %
för den del som fattas i föräldraförsäkringen. Detta ökar
oftast männens vilja att stanna hemma och ta ut
föräldrapenning under barnens första år.
Kristdemokraterna anser att varje blivande pappa ska erbjudas en
pappautbildning som en del i en föräldrautbildning oavsett bostadsort.
Mammor går i stor utsträckning redan idag på föräldrautbildning. Pappor har
en mycket viktig roll i sina barns liv. Föräldrautbildningen ska inte enbart
omfatta tiden före födelsen och småbarnsåren, utan strävan bör vara att
föräldragrupperna består genom åren. En förnyad eller förlängd
föräldrautbildning där man utbyter tankar och ger stöd åt varandra fyller en
viktig funktion också i tonårstid. För blivande pappor och mammor som
känner sig osäkra i sin nya roll kan en personlig mentor i form av en erfaren
förälder och tillika mogen vuxen erbjudas som samtalspartner. Såväl
föräldrautbildning som mentorskap kan organiseras via ideella organisationer,
landsting och/eller kommun.
Undersökningar visar att många föräldrar skulle vilja ägna mer tid åt sina
barn när de är små. Yngre män uttrycker idag att de ser positivt på att livet
rymmer tid både för nära relationer med deras barn och ett aktivt arbetsliv.
För barnets utveckling är det viktigt att stimulera pappan att ta ut så mycket
föräldraledighet som möjligt. Det är dock viktigt att mamman och pappan
själva kan besluta om vem som skall vara barnledig under vilken period.
Endast föräldrarna kan bäst avgöra hur de ska fördela föräldraledigheten.
Därför avvisar vi regeringens förslag om ytterligare en pappamånad.
Kristdemokraternas förslag om barnomsorgskonto/vårdnadsbidrag ger
pappor och mammor ökade ekonomiska möjligheter att ta tjänstledighet eller
förkorta arbetstiden under barnets tre första år. Förslaget ökar valfriheten för
familjer att kunna välja att vistas mer tid tillsammans med barnen.
Kristdemokraterna vill ha en väl utbyggd och kostnadsfri
familjerådgivning. Familjerådgivningen bör ha resurser att erbjuda
rådgivningssamtal i förebyggande syfte, inte bara i en krissituation. 1998
skilde sig 21 000 gifta par i Sverige, enligt SCB:s statistik. Ännu fler
sambopar flyttade isär vilket inte syns i statistiken. Vid många separationer
finns också barn i förhållandet. Var tredje 18-åring har idag föräldrar som
separerat en eller flera gånger. 25 procent av barnen har fem år efter
skilsmässan/separationen tappat kontakten med sin biologiska pappa. Detta är
mycket olyckligt såväl för barn som för pappor.
Den 1 oktober 1998 ändrades föräldrabalkens bestämmelser om vårdnad
m.m. (prop 1997/98:7 bet 1997/98:LU12). Ändringarna syftar till att bereda
vägen för en ökad omfattning av gemensam vårdnad och betona principen om
barnets bästa. Negativa konsekvenser av den nya lagstiftningen har
synliggjorts, där barnet kommer i kläm. Regeringen bör noga följa frågan om
utfallet av gemensam vårdnad utifrån perspektivet om barnets bästa.
Detsamma gäller växelvis boende, där studier just nu pågår.
Vid vårdnadstvister bör nämndemän av båda könen finnas företrädda vid
rättegången. Här kommer ofta olika synsätt till uttryck och den samlade
kompetensen från såväl manliga som kvinnliga nämndemän ger bästa
förutsättning för bra beslut
Avgörande för fortsättningen är ofta hur den första tiden efter en
skilsmässa gestaltar sig och vilka rutiner som då skapas. Vid tillfällen när
livet ställs på kant och kraftigt förändras kan det vara svårt att skapa
hållbara
strukturer. Ett stödprogram för pappor som stärker dem att bibehålla
kontakten med sina barn och att praktiskt kunna genomföra detta skulle för
många vara värdefullt. Programmet kan organiseras via familjecentrum eller
socialtjänst. Regeringen bör initiera en försöksverksamhet i några kommuner.
Arbetslivet
Svenska kvinnors förvärvsfrekvens ligger bland de högsta i
världen. Trots detta har vi en i europeiskt perspektiv mycket
könssegregerad arbetsmarknad. Kommuner och landsting
har i huvudsak varit kvinnornas arbetsmarknad. Många
kvinnor gör ovärderliga insatser inom vård, skola och
omsorg. Men den offentliga sektorn har blivit en
kvinnofälla. Kvinnors möjligheter till karriär och
lönestegring har begränsats, eftersom det inte funnits flera
arbetsgivare att välja mellan. Bemanningsföretagens inträde
på arbetsmarknaden samt en ökad privatisering inom
offentlig sektor har möjliggjort för bl a sjuksköterskor att
kunna välja mellan flera arbetsgivare och därmed höja sin
lön. Hela 70 procent av bemanningsföretagens anställda är
kvinnor. Vi ser positivt på mångfald, såväl ur brukarens som
ur arbetstagarens synvinkel.
Ökad konkurrensutsättning av verksamheter inom offentlig sektor, t ex
äldreomsorg och sjukvård skulle möjliggöra för kvinnor att bättre kunna
utveckla såväl omsorgen som vården som den traditionellt kvinnliga
arbetsmarknaden. Detta försöker regeringen stoppa genom att förbjuda att
sjukhus drivs av olika huvudmän. Maktfullkomligheten över kvinnors
arbetsmarknad manifesteras ytterligare genom detta förhållningssätt. Ingen
torde väl bättre än kvinnorna inom vården veta att omvårdnad och vård i
första hand är till för patienten.
Jämställdhet på arbetsmarknaden kan utvecklas effektivare om de viktiga
aktörerna engagerar sig för att stärka jämställdheten. Det går mycket bättre att
integrera ett jämställdhetsperspektiv på företagen om insatserna har direkt
anknytning till företagets behov och om besluten fattas gemensamt av
fackföreningar och ledning.
Ett bra exempel på hur man kan få olika aktörer att engagera sig i att ge
kvinnor ökade möjligheter att göra karriär inom vetenskap, teknik och
industri inom energisektorn är det EU-projekt som leds av Sydkraft. I
projektet samarbetar svenska och irländska arbetsmarknadsparter och företag.
Man satsar hårt på att ändra attityder och förhållningssätt, föra upp lika
möjligheter på styrelsernas dagordning och lägga fram förslag till särskilda
åtgärder och upplysningsverksamhet.
NUTEK:s rapport "Jämställdhet och lönsamhet" 1999 visar att
arbetsplatser där ett kön dominerar har lägre lönsamhet. Jämställdhet är alltså
lönsamt för företag! Undersökningen är gjord på 14 000 svenska företag. De
förändringar som krävs för att göra företag och organisationer mer jämställda
är oftast åtgärder som ökar hela personalens motivation. Bred
kompetensutveckling och decentraliserat beslutsfattande är exempel på detta.
Eftersom forskningen visar att jämställdhet lönar sig bör detta i framtiden
avspeglas i företagens rekrytering till ledande befattningar.
Jämställdhetslagen stadgar att alla företag med över 10 anställda måste
upprätta en jämställdhetsplan där bland annat arbetsgivare ska kartlägga
arbetsförhållanden, löneskillnader etc mellan könen. Endast 50 % av
företagen med mer än 10 anställda har en jämställdhetsplan.
Jämställdhetsplanernas funktion behöver utvärderas. Fyller de en funktion i
arbetet för ökad jämställdhet, eller är de bara skrivbordsprodukter? Ansvaret
vilar på såväl arbetsgivare som arbetstagarorganisationer att se till att
jämställdhetsplanerna blir verkningsfulla instrument i verksamheten.
Ett barnvänligt arbetsliv
En förutsättning för att både kvinnor och män ska ha
möjligheten att utvecklas i sin yrkesroll och samtidigt kunna
fungera i den viktiga föräldrarollen är ett barnvänligt
arbetsliv, alltså en arbetsmiljö där det ses som en
kompetenshöjning och en viktig samhällsuppgift att vårda
och fostra sina barn. Detta gäller både män och kvinnor.
Att det föds allt färre barn i Sverige, snart bara 1,5 barn per kvinna, är en
varningssignal. Kristdemokraterna menar att politiker, arbetsgivare och
fackföreningar tillsammans måste arbeta fram former för ett mer barnvänligt
arbetsliv. Regeringen bör ta initiativ till en kampanj på detta område som
inledning till ett mer långsiktigt arbete. Arbetet bör ske tillsammans med
arbetsmarknadens parter.
Kristdemokraterna anser att de ekonomiska villkoren för att ta hand om
barn måste vara gynnsamma. En generös föräldraförsäkring, möjlighet till
föräldraledighet i minst tre år med barnomsorgskonto/vårdnadsbidrag,
avdragsrätt för styrkta barnomsorgskostnader, tillgång till god barnomsorg av
olika slag som kan väljas efter barnets och föräldrarnas önskemål, är viktiga
inslag för kombinationen föräldraskap/arbetsliv.
Arbetstid
Sverige har en unik uppdelning mellan hushållsarbete och
lönearbete. Vi kristdemokrater vill se båda dessa kategorier
som lika viktiga för att livet ska bli en god helhet. Båda
arbetsmiljöerna tillför människan livserfarenhet, gemenskap
och trygghet. Båda behövs för att livet ska fungera,
praktiskt, socialt och ekonomiskt. Sett ur ett
livscykelperspektiv har de båda miljöerna olika stort
utrymme under olika tider. För att detta ska fungera på bästa
sätt måste arbetstiden kunna variera utifrån aktuell
livssituation. Detta kräver attitydförändring hos såväl
arbetstagare som arbetsgivare.
Kristdemokraterna menar att arbetstiden måste betraktas ur ett
livscykelperspektiv och ta hänsyn till de olika behov olika människor har.
Som 25-åring har man andra önskemål om arbetstidens omfattning än när
man är 40 eller 60 år. Arbetslivet måste vara förenligt med att vara förälder,
odla ett intresse, vara aktiv i föreningsliv, driva eget företag vid sidan om en
anställning osv. En annan viktig grundsten är att skapa möjlighet för ett
långvarigt deltagande i arbetslivet. Det minskande barnafödandet kommer att
ställa krav på ökat förvärvsdeltagande. Och de sista arbetsåren kommer att ha
stor betydelse för pensionens storlek i det nya pensionssystemet. Den
ekonomiska välfärdsförlust det skulle innebära om alla samtidigt skulle korta
sin arbetstid skulle drabba såväl den enskilde som företagen och nationen
Sverige.
Den enskilda människans olika önskemål under olika tider av livet gör att
centrala kollektivistiska lösningar måste anses högst otidsenliga.
Kristdemokraterna menar att arbetstidsfrågan bäst löses när arbetsmarknadens
parter själva tar ansvar för avvägningen mellan arbetsgivarens och
arbetstagarens intressen. Det kan ske i form av kollektivavtal eller lokala
avtal. Många tecken tyder på att arbetstidsförkortning såväl som
arbetstidsförläggning är, har varit och kommer att vara prioriterade i
kommande avtalsförhandlingar. Regeringens och dess stödpartiers ageranden
är med tanke på denna utveckling mycket förvånande. När människor själva
hittar bra lösningar ska inte staten lägga sig i och faktiskt desarmera
avtalssystemets legitimitet. Kristdemokraterna avvisar således en generell
lagstadgad arbetstidsförkortning.
Ett gott arbetsklimat kännetecknas av ett stort medinflytande för personal.
En av de allra viktigaste faktorerna för den enskilde är att få påverka
omfattning och förläggning av arbetstider.
Arbetstidslagstiftningen måste utformas så att arbetsgivare och
arbetstagare i ökad utsträckning lokalt kan fastställa arbetstiden efter sina
behov och önskemål. Kristdemokraterna ser positivt på regler som skapar
goda förutsättningar för parterna att i kollektivavtal finna väl balanserade
lösningar mellan verksamhetens och de anställdas krav.
För arbetstagaren är det positivt att, utifrån verksamhetens behov och
arbetslagets möjligheter, få förlägga arbetstiden på ett sätt som gör det
möjligt
att kombinera den med exempelvis studier, tid med barnen eller
fritidsaktiviteter. Obekväm arbetstid kan exempelvis för småbarnsföräldrar
vara tidpunkten för hämtning på daghem, för andra tidig morgon och för
ytterligare andra kvällar.
Även arbetsgivaren gynnas av en friare användning av arbetstiden.
Möjlighet till säsongs- eller efterfrågeanpassad arbetstid ökar chansen att
behålla arbetskraften i en konjunktursvacka eller vid minskad orderingång.
Då kan den totala arbetslösheten pressas ner och antalet sysselsatta öka.
Samfällda utvärderingar visar också att de anställdas engagemang och
ansvarstagande för verksamheten ökar när inflytandet över arbetstidens
förläggning ökar.
Staten och kommunerna bör föregå med positivt exempel när det gäller att
låta personalen på varje arbetsplats att utifrån sina och verksamhetens behov
påverka hur arbetstiden ska förläggas.
Ett ökat löneutrymme har under historiens skede till viss del tagits ut i
form av förkortad arbetstid. Så kommer att ske även i framtiden.
Kristdemokraterna ser positivt på att arbetsmarknadens parter förhandlar om
utökad semester. Vi avvisar dock tankarna på att lagstiftningsvägen förlänga
semestern med ytterligare en semestervecka. Semesteravtalen ser redan idag
olika ut därför att olika förbund prioriterat olika utifrån sina medlemmars
behov.
Forskning visar att stress kan vara positiv under begränsad tid, men vid
långvarig stress ökar risken för utbrändhet. Det är därför nödvändigt med en
längre sammanhängande ledighet för återhämtning. Idag föreskriver lagen rätt
till tjugofem semesterdagar. Vi föreslår att fyra veckor av den semester som
utgår enligt semesterlagen ska regleras enligt nuvarande lag, med uttag av
hela dagar och sammanhängande perioder. Betald semesterledighet utöver de
fyra veckorna vill vi ska kunna förläggas efter den enskildes önskemål och
verksamhetens behov. Denna del blir då möjlig att ta ut också som
arbetstidsförkortning per dag, per vecka eller per månad eller att spara till en
riktigt lång semester. För att öka individens frihet vill vi i detta avseende
förändra semesterlagen med ett tillägg i 10 § andra stycket om att betald
semester utöver fyra veckor ska kunna tas ut som arbetstidsförkortning.
Kvinnor arbetar deltid i betydligt högre utsträckning än männen. Flest
deltidstjänster finns inom offentlig sektor, hotell- och restaurang samt handel.
För andra kvartalet 1999 var det 9 procent av de sysselsatta männen som
arbetade deltid och 36 procent av de sysselsatta kvinnorna som arbetade
deltid. Deltidsarbetandet har legat relativt konstant från föregående år, och
trots att det i vissa branscher råder en stor arbetskraftsbrist kvarstår
problemet
med de deltidsarbetande som vill har högre sysselsättningsgrad. Enligt
statistiken från Statistiska Centralbyrån för andra kvartalet 1999 vill omkring
11 procent av de kvinnor som arbetar deltid ha en högre anställningsgrad.
Många av de deltidsarbetande klarar inte den egna försörjningen vilket är
skälet för att vilja öka sin anställningsgrad. Det är viktigt att de som så
önskar
får möjlighet att gå upp i anställningsgrad när tjänster ledigförklaras.
Offentlig sektor, såväl kommuner som landsting och stat, har ett stort ansvar
för att gå före och tillskapa heltidstjänster.
Lika lön för lika arbete
Vägen till ett jämställt samhälle är fortfarande mycket lång.
Inkomsterna fördelar sig mycket olika mellan könen och
skillnaderna bara ökar ju längre man arbetar.
1997 var männens medellön 19 600 kronor, medan kvinnornas var 16 200.
Av 89 yrkeskategorier som Statistiska Centralbyrån gått igenom är det bara i
tre som kvinnor tjänar mer än män: förskolärare/fritidspedagog, köksbiträde
och speciallärare. Lönesättningen avspeglar värderingar. Bakom dessa ligger
traditioner samt arbetsgivares och fackförbunds uppfattningar om olika
arbeten. Många olika faktorer styr idag löneutvecklingen - tillgång,
efterfrågan, löneläget på orten samt individuella prestationer. Kvinnor söker
sig ofta till ett begränsat antal yrken och arbetsplatser vilket leder till ett
utbudsöverskott som pressar ner lönen. Detta har hittills särskilt gällt vård
och
omsorg. Dessutom finns där nästan bara en köpare, nämligen den offentliga
sektorn. Bemanningsföretagen har något förändrat situationen.
Det är en anständighetsfråga att undanröja osakligt motiverade
löneskillnader. Det är en grannlaga uppgift med högsta prioritet.
Arbetsvärdering är en metodik där arbetsuppgifter jämförs. I ett
prejudicerande fall 1995 i Örebro beslutade Arbetsdomstolen att
arbetsvärderingen inte var tillräckligt genomförd och det blev ingen dom. Det
har hittills visat sig omöjligt att hitta ett arbetsvärderingsinstrument som
håller juridiskt. Självfallet bör man fortsatt pröva instrumentet, men också
sträva efter att hitta andra användbara metoder.
Arbetslivsinstitutets undersökning "Kvinnors och mäns löner 1997" visar
att den genomsnittliga löneskillnaden är något större mellan män och kvinnor
i offentlig sektor än i privat. Den visar också att löneskillnaderna mellan män
och kvinnor ökar med stigande ålder. Arbetslivsinstitutets undersökning visar
också att de genomsnittliga löneskillnaderna mellan kvinnliga och manliga
chefer upp till 29 års ålder är relativt små, sedan växer de. En förklaring är
att
yngre kvinnor väljer sektor och har en utbildning som är mer
konkurrenskraftig/mer lik männens. Av de kvinnliga cheferna är 9 procent
yngre än 30 år mot 6 procent av de manliga cheferna. Nästan 90 procent av de
yngre kvinnliga cheferna är anställda i privat sektor.
1999 erhöll JämO ytterligare medel för att möjliggöra en effektivisering
och rationalisering av verksamheten. Kristdemokraterna ställde sig positiva
till regeringens förslag om extra tilldelning till JämO förutsatt att de 2 nya
miljonerna skulle användas till att konstruktivt arbeta med att utjämna
löneskillnaderna för lika arbete. I JämO:s årsredovisning går det att utläsa att
området för diskriminering och arbetsvärdering har minskat sin andel medan
området information har ökat. Visst är information nödvändigt men med
tanke på återkommande rapporter om lönediskriminering mot kvinnorna samt
att få kvinnor återfinns bland näringslivet och den offentliga sektorns
chefsposter ställer vi oss frågande till JämO:s prioritering. Det är av största
vikt att arbetet med att konkret arbeta med diskrimineringsfrågorna prioriteras
kraftfullt.
Statliga myndigheter skall enligt regeringens budgetförslag arbeta mera
aktivt med jämställdhetsfrågor och lönefrågor. Dessa opreciserade
formuleringar motsvarar inte på något sätt kvinnors förväntningar om lika lön
för lika arbete. Lönerna i Regeringskansliet är synnerligen ojämlika. Den
senaste statistik som finns att tillgå (Andra kvartalet 1999) visar att bland
handläggarna i exempelvis Statsrådsberedningen tjänar männen drygt 6 000
kr mer per månad än kvinnorna.
I tabellen nedan redovisas medellönen för kvinnor och män i
personalkategorin "handläggare". Uppgifterna hämtade från
Regeringskansliets material för kvartal 2, 1999.
Tabell 1: (Departement Kvinnor Män Alla )
Det är inte för mycket begärt att den regering som ständigt
talar om att Sverige är världens mest jämställda land bör
föregå med gott exempel nationellt och internationellt. Vi
förväntar oss att åtgärder vidtas för att komma tillrätta med
dessa missförhållanden.
Jämställdhetsmärkning
Att förbättra kvinnans villkor på arbetsmarknaden är
sannolikt en av de största framtida politiska utmaningarna.
Vår starkt könsuppdelade arbetsmarknad motverkar
jämställdhet. Att arbeta med ett kvalitetskriterium för
jämställdhet, möjligt att utvärdera och att använda i
marknadsföring, är en väg att gå. Kriterierna skulle ställa
vissa krav på t.ex. jämställdhet i bolagsstyrelse,
företagsledning och produktion. Det är viktigt att en
jämställdhetsmärkning fokuserar på människan i företaget
snarare än på produkten.
Kristdemokraterna anser att JämO:s förslag om att kriterierna för
jämställdhetsmärkning borde innefatta hur personalpolicyn utformas är
intressant. En bra föräldrapolicy skulle vara ett av kraven för att ett företag
skulle kalla sig jämställt. Detta synsätt stöds även av projekt som genomförts
inom LO och TCO. Regeringen har tillsatt en utredning om
jämställdhetsmärkning. Kristdemokraterna menar att utredningen bör ges
tilläggsdirektiv när det gäller att också beakta en föräldrapolicy som ett
kriterium för jämställdhetsmärkning.
Hushållsnära tjänster
Genom statliga subventioner kan man reducera kostnaderna
för vissa tjänster riktade mot hushållen och därmed stimulera
till ökad sysselsättning och minskad svart handel. Ett sådant
system föreslås handla om hushållstjänster som utförs i
arbetsgivarens hem.
Regeringen har vid ett antal tillfällen gjort riktade satsningar till specifika
branscher, till exempel ROT-avdraget.
Om man vill skapa goda karriärmöjligheter för kvinnor är det viktigt att
utforma beskattningen så att det går att köpa hushållstjänster till ett rimligt
pris. Detta skulle få en rad direkta effekter. Det skulle leda till att långt
fler
tjänster i hushållet som är traditionellt kvinnligt arbete i hemmen får lika
skattemässiga villkor som de traditionellt manliga. Rimliga priser på
hushållstjänster skulle möjliggöra för de kvinnor som idag utför
hushållstjänster på en svart marknad att få riktiga jobb och därmed en
betydande trygghet i form av lön, pension, försäkringar osv. Det skulle bli
betydligt fler arbetstillfällen. Det skulle ge ungdomar en öppning på
arbetsmarknaden. Vidare skulle det underlätta för äldre kvinnor att stanna
längre på arbetsmarknaden samt underlätta för många av invandrarkvinnorna
att komma in på arbetsmarknaden.
Invandrarkvinnornas situation
Invandrarkvinnornas kompetens måste tas till vara. De
hamnar idag ofta sist i kön till arbete. I vårt land finns
mycket språkkompetens samlad, genom alla de personer
som kommit hit från andra länder. Den specifika
kännedomen om olika länders kultur är en ovärderlig
kunskap att använda inom t.ex. exportindustrin. Trots detta
låter vi speciellt invandrarkvinnorna vara utan fotfäste på
arbetsmarknaden. 1998 ligger sysselsättningsgraden, dvs
andelen sysselsatta av befolkningen 16-64 år, för kvinnor
med utländskt medborgarskap på 32,4 procent. En särskild
insats behövs för att inventera invandrarkvinnors specifika
kompetens som t ex kan vara till stor nytta för
exportindustrin. Dessa kvinnor bör sedan ges utbildning om
svenskt arbetsliv.
Näringsliv/regionalpolitik
Våren 1998 fattade riksdagen beslut om en ny näringspolitik,
där den regionala näringspolitiken knyts ihop med den
nationella. De regionala tillväxtavtalen (RTA) är ett
instrument för lokal och regional utveckling. Tillväxtavtalen
är en arbetsform som nu blivit permanent. Arbetet har inte
gått smärtfritt. Rollfördelningen mellan staten och
kommunerna upplevs som oklar. Företagens erfarenheter
måste bättre tas tillvara i kommunernas verksamheter. Det
upplevs idag på flera håll som om Länsstyrelsen helt
dominerat och styrt arbetet. Den demokratiska förankringen
i kommunerna är undermålig.
Det är viktigt att tillväxtpolitiken integreras med familjepolitik,
välfärdspolitik och jämställdhetspolitik. En nödvändighet är att såväl
kvinnliga som manliga synsätt tillförs processen. Tillväxtavtalen ger kvinnor
chans att delta i det regionala utvecklingsarbetet och inte bara vara föremål
för jämställdhetsåtgärder. Tyvärr har jämställdhetsperspektivet kommit bort i
den första etappen av arbetet med tillväxtavtalen. Kvinnor har varit
underrepresenterade i arbetsgrupperna och jämställdhetsperspektivet saknas i
många av de inkomna dokumenten.
Verksamheten vid Nationellt resurscentrum för kvinnor skall nu integreras
i tillväxtavtalen och bli en del av NUTEK:s ordinarie verksamhet. Resurs-
centrum arbetar för att stärka kvinnors inflytande i regionen och stärka
kvinnors ställning i samhället. Det totala antalet kvinnliga företagare ökade
med fyra procent under åren 1987 till 1997. Antalet företag som leds av män
ökade med drygt sex procent under samma period. Risken att försvaga
kvinnors möjligheter i och med den förestående integreringen får inte
underskattas. Kristdemokraterna anser att utvecklingen noga bör följas.
Kvinnor satsar ofta på små företag. Flertalet företag växer i den takt som
självfinansieringsfrågan medger. Ökad tillgång till riskkapital är en väsentlig
faktor för en positiv utveckling när det gäller kvinnors möjlighet till
företagande. Det förslag om entreprenörsfonder som utvecklats gemensamt av
Industriförbundet och NUTEK är angeläget att genomföra. Här ges också
privatpersoner förutsättningar att delta. Kristdemokraterna ser positivt på
utvecklingen av entreprenörsfonder.
Utbildningspolitik
Alla barn är unika. Skolan ska sträva efter att möta varje
barn utifrån dess särskilda behov. Skolan ska också ta
tillvara skillnader mellan pojkar och flickor i mognad,
värderingsmönster, språk och prestationer.
Jämställdhetsarbetet i skolan får aldrig ta sikte på att utjämna
biologiska skillnader mellan flickor och pojkar, utan istället
att skapa respekt för olikheter och att ge utrymme och lika
möjligheter för båda könen.
Skolan har en viktig roll att som ett komplement till föräldrarna förmedla
normer och värderingar till elever. Det är viktigt att aktivt förmedla att den
värdegrund som finns fastlagd i läroplanen har sitt ursprung i en etik som
förvaltas av kristen tradition och västerländsk humanism. Den handlar alltså
om alla människors lika värde, om att behandla sin kompis som man själv vill
bli behandlad osv. I värdegrunden finns också basen för att aktivt bekämpa
varje tendens till mobbning. Kristdemokraterna menar att en nollvision mot
mobbning måste införas. Alla barns rätt till en trygg skolgång och skolmiljö
måste säkras. Den könsrelaterade mobbningen i form av könsord etc. som
idag är vanligt förekommande på skolgårdar måste uppmärksammas som den
kränkande handling den är. Åtgärder för att förebygga och komma tillrätta
med den bör inrymmas i varje skolas åtgärdsplan mot mobbning.
Universitet och högskolor
Av de 65 700 som påbörjade en
universitets/högskoleutbildning läsåret 1996/ 97 var 57
procent kvinnor. Samma läsår var fördelningen av de
utfärdade examensbevisen mellan kvinnor och män ungefär
60/40.
Kvinnor fullföljer utbildningen och tar grundexamen i högre grad än män.
Men könsuppdelningen är tydlig. Hela 79 procent av dem som tog examen
1996/97 inom området undervisning var kvinnor. Men av dem som tog
examen inom ämnesområdet teknik och naturvetenskap var endast 29 procent
kvinnor, vilket trots allt är en ökning från föregående år.
Utredningen (SOU 1997:137)"Glastak och glasväggar?" pekar dock på att
det faktiskt sker en konsekvent förändring av yrkesval, även om det går
långsamt. Flertalet utbildningar har lägre grad av könsberoende idag än för tio
år sedan. En avvikande bild visar utvecklingen av bibliotekarier, farmaceuter,
psykologer och banktjänstemän, där det kvinnliga inslaget blivit alltmer
dominerande.
Högskolan har en viktig uppgift när det gäller att skapa ett mer jämställt
samhälle. Många av framtidens opinionsbildare och beslutsfattare inom både
privat och offentlig sektor finns idag på våra högskolor. Högskolan har därför
ett särskilt ansvar för att erbjuda studenterna de förutsättningar som krävs för
att attityder och normer skall förändras. Debatten har alltför ofta inriktats
och
fokuserats på ett kvantitativt synsätt på jämställdhet där könsfördelningen har
fått stå i fokus. Visst måste könsfördelningen förändras inom högskolan och
på många andra håll, men minst lika viktigt är att högskolan präglas av ett
jämställt tänkesätt och en jämställd arbetsmiljö.
I högskolornas jämställdhetsarbete bör jämställdhetsplanerna vara ett
viktigt inslag. Beklagligt nog saknar idag många högskolor en
jämställdhetsplan. Detta måste snarast åtgärdas. Planerna behöver idag dock
inte omfatta studenterna eftersom de inte omfattas av jämställdhetslagen. Det
bör ses som en självklarhet att studenterna skall åtnjuta samma rättsliga skydd
som anställda vid högskolan. Enligt undersökningar gjorda vid högskolor och
universitet är det oroväckande många av de kvinnliga studenterna som har
varit utsatta för någon form av sexuella trakasserier. Det är svårt att direkt
tillämpa jämställdhetslagen även för studenter eftersom det är en arbetsrättslig
lag, men det är rimligt att jämställdhetslagen används som förebild för att
införa en jämställdhetslagstiftning i högskoleförordningen. Regeringen bör
snarast återkomma till riksdagen med ett förslag om detta.
En högskolelärarexamen bör införas, där jämställdhetsfrågor och
genusperspektiv ingår.
Forskningsbetingelserna måste kunna formas så att hänsyn tas till kvinnors
och mäns specifika situation i samband med att de blir föräldrar.
En forskningsrapport från Förvaltningshögskolan i Göteborg visar att
endast sex procent av kurslitteraturen vid de undersökta institutionerna är
skrivna av kvinnor. Fem procent har författats av kvinnor och män
gemensamt och resten av män. Män och kvinnor skildrar med olika språk,
från olika perspektiv och med olika stoffurval vilket kan stimulera
studenternas tänkande och debatt. De största utgivarna borde ta ett större
ansvar för att främja jämställdheten genom tillgång till litteratur av såväl
kvinnliga som manliga författare i någorlunda goda proportioner.
Studiestödet/studiefinasieringen måste ses över så att inte ensamstående
med barn missgynnas i en studiesituation, utan att det är möjligt att fullfölja
studierna i kombination med aktivt föräldraskap. Kristdemokraterna förordar
en översyn av studenternas helhetssituation. Särskilt bör de ekonomiska
villkoren för studerande med barn samt ett mera enhetligt regelverk av
studiefinasiering vid gymnasiestudier belysas.
Inom forskningen är idag 10 procent av professorerna kvinnor, 24 procent
av disputerade forskare är kvinnor och 38 procent av doktorander är kvinnor.
För att öka kvaliteten och bredden i forskningen är det viktigt att andelen
kvinnor ökar inom dessa kategorier. Många kvinnor har dessutom ett stort
intresse för tvärvetenskaplig forskning, vilket är berikande för hela
forskarvärlden.
Annan utbildning
Kvinnor får ofta billigare och kortare
arbetsmarknadsutbildningar än män. Denna obalans måste
åtgärdas. Inte minst måste kvinnor beredas möjlighet till bra
utbildningar inom IT-sektorn. Lika många kvinnor som män
går utbildningar, men männen får toppjobben.
Arbetsförmedlingarna har en uppgift att matcha kvinnorna
på detta område. Kvinnorna måste få chansen att forma
framtidens IT-utbud i lika hög grad som männen.
Såväl kvinnor som män ska ha tillgång till ett livslångt lärande. Kvinnor
visar ofta ett större intresse för fortbildning och kompetenshöjning, ex
kunskapslyftet. En väg att stimulera kompetensutveckling är via
utbildningskonton. Kristdemokraterna föreslår att arbetstagare och
arbetsgivare skall få möjlighet att upp till en viss nivå avsätta pengar till
ett
avdragsgillt utbildningskonto. Under studietid skulle man kunna ta ut pengar
från kontot för att finansiera arbetsuppehållet. Det uttagna beloppet belastas
då med inkomstskatt. För den enskilde innebär utbildningskontot en utmärkt
möjlighet att genom skattefri avsättning själv välja tidpunkt för att utan
ekonomiskt avbräck genomföra studier. Anställda kan genom ett växande
konto själva söka efter lämpliga utbildningsvägar som ger möjlighet till nya
arbetsuppgifter, till avancemang och högre lön. Det ligger i den anställdes
eget intresse att finna utbildningar som leder till ett kunnande som efterfrågas
på arbetsmarknaden. Kristdemokraternas utbildningskonto skiljer sig avsevärt
från det system som regeringen antyder, även om någon exakt utformning
ännu inte finns, där det framförallt är arbetsgivare och fack som kommer att
styra den enskildes utbildning.
Den kunskap som förvärvats på arbetsmarknaden och i hemarbete bör
också värderas vid ansökan till utbildning eller anställning. En dokumentation
som erhålles genom provavläggelse hos ett valideringsinstitut är en åtgärd
som diskuterats i samband med att invandrares kunskap ska synliggöras.
Detta system bör kunna användas för alla medborgare. Förslaget bör utredas
närmare.
Makt och inflytande
Forskningen visar att beslutsfattares könstillhörighet med
stor sannolikhet inverkar på de politiska besluten. Det är
alltså en viktig åtgärd att skapa förutsättningar för bättre och
bredare beslut som innefattar både mäns och kvinnors
kompetens, synsätt och prioriteringar. Det är glädjande att
kvinnorepresentationen ökat i de politiska församlingarna.
Alla partier har ansvar för att den utvecklingen fortsätter.
Det är viktigt att den politiska ledningen i ett land är ett föredöme i
jämställdhetsfrågor, handling måste överensstämma med ord, i annat fall
tappar politiken och politikerna i trovärdighet. Jämställdhetsministern
kritiserar ofta näringslivet för att det finns för få kvinnor på beslutande
poster.
Det gör det extra viktigt att regeringen månar om måluppfyllelse för egen del.
Därför är det mycket anmärkningsvärt att av de 62 myndighetschefer som
regeringen utsett de senaste 12 månader är endast 17 kvinnor. Det har inte
förbättrat statistiken för myndighetschefer totalt, endast 1 av 4
myndighetschefer är kvinna. Detta är ett underbetyg åt en regering som har
ökad jämställdhet som ett högt prioriterat mål och som framhåller Sverige
som världens mest jämställda land.
Regeringen åberopar SCB:s statistik om att andelen kvinnor på chefsnivå
är högre i offentlig sektor än i privat. Det är ett märkligt påpekande med tanke
på att den procentuella andelen anställda i offentlig sektor till 80 procent är
kvinnor. Självklart bör detta avspeglas i antalet chefer. Dessvärre är andelen
kvinnliga chefer i offentlig sektor endast 50 procent .
Kvinnofrid
Den yttersta bristen på jämställdhet tar sig uttryck i det
ökande våldet mot kvinnor. Det är helt oacceptabelt att
kvinnor ska behöva leva med risken att utsättas för våld. I
betänkande 1998/1999:JuU3 beslutades om en ändring av
fridskränkningslagen. Det är tveksamt om dessa förändringar
är tillräckliga. Vi hävdade i enlighet med Lagrådets yttrande
att lagen om fridskränkningsbrott ger stora
tolkningssvårigheter. Det är otillfredsställande att
riksdagsmajoriteten stiftar lagar som innehåller uppenbara
brister och som inte blir det stöd för misshandlade kvinnor
som krävs. Den kommer enligt vårt förmenande inte att
förbättra villkoren för de drabbade kvinnorna. Från 1
oktober 1998 till 31 december 1999 polisanmäldes drygt
1000 kvinnofridsbrott. Endast 10 procent av de anmälda
brotten har gått till åtal. Detta visar på behovet av en tydlig
lagstiftning. Regeringen bör noga följa utvecklingen på detta
område.
Varje år anmäler 20 000 svenska kvinnor en man för misshandel. Endast
var femte anmälan leder till åtal. Polis, åklagare, socialtjänst och hälso- och
sjukvården brister fortfarande i rutiner och hantering av ärendena. Samarbetet
mellan myndigheterna behöver fördjupas och handläggningen bli effektivare.
Hela rättsapparaten måste arbeta snabbare. Polisens minskade resurser
innebär ett urholkande av rättssäkerheten, och därför anslår
Kristdemokraterna betydligt mer resurser till rättsväsendet i sitt
budgetförslag.
Välutbildade poliser med kunskaper om orsakerna till våldsbrott och om
hur våldet påverkar offret kan positivt bidra till kvinnans fortsatta agerande
och hennes möjligheter att bli av med det ständiga hotet om misshandel,
innan det är för sent. Både polis och åklagare kan fortfarande göra mycket
mer i arbetet med att bekämpa våld mot kvinnor. Den redovisning av en
inventering i 11 av 21 polismyndigheter som Rikspolisstyrelsen nyligen har
överlämnat till regeringen visar bl a att alltför stort ansvar läggs på den
enskilda polisen. Videokamera används endast i vissa polisdistrikt. Detta är
en bra metod för att säkra bevis under förutsättning att kvinnan inte motsätter
sig att bli filmad. Vikten av att dokumentera misshandelsskador kan inte nog
understrykas.
Droger ligger bakom mycket kvinnovåld. Två tredjedelar av våldsbrotten
mot kvinnor begås inomhus av en för kvinnan tidigare bekant person. Flera
misshandelsfall sker nattetid när krogarna stänger. När regeringen nu inför
lördagsöppet på Systembolagen ökar med stor sannolikhet också våldet mot
kvinnor och barn. Kristdemokraterna menar att det även fortsättningsvis bör
vara lördagsstängt på Systembolaget. Konsekvenserna av lördagsöppet måste
noga följas upp.
Antalet kvinnor som kommer med anknytning till en man i Sverige och
blir misshandlade har ökat kraftigt. Den s k tvåårsregeln, vilken försatt
kvinnorna i en tvångssituation, har tidigare kritiserats. Denna regel innebär
att, när en utländsk man eller kvinna kommer till Sverige för att gifta sig med
en svensk medborgare, får han/hon numera vanligen tolv månaders
uppehållstillstånd. Består förhållandet efter två år får kvinnan eller mannen
permanent uppehållstillstånd. Efter hårda påtryckningar från bl a
riksdagsledamöter har vissa förändringar skett i tillämpningen av regeln.
Frågan om tvåårsregeln är under utredning. Både Anknytningsutredningen
och den sk NIPU-utredningen har diskuterat förslag till förändringar. Vi vill
påpeka det angelägna i en skyndsam handläggning av frågan.
Den snabbt accelererande handeln med fattiga kvinnor och barn, idag allt
oftare från Östeuropa, till Västeuropas storstäder måste betecknas som en
sexualiserad slavhandel. Handeln anses omsätta 55 miljarder kronor årligen.
Straffsatserna för den som döms är relativt lindriga jämfört med
knarkhandeln. Här är det mycket viktigt att EU agerar kraftfullt för att kunna
ingripa mot brottsligorna.
Brottsoffer kan erbjudas livvaktsskydd. Det är en åtgärd som många
gånger upplevs som integritetskränkande. Det vore rimligare att
gärningsmannen får sin frihet beskuren. Lagen om besöksförbud är ett viktigt
skydd för kvinnor som hotas, förföljs eller trakasseras. De män som
överträder besöksförbudet bör förses med elektronisk fotboja, eller på annat
sätt få sin frihet inskränkt. Straffsatserna för män som överträder
besöksförbudet bör skärpas.
Alltför många män som förgriper sig på kvinnor får aldrig någon dom för
de brott de begår. Ett hinder idag är de bristfälliga rättsintygen. Ska någon
kunna dömas krävs att det finns bevis. Rättsintygen är ett sätt att säkra bevis.
Knappt en tredjedel av rättsintygen är användbara. Resten är av för dålig
kvalitet. Då kravet på objektivitet styr åklagarens arbete framstår betydelsen
av att kunna säkra bevis som avgörande. I början av läkarutbildningen ingår
ett avsnitt om rättsintygen. Det finns skäl att repetera detta när studenten har
nått en högre medicinsk utbildningsnivå och har en reell möjlighet att kunna
göra en bedömning av misshandelsskador, som kan vara svårtolkade. Vid
Rikskvinnocentrum, RKC, bedrivs forskning om sexualiserat våld. Där finns
ett unikt material samlat om kvinnor som utsatts för våld. Ett flertal kvinnor
kan följas under sjukhusvård och rättsprocess. Rättsintygens betydelse för
utfallen i domstol kan undersökas. Hälsoekonomiska studier kan göras för att
belysa samhällets kostnader för vården av misshandlade kvinnor.
En kvinna som utsatts för misshandel eller våldtäkt upplever ofta en
mycket svår psykisk press under en eventuell rättegång. Detta resulterar ofta i
att hon inte orkar fullfölja denna utan i stället tar tillbaka sin anmälan.
Kvinnor behöver därför stöd i sin utsatta situation. Kvinnan bör ges tillgång
till juridiskt biträde under hela förundersökningen och rättegången. Kvinnan
ska också erbjudas professionell psykolog- eller kuratorshjälp för att bearbeta
sina ofta traumatiska upplevelser.
Samhället måste tydligt markera att våld mot kvinnor är ett allvarligt brott.
Mannen som misshandlat eller våldtagit kvinnan måste under strafftiden få
behandling, psykoterapi/ gruppterapi, så att misshandeln eller våldtäkten inte
upprepas.
Den smutsiga hanteringen med barnpornografi måste motverkas även
genom innehavskriminalisering. Vi välkomnar den skärpning som skett i
lagstiftningen på detta område. Barn som utsätts för sexuella övergrepp, av
det slag som produktion av barnpornografi innebär, skadas allvarligt i sin
utveckling av den egna könsidentiteten och synen på det motsatta könet.
Vården
Vården måste mera medvetet beakta skillnaderna mellan
kvinnor och män. Dessa skillnader gäller såväl
ohälsomönster som medellivslängd. Det har visat sig att
kvinnor, med undantag av yngre, använder läkemedel i
högre grad än män.
Arbetsskadeförsäkringen
Försäkringskassorna i landet tolkar behovet av stöd för
rehabilitering för olika personer på olika sätt. I
budgetpropositionen för 1999 påpekades att kassans
samordning av den arbetsinriktade rehabiliteringen inte
fungerar tillfredsställande. Insatserna sker för sent och
rehabiliteringsutredningarna är bristfälliga. Allvarligt är
också att det är svårt att bedöma om de medel som
budgeterats för rehabilitering ger önskat resultat.
I TCO:s rapport om arbetsskadeförsäkringen framkommer att kvinnor har
dubbelt så svårt som männen att få en anmäld arbetssjukdom godkänd. Av
samtliga godkända arbetsskadefall berör endast 30 procent kvinnor. De
vanligaste orsakerna till psykosociala sjukdomar är högt arbetstempo/stress
och mobbning/trakasserier. Drygt två tredjedelar av anmälningarna på det här
området kommer från kvinnor. Varannan anmälan kommer från personer som
arbetar inom vård och omsorg.
Det statistiska underlaget vad gäller arbetsskadeförsäkringen är bristfälligt.
Riksförsäkringsverket är medvetet om behovet att dels förbättra statistiken,
dels höja kvaliteten på handläggningen av arbetsskadeärenden. RFV avser att
anordna seminarier för att öka kompetensen vid bedömning av arbetsskador
samt för att studera försäkringen ur ett könsperspektiv. Kristdemokraterna
anser att regeringen bör ge RFV i uppdrag att åtgärda
underlagsrapporteringen så att tillförlitlig statistik kan erhållas.
Könsspecifik märkning av
läkemedel
Läkemedelsforskningen har oftast mannen som norm.
Dessvärre står det idag helt klart att män och kvinnor har
olika symptom och olika vårdbehov vid en del
sjukdomstillstånd, bl a vid en hjärtinfarkt. Såväl läkemedels-
som vårdforskningen måste inriktas på både kvinnor och
män.
Flera studier har visat att kvinnor får fler läkemedelsbiverkningar än män.
Delvis kan förklaringen vara att konsumtionen av läkemedel är högre hos
kvinnor, doserna kan vara relativt för höga eller också rapporterar kvinnor
biverkningar i högre grad än män.
Mycket tyder på att läkemedelsmisslyckandena, bl a feldoseringar p g a
kön, inte är mindre i Sverige än i de länder där man genomför en könsspecifik
kartläggning
Den dokumentation som finns om hur läkemedel bör doseras bygger
huvudsakligen på s.k. kliniska prövningar av läkemedlen. Kunskapen om
vilka läkemedel som bör doseras olika till män och kvinnor är fortfarande
ofullständig. Först på senare tid har det blivit vanligt att analysera
resultatet
könsspecifikt. I USA finns lagstiftning om att ha könsspecifik representation
vid kliniska undersökningar. För att läkemedlet skall bli godkänt skall
materialet ha analyserats könsspecifikt.
I Sverige finns inte detta lagstiftningskrav. Kristdemokraterna menar att en
dylik lagstiftning behövs också i här. Läkemedel bör före
marknadsgodkännande normalt studeras på patienter som representerar hela
den population som avses bli behandlad med läkemedlet i fråga. Kunskap om
skillnader och erkännande av dessa kan leda till säkrare och mer effektiv
användning av läkemedel. Ett kvalitetssystem bör utvecklas för att påvisa
lämpligheten könsspecifikt. Den skulle vidare innehålla optimal
läkemedelsbehandling vid olika tillstånd. "Jämställd vård - olika vård på lika
villkor " (SOU 1966:133) berör frågan i kapitlet "Läkemedelsanvändning
bland kvinnor och män". Regeringen bör återkomma till riksdagen med
förslag i frågan.
Äldre
Äldre omsorgstagare, boende på kommunala
serviceinrättningar, har inkomster som ligger klart under
genomsnittet för åldrarna över 65 år. Många, varav flertalet
är kvinnor, får knappast något över. Många avstår idag från
exempelvis tandvård. Enligt Äldreuppdraget 97:8 hamnar
hela 30 procent under socialbidragsnorm redan före avgifter
för sjukvård och äldreomsorg. Räknar man efter avgifter för
sjukvård och äldreomsorg skulle jämkning vara aktuell för
mer än hälften. Kvinnornas utrymme var 61 procent av
männens enligt Riksförsäkringsverket år 1995, när
folkpension, garantipension och ATP räknats. 1997
konstruerade Konsumentverket en modell för beräkning och
bestämning av kommunens förbehållsbelopp. Här ansågs
inte ens kvinnor ha samma ekonomiska behov som män.
Kristdemokraterna förutsätter att denna modell inte används,
när avgifter beräknas i kommunerna. Män och kvinnor måste
behandlas lika också när de blir äldre.
Anhörigvård
Närståendevården utgör basen i vård- och omsorgsarbetet.
När de anhöriga har ökat sina hjälpinsatser är det framförallt
kvinnor som har berörts. Det gäller både äldre hustrur och
medelålders döttrar.
Enligt en dansk studie har äldre gifta män bättre hälsa än ogifta män,
medan äldre gifta kvinnor har sämre hälsa än ogifta kvinnor. När gamla
föräldrar börjar behöva hjälp är döttrarna oftast 50-65 år. I de här åldrarna
förvärvsarbetar 70-80 procent av kvinnorna. Det innebär att många
kombinerar sitt omsorgsansvar för föräldrar med förvärvsarbete. Vilka
psykiska påfrestningar det innebär vet vi mycket lite om, men vi vet att
medelålders kvinnor - men inte mäns - hälsa har försämrats under de senaste
åren. Medelålders kvinnor har haft valfriheten att förvärvsarbeta utan oro för
hur deras gamla föräldrar klarar sig. Idag när "valfrihet" står särskilt högt på
topplistan över politiska värdeord, innebär äldreomsorgens förändringar att
gamla människors och deras anhörigas valfrihet i praktiken hotas.
Kristdemokraterna menar att den fysiska och psykiska hälsan hos
anhörigvårdare måste tas på allvar. Det behövs studier och forskning kring
vad hälsokontroller, hälsovård och andra stödåtgärder innebär för
hälsotillståndet hos anhörigvårdare och för tryggheten i rollen. Regeringen
bör via Socialstyrelsen genomföra studier av detta slag för att återkomma med
förslag till riksdagen för att stärka anhörigvårdare.
Andelen äldre som får hemtjänst har halverats de senaste 15 åren.
Kristdemokraterna bedömer att denna utveckling gått för långt, hemtjänster är
efterfrågade av många äldre. De är nödvändiga för att äldre med
funktionshinder ska kunna klara sina dagliga liv. Det finns en stor efterfrågan
på praktiska tjänster idag, som inte blir tillgodosedda. I många fall tvingas
närstående - ofta maka - utföra uppgifter som hon egentligen inte har ork till.
Skattesubventionerade hushållsnära tjänster är ett förslag som
kristdemokraterna länge förespråkat och det skulle ge de äldre frihet att själva
bestämma vilken hjälp man bäst behöver.
Färdtjänst
Handikappombudsmannen har begärt in samtliga domar i
färdtjänstmål under 1998 från länsrätterna. Andelen bifall till
färdtjänsttillstånd är påtagligt lägre för kvinnor än män i de
två äldsta åldersgrupperna. Handikappombudsmannen kan
inte utesluta att det finns könsdiskriminerande faktorer i
domstolarnas tillämpning av färdtjänstlagen. Regeringen bör
uppdra åt Handikappombudsmannen att analysera orsakerna
till detta förhållande och därefter återkomma till riksdagen
med förslag.
Funktionshindrade
Verkligheten sammanfaller inte alltid med visionen när det
gäller jämställdhet för de funktionshindrade. I sin skrivelse
tar regeringen upp de olika initiativ man tagit för att
förbättra jämställdhetsarbetet på handikappområdet.
Verkligheten visar dock, att inte ens statens förlängda arm
länsstyrelserna har handikapplaner. Detta framkommer av
svaren i Handikappombudsmannens delrapport "Hur arbetar
länsstyrelserna med handikappaspekter på
jämställdhetsområdet".
Sedan 1995 finns jämställdhetsexperter på varje länsstyrelse i Sverige,
men på frågan om funktionshindrade uttryckligen omnämns i Länsstyrelsens
jämställdhetsplan (enligt jämställdhetslagen) var det ingen av de 18
länsexperterna som svarade att så var fallet.
Det är angeläget att följa upp hur beslut verkställs och vilka förändringar
det i realiteten blir för den enskilde. Vi ser fram emot att regeringen
presenterar sin aviserade plan för handikappområdet.
Som det helt riktigt påpekas har arbetet för jämställdhet trängts undan av
jämlikhetsarbetet när det gäller personer med funktionshinder. Den ena
diskrimineringen, den som handlar om kön, har inte blivit synlig därför att
den andra, den som handlar om funktionshinder, varit så iögonfallande. Köns-
perspektivet behövs också för att skapa en riktig bild av situationen. Vi menar
också att det är viktigt att i all utbildning lyfta fram handikappfrågor även
utifrån ett könsperspektiv.
Kvinnor och idrott
Det är viktigt att kvinnor och män, pojkar och flickor ges
likvärdiga möjligheter och förutsättningar att utöva aktiv
idrottsverksamhet. Kvinnoidrotten tilldrar sig fortfarande ett
betydligt mindre intresse än motsvarande idrott för män. Det
gäller såväl i massmedia som rent allmänt. Kvinnoidrotten
behöver en starkare ställning bl a vad gäller träningstider och
tillgänglighet till befintliga anläggningar. Fler kvinnor kan
och bör aktiveras inom idrottsrörelsen och därför är
rekryteringen av kvinnliga idrottsledare av största betydelse
för idrottens framtida utveckling.
Massmedierna, inte minst radio och TV, har ett oavvisligt ansvar när det
gäller att spegla kvinnoidrotten. Genom en bra redovisning av kvinnors
idrottsprestationer kan intresset för idrott öka genom att framförallt unga
flickor får kvinnliga idrottsutövare att identifiera sig med och inspireras av.
Arbetet med att påskynda idrottens jämställdhetsarbete är mycket viktigt.
Både mäns och kvinnors kunskaper, erfarenheter och värderingar bör tas
tillvara och påverka idrottens utveckling. Inom Riksidrottsstyrelsen och
övriga centralt verksamma organ råder sedan några år en jämn
könsfördelning. Idrottsrörelsen bör särskilt uppmärksamma
jämställdhetsaspekten vid fördelningen av det statliga stödet till idrotten på
olika nivåer. Kommuner måste också beakta detta vid sin fördelning av bidrag
till föreningar och organisationer. Det är uppenbart att
ridskolorna/ridklubbarna, vars utövare till största delen är tjejer, oftast har
svårare att hävda sina intressen gentemot de "manliga" idrotterna som fotboll,
ishockey m.fl. Liknande problem finns givetvis för andra kvinnodominerade
idrotter som t.ex. simning. Trots klara direktiv från Riksidrottsförbundet till
specialidrottsförbunden finns det en uppenbar risk att de kvinnodominerade
idrotterna missgynnas vid förbundens fördelning. I den kommunala
prioriteringen är misstankarna om denna "diskriminerande" prioritering ännu
mer befogad. En oberoende utredning bör tillsättas som belyser hur
verkligheten för de kvinnodominerade idrotterna ser ut i förhållande till
"grabbsporterna".
Jämställdhet inom
försvaret
Enligt en undersökning utförd av Statistiska centralbyrån i
början av året har nästan varannan värnpliktig flicka och tre
av fem kvinnliga officerare någon gång råkat ur för sexuella
trakasserier. Begreppet sexuella trakasserier omfattar allt
från sexuella antydningar till nedvärderande kommentarer
om det motsatta könet. Statistiska centralbyråns
undersökning grundar sig på en enkät som skickats ut till
alla kvinnliga värnpliktiga och officerare samt 40 procent av
de civilanställda. Av de kvinnliga värnpliktiga ansåg sig 43
procent utsatta för sexuella trakasserier, officerare 59
procent samt civilanställda 21 procent.
Mobbning och sexuella trakasserier är oacceptabelt oavsett var det sker
och totalförsvaret får inte vara något undantag. Den allmänna uppfattningen
både inom totalförsvaret och på andra håll är att värnplikten skall göras mer
attraktiv också för kvinor. Officerarna uttalar ofta uppskattning av de
kvinnliga värnpliktiga. Många önskar att fler flickor söker militärtjänstgöring,
då det anses att många flickor är mycket lämpade för den militära
utbildningen och verksamheten.
Olika aktiviteter pågår för att öka andelen kvinnor både bland
totalförsvarspliktiga som fullgör värnplikt och bland officerare. En
förutsättning för att detta skall lyckas är att åtgärder vidtas för att få ett
slut på
sextrakasserierna och att den sociala miljön präglas av hänsyn och anpassning
även till kvinnors behov. Försvarsmakten har påbörjat ett arbete och fortsätter
med ett åtgärdspaket för att komma tillrätta med problemen. Det är viktigt att
detta följs upp kontinuerligt.
Internationellt arbete
EU och jämställdhet
Jämställdhet mellan kvinnor och män är ett viktigt fristående
samarbetsområde inom den gemensamma marknaden. Detta
arbete ingår också som en del i flera andra områden, som EU
arbetar med. Redan i Romfördragets artikel 119 slås fast att
kvinnor och män skall ha lika lön för lika arbete.
Det är glädjande att det europeiska samarbetet alltmer fokuserar på att
främja jämställdhet i all verksamhet inom EU. I Amsterdamfördraget anges
särskilt att ett av dess grundläggande mål är att undanröja bristande
jämställdhet mellan kvinnor och män och främja jämställdhet i all verksamhet
inom EU. Enigheten om att stärka och integrera jämställdhetsaspekten i
politiken på europeisk nivå har varit en viktig faktor för att under 1998
förstärka den politiska profilen för kvinnors rätt till jämställdhet.
Kristdemokraterna anser att jämställdhetsarbetet även fortsättningsvis skall
vara en mycket viktig del i det svenska EU-samarbetet. Sverige har i
egenskap av ordförandeland under 2000 ett särskilt ansvar för att frågorna
med kraft drivs framåt.
Det är viktigt att använda sig av EU i det fortsatta arbetet för jämställdhet.
I flera avseenden ligger EU i framkant när det gäller lagstiftning i
jämställdhetsfrågorna, exempelvis när det gäller lönediskrimineringsförbud.
Principen om lika lön för lika arbete infördes i EU 1957, i Romfördraget. I
Sverige kom första jämställdhetslagen tjugotvå år senare. EG-domstolen har
under årens lopp varit kvinnor till stor hjälp genom att tolka fördragstexten
som att kvinnor har ett mycket gott skydd i lagstiftningen. Så småningom har
EU-länderna valt att reglera om den praxis som domstolen slagit fast. 1975
kom ett detaljerat EU-direktiv som utvecklar regler för lika lön. 1976 kom ett
direktiv om lika behandling som också fastslår att kvinnliga anställda inte får
missgynnas när det gäller andra anställningvillkor än lön: befordran,
yrkesutbildning osv.
Man har i EU vidare fattat beslut som tillåter positiv särbehandling av
underrepresenterat kön i syfte att åstadkomma jämställdhet i praktiken. 1997
anslog EU 20 miljarder kr för projekt som ska stoppa våld mot kvinnor.
Europol fick samma år uppdrag att arbeta aktivt mot handel med kvinnor och
driva samarbetsprojekt med bland annat länder i Öst- och Centraleuropa som
vill ansluta sig till EU. EU:s erfarenheter i jämställdhetsarbetet ska beaktas
och tas tillvara också i Sverige.
Utvecklingsländer och
jämställdhet
Det går inte att behandla frågan om mänskliga rättigheter
utan att speciellt lyfta in kvinnors situation. De grupper i u-
länderna som främst drabbas av fattigdom, sjukdom och
tidig död är kvinnor och barn. Diskriminering av kvinnor
försvårar arbetet med fattigdomsbekämpning, demokrati och
mänskliga rättigheter. Att främja jämställdhet mellan könen
och att förbättra kvinnors villkor är både mål och medel för
att utrota fattigdom, stärka demokrati och öka respekten för
de mänskliga rättigheterna.
Det måste finnas en balans mellan mäns och kvinnors rättigheter oavsett
ett lands sociala, ekonomiska och kulturella förhållanden. I många kulturer
diskrimineras flickor redan i späd ålder. I många kulturer värderas söner
högre än döttrar. Flickors bidrag till familjeinkomsten värderas också lägre.
Det finns ett stort behov av familjeplanering. Aborter är mycket vanliga och
utförs många gånger av ej kompetent personal.
Förändringar i jordbruket har undergrävt kvinnornas trygghet. Övergången
från hushållsgrödor, som vanligen odlades av kvinnorna, till avsalugrödor har
ofta gjort att kontrollen över skördarna övergått till män. Det är männen som
fått utbildning i jordbruksskötsel, trots att det är kvinnorna som i alla tider
skött jordbruket. Kvinnor måste kunna få lån till projekt inom
jordbruksskötsel och annat arbete för att driva verksamhet i egen regi.
Nuvarande trend i många u-länder är att kvinnornas situation försämras.
Klyftorna mellan rika och fattiga länder och inom länderna ökar. Ett exempel
är transnationella företags rekrytering av sin arbetsstyrka bland unga kvinnor
eftersom det är den billigaste och sämst organiserade arbetskraften i världen.
FN:s kvinnofond UNIFEM fyller en viktig funktion i jämställdhetsarbetet.
Fonden bygger upp kvinnoorganisationer och ökar deras kapacitet. Man
arbetar bl a för kvinnornas ekonomiska rättigheter och för ett ökat deltagande
av kvinnor i politiska processer och beslutsfattande. Vidare samarbetar man
med länder som rapporterar till CEDAW, Convention on Elimination of All
Forms of Discrimination Against Women, och man stöder arbetet mot
kvinnovåld. På initiativ av den internationella kvinnokonferensen i Beijing
och av FN:s generalförsamling finns nu en särskild fond för stöd till aktioner
mot kvinnovåld. Jämställdhetsarbetet är mot bakgrund av ovanstående en
mycket viktig del av biståndet.