Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om flexibel pensionsålder mellan 55 och 70 år.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att anpassa övriga lagändringar som föreslås i propositionen till åldersspannet 55-70 år.
Bakgrund
Propositionens huvudförslag är att det ska införas en ny tvingande bestämmelse i anställningsskyddslagen som ger arbetstagare rätt, men inte skyldighet, att kvarstå i anställning till 67 års ålder.
Bakgrunden till förslaget är det nya pensionssystem som införts och en överenskommelse mellan de partier som står bakom pensionsreformen om att en arbetstagare ska kunna fortsätta förvärvsarbeta längre upp i åren än vad som hittills varit möjligt.
Vår syn på förslaget
Vår syn på pensionsålder grundar sig på vår människosyn. Människor åldras helt enkelt mycket olika. En del av oss är trötta och utslitna redan vid 55 år, medan andra har mycket att ge även efter 65 år.
Av denna anledning vill Miljöpartiet ha en flexibel pensionsålder mellan 55 och 70 år.
Det pensionssystem som just införts har Miljöpartiet sedan start varit kritiskt till. En dyr, komplicerad uträkning slutar trots allt för många med att de ej kommer upp i högre pensionsrätt än att de blir beroende av garantipension. Garantipensionens nivå är jämförbar med den grundskyddsnivå, lika för alla, som Miljöpartiet förespråkar som modell.
Det nya pensionssystemet innebär djupa orättvisor genom att de som under sitt liv av olika skäl behövt arbeta deltid får betydligt mindre pensionsrätt och slutlig pension än andra. Det är i huvudsak kvinnor som drabbas. De som inte kommer upp i annan pension än garantipension har inte heller rätt att pensionera sig förrän vid 65 år, till skillnad från andra som kan göra det redan vid 60 år.
Fortfarande är de lågt betalda jobben i vårt samhälle också de mest slitsamma. Och en hel del av dessa personer skulle behöva ha möjlighet till deltidspension eller kunna gå i pension redan vid 55 år. De yrken som är tyngst är idag är de arbeten som kvinnor har inom vården. Traditionellt manliga och tunga arbetaryrken har genomgått stora förändringar när det gäller arbetsmiljö, undvikande av arbetsskador osv, och hör idag inte till de mest utsatta.
Vi vill särskilt poängtera att Miljöpartiet värjer sig mot den eventuellt förlängda tankegången om att höja den allmänna pensionsåldern till 67 år. Vi vet att den demografiska utvecklingen skapat en allmän oro för att inte tillräckligt många ska arbeta länge nog för att vi ska kunna klara pensioner och allmän välfärd. Vi vill dock markera att eventuella tankar om att höja pensionsåldern inte är rätt väg att gå. Vi tror i stället på att, genom arbetstidsförkortning och annan flexibilitet i arbetsliv och livet i övrigt, göra arbetslivet mer attraktivt för dem som vill fortsätta arbeta i högre åldrar. Att minska stress i arbetslivet är t ex en källa till stora besparingar både när det gäller mänskligt lidande, kostnader i form av sjukskrivningar och sjukvårdskostnader för stressrelaterade sjukdomar.
En ökad flexibilitet som försvann vid årsskiftet var möjligheten till deltidspension. Det finns bland många människor en djup frustration över detta. Även här gäller att det skulle medföra minskad stress, ökad livskvalitet och högst troligt även en lust hos människor att vilja arbeta högre upp i åldrarna.
Miljöpartiet har således inte något att erinra mot att den enskilde får rätt att själv kunna välja att arbeta vidare, längre än vad som är fallet nu. Vi anser dock att denna möjlighet ska kunna kvarstå upp till 70 års ålder och vi anser att man redan vid 55 år ska ha denna rätt. Av detta följer att samtliga andra lagar som berörs och som behandlas i propositionen bör ändras till att gälla detta åldersspann.
Vi anser också att man bör införa rätt till garantipension från 55 år, och att rätt till deltidspension återinförs. Regeringen bör återkomma med förslag angående detta.
Stockholm den 6 april 2001
Barbro Feltzing (mp)
Kerstin-Maria Stalin (mp)
Kia Andreasson (mp)