Motion till riksdagen
2000/01:A18
av Feltzing, Barbro (mp)

med anledning av prop. 2000/01:78 Rätt att arbeta till 67 års ålder


Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om flexibel pensionsålder mellan 55 och 70 år.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att anpassa övriga lagändringar som föreslås i propositionen
till åldersspannet 55-70 år.
Bakgrund
Propositionens huvudförslag är att det ska införas en ny tvingande
bestämmelse i anställningsskyddslagen som ger arbetstagare rätt, men inte
skyldighet, att kvarstå i anställning till 67 års ålder.
Bakgrunden till förslaget är det nya pensionssystem som införts och en
överenskommelse mellan de partier som står bakom pensionsreformen om att
en arbetstagare ska kunna fortsätta förvärvsarbeta längre upp i åren än vad
som hittills varit möjligt.
Vår syn på förslaget
Vår syn på pensionsålder grundar sig på vår människosyn. Människor
åldras helt enkelt mycket olika. En del av oss är trötta och utslitna redan
vid 55 år, medan andra har mycket att ge även efter 65 år.
Av denna anledning vill Miljöpartiet ha en flexibel pensionsålder mellan
55 och 70 år.
Det pensionssystem som just införts har Miljöpartiet sedan start varit
kritiskt till. En dyr, komplicerad uträkning slutar trots allt för många med att
de ej kommer upp i högre pensionsrätt än att de blir beroende av
garantipension. Garantipensionens nivå är jämförbar med den
grundskyddsnivå, lika för alla, som Miljöpartiet förespråkar som modell.
Det nya pensionssystemet innebär djupa orättvisor genom att de som under
sitt liv av olika skäl behövt arbeta deltid får betydligt mindre pensionsrätt
och
slutlig pension än andra. Det är i huvudsak kvinnor som drabbas. De som inte
kommer upp i annan pension än garantipension har inte heller rätt att
pensionera sig förrän vid 65 år, till skillnad från andra som kan göra det redan
vid 60 år.
Fortfarande är de lågt betalda jobben i vårt samhälle också de mest
slitsamma. Och en hel del av dessa personer skulle behöva ha möjlighet till
deltidspension eller kunna gå i pension redan vid 55 år. De yrken som är
tyngst är idag är de arbeten som kvinnor har inom vården. Traditionellt
manliga och tunga arbetaryrken har genomgått stora förändringar när det
gäller arbetsmiljö, undvikande av arbetsskador osv, och hör idag inte till de
mest utsatta.
Vi vill särskilt poängtera att Miljöpartiet värjer sig mot den eventuellt
förlängda tankegången om att höja den allmänna pensionsåldern till 67 år. Vi
vet att den demografiska utvecklingen skapat en allmän oro för att inte
tillräckligt många ska arbeta länge nog för att vi ska kunna klara pensioner
och allmän välfärd. Vi vill dock markera att eventuella tankar om att höja
pensionsåldern inte är rätt väg att gå. Vi tror i stället på att, genom
arbetstidsförkortning och annan flexibilitet i arbetsliv och livet i övrigt,
göra
arbetslivet mer attraktivt för dem som vill fortsätta arbeta i högre åldrar. Att
minska stress i arbetslivet är t ex en källa till stora besparingar både när det
gäller mänskligt lidande, kostnader i form av sjukskrivningar och
sjukvårdskostnader för stressrelaterade sjukdomar.
En ökad flexibilitet som försvann vid årsskiftet var möjligheten till
deltidspension. Det finns bland många människor en djup frustration över
detta. Även här gäller att det skulle medföra minskad stress, ökad livskvalitet
och högst troligt även en lust hos människor att vilja arbeta högre upp i
åldrarna.
Miljöpartiet har således inte något att erinra mot att den enskilde får rätt att
själv kunna välja att arbeta vidare, längre än vad som är fallet nu. Vi anser
dock att denna möjlighet ska kunna kvarstå upp till 70 års ålder och vi anser
att man redan vid 55 år ska ha denna rätt. Av detta följer att samtliga andra
lagar som berörs och som behandlas i propositionen bör ändras till att gälla
detta åldersspann.
Vi anser också att man bör införa rätt till garantipension från 55 år, och att
rätt till deltidspension återinförs. Regeringen bör återkomma med förslag
angående detta.

Stockholm den 6 april 2001
Barbro Feltzing (mp)
Kerstin-Maria Stalin (mp)
Kia Andreasson (mp)