Utbildningsutskottets betänkande
2000/01:UBU05

Maxtaxa och allmän förskola m.m.


Innehåll

2000/01

UbU5

Sammanfattning

I   betänkandet   behandlar   utskottet  regeringens
förslag   till  allmän förskola,  förskoleverksamhet
för  barn  vars  föräldrar   är   arbetslösa   eller
föräldralediga  samt  maxtaxa,  dvs.  en viss högsta
avgift       inom      förskoleverksamheten      och
skolbarnsomsorgen.  Utskottets majoritet ställer sig
bakom regeringens förslag på samtliga punkter. Detta
innebär att förskolan görs tillgänglig för alla barn
i åldern fyra och fem  år.  Den  allmänna  förskolan
omfattar  minst  525  timmar om året och skall  vara
avgiftsfri.   Förskoleverksamhet   för   barn   vars
föräldrar är arbetslösa  eller  föräldralediga skall
omfatta minst tre timmar om dagen  eller 15 timmar i
veckan och gälla alla barn fr.o.m. ett års ålder.
Statsbidrag   skall   lämnas   till  kommuner   som
tillämpar maxtaxa. För att statsbidrag  skall lämnas
skall  avgiften  i  förskoleverksamheten vara  högst
tre, två och en procent  av  hushållets  inkomst för
första, andra och tredje barnet. Avgiften skall dock
inte överstiga 1 140 kr i månaden för första barnet,
760 kr för andra och 380 kr för tredje barnet.  Från
det   fjärde   barnet   betalas   ingen   avgift.  I
skolbarnsomsorgen skall avgiften vara högst  två, en
och  en  procent  av  hushållets inkomst för första,
andra  och tredje barnet.  Avgiften  får  dock  inte
överstiga 760 kr i månaden för första barnet och 380
kr i månaden  för  andra  respektive tredje barnet i
familjen.  Ett  särskilt  statsbidrag  skall  vidare
lämnas  för  kvalitetssäkrande   åtgärder   till  de
kommuner som har ett system med maxtaxa.
Införandet skall ske den 1 juli 2001 för rätt  till
förskoleverksamhet  för barn till arbetslösa, den  1
januari   2002   för   maxtaxan    och   rätt   till
förskoleverksamhet för barn till föräldralediga samt
den  1 januari  2003 för allmän förskola  för  fyra-
och femåringar.
I  en  gemensam  reservation  vänder  sig  Moderata
samlingspartiet,   Kristdemokraterna,  Centerpartiet
och Folkpartiet mot  förslaget  om maxtaxa. De anser
att  maxtaxan är orättvis och främst  ett  sätt  att
tvinga   föräldrar  att  använda  en  viss  form  av
barnomsorg.     De    vill    i    stället    införa
barnomsorgskonto  med  40  000 kr per barn. Pengarna
skall    kunna    användas   under   barnets    hela
förskoleålder. Vidare bör en avdragsrätt införas för
styrkta  barnomsorgskostnader.   Avdraget  skall  få
göras med högst 50 000 kr per barn  och  år. De vill
också     återinföra    en    etableringsfrihet    i
barnomsorgen. Ersättningar skall ges till privat och
kooperativ  barnomsorg på samma villkor som till den
kommunala förskolan. I övrigt finns reservationer på
skilda  punkter   från   Moderata   samlingspartiet,
Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet.

Propositionen

Regeringen  har i proposition 1999/2000:129  Maxtaxa
och allmän förskola m.m. föreslagit
1. att riksdagen antar regeringens förslag till lag
om ändring i skollagen (1985:1100),
2. att riksdagen  godkänner vad regeringen föreslår
om statsbidrag till  kommuner  som tillämpar maxtaxa
(avsnitt 6.4, 7 och 8),
3. att riksdagen godkänner vad  regeringen föreslår
om statsbidrag för kvalitetssäkrande  åtgärder  till
kommuner som tillämpar maxtaxa (avsnitt 9).
Lagförslaget   bifogas   som  bilaga  1  till  detta
betänkande.

Motionerna

Motioner med anledning av propositionen

1999/2000:Ub42 av Beatrice Ask m.fl. (m) vari yrkas
1.  att  riksdagen  avslår regeringens  proposition
1999/2000:129 Maxtaxa  och  allmän förskola m.m. vad
avser delen om allmän förskola,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen anförts  om  utvärdering  av
förskoleklassen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen  anförts om att förskoleklassen
skall kunna utvecklas till en barnskola,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  att  den  bör återkomma  med  ett  förslag  i
enlighet med motionens riktlinjer,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen  anförts  om förskoleverksamhet
för   barn   till   arbetslösa   och  föräldralediga
föräldrar.
1999/2000:Ub43 av Chris Heister m.fl. (m, kd, c, fp)
vari yrkas
1. att riksdagen avslår propositionen  i  den delen
som avser maxtaxan i enlighet med vad som anförts  i
motionen,
2.  att  riksdagen  avslår  regeringens  förslag om
statsbidrag till kommuner som tillämpar maxtaxa samt
om  statsbidrag för kvalitetssäkrande åtgärder  till
kommuner  som  tillämpar  maxtaxa i enlighet med vad
som anförts i motionen,
3.    att    riksdagen    beslutar    införa    ett
barnomsorgskonto som omfattar  alla  barn i enlighet
med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen beslutar införa en avdragsrätt för
styrkta barnomsorgskostnader i enlighet  med vad som
anförts i motionen,
5.     att     riksdagen     beslutar    återinföra
etableringsfrihet i barnomsorgen  i enlighet med vad
som anförts i motionen.
1999/2000:Ub44 av Yvonne Andersson  m.fl.  (kd) vari
yrkas
1.  att  riksdagen  avslår  regeringens proposition
1999/2000:129 om maxtaxa och allmän förskola m.m.,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna   vad   i   motionen  anförts  om   ekonomiska
förutsättningar för kommunerna,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i motionen  anförts  om  att  utgå  från
barnens behov,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen  anförts  om att se barn som en
tillgång för hela samhället,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna   vad   i  motionen  anförts  om   att   skapa
möjligheter för familjens eget fria val,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen   anförts   om  mångfald  av
driftsformer,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om förskolans kvalitet,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om förskolans personal,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om allmän förskola,
10.  att  riksdagen  som sin mening ger  regeringen
till  känna  vad i motionen  anförts  om  barn  till
arbetssökande och föräldralediga.
1999/2000:Ub45 av Ulf Nilsson m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad i motionen  anförts  om  att  pedagogiskt
ansvariga      inom     förskolan     skall     vara
högskoleutbildade,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen  anförts  om  vikten av tydliga
mål för förskolan,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att  det klart måste
uttryckas att föräldrar skall kunna ha  sina  barn i
allmänna   förskolan,  även  om  de  i  övrigt  inte
utnyttjar kommunal barnomsorg,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad i  motionen  anförts  om  att  kommunerna
själva bör få avgöra taxeprinciper för föräldrar som
önskar hel- eller halvdagsbarnomsorg,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att den nya allmänna
förskolan   måste   omfattas  av  samma  regler  som
fristående skolor,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen  anförts  om skolstart från sex
års ålder,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att den nya allmänna
förskolan  bör  skilja  sig  från  heldagsbarnomsorg
genom  att  vara mera strukturerad och  målinriktad,
samtidigt som den skall stimulera barnens nyfikenhet
och lust att lära genom lek.

Motioner från allmänna motionstiden 1999

1999/2000:Ub225  av  Lena Sandlin och Laila Bäck (s)
vari  yrkas  att  riksdagen   som   sin  mening  ger
regeringen  till  känna  vad i motionen  anförts  om
behovet  av  att göra barnomsorgen  tillgänglig  för
alla, även för  dem  som  arbetar  under kvällar och
helger.

1999/2000:Ub294 av Lars Leijonborg m.fl.  (fp)  vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts om att all personal
inom förskolan skall vara högskoleutbildad,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen anförts  om  tydliga  mål  i
förskolan.
1999/2000:Ub801 av Ulf Nilsson m.fl. (fp) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen  anförts  om  att förskollärare
skall ha det pedagogiska ansvaret i förskolan,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om vikten  av  att  öka
andelen förskollärare inom förskolan.
1999/2000:Ub810  av  Sofia  Jonsson  m.fl.  (c) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i motionen anförts om att det bör finnas
förskollärare i förskolan.
1999/2000:So263 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) vari
yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen   anförts   om   att  skärpa
barnomsorgslagen.
1999/2000:So325 av Kenneth Johansson m.fl.  (c) vari
yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts  om  en  återinförd
etableringsfrihet inom förskolan.

Utskottet

Inledning

I   1999   års   ekonomiska   vårproposition  (prop.
1998/99:100) beräknades medel för  att införa allmän
förskola  för  fyra- och femåringar och  en  maxtaxa
inom   barnomsorgen.    Reformen    skulle    enligt
propositionen  införas stegvis och påbörjas år 2001.
I  april  1999  inrättades   en   arbetsgrupp   inom
Regeringskansliet   för   att  utarbeta  förslag  om
maxtaxa i förskoleverksamheten och skolbarnsomsorgen
samt  en allmän förskola. Arbetsgruppen  överlämnade
sin rapport  i  september  1999 - Maxtaxa och allmän
förskola      (Ds 1999:53).      Rapporten       har
remissbehandlats.     I    2000    års    ekonomiska
vårproposition    (prop.    1999/2000:100)     lades
riktlinjerna för ett införande av maxtaxa fram.
I  proposition  Maxtaxa  och  allmän  förskola m.m.
(prop.    1999/2000:129)   föreslås   ett   stegvist
införande av allmän förskola, förskoleverksamhet för
barn   vars   föräldrar    är    arbetslösa    eller
föräldralediga  samt  maxtaxa  dvs.  en  viss högsta
avgift       inom      förskoleverksamheten      och
skolbarnsomsorgen.
Ändringarna   i    skollagen    när    det   gäller
tillhandahållande  av  förskoleverksamhet  för  barn
till arbetslösa föräldrar föreslås träda i kraft den
1 juli 2001 och för barn till föräldralediga  den  1
januari  2002.  Ändringarna  i  skollagen  om allmän
förskola  för fyra- och femåringar föreslås träda  i
kraft den 1 januari 2003.
Regeringen  föreslår  att  statsbidrag  lämnas till
kommuner som tillämpar en maxtaxa. Införandet  skall
ske  successivt  fr.o.m.  år 2002 under en period av
två  år.  Ett  särskilt  statsbidrag   föreslås  för
kvalitetssäkrande åtgärder till de kommuner  som har
ett system med maxtaxa.
Införandet   av   maxtaxa  beräknas  medföra  ökade
kostnader med 3 400  miljoner  kronor per år fr.o.m.
år    2002    vartill    kommer    kostnader     för
kvalitetssäkrande  åtgärder  med 500 miljoner kronor
per   år.   Tillsammans   med   övriga   förslag   i
propositionen uppgår kostnaden för  reformen  till 5
600 miljoner kronor per år.
Utbildningsutskottet           har           berett
socialförsäkringsutskottet    och    skatteutskottet
tillfälle  att  yttra  sig  över  propositionen  och
motioner i hithörande frågor. Yttrande  har inkommit
från  socialförsäkringsutskottet.  Yttrandet   fogas
till detta betänkande som bilaga 2.

Allmän förskola

Propositionen

Förskola  skall erbjudas alla barn från höstterminen
det  år  de  fyller   fyra   år.   Det   skall  vara
obligatoriskt   för   kommunerna   att  anordna  den
allmänna  förskolan, men frivilligt för  barnen  att
delta i verksamheten.  En  ny bestämmelse (8 a §) om
allmän  förskola införs i 2 a  kap.  skollagen.  Den
allmänna förskolan skall omfatta minst 525 timmar om
året och  vara avgiftsfri. En ändring föreslås i 2 a
kap. 10  §  skollagen  som  innebär  att  kommunerna
endast  får ta ut avgift för den del av verksamheten
som överstiger  15  timmar i veckan eller 525 timmar
om året. Ändringarna  i skollagen om allmän förskola
för fyra- och femåringar  föreslås träda i kraft den
1 januari 2003.

Motionerna
Moderaterna yrkar  i motion  1999/2000:Ub42 (yrk. 1)
avslag på regeringens förslag  om  allmän  förskola.
Det är angeläget att olika alternativ utvecklas  vad
gäller  omsorg  och  skolförberedelser  så att varje
barns specifika förutsättningar kan tas tillvara och
utvecklas.  Motionärerna anser att en konsekvens  av
förslaget är  att  fler  tvingas  välja  daghem  som
barnomsorg samt att fler barn får tillbringa mer tid
på  institution  än  i  dag.  Familjernas  valfrihet
begränsas och möjligheterna till barnomsorg utformad
med  det  enskilda  barnet  i  centrum försämras.  I
stället för regeringens förslag  om  allmän förskola
förordar  Moderaterna att pedagogik och  resultat  i
förskoleklassen  utvärderas  (yrk.  2).  Det bör ges
möjlighet att förskoleklassen får bilda bas  för  en
utbyggd barnskola med tydliga pedagogiska ambitioner
som  alternativ/komplement till nuvarande verksamhet
i    förskolan.     Verksamheten     skall    liksom
förskoleklassen vara frivillig för  barnen (yrk. 3).
Regeringen bör återkomma med förslag i  enlighet med
dessa riktlinjer (yrk. 4).
Även Kristdemokraterna (mot. 1999/2000:Ub44)  begär
avslag på regeringens förslag om allmän förskola. De
anser att förslagen rör sådant som borde beslutas på
kommunal  nivå. En miljardreform av detta slag måste
riktas direkt till föräldrarna och omfatta alla barn
i  stället  för   att  fokuseras  på  ett  specifikt
omsorgsalternativ (yrk.  1 delvis). Regeringen menar
att de fyra- och femåringar  som  är inskrivna i ett
familjedaghem skall erbjudas plats  i  förskola. Det
naturliga vore enligt motionärerna att förskoletiden
skulle    kunna    förläggas    inom    ramen    för
familjedaghemmet (yrk. 9).
Folkpartiet  tar  upp  frågor  med  anknytning till
innehållet  i  den  allmänna  förskolan  m.m.  (mot.
1999/2000:Ub45).  Den  nya  allmänna  förskolan  bör
enligt  motionärerna  skilja  sig från heldagsomsorg
genom  att  vara mer strukturerad  och  målinriktad,
samtidigt som den skall stimulera barnens nyfikenhet
och lust att  lära  genom  lek  (yrk.  7). Det måste
klart  uttryckas att föräldrar skall kunna  ha  sina
barn i den  allmänna  förskolan  även om de i övrigt
inte utnyttjar kommunal barnomsorg (yrk. 3).
Folkpartiet    tar    vidare    upp    frågan    om
skolstartsålder   (mot.   1999/2000:Ub45  yrk.   6).
Grundskolan skall vara tioårig,  där förskoleklassen
skall utgöra det första året, heter det i motionen.
När det gäller regler för fristående allmän förskola
skall enligt Folkpartiet samma regler  gälla som för
fristående  skolor. Efter godkännande av  Skolverket
skall en fristående allmän förskola garanteras samma
resurser  som  en  kommunal  allmän  förskola  (mot.
1999/2000:Ub45 yrk. 5).

Utskottets bedömning

Förskoleverksamhet   (förskola,   familjedaghem  och
öppen  förskola)  skall  enligt  nu gällande  regler
tillhandahållas för barn från ett  års  ålder  i den
omfattning  det  behövs med hänsyn till föräldrarnas
förvärvsarbete  eller  studier  eller  barnets  eget
behov (2 a kap. 1  och  6 §§). Förskoleverksamhetens
uppgift är att ge barn en  god  omsorg och stimulera
deras utveckling och lärande. Verksamheten har också
en social betydelse genom att den  bidrar  till  att
utjämna skillnader i uppväxtvillkor för barn i olika
befolkningsgrupper  och skapar mötesplatser för barn
med olika etnisk, kulturell och social tillhörighet.
Förskoleverksamheten  har  också  stor betydelse för
barnfamiljernas   ekonomi   och  för  jämställdheten
mellan kvinnor och män.
Alla  sexåringar  har  sedan  år   1974   haft   en
lagstadgad rätt till 525 timmars avgiftsfri förskola
året  innan  de  börjar  skolan.  Den 1 januari 1998
ersattes den allmänna förskolan för  sexåringar  med
den   nya   frivilliga   skolformen   förskoleklass.
Utskottet anser i likhet med regeringen  att  det är
angeläget att nu göra förskolan tillgänglig för alla
barn  från  fyra  års  ålder. Därmed garanteras alla
fyra-      och     femåringar     en      avgiftsfri
förskolepedagogisk   verksamhet.   Det   skall  vara
obligatoriskt    för    kommunerna    att    anordna
verksamheten  men frivilligt för barnen att delta  i
den.
År 1998 fick förskolan  sin  första  läroplan (Lpfö
98). Betoningen av förskolans pedagogiska  roll  gör
att  frågan  om vilka barn som inte nås av förskolan
får   ökad   betydelse.    Förutsättningarna   inför
skolstarten ser olika ut för  de  barn som har flera
år av vistelse i förskolan bakom sig  när  de kommer
till  förskoleklassen  jämfört med dem som inte  har
det.  En  allmän  förskola  erbjuder  alla  barn  en
pedagogisk   stimulans    och   gruppgemenskap   och
förbättrar därmed barnens möjligheter  till  lärande
och  en  positiv  utveckling. I dag är det ofta barn
som mer än andra skulle  ha  behov  av  förskola som
inte  får  del  av  den  -  barn  i  socialt utsatta
bostadsområden, barn med utländsk bakgrund  och barn
till arbetslösa föräldrar. Genom att förskolan  görs
tillgänglig  för  alla  barn från fyra års ålder får
dessa   barn  tillgång  till   förskola   i   större
utsträckning  än  i  dag.  Förskolan  gör att barnen
kommer bättre rustade till skolan, genom  att de får
ett tidigt stöd i språkutvecklingen och genom tidiga
insatser för barn i behov av särskilt stöd. På detta
sätt  tydliggörs förskolans roll i kunskapssamhället
och  i  det   livslånga  lärandet.  Utskottet  delar
regeringens uppfattning  att  i  och  med  förslagen
närmar sig förskolan den princip som knappast  någon
ifrågasatt  för skolan - att verksamheten skall vara
avgiftsfri samt tillgänglig och likvärdig för alla.
Den  omfattning   av  den  allmänna  förskolan  som
föreslås - 525 timmar  om året - motsvarar i princip
tre timmar om dagen under  skolans  terminer  och är
densamma som den minsta garanterade vistelsetiden  i
förskoleklassen. Detta skall betraktas som en minsta
garanterad vistelsetid. Utskottet vill framhålla att
inget  hindrar  att kommunerna utökar denna tid. Hur
allmän  förskola  för  fyra-  och  femåringar  skall
organiseras  och  samordnas   med   övrig   förskola
beslutas   av  kommunerna  själva.  Utskottet  delar
regeringens  uppfattning  att  det  är angeläget att
organisationen   beslutas   utifrån   de  deltagande
barnens behov och att föräldrarnas önskemål beaktas.
Utskottet   vill   också  i  likhet  med  regeringen
framhålla vikten av  att  förskolan  håller  en  hög
pedagogisk  kvalitet  och  utgår från att kommunerna
satsar  på  välutbildad  och  erfaren   personal   i
arbetslagen  som en garanti för hög professionalitet
i förskolan.
Det    är   kommunerna    som    enligt    gällande
ansvarsfördelning   mellan  stat  och  kommun  skall
organisera verksamheten. Utskottet vill i likhet med
regeringen understryka  att  den  allmänna förskolan
för  fyra- och femåringar inte skall  betraktas  som
"den   pedagogiska   delen"   av   förskolan   medan
ambitionerna  sänks  i övrig förskola när det gäller
barns utveckling och lärande.  Förskolans verksamhet
skall planeras, genomföras, utvärderas och utvecklas
i förhållande till de uppställda  målen i förskolans
läroplan  (Lpfö 98). Utskottet erinrar  om  att  den
allmänna förskolan  skall  gälla alla barn från fyra
års ålder och att den är obligatorisk för kommunerna
att anordna, men frivillig för  barnen  att delta i.
Det är således självklart att alla barn skall  kunna
delta i den allmänna förskolan även om föräldrarna i
övrigt inte har behov av omsorg för sina barn.
Vad gäller frågan om utvärdering av förskoleklassen
noterar  utskottet  att  Skolverket har ett treårigt
uppdrag  att  följa  utvecklingen  av  integrationen
mellan   förskoleklassen    och    grundskolan.   En
slutrapport  skall  lämnas  om ca ett år.  Utskottet
utgår  från  att rapporten även  kommer  att  belysa
frågor om den  pedagogiska  integreringen  och  inte
enbart t.ex. lokalmässig integrering.
Sammanfattningsvis       tillstyrker      utskottet
regeringens förslag beträffande  allmän förskola för
fyra- och femåringar. Mot bakgrund  av vad utskottet
har anfört bör riksdagen bifalla regeringens förslag
till  lag om ändring i skollagen såvitt  avser  2  a
kap. 8 a och 10 §§ och avslå motionerna 1999/2000:
Ub42  yrkandena   1-4,  1999/2000:Ub44  yrkandena  1
(delvis) och 9 och 1999/2000:Ub45 yrkandena 3 och 7.
Utskottet har tidigare  vid  ett flertal tillfällen
avstyrkt  motionsyrkanden om ändrad  skolstartsålder
och  riksdagen   har   avslagit   dem  (senast  bet.
1999/2000:UbU15  s. 17). Utskottet har  ingen  annan
uppfattning nu och  föreslår  att  riksdagen  avslår
motion 1999/2000:Ub45 yrkande 6. Utskottet anser att
det  i  nuvarande reglering av skolstartsålder finns
en betydande  flexibilitet. Alla sexåringar har rätt
att delta i förskoleklassen. Det finns möjlighet att
börja skolan vid  sex  eller  sju  års ålder. Om det
finns  särskilda  skäl  och ett barns vårdnadshavare
begär det kan skolplikten uppskjutas till det barnet
fyller åtta år. I praktiken deltar i stort sett alla
sexåringar i dag i förskoleklassens  verksamhet. Det
finns  enligt  utskottets mening inte behov  av  att
ändra på detta och  göra  förskoleklassen  till  det
första  året  i  grundskolan och därmed obligatorisk
för alla barn. Utskottet  ser  det som en styrka att
det finns ett betydande mått av  flexibilitet  i det
nuvarande  systemet  och därigenom möjlighet att med
utgångspunkt i det enskilda  barnets  behov  besluta
när skolstarten skall ske.
Utskottet  föreslår  att  riksdagen  avslår  motion
1999/2000:Ub45  yrkande  5  beträffande  regler  för
fristående  allmän  förskola. Den allmänna förskolan
kan bedrivas av annan  huvudman  efter  tillstånd av
och  med  bidrag  från  kommunen. Utskottet är  inte
berett att föreslå någon annan reglering beträffande
fristående  allmän  förskola   än   den  som  gäller
förskolan i övrigt. Utskottet noterar i sammanhanget
att  en  särskild  kommitté  för  närvarande  har  i
uppdrag  att  göra  en översyn av skollagstiftningen
(dir. 1999:15). Uppdraget skall redovisas senast den
1 maj 2001.

Förskoleverksamhet för barn till arbetslösa
eller föräldralediga föräldrar

Propositionen

Förskoleverksamhet  för   barn   vars  föräldrar  är
arbetslösa eller föräldralediga skall  omfatta minst
3 timmar om dagen eller 15 timmar i veckan och gälla
alla  barn  i  åldern  ett  till  och  med  fem  år.
Ändringarna    i    skollagen    när    det   gäller
tillhandahållande  av  förskoleverksamhet  för  barn
till arbetslösa föräldrar föreslås träda i kraft den
1   juli  2001  och  för  barn  till  föräldralediga
föräldrar den 1 januari 2002.

Motionerna

Moderaterna  anser  inte  att frågan kräver statligt
ingripande. De utgår från att  kommunerna själva kan
finna lämpliga lösningar. De anser  vidare  att  det
inte  är rimligt att föräldrar som inte yrkesarbetar
ianspråktar  heldagsomsorg  för  barnen  i offentlig
regi  annat  än  i  mycket  specifika undantagsfall.
Däremot måste barnen tillförsäkras  kontinuitet  när
det  gäller  den pedagogiska stimulans som förskolan
kan    ge    (mot.    1999/2000:Ub42     yrk.    5).
Kristdemokraterna   yrkar  avslag  på propositionens
förslag (motion 1999/2000:Ub44 yrkande  1,  delvis).
De pekar på att kommunerna redan i dag har möjlighet
att  göra  denna  typ  av  satsningar  utan  statlig
styrning.     De    anser    att    besluten    även
fortsättningsvis  skall utformas på den lokala nivån
(yrk. 10).

Utskottets bedömning

Barn     till     arbetslösa      ställs     utanför
förskoleverksamheten i många kommuner. I en stor del
av  kommunerna  mister  ett barn sin plats  antingen
direkt  eller kort tid efter  att  en  förälder  har
blivit  arbetslös.   Kommunernas   regelsystem   för
barnomsorg vid arbetslöshet skiljer sig kraftigt åt.
I  drygt  hälften  av  kommunerna  får  förskolebarn
behålla  sin  plats  om någon av föräldrarna  blivit
arbetslös. I 40 % av kommunerna  mister  däremot ett
förskolebarn   sin   plats   när  en  förälder  blir
arbetslös. Endast 28 % av kommunerna  ställer  inget
krav  på  förvärvsarbete  eller  studier för plats i
förskoleverksamheten.
Av  propositionen  framgår  att  arbetslösheten  är
högre  bland lågutbildade, unga ensamstående  mödrar
och bland  vissa invandrargrupper än bland resten av
befolkningen.  Barnen  i  dessa grupper riskerar att
permanent   ställas   utanför  förskoleverksamheten.
Många  av dessa familjer  lever  i  socialt  utsatta
situationer,  där  förskolepedagogiskt  stöd  skulle
vara  av  särskilt  värde för barnen. Utskottet vill
peka på att förskoleverksamhet  som  ett  komplement
till   hemmet   kan   ge  pedagogisk  stimulans  för
utveckling och lärande,  tillgång  till en barngrupp
där  positiva  relationer mellan barnen  och  mellan
barn och vuxna kan  utvecklas, en miljö utformad och
utrustad  för  barns utveckling,  lek  och  lärande.
Utskottet anser  i  likhet med regeringen att det är
främst    barnets   eget   behov    av    det    som
förskoleverksamheten  kan ge som ett komplement till
hemmet som motiverar en  lagstadgad  skyldighet  för
kommunerna  att  erbjuda  barn  till  arbetslösa,  i
likhet   med   barn   till  förvärvsarbetande  eller
studerande  föräldrar förskoleverksamhet.  En  sådan
skyldighet  är   också  väsentlig  för  föräldrarnas
möjligheter att söka  arbete  på ett effektivt sätt.
För att föräldrarna skall kunna ta ett arbete snabbt
när det erbjuds är förskoleverksamhet  för barnen av
största  vikt.  Utskottet  anser  det angeläget  att
hinder  för  aktivt  arbetssökande  hos   arbetslösa
föräldrar kan undanröjas.
Utskottet  delar  regeringens uppfattning att  även
barn vars föräldrar  är  föräldralediga  för vård av
annat  barn  skall  ingå  i den utvidgade krets  som
skall   omfattas   av   kommunens   skyldighet   att
tillhandahålla  förskoleverksamhet.   Även  när  det
gäller   dessa   barn   är   det  enligt  utskottets
uppfattning barnets eget behov  som motiverar att en
skyldighet införs. Ett nytt syskon  innebär  en stor
förändring  i  familjen  och  för  ett  barn  kan en
fortsatt   vistelse  i  förskoleverksamhet  då  vara
särskilt viktig.
Med  hänvisning  till  vad  utskottet  anfört   bör
riksdagen  anta  förslaget  till  lag  om  ändring i
skollagen såvitt avser 2 a kap. 6 a och 6 b  §§  och
avslå   motionerna   1999/2000:Ub42  yrkande  5  och
1999/2000:Ub44 yrkandena  1  (delvis)  och 10. Detta
innebär    att    kommunerna   blir   skyldiga   att
tillhandahålla  förskoleverksamhet   för  barn  till
arbetslösa fr.o.m. den 1 juli 2001 och för barn till
föräldralediga föräldrar fr.o.m. den 1 januari 2002.

Övriga motionsyrkanden om rätt till
barnomsorg

I    motion    1999/2000:Ub225    (s)   begärs   ett
tillkännagivande om  rätt till barnomsorg  för  barn
med föräldrar som har obekväm arbetstid.
U  t  s  k o t t e t  föreslår att riksdagen avslår
yrkandet.       Förskoleverksamhet        (förskola,
familjedaghem     och     öppen     förskola)    och
skolbarnsomsorg (fritidshem, familjedaghem och öppen
fritidsverksamhet)  skall enligt nu gällande  regler
tillhandahållas för barn  i  åldern  1-12  år  i den
omfattning  som  behövs med hänsyn till föräldrarnas
förvärvsarbete  eller  studier  eller  barnets  eget
behov (2 a kap. 1  och  6 §§ skollagen). Något behov
av   ytterligare   reglering   finns   inte   enligt
utskottets uppfattning.  Utskottet  har  erfarit att
det  i  77  kommuner finns nattöppna daghem.  Vidare
finns familjedaghem  öppna  även  nattetid  för barn
till föräldrar med obekväm arbetstid.
Frågan om rätt till plats inom skolbarnsomsorgen tas
upp   i   motion  1999/2000:So263  (fp)  yrkande  2.
Målsättningen  bör enligt motionärerna vara att alla
barn    erbjuds    skolbarnsomsorg     under    hela
grundskoletiden. De pekar på att många barn i dag är
nyckelbarn och får klara sig själva efter skolan och
under flera av skolårets lov.
U t s k o t t e t  avstyrker yrkandet. Utskottet är
inte  berett  att  ta initiativ till lagstiftning  i
denna   fråga.   Kommunerna    är    skyldiga    att
tillhandahålla         förskoleverksamhet        och
skolbarnsomsorg för barn  i  åldern  1-12  år  i den
omfattning  som  behövs med hänsyn till föräldrarnas
förvärvsarbete  eller  studier  eller  barnets  eget
behov. Skolbarnsomsorgen  omfattar  i dag två av tre
barn i åldern 6-9 år och 7 % av 10-12-åringarna. Det
torde   innebära   betydligt  ökade  kostnader   att
tillhandahålla skolbarnsomsorg  för  alla barn under
hela grundskoletiden.

Maxtaxa inom förskoleverksamhet och
skolbarnsomsorg

Propositionen

Regeringen  föreslår  att  statsbidrag  lämnas  till
kommuner   som   tillämpar   en   maxtaxa.  För  att
statsbidrag   skall   lämnas   skall   avgiften    i
förskoleverksamheten  vara  högst  tre,  två  och en
procent  av hushållets inkomst i månaden för första,
andra och  tredje  barnet.  Avgiften skall dock inte
överstiga 1 140 kr i månaden  för första barnet, 760
kr för andra och 380 kr för tredje  barnet. Från det
fjärde    barnet    betalas    ingen    avgift.    I
skolbarnsomsorgen  skall avgiften vara högst två, en
och en procent av hushållets  inkomst  i månaden för
första, andra och tredje barnet. Avgiften skall dock
inte  överstiga  760 kr i månaden för första  barnet
och 380 kr i månaden  för  andra  respektive  tredje
barnet i familjen. Ett särskilt statsbidrag föreslås
för kvalitetssäkrande åtgärder till de kommuner  som
har ett system med maxtaxa. Ersättningssystemet till
kommunerna  för  maxtaxa  skall  införas  successivt
fr.o.m. år 2002 under en period av två år.
Införandet   av   maxtaxa  beräknas  medföra  ökade
kostnader med 3 400  miljoner  kronor per år fr.o.m.
2002 vartill kommer kostnader för  kvalitetssäkrande
åtgärder med 500 miljoner kronor per år.

Motionerna

I en flerpartimotion 1999/2000:Ub43  (m,  kd, c, fp)
yrkas  avslag  på förslaget om maxtaxa. Maxtaxan  är
enligt motionärerna orättvis och främst ett sätt att
tvinga  föräldrar   att   välja   en  viss  form  av
barnomsorg.  Vidare är maxtaxan ett  ingrepp  i  den
kommunala självstyrelsen  som  äventyrar såväl andra
kommunala verksamheter som kvaliteten i barnomsorgen
(yrk.   1).   De   yrkar  avslag  på  förslaget   om
statsbidrag till kommuner som tillämpar maxtaxa samt
förslaget  om  statsbidrag   till   kvalitetshöjande
åtgärder till kommuner som tillämpar  maxtaxa  (yrk.
2). Motionärerna förordar i stället införande av ett
barnomsorgskonto  som  skall  omfatta  alla  barn  i
förskoleåldern  och  ge  föräldrarna möjligheter att
välja barnomsorg, minska sin  arbetstid eller stanna
hemma under en del av barnens uppväxt.  De  föreslår
att  40 000 kr skall utgå per barn. Maximalt 20  000
kr skall  få  tas  ut  per  år. Pengarna skall kunna
användas under barnets hela förskoleålder  (yrk. 3).
Vidare   föreslås  att  en  avdragsrätt  införs  för
styrkta barnomsorgskostnader.  Avdraget  skall gälla
samtliga  barnomsorgskostnader  oavsett tillsynsform
och få göras med maximalt 50 000 kr per barn och år.
Avdraget  skall  göras  i den kommunala  taxeringen.
Kommunerna skall kompenseras  för  skattebortfallet.
Avdragsrätten     skall     gälla     under     hela
förskoleperioden.  Tillsammans med barnomsorgskontot
ökar avdragsrätten möjligheterna  att  använda andra
typer  av barnomsorgsformer än den kommunala,  heter
det i motionen (yrk. 4).
Även  i  Kristdemokraternas  motion  1999/2000:Ub44
yrkas avslag  på  förslaget  om  maxtaxa  (yrkande 1
delvis).  Motionärerna  hänvisar till det alternativ
som Kristdemokraterna tillsammans  med  Moderaterna,
Centerpartiet  och  Folkpartiet  har  presenterat  i
motion  1999/2000:Ub43  och  betonar vikten  av  att
staten tillhandahåller tillräckligt  med  ekonomiska
medel  för att kommunerna skall kunna fullgöra  sina
uppgifter  (yrkande  2).  I  yrkandena 3-5 redovisas
principiella utgångspunkter om  barnomsorgen som ett
komplement till den egna familjens  omsorg  m.m. och
begärs tillkännagivande om det anförda.
I    den    tidigare    nämnda    flerpartimotionen
1999/2000:Ub43  (m,  kd,  c,  fp)  begärs  även  att
riksdagen  beslutar  återinföra etableringsfrihet  i
barnomsorgen. Motionärerna vill ge ersättningar till
privat och kooperativ  barnomsorg  på  samma villkor
som  till den kommunala förskolan. Liknande  förslag
finns i motionerna 1999/2000:Ub44 (kd) yrkande 6 och
1999/2000:So325 (c) yrkande 7.
I  Folkpartiets   motion  1999/2000:Ub45  yrkande  4
begärs tillkännagivande  om  att  kommunerna  själva
skall   få   avgöra   taxeprinciper   för  hel-  och
halvdagsomsorg.

Utskottets bedömning

Som  utskottet har redovisat i det föregående  skall
förskoleverksamhet   (förskola,   familjedaghem  och
öppen  förskola)  och  skolbarnsomsorg  (fritidshem,
familjedaghem och öppen fritidsverksamhet) enligt nu
gällande regler tillhandahållas  för  barn  i åldern
1-12 år i den omfattning det behövs med hänsyn  till
föräldrarnas   förvärvsarbete  eller  studier  eller
barnets eget behov  (2 a kap. 1 och 6 §§ skollagen).
Verksamheterna är således  ett frivilligt komplement
för   de  föräldrar  och  barn  som   behöver   det.
Förskoleverksamhetens och skolbarnsomsorgens uppgift
är att  ge  barn  god  omsorg  och  stimulera  deras
utveckling och lärande. Verksamheterna har också  en
stor  social  betydelse genom att de bidrar till att
utjämna skillnader i uppväxtvillkor för barn i olika
befolkningsgrupper  och skapar mötesplatser för barn
med olika etnisk, kulturell och social tillhörighet.
Barnomsorgen   har   också    stor   betydelse   för
barnfamiljernas  ekonomi  och jämställdheten  mellan
kvinnor och män.
Utskottet vill peka på att  omfattande reformarbete
har   bedrivits  under  senare  år   i   syfte   att
vidareutveckla       förskoleverksamhetens       och
skolbarnsomsorgens pedagogiska roll. Förskoleklassen
har  införts som en frivillig skolform. Grundskolans
läroplan   har  anpassats  till  att  också  omfatta
förskoleklassen  och  fritidshemmet.  År  1998  fick
förskolan  sin  första  läroplan  (Lpfö  98).  Genom
läroplanen  intar förskolan sin plats som det första
steget i samhällets  samlade  utbildningssystem  för
barn,   ungdomar   och   vuxna.   Enligt  utskottets
uppfattning  kompletterar  förskolan   och  familjen
varandra.  Detta  framgår  också av skrivningarna  i
läroplanen liksom att verksamheten  skall  ta hänsyn
till barnens olika behov och förutsättningar.
Utskottet vill i sammanhanget framhålla att Sverige
har   fått   internationellt   erkännande   för  sin
förskoleverksamhet.  Sverige  ingår  för  närvarande
tillsammans   med   elva  andra  länder  i  en  stor
jämförande   OECD-studie    av    verksamheter   för
förskolebarn.  I  en  rapport  hösten  1999   (Early
Childhood  Education  and  Care  Policy  in  Sweden)
framhåller     OECD-experterna     mångfalden    och
flexibiliteten i det svenska systemet   Det finns en
mångfald  former  och  inriktningar som är anpassade
till  barnens  och  familjernas   behov,   nattöppna
förskolor  för  skiftarbetare  och språkprogram  för
invandrarbarn nämns som exempel.  Även innehållet är
variationsrikt   menar   experterna,   och    nämner
förskolor  som  satsar på ekologi, data, miljö eller
använder    en   särskild   pedagogisk   metod   som
Montessori eller Reggio Emilia-inspirerad pedagogik.
Den svenska förskoleverksamheten anpassar sig enligt
experterna smidigt  och  flexibelt  till  barns  och
föräldrars behov.
Skolverket  har i rapporten Avgifter i förskola och
fritidshem 1999  visat  att avgifterna har genomgått
stora  förändringar  under   1990-talet.  En  tydlig
tendens   har   varit   utvecklingen   mot   alltmer
tidsrelaterade   taxor.   Skolverket    anser    att
utvecklingen av de tidsrelaterade taxorna speglar en
syn  på  förskolan  och  fritidshemmet som går tvärs
emot  det  reformarbete  som   pågår.  Avgifter  som
används  för att styra närvarotiderna  riskerar  att
inte ta hänsyn  till  det  pedagogiska  innehållet i
verksamheterna.    Skolverket    anser   också   att
avgiftsskillnaderna mellan kommunerna  är  så  stora
att  det kan ifrågasättas om kravet på lika tillgång
till barnomsorg,  oavsett  i vilken kommun en familj
bor, är uppfyllt.
Utskottet  delar  regeringens  uppfattning  att  en
maxtaxa med låga och  enhetliga  avgifter kommer att
medföra   att   barnens  närvarotider  blir   mindre
splittrade och att  verksamheten  i  förskolan eller
fritidshemmet   lättare   kan   läggas  upp  utifrån
pedagogiska   överväganden.    En   låg   avgift   i
förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg kommer vidare
att  innebära  en avsevärd ekonomisk standardhöjning
för  merparten  av   alla  barnfamiljer.  Genom  den
konstruktion av maxtaxan  som  föreslås med dels ett
tak, dels en begränsning av barnomsorgsavgiften till
en  viss, högsta andel av inkomsten  garanteras  att
alla,  även  de  med de allra lägsta inkomsterna får
del av avgiftssänkningarna.
Förutom pedagogiska och familjeekonomiska motiv för
införande  av  en  maxtaxa   anför  regeringen  även
arbetsmarknads-  och  jämställdhetsskäl.  Regeringen
anför  bl.a. att sänkta  marginaleffekter  ökar  det
privatekonomiska   utbytet  av  förvärvsarbete.  När
avgifterna   sänks   för    förskoleverksamhet   och
skolbarnsomsorgen  kan  marginaleffekterna   vid  en
inkomstökning  komma att minska för familjerna.  Det
medger ökad flexibilitet  för  familjerna att själva
ta  ställning  till hur man vill använda  det  ökade
utrymmet.
Utskottet har ingen annan uppfattning än regeringen
beträffande införande  av  ett  särskilt statsbidrag
för kvalitetssäkrande åtgärder för  de  kommuner som
tillämpar systemet med maxtaxa. Medlen skall  främst
användas     för     personalförstärkningar     inom
förskoleverksamheten och skolbarnsomsorgen samt till
kompetenshöjande åtgärder för personal.
Utskottet   vill   i   sammanhanget   peka  på  att
regeringen i budgetpropositionen för år  2001 (prop.
2000/01:1  utg.omr. 16) har föreslagit ett  särskilt
anslag  för  bidrag  till  personalförstärkningar  i
skola och fritidshem.  Avsikten är att statsbidraget
stegvis skall tillföra kommunerna ökade resurser med
en miljard kronor per läsår  i  fem  år,  med  start
höstterminen  2001.  Efter  fem  år  skall  bidraget
infogas  i  det generella statsbidraget och blir  då
nivåhöjande.
Utskottet noterar att en särskild utredare har till
uppgift  att  göra   en  analys  av  det  ekonomiska
familjestödet till barnfamiljer  (dir.  2000:16). De
stöd   som   skall   analyseras   är   de   allmänna
barnbidragen,  underhållsstödet  och bostadsbidraget
till    barnfamiljer.   Enligt   direktiven    skall
utredningen  särskilt  beakta  stödens träffsäkerhet
och   marginaleffekter   samt   deras    effekt   på
arbetskraftsutbudet. Förslaget till maxtaxa, ändrade
skatteregler,      eventuella      ändringar      av
socialbidragsreglerna  och andra omvärldsfaktorer av
betydelse för barnfamiljernas  ekonomi skall beaktas
i  analysen.  Utredaren  skall  lämna   en   slutlig
redovisning av uppdraget den 28 februari 2001.
Utskottet vill också peka på att hela reformen  med
maxtaxa och allmän förskola m.m. skall följas upp av
Skolverket.
Utskottet      hänvisar      också     till     vad
socialförsäkringsutskottet   har    anfört.   Enligt
socialförsäkringsutskottet  kommer  ett  system  med
maxtaxa i den utformning som regeringen  nu föreslår
att  utgöra  ett  viktigt  komplement till nuvarande
delar i familjepolitiken. Socialförsäkringsutskottet
anför bl.a. följande:
"Genom      att      begränsa      avgifterna      i
förskoleverksamheten  och  skolbarnsomsorgen   sätts
barnen  i  centrum,  i  första  hand  genom att i de
kommuner  där  maxtaxa  införs  kan  alla  barn   få
tillgång  till  verksamheten,  såväl  kommunalt  som
enskilt bedriven. Förutom att sänkning av avgifterna
innebär en avsevärd ekonomisk standardhöjning för de
flesta   barnfamiljer   så   minskar   samtidigt  de
marginaleffekter      som     tidsrelaterade     och
inkomstrelaterade avgifter  ger  upphov till. Det är
nämligen viktigt att familjepolitiken, samtidigt som
den  möjliggör  för båda föräldrarna  att  kombinera
förvärvsarbete  och  föräldraskap,  även  stimulerar
förvärvsarbete så  att  Sverige fortsatt har råd med
en god välfärd."
Med det anförda anser utskottet  att  riksdagen bör
godkänna  regeringens förslag till statsbidrag  till
kommuner som tillämpar maxtaxa samt statsbidrag till
kvalitetssäkrande    åtgärder   för   kommuner   som
tillämpar    maxtaxa    och     avslå     motionerna
1999/2000:Ub43 yrkandena 1-4, 1999/2000:Ub44 yrkande
1 (delvis) och 2-5.
Utskottet vill beträffande  frågan om återinförande
av   etableringsfrihet   inom  barnomsorgen   anföra
följande.
Riksdagen beslutade hösten  1994  efter  förslag av
regeringen,  att fr.o.m. den 1 januari 1995  upphäva
lagen (1994:553) om vårdnadsbidrag som trätt i kraft
den  1  juli 1994.  Likaså  upphävdes  av  riksdagen
tidigare     antagna    bestämmelser    i    18    §
socialtjänstlagen  om  skyldighet för kommunerna att
ge bidrag till enskilda förskolor m.m. som skulle ha
trätt i kraft den 1 januari 1995. I stället infördes
nuvarande bestämmelser om  att kommunerna efter egen
bedömning    kan    lämna   bidrag   till    enskild
förskoleverksamhet  (prop.  1994/95:61,  bet.  SoU8,
rskr.  105).  Utskottet   har   tidigare   behandlat
liknande   motionsyrkanden   om   återinförande   av
skyldighet   för   kommunerna   att   ge   stöd  för
alternativa     barnomsorgsformer     (bl.a.    bet.
1998/99:UbU10  s. 9). Utskottet framhöll  bl.a.  att
enskild barnomsorg kan berika barnomsorgen och bidra
till   en   positiv   utveckling.   Utskottet   fann
emellertid inte  anledning att ändra reglerna om att
det är kommunen som  avgör om bidrag kan lämnas till
enskild  förskoleverksamhet   (2   a   kap.   17   §
skollagen).  Utskottet  har  ingen annan uppfattning
nu.   Utskottet   föreslår   att  riksdagen   avslår
motionerna 1999/2000:
Ub43  yrkande  5,  1999/2000:Ub44   yrkande   6  och
1999/2000:So325 yrkande 7.
När   det   gäller  taxeprinciper  för  hel-  eller
halvdagsomsorg vill utskottet anföra följande.
Enligt utskottets  uppfattning finns det även efter
införande   av   maxtaxa    och   skyldigheten   att
tillhandahålla en avgiftsfri allmän förskola m.m. en
frihet  för kommunerna att besluta  i  avgiftsfrågor
inom  barnomsorgen.   Utskottet  vill  peka  på  att
införande av maxtaxa är  frivilligt  för kommunerna.
De kommuner som väljer att tillämpa maxtaxa kan inte
ta ut en avgift över ett högsta angivet tak. Däremot
är det möjligt att ta ut lägre avgifter, eller ingen
avgift  alls.  Det  finns också möjlighet  att  inom
maxtaxans ram t.ex. införa lägre avgift för barn med
korta  vistelsetider  eller  erbjuda  betalningsfria
månader. Vidare har kommunerna  möjlighet  att ta ut
avgifter  för  den  del av förskoleverksamheten  som
överstiger  den  lagreglerade  tiden  om  minst  525
timmar per år för  allmän förskola. Avgifterna skall
vara  skäliga  och  får   inte  överstiga  kommunens
självkostnader (2 a kap. 10  § skollagen). Utskottet
anser att riksdagen bör avslå  motion 1999/2000:Ub45
yrkande 4.

Motionsyrkanden om förskolans läroplan m.m.

I Kristdemokraternas motion 1999/2000:Ub44  (yrk. 7)
begärs  ett tillkännagivande om förskolans kvalitet.
Motionärerna  menar att en alltför stark betoning av
förskolans pedagogiska  verksamhet  inte  får ske på
bekostnad  av  barnens behov av omsorg och omvårdnad
samt   den  fria  lekens   betydelse   för   barnens
utveckling.
U t s k  o  t  t e t  erinrar om att det framgår av
förskolans läroplan (Lpfö 98) att förskolans uppdrag
är att erbjuda barnen  en  verksamhet som skall vara
rolig, trygg och lärorik för  alla  barn som deltar.
Förskolan  skall  erbjuda  barnen en god  pedagogisk
verksamhet, där omsorg, fostran  och  lärande bildar
en  helhet. Utskottet föreslår att riksdagen  avslår
yrkandet.
Folkpartiet   betonar  vikten  av  tydliga  mål  för
förskolan (mot. 1999/2000:
Ub45 yrk. 2 och  1999/2000:Ub294  yrk.  2).  Det bör
enligt  motionärerna  finnas  två  typer  av mål för
verksamheten.  Ett  mål  som  anger inriktningen  på
förskolans  pedagogiska  verksamhet   och  samtidigt
uttrycker  en önskad kvalitetsutveckling  ("mål  att
sträva mot").  Det  andra  målet skall utgå från det
enskilda barnets förutsättningar  och  uttrycka  vad
barnet  skall  ha  uppnått  när det lämnar förskolan
("mål att uppnå").
U t s k o t t e t  vill i sammanhanget  peka på att
en   särskild   arbetsgrupp   har   tillsatts   inom
Utbildningsdepartementet  med  uppdrag  att  göra en
översyn    av   läroplanerna   som   styrinstrument.
Uppdraget skall  redovisas  senast  den 31 maj 2001.
Vidare    pågår    en    översyn    av    skollagen.
Skollagskommittén (dir. 1999:15) skall redovisa sitt
arbete senast den 1 maj 2001.
Utskottet avstyrkte och riksdagen avslog våren 1998
i samband med behandlingen av läroplan för förskolan
ett motsvarande motionsyrkande om införande  av "mål
att  uppnå".  Utskottet anförde då att avsikten  med
mål att uppnå när  det  gäller  skolan, är att målen
skall  kunna utvärderas och utgöra  grunden  för  en
resultatbedömning.  I  förskolan  är  det  inte  det
enskilda  barnets  resultat som skall utvärderas och
inga betyg eller omdömen  skall  utfärdas. Utskottet
instämde  därför  med  regeringen i bedömningen  att
läroplanen för förskolan  endast  skall innehålla en
typ  av  mål, nämligen mål att sträva  mot  för  det
enskilda  barnets   utveckling   och  lärande  (bet.
1997/98:UbU16 s. 9). Utskottet finner  inte skäl att
ändra sitt tidigare ställningstagande. Riksdagen bör
avslå yrkandena.
I  flera motioner finns förslag om tillkännagivanden
beträffande  förskolans  personal  m.m.  Folkpartiet
anser  att  förskollärare  skall  ha det pedagogiska
ansvaret i förskolan. Förskollärare  har  efter  tre
års  högskoleutbildning  en pedagogisk kompetens att
lära och utveckla barn (mot.  1999/2000:Ub45  yrk. 1
och  1999/2000:Ub801  yrk.  6).  All  personal  inom
förskolan    skall   vara   högskoleutbildad   (mot.
1999/2000:Ub294  yrk.  1). Vikten av att öka andelen
förskollärare inom förskolan betonas. Det är viktigt
att barnskötare ges möjlighet  till vidareutbildning
till  förskollärare (mot. 1999/2000:Ub801  yrk.  8).
Centerpartiet  anser att alla personalkategorier har
en viktig uppgift  i  förskolan och det skall finnas
olika personalgrupper representerade  i verksamheten
och i arbetslaget. Det bör finnas krav  på att det i
förskoleverksamheten finns förskollärare,  något som
också  bör  återspeglas  i  läroplanen med särskilda
riktlinjer för förskollärare  (mot.  1999/2000:Ub810
yrk.     1).     Kristdemokraterna    anser    (mot.
1999/2000:Ub44   yrk.   8)   att   barnskötare   och
förskollärare, med  sina  olika specialiteter, måste
ges    goda   möjligheter   till   vidareutbildning.
Kommunerna  måste  också se till att de som verkar i
familjedaghem  eller   i   kooperativa   former  får
tillgång till vidareutbildning.
U   t   s   k  o  t  t  e  t   hänvisar  till  sitt
ställningstagande  i  samband  med  behandlingen  av
läroplanen då det gällde liknande motionsyrkanden om
förskollärares   pedagogiska  ansvar  och  särskilda
riktlinjer som vänder  sig till förskolläraren (bet.
1997/98:UbU16  s.  10).  Utskottet   anförde   bl.a.
följande.
Att förskolan nu får en läroplan är ett uttryck  för
de   krav   som   ställs   på  att  den  pedagogiska
verksamheten skall ha hög kvalitet. - - - Kommunerna
har ansvar för att kvaliteten i förskolan utvecklas.
Utskottet vill betona att det  ankommer  på  dem att
organisera  verksamheten  och anskaffa den kompetens
som behövs för att målen i  läroplanen  skall  kunna
nås.  I  likhet  med regeringen utgår utskottet från
att kommunerna satsar  på  välutbildad  personal för
att  garantera  hög professionalitet. Som regeringen
anmärker är arbetslaget  i dag det vanligaste sättet
att organisera arbetet i förskolan.  Det  är  därför
enligt  utskottets mening naturligt att riktlinjerna
i läroplanen vänder sig till arbetslaget.

Utskottet  erinrar  vidare om att det i 2 a kap. 3 §
skollagen     föreskrivs      att      det      inom
förskoleverksamheten skall finnas personal med sådan
utbildning  eller  erfarenhet  att  barnens behov av
omsorg   och   en  god  pedagogisk  verksamhet   kan
tillgodoses.
Utskottet   har   ingen    annan   uppfattning   än
motionärerna beträffande vikten  av fortbildning och
vidareutbildning  av  förskolans  personal.  Det  är
kommunernas  ansvar  att  fortbilda  sin   personal.
Enligt  utskottets  uppfattning kommer strukturen  i
den  nya lärarutbildningen  att  innebära  ett  ökat
utbud  av  olika kurser och specialiseringar som med
fördel  kan  användas   av  förskolans  och  skolans
personal     för     kompetensutveckling      (prop.
1999/2000:135, bet. 2000/01:UbU3).
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet
motionerna  1999/2000:Ub44 yrkande 8, 1999/2000:Ub45
yrkande     1,    1999/2000:Ub294     yrkande     1,
1999/2000:Ub801    yrkandena    6    och    8    och
1999/2000:Ub810 yrkande 1.

Hemställan

Utskottet hemställer
1.   beträffande   införande   av   allmän
förskola
att riksdagen antar regeringens förslag till  lag om ändring
i  skollagen (1985:1100) såvitt avser 2 a kap. 8
a och  10  §§ och avslår motionerna 1999/2000:42
yrkandena  1-4,   1999/2000:Ub44   yrkandena   1
(delvis)  och  9  och 1999/2000:Ub45 yrkandena 3
och 7,
res.1 (m)
res. 2 (kd) - delvis
res. 3 (fp) - delvis
2. beträffande skolstartsålder
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Ub45 yrkande 6,
res. 3 (fp) - delvis
3.  beträffande   regler   för  fristående
allmän förskola
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Ub45 yrkande 5,
res. 3 (fp) - delvis
4. beträffande förskoleverksamhet för barn
vars     föräldrar     är    arbetslösa    eller
föräldralediga
att riksdagen antar regeringens  förslag till lag om ändring
i skollagen (1985:1100) såvitt avser  2 a kap. 6
a    och   6   b   §§   och   avslår  motionerna
1999/2000:Ub42   yrkande  5  och  1999/2000:Ub44
yrkandena 1 (delvis) och 10,
res. 4 (m, kd)
5. beträffande  rätt  till  barnomsorg för
barn med föräldrar med obekväm arbetstid
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Ub225,
6.   beträffande  rätt  till  plats   inom
skolbarnsomsorgen
att riksdagen avslår motion 1999/2000:So263 yrkande 2,
res. 3 (fp) - delvis
7.      beträffande      maxtaxa      inom
förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg m.m.
att riksdagen  godkänner  regeringens förslag om statsbidrag
till   kommuner   som  tillämpar  maxtaxa   samt
statsbidrag till kvalitetssäkrande  åtgärder för
kommuner   som   tillämpar  maxtaxa  och  avslår
motionerna   1999/2000:Ub43    yrkandena    1-4,
1999/2000:Ub44 yrkandena 1 (delvis) och 2-5,
res.  5 (m, kd, c, fp)  -
delvis
8.   beträffande  etableringsfrihet   inom
barnomsorgen
att     riksdagen      avslår     motionerna
1999/2000:Ub43 yrkande 5, 1999/2000:Ub44 yrkande
6 och 1999/2000:So325 yrkande 7,
res.  5  (m, kd, c, fp) -
delvis
9.  beträffande  taxeprinciper   för  hel-
eller halvdagsomsorg
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Ub45 yrkande 4,
res. 6 (m, kd, fp)
10. beträffande  förskolans kvalitet
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Ub44 yrkande 7,
res. 2 (kd) - delvis
11. beträffande förskolans mål
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Ub45 yrkande 2 och
1999/2000:Ub294 yrkande 2,
res. 3 (fp) - delvis
12.  beträffande förskolans personal  m.m.
att riksdagen  avslår  motionerna  1999/2000:Ub44 yrkande 8,
1999/2000:Ub45    yrkande   1,   1999/2000:Ub294
yrkande 1, 1999/2000:
Ub801  yrkandena  6 och  8  och  1999/2000:Ub810
yrkande 1.
res. 2 (kd) - delvis
res. 7 (c)
res. 3 (fp) - delvis
Stockholm den 14 november 2000

På utbildningsutskottets vägnar

Jan Björkman


I beslutet har deltagit:  Jan  Björkman  (s), Britt-
Marie Danestig (v), Beatrice Ask (m), Eva  Johansson
(s), Inger Lundberg (s), Yvonne Andersson (kd), Lars
Hjertén  (m),  Majléne  Westerlund  Panke (s), Tomas
Högström   (m),   Torgny  Danielsson  (s),   Lennart
Gustavsson (v), Gunnar  Goude  (mp),  Sofia  Jonsson
(c),  Ulf  Nilsson (fp), Agneta Lundberg (s), Anders
Sjölund (m) och Gunilla Tjernberg (kd).

Reservationer

1. Införande av allmän förskola (mom.1) - m

Beatrice Ask  (m),  Lars Hjertén (m), Tomas Högström
(m) och Anders Sjölund (m) anför:

Enligt vår uppfattning  är  det  angeläget med olika
alternativ vad gäller omsorg  och  skolförberedelser
så att varje barns specifika förutsättningar kan tas
tillvara och utvecklas. Förslaget om införande av en
allmän   förskola   innebär  ingen  förändring   för
huvuddelen av fyra- och femåringarna, eftersom många
redan i dag går på dagis. En konsekvens av förslaget
är dock att fler tvingas välja daghem som barnomsorg
samt att fler får tillbringa  mer tid på institution
än i dag. Regeringen har inte presenterat  på vilket
sätt  en allmän förskola skulle gagna barns allmänna
utveckling  och  bättre  än  i dag förbereda dem för
skolstarten.  Vi  anser  att  de  utvärderingar  som
gjorts av förskoleklassen är otillräckliga  för  att
bedöma  vilka  effekter verksamheten får för barnen.
Enligt vår uppfattning  bör  en utvärdering göras av
förskoleklassens pedagogik och  resultat. Parallellt
med  utvärderingen  skall  det  ges möjligheter  att
förskoleklassen  får  bilda  bas  för   en   utbyggd
barnskola   med  tydliga pedagogiska ambitioner  som
ett     alternativ/komplement     till     nuvarande
verksamheter.      Verksamheten     skall     liksom
förskoleklassen   vara    frivillig    för   barnen.
Regeringen  bör  återkomma till riksdagen   med  ett
förslag i enlighet med vad vi nu har anfört.
Riksdagen bör avslå  regeringen förslag till lag om
ändring i skollagen såvitt avser 2 a kap. 8 a och 10
§§ och bifalla vår motion  1999/2000:Ub42  yrkandena
1-4 och som sin mening ge regeringen till känna  vad
som ovan anförts.
Mot  bakgrund  av det anförda anser vi att utskottet
under moment 1 bort hemställa
1.   beträffande   införande   av   allmän
förskola
att  riksdagen   med   bifall   till  motion  1999/2000:Ub42
yrkandena  1-4  och  med  anledning  av   motion
1999/2000:Ub44  yrkandena  1 (delvis) och 9 samt
med avslag på motion 1999/2000:Ub45  yrkandena 3
och  7  avslår  regeringen  förslag till lag  om
ändring i skollagen såvitt avser  2 a  kap.  8 a
och 10 §§ och som sin mening ger regeringen till
känna vad som ovan anförts.

2. Införande av allmän förskola m.m.
(mom.1, 10 och 12) - kd

Yvonne  Andersson  (kd)  och  Gunilla Tjernberg (kd)
anför:

Vi   avvisar  förslaget  om  införande   av   allmän
förskola.  Förslaget berör sådant som borde beslutas
på kommunal  nivå. Regeringen har berövat kommunerna
deras   bestämmanderätt    i    dessa   frågor.   En
miljardreform  av  detta  slag  måste   enligt   vår
uppfattning   riktas  direkt  till  föräldrarna  och
omfatta alla barn,  i  stället  för  att så kraftigt
fokusera   på   ett   specifikt   omsorgsalternativ.
Regeringen menar att de fyra- och femåringar  som är
inskrivna  i  familjedaghem  skall erbjudas plats  i
förskola. Förskolan skall för dessa barn ses som ett
komplement till familjedaghemmet  och inte, som vore
det   naturliga,  att  förskoletiden  skulle   kunna
förläggas  även  inom  ramen  för  familjedaghemmet.
Riksdagen  bör  bifalla  vår  motion  1999/2000:Ub44
yrkandena 1 (delvis) och 9.
När det gäller förskolans kvalitet  vill  vi betona
att  alla  barn  skall få en så stimulerande uppväxt
som  möjligt,  i  vilken   också   ingår  pedagogisk
stimulans. En alltför stark betoning  av  förskolans
pedagogiska   verksamhet   får   dock  inte  ske  på
bekostnad av barnens behov av omsorg  och  omvårdnad
samt   den   fria   lekens   betydelse  för  barnens
utveckling.   Särskilt   gäller   detta   de   yngre
förskolebarnen.  Riksdagen  bör bifalla  vår  motion
1999/2000:Ub44 yrkande 7.
Vi  vill betona vikten av att  förskolans  personal
ges   goda    möjligheter   till   vidareutbildning.
Barnskötarna  och  förskollärarna,  med  sina  olika
specialiteter,   måste  ges  goda  möjligheter  till
vidareutbildning. Kommunerna måste också se till att
de som verkar i familjedaghem  eller  i  kooperativa
former  får tillgång till detta. Det är viktigt  att
utbildning   och   fortbildning   av  förskole-  och
skolpersonal   omfattar  moment  som  behandlar   de
internationella konventioner som gäller barn, familj
och utbildning.  Riksdagen  bör  bifalla  vår motion
1999/2000:Ub44 yrkande 8.
Mot  bakgrund  av det anförda anser vi att utskottet
under momenten 1, 10 och 12 bort hemställa
1.   beträffande   införande   av   allmän
förskola
att riksdagen med bifall till motion1999/2000:Ub44 yrkandena
1 (delvis)  och  9  och  med anledning av motion
1999/2000:Ub42 yrkandena 1-4  samt med avslag på
motion 1999/2000:Ub45 yrkandena  3  och 7 avslår
regeringens  förslag  till  lag  om  ändring   i
skollagen  såvitt  avser  2 a kap. 8 a och 10 §§
och som sin mening ger regeringen till känna vad
som ovan anförts.
10. beträffande förskolans kvalitet
att riksdagen med bifall  till motion 1999/2000:Ub44 yrkande
7 som sin mening ger regeringen  till  känna vad
som ovan anförts,
12. beträffande förskolans personal m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub44  yrkande
8  och  med  avslag på motionerna 1999/2000:Ub45
yrkande 1, 1999/2000:
Ub294 yrkande 1, 1999/2000:Ub801 yrkandena 6 och
8 och 1999/2000:Ub810  yrkande  1 som sin mening
ger regeringen till känna vad som ovan anförts.

3. Införande av allmän förskola m.m.
(mom.1, 2, 3, 6, 11 och 12) - fp

Ulf Nilsson (fp) anför:

Folkpartiet delar  propositionens huvudlinje när det
gäller införande av allmän förskola samt  rätt  till
barnomsorg    för   barn   till   arbetslösa   eller
föräldralediga.  Folkpartiet  anser  dock att det är
viktigt   att   tydligare   betona  den  pedagogiska
målsättningen. Med ökad pedagogisk  inriktning  inom
förskolan  är  det  extra  viktigt att alla barn får
denna  möjlighet  att  utvecklas.  Att  delta  i  en
pedagogisk verksamhet redan  från  tidig  ålder  ger
barnen  stora möjligheter till utveckling. Det måste
klart  uttryckas  att  föräldrarna  skall  kunna  ha
barnet i  den allmänna förskolan även om de i övrigt
inte utnyttjar  kommunal barnomsorg. För Folkpartiet
är  det  självklart   att   en   förskola  med  höga
ambitioner  också  har  ett  ansvar  för  att  vissa
resultat   uppnås   under  förskoletiden.  Den   nya
allmänna  förskolan  skall  enligt  vår  uppfattning
skilja sig från heldagsomsorg  genom  att  vara mera
strukturerad  och  målinriktad. Samtidigt skall  den
allmänna  förskolan  vara   rolig   för  barnen  och
stimulera barnens nyfikenhet och lust att lära genom
lek. Detta bör riksdagen med bifall till  vår motion
1999/2000:Ub45  yrkandena 3 och 7 som sin mening  ge
regeringen till känna.
Enligt vår uppfattning  bör skolstarten ske vid sex
års  ålder.   Grundskolan skall  vara  tioårig,  där
förskoleklassen   utgör  det  första året. Detta bör
riksdagen  med  bifall  till  motion  1999/2000:Ub45
yrkande 6 som sin mening ge regeringen till känna.
När   det  gäller  regler  för  fristående   allmän
förskola  anser jag att samma regler skall gälla som
för  fristående   skolor.   Efter   godkännande   av
Skolverket   skall  en  fristående  allmän  förskola
garanteras samma  resurser som en kommunal förskola.
Riksdagen  bör  bifalla  vår  motion  1999/2000:Ub45
yrkande 5.
Enligt Folkpartiets  uppfattning  bör målsättningen
vara att alla barn i grundskolan skall  ha rätt till
plats inom skolbarnsomsorgen. I dag  får  många barn
klara  sig  själva  efter skolan och under många  av
skolårets lov. Regeringen  bör återkomma med förslag
till en skärpning av lagen på denna punkt. Riksdagen
bör bifalla motion 1999/2000:So263 yrkande 2.
Folkpartiet vill betona vikten  av  tydliga mål för
förskolan. Enligt vår uppfattning bör det finnas två
typer  av  mål.  Ett  mål som anger inriktningen  på
förskolans  pedagogiska   verksamhet  och  samtidigt
uttrycker en önskad kvalitetsutveckling   ("mål  att
sträva  mot").  Det  andra målet skall utgå från det
enskilda barnets förutsättningar  och  uttrycka  vad
barnet  skall  ha  uppnått  när det lämnar förskolan
("mål att uppnå"). Detta bör  riksdagen  med  bifall
till   motionerna   1999/2000:Ub45   yrkande  2  och
1999/2000:Ub294    yrkande  2  som  sin  mening   ge
regeringen till känna.
Beträffande förskolans  personal  vill  Folkpartiet
framhålla  vikten  av  att  förskollärare   har  det
pedagogiska ansvaret i förskolan. Förskollärare  har
efter   tre  års  högskoleutbildning  en  pedagogisk
kompetens  att  lära och utveckla barn. All personal
med  pedagogiskt  ansvar   i   förskolan   bör  vara
högskoleutbildad. Det är viktigt att barnskötare ges
möjlighet  till vidareutbildning till förskollärare.
Det är angeläget  att öka andelen förskollärare inom
förskolan.    Riksdagen   bör   bifalla   motionerna
1999/2000:Ub45 yrkande 1, 1999/2000:
Ub294 yrkande 1, 1999/2000:Ub801 yrkandena 6 och 8.
Mot bakgrund av  det anförda anser jag att utskottet
under momenten 1, 2, 3, 6, 11 och 12 bort hemställa.
1.   beträffande   införande   av   allmän
förskola
att riksdagen med bifall till motion1999/2000:Ub45 yrkandena
3   och  7  och   med   avslag   på   motionerna
1999/2000:Ub42  yrkandena 1-4 och 1999/2000:Ub44
yrkandena  1 (delvis)  och  9  antar  regeringen
förslag till  lag  om ändring i skollagen såvitt
avser 2 a kap. 8 a och  10 §§ och som sin mening
ger regeringen till känna vad som ovan anförts,
2. beträffande skolstartsålder
att riksdagen med bifall  till motion 1999/2000:Ub45 yrkande 6
som sin mening ger regeringen till känna vad som
ovan anförts,
3.  beträffande regler för  fristående  allmän
förskola
att riksdagen  med bifall till motion 1999/2000:Ub45 yrkande 5
som sin mening ger regeringen till känna vad som
ovan anförts,
6.  beträffande   rätt   till  plats  inom
skolbarnsomsorgen
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:So263 yrkande
2 som sin mening ger regeringen  till  känna vad
som ovan anförts,
11. beträffande förskolans mål
att  riksdagen  med  bifall  till  motionerna   1999/2000:Ub45
yrkande  2 och 1999/2000:Ub294 yrkande 2 som sin
mening ger  regeringen  till  känna vad som ovan
anförts,
12. beträffande förskolans personal m.m.
att  riksdagen  med  bifall till  motionerna  1999/2000:Ub45
yrkande  1,  1999/2000:Ub294   yrkande   1   och
1999/2000:Ub801 yrkandena 6 och 8 och med avslag
på   motionerna  1999/2000:Ub44  yrkande  8  och
1999/2000:Ub810  yrkande  1  som  sin mening ger
regeringen till känna vad som ovan anförts.

4. Förskoleverksamhet för barn vars
föräldrar är arbetslösa eller
föräldralediga (mom. 4) - m, kd

Beatrice  Ask  (m),  Yvonne  Andersson  (kd),   Lars
Hjertén  (m), Tomas Högström (m), Anders Sjölund (m)
och Gunilla Tjernberg (kd) anför:

Många barn  får  i  dag  inte  vara kvar på dagis om
deras    föräldrar   mister   jobbet   eller    blir
föräldralediga med ett syskon. Ur ett barnperspektiv
är det olyckligt när man på så sätt mister kontakten
med  en  invand   vardag,   kamrater   och   viktiga
vuxenkontakter.  Det  finns  också  rapporter om att
arbetslösa inte kunnat söka arbete på  grund  av att
de  inte längre har barnomsorgen ordnad. Enligt  vår
uppfattning  krävs  dock inget statligt ingripande i
denna fråga. Vi motsätter oss lagreglering. Vi anser
att besluten även fortsättningsvis skall utformas på
den  lokala  nivån. Vi  utgår  från  att  kommunerna
själva kan finna  lämpliga  lösningar  på problemet.
Det  är  särskilt  viktigt  att barnet tillförsäkras
kontinuitet när det gäller den pedagogiska stimulans
som  förskoleverksamheten  kan   ge.  Riksdagen  bör
bifalla  motionerna  1999/2000:Ub42  yrkande  5  och
1999/2000:Ub44 yrkande 1 i denna del samt yrkande 10
och som sin mening ge  regeringen  till känna vad vi
här har anfört.

Mot bakgrund av det anförda anser vi  att  utskottet
under moment 4 bort hemställa.
4. beträffande förskoleverksamhet för barn
vars     föräldrar     är    arbetslösa    eller
föräldralediga
att  riksdagen  med bifall  till  motionerna  1999/2000:Ub42
yrkande   5  och  1999/2000:Ub44   yrkandena   1
(delvis) och  10 dels avslår regeringens förslag
till  lag  om ändring  i  skollagen  (1985:1100)
såvitt avser  2  a kap. 6 a och 6 b §§, dels som
sin mening ger regeringen  till  känna  vad  som
ovan anförts,

5. Maxtaxa inom förskoleverksamhet och
skolbarnsomsorg m.m. (mom. 7 och 8) - m,
kd, c, fp

Beatrice   Ask  (m),  Yvonne  Andersson  (kd),  Lars
Hjertén (m),  Tomas Högström (m), Sofia Jonsson (c),
Ulf Nilsson (fp),  Anders  Sjölund  (m)  och Gunilla
Tjernberg (kd) anför:

Förslaget om maxtaxa är ofullständigt och  utelämnar
svaren  på  många frågor, t.ex. hur skall kommunerna
klara finansieringen  av  den  ökade  efterfrågan på
barnomsorg?    Vad    händer    med   kvaliteten   i
barnomsorgen?  Redan i dag har de  flesta  kommunala
förskolor kvalitetsproblem,  många barn i grupperna,
svårt att rekrytera kompetent  personal  etc.  Menar
regeringen  allvar  med  att  höja  kvaliteten  inom
barnomsorgen   skulle   alla   kommuner  få  del  av
förslaget  till  statsbidrag  för  kvalitetssäkrande
åtgärder.
Vi  anser att maxtaxan är orättvis och  främst  ett
sätt att  tvinga föräldrar att välja en viss form av
barnomsorg.  En maxtaxa förstärker dagens orättvisor
mellan dem som  kan  och vill utnyttja den kommunalt
finansierade barnomsorgen  och  dem  som  vill eller
måste  ordna  annan  barnomsorg.  Maxtaxan  har   en
felaktig  fördelningspolitisk  profil  då den endast
ger en marginell förbättring för familjer  med  låga
inkomster  och  stora förbättringar för dem med höga
inkomster. Maxtaxan  är  vidare  ett  ingrepp  i den
kommunala  självstyrelsen  och äventyrar såväl andra
kommunala    verksamheter    som    kvaliteten     i
barnomsorgen.
Familjepolitiken måste skapa större möjligheter för
föräldrar  att kombinera arbetsliv med föräldraskap.
Stödet till  barnomsorg  skall  omfatta  alla  barn.
Föräldrarna  måste  ges  ekonomiska  möjligheter att
styra över sin tid och valet av barnomsorg.  Vi vill
ge    självbestämmande    till    föräldrarna.   Ett
barnomsorgskonto   på   40   000   kr  per  barn   i
förskoleåldern bör därför införas. Pengarna skall få
användas  av  barnets föräldrar under  barnets  hela
förskoleålder.  Den  enda  begränsningen som görs är
att  maximalt 20 000 kr får tas  ut  under  ett  år.
Pengarna   skall  vara  skattefria  och  skall  inte
påverka  andra   transfereringar  eller  bidrag  men
beaktas vid bedömningen  om  socialbidrag skall ges.
Barnomsorgskonto bör införas den  1 januari 2002 men
övergångsvis med 40 000 kr för ettåringar och 20 000
kr för tvååringar. Samtidigt bör införas avdragsrätt
för styrkta barnomsorgskostnader, upp till 50 000 kr
per  barn  och  år. Rätten till avdrag  skall  gälla
samtliga barnomsorgskostnader.  Avdraget skall göras
i    den    kommunala    taxeringen    och   minskar
kommunalskatten.  Kommunerna  skall kompenseras  för
skattebortfallet. Avdragsrätten  kan utnyttjas under
hela      förskoleperioden.     Tillsammans      med
barnomsorgskontot  ökar  avdragsrätten möjligheterna
att använda andra typer av  barnomsorgsformer än den
kommunala. I enlighet med vad  som  anges  i  motion
1999/2000:Ub43  kan  införandet  av barnomsorgskonto
beräknas kosta 3,5 miljarder kronor  och avdragsrätt
för   barnomsorgskostnader   beräknas   kosta    1,5
miljarder kronor.
Vi  anser  således  att  riksdagen  med bifall till
motionerna     1999/2000:Ub43     yrkandena     1-4,
1999/2000:Ub44  yrkandena  1 (delvis) och 2 samt med
anledning av motion 1999/2000:Ub44 yrkandena 3-5 bör
avslå  regeringens  förslag  till   statsbidrag  vid
maxtaxa  och  kvalitetsäkrande åtgärder.  Regeringen
bör snarast lägga  fram förslag till barnkonton samt
avdragsrätt  för  styrkta   barnomsorgskostnader   i
enlighet  med vad som ovan anförts.
Riksdagen    bör    vidare    bifalla    motionerna
1999/2000:Ub43  yrkande 5, 1999/2000:Ub44 yrkande  6
och 1999/2000:So325  yrkande  7  om  att  återinföra
etableringsfrihet  i  barnomsorgen.  Regeringen  bör
snarast   återkomma  med  förslag  till  erforderlig
lagstiftning i denna fråga. Vi vill betona vikten av
en mångfald  av  olika  driftsformer. Familjedaghem,
föräldrakooperativ,  öppna   förskolor  och  privata
alternativ   skall   finnas   som  komplement   till
kommunens verksamhet. Ersättningar  skall  ges  till
privat  och  kooperativ  barnomsorg på samma villkor
som till den kommunala förskolan.
Mot bakgrund av det anförda  anser  vi att utskottet
under momenten 7 och 8 bort hemställa.
7.      beträffande      maxtaxa      inom
förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg m.m.
att  riksdagen  med  bifall  till  motionerna 1999/2000:Ub43
yrkandena
1-4, 1999/2000:Ub44 yrkandena 1 (delvis)  och  2
samt  med  anledning  av  motion  1999/2000:Ub44
yrkandena  3-5  dels avslår regeringens  förslag
till     statsbidrag     för     maxtaxa     och
kvalitetssäkrande  åtgärder, dels som sin mening
ger regeringen till känna vad som ovan anförts
8.   beträffande  etableringsfrihet   inom
barnomsorgen
att riksdagen  med  bifall  till  motionerna  1999/2000:Ub43
yrkande   5,   1999/2000:Ub44   yrkande   6  och
1999/2000:So325  yrkande  7  som  sin mening ger
regeringen till känna vad som ovan anförts,

6. Taxeprinciper för hel- eller
halvdagsomsorg (mom. 9) - m, kd, fp

Beatrice  Ask  (m),  Yvonne  Andersson  (kd),   Lars
Hjertén  (m),  Tomas Högström (m), Ulf Nilsson (fp),
Anders Sjölund (m) och Gunilla Tjernberg (kd) anför:

Vi  anser  att kommunerna  själva  skall  få  avgöra
taxeprinciper   för   hel-   eller   halvdagsomsorg.
Regeringens förslag innebär i sin helhet att förutom
kostnaderna  för maxtaxan tillkommer "rabatten"  för
fyra- och femåringarna,  som  får  betala  reducerad
maxtaxa  (minus 3 timmar) om de vistas hela dagen  i
förskola.  Föräldrarna  måste  i större utsträckning
själva få bestämma vad de vill göra  med  samhällets
stöd  till  barnfamiljerna,  och  därför skall  inte
statliga medel i denna utsträckning  reserveras  för
att subventionera en enda barnomsorgsform.

Mot  bakgrund  av det anförda anser vi att utskottet
under moment 9 bort hemställa.
9.  beträffande   taxeprinciper  för  hel-
eller halvdagsomsorg
att riksdagen med bifall  till motion 1999/2000:Ub45 yrkande
4 som sin mening ger regeringen  till  känna vad
som ovan anförts,

7. Förskolans personal m.m. (mom. 12) - c

Sofia Jonsson (c) anför:

Enligt  Centerpartiets  uppfattning  är  kvalitet  i
förskolearbetet   ett  resultat  av  en  pedagogiskt
kompetent     och    kvalitetsmedveten     personal.
Självfallet har  alla  personalkategorier  en viktig
uppgift i förskolan och det skall finnas ett flertal
olika  personalgrupper representerade i verksamheten
och i arbetslaget.  Det bör finnas krav på att det i
förskoleverksamheten  finns förskollärare. Detta bör
också   återspeglas  i  läroplanen   med   särskilda
riktlinjer  för  förskollärare. Det är också viktigt
att förskollärare  får  möjlighet  att vidareutbilda
sig.

Mot bakgrund av det anförda anser jag  att utskottet
under moment 12 bort hemställa.
12.  beträffande förskolans personal  m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub810 yrkande
1 och med  avslag  på  motionerna 1999/2000:Ub44
yrkande 8, 1999/2000:
Ub45  yrkande  1,  1999/2000:Ub294   yrkande  1,
1999/2000:Ub801 yrkandena 6 och 8 som sin mening
ger regeringen till känna vad som ovan anförts.
Särskilt yttrande

Maxtaxa inom förskoleverksamheten och
skolbarnsomsorg m.m. (mom. 7) - kd

Yvonne  Andersson  (kd)  och Gunilla Tjernberg  (kd)
anför:

Vi  kristdemokrater anser att  barnens  behov  måste
sättas  först.  All  omsorg  måste utgå från barnens
behov. Barnomsorgen utgör ett  komplement  till  den
egna  familjens omsorg. Förskolan är inte självklart
det   bästa    alternativet    för    varje    barn.
Föräldrarollen       måste      uppvärderas      och
familjepolitiken  måste  skapa  förutsättningar  för
föräldrarna  att  tillbringa  mer  tid  med  barnen.
Föräldrar   måste  ha   praktiska   och   ekonomiska
möjligheter att välja den barnomsorgsform som passar
dem bäst. Vi  vill  att staten ger landets föräldrar
så  flexibla  och  likvärdiga   föutsättningar   som
möjligt oavsett hur de väljer att ordna omsorgen för
sina  barn.  Förslaget  om maxtaxa är ett steg i fel
riktning  och  har  stora brister  inte  minst  från
flexibilitets- och valfrihetssynpunkt,  framför allt
för  dem  som  valt  att på hel- eller deltid  sköta
barnomsorgen på egen hand  eller  velat  ha en annan
lösning.  Vi  säger  därför  nej  till  maxtaxa  och
föreslår  tillsammans med Moderaterna, Centerpartiet
och Folkpartiet  införande  av  ett barnomsorgskonto
och en avdragsrätt för styrkta barnomsorgskostnader.



Regeringens lagförslag
Förslag till lag om ändring i skollagen
(1985:1100)

Socialförsäkringsutskottets
yttrande 2000/01:SfU2y
Maxtaxa och allmän förskola

Till utbildningsutskottet

Utbildningsutskottet      har      berett      bl.a.
socialförsäkringsutskottet  tillfälle  att yttra sig
över  proposition  1999/2000:129 Maxtaxa och  allmän
förskola m.m. jämte motioner.
Socialförsäkringsutskottet  begränsar sitt yttrande
till att avse regeringens förslag  om  införande  av
maxtaxa  samt motionerna Ub43 av Chris Heister m.fl.
(m, kd, c,  fp)  och  Ub44 av Yvonne Andersson m.fl.
(kd) yrkandena 1 (delvis) samt 3-5.

Propositionen

Regeringen   begär  att  riksdagen   godkänner   att
statsbidrag lämnas  till  kommuner  som tillämpar en
maxtaxa.  För  att  statsbidrag  skall lämnas  skall
avgiften i förskoleverksamhet vara  högst 3, 2 resp.
1  %  av  hushållets  inkomst i månaden för  första,
andra respektive tredje  barnet. Avgiften skall dock
inte överstiga 1 140 kr i månaden för första barnet,
760 kr för andra och 380 kr  för  tredje  barnet.  I
skolbarnsomsorgen skall avgiften på motsvarande sätt
vara  högst  2,  1 respektive 1 % men inte överstiga
760 kr för första  och 380 kr för andra resp. tredje
barnet  i  familjen.  Maxtaxa  skall  omfatta  såväl
kommunalt  som  enskilt bedriven  förskoleverksamhet
och skolbarnsomsorg.
Maxtaxa införs successivt  fr.o.m. år 2002 under en
period av två år.
Ett  särskilt  statsbidrag  för   kvalitetssäkrande
åtgärder lämnas till kommuner med maxtaxa.
Införandet   av  maxtaxa  beräknas  medföra   ökade
kostnader med 3  400  miljoner kronor per år fr.o.m.
år    2002    vartill    kommer     kostnader    för
kvalitetssäkrande  åtgärder med 500 miljoner  kronor
per   år.   Tillsammans   med   övriga   förslag   i
propositionen  uppgår  kostnaden för reformen till 5
600 miljoner kronor fr.o.m. 2003.
Som skäl för förslaget  om maxtaxa anför regeringen
utbildningspolitiska  och  familjeekonomiska   motiv
samt arbetsmarknadsmotiv.
Förskoleverksamhet   och  skolbarnsomsorg  skall  i
första hand vara till för  barnens  egen  skull, för
deras utveckling och lärande, och det är viktigt att
barn  inte  utestängs från verksamheten på grund  av
för höga avgifter.  Avgifterna  har  genomgått stora
förändringar under 1990-talet. En tydlig tendens har
varit utvecklingen mot alltmer tidsrelaterade taxor.
Avgiftsskillnaderna mellan kommunerna är nu så stora
att det kan ifrågasättas om kravet på  lika tillgång
till  barnomsorg,  oavsett i vilken kommun  familjen
bor, är uppfyllt. En  maxtaxa med låga och enhetliga
avgifter kommer att medföra att barnens närvarotider
blir  mindre  splittrade   och  att  verksamheten  i
förskolan eller fritidshemmet lättare kan läggas upp
utifrån pedagogiska överväganden.
Barnfamiljerna har under 1990-talet  haft  den mest
negativa  inkomstutvecklingen  av alla grupper.  Den
mest  dramatiska utvecklingen har  ensamstående  med
barn haft.  En  låg  avgift i förskoleverksamhet och
skolbarnsomsorg  kommer  att  innebära  en  avsevärd
ekonomisk  standardhöjning  för  merparten  av  alla
barnfamiljer.   Avgiftsbegränsningen  till  en  viss
högsta andel av inkomsten garanterar att även de med
de   allra   lägsta   inkomsterna    får    del   av
avgiftssänkningarna.
Sänkta  marginaleffekter  ökar det privatekonomiska
utbytet av förvärvsarbete och  är  därför  en viktig
komponent  för  att långsiktigt värna finansieringen
av den generella välfärden. När avgifterna sänks för
förskoleverksamheten      och      skolbarnsomsorgen
stimuleras arbetskraftsdeltagandet och möjligheterna
för personer att vara självförsörjande genom arbete.
Inte  minst  ur  jämställdhetsperspektiv   är  detta
angeläget.

Motioner

I  flerpartimotion  Ub43 av Chris Heister m.fl.  (m,
kd, c, fp) begärs avslag på förslagen om statsbidrag
vid  maxtaxa  och  för  kvalitetssäkrande   åtgärder
(yrkandena   1   och  2).  Enligt  motionärerna  bör
riksdagen  i  stället   besluta   att   införa   ett
barnomsorgskonto   som   omfattar   alla   barn  och
avdragsrätt  för  styrkta  barnomsorgskostnader  och
införa  etableringsfrihet i barnomsorgen  (yrkandena
3-5).
I motionen  anges  att  maxtaxan främst är ett sätt
att  tvinga  föräldrar att välja  en  viss  form  av
barnomsorg. Den  förstärker dagens orättvisor mellan
dem  som  kan  och  vill   utnyttja   den  kommunalt
finansierade  barnomsorgen  och  dem som vill  eller
måste ordna annan barnomsorg. Maxtaxan  ger  bara en
marginell   förbättring   för   familjer   med  låga
inkomster,  eftersom  dessa  redan i dag i de flesta
kommuner har jämförelsevis låga barnomsorgsavgifter.
Motionärerna ifrågasätter hur kommunerna skall klara
finansieringen, när maxtaxereformen visar sig dyrare
än vad regeringen beräknat.
Motionärerna anser att stödet  till barnomsorgen så
långt  möjligt  bör  lämnas  till  och   styras   av
familjen.  Människor skall ha en reell möjlighet att
välja  mellan   arbetstid  och  fritid  samt  mellan
förvärvsarbete och  hemarbete.  I  motionen föreslås
därför  att ett barnomsorgskonto på 40  000  kr  per
barn i förskoleåldern  införs. Pengarna får användas
av    barnens   föräldrar   under    barnets    hela
förskoleålder.  Den enda begränsning som görs är att
maximalt 20 000 kr får tas ut under ett år. Pengarna
är  skattefria  och   skall   inte   påverka   andra
transfereringar  eller bidrag men räknas med vid  en
bedömning  av  om  socialbidrag  skall  betalas  ut.
Barnomsorgskonto bör  införas den 1 januari 2002 men
övergångsvis med 40 000 kr för ettåringar och 20 000
kr för tvååringar. Samtidigt  införs avdragsrätt för
styrkta barnomsorgskostnader, upp till 50 000 kr per
barn     och    år.    Motionärerna    anser     att
etableringsfrihet  i barnomsorgen bör återinföras så
att  privat  och  kooperativ  barnomsorg  får  samma
villkor  som  den kommunala  förskolan.  I  motionen
anges att införandet  av  barnomsorgskonto  beräknas
kosta  3,5  miljarder  kronor,  och  avdragsrätt för
barnomsorgskostnader  beräknas  kosta 1,5  miljarder
kronor.
Även i motion Ub44 av Yvonne Andersson  m.fl.  (kd)
yrkas  avslag  på  förslaget  om maxtaxa (yrkande 1,
delvis).   Motionärerna,  som  hänvisar   till   det
alternativ  som  Kristdemokraterna  tillsammans  med
Moderaterna,  Folkpartiet  och Centern presenterat i
motion  Ub43, redovisar principiella  utgångspunkter
och konsekvenser när det gäller barnomsorg och begär
i yrkandena 3-5 tillkännagivanden om det anförda.
Vilken  omsorgsform   som  är  den  rätta  för  det
enskilda barnet är enligt motionärerna familjen bäst
på att avgöra. Kommunerna skall tillhandahålla olika
valmöjligheter och staten  skall  ge ekonomiskt stöd
till    familjerna    och    därigenom    möjliggöra
föräldrarnas fria val av omsorg.
Under  de  allra  första levnadsåren är föräldrarna
och familjen den viktigaste  "lilla gemenskapen" för
barnet.   Föräldrarollen   måste   uppvärderas   och
familjepolitiken  möjliggöra  för  föräldrarna   att
kunna  tillbringa  mer  tid med barnen. Förskolan är
inte  självklart det bästa  alternativet  för  varje
barn. En  jämnare  fördelning  mellan förvärvsarbete
och  vård av barn skulle förmodligen  medföra  många
positiva  effekter  för  ökad  familjestabilitet och
inte minst för förbättrad kontakt  mellan pappor och
barn.  Demografiska förändringar bör  leda  till  en
familjepolitik  som gör att fler är villiga att föda
barn, men maxtaxereformen  är  ett  steg  i  motsatt
riktning.  Förslaget  om  bl.a.  maxtaxa  har  stora
brister   inte   minst   från   flexibilitets-   och
valfrihetssynpunkt.  Framför  allt  de  som  på hel-
eller  deltid velat sköta barnomsorgen på egen  hand
eller velat  ha  en annan lösning ges inte möjlighet
till det. Stora krav ställs därför på att stödet kan
användas flexibelt.

Utskottet

De  ekonomiska  stöden   till   barnfamiljerna,  som
huvudsakligen  hör  till socialförsäkringsutskottets
beredningsområde,   är   av   stor   betydelse   för
familjepolitiken. De  skall  bidra  till  att minska
skillnaderna   i   de  ekonomiska  villkoren  mellan
familjer  med  och utan  barn  samt  att  tillgodose
specifika stödbehov  hos  bl.a.  ensamföräldrar.  De
skall  också  stödja  föräldrarnas  möjligheter  att
kombinera     förvärvsarbete    med    föräldraskap.
Jämställdheten  mellan  könen  underlättas genom att
såväl män som kvinnor ges möjlighet att delta i både
familje-  och  arbetsliv.  En  viktig   del   av  de
ekonomiska     stöden     är     barnbidraget    och
föräldraförsäkringen.
Även barnomsorgen i form av förskoleverksamhet  och
skolbarnsomsorg  utgör  en  av  hörnstenarna  i  den
svenska  familjepolitiken.  Enligt  vad  som anges i
propositionen     är    förskoleverksamhetens    och
skolbarnsomsorgens uppgift att ge barn en god omsorg
och   stimulera  deras   utveckling   och   lärande.
Verksamheterna   bidrar   också   till  att  utjämna
skillnader  i  uppväxtvillkor  för  barn   i   olika
befolkningsgrupper.  Av  propositionen  framgår dock
att  avgifternas  storlek varierar mellan kommunerna
samt att skillnaderna  har ökat under 1990-talet och
nu  är  så stora att de kan  komma  i  konflikt  med
kravet på  lika tillgång till förskoleverksamhet och
skolbarnsomsorg.   Dessutom   har   olika  typer  av
inkomst-  och  tidsrelaterade  taxesystem   införts.
Detta   innebär   betydande   marginaleffekter   för
föräldrar som återgår till arbete efter arbetslöshet
eller ökar sin arbetstid.
Regeringen  föreslår  i propositionen införandet av
en maxtaxa i barnomsorgen  i form av ett statsbidrag
som utges till kommun som inför  ett  sådant system.
Som    skäl    anförs    utbildningspolitiska    och
familjeekonomiska motiv samt arbetsmarknadsmotiv.
I  motion  Ub43  föreslås  i  stället införandet av
barnomsorgskonto, som innebär att  föräldrarna fritt
får disponera en bestämd summa pengar  under barnets
förskoletid i kombination med bl.a. avdragsrätt  för
barnomsorgskostnader.
Utskottet   har   under   föregående   riksmöte   i
betänkande      1999/2000:SfU1      Anslag      inom
socialförsäkringsområdet   behandlat   motioner   av
Centerpartiet  resp.  Folkpartiet  om  barnkonto,  i
något   olika   utformning.   I   samma   betänkande
behandlade  utskottet  också motioner av Moderaterna
respektive Kristdemokraterna  om  vårdnadsbidrag och
avdragsrätt   för   barnomsorgskostnader.   Samtliga
motioner  avstyrktes av  utskottet,  vilket  förslag
riksdagen följde. Utskottet framhöll (s. 73) att ett
bra  välfärdssystem   som   omfattar   alla  är  det
fördelningspolitiska  instrument som fungerar  bäst.
Framför allt gynnas därmed de som är mest i behov av
stöd. Enligt utskottet  var  det  också  viktigt att
barnen   sätts  i  centrum,  liksom  att  samhällets
insatser   inriktas    på    att    skapa    jämlika
uppväxtvillkor  för  barn  samtidigt som föräldrarna
ges   möjlighet  att  kombinera   föräldraskap   med
förvärvsarbete  eller  studier.  Utskottet  framhöll
vidare  att  en  bra  familjepolitik  är ett viktigt
medel för att uppnå jämställdhet mellan  kvinnor och
män.     Enligt    utskottets    mening    uppfyllde
familjepolitiken  i  huvudsak  dessa krav. Utskottet
angav  också att familjepolitiken  ger  utrymme  för
flexibla   lösningar  för  olika  familjesituationer
samtidigt som  den  har  en  god fördelningspolitisk
effekt. När det gällde kravet  på  ett återinförande
av  vårdnadsbidraget  angav utskottet  (s.  82)  att
vårdnadsbidrag ur jämställdhetssynpunkt  är ett steg
i  fel riktning i den meningen att det kan  motverka
att  kvinnor  och  män  tar samma ansvar för hem och
familj. Utskottet ansåg att en familjepolitik, byggd
på en flexibel föräldraförsäkring,  en  väl  utbyggd
barnomsorg  av  god kvalitet, barnbidrag och en  bra
skola  för  alla, främjar  jämställdheten  och  ökar
valfriheten för  både  kvinnor  och  män.  En  sådan
familjepolitik    ser    både   till   barnens   och
föräldrarnas bästa.
Enligt  utskottets mening  kommer  ett  system  med
maxtaxa i den utformning som regeringen nu föreslår,
särskilt som avgifterna begränsas inte bara till ett
visst högsta  belopp  per månad utan också till viss
del av familjens inkomst,  att  utgöra  ett  viktigt
komplement  till nuvarande delar i familjepolitiken.
Genom att begränsa avgifterna i förskoleverksamheten
och skolbarnsomsorgen  sätts  barnen  i  centrum,  i
första  hand  genom  att  i  de kommuner där maxtaxa
införs kan alla barn få tillgång  till verksamheten,
såväl kommunalt som enskilt bedriven. Förutom att en
sänkning av avgifterna innebär en avsevärd ekonomisk
standardhöjning   för  de  flesta  barnfamiljer   så
minskar    samtidigt   de    marginaleffekter    som
tidsrelaterade  och  inkomstrelaterade  avgifter ger
upphov   till.   Det   är   nämligen   viktigt   att
familjepolitiken,  samtidigt  som  den möjliggör för
båda  föräldrarna  att kombinera förvärvsarbete  och
föräldraskap, även stimulerar  förvärvsarbete så att
Sverige fortsatt har råd med en god välfärd.
Utskottet  noterar  i  detta  sammanhang   att   en
särskild  utredare  har  till  uppgift  att  göra en
analys   av   det   ekonomiska  familjestödet  (dir.
2000:16).  De  stöd  som   skall  analyseras  är  de
allmänna    barnbidragen,    underhållsstödet    och
bostadsbidraget till barnfamiljer.  I analysen skall
också  vägas  in  de  förändringar som föreslås  vad
gäller    avgifter   i   förskoleverksamheten    och
skolbarnsomsorgen,         skattesystemet        och
studiestödssystemet samt andra faktorer av betydelse
för barnfamiljernas ekonomi. Syftet är att undersöka
vilka möjligheter det finns  att  inom ramen för den
generella  välfärdspolitiken,  och  med   bibehållen
eller ökad fördelningspolitisk träffsäkerhet, på ett
mer  effektivt sätt stödja barnfamiljerna. Utredaren
skall     särskilt    beakta    svårigheterna    med
marginaleffekter.    En   slutlig   redovisning   av
uppdraget skall lämnas senast den 28 februari 2001.
Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen
till  den  del  den avser  förslag  om  maxtaxa  och
avstyrker  motionerna  Ub43  och  Ub44  yrkandena  1
(delvis) och 3-5.
Stockholm den 10 oktober 2000

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Berit Andnor


I beslutet har  deltagit:  Berit  Andnor (s), Margit
Gennser (m), Maud Björnemalm (s), Anita Jönsson (s),
Rose-Marie  Frebran  (kd),  Cecilia  Magnusson  (m),
Mariann Ytterberg (s), Gustaf von Essen (m), Lennart
Klockare (s), Ronny Olander (s), Fanny  Rizell (kd),
Göran  Lindblad  (m),  Kerstin-Maria  Stalin   (mp),
Birgitta  Carlsson  (c),  Claes Stockhaus (v), Kalle
Larsson (v) och Johan Pehrson (fp).


Avvikande mening

Margit Gennser (m), Rose-Marie Frebran (kd), Cecilia
Magnusson (m), Gustaf von Essen  (m),  Fanny  Rizell
(kd), Göran Lindblad (m), Birgitta Carlsson (c)  och
Johan Pehrson (fp) anför:

Enligt  vår  mening  är förslaget om maxtaxa förenat
med stora problem.
Det är främst ett sätt att ensidigt driva föräldrar
att välja en viss form  av  barnomsorg.  En  maxtaxa
förstärker dagens orättvisor mellan dem som kan  och
vill    utnyttja    den    kommunalt    finansierade
barnomsorgen  och  dem  som  vill eller måste  ordna
annan   barnomsorg.   Maxtaxan   har   en   felaktig
fördelningspolitisk  profil då den  endast   ger  en
marginell  förbättring   för   familjer   med   låga
inkomster  och  stora förbättringar för dem med höga
inkomster.
Dessutom är förslaget  ofullständigt  och utelämnar
svaren på många väsentliga frågor. Hur kommer  denna
reform att påverka de barnomsorgsformer som drivs  i
alternativ  regi?  Kooperativ och andra driftsformer
utgör
14 % av dagens barnomsorgsutbud.  Kommer  kommunerna
att  tvingas  ta  över  dessa och vad kan det tänkas
kosta? Hur skall kommunerna  klara finansieringen av
den ökade efterfrågan på barnomsorg?  Vad händer med
avgifterna  för  dem  som  redan i dag ligger  under
maxtaxans tak?
Den  viktigaste  frågan  är dock:  Vad  händer  med
kvaliteten i barnomsorgen?  Redan  i  dag brottas de
flesta  kommunala  förskolor  med  kvalitetsproblem:
många   barn   i   grupperna,  svårt  att  rekrytera
kompetent personal m.m.  Menar regeringen allvar med
ambitionen  att  höja kvaliteten  inom  barnomsorgen
skulle  alla  kommuner  få  del  av  förslaget  till
statsbidrag för kvalitetssäkrande åtgärder.
Fullständiga konsekvensbeskrivningar  av  förslaget
borde   redovisas   innan   införandet   av  maxtaxa
diskuteras vidare.
Familjepolitiken måste skapa större möjligheter för
föräldrar  att kombinera arbetsliv med föräldraskap.
Stödet till  barnomsorg  skall  omfatta  alla  barn.
Föräldrarna  måste  ges  ekonomiska  möjligheter att
styra över sin tid och valet av barnomsorg.  Vi vill
ge    självbestämmande    till    föräldrarna.   Ett
barnomsorgskonto   på   40   000   kr  per  barn   i
förskoleåldern  bör  därför  införas.  Pengarna  får
användas  av  barnens  föräldrar under barnets  hela
förskoleålder. Den enda  begränsning som görs är att
maximalt 20 000 kr får tas ut under ett år. Pengarna
är   skattefria   och  skall  inte   påverka   andra
transfereringar  eller   bidrag   men   beaktas  vid
bedömningen  av  om  socialbidrag skall betalas  ut.
Barnomsorgskonto bör införas  den 1 januari 2002 men
övergångsvis med 40 000 kr för ettåringar och 20 000
kr för tvååringar. Samtidigt bör införas avdragsrätt
för styrkta barnomsorgskostnader, upp till 50 000 kr
per    barn   och   år.   Vi   anser   vidare    att
etableringsfrihet  i barnomsorgen bör återinföras så
att  privat  och  kooperativ  barnomsorg  får  samma
villkor som den kommunala  förskolan. I enlighet med
vad  som  anges  i  motion Ub43  kan  införandet  av
barnomsorgskonto  beräknas   kosta   3,5   miljarder
kronor,  och  avdragsrätt  för  barnomsorgskostnader
beräknas kosta 1,5 miljarder kronor.
Vi tillstyrker således motionerna Ub43 (yrkandena 1
och 2) och Ub44 yrkande 1 i denna  del och avstyrker
regeringens förslag om statsbidrag vid  maxtaxa  och
för  kvalitetssäkrande åtgärder. Vi anser vidare att
riksdagen  med bifall till motion Ub43 yrkandena 3-5
bör   besluta    att    i    stället    införa   ett
barnomsorgskonto enligt det ovanstående, avdragsrätt
för       styrkta      barnomsorgskostnader      och
etableringsfrihet  i  barnomsorgen.  Regeringen  bör
snarast lägga fram förslag i enlighet härmed.
Särskilt yttrande

Rose-Marie Frebran och Fanny Rizell (båda kd) anför:

Vi  kristdemokrater  anser  att  barnens behov måste
sättas först. Under de allra första  levnadsåren  är
föräldrarna   och  familjen  den  viktigaste  "lilla
gemenskapen"  för   barnet.   Föräldrarollen   måste
uppvärderas   och  familjepolitiken  möjliggöra  för
föräldrarna att kunna tillbringa mer tid med barnen.
Därför måste föräldrar  ha  praktiska och ekonomiska
möjligheter att välja den barnomsorgsform som passar
dem bäst. Vi vill att staten  ger  landets föräldrar
så  flexibla  och  likvärdiga  förutsättningar   som
möjligt  oavsett hur de väljer att ordna omsorgen om
sina barn. Redan i dag är friheten för föräldrar att
välja barnomsorgsform mycket begränsad och förslaget
om  maxtaxa  är  ett  steg  i  fel  riktning.  Många
föräldrar skulle önska en annan lösning men har inte
möjligheter   till   detta.  Familjernas  behov  och
önskemål kan också variera  över  tiden,  och därför
ställs  stora  krav  på  att  samhällets  stöd  till
barnfamiljer  är organiserat så att det kan användas
på ett flexibelt  sätt.  Förslaget  om  maxtaxa  har
stora  brister  inte  minst  från flexibilitets- och
valfrihetssynpunkt framför allt  för dem som på hel-
eller deltid velat sköta barnomsorgen  på  egen hand
eller velat ha en annan lösning. Vi säger därför nej
till   maxtaxan   och  föreslår  införandet  av  ett
barnomsorgskonto.