I betänkandet behandlas regeringens proposition
1999/2000:135 En förnyad lärarutbildning och
motioner som väckts med anledning av den, samt ett
antal motioner i lärarutbildningsfrågor från
allmänna motionstiden 1999.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag och
avstyrker samtliga motioner.
Åtta av de olika lärarexamina som finns i dag
föreslås bli ersatta med en ny examen, kallad
lärarexamen. Flyglärarexamen, folkhögskollärarexamen
och specialpedagogexamen blir kvar som separata
examina. Den nya lärarexamen sätts samman av tre
s.k. utbildningsområden: allmänt utbildningsområde
60 poäng, som innehåller de lärargemensamma
momenten, inriktningar (minst 40 poäng), som anger
lärarexamens profil samt specialiseringar (minst 20
poäng) som kan vara en fördjupning eller breddning
av tidigare studier. Det allmänna utbildningsområdet
består till ca hälften av tvärvetenskapliga
ämnesstudier.
Lärarexamen för förskollärare och fritidspedagoger
skall omfatta minst 140 poäng, i stället för i dag
120 poäng. För undervisning i grundskolans senare
årskurser och i gymnasieskolan skall lärarexamen
omfatta minst 180 poäng. Lärare i gymnasieskolans
yrkesämnen skall ha minst 120 poäng, i stället för i
dag 100 poäng.
Universitet och högskolor med lärarutbildning
åläggs i lag att ha ett särskilt organ för att
ansvara för grundutbildning av lärare och forskning
och i förekommande fall forskarutbildning i nära
anslutning till lärarutbildningen.
Lärarutbildningsreformen beräknas bli genomförd
fr.o.m. den 1 juli 2001.
Moderata samlingspartiet och Folkpartiet föreslår i
en gemensam reservation att riksdagen skall avslå
propositionen i dess helhet. Därutöver har dessa
båda partier samt Kristdemokraterna och
Centerpartiet reservationer på ett antal olika
punkter, dels var för sig, dels i olika
konstellationer.
Propositionen
Regeringen har i proposition 1999/2000:135 En
förnyad lärarutbildning föreslagit
1. att riksdagen antar regeringens förslag till lag
om ändring i skollagen (1985:1100),
2. att riksdagen antar regeringens förslag till lag
om ändring i högskolelagen (1992:1434),
3. att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår
om en samlad lärarutbildning och resurserna för
denna (avsnitt 5.1),
4. att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår
om principerna för ökade resurser för forskning och
forskarutbildning med anknytning till
lärarutbildningen (avsnitt 7).
Lagförslagen bifogas som bilaga 1 och bilaga 2 till
detta betänkande.
Motionerna
Motioner med anledning av propositionen
1999/2000:Ub31 av Ewa Larsson (mp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om enskilda anordnare av
lärarutbildning.
1999/2000:Ub32 av Sinikka Bohlin (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en introduktionsperiod för
nyutbildade lärare.
1999/2000:Ub33 av Yvonne Andersson m.fl. (kd) vari
yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
hur det allmänna utbildningsområdet bör utformas för
att vara öppet för alla studerande,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om vikten av tydlighet
när det gäller vari skolans värdegrund består och
hur arbetet med den kan omsättas i praktiskt
handlande,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om vikten av tydlighet
när det gäller ämneskunskaper,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om verksamhetsförlagd
tid och samspelet mellan lärarutbildning och
praktikskolor,
5. att riksdagen med avslag på propositionens
förslag om förlängd förskollärar- och
fritidspedagogutbildning hos regeringen begär nytt
förslag i enlighet med vad i motionen anförts,
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
etappvis inläsning av lärarexamen och en
lärarlegitimation,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att utbildningen
till teckenspråkslärare skall ske med samma
utgångspunkt som för andra språklärare,
8. att riksdagen med avslag på regeringens förslag
till lärarutbildning i s.k. ettämnesutbildningar hos
regeringen begär nytt förslag i enlighet med vad i
motionen anförts,
9. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
att lärosätena bör få i uppgift att utforma en
inriktning mot vuxenlärare,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om möjligheten
till validering av den praktiska kunskapen,
11. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
en renodlad lärlingsutbildning, med uppföljning av
en yrkeshögskola,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
kompetensutveckling,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att lärosätena
måste tillföras nya medel om intentionerna i
propositionen skall förverkligas,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om utökad
specialpedagogisk kompetens i förhållande till den
koncentrerade kompetensen vid specialskolorna,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om massmedier och
informationsteknik och vikten av att undervisningen
också inrymmer etiska frågeställningar,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om alternativ
pedagogik inom ramen för den nya lärarutbildningen,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om examensrätt
till fristående privata lärarutbildningar,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att
utbildningsledarskap bör införas som nytt akademiskt
ämne,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om vikten av
statligt stöd för att den särskilda
forskningssatsning som nu görs får bredast möjliga
stöd och uppbackning ute på lärosätena.
1999/2000:Ub34 av Beatrice Ask m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens proposition
1999/2000:135 i dess helhet,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
en varierad lärarutbildning i enlighet med vad som
anförts i motionen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om omfattningen av
lärarutbildningen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om för
lärarutbildningen relevant forskning,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om test vid antagning
till lärarutbildning,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om tidsbegränsning av
lärarutbildarnas tjänster,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om införande av ett
lärarcertifikat,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om fristående
lärarutbildningar,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en förstärkt
ledarskapsutbildning för alla lärare,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om fortbildning
och kompetensutveckling för lärare,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om Rudolf
Steinerhögskolan,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
förutsättningarna för lektorstjänster,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om krav på gedigna
kunskaper i svenska för antagning till
lärarutbildning.
1999/2000:Ub35 av Ulf Nilsson m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens proposition
1999/2000:135 En förnyad lärarutbildning,
2. att riksdagen - om yrkande 1 avslås - som sin
mening ger regeringen till känna vad som anförts i
motionen om att inriktningen mot enhetslärare hotar
ämneskunskaperna,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att föra över 40
poäng från det allmänna utbildningsområdet till
ämnesstudier,
4. att riksdagen - om yrkande 1 avslås - som sin
mening ger regeringen till känna vad som anförts i
motionen om att ämnesutbildning för lärare i
grundskolans senare år skall omfatta minst 40 poäng,
samt att för flertalet teoretiska ämnen i
gymnasieskolan miniminivån bör vara ämnesstudier
omfattande 60 poäng,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att var tionde
gymnasielärare skall vara lektor år 2010,
6. att riksdagen - om yrkande 1 avslås - som sin
mening ger regeringen till känna vad som anförts i
motionen om att ämnesstudierna skall utformas så att
det blir goda möjligheter för en lärare att forska
inom sitt ämnesområde,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att en
lärarlegitimation bör införas,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att avhjälpa
lärarbristen,
9. att riksdagen - om yrkande 1 avslås - som sin
mening ger regeringen till känna vad som anförts i
motionen om att förkortad lärarutbildning normalt
skall omfatta 40 poäng för personer med akademisk
ämnesbehörighet,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om mer läs- och
skrivinlärning för lärare i grundskolans tidigare
år,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om tydligt
definierad speciallärarutbildning,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
musiklärarutbildning vid musikhögskolorna,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad som anförts om rätten att bedriva
fristående lärarutbildningar.
1999/2000:Ub36 av Laila Bäck m.fl. (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Falun bör bli
ett av lärosätena för den nya
påbyggnadsutbildningen.
1999/2000:Ub37 av Sofia Jonsson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att de tre ämnena
pedagogik, didaktik och metodik också skall vara
synliga i målbeskrivningen för det allmänna
utbildningsblocket,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att fördelningen
mellan centrala kunskapsområden och
tvärvetenskapliga studier i det allmänna
utbildningsområdet får göras lokalt,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att de
tvärvetenskapliga studierna i huvudsak bör förläggas
till senare delen av utbildningen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att de ämnen som
ingår i tvärvetenskapliga ämnesstudier
innehållsmässigt bör kunna definieras för att senare
kunna tillgodoräknas som ämnesstudier,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att det av
kursplanen bör framgå hur stor del av inriktningarna
och specialiseringarna som kan tillgodoräknas för
ytterligare studier i det aktuella ämnet,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att den
verksamhetsförlagda tiden läggs i sammanhållna
perioder,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att fristående
skolor bör ingå i lärarutbildningarnas nätverk vad
gäller den verksamhetsförlagda delen av
utbildningen,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att högskolorna bör
ha ett ansvar för att alla kommuner blir delaktiga i
de verksamhetsförlagda delarna av utbildningen,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att olika kulturella
uttrycksformer är viktiga i skolans läroprocesser
och därför bör utgöra ett angeläget kunskapsområde
för alla lärare oavsett inriktning och
specialisering,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att de ökade
resurserna som skall tillföras forskningsuppbyggnad
inom lärarutbildningen inte får leda till att
grundutbildning och forskning inom andra områden
minskas,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att högskolorna
bör stimuleras att genomföra doktorsprogram för sina
icke disputerade lärare och att Högskoleverket bör
ges i uppdrag att utreda hur detta kan ske,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att det bör
finnas en valmöjlighet att vänta till den 1 juli
2002 för att genomföra reformen,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att införa ett
lärarcertifikat,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att de lokala
skolstyrelserna blir delaktiga vid framtagandet av
kompetensutvecklingsplaner.
Motioner från allmänna motionstiden 1999
1999/2000:Ub227 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om rekrytering av
lärare.
1999/2000:Ub236 av Ulla-Britt Hagström m.fl. (kd)
vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om lärares status och
framtida rekrytering.
1999/2000:Ub275 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari
yrkas
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att uppvärdera
lärarrollen,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om mentorer för
nyutexaminerade lärare.
1999/2000:Ub277 av Inger Davidson (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om synen på lärare,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om lärarutbildningen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om nyutexaminerade
lärare,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om fortbildning.
1999/2000:Ub294 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari
yrkas
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om inrättandet av
fler lektorat.
1999/2000:Ub801 av Ulf Nilsson m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att var tionde
gymnasielärare skall vara lektor år 2004,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att särskilda
karriärtjänster bör inrättas för lärare,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att en
lärarlegitimation bör införas,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att undvika
lärarbrist,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att förbättra
lärarutbildningen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att enhetslärare
riskerar gedigna ämneskunskaper,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om mer läs- och
skrivinlärning för grundskollärare 1-7,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att mer praktik
inom lärarutbildningen inte får ske på bekostnad av
ämneskunskaper,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att skolan har
en skyldighet att erbjuda fortbildning och
vidareutbildning för lärare,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att värna
läraryrkets kompetens.
1999/2000:Ub802 av Marianne Andersson m.fl. (c, m,
kd, fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om IT-frågornas
betydelse i lärarutbildningen och i skolornas
läroplaner.
1999/2000:Ub810 av Sofia Jonsson m.fl. (c) vari
yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om införandet av ett
lärarcertifikat,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att inrätta
specialisttjänster,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att inte sänka
kraven för lärare vad gäller svenska språket.
Utskottet
Inledning
Riksdagen ställde sig i december 1996 bakom
utbildningsutskottets enhälliga uppfattning att
regeringen borde tillsätta en parlamentarisk
utredning om lärarutbildningen (bet. 1996/97:UbU1,
rskr. 100). Utskottet pekade på att de snabba
förändringarna i omvärlden kräver en ny lärarroll,
som måste genomsyras av förmåga till omställning,
förnyelse och utveckling. Integreringen av den
pedagogiska verksamheten för barn och ungdom i
åldern 6-16 år, avskaffandet av stadiegränserna i
grundskolan och de genomgripande förändringar som
skett i gymnasieskolan och vuxenutbildningen var
andra motiv bakom utskottets förslag om en ny
utredning av lärarutbildningen.
I april 1997 tillsattes Lärarutbildningskommittén.
I direktiven för utredningen pekade regeringen på
att mål och styrning av skolan har förändrats,
vilket bl.a. innebär att lärarna förväntas själva
utveckla nya sätt att organisera och leda arbetet i
skolan. Hur eleverna skall nå målen är det lärarnas
uppgift att avgöra. Den förändrade lärarrollen
kräver enligt regeringen ett ledarskap med
professionella kunskaper om hela verksamheten -
läraren måste kunna ta ansvar för såväl övergripande
mål som ämnesspecifika - vara både generalist och
specialist. Läraryrket kräver också mer av teoretisk
kompetens (dir. 1997:54).
Den proposition som behandlas i detta betänkande -
En förnyad lärarutbildning (prop. 1999/2000:135) -
bygger på Lärarutbildningskommitténs betänkande Att
lära och leda. En lärarutbildning för samverkan och
utveckling (SOU 1999:63).
Propositionens förslag i korthet
En ny lärarexamen skall ersätta åtta av de
befintliga lärarexamina. Den nya utbildningen sätts
samman av tre s.k. utbildningsområden: ett allmänt
utbildningsområde om 60 poäng med de lärargemensamma
momenten, ett utbildningsområde med inriktningar som
anger lärarexamens profil och ett utbildningsområde
med specialisering som kan innebära fördjupning
eller breddning av tidigare studier.
Den nya lärarexamen får olika längd för olika
lärarverksamheter. Utbildningen av förskollärare och
fritidspedagoger föreslås bli förlängd med 20 poäng
och omfatta minst 140 poäng. För undervisning i
grundskolans tidigare årskurser skall läraren liksom
hittills behöva minst 140 poäng. Lärare i
grundskolans senare årskurser och i kärnämnen och
karaktärsämnen (utom yrkesämnen) i gymnasieskolan
skall behöva minst 180 poäng, vilket motsvarar
längden på dagens utbildning. För undervisning i
yrkesämnen i gymnasieskolan skall krävas dels det
allmänna utbildningsområdet, dels omfattande
yrkeserfarenhet samt en relevant yrkesinriktad
högskoleutbildning om minst 60 poäng eller
motsvarande, alltså sammanlagt minst 120 poäng.
Den som har inhämtat sin ämneskompetens på annat
sätt och vill bli lärare skall ha möjlighet att läsa
det allmänna utbildningsområdet som en fristående
utbildning och därefter få lärarexamen.
Målen och villkoren för lärarexamen avser
regeringen att liksom hittills reglera i
examensordningen, som utgör en bilaga till
högskoleförordningen (1993:100). Utbildningens
närmare innehåll och uppläggning i fråga om kurser,
program och studieorganisation i övrigt skall -
liksom för annan högskoleutbildning - bestämmas av
varje lärosäte mot bakgrund av det som står i
examensordningen. För att underlätta rekryteringen
bör enligt regeringens uppfattning huvudalternativet
vara att den studerande under utbildningens gång har
möjlighet att välja fortsatt inriktning av examen.
Man skall dock även redan från början kunna välja
ett program av en bestämd omfattning och inriktning.
Resurserna för forskning och forskarutbildning i
anslutning till lärarutbildningen skall öka.
Universitet och högskolor som anordnar
lärarutbildning skall ha ett särskilt styrorgan för
denna utbildning och för forskning med anknytning
till den.
Förslag om avslag på propositionen
Moderata samlingspartiet och Folkpartiet föreslår i
motionerna 1999/2000: Ub34 yrkande 1 respektive
1999/2000:Ub35 yrkande 1 att riksdagen skall avslå
propositionen i dess helhet. Moderaterna anser att
förslaget innebär en nedprioritering av lärarnas och
skolans kunskapsförmedlingsuppgifter. Folkpartiet
anser att regeringens förslag inte löser problemen,
utan riskerar att sänka läraryrkets status
ytterligare. Förslaget innebär enligt Folkpartiet
att specialkompetenser försvagas och att lärarrollen
tunnas ut ytterligare.
U t s k o t t e t föreslår att riksdagen avslår
yrkandena om avslag på propositionen.
Den reform av lärarutbildningen som regeringen nu
föreslår har sitt ursprung i ett enhälligt uttalande
av utbildningsutskottet. Utskottet återkommer längre
fram till motionärernas kritik av olika delar av
regeringsförslaget.
En ny lärarutbildning
En samlad lärarexamen och resurserna för denna
Propositionen
Enligt propositionen skall det inrättas en samlad
lärarexamen med en ny struktur, och resurserna för
lärarutbildningen inom den grundläggande
högskoleutbildningen skall öka inom ramen för
utgiftsområde 16. Regeringen begär riksdagens
godkännande av detta.
Den samlade lärarexamen skall ersätta åtta av de
elva befintliga lärarexamina, nämligen barn- och
ungdomspedagogisk examen, bildlärar-,
grundskollärar-, gymnasielärar-, hushållslärar-,
idrottslärar-, musiklärar- och slöjdlärarexamen.
Flyglärarexamen, folkhögskollärarexamen och
specialpedagogexamen blir kvar som separata examina.
Även studie- och yrkesvägledarexamen, som enligt
Lärarutbildningskommittén skulle infogas i den nya
strukturen, lämnas av regeringen utanför den nya
lärarexamen. Regeringen tillsatte i december 1999 en
utredning om vägledningen i skolväsendet. Utredaren
skall bl.a. lämna förslag när det gäller utbildning
och kompetensutveckling för vägledare (dir.
1999:107). Uppdraget på denna punkt skall
slutredovisas senast den 15 december 2000.
Den nya strukturen byggs upp av de tre
utbildningsområdena: allmänt utbildningsområde,
inriktning(ar) samt specialisering(ar). Det allmänna
utbildningsområdet omfattar för alla 60 poäng, av
vilka minst 10 skall vara verksamhetsförlagda. Det
består dels av för läraryrket centrala
kunskapsområden, dels av tvärvetenskapliga
ämnesstudier med en omfattning av ungefär hälften
vardera. Inriktningar skall omfatta minst 40 poäng,
varav minst 10 verksamhetsförlagda. Inriktningarna
bör svara mot de ämnen eller ämnesområden som den
blivande läraren avser att arbeta med och kan alltså
bestå av t.ex. studier i skolämnen som engelska,
matematik etc., men också av tvärvetenskapliga
studier, tematiska kunskapsområden eller kompetens-
områden som är unika för läraryrket, såsom läs- och
skrivinlärning eller specialpedagogik. En inriktning
kan också avse undervisning i ett ämne eller
ämnesområde för en viss åldersgrupp, t.ex. vuxna.
Specialiseringar skall omfatta minst 20 poäng och
kan gälla fördjupning, breddning, komplettering
eller nya perspektiv på de kunskaper som studenten
tidigare har hämtat in.
För att få den nya lärarexamen skall studenten
utföra ett examensarbete om 10 poäng. Examensarbetet
utförs inom de tre utbildningsområdenas ram.
Den som vill bli lärare efter att ha skaffat sig
ämneskompetens på annat sätt skall ha möjlighet att
läsa det allmänna utbildningsområdet som en
fristående utbildning och därefter få lärarexamen.
Motionerna
Moderata samlingspartiet föreslår i motion
1999/2000:Ub34 att riksdagen hos regeringen skall
begära förslag till en varierad lärarutbildning med
utgångspunkterna att lärarutbildningarna skall vara
fler och att ämnesinnehållet skall stärkas. Fokus i
lärarutbildningen måste enligt motionärerna vara att
läraren skall behärska de kunskaper han eller hon
skall förmedla vidare till eleverna. Navet i
lärarutbildningen, oavsett ingång, skall vara ett
allmänt utbildningsområde med pedagogiskt och
didaktiskt innehåll om 40 poäng. Därutöver skall
utbildningen omfatta kursfordringar om 60 till 80
poäng med tyngdpunkt på det eller de ämnen läraren
avser att arbeta med (yrk. 2). Moderaterna anser
också att det behövs en förstärkt
ledarskapsutbildning för alla lärare, eftersom det
är av stor vikt att alla lärare kan formulera mål
för sitt och elevernas arbete och känner till
principerna bakom och de praktiska
tillvägagångssätten när det gäller utvärdering,
uppföljning och betygssättning. De föreslår ett
tillkännagivande till regeringen om detta (yrk. 9).
Kristdemokraterna, som stöder propositionens
utgångspunkt att det finns en kärna i läraryrket som
behöver fokuseras, kritiserar i motion 1999/2000:
Ub33 regeringen för att propositionen inte medverkar
till klarhet om vari skolans värdegrund består (yrk.
2). De föreslår också ett tillkännagivande till
regeringen om vikten av tydlighet när det gäller
ämneskunskaper. När regeringen i propositionen anger
behörighetskrav för lärare i svenska och
samhällskunskap (nämligen 60 poäng i vartdera ämnet
för undervisning i grundskolans senare årskurser och
80 poäng för undervisning i gymnasieskolan) skapar
detta en otydlighet om vad som gäller för andra
ämnen, anser motionärerna (yrk. 3). I
Kristdemokraternas motion 1999/2000:Ub277, som
väcktes under allmänna motionstiden 1999 och således
innan propositionen lagts fram, sägs att blivande
lärare behöver såväl ämnesfördjupning som
lärarkunskap, i vilken ingår både pedagogiska och
didaktiska moment, och att man bör överväga en
gemensam utbildning för lärare fr.o.m. sjunde
skolåret t.o.m. gymnasieskolan (yrk. 2).
Folkpartiet hävdar i motion 1999/2000:Ub35 att
inriktningen mot enhetslärare hotar ämneskunskaperna
(yrk. 2). Motionärerna vill föra över 40 poäng från
det allmänna utbildningsområdet till ämnesstudier
(yrk. 3). Enligt deras mening skall ämnesutbildning
för lärare i grundskolans senare år omfatta minst 40
poäng, och för flertalet teoretiska ämnen i
gymnasieskolan bör miniminivån vara ämnesstudier
omfattande 60 poäng (yrk. 4). Vidare bör
ämnesstudierna utformas så att det blir goda
möjligheter för en lärare att forska inom sitt
ämnesområde (yrk. 6). I motion 1999/2000:Ub801, som
väcktes under allmänna motionstiden 1999, kritiserar
Folkpartiet förslagen från Lärarutbildningskommittén
och påpekar att mer praktik inom lärarutbildningen
inte får ske på bekostnad av ämneskunskaper (yrk. 5,
7 och 10).
Utskottet
U t s k o t t e t föreslår att riksdagen godkänner
vad regeringen föreslagit om en samlad
lärarutbildning och resurserna för denna och
samtidigt avslår de nu redovisade motionsyrkandena.
Utskottet delar inte Moderaternas och Folkpartiets
åsikt att regeringens förslag innebär en allmän
sänkning av kraven på ämneskunskaper.
Det allmänna utbildningsområdet skall enligt
regeringens förslag till ungefär hälften bestå av
tvärvetenskapliga ämnesstudier. Utskottet anser att
det ligger i linje med den utveckling som pågår i
skolan, och som utskottet välkomnar, bort från en
strikt ämnesindelad undervisning, bunden av en
detaljerad timplan. De tvärvetenskapliga
ämnesstudierna kommer enligt utskottets uppfattning
att göra läraren bättre rustad att möta denna
utveckling. Utskottet noterar att regeringen har
redovisat utgångspunkter för en examensbeskrivning
av den nya lärarexamen. Därav framgår bl.a. att
miniminivån för lärarexamen för grundskolans senare
år skall höjas till 180 poäng, medan det i dag vid
vissa lärosäten räcker med 160 poäng för
grundskollärarexamen med inriktning på årskurserna
4-9. Detta är alltså miniminivåer. Liksom hittills
kommer självfallet lärarstuderande att kunna välja
att läsa fler poäng än det som fordras för examen
och därmed bredda eller fördjupa sin kompetens. En
lärarexamen för undervisning i grundskolans senare
år och i gymnasieskolan (ej yrkesämnen) skall
omfatta fördjupning till minst 60 poäng i ett eller
två ämnen. Det är viktigt att det allmänna
utbildningsområdet integreras med inriktningar och
specialiseringar och fördelas över tiden. Därmed
skapas möjligheter för de tvärvetenskapliga
ämnesstudierna och de övriga ämnesstudierna att
fungera i samspel med varandra. Det blir varje
lärosätes ansvar att närmare utforma
studieorganisationen. Motionärernas farhågor för
"enhetslärare" utan gedigna ämneskunskaper är enligt
utskottets mening ogrundade.
Lärare i grundskolans senare årskurser kommer med
den föreslagna utbildningen att kunna ha mer
varierande ämneskombinationer än för närvarande. Det
kommer att vara möjligt att kombinera t.ex. språk
och matematik eller samhällskunskap och biologi,
eller att välja att inrikta sig på ett enda ämne.
Inte minst genom att de har gått igenom det allmänna
utbildningsområdet kommer de som utbildats i den nya
ordningen att vara bättre förberedda än tidigare
lärargenerationer för att arbeta tillsammans i
arbetslag kring en grupp av elever. I ett sådant
arbetslag kan olika medlemmars fördjupade kompetens
i sina respektive ämnen tas till vara.
Det övervägande flertalet av de i dag
yrkesverksamma gymnasielärarna har fått sin
lärarutbildning innan krav på 80 poäng i ett av
ämnena i examen infördes år 1992. Krav på minst 60
poäng i ett av tjänstens ämnen för gymnasielärare
infördes år 1971. Dessförinnan gällde för flertalet
ämnen endast krav på motsvarande 40 poäng (två
betygsenheter) även för lärare i gymnasiet. För
adjunkter på grundskolans högstadium krävdes under
1970- och 1980-talen inte mer än 40 poäng för
behörighet i något ämne (utom svenska och
samhällskunskap, där kravet var 60 poäng). I det
tredje ämnet i tjänsten räckte det med 20 poäng.
Regeringen anger i propositionen (s. 21 f.)
utgångspunkter för en kommande examensbeskrivning
för lärarexamen. Där nämns bl.a. att studenten skall
äga sådan kompetens att han eller hon kan leda och
samarbeta med elever så att de får stöd i sin
utveckling utifrån sina behov och möjligheter, och
sådan kompetens att han eller hon kan bedöma och
värdera elevers utveckling och lärande samt
informera och samarbeta med föräldrar eller
vårdnadshavare. Det tillkännagivande som begärs i
Moderaternas motion 1999/2000:Ub34 yrkande 9 är
därför obehövligt.
Skolans värdegrund finns definierad i läroplanerna.
Att den studerande skall ha kompetens att förmedla
och förankra denna värdegrund bör ingå i kraven för
den nya lärarexamen, vilket också är regeringens
avsikt (prop. s. 21). Att konkretisera hur den kan
omsättas i praktiskt handlande är enligt utskottets
mening en uppgift inte för regeringen, utan för de
lärosäten som anordnar lärarutbildningen.
Yrkande 2 i motion 1999/2000:Ub277 är tillgodosett
med regeringens förslag.
Längden på vissa lärarutbildningar
Regeringens avsikt att förlänga utbildningen av
förskollärare och fritidspedagoger till 140 poäng
kritiseras av Moderaterna och Kristdemokraterna
(mot. 1999/2000:Ub34 yrk. 3 i denna del respektive
1999/2000:Ub33 yrk. 5). Motionärerna anser att de
utbildningsmoment som krävs för förskollärare och
fritidspedagoger ryms inom den nuvarande poängramen
120 poäng.
U t s k o t t e t föreslår att riksdagen avslår
yrkandena.
Regeringen pekar i propositionen på att förskolan
numera är en utbildningspolitisk angelägenhet med
fokus både på omsorg och barns lärande. Den tidigare
uppdelningen av läraruppdraget i kunskapsförmedling
(skolan) och omsorg (förskolan och
skolbarnsomsorgen) gäller inte längre. Kraven ökar
på att förskollärare, fritidspedagoger och lärare i
grundskolans tidigare årskurser arbetar tillsammans
i uppdraget att främja barnens utveckling i olika
avseenden. En fortsatt samverkan mellan förskola,
förskoleklass, skola och fritidshem underlättas av
att även förskollärare och fritidspedagoger får
möjlighet att i sin utbildning fördjupa sig inom ett
ämne eller ämnesområde, vilket möjliggörs genom
förlängningen av utbildningstiden.
Moderaterna och Folkpartiet anser att utbildningen
av lärare för grundskolans tidigare år däremot bör
förlängas från 140 till 160 poäng (mot.
1999/2000:Ub34 yrk. 3 i denna del respektive
1999/2000:Ub35 yrk. 10). Folkpartiet påpekar
särskilt att dessa lärare behöver omfattande
kunskaper om barns läs- och skrivinlärning och
därför bör få en förlängd utbildning (mot.
1999/2000:Ub801 yrk. 9).
U t s k o t t e t föreslår att riksdagen avslår
yrkandena.
Den nya strukturen för lärarutbildningen ger
utrymme för lärosätena att erbjuda inriktningar som
handlar om läs- och skrivinlärning. Inriktningarna
om minst 40 poäng bör också enligt regeringens
bedömning kunna erbjudas som kompetensutveckling för
redan yrkesverksamma lärare. Utskottet anser att
detta är angeläget.
Specifika ämnes- och kompetensprofiler
Yrkesämnen i gymnasieskolan
Utbildningen av lärare i gymnasieskolans yrkesämnen
bör enligt Moderaterna vara längre än vad regeringen
föreslagit (mot. 1999/2000:Ub34 yrk. 3 i denna del).
Kristdemokraterna betonar vikten av goda möjligheter
till validering bl.a. av yrkeskunskaper och vill att
regeringen inte skjuter denna fråga på framtiden
(mot. 1999/2000:Ub33 yrk. 10). De vill också att
regeringen skall inrätta en renodlad
lärlingsutbildning, med uppföljning i en
yrkeshögskola (samma mot. yrk. 11).
U t s k o t t e t föreslår att riksdagen avslår
yrkandena.
Ett antal års relevant och varierad yrkeserfarenhet
bör enligt regeringen utgöra bas för det framtida
arbetet som lärare i yrkesämnen. Enligt en rapport
från Skolverket, som refereras i
Lärarutbildningskommitténs betänkande (SOU 1999:63
s. 160), minskade ansökningsvolymen till den
praktisk-pedagogiska yrkeslärarutbildningen kraftigt
när krav infördes på relevanta yrkesinriktade
högskolekurser om minst 60 poäng. Detta skedde genom
en ändring i examensordningen år 1996 (SFS
1996:913). Utbildningen omfattade därmed 100 poäng
(varav 40 poäng praktisk-pedagogisk utbildning).
Regeringens förslag är att den nya lärarexamen för
lärare i yrkesämnen i gymnasieskolan skall omfatta
120 poäng, dvs. bli 20 poäng längre än enligt
nuvarande regler. Den skall omfatta dels det
allmänna utbildningsområdet på 60 poäng, dels
högskoleutbildning om minst 60 poäng eller
motsvarande i relevanta yrkesämnen. Yrkesteknisk
högskoleutbildning (YTH) och kvalificerad
yrkesutbildning (KY) nämns i detta sammanhang som
användbar grund för en lärarexamen i yrkesämnen. Mot
bakgrund av de rekryteringsproblem som redan visat
sig med full styrka när utbildningen utökades till
100 poäng anser utskottet inte att riksdagen bör gå
längre än regeringen gjort i fråga om förlängning av
lärarutbildningen för lärare i gymnasieskolans
yrkesämnen.
Frågor om validering och om organisationen av
eftergymnasial yrkesutbildning kommer enligt vad
utskottet har inhämtat från Utbildningsdepartementet
att tas upp i en proposition längre fram under detta
riksmöte. Riksdagen bör vänta med ställningstagande
till dess regeringen har lagt fram sina förslag.
Teckenspråk
Kristdemokraterna föreslår i motion 1999/2000:Ub33
yrkande 7 ett tillkännagivande till regeringen om
att utbildningen av lärare i teckenspråk skall ske
med samma utgångspunkt som för andra språklärare.
U t s k o t t e t föreslår att riksdagen avslår
yrkandet, eftersom det är tillgodosett med det som
regeringen redovisat i propositionen.
Utbildning av lärare i teckenspråk för hörande
elever kan i den föreslagna strukturen anordnas som
en inriktning, på samma sätt som för övriga språk. I
vilka ämnen de olika lärosätena skall ge utbildning
brukar vanligen inte regleras centralt. Om det
behövs för att säkerställa att utbildning i ett
visst ämne eller ämnesområde verkligen kommer till
stånd i tillräcklig omfattning, kan regeringen ge
vissa lärosäten i särskilt uppdrag att anordna
utbildningen. Det bör vara en fråga som regeringen
avgör.
Även utbildning för specialskolans behov av lärare
för döva och hörselskadade elever kan enligt
regeringen ges inom den nya strukturen (prop. s.
62), med utnyttjande av både inriktning och
specialisering. Den teckenspråkiga inriktning inom
grundutbildningen på hur döva barn och unga lär, som
finns vid Lärarhögskolan i Stockholm och Örebro
universitet, bör enligt regeringens bedömning
fortsätta.
Ettämneslärare
Utbildning av ettämneslärare i praktisk-estetiska
ämnen som hemkunskap, musik eller slöjd kan enligt
propositionen förekomma även inom ramen för den nya
lärarutbildningen. I synnerhet i mindre skolor och
kommuner kan det vara svårt för en ettämneslärare
att få heltidstjänst, men möjligheten att få en djup
och/eller smal utbildning skall finnas, framhåller
regeringen.
Kristdemokraterna och Folkpartiet är kritiska till
propositionen när det gäller musiklärarutbildningen.
Enligt motion 1999/2000:Ub33 (kd) skall
musiklärarutbildning ske i nära samverkan med övrig
lärarutbildning, men även i framtiden också i
symbios med övriga musiklärar- och
musikerutbildningar. En stor del av
musiklärarutbildningen sker med inriktning mot
kommunal musikskola eller kulturskola och annan
frivillig musikundervisning, framhåller
motionärerna. De vill att riksdagen skall begära ett
nytt förslag från regeringen om
ettämneslärarutbildning (yrk. 8). Också Folkpartiet
anser det viktigt att utbildningen av musiklärare
även i framtiden kan genomföras i anslutning till
högre musikutbildningar vid musikhögskolorna.
Utbildningen skall ha en konstnärlig inriktning och
förbereda för mångsidig pedagogisk yrkesverksamhet
inom olika skolformer, inte minst den kommunala
musikskolan (mot. 1999/2000:Ub35 yrk. 12).
U t s k o t t e t föreslår att riksdagen avslår
yrkandena om tillkännagivande.
Regeringens förslag i propositionen gäller
strukturen för den framtida lärarutbildningen för
skolväsendet, däremot handlar det inte vare sig om
lärarförsörjningen för den kommunala musikskolan,
som inte är en del av det lagreglerade offentliga
skolväsendet, eller om vilka lärosäten som skall
anordna lärarutbildning av olika slag. Det framgår
av propositionen att man även i den nya strukturen
skall kunna utbilda sig till ettämneslärare i musik.
Utskottet utgår från att t.ex. en musikhögskola
skall kunna anordna utbildning till den nya
lärarexamen i musik och utforma denna så att den
också passar för lärarverksamhet i den kommunala
musikskolan och annan musikpedagogisk verksamhet.
Lärare för vuxna
Kristdemokraterna tar i motion 1999/2000:Ub33 upp
utbildningen av lärare för vuxenundervisning. De
menar att det finns en risk för att ansvaret för det
unika i vuxenpedagogiken flyter ut genom otydlighet
i propositionen. Riksdagen bör begära förslag om att
lärosätena skall få i uppgift att utforma en
inriktning mot vuxenlärare (yrk. 9).
U t s k o t t e t föreslår att riksdagen avslår
yrkandet.
Regeringen har inte föreslagit att statsmakterna
skall reglera vilka inriktningar och
specialiseringar som skall finnas i den nya
lärarutbildningen. Detta skall vara ett ansvar för
de lärosäten som anordnar lärarutbildning och
utbudet av inriktningar kan variera mellan dessa.
Det framgår av propositionen att vuxenpedagogik
skall kunna ingå i det allmänna utbildningsområdet,
och att det är meningen att det skall finnas
särskilda specialiseringar för de studenter som
avser att undervisa vuxna. Utskottet räknar med att
lärosäten som har speciell kompetens när det gäller
vuxenpedagogik kommer att se till att den kommer
till användning i deras utbud av kurser inom de tre
utbildningsområden som tillsammans utgör
lärarutbildningen.
Lärares kompetensutveckling och andra
frågor om läraryrket
Kompetensutveckling
Fortbildning av lärare i skolväsendet har förekommit
ända sedan 1800-talet. År 1990 lagfästes en
skyldighet för kommunerna att se till att
fortbildning anordnas för den personal som har hand
om utbildningen (prop. 1990/91:18, bet. UbU4, rskr.
96).
Regeringen föreslår i den nu aktuella propositionen
en ändring i lagregleringen av lärares
kompetensutveckling. I 2 kap. 7 § skollagen föreslås
ordet fortbildning bytas ut mot ordet
kompetensutveckling. Regeringen hänvisar till att
ordet kompetensutveckling används i avtalet på
skolområdet från år 1995, Avtal 2000, och där
definieras som "insatser som syftar till att
utveckla lärares förmåga att skapa goda
förutsättningar för elevernas lärande".
Kompetensutveckling är ett vidare begrepp än
fortbildning, och rymmer enligt regeringen såväl
ämnesbreddning som ämnesfördjupning,
metodutveckling, arbetslagsutveckling, forskning och
utvecklingsarbete samt annan verksamhetsutveckling
av betydelse för förskolan, skolan och
vuxenutbildningen. Begreppet inrymmer således både
fortbildning och vidareutbildning.
Kristdemokraterna anser enligt motion
1999/2000:Ub33 att rätten till kompetensutveckling
även skall omfatta förskolan, och de föreslår ett
tillkännagivande till regeringen om detta (yrk. 12).
U t s k o t t e t föreslår att riksdagen antar
regeringens förslag till lag om ändring i skollagen
(1985:1100) och avslår motionsyrkandet.
I den nuvarande skollagen finns ett kapitel om
förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg. För denna
verksamhet gäller endast 2 a kap. Bestämmelsen i 2
kap. 7 § om kommunens skyldighet att se till att
fortbildning (eller i fortsättningen
kompetensutveckling) anordnas, gäller alltså inte
förskoleverksamheten eller skolbarnsomsorgen. En
statlig kommitté arbetar för närvarande med översyn
av skollagen. Kommittén skall bl.a. utreda om och i
så fall föreslå hur förskolan kan bilda en egen
skolform inom det offentliga skolväsendet för barn
och ungdom (dir. 1999:15). Uppdraget skall
redovisas senast den 1 maj 2001. Utskottet anser att
resultatet av utredningen bör avvaktas.
Moderata samlingspartiet framför i motion
1999/2000:Ub34 synpunkter på kompetensutvecklingen
av lärare. Motionärerna anser att kommunerna och
staten måste ställa adekvata fortbildningsresurser
till förfogande för den enskilde läraren samt bli
mer aktiva i sin prioritering av nödvändiga
insatser. Rektor bör årligen efter utvecklingssamtal
upprätta en personlig kompetens- och utvecklingsplan
för varje lärare, där det redovisas inom vilka
områden läraren bör få fortbildning (yrk. 10).
Kristdemokraterna framhåller i motion
1999/2000:Ub277 (som väcktes under allmänna
motionstiden 1999, alltså innan propositionen lades
fram) att lärarna måste få möjlighet att utvecklas
både personligt och ämnesmässigt och att
utvecklingsplaner för varje lärare bör tas fram
(yrk. 9).
Centerpartiet anser enligt motion 1999/2000:Ub37
att de lokala skolstyrelserna bör bli delaktiga vid
framtagandet av kompetensutvecklingsplaner (yrk.
14).
Folkpartiet föreslår i motion 1999/2000:Ub801 (som
också lades fram under allmänna motionstiden 1999)
ett tillkännagivande om att skolan har en skyldighet
att erbjuda fortbildning och vidareutbildning för
lärare. Motionärerna anser att en medveten plan för
varje lärares ämnesfördjupning och pedagogiska
fortbildning måste göras upp på skolorna och
resurser avsättas (yrk. 13).
U t s k o t t e t föreslår att riksdagen avslår
yrkandena om tillkännagivande till regeringen.
Motionerna innehåller goda uppslag till hur skolor
och kommuner kan hantera den skyldighet att ge
personalen kompetensutveckling som de har enligt
skollagen. Hur de skall gå till väga tillhör
emellertid kommunernas kompetensområde och är inte
något som bör regleras av statsmakterna.
Läraryrket
Vikten av att det skapas karriärtjänster för lärare
lyfts fram i tre motioner från allmänna motionstiden
1999. I Kristdemokraternas motion 1999/2000: Ub236
sägs att läraryrkets status och den framtida
rekryteringen av lärare bör främjas bl.a. genom att
lärarna får lön för mödan och stimulans i form av
tjänster med speciellt pedagogiskt ansvar (yrk. 5).
Centerpartiet vill enligt motion 1999/2000:Ub810 att
det inrättas specialisttjänster för lärare med
erfarenhet och vidareutbildning. Tjänsterna skall
inrättas för att utveckla det pedagogiska arbetet
eller för att ge annan undervisning (yrk. 3).
Folkpartiet påpekar i motion 1999/2000:Ub801 att
utvecklingsmöjligheter sannolikt höjer
attraktionskraften i läraryrket. Därför behövs
karriärtjänster, som kan handla om att bli lektor,
mentor för någon yngre lärare, huvudlärare, ämnes-
ansvarig eller få en pedagogisk ledarfunktion på
skolan (yrk. 2).
U t s k o t t e t föreslår att riksdagen avslår
yrkandena om tillkännagivande till regeringen.
Vilka slag av lärartjänster som skall förekomma i
kommunerna regleras inte av statsmakterna. Varje
kommun ansvarar själv för att organisera
verksamheten på det sätt som kommunen bedömer
lämpligt för att nå de mål för skolan som
statsmakterna har lagt fast i skollag, läroplaner
m.fl. nationella styrdokument. Utskottet anser nu,
liksom när liknande yrkanden tidigare har behandlats
i riksdagen, att det är viktigt att lärarna ges goda
utvecklingsmöjligheter.
Våren 2000 inbjöd Utbildningsdepartementet,
Lärarförbundet, Lärarnas Riksförbund, Skolledarna
och Svenska Kommunförbundet alla kommuner i landet
att anmäla intresse för att delta i ett stort
skolutvecklingsprojekt, kallat Attraktiv skola - en
utvecklande organisation. Dess mål är bl.a. att
finna nya utvecklings- och karriärmöjligheter för
lärare. Under hösten kommer 25-30 kommuner att
väljas ut för att delta i projektet, som skall pågå
i fem år med början år 2001. De deltagande
kommunerna förväntas enligt inbjudan identifiera
förbättringsområden lämpliga för
karriärtjänst/utvecklingsuppdrag samt säkerställa
att ett tillräckligt antal lärare får möjlighet till
olika slags karriärtjänst.
Moderaterna, Kristdemokraterna, Centerpartiet och
Folkpartiet för i sina motioner liksom tidigare år
fram förslag om införande av lärarcertifikat som en
åtgärd för att säkra kvaliteten i skolans
undervisning.
Enligt motion 1999/2000:Ub34 (m) yrkande 7 skall
lärarcertifikat utfärdas på grundval av examensbevis
från föreskriven högskoleutbildning samt bevis om
genomgången kompetensutveckling, fortbildning och
eventuell yrkespraktik. Beslutet, som skall vara
överklagbart, kan enligt motionärerna fattas av
rektor eller en fristående lärarnämnd. Certifikatet
bör var tidsbegränsat och medföra skyldighet för
läraren och skolan att uppfylla sina åtaganden
enligt den individuella utvecklingsplan som har
lagts upp.
Kristdemokraterna vill enligt motion 1999/2000:Ub33
att en lärarlegitimation skall införas bl.a. för att
ge en "morot" åt de lärarstuderande att slutföra
utbildningen till lärarexamen (yrk. 6 delvis).
Införandet av legitimation skall enligt motionärerna
kunna ske i samarbete med de två
lärarorganisationerna.
Centerpartiet framför i motion 1999/2000:Ub37
förslag om ett lärarcertifikat, som skall införas i
samverkan med lärarorganisationer och kommunförbund
(yrk. 13). Frågan om det behövs ytterligare någon
formell reglering bör övervägas ytterligare, anför
motionärerna. Motsvarande yrkande framställs i
Centerpartiets motion 1999/2000:Ub810, som väcktes
under allmänna motionstiden 1999 (yrk. 2).
Folkpartiet vill enligt motion 1999/2000:Ub35 ha en
lärarlegitimation, som skall utfärdas efter godkänd
utbildning och genomgången praktik och kunna
återkallas vid tydliga fall av misskötsel. En
instans liknande Hälso- och sjukvårdens
ansvarsnämnd, vars beslut kan överklagas, skulle
enligt motionärerna vara bra för kvaliteten (yrk.
7). Motsvarande yrkande framställs i Folkpartiets
motion 1999/2000:Ub801, som väcktes under allmänna
motionstiden 1999 (yrk. 3).
U t s k o t t e t föreslår att riksdagen avslår
yrkandena.
Motsvarande förslag har behandlats av riksdagen ett
flertal gånger, senast i betänkande 1998/99:UbU1. Då
liksom tidigare hänvisade utskottet till att
Lärarutbildningskommitténs förslag borde avvaktas. I
kommitténs betänkande, som lades fram senare,
diskuteras inte tanken på lärarcertifikat annat än i
en reservation av ledamoten som representerade
Moderaterna och i ett särskilt yttrande av ledamoten
som representerade Folkpartiet.
Motionärernas motivering för förslagen om
lärarlegitimation eller lärarcertifikat är att de
vill slå vakt om att undervisningen i skolan bedrivs
av kvalificerad personal med adekvat utbildning.
Enlig utskottets mening säkerställs detta genom
bestämmelserna i skollagen om kommunernas skyldighet
att använda personal med utbildning avsedd för den
undervisning läraren huvudsakligen skall bedriva, i
kombination med examensordningens - såväl den
nuvarande som den som skall utfärdas till följd av
förslagen i propositionen - föreskrift att
examensbevis om en lärarexamen skall innehålla
uppgift om för vilken undervisning utbildningen är
avsedd. Kommunerna har också ett i skollagen
fastlagt ansvar för att den personal som har hand om
undervisningen får kompetensutveckling. Staten har
ett viktigt ansvar för att följa upp hur dessa
bestämmelser efterlevs. Uppgifter om antalet lärare
som saknar pedagogisk högskoleutbildning finns i
Skolverkets nationella uppföljningssystem. Verket
har nyligen publicerat en undersökning om vilken
utbildning och erfarenhet som obehöriga lärare har.
Utskottet utgår från att Skolverket också i sin
tillsyn över skolverksamheten beaktar bl.a. hur
kommunerna lever upp till sina lagfästa skyldigheter
i dessa hänseenden.
Behovet av stöd till nyexaminerade lärare lyfts fram
i tre motioner.
Kristdemokraterna framför i motionerna
1999/2000:Ub275 yrkande 18 och 1999/2000:Ub277
yrkande 3 förslag om ett tillkännagivande till
regeringen att en nyexaminerad lärare under sitt
första tjänstgöringsår bör ha tillgång till en
erfaren mentor och tid för samtal med mentorn.
Enligt den senare motionen bör de nyexaminerades
arbetssituation ses över och översynen leda till
konkreta åtgärder.
I motion 1999/2000:Ub32 (s) föreslår motionären en
introduktionsperiod för nyutbildade lärare. Hon
anser att lärarutbildningarna bör få i uppdrag att
följa upp de lärare som examineras. Det bör ske i
samverkan med kommunerna under
introduktionsperioden, t.ex. genom seminarier.
U t s k o t t e t föreslår att riksdagen avslår
yrkandena om tillkännagivanden till regeringen.
Åtgärder som de motionärerna pläderar för kan vara
mycket lämpliga, men de tillhör kommunernas ansvar
som arbetsgivare, inte statens. Utskottet är inte
berett att föreslå ett särskilt åliggande för de
statliga lärosäten som utbildar lärare att följa upp
de nyexaminerade. Däremot anser utskottet att en
samverkan mellan lärarutbildningarna och kommunerna
för att stödja de nyutbildade lärarna med stor
fördel kan äga rum t.ex. inom ramen för regionala
pedagogiska utvecklingscentrum.
Tre motioner från allmänna motionstiden 1999 tar mer
allmänt upp frågan om läraryrkets status.
Kristdemokraterna föreslår i motion 1999/2000:Ub275
ett tillkännagivande till regeringen om att
uppvärdera lärarrollen. Den vikt samhället lägger
vid att få kompetenta och engagerade lärare borde
även visa sig lönemässigt, skriver motionärerna
(yrk. 17). Samma tanke framförs i motion 1999/2000:
Ub277 (kd), där motionären också pekar på andra
åtgärder för att uppvärdera läraryrket: möjlighet
att kombinera lärartjänst med forskning och
möjlighet att kombinera lärartjänst med annat arbete
(yrk. 1).
Folkpartiet framhåller i motion 1999/2000:Ub801
vikten av att värna läraryrkets kompetens.
Motionärerna menar att politiker inte skall lägga
sig i det pedagogiska arbetet, och att styrelser med
lekmän och elever aldrig kan få besluta om
pedagogiska och ämnesteoretiska frågor i skolan
(yrk. 14).
U t s k o t t e t föreslår att riksdagen avslår
yrkandena om tillkännagivanden till regeringen.
Även de åtgärder som föreslås i Kristdemokraternas
motionsyrkanden tillhör kommunernas kompetensområde,
inte statens. Utskottet är inte berett att förorda
att ansvarsfördelningen i dessa avseenden skall
förändras.
Det pågår försöksverksamhet med lokala styrelser
med föräldramajoritet i grundskolan och den
obligatoriska särskolan och med elevmajoritet i
gymnasieskolan och den kommunala vuxenutbildningen.
Försöksverksamheterna har beslutats av riksdagen
(prop. 1995/96:157, bet. UbU9, rskr. 259 respektive
prop. 1996/97:109, bet. UbU10, rskr. 222). I båda
fallen är det noga reglerat vilka beslut som den
kommunala styrelsen för respektive utbildning får
överlåta på sådan lokal styrelse (SFS 1996:605 resp.
1997:642). Enligt utskottets uppfattning ger inte
Folkpartiets motion anledning för riksdagen att nu
begära ytterligare reglering på detta område. Frågan
om vad som skall regleras av statsmakterna när det
gäller skolväsendet är huvudämnet för den pågående
översynen av skollagen.
Forskningsstrategi för lärarutbildning
När utskottet hösten 1996 föreslog riksdagen att
begära att en parlamentarisk utredning om
lärarutbildningen skulle tillsättas, framhöll
utskottet bl.a. att ett flexibelt system för
lärarutbildning som även omfattar fortbildning,
vidareutbildning och forskning är nödvändigt för att
möjliggöra ett livslångt lärande (bet. 1996/97:UbU1
s. 66). Lärarutbildningskommittén fick av regeringen
i uppdrag att lämna förslag bl.a. om
lärarutbildningens forskningsanknytning. I
kommitténs betänkande handlar det tolfte kapitlet om
en forskningsstrategi för lärarutbildning och
pedagogisk yrkesverksamhet.
Regeringen förklarar i propositionen att den delar
kommitténs bedömning att det behövs en stärkt och
breddad vetenskaplig bas för lärarutbildningen med
relevans för den pedagogiska yrkesverksamheten. Ett
viktigt skäl till att stärka forskningen och
forskarutbildningen är enligt regeringen att öka och
bredda kunskaperna kring lärande och pedagogiskt
arbete, så att läraryrket kan utvecklas. Medan
antalet studenter inom lärarutbildningen utgör drygt
10 % av antalet studenter i högskolan, är antalet
doktorander registrerade i forskarutbildning med
anknytning till lärarutbildning bara 2 % av det
totala antalet doktorander.
Enligt regeringen skall resurserna för forskning
och forskarutbildning i anslutning till
lärarutbildningen och den pedagogiska
yrkesverksamheten öka. Det skall ske genom att
berörda lärosäten får i uppdrag att inom sina ramar
vidta åtgärder för att förstärka sådan verksamhet.
Vidare skall Vetenskapsrådet tillföras resurser att
fördela till forskningsprogram som i nationell
konkurrens bedöms ha stort vetenskapligt värde, och
resurser skall fördelas till lärosäten som i
samverkan med andra lärosäten bygger upp
forskarskolor i nära anslutning till
lärarutbildningen. I dessa forskarskolor skall
universitet och högskolor samverka med varandra.
Regeringen begär riksdagens godkännande av detta.
Det framgår av propositionen att regeringen räknar
med att universitet och högskolor skall avsätta en
betydligt större andel av sina statliga anslag än i
dag till forskning och forskarutbildning som
anknyter till lärarutbildningarna. I
budgetpropositionen för år 2001, som riksdagen
kommer att behandla senare under hösten, meddelas
att regeringen tänker ålägga samtliga universitet
och högskolor med lärarutbildning att i
årsredovisningen redovisa vilka åtgärder de vidtagit
för att förstärka forskning och forskarutbildning
inom lärarutbildningens område.
Förslaget från Lärarutbildningskommittén att
utbildningsvetenskap skall inrättas som ett nytt
vetenskapsområde har inte vunnit regeringens gehör.
Regeringen hänvisar till att systemet med
resurstilldelning till lärosätena för forskning och
forskarutbildning inom fyra breda vetenskapsområden,
i stället för som tidigare inom elva olika slag av
fakulteter, är ganska nytt. Avsikten med det nya
systemet var att lärosätena skulle få ökade
möjligheter att göra egna prioriteringar i fråga om
forskning och forskarutbildning och bättre
förutsättningar att bedriva fakultets- och
ämnesövergripande forskning. Utvecklingen går också,
enligt regeringen, i riktning mot ytterligare
samverkan mellan vetenskapsområdena.
Vetenskapsrådets fördelning av medel till
forskningsprogram inom det utbildningsvetenskapliga
området bör enligt regeringens bedömning göras av en
utbildningsvetenskaplig kommitté inom rådet.
Majoriteten av ledamöterna i denna kommitté skall,
liksom inom de tre ämnesråden under Vetenskapsrådet,
utgöras av forskare.
Regeringen avser att följa utvecklingen av den
utbildningsvetenskapliga forskningen och att senast
år 2004 initiera en genomgripande utvärdering av
denna.
Moderata samlingspartiet anser enligt motion
1999/2000:Ub34 att en för lärarutbildningen relevant
forskning bäst stärks genom att lärarutbildningen
successivt blir en mer integrerad del av universitet
och högskolor samt genom att lärarutbildningen
vinnlägger sig om att stärka det vetenskapliga
inslaget. Motionärerna motsätter sig den föreslagna
kommittén inom Vetenskapsrådet (yrk. 4 delvis).
Kristdemokraterna och Centerpartiet anser att
lärosätena måste tillföras nya medel för
forskningsuppbyggnad inom lärosätena (mot.
1999/2000:Ub33 yrk. 13 och 20 respektive
1999/2000:Ub37 yrk. 10). Annars finns risk för att
den måste ske på bekostnad av indragning på annan
forskning och att den då inte får det stöd och den
uppbackning inom lärosätena som behövs.
U t s k o t t e t föreslår att riksdagen godkänner
vad regeringen föreslagit om principerna för ökade
resurser för forskning och forskarutbildning med
anknytning till lärarutbildningen samt avslår de nu
refererade motionsyrkandena.
När det gäller forskning som det är ett starkt
nationellt intresse att förstärka, måste det enligt
utskottets mening vara möjligt att slå vakt om den
både genom specialorgan inom
forskningsrådsorganisationen och genom att
lärosätena åläggs att göra omprioriteringar.
Regeringen har återkommit till resurser för
forskning med anknytning till lärarutbildningarna
dels i forskningspropositionen (prop. 2000/01:3
Forskning och förnyelse), dels i budgetpropositionen
för år 2001 (prop. 2000/01:1). Dessa kommer att
behandlas av riksdagen längre fram under hösten.
Centerpartiet föreslår i motion 1999/2000:Ub37 ett
tillkännagivande till regeringen om att högskolorna
bör stimuleras att genomföra doktorsprogram för sina
icke disputerade lärare. Högskoleverket bör enligt
motionärerna få i uppdrag att utreda hur detta kan
ske (yrk. 11).
U t s k o t t e t föreslår att riksdagen avslår
yrkandet.
Om vikten av att öka andelen forskarutbildade som
medverkar i lärarutbildningen har utskottet samma
uppfattning som motionärerna. Den delas också av
regeringen, vilket framgår av propositionen. Där
sägs också att regeringen avser att löpande under
ett antal år följa utvecklingen av bl.a. andelen
forskarutbildade lärare inom lärarutbildningen
(prop. s. 41). Behovet av särskilda uppdrag till
lärosätena eller till Högskoleverket bör enligt
utskottets mening bedömas av regeringen.
I motioner från Moderata samlingspartiet (mot.
1999/2000:Ub34 yrk. 12) och Folkpartiet (mot.
1999/2000:Ub35 yrk. 5, 1999/2000:Ub294 yrk. 26 och
1999/2000:Ub801 yrk. 1) tas vikten av fler
lektorstjänster i skolväsendet upp. Moderaterna
konstaterar att för att det skall bli fler
lektorstjänster måste villkoren för kvalificerade
lärartjänster förbättras. Detta är, medger de,
primärt skolhuvudmännens ansvar, men regeringen bör
i särskild ordning återkomma med förslag till
initiativ som leder till att fler lektorstjänster
inrättas. Enligt Folkpartiet måste utvecklingen mot
allt färre forskarutbildade lärare i skolan brytas.
En plan bör upprättas där målet skall vara att var
tionde gymnasielärare har minst licentiatexamen. I
den senast väckta motionen sägs att målet skall
uppnås senast år 2010.
U t s k o t t e t föreslår att riksdagen avslår
yrkandena om tillkännagivanden till regeringen.
Riksdagen har behandlat motionsyrkanden av
motsvarande innehåll många gånger, senast i
betänkande 1998/99:UbU3. Om vikten av att det finns
lärare med forskarutbildning i skolväsendet har
utskottet, liksom tidigare, samma uppfattning som
motionärerna. Detta är ett av skälen till att fler
personer behöver genomgå forskarutbildning. Både
införandet av examensmål för forskarutbildningen och
ändringen av villkoren för forskarutbildningen, som
beslutades hösten 1997, hade till syfte att antalet
som avlägger doktorsexamen skulle öka.
Att inrätta tjänster i skolväsendet ligger utanför
regeringens och riksdagens kompetens. Bakom
projektet Attraktiv skola - en utvecklande
organisation, som nämnts tidigare i detta
betänkande, ligger en gemensam avsiktsförklaring
från skolministern och skolans olika parter. I denna
sägs bl.a. att forskningsanknytning och
kompetensutveckling är av stor betydelse för att
stärka läraryrket som profession. Utskottet ser med
tillfredsställelse att det nu pågår en samverkan,
där bl.a. kommunerna som skolans huvudmän deltar.
Styrning av lärarutbildningen
Lärarutbildningen betraktas sedan lång tid som ett
av de styrmedel som statsmakterna har för att
åstadkomma en över hela landet likvärdig skola (se
t.ex. prop. 1989/90:41 s. 6). Regeringen styr numera
tillgången på lärare av olika slag genom att sätta
upp examensmål för lärarexamina inom de
kompetensområden där det kan befaras en brist.
Kvalifikationskraven för att bli lärare styrs av
regeringen genom examensordningen på samma sätt som
när det gäller alla andra yrkesexamina. Inom ramen
för examensordningens krav har de olika
universiteten och högskolorna ansvaret för att
organisera och genomföra lärarutbildningen.
Lärosätena har en betydande frihet att bestämma om
sin egen inre organisation.
Lärarutbildningskommittén bedömde det så att den
organisation som flera högskolor valt för
lärarutbildningen efter 1993 inte har varit
ändamålsenlig för att ta emot signaler från vare sig
staten eller omvärlden och inte heller för att
utveckla ett samspel med organ utanför högskolan.
Kommittén föreslog därför att statsmakterna skulle
besluta att det vid berörda lärosäten skall finnas
en fakultetsnämnd eller annat särskilt organ för att
ta ett samlat ansvar för lärarutbildningen.
Regeringen föreslår i propositionen att det förs in
en bestämmelse i högskolelagen 2 kap. 5a § om att
samtliga lärosäten med lärarutbildning skall inrätta
ett särskilt organ för lärarutbildning. Detta organ
skall ha det samlade ansvaret för grundutbildning
och forskning (vid lärosäten med vetenskapsområde
även forskarutbildning) för lärarutbildning. I
organet skall enligt regeringen även ingå externa
representanter. Regeringen avser att i
högskoleförordningen föra in bestämmelser om
sammansättningen av organet.
Moderata samlingspartiet vill enligt motion
1999/2000:Ub34 avslå förslaget om särskilt organ
(yrk. 4 delvis). Lärarhögskolorna skall själva kunna
besluta i liknande frågor om sin organisation, heter
det i motionen.
U t s k o t t e t föreslår att riksdagen antar
regeringens förslag till lag om ändring i
högskolelagen (1992:1434) och avslår
motionsyrkandet.
Mot bakgrund av de iakttagelser och bedömningar
som gjorts av Lärarutbildningskommittén och även av
andra som utvärderat lärarutbildningen anser
utskottet att det finns skäl för den
specialreglering i högskolelagen som regeringen har
föreslagit.
Rekrytering och antagning till
lärarutbildning
Regeringen anser att det bör vidtas åtgärder för att
få en bred rekrytering av lärare inom alla
undervisningsområden och en lärarkår som så långt
möjligt speglar befolkningens sammansättning samt
för att tillgodose specifika rekryteringsbehov.
Rekryteringen av lärare till skolväsendet tas upp i
tre motioner.
Moderata samlingspartiet föreslår i motion
1999/2000:Ub227 ett tillkännagivande till regeringen
i denna fråga. För att man skall kunna rekrytera och
behålla lärare och erbjuda dem stimulerande
utvecklingsmöjligheter krävs det enligt motionärerna
en modernisering och förnyelse av skolan som
arbetsplats. Tydligare karriärvägar bör införas, och
läraryrket bör öppnas för personer som vill byta
yrke utan att behöva studera på lärarhögskola och
för studerande med skilda ämnesinriktningar. Det
kommunala skolmonopolet måste brytas, anser
motionärerna (yrk. 9).
Folkpartiet framhåller i motionerna 1999/2000:Ub35
yrkande 8 och 1999/2000:Ub801 yrkande 4 att det
behövs särskilda rekryteringsinsatser för att
undvika lärarbrist. Man bör bl.a. aktivt rekrytera
yrkesgrupper med akademisk utbildning och med
uppgifter som tangerar lärarens och anordna
utbildning för dem i samarbete med kommuner och
lärarhögskolor. I den förstnämnda motionen skriver
Folkpartiet också att en förkortad lärarutbildning
(för den som redan har akademisk ämnesutbildning)
normalt skall omfatta 40 poäng - inte 60 poäng som
det allmänna utbildningsområdet enligt regeringens
förslag omfattar (yrk. 9).
U t s k o t t e t föreslår att riksdagen avslår
yrkandena om tillkännagivanden till regeringen.
I propositionen redovisas pågående insatser för att
rekrytera officerare till vidareutbildning till
lärare och åtgärder som har vidtagits för att
rekrytera lärarstudenter med utländsk bakgrund.
Riksdagen har enligt utskottets mening inte vare sig
anledning till eller underlag för att närmare
bestämma vilka grupper som man skall vända sig till
eller hur omfattande vidareutbildning de behöver.
Moderata samlingspartiet och Centerpartiet tar upp
frågan om kraven på kunskaper i svenska för
antagning till lärarutbildning. Samma krav på
gedigna kunskaper i svenska bör enligt Moderaterna
gälla oavsett studentens bakgrund (mot.
1999/2000:Ub34 yrk. 13). Centerpartiet anser att man
inte skall sänka kraven på kunskaper i svenska (mot.
1999/2000:Ub810 yrk. 7).
U t s k o t t e t föreslår att riksdagen avslår
yrkandena.
Det finns enligt utskottets mening inte någon
anledning att befara att kraven på kunskaper i
svenska för tillträde till lärarutbildning kommer
att sänkas. I standardbehörigheten för tillträde
till de nuvarande utbildningarna till
grundskollärare och gymnasielärare ingår det att man
skall ha lägst godkänt betyg i Svenska B eller
Svenska som andraspråk B. Samma krav ställs när en
person med utländsk lärarutbildning hos
Högskoleverket begär behörighetsbevis för att kunna
utöva läraryrket här. Hösten 2000 blir för första
gången de nationella proven i gymnasieskolan
obligatoriska. Enligt vad utskottet har inhämtat
kommer samma prov att ges för Svenska B som för
Svenska som andraspråk B. Både Högskoleverket och
Verket för högskoleservice (som på lärosätenas
vägnar har hand om antagningen till flertalet
nuvarande lärarutbildningar) jämställer godkänt
resultat på det s.k. TISUS (test i svenska för
utländska studenter) med Svenska B.
För att undvika att personer som inte är lämpliga
för yrket antas till lärarutbildning anser Moderata
samlingspartiet att det bör finnas någon form av
anlags- eller lämplighetstest för antagning till
sådan utbildning (mot. 1999/2000:Ub34 yrk. 5).
U t s k o t t e t förslår att riksdagen avslår
yrkandet om tillkännagivande till regeringen med
hänvisning till att en proposition om rekrytering
till högre utbildning är aviserad att läggas fram i
början av nästa kalenderår.
Studieorganisation
Det är regeringens avsikt att det skall ankomma på
universiteten och högskolorna att organisera
lärarutbildningen på det sätt som fordras för att
förnya utbildningen och för att i övrigt nå uppsatta
mål och tillgodose kraven i fråga om rekrytering av
olika grupper och valmöjligheter under studiegången.
Enligt regeringens bedömning bör huvudalternativet
vara att den studerande under utbildningens gång har
möjlighet att välja fortsatt inriktning av examen,
men man skall också kunna redan från början välja
ett program av en bestämd omfattning och inriktning.
Den verksamhetsförlagda delen
Den verksamhetsförlagda delen av lärarutbildningen
bör enligt Kristdemokraterna starta redan under
första terminen (mot. 1999/2000:Ub33 yrk. 4). Det är
viktigt att det blir ett samspel mellan
lärarutbildningen och praktikskolorna. Studenten bör
kunna tillbringa delar av den verksamhetsförlagda
tiden utomlands.
Centerpartiet anser att den verksamhetsförlagda
tiden bör läggas i sammanhållna perioder, att
fristående skolor bör ingå i lärarutbildningarnas
nätverk när det gäller den verksamhetsförlagda delen
av utbildningen och att alla kommuner bör bli
delaktiga i dessa delar av lärarutbildningen (mot.
1999/2000:Ub37 yrk. 6, 7 och 8).
U t s k o t t e t föreslår att riksdagen avslår
yrkandena med hänvisning till att de rör
utbildningens närmare organisation, som varje
lärosäte självt bör ta ansvar för att bestämma.
Det allmänna utbildningsområdet
Enligt Kristdemokraterna bör det allmänna
utbildningsområdet utformas så att det kan läsas i
en följd som ett akademiskt ämne och därmed bli
öppet för alla studerande (mot. 1999/2000:Ub33 yrk.
1). Centerpartiet framför i motion 1999/2000:Ub37
ett antal förslag om organisationen av det allmänna
utbildningsområdet. Motionärerna anser att de tre
ämnena pedagogik, didaktik och metodik skall vara
synliga i beskrivningen av området (yrk. 1), att
fördelningen mellan centrala kunskapsområden och
tvärvetenskapliga ämnesstudier bör avgöras lokalt
(yrk. 2), att de tvärvetenskapliga ämnesstudierna i
huvudsak bör förläggas till senare delen av
utbildningen (yrk. 3), att de ämnen som ingår i
dessa studier innehållsmässigt skall kunna
definieras för att senare kunna tillgodoräknas som
ämnesstudier (yrk. 4) och att olika kulturella
uttrycksformer bör utgöra ett angeläget
kunskapsområde för alla lärare (yrk. 9).
U t s k o t t e t föreslår att riksdagen avslår
yrkandena.
De studieorganisatoriska frågor som motionärerna
tagit upp hör till det som enligt det gällande
styrsystemet för högskolan skall avgöras av
respektive lärosäte.
Övriga frågor om studieorganisationen
Kristdemokraterna föreslår i motion 1999/2000:Ub33
att det skall utformas ett system för etappvis
inläsning av lärarexamen (yrk. 6 delvis).
Centerpartiet vill enligt motion 1999/2000:Ub37 att
det av kursplanerna för inriktningar och
specialiseringar skall framgå hur stor del av dessa
som kan tillgodoräknas för ytterligare studier i det
aktuella ämnet (yrk. 5).
U t s k o t t e t föreslår att riksdagen avslår
yrkandena.
De frågor som motionärerna tar upp tillhör det som
enligt det gällande styrsystemet för högskolan skall
avgöras av respektive lärosäte.
Specialpedagogisk utbildning
Specialpedagogik bör enligt regeringen ingå som ett
moment inom det allmänna utbildningsområdet, och
alltså i utbildningen av alla lärare, oavsett deras
inriktning på viss åldersgrupp eller vissa ämnen.
Ytterligare specialpedagogisk utbildning skall kunna
anordnas inom ramen för utbildningsområdena
inriktning och specialisering.
Liksom hittills skall det för den som avlagt en
lärarexamen finnas en påbyggnadsutbildning som leder
till specialpedagogexamen. En påbyggnadsutbildning
omfattande 60 poäng svarar enligt regeringen väl mot
de krav som ställs på en specialpedagog.
Kristdemokraterna föreslår i motion 1999/2000:Ub33
ett tillkännagivande om att behovet av
specialpedagogisk kompetens i kommunerna kommer att
öka i och med nedläggningen av vissa statliga
specialskolor (yrk. 15). Folkpartiet pläderar i
motion 1999/2000:Ub35 för en tydligt definierad
speciallärarutbildning (yrk. 11).
Påbyggnadsutbildningen till specialpedagogexamen är
inriktad på uppgiften att vara ett stöd för de andra
lärarna på skolan, inte i första hand att hjälpa
elever, skriver motionärerna. De anser att det
behövs en utbildning för att hjälpa elever med behov
av stöd, enskilt eller i mindre grupp.
U t s k o t t e t föreslår att riksdagen avslår
yrkandena.
Den nya lärarutbildning som regeringen föreslår i
propositionen kommer att förstärka den
specialpedagogiska kompetensen bland alla lärare i
skolorna mycket påtagligt. Specialpedagogik skall
ingå i det allmänna utbildningsområdet för alla
lärarstuderande. Vidare ges möjlighet att välja
specialpedagogik som inriktning och/eller
specialisering. På så sätt kan blivande lärare
skaffa sig kompetens att i vanliga skolor särskilt
ägna sig åt elever med behov av specialpedagogiska
insatser. Inriktningar och specialiseringar skall
kunna väljas även av redan utbildade lärare för
kompetensutveckling, vilket utskottet anser mycket
angeläget. I den nyligen framlagda
budgetpropositionen för år 2001 har regeringen
anmält sin avsikt att ge några lärarutbildningar i
uppdrag att anordna kompetensutveckling för redan
utbildade och verksamma lärare i specialpedagogik
(prop. 2000/01:1 utg.omr. 16 s. 39).
De tillkännagivanden som motionärerna begär är inte
behövliga.
Massmedier och informationsteknik
Regeringen framhåller att informationstekniken (IT)
i dag är ett betydelsefullt verktyg för lärande och
en kraft för pedagogisk förnyelse. Användningen av
IT bör därför vara ett viktigt inslag i
lärarutbildningen. Användningen bör relateras till
kunskap om media, kommunikation,
informationsbearbetning, källkritik, juridik, etik
och skapande verksamhet. Eleverna måste få insikter
i den påverkan de blir utsatta för och ges förmåga
att hantera denna. Ett forskningsprogram kallat
Lärande och IT har växt fram, finansierat av
Stiftelsen för kunskaps- och kompetensutveckling.
Det skall pågå under tiden 2000-2007.
Regeringen lägger inte fram några förslag för
riksdagen att ta ställning till i detta ämne.
I sin motion 1999/2000:Ub33 påpekar
Kristdemokraterna vikten av att undervisningen också
inrymmer etiska frågeställningar (yrk. 16).
Motionärerna framhåller att datorerna inte skall
ersätta andra pedagogiska metoder utan vara
komplement. Datorn kan inte heller ersätta mänsklig
kontakt.
I motion 1999/2000:Ub802 (c, m, kd, fp) framhåller
ledamöter från fyra partier att lärarutbildningen
bör vara så utformad att IT-hjälpmedel på ett bra
sätt utnyttjas i undervisningen. Förutom pedagogik
rör det sig om innehållet i läroplanerna, skriver
motionärerna.
U t s k o t t e t föreslår att riksdagen avslår
yrkandena om tillkännagivanden.
Fyrpartimotionen, som väcktes under allmänna
motionstiden 1999, är tillgodosedd med vad
regeringen skriver i den senare framlagda
propositionen. Även det kristdemokratiska yrkandet
är enligt utskottets mening tillgodosett med vad
regeringen har anfört.
Alternativ pedagogik samt fristående
anordnare av lärarutbildning
Regeringen är positiv till metodiska och pedagogiska
profileringar av lärarutbildningen och därmed av
skolverksamheten, eftersom det speglar elevernas
olika behov och svarar mot ett intresse hos både
föräldrar och lärare. Montessoripedagogik och
waldorfpedagogik nämns i propositionen som exempel
på sådana möjliga profileringar. Den nya strukturen
för lärarutbildningen ger enligt regeringens
bedömning utrymme för studenter som är intresserade
av att profilera sig mot en alternativ pedagogik.
Det kan ske inom ramen för utbildningsområdena
inriktning och specialisering. Det ankommer enligt
regeringens uppfattning på lärosätena att genom sitt
kursutbud tillgodose studenternas och det allmännas
intresse på denna punkt. Regeringen förutsätter ett
nära samarbete med företrädare för aktuella
pedagogiska profileringar. Högskolans uppgift att ge
utbildning som bygger på vetenskaplig grund och
beprövad erfarenhet är en viktig princip i detta
samarbete, påpekar regeringen.
Kristdemokraterna anser enligt motion
1999/2000:Ub33 att regeringen borde ha medverkat
till att alternativ pedagogik inom ramen för den nya
lärarutbildningen kan bli mer tillgänglig. Det
skulle kunna ske genom att regeringen ger särskilda
uppdrag till vissa lärosäten, anser motionärerna
(yrk. 17).
U t s k o t t e t föreslår att riksdagen avslår
yrkandet.
I förslaget till ny lärarutbildning betonas just
möjligheterna till pedagogisk profilering med
alternativ pedagogik. Det är enligt utskottets
mening en god ordning att högskolorna har stor
frihet och stort ansvar för att själva bestämma om
sitt utbud av kurser och program. Om regeringen
anser att det är ett nationellt intresse att en viss
utbildning kommer till stånd och att det behövs
garantier för att så sker, kan den ge särskilda
uppdrag åt ett eller flera lärosäten. Detta sker
normalt i regleringsbrev, som beslutas av
regeringen. Utskottet anser inte att riksdagen bör
ta över regeringens bedömning av sådana frågor.
Moderata samlingspartiet framhåller i motion
1999/2000:Ub34 att skolutvecklingen gagnas av
alternativ pedagogik. Det är rimligt att etablerad
kompetens tas till vara. Därför menar motionärerna
att regeringen bör pröva frågan om att ge Rudolf
Steinerhögskolan ett särskilt uppdrag vad beträffar
utbildning och forskning i waldorfpedagogik. De
finansiella formerna bör lösas i detta sammanhang.
De problem som Rudolf Steinerhögskolan har fått gör
att det även behövs ett stöd övergångsvis, och
regeringen bör återkomma till den frågan senast i
budgetpropositionen, anser motionärerna (yrk. 11).
U t s k o t t e t föreslår att riksdagen avslår
yrkandet.
Rudolf Steinerhögskolan beviljades av regeringen
våren 1996 statsbidrag för en påbyggnadsutbildning i
waldorfpedagogik på 40 poäng, avsedd för studerande
som hade avlagt en lärarexamen. Vid samma tillfälle
avslog regeringen Rudolf Steinerhögskolans
ansökningar om att få utfärda vissa lärarexamina
enligt högskoleförordningen. Dessa ansökningar hade
prövats av det dåvarande Kanslersämbetet, som
avstyrkt examensrätt för dessa examina med
hänvisning till brister när det gäller
lärarkompetens, vetenskapligt förhållningssätt och
bibliotek.
Den påbyggnadsutbildning som Rudolf
Steinerhögskolan beviljades statsbidrag för skulle
inledas hösten 1996. Statsbidraget var beräknat för
100 helårsstudenter. Statsbidrag av samma omfattning
beräknades för de två följande läsåren. När det
sedermera visade sig att antalet studerande varit
betydligt lägre både läsåret 1996/97 och de två
följande läsåren, aktualiserade
Utbildningsdepartementet frågan om att återkräva en
del av statsbidraget. De icke utnyttjade platserna i
påbyggnadsutbildningen under de två första läsåren
motsvarar i statsbidrag 4,2 miljoner kronor. För
budgetåren 1999 och 2000 har statsbidraget minskats
genom avräkning av belopp som svarar mot de icke
utnyttjade utbildningsplatserna. Minskningen har
begränsats av att Rudolf Steinerhögskolan efter
ansökan har beviljats 2,3 miljoner kronor för
upprustning av bibliotek, inköp av datorer m.m. samt
(enligt beslut i december 1999) 200 000 kr för
vidmakthållande av kapacitet för lärarutbildning med
waldorfinriktning. I ett beslut i juni 2000 att
upphöra med utbetalning av statsbidraget angav
regeringen sin avsikt att, efter riksdagens
ställningstagande till den proposition som utskottet
här behandlar, återkomma med ett slutligt
ställningstagande i fråga om dispositionen av
överskjutande medel. De överskjutande medlen är av
tillräcklig storlek för att garantera att utbildning
av berörda studenter kan genomföras även läsåret
2000/01. I regleringsbrev för år 2000 angav
regeringen att medelstilldelningen till Rudolf
Steinerhögskolan senare skulle komma att justeras på
grundval av antalet utnyttjade årsstudieplatser. I
budgetpropositionen för år 2001, som riksdagen
senare kommer att ta ställning till, beräknas 1,5
miljoner kronor engångsvis till Rudolf
Steinerhögskolan för en påbyggnadsutbildning i
waldorfpedagogik för högst 50 helårsstudenter hösten
2001.
Regeringen gav i september 1997 i uppdrag till
Högskoleverket (HSV) att i samarbete med
Lärarhögskolan i Stockholm (LHS) och Stiftelsen
Rudolf Steinerhögskolan utarbeta en utbildningsplan
för en grundskollärarutbildning som uppfyller kraven
för anställning både i den offentliga grundskolan
och i fristående skolor med waldorfinriktning. Sedan
HSV redovisat ett förslag till sådan utbildningsplan
fick LHS i uppdrag att i samarbete med Stiftelsen
Rudolf Steinerhögskolan utarbeta en kursplan för
denna utbildning.
I mars 1998 fick HSV ett ytterligare uppdrag att
utarbeta underlag för utbildningsplaner för övriga
lärarkategorier som kan finnas i en waldorfskola,
t.ex. gymnasielärare och lärare i praktisk-estetiska
ämnen. Kursmomenten i waldorfpedagogik skulle enligt
regeringsbeslutet genomföras av Stiftelsen Rudolf
Steinerhögskolan.
Rapporterna från uppdragen till HSV överlämnades av
regeringen till Lärarutbildningskommittén.
Dessa uppdrag har föranlett ett samarbete mellan
Stiftelsen Rudolf Steinerhögskolan och LHS som från
LHS sida beskrivs som tätt. Samarbetet har bl.a.
resulterat i att LHS erbjudit sina studenter kurser
från Rudolf Steinerhögskolan inom utrymmet för
valbara kurser. Inför vårterminen 2000 erbjöds tre
sådana kurser. Antalet anmälda till var och en av
kurserna var dock alltför litet, och kurserna kunde
därför inte genomföras. Om de hade kommit till
stånd, skulle de ha finansierats av LHS anslag.
Ett antal motioner tar upp andra frågor om
lärarutbildning hos fristående utbildningsanordnare.
Moderata samlingspartiet föreslår ett
tillkännagivande om att regeringen bör tillåta
fristående lärarhögskolor med pedagogisk och
specialpedagogisk profilering. Staten bör noga pröva
förutsättningarna för att ställa sådana utbildningar
under statlig tillsyn och tilldela dem statsbidrag.
Det finns dock ingen anledning att kräva samma
innehåll som för statliga utbildningar, heter det i
motionen (mot. 1999/2000:Ub34 yrk. 8). Ambitionen
med sådana fria lärarutbildningar är att stimulera
nödvändig utveckling inom undervisningssektorn.
Även Kristdemokraterna och Folkpartiet anser att
man bör ge examensrätt till fristående privata
lärarutbildningar (mot. 1999/2000:Ub33 yrk. 18
respektive 1999/2000:Ub35 yrk. 13). I
folkpartimotionen sägs också att fristående
högskolor som beviljas examensrätt för
lärarutbildning med alternativ pedagogik också skall
få samma statliga stöd som statliga högskolor.
Lärarlegitimationen skall kunna erbjudas lärare som
genomgått fristående lärarutbildning.
Motion 1999/2000:Ub31 (mp) handlar om
waldorfskolornas lärarförsörjning. Kompetent att
bedöma vad som bör krävas för behörighet som
waldorflärare är enligt motionären rimligen Rudolf
Steinerhögskolan. Utbildningen av waldorflärare bör
därför bedrivas där. Målet är enligt motionären att
Rudolf Steinerhögskolan beviljas examensrätt.
U t s k o t t e t förslår att riksdagen avslår
yrkandena.
Sedan år 1993 finns det en lagfäst ordning för hur
fristående utbildningsanordnare skall kunna få rätt
att utfärda sådana examina som regleras i
högskoleförordningen. Enligt lagen om tillstånd att
utfärda vissa examina (1993:792) krävs, för att en
enskild utbildningsanordnare skall få rätt att
utfärda examina som tillhör den grundläggande
högskoleutbildningen, att utbildningen vilar på
vetenskaplig eller konstnärlig grund. Dessutom skall
utbildningen svara mot de särskilda krav för den
aktuella examen som ställs i examensordningen
(bilaga 2 till högskoleförordningen). Frågan om
examensrätt avgörs av regeringen efter att
Högskoleverket har prövat ansökan och yttrat sig.
Det finns ingen automatisk koppling mellan beslut om
examensrätt och beslut om statsbidrag till
anordnaren. Det vanliga är att regeringen även
föreslår riksdagen att anvisa medel för statsbidrag.
I allmänhet beslutar regeringen även att studenterna
i den utbildning som har beviljats examensrätt får
rätt till statliga studiemedel. Både frågan om
statsbidrag och frågan om studiemedel är dock saker
som måste prövas tillsammans med andra budgetfrågor.
Utskottet är inte berett att förorda att det skapas
en automatisk koppling mellan dessa frågor och
beslut om examensrätt.
Lagen om tillstånd att utfärda vissa examina
handlar om sådana examina som regeringen med stöd av
högskolelagen har meddelat föreskrifter om. Det
finns inget som hindrar en fristående
utbildningsanordnare att dela ut examina med andra
benämningar, men de har då ingen officiell
högskolestatus. Detta utesluter inte att regeringen
kan göra studenter även i sådan utbildning
studiestödsberättigade, om regeringen anser det
motiverat. Så har t.ex. skett med lärarutbildning
vid Rudolf Steinerhögskolan, som hittills inte har
haft examensrätt enligt den nyss nämnda lagen.
Examensrätt till fristående anordnare av utbildning
till den nya lärarexamen kommer alltså att kunna ges
av regeringen efter prövning av Högskoleverket.
Förutsättningen är då bl.a. att utbildningen bedrivs
på vetenskaplig grund och att den svarar mot de krav
för lärarexamen som anges i examensordningen. Dessa
krav skall alltså vara desamma, oavsett om
utbildningen anordnas av ett statligt lärosäte eller
en enskild fysisk eller juridisk person. Utskottet
anser att denna ordning bör bestå. Riksdagen bör
inte uttala sig om vilka enskilda
utbildningsanordnare som bör beviljas examensrätt.
I moderatmotionen framskymtar tanken att
alternativa lärarutbildningar som ges av fristående
utbildningsanordnare skall kunna ställas under
statlig tillsyn och få statsbidrag utan att det
ställs samma krav på innehållet som när det gäller
statliga utbildningar. Utskottet anser att om de
fristående utbildningarna skall leda till
lärarexamen, skall liksom hittills examensordningens
krav gälla där på samma sätt som vid statliga
lärosäten. Som framgår av propositionen kommer den
nya examensordningen att ge avsevärt ökat utrymme
för pedagogisk profilering och specialisering. Om
det är fråga om att utbildningen skall leda till
något annat slag av examen, som inte är reglerad av
regeringen med stöd av högskolelagen, uppkommer
frågan om huruvida den som har denna examen kan
användas av kommuner för undervisning i det
offentliga skolväsendet för barn och ungdom, i
enlighet med skollagens 2 kap. 3 och 4 §§. Utskottet
påminner om att det pågår översyn av skollagen i en
parlamentariskt sammansatt kommitté.
Rektorsutbildning och utbildning i
ledarskap
Det är regeringens bedömning att det krävs en
utveckling av skolledarkompetensen i riktning mot
att skolledaren skall kunna skapa handlingsutrymme
för lokal skolutveckling, arbeta med förändringar
och verka i en förskola och skola som är
mångkulturell. Ledarrollen gentemot lärarna har
också förtydligats, både som en följd av de statliga
styrdokumenten men även som en följd av gällande
avtal på lärarområdet. En expertgrupp har tillsatts
av Utbildningsdepartementet för att diskutera
skolledares ansvar och befogenheter och skapa
förutsättningar för ett bättre ledarskap. Den skall
redovisa sitt arbete senast den 30 maj 2001.
Enligt regeringen har staten anledning att ta ett
särskilt ansvar för vissa delar av rektors
utbildning. Regeringen anser att Statens skolverk
även i fortsättningen bör erbjuda en
befattningsutbildning till i första hand nyutnämnda
rektorer och ledare för de verksamheter som omfattas
av läroplanerna Lpfö 98, Lpo 94 och Lpf 94.
Skolverket kommer att få i uppdrag att förnya
innehållet i den nuvarande rektorsutbildningen, som
liksom hittills skall ges på uppdragsbasis av vissa
lärosäten. Den skall kunna utgöra del av lärosätenas
påbyggnadsutbildning med inriktning mot ledarskap i
en utbildningsorganisation.
Några lärosäten bör enligt regeringen få i särskilt
uppdrag att intensifiera arbetet med att
vidareutveckla den påbyggnadsutbildning som finns.
Regeringen lägger i dessa frågor inte fram något
förslag för riksdagen att ta ställning till.
Kristdemokraterna föreslår i motion 1999/2000:Ub33
att utbildningsledarskap skall införas som ett
akademiskt ämne (yrk. 19). I motion 1999/2000: Ub36
(s) föreslår motionärerna att Falun skall bli ett av
lärosätena för den nya påbyggnadsutbildningen.
U t s k o t t e t föreslår att riksdagen avslår
yrkandena.
Akademiska ämnen införs numera inte genom
statsmaktsbeslut. Det finns inte anledning för
riksdagen att återinföra en sådan ordning. Utskottet
delar regeringens uppfattning att det inom en rad
skilda ämnen finns kunskap som bör ingå som en
vetenskaplig bas i en ledarutbildning inom
utbildningsområdet.
Vilka lärosäten som bör få särskilda uppdrag av
olika slag bör enligt utskottets mening avgöras av
regeringen, inte av riksdagen.
Genomförande
De lagändringar som utskottet i det föregående har
tillstyrkt avses träda i kraft den 1 juli 2001.
Regeringen beräknar att ett genomförande av
lärarutbildningsreformen kan påbörjas i högskolan
fr.o.m. samma tidpunkt.
Centerpartiet anser enligt motion 1999/2000:Ub37
att det bör finnas en valmöjlighet att vänta med
genomförandet till den 1 juli 2002 (yrk. 12).
U t s k o t t e t föreslår att riksdagen avslår
yrkandet.
Utöver lagändringarna kommer reformen att medföra
ändringar i högskoleförordningen. Det är regeringens
sak att utforma både ändringarna och de
ikraftträdande- och övergångsbestämmelser som
behövs.
Övrigt
Moderata samlingspartiet föreslår i motion
1999/2000:Ub34 ett tillkännagivande till regeringen
om att tjänsterna på lärarhögskolorna bör
tidsbegränsas. Det skulle underlätta samverkan och
dialog mellan lärarutbildningen och skolan, anser
motionärerna (yrk. 6).
U t s k o t t e t föreslår att riksdagen avslår
yrkandet.
Riksdagen tog för tre år sedan ställning till
regeringens proposition Högskolans ledning, lärare
och organisation (prop. 1996/97:141, bet. 1997/98:
UbU3, rskr. 12). En grundtanke bakom regeringens
förslag där var att de regler som gäller för den
övriga arbetsmarknaden i fråga om tidsbegränsning av
anställning i princip bör kunna tillämpas även på
lärare inom högskolan. Utskottet ställde sig bakom
denna bedömning och avstyrkte bl.a. ett yrkande från
Moderaterna om att lärartjänsterna vid universitet
och högskolor i princip borde vara tidsbegränsade.
Riksdagen följde utskottet. Det som anförs i den nu
aktuella motionen ger inte anledning för utskottet
att ändra sin inställning.
Numera finns det vid alla lärosäten som anordnar
lärarutbildning regionala centrum för
skolutveckling, där de olika intressenterna på
området samverkar. Dessa centrum är forum för
erfarenhetsutbyte mellan skola, högskola, kommun och
andra intressenter i det omgivande samhället. Inom
ramen för denna samverkan bedrivs en rad projekt av
utvecklingskaraktär.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande avslag på propositionen
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Ub34 yrkande 1 och
1999/2000:Ub35 yrkande 1,
res. 1 (m, fp) - delvis
2. beträffande en samlad lärarutbildning
och resurserna för denna
att riksdagen med avslag på motionerna 1999/2000:Ub33
yrkandena 2 och 3, 1999/2000:Ub34 yrkandena 2
och 9, 1999/2000:Ub35 yrkandena 2-4 och 6,
1999/2000:Ub277 yrkande 2 och 1999/2000:Ub801
yrkandena 5, 7 och 10 godkänner vad regeringen
förordat,
res. 2 (m) - delvis
res. 3 (kd) - delvis
res. 4 (fp) - delvis
3. beträffande längden på utbildningen av
förskollärare och fritidspedagoger
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Ub33 yrkande 5 och
1999/2000:Ub34 yrkande 3 i denna del,
res. 5 (m, kd, fp)
4. beträffande utbildningen av lärare för
grundskolans tidigare år
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Ub34 yrkande 3 i
denna del, 1999/2000:Ub35 yrkande 10 och
1999/2000:Ub801 yrkande 9,
res. 1 (m, fp) - delvis
5. beträffande utbildningen av lärare i
gymnasieskolans yrkesämnen
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Ub33 yrkandena 10
och 11 och 1999/2000:Ub34 yrkande 3 i denna del,
res. 2 (m) - delvis
res. 3 (kd) - delvis
6. beträffande utbildningen av lärare i
teckenspråk
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Ub33 yrkande 7,
res. 3 (kd) - delvis
7. beträffande utbildningen av
ettämneslärare i praktisk-estetiska ämnen
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Ub33 yrkande 8 och
1999/2000:Ub35 yrkande 12,
res. 3 (kd) - delvis
res. 4 (fp) - delvis
8. beträffande utbildningen av lärare för
vuxenundervisning
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Ub33 yrkande 9,
res. 3 (kd) - delvis
9. beträffande lagregleringen av lärares
kompetensutveckling
att riksdagen med avslag på motion 1999/2000:Ub33 yrkande 12
antar regeringens förslag till lag om ändring i
skollagen (1985:1100),
res. 3 (kd) - delvis
10. beträffande kompetensutveckling av
lärare i övrigt
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Ub34 yrkande 10,
1999/2000:Ub37 yrkande 14, 1999/2000:Ub277
yrkande 9 och 1999/2000:Ub801 yrkande 13,
res. 2 (m) - delvis
res. 3 (kd) - delvis
res. 6 (c) - delvis
res. 4 (fp) - delvis
11. beträffande karriärtjänster för
lärare
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Ub236 yrkande 5,
1999/2000:Ub801 yrkande 2 och 1999/2000:Ub810
yrkande 3,
res. 7 (kd, c, fp)
12. beträffande lärarcertifikat
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Ub33 yrkande 6 i
denna del, 1999/2000:Ub34 yrkande 7,
1999/2000:Ub35 yrkande 7, 1999/2000:Ub37 yrkande
13, 1999/2000:Ub801 yrkande 3 och
1999/2000:Ub810 yrkande 2,
res. 2 (m) - delvis
res. 3 (kd) - delvis
res. 6 (c) - delvis
res. 4 (fp) - delvis
13. beträffande stöd till nyexaminerade
lärare
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Ub32,
1999/2000:Ub275 yrkande 18 och 1999/2000:Ub277
yrkande 3,
res. 3 (kd) - delvis
14. beträffande läraryrkets status
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Ub275 yrkande 17,
1999/2000:Ub277 yrkande 1 och 1999/2000:Ub801
yrkande 14,
res. 3 (kd) - delvis
res. 4 (fp) - delvis
15. beträffande forskningsstrategi för
lärarutbildning
att riksdagen med avslag på motionerna 1999/2000:Ub33
yrkandena 13 och 20, 1999/2000:Ub34 yrkande 4 i
denna del och 1999/2000: Ub37 yrkande 10
godkänner vad regeringen föreslagit om
principerna för ökade resurser för forskning och
forskarutbildning med anknytning till
lärarutbildningen,
res. 2 (m) - delvis
res. 8 (kd, c)
16. beträffande doktorsprogram för icke
disputerade lärarutbildare
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Ub37 yrkande 11,
res. 6 (c) - delvis
17. beträffande lektorstjänster i
skolväsendet
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Ub34 yrkande 12,
1999/2000:Ub35 yrkande 5, 1999/2000:Ub294
yrkande 26 och 1999/2000:Ub801 yrkande 1,
res. 2 (m) - delvis
res. 4 (fp) - delvis
18. beträffande styrningen inom lärosätena
av grundläggande lärarutbildning och forskning
som knyter an till sådan utbildning
att riksdagen med avslag på motion 1999/2000:Ub34 yrkande 4
i denna del antar regeringens förslag till lag
om ändring i högskolelagen (1992:1434),
res. 2 (m) - delvis
19. beträffande rekrytering av lärare
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Ub35 yrkandena 8
och 9, 1999/2000:Ub227 yrkande 9 och
1999/2000:Ub801 yrkande 4,
res. 2 (m) - delvis
res. 4 (fp) - delvis
20. beträffande kraven på kunskaper i
svenska för antagning till lärarutbildning
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Ub34 yrkande 13
och 1999/2000:Ub810 yrkande 7,
res. 2 (m)
21. beträffande lämplighetstest vid
antagning till lärarutbildning
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Ub34 yrkande 5,
res. 2 (m) - delvis
22. beträffande den verksamhetsförlagda
delen av lärarutbildningen
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Ub33 yrkande 4 och
1999/2000:Ub37 yrkandena 6-8,
res. 3 (kd) - delvis
res. 6 (c) - delvis
23. beträffande det allmänna
utbildningsområdet i lärarutbildningen i
övrigt
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Ub33 yrkande 1 och
1999/2000:Ub37 yrkandena 1-4 och 9,
res. 3 (kd) - delvis
res. 6 (c) - delvis
24. beträffande studieorganisationen i
övrigt
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Ub33 yrkande 6 i
denna del och 1999/2000:Ub37 yrkande 5,
res. 3 (kd) - delvis
res. 6 (c) - delvis
25. beträffande specialpedagogisk
utbildning
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Ub33 yrkande 15
och 1999/2000:Ub35 yrkande 11,
res. 3 (kd) - delvis
res. 4 (fp) - delvis
26. beträffande massmedier och
informationsteknik
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Ub33 yrkande 16
och 1999/2000:Ub802 yrkande 1,
res. 3 (kd) - delvis
27. beträffande alternativ pedagogik inom
ramen för den nya lärarutbildningen
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Ub33 yrkande 17,
res. 3 (kd) - delvis
28. beträffande uppdrag till Rudolf
Steinerhögskolan
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Ub34 yrkande 11,
res. 9 (m, kd, c, fp)
29. beträffande lärarutbildning hos
fristående utbildningsanordnare i övrigt
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Ub31,
1999/2000:Ub33 yrkande 18, 1999/2000:Ub34
yrkande 8 och 1999/2000:Ub35 yrkande 13,
res. 2 (m ) - delvis
res. 3 (kd) - delvis
res. 4 (fp) - delvis
30. beträffande utbildning i ledarskap
inom en utbildningsorganisation
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Ub33 yrkande 19
och 1999/2000:Ub36,
res. 3 (kd) - delvis
31. beträffande tidpunkt för
lärarutbildningsreformens genomförande
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Ub37 yrkande 12,
res. 6 (c) - delvis
32. beträffande tidsbegränsning av
lärarutbildarnas tjänster
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Ub34 yrkande 6.
res. 2 (m) - delvis
Stockholm den 12 oktober 2000
På utbildningsutskottets vägnar
Jan Björkman
I beslutet har deltagit: Jan Björkman (s), Britt-
Marie Danestig (v), Beatrice Ask (m), Eva Johansson
(s), Inger Lundberg (s), Yvonne Andersson (kd), Lars
Hjertén (m), Tomas Högström (m), Torgny Danielsson
(s), Lennart Gustavsson (v), Erling Wälivaara (kd),
Gunnar Goude (mp), Sofia Jonsson (c), Ulf Nilsson
(fp), Agneta Lundberg (s), Anders Sjölund (m) och
Nils-Erik Söderqvist (s).
Reservationer
1. Avslag på propositionen, m.m. (mom. 1
och 4) - m, fp
Beatrice Ask (m), Lars Hjertén (m), Tomas Högström
(m), Ulf Nilsson (fp) och Anders Sjölund (m) anför:
Genom den "förnyelse" av lärarutbildningen som
föreslås i propositionen minskas kravet på lärarnas
ämneskunskap. Den eftersträvade breddningen av
läraryrket sker på bekostnad av gedigen
ämnesfördjupning. Detta riskerar att sänka
läraryrkets status ytterligare. Det krävs goda
ämneskunskaper för att en lärares undervisning skall
bli omväxlande och mindre läroboksbunden. Vi anser
därför att riksdagen bör bifalla motionerna
1999/2000:Ub34 yrkande 1 och 1999/2000:Ub35 yrkande
1 och därmed avslå propositionen.
En av de viktigaste och svåraste läraruppgifterna
är att ge de små barnen en bra skolstart.
Utbildningen av lärare för grundskolans tidigare år
bör därför förlängas, så att dessa lärare kan få mer
omfattande kunskaper om barns läs- och
skrivinlärning. Riksdagen bör med anledning av
motionerna 1999/2000:Ub34 yrkande 3 i denna del,
1999/2000:Ub35 yrkande 10 och 1999/2000:Ub801
yrkande 9 som sin mening ge regeringen detta till
känna.
Mot bakgrund av det anförda anser vi att riksdagen
under momenten 1 och 4 bort hemställa
1. beträffande avslag på propositionen
att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:Ub34
yrkande 1 och 1999/2000:Ub35 yrkande 1 avslår
propositionen,
4. beträffande utbildningen av lärare för
grundskolans tidigare år
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:Ub34
yrkande 3 i denna del, 1999/2000:Ub35 yrkande 10
och 1999/2000:Ub801 yrkande 9 som sin mening ger
regeringen till känna vad som ovan anförts,
2. En samlad lärarutbildning och resurserna
för denna, m.m. (mom. 2, 5, 10, 12, 15, 17,
18, 19, 20, 21, 29 och 32) - m
Beatrice Ask (m), Lars Hjertén (m), Tomas Högström
(m) och Anders Sjölund (m) anför:
Vi har i det föregående yrkat avslag på
propositionen, som innebär en samlad
lärarutbildning. Erfarenheterna visar att
läraryrket blir svårare och att kraven på en god
lärare blir alltmer komplexa. Morgondagens skola
kräver olika sorters lärare. Lärarutbildningen skall
lägga en bas för arbetet som lärare i skolan, men
det är omöjligt för enskilda individer att behärska
samtliga de kunskapsområden som krävs för att
eleverna skall få en god utbildning. Behovet av
speciallärare är ett exempel på att särskilt
utbildade pedagoger alltjämt har en plats i skolans
vardag. Vår vision är inte en sammanhållen
utbildning oavsett uppgift, utan en gedigen,
kvalificerad och profilerad lärarutbildning, med
modern ledarskapsprofil som ger förmåga både att
leda och att samverka med andra. Fokus i
lärarutbildningen skall vara att läraren skall
behärska de kunskaper som han eller hon skall
förmedla till eleverna, något som vi menar att
regeringen har glömt bort. Vår utgångspunkt är att
lärarutbildningarna skall vara flera, och att
ämnesinnehållet skall stärkas. Navet i utbildningen,
oavsett ingång, skall vara ett allmänt
utbildningsområde med pedagogiskt och didaktiskt
innehåll om minst 40 poäng, varav 10 poäng bör vara
verksamhetsförlagda. Därutöver skall utbildningen
omfatta kursfordringar om 60 till 80 poäng med
tyngdpunkt på det eller de ämnen läraren avser att
arbeta med. Minst 10 poäng bör vara
verksamhetsförlagda. I likhet med vad som gäller
inom många andra utbildningar skall studenten
redovisa ett examensarbete om 10 poäng. Det är av
stor vikt att alla lärarstuderande lär sig
principerna bakom och de praktiska
tillvägagångssätten när det gäller utvärdering,
uppföljning och betygssättning. Vad vi här har
anfört bör riksdagen med bifall till motion
1999/2000:Ub34 yrkandena 2 och 9 som sin mening ge
regeringen till känna.
Enligt regeringens förslag skall utbildningen av
lärare i gymnasieskolans yrkesämnen omfatta 120
poäng. Detta är enligt vår mening nödvändigt, men
inte tillräckligt. Lärare i yrkesämnen behöver en
längre utbildning. Lärare i gymnasieskolan skall
inte ha den kortaste utbildningen av alla
lärarkategorier. Vad vi här har anfört bör riksdagen
med bifall till motion 1999/2000:
Ub34 yrkande 3 i denna del som sin mening ge
regeringen till känna.
Att i skollagen byta ur ordet "fortbildning" mot
"kompetensutveckling" är ett viktigt, men inte ett
tillräckligt steg. Det har generellt sett inte skett
några förändringar eller förbättringar sedan
kommunerna tog över ansvaret för lärarnas
fortbildning. Fortbildningsanordnarna, kommunerna
och staten måste ställa adekvata
fortbildningsresurser till förfogande för den
enskilde läraren och bli mer aktiva i sin
prioritering av nödvändiga insatser.
Kompetensutvecklingen skall ingå i den
utvecklingsstrategi som fastställs för den enskilda
skolan. Rektor bör årligen efter utvecklingssamtal
upprätta en personlig kompetens- och utvecklingsplan
för varje lärare. Regeringen vill använda lärares
kompetensutveckling bl.a. som en
arbetsmarknadsmässig utjämningsfaktor, nämligen
genom att lärare för en åldersgrupp vidareutbildas
för en annan åldersgrupp. Vi avvisar bestämt detta
synsätt på kompetensutvecklingen. Vad vi här har
anfört bör riksdagen med bifall till motion
1999/2000:Ub34 yrkande 10 som sin mening ge
regeringen till känna.
Vi förordar införande av ett lärarcertifikat i
flera delar. Certifikatet skall dels innehålla
examensbevis från föreskriven högskoleutbildning,
dels visa genomgången kompetensutveckling,
fortbildning och eventuell yrkespraktik. På grundval
av sådant underlag kan beslut om utfärdande av
certifikat fattas. Beslutet, som skall vara
överklagbart, kan fattas av rektor eller av en
fristående lärarnämnd. Certifikatet bör
tidsbegränsas, förslagsvis till fem år, och skall
medföra en ömsesidig skyldighet för skolan och för
läraren att se till att den individuella
utvecklingsplan som lagts upp också följs. Med
införandet av ett lärarcertifikat skapas ett system
för kontinuerlig kvalitetskontroll och
kompetenshöjning, samtidigt som läraryrkets status
höjs. Vad vi här har anfört bör riksdagen med bifall
till motion 1999/2000:Ub34 yrkande 7 som sin mening
ge regeringen till känna.
I regeringens forskningsstrategi för
lärarutbildningen ingår bl.a. att en särskild
kommitté inom Vetenskapsrådet skall inrättas för att
fördela resurser till forskning med anknytning till
lärarutbildningen och pedagogisk yrkesverksamhet. Vi
delar uppfattningen att lärarutbildningen skall
bygga på vetenskaplig grund och att
forskningsinsatserna måste stärkas. Däremot anser vi
att förslaget om den särskilda kommittén är en
organisatorisk åtgärd utan egentligt syfte, och
därför avvisar vi det. Vad vi här har anfört bör
riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub34
yrkande 4 i denna del som sin mening ge regeringen
till känna.
Behovet av lektorer i skolväsendet har påpekats i
flera sammanhang. En förutsättning för att det skall
bli fler lektorstjänster är att villkoren
förbättras. Det ankommer i första hand på skolor och
skolhuvudmän att svara för detta, men vi anser också
att regeringen i särskild ordning skall återkomma
med förslag till initiativ som leder till inrättande
av fler lektorstjänster. Vad vi här har anfört bör
riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub34
yrkande 12 som sin mening ge regeringen till känna.
Det finns ingen anledning att staten skall
föreskriva hur styrningen inom lärosätena av
grundläggande lärarutbildning och forskning som
knyter an till sådan utbildning skall organiseras.
Enligt vår uppfattning skall lärarhögskolorna ha
självständighet att besluta kring liknande frågor.
Vad vi här har anfört bör riksdagen med bifall till
motion 1999/2000:Ub34 yrkande 4 i denna del som sin
mening ge regeringen till känna.
För att kunna rekrytera, behålla och erbjuda
lärarna stimulerande utvecklingsmöjligheter krävs en
modernisering och förnyelse av skolan som
arbetsplats. Tydligare karriärvägar bör införas,
bl.a. genom att fler lektorstjänster inrättas, och
läraryrket bör öppnas för individer som vill byta
yrke och för studerande med skilda
ämnesinriktningar. Det kommunala skolmonopolet måste
brytas. Vad vi här har anfört bör riksdagen med
anledning av motion 1999/2000:Ub227 yrkande 9 som
sin mening ge regeringen till känna.
Kraven på kunskaper i svenska för antagning till
lärarutbildning får inte sänkas. Det är oerhört
viktigt att få in fler personer i lärarkåren med
invandrarbakgrund, men Socialstyrelsen har i en
rapport visat att bra kunskaper i svenska är
avgörande för hur väl invandrare integreras i
Sverige. Samma krav på grundläggande kunskaper i
svenska skall gälla oavsett studentens bakgrund. Vad
vi här har anfört bör riksdagen med bifall till
motionerna 1999/2000:Ub34 yrkande 13 och
1999/2000:Ub810 yrkande 7 som sin mening ge
regeringen till känna.
Det finns exempel på att studenter har antagits
till lärarutbildning och fått fullfölja
utbildningen, trots att de inte är lämpliga för
yrket. För att undvika detta bör man ha någon form
av anlags- eller lämplighetstest vid antagning till
lärarutbildning. Detta bör riksdagen med bifall till
motion 1999/2000: Ub34 yrkande 5 som sin mening ge
regeringen till känna.
I en reservation tillsammans med Kristdemokraterna,
Centern och Folkpartiet (res. 9) pläderar vi för ett
uppdrag till Rudolf Steinerhögskolan. Vi anser att
lärarutbildning hos fristående utbildningsanordnare
kan stimulera nödvändig utveckling inom
undervisningssektorn. Staten bör noga pröva
förutsättningarna för att ställa sådana,
alternativa, lärarutbildningar under statlig tillsyn
och tilldela dem statsbidrag. Däremot finns det
ingen anledning att ställa samma krav på innehållet
som görs när det gäller statliga utbildningar. Vad
vi här har anfört bör riksdagen med bifall till
motion 1999/2000:Ub34 yrkande 8 som sin mening ge
regeringen till känna.
Genom tidsbegränsning av lärarutbildarnas tjänster
skulle rörligheten bland lärarutbildare bli större.
Det skulle underlätta en önskvärd dialog och
samverkan mellan lärarutbildningen och skolan. Vad
vi här har anfört bör riksdagen med bifall till
motion 1999/2000:Ub34 yrkande 6 som sin mening ge
regeringen till känna.
Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottet
under momenten 2, 5, 10, 12, 15, 17, 18, 19, 20,
21, 29 och 32 bort hemställa
2. beträffande en samlad lärarutbildning
och resurserna för denna
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub34
yrkandena 2 och 9, med anledning av motion
1999/2000:Ub35 yrkande 4 och med avslag på
motionerna 1999/2000:Ub33 yrkandena 2 och 3,
1999/2000:Ub35 yrkandena 2, 3 och 6,
1999/2000:Ub277 yrkande 2 och 1999/2000:Ub801
yrkandena 5, 7 och 10 som sin mening ger
regeringen till känna vad som ovan anförts,
5. beträffande utbildningen av lärare i
gymnasieskolans yrkesämnen
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub34 yrkande
3 i denna del och med avslag på motion
1999/2000:Ub33 yrkandena 10 och 11 som sin
mening ger regeringen till känna vad som ovan
anförts,
10. beträffande kompetensutveckling av
lärare i övrigt
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub34 yrkande
10, med anledning av motionerna 1999/2000:Ub277
yrkande 9 och 1999/2000: Ub801 yrkande 13 och
med avslag på motion 1999/2000:Ub37 yrkande 14
som sin mening ger regeringen till känna vad som
ovan anförts,
12. beträffande lärarcertifikat
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub34 yrkande
7 och med anledning av motionerna 1999/2000:Ub33
yrkande 6 i denna del, 1999/2000:Ub35 yrkande 7,
1999/2000:Ub37 yrkande 13, 1999/2000: Ub801
yrkande 3 och 1999/2000:Ub810 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad som ovan
anförts,
15. beträffande forskningsstrategi för
lärarutbildning
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub34 yrkande
4 i denna del, med anledning av regeringens
förslag om principer för ökade resurser till
forskning och forskarutbildning med anknytning
till lärarutbildningen och med avslag på
motionerna 1999/2000:Ub33 yrkandena 13 och 20
samt 1999/2000:Ub37 yrkande 10 som sin mening
ger regeringen till känna vad som ovan anförts,
17. beträffande lektorstjänster i
skolväsendet
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub34 yrkande
12 och med anledning av motionerna
1999/2000:Ub35 yrkande 5, 1999/2000:Ub294
yrkande 26 och 1999/2000:Ub801 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad som ovan
anförts,
18. beträffande styrningen inom lärosätena
av grundläggande lärarutbildning och forskning
som knyter an till sådan utbildning
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub34 yrkande
4 i denna del och med avslag på regeringens
förslag till lag om ändring i högskolelagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som
ovan anförts,
19. beträffande rekrytering av lärare
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:Ub35
yrkandena 8 och 9, 1999/2000:Ub227 yrkande 9 och
1999/2000:Ub801 yrkande 4 som sin mening ger
regeringen till känna vad som ovan anförts,
20. beträffande kraven på kunskaper i
svenska för antagning till lärarutbildning
att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:Ub34
yrkande 13 och 1999/2000:Ub810 yrkande 7 som sin
mening ger regeringen till känna vad som ovan
anförts,
21. beträffande lämplighetstest vid
antagning till lärarutbildning
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub34 yrkande
5 som sin mening ger regeringen till känna vad
som ovan anförts,
29. beträffande lärarutbildning hos
fristående utbildningsanordnare i övrigt
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub34 yrkande
8 och med anledning av motionerna
1999/2000:Ub31, 1999/2000:Ub33 yrkande 18 och
1999/2000:Ub35 yrkande 13 som sin mening ger
regeringen till känna vad som ovan anförts,
32. beträffande tidsbegränsning av
lärarutbildarnas tjänster
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub34 yrkande
6 som sin mening ger regeringen till känna vad
som ovan anförts.
3. En samlad lärarutbildning och resurserna
för denna, m.m. (mom. 2, 5, 6, 7, 8, 9, 10,
12, 13, 14, 22, 23, 24, 25, 26, 27, 29 och
30) - kd
Yvonne Andersson (kd) och Erling Wälivaara (kd)
anför:
Vi kristdemokrater ställer oss i grunden positiva
till förslaget om en samlad lärarexamen. Den
flexibla utbildning som regeringen föreslår har
flera fördelar, men vi vill markera att en flexibel
lärarutbildning inte innebär att ämneskompetensen
kan väljas bort. Propositionen borde också ha
medverkat till klarhet när det gäller vari skolans
värdegrund består, men det gör den inte. Inte heller
kan vi acceptera att som regeringen nu gör enbart
ange behörighetskraven för samhällskunskap och
svenska. Det skapar en otydlighet om vad som gäller
inom andra ämnen. Blivande lärare behöver både
ämnesfördjupning och lärarkunskap, i vilken ingår
både pedagogiska och didaktiska moment. Vad vi här
har anfört bör riksdagen med bifall till motion
1999/2000:Ub33 yrkandena 2 och 3 och med anledning
av motion 1999/2000:Ub277 yrkande 2 som sin mening
ge regeringen till känna. Vi konstaterar att
regeringens förslag i maj 2000 innebär att det blir
en gemensam utbildning för lärare från år 7 t.o.m.
gymnasiet, något som vi förordade i vår motion från
allmänna motionstiden 1999.
När det gäller utbildningen av lärare i
gymnasieskolans yrkesämnen är det viktigt att det
utvecklas goda möjligheter till validering av
yrkeskunskaper förvärvade utanför högskolan.
Regeringen får inte skjuta denna fråga ytterligare
på framtiden. Det är för oss också viktigt att
regeringen på allvar inser vikten av den praktiska
kunskapen och inrättar en renodlad
lärlingsutbildning, med uppföljning av en
yrkeshögskola. Vad vi här har anfört bör riksdagen
med bifall till motion 1999/2000:Ub33 yrkandena 10
och 11 som sin mening ge regeringen till känna.
Vi anser att utbildning av lärare i teckenspråk
skall ske med samma utgångspunkt som för andra
språklärare. Detta bör riksdagen med bifall till
motion 1999/2000:Ub33 yrkande 7 som sin mening ge
regeringen till känna.
Regeringen bör enligt vår mening återkomma med ett
nytt förslag om utbildning av ettämneslärare i
praktisk-estetiska ämnen. Musiklärarutbildning för
barn- och ungdomsskolan skall ske i nära samverkan
med övrig lärarutbildning, så att musikläraren blir
en lärare med samma förutsättningar, bakgrund och
status som övriga lärare i skolan. Men
musiklärarutbildningen bör även i framtiden ske i
symbios med övriga musiklärar- och
musikerutbildningar. För att fungera som musiklärare
krävs långt drivna musikaliska färdigheter, som det
måste ges utrymme för inom musiklärarutbildningen.
Vad vi här har anfört bör riksdagen med bifall till
motion 1999/2000:Ub33 yrkande 8 som sin mening ge
regeringen till känna.
Utbildningen av lärare för vuxenundervisning skall
enligt regeringens förslag ske genom att studenter
väljer särskilda specialiseringar för dem som avser
att undervisa vuxna. Vi menar - liksom tidigare -
att det unika inom vuxenpedagogiken måste fokuseras,
och att det finns risk för att ansvaret för denna
flyter ut genom otydlighet i propositionen.
Lärosätena bör få i uppgift att utforma en
inriktning mot vuxenlärare. Detta bör riksdagen med
bifall till motion 1999/2000:Ub33 yrkande 9 som sin
mening ge regeringen till känna.
Att rätten till kompetensutveckling säkerställs är
oerhört angeläget. Denna rätt skall självfallet
också omfatta förskolans personal. Den omfattas dock
inte av regeringens förslag till lagreglering.
Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med
förslag om ändring av skollagen på denna punkt. Vad
vi här har anfört bör riksdagen med anledning av
motion 1999/2000:Ub33 yrkande 12 som sin mening ge
regeringen till känna.
När det gäller kompetensutveckling av lärare vill
vi framhålla att även lärare behöver känna lust
inför sitt arbete. Den skapas inte genom att frånta
dem fortbildning i sina ämnen. Vill vi se
entusiastiska lärare måste vi medverka till att de
får möjlighet att utvecklas både personligt och
ämnesmässigt. Utvecklingsplaner för varje lärare bör
tas fram. Vad vi här har anfört bör riksdagen med
bifall till motion 1999/2000:Ub277 yrkande 9 som sin
mening ge regeringen till känna.
Ett lärarcertifikat kan enligt vår mening bli en
morot för dem som genomgår lärarutbildning i etapper
att färdigutbilda sig. Införandet av en
lärarlegitimation bör kunna ske i samarbete med de
två lärarorganisationerna och då bli startpunkten
för en diskussion om vilka kriterier som skall ligga
till grund för olika lönesättning. Vad vi här har
anfört bör riksdagen med bifall till motion
1999/2000:Ub33 yrkande 6 i denna del som sin mening
ge regeringen till känna.
Nyexaminerade lärare har en mycket utsatt situation
och behöver stöd. Förutom ett reellt fungerande
mentorsystem, där även ömsesidig tid för handledning
ingår, krävs att de nyexaminerades arbetssituation
ses över och att översynen leder till konkreta
åtgärder. Detta bör riksdagen med bifall till
motionerna 1999/2000:Ub275 yrkande 18 och
1999/2000:Ub277 yrkande 3 som sin mening ge
regeringen till känna.
Vill vi se att fler utbildar sig till lärare,
stannar i yrket och dessutom brinner för sitt
arbete, måste läraryrkets status höjas.
Löneutvecklingen i yrket måste vara reell, och även
den personliga utvecklingen i yrket måste
säkerställas. Möjligheter att kombinera lärararbetet
med annan verksamhet, t.ex. forskning, kan vara en
lösning. Vad vi här har anfört bör riksdagen med
bifall till motion 1999/2000:Ub277 yrkande 1 som sin
mening ge regeringen till känna.
En av de stora förtjänsterna med regeringens
förslag till lärarutbildning är betoningen av den
verksamhetsförlagda tiden. Vi vill i sammanhanget
markera vikten av att även skolor i kommuner som
inte själva inrymmer någon lärarutbildning får
möjlighet att delta i lärarutbildande verksamhet.
Alla som tar emot lärarstuderande bör också erbjudas
handledning. Vad vi här har anfört bör riksdagen med
bifall till motion 1999/2000:Ub33 yrkande 4 som sin
mening ge regeringen till känna.
Det allmänna utbildningsområdet i lärarutbildningen
bör enligt vår mening utformas så att det kan läsas
i en följd som ett akademiskt ämne, öppet för alla
studerande. Det bör också finnas möjlighet att
koncentrera dessa studier till ett år. Denna
möjlighet bör även ges yrkesverksamma obehöriga
lärare. Vad vi här har anfört bör riksdagen med
bifall till motion 1999/2000:Ub33 yrkande 1 som sin
mening ge regeringen till känna.
När det gäller studieorganisationen i övrigt anser
vi att det skall utformas möjligheter att genomgå
lärarutbildningen i etapper, vilket skulle motverka
risken för avhopp. Detta bör riksdagen med bifall
till motion 1999/2000: Ub33 yrkande 6 i denna del
som sin mening ge regeringen till känna.
Vid de statliga specialskolorna finns en
koncentrerad specialpedagogisk kompetens. När
riksdagen - mot Kristdemokraternas vilja - har
beslutat att lägga ned flera specialskolor och lägga
ett större ansvar på de funktionshindrade elevernas
hemkommuner, uppkommer det ett behov av utökad
specialpedagogisk kompetens i kommunerna. Detta bör
riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub33
yrkande 15 som sin mening ge regeringen till känna.
Lärarutbildningen när det gäller massmedier och
informationsteknik bör inrymma också de etiska
bedömningar som varje användare måste lära sig att
göra inför mötet med den nya tekniken. Datorerna
skall inte ersätta andra pedagogiska metoder i
skolan, utan utgöra komplement till dessa. Datorerna
kan heller aldrig ersätta mänsklig kontakt, vilket
är särskilt viktigt ju yngre barnen är. Vad vi här
har anfört bör riksdagen med bifall till motion
1999/2000:Ub33 yrkande 16 som sin mening ge
regeringen till känna.
Utbildning i alternativ pedagogik inom ramen för
den nya lärarutbildningen bör göras mera tillgänglig
genom att regeringen uppdrar åt vissa lärarhögskolor
att anordna sådan utbildning. Detta bör riksdagen
med bifall till motion 1999/2000:Ub33 yrkande 17 som
sin mening ge regeringen till känna.
I en reservation tillsammans med Moderaterna,
Centern och Folkpartiet (res. 9) pläderar vi för ett
uppdrag till Rudolf Steinerhögskolan. Förutom
möjligheten att studera alternativ pedagogik inom
ramen för den nya lärarutbildningen bör det finnas
möjlighet till lärarutbildning hos fristående
utbildningsanordnare. Regeringen bör ge examensrätt
till fristående privata lärarutbildningar. Detta bör
riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub33
yrkande 18 som sin mening ge regeringen till känna.
I propositionen föreslås att den nuvarande
påbyggnadsutbildningen i ledarskap inom en
utbildningsorganisation skall utvecklas vidare inom
högskolan. För att denna utbildning skall bli
tillgänglig för alla föreslår vi att
utbildningsledarskap införs som ett nytt akademiskt
ämne. Detta bör riksdagen med bifall till motion
1999/2000:Ub33 yrkande 19 som sin mening ge
regeringen till känna.
Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottet
under momenten 2, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 12, 13, 14, 22,
23, 24, 25, 26, 27, 29 och 30 bort hemställa
2. beträffande en samlad lärarutbildning
och resurserna för denna
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub33
yrkandena 2 och 3, med anledning av regeringens
förslag och motion 1999/2000: Ub277 yrkande 2
och med avslag på motionerna 1999/2000:Ub34
yrkandena 2 och 9, 1999/2000:Ub35 yrkandena 2-4
och 6 och 1999/2000:Ub801 yrkandena 5, 7 och 10
som sin mening ger regeringen till känna vad som
ovan anförts,
5. beträffande utbildningen av lärare i
gymnasieskolans yrkesämnen
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub33
yrkandena 10 och 11 och med avslag på motion
1999/2000:Ub34 yrkande 3 i denna del som sin
mening ger regeringen till känna vad som ovan
anförts,
6. beträffande utbildningen av lärare i
teckenspråk
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub33 yrkande
7 som sin mening ger regeringen till känna vad
som ovan anförts,
7. beträffande utbildningen av
ettämneslärare i praktisk-estetiska ämnen
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub33 yrkande
8 och med anledning av motion 1999/2000:Ub35
yrkande 12 som sin mening ger regeringen till
känna vad som ovan anförts,
8. beträffande utbildningen av lärare för
vuxenundervisning
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub33 yrkande
9 som sin mening ger regeringen till känna vad
som ovan anförts,
9. beträffande lagregleringen av lärares
kompetensutveckling
att riksdagen dels antar regeringens förslag till lag om
ändring i skollagen, dels med anledning av
motion 1999/2000:Ub33 yrkande 12 som sin mening
ger regeringen till känna vad som ovan anförts,
10. beträffande kompetensutveckling av
lärare i övrigt
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub277 yrkande
9, med anledning av motionerna 1999/2000:Ub34
yrkande 10 och 1999/2000: Ub801 yrkande 13 och
med avslag på motion 1999/2000:Ub37 yrkande 14
som sin mening ger regeringen till känna vad som
ovan anförts,
12. beträffande lärarcertifikat
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub33 yrkande
6 i denna del och med anledning av motionerna
1999/2000:Ub34 yrkande 7, 1999/2000:Ub35 yrkande
7, 1999/2000:Ub37 yrkande 13, 1999/2000: Ub801
yrkande 3 och 1999/2000:Ub810 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad som ovan
anförts,
13. beträffande stöd till nyexaminerade
lärare
att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:Ub275
yrkande 18 och 1999/2000:Ub277 yrkande 3 och med
anledning av motion 1999/2000:Ub32 som sin
mening ger regeringen till känna vad som ovan
anförts,
14. beträffande läraryrkets status
att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:Ub275
yrkande 17 och 1999/2000:Ub277 yrkande 1 och med
avslag på motion 1999/2000:Ub801 yrkande 14 som
sin mening ger regeringen till känna vad som
ovan anförts,
22. beträffande den verksamhetsförlagda
delen av lärarutbildningen
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub33 yrkande
4, med anledning av motion 1999/2000:Ub37
yrkande 8 och med avslag på motion
1999/2000:Ub37 yrkandena 6 och 7 som sin mening
ger regeringen till känna vad som ovan anförts,
23. beträffande det allmänna
utbildningsområdet i lärarutbildningen i
övrigt
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub33 yrkande
1 och med avslag på motion 1999/2000:Ub37
yrkandena 1-4 och 9 som sin mening ger
regeringen till känna vad som ovan anförts,
24. beträffande studieorganisationen i
övrigt
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub33 yrkande
6 i denna del och med avslag på motion
1999/2000:Ub37 yrkande 5 som sin mening ger
regeringen till känna vad som ovan anförts,
25. beträffande specialpedagogisk
utbildning
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Ub33 yrkande
15 och med anledning av motion 1999/2000:Ub35
yrkande 11 som sin mening ger regeringen till
känna vad som ovan anförts,
26. beträffande massmedier och
informationsteknik
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub33 yrkande
16 och med avslag på motion 1999/2000:Ub802
yrkande 1 som sin mening ger regeringen till
känna vad som ovan anförts,
27. beträffande alternativ pedagogik inom
ramen för den nya lärarutbildningen
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub33 yrkande
17 som sin mening ger regeringen till känna vad
som ovan anförts,
29. beträffande lärarutbildning hos
fristående utbildningsanordnare i övrigt
att riksdagen med bifall tilll motion 1999/2000:Ub33 yrkande
18 och med anledning av motionerna
1999/2000:Ub31, 1999/2000:Ub34 yrkande 8 och
1999/2000:Ub35 yrkande 13 som sin mening ger
regeringen till känna vad som ovan anförts,
30. beträffande utbildning i ledarskap
inom en utbildningsorganisation
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub33 yrkande
19 och med avslag på motion 1999/2000:Ub36 som
sin mening ger regeringen till känna vad som
ovan anförts,
4. En samlad lärarutbildning och resurserna
för denna, m.m. (mom. 2, 7, 10, 12, 14, 17,
19, 25 och 29) - fp
Ulf Nilsson (fp) anför:
I regeringens förslag om en samlad lärarutbildning -
inriktad mot enhetslärare - ligger ett hot mot
ämneskunskaperna. Mer praktik i lärarutbildningen
får inte ske på bekostnad av ämneskunskaper. Enligt
bl.a. Uppsala och Lunds universitet innebär
förslaget att en gymnasielärarutbildning om 180
poäng inrymmer upp till 50 poäng mindre ämnesstudier
än hittills. Folkpartiet vill därför, om riksdagen
inte följer vårt förslag om att avslå hela
propositionen, att 40 poäng förs över från det
allmänna utbildningsområdet till ämnessstudier.
Ämnesutbildning för lärare i grundskolans senare år
skall omfatta minst 40 poäng, och för flertalet
teoretiska ämnen i gymnasieskolan skall miniminivån
vara ämnesstudier omfattande 60 poäng. Det är också
viktigt att ämnesstudierna utformas så att det blir
goda möjligheter för en lärare att forska inom sitt
ämnesområde. Vad jag här har anfört bör riksdagen
med bifall till motionerna 1999/2000:Ub35 yrkandena
2-4 och 6 och 1999/2000:Ub801 yrkandena 5, 7 och 10
som sin mening ge regeringen till känna.
För ettämneslärare i praktisk-estetiska ämnen har
det hittills funnits särskilda examina. De skall nu
avskaffas. Enligt Folkpartiet är det viktigt att
utbildningen av musiklärare, som bör vara en
utbildning med konstnärlig inriktning, även i
framtiden kan genomföras i anslutning till högre
musikutbildningar på musikhögskolorna. Dessa bör
alltså även i framtiden ha examensrätt för
lärarexamen i musik. Musiklärarutbildningen skall
förbereda för en mångsidig pedagogisk
yrkesverksamhet inom olika skolformer, bl.a. den för
Sverige unika kommunala musikskolan. Vad jag här har
anfört bör riksdagen med bifall till motion
1999/2000:Ub35 yrkande 12 som sin mening ge
regeringen till känna.
Skolans skyldighet att erbjuda lärarna
kompetensutveckling - fortbildning och
vidareutbildning - måste slås fast. En medveten plan
för varje lärares ämnesfördjupning och pedagogiska
fortbildning måste göras upp ute på skolorna.
Resurser måste avsättas för att alla lärare skall ha
möjlighet att följa nyheter och debatt inom sina
respektive undervisningsfält. Vad jag här har anfört
bör riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub801
yrkande 13 som sin mening ge regeringen till känna.
En lärarlegitimation - ibland kallad
lärarcertifikat - skulle innebära en
kvalitetssäkring av lärarutbildningen och därmed
höja kvaliteten i skolan. Legitimationen skall
utfärdas efter godkänd utbildning och genomgången
praktik, och skall, precis som för läkare, kunna
dras in vid tydliga fall av misskötsel. En
motsvarighet till Hälso- och sjukvårdens
ansvarsnämnd, vars beslut kan överklagas, skulle
vara bra för kvaliteten. Med en lärarlegitimation
blir det också svårare för kommuner att spara pengar
genom att sänka kompetenskraven på sina lärare. Vad
jag här har anfört bör riksdagen med bifall till
motion 1999/2000:Ub35 yrkande 7 som sin mening ge
regeringen till känna.
Läraryrkets professionalism - dess status - måste
hävdas. Politikernas uppgift är att sätta upp målen
för skolans verksamhet och genom uppföljning och
utvärdering se till att målen nås, men det är
skolans pedagoger, lärare och skolledare, som
bestämmer hur målen skall nås. Politiker skall inte
lägga sig i det pedagogiska arbetet i skolan. Olika
typer av styrelser med lekmän och elever i skolorna
kan heller aldrig få fatta beslut om pedagogiska och
ämnesteoretiska frågor i skolan. Vad jag här har
anfört bör riksdagen med bifall till motion
1999/2000:Ub801 yrkande 14 som sin mening ge
regeringen till känna.
Lektorstjänsterna, som förr var ett vanligt inslag
i svenskt skolväsende, har i dag i stort sett
försvunnit. Den utvecklingen måste brytas.
Lektorstjänster för lärare med minst licentiatexamen
måste återinrättas. En plan bör upprättas där målet
skall vara att var tionde gymnasielärare är lektor
inom en tioårsperiod. Lärare måste få möjlighet att
utan att riskera sin tjänst göra uppehåll för
forskningsarbete och studier. Vad jag här har anfört
bör riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub35
yrkande 5 som sin mening ge regeringen till känna.
En aktiv rekrytering av lärare är nödvändig för att
möta den lärarbrist som Sverige står inför. Anpassad
lärarutbildning för andra akademikergrupper
(yrkesofficerare, ingenjörer, journalister etc.) kan
tillföra skolan behöriga lärare med bred pedagogisk
erfarenhet och kunnande. En förkortad
lärarutbildning för den som redan har akademisk
ämnesutbildning bör omfatta 40 poäng, inte 60 som
det blir om sådana personer skall genomgå det
allmänna utbildningsområdet enligt regeringens
förslag. Vad jag här har anfört bör riksdagen med
bifall till motionerna 1999/2000:Ub35 yrkandena 8
och 9 och 1999/2000:Ub801 yrkande 4 som sin mening
ge regeringen till känna.
Påbyggnadsutbildningen till specialpedagogexamen är
inriktad inte i första hand på att hjälpa elever
enskilt eller i mindre grupp, utan att vara ett stöd
för de andra lärarna på skolan. Folkpartiet anser
att det behövs en ordentlig speciallärarutbildning
med det tydliga syftet att specialläraren skall
hjälpa elever med särskilt behov av stöd, enskilt
eller i mindre grupp. Genom detta uppmuntras
skolorna att återinrätta speciallärartjänster. Vad
jag här har anfört bör riksdagen med anledning av
motion 1999/2000:Ub35 yrkande 11 som sin mening ge
regeringen till känna.
Lärarutbildning hos fristående utbildningsanordnare
som har fått examensrätt av regeringen bör få samma
statliga stöd som statliga högskolor. Den
lärarlegitimation som Folkpartiet vill införa skall
kunna erbjudas lärare som genomgått fristående
lärarutbildning. Vad jag här har anfört bör
riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub35
yrkande 13 som sin mening ge regeringen till känna.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet
under momenten 2, 7, 10, 12, 14, 17, 19, 25 och 29
bort hemställa
2. beträffande en samlad lärarutbildning
och resurserna för denna
att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:Ub35
yrkandena 2-4 och 6 och 1999/2000:Ub801
yrkandena 5, 7 och 10, med anledning av
regeringens förslag och motionerna
1999/2000:Ub33 yrkande 3 och 1999/2000:Ub34
yrkande 2 och med avslag på motionerna
1999/2000:
Ub33 yrkande 2, 1999/2000:Ub34 yrkande 9 och
1999/2000:Ub277 yrkande 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad som ovan anförts,
7. beträffande utbildningen av
ettämneslärare i praktisk-estetiska ämnen
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub35 yrkande
12 och med anledning av motion 1999/2000:Ub33
yrkande 8 som sin mening ger regeringen till
känna vad som ovan anförts,
10. beträffande kompetensutveckling av
lärare i övrigt
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub801 yrkande
13 och med anledning av motionerna
1999/2000:Ub34 yrkande 10, 1999/2000:Ub37
yrkande 14 och 1999/2000:Ub277 yrkande 9 som sin
mening ger regeringen till känna vad som ovan
anförts,
12. beträffande lärarcertifikat
att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:Ub35
yrkande 7 och 1999/2000:Ub801 yrkande 3 och med
anledning av motionerna 1999/2000:Ub33 yrkande 6
i denna del, 1999/2000:Ub34 yrkande 7,
1999/2000:Ub37 yrkande 13 och 1999/2000:Ub810
yrkande 2 som sin mening ger regeringen till
känna vad som ovan anförts,
14. beträffande läraryrkets status
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub801 yrkande
14 och med avslag på motionerna 1999/2000:Ub275
yrkande 17 och 1999/2000:Ub277 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad som ovan
anförts,
17. beträffande lektorstjänster i
skolväsendet
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub35 yrkande
5, med anledning av motion 1999/2000:Ub34
yrkande 12 och med avslag på motionerna
1999/2000:Ub294 yrkande 26 och 1999/2000:Ub801
yrkande 1 som sin mening ger regeringen till
känna vad som ovan anförts,
19. beträffande rekrytering av lärare
att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:Ub35
yrkandena 8 och 9 samt 1999/2000:Ub801 yrkande 4
och med avslag på motion 1999/2000:Ub227 yrkande
9 som sin mening ger regeringen till känna vad
som ovan anförts,
25. beträffande specialpedagogisk
utbildning
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Ub35 yrkande
11 och med avslag på motion 1999/2000:Ub33
yrkande 15 som sin mening ger regeringen till
känna vad som ovan anförts,
29. beträffande lärarutbildning hos
fristående utbildningsanordnare i övrigt
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub35 yrkande
13 och med anledning av motionerna
1999/2000:Ub31, 1999/2000:Ub33 yrkande 18 och
1999/2000:Ub34 yrkande 8 som sin mening ger
regeringen till känna vad som ovan anförts,
5. Längden på utbildningen av förskollärare
och fritidspedagoger (mom. 3) - m, kd, fp
Beatrice Ask (m), Yvonne Andersson (kd), Lars
Hjertén (m), Tomas Högström (m), Erling Wälivaara
(kd), Ulf Nilsson (fp) och Anders Sjölund (m) anför:
Vi anser att det inte finns någon anledning att
förlänga utbildningen av förskollärare och
fritidspedagoger utöver de 120 poäng som den
omfattar i dag. En högskoleutbildning av den
omfattningen inrymmer väl de moment som krävs för
förskollärare och fritidspedagoger. En förlängning
är också negativ ur rekryteringssynpunkt, eftersom
den ökade skuldsättning som följer av förlängning
knappast kan kompenseras med höjda löner under
överskådlig tid. Vad vi här har anfört bör riksdagen
med anledning av motionerna 1999/2000:Ub33 yrkande 5
och 1999/2000:Ub34 yrkande 3 i denna del som sin
mening ge regeringen till känna.
Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottet
under moment 3 bort hemställa
3. beträffande längden på utbildningen av
förskollärare och fritidspedagoger
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:Ub33
yrkande 5 och 1999/2000:Ub34 yrkande 3 i denna
del som sin mening ger regeringen till känna vad
som ovan anförts,
6. Kompetensutveckling av lärare i övrigt,
m.m. (mom. 10, 12, 16, 22, 23, 24 och 31) -
c
Sofia Jonsson (c) anför:
Vid framtagandet på varje skola av planer för
lärares kompetensutveckling är det viktigt att de
lokala skolstyrelserna skall vara delaktiga. Detta
bör riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub37
yrkande 14 som sin mening ge regeringen till känna.
En lärarutbildning med hög kvalitet, i kombination
med ett lärarcertifikat, bör ge garantier för en
nationellt likvärdig skola. Ett lärarcertifikat bör
införas i samverkan med lärarorganisationerna och
kommunförbunden. Införandet av detta innebär
naturligtvis ett tryck på kommunerna att anställa
certifierade lärare. Frågan om det behövs
ytterligare någon formell reglering bör övervägas
ytterligare. Vad jag här har anfört bör riksdagen
med bifall till motion 1999/2000:Ub37 yrkande 13 som
sin mening ge regeringen till känna.
Det är en angelägen kvalitetssatsning att stödja
utvecklingen mot en större andel forskarutbildade
lärare inom lärarutbildningen. Högskolorna bör
stimuleras att genomföra doktorsprogram för sina
icke disputerade lärarutbildare. Dessa skall kunna
förena sin undervisning med egen forskarutbildning.
Högskoleverket bör ges i uppdrag att utreda hur
detta kan ske. Vad jag här har anfört bör riksdagen
med bifall till motion 1999/2000:Ub37 yrkande 11 som
sin mening ge regeringen till känna.
Den verksamhetsförlagda delen av lärarutbildningen
skall inte vara liktydig med den tidigare praktiken,
utan faktiskt vara en ny utbildningsform i vilken
teori och praktik förenas och där ämnesdidaktik
ingår som en väsentlig del. För att studenterna
skall hinna lära känna hela skolans kultur är det
viktigt att delar av den verksamhetsförlagda tiden
läggs i sammanhållna perioder. Fristående skolor bör
ingå i lärarutbildningarnas nätverk för att bereda
plats för lärarkandidater. I friskolorna kan
lärarkandidaterna efter eget intresse få pröva
utbildningsmiljöer som präglas av en särskild profil
eller pedagogik. Högskolorna bör också ha ett ansvar
för att alla kommuner blir delaktiga i den
verksamhetsförlagda delen av lärarutbildningen,
eftersom det är av värde för skolutvecklingen. Vad
jag här har anfört bör riksdagen med bifall till
motion 1999/2000:Ub37 yrkandena 6-8 som sin mening
ge regeringen till känna.
I beskrivningen av det allmänna utbildningsområdet
bör de tre ämnena pedagogik, metodik och didaktik
vara synliga. Fördelningen inom detta
utbildningsområde mellan centrala kunskapsområden
och tvärvetenskapliga ämnesstudier skall inte låsas
till 30 poäng vardera, utan denna fördelning bör få
göras lokalt. De ämnen som ingår i tvärvetenskapliga
ämnesstudier bör innehållsmässigt definieras för att
senare kunna tillgodoräknas som ämnesstudier. Olika
kulturella uttrycksformer bör utgöra ett angeläget
kunskapsområde för alla lärare, oavsett inriktning
och specialisering. Vad jag här har anfört bör
riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub37
yrkandena 1-4 och 9 som sin mening ge regeringen
till känna.
När det gäller studieorganisationen i övrigt anser
jag att det, för att underlätta vid ämnesstudier,
bör framgå av kursplanen hur stor del av
inriktningarna och specialiseringarna som kan
tillgodoräknas för ytterligare studier i det
aktuella ämnet. Detta bör riksdagen med bifall till
motion 1999/2000:Ub37 yrkande 5 som sin mening ge
regeringen till känna.
Enligt Centerpartiets mening bör det finnas en
valmöjlighet för lärosätena när det gäller tidpunkt
för lärarutbildningsreformens genomförande. De bör
få möjlighet att vänta till den 1 juli 2002 med att
genomföra reformen. Detta bör riksdagen med bifall
till motion 1999/2000:Ub37 yrkande 12 som sin mening
ge regeringen till känna.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet
under momenten 10, 12, 16, 22, 23, 24 och 31 bort
hemställa
10. beträffande kompetensutveckling av
lärare i övrigt
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub37 yrkande
14, med anledning av motionerna 1999/2000:Ub34
yrkande 10, 1999/2000:
Ub277 yrkande 9 och 1999/2000:Ub801 yrkande 13
som sin mening ger regeringen till känna vad som
ovan anförts,
12. beträffande lärarcertifikat
att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:Ub37
yrkande 13 och 1999/2000:Ub810 yrkande 2 och med
anledning av motionerna 1999/2000:Ub33 yrkande 6
i denna del, 1999/2000:Ub34 yrkande 7,
1999/2000:Ub35 yrkande 7 och 1999/2000:Ub801
yrkande 3 som sin mening ger regeringen till
känna vad som ovan anförts,
16. beträffande doktorsprogram för icke
disputerade lärarutbildare
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub37 yrkande
11 som sin mening ger regeringen till känna vad
som ovan anförts,
22. beträffande den verksamhetsförlagda
delen av lärarutbildningen
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub37
yrkandena 6-8 och med avslag på motion
1999/2000:Ub33 yrkande 4 som sin mening ger
regeringen till känna vad som ovan anförts,
23. beträffande det allmänna
utbildningsområdet i lärarutbildningen i
övrigt
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub37
yrkandena 1-4 och 9 och med avslag på motion
1999/2000:Ub33 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad som ovan anförts,
24. beträffande studieorganisationen i
övrigt
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub37 yrkande
5 och med avslag på motion 1999/2000:Ub33
yrkande 6 i denna del som sin mening ger
regeringen till känna vad som ovan anförts,
31. beträffande tidpunkt för
lärarutbildningsreformens genomförande
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ub37 yrkande
12 som sin mening ger regeringen till känna vad
som ovan anförts,
7. Karriärtjänster för lärare (mom. 11) -
kd, c, fp
Yvonne Andersson (kd), Erling Wälivaara (kd), Sofia
Jonsson (c) och Ulf Nilsson (fp) anför:
Utvecklingsmöjligheter stimulerar och belönar goda
arbetsinsatser och höjer attraktionskraften i ett
yrke. Det är i dag svårt att utvecklas inom
läraryrket. Vi anser att det behövs karriärtjänster
för lärare. Det kan vara fråga om tjänster med
speciellt ansvar t.ex. för ett ämne, en pedagogisk
ledningsfunktion, mentorskap för någon yngre lärare
eller liknande. Vad vi här har anfört bör riksdagen
med anledning av motionerna 1999/2000:Ub236 yrkande
5, 1999/2000:Ub801 yrkande 2 och 1999/2000:Ub810
yrkande 3 som sin mening ge regeringen till känna.
Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottet
under moment 11 bort hemställa
11. beträffande karriärtjänster för
lärare
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:Ub236
yrkande 5, 1999/2000:Ub801 yrkande 2 och
1999/2000:Ub810 yrkande 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad som ovan anförts,
8. Forskningsstrategi för lärarutbildning
(mom. 15) - kd, c
Yvonne Andersson (kd), Erling Wälivaara (kd) och
Sofia Jonsson (c) anför:
Vi anser att det är viktigt att den särskilda
forskningssatsning som nu görs får bredast möjliga
stöd och uppbackning på lärosätena. Satsningen på
forskning med anknytning till lärarutbildning får
inte leda till att grundutbildning och forskning
inom andra områden minskas vid lärosätena, något som
kommer att bli följden om lärosätena tvingas att
klara uppbyggnaden genom omprioritering av
befintliga medel. Staten måste enligt vår mening ge
ett tillräckligt stöd till lärosätena och tillföra
dem ytterligare medel. Vad vi här har anfört bör
riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:Ub33
yrkandena 13 och 20 och 1999/2000:Ub37 yrkande 10
som sin mening ge regeringen till känna.
Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottet
under moment 15 bort hemställa
15. beträffande forskningsstrategi för
lärarutbildning
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:Ub33
yrkandena 13 och 20 och 1999/2000:Ub37 yrkande
10 och med avslag på motion 1999/2000:Ub34
yrkande 4 i denna del som sin mening ger
regeringen till känna vad som ovan anförts,
9. Uppdrag till Rudolf Steinerhögskolan
(mom. 28) - m, kd, c, fp
Beatrice Ask (m), Yvonne Andersson (kd), Lars
Hjertén (m), Tomas Högström (m), Erling Wälivaara
(kd), Sofia Jonsson (c), Ulf Nilsson (fp) och Anders
Sjölund (m) anför:
Regeringen har förhalat och fördröjt frågan om
statligt stöd till Rudolf Steinerhögskolan. Vi anser
att skolutvecklingen gagnas av alternativ pedagogik.
Det ligger ett allmänt intresse i att bidra till
pedagogisk utveckling och det är rimligt att
etablerad kompetens - som när det gäller
waldorfpedagogik finns vid Rudolf Steinerhögskolan -
tas till vara. Därför bör regeringen pröva frågan om
att ge Rudolf Steinerhögskolan ett särskilt uppdrag
vad beträffar utbildning och forskning i
waldorfpedagogik. De finansiella formerna bör lösas
i detta sammanhang. Vad vi här har anfört bör
riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Ub34
yrkande 11 som sin mening ge regeringen till känna.
Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottet
under moment 28 bort hemställa
28. beträffande uppdrag till Rudolf
Steinerhögskolan
att riksdagen med anledning av motion
1999/2000:Ub34 yrkande 11 som sin mening ger
regeringen till känna vad som ovan anförts,
Regeringens lagförslag
Förslag till lag om ändring i
skollagen (1985:1100)
Regeringens lagförslag
Förslag till lag om ändring i högskolelagen
(1992:1434)