Utrikesutskottets betänkande
2000/01:UU08

Ett ramavtal om åtgärder för att underlätta omstrukturering och drift av den europeiska försvarsindustrin

Innehåll

2000/01


UU8


Sammanfattning
Utrikesutskottet behandlar i betänkandet regeringens
proposition 2000/01:49 avseende ett ramavtal  mellan
Frankrike, Italien, Spanien, Storbritannien, Sverige
och   Tyskland   om   åtgärder  för  att  underlätta
omstrukturering   och  drift   av   den   europeiska
försvarsindustrin.


I    betänkandet    välkomnar     utskottet     den
försvarsindustriella  förändringsprocess som inletts
i      Europa.     Utskottet     framhåller      att
försvarsindustrins    internationalisering   är   en
förutsättning för att industrikapacitet  skall kunna
bevaras  i  Sverige  och  för  att säkra den svenska
försvarsmaktens materielförsörjning med bibehållande
av  vår  traditionella  militära  alliansfrihet  och
säkerhetspolitiska handlingsfrihet.


Utskottets     slutsats    är    att    av    såväl
säkerhetspolitiska       som      försvars-      och
industripolitiska skäl är  det  av  stort  värde att
Sverige  deltar i den omstrukturering som måste  äga
rum i Europa  och  föreslår  att riksdagen godkänner
ramavtalet   om   åtgärder   för   att    underlätta
omstrukturering   och   drift   av   den  europeiska
försvarsindustrin.


Försvarsutskottet    har    till   utrikesutskottet
överlämnat ett yttrande i ärendet.


Reservationer  har på olika punkter  i  betänkandet
avlämnats   av   Vänsterpartiet,   Folkpartiet   och
Miljöpartiet.


Propositionen
2000/01:49  vari  yrkas   att   riksdagen  godkänner
ramavtalet   mellan  Frankrike,  Italien,   Spanien,
Storbritannien, Sverige och Tyskland om åtgärder för
att underlätta  omstrukturering  och  drift  av  den
europeiska försvarsindustrin.


Motionerna
2000/01:U6  av  Berit  Jóhannesson  m.fl.  (v)  vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:


1.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening  vad  i motionen anförs om  att  Sverige  bör
verka för att  de svenska riktlinjerna för export av
krigsmateriel skall  utgöra  grunden för upprättande
av landlistor över godkända exportdestinationer.


2. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om att Sverige bör
offentliggöra     landlistorna     över     godkända
exportdestinationer   efter   att   de  antagits  av
samtliga arbetsländer.


3.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om att exporten av
gemensamt    producerad    försvarsmateriel     till
slutgiltigt   destinationsland   skall  redovisas  i
regeringens årliga skrivelse till riksdagen.


4.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening    vad    i    motionen    anförs    om   att
Exportkontrollrådet  har rätt att utvärdera de  vita
listorna innan det tas  några  slutgiltiga beslut om
exportdestinationer   och  att  Exportkontrollrådets
beslut därvid skall vara bindande.


5. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om att Sverige bör
upprätta  ett system där Exportkontrollrådet  alltid
granskar landlistorna  en gång till när produktionen
är   klar   och   innan   försvarsmateriel    börjar
exporteras.


6.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening    vad    i    motionen    anförs   om    att
Exportkontrollrådet  har  rätt  att  när  som  helst
efterlysa omprövningar av landlistorna.


7.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen anförs om att Sverige skall
vara undantaget leveranstvång  till samarbetspartner
i den händelse någon av dem hamnar  i konflikt eller
krig.


2000/01:U7  av  Matz  Hammarström  m.fl.  (mp)  vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:


1.   Riksdagen   avslår   regeringens   proposition
2000/01:49   Ett   ramavtal   om  åtgärder  för  att
underlätta   omstrukturering  och   drift   av   den
europeiska försvarsindustrin.


2. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige skall ha
som mål att samtliga samarbetsländer  skall  anpassa
sina  riktlinjer  för  krigsmaterielexport  till det
eller de länder som har mest restriktiva riktlinjer,
såsom Sverige.


3.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  att Sverige skall
offentliggöra     landlistorna     över     godkända
exportdestinationer.


4.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  att Sverige skall
redovisa leveranser av gemensamt producerad materiel
i den årliga rapporten om vapenexport,  oberoende av
från vilket land slutprodukten exporteras.


5.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening    vad    i    motionen    anförs    om   att
Exportkontrollrådet     alltid    skall    utvärdera
landlistorna innan det tas  några slutgiltiga beslut
om exportdestinationer och därefter  ge  de  svenska
förhandlarna   ett  mandat  över  vilka  länder  som
kan/inte kan godkännas som exportdestinationer.


6. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen anförs om att Sverige skall
upprätta       ett       omprövningssystem       för
exportdestinationer      på     landlistor,      där
Exportkontrollrådet alltid  skall  utvärdera  listor
innan aktuellt krigsmateriel exporteras.


7.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening    vad    i    motionen    anförs   om    att
Exportkontrollrådet   alltid  skall  kunna   påkalla
omprövningar   av   landlistor    även   efter   att
krigsmateriel börjat exporteras.


8.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen anförs om att Sverige skall
verka för att samarbetsländerna  kommer  överens  om
att  man fryser exporten till de länder som omprövas
medan omprövningen pågår.


2000/01:U8  av Runar Patriksson och Eva Flyborg (fp)
vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:


1. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  europeisk  och
transatlantisk försvarsmateriell samverkan.


2.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening   vad   i  motionen  anförs  om  en  fortsatt
restriktiv syn på export av svensk försvarsmateriel.


3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening   vad  i  motionen  anförs  om  hantering  av
tillstånd  till  försvarsmaterielexport, där svenska
produkter ingår till väsentlig del.


4. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad i motionen anförs om att regeringen  tar
initiativ till att förmå främst medlemsstaterna inom
EU     att     bedriva     en     mer     restriktiv
försvarsmaterielexportpolitik.


5. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen  inom
ramavtalet   tar   initiativ   till   att  förmå  de
deltagande  staterna  att bedriva en mer  restriktiv
försvarsmaterielexportpolitik.


Ärendets beredning




Utrikesutskottet   har  erbjudit   försvarsutskottet
möjlighet att yttra sig över regeringens proposition
jämte  de motioner som  inkommit  med  anledning  av
propositionen.     Försvarsutskottet     har    till
utrikesutskottet  överlämnat yttrande 2000/01:FöU3y.
I     betänkandet    refereras     eller     citeras
försvarsutskottets överväganden.


Utskottet
Propositionen




I   propositionen    framhåller    regeringen    att
förutsättningarna       för      den      europeiska
försvarsindustrin har förändrats i grunden under det
senaste årtiondet. En ny säkerhetspolitisk karta har
ritats.       Inom       försvarsindustrin       har
utvecklingskostnaderna för nya system höjts kraftigt
i takt med att den alltmer  har  utvecklats  till en
högteknologisk  sektor.  Samtidigt har de europeiska
staterna    under    1990-talet     minskat     sina
försvarsutgifter      avsevärt.     Anslagen     för
materielanskaffning, forskning  och  utveckling  har
minskat.  Detta  har  lett till ett mindre effektivt
resursutnyttjande    och    bevarande     av    viss
överkapacitet. Regeringen menar att det har  funnits
ett starkt tryck att omstrukturera och rationalisera
försvarsindustrin  och  att  öka den internationella
samverkan  för  att göra materielförsörjningen  mera
rationell.


Regeringen             konstaterar              att
försvarsindustriföretagen  i  Europa  har  inlett en
industriell   konsolidering   vilken   även  medfört
omfattande     förändringar     i     den    svenska
försvarsindustrins   ägarstruktur.  Regeringen   har
ställt sig bakom dessa förändringar då de förbättrar
förutsättningarna    att    bibehålla    prioriterad
försvarsindustriell förmåga  i  Sverige  och  bidrar
till  ett  ömsesidigt industriellt beroende som ökar
försörjningstryggheten i kristider.


Regeringen redovisar vidare som sin uppfattning att
målet under  det  kalla  kriget,  att  ha en inhemsk
oberoende   försvarsindustri   som   utvecklar   och
tillverkar utpräglat svenska lösningar,  inte längre
är  vare  sig  möjlig  att uppnå eller önskvärt  med
hänsyn till Sveriges intressen  och försvarets behov
i det nya säkerhetspolitiska läget.


Regeringen   understryker  att  Sveriges   militära
alliansfrihet består  samtidigt  som  det  ligger  i
landets säkerhetspolitiska intresse att samverka med
andra    länder   om   gemensam   säkerhetsfrämjande
verksamhet  och  krishantering.  Sådan samverkan kan
behöva  ske  även  med  militära  medel,  framhåller
regeringen i propositionen.


Regeringen finner att det är naturligt att samverka
också  inom området materielförsörjning  med  länder
med  vilka   Sverige   i   övrigt   har   ett   nära
säkerhetssamarbete.


Regeringen  framhåller  vidare  i propositionen att
ökat europeiskt samarbete behövs för  att  bevara en
konkurrenskraftig    försvarsindustri    i   Europa.
Regeringen   menar   att  en  livskraftig  europeisk
industri dessutom har  möjlighet  att  samarbeta med
amerikanska  företag  på  lika  villkor  och  därmed
utveckla den transatlantiska länken.


Regeringen konstaterar i propositionen att  det  är
ett   vitalt  säkerhetspolitiskt  intresse  för  ett
militärt alliansfritt land som Sverige att omvärlden
har tilltro  till  vår  anpassningsförmåga.  En  hög
leveranssäkerhet är av största betydelse, framhåller
regeringen.


Vad  gäller  exportkontrollområdet menar regeringen
att  varje  enskilt   industrisamarbete  kommer  att
fordra ett nära samspel  mellan  berörda regeringar.
Detta samspel är så utformat att Sveriges nationella
inflytande   över   exporten   kommer   att    kunna
bibehållas,  framhåller  regeringen.  På projektnivå
skall  Sverige,  med  de  svenska  riktlinjerna  som
grund, tillsammans med övriga berörda  parter avgöra
hur olika nationella avvägningar skall samverka i en
gemensam  expertbedömning uttryckt som en  landlista
för  projektet.  Regeringen  betonar  att  härvidlag
bildar  EU:s sedan några år tillämpade uppförandekod
för vapenexport  en viktig gemensam utgångspunkt för
bedömningen av enskilda destinationsländer.


Regeringen anser  att  kostnader som ramavtalet kan
medföra  för olika myndigheter  under  Utrikes-  och
Försvarsdepartementen skall rymmas inom de beslutade
ramarna för de femte och sjätte utgiftsområdena.


Regeringen   föreslår   att   riksdagen   godkänner
ramavtalet  mellan  de  avtalsslutande  parterna  om
åtgärder  för  att  underlätta  omstrukturering  och
drift av den europeiska försvarsindustrin.




Motionerna




I   kommittémotion   2000/01:U6   (v)   yrkande    1
konstateras  att  parterna i ramavtalet skall beakta
kriterierna     i     EU:s     uppförandekod     för
krigsmaterielexport vid  utarbetandet  av landlistor
över godkända mottagarländer av export. Motionärerna
menar emellertid att denna kod tolkas olika  i olika
länder.  Detta  kan  komma  att innebära att Sverige
behöver  anpassa  sin  exportpolitik   till   övriga
länder,  menar  motionärerna.  De  yrkar  därför att
Sverige  bör  verka  för att de svenska riktlinjerna
för export av krigsmateriel skall utgöra grunden för
upprättande    av    landlistor     över    godkända
exportdestinationer.


Vidare framhålls i motionen att det  finns  en risk
för    minskad    öppenhet    i    hanteringen    av
krigsmaterielexporten.  Därför  anser Vänsterpartiet
(yrkande    2)   att   Sverige   bör   offentliggöra
landlistorna över godkända mottagarländer för export
efter att de antagits av samtliga samarbetsländer.


Motionärerna  anför att det finns frågetecken kring
hur   export   av  krigsmateriel   som   producerats
gemensamt  under   ramavtalet   skall   redovisas  i
ländernas  årliga  rapporter om krigsmaterielexport.
Motionärerna befarar  att  i  den svenska skrivelsen
kommer   endast   utförsel  av  krigsmateriel   till
samarbetspartner att  redovisas,  inte  till  vilket
land  eller  vilka länder som den slutliga produkten
exporteras. Vänsterpartiet  menar därför i yrkande 3
att     exporten     av     gemensamt     producerad
försvarsmateriel   till   slutligt  destinationsland
skall redovisas i regeringens  årliga skrivelse till
riksdagen.


I  motionen  konstateras  att  i Sverige  finns  en
parlamentariskt         sammansatt         kommitté,
Exportkontrollrådet,  vars  synpunkter inhämtas  vid
särskilt   känsliga   beslut   om   utfärdande    av
exportlicenser.  Motionärerna  anför  att Sverige är
unikt  på så sätt att parlamentariker ges  möjlighet
att påverka  utfärdandet av exportlicenser men menar
att  det  finns  en  risk  att  Exportkontrollrådets
inflytande  kommer  att begränsas vad gäller projekt
som   ingås   under   ramavtalet.    Därför    menar
motionärerna  i  yrkande  4  att Exportkontrollrådet
skall ha rätt att utvärdera landlistorna  innan  det
tas  några slutgiltiga beslut om exportdestinationer
och att  Exportkontrollrådets  beslut  därvid  skall
vara bindande.


Om  en  konflikt  inträffar  efter  det  att export
beviljats kommer det enligt motionärernas mening att
bli svårt att stryka länder från landlistan  när  de
en  gång  godkänts.  Det  finns  ingen  procedur för
omprövning  eller  granskning av listorna inbyggd  i
avtalet  anför  motionärerna  och  menar  att  detta
medför att tillståndsbeviljningen  inte  alltid blir
anpassad    till   de   verkliga   förhållandena   i
mottagarlandet  vid  exporttillfället.  Motionärerna
menar  att  konflikter kan växa fram mycket  hastigt
och resultera i krig med förluster av människoliv. I
yrkande 5 anförs därför att Sverige bör upprätta ett
system  där  Exportkontrollrådet   alltid   granskar
landslisorna  en gång till när produktionen är  klar
och innan försvarsmateriel börjar exporteras.


I  yrkande 6 anförs  även  att  Exportkontrollrådet
skall   ha   rätt   att   när  som  helst  efterlysa
omprövningar av landlistorna.


Motionärerna konstaterar att  i ramavtalet åtar sig
parterna   att   söka   åstadkomma   en   obehindrad
överföring av försvarsmaterial mellan  sig.  Avtalet
innehåller även åtaganden om leveranssäkerhet mellan
de avtalsslutande parterna. I motionen anförs att om
ett   samarbetsland   blir   angripet  blir  Sverige
leveransskyldigt, om samarbetsprojekt finns, när det
gäller   vissa  typer  av  krigsmateriel.   Eftersom
Sverige är det enda land av parterna som inte är med
i Nato skulle en sådan situation innebära ett avsteg
från   den  svenska   neutralitetspolitiken,   menar
motionärerna.  Vänsterpartiet anser därför i yrkande
7   att   Sverige   skall   vara   undantaget   från
leveranstvång till samarbetspartner som befinner sig
i konflikt eller krig.


Miljöpartiet yrkar i  partimotion 2000/01:U7 yrkande
1 att riksdagen avslår  regeringens  proposition  om
att  anta  ramavtalet.  Motionärerna  menar  att den
proposition    som   regeringen   lagt   fram   ökat
Miljöpartiets oro  för att svensk vapenexportpolitik
kommer att liberaliseras  med  följden  att  svenskt
krigsmateriel  i  större  utsträckning  än  tidigare
hamnar i krigförande länder och i diktaturer.


I  samma motion yrkande 2 anförs att Sverige  skall
ha  som   mål  att  samtliga  samarbetsländer  skall
anpassa sina riktlinjer för krigsmaterielexport till
det  eller  de   länder  som  har  mest  restriktiva
riktlinjer, såsom  Sverige.  Miljöpartiet  anser att
den  största  risken  med avtalet är att den svenska
vapenexportpolitiken kommer  att luckras upp och att
länder som tidigare aldrig varit godkända för export
kommer  att  öppnas  eftersom övriga  länder  enligt
motionärerna har en mer liberal politik på området.


I yrkande 3 begärs att  Sverige skall offentliggöra
landlistorna   över  godkända   exportdestinationer.
Motionärerna befarar  att  insyn  och  öppenhet inom
politikområdet  kommer att försämras och  menar  att
det  inte finns något  explicit  i  avtalet  om  att
landlistorna  skulle  vara  hemliga.  De  menar  att
riksdagen  utan  att  bryta  mot avtalstexten skulle
kunna besluta om att listorna skall offentliggöras.


I  yrkande  4  anförs  att Sverige  skall  redovisa
leveranser av gemensamt producerad  materiel  i  den
årliga  rapporten  om vapenexport, oberoende av från
vilket land slutprodukten  exporteras.  Det finns en
risk,  menar motionärerna, att enbart leveranser  av
de  svenska   komponenterna  till  samarbetsländerna
redovisas  i  regeringens   årliga   skrivelse  till
riksdagen. Det skulle medföra att slutlig  export av
den gemensamt producerade produkten endast redovisas
i   det   land   varifrån   den   färdiga  produkten
exporteras.


Motionärerna     menar     i    yrkande    5    att
Exportkontrollrådet    alltid    skall     utvärdera
landlistorna innan det tas några slutgiltiga  beslut
om  exportdestinationer  och  därefter ge de svenska
förhandlarna ett mandat över vilka  länder  som  kan
respektive      inte      kan      godkännas     som
exportdestinationer. I motionen anförs  i  yrkande 6
att Sverige skall upprätta ett omprövningssystem för
exportdestinationer, där Exportkontrollrådet  alltid
skall  utvärdera listor innan aktuellt krigsmateriel
exporteras.     I     yrkande     7    anförs    att
Exportkontrollrådet   alltid  skall  kunna   påkalla
omprövningar  av  landlistor   även  efter  det  att
krigsmateriel börjat exporteras.


Sverige bör vidare verka för att  samarbetsländerna
kommer  överens om att man fryser exporten  till  de
länder som  omprövas medan omprövningen pågår, anför
motionärerna i yrkande 8.


I kommittémotion  2000/01:U8  (fp)  yrkande 1 begärs
ett  riksdagens  tillkännagivande  av  vad   som   i
motionen  anförs om transatlantisk försvarsmateriell
samverkan.   Motionärerna  menar  att  även  om  den
svenska    försvarsindustrin     håller    på    att
omstruktureras  till att i hög utsträckning  bli  en
del av en europeisk  industri  får  denna utveckling
inte   stå   i  motsatsställning  till  att   svensk
försvarsindustri  på  egen  hand  också framgent kan
finna      samarbetspartner      inom     amerikansk
försvarsindustri.


I  yrkande  2  anser motionärerna att  en  fortsatt
restriktiv syn på  export av svensk försvarsmateriel
bör  råda.  Folkpartiet   menar   att   de   svenska
restriktiva reglerna skall gälla även inom ramen för
det  nu ingångna ramavtalet och anför att detta  bör
gälla  alla  exportprojekt  där  svenska komponenter
ingår till väsentlig del.


Vad   gäller   hanteringen   av   tillstånd    till
försvarsmaterielexport  menar motionärerna i yrkande
3 att den svenska Exportkontrollnämnden alltid skall
ges möjlighet att komma in  så  tidigt i hanteringen
av ärenden med svenska komponenter  att  den  kan få
ett reellt inflytande över bl.a. urvalet av länder.


Motionärerna  vill  även  att andra stater ansluter
sig  till en så restriktiv hållning  som  möjligt  i
överensstämmelse   med   de   svenska  reglerna  och
kriterierna. I yrkande 4 anförs  att  regeringen bör
ta  initiativ  till att förmå främst medlemsstaterna
inom   EU   att   bedriva    en    mer    restriktiv
försvarsmaterielpolitik, och i yrkande 5 anförs  att
regeringen inom ramavtalet bör ta initiativ till att
förmå  de avtalsslutande staterna att bedriva en mer
restriktiv försvarsmaterielpolitik.




Utskottets överväganden




Utrikesutskottet  vill  inledningsvis  framhålla att
försvarsindustrins   internationalisering    är   en
förutsättning  för att Sverige skall kunna bibehålla
industrikapacitet i landet och säkra försvarsmaktens
materielförsörjning på den militära alliansfrihetens
grund. Avtalet ger  också de bästa förutsättningarna
för en ekonomiskt sund  försvarsindustri,  vilket är
av  vikt  för  att  säkra en effektiv användning  av
försvarets    resurser   för    materielanskaffning.
Utskottet  menar   vidare   att  ramavtalssamarbetet
kommer att underlätta och påskynda  avvecklingen  av
den   betydande   överkapacitet   som  föreligger  i
europeisk försvarsindustri. Eftersom överkapaciteten
har en exportdrivande effekt bedömer utskottet detta
som ett viktigt positivt resultat av processen.


Utskottet  vill vidare anföra att om  Sverige  inte
inleder   ett  närmare   samarbete   med   viktigare
producentländer  i  Europa  kommer  kontrollen  över
försvarsindustrins  verksamhet på sikt att urholkas.
Produktionen av nästa  generation materiel kan komma
att  förläggas  till  de länder  som  har  den  mest
tilltalande exportsynen ur industrins perspektiv. En
konkurrenssituation  kan   då  uppstå  mellan  olika
länder,  med en press nedåt på  exportkontrollkraven
som möjlig följd.


Utskottet vill understryka att det avtal som nu har
slutits    mellan     de    sex    ramavtalsparterna
neutraliserar          exportkontrollen          som
lokaliseringspåverkande faktor och ger dessutom goda
förutsättningar       för       en       ansvarsfull
exportkontrollpolitik,  som  inte  kommer  att  vara
utpräglat  nationell  till  sin karaktär. Ramavtalet
förväntas på sikt omfatta en  betydande  del  av den
samlade   exporten   från   EU.   Enligt  utskottets
bedömning får Sverige genom sitt deltagande en insyn
i - och möjlighet att påverka - exporten från Europa
på ett sätt som aldrig tidigare har varit möjligt.


Vidare  konstaterar  utskottet  att den  nationella
exportkontrollen  bibehålls  för  de  produkter  som
svensk   försvarsindustri  hittills  utvecklat   och
marknadsfört  på  export.  Ramavtalet avser i första
hand framtida produkter, dvs.  utvecklingen av nästa
generation   försvarsmateriel   till   den   svenska
försvars-
makten.


Utrikesutskottet  ser  som  en  förutsättning   att
avtalet   är   förenligt  med  nu  gällande  svenska
exportkontrollregelverk  och  att  kontrollen  av de
produkter  som  läggs  under  ramavtalet  kommer att
utövas genom det svenska regelverket.


Försvarsutskottet     anför    i    sitt    yttrande
2000/01:FöU3y  bl.a.  följande   med   anledning  av
regeringens proposition:




Försvarsutskottet har vid flera tillfällen  under de
senaste åren haft anledning att behandla frågor  som
rört  den svenska försvarsindustrins omstrukturering
och internationalisering. Utskottet delade således i
maj 1999,  i den s.k. kontrollstationen, regeringens
bedömning att  den  framtida industriella förmågan i
väsentlig omfattning  kommer  att  behöva baseras på
ömsesidiga industriella beroenden och  på  ett  ökat
mellanstatligt samarbete (bet. 1998/99:FöU5 s. 62).


Utskottet  återkom till frågan under våren 2000 och
framhöll då att det, liksom regeringen, ansåg att en
internationellt   väl   integrerad  försvarsindustri
bidrar till att säkerställa  en  oberoende  och  för
våra   behov  anpassad  materielförsörjning.  Svensk
försvarsindustris framtida möjligheter bygger på att
den har  en internationellt intressant kompetens och
att  den  kan   utveckla  och  producera  ömsesidigt
efterfrågade   materielsystem    och    komponenter.
Utskottet sade sig vidare dela regeringens bedömning
att mellanstatlig samverkan och ömsesidiga beroenden
ytterligare   behöver   utvecklas   för   att  uppnå
tillräcklig  säkerhet  i den framtida materiel-  och
kompetensförsörjningen.    Svenskt    deltagande   i
internationell  samutveckling  borde  främst  ske  i
system  som  ingår  i  det svenska försvarets  behov
eller där sådan utveckling  bidrar  till att viktiga
kompetensområden kan vidmakthållas inom  landet. Den
svenska   försvarsindustrin   bör,  sade  utskottet,
aktivt  delta i såväl nationell  som  internationell
omstrukturering.  Vidare  sades  stödet  till svensk
försvarsindustris  exportansträngningar ha  fortsatt
stor betydelse (bet. 1999/2000:FöU2 s. 176).


Utskottet har vid tre tillfällen - i juni 1998 samt
i  maj  och  oktober  1999  -av  representanter  för
Regeringskansliet  orienterats   om   det   pågående
arbetet  med  det  nu  aktuella  ramavtalet  för att
underlätta     omstruktureringen     av    europeisk
försvarsindustri. Härutöver har också  utrikes-  och
näringsutskotten  orienterats. Försvarsministern har
lämnat information i kammaren.


Regeringen anför i  proposition  2000/01:49  att en
säker   materielförsörjning  är  nödvändig  för  att
upprätthålla   trovärdigheten   för  Försvarsmaktens
förmåga att kunna anpassas till nya  hot och risker.
Utskottet   ansluter   sig   till  den  bedömningen.
Utskottet delar även regeringens  bedömning  att det
är   både   önskvärt   och   nödvändigt   att   våra
materielförsörjningsbehov        tryggas       genom
internationellt samarbete med dem  som  vi  i övrigt
har ett nära säkerhetssamarbete med. Internationellt
samarbete och utveckling av ömsesidiga beroenden  är
nämligen  förutsättningar  för  att  vi  skall kunna
behålla     försvarsindustriell    kompetens    inom
nyckelområden och kunna säkra Försvars-
maktens     materielförsörjning     med     behållen
trovärdighet för vår säkerhetspolitiska linje.


Utskottet    konstaterar     att    regeringen    i
propositionen (s. 29) uppger att  hänsyn tagits till
Sveriges säkerhetspolitiska linje i  förhandlingarna
om det nu aktuella ramavtalet.


Utskottet konstaterar vidare att regeringen betonar
(s.   30)   att   förhandlingsresultatet   på    det
exportpolitiska  området  är  fullt ut förenligt med
det svenska regelverket och att  all  utförsel  från
Sverige  skall  ske  på  grundval  av  licenser  som
utfärdas i enlighet med svensk lag under den grad av
offentlig  insyn som råder i dag. Ett viktigt moment
inför utfärdandet  av sådana licenser är att Sverige
infordrar  slutanvändaråtaganden   som   svarar  mot
licensernas omfattning.


Utskottet   konstaterar  slutligen  att  regeringen
särskilt  framhåller   (s.   35)  att  reglerna  för
utrikessekretess, försvarssekretess  och kommersiell
sekretess   (2   kap.   1  och  2  §§  samt  8  kap.
sekretesslagen 1980:100)  är  tillräckliga  för  att
Sverige  skall  kunna  uppfylla  ramavtalets krav på
sekretess.


I motion 2000/01:U6 (v) yrkande 1  yrkas att Sverige
bör verka för att de svenska riktlinjerna för export
av   krigsmateriel   skall   utgöra   grunden    för
upprättande     av    landlistor    över    godkända
exportdestinationer.   I   motion   2000/01:U7  (mp)
yrkande 2 anförs att Sverige skall ha  som  mål  att
samtliga    samarbetsländer   skall   anpassa   sina
riktlinjer för krigsmaterielexport till det eller de
länder som har  mest  restriktiva  riktlinjer, såsom
Sverige. I motion 2000/01:U8 (fp) yrkande  2  begärs
ett   riksdagens   tillkännagivande  om  vad  som  i
motionen anförts om  en  fortsatt  restriktiv syn på
export  av svensk försvarsmateriel. I  samma  motion
yrkande 5  anförs att regeringen inom ramavtalet bör
ta initiativ  till  att förmå de deltagande staterna
att       bedriva       en       mer      restriktiv
försvarsmaterielexportpolitik.


Försvarsutskottet   framhåller   i  sitt   yttrande
2000/01:FöU3y  att  ramavtalet  ger utrymme  för  en
fortsatt   restriktiv  syn  på  export   av   svensk
försvarsmateriel.


Utrikesutskottet  vill  inledningsvis  i  denna del
påminna om det svenska regelverket på området. Dessa
riktlinjer   för   krigsmaterielexport   och   annan
utlandssamverkan   enligt   krigsmateriellagen,  som
utskottet  ställt  sig  bakom  i   sitt   betänkande
1992/93:UU1  Krigsmaterielexport (prop. 1991/92:174,
rskr.  1992/93:61),  innehåller  tre  kriterier  som
måste vara uppfyllda för att tillstånd till utförsel
av krigsmateriel skall vara möjlig.


Utförsel  skall för det första inte beviljas om det
skulle strida mot internationell överenskommelse som
Sverige har biträtt, mot beslut av FN:s säkerhetsråd
eller  mot  folkrättsliga   regler  om  export  från
neutral  stat  under  krig.  Dessa   punkter   utgör
ovillkorliga   hinder   för   export  om  de  skulle
föreligga.


För det andra bör utförsel ej  lämnas  om det avser
stat   där  omfattande  och  grova  kränkningar   av
mänskliga rättigheter förekommer.


Det tredje  kriteriet  är  att utförseltillstånd ej
bör beviljas om det avser stat  som  befinner  sig i
väpnad   konflikt   med  annan  stat,  stat  som  är
invecklad i internationell  konflikt som kan befaras
leda till väpnad konflikt eller  stat  som  har inre
väpnande oroligheter.


Vidare stipuleras i riktlinjerna för tillämpning av
krigsmateriellagen  att  tillstånd  endast  får avse
stat, statlig myndighet eller av staten auktoriserad
mottagare.   Vid   utförsel   av  materiel  bör  ett
slutanvändarintyg   eller   ett   intyg    om   egen
tillverkning (bearbetningsintyg) föreligga.  En stat
som  trots  åtagande gentemot den svenska regeringen
har  tillåtit   eller   underlåtit   att   förhindra
vidareexport av svensk krigsmateriel skall i princip
inte  komma  i fråga som mottagare av sådan material
från Sverige så länge omständigheterna kvarstår.


När det gäller  avtal med utländsk part om gemensam
utveckling eller tillverkning av krigsmateriel skall
tillståndsbedömningen    utgå    från   de   angivna
grundläggande     kriterierna.     Utförsel     till
samarbetslandet, som följer av avtalet,  bör  enligt
riktlinjerna  medges  om  inte  ovillkorligt  hinder
uppstår.


Utrikesutskottets   bedömning  är  att  de  svenska
riktlinjerna  ej  behöver   ändras   till  följd  av
ramavtalet. Utskottet menar således att  de  svenska
reglerna   även  fortsättningsvis  skall  gälla  och
konstaterar   att   detta   även  ingår  i  avtalet.
Utskottet bedömer vidare att de svenska riktlinjerna
kommer   att   kunna   tillämpas   fullt    ut    på
samarbetsprojekten under ramavtalet.


Utskottet  kan  även  i  denna  del  konstatera att
Sverige genom samarbetet inom ramavtalet  kommer att
få  insyn  i  och  möjlighet  att  påverka betydligt
större  exportvolymer  än  de  som i dag  går  ifrån
Sverige.  Utskottet  menar att den  möjligheten  bör
tillvaratas  för att göra  Sveriges  syn  på  export
gällande  i  så   hög   utsträckning   som  möjligt.
Utskottet  vill framhålla att förhandlingarna  kring
landlistor i  första  hand  erbjuder  tillfällen för
sådan   påverkan,  men  utskottet  menar  även   att
möjligheter  att  föra mer principiella diskussioner
om förhållningssätt  visavi  en  problematisk region
eller destination bör tas till vara inom samarbetets
ram.


Med  vad  som  ovan  anförts  anser  utskottet   att
motionerna  U6 (v) yrkande 1, U7 (mp) yrkande 2 samt
U8 (fp) yrkandena 2 och 5 kan besvaras.




I motion U8 (fp)  anförs  vidare  i  yrkande  4  att
regeringen  bör  ta  initiativ till att förmå främst
medlemsstaterna  inom  EU   att   bedriva   en   mer
restriktiv försvarsmaterielpolitik.


Utrikesutskottet             noterar            att
exportkontrollbedömningar  enligt  ramavtalet  skall
beakta kriterierna i EU:s uppförandekod.  Dessa  ger
uttryck  för en restriktiv grundsyn menar utskottet.
Varje land vars industri deltar i ett projekt har en
vetorätt  då   listor  med  exportdestinationer  för
produkten upprättas eller ses över. Detta ger enligt
utskottets  bedömning   goda   förutsättningar   för
Sverige  att  vidmakthålla  en  restriktiv  syn  när
riktlinjerna  anger  att  så bör ske, dvs. i projekt
med stort svenskt innehåll.


Utrikesutskottet  konstaterar   att  intresset  för
ramavtalet är stort bland övriga medlemsstater i EU.
Möjligheten    av    en    senare   utvidgning    av
deltagarkretsen   i   ramavtalet,    och   ett   mer
samstämmigt  agerande  av ramavtalets parter  i  den
löpande  diskussionen om  exportkontrollpolitik  med
andra   EU-medlemmar    inom    ramen    för    EU:s
uppförandekod,  ger  enligt  utskottets  mening goda
förutsättningar   att   påverka  även  medlemsstater
utanför   ramavtalet   i   riktning    mot    större
restriktivitet.


Med  vad som ovan anförts anser utskottet att motion
U8 (fp) yrkande 4 kan besvaras.




I motionerna U6 (v) yrkande  2 och U7 (mp) yrkande 3
anförs  att  Sverige  bör offentliggöra landlistorna
över godkända mottagarländer för export efter att de
antagits av samtliga samarbetsländer.


Utrikesutskottet konstaterar  att landlistor av det
slag  som  det  här  är  fråga  om förekommer  sedan
tidigare  i exportkontrollen, t.ex.  i  samband  med
licensavtal.  Sådana  listor  omfattas  i  regel  av
kommersiell sekretess och utrikessekretess och är ej
offentliga  handlingar. De listor som upprättas inom
ramavtalet kommer  att  bedömas på samma grunder som
dagens  listor,  dvs.  enligt  de  allmänt  gällande
bestämmelserna i sekretesslagen (SFS 1980:100).


Utskottet anser att det  i  sammanhanget är viktigt
att     understryka     att    den    kompletterande
öppenhetsåtgärd som Exportkontrollrådets fulla insyn
i  licensärenden  utgör  även   kommer   att   gälla
exportprövningar under ramavtalet.


Utskottet  vill vidare framhålla att riktlinjen  på
området bör vara  så  stor  offentlighet som möjligt
med  respekt  för  vad  som  parterna  i  ramavtalet
överenskommer.


Med   vad  som  ovan  anförts  avstyrker   utskottet
motionerna  2000/01:U6  (v)  yrkande  2  och U7 (mp)
yrkande 3.




Vänsterpartiet menar i motion U6 (v) yrkande  3  att
exporten  av  gemensamt  producerad försvarsmateriel
till slutgiltigt destinationsland  skall redovisas i
regeringens årliga skrivelse till riksdagen.


Miljöpartiet framför ett liknande yrkande  i motion
U7  (mp)  yrkande  4  och  menar  att  Sverige skall
redovisa leveranser av gemensamt producerad materiel
i den årliga rapporten om vapenexport, oberoende  av
från vilket land slutprodukten exporteras.


Utskottet  vill  inledningsvis framhålla att det ej
är  lämpligt att offentliggöra  information  om  ett
samarbetsprojekt   när   annat   berört   land  inom
projektet  ej gör detta. På detta område skulle  det
vara  att  föredra   att   en  samsyn  råder  mellan
samarbetsländerna, och utskottet ser därför positivt
på att regeringen avser att  ta  initiativ  till  en
diskussion  med övriga ramavtalsparter för att se om
förutsättningar    föreligger   för   en   samordnad
rapportering   av  ramavtalsprojekt   i   de   olika
offentliga nationella rapporterna.


Utskottet har vidare  erfarit att regeringen kommer
att verka för en meningsfull statistikredovisning på
europeisk   nivå.   Utskottet    ser   positivt   på
regeringens ansträngningar härvidlag.


I övrigt anser utskottet att de svenska reglerna på
området skall gälla. Utskottet menar  därvid att den
årliga  skrivelsen  till  riksdagen i framtiden  bör
innehålla  en  del som redovisar  samarbetsprojekten
under ramavtalet.


Utrikesutskottet  har  vidare  inhämtat  att export
från Sverige kommer att redovisas av regeringen  som
hittills  i  den  årliga  riksdagsskrivelsen, som då
även  kommer  att  täcka  den  export  som  sker  på
grundval av ramavtalet.


Med  vad  som  ovan  anförts  anser  utskottet   att
motionerna  U6  (v)  yrkande 3 och U7 (mp) yrkande 4
kan besvaras.




I motion U6 (v) yrkande  4  menar  motionärerna  att
Exportkontrollrådet  skall  ha  rätt  att  utvärdera
landlistorna innan det tas några slutgiltiga  beslut
om  exportdestinationer och att Exportkontrollrådets
beslut  därvid skall vara bindande. I motion U7 (mp)
yrkande  5  anförs  att  Exportkontrollrådet  alltid
skall utvärdera  landlistorna  innan  det  tas några
slutgiltiga   beslut   om   exportdestinationer  och
därefter ge de svenska förhandlarna  ett mandat över
vilka   länder   som  kan/inte  kan  godkännas   som
exportdestinationer.   Vad   gäller  hanteringen  av
tillstånd    till    försvarsmaterielexport    menar
motionärerna bakom motion  U8 (fp) yrkande 3 att den
svenska  Exportkontrollnämnden   alltid   skall  ges
möjlighet  att  komma in så tidigt i hanteringen  av
ärenden med svenska  komponenter  att den kan få ett
reellt inflytande över bl.a. urvalet av länder.


Det   är   utskottets   mening  att  en  oförändrad
tillämpning av det svenska  regelverket  fordrar att
Exportkontrollrådet    hörs   innan   en   landlista
förhandlas och att rådets  utlåtande utgör en viktig
grund  för  den  svenska  förhandlingsinstruktionen.
Exportkontrollrådet  fattar   i  dag  inga  bindande
beslut. Det kommer även i fortsättningen  att  ha en
rådgivande   karaktär,   men,   liksom  hittills,  i
praktiken ett mycket starkt inflytande över enskilda
ärenden,   Utskottet  utgår  från  att   regeringens
strävan   förblir    att    bibehålla    ett   brett
partipolitiskt  stöd  för  den förda exportpolitiken
samt att Exportkontrollrådet fortsätter att verka på
samma sätt som tidigare.


Med   vad  som  ovan  anförts  avstyrker   utskottet
motionerna  U6  (v) yrkande 4 och U7 (mp) yrkande 5.
Utskottet anser att  motion  U8  (fp)  yrkande 3 kan
besvaras med vad utskottet anfört.




I    motion    U6   (v)   yrkande   5   anförs   att
Exportkontrollrådet     alltid     skall     granska
landlistorna  en gång till när produktionen är  klar
och innan försvarsmateriel  börjar  exporteras.  Ett
liknande  krav  framförs  i motion U7 (mp) yrkande 6
där motionärerna anför att  Sverige  skall  upprätta
ett   omprövningssystem   för   exportdestinationer,
enligt  vilket  Exportkontrollrådet   alltid   skall
utvärdera   listor   innan   aktuellt  krigsmateriel
exporteras.


Utrikesutskottet kan konstatera  att de rutiner och
procedurer  som  används  i det svenska  regelverket
stämmer  väl  överens med ramavtalets  bestämmelser.
Liksom  vid  prövningen   av   svenska  ärenden  kan
Exportkontrollrådet  återkomma  till   ett  tidigare
behandlat ärende, i det här fallet en landlista,  om
förutsättningarna  för  den  ursprungliga prövningen
ändrats på ett betydelsefullt sätt.


Utskottet  noterar vidare att  det  i  det  svenska
regelverket betraktas som olämpligt att regelmässigt
överpröva  tidigare  lämnade  förhandsbesked  i  ett
slutskede,  då  export  precis  skall  äga  rum.  En
förändrad slutsats  i detta skede kan ge upphov till
stor förtroendeskada både för Sverige som nation och
för den berörda industrin.  Strävan är i stället att
uppmärksamma förändringar så  tidigt som möjligt och
att i samband därmed genomföra  en  förnyad prövning
om  skäl  föreligger.  Utskottet  finner   en  sådan
ordning  tillfredsställande  och  menar  att det  är
tillräckligt med ett grundläggande beslut.


Med   vad   som  ovan  anförts  avstyrker  utskottet
motionerna U6 (v) yrkande 5 och U7 (mp) yrkande 6.




I motionerna U6 (v) yrkande 6 och U7 (mp) yrkande
7  anförs att  Exportkontrollrådet  alltid  skall
kunna  påkalla  omprövningar  av  landlistor även
efter att krigsmateriel börjat exporteras.


I denna del konstaterar utrikesutskottet  att varje
land,  enligt  ramavtalets artikel 13.3.b, har  rätt
att  begära  en  omprövning   när  man  bedömer  att
omständigheterna motiverar det. Avtalets formulering
om "endast vid betydande förändringar."  återspeglar
en  praxis som tillämpas generellt, även i  Sverige.
Vid   försvarsmaterielexport,    som    präglas   av
långsiktighet   och  har  starka  säkerhetspolitiska
implikationer för  mottagaren,  strävar exporterande
land normalt efter att inte reagera  alltför hastigt
på   en   begynnande   negativ   förändring  i   ett
mottagarland.   Man   vill   vara   säker   på   att
förändringen  inte  är av tillfällig art.  På  samma
sätt reagerar man inte  förhastat på en förbättring,
utan avvaktar med export  ganska  länge för att vara
säker   på   att   det   är  fråga  om  en  varaktig
förbättring. Utrikesutskottet  finner  denna ordning
tillfyllest.


Utrikesutskottet  menar  dock  att  regeringen  bör
utnyttja  ramavtalets  bestämmelser för  att  begära
omprövning  när  omständigheterna   motiverar   det.
Utskottet  vill  understryka att Exportkontrollrådet
har en roll att spela även i sådana sammanhang.


Med  vad  som  ovan  anförts   anser  utskottet  att
motionerna U6 (v) yrkande 6 och  U7  (mp)  yrkande 7
kan besvaras.




Motionärerna  bakom  motion U7 (mp) yrkande 8  menar
att Sverige skall verka  för  att  samarbetsländerna
kommer   överens  om  att  exporten  till   aktuellt
mottagarland fryses medan en omprövning pågår.


Utrikesutskottet  kan  konstatera  vad gäller denna
fråga att ramavtalet ger en möjlighet  (jfr  artikel
13.3.b)  för  varje  part  som  deltar i ett program
eller projekt att påkalla ett moratorium  för export
av   den   aktuella  produkten  till  en  ifrågasatt
destination   så  länge  som  konsultationer  pågår.
Utskottet  utgår  från  att  regeringen  kommer  att
utnyttja denna  möjlighet  för att export som bedöms
olämplig  inte  skall  komma  till  stånd  under  en
konsultationsfas.


Med vad som ovan anförts anser  utskottet att motion
U7 (mp) yrkande 8 kan besvaras.




Motionärerna bakom motion U6 (v) yrkande 7 menar att
Sverige  skall  vara  undantaget leveranstvång  till
samarbetspartner i den  händelse någon av dem hamnar
i konflikt eller krig.


Utrikesutskottet vill framhålla  att regeringen har
haft   som   målsättning   för  Sverige  att   genom
ramavtalet förstärka förutsättningarna för fortsatta
leveranser till vårt eget land  om vi skulle hamna i
konflikt eller krig. Utrikesutskottet  ser  positivt
på  detta.  Utskottet  menar  att avtalet väsentligt
förbättrar   förutsättningarna   för    att   trygga
materielförsörjningen,   såväl  i  fredstid  som   i
nödläge, kris eller krig.  Utskottet  menar  att  en
säker   materielförsörjning  är  nödvändig  för  att
upprätthålla   trovärdigheten   för  Försvarsmaktens
förmåga att kunna anpassas till nya  hot  och risker
som kan uppstå. Utskottet vill understryka  att  det
för  ett  militärt  alliansfritt land som Sverige är
ett vitalt säkerhetspolitiskt intresse att omvärlden
har  tilltro  till  landets  anpassningsförmåga  och
därmed till Sveriges  förmåga  att med egna militära
resurser försvara landet.


Utskottet  noterar att regeringen  i  propositionen
framhåller att  det  i  förhandlingarna  har  tagits
hänsyn till Sveriges säkerhetspolitiska linje, såsom
den   har   definierats  av  riksdagen.  Enligt  vad
regeringen redovisar  i  propositionen  har parterna
enats om att utforma avtalet så att Sverige,  om  vi
så  skulle  välja,  kan  förklara  sig  neutralt och
avböja förslag om åtgärder som skulle strida  mot en
sådan förklaring.


Utrikesutskottet   kan   således   konstatera   att
ramavtalet  inte uppställer några hinder för Sverige
att  ensidigt   utfärda  en  neutralitetsförklaring.
Sverige är under  sådana  omständigheter  fritt  att
avböja   sådana   åtgärder  som  skulle  strida  mot
Haagkonventionernas  bestämmelser  om  neutral stats
skyldigheter i krig.


Dessa  bestämmelser  utesluter enbart aktuell  stat
från att leverera försvarsmateriel  ur  egna  förråd
till  krigförande  parter  medan  andra rättssubjekt
däremot   kan  göra  detta.  Därmed  utesluts   inte
industrileveranser. Dessa kan dock inte fortsätta om
en situation  uppstår där en avtalspart blir föremål
för sanktionsbeslut fattat av FN:s säkerhetsråd.


Det är utskottets  bedömning  att  leveranser  från
svensk  industri till samarbetsland som befinner sig
i   konflikt   och   som   inte   är   föremål   för
internationellt  sanktionsbeslut  inte  står i strid
med  den  svenska  lagstiftningens och riktlinjernas
särskilda bestämmelser  vid  samarbetsavtal.  Enligt
dessa  särskilda bestämmelser bör utförsel till  ett
samarbetsland  medges  om  inte  ovillkorliga hinder
uppstår.  Enligt  riktlinjerna  utgör   ovillkorliga
hinder  bl.a.  att  utförsel  eller utlandssamverkan
enligt krigsmateriellagen skulle  strida  mot beslut
av FN:s säkerhetsråd.


Med vad som ovan anförts anser utskottet att  motion
U6 (v) yrkande 7 kan besvaras.




I  motion  U8  (fp) yrkande 1 menar motionärerna att
även om den svenska  försvarsindustrin håller på att
omstruktureras till att  i  hög  utsträckning bli en
del  av  en europeisk industri får denna  utveckling
inte  stå  i   motsatsställning   till   att  svensk
försvarsindustri  på  egen  hand också framgent  kan
finna      samarbetspartner      inom     amerikansk
försvarsindustri.


Försvarsutskottet    menar    i    sitt    yttrande
2000/01:FöU3y att det framförhandlade ramavtalet ger
utrymme     för     en     livskraftig     europeisk
försvarsindustri  som  kan samarbeta med amerikanska
företag  på lika villkor  och  därmed  utveckla  den
transatlantiska länken.


Utrikesutskottet  kan  inledningsvis  i  denna  del
konstatera  att  inget i ramavtalet begränsar svensk
industri att endast  söka  samarbete  med  de  andra
avtalsparternas industri.


Utskottet  noterar  även att regeringen tydligt har
angivit   sin   inställning   till   transatlantiskt
samarbete  i tidigare  sammanhang.  I  propositionen
Totalförsvar    i    förnyelse   (prop.   1996/97:4)
konstateras att regeringen  ansluter  sig  till  den
bedömning  som  Försvarsberedningen framförde i sitt
betänkande (Ds 1996:51)  om att Sverige borde ingå i
WEAG.   Regeringen   framförde    vidare   i   samma
proposition att materielförsörjningen  i  allt högre
utsträckning  bör  ske  i  nära  samarbete med andra
europeiska  länder  och  med  USA.  I  propositionen
Förändrad   omvärld   -   omdanat   försvar   (prop.
1998/99:74)  informerade  regeringen  om att Sverige
hösten 1997 blev observatör i WEAG.


Regeringen  framförde även i samma proposition  att
Frankrike, Storbritannien,  Tyskland och USA när det
gäller samarbetet inom huvuddelen  av  våra inhemska
teknologiområden   intar  en  särställning.   Vidare
betonades  i  propositionen   att   det   europeiska
samarbetet  bör  bedrivas  så  att det inte inverkar
menligt på de transatlantiska relationerna.


I  propositionen  Det nya försvaret  (1999/2000:30)
informerar regeringen om att ett arbete bedrivs inom
WEAG  som  syftar  till   att   medge   observatörer
medlemskap. Förutsättningarna för detta arbete styrs
i   det  längre  perspektivet  av  den  övergripande
processen  att förbättra krishanteringsförmågan i EU
genom  att  överföra   vissa  funktioner  från  VEU,
däribland  samarbetet  på   försvarsmaterielområdet.
Regeringen konstaterar vidare  i  denna  proposition
att     komplexiteten     och     omfattningen    av
materielförsörjningen  till  det  svenska  försvaret
ställer krav på tekniköverföring från  övriga Europa
och USA.


Regeringens beslut att ansöka om medlemskap  i WEAG
föregicks  under  våren 2000 av dels information  av
försvarsministern     i     utrikesutskottet     och
försvarsutskottet, dels  information från regeringen
i kammaren.


I  föreliggande  proposition,  2000/01:49  (s.  6),
anför regeringen bl.a. följande:


Ökat europeiskt samarbete  behövs  för att bevara en
konkurrenskraftig försvarsindustri i  Europa.  Detta
har    betydelse    för    vår    säkerhetspolitiska
handlingsfrihet.   Alternativet   är  ett   ensidigt
beroende   av  import  från  framförallt   USA.   En
livskraftig europeisk industri har däremot möjlighet
att  samarbeta   med  amerikanska  företag  på  lika
villkor  och  därmed  utveckla  den  transatlantiska
länken.




Utrikesutskottet delar dessa bedömningar.




Med vad som ovan  anförts anser utskottet att motion
U8 (fp) yrkande 1 kan besvaras.




I motion U7 (mp) yrkande  1 anförs att riksdagen bör
avslå   regeringens   proposition    2000/01:49   om
ramavtalet   mellan  Frankrike,  Italien,   Spanien,
Storbritannien, Sverige och Tyskland om åtgärder för
att underlätta  omstrukturering  och  drift  av  den
europeiska försvarsindustrin.


Försvarsutskottet  anför  följande  i sitt yttrande
2000/01:FöU3y:


Utskottet  anser att det av regeringen  presenterade
ramavtalet är  följdriktigt med hänsyn till aktuella
ställningstaganden  och  uttalanden  av  riksdagen i
frågan  om  svensk försvarsindustris omstrukturering
och internationalisering.  Riksdagen  har successivt
informerats     om    arbetet    med    avtalet    i
sexnationsgruppen.  Utskottet  förordar  därför  att
riksdagen  godkänner ramavtalet och samtidigt avslår
motion U7 (mp)  förslag  1,  som  förordar avslag på
propositionen.




Utrikesutskottet delar försvarsutskottets  bedömning
och      välkomnar      den     försvarsindustriella
förändringsprocess  som inletts  i  Europa.  Det  är
utskottets     mening     att     försvarsindustrins
internationalisering  är en  förutsättning  för  att
industrikapacitet skall  kunna bevaras i Sverige och
säkra        den       svenska       försvarsmaktens
materielförsörjning    med   bibehållande   av   vår
traditionella militära alliansfrihet. Utskottet vill
även  framhålla  att internationellt  samarbete  ger
goda  förutsättningar  för  en  ekonomiskt  effektiv
försvarsindustri,  vilket  inte minst är viktigt för
att tillse att försvarets resurser  räcker  så långt
som möjligt. Det är vidare utskottets bedömning  att
europeiskt   försvarsindustrisamarbete   kommer  att
underlättas   och   påskynda   avvecklingen  av  den
exportdrivande överkapacitet som  i dag föreligger i
europeisk försvarsindustri. Utskottet  manar  att av
såväl    säkerhetspolitiska    som   försvars-   och
industripolitiska skäl är det följaktligen  av stort
värde  att Sverige deltar i den omstrukturering  som
måste äga rum i Europa.




Utrikesutskottet  avstyrker  därmed  motion  U7 (mp)
yrkande 1 samt tillstyrker propositionens yrkande om
godkännande av ramavtalet mellan Frankrike, Italien,
Spanien,  Storbritannien,  Sverige  och Tyskland  om
åtgärder  för  att  underlätta  omstrukturering  och
drift av den europeiska försvarsindustrin.


Hemställan
Utskottet hemställer


1. beträffande Sveriges politik vad gäller
krigsmaterielexport


att  riksdagen förklarar motionerna  2000/01:U6


res. 1 (fp)


2. beträffande  EU:s  politik  vad  gäller
krigsmaterielexport


att riksdagen förklarar  motion  2000/01:U8


3. beträffande  offentliggörande   av
landlistor


att riksdagen avslår motionerna  2000/01:U6  yrkande


res. 2 (v, fp, mp)


4. beträffande redovisning av export


att  riksdagen förklarar motionerna 2000/01:U6                             yr


5. beträffande Exportkontrollrådets
granskning


att riksdagen  med avslag på motionerna 2000/01:U6               yrkande 4 oc


6. beträffande omprövning av
Exportkontrollrådet


att riksdagen avslår motionerna  2000/01:U6  yrkande


res. 3 (v, mp)


7. beträffande omprövning av landlistor


att  riksdagen förklarar motionerna 2000/01:U6


8. beträffande  frysning  av  export under
omprövning


att riksdagen förklarar motion 2000/01:U7 yrkande 8               besvarad me


9. beträffande leveranstvång


att riksdagen förklarar motion 2000/01:U6 yrkande 7               besvarad me


10. beträffande transatlantiskt
samarbete


att riksdagen förklarar motion 2000/01:U8 yrkande 1


res. 4 (fp)


11.  beträffande  ramavtal  mellan  Frankrike,
Italien,  Spanien,  Storbritannien,  Sverige och
Tyskland   om   åtgärder   för   att  underlätta
omstrukturering  och  drift  av  den  europeiska
försvarsindustrin


att riksdagen med avslag på motion 2000/01:U7                yrkande 1 och me


res. 5 (v, mp)




Stockholm den 20 mars 2001




På utrikesutskottets vägnar




Viola Furubjelke




I beslutet har deltagit: Viola
Furubjelke (s), Göran Lennmarker
(m), Berndt Ekholm (s), Lars Ohly
(v), Holger Gustafsson (kd), Bertil
Persson (m), Carina Hägg (s),
Liselotte Wågö (m), Agneta Brendt
(s), Marianne Jönsson (s), Murad
Artin (v), Jan Erik Ågren (kd),
Marianne Samuelsson (mp), Marianne
Andersson (c), Karl-Göran Biörsmark
(fp), Birgitta Ahlqvist (s) och
Karin Enström (m).


Reservationer
1. Sveriges politik vad gäller
krigsmaterielexport (mom. 1)




Karl-Göran Biörsmark (fp) anser




dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10
börjar med "Utrikesutskottets bedömning"  och slutar
med "kan besvaras" bort ha följande lydelse:


Utskottet menar att det finns en uppenbar  risk att
ett          institutionaliserat          europeiskt
försvarsmaterielsamarbete  kommer  att  medföra  att
svensk  exportpolitik  i  praktiken  anpassas   till
mindre  restriktiv  praxis  i andra samarbetsländer,
även  om  detta  inte  är något formellt  krav  inom
ramavtalet. Utskottet anser  att  regeringen  har en
benägenhet  att  i  olika  sammanhang  med  hjälp av
europeiskt  samarbete  glida  in  i  en  praxis, som
skulle vara svår att försvara på hemmaplan.  Det  nu
föreslagna    samarbetet   bör   enligt   utskottets
uppfattning   därför   knytas   till   en   fortsatt
restriktiv syn  på export av svensk försvarsmateriel
samt till att den  svenska regeringen verkar för att
denna  syn  får  genomslag   också   hos   övriga  i
ramavtalet deltagande stater.


Med  det  anförda  tillstyrker utskottet motion  U8
(fp) yrkandena 2 och  5. Motionerna U6 (v) yrkande 1
och U7 (mp) yrkande 2 kan besvaras med vad utskottet
anfört.


dels  att  utskottets hemställan  under  1  bort  ha
följande lydelse:


1. beträffande  Sveriges  politik  vad  gäller
krigsmaterielexport


att riksdagen med anledning av motion 2000/01:U8  yrkandena  2
och  5  som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet  anfört  samt förklarar motionerna
2000/01:U6 yrkande 1 och  2000/01:U7  yrkande  2
besvarade med vad utskottet anfört,




2. Offentliggörande av landlistor (mom. 3)




Lars   Ohly,   Murad   Artin  (båda  v),  Karl-Göran
Biörsmark (fp) och Marianne Samuelsson (mp) anser




dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10
börjar med "Utrikesutskottet  konstaterar" och på s.
11 slutar med "yrkande 3" bort ha följande lydelse:


Utskottet menar att i det förslag till ramavtal som
regeringen föreslår föreligger en allvarlig brist på
öppenhet. Det står enligt utskottets  mening i strid
med både den svenska regeringens intention  att  öka
öppenheten   i   Sverige   och   inom   EU  och  med
intentionerna    bakom    EU:s   uppförandekod   för
krigsmaterielexport. Att förhandlingar om landlistor
sker i hemlighet kan komma att leda till att insynen
och granskningen av vilken  politik  Sverige för när
det gäller handeln med krigsmateriel försvåras eller
förhindras, menar utskottet.


Utskottet   menar  därför  att  landlistorna   över
godkända  exportdestinationer   bör   offentliggöras
efter    det    att    de   antagits   av   samtliga
samarbetsländer.


Med  vad  som  ovan anförts  tillstyrker  utskottet
motionerna 2000/01:U6  (v)  yrkande 2 och 2000/01:U7
(mp) yrkande 3.


dels  att  utskottets hemställan  under  3  bort  ha
följande lydelse:


3. beträffande offentliggörande av landlistor


att riksdagen med anledning av motionerna 2000/01:U6 yrkande 2
och 2000/01:U7  yrkande  3  som  sin  mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,




3. Omprövning av Exportkontrollrådet
(mom. 6)




Lars   Ohly,  Murad  Artin  (båda  v)  och  Marianne
Samuelsson (mp) anser




dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12
börjar med  "Utrikes-utskottet  kan"  och slutar med
"yrkande 6" bort ha följande lydelse:


Utskottet  konstaterar  att  det  i  det föreslagna
ramavtalet  inte  finns  någon inbyggd procedur  för
omprövning eller förnyad granskning av landlistorna.
Detta  medför  att  beviljandet  av  tillstånd  inte
alltid blir anpassat  till de verkliga förhållandena
i    mottagarlandet   vid   exporttillfället.    Vid
exporttillfället  kan  det visa sig att en landlista
är inaktuell, menar utskottet.


Utskottet noterar att avtalet  slår  fast  att  ett
land  får  strykas  från den vita listan "endast vid
betydande förändringar av dess interna förhållanden,
t.ex.   fullt  inbördeskrig   eller   en   allvarlig
försämring av läget för de mänskliga rättigheterna".
Man räknar  med  att det kan ta upp till tre månader
att besluta om att ta bort ett land från listan.


Utskottet menar att det behövs en snabbare procedur
som   ger  utrymme  för   snabbare   reaktioner   på
uppflammande    konflikter   och   försämringar   av
situationen  när  det   gäller   demokrati   och  de
mänskliga rättigheterna. Konflikterna kan blomma upp
mycket  hastigt  och  krig  med  stora  förluster av
människoliv   kan  vara  en  realitet  på  betydligt
kortare tid än tre månader, menar utskottet.


Utskottet anser därför att Sverige bör upprätta ett
system  där  Exportkontrollrådet   alltid   granskar
landlistorna ytterligare en gång när produktionen är
klar och innan försvarsmateriel exporteras.


Med  vad  som  ovan  anförts  tillstyrker utskottet
motionerna 2000/01:U6 (v) yrkande  5  och 2000/01:U7
(mp) yrkande 6.


dels  att  utskottets  hemställan  under 6  bort  ha
följande lydelse:


6.       beträffande       omprövning       av
Exportkontrollrådet


att riksdagen med anledning av motionerna 2000/01:U6 yrkande 5
och  2000/01:U7  yrkande  6  som  sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,




4. Transatlantiskt samarbete (mom. 10)




Karl-Göran Biörsmark (fp) anser




dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14
börjar  med  "Utrikesutskottet  kan"  och på  s.  15
slutar med "kan besvaras" bort ha följande lydelse:


Utskottet  välkomnar  det framlagda ramavtalet  för
att  underlätta omstrukturering  och  drift  av  den
europeiska  försvarsindustrin. Utskottet konstaterar
att  det  är så  att  inget  i  ramavtalet  formellt
begränsar svensk  industri  från  att söka samarbete
med    försvarsindustri    utanför    kretsen     av
avtalsslutande stater.


Utskottet  vill  dock  framföra  sin  oro  över att
ramavtalet  på många håll i Europa uppfattas som  en
del av en strävan  att  upprätta  ett mer jämbördigt
förhållande   mellan   den   europeiska   och    den
amerikanska       försvarsindustrin.      Utskottets
uppfattning  är  att   det   inte  föreligger  något
motsatsförhållande och att det inte ligger i svenskt
intresse att medverka till att  förstärka den synen.
Regeringen bör därför i olika sammanhang, inom ramen
för det europeiska samarbetet, klargöra  den svenska
ståndpunkten i detta avseende.


Utskottet     vill     framhålla     att     svensk
försvarsindustri  är  i  starkt  behov  av  ett ökat
samarbete  såväl  med  europeisk  som med amerikansk
försvarsindustri. Det är endast samarbetets innehåll
och  förutsättningarna  i  det enskilda  fallet  som
skall avgöra valet av samarbetspartner.


Med  vad  som  ovan  anförts tillstyrker  utskottet
motion U8 (fp) yrkande 1.


dels  att utskottets hemställan  under  10  bort  ha
följande lydelse:


10. beträffande transatlantiskt samarbete


att riksdagen med anledning av motion 2000/01:U8 yrkande 1 som
sin   mening   ger  regeringen  till  känna  vad
utskottet anfört,




5. Ramavtal mellan Frankrike, Italien,
Spanien, Storbritannien, Sverige och
Tyskland om åtgärder för att underlätta
omstrukturering och drift av den europeiska
försvarsindustrin (mom. 11)




Lars  Ohly,  Murad  Artin   (båda  v)  och  Marianne
Samuelsson (mp) anser




dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15
börjar med "Utrikesutskottet  delar"  och  på  s. 16
slutar  med  "försvarsindustrin"  bort  ha  följande
lydelse:


Utskottet     delar     inte     regeringens    och
försvarsutskottets  bedömning vad gäller  ramavtalet
och   avstyrker   därmed   regeringens   förslag   i
proposition 2000/01:49 om godkännande av avtalet.


Med   vad   som   anförts    avstyrker    utskottet
propositionens  förslag om godkännande av ramavtalet
mellan Frankrike,  Italien, Spanien, Storbritannien,
Sverige och Tyskland  om åtgärder för att underlätta
omstrukturering   och  drift   av   den   europeiska
försvarsindustrin och  tillstyrker  motion  U7  (mp)
yrkande 1.


dels  att  utskottets  hemställan  under  11 bort ha
följande lydelse:


11.  beträffande  ramavtal  mellan  Frankrike,
Italien,  Spanien,  Storbritannien, Sverige  och
Tyskland   om  åtgärder   för   att   underlätta
omstrukturering  och  drift  av  den  europeiska
försvarsindustrin


att riksdagen med avslag på propositionens
2000/01:49 förslag och med
anledning av motion 2000/01:U7
yrkande 1 inte godkänner ramavtalet
mellan Frankrike, Italien, Spanien,
Storbritannien, Sverige och
Tyskland om åtgärder för att
underlätta omstrukturering och
drift av den europeiska
försvarsindustrin.




Särskilda yttranden




1. Sveriges politik vad gäller
krigsmaterielexport (mom. 1)




Lars   Ohly,  Murad  Artin  (båda  v)  och  Marianne
Samuelsson (mp) anför:




Vänsterpartiet  och Miljöpartiet anser att det finns
en  stor  risk att  Exportkontrollrådets  inflytande
kommer att  minska vad avser projekt som ingås under
det föreslagna  ramavtalet.  De landlistor som skall
upprättas skall visserligen i särskilt känsliga fall
uppvisas  för  Exportkontrollrådet,  men  det  finns
ingen garanti för  att  Exportkontrollrådets  beslut
kommer att gälla. Dessutom är det en bedömningsfråga
vad  som  avses med "särskilt känsliga fall". Risken
är  därför  stor   att    regeringen   bortser  från
Exportkontrollrådets  beslut  och inte tar  upp  det
till   omförhandlingar   om  den  redan   upprättade
landlistan.




2. EU:s politik vad gäller
krigsmaterielexport (mom. 2)




Karl-Göran Biörsmark (fp) anför:




Den svenska regeringen bör  inom  ramen för EU verka
för  att  frågor  rörande  export  av  krigsmateriel
anpassas  till den restriktiva praxis som  gäller  i
Sverige.




3. Redovisning av export (mom. 4)




Lars  Ohly,   Murad   Artin   (båda  v),  Karl-Göran
Biörsmark (fp) och Marianne Samuelsson (mp) anför:




Vänsterpartiet, Folkpartiet och  Miljöpartiet  anser
att  risken  är stor för att redovisningen av export
av materiel som  producerats  gemensamt  -  och  som
borde  redovisas  i  ländernas  årliga  rapporter om
krigsmaterielexport  -  kommer  att  försämras.  Det
svårt  att  se  hur  denna  konkret  skall gå  till.
Sannolikt  kommer  endast  utförsel av krigsmateriel
till respektive samarbetsländer  att  redovisas, men
inte  till  vilket  land  den färdiga produkten  har
exporterats. Det blir således  svårt för allmänheten
att i regeringens årliga skrivelse till riksdagen om
krigsmaterielexporten            se            vilka
slutdestinationsländer som den gemensamt producerade
materielen exporterats till.


Regeringens  årliga  skrivelse  till  riksdagen  är
redan i nuläget mycket begränsad och innehåller inte
alls   lika   mycket  information  som  vissa  andra
samarbetsländers    årliga   rapporter   till   sina
respektive parlament.  En  begränsad rapportering av
export    av    krigsmateriel    producerade,    som
ramavtalsprojekt skulle bli ännu ett  steg  mot ökad
slutenhet.


Vänsterpartiet, Folkpartiet och Miljöpartiet  menar
därför   att   exporten   av   gemensamt  producerad
försvarsmateriel  till slutgiltigt  destinationsland
skall redovisas i regeringens  årliga skrivelse till
riksdagen.




4. Exportkontrollrådets granskning (mom. 5)




Lars  Ohly,  Murad  Artin  (båda  v)   och  Marianne
Samuelsson (mp) anför:




Export av krigsmateriel är alltid problematisk,  och
politiskt  mycket  känslig.  Det politiska organ som
har att hantera dessa frågor på ett konkret plan och
i  detalj  är  Exportkontrollrådet.   Därför   anser
Vänsterpartiet       och       Miljöpartiet      att
Exportkontrollrådet skall ha rätt  att  utvärdera de
vita  listorna  innan  det  fattas några slutgiltiga
beslut om exportdestinationer.  Vi  anser  även  att
Exportkontrollrådets   beslut   därvid   skall  vara
bindande.




5. Exportkontrollrådets granskning (mom. 5)




Karl-Göran Biörsmark (fp) anför:




Det finns en klar risk att den fortsatta hanteringen
av   frågor   inom   ramen   för   samarbetet  kring
ramavtalet,   inte  minst  på  grund  av  de   stora
ekonomiska och  även  utrikespolitiska intressen som
berörs, kan komma att förskjuta  tyngdpunkten  i den
formella hanteringen av tillståndsfrågor utanför  de
ramar  som  uppställs  i  ramavtalet.  Det är därför
mycket  angeläget  att  det  från  svensk sida  allt
framgent    framhålls    nödvändigheten    av    att
Exportkontrollrådet   för   svensk  del  alltid  ges
möjlighet  att  komma in så tidigt  att  ett  reellt
inflytande över hanteringen kan säkerställas.




6. Omprövning av landlistor (mom. 7)




Lars  Ohly,  Murad   Artin  (båda  v)  och  Marianne
Samuelsson (mp) anför:




Vi har under senare tid  kunnat  se  hur  konflikter
hastigt  -  och  t.o.m.  oväntat  - blossat upp  och
övergått  i  krig.  I  sådana  situationer   är  det
uppenbart  att  regering  och  riksdag måste reagera
snabbare och mer flexibelt. Det kan hända att beslut
fattade  om  krigsmaterielexport måste  ändras  lika
snabbt. Att snabbt  ändra  bedömning  då  konflikter
övervunnits   eller   läget  i  fråga  om  mänskliga
rättigheter   förbättrats    är    inte   av   samma
angelägenhetsgrad.   Av   denna   anledning    anser
Vänsterpartiet       och       Miljöpartiet      att
Exportkontrollrådet bör ha rätt att vid tidpunkt som
rådet  själv  beslutar  efterlysa  omprövningar   av
landlistorna.




7. Frysning av export under omprövning
(mom. 8)




Marianne Samuelsson (mp) anför:




Sverige  bör  verka för att samarbetsländerna kommer
överens om att  man  fryser  exporten till de länder
som omprövas medan omprövningen pågår.




8. Leveranstvång (mom. 9)




Lars  Ohly,  Murad  Artin  (båda  v)   och  Marianne
Samuelsson (mp) anför:




I   ramavtalet   åtar   sig   parterna  att  försöka
åstadkomma     en    obehindrad    överföring     av
försvarsmateriel   mellan  sig.  Avtalet  innehåller
åtaganden  om  leveranssäkerhet   mellan   parterna.
Parterna   åtar   sig   att   -  om  en  part  begär
försvarsmateriel i händelse av  nödläge,  kris eller
väpnad  konflikt  -  samråda  i syfte att från  egna
förråd tillhandahålla försvarsmateriel, antingen mot
ersättning eller utan ersättning.


Detta  är  ytterligare  ett tecken  på  regeringens
otydlighet  om  den  svenska   alliansfriheten   och
neutralitetspolitiken.   I   avtalet  talas  det  om
leveranser av krigsmateriel till samarbetsländerna i
den  händelse  något  av dem dras  in  i  en  väpnad
konflikt eller krig. Vänsterpartiet och Miljöpartiet
ser detta som ett avsteg från de svenska principerna
för krigsmaterielexport.


Eftersom  ramavtalet  omfattar   Sverige   och  fem
Natoländer    innebär    det   att   Sverige   genom
leveransskyldigheten knyts närmare Nato.


Vänsterpartiet och Miljöpartiet  anser  därför  att
Sverige  skall  ha ett undantag från leveranstvånget
till samarbetsländer  som  befinner  sig  i konflikt
eller krig.


Försvarsutskottets yttrande
2000/01:FöU3y




Ramavtal om åtgärder för att underlätta
omstrukturering och drift av den europeiska
försvarsindustrin




Till utrikesutskottet




Utrikesutskottet    har   berett   försvarsutskottet
tillfälle att yttra sig över regeringens proposition
2000/01:49  Ett  ramavtal   om   åtgärder   för  att
underlätta   omstrukturering   och   drift   av  den
europeiska   försvarsindustrin,   jämte  tillhörande
motioner.




Regeringen




Bakgrund




Regeringen    anför   att   försvarsministrarna    i
Frankrike, Italien, Spanien, Storbritannien, Sverige
och  Tyskland  den  6  juli  1998  undertecknade  en
gemensam  avsiktsförklaring   om  åtgärder  för  att
underlätta      omstrukturering     av     europeisk
försvarsindustri. Enligt avsiktsförklaringen fick en
exekutivkommitté,  med  en representant för vart och
ett av länderna, ansvar för  att förhandla och lägga
fram  förslag  om  internationella  instrument  inom
området.


Regeringen   anför   vidare   att   den   i   prop.
1999/2000:30    Det    nya   försvaret    redovisade
arbetsläget i förhandlingarna  och då bedömde att en
överenskommelse torde bli av en  sådan  karaktär att
den borde underställas riksdagen för godkännande.


Den nämnda exekutivkommittén beslutade den  9 april
2000  och  den  11  juli  2000  om  förslag till ett
ramavtal    om    åtgärder    för   att   underlätta
omstrukturering   och   drift   av  den   europeiska
försvarsindustrin. Regeringen beslutade  den 20 juli
2000   att   avtalet  skulle  undertecknas.  Avtalet
undertecknades den 27 juli 2000.


I sin bakgrundsteckning  av ärendet anför regeringen
bl.a. följande.




Förutsättningarna      för      den       europeiska
försvarsindustrin har förändrats i grunden under det
senaste årtiondet. En ny säkerhetspolitisk karta har
ritats. Det föreligger inte längre något hot  om  en
väst-östlig   konfrontation.   Tyngdpunkten  för  de
europeiska  försvarsmakterna förskjuts  alltmer  mot
internationell    samverkan    och    krishantering.
Tillsammans   utvecklar   medlemsstaterna   i    den
europeiska   unionen   en   gemensam   utrikes-  och
säkerhetspolitik, och som en del av denna en militär
krishanteringsförmåga. Försvarsmakterna  i  tidigare
Warszawapaktländer,    Natoländer    och    militärt
alliansfria  stater  samverkar  sedan  flera år inom
ramen   för   Partnerskap  för  fred,  PFF,  och   i
fredsfrämjande operationer på Balkan.


Inom försvarsindustrin  har  utvecklingskostnaderna
för nya system höjts kraftigt i  takt  med  att  den
alltmer   har   utvecklats  till  en  högteknologisk
sektor.


Gränsdragningen  mellan  militär och civil industri
har blivit mer otydlig än tidigare.  Utveckling  och
produktion  inom civil industri bedrivs i dag i stor
utsträckning över nationella gränser.


Samtidigt har  de  europeiska  staterna under 1990-
talet   minskat   sina  försvarsutgifter   avsevärt.
Anslagen  för  materielanskaffning,   forskning  och
utveckling  har  minskat.  Detta  har  resulterat  i
överkapacitet   och  stora  rationaliseringar   inom
försvarsindustrin.


Sammanfattningsvis,   säger   regeringen,  har  det
funnits  ett starkt tryck på att  omstrukturera  och
rationalisera  försvarsindustrin  och på att öka den
internationella     samverkan     för    att    göra
materielförsörjningen mera rationell.


Under     de     allra     senaste     åren     har
försvarsindustriföretagen   i   Europa   inlett   en
industriell     konsolidering.    Tre    dominerande
försvarsindustriföretag    har   skapats,   nämligen
British    Aerospace    Systems   (BAe),    European
Aeronautics, Defence and  Space  Company (EADS) samt
Thales.


Utvecklingen    har    även    medfört   omfattande
förändringar   i   den   svenska  försvarsindustrins
ägarstruktur. Saab AB har  nyligen förvärvat Celsius
AB.  Det  engelska  företaget Alvis  Group  Plc  har
förvärvat Hägglunds Vehicle  AB. Det tyska företaget
Howaltswerke Deutsche Werft AG har förvärvat Kockums
AB.  Det amerikanska företaget  United  Defense  har
förvärvat  Bofors  Weapon Systems AB. Regeringen har
ställt sig bakom dessa förändringar då de förbättrar
förutsättningarna    att    bibehålla    prioriterad
försvarsindustriell förmåga  i  Sverige  och  bidrar
till  ett  ömsesidigt industriellt beroende som ökar
försörjningstryggheten i kristider.


Regeringen  anser  att  det  tidigare  målet, under
kalla   kriget,   att   ha   en   inhemsk  oberoende
försvarsindustri inte längre är vare sig möjligt att
uppnå  eller  önskvärt  med  hänsyn  till   Sveriges
intressen   och   försvarets   behov   i   det   nya
säkerhetspolitiska läget. Däremot, säger regeringen,
ligger  det  i  vårt säkerhetspolitiska intresse att
samverka    med    andra    länder    om    gemensam
säkerhetsfrämjande verksamhet och krishantering. Det
är  således  naturligt  att  samverka  inom  området
materielförsörjning med länder med vilka vi i övrigt
har ett nära säkerhetssamarbete.


Ökat europeiskt  samarbete  behövs  också  för  att
bevara   en   konkurrenskraftig  försvarsindustri  i
Europa.    Detta    har     betydelse     för    vår
säkerhetspolitiska handlingsfrihet. Alternativet  är
ett  ensidigt  beroende  av  import från framförallt
USA.


Regeringen  betonar  vidare  att   det   i   dagens
föränderliga   värld   behövs  stor  flexibilitet  i
materielförsörjningen  så   att   den  kan  vara  en
integrerad del av Försvarsmaktens anpassningsförmåga
inför nya hot och risker. Regeringen konstaterar att
det  är ett vitalt säkerhetspolitiskt  intresse  för
ett  militärt  alliansfritt  land  som  Sverige  att
omvärlden  har  tilltro till vår anpassningsförmåga.
En hög leveranssäkerhet  är  följaktligen av största
betydelse.


Ett          framgångsrikt          internationellt
försvarsmaterielsamarbete     och     en     tryggad
materielförsörjning  förutsätter, enligt regeringen,
att de deltagande länderna harmoniserar sina krav på
militär  utrustning.  Till   grund   för   en  sådan
harmonisering  bör  ligga  en gemensam analysprocess
för att skapa en gemensam syn på operativa behov.


Ökad  interoperabilitet sägs  också  vara  av  stor
betydelse  för att olika länders förband skall kunna
samverka i internationella fredsfrämjande insatser.


Med  utgångspunkt  i  gemensamma  materielkrav  kan
forskning och utveckling i högre grad ske gemensamt.
Ett internationellt samarbete skulle kunna leda till
ett mera  effektivt  utnyttjande  av  de  begränsade
resurserna  för  försvarsindustriell  forskning  och
utveckling.


På   exportkontrollområdet  kommer  varje   enskilt
industrisamarbete att fordra ett nära samspel mellan
berörda    regeringar.    Detta    samspel,   hävdar
regeringen,  är  så  utformat  att  vårt  nationella
inflytande över exporten kommer att kunna behållas.


Ett   effektivt  försvarsindustrisamarbete   kräver
också ett  flertal andra arrangemang, bl.a. åtgärder
för  att  säkerställa  skyddet  av  sekretessbelagda
uppgifter.


Sammanfattningsvis    välkomnar    regeringen   den
försvarsindustriella förändringsprocess  som inletts
i  Europa.  Försvarsindustrins  internationalisering
sägs vara en förutsättning för att  vi  skall  kunna
bevara  industrikapacitet  i  Sverige  och säkra vår
försvarsmakts  materielförsörjning  med bibehållande
av  vår  traditionella  militära  alliansfrihet.  Av
såväl    säkerhetspolitiska   som   försvars-    och
industripolitiska  skäl är det följaktligen av stort
värde att Sverige deltar  i  den omstrukturering som
måste äga rum i Europa.




Ramavtalet




Ramavtalet består av en ingress och nio avsnitt:


·  Ingress.
·
·  Syfte,  definitioner  och  allmän   organisation.
Omfattar artiklarna 1-3.
·
·  Leveranssäkerhet. Omfattar artiklarna 4-11.
·
·  Förfaranden  vid överföring och export.  Omfattar
artiklarna 12-18.
·
·  Säkerhetsskydd  för  sekretessbelagd information.
Omfattar artiklarna 19-27.
·
·  Försvarsrelaterad   forskning    och   teknologi.
Omfattar artiklarna 28-36.
·
·  Behandling   av  teknisk  information.   Omfattar
artiklarna 37-44.
·
·  Harmonisering    av   militära   krav.   Omfattar
artiklarna 45-49.
·
·  Skydd   av  kommersiellt   känslig   information.
Omfattar artiklarna 50-54.
·
·  Slutbestämmelser. Omfattar artiklarna 55-60.
·


I propositionen förklarar och kommenterar regeringen
de olika artiklarnas innebörd.




Regeringens förslag




Regeringen   föreslår    att   riksdagen   godkänner
ramavtalet  mellan  Frankrike,   Italien,   Spanien,
Storbritannien, Sverige och Tyskland om åtgärder för
att  underlätta  omstrukturering  och  drift  av den
europeiska försvarsindustrin.




I  sin  motivering  för  förslaget  anför regeringen
bl.a.




Regeringen har vid flera tidigare tillfällen,  bl.a.
i   prop.   1999/2000:30   Det  nya  försvaret,  för
riksdagen framhållit den stora  betydelsen  av  ökat
internationellt    samarbete    för   den   framtida
materielförsörjningen till det svenska försvaret.


Regeringen anser att det avtal som förhandlats fram
överensstämmer väl med denna inriktning.  Det  ger i
första   hand   en  grund  för  omstrukturering  och
samverkan mellan  de sex länderna och industrierna i
dem. Det ger i andra  hand  en grund för att utvidga
samverkan till att omfatta andra  europeiska  länder
och industrierna i dem. Regeringen anser vidare  att
avtalet  gynnar  Sveriges förutsättningar att bevara
och utveckla den transatlantiska länken.


När det gäller frågan  om  leveranssäkerhet  bedömer
regeringen   att   avtalet   väsentligt   förbättrar
förutsättningarna        för        att       trygga
materielförsörjningen,  såväl  i  fredstid   som   i
nödläge, kris eller krig.


Regeringen  anser  att  det  är  både  önskvärt och
nödvändigt    att   våra   materielförsörjningsbehov
tryggas genom internationellt  samarbete  med länder
med    vilka    vi    i    övrigt   har   ett   nära
säkerhetssamarbete.  Internationellt  samarbete  och
utvecklandet    av    ömsesidiga     beroenden    är
förutsättningar  för  att  vi skall kunna  bibehålla
försvarsindustriell   kompetens    på    strategiska
nyckelområden  och  kunna  säkra  vår  försvarsmakts
materielförsörjning med bibehållen trovärdighet  för
vår säkerhetspolitiska linje.


Avtalet  sägs  avsevärt underlätta tillskapandet av
sådana   ömsesidiga   beroenden   och   ger   därmed
förbättrade   möjligheter   för  Sverige  att  kunna
anskaffa nödvändig försvarsmateriel  även i ett läge
som    kräver    snabb   resursuppbyggnad.   Avtalet
innehåller dessutom  åtaganden  om  leveranssäkerhet
som är avsedda att trygga materielförsörjning även i
händelse  av höjd internationell spänning  och  ökad
efterfrågan på strategiskt viktiga produkter.


I  förhandlingarna   sägs  hänsyn  ha  tagits  till
Sveriges säkerhetspolitiska  linje,  såsom  den  har
definierats av riksdagen.


Regeringen  uppehåller sig i sin motivering ingående
vid förfaranden vid överföring och export.


Reglerna i avtalet  om  förfaranden  vid överföring
och  export  sägs  syfta  dels  till  att underlätta
överföring  mellan  parterna  av sådana komponenter,
delsystem  och  färdiga produkter  som  tas  fram  i
gränsöverskridande  industrisamarbete, dels till att
bringa  under likformig  kontroll  all  export  till
icke-part   av   samarbetsprodukter   eller   dessas
komponenter  och  delsystem, oavsett från vilken  av
parterna exporten verkställs.


Avtalet,  hävdar regeringen,  förbättrar  parternas
möjligheter att mellan sig överföra försvarsmateriel
och   försvarsmaterieltjänster.    Det   underlättar
därigenom  industriell  omstrukturering.  Industrins
effektivitet  och  internationella   konkurrenskraft
främjas, samtidigt som avvecklingen av överkapacitet
påskyndas.   Vidare   bidrar   avtalet   till    att
säkerställa att export av utrustning som framställts
i ömsesidigt samarbete handhas på ett ansvarigt sätt
och    med    respekt    för    deltagande   staters
internationella   skyldigheter  och   åtaganden   på
exportkontrollområdet,  särskilt  kriterierna i EU:s
uppförandekod.


En  utgångspunkt  sägs  således  ha varit  att  all
fysisk  utförsel  av  krigsmateriel från  respektive
part  skall  kontrolleras   genom  redan  etablerade
nationella regelverk.


En annan utgångspunkt har varit att de överenskomna
export-kontrollreglerna kan ge  viktiga  bidrag till
den  leveranssäkerhet  som  avtalet syftar till  att
främja, genom att möjliggöra   friare  överföring av
materiel  mellan  parterna.  Parterna  har av  denna
anledning  varit  överens om att avtalet bör  ha  en
sådan verkan att överföringen  av samarbetsprodukter
till  en annan part behandlas lika  oavsett  om  den
mottagande    parten    är    direkt    delaktig   i
industrisamarbetet  kring produkten eller  inte.  En
viktig förutsättning  för  denna  likabehandling  av
samtliga  parter är att de parter som inte är direkt
delaktiga i  ett industrisamarbete förbundit sig att
inte vidareexportera  materielen  till  en icke-part
utan de deltagande parternas samtycke.


Enligt  regeringen innebär den valda lösningen  med
överenskomna  landlistor  att  förutsättningarna för
export  till  icke-part  blir desamma,  oavsett  var
produktionen förläggs. Det  innebär att samarbetande
industriföretag  får  samma  besked  i  exportfrågor
oavsett   var   de   väljer   att   förlägga   olika
delverksamheter.


Det      är      regeringens      bedömning     att
förhandlingsresultatet    på   det   exportpolitiska
området  fullt  ut  är  förenligt  med  det  svenska
regelverket. De landlistor som fastställs projektvis
utgör förhandsbesked enligt det svenska regelverket.
Förslag till landlistor kommer  att underställas det
parlamentariskt sammansatta Exportkontrollrådet  för
bedömning.  All  utförsel  av  materiel från Sverige
sker på grundval av licenser som utfärdas i enlighet
med  svensk  lag.  Eftersom  befintliga   procedurer
används för att hantera export från samarbetsprojekt
kommer  den  grad  av  offentlig  insyn  i den förda
politiken som råder i dag att gälla även dessa.


Vad     gäller     leveranssäkerheten    innehåller
ramavtalets artikel 6  en  förpliktelse för parterna
att inte lägga hinder i vägen  för  leveranser  från
berörda samarbeten till övriga signatärländer. Denna
utfästelse   är   av   stor  vikt  för  det  svenska
försvarets materielförsörjning i tider av kris eller
konflikt.     De     svenska    riktlinjerna     för
krigsmaterielexport   lämnar   utrymme   att   medge
utförsel  från  Sverige  även   till  ett  land  som
befinner sig i kris eller krig, om denna utförsel är
förknippad med samarbetsavtal, och  är  av  vikt för
att  säkra  det svenska försvarets behov, och faller
under ett ingånget internationellt avtal.


Regeringen bedömer att den typ av projektlicens som
föreskrivs i  avtalets  artikel  12  är förenlig med
nuvarande  svenska  regelverk. Lagen (1992:1300)  om
krigsmateriel föreskriver  (6  §)  att krigsmateriel
inte  får  föras  ut  ur landet utan tillstånd.  Ett
viktigt moment inför utfärdandet  av sådana licenser
är  att Sverige infordrar slutanvändaråtaganden  som
svarar  mot  licensernas  omfattning. Det är således
väl förenligt med gällande  svenska  regelverk att i
enlighet  med  förpliktelserna i ramavtalet  utfärda
licenser som avser all utförsel som sammanhänger med
ett noga specificerat projekt.


Artikel  13  föreskriver   bruket  av  listor  över
tillåtna exportdestinationer som instrumentet för en
likformig exportkontroll hos  alla  de sex parterna.
Landlistor    används    redan    i    den   svenska
krigsmaterielexportkontrollen    i    samband    med
licensavtal    för   att   ge   en   utländsk   part
tillverkningsrätt, liksom i samband med avtal mellan
svensk   och   utländsk   part   om   samarbete   om
tillverkning och  marknadsföring.  Det finns i dessa
sammanhang ett naturligt behov att i  förväg reglera
senare  export  till tredje land, på samma  vis  som
parterna  i det nu  aktuella  avtalet  avser  att  i
förväg   ge   industrin   tydliga   anvisningar   om
exportmöjligheterna för en produkt.


Det   förutsätts    att    listan   över   tillåtna
exportdestinationer upprättas  på ett tidigt stadium
av    ett    projekt,    för   att   ge   deltagande
industriföretag vägledning för sin verksamhet.


I  artikel  13 fastslås att  skyddet  av  parternas
försvarsintressen  utgör en av de faktorer som skall
beaktas    vid    fastställandet     av     tillåtna
exportdestinationer.  Detta  motsvaras i det svenska
regelverket  av  skrivningen  i lagens  1  §,  andra
stycket,     som     uttryckligen     anger      att
försvarsintressen   skall   beaktas  i  samband  med
ärendets prövning.


I artikel 13 ges vidare tydliga  anvisningar om att
ansvaret för att utfärda en exportlicens  åvilar den
part inom vars jurisdiktion exportkontraktet faller.
Detta gör det möjligt för samverkande industrier att
inom    ramen   för   ett   projekt   bestämma   att
slutsammansättningen  av  en produkt skall ske i ett
land, men att en partner i ett annat deltagande land
ändå kan fungera som avtalsslutande part gentemot en
viss exportkund. Eftersom överenskomna  exportregler
bygger    på   tillämpningen   av   hittillsvarande,
territoriellt            bundna           nationella
exportkontrollregelverk medför  den  valda lösningen
att  den  fysiska  exporten  av  en samarbetsprodukt
måste   verkställas  från  det  land  som   beviljat
utförseltillståndet,  även  om  det  innebär att den
färdiga  produkten  först måste överföras  "internt"
från den part där slutsammansättning  sker, till den
part som utfärdar utförseltillståndet.


Artikel 14 berör samarbetsprojekt som  initieras av
försvarsindustrin.  Redan  i  1988  års  utförsellag
infördes    tillståndsplikt    för   utveckling   av
krigsmateriel för annans räkning.  Som  villkor  för
tillstånd  krävdes att verksamheten skulle främja en
teknisk utveckling  som  kunde  nyttiggöras  för den
svenska  försvarskraften.  Den praxis som utvecklats
sedan 1988 innebär att även  projekt  som  i  första
hand  innebär  utveckling för annans räkning medges,
om det kan visas  att  den bidrar till tryggandet av
en långsiktigare svensk materielförsörjning.


Det existerande svenska  regelverket  innehåller en
stark presumtion för att slutanvändaråtagande alltid
skall inhämtas (jfr prop. 1991/92:174, s.  73).  Den
inriktning  som  kommer  till  uttryck i ramavtalets
artikel  16  moment  2 bedömer regeringen  vara  väl
förenlig med rådande svenska regelverk.


Sammanfattningsvis har  regeringen  funnit  att den
överenskommelse som nåtts på exportkontrollområdet i
alla  delar  är  förenlig  med  lagen (1992:1300) om
krigsmateriel  och  övriga  delar  av   det  svenska
regelverket för exportkontroll.


När  det  gäller  övriga sakområden anför regeringen  att  det
ingångna  avtalet förbättrar  parternas  möjligheter
att  anpassa  förfarandena  för  säkerhetsklarering,
överföring   av   sekretessbelagd  information  samt
besök,  i  syfte  att  underlätta  det  industriella
samarbetet   utan   att    försvaga    skyddet    av
sekretessbelagda uppgifter.


All sekretessbelagd information som utväxlas mellan
parterna  eller deras försvarsindustrier med stöd av
avtalet  skall   sålunda  hanteras  i  enlighet  med
parternas nationella  lagar  och  förordningar  samt
bestämmelserna   i  avtalet  om  säkerhetsskydd  för
sekretessbelagd   information   och   bilagan   till
avtalet.      Reglerna     om      utrikessekretess,
försvarssekretess  och kommersiell sekretess (2 kap.
1   och  2  §§  samt  8  kap.   sekretesslagen)   är
tillräckliga  för  att  Sverige skall kunna uppfylla
avtalets krav  på sekretess.


Genom   avtalet   förenklas,    säger   regeringen,
överföring av teknisk information,  harmoniseras  de
nationella   villkoren  för  behandling  av  teknisk
information   samt   minskas   restriktionerna   för
delgivning och nyttjande av teknisk information.




Motionerna




Vänsterpartiet är kritiskt till regeringens agerande
i den aktuella  frågan. I kommittémotion U6 av Berit
Jóhannesson m.fl. (v) har motionärerna sålunda svårt
att förstå varför Sverige skall delta i åtgärder som
har till syfte att  underlätta  omstrukturering  och
drift av den europeiska försvarsindustrin när export
av  krigsmateriel enligt svensk lag är förbjuden och
att  all   export   sker  som  undantag  från  denna
huvudregel. Vänsterpartiet  vill i stället verka för
nedrustning  och  för  att  all  svensk   export  av
krigsmateriel successivt skall upphöra.


Motionärerna  anför  att  Vänsterpartiet menar  att
riktlinjerna    för    den    restriktiva    svenska
krigsmaterielexporten har tolkats  på  ett  allt för
elastiskt  sätt  och  att  därför  export skett till
länder  som  rimligen  inte  borde blivit  godkända.
Motionärerna anser det uppenbart  att  Sverige,  med
det  av  regeringen  föreslagna  avtalet, kommer att
tvingas mildra sin politik för krigsmaterielexporten
och  anpassa  sig till övriga länders  mer  liberala
förhållningssätt.  Det aktuella avtalet sägs sålunda
lämna rum för olika tolkningar och leda till minskad
öppenhet  och  stora svårigheter  att  stoppa  redan
inledda exporter.


Mot  den bakgrunden  framför  motionärerna  en  rad
förslag  som  gäller tillämpningen av det föreslagna
avtalet.  Sverige  bör  sålunda  verka  för  att  de
svenska riktlinjerna  för  export  av  krigsmateriel
skall  utgöra  grunden  för  att upprätta landlistor
över  godkända  exportdestinationer   (förslag   1).
Sverige bör offentliggöra dessa landlistor efter det
att  de  antagits  av samarbetsländerna (förslag 2).
Exporten  av gemensamt  producerad  försvarsmateriel
till slutligt  destinationsland föreslås redovisas i
regeringens årliga skrivelse till riksdagen (förslag
3).


Motionärerna       föreslår        vidare       att
Exportkontrollrådet skall ha rätt att  utvärdera  de
s.k.  vita  listorna innan det fattas några slutliga
beslut     om    exportdestinationer     och     att
Exportkontrollrådets   beslut   därvid   skall  vara
bindande (förslag 4). Sverige bör också upprätta ett
system   där   Exportkontrollrådet  alltid  granskar
landlistorna en  gång  till när produktionen är klar
och   innan   försvarsmateriel   börjar   exporteras
(förslag     5).     Likaledes      föreslås     att
Exportkontrollrådet skall ha rätt att  när som helst
efterlysa omprövningar av landlistorna (förslag 6).


Slutligen   kritiserar  motionärerna  den  del   av
avtalet som rör  leveranser  av  krigsmateriel  till
samarbetsländerna  i  den händelse någon av dem dras
in i en väpnad konflikt.  Denna  del  sägs  vara ett
klart   och   tydligt   avsteg   från   den  svenska
neutralitetspolitiken. Motionärerna föreslår  därför
att Sverige skall vara undantaget leveranstvång till
samarbetspartner  som  befinner sig i konflikt eller
krig (förslag 7).


I Miljöpartiets partimotion  U7  av Matz Hammarström
m.fl.  (mp)  framförs  likartade  farhågor.  Det  nu
föreliggande  ramavtalet sägs öka Miljöpartiets  oro
för   att  svensk   vapenexportpolicy   kommer   att
liberaliseras  med  följd att svensk krigsmateriel i
större utsträckning hamnar  i krigförande länder och
diktaturer. Motionärerna betonar behovet av öppenhet
kring vapenexporten och hävdar att avtalet försvårar
allmänhetens  insyn  och  parlamentarisk   kontroll.
Vidare  anser  motionärerna  att  avtalet  får stora
konsekvenser    för    Sveriges   trovärdighet   som
alliansfritt land. Miljöpartiet  föreslår därför att
riksdagen  skall avslå regeringens  proposition  att
anta ramavtalet (förslag 1).


För  det  fall   att  riksdagen  ändå  skulle  anta
ramavtalet är det enligt  motionärerna  viktigt  att
restriktiviteten  med  vapenhandeln  behålls och att
riskerna för minskad öppenhet reduceras.  I motionen
framförs därför sju förslag rörande tillämpningen av
ramavtalet.  Till sin innebörd överensstämmer  dessa
förslag  med  vad   Vänsterpartiet  framfört  i  sin
kommittémotion U6 (v).


Miljöpartiet föreslår  sålunda att Sverige skall ha
som mål att samtliga samarbetsländer  skall  anpassa
sina  riktlinjer  för  krigsmaterielexport  till det
eller  de länder som har mest restriktiva riktlinjer
såsom Sverige  (förslag  2)  samt  att Sverige skall
offentliggöra     landlistorna     över     godkända
exportdestinationer (förslag 3).


Motionärerna  föreslår  vidare  att  Sverige  skall
redovisa leveranser av gemensamt producerad materiel
i den årliga rapporten om vapenexport (förslag 4).


Exportkontrollrådet  bör  alltid utvärdera landlistorna  innan
slutliga beslut om exportdestinationer  och därefter
ge  de  svenska  förhandlarna ett mandat över  vilka
länder som kan eller inte kan godkännas (förslag 5).
Exportkontrollrådet  bör vidare alltid kunna påkalla
omprövning   av   landlistor,    även    efter   att
krigsmateriel börjat exporteras (förslag 7).


Slutligen  föreslås  i  motionen att Sverige  skall
upprätta       ett       omprövningssystem       för
exportdestinationer på landlistor  (förslag  6) samt
att  Sverige  skall  verka för att samarbetsländerna
kommer överens om att  man  fryser  exporten till de
länder   som   omprövas  medan  omprövningen   pågår
(förslag 8).


Folkpartiet liberalerna anför i kommittémotion U8 av
Runar Patriksson och Eva Flyborg (fp) att den tid är
ute då svenskt försvar var tillräckligt underlag för
en  allsidig  inhemsk   försvarsindustri.   I  såväl
Sverige  som  i  betydligt  större  nationer tvingas
försvarsindustrin     till     strukturförändringar.
Folkpartiet  bejakar  denna  process.   Motionärerna
välkomnar därför det samarbete som nu etableras  med
det  föreliggande  ramavtalet. Samarbetet får, säger
motionärerna, dock inte  stå i motsatsställning till
att  svensk  försvarsindustri  på  egen  hand  också
framgent kan finna  samarbetspartner inom amerikansk
försvarsindustri.   Riksdagen    bör    därför   för
regeringen   betona  betydelsen  av  europeisk   och
transatlantisk  försvarsmateriell samverkan (förslag
1).


Motionärerna anser  att  synen  på export av svensk
försvarsmateriel  fortfarande  bör  vara  restriktiv
(förslag 2). En viktig del i tillståndsgivningen bör
därför  vara  att  Exportkreditnämnden  alltid   ges
möjlighet  att  tidigt  komma  in  i  hanteringen  i
ärenden  så  att  den får ett reellt inflytande över
länderlistan (förslag 3).


Motionärerna anser  vidare  att  Sverige inom ramen
för ramavtalets samarbete bör verka  för  att övriga
samarbetspartner  ansluter sig till en så restriktiv
hållning  som  möjligt  i  överensstämmelse  med  de
svenska reglerna  (förslag  5).  Sverige  bör  också
verka   för  detta  gentemot  medlemsstaterna  i  EU
(förslag 4).




Försvarsutskottets överväganden




Försvarsutskottet  har vid flera tillfällen under de
senaste åren haft anledning  att behandla frågor som
rört den svenska försvarsindustrins  omstrukturering
och internationalisering. Utskottet delade således i
maj 1999, i den s.k. kontrollstationen,  regeringens
bedömning  att den framtida industriella förmågan  i
väsentlig omfattning  kommer  att  behöva baseras på
ömsesidiga industriella beroenden och  på  ett  ökat
mellanstatligt samarbete (bet. 1998/99:FöU5 s. 62).


Utskottet  återkom till frågan under våren 2000 och
framhöll då att det, liksom regeringen, ansåg att en
internationellt   väl   integrerad  försvarsindustri
bidrar till att säkerställa  en  oberoende  och  för
våra   behov  anpassad  materielförsörjning.  Svensk
försvarsindustris framtida möjligheter bygger på att
den har  en internationellt intressant kompetens och
att  den  kan   utveckla  och  producera  ömsesidigt
efterfrågade   materielsystem    och    komponenter.
Utskottet sade sig vidare dela regeringens bedömning
att mellanstatlig samverkan och ömsesidiga beroenden
ytterligare   behöver   utvecklas   för   att  uppnå
tillräcklig  säkerhet  i den framtida materiel-  och
kompetensförsörjningen.    Svenskt    deltagande   i
internationell  samutveckling  borde  främst  ske  i
system  som  ingår  i  det svenska försvarets  behov
eller där sådan utveckling  bidrar  till att viktiga
kompetensområden kan vidmakthållas inom  landet. Den
svenska   försvarsindustrin   bör,  sade  utskottet,
aktivt  delta i såväl nationell  som  internationell
omstrukturering.  Vidare  sades  stödet  till svensk
försvarsindustris  exportansträngningar ha  fortsatt
stor betydelse (bet. 1999/2000:FöU2 s. 176).


Utskottet har vid tre tillfällen - i juni 1998 samt
i  maj  och  oktober  1999  -av  representanter  för
Regeringskansliet  orienterats   om   det   pågående
arbetet  med  det  nu  aktuella  ramavtalet  för att
underlätta     omstruktureringen     av    europeisk
försvarsindustri. Härutöver har också  utrikes-  och
näringsutskotten  orienterats. Försvarsministern har
lämnat information i kammaren.


Regeringen anför i  proposition  2000/01:49  att en
säker   materielförsörjning  är  nödvändig  för  att
upprätthålla   trovärdigheten   för  Försvarsmaktens
förmåga att kunna anpassas till nya  hot och risker.
Utskottet   ansluter   sig   till  den  bedömningen.
Utskottet delar även regeringens  bedömning  att det
är   både   önskvärt   och   nödvändigt   att   våra
materielförsörjningsbehov        tryggas       genom
internationellt samarbete med dem  som  vi  i övrigt
har ett nära säkerhetssamarbete med. Internationellt
samarbete och utveckling av ömsesidiga beroenden  är
nämligen  förutsättningar  för  att  vi  skall kunna
behålla     försvarsindustriell    kompetens    inom
nyckelområden   och   kunna   säkra  Försvarsmaktens
materielförsörjning  med behållen  trovärdighet  för
vår säkerhetspolitiska linje.


Utskottet    konstaterar     att    regeringen    i
propositionen (s. 29) uppger att  hänsyn tagits till
Sveriges säkerhetspolitiska linje i  förhandlingarna
om det nu aktuella ramavtalet.


Utskottet konstaterar vidare att regeringen betonar
(s.   30)   att   förhandlingsresultatet   på    det
exportpolitiska  området  är  fullt ut förenligt med
det svenska regelverket och att  all  utförsel  från
Sverige  skall  ske  på  grundval  av  licenser  som
utfärdas i enlighet med svensk lag under den grad av
offentlig  insyn som råder i dag. Ett viktigt moment
inför utfärdandet  av sådana licenser är att Sverige
infordrar  slutanvändaråtaganden   som   svarar  mot
licensernas omfattning.


Utskottet   konstaterar  slutligen  att  regeringen
särskilt  framhåller   (s.   35)  att  reglerna  för
utrikessekretess, försvarssekretess  och kommersiell
sekretess   (2   kap.   1  och  2  §§  samt  8  kap.
sekretesslagen 1980:100)  är  tillräckliga  för  att
Sverige  skall  kunna  uppfylla  ramavtalets krav på
sekretess.


Utskottet anser att det av regeringen  presenterade
ramavtalet är följdriktigt med hänsyn till  aktuella
ställningstaganden  och  uttalanden  av riksdagen  i
frågan  om  svensk försvarsindustris omstrukturering
och internationalisering.  Riksdagen  har successivt
informerats     om    arbetet    med    avtalet    i
sexnationsgruppen.  Utskottet  förordar  därför  att
riksdagen  godkänner ramavtalet och samtidigt avslår
motion U7 (mp)  förslag  1,  som  förordar avslag på
propositionen.


I motion U8 (fp) (förslag 1) påtalas  behovet av en
fortsatt      europeisk      och      transatlantisk
försvarsmateriell samverkan. Utskottet anser att det
framförhandlade  ramavtalet  ger  utrymme   för   en
livskraftig   europeisk   försvarsindustri  som  kan
samarbeta med amerikanska företag  på  lika  villkor
och  därmed  utveckla  den  transatlantiska  länken,
vilket också regeringen framhåller i propositionen.


Utskottet  anser  vidare att ramavtalet ger utrymme
för en fortsatt restriktiv  syn  på export av svensk
försvarsmateriel, vilket motion U8  (fp)  förslag  2
betonar behov av.


Utskottet    konstaterar   att   övriga   motionsförslag   rör
tillämpningen   av  det  föreslagna  ramavtalet  och
avstår  från  att  framföra   synpunkter   på  dessa
förslag.




Stockholm den 8 mars 2001




På försvarsutskottets vägnar




Henrik Landerholm




Följande ledamöter har deltagit i
beslutet: Henrik Landerholm (m),
Tone Tingsgård (s), Christer Skoog
(s), Karin Wegestål (s), Stig
Sandström (v), Olle Lindström (m),
Rolf Gunnarsson (m), Ola Rask (s),
Håkan Juholt (s), Berit Jóhannesson
(v), Margareta Viklund (kd), Lars
Ångström (mp), Erik Arthur Egervärn
(c), Runar Patriksson (fp), Björn
Leivik (m), Berndt Sköldestig (s)
och Amanda Agestav (kd).




Avvikande meningar




1.  Berit  Jóhannesson  (v), Stig Sandström (v)  och
Lars Ångström (mp) anför:




Försvarsutskottets    majoritet     påtalar,     som
regeringen,  att  avtalet är fullt förenligt med det
svenska  regelverket   och  att  all  utförsel  från
Sverige  skall  ske  på  grundval  av  licenser  som
utfärdas i enlighet med svensk lag under den grad av
offentlig insyn som råder  i dag. Vänsterpartiet och
Miljöpartiet  delar inte denna  syn.  Vi  påtalar  i
stället riskerna  för att avtalet kommer att urgröpa
de   svenska   exportreglerna,   som   är   relativt
restriktiva, för  att  få till stånd en samsyn på de
s.k. landlistorna. Dessa listor skall enligt avtalet
beakta   kriterierna   i  EU:s   uppförandekod   för
krigsmaterielexport (Code  of  Conduct).  Koden  har
skrivits under av EU:s samtliga medlemsländer. Trots
detta  exporterar  länder  som skrivit under avtalet
krigsmateriel till bland annat Turkiet, Kina och Sri
Lanka.  Eftersom  reglerna  tolkas  olika  i  skilda
länder  blir  det ett starkt tryck  på  Sverige  att
också sänka kontrollen  av  exporten  till  en lägre
nivå.


Likaså har de svenska reglerna ett relativt  förbud
att   exportera   till   krigförande   länder.   Med
leveranssäkerhet  i avtalet menas att om någon av de
avtalsslutande länderna  kommer  i konflikt skall de
garanteras   materiel.   Detta  strider   mot   våra
nuvarande  regler,  men  också   mot   den   svenska
neutralitetspolitiken.


Vi   delar   inte   heller   uppfattningen  att  den
offentliga insynen genom avtalet  garanteras. Vi har
därför  föreslagit ett flertal åtgärder  som  skulle
öka den offentliga insynen.




2. Runar Patriksson (fp) anför:




Folkpartiet  välkomnar  det framlagda ramavtalet för
att  underlätta omstrukturering  och  drift  av  den
europeiska   försvarsindustrin.   Vi  är  emellertid
bekymrade över två förhållanden, som  inte undanröjs
av föreliggande proposition.


Dels uppfattas ramavtalet på många håll  som en del
av  en  strävan  att  upprätta  ett  mer  jämbördigt
förhållande    mellan   den   europeiska   och   den
amerikanska försvarsindustrin.  Vår  uppfattning  är
att det inte föreligger något motsatsförhållande och
att  det inte ligger i svenskt intresse att medverka
till    att     förstärka    den    synen.    Svensk
försvarsindustri   har  ett  starkt  behov  av  ökat
samarbete  såväl  med   svensk  som  med  amerikansk
försvarsindustri. Det är endast samarbetets innehåll
och förutsättningar i det enskilda fallet, som skall
avgöra valet av samarbetspartner.


Dels   finns   det  en  uppenbar   risk   att   ett
institutionaliserat                       europeiskt
försvarsmaterielsamarbete  kommer  att  medföra  att
svensk exportpolitik anpassas till mindre restriktiv
praxis   i   andra   samarbetsländer.   Den  svenska
regeringen  har  en  benägenhet  att  med  hjälp  av
europeiskt  samarbete  glida  in  i  en  praxis, som
skulle vara svår att försvara på hemmaplan.  Det  nu
föreslagna  samarbetet  bör  därför  knytas  till en
fortsatt   restriktiv   syn   på  export  av  svensk
försvarsmateriel.