Trafikutskottets betänkande
2000/01:TU01

Utgiftsområde 22 Kommunikationer


Innehåll

2000/01
TU1

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet regeringens förslag
till anslag för budgetåret 2001 inom utgiftsområde 22
Kommunikationer och övriga förslag i budgetpropositionen
inom utgiftsområdet. Vidare behandlar utskottet 154
motioner.
Till betänkandet har fogats 44 reservationer och 15 särskilda
yttranden. De frågor som reservationerna och de särskilda
yttrandena avser samt de partier som har avgett dem
framgår av innehållsförteckningen (s. 175-181).
Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet och
Folkpartiet liberalerna har avgivit budgetalternativ som redovisas i de
särskilda yttrandena 1-4  (s. 158-165).
Anslag
Riksdagen beslutade den 22 november 2000 att ställa sig
bakom regeringens förslag till ram för utgiftsområde 22
Kommunikationer. Ramen omfattar 24,7 miljarder kronor
för budgetåret 2001. I budgetpropositionen redovisar
regeringen hur den anser att detta belopp bör fördelas
mellan olika anslag. Den största delen av beloppet, 22,1
miljarder kronor, föreslås gå till vägar och järnvägar och då
främst infrastrukturåtgärder i form av investeringar och
underhåll. Utskottet ställer sig bakom regeringens samtliga
förslag till medelsanvisningar.
Väg och järnväg
Utskottet föreslår att riksdagen för nästa budgetår anvisar
13,7 miljarder kronor till anslaget Väghållning och
statsbidrag. Resurserna kommer att förstärkas kraftigt när
det gäller väginvesteringar i regionala planer.
Anslagsposten till drift och underhåll kommer att öka med
ca 600 miljoner kronor. Vidare kommer en större andel av
tillgängliga resurser att användas för ökad bärighet,
tjälsäkring och rekonstruktion på det regionala vägnätet.
Utskottet föreslår också att riksdagen för nästa budgetår anvisar 6,6
miljarder kronor till anslaget Banverket: Banhållning och sektorsuppgifter,
varav 1,8 miljarder kronor avser drift och underhåll. Medlen skall säkerställa
en god drift och en tillfredsställande underhållsstandard.
Såväl Vägverkets som Banverkets administrationsanslag skall få användas
för att utreda alternativa finansieringar av infrastruktur.
Sjöfart och luftfart
Utskottet ställer sig bakom det regeringen anför om att det
samlade stödet till sjöfarten bör utökas till att omfatta även
färjesjöfarten. Inriktningen är vidare att sjöfartsstödet skall
ombildas till ett s.k. nettostöd. Regeringens avsikt är att ett
nytt stödsystem skall kunna träda i kraft den 1 januari 2002.
Utskottet anser emellertid att riksdagen bör ge regeringen
till känna att åtgärder för färjesjöfarten behöver genomföras
redan under år 2001. Regeringen bör därför snarast
återkomma till riksdagen med förslag om hur åtgärderna
under år 2001 skall utformas.
Riksdagen föreslås anvisa 101 miljoner kronor i driftbidrag
till kommunala flygplatser.
IT, tele och post
Utskottet anser att det är viktigt att en kapacitetsstark och
säker IT-infrastruktur skyndsamt byggs ut i hela landet.
Utskottet ställer sig därför bakom regeringens lagförslag
som innebär att kommuner skall få möjlighet att ansöka om
stöd för att ordna abonnentanslutning med hög
överföringskapacitet framför allt i glest bebyggda områden.
Utskottet föreslår att riksdagen anvisar 153 miljoner kronor i syfte att
trygga funktionshindrades behov av telekommunikationer och posttjänster.
För att skapa garantier för att det finns en grundläggande betalnings- och
kassaservice bör Posten AB erhålla en ersättning på 200 miljoner kronor.
Kollektivtrafik, färdtjänst och Gotlandstrafiken
Utskottet föreslår att 790 miljoner kronor anvisas till
anslaget Rikstrafiken: Trafikupphandling. Anslaget bekostar
bl.a. statens upphandling av interregional persontrafik på
järnväg, ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss
kollektivtrafik samt transportstöd till Gotland.
En väl fungerande kollektivtrafik och färdtjänst för funktionshindrade är
viktig. Det utredningsarbete om färdtjänsten som nu pågår bör enligt
utskottets mening bedrivas skyndsamt. Utskottet anser vidare att det är
angeläget att utvärdera trafikhuvudmannareformen.
Betänkandets disposition
I betänkandet redovisas först de propositions- och
motionsyrkanden som utskottet behandlar (s. 3-27). Efter
varje yrkande anges i vilket avsnitt yrkandet behandlas.
I avsnitt 1 Anslagsfrågor inom utgiftsområde 22 Kommunikationer
behandlas regeringens och motionernas förslag till medelsanvisningar för
budgetåret 2001.
I avsnitten 2-11 behandlar utskottet övriga frågor i budgetpropositionen
och motionerna.
I avsnitt 12 Uppföljning och utvärdering redovisas hur riksdagens krav på
att få ett relevant beslutsunderlag har beaktats i årets budgetproposition.
I bilaga 1 finns regeringens förslag till dels lag med
bemyndigande om utjämning av taxor för vissa
lastbilstransporter, dels lag om kreditering på skattekonto av
stöd till kommuner för anläggande av lokala telenät.
I bilaga 2 redovisas utskottets förslag till beslut om anslag
för budgetåret 2001 inom utgiftsområdet.
I bilaga 3 redovisas
regeringens och
partiernas förslag till
medelsanvisningar för
nästa budgetår inom
utgiftsområdet.
BUDGETPROPOSITIO
NEN FÖR  R 2000
Utgiftsområde 22
Kommunikationer
Regeringen (Näringsdepartementet) föreslår i
budgetpropositionen för år 2001 (prop. 2000/01:1, utg.omr.
22) att riksdagen
1. antar förslaget till lag med bemyndigande om utjämning av taxor för
vissa lastbilstransporter, (avsnitt 9)
2. antar förslaget till lag om kreditering på skattekonto av stöd till
kommuner för anläggande av lokala telenät, (avsnitt 11)
3. godkänner att regeringen får använda medel från anslaget 36:1
Vägverket: Administration för att utreda alternativ finansiering av
infrastruktur samt för andra transportpolitiska utredningar, (avsnitt 2)
4. godkänner att regeringen år 2001 får besluta om en låneram i
Riksgäldskontoret om högst 1 600 000 000 kr för Vägverket för inköp av
omsättningstillgångar, anläggningstillgångar och för byggande av broar som
ersätter färjor, (avsnitt 2)
5. godkänner att anslaget 36:2 Väghållning och statsbidrag får användas
för att betala ränta och amorteringar på lån upptagna för väg E 6 delen
Stenungsund-Ljungskile, väg E 18/20 delen Örebro-Arboga, väg E 4 delen
Stora  by-Väderstad, väg E 22 delen Söderåkra-Hossmo, väg E 4
trafikplats Hallunda, Södra länken och övriga lånefinansierade
Stockholmsprojekt samt lånefinansierade projekt inom ramen för
Göteborgsöverenskommelsen, (avsnitt 2)
6. godkänner att anslagen 36:2 Väghållning och statsbidrag och 36:4
Banverket: Banhållning och sektorsuppgifter får användas för att täcka
förluster vid infriande av kapitaltäckningsgarantin till SVEDAB och
eventuella förluster i samband med Riksgäldskontorets utlåning till
SVEDAB, (avsnitt 2)
7. godkänner att regeringen under år 2001 får besluta om en låneram i
Riksgäldskontoret om högst 310 000 000 kr för Vägverket och Banverket
tillsammans för att finansiera ett kapitaltillskott till SVEDAB samt räntan
under ett år för detta lån, (avsnitt 2)
8. bemyndigar regeringen att under år 2001, i fråga om ramanslaget 36:2
Väghållning och statsbidrag, ingå ekonomiska förpliktelser som inklusive
tidigare åtaganden innebär utgifter på högst 28 400 000 000 kr efter år 2001,
(avsnitt 2)
9. bemyndigar regeringen att under år 2001, i fråga om ramanslaget 36:4
Banhållning och sektorsuppgifter, ingå ekonomiska förpliktelser som
inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter på högst 6 300 000 000 kr efter
år 2001, (avsnitt 3)
10. godkänner att Banverket får använda högst 27 400 000 kr från anslaget
36:4 Banhållning och sektorsuppgifter till investeringar i anslutning till det
kapillära nätet i samverkan med externa intressenter, (avsnitt 3)
11. godkänner att regeringen för år 2001 får besluta om en låneram i
Riksgäldskontoret om högst 9 000 000 000 kr för Banverket för investeringar
i eldrifts- och teleanläggningar, produktions- och telenätsutrustning,
rörelsekapital, finansiering av omsättningstillgångar samt för statens andel av
kapitalkostnader för lån avseende vissa investeringar i Stockholmsområdet år
1983 mellan Statens järnvägar, Stockholms läns landsting och staten, (avsnitt
3)
12. godkänner att regeringen får använda medel från anslaget 36:3
Banverket: Administration för att utreda alternativ finansiering av
infrastruktur samt för andra transportpolitiska utredningar, (avsnitt 3)
13. godkänner att anslaget 36:4 Banverket: Banhållning och
sektorsuppgifter får belastas med kostnader för räntor och amorteringar för
lån upptagna i Riksgäldskontoret, (avsnitt 3)
14. godkänner ekonomiska mål och investeringsplan för Statens järnvägar
för perioden 2001-2003 i enlighet med vad regeringen förordar, (avsnitt 4)
15. bemyndigar regeringen att för år 2001 ge Statens järnvägar samt det
eller de nya SJ-bolagen finansiella befogenheter i enlighet med vad
regeringen förordar, (avsnitt 4)
16. godkänner ekonomiska mål och investeringsplan för Sjöfartsverket för
perioden 2001-2003 i enlighet med vad regeringen förordar, (avsnitt 5)
17. bemyndigar regeringen att fastställa utdelning och skattemotsvarighet
för Sjöfartsverket i enlighet med vad regeringen förordar, (avsnitt 5)
18. bemyndigar regeringen att för år 2001 ge Sjöfartsverket finansiella
befogenheter i enlighet med vad regeringen förordar, (avsnitt 5)
19. godkänner vad regeringen förordar beträffande investeringar i farleder
till Göteborgs hamn, (avsnitt 5)
20. godkänner vad regeringen anför om finansiering av kostnader med
anknytning till M/S Estonias förlisning, (avsnitt 5)
21. godkänner vad regeringen förordar om Handelsflottans kultur- och
fritidsråd, (avsnitt 5)
22. godkänner ekonomiska mål och investeringsplan för Luftfartsverket för
perioden 2001-2003 i enlighet med vad regeringen förordar, (avsnitt 6)
23. bemyndigar regeringen att fastställa utdelning och skattemotsvarighet
för Luftfartsverket i enlighet med vad regeringen förordar, (avsnitt 6)
24. bemyndigar regeringen att för år 2001 ge Luftfartsverket finansiella
befogenheter i enlighet med vad regeringen förordar, (avsnitt 6)
25. godkänner vad regeringen förordar om Statens haverikommission,
(avsnitt 6)
26. godkänner vad regeringen förordar om Rikstrafiken, (avsnitt 8)
27. bemyndigar regeringen att under år 2001, i fråga om ramanslaget 36:12
Rikstrafiken: Trafikupphandling, ingå ekonomiska förpliktelser som
inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter på högst 3 950 000 000 kr under
åren 2002-2006, (avsnitt 8)
28. bemyndigar regeringen att under år 2001, i fråga om ramanslaget 37:2
Upphandling av samhällsåtaganden, ingå ekonomiska förpliktelser som
inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter på högst 290 000 000 kr under
åren 2002-2004, (avsnitt 11)
29. för budgetåret 2001 anvisar anslagen under utgiftsområde 22
Kommunikationer enligt följande uppställning (i tkr): (avsnitt 1)
34:1 Bidrag till Sveriges meteorologiska        ramanslag       203 077
och hydrologiska institut
36:1 Vägverket: Administration  ramanslag       1 044 730
36:2 Väghållning och statsbidrag        ramanslag       13 662 925
36:3 Banverket: Administration  ramanslag       749 849
36:4 Banverket: Banhållning och sektors-        ramanslag
6 611 495
uppgifter
36:5 Från EG-budgeten finansierade stöd         ramanslag
200 000
till Transeuropeiska nätverk
36:6 Ersättning för fritidsbåtsändamål m.m.     obetecknat
anslag  61 000
36:7 Ersättning till viss kanaltrafik m.m.      obetecknat anslag
62 660
36:8 Bidrag till sjöfarten      ramanslag       409 000
36:9 Driftbidrag till kommunala flygplatser     obetecknat
anslag  101 000
36:10 Ersättning till Statens järnvägar i sam-  ramanslag
140 000
band med utdelning från AB Swedcarrier
36:11 Rikstrafiken: Administration      ramanslag
10 687
36:12 Rikstrafiken: Trafikupphandling   ramanslag
790 000
36:13 Viss internationell verksamhet    ramanslag
7 500
36:14 Statens väg- och transportforsk-  ramanslag
32 680
ningsinstitut
36:15 Statens institut för kommunikations-      ramanslag
44 861
analys (SIKA)
37:1 Post- och telestyrelsen: Förvaltnings-     ramanslag
11 365
kostnader för vissa myndighetsuppgifter
37:2 Upphandling av samhällsåtaganden   ramanslag
153 484
37:3 Ersättning till Posten AB för riks-        ramanslag
200 000
täckande betalnings- och kassaservice
37:4 Ersättning till SOS Alarm Sverige
AB för alarmeringstjänst enligt avtal       ramanslag
144 000
37:5 Informationsteknik: Telekommu-     ramanslag
50 000
nikation m.m.
Summa                   24 690 313
MOTIONERNA
Motioner från den allmänna motionstiden 1999
1999/2000:T210 av Johnny Gylling m.fl. (kd) vari yrkas
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige bör vara pådrivande i internationella organ för
strängare säkerhets- och miljökrav för sjöfarten, (avsnitt 5)
33. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om flaggstatskontroll. (avsnitt 5)
1999/2000:T616 av Per-Richard Mol,n m.fl. (m) vari yrkas
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om införandet av ISM-koden. (avsnitt 5)
Motioner från den
allmänna motionstiden
2000
2000/01:T201 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att privatisera
Arlanda, Landvetter och Sturup i enlighet med vad som anförs i motionen.
(avsnitt 6)
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att utbyggnaden
av Arlanda skall fortsätta i enlighet med vad som anförs i motionen. (avsnitt
6)
17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att behålla
Bromma flygplats efter 2011 i enlighet med vad som anförs i motionen.
(avsnitt 6)
19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att UMTS-
licenser skall auktioneras ut i enlighet med vad som anförs i motionen.
(avsnitt 11)
2000/01:T204 av Inga Berggren m.fl. (m) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att utreda sjöfartens avgifter i syfte att skapa konkurrensneutralitet
mellan olika transportslag. (avsnitt 5)
2000/01:T211 av Kenth Skårvik m.fl. (fp) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en utförsäljning av den svenska delen av SAS. (avsnitt 6)
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om bättre konkurrens inom flygtrafiken. (avsnitt 6)
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om handel med s.k. slots. (avsnitt 6)
17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om sjötransporternas roll. (avsnitt 5)
19. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om åtgärder för
sjöfarten i Vänern och Mälaren enligt vad i motionen anförs. (avsnitt 5)
21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av att ansvaret för Gotlandstrafiken flyttas från
Sjöfartsverket till Vägverket. (avsnitt 9)
24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om det enskilda vägnätet. (avsnitt 2)
28. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om de stationära postkontoren. (avsnitt 11)
29. Riksdagen anvisar för budgetåret 2001, med följande ändringar i
förhållande till regeringens förslag, anslagen under utgiftsområde 22
Kommunikationer enligt följande uppställning (tusental kronor): (avsnitt 1)
36:1 Vägverket: Administration   -75 000
36:2 Väghållning och statsbidrag        +1 750 000
36:3 Banverket: Administration   -75 000
36:4 Banverket: Banhållning och sektorsuppgifter        -1 550
000
36:8 Bidrag till sjöfarten      -409 000
Summa för utgiftsområdet        -359 000
2000/01:T212 av Johnny Gylling m.fl. (kd) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om bussbranschens problem. (avsnitt 8)
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om omprövning av hela systemet för regional upphandling av
kollektivtrafik. (avsnitt 8)
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om tillgängligheten till kollektivtrafiken för funktionshindrade.
(avsnitt 8)
22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om Banverkets administrationsanslag. (avsnitt 3)
23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om Öresundsförbindelsen. (avsnitt 2)
26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige bör vara pådrivande i internationella organ för
strängare säkerhets- och miljökrav för sjöfarten. (avsnitt 5)
27. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att ett nettostödssystem för sjöfarten skall införas senast 2002.
(avsnitt 5)
28. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att den svenska färjenäringen skall inkluderas i sjöfartsstödet
redan från 2001. (avsnitt 5)
29. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om gemensam, konkurrensneutral sjöfartspolitik inom EU. (avsnitt 5)
30. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att kustsjöfarten måste uppmärksammas. (avsnitt 5)
31. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Vänersjöfartens situation måste förbättras. (avsnitt 5)
33. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om passagerarpassagen och rutinerna på flygplatsen vid
incheckningen. (avsnitt 6)
34. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om privata och kommunala alternativ beträffande
flygplatsinvesteringar. (avsnitt 6)
35. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att skilja Luftfartsinspektionen från Luftfartsverket. (avsnitt 6)
36. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om postkontoren. (avsnitt 11)
37. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om lantbrevbärarnas kassaservice. (avsnitt 11)
42. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om kommunikationsforskning och meteorologi. (avsnitt 10)
43. Riksdagen anvisar för budgetåret 2001, med följande ändringar i
förhållande till regeringens förslag, anslagen under utgiftsområde 22
Kommunikationer enligt följande uppställning (tusental kronor): (avsnitt 1)
36:2 Väghållning och statsbidrag        +3 000 000
36:4 Banverket: Banhållning och sektorsuppgifter        +150 000
36:8 Bidrag till sjöfarten      +400 000
Övriga anslag   + - 0
Summa för utgiftsområdet        +3 550 000
2000/01:T215 av Johan Pehrson (fp) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om vägskyltning. (avsnitt 2)
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om flygtrafik. (avsnitt 6)
2000/01:T216 av Lisbeth Staaf-Igelström m.fl. (s) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att ur regionalpolitiskt perspektiv behandla Vänersjöfarten lika
som andra inrikes transportslag. (avsnitt 5)
2000/01:T219 av Sven Bergström m.fl. (c) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen anvisar för
budgetåret 2001, med följande ändringar i förhållande till
regeringens förslag, anslagen under utgiftsområde 22
Kommunikationer enligt följande uppställning (tusental
kronor): (avsnitt 1)
36:1 Vägverket: Administration  -120 000
36:2 Väghållning och statsbidrag        +2 420 000
36:3 Banverket: Administration  -51 000
36:4 Banverket: Banhållning och sektorsuppgifter        +575 000
36:8 Bidrag till sjöfarten      -409 000
36:11 Rikstrafiken: Administration      -350
Summa för utgiftsområdet        +2 414 650
2000/01:T223 av Per-Richard Mol,n m.fl. (m) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen anvisar i enlighet med vad som anförs i motionen till
utgiftsområde 22 politikområde 34:1 Bidrag till SMHI för budgetåret 2001
183 077 000 kr. (avsnitt 1)
2. Riksdagen anvisar i enlighet med vad som i motionen anförs till
utgiftsområde 22 politikområde 36:2 Vägverket: Väghållning och statsbidrag
för budgetåret 2001 2 000 000 000 kr utöver vad regeringen föreslår eller
således 15 662 925 000 kr. (avsnitt 1)
3. Riksdagen anvisar i enlighet med vad som anförs i motionen till
utgiftsområde 22 politikområde 36:3 Banverket: Administration för
budgetåret 2001 737 833 000 kr. (avsnitt 1)
4. Riksdagen anvisar i enlighet med vad som anförs i motionen till
utgiftsområde 22 politikområde 36:4 Banverket: Banhållning och
sektorsuppgifter för budgetåret 2001 5 911 495 000 kr. (avsnitt 1)
5. Riksdagen anvisar i enlighet med vad som anförs i motionen till
utgiftsområde 22 politikområde 36:6 Ersättning för fritidsbåtsändamål m.m.
för budgetåret 2001 41 000 000 kr. (avsnitt 1)
6. Riksdagen anvisar i enlighet med vad som anförs i motionen till
utgiftsområde 22 politikområde 36:8 Bidrag till sjöfarten för budgetåret 2001
209 000 000 kr. (avsnitt 1)
7. Riksdagen anvisar i enlighet med vad som anförs i motionen till
utgiftsområde 22 politikområde 36:12 Rikstrafiken: Trafikupphandling för
budgetåret 2001 590 000 000 kr. (avsnitt 1)
8. Riksdagen anvisar i enlighet med vad som anförs i motionen till
utgiftsområde 22 politikområde 37:3 Ersättning till Posten AB för
rikstäckande betalnings- och kassaservice för budgetåret 2001 0 kr. (avsnitt
1)
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ett nytt system för beräkning av banavgifter inom utgiftsområde
22 Kommunikationer. (avsnitt 3)
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om förslaget till lag om kreditering på skattekonto av stöd till
kommuner för anläggande av lokala telenät. (avsnitt 11)
2000/01:T229 av Owe Hellberg (v) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att undersöka möjligheten för det landstingsägda trafikbolaget
X-trafik att förlänga regionaltågstrafiken till Stockholm. (avsnitt 8)
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att noggrant följa upp och se över det kommunala stödet för
bredbandsutbyggnad. (avsnitt 11)
2000/01:T230 av Britt Bohlin m.fl. (s) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att stärka Landvetter som internationell flygplats. (avsnitt 6)
2000/01:T231 av Sven Bergström m.fl. (c) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen bör återkomma till riksdagen med ett nytt
framförhandlat avtal som bygger på principen att hela kostnaden för
Öresundsförbindelsen skall bäras av dem som använder bron. (avsnitt 2)
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att banavgifterna bör sänkas med motsvarande summa som de
höjdes för att betala Öresundsbron. (avsnitt 2)
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att använda de 120 miljoner kronor som Banverket får för
Öresundsbron till investeringar i andra järnvägsprojekt. (avsnitt 2)
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av att införa ett samägt bolag för biljett- och
informationssystem. (avsnitt 8)
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att dela Luftfartsverket i en myndighetsdel och en produktionsdel.
(avsnitt 6)
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att utreda möjligheten att delprivatisera kluster av statliga
flygplatser. (avsnitt 6)
17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att avveckla Bromma flygplats. (avsnitt 6)
18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Arlandas navfunktion måste bevaras och utvecklas. (avsnitt 6)
19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Stockholm-Skavsta skall bli Arlandas officiella komplement.
(avsnitt 6)
20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige på EU-nivå måste vara pådrivande för gemensamma
regler på sjöfartens område. (avsnitt 5)
21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att trafiken till och från Gotland måste få en långsiktig lösning och
en lösning som sker på Gotlands villkor. (avsnitt 9)
25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att utreda om en definition av postal infrastruktur bör införas i
postlagen. (avsnitt 11)
26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att bevara och utveckla Postens kassaservice. (avsnitt 11)
27. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om PTS och ökad konkurrens på postområdet. (avsnitt 11)
2000/01:T232 av Agneta Lundberg m.fl. (s) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att staten även fortsättningsvis måste ta ansvar för att upprätthålla
en god postservice med en väl fungerande betalnings- och kassaservice i hela
landet. (avsnitt 11)
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att flygsektorn solidariskt bör bära kostnaderna för att upprätthålla
trafiken på vissa olönsamma linjer. (avsnitt 6)
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om fortsatt statligt stöd till interregional kollektivtrafik med buss och
tåg. (avsnitt 8)
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om samordning av de olika trafikslagen. (avsnitt 8)
2000/01:T306 av Elver Jonsson (fp) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
utmärkning av landskapsgränserna längs de större vägarna.
(avsnitt 2)
2000/01:T317 av Anders G Högmark och Elizabeth
Nyström (båda m) vari föreslås att riksdagen fattar följande
beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en nationell skyltningspolicy. (avsnitt 2)
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om skyltning för turistföretag på landsbygden. (avsnitt 2)
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om högsta instans för överklagande av skyltärenden. (avsnitt 2)
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om kostnaden för skyltar. (avsnitt 2)
2000/01:T323 av Per-Richard Mol,n m.fl. (m) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om anslagen till enskilda vägar. (avsnitt 2)
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om särskilda bärighetsmedel till enskilda vägar. (avsnitt 2)
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en inventering av standarden på det enskilda vägnätet. (avsnitt 2)
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om förrättningar med anledning av lagen (1997:620) om upphävande
av lagen (1939:608) om enskilda vägar. (avsnitt 2)
2000/01:T329 av Carl G Nilsson (m) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
omorganisation av Vägverket. (avsnitt 2)
2000/01:T331 av Lennart Frid,n (m) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
genomförande av en likhetsprincip för avgiftsuttag av
resande med kortfärjetrafik. (avsnitt 2)
2000/01:T337 av Olle Lindström (m) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att statsbidragen till de enskilda vägarna bör räknas upp. (avsnitt
2)
2000/01:T342 av Elver Jonsson (fp) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att en tydlig plan upprättas för att reducera antalet färjor och
bygga ut med motsvarande antal broar. (avsnitt 2)
2000/01:T344 av Per-Richard Mol,n m.fl. (m) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om det enskilda vägnätet. (avsnitt 2)
2000/01:T350 av Gunilla Tjernberg (kd) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
nödvändigheten av ett skyndsamt klarläggande av vem som
skall vara huvudman för trafikförbindelsen mellan Holmön
och fastlandet. (avsnitt 2)
2000/01:T355 av Anders Karlsson och Bengt Silfverstrand
(båda s) vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av statligt ansvar för
investeringar i fartyg på färjelinjen Landskrona-Ven.
(avsnitt 2)
2000/01:T356 av Jan-Evert Rådhström och Lars Björkman
(båda m) vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att omedelbart bolagisera Vägverket
Produktion. (avsnitt 2)
2000/01:T357 av  ke Sandström och Kenneth Johansson
(båda c) vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om ett ökat anslag till enskilda vägar.
(avsnitt 1)
2000/01:T361 av Kenneth Johansson (c) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs om mer
resurser till forskning och utvecklingsarbete för att få fram
bra och miljövänliga ersättningspreparat till vägsaltet.
(avsnitt 2)
2000/01:T369 av Eva Flyborg (fp) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
färjeleden i Göteborgs södra skärgård. (avsnitt 2)
2000/01:T379 av Ann-Kristine Johansson och Torgny
Danielsson (båda s) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om en översyn av
tillståndsprövning av vägskyltning. (avsnitt 2)
2000/01:T390 av Jan Backman och Ingvar Eriksson (båda
m) vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av nya regler för skyltning.
(avsnitt 2)
2000/01:T391 av Martin Nilsson (s) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
ändrade regler för färjeförbindelser som är en del av det
statliga vägnätet. (avsnitt 2)
2000/01:T399 av Rigmor Stenmark och Birgitta Carlsson
(båda c) vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om uppskyltning vid allmänna vägar för
turism och småföretagarverksamhet. (avsnitt 2)
2000/01:T410 av Elver Jonsson och Siw Persson (båda fp)
vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av att skapa en vägskyltning som visar
alternativa avstånd till en destination. (avsnitt 2)
2000/01:T419 av Per-Richard Mol,n m.fl. (m) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att utvärdera länshuvudmannareformen så att trafikföretag som
bedriver linjetrafik får större ansvar vid planering och utvecklande av
linjetrafik i syfte att öka konkurrensen. (avsnitt 8)
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att utvärdera länshuvudmannareformen i syfte att avveckla
länshuvudmännens trafikeringsmonopol på linjetrafiken. (avsnitt 8)
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att utvärdera länshuvudmannarollen så att trafikföretag som
bedriver linjetrafik ges möjlighet till att även utveckla trafik utanför det
egna
länets gränser. (avsnitt 8)
2000/01:T427 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändringar i lag
om färdtjänstlagen och lag om riksfärdtjänst enligt vad i motionen anförs om
en bättre anpassning till den resandes behov. (avsnitt 7)
2000/01:T440 av Lars Wegendal m.fl. (s) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
översyn av överklagandeordningen vid ansökan om
uppsättande av vägvisningsskyltar. (avsnitt 2)
2000/01:T453 av Yvonne  ngström (fp) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
behovet av vägskyltar på ett språk utöver svenska. (avsnitt
2)
2000/01:T475 av Patrik Norinder (m) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
numrerade avfarter på motorvägar. (avsnitt 2)
2000/01:T512 av  sa Torstensson (c) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
statens och de lokala trafikhuvudmännens samlade ansvar
för Bohusbanan. (avsnitt 8)
2000/01:T513 av Per Lager m.fl. (mp) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av fortsatt statligt stöd för hela Bohusbanan. (avsnitt 8)
2000/01:T517 av  ke Carnerö och Rosita Runegrund (båda
kd) vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om fortsatt stöd till Bohusbanan. (avsnitt 8)
2000/01:T519 av Per-Richard Mol,n m.fl. (m) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att upphandlingen av järnvägstrafik bör omfatta minst fem år.
(avsnitt 8)
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att SJ:s roll bör renodlas till att i framtiden vara en stark operatör
som på affärsmässiga grunder kan konkurrera om trafik på svenska och
europeiska järnvägar. (avsnitt 4)
6. Riksdagen begär att regeringen skyndsamt kommer med ett nytt förslag
till finansiering av Öresundsbroavgifterna. (avsnitt 2)
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en upphandling av Banverkets produktion. (avsnitt 3)
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att skapa ett av operatörer samägt biljett- och informationsföretag.
(avsnitt 8)
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om privatisering av Statens järnvägar. (avsnitt 4)
2000/01:T530 av Ulf Björklund (kd) och Kenneth
Johansson (c) vari föreslås att riksdagen fattar följande
beslut:
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om Rikstrafikens ansvar för att en samordning sker mellan berörda
parter i inlandet för en utökad persontrafik på järnvägen i kombination med
buss på Inlandsvägen inför ny avtalsperiod 2001. (avsnitt 8)
2000/01:T533 av Berndt Ekholm m.fl. (s) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
fortsatt statligt stöd till trafiken på länsjärnvägarna. (avsnitt
8)
2000/01:T601 av Elizabeth Nyström och Björn Leivik (m)
vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om rederistöd för svenska färjor i internationell
trafik. (avsnitt 5)
2000/01:T602 av Anna  kerhielm (m) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen beslutar att farledsavgiften skall motsvara de resurser som tas
i anspråk. (avsnitt 5)
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att
konkurrensneutralitet mellan olika transportslag i enlighet med EU:s vitbok
om rättvisa och effektiva trafikavgifter skall följas. (avsnitt 5)
3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag för att skapa
konkurrensneutralitet mellan transportslagen och för att förbättra
konkurrensmöjligheter för svensk sjöfart internationellt. (avsnitt 5)
2000/01:T603 av Birgitta Sell,n och Gunnel Wallin (båda
c) vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att införa gemensamma riktlinjer för sjöfarten inom EU. (avsnitt
5)
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att vidta åtgärder för gemensamma riktlinjer för sjöfarten inom EU
redan från den 1 januari 2001. (avsnitt 5)
2000/01:T604 av Sten Andersson och Kent Olsson (båda m)
vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att svenska färjerederier får möjlighet att
konkurrera på de villkor som anges i motionen. (avsnitt 5)
2000/01:T605 av Mikael Oscarsson (kd) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en
utredning bör tillsättas med uppgift att se över
Gotlandstrafiken både vad gäller godstrafiken och
persontrafiken i syfte att ge en långsiktig lösning. (avsnitt 9)
2000/01:T606 av Sten Andersson och Kent Olsson (båda m)
vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ökad sjösäkerhet. (avsnitt 5)
2000/01:T607 av Lilian Virgin m.fl. (s) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av bastrafik på två fastlandshamnar i färjetrafiken till
Gotland. (avsnitt 9)
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att färjelinjerna klassas som riksvägar och ges vägnummer.
(avsnitt 9)
2000/01:T608 av Yvonne  ngström (fp) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
företags kostnader för persontransporter med flyg. (avsnitt
6)
2000/01:T609 av Runar Patriksson och Kenth Skårvik (båda
fp) vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om fartygstransporter på Vänern/Trollhätte
kanal. (avsnitt 5)
2000/01:T610 av Karl-Göran Biörsmark (fp) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om säkrare sjötransporter i nordiska farvatten. (avsnitt 5)
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om införande av dubbelskrov på fartyg med miljöfarligt gods. (avsnitt
5)
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om fastställande av ett datum för infasning av fartyg med
dubbelskrov. (avsnitt 5)
2000/01:T611 av Nils Fredrik Aurelius och Leif Carlson
(båda m) vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av ett helhetsgrepp angående
Gotlandstrafiken. (avsnitt 9)
2000/01:T613 av Bengt Silfverstrand (s) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om återinförande av ett obligatoriskt fritidsbåtsregister. (avsnitt 5)
2000/01:T614 av Eva Flyborg (fp) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om återbemanning av Vinga fyr i Göteborgs hamn. (avsnitt 5)
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av att utvärdera situationen med endast passiv
radarövervakning över Göteborgs inlopp. (avsnitt 5)
2000/01:T615 av Agne Hansson (c) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
etablering av en bilfärjelinje sommartid mellan Öland och
Gotland. (avsnitt 9)
2000/01:T616 av Henrik Westman (m) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen beslutar om en
sådan ändring att färjesjöfarten får samma skattelättnader
som den lastförande sjöfartstrafiken. (avsnitt 5)
2000/01:T617 av Gudrun Lindvall (mp) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
översyn av villkor, tillstånd och skyddsåtgärder för sjötrafik
i trånga farleder i syfte att undvika erosionsskador i
framtiden. (avsnitt 5)
2000/01:T618 av Cristina Husmark Pehrsson och Ewa
Thal,n Finn, (båda m) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om att frågan om
konkurrerande skattebaser inom EU snarast tas upp till
fortsatt behandling inom unionen. (avsnitt 5)
2000/01:T619 av Agne Hansson (c) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
etablering av en bilfärjelinje sommartid mellan Västervik
och Visby. (avsnitt 9)
2000/01:T620 av Viviann Gerdin och Marianne Andersson
(båda c) vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen begär att regeringen genomför utredningsförslag om
Vänersjöfarten. (avsnitt 5)
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om sänkning av lotsavgifterna för Vänersjöfarten. (avsnitt 5)
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om konkurrensneutralitet mellan olika transportslag. (avsnitt 5)
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en sänkning av sjöfartskostnaderna i Vänern med 20-30 kr per
ton. (avsnitt 5)
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Vänern skall ges status som "inre vattenväg". (avsnitt 5)
7. Riksdagen begär hos regeringen en grundlig utredning av
förutsättningarna för utbyggnad av slussarna i Trollhättan. (avsnitt 5)
2000/01:T621 av Dan Kihlström och Ulla-Britt Hagström
(båda kd) vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att ge Vänern status som inre vattenväg. (avsnitt 5)
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att skapa konkurrensneutralitet i transportstöden mellan sjöfart,
landsväg och järnväg. (avsnitt 5)
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om de energieffektiva och trafiksäkerhetsmässiga fördelarna med
sjöfart på Vänern. (avsnitt 5)
2000/01:T623 av Annelie Enochson och Per Landgren
(båda kd) vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av att följa EU:s riktlinjer för sjöfartsstöd. (avsnitt 5)
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av att införa nettomodellen och tonnagenettomodellen för
hela sjöfarten. (avsnitt 5)
2000/01:T624 av Gudrun Lindvall (mp) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om miljöprövning av den tänkta flygplatsen vid Hall på Södertörn.
(avsnitt 6)
2000/01:T625 av Lennart Hedquist och Gustaf von Essen
(båda m) vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om utbyggnad av flygplatser. (avsnitt 6)
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om Arlandas position som Sveriges nationella och internationella
storflygplats. (avsnitt 6)
2000/01:T626 av Cecilia Magnusson och Anita Sid,n (båda
m) vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att införa krav på förarbevis vid framförande av fritidsbåtar i
farleder. (avsnitt 5)
2000/01:T627 av Karin Enström (m) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att ett statligt
båtregister inte bör införas. (avsnitt 5)
2000/01:T628 av Carl Erik Hedlund m.fl. (m) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager
för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
ökad flygkapacitet i Stockholm. (avsnitt 6)
2000/01:T629 av Lars Wegendal (s) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att
inom ramen för Östersjösamarbetet aktualisera frågan om
lotstvång i Östersjön. (avsnitt 5)
2000/01:T630 av Sven Brus och Yvonne Andersson (båda
kd) vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om regionflygplatsens förläggning i
Östergötland. (avsnitt 6)
2000/01:T632 av Anders Sjölund m.fl. (m) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
behovet av en utvecklad konkurrenssituation för
Norrlandsflyget med utgångspunkt i nya slottider på
Arlanda. (avsnitt 6)
2000/01:T633 av Rolf Gunnarsson (m) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
Luftfartsverkets avgifter. (avsnitt 6)
2000/01:T634 av Lena Ek och Agne Hansson (båda c) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att fraktkostnaderna fr.o.m. den 1 januari 2001 på
färjorna mellan Gotland och fastlandet återställs till den
nivå som gällde före delavvecklingen av Gotlandstillägget.
(avsnitt 9)
2000/01:T635 av Stig Eriksson m.fl. (v) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening att regeringen bör snabbutreda
frågan om staten skall ta över ansvaret för Gotlandstrafiken
genom Vägverket. (avsnitt 9)
2000/01:T636 av Roy Hansson (m) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager som sin mening vad i motionen anförs om
Gotlandstrafiken och att höghastighetsfärjans turlista för 2001 fastställs
enligt den ambitionsnivå som ansvarigt statsråd givit uttryck för. (avsnitt 9)
2. Riksdagen tillkännager som sin mening vad i motionen anförs om att det
särskilda påslaget på frakttaxor till och från Gotland avskaffas från årsskiftet
2000/01. (avsnitt 9)
3. Riksdagen tillkännager som sin mening vad i motionen anförs om att
frågan om taxor m.m. för frakter ges en snar lösning där det gotländska
näringslivets konkurrensmöjligheter ges likvärdiga förutsättningar. (avsnitt
9)
2000/01:T638 av Rinaldo Karlsson och Karl Gustav
Abramsson (båda s) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om ett införande av
båtregister med finansiering genom registreringsavgift eller
båtskatt. (avsnitt 5)
2000/01:T639 av  sa Torstensson och Marianne Andersson
(båda c) vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en satsning på Landvetter flygplats.
(avsnitt 6)
2000/01:T640 av Stig Eriksson m.fl. (v) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till skärpt
sjösäkerhetslagstiftning och lagstiftning om anställningsvillkor i enlighet
med ITF:s policy. (avsnitt 5)
3. Riksdagen begär att regeringen gör en översyn av gällande regelverk i
syfte att underlätta Sjösäkerhetsinspektionens arbete. (avsnitt 5)
4. Riksdagen begär att regeringen beaktar sjöfartens behov av forskning
och utveckling enligt vad i motionen anförs. (avsnitt 5)
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att villkoren för
kustsjöfarten samt omlastning mellan sjöfart och landtransporter bör ses
över. (avsnitt 5)
2000/01:T641 av Stig Eriksson m.fl. (v) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att inga nya flygplatser skall byggas i Sverige. (avsnitt 6)
7. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ett system för
start-, landnings- och sträckflygningsavgifter, differentierade efter
miljöprestanda och flygkapacitet, enligt vad i motionen anförs. (avsnitt 6)
9. Riksdagen tillkännager som sin mening vad i motionen anförs om att
ändra Luftfartsverkets instruktion enligt de transportpolitiska målen. (avsnitt
6)
10. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning om förstatligande
av de kommunala flygplatserna enligt vad i motionen anförs. (avsnitt 6)
11. Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag av systemet
för fördelning av slottider enligt vad i motionen anförs. (avsnitt 6)
2000/01:T642 av Per-Richard Mol,n m.fl. (m) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att utreda kostnadsansvaret och behovet av isbrytarflottan. (avsnitt
5)
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om Vänersjöfarten. (avsnitt 5)
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att utreda sjöfartens konkurrenssituation. (avsnitt 5)
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att utreda Sjöfartsverkets taxesättning. (avsnitt 5)
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att TAP-avtalet bör ändras så att avtalet blir ett nettoavtal.
(avsnitt
5)
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om införandet av ISM-koden. (avsnitt 5)
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att före den 1 juli 2000 lämna förslag på ett långsiktigt system som
ersätter nuvarande ordning vad gäller Gotlandstrafiken. (avsnitt 9)
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om Kvarken. (avsnitt 5)
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om färjelinjen mellan Limhamn och Dragör. (avsnitt 5)
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om Göteborgs hamn. (avsnitt 5)
17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ett nytt statligt båtregister. (avsnitt 5)
2000/01:T643 av Sture Arnesson m.fl. (v) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag till ändring av
lostavgifterna på Trollhätte kanal och Vänern enligt vad som föreslagits i
utredningen Väneruppdraget. (avsnitt 5)
2. Riksdagen begär att regeringen prövar möjligheten att klassa Vänern
som en inre vattenväg. (avsnitt 5)
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige bör söka dispens från EU:s lagstiftning vad gäller
säkerhets- och behörighetsbestämmelser för inre vattenvägar. (avsnitt 5)
2000/01:T644 av Eva Arvidsson m.fl. (s) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att
behålla Gotlandstrafiken i Nynäshamn. (avsnitt 9)
2000/01:T646 av Berit Andnor och Rune Berglund (båda s)
vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om resor med flyg i Norrlands inland. (avsnitt 6)
2000/01:T648 av Kent Härstedt och Annika Nilsson (båda
s) vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att lyfta fram frågan om
konkurrensneutralitet för färjenäringen inom EU. (avsnitt 5)
2000/01:T649 av Sylvia Lindgren m.fl. (s) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
behovet att skyndsamt förbereda en avveckling av
flygverksamheten vid Bromma flygplats. (avsnitt 6)
2000/01:T650 av Lisbeth Staaf-Igelström m.fl. (s) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om Vänersjöfarten. (avsnitt 5)
2000/01:T651 av Christina Pettersson och Eva Arvidsson
(båda s) vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en förbättrad sjösäkerhet för
fritidsbåtar. (avsnitt 5)
2000/01:T652 av Kent Härstedt och Annika Nilsson (båda
s) vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att se över sjösäkerhetsreglerna inom
Sverige och EU samt andra åtgärder för att höja säkerheten
på passagerarfärjor. (avsnitt 5)
2000/01:T653 av Kent Härstedt och Annika Nilsson (båda
s) vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om ökade insatser för sjösäkerhetshöjande
åtgärder. (avsnitt 5)
2000/01:T655 av Bengt Silfverstrand och Catherine Persson
(båda s) vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen begär att regeringen skall återkomma till
riksdagen med förslag vad avser situationen för den svenska
färjesjöfarten för 2001. (avsnitt 5)
2000/01:T656 av Lilian Virgin (s) vari föreslås att riksdagen
fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en
analys beträffande ägandet av tonnaget i den gotländska
färjetrafiken. (avsnitt 9)
2000/01:T657 av Catherine Persson (s) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen bör ta ett helhetsgrepp på och se över sjöfartens
konkurrenssituation i dess helhet i förhållande till andra transportslag och
andra länder. (avsnitt 5)
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sjöfartsverkets avgiftspolicy bör analyseras och leda till förslag
som är konkurrensneutrala. (avsnitt 5)
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att förutsättningarna för annan finansiering än avgifter till
Sjöfartsverket bör utredas. (avsnitt 5)
2000/01:T658 av Nils-Erik Söderqvist och Torgny
Danielsson (båda s) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om Vänersjöfartens
konkurrensvillkor. (avsnitt 5)
2000/01:T659 av Carina Ohlsson och Urban Ahlin (båda s)
vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om Vänersjöfartens utveckling. (avsnitt 5)
2000/01:T660 av Torgny Danielsson (s) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
behovet av en översyn av motorflygklubbarnas problem
med merkostnader och svårigheter att möta nya krav för
pilotutbildning och medicinska kontroller. (avsnitt 6)
2000/01:T661 av Monica Öhman m.fl. (s, v, mp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen
begär att regeringen snarast återkommer till riksdagen med
förslag vad avser situationen för den svenska färjesjöfarten
för år 2001. (avsnitt 5)
2000/01:T662 av Per Westerberg m.fl. (m) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
expansionen av flygplatskapaciteten. (avsnitt 6)
2000/01:T663 av Annika Nilsson och Kent Härstedt (båda
s) vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen begär att regeringen snarast återkommer med
förslag vad avser situationen för den svenska färjesjöfarten
för år 2001. (avsnitt 5)
2000/01:T703 av Eva Flyborg m.fl. (fp) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att den nu inledda processen för fördelning av licenser för den
tredje generationens mobiltelefoni (s.k. UMTS-licenser) bör fullföljas med
ett auktionsförfarande. (avsnitt 11)
2. Riksdagen begär att regeringen, om en lagändring bedöms nödvändig
för ett auktionsförfarande, skyndsamt återkommer med förslag om en sådan.
(avsnitt 11)
2000/01:T713 av Lennart Dal,us m.fl. (c) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:
2. Riksdagen begär att regeringen återkommer till riksdagen med en
strategi för att garantera ett finmaskigt bredbandsnät, i huvudsak bestående
av optisk fiber, till "nära hemmet". (avsnitt 11)
2000/01:T717 av Carl Bildt m.fl. (m) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om stöd till kommuner för investeringar i lokala allmänt tillgängliga
telenät med hög överföringskapacitet. (avsnitt 11)
2000/01:T718 av Eva Flyborg m.fl. (fp) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om fördelning av UMTS-licenser. (avsnitt 11)
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om IT-infrastruktur. (avsnitt 11)
2000/01:T801 av Bertil Persson (m) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen om behovet av en snabbt införd
studentrabatt på Öresundsbron. (avsnitt 2)
2. Riksdagen tillkännager för regeringen om behovet av en snabb
utredning om sänkta Öresundsbroavgifter. (avsnitt 2)
2000/01:T802 av Sofia Jonsson (c) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att utreda hur effekterna av Öresundsbron påverkar landets
länstrafikbolag och övriga transportbolag. (avsnitt 2)
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att frånta den finansiella skyldigheten för Öresundsbrons
ekonomiska förluster från de länstrafikbolag och övriga transportbolag som
av utredningen inte får del av brons positiva effekter. (avsnitt 2)
2000/01:T804 av Elizabeth Nyström och Maud Ekendahl
(båda m) vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att förändra begreppet "resa" i
färdtjänstlagen. (avsnitt 7)
2000/01:T805 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av en utredning av färdtjänstlagen.
(avsnitt 7)
2000/01:T806 av Karin Falkmer (m) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en
översyn av lagen om färdtjänst. (avsnitt 7)
2000/01:T807 av Lilian Virgin och Göte Wahlström (båda
s) vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av ett snabbt beslut i frågan
om fraktpriser till och från Gotland. (avsnitt 9)
2000/01:T808 av Ulf Björklund (kd) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs om den
kommande upphandlingen av kollektivtrafik längs
Inlandsbanestråket så att trafiken styrs över till en
kombination av buss och tåg året runt. (avsnitt 8)
2000/01:T809 av Rigmor Stenmark (c) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening att en översyn av färdtjänstlagen
skall göras. (avsnitt 7)
2000/01:T810 av Bengt Silfverstrand och Britt-Marie
Lindkvist (båda s) vari föreslås att riksdagen fattar följande
beslut: Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag
till ändring av lagen om färdtjänst i enlighet med vad som
anförs i motionen. (avsnitt 7)
2000/01:T811 av Sofia Jonsson (c) och Johan Pehrson (fp)
vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Posten AB och regeringen tillhandahåller brottsförebyggande
åtgärder för de nya serviceställena. (avsnitt 11)
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att garantera en god postservice i hela landet. (avsnitt 11)
2000/01:T812 av Karin Svensson Smith m.fl. (v) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen
begär att regeringen omförhandlar Öresundsbroavtalet med
Danmark så att den prisrelation mellan bil- och tågtrafik
som gällde när bron öppnades bibehålls i enlighet med vad i
motionen anförs. (avsnitt 2)
2000/01:T813 av Per-Richard Mol,n m.fl. (m) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager
för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
bristerna i konstruktionen av det mellanstatliga
Öresundsbrobolaget. (avsnitt 2)
2000/01:T814 av Mikael Johansson (mp) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut: Regeringen begär att
regeringen lägger fram förslag till ändring i postlagen i syfte
att stärka Post- och telestyrelsens roll i konkurrensfrågor.
(avsnitt 11)
2000/01:T815 av Thomas Julin (mp) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att
tillsätta en utredning för att förbättra färdtjänstlagen.
(avsnitt 7)
2000/01:T816 av Barbro Hietala Nordlund m.fl. (s) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om färdtjänstlagen. (avsnitt 7)
2000/01:T817 av Ragnwi Marcelind och Chatrine Pålsson
(båda kd) vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av en ändring av
färdtjänstlagen. (avsnitt 7)
2000/01:T818 av Sinikka Bohlin m.fl. (s) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en
översyn av lagen om färdtjänst. (avsnitt 7)
2000/01:T819 av Lars Wegendal och Carina Adolfsson
Elgestam (båda s) vari föreslås att riksdagen fattar följande
beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ändring av färdtjänstlagen
så att ledsagare och egna barn kan medfölja
synhandikappade utan extra kostnad. (avsnitt 7)
2000/01:T821 av Anne-Katrine Dunker och Patrik Norinder
(båda m) vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att tillsätta en utredning för att förändra
färdtjänstlagen. (avsnitt 7)
2000/01:T822 av Annelie Enochson (kd) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
behovet av en översyn av färdtjänstlagen. (avsnitt 7)
2000/01:T823 av Märta Johansson och Lisbet Calner (båda
s) vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om utvärdering av färdtjänstlagen. (avsnitt
7)
2000/01:T824 av Kerstin Kristiansson Karlstedt m.fl. (s)
vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om kollektivtrafik i glesbygd. (avsnitt 8)
2000/01:T825 av Carina Ohlsson och Kjell Nordström
(båda s) vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om lagen om färdtjänst. (avsnitt 7)
2000/01:T827 av Sven Bergström och Eskil Erlandsson
(båda c) vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen begär att regeringen tillsätter en klarläggande
utredning av Öresundsbrons ekonomi. (avsnitt 2)
2000/01:T828 av Ulla-Britt Hagström och Rosita
Runegrund (båda kd) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om att staten skall
tillgodose behovet av grundläggande kassaservice. (avsnitt
11)
2000/01:T829 av Marianne Jönsson och Ulla Wester (båda
s) vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av statsbidrag till lokal
kollektivtrafik. (avsnitt 8)
2000/01:T831 av Agne Hansson m.fl. (c) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att
bevara och utveckla postens kassaservice i Småland.
(avsnitt 11)
2000/01:T832 av Birgitta Ahlqvist m.fl. (s) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs om lagen
om färdtjänst. (avsnitt 7)
2000/01:T833 av Lisbeth Staaf-Igelström m.fl. (s) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om översyn av lagen om färdtjänst. (avsnitt 7)
2000/01:T834 av Sylvia Lindgren och Anders Ygeman
(båda s) vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om vikten av att utveckla nya,
framtidsinriktade kollektivtrafiksystem. (avsnitt 10)
2000/01:T835 av Tullia von Sydow m.fl. (s) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att
staten även fortsättningsvis måste ta ansvar för att
upprätthålla en god postservice med en väl fungerande
betalnings- och kassaservice i hela landet. (avsnitt 11)
2000/01:T836 av Jan Backman och Anna  kerhielm (båda
m) vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ett kvalitetsmål för förbindelserna över norra Öresund. (avsnitt 2)
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ett paritetsmål för Öresundstrafiken. (avsnitt 2)
2000/01:T838 av Ingemar Vänerlöv (kd) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
behovet av att lägga hela SMHI:s observationsmaterial på
data. (avsnitt 10)
2000/01:Bo508 av  sa Torstensson (c) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om nationellt stöd till person- och godstrafik i skärgården. (avsnitt 2)
2000/01:Fi211 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:
23. Riksdagen anvisar för budgetåret 20001, med följande ändringar i
förhållande till regeringens förslag, anslagen under utgiftsområde 22
Kommunikationer enligt följande uppställning (tusental kronor): (avsnitt 1)
36:1 Vägverket: Administration   -75 000
36:2 Väghållning och statsbidrag        + 1 750 000
36:3 Banverket: Administration  -75 000
36:4 Banverket: Banhållning och sektorsuppgifter        -1 550
000
36:8 Bidrag till sjöfarten      -409 000
Summa för utgiftsområdet        -359 000
2000/01:Fö205 av Roy Hansson (m) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att snarast återupprätta en central på Gotland för
sjöräddningsledning och att upprätta en central för civil och militär
samverkan inom försöksverksamheten på Gotland. (avsnitt 5)
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att återta förmågan att leda sjöräddningsinsatser i farvattnen runt
Gotland och att återta och utveckla samverkan och övningar med våra
grannländers sjöräddningscentraler. (avsnitt 5)
2000/01:L905 av Cristina Husmark Pehrsson och Ingvar
Eriksson (båda m) vari föreslås att riksdagen fattar följande
beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om kompetens vid framförande av tyngre båtar. (avsnitt 5)
2000/01:N263 av Helena Bargholtz (fp) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om vikten av att prioritera en lösning av Gotlandstrafikens problem.
(avsnitt 9)
2000/01:N268 av Yvonne  ngström m.fl. (fp) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att ansvaret för Gotlandstrafiken överförs från Sjöfartsverket till
Vägverket. (avsnitt 9)
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om de regionala flygplatserna. (avsnitt 6)
2000/01:N318 av Rosita Runegrund och Sven Brus (båda
kd) vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om Vägverkets och Glesbygdsverkets samlade ansvar för att utarbeta
förslag om enhetliga regler för statens färjetrafik. (avsnitt 2)
2000/01:N319 av Ingegerd Saarinen m.fl. (mp) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att stimulera framtagningen av ett administrativt effektivt system
för samåkning, samtransporter etc. (avsnitt 8)
2000/01:N321 av Carl-Erik Skårman m.fl. (m) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om flygverksamheten inom Stockholmsregionen. (avsnitt 6)
2000/01:N325 av Runar Patriksson (fp) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om de regionala flygplatsernas situation. (avsnitt 6)
2000/01:N386 av Marianne Andersson (c) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om etablerandet av ett maritimt center i  mål. (avsnitt 5)
2000/01:Sk1025 av Catharina Elmsäter-Svärd m.fl. (m) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om skyltning vid vägar. (avsnitt 2)
2000/01:So354 av Kenneth Johansson m.fl. (c) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av förbättringar av färdtjänsten. (avsnitt 7)
2000/01:So456 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om färdtjänsten. (avsnitt 7)
2000/01:So538 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att tillsätta en utredning med uppdrag att förändra färdtjänstlagen.
(avsnitt 7)
2000/01:So540 av Ester Lindstedt-Staaf m.fl. (kd) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
9. Riksdagen beslutar att hos regeringen begära nytt förslag om
färdtjänstens regler. (avsnitt 7)
2000/01:Ub807 av Ewa Thalén Finn, m.fl. (m) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
12. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i motionen
anförs om privatisering
av Sturups flygplats.
(avsnitt 6)

Utskottet

1 Anslagsfrågor inom utgiftsområde 22 Kommunikationer
1.1 Inledning
Avsnittets innehåll
I detta avsnitt behandlar utskottet regeringens och
motionärernas förslag till medelsanvisningar för budgetåret
2001 inom utgiftsområde 22 Kommunikationer. De
yrkanden som behandlas är:
- budgetpropositionen för 2001 utgiftsområde 22
Kommunikationer yrkande
29,
- T211 yrkande 29 av Kenth Skårvik m.fl. (fp),
- T212 yrkande 43 av Johnny Gylling m.fl. (kd),
- T219 av Sven Bergström m.fl. (c),
- T223 yrkandena 1-8 av Per-Richard Mol,n m.fl. (m),
- T357 av  ke Sandström och Kenneth Johansson (båda c),
- Fi211 yrkande 23 av Lars Leijonborg m.fl. (fp).
1.1.2 Utgiftsområdets omfattning
Utgiftsområde 22 Kommunikationer omfattar
politikområdet Transportpolitik, politikområdet IT, tele och
post samt del av politikområdet Miljöpolitik. Politikområdet
Transportpolitik består i sin tur av fem delområden,
nämligen Väg, Järnväg, Sjöfart, Luftfart samt Forskning,
analys, samhällsköpta tjänster m.m.
1.1.3 Riksdagens beslut om ram för
utgiftsområdet
Den 14 juni 2000 beslutade riksdagen (prop.
1999/2000:100, bet. 1999/2000:FiU20, rskr.
1999/2000:261) att, som riktlinje för regeringens
budgetarbete, fastställa den preliminära fördelningen av
utgifterna på utgiftsområden för åren 2001-2003. För
utgiftsområde 22 Kommunikationer beräknades 24 651
miljoner kronor för budgetåret 2001. I årets
budgetproposition föreslår regeringen att utgiftsområdet
tillförs ett något högre belopp,    24 690 miljoner kronor.
Den 9 november 2000 har finansutskottet tillstyrkt
regeringens förslag till ram för utgiftsområde 22 (bet.
2000/2001:FiU1). Riksdagen har den 22 november 2000
beslutat i enlighet med vad finansutskottet hemställt.
1.1.4 Mål för verksamheten inom
utgiftsområdet
Inom utgiftsområdet har satts upp ett antal mål för olika
politikområden och verksamheter. Inom den ram för
utgiftsområdet som riksdagen fastställt skall anslagen
användas för att förverkliga dessa mål.
Det transportpolitiska målet
Enligt det transportpolitiska beslut som riksdagen fattade
våren 1998 är det övergripande transportpolitiska målet att
säkerställa en samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt
hållbar transportförsörjning för medborgarna och
näringslivet i hela landet. Detta övergripande mål preciseras
i fem delmål:
  ett tillgängligt transportsystem
  en hög transportkvalitet
  en säker trafik
  en god miljö
  en positiv regional utveckling.
Härutöver har fastställts etappmål rörande bl.a. säkerhet och
miljö. Vad exempelvis gäller trafiksäkerheten godkände
riksdagen våren 1998, på grundval av den s.k. nollvisionen,
ett antal etappmål innebärande att antalet dödade och
skadade inom olika trafikslag skulle minska på ett närmare
angivet sätt från år till år. För vägtrafikens del innebar
kvantifieringen att antalet dödade personer skulle minska
med minst 50 % till år 2007, räknat från 1996 års nivå.
Detta mål har ytterligare specificerats av regeringen i form
av årliga verksamhetsmål för Vägverket. För innevarande år
gäller att högst 400 personer skall dödas i vägtrafiken samt
att högst 3 700 skall skadas allvarligt.
Mål för politikområdet IT, tele och post
Det övergripande målet för politikområdet är att alla skall
ha tillgång till en samhällsekonomiskt effektiv och
långsiktigt hållbar infrastruktur och därtill hörande
samhällstjänster. Detta mål har för var och en av
verksamheterna preciserats enligt följande.
Målet för IT-politiken
Våren 1996 beslutade riksdagen om bl.a. följande mål för
en nationell IT-strategi:
? att utnyttja IT:s möjligheter på ett sätt som bidrar till att skapa
tillväxt och sysselsättning och som stärker Sveriges
konkurrenskraft
?
? att värna allas lika möjligheter så att IT kan bli ett medel för
ökad kunskap, demokrati och rättvisa.
?
I samband med behandlingen våren 2000 av proposition
1999/2000:86 Ett informationssamhälle för alla (bet.
1999/2000:TU9, rskr. 1999/2000:256) formulerades ett mer
ambitiöst övergripande mål för IT-politiken. Enligt detta
mål skall Sverige som första nation bli ett
informationssamhälle för alla.
Målet för telepolitiken
Enskilda och myndigheter i landets olika delar skall ha
tillgång till effektiva telekommunikationer. Var och en skall
ha möjlighet att från sin stadigvarande bostad eller sitt fasta
verksamhetsställe utnyttja telefonitjänst inom ett allmänt
tillgängligt telenät till ett rimligt pris. Alla skall få tillgång
till teletjänster på likvärdiga villkor.
Telekommunikationerna skall vara uthålliga och tillgängliga
under kriser och i krig.
Det postpolitiska målet
I hela landet skall det finnas en posttjänst som är av god
kvalitet och som innebär att alla kan ta emot brev och andra
adresserade försändelser som väger högst 20 kg. Alla skall
kunna få sådana försändelser befordrade till enhetliga priser.
Det skall finnas möjlighet att försäkra försändelser och att
få kvitto från mottagaren på att en försändelse har tagits
emot.
Staten ansvarar enligt postlagen även för att det skall finnas en
grundläggande kassaservice som innebär att alla i hela landet har möjlighet
att verkställa och ta emot betalningar till enhetliga priser.
1.2 Politikområde
Transportpolitik
1.2.1 Politikområdets omfattning
Politikområdet omfattar delområdena Väg, Järnväg, Sjöfart,
Luftfart samt Forskning, analys, samhällsköpta tjänster
m.m.
1.2.2 Planeringsprocessen
Kommunikationskommitt,n, vars förslag Ny kurs i
trafikpolitiken (SOU 1996:26) kom att ligga till grund för
den nu tillämpade ordningen för planering av fysisk
transportinfrastruktur, fann att planeringsförutsättningarna
skilde sig markant mellan å ena sidan landburna transporter,
å andra sidan sjöfart och luftfart. Bland annat gällde inom
de sistnämnda transportslagen i princip kravet på full
kostnadstäckning medan de dominerande delarna av
infrastrukturinvesteringarna inom väg och järnväg
finansierades genom anslag. En annan skillnad var att
infrastrukturkostnaderna inom sjö- och luftfarten var
förhållandevis små. Därför borde den långsiktiga
inriktningsplaneringen begränsas till att huvudsakligen avse
väg och järnväg, dock inom ramen för en mellan alla fyra
transportslag samordnad investeringsplanering. Samma
bedömning gjorde statsmakterna i samband med 1997 års
beslut om långsiktig infrastrukturinriktning för framtida
transporter. Detta beslut innebär sålunda att för väg och
järnväg har angivits hur stora medel som under en
tioårsperiod skall användas för att förverkliga inriktningen
under tioårsperioden 1998-2007 samt hur dessa medel skall
fördelas på de två transportslagen samt på investeringar
respektive drift och underhåll inom respektive transportslag.
För sjöfarten och luftfarten gäller i stället att regering och
riksdag styr investeringsplaneringen genom att årligen ta
ställning till Sjöfartsverkets och Luftfartsverkets rullande
treåriga investeringsplaner.  Det bör i sammanhanget
betonas att förverkligandet av inriktningen inom väg och
järnväg är beroende av riksdagens årliga anslagsbeslut.
1.2.3 1997 års inriktningsbeslut m.m.
Som nämndes ovan fattade riksdagen våren 1997 beslut om
en långsiktig inriktning för investeringar i trafikens
infrastruktur (prop. 1996/97:53, bet. 1996/97:TU7, rskr.
1996/97:174). Beslutet innebär att 190 miljarder kronor
skall användas under tioårsperioden 1998-2007 för att
genomföra åtgärder som bidrar till tillväxt  och
sysselsättning i alla delar av landet, som leder till förbättrad
transportkvalitet, som ökar infrastrukturens miljöanpassning
och som minskar störningarna  från trafikbuller.  tgärderna
skall präglas av högsta trafiksäkerhetsmässiga ambitioner.
Av medlen skall 98,5 miljarder kronor användas  för
nyinvesteringar och förbättringar  av befintlig  infrastruktur,
främst vägar och järnvägar. Vidare skall 83 miljarder kronor
användas för drift- och underhållsåtgärder. Resterande 8,5
miljarder kronor skall användas för vissa kompletterande
åtgärder som minskar vägtrafikens miljöpåverkan och ökar
dess säkerhet. På grundval av riksdagsbeslutet och i enlighet
med regeringens direktiv har Banverket och Vägverket
upprättat tioåriga investeringsplaner för det s.k. stomnätet
respektive det nationella stamvägnätet (Europavägarna och
vissa riksvägar). Efter remissbehandling, beredning och
vissa justeringar har dessa planer fastställts av regeringen i
juni 1998.
I samband med inriktningsbeslutet godkände riksdagen en ny form av
länsbaserad regional investeringsplanering för samtliga trafikslag. De
tidigare regionala väghållningsplanerna och de s.k. LTA-planerna har
sålunda ersatts av trafikslagsövergripande länsplaner som avser
nyinvesteringar och förbättringsåtgärder i regional infrastruktur. Med sådan
infrastruktur avses statliga vägar som inte ingår i det nationella stamvägnätet
vidare länsjärnvägar och anläggningar på stomjärnvägar för den regionala
tågtrafiken, kommunala flygplatser, transportinfrastruktur i anslutning till
hamnanläggningar samt terminaler och andra anläggningar för regional
kollektivtrafik. Riksdagens inriktningsbeslut innebär att totalt 32 miljarder
kronor har avsatts för regionala investeringsåtgärder under
planeringsperioden 1998-2007. Genom beslut i december 1998 fördelade
regeringen medlen för regional investeringsplanering på regioner och län.
Sammanlagt fördelades 29,3 miljarder kronor medan drygt 2,7 miljarder
kronor avsattes för fullföljande av de s.k. Stockholms- och
Göteborgsöverenskommelserna.
I skrivelse till riksdagen den 5 oktober 1998 (skr. 1998/99:8) redovisade
regeringen sina ställningstaganden till verkens planer. Härutöver redovisades
huvuddragen i länsplanerna. I skrivelsen, som jämte ett stort antal motioner
behandlades av riksdagen under våren 1999 (bet. 1998/99:TU5, rskr.
1998/99:150), konstaterade regeringen att såväl Vägverkets som Banverkets
förslag till tioårsplaner innefattade investeringsåtgärder vars sammanlagda
kostnad översteg de ramar som riksdagen fastställde våren 1997. Därför hade
regeringen i sitt fastställelsebeslut uppdragit åt verken att omarbeta planerna
så att kostnaderna skulle ligga inom fastställda ramar. I sitt av riksdagen
godkända betänkande sade sig utskottet inte ha någon erinran mot
regeringens ställningstaganden till Vägverkets respektive Banverkets
planförslag.
Till grund för planeringen för den nu löpande tioårsperioden
1998-2007             låg som nämnts
Kommunikationskommitt,ns delbetänkande  Ny  kurs  i
trafikpolitiken (SOU 1996:26). Nästa planeringsomgång,
som avser perioden 2002-2011, har inletts genom att
regeringen lagt ut ett antal uppdrag på berörda myndigheter.
Sålunda fick Statens institut för kommunikationsanalys
(SIKA) den 9 juli 1998 regeringens uppdrag att - med
bistånd av Banverket, Vägverket, Sjöfartsverket och
Luftfartsverket, samt i samråd med bl.a. länsstyrelserna  och
de regionala självstyrelseorganen - genomföra  en  läges-
analys utifrån  transportslagsövergripande  utgångspunkter.
Analysen redovisades till regeringen i november 1998
(SIKA  Rapport 1998:8, Lägesanalys - en första rapport om
inriktningen av planeringen för transportinfrastrukturen
2002-2011). Den 29 oktober 1998 fick länsstyrelserna och
de regionala självstyrelseorganen regeringens uppdrag att
redovisa  vissa strategiska frågor inför planeringsperioden
2002-2011. Länens redovisningar av uppdraget inkom
under januari och februari 1999. Genom beslut den 6 maj
1999 uppdrog regeringen åt SIKA, Banverket, Vägverket,
Sjöfartsverket och Luftfartsverket att gemensamt genomföra
en nationell strategisk analys som underlag  för regeringens
förslag till riksdagen om inriktning av åtgärderna i
transportinfrastrukturen för perioden 2002-2011.
Myndigheterna överlämnade sin rapport den 9 november
1999 (SIKA: SAMPLAN Rapport 1999:2). Ett förslag till
nytt inriktningsbeslut kan väntas föreläggas riksdagen under
våren 2001.
1.2.4 Anslag inom delområde Väg
Vägverkets administrationsanslag
I budgetpropositionen föreslår regeringen att riksdagen för
nästa budgetår anvisar drygt 1 miljard kronor till Vägverkets
administration (anslag 36:1). Med anslaget finansieras
kostnader för ledning, ekonomiadministration,
personaladministration, planering och uppföljning av
verksamheten, internt expertstöd, intern utveckling,
utredning om alternativ finansiering av infrastrukturprojekt
och andra transportpolitiska utredningar samt övriga
kostnader som inte är direkt hänförliga till Vägverkets
produkter och tjänster. Att anslaget beräknats lägre än för
innevarande budgetår motiverar regeringen bl.a. med att
Vägverket fr.o.m. år 2001 får delfinansiera sin
myndighetsutövning med offentligrättsliga avgifter. Därför
kan ett belopp motsvarande kostnaderna för verksamheten,
50 miljoner kronor, föras över till väghållningsanslaget
(36:2). Dessutom redovisas en tekniskt betingad överföring
av premier för avtalsförsäkring, motsvarande 173 miljoner
kronor, till väghållningsanslaget.
Två partier, Centerpartiet och Folkpartiet, anser att Vägverkets
administrationsanslag skall minskas ytterligare, med 120 miljoner kronor
respektive 75 miljoner kronor. I en enskild motion, T357 (c), föreslås att
anslaget minskas med 100 miljoner kronor. Medlen bör enligt motionärerna
tillföras väghållningsanslaget (se nedan) och användas för bidrag till enskilda
vägar.
Väghållningsanslaget
Från anslaget 36:2 Väghållning och statsbidrag bekostas
Vägverkets sektorsuppgifter och myndighetsutövning, den
statliga väghållningen samt de statsbidrag som Vägverket
administrerar. Regeringen anser att väghållningsanslaget för
nästa budgetår skall föras upp med 13,7 miljarder kronor,
dvs. med ca 828 miljoner kronor mer än för innevarande
budgetår. Beräkningen innebär en resursförstärkning med
472 miljoner kronor samt härutöver en särskild
anslagsförstärkning med 200 miljoner kronor på grund av
sommarens översvämningar. Vad gäller fördelning av
anslaget på anslagsposter framgår bl.a. att regeringen
kraftigt vill förstärka resurserna för väginvesteringar i
regionala planer, från 1,1 miljarder kronor till 2 miljarder
kronor. Därmed vill regeringen markera att en större del av
tillgängliga resurser bör användas för ökad bärighet,
tjälsäkring och rekonstruktion på det regionala vägnätet.
Regeringen vill också öka anslagsposten för drift och
underhåll, från 5,5 miljarder kronor i år till 6,1 miljarder
kronor nästa budgetår. Anslagsposten för investeringar i
nationella vägar räknas däremot ned, med drygt 500
miljoner kronor, till 1,8 miljarder kronor. Dessa resurser
beräknas tas i anspråk för dels fullföljande av pågående
vägutbyggnadsprojekt, dels fysiska trafiksäkerhetsåtgärder.
Av regeringens förslag till tilläggsbudget för år 2000 framgår att
regeringen för innevarande år till följd av sommarens översvämningar
föreslår en höjning av väghållningsanslaget för innevarande budgetår med 80
miljoner kronor.
Alla de partier som presenterar alternativa förslag till ram och
anslagsfördelning inom utgiftsområde 22 anser att vägområdet bör tillföras
ännu större resurser. För det dyraste alternativet svarar Kristdemokraterna
som vill höja anslaget med 3 miljarder kronor, jämfört med regeringens
förslag. Därnäst kommer Centerpartiet som beräknar anslaget 2,4 miljarder
kronor högre än regeringen. Moderaternas och Folkpartiets förslag innebär
en motsvarande höjning med 2 miljarder kronor respektive 1,8 miljarder
kronor.
Utskottets ställningstagande till anslagen inom delområde Väg
Inledningsvis konstaterar utskottet att riksdagen har
fastställt utgiftstaket för utgiftsområde 22 Kommunikationer
för budgetåret 2001 till 24,7 miljarder kronor. Tre av de fyra
partier som föreslår ett högre väghållningsanslag än
regeringen överskrider detta utgiftstak. Kristdemokraterna
vill finansiera den kraftfulla höjningen av anslaget till
väghållning - liksom ytterligare resursförstärkningar inom
utgiftsområde 22 Kommunikationer - genom en utvidgning
av utgiftsramen. Samma sak gäller Centerpartiet.
Moderaterna, å andra sidan, löser till mer än två tredjedelar
finansieringsproblemet genom besparingar inom andra delar
av utgiftsområdet, såsom järnväg, sjöfart, trafikupphandling
och post. Folkpartiets alternativ bygger till största delen på
en minskning av resurserna till järnvägen. Om
Centerpartiets och Folkpartiets förslag kan dessutom sägas
att dessa förutsätter administrativa besparingar inom
Vägverket och Banverket med 8-9 %.
Vidare vill utskottet med anledning av regeringens och motionärernas
förslag peka på två viktiga förhållanden av betydelse för frågan om hur stora
medel som bör tillföras vägsektorn och hur dessa medel skall fördelas.
För det första instämmer utskottet i den bedömning oppositionspartierna i
sina motioner gör av den rådande vägstandarden. Det långvariga och
mödosamma arbetet med att sanera de statliga finanserna har haft till följd att
underhållet av vägnätet inte har kunnat hållas på en acceptabel nivå. Detta
har medfört att vägstandarden på många håll i landet försämrats. I vissa fall
har nedslitningen gått så långt att vanliga underhållsåtgärder inte längre
räcker utan ett återställande kräver mer omfattande och betydligt
kostsammare rekonstruktionsinsatser.
För det andra vill utskottet - liksom i våras i samband med behandlingen
av trafiksäkerhetsfrågor (bet. 1999/2000:TU5) -  peka på den oroväckande
försämringen av vägtrafiksäkerheten under senare år. Enligt Vägverkets
senaste prognos beräknas antalet dödade i trafiken i år komma att ligga runt
600. Det verksamhetsmål om högst 400 dödade år 2000 som regeringen har
lagt fast för Vägverket kommer därmed inte att uppfyllas. I stället för att
närma oss fjärmar vi oss från ett förverkligande av nollvisionen.
I samband med förra höstens budgetberedning sade sig utskottet (bet.
1999/2000:TU1) dela regeringens uppfattning att de för väghållningen
tillgängliga medlen i första hand borde gå till att befrämja en hög
transportkvalitet och säkerhet på det statliga vägnätet. I enlighet härmed
borde tillgängliga medel i första hand användas för drift och underhåll samt
för fysiska trafiksäkerhetsåtgärder. Mot den bakgrunden fick en viss
förskjutning av planerade nyinvesteringar accepteras.
Självfallet vore det önskvärt att vägsektorn för upprätthållande av en god
vägstandard kunde tillföras ännu större resurser än dem regeringen nu
föreslår. Samtidigt finner utskottet att den föreslagna anslagsnivån, jämfört
med de medel som anslagits för i år, ändå innebär en reell resursförstärkning
med nästan en halv miljard kronor, vartill kommer 200 miljoner kronor för
reparation av skador uppkomna i samband med sommarens översvämningar.
Med hänsyn till den fortsatt besvärliga situationen på underhållssidan måste,
som regeringen förespråkar, tyngdpunkten i resursanvändningen även
fortsättningsvis ligga på underhåll samt på åtgärder för  ökad bärighet och på
rekonstruktion av vägnätet. Dessutom bör satsningen på fysiska
trafiksäkerhetsåtgärder fullföljas. Denna prioritering, jämte det faktum att
inledda investeringsprojekt måste fullföljas samt att räntor och amorteringar
på upptagna lån måste betalas, innebär med nödvändighet att satsningen på
nybyggnation tidsmässigt får förskjutas något i förhållande till gällande
tioårsplan.
Utskottet delar således regeringens uppfattning att det är nödvändigt att
skapa förutsättningar för en satsning på bärighet, tjälsäkring och
rekonstruktion av det regionala vägnätet. För att detta skall kunna
åstadkommas föreslår regeringen att medel prioriteras till investeringar i
regional infrastruktur. Regeringen bedömer därför att anslagsposten för
väginvesteringar i regionala planer bör höjas från 1,1 miljarder kronor år
2000 till 2 miljarder kronor år 2001.
De regionala planerna avspeglar behoven av åtgärder inom respektive län.
Av dessa kan utläsas att dessa behov varierar starkt mellan olika län.
Utskottet konstaterar därför att regeringens ambition att satsa på bärighet,
tjälsäkring och rekonstruktion i viss mån står i konflikt med målet att
länsplanerna efter år 2001 skall ha kommit lika långt i sitt genomförande.
Mot den bakgrunden förutsätter utskottet att regeringen vid fördelningen
av anslagsmedel mellan olika anslagsposter dels tar särskild hänsyn till
behovet av att satsa på bärighet, tjälsäkring och rekonstruktion, dels
utsträcker målet att genomförandet av länsplanerna skall ha kommit lika
långt i alla län till efter år 2002. Regeringen får därigenom under år 2001 en
möjlighet att prioritera genomförandet av länsplanerna i de län som har en
stor andel bärighet, tjälsäkring och rekonstruktion.
Utskottet är inte berett att tillstyrka Folkpartiets och
Centerpartiets motioner om en neddragning av Vägverkets
administrationsanslag. Följaktligen avvisas också förslaget i
motion T357 (c) om att medelst en minskning av detta
anslag möjliggöra en uppräkning av anslagsposten Drift och
byggande av enskilda vägar på väghållningsanslaget.
Sammanfattningsvis finner utskottet att regeringen gjort en
rimlig avvägning vad gäller såväl hur stor del av
resursutrymmet inom utgiftsområdet som bör tillföras
vägsektorn som hur vägmedlen skall användas. Följaktligen
tillstyrker utskottet regeringens förslag till medelsberäkning
under anslagen 36:1 Vägverket: Administration och 36:2
Väghållning och statsbidrag. Motionerna T211 (fp), T212
(kd), T219 (c), T223 (m) och Fi211 (fp) i motsvarande delar
samt motion T357 (c) avstyrks.
1.2.5 Anslag inom delområde Järnväg
Banverkets administrationsanslag
Av budgetpropositionen framgår att regeringen vill renodla
det anslag som hittills bekostat Banverkets sektorsuppgifter.
I enlighet härmed föreslås att sektorsanslaget byter namn till
Banverket: Administration (36:3) och i fortsättningen främst
används för Banverkets administration. Efter pris- och
löneomräkning samt överföring av 175 miljoner kronor till
banhållningsanslaget beräknar regeringen anslagsbehovet
för år 2001 till 750 miljoner kronor.
Banhållningsanslaget
Som ett led i den förändrade anslagsstrukturen föreslås det
hittillsvarande banhållningsanslaget byta namn till
Banverket: Banhållning och sektorsuppgifter (36:4).
Anslaget bör enligt regeringen finansiera drift och underhåll
av statliga järnvägar, investeringar i stomjärnvägar,
regionala järnvägsinvesteringar, bidrag till Inlandsbanan
och  resundsbro Konsortiet, vissa myndighetsuppgifter,
sektorsuppgifter och tågtrafikledning. För år 2001 anser
regeringen att anslaget skall beräknas till 6,6 miljarder
kronor. Av detta belopp utgör som nämnts ovan 175
miljoner kronor medel som förts över från Banverkets
administrationsanslag medan 120 miljoner kronor utgör
kompensation för att Banverket betalar Sveriges andel av
järnvägsavgifterna till  resundsbro Konsortiet. Ersättningen
till konsortiet skall till återstående del finansieras genom
höjda banavgifter. Inom ramen för det föreslagna anslaget
beräknar regeringen 2,7 miljarder kronor för investeringar i
stomnätsplanen. Detta innebär att investeringarna under år
2001 kommer att ligga på en lägre nivå än genomsnittet i
stomnätsplanen. Detsamma kommer enligt regeringen att
gälla för åren närmast därefter.
I tilläggsbudget för år 2000 (prop. 2000/01:1) föreslår regeringen, mot
bakgrund av inträffade skador på järnvägsnätet till följd av sommarens
översvämningar, att det nuvarande anslaget A4 Banhållning skall ökas med
70 miljoner kronor för innevarande budgetår.
Ersättning till Statens järnvägar
Våren 2000 fick regeringen riksdagens bemyndigande att
ombilda affärsverket SJ till ett eller flera aktiebolag (prop.
1999/2000:78, bet. 1999/ 2000:TU11, rskr. 1999/2000:238).
I den nu behandlade propositionen anför regeringen att
ombildningen kan beräknas vara genomförd vid
nästkommande årsskifte. Så länge SJ utgör ett affärsverk
står dess bolag AB Swedcarrier inte i ett skatterättsligt
koncernförhållande till sin ägare. Därmed kan medel från
försäljningar av dotterbolag till AB Swedcarrier inte
överföras till SJ i form av obeskattade koncernbidrag. För
att medel motsvarande uppkommande realisationsvinster
ändå skall komma SJ till del har på statsbudgeten inrättats
ett anslag, Ersättning till Statens järnvägar i samband med
utdelning från AB Swedcarrier (36:10). För år 2001
beräknar regeringen anslaget till 140 miljoner kronor.
Transeuropeiska nätverk
Sverige har genom sitt medlemskap i EU möjlighet att
ansöka om gemenskapens finansiella stöd för projekt på
området för transeuropeiska nät för infrastruktur inom
transport- och telekommunikation. Bidragen bruttoredovisas
på statsbudgeten. Anslaget Från EG-budgeten finansierade
stöd till Transeuropeiska nätverk (36:5) har för år 2001
beräknats till 200 miljoner kronor.
Utskottets ställningstagande till anslagen inom delområde Järnväg
Utskottet konstaterar att oppositionspartierna uppvisar en
splittrad bild vad gäller synen på hur stora medel som bör
satsas på järnvägen. Centerpartiet och Kristdemokraterna
vill höja banhållningsanslaget medan Folkpartiet liberalerna
och Moderata samlingspartiet, med varierande
motiveringar, vill minska anslagstilldelningen. Spännvidden
är stor. Mellan Centerpartiets och Folkpartiets förslag skiljer
drygt 2,1 miljarder kronor. Utskottet finner att regeringen
med sitt förslag till anslagsberäkning uppvisar fortsatt höga
ambitioner vad gäller satsningen på järnvägen. Det
föreslagna banhållningsanslaget ligger sålunda i nivå med
anslaget för innevarande budgetår, även efter de justeringar
till följd av ändrad anslagskonstruktion och för kostnader
för Öresundsbrotrafiken som redovisats ovan.
Investeringsnivån kommer som regeringen anför inte att
motsvara genomsnittet i tioårsplanen men får med hänsyn
till tillgängligt resursutrymme betraktas som acceptabel.
Anslagsposten för drift och underhåll har justerats ned från
2,5 miljarder kronor till 1,8 miljarder kronor. Det är dock
utskottets bedömning att de av regeringen beräknade
medlen skall säkerställa en god drift och en
tillfredsställande underhållsstandard. Utskottet har tidigare -
senast i samband med behandlingen våren 2000 med
anledning av regeringens proposition om ändrad
verksamhetsform för SJ m.m. (prop. 1999/2000:78, bet.
1999/2000:TU11, rskr. 1999/2000:238) - uttalat att det är
av största vikt att den kraftfulla upprustningen av det
svenska järnvägssystemet under senare år tas till vara så att
järnvägen får den ställning inom kollektivtrafikresandet som
är motiverad. Utskottet vidhåller denna uppfattning och är
mot den bakgrunden inte berett att tillstyrka de stora
neddragningar som Folkpartiet och Moderaterna
förespråkar.   andra sidan finner utskottet att de
resursförstärkningar som Centerpartiet och
Kristdemokraterna förordar inte ryms inom den tillgängliga
ramen.
Beträffande förslagen i Moderaternas, Centerpartiets och Folkpartiets
motioner om besparingar på Banverkets administrationsanslag erinrar
utskottet om att Banverket för innevarande budgetår fick vidkännas vissa
besparingar. Utskottet är inte berett att för innevarande år förorda någon
ytterligare resursneddragning för Banverket.
Sammanfattningsvis finner utskottet att regeringens beräkningar av
anslagen 36:3 Banverket: Administration och 36:4 Banverket: Banhållning
och sektorsuppgifter är väl avvägda. Följaktligen tillstyrks regeringens
förslag till medelsanvisningar medan motionerna  T223 (m), T212 (kd),
T219 (c), T211 (fp) och Fi211(fp) i motsvarande delar avstyrks.
Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen föreslår
beträffande stöd till Transeuropeiska nätverk eller ersättning
till Statens järnvägar i samband med utdelning från AB
Swedcarrier.
1.2.6 Anslag inom delområde Sjöfart
Ersättning för fritidsbåtsändamål m.m.
Från anslaget Ersättning för fritidsbåtsändamål m.m. (36:6)
betalas Sjöfartsverkets kostnader för
sjösäkerhetsinformation, främst riktad till fritidsbåttrafiken.
Härutöver bestrids sådana kostnader för sjöräddning,
farledsverksamhet, bemanning av fyrar m.m. som inte skall
belasta handelssjöfarten. Regeringen föreslår att anslaget för
år 2001 förs upp med ett oförändrat belopp, dvs. 61 miljoner
kronor. Enligt regeringen finns det goda skäl att successivt
höja anslaget till en nivå som motsvarar Sjöfartsverkets
verkliga kostnader men man ser ingen möjlighet att
finansiera en höjning redan nästa år.
I den moderata kommitt,motionen föreslås en minskning av anslaget med
20 miljoner kronor, jämfört med regeringens förslag. Som motionärerna
konstaterar höjdes anslaget med ca 17 miljoner kronor för innevarande
budgetår. Regeringens motivering var att anslaget dittills inte hade täckt de
kostnader som främst fritidsbåtsektorn åsamkar Sjöfartsverket.
Utskottet, som finner att motionärernas förslag inte har annan grund än
allmänna besparingsambitioner, anser att anslaget så långt det är möjligt bör
anpassas till Sjöfartsverkets verkliga kostnader. Följaktligen tillstyrks
regeringens förslag medan motionen i denna del avstyrks.
Ersättning till viss kanaltrafik m.m.
För täckande av underskott för drift av Trollhätte och Säffle
kanaler samt för ersättning till Vänerns Seglationsstyrelse
för utmärkning av fritidsbåtsleder m.m. har inrättats ett
särskilt anslag, Ersättning för viss kanaltrafik m.m. (36:7).
Regeringen beräknar anslaget för år 2001 till 62,7 miljoner
kronor. Utskottet har ingen erinran mot denna
medelsberäkning.
Bidrag till sjöfarten
Enligt det sjöfartspolitiska beslut som riksdagen antog år
1996 skall staten skapa långsiktiga och rimliga
konkurrensvillkor för den svenska handelssjöfarten  för åren
1997-2001. I november 1998 träffades en
överenskommelse mellan regeringen, Vänsterpartiet,
Miljöpartiet de gröna, Sveriges redareförening och
fackförbundet SEKO om utformningen av det statliga stödet
till sjöfarten. Överenskommelsen innebär att statligt bidrag
utgår till skatt på sjöinkomst med ett belopp som motsvarar
det skatteavdrag som arbetsgivaren skall göra på
sjöinkomster och som har betalats in, dock ej för den del av
avdraget som avser den allmänna pensionsavgiften. Vidare
lämnas bidrag till kostnader för sociala avgifter med 58 000
kr per kalenderår och årsarbetskraft. Bidrag lämnas endast
för svenska handelsfartyg som huvudsakligen används för
godstransporter i utrikestrafik. Det betyder att stöd
exempelvis inte utgår för passagerarfärjor. Till stödsystemet
kan också hänföras det s.k. TAP-avtalet som reglerar rätten
för svenska redare att under högst sex månader per år ersätta
högst hälften av en fartygsbesättning med utländsk personal.
För det statliga stödet har inrättats ett särskilt anslag, Bidrag till sjöfarte
(36:8). För år 2001 föreslår regeringen att anslaget förs upp med 409
miljoner kronor, dvs. 4 miljoner kronor mer än för innevarande år.
Sistnämnda belopp skall enligt förslaget användas för bidrag till
fartygsförlagd utbildning. Regeringen konstaterar att anslagets nuvarande
nivå, 405 miljoner kronor, inte täcker behovet av bidrag till sjöfarten i
enlighet med 1998 års överenskommelse. För innevarande budgetår har
regeringen därför på tilläggsbudget föreslagit en höjning med 10 miljoner
kronor. Höjningen bör enligt regeringen finansieras genom en motsvarande
minskning av anslaget D1 Ersättning till Statens järnvägar i samband med
utdelning från AB Swedcarrier.
Enligt vad regeringen anför i budgetpropositionen bör det samlade stödet
till sjöfarten utökas till att omfatta även färjesjöfarten. Mot den bakgrunden
har regeringen tillkallat en utredning med uppgift att göra en totalöversyn av
lastsjöfarten och färjenäringens villkor, i första hand med inriktning på att
införa ett s.k. nettostöd. Avsikten är att ett nytt stödsystem skall kunna träd
kraft den 1 januari 2002.
Alternativa förslag till anslagsberäkning presenteras i alla
de fyra kommitt,motioner som nu behandlas. Moderaterna
är i princip motståndare till näringsstöd. I avvaktan på att
regeringen blir klar med den aviserade kartläggningen av
den svenska rederinäringen föreslår de att riksdagen
beslutar om en minskning av sjöfartsstödet med 200
miljoner kronor. Centerpartiet och Folkpartiet vill ha ett
stöd av s.k. nettomodell redan fr.o.m. år 2001. Med en
sådan lösning bortfaller behovet av anslag inom
utgiftsområde 22.  ven Kristdemokraterna önskar ett
nettosystem men föreslår - i avvaktan på att en sådan
modell införs år 2002 - att anslaget för nästa budgetår höjs
med 400 miljoner kronor, jämfört med regeringens förslag,
för att färjetrafiken redan fr.o.m. 2001 skall komma i
åtnjutande av statligt stöd.
På annan plats i detta betänkande (avsnitt 5.1.4) framhåller
utskottet att regeringen snarast bör återkomma till riksdagen
med förslag om åtgärder för den svenska färjesjöfarten
redan under år 2001. Utskottet föreslår att riksdagen, i
avvaktan på ett sådant förslag, under anslaget 36:8 Bidrag
till sjöfarten anvisar medel i enlighet med vad regeringen
föreslår. Härav följer att motionerna T211 (fp), T212 (kd),
T219 (c), T223 (m) och Fi211 (fp) i motsvarande delar
avstyrks.
1.2.7 Anslag inom delområde Luftfart
Stöd till kommunala flygplatser
r 1999 infördes ett nytt stöd till kommunala flygplatser.
Stödet ersatte dels det tidigare driftbidraget till kommunala
flygplatser i skogslänen, dels det provisoriska
resultatutjämningsbidraget från Luftfartsverket till de största
kommunala flygplatserna. Stödet skulle uppgå till totalt 115
miljoner kronor per år, varav 105 miljoner kronor skulle
anvisas över statsbudgeten. För nästa budgetår föreslår
regeringen att riksdagen på anslaget Driftbidrag till
kommunala flygplatser (36:9) anvisar 101 miljoner kronor.
Utskottet tillstyrker förslaget.
1.2.8 Anslag inom delområde Forskning,
analys, samhällsköpta tjänster m.m.
Statens väg- och transportforskningsinstitut  (VTI)
VTI har till huvuduppgift att bedriva forskning och utveckling som avser
infrastruktur, trafik och transporter. I forsknings- och utvecklingsarbetet
ingår att analysera transportsektorns effekter på miljön och
energiförbrukningen. Mot ersättning får institutet utföra forsknings- och
utvecklingsarbete åt myndigheter och andra uppdragsgivare. För år 2001
föreslår regeringen att anslaget 36:14 Statens väg- och
transportforskningsinstitut förs upp med 32,6 miljoner kronor, ett belopp
som efter pris- och löneomräkning motsvarar anslaget för innevarande
budgetår. Utskottet tillstyrker förslaget.
Statens institut för kommunikationsanalys (SIKA)
SIKA svarar enligt sin instruktion för övergripande bedömningar av
samhällsekonomiska och regionalekonomiska effekter av transport- och
kommunikationssystemen. Vidare svarar institutet för att
kommunikationsverkens långsiktiga infrastrukturplanering samordnas och
genomförs på ett gemensamt underlag, utvecklar planeringsmetoder som
bl.a. innefattar strategiska miljökonsekvensbeskrivningar, samordnar
riksomfattande resvaneundersökningar samt utarbetar nulägesbeskrivningar
och prognoser för trafik- och kommunikationsutvecklingen. Dessutom har
institutet ansvar för den officiella statistiken inom transport- och
kommunikationsområdet. För budgetåret 2001 föreslår regeringen att
riksdagen till anslaget 36:15 Statens institut för kommunikationsanalys
anvisar 44,9 miljoner kronor. Beloppet motsvarar innevarande års anslag,
justerat för pris- och löneomräkning. Utskottet tillstyrker förslaget.
Rikstrafikens administration
Rikstrafiken inledde sin verksamhet den 1 juli 1999. Till
myndighetens uppgifter hör att verka för utveckling och
samordning av den interregionala kollektiva persontrafiken
samt att svara för statens upphandling av transportpolitiskt
motiverad interregional kollektiv persontrafik som inte
upprätthålls i trafikhuvudmännens regi och där det saknas
förutsättningar för kommersiell drift. Med anslaget
Rikstrafiken: Administration (36:11) finansieras kostnader
för myndighetens ledning, ekonomiadministration,
personaladministration och andra interna kostnader. För år
2001 föreslår regeringen att anslaget bestäms till 10,7
miljoner kronor. Centerpartiet föreslår i sin kommitt,motion
att administrationsanslaget minskas med 350 000 kr.
Utskottet förordar regeringens anslagsberäkning och
avstyrker följaktligen motionen i denna del.
Trafikupphandling
Trafikupphandlingen finansieras med ett särskilt anslag,
Rikstrafiken: Tra-fikupphandling (36:12). Med anslaget
finansieras också det statliga stödet till Gotlandstrafiken
samt den statliga ersättningen till trafikhuvudmännen för att
de övertagit ansvaret för persontrafiken längs vissa
länsjärnvägar. Eftersom Rikstrafiken fr.o.m. nästa år inte
längre är bunden av gamla upphandlingar och därför kan
sluta nya avtal anser regeringen att anslaget nu bör höjas till
den nivå som förutsågs redan i budgetpropositionen för år
2000, nämligen 790 miljoner kronor.
Av budgetpropositionen framgår att trafikupphandlingen för innevarande
år omfattar sammanlagt tolv järnvägssträckor samt därutöver flygtrafiken
mellan Östersund och Umeå. Vidare framgår att Rikstrafiken inför år 2001
kommer att utnyttja de optioner om ett års förlängning som finns i elva av de
tolv avtalen om järnvägstrafik. Beträffande sträckan Göteborg-Malmö
bedömer regeringen att trafiken kan bedrivas på kommersiella grunder efter
år 2000, varför någon upphandling inte är aktuell.
Med hänvisning till att stödet till trafikhuvudmännen inte har specificerats,
och information inte heller varit möjlig att uppbringa, avstyrker Moderaterna
i sin kommitt,motion regeringens förslag och anser att anslaget i stället skall
bestämmas till 590 miljoner kronor. Enligt utskottets mening kan de av
motionärerna påtalade informationsbristerna inte tas till intäkt för en
minskning av anslaget. Regeringens förslag till medelsanvisning tillstyrks
således, varav följer att motionen i motsvarande del avstyrks.
I årets budgetproposition begär regeringen riksdagens bemyndigande att
under år 2001 ingå förpliktelser om trafikupphandling för högst fem år och
till ett sammanlagt belopp av nästan 4 miljarder kronor. Bland annat mot
bakgrund av att regeringens förslag är så vittgående, såväl tids- som
beloppsmässigt, är det enligt utskottets mening angeläget att regeringen i
nästa års budgetproposition närmare redovisar sina intentioner vad gäller
trafik-upphandlingsanslagets kommande användning.
Viss internationell verksamhet
Från anslaget 36:13 Viss internationell verksamhet bestrids
Regeringskansliets kostnader för medlemsavgifter i vissa
internationella organisationer m.m. samt för resor i samband
med deltagandet i dessa organisationer. Regeringen
beräknar anslagsbehovet för år 2001 till 7,5 miljoner kronor.
Utskottet har ingen erinran mot denna beräkning.
1.3 Politikområde IT, tele och post
1.3.1 Politikområdets omfattning
Politikområdet omfattar post- och telekommunikation samt
informationsteknik. Till området hänförs en myndighet,
Post- och telestyrelsen (PTS), och fem anslag, varav två helt
eller huvudsakligen disponeras av PTS.
1.3.2 Anslag inom politikområde IT, tele och
post
Post- och telestyrelsen m.m.
Post- och telestyrelsen (PTS) är central förvaltningsmyndighet med sek-
torsansvar inom post-, tele- och radioområdena.  På postområdet skall
styrelsen bl.a. verka för att en väl fungerande samhällsomfattande posttjänst
och grundläggande kassaservice finns tillgänglig i enlighet med vad som
anges i postlagen (1993:1684), fortlöpande följa utvecklingen och bevaka att
posttjänsten och kassaservicen motsvarar samhällets behov. På radio- och
teleområdet skall PTS bl.a. främja ett effektivt telesystem enligt de mål som
anges i telelagen (1993:597), svara för att möjligheterna till
radiokommunikation och andra användningar av radiovågor utnyttjas
effektivt, främja en sund konkurrens, övervaka pris- och tjänsteutvecklingen,
pröva frågor om tillstånd samt utöva tillsyn enligt telelagen (1993:597) och
lagen (1993:599) om radiokommunikation. Vidare skall PTS genom
upphandling tillgodose funktionshindrades behov av särskilda post- och
teletjänster, tillgodose totalförsvarets behov av post- och teletjänster under
höjd beredskap och stärka samhällets beredskap mot allvarliga störningar av
telesystemet i fred. Anslaget 37:1 Post- och telestyrelsen:
Förvaltningskostnader för vissa myndighetsuppgifter används av
myndigheten för att finansiera förvaltningskostnader för upphandling av
samhällsåtaganden och totalförsvar. Anslaget får också användas bl.a. för att
täcka utgifter i samband med marknadskontroll av radio- och
teleterminalutrustning. För år 2001 beräknar regeringen anslagsbehovet till
11,4 miljoner kronor. Utskottet har ingen erinran mot beräkningen.
Upphandling av samhällsåtaganden
Anslaget 37:2 Upphandling av samhällsåtaganden, används för att genom
upphandling trygga funktionshindrades behov av telekommunikationer och
posttjänster. Regeringen föreslår att riksdagen till ändamålet anvisar 153
miljoner kronor. Utskottet tillstyrker regeringens förslag. I avsnitt 12 om
uppföljning och utvärdering lämnar utskottet vissa synpunkter på
informationen i budgetpropositionen rörande anslagets användning.
Ersättning till Posten AB
Enligt postlagen skall det finnas en grundläggande
kassaservice i hela landet, innebärande att alla har möjlighet
att verkställa och ta emot betalningar. I enlighet med ett
avtal med staten har Posten AB åtagit sig att svara för denna
grundläggande kassaservice. För att tillhandahålla tjänsten
där alternativ saknas och där det saknas kommersiella motiv
erhåller Posten AB en årlig ersättning. För detta ändamål
finns ett särskilt anslag, 37:3 Ersättning till Posten AB för
rikstäckande betalnings- och kassaservice. För budgetåret
2001 föreslår regeringen att anslaget beräknas till 200
miljoner kronor. I den moderata kommitt,motionen avvisas
förslaget. Motionärerna hävdar att anslaget till Posten AB är
en förtäckt statlig subvention. Staten bör ta ett ansvar för
den grundläggande kassaservicen, men det skall ske genom
upphandling.
Med anledning av ett motionsyrkande som behandlades under förra hösten
(bet. 1999/2000:TU1) noterade utskottet att den grundläggande betaltjänsten
och kontantförsörjningen varit föremål för utredning och att resultatet av
ärendets fortsatta beredning borde avvaktas. Enligt vad utskottet inhämtat har
beredningen ännu inte avslutats. Innan så skett är utskottet inte berett att ta
ställning till det förslag som aktualiseras i motionen. Följaktligen avstyrks
motionen i nu behandlad del. Regeringens förslag till medelsanvisning
tillstyrks.
Ersättning till SOS Alarm Sverige AB
Från anslaget 37:4 Ersättning till SOS Alarm Sverige AB för
alarmeringstjänst enligt avtal utgår ett statligt bidrag som
syftar till att säkerställa en effektiv SOS-tjänst och
tillgodose behovet av alarmeringstjänster för den statliga
räddningstjänsten. För nästa budgetår föreslås 144 miljoner
kronor för ändamålet. Förslaget föranleder ingen erinran
från utskottets sida.
Informationsteknik
Utskottet har heller ingen erinran mot regeringens förslag
att till Informationsteknik: Telekommunikation m.m. (37:5)
för budgetåret 2001 anvisa 50 miljoner kronor. Anslaget
används för finansiering av IT-kommissionens verksamhet
och andra åtgärder som bidrar till förverkligandet av
regeringens IT-politik.
1.4 Politikområde Miljöpolitik
Anslag inom politikområde Miljöpolitik
Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI)
Under utgiftsområde 22 Kommunikationer beräknar
regeringen anslaget 34:1 Bidrag till Sveriges
meteorologiska och hydrologiska institut till 203 miljoner
kronor. Moderaterna föreslår att anslaget minskas med 20
miljoner kronor jämfört med regeringens förslag, med
motiveringen att SMHI i större utsträckning bör
avgiftsfinansiera sin verksamhet. Utskottet har tidigare
motsatt sig förslag av denna innebörd och gör så även nu.
Följaktligen avstyrks motionsyrkandet medan regeringens
förslag till medelsberäkning tillstyrks.
1.5 Sammanfattning av utskottets
ställningstaganden till
anslagsfrågorna
Utskottet anser att riksdagen för budgetåret 2001 bör anvisa
anslag under utgiftsområde 22 Kommunikationer i enlighet
med regeringens förslag. Utskottets förslag till
medelsanvisningar redovisas i bilaga 2. Med de
motiveringar som redovisats i det föregående avstyrker
utskottet motionerna T211 (fp) yrkande 29, T212 (kd)
yrkande 43, T219 (c), T223 (m) yrkandena 1-8 och Fi211
(fp) yrkande 23.
2 Vägar
Avsnittets innehåll
I detta avsnitt behandlar utskottet sex regeringsförslag som
gäller väghållningsområdet och olika finansieringsfrågor
med anledning av Öresundsbron (yrkandena 3-8).
Regeringen föreslår att riksdagen
3. godkänner att regeringen får använda medel från anslaget 36:1
Vägverket: Administration för att utreda alternativ finansiering av
infrastruktur samt för andra transportpolitiska utredningar,
4. godkänner att regeringen år 2001 får besluta om en låneram i
Riksgäldskontoret om högst 1 600 000 000 kr för Vägverket för inköp av
omsättningstillgångar, anläggningstillgångar och för byggande av broar som
ersätter färjor,
5. godkänner att anslaget 36:2 Väghållning och statsbidrag får användas
för att betala ränta och amorteringar på lån upptagna för väg E 6 delen
Stenungsund-Ljungskile, väg E 18/20 delen Örebro-Arboga, väg E 4 delen
Stora  by-Väderstad, väg E 22 delen Söderåkra-Hossmo, väg E 4
trafikplats Hallunda, Södra länken och övriga lånefinansierade
Stockholmsprojekt samt lånefinansierade projekt inom ramen för
Göteborgsöverenskommelsen,
6. godkänner att anslagen 36:2 Väghållning och statsbidrag och 36:4
Banverket: Banhållning och sektorsuppgifter får användas för att täcka
förluster vid infriande av kapitaltäckningsgarantin till SVEDAB och
eventuella förluster i samband med Riksgäldskontorets utlåning till
SVEDAB,
7. godkänner att regeringen under år 2001 får besluta om en låneram i
Riksgäldskontoret om högst 310 000 000 kr för Vägverket och Banverket
tillsammans, för att finansiera ett kapitaltillskott till SVEDAB samt räntan
under ett år för detta lån,
8. bemyndigar regeringen att under år 2001, i fråga om ramanslaget 36:2
Väghållning och statsbidrag, ingå ekonomiska förpliktelser som inklusive
tidigare åtaganden innebär utgifter på högst 28 400 000 000 kr efter år 2001.
Vidare behandlar utskottet följande motioner:
- T211 yrkande 24 av Kenth Skårvik m.fl. (fp),
- T212 yrkande 23 av Johnny Gylling m.fl. (kd),
- T215 yrkande 4 av Johan Pehrsson (fp),
- T231 yrkandena 7-9 av Sven Bergström m.fl. (c),
- T306  av Elver Jonsson (fp),
- T317 av Anders G Högmark och Elizabeth Nyström
(båda m),
- T323 av Per-Richard Mol,n m.fl. (m),
- T329 av Carl G Nilsson (m),
- T331 av Lennart Frid,n (m),
- T337 yrkande 2 av Olle Lindström (m),
- T342 yrkande 1 av Elver Jonsson (fp),
- T344 yrkande 4 av Per-Richard Mol,n m.fl. (m),
- T350 av Gunilla Tjernberg (kd),
- T355 av Anders Karlsson  och  Bengt  Silfverstrand (båda
s),
- T356 av  Jan-Evert  Rådhström  och  Lars Björkman (båda
m),
- T361 av Kenneth Johansson (c),
- T369 av  Eva Flyborg (fp),
- T379 av  Ann-Kristine  Johansson och Torgny Danielsson
(båda s),
- T390 av Jan Backman och Ingvar Eriksson (båda m),
- T391 av Martin Nilsson (s),
- T399 av Rigmor Stenmark och Birgitta Carlsson (båda c),
- T410 av Elver Jonsson och Siw Persson (båda fp),
- T440 av Lars Wegendahl m.fl. (s),
- T453 av Yvonne  ngström (fp),
- T475 av Patrik Norinder (m),
- T519 yrkande 6 av Per-Richard Mol,n m.fl. (m),
- T801 av Bertil Persson (m),
- T802 av Sofia Jonsson (c),
- T812 av Karin Svensson Smith m.fl. (v),
- T813 av Per-Richard Mol,n m.fl. (m),
- T827 av Sven Bergström och Eskil Erlandsson (båda c),
- T836 av Jan Backman och Anna  kerhielm (båda m),
- Bo508 yrkande 4 av  saTorstensson (c),
- N318 yrkande 4 av Rosita  Runegrund och Sven Brus
(båda kd),
- Sk1025 yrkande 10 av Catharina Elmsäter-Svärd m.fl.
(m).
2.1 Finansiering av visst
utredningsarbete
Regeringen föreslår att anslaget 36:1 Vägverket:
Administration får användas för att utreda alternativ
finansiering av infrastruktur samt för andra
transportpolitiska utredningar.
Utskottet anser att det är väsentligt att förutsättningarna för
alternativ finansiering snarast klarläggs och tillstyrker
därför regeringsförslaget. Utskottet förutsätter att regeringen
i lämpligt sammanhang närmare klargör de ekonomiska
förutsättningarna för utredningsarbetet.
2.2 Låneram för vissa tillgångar
m.m.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag att riksdagen för år
2001 godkänner en låneram om totalt 1 600 miljoner kronor
för Vägverket för inköp av omsättningstillgångar och
anläggningstillgångar samt för byggande av broar som
ersätter färjor.
2.3 Finansiering av vissa
kapitalkostnader inom
vägväsendet
Utskottet tillstyrker regeringens förslag att anslaget 36.2
Väghållning och statsbidrag får användas för att betala
ränta och amorteringar på lån för väg E 6 delen
Stenungsund-Ljungskile, väg E 18/20 delen Örebro-
Arboga, väg E 4 delen Stora  by-Väderstad, väg E 22
delen Söderåkra-Hossmo, väg E 4 trafikplats Hallunda,
Södra länken och övriga lånefinansierade Stockholms-
projekt samt lånefinansierade projekt inom ramen för
Göteborgsöverenskommelsen.
2.4 Ekonomiska förpliktelser
Den verksamhet som Vägverket bedriver innebär ofta att
Vägverket ingår långsiktiga avtal om ekonomiska
förpliktelser för flera år framåt i tiden. Det gäller såväl avtal
om investeringar som avtal gällande drift och underhåll av
vägnätet. Vägverket har även i uppdrag att ge ut bidrag för
olika ändamål. När det gäller dessa bidrag måste
bidragsmottagaren ofta veta att bidraget kommer att betalas
ut under flera år för att kunna planera sin verksamhet.
Utskottet tillstyrker att regeringen bemyndigas att under år 2001 i fråga om
ramanslaget 36:2 Väghållning och statsbidrag, ingå ekonomiska förpliktelser
som inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter på högst 28 400 miljoner
kronor efter år 2001.
2.5 Vägverkets organisation
2.5.1 Motionsförslag
Jan-Evert Rådhström och Lars Björkman (båda m)
framhåller i motion T356 att Vägverkets resultatenhet,
Vägverket Produktion, omgående bör ombildas till ett
aktiebolag.
I motion T329 kritiserar Carl G Nilsson (m) Vägverket för
att ha alltför många "järn i elden" som inte har med
vägbyggnation och vägunderhåll att göra. Verkets
arbetsuppgifter bör enligt motionären renodlas till att
ansvara för vägar. Vidare behövs enligt motionen en klarare
ansvarsskillnad såväl organisatoriskt som budgetmässigt
mellan huvudvägnätet och övrigt vägnät. Den
sammanläggning som tidigare gjorts mellan Vägverket och
Trafiksäkerhetsverket anges vidare som olämplig. Mot
denna bakgrund föreslås att Vägverket omorganiseras.
2.5.2 Utskottets ställningstagande
Vägverket Produktion är i dag en av landets ledande
entreprenörer i branschen. Enheten får bl.a. uppdrag från
Vägverket, Banverket, kommuner, privata industriföretag,
privata väghållare m.fl. Verksamheten drivs på strikt
företagsekonomisk grund och med en redovisning som
ansluter till branschpraxis. Avkastningskravet uppgår till 10
% räntabilitet på eget kapital.
Utskottet anser det viktigt att de effektivitetsvinster som kan uppnås
genom en väl fungerande organisation tas till vara. Vägverkets resultatenhet,
Vägverket Produktion, bidrar till att skapa ökad konkurrens på
anläggningsmarknaden. Utskottet vill även framhålla att verksamheten
bedrivs efter strikt affärsmässiga principer och utan subventioner från
Vägverket. Vägverkets byggnads-, drift- och underhållsuppdrag upphandlas
numera helt på marknadsmässiga villkor.
Enligt vad utskottet erfarit pågår inom Regeringskansliet ett
översynsarbete om de framtida organisationsformerna för Vägverkets
produktionsverksamhet. På uppdrag av Näringsdepartementet har en
utredning genomförts om förutsättningarna för att överföra verksamheten till
bolag. Utredningen har under våren remissbehandlats och beredning av
förslaget pågår inom Regeringskansliet. Utskottet anser att pågående
beredningsarbete inte bör föregripas.
När det gäller motion T329 (m) vill utskottet klargöra att
Vägverket har tilldelats ett samlat ansvar, sektorsansvar, för
hela vägtransportssystemet. Sektorsansvaret omfattar
miljöpåverkan, trafiksäkerhet, tillgänglighet, framkomlighet
och effektivitet samt frågor om väginformatik, fordon,
kollektivtrafik, handikappanpassning, yrkestrafik och
tillämpad samhällsmotiverad forsknings-, utvecklings- och
demonstrationsverksamhet inom vägtransport- systemet. I
sektorsuppgiften ingår att samverka och samordna insatser
med berörda aktörer samt att på ett offensivt och
resultatorienterat sätt driva på utvecklingen av
vägtransportsystemet.
Enligt utskottets mening finns det starka skäl för att åtgärder i
infrastrukturen på vägområdet samordnas med andra trafikåtgärder för att
främja att de transportpolitiska målen uppnås. Inom transportområdet har
därför såväl Banverket, Sjöfartsverket som Luftfartsverket tilldelats ett
övergripande sektorsansvar för respektive trafikslag. Utskottet anser att
denna helhetssyn är angelägen för att riksdagens transportpolitiska mål om
att säkerställa en samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar
transportförsörjning för medborgarna och näringslivet skall kunna uppnås.
Utskottet är därför inte berett att ompröva Vägverkets sektorsansvar.
Inom ramen för ett bibehållet sektorsansvar är det givetvis angeläget att
hela tiden utveckla en väl fungerande organisation med hänsyn till
samhällsutveckling och omvärldsförändringar. Under senare år har också
exempelvis planeringsprocessen för väginvesteringar decentraliserats. Vidare
kan, när det gäller Vägverkets trafiksäkerhetsarbete, nämnas att
Trafikansvarsutredningen nyligen har lämnat ett utredningsförslag om att
inrätta en särskild vägtrafikinspektion (SOU 2000:43).
Utskottet anser mot denna bakgrund att något initiativ från
riksdagens sida inte är motiverat när det gäller de nu
aktuella motionerna. Utskottet föreslår att riksdagen avslår
motionerna T329 (m) och T356 (m).
2.6 Enskilda vägar
2.6.1 Motionsförslag
Per-Richard Mol,n m.fl. (m) framhåller i motionerna T323
och T344 att de enskilda vägarna har stor betydelse för bl.a.
landsbygdens befolkning, skogsindustrin och det rörliga
friluftslivet. Vidare framhålls att, om inte särskilda
bärighetsmedel anslås för det enskilda vägnätet, kommer
dessa vägar snabbt att brytas ned och kostnaderna för att
återställa kapitalet  att bli enorma. Motionärerna påtalar
även behovet av en inventering av vägstandarden samt att
andelsägarna hålls skadeslösa vid omförrättning på grund av
den lagändring som nyligen skett.
I motion T337 av Olle Lindström (m) framhålls att trots det
enskilda vägnätets betydelse har statsbidragen kraftigt
sänkts. Motionären förordar att det enskilda vägnätet
omgående ses över samt att statsbidraget räknas upp
kraftfullt.
I motion T211 av Kenth Skårvik m.fl. (fp) framhålls att
Folkpartiet vill värna det enskilda vägnätet. De enskilda
vägarna anges vara av stor betydelse för näringslivet,
människors möjligheter till bosättning, friluftsliv, rekreation
m.m. Minskade resurser till det enskilda vägnätet får därför
snabbt betydande negativa konsekvenser inte bara för
glesbygden utan för landet i dess helhet.
2.6.2 Utskottets ställningstagande
Regeringen har tillsatt en utredning med uppdrag att
analysera och överväga ändringar av vissa bestämmelser
som rör enskilda vägar. Utredningen har tagit namnet
"Utredning om bidrag och regler för enskild väghållning,
BREV", N 1999:15). Utredaren skall enligt sina direktiv
(dir. 1999:93):
- klargöra målen för statsbidrag till enskilda vägar,
- analysera i vilken omfattning gällande bestämmelser om
statsbidrag till enskilda vägar och deras tillämpning bidrar
till att uppfylla målen och föreslå de regler och övriga
förändringar som kan behövas,
- överväga hur måluppfyllelsen skall följas upp och föreslå
lämpliga mått och indikatorer,
- överväga behovet av att ändra bestämmelser som rör
gränsdragningen mellan allmänna och enskilda vägar och
föreslå de regler och övriga förändringar som kan behövas,
- överväga om Vägverket borde få möjlighet att upprätta
föreskrifter för tillämpningen av väglagen och
vägkungörelsen i dessa delar,
- analysera i vilken utsträckning den bestämmelse i lagen (1997:620) om
upphävande av lagen om enskilda vägar som gäller obligatorisk omprövning
av andelstal medför att vägföreningar eller enskilda fastighetsägare åsamkas
onödiga förrättningskostnader och överväga behovet av åtgärder för att
mildra de eventuella negativa konsekvenserna av denna bestämmelse för de
berörda. Utredaren skall därvid föreslå de förändringar som kan behövas.
Utredningsarbetet beräknas vara slutfört före sommaren 2001.
Enligt utskottets mening är det nu pågående
utredningsarbetet om enskilda vägar angeläget. Den
enskilda väghållningen har stor betydelse för möjligheterna
att tillförsäkra näringslivet och enskilda en god
transportförsörjning. Den enskilda väghållningen har också
i många fall visat sig vara en effektiv form för lokal
samverkan som rönt berättigad internationell
uppmärksamhet. Samhällets engagemang i det lokala
vägnätet är historiskt betingat och varierar därför i olika
delar av landet, vilket kan uppfattas som orättvist. Det finns
därför, som utskottet tidigare framfört, anledning att se över
bestämmelserna om den enskilda väghållningen.
Utskottet konstaterar att i de nu aktuella motionerna tas en rad viktiga
frågor upp kring den enskilda väghållningen som kommer att behandlas av
utredningen. Utskottet förutsätter att utredningsarbetet och det efterföljande
beredningsarbetet kommer att bedrivas skyndsamt.
Utskottet vill vidare hänvisa till att enligt regeringens budgetförslag för år
2001 kommer ett särskilt bidrag att införas till kostnader för
omprövningsförrättningar av enskilda vägar.
I avvaktan på resultatet av den pågående utredningen om enskilda vägar
och regeringens ställningstagande är utskottet inte berett att förorda någon
riksdagens åtgärd med anledning av de nu aktuella motionsyrkandena.
Motionerna T211 (fp), T323 (m), T337 (m) och T344 (m) avstyrks
följaktligen i denna del.
2.7 Färjetrafik
2.7.1 Motionsförslag
Färjetrafiken i Göteborgs södra skärgård behandlas i två
motioner. Lennart Frid,n (m) framhåller i motion T331 att
färjeleden i Göteborgs södra skärgård fungerar som en
allmän led och att den är central för skärgårdens och
Göteborgs kommunikationer. Enligt motionen är det därför
orimligt att leden skall klassas som enskild och att det skall
vara så dyrt för skärgårdsbor att ta sig fram med färjorna.
Motsvarande uppfattning har Eva Flyborg (fp) som i motion
T369 skriver att det är dags att denna färjeled klassificeras
som allmän väg så att skärgårdsborna kan få rättvisa och
rimliga transportmöjligheter.
För utvecklingen av en levande skärgård har enligt motion
N318 av Rosita Runegrund och Sven Brus (både kd)
kommunikationsfrågorna en avgörande betydelse.
Färjetrafiken är livsavgörande för de boende på öarna och
därför måste reglerna och deras tillämpning vara enhetliga
och tydliga. Det bör åligga Vägverket och Glesbygdsverket
att se över regelverket samt klargöra statens ansvar för
färjetrafiken i skärgårdarna.
I motion T350 av Gunilla Tjernberg (kd) behandlas
färjeförbindelsen till Holmön som ligger cirka en landmil
från fastlandet i Norra Kvarken. Motionären anser att beslut
snarast bör fattas om ett sådant huvudmannaskap för
färjetrafiken mellan Holmön och fastlandet som tryggar en
tillfredsställande trafikförsörjning året om.
sa Torstensson (c) framhåller i motion Bo508 att färje-
och fartygstrafik mellan öar samt mellan öar och fastland
utgör en del av en större kommunikations- och
transportkedja. En kedja som måste ses utifrån ett
helhetsperspektiv, eftersom anslutande vägar, hamnar,
parkeringsplatser, järnväg och bussar hör samman.
Motionären anser det rimligt att staten tar ett ökat ansvar för
att stärka person- och godstrafiken i skärgården. Därför bör
förutsättningarna för ett nationellt stöd för person- och
godstrafiken i skärgården utredas.
I motion T355 av Anders Karlsson och Bengt Silfverstrand
(båda s) behandlas färjetrafiken mellan Landskrona och
Ven. Färjeleden är statskommunal och trafiken drivs av
Landskrona kommun. Enligt motionen klarar inte
Landskrona kommun av nödvändiga fartygsinvesteringar.
Motionärerna anser att färjelinjen bör betraktas som en
förlängning av väg 1354 och att staten därmed bör svara för
fartygsinvesteringen.
I motion T391 av Martin Nilsson (s) behandlas färjetrafiken
till och från Visingsö. Av motionen framgår att för de
boende på ön är förbindelsen så viktig och avgörande att
den borde inkorporeras i det statliga vägnätet. Det finns
dock en del problem i lagstiftningen. Ett sådant är den
begränsade möjligheten att ta ut avgifter på statliga färjor.
Ytterligare en komplikation är att det inte går att förboka
plats på färjor som är en del av det statliga vägnätet.
Slutligen bör det övervägas vilka tjänster som personal vid
statliga färjor skall kunna utföra.
2.7.2 Utskottets ställningstagande
I flera av de nu aktuella motionerna framförs uppfattningar
om regelverket för Vägverkets färjetrafik och kriterierna för
statsbidrag till färjeleder som drivs av enskilda. Utskottet
vill med anledning av dessa synpunkter framhålla att den
praxis som utvecklats när det gäller samhällets engagemang
i färjetrafiken kan upplevas som orättvis och oklar.
Enligt utskottets mening har kommunikationerna stor betydelse för
skärgårdens utvecklingsmöjligheter. Det är därför viktigt att trafikfrågorna
ges en tillfredsställande lösning så att riksdagens transportpolitiska mål om
ett tillgängligt transportsystem, en hög transportkvalitet och en positiv
regional utveckling tillgodoses även i skärgårdsområden. Samhällets
engagemang bör därför präglas av tydlighet och rättvisa samt främja
effektiva trafiklösningar.
Utskottet vill i dessa frågor hänvisa till den tidigare nämnda utredningen
om bidrag och regler för enskilda vägar (BREV). I utredningens uppdrag
ingår att även studera frågor om färjor i den mån de utgör väganordning. Det
innebär bl.a. att utredningen har att överväga behovet av ändrade regler som
rör gränsdragningen mellan allmänna och enskilda färjor och föreslå de
regelförändringar som kan behöva göras. Utredningen har också att analysera
i vilken omfattning gällande bestämmelser bidrar till att uppfylla de
transportpolitiska målen. Utskottet har vidare inhämtat att Glesbygdsverket
avser att under år 2001 göra en närmare kartläggning av trafikförsörjningen i
skärgårdsområden.
Med hänvisning till det anförda är utskottet inte berett att nu ta något
initiativ i de aktuella frågorna. Utskottet förutsätter att utredningsarbetet o
regeringens fortsatta beredningsarbete bedrivs skyndsamt. Utskottet föreslår
att riksdagen avslår motionerna T331 (m), T350 (kd), T355 (s), T369 (fp),
T391 (s), N318 (kd) yrkande 4 och Bo508 yrkande 4.
2.8 Ersättning av färjor
2.8.1 Motionsförslag
Elver Jonsson (fp) konstaterar i motion T342 att det i
Vägverkets regi finns nästan ett femtiotal färjelinjer som
kostar runt 300 miljoner kronor varje år, dvs. en miljon
kronor om dagen. Att ersätta dessa färjor med broar - i
något fall tunnel - bedöms vara en stor samhällsekonomisk
vinst. Mot denna bakgrund efterlyses i motionen en tydlig
plan för hur antalet färjor kan ersättas med broar.
2.8.2 Utskottets ställningstagande
Enligt gällande långsiktiga planeringssystem för trafikens
infrastruktur planeras vägar och järnvägar med
utgångspunkt bl.a. från samhällsekonomiska kalkyler. Detta
planeringssystem innefattar även investeringar i broar eller
tunnlar som ersätter färjor.
Utskottet vill vidare hänvisa till de särskilda ekonomiska möjligheter som
Vägverket har när det gäller byggande av broar som ersätter färjor. Det
innebär att Vägverket kan låna medel i Riksgäldskontoret för brobyggnad
vilka därmed inte belastar anslaget. För att betala lånekostnaderna får
Vägverket använda inbesparade medel från färjetrafiken.
Med hänvisning till det anförda anser utskottet att syftet med
motionsyrkandet redan är väl tillgodosett. Motion T342 (fp) yrkande 1
avstyrks följaktligen.
2.9 Vägmärken och vägskyltar
2.9.1 Motionsförslag
Anders G Högmark och Elizabeth Nyström (båda m)
behandlar i motion T317 regelverket kring vägskyltar. När
det gäller skyltning till olika slag av turistiskt intressanta
mål, främst småskaligt näringsidkande, konstateras i
motionen att reglerna tillämpas olika av Vägverkets olika
regioner. Motionärerna efterlyser mot denna bakgrund en
nationell skyltningspolicy för att uppnå en differentierad
syn på skyltning i glesbygder respektive tätorter, men en
likartad syn inom respektive landskapstyp (yrkande 1).
Motionärerna framhåller vidare att försöken med
lokaliseringsmärken för turistiskt intressanta mål bör
permanentas (yrkande 2). När det gäller beslutsordningen
vid överklaganden av Vägverkets skyltningsbeslut anser
motionärerna att länsrätterna bör vara sista instans i stället
för som nu Vägverkets huvudkontor i Borlänge (yrkande 3).
Slutligen framhålls att kostnaden för skyltning kan sänkas
genom konkurrens. Vägverket bör därför vid uppsättning av
upplysningsskyltar, förutom det egna priserbjudandet,
erbjuda kunden en lista på minst tre konkurrenter som kan
offerera samma produkt (yrkande 4).
I motion T453 av Yvonne  ngström (fp) framhålls att
turismen får allt större betydelse som näring och att Sverige
arbetar på många olika sätt för att öka antalet turister som
kommer till Sverige från andra länder. Det skulle därför
enligt motionären vara värdefullt om skyltar som visar
vägen till sevärdheter hade text på ett språk utöver svenska,
exempelvis engelska i de flesta delarna av landet och
kanske på finska i vissa delar.
Enligt motion T379 av Ann-Kristin Johansson och Torgny
Danielsson (båda s) ligger det i allmänhetens intresse att
genom vägskyltningen snabbt och effektivt bli informerad
om trafiksituationer och få olika angelägna hänvisningar.
Det händer dock att Vägverket förhindrar angelägen
skyltning. Motionärerna anser därför att det finns anledning
att se över möjligheterna att förstärka kommunernas
inflytande över vägskyltningen.
I motion T410 av Elver Jonsson och Siw Persson (båda fp)
relateras den diskussion som förts i Skåne om alternativ
vägskyltning till Danmark i samband med att Öresundsbron
öppnades för trafik. Enligt motionärerna är det rimligt att
skylta avståndet till en destination via olika vägar.
Riksdagen uppmanas därför ge regeringen i uppdrag att se
över hur vägskyltningen kan göras flexiblare så att problem
liknande dem som funnits i Skåne inte uppkommer igen.
I motion T390 av Jan Backman och Ingvar Eriksson (båda
m) påtalas vissa problem i samband med vägskyltning. Det
gäller t.ex. möjligheten att sätta upp upplysningsmärken till
alla de gårdsbutiker, bo-på-lantgårdsuthyrare, lanthandlare
och konsthantverkare som riktar sig till de kunder som rör
sig på vägarna. Hellre än att vägra tillstånd borde
länsstyrelsen och vägmyndigheterna fungera som rådgivare
och t.ex. i samarbete med den berörda kommunens
byggnadsnämnd underlätta för småföretagen att hitta bra
skyltplatser. Motionärerna framhåller vidare att under
varma sommardagar är många resenärer intresserade av att
hitta t.ex. badplatser nära vägen för att kunna svalka av sig
och därmed undvika att påverkas av värmen och bli sämre
bilförare och en risk för medtrafikanterna.  ven på detta
område tillämpar Vägverket en policy som inte är i
trafikanternas intresse. Slutligen anges att Vägverket bör
kunna tillåta skyltning av alternativa vägar till t.ex.
Köpenhamn med en bro/tunnel- respektive färjesymbol i
anslutning till avståndsuppgiften.
Johan Pehrsson (fp) framhåller i motion T215 att
bestämmelserna som omgärdar vägskyltning är extremt
krångliga. Det gäller bl.a. tillstånd, utformning och
kostnadsfördelning vid skyltuppsättning. Regeringen bör
förenkla regelverket och därmed bidra till ett bättre
företagsklimat i glesbygden.
Elver Jonsson (fp) konstaterar i motion T306 att, trots att
länen under lång tid utgjort grunden för den regionala
indelningen, så är landskapen fortfarande av stor betydelse
inte minst ur kulturell och turistisk synvinkel. Mot denna
bakgrund föreslås att landskapsgränserna märks ut längs de
större vägarna. Riksdagen bör därför uppdra åt regeringen
att snabbt se över hur en utmärkning av landskapsgränserna
skall kunna åstadkommas i syfte att till årsskiftet eller
senast till nästa års turistsäsong verkställa
landskapsskyltning.
I motion T399 av Rigmor Stenmark och Birgitta Carlsson
(båda c) framhålls att det skall kännas välkomnande att
turista i vårt land och att vi måste värna om småföretagare
även i praktisk handling. Det behövs därför mer av tillstånd
än förbud för vägskyltning.
I motion T440 av Lars Wegendal m.fl. (s) ifrågasätts den
beslutsordning som finns och som innebär att Vägverkets
huvudkontor i sista hand avgör ärenden om vägskyltning.
Motionärerna anser att länsstyrelserna i stället bör vara sista
instans och förordar att överklagandeordningen ses över.
Patrik Norinder (m) framhåller i motion T475 att avfarter
vid motorvägar bör numreras för att ökad trafiksäkerhet
skall uppnås.
2.9.2 Utskottets ställningstagande
Riktlinjer för vägskyltning
Frågor som gäller vägmärken och vägskyltar för reklam
regleras i bl.a. vägmärkesförordningen (1978:1001) och
väglagen (1971:948). Som en allmän princip gäller att
vägmärkena skall tjäna trafikanternas intressen.
Näringsidkares intressen kan tillgodoses genom de
bestämmelser om skyltar för reklam, propaganda eller
liknande ändamål som återfinns i väglagen och
naturvårdslagen (1964:822). Till grund för dessa
bestämmelser ligger främst hänsynen till trafiksäkerheten
och landskapsbilden.
Utskottet har erfarit att Vägverket sommaren 1999 redovisat en översyn av
olika vägmärkesfrågor och föreslagit regeringen ändringar i
vägmärkesförordningen. Förslaget har därefter remissbehandlats och en
beredning av förslaget pågår inom Regeringskansliet.
Ett enigt utskottet har såväl hösten 1998 som hösten 1999 sett positivt på
inriktningen av detta översynsarbete och förutsatt att ändrade regler får en så
enhetlig tillämpning som möjligt och att näringslivets intressen beaktas (bet.
1998/99:TU1, bet. 1999/2000:TU1). Utskottet har inte ändrat uppfattning.
Utskottet förutsätter att flertalet av de frågor som uppmärksammas i de nu
aktuella motionerna kommer att behandlas i samband med det pågående
beredningsarbetet inom Regeringskansliet. Det gäller bl.a. önskemålen om
ett förstärkt lokalt inflytande, ökat hänsynstagande till företag och till
turistiska och kulturella intressen samt sänkta skyltningskostnader.
Utskottet anser att den pågående beredningen och regeringens
ställningstagande bör avvaktas. Därför bör riksdagen enligt utskottets mening
inte nu vidta någon åtgärd med anledning av motionerna. Utskottet
förutsätter att det pågående beredningsarbetet kan slutföras snarast.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna T215 (fp)
yrkande 4, T306 (fp), T317 (m) yrkandena 1, 2 och 4, T379 (s), T390 (m),
T399 (c), T475 (m), T410 (fp), T453 (fp) och Sk1025 (c) yrkande 10.
Besvärsordning vid överklaganden
Utskottet anser att riksdagen inte bör göra något uttalande
med anledning av de motionsyrkanden som väckts om
besvärsordning för skyltärenden. Utskottet avstyrker därför
motionerna T317 (m) yrkande 3 och T440 (s).
2.10 Vägsalt
2.10.1 Motionsförslag
Kenneth Johansson (c) framhåller i motion T361 att
vägsaltet innebär miljöproblem. Vägverket bör därför
minska användningen av vägsalt utan att trafiksäkerheten
eller framkomligheten försämras. På sikt bör saltet helt tas
bort. Den viktigaste åtgärden torde enligt motionären vara
att öka medvetenheten om vad vinterväglag innebär för
trafiksäkerheten och att denna medvetenhet leder till ett
förändrat beteende i trafiken. Bra snöröjning är självfallet
viktigt. Andra åtgärder är ökad användning av sand i olika
former, saltlösning, bättre väderprognoser, förbättrade
snöröjningsredskap, förbättrad information till trafikanter
etc. Regeringen bör vidare satsa betydligt mer resurser på
forskning och utvecklingsarbete syftande till att hitta bra
och miljövänliga ersättningspreparat till vägsaltet.
2.10.2 Utskottets ställningstagande
Enligt vad utskottet erfarit bedömer Vägverket att kemiska
halkbekämpningsmedel som salt är näst intill oersättliga i
stora delar av landet om vinterväghållningen skall kunna
klaras. Det finns inga andra realistiska alternativ om de
övergripande mål som finns på vägområdet skall kunna nås,
vilka handlar om trafiksäkerhet och miljö, men också om
effektivitet, till-gänglighet och regional balans.
Som framhålls i motionen har dock vägsaltet en rad nackdelar. Vägverket
har därför i uppdrag att genomföra vinterväghållningen så att
saltanvändningen minimeras utan att kraven på hög trafiksäkerhet och god
framkomlighet minskar. Vidare kan nämnas att i Vägverkets plan för
forskning och utveckling för perioden 2000-2002 ingår projekt för att uppnå
en mer miljöanpassad vinterväghållning.
Med hänvisning till det anförda är något initiativ från riksdagens sida inte
motiverat. Utskottet föreslår att riksdagen avslår motion T361 (c).
2.11 Statliga garantier till
SVEDAB
Utskottet tillstyrker regeringens förslag att anslagen 36:2
Väghållning och statsbidrag och 36:4 Banverket:
Banhållning och sektorsuppgifter får användas för att täcka
förluster vid infriande av kapitaltäckningsgarantin till
SVEDAB och eventuella förluster i samband med
Riksgäldskontorets utlåning till SVEDAB.
2.12 Kapitaltäckning till SVEDAB
2.12.1 Regeringens förslag
Av propositionen framgår att  resundsbro Konsortiet
inledningsvis inte kommer att ge något överskott till
SVEDAB. Det innebär att SVEDAB:s verksamhet kommer
att visa negativt resultat under de inledande åren efter det att
bron tagits i drift. För att undvika att företaget ställs inför en
tvångslikvidation skall enligt tidigare beslut ägarna (staten
genom Vägverket och Banverket) ställa erforderligt
ägartillskott i utsikt.
När detta beslut fattades var tanken att ägartillskottet skulle ges formen av
en revers, som inte skulle innebära någon anslagsbelastning på statsbudgeten.
I samband med att det blivit aktuellt att tillföra SVEDAB kapitaltillskott efte
brons öppnande har det uppkommit oklarheter om huruvida ett
kapitaltillskott kan göras med revers, om Vägverket och Banverket får
utfärda en revers och om reversen måste belasta anslaget inom den totala
utgiftsramen. För att lösa denna oklarhet för år 2001 föreslår regeringen att
erforderligt kapitaltillskott skall tillföras SVEDAB som likvida medel och att
Vägverket och Banverket får finansiera detta kapitaltillskott genom att ta upp
lån i Riksgäldskontoret. Regeringen föreslår därför att riksdagen godkänner
att regeringen får besluta om en låneram om högst 310 miljoner kronor för
Vägverket och Banverket tillsammans för att ta upp lån i Riksgäldskontoret
för att finansiera ett kapitaltillskott år 2001 till SVEDAB samt räntan för
detta kapitaltillskott under ett år.
2.12.2 Motionsförslag
Per-Richard Mol,n m.fl. (m) erinrar i motion T813 om att
en förutsättning för Öresundsbrobeslutet var att bron skulle
betalas av trafikanterna och inte skattefinansieras. För
järnvägstrafiken har dock skattefinansiering redan beslutats
om och i budgetpropositionen föreslår regeringen nya
skattemedel för att klara finansieringen. Motionärerna anger
vidare att regeringens förslag i budgetpropositionen
kringgår budgetlagen. Eftersom lånet skall användas för att
täcka ett löpande driftsunderskott i brobolaget borde
beloppet rimligen rymmas under utgiftstaket. Enligt
motionen bör brobolagets underskott inte täckas med höjda
taxor eller belasta de redan hårt ansträngda trafikverken.
Underskottet bör i stället täckas direkt av staten och,
eftersom det rör sig om ett löpande driftsunderskott,
inrymmas under budgettaket.
2.12.3 Utskottets ställningstagande
Utskottet har tidigare i år behandlat kapitalbehoven i
SVEDAB och konstaterat att de ekonomiska frågorna inte
är klarlagda (bet. 1999/2000:TU10). Utskottet har mot
denna bakgrund förutsatt att regeringen skulle återkomma i
budgetpropositionen hösten 2000 med en närmare
redovisning av kapitalbehovens storlek och tidsförläggning
och med ett förslag till hur kapitalbehoven skall täckas.
Utskottet konstaterar att i årets budgetproposition redovisas förslag på hur
kapitalbehovet för SVEDAB kan tillgodoses för år 2001 som avser kostnader
för andra halvåret år 2000. Regeringen avser att återkomma med förslag till
hur finansieringen av hela kapitaltillskottet till SVEDAB skall lösas i en
kommande proposition om den fortsatta planeringen av trafikens
infrastruktur.
Utskottet vidhåller sin uppfattning att det är angeläget att snarast klargöra
hur de framtida kapitalbehoven skall finansieras. I avvaktan på den aviserade
redovisningen i den kommande infrastrukturpropositionen tillstyrker
utskottet regeringens förslag att regeringen under år 2001 får besluta om en
låneram i Riksgäldskontoret om högst 310 miljoner kronor för Vägverket
och Banverket tillsammans, för att finansiera ett kapitaltillskott till SVEDAB
samt räntan under ett år för detta lån. Av utskottets ställningstagande följer
att riksdagen bör avslå motion T813 (m).
2.13 Järnvägstrafikens
kostnadsansvar för Öresundsbron
2.13.1 Motionsförslag
Per-Richard Mol,n m.fl. (m) konstaterar i motion T519 att
järnvägens  ekonomiska kostnadsansvar för Öresundsbron
har överförts till Banverket. Budgetmässigt täcks
Banverkets kostnader främst genom ett anslag direkt ur
statsbudgeten och genom att Banverket fått höja
banavgifterna på hela det svenska bannätet. Denna åtgärd
innebär att betalningsansvaret indirekt överförs till
resenärerna på hela det svenska järnvägsnätet vilka via
trafikutövarna drabbas av de höjda banavgifterna. Det
betyder att kostnadsansvaret för Öresundsbrons
järnvägstrafik debiteras resenärer som aldrig har eller ens
haft för avsikt att nyttja spåren över Öresund. Därmed har
modellen om en finansiering baserad på trafikantavgifter
släppts. Motionärerna anser mot denna bakgrund att
regeringen skyndsamt bör återkomma med ett nytt förslag
till finansiering av Öresundsbroavgiften.
Johnny Gylling m.fl. (kd) framhåller i motion T212 (kd) att
Öresundsbron skall bära sina egna kostnader.
Kristdemokraterna säger därför nej till Banverkets
avgiftshöjning i hela landet och menar att bron skall
avgiftsfinansieras i enlighet med det första avtalet mellan
Sverige och Danmark.
Sven Bergström m.fl. (c) begär i motion T231 (c) att
regeringen återkommer till riksdagen med ett nytt
framförhandlat avtal som bygger på principen att hela
kostnaden för Öresundsförbindelsen skall bäras av dem som
använder bron (yrkande 7).
Enligt motionärerna är det vidare fel att landets alla tågresenärer och
godsköpare skall vara med och betala Öresundsbron. Detta leder till att
järnvägstrafikens konkurrenskraft försämras, något som inte är önskvärt och
som försvårar möjligheterna att öka kollektivresandet. Enligt motionen bör i
stället det ursprungliga avtalet följas. Banavgifterna bör därför sänkas med
motsvarande summa som de höjdes för att betala Öresundsbron (yrkande 8).
Av motionen framgår vidare att Centerpartiet anser att det är positivt att
Banverket har fått 120 miljoner kronor i extra anslag för att delfinansiera
Öresundsbron. Enligt motionen bör dock dessa medel i stället användas för
investeringar (yrkande 9).
I motion T802 av Sofia Jonsson (c) konstateras att
Öresundsbron har inneburit att länstrafikbolag och olika
transportbolag runt om i Sverige har ålagts nya avgifter.
Motionären ifrågasätter dock om de positiva effekterna av
Öresundsbron kan sprida sig till länstrafikbolag och andra
transportbolag som geografiskt sett ligger långt från bron.
Enligt motionären borde det mot denna bakgrund vara av
stor vikt att en statlig utredning undersöker hur effekterna
av Öresundsbron påverkar landets länstrafikbolag och
övriga transportbolag (yrkande 1). Vidare föreslås att de
trafikföretag som enligt den i motionen förordade
utredningen inte får del av brons effekter fråntas den
finansiella skyldigheten för Öresundsbrons ekonomiska
förluster (yrkande 2).
2.13.2 Utskottets ställningstagande
Utskottet har tidigare i år behandlat motionsyrkanden,
likartade med de nu aktuella, om kostnadsansvaret för
järnvägens persontrafik på Öresundsbron (bet.
1999/2000:TU10). Utskottet anförde följande:
Det beslut som riksdagen fattat om Öresundsbron utgick från att
finansieringen skulle ske med trafikantavgifter. Vad gäller järnvägen skulle
avgifterna erläggas av järnvägsföretagen. De nationella järnvägsföretagen
har emellertid fått en ändrad ställning i dag jämfört med när avtalet ingicks
(1991). I Danmark har en uppdelning skett mellan järnvägsföretag och
infrastrukturförvaltare (DSB respektive Banestyrelsen). I Sverige har Statens
järnvägar, som redan tidigare skilts från Banverket, utsatts för ökade krav på
affärsmässighet och ökad konkurrens från andra järnvägsföretag. Denna
utveckling fortgår. I en annan proposition som behandlas av utskottet föreslår
regeringen att SJ skall bolagiseras (prop. 1999/2000:78).
Vid tidpunkten för det ursprungliga avtalet var det möjligt för de nationella
järnvägsföretagen att sätta priser på ett sätt som utjämnade biljettpriserna
mellan mer eller mindre lönsamma bandelar. Vidare förekom subventioner
till de nationella järnvägsföretagen via budgeten. Dessa möjligheter till
subventionering har  minskat genom järnvägens avreglering. Den
omläggning av järnvägsavgifterna som regeringen föreslår i propositionen
bör ses mot denna bakgrund.
Utskottet vill också erinra om vissa övergripande utgångspunkter för
avgiftssättningen. Järnvägsavgifterna bör hållas på en sådan nivå att
järnvägstrafiken framgångsrikt kan konkurrera med vägtrafiken över
Öresund. Vidare måste både vägavgifter och järnvägsavgifter sättas så att
bron kan komma till avsedd användning. Det innebär att avgifterna inte får
sättas alltför högt.
Öresundsförbindelsen utgör en mycket omfattande infrastrukturinvestering
som väntas få gynnsamma effekter på tillväxten i hela Öresundsregionen. I
den mån dessa förväntningar infrias främjas även sysselsättning, tillväxt och
skatteintäkter i landet som helhet. Utskottet anser att Öresundsbron bör ses i
såväl ett nationellt som ett regionalt perspektiv.
Utskottet vill också betona långsiktigheten i denna investering. Eftersom
anläggningskostnaderna är så stora och livslängden så lång så måste man,
liksom då man bygger hyreshus, räkna med kapitalkostnader under lång tid
och med att investeringen inte kan återbetala sig förrän efter många år. Då
staten står som ägare blir staten också ansvarig för att dessa kapitalkostnader
täcks på lämpligt sätt.
Det är självfallet inte möjligt att på kort sikt finansiera bron med trafikant-
avgifter. Principen om trafikantens kostnadsansvar måste ses i ett långsiktigt
perspektiv. Utskottet anser inte att regeringens förslag till nytt avtal om
järnvägsavgifter för Öresundsbron kan sägas strida mot en långsiktigt
uppfattad princip om kostnadsansvaret. Det finns också skäl att markera
brons betydelse för landet som helhet. Utskottet anser att det nya avtalet bör
godtas och att det inte finns något skäl att begära nya förhandlingar med
Danmark.
Vad utskottet anförde då gäller alltjämt. Utskottet vill vidare
erinra om budgetpropositionens förslag till sänkt
mervärdesskatt för kollektivtrafik som innebär en väsentlig
kostnadsavlastning för kollektivtrafiken och därmed en
förstärkt konkurrenskraft.
Utskottet anser mot denna bakgrund att något initiativ från riksdagens sida
inte är motiverat. Utskottet föreslår att riksdagen avslår motionerna T212
(kd) yrkande 23, T231 (c) yrkandena 7-9, T519 (m) yrkande 6 och T802 (c).
2.14 Avgifter och rabatter på
Öresundsbron
2.14.1 Motionsförslag
Bertil Persson (m) anför i motion T801 (m) att den
nuvarande prissättningen på Öresundsbron vållar allvarliga
problem. Dels är avgifterna så höga att vinsterna med
integrationen av Öresundsregionen allvarligt hämmas, dels
skulle en radikal sänkning kraftigt öka broanvändningen
och därmed ge ökade intäkter. Motionären förordar därför
en utredning om hur man med en snabb sänkning av
broavgifterna kan skapa optimal samhällsekonomisk nytta
för Öresundsregionen och därmed för Sverige och Danmark
(yrkande 1). Vidare framhålls att speciellt priskänslig är
integrationen mellan universitet och högskolor. Riksdagen
bör därför besluta om en snabbt införd studentrabatt på
Öresundsbron (yrkande 2).
Karin Svensson Smith m.fl. (v) framhåller i motion T812 att
om Öresundsbron skall bli en kollektivtrafikbro är en
koppling mellan avgiften för en bilresa och biljettpriset på
tåg mer logisk jämfört med den nuvarande kopplingen
mellan broavgiften och färjepriset. Färjetrafiken dumpar
priset för att inte tappa för många fordon till bron. Med
nuvarande avtalskonstruktion kan då motsvarande
prissänkning genomföras på bron. Resultatet kan bli stora
volymökningar av den avgasproducerande trafiken.
Ytterligare en trolig konsekvens är att färjetrafiken hamnar i
ett hopplöst konkurrensläge, vilket vore förödande för en
redan utsatt näring. Därför bör regeringen omförhandla
avtalet så att prisskillnaden mellan tåg och bil indexregleras.
Utgångspunkten bör vara de prisrelationer som gällde när
bron öppnades för trafik. Ett införlivande av externa
kostnader i priset för trafiken leder till att skillnaden mellan
tåg och bil borde öka och inte minska. Ovanstående
resonemang leder enligt motionärerna till att en enkelresa
utan rabatt med bil bör kosta minst    4 ggr tågbiljetten.
Priset för en enkelresa med månadsbiljett för bil bör sättas
till minst 3 ggr tågbiljetten. Avgiften för en buss bör sättas
till minst 17 ggr tågbiljetten.
2.14.2 Utskottets ställningstagande
Motionerna ger uttryck för olika uppfattningar om prisnivån
på Öresundsbron. I motion T801 (m) föreslås en utredning
för att pröva möjligheten att sänka broavgifterna. I motion
T812 (v) föreslås en ny princip för taxesättningen som
beräknas leda till högre priser för vägtrafiken i förhållande
till järnvägstrafiken.
Utskottet vill med anledning av motionerna klargöra att trafikantavgifterna
för Öresundsbron fastställs självständigt av  resundsbro Konsortiet. Denna
princip fastställdes i det ursprungliga avtalet med Danmark som riksdagen
beslutade om år 1991 (bet. 1990/91:TU31 bil. 3, artikel 15). Enligt avtalet
skall kostnaderna för Öresundsförbindelsen i sin helhet täckas av konsortiet
genom särskilda avgifter, trafikantavgifter. Som en övergripande
utgångspunkt gäller att Öresundsbron syftar till att skapa förbättrade
trafikförbindelser mellan Sverige och Danmark och därmed åstadkomma
förutsättningar för ett förstärkt och utbyggt kulturellt och ekonomiskt
samarbete samt för utvecklingen av en gemensam arbets- och
bostadsmarknad i Öresundsregionen till gagn för båda stater. Vid
fastställande av taxorna för vägtrafiken är nivån för färjetaxorna vid
Helsingborg-Helsingör utgångspunkt.
Utskottet vill vidare understryka att tillkomsten av Öresundsbron syftar till
att främja en rationell och ändamålsenlig järnvägstrafik mellan länderna.
Avgifterna skall utformas med beaktande av detta syfte. Utskottet vill också
klargöra att för att en förändring av dessa grundläggande förutsättningar för
prissättningen skall vara möjlig krävs ett nytt avtal med Danmark.
Enligt utskottets mening är det riktigt att konsortiet har ett självständigt
ansvar för trafikantavgifterna enligt de riktlinjer som lagts fast av Danmark
och Sverige. Utskottet utgår från att  resundsbro Konsortiet noga kommer
att följa utvecklingen av trafikvolymen och intäkterna av broavgifterna. Om
det visar sig att det finns skäl till förändringar är det konsortiet som tar
initiativ till sådana. Enligt vad utskottet erfarit har också  resundsbro
Konsortiet beslutat att utvärdera erfarenheterna av trafikutvecklingen och
prissättningen under de första månaderna.
Något initiativ från riksdagen är således inte motiverat. Utskottet föreslår
att riksdagen avslår motionerna T801 (m) och T812 (v).
2.15 Ekonomisk utredning
2.15.1 Motionsförslag
Sven Bergström och Eskil Erlandsson (båda c) framhåller i
motion T827 att när Öresundsbron beslutades var en av
utgångspunkterna att bron skulle vara självfinansierad, dvs.
att trafiken över bron skulle betala för brobygget genom
avgifter. Principen om finansiering av bron enbart genom
trafikavgifter har redan övergivits. Nu hotas dessutom
statskassan av ytterligare utgifter genom att trafikvolymerna
inte alls motsvarar de prognoser som ligger till grund för
den ekonomiska kalkylen. Enligt motionärerna står vi nu
inför en situation där man blir tvungen att endera finansiera
en stor del av brokostnaden genom ytterligare statliga
tillskott, ta ut avgifter i hela landet eller försöka öka
trafikvolymen genom att sänka priserna, vilket i sin tur har
negativa effekter på miljön, och dessutom innebär en
otillbörlig konkurrens med färjetrafiken i strid med det avtal
som ingåtts. Hur man nu än förfar med Öresundsbrons
finansiering är det troligt att skattebetalarna i slutändan får
stå för huvuddelen av finansieringen. Det är därför enligt
motionärerna nödvändigt att riksdagen nu tar initiativ till en
utredning som klargör Öresundsbrons ekonomi, så att
allmänheten snabbt får reda på hur bron skall bekostas.
2.15.2 Utskottets ställningstagande
När det gäller Öresundsbrons ekonomi vill utskottet erinra
om att regeringen i proposition 1999/2000:66 Villkoren för
järnvägstrafiken på den fasta förbindelsen över Öresund
m.m. redan lämnat en utförlig ekonomisk redovisning.
Enligt regeringen kan anläggandet av förbindelsen avslutas
inom ramen för en budget på 14 750 miljoner danska kronor
i prisnivå juli 1990. Omräknat till 2000 års priser motsvarar
anläggningskostnaden 18 300 miljoner danska kronor, eller
21 600 miljoner svenska kronor vid en valutakurs på 0,85
svenska kronor per dansk krona. Vidare angavs att den
mervärdesbeskattning av broavgifterna som införts enligt
EU:s regler medför att återbetalningstiden för upptagna lån
förlängs från 27 till 30 år. Enligt regeringens redovisning
beräknas vidare återbetalningstiden för de svenska land-
anslutningarna, som SVEDAB ansvarar för, till 38 år.
Utskottet konstaterar att erfarenheterna hittills av trafiken på Öresundsbron
är begränsade. Under juli månad låg trafiken på i genomsnitt ca 18 000
fordon per dygn. Under oktober sjönk genomsnittet till ca 7 000 fordon per
dygn. Enligt vad utskottet erfarit bedömer  resundsbro Konsortiet att
trafiken väl motsvarar förväntningarna. Grundprognosen, 11 800 bilar i
genomsnitt per dygn under ett helt år, avser den tidpunkt när svenskar och
danskar har vant sig vid Öresundsbron, när marknaden har stabiliserat sig
och när trafikmönstret i hela Öresundsregionen har hittat sin nya form.
När det gäller de farhågor som väckts om trafikutveckling och ekonomi
vill utskottet framhålla att det krävs mer än några månaders trafik för att
några säkrare bedömningar skall kunna göras. Som redovisats ovan anser
konsortiet att trafiken hittills motsvarar förväntningarna. Något initiativ frå
riksdagens sida anser utskottet därför inte nu vara erforderligt. Utskottet
förutsätter att regeringen för riksdagen i lämpligt sammanhang redovisar
trafikutveckling och ekonomiskt resultat. Motionen avstyrks av utskottet.
2.16 Färjetrafiken i norra
Öresund
2.16.1 Motionsförslag
Jan Backman och Anna  kerhielm (båda m) behandlar i
motion T836 färjetrafiken i norra Öresund. Motionärerna
framhåller att staten bör garantera en sund, utvecklande
konkurrens mellan den nya Öresundsbron och andra,
konkurrerande transportlänkar. Den ensidiga fokuseringen
på trafikvolymen på Öresundsbron måste ersättas av ett O-
ringstänkande, där alla delar av ringen ges jämförbara
villkor och där intresset riktas mot det sammanlagda antalet
persontransporter över Öresund samt kvaliteten på det totala
trafikutbudet i både södra och norra Öresund. Motionärerna
anser att den nationella betydelsen av Helsingborgsleden
gör det relevant att ställa upp ett kvalitetsmål. Ett sådant
kvalitetsmål skulle minska osäkerheten och därmed
underlätta den långsiktiga planeringen inom olika sektorer
samt underlätta integrationen mellan Skåne och Själland.
Riksdagen bör därför stödja ett kvalitetsmål för trafiken i
norra Öresund som innebär att trafikfrekvensen skall ligga
på minst dagens nivå (yrkande 1).
Enligt motionärerna kan vidare en fortsatt framgång för Öresundsbron
kombineras med oförändrad trafikfrekvens mellan Helsingborg och
Helsingör om konkurrensen mellan de båda resvägarna får fortsätta att ske på
lika villkor. För att undvika skapandet av osunda konkurrensvillkor i trafiken
över Öresund bör riksdagen ställa sig bakom ett paritetsmål som innebär att
inget trafikalternativ mellan Skåne och Själland skall ges ekonomiska
förutsättningar som inte motsvaras av likvärdiga fördelar för konkurrerande
tra-  fikalternativ (yrkande 2).
2.16.2 Utskottets ställningstagande
Enligt gällande transportpolitiska princip fastställer staten
varken kvalitet eller turtäthet på enskilda internationella
förbindelser. Utskottet anser att denna princip är riktig.
Trafikbeslut bör så långt möjligt fattas genom ett
decentraliserat beslutsfattande för att möta marknadens
behov. Utskottet är därmed inte berett att förorda något
trafikmål för färjetrafiken i norra Öresund som för
närvarande ombesörjs av olika konkurrerande färjeföretag.
Utskottet vill vidare klargöra att i det ursprungliga avtalet mellan Sveriges
och Danmarks regeringar om en fast förbindelse över Öresund ingår ett
tilläggsprotokoll enligt vilket nivån för färjetaxorna vid Helsingborg-
Helsingör skall vara utgångspunkt för taxorna för vägtrafiken på bron (punkt
3 i tilläggsprotokollet).
Utskottet anser mot
denna bakgrund att
riksdagen inte bör ta
något initiativ när det
gäller färjetrafiken i
norra Öresund. Utskottet
föreslår att riksdagen
avslår motion T836 (m).
3 Banverket
Avsnittets innehåll
I detta avsnitt behandlar utskottet fem regeringsförslag inom
Banverket (yrkandena 9-13). Regeringen föreslår att
riksdagen
9. bemyndigar regeringen att under år 2001 i fråga om ramanslaget 36:4
Banverket: Banhållning och sektorsuppgifter, ingå ekonomiska förpliktelser
som inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter på högst 6 300 000 000 kr
efter år 2001,
10. godkänner att Banverket får använda högst 27 400 000 kr från anslaget
36:4 Banverket: Banhållning och sektorsuppgifter till investeringar i
anslutning till det kapillära nätet i samverkan med externa intressenter,
11. godkänner att regeringen för år 2001 får besluta om en låneram i
Riksgäldskontoret om högst 9 000 000 000 kr för Banverket för investeringar
i eldrifts- och teleanläggningar, produktions- och telenätsutrustning,
rörelsekapital, finansiering av omsättningstillgångar samt för statens andel av
kapitalkostnader för lån avseende vissa investeringar i Stockholmsområdet år
1983 mellan Statens järnvägar, Stockholms läns landsting och staten,
12. godkänner att regeringen får använda medel från anslaget 36:3
Banverket: Administration för att utreda alternativ finansiering av
infrastruktur samt för andra transportpolitiska utredningar,
13. godkänner att anslaget 36:4 Banverket: Banhållning och
sektorsuppgifter får belastas med kostnader för räntor och amorteringar för
lån upptagna i Riksgäldskontoret.
Vidare behandlar utskottet följande tre motioner:
- T212 yrkande 22 av Johnny Gylling m.fl. (m),
- T223 yrkande 9 av Per-Richard Mol,n m.fl. (m),
- T519 yrkande 8 av Per-Richard Mol,n m.fl. (m).
3.1 Ekonomiska förpliktelser
Den verksamhet som Banverket bedriver innebär ofta att
Banverket ingår långsiktiga avtal med externa parter om
ekonomiska förpliktelser flera år framåt i tiden. Detta gäller
såväl avtal om investeringar som avtal gällande drift och
underhåll. Banverket har också regeringens uppdrag att ge
ut bidrag för olika ändamål. För dessa bidrag måste många
gånger bidragsmottagaren veta i förväg att bidraget kommer
att betalas ut, för att kunna planera sin verksamhet.
Utskottet tillstyrker att regeringen bemyndigas att under år 2001 i fråga om
ramanslaget 36:4 Banverket: Banhållning och sektorsuppgifter ingå
ekonomiska förpliktelser som inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter
på högst 6 300 miljoner kronor efter år 2001.
3.2 Kapillära bannätet
Med det kapillära bannätet avses spår och växlar längst ut i
bannätet och som främst används för godstrafik.
Utskottet godkänner att Banverket får använda högst 27,4
miljoner kronor från anslaget 36:4 Banverket: Banhållning
och sektorsuppgifter till investeringar i anslutning till det
kapillära nätet i samverkan med externa intressenter.
3.3 Låneram för vissa
järnvägsinvesteringar m.m.
Banverket har möjlighet att låna i Riksgäldskontoret för att
finansiera inve- steringar i eldrifts- och teleanläggningar,
produktions- och telenätsutrustning, rörelsekapital och
omsättningstillgångar. Lån får även tas upp för statens
kapitalkostnader för vissa investeringar i
Stockholmsområdet enligt en överenskommelse år 1983
mellan SJ, Stockholms läns landsting och staten. Lånen
återbetalas med anslagsmedel i enlighet med
anläggningarnas ekonomiska livslängd.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag att riksdagen
godkänner en låneram för dessa ändamål på högst 9 000
miljoner kronor.
3.4 Finansiering av visst
utredningsarbete
Utskottet anser att regeringen bör få använda medel från
anslaget 36:3 Banverket: Administration för att utreda
alternativ finansiering av infrastruktur samt för andra
transportpolitiska utredningar.
Utskottet förutsätter att regeringen i lämpligt sammanhang närmare klargör
de ekonomiska förutsättningarna för utredningsarbetet.
3.5 Finansiering av vissa
järnvägsinvesteringar m.m.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag att anslaget 36:4
Banverket: Banhållning och sektorsuppgifter får belastas
med kostnader för räntor och amorteringar för lån upptagna
i Riksgäldskontoret.
3.6 Banverkets
produktionsverksamhet
3.6.1 Motionsförslag
Per-Richard Mol,n m.fl. (m) framhåller i motion T519 att
en bolagisering av konkurrensutsatta verksamheter krävs för
att tydliggöra Banverkets olika roller. En effektivisering och
besparing är möjlig att uppnå genom att upphandla hela
Banverkets produktion. Enligt motionen bör staten som
ägare av infrastrukturen uppträda som en kompetent
upphandlare av tjänster. Det betyder att projektering och
byggande bör ske i konkurrens mellan marknadens aktörer.
3.6.2 Utskottets ställningstagande
Riksdagen har tidigare beslutat att de delar av Banverkets
verksamhet som omfattar produktionsansvar skall
konkurrensutsättas och organiseras på ett sätt som
garanterar konkurrensneutralitet. För att kunna möta dessa
krav bygger Banverkets organisation på en tydlig
rollfördelning mellan förvaltande och producerande enheter.
Det innebär att förvaltningsenheterna beställer arbeten såväl
av Banverkets egna producerande enheter som av externa
leverantörer. Enligt vad utskottet erfarit är Banverkets
inriktning att all ny- och ombygggnad samt tekniska
konsulttjänster skall upphandlas i konkurrens från den 1 juli
2001.
Utskottet anser att gällande riktlinjer för Banverket tillsammans med
fortsatt utvecklingsarbete är väl ägnade att främja en effektiv och
ändamålsenlig utveckling inom järnvägsområdet. Med hänvisning till det
anförda finner utskottet att syftet med motion T519 (m) yrkande 8 är
tillgodosett. Yrkandet kan därför lämnas utan åtgärd från riksdagens sida och
avstyrks följaktligen.
3.7 Konsekvensanalys
3.7.1 Motionsförslag
Kristdemokraterna är genom Johnny Gylling m.fl. i motion
T212 tveksamma till regeringens medelsberäkning för
Banverkets administrationsanslag. Enligt motionen
framhålls att verket inte hinner med att fullfölja projekt som
är projekterade och beslutade. Regeringen bör därför inom
två år återkomma till riksdagen med en konsekvensanalys
av besparingarna. Visar det sig att de administrativa
nedskärningarna har varit för stora bör resurser återföras till
Banverket.
3.7.2 Utskottets ställningstagande
Utskottet konstaterar att regeringens förslag innebär att
Banverkets anslagsstruktur förändras. Anslaget 36:3
Banverket: Administration renodlas till att enbart omfatta
Banverkets administrationskostnader. En överföring med
175 miljoner kronor har därför gjorts från det anslaget till
anslaget 36:4 Banverket: Banhållning och sektorsuppgifter.
Denna förändring innebär att siffrorna för år 2001 inte är
jämförbara med dem för tidigare år. Om hänsyn tas till
dessa förändringar är den föreslagna anslagstilldelningen i
stort sett oförändrad jämfört med tidigare år. Enligt
budgetpropositionen beräknas Banverkets
administrationsanslag till 750 miljoner kronor för år 2001,
vilket är en minskning med 1,3 % eller ca 10 miljoner
kronor jämfört med anslagsnivån för år 2000.
När det gäller anslaget för banhållning och sektorsuppgifter innebär
regeringens anslagsberäkning för år 2001 samt regeringens beräkning av
ramar för 2002 och 2003 en lägre nivå än vad som Banverket tidigare
förutsatt enligt fastställd infrastrukturplan. Banverket räknar med att
investeringar för ca 7 miljarder kronor inte kommer att kunna genomföras till
slutet av år 2002. Denna förskjutning av investeringsplanen påverkar
förutsättningarna för Banverkets verksamhet.
Utskottet delar motionärernas uppfattning om vikten av bra
konsekvensbeskrivningar. Regeringen avser att senare presentera en
proposition om inriktningen av åtgärder i transportinfrastrukturen. I
propositionen kommer regeringen att lämna förslag till den mer långsiktiga
inriktningen av transportinfrastrukturen. Utskottet förutsätter att regeringen
detta sammanhang närmare redovisar konsekvenserna av
anslagstilldelningen för järnvägsutbyggnad. Något initiativ från riksdagen är
således inte nödvändigt. Utskottet föreslår att riksdagen avslår motion T212
(kd) yrkande 22.
3.8 Banavgifternas storlek
3.8.1 Motionsförslag
Per-Richard Mol,n m.fl. (m) konstaterar i motion T223 att
staten täcker en stor del av järnvägens underhållskostnader
med budgetmedel. Enligt budgetpropositionen svarar
banavgifterna under treårsperioden 1999-2001 endast för en
fjärdedel av kostnaderna för banhållningen. Motionärerna
anser att drifts- och underhållskostnaderna på
järnvägsområdet huvudsakligen bör täckas genom
trafikavgifter. Nuvarande system för beräkning av
banavgifterna avvisas därför och i stället bör man återgå till
tidigare gällande ordning.
3.8.2 Utskottets ställningstagande
Utskottet anser att ekonomiska styrmedel är ett viktigt
medel i arbetet med att uppnå ett långsiktigt hållbart
transportsystem. Enligt 1998 års transportpolitiska beslut
gäller därför att en utgångspunkt vid beräkningen av
banavgifterna skall vara de samhällsekonomiska
marginalkostnader som tågtrafiken ger upphov till. I
jämförelse med tidigare avgiftssystem har därmed
banavgifterna reducerats med cirka två tredjedelar.
Utskottet anser det
viktigt att järnvägen ges
goda förutsättningar att
spela en viktig roll som
ett effektivt, miljövänligt
och energisnålt
transportmedel. Utskottet
är inte berett att kraftigt
försämra
järnvägstrafikens
konkurrenskraft genom
att återgå till tidigare
principer för att beräkna
banavgifter. Av detta
följer att utskottet
avstyrker motion T223
(m) yrkande 9.
4 Statens järnvägar
Avsnittets innehåll
I detta avsnitt behandlar utskottet två regeringsförslag om
Statens järnvägar (yrkandena 14 och 15). Regeringen
föreslår att riksdagen
14. godkänner ekonomiska mål och investeringsplan för Statens järnvägar
för perioden 2001-2003 i enlighet med vad regeringen förordar,
15. bemyndigar regeringen att för år 2001 ge Statens järnvägar samt det
eller de nya SJ-bolagen finansiella befogenheter i enlighet med vad
regeringen förordar.
Vidare behandlar utskottet motion T519 yrkandena 4 och 15
av Per-Richard Mol,n m.fl. (m).
4.1 Ekonomiska mål,
investeringsplaner och finansiella
befogenheter för SJ
4.1.1 Bakgrund
SJ-koncernen bestod under år 1999 av affärsverket SJ samt
dess helägda dotterbolag AB Swedcarrier. Koncernen var
uppdelad i fem sektorer: SJ Resor, SJ Cargo Group, SJ
Färjetrafik, SJ Fastigheter och SJ Teknik. Härutöver fanns
supportenheter samt koncernstaber. Bolagen SJ Scandlines
AB liksom AB Trafikrestauranger samt Royal Viking Hotel
har avyttrats under året. Den 1 januari år 2000 bildades
Sektor Terminalproduktion, där enheterna SJ Städservice
samt delar av SJ Teknik och SJ Resor ingår.
SJ-koncernens resultat efter finansiella
poster  för år 1999 var 239 miljoner kronor.
Medelantalet årsanställda inom SJ-
koncernen uppgick under år 1999 till 15
006.
4.1.2 Framtida utveckling
I proposition 1999/2000:78  ndrad verksamhetsform för SJ
m.m. har regeringen föreslagit att Statens järnvägar (SJ)
skall ombildas från affärsverk till aktiebolag och att
regeringen skall bemyndigas att genomföra ombildningen.
Riksdagen beslutade i maj 2000 att ställa sig bakom
förslaget (prop. 1999/2000:78, bet. 1999/2000:TU11, rskr.
1999/2000:238).
Syftet med bolagiseringen är att skapa
effektiva och lönsamma järnvägsföretag
som kan konkurrera på samma villkor som
övriga intressenter på marknaden. Syftet är
vidare att kunderna garanteras bra och
prisvärd service samtidigt som SJ kan ge
affärsmässig avkastning på ägarnas kapital.
För att uppnå detta anser regeringen att det
i samband med bolagiseringen krävs att SJ
ökar fokuseringen på kärnverksamheten.
Överföringen av SJ:s verksamhet till ett
eller flera aktiebolag beräknas ske från
årsskiftet 2000/2001. För närvarande pågår
inom regeringen ett arbete för att avgöra
hur en överföring av SJ:s verksamhet till
aktiebolag kan genomföras.
4.1.3 Regeringens förslag till ekonomiska
mål och investeringsplan för SJ
Regeringen anser att de ekonomiska mål som lades fast för
affärsverket SJ för år 2000 skall ligga kvar under perioden
2001-2003.
De ekonomiska målen för SJ år 1999 var 7 % räntabilitet på
eget kapital samt 30 % soliditet. I budgetpropositionen för
år 2000 föreslogs nya ekonomiska mål. Dessa omfattar en
räntabilitet om minst 8 % samt en skuldsättningsgrad om
maximalt 2,5 gånger.
Räntabiliteten på eget kapital uppgick år 1999 till 10,1 %.   garens
avkastningskrav uppfylldes således i detta avseende. Soliditeten, rensad från
utskiftning av tillgångar till Banverket och tillväxt i nollkupongobligationer,
uppgick till 12,3 %. De främsta orsakerna till företagets låga soliditet är de
senaste årens otillräckliga resultat samt att flera stora lånefinansierade
investeringar har genomförts under 1990-talet. SJ:s skuldsättningsgrad var
5,2 gånger för år 1999, vilket är långt från målet om 2,5 gånger som gäller
fr.o.m. år 2000. Det egna kapitalet har därmed urholkats. För att uppnå
skuldsättningsmålet krävs i första hand ökad lönsamhet. Regeringen bedömer
att möjliga resultatförbättringar inte räcker, utan att avyttringar av
verksamheten även kommer att krävas.
I regeringens treårsplan för perioden 2001-2003 har hänsyn
ej tagits till en eventuell bolagisering av SJ. Planen baseras
på antagandet om kontinuitet i gällande bolagsform, dvs.
affärsverk.
Tillväxten på transportmarknaden förväntas öka i genomsnitt med 1,5 %
per år för persontrafik och med 2,1 % för godstrafik. Den ökade
konkurrensen från nya tågoperatörer, främst inom persontrafikmarknaden,
har inneburit sänkta marginaler för SJ.
Från och med den 1 januari år 2000 utför inte längre SJ pendeltågtrafiken
åt Storstockholms Lokaltrafik (SL). Detta innebär ett intäktsbortfall på ca
900 miljoner kronor och en resultatpåverkan på ca 300 miljoner kronor.
Öresundsbron och de nya järnvägsanslutningarna till Arlanda och Kastrup
beräknas tillföra nya marknader och affärsmöjligheter.
SJ-koncernens resultat efter finansiella poster förväntas öka
från 239 miljoner kronor för år 1999 till 500 miljoner
kronor vid utgången av år 2003.
Verksamhetens produktivitet förväntas öka med i genomsnitt 11 % per år
under den kommande treårsperioden. Personalstyrkan beräknas minska under
samma period med ca 4 400 personer. Av dessa avser 2 200 personer
verksamheter som avyttras.
Räntabilitetsmålet om 8 % på sysselsatt kapital förväntas hållas under hela
perioden, och målet om en skuldsättningsgrad om maximalt 2,5 gånger
beräknas uppnås i slutet av treårsperioden.
Investeringar beräknas under perioden till ca 2 900 miljoner kronor.
Regeringens förslag till finansiella befogenheter för SJ
Sedan 1988 års trafikpolitiska beslut har SJ haft vida
befogenheter i frågor som berör t.ex. försäljning av fast
egendom. Syftet har varit att underlätta omstruktureringar
av SJ samt att göra det möjligt att driva verksamheten under
bolagsliknande förhållanden inom ramen för
affärsverksformen.
Koncernens investeringar finansieras huvudsakligen genom leasing.
Betalningsåtagandet för samtliga finansiella leasingkontrakt uppgick år 1999
till      9 173 miljoner kronor.
SJ hade för år 1999 en total låneram om 10 700 miljoner kronor.
Regeringen anser att gällande beslutsordning och
befogenheter i huvudsak bör ligga fast under perioden
2001-2003. Mot denna bakgrund föreslås att riksdagen
bemyndigar regeringen att ge SJ följande finansiella
befogenheter för år 2001:
? godkänna aktieöverföringar mellan SJ och AB Swedcarrier,
?
? godkänna avtal som SJ träffar om försäljning av fast egendom
och aktier inom en ram om 3,1 miljarder kronor med
avyttringar fr.o.m. 1994 intagna i ramen,
?
? fastställa beloppsgräns för försäljning av fast egendom och
aktier från SJ,
?
? låta SJ förvärva, förvalta och avyttra aktier inom ramen för
den beslutade koncernstrategin,
?
? låta SJ besluta om organisationsfrågor vad gäller avyttringar
av verksamhetsgrenar som inte bidrar till att stärka och stödja
järnvägsverksamheten,
?
? låta SJ använda den typ av finansieringsform som ger den
lägsta kostnaden för SJ sett över investeringens ekonomiska
livslängd och som är möjlig att föra över till
aktiebolagsformen,
?
? tillföra SJ utdelning från Swedcarrier,
?
? teckna borgensförbindelser till förmån för bolag inom SJ-
koncernen inom en total ram om 1,9 miljarder kronor med
beaktande av möjligheterna att föra över dessa till
aktiebolagsformen,
?
? placera kassamässigt överskott hos Riksgäldskontoret och på
marknaden.
?
4.1.4 Utskottets ställningstagande till
regeringens förslag om SJ
Regeringens förslag om ekonomiska mål och
investeringsplan samt finansiella befogenheter för SJ har
inte givit upphov till några motioner.
Utskottet tillstyrker regeringens
förslag (yrkandena 14 och 15).
4.2 Verksamhetsinriktning för SJ
4.2.1 Motionsförslag
Per-Richard Mol,n m.fl. (m) framhåller i motion T519 att
SJ:s roll bör renodlas till att i framtiden vara en stark
operatör som på affärsmässiga grunder kan konkurrera om
båda inhemsk och internationell trafik. SJ bör förberedas på
att kunna klara en framtida internationalisering av
verksamheten. Vidare framhålls att vid en bolagisering bör
staten ställa samma krav på SJ som på ett börsnoterat bolag
avseende avkastning, redovisning, rapportering m.m.
4.2.2 Utskottets ställningstagande
Motionärernas syn på SJ:s verksamhetsinriktning ligger väl
i linje med vad regeringen uttalat i årets budgetproposition
samt i proposition 1999/2000:78  ndrad verksamhetsform
för SJ m.m. som föregick riksdagens beslut den    31 maj år
2000 att ombilda Statens järnvägar till aktiebolag.
Motionen kan därför sägas vara tillgodosedd i denna del varför något
initiativ från riksdagens sida inte är erforderligt. Motion T519 (m) yrkande 4
avstyrks.
4.3 Privatisering av SJ
4.3.1 Motionsförslag
I motion T519 framhåller Per-Richard Mol,n m.fl. (m) att
en bolagisering skall vara ett första steg mot en privatisering
av Statens järnvägar.
4.3.2 Utskottets ställningstagande
Utskottet kan ej ställa sig bakom det motionärerna anför om
privatisering av Statens järnvägar. Motionen avstyrks därför
i denna del.
5 Sjöfart
Avsnittets innehåll
I detta avsnitt behandlar utskottet sex regeringsförslag inom
delområde Sjöfart (yrkandena 16-21). Regeringen föreslår
att riksdagen
16. godkänner ekonomiska mål och investeringsplan för Sjöfartsverket för
perioden 2001-2003 i enlighet med vad regeringen förordar,
17. bemyndigar regeringen att fastställa utdelning och skattemotsvarighet
för Sjöfartsverket i enlighet med vad regeringen förordar,
18. bemyndigar regeringen att för år 2001 ge Sjöfartsverket finansiella
befogenheter i enlighet med vad regeringen förordar,
19. godkänner vad regeringen förordar beträffande investeringar i farleder
till Göteborgs hamn,
20. godkänner vad regeringen anför om finansiering av kostnader med
anknytning till M/S Estonias förlisning,
21. godkänner vad regeringen förordar om Handelsflottans kultur- och
fritidsråd.
I detta avsnitt behandlar utskottet
vidare ett åttiotal av de
motionsyrkanden som anges i den
inledande förteckningen, på s. 6-
28, i detta betänkande. De
yrkanden det gäller anges  i
berörda underavsnitt.
5.1 Statligt ekonomiskt stöd till
sjöfartsnäringen
5.1.1 Inledning
Utskottet har i avsnitt 1 behandlat regeringens förslag om en
medelsanvisning på 409 miljoner kronor under anslaget
Bidrag till sjöfarten. Utskottet behandlar i det följande ett
antal motionsförslag om  det statliga ekonomiska stödet till
sjöfartsnäringen, vilka inte omedelbart berör den av
regeringen föreslagna medelsanvisningen för nästa
budgetår. Yrkandena skall ses mot bakgrund av
riksdagsbeslut åren 1996 och 1998 om principerna för
nuvarande bidragssystem.
5.1.2 1996 års sjöfartspolitiska beslut
Riksdagen antog ett sjöfartspolitiskt beslut i december 1996
(prop. 1996/97:1 utg.omr. 22, bet. 1996/97:TU1, rskr.
1996/97:115). Enligt detta skall staten tillförsäkra den
svenska handelsflottan rimliga konkurrensvillkor och
härigenom tillvarata sjöfartens möjligheter att såsom en
konkurrenskraftig exportnäring stärka betalningsbalansen.
Vidare skall enligt beslutet den svenskflaggade
handelsflottan omfattas av ett statligt ekonomiskt stöd.
Bestämmelser härom finns i förordningen (1996:1559) om
statligt bidrag till svensk sjöfart. Av denna framgår att
bidrag lämnas till arbetsgivare för inbetald skatt på
sjöinkomst och för arbetsgivares kostnader för
socialavgifter. Bidraget avser ombordanställda "på svenska
handelsfartyg som huvudsakligen används i utrikestrafik av
betydelse för den svenska utrikeshandeln  eller den svenska
tjänsteexporten".  Bidragsgivningen gäller  dock inte för
anställda  på  passagerarfartyg i förordningens mening, dvs.
"fartyg som transporterar även andra passagerare än
chaufförer till lastbilar som transporteras med fartyget".
Färjetrafiken mellan  svenska och utländska hamnar
omfattas sålunda, i huvudsak, inte av något statligt
ekonomiskt stöd.
5.1.3 1998 års sjöfartspolitiska beslut
I 1998 års budgetproposition, som avser budgetåret 1999,
framhöll regeringen att flera EU-länder, inom ramen för nya
riktlinjer för statsstöd till sjöfarten - antagna av EG-
kommissionen  våren 1997 -  hade förstärkt sina
näringspolitiska insatser på sjöfartsområdet. Härigenom
hade den svenska handelsflottans konkurrenskraft påverkats
negativt.  ven  1996 års sjöfarts- politiska beslut borde
därför förstärkas, betonade regeringen, så att man kunde
bryta trenden i fråga om utflaggning. Genom åtgärder från
både statens och sjöfartsnäringens sida  skulle man kunna
minska kostnadsgapet gentemot våra närmaste
konkurrentländer. Den statliga åtgärd som aviserades i
sammanhanget innebar en höjning av bidraget till kostnader
för sociala avgifter från 29 000 kr till 48 000 kr per
kalenderår och årsarbetskraft.
Parterna på sjöarbetsmarknaden hade - framgick det av 1998 års
budgetproposition -  träffat vissa principöverenskommelser och ramavtal
som innebar möjligheter att i väsentlig grad minska bemanningskostnaderna.
De möjligheterna borde kunna utnyttjas, framhölls det. Möjligheten att
anställa sjömän bosatta utanför EES-området för kortare tid, högst sex
månader, var enligt regeringens bedömning det mest betydelsefulla
momentet  för bemanningskostnaderna. Parterna hade emellertid förutsatt att
befrielse från inkomstskatt och sociala avgifter skulle kunna medges, för de
tillfälligt anställda sjömän det var fråga om, enligt en s.k. nettomodell.
Därvid förutsattes också att i Sverige obligatoriska krav på sociala
trygghetsersättningar skulle kunna ersättas med avtalsbundna sådana för
dessa anställda.
En sådan nettomodell utgjorde emellertid enligt regeringens bedömning ett
avsteg från grundläggande principer för beskattningen av arbetsinkomster.
Att slopa arbetsgivaravgifterna för de sjöinkomster det var fråga om stred
vidare mot principerna för och finansieringen av
socialförsäkringsförmånerna och inte minst den  inkomstgrundade
ålderspensionen, som nyligen hade beslutats. Regeringen förordade därmed
en s.k. bruttomodell. Den aviserade höjningen av bidraget till kostnader för
sociala avgifter villkorades så att den förutsatte en överenskommelse mellan
sjöarbetsmarknadens parter om åtgärder som påtagligt förbättrar den svenska
handelssjöfartens konkurrenskraft.
Regeringen, Vänsterpartiet, Miljöpartiet de gröna, Sveriges redareförening
och fackförbundet SEKO enades den 16 november 1998 om hur det statliga
stödet till sjöfarten borde utformas. Stödet skulle enligt uppgörelsen bygga
på den nämnda bruttomodellen. Bidrag till kostnaderna för de sociala
avgifterna skulle utgå med 58 000 kr per årsarbetskraft fr.o.m. år 1999 och
t.o.m. år 2001. Detta innebar en ökning med 10 000 kr per årsarbetskraft i
förhållande till förslaget  i 1998 års budgetproposition. I ett gemensamt
uttalande framhöll parterna att uppgörelsen var positiv för svensk sjöfart. De
anställda skulle ges löne- och anställningstrygghet samtidigt som
konkurrenskraften stärktes. Förutsättningar fanns därmed för en fortsatt god
utveckling av svensk sjöfartsnäring. Sjöarbetsmarknadens parter skulle som
en följd av uppgörelsen sluta erforderliga avtal om tillfälligt anställd person
(s.k. TAP-avtal)  under svensk flagg.
Riksdagen ställde sig den 11 december 1998 bakom uppgörelsen (bet.
1998/99:TU1, rskr. 1998/99:79).
5.1.4 Motionsförslag om vidgat stöd m.m.
Utskottet behandlar här nedan ett antal motionsyrkanden
som väckts under den allmänna motionstiden i år och som
alla avser frågan om  det statliga ekonomiska stödet bör
vidgas till att även omfatta färjetrafik mellan svenska och
utländska hamnar och/eller frågan  om EU:s sjöfartspolitik.
De motioner det gäller är följande:
- T211 yrkande 17 av Kenth Skårvik m.fl. (fp),
- T212 yrkandena 27-29 av Johnny Gylling m.fl. (kd),
- T231 yrkande 20 av Sven Bergström m.fl. (c),
- T601 av Elisabeth Nyström och Björn Leivik (båda m),
- T603 av Birgitta Sell,n och Gunnel Wallin (båda c),
- T604 av Sten Andersson och Kent Olsson (båda m),
- T616 av Henrik Westman (m),
- T618 av Cristina Husmark Pehrsson och Ewa Thal,n
Finn, (båda m),
- T623 av Annelie Enochson och Per Landgren (båda kd),
- T642 yrkandena 7, 9 och 14 av Per-Richard Mol,n m.fl.
(m),
- T648 av Kent Härstedt och Annika Nilsson (båda s),
- T655 av Bengt Silfverstrand och Catherine Persson (båda
s),
- T661 av Monica Öhman m.fl. (s, v, mp),
-T663 av Annika Nilsson och Kent Härstedt (båda s).
I  så gott som samtliga dessa motioner  har man tagit fasta
på ett uttalande av regeringen i årets budgetproposition om
att det samlade stödet till sjöfarten bör utökas till att även
omfatta färjenäringen. En total översyn av lastsjöfartens och
färjenäringens villkor har nyligen påbörjats inom
Regeringskansliet. Arbetet kommer enligt propositionen att
särskilt inriktas på införandet av ett nettostöd. Frågan kräver
dock, framhåller regeringen, ytterligare tid för beredning.
Avsikten är att förslag skall underställas riksdagen  i sådan
tid att ett nytt stödsystem kan träda i kraft den 1 januari
2002.
I flera av  motionerna framhålls att Danmark med verkan fr.o.m.
september innevarande år öppnat sitt internationella register (DIS) även för
färjor. Detta innebär att på färjor registrerade i DIS kan
bemanningskostnaderna sänkas med 30 . 40 %. Det danska beslutet härom
ryms inom ramen för kommissionens  regler för statsstöd för sjöfarten.
I motionerna betonas att den svenska färjesjöfartens konkurrenskraft, som
redan minskat avsevärt genom slopad taxfreeförsäljning och genom
tillkomsten av Öresundsbron, genom det danska beslutet  försvagas på ett
avgörande sätt. Snabba åtgärder krävs därför om staten skall stå för sitt
åtagande att tillförsäkra den svenska handelsflottan rimliga
konkurrensvillkor. Ett nytt stödsystem från den 1 januari 2002 är inte snabbt
nog. Erforderliga åtgärder måste gälla redan för år 2001, lyder ett nära nog
samstämmigt önskemål.
Endast i en motion, T642 av Per-Richard Mol,n m.fl. (m), framhålls att
man bör avvakta den kartläggning av den svenska rederinäringen som
regeringen förutskickar. Innan viktiga beslut fattas i frågan, bör ett grundlig
beslutsunderlag tas fram, betonar motionärerna. I m-motionen framhålls
också att  TAP-avtalet bör ändras så att det blir ett nettoavtal, utan svensk
beskattningsrätt.  Vidare betonas i samma motion att nuvarande ekonomiska
stöd till färjetrafik över Kvarken, enligt ett avtal som gäller för två år, bör
upphöra när avtalet löper ut.
Utskottets vice ordförande, Sven Bergström (c) har den 28 september 2000
till utskottet överlämnat en skrivelse med begäran om utskottsinitiativ.
Utskottet bör enligt skrivelsen - mot bakgrund av de danska åtgärderna -
utarbeta ett förslag till ett nettostödsystem som kan införas redan den 1
januari 2001.
EU:s sjöfartspolitik  och Danmarks tillämpning av denna
politik behandlas i ett flertal motioner.
Enligt motion T211 (fp) bör regeringen överväga om EU:s
sjöfartspolitik är så beskaffad att den motiverar andra
åtgärder än de som nu aviseras för att stärka den svenska
sjöfartsnäringens konkurrenskraft och därmed förhindra
fortsatt utflaggning.
I motion T212 (kd) framhålls att sjöfartssubventionerna på sikt bör
avskaffas. Regeringen bör driva frågan inom EU för att sätta ett slutdatum
för sjöfartsstöden i dagens form.
I motionerna T231 (c) och T603 (c) framhålls att Sverige på EU-nivå
måste vara pådrivande för gemensamma regler på sjöfartens område. Sådana
regler skulle göra det omöjligt att vissa länders sjöfart genom
statssubventionerad dumpning slår ut sjöfarten i de länder som inte ägnar sig
åt sådant.
I motion T604 (m) framhålls att subventioner är en felaktig konkurrens-
metod. Motionärena uttalar sin förvåning över att EU tillåter detta och
betonar att EU i stället borde verka för att subventioner förbjuds.
I motion T618 (m) utgår motionärerna från den skattebefrielse för
personalen på danska färjor som man beslutat om i Danmark och framhåller
att frågan om konkurrerande skattebaser bör tas upp till fortsatt behandling i
EU.
I motion T623 (kd) framhålls att det danska beslutet följer EU:s riktlinjer
för sjöfartspolitiken och att Sverige ställt sig bakom dessa riktlinjer.
I motion T642 (m) uttalas starkt missnöje med EU:s riktlinjer för statsstöd
till sjöfartsnäringen och Danmarks beslut med stöd av dessa riktlinjer. Den
konkreta följden av den danska politiken blir bl.a. - framhåller motionärerna
-  att danska skattebetalare kommer att subventionera transporter till och från
Sverige, något som knappast överensstämmer med tankarna i Romtraktaten.
De gällande EU-reglerna, som medger skattebefrielse av sjömän, tillkom för
att europeiska redare skulle få rimliga konkurrensvillkor mot
bekvämlighetsflaggat tonnage. Tanken var inte att unionens olika stater
skulle skattebefria hela yrkesgrupper för att skapa konkurrensfördelar för den
egna nationens företag. Färjornas besättningar är nästan alltid bosatta och
verksamma i anslutning till färjelinjen, så är inte fallet i andra rederier.
Färjerederierna konkurrerar därför inte med lågkostnadsbesättningar från
utomeuropeiska länder utan med andra, inom unionen verksamma företag.
Om den danska modellen för subvention av färjesjöfart skulle bli allmän
inom unionen, kommer med stor sannolikhet - betonar motionärerna -
kompensationskrav från andra transportföretag. Risken är stor att EU går in i
ännu ett oöverskådligt subventionssystem. Motionärerna vill att regeringen
snarast möjligt hos kommissionen aktualiserar de problem som EU:s
sjöfartspolitik innebär i syfte att få ändring till stånd.  Frågan bör också ta
upp i  förhandlingar med Danmark  och vid nästa möte med Nordiska rådet.
I motion T648 (s) framhålls att den hårda konkurrensen inom sjöfarten har
medfört att det ena EU-landet efter det andra skapat sina egna spelregler
inom ramen för det av EU fattade beslutet om stöd till sjöfarten. Till detta
kommer den konkurrens som storsjöfarten och till viss del färjenäringen får
uppleva genom icke europeisk flagg, s.k. bekvämlighetsflagg. De
konkurrerar med låglönebesättningar och obefintliga krav på säkerhet och
arbetsvillkor. På en mer övergripande nivå finns det skäl - fortsätter
motionärerna - att vara orolig för en skattedumpningsspiral i Europa. Sverige
bör därför kraftfullt agera inom ramen för EU för att få till stånd
konkurrensneutralitet mellan länder på sjöfartsområdet. Det kommande
ordförandeskapet i EU under första halvåret 2001 öppnar möjligheten att
lyfta upp frågan om konkurrensneutralitet och gemensamma regelverk på
dagordningen.
5.1.5 Utskottets ställningstagande
Vidgat statligt ekonomiskt stöd till sjöfartsnäringen
Staten har genom 1996 års sjöfartspolitiska beslut åtagit sig
att tillförsäkra den svenska handelsflottan rimliga
konkurrensvillkor. 1997 års beslut inom EU om nya
riktlinjer för statsstöd till sjöfartsnäringen ledde till att flera
EU-länder vidtog åtgärder som avsevärt försvagade den
svenska handelsflottans konkurrenskraft. Det blev därför
nödvändigt att vidta åtgärder som förstärkte
konkurrenskraften. Så skedde genom det nämnda
riksdagsbeslutet 1998. Efter 1998 års beslut har
konkurrenskraften för vår internationella färjesjöfart
försvagats avsevärt genom åtgärder som vidtagits i vår
omvärld inom ramen för EU:s regler om statsstöd.
Utskottet noterar med tillfredsställelse regeringens uttalande i
propositionen att den vill slå vakt om den svenska sjöfartsnäringen och att
detta gäller inte minst färjesjöfarten. Målsättningen är, betonar regeringen,
att ge den svenska sjöfarten likvärdiga konkurrensvillkor, och det samlade
stödet bör nu - efter en översyn av lastsjöfartens och färjenäringens villkor
utökas till att omfatta även färjenäringen. Översynen kommer att särskilt
inriktas på införandet av ett nettostöd. Regeringen avser att förelägga
riksdagen förslag till nytt stödsystem i sådan tid att det kan träda i kraft de
januari 2002.
Utskottet välkomnar den översyn och dess inriktning samt det förslag som
regeringen förutskickar. Som framhålls i motionerna kan emellertid  den 1
januari 2002  komma att visa  sig vara en för sen tidpunkt för ett nytt stöd
för vår färjesjöfart. Utskottet delar därför motionärernas uppfattning att
åtgärder behöver genomföras redan under år 2001 för att  stärka
konkurrenskraften och motverka utflaggning. Regeringen bör snarast möjligt
återkomma till riksdagen med förslag om hur åtgärderna under år 2001 skall
utformas.
Vad utskottet nu anfört om vidgade statliga insatser för sjöfartsnäringen
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Utskottets ställningstagande innebär att syftet med följande
motionsyrkanden torde få anses tillgodosett: T211 (fp) yrkande 17 i nu
berörd del, T212 (kd) yrkandena 27 och 28, T601 (m), T603 (m) yrkande 2,
T604 (m) i nu berörd del, T616 (m), T623 (kd) yrkande 2, T642 (m) yrkande
9, T655 (s), T661 (s, v, mp) och T663 (s). Motion T642 (m) yrkande 7 i nu
berörd del  och yrkande 14 avstyrks.
Utskottets ställningstagande innebär att också syftet med framställningen
om ett utskottsinitiativ enligt skrivelsen av utskottets vice ordförande, Sven
Bergström (c), torde få anses tillgodosett.
EU:s sjöfartspolitik
Den hårda konkurrensen inom sjöfarten ledde till  att
kommissionen  år 1997 fastställde nya riktlinjer för statsstöd
till sjöfarten.  Inom ramen för dessa har flera EU-länder
infört olika typer av skattebefrielser för sjömän. Som en
följd härav har konkurrensförhållandena snedvridits. Den
uppkomna situationen är enligt utskottets mening olycklig.
Utskottet förutsätter därför att regeringen inom EU verkar
för en ordning som säkerställer största möjliga
konkurrensneutralitet.
Med det anförda finner utskottet  syftet med de nu aktuella
motionsyrkandena i huvudsak tilllgodosett. Yrkandena torde därför inte
behöva föranleda någon riksdagens åtgärd. Utskottet avstyrker således
motionerna T211 (fp) yrkande 17 i nu berörd del, T212 (kd) yrkande 29,
T231 (c) yrkande 20, T603 (c) yrkande 1, T604 (m) i nu berörd del, T618
(m), T623 (kd) yrkande 1, T642 (m) yrkande 7 i nu berörd del och T648 (s).
5.2 Handelssjöfartens
kostnadsansvar och
Sjöfartsverkets ekonomiska mål i
fråga om farledsavgifterna
5.2.1 Inledning
Tillsyn över sjösäkerheten, lotsning, utmärkning av farleder,
sjöräddning, isbrytning, skydd av miljön mot förorening
från fartyg och sjökartläggning är för handelssjöfarten
angelägna uppgifter som det åligger Sjöfartsverket att svara
för. Verksamheten finansieras huvudsakligen genom
avgifter på denna sjöfart. Sedan den 1 januari 1998
tillämpas ett nytt system för sjöfartsavgifter (prop.
1996/97:1 utg.omr. 22, bet. 1996/97:TU1, rskr.
1996/97:115). I  det nya systemet har fyravgiften och
farledsvaruavgiften enligt det gamla sy-      stemet slagits
samman till en avgift benämnd farledsavgift. Lotsavgiften
utgjorde, framgick det av det nämnda riksdagsbeslutet, till
skillnad från fyravgiften och farledsvaruavgiften en
betalning för en individuellt utpekad tjänst i form av
lotsning. Lotsavgiften skulle därför inte ingå i den mer
generella farledsavgiften, och dess konstruktion skulle
kvarstå oförändrad i det nya systemet. Farledsavgiften och
lotsavgiften kallas tillsammans de allmänna
sjöfartsavgifterna. Den nya ordningen har följande
huvudsakliga innebörd.
? Inrikes sjötransporter, som enligt den gamla ordningen var undantagna
från fyravgift och farledsvaruavgift, har belagts med farledsavgift och
härigenom likställts med det stora flertalet utrikes sjötransporter.
?
?  ven den transoceana linjetrafiken, som enligt den gamla ordningen var
undantagen från fyravgift och farledsvaruavgift, har belagts med
farledsavgift.
?
? Farledsavgiften har miljödifferentierats.
?
Sjötransporter inom Vänerområdet - varmed  avses sträckan
från Göteborgsregionen  upp till Vänern och hela Vänern -
är emellertid befriade från farledsavgift och undantas
således från den nya regeln om att den inrikes sjöfarten
jämställs med den utrikes sjöfarten i avgiftshänseende.
Utskottet återkommer i det följande till Vänersjöfarten.

5.2.2 Regeringens förslag
Enligt yrkande 16 i regeringens förslag till riksdagsbeslut
bör riksdagen godkänna ekonomiska mål och
investeringsplan för Sjöfartsverket för perioden 2001-2003
i enlighet med vad regeringen förordar.
Vad regeringen förordar i den delen gäller bl.a. farledsavgifterna.
Regeringen erinrar om att som restriktion för prishöjningar av
farledsavgifterna gäller att avgifterna får öka med högst  nettoprisindex
räknat från  år 1995.
5.2.3 Motionsförslag
Handelssjöfartens kostnadsansvar och sjöfartsavgifterna
behandlas i de fyra motionerna T204  yrkande 3 av Inga
Berggren m.fl. (m), T602 av Anna  kerhielm (m), T642
yrkandena 5 och 8 av Per-Richard Mol,n m.fl. (m) och
T657 av Catherine Persson (s).
I samtliga dessa motioner framhålls att avgiftssystemet innebär  nackdelar
för sjötransporter i förhållande till andra transportslag och att det därför in
är konkurrensneutralt.  I motionerna T204 (m) och T602 (m) begärs att
regeringen låter utreda, respektive  lägger  fram förslag om,  hur  sådan
konkurrensneutralitet skall skapas, medan man i motion T642 (m)
framhåller att en anpassning av Sjöfartsverkets taxa till den
samhällsekonomiska marginalkostnaden skulle innebära väsentligt lägre
kostnader för sjötransporter och därmed också minskad belastning på väg-
och järnvägsnäten. Enligt motion T657 (s) bör Sjöfartsverkets avgiftspolicy
bli föremål för en analys som leder till förslag om ett  konkurrensneutralt
avgiftssystem.  I s-motionen framhålls också att förutsättningarna för annan
finansiering än den nuvarande bör utredas.
I motion T642 (m) framhålls vidare att
isförstärkt tonnage genom höga
sjöfartsavgifter får betala isbrytning för
maskinsvaga konkurrenter. Reglerna i fråga
premierar inte i tillräcklig omfattning
investering i tonnage med bättre
isegenskaper, framhåller motionärerna.  I
samband med förnyelsen av isbrytarflottan
bör behovet av isbrytare närmare
analyseras, och kostnadsansvaret för
isbrytningen bör ingå i statens
regionalpolitiska åtagande.
5.2.4 Utskottets ställningstagande
Trafikens kostnadsansvar behandlades i riksdagens
transportpolitiska beslut år 1998 (prop. 1997/98:56, bet.
1997/98:TU10, rskr. 1997/98:266). I beslutet framhålls bl.a.
att principen om fullt kostnadsansvar enligt 1988 års
trafikpolitiska beslut bör ersättas med ett
samhällsekonomiskt marginalkostnadsansvar. I fråga om
sjöfarten, och luftfarten, ansåg riksdagen emellertid att 1988
års finansieringsmodell borde bibehållas. De praktiska
konsekvenserna av detta avsteg från
marginalkostnadsprincipen bedömdes som begränsade.
Utskottet  vill vidare  framhålla att systemet för
sjöfartsavgifter skall ses mot bakgrund av regionalpolitiska
mål för transportpolitiken enligt 1998 års riksdagsbeslut. Av
det beslutet framgår också att regeringen noga följer
effekterna av den miljödifferentiering  av sjöfartsavgifterna
som infördes med verkan fr.o.m. år 1998.
Av den nu aktuella propositionen framgår att Sjöfartsverket överväger
smärre justeringar av farledsavgifterna inom det nuvarande systemets ram.
Förändringar av mer genomgripande karaktär är enligt regeringen inte
aktuella att överväga förrän Godstransportdelegationen  presenterar sina
slutsatser sommaren 2001. Delegationens uppgift  (dir. 1998:51) är bl.a. att
utföra en närmare analys av godstransportsystemets nuvarande funktion och
brister samt av framtida behov och utveckling av godstransporter inom, till
och från Sverige. Godstransportsystemets olika delar, som bl.a. omfattar
infrastruktur i form av farleder och hamnar och ekonomiska förutsättningar i
form av skatter och avgifter m.m., skall bilda grunden för en analys som
skall leda till utformningen av en övergripande godstransportstrategi.
Med hänvisning till det anförda
och i avvaktan på resultatet av
Godstrans- portdelegationens
arbete är utskottet inte berett att
förorda någon riksdagens åtgärd
med anledning av nu aktuella
motionsyrkanden. Dessa avstyrks
därför. Regeringens förslag om att
riksdagen bör godkänna
ekonomiska mål m.m. för
Sjöfartsverket tillstyrks i den del
det avser farledsavgifterna.
5.3 Ekonomiska mål  i övrigt och
investeringsplan m.m. för
Sjöfartsverket
5.3.1 Regeringens förslag
Regeringen föreslår ekonomiska mål för Sjöfartsverket
under perioden 2001-2003, utöver dem som gäller
farledsavgifterna, enligt följande: Målet för räntabilitet skall
vara att resultatet efter skattemotsvarighet uppgår till     7 %
av eget kapital. Det långsiktiga målet för soliditeten är att
den skall uppgå till lägst 30 %. Utdelningskravet bör enligt
regeringen omfatta en tredjedel av vinsten, räknat som
resultatet efter skatttemotsvarighet. Utdelning och
skattemotsvarighet bör även fortsättningsvis fastställas
slutligt av regeringen årligen i samband med bokslutet.
Regeringen föreslår vidare att riksdagen godkänner Sjöfartsverkets inve-
steringsplan för perioden 2001-2003. Den innebär investeringar inom en ram
som  sammanlagt omfattar ca 380 miljoner kronor, som till övervägande del
avser återanskaffningar. De största investeringarna inom den angivna ramen
görs inom områdena lotsning samt farleder och utmärkning.
Utöver de nu nämnda investeringarna planeras investeringar i farleder till
Göteborgs hamn. Utskottet återkommer till den frågan i det följande.
Regeringen föreslår vidare att Sjöfartsverket får bemyndigande att ta upp
lång- och kortfristiga lån inom en total ram på 110 miljoner kronor för
finansiering av investeringar. Verket bör också få sätta in kassamässigt
överskott på räntebärande konto i Riksgäldskontoret eller affärsbank.
Av propositionen framgår att Sjöfartsverket har en fordran på ett
konsortium som ombesörjde en påbörjad, men sedermera avbruten,
övertäckning av M/S Estonia. Enligt ett  numera träffat avtal mellan dessa
båda parter garanteras Sjöfartsverket en ersättning om minst 100 miljoner
kronor.
Regeringen framhåller att Sjöfartsverket, Kustbevakningen och andra
statliga myndigheter har haft och sannolikt även i framtiden kommer att ha
kostnader med anknytning till M/S Estonias förlisning. Såväl kostnadernas
storlek som deras utfall i tiden är svåra att prognostisera. Regeringen föreslå
därför att medlen i fråga, som förvaltas av Sjöfartsverket, skall kunna
användas för framtida kostnader, föranledda av utredningar och andra
åtgärder med anknytning till M/S Estonias förlisning, inom den kommande
treårsperioden.
5.3.2 Utskottets ställningstagande
Utskottet har ingen erinran  mot vad regeringen sålunda
anfört om ekonomiska mål och investeringsplan m.m. för
Sjöfartsverket. Det innebär - som framgår av utskottets
hemställan - att riksdagen bör
- godkänna ekonomiska mål och investeringsplan för
Sjöfartsverket för perioden 2001-2003  i enlighet med vad
regeringen förordar, i de delar som inte omfattas av
utskottets ställningstagande till  de ekonomiska målen i
fråga om farledsavgifterna,
- bemyndiga regeringen att fastställa utdelning och
skattemotsvarighet för Sjöfartsverket i enlighet med vad
regeringen förordar,
- bemyndiga regeringen att för år 2001 ge Sjöfartsverket
finansiella befogenher i enlighet med vad regeringen
förordar,
- godkänna vad regeringen anför om finansiering av
kostnader med anknytning till M/S Estonias förlisning.
5.4 Investeringar i farleder till
Göteborgs hamn
5.4.1 Regeringens överväganden och förslag
Sjöfartsverket och Göteborgs kommun har - framgår det av
propositionen - träffat en överenskommelse om gemensam
finansiering av investeringar i farleder till  Göteborgs hamn.
Avtalet innebär bl.a. att  parterna enats om att genomföra en
första etapp till en kostnad av ca 700 miljoner kronor, där
staten skall svara för 72 % av kostnaderna och Göteborgs
kommun för 28 %.  Regeringen framhåller att Göteborg är
den enda hamnen i Norden med ett världsomspännande nät
av direktanlöpande transocean linjetrafik. Hamnen är av stor
betydelse för den svenska industrin, omkring 25 % av den
svenska exporten passerar genom Göteborgs hamn.
Regeringen betonar att en satsning på förbättrade farleder
till Göteborgs hamn är en viktig åtgärd för att dels
åstadkomma en ökad samverkan mellan transportslagen,
dels ge näringslivet förbättrade transportförutsättningar och
tillväxtmöjligheter. Det finns enligt regeringen
gemensamma motiv och intressen från hamnen, re-  gionen
och staten  att genomföra projektet i fråga.
Överenskommelsen mellan Sjöfartsverket och Göteborgs
kommun bör därför godkännas.
Vad gäller finansieringen framhåller regeringen att Sjöfartsverket bör
använda 300 miljoner kronor av eget kapital och ta upp lån med 200 miljoner
kronor för resterande del av investeringen. Med hänvisning till
investeringsbehovet i farleder till Göteborg bör regeringen, sägs  det i
propositionen, bemyndigas att senare besluta om revidering av
Sjöfartsverkets ekonomiska mål och låneram.
5.4.2 Motionsförslag
Enligt motion T642 av Per-Richard Mol,n m.fl. (m) är det
glädjande att ett avtal om farledsutbyggnad nu kunnat
träffas med Göteborgs hamn. Överenskommelsen innebär
dock att Sjöfartsverkets andel av kostnaden skall
lånefinansieras, vilket kommer att medföra framtida högre
farledsavgifter. Sjöfartsverket  har tidigare - fortsätter
motionärerna - haft en fond för att täcka framtida
investeringsbehov. Denna fond har till stor del betalats just
av den tunga trafiken på Göteborg, som nu behöver
farledsutbyggnaden. De investeringsmedel som
sjöfartsnäringen därigenom tidigare inbetalat till
Sjöfartsverket, och som utan riksdagsbeslut indragits av
regeringen, bör därför återföras till Sjöfartsverket så att man
kan undvika kommande kraftiga ökningar av
farledsavgifterna.
5.4.3 Utskottets ställningstagande
Utskottet har för sin del ingen erinran mot vad regeringen
anför om investeringar i farleder till Göteborgs hamn. Med
anledning av m-motionen vill utskottet erinra om att
riksdagen, i december 1998, ställde sig  bakom ett
regeringsförslag  om att Sjöfartsverkets soliditet på sikt
skulle sänkas från  50 % till 30 %  (prop. 1998/99:1, bet.
1998/99:TU1, rskr. 1998/99:79). I den nämnda
propositionen uttalade regeringen också sin avsikt att
besluta om en extra inleverans från Sjöfartsverket under
hösten 1998. Uttalandet föranledde ingen erinran från
riksdagens sida. Utskottet är inte berett att förorda en
omprövning av det nämnda riksdagsbeslutet.
Av det anförda följer att utskottet tillstyrker regeringens förslag om inve-
steringar i Göteborgs hamn och avstyrker motion T642 (m) yrkande 16.
5.5 Handelsflottans kultur- och
fritidsråd (HKF)
Regeringen erinrar om att HKF:s verksamhet finansieras
genom en avräkning på Sjöfartsverkets farledsavgifter samt
genom egna avgiftsintäkter. Avräkningen på
farledsavgifterna för år 2000 är 18,5 miljoner kronor.
Regeringen anser i likhet med HKF att 18,5 miljoner kronor
av rådets totala kostnader skall finansieras genom avräkning
av farledsavgifterna år 2001. Enligt rådets beräkning uppgår
de egna avgiftsintäkterna till 8,5 miljoner kronor.
Utskottet tillstyrker förslaget i propositionen att riksdagen godkänner vad
regeringen förordar om Handelsflottans kultur- och fritidsråd.
5.6 Vänersjöfart m.m.
5.6.1. Inledning
Utskottet har i avsnitt 1 behandlat regeringens förslag om en
medelsanvisning på 62,7 miljoner kronor under anslaget
Ersättning till viss kanaltrafik m.m. Från anslaget utgår
bidrag till täckande av underskott för drift av Trollhätte och
Säffle kanaler samt ersättning till Vänerns
seglationsstyrelse. I det föregående har också nämnts att
sjötransporter inom Vänerområdet  inte omfattas av den
farledsavgift som numera eljest gäller för annan inrikes
sjöfart. Sådan avgift utgår emellertid för sjötransporter som
antingen börjar eller slutar utanför Vänerområdet.
Av propositionen framgår att en utredare på regeringens uppdrag
presenterat förslag till  en rad åtgärder i syfte att skapa långsiktiga
förutsättningar för en kommersiellt bärkraftig utveckling av Vänersjöfarten. I
departementsskrivelsen  (Ds 2000:18), Väneruppdraget - Förslag för
utvecklingen av Vänersjöfarten, föreslås bl.a. att lotsavgiften sänks med 50
%, att statligt transportbidrag utgår för sjöfarten i de fall landtransporter
kombineras med Vänerfart samt att regeringen avsätter 5 miljoner kronor till
Vänerrådet för utvecklingsprojekt.
Vidare nämns i propositionen att Sjöfartsverket den 1 juli 2000, efter en
generell höjning och omläggning av lotstaxan, infört en generell rabatt på
30 % på lotsavgiften för all Vänertrafik genom Trollhätte kanals
sjötrafikområde.
5.6.2 Motionsförslag
Vänersjöfart m.m. behandlas i följande tretton motioner:
- T211 yrkande 19 av Kenth Skårvik m.fl. (fp),
- T212 yrkandena 30 och 31 av Johnny Gylling m.fl. (kd),
- T216 yrkande 2 av Lisbeth Staaf-Igelström m.fl. (s),
- T609 av Runar Patriksson och Kenth Skårvik (båda fp),
- T620 yrkandena 1-5 och 7 av Viviann  Gerdin  och
Marianne  Andersson
(båda c),
- T621 av Dan Kihlström och Ulla-Britt Hagström (båda
kd),
- T640 yrkande 5 av Stig Eriksson m.fl. (v),
- T642 yrkande 6 av Per-Richard Mol,n m.fl. (m),
- T643 yrkandena 1-3 av Sture Arnesson m.fl. (v),
- T650 av Lisbeth Staaf-Igelström m.fl. (s),
- T658 av Nils-Erik Söderqvist och Torgny Danielsson
(båda s),
- T659 av Carina Ohlsson och Urban Ahlin (båda s),
- N386 yrkande 7 av Marianne Andersson (c).
Genomgående  i  dessa motioner framhålls att transporter
på Vänern eller Mälaren eller längs kusterna innebär
fördelar  från miljö-,  trafiksäkerhets-    och
energieffektivitetssynpunkt  i förhållande till väg- och
järnvägstransporter och att dessa fördelar motiverar stöd
eller  andra åtgärder från bl.a. statens sida.
I fråga om Vänersjöfarten, som det stora flertalet av motionsyrkandena
gäller, framhålls mera specifikt bl.a. att utredningsmannens förslag i den
nämnda departementsskrivelsen bör genomföras och  att Vänern bör ges
status som inre vattenväg. Sådan sägs innebära att Vänerns infrastruktur
skulle finansieras på samma sätt som vägar och järnvägar. Farledsavgifterna
skulle då kunna avskaffas.
5.6.3 Utskottets ställningstagande
Som framhålls i flera motioner kan Vänersjöfarten bidra till
uppnåendet av de transportpolitiska målen enligt 1998 års
riksdagsbeslut vad beträffar ett tillgängligt transportsystem,
en hög transportkvalitet, en säker trafik, en god miljö och en
positiv regional utveckling.
Utskottet anser också i likhet med flera motionärer att man bör söka
utnyttja de goda   möjligheter som finns  att frakta stora lastkvantiteter dire
via hamnar i Vänern, Mälaren och utmed våra kuster. Därigenom kan en
väsentlig avlastning av väg- och järnvägsnäten uppnås. Nuvarande
utveckling kan enligt utskottets mening på sikt innebära faror för sjöfartens
fortbestånd  i de nämnda vattenområdena.
Utskottet ser därför med tillfredsställelse på regeringens i propositionen
uttalade avsikt att följa Vänertrafikens utveckling för att försäkra sig om att
det även i framtiden kommer att finnas infrastrukturella förutsättningar att
bedriva handelssjöfart på Vänern. Det är enligt utskottets mening en
angelägen målsättning. Utskottet  noterar också med  intresse uppgiften i
propositionen om att Vänersjöfarten är föremål  för vidare överväganden
inom Godstransportdelegationen. Utskottet förväntar sig att delegationen i
sin slutrapport kommer att ägna Vänersjöfarten - liksom sjötransporterna på
Mälaren och utmed våra kuster - ingående överväganden. Utskottet vill
vidare betona vikten av att frågan får en skyndsam lösning. Det är därför
angeläget att slutrapporten blir färdig utan dröjsmål och att regeringens
ställningstagande till denna redovisas för riksdagen.
Med hänvisning till det anförda finner utskottet syftet med motions-
yrkandena till väsentlig del tillgodosett. De bör därför inte föranleda någon
riksdagens åtgärd och avstyrks följaktligen.

5.7 Säkerhets- och miljöfrågor
5.7.1 Inledning
Sjöfartens internationella karaktär medför att åtgärder på
säkerhets- och miljöområdena i regel måste vidtas i
internationellt samarbete för att bli verkningsfulla. FN:s
sjöfartsorganisation  International Maritime Organization
(IMO) har sjösäkerheten och skyddet av den marina miljön
som övergripande mål för sin verksamhet. Organisationen
har den världsomfattande inriktning och krets av
medlemsstater som är nödvändig för att bestämmelser om
bl.a. fartygs konstruktion och utrustning skall få den i
princip lika nödvändiga globala anslutningen och
tillämpningen.
EU:s insatser inom sjösäkerhets- och havsmiljöområdena är i betydande
utsträckning förknippade med IMO:s arbete och inriktas i den delen på ett
effektivt och enhetligt införande av de inom IMO träffade internationella
överenskommelserna i EU-staternas nationella regelverk. På senare tid har
EU också alltmer verkat för medlemsstaternas regionala sjösäkerhets-  och
havsmiljöintressen. Av propositionen  framgår att kommissionen - med
anledning av oljetankfartyget Erikas förlisning utanför Frankrikes kust i
december 1999 - lagt fram förslag till ett åtgärdspaket som syftar till att
stärka sjösäkerheten hos i första hand oljetankfartyg och därmed minska
föroreningarna av den marina miljön. Delar av paketet är av sådan
internationell betydelse att en parallell behandling av frågan sker inom IMO.
Sedan den politiska frigörelsen i Östersjöregionen har samarbetet mellan
ländernas sjöfartsadministrationer  utvecklats, framhålls det vidare i
propositionen.  Sjöfartsverket har på regeringens uppdrag utarbetat en
handlingsplan för att utveckla sjöfart och handel i Östersjöregionen. Planen
utgör ett underlag för att göra en samlad värdering av svenska åtgärder som
kan spänna över flera politikområden. Ökad effektivitet, hög sjösäkerhet och
god miljö är nyckelord.
I  det följande redovisas i  ett sammanhang ett antal förslag  i s-, m-, kd-,
och fp-motioner om sjösäkerhets- och havsmiljöfrågor, som har det
gemensamma draget att de internationella aspekterna står i förgrunden.
Därefter behandlas förslag  dels i en v-motion om skärpt
sjösäkerhetslagstiftning för fartyg i kustsjöfart m.m., dels i en mp-motion om
erosionsskador.
5.7.2 Motionsförslag
Sjösäkerhets- och havsmiljöfrågor
I motionerna 1999/2000:T210  och T212, båda av Johnny
Gylling m.fl. (kd), framhålls att Sverige bör vara pådrivande
i internationella organ för strängare säkerhets- och
miljökrav för sjöfarten.
I den förstnämnda av dessa två motioner framhålls också vikten av att
Sverige tillsammans med övriga EU-länder prioriterar frågan om
flaggstatskontroll.
I motionerna 1999/2000:T616 och T642, båda av Per-Richard Mol,n  m.fl.
(m), framhålls  att Sverige aktivt bör verka för att ISM-koden snarast möjligt
införs i internationella sammanhang.
I motion T610 av Karl-Göran Biörsmark (fp) framhålls att endast optimal
transportsäkerhet för olja och annat miljöfarligt gods skall tolereras i
nordiska farvatten. Fartyg med dubbelskrov måste bli ett obligatorium i dessa
sammanhang, betonar motionären. Sverige måste hårt driva detta krav inom
EU och IMO. Ett datum bör snarast fastställas för utfasning av gamla fartyg
och infasning av nya med dubbelskrov.
I  motion T652 av Kent Härstedt och Annika Nilsson (båda s) framhålls att
man på passagerarfärjor som trafikerar svenska hamnar  bör införa krav på
effektivare stabiliseringssystem, på evakueringssystem som anpassas till att
fungera i kallt väder och under stormförhållanden samt på fungerande
bärgningssystem.
Kent Härstedt och Annika Nilsson framhåller också, i motion T653 (s), att
regeringen bör ge Kommunikationsforskningsberedningen i samråd med
Sjöfartsverket ett uppdrag att tillsätta en särskild arbets- och styrgrupp för
bereda förslag till säkerhetshöjande åtgärder för passagerarfärjor.
Beredningsarbetet bör bl.a. omfatta sådana säkerhetssystem som avses i
motion T652.
I motion T629 av Lars Wegendal (s) framhålls att  Sverige inom ramen för
Östersjösamarbetet bör aktualisera frågan om lotstvång för fartyg som
kommer från länder utanför Östersjöområdet och som trafikerar Östersjön.
I motion T606 av Sten Andersson och Kent Olsson (båda m) framhålls att
man bör motverka oljeskador till havs genom att låta befraktaren (lastägaren)
dela ansvaret med redaren för sådana skador. Motionärerna säger sig vidare
sätta ett frågetecken för förslag inom EU som innebär skrotning av 35 % av
tanktonnaget under de närmaste två tre åren från strikt ålderssynpunkt.
Skärpt sjösäkerhetslagstiftning för fartyg i kustsjöfart m.m.
I motion T640 av Stig Eriksson m.fl. (v) framhålls att det i
Norge och Danmark finns regler om kustfart som till stora
delar sammanfaller med riktlinjer som fastställts i ett
policydokument från Internationella
transportarbetarfederationen (ITF). I Sverige saknas
motsvarande regler, framhåller motionärerna. Genom att
införa krav  i  Sverige med samma innebörd som ITF-
kraven och de krav som finns i Norge och Danmark, kan
säkerheten kring vår kustsjöfart stärkas. Regeringen bör
lägga fram förslag  till skärpt  sjösäkerhetslagstiftning och
om anställningsvillkor i enlighet med ITF:s policy.
I motion T640 (v) begärs vidare en översyn av bestämmelserna om
arbetsmiljön på fartyg. Nya regler för sjötransporter av farligt gods enligt de
s.k. IMDG-koden gäller internationellt sedan 1998 men har inte införts i
Sverige. Därför behövs en översyn även av dessa bestämmelser, betonar
motionärerna.
Erosionsskador
I motion T617 av Gudrun Lindvall  (mp)
begärs en översyn av villkor, tillstånd och
skyddsåtgärder för sjötrafik i trånga
farleder i syfte att undvika erosionsskador i
framtiden.
5.7.3 Utskottets  ställningstagande
Sjösäkerhets- och havsmiljöfrågor
Utskottet ser med stort allvar på sjösäkerhets- och
havsmiljöfrågorna  och finner det därför värdefullt att
regeringen i propositionen framhåller att dessa frågor  bör
ges fortsatt hög prioritet. Det internationella arbetet är
därvid,  betonar  regeringen,  av särskild betydelse.
Utskottet är av samma mening och delar därmed också den i
de båda kd-motionerna uttalade uppfattningen  att Sverige
bör vara pådrivande i internationella organ för strängare
säkerhets- och miljökrav för sjöfarten.
Med anledning av kd-yrkandet om flaggstatskontroll  vill
utskottet erinra om  att riksdagen ställt sig bakom följande
regeringsuttalande i proposition 1997/98:56 (s. 135-136,
bet. 1997/98:TU10, rskr. 1997/98:266):
Ett viktigt område som bör prioriteras är frågan om flaggstatskontroll. Ett
internationellt problem är den bristande kvalitet som vissa flaggstaters
sjöfartsadministrationer uppvisar. Sverige bör därför tillsammans med övriga
EU-länder stödja det arbete som pågår inom IMO med att skapa
internationella instrument som ställer kvalitetskrav på flaggstaters
sjöfartsadministration.
Utskottet gör ingen annan bedömning nu i frågan om
flaggstatskontroll.
ISM-koden (International Safety Management Code) antogs av IMO år
1993 som en bilaga till l974 års konvention om säkerheten för människoliv
till sjöss (SOLAS). Koden har införlivats med svensk rätt genom ändringar i
fartygssäkerhetslagen (1988:49) som beslutades av riksdagen i maj 1995
(prop. 1994/95:186, bet. 1994/95:TU27, rskr. 1994/95:513).  I sitt av
riksdagen godkända betänkande 1998/99:TU6 behandlade utskottet ett
yrkande i en m-motion med samma innebörd som de nu aktuella m-
yrkandena, att  Sverige bör verka för kodens införande i internationella
sammanhang. I det nämnda betänkandet, som bl.a. också innehåller en
kortfattad redogörelse för kodens innebörd, angav utskottet att koden hade
trätt i kraft internationellt den 1 juli 1998 för alla typer av passagerarfarty
samt för tankfartyg med en bruttodräktighet av minst 500. Det kan tilläggas
att koden för europeiskt vidkommande sattes i kraft tidigare -  genom en EG-
förordning, som tillkom mot bakgrund av Estoniakatastrofen. I det nämnda
betänkandet framhölls också att koden skulle komma att gälla för alla
lastfartyg i internationell trafik från år 2002. Det kan ytterligare tilläggas
Sverige gäller kodens föreskrifter också för passagerarfartyg i nationell
trafik.
Med anledning av kraven på dubbelskrov i motion T610 (fp) vill utskottet,
liksom i flera tidigare betänkanden om sjöfart, framhålla att krav på dubbel
botten och dubbelt skrov sedan flera år tillbaka gäller för fartyg som skall
trafikera Vänern och Mälaren. Arbete pågår inom EU och IMO för att snabba
på utfasningen av enkelskrovsfartyg i förhållande till de regler som gäller i
dag, enligt vad utskottet erfarit.  Sjöfartsverket har också initierat ett arbe
IMO om dubbelbotten även under bunkeroljetankar i handelsfartyg.
Mot bakgrund av kraven i motionerna T652 (s) och T653 (s) vill utskottet
erinra om det inledningsvis anförda att frågor som gäller fartygs konstruktion
och utrustning i princip bör regleras på global basis inom ramen för IMO-
arbetet.  Nationella särkrav måste undvikas för att internationell sjöfart skal
kunna bedrivas. Inom IMO, har utskottet erfarit, kommer nu ett arbete att
inledas för en förutsättningslös genomgång av de stora passagerarfartygens
säkerhetsproblem. Arbetet kommer att gälla såväl  nya som befintliga fartyg.
Vad gäller motionärernas krav på stabiliseringssystem vill utskottet erinra
om den s.k. Stockholmsöverenskommelsen från februari 1996, genom vilken
ett antal nordvästeuropeiska länder enades om att särskilda krav skall ställas
på stabiliteten och flytbarheten hos existerande roropassagerarfartyg i bl.a.
Östersjön. Som framgår av utskottets betänkande 1996/97:TU1 s. 82 skall
överenskommelsen ses mot bakgrund av en IMO-resolution som medger att
länder i en region kan sluta avtal om  krav på fartygs stabilitet. Stockholms-
överenskommelsen medför, när dess regler tillämpas på roropassa-
gerarfartyg, att dessas stabilitet förbättras. De skall således i skadat skick,
vatten kommit in på bildäck, flyta på rät köl och en torrskodd embarkering
av livbåtar och livflottar skall vara möjlig. Utskottet har också från
Sjöfartsverket under hand inhämtat att de nordiska sjösäkerhetsdirektörerna
kommit överens om att för nordiska fartyg föreskriva att dessa skall utrustas
med termiska livvästar, dvs. livvästar som hindrar en snabb avkylning av
människor som hamnat i vattnet. Den frågan skall också föras fram i IMO
med sikte på en globalt gällande föreskrift. Vad gäller det krav på
bärgningssy-    stem som även aktualiseras i motionerna T652 (s) och T653
(s) framhåller verket att på passagerarfartyg i internationell trafik måste
finnas ett system varigenom man skall kunna rädda nödställda från andra
fartyg.
Fartyg i Östersjön går väsentligen på internationellt vatten, där
Östersjöstaterna inte har någon  jurisdiktion, vill utskottet erinra  om, med
anledning av motion T629 (s). Folkrättsliga principer hindrar dem sålunda att
föreskriva sådant lotstvång som motionären vill ha till stånd. Frågan om
lotsning på frivillig väg  på internationellt vatten i Östersjön behandlas dock
bl.a. inom ramen för samarbetet mellan Östersjöstaterna enligt
Helsingforskonventionen om skydd av Östersjöns marina miljö. Globalt
gällande utrustningskrav på s.k. transpondrar träder i kraft den 1 juli 2001
och kommer att avsevärt förbättra möjligheterna att identifiera och följa
fartyg.
Av lagen (1973:1199) om ersättning från den internationella
oljeskadefonden följer att i Sverige tillämpas en ordning som synes ägnad att
väsentligen tillgodose kravet i motion T606 (m) på att ägare eller mottagare
av oljelaster skall ta ett ekonomiskt ansvar för följderna av ett oljeutsläpp.
sker genom regler om skyldighet för ägarna eller mottagarna att via
Sjöfartsverket betala avgifter till fonden. Från denna betalas ersättning för
skador som faller utanför redarens begränsade ansvar. Vad gäller frågan om
skrotning av tanktonnage, som också behandlas i motion T606 (m),  har
utskottet erfarit att  enighet råder inom IMO att utfasningen bör påskyndas.
Slutlig ställning till ett förslag i frågan kommer att tas i april 2001. Det
förslag som man kommer att ta ställning till innebär en inte fullt lika drastis
utfasningstakt som kommissionen föreslagit.
Av det anförda framgår enligt utskottets mening att syftet med samtliga nu
behandlade motionsyrkanden  torde få anses tillgodosett. Yrkandena behöver
därför inte föranleda någon riksdagens åtgärd och avstyrks med det sagda.
Skärpt säkerhetslagstiftning för fartyg i kustsjöfart m.m.
Vad utskottet anfört i det föregående om att nationellt
begränsade särkrav på fartygs konstruktion och utrustning
bör undvikas gäller  också sådana särkrav på fartyg i
kustsjöfart  som aktualiseras i motion T640 (v). Det svenska
sjösäkerhetsarbetet inriktas så att för svenska fartyg skall
gälla och tillämpas krav och föreskrifter som
säkerhetsmässigt ligger på samma nivå som i andra
utvecklade sjöfartsnationer. Vad beträffar
anställningsvillkor för ombordanställda, som också
behandlas i motionen, synes det utskottet främst vara en
fråga för sjöarbetsmarknadens parter.
Inom Regeringskansliet pågår för närvarande, har  utskottet erfarit, en
översyn av fartygssäkerhetslagstiftningen. Översynen, som utskottet finner
angelägen, omfattar bl.a. arbetsmiljöreglerna. IMDG-koden kommer att
uppdateras genom Sjöfartsverkets försorg.
Med hänvisning till  det anförda finner utskottet inte någon riksdagens
åtgärd erforderlig med anledning av de båda yrkandena i motion T640 (v).
Dessa avstyrks därför.
Erosionsskador
Erosion av stränder förekommer - som framgått av den
allmänna debatten  om farlederna till Stockholm - som en
del i en naturlig process och påverkas av väder och vind
liksom av bl.a. isläggning. Fartygstrafik i trånga passager
ger naturligtvis även upphov till erosionsskador.
Miljöbalken innehåller bestämmelser  om att sjöfartens infrastruktur i form
av hamnar och farleder skall bedömas från miljösynpunkt.  Bl.a. skall
miljökonsekvensbeskrivningar (MKB) enligt 6 kap. genomföras. Vidare skall
regeringen tillåtlighetspröva inrättandet av nya allmänna farleder. Alla
hamnar, även existerande, som kan ta emot större fartyg än 1 350 ton skall
miljöprövas före år 2005.
I fråga om förändrad trafik i en farled föreligger inga formella krav på
miljöprövning, så länge inga ingrepp i farleden erfordras. Dock skall enligt
miljöbalken allmänna hänsynstaganden ske, vilket kan leda till att en
miljöprövning ändå bör genomföras. Om miljöpåverkande verksamhet
planeras skall den som avser att bedriva verksamheten samråda med
länsstyrelsen. Om verksamheten bedöms medföra betydande miljöpåverkan
skall ett förfarande med MKB påbörjas. Miljöprövningen avslutas normalt i
miljödomstolen som meddelar om företaget skall tillåtas eller ej och
eventuella villkor.
När det gäller farleden till Södertälje, som särskilt nämns i motionen, har
frågan om erosion aktualiserats bl.a. genom planeringen av ny rorotrafik på
hamnen. Södertälje hamn, som måste miljöpröva sin hamnverksamhet före
2005, har - enligt vad utskottet erfarit - valt att redan nu påbörja en sådan
prövning och därvid även inkluderat farledsavsnittet vid Brandalsund.
Vad utskottet nu anfört synes
utskottet till väsentlig del
tillgodose   syftet med motion
T617 (mp). Motionen  synes
därför nu kunna  lämnas utan
åtgärd och avstyrks följaktligen.
5.8 Bemanning av utsjöplatser
I motion T614 av Eva Flyborg (fp) beklagar motionären att
Sjöfartverket avbemannat Vinga fyr. En återbemanning är
enligt motionären av stor betydelse för sjösäkerheten.
I motion T651  av Christina Pettersson och Eva Arvidsson
(båda s) beklagar motionärerna att sjöräddningsstationen på
Söderarm  har lagts ned. För båtturismen och för alla som
vistas i skärgården är det viktigt med sjösäkerhet och att det
finns räddningsberedskap, betonar motionärena.
Som utskottet framhöll i sitt av riksdagen godkända
betänkande 1998/99: TU6 är avbemanningen av Vinga fyr
enligt Sjöfartsverket en följd av den tekniska utvecklingen
som lett till att verket nu kan fullgöra sina uppgifter i fråga
om sjösäkerheten i Göteborgsområdet på ett
kostnadseffektivare sätt än tidigare. Sjöfartsverket finner
inte en återbemanning av Vinga motiverad av säkerhetsskäl.
Utskottet, för sin del, ifrågasätter inte den bedömningen.
Sjöfartsverkets sjöräddning bedrivs i organiserat samarbete med andra
myndigheter och inte minst med Sjöräddningssällskapet. Härigenom erhålls
enligt verket en god spridning av stationer längs hela kusten, med god
hushållning av resurserna. Söderarmsområdet är tillgodosett med snabba
räddningsenheter från bl.a. Sjöräddningssällskapet och lotsstationen i
Kapellskär. Sjöfartsverket ser inget behov av att återbemanna Söderarm av
säkerhetsskäl.  Utskottet ifrågasätter för sin del inte heller  den bedömningen
Med det anförda avstyrker
utskottet motionerna T614 (fp)
och T651 (s).
5.9 Fritidsbåtar
5.9.1  terinförande av ett obligatoriskt
fritidsbåtsregister
I motionerna T613 av Bengt Silfverstrand  (s) och T638 av
Rinaldo Karlsson och Karl Gustav Abramsson (båda s)
framhålls att ett obligatoriskt fritidsbåtsregister bör
återinföras. I motionerna T627 av Karin Enström (m) och
T642 av Per-Richard Mol,n m.fl. (m) hävdas en motsatt
uppfattning.
Utskottet vill med anledning av dessa yrkanden erinra om
regeringens uttalanden i propositionen. Regeringen
framhåller att frågan behandlades i budgetpropositionen för
år 2000. Då uttalades att ett allmänt register borde bygga
vidare på det frivilliga fritidsbåtsregister som administreras
av Stöldskyddsföreningen. Regeringen har nu - framhålls
det i årets proposition - fortsatt den dialog med
försäkringsbranschen som inleddes under år 1999 och
därvid stärkts i sin uppfattning att det frivilliga registret bör
ligga till grund för ett allmänt fritidsbåtsregister. För att
förbättra ersättningsmöjligheterna för skadelidande säger
sig regeringen ha för avsikt att införa en obligatorisk
ansvarsförsäkring för ägare av fritidsbåtar. En särskild
utredare skall ges i uppdrag att utreda de närmare
förutsättningarna för en sådan försäkring och för hur ett
allmänt fritidsbåtsregister bör vara utformat.
Utskottet anser för sin del att resultatet av
utredningsarbetet bör avvaktas och är inte
berett att förorda någon riksdagens åtgärd
med anledning av de nu aktuella
motionsyrkandena. Dessa avstyrks därför.
5.9.2 Förarbevis
I motion T626 av Cecilia Magnusson och Anita Sid,n (båda
m) erinrar motionärerna om att utskottet i sitt betänkande
1997/98:TU1 avstyrkte en motion om att införa krav på
förarbevis vid framförande av fritidsbåt. Så skedde, säger
motionärerna, med hänvisning till att Sjöfartsverket ansåg
att värdet av att hundratusentals människor skall
underkastas kompetenskrav är lågt i förhållande till antalet
olyckor. Mot den bakgrunden kan det enligt motionärerna
vara en lämplig avvägning, mellan praktiska hinder och
behov av att reducera antalet olyckor till sjöss, att
underkasta förare av fritidsbåtar i allmänna farleder krav på
förarbevis.
I motion L905 av Cristina Husmark Pehrsson och Ingvar
Eriksson (båda m)  framhålls att många unga tillåts framföra
båtar som de inte har kompetens att framföra. En frivillig
ordning finns - säger motionärerna - men frågan är om
denna är tillfyllest.
I det betänkande som åsyftas i motion T626 (m),
1997/98:TU1, finns en utförlig redogörelse för de
kompetenskrav i form av skepparexamen som finns för
förare av större fritidsbåtar och för den verksamhet som
Sjöfartsverket driver i samarbete med
fritidsbåtsorganisationerna i syfte att stimulera
fritidsbåtförare att frivilligt  lära sig  navigation och
sjövägsregler.  Bevis om förvärvade kunskaper och
färdigheter utfärdas i form av ett förarintyg. Utskottet
avstyrkte mot bakgrund av sin redogörelse motionskrav om
krav på obligatoriskt förarbevis för förare av båtar med
större motorer och om en lägsta åldersgräns för framförande
av motordrivna båtar.
Vad gäller det nu aktuella kravet på förarbevis för rätt att framföra
fritidsbåtar i allmänna farleder skulle det enligt Sjöfartverkets bedömning -
som utskottet under hand inhämtat - innebära att man utesluter alla inre
sjöar, utom i viss mån de allra största. Sannolikt är det svårt för den som int
har något förarbevis av föreslagen art, anser vidare verket, att inte beröra
allmänna farleder i övrigt vatten. Det kan inte vara lätt för gemene man att
avgöra vad som är allmän farled eller inte, i synnerhet som de berörda är
outbildade. Rådande förhållanden beträffande kompetens och utbildning är
enligt verkets bedömning tillfyllest.
Mot bakgrund av det anförda är utskottet för sin del inte berett att nu
förorda någon riksdagens åtgärd med anledning av de aktuella
motionsyrkandena. Dessa avstyrks följaktligen.

5.10 Övrigt
Sjöräddningscentral på Gotland
I motion Fö205 av Roy Hansson (m)  framhålls att en
sjöräddningscentral på Gotland snarast bör återupprättas.
Motionären betonar  också vikten av att man återtar
förmågan att leda sjöräddningsinsatser i farvattnen runt
Gotland liksom samverkan och övningar med våra
grannländers sjöräddningscentraler.
Sjöfartsverket har enligt vad utskottet erfarit ett regeringsuppdrag att
utreda frågan om en sjöräddningscentral och om utökad samverkan mellan
myndigheter på Gotland. Utskottet anser att resultatet av utredningsarbetet
bör avvaktas och är inte berett att nu föreslå någon riksdagens åtgärd med
anledning av motionsyrkandena i fråga. Dessa avstyrks därför.
Sjöfartens behov av forskning och utveckling
I motion T640 av Stig Eriksson m.fl. (v)  framhålls att
Sjöfartsverket till skillnad från Vägverket och Banverket
inte har några egna anslag för forskning och utveckling. Det
är därför angeläget att den nya forskningsenheten under
Näringsdepartementet beaktar sjöfartens behov av forskning
och utveckling.
Motionärernas önskemål beaktas för närvarande  inom
ramen för Kommunikationsforskningsberedningens (KFB)
verksamhet. KFB avvecklas vid  in-stundande årsskifte, och
dess ansvarsområde övertas då av  det nybildade Verket för
innovationssystem (prop. 1999/2000:81, bet.
1999/2000:UbU17, rskr. 1999/2000:257). I sitt yttrande
över den nämnda propositionen sade sig utskottet för sin del
vilja starkt understryka betydelsen av de uppgifter inom
transport- och kommunikationssektorn som KFB har att
svara för (1999/2000:TU1y).  I sammanhanget hänvisade
utskottet till vad regeringen uttalade i ärendet och som
innebar att den av  KFB bedrivna transport- och
kommunikationsforskningen skulle vara av strategisk
betydelse även i framtiden. Utskottet framhöll mot den
angivna bakgrunden att  det  var angeläget att  KFB:s
arbetsuppgifter i huvudsak övertogs av den nya FoU-
myndigheten.
Med hänvisning till de återgivna uttalandena förutsätter  utskottet att
sjöfartens behov av forskning och utveckling kommer att beaktas även av
den nya myndigheten. Yrkandet i v-motionen synes därför inte behöva
föranleda någon riksdagens åtgärd och avstyrks följaktligen.
Färjelinjen mellan Limhamn och Dragör
I motion T642 av Per-Richard Mol,n m.fl. (m) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om färjelinjen mellan Limhamn och
Dragör.
Någon motivering till yrkandet finns inte i motionen. Yrkandet avstyrks
därför.
6 Luftfart
Avsnittets innehåll
I detta avsnitt behandlar utskottet fyra regeringsförslag
inom delområde Luftfart (yrkandena 22-25). Regeringen
föreslår att riksdagen
22. godkänner ekonomiska mål och investeringsplan för Luftfartsverket för
perioden 2001-2003 i enlighet med vad regeringen förordar,
23. bemyndigar regeringen att fastställa utdelning och skattemotsvarighet
för Luftfartsverket i enlighet med vad regeringen förordar,
24. bemyndigar regeringen att för år 2001 ge Luftfartsverket finansiella
befogenheter i enlighet med vad regeringen förordar,
25. godkänner vad regeringen förordar om Statens haverikommission.
Vidare behandlar utskottet följande motioner:
- T201 yrkandena 15-17 av Bo Lundgren m.fl. (m),
- T211 yrkandena 2, 15 och 16 av Kenth Skårvik m.fl. (fp),
- T212 yrkandena 33-35 av Johnny Gylling m.fl. (kd),
- T215 yrkande 7 av Johan Pehrson (fp),
- T230 yrkande 16 av Britt Bohlin m.fl. (s),
- T231 yrkandena 15-19 av Sven Bergström m.fl. (c),
- T232 yrkande 12 av Agneta Lundberg  m.fl. (s),
- T608 av Yvonne  ngström (fp),
- T624 yrkande 1 av Gudrun Lindvall (mp),
- T625 av Lennart Hedquist och Gustaf von Essen (båda
m),
- T628 av Carl Erik Hedlund m.fl. (m),
- T630 av Sven Brus och Yvonne Andersson (båda kd),
- T632 av Anders Sjölund m.fl. (m),
- T633 av Rolf Gunnarsson (m),
- T639 av  sa Torstensson och Marianne Andersson (c),
- T641 yrkandena 2, 7, 9-11 av Stig Eriksson m.fl. (v),
- T646 av Berit Andnor och Rune Berglund (båda s),
- T649 av Sylvia Lindgren m.fl. (s),
- T660 av Torgny Danielsson (s),
- T662 av Per Westerberg m.fl. (m),
- N268 yrkande 9 av Yvonne  ngström m.fl. (fp),
- N321 yrkande 10 av Carl-Erik Skårman m.fl. (m),
- N325 yrkande 7 av Runar Patriksson (fp),
- Ub807 yrkande 12 av Ewa Thal,n Finn, m.fl. (m).
6.1 Luftfartsverkets ekonomiska
mål, investeringsplan och
finansiella befogenheter m.m.
6.1.1 Regeringens överväganden och förslag
Regeringen föreslår inga förändringar beträffande
Luftfartsverkets ekonomiska mål för perioden 2001-2003.
Sålunda bör enligt regeringen soliditeten långsiktigt ligga
fast vid 25 %. Räntabilitetsmålet bör även för de kommande
tre åren vara 8 % av eget kapital efter skatt. Gällande
prisrestriktion för Luftfartsverkets trafikavgifter bör ligga
fast.
Vidare konstaterar regeringen att Luftfartsverket kommer
att bedriva en omfattande investeringsverksamhet under
treårsperioden 2001-2003. Den planerade
investeringsvolymen uppgår till närmare 6 miljarder kronor.
Bland viktigare objekt nämns flygtrafikledningssystemet
(MATS), Arlandas tredje bana, samt om- och
tillbyggnadsåtgärder på Arlanda, Landvetter och Sturup.
Regeringen föreslår att riksdagen godkänner
Luftfartsverkets investeringsplan.
6.1.2 Utskottets ställningstagande
Utskottet har ingen erinran mot vad som i
budgetpropositionen anförs rörande ekonomiska mål och
investeringsplan för Luftfartsverket. Regeringens förslag
tillstyrks följaktligen.
Utskottet har inte heller något att erinra mot vad regeringen
förordar beträffande dels utdelning och skattemotsvarighet
för Luftfartsverket, dels Luftfartsverkets finansiella
befogenheter. Riksdagen bör således ge regeringen de
föreslagna bemyndigandena.
6.2 Luftfartens expansion
6.2.1 Motionsförslag
I motion T641av Stig Eriksson m.fl. (v) föreslås riksdagen
tillkännage att inga nya flygplatser bör byggas i Sverige.
Som motiv för förslaget anförs att investeringar i nya
flygplatser leder till att flygsektorn expanderar och därmed
till att uppställda miljömål inte kommer att nås (yrkande 2).
6.2.2 Utskottets ställningstagande
Hösten 1996 hade utskottet att ta ställning till ett liknande
yrkande (bet. 1996/97:TU1). Enligt detta borde ett
miljömotiverat moratorium för byggandet av nya flygplatser
införas. Förslaget avstyrktes bl.a. med hänvisning till de
åtgärder som vidtagits och planerades för att minska
luftfartens miljöpåverkan. Med anledning av det nu aktuella
motionsförslaget vill utskottet ånyo understryka vikten av
att kraftfulla åtgärder vidtas för att minska luftfartens
otvetydiga skadeverkningar på miljön. Ett ambitiöst arbete i
detta syfte bedrivs också såväl internationellt - inom bl.a.
ICAO och ECAC - som nationellt. Som framgår av
budgetpropositionen står på ICAO:s dagordning frågor om
skärpning av buller- och utsläppsnormer, utsläppsavgifter
och uppföljning av klimatmötet i Kyoto. Det finns således
även på internationell nivå en insikt om att ökningen av
flygtrafiken leder till att miljömålen blir svårare att nå. I
sammanhanget vill utskottet erinra om att Sverige sedan
flera år tillämpar ett miljödifferentierat avgiftssystem.
Bullerdifferentiering infördes år 1994 och differentiering
med hänsyn till avgasutsläpp (kväveoxid och kolväten) år
1998.  Som närmare redovisas på annan plats i detta
betänkande har ett delvis nytt avgiftssystem med stärkt
miljöprofil införts den 1 oktober i år. Vidare kan nämnas att
Luftfartsverket sedan några år bedriver ett ambitiöst
program för att minska de olägenheter som luftfarten
orsakar i form av bullerstörning runt flygplatserna. Utskottet
delar motionärernas uppfattning att miljöarbetet måste
bedrivas med kraft men anser - i motsats till motionärerna -
att staten inte bör hindra luftfartens utveckling genom ett
förbud mot byggande av nya flygplatser. Med hänvisning
till det anförda avstyrks motion T641 (v) yrkande 2.
6.3 Luftfartsverkets roller,
organisationsstruktur och
uppgifter
6.3.1 Motionsförslag
Frågor om Luftfartsverkets organisation aktualiseras i två
motioner.
I motion T231 av Sven Bergström m.fl. (c) konstateras att Luftfartsverket
har såväl myndighets- som produktionsuppgifter. Det finns, menar
motionärerna, risk för att en sådan struktur missgynnar privata aktörer.
Problemet kan förväntas växa i takt med att andelen privata flygplatser ökar.
Mot den bakgrunden bör Luftfartsverkets produktions- och
myndighetsuppgifter åtskiljas (yrkande 15).
I motion T212 föreslår Johnny Gylling m.fl. (kd) att Luftfartsinspektionen
skiljs ut från Luftfartsverket. Inspektionen skall kunna granska alla aktörer
på marknaden utifrån samma förutsättningar och bör därför enligt
motionärerna ha en självständig organisatorisk ställning (yrkande 35).
I motion T641 begär Stig Eriksson m.fl. (v) att regeringen
ändrar Luftfartsverkets instruktion så att den bättre
överensstämmer med de transportpolitiska målen. Verkets
uppgift skall inte - som i dag stadgas i instruktionen - vara
att "främja utvecklingen av den civila luftfarten". I stället
bör uppgiften för Luftfartsverket, liksom för övriga
infrastrukturverk, vara att bidra till uppfyllandet av de
transportpolitiska målen. Vidare bör framgå att
utvecklingen av den egna sektorn skall främjas endast i den
mån en sådan utveckling bidrar till att de transportpolitiska
målen uppnås (yrkande 9).
6.3.2 Utskottets ställningstagande
Luftfartsverkets roller och organisationsstruktur
Utskottet behandlar först frågan om Luftfartsverkets roller
och organisationsstruktur.
Under våren 1997 genomförde Regeringskansliet en översyn av
Luftfartsverkets roller och organisationsstruktur. I budgetpropositionen för år
1998 redovisade regeringen för riksdagen att den vid en samlad bedömning
inte hade funnit tillräckliga skäl att ändra strukturen, exempelvis genom att
bilda en myndighet för flygsäkerhetstjänst och sektorsuppgifter och ett
affärsverk med ansvar för infrastruktur och kommersiella tjänster. Men
översynen ledde ändå till en viss omorganisation inom Luftfartsverket
syftande till ett förtydligande av verkets olika roller, sektorsrollen (luftfar
och samhälle), säkerhetsrollen (normer och tillsyn) och produktionsrollen.
I juni 1999 aktualiserade regeringen frågan på nytt genom att uppdra åt ett
konsultföretag att se över Luftfartsverkets verksamhet. Regeringens avsikt
var att på grundval av översynen redovisa ett förslag till riksdagen under
våren 2000. Enligt vad utskottet erfarit har emellertid regeringens beredning
ännu inte avslutats.
Utskottet anser att resultatet av beredningen skall avvaktas och är mot den
bakgrunden inte berett att tillstyrka motionerna T212 (kd) yrkande 35 och
T231 (c) yrkande 15.
Luftfartsverkets huvuduppgifter
Som anförs i motion T641 (v) hör till Luftfartsverkets
huvuduppgifter att främja utvecklingen av den civila
luftfarten. Detta framgår av instruktionen för Luftfartsverket
(1988:78). Men av samma instruktion följer att verket också
skall verka för att de transportpolitiska målen uppnås. Som
utskottet ser det är sistnämnda uppgift, vilket också framgår
av dess placering i författningen,  övergripande och kan
därmed sägas vara överordnad främjandeuppgiften. Enligt
utskottets mening är det i första hand regering och riksdag
som, bl.a. genom att ta ställning till Luftfartsverkets
investeringsplaner, till lämpligheten av nya
flygplatsetableringar, till Luftfartsverkets prissätt-
ningsprinciper m.m., har ett avgörande inflytande över
luftfartens utvecklingsförutsättningar och dess förhållande
till de övergripande transportpolitiska målen. På
Luftfartsverket ankommer att inom sitt område, inom de
ramar som statsmakterna drar upp och med hänsyn till de
sektorsspecifika förutsättningarna, skapa goda
förutsättningar för den civila luftfarten, vad gäller såväl
tillgänglighet, transportkvalitet och säkerhet som miljö och
re-gional utveckling. Med hänvisning till det anförda finner
utskottet att motionen i nu behandlad del inte bör föranleda
någon riksdagens åtgärd. Motion T641 (v) yrkande 9
avstyrks följaktligen.
6.4 Stöd till olönsamma linjer
6.4.1 Motionsförslag
I tre motioner föreslås stöd till olönsam flygtrafik.
Enligt vad som anförs i motion T232 av Agneta Lundberg m.fl. (s) har
avregleringen av den inrikes luftfarten fungerat väl på frekventa linjer men
lett till höjda priser och låg turtäthet på andra sträckor. Detta får negativa
regionala effekter. Många företag i glesbygd är beroende av snabba
flygtransporter. Utvecklingen av informationsteknik och
telekommunikationer har inte, som man först trodde, minskat behovet av
fysiska kommunikationer. Därför bör staten, anser motionärerna, utveckla ett
system som innebär att hela flygsektorn solidariskt bär kostnaderna för trafik
på olönsamma linjer. Sådana system finns i andra länder, t.ex. Kanada,
Norge och USA (yrkande 12).
Ett liknande förslag framförs i motion T646 av Berit Andnor och Rune
Berglund (båda s). Motionärerna pekar särskilt på behovet av bättre
flygkommunikationer i Norrlands inland.
Företagens kostnader för persontransport med flyg uppmärksammas i
motion T608 av Yvonne  ngström (fp). Många företag transporterar inte
varor utan medarbetare för viktiga möten. Resekostnaderna är ofta
betungande. Enligt motionären måste berörda företag få någon form av
lättnad. Saken brådskar, menar hon.
6.4.2 Utskottets ställningstagande
Utskottet har vid flera tillfällen under senare år haft att ta
ställning till likartade motionsyrkanden. Under förra årets
budgetberedning (bet. 1999/2000: TU1) avstyrktes då
aktuella motioner med hänvisning bl.a. till att det stöd till
kommunala flygplatser som inrättades år 1999 kan
förväntas öka förutsättningarna för trafik även på mindre
frekventa linjer. Vidare hänvisades till att Rikstrafiken, som
inledde sin verksamhet samma år, har möjlighet att även
upphandla flygtrafik. Utskottet, som delar motionärernas
uppfattning om att avregleringen inte bara varit positiv utan
också har haft vissa ogynnsamma effekter, vill härutöver
peka på att Konkurrensverket i en nyligen avlämnad rapport
funnit stora brister i konkurrensen på flygmarknaden, delvis
beroende på att SAS har en monopolliknande situation.
Utskottet utgår från att regeringen, inom ramen för en
fortsatt avreglerad marknad, vidtar de åtgärder som
Konkurrensverkets rapport kan föranleda, i syfte att
förbättra utbud och pressa priserna. Med det anförda
avstyrks motionerna T232 (s) yrkande 12, T646 (s) och
T608 (fp).
6.5 Regionflygplatser
6.5.1 Motionsförslag
Regionflygplatser som t.ex. Örebro/Bofors fyller ett stort
behov, inte minst därför att de minskar bilresande till
storflygplatserna och därmed minskar avgasutsläppen. Men
regionflygplatserna bör ha samma miljöstandard som de
statliga flygplatserna. Därför bör riksdagen inrätta ett anslag
som Luftfartsverket kan fördela för miljöåtgärder på
regionflygplatserna. Detta föreslår Johan Pehrson (fp) i
motion T215 (yrkande 7).
Enligt vad Yvonne  ngström m.fl. (fp) anför i motion N268
måste regionalflygplatserna, främst de i Norrlands inland, få
ett visst statligt stöd för att kunna överleva (yrkande 9).
Ett förslag av samma innebörd, med hänsyftning främst på
flygplatserna i Värmland, Dalarna och Norrlands inland,
redovisar Runar Patriksson (fp) i motion N325 (yrkande 7).
Rolf Gunnarsson (m) hävdar i motion T633 att
Luftfartsverkets nya taxa, som trädde i kraft den 1 oktober
2000, har försämrat förutsättningarna för de regionala
flygplatserna att överleva. Enligt motionären innebär taxan
en genomsnittlig höjning med 3,4 % och för flygbolagen
höjningar mellan     0,6 % och 12,4 %. De som drabbas
hårdast är de mindre flygplanen och därmed inrikesflyget
och regionflygplatserna. Landsbygden behöver bättre
kommunikationer, inte sämre, anser motionären.
I motion T630 aktualiseras frågan om flygplatskapaciteten i
Östergötland. Motionärerna, Sven Brus och Yvonne
Andersson (båda kd), anför att Norrköping/Linköping är
Sveriges tredje största storstadsregion med ett starkt behov
av goda flygförbindelser. En markreservation i Norsholm
mellan nämnda städer har aktualiserats. Frågan om
regionens flygplatsförsörjning bör enligt motionärerna
finnas med i de samlade övervägandena om den framtida
flygtrafiken.
6.5.2 Utskottets ställningstagande
Stöd till icke statliga flygplatser
Med anledning av yrkandena om stöd till icke statliga
flygplatser har, som utskottet tidigare redovisat, ett nytt
statligt stöd till kommunala trafikflygplatser införts
budgetåret 1999. Stödet utgörs av ett driftbidrag till
flygplatser som har en icke säsongsbunden reguljär
passagerartrafik samt till flygplatser som har reguljär
passagerartrafik av särskild betydelse för uppfyllandet av de
transportpolitiska målen. Stödet uppgick år 1999 till 115
miljoner kronor, varav 105 miljoner kronor anvisades över
statsbudgeten medan återstoden belastade Luftfartsverkets
budget. För innevarande år minskar stödbeloppet med 3,3
%, varav 2 % är en årlig effektivitetsfaktor och 1,3 % en
tillväxtberoende faktor. Detta betyder att 26 flygplatser i år
kommer att få stöd med sammanlagt ca 111 miljoner
kronor. Yrkandena får därmed anses vara tillgodosedda.
Något riksdagens initiativ med anledning av dem torde inte
erfordras. Följaktligen avstyrks motionerna T215 (fp)
yrkande 7, N325 (fp) yrkande 7 och N268 (fp) yrkande 9.
Ny regionflygplats i Östergötlands län
Med hänsyn till att etableringen av en ny flygplats är en
tidsödande och komplicerad process ser utskottet positivt på
att kommuner och andra intressenter har god
framförhållning när det gäller framtida
flygplatslokaliseringar. Utskottet förutsätter att frågan om
en eventuell ny regionflygplats i Östergötlands län finns
med i Luftfartsverkets och regeringens samlade
överväganden rörande framtida flygplatskapacitet. Motion
T630 (kd) torde inte kräva något särskilt initiativ från
riksdagens sida och avstyrks följaktligen.
Kostnadseffekterna av Luftfartsverkets nya avgiftstariff
Med anledning av motion T633 (m) om kostnadseffekterna
av Luftfartsverkets nya avgiftstariff  har utskottet inhämtat
att verket den 1 oktober 2000 infört en ny taxa. Ett skäl till
förändringen är att EU har riktat kritik mot att
Luftfartsverket tar ut olika landningsavgifter för utrikes-
respektive inrikesflyg. Men med hänsyn till att en justering
av enbart landningsavgifterna, i syfte att tillmötesgå EU, har
bedömts få alltför långtgående effekter på inrikesflyget har
också passageraravgifterna förändrats. Vidare har den
tidigare bullerdifferentieringen, grundad på den s.k.
kapitelindelningen av flygplan, bedömts vara föråldrad. I
stället har differentieringen individualiserats och bygger
numera på varje individuellt flygplans certifierade
bulleregenskaper.  Avgaskomponenten i landningsavgiften
har inte förändrats men utsträckts till att gälla samtliga 19
flygplatser i Luftfartsverkets flygplatssystem. Som
redovisas i motionen innebär taxejusteringen en
genomsnittlig avgiftshöjning med ca 3,4 %. Höjningen
ligger enligt Luftfartsverket inom ramen för gällande
prisrestriktion. Men effekterna varierar starkt. Det kan
enligt verket inte uteslutas att de blir betydligt mer kännbara
för trafik med mindre flygplan på inrikesnätet.
Utskottet konstaterar att frågor om avgiftssättning har delegerats till
Luftfartsverket, som dock har att beakta den av riksdagen beslutade
prisrestriktionen. Den innebär att trafikavgifterna, exklusive
undervägsavgifter, securityavgifter och bulleravgifter, i genomsnitt över åren
får öka med högst nettoprisindex, mätt fr.o.m. år 1993. Men, med hänsyn till
att taxekonstruktionen som framgått i vissa fall kan ge betydligt större
kostnadsökningar än vad som motsvarar utvecklingen av nettoprisindex,
förutsätter utskottet att regeringen noga följer effekterna av Luftfartsverkets
avgiftssättning. Något särskilt uttalande från riksdagens sida torde inte vara
erforderligt. Med det anförda avstyrks motion T633 (m).
6.6 Statliga eller privata
flygplatser
6.6.1 Motionsförslag
I motion T201 föreslår Bo Lundgren m.fl. (m) att Arlanda,
Landvetter och Sturup privatiseras (yrkande 15).
Motionärerna pekar på att Arlanda är navet i flygsystemet.
Drygt 70 % av alla flygresor går över Arlanda och trafiken
växer ständigt. En privatisering av flygplatsen är enligt
motionärerna en förutsättning för att de miljardinvesteringar
som förestår skall klaras av.  ven på Landvetter och Sturup
växer trafiken och också där finns goda möjligheter till
lönsamhet.
Enligt vad Sven Bergström m.fl. (c) anför i motion T231
bör riksdagen begära en utredning som klarlägger
förutsättningarna för att delprivatisera kluster av statliga
flygplatser (yrkande 16). Antalet privatägda flygplatser
växer i omvärlden men är fortfarande litet i Sverige. Skavsta
är enligt motionärerna ett bra exempel på att privatisering
kan ge goda effekter. Privatisering kan också vara ett sätt att
uppbringa nödvändigt investeringskapital. Problemet är att
vinsterna genereras vid de stora flygplatserna medan de
mindre flygplatserna vanligen går med underskott. Ett sätt
att lösa detta problem kan vara att privatisera kluster av
flygplatser, där i varje kluster ingår en vinstgenererande
storflygplats.
Johnny Gylling m.fl. (kd) framhåller i motion T212 att
privata och kommunala alternativ inom luftfarten måste få
samma förutsättningar som Luftfartsverket. Det får enligt
motionärerna inte vara så att regeringen tillåter
Luftfartsverket att bygga en flygplats för att sedan neka en
privat aktör med hänvisning till att miljöbelastningen blir
för stor. Redan i samband med att ett tillstånd till
Luftfartsverket övervägs måste alternativa flygfälts
möjligheter vägas in, så att den totala miljöpåverkan
bedöms i ett sammanhang (yrkande 34).
I motion T641 av Stig Eriksson m.fl. (v) föreslås att de
kommunala flygplatserna förstatligas. Motionärerna anser
att den svenska luftfartspolitiken ses över för att de av
riksdagen fastställda transportpolitiska målen, bl.a. de om
en god miljö och en positiv regional utveckling, skall kunna
nås. Flygets ohämmade tillväxt måste bromsas. Detta kräver
enligt motionärerna att flygplatserna ägs och drivs av staten
(yrkande 10).
Ewa Thal,n Finn, m.fl. (m) föreslår i motion Ub807 om
Öresundsregionen att Sturups flygplats privatiseras
(yrkande 12).
6.6.2 Utskottets ställningstagande
Privatisering av statliga flygplatser
Utskottet har vid flera tillfällen avvisat motionsförslag om
privatisering av statliga flygplatser. Luftfartens
infrastruktur, har utskottet framhållit, måste betraktas som
ett sammanhållet system där en flygplats förutsätter en
annan. Staten har ett ansvar för detta system som innebär en
resultatutjämning mellan de få flygplatser som ger överskott
och de många som, betraktade var och en för sig, går med
förlust. Utskottet har inte velat förorda en förändring som
innebär att de lönsamma delarna av systemet bryts ut och
privatiseras. Vid denna uppfattning står utskottet fast och
avstyrker med hänvisning härtill motionerna T201 (m)
yrkande 15 och Ub807 (m) yrkande 12.
Delprivatisering av kluster av flygplatser
I motion T231 (c) anvisas en möjlighet att genom
delprivatisering av kluster av flygplatser komma förbi
problemet med att så få flygplatser ger överskott.
Motionärerna tänker sig ett system där de statliga
flygplatserna delas in i kluster med en vinstgenererande
flygplats inom varje kluster. Med anledning av förslaget vill
utskottet peka på att det statliga flygplatssystemet år 1999
lämnade ett sammanlagt överskott på 994 miljoner kronor
(Luftfartsverket.  rsredovisning 1999). Av detta överskott
uppstod nästan 80 %  på Arlanda. Det säger sig självt att
grupper av flygplatser där andra flygplatser med betydligt
mindre vinster, t.ex. Landvetter eller Sturup, skall fylla
funktionen som vinstgenerator, blir känsliga för variationer i
flygkonjunkturen och andra förändringar. Det måste också
beaktas att ett eventuellt ekonomiskt krisläge i en
flygplatsgrupp skulle få allvarliga konsekvenser också för
det övriga flygplatssystemet. Enligt utskottets bestämda
uppfattning är det viktigt att landets flygplatssystem vilar på
stabil ekonomisk grund. Med hänvisning till det anförda
föreslår utskottet att riksdagen avslår motion T231 (c)
yrkande 16.
Förstatligande av kommunala flygplatser
Många kommuner har, i sin strävan att förbättra
kommunikationerna, byggt flygplatser utan statlig
medverkan. Dessa flygplatser går som regel med förlust
men har ändå av bl.a. regionalpolitiska skäl ansetts
motiverade. Till 26 av dessa flygplatser utgår statligt stöd, i
år med sammanlagt drygt        111 miljoner kronor.
Utskottet delar uppfattningen att dessa flygplatser fyller en
viktig funktion, inte bara för regionen i fråga utan också för
flygplatssy-   stemet i dess helhet, och att staten därför
måste ta ett ekonomiskt ansvar för dessa flygplatser. Men
enligt utskottets mening bör -  vilket också fastslogs i 1998
års transportpolitiska beslut (prop. 1997/98:56 avsnitt 10.2,
bet. 1997/98:TU10, rskr. 1997/98:266) - detta
ansvarstagande ligga inom ramen för ett oförändrat delat
huvudmannaskap för luftfartens infrastruktur. Utskottet
avvisar mot den bakgrunden förslaget i motion T641 (v) om
förstatligande av kommunala flygplatser. Yrkande 10 i
motionen avstyrks följaktligen.
Privata och kommunala alternativ
Utskottet delar den uppfattning som förs fram i motion
T212 (kd), att privata och kommunala alternativ bör ha
samma förutsättningar som Luftfartsverket när det gäller
investeringar i infrastruktur på luftfartsområdet. Men i
motsats till motionärerna anser utskottet att detta synsätt
praktiseras redan i dag. Mot den bakgrunden anser utskottet
att yrkande 34 i nämnda motion inte bör föranleda någon
riksdagens åtgärd, varför det avstyrks.
6.7 Flygmarknaden
6.7.1 Motionsförslag
I motion T211 av Kenth Skårvik m.fl. (fp) förordas en
utförsäljning av statens andel i SAS Sverige AB (yrkande
2).
I samma motion efterlyses en bättre konkurrens inom
inrikesflyget. Följderna av SAS marknadsdominans är
uppenbara. Priserna är för höga och rabattsystemen så
krångliga att de inte kan överblickas. Detta leder i sin tur till
att många tar bilen i stället för att flyga. Enligt motionärerna
borde fler lågprisföretag etablera sig på marknaden
(yrkande 15).
6.7.2 Utskottets ställningstagande
Statens ägarandel i SAS Sverige AB
Beträffande frågan om statens ägarandel i SAS Sverige AB
anser utskottet att riksdagen bör stå fast vid det beslut som
fattades under 1996/97 års riksmöte och som innebar ett
bemyndigande för regeringen att minska statens ägarandel
till motsvarande 35 % av röstetalet (prop. 1996/97:126, bet.
1996/97: TU9, rskr. 1996/97:232). Med hänvisning härtill
avstyrks motion T211 (fp) yrkande 2.
Konkurrensen inom den inrikes luftfarten
Konkurrensverket har nyligen redovisat en brett upplagd
kartläggning av konkurrensen i Sverige under 1990-talet.
Kartläggningen har också omfattat transportområdet och,
som en del av detta, konkurrensen inom den inrikes
luftfarten. Av rapporten framgår bl.a. att SAS för
närvarande trafikerar       15 inrikeslinjer medan det av SAS
delägda Skyways har trafik på 27 linjer, i inget fall dock i
konkurrens med SAS. Övriga regionalflygbolag har en
sammanlagd marknadsandel som understiger 5 %. Sedan
Braathens Sverige AB lade ned huvuddelen av sitt
engagemang i Sverige har SAS en monopolliknande
situation på marknaden. För att konkurrensen skall öka
föreslår Konkurrensverket bl.a. att SAS ägarandel i
Skyways avyttras och att systemet med slottider ses över.
Utskottet, som i likhet med motionärerna anser det angeläget att
konkurrensen inom inrikesflyget ökar, förutsätter att regeringen noggrant
överväger vilka åtgärder som kan vidtas för att förbättra situationen. Med det
anförda torde syftet med motionen i nu behandlad del bli tillgodosett utan
något särskilt initiativ från riksdagens sida. Yrkande 15 i motion T211 (fp)
avstyrks följaktligen.
6.8 Flygplatskapaciteten i
Storstockholmsområdet
6.8.1 Motionsförslag
I motion T201 av Bo Lundgren m.fl. (m) framhålls att
Stockholmsregionen växer snabbt. Detta påverkar självfallet
behovet av utökad kapacitet på Arlanda. Byggandet av en
fjärde bana kan öka antalet direktavgångar till andra
flygplatsnav i världen (yrkande 16). Motionärerna anser
vidare att Bromma flygplats bör behållas efter år 2011 men
då ges en annan trafikstruktur. Företagsflyget blir allt
viktigare och detta slags flyg hör hemma på Bromma. För
övrigt finns cityflygplatser i de flesta av världens ledande
städer, påpekas det (yrkande 17).
I motion T231 av Sven Bergström m.fl. (c) förordas en
avveckling av Bromma flygplats, med hänvisning bl.a. till
att det inom några kilometers radie från flygplatsen bor
drygt 100 000 människor. Avtalet mellan staten och
kommunen bör sägas upp och ingen ökning av antalet
flygrörelser fram till avvecklingen bör tillåtas (yrkande 17).
I samma motion framhålls vikten av att Arlanda utvecklas
(yrkande 18). Vidare kritiseras Luftfartsverket för att ha
pekat ut Södertörn som ett alternativ för att utöka
flygkapaciteten i Storstockholmsområdet, trots att det redan
finns en flygplats som kan tjäna detta syfte, nämligen
Skavsta i Nyköping. Skavsta bör enligt motionärerna bli det
officiella komplementet till Arlanda (yrkande 19).
Gudrun Lindvall (mp) motsätter sig förslaget om en ny
flygplats i Hall. Detta framgår av motion T624. Sverige har
i enlighet med Kyotoprotokollet åtagit sig att minska
utsläppen av växthusgaser. Mot den bakgrunden finns starka
skäl att begränsa luftfarten. Enligt motionären är
Hallalternativet särskilt illa valt eftersom det skapar
störningar på djur- och växtlivet i området. Eftersom Hall
inte bör byggas behövs heller ingen miljöprövning (yrkande
1).
I motion T625 riktar Lennart Hedquist och Gustaf von
Essen (båda m) kritik mot Luftfartsverkets tredubbla roller
som dels regeringens expertorgan, dels flygplatsbyggare
och dels flygplatsägare. Verkets uppgift bör vara att inom
ramen för marknadsstyrning och i samverkan med
marknadens aktörer tillgodose det nationella behovet av
flygplatsutbyggnad (yrkande 1). Motionärerna föreslår
vidare att riksdagen genom ett särskilt tillkännagivande
markerar Arlandas position som Sveriges nationella och
internationella storflygplats (yrkande 2).
Carl Erik Hedlund m.fl. (m) redovisar i motion T628
uppfattningen att behovet av utökad kapacitet i området
skall tillgodoses dels genom en ny rullbana på Arlanda, dels
genom en ny flygplats i Hall. Motionärerna hänvisar till att
denna uppfattning stöds av flertalet berörda kommuner, de
stora partierna i Stockholm och det samlade näringslivet i
form av Stockholms handelskammare. Regeringen bör
skyndsamt lägga fram förslag om en fjärde bana och
samtidigt miljöpröva Hallalternativet. I avvaktan på
resultatet av denna prövning bör ingen bebyggelse på
Tullinge flygplats tillåtas, anser motionärerna.
Enligt vad Sylvia Lindgren m.fl. (s) anför i motion T649
finns det starka säkerhets- och miljöskäl för att skyndsamt
avveckla Bromma. Härtill kommer att den mark som frigörs
vid en avveckling är ytterst lämplig för bostadsbebyggelse.
Marken behövs för Stockholms utveckling, hävdar
motionärerna.
Med utgångspunkt i diskussionerna om flygplatskapacitet i
östra Sverige aktualiserar Per Westerberg m.fl. (m) i motion
T662 frågan om vem som skall styra tillkomsten av nya
flygplatser. Motionärerna konstaterar att det i regionen för
närvarande finns en statlig flygplats, Arlanda, en
statlig/kommunal flygplats, Västerås, en kommunal
flygplats, Eskilstuna, och en privat flygplats, Skavsta.
Dessutom finns planer på ett nytt statligt flygfält söder om
Stockholm.  Det finns olika alternativ för hur behovet av
ytterligare flygplatskapacitet skall tillgodoses. Men vilken
lösning som än väljs är det marknadens aktörer, inte staten,
som skall träffa  avgörandet. Mot den bakgrunden avvisar
motionärerna tanken på en ny statlig flygplats på Södertörn
som orimlig.
Tredje banan på Arlanda kommer inte att lösa
kapacitetsproblemen i Storstockholmsområdet. Detta hävdar
Carl-Erik Skårman m.fl. (m) i motion N321. Det behövs
ytterligare en bana. Med hänsyn till att det går cirka tio år
mellan beslut och färdigställande bör ställning redan nu tas
till lokaliseringen av ytterligare en flygplats.
Miljöprövningen av Arlandas utbyggnad och en ny flygplats
söder om Stockholm bör inledas snarast, säger motionärerna
(yrkande 10).
6.8.2 Utskottets ställningstagande
I samband med behandlingen av tidigare motionsförslag om
Storstockholms flygplatsfrågor har utskottet - senast hösten
1999 (bet. 1999/2000:TU1) -pekat på att den lösning som
väljs måste uppfylla två grundläggande förutsättningar. För
det första måste Stockholm som landets huvudstad
tillförsäkras goda flygförbindelser. För det andra måste
Arlanda kunna fylla sin funktion som nav i det svenska
flygplatssystemet. Utskottet står fast vid denna bedömning.
Inom Regeringskansliet pågår beredning av frågan om Storstockholms
flygplatskapacitet. Resultatet av denna beredning bör avvaktas. Med
hänvisning härtill avstyrks samtliga nu behandlade motionsyrkanden.
6.9 Landvetters flygplats
6.9.1 Motionsförslag
I motion T230 av Britt Bohlin m.fl. (s) framhålls betydelsen
av att Landvetter stärks som internationell flygplats.
Flygplatsen måste bli mer tillgänglig för att Västsverige
även i fortsättningen skall kunna rymma storföretagens
ledningsfunktioner och spjutspetskompetens inom forskning
och utveckling. Det betyder bl.a. att flygplatsen måste få en
järnvägsförbindelse. Vidare krävs investeringar i terminaler
och uppställningsplatser, svarande mot flygplatsens
överskott (yrkande 16).
Landvetter är strategiskt belägen i landets näst största region
med 1,5 miljoner invånare och en stark industri. Med
hänsyn härtill bör flygplatsen finnas med som alternativ
inför beslut om stora infrastruktursatsningar i landet.
Dessutom skulle en satsning på Landvetter bidra till en
minskning av Storstockholmsregionens kapacitetsproblem.
Denna uppfattning förs fram i motion T639 av  sa
Torstensson och Marianne Andersson (båda c).
6.9.2 Utskottets ställningstagande
Med anledning av motionerna konstaterar utskottet att
Luftfartsverket i sin treårsplan för perioden 2001-2003 har
aviserat en översyn av förhållandena vid Landvetter.
Översynen är föranledd av det faktum att Landvetter under
kortare tider på dygnet har närmat sig kapacitetstaket, såväl
inne i terminalen som på stationsplattan och i
tillfartsområdena. Dessutom sägs en totalöversyn ingå i den
långsiktiga utvecklingsplanen.
Utskottet delar motionärernas syn på Landvetters betydelse, inte bara för
regionen utan också bl.a. för att goda kommunikationer med Stockholm skall
kunna upprätthållas. Med hänsyn till att Luftfartsverket, enligt vad som
redovisas, följer utvecklingen på flygplatsen med uppmärksamhet bör
emellertid motionsyrkandena inte föranleda någon riksdagens åtgärd. De
avstyrks följaktligen.
6.10 Slottidssystemet
6.10.1 Motionsförslag
I två motioner, T632 av Anders Sjölund m.fl. (m) och T641
av Stig Eriksson m.fl. (v), kritiseras det slottidssystem som
tillämpas vid Arlanda. Rådande princip om "grandfatherïs
rights" favoriserar SAS och missgynnar mindre operatörer
som t.ex. flyger på inlandet. Slottidssystemet hindrar
utvecklingen av en sund konkurrens och bidrar därmed till
högre priser och sämre service. Ett nytt system bör införas
som bättre tillgodoser regionalflygets intressen. Härutöver
kan, enligt den sistnämnda motionen, slottiderna säljas ut
till flygbolagen via ett auktionsförfarande (yrkande 11).
Enligt vad som föreslås i motion T211 av Kenth Skårvik
m.fl. (fp) bör i konkurrensfrämjande syfte handel med
slottider införas (yrkande 16).
6.10.2 Utskottets ställningstagande
Slottidssystemet
Som tidigare redovisats i detta betänkande har
Konkurrensverket i sin rapport om konkurrensen i Sverige
under 1990-talet föreslagit en ändring av slottidssystemet i
syfte att förbättra konkurrensen inom inrikesflyget. Också
utskottet skulle välkomna en ny ordning som förbättrade
förutsättningarna för nya aktörer att etablera sig på
marknaden. Emellertid regleras slottiderna av en EG-
förordning och Sverige kan därmed inte på egen hand ändra
sy-     stemet. Enligt vad utskottet erfarit har EG-
kommissionen till i slutet av året aviserat ett förslag, där
utgångspunkten är att det nuvarande systemet begränsar
marknadstillträdet. Detta förslag bör inväntas. Med
hänvisning härtill avstyrks motionerna T632 (m) och T641
(v) yrkande 11.
Handel med slottider
I motsats till vad som hävdas i motion T211 (fp) tror inte
utskottet att handel med slottider skulle ha
konkurrensbefrämjande effekter. Tvärtom skulle troligen ett
sådant system gynna de stora och redan etablerade företagen
och motverka nyetablering. Yrkande 16 i nämnda motion
avstyrks.
6.11 Miljöfrämjande åtgärder
6.11.1 Motionsförslag
I motion T641 av Stig Eriksson m.fl. (v) föreslås ett nytt
avgiftssystem med ett starkare inslag av miljödifferentiering
än det nuvarande. I dag är de buller- och
avgasdifferentierade komponenterna i landningsavgiften så
obetydliga att de inte har någon styrande effekt. De innebär
inte heller att flygtrafiken betalar för sin miljöpåverkan.
Innan beskattning av flygbränsle är möjlig bör Sverige ta ut
avgifter som är kopplade till bränsleförbrukningen.
Avgifterna bör vara differentierade med hänsyn inte bara till
buller och avgasutsläpp, utan också till trafiksituationen
över dygnet (yrkande 7).
6.11.2 Utskottets ställningstagande
Som utskottet redovisat tidigare i detta betänkande har
Luftfartsverket den 1 oktober 2000 infört ett nytt
taxesystem. Den nya taxan innebär en genomsnittlig höjning
om 3,4 %, vilket är i linje med riksdagens tillkännagivande
om önskvärdheten av en taxehöjning hösten 1999 (bet.
1999/2000:TU1, rskr. 1999/2000:85).
Bullerdifferentieringen har förändrats så att avgiften bättre
speglar varje individuellt flygplans bulleregenskaper.
Avgaskomponenten i landningsavgiften har utsträckts till att
gälla samtliga flygplatser som drivs av Luftfartsverket.
Enligt utskottets bedömning borde den nya taxan i än högre
grad än den tidigare tillgodose motionärernas krav vad
gäller såväl nivå som miljödifferentiering. Med det anförda
avstyrks motion T641 (v) yrkande 7.
6.12  tgärder mot brottsliga
handlingar
6.12.1 Motionsförslag
Enligt vad som framhålls i motion T212 av Johnny Gylling
m.fl. (kd) måste ambitionsnivån vad gäller skyddet mot
brottsliga handlingar inom luftfarten höjas. I dag är det på
många flygplatser möjligt för en presumtiv brottsling att i
förväg avgöra om någon säkerhetskontroll bedrivs eller inte.
Därmed kan han  välja ett säkert tillfälle att iscensätta sitt
brott. Säkerhetsrutinerna på landets flygplatser bör ändras så
att brottsplaneringen försvåras (yrkande 33).
6.12.2 Utskottets ställningstagande
Den av motionärerna aktualiserade frågan har behandlats
tidigare, bl.a. i förra höstens budgetbetänkande (bet.
1999/2000:TU1). Utskottet sade sig då dela motionärernas
uppfattning att nuvarande ordning, som i fråga om
inrikesflyget innebär att presumtiva brottslingar i förväg kan
avgöra om s.k. särskild kontroll bedrivs, inte är
tillfredsställande. Emellertid borde det - i avvaktan på
resultatet av pågående beredning av Lufträttsutredningens
slutbetänkande, där frågan togs upp - ankomma på i första
hand flygplatshållarna och polisen att utforma den
stickprovsmässiga kontrollen inom inrikesflyget så att
luftfartsskyddet så långt möjligt tillgodoses. Enligt vad
utskottet har inhämtat har beredningen av
Lufträttsutredningens förslag ännu inte avslutats. Utskottet
vidhåller att resultatet av denna beredning bör avvaktas.
Tilläggas kan att inga allvarliga s.k. securityhändelser
inträffade under förra året. Med det anförda avstyrks motion
T212 (kd) yrkande 33.
6.13 Motorflygklubbarnas
verksamhetsförutsättningar
6.13.1 Motionsförslag
Enligt vad som redovisas i motion T660 av Torgny
Danielsson (s) finns det ca 150 ideella motorflygklubbar i
landet. Klubbarna fyller en viktig allmännyttig funktion
genom att medverka vid varu- och sjuktransporter,
brandspaning, eftersökning m.m. De är viktiga också genom
att vara inkörsporten till en karriär inom det kommersiella
flyget eller inom flygvapnet. Mot den bakgrunden är det
olyckligt att dessa klubbar har drabbats av nya och
betungande pålagor av Luftfartsverket. Det finns enligt
motionären en risk för att Luftfartsinspektionens
avgiftssättning och andra krav äventyrar verksamheten.
6.13.2 Viss bakgrundsredovisning
Utskottet har med anledning av motionen inhämtat vissa
sakupplysningar från Luftfartsinspektionen.
Inspektionen bekräftar uppgiften i motionen om att årsavgiften till
inspektionen höjts till 3 400 kr. Syftet är att bättre anpassa avgiften till
kostnaderna för inspektionens tillsynsarbete.
Vidare debiteras en s.k. anpassningsavgift på 8 300 kr för utfärdande av
förstagångstillstånd. Att avgiften också tas ut av redan existerande skolor
uppges bero på att det nya regelverket medför visst extraarbete.
Avgiftsbeloppet sägs motsvara mindre än två dagars arbete.
Motionärens uppgift om att inspektionen har krävt in nya utbildningsplaner
är korrekt. Skälet är att det nya regelverket innehåller stora förändringar som
i sin tur kräver förändringar i utbildningen.
Enligt inspektionen har Kungliga Svenska Aeroklubben (KSAK) begärt att
få överta tillsynen över privatflygutbildningen. Under diskussionerna med
klubben har framkommit att organisationen ansett sig behöva tre
årsarbetskrafter för att hantera uppgifter, vilket med bred marginal överstiger
Luftfartsinspektionens insatser på området. Inspektionen säger sig därför ha
svårt att se några kostnadsbesparingar med ett sådant arrangemang.
Vad slutligen kostnaderna för läkarundersökningar beträffar utgör kravet,
att även privatflygare skall anlita flygläkare,  en anpassning till det
internationella regelverket. Inspektionen bedömer tillgången på flygläkare
som god. Flygläkarna bestämmer dock själva sina arvoden.
6.13.3 Utskottets ställningstagande
Utskottet ser positivt på motorflygklubbarnas verksamhet.
Det är angeläget att de ekonomiska och andra krav som från
statens sida ställs på verksamheten ligger på en rimlig nivå.
I enlighet med vad som föreslås i motionen bör regeringen
föranstalta om en översyn av de regler och avgifter som
gäller för dessa klubbar. Vad utskottet nu anfört bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
6.14 Statens haverikommission
Utskottet föreslår att
riksdagen godkänner vad
regeringen förordar om
fördelningen av Statens
haverikommissions
förvaltningskostnader på
olika myndigheter.
7 Färdtjänst
Avsnittets innehåll
I detta avsnitt behandlar utskottet följande motioner:
- T427 yrkande 1 av Gudrun Schyman m.fl. (v),
- T804 av Elizabeth Nyström och Maud Ekendahl (båda m),
- T805 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m),
- T806 av Karin Falkmer (m),
- T809 av Rigmor Stenmark (c),
- T810 av Bengt Silfverstrand och Britt-Marie Lindkvist
(båda s),
- T815 av Thomas Julin (mp),
- T816 av Barbro Hietala Nordlund m.fl. (s),
- T817 av  Ragnwi  Marcelind  och  Chatrine Pålsson (båda
kd),
- T818 av Sinikka Bohlin m.fl. (s),
- T819 av Lars  Wegendal  och  Carina Adolfsson
Elgestam (båda s),
- T821 av  Anne-Katrine  Dunker och Patrik Norinder (båda
m),
- T822 av Annelie Enochson (kd),
- T823 av Märta Johansson och Lisbet Calner (båda s),
- T825 av Carina Ohlsson och Kjell Nordström (båda s),
- T832 av Birgitta Ahlqvist m.fl. (s),
- T833 av Lisbeth Staaf-Igelström m.fl. (s),
- So354 yrkande 8 av Kenneth Johansson m.fl. (c),
- So456 yrkande 15 av Lars Leijonborg m.fl. (fp),
- So538 yrkande 17 av Lars Leijonborg m.fl. (fp),
- So540 yrkande 9 av Ester
Lindstedt-Staaf m.fl. (kd).
7.1 Motionsförslag
Ett stort antal motionsyrkanden handlar om färdtjänst för
funktionshindrade. Motionärerna är kritiska mot det sätt på
vilket den nya lagen om färdtjänst har kommit att tillämpas i
en del kommuner. De anser att det finns stora behov av
förbättringar. De anser bl.a. att neddragningarna har gått för
långt, att väntetiderna är för långa och att det är svårt att
veta vart man skall vända sig med klagomål.
I flertalet av motionerna tas frågan om ledsagare upp. Färdtjänstlagens
8 õ, som handlar om rätten till ledsagare, anses ha inneburit kraftiga
inskränkningar i rätten till ledsagare i en del kommuner.  Behovet av
ledsagare tolkas i vissa kommuner strikt efter lagens förarbeten, där behovet
av ledsagare är knutet till själva resan, ej till den resandes vistelse vid
resmålet. Flera motionärer menar att begreppet resa skall utvidgas till att
omfatta resan, vistelseuppehållet samt återresan.  Möjligheten att
kostnadsfritt kunna ta med egna barn på resan anses också begränsad i
många kommuner. Flera motionärer pekar också på att det blivit svårare att
nyttja färdtjänst i en annan kommun än hemkommunen för, till exempel, dem
som studerar på annan ort.
Vidare kritiseras kommunernas
möjlighet att delegera rätten att
fatta beslut om färdtjänst till
trafikhuvudmännen liksom det
förhållandet att det saknas en
tillsynsmyndighet. För att komma
till rätta med problemet vill
många motionärer utvärdera
lagen om färdtjänst.
7.2 Utskottets ställningstagande
Riksdagen fattade hösten 1997 beslut om en mer tillgänglig
kollektivtrafik (prop. 1996/97:115, bet. 1997/98:TU3, rskr.
1997/98:10). Lagen om färdtjänst (1997:736) och lagen om
riksfärdtjänst (1997:735) trädde i kraft den   1 januari 1998.
Enligt beslutet skall färdtjänsten betraktas som en del av
kollektivtrafiken och inte såsom tidigare ett bidrag för att
uppnå skälig levnadsstandard. Kommunen svarar enligt
dessa lagar för att färdtjänst och riksfärdtjänst anordnas.
Kommunerna får dock överlåta dessa uppgifter på
trafikhuvudmannen.
Statsbidrag för ökad tillgänglighet för funktionshindrade utgår under
femårsperioden 1998-2002 med 1,5 miljarder kronor.
Flera utvärderingar av handikappolitiken på trafikområdet
har inletts. I november 1998 beslutade regeringen om
utvärderingsuppdrag till sex olika myndigheter - Vägverket,
Statens järnvägar, Banverket,
Kommunikationsforskningsberedningen, Sjöfartsverket och
Luftfartsverket. Utvärderingarna skall sammanställas av
Vägverket. Arbetet skall vara avslutat den 31 december
2001. Dessförinnan skall delrapporter avlämnas. En första
delrapport i form av en lägesbeskrivning lämnades av
Vägverket den 30 april 1999. En delrapport om färdtjänsten
ur ett producentperspektiv har den 1 november 2000
överlämnats till regeringen. En delrapportering om
färdtjänsten ur ett konsumentperspektiv redovisas till
regeringen i januari 2001. Vägverket kommer under mars
2001 att anordna ett seminarium om färdtjänsten och
inbjuda företrädare för handikapporganisationerna.
Statskontoret har vidare fått i uppdrag att göra en
övergripande utvärdering som kompletterar de ovan nämnda
myndighetsvisa utvärderingarna. Detta uppdrag gavs i mars
1999 och skall redovisas till regeringen senast den 31
december 2000.
Utskottet vill betona vikten av de frågor som här behandlas.
En väl fungerande kollektivtrafik  och färdtjänst för
funktionshindrade  är en viktig del av målet om ett
tillgängligt transportsystem. Riksdagen har behandlat dessa
frågor vid ett flertal tillfällen de senaste åren. En allsidig
och noggrann utvärdering har begärts av utskottet (bet.
1998/99:TU13). Bland annat borde man enligt utskottets
mening undersöka huruvida reglerna för ledsagare har fått
en tillfredsställande utformning och hur väl statsbidraget för
att anpassa kollektivtrafiken och den fysiska miljön till de
funktionshindrades behov har fungerat.
Såväl utskottet som motionärerna har påtalat behovet av en utvärdering av
färdtjänsten. Som redovisats ovan pågår ett omfattande utvärderingsarbete,
bl.a. Vägverkets delrapportering om färdtjänsten ur ett konsumentper-
spektiv som skall redovisas till regeringen under januari 2001. De frågor som
tas upp i motionerna kommer att behandlas i samband med arbetet med
utvärderingen. Utskottet anser att det är angeläget att arbetet bedrivs
skyndsamt och att regeringen så snart som möjligt för riksdagen redovisar
sitt ställningstagande. Med hänvisning till det anförda anser utskottet att det
nu inte är erforderligt med något initiativ från riksdagens sida. Motionerna är
ändock tillgodosedda. Motionerna, T427 (v), T804 (m), T805 (m), T806 (m),
T809 (c), T810 (s), T815 (mp), T816 (s), T817 (kd), T818 (s), T819 (s),
T821 (m), T822 (kd), T823 (s), T825 (s), T832 (s), T833 (s), So354 (c),
So456 (fp), So538 (fp) och So540 (kd) avstyrks i här berörda delar.
8 Kollektivtrafik
Avsnittets innehåll
I detta avsnitt behandlar utskottet två regeringsförslag om
kollektivtrafik (yrkandena 26 och 27). Regeringen föreslår
att riksdagen
26. godkänner vad regeringen förordar om Rikstrafiken,
27. bemyndigar regeringen att under år 2001, i fråga om ramanslaget 36:12
Rikstrafiken: Trafikupphandling, ingå ekonomiska förpliktelser som
inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter på högst 3 950 000 000 kr under
åren 2002-2004.
Vidare behandlar utskottet följande motioner:
- T212 yrkandena 4-6 av Johnny Gylling m.fl. (kd),
- T229 yrkande 3 av Owe Hellberg (v),
- T231 yrkande 13  av Sven Bergström m.fl. (c),
- T232 yrkandena 13 och 14 av Agneta Lundberg m.fl. (s),
- T419  av Per-Richard Mol,n m.fl. (m),
- T512  av  sa Torstensson (c),
- T513 yrkande 1 av Per Lager m.fl. (mp),
- T517 yrkande 4 av  ke  Carnerö  och  Rosita  Runegrund
(båda kd),
- T519 yrkandena 3 och 14 av Per-Richard Mol,n m.fl. (m),
- T530 yrkande 4 av Ulf  Björklund  (kd)  och  Kenneth
Johansson (c),
- T533 av Berndt Ekholm m.fl. (s),
- T808 av Ulf Björklund (kd),
- T824 av Kerstin Kristiansson Karlstedt m.fl. (s),
- T829 av Marianne Jönsson och Ulla Wester (båda s),
- N319 yrkande 2 av Ingegerd
Saarinen m.fl. (mp).
8.1 Översyn av
trafikhuvudmannareformen m.m.
Bakgrund
Enligt lagen (1997:734) om ansvar för viss kollektiv persontrafik skall
det i varje län finnas länstrafikansvariga som ansvarar för den lokala
och regionala linjetrafiken för persontransporter. De
länstrafikansvarigas uppgifter skall handhas av en trafikhuvudman.
Länstrafikansvarig är landstinget och kommunerna i länet gemensamt. I
Stockholms län är landstinget länstrafikansvarig och i Gotlands län
kommunen. Landstinget och kommunerna i övriga län kan dock komma
överens om att antingen landstinget eller kommunerna i länet skall vara
länstrafikansvarig. I Kalmar län och i Skåne län kan ett regionförbund
enligt lagen (1996:1415) om försöksverksamhet med regionförbund i
Kalmar län och Skåne län vara länstrafikansvarig. De som är
länstrafikansvariga får bedriva verksamheten i form av
kommunalförbund eller genom ett för ändamålet bildat aktiebolag.
Gällande lagstiftning bygger i huvudsak på den s.k.
trafikhuvudmannareformen från år 1978 om att det i varje län skall
finnas en huvudman som ansvarar för lokal och regional kollektivtrafik
på väg (prop. 1978/79:99, bet. 1978/79:TU18, rskr. 1978/79: 419).
Motionsförslag
Frågor med anknytning till trafikhuvudmannareformen och
utveckling av kollektivtrafiken tas upp i följande motioner.
Johnny Gylling m.fl. (kd) menar i motion T212 att hela
systemet med länstrafikbolag bör omprövas bl.a. med tanke
på behovet av utveckling av kollektivtrafiken, samordning
över länsgränser och rimliga konkurrensregler.
Motionärerna anför vidare att många trafikeringsavtal är
ensidigt konstruerade av länstrafikföretagen till
bussoperatörernas nackdel. I motionen påpekas behovet av
en utvärderingsbar åtgärdsplan i syfte att främja
kollektivtrafikens tillgänglighet för funktionshindrade.
I motion T229 av Owe Hellberg (v) anförs att
förutsättningarna för att förlänga den regionala tågtrafiken i
Gävleborgs län till Stockholm bör undersökas.
I motionerna T231 (c), T232 (s) och T519 (m) pekas på
behovet av en samordning mellan de olika operatörernas
biljett- och informationssystem.
I motion T419 anför Per-Richard Mol,n m.fl. (m) att det är
dags att utvärdera länshuvudmannareformen. I motionen
framhålls att länshuvudmännens trafikeringsmonopol på
linjetrafik bör avskaffas, och att enskilda trafikföretag skall
kunna konkurrera om linjetrafik även över länsgränserna.
Marianne Jönsson och Ulla Wester (s) anför i motion T829
att bidraget till lokala kollektivtrafikinvesteringar bör
återinföras.
Ingegerd Saarinen m.fl. (mp) framhåller i motion N319 att
framtagningen av ett administrativt effektivt system för
samåkning och samtransporter bör stimuleras.
Utskottets ställningstagande
Den lokala och regionala kollektivtrafiken är en viktig del
av den grundläggande samhällsservicen. Ansvaret för denna
trafik åligger enligt den tidigare berörda rollfördelningen de
länstrafikansvariga, nämligen kommunerna och landstingen
i respektive län. Den lokala och regionala kollektivtrafiken
har stor betydelse för uppfyllandet av de transportpolitiska
målen. Den bidrar till ökad välfärd, regional utveckling och
jämlikhet genom att ge människor möjlighet att nå
arbetsplatser, skolor och olika typer av service. Den bidrar
även till bättre miljö och hälsa, bl.a. genom ökad
trafiksäkerhet. Goda förutsättningar för kollektivt resande är
därför en viktig komponent i arbetet med att utforma ett
långsiktigt hållbart transportsystem.
Trafikhuvudmannareformen, med ett samordnat politiskt och ekonomiskt
ansvar för den lokala och regionala kollektivtrafiken, har främjat
utvecklingen av trafikförsörjningen i hela landet.
Under de senaste åren har andelen kollektivt resande stagnerat. Om
ingenting görs beräknas att kollektivtrafikens marknadsandel långsiktigt
kommer att sjunka. I 1998 års transportpolitiska beslut angavs mot denna
bakgrund att åtgärder måste vidtagas för att stärka kollektivtrafikens
konkurrenskraft. För att få fler resenärer efterlystes en ökad helhetssyn och
samordning samt en tydligare kundorientering, vilket bedömdes kunna
föranleda en ändrad ansvarsfördelning mellan trafikhuvudmän och
operatörer.
Någon samlad utvärdering av trafikhuvudmannareformen har inte gjorts.
Utskottet har erfarit att regeringen har för avsikt att göra en sådan
utvärdering. Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är mycket
angeläget att en utvärdering kommer till stånd och förutsätter att regeringen
skyndsamt genomför ett sådant arbete och för riksdagen redovisar sitt
ställningstagande.
Med hänvisning till det anförda
anser utskottet att motionerna
inte påkallar någon åtgärd från
riksdagens sida. Motionerna
avstyrks därför.
8.2 Trafikupphandling
8.2.1 Rikstrafiken
Regeringens förslag
Enligt propositionen bör riksdagen  godkänna vad
regeringen förordar om Rikstrafiken i avsnitt 4.14.6
(yrkande 26).
Utskottets ställningstagande
Utskottet har erfarit att yrkandet har kommit med i
budgetpropositionen av misstag. Utskottet föreslår därför att
riksdagen lämnar detta yrkande utan åtgärd.
8.2.2 Femåriga avtal
Regeringens förslag
I budgetpropositionen föreslår regeringen att den
bemyndigas att under 2001, i fråga om ramanslaget 36:12
Rikstrafiken: Trafikupphandling, ingå ekonomiska
förpliktelser som inklusive tidigare åtaganden innebär
utgifter på högst 3 950 miljoner kronor under åren 2002-
2006 (yrkande 27).
Motionsförslag
Per-Richard Mol,n m.fl. (m) framhåller i motion T519 att
upphandlingen av järnvägstrafik bör omfatta minst fem år.
Utskottets ställningstagande
Riksdagen har tidigare bemyndigat regeringen att
genomföra upphandlingar av persontrafik med avtalstider
upp till fem år (prop. 1999/2000:1, bet. 1999/2000:TU1,
rskr. 1999/2000:86). Utskottet har erfarit från
Näringsdepartementet att, eftersom upphandlingsproceduren
är utdragen i tiden, kan avtal som sluts under år 2001
komma att omfatta en tidsperiod som sträcker sig längre än
år 2006. Näringsdepartementet har därför under hand
meddelat utskottet att det i propositionen föreslagna
bemyndigandet bör ändras på så sätt att Rikstrafiken bör
kunna sluta upp till femåriga avtal som löper ut efter 2006.
Enligt utskottets mening är det väsentligt att, för att skapa rimliga
förutsättningar för operatörerna, de avtal som Rikstrafiken sluter kan vara
tillräckligt långsiktiga. Utskottet anser därför att riksdagens bemyndigande
bör ges den form som Näringsdepartementet under hand föreslagit.
Enligt motion T519 (m) bör minst femåriga avtal slutas vid
upphandling av järnvägstrafik.
Som framgår av den tidigare redovisningen anser såväl trafikutskottet som
regeringen att det är nödvändigt att Rikstrafiken kan sluta långsiktiga avtal
med operatörerna för att dessa skall kunna få tillfredsställande arbetsvillkor.
Motionen är därför tillgodosedd i denna del, varför något initiativ från
riksdagens sida inte är erforderligt. Motion T519 (m) yrkande 3 avstyrks
följaktligen.
8.2.3 Fortsatt stöd till trafikhuvudmännen
Motionsförslag
I ett flertal motioner anförs att ett fortsatt statligt stöd till
kollektivtrafiken är nödvändigt. Det gäller bl.a. motionerna
T232 av Agneta Lundberg m.fl. (s), T533 av Berndt Ekholm
m.fl. (s) och T824 av Kerstin Kristiansson Karlstedt m.fl.
(s).
sa Torstensson (s) kräver i motion T512 skäligt stöd för
Bohusbanan. Likaså Per Lager m.fl. (mp) pekar i motion
T513 på behovet av fortsatt statligt stöd för hela
Bohusbanan. I motion T517 anför  ke Carnerö och Rosita
Runegrund (båda kd) Bohusbanans betydelse och att linjen
även i framtiden bör stödjas i samverkan mellan
Rikstrafiken och trafikhuvudmännen.
I motion T530 av Ulf Björklund (kd) och Kenneth
Johansson (c) och i motion T808 av Ulf Björklund (kd)
framhålls att det statliga stödet till trafikhuvudmännen längs
Inlandsbanan, som i dag används till att stödja busstrafik,
också bör användas för tågtrafik.
Utskottets ställningstagande
Staten, Landstingsförbundet, Svenska Kommunförbundet
och Svenska Lokaltrafikföreningen tecknade år 1988 en
principöverenskommelse som innebar att det skulle utgå
statlig ersättning till trafikhuvudmännen för att de övertagit
ansvaret för persontrafiken längs vissa länsjärnvägar.
Tidigare hade staten ansvar för denna trafik. Avtalen om
ersättning gällde i de flesta fall under tio år t.o.m. den 30
juni 2000. Därefter har beslutats att avsätta medel från
Rikstrafikens anslag för att säkra trafik, som omfattas av
överenskommelsen, fram till den 31 december 2000.
Rikstrafiken har i en skrivelse föreslagit regeringen att statligt stöd skall
utgå för den av trafikhuvudmännen redan upphandlade trafiken längs läns-
järnvägarna under år 2001. Regeringen delar Rikstrafikens uppfattning och
anser att Rikstrafiken bör ges mandat att även under år 2001 stödja sådan
trafik. Medel härför har beräknats under anslaget Rikstrafiken:
Trafikupphandling.
Stöd till trafikhuvudmännen kommer således att utgå även nästa år. Det
blir Rikstrafiken som skall avgöra hur stödet skall fördelas. Därmed skapas
möjligheter för trafikhuvudmännen att  trygga  trafiken längs
länsjärnvägarna.
När det gäller stödet till trafiken längs Inlandsbanan, vilken fråga tas upp i
två motioner, vill utskottet framhålla att det är trafikhuvudmännen som har
att avgöra hur stödet skall användas.
Av det anförda följer att
motionerna till väsentlig
del är tillgodosedda.
Något initiativ från
riksdagens sida är inte
erforderligt. Motionerna
avstyrks därför i denna
del.
9 Gotlandstrafiken
Avsnittets innehåll
I detta avsnitt behandlar utskottet ett regeringsförslag om
Gotlandstrafiken (yrkande 1). Regeringen föreslår att
riksdagen antar förslaget till lag med bemyndigande om
utjämning av taxor för vissa lastbilstransporter.
Vidare behandlar utskottet följande motioner:
- T211 yrkande 21 av Kenth Skårvik m.fl. (fp),
- T231 yrkande 21 av Sven Bergström m.fl. (c),
- T605  av Mikael Oscarsson (kd),
- T607  av Lilian Virgin m.fl. (s),
- T611 av Nils Fredrik Aurelius och Leif Carlson (båda m),
- T615 av Agne Hansson (c),
- T619 av Agne Hansson (c),
- T634 av Lena Ek och Agne Hansson (båda c),
- T635 av Stig Eriksson m.fl. (v),
- T636 av Roy Hansson (m),
- T642 yrkande 13 av Per-Richard Mol,n m.fl. (m),
- T644 av Eva Arvidsson m.fl. (s),
- T656 av Lilian Virgin (s),
- T807 av Lilian Virgin och Göte Wahlström (båda s),
- N263 yrkande 7 av Helena Bargholtz (fp),
- N268 yrkande 6 av Yvonne  ngström m.fl. (fp).
9.1 Översyn av Gotlandstrafiken
9.1.1 Regeringens förslag
Regeringen förelår att en ny lag med bemyndigande om
utjämning av taxor för vissa lastbilstransporter införs.
Lagförslaget är identiskt med den nuvarande lagen
(1979:1035) med bemyndigande om utjämning av taxor för
vissa lastbilstransporter  som upphävs vid utgången av år
2000.
Skälen för regeringens förslag är att regeringen i avvaktan på att
utestående frågor runt Gotlandstrafiken skall kunna lösas mer långsiktigt
anser att en avveckling av Gotlandstillägget inte bör fullföljas och att
Gotlandstillägget bör bibehållas på dagens nivå. Tidigare år har avvecklingen
av Gotlandstillägget skjutits upp år för år genom ändringar i lagen (1996:20)
om upphävande av lagen (1979:1035) med bemyndigande om utjämning av
taxor för vissa lastbilstransporter. Fortsatta ändringar i lagen skapar en
komplicerad författningsstruktur. Detta är skälet till att en ny taxeutjäm-
ningslag med samma innehåll som i 1979 års lag föreslås i stället.
Pristilläggsnivåer och andra
tillämpningsföreskrifter kommer liksom
tidigare att regleras genom
regeringsförordningar och Sjöfartsverkets
föreskrifter.
9.1.2 Motionsförslag
Flera motioner framhåller betydelsen av att trafiken till och
från Gotland får en långsiktig lösning.
Sven Bergström m.fl. (c) menar i motion T231 att Gotland bör betraktas
som en del av fastlandet i transporthänseende. Vidare sägs att näringslivets
investeringar bromsas så länge en långsiktig lösning inte kommer till stånd. I
motion T605 av Mikael Oscarsson (kd) framhålls behovet av en utredning
för att se över Gotlandstrafiken  både vad gäller godstrafiken och
persontrafiken i syfte att ge en långsiktig lösning. I motion T611 av Nils
Fredrik Aurelius och Leif Carlson (båda m) understryks behovet av ett
helhetsgrepp angående Gotlandstrafiken.
I motion T634 av Lena Ek och Agne Hansson (båda c) krävs att
fraktkostnaderna på färjor mellan Gotland och fastlandet återställs till den
nivå som gällde före delavvecklingen av Gotlandstillägget. Roy Hansson (m)
anför i motion T636 att Gotlandstrafikens och höghastighetsfärjans turlista
inte skall inskränkas under innevarande år (yrkande 1). Han yrkar vidare
(yrkande 2) att det särskilda påslaget på frakttaxor till och från Gotland
avskaffas från och med årsskiftet 2000/01. Dessutom anförs i motionen
(yrkande 3) att frågan om taxor m.m. för frakter måste ges en snar lösning
som innebär att det gotländska näringslivet ges likvärdiga
konkurrensförutsättningar som övriga landet.
Per-Richard Mol,n m.fl. (m) vill enligt motion T642 att regeringen lämnar
förslag till ett långsiktigt system som ersätter nuvarande ordning vad gäller
Gotlandstrafiken. Konkurrensreglerna måste förändras så att alternativa
trafiklösningar kan erbjudas.
Lilian Virgin (s) framhåller i motion T656 behovet av en analys
beträffande ägandet av tonnaget i den gotländska färjetrafiken. Lilian Virgin
och Göte Wahlström (båda s) pekar i motion T807 på behovet av ett snabbt
beslut i frågan om fraktpriser till och från Gotland. I motion N263 av Helena
Bargholtz (fp) framhålls behovet  av ett snabbt beslut i frågan om fraktpriser
till och från Gotland.
I motion T607 av Lilian Virgin m.fl. (s) anförs att färjelinjerna Visby-
Nynäshamn samt Visby-Oskarshamn är de färjeförbindelser som bäst svarar
mot näringslivets och passagerarnas behov. Både för godset och för
persontrafiken är det nödvändigt med två hamnar. I motionen framhålls att
ett enhamnsalternativ innebär en ökad miljöbelastning samt medför
väsentliga kostnadsökningar på grund av längre transportsträckor.
Eva Arvidsson m.fl. (s) anför i motion T644 att en flyttning av
färjetrafiken till en annan hamn än Nynäshamn utan tvekan medför en ökad
belastning på miljön samtidigt som det medför stora kostnadsökningar för
långväga transporter.
9.1.3 Utskottets ställningstagande
Både person- och godstrafiken på Gotland subventioneras
genom det statliga transportstödet. Godstrafiken
subventioneras dessutom genom det s.k. gotlandstillägget.
Riksdagen beslutade år 1996 (prop. 1995/96:44, bet.
1995/96:TU7, rskr. 1995/96:99) att Gotlandstillägget skulle
avvecklas med en tredjedel per år över en treårsperiod samt
att lagen (1979:1035) med bemyndigande om utjämning av
taxor för vissa lastbilstransporter (taxeutjämningslagen)
skulle upphöra att gälla vid utgången av år 1998. Vid den
första avvecklingsetappen steg fraktpriserna till och från
Gotland kraftigt, vilket fick negativa konsekvenser för
näringslivet och de boende på Gotland. Upphävandet av
taxeutjämningslagen har därför genom riksdagsbeslut
skjutits upp år från år i avvaktan på en långsiktig lösning av
frågan om transportstöd till och från Gotland.
Regeringen uppdrog i januari år 2000 åt Sjöfartsverket och
Rikstrafiken att analysera effekterna av en separation av
gods- och persontransporterna med fartyg till och från
Gotland.  Myndigheterna redovisade sitt uppdrag den     30
juni 2000. Rapporten har remissbehandlats.
I myndigheternas redovisning konstateras brister i utformningen av
Gotlandstillägget, som bl.a. anses konkurrenssnedvridande då det
missgynnar gotländska transportörer. Myndigheterna anser att
Gotlandstillägget bör avvecklas och förordar en förhandlingslösning om hur
avvecklingen skall ske. Fram till dess bör Gotlandstillägget vara kvar.
Regeringen delar Sjöfartsverkets och rikstrafikens bedömning att det finns
brister i utformningen av Gotlandstillägget samt att det bör avvecklas på sikt.
Regeringen anser dock att en avveckling av Gotlandstillägget nu skulle
innebära ökade fraktkostnader som alltför kraftigt skulle drabba boende och
företag på Gotland. Regeringen gör bedömningen att en avveckling av
Gotlandstillägget bör kopplas till en eventuell förändring av färjetrafiken til
och från Gotland. Detta kan ske tidigast efter utgången av år 2003 då
gällande avtalsperiod löper ut. Regeringen pekar på att Gotlands läge i
Östersjön medför en transport- och konkurrensmässig nackdel och anser att
det är angeläget att denna nackdel neutraliseras så långt det är möjligt.
Sjöfartsverkets och Rikstrafikens rapport tittade också på frågan om
eventuella hamnalternativ för Gotlandstrafiken. Myndigheternas rapport
redovisar flera alternativa trafiklösningar, dels tvåhamnsalternativ, dels
enhamnsalternativ, vilka jämförs kostnads- och kapacitetsmässigt med
dagens trafikutbud. Rapporten konstaterar att samtliga tvåhamnsalternativ är
dyrare än samtliga enhamnsalternativ samt att trafik på en hamn ger
möjlighet till en hög frekvens i trafiken samtidigt som det genomsnittliga
transportavståndet på fastlandet ökar.
Rikstrafiken och Sjöfartsverket konstaterar att de presenterade alternativen
utgör en intressant bas för fortsatta diskussioner mellan staten och lokala
företrädare angående den långsiktiga utformningen av Gotlandstrafiken. De
båda myndigheterna avstår därför från att förorda något speciellt alternativ.
Regeringen har för avsikt att återkomma till riksdagen vad gäller den
framtida utformningen av färjetrafiken till och från Gotland.
Gotlands läge i Östersjön medför en transport- och konkurrensmässig
nackdel. Utskottet anser, i likhet med regeringen och motionärerna, att det är
angeläget att denna nackdel neutraliseras så långt det är möjligt.
I avvaktan på att utestående frågor runt Gotlandstrafiken kan lösas bör,
som regeringen föreslår, Gotlandstillägget bibehållas på dagens nivå.
Riksdagen bör sålunda anta lagförslaget. Utskottet vill i likhet med
motionärerna framhålla att det är angeläget att finna en lösning på formerna
för det framtida stödet till Gotlandstrafiken. Regeringen bör därför så fort
som möjligt återkomma till riksdagen med sitt ställningstagande i frågan.
Mot denna bakgrund anser
utskottet att motionerna inte nu
påkallar någon åtgärd från
riksdagens sida. Därför avstyrks
motionerna T231 yrkande 21 (c),
T605 (kd), T607 yrkande 1 (s),
T611 (m), T634 (c), T636 (m),
T642 yrkande 13 (m), T644 (s),
T656 (s), T807 (s) och N263
yrkande 7 (fp).
9.2 Gotlandstrafiken - en
vägfråga
9.2.1 Motionsförslag
I flera motioner anförs att färjetrafiken till Gotland skall
betraktas som en väg och att ansvaret för Gotlandstrafiken
bör överflyttas till Vägverket.
I motion T211 av Kenth Skårvik (fp) liksom i motion N268 av Yvonne
ngström m.fl. (fp) betonas att staten har huvudansvaret för att en god
bastrafik kan upprätthållas. Ansvaret för färjetrafiken bör flyttas över till
Vägverket för att tydligare peka på färjelinjens betydelse som väg.
I motion T607 av Lilian Virgin m.fl. (s) påpekas att färjelinjerna ingår som
en del i den regionalpolitik som skall ge förutsättningar för en regional
tillväxt i hela landet. Färjetrafiken bör tillhöra den infrastruktur som vägar
och järnvägar utgör och färjelinjerna klassas som riksvägar och ges
vägnummer.
Stig Eriksson m.fl. (v)  begär i sin motion T635 att regeringen skall snabb-
utreda frågan om staten skall ta över ansvaret för Gotlandstrafiken genom
Vägverket.
9.2.2 Utskottets ställningstagande
Utskottet har tidigare redovisat att regeringen för
närvarande överväger formerna för det framtida stödet till
Gotlandstrafiken. Med hänvisning härtill avstyrks
motionerna T211 yrkande  21 (fp), T607 yrkande 2 (s),
T635 (v) och N268 yrkande 6 (fp).
9.3 Färjeförbindelser
9.3.1 Motionsförslag
I motionerna T615 och T619, båda av Agne
Hansson (c), framhålls att en
färjeförbindelse sommartid mellan Öland
och Gotland samt mellan Västervik och
Visby bl.a. skulle främja turistnäringen.
9.3.2 Utskottets ställningstagande
Utskottet delar motionärens uppfattning om turismens
betydelse för Gotland och att det därför kan finnas fördelar
med att öppna nya färjelinjer. Det finns emellertid
svårigheter med att förverkliga denna tanke.
Rätten att bedriva linjesjöfart på Gotland är begränsad enligt förordning
1997:748. Det innebär bl.a. att den som utför regelbundna sjötransporter
mellan Gotland och svensk fastlandshamn måste anlöpa fastlandshamnen
minst fem gånger per vecka året runt. Den nu nämnda förordningen gäller
enbart fastlandshamnar. Trafik mellan Öland och Gotland berörs inte.
I  utskottets  betänkande  1999/2000:TU1  konstaterade  utskottet  att  Got-
landstrafiken är förknippad med betydande kostnader för staten. En ny
färjeförbindelse under turistsäsong medför sannolikt ett intäktsbortfall för
den statligt stödda bastrafiken. Det kan också antas vara svårt för en
fristående, icke subventionerad trafikutövare att bedriva lönsam
sommartrafik på Gotland, eftersom fartyg drar kostnader året runt och det är
ont om ledigt tonnage under sommaren.
Utskottet som inte ändrat
uppfattning avstyrker
motionerna.
10 Forskning och SMHI
Avsnittets innehåll
I detta avsnitt behandlar utskottet motionerna T212 yrkande
42 av Johnny Gylling m.fl. (kd), T834 av Sylvia Lindgren
och Anders Ygeman (båda s) samt T838 av Ingemar
Vänerlöv (kd).
10.1 Prioritering av
forskningsområden
Motionsförslag
I motion T212 framhåller Johnny Gylling m.fl. (kd) att
forskning om informationstekniken, forskning som syftar
till att sänka produktionskostnaderna för biobaserade
drivmedel, forskning för att finna alternativa tekniker att
bygga och underhålla tunnlar i vilka trafikleder kan
förläggas samt forskning kring extrema meteorologiska,
hydrologiska och oceanografiska händelser bör prioriteras.
Utskottets ställningstagande
Riksdagen har beslutat att en ny FoU-myndighet för
behovsstyrd forskning och utvecklingsarbete till stöd för
innovationssystemet och en hållbar utveckling och tillväxt
skall inrättas. Den nya myndigheten, Vinnova, startar sin
verksamhet den 1 januari 2001. Vinnova skall överta de
ansvarsområden som i dag handhas av
Kommunikationsforskningsberedningen (KFB). Utskottet
har tidigare framhållit att den transport- och
kommunikationsforskning som bedrivs av KFB kommer att
vara av strategisk betydelse även i framtiden och att det
därför är angeläget att KFB:s nuvarande uppgifter med en
sammanhållen transportforskning övertas av den nya FoU-
myndigheten (1999/2000:TU1y). Utskottet som vidhåller
denna uppfattning har erfarit att Vinnova kommer att
utveckla FoU-program inom IT-området.
De övriga forskningsområden som tas upp i motionen behandlades av
utskottet i betänkande 1999/2000:TU1. Utskottet framhöll därvid att
betydande satsningar görs eller planeras för att få till stånd kommersiellt
bärkraftig inhemsk produktion av biobaserade drivmedel. Utskottet
hänvisade vidare till att det beträffande forskning för att få fram billigare
metoder för anläggande av trafikleder i tunnlar pågår ett sådant arbete på
Vägverket, Stiftelsen svensk bergrumsforskning  och KTH. Vidare
redovisades att SMHI bedriver ett omfattande klimatologiskt
forskningsarbete.
Utskottet anser att det är angeläget med forskning inom de områden som
tas upp i motionen. Som redovisats ovan är denna forskning redan nu högt
prioriterad. Med det anförda anser utskottet att motionen i denna del är
tillgodosedd. Något initiativ från riksdagens sida är inte erforderligt.
Motions-yrkandet avstyrks därför.
10.2 SMHI:s observationsmaterial
Motionsförslag
I motion T838 framhåller Ingemar Vänerlöv (kd) att SMHI förfogar
över ett rikt observationsmaterial som sträcker sig långt över 100 år
tillbaka i tiden. Observationer bl.a. från ett 25-tal stationer under
perioden 1860-1960 är ej inlagda på data. Motionären anser att det ur
klimatforskningssynpunkt vore värdefullt att snabbt få alla än så länge
endast handtecknade uppgifter i det rikhaltiga observationsmaterialet
inlagda på data.
Utskottets ställningstagande
Utskottet anser att det bör ankomma på SMHI att, inom
ramen för de resurser som finns tillgängliga, avgöra i vilken
takt som observationsmaterialet skall föras över på data.
Motionen bör avslås av riksdagen.
10.3 Spårtaxi
Motionsförslag
Sylvia Lindgren och Anders Ygeman (s) betonar i motion
T834 vikten av att utveckla nya, framtidsinriktade
kollektivtrafiksystem. De nämner bl.a. spårtaxi, spårbilar
och Internetbaserade beställningssystem för
kollektivbilsanvändning.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har tidigare behandlat liknande motioner (bet.
1999/2000:TU1). Då redovisades bl.a. att det vid VTI
bedrivs ett forskningsprojekt som går under namnet Light
Rail - Light Cost. Syftet med projektet, som skall pågå till
år 2003, är att studera på vilket sätt moderna
spårvägssystem kan bidra till en långsiktigt hållbar
kollektivtrafik. Vidare redovisades att det s.k. Sky Cab-
projektet i Linköping fått ekonomiskt stöd av Linköpings
kommun och Östgötatrafiken. En förstudie har genomförts.
Utskottet anser liksom tidigare att det är ansvariga forskningsmyndigheter
som, på grundval av allmänna riktlinjer från statsmakternas sida, har att ta
ställning i varje enskilt ärende. Det kan inte vara rimligt att riksdagen pekar
ut särskilda projekt som bör få stöd. Utskottet avstyrker därför motionen.
11 IT, tele och post
Avsnittets innehåll
I detta avsnitt behandlar utskottet två regeringsförslag inom
politikområdet IT, tele och post (yrkandena 2 och 28).
Riksdagen föreslår att riksdagen
2. antar förslaget till lag om kreditering på skattekonto av stöd till
kommuner för anläggande av lokala telenät,
28. bemyndigar regeringen att under år 2001, i fråga om ramanslag 37:2
Upphandling av samhällsåtaganden, ingå ekonomiska förpliktelser som
inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter på högst 290 000 000 kr under
åren 2002-2004.
Vidare behandlar utskottet följande motioner:
- T201 yrkande 19 av Bo Lundgren m.fl. (m),
- T211 yrkande 28 av Kenth Skårvik m.fl. (fp),
- T212 yrkandena 36 och 37 av Johnny Gylling m.fl. (kd),
- T223 yrkande 10 av Per-Richard Mol,n m.fl. (m),
- T229 yrkande 4 av Owe Hellberg (v),
- T231 yrkandena 25-27 av Sven Bergström m.fl. (c),
- T232 yrkande 11 av Agneta Lundberg m.fl. (s),
- T703 av Eva Flyborg m.fl. (fp),
- T713 yrkande 2 av Lennart Dal,us m.fl. (c),
- T717 yrkande 3 av Carl Bildt m.fl. (m),
- T718 yrkandena 4 och 5 av Eva Flyborg m.fl. (fp),
- T811 av Sofia Jonsson (c) och Johan Pehrson (fp),
- T814 av Mikael Johansson (mp),
- T828 av Ulla-Britt Hagström och Rosita Runegrund (båda
kd),
- T831 av Agne Hansson m.fl. (c),
- T835 av Tullia von Sydow m.fl. (s).
Utskottet avser att återkomma till vissa IT- och telefrågor
under våren 2001 med anledning av motioner som väckts
under den allmänna motionstiden hösten 2000.
11.1 Stöd till kommuner för lokal
IT-infrastruktur
11.1.1 Bakgrund
Riksdagen har tidigare i år lagt fast riktlinjer för en nationell
IT-politik. Som mål för IT-politiken gäller att Sverige som
första land skall bli ett informationssamhälle tillgängligt för
alla (prop. 1999/2000:86, bet. 1999/2000: TU9, rskr.
1999/2000:256). För att detta mål skulle nås ställde sig
riksdagen bakom ett program för att bygga ut IT-
infrastruktur med hög kapacitet i hela landet inom de
närmaste åren. Utbyggnaden skall i första hand ske i
marknadens regi. Staten angavs dock ha ett övergripande
ansvar att se till att hela landet får tillgång till en god IT-
infrastruktur. För att främja konkurrens, mångfald och en
utbyggnad som kommer hela landet till godo förutskickades
statliga åtgärder för sammanlagt 8,3 miljarder kronor enligt
följande fördelning.
Kostnader för utbyggnad av IT-infrastruktur (miljarder
kronor)

Staten
Övriga
Totalt
Stomnät
ca 2,5
0
2,5
Regionalt nät
2,6
2,6
5,2
Stöd för bredbandsanslutning
3,2
6,4
9,6
Summa
8,3
9,0
17,3
Regeringen gav i januari 2000 en särskild utredare i
uppdrag att utarbeta ett förslag till ett nationellt
infrastrukturprogram för bredbandskommunikation. När det
gäller stöd för bredbandsanslutning har utredningen i
delbetänkandet Kommunstöd till lokal IT-infrastruktur
(SOU 2000:68) föreslagit en lag som möjliggör ett sådant
statligt stöd genom kreditering på kommunernas
skattekonto.
11.1.2 Regeringens förslag
Regeringen föreslår att kommuner skall få möjlighet att
ansöka om stöd för att ordna abonnentanslutning med hög
överföringskapacitet framför allt i glest bebyggda områden.
Investeringen skall för att vara bidragsberättigad godkännas
av respektive länsstyrelse eller regionalt självstyrelseorgan.
Enligt förslaget skall stödet tillgodoföras kommunerna i
form av en kreditering på deras skattekonto. Krediteringen
skall avse stödberättigade åtgärder som utförts under
perioden den 1 juli 2000-den 31 december 2004.
Regeringen anser att den valda finansieringsformen motiveras av
sambandet mellan förslaget om kommunstöd och det förslag till
skattereduktion för abonnenters bredbandsanslutning som regeringen
presenterat i proposition Skattereduktion för utgifter för vissa anslutningar
för tele- och datakommunikation (prop. 2000/01:24). Båda dessa stödformer
skall nämligen rymmas inom samma kostnadsram, 3,2 miljarder kronor, och
finansieras gemensamt på statsbudgetens inkomstsida. Enligt förslaget bör
regeringen bemyndigas att utfärda en förordning som närmare reglerar det
kommunala stödet för lokal IT-infrastruktur.
11.1.3 Motionsförslag
Regeringens förslag avvisas av Moderata samlingspartiet
genom Carl Bildt m.fl. i motionerna T717 respektive T223.
Motionärerna framhåller att marknaden klarar av att bygga
ut bredbandsnäten i kommunerna utan stöd och anser att
den förordade finansieringstekniken med skatteavdrag
kringgår utgiftstaket. För att främja en ökad
uppkopplingstäthet bör det i stället införas avdragsrätt för
installationskostnader hos enskilda personer.
ven Folkpartiet liberalerna motsätter sig genom Eva
Flyborg m.fl. i motion T718 regeringens förslag.
Motionärerna anser att stödet i värsta fall kan få till följd att
företag ställer sig och väntar på vilka områden utredningen
kommer att peka ut som statligt stödberättigade i stället för
att satsa egna pengar. Statliga pengar riskerar dessutom att
slå ut ny teknik och att hålla priserna på en högre nivå.
Enligt motionärerna sker en fortsatt utbyggnad av
bandbredd bäst genom att efterfrågan på marknaden ökar,
fler tjänster blir tillgängliga och att tekniken förbättras.
Staten skall därmed inte garantera bandbredd åt vartenda
hushåll utan snarare främja en god konkurrens, en god
mångfald på nätet och tillse att Post- och telestyrelsen
bevakar denna konkurrens. Om infrastrukturutbyggnaden
tillåts fortsätta på marknadsmässiga villkor kommer det
senare att visa sig vilka brister som kvarstår och vilka behov
som finns.
Centerpartiet framhåller genom Lennart Dal,us m.fl. i
motion T713 att en heltäckande IT-infrastruktur är ett
nödvändigt steg för att kunna förverkliga id,n om en digital
allemansrätt. Regeringens IT-politik präglas dock av låg
ambitionsnivå och möjliggör inte en snabb utbyggnad av
bredband i hela landet. Med regeringens förslag kommer
heller inte mindre orter och kommuner att kunna finansiera
den del av bredbandsutbyggnaden som de förväntas stå för.
Enligt motionärerna är det i stället nödvändigt att regeringen
släpper på prestigen och erkänner att pågående program för
utbyggnad av bredband är otillräckligt. Regeringen bör
därför återkomma till riksdagen med en strategi för att
garantera ett finmaskigt bredbandsnät, i huvudsak bestående
av optisk fiber, till "nära hemmet".
Owe Hellberg (v) skriver i motion T229 att det finns en risk
för att små kommuner i glesbygd med knappa ekonomiska
resurser inte kan tillgodogöra sig det föreslagna stödet för
bredbandsutbyggnad. Regelsystemet bör därför följas upp
noggrant och reglerna göras generösare om den förväntade
bredbandsutbyggnaden inte blir av.
11.1.4 Utskottets ställningstagande
Utskottet anser att informationstekniken har stor betydelse
för samhällsutvecklingen. Det är därför viktigt att en
kapacitetsstark och säker IT-infra-struktur skyndsamt byggs
ut så att hushåll och företag i hela landet ges goda
möjligheter att utnyttja den nya tekniken till
konkurrenskraftiga priser.
Utskottet konstaterar att det finns olika uppfattningar om behovet av
statliga insatser för fortsatt utbyggnad av IT-infrastrukturen. Moderata
samlingspartiet tillsammans med Folkpartiet liberalerna motsätter sig det
föreslagna kommunala IT-stödet. Centerpartiet menar däremot att
regeringens förslag är alltför blygsamt och förordar en betydande statlig
insats för att bygga ut en heltäckande nationell digital infrastruktur.
Utskottet anser det angeläget att utbyggnaden av en väl fungerande IT-
infrastruktur i största möjliga utsträckning sker i marknadsmässig regi. För
närvarande pågår också omfattande investeringar av olika aktörer i
utbyggnad av bredbandsnät i ett stort antal kommuner. Utskottet anser att
denna utveckling är positiv. De ekonomiska förutsättningarna för
utbyggnaden varierar dock starkt över landet. Av riksdagens IT-politiska
beslut följer att informationssamhället skall vara tillgängligt för alla. Enlig
utskottets mening är det därför angeläget att regeringens förslag till stöd til
kommuner för anläggande av lokala telenät genomförs.
När det gäller de synpunkter som förts fram av motionärerna om den
föreslagna finansieringsformen, att kreditera kommunernas skattekonton, vill
utskottet framhålla att stödbeloppen kommer att redovisas öppet. Den
föreslagna finansieringsformen motiveras vidare av sambandet med det
förslag till skattereduktion för abonnenters bredbandsanslutning som
regeringen nyligen har lämnat till riksdagen (prop. 2000/01:24).
Utskottet vill vidare klargöra att stödet avser investeringar i utbyggnad av
ett lokalt allmänt tillgängligt telenät som möjliggör hög överföringskapacitet.
Kravet på hög överföringskapacitet innebär ett prestationskrav men pekar
däremot inte ut någon särskild teknik för att uppnå prestationskravet. På detta
sätt bibehålls teknikneutralitet vilket utskottet finner angeläget.
När det slutligen gäller de farhågor som förs fram av Owe Hellberg (v) om
vissa mindre kommuners möjligheter att få stöd vill utskottet hänvisa till att
enligt propositionen kommer regeringen att närmare se över principerna för
fördelning av stödet till vissa av de glesbygdskommuner som får en
förhållandevis hög kostnad. Utskottet vill också erinra om att trafikutskottet
samband med riksdagens IT-politiska beslut våren 2000, underströk särskilt
angelägenheten av att den fortsatta utbygganden av IT-infrastrukturen följs
upp och årligen redovisas för riksdagen. Det gäller såväl hur snabbt
utbyggnaden sker som kostnaderna för utbyggnaden.
Utskottet tillstyrker mot denna bakgrund regeringens lagförslag och
avstyrker motionerna T223 (m) yrkande 10, T229 (v), T713 (c) yrkande 2,
T717 (m) yrkande 13 och T718 (fp) yrkande 5. Syftet med motion T229 (v)
förutsätts dock komma att tillgodoses.
11.2 Tredje generationens
mobiltelesystem
11.2.1 Bakgrund
Utvecklingen på området för mobiltelefoni har gått snabbt
från den första generationens analoga system som NMT
(Nordisk Mobil Telefoni) till den andra generationens
digitala system som GSM (Global Service for Mobile
Transmission). Tredje generationens mobiltelefoni, 3G,
bygger på digital bredbandstelefoni med UMTS (Universal
Mobile Telecommunications System) som teknisk standard.
3G har betydligt högre överföringskapacitet än vad som är
möjligt med nuvarande GSM-nät. 3G kan därmed erbjuda
mobilt Internet med multimedier och rörliga bilder i
telefonen. För den tredje generationens mobiltelesystem
krävs ett särskilt nät med nya basstationer över hela landet.
Med hänsyn till det begränsade frekvensutrymmet i etern för mobiltelefoni
krävs någon form av tillståndsfördelning. Med nuvarande förutsättningar för
frekvensutrymme har Post- och telestyrelsen bedömt att fyra tillstånd kan
lämnas för UMTS. Vid fördelning av frekvenstillstånd tillämpas
internationellt i huvudsak två metoder, nämligen dels en "skönhetstävling"
där de företag som bäst uppfyller vissa urvalskriterier väljs, dels ett
auktionsförfarande där de företag som är villiga att betala mest ges tillstånd.
Dessa två metoder kan också kombineras.
11.2.2 Motionsförslag
Bo Lundgren m.fl. (m) framhåller i motion T201 att i många
länder auktioneras UMTS-licenserna ut på marknadens
villkor vilket optimerar konkurrensen, ger konsumenterna
lägre avgifter samt dessutom ger betydande statsinkomster.
Med hänvisning till de positiva erfarenheter som vunnits
förordar motionärerna att ett auktionsförfarande införs efter
det att Post- och telestyrelsen har granskat inkomna
ansökningar och presenterat sina villkor. Därmed undviks
enligt motionen risk för att tillståndsbeslutet överklagas
vilket annars kan ytterligare komma att fördröja
introduktionen av den tredje generationens mobiltelefoni.
Eva Flyborg m.fl. (fp) skriver i motionerna T703 och T718
att ett auktionsförfarande innebär att man får fram de
företag som verkligen är villiga att satsa på den nya
tekniken och som dessutom har kalkylerat att de klarar en
sådan utbyggnad. En auktion är också en bättre
urvalsprocedur än att Post- och telestyrelsen rangordnar
företagen. Enligt motionärens mening utesluter heller inte
telelagen ett ansökningsförfarande följt av en
budgivningsrunda. Vidare hänvisas till att majoriteten av
Europas länder har valt auktionsmodellen vid fördelning av
UMTS-licenser. De nya internationella erfarenheter som
därmed tillkommit motiverar ett nytt ställningstagande till
hur licenserna bör fördelas i Sverige. Mot denna bakgrund
och med tanke på de mycket stora belopp som skulle kunna
vinnas på ett auktionsförfarande bör riksdagen hos
regeringen begära att ett sådant genomförs.
11.2.3 Utskottets ställningstagande
Under maj månad har Post- och telestyrelsen (PTS) inlett
förfarandet med tilldelning av UMTS-tillstånd. PTS fick
den 1 september 2000 in tio ansökningar. Fyra licenser
avses delas ut i slutet av november 2000 efter en
"skönhetstävlan". Denna prövning sker i två steg. I det
första steget kommer PTS bland annat att bedöma
operatörernas finansiella kapacitet, tekniska planer, affärs-,
marknads- och investeringsplaner samt deras sakkunskap på
mobilkommunikationsområdet. I det andra steget sker en
fördjupad prövning där utbyggnaden av näten står i fokus.
Syftet är att ge tillstånd till operatörer som kan ge UMTS-
näten en så snabb och stor spridning som möjligt, dvs. efter
en bedömning av vilka sökanden som bäst uppfyller
urvalskriterierna om bl.a. utbyggnadstakt samt
befolkningsmässig och geografisk täckning.
Utskottet bedömer att 3G, som innebär digital bredbandstelefoni med
möjlighet till mobilt Internet, kan få stor betydelse för utvecklingen av
informationssamhället. Sverige har i dag en världsledande position inom
mobiltelefoni. När det gäller 3G ligger Sverige långt framme såväl
beträffande utveckling och tillverkning av mobiltelesystem som utveckling
av olika mobila Internettjänster.
Enligt utskottets mening är det angeläget att dessa utvecklingsmöjligheter
för mobila tele- och IT-tjänster tas till vara genom en snabb utbyggnad av 3G
som kommer hushåll och företag i hela landet till godo. Genom en
bedömning av vilka företag som snabbast och med bäst geografisk täckning
kan bygga ut sina mobiltelesystem skapar man garantier för att digital
bredbandstelefoni kan byggas ut i hela landet. Enligt utskottets mening är
därför gällande urvalssystem, "skönhetstävlan", bäst ägnad att främja det IT-
politiska målet om att Sverige som första land skall bli ett
informationssamhälle för alla.
Med det anförda avstyrks motionerna T201 (m) yrkande 19, T703 (fp) och
T718 (fp) yrkande 4.
11.3 Upphandling av
samhällsåtaganden
11.3.1 Regeringens förslag
I budgetpropositionen föreslås att regeringen bemyndigas att under år 2001, i
fråga om ramanslaget 37:2 Upphandling av samhällsåtaganden, ingå
ekonomiska förpliktelser som inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter
på högst 290 miljoner kronor under åren 2002-2004.
Beställningsbemyndigandet avses användas för att trygga funktionshindrades
behov av effektiva telekommunikationer och posttjänster genom
upphandling. Det gäller bl.a. nummerupplysning för synskadade,
texttelefoni, befordran av blindskriftsförsändelser, utsträckt
lantbrevbärarservice för äldre och handikappade samt drift av en databas
med samhällsinformation för personer med funktionshinder.
11.3.2 Utskottets ställningstagande
Upphandling av tjänster för att trygga funktionshindrades
behov av telekommunikationer är enligt utskottets mening
en viktig fråga. De tekniska hjälpmedel som finns och som
fortsätter att utvecklas kan på många sätt   underlätta de
funktionshindrades situation. Det är viktigt att dessa
möjligheter tas till vara. Utskottet tillstyrker regeringens
förslag.
11.4 Postens kassaservice och
lantbrevbäring
11.4.1 Motionsförslag
Ett stort antal motioner tar upp frågor om postens
kassaservice och lantbrevbäring. Flera av motionärerna har
uppfattat att Posten AB överväger att lägga ner samtliga
postkontor och försämra sin lantbrevbäring.
En sådan utveckling avvisas bestämt av Kenth Skårvik m.fl.
(fp) som i motion T211 framhåller att, om de stationära
postkontoren försvinner, är detta ett dråpslag för många
orter i Sverige då det ytterligare utarmar den offentliga
servicen. Det räcker inte att man flyttar postservicen till en
butik eller bensinstation då detta vid många tillfällen kan
vara det första steget mot en total nedläggning. Det finns
dessutom många oklarheter om vad som händer med delar
av servicen om samtliga postkontor läggs ner. Det finns
t.ex. många äldre som inte har tillgång till Internet och som
därmed inte kan sköta sina postaffärer den vägen. Frågan
om vad som skall hända med poströstning är också olöst.
Sven Bergström m.fl. (c) skriver i motion T231 att postens
kassaservice är viktig för många i landet. Möjligheten att
genom sin lantbrevbärare och på olika serviceställen samt
på postkontor betala sina räkningar måste bevaras.
Motionärerna framhåller vidare att kassaservicens funktion
är det som är det viktiga, inte driftsformerna. Centerpartiet
förordar därför en mångfald av lösningar för att garantera
kassaservicen. Det viktiga är att Postens kassaservicen
bevaras och utvecklas.
Likartade synpunkter redovisar även Agne Hansson m.fl. (c) som i motion
T831 framhåller att smålänningar såväl som andra måste garanteras en god
post- och kassaservice till enhetliga priser och med rimliga distributionstider
I motion T212 framför Johnny Gylling m.fl. (kd) att
Kristdemokraterna inte motsätter sig varje förändring av
antalet serviceställen. På flera håll har det varit riktigt att
låta ett lokalt postkontor ersättas av serviceställen som kan
erbjuda ökad tillgänglighet och förbättrad service. Men
antalet serviceställen kan inte minskas totalt sett utan
mycket stora men för konsumenterna. Kristdemokraterna
anser vidare att lantbrevbärarna utgör en viktig institution
också i framtiden och kan inte se att Posten visat att
servicen kan bibehållas för allmänheten om lantbrevbärarna
upphör med sin kassaservice.
Ulla-Britt Hagström och Rosita Runegrund (båda kd)
skriver i motion T828 att många, inte minst äldre personer,
är bekymrade över nedläggningen av postkontoren. För att
tillgodose medborgarnas behov måste alternativa vägar
sökas. På vissa orter i landet samverkar Posten med så
kallade medborgarkontor. Ett medborgarkontor kan också
ge informationsservice till personer som själva inte kan
använda datorer.
Sofia Jonsson (c) och Johan Pehrson (fp) framhåller i
motion T811 att det finns många frågetecken om Postens
framtida service. Vad innebär det att "grundläggande
kassaservice" garanteras? Hur skall t.ex. Postens tjänster
som valförrättare vid de allmänna valens poströstning
utövas? Ett annat problem är säkerheten. I den nya
organisationen skall postkontoren flytta sin service till bl.a.
bensinstationer som redan i dag har hög rånrisk. Det är
därför av stor vikt såväl för kunder som för personal att
Posten och regeringen tillhandahåller brottsförebyggande
åtgärder för de nya serviceställena (yrkande 1).
Motionärerna framhåller vidare att en stor grupp av människor inte har
möjligheter att använda moderna tekniska lösningar för bl.a.
betalningsförmedling. Det kan bero på bristande ekonomiska förutsättningar
men även på okunskap om den nya tekniken. Många i den äldre generationen
kan varken ta sig in till staden för att uppsöka postkontoret eller använda den
nya tekniken. Utan lantbrevbärare blir denna grupp av människor än mer
isolerade. Det är därför viktigt att en god postservice garanteras i hela lande
(yrkande 2).
Tullia von Sydow m.fl. (s) konstaterar i motion T835 att
människors behov av Postens tjänster har förändrats snabbt
under senare år. Eftersom flertalet betalningar numera sker
automatiskt eller med giro har privatpersoners behov av att
besöka posten minskat kraftigt. Dessutom tar elektronisk
post och annan ny teknik över alltmer av postgången. Trots
detta är det oerhört viktigt att bra postservice inklusive
betalnings- och kassaservice upprätthålls i hela landet.
Särskilt småföretagare i glesbygden är beroende av att
kassaservicen fungerar på ett bra sätt. Staten måste därför
även fortsättningsvis ta ansvar för att upprätthålla god
postservice med väl fungerande betalnings- och
kassaservice i hela landet.
Agneta Lundberg m.fl. (s) redovisar i motion T232 samma uppfattning och
instämmer i kravet på att staten bör ta ansvar för såväl en bra postservice
som en väl fungerande betalnings- och kassaservice.
11.4.2 Utskottets ställningstagande
Utskottet vill först klargöra att enligt postlagen (1993:1684)
skall det finnas en posttjänst av god kvalitet i hela landet
som innebär att alla kan ta emot brev och andra adresserade
försändelser som väger högst tjugo kilo. Det skall vidare
finnas en möjlighet för alla att få sådana försändelser
befordrade till rimliga priser samt försäkrade och kvitterade
av mottagaren. Dessutom skall enstaka försändelser
befordras till enhetliga priser.
Enligt postlagen ansvarar staten även för en rikstäckande kassaservice som
innebär att alla i hela landet skall ha möjlighet att verkställa och ta emot
betalningar till enhetliga priser. Bestämmelsen kompletteras med ett avtal
mellan staten och Posten AB. Enligt avtalet förbinder sig Posten AB att
erbjuda en daglig grundläggande kassaservice. För att tillhandahålla denna
tjänst, där det inte är kommersiellt motiverat, får Posten AB för närvarande
en ersättning från staten på 200 miljoner kronor per år. Enligt det gällande
avtalet mellan staten och Posten AB skall kassaservice tillhandahållas fem
dagar i veckan. Kassatjänsterna utförs dels vid Postens fasta kassaställen
(postkontor, Post i butik etc.), dels av lantbrevbärarna.
Statens avtal med Posten AB går ut den 1 april 2001. I
budgetpropositionen föreslår regeringen att nuvarande ordning med
ersättning till Posten AB för den rikstäckande kassaservicen skall bibehållas
tills vidare i väntan på den fortsatta beredningen av hur den grundläggande
kassaservicen skall säkerställas framöver. Regeringen föreslår därmed inga
förändringar i förhållande till dagens läge när det gäller kassaservice och
lantbrevbäring.
Utskottet vill vidare hänvisa till att näringsminister Björn
Rosengren i en interpellationsdebatt i riksdagen den 17
oktober klargjort de krav som riktats mot Posten AB i
samband med det förändringsarbete som bedrivs inom
företaget. Kraven innebär följande:
? Förändringar i kontorsnätet skall ske varsamt och innebära en
förbättrad service. Inga postkontor skall stängas förrän det
finns ett bättre alternativ till dagens service på plats.
?
? Postens AB:s lantbrevbärarservice skall bibehållas.
?
? Postens AB:s kontorsnät skall även i fortsättningen vara
rikstäckande och i varje kommun skall det finnas minst ett
kontor.
?
? Tillgången på grundläggande kassaservice skall även i
framtiden vara lika omfattande som i dag. I begreppet
grundläggande kassaservice skall, vid sidan av att betala
räkningar, ta ut kontanter på värdehandlingar samt att göra
insättningar och uttag med bankkort från konton, även
utlandsbetalningar och dagskassehantering ingå.
?
Postens ledning har informerat utskottet om hur dess
verksamhet kommer att utformas för att tillgodose ägarens
krav.
Utskottet anser i likhet med motionärerna att det är
nödvändigt att det finns en väl fungerande betalnings- och
kassaservice i hela landet. Av det anförda följer att något
initiativ från riksdagens sida inte är erforderligt för att skapa
garantier för att så sker. Utskottet anser dock att regeringen
bör redovisa för riksdagen hur betalnings- och
kassaservicen utvecklas samt kostnaderna för den och
konsekvenserna för Postens verksamhet och ekonomi.
Utskottet avstyrker därmed motionerna T211 (fp) yrkande 28, T212 (kd)
yrkandena 36 och 37, T231 (c) yrkande 26, T232 (s) yrkande 11, T811 (c,
fp), T828 (kd), T831 (c) och T835 (s). Syftet med motionsyrkandena bedöms
komma att bli tillgodosett.
11.5 Postal infrastruktur
11.5.1 Motionsförslag
Sven Bergström m.fl. (c) framhåller i motion T231 att den
postala infra-strukturen är av stor betydelse för en
fungerande posttjänst. Med postal infrastruktur avses
exempelvis system för postboxar, adressändring och
eftersändning samt postnummer. Det bör enligt motionen
utredas om en legal definition av begreppet postal
infrastruktur bör införas i postlagen. I sammanhanget
understryks att möjligheten till en god postservice i hela
landet inte får äventyras.
11.5.2 Utskottets ställningstagande
Riksdagen gav våren 1999 regeringen till känna att
postlagen bör tillföras en definition av begreppet postal
infrastruktur och att regeringen, efter en utredning, bör
återkomma till riksdagen med förslag härom (prop.
1998/99:95, bet. 1989/99:TU11, rskr. 1989/99:237). Post-
och telestyrelsen har därefter på regeringens uppdrag utrett
denna fråga.
Enligt utredningen bedömer PTS att de nyligen genomförda ändringarna i
postlagen, tillsammans med vissa övriga förändringar som skett på
postmarknaden, tillgodoser de uppställda målen om att säkerställa en
konkurrensneutral tillgång till den befintliga postala infrastrukturen. Det är
därför inte längre erforderligt att införa en definition av begreppet postal
infrastruktur i postlagen. Enligt PTS är det emellertid inte uteslutet att
utvecklingen kan leda till att ett sådant behov kan uppstå.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att en väl fungerande
postmarknad med olika aktörer kräver en konkurrensneutral tillgång till den
postala infrastrukturen. Som PTS utredning klarlägger är det dock inte
lämpligt att nu införa en definition av begreppet postal infrastruktur i
postlagen. Av regeringens redovisning i budgetpropositionen framgår att
parterna på postmarknaden numera har enats i en rad viktiga frågor som
möjliggör en mer likvärdig tillgång till den postala infrastrukturen. PTS har
därvid verksamt medverkat till ett bättre samutnyttjande av denna
infrastruktur.
Utskottet välkomnar denna utveckling och förutsätter att behovet av en
eventuell lagreglering uppmärksammas i samband med den fortsatta
uppföljningen av postmarknadens funktion och effektivitet. Med det anförda
finner utskottet att syftet med motionen till väsentlig del är tillgodosett.
Motion T231 (c) yrkande 25 avstyrks följaktligen.
11.6 Postlagen
11.6.1 Motionsförslag
I motion T231 konstaterar Sven Bergström m.fl. (c) att trots
att det har gått snart tio år sedan postmarknaden
avreglerades delar de små nystartade postföretagen ut
förhållandevis små postmängder. En förklaring till detta kan
vara att Post- och telestyrelsen (PTS) inte har samma
skyldigheter att främja konkurrensen på postområdet som
den har på teleområdet. Enligt motionärerna är det av
yttersta vikt för de små postoperatörerna, och i slutändan för
kunderna, att konkurrensen inte är regelvidrig. Därför är det
viktigt att PTS även får i uppdrag att aktivt verka för en
ökad konkurrens på postområdet.
Mikael Johansson m.fl. (mp) framhåller i motion T814 att
trots en avreglerad postmarknad dominerar fortfarande
Posten AB med en marknadsandel på   95 %. Den troligen
viktigaste förklaringen till den bristande konkurrensen är att
Post- och telestyrelsen har ett begränsat mandat när det
gäller konkurrensfrågor. Enligt motionärerna är det viktigt
att konkurrensbrott beivras och åtgärdas med stor snabbhet
eftersom de små postoperatörerna i annat fall kommer att gå
i konkurs på grund av bristande ekonomiska resurser. I
andra länder har ofta sektorsmyndigheten på området ansvar
för konkurrensfrågor med hänsyn till dess sakkompetens.
Det är också fallet i Sverige när det gäller teleområdet där
PTS, med stöd av telelagen, kan agera kraftfullt för att
främja en väl fungerande marknad. Det finns inget särskilt
skäl till att inte motsvarande skyldighet finns i postlagen.
Motionärerna förordar mot denna bakgrund att regeringen
lägger fram förslag till ändring i postlagen i syfte att stärka
Post- och telestyrelsens roll i konkurrensfrågor.
11.6.2 Utskottets ställningstagande
Utskottet delar motionärernas uppfattning om vikten av en
väl fungerande postmarknad och konstaterar att
Konkurrensverket med stöd av konkurrenslagen verkar i
enlighet med detta syfte. Post- och telestyrelsen har därtill
till uppgift att främja att det postpolitiska målet om bl.a. en
posttjänst av god kvalitet uppfylls i hela landet till rimliga
priser. PTS skall också enligt sin instruktion årligen i sin
årsredovisning redovisa bl.a. förändringar av post- och
kassaservicen i landets alla delar samt
konkurrenssituationen inom postområdet.
I PTS senaste årsrapport till regeringen, med titeln Service och Konkurrens
III, redovisas konkurrenssituationen på postområdet (Dnr 00-4058). När det
gäller nya aktörers marknadsförutsättningar framgår av rapporten att för den
som vill etablera sig på marknaden för sändningar (industriell post) finns det
i dag inga definitiva hinder. Ett framgångsrikt sådant företag torde emellertid
vara mycket volymberoende och därmed kräva stora kapitalinsatser och
finansiell uthållighet. PTS framhåller i sammanhanget att en viktig
förutsättning för konkurrens är att Posten i enlighet med en tidigare dom från
Marknadsdomstolen inte tillåts att utan objektivt godtagbara skäl tillämpa
olika priser för olika kunder eller geografiska områden. För enstaka brev
(dagligpost) anser PTS att det är lättare att etablera sig. Den potentiella
marknaden för de aktuella företagen är emellertid enligt PTS begränsad i
första hand beroende på att de inte ingår i ett riksnät utan endast kan befordr
lokalpost.
När det gäller motionärernas önskemål om en ändring av postlagen vill
utskottet tillägga att i enlighet med riksdagens postpolitiska beslut våren
1999 har PTS fått en utökad medlarroll när det gäller postoperatörernas
tillgång till andra postoperatörers anläggningar för postöverlämning till
mottagare. PTS har också på regeringens uppdrag tagit en rad andra initiativ
för att främja en väl fungerande postmarknad. Utskottet vill vidare framhålla
att av den tidigare nämnda PTS-rapporten framgår inte att myndigheten
önskar få vidgade befogenheter eller att nuvarande postlag skulle behöva
förändras i enlighet med motionärernas önskemål. Utskottet är mot denna
bakgrund inte nu berett att förorda någon ändring av postlagen.
Utskottet vill i sammanhanget framhålla att det i många länder fortfarande
finns ett postmonopol. Postföretag kan därmed med stöd av skyddade
hemmamarknader skapa finansiellt utrymme som kan utnyttjas på
exempelvis den svenska postmarknaden. De enda länder som fullt ut
avskaffat det lagstadgade monopolet för posttjänster är Sverige, Finland, Nya
Zeeland och Argentina. I Finland är dock konkurrensutsättningen enligt PTS
bedömning i praktiken obefintlig då kraven på en potentiell ny
postentreprenör är så höga att någon sådan ännu inte beviljats licens att
bedriva postverksamhet.
Sedan 1997 finns ett EG-direktiv (67/97/EG) som syftar till att det skall
finnas en inre marknad även för posttjänster. Direktivet tillåter dock
fortfarande att medlemsstaterna konkurrensskyddar befordran av
försändelser som väger högst 350 gram eller har ett pris som understiger fem
gånger normalportot. Inom EU behandlas för närvarande ett nytt postdirektiv
som sannolikt kommer att innehålla förslag som medger att de EU-länder
som så önskar kan behålla vissa begränsade monopol ytterligare en tid.
Utskottet vill med anledning härav framhålla vikten av att Sverige kraftfullt
verkar inom EU för att postföretagen ges mer likartade förutsättningar.
Utskottet ser mot denna bakgrund inte någon anledning för riksdagen att
nu ta något initiativ med anledning av motionerna T231 (c) yrkande 25 och
T814 (mp) varför de avstyrks. Syftet med motionsyrkandena om att främja
utvecklingen av en effektiv och väl fungerande postmarknad förutsätts dock
komma att tillgodoses.
12 Uppföljning och
utvärdering
? Enligt budgetlagen gäller att regeringen för riksdagen skall
redovisa de mål som åsyftas och de resultat som uppnåtts på
olika verksamhetsområden. I det följande redovisas hur
riksdagens krav på att få ett relevant beslutsunderlag beaktas i
årets budgetproposition för utgiftsområde 22
Kommunikationer.
?
? Läsbarheten bör förbättras
?
? Utskottet konstaterar att insatser under det senaste året har
genomförts för att förstärka mål- och resultatstyrningen inom
utgiftsområde 22 Kommunikationer. I jämförelse med tidigare
redovisning har budgetpropositionens läsbarhet förbättrats.
Det gäller såväl struktur som innehåll. Antalet rubriker har
exempelvis minskats i syfte att minska upprepningar.
Budgetpropositionen är dock i vissa fall så komplicerad och
fylld med budgetteknik att den endast kan förstås av ett
begränsat antal fackmän. Riksdagens och allmänhetens insyn
kräver en lättläst och välstrukturerad redovisning av
utgiftsområdet. Klarhet och begriplighet är normalt en
förutsättning för alla former av kvalitetssäkring av
beslutsunderlaget. Fortsatta insatser för ökad läsbarhet och
förståelse är därför angelägna.
?
? Tydligare anslagsredovisningar
?
Utskottet bedömer att propositionens anslagsredovisningar i
flera fall har blivit tydligare. Eftersom pris- och
löneomräkningar samt överföringar från och till anslag
redovisas i samband med anslagsberäkningen syns tydligare
reella förändringar av anslagsnivåerna. Samtidigt gäller att
medelsomföringar mellan enskilda utgiftsanslag, ändrade
förutsättningar samt förändringar av anslagens omfattning,
syfte och benämning gör det svårt i vissa fall att bedöma
den statliga resursförbrukningen. Det gäller exempelvis
förslaget att regeringen får använda medel från Vägverkets
och Banverkets administrationsanslag för visst
utredningsarbete utan att någon beloppsgräns anges.
Redovisningen av medelsanvändningen för enskilda anslag
kan också utvecklas. Anslaget för upphandling av
transportpolitiskt motiverad interregional persontrafik
uppgår till nära 800 miljoner kronor. Det finns i
propositionen ingen beskrivning av hur medlen avses
fördelas på olika trafikslag eller regioner.
? Enligt utskottets mening är tillgången till konsekvensanalyser av
regeringens medelsförslag och jämförbar information om verksamhetens
tidigare resultat och resursförbrukning av betydelse för att systemet med
mål- och resultatstyrning skall kunna fungera. Det är därför viktigt att
redovisningen av anslagsförslagen och resursutvecklingen
vidareutvecklas.
?
? Mål- och resultatredovisningar bör vidareutvecklas
?
Budgetpropositionen för 2001 innehåller en utvecklad
resultatinformation om såväl 1998 års transportpolitiska
beslut som om de post-, IT- och telepolitiska målen.
Utskottet ser positivt på att redovisningen av uppnådda
resultat har byggts ut och koncentrerats mer på mål för olika
verksamheter. Det visar sig dock att det i vissa fall är svårt
att redovisa uppnådda resultat på grund av att de olika
delmålen inom utgiftsområdet inte alltid är tillräckligt
tydliga. Möjligheten att bedöma effektivitet och
måluppfyllelse blir då begränsad. Av regeringens
redovisning framgår vidare bl.a. att verksamhetsmålen för
Vägverket behöver övervägas med utgångspunkt från vad
som är möjligt för Vägverket att uppnå med tillgängliga
resurser.
En viktig förutsättning för att utskottet skall kunna bedöma förslagen till
medelsanvisningar är att det finns en resultatanalys av föregående års
verksamhet. Det bör också finnas en bedömning av i vilken utsträckning som
målen har uppnåtts och, om de inte har uppnåtts, vad som är orsaken till
detta. Enligt utskottets mening är det mot denna bakgrund angeläget med ett
fortsatt utvecklingsarbete för att skapa tydliga, meningsfulla och
uppföljningsbara mål samt information om resultat och resursutnyttjande
som bl.a. går att jämföra över tiden.
?  När det gäller iakttagelser från räkenskapsrevisionen
redovisas i vissa fall att revisorerna inte haft några erinringar
eller att revisorerna haft invändningar samt regeringens
slutsatser. Utskottet anser det angeläget att samtliga
revisionsrapporter redovisas.
?
? Långsiktiga ekonomiska förpliktelser bör förtydligas
?
Regeringens redovisning har förbättrats genom införandet
av beställningsbemyndiganden för Vägverket och
Banverket. Det innebär att ökad klarhet vunnits om framtida
ekonomiska förpliktelser. Den närmare beskrivningen av
bemyndigandena för trafikupphandling och upphandling av
samhällsåtaganden inom post- och teleområdet är dock inte
helt tydlig. Beskrivningen av i vilken utsträckning som
statsbudgeten är intecknad för att betala räntor och
amorteringar på lån m.m. för trafikens infrastruktur är
vidare i vissa fall begränsad till i huvudsak det närmaste
budgetåret.
Med hänsyn till att regeringens förslag om upphandling är så vittgående
såväl tids- som beloppsmässigt är det enligt utskottets mening angeläget med
en närmare beskrivning av hur medlen avses användas. Enligt utskottets
mening bör beskrivningarna av de långsiktiga utfästelser som ställts ut för
utbyggnaden av järnvägsnätet och Öresundsbron förtydligas så att ökad
klarhet vinns om framtida anslagsbehov för räntor och återbetalning av lån.
? Bedömning av forsknings- och utvecklingsinsatser
?
Sektorsforskningsorganet inom kommunikationssektorn,
Kommunikationsforskningsberedningen (KFB), upphör som
myndighet den 31 december 2000. Verksamheten övertas
därefter av det nybildade verket för innovationssystem som
ingår i utgiftsområde 24 Näringsliv. Kvar inom
utgiftsområde 22 är Statens väg- och
transportforskningsinstitut (VTI) samtidigt som Vägverket
och Banverket förfogar över vissa FoU-medel.
Utskottet konstaterar att budgetpropositionen inte redovisar resultatet av
forsknings- och utvecklingsinsatserna inom utgiftsområde 22. Med tanke på
kommunikationsforskningens viktiga roll för att uppnå bl.a. 1998 års tran-
sportpolitiska beslut anser utskottet att en sådan redovisning bör ges.
? Internationella perspektiv alltmera viktigt
?
Budgetpropositionens beskrivning av den internationella
utvecklingen inom utskottets politikområden är
betydelsefull. Som utskottet framhöll i fjolårets
budgetbetänkande kan jämförelser med verksamheter i
andra länder vara av intresse för att bedöma effektiviteten
inom kommunikationsområdet. Utskottet anser att
resultatanalyser byggd på en systematisk och kontinuerlig
jämförelse av effektiviteten i form av produktivitet, kvalitet,
pris och arbetsprocess med liknande verksamheter, s.k.
benchmarking, kan vara värdefullt och ge underlag för
slutsatser om effektiviteten inom områden där den inhemska
marknaden är begränsad.
Sammanfattning
Utskottet anser att med en kvalitetshöjning av resultatinformationen och
tydligare budgetförslag kan budgetpropositionen förbättras ytterligare. Av
regeringens redovisning framgår att det fortsatta arbetet med att utveckla den
ekonomiska styrningen syftar till att det inom varje politikområde skall
finnas en dokumenterad strategi, en långsiktig plan, som redovisar hur
försörjningen av resultatinfomation skall hanteras. Trafikutskottet bedömer
att detta arbete är viktigt och är för sin del berett att aktivt delta genom at
precisera informationsbehov och krav på beslutsunderlag.

Hemställan

Utskottet hemställer
Anslag
1. beträffande anslag inom utgiftsområde 22 Kommunikationer
att riksdagen med bifall till proposition 2000/01:1 utgiftsområde 22
Kommunikationer yrkande 29 samt med avslag på motionerna
2000/01:T211 yrkande 29, 2000/01:T212 yrkande 43, 2000/01:T219,
2000/01:T223 yrkandena 1-8, 2000/01:T357 och 2000/01:Fi211
yrkande 23 anvisar anslag för budgetåret 2001 inom utgiftsområde 22 Kommunikati
Vägar
2. beträffande finansiering av visst utredningsarbete
att riksdagen med bifall till regeringens förslag godkänner att
regeringen får använda medel från anslaget 36:1 Vägverket:
Administration för att utreda alternativ finansiering av infrastruktur
samt för andra transportpolitiska utredningar,
3. beträffande låneram för vissa tillgångar m.m.
att riksdagen med bifall till regeringens förslag godkänner att
regeringen för år 2001 får besluta om en låneram i Riksgäldskontoret
om högst 1 600 000 000 kr för Vägverket för inköp av
omsättningstillgångar, anläggningstillgångar och för byggande av
broar som ersätter färjor,
4. beträffande finansiering av vissa kapitalkostnader
att riksdagen med bifall till regeringens förslag godkänner att
anslaget 36:2 Väghållning och statsbidrag får användas för att betala
ränta och amorteringar på lån upptagna för väg E 6 delen
Stenungsund-Ljungskile, väg E 18/20 delen Örebro-Arboga, väg E 4
delen Stora  by-Väderstad, väg E 22 delen Söderåkra-Hossmo, väg
E 4 trafikplats Hallunda, Södra länken och övriga lånefinansierade
Stockholmsprojekt samt lånefinansierade projekt inom ramen för
Göteborgsöverenskommelsen,
5. beträffande ekonomiska förpliktelser
att riksdagen med bifall till regeringens förslag bemyndigar
regeringen att under år 2001 i fråga om ramanslaget 36:2 Väghållning
och statsbidrag, ingå ekonomiska förpliktelser som inklusive tidigare
åtaganden innebär utgifter på högst 28 400 000 000 kr efter år 2001.
6. beträffande Vägverkets organisation
att riksdagen avslår motionerna 2000/01:T329 och 2000/01:T356,
res. 1 (m)
7. beträffande enskilda vägar
att riksdagen avslår motionerna 2000/01:T211 yrkande 24, 2000/01:
T323, 2000/01:T337 yrkande  2 och 2000/01:T344 yrkande 4,
res. 2 (m)
8. beträffande färjetrafik
att riksdagen avslår motionerna 2000/01:T331, 2000/01:T350,
2000/01:T355, 2000/01:T369, 2000/01:T391, 2000/01:N318 yrkande
4 och 2000/01:Bo508 yrkande 4.
9. beträffande ersättning av färjor
att riksdagen avslår motion  2000/01:T342 yrkande 1,
res. 3 (fp)
10. beträffande riktlinjer för vägskyltning
att riksdagen avslår motionerna 2000/01:T215 yrkande 4, 2000/01:
T306, 2000/01:T317 yrkandena 1, 2 och 4, 2000/01:T379, 2000/01:
T390, 2000/01:T399, 2000/01:T410, 2000/01:T453, 2000/01:T475
och 2000/01:Sk1025 yrkande 10,
res. 4 (m, kd, c,  fp)
11. beträffande besvärsordning vid överklaganden
att riksdagen avslår motionerna 2000/01:T317 yrkande 3 och
2000/01:T440,
res. 5 (m, kd, c,  fp)
12. beträffande vägsalt
att riksdagen avslår motion  2000/01:T361,
res. 6 (c)
13. beträffande statliga garantier till SVEDAB
att riksdagen med bifall till regeringens förslag godkänner att
anslagen 36:2 Väghållning och statsbidrag och 36:4 Banverket:
Banhållning och sektorsuppgifter får användas för att täcka förluster
vid infriande av kapitaltäckningsgarantin till SVEDAB och eventuella
förluster i samband med Riksgäldskontorets utlåning till SVEDAB,
14. beträffande kapitaltäckning till SVEDAB
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på
motion 2000/01:T813 godkänner att regeringen under år 2001 får
besluta om en låneram i Riksgäldskontoret om högst 310 000 000 kr
för Vägverket och Banverket tillsammans, för att finansiera ett
kapitaltillskott till SVEDAB samt räntan under ett år för detta lån,
res. 7 (m)
res. 8 (c)
15. beträffande järnvägstrafikens kostnadsansvar för
Öresundsbron
att riksdagen avslår motionerna 2000/01:T212 yrkande 23, 2000/01:
T231 yrkandena 7-9, 2000/01:T519 yrkande 6 och 2000/01:T802,
res. 9 (m, kd, c, fp)
16. beträffande Öresundsbrons prissättning
att riksdagen avslår motionerna  2000/01:T801 och 2000/01:T812,
res. 10 (v)
17. beträffande ekonomisk utredning
att riksdagen avslår motion  2000/01:T827,
res. 11 (v, c)
18. beträffande färjetrafiken i norra Öresund
att riksdagen avslår motion  2000/01:T836,
Banverket
19. beträffande ekonomiska förpliktelser
att riksdagen med bifall till regeringens förslag bemyndigar
regeringen att under år 2001 i fråga om ramanslaget 36:4 Banverket:
Banhållning och sektorsuppgifter, ingå ekonomiska förpliktelser som
inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter på högst 6 300 000 000
kr efter år 2001,
20. beträffande kapillära bannätet
att riksdagen med bifall till regeringens förslag godkänner att
Banverket får använda högst 27 400 000 kr från anslaget 36:4
Banverket: Banhållning och sektorsuppgifter till investeringar i
anslutning till det kapillära nätet i samverkan med externa intressenter,
21. beträffande låneram
att riksdagen med bifall till regeringens förslag godkänner att
regeringen för år 2001 får besluta om en låneram i Riksgäldskontoret
om högst 9 000 000 000 kr för Banverket för investeringar i eldrifts-
och teleanläggningar, produktions- och telenätsutrustning,
rörelsekapital, finansiering av omsättningstillgångar samt för statens
andel av kapitalkostnader för lån avseende vissa investeringar i
Stockholmsområdet enligt överenskommelse år 1983 mellan Statens
järnvägar, Stock-holms läns landsting och staten,
22. beträffande finansiering av visst utredningsarbete
att riksdagen med bifall till regeringens förslag godkänner att
regeringen får använda medel från anslaget 36:3 Banverket:
Administration för att utreda alternativ finansiering av infrastruktur
samt för andra transportpolitiska utredningar,
23. beträffande finansiering av kapitalkostnader m.m.
att riksdagen med bifall till regeringens förslag godkänner att
anslaget 36:4 Banverket: Banhållning och sektorsuppgifter får
belastas med kostnader för räntor och amorteringar för lån upptagna i
Riksgäldskontoret,
24. beträffande Banverkets produktionsverksamhet
att riksdagen avslår motion  2000/01:T519 yrkande 8,
res. 12 (m, kd, fp)
25. beträffande konsekvensanalys
att riksdagen avslår motion 2000/01:T212 yrkande 22,
26. beträffande banavgifternas storlek
att riksdagen avslår motion 2000/01:T223 yrkande 9,
res. 13 (m, fp)
Statens järnvägar
27. beträffande ekonomiska mål för SJ m.m.
att riksdagen godkänner ekonomiska mål och investeringsplan för
Statens järnvägar för perioden 2001-2003 i enlighet med vad
regeringen förordar,
28. beträffande finansiella befogenheter för SJ
att riksdagen bemyndigar regeringen att för år 2001 ge Statens
järnvägar samt det eller de nya SJ-bolagen finansiella befogenheter i enlighet
29. beträffande verksamhetsinriktning för SJ
att riksdagen avslår motion 2000/2001:T519 yrkande 4,
30. beträffande privatisering av SJ
att riksdagen avslår motion 2000/2001:T519 yrkande 15,
res. 14 (m, fp)
Sjöfart
31. beträffande vidgade statliga insatser för
sjöfartsnäringen
att riksdagen med anledning av motionerna 2000/01:T211 yrkande
17 i denna del, 2000/01:T212 yrkandena 27 och 28, 2000/01:T601,
2000/01:T603 yrkande 2,  2000/01:T604 i denna del, 2000/01:T616,
2000/01:T623 yrkande 2, 2000/01:T642 yrkande 9, 2000/01:T655,
2000/01:T661 och 2000/01:T663 samt med avslag på motion 2000/01:
T642 yrkande 7 i denna del  och yrkande  14 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
res. 15 (m)
32. beträffande EU:s sjöfartspolitik
att riksdagen avslår motionerna 2000/01:T211 yrkande 17 i denna
del, 2000/01:T212 yrkande 29, 2000/01:T231 yrkande 20,
2000/01:T603 yrkande 1, 2000/01:T604 i denna del, 2000/01:T618,
2000/01:T623 yrkande 1, 2000/01:T642 yrkande 7 i denna del och
2000/01:T648,
33. beträffande handelssjöfartens kostnadsansvar och
Sjöfartsverkets ekonomiska mål i fråga om farledsavgifterna
att riksdagen med avslag på motionerna 2000/01:T204 yrkande 3,
2000/01:T602, 2000/01:T642 yrkandena 5 och 8 samt 2000/01:T657
godkänner ekonomiska mål för Sjöfartsverket för perioden 2001-2003
i fråga om farledsavgifterna i enlighet med vad regeringen förordar,
res. 16 (m)
34. beträffande ekonomiska mål i övrigt och investeringsplan
m.m. för Sjöfartsverket
att riksdagen
dels godkänner ekonomiska mål och investeringsplan för
Sjöfartsverket för perioden 2001-2003 i enlighet med vad regeringen
förordar i de delar som inte omfattas av vad utskottet hemställt ovan,
dels bemyndigar regeringen att fastställa utdelning och
skattemotsvarighet för Sjöfartsverket i enlighet med vad regeringen
förordar,
dels bemyndigar regeringen att för år 2001 ge Sjöfartsverket
finansiella befogenheter i enlighet med vad  regeringen förordar,
dels godkänner vad regeringen anför om finansiering av kostnader
med anknytning till M/S Estonias förlisning,
35. beträffande investeringar i farleder till Göteborgs hamn
att riksdagen med avslag på motion 2000/01:T642 yrkande 16
godkänner vad regeringen förordar därom,
res. 17 (m)
36. beträffande Handelsflottans kultur- och fritidsråd
att riksdagen  godkänner vad regeringen förordar därom,
37. beträffande Vänersjöfart m.m.
att riksdagen avslår motionerna 2000/01:T211 yrkande 19, 2000/01:
T212 yrkandena  30 och 31, 2000/01:T216 yrkande 2, 2000/01:T609,
2000/01:T620 yrkandena 1-5 och 7, 2000/01:T621, 2000/01:T640
yrkande 5, 2000/01:T642 yrkande 6, 2000/01:T643 yrkandena 1-3,
2000/01:T650, 2000/01:T658, 2000/01:T659 och 2000/01:N386
yrkande 7,
res. 18 (m, kd, c, fp)
38. beträffande sjösäkerhets- och havsmiljöfrågor
att riksdagen avslår 1999/2000:T210 yrkandena 26 och 33,
1999/2000:T616  yrkande  11,  2000/01:T212   yrkande  26,   2000/01:
T606, 2000/01:T610, 2000/01:T629, 2000/01:T642 yrkande 12,
2000/01:T652 och  2000/01:T653,
39. beträffande skärpt säkerhetslagstiftning för fartyg i
kustsjöfart m.m.
att riksdagen avslår motion 2000/01:T640 yrkandena 1 och 3,
40. beträffande erosionsskador
att riksdagen avslår motion 2000/01:T617,
41. beträffande bemanning av utsjöplatser
att riksdagen avslår motionerna 2000/01:T614 och 2000/01:T651,
42. beträffande återinförande av fritidsbåtsregistret
att riksdagen avslår motionerna 2000/01:T613 yrkande 1, 2000/01:
T627 yrkande 1, 2000/01:T638 och 2000/01:642 yrkande 17,
res. 19 (m, kd, fp)
res. 20 (v) - motiv
43. beträffande förarbevis
att riksdagen avslår motionerna 2000/01:T626 yrkande 1 och
2000/01:L905 yrkande 1,
44. beträffande sjöräddningscentral på Gotland
att riksdagen avslår motion 2000/01:Fö205 yrkandena 1 och 2,
45. beträffande sjöfartens behov av forskning och utveckling
att riksdagen avslår motion 2000/01:T640 yrkande 4,
res. 21 (v)
46. beträffande färjelinjen mellan Limhamn och Dragör
att riksdagen avslår motion 2000/01:T642 yrkande 15,
Luftfart
47. beträffande ekonomiska mål och investeringsplan för
Luftfartsverket m.m.
att riksdagen
dels godkänner ekonomiska mål och investeringsplan för
Luftfartsverket för perioden 2001-2003 i enlighet med vad regeringen
förordar,
dels bemyndigar regeringen att fastställa utdelning och
skattemotsvarighet för Luftfartsverket i enlighet med vad regeringen
förordar,
dels bemyndigar regeringen att för år 2001 ge Luftfartsverket
finansiella befogenheter i enlighet med vad regeringen förordar,
48. beträffande luftfartens expansion
att riksdagen  avslår motion 2000/01:T641 yrkande 2,
res. 22 (v)
49. beträffande Luftfartsverkets roller och
organisationsstruktur
att riksdagen avslår motionerna 2000/01:T212 yrkande 35 och
2000/01:T231 yrkande 15,
res. 23 (m, kd, fp)
res. 24 (c)
50. beträffande Luftfartsverkets huvuduppgifter
att riksdagen  avslår motion 2000/01:T641 yrkande 9,
res. 25 (v)
51. beträffande stöd till olönsamma linjer
att riksdagen  avslår motionerna 2000/01:T232 yrkande 12,
2000/01: T608 och 2000/01:T646,
52. beträffande stöd till icke statliga flygplatser
att riksdagen avslår motionerna 2000/01:T215 yrkande 7, 2000/01:
N268 yrkande 9 och 2000/01:N325 yrkande 7,
res. 26 (fp)
53. beträffande ny regionflygplats i Östergötlands län
att riksdagen  avslår motion 2000/01:T630,
54. beträffande kostnadseffekterna av Luftfartsverkets nya
avgiftstariff
att riksdagen  avslår motion 2000/01:T633,
55. beträffande privatisering av statliga flygplatser
att riksdagen  avslår motionerna 2000/01:T201 yrkande 15 och
2000/01:Ub807 yrkande 12,
res. 27 (m)
56. beträffande delprivatisering av kluster av flygplatser
att riksdagen  avslår motion 2000/01:T231 yrkande 16,
res. 28 (c)
57. beträffande förstatligande av kommunala flygplatser
att riksdagen  avslår motion 2000/01:T641 yrkande 10,
res. 29 (v)
58. beträffande privata och kommunala alternativ
att riksdagen  avslår motion 2000/01:T212 yrkande 34,
res. 30 (kd)
59. beträffande statens ägarandel i SAS Sverige AB
att riksdagen  avslår motion 2000/01:T211 yrkande 2,
res. 31 (m, fp)
60. beträffande konkurrensen inom den inrikes luftfarten
att riksdagen  avslår motion 2000/01: T211 yrkande 15,
res. 32 (fp)
61. beträffande flygplatskapaciteten i Storstockholmsområdet
att riksdagen avslår motionerna 2000/01:T201 yrkandena 16 och 17,
2000/01:T231 yrkandena 17-19, 2000/01:T624 yrkande 1, 2000/01:
T625, 2000/01:T628, 2000/01:T649, 2000/01:T662 och 2000/01:N321
yrkande 10,
res. 33 (m)
res. 34 (c)
62. beträffande Landvetters flygplats
att riksdagen  avslår motionerna 2000/01:T230 yrkande 16 och
2000/01:T639,
res. 35 (c, fp)
63. beträffande slottidssystemet
att riksdagen avslår motionerna 2000/01:T632 och 2000/01:T641
yrkande 11,
res. 36 (v)
64. beträffande handel med slottider
att riksdagen  avslår motion 2000/01:T211 yrkande 16,
65. beträffande miljöfrämjande åtgärder
att riksdagen  avslår motion 2000/01:T641 yrkande 7,
res. 37 (v)
66. beträffande åtgärder mot brottsliga handlingar
att riksdagen avslår motion 2000/01:T212 yrkande 33,
res. 38 (kd)
67. beträffande motorflygklubbarnas
verksamhetsförutsättningar
att riksdagen med anledning av motion 2000/01:T660 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
68. beträffande Statens haverikommission
att riksdagen  godkänner vad regeringen förordar om Statens
haverikommission,
Färdtjänst
69. beträffande färdtjänst
att riksdagen avslår motionerna 2000/01:T427 yrkande 1, 2000/01:
T804, 2000/01:T805, 2000/01:T806, 2000/01:T809, 2000/01:T810,
2000/01:T815, 2000/01:T816, 2000/01:T817, 2000/01:T818, 2000/01:
T819, 2000/01:T821, 2000/01:T822, 2000/01:T823, 2000/01:T825,
2000/01:T832, 2000/01:T833, 2000/01:So354 yrkande 8, 2000/01:
So456 yrkande 15, 2000/01:So538 yrkande 17 och 2000/01:So540
yrkande 9,
Kollektivtrafik
70. beträffande översyn av trafikhuvudmannareformen m.m.
att riksdagen avslår motionerna 2000/01:T212 yrkandena 4-6,
2000/01:T229 yrkande 3, 2000/01:T231 yrkande 13, 2000/01:T232
yrkande 14, 2000/01:T419, 2000/01:T519 yrkande 14, 2000/01:T829
och 2000/01:N319 yrkande 2,
71. beträffande Rikstrafiken
att riksdagen lämnar proposition 2000/01:1 utgiftsområde 22
yrkande 26 utan åtgärd,
72. beträffande femåriga avtal
att riksdagen med anledning av proposition 2000/01:1 utgiftsområde
22 yrkande 27 samt med avslag på motion 2000/01:T519 yrkande 3
bemyndigar regeringen att under år 2001, i fråga om ramanslaget
36:12 Rikstrafiken: Trafikupphandling, ingå förpliktelser som
omfattar högst fem år och som, inklusive tidigare åtaganden, innebär
utgifter på högst  3 950 000 000 kr,
73. beträffande fortsatt stöd till trafikhuvudmännen
att riksdagen avslår motionerna 2000/01:T232 yrkande 13, 2000/01:
T512, 2000/01:T513 yrkande 1, 2000/01:T517 yrkande 4, 2000/01:
T530 yrkande 4, 2000/01:T533, 2000/01:T808 och 2000/01:T824,
Gotlandstrafiken
74. beträffande regeringens lagförslag
att riksdagen antar förslaget till lag med bemyndigande om
utjämning av taxor för vissa lastbilstransporter,
75. beträffande översyn av Gotlandstrafiken
att riksdagen avslår motionerna 2000/01:T231 yrkande 21,
2000/01:T605, 2000/01:T607 yrkande 1, 2000/01:T611, 2000/01:
T634, 2000/01:T636, 2000/01:T642 yrkande 13, 2000/01:T644,
2000/01:T656, 2000/01:T807 och 2000/01:N263 yrkande 7,
76. beträffande Gotlandstrafiken - en vägfråga
att riksdagen avslår motionerna 2000/01:T211 yrkande 21, 2000/01:
T607 yrkande 2, 2000/01:T635 och 2000/01:N268 yrkande 6,
res. 39 (v, fp)
77. beträffande färjeförbindelser
att riksdagen avslår motionerna 2000/01:T615 och 2000/01:T619,
Forskning och SMHI
78. beträffande prioritering av forskningsområden
att riksdagen  avslår motion 2000/01:T212 yrkande 42,
79. beträffande SMHI:s observationsmaterial
att riksdagen  avslår motion 2000/01:T838,
res. 40 (kd)
80. beträffande spårtaxi
att riksdagen  avslår motion 2000/01:T834,
IT, Tele och Post
81. beträffande kommunalt IT-stöd
att riksdagen med avslag på motionerna 2000/01:T223 yrkande 10,
2000/01:T229 yrkande 4, 2000/01:T713 yrkande 2, 2000/01:T717
yrkande 3 och 2000/01:T718 yrkande 5 antar regeringens förslag till
lag om kreditering på skattekonto av stöd till kommuner för
anläggande av lokala telenät,
res. 41 (m, fp)
res. 42 (c)
82. beträffande tredje generationens mobiltelefoni
att riksdagen avslår motionerna 2000/01:T201 yrkande 19, 2000/01:
T703 och  2000/01:T718 yrkande 4,
res. 43 (m, fp)
83. beträffande samhällsupphandling
att riksdagen med bifall till regeringens förslag bemyndigar
regeringen att under år 2001, i fråga om ramanslaget 37:2
Upphandling av samhällsåtaganden, ingå ekonomiska förpliktelser
som inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter på högst 290 000
000 kr under åren 2002-2004,
84. beträffande Postens kassaservice och lantbrevbäring
att riksdagen avslår motionerna 2000/01:T211 yrkande 28,
2000/01:T212 yrkandena 36 och 37, 2000/01:T231 yrkande 26,
2000/01:T232 yrkande 11, 2000/01:T811, 2000/01:T828, 2000/01:
T831 och 2000/01:T835,
res. 44 (c, fp)
85. beträffande postal infrastruktur
att riksdagen avslår motion  2000/01:T231 yrkande 25,
86. beträffande postlagen
att riksdagen avslår motionerna 2000/01:T231 yrkande 27 och
2000/01:T814.
Stockholm den 23 november 2000
På trafikutskottets vägnar
Monica Öhman
I beslutet har deltagit: Monica Öhman (s), Sven Bergström (c), Per-Richard
Mol,nû (m), Jarl Lander (s), Hans Stenberg (s), Karin Svensson Smith (v),
Johnny Gyllingû (kd), Tom Heymanû (m), Lars Björkmanû (m), Monica
Green (s), Stig Eriksson (v), Tuve Skånbergû (kd), Mikael Johansson (mp),
Claes-Göran Brandin (s), Jan-Evert Rådhströmû (m), Christina Axelsson (s)
och Elver Jonssonû (fp).
ûLedamoten har ej
deltagit i beslutet under
moment 1 i hemställan.
RESERVATIONER
1. Vägverkets organisation
(mom. 6)
Per-Richard Mol,n (m), Tom Heyman (m), Lars Björkman
(m) och Jan-Evert Rådhström (m) anför:
Vi anser att Vägverkets resultatenhet Vägverket Produktion
bör ombildas till ett av staten helägt aktiebolag och ges
samma förutsättningar som sina konkurrenter. Bolaget bör
därefter privatiseras så snart som möjligt. Därmed kan
Vägverket fortsättningsvis utvecklas till en kompetent
upphandlare och på ett förtroendefullt sätt
konkurrensupphandla investeringar och underhåll på den
privata marknaden. Genom att Vägverkets roll som ansvarig
väghållare och myndighet renodlas samtidigt som dess
beställarkompetens utvecklas kan de grundläggande
transportpolitiska målen lättare uppnås.
Vi anser vidare att Vägverkets verksamhet bör renodlas till vägbyggnation
och vägunderhåll. En klarare ansvarsskillnad behövs också såväl
organisatoriskt som budgetmässigt mellan huvudvägnätet och övrigt vägnät.
Det bör ankomma på regeringen att snarast organisera om Vägverket enligt
dessa riktlinjer.
Vi anser att utskottets hemställan under 6 bort ha följande
lydelse:
6. beträffande Vägverkets organisation
att riksdagen med bifall till motionerna 2000/01:T329 och 2000/01:
T356 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförs,
2. Enskilda vägar (mom. 7)
Per-Richard Mol,n (m), Tom Heyman (m), Lars Björkman
(m) och Jan-Evert Rådhström (m) anför:
Vi anser att de enskilda vägarna har stor betydelse för bl.a.
landsbygdens befolkning, skogsindustrin och det rörliga
friluftslivet. Statsbidragen till enskilda vägar har dock under
en rad år kraftigt skurits ner. Detta har lett till svårigheter
för alla de människor som är beroende av detta vägsystem
och drabbat många företag ekonomiskt.
Som framhålls i motion T323 och T344 (båda m) bör därför anslagsnivån
till enskilda vägar återställas. Den enskilda väghållningen har enligt vår
uppfattning en viktig betydelse för det allmännas intresse och bör därför ges
ett rimligt stöd. Det förhållande som råder mellan staten och  de enskilda
vägföreningarna är snarast  att  betrakta som  ett avtal. Därför bör
spelreglerna också vara  fasta.
Vidare bör ett särskilt bärighetsanslag införas under en tioårsperiod för att
återställa vägkapitalet och förhindra att de enskilda vägarna ytterligare bryts
ned med enorma kostnader för återställande. Statligt bidrag till
trafiksäkerhetsåtgärder bör också kunna lämnas för dessa vägar.
Någon inventering av det enskilda vägnätets standard har inte gjorts sedan
år  1984.  Med tanke på det enskilda vägnätets stora betydelse för det
allmänna vägnätet  är  det  viktigt  att  en  ny  inventering genomförs med
skyndsamhet för att klarlägga graden   av   standardförsämring.
Vi anser vidare att berörda vägföreningar måste hållas skadeslösa på grund
av den lagförändring som skedde år 1997 med krav på omförrättning.
Vi anser att utskottets hemställan under 7 bort ha följande
lydelse:
7. beträffande enskilda vägar
att riksdagen med bifall till motionerna 2000/01:T211 yrkande 24,
2000/01:T323, 2000/01:T337 yrkande 2 och 2000/01:T344 yrkande 4
som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförs,
3. Ersättning av färjor (mom. 9)
Elver Jonsson (fp) anför:
Jag anser att såväl från samhällsekonomisk synpunkt som
för statsfinanserna är det angeläget att fler färjeleder ersätts
med fasta vägförbindelser. De stora kostnaderna för driften
av färjetrafiken kan därmed reduceras samtidigt som en
betydligt bättre trafikstandard kan uppnås. Dessutom kan
restiden och vägavstånden i vissa fall väsentligt förkortas.
För att påskynda byggandet av fasta förbindelser bör staten
och näringslivet kunna samverka i s.k. PPP-projekt där
alternativ till finansiering över statsbudgeten prövas.
Jag anser att utskottets hemställan under 9 bort ha följande
lydelse:
9. beträffande ersättning av färjor
att riksdagen med bifall till motion 2000/01:T342 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad ovan anförs,
4. Riktlinjer för vägskyltning
(mom. 10)
Sven Bergström (c), Per-Richard Mol,n (m), Johnny
Gylling (kd), Tom Heyman (m), Lars Björkman (m), Tuve
Skånberg (kd), Jan-Evert Rådhström (m) och Elver Jonsson
(fp) anför:
Under många år har berättigad kritik framförts mot gällande
regelsystem för vägskyltning. Det gäller bl.a. otillräckligt
lokalt inflytande och bristande hänsyn till företag samt till
turistiska och kulturella intressen. Det gäller också
utveckling av eventuellt nya skyltar som exempelvis
numrering av motorvägar för att uppnå ökad trafiksäkerhet.
Trots det stora intresset för att utveckla skyltningen längs våra vägar har
dock det långvariga översynsarbetet i frågan ännu inte slutförts. Vi anser
därför att ett nytt regelsystem snarast bör tas fram. Som utgångspunkt för
förändringsarbetet bör gälla de synpunkter som framförs i motionerna. T215
(fp) yrkande 4, T306 (fp), T317 (m) yrkandena 1, 2 och 4, T379 (s) T390
(m), T399 (c), T410 (fp), T453 (fp), T475 (m) och Sk1025 (c) yrkande 10.
Vi anser att utskottets hemställan under 10 bort ha följande
lydelse:
10. beträffande riktlinjer för vägskyltning
att riksdagen med anledning av
motionerna 2000/01:T215 yrkande
4, 2000/01:T306, 2000/01:T317
yrkandena 1, 2 och 4,
2000/01:T379, 2000/01:T390,
2000/01:T399, 2000/01:T410,
2000/01:T453, 2000/01: T475 och
2000/01:Sk1025 yrkande 10 som
sin mening ger regeringen till
känna vad ovan anförs,
5. Besvärsordning vid
överklaganden (mom. 11)
Sven Bergström (c), Per-Richard Mol,n (m), Johnny
Gylling (kd), Tom Heyman (m), Lars Björkman (m), Tuve
Skånberg (kd), Jan-Evert Rådhström (m) och Elver Jonsson
(fp) anför:
Nuvarande ordning för vägskyltning innebär att om
Vägverket nekar en enskild tillstånd att sätta upp en
vägvisningsskylt kan beslutet överklagas till länsstyrelsen
som inte sällan bifaller den klagandes önskemål. Vägverket
har dock möjlighet att i sin tur överklaga länsstyrelsens
beslut till sitt eget huvudkontor som har att slutgiltigt
avgöra ärendet. Erfarenheterna från denna ordning visar att
det finns mycket små möjligheter för den enskilde att ändra
Vägverkets ursprungliga ställningstagande.
Vi anser därför att nuvarande överklagandeordning för vägskyltning är
otillfredsställande. Enligt vår mening borde länsrätten vara sista instans i
stället för som nu Vägverkets huvudkontor. Det bör ankomma på regeringen
att se över överklagandeordningen i enlighet med de riktlinjer som vi nu
angett.
Vi anser att utskottets hemställan under 11 bort ha följande
lydelse:
11. beträffande besvärsordning vid överklaganden
att riksdagen med bifall till
motion 2000/01:T317 yrkande 3
och med anledning av motion
2000/01:T440 som sin mening ger
regeringen till känna vad ovan
anförs,
6. Vägsalt (mom. 12)
Sven Bergström (c) anför:
Det sprids ca 250 000 ton vägsalt varje år i främst mellersta
och södra Sverige, vilket innebär klara miljöproblem.
Växter skadas utefter vägarna, vattentäkter påverkas,
korrosionsproblem uppstår och vid ogynnsamma
förhållanden kan saltet nå grundvattnet. Vägverket måste
därför minska användningen av vägsalt utan att försämra
trafiksäkerheten eller framkomligheten. Successivt måste
saltet tas bort helt.
Den viktigaste åtgärden torde vara en ökad medvetenhet om vad
vinterväglag innebär för trafiksäkerheten och att denna medvetenhet leder till
ett förändrat beteende i trafiken. Bra snöröjning är självfallet också viktig.
Andra åtgärder är ökad användning av sand i olika former, saltlösning, bättre
väderprognoser, förbättrade snöröjningsredskap, förbättrad information till
trafikanter etc. I brist på fullgoda ersättningsalternativ är vägsalt i viss
utsträckning trots allt motiverat. Betydligt mer resurser behöver också satsas
på forskning och utvecklingsarbete för att hitta bra och miljövänliga ersätt-
ningspreparat till salt.
Jag anser att utskottets hemställan under 12 bort ha följande
lydelse:
12. beträffande vägsalt
att riksdagen med bifall till motion  2000/01:T361 som sin mening ger
regeringen till känna vad ovan anförs,

7. Kapitaltäckning till SVEDAB
(mom. 14)
Per-Richard Mol,n (m), Tom Heyman (m), Lars Björkman
(m) och Jan-Evert Rådhström (m) anför:
Vi konstaterar att regeringens förslag till kapitaltäckning för SVEDAB
kringgår budgetlagen. Eftersom lånet skall användas för att täcka ett löpande
driftsunderskott för brobolaget borde beloppet i stället täckas direkt av state
och inrymmas under utgiftsområdet Kommunikationer.
Vi anser att utskottets hemställan under 14 bort ha följande
lydelse:
14. beträffande kapitaltäckning till SVEDAB
att riksdagen med bifall till motion 2000/01:T813 och med avslag på
proposition 2000/01:1 utgiftsområde 22 yrkande 7 som sin mening ger
regeringen till känna vad ovan anförs,
8. Kapitaltäckning till SVEDAB
(mom. 14)
Sven Bergström (c) anför:
Jag anser att kostnaderna för Öresundsbron med
landanslutningar bör täckas fullt ut genom trafikavgifter.
Regeringens förslag att täcka kapitalbehovet för SVEDAB
bör därför avvisas.
Jag anser att utskottets hemställan under 14 bort ha följande
lydelse:
14. beträffande kapitaltäckning till SVEDAB
att riksdagen med avslag på
proposition 2000/01:1
utgiftsområde 22 yrkande 7 och
med anledning av motion
2000/01:T813 som sin mening ger
regeringen till känna vad ovan
anförs,
9. Järnvägstrafikens
kostnadsansvar för Öresundsbron
(mom. 15)
Sven Bergström (c), Per-Richard Mol,n (m), Johnny
Gylling (kd), Tom Heyman (m), Lars Björkman (m), Tuve
Skånberg (kd), Jan-Evert Rådhström (m) och Elver Jonsson
(fp) anför:
Vi konstaterar att finansiering via trafikantavgifter var ett av
de bärande argumenten när beslutet togs om att bygga
Öresundsbron. Kostnaden för överfarten skulle - på samma
sätt som kostnaderna för färjetrafiken - belasta trafiken över
bron och inte hela skattekollektivet.
Regeringens höjning av banavgifterna innebär dock att kostnaden för
Öresundsbron drabbar all persontrafik på järnväg. Det innebär att
kostnadsansvaret för Öresundsbrons järnvägstrafik debiteras resenärer som
aldrig har eller ens haft för avsikt att nyttja spåren över Öresund. Detta lede
till att järnvägstrafikens konkurrenskraft försämras, något som inte är
önskvärt och som försvårar möjligheterna att öka kollektivresande.
Att ta i anspråk anslagsmedel från Banverket för att delfinansiera
Öresundsbron frångår likaså principerna i det grundläggande avtalet mellan
Sverige och Danmark och minskar utrymmet för angelägna åtgärder inom
utgiftsområdet.
Vi anser mot denna bakgrund att regeringen snarast bör återkomma till
riksdagen med ett nytt förslag som innebär att kostnaden för järnvägstrafiken
bärs av dem som använder bron.
Vi anser att utskottets hemställan under 15 bort ha följande
lydelse:
15. beträffande järnvägstrafikens kostnadsansvar för Öresundsbron
att riksdagen med anledning av
motionerna 2000/01:T212 yrkande
23, 2000/01:T231 yrkandena 7-9,
2000/01:T519 yrkande 6 och
2000/01: T802 som sin mening ger
regeringen till känna vad ovan
anförs,
10. Öresundsbrons prissättning
(mom. 16)
Karin Svensson Smith (v) och Stig Eriksson (v) anför:
Vi anser att om Öresundsbron skall bli en kollektivtrafikbro
är en koppling mellan avgiften för en bilresa och
biljettpriset på tåg mer logisk jämfört med den nuvarande
kopplingen mellan broavgiften och färjepriset. Med
nuvarande avtalskonstruktion kan resultatet bli stora
volymökningar av miljöstörande trafik. Vi anser därför att
regeringen bör omförhandla avtalet så att prisskillnaden
mellan tåg och bil indexregleras. Utgångspunkten bör vara
de prisrelationer som gällde när bron öppnades för trafik.
Ett införlivande av externa kostnader i priset för trafiken
leder till att skillnaden mellan tåg och bil borde öka och inte
minska.
Vi anser att utskottets hemställan under 16 bort ha följande
lydelse:
16. beträffande Öresundsbrons prissättning
att riksdagen med bifall till motion 2000/01:T812 och med avslag på
motion  2000/01:T801 som sin mening ger regeringen till känna vad
ovan anförs,
11. Ekonomisk utredning
(mom. 17)
Sven Bergström (c), Karin Svensson Smith (v) och Stig
Eriksson (v) anför:
När Öresundsbron beslutades var en av utgångspunkterna
att bron skulle vara självfinansierande, dvs. att trafiken över
bron skulle betala för brobygget genom avgifter. Principen
om finansiering av bron enbart genom trafikavgifter har
redan övergivits. Nu hotas dessutom statskassan av
ytterligare utgifter genom att trafikvolymerna inte alls
motsvarar de prognoser som ligger till grund för den
ekonomiska kalkylen.
Enligt vår mening står vi nu inför en situation där man blir tvungen att
antingen finansiera en stor del av brokostnaden genom ytterligare statliga
tillskott, genom uttaxering av avgifter i hela landet eller att man blir tvunge
att försöka öka trafikvolymen genom att sänka priserna. Sänkta priser
innebär i sin tur negativa effekter på miljön och en otillbörlig konkurrens
med färjetrafiken i strid med det avtal som ingåtts. Hur man nu än förfar med
Öresundsbrons finansiering är det troligt att skattebetalarna i slutändan får
stå för huvuddelen av finansieringen. Det är därför nödvändigt att riksdagen
nu tar initiativ till att det genomförs en utredning av Öresundsbrons ekonomi,
så att allmänheten snabbt får en klar bild av hur bron skall bekostas.
Vi anser att utskottets hemställan under 17 bort ha följande
lydelse:
17. beträffande ekonomisk utredning
att riksdagen med bifall till motion  2000/01:T827 som sin mening ger
regeringen till känna vad ovan anförs,
12. Banverkets
produktionsverksamhet (mom. 24)
Per-Richard Mol,n (m), Johnny Gylling (kd), Tom Heyman
(m), Lars Björkman (m), Tuve Skånberg (kd), Jan-Evert
Rådhström (m) och Elver Jonsson (fp) anför:
Vi anser att Banverkets olika roller bör förtydligas genom
att verkets konkurrensutsatta verksamheter bolagiseras. Alla
anläggnings- och underhållsarbeten kan därefter upphandlas
i konkurrens mellan marknadens aktörer. Därmed kan staten
som ägare uppträda som en kompetent beställare och på ett
bättre sätt främja en ökad effektivitet och fortsatt utveckling
inom järnvägsområdet.
Vi anser att utskottets hemställan under 24 bort ha följande
lydelse:
24. beträffande Banverkets produktionsverksamhet
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:T519 yrkande 8 som
sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförs,
13. Banavgifternas storlek
(mom. 26)
Per-Richard Mol,n (m), Tom Heyman (m), Lars Björkman
(m), Jan-Evert Rådhström (m) och Elver Jonsson (fp) anför:
Vi anser att det finns en uppenbar risk att investeringar i
olika trafikanläggningar feldimensioneras och missutnyttjas
när kostnaden för att utnyttja infrastrukturen är nära noll.
För att främja konkurrensneutraliteten mellan trafikslagen
och för att uppnå målet att drifts- och underhållskostnaderna
på järnvägsområdet huvudsakligen skall täckas genom
avgifter bör banavgifterna återställas till den nivå som
gällde före 1998 års transportpolitiska beslut.
Vi anser att utskottets hemställan under 26 bort ha följande
lydelse:
26. beträffande banavgifternas storlek
att riksdagen med bifall till motion 2000/01:T223 yrkande 9 som sin
mening ger regeringen till känna vad ovan anförs,
14. Privatisering av SJ (mom. 30)
Per-Richard Mol,n (m), Tom Heyman (m), Lars Björkman
(m), Jan-Evert Rådhström (m) och Elver Jonsson (fp) anför:
Den förestående bolagiseringen av SJ bör ses som ett första
steg mot en privatisering av SJ.
Vi anser att utskottets hemställan under 30 bort ha följande
lydelse:
30. beträffande privatisering av SJ
att riksdagen med bifall till
motionen 2000/01:T519 yrkande
15 som sin mening ger regeringen
till känna vad som ovan anförs,
15. Vidgade statliga insatser för
sjöfartsnäringen (mom. 31)
Per-Richard Mol,n (m), Tom Heyman (m), Lars Björkman
(m) och Jan-Evert Rådhström (m) anför:
Vi delar regeringens uppfattning att frågan om införandet av
ett nettostöd, som också omfattar färjesjöfarten, kräver
ytterligare tid för beredning. Vi vill för vår del avvakta den
kartläggning av den svenska rederinäringen som regeringen
förutskickar. Innan viktiga beslut tas i frågan bör ett
grundligt beslutsunderlag tas fram.  Det är enligt vår mening
fullt tillräckligt att regeringen siktar mot att förelägga
riksdagen förslag till nytt stödsystem i sådan tid att det
skulle kunna träda i kraft den 1 januari 2002.
Som framhålls i motion T642 (m) bör TAP-avtalet ändras så att att det blir
ett nettoavtal.
Vi delar också den i motion T642 (m) uttalade uppfattningen att det
statliga ekonomiska  stöd som för närvarande utgår till ett Londonbaserat
rederi för färjetrafik över Kvarken bör upphöra så snart gällande avtal om
stödet löper ut.
Vi anser att utskottets hemställan under 31 bort ha följande
lydelse:
31. beträffande vidgade statliga insatser för sjöfartsnäringen
att riksdagen med bifall till
motion 2000/01:T642 yrkande 7 i
denna del och yrkandena 9 och 14
samt med avslag på motionerna
2000/01:T211 yrkande 17 i denna
del,  2000/01:T212 yrkandena 27
och 28, 2000/01:T601,
2000/01:T603 yrkande 2,
2000/01:T604 i denna del,
2000/01:T616, 2000/01:T623
yrkande 2, 2000/01:T655,
2000/01:T661 och 2000/01:T663
som sin mening ger regeringen till
känna vad ovan anförs,
16. Handelssjöfartens
kostnadsansvar och
Sjöfartsverkets ekonomiska mål i
fråga om farledsavgifterna
(mom. 33)
Per-Richard Mol,n (m), Tom Heyman (m), Lars Björkman
(m) och Jan-Evert Rådhström (m) anför:
Vi anser att regeringen bör låta utreda Sjöfartsverkets
taxesättning.
Som framhålls i motion T642 (m) utgör avgifter till Sjöfartsverket  en stor
del av  rederiernas anlöpskostnader. Verket har efter hand fått
kostnadsansvar för utgifter som inte har någon motsvarighet  för Vägverket
eller Banverket. Isbrytning, sjömätning, sjöräddning, lotsning och
välfärdsråd innebär  dryga kostnader  som sjöfarten måste betala men som
saknar motsvarighet för de landburna transportslagen. Till detta skall läggas
statens avkastningskrav på Sjöfartsverkets kapital som gör Sjöfartsverket till
ett av landets mest lönsamma  "transportföretag".  Denna kostnadsfördelning
förekommer inte i andra närliggande länder, och avgifterna för anlöp av
svensk hamn är därför ungefär dubbelt så höga som motsvarande kostnad i
konkurrerande hamnar. Genom Sjöfartsverkets taxekonstruktion riskerar
stora delar av sjöfarten att slås ut. En anpassning av Sjöfartsverkets taxa til
den samhällsekonomiska marginalkostnaden skulle innebära väsentligt lägre
kostnader för sjötransporter och därmed också minskad belastning på väg-
och järnvägsnäten.
Mot bakgrund av det anförda kan vi inte godta vad regeringen förordar om
ekonomiska mål för Sjöfartsverket i den del som gäller farledsavgifterna och
som innebär att dessa får öka under perioden 2001-2003. Vår uppfattning är
ju den motsatta, att farledsavgifterna bör minska.
Vi anser också att  regeringen bör låta utreda kostnadsansvaret för och
behovet av isbrytarflottan.
Som också framhålls i motion T642 (m) skall reglerna för isbrytarassistans
ses mot bakgrund av att de tillkom för många år sedan, då merparten av
tonnaget hade större behov av assistans än i dag.  Isförstärkt tonnage får i da
genom höga sjöfartsavgifter betala isbrytning för maskinsvaga konkurrenter.
Reglerna premierar inte i tillräcklig omfattning investering i tonnage med
bättre isegenskaper. På samma sätt som miljörabatt har införts i
farledsavgifterna för bättre miljöegenskaper bör modernt isbrytande tonnage
premieras. I samband med förnyelsen av isbrytarflottan bör behovet av
isbrytare närmare analyseras. Kostnadsansvaret för isbrytningen bör ingå i
statens regionalpolitiska åtagande.
Vi anser att utskottets hemställan under 33 bort ha följande
lydelse:
33. beträffande handelssjöfartens kostnadsansvar och
Sjöfartsverkets ekonomiska mål i fråga om farledsavgifterna
att riksdagen med bifall till motion  2000/01:T642 yrkandena 5 och 8
samt med anledning dels av vad regeringen förordar om ekonomiska
mål för Sjöfartsverket för perioden 2001-2003 i fråga om
farledsavgifterna, dels av motionerna 2000/01:T204 yrkande 3,
2000/01:T602 samt 2000/01:T657 som sin mening ger regeringen till
känna vad ovan anförs,
17. Investeringar i farleder till
Göteborgs hamn (mom. 35)
Per-Richard Mol,n (m), Tom Heyman (m), Lars Björkman
(m) och Jan-Evert Rådhström (m) anför:
Det är, som framhålls i motion T642 (m), glädjande att ett
avtal om farledsutbyggnad nu kunnat träffas med Göteborgs
hamn. Överenskommelsen innebär dock att Sjöfartsverkets
andel av kostnaden skall lånefinansieras, vilket innebär
framtida högre farledsavgifter. Sjöfartsverket har tidigare
haft en fond för att täcka framtida investeringsbehov. Denna
fond har till stor del betalats just av den tunga trafiken på
Göteborg som nu behöver farledsutbyggnaden. De
investeringsmedel som sjöfartsnäringen därigenom tidigare
inbetalat till Sjöfartsverket - och som verket genom ett
regeringsbeslut ålagts att inleverera till statskassan - bör
därför återföras till Sjöfartsverket för att man skall kunna
undvika kommande kraftiga ökningar av farledsavgifterna.
Vi anser att utskottets hemställan under 35 bort ha följande
lydelse:
35. beträffande investeringar i farleder till Göteborgs hamn
att riksdagen med bifall till motion 2000/01:T642 yrkande 16 och med
anledning av vad regeringen förordar därom som sin mening ger
regeringen till känna vad ovan anförs,
18. Vänersjöfart m.m. (mom. 37)
Sven Bergström (c), Per-Richard Mol,n (m), Johnny
Gylling (kd), Tom Heyman (m), Lars Björkman (m), Tuve
Skånberg (kd), Jan-Evert Rådhström (m) och Elver Jonsson
(fp) anför:
Som framhålls i motion T642 (m) betraktas den inre
sjöfarten på kontinenten som en viktig transportgren.
Möjligheten att utnyttja floder och kanaler ses där som en
möjlighet att undvika en allt besvärligare trafiksituation.
Stora investeringar görs därför i kanalnätet.  ven om
Sverige inte har samma besvärliga trafiksituation så innebär
ändå de kvantiteter som kan fraktas direkt via hamnar i
Mälaren och Vänern en väsentlig avlastning av väg- och
järnvägsnäten.
Nu gällande taxesättning för sjöfarten, i kombination med subventionerade
landtransporter, gör att direkta anlöp i insjöhamnar blir alltmer oekonomiska.
En stor del av den trafik som tidigare skeppats via Vänern har nu överförts
till järnväg och lastbil.
Statens kostnader för denna utveckling har varit betydande. Om
utvecklingen fortsätter på samma sätt kommer sjöfartens framtid på Mälaren
och Vänern att vara ytterst osäker. Därmed förändras också förutsättningarna
för industriell verksamhet i stora delar av Mellansverige. Sjöfarten på Vänern
och Mälaren bör i avgiftshänseende ges samma gynnsamma behandling som
inre sjöfart på kontinenten. Nödvändiga underhållsarbeten på Trollhätte och
Södertälje kanaler måste genomföras för att trygga den framtida trafiken.
Vi förväntar oss att Godstransportdelegationen i sin slutrapport kommer att
ägna Vänersjöfarten - liksom sjötransporterna på Mälaren och utmed våra
kuster - ingående överväganden. Vi vill vidare betona vikten av att frågan får
en skyndsam lösning som långsiktigt ger förutsättningar för en kommersiellt
bärkraftig utveckling av Vänersjöfarten. I avvaktan på
Godstransportdelegationens rapport bör regeringen vidta åtgärder för att
motverka den akuta situationen för Vänersjöfarten. En sådan åtgärd kan vara
sänkta lotsavgifter enligt vad Vänerutredningen tidigare pekat på.
Det är mycket angeläget att Godstransportdelegationens slutrapport blir
färdig utan dröjsmål och att regeringens ställningstagande till denna
redovisas för riksdagen så fort som möjligt.
Vi anser att utskottets hemställan under 37 bort ha följande
lydelse:
37. beträffande Vänersjöfart m.m.
att riksdagen med bifall till motionerna 2000/01:T211 yrkande 19,
2000/01:T212 yrkandena 30 och 31, 2000/01:T620 yrkandena 1 och 2
och 2000/01:T642 yrkande 6 samt med anledning av  motionerna
2000/01:T216 yrkande 2, 2000/01:T609, 2000/01:T620 yrkandena 3-
5 och 7, 2000/01:T621, 2000/01:T640 yrkande 5, 2000/01:T643
yrkandena 1-3, 2000/01:T650, 2000/01:T658, 2000/01:T659 och
2000/01:N386 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad
ovan anförs,

19.  terinförande av
fritidsbåtsregistret (mom. 42)
Per-Richard Mol,n (m), Johnny Gylling (kd), Tom Heyman
(m), Lars Björkman (m), Tuve Skånberg (kd), Jan-Evert
Rådhström (m) och Elver Jonsson (fp) anför:
Som framhålls i motionerna T627 (m) och T642 (m) finns
det inte något behov av ett statligt, allmänt
fritidsbåtsregister. Regeringen har inte kunnat redovisa
några problem som skulle lösas med hjälp av ett sådant
register. Det nuvarande privata båtregistret fyller väl sin
funktion och har inte de nackdelar - bl.a. i form av olaga
förvärvsmöjligheter och ytterligare statliga avgifter - som
det tidigare statliga registret hade.
Vi anser att utskottets hemställan under 42 bort ha följande
lydelse:
42. beträffande återinförande av fritidsbåtsregistret
att riksdagen med bifall till  motionerna 2000/01:T627 yrkande 1 och
2000/01:T642 yrkande 17 samt med avslag på motionerna 2000/01:
T613 yrkande 1 och 2000/01:T638 som sin mening ger regeringen till
känna vad ovan anförs,
20.  terinförande av
fritidsbåtsregistret (mom. 42 -
motiv.)
Karin Svensson Smith (v) och Stig Eriksson (v) anför:
Som framhålls i motion T638 (s) har antalet båtolyckor, båtstölder och andra
lagbrott till sjöss ökat de senaste åren. I och med de nya snabba båtar som
finns i dag behövs effektiva hastighetskontroller till sjöss. Ett av problemen
dag är att man inte kan identifiera ägare till båten. Därför har de myndigheter
som skall övervaka båttrafiken svårt att komma åt lagbrytare.
Det statliga fritidsbåtsregister som fanns fram till 1992 var berörda
myndigheter positiva till. Ett register och ett väl synligt registreringsnummer
är nödvändiga förutsättningar för att man skall kunna komma till rätta med
det nämnda problemet. Att det inte finns någon skyldighet att låta registrera
fritidsbåtar framstår som oförklarligt mot bakgrund inte bara av det
registreringstvång som gäller för husvagnar, snöskotrar och andra
terränggående fordon utan också av de kostnader som regelöverträdelserna
till sjöss medför både för individen och för samhället.  Alla vet också vilka
miljökonsekvenser det blir genom att båtar framförs på ett oansvarigt sätt.
Eftersom såväl handelssjöfarten som färjesjöfarten betalar avgifter som
minst motsvarar de kostnader de ger upphov till för Sjöfartsverket, är det
rimligt att motsvarande gäller även för fritidsbåtarna. Att
fritidsbåtsverksamheten skall betala för de kostnader den ger upphov till är
en uppfattning som har stöd i minst två partiers kongresser. Därför antar vi
att Regeringskansliet överväger att återkomma med ett förslag. En utredning
om ett eventuellt fritidsbåtsregister pågår. I avvaktan på denna bör
motionsyrkandena avslås av riksdagen.
21. Sjöfartens behov av forskning
och utveckling (mom. 45)
Karin Svensson Smith (v) och Stig Eriksson (v) anför:
Som framhålls i motion T640 (v) har Sjöfartsverket påtalat
att det finns ett behov av att utveckla lågemitterande
fartygsmotorer och nya fartygskonstruktioner.  Vidare är det
enligt verket angeläget att utveckla omlastningspunkter
(intermodalitet), dvs. att i ökad utsträckning kombinera
olika transportslag, i syfte att minska godstransporternas
miljöpåverkan. Eftersom Sjöfartsverket till skillnad från
Vägverket och Banverket inte har några egna anslag för
forskning och utveckling, är det angeläget att den nya
forsknings- myndigheten Verket för innovationssystem
beaktar sjöfartens behov av forskning och utveckling.
Vi anser att utskottets hemställan under 45 bort ha följande
lydelse:
45. beträffande sjöfartens behov av forskning och utveckling
att riksdagen med bifall till
motion 2000/01:T640 yrkande 4
som sin mening ger regeringen till
känna vad ovan anförs,
22. Luftfartens expansion
(mom. 48)
Karin Svensson Smith (v) och Stig Eriksson (v) anför:
Som redovisas i motion T641 (v) är flyget det mest
energislukande och miljöbelastande transportsättet, räknat
per personkilometer, och bidrar signifikant till globala,
regionala och lokala miljöproblem. De allvarligaste
miljöeffekterna är klimatförändringar, försurning och
påverkan på ozonskiktet. Flygets snabba expansion
motverkar möjligheterna att nå flera av de nationella
miljömålen samt flera internationella
miljööverenskommelser.
Enligt vår uppfattning kräver en ekologisk omställning att transporterna
som helhet minskar samt att de flyttas över till ekologiskt hållbara trafikslag
Detta betyder att flygets andel av transporten måste minskas radikalt, i
synnerhet på sträckor där tidsvinsten gentemot miljövänliga
transportalternativ inte är särskilt stor.
Investeringar i infrastruktur har mycket lång livstid. Det är därför viktigt
att nyinvesteringar leder till en ekologisk omställning av transportsystemet.
Så är inte fallet med nya flygplatser som medverkar till en ytterligare
expansion av luftfarten och därmed motverkar möjligheterna att nå
miljömålen. Därför bör, som föreslås i motion T641 (v), inga nya flygplatser
byggas. Denna uppfattning bör riksdagen ge regeringen till känna.
Vi anser att utskottets hemställan under 48 bort ha följande
lydelse:
48. beträffande luftfartens expansion
att riksdagen med bifall till motion 2000/01:T641 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad ovan anförs,
23. Luftfartsverkets roller och
organisationsstruktur (mom. 49)
Per-Richard Mol,n (m), Johnny Gylling (kd), Tom Heyman
(m), Lars Björkman (m), Tuve Skånberg (kd), Jan-Evert
Rådhström (m) och Elver Jonsson (fp) anför:
I enlighet med vad som föreslås i motion T212 (kd) bör man
överväga att skilja Luftfartsinspektionen från
Luftfartsverket, så att inspektionen kan granska alla aktörer
på marknaden utifrån samma förutsättningar. Detta bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. En
sådan förändring synes vara i linje med förslaget i motion
T231 (c) yrkande 15.
Vi anser att utskottets hemställan under 49 bort ha följande
lydelse:
49. beträffande Luftfartsverkets roller och organisationsstruktur
att riksdagen med bifall till motion 2000/01:T212 yrkande 35 samt
med anledning av motion 2000/01:T231 yrkande 15 som sin mening
ger regeringen till känna vad ovan anförs,
24. Luftfartsverkets roller och
organisationsstruktur (mom. 49)
Sven Bergström (c) anför:
En positiv utveckling av luftfarten förutsätter en effektiv
och väl fungerande myndighetsutövning. I dag har
Luftfartsverket såväl myndighetsuppgifter som
produktionsuppgifter. Detta är mindre lämpligt. Bland annat
finns skäl till misstanke om att privata aktörer missgynnas
av en sådan organisationsstruktur. Förmodligen kommer
andelen privatägda flygplatser att växa. Därmed accentueras
behovet att skilja myndighetsuppgifterna från
produktionsuppgifterna. Detta föreslås i motion T231 (c)
yrkande 15. Som vi vidare utvecklar i samma motion och i
vår miljömotion kan det på sikt visa sig lämpligt att ansvaret
för all transportinfrastruktur samlas inom en gemensam
organisation. Med vårt förslag torde syftet med förslaget i
motion T212 (kd) om ett avskiljande av
Luftfartsinspektionen från Luftfartsverket bli tillgodosett.
Vi anser att utskottets hemställan under 49 bort ha följande
lydelse:
49. beträffande Luftfartsverkets roller och organisationsstruktur
att riksdagen med bifall till motion 2000/01:T231 yrkande 15 och med
avslag på motion 2000/01:T212 yrkande 35 som sin mening ger
regeringen till känna vad ovan anförs,
25. Luftfartsverkets
huvuduppgifter (mom. 50)
Karin Svensson Smith (v) och Stig Eriksson (v) anför:
Som föreslås i motion T641 (v) bör Luftfartsverkets
instruktion ändras så att verket styr tydligare mot
miljömålen och de transportpolitiska målen, inte minst det
regionalpolitiska delmålet. I dag är verkets huvuduppgift
enligt instruktionen att "främja utvecklingen av den civila
luftfarten". Denna formulering står enligt vår mening i strid
mot 1998 års transportpolitiska beslut, enligt vilket målen
för samtliga trafikverk skall vara att bidra till uppfyllandet
av de transportpolitiska målen. Utvecklingen av den egna
sektorn bör få främjas endast i den mån detta bidrar till att
dessa mål uppfylls.
Vi anser att utskottets hemställan under 50 bort ha följande
lydelse:
50. beträffande Luftfartsverkets huvuduppgifter
att riksdagen med bifall till motion 2000/01:T641 yrkande 9 som sin
mening ger regeringen till känna vad ovan anförs,
26. Stöd till icke statliga
flygplatser (mom. 52)
Elver Jonsson (fp) anför:
Som anförs i motionerna N268 (fp) och N325 (fp) spelar de
regionala flygplatserna en stor roll för kontakterna med det
övriga landet. Dessa flygplatser bör därför få ett visst
statligt stöd, utöver det som i dag utgår, för att överleva.
Detta gäller främst flygplatserna i Värmland, Dalarna och
Norrlands inland. Stödet bör inte specialdestineras till visst
specifikt ändamål, t.ex. miljöåtgärder, vilket föreslås i
motion T215 (fp).
Jag anser att utskottets hemställan under 52 bort ha följande
lydelse:
52. beträffande stöd till icke statliga flygplatser
att riksdagen med bifall till motionerna 2000/01:N268 yrkande 9 och
2000/01:N325 yrkande 7 samt med avslag på motion 2000/01:T215
yrkande 7 som sin mening ger regeringen till  känna vad ovan anförs,
27. Privatisering av statliga
flygplatser (mom. 55)
Per-Richard Mol,n (m), Tom Heyman (m), Lars Björkman
(m) och Jan-Evert Rådhström (m) anför:
Arlanda är ett nav för det svenska utrikesflyget samt start-
och målpunkt för huvuddelen av inrikesflyget. Mer än 70 %
av alla flygresor går över Arlanda som är Sveriges enda
storflygplats av internationellt snitt. Som framhålls i motion
T201 (m) står Arlanda - i likhet med andra storflygplatser -
inför miljardinvesteringar under den närmaste
tioårsperioden. För att dessa investeringar skall klaras bör
Arlanda, på samma sätt som andra internationella
flygplatser, privatiseras. Privatisering ger enligt vår
uppfattning helt nya möjligheter att mobilisera kapital.
Av samma skäl bör Landvetter privatiseras, liksom Sturup, vilket föreslås
också i motion Ub807 (m).  ven på dessa flygplatser växer trafiken starkt
och det finns goda möjligheter till lönsamhet.
Vi anser att utskottets hemställan under 55 bort ha följande
lydelse:
55. beträffande privatisering av statliga flygplatser
att riksdagen med bifall till motionerna 2000/01:T201 yrkande 15 och
2000/01:Ub807 yrkande 12 som sin mening ger regeringen till känna
vad ovan anförs,
28. Delprivatisering av kluster av
flygplatser (mom. 56)
Sven Bergström (c) anför:
Antalet privata flygplatser ökar i omvärlden men är
förhållandevis litet i Sverige. Skavsta i Nyköping är ett bra
exempel på att privatisering kan bidra till en positiv
utveckling. Privata aktörer kan också bidra till
mobiliseringen av investeringskapital. Ett problem som ofta
åberopas i sammanhanget är att vinsterna genereras vid de
stora flygplatserna medan de mindre flygplatserna vanligen
går med förlust. Ett sätt att lösa detta problem vore att, som
redovisas i motion T231 (c), delprivatisera kluster av
flygplatser, där en vinstgenererande flygplats ingår i varje
kluster. Enligt vår uppfattning bör frågan utredas.
Jag anser att utskottets hemställan under 56 bort ha följande
lydelse:
56. beträffande delprivatisering av kluster av flygplatser
att riksdagen med bifall till motion 2000/01:T231 yrkande 16 som sin
mening ger regeringen till känna vad ovan anförs,
29. Förstatligande av kommunala
flygplatser (mom. 57)
Karin Svensson Smith (v) och Stig Eriksson (v) anför:
Vänsterpartiet anser att den svenska luftfartspolitiken måste
ses över med inriktningen att riksdagens transportpolitiska
mål, om bl.a. en god miljö och en positiv regional
utveckling, skall uppnås. Flygets ohämmade tillväxt måste
bromsas.  Regeringen bör, som föreslås i motion T641 (v),
tillsätta en utredning med direktiv att klarlägga
förutsättningarna för ett överförande av de kommunala
flygplatserna i statlig ägo.
Vi anser att utskottets hemställan under 57 bort ha följande
lydelse:
57. beträffande förstatligande av kommunala flygplatser
att riksdagen med bifall till motion 2000/01:T641 yrkande 10 som sin
mening ger regeringen till känna vad ovan anförs,
30. Privata och kommunala
alternativ (mom. 58)
Johnny Gylling (kd) och Tuve Skånberg (kd) anför:
Som redovisas i motion T212 (kd) är det viktigt att de
privata och kommunala alternativ som växer fram inom
luftfarten ges samma förutsättningar som Luftfartsverket.
Det får inte vara så att regeringen ger Luftfartsverket
tillstånd att bygga flygplatser men avvisar privata alternativ
med hänvisning till att miljöbelastningen blir för hård.
Redan i samband med att tillstånd till Luftfartsverket
övervägs måste alternativa möjligheter vägas in. På så sätt
skapas förutsättningar för en samlad bedömning av den
totala miljöbelastningen.
Vi anser att utskottets hemställan under 58 bort ha följande
lydelse:
58. beträffande privata och kommunala alternativ
att riksdagen med bifall till motion 2000/01:T212 yrkande 34 som sin
mening ger regeringen till känna vad ovan anförs,
31. Statens ägarandel i SAS
Sverige AB (mom. 59)
Per-Richard Mol,n (m), Tom Heyman (m), Lars Björkman
(m), Jan-Evert Rådhström (m) och Elver Jonsson (fp) anför:
Som föreslås i Folkpartiets kommitt,motion T211 (fp) bör
statens ägarandel i SAS Sverige AB säljas ut.
I den moderata partimotionen N210 (m), som behandlas av
näringsutskottet,  redovisas utförligt skälen för att ägandet i de statliga
företagen bör spridas. I motionen föreslås att i första hand ett trettiotal av
statliga företagen privatiseras. Till denna kategori hör SAS Gruppen.  ven
Moderaterna anser således att den svenska delen av SAS bör säljas ut.
Vi anser att utskottets hemställan under 59 bort ha följande
lydelse:
59. beträffande statens ägarandel i SAS Sverige AB
att riksdagen bifaller motion 2000/01:T211 yrkande 2,
32. Konkurrensen inom den
inrikes luftfarten (mom. 60)
Elver Jonsson (fp) anför:
Som Folkpartiet vid många tillfällen har påtalat är
konkurrensen inom det svenska inrikesflyget bristfällig. Till
samma slutsats har Konkurrensverket kommit efter en bred
kartläggning av konkurrensutvecklingen i Sverige under
1990-talet. Sedan Braathens avvecklat huvuddelen av sin
verksamhet i Sverige har SAS en närmast monopolliknande
situation. Till yttermera visso är SAS delägare i den enda
konkurrenten av någon betydelse, nämligen Skyways. På
ingen linje konkurrerar dessa två bolag med varandra.
Bristen på konkurrens leder till för höga priser. Enligt vår
uppfattning, som närmare redovisas i motion T211 (fp),
måste åtgärder vidtas för att öka konkurrensen inom flyget.
Bland annat bör lågprisföretag få möjligheter att etablera sig
på marknaden.
Vi anser att utskottets hemställan under 60 bort ha följande
lydelse:
60. beträffande konkurrensen inom den inrikes luftfarten
att riksdagen med bifall till motion 2000/01:T211 yrkande 15 som sin
mening ger regeringen till känna vad ovan anförs,
33. Flygplatskapaciteten i
Storstockholmsområdet (mom. 61)
Per-Richard Mol,n (m), Tom Heyman (m), Lars Björkman
(m) och Jan-Evert Rådhström (m) anför:
Storstockholmsregionen utvecklas snabbt. Det är skälet till
att flygbolagen lägger linjer till Arlanda. Med hänsyn till att
regionen ligger geografiskt perifert måste tillgängligheten
med flyg vara god, om regionen skall klara sig i den
internationella konkurrensen. Som framhålls i motion T201
(m)  bör behovet av utökad flygplatskapacitet i första hand
tillgodoses genom att Arlanda får en fjärde rullbana.
Härigenom skulle också antalet direktavgångar till andra
flygnav i världen kunna öka.
Med den syn på Arlandas betydelse som vi har är det naturligt att vi ställer
oss bakom den uppfattning som redovisas i motion T625 (m), nämligen att
byggandet av en ny stor flygplats söder om Stockholm skulle splittra
flygservicen på ett olyckligt sätt och minska den fördel som en nationell och
internationell storflygplats i Stockholm ger. Yrkande 2 i motionen tillstyrks
alltså. Som framhålls i motionen, liksom i motion T662 (m), är det
marknaden, inte staten och Luftfartsverket, som skall bestämma när och var
nya flygplatser skall anläggas.
Vår i motion T201 (m) redovisade uppfattning om Bromma är att denna
flygplats skall finnas kvar efter år 2011 men ges en förändrad trafikstruktur.
Företagsflyget blir allt viktigare. Detta slags flyg hör hemma på Bromma.
För övrigt bör påpekas att cityflygplatser finns i de flesta av världens ledand
städer.
Sammanfattningsvis anser vi således att riksdagen bör bifalla motionerna
T201 (m) i nu behandlade delar, T625 (m) och T662 (m). Övriga motioner
avstyrks.
Vi anser att utskottets hemställan under 61 bort ha följande
lydelse:
61. beträffande flygplatskapaciteten i Storstockholmsområdet
att riksdagen med bifall till
motionerna 2000/01:T201
yrkandena 16 och 17,
2000/01:T625 och 2000/01:T662
samt med avslag på motionerna
2000/01:T231 yrkandena 17-19,
2000/01:T624 yrkande 1,
2000/01:T628, 2000/01:T649 och
2000/01:N321 yrkande 10 som sin
mening ger regeringen till känna
vad ovan anförs,
34. Flygplatskapaciteten i
Storstockholmsområdet (mom. 61)
Sven Bergström (c) anför:
Som Centerpartiet anför i sin kommitt,motion T231 (c) om
kommunikationspolitiken  är det viktigt att Arlandas
funktion som nav i flygsystemet bevaras och utvecklas. Vi
motsätter oss mot den bakgrunden Luftfartsverkets planer
på att bygga en ny flygplats söder om Stockholm. Det är
enligt vår uppfattning osunt att bygga en ny flygplats,
särskilt som det redan i dag finns ett komplement till
Arlanda, nämligen Skavsta i Nyköping. Vi anser att
riksdagen bör peka ut Skavsta  som Arlandas officiella
komplement. En förutsättning för att Skavsta skall kunna
fylla denna funktion är dock att järnvägsförbindelsen
Nyköping/Östgötalänken påbörjas och färdigställs.
Beträffande Bromma anser vi att denna flygplats bör avvecklas. Avtalet
mellan staten och kommunen bör sägas upp. Fram till avvecklingen bör
ingen ökning av antalet flygrörelser tillåtas.
Riksdagen bör således bifalla motion T231 (c) i nu behandlade delar.
Övriga motionsyrkanden avstyrks.
Jag anser att utskottets hemställan under 61 bort ha följande
lydelse:
61. beträffande flygplatskapaciteten i Storstockholmsområdet
att riksdagen med bifall till motion 2000/01:T231 yrkandena 17-19
samt med avslag på motionerna 2000/01:T201 yrkandena 16 och 17,
2000/01:T624 yrkande 1, 2000/01:T625, 2000/01:T628, 2000/01:
T649, 2000/01:T662 och 2000/01:N321 yrkande 10 som sin mening
ger regeringen till känna vad ovan anförs,
35. Landvetters flygplats
(mom. 62)
Sven Bergström (c) och Elver Jonsson (fp) anför:
Som framhålls i motionerna T230 (s) och T639 (c) är
Landvetters flygplats av strategisk betydelse för
Västsverige. För att denna region, som med 1,5 miljoner
invånare är landets näst största, även i fortsättningen skall
kunna rymma storföretagens ledningsfunktioner och
spjutspetskompetens inom forskning och utveckling måste
Landvetters ställning som internationell flygplats förstärkas.
Det är enligt vår uppfattning självklart att flygplatsen intar
en framträdande plats inför beslut om stora
infrastrukturinvesteringar i landet. En satsning på
Landvetter är viktig inte bara för regionen; den bidrar också
till en avlastning av Stockholmsregionens
kapacitetsproblem.
Vi anser att utskottets hemställan under 62 bort ha följande
lydelse:
62. beträffande Landvetters flygplats
att riksdagen med bifall till motionerna 2000/01:T230 yrkande 16 och
2000/01:T639 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan
anförs,
36. Slottidssystemet (mom. 63)
Karin Svensson Smith (v) och Stig Eriksson (v) anför:
Som anförs i motion T641 (v) är start- och landningstiderna
av stor betydelse för flyget från bl.a. skogslänen. Slottiderna
regleras i en särskild EG-förordning. Den där tillämpade
principen om s.k. grandfather's rights missgynnar främst
nya operatörer men också små bolag som flyger på inlandet.
Fördelningen bör ändras så att regionalflygets behov
tillgodoses. Det bör påpekas att nuvarande regelverk
medger undantag för regionalt viktiga anslutningar. I övrigt
kan slottiderna säljas ut till flygbolagen via ett
auktionsförfarande.
Motion T632 (m) avstyrks.
Vi anser att utskottets hemställan under 63 bort ha följande
lydelse:
63. beträffande slottidssystemet
att riksdagen med bifall till motion 2000/01:T641 yrkande 11 samt
med avslag på motion 2000/01:T632 som sin mening ger regeringen
till känna vad ovan anförs,

37. Miljöfrämjande åtgärder
(mom. 65)
Karin Svensson Smith (v) och Stig Eriksson (v) anför:
I Sverige tillämpas redan ett system med buller- och
avgasdifferentierade landningsavgifter. Men, som redovisas
i motion T641 (v), är dessa avgifter så låga att de inte har
någon miljöstyrande effekt. De innebär inte heller att
flygtrafiken betalar för sin miljöpåverkan. Innan beskattning
av flygbränsle blir möjlig bör Sverige ta ut avgifter som är
kopplade till flygplanens bränsleförbrukning. Avgifterna
bör ha en landnings- och startfaskomponent samt en
sträckflygningskomponent, vilken sistnämnda skulle
möjliggöra avgiftsbeläggning även av de flygplan som
passerar svenskt territorium. Vidare bör avgifterna
differentieras med hänsyn till utsläpp och buller samt till
trafiksituationen över dygnet.
Vi anser att utskottets hemställan under 65 bort ha följande
lydelse:
65. beträffande miljöfrämjande åtgärder
att riksdagen med bifall till motion 2000/01:T641 yrkande 7 som sin
mening ger regeringen till känna vad ovan anförs,
38.  tgärder mot brottsliga
handlingar (mom. 66)
Johnny Gylling (kd) och Tuve Skånberg (kd) anför:
Ett enigt trafikutskott har tidigare (bet. 1999/2000:TU1)
påpekat att nuvarande ordning för särskild passagerar- och
bagagekontroll på flygplats inte är tillfredsställande. Den
innebär nämligen att en presumtiv brottsling i förväg kan
avgöra när kontroll bedrivs och därmed, utan risk för
upptäckt, ändra sin planering och invänta ett bättre tillfälle.
Några åtgärder har trots utskottets uttalande inte vidtagits.
Som redovisas i motion T212 (kd) måste ambitionsnivån
höjas vad gäller den s.k. securityverksamheten.
Passagerarpassage och rutiner i samband med
incheckningen bör enligt vår uppfattning vara likadant
utformade, vare sig säkerhetskontroll bedrivs eller inte.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
Vi anser att utskottets hemställan under 66 bort ha följande
lydelse:
66. beträffande åtgärder mot brottsliga handlingar
att riksdagen med bifall till motion 2000/01:T212 yrkande 33 som sin
mening ger regeringen till känna vad ovan anförs,
39. Gotlandstrafiken - en
vägfråga (mom. 76)
Karin Svensson Smith (v), Stig Eriksson (v) och Elver
Jonsson (fp) anför:
Vi anser att det statliga ansvaret för Gotlandstrafiken bör
ligga på Vägverket som redan i dag har hand om färjetrafik.
Utgångspunkten för färjetrafiken bör vara att gotlänningar
skall kunna åka till Stockholm och åter på samma dag. Det
innebär att målet måste vara dagliga avgångar året runt med
exempelvis snabbfärja. Lösningen enligt vårt förslag ger
också möjligheten att jämställa kostnaden för
godstransporter till och från Gotland med motsvarande
sträcka på fastlandet. Det finns dessutom fördelar med att
Vägverket handlägger frågan då verket också är ansvarigt
för vägarna till hamn. Regeringen bör därför snabbutreda
frågan om att staten skall ta över ansvaret för
Gotlandstrafiken genom Vägverket. Med det anförda blir
motionerna T211 (fp), T607 (s) och N268 (fp) tillgodosedda
i väsentlig del.
Vi anser att utskottets hemställan under 76 bort ha följande
lydelse:
76. beträffande Gotlandstrafiken - en vägfråga
att riksdagen med bifall till motion 2000/01:T635 samt med anledning
av motionerna 2000/01:T211 yrkande 21, 2000/01:T607 yrkande 2
och 2000/01:N268 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna
vad som ovan anförs,
40. SMHI:s observationsmaterial
(mom. 79)
Johnny Gylling (kd) och Tuve Skånberg (kd) anför:
Vi delar motionärens uppfattning att det ur
klimatforskningssynpunkt vore värdefullt att snabbt få alla
än så länge handtecknade uppgifter i SMHI:s rikhaltiga
observationsmaterial inlagda på data. Riksdagen bör således
bifalla motion T838 (kd).
Vi anser att utskottets hemställan under 79 bort ha följande
lydelse:
79. beträffande SMHI:s observationsmaterial
att riksdagen bifaller motion 2000/01:T838,
41. Kommunalt IT-stöd (mom. 81)
Per-Richard Mol,n (m), Tom Heyman (m), Lars Björkman
(m), Jan-Evert Rådhström (m) och Elver Jonsson (fp) anför:
Vi anser att marknaden klarar av att bygga ut IT-
infrastruktur i kommunerna utan stöd och anser att den av
regeringen föreslagna tekniken med skatteavdrag är ett sätt
att kringgå utgiftstaket. I värsta fall kan detta få till följd att
företag väntar på vilka områden som kommer att bli
stödberättigade i stället för att satsa egna pengar. Statliga
pengar kan dessutom innebära att ny teknik slås ut och att
priserna blir för höga. Enligt vår uppfattning sker en fortsatt
utbyggnad av bandbredd bäst genom att efterfrågan på
marknaden ökar, fler tjänster blir tillgängliga och med en
fortsatt teknikutveckling. Det skall inte vara en statlig
uppgift att garantera bandbredd åt hushåll utan snarare att
främja en god konkurrens, en god mångfald på nätet och att
tillse att Post- och telestyrelsen bevakar denna konkurrens.
Vi anser att utskottets hemställan under 81 bort ha följande
lydelse:
81. beträffande kommunalt IT-stöd
att riksdagen med bifall till motionerna 2000/01:T223 yrkande 10,
2000/01:T717 yrkande 3 och 2000/01:T718 yrkande 5 och med avslag
på regeringens förslag till lag om kreditering på skattekonto av stöd
till kommuner för anläggande av lokala telenät och motionerna
2000/01:T229 yrkande 4 och 2000/01:T713 yrkande 2 som sin mening
ger regeringen till känna vad ovan anförs,
42. Kommunalt IT-stöd (mom. 81)
Sven Bergström (c) anför:
Centerpartiet anser att en heltäckande digital infrastruktur
tillgänglig för alla medborgare är ett nödvändigt steg för att
kunna förverkliga id,n om en digital allemansrätt.
Regeringens IT-politik präglas dock av en låg
ambitionsnivå när det gäller att skapa förutsättningar för en
snabb utbyggnad av bredbandsförbindelser i hela landet.
Mindre orter och kommuner kommer inte att kunna
finansiera den del av bredbandsutbyggnaden som de
förväntas stå för. Den metod som regeringen valt för
utbyggnaden av bredband är behäftad med en betydande
risk för att lokala och regionala infrastrukturmonopol
kommer att skapas. Dessutom kommer regeringens låga
ambitioner att skapa skalbarhetsproblem. Metoden innebär
att kapaciteten i framtiden med största säkerhet inte kommer
att klara av de behov som finns. Dessa punkter i
kombination med att utbyggnadsmetoden vältrar över
betydande kostnader för IT-utbyggnaden på många
ekonomiskt svaga kommuner samt människor och företag i
dessa områden ger anledning att ompröva riksdagens
tidigare ställningstagande på IT-området. Regeringen bör
därför återkomma till riksdagen med en strategi för att
garantera ett finmaskigt bredbandsnät, i huvudsak bestående
av optisk fiber, till "nära hemmet".
Jag anser att utskottets hemställan under 81 bort ha följande
lydelse:
81. beträffande kommunalt IT-stöd
att riksdagen med bifall till
motion 2000/01:T713 yrkande 2
och med avslag på regeringens
förslag till lag om kreditering på
skattekonto av stöd till kommuner
för anläggande av lokala telenät
och motionerna 2000/01:T223
yrkande 10, 2000/01:T229
yrkande 4, 2000/01:T717 yrkande
3 och 2000/01:T718 yrkande 5
som sin mening ger regeringen till
känna vad ovan anförs,
43. Tredje generationens
mobiltelefoni (mom. 82)
Per-Richard Mol,n (m), Lars Björkman (m), Jan-Evert
Rådhström (m) och Elver Jonsson (fp) anför:
Vi anser att utvecklingen av digital bredbandstelefoni, 3G,
har stor betydelse för såväl den svenska IT-branschens
framtida utveckling som för den fortsatta övergången till ett
IT-samhälle. Sverige har i dag en världsledande position
inom mobiltelefoni. För nästa utvecklingssteg, UMTS,
ligger Sverige väl till vad gäller såväl utveckling och
tillverkning av mobiltelesystem som utveckling av olika
mobila Internettjänster.
Enligt vår mening tas dessa utvecklingsförutsättningar bäst till vara genom
ett auktionsförfarande, vilket ger en smidig och marknadsmässig effektiv
fördelning av tillgängligt frekvensutrymme. Det är också en ordning som
numera tillämpas i flertalet länder. Därmed optimeras konkurrensen
samtidigt som konsumenterna ges lägre avgifter. Till bilden hör också stora
statsinkomster. Erfarenheterna från Storbritannien och Tyskland satta i
relation till Sveriges BNP visar att en auktion av UMTS-licenserna skulle
kunna tillföra den svenska statskassan minst 30 miljarder kronor. Dessa
medel skulle kunna göra stor nytta i Sverige i stället för att tillföras
teleoperatörer som verkar på internationella telemarknader där prissättningen
sker efter kommersiella grunder.
Vi anser därför att ett auktionsförfarande bör införas efter det att Post- och
telestyrelsen har granskat inkomna ansökningar och presenterat sina villkor.
Därmed begränsas också risken för överklagande av beslut, vilket kan
komma att ytterligare fördröja introduktionen av den tredje generationens
mobiltelefoni.
Vi anser att utskottets hemställan under 82 bort ha följande
lydelse:
82. beträffande tredje generationens mobiltelefoni
att riksdagen med bifall till motionerna 2000/01:T201 yrkande 19,
2000/01:T703 och  2000/01:T718 yrkande 4 som sin mening ger
regeringen till känna vad ovan anförs,
44. Postens kassaservice och
lantbrevbäring (mom. 84)
Sven Bergström (c) och Elver Jonsson (fp) anför:
Det råder oklarhet kring Posten AB. Som redovisas i många
motioner finns det en stor oro i landet för en försämrad
kassaservice och lantbrevbäring. Oklarhet råder också om
Postens betalningsservice. Posten har beslutat att sälja
Postgirot till Svenska Girot fr.o.m. den 1 januari 2001.
Konkurrens-verket har dock med stöd av konkurrenslagen
inlett en fördjupad prövning av Postens eventuella avyttring
av Postgirot. En prövning som inte beräknas vara avslutad
förrän i början av nästa år. Vidare gäller att Posten har sagt
upp sitt avtal med Nordbanken fr.o.m. den 1 april 2001 utan
att det är klargjort hur nödvändiga bankkontakter därefter
skall lösas. Oklarhet råder också om statens framtida krav
på Posten. Avtalet mellan staten och Posten löper ut den 1
april 2001.
Hittills har riksdagen endast informerats om de krav som regeringen ställt i
Postens förändringsarbete. Någon information om kostnader och
konsekvenser för Postens verksamhet och ekonomi har dock inte redovisats.
Som redovisas i motion T811 (c, fp) råder dessutom även osäkerhet kring
bl.a. definitionen av vissa centrala postpolitiska begrepp och om poströstning
skall kunna genomföras i framtiden.
Vi anser det angeläget att klarhet snarast vinns om hur riksdagens
postpolitiska mål skall uppnås framgent och om hur Posten kommer att
utvecklas och utforma sin service i framtiden. Det bör därför ankomma på
regeringen att skyndsamt redovisa för riksdagen ett sådant beslutsunderlag så
att en väl fungerande postservice samt betalnings- och kassaservice kan
tryggas.
Vi anser att utskottets hemställan under 84 bort ha följande
lydelse:
84. beträffande Postens kassaservice och lantbrevbäring
att riksdagen med
anledning av motionerna
2000/01:T211 yrkande 28,
2000/01:T212 yrkandena
36 och 37, 2000/01:T231
yrkande 26, 2000/01:T232
yrkande 11,
2000/01:T811,
2000/01:T828, 2000/01:
T831 och 2000/01:T835
som sin mening ger
regeringen till känna vad
ovan anförs,
S RSKILDA
YTTRANDEN
1. Anslagsfördelning inom
utgiftsområde 22 (mom. 1)
Per-Richard Mol,n (m), Tom Heyman (m), Lars Björkman
(m) och Jan-Evert Rådhström (m) anför:
Bakgrund
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de
gröna har i finansutskottets betänkande 2000/01:FiU1 ställt
sig bakom regeringens förslag till ram för utgiftsområde 22
Kommunikationer för budgetåret 2001. Riksdagen har den
22 november 2000 beslutat i enlighet med finansutskottets
förslag.
Moderata samlingspartiet har i parti- och kommitt,motioner förordat en
annan inriktning av den ekonomiska politiken och budgetpolitiken. Våra
förslag syftar till att skapa förutsättningar för ett ekonomiskt, kulturellt oc
socialt växande Sverige. Vi vill satsa på en utbildning som ger alla större
möjligheter till ett rikare liv. Genom en större enskild sektor och ett starkar
civilt samhälle kan både företag och människor växa.  nnu fler kan komma
in på den ordinarie arbetsmarknaden. Den sociala tryggheten ökar också i
andra bemärkelser genom att hushållen får en större ekonomisk
självständighet. Friheten att välja bidrar både till mångfald, en bättre kvalit
och en större trygghet. De enskilda människorna får ett större inflytande över
sina liv.
Vi har föreslagit en långtgående växling från subventioner och bidrag till
omfattande skattesänkningar för alla, främst låg- och medelinkomsttagare.
Samtidigt värnar vi de människor som är i störst behov av gemensamma
insatser och som saknar eller har små möjligheter att påverka sin situation.
Vi slår också fast att det allmänna skall tillföras resurser för att på ett
tillfredsställande sätt kunna genomföra de uppgifter som måste vara
gemensamma.
När riksdagens majoritet nu genom riksdagsbeslutet den 22 november
2000 valt en annan inriktning av politiken, deltar vi inte i det nu aktuella
beslutet om anslagsfördelning inom utgiftsområde 22.
I det följande redovisar vi i sammanfattning det moderata alternativet till
politik inom utgiftsområde 22 Kommunikationer, främst i de delar som berör
anslagsberäkningen för år 2001. Vår politik har utvecklats närmare i
partimotion T501 (m) och kommitt,motion T223 (m).
Utgångspunkter
Sverige måste vara attraktivt. För detta krävs en politik som
bygger på insikten om att företag måste kunna expandera
och individer ha möjligheter att växa. Bristen på bra
infrastruktur hämmar utvecklingen i vårt lands expansiva
regioner, samtidigt som den hindrar tillväxten att spridas till
andra delar av landet. Våra förslag rörande utgiftsområde 22
Kommunikationer syftar till att öka tillväxten och
konkurrensen samt till att förbättra individens möjligheter
att bygga en trygg och flexibel tillvaro.
Väginfrastruktur
Investeringarna i det svenska vägnätet har under en lång
följd av år legat på en oacceptabelt låg nivå. Vidare är
underhållet starkt eftersatt. Den av regeringen under senare
år förda vägpolitiken har inneburit betydligt lägre anslag till
investeringar och underhåll än vad riksdagen förutsatte i
samband med 1997 års infrastrukturbeslut.
I vårt budgetförslag gör vi en kraftfull och långsiktig satsning på vägnätet.
Vi föreslår att sammanlagt 30 miljarder kronor avsätts under de närmaste
åren. För budgetåret 2001 föreslår vi en ökning av anslag 36:2 Vägverket:
Väghållning och statsbidrag med 2 miljarder kronor, jämfört med
regeringens förslag. Detta betyder ökade resurser till vägutbyggnad men
också att standarden på det enskilda vägnätet och den passiva säkerheten i
vägnätet kan ökas.
Vi har vid flera tillfällen fört fram finansieringsmodellen PPP (Public-
Private Partnership) som innebär att privata konsortier kan åta sig att
finansiera, bygga och driva en väg under en längre period. PPP möjliggör
samhällsekonomiskt lönsamma investeringar utan hinder av den rådande
statsfinansiella situationen. PPP bör komma till ökad användning i Sverige.
Vi vill också att vägfinansieringsavgifter skall införas, dock endast för att
finansiera utbyggnad och underhåll av nya vägar och trafikleder.
Trafikproblemen i Stockholm måste lösas. Bland annat måste Stockholm
få en fullt utbyggd ringled i närheten av tullsnittet och dessutom en förbifart
för E 4:an väster om Stockholm. Södertörnsleden och Norrortsleden måste
färdigställas, lämpligen i form av PPP-projekt.
Järnvägsinfrastruktur
De senaste åren har medfört en eftersläpning med ca 2
miljarder kronor i Banverkets investeringsplan. Med en
fortsatt anslagstilldelning på nuvarande nivå finns det risk
för att eftersläpningen år 2003 kommer att ha stigit till      7
miljarder kronor. Exempel på angelägna projekt som
skjutits upp men som enligt vår uppfattning bör färdigställas
är Västra stambanan, Södra stambanan, Västkustbanan och
Hallandsåstunneln, Bergslagsbanan samt det tredje spåret
genom Stockholm. Om det illa valda projektet Botniabanan
inte hade kommit till stånd hade ca 8 miljarder kronor
kunnat satsas på betydligt viktigare objekt inom
järnvägssektorn, men också på vägområdet. Bland annat
skulle de ofta tjälskadade och avstängda vägarna i
Norrlands inland ha kunnat rustas upp till full bärighet året
om. I vårt budgetförslag föreslår vi en minskning av
banhållningsanslaget med 700 miljoner kronor, jämfört med
regeringens förslag. Enligt vår uppfattning kan de av oss
förordade investeringarna fullföljas och underhållet skötas
till lägre kostnader, om produktion och drift
konkurrensutsätts i högre utsträckning och om
banavgifterna beräknas enligt det system som gällde före
1998 års transportpolitiska beslut. Vi noterar i
sammanhanget att nuvarande banavgifter, enligt vad
regeringen redovisar, endast täcker en fjärdedel av
kostnaderna för banhållning.
Övriga områden
Vi föreslår en minskning av anslaget till SMHI med 20
miljoner kronor, jämfört med regeringens förslag. Enligt vår
uppfattning bör SMHI i ökad grad avgiftsfinansiera sin
verksamhet.
Vidare anser vi att Banverket kan fullgöra sina
administrativa uppgifter till en lägre kostnad. Motsvarande
anslag bör därför räknas ned med 12 miljoner kronor,
jämfört med regeringens förslag.
Det statliga stödet till sjöfarten bör enligt vår mening
minska med 200 miljoner kronor, jämfört med regeringens
förslag. I sammanhanget konstaterar vi att regeringen håller
fast vid den s.k. bruttomodellen, trots att
sjöarbetsmarknadens parter har kommit överens om ett avtal
som egentligen inte förutsätter någon anslagsgivning. Vår
syn på hur sjöfartspolitiken bör utformas utvecklas närmare
i avsnitt 5 i detta betänkande.
I budgetpropositionen föreslår regeringen att anslaget för
trafikupphandling beräknas till 790 miljoner kronor.
Anslaget skall användas bl.a. för ersättning till
trafikhuvudmännen för att de övertagit ansvaret för
persontrafiken längs vissa länsjärnvägar. Men regeringen
lämnar ingen redovisning för hur anslaget i denna del skall
användas och någon specificering har heller inte varit
möjlig att inbringa. Därför avvisar vi förslaget till den del
det avser ersättning till trafikhuvudmännen. I brist på
närmare information, som regeringen alltså inte lämnar,
bedömer vi att anslaget kan räknas ned med 200 miljoner
kronor, jämfört med regeringens förslag.
Ersättningen till Posten AB för rikstäckande betalnings- och
kassaservice betraktar vi som en förtäckt statlig subvention.
Behovet bör tillgodoses genom upphandling. Motsvarande
anslag bör avvecklas.
2. Anslagsfördelning inom
utgiftsområde 22 (mom. 1)
Johnny Gylling (kd) och Tuve Skånberg (kd) anför:
Bakgrund
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de
gröna har i finansutskottets betänkande 2000/01:FiU1 ställt
sig bakom regeringens förslag till ram för utgiftsområde 22
Kommunikationer för budgetåret 2001. Riksdagen har den
22 november 2000 beslutat i enlighet med finansutskottets
förslag.
Kristdemokraterna har i parti- och kommitt,motioner förordat en annan
inriktning av den ekonomiska politiken och budgetpolitiken.
När riksdagens majoritet nu genom riksdagsbeslutet den 22 november
2000 valt en annan inriktning av politiken, deltar vi inte i det nu aktuella
beslutet om anslagsfördelning inom utgiftsområde 22.
I det följande redovisar vi i sammanfattning våra uppfattningar och förslag
rörande kommunikationspolitiken, främst i de delar som rör beräkningen av
anslag inom utgiftsområde 22 Kommunikationer. Vår politik har utvecklats
närmare i kommitt,motion T212 (kd).
Utgångspunkter
Kristdemokraternas syn på kommunikationer har två
utgångspunkter, välstånd och miljöhänsyn. Bra
kommunikationer är en förutsättning för att vårt land skall
kunna utveckla välståndet samt öka sysselsättningen och
tillväxten. Men transporterna belastar miljön. Därför krävs
ytterligare insatser för att de skadliga utsläppen skall
minska. I detta syfte föreslår vi en kraftigt höjd
skrotningspremie för att få bort bilar som saknar
katalysator, en successiv övergång till miljöbränslen samt
ytterligare resurser till ökad bärighet på järnvägen.
Väg och järnväg
På flera ställen i budgetpropositionen anför regeringen att
anslagen inte räcker för att Vägverkets och Banverkets
investeringsplaner skall kunna genomföras. Detta är
olyckligt. Ett sätt att i detta läge få till stånd investeringar på
stabil ekonomisk grund kan vara alternativa
finansieringsmodeller av typen PPP (Public-Private
Partnership). I förra årets budgetproposition utlovade
regeringen en skyndsam utredning av möjligheterna till
alternativ finansiering av vissa projekt. Av detta finns inget
i årets budgetproposition. Vi har föreslagit att tio projekt
skall startas och också lämnat exempel på projekt lämpade
för alternativ finansiering.
Kristdemokraterna vill för nästa budgetår avsätta 3 miljarder kronor utöver
regeringens förslag till investeringar, underhåll och upprustning av vägnätet.
För perioden 2001-2003 föreslår vi 9,5 miljarder kronor mer än vad
regeringen förordar. Av detta belopp avses en stor del användas till s.k.
skuggtullar för PPP-projekt. Med vårt förslag, som finansieras genom
utförsäljning av statlig egendom, skapas utrymme också för övriga
nyinvesteringar och reinvesteringar på de starkt nedslitna riks- och
länsvägarna.
Skall järnvägen ha möjligheter att utvecklas och ta upp konkurrensen med
övriga transportslag måste såväl stomnätet som länsnätet förbättras. Därför
behövs ytterligare resurser till Banverket för nyinvesteringar och upprustning
av banorna. Vi föreslår att anslag 36:4 Banhållning och sektorsuppgifter för
nästa budgetår tillförs 150 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslår.
Investeringar i järnväg bör komma till stånd över hela landet. Detta innebär
bl.a. att Inlandsbanan måste få stöd även i fortsättningen. Elektrifieringen av
Blekinge kustbana är ett viktigt och länge efterfrågat projekt. Som ett led i
samordningen mellan olika transportslag bör flygplatser som Landvetter,
Skavsta och Västerås flygplatser till förhållandevis små kostnader knytas
samman med järnvägen. Det är viktigt att flaskhalsarna runt våra tre
storstadsregioner byggs bort. Därmed skulle järnvägen få ökade
förutsättningar att utvecklas vad gäller såväl person- som godstrafiken.
Emellertid måste enligt vår mening den omdiskuterade Citytunneln i Malmö
utredas vidare, från miljösynpunkt men framför allt vad gäller den
samhällsekonomiska nyttan. I det sammanhanget bör också alternativa
lösningar studeras.
Sjöfart
Kristdemokraterna framhöll i förra årets trafikmotion att
Sverige skyndsamt måste komma fram till en långsiktig
sjöfartspolitik. Men näringsministern har i svar på frågor
ställda i riksdagen hänvisat till att nuvarande stöd till
sjöfarten skall utvärderas innan nya åtgärder vidtas. Nu ser
vi resultatet: Svensk sjöfart står inför valet att flagga ut eller
lägga ned. Om regeringen i tid hade presenterat en
långsiktig politik hade den svenska handelsflottan i dag
varit betydligt större än den är. Nu är det desto viktigare att
riksdagen fattar rätt beslut för sjöfarten. Vi avsätter 400
miljoner kronor mer än regeringen under år 2001 för att
färjerederierna skall kunna omfattas av sjöfartsstödet, samt
för att täcka upp skillnaden mellan regeringens och
Rederinämndens beräkningar.
3. Anslagsfördelning inom
utgiftsområde 22 (mom. 1)
Sven Bergström (c) anför:
Bakgrund
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de
gröna har i finansutskottets betänkande 2000/01:FiU1 ställt
sig bakom regeringens förslag till ram för utgiftsområde 22
för budgetåret 2001. Riksdagen har den 22 november 2000
beslutat i enlighet med finansutskottets förslag.
När riksdagens majoritet nu genom riksdagsbeslutet den 22 november
2000 valt en annan inriktning av politiken, deltar jag inte i det nu aktuella
beslutet om anslagsfördelning inom utgiftsområde 22.
Centerpartiet har i sin kommitt,motion T231 (c) redovisat sin syn på de
kommunikationspolitiska frågorna. Den skiljer sig på avgörande punkter från
den politik som regeringen förordar. I motionen lägger vi fram ett stort antal
förslag som, om de genomfördes, skulle ge hela Sverige bättre
kommunikationer. I det följande sammanfattas vårt alternativ till
kommunikationspolitik, främst i de delar som rör beräkningen av anslag
inom utgiftsområdet. Våra anslagsyrkanden återfinns i motion T219 (c).
Utgångspunkter
Goda kommunikationer är en grundförutsättning för att
människor och företag skall kunna verka i hela landet. Utan
en god infrastruktur minskar möjligheterna till utveckling i
landets regioner. För att människor och företag skall våga
investera i alla delar av landet måste de veta att
infrastrukturen garanteras på såväl kort som lång sikt.
Samtidigt vet vi att trafiksektorn svarar för en mycket stor
del av utsläppen av växthusgaser. Därför är det viktigt att få
till stånd ett "grönare" transportsystem.
Väg och järnväg
Ursprungligen skulle den aviserade
infrastrukturpropositionen ha lagts fram för riksdagen under
våren 2000.  nnu har ingen proposition kommit. Varje dags
försening innebär fortsatt osäkerhet om
infrastrukturpolitikens långsiktiga inriktning. Propositionen
måste snarast presenteras.
I förra årets budgetproposition uttalades att möjligheterna till alternativ
finansiering av infrastrukturprojekt skulle prövas. Men i årets
budgetproposition nämns ingenting om sådana lösningar. Centerpartiet anser
att PPP-modellen skall prövas.
Det är enligt vår uppfattning utomordentligt allvarligt att det svenska
vägnätet får fortsätta att förfalla.  Medel måste fram för att stoppa detta
förfall. Självklart behövs nyinvesteringar men tyngdpunkten måste ligga på
att återta eftersatt underhåll. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen
med ett förslag till en tioårig plan för återhämtning och upprustning av
vägnätet. I vår kommitt,motion föreslår vi att anslaget till väghållning för
nästa år höjs med 2 420 miljoner kronor, jämfört med regeringens förslag.
Tillgängliga medel bör i möjligaste mån användas för åtgärder inom befintlig
infrastruktur.
Precis som väganslagen är anslagen till järnväg för små. I början av 1990-
talet satsades stora resurser på järnvägen. Resultaten av denna satsning har
varit mycket positiva. Men under senare år har anslagen minskat. Många
banor har nått kapacitetstaket. Centerpartiet föreslår mot den bakgrunden att
banhållningsanslaget för budgetåret 2001 höjs med 575 miljoner kronor,
jämfört med regeringens förslag.
I sammanhanget vill vi starkt framhålla att kostnaderna för
Öresundsförbindelsen bör bäras av dem som använder bron. Banavgifterna
bör därför sänkas med samma summa som de höjdes med för att betala
Öresundsbron.
Sjöfart
Svensk sjöfart i allmänhet - och färjor och flygbåtar i
synnerhet - har genom förändringar i omvärlden under den
senaste tiden utsatts för stora yttre påfrestningar. Man kan
med fog tala om att svensk sjöfart är hotad. Regeringen
aviserar förändringar i den svenska sjöfartspolitiken, men
först till år 2002. Men då kan det vara för sent. Enligt vår
uppfattning bör ett nettostöd införas redan den 1 januari
2001. Med ett nettosystem bortfaller behovet av anslag.
4. Anslagsfördelning inom
utgiftsområde 22 (mom. 1)
Elver Jonsson (fp) anför:
Bakgrund
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de
gröna har i finansutskottets betänkande 2000/01:FiU1 ställt
sig bakom regeringens förslag till ram för utgiftsområde 22
för budgetåret 2001. Riksdagen har den 22 november 2000
beslutat i enlighet med finansutskottets förslag.
När riksdagens majoritet nu genom riksdagsbeslutet den 22 november
2000 valt en annan inriktning av politiken, deltar jag inte i det nu aktuella
beslutet om anslagsfördelning inom utgiftsområde 22.
I det följande redovisar jag i sammanfattning Folkpartiets trafikpolitiska
alternativ, huvudsakligen i de delar som rör beräkningen av anslag inom
utgiftsområde 22 Kommunikationer. Vår politik har utvecklats närmare i
kommitt,motion T211 (fp).
Utgångspunkter
För liberaler utgör infrastrukturen och trafikpolitiken
samhällets ryggrad och blodsystem. Att Sverige sedan i
mitten av 1800-talet haft en positiv välfärdsutveckling kan
till stor del kopplas till att handeln, och därmed
kommunikationerna,  har ökat. Också för enskilda
människors välfärd är goda kommunikationer avgörande.
De underlättar arbetspendling och förbättrar därmed
förutsättningarna att bo där man vill och jobba på någon
annan plats. Trafikpolitiken har därmed stor regionalpolitisk
betydelse.
Väg och järnväg
Våra förslag inom utgiftsområde 22 Kommunikationer utgår
från en minskad ram för år 2001 med i storleksordningen
355 miljoner kronor. Med hänsyn till betydelsen av en god
vägstandard för vårt näringsliv föreslår vi emellertid att
anslaget till väghållning skall höjas med 1 750 miljoner
kronor, jämfört med regeringens förslag. Dessa medel bör
användas för tjälsäkring av vägnätet så att t.ex. inte
skogsindustrin drabbas av produktionsavbrott. Vidare anser
vi att det finns vissa vägprojekt som i första hand bör
genomföras eftersom de kan vidga flaskhalsarna i
trafiksystemen och dessutom bidra till ökad trafiksäkerhet.
Dessa är
? sträckan Helsingborg-Stockholm, som bör få
motorvägsstandard hela vägen,
?
? sträckan Göteborg-Stockholm, där riksväg 40 bör bli
huvudväg med motorvägsstandard,
?
? sträckan Fors-Nynäshamn, viktig inte minst med hänsyn till
den växande Gotlandstrafiken,
?
? den s.k. Inlandsvägen som bör få status av Europaväg.
?
I flera år har vi liberaler i riksdagen lagt fram förslag om
alternativ finansiering av infrastrukturprojekt (PPP). Vi
noterar att regeringen i årets budgetproposition inte nämner
något om alternativ finansiering, trots de uttalanden i denna
riktning som gjordes i budgetpropositionen för innevarande
år.
Vad gäller storstadsfrågorna anser vi att det krävs en ny överenskommelse
mellan staten samt regionala och lokala aktörer. Folkpartiet föreslår en
satsning på 4 miljarder kronor över en tvåårsperiod vilken, tillsammans med
ordinarie anslag till Vägverket och s.k. PPP-finansiering, kan få fart på
infrastrukturinvesteringarna i Stockholm och Göteborg. I Stockholm är Norra
länken det mest angelägna projektet, eftersom det kan lösa problemen med
den tunga trafiken till och från hamnen. Exakt samma problem vidlåder
trafiken till och från hamnen i Göteborg.
Det enskilda vägnätet måste värnas eftersom det har stor betydelse för
näringslivet samt för människors  möjlighet till bosättning, friluftsliv och
rekreation m.m.
Med hänsyn till de stora problemen inom vägsektorn anser vi att
resurstilldelningen till järnvägen måste stå något tillbaka. Vi föreslår att
banhållningsanslaget för nästa budgetår minskas med drygt 1,5 miljarder
kronor, jämfört med regeringens förslag. Dessutom anser vi att anslaget till
Banverkets administration kan minskas.
Sjöfart
Svensk sjöfart möter konkurrens från två håll, dels från
europeiska rederier som åtnjuter statligt stöd, dels från
asiatiska och andra östländer som har låga
bemanningskostnader. Att avhjälpa dessa hot med breda
industristöd anser Folkpartiet vara ekonomiskt omöjligt.
Mot den bakgrunden anser vi att det s.k. rederistödet skall
avvecklas med början år 2000.
Emellertid har ett nytt problem
dykt upp under den senaste tiden,
nämligen hotet mot den svenska
färjesjöfarten. Danmark har
infört ett nytt system som innebär
att ombordanställda i färjorna
erhåller nettolön, alltså utan att
påföras skatt. Om inget görs åt
detta problem finns risk för att
hela den svenska färjenäringen
slås ut. Regeringen aviserar en ny
stödform fr.o.m. år 2002.
Folkpartiet välkomnar initiativet
men anser att stödet bör införas
snarast.
5. Enskilda vägar (mom. 7)
Sven Bergström (c) anför:
Jag anser att det enskilda vägnätet har en mycket stor
betydelse inte enbart för de som bor längs dessa vägar,
sammanlagt nära en miljon människor med
fritidshusboendet inräknat, utan också för jord- och
skogsbruk samt för det rörliga friluftslivet. Enskilda vägar
bidrar också ofta till kortare körsträckor och har därmed en
positiv miljöpåverkan. Regeringens politik har dock
inneburit att detta vägnät successivt förfallit.  Därmed
riskeras att enskilda vägar stängs av vilket drabbar vår
allemansrätt. Jag anser det därför viktigt att det enskilda
vägnätet ges rimliga villkor och rustas upp för att undvika
fortsatt kapitalförstöring.
6. Enskilda vägar (mom. 7)
Elver Jonsson (fp) anför:
Folkpartiet liberalerna anser att de enskilda vägarna har stor
betydelse för näringslivet, människors möjlighet till
bosättning och möjlighet till friluftsliv och rekreation.
Orättvisa villkor för det enskilda vägnätet leder snabbt till
betydande negativa konsekvenser inte bara för glesbygden
utan för landet som helhet. Jag anser det därför angeläget att
det pågående beredningsarbetet om de enskilda vägarna
skyndsamt slutförs och resulterar i ett regelverk som innebär
att dessa vägar kan ges en tillfredsställande standard som
främjar goda utvecklingsmöjligheter i hela landet.
7. Kapitaltäckning till SVEDAB
(mom. 14)
Johnny Gylling (kd) och Tuve Skånberg (kd) anför:
Det nu föreslagna systemet för kapitaltäckning till
SVEDAB innebär ytterligare statliga insatser för att
finansiera Öresundsbron. Detta innebär risk för en minskad
trovärdighet för brukarfinansiering genom s.k. PPP-projekt
(med PPP avses Public-Private Partnership.) Vi anser det
viktigt att trafikens infrastruktur vidareutvecklas och
framtidsanpassas genom en vidgad användning av PPP-
finansiering utanför statsbudgeten. Staten bör därför inte i
efterhand ändra avtal och via skattsedeln rädda eventuella
projekt.
8. Konsekvensanalys (mom. 25)
Johnny Gylling (kd) och Tuve Skånberg (kd) anför:
Vi anser det viktigt att Banverket kan genomföra sina
arbetsuppgifter på ett ändamålsenligt och effektivt sätt. Med
hänsyn till de uppgifter som framkommit om att verket inte
hinner med att fullfölja projekt som är projekterade och
beslutade bör en närmare konsekvensbeskrivning redovisas
av anslagstilldelningen. Det bör ankomma på regeringen att
i lämpligt sammanhang redovisa underlag för riksdagen.
Visar det sig att de administrativa nedskärningarna har varit
för stora bör resurser återföras till Banverket.
9. Bemanning av utsjöplatser
(mom. 41)
Elver Jonsson (fp) anför:
Göteborgs hamn är den överlägset främsta hamnen i
Sverige. Som framhålls i motion T614 (fp) fraktas årligen
över 27 miljoner ton gods  genom Göteborgs hamn, att
jämföras med t.ex. drygt 5 miljoner genom Stockholms
hamn. Det är således  mycket betydande godsmängder som
passerar hamn-inloppet till Göteborg och därmed den för
trafikövervakningen så strategiskt viktiga Vinga fyr. Mot
den bakgrunden framstår avbemanningen av fyren som
riskabel. Jag förutsätter därför att regeringen ser till att
beslutet om avbemanningen utvärderas och följs upp i syfte
att pröva om en återbemanning är erforderlig.
Vidare förutsätter jag att regeringen även ser till att förvissa sig om att
nuvarande avbemanning av Söderarm kan fortvara utan men för
sjösäkerheten.
10. Flygplatskapaciteten i
Storstockholmsområdet (mom. 61)
Christina Axelsson (s) anför:
Bromma   flygplats   vara   eller   inte   vara  har diskuterats
i  många  år och  flera utredningar  har pekat på att
flygplatsen  skall  läggas ned. Många bostäder har blivit
byggda i området, mot bakgrund av tidigare fattade
nedläggningsbeslut. Alla inser att en flygplats mitt i en
storstad innebär allvarliga  miljö- och säkerhetsproblem,
vilket  är ohållbart i längden. I dag upplever många
Brommabor att  de  lider  fysiskt av  dålig luft, buller och
föroreningar i trädgårdar etc. på grund av flyget. Många
lider också psykiskt svårt av att ha jet- och skolflygplan
strax ovanför hustaken.
För att det skall finnas trovärdighet i detta angelägna ärende krävs ett
beslut om Brommas framtid som reguljär flygplats i samband med att
beredningen av utredningen om flygplatskapacitet i Stockholmsregionen blir
färdig.
11. Handel med slottider (mom.
64)
Elver Jonsson (fp) anför:
Konkurrensverket anser att slottidssystemet bör ses över,
detta som ett led i ansträngningarna att få till stånd en bättre
konkurrens inom flyget. Vi delar denna uppfattning. Som
föreslås motion T211 (fp) bör i konkurrensbefrämjande
syfte handel med slottider införas på Arlanda.
12. Kommunalt IT-stöd (mom. 81)
Johnny Gylling (kd) och Tuve Skånberg (kd) anför:
Regeringen hävdar att IT-infrastrukturens utbyggnad i första
hand skall ske i marknadens regi. Trots detta avsätter
regeringen betydande offentliga medel för att bygga ut
regionala transportnät i landet. Staten tar därmed på sig ett
onödigt stort ansvar för utbyggnaden som gör att marknaden
delvis avstår från investeringar. Staten har heller inte
skyndsamt klarlagt villkoren för sitt stöd. Det nu föreslagna
kommunala stödet för investeringar i IT-infrastrukturen
skall exempelvis gälla fr.o.m. den 1 juli 2000, men ännu har
varken de närmare bidragsvillkoren klarlagts eller vilka
konsekvenser som stödet beräknas få.
Enligt vår uppfattning kunde marknaden kommit igång med denna
utbyggnad tidigare om företagen fått klara signaler om vilken
konkurrenspolitik som gällt i Sverige och vilken roll staten skall spela. Vi
menar att ett statligt stöd är nödvändigt för att täcka hela landet med
bredband, men det handlar då främst om glesbygden.
13. Postal infrastruktur (mom. 85)
Sven Bergström (c) anför:
Riksdagen gav våren 1999 regeringen till känna att
postlagen borde tillföras en definition av begreppet postal
infrastruktur och att regeringen, efter en utredning, borde
återkomma till riksdagen med förslag härom (prop.
1989/90:95, bet. 1989/90:TU11, rskr. 1989/90:237). Trots
detta beslut har regeringen ännu inte presenterat det
efterlysta lagförslaget.
Jag anser att en likvärdig tillgång till den postala infrastrukturen är av stor
betydelse för en väl fungerande posttjänst. Regeringen bör därför snarast
möjligt återkomma till riksdagen med förslag till lagändring. En
utgångspunkt bör härvid vara att möjligheten till en daglig god postservice i
hela landet inte äventyras.
14. Postlagen (mom. 86)
Sven Bergström (c) anför:
Post- och telestyrelsen har på
telekommunikationsområdet med
stöd av telelagen agerat kraftfullt
och smidigt för att främja en väl
fungerande marknad.
Motsvarande stöd för ingripande
saknar däremot PTS enligt
postlagen. Med hänsyn till den
begränsade konkurrenssituation
som fortfarande råder på
postområdet anser jag därför att
PTS bör få vidgade mandat enligt
postlagen att aktivt verka för en
ökad konkurrens på postområdet.
Det bör ankomma på regeringen
att föreslå riksdagen erforderliga
lagändringar.
15. Uppföljning och utvärdering
Per-Richard Mol,n (m), Tom Heyman (m), Lars Björkman
(m) och Jan-Evert Rådhström (m) anför:
Vi delar utskottets bedömning om att budgetpropositionens
kvalitet bör förbättras. Vi instämmer också i kravet på
tydligare anslagsredovisningar och ökad läsbarhet. Vi anser
därutöver att allvarligt klander kan riktas mot regeringens
sätt att inför riksdagen behandla väg- och järnvägsområdet.
Den ekonomiskt sett helt dominerande delen av utgiftsområde 22 är
anslagen till väg- och banhållning. Enligt regeringens förslag kommer dessa
anslag att sammantaget uppgå till drygt 20 miljarder kronor nästa budgetår.
Riksdagen har lagt fast att användningen av dessa medel skall styras genom
tioåriga planer som skall revideras vart fjärde år. Enligt gällande
planeringsprocess skulle regeringen redan våren 2000 för riksdagen redovisat
förslag till riktlinjer för investeringar och underhåll samt ekonomiska ramar
för perioden 2002-2011.
Regeringen har ännu inte förelagt riksdagen något beslutsunderlag. Inte
heller har någon plan redovisats för när ett sådant beslutsunderlag kommer
att presenteras. Regeringens årliga medelsanvisningar för vägar och
järnvägar är dessutom klart lägre än den nivå som krävs för att kunna
genomföra fastställda infrastrukturplaner. Det betyder att gällande planer inte
längre upplevs som realistiska. I stället har regeringen valt att genom oklara
skrivningar i budgetpropositionen ange sina intentioner om hur
medelsanvändningen skall ske.
Vi finner regeringens hantering klandervärd.
Medelstilldelningen för vägar och järnvägar frångår
väsentligt gällande planer samtidigt som riksdagen inte får
några nya planer som regeringen utlovat. Ett närmast
planeringslöst läge råder. Enligt vår mening försvagas
därmed mål- och resultatstyrningen samtidigt som
riksdagens möjligheter att effektivt styra
medelsanvändningen till vägar och järnvägar försvåras.
Propositionens lagförslag
1. Förslag till lag med bemyndigande om utjämning av
taxor för vissa lastbilstransporter

2. Förslag till lag om kreditering på skattekonto av stöd till
kommuner för anläggande av lokala telenät

Utskottets förslag till
beslut om anslag för
budgetåret 2001 inom
utgiftsområde 22
Kommunikationer
Utskottets förslag överensstämmer med regeringens förslag
till anslagsfördelning. Moderata samlingspartiet,
Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet liberalerna
redovisar sina ställningstaganden i särskilda yttranden som
fogats till betänkandet.
1 000-tal kronor
Politikområde
Utskottets
Anslag
förslag

34
Miljöpolitik
1
Bidrag till Sveriges meteorologiska och
hydrologiska institut m.m. (ram)
203 077


36
Transportpolitik
1
Vägverket: Administration (ram)
1 044 730


2
Väghållning och statsbidrag (ram)
13 662 925


3
Banverket: Administration (ram)
749 849


4
Banverket: Banhållning och
sektorsuppgifter (ram)
6 611 495


5
Från EG-budgeten finansierade stöd till
Transeuropeiska nätverk (ram)
200 000


6
Ersättning för fritidsbåtsändamål m.m.
(obet.)
61 000


7
Ersättning till viss kanaltrafik m.m.
(obet.)
62 660


8
Bidrag till sjöfarten (ram)
409 000


9
Driftbidrag till kommunala flygplatser
(obet.)
101 000


10
Ersättning till Statens järnvägar i
samband med utdelning från AB
Swedcarrier (ram)
140 000


11
Rikstrafiken: Administration (ram)
10 687


12
Rikstrafiken: Trafikupphandling (ram)
790 000


13
Viss internationell verksamhet (ram)
7 500


14
Statens väg- och
transportforskningsinstitut (ram)
32 680


15
Statens institut för
kommunikationsanalys (SIKA) (ram)
44 861



37
IT, tele och post
1
Post- och telestyrelsen:
Förvaltningskostnader för vissa
myndighetsuppgifter (ram)
11 365


2
Upphandling av samhällsåtaganden
(ram)
153 484


3
Ersättning till Posten AB för
rikstäckande betalnings- och
kassaservice (ram)
200 000


4
Ersättning till SOS Alarm Sverige AB
för alarmeringstjänst enligt avtal (ram)
144 000


5
Informationsteknik:
Telekommunikation m.m. (ram)
50 000



Summa för utgiftsområdet
24 690 313




Regeringens och partiernas förslag till anslag för år 2001 inom utgiftsområde 2
Belopp i 1000-tal kronor
Anslag
Anslagstyp
Regeringens
förslag

(m)


(kd)
(c)
(fp)







34:1  Bidrag till Sveriges meteorologiska och
hydrologiska institut m.m.
(ram)
203 077
-20 000


36:1  Vägverket: Administration
(ram)
1 044 730

-120 000
-75 000
36:2  Väghållning och statsbidrag
(ram)
13 662 925
+2 000 000
+3 000 000
+2 420 000
+1 750 000
36:3  Banverket: Administration
(ram)
749 849
-12 016
-51 000
-75 000
36:4  Banverket: Banhållning och sektorsuppgifter
(ram)
6 611 495
-700 000
+150 000
+575 000
-1 550 000
36:5  Från EG-budgeten finansierade stöd till
Transeuropeiska nätverk
(ram)
200 000



36:6  Ersättning för fritidsbåtsändamål m.m.
(obet.)
61 000
-20 000


36:7  Ersättning till viss kanaltrafik m.m.
(obet.)
62 660



36:8  Bidrag till sjöfarten
(ram)
409 000
-200 000
+400 000
-409 000
-409 000
36:9  Driftbidrag till kommunala flygplatser
(obet.)
101 000



36:10  Ersättning till Statens järnvägar i samband med
utdelning från AB Swedcarrier
(ram)
140 000



36:11  Rikstrafiken: Administration
(ram)
10 687

-350

36:12  Rikstrafiken: Trafikupphandling
(ram)
790 000
-200 000


36:13  Viss internationell verksamhet
(ram)
7 500



36:14  Statens väg- och transportforskningsinstitut
(ram)
32 680



36:15 Statens institut för kommunikationsanalys
(SIKA)
(ram)
44 861



37:1  Post- och telestyrelsen: Förvaltningskostnader för
vissa myndighetsuppgifter
(ram)
11 365



37:2  Upphandling av samhällsåtaganden
(ram)
153 484



37:3  Ersättning till Posten AB för rikstäckande
betalnings- och kassaservice
(ram)
200 000
-200 000


37:4  Ersättning till SOS Alarm Sverige AB för
alarmeringstjänst enligt avtal
(ram)
144 000



37:5  Informationsteknik: Telekommunikation m.m.
(ram)
50 000









Summa
24 690 313
+647 984
+3 550 000
+2 414 650
-359 000