I betänkandet behandlas regeringens proposition
2000/01:80 Ny socialtjänstlag m.m. samt 49
motionsyrkanden som väckts med anledning av
propositionen. I betänkandet behandlas också ett
åttiotal motionsyrkanden om olika socialtjänstfrågor
från den allmänna motionstiden 2000.
Utskottet ställer sig i huvudsak bakom regeringens
förslag till en ny socialtjänstlag, som skall
ersätta den nuvarande socialtjänstlagen (1980:620).
Den nya lagen är kapitelindelad och språkligt
moderniserad men till största delen oförändrad i sak
jämfört med den nuvarande. Bland annat skall de
grundläggande målsättningarna och värderingarna för
socialtjänsten ligga fast. Lagförslaget innebär dock
även vissa materiella ändringar. När det gäller
bestämmelserna om bistånd kommer den enskilde att ha
rätt till bistånd förutom för sin försörjning
(försörjningsstöd) även för sin livsföring i övrigt,
dvs. utan de nu gällande begränsningarna avseende
annat bistånd. Utskottet ser mycket positivt på
detta förslag, liksom på att rätten att överklaga
genom förvaltningsbesvär åter skall gälla i princip
alla typer av biståndsbeslut.
Länsstyrelserna ges rätt att inspektera all
socialtjänstverksamhet som står under deras tillsyn,
dvs. även den som bedrivs i kommunal regi.
Möjligheterna för länsstyrelserna att ingripa mot
missförhållanden i viss kommunal verksamhet utökas
också.
Utskottet ställer sig vidare bakom förslaget att
det skall bli obligatoriskt för socialnämnderna att
upprätta vårdplaner när barn och unga behöver vårdas
utanför det egna hemmet.
Utskottet ser också mycket positivt på den satsning
som presenteras i propositionen för att genomföra en
särskild strategi kring kunskapsutvecklingen inom
socialtjänsten.
När det gäller socialnämndens ansvar för äldre
människor föreslår utskottet, med anledning av en
motion härom, en ändring i regeringens lagförslag.
Ändringen innebär bl.a. att det åter slås fast i lag
att socialnämnden skall verka för att äldre
människor får möjlighet att ha en aktiv och
meningsfull tillvaro i gemenskap med andra.
I propositionen presenteras även vissa ändringar i
lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa
fall, lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om
vård av unga och lagen (1998:603) om verkställighet
av sluten ungdomsvård. Utskottet ställer sig bl.a.
bakom förslaget att tvångsintagna vid LVM-hem och
särskilda ungdomshem skall vara skyldiga att under
vissa förutsättningar underkasta sig blod-, urin-,
eller utandningsprov för kontroll av om han eller
hon är påverkad av narkotika, alkohol eller andra
otillåtna preparat. Utskottet föreslår dock en
ändring med innebörd att provtagning skall kunna ske
inte bara inför utan även efter det att den intagne
återkommit till institutionen efter t.ex. en
permission.
Regeringen föreslår vidare en ny lag om behandling
av personuppgifter inom socialtjänsten. Utskottet
anser att det finns ett behov av att på det inte-
gritetskänsliga verksamhetsområde som socialtjänsten
utgör införa en särskild författningsreglering som
kompletterar personuppgiftslagens bestämmelser och
tillstyrker förslaget till den nya lagen.
Socialtjänsten ges möjlighet att behandla samtliga
kategorier av känsliga personuppgifter. Genom att
lagen om behandling av personuppgifter inom
socialtjänsten har ett vidare tillämpningsområde än
socialtjänstlagen behövs dock en komplettering av
den förstnämnda lagen när det gäller möjligheterna
att behandla känsliga personuppgifter i register.
Konstitutionsutskottet har i ett yttrande föreslagit
en viss lösning, vilken socialutskottet ansluter sig
till. Med hänsyn till att vissa ytterligare
överväganden av lagteknisk karaktär behöver göras
bör det dock ankomma på regeringen att utarbeta ett
lagförslag och snarast återkomma till riksdagen.
Socialutskottet föreslår med anledning av en motion
ett tillkännagivande till regeringen.
I övrigt tillstyrker utskottet förslagen i
propositionen i sak och avslår motionerna.
Ändringarna i lagen om vård av missbrukare i vissa
fall, lagen med särskilda bestämmelser om vård av
unga och lagen om verkställighet av sluten
ungdomsvård samt följdändringar i 31 kap. 2 §
brottsbalken träder i kraft den 1 juli 2001. Lagen
om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten
träder i kraft den 1 oktober 2001. Den nya
socialtjänstlagen och övriga lag-ändringar träder i
kraft den 1 januari 2002.
I betänkandet finns 33 reservationer och 2
särskilda yttranden.
Propositionen
I proposition 2000/01:80 föreslår regeringen
(Socialdepartementet) - efter hörande av Lagrådet -
att riksdagen antar förslagen till
1. socialtjänstlag,
2. lag om behandling av personuppgifter inom
socialtjänsten,
3. lag om ändring i rättegångsbalken,
4. lag om ändring i föräldrabalken,
5. lag om ändring i brottsbalken,
6. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring,
7. lag om ändring i lagen (1964:167) med särskilda
bestämmelser om unga lagöverträdare,
8. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
9. lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen
(1982:763),
10. lag om ändring i skollagen (1985:1100),
11. lag om ändring i lagen (1987:813) om
homosexuella sambor,
12. lag om ändring i lagen (1988:870) om vård av
missbrukare i vissa fall,
13. lag om ändring i lagen (1989:14) om erkännande
och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden
m.m. och om överflyttning av barn,
14. lag om ändring i lagen (1990:52) med särskilda
bestämmelser om vård av unga,
15. lag om ändring i lagen (1990:1402) om
övertagande av vissa sjukhem och andra
vårdinrättningar,
16. lag om ändring i lagen (1990:1404) om
kommunernas betalningsansvar för viss hälso- och
sjukvård,
17. lag om ändring i lagen (1991:1128) om
psykiatrisk tvångsvård,
18. lag om ändring i folkbokföringslagen
(1991:481),
19. lag om ändring i lagen (1994:137) om mottagande
av asylsökande m.fl.,
20. lag om ändring i lagen (1994:1720) om civilt
försvar,
21. lag om ändring i lagen (1994:459) om
arbetsförmedlingsregister,
22. lag om ändring i lagen (1994:566) om lokal
försöksverksamhet med finansiell samordning mellan
socialförsäkring, hälso- och sjukvård och
socialtjänst,
23. lag om ändring i lagen (1995:1518) om
mervärdesskattekonton för kommuner och landsting,
24. lag om ändring i lagen (1997:191) med anledning
av Sveriges tillträde till Haagkonventionen om skydd
av barn och samarbete vid internationella
adoptioner,
25. lag om ändring i lagen (1997: 192) om
internationell adoptionsförmedling,
26. lag om ändring i lagen (1997:297) om
försöksverksamhet med samtjänst vid medborgarkontor,
27. lag om ändring i socialförsäkringsregisterlagen
(1997:934),
28. lag om ändring i lagen (1998:603) om
verkställighet av sluten ungdomsvård,
29. lag om ändring i lagen (1998:1656) om
patientnämndsverksamhet m.m.,
30. lag om ändring i lagen (1998:674) om
inkomstgrundad ålderspension,
31. lag om ändring i inkomstskattelagen
(1999:1229),
32. lag om ändring i lagen (1999:332) om ersättning
till steriliserade i vissa fall,
33. lag om ändring i lagen (2000:461) om
efterlevandepension och efterlevandestöd till barn,
34. lag om ändring i lagen (2000:625) om
arbetsmarknadspolitiska program.
Lagförslagen fogas till betänkandet som bilaga 1.
Motionerna
2000/01:Ju920 av Beatrice Ask m.fl. (m) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en stödperson till
kvinnan.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en stödperson till
barnen.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vård och behandling
av män som misshandlar kvinnor.
2000/01:Ju932 av Viviann Gerdin och Lena Ek (c) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att inrätta
professionella utredningsenheter enligt motionens
syfte.
2000/01:Sf245 av Håkan Juholt m.fl. (s) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om barnbidrag för alla barn.
2000/01:So46 av Alice Åström och Yvonne Oscarsson
(v) vari föreslås att riksdagen fattar följande
beslut: Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till ändring i den föreslagna 17 a § lagen
(1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga
(LVU) innebärande att barn under 15 år inte skall
utsättas för tvångsvisa kroppsliga ingrepp.
2000/01:So47 av Kenneth Johansson m.fl. (c) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att nivån i
socialbidraget skall fastställas av kommun-
respektive stadsfullmäktige.
2. Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om
behandling av person-uppgifter inom socialtjänsten
och tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om personlig integritet och
behandling av personuppgifter inom socialtjänsten.
2000/01:So48 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att en grundlig
omprövning av socialbidragets syfte, roll och
utformning bör komma till stånd.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om överklagande av
beslut om bistånd hos allmän förvaltningsdomstol.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om länsstyrelsernas
rådgivande och stödjande roll i det sociala
utvecklingsarbetet i kommunerna.
5. Riksdagen begär hos regeringen förslag till
lagreglering av det statliga finansiella ansvaret
för invandrare som kommit till Sverige och fått
permanent uppehållstillstånd vid relativt hög ålder
i enlighet med vad som anförs i motionen.
2000/01:So49 av Lena Sandlin-Hedman och Carin
Lundberg (s) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut: Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
rätten till bistånd enligt socialtjänstlagen i form
av bostad med särskild service till personer med
funktionshinder.
2000/01:So50 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att äldre människor
inte skall kunna nekas hemtjänst med hänvisning till
deras ekonomiska situation.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om förbättrade villkor
för närståendevården.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om äldre och
socialtjänstlagen.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Socialstyrelsen
skall ha tillsynsansvaret för äldreomsorgen.
5. Riksdagen avslår regeringens förslag avseende
behandling av känsliga personuppgifter som
socialtjänsten.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om skyddet för den
personliga integriteten.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen bör
återkomma till riksdagen med ett nytt lagförslag.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om förlängning av
övergångsbestämmelserna till personuppgiftslagen.
2000/01:So51 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att socialpolitiken
skall vara ett instrument för att bryta utanförskap
och bidragsberoende.
2. Riksdagen begär att regeringen återkommer med
förslag om kommunens skyldighet att utan dröjsmål
erbjuda arbete eller kompletterande åtgärder som
underlättar inträde i arbetslivet.
3. Riksdagen begär att regeringen återkommer med
förslag om den enskildes rättighet till och
skyldighet att delta i kompletterande åtgärder som
underlättar inträde i arbetslivet.
4. Riksdagen beslutar att den s.k. riksnormen
avvecklas till förmån för att skäliga bidragsnivåer
fastställs av kommunerna.
5. Riksdagen beslutar att posten medlemskap i
fackförening i försörjningsstödet skall utgå.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att möjlighet för
kommuner att ersätta kortvariga socialbidrag med lån
införs.
7. Riksdagen beslutar att införa 4 kap. 26 § i den
tidigare barnavårdslagen i socialtjänstlagen.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om valfrihet inom
äldreomsorgen.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om anhöriga och
närstående inom äldreomsorgen.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om återinförande av
besvärsrätten för alla former av biståndsbeslut
enligt socialtjänstlagen.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om beviljat men ej
verkställt beslut om bistånd.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om förstärkning och
samordning av tillsyn av socialtjänsten.
13. Riksdagen avslår förslaget om att bestämmelser
om behandling av personuppgifter skall kunna
beslutas genom föreskrifter.
14. Riksdagen avslår förslaget om att
personuppgifter som rör ras eller etniskt ursprung,
politiska åsikter, religös eller filosofisk
övertygelse, medlemskap i fackförening eller
sexualliv skall komma att få behandlas inom
socialtjänsten.
15. Riksdagen begär att regeringen återkommer med
precisering i lagtexten angående personuppgifter som
rör hälsa.
16. Riksdagen begär att regeringen återkommer med
ett förslag som gör att det i socialtjänstlagen
införs en uttrycklig hänvisning eller motsvarande
reglering som förhindrar att två helt olika typer av
färdtjänst utvecklas.
2000/01:So52 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen beslutar om ändring i 5 kap. 10 §
socialtjänstlagen enligt följande lydelse:
"Socialnämnden skall genom stöd och avlösning
underlätta för dem som vårdar närstående som är
långvarigt sjuka eller äldre eller som har
funktionshinder".
2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till ändring i 5 kap. 7-8 §§
socialtjänstlagen angående intellektuella
funktionshinder.
3. Riksdagen beslutar om lagstöd för förande av
integritetskänsliga uppgifter i personakt som inte
kan vara sökbar och/eller är avsedda att ingå i en
strukturerad samling av personuppgifter som är
tillgängliga för sökning eller sammanställning
enligt särskilda kriterier.
4. Riksdagen avslår i övrigt regeringens förslag
till lag om behandling av personuppgifter inom
socialtjänsten såvitt avser 7 § första stycket 2
nämnda lag.
5. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en
utredning som ser över frågan om försörjningsstöd,
beskattning och ideellt skadestånd.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om färdtjänst.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om boendesociala
frågor.
2000/01:So53 av Lotta Nilsson Hedström och Kerstin-
Maria Stalin (mp) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut:
1. Riksdagen beslutar att rätten till arbetsmodell
som tar till vara de närståendes resurser skall
skrivas in i socialtjänstlagen.
3. Riksdagen beslutar att ersätta ordet bör med
skall när det gäller socialnämndens avlösning av
anhöriga som vårdar människor med funktionshinder.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att reglera
riksnormen när barnbidrag höjs.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om rätten att byta
socialsekreterare.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om legitimering av
socionomer.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om rätt till
medborgarvittne eller stödperson vid kontakt med
socialtjänsten samt vid rättsliga förhandlingar.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att inrätta sociala
förtroendenämnder.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att inrätta en
social ansvarsnämnd.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att tillsätta en
kommitté för att utveckla socialtjänsten.
2000/01:So211 av Thomas Julin och Barbro Feltzing
(mp) vari föreslås att riksdagen fattar följande
beslut:
1. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en
utredning för att kartlägga situationen inom
missbrukarvården.
2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till lagändring för att skydda fostret.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att LVM görs
könsneutral.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att LVM även skall
komma i fråga för att skydda annan än missbrukaren
eller närstående.
2000/01:So212 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en tydlig
lagstiftning som reglerar utredningsförfarandet i
socialtjänsten.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om legitimering av
socionomer.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om rätt till
medborgarvittne eller stödperson vid kontakt med
socialtjänsten samt vid rättsliga förhandlingar.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att inrätta sociala
förtroendenämnder.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att inrätta en
social ansvarsnämnd.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att tillsätta en
kommitté för att utveckla socialtjänsten.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om rätten att byta
socialsekreterare.
2000/01:So219 av Rolf Olsson m.fl. (v) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen
begär att regeringen tillsätter en utredning med
uppgift att se över lagstiftningen vad gäller
socialtjänstens utredningar så att den enskildes
integritet och rättssäkerhet tryggas.
2000/01:So226 av Chris Heister m.fl. (m) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om utgångspunkter för
socialtjänstens arbete.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om skatternas betydelse
för socialbidragsberoendet.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om avveckling av den
s.k. riksnormen för socialbidrag.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om utbyggnad av
statliga transfereringssystem.
5. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till ändring i socialtjänstlagen vad
beträffar tolkningen av begreppet skälig levnadsnivå
i enlighet med vad som anförs i motionen.
6. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till ändring av socialtjänstlagen i enlighet
med vad som anförs i motionen om villkorat bistånd.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en lånemöjlighet som
ersättning för socialbidrag.
8. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag i enlighet med vad som anförs i motionen om
möjlighet för kommunerna att ersätta korttida
socialbidrag med lån.
2000/01:So227 av Dan Kihlström (kd) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om frivilliga
organisationers insatser i missbrukarvården.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om tillsättandet av en
kommitté med inriktning mot ideell missbrukarvård.
2000/01:So268 av Ingvar Svensson (kd) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen
begär att regeringen lägger fram förslag till
riksdagen för att mildra kostnadseffekterna av
socialtjänstlagens vistelsebegrepp vad gäller
hemtjänst för de kommuner som har hög andel
fritidsboende med hemvist i annan kommun.
2000/01:So284 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att barnbidrag inte skall
medräknas vid beräkning av socialbidrag.
2000/01:So298 av Chatrine Pålsson (kd) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en återuppbyggnad av
narkomanvården.
2000/01:So300 av Chris Heister m.fl. (m) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
tvångsomhändertagande av alkoholmissbrukare.
2000/01:So303 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om nya driftsformer i
socialtjänsten.
2000/01:So304 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
4. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en
utredning om kvalitetssäkring av vårdnadsutredning
genom s.k. second opinion.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vidareutbildning och
annan hjälp åt stödfamiljer.
2000/01:So328 av Inger Davidson (kd) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att effekterna av
systemet med kontaktpersoner och kontaktfamiljer
skall utvärderas.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att erfarenheter
skall dokumenteras och goda exempel spridas.
2000/01:So337 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att alla beslut om bistånd
med stöd av socialtjänstlagen skall kunna
överklagas.
2000/01:So344 av Chris Heister m.fl. (m) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om tillståndsplikt för
verksamheter inom socialtjänsten.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om avvecklad kommunal
tillsyn över enskild verksamhet inom socialtjänsten.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om statligt ansvar för
godkännande och kvalitetskontroll inom vård och
omsorg.
2000/01:So346 av Gunnel Wallin och Margareta
Andersson (c) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut:
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om hjälp till boende,
som även kan ge service.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om statligt stöd även
utanför storstadskommunerna.
2000/01:So349 av Åke Gustavsson m.fl. (s) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om lokalt inflytande vid LVU-
hemmen.
2000/01:So352 av Lars Wegendal och Carina Adolfsson
Elgestam (s) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut: Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
en ändring i socialtjänstlagen i syfte att stärka
spelmissbrukares rätt till behandling.
2000/01:So356 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening behovet av att utreda modeller och kostnader
så att höjningen av generella bidrag får genomslag
för familjer som uppbär försörjningsstöd.
2. Riksdagen begär att regeringen ger
Familjepolitiska utredningen tilläggsdirektiv för
att belysa och ge förslag som avser föräldrars
försörjningsplikt.
3. Riksdagen begär att regeringen tar bort
arbetsplikten enligt vad i motionen anförs om att
inte villkora försörjningsstödet enligt
socialtjänstlagen.
5. Riksdagen begär att regeringen gör en översyn av
socialtjänstlagen så att beslut om avlösar- och
ledsagarservicen omfattas av förvaltningsbesvär.
6. Riksdagen begär att regeringen gör en översyn av
socialtjänstlagen så att beslut om korttidstillsynen
för barn med funktionshinder utanför hemmet omfattas
av förvaltningsbesvär.
7. Riksdagen begär att regeringen ger
Riksförsäkringsverket i uppdrag att utreda kostnaden
för att införa en generell rätt till umgängesresor.
8. Riksdagen begär att regeringen ger
Socialstyrelsen i uppdrag att utvärdera erfarenheter
och konsekvenserna av öppenvården för missbrukare.
9. Riksdagen begär att regeringen i 11 §
socialtjänstlagen inför spelberoende som ett
arbetsområde när det gäller att motverka missbruk.
2000/01:So407 av Barbro Feltzing m.fl. (mp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en
utredning med uppdrag att kartlägga unga flickors
upplevelser i samband med påtvingad sex och
bestående psykiska men.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ett
informationsprogram riktat till ungdomar tas fram.
2000/01:So411 av Agneta Lundberg m.fl. (s) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om vård av missbrukare.
2000/01:So418 av Helena Zakariasén och Ann-Kristine
Johansson (s) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut: Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
behovet av kunskap om elöverkänslighet.
2000/01:So425 av Maud Ekendahl och Elizabeth Nyström
(m) vari föreslås att riksdagen fattar följande
beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om att samtliga
kommuner skyndsamt samordnar sitt ansvar vad gäller
socialtjänstlagen och hälso- och sjukvårdslagen.
2000/01:So438 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om statens ansvar för personer
som ankommer till Stockholm-Arlanda flygplats och
som blir föremål för åtgärd enligt
socialtjänstlagen, lagen om vård av unga och lagen
om vård av missbrukare.
2000/01:So440 av Berit Adolfsson (m) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen
begär att regeringen utvärderar socialtjänstens
organisation och arbetsmetoder och föreslår
förändringar i enlighet med vad som anförs i
motionen.
2000/01:So449 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en kommitté med
uppdrag att undersöka hur och om den tunga
missbruksvården tillgodoses.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vårdkostnaderna.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att det bör
tillsättas en ombudsman med ansvar att hjälpa
missbrukare och deras familjer.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om rätten att kunna
överklaga beslut om missbrukarvård.
2000/01:So450 av Matz Hammarström m.fl. (mp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att förebygga
sexuella trakasserier och upprätta handlingsplaner.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om kvinnojourkunskap.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att utreda
möjligheten till att exponering av pornografi
förbjuds på samma sätt som reklam för tobak och
alkohol.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att utreda
pornografins skador och konsekvenser för t.ex. unga
människor och hur detta påvekar dem i deras syn på
sexualitet.
2000/01:So458 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om rätten att byta
socialsekreterare och socialdistrikt.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om journalanteckningar.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en tydlig
redovisning och dokumentation av umgänge.
2000/01:So472 av Morgan Johansson m.fl. (s) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om myndighetsutövning inom
socialtjänsten.
2000/01:So479 av Claes-Göran Brandin och Christina
Nenes (s) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut: Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
att genomföra en översyn av befintliga regler kring
anhörigas situation i syfte att ytterligare stödja
deras situation.
2000/01:So488 av Kerstin-Maria Stalin och Thomas
Julin (mp) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut: Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
behovet av en utredning inriktad på effektiva
åtgärder rörande den sakliga och etiska kvaliteten
hos barnavårdsutredningar inom socialtjänsten.
2000/01:So491 av Christer Skoog m.fl. (s) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av interkommunal
ersättning vad avser hemtjänst vid fritidsboende.
2000/01:So492 av Carina Hägg (s) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av att kartlägga
pornografins utbredning, marknad, distribution och
konsumtion.
2000/01:So508 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till lagändring som ger
socialbidragsberättigade rätt till bidrag för
tandvård.
2000/01:So525 av Kaj Larsson m.fl. (s) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behov av skärpta krav på
socialtjänsten att ge de drabbade hjälp och stöd vid
avhysning.
2000/01:So527 av Per Bill m.fl. (m) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att låta landets
kommuner försöka hitta olika former av lösningar
till hur vi kan bryta det bidragsberoende och det
växande sociala utanförskap som drabbat tusentals
människor.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att framgångsrika
kommuner bör premieras.
2000/01:So531 av Ulla Wester (s) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att motverka de
skillnader i vårdkvalitet, valfrihet och säkerhet
som råder mellan sjukvårdens patienter och
socialtjänstens klienter.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om nödvändigheten av
att införa statlig socionomlegitimation i syfte att
kvalitetssäkra det sociala arbetet.
2000/01:So538 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att återställa
socialtjänstlagen så att den enskilde kan överklaga
beslut om bistånd.
2000/01:Kr230 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om konstnärerna och
socialbidragen.
2000/01:A808 av Matz Hammarström m.fl. (mp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
32. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till ändring enligt vad i motionen anförs om
utredning angående möjlighet till socialbidrag för
studenter.
40. Riksdagen begär att regeringen enligt vad som
framförs i motionen låter utreda pornografins skador
och konsekvenser för till exempel unga människor och
hur detta påverkar dem i deras syn på sexualitet.
2000/01:Bo405 av Sten Lundström m.fl. (v) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
8. Riksdagen begär att regeringen utreder och
lägger fram förslag till lag-ändringar i
socialtjänstlagen för att trygga individens rätt
till en egen bostad.
Ärendets beredning i utskottet
Socialutskottet har berett konstitutionsutskottet
och justitieutskottet tillfälle att yttra sig över
avsnitten 13 respektive 12 i propositionen jämte
motioner.
Yttrandena fogas till betänkandet som bilagorna 2
och 3.
Utskottet
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås en ny socialtjänstlag,
vilken skall ersätta den nuvarande socialtjänstlagen
(1980:620). Den nya lagen är kapitelindelad och
språkligt moderniserad i förhållande till nu
gällande socialtjänstlag. I den nya
socialtjänstlagen föreslås också vissa materiella
ändringar i förhållande till den nuvarande.
Ändringarna innebär bl.a. att de begränsningar i
fråga om annat bistånd som gäller i dag tas bort,
att rätten att överklaga genom förvaltningsbesvär
skall omfatta i princip alla typer av biståndsbeslut
enligt socialtjänstlagen, att länsstyrelserna ges
utökade tillsynsinstrument samt att det blir
obligatoriskt att upprätta vårdplaner när barn och
unga skall vårdas utanför hemmet. Regeringen
föreslår även en samlad strategi kring
kunskapsutvecklingen inom socialtjänsten.
Det föreslås också en ny lag om behandling av
personuppgifter inom socialtjänsten. Målsättningen
för lagen är att se till att socialtjänsten har
möjlighet att utnyttja modern informationsteknik för
att höja effektiviteten och kvaliteten i arbetet.
Lagen skall gälla utöver personuppgiftslagen
(1998:204) och innehålla de särbestämmelser som är
nödvändiga i socialtjänstens verksamhet.
I propositionen föreslås vidare vissa ändringar i
lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall
(LVM), lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om
vård av unga (LVU) och lagen (1998:603) om
verkställighet av sluten ungdomsvård (LSU).
Ändringarna innebär att det införs en möjlighet att
ta urin-, blod- och utandningsprov på tvångsintagna
i s.k. LVM-hem och särskilda ungdomshem. Vidare
föreslås avseende LVM och LVU att vissa
tvångsbefogenheter flyttas från
socialtjänstförordningen (1981:750) till respektive
lag. Dessutom föreslås vissa förändringar i LVM i
syfte att klargöra dels när ett beslut om tvångsvård
upphör att gälla vid olovlig frånvaro, dels vem som
ansvarar för ledningen av verksamheten vid hemmet.
Som ikraftträdandedag föreslås beträffande
ändringarna i LVM, LVU och LSU den 1 juli 2001, för
lagen om behandling av personuppgifter inom
socialtjänsten den 1 oktober 2001 samt för
socialtjänstlagen den 1 januari 2002.
Allmänna utgångspunkter
Propositionen
Socialtjänsten utgör enligt regeringen en central
del av välfärdspolitiken. Genom att tillgodose
individuella behov hos socialt och ekonomiskt
utsatta grupper utgör socialtjänstens insatser ett
viktigt komplement till de generella ekonomiska
stödsystemen.
Genom 1980 års socialtjänstreform fastlades de
grundläggande målsättningarna och värderingarna som
nu gäller för socialtjänsten. Det gäller principerna
om helhetssyn, frivillighet, det förebyggande
perspektivet och att den enskildes egna resurser
skall tas till vara. Individens delaktighet och egna
ansvar skall beaktas. Socialtjänsten skall också
präglas av självbestämmande, kontinuitet,
flexibilitet, normalisering, närhet och valfrihet.
Regeringen betonar att de grundläggande värderingar
som präglade 1980 års socialtjänstreform alltjämt
skall gälla. Principerna ger inte bara vägledning
för socialtjänstens praktiska verksamhet, utan för
den människosyn som alltjämt skall prägla
reformarbetet inom socialtjänsten, anförs det.
Regeringen anser det emellertid angeläget att påpeka
att begreppen måste konkretiseras och manifesteras i
det dagliga arbetet, så att de inte utvecklas till
tomma honnörsord utan konkret innehåll.
I propositionen påpekas att utvecklingen under
1990-talet i flera avseenden har påverkat
förutsättningarna för socialtjänstens arbete. Sedan
1992 har kommunerna stor möjlighet att själva
utforma sin nämnd- och förvaltningsorganisation
samtidigt som ansvarsfördelningen mellan kommuner
och landsting har förändrats. Det har på sina håll
påverkat helhetssynen i det praktiska arbetet.
Vidare förde den djupa ekonomiska kris som präglade
1990-talets första hälft med sig stora nedskärningar
i statsbudgeten för att komma till rätta med
obalansen i statens finanser.
Socialbidragskostnaderna fördubblades mellan åren
1990 och 1997 vilket innebar kraftigt ökade
kostnader för kommunerna. Utvecklingen sammanföll
med en rekordstor flyktinginvandring år 1994 samt
flera olika reformer som för kommunerna innebar nya
uppgifter och ett vidgat ansvar för dem som bor
eller vistas i kommunen. År 1998 genomfördes vissa
förändringar i socialtjänstlagen (prop. 1996/97:124,
bet. 1996/97:SoU18, rskr. 1996/97:264). I
förarbetena betonades att det inte fanns skäl att
frångå grundtankarna i 1980 års reform, men att det
mot bakgrund av samhällsutvecklingen sedan reformens
införande fanns anledning att ompröva medlen för att
uppnå målen. Ändringarna innebar bl.a. att en
riksnorm för försörjningsstöd infördes, att rätten
till bistånd därutöver preciserades samt att rätten
att överklaga biståndsbeslut genom
förvaltningsbesvär inskränktes.
Den ekonomiska utvecklingen vände dock åter uppåt
vid mitten av 1990-talet. Den tidigare
åtstramningspolitiken har nu enligt regeringen
ersatts av en reformpolitik, med mer resurser till
vård, skola och omsorg, och målet om att sänka den
öppna arbetslösheten till fyra procent har uppnåtts.
Det finns emellertid människor som oavsett
arbetsmarknadsläget har svårt att hävda sig på
arbetsmarknaden. Det kan bero på personliga problem
eller sämre sociala förutsättningar. För dessa utgör
socialtjänstens insatser ett skyddsnät i utsatta
situationer eller perioder i livet. Enligt
regeringen är ett kompromisslöst mål att välfärden
skall omfatta samtliga medborgare. Det är därför
angeläget att stärka det yttersta skyddsnätet, så
att människor som av skilda anledningar utsätts för
ekonomiska eller sociala påfrestningar ges
förutsättningar att leva ett värdigt och
självständigt liv, anförs det.
Motionerna
I motion So51 av Bo Lundgren m.fl. (m) begärs ett
tillkännagivande om att socialpolitiken skall vara
ett instrument för att bryta utanförskap och
bidragsberoende (yrkande 1). I motionen presenteras
riktlinjer för en sådan socialpolitik. Motionärerna
framhåller att hundratusentals människor, som inget
hellre önskar än att försörja sig själva och sin
familj, i dag är hänvisade till socialbidrag. Detta
är en följd av den politik som nu förs, vilken är
inriktad på att behandla symtomen i stället för att
angripa de egentliga problemen, inte minst när det
gäller att ge alla möjlighet att arbeta.
Utgångspunkten för den sociala politiken bör enligt
motionärerna inte vara regler och nivåer för olika
former av bidrag utan hur behovet av bidrag kan
minska. Mot regeringens omhändertagandepolitik
ställer motionärerna en politik för arbete och
egenmakt, byggd på fyra steg varav de tre första
syftar till att skapa förutsättningar för människor
att stå på egna ben: var och en som så önskar skall
kunna få ett arbete. Resultatet av arbete skall
trygga den egna försörjningen i stället för att
försvinna i en rundgång av skatter och bidrag.
Förutsättningar och stimulans skall finnas så att
man genom utbildning kan förbättra sin situation.
Framgång på dessa tre områden innebär att de som är
i behov av det fjärde steget - den egentliga
socialpolitiken - minimeras. För att detta skall
kunna åstadkommas krävs att man tar sig an de
verkliga problemen och genomför de åtgärder i form
av skattesänkningar, avregleringar och system-
omläggningar som måste vidtas för att öka
sysselsättningen, anförs det. Motionärerna begär
vidare att regeringen återkommer med förslag om
kommunens skyldighet att utan dröjsmål erbjuda
arbete eller kompletterande åtgärder som underlättar
inträde i arbetslivet (yrkande 2). För att minska
beroendet av socialbidrag bör varje kommun åläggas
att inom en viss tid garantera alla arbetsföra
personer tillgång till sysselsättning. Kan inte
arbete erbjudas på den reguljära arbetsmarknaden
skall sysselsättningen vara en kombination av
praktik och kompetensutveckling för att underlätta
övergången till den reguljära arbetsmarknaden.
I motion So226 av Chris Heister m.fl. (m) begärs
tillkännagivanden till regeringen om vad i motionen
anförts om utgångspunkterna för socialtjänstens
arbete (yrkande 1), om skatternas betydelse för
socialbidragsberoendet (yrkande 2) samt om utbyggnad
av statliga transfereringssystem (yrkande 4).
Motionärerna anser att utgångspunkten för
socialtjänsten skall vara att kommunerna har det
övergripande ansvaret för de personer som är bosatta
i kommunen. Socialpolitiken skall dock vara
subsidiär, och de skyddsnät bör stärkas som utgörs
av de naturliga gemenskaperna som varje människa
lever i - familj, släkt och vänner, grannar,
medarbetare, arbetskamrater och föreningsliv m.m.
Enligt motionärerna skapar ett varierat utbud av
olika vård- och behandlingsformer och olika huvudmän
en flexibilitet som ökar förutsättningarna för att
finna adekvata insatser för personer med sociala
problem. Därför bör incitament skapas för det civila
samhället att öka insatserna inom den sociala
sektorn. Motionärerna anför vidare att de kraftiga
skattehöjningarna för främst låg- och
medelinkomsttagare under de senaste åren har lett
till att en nyfattigdom vuxit fram. Hushållens
marginaler har blivit mindre och för många räcker
inte lönen efter skatt till. En naturlig princip
borde enligt motionärerna vara att den som betalar
skatt inte samtidigt skall behöva bidrag och att den
som får bidrag inte skall behöva betala skatt.
Transfereringssystemen bör utformas så att
utbildning och arbete lönar sig bättre.
I motion So48 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
begärs ett tillkännagivande om att en grundlig
omprövning av socialbidragens syfte, roll och
utformning bör komma till stånd (yrkande 1). I
regeringens förslag saknas enligt motionären den
totala omprövning som borde komma till stånd av hur
samhällets skyddsnät skall utformas och finansieras
i framtiden. Motionären anser att det kommunala
självstyret skall förstärkas, inte försvagas.
I motion So527 av Per Bill m.fl. (m) begärs
tillkännagivanden om att låta landets kommuner
försöka hitta olika former av lösningar till hur vi
kan bryta det bidragsberoende och det växande
sociala utanförskap som drabbat tusentals människor
(yrkande 1) samt om att framgångsrika kommuner bör
premieras (yrkande 2).
Tidigare behandling och pågående arbete
I det av riksdagen godkända betänkandet
1996/97:SoU18 behandlade utskottet regeringens
proposition 1996/97:124 Ändring i socialtjänstlagen
jämte ett flertal motioner, bl.a. en motion från
Moderata samlingspartiet med i huvudsak samma
innehåll som den nu aktuella motion So226 yrkandena
1, 2 och 4. I betänkandet ges i avsnittet Allmänna
utgångspunkter för socialtjänsten (s. 12-17) en
redogörelse för grundtankarna bakom
socialtjänstreformen 1980, de utvecklingstendenser
som regeringen enligt proposition 1996/97:124 ansåg
vara av betydelse för socialtjänstens framtida roll
och uppgifter samt de överväganden som låg till
grund för de i propositionen föreslagna ändringarna
i socialtjänstlagen, vilka trädde i kraft den 1
januari 1998. Utskottet avstyrkte samtliga
motionsyrkanden under avsnittet med bl.a. följande
motivering (s. 20-22):
Socialtjänsten är en central del i samhällets
välfärdssystem.
De övergripande målen och grundläggande
värderingarna för samhällets socialtjänst -
demokrati, jämlikhet, solidaritet och trygghet -
anges i socialtjänstlagens inledande paragraf.
Enligt portalparagrafen skall socialtjänsten, på
demokratins och solidaritetens grund, främja
människornas ekonomiska och sociala trygghet,
jämlikhet i levnadsvillkor och aktiva deltagande i
samhällslivet. Under hänsynstagande till människans
ansvar för sin och andras sociala situation skall
socialtjänsten inriktas på att frigöra och utveckla
enskildas och gruppers egna resurser. Socialtjänsten
skall med andra ord inte inriktas på att ta över den
enskildes ansvar utan på att frigöra och utveckla
den enskildes egna resurser. Verksamheten skall
vidare bygga på respekt för människornas
självbestämmande och integritet.
De övergripande målen utgör grunden för delmålen
för de olika målgrupper och verksamheter som anges i
lagen.
Socialtjänstlagen ger enligt utskottet uttryck för
en positiv tilltro till den enskildes egen förmåga
och vilja att påverka sin situation. I likhet med
regeringen anser utskottet att de övergripande målen
och grundläggande värderingarna för all verksamhet
inom socialtjänsten skall ligga fast. - - -
Enligt utskottets mening finns det i dag inte
heller något skäl att göra avsteg från de principer
som enligt förarbetena till socialtjänstlagen skall
vara vägledande för det individinriktade arbetet
inom socialtjänsten. En vägledande princip är att
verksamheten skall präglas av en helhetssyn i
stället för symtomtänkande. Detta innebär bl.a. att
en enskilds eller en grupps sociala situation och de
problem han eller gruppen har skall ses i
förhållande till hela den sociala miljön. Inte bara
familjen och närmiljön hör hit utan också den
enskildes förhållanden i vidare mening. Det rör
bl.a. frågor om möjlighet att få arbete och bostad
och att undvika utslagning, segregation och
fattigdom. Helhetssynen förutsätter ett samarbete
över sektorsgränserna.
Frivillighet och självbestämmande skall vara
vägledande vid handläggningen av enskilda ärenden.
Detta innebär att den enskilde själv får bestämma om
han eller hon skall ta emot erbjudanden om en viss
social tjänst. Det är den enskilde som gör valet
dock inom ramen för befintliga resurser.
Frivillighet och självbestämmande innebär inte att
socialtjänsten skall vara kravlös. Till
socialtjänstens uppgifter hör att på olika sätt
försöka motivera den enskilde för en viss insats.
Andra vägledande principer inom socialtjänsten är
att stöd- och hjälpinsatser skall "normaliseras" så
att människor inte känner sig stämplade eller
utpekade, att insatser i hemmet går före vård
utanför hemmet och att vården skall anordnas så nära
hemmet som möjligt utan att flexibiliteten går
förlorad. Insatserna måste anpassas till den
enskildes aktuella förutsättningar och behov, vilket
betyder att socialtjänsten måste förfoga över ett
brett register av handlingsalternativ när det gäller
individuellt inriktade insatser.
Som anförs i propositionen finns det inte anledning
att misstro människors vilja och förmåga att aktivt
förändra sin situation och utvecklas enligt sina
förutsättningar om möjligheter erbjuds och
erforderligt stöd från samhällets sida
tillhandahålls. Det grundläggande synsättet för
socialtjänsten bör därför förbli oförändrat.
Utskottet delar regeringens uppfattning att medlen
för att uppnå målen i socialtjänstlagen kan behöva
omprövas. Den ökade arbetslösheten och tendenserna
till ökade klyftor i samhället ställer t.ex. allt
större krav på aktiva insatser från socialtjänstens
sida för att verka för människors ekonomiska och
sociala trygghet. Arbetslösheten, de neddragna
kommunala resurserna, förändringarna i
socialförsäkringssystemen och en omfattande
systemkritik mot välfärdspolitikens grundvalar är
några av de nya förutsättningar som präglar
socialtjänstens verklighet i dag. Resurserna för att
ge stöd och hjälp är mer begränsade än tidigare. Det
är nödvändigt att hitta praktiska vägar att skapa
största möjliga effektivitet i det sociala arbetet.
När det gäller målen för arbetet med vissa grupper
i samhället skall socialtjänsten även i framtiden
verka för att barn och ungdomar växer upp under
trygga och goda förhållanden, att äldre människor
kan leva och bo självständigt, att människor med
funktionshinder kan delta i samhällets gemenskap och
leva som andra, att människor som missbrukar alkohol
eller andra beroendeframkallande medel kommer ifrån
sitt beroende och att människor som saknar medel
till sitt uppehälle får möjlighet att klara sin
försörjning.
I likhet med regeringen anser utskottet att det är
angeläget att socialtjänstens arbete mer än tidigare
inriktas på att verka med barnens bästa för ögonen.
De anhörigas insatser inom vård och omsorg har
alltmer kommit att uppmärksammas. Socialtjänsten bör
därför underlätta för närstående som vårdar äldre,
långvarigt sjuka eller handikappade. Detta kan också
i högre grad möjliggöra ökad valfrihet och
kontinuitet i omsorgen. Socialtjänsten bör också i
högre utsträckning stödja frivilligt socialt arbete.
Ökad samverkan mellan socialtjänsten och andra
samhälleliga verksamheter är något som lyfts fram
som särskilt angeläget i propositionen. Utskottet,
som menar att det finns ett stort behov av att mer
effektivt utnyttja samhällets samlade resurser för
att bättre kunna tillgodose människors behov av
stödåtgärder och förhindra att människor hamnar i en
rundgång mellan de olika välfärdssystemen, delar
denna inställning. Individens problem och behov får
inte snävt betraktas endast ur den egna myndighetens
perspektiv vilket under en lång tid präglat delar av
den offentliga sektorn. En helhetssyn skall som
tidigare anförts prägla arbetet inom socialtjänsten.
Socialbidragets syfte är inte att fungera som en
långsiktig försörjningskälla utan skall vara
samhällets sista försörjningsstöd och träda in när i
princip alla andra möjligheter uttömts. Under 1990-
talet har andelen socialbidragstagare kraftigt ökat
och fler har blivit beroende av socialbidrag för sin
försörjning under allt längre tid till följd av
bl.a. den höga arbetslösheten och de nödvändiga
besparingarna inom välfärdssystemen. Utskottet delar
regeringens inställning att socialbidraget måste
återgå till att vara ett sista skyddsnät, för
tillfälliga ekonomiska behov och annat stöd. - - -
Utskottet har varje år därefter, senast i det av
riksdagen godkända betänkandet 1999/2000:SoU6
Socialtjänstfrågor (s. 9 f.), vid behandlingen av
motioner om socialtjänstens allmänna utgångspunkter
vidhållit ovan redovisade inställning och avstyrkt
motionerna. I det nämnda betänkandet hänvisade
utskottet också till att Socialtjänstutredningen i
sitt slutbetänkande lämnat förslag på hur
socialtjänsten kan anpassas till de nya
förutsättningarna på arbetsmarknaden och hur
socialbidragsberoendet kan brytas samt anförde att
riksdagen inte borde föregripa kommande förslag på
området. Utskottet avstyrkte motionerna (res. m).
Familjeutredningen har haft regeringens uppdrag att
pröva om det ekonomiska familjestödet kan göras mer
generellt, dvs. med minskade marginaleffekter men
med bevarad eller ökad fördelningspolitisk
träffsäkerhet. Utredningen presenterade sitt
slutbetänkande Ur fattigdomsfällan (SOU 2001:24) i
februari 2001. I betänkandet analyseras de samlade
effekterna av skatter, bidrag och avgifter för olika
typer av barnfamiljer. Framför allt belyses
marginaleffekterna, dvs. hur stor del av en
inkomstökning som familjen får behålla och hur stor
del som går bort i form av ökad skatt, minskade
bidrag, höjda avgifter m.m. Utredningen anser att
det ekonomiska familjestödet bör läggas om så att
det blir mer generellt i syfte att minska
marginaleffekter och på så sätt motverka
fattigdomsfällor. Bland annat föreslås att
bostadsbidraget till barnfamiljer ersätts av
generella, icke inkomstprövade stöd. Två nya tillägg
till barnbidraget föreslås också, ett till
ensamstående med barn och ett till studerande
föräldrar. Utredningen föreslår vidare ett särskilt
behovsprövat och tidsbegränsat stöd för ensamstående
med barn, vilket avses kopplas till krav på att
mottagaren utbildar sig. Socialbidragens roll bör
inte ändras utan förbli ett stöd som garanterar
konsumtion på en viss nivå, dvs. skälig levnadsnivå,
inte en garanti för en viss inkomst.
Betänkandet är för närvarande under
remissbehandling.
Utskottets bedömning
Utskottet delar regeringens uppfattning att
socialtjänsten utgör en central del av
välfärdspolitiken och ett viktigt komplement till de
generella ekonomiska stödsystemen. I likhet med
regeringen anser utskottet vidare att de
övergripande målsättningarna och grundläggande
värderingarna för verksamheten inom socialtjänsten
skall stå fast. Till 1 kap. 1 § i förslaget till ny
socialtjänstlag överförs oförändrad den nu gällande
portalparagrafen med innebörd att socialtjänsten på
demokratins och solidaritetens grund skall främja
människornas ekonomiska och sociala trygghet,
jämlikhet i levnadsvillkor och aktiva deltagande i
samhällslivet. Under hänsynstagande till människans
ansvar för sin och andras sociala situation skall
socialtjänsten inriktas på att frigöra och utveckla
enskildas och gruppers egna resurser. Verksamheten
skall vidare bygga på respekt för människornas
självbestämmanderätt och integritet.
Utskottet vidhåller att det inte finns någon
anledning att frångå de principer som enligt
förarbetena till den nuvarande socialtjänstlagen
skall vara vägledande för det individinriktade
arbetet inom socialtjänsten, nämligen principerna om
helhetssyn, frivillighet och självbestämmande,
kontinuitet, normalisering, flexibilitet, närhet och
valfrihet. Socialtjänsten skall arbeta förebyggande
och ta till vara den enskildes egna resurser samt
beakta den enskildes delaktighet och egna ansvar.
Principerna ger också uttryck för den människosyn
som alltjämt skall prägla reformarbetet inom
socialtjänsten.
Utskottet anser i likhet med regeringen att det är
ett kompromisslöst mål att välfärden skall omfatta
samtliga medborgare. Socialtjänstens insatser ger de
människor som av olika anledningar utsätts för
ekonomiska eller sociala påfrestningar möjlighet att
leva ett värdigt och självständigt liv. Utskottet
delar regeringens uppfattning att det är angeläget
att nu stärka detta skyddsnät.
Utskottet vidhåller dock att socialbidraget skall
vara ett yttersta skyddsnät för tillfälliga
ekonomiska behov och inte fungera som en långsiktig
försörjningskälla. Familjeutredningen har analyserat
de samlade effekterna av skatter, bidrag och
avgifter för barnfamiljerna samt därvid bl.a. belyst
marginaleffekterna. Riksdagen bör inte föregripa
kommande förslag på området.
Med det sagda avstyrker utskottet motionerna So48
(m) yrkande 1, So51 (m) yrkandena 1 och 2, So226 (m)
yrkandena 1, 2 och 4 samt So527 (m) yrkandena 1 och
2. Utskottet tillstyrker 1 kap. 1 § i förslaget till
ny socialtjänstlag.
Rätten till bistånd
Propositionen
Nuvarande ordning
Sedan den 1 januari 1998 gäller beträffande rätten
till bistånd att den som inte själv kan tillgodose
sina behov eller få dem tillgodosedda på annat sätt
har rätt till bistånd av socialnämnden för sin
försörjning (försörjningsstöd) och för sin
livsföring i övrigt (annat bistånd) på särskilt
angivna villkor (6 § socialtjänstlagen). Den
enskilde skall genom biståndet tillförsäkras en
skälig levnadsnivå. Biståndet skall utformas så att
det stärker hans eller hennes resurser att leva ett
självständigt liv (6 a §). Vad som skall anses ingå
i försörjningsstödet preciseras i 6 b §. En riksnorm
som innefattar skäliga kostnader för livsmedel,
kläder och skor, lek och fritid, förbrukningsvaror,
hälsa och hygien samt dagstidning, telefon och TV-
avgift fastställs av regeringen för varje år. Utöver
det belopp som utgör riksnormen har den enskilde
rätt till bistånd för skäliga kostnader för boende,
hushållsel, arbetsresor, hemförsäkring, läkarvård,
akut tandvård, glasögon samt medlemskap i
fackförening och arbetslöshetskassa. Vad som avses
med annat bistånd preciseras i 6 f §, nämligen hjälp
i hemmet samt särskilt boende för service och
omvårdnad för äldre eller bostad med särskild
service för funktionshindrade.
Kommunen har därutöver getts en befogenhet att
kunna utge bistånd även i annan form eller utöver
vad som följer av 6 b och 6 f §§, om det finns skäl
för det (6 g §). Sådant bistånd är dock inte
utformat som en rättighet för den enskilde, utan som
en möjlighet för kommunen.
Biståndsbeslut som avser försörjningsstöd eller
annat bistånd kan överklagas av den enskilde genom
förvaltningsbesvär, vilket innebär att domstolen
prövar såväl beslutets laglighet som dess lämplighet
och kan fatta ett nytt beslut med en annan innebörd.
Övriga biståndsbeslut kan enbart bli föremål för
laglighetsprövning enligt kommunallagens (1991:900)
bestämmelser.
Uppföljning av reformen 1998
Som skäl för begränsningen av den enskildes
möjligheter att överklaga ett beslut om bistånd
rörande olika former av stöd samt vård- och
behandlingsinsatser anförde regeringen (prop.
1997/98:124 s. 92 f.) bl.a. att den enskilde är
tillförsäkrad ett inflytande över insatserna genom
bestämmelserna om att socialnämndens insatser för
den enskilde skall utformas och genomföras
tillsammans med honom. Den enskilde spelar själv en
mer aktiv roll när det gäller bedömningen av behovet
av olika åtgärder och bestämmandet av målet för en
viss insats. Vad den enskilde och kommunen kan ha
olika uppfattningar om är i första hand valet av
insats eller utformningen av insatsen, vilket enligt
regeringen knappast var en fråga som lämpade sig för
juridisk överprövning. Regeringen konstaterade mot
denna bakgrund att möjligheten att anföra
förvaltningsbesvär över denna typ av beslut inte
behövdes för att kommunerna skulle tillgodose de
varierande behov av stöd, vård eller behandling som
enskilda kan ha. Regeringen betonade samtidigt det
stora ansvar som kommunen har för att det finns
lämpliga åtgärder att sätta in för bl.a. barn och
unga i svårigheter och för människor med
missbruksproblem. Regeringen utgick vidare från att
kommunen även i fortsättningen tillförsäkrar den
enskilde en skälig levnadsnivå och att stödet
utformas så att det stärker dennes resurser att leva
ett självständigt liv. Begreppet skälig levnadsnivå
kvarstod i lagen liksom den hittillsvarande
tolkningen av ambitionsnivåer och kvalitet på
stödinsatser.
I den nu aktuella propositionen konstaterar
emellertid regeringen att de utvärderingar som har
gjorts av dels Socialstyrelsen, dels länsstyrelserna
visar att ändringarna i socialtjänstlagen har fått
vissa effekter som inte var avsedda. Bland annat
visar flera studier att socialbidragshandläggare som
ställs inför en och samma fallbeskrivning kan göra
mycket olika bedömningar, såväl vid jämförelse
mellan handläggare i olika kommuner som mellan
handläggare inom samma kommun. Vidare medför
uppdelningen av biståndsprövningen på två olika
bestämmelser bl.a. att vissa beslut tas med stöd av
6 g §, trots att de borde fattas enligt 6 b § och
därmed kunna överklagas genom förvaltningsbesvär.
Regeringens förslag
Regeringens förslag till ny socialtjänstlag innebär
vissa ändringar i förhållande till nu gällande
bestämmelser om ekonomiskt bistånd. Begränsningarna
rörande begreppet "livsföring i övrigt", dvs. att
det endast avser hjälp i hemmet och särskilt boende
för service och omvårdnad för äldre eller bostad med
särskild service för funktionshindrade (annat
bistånd), tas bort. Bestämmelsen kommer i princip
att återgå till vad som gällde före den 1 januari
1998: den som inte själv kan tillgodose sina behov
eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt skall
ha rätt till bistånd av socialnämnden för sin
försörjning (försörjningsstöd) och för sin
livsföring i övrigt (4 kap. 1 § första stycket i
förslaget till ny socialtjänstlag).
Begreppet skälig levnadsnivå skall kvarstå i lagen
med den innebörd som begreppet har vad gäller
innehåll och nivåbestämning av biståndet. Likaså
kvarstår bestämmelsen om att biståndet skall
utformas så att det stärker den enskildes
möjligheter att leva ett självständigt liv (andra
stycket i ovannämnda lagrum).
Försörjningsstödet föreslås liksom i dag bestå av
två delar. En av delarna utgörs av den
schablonberäknade "riksnormen", som preciseras i 4
kap. 3 § första stycket 1 i regeringens förslag och
som omfattar samma kostnader som nu gällande
bestämmelse. Förutom de poster som ingår i
riksnormen skall försörjningsstöd lämnas för skäliga
kostnader för boende, hushållsel, arbetsresor,
hemförsäkring samt medlemskap i fackförening och
arbetslöshetskassa (2 i samma lagrum). Enligt den nu
gällande motsvarigheten till bestämmelsen ingår även
skäliga kostnader för läkarvård, akut tandvård och
glasögon. Dessa poster har tagits bort ur
uppräkningen men omfattas, utan precisering, av
begreppet livsföring i övrigt. Enligt regeringen
renodlas försörjningsstödet på detta sätt till att
enbart omfatta sådana kostnader som är regelbundet
återkommande. Liksom nu kan socialnämnden frångå
riksnormen och beräkna dessa kostnader till en högre
eller lägre nivå om det i ett enskilt fall finns
särskilda skäl för detta (4 kap. 3 § andra stycket).
Regeringen föreslår vidare en bestämmelse om att
socialnämnden får ge bistånd utöver vad som följer
av 1 § om det finns skäl för det (4 kap. 2 §).
Bestämmelsen motsvarar 6 g § i gällande
socialtjänstlag.
Regeringen föreslår också en ändring av
överklagandebestämmelserna i förhållande till vad
som nu gäller. Av 16 kap. 3 § i förslaget till ny
socialtjänstlag framgår att socialnämndens beslut om
bistånd enligt 4 kap. 1 § får överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol.
I 4 kap. 4-6 §§ i förslaget till ny socialtjänstlag
finns bestämmelser om att socialnämnden under vissa
förutsättningar får begära att den som uppbär
försörjningsstöd under viss tid skall delta i
praktik eller annan kompetenshöjande verksamhet.
Paragraferna motsvarar nuvarande 6 c-e §§
socialtjänstlagen.
I 9 kap. 1 och 2 §§ i förslaget till ny
socialtjänstlag finns bestämmelser om att
socialnämnden under vissa förutsättningar får
återkräva ekonomiskt bistånd enligt 4 kap. 1 § samt
annan ekonomisk hjälp. Paragraferna motsvarar i
princip nuvarande 33-33 a §§.
Skäl för förslaget m.m.
Regeringen anför att de indikationer som getts genom
uppföljningarna av reformen 1998, tillsammans med
det starka stöd som utredarens förslag har fått
bland remissinstanserna, visar på behovet av en
återgång till tidigare ordning där den enskilde som
inte själv kan tillgodose sina behov eller få dem
tillgodosedda på annat sätt ges en rätt till bistånd
för såväl sin försörjning som för sin livsföring i
övrigt. Den uppdelning eller gradering av olika
gruppers behov, som den nuvarande ordningen ger
uttryck för, tycks inte ha lett till några positiva
effekter vare sig för enskilda eller kommunerna,
utan snarare bidragit till ökad administration på
socialbyråerna och en osäkerhet om vad som gäller.
En ökad rättssäkerhet för den enskilde är därför
även av vikt för att undvika oskäliga skillnader i
biståndsprövningen, menar regeringen. Den föreslagna
ändringen innebär inte någon ändring när det gäller
den enskildes eget ansvar att efter sin förmåga
bidra till sin försörjning. Inte heller föreslår
regeringen någon ändring i de bestämmelser som
reglerar vilka krav socialtjänsten kan ställa på den
enskilde för att bistånd skall komma i fråga.
Utgångspunkten för den föreslagna ändringen är
enligt propositionen att alla personer skall ha rätt
till insats efter behov. Ingen grupps behov skall
vara starkare skyddat än andras. Det kan inte vara
rimligt att personer med behov av olika vårdinsatser
eller barn och unga som behöver vård inte ges samma
rättstrygghet som t.ex. äldre och personer med
funktionshinder. Socialtjänstlagen skall säkra att
de medborgare som har behov av socialt stöd eller
vård- och behandlingsinsatser får det stöd och den
behandling som de behöver. Rätten till bistånd
kommer att gälla insatser som avser den enskildes
livsföring, oavsett vilken grupp den enskilde
tillhör. Innehållet i insatserna behöver därmed inte
preciseras i lagen.
Begreppet livsföring i övrigt har funnits med
alltsedan socialtjänstlagen trädde i kraft för snart
tjugo år sedan. Som nämnts ovan föreslår regeringen
att den nuvarande begränsningen av begreppet till
att endast avse s.k. annat bistånd nu tas bort. Med
"livsföring i övrigt" avses därmed alla de olika
behov som den enskilde kan ha för att tillförsäkras
en skälig levnadsnivå och som inte omfattas av
försörjningsstödet. Det kan vara fråga om bistånd
till läkarvård eller tandvård, glasögon, möbler,
husgeråd, vinterkläder, vård- och
behandlingsinsatser för missbrukare, hemtjänst,
särskilt boende för äldre eller funktionshindrade
m.m. I propositionen påpekas att det inte är möjligt
att lämna en uttömmande uppräkning av vilka insatser
eller behov som skall anses ingå. Liksom i dag måste
en individuell bedömning göras i varje enskilt fall.
Den rättspraxis som har utvecklats under de snart
tjugo år socialtjänstlagen har varit i kraft, liksom
allmänna råd från Socialstyrelsen, bör kunna tjäna
till ledning vid bedömningen av vilken
biståndsinsats som kan komma i fråga, anförs det.
När det gäller att bestämma nivån för biståndet
kopplas det liksom i nuvarande lag till begreppet
skälig levnadsnivå. Begreppet bestämmer dock inte
bara nivån utan också vilken form av insats, vård
och behandling, andra stödformer eller ekonomiskt
bistånd som kan komma i fråga. Den skäliga
levnadsnivån blir ett uttryck för kvaliteten i
insatsen och vilken ambitionsnivå som kan vara
rimlig i ett enskilt fall mot bakgrund av
rättighetsbestämmelsens syfte.
Regeringen anför vidare att en bestämmelse av detta
slag måste kunna användas oberoende av de
samhällsförändringar som sker, t.ex. inom
socialförsäkringssystemen och hälso- och sjukvården.
Även ändrade förutsättningar i själva arbetsformerna
till följd av metodutveckling kräver en generell
utformning. Därtill kommer att över tiden ändrade
ekonomiska förutsättningar ställer krav på en
flexibel användning. En alltför detaljerad
lagstiftning kan enligt regeringen därmed antas
innebära att tillämpningen över tiden skulle
försvåras.
Mot bakgrund härav anser regeringen det viktigt att
markera socialtjänstlagens grundläggande syfte att
garantera att medborgarna får sina behov av bistånd
tillgodosedda. Nivåerna på insatserna måste därför
vara sådana att detta uppfylls. I detta hänseende
blir begreppet skälig levnadsnivå ett uttryck för
vissa minimikrav på insatsen vad gäller kvaliteten.
Vid bedömningen av vilken insats som kan komma i
fråga måste en sammanvägning göras av olika
omständigheter såsom den önskade insatsens
lämplighet som sådan, kostnaderna för den önskade
insatsen i jämförelse med andra insatser samt den
enskildes önskemål. Det kan enligt regeringens
mening inte finnas en obegränsad frihet för den
enskilde att välja sociala tjänster oberoende av
kostnad. I både kommunens och den enskildes intresse
ligger att biståndet skall utformas så att det
svarar mot det mål man vill uppnå. Oftast innebär
det att det råder samstämmighet mellan den enskilde
och tjänstemannen om lämplig insats. I de fall det
inte är möjligt måste tolkningen av begreppet skälig
levnadsnivå ske mot bakgrund av
rättighetsbestämmelsens grundläggande syfte, dvs. en
yttersta garanti för medborgarnas livsföring i olika
avseenden. Detta utesluter emellertid inte att
kommunen, när likvärdiga insatser finns att tillgå,
ges möjlighet att välja det billigaste alternativet,
anförs det i propositionen.
Som en följd av förslaget att biståndsbestämmelsen i
socialtjänstlagen skall utformas som en
rättighetsbestämmelse avseende alla former av
socialt bistånd, bör enligt regeringen
överklagandebestämmelserna ändras. För att kunna
förverkliga en rättighet måste det finnas ett sätt
för den enskilde som är missnöjd med ett
myndighetsbeslut att kunna få det prövat på rättslig
väg. Några remissinstanser framhåller att en
återgång till det tidigare gällande systemet, med
rätt att överklaga alla typer av biståndsbeslut till
förvaltningsdomstol, står i strid med det kommunala
självstyret. Enligt regeringens uppfattning väger
hänsynen till den enskildes rättssäkerhet tyngre än
kommunernas intresse i detta fall, och förslaget är
därför motiverat.
I propositionen framhålls att förslaget inte innebär
någon ändring i förhållande till nuvarande reglering
eller praxis vad gäller den enskildes ansvar att
göra vad han eller hon kan för att försörja sig
själv. Exempelvis måste den som har ekonomiska
tillgångar först använda sig av dessa innan
försörjningsstöd kan komma i fråga. Regeringen tar i
det sammanhanget särskilt upp frågan om den som har
fått ett ideellt skadestånd skall behöva använda
detta till sin försörjning (s. 94 f.). Enligt
regeringen måste frågeställningen ses mot bakgrund
av socialbidragets funktion som det yttersta
skyddsnätet för människors försörjning. Utan att i
grunden göra om socialbidragets konstruktion är det
inte möjligt att generellt skydda vissa tillgångar
från att beaktas vid prövning av rätt till
ekonomiskt bistånd. Regeringen betonar dock att en
individuell prövning alltid måste göras i varje
enskilt fall. Ibland kan det därför vara rimligt att
det individuella synsättet vidgas eftersom
förutsättningarna avviker från det som normalt
förekommer vid socialbidragshantering. Ett sådant
exempel kan vara en enskild som har fått ett ideellt
skadestånd på grund av att han eller hon har varit
utsatt för ett brott av något slag, och t.ex. kan ha
behov av långvariga och kostsamma behandlingar.
Detta bör då enligt regeringens mening rimligtvis
beaktas vid biståndsbedömningen.
Regeringen anför att det inom
arbetsmarknadspolitiken finns olika system som
särskilt riktar sig till ungdomar som har svårt att
få arbete eller personer som är beroende av
socialbidrag under lång tid, t.ex.
aktivitetsgarantin och utvecklingsgarantin för
ungdomar i åldern 20-24 år. Biståndsbehovet
tillgodoses genom de särskilda ersättningar som
utgår. Dessutom har socialnämnden enligt 6 c-e §§
socialtjänstlagen rätt att kräva att den som har
socialbidrag och är under 25 år deltar i praktik
eller annan kompetenshöjande verksamhet som villkor
för att få socialbidrag. Enligt propositionen avser
regeringen att ta initiativ till en översyn som
belyser samspelet mellan dessa regelverk och olika
huvudmäns ansvar för utbildning och arbete när det
gäller socialbidragsberoende ungdomar. Översynen
skall också innefatta en utvärdering av hur dessa
bestämmelser tillämpats inom socialtjänstlagen och
hur utvecklingen på arbetsmarknaden svarat mot
bestämmelserna. Vidare skall bestämmelser av mindre
tvingande karaktär i socialtjänstlagen övervägas.
Motionerna
I motion So51 av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkas att
riksdagen beslutar att den s.k. riksnormen avvecklas
till förmån för att skäliga bidragsnivåer fastställs
av kommunerna (yrkande 4). Motionärerna anför att
riksnormen har haft mycket liten inverkan på
socialbidragskostnaderna men däremot minskat
möjligheterna för kommunerna att hitta egna
lösningar. Enligt motionärernas mening bör
kommunerna själva fastställa nivåerna i
socialbidraget med utgångspunkt i allmänna principer
i socialtjänstlagen. Med en riksnorm finns det en
uppenbar risk att det går slentrian i bedömningen av
det ekonomiska biståndet och att detta inte prövas
mot andra åtgärder i den omfattning som är lämplig.
Det är enligt motionärerna också viktigt att lokala
bedömningar utifrån bl.a. löneläge och kostnadsbild
finns med då nivåerna fastställs och att denna del
av socialtjänsten är förankrad i det allmänna
rättsmedvetandet på orten. I motionen begärs vidare
ett tillkännagivande om återinförande av
besvärsrätten för alla former av biståndsbeslut
enligt socialtjänstlagen (yrkande 10). Motionärerna
anser att det finns risk för att den nu föreslagna
ändringen av överklagandebestämmelserna är
kostnadsdrivande och att utvecklingen därför måste
följas noga. Den återinförda besvärsrätten måste
enligt motionärerna följas av preciserade
anvisningar så att domstols-prövningarna uppfattas
som rimliga av såväl medborgarna som
socialnämnderna. Lokala förhållanden skall vara
utgångspunkten för prövningarna, anförs det.
Även i motion So226 av Chris Heister m.fl. (m)
begärs ett tillkännagivande om avveckling av den
s.k. riksnormen för socialbidrag (yrkande 3).
Motionärerna yrkar vidare att riksdagen skall begära
att regeringen lägger fram förslag till ändring i
socialtjänstlagen vad beträffar tolkningen av
begreppet skälig levnadsnivå (yrkande 5). Tolkningen
av begreppet har enligt motionärerna skett med stort
inflytande av beräkningar från centrala statliga
myndigheter. Motionärerna anser att tolkningen i
ökad utsträckning bör ske lokalt med hänsyn till
lokala förhållanden och till individens behovsnivå.
Socialtjänstlagen bör kompletteras avseende
begreppet skälig levnadsnivå så att stor betydelse
tillmäts de levnadsförhållanden som råder för
yrkesarbetande utan socialbidrag och så att
socialbidragsnivån normalt hamnar under vad som hade
erhållits genom ett yrkesarbete i lägre löneläge.
I motion So48 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
begärs ett tillkännagivande om överklagande av
beslut om bistånd hos allmän förvaltningsdomstol
(yrkande 2). Motionären anser det viktigt att
lagreglerna på området utformas så att man på ett
genomtänkt sätt kan kombinera ett stärkt kommunalt
självstyre med ett värnande om den enskildes
rättssäkerhet.
I motion So47 av Kenneth Johansson m.fl. (c) begärs
ett tillkännagivande om att nivån i socialbidraget
skall fastställas av kommun- respektive
stadsfullmäktige (yrkande 1). Enligt motionärerna
ger riksnormen, som den nu är konstruerad, inte den
rättvisa som bör eftersträvas. Biståndet är i vissa
delar av landet otillräckligt medan det i andra
delar kan upplevas som alltför generöst.
Motionärerna anser att det därför är bättre att i
lagtexten ange socialbidragens konstruktion och
innehåll och att kommunerna fastställer beloppets
storlek med utgångspunkt i kostnadsnivån i
respektive kommun. Därmed uppnås större enhetlighet
i landet och en bättre anpassning till rådande
levnadsförhållanden. Förslaget gör det också möjligt
att överklaga nivån som fullmäktige fastställer.
I motion So51 (m) yrkas att riksdagen skall besluta
att posten medlemskap i fackförening skall utgå ur
försörjningsstödet (yrkande 5). Enligt motionärernas
uppfattning finns det inget skäl till att
medlemsavgifter i fackföreningar skall bekostas av
skattemedel.
I motion So356 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att
regeringen ger Riksförsäkringsverket i uppdrag att
utreda kostnaden för att införa en generell rätt
till umgängesresor (yrkande 7). Motionärerna anser
att barn bör ha rätt att träffa sina föräldrar, även
om de bor långt ifrån varandra. Kostnader för
umgängesresor bör därför ingå i rätten till bistånd.
I motion So508 av Thomas Julin m.fl. (mp) yrkas att
regeringen skall lägga fram förslag till lagändring
som ger socialbidragstagare rätt till bidrag för
tandvård (yrkande 2). Rätten till akuttandvård måste
enligt motionärerna ersättas med en rätt till
bistånd för tandvård.
Tre motioner handlar om kraven för bistånd i
nuvarande 6 c-e §§ socialtjänstlagen, dvs. 4 kap.
4-6 §§ i regeringens förslag till ny
socialtjänstlag.
I motion So51 (m) yrkas att regeringen skall
återkomma med förslag om den enskildes rättighet
till och skyldighet att delta i kompletterande
åtgärder som underlättar inträde i arbetslivet
(yrkande 3). Motionärerna anser att socialnämndens
möjlighet att kräva att den som har socialbidrag
deltar i praktik eller annan kompetenshöjande
verksamhet bör omfatta alla personer som har ett mer
långsiktigt behov av ekonomiskt bistånd för sin
försörjning.
I motion So226 (m) yrkas att regeringen lägger fram
förslag till ändring av socialtjänstlagen om
villkorat bistånd (yrkande 6). Motionärerna anser
att kommunerna bör kunna villkora bistånd även i
andra fall än de som nu gäller. Villkoret bör kunna
avse fler sorters aktiviteter och dessutom kunna
tillämpas på alla som söker socialbidrag.
I motion So356 (v) yrkas att riksdagen begär att
regeringen tar bort arbetsplikten enligt vad i
motionen anförs om att inte villkora
försörjningsstödet enligt socialtjänstlagen (yrkande
3). Motionärerna anser att unga arbetslösa i första
hand skall erbjudas åtgärd och försörjning inom
ramen för arbetsmarknadspolitiken och inte inom
socialtjänsten. Motionärerna hänvisar bl.a. till den
s.k. aktivitetsgarantin. Bestämmelserna om
arbetsplikt strider vidare mot socialtjänstlagens
portalparagraf om respekt för individens
självbestämmande och integritet. Det är viktigt att
socialbidragen behåller sitt ursprungliga syfte att
vara ett tillfälligt ekonomiskt stöd, anförs det.
I motion Kr230 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m) begärs ett
tillkännagivande om vad i motionen anförs om
konstnärerna och socialbidragen (yrkande 10).
Motionärerna anser att kraven på konstnärer bör vara
samma som för alla andra samt att reglerna för
bistånd till konstnärer bör vara lika i alla
kommuner. Enligt motionärerna finns det inga
generella regler om hur stipendier som skall
finansiera kostnader för material, ateljé, resor
m.m. skall bedömas vid biståndsprövningen.
Konstnärer som inte kan försörja sig på sitt
konstnärskap skall enligt motionärerna endast ha
rätt till socialbidrag under en övergångstid.
Därefter måste han eller hon stå till
arbetsmarknadens förfogande.
I motion A808 av Matz Hammarström m.fl. (mp) yrkas
att regeringen skall lägga fram förslag rörande
möjligheten till socialbidrag för studenter (yrkande
32). Enligt motionärerna lever vissa studenter under
sådana förhållanden att de inte klarar sig på
studiemedlen under terminerna. I vissa lägen är det
kortsiktigt ekonomiskt fördelaktigare för den
enskilde att stanna i passivitet med socialbidrag än
att studera. Motionärerna anser att möjligheterna
till kompletterande socialbidrag för studenter bör
utvidgas.
I motion So52 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) begärs
att regeringen tillsätter en utredning som ser över
frågan om försörjningsstöd, beskattning och ideellt
skadestånd (yrkande 5). Motionärerna anser att det
finns en problematik när det gäller att ideellt
skadestånd räknas som inkomst vid
biståndsbedömningen.
Två motioner handlar om återkrav av socialbidrag.
I motion So51 (m) begärs ett tillkännagivande om en
möjlighet för kommuner att ersätta kortvariga
socialbidrag med lån (yrkande 6). Motionärerna anser
att socialbidrag borde kunna lämnas som lån i
betydligt större utsträckning än vad som sker i dag.
Lånemöjligheten borde kunna användas då en person
tillfälligt hamnat i ekonomisk knipa men däremellan
har normala inkomstmöjligheter. Om personen i fråga
sedan passerar ett bestämt lånebelopp och
fortfarande behöver stöd, skall han eller hon i
stället kunna få bidrag. Detta skulle innebära en
viss "tröskel" i systemet som motverkar att personer
lätt fastnar i bidragsberoende. Motionärerna anser
att regeringen bör återkomma med förslag i denna
riktning.
Även i motion So226 (m) yrkas att regeringen lägger
fram förslag som möjliggör för kommunerna att
ersätta korttida socialbidrag med lån (yrkande 8).
Det begärs också ett tillkännagivande om en
lånemöjlighet som ersättning för socialbidrag
(yrkande 7).
Fyra motioner från den allmänna motionstiden 2000
rör möjligheten att överklaga beslut om bistånd
enligt nuvarande lagstiftning.
I motion So356 (v) yrkas att riksdagen begär att
regeringen gör en översyn av socialtjänstlagen så
att beslut dels om avlösar- och ledsagarservice,
dels om korttidstillsyn för barn med funktionshinder
utanför hemmet kan överklagas genom
förvaltningsbesvär (yrkandena 5 och 6).
I motion So538 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs
ett tillkännagivande om att återställa
socialtjänstlagen så att den enskilde kan överklaga
beslut om bistånd (yrkande 3). Motionärerna vänder
sig mot att beslut om avlösarservice, kontaktperson
och daglig verksamhet inte kan överklagas genom
förvaltningsbesvär.
I motion So337 av Thomas Julin m.fl. (mp) begärs ett
tillkännagivande om att alla beslut om bistånd med
stöd av socialtjänstlagen skall kunna överklagas.
I motion So449 av Thomas Julin m.fl. (mp) begärs ett
tillkännagivande om rätten att kunna överklaga
beslut om missbrukarvård (yrkande 5).
Fyra motioner handlar om barnfamiljernas ekonomiska
situation.
I motion So53 av Lotta Nilsson Hedström och Kerstin-
Maria Stalin (mp) begärs ett tillkännagivande om att
reglera riksnormen när barnbidraget höjs (yrkande
4). Motionärerna anser att vid fastställandet av
riksnormen bör hänsyn tas till eventuella höjningar
av barnbidraget genom att riksnormen för omkostnader
för barn höjs i motsvarande mån.
I motion So356 (v) begärs ett tillkännagivande om
behovet av att utreda modeller och kostnader så att
höjningen av generella bidrag får genomslag för
familjer som uppbär försörjningsstöd (yrkande 1).
Motionärerna anser det viktigt att höjningar av
generella bidrag även innebär en höjning för de
familjer som lever helt eller delvis på
socialbidrag. Det kan ske genom att höja riksnormen
med samma belopp som barnbidraget eller genom att
lyfta ut barnbidraget ur normen så att framtida
förändringar inte påverkar socialbidragen. I
motionen yrkas vidare att regeringen skall ge
Familjepolitiska utredningen tilläggsdirektiv för
att belysa och ge förslag som avser föräldrars
försörjningsplikt (yrkande 2). Enligt motionärerna
ger samhället dubbla signaler när det gäller vilket
ansvar föräldrar har att försörja myndiga barn som
avslutat sina gymnasiestudier. Ibland nekas barnen
socialbidrag till eget boende och egen försörjning
med hänvisning till att föräldrarna skall ta
försörjningsansvaret. Samtidigt är bostadsbidragen
konstruerade så att dessa sänks när barnen blir
myndiga med hänvisning till att barnen då skall ta
eget ekonomiskt ansvar och inte räknas in i
hushållet.
I motion So284 av Thomas Julin m.fl. (mp) begärs ett
tillkännagivande om att barnbidrag inte skall
medräknas vid beräkning av socialbidrag.
I motion Sf245 av Håkan Juholt m.fl. (s) begärs ett
tillkännagivande om barnbidrag för alla barn.
Motionärerna anför att barnbidraget är till barnet
och att det inte bör räknas som en del av familjens
gemensamma inkomst vid beräkningen av socialbidrag.
Tidigare behandling och pågående arbete
I betänkande 1996/97:SoU18 behandlade utskottet
regeringens förslag om försörjningsstöd jämte
motioner om riksnormen, om vilka poster som bör ingå
i försörjningsstödet och om kraven för
försörjningsstöd i 6 c-e §§ (s. 24 f.). Utskottet
tillstyrkte förslagen i propositionen och avstyrkte
motionerna. I likhet med regeringen ansåg utskottet
att det fanns behov av en mer preciserad
socialbidragsnorm. Utskottet fann det angeläget att
det råder överensstämmelse mellan kommunerna vad
gäller socialbidragsnormernas konstruktion och
innehåll. För den enskilde är det också av stor
betydelse att det finns klara riktlinjer för vilka
levnadskostnader som skall täckas genom biståndet.
Utskottet ställde sig bakom förslaget om att
försörjningsstödet skulle delas upp i en
schabloniserad del och i en rätt till ersättning för
skäliga kostnader för ett antal andra behovsposter.
Utskottet hade inget att invända mot de behovsposter
som föreslogs ingå i den schabloniserade delen av
försörjningsstödet. Utskottet ansåg det angeläget
att nivån på det ekonomiska stödet till försörjning
inte varierar alltför mycket mellan kommunerna. Den
enskilde bör tillförsäkras en rätt till ett
grundstöd för sin försörjning i de fall han inte
själv kan tillgodose sina behov eller få dem
tillgodosedda på annat sätt. Utskottet ställde sig
därför bakom förslaget i propositionen om att den
schabloniserade delen av försörjningsstödet borde
beräknas enligt en för hela riket gällande riksnorm.
En riksnorm innebär en begränsning av kommunernas
inflytande över socialbidragens nivå och innehåll.
Utskottet ansåg dock att staten måste ha ett ansvar
för att den enskilde garanteras en miniminivå för de
mest grundläggande behoven.
Utskottet hade inget att invända mot att kommunen
skulle få möjlighet att enligt 6 g §
socialtjänstlagen utge annat ekonomiskt stöd än
försörjningsstöd. Utskottet ansåg att utrymme måste
skapas för lokala bedömningar och att kommunerna i
varje enskilt fall skulle få bestämma om bistånd
skall utgå. Utskottet konstaterade att beslut om
ekonomiskt bistånd till andra ändamål än som anges i
6 b § fortsättningsvis fick överklagas genom
kommunalbesvär men utgick från att kommunerna även
framdeles skulle se till att den enskilde genom
biståndet tillförsäkrades en skälig levnadsnivå.
Sammanfattningsvis ansåg utskottet att förslagen i
propositionen utgjorde en bra avvägning mellan
kommunens självbestämmande och den enskildes
intresse av att få sina behov tillgodosedda när
andra möjligheter inte står till buds.
Utskottet ställde sig också bakom förslagen till 6
c-e §§ socialtjänstlagen om krav på deltagande i
praktik eller annan kompetenshöjande verksamhet.
Utskottet underströk vad som sagts i propositionen
om att insatserna skall utformas med skälig hänsyn
till den enskildes individuella önskemål och
förutsättningar. Utskottet delade regeringens
uppfattning att det är särskilt angeläget att se
till att yngre människor inte fastnar i ett passivt
socialbidragsberoende och att socialtjänstens
möjligheter att ställa krav i första hand skall ta
sikte på ungdomar under 25 år. Enligt utskottet var
det dock självfallet också viktigt att kommunerna
bistår med insatser som hjälper äldre arbetslösa att
på kort eller lång sikt klara sin egen försörjning
(s. 44 f.).
Motionsyrkanden om riksnormen, om begreppet skälig
levnadsnivå, om att ersätta korttida socialbidrag
med lån, om föräldrars underhållsskyldighet, om s.k.
villkorat bistånd, om att undanta ideellt skadestånd
och barnbidrag vid biståndsbedömningen, om s.k.
villkorat bistånd samt om umgängesresor behandlades
av utskottet senast i de av riksdagen godkända
betänkandena 1998/99:SoU9 (s. 11 f.) och
1999/2000:SoU6 (s. 10 f.), vartill hänvisas för en
bred bakgrundsredovisning. Utskottet avstyrkte
samtliga yrkanden (reservationer lämnades rörande
samtliga frågor).
Av 7 kap. 1 § föräldrabalken framgår att föräldrars
underhållsskyldighet upphör när barnet fyller 18 år.
Går barnet i skolan vid denna tidpunkt eller
återupptas skolgången innan barnet fyller 19 år, är
föräldrarna underhållsskyldiga så länge skolgången
pågår, dock längst tills barnet fyller 21 år. Till
skolgång räknas studier i grundskolan eller
gymnasieskolan och annan jämförlig grundutbildning.
I Socialstyrelsens Allmänna råd om försörjningsstöd
(SOSFS 1998:11) anförs att ett hemmavarande vuxet
barn som uppbär försörjningsstöd genom stödet bör
ges möjlighet att betala sin del av kostnaden för
boendet bl.a. då föräldrarna till följd av att det
vuxna barnet bor hemma har högre boendekostnader än
de annars skulle ha haft, t.ex. genom att de skulle
ha haft rätt till bostadsbidrag eller ett högre
bostadsbidrag om det vuxna barnet inte hade bott
kvar hemma.
I de allmänna råden anges beträffande vuxna
studerande att de normalt sett bör anses få sina
behov tillgodosedda genom de stödformer som finns
inom studiemedelssystemet och vuxenstudiestödet.
Försörjningsstöd bör dock kunna utgå till studerande
som aktivt sökt feriearbete men inte fått något
eller som får vänta en tid på första
löneutbetalningen. Krav bör inte ställas på att
studiemedlen skall användas under en längre period
än den som angivits av den utbetalande myndigheten.
I akuta nödsituationer bör försörjningsstöd betalas
ut även under pågående termin. Försörjningsstöd bör
även kunna utgå till personer som deltar i
utbildning för vuxna som saknar grundskole- eller
gymnasiekompetens, om studierna är en förutsättning
för arbete och en framtida försörjning. Även
personer som deltar i grundläggande
svenskundervisning för invandrare bör enligt
socialtjänstlagen kunna få kompletterande
försörjningsstöd. Behovet bör dock i första hand
tillgodoses genom deltidsarbete.
I Socialstyrelsens allmänna råd anges vidare att
socialnämnden vid tillämpningen av 6 b § andra
stycket socialtjänstlagen bör beräkna kostnaderna
till en högre nivå än vad som framgår av riksnormen
bl.a. då ett högre belopp är en förutsättning för
möjligheten att upprätthålla kontakt och/eller
umgänge med barn på en rimlig nivå.
Enligt Socialstyrelsen bör vissa faktiska inkomster
inte medföra en reducering av försörjningsstödet,
t.ex. stipendier och fondmedel som är avsedda för
ett visst ändamål, t.ex. en resa.
Familjeutredningen anger i sitt slutbetänkande (SOU
2001:24) att socialbidragets roll inte bör ändras
(s. 205 f.). Det bör fortfarande vara ett stöd som
garanterar konsumtion av en viss nivå, inte en
garanti för en viss inkomst. Det hindrar enligt
utredningen inte att regeringen, t.ex. i samband med
en höjning av det familjepolitiska stödet, beslutar
att höja ambitionen för vad som skall anses vara
skälig levnadsnivå, så att även familjer med
socialbidrag får del av den standardhöjning som
ökade resurser till familjepolitiken är avsedd att
möjliggöra, anförs det i betänkandet.
Utskottets bedömning
Utskottet ser mycket positivt på förslaget att ta
bort begränsningarna i fråga om den enskildes rätt
till bistånd utöver försörjningsstöd. Genom att
avskaffa begreppet "annat bistånd" får den enskilde
utöver försörjningsstödet rätt till även andra
former av bistånd för sin livsföring än hemtjänst
och särskilt boende för äldre och funktionshindrade.
Utskottet delar vidare regeringens bedömning att
biståndet, liksom nu, skall vara kopplat till
begreppet skälig levnadsnivå. Utskottet tillstyrker
4 kap. 1 § i förslaget till ny socialtjänstlag.
Utskottet anser liksom regeringen att socialnämnden
skall ha möjlighet att ge bistånd utöver vad som
följer av 1 § och tillstyrker därför 4 kap. 2 § i
förslaget till ny socialtjänstlag.
Utskottet har inga invändningar mot de behovsposter
som föreslås ingå i försörjningsstödet. Utskottet
tillstyrker därför 4 kap. 3 § första stycket i
förslaget till ny socialtjänstlag och avstyrker
motionerna So51 (m) yrkande 5, So356 (v) yrkande 7
och So508 (mp) yrkande 2.
I motionerna So47 (c) yrkande 1, So51 (m) yrkande 4
och So226 (m) yrkandena 3 och 5 kritiseras
riksnormen och anförs att kommunerna bör fastställa
socialbidragsnivåerna. Utskottet vidhåller att det
är angeläget att nivån på det ekonomiska stödet till
försörjning inte varierar alltför mycket mellan
kommunerna samt att staten bör ha ansvaret för att
den enskilde garanteras en miniminivå för de mest
grundläggande behoven. Utskottet ställer sig därför
bakom förslaget att i den nya lagen behålla
bestämmelserna om riksnormen.
För de kostnader som ingår i riksnormen lämnas
bistånd enligt en norm som regeringen bestämmer.
Socialnämnden kan dock, om särskilda skäl föreligger
i ett enskilt fall, frångå riksnormen och lämna
såväl högre som lägre försörjningsstöd. När det
gäller de poster i försörjningsstödet som inte ingår
i riksnormen, liksom bistånd för livsföringen i
övrigt, bestämmer kommunerna såväl nivå som innehåll
på det bistånd som skall lämnas. Biståndet skall
tillförsäkra den enskilde en skälig levnadsnivå.
Utgångspunkten vid bedömningen bör vara vad en
låginkomsttagare på orten normalt har möjlighet att
kosta på sig. Lokala förhållanden och kommunala
resurser kan därvid beaktas.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna.
Utskottet tillstyrker 4 kap. 3 § andra stycket i
förslaget till ny socialtjänstlag.
Utskottet delar regeringens bedömning att
överklagandebestämmelserna bör ändras som en följd
av att rätten till bistånd utökas och tillstyrker
därför 16 kap. 3 § i förslaget till ny
socialtjänstlag.
Ändringen i överklagandebestämmelserna innebär en
inskränkning i det kommunala självstyret. Utskottet
delar dock regeringens bedömning att hänsynen till
den enskildes rättssäkerhet i detta fall väger
tyngre. Utskottet avstyrker med det sagda motionerna
So48 (m) yrkande 2 och So51 (m) yrkande 10.
Motionerna So337 (mp), So356 (v) yrkandena 5 och 6,
So449 (mp) yrkande 5 och So538 (fp) yrkande 3 från
den allmänna motionstiden är tillgodosedda med den
föreslagna ändringen.
Utskottet har inte ändrat inställning när det gäller
frågan om huruvida och i vilka fall försörjningsstöd
skall kunna villkoras. Utskottet avstyrker därmed
motionerna So51 (m) yrkande 3, So226 (m) yrkande 6
och So356 (v) yrkande 3. Utskottet tillstyrker 4
kap. 4-6 §§ i förslaget till socialtjänstlag, dock
med en redaktionell ändring i 6 §.
Huruvida en biståndssökande står till
arbetsmarknadens förfogande och om han eller hon
därmed har rätt till bistånd eller ej får avgöras i
det enskilda fallet. Enligt utskottet bör riksdagen
inte ta något initiativ med anledning av motion
Kr230 (m) yrkande 10. Motionen avstyrks.
När det gäller socialbidrag till studenter är enligt
praxis den som uppbär studiestöd inte berättigad
till bistånd annat än i akuta situationer. Den
enskilde är i stället hänvisad till att ställa sig
till arbetsmarknadens förfogande. Utskottet
konstaterar dock att Familjeutredningen har
presenterat förslag som bl.a. rör studerande.
Riksdagen bör inte föregripa kommande förslag på
området. Utskottet avstyrker med det sagda motion
A808 (mp) yrkande 32.
Regeringen anför i propositionen att det rimligtvis
bör beaktas vid biståndsbedömningen att den enskilde
har fått ett ideellt skadestånd på grund av att han
eller hon har blivit utsatt för ett brott och t.ex.
har behov av långvariga och kostsamma behandlingar
till följd härav. Utskottet anser inte att det finns
skäl att tillsätta en utredning för att se över
frågan och avstyrker därför motion So52 (kd) yrkande
5.
Enligt 9 kap. 1 § i förslaget till ny
socialtjänstlag får socialnämnden under vissa
förutsättningar återkräva ekonomiskt bistånd enligt
4 kap. 1 § som har utgetts obehörigen eller med för
högt belopp. I övrigt får socialnämnden återkräva
bistånd som den enskilde har erhållit enligt 4 kap.
1 § om det har lämnats som förskott på en förmån
eller ersättning, till den som är indragen i
arbetskonflikt eller till den som på grund av
förhållanden som han eller hon inte har kunnat råda
över hindrats från att förfoga över sina inkomster
och tillgångar (2 § första stycket). Socialnämnden
har även möjlighet att enligt 2 § andra stycket
återkräva ekonomisk hjälp som lämnats i annat fall
än som avses i 4 kap. 1 §, om hjälpen har getts
under villkor om återbetalning.
Enligt utskottet saknas det anledning att
ytterligare frångå huvudprincipen att bistånd som
den enskilde har rätt till inte skall vara
återbetalningspliktigt eller att utöka möjligheterna
för socialnämnden att återkräva utgiven ekonomisk
hjälp. Utskottet avstyrker motionerna So51 (m)
yrkande 6 och So226 (m) yrkandena 7 och 8. Utskottet
tillstyrker 9 kap. 1 och 2 §§ i förslaget till ny
socialtjänstlag.
Enligt uppgift kommer regeringen i höst att höja
barndelen i riksnormen. Motionerna So53 (mp) yrkande
4, So284 (mp), So356 (v) yrkande 1 och Sf245 (s) får
därmed anses tillgodosedda.
Av föräldrabalken följer att föräldrar är underhållsskyldiga
tills barnet fyller 18 år eller, om det går i
skolan, längst tills barnet fyller 21 år. Enligt
praxis (RÅ 1997 ref. 79) har hemmaboende ungdomar
för vilka underhållsskyldigheten upphört dock inte
någon ovillkorlig rätt till bistånd. Exempelvis
föreligger rätt till bistånd i form av eget boende
först om detta är nödvändigt för att de skall vara
tillförsäkrade en skälig levnadsnivå. Skäl för
bistånd kan föreligga t.ex. om familjen är mycket
trångbodd eller om svåra personliga motsättningar
uppkommit i familjen. Utskottet vill framhålla att
bistånd från socialnämnden är tänkt att utgå först
när andra tillgängliga resurser inte räcker till.
Utskottet anser att riksdagen inte bör ta något
initiativ med anledning av motion So356 (v) yrkande
2 och avstyrker därför motionen.
Tillsynen över socialtjänsten m.m.
Propositionen m.m.
Nuvarande ordning
Tillsynen över den enskilda och kommunala
socialtjänsten utövas av Socialstyrelsen och
länsstyrelserna. Socialstyrelsen har enligt 67 § i
den nuvarande socialtjänstlagen tillsynen över
socialtjänsten i landet. Styrelsen skall följa och
vidareutveckla socialtjänsten, bl.a. genom att
bedriva uppföljning, utvärdering och
kunskapsförmedling.
Länsstyrelsen har enligt 68 § socialtjänstlagen det
regionala tillsynsansvaret över hur kommunerna
tillämpar lagen. Länsstyrelserna skall vidare
informera och ge råd till allmänhet och biträda
socialnämnderna med råd i deras verksamhet, främja
samverkan på socialtjänstens område mellan
kommunerna och andra samhällsorgan samt i övrigt se
till att socialnämnderna fullgör sina uppgifter på
ett ändamålsenligt sätt.
Genom ändringarna i socialtjänstlagen 1998 preciserades
länsstyrelsernas tillsynsansvar samt utvidgades
deras uppgifter i samband med tillståndsgivning för
vissa enskilt bedrivna verksamheter. Länsstyrelsens
tillstånd krävs för att yrkesmässigt bedriva hem för
vård eller boende, särskilda boendeformer, hem för
viss annan heldygnsvård samt hem eller öppen
verksamhet för vård under en begränsad del av dygnet
(69 § socialtjänstlagen). Tillståndspliktig
verksamhet som regleras i socialtjänstlagen står
under länsstyrelsernas tillsyn. Tillsynen omfattar
också entreprenadverksamhet och sådan icke
tillståndspliktig enskild verksamhet från vilken
kommunen upphandlar tjänster för att fullgöra sina
skyldigheter enligt socialtjänstlagen. Länsstyrelsen
har rätt att inspektera sådan verksamhet som den har
tillsyn över samt inhämta upplysningar och ta del av
de handlingar som behövs för tillsynen (69 b §
socialtjänstlagen).
Länsstyrelsen kan, om den upptäcker något
missförhållande i verksamheten, förelägga den som
ansvarar för verksamheten att avhjälpa
missförhållandet (70 § socialtjänstlagen). Om
missförhållandet är allvarligt och föreläggandet
inte åtlyds får länsstyrelsen förbjuda fortsatt
verksamhet. Den som driver verksamhet utan tillstånd
eller som i strid med förbud fortsätter att driva
verksamhet kan dömas till böter (75 § första stycket
3 och 4 socialtjänstlagen).
Socialnämnderna utövar den löpande tillsynen över
verksamhet som drivs av enskilda inom kommunens
område och som kräver länsstyrelsens tillstånd (69 c
§ socialtjänstlagen). Nämnden har rätt att
inspektera verksamheten och får inhämta upplysningar
och ta del av handlingar. Om socialnämnden får
kännedom om missförhållanden i enskild verksamhet
som står under länsstyrelsens tillsyn skall
socialnämnden underrätta länsstyrelsen om det.
Länsstyrelsen har fr.o.m. den 1 juli 2000 fått ökad
möjlighet att ingripa mot domstolstrots (prop.
1999/2000:79, bet. 1999/2000:SoU14, rskr.
1999/2000:240). Enligt 68 a § socialtjänstlagen och
26 a § lagen (1993:387) om stöd och service till
vissa funktionshindrade (LSS) får länsstyrelsen
förelägga en kommun eller ett landsting vid vite att
avhjälpa brister i verkställigheten av en
lagakraftägande dom som ger en enskild rätt till
vissa förmåner enligt någon av lagarna.
Regeringens förslag
Regeringen anser att det bör tydliggöras i
socialtjänstlagen att länsstyrelsen har tillsyn över
den socialtjänst som kommuner och enskilda bedriver
(13 kap. 2 och 3 §§ i förslaget till ny
socialtjänstlag).
Regeringen konstaterar att det alltsedan
socialtjänstlagens tillkomst rått en viss oklarhet
kring innebörden av tillsynsbegreppet. Tillsyn
används som en övergripande beteckning för delvis
olikartade verksamheter såsom normering, information
och rådgivning. Det framgår t.ex. inte tydligt i
lagstiftningen att länsstyrelsens uppgifter i
förhållande till kommunerna definieras som tillsyn.
Det har i olika sammanhang påpekats att oklarheter i
tillsynsbegreppets innebörd bidrar till osäkerhet om
hur tillsyn bör bedrivas. Det kan också finnas en
risk för dubbelarbete mellan de båda
tillsynsmyndigheterna eftersom deras roller till
viss del är överlappande.
Regeringen föreslår vidare att länsstyrelsen skall
ha rätt att inspektera all socialtjänstverksamhet
som står under dess tillsyn, dvs. även den som
bedrivs i kommunal regi, samt att inhämta de
upplysningar och ta del av de handlingar och annat
material som krävs för tillsynen. Den vars
verksamhet inspekteras är skyldig att lämna den
hjälp som behövs (13 kap. 4 § i förslaget till ny
socialtjänstlag).
Länsstyrelsens möjligheter att ingripa mot
missförhållanden i kommunala verksamheter föreslås
bli utvidgade från att gälla endast hem för vård
eller boende till att även omfatta kommunala
boendeformer för service och omvårdnad för äldre,
bostäder med särskild service för funktionshindrade
och kommunal hemtjänst (13 kap. 6 § i förslaget till
ny socialtjänstlag).
I särskilda boendeformer, bostäder med särskild
service och i kommunal hemtjänst bedrivs ofta både
hälso- och sjukvård och socialtjänst, och tillsynen
sker således genom olika tillsynsmyndigheter.
Behovet av en bättre samordning av tillsynen
motiverar enligt regeringen att länsstyrelsens
befogenheter i högre grad likställs med de
befogenheter Socialstyrelsen har när det gäller
tillsynen över hälso- och sjukvården.
När det gäller socialnämndernas tillsynsansvar
föreslås ingen ändring i sak jämfört med vad som nu
gäller enligt 69 c § socialtjänstlagen (13 kap. 5 §
i förslaget till ny socialtjänstlag).
Regeringen bedömer vidare att en utökad samordning och
samverkan mellan Socialstyrelsen och länsstyrelserna
i deras tillsynsfunktion är angelägen. Det pågående
samarbetet mellan Socialstyrelsen och
länsstyrelserna i syfte att stärka tillsynsarbetet
och utveckla tillsynen mot en större samordning och
enhetlighet bör fortsätta, anförs det.
Regeringen anför att länsstyrelsen och
Socialstyrelsen har olika roller i fråga om tillsyn
över den kommunala socialtjänsten. Länsstyrelsen
ansvarar för den operativa tillsynen genom uppgiften
att följa de kommunala nämndernas tillämpning av
socialtjänstlagen och även i övrigt se till att
nämnderna fullgör sina uppgifter inom socialtjänsten
på ett ändamålsenligt sätt. Socialstyrelsens roll är
att på olika sätt följa och vidareutveckla
socialtjänsten. Socialstyrelsen har enligt
regeringen formellt sett ingen särskild roll i
förhållande till länsstyrelsernas uppgifter och
ingen formell möjlighet att styra länsstyrelserna
när det gäller hur dessa skall fullgöra sina
tillsynsuppgifter. Däremot förekommer sedan flera år
en väl utvecklad och delvis formaliserad samverkan
mellan Socialstyrelsen och länsstyrelserna i frågor
som rör tillsyn över socialtjänsten.
Enligt propositionen har den nuvarande
tillsynsorganisationens effektivitet ifrågasatts av
flera skäl. Organisationen har ansetts hindra en
nödvändig samordning av tillsynsresultat och metoder
på nationell nivå, vilket är en förutsättning för
att skapa en enhetlig tillämpning och gemensam
utveckling av tillsynen. Vidare har det faktum att
den regionala tillsynen över socialtjänsten
respektive hälso- och sjukvården sker genom olika
myndigheter på vissa håll fört med sig
samordningsproblem mellan Socialstyrelsens regionala
enheter och länsstyrelserna. Regeringen framhåller i
detta sammanhang att kommunerna genom ädelreformen
har fått ett större ansvar för sjukvårdsinsatser i
särskilda boendeformer för äldre och i bostäder för
särskild service för funktionshindrade samt att
ungefär hälften av landets kommuner också har tagit
över ansvaret för hemsjukvården i ordinärt boende.
De boende har många gånger behov av såväl medicinska
insatser och omvårdnadsinsatser som av sociala
omsorgsinsatser. De förra omfattas av
Socialstyrelsens tillsyn medan de senare omfattas av
länsstyrelsernas tillsyn. Problem med samordning av
den medicinska och sociala tillsynen förekommer även
inom t.ex. missbrukarvården och den öppna vården av
psykiskt sjuka.
Enligt regeringen finns det mycket som talar för
att tillsynen över hälso- och sjukvården och
socialtjänsten bör organiseras och utövas enhetligt
i en gemensam tillsynsmyndighet.
Socialtjänstutredningen har övervägt detta och andra
alternativ. Regeringen konstaterar att behovet av en
ökad samordning och samverkan mellan myndigheterna i
deras tillsynsfunktion är angelägen. Däremot är
regeringen tveksam till att formalisera denna
samverkan genom att, som utredningen föreslår, ge
Socialstyrelsen i uppgift att leda länsstyrelsernas
tillsyn genom allmänna råd och föreskrifter.
Förslaget innebär bl.a. att länsstyrelserna förlorar
en del av sin självständighet, vilket enligt
regeringen bl.a. kan leda till att tillsynen inte
kan anpassas till de regionala och lokala
förhållandena.
Regeringen påpekar att den nyligen tillkallat en
särskild utredare med uppdrag att utreda hur den
statliga tillsynen kan göras till ett tydligare och
effektivare förvaltningspolitiskt instrument som
bättre bidrar till kontroll och genomförande av
demokratiskt fattade beslut (Ju 2000:06, dir.
2000:62). Regeringen avser att i detta sammanhang
ytterligare belysa frågan om tillsynsbegreppets
innebörd och tillsynens reglering.
Utredningen skall redovisa ett första betänkande
senast den 1 oktober 2001. Tidpunkten för
slutredovisning kommer att beslutas i
tilläggsdirektiv.
När det gäller kraven på tillstånd för att driva
enskild verksamhet inom socialtjänsten föreslår
regeringen att bestämmelserna härom i nuvarande 69
och 69 a §§ socialtjänstlagen oförändrade i sak förs
över till 7 kap. 1 och 2 §§ i förslaget till ny
socialtjänstlag.
Motionerna
I motion So48 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
yrkas dels att riksdagen avslår regeringens förslag
vad avser länsstyrelsernas tillsynsuppgifter
(yrkande 3), dels ett tillkännagivande om
länsstyrelsernas rådgivande och stödjande roll i det
sociala utvecklingsarbetet i kommunerna (yrkande 4).
Regeringen föreslår en renodling av länsstyrelsernas
roll mot ökad kontroll och fler inspektions- och
föreläggandeinstrument. Motionären befarar att detta
kommer att begränsa utvecklingen mot nya sätt att
utöva tillsyn och sprida kunskap. Verksamheten
riskerar att bli statisk och idéfattig, passiv och
ineffektiv. Länsstyrelsernas roll bör ännu mer
inriktas på att vara ett stöd för kommunerna i deras
utveckling av metoder och andra medel i det sociala
arbetet, anförs det.
I motion So51 av Bo Lundgren m.fl. (m) begärs ett
tillkännagivande om förstärkning och samordning av
tillsynen av socialtjänsten (yrkande 12).
Motionärerna påpekar att Socialstyrelsen i dag har
dubbla roller, dels att utveckla och fastställa
kriterier som gör det möjligt för dem att följa och
vidareutveckla socialtjänsten, dels att granska
socialtjänsten, dvs. se efter att den följer de
normer som styrelsen fastlägger. Dessutom föreligger
gränsdragningsproblem mellan Socialstyrelsens och
länsstyrelsernas tillsynsområden, vilket försvårar
för både personal och medborgare att känna till
kriterier, skyldigheter och rättigheter samt leder
till onödigt dubbelarbete. För att komma till rätta
med detta anser motionärerna att länsstyrelsernas
och Socialstyrelsens tillsynsverksamheter bör bilda
en ny, fristående myndighet som bedriver tillsyn
inom såväl sjukvården som socialtjänsten.
Motionärerna betonar att verksamhet i både privat
och offentlig regi skall vara föremål för tillsyn på
lika villkor.
I motion So344 av Chris Heister m.fl. (m) begärs ett
tillkännagivande om tillståndsplikt för verksamheter
inom socialtjänsten (yrkande 1). Motionärerna
påpekar att verksamhet som kommunen driver i egen
regi eller som enskild driver på entreprenad åt
kommunen inte är tillståndspliktig. Eftersom all
lagstiftning på välfärdsområdet bör behandla
offentlig och privat drift lika bör tillståndsplikt
införas även för kommunal verksamhet inom
socialtjänsten. I motionen begärs vidare ett
tillkännagivande om avvecklad kommunal tillsyn över
enskild verksamhet inom socialtjänsten (yrkande 2).
Kommunens uppgift att övervaka såväl sin egen
verksamhet som de privata alternativen fungerar
enligt motionärerna inte tillfredsställande. Den som
själv är med och driver verksamheten skall
naturligtvis inte svara för kontrollen av densamma.
I praktiken är resultatet det att den offentliga
verksamheten mycket sällan kontrolleras särskilt
noggrant, anförs det. Det begärs också ett
tillkännagivande om statligt ansvar för godkännande
och kvalitetskontroll inom vård och omsorg (yrkande
3). I många verksamheter finns ett stort behov av
förstärkt kvalitetskontroll och bättre tillsyn.
Samma krav måste enligt motionärernas uppfattning
ställas oavsett om verksamheten drivs i offentlig
eller privat regi. Statliga myndigheter skall därför
ansvara för godkännande och kvalitetskontroll inom
vård och omsorg.
I motion So50 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) begärs
ett tillkännagivande om att Socialstyrelsen skall ha
tillsynsansvaret för äldreomsorgen (yrkande 4).
Motionärerna anser att regeringens förslag till ökad
samordning mellan Socialstyrelsen och
länsstyrelserna inte räcker för att skärpa tillsynen
av äldreomsorgen. Motionärerna upprepar därför sitt
krav på en grundläggande strukturreform där
tillsynsansvaret renodlat läggs på Socialstyrelsen.
Tidigare behandling
I betänkande 1996/97:SoU18 behandlade utskottet ett
motionsyrkande om att länsstyrelserna skall stå för
den löpande tillsynen över sådan enskild verksamhet
för vilken krävs tillstånd (s. 94 f.). Utskottet
delade regeringens uppfattning att tillsynen över
enskild verksamhet borde stärkas. Utskottet instämde
i förslaget vad gällde fördelningen av
tillsynsansvaret mellan länsstyrelsen och
socialnämnden, nämligen att länsstyrelserna bör ha
det övergripande tillsynsansvaret och
socialnämnderna utöva den löpande tillsynen.
Utskottet delade inte de farhågor om partiskhet som
framförts i den aktuella motionen. Motionen
avstyrktes (res. m, kd, c, fp).
Utskottet behandlade motionsyrkanden om olika
tillsynsfrågor senast i det av riksdagen godkända
betänkandet 2000/01:SoU9 Äldrepolitik (s. 21 f.).
Utskottet behandlade bl.a. ett motionsyrkande om
förstärkt statlig tillsyn på äldreomsorgsområdet med
i huvudsak samma innehåll som den nu aktuella
motionen So344 (m) yrkande 3. Yrkandet avstyrktes
med hänvisning till kommande förslag på området
(res. m+kd).
Utskottets bedömning
Utskottet ställer sig bakom förslaget att tydliggöra
länsstyrelsens tillsynsansvar för den socialtjänst
som kommuner och enskilda bedriver. Utskottet ser
också positivt på förslaget att ge länsstyrelserna
rätt att inspektera all socialtjänstverksamhet som
står under dess tillsyn, dvs. även den som bedrivs i
kommunal regi. Utskottet har heller inget att erinra
mot att länsstyrelsen ges möjlighet att ingripa mot
missförhållanden även i särskilda boendeformer för
äldre, i bostäder med särskild service för
funktionshindrade och inom den kommunala
hemtjänsten. I motion So48 (m) yrkas avslag på
förslagen som rör länsstyrelsernas tillsynsuppgifter
under anförande att länsstyrelsernas stödjande roll
gentemot kommunerna bör utvecklas, inte den
kontrollerande. Utskottet konstaterar att den
nuvarande bestämmelsen om att länsstyrelserna genom
rådgivning m.m. skall se till att socialnämnderna
fullgör sina uppgifter på ett ändamålsenligt sätt
oförändrad i sak förts över till 13 kap. 2 § andra
stycket i förslaget till ny socialtjänstlag. Att
länsstyrelserna får utökade befogenheter när det
gäller inspektioner och ingripanden mot
missförhållanden ser utskottet som en viktig del i
arbetet för att förbättra kvaliteten och säkerheten
inom vård och omsorg. Utskottet avstyrker motion
So48 (m) yrkandena 3 och 4. Utskottet tillstyrker 13
kap. 2-4, 6 och 7 §§ i förslaget till ny
socialtjänstlag.
I motion So51 (m) anförs att länsstyrelsernas och
Socialstyrelsens tillsynsverksamheter bör bilda en
ny, fristående myndighet, medan det i motion So50
(fp) framförs önskemål om att Socialstyrelsen skall
ha hela tillsynsansvaret för äldreomsorgen.
Utskottet delar regeringens uppfattning att någon
ändring av tillsynsorganisationen inte bör göras men
att det är angeläget att utöka samordningen och
samverkan mellan Socialstyrelsen och länsstyrelserna
när det gäller deras tillsynsfunktion. Det pågående
samarbetet mellan myndigheterna i syfte att stärka
tillsynsarbetet och utveckla tillsynen mot en större
grad av samordning och enhetlighet måste enligt
utskottets mening fortsätta. Vidare konstaterar
utskottet att en särskild utredare har fått i
uppdrag att se över den statliga tillsynen.
Resultatet av detta arbete bör avvaktas. Utskottet
avstyrker med det sagda motionerna So50 (fp) yrkande
4, So51 (m) yrkande 12 och So344 (m) yrkande 3.
Utskottet vidhåller sin inställning att
länsstyrelserna bör ha det övergripande
tillsynsansvaret och socialnämnderna utöva den
löpande tillsynen över enskild verksamhet inom
socialtjänsten. Utskottet avstyrker därmed motion
So344 (m) yrkande 2. Utskottet tillstyrker 13 kap. 5
§ i förslaget till ny socialtjänstlag.
Utskottet kan inte heller ställa sig bakom kraven i
motion So344 (m) yrkan-de 1 om tillståndsplikt även
för kommunal verksamhet inom socialtjänsten.
Motionen avstyrks därför. Utskottet tillstyrker 7
kap. 1 och 2 §§ i förslaget till ny socialtjänstlag.
Vårdplan för barn som behöver vårdas i ett
annat hem än det egna, m.m.
Propositionen
Regeringen föreslår en ny bestämmelse med innebörd
att när ett barn behöver vårdas i ett annat hem än
det egna skall en plan upprättas för den vård som
socialnämnden avser att anordna. Planen skall även
uppta åtgärder och insatser som andra huvudmän har
ansvar för (11 kap. 3 § i förslaget till ny
socialtjänstlag).
Regeringen påpekar att det är ett stort ingrepp för
såväl barnet som för dess familj att placera ett
barn för vård i ett annat hem än det egna. Samtidigt
tar socialnämnden på sig ett stort ansvar för att
barnet får en god vård. En övergripande vårdplan som
innefattar barnets behov, behandlingsmål m.m. utgör
enligt regeringen en förutsättning för att
socialnämnden skall kunna ta ett vårdansvar för
barnet.
Det övergripande syftet med vårdplanen är enligt
propositionen att tydliggöra mål och medel utifrån
det enskilda barnets behov. Vårdplanen utgör ett
dokument där socialtjänstens bedömning tydligt
framgår för barnet och dess vårdnadshavare och på så
sätt blir en bra utgångspunkt i arbetet med att
genomföra vården. Vårdplanen tydliggör om det
enskilda barnet har flera olika behov, t.ex. när det
gäller social situation, fysisk och psykisk hälsa
samt utbildning. I de fall barnets problembild är
komplex krävs ofta samarbete mellan barnets
vårdnadshavare, socialtjänsten och andra huvudmän.
Av vårdplanen skall det tydligt framgå vilken
huvudman som ansvarar för vilka åtgärder enligt
planen. Med en vårdplan som tydligt och gemensamt
avstamp i ett sådant samarbete skapas enligt
regeringen bättre förutsättningar för ett lyckat
utfall av vården. Vårdplanen bör vidare bidra till
genomtänkta placeringar, vilket på lång sikt innebär
en mer kvalitativ och effektiv användning av
socialtjänstens och andra vårdgivares resurser,
anförs det. En noggrant utformad vårdplan
underlättar tydlighet och kommunikation mellan
socialnämnden och barnet och dess vårdnadshavare
samt utgör underlag för uppföljning och utvärdering
av vård och behandling av barnet.
Regeringen framhåller vikten av att i
vårdplaneringen så långt möjligt söka inkludera
barnets vårdnadshavare och, i förekommande fall,
andra närstående. Familjens engagemang har många
gånger visat sig vara en värdefull faktor för
barnets behandlingsmotivation och -utfall och
underlättar även barnets återkomst till det egna
hemmet, anförs det.
Innehållet i en vårdplan måste enligt propositionen
avgöras utifrån förhållandena i det individuella
fallet. Det är därför inte lämpligt att i lag
fastställa vad en vårdplan skall innehålla. Ett
grundläggande krav på en vårdplan är dock enligt
regeringen att det tydligt framgår vilken vård som
socialnämnden har för avsikt att anordna. Vårdplanen
behöver sedan kompletteras med en behandlingsplan
som beskriver hur insatserna skall genomföras.
Vårdplanen tydliggör det enskilda barnets behov
medan behandlingsplanen redogör för hur behoven
konkret skall täckas.
Motionerna
I motion So51 av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkas att
riksdagen beslutar att införa 4 kap. 26 § i den
tidigare barnavårdslagen i socialtjänstlagen
(yrkande 7). Motionärerna anför att genom den nämnda
paragrafen i barnavårdslagen kunde sociala
myndigheter i samverkan med familjen och på ett
tidigt stadium inrikta sitt arbete på att hjälpa och
stötta, ofta i förebyggande syfte. Åtgärder vidtogs
sedan stegvis i samråd med familjen. Först som en
sista utväg kunde övervakning och ett
omhändertagande bli aktuellt. Motionärerna anser att
socialnämndernas åtgärder i dag ofta kommer
överraskande och inte sällan för sent.
I motion So53 av Lotta Nilsson-Hedström och Kerstin-
Maria Stalin (mp) yrkas att riksdagen beslutar att
rätten till arbetsmodell som tar till vara de
närståendes resurser skall skrivas in i
socialtjänstlagen (yrkande 1). Familjerådslag är en
sådan metod som tar till vara de närståendes
resurser. Att införa en bestämmelse härom i lagen
ökar enligt motionärerna rättssäkerheten för den
enskilde.
I motion So458 av Thomas Julin m.fl. (mp) begärs ett
tillkännagivande om journalanteckningar (yrkande 5).
Socialtjänsten bör enligt motionärerna vara skyldig
att föra lika noggranna journalanteckningar som man
gör inom vården. Det skall klart framgå vilka
åtgärder som vidtas och på vilket sätt kontakten med
de anhöriga upprätthålls. Vidare begär motionärerna
ett tillkännagivande om en tydlig redovisning och
dokumentation av umgänge (yrkande 6). Motionärerna
anser att socialtjänsten tydligt och
lättöverskådligt bör redovisa hur umgänget mellan
omhändertagna barn och ungdomar och deras anhöriga
går till. Redovisningen skall ske separat och inte i
fortlöpande journalanteckningar.
I motion So488 av Kerstin-Maria Stalin och Thomas
Julin (mp) begärs ett tillkännagivande om behovet av
en utredning inriktad på effektiva åtgärder rörande
den sakliga och etiska kvaliteten hos
barnavårdsutredningar inom socialtjänsten.
Motionärerna anser att en statlig utredning bör få i
uppdrag att klargöra den sakliga kvaliteten hos
socialtjänstens barnavårdsutredningar, höra
sakkunniga inom utredningsmetodik och utredandets
etik samt avge förslag i åtgärdsfrågan.
Tidigare behandling och pågående arbete
LVU-utredningen har haft regeringens uppdrag att
genomföra en översyn av LVU i syfte att bl.a. stärka
barnperspektivet och barnets rättigheter i lagen
samt föreslå de ändringar som behövs. Uppdraget
presenteras i betänkandet Omhändertagen - samhällets
ansvar för utsatta barn och unga (SOU 2000:77).
Betänkandet har remissbehandlats.
Utskottet har vid flera tillfällen, senast i
betänkandet 2000/01:SoU7 Barn -här och nu (s. 40
f.), behandlat motionsyrkanden om att återinföra 26
§ barnavårdslagen i socialtjänstlagen. Utskottet har
genomgående avstyrkt yrkandena med den motiveringen
att de åtgärder som var möjliga enligt den nämnda
paragrafen hade kommit att sakna betydelse långt
innan lagen upphörde att gälla 1982 samt att de
möjligheter till förebyggande åtgärder som LVU ger
får anses tillräckliga (res. m).
I det ovan nämnda betänkandet föreslog utskottet
ett tillkännagivande till regeringen med anledning
av en motion om familjerådslag eller annan liknande
arbetsmodell (s. 43). Utskottet delade bedömningen i
motionen att det bör vara en självklar rättighet för
familjen att vara delaktig när beslut skall tas om
sociala ingripanden eller om stödåtgärder. Om
familjen så önskar bör den därför ha rätt till ett
familjerådslag eller annan arbetsmodell som i likhet
med familjerådslag tar de närståendes resurser till
vara. Utskottet ansåg att regeringen i lämpligt
sammanhang bör återkomma till riksdagen med en
redovisning (res. s+v). Riksdagen följde utskottet
(rskr. 2000/01:135).
Utskottets bedömning
Utskottet ser mycket positivt på förslaget att
socialnämnden skall vara skyldig att upprätta en
vårdplan när ett barn behöver vårdas i ett annat hem
än det egna. Utskottet tillstyrker därmed 11 kap. 3
§ i förslaget till ny socialtjänstlag.
Utskottet vidhåller sin tidigare redovisade
inställning när det gäller att återinföra 4 kap. 26
§ barnavårdslagen i socialtjänstlagen och avstyrker
därför motion So51 (m) yrkande 7.
I januari 2001 gav riksdagen regeringen till känna
att regeringen bör återkomma till riksdagen med en
redovisning rörande familjerådslag och andra
liknande arbetsmodeller. Utskottet ansåg att det bör
vara en självklar rättighet för familjen att vara
delaktig när beslut skall tas om sociala ingripanden
eller om stödåtgärder. Om familjen så önskar bör den
därför ha rätt till ett familjerådslag eller annan
arbetsmodell som i likhet med familjerådslag tar de
närståendes resurser till vara. Utskottet anser inte
att riksdagen nu bör ta något ytterligare initiativ
i frågan och avstyrker därmed motion So53 (mp)
yrkande 1.
Utskottet delar den uppfattning som framförs i
motionerna So458 (mp) yrkandena 5 och 6 samt So488
(mp) om vikten av god kvalitet och noggrann
dokumentation när det gäller socialtjänstens
handläggning av ärenden rörande omhändertagande av
barn. Det föreslagna kravet på vårdplan bör enligt
utskottets mening kunna främja kvaliteten i
barnavårdsutredningarna. I propositionen framhåller
regeringen att det är angeläget att socialtjänsten
inkluderar barnets närstående i vårdplaneringen.
Motionerna får delvis anses tillgodosedda.
Stöd för anhöriga och närstående
Propositionen m.m.
I 5 kap. 10 § i förslaget till ny socialtjänstlag
anges att socialnämnden genom stöd och avlösning bör
underlätta för dem som vårdar närstående som är
långvarigt sjuka eller äldre eller som har
funktionshinder.
Paragrafen motsvarar nuvarande 5 § andra stycket
socialtjänstlagen.
Regeringen anför i propositionen att utvecklingen
under senare decennier har inneburit att samhället
har tagit över många vård- och omsorgsuppgifter som
tidigare omhändertagits inom familjen. Ett antal
studier från senare år har dock visat att anhörigas
insatser alltjämt är mycket stora. När det gäller
äldreomsorg finns uppgifter från början av 1990-
talet som visar att omfattningen på dessa insatser
uppgår till i runda tal två tredjedelar av den
samlade omsorgen som ges till äldre.
Genom reformen 1998 infördes bestämmelsen i 5 §
socialtjänstlagen om stöd till anhöriga.
Socialutskottet tillstyrkte förslaget och anförde
bl.a. att avsikten med den nya bestämmelsen inte
skall vara att öka trycket på anhöriga utan att
stödja och underlätta för dem som vårdar närstående.
Riksdagen följde utskottet (bet. 1996/97:SoU18,
rskr. 1996/97:264).
Socialstyrelsens uppföljning av den nya
bestämmelsen visar att nästan två tredjedelar av
kommunerna har tagit särskilda initiativ för att
utveckla anhörigstödet. Det är dock förhållandevis
få kommuner som utvecklat nya och individuella
former av anhörigstöd. De vanligaste stödformerna är
alltjämt växelvård, dagverksamhet samt ekonomiskt
stöd.
I proposition 1997/98:113 Nationell handlingsplan
för äldrepolitiken anförde regeringen att ett
särskilt stimulansbidrag bör anvisas i
budgetpropositionen för år 1999 och tre år framåt
med 100 miljoner kronor årligen. Bidraget bör avse
sådana insatser för anhöriga som kommunen vill
genomföra i samverkan med de anhöriga och med
frivilligorganisationer. Utskottet anförde vid sin
behandling av propositionen (betänkande
1997/98:SoU24) att det föreslagna stödet skapar
förutsättningar för ett mer aktivt stöd till
anhöriga och stimulerar kommunerna att utveckla
samverkan med anhöriga och med
frivilligorganisationer. Med anledning av ett antal
motioner föreslog utskottet ett tillkännagivande om
att det bör övervägas att tydligare reglera
anhörigstödet. Riksdagen följde utskottet (rskr.
1997/98:307).
Stimulansbidragen kommer att utgå t.o.m. år 2001. I
proposition 1999/2000:149 Nationell handlingsplan
för utveckling av hälso- och sjukvården anförde
regeringen att det finns behov av att även efter år
2001 aktivt arbeta för att stödja anhöriga som
vårdar långvarigt sjuka, äldre eller människor med
funktionshinder och att resurstillskottet om 8
miljarder kronor till hälso- och sjukvården därför
bör riktas även mot detta område. Regeringen,
Landstingsförbundet och Svenska Kommunförbundet har
i ett avtal om utvecklingsinsatser inom vården och
omsorgen enats om att den särskilda satsningen för
att stödja anhörigvården skall pågå också under åren
2002-2004. I avtalet anges att kommunerna svarar för
att anhöriga som vårdar långvarigt sjuka eller äldre
eller människor med funktionshinder även
fortsättningsvis skall erhålla stärkt stöd i
enlighet med den nationella handlingsplanen för
äldrepolitiken.
Utskottet delade regeringens bedömning och såg
positivt på att den särskilda satsningen för att
stödja anhörigvården skall fortsätta (bet.
2000/01:SoU5 s. 28; rskr. 2000/01:53).
I propositionen anges att Socialtjänstutredningen föreslagit
att kommunerna skall bli skyldiga att erbjuda stöd
och avlastning åt dem som vårdar närstående.
Regeringen konstaterar att bestämmelserna i
socialtjänstlagen om anhörigstöd har varit i kraft i
drygt tre år. Enligt regeringens mening är det ännu
för tidigt att dra några långtgående slutsatser om
effekterna av detta. Inte heller effekterna av det
statliga stimulansbidraget kan utläsas fullt ut
förrän tidigast om två till tre år. De uppföljningar
som genomförts av kommunernas insatser till följd av
dessa förändringar visar dock i huvudsak på positiva
resultat. Det är uppenbart att det pågår ett
omfattande arbete i flertalet kommuner med att
utveckla såväl befintligt anhörigstöd som nya
stödformer och att anhöriga och
frivilligorganisationer deltar aktivt i detta
arbete. Den i den nationella handlingsplanen för
utveckling av hälso- och sjukvården aviserade
satsningen på fortsatt utveckling av anhörigstöd i
kommunerna under perioden 2002-2004 kommer att
ytterligare säkerställa och påskynda denna
utveckling. Mot denna bakgrund bedömer regeringen
att det inte nu är motiverat att genomföra
ytterligare förändringar i befintlig lagstiftning i
syfte att påskynda utvecklingen inom området.
Motionerna
I motion So51 av Bo Lundgren m.fl. (m) begärs ett
tillkännagivande om anhöriga och närstående inom
äldreomsorgen (yrkande 9). Motionärerna påpekar att
vård och omsorg i hemmet ofta utförs av någon
närstående person. Som anhörig kan man i vissa fall
påräkna stöd och ekonomisk ersättning för sin
insats. Begreppet närstående är vidare och sträcker
sig många gånger utanför familje- och släktkrets.
Motionärerna anser det därför viktigt att i
ekonomiska men även andra stödåtgärder inkludera
närstående i begreppet anhörig.
I motion So52 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) yrkas
att riksdagen beslutar om ändring i 5 kap. 10 §
socialtjänstlagen på så sätt att ordet "bör" byts ut
mot "skall" (yrkande 1). Motionärerna anför att
närståendevården utgör basen i vård- och
omsorgsarbetet men att det inte går att lägga
ytterligare omsorgsansvar på de anhöriga utan att
vissa åtgärder vidtas för att underlätta för dem.
Vid behovsbedömningen är det fortfarande endast den
sjukes situation som beaktas. Enligt motionärerna
måste även anhörigvårdarens såväl psykiska som
fysiska behov beaktas.
I motion So50 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) begärs
ett tillkännagivande om förbättrade villkor för
närståendevården (yrkande 2). Den nuvarande
bestämmelsen i 5 § socialtjänstlagen har oförändrad
överförts till den nya lagen. Detta innebär enligt
motionärerna att avlastning inte kommer att ingå i
skälig levnadsnivå. Uttalandena i den tidigare
propositionen gäller fullt ut även om det nya
förslaget antas. Rätten till avlösning återinförs
inte. Motionärerna anser att 5 kap. 10 § i förslaget
till ny socialtjänstlag bör ändras genom att ordet
"bör" byts ut mot "skall". Motionärerna anför vidare
att anhöriga måste få utbildning om hur de bäst kan
sköta sin anhörige. De måste också få avlastning
värd namnet samt tillgång till stödpersoner. Enligt
motionärernas uppfattning skall det vara möjligt
även för anhöriga som uppnått pensionsåldern att få
anställning som anhörigvårdare. Alternativet med
hemvårdsbidrag till den sjuke bör finnas kvar.
Motionärerna anser det vidare angeläget att
Socialstyrelsen ägnar stor uppmärksamhet åt
metodutveckling när det gäller uppföljning av
sjukvård i hemmet. Motionärerna upprepar också sina
krav på att regeringen bör ta initiativ till
överläggningar med de båda kommunförbunden för att
se över hur ett utökat stöd till dem som vårdar
närstående kan ske.
I motion So53 av Lotta Nilsson-Hedström och Kerstin-
Maria Stalin (mp) yrkas att riksdagen beslutar att
ersätta ordet "bör" med "skall" när det gäller
avlösning för anhöriga som vårdar människor med
funktionshinder (yrkande 3). Motionärerna åberopar i
huvudsak samma argument för lagändringen som i
motion So50 yrkande 2 ovan.
Tidigare behandling
I det av riksdagen godkända betänkandet
1996/97:SoU18 behandlade utskottet bl.a. ett
motionsyrkande om att byta ut ordet "bör" mot
"skall" i förslaget till 5 § socialtjänstlagen.
Utskottet anförde bl.a. (s. 49) att det inte hade
några invändningar mot att stödet till anhöriga blir
en frivillig verksamhet för kommunerna och att
kommunerna får ett avgörande i hur insatserna skall
utformas. Genom den nya bestämmelsen markeras dock
vikten av att socialtjänsten tar ansvar för att ge
stöd till anhöriga som vårdar långvarigt sjuka,
äldre personer eller människor med handikapp.
Motionsyrkandet avstyrktes (res. mp).
Utskottet behandlade motionsyrkanden om stöd till
anhöriga m.m. senast i det av riksdagen godkända
betänkandet 2000/01:SoU9 Äldrepolitik, vartill
hänvisas för en bred bakgrundsredovisning (s. 30
f.). Utskottet behandlade där bl.a. ett
motionsyrkande (m) om att den som vårdar närstående
bör få ekonomiskt stöd på samma villkor som den som
vårdar anhörig. Utskottet noterade att det finns
flera olika bestämmelser som rör det område som
tagits upp i motionen och ansåg att riksdagen nu
inte borde ta något initiativ i anledning av bl.a.
denna motion (särskilt yttrande: m).
I betänkandet behandlades vidare ett yrkande med
delvis samma innehåll som den nu aktuella So50 (fp)
yrkande 2. Yrkandet ansågs delvis tillgodosett och
avstyrktes (res. fp).
Utskottets bedömning
I flera motioner yrkas att ordet "bör" i 5 kap. 10 §
i förslaget till ny socialtjänstlag skall bytas ut
mot "skall", dvs. att kommunerna skall åläggas en
skyldighet att genom stöd och avlösning underlätta
för dem som vårdar närstående.
Utskottet delar regeringens uppfattning att det
ännu är för tidigt att dra några långtgående
slutsatser om vilka effekter bestämmelsen om
anhörigstöd i nuvarande 5 § andra stycket
socialtjänstlagen har fått. Även resultaten av det
statliga stimulansbidraget på området bör avvaktas.
Utskottet ser positivt på att det i flertalet
kommuner pågår ett omfattande arbete med att
utveckla anhörigstödet. Denna utveckling kommer att
fortgå genom att den särskilda satsningen för att
stödja anhörigvården skall fortsätta. Utskottet
delar således regeringens bedömning att det inte nu
är motiverat att vidta någon ändring i
lagstiftningen i syfte att påskynda utvecklingen
inom området. Utskottet vill i sammanhanget
framhålla att vid socialnämndens prövning av om
bistånd i form av t.ex. avlösning skall lämnas är
det den enskildes behov som är avgörande för om
bistånd skall ges, inte vilka skyldigheter kommunen
har enligt socialtjänstlagen. Vidare kan konstateras
att de föreslagna ändringarna i bestämmelserna om
bistånd innebär att olika slags stöd och hjälp åter
ingår i rätten till bistånd och att den enskilde
kommer att kunna överklaga ett avslagsbeslut genom
förvaltningsbesvär. Utskottet, som noterar att
motionärerna inte redovisat någon ekonomisk
beräkning för konsekvenserna av motionsförslagen,
tillstyrker 5 kap. 10 § i förslaget till ny
socialtjänstlag samt avstyrker motionerna So50 (fp)
yrkande 2 delvis, So52 (kd) yrkande 1 och So53 (mp)
yrkande 3.
Enligt utskottets mening bör det inte heller göras något
sådant tillkännagivande som begärs i motion So50
(fp) yrkande 2 i övrigt förrän effekterna av
bestämmelsen om anhörigstöd och av de särskilda
statliga satsningarna kan bedömas. Motionsyrkandet
avstyrks således även i denna del.
I motion So51 (m) yrkande 9 anförs att närstående
bör likställas med anhöriga när det gäller
ekonomiska och andra stödåtgärder. Utskottet
vidhåller sin inställning att riksdagen inte nu bör
ta något initiativ i frågan och avstyrker därför
motionen.
Nationellt stöd för kunskapsutvecklingen inom
socialtjänsten
Propositionen m.m.
I 3 kap. 3 § förslaget till ny socialtjänstlag anges
att insatser inom socialtjänsten skall vara av god
kvalitet och att det för utförande av socialnämndens
uppgifter skall finnas personal med lämplig
utbildning och erfarenhet. Kvaliteten i verksamheten
skall systematiskt och fortlöpande utvecklas och
säkras.
Paragrafen motsvarar nu gällande 7 a §
första-tredje styckena socialtjänstlagen.
Regeringen anser att det bör tas ett samlat grepp
kring kunskapsläget inom socialtjänsten. Ytterst är
detta en rättvise- och rättssäkerhetsfråga för de
mest utsatta grupperna i vårt samhälle. Regeringen
avser att lämna ett uppdrag till Socialstyrelsen att
påbörja genomförandet av en strategi för nationellt
stöd för kunskapsutvecklingen inom socialtjänsten. I
budgetpropositionen för år 2001 (prop. 2000/01:1,
utg.omr. 9, avsnitt 8.7.1) föreslås att sammanlagt
50 miljoner kronor avsätts för detta ändamål under
treårsperioden 2001-2003.
Socialstyrelsen fick under 1999 i uppdrag att i
samråd med berörda intressenter utforma ett förslag
till program för nationellt stöd till
kunskapsutvecklingen inom socialtjänsten.
Socialstyrelsen har haft programmet ute på remiss
och har i november 2000 avrapporterat uppdraget
(SoS-rapport 2000:12).
Socialstyrelsens program innehåller ett antal
förslag till hur ett nationellt stöd för
kunskapsutvecklingen inom socialtjänsten bör
utformas. Socialstyrelsen anser att varje kommun med
utgångspunkt i bestämmelserna i 7 a §
socialtjänstlagen bör utforma en strategi för
kunskapsutvecklingen inom socialtjänsten. Vidare
finns enligt planen behov av nationella riktlinjer
baserade på forskning, utvärdering och
utvecklingsarbete samt nationella och
internationella kunskapsöversikter.
En strategi för kunskapsutvecklingen inom
socialtjänsten bör enligt regeringen vara en
förutsättning för att kommunerna skall kunna leva
upp till målen i 7 a § socialtjänstlagen.
Socialstyrelsen lyfter i sin plan fram behovet av
kunskapsunderlag för både kompetensutveckling och
kompetenskrav samt för utbildningsanordnare. Enligt
propositionen saknas i dag underlag för att
precisera vilka kompetenskrav som bör gälla i
socialtjänstens olika verksamheter. För den enskilde
som är i behov av socialtjänstens insatser är det
dock viktigt att mötas av rätt kompetens. Enligt
regeringen bör Socialstyrelsen, även
fortsättningsvis, tillsammans med berörda
intressenter undersöka förutsättningarna för vilken
kompetens som är nödvändig i socialtjänstens olika
verksamheter.
Det finns vidare behov av att utveckla och
sammanställa kunskap om vad som är god praktik inom
skilda områden av socialtjänsten och ge stöd till
systematiskt arbete med jämförande studier mellan
kommuner. Den tillgängliga kunskapen på
socialtjänstområdet måste också sammanställas och
samordnas, anförs det.
Statistiken inom socialtjänsten behöver förbättras,
och detta arbete måste ske i nära samråd med de
organisationer som företräder socialtjänstens
brukare samt övriga berörda. Enligt regeringen finns
det behov av att utveckla en enhetlig terminologi
inom socialtjänsten. En enhetlig terminologi utgör
en nödvändig grund för att kunna hämta in uppgifter
av god kvalitet.
Regeringen anser vidare att frågor om
ledarutbildning inom socialtjänsten, liksom behovet
av forskning kring ledning och organisation av
socialtjänsten, bör uppmärksammas.
Socialstyrelsen presenterar i sin plan ett antal
förslag som rör socionomutbildningen och det sociala
omsorgsprogrammet samt fortbildning och
vidareutbildning inom ramen för
magisterutbildningen. För de grupper som enbart har
grundskole- och/eller gymnasiekompetens måste det
enligt propositionen också skapas en stabil struktur
för fortbildning och vidareutbildning.
Långsiktiga programstöd bör enligt Socialstyrelsens
plan ges till forskningsmässigt underförsörjda
kunskapsområden. Det gäller frågor om de sociala
insatsernas värde för klienter eller brukare, om
ledarskaps- och organisationsutveckling samt om
socialtjänstekonomi. Det statliga stödet till lokala
och regionala FoU-enheter bör enligt regeringen
utvärderas för att se om stödet bör ges en annan
eller tydligare inriktning.
Kunskapsutvecklingen inom socialtjänsten är ytterst
en rättvise- och rättssäkerhetsfråga för de mest
utsatta grupperna i vårt samhälle. Detta gör det
enligt regeringen särskilt angeläget att de etiska
överväganden som uppstår blir ordentligt belysta,
inte minst ur klient- och brukarperspektiv, anförs
det.
Motionerna
I motion So440 av Berit Adolfsson (m) yrkas att
regeringen skall utvärdera organisation och
arbetsmetoder och föreslå förändringar i enlighet
med vad som anförs i motionen. Motionären anför att
socialtjänsten många gånger inte fungerar
tillfredsställande. Omoderna och opraktiska rutiner
försenar och försvårar handläggningen.
Underbemanning och dålig arbetsmiljö lägger ofta
hinder i vägen för konstruktiva lösningar.
Beslutsvånda och disparata handläggningsrutiner gör
att "kunderna" känner otrygghet och misstänksamhet.
Vidare föreligger en hög personalomsättning.
Motionären anser att en grundlig genomgång bör göras
av socialtjänstens organisation och arbetsformer.
I motion So328 av Inger Davidson (kd) begärs ett
tillkännagivande till regeringen om att effekterna
av systemet med kontaktpersoner och kontaktfamiljer
skall utvärderas (yrkande 1). Kontaktpersoner och
kontaktfamiljer används enligt motionären i så gott
som samtliga kommuner. Trots detta finns det väldigt
lite forskning på området. I delbetänkandet från
Välfärdsbokslutet (SOU 2000:3) konstateras att det
råder en total avsaknad av utvärderingar om
insatsens effekter. Motionären begär även ett
tillkännagivande om att erfarenheter skall
dokumenteras och goda exempel spridas (yrkande 2).
I motion So304 av Lennart Daléus m.fl. (c) yrkas att riksdagen
begär att regeringen tillsätter en utredning om
kvalitetssäkring av vårdnadsutredningar genom s.k.
second opinion (yrkande 4). Motionärerna påpekar att
en vårdnadsutredning i många fall är avgörande för
vem som skall få vårdnaden om ett barn vid en tvist.
Det bör därför införas en möjlighet till ytterligare
en social prövning om endera parten anser sig
missbedömd, anförs det. I motionen begärs vidare ett
tillkännagivande om vidareutbildning och annan hjälp
åt stödfamiljer (yrkande 5). Motionärerna påpekar
att det finns ett växande behov av familjehem och
stödfamiljer. Socialtjänsten måste arbeta offensivt
med rekrytering och kontinuerligt ge stödfamiljerna
vidareutbildning och annat stöd som de behöver.
I motion So53 av Lotta Nilsson-Hedström och
Kerstin-Maria Stalin (mp) begärs tillkännagivanden
om rätten att byta socialsekreterare (yrkande 5),
om legitimering av socionomer (yrkande 6), om rätt
till medborgarvittne eller stödperson (yrkande 7),
om att inrätta sociala förtroendenämnder (yrkande
8), om att inrätta en social ansvarsnämnd (yrkande
9) samt om att tillsätta en kommitté för att
utveckla socialtjänsten (yrkande 10). Kommittén bör
särskilt undersöka bl.a. hur dokumentation och
utredningar görs och på vilket sätt socialtjänstens
bedömningar tydliggörs för den enskilde, anförs
det.
Även i motion So212 av Thomas Julin m.fl. (mp)
begärs tillkännagivanden om legitimering av
socionomer (yrkande 2), om medborgarvittne eller
stödperson (yrkande 3), om sociala
förtroendenämnder (yrkande 4), om en social
ansvarsnämnd (yrkande 5), om en kommitté för att
utveckla socialtjänsten (yrkande 6) samt om rätten
att byta socialsekreterare (yrkande 7).
I motionen begärs vidare ett tillkännagivande om en
tydlig lagstiftning som reglerar
utredningsförfarandet i socialtjänsten (yrkande 1).
Motionärerna anser det viktigt att det på
socialtjänstens område, liksom för polisen, finns en
lagstiftning som reglerar hur en utredning skall gå
till och vad den skall innehålla. Det måste vara
mycket hög kvalitet på utredningar som så drastiskt
kan förändra människors hela liv, anförs det.
Ett tillkännagivande om rätten att byta socialsekreterare och
socialdistrikt begärs även i motion So458 av Thomas
Julin m.fl. (mp) (yrkande 2).
I motion So531 av Ulla Wester (s) begärs
tillkännagivanden om att motverka de skillnader i
vårdkvalitet, valfrihet och säkerhet som råder
mellan sjukvårdens patienter och socialtjänstens
klienter (yrkande 1) samt om nödvändigheten av att
införa en statlig socionomlegitimation i syfte att
kvalitetssäkra det sociala arbetet (yrkande 2).
I motion So349 av Åke Gustavsson m.fl. (s) begärs
ett tillkännagivande om lokalt inflytande vid LVU-
hemmen. Motionärerna påpekar att sedan 1982 har det
lokala inflytandet helt försvunnit och övergått till
en central styrning. Trots uppföljning och
kvalitetssäkring från Statens institutionsstyrelses
sida har en rad brister uppmärksammats vid vissa
enheter. Genom att förstärka kontaktytan mellan
lokala samhällsorgan och LVU-hemmen skapas bättre
förutsättningar för de unga omhändertagna och deras
utslussning i samhället, anser motionärerna.
I motion So418 av Helena Zakariasén och Ann-Kristine
Johansson (s) begärs ett tillkännagivande om behovet
av kunskap om elöverkänslighet. Enligt motionärerna
ökar antalet elöverkänsliga i Sverige. En stor grupp
av dessa människor känner sig många gånger illa
bemötta av socialtjänsten, sjukvården och det
omgivande samhället. Motionärerna anser det viktigt
att kunskap om elöverkänslighet finns hos dem som
handlägger ärenden inom socialtjänsten och hos dem
som arbetar i sjukvården.
Tidigare behandling och pågående arbete
Motionsyrkanden om kunskap och kompetens inom
socialtjänsten behandlade utskottet senast i det av
riksdagen godkända betänkandet 1999/2000:SoU6 (s. 25
f.). I betänkandet behandlades bl.a. en motion om
sociala förtroendenämnder. Utskottet ansåg i sin
bedömning att det är mycket angeläget att kommunerna
utvecklar former för hanteringen av klagomål
beträffande socialtjänsten. Utskottet hänvisade till
att Socialtjänstutredningen i sitt slutbetänkande
hade givit förslag på hur detta kan gå till och
avstyrkte motionen (res. kd+mp).
Utskottet behandlade även motioner bl.a. om statlig
legitimation för socionomer, om kvalitetssäkring av
vårdnadsutredningar genom second opinion samt om
behovet av kunskap om elöverkänslighet. I denna del
anförde utskottet att det ånyo ville understryka
vikten av hög kvalitet i socialtjänstens insatser
och av att personalen har lämplig utbildning och
erfarenhet. Utskottet framhöll att en bestämmelse om
kvalitet och kompetens hade införts i
socialtjänstlagen den 1 januari 1998 och att
utfallet av bestämmelsen hade utvärderats av
Socialstyrelsen i rapporten 1999:3 Ändringar i
socialtjänstlagen. Frågan om kvalitetssäkring av
vård och omsorg hade även behandlats i
Socialtjänstutredningens slutbetänkande inom ramen
för frågan om hur tillsynen över socialtjänsten kan
effektiviseras. Utskottet ansåg att inte riksdagen
borde ta något initiativ med anledning av motionerna
(res. kd+c, v respektive mp).
I Socialtjänstutredningens slutbetänkande (SOU
1999:97 s. 270 f.) anförs att en fungerande
klagomålshantering inom socialtjänsten är viktig
såväl för kvalitetsutveckling som från
rättssäkerhetssynpunkt för den enskilde. I många
kommuner utvecklas i dag olika former av
klagomålshantering, ofta som en del i arbetet med
kvalitetsutveckling. Utredningen anser att det ur
rättssäkerhetssynpunkt är viktigt att kommunerna i
sitt utvecklingsarbete även överväger oberoende
kommunala forum som den enskilde kan vända sig till
för att få vägledning om kommunala tjänster samt för
att framföra sina erfarenheter av kontakter med
socialtjänsten.
Socialstyrelsen har meddelat allmänna råd om
kvalitetssystem inom socialtjänstens individ- och
familjeomsorg, vari ges rekommendationer om system
för att fortlöpande säkra och utveckla kvaliteten på
det nämnda området i enlighet med 7 a § i den
nuvarande socialtjänstlagen (SOSFS 2000:15).
Kvalitetssystem inom omsorgerna om äldre och
funktionshindrade behandlas i Socialstyrelsens
allmänna råd SOSFS 1998:8.
Socialstyrelsen har även meddelat allmänna råd om
bemötandet inom hälso- och sjukvården av patienter
som relaterar sina besvär till amalgam och
elektricitet (SOSFS 1998:3).
Utskottets bedömning
I nu gällande socialtjänstlag finns bestämmelser om
att insatserna inom socialtjänsten skall vara av god
kvalitet, att personalen skall ha lämplig utbildning
och erfarenhet samt att kvaliteten i verksamheten
skall utvecklas och säkras. Utskottet, som åter vill
understryka vikten av hög kvalitet och kompetens i
socialtjänstens insatser, ställer sig bakom
regeringens förslag att överföra nuvarande
bestämmelser härom till den nya socialtjänstlagen.
Utskottet tillstyrker således 3 kap. 3 § i
regeringens förslag.
Utskottet delar regeringens bedömning att det bör
tas ett samlat grepp om kunskapsläget inom
socialtjänsten och ser därför mycket positivt på den
satsning som nu skall göras för att genomföra en
särskild strategi för nationellt stöd för
kunskapsutvecklingen inom socialtjänsten.
Socialstyrelsens program för hur stödet bör utformas
innehåller ett antal förslag som berör det praktiska
sociala arbetet, utbildningarna och forskningen.
Bland annat bör varje kommun utforma en egen
strategi för kunskapsutvecklingen inom
socialtjänsten, men även nationella riktlinjer bör
utarbetas. Enligt utskottets mening bör utfallet av
den nämnda satsningen avvaktas. Motionerna So53 (mp)
yrkandena 6-10, So212 (mp) yrkandena 1-6, So304 (c)
yrkandena 4 och 5, So328 (kd) yrkandena 1 och 2,
So349 (s), So418 (s), So440 (m) och So531 (s)
yrkandena 1 och 2 avstyrks.
I motionerna So53 (mp) yrkande 5, So212 (mp) yrkande
7 och So458 (mp) yrkande 2 begärs tillkännagivanden
om rätten att byta socialsekreterare. Utskottet
delar motionärernas uppfattning att det är viktigt
att den enskilde känner förtroende för sin
socialsekreterare och att det kan finnas skäl att
låta någon annan handläggare ta över ett ärende.
Någon ovillkorlig rätt för den enskilde att byta
socialsekreterare kan dock utskottet inte ställa sig
bakom. Motionerna avstyrks.
Vissa SiS-frågor
Möjlighet att ta blod-, urin- och utandningsprov på
intagna i LVM-hem och särskilda ungdomshem
Propositionen
Regeringen föreslår att det skall införas en
möjlighet att ta blod-, urin- och utandningsprov på
tvångsintagna i LVM-hem och i särskilda ungdomshem
samt på dem som bereds sluten ungdomsvård vid sådana
ungdomshem. Enligt lagförslagen (32 a § i förslaget
till lag om ändring i LVM, 17 a § i förslaget till
lag om ändring i LVU samt 18 a § i förslaget till
lag om ändring i LSU) är den intagne eller dömde, om
inte annat föranleds av medicinska eller liknande
skäl, skyldig att, vid ankomsten till ett LVM-hem
eller särskilt ungdomshem och inför vistelse utanför
institutionen, efter uppmaning underkasta sig
provtagning för kontroll av om han eller hon är
påverkad av narkotika, alkohol eller andra otillåtna
preparat som preciseras i lagförslagen, om det kan
misstänkas att den intagne är påverkad av något
sådant medel.
Enligt propositionen förekommer det vid såväl LVM-
hemmen som vid de särskilda ungdomshemmen
situationer då den intagnes drogfrihet behöver
kontrolleras. Det finns dock varken i LVM, LVU eller
LSU något lagstöd för att kräva att en intagen
lämnar urinprov för att styrka drogfrihet.
Riksdagens ombudsmän (JO) har vid flera tillfällen
uttalat att det inte finns någon anledning att
kritisera användningen av urinprov så länge en
intagen vid ett LVM-hem frivilligt lämnar ett sådant
prov men att det skulle inge betänkligheter om en
myndighet utan lagstöd förvägrar en intagen någon
förmån eller beslutar om bestraffning enbart för att
han vägrar lämna urinprov.
SiS har utarbetat interna allmänna råd för
verksamheten vid LVM-hemmen och de särskilda
ungdomshemmen. I dessa allmänna råd anges bl.a. att
urinprov skall användas restriktivt och med
urskillning och framför allt inte ersätta den
professionella bedömningen av om en klient är
drogpåverkad som behandlingspersonalen gör i den
nära kontakten med klienten. Ett positivt urinprov
skall som regel alltid innebära att klienten
konfronteras med resultatet och att behandlings- och
motivationsinsatserna anpassas därtill. Däremot
utgör ett positivt urinprov eller vägran att lämna
urinprov inte grund för bestraffning eller indragen
förmån.
Enligt SiS bedömning finns det situationer som
kräver en närmare lagreglering för att skapa den
klarhet som bl.a. JO har efterlyst. Den ena gäller
vid intagning. Vid det tillfället är det enligt SiS
viktigt att kunna avkräva den intagne ett prov för
att fastställa aktuellt missbruk, både för hantering
av avgiftningen och för den fortsatta
behandlingsplaneringen. Eftersom klienten vid
intagningstillfället är ny för
institutionspersonalen, torde det vara svårt att i
den situationen förlita sig på personalens
iakttagelser av om den intagne är påverkad av någon
drog och vilken eller vilka droger det i sådant fall
kan röra sig om. En annan situation är inför
permission eller placering i annan vårdform. Om en
intagen vid ett sådant tillfälle har droger i
kroppen kan den tilltänkta åtgärden innebära en
uppenbar risk för rymning eller återfall i missbruk
eller brott, vilket enligt SiS kan äventyra hela
behandlingen.
Regeringen anser att de av SiS framförda skälen
till lagreglering av användning av drogtester inom
tvångsvården är väl underbyggda. Främst
rättssäkerhetsskäl, men också skäl av
behandlingskaraktär, talar för att frångå den i
princip frivilliga hanteringen som gäller vid
institutionerna i dag. Av rättssäkerhetsskäl är det
viktigt att det tydligt framgår vilka tester den
intagne kan bli skyldig att genomgå.
Regeringen anser det viktigt att understryka att
den föreslagna regleringens syfte är att under vissa
förutsättningar möjliggöra kontroll av drogfriheten,
inte att utvidga användningen av sådana kontroller
så att de sker mer eller mindre rutinmässigt.
Provtagning bör ske med urskillning och skall endast
genomföras då det på grund av omständigheterna i det
särskilda fallet finns anledning att misstänka att
en intagen är drogpåverkad.
Regeringen påpekar vidare att förslaget inte får
förväxlas med bestämmelserna om polisens
befogenheter i samband med utredning av brottmål.
Exempelvis omfattar reglerna om urinprov som bevis
vid misstanke om narkotikakonsumtion inte unga under
15 år eftersom dessa inte är straffmyndiga. Den nu
föreslagna regleringen har inte någon nedre
åldersgräns och omfattar således även unga under 15
år som befinner sig under tvångsvård enligt LVU. Då
handlar provtagningen emellertid inte om
bevissäkring utan om att säkra en god behandling av
den unge.
Motionen
I motion So46 av Alice Åström och Yvonne Oscarsson
(v) yrkas att regeringen lägger fram förslag till
ändring i den föreslagna 17 a § LVU innebärande att
barn under 15 år inte skall utsättas för tvångsvisa
kroppsliga ingrepp. Motionärerna påpekar att varje
medborgare enligt 2 kap. 6 § regeringsformen
gentemot det allmänna är skyddad mot påtvingat
kroppsligt ingrepp. Begränsningar i en
grundlagsskyddad rättighet skall noga övervägas
innan de beslutas. När det gäller barn under 15 år,
inte minst när det redan konstaterats problem som
lett till tvångsomhändertagande, måste det enligt
motionärerna finnas andra möjligheter till
behandlingsinsatser än ytterligare ingrepp i barnets
personliga integritet. Ett sådant ingrepp riskerar i
stället att ytterligare minska barnets förtroende
för behandlingen och således motverka sitt syfte,
anförs det.
Justitieutskottets bedömning
Justitieutskottet begränsar sitt yttrande till att
avse den i propositionen föreslagna ändringen i
lagen (1998:603) om verkställighet av ungdomsvård
(LSU).
Utskottet noterar att det i regeringens förslag
inte finns utrymme för drogkontroll vid återkomst
till det särskilda ungdomshemmet efter utevistelse.
Utskottet påpekar dock att det enligt 18 § LSU finns
en möjlighet att ställa de villkor vid permission
som kan anses nödvändiga. Av förarbetena till
paragrafen framgår bl.a. att den dömde kan åläggas
att hålla sig fri från droger och andra
berusningsmedel och att underkasta sig erforderlig
vård och behandling. Justitieutskottet har inhämtat
att SiS med stöd av denna paragraf ställer upp
villkor om drogkontroll vid återkomsten till
ungdomshemmet när det finns anledning till det.
Härtill kommer att en sådan kontroll också kan göras
helt på frivillighetens grund.
Utskottet konstaterar vidare att en skyldighet att
underkasta sig provtagning i här aktuella
situationer har en betydande likhet med den
skyldighet som föreligger för intagna i
kriminalvårdsanstalt.
Enligt justitieutskottets mening är det, i fråga om
den slutna ungdomsvården, liksom vid andra
straffrättsliga frihetsberövanden, viktigt att det
noga preciseras vilka intrång i den personliga
integriteten den intagne måste tåla under själva
frihetsberövandet. Utskottet anser att de skäl av
behandlingskaraktär som regeringen anför för
provtagning i de angivna situationerna är
bärkraftiga och att starka rättssäkerhetsskäl
således talar för en reglering.
Justitieutskottet tillstyrker i princip regeringens
förslag, dock med det tillägget att också den
provtagning som, när det finns anledning till det,
regelmässigt sker vid återkomsten till det särskilda
ungdomshemmet efter permission uttryckligen bör
lagregleras. Enligt utskottet gör sig de anförda
skälen för en reglering lika starkt gällande i fråga
om denna kontroll. Utskottet föreslår att orden
"inför vistelse utanför hemmet" i förslaget till 18
a § LSU byts ut mot orden "i samband med vistelse
utanför hemmet".
Socialutskottets bedömning
Socialutskottet delar regeringens bedömning att det
föreligger väl underbyggda skäl att införa lagstöd
för blod-, urin- och utandningsprov på tvångs-
intagna vid LVM-hem och särskilda ungdomshem. När
det gäller förslaget till 18 a § LSU anser
socialutskottet liksom justitieutskottet att de
anförda skälen för en reglering gör sig lika starkt
gällande i fråga om de provtagningar som sker efter
permissioner som beträffande de som sker inför
vistelser utanför hemmet och att paragrafen därför
bör ändras på sätt justitieutskottet föreslår.
Enligt socialutskottets mening bör motsvarande
ändringar göras i regeringens förslag till 32 a §
LVM och 17 a § LVU.
I motion So46 (v) framförs kritik mot att förslaget
till 17 a § LVU omfattar även barn under 15 år.
Utskottet vill framhålla att provtagningarna syftar
till att säkra en god behandling av de intagna samt
att de inte skall ske rutinmässigt utan endast då
det på grund av omständigheterna i det enskilda
fallet finns anledning att misstänka att en intagen
är drogpåverkad. Utskottet anser inte att det
föreligger skäl att ändra den föreslagna
bestämmelsen på sätt som begärs i motionen. Motionen
avstyrks således.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till 32 a
§ LVM, 17 a § LVU och 18 a § LSU, med de
ändringar som närmare framgår av hemställan.
Frågan om ledning av verksamheten vid LVM-hemmen
Propositionen
Regeringen föreslår en ändring i LVM med innebörd
att ett LVM-hem skall ledas av en chef, inte av en
styrelse. Skälen härtill är att SiS, efter
huvudmannaskapsändringen 1993, i praktiken övertagit
det ansvar för verksamheten vid LVM-hemmen som
tidigare åvilade hemmens styrelser.
Socialutskottets bedömning
Socialutskottet har inget att erinra mot förslaget
att avskaffa styrelserna för LVM-hemmen och
tillstyrker därför 22 och 29 §§ i regeringens
förslag till ändring i LVM.
Även 31 kap. 2 § i förslaget till ändring i
brottsbalken tillstyrks, dock med den ändringen att
ordet "styrelsen" skall bytas ut mot "den som
förestår hemmet" även i sista meningen i första
stycket. Motsvarande ändring måste också göras i 46
§ LVM. Utskottets förslag till ändring av denna
paragraf framgår av bilaga 4.
Tvångsbefogenheter i socialtjänstförordningen
flyttas till LVM och LVU
Propositionen
I propositionen föreslås att de bestämmelser i
socialtjänstförordningen (1981:750) som medger
användning av vissa tvångsåtgärder mot intagna i
LVM-hem och särskilda ungdomshem flyttas till LVM
respektive LVU. Bestämmelserna gäller för intagna i
hem för särskild tillsyn och rör bl.a. vård vid
låsbar enhet, avskiljning från övriga vid
institutionen samt rätten att ta emot telefonsamtal
och besök.
Socialutskottets bedömning
Utskottet ställer sig bakom förslaget att flytta
över vissa bestämmelser om tvångsåtgärder i
socialtjänstförordningen till LVM och LVU.
I denna del ansåg Lagrådet att vissa ändringar
borde göras i lagförslagen i lagrådsremissen (se s.
274 f. i propositionen). I propositionen
överensstämmer bestämmelserna i LVU med Lagrådets
förslag medan motsvarande ändringar inte har gjorts
i LVM. Förslagen till 33 a § och 34 § andra stycket
LVM bör enligt utskottets mening därför ändras i
enlighet med Lagrådets förslag. I första meningen i
33 a § bör läggas till "i den utsträckning som
lämpligen kan ske". I 34 § andra stycket tillkommer
orden "inom hemmet" mellan "enhet" och "som". När
det gäller 44 § första stycket saknas orden "eller
försäljning" efter ordet "förstörande" såväl i den
nuvarande som den föreslagna lydelsen, vilket bör
ändras. Även i fjärde stycket i 44 § bör en
redaktionell ändring göras. Utskottet tillstyrker
således 33 a, 34 och 44 §§ i förslaget till ändring
i LVM, med de ändringar som har redovisats.
När det gäller förslagen till ändring i LVU i denna
del bör en redaktionell ändring göras i 15 a §. I
övrigt tillstyrker utskottet 15 a-c och 42 §§ i
förslaget till ändring i LVU.
Behandling av personuppgifter inom socialtjänsten
Propositionen
Nuvarande reglering
Enligt propositionen finns det i princip inte någon
lagstiftning som direkt avser behandling av
personuppgifter som förekommer inom socialtjänstens
område. Det finns dock en rad bestämmelser som tar
sikte på en mer generell behandling av
personuppgifter oberoende av på vilket
samhällsområde registren kommer till användning.
Inom socialtjänstens område finns dessutom
bestämmelser som siktar till att bygga upp ett
integritetsskydd för enskilda i samband med att
socialtjänsten griper in och hjälper den enskilde i
olika situationer. I propositionen redovisas några
av de viktigaste bestämmelserna som är av intresse
när det gäller behandling av personuppgifter inom
socialtjänsten, bl.a. bestämmelser i
regeringsformen, sekretesslagen (1980:100),
datalagen (1973:289), personuppgiftslagen
(1998:204), nuvarande socialtjänstlagen, arkivlagen
(1990:782) samt EG:s dataskyddsdirektiv.
Datalagen
Datalagen ersattes den 24 oktober 1998 av
personuppgiftslagen men gäller övergångsvis ännu en
tid. Enligt datalagen får personregister inrättas,
varmed förstås även insamling av uppgifter som skall
ingå i registret, och föras endast av den som har
anmält sig hos Datainspektionen och fått licens. En
licens berättigar den registeransvarige att föra ett
eller flera personregister. För vissa typer av
register med känsliga personuppgifter krävs utöver
licens även ett särskilt tillstånd från
Datainspektionen. Enligt Datainspektionens praxis är
det endast uppgift om beslut om ekonomisk hjälp
eller vård samt den paragraf som beslutet grundar
sig på som får registreras. Skall andra känsliga
uppgifter registreras blir registret
tillståndspliktigt. Detsamma gäller om registret
skall användas för annat än administrativt ändamål.
Såväl tillstånden från Datainspektionen som stöd för
behandling i form av licens enligt datalagen upphör
att gälla i och med att giltighetstiden för
övergångsbestämmelserna till personuppgiftslagen
upphör den 30 september 2001.
Personuppgiftslagen
Lagen innebär ett genomförande i svensk lagstiftning
av Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG
om skydd för enskilda personer med avseende på
behandling av personuppgifter och om det fria flödet
av sådana uppgifter. I lagen läggs bl.a. fast vissa
grundläggande krav på behandlingen av person-
uppgifter. Lagen innehåller bl.a. en uttömmande
uppräkning av de fall då personuppgifter får
behandlas samt ett principiellt förbud mot
behandling av s.k. känsliga personuppgifter.
Socialtjänstlagen
I nuvarande 50-52 §§ socialtjänstlagen finns
bestämmelser om dokumentation inom socialtjänsten.
Handläggning av ärenden som rör enskilda samt
genomförande av beslut om stödinsatser, vård och
behandling skall dokumenteras. Med handläggning av
ärenden avses alla åtgärder från det att ett ärende
anhängiggörs till dess att det avslutas genom
beslut. Dokumentationen skall utformas med respekt
för den enskildes integritet, och den enskilde bör
hållas underrättad om de journalanteckningar och
andra anteckningar som förs om honom. Regeringen
framhåller att vad som har kommit fram vid utredning
som har betydelse för ett ärendes avgörande skall
tillvaratas på ett betryggande sätt. Vidare skall
handlingar som rör enskildas personliga förhållanden
förvaras så att den som är obehörig inte får
tillgång till dem.
När det gäller register anförs i propositionen att
det hos en socialnämnd finns personuppgifter om de
enskilda klienterna i nämndens protokoll och i
bilagor till dessa, i olika sammanställningsregister
som kan föras manuellt eller med hjälp av ADB, och -
framför allt - i personakterna. Dessa person-akter
innehåller en mängd uppgifter om klienten och hans
anhöriga. Enligt regeringen innehåller akten som
regel löpande anteckningar från samtal som förts med
den enskilde i samband med planerade eller
genomförda insatser. Dessutom finns det i
personakterna handlingar av skiftande natur, som
t.ex. utredningar och kopior av beslut i tidigare
ärenden, kopior av yttranden till andra myndigheter,
inkomna anmälningar, läkarintyg, skriftväxling med
andra sociala myndigheter m.m. Som sökregister till
personakterna finns ofta ett slag- eller sökregister
som är upplagt på namn och personnummer. I
propositionen anförs att ett sådant sökregister -
som numera oftast torde föras med hjälp av ADB - med
därtill hörande personakter bildar ett
personregister (prop. 1979/80:1 Del A s. 435).
Enligt regeringen blir det vidare alltmer vanligt
att även personakterna förs med hjälp av ADB, s.k.
elektroniska akter.
Enligt 59 § socialtjänstlagen får i sådana
personregister hos en socialnämnd som utgör
sammanställningar av uppgifter inte tas in uppgifter
om ömtåliga personliga förhållanden. Bestämmelsen
gäller inte innehållet i de personakter som ingår i
socialnämndernas personregister utan endast sådana
register i mer inskränkt bemärkelse som utgör
sammanställning av uppgifterna, främst databaserade
personregister men även alla former av manuella
register (prop. 1979/80:1 Del A s. 568 f.).
Regeringen påpekar att i de register som avses i
bestämmelsen får inte integritetskänsliga uppgifter
tas in rörande t.ex. sjukdom, arbetsförmåga,
missbruk eller kriminalitet. Om sådana anteckningar
behöver göras, blir det nödvändigt att lägga upp en
personakt. I registret får sedan göras hänvisning
till personakten, anförs det. I personregister av
angivet slag får dock tas in uppgifter om åtgärder
som har beslutats inom socialtjänsten och som
innebär myndighetsutövning samt den bestämmelse på
vilken ett beslut om en sådan åtgärd grundas. Ett
exempel på detta är beslut i ärenden om bistånd
enligt socialtjänstlagen.
I propositionen redogörs vidare för bestämmelserna
om gallring i 60 § samt om uppgifts- och
underrättelseskyldighet i 63-66 §§ i den nuvarande
socialtjänstlagen.
Regeringens förslag
Författningsreglering
Regeringen föreslår att behandlingen av
personuppgifter inom socialtjänsten
författningsregleras.
I skälen till förslaget anför regeringen att det
länge har funnits krav på en reglering av
behandlingen av personuppgifter inom socialtjänsten.
För behandling av personuppgifter inom
socialtjänstens område gäller i dag person-
uppgiftslagen och övergångsvis datalagen.
I propositionen anförs att det för verksamheten
inom socialtjänsten är nödvändigt med en omfattande
hantering av känsliga personuppgifter. Enligt
regeringen bör socialtjänsten på samma sätt som i
övrigt inom offentlig och privat förvaltning ha
möjlighet att utnyttja modern informationsteknik för
att höja effektiviteten och kvaliteten i arbetet.
Det gäller inte bara arbetet i enskilda ärenden utan
även i hög grad möjligheten att uppfylla ökade krav
i fråga om att följa, analysera och utveckla
verksamheten, dvs. dokumentationen samt
framställning av olika sammanställningar och
statistik. En särskild författningsreglering av
behandlingen av personuppgifter inom socialtjänsten
kan enligt regeringen ses som ett led i denna
strävan.
Inom socialtjänstens område hanteras många
uppgifter av mycket känslig natur och behandlingen
av personuppgifter kan därför av den enskilde ses
som ett intrång i den personliga integriteten.
Mångfalden av uppgifter och det behov som finns inom
socialtjänstens område av att hantera känsliga
uppgifter av detta slag medför enligt regeringens
mening att det finns behov av en särskild
författningsreglering. Eftersom en sådan behandling
bör få ske oavsett den enskildes inställning är det
av vikt att författningen garanterar ett för detta
område specialanpassat integritetsskydd för den
enskilde, anförs det.
Lagteknisk utformning
Regeringen föreslår att en ny lag om behandling av
personuppgifter inom socialtjänsten, som anpassas
till bestämmelserna i personuppgiftslagen, skall
införas. Förslaget innebär bl.a. att lagen utgår
från personuppgiftslagens tillämpningsområde,
begrepp och terminologi. Bestämmelserna anger de
undantag och preciseringar i förhållande till
personuppgiftslagen som är motiverade.
Regeringen framhåller att verksamheten inom
socialtjänsten innefattar en omfattande hantering av
personuppgifter som är känsliga från
integritetssynpunkt. Därtill kommer att verksamheten
berör ett mycket stort antal enskilda individer.
Redan detta förhållande talar enligt regeringens
mening för att behandlingen av personuppgifter inom
socialtjänsten bör regleras i lag. Därutöver
hänvisas till att regeringen i samband med
införandet av personuppgiftslagen (prop. 1997/98:44
s. 40 f.) uttalade att den nya lagen i princip bara
bör innehålla generella regler och att behovet av
undantag och särregler för mer speciella områden får
tillgodoses genom andra författningar. Vid
utskottsbehandlingen av förslaget till
personuppgiftslag uttalade konstitutionsutskottet
att det saknas anledning att nu avvika från den
tidigare fastlagda målsättningen att
myndighetsregister med ett stort antal registrerade
personer och ett särskilt känsligt innehåll skall
regleras särskilt i lag (bet. 1997/98:KU18 s. 43,
rskr. 1997/98:180).
Enligt regeringen finns det emellertid även andra
skäl som talar för en särskild lagreglering, bl.a.
rätten att behandla personuppgifter som är att anse
som känsliga i personuppgiftslagens mening. Även
vissa andra undantag behöver göras från regleringen
i personuppgiftslagen.
Regeringen framhåller att avsikten med
lagstiftningen är inte att på något sätt utvidga
socialtjänstens nuvarande möjligheter att registrera
uppgifter om medborgarna. Huruvida personuppgifter i
det enskilda fallet skall samlas in eller lämnas ut
avgörs av annan lagstiftning och inte av
personuppgiftslagen eller av den lag som nu
föreslås. Vad som enligt regeringen däremot är
viktigt att åstadkomma är att den lagstiftning som
skall reglera under vilka förutsättningar
personuppgifter i övrigt får behandlas inom
socialtjänsten inte hindrar att personuppgifter får
behandlas när så krävs för att socialtjänsten skall
kunna fullgöra sina arbetsuppgifter.
Enligt propositionen bör utgångspunkten vara att
den nya lagen innehåller de bestämmelser om
behandling av personuppgifter som avviker från
person-uppgiftslagen. Den föreslagna lagen kommer
inte att innehålla en fullständig reglering utan kan
mer ses som en ramlag som reglerar de frågor som är
av särskild betydelse inom socialtjänstens område.
Lagrådet har ifrågasatt om inte lagen har fått
alltför mycket karaktär av ramlag och om inte fler
materiella bestämmelser bör införas på detta
integritetskänsliga område samt anfört att detta bör
övervägas i det fortsatta lagstiftningsarbetet. Ett
alternativ som regeringen har övervägt har varit att
utforma lagen på ett sådant sätt att den blir mer
"självbärande" i förhållande till
personuppgiftslagen. En fördel med en sådan lösning
skulle vara att regelsystemet för socialtjänsten då
skulle bli mer lättöverskådligt. Enligt regeringens
mening råder det inte heller något tvivel om att det
från integritetssynpunkt skulle vara en fördel om
det i lagtext på ett mer konkret sätt kunde anges
fler materiella regler, t.ex. preciseras för vilka
ändamål personuppgifter får behandlas inom
socialtjänsten. Regeringen har emellertid bedömt det
som i praktiken omöjligt att göra så.
Ett avgörande skäl för att hålla sig till en mer
allmän reglering är enligt regeringen att
socialtjänstens område är mångfasetterat och svårt
att detaljreglera. Möjligheterna att mer ingående
reglera själva behandlingen av person-uppgifter inom
socialtjänsten är små. Graden av
integritetskänslighet varierar i stor utsträckning,
och inom socialtjänsten finns behov av att behandla
ett synnerligen stort antal olika personuppgifter.
Regeringen påpekar att stora delar av den kommunala
verksamheten, Statens institutionsstyrelses
verksamhet och även olika typer av enskild
verksamhet kommer att omfattas av bestämmelserna.
I lagen görs inte någon uppräkning av för vilka
ändamål som behandling får ske utan i stället anges
att behandling av uppgifter får ske endast om
behandlingen är nödvändig för att arbetsuppgifter
inom socialtjänsten skall kunna utföras. Regeringen
erinrar i sammanhanget om att den i
Socialdatautredningens direktiv uttalat att regler
som begränsar vad som får registreras för att uppnå
ett integritetsskydd är det som mest försvårar ett
rationellt utnyttjande av informationstekniken i
verksamheten.
Regeringen anför att samtliga kategorier av
personuppgifter i och för sig kommer att få
behandlas inom socialtjänsten men att det finns
särskilda regler i andra lagar som begränsar och
preciserar bl.a. socialnämndens hantering av
personuppgifter.
Enligt regeringens mening kan det vara befogat att
ytterligare begränsa den tillåtna behandlingen samt
direktåtkomst, sökbegrepp och samkörning inom
särskilda verksamhetsområden. För att skapa ett
effektivt integritetsskydd som inte sätter hinder i
vägen för en föränderlig verksamhet bör regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer ges
rätt att meddela föreskrifter i bl.a. dessa
avseenden.
Tillämpningsområdet
Lagen om behandling av personuppgifter inom
socialtjänsten skall enligt propositionen tillämpas
vid behandling av personuppgifter inom
socialtjänsten. Begreppet socialtjänst föreslås bli
definierat i lagen (2 § i förslaget till lag om
behandling av personuppgifter inom socialtjänsten).
Lagen skall, liksom personuppgiftslagen, gälla för
sådan behandling av personuppgifter som är helt
eller delvis automatiserad och även för annan
behandling, om uppgifterna ingår i eller är avsedda
att ingå i en strukturerad samling av
personuppgifter som är tillgängliga för sökning
eller sammanställning enligt särskilda kriterier,
dvs. för manuell behandling av person-uppgifter (1 §
samma lag).
Ändamålen med behandlingen av personuppgifter
Enligt 6 § i förslaget till lag om behandling av
personuppgifter inom socialtjänsten skall
personuppgifter få behandlas bara om behandlingen är
nödvändig för att arbetsuppgifter inom
socialtjänsten skall kunna utföras. Enskilda skall
inte ha rätt att motsätta sig sådan behandling som
är tillåten enligt lagen. Personuppgifter får enligt
förslaget lämnas ut om det följer av lag eller
förordning. Vidare föreslås i 11 § att regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter som begränsar den tillåtna
behandlingen av personuppgifter.
Regeringen erinrar om bestämmelserna i
personuppgiftslagen om att personuppgifter får
samlas in bara för särskilda, uttryckligt angivna
och berättigade ändamål samt att uppgifterna senare
inte får behandlas för något ändamål som är
oförenligt med det för vilket uppgifterna samlades
in. Tanken är enligt regeringen att den
personuppgiftsansvarige själv, redan när uppgifterna
samlas in, skall ange särskilda ändamål för sin
behandling av personuppgifterna. Dessa ändamål
sätter sedan gränser för hur uppgifterna får
behandlas.
Vidare framhåller regeringen att
personuppgiftslagen innehåller en uppräkning av när
behandling av personuppgifter är tillåten. Det är
bl.a. tillåtet att behandla personuppgifter efter
den registrerades samtycke. I vissa fall får
personuppgifter behandlas trots att samtycke från
den registrerade saknas. En förutsättning i samtliga
fall är att behandlingen är nödvändig för ändamålen.
Enligt regeringen finns det ett allmänintresse av
att socialtjänstens verksamhet bedrivs effektivt och
säkert. Även med beaktande av den enskildes krav på
integritet bör personuppgifter få behandlas i
verksamheten utan att den som uppgiften avser har
gett sitt samtycke, anförs det.
Enligt propositionen har flera remissinstanser
ansett att ändamålen för behandling av uppgifter bör
preciseras eller åtminstone exemplifieras för att
uppnå ett tillräckligt integritetsskydd för den
enskilde. Vidare har Lagrådet uttryckt att det får
anses som en brist att lagen om behandling av
personuppgifter inom socialtjänsten saknar en
föreskrift om ändamålet med
personuppgiftsbehandlingen. Regeringen anför att den
enskilde bör ges en så klar uppfattning som möjligt
om i vilka sammanhang insamlade personuppgifter
rörande honom eller henne kan användas. Ändamålen
bör vara så preciserade att förhållandena utgör ett
tillräckligt skydd för den personliga integriteten
samtidigt som de inte utgör ett hinder vid
förändring av verksamheten. Regeringen anser det
emellertid ohanterligt att ange ändamålen direkt i
lagen. I likhet med Socialdatautredningen menar
regeringen att det är tillräckligt att det
föreskrivs i lagen att personuppgifter får behandlas
bara om behandling är nödvändig för att
arbetsuppgifter inom socialtjänsten skall kunna
utföras. Regeringen eller den myndighet regeringen
bestämmer ges därutöver rätt att meddela
föreskrifter om de begränsningar som är nödvändiga i
detta hänseende. En sådan lösning är mer flexibel
och ställer inte hinder i vägen eller försvårar en
förändrad verksamhet, anförs det.
Kategorier av personuppgifter
Regeringen föreslår att samtliga kategorier av
personuppgifter skall få behandlas inom
socialtjänsten. En särskild bestämmelse införs i 7 §
för att tillåta hanteringen av vissa känsliga
personuppgifter m.m.
Enligt regeringens mening skulle det vara en fördel
om det direkt i lag på ett konkret sätt kunde anges
vilka personuppgifter som får behandlas inom
socialtjänsten. En sådan reglering skulle emellertid
antingen innebära stora risker för att
socialtjänstarbetet försvårades eller - om listan
över vilka uppgifter som fick behandlas gjordes
mycket omfattande - knappast medföra några vinster
från integritetssynpunkt. Enligt regeringens mening
bör det därför inte införas några begränsningar när
det gäller vilka kategorier av personuppgifter som
bör få behandlas. Regeringen anser dock att det bör
understrykas att socialtjänsten skall iaktta
försiktighet vid behandlingen av personuppgifter.
När det gäller känsliga personuppgifter påpekar
regeringen att det i 13 § personuppgiftslagen finns
ett principiellt förbud mot att behandla
personuppgifter som avslöjar ras eller etniskt
ursprung, politiska åsikter, religiös eller
filosofisk övertygelse, medlemskap i fackförening
eller som rör hälsa eller sexualliv. Enligt
regeringen finns det, för att socialtjänsten skall
kunna klara sina uppgifter, ett behov av att
behandla även personuppgifter som är känsliga i
personuppgiftslagens mening. Sådana uppgifter bör
enligt regeringens mening få behandlas. Att
socialtjänsten skall kunna utföra sina
arbetsuppgifter på ett tillfredsställande sätt är
ett viktigt allmänt intresse.
Bemyndiganden
Regeringen föreslår en bestämmelse i 11 § lagen om
behandling av person-uppgifter inom socialtjänsten
om att regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer får meddela föreskrifter om vilka som är
personuppgiftsansvariga och om begränsning av den i
6 § tillåtna behandlingen av personuppgifter samt om
sökbegrepp, direktåtkomst och samkörning av
personuppgifter. Regeringen får även meddela
föreskrifter om när person-uppgifter får föras över
till tredje land.
När det gäller sökbegreppet upprepar regeringen att
det inte är möjligt att i lagen ange några
begränsningar när det gäller vilka kategorier av
personuppgifter som bör få behandlas inom
socialtjänsten. Det ligger i sakens natur att många
av dessa personuppgifter kommer att vara av
integritetskänslig natur. Vidare kan man enligt
regeringen anta att användningen av elektronisk
akthantering inom socialtjänsten kommer att öka i
omfattning, vilket - med de möjligheter tekniken
innebär - ger i princip obegränsade möjligheter att
söka information. Detta förhållande talar för att
användningen av sökbegrepp av integritetshänsyn bör
begränsas i något avseende, dvs. att det inte blir
möjligt att söka uppgifter eller göra
sammanställningar efter eget gottfinnande.
Regeringen anser att sökordsbegränsningen därför bör
inriktas på de mest känsliga personuppgifterna
enligt personuppgiftslagens mening. Regeringen eller
den myndighet regeringen bestämmer bör ges rätt att
meddela föreskrifter om begränsning av
sökmöjligheterna i detta avseende. Regeringen utgår
även från att den personuppgiftsansvariga utformar
de tekniska systemen så att endast behöriga personer
kan göra sökningar samt att det finns
behörighetskontrollsystem. Det skall i efterhand gå
att fastställa vilka personer som har tagit del av
informationen (loggning). Den enskilde handläggarens
sökmöjligheter borde enligt regeringen kunna
begränsas mycket kraftigt. Vidare borde den
personkrets som arbetar med uppföljning,
utvärdering, kvalitetssäkring, forskning och
framställning av statistik kunna begränsas till vad
som är ytterst nödvändigt, anförs det.
Såvitt avser samkörning erinrar regeringen om de
bestämmelser i bl.a. personuppgiftslagen,
sekretesslagen och socialtjänstlagen som hindrar att
uppgifter samkörs. Möjligheterna att samköra
personregister är emellertid enligt regeringen en
vanlig anledning till den oro som enskilda kan känna
inför behandling av känsliga uppgifter. Med hänsyn
till de vidgade möjligheterna att nyttja insamlade
data anser regeringen inte att samkörning bör
förbjudas. Inhämtandet av uppgifter från andra
register som hanterar personuppgifter bör dock
begränsas när den enskildes integritet kan påverkas
negativt.
Trots att bestämmelserna i sekretesslagen och
personuppgiftslagen ger ett starkt skydd anser
regeringen att det finns skäl för en regel som
begränsar direktåtkomsten till personuppgifter som
behandlas automatiserat inom socialtjänsten. Starka
integritetsskäl talar också för detta. Ett riktmärke
bör enligt regeringen vara att åtkomsten begränsas
till att avse uppgifter som behövs för
handläggningen av ett ärende inom socialtjänsten.
Enligt regeringens mening bör en begränsning av
direktåtkomsten kopplas till de områden där den
tillåtna behandlingen begränsas och endast förekomma
när det finns starka effektivitetsskäl som talar för
det.
Vissa frågor om behandling av personuppgifter som
föreslås regleras i den nya socialtjänstlagen (12
kap.)
I 5 § i förslaget till lag om behandling av
personuppgifter inom socialtjänsten erinras om att
det finns särskilda bestämmelser om
uppgiftsskyldighet, viss registrering och gallring
hos socialnämnden i socialtjänstlagen.
Bestämmelser om förbud mot att i s.k.
sammanställningsregister anteckna uppgifter om
ömtåliga personliga förhållanden finns i 12 kap. 1 §
i förslaget till ny socialtjänstlag. Beträffande
definitionen av sammanställningsregister hänvisas
till vad som ovan anförts rörande 59 § i den nu
gällande socialtjänstlagen (s. 54). Dock får det i
sammanställningsregister tas in uppgifter om
åtgärder som har beslutats inom socialtjänsten och
som innebär myndighetsutövning och den bestämmelse
som ett beslut om en sådan åtgärd grundar sig på.
Förslaget innebär en ändring jämfört med nu gällande
59 § socialtjänstlagen så till vida att förbudet i
fortsättningen inte heller skall hindra att
personuppgifter behandlas hos socialnämnden för
uppföljning, utvärdering, kvalitetssäkring,
forskning och framställning av statistik. Regeringen
anför att det i dessa fall rör sig om tillfälliga
sammanställningar av uppgifter, som förstörs efter
en viss tid. Undantaget gör det också möjligt att
för sådana ändamål använda modern informationsteknik
genom att bearbeta redan insamlade personuppgifter.
Enligt regeringens mening kan inte hänsynen till
enskildas personliga integritet anses utgöra hinder
mot att tillåta att uppgifter om ömtåliga personliga
förhållanden får antecknas i ett s.k.
sammanställningsregister för sådana mer övergripande
ändamål. Regeringen föreslår därför ett undantag
från förbudet i sådana situationer. Det är viktigt
att ett sådant sammanställningsregister endast blir
tillgängligt för ett begränsat antal personer. Det
får ankomma på Socialstyrelsen att, enligt
socialtjänstlagen och socialtjänstförordningen,
meddela ytterligare föreskrifter, om det anses
påkallat.
I 12 kap. 2 och 4 §§ i förslaget till ny
socialtjänstlag finns bestämmelser rörande gallring
av anteckningar och andra uppgifter i en personakt
hos socialnämnden som tillhör sammanställning av
personuppgifter. Sådana uppgifter skall enligt
huvudregeln gallras fem år efter det att sista
anteckningen gjordes i akten. Undantag från gallring
skall dock göras bl.a. med hänsyn till forskningens
behov i ett representativt urval av kommuner och i
övriga kommuner beträffande ett representativt urval
av personer. Särskilda gallringsregler skall gälla i
fråga om godkända avtal om vårdnad, boende och
umgänge.
Motionerna
I motion So47 av Kenneth Johansson m.fl. (c) yrkas
att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om
behandling av personuppgifter inom socialtjänsten
och ger regeringen till känna vad i motionen anförs
om personlig integritet och behandling av
personuppgifter inom socialtjänsten (yrkande 2).
Uppgifter om den enskildes sexuella läggning eller
politiska eller religiösa övertygelse är enligt
motionärerna vanligen inte avgörande för att
socialtjänsten skall kunna fullfölja sina
utredningar. För de ärenden där det anses nödvändigt
med dessa typer av uppgifter bör det finnas en
tydlig reglering som anger precisa villkor för
hanteringen. Motionärerna anser att regeringen med
detta i beaktande bör återkomma i frågan och att
riksdagen i avvaktan härpå bör avslå regeringens
förslag.
I motion So50 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) yrkas
att riksdagen avslår regeringens förslag avseende
behandlingen av känsliga personuppgifter inom
socialtjänsten (yrkande 5) samt ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att regeringen bör
återkomma med ett nytt lagförslag (yrkande 7).
Motionärerna begär vidare ett tillkännagivande om
skyddet för den personliga integriteten (yrkande 6)
samt om förlängning av övergångsbestämmelserna till
personuppgiftslagen (yrkande 8). Motionärerna
ställer sig tveksamma till att myndigheterna skall
ha rätt att registrera känsliga personuppgifter. Om
känsliga uppgifter skall få registreras måste
lagstiftningen på ett detaljerat och preciserat sätt
uttryckligen föreskriva vad som är tillåtet. Enligt
motionärernas mening uppfyller regeringens förslag
inte detta krav. Regeringens argument för förslaget
håller inte heller. Respekten för den enskildes
inte-
gritet måste i detta fall väga tyngre. Motionärerna
anser att propositionen i denna del måste avslås och
att regeringen bör återkomma med ett mer
genomarbetat lagförslag, där större hänsyn tas till
säkerhets- och integritets-aspekterna. Av
övergångsreglerna till personuppgiftslagen framgår
att för sådan behandling av personuppgifter som
påbörjats före lagens ikraftträdande den 24 oktober
1998 skall, t.o.m. den 30 september 2001, datalagen
tillämpas. Dessa övergångsregler bör förlängas i
avvaktan på ett nytt förslag från regeringen.
I motion So51 av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkas att
riksdagen avslår förslaget om att bestämmelser om
behandling av personuppgifter skall kunna beslutas
genom föreskrifter (yrkande 13). Motionärerna
vidhåller sin uppfattning att bestämmelser som rör
integritetskänsliga uppgifter skall regleras i lag
och inte genom föreskrifter och instämmer därför i
Lagrådets påpekande att lagen har fått alltför
mycket karaktär av ramlag. Motionärerna anser att
regeringens förslag vad gäller möjlighet för
regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer
att meddela föreskrifter gällande ändamålen med
behandling av personuppgifter, begränsningar i
sökbegrepp, samkörning och direktåtkomst av
personuppgifter som behandlas automatiserat bör
avslås. Motionärerna yrkar vidare att riksdagen
avslår förslaget om att personuppgifter som rör ras
eller etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös
eller filosofisk övertygelse, medlemskap i
fackförening eller sexualliv skall komma att få
behandlas inom socialtjänsten (yrkande 14) samt att
regeringen återkommer med precisering i lagtexten
angående personuppgifter som rör hälsa (yrkande 15).
Motionärerna anser att registrering av känsliga
uppgifter inom socialtjänsten liksom på andra
områden inte skall vara tillåten och hänvisar till
det principiella förbudet i 13 §
personuppgiftslagen. Personuppgifter som rör hälsa
kan dock vara nödvändiga att registrera för att
möjliggöra en god omsorg eller när det behövs ur
arbetsskyddssynpunkt, anförs det.
I motion So52 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) yrkas
dels att riksdagen beslutar om lagstöd för förande
av integritetskänsliga uppgifter i personakt som
inte kan vara sökbar och/eller är avsedd att ingå i
en strukturerad samling av personuppgifter som är
tillgängliga för sökning eller sammanställning
enligt särskilda kriterier (yrkande 3), dels att
riksdagen avslår regeringens förslag till lag om
behandling av personuppgifter inom socialtjänsten
såvitt avser 7 § första stycket 2 nämnda lag
(yrkande 4). Enligt motionärerna får enligt nu
gällande lagstiftning uppgifter om ömtåliga
personliga förhållanden inte tas in i sådana
personregister hos en socialnämnd som utgör
sammanställningar av uppgifter. Om sådana
anteckningar behöver göras blir det nödvändigt att
lägga upp en personakt. I registret får sedan
hänvisas till personakten. Motionärerna anser att
denna huvudprincip bör behållas i ny lagstiftning.
Enligt motionärerna kan det finnas skäl för att
behandla även känsliga personuppgifter, men den
typen av uppgifter bör inte vara sökbara och/eller
vara avsedda att ingå i en strukturerad samling av
personuppgifter som är tillgängliga för sökning
eller sammanställning enligt särskilda kriterier.
Personakter som innehåller integritetskänsliga
uppgifter skall därför inte tillföras
registerhanteringen enligt lagen. Motionärerna anser
att riksdagen bör besluta om lagstöd för att
dokumentera känsliga uppgifter i personakter av
detta slag.
Konstitutionsutskottets bedömning
Konstitutionsutskottet behandlar i sitt yttrande
framför allt frågor om författningsreglering,
lagteknisk utformning och behandling av känsliga
person-uppgifter.
Utskottets majoritet konstaterar att det inom
socialtjänsten redan i dag i stor omfattning
förekommer behandling av både känsliga och andra
personuppgifter samt att socialtjänsten alltmer
övergår till modern informationsteknik. Någon
särskild författningsreglering av socialtjänstens
behandling av person-uppgifter finns emellertid inte
i dag. Konstitutionsutskottet delar regeringens
uppfattning att det finns ett behov av att på detta
integritetskänsliga verksamhetsområde nu införa en
särskild författningsreglering som, där avvikelser
och preciseringar behövs, kompletterar
personuppgiftslagens allmänna bestämmelser.
Såvitt avser den lagtekniska utformningen
konstaterar konstitutionsutskottet, liksom Lagrådet,
att den föreslagna lagen om behandling av
personuppgifter inom socialtjänsten endast
innehåller två paragrafer med materiellt innehåll
som avser att reglera sådan behandling. Eftersom
lagen avser att reglera behandlingen av
personuppgifter inom hela socialtjänsten kan den
vidare enbart innehålla de bestämmelser som
generellt skall gälla inom detta mångfasetterade
område. Utskottet framhåller dock att regeringens
förslag till ny socialtjänstlag också innehåller
bestämmelser av betydelse för socialtjänstens
behandling av personuppgifter, nämligen
bestämmelserna i 12 kap. om möjligheterna att
behandla uppgifter om ömtåliga personliga
förhållanden i s.k. sammanställningsregister (1 §),
om bevarande och gallring av personuppgifter (2 och
4 §§) samt om uppgiftsskyldighet (5-10 §§). Dessa
lagregler föreslås således också att tillämpas inom
en övervägande del av socialtjänstens område.
Konstitutionsutskottet påpekar vidare att den
föreslagna lagen om behandling av personuppgifter
inom socialtjänsten innehåller en bestämmelse med
bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer att i vissa avseenden utfärda
föreskrifter, bl.a. avseende användningen av
sökbegrepp och samkörning av personuppgifter. Härvid
vill utskottet dock framhålla att ovannämnda 12 kap.
1 § i förslaget till ny socialtjänstlag innebär
begränsningar när det gäller användning av
sökbegrepp och samkörning av personuppgifter. Behov
av att utnyttja aktuellt bemyndigande torde enligt
utskottet därför endast uppkomma i den begränsade
del av socialtjänsten som inte omfattas av förslaget
till ny socialtjänstlag.
Utskottet erinrar också om att även
personuppgiftslagen innehåller bestämmelser som
kommer att gälla för socialtjänstens behandling av
person-uppgifter, exempelvis 9 § första stycket c om
kravet på ändamålsbestämning. Bestämmelsen innebär
att i den utsträckning det i lag, förordning eller
annan föreskrift inte har uttryckts något ändamål
för viss behandling av personuppgifter, ankommer det
på den personuppgiftsansvarige att uttrycka ett
sådant ändamål.
Sammanfattningsvis anser konstitutionsutskottet i
denna del att regeringens förslag innebär att
behandlingen av personuppgifter inom socialtjänstens
område i tillräcklig omfattning regleras av
lagbestämmelser. Utskottet vill vidare erinra om att
ingenting hindrar att, även om bemyndiganden nu ges
i vissa avseenden att meddela föreskrifter under
lagnivå, regeringen återkommer till riksdagen med
ett lagförslag om behov av detta skulle uppstå. Mot
denna bakgrund tillstyrker konstitutionsutskottet
regeringens förslag till lagteknisk utformning och
avstyrker motionerna i berörda delar. I anslutning
härtill framhåller utskottet att det av artikel 32.2
i EG:s dataskyddsdirektiv följer att
övergångsreglerna till personuppgiftslagen inte kan
ges längre giltighetstid än till den 30 september
2001.
När det sedan gäller behandling av känsliga personuppgifter
konstaterar konstitutionsutskottet att regeringens
förslag innehåller en bestämmelse som med avvikelse
från förbudet i 13 § personuppgiftslagen generellt
tillåter sådan behandling inom socialtjänstens
område. Förslaget innebär inte någon särskild
begränsning när det gäller vilka av känsliga
personuppgifter som skall få behandlas. Utskottet
framhåller i sammanhanget att det naturligtvis är av
stor vikt att enskilda ges ett tillräckligt skydd
för sin personliga integritet när det gäller
behandling av personuppgifter inom myndigheternas
verksamhet, i synnerhet om avsikten är att känsliga
personuppgifter skall få behandlas. Det är
emellertid också av avgörande betydelse för många
enskilda att socialtjänsten kan utföra sina
arbetsuppgifter. Konstitutionsutskottet delar
regeringens uppfattning att detta innebär att
socialtjänsten måste ges möjlighet att behandla
samtliga kategorier av känsliga personuppgifter. När
det gäller personuppgifter som rör politiska åsikter
erinrar utskottet om att i den mån möjligheten att
behandla sådana uppgifter inte är begränsad redan av
den föreslagna bestämmelsen i 12 kap. 1 § i den nya
socialtjänstlagen, gäller ytterst 2 kap. 3 § första
stycket regeringsformen. Enligt denna bestämmelse
får anteckning om medborgare i allmänt register inte
utan hans samtycke grundas enbart på hans politiska
åskådning. Därutöver gör utskottet bedömningen att
socialtjänstens behov av att behandla känsliga
person-uppgifter för att kunna utföra sina
arbetsuppgifter inte kan tillgodoses inom ramen för
den enskildes samtycke eller med stöd av undantaget
i 16 § första stycket c personuppgiftslagen som rör
rättsliga anspråk. Det finns således enligt
utskottets mening ett behov av att med stöd av 20 §
personuppgiftslagen, dvs. av hänsyn till ett viktigt
allmänt intresse, nu särskilt föreskriva att
socialtjänsten får behandla känsliga
personuppgifter.
Konstitutionsutskottet anför att regeringens
förslag däremot innebär en begränsning av
möjligheterna att behandla känsliga personuppgifter,
såtillvida att behandlingen skall vara nödvändig för
att socialtjänsten skall kunna utföra sina
arbetsuppgifter. Av betydelse för en övervägande del
av socialtjänstens verksamhet är också begränsningen
i 12 kap. 1 § i förslaget till ny socialtjänstlag,
som handlar om behandling av uppgifter om ömtåliga
personliga förhållanden, bl.a. i
personuppgiftslagens mening känsliga
personuppgifter, i s.k. sammanställningsregister.
Utskottet vill dock framhålla att denna bestämmelse
enbart omfattar den del av socialtjänsten som
regleras av socialtjänstlagen. Eftersom den
föreslagna lagen om behandling av personuppgifter
inom socialtjänsten har ett vidare
tillämpningsområde än socialtjänstlagen, anser
konstitutionsutskottet att begränsningen i
möjligheterna att behandla känsliga personuppgifter
i register - bl.a. att låta sådana uppgifter vara
sökbara eller avsedda att ingå i en strukturerad
samling av personuppgifter som är tillgängliga för
sökning eller sammanställning enligt särskilda
kriterier - bör framgå redan av lagen om behandling
av personuppgifter inom socialtjänsten. En sådan
begränsande regel bör enligt utskottet därmed få
motsvarande innehåll som förslaget till 12 kap. 1 §
i den nya socialtjänstlagen när det gäller
möjligheterna att i register behandla känsliga
personuppgifter.
Sammanfattningsvis anser konstitutionsutskottet att
regeringens förslag när det gäller socialtjänstens
möjlighet att behandla känsliga personuppgifter i
huvudsak är väl avvägt när det gäller behovet av
integritetsskydd respektive behovet av att
socialtjänsten skall kunna utföra sina
arbetsuppgifter. Utskottet vill också framhålla att
avsikten med regeringens förslag inte är att, utom i
ett visst avseende, utvidga socialtjänstens
nuvarande möjligheter att behandla känsliga
personuppgifter. Som framgår ovan förordar dock
utskottet, i enlighet med vad som anförs i motion
So52, en annan lagteknisk lösning för regleringen av
möjligheterna och begränsningarna i att behandla
sådana uppgifter.
I yttrandet finns en avvikande mening (m, c, fp).
Socialutskottets bedömning
Socialutskottet delar konstitutionsutskottets och
regeringens bedömning att det finns ett behov av att
på det integritetskänsliga verksamhetsområde som
socialtjänsten utgör nu införa en särskild
författningsreglering som, där avvikelser och
preciseringar behövs, kompletterar
personuppgiftslagens bestämmelser. Socialutskottet
avstyrker därmed motion So47 (c) yrkande 2.
När det gäller den lagtekniska utformningen anser
socialutskottet i likhet med konstitutionsutskottet
att regeringens förslag innebär att behandlingen av
personuppgifter inom socialtjänstens område regleras
av lagbestämmelser i tillräcklig omfattning. Även om
bemyndiganden nu ges i vissa avseenden att meddela
föreskrifter under lagnivå föreligger, såsom
konstitutionsutskottet påpekar, inga hinder mot att
regeringen senare återkommer till riksdagen med
lagförslag. Socialutskottet tillstyrker således
regeringens förslag till lagteknisk utformning.
Såsom konstitutionsutskottet påpekar följer det av
artikel 32.2 i EG:s dataskyddsdirektiv att
övergångsreglerna till personuppgiftslagen inte kan
ges längre giltighetstid än till den 30 september
2001.
Såvitt därefter avser behandling av känsliga
personuppgifter ansluter sig socialutskottet till
konstitutionsutskottets uppfattning att det
naturligtvis är av stor vikt att enskilda ges ett
tillräckligt skydd för sin personliga integritet när
det gäller behandling av personuppgifter inom
myndigheternas verksamhet, i synnerhet om avsikten
är att känsliga personuppgifter skall få behandlas.
Det är emellertid också av avgörande betydelse för
många enskilda att socialtjänsten kan utföra sina
arbetsuppgifter. Socialutskottet delar därmed
konstitutionsutskottets och regeringens bedömning
att socialtjänsten måste ges möjlighet att behandla
samtliga kategorier av känsliga personuppgifter. Det
finns vidare, såsom konstitutionsutskottet
konstaterat, ett behov av att med stöd av 20 §
personuppgiftslagen, dvs. av hänsyn till ett viktigt
allmänt intresse, nu särskilt föreskriva att
socialtjänsten får behandla känsliga person-
uppgifter.
Regeringens förslag innebär en begränsning i
möjligheterna att behandla känsliga personuppgifter
såtillvida att behandlingen skall vara nödvändig för
att socialtjänsten skall kunna utföra sina
arbetsuppgifter (6 § i förslaget till lag om
behandling av personuppgifter inom socialtjänsten).
Av betydelse för en övervägande del av
socialtjänstens verksamhet är emellertid också den
ovan nämnda begränsningen i 12 kap. 1 § i förslaget
till ny socialtjänstlag. Bestämmelsen innebär att
uppgifter om ömtåliga personliga förhållanden,
däribland känsliga personuppgifter i
personuppgiftslagens mening, med vissa undantag inte
får förekomma i s.k. sammanställningsregister i
sådan verksamhet som omfattas av socialtjänstlagen.
Socialutskottet konstaterar dock, i likhet med
konstitutionsutskottet, att förslaget till 12 kap. 1
§ enbart gäller den del av socialtjänsten som
omfattas av socialtjänstlagen. Eftersom den
föreslagna lagen om behandling av personuppgifter
inom socialtjänsten har ett vidare
tillämpningsområde än socialtjänstlagen, medför
regeringens förslag i detta avseende en utvidgning
av socialtjänstens nuvarande möjligheter att
behandla känsliga personuppgifter. Socialutskottet
delar därför konstitutionsutskottets bedömning att
det bör införas en regel i den föreslagna lagen om
behandling av personuppgifter inom socialtjänsten
med motsvarande innehåll som 12 kap. 1 § i förslaget
till ny socialtjänstlag när det gäller möjligheterna
att i register behandla känsliga personuppgifter.
Konstitutionsutskottet förordar således i sitt
yttrande en annan lagteknisk lösning än regeringen
för regleringen av möjligheterna och begränsningarna
i att behandla känsliga personuppgifter. Att införa
en regel med det innehåll som konstitutionsutskottet
angivit huvuddragen av föranleder emellertid såvitt
nu kan bedömas vissa ytterligare överväganden av
lagteknisk karaktär. Socialutskottet vill peka på
att det bl.a. behöver klarläggas vad ett införande
av en begränsningsregel i den nya lagen medför för
den regel som redan finns i socialtjänstlagen.
Enligt utskottets mening behöver denna och andra
frågor beredas ytterligare. Det kan exempelvis inte
uteslutas att Lagrådet, som har yttrat sig över
propositionens lagförslag, bör yttra sig även över
ett omarbetat förslag på detta område. Det bör
ankomma på regeringen att utarbeta ett lagförslag
och snarast återkomma till riksdagen.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning
av motion So52 (kd) yrkandena 3 och 4 som sin mening
ge regeringen till känna.
Utskottet tillstyrker med det sagda förslaget till
lag om behandling av person-uppgifter inom
socialtjänsten och avstyrker motionerna So50 (fp)
yrkandena 5-8 och So51 (m) yrkandena 13-15.
Privatisering av socialtjänsten
Motionerna
I motion So303 av Bo Lundgren m.fl. (m) begärs ett
tillkännagivande om nya driftsformer i
socialtjänsten (yrkande 2). Enligt motionärerna är
det av största betydelse att våga släppa fram
alternativa driftsformer även på de områden där
detta inte funnits förut. Det har t.ex. blivit allt
vanligare att olika former av individinriktat
utredningsarbete läggs ut på entreprenad.
Reformbehovet inom socialtjänsten är enligt
motionärerna stort. Inte minst personalen måste få
förståelse för ett arbetssätt där mindre tid
tillbringas på socialkontoren och mer tid ute på
fältet. För att kunna utveckla socialtjänsten är det
viktigt att kommunerna får pröva nya
verksamhetsformer på området. Att pröva nya
driftsformer behöver inte innebära att olika former
av myndighetsutövning överlåts på enskilda, något
som heller inte är tillåtet enligt lag, anförs det.
I motion So219 av Rolf Olsson m.fl. (v) yrkas att
riksdagen begär att regeringen tillsätter en
utredning med uppgift att se över lagstiftningen vad
gäller socialtjänstens utredningar så att den
enskildes integritet och rättssäkerhet tryggas.
Motionärerna anför att det i alltfler kommuner har
blivit vanligt att socialtjänstutredningar läggs ut
på privata konsulter och bolag. Dessa gör
utredningar och lämnar förslag till åtgärder som
socialtjänsten sedan använder i sin
myndighetsutövning. Enligt motionärerna har
Socialstyrelsen slagit fast att
utredningsförfaranden är myndighetsutövning.
Motionärerna anser att rågången mellan lagligt och
olagligt måste förtydligas. En utredning bör kunna
presentera förslag till en nationell norm för
kommunernas sociala utredningsarbete, anförs det.
I motion So472 av Morgan Johansson m.fl. (s) begärs
ett tillkännagivande om myndighetsutövning inom
socialtjänsten. Motionärerna är framför allt ur
rättssäkerhetssynpunkt kritiska till att lägga ut
t.ex. utredningar inom socialtjänsten på
entreprenad. De anser att riksdagen bör uttala att
också själva utredningarna är att betrakta som
myndighetsutövning och således inte lagligen kan bli
föremål för entreprenadverksamhet.
Propositionen
I 2 kap. 5 § förslaget till ny socialtjänstlag
stadgas att kommunen får sluta avtal med annan om
att utföra kommunens uppgifter inom socialtjänsten
men att uppgifter som innefattar myndighetsutövning
med stöd av denna bestämmelse inte får överlämnas
till ett bolag, en förening, en samfällighet, en
stiftelse eller en enskild individ. Förslaget
motsvarar nuvarande 4 § tredje stycket
socialtjänstlagen, med en språklig justering.
Bakgrund och pågående arbete
Enligt 11 kap. 6 § tredje stycket regeringsformen
(RF) kan förvaltningsuppgift överlämnas till bolag,
förening, samfällighet, stiftelse, registrerat
trossamfund eller någon av dess organisatoriska
delar eller till enskild individ. Innefattar
uppgiften myndighetsutövning skall det dock ske med
stöd av lag.
Justitieombudsmannen (JO) meddelade den 4 april 2001
beslut i ett ärende med anledning av anmälningar mot
vissa kommuner som anlitat privata rättssubjekt som
utredare inom socialtjänsten. Enligt JO är detta
förfarande olagligt. JO anför sammanfattningsvis att
bestämmelsen i 11 kap. 6 § tredje stycket RF inte
kan ges annan innebörd än att stadgandet tar sikte
på hela handläggningen av ett ärende. Beredningen av
och beslutet i ärendet måste enligt JO i princip
anses utgöra oskiljaktiga delar av en och samma
förvaltningsuppgift. Om ärendet
(förvaltningsuppgiften) innefattar
myndighetsutövning hos socialnämnden kan nämnden
enligt det nämnda lagrummet inte överlämna
handläggningen av det till ett privaträttsligt
subjekt om det inte finns stöd härför i lag. När det
gäller socialtjänsten finns inte något sådant
lagstöd. Enligt JO är det därför inte möjligt för
socialnämnden att till t.ex. ett bolag överlämna en
uppgift att utföra utredningar enligt 50 §
socialtjänstlagen. Utredningar som syftar till att
utgöra underlag för sådana yttranden som
socialnämnden enligt lag eller annan författning är
skyldig att lämna till annan myndighet kan enligt JO
inte heller lämnas till ett privat rättssubjekt
eftersom skyldigheten att yttra sig åvilar
socialnämnden själv. Vårdnadsutredningar enligt 6
kap. föräldrabalken är också en sådan
förvaltningsuppgift som åvilar nämnden och som inte
kan lämnas ut på entreprenad.
JO påpekar att kommunen däremot har möjlighet att
anlita uppdragstagare som är fysiska personer och
som knyts till myndigheten på ett sådant sätt att de
kan anses delta i dess verksamhet. En sådan
uppdragstagare förutsätts då stå under myndighetens
arbetsledning och utföra arbetsuppgifter som normalt
ankommer på en anställd. Bestämmelserna i
sekretesslagen blir därmed direkt tillämpliga på
uppdragstagaren, liksom bestämmelser om t.ex.
tjänstefels- och skadeståndsansvar. Vidare gäller
bestämmelserna i förvaltningslagen. De handlingar
som uppdragstagaren upprättar anses ha tillkommit i
myndighetens verksamhet och anses därmed som
allmänna. Uppdragstagaren står även under JO:s
tillsyn i den del han utför arbete åt socialnämnden.
Kommunfullmäktige i Stockholms stad beslutade den 19
mars 2001 att lägga ut delar av socialtjänsten på
entreprenad. Beslutet har överklagats till
länsrätten.
Utskottets bedömning
Enligt regeringsformen kan en förvaltningsuppgift
överlämnas till ett privat rättssubjekt. Om
uppgiften innefattar myndighetsutövning måste det
emellertid ske med stöd av lag. Socialtjänstlagen
ger inte kommunerna utrymme att anlita privata
rättssubjekt för myndighetsutövning. Beredningen av
och beslutet i ett ärende hos socialnämnden får i
princip anses utgöra oskiljaktiga delar av en och
samma förvaltningsuppgift. Om ett ärende innefattar
myndighetsutövning kan nämnden således inte lagligen
överlämna exempelvis uppgiften att utföra en
utredning enligt 50 § i den nuvarande
socialtjänstlagen till ett privat rättssubjekt.
Utredningar som skall utgöra underlag för sådana
yttranden som socialnämnden enligt lag eller annan
författning är skyldig att lämna till annan
myndighet kan inte heller lämnas till ett privat
rättssubjekt eftersom skyldigheten att yttra sig
åvilar socialnämnden själv. Motsvarande gäller
vårdnadsutredningar enligt 6 kap. föräldrabalken.
Utskottet, som således ställer sig bakom den
bedömning som JO nyligen gjort, avstyrker med det
sagda motion So303 (m) yrkande 2.
Enligt utskottets mening behövs det inte något
initiativ från riksdagens sida i frågan, varför
motionerna So219 (v) och So472 (s) avstyrks.
Utskottet tillstyrker 2 kap. 5 § i förslaget till ny
socialtjänstlag.
Våld mot kvinnor m.m.
Propositionen m.m.
Enligt 5 kap. 11 § förslaget till ny socialtjänstlag
bör socialnämnden verka för att den som utsatts för
brott och dennes anhöriga får stöd och hjälp.
Socialnämnden bör härvid särskilt beakta att kvinnor
som är eller har varit utsatta för våld eller andra
övergrepp i hemmet kan vara i behov av stöd och
hjälp för att förändra sin situation.
Paragrafen är identisk med den ändring i nuvarande 8
a § socialtjänstlagen som nyligen antagits av
riksdagen (proposition 2000/01:79 Stöd till brotts-
offer, bet. 2000/01:JuU20, rskr. 2000/01:205).
Lagändringen träder i kraft den 1 juli 2001. I den
nämnda propositionen behandlas åtgärder för att
förbättra stödet till dem som utsatts för brott.
Förutom vissa lagändringar redovisas ett antal
förordningsändringar som regeringen avser att
genomföra för att ytterligare förbättra
informationen och stödet till brottsoffer. Vidare
aviseras i propositionen ett antal
myndighetsgemensamma och myndighetsspecifika
uppdrag. Regeringen presenterar även en strategi för
det fortsatta brottsofferarbetet, bestående av
utbildningsinsatser, samarbete mellan myndigheter,
forskning om brottsoffer samt förbättrat stöd till
barn som brottsoffer.
Enligt den nuvarande lydelsen av 8 a §
socialtjänstlagen bör socialnämnden verka för att
kvinnor som är eller har varit utsatta för våld
eller andra övergrepp i hemmet får stöd och hjälp
för att förändra sin situation. Genom ändringen i
paragrafen klargörs enligt regeringen att
socialtjänsten har ett ansvar för att stödja och
hjälpa alla dem som utsatts för brott och att det
bör bedrivas ett aktivt arbete i detta hänseende. En
viktig uppgift för socialtjänsten i detta sammanhang
är att inom ramen för grannskapsarbetet verka för
att samarbete med andra myndigheter och med ideella
organisationer kommer till stånd. Regeringen påpekar
också att även anhöriga till den som har utsatts för
brott kan vara i behov av stöd och hjälp.
Enligt propositionen visar en uppföljning av
lagändringen från år 1998 att det fortfarande finns
brister när det gäller socialtjänstens stöd till
våldsutsatta kvinnor. Regeringen vill därför påtala
vikten av att socialtjänsten fortsätter att utveckla
metoder för det förebyggande arbetet och för stöd
till våldsutsatta kvinnor. Här bör socialtjänsten
särskilt uppmärksamma barns utsatta situation när
det förekommer våld i familjen, anförs det (s. 36).
Motionerna
I motion Ju920 av Beatrice Ask m.fl. (m) begärs ett
tillkännagivande om vad i motionen anförs om en
stödperson till kvinnan (yrkande 7). Motionärerna
anser att alla misshandlade kvinnor skall ha rätt
till en stödperson med speciell utbildning rörande
problembilden kring kvinnovåldet. I motionen begärs
vidare ett tillkännagivande om en stödperson till
barnen (yrkande 8). Barn som bevittnar våld i sina
familjer har rätt att få hjälp med att bearbeta det
som hänt. Enligt motionärerna bör man därför utse en
stödperson speciellt utbildad i att hjälpa barn med
traumatiska upplevelser. Motionärerna begär även ett
tillkännagivande om vård och behandling för män som
misshandlar kvinnor (yrkande 11). Män som
misshandlar kvinnor är enligt motionärerna i stor
omfattning i behov av vård och behandling för att
kunna bearbeta sitt aggressiva beteende.
I motion Ju932 av Viviann Gerdin och Lena Ek (c)
begärs ett tillkännagivande om att inrätta
professionella utredningsenheter enligt motionens
syfte (yrkande 2). Motionärerna anser att det inom
varje län bör finnas en professionell
utredningsenhet bestående av socionomer,
barnpsykologer samt företrädare för polisen och
kvinnojouren. Gruppens främsta uppgift bör vara att
utreda på vilket sätt barn kommer till skada i
samband med pappors misshandel av mammor.
I motion So450 av Matz Hammarström m.fl. (mp) begärs
ett tillkännagivande om att förebygga sexuella
trakasserier och upprätta handlingsplaner (yrkande
2). Motionärerna anser att kommunerna, landstingen
och staten måste ta ett större ansvar för att
förebygga sexuella övergrepp och kränkningar av barn
samt att de skall utforma handlingsplaner för att ge
barn stöd och hjälp i ett tidigt skede. Motionärerna
begär vidare ett tillkännagivande om
kvinnojourkunskap (yrkande 9). Kvinnojourerna har
under tjugo års tid byggt upp en gedigen kunskapsbas
utifrån utsatta kvinnors verklighet. Enligt
motionärerna är det viktigt att kvinnojourernas
kompetens och kunskap används vid utbildningen av
t.ex. socialtjänstemän, poliser samt personal inom
domstolsväsendet och hälso- och sjukvården.
Bakgrund och tidigare behandling m.m.
I den av riksdagen godkända proposition 1997/98:55
Kvinnofrid (bet. 1997/98:JuU13, rskr. 1997/98:250)
föreslogs ett antal åtgärder för att motverka våld
mot kvinnor, bl.a. skärpt lagstiftning och ökade
satsningar på förebyggande åtgärder och på åtgärder
som syftar till att utsatta kvinnor skall få ett
bättre bemötande och omhändertagande. Bland annat
infördes en ny bestämmelse i socialtjänstlagen med
innebörd att socialnämnden bör verka för att kvinnor
som är eller har varit utsatta för våld eller andra
övergrepp i hemmet får stöd och hjälp att förändra
sin situation (8 a §). Vidare gjordes en satsning på
fortbildning av personal inom socialtjänsten, hälso-
och sjukvården och rättsväsendet. Regeringen lämnade
vidare s.k. myndighetsgemensamma och
myndighetsspecifika uppdrag till berörda myndigheter
på central och regional nivå. Myndigheterna ålades
bl.a. att förebygga våldsbrott mot kvinnor, att
utarbeta åtgärdsprogram eller policydokument för
sitt arbete med dessa frågor samt att samverka med
andra myndigheter och med frivilligorganisationer
som t.ex. kvinnojourerna.
Socialutskottet avgav yttrande till
justitieutskottet (1997/98:SoU4y, till vilket
hänvisas) över vissa delar i propositionen om
kvinnofrid jämte ett antal motioner. Socialutskottet
ansåg att samtliga yrkanden borde avstyrkas, vilket
också blev justitieutskottets beslut.
Socialutskottet har därefter behandlat
motionsyrkanden om våld mot kvinnor i de av
riksdagen godkända betänkandena 1998/99:SoU9 (s. 30
f.) och 1999/2000:SoU6 (s. 18 f.). I det förstnämnda
betänkandet behandlades bl.a. yrkanden om att ta
till vara kvinnojourernas kunskaper. Yrkandena
avstyrktes (res. v+mp).
Utskottet har de senaste åren behandlat motioner om
stöd till utsatta barn, bl.a. i de av riksdagen
godkända betänkandena 2000/01:SoU7 (s. 26 f.) och
1999/2000:SoU12 (s. 12 f.). Yrkandena avstyrktes.
I samband med proposition 1997/98:55 om kvinnofrid
gav regeringen Socialstyrelsen i uppdrag att leda
ett utvecklingsarbete i frågor om våld mot kvinnor.
Syftet med uppdraget är att främja och stödja
kompetensuppbyggnad och metodutveckling inom
socialtjänsten och hälso- och sjukvården för att
dessa frågor på ett bättre sätt skall kunna
införlivas i den ordinarie verksamheten. Styrelsen
fick även i uppdrag att utarbeta allmänna råd för
hur socialtjänsten bör arbeta med dessa frågor.
Socialstyrelsen har på regeringens uppdrag utarbetat
utbildningsmaterial om våldsutsatta kvinnor för
personal inom socialtjänsten respektive hälso- och
sjukvården. Utbildningsmaterialet har nyligen
publicerats i två rapporter. Socialstyrelsen kommer
att slutredovisa sitt uppdrag i samband med
årsredovisningen 2001.
Regeringen har inrättat ett nationellt råd för
kvinnofrid. Rådet skall utgöra ett rådgivande organ
för frågor som rör våld mot kvinnor. Rådet skall
vidare vara ett forum där regeringen kan utbyta
erfarenheter och idéer med företrädare för
organisationer och forskare som är engagerade i
frågor som rör våld mot kvinnor samt uppmärksamma
problemområden som behöver åtgärdas. Två till fyra
gånger per år sammankallar rådet representanter för
relevanta frivilligorganisationer, folkrörelser,
forskningsdiscipliner m.m. Rådets ordförande och
sammankallande är jämställdhetsminister Margareta
Winberg.
Kommittén mot barnmisshandel (S 1998:07) har i
uppdrag att utreda frågan om barnmisshandel och
därmed sammanhängande frågor. Kommittén har lämnat
två delbetänkanden, Barnmisshandel - polisens och
åklagarnas handläggningstider och arbetsmetoder (SOU
2000:42) samt Barn och misshandel (SOU 2001:18).
Uppdraget skall slutredovisas senast den 31 augusti
2001.
Utskottets bedömning
Regeringen har enligt proposition 2000/01:79 om stöd
till brottsoffer för avsikt att vidta en rad
åtgärder för att förbättra stödet till dem som
utsatts för brott. Riksdagen har nyligen ställt sig
bakom en ändring i den nu gällande 8 a §
socialtjänstlagen. Genom ändringen förtydligas
socialtjänstens ansvar för att alla kommuninvånare
som har utsatts för brott och deras anhöriga får
stöd och hjälp. Utskottet instämmer i att det är
viktigt att socialtjänsten fortsätter att utveckla
metoder för det förebyggande arbetet och för stöd
till våldsutsatta kvinnor samt att socialtjänsten
särskilt uppmärksammar barns utsatta situation när
det förekommer våld i familjen. Socialstyrelsen och
andra myndigheter arbetar för närvarande med de
uppdrag rörande framför allt utsatta kvinnor som
beslutades i anslutning till proposition 1997/98:55
om kvinnofrid. Nationella rådet för kvinnofrid
prioriterar bl.a. frågor om barn i
misshandelsförhållanden, insatser för män som
misshandlar kvinnor samt kvinnojourernas arbete.
Vidare kan konstateras att det i uppdraget till
Kommittén mot barnmisshandel ingår att bl.a. att se
över och ge förslag till att förbättra det
förebyggande arbetet, hälso- och sjukvårdens och
socialtjänstens arbete med misshandlade barn och
deras familjer samt rehabiliteringen av förövare
inom kriminalvården. Mot bakgrund av det omfattande
arbete som pågår på området får motionerna So450
(mp) yrkande 2, Ju920 (m) yrkandena 7, 8 och 11 samt
Ju932 (c) yrkande 2 anses i huvudsak tillgodosedda.
Utskottet tillstyrker 5 kap. 11 § i förslaget till
ny socialtjänstlag.
Utskottet vidhåller att det arbete som
kvinnojourerna utför är av stort värde och att
kvinnojourerna utgör ett mycket betydelsefullt
alternativ till socialtjänstens verksamhet på
området. Utskottet anser dock inte att riksdagen bör
ta något initiativ med anledning av motion So450
(mp) yrkande 9. Motionen avstyrks.
Frågor om pornografi
Motionerna
I motion Ub821 av Charlotta L Bjälkebring och Tasso
Stafilidis (v) begärs ett tillkännagivande om att
Sverige bör arbeta och verka för granskning och
kontroll av produktionsvillkoren inom porrindustrin
både i Sverige och internationellt (yrkande 11).
Motionärerna vill ha en porrindustri utan tvång och
missförhållanden för aktörerna.
I motion So450 av Matz Hammarström m.fl. (mp) begärs
tillkännagivanden om att utreda möjligheten att
förbjuda exponering av pornografi på samma sätt som
reklam för tobak och alkohol (yrkande 11) samt om
att utreda pornografins skador och konsekvenser för
t.ex. unga människor och hur detta påverkar dem i
deras syn på sexualitet (yrkande 12). Motionärerna
anser att utbudet av pornografi i samhället bör
minskas eftersom det förmedlar en snedvriden syn på
kvinnors och mäns sexualitet. Denna påverkan kan
vara skadlig, särskilt för unga människor, anförs
det.
Även i motion A808 av Matz Hammarström m.fl. (mp)
begärs en utredning av pornografins skador m.m.
(yrkande 40).
I motion So407 av Barbro Feltzing m.fl. (mp) yrkas
att riksdagen begär att regeringen skall tillsätta
en utredning med uppdrag att kartlägga unga flickors
upplevelser i samband med påtvingad sex samt
bestående psykiska men (yrkande 1). Motionärerna
begär vidare ett tillkännagivande om att ett
informationsprogram till ungdomar tas fram (yrkande
2).
I motion So492 av Carina Hägg (s) begärs ett
tillkännagivande om behovet av att klarlägga
pornografins utbredning, marknad, distribution och
konsumtion samt dess effekter och sociala följder.
Tidigare behandling och pågående arbete
I betänkande 1999/2000:SoU6 (s. 19 f.) behandlade
utskottet motionsyrkanden med i huvudsak samma
innehåll som i de nu aktuella motionerna So450, A808
och So407. Utskottet anförde bl.a. att samhället på
olika sätt och i olika sammanhang bör motverka
prostitutionens och pornografins skadeverkningar och
konsekvenser, särskilt vad beträffar unga människor.
Det är viktigt att betona normbildningens och
opinionsbildningens betydelse i sammanhanget. På
många olika fronter gäller det att på sikt skapa
värdefulla attitydförändringar. Utskottet förutsatte
att regeringen och ansvariga myndigheter följer
utvecklingen och vidtar de åtgärder som kan behövas.
Motionerna avstyrktes (res. mp avseende pornografi).
Utbildningsutskottet behandlade motioner om
värdegrundsfrågor, sex- och samlevnadsfrågor och om
en kritisk diskussion av pornografin inom skolan i
betänkande 2000/01:UbU13 Skolan, vartill hänvisas.
Utskottet avstyrkte motionerna med hänvisning till
pågående arbete på området.
Utskottets bedömning
Utskottet vidhåller sin tidigare redovisade
inställning när det gäller pornografins
skadeverkningar och konsekvenser. Motionerna So407
(mp) yrkandena 1 och 2, So450 (mp) yrkandena 11 och
12, So492 (s), Ub821 (v) yrkande 11 och A808 (mp)
yrkande 40 avstyrks.
Vård av missbrukare
Propositionen
I 4 § LVM anges förutsättningarna för att besluta om
tvångsvård enligt lagen. Ett av kriterierna är att
personen i fråga till följd av missbruket utsätter
sin fysiska eller psykiska hälsa för allvarlig fara,
löper en uppenbar risk att förstöra sitt liv eller
kan befaras komma att allvarligt skada sig själv
eller någon närstående.
Regeringen föreslår i propositionen att paragrafen
ändras på så sätt att en hänvisning görs till den
nya socialtjänstlagen i stället för till den nu
gällande.
Motionerna
I motion So300 av Chris Heister m.fl. (m) begärs ett
tillkännagivande om tvångsomhändertagande av
alkoholmissbrukare (yrkande 2). Motionärerna menar
att vid upprepat gravt missbruk som leder till ett
asocialt beteende och risker för andra människor
skall tvångsomhändertagande kunna ske tillräckligt
lång tid för att vården skall kunna ge resultat.
Enbart avgiftning av missbrukare, som nu ofta sker,
leder ingenstans. Vårdperioder om 4-5 veckor med ett
års eftervård är oftast nödvändiga, anförs det.
I motion So356 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att
riksdagen begär att regeringen ger Socialstyrelsen i
uppdrag att utvärdera erfarenheterna och
konsekvenserna av öppenvården för missbrukare
(yrkande 8).
I motion So298 av Chatrine Pålsson (kd) begärs ett
tillkännagivande om en återuppbyggnad av
narkomanvården. Motionären påpekar att dödligheten
på grund av narkotikamissbruk i Sverige är bland de
högsta i Europa och att narkotikamissbruket ökar för
första gången sedan 1970-talet.
I motion So227 av Dan Kihlström (kd) begärs ett
tillkännagivande om frivilliga organisationers
insatser i missbrukarvården (yrkande 1). Motionären
begär vidare ett tillkännagivande om tillsättandet
av en kommitté med inriktning mot ideell
missbrukarvård (yrkande 2). En parlamentarisk
kommitté borde få i uppdrag att leta efter goda
exempel samt att stödja ideell missbrukarvård på
olika sätt på nationell nivå.
I motion So211 av Thomas Julin och Barbro Feltzing
(mp) yrkas att riksdagen begär att regeringen
tillsätter en utredning för att klarlägga
situationen inom missbrukarvården (yrkande 1).
Motionärerna yrkar vidare att riksdagen skall begära
att regeringen lägger fram förslag till lagändring
för att skydda fostret (yrkande 2). LVM bör enligt
motionärerna ändras så att det blir möjligt att
ingripa med stöd av lagen när en gravid kvinna
missbrukar alkohol eller droger. Vidare begärs ett
tillkännagivande om att göra LVM könsneutral
(yrkande 3). Motionärerna vänder sig mot att LVM
beskriver missbrukaren som en man trots att
missbruket är utbrett bland både kvinnor och män.
Slutligen begärs ett tillkännagivande om att LVM
även skall komma i fråga för att skydda annan än
missbrukaren eller närstående (yrkande 4). Lagen bör
enligt motionärerna ändras så att ett ingripande kan
göras om missbrukaren kan befaras komma att
allvarligt skada sig själv eller någon annan.
I motion So449 av Thomas Julin m.fl. (mp) begärs ett
tillkännagivande om vad i motionen anförs om en
kommitté med uppdrag att undersöka hur och om den
tunga missbrukarvården tillgodoses (yrkande 1).
Motionärerna begär även ett tillkännagivande om vad
i motionen anförs om vårdkostnaderna (yrkande 3).
Motionärerna anser att det är olyckligt att
kommunerna både har det ekonomiska ansvaret och
utredningsansvaret när det gäller missbrukarvård.
Det finns en stor risk för att en utredning av
vårdbehovet påverkas av enhetens ekonomiska
möjligheter. Staten bör åter ta ett större ansvar
när det gäller kostnaden för LVM-vården, anförs det.
I motionen begärs även ett tillkännagivande om att
det bör tillsättas en ombudsman med ansvar att
hjälpa missbrukare och deras familjer (yrkande 4).
I motion So479 av Claes-Göran Brandin och Christina
Nenes (s) begärs ett tillkännagivande om att
genomföra en översyn av befintliga regler kring
anhörigas situation i syfte att ytterligare stödja
dem. Enligt motionären anordnar ett stort antal
behandlingshem särskilda anhörigveckor för att ge
anhöriga möjlighet att vara tillsammans med och
stötta den familjemedlem som sökt vård för sitt
drogberoende. Motionären anser att de anhöriga bör
ges rätt till ledighet från anställning och
ekonomiskt stöd för förlorad arbetsförtjänst under
anhörigveckorna.
I motion So411 av Agneta Lundberg m.fl. (s) begärs
ett tillkännagivande till regeringen om vad i
motionen anförs om vård av missbrukare. Enligt
motionärerna omfattar LVM inte blandmissbrukare som
använder sömnmedel och lugnande medel tillsammans
med alkohol. Blandmissbruk är vanligt förekommande
bland dem som vårdas enligt LVM men utgör inte
grunden till ingripandet. För att även
blandmissbrukare skall få adekvat vård måste LVM ses
över, menar motionärerna.
Tidigare behandling och pågående arbete m.m.
Utskottet behandlade senast motionsyrkanden om vård
av missbrukare i betänkande 1999/2000:SoU6, till
vilket hänvisas (s. 22 f.). För ytterligare
bakgrundsredovisning hänvisas till betänkandena
1998/99:SoU9 (s. 26 f.) och 1997/98:SoU17 (s. 7 f.).
I betänkandet från förra riksmötet behandlades
bl.a. ett motionsyrkande om
frivilligorganisationernas betydelse. Utskottet
vidhöll sin tidigare redovisade uppfattning att
frivilligorganisationerna har en stor betydelse när
det gäller att komplettera samhällets insatser på
det sociala området. Utskottet hänvisade till att
socialnämnden enligt 5 § socialtjänstlagen redan har
i uppgift att samarbeta med bl.a. andra
samhällsorgan, organisationer och föreningar och
avstyrkte motionen.
I betänkandet behandlades vidare yrkanden om
ändring i LVM med i huvudsak samma innehåll som den
i detta betänkande aktuella motion So211 yrkandena 2
och 3. Utskottet delade i och för sig motionärernas
omsorg om det ofödda barnets hälsa men fann inte
skäl att ändra de grundläggande förutsättningarna
för när vård skall beredas med stöd av lagen.
Utskottet ansåg det inte heller erforderligt att
göra lagtexten könsneutral. Yrkandena avstyrktes
(res. kd+mp).
I budgetpropositionen för år 2001 anförs (utg.omr.
9, avsnitt 8.6.2) att det under 1990-talet skett en
förskjutning inom missbrukarvården, från långvariga
institutionsbehandlingar mot öppenvård, korta
vårdtider och skyddat boende med stöd. Efterfrågan
på tvångsvård gick ned kraftigt under 1990-talets
andra hälft, men förefaller enligt propositionen nu
ha stabiliserat sig. Det är dock svårt att veta vad
denna utveckling betyder för den enskilde
missbrukaren, anförs det. Socialstyrelsen har i sina
uppföljningar av utvecklingen inom missbrukarvården
inte kunnat konstatera en generell neddragning av
resurser och insatser för vuxna missbrukare. Det
finns dock vissa tecken som kan tyda på att
missbrukare inte erbjuds relevanta insatser i en
tidig fas av missbruket, vilket i sin tur kan
innebära att missbruket utvecklas och förvärras.
Regeringen anser det därför angeläget att
fortlöpande noga följa och uppmärksamma förändringar
i vården. Enligt Socialstyrelsen har få studier
genomförts av kvaliteten i missbrukarvården, vilket
troligen beror på bristen på lämpliga och
lättåtkomliga kvalitetsindikatorer. Socialstyrelsen
konstaterar i sin treårsuppföljning av
socialtjänsten att kunskap saknas på flera viktiga
områden om tillståndet i och utvecklingen av
missbrukarvården. Det gäller både frågan om
innehåll, kvalitet och resultat i vården samt i vad
mån öppna vårdinsatser är väl avvägda i förhållande
till institutionsvården. Det är också angeläget att
utveckla kunskapen om missbrukarvårdens effekter,
anförs det i propositionen. Ett långsiktigt
utvärderingsarbete pågår såväl inom Centrum för
utvärdering av metoder i socialt arbete (CUS) vid
Socialstyrelsen som vid SiS. Regeringen påpekar
också att flera länsstyrelser i sin tillsyn över
socialtjänstens insatser för vuxna missbrukare har
visat på behov av förbättringar vad avser
handläggning och insatser för missbrukare med svår
problematik.
I proposition 2000/01:20 Nationell handlingsplan för
att förebygga alkoholskador lägger regeringen fast
grundvalarna för en alkoholpolitik som leder till
minskad alkoholkonsumtion och begränsade
alkoholskador. Regeringen föreslår som en del av
handlingsplanen att vård och behandling av
missbrukare och storkonsumenter bör utvecklas och
förstärkas (s. 50 f.). Insatserna skall syfta till
att flera missbrukare kommer ifrån sitt beroende.
Behovsanpassad vård bör enligt regeringen erbjudas i
ett tidigt skede av missbruket. Kunskapen om
missbrukarvårdens resurser, insatser och resultat
bör öka.
Utskottet anförde vid sin behandling av
propositionen (betänkande 2000/01:SoU8) att vård och
behandling samt andra rehabiliteringsinsatser utgör
grunden när det är fråga om att hjälpa personer att
komma ifrån sitt beroende. Utskottet delade
bedömningen att vård och behandling av missbrukare
och storkonsumenter bör utvecklas och förstärkas och
att insatserna bör syfta till att fler missbrukare
rehabiliteras. Det är angeläget att vårdbehövande,
inte minst unga missbrukare, får tillgång till
behovsanpassade insatser. För en väl fungerande
missbrukarvård krävs kunskaper om missbruk,
vårdbehov samt kvalitet i och effekter av olika
insatser. Utskottet konstaterade att
missbrukarvården under det sista decenniet har
genomgått stora förändringar och att det finns ett
stort behov av ytterligare kunskap på området
särskilt vad gäller resurser, insatser och resultat.
Utskottet såg därför positivt på det arbete som
Socialstyrelsen och Statens institutionsstyrelse
(SiS) utför på uppdrag av regeringen för att
kunskapssamla inom området med syfte att höja
kvaliteten på och komma till rätta med vissa brister
inom missbrukarvården. Utskottet pekade vidare på
den studie SBU nyligen avslutat vad gäller
behandling av alkohol- och narkotikamissbrukare.
Enligt utskottets mening är det angeläget att
regeringen noga följer utvecklingen på vård- och
behandlingsområdet och tidigt uppmärksammar
tendenser till negativa förändringar. Utskottet
avstyrkte två motionsyrkanden om vård av unga
missbrukare. Riksdagen följde utskottet (rskr.
2000/01:144).
Narkotikakommissionen har haft regeringens uppdrag
att bl.a. analysera utvecklingen av
missbrukarvårdens behandlingsprogram, värdera dess
resultat och effekter i förhållande till insatta
resurser samt föreslå åtgärder för att stärka
rehabiliteringen av missbrukare. Kommissionen
presenterade sitt arbete i slutbetänkandet Vägvalet
- den narkotikapoliska utmaningen (SOU 2000:126).
När det gäller vården av narkotikamissbrukare (s.
19-22, 149 f.) påtalar kommissionen att det i dag
finns stora brister i utformningen av
missbrukarvården och att omfattningen inte heller
svarar mot behovet. Det krävs långsiktiga insatser,
framför allt avseende samverkan och metod- och
kompetensutveckling, men även mer resurser till
narkomanvården. Bristerna är särskilt stora när det
gäller det tunga missbruket. Enligt betänkandet är
de ekonomiska svårigheterna för kommuner och
landsting en av de bidragande orsakerna till att
vården av missbrukare på många håll är otillräcklig.
I stor utsträckning synes det dock röra sig om en
kombination av knappa och illa utnyttjade resurser.
Kommissionen understryker vikten av kompetent
personal i kommunerna, av att professionella nätverk
byggs upp och av att samhällets olika instanser för
vård och omsorg gemensamt finner system för att
långsiktigt kunna stödja de mest utsatta och
svårmotiverade. Kommissionen föreslår vidare en
aktiv roll för Socialstyrelsen när det gäller
utvecklingen av metoder och kompetens, en starkare
nationell uppföljning och samordning samt långsiktig
forskning och metodutveckling. Enligt kommissionen
är det också viktigt att avpassa stöd och insatser
till den enskilde missbrukarens behov,
förutsättningar och förmåga att tillgodogöra sig
vården samt i möjligaste mån i samråd med
missbrukaren och/eller dennes anhöriga.
Narkotikakommissionen formulerar följande fem
målsättningar som bör vara vägledande för samhällets
vård- och behandlingsinsatser mot beroende och
missbruk av narkotika: Alla narkotikamissbrukare
skall nås med erbjudande om hjälp och vid behov vård
mot sitt missbruk. Råd, stöd och hjälp skall nå
människor i ett tidigt stadium av missbruket.
Vårdinsatserna skall syfta till ett liv fritt från
missbruk och illegala droger. Vården och andra
insatser för missbrukare skall vara av god kvalitet.
Insatserna mot missbruk skall vara uthålliga och
långsiktiga.
När det gäller tvångsvård måste den ses i relation
till de insatser som görs inom socialtjänsten i
övrigt, menar kommissionen. Vård enligt LVM kan i
vissa fall vara inledningen till en rehabilitering
medan den i andra fall mer får karaktären av
katastrofåtgärd. Kommissionen anför att det givetvis
finns situationer då det kan vara nödvändigt med
tvångsvård och att det därför är angeläget att denna
vård håller en hög kvalitet och ges tillräckliga
resurser för utveckling av vårdinsatserna.
Nödvändigt är också att det sker en konstruktiv
samverkan med socialtjänsten så att tvångsvården,
såsom är avsett, kan övergå till mer långsiktiga
insatser av frivillig karaktär.
Betänkandet är under remissbehandling.
I Socialtjänstutredningens slutbetänkande (SOU
1999:97 s. 104 f.) påpekas att samtidigt som den
ekonomiska situationen för kommunerna blivit kärvare
och kraven på effektivitet ökat har det skett stora
förändringar inom kommunernas missbrukarvård. Det är
enligt utredningen uppenbart att utvecklingen går
mot allt mindre institutionsvård till förmån för
öppenvård, framför allt när det gäller
alkoholmissbrukare. När det gäller personer som
missbrukar narkotika eller som har ett blandmissbruk
är tendensen svagare. Orsaken till denna utveckling
kan till en del hänföras till värderingen av
resultat i institutionsvård och utveckling av
metoder i öppenvård. Den kommunala ekonomin kan dock
också ha spelat in.
Den forskning som finns ger enligt utredningen stöd
för att öppenvårdsinsatser är att föredra i de
flesta fall. En expertgrupp knuten till Centrum för
utvärdering av socialt arbete vid Socialstyrelsen
har publicerat en översikt över kunskapsläget om
alkoholvårdens behandlingseffekter. Gruppens
slutsats är att institutionsvård bör reserveras för
dem som av medicinska, psykiatriska och sociala skäl
inte kan tillgodogöra sig behandling i öppna former.
De som har missbrukat alkohol under lång tid och som
har ett svagt nätverk bör i stället för
institutionsvård erbjudas en kombination av insatser
i öppna former, t.ex. skyddat boende, kvalificerad
dagverksamhet och hemtjänst.
Utskottets bedömning
Utskottet vidhåller att vård och behandling och
andra rehabiliteringsinsatser utgör grunden när det
gäller att hjälpa personer att komma ifrån sitt
beroende av såväl alkohol som andra droger.
Utskottet vill åter framhålla vikten av att det för
en väl fungerande missbrukarvård krävs kunskaper om
missbruk, vårdbehov samt kvalitet i och effekter av
olika insatser. Det är angeläget att vårdbehövande
får tillgång till behovsanpassade insatser. Inom
missbrukarvården har det under det senaste decenniet
skett en förskjutning från långvariga
institutionsbehandlingar mot öppenvård, korta
vårdtider och skyddat boende med stöd. Utskottet
vill åter betona att det är angeläget att regeringen
noga följer utvecklingen på vård- och
behandlingsområdet och tidigt uppmärksammar
tendenser till negativa förändringar. Utskottet
vidhåller att det finns ett stort behov av
ytterligare kunskaper på detta område, särskilt vad
gäller resurser, insatser och resultat. Det är också
viktigt att utreda i vad mån öppna vårdinsatser är
väl avvägda i förhållande till institutionsvården.
Utskottet ser positivt på det arbete som
Socialstyrelsen och Statens institutionsstyrelse
utför på uppdrag av regeringen för att samla kunskap
inom området. Syftet är att höja kvaliteten på och
komma till rätta med vissa brister inom
missbrukarvården. I den nationella handlingsplanen
för att förebygga alkoholskador ingår vidare att
utveckla och förstärka vård och behandling av
missbrukare och storkonsumenter.
Narkotikakommissionen föreslår i sitt slutbetänkande
åtgärder för att stärka rehabiliteringen av
missbrukare. Det kan också noteras att SBU nyligen
avslutat en studie vad gäller behandling av alkohol-
och narkotikamissbrukare. Enligt utskottets mening
får motionerna So211 (mp) yrkande 1, So298 (kd),
So300 (m) yrkande 2, So356 (v) yrkande 8, So411 (s)
samt So449 (mp) yrkandena 1 och 3 i allt väsentligt
anses tillgodosedda med det anförda.
Utskottet vill åter framhålla att
frivilligorganisationerna har en stor betydelse när
det gäller att komplettera samhällets insatser på
det sociala området samt att det är viktigt att
stärka och effektivisera det frivilliga sociala
arbetet, inte minst när det gäller missbrukarvården.
Utskottet anser dock inte att riksdagen bör ta något
initiativ med anledning av motion So227 (kd)
yrkandena 1 och 2. Motionen avstyrks.
I motion So211 (mp) yrkandena 2 och 4 begärs att LVM
ändras i syfte att kunna ingripa dels mot gravida
kvinnor som missbrukar, dels till skydd för andra än
missbrukaren eller någon närstående. Utskottet
vidhåller sin uppfattning att det inte finns skäl
att ändra de grundläggande förutsättningarna för när
vård skall beredas med stöd av lagen och avstyrker
motionsyrkandena. Utskottet tillstyrker 4 § i
förslaget till lag om ändring i LVM.
Utskottet har inte ändrat inställning när det gäller
frågan om att göra LVM könsneutral. Motion So211
(mp) yrkande 3 avstyrks således.
Utskottet kan inte ställa sig bakom kravet i motion
So449 (mp) yrkande 4 om att det bör tillsättas en
ombudsman för missbrukare och deras familjer.
Motionen avstyrks därför.
Utskottet är inte heller berett att föreslå en sådan
översyn av anhörigas situation som begärs i motion
So479 (s). Utskottet avstyrker motionen.
Frågor rörande äldre och funktionshindrade
Propositionen
I 5 kap. 4 § i förslaget till ny socialtjänstlag
stadgas att socialnämnden, med respekt för äldre
människors självbestämmande och integritet, skall
verka för att äldre människor får möjlighet att leva
och bo självständigt, under trygga förhållanden.
Paragrafen motsvarar nuvarande 19 § med en viss
språklig ändring.
I 5 kap. 7-8 §§ i regeringens förslag finns
bestämmelser om socialnämndens ansvar för människor
med fysiska och psykiska funktionshinder.
Bestämmelserna har med endast språkliga ändringar
överförts från nu gällande 21 och 21 a §§
socialtjänstlagen.
Regeringen anför i propositionen (s. 95 f.) att när
det gäller bistånd i form av vård- och
behandlingsinsatser, stöd och hjälp - dvs. bistånd
som inte har karaktären av ekonomiskt stöd för
livsföringen - får inte den enskildes ekonomi avgöra
om han eller hon skall få biståndsinsatser som han
eller hon är i behov av. Äldre eller
funktionshindrade människor skall inte behöva få
sina biståndsbehov bedömda i relation till sin
ekonomi. Enligt nuvarande 35 § socialtjänstlagen har
kommunerna rätt att ta ut inkomstrelaterade avgifter
för den typen av insatser. Den ekonomiska
bedömningen kommer därför in vid bestämmandet av
vilken avgift som den enskilde skall betala.
Regeringen är oroad över den utveckling som har
framskymtat från en del håll i landet där äldre
människor blivit nekade hemtjänst, i främst ordinärt
boende men även i särskilt boende, med hänvisning
till att han eller hon har tillräckligt med pengar
att själv bekosta t.ex. städning.
Motionerna
I motion So51 av Bo Lundgren m.fl. (m) begärs ett
tillkännagivande om valfrihet inom äldreomsorgen
(yrkande 8). Motionärerna anför att det behövs en
mångfald och alternativa lösningar för att äldre
själva skall kunna välja hur de vill leva och få sin
omsorg ordnad. I dag tas alltför liten hänsyn till
den enskildes behov och önskemål. Motionärerna anser
att regeringen bör återkomma till riksdagen med
förslag till ändring i socialtjänstlagen som innebär
ökad valfrihet genom införande av äldrepeng, enligt
förslaget i motion 2000/01:So244. I motionen begärs
vidare ett tillkännagivande om beviljat men ej
verkställt beslut om bistånd (yrkande 11).
Motionärerna anser att regeringen bör återkomma med
förslag för att komma till rätta med problemet att
kommuner beviljar bistånd men sedan inte verkställer
besluten. Motionärerna begär också att regeringen
återkommer med förslag som förhindrar att två helt
olika typer av färdtjänst utvecklas (yrkande 16).
Motionärerna noterar att regeringen inte föreslagit
någon åtgärd för att komma till rätta med
problematiken med dubbel lagstiftning inom
färdtjänstområdet. Även fortsättningsvis kommer det
således att finnas två olika typer av färdtjänst, en
som har färdtjänstlagen som grund och en med
socialtjänstlagen som grund. Färdtjänstlagen bygger
på hemkommunens (folkbokföringskommunens) ansvar
medan socialtjänstlagen har vistelsekommunen som
centralt begrepp. Begreppet skälig levnadsnivå
täcker in fler behovssituationer än vad
färdtjänstlagen gör, t.ex. behoven av tjänsten av
rent sociala skäl som inte behöver ha med
funktionshinder att göra. Motionärerna anser att
regeringen bör återkomma med förslag innebärande en
uttrycklig hänvisning i socialtjänstlagen eller
motsvarande reglering som förhindrar en rättslig och
praktisk oordning.
Ett tillkännagivande om färdtjänst begärs även i
motion So52 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) (yrkande
6). Motionärerna anför att propositionen innebär att
begreppet färdtjänst kommer att kopplas till två
skilda lagar med olika innebörd. När färdtjänstlagen
inte räcker för att bevilja färdtjänst måste
kommunen således pröva behovet enligt
socialtjänstlagen. Enligt motionärerna bör det av
socialtjänstlagen uttryckligen framgå vilken enskild
lag som är tillämplig när det gäller färdtjänst. I
motionen yrkas vidare att regeringen lägger fram
förslag till ändring i 5 kap. 7 och 8 §§
socialtjänstlagen angående intellektuella
funktionshinder (yrkande 2). Motionärerna anser att
paragraferna bör ändras på så sätt att ordet
"intellektuella" förs in efter ordet "psykiska".
I motion So48 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag
till lagreglering av det statliga finansiella
ansvaret för invandrare som kommit till Sverige och
fått permanent uppehållstillstånd vid relativt hög
ålder (yrkande 5).
I motion So425 av Maud Ekendahl och Elizabeth
Nyström (m) begärs ett tillkännagivande om vad i
motionen anförs om att samtliga kommuner skyndsamt
samordnar sitt ansvar vad gäller socialtjänstlagen
och hälso- och sjukvårdslagen. Enligt motionärerna
uppskattar Svenska Kommunförbundet att äldre
vårdtagare i dag har lika stora behov av
socialtjänster som hälso- och sjukvårdstjänster.
Vissa kommuner bedriver ett nära samarbete med
hälso- och sjukvårdspersonal i kommunerna, bl.a.
genom den medicinskt ansvariga sjuksköterskan. Andra
kommuner väljer att organisera vården så att en
biståndshandläggare utan sjukvårdskompetens har
huvudansvaret för att bedöma vårdtagarens behov av
insatser.
I motion So50 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) begärs ett
tillkännagivande om att äldre människor inte skall
kunna nekas hemtjänst med hänvisning till deras
ekonomiska situation (yrkande 1). Motionärerna anser
att regeringen bör lämna ett förslag som garanterar
rätten till hemtjänst även för dessa människor. I
motionen begärs vidare ett tillkännagivande om vad i
motionen anförs om äldre och socialtjänstlagen
(yrkande 3). Motionärerna anser det viktigt att
äldre inte nekas den tandvård de behöver. Det kan
inte heller accepteras att äldre inte hämtar ut sina
läkemedel på grund av medelsbrist eller av
kostnadsskäl inte får den hörapparat som bäst
hjälper dem. Enligt motionärerna bör vidare
bestämmelsen om att äldre människor skall få
möjlighet att ha en aktiv och meningsfull tillvaro i
gemenskap med andra återinföras i socialtjänstlagen.
I motion So49 av Lena Sandlin-Hedman och Carin
Lundberg (s) begärs ett tillkännagivande om rätten
till bistånd enligt socialtjänstlagen i form av
bostad med särskild service till personer med
funktionshinder. Motionärerna anser att det behövs
ett förtydligande när det gäller denna rätt,
särskilt till förmån för personer med s.k. dolt
funktionshinder.
Tidigare behandling och pågående arbete
I det av riksdagen godkända betänkande 2000/01:SoU9
Äldrepolitik, vartill hänvisas, behandlade utskottet
senast motioner om olika äldrefrågor. Bland annat
behandlades den motion som hänvisas till i nu
aktuella motion So51 (m) yrkande 8 om äldrepeng (s.
6 f.). Utskottet vidhöll sin vid flera tidigare
tillfällen redovisade uppfattning att det inte bör
införas någon äldrepeng (res. m+fp).
Olika handikappolitiska frågor behandlades senast av
utskottet i det av riksdagen godkända betänkande
2000/01:SoU12. Med anledning av motioner om gynnande
men ej verkställda beslut om insatser föreslog
utskottet ett tillkännagivande till regeringen (s.
31 f.). Utskottet konstaterade att Socialstyrelsen
nyligen fått i uppdrag att i samarbete med
länsstyrelserna kartlägga och analysera antalet ej
verkställda domstols- och myndighetsbeslut enligt
9 § LSS och 6 f § socialtjänstlagen. Utskottet ansåg
att regeringen skall återkomma till riksdagen med en
redovisning samt om det behövs även med förslag till
förändringar.
Riksdagen beslutade hösten 1997 om en ny inriktning
och ett nytt synsätt när det gäller
funktionshindrades resor (prop. 1996/97:115 Mer
tillgänglig kollektivtrafik, bet. 1997/98:TU3, rskr.
1997/98:10). En ny lag om färdtjänst (1997:736)
ersatte den 1 januari 1998 socialtjänstlagens
bestämmelser om färdtjänst. I propositionen angavs
att färdtjänst primärt inte längre skall behandlas
som en form av bistånd för att uppnå skälig
levnadsnivå eller på annat sätt vara en del av
socialtjänsten utan i stället behandlas som en
trafikpolitisk fråga i syfte att bidra till en
tillfredsställande trafikförsörjning också för
funktionshindrade.
19 § socialtjänstlagen hade före
socialtjänstreformen 1998 följande lydelse:
Socialnämnden skall verka för att äldre människor
får möjlighet att leva och bo självständigt och att
ha en aktiv och meningsfull tillvaro i gemenskap med
andra.
I proposition 1996/97:124 föreslog regeringen att
bestämmelsen skulle ändras genom att man bl.a. tog
bort formuleringen om en aktiv och meningsfull
tillvaro. Regeringen anförde att paragrafens lydelse
sannolikt hade sin bakgrund i att förarbetena till
socialtjänstlagen lyfte fram ensamhet och
sysslolöshet som påtagliga problem för äldre.
Regeringen ansåg att denna föreställning om en
passiv och ömkansvärd åldring i behov av aktivering
och sällskap i stor utsträckning hade reviderats
under senare år. Det stora flertalet äldre behåller
hälsan högt upp i åren, är aktiva och vitala och
välintegrerade inom familjekretsen och i
samhällslivet. Det finns dock människor bland
ålderspensionärerna som är ofrivilligt ensamma, som
upplever sig obehövda och som sällan besöks av någon
annan än hemtjänsten. Regeringen anförde att det
självklart är en viktig uppgift för socialtjänsten
att stödja människor i situationer där känslor av
ensamhet och isolering innebär risk för den fysiska
och psykiska hälsan men att det knappast kan vara
socialtjänstens uppgift att verka för att äldre
människor i generell mening ges en aktiv och
meningsfull tillvaro.
Utskottet ställde sig i betänkande 1996/97:SoU18
bakom regeringens förslag (s. 91). Utskottet anförde
bl.a. att ändringen inte skulle uppfattas så att
socialnämndens ansvar för en god samhällsgemenskap
för de äldre minskar. Det är givetvis angeläget att
socialnämnderna stöder människor som är ensamma och
isolerade. Det behöver dock inte anges som mål för
socialtjänstens arbete att verka för att äldre
människor generellt sett får en aktiv och
meningsfull tillvaro, eftersom flertalet äldre är
aktiva och lever i gemenskap med andra. En motion om
att behålla formuleringen avstyrktes (res v).
I 2001 års vårproposition (2000/01:100) (avsnitt
1.6.4) anförs att tandvårdsstödet i år har
förstärkts med 100 miljoner kronor för att förbättra
skyddet mot höga behandlingskostnader, särskilt för
äldre patienter. Regeringen aviserar i propositionen
ytterligare höjningar av tandvårdsstödet, med
sammanlagt 600 miljoner kronor för åren 2002 och
2003.
Tandvårdsutredningen presenterar i sitt betänkande
Bättre tandvårdsförsäkring för äldre (SOU 2001:36)
förslag som skall göra tandvården billigare för
personer över 75 års ålder, bl.a. genom ersättning
med dubbelt grundbelopp vad gäller bastandvården
samt ett högkostnadsskydd om 7 000 kr för omfattande
arbeten.
Enligt 2001 års vårproposition (avsnitt 6.6) har
regeringen för avsikt att i en särskild proposition
återkomma med förslag som innebär att ett
äldreförsörjningsstöd inrättas för personer över 65
år som inte uppfyller bosättningskravet i
pensionssystemet.
Samverkansutredningen lämnar i betänkandet Samverkan
- om gemensamma nämnder på vård- och omsorgsområdet,
m.m. (SOU 2000:114) förslag som förbättrar
möjligheterna till samverkan mellan kommuner och
landsting, bl.a. när det gäller de medicinska
insatserna inom den kommunala äldrevården.
Utredningen föreslår att ett landsting och de
kommuner som ingår i landstinget får bilda en
gemensam nämnd för att gemensamt fullgöra uppgifter
på vård- och omsorgsområdet. Vidare föreslås det
bl.a. att kommunerna skall ges befogenhet att
tillhandahålla läkarinsatser fristående från
landstingens huvudansvar som skall kvarstå
oförändrat.
Betänkandet är under remissbehandling.
Socialtjänstutredningen redogör i sitt
slutbetänkande (SOU 1999:97 s. 225 f.) för
innebörden av och problemen med att äldreomsorgen
regleras av två lagar, socialtjänstlagen och hälso-
och sjukvårdslagen (1982:763). Utredningen anser att
det finns ett behov av att samordna vissa regler i
de båda lagarna för att få en tydligare reglering av
omsorger för äldre och funktionshindrade. Frågan om
en samlad reglering av sociala och medicinska
insatser är emellertid så komplex att den fordrar en
samtidig översyn av regelverken i socialtjänstlagen
och hälso- och sjukvårdslagen med tillhörande övrigt
regelverk.
Utskottets bedömning
Utskottet vidhåller sin vid flera tidigare
tillfällen redovisade inställning att det inte bör
införas någon äldrepeng och avstyrker därför motion
So51 (m) yrkande 8.
Riksdagen har nyligen gjort ett tillkännagivande
till regeringen rörande gynnande beslut om insatser
enligt socialtjänstlagen och LSS som inte
verkställs. Riksdagen bör nu inte ta något nytt
initiativ i frågan. Motion So51 (m) yrkande 11
avstyrks därmed.
I motionerna So51 (m) yrkande 16 och So52 (kd)
yrkande 6 begärs förtydliganden i socialtjänstlagen
angående färdtjänst. I och med att lagen om
färdtjänst trädde i kraft den 1 januari 1998
upphörde socialtjänstlagens bestämmelser om
färdtjänst att gälla. Färdtjänst skall i första hand
betraktas som en transportform i stället för en form
av bistånd. Enligt 7 § färdtjänstlagen skall
tillstånd till färdtjänst meddelas den som på grund
av funktionshinder, som inte endast är tillfälligt,
har väsentliga svårigheter att förflytta sig på egen
hand eller att resa med allmänna
kommunikationsmedel. Om en person t.ex. endast har
ett tillfälligt funktionshinder eller av andra skäl
inte omfattas av bestämmelserna i lagen om
färdtjänst kan rätt till bistånd för resor föreligga
enligt socialtjänstlagen. Färdtjänstlagen bygger
visserligen på folkbokföringskommunens ansvar medan
vistelsekommunen har ansvaret för bistånd enligt
socialtjänstlagen. Färdtjänstlagen ger emellertid
kommunerna/trafikhuvudmännen rätt att bevilja
färdtjänst för resor även mellan den egna kommunen
och en annan kommun samt inom och mellan andra
kommuner. I socialtjänstlagen anges som en
förutsättning för bistånd att behovet inte kan
tillgodoses på något annat sätt. Har personen i
fråga rätt till färdtjänst skall bistånd enligt
socialtjänstlagen således inte utgå. Mot bakgrund av
vad som anförts finner utskottet att det inte behövs
något särskilt förtydligande rörande färdtjänst i
den nya socialtjänstlagen. Motionerna avstyrks.
I motion So52 (kd) yrkande 2 anförs att ett tillägg
avseende intellektuella funktionshinder bör göras i
5 kap. 7 och 8 §§ i förslaget till ny
socialtjänstlag. Utskottet vill framhålla att
förutom de skyldigheter som socialnämnden har enligt
de nämnda lagrummen finns mer övergripande
bestämmelser om socialnämndens ansvar i de aktuella
avseendena i 1 kap. 1 § och 3 kap. i regeringens
förslag. Utskottet anser inte att det behövs något
initiativ från riksdagen i frågan och avstyrker
därför motionen.
Det bör inte heller göras något tillkännagivande
till regeringen med anledning av motion So49 (s).
Även denna motion avstyrks således.
Utskottet tillstyrker 5 kap. 7 och 8 §§ i förslaget
till ny socialtjänstlag.
Regeringen har enligt uppgift för avsikt att senare
i vår lämna en proposition med förslag till
bestämmelser om äldreförsörjningsstöd till
invandrare över 65 år som saknar rätt till pension.
Motion So48 (m) yrkande 5 är därmed i huvudsak
tillgodosedd.
Hur kommunerna väljer att organisera vården av bl.a.
äldre med behov av både sociala tjänster och hälso-
och sjukvårdsinsatser är inte en fråga för
riksdagen. Utskottet avstyrker därför motion So425
(m).
När det gäller hemtjänst delar utskottet regeringens
oro över att äldre människor på vissa håll i landet
blir nekade hemtjänst med hänvisning till att han
eller hon har tillräckligt med egna medel att själv
bekosta t.ex. städning. Utskottet instämmer med
regeringen i att den enskildes ekonomi inte får
avgöra om han eller hon skall få hemtjänst utan
skall beaktas först vid bestämmandet av vilken
avgift den enskilde skall betala för insatsen.
Utskottet utgår från att regeringen noga följer
utvecklingen även utan något tillkännagivande från
riksdagen. Motion So50 (fp) yrkande 1 avstyrks.
I 5 kap. 4 § i förslaget till ny socialtjänstlag
föreslås att socialnämnden, med respekt för äldre
människors självbestämmande och integritet, skall
verka för att äldre människor får möjlighet att leva
och bo självständigt under trygga förhållanden.
Utskottet konstaterar att det stora flertalet äldre
behåller hälsan högt upp i åren och är aktiva,
vitala och välintegrerade inom familjekretsen och i
samhället. Det finns dock bland ålderspensionärerna
de som är ofrivilligt ensamma och som behöver stöd
för att bryta sin ensamhet och isolering.
Utskottet vidhåller att det är angeläget att
socialnämnderna stöder människor som är ensamma och
isolerade. Det bör framhållas att socialnämnden
enligt 3 kap. 6 § i förslaget till ny
socialtjänstlag genom hemtjänst, dagverksamheter
eller annan liknande social tjänst bör underlätta
för den enskilde att bo hemma och ha kontakt med
andra. Vidare anges som ett av målen i den av
riksdagen godkända nationella handlingsplanen för
äldrepolitiken (bet. 1997/98:SoU24) att äldre skall
kunna leva ett aktivt liv och ha inflytande i
samhället och över sin vardag.
Mot bakgrund av vad som anförts anser utskottet, i
likhet med motionärerna i So50 (fp) yrkande 3
delvis, att förslaget till 5 kap. 4 § bör formuleras
om och få följande lydelse: "Socialnämnden skall
verka för att äldre människor får möjlighet att leva
och bo självständigt under trygga förhållanden och
ha en aktiv och meningsfull tillvaro i gemenskap med
andra." Orden "med respekt för äldre människors
självbestämmande och integritet" bör utgå eftersom
det föreslås en inledande övergripande bestämmelse
med den innebörden i 1 kap. 1 § tredje stycket.
Genom att begreppet "annat bistånd" tas bort i den
nya socialtjänstlagen kommer bistånd till tandvård,
läkemedel och hörapparater att omfattas av rätten
till bistånd för livsföringen i övrigt enligt 4 kap.
1 §. En individuell bedömning måste dock göras i
varje enskilt fall, bl.a. av vad som kan anses vara
en skälig levnadsnivå. När det gäller tandvård bör
påpekas dels att förstärkningar sker redan
innevarande år, dels att stora satsningar har
aviserats för de närmaste åren för att förbättra
skyddet mot höga behandlingskostnader, särskilt för
äldre patienter. Utskottet konstaterar också att
Handikappombudsmannen nyligen har begärt att
regeringen skall se över avgiftsreglerna för
hörapparater, vilka varierar kraftigt mellan
landstingen, samt att regeringen har för avsikt att
tillsätta en utredning om hjälpmedel. Motion So50
(fp) yrkande 3 delvis får anses i huvudsak
tillgodosedd med det anförda.
Vistelsebegreppet
Propositionen
Enligt 2 kap. 2 § första stycket i förslaget till ny
socialtjänstlag har kommunen det yttersta ansvaret
för att de som vistas i kommunen får det stöd och
den hjälp som de behöver. Bestämmelsen motsvarar 3 §
i nu gällande socialtjänstlag.
Motionerna
I motion So268 av Ingvar Svensson (kd) yrkas att
regeringen lägger fram förslag till riksdagen för
att mildra kostnadseffekterna av socialtjänstlagens
vistelsebegrepp vad gäller hemtjänst för de kommuner
som har hög andel fritidsboende med hemvist i annan
kommun.
I motion So491 av Christer Skoog m.fl. (s) begärs
ett tillkännagivande om behovet av interkommunal
ersättning vad avser hemtjänst vid fritidsboende.
I motion So438 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
begärs ett tillkännagivande om statens ansvar för
personer som ankommer till Stockholm-Arlanda
flygplats och som blir föremål för åtgärd enligt
socialtjänstlagen, LVU och LVM. Enligt motionären är
flygplatsen en nationell angelägenhet.
Tidigare behandling
Ett motionsyrkande om kommuners ansvar för
sommargästers hemtjänst behandlade utskottet i
betänkande 1997/98:SoU10 (s. 17 f.). Utskottet
vidhöll att det inte var berett att föreslå något
undantag från principen om vistelsekommunens ansvar
och avstyrkte därför motionen (res. kd+fp+mp).
En motion med liknande innehåll som motion So438
behandlades av utskottet i betänkande 1999/2000:SoU6
(s. 9). Utskottet konstaterade att de synpunkter som
hade framförts i motionen redan var föremål för
beredning i Regeringskansliet och att riksdagen
därför inte borde ta något initiativ. Motionen
avstyrktes.
Dåvarande socialministern besvarade i augusti 1997
en fråga rörande vistelsekommunens ansvar för
hemtjänst till sommargäster. Enligt det skriftliga
svaret visar studier som gjorts av Svenska
Kommunförbundet att inga betydande merkostnader har
uppstått för turistkommunerna samt att en majoritet
av kommunerna anser att ett ersättningssystem mellan
kommunerna bör undvikas. Socialministern såg mot
bakgrund av detta ingen anledning att vidta några
åtgärder.
Utskottets bedömning
Utskottet anser liksom tidigare att det inte bör
göras något undantag från principen om
vistelsekommunens ansvar. Utskottet tillstyrker 2
kap. 2 § i förslaget till ny socialtjänstlag och
avstyrker motionerna So268 (kd) och So491 (s).
Sigtuna kommun har lämnat en skrivelse till
Socialdepartementet med de synpunkter som framförs i
motion So438 (m). Enligt uppgift från departementet
har något beslut i ärendet ännu inte fattats.
Utskottet vidhåller att riksdagen inte bör ta något
initiativ i frågan och avstyrker därför motionen.
Spelberoende
Propositionen
Nuvarande 11 § socialtjänstlagen har, oförändrad i
sak, delats upp i 3 kap. 7 § och 5 kap. 9 § i
förslaget till ny socialtjänstlag. I 3 kap. 7 §
finns bestämmelser om att socialnämnden skall arbeta
för att förebygga och motverka missbruk av alkohol
och andra beroendeframkallande medel samt genom
information sprida kunskap om bl.a. skadeverkningar
av missbruk. I 5 kap. 9 § stadgas bl.a. att
socialnämnden aktivt skall sörja för att den
enskilde missbrukaren får den hjälp och vård som han
eller hon behöver.
I avsnittet om bistånd till vård och behandling (s.
93) anför regeringen att den vård och behandling som
närmast avses är sådan som ligger inom
socialtjänstens ansvarsområde, dvs. framför allt
behandling för missbruk av alkohol, narkotika och
liknande. Även behandling för spelmissbruk kan dock
i vissa fall vara en insats som ligger inom
socialtjänstens ansvarsområde.
Regeringen anser att det måste dras en skiljelinje
mot sådana insatser som är att hänföra till hälso-
och sjukvård och som är sjukvårdshuvudmannens ansvar
att tillgodose. Det kan enligt regeringen inte vara
rimligt att t.ex. kostnader för psykoterapi,
alternativ medicinsk behandling eller andra
sjukvårdande insatser skall bekostas av
socialtjänsten. Det är viktigt att markera att
kommunernas yttersta ansvar för att de som vistas i
kommunen får det stöd och den hjälp som de behöver
inte skall omfatta insatser som åligger annan
huvudman. Att enskilda i vissa fall kan vara
missnöjda med att de inte får den behandling de
önskar inom hälso- och sjukvården får inte medföra
att kommunerna tvingas ta över det ansvaret från
landstingen. Regeringen betonar samtidigt vikten av
att socialtjänsten och sjukvården utvecklar
samverkan kring personer som har problem, vilka
kräver insatser från båda huvudmännen.
Motionerna
I motion So356 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att
riksdagen begär att regeringen i 11 §
socialtjänstlagen inför spelberoende som ett
arbetsområde när det gäller att motverka missbruk
(yrkande 9). Enligt motionärerna finns det i dag
ingen laglig rätt att begära att samhället skall
erbjuda eller stå för kostnaderna för behandling mot
spelberoende. Vissa kommuner nekar hjälp, andra
kommuner väljer att upphandla och bekosta en
behandling. Motionärerna anser att 11 §
socialtjänstlagen skall kompletteras på ett sådant
sätt att paragrafen omfattar spelberoende.
I motion So352 av Lars Wegendal och Carina Adolfsson
Elgestam (s) begärs ett tillkännagivande om en
ändring i socialtjänstlagen i syfte att stärka
spelmissbrukares rätt till behandling. Enligt
motionärerna har kommunerna under senare år blivit
mer restriktiva när det gäller att sända
spelmissbrukare till behandlingshem. En orsak till
detta kan vara att det är oklart vem som skall
finansiera behandlingen, vilket i sin tur kan bero
på att denna missbrukargrupp inte omnämns i
socialtjänstlagen. Motionärerna anser att lagen bör
ändras så att även spelmissbrukare omnämns och
därmed får en tydligare rätt till behandling.
Tidigare behandling och pågående arbete
Utskottet behandlade motioner om spelberoende senast
i betänkande 2000/01:SoU1. Utskottet konstaterade
att ett aktivt arbete pågår för att bygga upp
kunskap om spelberoende och hjälpinsatser till dem
som drabbats av beroendet. Utskottet såg mycket
positivt på den verksamhet som bedrivs och utgick
från att Folkhälsoinstitutet även i den nya
organisationen kommer att fortsätta sitt arbete på
området. Något initiativ på området behövdes enligt
utskottet inte (res. kd+fp respektive v+mp).
Riksdagen följde utskottet (rskr. 2000/01:96).
Av budgetpropositionen 2000/01:1 (utg.omr. 9,
avsnitt 4.8.1) framgår att från anslaget 14:7
Folkhälsopolitiska åtgärder disponerar
Folkhälsoinstitutet årligen 4 miljoner kronor för
insatser i syfte att öka kunskapen om spelberoende
och för att initiera aktiviteter för att förebygga
spelberoende. För år 2000 tillfördes i
tilläggspropositionen ytterligare 2 miljoner kronor
för detta ändamål. Folkhälsoinstitutet har under
2000 genomfört en kartläggning av problemet samt
öppnat ett 020-nummer dit personer eller anhöriga
till personer med spelberoendeproblem kan vända sig
för att få hjälp.
Regeringen bedömer att Folkhälsoinstitutet även i
fortsättningen skall arbeta för att ta fram underlag
i syfte att öka kunskapen om spelberoende och genom
riktade insatser förebygga spelberoende.
Folkhälsoinstitutet har till regeringen överlämnat en rapport
över aktiviteter genomförda eller planerade inom
ramen för anslaget till spelberoende år 2000. Enligt
rapporten har verksamhet som bedrivits för att
minska ohälsoeffekterna till följd av överdrivet
spelande inriktats dels på att sprida kunskap om
fenomenet genom riktade informationsinsatser till
strategiska grupper i samhället, dels på stödjande
insatser direkt till de spelberoende och deras
anhöriga. Stöd till forskning utgör dock den största
delen av utdelade medel.
Utskottets bedömning
Utskottet delar regeringens bedömning att bistånd
enligt socialtjänstlagen skall kunna utgå även till
behandling för spelmissbruk, dock under
förutsättning att behandlingen är att hänföra till
socialtjänstens ansvarsområde och inte är att anse
som sådan sjukvårdande insats som
sjukvårdshuvudmannen ansvarar för. Utskottet vill
vidare framhålla att det pågår ett aktivt arbete för
att bygga upp kunskap om spelberoende och
hjälpinsatser till dem som drabbats av beroendet.
Utskottet ser mycket positivt på den verksamhet som
bedrivs och utgår från att Folkhälsoinstitutet även
i den nya organisationen kommer att fortsätta sitt
arbete på området. De krav på lagändring som
framförs i motionerna So352 (s) och So356 (v)
yrkande 9 kan utskottet inte ställa sig bakom.
Utskottet tillstyrker därmed 3 kap. 7 § och 5 kap. 9
§ i förslaget till ny socialtjänstlag och avstyrker
motionerna.
Bostadsfrågor
Motioner
I motion Bo405 av Sten Lundström m.fl. (v) yrkas att
regeringen skall utreda och lägga fram förslag till
lagändringar i socialtjänstlagen för att trygga
individens rätt till en egen bostad (yrkande 8).
Enligt motionärerna garanterar socialtjänstlagen
inte rätten till eget boende utan endast tak över
huvudet. En lagändring om rätten till egen bostad
skulle förstärka socialtjänsten samt förbättra
situationen för hemlösa och uteliggare och för dem
som riskerar att bli hemlösa, anförs det i motionen.
I motion So52 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) begärs
ett tillkännagivande om boendesociala frågor
(yrkande 7). Enligt motionärerna finns det ingen
lagstadgad rätt till bostad ens för de mest utsatta
individer som aldrig kommer att få en bostad på den
vanliga marknaden. Socialtjänstens yttersta mening
måste dock vara att den enskilde också skall kunna
få hjälp med en bostad.
I motion So346 av Gunnel Wallin och Margareta
Andersson (c) begärs ett tillkännagivande om hjälp
till boende, som även kan ge service (yrkande 3).
Motionärerna framhåller behovet av stöd till den
starkt växande grupp i samhället som saknar arbete
och bostad och som ofta har svårt missbruk och behov
av psykiatrisk och fysisk vård. Det behövs enligt
motionärerna en mellanform av boende som förutom tak
över huvudet även kan ge service. Motionärerna begär
vidare ett tillkännagivande om statligt stöd även
utanför storstadskommunerna (yrkande 4).
I motion So525 av Kaj Larsson m.fl. (s) begärs ett
tillkännagivande om behovet av skärpta krav på
socialtjänsten att ge de drabbade hjälp och stöd vid
avhysning. Enligt motionärerna händer det alltför
ofta att bostadsfrågan för hyresgästen inte är löst
vid avhysningstillfället. Motionärerna anser att det
i dessa fall bör vara obligatoriskt för de sociala
myndigheterna att närvara vid
avhysningsförrättningen och aktivt utreda om det
behövs hjälpinsatser.
Propositionen
Enligt 3 kap. 2 § i förslaget till ny
socialtjänstlag skall socialnämnden bl.a. i sin
verksamhet främja den enskildes rätt till arbete,
bostad och utbildning.
Paragrafen motsvarar 7 § i nuvarande
socialtjänstlag.
Tidigare behandling och pågående arbete m.m.
Utskottet behandlade motioner om insatser för
hemlösa senast i betänkande 2000/01:SoU1 (s. 63 f.
och s. 86), vartill hänvisas. Utskottet vidhöll att
det är angeläget med konkreta och omedelbara
insatser för att bistå de hemlösa och att slutmålet
måste vara att människor måste kunna få egna
bostäder. Utskottet hänvisade till det omfattande
arbete som pågår och avstyrkte motionerna.
Socialstyrelsen överlämnade i januari 2000 sin
rapport Hemlösa i Sverige 1999. Vilka är de och
vilken hjälp får de? (Socialstyrelsen följer upp och
utvärderar 2000:1). Av rapporten framgår att antalet
hemlösa var ungefär lika många år 1999 som vid den
tidigare kartläggningen år 1993. I vecka 16 1999
bedömdes de hemlösa uppgå till 8 440 personer.
Antalet uteliggare/härbärgesboende var oförändrat,
ca 1 200 personer. Andelen psykiskt störda hade ökat
från 19 till 35 % bland uteliggarna/härbärgesboende,
och andelen kvinnor hade ökat från 8 till 16 %.
Utredningen Allmännyttiga bostadsföretag och
bostadssocial utveckling (dir. 1999:110) (Allbo-
kommittén) har bl.a. haft i uppdrag att fullfölja de
uppgifter som Boendesociala beredningen enligt sina
direktiv (1998:56) haft, nämligen att följa
utvecklingen på det bostadssociala området och lämna
förslag till åtgärder för att stödja särskilt
utsatta grupper på bostadsmarknaden. Utredningen
lämnade i mars 2001 slutbetänkandet Allmännyttiga
bostadsföretag och kommunernas boendeplanering (SOU
2001:27). Allbo-kommittén föreslår (s. 187 f.) att
Boverket, Socialstyrelsen och länsstyrelserna skall
ges i uppdrag att kartlägga hur bostadsfrågor för
hushåll som inte kan få en bostad på egen hand
hanteras inom socialtjänsten. Med utgångspunkt från
resultatet av denna kartläggning bör enligt
kommittén analyseras om kommunerna behöver tillföras
ytterligare bostadspolitiska instrument. Kommittén
anser vidare att utvecklingen av utsatta gruppers
boende inger stark oro och bör följas noggrant. Goda
skäl finns att redan nu allvarligt överväga någon
form av anvisningsrätt för socialtjänsten, för både
förturer och sociala eller kommunala kontrakt,
särskilt i orter med bostadsbrist. Ett ökat
medvetande behövs bland alla fastighetsägare om
vikten av att aktivt samarbeta för att klara utsatta
gruppers boende. Kommittén förordar dock inte att en
anvisningsrätt för socialtjänsten införs nu utan
anser bl.a. att effekter av föreslagna statliga
insatser bör avvaktas.
Betänkandet remissbehandlas för närvarande.
Kommittén för hemlösa avlämnade den 31 mars 2000 ett
delbetänkande Adressat okänd - om hemlöshetens
bakgrund, orsaker och dynamik (SOU 2000:14).
Kommittén redovisade här kunskapsläget inom en rad
olika områden som har samband med eller nära samband
med hemlöshetsproblematiken. Förslag till insatser
från olika myndigheter redovisades liksom kommitténs
fortsatta arbete. Kommittén har också givit ut
Hemlöshet. En antologi om olika perspektiv och
förklaringsmodeller. Kommittén beräknas avge ett
slutbetänkande hösten 2001.
Kommittén Välfärdsbokslut har i uppdrag att
sammanställa den kunskap som finns och identifiera
de områden där behovet av kunskap kring
välfärdsutvecklingen är angelägen. I direktiven
(1999:7) anförs att det bl.a. framstår som angeläget
att förbättra kunskapsläget om vräkningar och
hemlöshet. Kommittén har givit ut en rad
delbetänkanden och skall slutredovisa uppdraget den
15 oktober 2001.
Enligt praxis (bl.a. Regeringsrättens Årsbok RÅ 1990
ref. 119 och RÅ 1994 not 574) ingår i begreppet
skälig levnadsnivå bostad av viss minimi-standard.
Det får anses godtagbart att för en begränsad
övergångsperiod - när en akut situation föreligger
eller om ett lämpligt boende inte kan beredas den
biståndssökande för en rimlig kostnad - denna
standard är lägre än vad som kan anses skäligt på
längre sikt. I rättsfallet från 1994 fann exempelvis
Regeringsrätten att bistånd i form av boende med
frukost på Frälsningsarméns härbärge uppfyllde
kravet på skälig levnadsnivå endast under en period
ej överstigande en vecka. Det är inte socialnämndens
skyldighet att tillgodose behovet av bostad i
allmänhet. Det kan dock finnas situationer där
socialnämnden måste bistå den enskilde om han har
speciella svårigheter att på egen hand skaffa
bostad. I det nämnda rättsfallet från 1990 fann
Regeringsrätten att den biståndssökande tillhörde en
sådan utsatt grupp av hjälpsökande som enligt
förarbetena till socialtjänstlagen (prop. 1979/80:1
del A) kan behöva särskild hjälp för att anskaffa
bostad. Socialnämndens lösning att ställa en husvagn
till förfogande för den aktuella familjen ansågs
inte godtagbar. Regeringsrätten ansåg med hänsyn
till den situation som den biståndssökande befann
sig i att det fick anses vara en skyldighet för
socialnämnden att lämna bistånd genom att
tillhandahålla henne bostad som fyllde kravet på
skälig levnadsnivå eller på annat sätt ombesörja att
hon fick tillgång till en sådan bostad.
När ansökan har gjorts om avhysning från en bostad
skall, enligt 16 kap. 2 § utsökningsförordningen
(1981:981), kronofogdemyndigheten underrätta
socialnämnden i den kommun där bostaden finns.
Nämnden skall också underrättas om tiden för
avhysningsförrättningen.
Om det behövs av hänsyn till svaranden får
kronofogdemyndigheten enligt 16 kap. 4 §
utsökningsbalken medge anstånd med avhysningen under
högst två veckor. Om synnerliga skäl föreligger får
anståndet utsträckas till högst fyra veckor, om
skälig ersättning betalas för anståndstiden.
Utskottets bedömning
Utskottet vidhåller att det är angeläget med
konkreta och omedelbara insatser för att bistå de
hemlösa och att slutmålet måste vara att människor
skall kunna få egna bostäder. Utskottet kan
konstatera att ett omfattande arbete fortfarande
pågår på området. Socialstyrelsen har gjort en
kartläggning av hemlösheten i Sverige. Kommittén för
hemlösa har presenterat ett delbetänkande med
förslag till utrednings- och kartläggningsinsatser
för att öka kunskapsunderlaget samt en antologi om
perspektiv och förklaringsmodeller till hemlöshet.
Kommittén fortsätter sitt arbete med att i samverkan
med kommuner, organisationer och övriga myndigheter
ta initiativ och lägga fram förslag som långsiktigt
kan förbättra insatserna mot hemlöshet. För att
kunna bedöma om kommunerna behöver tillföras
ytterligare bostadspolitiska instrument föreslår
Allbo-kommittén en kartläggning av hur bostadsfrågor
för hushåll som inte kan få en bostad på egen hand
hanteras inom socialtjänsten. Kommittén framhåller
att utvecklingen av utsatta gruppers boende inger
stark oro och bör följas noggrant. Även Kommittén
Välfärdsbokslut har uppdrag med anknytning till
vräkningar och hemlöshet. De frågor som tas upp i
motionerna So52 (kd) yrkande 7, So346 (c) yrkandena
3 och 4, So525 (s) och Bo405 (v) yrkande 8 omfattas
av flera utredningsförslag som nyligen redovisats.
Den fortsatta beredningen bör avvaktas. Riksdagen
bör inte ta något initiativ. Motionerna avstyrks.
Utskottet tillstyrker 3 kap. 2 § i förslaget till
ny socialtjänstlag.
Förslaget till socialtjänstlag i övrigt
Utskottet föreslår följande:
Förslaget till 5 kap. 1 § bör i förtydligande syfte
genomgå en redaktionell förändring nämligen att
ordet "berusnings-" ersätts av "berusningsmedel".
Utskottet delar Lagrådets bedömning såvitt gäller
benämningen av första underrubriken i 6 kap. Denna
bör således lyda "Allmänna bestämmelser om vård
utanför det egna hemmet".
För att i hela lagen konsekvent införa ordet "barn"
i stället för "underårig" bör 6 kap. 6 § första
stycket samt 12 kap. 4 och 10 §§ ändras i enlighet
härmed.
Utskottet föreslår vissa språkliga ändringar i 6
kap. 14 och 15 §§.
I 10 kap. 4 § bör redaktionella ändringar göras.
Även i 16 kap. 2 och 4 §§ föreslås vissa smärre
språkliga ändringar.
Utskottet tillstyrker i övrigt regeringens
förslag till socialtjänstlag.
Övriga lagförslag
Utskottet tillstyrker i övrigt regeringens förslag
till ändringar i lagen (1988:870) om vård av
missbrukare i vissa fall, lagen (1998:603) om
verkställighet av sluten ungdomsvård och
brottsbalken.
I 1 § förslaget till lag om ändring i lagen
(1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga
saknas fjärde stycket i paragrafens nuvarande
lydelse. Någon ändring i denna del är inte avsedd.
Paragrafens fjärde stycke kvarstår oförändrat. I
övrigt tillstyrker utskottet förslaget.
En mindre språklig ändring bör enligt utskottet
göras i förslaget till ändring i 36 kap. 5 § fjärde
stycket 2 rättegångsbalken. I övrigt tillstyrker
utskottet förslaget.
I förslaget till lag om ändring i lagen (1987:813)
om homosexuella sambor föreslår utskottet vissa
redaktionella ändringar bl.a. med hänsyn till att
lagen om svenskt medborgarskap numera har utkommit i
Svensk författningssamling. I övrigt tillstyrker
utskottet förslaget.
Vad sedan gäller 7 § första stycket
socialförsäkringsregisterlagen (1997:934)
konstaterar utskottet att paragrafen har återgetts
felaktigt, dvs. i bristande överensstämmelse med
lydelse enligt proposition 2000/01:69. Riksdagen
måste i nu förevarande ärende utgå från lagtext i
rätt lydelse, vilket innebär att orden "eller som
utgör omdöme eller annan värderande upplysning om
den registrerade" utgår ur 7 § första stycket nämnda
lag. Lagförslaget bör anpassas härtill. I övrigt
tillstyrker utskottet förslaget.
Eftersom 4 kap. 2 § i förslaget till ny
socialtjänstlag inte handlar om försörjningsstöd,
bör hänvisningen till den paragrafen utgå i 4 §
andra stycket i förslaget till lag om ändring i
lagen (2000:625) om arbetsmarknadspolitiska program.
I övrigt tillstyrker utskottet förslaget.
Utskottet tillstyrker i övrigt regeringens förslag
till lagändringar.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande allmänna utgångspunkter för
socialtjänsten
att riksdagen avslår motionerna 2000/01:So48 yrkande 1,
2000/01: So51 yrkandena 1 och 2, 2000/01:So226
yrkandena 1, 2 och 4 samt 2000/01:So527
yrkandena 1 och 2,
res. 1 (m)
2. beträffande 1 kap. 1 § förslaget till
socialtjänstlag
att riksdagen antar 1 kap. 1 § i regeringens förslag till
socialtjänstlag,
3. beträffande 4 kap. 1 och 2 §§ förslaget
till socialtjänstlag
att riksdagen antar 4 kap. 1 och 2 §§ i regeringens förslag
till socialtjänstlag
4. beträffande posterna i
försörjningsstödet
att riksdagen med avslag på motionerna 2000/01:So51 yrkande
5, 2000/01:So356 yrkande 7 och 2000/01:So508
yrkande 2 antar 4 kap. 3 § första stycket i
regeringens förslag till socialtjänstlag,
res. 2 (m)
res. 3 (mp)
5. beträffande riksnormen
att riksdagen med avslag på motionerna 2000/01:So47 yrkande
1, 2000/01:So51 yrkande 4 och 2000/01:So226
yrkandena 3 och 5 antar 4 kap. 3 § andra stycket
i regeringens förslag till socialtjänstlag,
res. 4 (m, kd, c)
6. beträffande rätten att överklaga
beslut
att riksdagen med avslag på motionerna 2000/01:So48 yrkande
2, 2000/01:So51 yrkande 10, 2000/01:So337,
2000/01:So356 yrkandena 5 och 6, 2000/01:So449
yrkande 5 och 2000/01:So538 yrkande 3 antar 16
kap. 3 § i regeringen förslag till
socialtjänstlag,
res. 5 (m) - delvis
7. beträffande villkor för
försörjningsstöd
att riksdagen med avslag på motionerna 2000/01:So51 yrkande
3, 2000/01:So226 yrkande 6 och 2000/01:So356
yrkande 3 antar 4 kap. 4-6 §§ i regeringens
förslag till socialtjänstlag, med den ändringen
i 6 § att orden "3 §" ersätts av "4 §",
res. 5 (m) - delvis
8. beträffande bistånd till konstnärer
att riksdagen avslår motion 2000/01:Kr230 yrkande 10,
9. beträffande bistånd till studenter
att riksdagen avslår motion 2000/01:A808 yrkande 32,
res. 6 (mp)
10. beträffande ideella skadestånd
att riksdagen avslår motion 2000/01:So52 yrkande 5,
res. 7 (kd, c)
11. beträffande återkrav av bistånd
att riksdagen med avslag på motionerna 2000/01:So51 yrkande
6 och 2000/01:So226 yrkandena 7 och 8 antar 9
kap. 1 och 2 §§ i regeringens förslag till
socialtjänstlag,
res. 8 (m)
12. beträffande barnbidrag m.m.
att riksdagen avslår motionerna 2000/01:So53 yrkande 4,
2000/01: So284, 2000/01:So356 yrkande 1 och
2000/01:Sf245,
13. beträffande föräldrars
försörjningsplikt
att riksdagen avslår motion 2000/01:So356
yrkande 2,
14. beträffande länsstyrelsernas
tillsynsansvar
att riksdagen med avslag på motion 2000/01:So48 yrkandena 3
och 4 antar 13 kap. 2-4, 6 och 7 §§ i
regeringens förslag till socialtjänstlag,
res. 9 (m) - delvis
15. beträffande tillsynens organisation
att riksdagen avslår motionerna 2000/01:So50 yrkande 4,
2000/01: So51 yrkande 12 och 2000/01:So344
yrkande 3,
res. 9 (m) - delvis
res. 10 (kd, fp)
16. beträffande kommunal tillsyn över
enskild verksamhet
att riksdagen med avslag på motion 2000/01:So344 yrkande 2
antar 13 kap. 5 § i regeringens förslag till
socialtjänstlag,
res. 11 (m) - delvis
17. beträffande tillståndsplikt
att riksdagen med avslag på motion 2000/01:So344 yrkande 1
antar 7 kap. 1 och 2 §§ i regeringens förslag
till socialtjänstlag,
res. 11 (m) - delvis
18. beträffande vårdplan
att riksdagen antar 11 kap. 3 § i regeringens förslag till
socialtjänstlag,
19. beträffande 4 kap. 26 §
barnavårdslagen
att riksdagen avslår motion 2000/01:So51 yrkande 7,
res. 12 (m, kd)
20. beträffande familjerådslag m.m.
att riksdagen avslår motion 2000/01:So53 yrkande 1,
res. 13 (mp)
21. beträffande handläggningen av ärenden
om omhändertagande av barn
att riksdagen avslår motionerna 2000/01:So458 yrkandena 5
och 6 samt 2000/01:So488,
res. 14 (kd)
res. 15 (mp)
22. beträffande 5 kap. 10 § förslaget till
socialtjänstlag
att riksdagen med avslag på motionerna 2000/01:So50 yrkande
2 delvis, 2000/01:So52 yrkande 1 och
2000/01:So53 yrkande 3 antar 5 kap. 10 § i
regeringens förslag till socialtjänstlag,
res. 16 (kd, fp, mp)
23. beträffande förbättrade villkor för
närståendevården
att riksdagen avslår motion 2000/01:So50 yrkande 2 delvis,
res. 17 (fp)
24. beträffande ekonomiskt och annat stöd
till närstående
att riksdagen avslår motion 2000/01:So51 yrkande 9,
res. 18 (m)
25. beträffande 3 kap. 3 § förslaget till
socialtjänstlag
att riksdagen antar 3 kap. 3 § i regeringens förslag till
socialtjänstlag,
26. beträffande vissa kvalitetsfrågor
att riksdagen avslår motionerna 2000/01:So53 yrkandena 6-10,
2000/01:So212 yrkandena 1-6, 2000/01:So304
yrkandena 4 och 5, 2000/01:So328 yrkandena 1 och
2, 2000/01:So349, 2000/01:So418, 2000/01:So440
och 2000/01:So531 yrkandena 1 och 2,
res. 19 (kd)
res. 20 (c)
res. 21 (mp) - delvis
27. beträffande rätten att byta
socialsekreterare
att riksdagen avslår motionerna 2000/01:So53 yrkande 5,
2000/01: So212 yrkande 7 och 2000/01:So458
yrkande 2,
res. 20 (mp) - delvis
28. beträffande 18 a § förslaget till lag
om ändring i lagen om verkställighet av sluten
ungdomsvård
att riksdagen antar 18 a § i regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1998:603) om verkställighet av
sluten ungdomsvård, med den ändringen att ordet
"inför" ersätts av "i samband med",
29. beträffande 32 a § förslaget till lag
om ändring i lagen om vård av missbrukare i
vissa fall
att riksdagen antar 32 a § i regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1988:870) om vård av
missbrukare i vissa fall, med den ändringen att
ordet "inför" ersätts av "i samband med",
30. beträffande 17 a § förslaget till lag
om ändring i lagen med särskilda bestämmelser om
vård av unga
att riksdagen med avslag på motion 2000/01:So46 antar 17 a §
i regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om
vård av unga, med den ändringen att ordet
"inför" ersätts av "i samband med",
31. beträffande ledningen av verksamheten
vid LVM-hemmen
att riksdagen antar 22 och 29 §§ i regeringens förslag till
lag om ändring i lagen (1988:870) om vård av
missbrukare i vissa fall,
32. beträffande 31 kap. 2 § förslaget till
lag om ändring i brottsbalken
att riksdagen antar 31 kap. 2 § i regeringens förslag till
lag om ändring i brottsbalken, med den ändringen
att ordet "styrelsen" ersätts av "den som
förestår hemmet",
33. beträffande 46 § lagen om vård av
missbrukare i vissa fall
att riksdagen antar det av utskottet i bilaga 4 framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen (1988:870)
om vård av missbrukare i vissa fall,
34. beträffande 33 a § förslaget till lag
om ändring i lagen om vård av missbrukare i
vissa fall
att riksdagen antar 33 a § i regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1988:870) om vård av
missbrukare i vissa fall, med den ändringen att
efter ordet "besök" i första meningen införs "i
den utsträckning som lämpligen kan ske",
35. beträffande 34 § förslaget till lag om
ändring i lagen om vård av missbrukare i vissa
fall
att riksdagen antar 34 § i regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1988:870) om vård av
missbrukare i vissa fall, med den ändringen att
efter ordet "enhet" i andra stycket införs "inom
hemmet",
36. beträffande 44 § förslaget till lag om
ändring av lagen om vård av missbrukare i vissa
fall
att riksdagen antar 44 § i regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1988:870) om vård av
missbrukare i vissa fall, med de ändringarna att
efter ordet "förstörande" i första stycket
införs "eller försäljning" och att orden "första
stycket eller" i fjärde stycket ersätts av
"första eller",
37. beträffande 15 a § förslaget till lag
om ändring i lagen med särskilda bestämmelser om
vård av unga
att riksdagen antar 15 a § i regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1990:52) med särskilda
bestämmelser om vård av unga, med den ändringen
att orden "telefonsamtal, ta" i tredje stycket
ersätts av "telefonsamtal eller ta",
38. beträffande tvångsåtgärder vid hem för
särskild tillsyn
att riksdagen antar 15 b, 15 c och 42 §§ i regeringens
förslag till lag om ändring i lagen (1990:52)
med särskilda bestämmelser om vård av unga,
39. beträffande avslag på förslaget till
lag om behandling av personuppgifter inom
socialtjänsten
att riksdagen avslår motion 2000/01:So47 yrkande 2,
40. beträffande behandling av
personuppgifter inom socialtjänsten
att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So52 yrkandena
3 och 4 och med avslag på motionerna
2000/01:So50 yrkandena 5-8 och 2000/01:So51
yrkandena 13-15
dels antar regeringens förslag till lag om
behandling av personuppgifter inom
socialtjänsten
dels som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
res. 22 (m, c, fp)
41. beträffande privatisering av
socialtjänsten
att riksdagen med avslag på motionerna 2000/01:So219,
2000/01: So303 yrkande 2 och 2000/01:So472 antar
2 kap. 5 § i regeringens förslag till
socialtjänstlag,
res. 23 (m)
42. beträffande våld mot kvinnor m.m.
att riksdagen med avslag på motionerna 2000/01:So450 yrkande
2, 2000/01:Ju920 yrkandena 7, 8 och 11 samt
2000/01:Ju932 yrkande 2 antar 5 kap. 11 § i
regeringens förslag till socialtjänstlag,
res. 24 (m)
43. beträffande kvinnojourer
att riksdagen avslår motion 2000/01:So450 yrkande 9,
44. beträffande pornografi
att riksdagen avslår motionerna 2000/01:So407 yrkandena 1
och 2, 2000/01:So450 yrkandena 11 och 12,
2000/01:So492, 2000/01:Ub821 yrkande 11 och
2000/01:A808 yrkande 40,
res. 25 (mp)
45. beträffande vård av missbrukare
att riksdagen avslår motionerna 2000/01:So211 yrkande 1,
2000/01: So298, 2000/01:So300 yrkande 2,
2000/01:So356 yrkande 8, 2000/01:So411 och
2000/01:So449 yrkandena 1 och 3,
res. 26 (m)
res. 27 (kd)
res. 28 (mp) - delvis
46. beträffande frivilligorganisationer
att riksdagen avslår motion 2000/01:So227 yrkandena 1 och 2,
47. beträffande förutsättningar för vård
enligt lagen om vård av missbrukare i vissa
fall
att riksdagen med avslag på motion 2000/01:So211 yrkandena 2
och 4 antar 4 § i regeringens förslag till lag
om ändring i lagen (1988:870) om vård av
missbrukare i vissa fall,
48. beträffande en könsneutral lag om vård
av missbrukare i vissa fall
att riksdagen avslår motion 2000/01:So211 yrkande 3,
res. 28 (mp) - delvis
49. beträffande en ombudsman för
missbrukare
att riksdagen avslår motion 2000/01:So449 yrkande 4,
res. 28 (mp) - delvis
50. beträffande anhöriga till
missbrukare
att riksdagen avslår motion 2000/01:So479,
51. beträffande äldrepeng
att riksdagen avslår motion 2000/01:So51 yrkande 8,
res. 29 (m) - delvis
52. beträffande gynnande men ej
verkställda beslut om insatser
att riksdagen avslår motion 2000/01:So51 yrkande 11,
res. 29 (m) - delvis
53. beträffande färdtjänst
att riksdagen avslår motionerna 2000/01:So51 yrkande 16 och
2000/01:So52 yrkande 6,
res. 30 (m, kd)
54. beträffande människor med
funktionshinder
att riksdagen med avslag på motionerna 2000/01:So49 och
2000/01: So52 yrkande 2 antar 5 kap. 7 och 8 §§
i regeringens förslag till socialtjänstlag,
res. 31 (kd)
55. beträffande äldreförsörjningsstöd
att riksdagen avslår motion 2000/01:So48 yrkande 5,
56. beträffande äldre med behov av både
sociala tjänster och hälso- och
sjukvårdsinsatser
att riksdagen avslår motion 2000/01:So425,
57. beträffande hemtjänst
att riksdagen avslår motion 2000/01:So50 yrkande 1,
res. 32 (fp) - delvis
58. beträffande 5 kap. 4 § förslaget till
socialtjänstlag
att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So50 yrkande 3
delvis antar 5 kap. 4 § i regeringens förslag
till socialtjänstlag, med den ändringen att
paragrafen erhåller följande lydelse:
"Socialnämnden skall verka för att äldre
människor får möjlighet att leva och bo
självständigt under trygga förhållanden och ha
en aktiv och meningsfull tillvaro i gemenskap
med andra.",
59. beträffande äldre och
socialtjänstlagen
att riksdagen avslår motion 2000/01:So50 yrkande 3 delvis,
res. 32 (fp) - delvis
60. beträffande vistelsebegreppet enligt
socialtjänstlagen
att riksdagen med avslag på motionerna 2000/01:So268 och
2000/01: So491 antar 2 kap. 2 § i regeringens
förslag till socialtjänstlag,
res. 33 (kd) - delvis
61. beträffande Stockholm-Arlanda
flygplats
att riksdagen avslår motion 2000/01:So438,
62. beträffande spelberoende
att riksdagen med avslag på motionerna 2000/01:So352 och
2000/01: So356 yrkande 9 antar 3 kap. 7 § och 5
kap. 9 § i regeringens förslag till
socialtjänstlag,
63. beträffande rätten till egen bostad
att riksdagen med avslag på motionerna 2000/01:So52 yrkande
7, 2000/01:So346 yrkandena 3 och 4,
2000/01:So525 och 2000/01: Bo405 yrkande 8 antar
3 kap. 2 § i regeringens förslag till
socialtjänstlag,
res. 33 (kd) - delvis
64. beträffande 5 kap. 1 § förslaget till
socialtjänstlag
att riksdagen antar 5 kap. 1 § i regeringens förslag till
socialtjänstlag, med den ändringen att ordet
"berusnings-" ersätts av "berusnings-medel",
65. beträffande underrubrik i 6 kap.
förslaget till socialtjänstlag
att riksdagen antar underrubriken före 1 § i 6 kap. i
regeringens förslag till socialtjänstlag, med
den ändringen att orden "utom hemmet" ersätts av
"utanför det egna hemmet",
66. beträffande 6 kap. 6 § förslaget till
socialtjänstlag
att riksdagen antar 6 kap. 6 § i regeringens förslag till
socialtjänstlag, med den ändringen att orden
"den underårige" ersätts av "barnet",
67. beträffande 6 kap. 14 § förslaget till
socialtjänstlag
att riksdagen antar 6 kap. 14 § i regeringens förslag till
socialtjänstlag, med den ändringen att orden
"enligt detta stycke" stryks,
68. beträffande 6 kap. 15 § förslaget till
socialtjänstlag
att riksdagen antar 6 kap. 15 § i regeringens förslag till
socialtjänstlag, med de ändringarna att ordet
"om " stryks och orden "till
adoptionsförfarandet" ersätts av "till att
adoptionsförfarandet får fortsätta",
69. beträffande 10 kap. 4 § förslaget till
socialtjänstlag
att riksdagen antar 10 kap. 4 § i regeringens förslag till
socialtjänstlag, med de ändringarna att orden "8
och 11-12" ersätts av "8, 12 och 13" och orden
"6 kap. 13 §" ersätts av "6 kap. 14 §",
70. beträffande 12 kap. 4 § förslaget till
socialtjänstlag
att riksdagen antar 12 kap. 4 § i regeringens förslag till
socialtjänstlag, med den ändringen att orden "en
underårig" ersätts av "ett barn",
71. beträffande 12 kap. 10 § förslaget
till socialtjänstlag
att riksdagen antar 12 kap. 10 § i regeringens förslag till
socialtjänstlag, med den ändringen att ordet
"underåriga" ersätts av "barn",
72. beträffande 16 kap. 2 § förslaget till
socialtjänstlag
att riksdagen antar 16 kap. 2 § i regeringens förslag till
socialtjänstlag, med den ändringen att orden "5
kap." förs in före "7 §",
73. beträffande 16 kap. 4 § förslaget till
socialtjänstlag
att riksdagen antar 16 kap. 4 § i regeringens förslag till
socialtjänstlag, med den ändringen att första
stycket ersätts av följande text:
"Länsstyrelsens beslut i ärenden om tillstånd
enligt 7 kap. 1 §, omhändertagande av personakt
enligt 7 kap. 5 § eller föreläggande eller
förbud enligt 13 kap. 6 § samt beslut om avslag
på en begäran om vitesföreläggande enligt 13
kap. 7 § får överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol.",
74. beträffande förslaget till
socialtjänstlag i övrigt
att riksdagen antar regeringens förslag till
socialtjänstlag, i den mån det inte omfattas av
vad utskottet hemställt under tidigare moment,
75. beträffande 36 kap. 5 § förslaget till
lag om ändring i rättegångsbalken
att riksdagen antar 36 kap. 5 § i regeringens förslag till
lag om ändring i rättegångsbalken, med den
ändringen i fjärde stycket 2 att orden "2 § och
6 kap. 6 § och 13-14 §§" ersätts av "2 § eller 6
kap. 6, 13 eller 14 §",
76. beträffande förslaget till lag om
ändring i lagen om homosexuella sambor
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1987:813) om homosexuella sambor, med
de ändringarna i 22, att orden "1 stycket"
ersätts av "första stycket" och ordet
"(2001:000)" ersätts av "(2001:82) samt med den
ändringen i fotnoten att ordet "2001:000"
ersätts av "2001:92",
77. beträffande 1 § förslaget till lag om
ändring i lagen med särskilda bestämmelser om
vård av unga
att riksdagen antar 1 § i regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1990:52) med särskilda
bestämmelser om vård av unga, med den ändringen
att paragrafens nuvarande fjärde stycke kvarstår
oförändrat,
78. beträffande 7 § förslaget till lag om
ändring i socialförsäkringsregisterlagen
att riksdagen antar 7 § i regeringens förslag till lag om
ändring i socialförsäkringsregisterlagen
(1997:934), med den ändringen i första stycket
att orden "eller som utgör omdöme eller annan
värderande upplysning om den registrerade"
utgår,
79. beträffande 4 § förslaget till lag om
ändring i lagen om arbetsmarknadspolitiska
program
att riksdagen antar 4 § i regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (2000:625) om
arbetsmarknadspolitiska program, med den
ändringen i andra stycket att orden "och 2 §"
utgår,
80. beträffande förslaget till lag om
ändring i rättegångsbalken i övrigt
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring
i rättegångsbalken i den mån det inte omfattas
av vad utskottet anfört under tidigare moment,
81. beträffande förslaget till lag om
ändring i brottsbalken i övrigt
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring
i brottsbalken i den mån det inte omfattas av
vad utskottet anfört under tidigare moment,
82. beträffande förslaget till lag om
ändring i lagen om homosexuella sambor i
övrigt
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1987:813) om homosexuella sambor i den
mån det inte omfattas av vad utskottet anfört
under tidigare moment,
83. beträffande förslaget till lag om
ändring i lagen om vård av missbrukare i vissa
fall i övrigt
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1988:870) om vård av missbrukare i
vissa fall i den mån det inte omfattas av vad
utskottet anfört under tidigare moment,
84. beträffande förslaget till lag om
ändring i lagen med särskilda bestämmelser om
vård av unga i övrigt
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om
vård av unga i den mån det inte omfattas av vad
utskottet anfört under tidigare moment,
85. beträffande förslaget till lag om
ändring i socialförsäkringsregisterlagen i
övrigt
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring
i socialförsäkringsregisterlagen (1997:934) i
den mån det inte omfattas av vad utskottet
anfört under tidigare moment,
86. beträffande förslaget till lag om
ändring i lagen om verkställighet av sluten
ungdomsvård i övrigt
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1998:603) om verkställighet av sluten
ungdomsvård i den mån det inte omfattas av vad
utskottet anfört under tidigare moment,
87. beträffande förslaget till lag om
ändring i lagen om arbetsmarknadspolitiska
program i övrigt
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (2000:625) om arbetsmarknadspolitiska
program i den mån det inte omfattas av vad
utskottet anfört under tidigare moment,
88. beträffande övriga lagförslag
att riksdagen antar regeringens förslag till
a) lag om ändring i föräldrabalken,
b) lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring,
c) lag om ändring i lagen (1964:167) med
särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare,
d) lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
e) lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen
(1982:763),
f) lag om ändring i skollagen (1985:1100),
g) lag om ändring i lagen (1989:14) om
erkännande och verkställighet av utländska
vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av
barn,
h) lag om ändring i lagen (1990:1402) om
övertagande av vissa sjukhem och andra
vårdinrättningar,
i) lag om ändring i lagen (1990:1404) om
kommunernas betalningsansvar för viss hälso- och
sjukvård,
j) lag om ändring i lagen (1991:1128) om
psykiatrisk tvångsvård,
k) lag om ändring i folkbokföringslagen
(1991:481),
l) lag om ändring i lagen (1994:137) om
mottagande av asylsökande m.fl.,
m) lag om ändring i lagen (1994:1720) om civilt
försvar,
n) lag om ändring i lagen (1994:459) om
arbetsförmedlingsregister,
o) lag om ändring i lagen (1994:566) om lokal
försöksverksamhet med finansiell samordning
mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och
socialtjänst,
p) lag om ändring i lagen (1995:1518) om
mervärdesskattekonton för kommuner och
landsting,
q) lag om ändring i lagen (1997:191) med
anledning av Sveriges tillträde till
Haagkonventionen om skydd av barn och samarbete
vid internationella adoptioner,
r) lag om ändring i lagen (1997: 192) om
internationell adoptionsförmedling,
s) lag om ändring i lagen (1997:297) om
försöksverksamhet med samtjänst vid
medborgarkontor,
t) lag om ändring i lagen (1998:1656) om
patientnämndsverksamhet m.m.,
u) lag om ändring i lagen (1998:674) om
inkomstgrundad ålderspension,
v) lag om ändring i inkomstskattelagen
(1999:1229),
x) lag om ändring i lagen (1999:332) om
ersättning till steriliserade i vissa fall,
y) lag om ändring i lagen (2000:461) om
efterlevandepension och efterlevandestöd till barn.
Stockholm den 15 maj 2001
På socialutskottets vägnar
Ingrid Burman
I beslutet har deltagit: Ingrid
Burman (v), Chris Heister (m),
Susanne Eberstein (s), Margareta
Israelsson (s), Rinaldo Karlsson
(s), Chatrine Pålsson (kd), Leif
Carlson (m), Conny Öhman (s), Hans
Hjortzberg-Nordlund (m), Elisebeht
Markström (s), Rolf Olsson (v),
Lars Gustafsson (kd), Thomas Julin
(mp), Kenneth Johansson (c),
Kerstin Heinemann (fp), Catherine
Persson (s) och Lars Elinderson
(m).
Reservationer
1. Allmänna utgångspunkter för
socialtjänsten (mom. 1)
Chris Heister, Leif Carlson, Hans Hjortzberg-
Nordlund och Lars Elinderson (alla m) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
19 börjar med "Utskottet delar" och på s. 20 slutar
med "1 och 2" bort ha följande lydelse:
Svensk välfärdsdebatt präglas enligt utskottet
alltför mycket av politikens fixering vid de
egenkonstruerade systemen och det politiska spelet
kring dessa. Välfärdspolitikens medel i stället för
dess mål står i centrum för den politiska
konflikten.
Utskottet anser att socialpolitik skall utgå från
en syn på människan som medborgare, individ och
social varelse. Den bygger på att alla människor har
ett specifikt människovärde och måste mötas med
integritet, respekt och värdighet. Utskottet anser
vidare att socialpolitiken skall vara subsidiär. Det
skyddsnät som utgörs av de naturliga gemenskaper som
varje människa lever i dvs. familjen, släkt och
vänner, grannar, medarbetare, arbetskamrater och
föreningsliv m.m. - bör stärkas. Utskottet vill
uppmuntra och stödja människors egen
framtidsplanering och göra det möjligt för den
enskilde att påverka sin situation och ta ansvar för
sitt liv. Ibland behövs dock stöd eller mer
omfattande insatser. Människor som av olika orsaker
inte kan försörja sig eller av annan anledning
behöver stöd och hjälp måste enligt utskottet
ovillkorligen garanteras detta. Statens ansvar är
emellertid också att försäkra sig om att de som
behöver offentligt stöd blir så få som möjligt.
Gränsen mellan det enskilda, personliga ansvaret och
det genuint gemensamma måste vara tydlig.
Den politik som nu förs är inriktad på att behandla
symtomen i stället för att angripa de egentliga
problemen, inte minst när det gäller att ge alla
möjlighet att arbeta. Utgångspunkten för den sociala
politiken bör enligt utskottets mening inte vara
regler och nivåer för olika former av bidrag, utan
hur behovet av bidrag kan minska. Utskottet anser
att en politik för arbete och egenmakt bör föras.
Politiken byggs på fyra steg, varav de tre första
syftar till att skapa förutsättningar för människor
att stå på egna ben: Var och en som så önskar skall
kunna få ett arbete. Resultatet av arbete skall
trygga den egna försörjningen i stället för att
försvinna i en rundgång av skatter och bidrag.
Förutsättningar och stimulans skall finnas så att
man genom utbildning kan förbättra sin situation.
Framgång på dessa tre områden innebär att de
människor som blir aktuella för det fjärde steget
(den egentliga socialpolitiken) minimeras och att
insatserna för dessa människor kan ske snabbare,
generösare och mer individuellt anpassat.
För att åstadkomma allt detta krävs enligt
utskottet skattesänkningar, avregleringar och
systemomläggningar i syfte att öka sysselsättningen.
I motion So51 (m) ges en rad förslag, vilka
utskottet ställer sig bakom. Det handlar om
förenklingar för företagare, om en mer öppen och
rörlig arbetsmarknad, om att ändra politiken för
arbetslösa, om arbete till invandrare, om att minska
skattetrycket och göra det lönt att arbeta samt om
att förbättra utbildningssystemet.
Utskottet delar uppfattningen i motion So51 (m)
yrkande 2 om att varje kommun bör åläggas att inom
en viss tid garantera alla arbetsföra personer
tillgång till sysselsättning. Kan inte arbete
erbjudas på den reguljära arbetsmarknaden skall
sysselsättningen vara en kombination av praktik och
kompetensutveckling för att underlätta övergången
till den reguljära arbetsmarknaden. Enligt utskottet
kommer detta att stimulera en mängd nya arbetsformer
och ge möjlighet för många aktörer att erbjuda sina
tjänster. Det ger en stor valmöjlighet för den
enskilde och ökar träffsäkerheten i systemet.
Utskottet ser det som ett egenvärde att en familj
kan leva på den egna lönen och att den har möjlighet
att själv kunna göra viktiga prioriteringar.
Skattepolitik och socialpolitik måste enligt
utskottet gå hand i hand. En naturlig princip borde
enligt utskottet vara att den som betalar skatt inte
samtidigt skall behöva bidrag och att den som får
bidrag inte skall behöva betala skatt.
De höga marginaleffekter som finns i skatte- och
transfereringssystemen är enligt utskottet ett stort
hot mot integration och social rättvisa. Att ta
kortvariga arbeten, att börja arbeta efter
arbetslöshet och att gå från deltid till heltid
lönar sig ibland inte alls. Systemen bör utformas så
att utbildning och arbete lönar sig bättre.
Generellt sett anser utskottet inte att det statliga
transfereringssystemet bör byggas ut i det
uteslutande syftet att avlasta socialbidragskontot
eftersom utbyggda transfereringssystem medför högre
bidragsutbetalningar för den offentliga sektorn som
helhet. Nya transfereringssystem på statlig nivå
måste enligt utskottet kunna motiveras på sina egna
meriter, inte som en avlastning av
socialbidragskontot.
Utskottet ställer sig också bakom förslagen i
motion So527 (m) yrkande 1 om att låta landets
kommuner försöka hitta olika former av lösningar
till hur bidragsberoendet och det växande sociala
utanförskapet kan brytas. Utskottet anser att
regeringen snarast bör låta kommunerna i de mest
utsatta och socialt segregerade områdena bli
utvecklingszoner på sätt som närmare beskrivs i
motionen.
Sammantaget anser utskottet att det behövs insatser
inom flera politikområden. En grundlig omprövning av
socialbidragens syfte, roll och utformning bör
därför komma till stånd.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning
av motionerna So48 (m) yrkande 1, So51 (m) yrkandena
1 och 2, So226 (m) yrkandena 1, 2 och 4 och So527
(m) yrkande 1 och med avslag på motion So527 (m)
yrkande 2 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha
följande lydelse:
1. beträffande allmänna utgångspunkter för
socialtjänsten
att riksdagen med anledning av motionerna 2000/01:So48 yrkande
1, 2000/01:So51 yrkandena 1 och 2, 2000/01:So226
yrkandena 1, 2 och 4 och 2000/01:So527 yrkande 1
och med avslag på motion 2000/01:So527 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
2. Posterna i försörjningsstödet (mom. 4)
Chris Heister, Leif Carlson, Hans Hjortzberg-
Nordlund och Lars Elinderson (alla m) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
31 börjar med "Utskottet har inga" och slutar med
"yrkande 2" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen i motion So51 (m)
yrkande 5 att medlemskap i fackföreningar inte bör
bekostas av skattemedel och därför inte bör ingå som
en post i försörjningsstödet. Utskottet tillstyrker
4 kap. 3 § första stycket i förslaget till ny
socialtjänstlag, med den ändringen att orden
"fackförening och" utgår. Motionerna So356 (v)
yrkande 7 och So508 (mp) yrkande 2 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha
följande lydelse:
4. beträffande posterna i försörjningsstödet
att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So51 yrkande 5
och med avslag på motionerna 2000/01:So356
yrkande 7 och 2000/01:So508 yrkande 2 antar 4
kap. 3 § första stycket i regeringens förslag
till socialtjänstlag, med den ändringen att
orden "fackförening och" utgår,
3. Posterna i försörjningsstödet (mom. 4)
Thomas Julin (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
31 börjar med "Utskottet har inga" och slutar med
"yrkande 2" bort ha följande lydelse:
Det finns människor som tvingas att dra ut tänder
på grund av att de inte har råd att laga dem.
Utskottet anser detta grymt och osolidariskt.
Socialtjänstlagen bör därför ändras så att den
enskilde ges en uttrycklig rätt till bistånd för
tandvård.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning
av motion So508 (mp) yrkande 2 som sin mening ge
regeringen till känna. Regeringen bör snarast
återkomma till riksdagen med förslag i enlighet med
motionen. I avvaktan därpå tillstyrker utskottet 4
kap. 3 § första stycket i förslaget till ny
socialtjänstlag. Motionerna So51 (m) yrkande 5 och
So356 (v) yrkande 7 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha
följande lydelse:
4. beträffande posterna i försörjningsstödet
att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So508 yrkande 2
och med avslag på motionerna 2000/01:So51
yrkande 5 och 2000/01:So356 yrkande 7
dels antar 4 kap. 3 § första stycket i
regeringens förslag till socialtjänstlag,
dels som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
4. Riksnormen (mom. 5)
Chris Heister (m), Chatrine Pålsson (kd), Leif
Carlson (m), Hans Hjortzberg-Nordlund (m), Lars
Gustafsson (kd), Kenneth Johansson (c) och Lars
Elinderson (m) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
31 börjar med "I motionerna" och slutar med "ny
socialtjänstlag" bort ha följande lydelse:
Utskottet är kritiskt mot att en del av det
ekonomiska biståndet till försörjning beräknas
enligt en för hela landet gällande riksnorm som
fastställs av regeringen. Detta förfarande strider
mot principen om det kommunala självstyret. Vidare
är biståndet i vissa delar av landet otillräckligt
medan det i andra delar kan uppfattas som alltför
generöst. Utskottet anser att kommunerna själva bör
fastställa nivåerna i socialbidraget med
utgångspunkt i allmänna principer i
socialtjänstlagen och med beaktande av det lokala
löneläget och kostnadsbilden på orten.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning
av motionerna So47 (c) yrkande 1, So51 (m) yrkande 4
och So226 (m) yrkandena 3 och 5 som sin mening ge
regeringen till känna. Regeringen bör snarast
återkomma till riksdagen med ett lagförslag i
enlighet med motionärernas önskemål. I avvaktan på
att regeringen återkommer tillstyrker utskottet 4
kap. 3 § andra stycket i förslaget till ny
socialtjänstlag.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha
följande lydelse:
5. beträffande riksnormen
att riksdagen med anledning av motionerna 2000/01:So47 yrkande
1, 2000/01:So51 yrkande 4 och 2000/01:So226
yrkandena 3 och 5
dels antar 4 kap. 3 § andra stycket i
regeringens förslag till socialtjänstlag,
dels som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
5. Rätten att överklaga beslut, m.m.
(mom. 6 och 7)
Chris Heister, Leif Carlson, Hans Hjortzberg-
Nordlund och Lars Elinderson (alla m) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
31 börjar med "Ändringen i" och på s. 32 slutar med
"i 6 §" bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar samtidigt att det finns risk
att den nu föreslagna ändringen är kostnadsdrivande.
Enligt utskottet måste därför utvecklingen följas
noga. Bestämmelserna får inte ge utrymme för så vida
tolkningar som domstolarna tidigare gjorde.
Utskottet anser att den återinförda besvärsrätten
för alla former av biståndsbeslut måste följas av
preciserade anvisningar så att domstolsavgörandena
uppfattas som rimliga av såväl medborgarna som
landets socialnämnder. Lokala förhållanden skall
vara utgångspunkten för prövningen. Samtidigt måste
den enskildes rättssäkerhet värnas.
Vidare anser utskottet att bestämmelserna om
socialnämndens möjlighet att ställa villkor för
försörjningsstöd bör utvidgas till att omfatta alla
personer som har ett mer långsiktigt behov av
bistånd för sin försörjning. Vidare bör villkoret
kunna avse fler sorters aktiviteter än att den
enskilde skall delta i praktik eller annan
kompetenshöjande verksamhet.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning
av motionerna So48 (m) yrkande 2, So51 (m) yrkandena
3 och 10 och So226 (m) yrkande 6 som sin mening ge
regeringen till känna. Motionerna So337 (mp), So356
(v) yrkandena 3, 5 och 6, So449 (mp) yrkande 5 och
So538 (fp) yrkande 3 avstyrks. Regeringen bör
återkomma till riksdagen med förslag till
lagändringar rörande villkor för försörjningsstöd i
enlighet med vad som anförts. I avvaktan på att
regeringen återkommer tillstyrker utskottet 4 kap.
4-6 §§ i förslaget till socialtjänstlag, med en viss
ändring i 6 §.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha
följande lydelse:
6. beträffande rätten att överklaga beslut
att riksdagen med anledning av motionerna 2000/01:So48 yrkande
2 och 2000/01:So51 yrkande 10 och med avslag på
motionerna 2000/01:So337, 2000/01:So356
yrkandena 5 och 6, 2000/01:So449 yrkande 5 och
2000/01:So538 yrkande 3
dels antar 16 kap 3 § i regeringens förslag till
socialtjänstlag,
dels som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha
följande lydelse:
7. beträffande villkor för försörjningsstöd
att riksdagen med anledning av motionerna 2000/01:So51 yrkande
3 och 2000/01:So226 yrkande 6 och med avslag på
motion 2000/01:So356 yrkande 3
dels antar 4 kap. 4-6 §§ i regeringens förslag
till socialtjänstlag, med den ändringen i 6 §
att orden "3 §" ersätts av "4 §",
dels som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
6. Bistånd till studenter (mom. 9)
Thomas Julin (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
32 börjar med "När det" och slutar med "yrkande 32"
bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att vissa studenter lever
under sådana villkor att de inte klarar sig under
ordinarie terminstid då studiemedlet utbetalas. Vad
beträffar socialbidrag under terminstid finns det i
många kommuner regler som betydligt försvårar
studenternas försörjning. I vissa lägen är det
kortsiktigt mer ekonomiskt förmånligt för den
enskilde att stanna i passivitet med socialbidrag än
att studera. Mot bakgrund härav anser utskottet att
möjligheten till kompletterande socialbidrag för
studenter bör utvidgas.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning
av motion A808 (mp) yrkande 32 som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha
följande lydelse:
9. beträffande bistånd till studenter
att riksdagen med anledning av motion 2000/01:A808 yrkande 32
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
7. Ideella skadestånd (mom. 10)
Chatrine Pålsson (kd), Lars Gustafsson (kd) och
Kenneth Johansson (c) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
32 börjar med "Regeringen anför" och slutar med
"yrkande 5" bort ha följande lydelse:
Ideellt skadestånd är en form av ersättning som
utgår på grund av psykiskt och fysiskt lidande vid
personskador och kränkning av den personliga
integriteten. Den omständigheten att ideella
skadestånd anses som inkomst vid beräkning av
försörjningsstöd utgör enligt utskottet ett problem
som måste utredas. Utskottet anser att regeringen
bör se över frågan om försörjningsstöd, beskattning
och ideellt skadestånd och därefter återkomma till
riksdagen med ett förslag.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning
av motion So52 (kd) yrkande 5 som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha
följande lydelse:
10. beträffande ideella skadestånd
att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So52 yrkande 5
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
8. Återkrav av bistånd (mom. 11)
Chris Heister, Leif Carlson, Hans Hjortzberg-
Nordlund och Lars Elinderson (alla m) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
32 börjar med "Enligt utskottet saknas" och slutar
med "ny socialtjänstlag" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen i motionerna So51 (m)
yrkande 6 och So226 (m) yrkandena 7 och 8 att
socialbidrag borde kunna lämnas som lån i betydligt
större utsträckning än vad som sker i dag.
Lånemöjligheten borde kunna användas då en person
tillfälligt hamnat i ekonomisk knipa men annars har
normala inkomstmöjligheter. Om personen i fråga
passerar ett bestämt lånebelopp och fortfarande
behöver stöd, skall han eller hon i stället kunna få
bidrag. Detta system skulle medföra att människor
inte så lätt fastnar i bidragsberoende.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning
av motionerna So51 (m) yrkande 6 och So226 (m)
yrkandena 7 och 8 som sin mening ge regeringen till
känna. Regeringen bör återkomma till riksdagen med
förslag till ändringar i enlighet med vad utskottet
anfört. I avvaktan på att regeringen återkommer
tillstyrker utskottet 9 kap. 1 och 2 §§ i förslaget
till ny socialtjänstlag.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha
följande lydelse:
11. beträffande återkrav av bistånd
att riksdagen med anledning av motionerna 2000/01:So51 yrkande
6 och 2000/01:So226 yrkandena 7 och 8
dels antar 9 kap. 1 och 2 §§ i regeringens
förslag till socialtjänstlag,
dels som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
9. Länsstyrelsernas tillsynsansvar, m.m.
(mom. 14 och 15)
Chris Heister, Leif Carlson, Hans Hjortzberg-
Nordlund och Lars Elinderson (alla m) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
37 börjar med "Utskottet ställer" och på s. 38
slutar med "yrkande 3" bort ha följande lydelse:
Regeringen föreslår en renodling av
länsstyrelsernas roll mot ökad kontroll och fler
inspektions- och föreläggandeinstrument. Enligt
utskottets mening bör länsstyrelserna i stället
inrikta sig mer på att vara ett stöd för kommunerna
i deras utveckling av metoder och andra medel i det
sociala arbetet på lokalt plan.
Vidare anser utskottet att länsstyrelsernas och
Socialstyrelsens tillsynsverksamheter bör bilda en
fristående tillsynsmyndighet som handhar tillsynen
inom vårdens och socialtjänstens hela område. En
sådan lösning skulle kunna avhjälpa problemen med
Socialstyrelsens i dag dubbla roller och den
otydliga gränsdragningen mellan Socialstyrelsen och
länsstyrelserna. En central fristående
tillsynsmyndighet med tydligt ansvar är enligt
utskottet nödvändigt för att öka förtroendet för
tillsynen hos medborgare och berörd personal. Med
ett samlat tillsynsansvar ges bättre förutsättningar
för ett koncentrerat metod- och kompetenshöjande
arbete som främjar tillsynsverksamhetens utveckling.
Utskottet vill betona att verksamhet i både privat
och offentlig regi skall vara föremål för tillsyn på
lika villkor.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning
av motionerna So48 (m) yrkandena 3 och 4, So51 (m)
yrkande 12 och So344 (m) yrkande 3 som sin mening ge
regeringen till känna. Regeringen bör snarast
återkomma med lagförslag i enlighet med
motionärernas önskemål. I avvaktan därpå tillstyrker
utskottet 13 kap. 2-4, 6 och 7 §§ i regeringens
förslag till socialtjänstlag. Motion So50 (fp)
yrkande 4 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha
följande lydelse:
14. beträffande länsstyrelsernas
tillsynsansvar
att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So48 yrkandena 3
och 4
dels antar 13 kap. 2-4, 6 och 7 §§ i regeringens
förslag till socialtjänstlag,
dels som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha
följande lydelse:
15. beträffande tillsynens organisation
att riksdagen med anledning av motionerna 2000/01:So51 yrkande
12 och 2000/01:So344 yrkande 3 och med avslag på
motion 2000/01: So50 yrkande 4 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. Tillsynens organisation (mom. 15)
Chatrine Pålsson (kd), Lars Gustafsson (kd) och
Kerstin Heinemann (fp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
38 börjar med "I motion" och slutar med "yrkande 3"
bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att regeringens förslag till ökad
samordning mellan Socialstyrelsen och
länsstyrelserna i deras tillsynsfunktion inte räcker
för att skärpa tillsynen av äldreomsorgen. Enligt
utskottet behövs en grundläggande strukturreform,
där tillsynsansvaret inom äldreomsorgen renodlat
läggs på Socialstyrelsen.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning
av motion So50 (fp) yrkande 4 och med avslag på
motionerna So51 (m) yrkande 12 och So344 (m) yrkande
3 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha
följande lydelse:
15. beträffande tillsynens organisation
att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So50 yrkande 4
och med avslag på motionerna 2000/01:So51
yrkande 12 och 2000/01:So344 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
11. Kommunal tillsyn över enskild
verksamhet, m.m. (mom. 16 och 17)
Chris Heister, Leif Carlson, Hans Hjortzberg-
Nordlund och Lars Elinderson (alla m) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
38 börjar med "Utskottet vidhåller" och slutar med
"2 §§ i förslaget till ny socialtjänstlag" bort ha
följande lydelse:
Utskottet kan konstatera att kommunens uppgift att
övervaka sin egen verksamhet såväl som de privata
alternativens inte fungerar tillfredsställande. Den
som själv är med och driver en verksamhet skall
naturligtvis inte svara för kontrollen av densamma.
Enligt utskottet är resultatet i praktiken det att
den offentliga verksamheten mycket sällan
kontrolleras särskilt noggrant. Eftersom offentlig
och privat verksamhet bör behandlas lika anser
utskottet att kommunernas tillsyn över enskild
verksamhet på socialtjänstområdet måste avvecklas.
Av samma anledning kan det inte accepteras att ett
särskilt tillståndskrav enbart finns för privat
driven verksamhet inom socialtjänsten. Motsvarande
tillståndsplikt bör enligt utskottet införas för
kommunal verksamhet.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning
av motion So344 (m) yrkandena 1 och 2 som sin mening
ge regeringen till känna. Regeringen bör snarast
återkomma till riksdagen med lagförslag i enlighet
med motionärernas önskemål. I avvaktan på att
regeringen återkommer tillstyrker utskottet 7 kap. 1
och 2 §§ och 13 kap. 5 § i förslaget till ny
socialtjänstlag.
dels att utskottets hemställan under 16 bort ha
följande lydelse:
16. beträffande kommunal tillsyn över enskild
verksamhet
att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So344 yrkande 2
dels antar 13 kap. 5 § i regeringens förslag
till socialtjänstlag,
dels som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
dels att utskottets hemställan under 17 bort ha
följande lydelse:
17. beträffande tillståndsplikt
att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So344 yrkande 1
dels antar 7 kap. 1 och 2 §§ i regeringens
förslag till socialtjänstlag,
dels som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
12. 4 kap. 26 § barnavårdslagen (mom. 19)
Chris Heister (m), Chatrine Pålsson (kd), Leif
Carlson (m), Hans Hjortzberg-Nordlund (m), Lars
Gustafsson (kd) och Lars Elinderson (m) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
41 börjar med "Utskottet vidhåller" och slutar med
"yrkande 7" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill betona att respekten för en familjs
egna möjligheter skall gälla också i de fall då ett
barn råkat illa ut eller befinner sig i riskzonen
för att göra det. Enligt 4 kap. 26 § barnavårdslagen
kunde sociala myndigheter i samverkan med familjen
och på ett tidigt stadium inrikta sitt arbete på att
hjälpa och stötta, ofta i förebyggande syfte.
Åtgärder vidtogs sedan stegvis i samråd med familjen
och först som en sista utväg kunde övervakning och
ett omhändertagande bli aktuellt. I dag kommer
dessvärre socialnämndens åtgärder ofta överraskande
och inte sällan för sent. Utskottet anser därför att
denna paragraf skall införas i socialtjänstlagen.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning
av motion So51 (m) yrkande 7 som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 19 bort ha
följande lydelse:
19. beträffande 4 kap. 26 § barnavårdslagen
att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So51 yrkande 7
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
13. Familjerådslag m.m. (mom. 20)
Thomas Julin (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
41 börjar med "I januari" och slutar med "yrkande 1"
bort ha följande lydelse:
I januari 2001 gav riksdagen regeringen till känna
att regeringen bör återkomma till riksdagen med en
redovisning rörande familjerådslag och andra
liknande arbetsmodeller. Enligt utskottet bör
familjens rätt till familjerådslag och andra
arbetsmodeller som tillvaratar de närståendes
resurser regleras i lag. Regeringen bör snarast
återkomma till riksdagen med förslag till sådan
reglering.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning
av motion So53 (mp) yrkande 1 som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 20 bort ha
följande lydelse:
20. beträffande familjerådslag m.m.
att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So53 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
14. Handläggningen av ärenden om
omhändertagande av barn (mom. 21)
Chatrine Pålsson och Lars Gustafsson (båda kd) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
41 börjar med "Utskottet delar" och slutar med
"anses tillgodosedda" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill framhålla att socialtjänstens
ingripanden och åtgärder har stor betydelse för
barnen och deras familjer. Utskottet anser därför
att socialtjänsten skall vara skyldig att föra lika
noggranna journalanteckningar som man gör inom
vården. Av anteckningarna skall det klart framgå
vilka åtgärder som vidtas och på vilket sätt
kontakten med de anhöriga upprätthålls.
Utskottet vill också uppmärksamma att det
förekommer att anhöriga och fosterhemsplacerade barn
och ungdomar får träffas under sådana omständigheter
att det inte kan uppfattas på annat sätt än att det
är ett sabotage mot en framtida återförening. För
att komma till rätta med dessa "umgängessabotage"
måste det finnas krav på en tydlig redovisning av
umgänget. Umgänget skall dokumenteras separat och
inte ingå i fortlöpande journalanteckningar. Ett
barn skall i efterhand kunna läsa dokumentationen
och lätt se vad som gjorts för att han eller hon
skulle kunna behålla kontakten med föräldrar och
andra anhöriga.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning
av motion So458 (mp) yrkandena 5 och 6 och med
avslag på motion So488 (mp) som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 21 bort ha
följande lydelse:
21. beträffande handläggningen av ärenden om
omhändertagande av barn
att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So458 yrkandena
5 och 6 och med avslag på motion 2000/01:So488
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
15. Handläggningen av ärenden om
omhändertagande av barn (mom. 21)
Thomas Julin (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
41 börjar med "Utskottet delar" och slutar med
"anses tillgodosedda" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det finns goda skäl för att
samhället på ett mer kraftfullt och målinriktat sätt
än hittills tar itu med frågan om bristande kvalitet
hos barnavårdsutredningar. Utredningsmetodisk
forskning är eftersatt och mycket behöver enligt
utskottet göras när det gäller saklighet,
dokumentation av uppgifter och barnkommunikation.
Utskottet anser att en statlig utredning bör få i
uppdrag att klargöra den sakliga kvaliteten hos
socialtjänstens barnavårdsutredningar, höra
sakkunniga inom utredningsmetodik och utredandets
etik samt avge förslag i frågan.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning
av motion So488 (mp) och med avslag på motion So458
(mp) yrkandena 5 och 6 som sin mening ge regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under 21 bort ha
följande lydelse:
21. beträffande handläggningen av ärenden om
omhändertagande av barn
att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So488 och med
avslag på motion 2000/01:So458 yrkandena 5 och 6
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
16. 5 kap. 10 § förslaget till
socialtjänstlag (mom. 22)
Chatrine Pålsson (kd), Lars Gustafsson (kd), Thomas
Julin (mp) och Kerstin Heinemann (fp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
44 börjar med "I flera" och på s. 45 slutar med
"yrkande 3" bort ha följande lydelse:
I flertalet kommuner pågår ett omfattande arbete
med att utveckla såväl befintligt anhörigstöd som
nya stödformer. Fortfarande är det dock ett område
med stora utvecklingsbehov, vad gäller såväl
kvalitet som kvantitet. Utskottet delar
uppfattningen i motionerna So50 (fp) yrkande 2
delvis, So52 (kd) yrkande 1 och So53 (mp) yrkande 3
att kommunerna bör åläggas en särskilt reglerad
skyldighet att stödja anhöriga. Kostnadsmässiga och
andra konsekvenser av en sådan lagändring bör dock
först analyseras. Regeringen bör snarast tillsätta
en utredning i detta syfte. Vad nu anförts bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 22 bort ha
följande lydelse:
22. beträffande 5 kap. 10 § förslaget till
socialtjänstlag
att riksdagen med anledning av motionerna 2000/01:So50 yrkande
2 delvis, 2000/01:So52 yrkande 1 och
2000/01:So53 yrkande 3
dels antar 5 kap. 10 § i regeringens förslag
till socialtjänstlag,
dels som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
17. Förbättrade villkor för
närståendevården (mom. 23)
Kerstin Heinemann (fp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
45 börjar med "Enligt utskottets" och slutar med
"denna del" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det behövs en rad förbättringar
inom närståendevården. Anhöriga måste få utbildning
om hur de bäst kan sköta sin anhörige. De måste
vidare ha tillgång till såväl avlastning som
stödpersoner. För att möjliggöra för anhöriga att ta
ett omfattande ansvar för daglig vård av en sjuk
närstående måste enligt utskottets uppfattning
anställning som anhörigvårdare medges från kommunen.
Utskottet anser att detta skall vara möjligt även
för närstående som uppnått pensionsåldern.
Alternativet med hemvårdsbidrag till den sjuke bör
finnas kvar. Utskottet anser det angeläget att
Socialstyrelsen ägnar stor uppmärksamhet åt
metodutveckling av hur uppföljning inom området
sjukvård i hemmet kan ske med beaktande av de
berörda personernas integritet.
Vidare anser utskottet att regeringen bör ta
initiativ till överläggningar med de båda
kommunförbunden för att se över hur ett utökat stöd
till dem som vårdar närstående skall kunna ske.
Reformförslag som bör tas upp vid överläggningarna
är en fortsatt utbyggnad av avlastnings- och
växelvård, förbättringar i kommunernas regler för
hemvårdsbidrag, ökade möjligheter för närstående att
anställas, en utvidgning av kretsen av dem som har
rätt att vara närståendevårdare med ersättning från
försäkringskassan samt en ytterligare förlängd
period för dem som vårdar. Slutligen vill utskottet
anföra att tiden för rätt till ledighet från
anställning och för rätt till ersättning från
försäkringskassan för vård av närstående bör
förlängas.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning
av motion So50 (fp) yrkande 2 delvis som sin mening
ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 23 bort ha
följande lydelse:
23. beträffande förbättrade villkor för
närståendevården
att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So50 yrkande 2
delvis som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
18. Ekonomiskt och annat stöd till
närstående (mom. 24)
Chris Heister, Leif Carlson, Hans Hjortzberg-
Nordlund och Lars Elinderson (alla m) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
45 börjar med "I motion" och slutar med "därför
motionen" bort ha följande lydelse:
Vård och omsorg av äldre i hemmet ges ofta av någon
närstående person. Den som är anhörig kan i vissa
fall påräkna stöd och ekonomisk ersättning för sin
insats. Begreppet närstående är vidare och sträcker
sig många gånger utanför familje- och släktkrets
till att även innefatta grannar och vänner som
träder in i anhörigs ställe. Utskottet anser att det
därför är viktigt att i ekonomiska men också i andra
stödåtgärder inkludera närstående i begreppet
anhörig. Det bör framhållas att det är den äldre
vårdbehövande som i första hand avgör vad som skall
göras och av vem dessa insatser skall göras.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning
av motion So51 (m) yrkande 9 som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 24 bort ha
följande lydelse:
24. beträffande ekonomiskt och annat stöd till
närstående
att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So51 yrkande 9
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
19. Vissa kvalitetsfrågor (mom. 26)
Chatrine Pålsson och Lars Gustafsson (båda kd) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
49 börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "2
avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser det viktigt att värna om frivilligt
socialt arbete. Ett bra exempel på frivilliga
insatser inom socialtjänsten är s.k. kontaktpersoner
och kontaktfamiljer. Trots att denna insats används
i så gott som samtliga kommuner saknas helt
utvärderingar om insatsens effekter. Utskottet anser
att detta måste åtgärdas. Utskottet vill också
framhålla vikten av att dokumentera erfarenheter och
sprida goda exempel.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning
av motion So328 (kd) yrkandena 1 och 2 som sin
mening ge regeringen till känna. Motionerna So53
(mp) yrkandena 6-10, So212 (mp) yrkandena 1-6, So304
(c) yrkandena 4 och 5, So349 (s), So418 (s), So440
(m) och So531 (s) yrkandena 1 och 2 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 26 bort ha
följande lydelse:
26. beträffande vissa kvalitetsfrågor
att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So328 yrkandena
1 och 2 och med avslag på motionerna
2000/01:So53 yrkandena 6-10, 2000/01:So212
yrkandena 1-6, 2000/01:So304 yrkandena 4 och 5,
2000/01:So349, 2000/01:So418, 2000/01:So440 och
2000/01:So531 yrkandena 1 och 2 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
20. Vissa kvalitetsfrågor (mom. 26)
Kenneth Johansson (c) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
49 börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "2
avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet kan konstatera att det förekommer fall
där det döms till delad vårdnad om barn trots att
det är klart olämpligt. Eftersom vårdnadsutredningen
i många fall är avgörande för vem som skall få
vårdnaden om barnen vid en tvist anser utskottet att
det finns anledning att kvalitetssäkra de
vårdnadsutredningar som socialtjänsten ansvarar för
vid skilsmässa eller separation. En väg kan vara att
införa en s.k. second opinion, dvs. möjlighet till
ytterligare en social prövning om endera parten
anser sig missbedömd. Utskottet anser att frågan om
en second opinion bör utredas.
Det finns ett växande behov av familjehem och
stödfamiljer, och i många fall är det svårt att
finna familjer som vill åta sig uppdraget på grund
av dess ansvarsfyllda och krävande karaktär.
Utskottet anser att kommunerna måste arbeta
offensivt med rekrytering och kontinuerligt ge
stödfamiljerna vidareutbildning och annat stöd som
de behöver.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning
av motion So304 (c) yrkandena 4 och 5 som sin mening
ge regeringen till känna. Motionerna So53 (mp)
yrkandena 6-10, So212 (mp) yrkandena 1-6, So328 (kd)
yrkandena 1 och 2, So349 (s), So418 (s), So440 (m)
och So531 (s) yrkandena 1 och 2 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 26 bort ha
följande lydelse:
26. beträffande vissa kvalitetsfrågor
att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So304 yrkandena
4 och 5 och med avslag på motionerna
2000/01:So53 yrkandena 6-10, 2000/01:So212
yrkandena 1-6, 2000/01:So328 yrkandena 1 och 2,
2000/01:So349, 2000/01:So418, 2000/01:So440 och
2000/01:So531 yrkandena 1 och 2 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
21. Vissa kvalitetsfrågor, m.m. (mom. 26
och 27)
Thomas Julin (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
49 börjar med "Enligt utskottets" och slutar med
"Motionerna avstyrks" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör det införas en statlig
socionomlegitimation. Detta skulle höja kvaliteten
inom socialtjänsten, skapa ett större förtroende för
socialsekreterarna och säkerställa att den som
arbetar med mycket svåra ärenden har en
grundläggande utbildning och erfarenhet av socialt
arbete. Regeringen bör återkomma med förslag
angående kraven för en sådan legitimation.
Den som kallas till ett sammanträde hos en
socialförvaltning eller inför rätten känner sig
många gånger liten, svag och utlämnad. Utskottet
anser att den enskilde i dessa situationer alltid
skall ha rätt att förutom advokat ha stöd av ett
medborgarvittne eller annan stödperson. Denna rätt
måste tydligt framgå i lag eftersom det i dag
förekommer att stödpersoner avvisas på grund av att
socialtjänsten begär lyckta dörrar.
Inom sjukvården har det länge funnits
förtroendenämnder, numera patientnämnder. Utskottet
anser att det behövs liknande nämnder även när det
gäller socialtjänstfrågor. De hjälpsökande eller de
som av någon annan anledning har en kontakt med
socialtjänsten har i dag ingen instans dit de enkelt
kan vända sig för att få information om sina
rättigheter eller för att framföra sina klagomål. En
social förtroendenämnd skulle med all säkerhet även
fungera som en viktig säkerhetsventil. Enligt
utskottet bör regeringen återkomma till riksdagen
med ett förslag om att inrätta sociala
förtroendenämnder.
Utskottet anser också att det bör inrättas en
social ansvarsnämnd dit den som anser att någon inom
socialtjänsten har gjort sig skyldig till fel eller
försummelse i sin yrkesutövning kan vända sig med
sin anmälan.
Enligt utskottets mening behöver omfattande
förändringar göras i syfte att förbättra kvaliteten
och inflytandet och öka rättssäkerheten för alla som
berörs av socialtjänstens tjänsteutövning. Utskottet
anser att regeringen snarast bör tillsätta en
tvärpolitisk kommitté med uppdrag att titta på
socialtjänsten ur ett klientperspektiv och föreslå
åtgärder för att utveckla socialtjänsten. I en sådan
granskning bör brukarråd ingå med representation för
människor som är och har varit klienter hos
socialtjänsten. Det bör även ingå en referensgrupp
med representanter från frivilligorganisationer som
arbetar med socialt arbete. Kommittén bör särskilt
beakta hur dokumentation och utredningar görs och på
vilket sätt socialtjänstens bedömningar tydliggörs
för den enskilde. Man bör också titta på i vilken
mån klienters egna bedömningar av hur biståndet ska
utformas får gehör från socialtjänsten.
I mötet med en enskild handläggare befinner sig den
enskilde i en utsatt position. Det är väl känt att
upplevd personkemi, förståelse, referensramar och
visad respekt är komponenter som för varje människa
i ett enskilt möte är avgörande för utgången av
kontakten. Enligt utskottet kan det inte accepteras
att människor i kontakt med socialtjänsten, när
dessa aspekter kanske är mer viktiga än någonsin,
inte har möjlighet att välja socialsekreterare.
Utskottet anser att människor i kontakt med
socialtjänsten skall ha rätt att byta
socialsekreterare när förtroende saknas.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning
av motionerna So53 (mp) yrkandena 5-10, So212 (mp)
yrkandena 1-7 och So458 (mp) yrkande 2 som sin
mening ge regeringen till känna. Motionerna So304
(c) yrkandena 4 och 5, So328 (kd) yrkandena 1 och 2,
So349 (s), So418 (s), So440 (m) och So531 (s)
yrkandena 1 och 2 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 26 bort ha
följande lydelse:
26. beträffande vissa kvalitetsfrågor
att riksdagen med anledning av motionerna 2000/01:So53
yrkandena 6-10 och 2000/01:So212 yrkandena 1-6
och med avslag på motionerna 2000/01:So304
yrkandena 4 och 5, 2000/01:So328 yrkandena 1 och
2, 2000/01:So349, 2000/01:So418, 2000/01:So440
och 2000/01: So531 yrkandena 1 och 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
dels att utskottets hemställan under 27 bort ha
följande lydelse:
27. beträffande rätten att byta
socialsekreterare
att riksdagen med anledning av motionerna 2000/01:So53 yrkande
5, 2000/01:So212 yrkande 7 och 2000/01:So458
yrkande 2 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
22. Behandling av personuppgifter inom
socialtjänsten (mom. 40)
Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Hans
Hjortzberg-Nordlund (m), Kenneth Johansson (c),
Kerstin Heinemann (fp) och Lars Elinderson (m) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
65 börjar med "När det gäller" och på s. 67 slutar
med "yrkandena 13-15" bort ha följande lydelse:
I flera av de motioner som avlämnats med anledning
av regeringens förslag, i den del det avser
behandling av personuppgifter inom socialtjänsten,
har kritik framförts när det gäller lagförslagets
brist på detaljreglering och tydliggörande av
integritetsskyddets omfattning. Utskottet delar den
uppfattning som kommit till uttryck i den avvikande
meningen i konstitutionsutskottets yttrande med
anledning av det nu aktuella förslaget
(2000/01:KU12y). Utskottet vill således framhålla
att förslaget till lag om behandling av
personuppgifter inom socialtjänsten avser att
reglera personuppgiftshantering i en mycket
integritetskänslig verksamhet med ett stort antal
registrerade personer. Det kan i många fall handla
om personer som också i övrigt tillhör en utsatt
grupp i samhället. Enligt utskottets mening är det
därför av stor vikt att den särskilda lagreglering
som nu skall införas på detta område är så
detaljerad som möjligt och därmed på ett tydligt
sätt uttrycker gränserna för vilken behandling av
personuppgifter som är tillåten och vilka krav i
övrigt som skall ställas på sådan behandling.
Utskottet vill härvid erinra om den målsättning som
riksdagen har lagt fast, nämligen att
myndighetsregister med ett stort antal registrerade
och ett särskilt känsligt innehåll skall regleras
särskilt i lag (jfr bet. 1990/91:KU11, rskr.
1990/91: 160).
När det gäller det nu aktuella lagförslaget kan det
konstateras att det endast innehåller två paragrafer
av materiell karaktär som avser att reglera
behandlingen av personuppgifter inom socialtjänsten.
Dessa paragrafer framstår i sin tur närmast som
undantag från de restriktioner som annars gäller för
behandling av personuppgifter enligt
personuppgiftslagen. Vidare ges i förslaget till 11
§ regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer bemyndigande att meddela föreskrifter när
det gäller bl.a. vilken behandling som skall anses
tillåten, sökbegrepp, direktåtkomst och samkörning
av personuppgifter. I dessa för integritetsskyddet
viktiga hänseenden är avsikten således att regler
skall ges i förordningsform eller rent av i
myndighetsföreskrifter. Den enda i lag uppställda
gränsen härvidlag föreslås vara att behandlingen
skall vara nödvändig för att arbetsuppgifter inom
socialtjänsten skall kunna utföras. Mot denna
bakgrund delar utskottet den uppfattning som
framförts såväl av Lagrådet som i den avvikande
meningen i konstitutionsutskottets yttrande, dvs.
att lagen har fått alltför mycket karaktär av
ramlag. Enligt utskottets mening borde regeringen i
det förslag som nu har underställts riksdagen ha
tagit in fler regler som reglerar behandlingen av
personuppgifter inom detta integritetskänsliga
verksamhetsområde. Utskottet anser därför att
regeringen bör återkomma till riksdagen med
kompletterande förslag på lagbestämmelser med
materiellt innehåll.
I samtliga nu aktuella motioner efterfrågas vidare
en mer restriktiv reglering än vad regeringens
förslag innebär när det gäller möjligheterna att
inom socialtjänsten behandla känsliga
personuppgifter. Regeringens lagförslag innehåller
en bestämmelse som med avvikelse från förbudet i 13
§ personuppgiftslagen generellt tillåter behandling
av känsliga personuppgifter inom socialtjänsten. Av
propositionen framgår att som en begränsning i sådan
behandling skall gälla vissa bestämmelser i
socialtjänstlagen som rör möjligheterna att i s.k.
sammanställningsregister anteckna uppgifter om
ömtåliga personliga förhållanden. Enligt utskottets
mening är denna begränsning emellertid inte
tillräcklig. I enlighet med vad som anförs i
motionerna vill utskottet ifrågasätta nödvändigheten
av att inom socialtjänstens område behandla andra
känsliga personuppgifter än sådana som rör hälsa.
Därutöver anser utskottet att i den utsträckning
behandling av uppgifter som rör hälsa skall vara
tillåten måste en ytterligare precisering av detta
göras i förhållande till vad som gäller enligt det
nu lämnade förslaget. Enligt utskottets mening bör
en sådan precisering göras med beaktande av att
känsliga uppgifter i första hand bör behandlas med
stöd av samtycke från den enskilde. Mot denna
bakgrund anser utskottet att riksdagen bör avslå
regeringens förslag till 7 § första stycket 2 lagen
om behandling av personuppgifter inom
socialtjänsten. Även i denna del ansluter sig
således utskottet till den uppfattning som framförs
i den avvikande meningen i yttrandet 2000/01:KU12y.
I avvaktan på att regeringen återkommer till
riksdagen med ett mer begränsat förslag i detta
avseende får socialtjänsten hämta stöd för
behandling av känsliga uppgifter i de allmänna
bestämmelser som gäller på detta område. Vad
utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av
motionerna So50 (fp) yrkandena 5-7 och So51 (m)
yrkandena 13-15 och med avslag på motionerna So50
(fp) yrkande 8 och So52 (kd) yrkandena 3 och 4 som
sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 40 bort ha
följande lydelse:
40. beträffande behandling av personuppgifter
inom socialtjänsten
att riksdagen med anledning av motionerna 2000/01:So50
yrkandena 5-7 och 2000/01:So51 yrkandena 13-15
och med avslag på motionerna 2000/01:So50
yrkande 8 och 2000/01:So52 yrkandena 3 och 4
dels avslår 7 § första stycket 2 i regeringens
förslag till lag om behandling av
personuppgifter inom socialtjänsten,
dels antar övriga delar av regeringens förslag
till lag om behandling av personuppgifter inom
socialtjänsten, och
dels som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
23. Privatisering av socialtjänsten
(mom. 41)
Chris Heister, Leif Carlson, Hans Hjortzberg-
Nordlund och Lars Elinderson (alla m) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
69 börjar med "Beredningen av" och slutar med
"yrkande 2" bort ha följande lydelse:
Redan i dag finns omfattande inslag av alternativa
driftsformer i socialtjänsten, framför allt i
samband med missbrukarvård och andra
institutionsplaceringar. På senare tid har det
emellertid blivit allt vanligare att olika former av
individinriktat utredningsarbete läggs ut på
entreprenad. Utskottet ser ett mycket stort
reformbehov inom socialtjänsten. Det handlar om att
få förståelse för ett arbetssätt där mindre tid
tillbringas på socialkontoren och mer tid ute på
fältet. Eftersom det sannolikt är svårt att utveckla
socialtjänsten inom ramen för nuvarande
verksamhetsformer är det enligt utskottet viktigt
att kommunerna får pröva nya verksamhetsformer. Det
behöver inte innebära att olika former av
myndighetsutövning överlåts på enskilda, vilket ju
inte heller är tillåtet enligt lag.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning
av motion So303 (m) yrkande 2 och med avslag på
motionerna So219 (v) och So472 (s) som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 41 bort ha
följande lydelse:
41. beträffande privatisering av
socialtjänsten
att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So303 yrkande 2
och med avslag på motionerna 2000/01:So219 och
2000/01:So472
dels antar 2 kap. 5 § i regeringens förslag till
socialtjänstlag,
dels som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
24. Våld mot kvinnor m.m. (mom. 42)
Chris Heister, Leif Carlson, Hans Hjortzberg-
Nordlund och Lars Elinderson (alla m) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
72 börjar med "Mot bakgrund" och slutar med
"huvudsak tillgodosedda" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottet skall varje drabbad kvinna ha rätt
till en stödperson. En stödperson speciellt utbildad
i problembilden runt kvinnovåldet kan hjälpa kvinnan
i kontakterna med myndigheter och förmedla hjälp. En
sådan person skulle ur den drabbade kvinnans
perspektiv också kunna informera myndigheterna om
bl.a. hotbild och skyddsbehov. Även barnen kan vara
offer för våldet mot kvinnor. Utskottet anser därför
att en stödperson bör utses också för barn som
bevittnar våld i familjen och som behöver hjälp att
bearbeta det som hänt. Stödpersonen skall vara
speciellt utbildad i att hjälpa barn med traumatiska
upplevelser. Också män som misshandlar kvinnor är i
stor omfattning i behov av vård och behandling, för
att kunna bearbeta sitt aggressiva beteende gentemot
kvinnor. Utskottet anser också att forskning behövs
inom detta område.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning
av motion Ju920 (m) yrkandena 7, 8 och 11 och med
avslag på motionerna So450 (mp) yrkande 2 och Ju932
(c) yrkande 2 som sin mening ge regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under 42 bort ha
följande lydelse:
42. beträffande våld mot kvinnor m.m.
att riksdagen med anledning av motion 2000/01:Ju920 yrkandena
7, 8 och 11 och med avslag på motionerna
2000/01:So450 yrkande 2 och 2000/01:Ju932
yrkande 2
dels antar 5 kap. 11 § i regeringens förslag
till socialtjänstlag,
dels som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
25. Pornografi (mom. 44)
Thomas Julin (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
73 börjar med "Utskottet vidhåller" och slutar med
"40 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Pornografi är enligt utskottets mening ofta ett
sätt att uttrycka maktförhållanden mellan kvinnor
och män, dvs. kvinnor som underordnade och män som
överordnade. Detta följs dessutom skickligt upp av
våra medier som fångar upp, spelar på och förstärker
de stereotypa bilder som finns av manlighet
respektive kvinnlighet. Pornografin säljs på video,
i tidningsform och via diverse olika TV-kanaler och
man möter den nästan dagligen och nästan överallt.
Utskottet anser att utbudet av pornografi i
samhället måste minskas. Detta kan till exempel ske
genom att exponering av pornografi förbjuds på samma
sätt som reklam för tobak och alkohol. Pornografi
förmedlar en snedvriden syn på kvinnors och mäns
sexualitet och kan ha en skadlig inverkan särskilt
på unga människor. Utskottet ser allvarligt på att
pojkar, inspirerade av porrfilmerna, kräver att unga
flickor skall medverka i alltmer avancerade
sexlekar. Dessa krav kan ge flickorna både fysiska
och psykiska men.
Enligt utskottet bör regeringen göra en bred
utredning kring pornografi. Utredningen bör
klarlägga pornografins utbredning, marknad,
distribution och konsumtion. Utredningen bör också
belysa vilka skador och sociala följder som
pornografin medför samt hur pornografin påverkar
ungdomars syn på sexualitet. Utskottet anser också
att det behöver tas fram ett program för information
i skolorna.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning
av motionerna So407 (mp) yrkandena 1 och 2, So450
(mp) yrkandena 11 och 12, So492 (s) och A808 (mp)
yrkande 40 som sin mening ge regeringen till känna.
Motion Ub821 (v) yrkande 11 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 44 bort ha
följande lydelse:
44. beträffande pornografi
att riksdagen med anledning av motionerna 2000/01:So407
yrkandena 1 och 2, 2000/01:So450 yrkandena 11
och 12, 2000/01:So492 och 2000/01:A808 yrkande
40 och med avslag på motion 2000/01:Ub821
yrkande 11 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
26. Vård av missbrukare (mom. 45)
Chris Heister, Leif Carlson, Hans Hjortzberg-
Nordlund och Lars Elinderson (alla m) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
78 börjar med "Utskottet vidhåller" och slutar med
"det anförda" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att vid upprepat gravt missbruk som
leder till ett asocialt beteende och risker för
andra människor, skall tvångsomhändertagande kunna
ske tillräckligt lång tid för att vården skall kunna
ge resultat. Att som nu ofta sker enbart erbjuda
avgiftning leder ingenstans. Enligt utskottet är
vårdperioder om fyra-fem veckor med ett års
eftervård oftast nödvändiga.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning
av motion So300 (m) yrkande 2 som sin mening ge
regeringen till känna. Motionerna So211 (mp) yrkande
1, So298 (kd), So356 (v) yrkande 8, So411 (s) och
So449 (mp) yrkandena 1 och 3 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 45 bort ha
följande lydelse:
45. beträffande vård av missbrukare
att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So300 yrkande 2
och med avslag på motionerna 2000/01:So211
yrkande 1, 2000/01:So298, 2000/01:So356 yrkande
8, 2000/01:So411 och 2000/01:So449 yrkandena 1
och 3 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
27. Vård av missbrukare (mom. 45)
Chatrine Pålsson och Lars Gustafsson (båda kd) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
78 börjar med "Utskottet vidhåller" och slutar med
"det anförda" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottet måste narkomanvården
återuppbyggas. Det är högst otillfredsställande att
dödligheten på grund av narkotikamissbruk i Sverige
är bland den högsta i Europa och att
narkotikamissbruket ökar för första gången sedan
1970-talet. Samtidigt har kommunerna märkbart höjt
ribban när det gäller att ansöka om vård enligt LVM.
Lagen tolkas så strikt i dag att missbrukaren i det
närmaste skall vara döende för att få vård enligt
LVM. Utskottet anser därför att det bör tillsättas
en parlamentarisk kommitté som studerar
missbrukarvården och hur samhället klarar av att
leva upp till det lagstiftningen föreskriver.
Kommittén bör undersöka hur och om den tunga
missbrukarvården tillgodoses.
Utskottet anser det vidare olyckligt att kommunerna
både har det ekonomiska ansvaret och
utredningsansvaret när det gäller missbrukarvården.
Staten bör enligt utskottets mening åter ta ett
större ansvar när det gäller kostnaden för LVM-
vården.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning
av motionerna So298 (kd) och So449 (mp) yrkandena 1
och 3 som sin mening ge regeringen till känna.
Motionerna So211 (mp) yrkande 1, So300 (m) yrkande
2, So356 (v) yrkande 8 och So411 (s) avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 45 bort ha
följande lydelse:
45. beträffande vård av missbrukare
att riksdagen med anledning av motionerna
2000/01:So298 och 2000/01:So449 yrkandena 1
och 3 och med avslag på motionerna
2000/01:So211 yrkande 1, 2000/01:So300
yrkande 2, 2000/01:So356 yrkande 8 och
2000/01:So411 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
28. Vård av missbrukare, m.m. (mom. 45, 48
och 49)
Thomas Julin (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
78 börjar med "Utskottet vidhåller" och slutar med
"det anförda" och den del av utskottets betänkande
som på s. 79 börjar med "Utskottet har" och slutar
med "avstyrks därför" bort ha följande lydelse:
Utskottet kan konstatera att det finns ca 20 000
missbrukare i landet och att det inte finns något
som talar för att missbruket är på väg att minska.
Det ekonomiska läget i kommunerna kombinerat med
höga avgifter har emellertid fått till följd att
kommunerna märkbart höjt ribban när det gäller att
ansöka om vård enligt LVM. Lagen tolkas så strikt i
dag att missbrukaren i det närmaste skall vara
döende för att få vård enligt LVM. Utskottet anser
därför att det bör tillsättas en parlamentarisk
kommitté som studerar missbrukarvården och hur
samhället klarar av att leva upp till det
lagstiftningen föreskriver. Kommittén bör undersöka
hur och om den tunga missbrukarvården tillgodoses.
Utskottet anser det vidare olyckligt att kommunerna
både har det ekonomiska ansvaret och
utredningsansvaret när det gäller missbrukarvården.
Staten bör enligt utskottets mening åter ta ett
större ansvar när det gäller kostnaden för LVM-
vården.
Utskottet anser det också olyckligt att lagen om
vård av missbrukare i vissa fall beskriver
missbrukaren som han. Eftersom missbruket är utbrett
bland både kvinnor och män bör lagen justeras på den
punkten. Lagen skall dessutom vara könsneutral.
Utskottet anser att regeringen bör återkomma med
förslag till sådan reglering.
Utskottet vill slutligen framhålla att missbrukare
är en av de svagaste grupperna i samhället. Det är
inte många som lyssnar på vad en missbrukare har att
säga. Även missbrukares anhöriga har svårigheter att
bli hörda. Utskottet anser därför att det bör
tillsättas en ombudsman med ansvar att hjälpa
missbrukare och deras familjer.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning
av motionerna So211 (mp) yrkande 3 och So449 (mp)
yrkandena 1, 3 och 4 som sin mening ge regeringen
till känna. Motionerna So211 (mp) yrkande 1, So298
(kd), So300 (m) yrkande 2, So356 (v) yrkande 8 och
So411 (s) avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 45 bort ha
följande lydelse:
45. beträffande vård av missbrukare
att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So449 yrkandena
1 och 3 och med avslag på motionerna
2000/01:So211 yrkande 1, 2000/01:So298,
2000/01:So300 yrkande 2, 2000/01:So356 yrkande 8
och 2000/01:So411 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
dels att utskottets hemställan under 48 bort ha
följande lydelse:
48. beträffande en könsneutral lag om vård av
missbrukare i vissa fall
att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So211 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
dels att utskottets hemställan under 49 bort ha
följande lydelse:
49. beträffande en ombudsman för missbrukare
att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So449 yrkande 4
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
29. Äldrepeng, m.m. (mom. 51 och 52)
Chris Heister, Leif Carlson, Hans Hjortzberg-
Nordlund och Lars Elinderson (alla m) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
83 börjar med "Utskottet vidhåller" och slutar med
"avstyrks därmed" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att en äldrepeng bör införas. Den
enskilde pensionären skall på samma sätt som i dag
få en biståndsbedömning som berättigar till en viss
nivå på hemtjänsten eller till en plats på ett
äldreboende. Äldrepengens storlek bör vara den
kostnadsbesparing som kommunen erhåller genom att en
individ avstår från en kommunalt driven äldreomsorg.
Äldrepengen skall sedan användas för att betala den
äldreomsorg som den enskilde väljer. På så sätt ges
den enskilde ett större inflytande över sin
livssituation.
Det förekommer i dag att kommuner beviljar bistånd,
men sedan inte verkställer besluten. Utskottet anser
att detta är ett mycket allvarligt problem.
Riksdagen har nyligen gjort ett tillkännagivande
rörande gynnande beslut enligt socialtjänstlagen och
LSS som inte verkställs. Enligt tillkännagivandet
skall regeringen återkomma med en redovisning och om
det behövs med förslag till förändringar. Utskottet
anser emellertid att regeringen snarast bör
återkomma med förslag för att komma till rätta med
det aktuella problemet.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning
av motion So51 (m) yrkandena 8 och 11 som sin mening
ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 51 bort ha
följande lydelse:
51. beträffande äldrepeng
att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So51 yrkande 8
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
dels att utskottets hemställan under 52 bort ha
följande lydelse:
52. beträffande gynnande men ej verkställda
beslut om insatser
att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So51 yrkande 11
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
30. Färdtjänst (mom. 53)
Chris Heister (m), Chatrine Pålsson (kd), Leif
Carlson (m), Hans Hjortzberg-Nordlund (m), Lars
Gustafsson (kd) och Lars Elinderson (m) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
83 börjar med "I motionerna" och på s. 84 slutar med
"Motionerna avstyrks" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottet är det anmärkningsvärt att
regeringen inte föreslagit någon åtgärd för att
komma till rätta med problematiken med dubbel
lagstiftning inom färdtjänstområdet. Det innebär att
det även fortsättningsvis kommer att finnas två
olika typer av färdtjänst, en som har
färdtjänstlagen som grund och en som har
socialtjänstlagen som grund. När färdtjänstlagen
inte räcker för att bevilja färdtjänst måste
kommunen således göra en prövning enligt
socialtjänstlagen. De två lagarna har olika centrala
begrepp. Färdtjänstlagen bygger på hemkommunens,
dvs. folkbokföringskommunens, ansvar medan
socialtjänstlagen har vistelsekommunen som centralt
begrepp. Särskilda regler för rätt till färdtjänst
utanför folkbokföringskommunens område gäller enligt
färdtjänstlagen. Begreppet skälig levnadsnivå i
socialtjänstlagen täcker in fler behovssituationer
än vad färdtjänstlagen gör, t.ex. behov av tjänsten
av rent sociala skäl som inte behöver ha med
funktionshinder att göra. Utskottet anser därför att
regeringen bör återkomma med ett förslag som innebär
att det i socialtjänstlagen införs en uttrycklig
hänvisning eller motsvarande reglering som
förhindrar att två helt olika typer av färdtjänst
utvecklas. Annars kommer de olika tillämpningarna
att skapa en rättslig och praktisk oordning som inte
är acceptabel.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning
av motionerna So51 (m) yrkande 16 och So52 (kd)
yrkande 6 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 53 bort ha
följande lydelse:
53. beträffande färdtjänst
att riksdagen med anledning av motionerna 2000/01:So51 yrkande
16 och 2000/01:So52 yrkande 6 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
31. Människor med funktionshinder (mom. 54)
Chatrine Pålsson och Lars Gustafsson (båda kd) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
84 börjar med "I motion" och slutar med "ny
socialtjänstlag" bort ha följande lydelse:
Enligt regeringens förslag till 5 kap. 7 §
socialtjänstlagen skall socialnämnden bl.a. verka
för att människor som av fysiska, psykiska eller
andra skäl möter betydande svårigheter i sin
livsföring får möjlighet att delta i samhällets
gemenskap och leva som andra. Utskottet delar
uppfattningen i motion So52 (kd) yrkande 2 att även
personer med intellektuella funktionshinder bör
omfattas av denna bestämmelse. Med intellektuella
funktionshinder avses lättare utvecklingsstörningar
av olika art som inte är så allvarliga att personen
i fråga är inskriven i omsorgen. Även 5 kap. 8 § i
lagförslaget bör ändras så att personer med
intellektuella funktionshinder omfattas. Utskottet
tillstyrker således 5 kap. 7 och 8 §§ i förslaget
till ny socialtjänstlag, med de ändringarna att
ordet "intellektuella" bör föras in i paragraferna
efter ordet "psykiska" på sätt som närmare beskrivs
i hemställan. Motion So49 (s) avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 54 bort ha
följande lydelse:
54. beträffande människor med funktionshinder
att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So52 yrkande 2
och med avslag på motion 2000/01:So49 antar 5
kap. 7 och 8 §§ i regeringens förslag till
socialtjänstlag, med de ändringarna att orden
"psykiska eller" i 7 § ersätts av "psykiska,
intellektuella eller" och att orden "fysiska och
psykiska funktionshinder" i 8 § ersätts av
"fysiska, psykiska och intellektuella
funktionshinder",
32. Hemtjänst m.m. (mom. 57 och 59)
Kerstin Heinemann (fp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
84 börjar med "När det gäller" och slutar med
"yrkande 1 avstyrks" och den del av utskottets
betänkande som på s. 85 börjar med "Genom att" och
slutar med "det anförda" bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i regeringens oro över den
utveckling som visar att en del äldre nekas
hemtjänst, främst i ordinärt boende, med hänvisning
till deras ekonomiska situation. Regeringen bör
därför återkomma med ett förslag som garanterar
rätten till hemtjänst även för dessa äldre.
Vidare vill utskottet framhålla vikten av att äldre
inte nekas den tandvård de behöver. God munhälsa är
väsentlig för att förebygga att näringsproblem
uppstår. Det kan inte heller accepteras att äldre
inte hämtar ut sina läkemedel på grund av
medelsbrist eller av kostnadsskäl inte får den
hörapparat som bäst hjälper dem.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning
av motion So50 (fp) yrkandena 1 och 3 delvis som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 57 bort ha
följande lydelse:
57. beträffande hemtjänst
att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So50 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
dels att utskottets hemställan under 59 bort ha
följande lydelse:
59. beträffande äldre och socialtjänstlagen
att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So50 yrkande 3
delvis som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
33. Vistelsebegreppet enligt
socialtjänstlagen, m.m. (mom. 60 och 63)
Chatrine Pålsson och Lars Gustafsson (båda kd) anser
dels att de delar av utskottets betänkande som på s.
86 börjar med "Utskottet anser" och slutar med
"So491 (s)" och som på s. 91 börjar med "De frågor"
och slutar med "Motionerna avstyrks" bort ha
följande lydelse:
Utskottet kan konstatera att vissa kommuner som
fungerar som "sommarkommuner" har fått ökade
kostnader för hemtjänst på grund av bestämmelsen i
socialtjänstlagen om vistelsekommunens ansvar. Äldre
och handikappade skall självfallet ha möjlighet att
vistas i sina fritidshus när de så önskar men den
övervältring av hemtjänstkostnader som därmed sker
bör enligt utskottets mening balanseras för de
berörda kommunerna.
Utskottet vill vidare framhålla att frånsett rätten
till specialanpassad bostad för äldre och
funktionshindrade finns det i Sverige ingen
lagstadgad rätt till bostad ens för de mest utsatta
individer som aldrig kommer att få en bostad på den
vanliga marknaden. Utskottet vill dock betona att
det av 3 kap. 2 § förslaget till ny socialtjänstlag
följer att socialtjänstens yttersta mening måste
vara att den enskilde också skall kunna få hjälp med
en bostad.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning
av motionerna So52 (kd) yrkande 7 och So268 (kd) som
sin mening ge regeringen till känna. Regeringen bör
snarast återkomma till riksdagen med förslag till
lagreglering i enlighet med vad som anförts om
rätten till egen bostad. I avvaktan på detta
tillstyrker utskottet 3 kap. 2 § i förslaget till ny
socialtjänstlag. Motionerna So346 (c) yrkandena 3
och 4, So491 (s), So525 (s) och Bo405 (v) yrkande 8
avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 60 bort ha
följande lydelse:
60. beträffande vistelsebegreppet enligt
socialtjänstlagen
att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So268 och med
avslag på motion 2000/01:So491
dels antar 2 kap. 2 § i regeringens förslag till
socialtjänstlag,
dels som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
dels att utskottets hemställan under 63 bort ha
följande lydelse:
63. beträffande rätten till egen bostad
att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So52 yrkande 7
och med avslag på motionerna 2000/01:So346
yrkandena 3 och 4, 2000/01:So525 och
2000/01:Bo405 yrkande 8
dels antar 3 kap. 2 § i regeringens förslag till
socialtjänstlag,
dels som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
Särskilda yttranden
Drogtester av barn under 15 år
Ingrid Burman och Rolf Olsson (båda v) anför:
Enligt 2 kap. 6 § regeringsformen är varje
medborgare gentemot det allmänna skyddad mot
påtvingat kroppsligt ingrepp. Detta är en rättighet
som visserligen kan begränsas i lag men med tanke på
att det är en grundlagsskyddad rättighet skall
givetvis begränsningar noga övervägas innan de
beslutas.
När det gäller drogtester av barn under 15 år har
Narkotikakommissionen haft denna fråga som en del av
sitt uppdrag. Narkotikakommissionen har kommit fram
till att det inte finns bärande skäl för att
begränsa de grundlagsskyddade rättigheterna i detta
avseende. En utvidgad sådan möjlighet kan inte anses
stå i rimlig proportion till det ingrepp som ett
tvångsvis drogtest utgör för barnet. Att ett barn
befinner sig under sådana omständigheter att det
skulle vara aktuellt med tvångsvisa tester är
tillräckligt för att kunna vidta de åtgärder som
krävs för att fullfölja behandling.
Vi delar i allt väsentligt Narkotikakommissionens
synpunkter men menar också att provtagningar kan
krävas för att säkerställa en god behandling av barn
under 15 år som är intagna i LVU-hem. Vi är därför
beredda att acceptera dessa tvångsåtgärder inom
ramen för den redan beslutade tvångsvården.
Samtidigt vill vi markera att vi vidhåller vår
principiella syn att drogtester av barn under 15 år
inte kan motiveras i andra sammanhang.
Påföljden överlämnande till vård inom
socialtjänsten
Chris Heister, Leif Carlson, Hans Hjortzberg-
Nordlund och Lars Elinderson (alla m) anför:
Vi vill erinra om att enligt vår uppfattning borde
regeringen vid den senaste översynen av
påföljdssystemet för unga lagöverträdare (prop.
1997/98:96 Vissa reformer av påföljdssystemet) ha
tagit steget fullt ut och helt överlåtit
reaktionerna på brott åt rättsväsendet. Sedan dess
har problemen med ungdomsbrottslighet accentuerats
än mer, och bristerna i socialtjänstens insatser
blivit allt mer påtagliga. Vi anser alltjämt att
påföljden överlämnande till vård enligt
socialtjänsten bör avskaffas och påföljdsåtgärderna
överföras till kriminalvården. Det är vår bestämda
uppfattning att socialtjänsten inte skall ha
ansvaret för verkställighet av brottspåföljder för
ungdomar. Till det skall läggas principiella
invändningar rörande sammanblandningen av
strafftänkande och vård samt om straffsystemets
förutsägbarhet och tydlighet. Det finns givetvis
fortfarande en stor uppgift för socialtjänsten att
fylla vad gäller insatser för de barn under 15 år
som gör sig skyldiga till brott. Men om den s.k.
straffmyndighetsåldern skall ha någon rimlig
innebörd måste reaktionen kvalitativt vara en annan
när den unge begår brott efter att ha fyllt 15 år.
I propositionen framlagda lagförslag
2.1 Förslag till socialtjänstlag
Härigenom föreskrivs följande.
1 kap. Socialtjänstens mål
1 § Samhällets socialtjänst skall på demokratins och
solidaritetens grund främja människornas
- ekonomiska och sociala trygghet,
- jämlikhet i levnadsvillkor,
- aktiva deltagande i samhällslivet.
Socialtjänsten skall under hänsynstagande till
människans ansvar för sin och andras sociala
situation inriktas på att frigöra och utveckla
enskildas och gruppers egna resurser.
Verksamheten skall bygga på respekt för
människornas självbestämmanderätt och integritet.
2 § När åtgärder rör barn skall det särskilt beaktas
vad hänsynen till barnets bästa kräver. Med barn
avses varje människa under 18 år.
3 § Bestämmelser om vård utan samtycke ges i lagen
(1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall och i
lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård
av unga.
2 kap. Kommunens ansvar
1 § Varje kommun svarar för socialtjänsten inom sitt
område.
2 § Kommunen har det yttersta ansvaret för att de
som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp som
de behöver.
Detta ansvar innebär ingen inskränkning i det
ansvar som vilar på andra huvudmän.
I fråga om den som omfattas av lagen (1994:137) om
mottagande av asylsökande m.fl. finns särskilda
bestämmelser i den lagen.
I 3 § och 16 kap. 2 § finns föreskrifter om ansvar
i vissa fall för annan kommun än den som den
enskilde vistas i.
3 § En person som önskar flytta till en annan
kommun, men till följd av ålderdom, funktionshinder
eller allvarlig sjukdom har ett varaktigt behov av
omfattande vård- och omsorgsinsatser och därför inte
kan bosätta sig där utan att inflyttningskommunen
erbjuder behövliga insatser, får hos den kommunen
ansöka om sådana insatser. En sådan ansökan skall
behandlas som om den enskilde vore bosatt i
inflyttningskommunen.
Det förhållandet att sökandens behov är
tillgodosedda i hemkommunen får inte beaktas vid
prövning av en sådan ansökan.
Hemkommunen är skyldig att på begäran bistå med den
utredning som inflyttningskommunen kan behöva för
att kunna pröva ansökan.
4 § Kommunens uppgifter inom socialtjänsten fullgörs
av den eller de nämnder som kommunfullmäktige
bestämmer.
Vad som i denna lag eller annan författning sägs om
socialnämnd gäller i förekommande fall den eller de
nämnder som utses enligt första stycket.
5 § Kommunen får sluta avtal med annan om att utföra
kommunens uppgifter inom socialtjänsten. Genom ett
sådant avtal får en kommun tillhandahålla tjänster
åt en annan kommun. Uppgifter som innefattar myn-
dighetsutövning får dock inte med stöd av denna
bestämmelse överlämnas till ett bolag, en förening,
en samfällighet, en stiftelse eller en enskild
individ.
6 § Kommunen får även träffa överenskommelse med
landstinget, den allmänna försäkringskassan och
länsarbetsnämnden om att, inom ramen för
socialtjänstens uppgifter, samverka i syfte att
uppnå en effektivare användning av tillgängliga
resurser. Kommunen skall bidra till finansieringen
av sådan verksamhet som bedrivs i samverkan.
Riksrevisionsverket får granska sådan verksamhet
som bedrivits i samverkan med och delvis
finansierats av försäkringskassan eller länsarbets-
nämnden. Vid en sådan granskning har
Riksrevisionsverket rätt att ta del av de uppgifter
som behövs för att granska verksamheten.
3 kap. Socialnämndens uppgifter
1 § Till socialnämndens uppgifter hör att
- göra sig väl förtrogen med levnadsförhållandena i
kommunen,
- medverka i samhällsplaneringen och i samarbete
med andra samhällsorgan, organisationer, föreningar
och enskilda främja goda miljöer i kommunen,
- informera om socialtjänsten i kommunen,
- genom uppsökande verksamhet och på annat sätt
främja förutsättningarna för goda
levnadsförhållanden,
- svara för omsorg och service, upplysningar, råd,
stöd och vård, ekonomisk hjälp och annat bistånd
till familjer och enskilda som behöver det.
2 § Socialnämndens medverkan i samhällsplaneringen
skall bygga på nämndens sociala erfarenheter och
särskilt syfta till att påverka utformningen av nya
och äldre bostadsområden i kommunen. Nämnden skall
också verka för att offentliga lokaler och allmänna
kommunikationer utformas så att de blir lätt
tillgängliga för alla.
Socialnämnden skall även i övrigt ta initiativ till
och bevaka att åtgärder vidtas för att skapa en god
samhällsmiljö och goda förhållanden för barn och
ungdom, äldre och andra grupper som har behov av
samhällets särskilda stöd. Socialnämnden skall i sin
verksamhet främja den enskildes rätt till arbete,
bostad och utbildning.
3 § Insatser inom socialtjänsten skall vara av god
kvalitet.
För utförande av socialnämndens uppgifter skall det
finnas personal med lämplig utbildning och
erfarenhet.
Kvaliteten i verksamheten skall systematiskt och
fortlöpande utvecklas och säkras.
4 § Socialnämnden skall i den uppsökande
verksamheten upplysa om socialtjänsten och erbjuda
grupper och enskilda sin hjälp. När det är lämpligt
skall nämnden härvid samverka med andra
samhällsorgan och med organisationer och andra
föreningar.
5 § Socialnämndens insatser för den enskilde skall
utformas och genomföras tillsammans med honom eller
henne och vid behov i samverkan med andra
samhällsorgan och med organisationer och andra
föreningar.
När en åtgärd rör ett barn skall barnets
inställning så långt det är möjligt klarläggas.
Hänsyn skall tas till barnets vilja med beaktande av
dess ålder och mognad.
6 § Socialnämnden bör genom hemtjänst,
dagverksamheter eller annan liknande social tjänst
underlätta för den enskilde att bo hemma och att ha
kontakt med andra.
Nämnden bör även i övrigt tillhandahålla sociala
tjänster genom rådgivningsbyråer, socialcentraler
och liknande, social jour eller annan därmed
jämförlig verksamhet.
Nämnden kan utse en särskild person (kontaktperson)
eller en familj med uppgift att hjälpa den enskilde
och hans eller hennes närmaste i personliga
angelägenheter, om den enskilde begär eller
samtycker till det. För barn som inte har fyllt 15
år får kontaktperson utses endast om barnets
vårdnadshavare begär eller samtycker till det. Har
barnet fyllt 15 år får kontaktperson utses endast om
barnet självt begär eller samtycker till det.
7 § Socialnämnden skall arbeta för att förebygga och
motverka missbruk av alkohol och andra
beroendeframkallande medel.
Socialnämnden skall genom information till
myndigheter, grupper och enskilda och genom
uppsökande verksamhet sprida kunskap om skade-
verkningar av missbruk och om de hjälpmöjligheter
som finns.
4 kap. Rätten till bistånd
1 § Den som inte själv kan tillgodose sina behov
eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt har
rätt till bistånd av socialnämnden för sin för-
sörjning (försörjningsstöd) och för sin livsföring i
övrigt.
Den enskilde skall genom biståndet tillförsäkras en
skälig levnadsnivå. Biståndet skall utformas så att
det stärker hans eller hennes möjligheter att leva
ett självständigt liv.
2 § Socialnämnden får ge bistånd utöver vad som
följer av 1 § om det finns skäl för det.
3 § Försörjningsstöd lämnas för skäliga kostnader
för
1. livsmedel, kläder och skor, lek och fritid,
förbrukningsvaror, hälsa och hygien samt
dagstidning, telefon och TV-avgift,
2. boende, hushållsel, arbetsresor, hemförsäkring
samt medlemskap i fackförening och
arbetslöshetskassa.
Skäliga kostnader enligt första stycket 1 skall i
enlighet med vad regeringen närmare föreskriver
beräknas enligt en för hela riket gällande norm
(riksnorm) på grundval av officiella
prisundersökningar av olika hushållstypers
baskonsumtion. Om det i ett enskilt fall finns
särskilda skäl, skall socialnämnden dock beräkna
dessa kostnader till en högre nivå. Nämnden får
också i ett enskilt fall beräkna kostnaderna till en
lägre nivå, om det finns särskilda skäl för detta.
4 § Socialnämnden får begära att den som uppbär
försörjningsstöd under viss tid skall delta i av
nämnden anvisad praktik eller annan kompetenshöjande
verksamhet om den enskilde inte har kunnat beredas
någon lämplig arbetsmarknadspolitisk åtgärd, och
1. inte har fyllt tjugofem år, eller
2. har fyllt tjugofem år men av särskilda skäl är i
behov av kompetenshöjande insatser, eller
3. följer en utbildning med tillgång till
finansiering i särskild ordning men under tid för
studieuppehåll behöver försörjningsstöd.
Praktik eller kompetenshöjande verksamhet som avses
i första stycket skall syfta till att utveckla den
enskildes möjligheter att i framtiden försörja sig
själv. Verksamheten skall stärka den enskildes
möjligheter att komma in på arbetsmarknaden eller,
där så är lämpligt, på en fortsatt utbildning. Den
skall utformas med skälig hänsyn till den enskildes
individuella önskemål och förutsättningar.
Socialnämnden skall samråda med länsarbetsnämnden
innan beslut fattas enligt första stycket.
5 § Om den enskilde utan godtagbart skäl avböjer att
delta i praktik eller annan kompetenshöjande
verksamhet som anvisats enligt 4 §, får fortsatt
försörjningsstöd vägras eller nedsättas. Detsamma
gäller om han eller hon utan godtagbart skäl uteblir
från praktiken eller den kompetenshöjande
verksamheten.
6 § Den som deltar i praktik eller annan
kompetenshöjande verksamhet enligt 3 § skall därvid
inte anses som arbetstagare. I den utsträckning den
enskilde utför uppgifter som stämmer överens med
eller till sin art liknar sådant som vanligen utförs
vid förvärvsarbete, skall han eller hon dock
likställas med arbetstagare vid tillämpning av 2
kap. 1-9 §§, 3 kap. 1-4 §§ och 7-14 §§, 4 kap.
1-4 §§ och 8-10 §§ samt 7-9 kap. arbetsmiljölagen
(1977:1160) och av lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring.
5 kap. Särskilda bestämmelser för olika grupper
Barn och unga
1 § Socialnämnden skall
- verka för att barn och ungdom växer upp under
trygga och goda förhållanden,
- i nära samarbete med hemmen främja en allsidig
personlighetsutveckling och en gynnsam fysisk och
social utveckling hos barn och ungdom,
- med särskild uppmärksamhet följa utvecklingen hos
barn och ungdom som har visat tecken till en
ogynnsam utveckling,
- aktivt arbeta för att förebygga och motverka
missbruk bland barn och ungdom av alkoholhaltiga
drycker, andra berusnings- eller beroende-
framkallande medel samt dopningsmedel,
- i nära samarbete med hemmen sörja för att barn
och ungdom som riskerar att utvecklas ogynnsamt får
det skydd och stöd som de behöver och, om hänsynen
till den unges bästa motiverar det, vård och fostran
utanför det egna hemmet,
- i sin omsorg om barn och ungdom tillgodose det
särskilda behov av stöd och hjälp som kan finnas
sedan ett mål eller ärende om vårdnad, boende,
umgänge eller adoption har avgjorts.
2 § När ett barns bästa kräver det, får
socialnämnden förbjuda eller begränsa möjligheterna
för en person som har sitt hem inom kommunen att i
hemmet ta emot andras barn.
Ett sådant förbud omfattar inte fall då det med
hänsyn till särskilda omständigheter är uppenbart
befogat att ett barn tas emot i hemmet.
3 § Kommunen skall sörja för
- att föräldrar kan erbjudas samtal under sakkunnig
ledning i syfte att nå enighet i frågor som gäller
vårdnad, boende och umgänge (samarbetssamtal) samt
- att föräldrar får hjälp att träffa avtal enligt 6
kap. 6 §, 14 a § andra stycket eller 15 a § andra
stycket föräldrabalken.
Kommunen skall sörja för att familjerådgivning
genom kommunens försorg eller annars genom lämplig
yrkesmässig rådgivare kan erbjudas dem som begär
det.
Med familjerådgivning avses i denna lag en
verksamhet som består i samtal med syfte att
bearbeta samlevnadskonflikter i parförhållanden och
familjer.
Äldre människor
4 § Socialnämnden skall, med respekt för äldre
människors självbestämmande och integritet, verka
för att äldre människor får möjlighet att leva och
bo självständigt, under trygga förhållanden.
5 § Socialnämnden skall verka för att äldre
människor får goda bostäder och skall ge dem som
behöver det stöd och hjälp i hemmet och annan
lättåtkomlig service.
Kommunen skall inrätta särskilda boendeformer för
service och omvårdnad för äldre människor som
behöver särskilt stöd.
6 § Socialnämnden skall göra sig väl förtrogen med
levnadsförhållandena i kommunen för äldre människor
samt i sin uppsökande verksamhet upplysa om
socialtjänstens verksamhet på detta område.
Kommunen skall planera sina insatser för äldre. I
planeringen skall kommunen samverka med landstinget
samt andra samhällsorgan och organisationer.
Människor med funktionshinder
7 § Socialnämnden skall verka för att människor som
av fysiska, psykiska eller andra skäl möter
betydande svårigheter i sin livsföring får möjlighet
att delta i samhällets gemenskap och att leva som
andra.
Socialnämnden skall medverka till att den enskilde
får en meningsfull sysselsättning och får bo på ett
sätt som är anpassat efter hans eller hennes behov
av särskilt stöd.
Kommunen skall inrätta bostäder med särskild
service för dem som till följd av sådana svårigheter
som avses i första stycket behöver ett sådant
boende.
8 § Socialnämnden skall göra sig väl förtrogen med
levnadsförhållandena i kommunen för människor med
fysiska och psykiska funktionshinder samt i sin
uppsökande verksamhet upplysa om socialtjänstens
verksamhet på dessa områden. Kommunen skall planera
sina insatser för människor med fysiska och psykiska
funktionshinder. I planeringen skall kommunen
samverka med landstinget samt andra samhällsorgan
och organisationer.
Missbrukare
9 § Socialnämnden skall aktivt sörja för att den
enskilde missbrukaren får den hjälp och vård som han
eller hon behöver för att komma ifrån missbruket.
Nämnden skall i samförstånd med den enskilde planera
hjälpen och vården och noga bevaka att planen
fullföljs.
Anhörigvårdare
10 § Socialnämnden bör genom stöd och avlösning
underlätta för dem som vårdar närstående som är
långvarigt sjuka eller äldre eller som har
funktionshinder.
Brottsoffer
11 § Socialnämnden bör verka för att den som utsatts
för brott och dennes anhöriga får stöd och hjälp.
Socialnämnden bör härvid särskilt beakta att kvinnor
som är eller har varit utsatta för våld eller andra
övergrepp i hemmet kan vara i behov av stöd och
hjälp för att förändra sin situation.
Bemyndigande
12 § För insatser inom omsorger om äldre människor
eller människor med funktionshinder får regeringen,
eller den myndighet som regeringen bestämmer,
meddela sådana föreskrifter som behövs till skydd
för enskildas liv, personliga säkerhet eller hälsa.
6 kap. Vård i familjehem och i hem för vård eller
boende
Allmänna bestämmelser om vård utom hemmet
1 § Socialnämnden skall sörja för att den som
behöver vårdas eller bo i ett annat hem än det egna
tas emot i ett familjehem eller i ett hem för vård
eller boende.
Socialnämnden ansvarar för att den som genom
nämndens försorg har tagits emot i ett annat hem än
det egna får god vård.
Vården bör utformas så att den främjar den
enskildes samhörighet med anhöriga och andra
närstående samt kontakt med hemmiljön.
2 § Varje kommun ansvarar för att det finns tillgång
till familjehem och hem för vård eller boende för
enskilda och familjer som behöver vårdas och bo
utanför det egna hemmet. Enligt 3 § skall dock
behovet av vissa hem tillgodoses av staten.
3 § Behovet av sådana hem som avses i 12 § lagen
(1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga
samt 22 och 23 §§ lagen (1988:870) om vård av
missbrukare i vissa fall skall tillgodoses av
staten. Statens institutionsstyrelse är central
förvaltningsmyndighet för dessa hem. Styrelsen leder
och har tillsyn över verksamheten vid hemmen.
Statens institutionsstyrelse får, om det finns
särskilda skäl för det, genom avtal uppdra åt ett
landsting eller en kommun att inrätta och driva ett
sådant hem som avses i första stycket.
För vård i ett hem som avses i denna paragraf får
staten ta ut avgift av den kommun som begärt
placeringen.
4 § Vård i familjehem och hem för vård eller boende
skall bedrivas i samråd med socialnämnden. Detta
gäller även sådana hem som avses i 3 §.
Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer meddelar ytterligare föreskrifter om vård
i familjehem och hem för vård eller boende.
Särskilda bestämmelser om mottagande av barn
5 § När ett barn placeras skall det i första hand
övervägas om barnet kan tas emot av någon anhörig
eller annan närstående. Vad som är bäst för barnet
skall dock enligt 1 kap. 2 § alltid beaktas.
6 § Ett barn får inte utan socialnämndens medgivande
tas emot för stadigvarande vård och fostran i ett
enskilt hem som inte tillhör någon av föräldrarna
eller någon annan som har vårdnaden om honom eller
henne. Som ett medgivande anses socialnämndens
beslut att bereda den underårige vård i ett visst
familjehem.
Socialnämnden får inte lämna medgivande utan att
förhållandena i det enskilda hemmet och
förutsättningarna för vård i hemmet är utredda.
7 § Socialnämnden skall i fråga om de barn som avses
i 6 §
- medverka till att de får god vård och fostran och
i övrigt gynnsamma uppväxtförhållanden,
- verka för att de får lämplig utbildning,
- lämna vårdnadshavarna och dem som vårdar sådana
barn råd, stöd och annan hjälp som de behöver.
8 § Vårdas ett barn med stöd av denna lag i ett
annat hem än det egna, skall socialnämnden minst en
gång var sjätte månad överväga om vården fortfarande
behövs.
9 § Ett medgivande enligt 6 § att ta emot ett barn
för stadigvarande vård och fostran meddelas av
socialnämnden i vårdnadshavarens hemkommun. Om
nämndens prövning gäller ett hem i en annan kommun,
skall nämnden informera och samråda med den kommunen
innan den fattar sitt beslut.
Den nämnd som har lämnat medgivande enligt 6 §
fullgör skyldigheterna enligt 7 §.
10 § Enskilda personer eller sammanslutningar får
inte bedriva verksamhet som syftar till att förmedla
barn till hem som avses i 6 §.
11 § Om vårdnaden av ett barn flyttats över till en
eller två särskilt förordnade vårdnadshavare som
barnet tidigare varit familjehemsplacerad hos, får
kommunen fortsätta att betala dessa vårdnadshavare
skälig ersättning.
Internationella adoptioner
12 § Är det fråga om att ta emot ett barn med
hemvist utomlands i syfte att adoptera det, skall
ett medgivande enligt 6 § inhämtas innan barnet
lämnar det land där det har sitt hemvist. Medgivande
får lämnas endast om den eller de som vill adoptera
har tillfredsställande kunskaper om barn och deras
behov och har blivit informerade om den planerade
adoptionens innebörd. Medgivandet upphör att gälla
om inte barnet har tagits emot i hemmet inom två år
från det medgivandet lämnades.
13 § Den eller de som vill adoptera är skyldiga att
anmäla till socialnämnden om deras omständigheter
ändras mer väsentligt under den tid medgivandet
gäller. Medgivandet skall återkallas, om
förutsättningarna för det inte längre finns.
Medgivandet kan återkallas även när barnet har
tagits emot av den eller de som vill adoptera, om en
fortsatt vistelse hos dem inte vore förenlig med
barnets bästa.
14 § När ett visst barn har föreslagits för
adoption, skall socialnämnden skyndsamt och senast
inom två veckor från det att den eller de som vill
adoptera kommit in med en anmälan om detta pröva om
samtycke skall ges till att adoptionsförfarandet får
fortsätta. Om det är fråga om ett
adoptionsförfarande som omfattas av lagen (1997:191)
med anledning av Sveriges tillträde till
Haagkonventionen om skydd av barn och samarbete vid
internationella adoptioner, skall därvid 3 § i den
lagen tillämpas. Den tid inom vilken prövning enligt
detta stycke skall ske får förlängas om det finns
synnerliga skäl.
15 § Ett medgivande enligt 12 § om att ta emot ett
barn med hemvist utomlands i syfte att adoptera det
och ett samtycke enligt 14 § till adop-
tionsförfarandet meddelas av socialnämnden i den
eller de sökandes hemkommun.
I de fall samtycke enligt 14 § lämnats av
socialnämnden i en annan kommun fullgör i stället
den nämnden skyldigheterna enligt 7 §.
16 § Om rätt för auktoriserade sammanslutningar att
i vissa fall förmedla barn från utlandet för
adoption finns bestämmelser i lagen (1997:192) om
internationell adoptionsförmedling.
7 kap. Föreskrifter om enskild verksamhet
1 § Ett bolag, en förening, en samfällighet, en
stiftelse eller en enskild individ får inte utan
tillstånd av länsstyrelsen yrkesmässigt bedriva
verksamhet i form av
1. hem för vård eller boende,
2. sådana boenden som motsvarar dem som avses i 5
kap. 5 § andra stycket eller 5 kap. 7 § tredje
stycket,
3. hem för viss annan heldygnsvård,
4. hem eller öppen verksamhet för vård under en
begränsad del av dygnet.
Tillstånd skall sökas hos länsstyrelsen i det län
där verksamheten skall bedrivas.
Tillstånd behövs inte för sådan verksamhet som
kommunen genom avtal enligt 2 kap. 5 § har
överlämnat till en enskild att utföra.
2 § Tillstånd att bedriva sådan verksamhet som avses
i 1 § får beviljas endast om verksamheten uppfyller
kraven på god kvalitet och säkerhet.
Tillstånd får förenas med villkor av betydelse för
kvaliteten och säkerheten i verksamheten.
Om verksamheten helt eller till väsentlig del
ändras eller flyttas, skall nytt tillstånd sökas.
3 § Bestämmelserna i 11 kap. 5 och 6 §§ gäller i
tillämpliga delar i enskild verksamhet som står
under länsstyrelsens tillsyn enligt denna lag.
Dokumentationen skall bevaras så länge den kan antas
ha betydelse för åtgärder i verksamheten.
4 § En handling i en personakt i enskild verksamhet
som står under länsstyrelsens tillsyn enligt denna
lag skall, om det begärs av den som akten rör, så
snart som möjligt tillhandahållas denne för läsning
eller avskrivning på stället eller i avskrift eller
kopia, om inte annat följer av 15 kap. 1 §.
Frågor om utlämnande enligt första stycket prövas
av den som ansvarar för personakten. Anser denne att
personakten eller någon del av den inte bör lämnas
ut skall han eller hon genast med eget yttrande
överlämna frågan till länsstyrelsen för prövning.
5 § Länsstyrelsen får besluta att en personakt i
enskild verksamhet som står under länsstyrelsens
tillsyn enligt denna lag skall tas om hand
1. om verksamheten upphör,
2. om det på sannolika skäl kan antas att
personakten inte kommer att handhas enligt
föreskrifterna i denna lag eller enligt föreskrifter
som meddelats med stöd av lagen, eller
3. om den som ansvarar för personakten ansöker om
det och det finns ett påtagligt behov av att akten
tas om hand.
En omhändertagen personakt skall återlämnas, om det
är möjligt och det inte finns skäl för
omhändertagande enligt första stycket. Beslut i
fråga om återlämnande meddelas av länsstyrelsen
efter ansökan av den som vid beslutet om
omhändertagande ansvarade för personakten.
Personakter som har tagits om hand skall förvaras
avskilda hos arkivmyndigheten i den kommun där
akterna omhändertagits. Personakterna skall bevaras
i minst två år från det att de kom in till
arkivmyndigheten. En myndighet som har hand om en
personakt som har omhändertagits har, om en uppgift
ur akten begärs för ett särskilt fall, samma
skyldighet att lämna uppgiften som den haft som
ansvarat för akten före omhändertagandet.
8 kap. Avgifter
1 § Stöd- och hjälpinsatser av behandlingskaraktär
medför inte kostnadsansvar för den enskilde
vårdtagaren. Kommunen får dock, utom beträffande
barn, ta ut ersättning för uppehället av den som på
grund av missbruk av alkohol, narkotika eller därmed
jämförbara medel får vård eller behandling i ett hem
för vård eller boende eller i ett familjehem. Rege-
ringen meddelar föreskrifter om den högsta
ersättning som får tas ut för varje dag. För andra
stöd- och hjälpinsatser får kommunen ta ut skälig
ersättning.
Om ett barn genom socialnämndens försorg får vård i
ett annat hem än det egna, är föräldrarna skyldiga
att i skälig utsträckning bidra till kommunens
kostnader enligt grunder som regeringen föreskriver.
Socialnämnden får i sådana fall uppbära
underhållsbidrag som avser barnet.
Bestämmelserna i första stycket gäller inte i fråga
om tjänster för vilka avgift har bestämts enligt 2
§.
2 § För familjerådgivning, hemtjänst, verksamhet för
barn och ungdom enligt 5 kap. 1 § som inte är stöd-
och hjälpinsatser av behandlingskaraktär, sådant
boende som avses i 5 kap 5 § andra stycket eller 7 §
tredje stycket eller annan liknande social tjänst
får kommunen ta ut skäliga avgifter enligt grunder
som kommunen bestämmer. Avgifterna får dock inte
överstiga kommunens självkostnader.
Avgifter för hemtjänst får inte, tillsammans med
avgifter som avses i 26 § tredje stycket hälso- och
sjukvårdslagen (1982:763), uppgå till så stort
belopp att den enskilde inte förbehålls tillräckliga
medel för sina personliga behov, boendekostnader och
andra normala levnadskostnader. När avgifterna
fastställs skall kommunen försäkra sig om att
omsorgstagarens make eller sambo inte drabbas av en
oskäligt försämrad ekonomisk situation.
9 kap. Återkrav m.m.
1 § Om någon genom oriktiga uppgifter eller genom
underlåtenhet att lämna uppgifter eller på annat
sätt förorsakat att ekonomiskt bistånd enligt 4 kap.
1 § utgetts obehörigen eller med för högt belopp,
får socialnämnden återkräva vad som har betalats ut
för mycket.
Om någon i annat fall än som avses i första stycket
tagit emot sådant ekonomiskt bistånd obehörigen
eller med för högt belopp och skäligen borde ha
insett detta, får socialnämnden återkräva vad som
har betalats ut för mycket.
2 § Socialnämnden får, i andra fall än som avses i 1
§, återkräva bistånd som den enskilde har erhållit
enligt 4 kap. 1 § endast om det har lämnats
1. som förskott på en förmån eller ersättning,
2. till den som är indragen i arbetskonflikt, eller
3. till den som på grund av förhållanden som han
eller hon inte kunnat råda över hindrats från att
förfoga över sina inkomster och tillgångar.
Har ekonomisk hjälp lämnats i annat fall än som
avses i 4 kap. 1 § får socialnämnden återkräva
hjälpen, om den har getts under villkor om
återbetalning.
Ett beslut som avser ekonomisk hjälp som kan komma
att återkrävas enligt denna paragraf skall vara
skriftligt. Beslutet skall innehålla uppgifter om
den eller de omständigheter som enligt denna
paragraf utgör grund för återbetalningsplikten.
Beslutet skall delges den enskilde.
3 § Vill socialnämnden föra talan om ersättning som
en enskild inte återbetalar frivilligt för ekonomisk
hjälp som avses i 1 eller 2 § eller för kostnader
som kommunen har haft enligt 8 kap. 1 § första eller
andra stycket, skall talan väckas hos länsrätten
inom tre år från det kommunens kostnader uppkom.
Talan väcks vid den länsrätt inom vars domkrets den
enskilde är bosatt.
Talan om ersättning får inte bifallas, om den
ersättningsskyldige genom att återbetala kostnaden
eller en del av denna kan antas bli ur stånd att
klara sin försörjning eller sin dagliga livsföring i
övrigt eller annars synnerliga skäl talar mot bifall
till ersättningsanspråket.
4 § Socialnämnden får helt eller delvis efterge den
ersättningsskyldighet som avses i 1 och 2 §§ och i 8
kap. 1 § första och andra styckena.
10 kap. Nämndorganisation
Socialnämnden
1 § För en socialnämnd gäller vad som är föreskrivet
om nämnder i kommunallagen (1991:900).
2 § Socialnämnden skall själv eller genom ombud föra
kommunens talan i mål och ärenden som enligt denna
lag eller annan författning ankommer på
socialnämnden.
3 § Socialnämnden skall hos fullmäktige,
kommunstyrelsen och övriga nämnder och hos andra
myndigheter göra de framställningar som nämnden
finner påkallade.
Socialnämnden får inhämta yttranden och
upplysningar från kommunstyrelsen och övriga nämnder
och från beredningar och tjänstemän i den egna
kommunen, när det behövs för nämndens verksamhet.
Delegation
4 § Uppdrag att besluta på socialnämndens vägnar får
ges endast åt en särskild avdelning som består av
ledamöter eller ersättare i nämnden i ärenden som är
en uppgift för nämnden enligt 6 kap. 6, 8 och 11-12
§§ denna lag, 4 och 6 §§, 11 § första och andra
styckena, 13 §, 14 § tredje stycket, 21, 22, 24, 26,
27 och 43 §§ lagen (1990:52) med särskilda be-
stämmelser om vård av unga samt 11 och 13 §§ lagen
(1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall.
Första stycket gäller även i ärenden enligt 6 kap.
13 § om samtycke vägras och beslut enligt 9 kap. 3 §
om att föra talan om återkrav enligt 9 kap. 1 §.
5 § Uppdrag att besluta på socialnämndens vägnar får
när det gäller föräldrabalken avse endast uppgifter
som anges i följande lagrum
- 1 kap. 4 § föräldrabalken,
- 2 kap. 1, 4-6, 8 och 9 §§ föräldrabalken, dock
inte befogenhet enligt 9 § att besluta att inte
påbörja utredning eller att lägga ned en påbörjad
utredning,
- 3 kap. 5, 6 och 8 §§ föräldrabalken,
- 6 kap. 6 §, 14 a § andra stycket och 15 a § andra
stycket föräldrabalken,
- 6 kap. 19 § föräldrabalken när det gäller beslut
att utse utredare i mål och ärenden om vårdnad,
boende eller umgänge,
- 7 kap. 7 § föräldrabalken när det gäller
godkännande av avtal om att underhållsbidrag skall
betalas för längre perioder än tre månader,
- 11 kap. 16 § andra stycket föräldrabalken.
Uppdrag att besluta på socialnämndens vägnar får
inte omfatta befogenhet att meddela beslut i frågor
som avses i 5 kap. 2 § denna lag eller att fullgöra
nämndens uppgifter enligt 5 § lagen (1947:529) om
allmänna barnbidrag eller 17 § lagen (1996:1030) om
underhållsstöd.
6 § Bestämmelser om rätt att i vissa fall fatta
beslut i socialnämndens ställe finns i lagen
(1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga
och lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa
fall.
11 kap. Handläggning av ärenden
1 § Socialnämnden skall utan dröjsmål inleda
utredning av vad som genom ansökan eller på annat
sätt har kommit till nämndens kännedom och som kan
föranleda någon åtgärd av nämnden.
Vad som har kommit fram vid utredning och som har
betydelse för ett ärendes avgörande skall
tillvaratas på ett betryggande sätt.
2 § Vid en utredning av om socialnämnden behöver
ingripa till ett barns skydd eller stöd får nämnden,
för bedömningen av behovet av insatser, konsultera
sakkunniga samt i övrigt ta de kontakter som behövs.
Utredningen skall bedrivas så att inte någon onödigt
utsätts för skada eller olägenhet. Den skall inte
göras mer omfattande än vad som är motiverat av
omständigheterna i ärendet.
Utredningen skall bedrivas skyndsamt och vara
slutförd senast inom fyra månader. Finns det
särskilda skäl får socialnämnden besluta att för-
länga utredningen för viss tid.
Den som berörs av en sådan utredning skall
underrättas om att en utredning inleds.
3 § När ett barn behöver vårdas i ett annat hem än
det egna skall en plan upprättas för den vård som
socialnämnden avser att anordna. Planen skall även
uppta åtgärder och insatser som andra huvudmän har
ansvar för.
4 § Socialnämnden är skyldig att slutföra en
utredning enligt 2 § och fatta beslut i ärendet även
om barnet byter vistelsekommun. Detsamma gäller om
en utredning inletts enligt 1 § och ärendet avser
vård av missbrukare.
Första stycket gäller inte om den nya
vistelsekommunen samtycker till att ta över
utredningen av ärendet.
5 § Handläggning av ärenden som rör enskilda samt
genomförande av beslut om stödinsatser, vård och
behandling skall dokumenteras. Dokumentationen skall
utvisa beslut och åtgärder som vidtas i ärendet samt
faktiska omständigheter och händelser av betydelse.
Handlingar som rör enskildas personliga
förhållanden skall förvaras så att obehöriga inte
får tillgång till dem.
6 § Dokumentationen skall utformas med respekt för
den enskildes integritet. Den enskilde bör hållas
underrättad om de journalanteckningar och andra
anteckningar som förs om honom eller henne. Om den
enskilde anser att någon uppgift i dokumentationen
är oriktig skall detta antecknas.
7 § Socialnämnden skall i alla ärenden tillämpa
bestämmelserna i 13 § förvaltningslagen (1986:223).
8 § I ärenden hos socialnämnden som avser
myndighetsutövning mot någon enskild skall nämnden
tillämpa följande bestämmelser i förvaltningslagen
(1986:223):
- 14 § första stycket om en parts rätt att meddela
sig muntligen,
- 16 och 17 §§ om en parts rätt att få del av
uppgifter,
- 20 § om motivering av beslut,
- 21 § om underrättelse av beslut,
- 26 § om rättelse av skrivfel och liknande.
Bestämmelserna i 16 och 17 §§ förvaltningslagen
gäller dock inte uppgifter som rör någon annan
sökande i ett ärende om ett sådant boende som avses
i 5 kap. 5 § andra stycket eller 7 § tredje stycket
eller om någon annan liknande social tjänst.
Vad som sägs i första stycket gäller också när det
är fråga om en ansökan eller ett yttrande till en
annan myndighet i ett mål eller ärende som rör
myndighetsutövning mot enskild hos denna.
9 § Den som enligt vad som sägs i 8 § skall ges
tillfälle att yttra sig enligt 17 §
förvaltningslagen (1986:223) har rätt att få
företräde inför nämnden, om inte särskilda skäl
föranleder annat.
Den som ges tillfälle att yttra sig skall
underrättas om sin rätt att få företräde inför
nämnden.
10 § Barn som har fyllt 15 år har rätt att själva
föra sin talan i mål och ärenden enligt denna lag.
Barn som är yngre bör höras, om det kan vara till
nytta för utredningen och barnet inte kan antas ta
skada av det.
11 § Socialnämnden har rätt att av de allmänna
försäkringskassorna eller erkända
arbetslöshetskassorna få uppgifter om ekonomisk
hjälp som har lämnats till enskilda, som har ärenden
hos nämnden. Socialnämnden har vidare rätt att få
uppgifter som lämnats till kommunen i ärenden om
ekonomisk hjälp enligt lagen (1992:1068) om
introduktionsersättning för flyktingar och vissa
andra utlänningar.
12 § I mål och ärenden enligt denna lag som avser
myndighetsutövning mot enskild får delgivning inte
ske med tillämpning av 12 eller 15 § del-
givningslagen (1970:428).
12 kap. Behandling av uppgifter
Register m.m.
1 § I sammanställningar av personuppgifter hos
socialnämnden får det inte tas in uppgifter om
ömtåliga personliga förhållanden.
Detta hindrar inte att det i en sådan
sammanställning tas in uppgifter om åtgärder som har
beslutats inom socialtjänsten och som innebär myn-
dighetsutövning och den bestämmelse som ett beslut
om en sådan åtgärd grundar sig på.
Bestämmelsen i första stycket hindrar heller inte
att personuppgifter behandlas hos socialnämnden för
uppföljning, utvärdering, kvalitetssäkring,
forskning och framställning av statistik.
Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer meddelar ytterligare föreskrifter om
sammanställning av personuppgifter.
2 § Anteckningar och andra uppgifter i en personakt
hos socialnämnden som tillhör sådan sammanställning
av uppgifter som avses i 1 § första stycket skall
gallras fem år efter det sista anteckningen gjordes
i akten. Uppgifterna skall dock inte gallras så
länge uppgifter om samma person inte har gallrats av
nämnden enligt andra stycket.
Uppgifter i en sammanställning som avses i 1 §
första stycket skall gallras fem år efter det att de
förhållanden som uppgifterna avser har upphört.
Gallringen skall vara avslutad senast kalenderåret
efter det att gallringsskyldigheten inträdde.
3 § I fråga om automatiserad och viss manuell
behandling av personuppgifter finns, utöver
bestämmelserna i denna lag, föreskrifter i lagen
(2001:000) om behandling av personuppgifter inom
socialtjänsten och personuppgiftslagen (1998:204).
4 § Följande handlingar får inte gallras med stöd av
bestämmelserna i 2 § första stycket:
1. handlingar som kommit in eller upprättats i
samband med utredning om faderskap,
2. handlingar som kommit in eller upprättats i
samband med utredning om adoption,
3. handlingar som kommit in eller upprättats i
samband med att en underårig har placerats eller
tagits emot i ett hem för vård eller boende, i ett
familjehem eller i ett annat enskilt hem som inte
tillhör någon av föräldrarna eller någon annan som
har vårdnaden om honom eller henne.
Avtal enligt 6 kap. 6 §, 14 a § andra stycket eller
15 a § andra stycket föräldrabalken som godkänts av
socialnämnden får inte gallras förrän barnet fyller
arton år.
Handlingar skall vidare undantas från gallring
enligt bestämmelserna i 2 § av hänsyn till
forskningens behov i ett representativt urval av
kommuner och i övriga kommuner beträffande ett
representativt urval av personer.
Socialnämndens uppgiftsskyldighet m.m.
5 § Socialnämnden skall, enligt vad regeringen
närmare föreskriver, lämna ut personuppgifter till
Socialstyrelsen för angelägna statistiska ändamål.
6 § Socialnämnden skall lämna ut personuppgifter
till statliga myndigheter, när detta begärs för
forskningsändamål och det kan ske utan risk för att
den enskilde eller någon honom eller henne
närstående lider men.
7 § Socialnämnden skall på begäran av en annan
myndighet lämna uppgifter till denna om utbetalad
ekonomisk hjälp, om syftet är att undvika felaktiga
utbetalningar från det allmänna eller en felaktig
taxering.
Om kommunens uppgifter inom socialtjänsten fullgörs
av flera nämnder skall varje sådan nämnd, i den
utsträckning det begärs, till de övriga lämna
1. uppgifter om att en person är aktuell i ett
ärende inom socialtjänsten, och
2. de uppgifter som behövs för att administrera
fördelningen av platser inom särskilda boendeformer
i kommunen.
Uppgiftsskyldigheten enligt andra stycket gäller
inte uppgifter som omfattas av sekretess enligt 7
kap. 4 § andra stycket sekretesslagen (1980:100).
8 § Har någon som påföljd för brott överlämnats till
vård inom socialtjänsten, skall socialnämnden
underrätta åklagarmyndigheten, om vården eller de
andra åtgärder som redovisats i vårdplanen inte
kommer till stånd.
Detsamma gäller om den som överlämnats till vård
inom socialtjänsten bryter mot en föreskrift som
meddelats med stöd av 31 kap. 1 § tredje stycket 2
brottsbalken.
9 § Om socialnämnden i sin verksamhet iakttagit
något som tyder på att nya medel används för
missbruksändamål eller att ändringar sker i miss-
bruksmönster av kända medel, skall nämnden utan
dröjsmål anmäla detta till Statens
folkhälsoinstitut.
10 § Av 1 kap. 5 § sekretesslagen (1980:100) framgår
att socialnämnden utan hinder av sekretess kan
polisanmäla brott som hindrar nämndens verksamhet.
Detsamma gäller enligt 14 kap. 2 § femte stycket
samma lag beträffande vissa brott som riktar sig mot
underåriga. Av samma stycke följer också att
sekretess inte hindrar att uppgifter, som angår
misstanke om brott för vilket inte är föreskrivet
lindrigare straff än fängelse i två år, lämnas till
en åklagarmyndighet, polismyndighet eller annan
myndighet som har att ingripa mot brottet.
Från socialtjänsten skall utan hinder av sekretess
lämnas
1. uppgifter om huruvida någon vistas i ett hem för
vård eller boende, om uppgifterna för särskilt fall
begärs av en domstol, åklagarmyndighet,
polismyndighet, kronofogdemyndighet eller
skattemyndighet,
2. uppgifter om en studerande som behövs för
prövning av ett ärende om att avskilja denne från
högskoleutbildning.
13 kap. Tillsyn över socialtjänsten
1 § Socialstyrelsen har tillsyn över socialtjänsten
i landet. Styrelsen skall följa och vidareutveckla
socialtjänsten. Till ledning för tillämpningen av
denna lag utfärdar Socialstyrelsen allmänna råd.
2 § Länsstyrelsen har tillsyn över den socialtjänst
som kommunerna inom länet svarar för.
Länsstyrelsen skall därvid
- följa socialnämndernas tillämpning av denna lag,
- informera och ge råd till allmänheten i frågor
som rör socialtjänsten,
- biträda socialnämnderna med råd i deras
verksamhet,
- främja samverkan på socialtjänstens område mellan
kommunerna och andra samhällsorgan,
- verka för att kommunerna planerar för att kunna
tillgodose framtida behov av bistånd i form av
hemtjänst samt sådant boende som avses i 5 kap. 5 §
andra stycket och 5 kap. 7 § tredje stycket,
- även i övrigt se till att socialnämnderna fullgör
sina uppgifter på ett ändamålsenligt sätt.
3 § Länsstyrelsen har tillsyn över sådan enskild
verksamhet som avser
1. verksamhet för vilken det krävs tillstånd enligt
7 kap. 1 § första stycket,
2. verksamhet som kommunen genom avtal enligt 2
kap. 5 § har överlämnat till en enskild att utföra,
3. annan enskild verksamhet än sådan som omfattas
av 1-2 och som kommunen upphandlar tjänster från för
att fullgöra skyldigheter enligt denna lag.
4 § Länsstyrelsen har rätt att inspektera verksamhet
som står under dess tillsyn och får inhämta de
upplysningar och ta del av de handlingar och annat
material som behövs för tillsynen.
Den vars verksamhet inspekteras är skyldig att
lämna den hjälp som behövs vid inspektionen.
5 § Verksamhet för vilken tillstånd krävs enligt 7
kap. 1 § första stycket står under löpande tillsyn
av socialnämnden i den kommun där verksamheten
bedrivs. Nämnden har rätt att inspektera
verksamheten och får inhämta de upplysningar och ta
del av de handlingar som behövs för tillsynen.
Om socialnämnden får kännedom om missförhållanden i
enskild verksamhet som står under länsstyrelsens
tillsyn, skall socialnämnden underrätta
länsstyrelsen om det.
6 § Om det förekommer något missförhållande i
1. annat hem för vård eller boende än sådant som
avses i 6 kap. 3 §,
2. enskild verksamhet som står under länsstyrelsens
tillsyn enligt 3 §,
3. hemtjänst,
4. sådant boende som avses i 5 kap 5 § andra
stycket och 5 kap. 7 § tredje stycket,
får länsstyrelsen förelägga den som svarar för
verksamheten att avhjälpa missförhållandet.
Ett föreläggande skall innehålla uppgifter om de
åtgärder som tillsynsmyndigheten anser nödvändiga
för att det påtalade missförhållandet skall kunna
avhjälpas.
Om missförhållandet är allvarligt och
länsstyrelsens föreläggande inte följs, får
länsstyrelsen förbjuda fortsatt verksamhet.
7 § Om länsstyrelsen finner att en kommun inte
fullgör vad som ålagts kommunen i en lagakraftvunnen
dom om rätt till bistånd enligt 4 kap. 1 § får
länsstyrelsen förelägga kommunen att avhjälpa
bristen. Föreläggandet får förenas med vite.
Länsstyrelsen får inte meddela ett
vitesföreläggande enligt första stycket om
verkställighet av domen redan har sökts enligt
utsökningsbalken. Ett meddelat vitesföreläggande
förfaller om verkställighet söks enligt
utsökningsbalken.
14 kap. Anmälan om missförhållanden
1 § Var och en som får kännedom om något som kan
innebära att socialnämnden behöver ingripa till ett
barns skydd bör anmäla detta till nämnden.
Myndigheter vars verksamhet berör barn och ungdom
samt andra myndigheter inom hälso- och sjukvården
och socialtjänsten är skyldiga att genast anmäla
till socialnämnden om de i sin verksamhet får känne-
dom om något som kan innebära att socialnämnden
behöver ingripa till ett barns skydd. Detta gäller
även dem som är anställda hos sådana myndigheter.
Sådan anmälningsskyldighet gäller också dem som är
verksamma inom yrkesmässigt bedriven enskild
verksamhet som berör barn och ungdom eller annan
yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet inom hälso-
och sjukvården eller på socialtjänstens område. För
familjerådgivning gäller i stället vad som sägs i
tredje stycket.
De som är verksamma inom familjerådgivning är
skyldiga att genast anmäla till socialnämnden om de
i sin verksamhet får kännedom om att ett barn
utnyttjas sexuellt eller misshandlas i hemmet.
Myndigheter, befattningshavare och yrkesverksamma
som anges i andra stycket är skyldiga att lämna
socialnämnden alla uppgifter som kan vara av
betydelse för utredning av ett barns behov av skydd.
Om anmälan från Barnombudsmannen gäller
bestämmelserna i 3 § lagen (1993:335) om
Barnombudsman.
2 § Var och en som är verksam inom omsorger om äldre
människor eller människor med funktionshinder skall
vaka över att dessa får god omvårdnad och lever
under trygga förhållanden. Den som uppmärksammar
eller får kännedom om ett allvarligt missförhållande
i omsorgerna om någon enskild skall genast anmäla
detta till socialnämnden. Om inte missförhållandet
avhjälps utan dröjsmål, skall nämnden anmäla förhål-
landet till tillsynsmyndigheten.
Första stycket gäller även inom motsvarande
yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet. Anmälan
skall göras till den som är ansvarig för
verksamheten. Den ansvarige är skyldig att utan
dröjsmål avhjälpa missförhållandet eller anmäla
detta till tillsynsmyndigheten.
15 kap. Tystnadsplikt
1 § Den som är eller har varit verksam inom
yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet som avser
insatser enligt denna lag får inte obehörigen röja
vad han eller hon därvid har fått veta om enskildas
personliga förhållanden.
2 § Den som är eller har varit verksam inom enskild
familjerådgivning får inte obehörigen röja en
uppgift som en enskild har lämnat i förtroende eller
som har inhämtats i samband med rådgivningen.
3 § I det allmännas verksamhet gäller sekretesslagen
(1980:100).
16 kap. Övriga bestämmelser
Överflyttning av ärende
1 § Ett ärende som avser vård eller någon annan
åtgärd i fråga om en enskild person kan flyttas över
till en annan socialnämnd, om denna nämnd samtycker
till det.
Kommunernas ansvar i vissa fall
2 § Om någon efter beslut av en socialnämnd vistas i
en annan kommun i familjehem, hem för vård eller
boende eller sådan boendeform eller bostad som avses
i 5 kap. 5 § andra stycket, 7 § tredje stycket och
7 kap. 1 § första stycket 2, har den kommun som
beslutat om vistelsen ansvaret för det bistånd
enligt 4 kap. 1 § samt det individuellt
behovsprövade stöd och de individuellt behovsprövade
sociala tjänster enligt 3 kap. 6 § och 5 kap. 1 och
9 §§ som den enskilde kan behöva.
Placeringskommunens ansvar upphör om ärendet
överflyttas enligt 1 §.
Den kommun där den enskilde är folkbokförd har
samma ansvar som en placeringskommun enligt första
stycket för bistånd, stöd och sociala tjänster
1. under kriminalvård i anstalt,
2. under vård på sjukhus eller i annan
sjukvårdsinrättning på initiativ av någon annan än
en kommun,
3. som aktualiserats inför avslutningen av vård
enligt 1 eller 2.
Överklagande av beslut
3 § Socialnämndens beslut får överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol, om nämnden har meddelat beslut
i fråga om
- ansökan enligt 2 kap. 3 §,
- bistånd enligt 4 kap. 1 §,
- vägran eller nedsättning av fortsatt
försörjningsstöd enligt 4 kap. 5 §,
- förbud eller begränsning enligt 5 kap. 2 §,
- medgivande enligt 6 kap. 6 §,
- återkallelse av medgivande enligt 6 kap. 13 §,
eller
- samtycke enligt 6 kap. 14 §.
Beslut i frågor som avses i första stycket gäller
omedelbart. En länsrätt eller kammarrätt får dock
förordna att dess beslut skall verkställas först
sedan det har vunnit laga kraft.
4 § Länsstyrelsens beslut i ärenden om
- tillstånd enligt 7 kap. 1 §,
- om omhändertagande av personakt enligt 7 kap.
5 §,
- om föreläggande eller förbud enligt 13 kap. 6 §,
- om avslag på en begäran om vitesföreläggande
enligt 13 kap. 7 § får överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol.
I fråga om överklagande av länsstyrelsens beslut
enligt 7 kap. 4 § gäller i tillämpliga delar
bestämmelserna i 15 kap. 7 § sekretesslagen
(1980:100).
Länsstyrelsens beslut om omhändertagande av
personakt enligt 7 kap. 5 § och om föreläggande
eller förbud enligt 13 kap. 6 § samt domstols
motsvarande beslut gäller omedelbart.
Polismyndigheten skall lämna den hjälp som behövs
för att verkställa ett beslut om omhändertagande av
personakt.
5 § Prövningstillstånd krävs vid överklagande till
kammarrätten av beslut enligt denna lag.
Böter
6 § Till böter döms den som
- överträder ett förbud eller en begränsning som
har meddelats med stöd av 5 kap. 2 §,
- åsidosätter någon av bestämmelserna i 6 kap. 6 §
första stycket eller 12 §, eller, om inte gärningen
är belagd med straff i lagen (1997:192) om
internationell adoptionsförmedling, 10 §,
- utan tillstånd driver sådan verksamhet som avses
i 7 kap. 1 §,
- i strid mot ett förbud som har meddelats enligt
13 kap. 6 § fortsätter verksamheten.
Allmänt åtal får väckas endast efter medgivande av
socialnämnden, länsstyrelsen eller Socialstyrelsen.
Berusningsmedel m.m.
7 § I den mån huvudmannen för ett hem för vård eller
boende, som drivs av landsting eller kommun,
beslutar det, får de som bereds vård där inte inneha
alkohol eller andra berusningsmedel. Detsamma gäller
i fråga om injektionssprutor eller kanyler som kan
användas för insprutning i människokroppen.
Om sådan egendom påträffas hos en intagen eller
någon annanstans inom hemmet utan att det finns känd
ägare till den, får den omhändertas. Den som
förestår hemmet skall låta förstöra eller försälja
egendomen enligt bestämmelserna om beslagtagen
egendom i 2 § 1 första stycket lagen (1958:205) om
förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m. Belopp
som erhålls vid försäljning tillfaller staten.
Kommuner utanför landsting
8 § Vad som sägs i denna lag om landsting skall
tillämpas också på en kommun som inte tillhör något
landsting.
Socialtjänsten i krig m.m.
9 § Regeringen får meddela särskilda föreskrifter om
socialtjänsten enligt denna lag, om riket kommer i
krig eller krigsfara eller om det råder sådana
utomordentliga förhållanden som är föranledda av
krig eller av krigsfara som riket har befunnit sig
i.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002 då
socialtjänstlagen (1980:620) upphör att gälla.
2. Ett tillstånd eller ett förbud enligt den gamla
lagen skall anses som ett tillstånd eller förbud
enligt denna lag.
3. Ett överklagande av socialnämnds eller
länsstyrelses beslut som fattats före
ikraftträdandet av denna lag skall prövas enligt
bestämmelserna i den gamla lagen.
4. En ansökan om tillstånd att bedriva sådan
verksamhet som avses i 7 kap. 1 § som gjorts före
denna lags ikraftträdande, men som gäller tid efter
den 1 januari 2002 skall prövas i enlighet med
bestämmelserna i denna lag.
2.2 Lag om behandling av personuppgifter inom
socialtjänsten
Härigenom föreskrivs följande.
Lagens tillämpningsområde
1 § Denna lag tillämpas vid behandling av
personuppgifter inom socialtjänsten, om behandlingen
är helt eller delvis automatiserad eller om
uppgifterna ingår i eller är avsedda att ingå i en
strukturerad samling av personuppgifter som är
tillgängliga för sökning eller sammanställning
enligt särskilda kriterier.
2 § I denna lag avses med socialtjänst
1. verksamhet enligt lagstiftningen om socialtjänst
och den särskilda lagstiftningen om vård utan
samtycke av unga eller av missbrukare,
2. verksamhet som i annat fall enligt lag handhas
av socialnämnd,
3. verksamhet som i övrigt bedrivs av Statens
institutionsstyrelse,
4. verksamhet hos kommunal invandrarbyrå,
5. verksamhet enligt lagstiftningen om stöd och
service till vissa funktionshindrade,
6. handläggning av ärenden om bistånd som lämnas av
socialnämnd enligt lagstiftning om mottagande av
asylsökande m.fl.,
7. handläggning av ärenden om
introduktionsersättning för flyktingar och vissa
andra utlänningar,
8. handläggning av ärenden om tillstånd till
parkering för rörelsehindrade.
Med socialtjänst avses även tillsyn, uppföljning,
utvärdering, kvalitetssäkring och administration av
verksamhet som avses i första stycket 1-8.
3 § Lagen tillämpas inte vid behandling av
personuppgifter hos domstolar. Den tillämpas inte
heller vid behandling av personuppgifter för
forsknings- och statistikändamål.
Förhållandet till personuppgiftslagen m.m.
4 § Personuppgiftslagen (1998:204) gäller vid
behandling av personuppgifter inom socialtjänsten,
om inte annat följer av denna lag eller föreskrifter
som har meddelats med stöd av denna lag eller annars
av 2 § personuppgiftslagen.
5 § Enligt socialtjänstlagen (2001:000) gäller
särskilda bestämmelser om uppgiftsskyldighet, viss
registrering och gallring hos socialnämnden.
När behandling av personuppgifter är tillåten
6 § Personuppgifter får behandlas bara om
behandlingen är nödvändig för att arbetsuppgifter
inom socialtjänsten skall kunna utföras.
Personuppgifter får även behandlas för
uppgiftsutlämnande som föreskrivs i lag eller
förordning.
En registrerad person har inte rätt att motsätta
sig sådan behandling av uppgifter som är tillåten
enligt denna lag.
Personuppgifter som får behandlas
7 § Socialtjänsten får behandla
1. person- och samordningsnummer,
2. känsliga personuppgifter som avses i 13 §
personuppgiftslagen (1998:204), samt
3.uppgifter om lagöverträdelser som innefattar
brott, domar i brottmål, straffprocessuella
tvångsmedel eller administrativa frihetsberövanden.
Personuppgifter enligt första stycket får behandlas
endast om uppgifterna har lämnats i ett ärende eller
är nödvändiga för verksamheten.
Sekretess
8 § I fråga om utlämnande av personuppgifter som
finns inom socialtjänsten gäller de begränsningar
som följer av sekretesslagen (1980:100),
socialtjänstlagen (2001:000) och lagen (1993:387) om
stöd och service till vissa funktionshindrade.
Rättelse och skadestånd
9 § Bestämmelserna i personuppgiftslagen (1998:204)
om rättelse och skadestånd gäller även vid
behandling av personuppgifter enligt denna lag.
Överklagande
10 § Beslut inom socialtjänsten om rättelse och om
avslag på ansökan om information enligt 26 §
personuppgiftslagen (1998:204) får överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol. Andra beslut enligt
denna lag får inte överklagas.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till
kammarrätten.
Övriga bestämmelser
11 § Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer får meddela föreskrifter om vilka som är
personuppgiftsansvariga och om begränsning av den i
6 § tillåtna behandlingen av personuppgifter samt om
sökbegrepp, direktåtkomst och samkörning av
personuppgifter.
Regeringen får även meddela föreskrifter om när
personuppgifter får föras över till tredje land.
1. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001.
2. Bestämmelserna i lagen skall inte börja
tillämpas förrän den 1 oktober 2007 när det gäller
manuell behandling av personuppgifter, som påbörjats
före den 24 oktober 1998 och sådan behandling som
utförs för ett visst bestämt ändamål, om manuell
behandling för ändamålet påbörjats före den 24
oktober 1998.
3. Har en begäran om registerutdrag enligt 10 §
datalagen (1973:289) kommit in innan denna lag
träder i kraft men har utdraget inte expedierats
före ikraftträdandet, skall framställan anses som en
ansökan om information enligt 26 §
personuppgiftslagen (1998:204).
4. Bestämmelsen om skadestånd skall tillämpas
endast om den omständighet som yrkandet hänför sig
till har inträffat efter det att denna lag har trätt
i kraft för den aktuella behandlingen.
5. Hänvisningar i denna lag till socialtjänstlagen
(2001:000) skall till utgången av år 2001 i stället
avse motsvarande bestämmelser i socialtjänstlagen
(1980:620)
2.3 Förslag till lag om ändring i
rättegångsbalken
Härigenom föreskrivs att 36 kap. 5 §
rättegångsbalken skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
------------------------------------------------------
36 kap.
5 §[1]
------------------------------------------------------
Den som till följd av 2 kap. 1 eller 2 § eller 3
kap. 1 § sekretesslagen (1980:100) eller någon
bestämmelse, till vilken hänvisas i något av dessa
lagrum, inte får lämna en uppgift får inte höras som
vittne om denna utan tillstånd från den myndighet i
vars verksamhet uppgiften har inhämtats.
-----------------------------------------------------
Advokater, läkare, Advokater, läkare,
tandläkare, barnmorskor, tandläkare, barnmorskor,
sjuksköterskor, sjuksköterskor,
psykologer, psykologer,
psykoterapeuter, familje- psykoterapeuter, familje-
rådgivare enligt rådgivare enligt
socialtjänstlagen socialtjänstlagen
(1980:620) och deras (2001:000) och deras
biträden får höras som biträden får höras som
vittnen om något som i vittnen om något som i
denna deras yrkesutövning denna deras yrkesutövning
anförtrotts dem eller som anförtrotts dem eller som
de i samband därmed de i samband därmed
erfarit, endast om det är erfarit, endast om det är
medgivet i lag eller den, medgivet i lag eller den,
till vars förmån till vars förmån
tystnadsplikten gäller, tystnadsplikten gäller,
samtycker till det. Den samtycker till det. Den
som till följd av 9 kap. som till följd av 9 kap.
4 § sekretesslagen inte 4 § sekretesslagen inte
får lämna uppgifter som får lämna uppgifter som
avses där får höras som avses där får höras som
vittne om dem endast om vittne om dem endast om
det är medgivet i lag det är medgivet i lag
eller den till vars eller den till vars
förmån sekretessen gäller förmån sekretessen gäller
samtycker till det. samtycker till det.
-----------------------------------------------------
Rättegångsombud, biträden eller försvarare får höras
som vittnen om vad som anförtrotts dem för
uppdragets fullgörande endast om parten medger det.
Utan hinder av vad som sägs i andra eller tredje
stycket föreligger skyldighet att vittna för
1. andra än försvarare i mål angående brott som
avses i 14 kap. 2 § femte stycket sekretesslagen
(1980:100) och
-----------------------------------------------------
2. den som har 2. den som har
uppgiftsskyldighet enligt uppgiftsskyldighet enligt
71 § socialtjänstlagen 14 kap. 1 § socialtjänst-
(1980:620) i mål enligt lagen (2001:000) i mål
25 eller 27 § samma lag enligt 5 kap. 2 § och 6
eller enligt lagen kap. 6 § och 13-14 §§
(1990:52) med särskilda samma lag eller enligt
bestämmelser om vård av lagen (1990:52) med
unga. särskilda bestämmelser om
vård av unga.
-----------------------------------------------------
Den som är präst inom ett trossamfund eller den som
i ett sådant samfund har motsvarande ställning får
inte höras som vittne om något som han eller hon har
erfarit under bikt eller enskild själavård.
Den som har tystnadsplikt enligt 3 kap. 3 §
tryckfrihetsförordningen eller 2 kap. 3 §
yttrandefrihetsgrundlagen får höras som vittne om
förhållanden som tystnadsplikten avser endast i den
mån det föreskrivs i nämnda paragrafer.
Om någon enligt vad som sägs i denna paragraf inte
får höras som vittne om ett visst förhållande, får
vittnesförhör inte heller äga rum med den som under
tystnadsplikt biträtt med tolkning eller
översättning.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002
.
**FOOTNOTES**
[1]: Senaste lydelse 1999:293.
2.4 Förslag till lag om ändring i
föräldrabalken
Härigenom föreskrivs att 6 kap. 14, 17 a och 18 §§
samt 21 kap. 9 och 10 §§ föräldrabalken[2] skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
------------------------------------------------------
6 kap.
14 §[3]
-----------------------------------------------------
Om rätten för barn och Om rätten för barn och
vårdnadshavare att få vårdnadshavare att få
stöd och hjälp hos stöd och hjälp hos
socialnämnden finns socialnämnden finns
bestämmelser i bestämmelser i
socialtjänstlagen socialtjänstlagen
(1980:620). Socialnämnden (2001:000). Socialnämnden
förmedlar kontakter med förmedlar kontakter med
andra rådgivande andra rådgivande
samhällsorgan. samhällsorgan.
------------------------------------------------------
17 a §[4]
-----------------------------------------------------
Föräldrar kan enligt Föräldrar kan enligt 5
12 a § socialtjänstlagen kap. 3 §
(1980:620) få hjälp att socialtjänstlagen
träffa avtal om vårdnad, (2001:000) få hjälp att
boende och umgänge. träffa avtal om vårdnad,
boende och umgänge.
-----------------------------------------------------
Socialnämnden i den kommun där barnet är folkbokfört
prövar om ett avtal mellan föräldrarna enligt 6 §,
14 a § andra stycket eller 15 a § andra stycket
skall godkännas.
Vid sin prövning av föräldrarnas avtal skall
socialnämnden se till att frågor om vårdnad, boende
och umgänge blir tillbörligt utredda. Utan hinder av
sekretess enligt 7 kap. 4 § första stycket
sekretesslagen (1980:100) är en annan socialnämnd
som har tillgång till upplysningar som kan vara av
betydelse för frågans bedömning skyldig att lämna
sådana upplysningar på begäran av den socialnämnd
som skall pröva avtalet.
Socialnämndens beslut enligt andra stycket får inte
överklagas.
------------------------------------------------------
18 §[5]
-----------------------------------------------------
Föräldrar kan enligt Föräldrar kan enligt 5
12 a § socialtjänstlagen kap. 3 §
(1980:620) genom socialtjänstlagen
samarbetssamtal få hjälp (2001:000) genom
att nå enighet i frågor samarbetssamtal få hjälp
om vårdnad, boende och att nå enighet i frågor
umgänge. om vårdnad, boende och
umgänge.
-----------------------------------------------------
I mål om vårdnad, boende eller umgänge får rätten
uppdra åt socialnämnden eller något annat organ att
i barnets intresse anordna samarbetssamtal i syfte
att nå enighet mellan föräldrarna.
Om rätten lämnar uppdrag enligt andra stycket, kan
den förklara att målet skall vila under en viss tid.
Detsamma gäller om samarbetssamtal redan har inletts
och fortsatta samtal kan antas vara till nytta. Om
det finns särskilda skäl, kan rätten förlänga den
utsatta tiden.
-----------------------------------------------------
21 kap.
9 §[6]
-----------------------------------------------------
Hämtning och annan åtgärd som rör barnet skall
utföras på ett sätt som är så skonsamt som möjligt
för barnet.
-----------------------------------------------------
Vid hämtning skall någon Vid hämtning skall någon
som kan vara till stöd som kan vara till stöd
för barnet närvara. Finns för barnet närvara. Finns
det en sådan kontakt- det en sådan kontakt-
person för barnet som person för barnet som
avses i socialtjänstlagen avses i socialtjänstlagen
(1980:620) bör denne (2001:000) bör denne
anlitas. Om möjligt skall anlitas. Om möjligt skall
också en barnläkare, också en barnläkare,
barnpsykiater eller barnpsykiater eller
barnpsykolog medverka. Om barnpsykolog medverka. Om
barnet på grund av barnet på grund av
sjukdom inte bör flyttas sjukdom inte bör flyttas
eller om det möter något eller om det möter något
annat särskilt hinder, annat särskilt hinder,
skall hämtningen skall hämtningen
uppskjutas. uppskjutas.
------------------------------------------------------
10 §[7]
------------------------------------------------------
Föreligger i mål enligt detta kapitel fara för att
barnet förs ur landet eller är saken av annan
anledning brådskande, kan länsrätten omedelbart
förordna att barnet skall tas om hand på det sätt
som länsrätten finner lämpligt.
-----------------------------------------------------
Kan ett beslut enligt Kan ett beslut enligt
första stycket inte första stycket inte
avvaktas, får polis- avvaktas, får polis-
myndigheten, oavsett om myndigheten, oavsett om
något mål är anhängigt, något mål är anhängigt,
vidta sådana omedelbara vidta sådana omedelbara
åtgärder som kan ske utan åtgärder som kan ske utan
skada för barnet. När en skada för barnet. När en
sådan åtgärd vidtas skall sådan åtgärd vidtas skall
om möjligt närvara en om möjligt närvara en
läkare samt företrädare läkare samt företrädare
för socialtjänsten eller för socialtjänsten eller
i förekommande fall en i förekommande fall en
sådan kontaktperson för sådan kontaktperson för
barnet som avses i barnet som avses i
socialtjänstlagen socialtjänstlagen
(1980:620). Åtgärden (2001:000). Åtgärden
skall genast anmälas till skall genast anmälas till
länsrätten, som utan länsrätten, som utan
dröjsmål prövar om den dröjsmål prövar om den
skall bestå. skall bestå.
-----------------------------------------------------
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.
2.5 Förslag till lag om ändring i
brottsbalken
Härigenom föreskrivs att 31 kap. 1 och 2 §§
brottsbalken skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
------------------------------------------------------
31 kap.
1 §[8]
-----------------------------------------------------
Kan den som är under Kan den som är under
tjugoett år och som tjugoett år och som
begått brott bli föremål begått brott bli föremål
för vård eller annan för vård eller annan
åtgärd enligt åtgärd enligt
socialtjänstlagen socialtjänstlagen
(1980:620) eller lagen (2001:000) eller lagen
(1990:52) med särskilda (1990:52) med särskilda
bestämmelser om vård av bestämmelser om vård av
unga får rätten överlämna unga får rätten överlämna
åt socialnämnden att åt socialnämnden att
föranstalta om nödvändig föranstalta om nödvändig
vård inom socialtjänsten vård inom socialtjänsten
enligt en för den enligt en för den
tilltalade av nämnden tilltalade av nämnden
uppgjord vårdplan. uppgjord vårdplan.
Överlämnande får ske Överlämnande får ske
endast om socialtjänstens endast om socialtjänstens
planerade åtgärder, i planerade åtgärder, i
förekommande fall i förekommande fall i
förening med böter eller förening med böter eller
med särskild föreskrift med särskild föreskrift
om ungdomstjänst enligt om ungdomstjänst enligt
tredje stycket, kan anses tredje stycket, kan anses
tillräckligt ingripande tillräckligt ingripande
med hänsyn till med hänsyn till
brottslighetens straff- brottslighetens straff-
värde och art samt den värde och art samt den
tilltalades tidigare tilltalades tidigare
brottslighet. brottslighet.
-----------------------------------------------------
Framgår det av den upprättade planen att den
tilltalade skall bli föremål för vård eller annan
åtgärd med stöd av socialtjänstlagen, skall rätten
meddela föreskrift om att han skall genomgå sådan
vård eller åtgärd.
Om det behövs med hänsyn till brottslighetens
straffvärde eller art eller den tilltalades tidigare
brottslighet, får rätten förena ett överlämnande
till vård inom socialtjänsten med
1. dagsböter, högst tvåhundra, vare sig böter har
föreskrivits för brottet eller inte, eller
2. en särskild föreskrift om att den tilltalade
skall utföra oavlönat arbete eller delta i annan
särskilt anordnad verksamhet (ungdomstjänst) i lägst
tjugo och högst etthundra timmar, om den tilltalade
samtycker till det.
En föreskrift om ungdomstjänst får ändras eller
upphävas på talan av åklagare, när det finns skäl
till det.
Om skada på egendom har uppkommit genom brottet och
det bedöms vara ägnat att främja den dömdes
anpassning i samhället, får rätten, i samband med
överlämnande enligt första stycket, föreskriva att
den dömde på tid och sätt som anges i domen skall
biträda den skadelidande med visst arbete, som
syftar till att avhjälpa eller begränsa skadan eller
som annars i belysning av brottets och skadans art
framstår som lämpligt. Sådan föreskrift får meddelas
endast med den skadelidandes samtycke.
------------------------------------------------------
2 §[9]
-----------------------------------------------------
Kan den som har begått en Kan den som har begått
brottslig gärning bli en brottslig gärning bli
föremål för vård enligt föremål för vård enligt
lagen (1988:870) om vård lagen (1988:870) om vård
av missbrukare i vissa av missbrukare i vissa
fall får rätten överlämna fall får rätten överlämna
åt socialnämnden eller, i åt socialnämnden eller, i
fråga om den som redan är fråga om den som redan är
intagen i ett hem där intagen i ett hem där
sådan vård meddelas, åt sådan vård meddelas, åt
styrelsen för hemmet att den som förestår hemmet
föranstalta om behövlig att föranstalta om behöv-
vård. Innan rätten lig vård. Innan rätten
beslutar om överlämnande beslutar om överlämnande
skall socialnämnden eller skall socialnämnden eller
styrelsen höras. styrelsen höras.
-----------------------------------------------------
Är för brottet stadgat strängare straff än fängelse
i ett år, får överlämnande enligt första stycket ske
endast om det föreligger särskilda skäl.
Denna lag träder i kraft i fråga om 2 § den 1 juli
2001 och i fråga om 1 § den 1 januari 2002.
**FOOTNOTES**
[2]: Lagen omtryckt 1995:974.
[3]: Senaste lydelse 1998:319.
[4]: Senaste lydelse 1998:319.
[5]: Senaste lydelse 1998:319.
[6]: Senaste lydelse 1983:485.
[7]: Senaste lydelse 1983:485.
[8]: Senaste lydelse 1998:604.
[9]: Senaste lydelse 1994:97.
2.6 Förslag till lag om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 15 §, 10 kap. 3 §
och 17 kap. 1 § lagen (1962:381) om allmän
försäkring[10] skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
------------------------------------------------------
3 kap.
15 §[11]
------------------------------------------------------
Sjukpenning utgår ej för tid då den försäkrade
a) fullgör annan tjänstgöring enligt lagen
(1994:1809) om totalförsvarsplikt än grundutbildning
som är längre än 60 dagar;
b) är intagen i sådant hem som avses i 12 § lagen
(1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga
med stöd av 3 § sagda lag;
c) är häktad eller intagen i kriminalvårdsanstalt;
d) i annat fall än under b) eller c) sagts av annan
orsak än sjukdom tagits om hand på det allmännas
bekostnad.
-----------------------------------------------------
För varje dag då en För varje dag då en
försäkrad bereds vård i försäkrad bereds vård i
ett sådant hem för vård ett sådant hem för vård
eller boende eller eller boende eller
familjehem enligt familjehem enligt
socialtjänstlagen socialtjänstlagen
(1980:620) som ger vård (2001:000) som ger vård
och behandling åt och behandling åt
missbrukare av alkohol missbrukare av alkohol
eller narkotika, skall eller narkotika, skall
sjukpenningen på begäran sjukpenningen på begäran
av den som svarar för av den som svarar för
vårdkostnaderna minskas vårdkostnaderna minskas
med 80 kronor, dock med med 80 kronor, dock med
högst en tredjedel av högst en tredjedel av
sjukpenningens belopp. sjukpenningens belopp.
Därvid skall det belopp Därvid skall det belopp
varmed minskning sker varmed minskning sker
avrundas till närmast avrundas till närmast
lägre hela krontal. Det lägre hela krontal. Det
belopp som sjukpenningen belopp som sjukpenningen
minskas med skall betalas minskas med skall betalas
ut till den på vars ut till den på vars
begäran minskningen har begäran minskningen har
gjorts. gjorts.
-----------------------------------------------------
Utan hinder av första stycket utgår sjukpenning till
försäkrad som avses under c) vid sjukdom som
inträffar under tid då han får vistas utom anstalt
och därvid bereds tillfälle att förvärvsarbeta.
3 §[12]
-----------------------------------------------------
Därest pensionsberättigad i annat fall än som avses
i 2 § under hel månad är intagen i annan anstalt än
sjukhus eller ock tillfälligt vistas utom anstalten,
äger den som driver anstalten att, i den mån
regeringen så förordnar, uppbära så stor del av den
pensionsberättigades å månaden belöpande
folkpension, som svarar mot kostnaderna för vården
eller försörjningen på anstalten, varvid den
pensionsberättigade dock skall äga erhålla visst
belopp för sina personliga behov. Vad nu sagts skall
äga motsvarande tillämpning för det fall att den
pensionsberättigade åtnjuter vård eller försörjning
mot avgift, som erlägges av kommun eller landsting.
Första stycket gäller inte i fråga om
pensionsberättigad som
-----------------------------------------------------
1. är helinackorderad i 1. är helinackorderad i
en sådan boendeform som en sådan boendeform som
avses i 20 § andra avses i 5 kap. 5 § andra
stycket socialtjänstlagen stycket socialtjänstlagen
(1980: 620), (2001:000),
-----------------------------------------------------
2. bor i bostad med särskild service som avses i
lagen (1993:387) om stöd och service till vissa
funktionshindrade, eller
-----------------------------------------------------
3. skall betala 3. skall betala
ersättning enligt 34 § ersättning enligt 8 kap.
första stycket 1 § första stycket
socialtjänstlagen. socialtjänstlagen.
------------------------------------------------------
17 kap.
1 §[13]
------------------------------------------------------
Har en ersättning enligt denna lag eller enligt en
annan författning betalats ut av en allmän
försäkringskassa eller en arbetslöshetskassa och
beviljas senare en annan ersättning retroaktivt
enligt denna lag för samma tid som den tidigare
utbetalade ersättningen skall den retroaktiva
ersättningen minskas. Minskningen skall ske med det
belopp som överstiger vad som skulle ha utgetts för
perioden om beslut om båda ersättningarna hade
förelegat samtidigt.
-----------------------------------------------------
Om någon i väsentlig mån Om någon i väsentlig mån
har fått sin försörjning har fått sin försörjning
genom ekonomiskt bistånd genom ekonomiskt bistånd
enligt socialtjänstlagen enligt socialtjänstlagen
(1980:620) utan villkor (2001:000) utan villkor
om återbetalning får om återbetalning får
socialnämnden från socialnämnden från
försäkringskassan uppbära försäkringskassan uppbära
retroaktivt beviljad retroaktivt beviljad
periodisk ersättning periodisk ersättning
enligt denna lag, till enligt denna lag, till
den del den motsvarar vad den del den motsvarar vad
socialnämnden sammanlagt socialnämnden sammanlagt
har betalat ut till har betalat ut till
dennes samt hans makes dennes samt hans makes
och minderåriga barns och minderåriga barns
försörjning för den tid försörjning för den tid
som den retroaktiva som den retroaktiva
ersättningen avser. ersättningen avser.
-----------------------------------------------------
I fråga om minskning av pension då livränta utgår
enligt äldre lagstiftning om yrkesskador gäller 2 §.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.
**FOOTNOTES**
[10]: Lagen omtryckt 1982:120.
[11]: Senaste lydelse 1999:800.
[12]: Senaste lydelse 1993:743.
[13]: Senaste lydelse 1997:315.
2.7 Förslag till lag om ändring i lagen
(1964:167) med särskilda bestämmelser om unga
lagöverträdare
Härigenom föreskrivs att 11 och 17 §§ lagen
(1964:167) med särskilda bestämmelser om unga
lagöverträdare skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
------------------------------------------------------
11 §[14]
-----------------------------------------------------
I fråga om den som I fråga om den som
misstänks för att ha misstänks för att ha
begått brott innan han begått brott innan han
fyllt arton år skall fyllt arton år skall
åklagaren, innan han åklagaren, innan han
fattar beslut i fattar beslut i
åtalsfrågan, inhämta åtalsfrågan, inhämta
yttrande från socialnämn- yttrande från socialnämn-
den i den kommun som den i den kommun som
enligt socialtjänstlagen enligt socialtjänstlagen
(1980:620) har ansvaret (2001:000) har ansvaret
för den unge, om denne för den unge, om denne
har erkänt gärningen har erkänt gärningen
eller det annars finns eller det annars finns
skälig misstanke att han skälig misstanke att han
har begått brottet. har begått brottet.
Yttrande behöver inte Yttrande behöver inte
inhämtas om brottet är inhämtas om brottet är
ringa, om det är ringa, om det är
uppenbart att det finns uppenbart att det finns
förutsättningar för förutsättningar för
åtalsunderlåtelse eller åtalsunderlåtelse eller
om det annars är om det annars är
obehövligt. obehövligt.
-----------------------------------------------------
Ett yttrande enligt första stycket skall innehålla
en redogörelse för vilka åtgärder som nämnden
tidigare har vidtagit i fråga om den unge samt en
plan för de åtgärder som nämnden avser att vidta,
varvid arten, omfattningen och varaktigheten av
åtgärderna skall framgå. Yttrandet skall, om
åklagaren begär det eller om nämnden finner det
nödvändigt, även innehålla en redogörelse för den
unges personliga utveckling och hans
levnadsomständigheter i övrigt.
Nämnden skall även utan samband med yttrande lämna
åklagaren de upplysningar som denne begär i fråga om
den unge.
-----------------------------------------------------
17 §[15]
-----------------------------------------------------
Åtalsunderlåtelse får beslutas, om den unge blir
föremål för sådan åtgärd som anges nedan och det med
skäl kan antas att därigenom vidtas vad som är
lämpligast för den unge:
-----------------------------------------------------
1. vård eller annan 1. vård eller annan
åtgärd enligt åtgärd enligt
socialtjänstlagen socialtjänstlagen
(1980:620), (2001:000),
-----------------------------------------------------
2. vård eller annan åtgärd enligt lagen (1990:52)
med särskilda bestämmelser om vård av unga, eller
3. annan åtgärd som innebär att den unge får hjälp
eller stöd.
Åtalsunderlåtelse får också beslutas, om det är
uppenbart att brottet har skett av okynne eller
förhastande.
Vid bedömningen av om åtalsunderlåtelse skall
meddelas skall åklagaren utöver vad som följer av
första och andra styckena särskilt beakta den unges
vilja att ersätta målsäganden för skada som
uppkommit genom brottet, att avhjälpa eller begränsa
skadan eller att på annat sätt gottgöra målsäganden.
Åtalsunderlåtelse får inte beslutas, om något
väsentligt allmänt eller enskilt intresse därigenom
åsidosätts. Vid bedömningen av om något väsentligt
allmänt intresse åsidosätts skall särskilt beaktas
om den unge tidigare har gjort sig skyldig till
brott.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.
**FOOTNOTES**
[14]: Senaste lydelse 1998:608.
[15]: Senaste lydelse 1994:1760.
2.8 Förslag till lag om ändring i
sekretesslagen (1980:100)
Härigenom föreskrivs att 7 kap. 4 § samt 16 kap. 1
§ sekretesslagen (1980:100)[16] skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
------------------------------------------------------
7 kap.
4 §[17]
------------------------------------------------------
Sekretess gäller inom socialtjänsten för uppgift om
enskilds personliga förhållanden, om det inte står
klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde
eller någon honom närstående lider men. Sekretessen
gäller dock inte beslut om omhändertagande, beslut
om vård utan samtycke eller beslut om sluten
ungdomsvård. Utan hinder av sekretessen får uppgift
lämnas till enskild som uppnått myndig ålder om
förhållanden av betydelse för att denne skall få
vetskap om vilka hans biologiska föräldrar är.
Inom kommunal familjerådgivning gäller sekretess
för uppgift som enskild har lämnat i förtroende
eller som har inhämtats i samband med rådgivningen.
Med socialtjänst förstås verksamhet enligt
lagstiftningen om socialtjänst och den särskilda
lagstiftningen om vård av unga och av missbrukare
utan samtycke samt verksamhet som i annat fall
enligt lag handhas av socialnämnd eller av Statens
institutionsstyrelse. Till socialtjänst räknas också
verksamhet hos annan myndighet som innefattar
omprövning av socialnämnds beslut eller särskild
tillsyn över nämndens verksamhet samt verksamhet hos
kommunal invandrarbyrå. Med socialtjänst jämställs
ärenden om bistånd åt asylsökande och andra
utlänningar, ärenden om introduktionsersättning för
flyktingar och vissa andra utlänningar, ärenden om
tillstånd till parkering för rörelsehindrade,
ärenden om allmän omvårdnad hos nämnd med uppgift
att bedriva patientnämndsverksamhet samt verksamhet
enligt lagstiftningen om stöd och service till vissa
funktionshindrade.
-----------------------------------------------------
Sekretess gäller i Sekretess gäller i
verksamhet som avser verksamhet som avser
omhändertagande av omhändertagande av
personakt enligt 70 c § personakt enligt 7 kap.
socialtjänstlagen 5 § socialtjänstlagen
(1980:620) för uppgift om (2001:000) för uppgift om
enskilds personliga enskilds personliga
förhållanden. Utan hinder förhållanden. Utan hinder
av sekretessen får av sekretessen får
uppgift lämnas till uppgift lämnas till
socialnämnd om uppgiften socialnämnd om uppgiften
behövs för handläggning behövs för handläggning
av ärende eller genom- av ärende eller genomfö-
förande av beslut om rande av beslut om
stödinsatser, vård eller stödinsatser, vård eller
behandling och det är av behandling och det är av
synnerlig vikt att synnerlig vikt att
uppgiften lämnas. uppgiften lämnas.
-----------------------------------------------------
I fråga om uppgift i allmän handling gäller
sekretessen i högst sjuttio år.
Sekretess enligt första stycket gäller inte
1. beslut i ärenden om ansvar eller behörighet för
personal inom kommunal hälso- och sjukvård, eller
2. beslut i fråga om omhändertagande eller
återlämnande av personakt.
Beträffande anmälan i ärende om ansvar eller
behörighet för personal inom kommunal hälso- och
sjukvård gäller sekretess om det kan antas att den
som uppgiften rör eller någon honom närstående lider
betydande men om uppgiften röjs.
-----------------------------------------------------
16 kap.
1 §[18]
-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse
Att friheten enligt 1 kap. 1 §
tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 2 §
yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och
offentliggöra uppgifter i vissa fall är begränsad
framgår av 7 kap. 3 § första stycket 1 och 2, 4 §
1-8 samt 5 § 1 och 3 tryckfrihetsförordningen och av
5 kap. 1 § första stycket samt 3 § första stycket 1
och 2 yttrandefrihetsgrundlagen. De fall av upp-
såtligt åsidosättande av tystnadsplikt, i vilka
nämnda frihet enligt 7 kap. 3 § första stycket 3 och
5 § 2 tryckfrihetsförordningen samt 5 kap. 1 §
första stycket och 3 § första stycket 3
yttrandefrihetsgrundlagen i övrigt är begränsad, är
de där tystnadsplikten följer av
- - - - - - - -
10. 19 § första stycket 1 och 3 postlagen
(1993:1684)
11. 71 c § socialtjänstlagen (1980:620)
12. har upphävts genom lag (1998:624).
Föreslagen lydelse
Att friheten enligt 1 kap. 1 §
tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 2 §
yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och
offentliggöra uppgifter i vissa fall är begränsad
framgår av 7 kap. 3 § första stycket 1 och 2, 4 §
1-8 samt 5 § 1 och 3 tryckfrihetsförordningen och av
5 kap. 1 § första stycket samt 3 § första stycket 1
och 2 yttrandefrihetsgrundlagen. De fall av upp-
såtligt åsidosättande av tystnadsplikt, i vilka
nämnda frihet enligt 7 kap. 3 § första stycket 3 och
5 § 2 tryckfrihetsförordningen samt 5 kap. 1 §
första stycket och 3 § första stycket 3
yttrandefrihetsgrundlagen i övrigt är begränsad, är
de där tystnadsplikten följer av
- - - - - - - -
10. 19 § första stycket 1 och 3 postlagen
(1993:1684)
11. 15 kap 2 § socialtjänstlagen (2001:000)
12. har upphävts genom lag (1998:624).
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.
2.9 Förslag till lag om ändring i hälso- och
sjukvårdslagen (1982:763)
Härigenom föreskrivs att 18, 22 och 26 §§ hälso-
och sjukvårdslagen (1982:763)[19] skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
------------------------------------------------------
18 §[20]
-----------------------------------------------------
Varje kommun skall Varje kommun skall
erbjuda en god hälso- och erbjuda en god hälso- och
sjukvård åt dem som bor i sjukvård åt dem som bor i
en sådan boendeform eller en sådan boendeform eller
bostad som avses i 20 § bostad som avses i 5 kap.
andra stycket och 21 § 5 § andra stycket eller 5
tredje stycket kap. 7 § tredje stycket
socialtjänstlagen socialtjänstlagen
(1980:620) eller som (2001:000) eller som
efter beslut av kommunen efter beslut av kommunen
bor i sådan särskild bor i sådan särskild
boendeform som avses i boendeform som avses i 7
69 § första stycket 2 kap 1 § första stycket 2
samma lag. Varje kommun samma lag. Varje kommun
skall även i samband med skall även i samband med
dagverksamhet, som dagverksamhet, som
omfattas av 10 § social- omfattas av 3 kap. 6 §
tjänstlagen, erbjuda en socialtjänstlagen,
god hälso- och sjukvård erbjuda en god hälso- och
åt dem som vistas där. sjukvård åt dem som
vistas där.
-----------------------------------------------------
En kommun får även i övrigt erbjuda dem som vistas i
kommunen hälso- och sjukvård i hemmet (hemsjukvård).
Landstinget får till en kommun inom landstinget
överlåta skyldigheten att erbjuda sådan vård, som
sägs i andra stycket, om landstinget och kommunen
kommer överens om det samt regeringen medger det.
Överenskommelsen får avse även ansvar för
förbrukningsartiklar som avses i 3 c §.
Kommunens ansvar enligt första och tredje styckena
och kommunens befogenhet enligt andra stycket
omfattar inte sådan hälso- och sjukvård som meddelas
av läkare.
En kommun får sluta avtal med någon annan om att
utföra de uppgifter som kommunen ansvarar för enligt
denna lag. En uppgift som innefattar
myndighetsutövning får dock inte med stöd av denna
bestämmelse överlämnas till ett bolag, en förening,
en samfällighet, en stiftelse eller en enskild
individ.
------------------------------------------------------
22 §[21]
-----------------------------------------------------
Ledningen av kommunens Ledningen av kommunens
hälso- och sjukvård hälso- och sjukvård
utövas av den eller de utövas av den eller de
nämnder som kommun- nämnder som kommun-
fullmäktige enligt 4 § fullmäktige enligt 2 kap.
socialtjänstlagen (1980: 4 § socialtjänstlagen
620) bestämmer. (2001:000) bestämmer.
-----------------------------------------------------
I en kommun som inte ingår i ett landsting utövas
ledningen av den hälso- och sjukvård som avses i 18
§ första eller andra stycket i enlighet med 10 §.
-----------------------------------------------------
26 §[22]
-----------------------------------------------------
Av patienter får vårdavgifter tas ut enligt grunder
som landstinget eller kommunen bestämmer, i den mån
inte annat är särskilt föreskrivet. Patienter som är
bosatta inom landstinget respektive kommunen, liksom
patienter som avses i 3 c §, skall därvid behandlas
lika. Landstinget får dock för sluten vård
fastställa avgiftsnivåer i olika inkomstintervall
och besluta om vilka regler om nedsättning av
avgiften som skall gälla. Högsta avgiftsbelopp för
sluten vård är 80 kronor för varje vårddag.
Endast kommunen får ta ut vårdavgifter för sådan
vård som den har betalningsansvar för enligt 2 §
lagen (1990:1404) om kommunernas betalningsansvar
för viss hälso- och sjukvård. Detsamma gäller i
fråga om sådan psykiatrisk långtidssjukvård med
huvudsaklig omvårdnadsinriktning för vilken kommunen
enligt 9 § samma lag har åtagit sig
betalningsansvar.
-----------------------------------------------------
Avgifter för vård enligt Avgifter för vård enligt
18 §, för 18 §, för
förbrukningsartiklar förbrukningsartiklar
enligt 18 c § eller för enligt 18 c § eller för
sådan långtidssjukvård sådan långtidssjukvård
som en kommun har som en kommun har
betalningsansvar för betalningsansvar för
enligt 2 eller 9 § lagen enligt 2 eller 9 § lagen
(1990: 1404) om (1990:1404) om
kommunernas kommunernas
betalningsansvar för viss betalningsansvar för viss
hälso- och sjukvård får hälso- och sjukvård får
inte, tillsammans med inte, tillsammans med
avgifter som avses i 35 § avgifter som avses i 8
andra stycket kap. 2 § andra stycket
socialtjänstlagen socialtjänstlagen
(1980:620), uppgå till så (2001:000), uppgå till så
stort belopp att den stort belopp att den
enskilde inte förbehålls enskilde inte förbehålls
tillräckliga medel för tillräckliga medel för
sina personliga behov, sina personliga behov,
boendekostnad och andra boendekostnad och andra
normala levnadskostnader. normala levnadskostnader.
När avgifterna fastställs När avgifterna fastställs
skall kommunen försäkra skall kommunen försäkra
sig om att vårdtagarens sig om att vårdtagarens
make eller sambo inte make eller sambo inte
drabbas av en oskäligt drabbas av en oskäligt
försämrad ekonomisk försämrad ekonomisk
situation. situation.
-----------------------------------------------------
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.
**FOOTNOTES**
[16]: Lagen omtryckt 1992:1474.
[17]: Senaste lydelse 1998:1658.
[18]: Senaste lydelse 2000:576.
[19]: Lagen omtryckt 1992:567.
[20]: Senaste lydelse 1997:316.
[21]: Senaste lydelse 1992:567.
[22]: Senaste lydelse 2000:356.
2.10 Förslag till lag om ändring i skollagen
(1985:1100)
Härigenom föreskrivs att 2 a kap. 9 § skollagen
(1985:1100)[23] skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
------------------------------------------------------
2 a kap.
9 §[24]
------------------------------------------------------
Barn som av fysiska, psykiska eller andra skäl
behöver särskilt stöd i sin utveckling skall anvisas
plats i förskola eller fritidshem, om inte barnens
behov av sådant stöd tillgodoses på något annat
sätt.
Kommunen skall genom uppsökande verksamhet ta reda
på vilka barn som behöver anvisas plats enligt
första stycket. Kommunen skall verka för att barnen
utnyttjar den anvisade platsen och informera
föräldrarna om verksamheten och syftet med denna.
-----------------------------------------------------
Om ett barn efter beslut Om ett barn efter beslut
av en kommun vistas i av en kommun vistas i
familjehem eller i hem familjehem eller i hem
för vård eller boende i för vård eller boende i
en annan kommun, har den en annan kommun, har den
kommun som beslutat om kommun som beslutat om
vistelsen ansvaret för vistelsen ansvaret för
det individuellt det individuellt
behovsprövade stöd enligt behovsprövade stöd enligt
första stycket som barnet första stycket som barnet
kan behöva. kan behöva.
Placeringskommunens Placeringskommunens
ansvar upphör om ärendet ansvar upphör om ärendet
överflyttas enligt 72 § överflyttas enligt 16
socialtjänstlagen kap. 1 § soci-
(1980:620). altjänstlagen (2001:000).
-----------------------------------------------------
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.
**FOOTNOTES**
[23]: Lagen omtryckt 1997:1212.
[24]: Senaste lydelse 1998:352.
2.11 Förslag till lag om ändring i lagen
(1987:813) om homosexuella sambor
Härigenom föreskrivs att lagen (1987:813) om
homosexuella sambor[25] skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
-----------------------------------------------------
Om två personer bor tillsammans i ett homosexuellt
förhållande, skall vad som gäller i fråga om sambor
enligt följande lagar och bestämmelser tillämpas
även på de homosexuella samborna:
1. lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem,
2. ärvdabalken,
3. jordabalken,
4. 10 kap. 9 § rättegångsbalken,
5. 4 kap. 19 § första stycket utsökningsbalken,
6. inkomstskattelagen (1999:1229),
7. lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,
8. bostadsrättslagen (1991:614),
9. lagen (1981:131) om kallelse på okända
borgenärer,
10. 5 kap. 18 § tredje stycket
fastighetsbildningslagen (1970:988),
11. 5 och 12 §§ lagen (2000:1087) om
anmälningsskyldighet för vissa innehav av
finansiella instrument,
12. 14 kap. 3 §, 4 § tredje stycket och 8 § tredje
stycket vallagen (1997:157),
13. 36 § första stycket lagen (1972:704) om
kyrkofullmäktigeval, m.m.,
14. 4 § lagen (1997:159) om brevröstning i vissa
fall,
15. 10 kap. 18 §, 11 kap. 2, 15 och 16 §§, 12 kap.
7 och 8 §§ samt 16 kap. 7 och 9 §§ föräldrabalken,
16. säkerhetsskyddslagen (1996:627),
17. lagen (1996:1231) om skattereduktion för
fastighetsskatt i vissa fall vid 1997-2001 års
taxeringar,
18. lagen (1993:737) om bostadsbidrag,
-----------------------------------------------------
19. 35 § andra stycket 19. 8 kap. 2 § andra
socialtjänstlagen stycket socialtjänstlagen
(1980:620), (2001:000),
-----------------------------------------------------
20. 26 § tredje stycket hälso- och sjukvårdslagen
(1982:763),
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
------------------------------------------------------
1 §
-----------------------------------------------------
De i 1 § De i 1 §
socialtjänstlagen socialtjänstlagen
(1980:620) angivna målen (2001:000) angivna målen
för samhällets för samhällets
socialtjänst skall vara socialtjänst skall vara
vägledande för all vård vägledande för all vård
som syftar till att som syftar till att
hjälpa enskilda människor hjälpa enskilda människor
att komma ifrån missbruk att komma ifrån missbruk
av alkohol, narkotika av alkohol, narkotika
eller flyktiga lös- eller flyktiga lös-
ningsmedel. Vården skall ningsmedel. Vården skall
bygga på respekt för den bygga på respekt för den
enskildes själv- enskildes själv-
bestämmanderätt och bestämmanderätt och
integritet och skall så integritet och skall så
långt det är möjligt långt det är möjligt
utformas och genomföras i utformas och genomföras i
samverkan med den samverkan med den
enskilde. enskilde.
------------------------------------------------------
2 §
-----------------------------------------------------
Vård inom socialtjänsten Vård inom socialtjänsten
ges en missbrukare i ges en missbrukare i
samförstånd med honom samförstånd med honom
enligt bestämmelserna i enligt bestämmelserna i
socialtjänstlagen socialtjänstlagen
(1980:620). En (2001:000). En
missbrukare skall dock missbrukare skall dock
beredas vård oberoende av beredas vård oberoende av
eget samtycke under de eget samtycke under de
förutsättningar som anges förutsättningar som anges
i denna lag (tvångsvård). i denna lag (tvångsvård).
-----------------------------------------------------
För tvångsvårdens innehåll och utformning gäller
bestämmelserna i socialtjänstlagen, om inte något
annat anges i denna lag.
------------------------------------------------------
4 §
-----------------------------------------------------
Tvångsvård skall Tvångsvård skall
beslutas, om någon till beslutas, om någon till
följd av ett fortgående följd av ett fortgående
missbruk av alkohol, missbruk av alkohol,
narkotika eller flyktiga narkotika eller flyktiga
lösningsmedel är i behov lösningsmedel är i behov
av vård för att komma av vård för att komma
ifrån sitt missbruk och ifrån sitt missbruk och
vårdbehovet inte kan vårdbehovet inte kan
tillgodoses enligt tillgodoses enligt
socialtjänstlagen socialtjänstlagen
(1980:620) eller på något (2001:000) eller på något
annat sätt och han till annat sätt och han till
följd av missbruket. följd av missbruket.
-----------------------------------------------------
1. utsätter sin fysiska eller psykiska hälsa för
allvarlig fara,
2. löper en uppenbar risk att förstöra sitt liv,
eller
3. kan befaras komma att allvarligt skada sig själv
eller någon närstående.
Om någon för kortare tid ges vård med stöd av lagen
(1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård hindrar detta
inte ett beslut om tvångsvård enligt denna lag.
-----------------------------------------------------
12 §
-----------------------------------------------------
Har rätten beslutat om tvångsvård skall
socialnämnden se till att beslutet verkställs genom
att missbrukaren bereds vård i ett hem som avses i
22 § eller, i fall som avses i 24 § första stycket,
på sjukhus.
Rättens beslut upphör att gälla, om vården inte har
påbörjats inom fyra veckor från den dag då beslutet
vann laga kraft.
-----------------------------------------------------
Beslutet upphör också Beslutet upphör också
att gälla om att gälla om, sedan
missbrukaren, sedan vården har påbörjats, den
vården har påbörjats, tid som enligt 21 § inte
under minst sex månader i skall räknas som vårdtid,
följd antingen har uppgår till sammanlagt
vistats olovligen utanför minst sex månader i
ett hem som avses i 22 § följd.
eller varit intagen i
häkte eller
kriminalvårdsanstalt
------------------------------------------------------
22 §[26]
-----------------------------------------------------
Tvångsvård lämnas genom Tvångsvård lämnas genom
hem som är särskilt hem som är särskilt
avsedda att lämna vård avsedda att lämna vård
enligt denna lag (LVM- enligt denna lag (LVM-
hem). Ett sådant hem hem).
skall ha en styrelse som
utses av Statens
institutionsstyrelse.
Hemmets styrelse
förestår vården vid
hemmet i den mån uppgif-
ten inte har överlåtits
på en särskild
föreståndare.
------------------------------------------------------
29 §
-----------------------------------------------------
Har en intagen vistats i Har en intagen vistats i
ett LVM-hem i tre månader ett LVM-hem i tre månader
utan att vård i annan utan att vård i annan
form kommit till stånd form kommit till stånd
skall föreståndaren skall den som förestår
anmäla detta till hemmets vården vid hemmet anmäla
styrelse med angivande av detta till Statens
orsaken till det. institutionsstyrelse och
ange orsaken till det.
------------------------------------------------------
32 a §
-----------------------------------------------------
Den intagne är, om inte
annat föranleds av
medicinska eller liknande
skäl, skyldig att efter
uppmaning, vid ankomsten
till LVM-hemmet och inför
vistelse i annan form
enligt 27 §, lämna blod-,
urin- eller
utandningsprov för
kontroll av om han eller
hon är påverkad av
narkotika, alkoholhaltiga
drycker, andra berus-
ningsmedel, sådana medel
som avses i 1 § lagen
(1991:1969) om förbud mot
vissa dopningsmedel eller
sådana medel som omfattas
av lagen (1999:42) om
förbud mot vissa
hälsofarliga varor, om
det kan misstänkas att
den intagne är påverkad
av något sådant medel.
------------------------------------------------------
33 a §
-----------------------------------------
Den som vårdas
enligt denna lag i
ett LVM-hem har
rätt att ringa och
ta emot
telefonsamtal samt
ta emot besök. Den
intagne får dock
förvägras
telefonsamtal och
besök om det kan
äventyra vården
eller ordningen vid
hemmet. Beslut om
inskränkning i
rätten att föra
telefonsamtal och
ta emot besök
fattas av den som
förestår vården vid
hemmet.
I lagen (1996:981)
om besöksin-
skränkningar vid
viss tvångsvård
finns bestämmelser
om besök på
vårdinstitutioner
enligt denna lag.
------------------------------------------------------
34 §
-----------------------------------------------------
Den som vårdas enligt Den som vårdas enligt
denna lag i ett LVM-hem denna lag i ett LVM-hem
för särskilt noggrann för särskilt noggrann
tillsyn får hindras att tillsyn får hindras att
lämna hemmet och i övrigt lämna hemmet och i övrigt
underkastas den underkastas den
begränsning i begränsning i
rörelsefriheten som är rörelsefriheten som är
nödvändig för att vården nödvändig för att vården
skall kunna genomföras. skall kunna genomföras.
Hans rörelsefrihet får
också inskränkas när det
behövs av hänsyn till
andra intagnas eller till
personalens säkerhet.
Den intagne får beredas
vård vid en enhet som är
låsbar eller på annat
sätt inrättad för
särskilt noggrann
tillsyn, om det är nöd-
vändigt med hänsyn till
den intagnes, övriga
intagnas eller perso-
nalens säkerhet, eller om
det är nödvändigt för att
förhindra att den intagne
avviker eller för att i
övrigt genomföra vården.
Den intagne får vårdas
inom en sådan enhet under
högst två månader i
följd. Om särskilda be-
handlingsskäl föranleder
det, får dock vården vid
enheten pågå längre tid,
förutsatt att något av de
fall som anges i andra
stycket fortfarande
föreligger och att den
intagne samtidigt ges
möjlighet till vistelse i
öppnare former eller
utanför hemmet.
-----------------------------------------------------
Om det är särskilt
påkallat på grund av att
den intagne uppträder
våldsamt eller är så
påverkad av
berusningsmedel att han
eller hon inte kan hållas
till ordningen, får den
intagne hållas avskild
från de övriga vid
hemmet. Han eller hon
skall då stå under
fortlöpande uppsikt av
personalen. Den intagne
får dock inte hållas i
sådan avskildhet längre
tid än vad som är
oundgängligen nödvändigt
och inte i något fall
under längre tid än 24
timmar i följd.
------------------------------------------------------
44 §
-----------------------------------------------------
Beslut av den som Beslut av den som
förestår vården vid ett förestår vården vid ett
LVM-hem får överklagas av LVM-hem får överklagas av
den enskilde hos den enskilde hos
länsrätten, om beslutet länsrätten, om beslutet
avser överflyttning avser överflyttning
enligt 25 §, avslag på enligt 25 §, innebär
begäran om utskrivning inskränkningar i särskilt
eller förstörande av fall av rätten för den
egendom enligt 36 §. som vistas i hemmet att
enligt 33 a § föra
telefonsamtal eller ta
emot besök eller avser
avslag på begäran om
utskrivning eller för-
störande av egendom
enligt 36 §.
-----------------------------------------------------
Andra beslut enligt denna lag av den som förestår
vården vid ett LVM-hem får inte överklagas.
Beslut om läkarundersökning enligt 9 § eller 11 §
tredje stycket får inte överklagas.
Beslut om omhändertagande enligt 13 § första
stycket eller andra stycket får inte överklagas.
Överklagande av rättens beslut om omhändertagande
enligt 13 § tredje stycket är inte inskränkt till
viss tid.
------------------------------------------------------
47 §
-----------------------------------------------------
Med socialnämnden avses i Med socialnämnden avses
denna lag socialnämnden i i denna lag socialnämnden
den kommun som enligt 3 § i den kommun som enligt 2
socialtjänstlagen kap 2 § socialtjänstlagen
(1980:620) har ansvaret (2001:000) har ansvaret
för att den enskilde får för att den enskilde får
det stöd och den hjälp det stöd och den hjälp
som han behöver. Att som han behöver. Att
överflyttning av ärenden överflyttning av ärenden
till en annan socialnämnd till en annan socialnämnd
kan ske i vissa fall kan ske i vissa fall
framgår av 72 § framgår av 16 kap. 1 §
socialtjänstlagen. socialtjänstlagen.
-----------------------------------------------------
Beslut om tvångsvård enligt 5 § och med anledning av
omhändertagande enligt 13 § fattas av den länsrätt
inom vars domkrets den ansvariga kommunen är
belägen. Den länsrätt som meddelade beslutet om vård
beslutar också i frågor som avses i 44 § första
stycket.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
2. Hänvisningar i denna lag till socialtjänstlagen
(2001:000) skall till utgången av år 2001 i stället
avse motsvarande bestämmelser i socialtjänstlagen
(1980:620).
**FOOTNOTES**
[25]: Senaste lydelse 2001:000.
[26]: Ändringen innebär att halva första stycket
och andra stycket upphävs.
2.13 Förslag till lag om ändring i lagen
(1989:14) om erkännande och verkställighet av
utländska vårdnads-avgöranden m.m. och om
överflyttning av barn
Härigenom föreskrivs att 20 § lagen (1989:14) om
erkännande och verkställighet av utländska
vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av barn
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
------------------------------------------------------
20 §[27]
-----------------------------------------------------
Har talan enligt denna Har talan enligt denna
lag inte väckts eller kan lag inte väckts eller kan
ett beslut enligt 19 § ett beslut enligt 19 §
första stycket inte första stycket inte
avvaktas, får avvaktas, får
polismyndigheten genast polismyndigheten genast
omhänderta barnet eller omhänderta barnet eller
vidta andra omedelbara vidta andra omedelbara
åtgärder som kan ske utan åtgärder som kan ske utan
skada för barnet. När en skada för barnet. När en
sådan åtgärd vidtas skall sådan åtgärd vidtas skall
om möjligt en läkare samt om möjligt en läkare samt
en företrädare för en företrädare för
socialtjänsten eller i socialtjänsten eller i
förekommande fall en förekommande fall en
sådan kontaktperson för sådan kontaktperson för
barnet som avses i barnet som avses i
socialtjänstlagen socialtjänstlagen
(1980:620) vara närva- (2001:000) vara närva-
rande. Åtgärden skall rande. Åtgärden skall
genast anmälas till genast anmälas till
länsrätten, som utan länsrätten, som utan
dröjsmål prövar om den dröjsmål prövar om den
skall bestå. skall bestå.
-----------------------------------------------------
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.
**FOOTNOTES**
[27]: Senaste lydelse 1993:212.
2.14 Förslag till lag om ändring i lagen
(1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1990:52) med
särskilda bestämmelser om vård av unga
dels att 1, 10, 24, 25 och 42 §§ skall ha följande
lydelse,
dels att det i lagen skall införas fyra nya
paragrafer, 15 a-c och 17 a §§, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
------------------------------------------------------
1 §
-----------------------------------------------------
Insatser inom Insatser inom
socialtjänsten för barn socialtjänsten för barn
och ungdom skall göras i och ungdom skall göras i
samförstånd med den unge samförstånd med den unge
och hans vårdnadshavare och hans vårdnadshavare
enligt bestämmelserna i enligt bestämmelserna i
socialtjänstlagen socialtjänstlagen
(1980:620). (2001:000).
-----------------------------------------------------
Den som är under 18 år skall dock beredas vård
enligt denna lag, om någon av de situationer som
anges i 2 eller 3 § föreligger och det kan antas att
behövlig vård inte kan ges den unge med samtycke av
den eller dem som har vårdnaden om honom och, när
den unge har fyllt 15 år, av honom själv.
Vård med stöd av 3 § får även beredas den som har
fyllt 18 men inte 20 år, om sådan vård med hänsyn
till den unges behov och personliga förhållanden i
övrigt är lämpligare än någon annan vård och det kan
antas att behövlig vård inte kan ges med den unges
samtycke.
-----------------------------------------------------
10 §
-----------------------------------------------------
Vården skall anses påbörjad när den unge på grund av
ett beslut om omedelbart omhändertagande eller om
vård har placerats utanför sitt eget hem.
-----------------------------------------------------
För vårdens innehåll och För vårdens innehåll och
utformning gäller utformning gäller
bestämmelserna i bestämmelserna i
socialtjänstlagen socialtjänstlagen
(1980:620) och (2001:000) och
föreskrifterna i 11-20 föreskrifterna i 11-20
§§. §§.
------------------------------------------------------
15 a §
-----------------------------------------
Den intagne har
rätt att ringa och
ta emot
telefonsamtal, ta
emot besök samt
vistas utanför
hemmet i den
utsträckning som
lämpligen kan ske.
Den intagne får
dock förvägras
telefonsamtal och
besök, om det kan
äventyra vården
eller ordningen vid
hemmet.
En vistelse
utanför hemmet
skall avse en på
förhand bestämd
tid, dock högst
fyra veckor.
Beslut om
inskränkning i
rätten att föra
telefonsamtal, ta
emot besök samt om
vistelse utanför
hemmet fattas av
den som förestår
vården vid hemmet.
Beslut om vistelse
utanför hemmet
skall fattas efter
samråd med social-
nämnden.
I lagen (1996:981)
om besöksin-
skränkningar vid
viss tvångsvård
finns bestämmelser
om besök på
vårdinstitutioner
enligt denna lag.
------------------------------------------------------
15 b §
-----------------------------------------
Den intagne får
beredas vård vid en
enhet inom hemmet
som är låsbar eller
på annat sätt
inrättad för
särskilt noggrann
tillsyn, om det är
nödvändigt med
hänsyn till den
intagnes, övriga
intagnas eller
personalens
säkerhet, eller om
det är nödvändigt
för att förhindra
att den intagne
avviker eller för
att i övrigt
genomföra vården.
Den intagne får
vårdas vid en sådan
enhet under högst
två månader i
följd. Om särskilda
behandlingsskäl
föranleder det, får
dock vården vid
enheten pågå längre
tid, förutsatt att
något av de fall
som anges i första
stycket fortfarande
föreligger och att
den intagne
samtidigt ges
möjlighet till
vistelse i öppnare
former eller
utanför hemmet.
------------------------------------------------------
15 c §
-----------------------------------------
Om det är särskilt
påkallat på grund
av att den intagne
uppträder våldsamt
eller är så påver-
kad av
berusningsmedel att
han eller hon inte
kan hållas till
ordningen, får den
intagne hållas av-
skild från de
övriga vid hemmet.
Han eller hon skall
då stå under
fortlöpande uppsikt
av personalen. Den
intagne får dock
inte hållas i sådan
avskildhet längre
tid än vad som är
oundgängligen
nödvändigt och inte
i något fall under
längre tid än 24
timmar i följd.
Är den intagne
under 15 år skall
läkare skyndsamt
yttra sig om varje
åtgärd som vidtas
enligt första
stycket. Om läkaren
begär det skall
åtgärden genast
avbrytas.
------------------------------------------------------
17 a §
-----------------------------------------------------
Den intagne är, om inte
annat föranleds av
medicinska eller liknande
skäl, skyldig att efter
uppmaning vid ankomsten
till hemmet samt inför
vistelse utanför hemmet
lämna blod-, urin- eller
utandningsprov för
kontroll av om han eller
hon är påverkad av narko-
tika, alkoholhaltiga
drycker, andra
berusningsmedel, sådana
medel som avses i 1 §
lagen (1991:1969) om
förbud mot vissa
dopningsmedel eller
sådana medel som omfattas
av lagen (1999:42) om
förbud mot vissa
hälsofarliga varor, om
det kan misstänkas att
den intagne är påverkad
av något sådant medel.
------------------------------------------------------
24 §
-----------------------------------------------------
Länsrätten får efter Länsrätten får efter
ansökan av socialnämnden ansökan av socialnämnden
för viss tid eller tills för viss tid eller tills
vidare förbjuda den som vidare förbjuda den som
har vårdnaden om en har vårdnaden om en
underårig att ta denne underårig att ta denne
från ett hem som avses i från ett hem som avses i
25 § socialtjänstlagen 6 kap. 6 §
(1980:620) om det finns socialtjänstlagen
en påtaglig risk för att (2001:000) om det finns
den unges hälsa eller en påtaglig risk för att
utveckling skadas om han den unges hälsa eller
skiljs från hemmet utveckling skadas om han
(flyttningsförbud). skiljs från hemmet
(flyttningsförbud).
------------------------------------------------------
25 §
-----------------------------------------------------
Ansökan om Ansökan om
flyttningsförbud görs av flyttningsförbud görs av
den socialnämnd som har den socialnämnd som har
lämnat medgivande enligt lämnat medgivande enligt
25 § socialtjänstlagen 6 kap. 6 §
(1980:620) att ta emot socialtjänstlagen
den unge i ett enskilt (2001:000) att ta emot
hem. Samma nämnd beslutar den unge i ett enskilt
om tillfälligt hem. Samma nämnd beslutar
flyttningsförbud enligt om tillfälligt
27 §. flyttningsförbud enligt
27 §.
------------------------------------------------------
42 §
-----------------------------------------------------
Ett beslut av den som Beslut av den som
förestår vården vid ett förestår vården vid ett
hem för särskilt noggrann hem för särskilt noggrann
tillsyn får överklagas tillsyn får överklagas
hos länsrätten, om hos länsrätten, om
beslutet avser beslutet innebär
förstörande eller inskränkningar i särskilt
försäljning av egendom fall av rätten för den
enligt 20 §. som vistas i hemmet att
enligt 15 a § föra
telefonsamtal eller ta
emot besök eller avser
förstörande eller
försäljning av egendom
enligt 20 §.
-----------------------------------------------------
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
2. Hänvisningar i denna lag till socialtjänstlagen
(2001:000) skall till utgången av år 2001 i stället
avse motsvarande bestämmelser i socialtjänstlagen
(1980:620).
2.15 Förslag till lag om ändring i lagen
(1990:1402) om övertagande av vissa sjukhem och
andra vårdinrätt-ningar
Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1990:1402) om
övertagande av vissa sjukhem och andra
vårdinrättningar skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
------------------------------------------------------
3 §
-----------------------------------------------------
Sjukhem och andra Sjukhem och andra
vårdinrättningar, som vårdinrättningar, som
övertagits av kommunerna övertagits av kommunerna
med stöd av denna lag, med stöd av denna lag,
skall anses som sådana skall anses som sådana
boendeformer som anges i boendeformer som anges i
20 § andra stycket 5 kap. 5 § andra stycket
socialtjänstlagen socialtjänstlagen
(1980:620). (2001:000).
-----------------------------------------------------
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.
2.16 Förslag till lag om ändring i lagen
(1990:1404) om kommunernas betalningsansvar för viss
hälso- och sjukvård
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1990:1404) om
kommunernas betalningsansvar för viss hälso- och
sjukvård skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
------------------------------------------------------
1 §[28]
------------------------------------------------------
En kommun skall betala ersättning till ett landsting
för kostnader för hälso- och sjukvård åt personer
som är folkbokförda i kommunen enligt vad som sägs i
denna lag.
-----------------------------------------------------
Betalningsansvaret för Betalningsansvaret för
personer som efter beslut personer som efter beslut
av en kommun vistas i en av en kommun vistas i en
annan kommun i sådan annan kommun i sådan
särskild boendeform eller särskild boendeform eller
bostad som avses i 20 § bostad som avses i 5 kap.
andra stycket, 21 § 5 § andra stycket, 5 kap.
tredje stycket och 69 § 7 § tredje stycket och 7
första stycket 2 kap. 1 § första stycket 2
socialtjänstlagen socialtjänstlagen
(1980:620) har dock den (2001:000) har dock den
kommun som beslutat om kommun som beslutat om
vistelsen. vistelsen.
-----------------------------------------------------
Vad som i denna lag sägs om landsting gäller även
kommuner som inte ingår i ett landsting.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.
**FOOTNOTES**
[28]: Senaste lydelse 1997:317.
2.17 Förslag till lag om ändring i lagen
(1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård
Härigenom föreskrivs att 31 a § lagen (1991:1128)
om psykiatrisk tvångsvård skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
------------------------------------------------------
31 a §[29]
-----------------------------------------------------
Om en patient önskar att Om en patient önskar att
stödpersonens uppdrag stödpersonens uppdrag
skall övergå till ett skall övergå till ett
uppdrag som kontaktperson uppdrag som kontaktperson
enligt 10 § enligt 3 kap. 6 §
socialtjänstlagen socialtjänstlagen
(1980:620) när (2001:000) när
tvångsvården upphört och tvångsvården upphört och
stödpersonen samtycker stödpersonen samtycker
till det, skall den nämnd till det, skall den nämnd
som avses i 30 § som avses i 30 §
underrätta socialnämnden underrätta socialnämnden
i den kommun där i den kommun där
patienten är folkbokförd patienten är folkbokförd
om patientens önskemål. om patientens önskemål.
-----------------------------------------------------
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.
**FOOTNOTES**
[29]: Senaste lydelse 2000:353.
2.18 Förslag till lag om ändring i
folkbokföringslagen (1991:481)
Härigenom föreskrivs att 15 § folkbokföringslagen
(1991:481) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
------------------------------------------------------
15 §
-----------------------------------------------------
Den som för service och Den som för service och
omvårdnad har en sådan omvårdnad har en sådan
bostad för äldre bostad för äldre
människor som avses i 20 människor som avses i 5
§ socialtjänstlagen kap. 5 §
(1980:620) i en annan socialtjänstlagen
församling än den, där (2001:000) i en annan
han var eller borde ha församling än den, där
varit folkbokförd när han han var eller borde ha
flyttade till den aktu- varit folkbokförd när han
ella bostaden, får flyttade till den
folkbokföras i sistnämnda aktuella bostaden, får
församling. Han folk- folkbokföras i sistnämnda
bokförs då på den församling. Han folk-
fastighet där han förut bokförs då på den
var eller borde ha varit fastighet där han förut
folkbokförd eller endast var eller borde ha varit
i församlingen eller, om folkbokförd eller endast
det finns särskilda skäl, i församlingen eller, om
på en annan fastighet. det finns särskilda skäl,
på en annan fastighet.
-----------------------------------------------------
Den som för service och omvårdnad har en sådan
bostad som anges i första stycket och är folkbokförd
i den församling där bostaden ligger får
folkbokföras på en annan fastighet i församlingen om
det finns särskilda skäl.
Första och andra styckena skall även tillämpas på
den som vistas i ett hem för äldre som drivs av
någon annan än kommunen, om boendet med hänsyn till
upplåtelseform och tillgång till vård kan anses
motsvara vistelse som avses i första stycket.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.
2.19 Förslag till lag om ändring i lagen
(1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl.
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1994:137) om
mottagande av asylsökande m.fl. skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
------------------------------------------------------
1 §[30]
------------------------------------------------------
I denna lag ges bestämmelser om sysselsättning för
och bistånd till utlänningar som
1. har ansökt om uppehållstillstånd i Sverige
enligt 3 kap. 2 eller 3 § utlänningslagen (1989:529)
(asylsökande),
2. har beviljats tidsbegränsat uppehållstillstånd
med stöd av bestämmelserna i 2 kap. 4 a §
utlänningslagen, eller
3. har ansökt om uppehållstillstånd i Sverige och
av särskilda skäl medgetts rätt att vistas här medan
ansökan prövas.
-----------------------------------------------------
Den som omfattas av Den som omfattas av
denna lag har inte rätt denna lag har inte rätt
till bistånd enligt 6 § till bistånd enligt
socialtjänstlagen 4 kap. 1 §
(1980:620) för förmåner socialtjänstlagen
av motsvarande karaktär. (2001:000) för förmåner
av motsvarande karaktär.
-----------------------------------------------------
Barn under 18 år som saknar uppehållstillstånd och
som inte vistas på en förläggning omfattas inte av
denna lag, om de bor hos en vårdnadshavare som har
uppehållstillstånd.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.
**FOOTNOTES**
[30]: Senaste lydelse 1996:1384.
2.20 Förslag till lag om ändring i lagen
(1994:1720) om civilt försvar
Härigenom föreskrivs att 8 kap. 11 § lagen
(1994:1720) om civilt försvar skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
------------------------------------------------------
8 kap.
11 §[31]
-----------------------------------------------------
Kommuners och landstings Kommuners och landstings
skyldighet att ta hand om skyldighet att ta hand om
utrymmande och utrymmande och
utlänningar som söker utlänningar som söker
skydd i Sverige regleras skydd i Sverige regleras
i socialtjänstlagen i socialtjänstlagen
(1980:620), hälso- och (2001:000), hälso- och
sjukvårdslagen (1982:763) sjukvårdslagen (1982:763)
och lagen (1994:137) om och lagen (1994:137) om
mottagande av asylsökande mottagande av asylsökande
m.fl. m.fl.
-----------------------------------------------------
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.
**FOOTNOTES**
[31]: Senaste lydelse 1999:949.
2.21 Förslag till lag om ändring i lagen
(1994:459) om arbetsförmedlingsregister
Härigenom föreskrivs att 7 och 8 §§ lagen
(1994:459) om arbetsförmedlingsregister skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
------------------------------------------------------
7 §
-----------------------------------------------------
En registrering enligt 6 En registrering enligt 6
§ 2-4 får innehålla § 2-4 får innehålla
uppgift om den arbets- uppgift om den arbets-
sökandes sjukdom eller sökandes sjukdom eller
hälsotillstånd och om den hälsotillstånd och om den
arbetssökande fått arbetssökande fått
ekonomisk hjälp med stöd ekonomisk hjälp med stöd
av socialtjänstlagen av socialtjänstlagen
(1980:620). Den får också (2001:000). Den får också
innehålla omdömen och innehålla omdömen och
andra värderande andra värderande
upplysningar om den upplysningar om den
arbetssökande. arbetssökande.
-----------------------------------------------------
Uppgifter om den arbetssökande som registreras med
stöd av första stycket skall grundas antingen på
muntliga uppgifter från den arbetssökande eller på
skriftliga uppgifter i en handling som förs till en
akt för den arbetssökande.
Av daganteckning skall framgå att den arbetssökande
har tagit del av uppgift som avses i första stycket
och att han skriftligen har samtyckt till att
uppgiften registrerats. Av daganteckning skall också
framgå att den arbetssökande skriftligen har
samtyckt till registrering enligt 6 § 1.
-----------------------------------------------------
8 §[32]
-----------------------------------------------------
En registrering enligt någon av 5-7 §§ får inte
innehålla uppgifter om att den arbetssökande
misstänks eller har dömts för brott eller har av-
tjänat straff eller har fått annan påföljd för brott
eller har varit föremål för tvångsingripande enligt
lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård
av unga, lagen (1988:870) om vård av missbrukare i
vissa fall, lagen (1991:1128) om psykiatrisk
tvångsvård, lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk
vård eller smittskyddslagen (1988:1472).
-----------------------------------------------------
Registreringen får inte Registreringen får inte
heller innehålla uppgift heller innehålla uppgift
om att den arbetssökande om att den arbetssökande
har vårdats med stöd av har vårdats med stöd av
socialtjänstlagen socialtjänstlagen
(1980:620) eller varit (2001:000) eller varit
föremål för åtgärd enligt föremål för åtgärd enligt
utlänningslagen utlänningslagen
(1989:529). (1989:529).
-----------------------------------------------------
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.
**FOOTNOTES**
[32]: Senaste lydelse 1997:729.
2.22 Förslag till lag om ändring i lagen
(1994:566) om lokal försöksverksamhet med finansiell
samordning mellan socialförsäkring, hälso- och
sjukvård och socialtjänst
Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1994:566) om
lokal försöksverksamhet med finansiell samordning
mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och
socialtjänst skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
------------------------------------------------------
3 §
------------------------------------------------------
Till den som enligt 2 § skall bedriva
försöksverksamheten får de parter som deltar i
försöket överföra medel för sådana kostnader som är
hänförliga till försöksperioden och som avser
1. hälso- och sjukvård,
2. sjukreseersättning,
-----------------------------------------------------
3. verksamhet enligt 3. verksamhet enligt
socialtjänstlagen socialtjänstlagen
(1980:620), lagen (2001:000), lagen
(1990:52) med särskilda (1990:52) med särskilda
bestämmelser om vård av bestämmelser om vård av
unga och lagen (1988:870) unga och lagen (1988:870)
om vård av missbrukare i om vård av missbrukare i
vissa fall och verksamhet vissa fall och verksamhet
som i annat fall enligt som i annat fall enligt
lag skall handhas av lag skall handhas av
socialnämnd och inte socialnämnd och inte
omfattas av 1, samt omfattas av 1, samt
-----------------------------------------------------
4. sjukpenning och rehabiliteringsersättning enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring, sjukpenning
enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring och
medel avsedda för den allmänna försäkringskassans
köp av yrkesinriktade rehabiliteringstjänster.
Parterna får också till den som bedriver
försöksverksamheten överföra medel för beräknade
kostnader för administration av verksamheten.
Den som bedriver försöksverksamheten övertar
ansvaret för att i försöksområdet täcka de kostnader
som parterna beslutat skall ingå i försöket.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.
2.23 Förslag till lag om ändring i lagen
(1995:1518) om mervärdesskattekonton för kommuner
och landsting
Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1995:1518) om
mervärdesskattekonton för kommuner och landsting
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
------------------------------------------------------
6 §[33]
-----------------------------------------------------
Vid utbetalning av Vid utbetalning av
ersättning enligt 5 § ersättning enligt 5 §
tillämpas bestämmelserna tillämpas bestämmelserna
i 8 kap. 9, 10, 15 och i 8 kap. 9, 10, 15 och
16 §§ 16 §§
mervärdesskattelagen mervärdesskattelagen
(1994:200). Bestämmelsen (1994:200). Bestämmelsen
i 8 kap. 9 § första i 8 kap. 9 § första
stycket 1 stycket 1
mervärdesskattelagen mervärdesskattelagen
skall dock inte tillämpas skall dock inte tillämpas
i fråga om sådana i fråga om sådana
boendeformer som anges i boendeformer som anges i
20 § andra stycket och 5 kap. 5 § andra stycket
21 § tredje stycket och 5 kap. 7 § tredje
socialtjänstlagen stycket socialtjänstlagen
(1980:620) samt 9 § 8 och (2001:000) samt 9 § 8 och
9 lagen (1993:387) om 9 lagen (1993:387) om
stöd och service till stöd och service till
vissa funktionshindrade. vissa funktionshindrade.
-----------------------------------------------------
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.
**FOOTNOTES**
[33]: Senaste lydelse 1998:588.
2.24 Förslag till lag om ändring i lagen
(1997:191) med anledning av Sveriges tillträde till
Haagkonventionen om skydd av barn och samarbete vid
internationella adoptioner
Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1997:191) med
anledning av Sveriges tillträde till
Haagkonventionen om skydd av barn och samarbete vid
internationella adoptioner skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
------------------------------------------------------
3 §
------------------------------------------------------
Ansökningar som avses i artikel 14 i konventionen
skall göras hos socialnämnden i sökandens eller
sökandenas hemkommun.
Socialnämnden skall
a) sammanställa rapporter enligt artikel 15.1. i
konventionen,
b) pröva frågor om samtycke enligt artikel 17.c i
konventionen,
c) vidta åtgärder enligt artikel 21 i konventionen.
-----------------------------------------------------
I 25 § socialtjänstlagen I 6 kap 12-15 §§
(1980:620) finns socialtjänstlagen
bestämmelser om att (2001:000) finns bestäm-
socialnämnden prövar melser om att
frågor om medgivande att socialnämnden prövar
i adoptionssyfte ta emot frågor om medgivande att
barn med hemvist i adoptionssyfte ta emot
utomlands. barn med hemvist
utomlands.
-----------------------------------------------------
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.
2.25 Lag om ändring i lagen (1997:192) om
internationell adoptionsförmedling
Härigenom föreskrivs att 8 och 11 §§ lagen
(1997:192) om internationell adoptionsförmedling
skall upphöra att gälla vid utgången av juni månad
2001.
2.26 Förslag till lag om ändring i lagen
(1997:297) om försöksverksamhet med samtjänst vid
medborgar-kontor
Härigenom föreskrivs att 8 § lagen (1997:297) om
försöksverksamhet med samtjänst vid medborgarkontor
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
------------------------------------------------------
8 §
------------------------------------------------------
En arbets- eller uppdragstagare som omfattas av ett
särskilt avtal enligt 5 § får i den kommunala
myndighetens namn.
-----------------------------------------------------
1. bereda ärenden om 1. bereda ärenden om
bistånd enligt 6 § bistånd enligt 4 kap. 1 §
socialtjänstlagen socialtjänstlagen
(1980:620) till den som (2001:000) till den som
fyllt 65 år för dennes fyllt 65 år för dennes
försörjning, försörjning,
2. ta emot ansökningar 2. ta emot ansökningar
om plats i om plats och, med
förskoleverksamhet och undantag för barn som
skolbarnsomsorg, fördela behöver särskilt stöd
sådana platser och lämna enligt 2 a kap. 9 §
erbjudanden om plats skollagen (1985:1100),
enligt 14 a § fördela platser och lämna
socialtjänstlagen, erbjudanden om plats för
barn som skall
tillhandahållas
förskoleverksamhet och
3. lämna ekonomiskt stöd skolbarnsomsorg enligt 2
till inackordering för a kap. skollagen,
elever i gymnasieskolan
och kommunal vuxen- 3. lämna ekonomiskt stöd
utbildning enligt till inackordering för
skollagen (1985:1100), elever i gymnasieskolan
och kommunal vuxenut-
bildning enligt
skollagen,
-----------------------------------------------------
4. ge tillstånd till att inrätta annat slag av
toalett än vattentoalett enligt en kommunal
föreskrift, eller
5. i enklare fall bevilja parkeringstillstånd för
handikappade.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.
2.27 Förslag till lag om ändring i
socialförsäkrings-registerlagen (1997:934)
Härigenom föreskrivs att 7 §
socialförsäkringsregisterlagen (1997:934) skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
------------------------------------------------------
7 §[34]
------------------------------------------------------
Som särskilda ärendeuppgifter får inte registreras
sådana uppgifter som avses i 13 och 21 §§
personuppgiftslagen (1998:204) eller som utgör
omdöme eller annan värderande upplysning om den
registrerade.
Utan hinder av första stycket får följande
uppgifter registreras:
1. förekomsten av ansökan eller anmälan i ärenden
som omfattas av 1 § första stycket,
2. tidpunkter, tidsperioder och belopp dels för
ersättningar, dels för ersättningsgrundande
förhållanden, i ärenden som omfattas av 1 § första
stycket,
3. grad av nedsatt arbetsförmåga,
4. förekomsten av intyg och utlåtande av läkare
eller annan intygsgivare,
5. förekomsten av rehabiliteringsutredning eller
annan utredning i rehabiliteringsärende samt av
fastställd rehabiliteringsplan,
6. arten av och tidpunkter för föreslagna,
planerade och vidtagna rehabiliteringsåtgärder,
7. förekomsten av sådan särskild grund för
beaktande av högre bostadskostnad som avses i 14 §
tredje stycket och 17 § tredje stycket lagen
(1993:737) om bostadsbidrag,
8. om den registrerade får eller har fått vård
eller försörjning helt eller delvis på det allmännas
bekostnad,
9. om den registrerade är häktad, intagen i
kriminalvårdsanstalt eller i övrigt har tagits om
hand på det allmännas bekostnad,
-----------------------------------------------------
10. om den registrerade 10. om den registrerade
vistas eller bor i en vistas eller bor i en
särskild boendeform särskild boendeform
enligt socialtjänstlagen enligt socialtjänstlagen
(1980:620) eller vistas (2001:000) eller vistas
eller bor på annat lik- eller bor på annat lik-
nande sätt, nande sätt,
-----------------------------------------------------
11. om fråga om återbetalningsskyldighet har
uppkommit
12. vilken personkrets enligt 5 § förordningen
(1988:890) om bilstöd till handikappade som den
bilstödsberättigade hör till,
13. att godmanskap eller förvaltarskap är anordnat
enligt föräldrabalken,
14. att en förälder på grund av sjukdom eller
handikapp varaktigt saknar förmåga att vårda barn,
15. att den registrerade får aktivitetsstöd enligt
5 § tredje stycket förordningen (1996:1100) om
aktivitetsstöd,
16. att den registrerade har rätt till ersättning
enligt 16-22 §§ förordningen om aktivitetsstöd,
17. bevakningsanledning, samt
18. anledningen till att ett ärende avslutats.
I socialförsäkringsregister som förs för
handläggning av ärenden om ersättning för tandvård
enligt 2 kap. 3 § lagen (1962:381) om allmän för-
säkring och förordningen (1998:1337) om
tandvårdstaxa får dessutom, i fråga om vårdgivare,
registreras uppgift om namn på praktik. I sådana
register får vidare registreras uppgift om
1. förekomsten av begäran om förhandsprövning
enligt förordningen om tandvårdstaxa samt kod för
behandlingsförslag som begäran avser,
2. kod för behandling som avses i förordningen om
tandvårdstaxa,
3. att den registrerade har rätt till ersättning
enligt 9, 13 eller 14 § förordningen om
tandvårdstaxa,
4. förhållanden som anges i 15 § andra stycket
förordningen om tandvårdstaxa,
5. förekomsten av remiss, remitterande vårdgivares
namn och namnet på den vårdgivare till vilken remiss
har skett, samt
6. patientavgift och tandvårdsersättning.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.
**FOOTNOTES**
[34]: Lydelse enligt prop. 2000/01:69.
2.28 Lag om ändring i lagen (1998:603) om
verkställighet av sluten ungdomsvård
Härigenom föreskrivs att det i lagen (1998:603) om
verkställighet av sluten ungdomsvård skall införas
en ny paragraf, 18 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
------------------------------------------------------
18 a §
-----------------------------------------------------
Den dömde är, om inte
annat föranleds av
medicinska eller liknande
skäl, skyldig att efter
uppmaning vid ankomsten
till det särskilda
ungdomshemmet samt inför
vistelse utanför hemmet
enligt 18 § lämna blod-,
urin- eller utand-
ningsprov för kontroll av
om han eller hon är
påverkad av narkotika,
alkoholhaltiga drycker,
andra berusningsmedel,
sådana medel som avses i
1 § lagen (1991:1969) om
förbud mot vissa
dopningsmedel eller
sådana medel som omfattas
av lagen (1999:42) om
förbud mot vissa
hälsofarliga varor, om
det kan misstänkas att
den dömde är påverkad av
något sådant medel.
-----------------------------------------------------
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
2.29 Förslag till lag om ändring i lagen
(1998:1656) om patientnämndsverksamhet m.m.
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1998:1656) om
patientnämndsverksamhet m.m. skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
------------------------------------------------------
1 §
------------------------------------------------------
I varje landsting och kommun skall det finnas en
eller flera nämnder med uppgift att stödja och
hjälpa patienter inom
1. den hälso- och sjukvård enligt hälso- och
sjukvårdslagen (1982:763) som bedrivs av landsting
eller enligt avtal med landsting,
-----------------------------------------------------
2. den hälso- och 2. den hälso- och
sjukvård enligt hälso- sjukvård enligt hälso-
och sjukvårdslagen (1982: och sjukvårdslagen (1982:
763) som bedrivs av kom- 763) som bedrivs av kom-
muner eller enligt avtal muner eller enligt avtal
med kommuner och den med kommuner och den
allmänna omvårdnad enligt allmänna omvårdnad enligt
socialtjänstlagen socialtjänstlagen
(1980:620) som ges i (2001:000) som ges i
samband med sådan hälso- samband med sådan hälso-
och sjukvård, samt och sjukvård, samt
-----------------------------------------------------
3. den tandvård enligt tandvårdslagen (1985:125) som
bedrivs av landsting.
För sådana nämnder gäller vad som är föreskrivet i
kommunallagen (1991:900).
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.
2.30 Förslag till lag om ändring i lagen
(1998:674) om inkomstgrundad ålderspension
Härigenom föreskrivs att 12 kap. 8 § lagen
(1998:674) om inkomstgrundad ålderspension skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
------------------------------------------------------
12 kap.
8 §
-----------------------------------------------------
Om en person som är Om en person som är
berättigad till pension berättigad till pension
enligt denna lag i enligt denna lag i
väsentlig omfattning har väsentlig omfattning har
fått sin försörjning fått sin försörjning
genom ekonomiskt bistånd genom ekonomiskt bistånd
enligt socialtjänstlagen enligt socialtjänstlagen
(1980:620) utan villkor (2001:000) utan villkor
om återbetalning, får om återbetalning, får
retroaktivt beviljad retroaktivt beviljad
sådan pension betalas ut sådan pension betalas ut
till socialnämnden till till socialnämnden till
den del den motsvarar vad den del den motsvarar vad
socialnämnden sammanlagt socialnämnden sammanlagt
har betalat ut till den har betalat ut till den
pensionsberättigades och pensionsberättigades och
dennes familjs dennes familjs
försörjning för den tid försörjning för den tid
som den retroaktiva som den retroaktiva
pensionen avser. pensionen avser.
-----------------------------------------------------
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.
2.31 Förslag till lag om ändring i
inkomstskattelagen (1999:1229)
Härigenom föreskrivs att 8 kap. 11 §
inkomstskattelagen (1999:1229) skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
------------------------------------------------------
8 kap.
11 §
-----------------------------------------------------
Bistånd enligt Bistånd enligt
socialtjänstlagen socialtjänstlagen
(1980:620) och liknande (2001:000) och liknande
ersättningar är ersättningar är
skattefria. skattefria.
-----------------------------------------------------
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.
2.32 Förslag till lag om ändring i lagen
(1999:332) om ersättning till steriliserade i vissa
fall
Härigenom föreskrivs att 3 a § lagen (1999:332) om
ersättning till steriliserade i vissa fall skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
------------------------------------------------------
3 a §[35]
------------------------------------------------------
För den som har fått ersättning enligt denna lag
skall tillgångar uppgående till ett belopp om
etthundrasjuttiofemtusen (175 000) kr anses som
förmögenhet och inte beaktas vid tillämpning av
1. 5 § lagen (1994:308) om bostadstillägg till
pensionärer,
2. 5 § lagen (1993:737) om bostadsbidrag,
-----------------------------------------------------
3. 6 och 35 §§ 3. 4 kap. 1 § och 8 kap.
socialtjänstlagen 2 § socialtjänstlagen
(1980:620), (2001:000),
-----------------------------------------------------
4. 26 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763),
5. 19 § lagen (1993:387) om stöd och service till
vissa funktionshindrade, samt
6. 16 § lagen (1962:382) angående införande av
lagen om allmän försäkring.
Anmälan enligt 8 § första stycket lagen om
bostadstillägg till pensionärer behöver inte göras
på grund av ersättning som har utgetts enligt denna
lag.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.
**FOOTNOTES**
[35]: Senaste lydelse 1999:857.
2.33 Förslag till lag om ändring i lagen
(2000:461) om efterlevandepension och
efterlevandestöd till barn
Härigenom föreskrivs att 7 kap. 9 § lagen
(2000:461) om efterlevandepension och
efterlevandestöd till barn skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
------------------------------------------------------
7 kap.
9 §
-----------------------------------------------------
Om en person som är Om en person som är
berättigad till berättigad till
efterlevandepension eller efterlevandepension eller
efterlevandestöd till efterlevandestöd till
barn i väsentlig barn i väsentlig
omfattning har fått sin omfattning har fått sin
försörjning genom försörjning genom
ekonomiskt bistånd enligt ekonomiskt bistånd enligt
socialtjänstlagen socialtjänstlagen
(1980:620) utan villkor (2001:000) utan villkor
om återbetalning, får om återbetalning, får
retroaktivt beviljad retroaktivt beviljad
sådan pension eller sådan pension eller
efterlevandestöd betalas efterlevandestöd betalas
ut till socialnämnden ut till socialnämnden
till den del ersättningen till den del ersättningen
motsvarar vad socialnämn- motsvarar vad socialnämn-
den sammanlagt har den sammanlagt har
betalat ut till den betalat ut till den
ersättningsberättigades ersättningsberättigades
och dennes familjs och dennes familjs
försörjning för den tid försörjning för den tid
som den retroaktiva som den retroaktiva
ersättningen avser. ersättningen avser.
-----------------------------------------------------
2.34 Förslag till lag om ändring i lagen
(2000:625) om arbetsmarknadspolitiska program
Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (2000:625) om
arbetsmarknadspolitiska program skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
------------------------------------------------------
4 §[36]
------------------------------------------------------
Den som är berättigad till ersättning enligt lagen
(1997:238) om arbetslöshetsförsäkring har vid
deltagande i verksamhet som anordnas av kommunen
enligt 3 § rätt till aktivitetsstöd.
-----------------------------------------------------
Kommunen skall till den Kommunen skall till den
som tar del av verksamhet som tar del av verksamhet
enligt 3 § och som uppbär enligt 3 § och som uppbär
försörjningsstöd enligt 6 försörjningsstöd enligt 4
och 6 b §§ kap. 1 och 2 §§
socialtjänstlagen socialtjänstlagen
(1980:620) när han eller (2001:000) när han eller
hon börjar delta i hon börjar delta i
verksamheten utge er- verksamheten utge er-
sättning med ett belopp sättning med ett belopp
som motsvarar som motsvarar
försörjningsstödet. Det- försörjningsstödet. Det-
samma skall gälla samma skall gälla
beträffande den för beträffande den för
vilken fattas beslut om vilken fattas beslut om
sådant försörjningsstöd sådant försörjningsstöd
som avses i första som avses i första
stycket under tid som han stycket under tid som han
eller hon deltar i eller hon deltar i
verksamheten. verksamheten.
-----------------------------------------------------
Kommunen skall till deltagare som inte erhåller
ersättning enligt första eller andra stycket betala
ut ersättning med 2 562 kronor per månad.
Ersättningen enligt andra och tredje stycket skall
benämnas utvecklingsersättning.
Denna lag träder i kraft den 1
januari 2002.
**FOOTNOTES**
[36]: Senaste lydelse 2000:1360.
Konstitutionsutskottets yttrande
2000/01:KU12y
Behandling av personuppgifter inom
socialtjänsten
Till socialutskottet
Socialutskottet har den 5 april 2001 beslutat att
bereda konstitutionsutskottet tillfälle att avge
yttrande över proposition 2000/01:80 Ny
socialtjänstlag m.m. i den del som berör frågor om
behandling av personuppgifter inom socialtjänsten
(avsnitt 13) jämte motioner i motsvarande del. Fyra
motioner har avlämnats med anledning av
propositionen i denna del.
Konstitutionsutskottet behandlar i sitt yttrande
framför allt frågor om författningsreglering,
lagteknisk utformning och behandling av känsliga
person-uppgifter.
Utskottet
Propositionens huvudsakliga innehåll
I proposition 2000/01:80 föreslås en ny
socialtjänstlag. I denna lag föreslås bl.a. vissa
bestämmelser om behandling av personuppgifter hos
socialnämnd (12 kap.). Därutöver innehåller
propositionen bl.a. ett förslag om en ny lag om
behandling av personuppgifter inom socialtjänsten.
Enligt propositionen är målsättningen för denna lag
att se till att socialtjänsten har möjlighet att
utnyttja modern informationsteknik för att höja
effektiviteten och kvaliteten i arbetet. Lagen skall
enligt förslaget gälla utöver personuppgiftslagen
(1998:204) och innehålla de särbestämmelser som är
nödvändiga i socialtjänstens verksamhet.
Regeringen föreslår att lagen om behandling av
personuppgifter inom socialtjänsten skall träda i
kraft den 1 oktober 2001. Den nya socialtjänstlagen
föreslås träda i kraft den 1 januari 2002.
Gällande förhållanden
Nuvarande reglering
Någon lagstiftning som direkt avser behandling av
personuppgifter som förekommer inom socialtjänstens
område finns i princip inte. I stället gäller de
generella reglerna i personuppgiftslagen (1998:204)
och övergångsvis datalagen (1973:289).
Inom såväl kommunernas som t.ex. Statens
institutionsstyrelses verksamhet regleras
behandlingen av personuppgifter i personregister
genom tillstånd av Datainspektionen enligt datalagen
(jfr SOU 1999:109 s. 49-62). Det bör också finnas
många register för vilka kommunerna endast har
licens. Såväl tillstånden från Datainspektionen som
stöd för behandling i form av licens enligt
datalagen upphör att gälla i och med att
giltighetstiden för övergångsbestämmelserna till
personuppgiftslagen upphör den 30 september 2001.
Dokumentationsskyldighet m.m. inom socialtjänsten
I nuvarande 50-52 §§ socialtjänstlagen (1980:620)
ges bestämmelser om dokumentation inom
socialtjänsten. Dessa bestämmelser infördes främst i
förtydligande syfte och som ett komplement till
förvaltningslagens regler (prop. 1996/97:124 s. 149
f.). Reglerna om dokumentation är dessutom
generellt tillämpliga på sådan enskilt bedriven
verksamhet inom socialtjänsten som står under
länsstyrelsens tillsyn. Ytterligare regler om
dokumentation finns i socialtjänstförordningen
(1981:750) och i förordningen (1998:641) om
verkställighet av sluten ungdomsvård.
I den nu aktuella propositionen framhåller
regeringen att handläggning av ärenden som rör
enskilda samt genomförande av beslut om
stödinsatser, vård och behandling skall dokumenteras
(s. 128). Regeringen hänvisar härvid till
förarbetena till dessa bestämmelser (prop.
1996/97:124 s. 151 f. och s. 181), där det anförs
att med handläggning av ärenden avses alla åtgärder
från det att ett ärende anhängiggörs - genom ansökan
eller på något annat sätt, t.ex. initiativ av
myndigheten själv - till dess att det avslutas genom
beslut. Vidare anför regeringen att dokumentationen
skall utformas med respekt för den enskildes
integritet samt att den enskilde bör hållas
underrättad om de journalanteckningar och andra
anteckningar som förs om honom. Vad som har kommit
fram vid utredning som har betydelse för ett ärendes
avgörande skall tillvaratas på ett betryggande sätt.
Därutöver skall handlingar som rör enskildas
personliga förhållanden förvaras så att den som är
obehörig inte får tillgång till dem.
Register
I propositionen anförs att det hos en socialnämnd
finns personuppgifter om de enskilda klienterna i
nämndens protokoll och i bilagor till dessa, i olika
sammanställningsregister som kan föras manuellt
eller med hjälp av ADB, och - framför allt - i
personakterna (s. 128). Dessa personakter innehåller
en mängd uppgifter om klienten och hans anhöriga.
Enligt regeringen innehåller akten som regel löpande
anteckningar från samtal som förts med den enskilde
i samband med planerade eller genomförda insatser.
Dessutom finns det handlingar av skiftande slag,
t.ex. utredningar och kopior av beslut i tidigare
ärenden, kopior av yttranden till andra myndigheter,
inkomna anmälningar, läkarintyg och skriftväxling
med andra sociala myndigheter. Som sökregister till
personakterna finns ofta ett slag- eller sökregister
som är upplagt på namn eller personnummer. I
propositionen anförs att ett sådant sökregister -
som numera oftast torde föras med hjälp av ADB - med
därtill hörande personakter bildar ett
personregister (prop. 1979/80:1 Del A s. 435). Det
blir vidare enligt regeringen alltmer vanligt att
även personakterna förs med hjälp av ADB, s.k.
elektroniska akter.
I sådana personregister hos en socialnämnd som
utgör sammanställningar av uppgifter får uppgifter
om ömtåliga personliga förhållanden inte tas in
(59 § socialtjänstlagen). Bestämmelsen gäller inte
innehållet i de personakter som ingår i
socialnämndernas personregister utan endast sådana
register i mer inskränkt bemärkelse som utgör
sammanställningar av uppgifter, främst databaserade
personregister men även alla former av manuella
register (prop. 1979/80:1 Del A s. 568 f.). I den nu
aktuella propositionen påpekas att i de register som
avses i bestämmelsen får inte integritetskänsliga
uppgifter tas in rörande t.ex. sjukdom,
arbetsförmåga, missbruk och kriminalitet (s. 128).
Enligt propositionen får dock i personregister av
angivet slag tas in uppgifter om åtgärder som har
beslutats inom socialtjänsten och som innebär
myndighetsutövning samt den bestämmelse på vilken
ett beslut om en sådan åtgärd grundas. Ett exempel
på detta är beslut om ärenden om bistånd enligt
socialtjänstlagen.
Gallring samt uppgifts- och underrättelseskyldighet
Enligt 60 § nuvarande socialtjänstlagen gäller som
huvudregel att anteckningar och andra uppgifter i en
personakt som tillhör socialnämndens register skall
gallras fem år efter det att sista anteckningen
gjordes i akten. Från denna regel undantas
handlingar i vissa ärenden, samt vissa handlingar av
hänsyn till forskningens behov.
I 63-66 §§ socialtjänstlagen finns vissa
bestämmelser om uppgifts- och
underrättelseskyldighet för socialnämnderna. Bland
annat skall en socialnämnd, enligt vad regeringen
närmare föreskriver, ur personregister lämna ut
uppgifter till Socialstyrelsen för angelägna
statistiska ändamål. Vidare skall en socialnämnd
lämna ut uppgifter ur personregister till statliga
myndigheter, när detta begärs för forskningsändamål
och det kan ske utan risk för att den enskilde eller
någon honom närstående lider men.
Regeringens förslag
Författningsreglering
Regeringen föreslår att behandlingen av
personuppgifter inom socialtjänsten
författningsregleras.
I skälen för sitt förslag anför regeringen att det
länge har funnits ett krav på en reglering av
behandlingen av personuppgifter inom socialtjänsten
(prop. s. 131). För behandling av personuppgifter på
detta område gäller i dag personuppgiftslagen
(1998:20) och övergångsvis datalagen (1973:289).
Enligt regeringen är det nödvändigt för verksamheten
inom socialtjänsten med en omfattande hantering av
känsliga personuppgifter.
Vidare anför regeringen att socialtjänsten på samma
sätt som i övrigt inom offentlig och privat
förvaltning bör ha möjlighet att utnyttja modern
informationsteknik för att höja effektiviteten och
kvaliteten i arbetet. Det gäller inte bara arbetet i
enskilda ärenden utan även i hög grad möjligheten
att uppfylla ökade krav i fråga om att följa,
analysera och utveckla verksamheten, dvs.
dokumentationen samt framställning av olika
sammanställningar och statistik. En särskild
författningsreglering av behandlingen av
personuppgifter kan enligt regeringen ses som ett
led i denna strävan.
Mångfalden av uppgifter och det behov som finns
inom socialtjänstens område av att hantera känsliga
uppgifter av detta slag medför enligt regeringens
mening att det finns behov av en särskild
författningsreglering. Eftersom en sådan behandling
bör få ske oavsett den enskildes inställning är det
av vikt att författningen garanterar ett för detta
område specialanpassat integritetsskydd för den
enskilde.
Lagteknisk utformning
Regeringen föreslår att en ny lag om behandling av
personuppgifter inom socialtjänsten införs. Den nya
lagen anpassas till bestämmelserna i person-
uppgiftslagen. Förslagen innebär bl.a. att lagen
utgår från personuppgiftslagens tillämpningsområde,
begrepp och terminologi. Bestämmelserna i lagen
anger de undantag och preciseringar i förhållande
till personuppgiftslagen som är motiverade.
I skälen för sitt förslag framhåller regeringen att
verksamheten inom socialtjänsten innefattar en
omfattande hantering av personuppgifter som är
känsliga från integritetssynpunkt (prop. s. 132 f.).
Därtill kommer att verksamheten berör ett mycket
stort antal enskilda individer. Redan detta
förhållande talar enligt regeringen för att
behandlingen av personuppgifter inom socialtjänsten
bör regleras i lag. Härvid hänvisar regeringen bl.a.
till konstitutionsutskottets uttalande vid
utskottsbehandlingen av förslaget till
personuppgiftslag om att det saknades anledning att
avvika från den tidigare fastlagda målsättningen att
myndighetsregister med ett stort antal registrerade
personer och ett särskilt känsligt innehåll skall
regleras särskilt i lag (bet. 1997/98:KU18 s. 43,
rskr. 1997/98:180).
Det finns enligt regeringen emellertid även andra
skäl som talar för en särskild lagreglering, bl.a.
rätten att behandla personuppgifter som är att anse
som känsliga i personuppgiftslagens mening. Även
vissa andra undantag behöver göras från
personuppgiftslagens bestämmelser.
Regeringen anför vidare att avsikten med
lagstiftningen inte är att på något sätt utvidga
socialtjänstens nuvarande möjligheter att registrera
uppgifter om medborgarna. Huruvida personuppgifter i
det enskilda fallet skall samlas in eller lämnas ut
avgörs av annan lagstiftning. Vad som enligt
regeringen däremot är viktigt att åstadkomma är att
den lagstiftning som skall reglera under vilka
förutsättningar personuppgifter i övrigt får
behandlas inom socialtjänsten inte hindrar att
personuppgifter får behandlas när så krävs för att
socialtjänsten skall kunna fullgöra sina
arbetsuppgifter.
Därutöver påpekar regeringen att Lagrådet har
ifrågasatt om inte lagen har fått alltför mycket
karaktär av ramlag och om inte fler materiella
bestämmelser bör införas på detta
integritetskänsliga område samt påpekat att detta
bör övervägas i det fortsatta lagstiftningsarbetet.
Regeringen anför att ett alternativ som den har
övervägt har varit att utforma lagen på ett sådant
sätt att den blir "självbärande" i förhållande till
personuppgiftslagen. En fördel med en sådan lösning
skulle vara att regelsystemet för socialtjänsten då
skulle blir mer lättöverskådligt. Enligt regeringens
mening råder det inte heller något tvivel om att det
från integritetssynpunkt skulle vara en fördel om
det i lagtext på ett mer konkret sätt kunde anges
fler materiella regler, t.ex. precisera för vilka
ändamål personuppgifter får behandlas inom
socialtjänsten. Regeringen har emellertid bedömt det
som i praktiken omöjligt att göra så.
Ett avgörande skäl för att hålla sig till en mer
allmän reglering är enligt regeringen att
socialtjänstens område är mångfasetterat och svårt
att detaljreglera. Graden av integritetskänslighet
varierar i stor utsträckning och inom socialtjänsten
finns behov av att behandla ett synnerligen stort
antal personuppgifter. Regeringen framhåller att
stora delar av den kommunala verksamheten, Statens
institutionsstyrelses verksamhet och även olika
typer av enskild verksamhet kommer att omfattas av
bestämmelserna (se vidare prop. avsnitt 13.3).
Regeringen påpekar att det i lagen inte görs någon
uppräkning av för vilka ändamål som behandling får
ske. I stället anges att behandling av
personuppgifter får ske endast om behandlingen är
nödvändig för att arbetsuppgifter inom
socialtjänsten skall kunna utföras. Regeringen
erinrar om att den, såvitt gäller
ärendehandläggningen i en verksamhet som
socialtjänsten, i direktiven till
Socialdatautredningen har uttalat att regler som
begränsar vad som får registreras för att uppnå ett
integritetsskydd är det som mest försvårar ett
rationellt utnyttjande av informationstekniken i
verksamheten.
Enligt regeringens mening kan det dock vara befogat
att ytterligare begränsa den tillåtna behandlingen
samt direktåtkomst, sökbegrepp och samkörning inom
särskilda verksamhetsområden. För att skapa ett
effektivt integritetsskydd som inte lägger hinder i
vägen för en föränderlig verksamhet bör regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer ges
rätt att meddela föreskrifter i detta avseende.
Detsamma bör enligt regeringen gälla föreskrifter om
personuppgiftsansvaret samt om i vilken utsträckning
personuppgifter får föras över till tredje land (se
vidare prop. avsnitten 13.5-13.10).
Ändamålen med behandlingen av personuppgifter
Regeringen föreslår att personuppgifter får
behandlas bara om behandlingen är nödvändig för att
arbetsuppgifter inom socialtjänsten skall kunna
utföras.
Enskilda skall enligt förslaget inte ha rätt att
motsätta sig sådan behandling som är tillåten enligt
lagen.
Vidare föreslås att personuppgifter skall få lämnas
ut om det följer av lag eller förordning.
Regeringen föreslår också att regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer skall få meddela
föreskrifter som begränsar den tillåtna behandlingen
av personuppgifter.
I skälen för sitt förslag erinrar regeringen om att
det enligt personuppgiftslagen gäller att
personuppgifter får samlas in bara för särskilda,
uttryckligt angivna och berättigade ändamål samt att
uppgifterna senare inte får behandlas för något
ändamål som är oförenligt med det för vilket
uppgifterna samlades in (prop. s. 140). Tanken är
enligt regeringen att den personuppgiftsansvarige
själv, redan när uppgifterna samlas in, skall ange
särskilda ändamål för sin behandling av
personuppgifterna. Dessa ändamål sätter sedan
gränser för hur uppgifterna får behandlas.
Vidare påpekar regeringen att personuppgiftslagen
också innehåller en uppräkning av i vilka fall
behandling av personuppgifter är tillåten. En
förutsättning i samtliga fall är att behandlingen är
nödvändig för ändamålen.
Regeringen framhåller att det finns ett
allmänintresse att socialtjänstens verksamhet
bedrivs effektivt och säkert. Även med beaktande av
den enskildes krav på integritet bör enligt
regeringen personuppgifter få behandlas i
verksamheten utan att den som uppgiften avser har
gett sitt samtycke.
Regeringen påpekar att flera remissinstanser ansett
att ändamålen för behandling av personuppgifter bör
preciseras eller åtminstone exemplifieras för att
man skall uppnå ett tillräckligt integritetsskydd
för den enskilde. Efter att ha redovisat
Socialdatautredningens modeller för
ändamålsbestämning anger regeringen som sin slutsats
följande (prop. s. 142 f.). För att tillgodose den
enskildes integritet bör enligt regeringen den
enskilde ges en så klar uppfattning som möjligt om i
vilka sammanhang insamlade personuppgifter rörande
honom eller henne kan användas. Regeringen anför att
ändamålen bör vara så preciserade att förhållandena
utgör ett tillräckligt skydd för den personliga
integriteten samtidigt som de inte utgör ett hinder
vid förändring av verksamheten.
Lagrådet har uttryckt att lagen saknar en
föreskrift om att ändamålet med
personuppgiftsbehandlingen, vilket enligt Lagrådet
får anses som en brist. Enligt regeringens mening
blir det emellertid ohanterligt att ange ändamålen
direkt i lagen - på sätt som också
Socialdatautredningen har gett uttryck för.
Regeringen anser att det är tillräckligt att det
föreskrivs i lagen att personuppgifter får behandlas
bara om behandling är nödvändig för att
arbetsuppgifter inom socialtjänsten skall kunna
utföras. Därutöver bör regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer ges rätt att
meddela föreskrifter om de begränsningar som är
nödvändiga i detta hänseende. En sådan lösning är
enligt regeringen mer flexibel och ställer inte
hinder i vägen eller försvårar en förändrad
verksamhet.
Känsliga personuppgifter
Regeringen föreslår att en särskild bestämmelse
införs i lagen för att tillåta hanteringen av vissa
känsliga personuppgifter m.m.
I skälen för sitt förslag erinrar regeringen om att
det i 13 § personuppgiftslagen finns ett
principiellt förbud mot att behandla personuppgifter
som avslöjar ras eller etniskt ursprung, politiska
åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse,
medlemskap i fackförening, eller som rör hälsa eller
sexualliv. Regeringen anför att det finns - för att
socialtjänsten skall kunna klara sina uppgifter -
ett behov av att behandla även personuppgifter som
är känsliga i personuppgiftslagens mening. Sådana
uppgifter bör enligt regeringens mening få
behandlas. Att socialtjänsten skall kunna utföra
sina arbetsuppgifter på ett tillfredsställande sätt
är ett viktigt allmänt intresse.
Regeringen påpekar att Lagrådet har anfört att det
kan förekomma fall där behandling av personuppgifter
som avslöjar uppgifter av politisk natur framstår
som klart motiverat även inom socialtjänsten. Som
ett exempel har Lagrådet framhållit ungdomar som
bl.a. på grund av sina politiska åsikter ägnar sig
åt kriminalitet eller annat beteende som föranleder
att socialnämnden skall ta sig an dem. Ett annat
exempel är att det bland invandrare från ett land
finns grupper som är starkt politiskt fientliga mot
varandra och där socialtjänsten behöver veta vilken
grupp en viss individ tillhör för att undvika att
personen placeras tillsammans med politiska
motståndare och riskerar att råka illa ut. De
exempel som Lagrådet har fört fram visar enligt
regeringen att det kan finnas fog för att behandla
även uppgifter av sådan karaktär. Regeringen anför
att detta naturligtvis inte bör ske
slentrianmässigt. Sådana uppgifter bör behandlas i
första hand om det har särskild betydelse för att
garantera framför allt ungdom en nödvändig vård-
eller behandlingsinsats.
Vissa frågor om behandling av personuppgifter som
föreslås bli reglerade i den nya socialtjänstlagen
(12 kap.)
Bevarande och gallring
Regeringen föreslår att bevarande och gallring skall ske med
beaktande av reglerna i personuppgiftslagen och
socialtjänstlagen. Särskilda gallringsregler skall
gälla i fråga om godkända avtal om vårdnad, boende
och umgänge.
I skälen för sitt förslag anför regeringen att det
beträffande vissa handlingar inom socialtjänsten
finns särskilda bestämmelser rörande gallring,
närmare bestämt beträffande anteckningar och andra
uppgifter i en personakt som tillhör socialnämndens
personregister och personregister som avses i
nuvarande 59 § socialtjänstlagen (s. 155 f.). Sådana
uppgifter skall enligt huvudregeln gallras fem år
efter det att sista anteckningen gjordes i akten (60
§ socialtjänstlagen). Undantag från gallring skall
dock göras bl.a. med hänsyn till forskningens behov
i ett representativt urval av kommuner och i övriga
kommuner beträffande ett representativt urval av
personer (62 §).
Regeringen anför att den är medveten om att den
nuvarande regleringen i socialtjänstlagen kan
innebära begränsningar beträffande forskningen i
olika avseenden. Bestämmelserna om bevarande och
gallring utgör dock enligt regeringen resultatet av
avvägningar mellan å ena sidan
integritetsskyddsintressen och å andra sidan insyns-
och rättssäkerhetsaspekter, myndigheternas
informationsbehov samt forskningsintresset (se prop.
1989/90:72 s. 51 f. och prop. 1997/98:108 s. 80).
Regeringen är mot denna bakgrund inte beredd att i
nuläget föreslå någon ändring.
Enligt regeringen bör i lagen om behandling av
personuppgifter inom socialtjänsten erinras om att
gallring skall ske med beaktande av bestämmelser i
personuppgiftslagen. Regeringen erinrar om att det i
9 § personuppgiftslagen läggs fast vissa
grundläggande krav på behandling av personuppgifter.
Bland annat anges att personuppgifter inte skall
bevaras under längre tid än vad som är nödvändigt
med hänsyn till ändamålen med behandlingen.
Personuppgifter får dock bevaras för historiska,
statistiska eller vetenskapliga ändamål under en
längre tid än vad som nu sagts. Enligt regeringen
bör vidare, med hänsyn till den stora praktiska
betydelse som socialtjänstlagens regler om bevarande
och gallring har, en hänvisning härtill göras i
lagtexten.
Förbud mot att i s.k. sammanställningsregister
anteckna uppgifter om ömtåliga personliga
förhållanden
Regeringen föreslår i fråga om förbudet mot att i s.k.
sammanställningsregister anteckna uppgifter om
ömtåliga personliga förhållanden (59 § i den
nuvarande socialtjänstlagen) att det inte skall
hindra att personuppgifter behandlas hos
socialnämnden för uppföljning, utvärdering,
kvalitetssäkring, forskning och framställning av
statistik.
I skälen för sitt förslag framhåller regeringen att
enligt 59 § i den nuvarande socialtjänstlagen gäller
att uppgifter om ömtåliga personliga förhållanden
inte får tas in i sådana personregister hos
socialnämnden som utgör sammanställningar av
uppgifter (prop. s. 160). Dock får det i sådana
register tas in uppgifter om åtgärder som har
beslutats inom socialtjänsten och som innebär
myndighetsutövning och den bestämmelse på vilken ett
beslut om en sådan åtgärd grundats. Bestämmelsen i
59 § gäller inte innehållet i de personakter som
ingår i socialnämndernas personregister, utan endast
sådana av socialnämnd förda register som utgör
sammanställning av uppgifter om klienterna.
Regeringen påpekar att till register av förevarande
slag räknas även alla former av manuella register.
Vidare erinrar regeringen om att Socialstyrelsen
med stöd av 50 § socialtjänstförordningen har
meddelat föreskrifter om personregister inom
socialtjänsten (SOSFS S 1981:26). Enligt
föreskrifterna får i s.k. sammanställningsregister
endast tas in uppgifter som i allmänhet framstår som
neutrala, t.ex. namn, personnummer, adress,
civilstånd och övriga familjeförhållanden, uppgift
om vårdnadshavare, förmyndare eller god man samt
nära anhörig eller annan liknande uppgift, yrke,
arbetsgivare, bostadsförhållanden samt inkomst- och
förmögenhetsförhållanden.
Mot bakgrund av att bestämmelsen om förbud mot s.k.
sammanställningsregister i socialtjänstlagen
infördes för snart 20 år sedan finns det enligt
regeringen skäl att fråga om inte bestämmelsen har
spelat ut sin roll. Enligt regeringens mening finns
det emellertid inte fog för att vare sig göra ett
generellt undantag från eller ta bort förbudet (s.
161).
Regeringen påpekar att Socialdatautredningen har
föreslagit en viss utvidgning av undantaget från
förbudet i den nämnda bestämmelsen i de situationer
där personuppgifter behandlas hos socialnämnden för
uppföljning, utvärdering, kvalitetssäkring,
forskning och framställning av statistik. I sådant
fall rör det sig enligt regeringen om tillfälliga
sammanställningar av uppgifter som förstörs efter en
viss tid. Regeringen anför att ett sådant undantag
också gör det möjligt att för sådana ändamål använda
modern informationsteknik genom att bearbeta redan
insamlade personuppgifter. Enligt regeringens mening
kan inte hänsynen till enskildas personliga
integritet anses utgöra hinder mot att tillåta att
uppgifter om ömtåliga personliga förhållanden får
antecknas i s.k. sammanställningsregister för sådana
mer övergripande ändamål. Regeringen föreslår därför
ett undantag från förbudet i sådana situationer. Det
är enligt regeringen viktigt att ett sådant
sammanställningsregister endast blir tillgängligt
för ett begränsat antal personer. Regeringen anför
att det får ankomma på Socialstyrelsen att enligt
socialtjänstlagen och socialtjänstförordningen
meddela ytterligare föreskrifter, om det anses
påkallat.
Motionerna
I motion 2000/01:So47 av Kenneth Johansson m.fl. (c)
anförs att riksdagen bör tillkännage, med avslag på
regeringens förslag till lag om behandling av
personuppgifter inom socialtjänsten, för regeringen
som sin mening vad i motionen anförts om personlig
integritet och behandling av personuppgifter inom
socialtjänsten. Enligt motionärerna är det märkligt
att regeringen föreslår kraftigt utvidgade
möjligheter till behandling av personuppgifter inom
socialtjänsten samtidigt som den i andra sammanhang
försvarar personuppgiftslagens orimliga effekter med
hänvisning till den enskilda människans rätt till
personlig integritet. Motionärerna anser att
regeringens förslag endast handlar om missriktad
social ingenjörskonst där man genom att stärka
myndighetsutövningen begår övergrepp på människors
rätt till en privatsfär. Uppgifter om den enskildes
sexuella läggning, politiska eller religiösa
övertygelse är enligt motionärerna vanligen inga
avgörande uppgifter för att socialtjänsten skall
kunna fullfölja sina utredningar. För de ärenden där
det anses nödvändigt med dessa typer av uppgifter
bör det finnas en tydlig reglering som anger precisa
villkor för denna hantering. Motionärerna anför att
regeringen bör, med ovanstående i beaktande,
återkomma i denna fråga. I avvaktan på detta bör
riksdagen nu avslå regeringens förslag.
I motion 2000/01:So50 av Kerstin Heinemann m.fl.
(fp) uttrycker motionärerna sin tveksamhet till att
myndigheter skall ha möjlighet att registrera
känsliga personuppgifter. Om enskilda individer vet
att känsliga personuppgifter registreras hos de
sociala myndigheterna finns enligt motionärerna skäl
att anta att personer som är i kontakt med
socialsekreterare m.fl. i mindre utsträckning än i
dag kommer att anförtro vederbörande känsliga
uppgifter. En oönskad effekt av detta är ett minskat
förtroende för de sociala myndigheterna.
Motionärerna anför att om känsliga personuppgifter
skall få registreras, måste lagstiftningen på ett
detaljerat och preciserat sätt uttryckligen
föreskriva vad som är tillåtet. Enligt motionärerna
uppfyller inte regeringens förslag detta krav.
Motionärerna anser att när det handlar om viktiga
integritetsfrågor bör regeringen anstränga sig mer
än vad den har gjort i stället för att påstå att en
mer detaljerad reglering är omöjlig och föreslå en
"gummiparagraf". Att bestämmelsen är smidig för
socialtjänsten står klart. Respekten för den
enskildes integritet måste enligt motionärerna i
detta fall väga tyngre. Regeringens förslag bör
därför avslås avseende behandlingen av känsliga
personuppgifter inom socialtjänsten (yrkande 5).
Riksdagen bör också ge regeringen till känna vad som
anförts i motionen om skyddet för den personliga
integriteten (yrkande 6). Motionärerna anser
därutöver att regeringen bör återkomma till
riksdagen med ett mer genomarbetat lagförslag, där
större hänsyn tas till säkerhets- och
integritetsaspekterna (yrkande 7).
Vidare framhåller motionärerna att en komplikation
i sammanhanget är att en ny lag om hur behandling av
personuppgifter inom socialtjänsten måste träda i
kraft den 1 oktober 2001. Ett sätt att lösa
problemet är enligt motionärerna att
övergångsreglerna till personuppgiftslagen ges
förlängd giltighetstid till dess att regeringen har
kunnat återkomma med ett mer genomarbetat förslag.
Detta bör ges regeringen till känna (yrkande 8).
I motion 2000/01:So51 av Bo Lundgren m.fl. (m)
erinras om att Moderata samlingspartiet vid
upprepade tillfällen framfört synpunkten att
bestämmelser som rör integritetskänsliga
personuppgifter skall regleras i lag och inte genom
föreskrifter meddelade av regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer. Motionärerna
instämmer därför i Lagrådets påpekande att den
föreslagna lagen har fått alltför mycket karaktär av
ramlag. Fler bestämmelser om behandling av
personuppgifter bör enligt motionärerna således
beslutas av riksdagen genom lag. Motionärerna anser
att regeringens förslag vad gäller möjlighet för
regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer att meddela föreskrifter gällande
ändamålen med behandling av personuppgifter,
begränsningar i sökbegrepp, samkörning och
direktåtkomst av personuppgifter som behandlas
automatiserat bör avslås (yrkande 13).
Vidare anser motionärerna att registrering av
känsliga personuppgifter precis som på andra områden
inte skall vara tillåtet. Däremot kan enligt
motionärerna personuppgifter som rör hälsa vara
nödvändiga att registrera för att möjliggöra en god
omsorg eller när det kan vara nödvändigt ur
arbetsskyddssynpunkt. Motionärerna anför att
regeringens förslag bör avslås vad gäller
behandlingen av känsliga personuppgifter som rör ras
eller etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös
eller filosofisk övertygelse, medlemskap i
fackförening eller sexualliv (yrkande 14). I övrigt
bör regeringen återkomma med en precisering i lag
vad avser registrering som rör hälsa (yrkande 15).
I motion 2000/01:So52 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd)
anförs att det kan finnas skäl - för att
socialtjänsten skall kunna klara sina uppgifter -
för att be handla även personuppgifter som är
känsliga i personuppgiftslagens mening. Men den
typen av uppgifter bör enligt motionärerna inte vara
sökbara eller vara avsedda att ingå i en
strukturerad samling av personuppgifter som är
tillgängliga för sökning eller sammanställning
enligt särskilda kriterier. Motionärerna anser att
sådana personakter som innehåller denna typ av
integritetskänsliga uppgifter därför inte skall
tillföras registerhanteringen enligt lagen. Enligt
motionärerna bör riksdagen besluta om lagstöd för
att dokumentera sådana uppgifter i personakter av
detta slag (yrkande 3). Riksdagen bör i övrigt avslå
regeringens förslag vad avser 7 § första stycket 2 i
den föreslagna lagen (yrkande 4).
Utskottets ställningstagande
Som framgår av regeringens proposition förekommer
redan i dag i stor omfattning behandling av både
känsliga och andra personuppgifter inom
socialtjänsten. Socialtjänsten övergår vidare,
liksom privat och övrig offentlig verksamhet, i allt
större utsträckning till modern informationsteknik.
Någon särskild författningsreglering av
socialtjänstens behandling av personuppgifter finns
emellertid inte i dag. I den utsträckning sådan
behandling inte regleras i tillstånd från
Datainspektionen gäller de allmänna bestämmelserna i
datalagen eller personuppgiftslagen. Datalagens
bestämmelser och tillstånd från Datainspektionen
gäller i dag övergångsvis och upphör att gälla den 1
oktober 2001. Personuppgiftslagens bestämmelser slår
då fullt igenom också inom socialtjänstens område.
Utskottet delar regeringens uppfattning att det
finns ett behov av att på detta integritetskänsliga
verksamhetsområde nu införa en särskild
författningsreglering som, där avvikelser och
preciseringar behövs, kompletterar
personuppgiftslagens allmänna bestämmelser.
Utskottet konstaterar, liksom Lagrådet, att den nu
föreslagna lagen om behandling av personuppgifter
inom socialtjänsten endast innehåller två paragrafer
med materiellt innehåll som avser att reglera sådan
behandling. Eftersom denna lag avser att reglera
behandling av personuppgifter inom hela
socialtjänsten, kan den endast innehålla de
bestämmelser som generellt skall gälla inom detta
mångfasetterade område. Utskottet vill framhålla att
regeringens förslag till ny socialtjänstlag också
innehåller bestämmelser av betydelse för
socialtjänstens behandling av personuppgifter. Dessa
bestämmelser gäller möjligheterna att behandla
uppgifter om ömtåliga personliga förhållanden i s.k.
sammanställningsregister (12 kap. 1 §), bevarande
och gallring av personuppgifter (12 kap. 2 och 4 §§)
samt uppgiftsskyldighet (12 kap. 5-10 §§). Nämnda
särskilda lagregler föreslås således också att
tillämpas inom en övervägande del av socialtjänstens
område.
Den föreslagna lagen om behandling av
personuppgifter inom socialtjänsten innehåller
vidare en bestämmelse med bemyndiganden för
regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer att i vissa avseenden utfärda
föreskrifter. Detta gäller bl.a. användningen av
sökbegrepp och samkörning av personuppgifter. Härvid
vill utskottet dock framhålla att den ovan nämnda
bestämmelsen i förslaget till ny socialtjänstlag om
möjligheten att behandla uppgifter om ömtåliga
personliga förhållanden i s.k.
sammanställningsregister innebär begränsningar när
det gäller användning av sökbegrepp och samkörning
av personuppgifter. Behov av att utnyttja det nämnda
bemyndigandet torde därför endast uppkomma i den
begränsade del av socialtjänsten som inte omfattas
av förslaget till ny socialtjänstlag. Utskottet vill
också erinra om att personuppgiftslagen innehåller
bestämmelser som, utöver de särskilda
lagbestämmelser som nu föreslås, kommer att gälla
för socialtjänstens behandling av personuppgifter.
Detta gäller t.ex. kravet på ändamålsbestämning i 9
§ första stycket c personuppgiftslagen. Bestämmelsen
innebär att i den utsträckning det i lag, förordning
eller annan föreskrift inte har uttryckts något
ändamål för viss behandling av personuppgifter,
ankommer det på den personuppgiftsansvarige att
uttrycka ett sådant ändamål. Detta kommer således
också att gälla inom socialtjänstens område.
Sammanfattningsvis anser utskottet att regeringens
förslag innebär att behandlingen av personuppgifter
inom socialtjänstens område i tillräcklig omfattning
regleras av lagbestämmelser. Utskottet vill vidare
erinra om att ingenting hindrar att riksdagen ånyo
ges möjlighet att ta ställning till ett lagförslag
om behov av detta skulle uppstå, även om
bemyndiganden nu ges i vissa avseenden att meddela
föreskrifter under lagnivå. Mot denna bakgrund
tillstyrker utskottet regeringens förslag till
lagteknisk utformning och avstyrker motionerna i
berörda delar. När det gäller vad som anförs i
motion 2000/01:So50, yrkande 8, om att
övergångsreglerna till personuppgiftslagen bör ges
längre giltighetstid än till den 30 september 2001,
vill utskottet framhålla att detta på grund av
artikel 32.2 i EG:s dataskyddsdirektiv inte är
möjligt.
När det gäller behandling av känsliga
personuppgifter innehåller regeringens förslag en
bestämmelse som med avvikelse från förbudet i 13 §
person-uppgiftslagen generellt tillåter sådan
behandling inom socialtjänstens område. Förslaget
innebär inte någon särskild begränsning när det
gäller vilka kategorier känsliga personuppgifter som
skall få behandlas. Utskottet vill i detta
sammanhang framhålla att det naturligtvis är av stor
vikt att enskilda ges ett tillräckligt skydd för sin
personliga integritet när det gäller behandling av
personuppgifter inom myndigheternas verksamhet, i
synnerhet om avsikten är att känsliga
personuppgifter skall få behandlas. Det är
emellertid också av avgörande betydelse för många
enskilda att socialtjänsten kan utföra sina
arbetsuppgifter. Utskottet delar regeringens
uppfattning att detta innebär att socialtjänsten
måste ges möjlighet att behandla samtliga kategorier
av känsliga personuppgifter. När det gäller
kategorin av känsliga personuppgifter som rör
politiska åsikter vill utskottet erinra om att
möjligheten att behandla sådana uppgifter ytterst
begränsas av bestämmelsen i 2 kap. 3 § första
stycket regeringsformen. Enligt denna bestämmelse
får anteckning om medborgare i allmänt register inte
utan hans samtycke grundas enbart på hans politiska
åskådning. I den utsträckning behandling av sådana
uppgifter i register inte är begränsad redan på
grund av den föreslagna bestämmelsen i 12 kap. 1 § i
den nya socialtjänstlagen, är den således tillåten
först om uppgifter om personen ifråga behandlas på
annan grund. Därutöver gör utskottet bedömningen att
socialtjänstens behov av att behandla känsliga
personuppgifter för att kunna utföra sina
arbetsuppgifter inte kan tillgodoses inom ramen för
den enskildes samtycke eller med stöd av undantaget
i 16 § första stycket c personuppgiftslagen som rör
rättsliga anspråk. Enligt utskottets mening finns
det således ett behov av att med stöd av 20 §
personuppgiftslagen, dvs. av hänsyn till ett viktigt
allmänt intresse, nu särskilt föreskriva att
socialtjänsten får behandla känsliga
personuppgifter.
Däremot innebär regeringens förslag en begränsning
i möjligheterna att behandla känsliga
personuppgifter, liksom för övrig behandling av
person-uppgifter enligt lagen, såtillvida att
behandlingen skall vara nödvändig för att
socialtjänsten skall kunna utföra sina
arbetsuppgifter. Av betydelse för en övervägande del
av socialtjänstens verksamhet är emellertid också
den ovan nämnda begränsningen i förslaget till 12
kap. 1 § i den nya socialtjänstlagen som avser
möjligheten att i s.k. sammanställningsregister
behandla uppgifter om ömtåliga personliga
förhållanden. Förslaget till nämnda bestämmelse, som
i huvudsak motsvaras av den nu gällande bestämmelsen
i 59 § socialtjänstlagen, innebär att känsliga
personuppgifter - i personuppgiftslagens mening -
inte får förekomma i register i sådan verksamhet som
omfattas av socialtjänstlagen. Den föreslagna
bestämmelsen innebär därutöver en begränsning när
det gäller behandling i register av uppgifter som
inte är känsliga i personuppgiftslagens mening, men
ändå avser ömtåliga personliga förhållanden. I
bestämmelsen föreskrivs vidare vissa särskilt
angivna undantag från denna huvudregel.
Utskottet vill dock framhålla att den föreslagna
begränsningen i 12 kap. 1 § socialtjänstlagen i
fråga om möjligheterna att i s.k.
sammanställningsregister behandla bl.a. känsliga
personuppgifter enbart omfattar den del av
socialtjänsten som omfattas av socialtjänstlagen.
Eftersom den föreslagna lagen om behandling av
personuppgifter inom socialtjänsten har ett vidare
tillämpningsområde än socialtjänstlagen, anser
utskottet att begränsningen i möjligheterna att
behandla känsliga personuppgifter i register - bl.a.
att låta sådana uppgifter vara sökbara eller avsedda
att ingå i en strukturerad samling av
personuppgifter som är tillgängliga för sökning
eller sammanställning enligt särskilda kriterier -
bör framgå redan av lagen om behandling av
personuppgifter inom socialtjänsten. En sådan
begränsande regel bör därmed få motsvarande innehåll
som förslaget till 12 kap. 1 § i den nya
socialtjänstlagen när det gäller möjligheterna att i
register behandla känsliga personuppgifter.
Sammanfattningsvis anser utskottet att regeringens
förslag när det gäller socialtjänstens möjlighet att
behandla känsliga personuppgifter i huvudsak är väl
avvägt när det gäller behovet av integritetsskydd
respektive behovet av att socialtjänsten skall kunna
utföra sina arbetsuppgifter. Utskottet vill också
framhålla att avsikten med regeringens förslag inte
är att, utom i ett visst avseende, utvidga
socialtjänstens nuvarande möjligheter att behandla
känsliga personuppgifter. Som framgått ovan förordar
utskottet dock, i enlighet med vad som anförs i
motion 2000/01:So52, en annan lagteknisk lösning för
regleringen av möjligheterna och begränsningarna i
att behandla sådana uppgifter. Utöver vad som nu
anförts avstyrker utskottet de aktuella motionerna i
berörda delar.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag i övrigt
när det gäller behandling av personuppgifter inom
socialtjänsten.
Stockholm den 26 april 2001
På konstitutionsutskottets vägnar
Per Unckel
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Per
Unckel (m), Barbro Hietala Nordlund (s), Pär Axel
Sahlberg (s), Kenneth Kvist (v), Ingvar Svensson
(kd), Mats Berglind (s), Inger René (m), Kerstin
Kristiansson Karlstedt (s), Kenth Högström (s), Nils
Fredrik Aurelius (m), Per Lager (mp), Åsa
Torstensson (c), Helena Bargholtz (fp), Britt-Marie
Lindkvist (s), Per-Samuel Nisser (m), Peter Pedersen
(v) och Maria Larsson (kd).
Avvikande mening
Per Unckel (m), Inger René (m), Nils Fredrik
Aurelius (m), Åsa Torstensson (c), Helena Bargholtz
(fp) och Per-Samuel Nisser (m) anser att utskottets
yttrande bort ha följande lydelse:
I flera av de motioner som avlämnats med anledning
av regeringens förslag, i den del det avser
behandling av personuppgifter inom socialtjänsten,
har kritik framförts när det gäller lagförslagets
brist på detaljreglering och tydliggörande av
integritetsskyddets omfattning. Utskottet vill
framhålla att förslaget till lag om behandling av
personuppgifter inom socialtjänsten avser att
reglera personuppgiftshantering i en mycket
integritetskänslig verksamhet med ett stort antal
registrerade personer. Det kan i många fall handla
om personer som också i övrigt tillhör en utsatt
grupp i samhället. Enligt utskottets mening är det
därför av stor vikt att den särskilda lagreglering
som nu skall införas på detta område är så
detaljerad som möjligt och därmed på ett tydligt
sätt uttrycker gränserna för vilken behandling av
personuppgifter som är tillåten och vilka krav i
övrigt som skall ställas på sådan behandling.
Utskottet vill härvid erinra om den målsättning som
riksdagen har lagt fast att myndighetsregister med
ett stort antal registrerade och ett särskilt
känsligt innehåll skall regleras särskilt i lag (jfr
bet. 1990/91:KU11, rskr. 1990/91: 160).
När det gäller det nu aktuella lagförslaget kan det
konstateras att det endast innehåller två paragrafer
av materiell karaktär som avser att reglera
behandlingen av personuppgifter inom socialtjänsten.
Dessa paragrafer framstår i sin tur närmast som
undantag från de restriktioner som annars gäller för
behandling av personuppgifter enligt
personuppgiftslagen. Vidare ges i förslaget till 11
§ regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer bemyndigande att meddela föreskrifter när
det gäller bl.a. vilken behandling som skall anses
tillåten, sökbegrepp, direktåtkomst och samkörning
av personuppgifter. I dessa för integritetsskyddet
viktiga hänseenden är avsikten således att regler
skall ges i förordningsform eller rent av i
myndighetsföreskrifter. Den enda i lag uppställda
gränsen härvidlag föreslås vara att behandlingen
skall vara nödvändig för att arbetsuppgifter inom
socialtjänsten skall kunna utföras. Mot denna
bakgrund delar utskottet Lagrådets uppfattning att
lagen har fått alltför mycket karaktär av ramlag.
Enligt utskottets mening borde regeringen i det
förslag som nu har underställts riksdagen ha tagit
in fler regler som reglerar behandlingen av
personuppgifter inom detta integritetskänsliga
verksamhetsområde. Utskottet anser därför att
regeringen bör återkomma till riksdagen med
kompletterande förslag på lagbestämmelser med
materiellt innehåll.
I samtliga nu aktuella motioner efterfrågas vidare
en mer restriktiv reglering än vad regeringens
förslag innebär när det gäller möjligheterna att
inom socialtjänsten behandla känsliga
personuppgifter. Regeringens lagförslag innehåller
en bestämmelse som med avvikelse från förbudet i 13
§ personuppgiftslagen generellt tillåter behandling
av känsliga personuppgifter inom socialtjänsten. Av
propositionen framgår att som en begränsning i sådan
behandling skall gälla vissa bestämmelser i
socialtjänstlagen som rör möjligheterna att i s.k.
sammanställningsregister anteckna uppgifter om
ömtåliga personliga förhållanden. Enligt utskottets
mening är denna begränsning emellertid inte
tillräcklig. I enlighet med vad som anförs i
motionerna vill utskottet ifrågasätta nödvändigheten
av att inom socialtjänstens område behandla andra
känsliga personuppgifter än sådana som rör hälsa.
Därutöver anser utskottet att i den utsträckning
behandling av uppgifter som rör hälsa skall vara
tillåten måste en ytterligare precisering av detta
göras i förhållande till vad som gäller enligt det
nu lämnade förslaget. Enligt utskottets mening bör
en sådan precisering göras med beaktande av att
känsliga uppgifter i första hand bör behandlas med
stöd av samtycke från den enskilde. Mot denna
bakgrund anser utskottet att riksdagen bör avslå
regeringens förslag till 7 § första stycket 2 lagen
om behandling av personuppgifter inom
socialtjänsten. I avvaktan på att regeringen
återkommer till riksdagen med ett mer begränsat
förslag i detta avseende får socialtjänsten hämta
stöd för behandling av känsliga uppgifter i de
allmänna bestämmelser som gäller på detta område.
Justitieutskottets yttrande
2000/01:JuU5y
Drogkontroll inom den slutna ungdomsvården
Till socialutskottet
Inledning
Socialutskottet har berett justitieutskottet
tillfälle att yttra sig över proposition 2000/01:80
Ny socialtjänstlag m.m. avsnitt 12 jämte med
anledning av propositionen i denna del väckta
motioner.
I propositionen avsnitt 12 behandlas bl.a. frågan
om skyldighet för den intagne att underkasta sig
drogkontroll vid Statens institutionsstyrelses (SiS)
institutioner. Lagändringar föreslås i denna del i
lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall
(LVM), lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om
vård av unga (LVU) och lagen (1998:603) om
verkställighet av sluten ungdomsvård (LSU). Den
sistnämnda lagen ligger inom justitieutskottets
beredningsområde, och utskottet begränsar sitt
yttrande till den. I denna del har inte väckts några
motioner. Den av regeringen föreslagna lagändringen
framgår av bilaga till yttrandet. Förslaget, som har
granskats av Lagrådet, bygger på ett initiativ från
SiS som remissbehandlats.
Överväganden
LSU avser verkställighet av en straffrättslig
påföljd för brott. Sluten ungdomsvård är
förstahandsalternativet om brottet har sådan
karaktär att påföljden, med beaktande av de
särbestämmelser som gäller för unga lagöverträdare,
skulle ha blivit fängelse. Påföljden, som är
tidsbestämd, är avsedd för ungdomar i åldern 15-18
år, och den verkställs på sådana särskilda
ungdomshem som omnämns i 12 § LVU. Vid beräkningen
av strafftiden tillmäts den unges behov av vård inte
någon självständig betydelse. Vårdbehovet är däremot
avgörande för innehållet i verkställigheten.
Bestämmelser om verkställigheten finns i LSU. I den
lagen - liksom för övrigt också i LVU och LVM -
saknas för närvarande särskilda bestämmelser om
skyldighet för en intagen att underkasta sig
provtagning för drogkontroll. För närvarande sker
sådana kontroller på frivillighetens grund.
Regeringen anser att såväl rättssäkerhetsskäl som
behandlingsskäl talar för en lagreglering.
I propositionen föreslår regeringen såvitt avser
den slutna ungdomsvården att den dömde skall vara
skyldig att underkasta sig provtagning dels vid
ankomsten till det särskilda ungdomshemmet, dels
inför vistelse utanför hemmet om det kan misstänkas
att han eller hon är påverkad av alkohol, narkotika
eller andra otillåtna preparat som preciseras i
lagförslaget.
Utskottet noterar att det i regeringens förslag
inte finns utrymme för drogkontroll vid återkomst
till det särskilda ungdomshemmet efter utevistelse.
I denna del bör dock anmärkas att det enligt 18 §
LSU finns en möjlighet att ställa de villkor vid
permission som kan anses nödvändiga. Av förarbetena
till paragrafen framgår bl.a. att den dömde kan
åläggas att hålla sig fri från droger och andra
berusningsmedel och att underkasta sig erforderlig
vård och behandling (prop. 1997/98:96 s. 187).
Utskottet har inhämtat att SiS med stöd av denna
paragraf ställer upp villkor om drogkontroll vid
återkomsten till ungdomshemmet när det finns
anledning till det. Härtill kommer att en sådan
kontroll också kan göras helt på frivillighetens
grund.
Utskottet konstaterar vidare att en skyldighet att
underkasta sig provtagning i här aktuella
situationer har en betydande likhet med den
skyldighet som föreligger för en intagen i
kriminalvårdsanstalt att vid anmodan underkasta sig
provtagning för drogkontroll [se 52 d § lagen
(1974:203) om kriminalvård i anstalt].
Enligt utskottets mening är det, i fråga om den
slutna ungdomsvården liksom vid andra
straffrättsliga frihetsberövanden, viktigt att det
noga preciseras vilka intrång i den personliga
integriteten den intagne måste tåla utöver själva
frihetsberövandet. De skäl av behandlingskaraktär
som regeringen anför (s. 117 f) för provtagning i de
angivna situationerna är enligt utskottets mening
bärkraftiga. Starka rättssäkerhetsskäl talar således
för en reglering.
Utskottet tillstyrker alltså i princip regeringens
förslag. Utskottet vill dock tillägga att de anförda
skälen för en reglering gör sig lika starkt gällande
i fråga om den kontroll som, när det finns anledning
till det, regelmässigt sker vid återkomsten till det
särskilda ungdomshemmet efter permission. Utskottet
vill därför föreslå att också denna provtagning
uttryckligen lagregleras. Detta kan enkelt ske genom
att orden "inför vistelse utanför hemmet" byts ut
mot orden "i samband med vistelse utanför hemmet" i
regeringens förslag till 18 a § LSU.
Stockholm den 3 maj 2001
På justitieutskottets vägnar
Fredrik Reinfeldt
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Fredrik
Reinfeldt (m), Ingvar Johnsson (s), Märta Johansson
(s), Margareta Sandgren (s), Alice Åström (v),
Ingemar Vänerlöv (kd), Ann-Marie Fagerström (s),
Maud Ekendahl (m), Helena Zakariasén (s), Morgan
Johansson (s), Yvonne Oscarsson (v), Ragnwi
Marcelind (kd), Jeppe Johnsson (m), Kia Andreasson
(mp), Gunnel Wallin (c), Anita Sidén (m) och Staffan
Werme (fp).
BILAGA
Regeringens lagförslag
Lag om ändring i lagen (1998:603) om verkställighet
av sluten ungdomsvård
Härigenom föreskrivs att det i lagen (1998:603) om
verkställighet av sluten ungdomsvård skall införas
en ny paragraf, 18 a §, av följande lydelse.
-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
-----------------------------------------------------
18 a §
-----------------------------------------------------
Den dömde är, om inte
annat föranleds av
medicinska eller liknande
skäl, skyldig att efter
uppmaning vid ankomsten
till det särskilda
ungdomshemmet samt inför
vistelse utanför hemmet
enligt 18 § lämna blod-,
urin- eller
utandningsprov för
kontroll av om han eller
hon är påverkad av
narkotika, alkoholhaltiga
drycker, andra
berusningsmedel, sådana
medel som avses i 1 §
lagen (1991:1969) om
förbud mot vissa
dopningsmedel eller
sådana medel som omfattas
av lagen (1999:42) om
förbud mot vissa
hälsofarliga varor, om
det kan misstänkas att
den dömde är påverkad av
något sådant medel.
-----------------------------------------------------
_________________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
Av utskottet framlagt lagförslag
Förslag till lag om ändring i lagen
(1988:870) om vård av missbrukare i
vissa fall
Härigenom föreskrivs att 46 § lagen
(1988:870) om vård av missbrukare i
vissa fall skall ha följande lydelse.
-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
-----------------------------------------------------
46 §
-----------------------------------------------------
Är någon som har beretts Är någon som har beretts
vård med stöd av denna vård med stöd av denna
lag misstänkt för brott, lag misstänkt för brott,
för vilket inte för vilket inte
föreskrivs strängare föreskrivs strängare
straff än fängelse i ett straff än fängelse i ett
år och som hör under år och som hör under
allmänt åtal, samt har allmänt åtal, samt har
brottet begåtts innan brottet begåtts innan
vården påbörjades eller vården påbörjades eller
under vårdtiden, skall under vårdtiden, skall
åklagaren pröva om åtal åklagaren pröva om åtal
lämpligen bör ske. lämpligen bör ske. Den
Styrelsen för det hem där som förestår vården vid
den misstänkte vårdas det hem där den
eller, om vården har misstänkte vårdas eller,
upphört, socialnämnden om vården har upphört,
skall därvid höras om det socialnämnden skall
inte är obehövligt. därvid höras om det inte
är obehövligt.
-----------------------------------------------------