I riksdagsstyrelses förslag hänvisas till
Riksdagskommitt,ns huvudbetänkande som
behandlar tre av kommitt,ns uppgifter,
nämligen
- utvärdering av budgetprocessen
och överväganden om behovet av
förändringar,
-
- kartläggning och analys av
riksdagens nuvarande former och resurser
för uppföljning, utvärdering och kontroll
samt
-
utredning av behovet av förändringar i
riksdagens organisation och arbetssätt i
syfte att stärka riksdagens ställning när
det gäller arbetet med EU-frågor.
Arbetet har bedrivits bl.a. genom en
parlamentarisk referensgrupp för var och
en av dessa uppgifter samt under varje
referensgrupp expertgrupper bestående av
tjänstemän. I ett par av expertgrupperna
har också tjänstemän från
Regeringskansliet ingått.
Betänkandet överlämnades till
riksdagsstyrelsen den 14 februari 2000.
Den 21 februari överlämnades
riksdagsstyrelsens förslag till
riksdagen.
Riksdagens ombudsmän, Riksbanken,
Riksdagens revisorer, Statskontoret,
Riksrevisionsverket,
Ekonomistyrningsverket samt de flesta av
landets universitet har på inbjudan av
utskottet inkommit med synpunkter på
förslaget.
Finansutskottet har yttrat sig över
riksdagsstyrelsens förslag. Yttrandet
(FiU3y) finns i bilaga 3.
Riksdagskommitt,n fortsätter att utreda
vissa frågor. Det gäller t.ex. frågan om
skrivelsers och redogörelsers funktion i
riksdagsarbetet och huruvida de skall
vara förenade med motionsrätt. Vidare
utreds effekterna för riksdagens del av
införandet av politikområden och övergång
till kostnadsbudgetering när det gäller
förändringarnas effekter för bl.a.
rambeslutsmodellen och
utskottsindelningen. Behandlingen av
motioner från den allmänna motionstiden
berörs också. Riksdagsstyrelsen har
uppdragit åt Riksdagskommitt,n att utreda
och lämna förslag som i enlighet med vad
konstitutionsutskottet anfört i
betänkande 2000/01:KU8 tillgodoser
riksdagens eget behov av
revisionsliknande insatser.
Riksdagsstyrelsen har vidare uppdragit åt
Riksdagskommitt,n att följa
revisionsfrågans fortsatta hantering.
När det gäller regeringens förslag i 2001
års ekonomiska vårproposition (prop.
2000/01:100) om ändringar av ändamål och
verksamheter som skall innefattas i vissa
utgiftsområden, framgår det inte av
propositionen vilken beredning av ärendet
som har skett eller hur samråd med
riksdagen skett i fråga om de föreslagna
ändringarna.
Konstitutionsutskottet har berett övriga
av förslagen berörda utskott tillfälle
att yttra sig. Yttranden har kommit in
från finansutskottet, skatteutskottet,
utrikesutskottet, trafikutskottet, miljö-
och jordbruksutskottet samt
arbetsmarknadsutskottet.
Justitieutskottet har beslutat att inte
avge något yttrande. Yttrandena finns i
bilagorna 4-9.
Sammanfattning
I detta betänkande behandlas dels
riksdagsstyrelsens förslag Riksdagen
inför 2000-talet (2000/01:RS1) jämte en
motion som väckts med anledning av
riksdagsstyrelsens förslag, dels 2001 års
ekonomiska vårproposition (prop.
2000/01:100), såvitt avser ändrad
utgiftsområdestillhörighet för vissa
verksamheter jämte två motionsyrkanden
som väckts med anledning av
vårpropositionen i denna del.
Riksdagsstyrelsens förslag gäller
budgetprocessen,
uppföljning och utvärdering,
EU-frågor samt
utskottens arbetsformer.
Förslaget innebär att riksdagen inte
skall ta ställning till en preliminär
fördelning av utgifterna på
utgiftsområden på våren och att
regeringen inte skall lägga förslag om
utgiftstak för staten i vårpropositionen,
utan utgiftstak för år 3 behandlas i
budgetpropositionen. Regeringen bör
senast den 14 maj varje år i skrivelser
lämna resultatredovisningar. Regeringen
bör undersöka vilka möjligheter som finns
att ändra Regeringskansliets arbetsformer
för att motverka att lagrådsgranskning
behöver genomföras under
utskottsberedningen. Budgetdebatterna bör
som huvudregel vara sammanhållna och inte
ämnes-indelade. Möjligheten att bedöma de
samhällsekonomiska konsekvenserna av
olika budgetförslag bör utvecklas.
Ändringar i riksdagsordningen föreslås
för att möta den utveckling som ägt rum
när det gäller budgetfrågornas hantering
i riksdagen. Vidare föreslås ändringar i
regeringsformen och lagen (1996:1059) om
statsbudgeten.
Riksdagens ställning i arbetet med EU-
frågor bör förstärkas och i detta syfte
föreslås bl.a. ändringar i
riksdagsordningen.
Riksdagen bör vidare enligt förslaget i
ökad utsträckning följa upp och utvärdera
fattade beslut för att åstadkomma ett
bättre berednings- och beslutsunderlag i
den politiska styr- och beslutsprocessen.
I riksdagsordningen bör införas en
bestämmelse om uppgiften att utvärdera
och följa upp. En handlingsplan föreslås
också.
Utskottet tillstyrker
riksdagsstyrelsens förslag och föreslår
därutöver tillkännagivanden till
regeringen om utvärdering av
förändringarna samt till
riksdagsstyrelsen om en översyn av 9 kap.
4 õ regeringsformen och ny benämning för
den ekonomiska vårpropositionen.
Utskottet avstyrker en motion som
väckts med anledning av
riksdagsstyrelsens förslag. En
reservation (s) föreligger om
fastställande av utgiftstak och
utgiftsramar på våren.
I 2001 års ekonomiska vårproposition
(prop. 2000/01:100) föreslås ändringar av
ändamål och verksamheter som skall
innefattas i vissa utgiftsområden.
Regeringen föreslår att utgiftsområde 3
ändrar namn till Skatt, tull och
exekution och utgiftsområde 5 till
Internationell samverkan. Vidare föreslår
regeringen att ärenden om Sveriges
representation i utlandet överförs till
utgiftsområde 1 Rikets styrelse, att
ärenden om statlig personalpolitik
överförs till utgiftsområde 2
Samhällsekonomi och finansförvaltning,
att ärenden om utsökningsväsendet
överförs till utgiftsområde 3 Skatt, tull
och exekution samt att ärenden om
väderlekstjänsten överförs till
utgiftsområde 20 Allmän miljö- och
naturvård. Förutom att förslagen påverkar
utgifternas fördelning på utgiftsområden,
medför de ändringar i riksdagsordningens
tilläggsbestämmelser.
I en partimotion (fp) och i en
fyrpartimotion (m, kd, c, fp), yrkas
avslag på förslaget att flytta ärenden om
utrikesförvaltningen och Sveriges
representation i utlandet från
utgiftsområde 5 till utgiftsområde 1.
Konstitutionsutskottet, som har berett
övriga av regeringens förslag berörda
utskott tillfälle att yttra sig, föreslår
att riksdagen i huvudsak bifaller
propositionen och avslår
motionsyrkandena.
En reservation (m, kd, c, fp) har
anmälts.
Propositionen
Regeringen föreslår att verksamheter som
hör till politikområdet Effektiv
statsförvaltning flyttas från
utgiftsområde 14 Arbetsliv till
utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och
finansförvaltning. Bakgrunden till att
Arbetsgivarverket och Statens
pensionsverk (SPV) redovisas under
utgiftsområde 14 och verksamhetsområdet
Staten som arbetsgivare har enligt
regeringen haft med utskottsbehandlingen
att göra. Verksamheterna har dock inte
haft sina övergripande mål relaterade
till utgiftsområde 14 utan till
utgiftsområde 2, eftersom de är ett av
flera medel för att effektivisera
statsförvaltningen.
Enligt regeringen är lagstiftningen med
anknytning till Statliga
arbetsgivarfrågor begränsad. SPV:s
verksamhet bygger på kollektivavtal och
den statliga arbetsrätten har en
begränsad särlagstiftning.
En konsekvens av regeringens förslag om
vilka verksamheter som skall innefattas i
utgiftsområde 2 är att anslagen 1:1
Stabsuppgifter vid Arbetsgivarverket och
1:2 Statliga tjänstepensioner m.m. under
utgiftsområde 14 flyttas till
utgiftsområde 2. Förändringarna
föranleder ändringar i
tilläggsbestämmelserna 4.6.2 och 4.6.15 i
riksdagsordningen.
För det fall riksdagen godkänner
förslagen ökar den beräknade ramen för
utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och
finansförvaltning med 7 383 miljoner
kronor för 2002. Utgiftsområde 14 minskar
med motsvarande belopp.
Utskottets ställningstagande
Utskottet vill först betona att en
utgångspunkt för frågan om hur ärenden
fördelas mellan utskotten är de
förutsättningar som råder i riksdagen.
Det är naturligtvis önskvärt att
utskottens beredningsområden så långt som
möjligt avgränsas på ett sätt som
framstår som logiskt och praktiskt i
förhållande till regeringens indelning
av statens verksamhet i politikområden,
men samtidigt måste man beakta
konsekvenserna för riksdagen.
Utskottsindelningen styrs av den s.k.
fackutskottsprincipen, som innebär att
ärenden som hör till ett ämnesområde
hänförs till ett utskott.
Av tilläggsbestämmelsen 4.6.15 i
riksdagsordningen framgår att
arbetsmarknadsutskottet skall bereda
ärenden som rör statlig personalpolitik.
Det innebär att utskottet har ansvaret
för beredningen av bl.a. anslagsfrågorna
inom detta område. Beredningsansvaret
avser också lagstiftningsfrågor med
anknytning till arbetsmarknadens statliga
sektor, exempelvis frågor som rör lagen
(1994:260) om offentlig anställning (LOA)
och lagen (1994:261) om
fullmaktsanställning. Utskottet brukar
även bereda frågor som rör den statliga
personalpolitiken utan att direkt
hänföras till anslags- eller
lagstiftningsfrågor, exempelvis motioner
om statens policy som arbetsgivare. Det
kan gälla krav på att staten skall vara
en föredömlig arbetsgivare i fråga om
jämställdhet, etnisk mångfald och
funktionshindrades möjligheter att få
anställning i staten.
Som arbetsmarknadsutskottet uppfattar
de föreslagna förändringarna är de i
första hand motiverade av regeringens
Tnskan att politikområdet Effektiv
statsförvaltning hålls samman och endast
hänförs till ett utgiftsområde. På det
sättet kan man ha ett gemensamt
övergripande mål för anslagen inom detta
område. I propositionen markerar
regeringen att den statliga
arbetsgivarpolitiken är ett av medlen för
att göra statsförvaltningen effektivare.
I propositionen utvecklas inte närmare
vad beredningsområdet statlig
personalpolitik omfattar. Propositionen
anger inte heller vilket utskott som vid
en genomförd förändring skulle vara
ansvarigt för lagstiftningsfrågorna inom
arbetsmarknadens statliga sektor.
Arbetsmarknadsutskottet har dock utgått
från att regeringens avsikt är att
beredningsansvaret skall föras över till
finansutskottet för både anslags- och
lagstiftningsfrågorna på området .
Arbetsmarknadsutskottet delar
regeringens uppfattning att det är av
värde att man så långt som möjligt
bestämmer politikområdena på ett sådant
sätt att ett politikområde inryms under
ett och samma utgiftsområde. Utskottet
har därför inget emot att de två berörda
anslagen förs över till finansutskottet.
Enligt utskottets mening finns det dock
starka skäl för att
arbetsmarknadsutskottet även
fortsättningsvis har beredningsansvaret
för den arbetsrättsliga lagstiftningen på
det statliga området.
Arbetsmarknadsutskottet har lång
tradition att hantera denna lagstiftning.
På den statliga delen av arbetsmarknaden
är det framför allt fråga om lagen om
offentlig anställning (LOA). Ett
ytterligare skäl är att man bör hålla
samman hela den arbetsrättsliga
lagstiftningen. Strävan är att minska
särregleringen för den statliga sektorn,
vilket den nya LOA från 1994 är ett
uttryck för. Detta skulle knappast stå i
strid med fackutskottsprincipen, eftersom
den arbetsrättsliga lagstiftningen i
allmänhet inte har några omedelbara
budgeteffekter.
Beredningsområdet arbetsrätt, som även
fortsättningsvis är avsett att höra till
arbetsmarknadsutskottet, skulle mycket
väl kunna anses inbegripa även den
arbetsrättsliga speciallagstiftningen för
staten. Den ordning som nu förordas bör
därför anses svara även mot den nya
lydelse av tilläggsbestämmelse 4.6.15 som
regeringen föreslår.
När det däremot gäller de mer
policybetonade delarna av den statliga
personalpolitiken är det
arbetsmarknadsutskottets uppfattning att
dessa på ett tydligare sätt är en del av
politikområdet. Med det syfte som ligger
bakom förslagen i propositionen är det
svårare att hävda att dessa frågor
alltjämt bör hänföras till
arbetsmarknadsutskottet. Gränsen mellan
de olika beredningsområdena är emellertid
inte skarp och tydlig och kan knappast
heller vara det. Det kan inte uteslutas
att i ett särskilt fall en viss
policyfråga bör anses hänförlig till
något av arbetsmarknadsutskottets
beredningsområden, t.ex. arbetsrätt eller
jämställdhet mellan kvinnor och män i
arbetslivet.
Sammanfattningsvis har
arbetsmarknadsutskottet ingen erinran mot
att beredningsområdet statlig
personalpolitik, med den avgränsning som
beskrivits ovan, förs över till
finansutskottet och att riksdagsordningen
Dndras i enlighet med det.
Arbetsmarknadsutskottet bör dock även
fortsättningsvis ha ansvar för
arbetsrätten på det statliga området.
Avslutningsvis vill
arbetsmarknadsutskottet understryka att
det naturligtvis är en gemensam
angelägenhet för regering och riksdag att
statsbudgetens indelning i utgiftsområden
är adekvat. De fortlöpande förändringar
av riksdagsordningen som detta kan
föranleda bör dock aktualiseras genom
direkta kontakter mellan regering och
riksdagsstyrelse.
Stockholm den 15 maj 2001
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Sven-Erik Österberg
Följande ledamöter har deltagit i
beslutet: Sven-Erik Österberg (s), Hans
Andersson (v), Margareta Andersson (c),
Mikael Odenberg (m), Björn Kaaling (s),
Martin Nilsson (s), Stefan Attefall (kd),
Laila Bjurling (s), Patrik Norinder (m),
Kristina Zakrisson (s), Camilla Sköld
Jansson (v), Maria Larsson (kd), Christel
Anderberg (m), Elver Jonsson (fp), Anders
Karlsson (s), Henrik Westman (m) och
Birger Schlaug (mp).
_______________________________
1 Regeringsformen omtryckt 1998:1437.
2 Riksdagsordningen omtryckt 1998:1450.
3 Senaste lydelse 2000:1062.
4 Senaste lydelse 2000:1062.
Motionen
Motion 2000/01:K5 av Marietta de Pourbaix-
Lundin (m) har väckts med anledning av
förslaget. Motionären behandlar bl.a.
frågan om budgetdebatternas utformning
och föreslår, till skillnad från
Riksdagskommitt,n, att debatterna som
huvudregel bör vara ämnesindelade.
Den ekonomiska vårpropositionen 2001
Regeringen konstaterar i vårpropositionen
2001 att systemet med utgiftstak på det
hela taget har fungerat väl. I
utvärderingen av budgetprocessen (SOU
2000:61) görs bedömningen att den nya
budetprocessen har inneburit en ökad
långsiktighet i budgetpolitiken genom att
beslut om tak och ramar för budgetarbetet
tas tidigt i processen och att den har
medfört en bättre utgiftskontroll.
Utredningen pekar samtidigt på två
problem med den nya processen. Det ena är
att systemet med budgeteringsmarginal har
fungerat mindre väl. Det andra problemet
är att det bedrivs två snarlika
budgetarbeten per år. Det senare
problemet har även lyfts fram i
Riksdagskommitt,ns utvärdering av
budgetprocessen (2000/01:RS1). Regeringen
avser att återkomma till riksdagen med
förslag till hur budgetprocessen kan
förbättras ytterligare. Utgångspunkten
för regeringens fortsatta utveckling av
budgetprocessen är att principerna om
budgetdisciplin i de offentliga
finanserna inte får försämras i
förhållande till de principer som för
närvarande gäller.
Finansutskottets ställningstagande
Allmänt om utvärderingen av
budetprocessen
I likhet med Riksdagskommitt,n anser
utskottet att intentionerna bakom
reformeringen av budgetprocessen i
huvudsak har uppfyllts.
Rambeslutsmodellen har bidragit till att
skapa en tydligare ansvars- och
beslutsordning inom riksdagen. Den ger en
bättre överblick, koordinering och
kontroll över beslutsordningen jämfört
med tidigare.
I samband med att rambeslutsmodellen
infördes genomfördes ett antal andra
förändringar som har gett ytterligare
stadga till beslutsprocessen och
hanteringen av budgeten på olika nivåer.
Budgetlagen har bidragit till en
uppstramning av processen och innebär att
det regelverk som tillämpades för
statsbudgeten fått en fastare form.
Utgiftstaket har bidragit till att
begränsa och kontrollera den statliga
utgiftsutvecklingen. Budgeten har fått en
högre grad av bruttoredovisning,
budgetpropositionen har blivit mer
fullständig, förslagsanslagen har slopats
och kraven på regeringens uppföljning av
budgeten har gjorts starkare. Riksdagen
har fått ett bättre beslutsunderlag som
påtagligt bidragit till att stärka
riksdagens ställning.
Det kan också konstateras att
rambeslutsmodellen underlättat för en
minoritetsregering att få igenom sitt
budgetförslag. Det är inte längre möjligt
att genom hoppande majoriteter få igenom
ofinansierade budgetförslag.
Beslutsordningen innebär att den
majoritet som står bakom inriktningen av
politiken också tar ansvar för
finansieringen av de utgiftsökningar som
företas inom riksdagen.
Problemet med dubbelarbete vår och höst
Även vad gäller den arbetsmässiga
belastningen har en viss koncentration
uppnåtts. I den tidigare beslutsordningen
som gällde i riksdagen fram till 1996
behandlades de övergripande ekonomisk-
politiska frågorna minst tre gånger om
året. De behandlades när budget
propositionen lades i januari, när kom
pletteringspropositionen lades fram i
slutet av april och som konstateras i
kommitt,ns betänkande behandlades de även
någon gång under hösten eftersom
regeringen regelmässigt brukade lägga
fram ekonomisk-politiska paket på
höstarna. Med endast två propositioner om
året, vårpropositionen och
budgetpropositionen, har således en
betydande förbättring uppnåtts
arbetsmässigt sett jämfört med tidigare.
Däremot har inte den koncentration av
arbetet till att behandla mer långsiktiga
och övergripande frågor på våren uppnåtts
som förutsågs i förarbetena till
nuvarande ordning, utan behandlingen har
i betydande utsträckning kommit att
överlappa varandra vår och höst.
Riksdagskommitt,n konstaterar detta och
föreslår därför ett antal åtgärder i
syfte att renodla själva
budgetregleringen till hösten.
För att undvika dubbelarbetet skall
riksdagen enligt kommitt,n inte ta
ställning till en preliminär fördelning
av utgifterna på utgiftsområdena på
våren. Inte heller bör regeringen lägga
förslag om utgiftstak för staten i
vårpropositionen, utan utgiftstak för år
3 behandlas i budgetpropositionen.
Förslaget till riksdagsbeslut i
vårpropositionen bör innehålla förslag om
att godkänna allmänna riktlinjer för den
ekonomiska politiken och för
budgetpolitiken. Riksdagsbehandlingen av
vårpropositionen bör enligt kommitt,n
ägnas åt en kombinerad makroekonomisk och
ideologisk diskussion som tar sin
utgångspunkt i de samlade politiska
alternativen för den ekonomiska politiken
på medellång och lång sikt. Dessutom bör
arbetsformerna anpassas så att
uppföljning och utvärdering blir
integrerade inslag i budgetprocessen.
Utskottet delar uppfattningen att
dubbelarbetet vår och höst bör undvikas.
Som kommitt,n föreslår bör vårens arbete
ägnas åt de övergripande och långsiktiga
frågorna. Arbetsformerna bör anpassas så
att utrymme skapas för beredningen av
Årsredovisningen för staten och att
uppföljning och utvärdering blir en
integrerad del av budgetprocessen. Det är
därför följdriktigt att riksdagen inte
bör ägna sig åt att behandla den
preliminära fördelningen av utgifterna på
utgiftsområden. Därigenom undviks att de
olika fackutskotten behöver engageras i
budgetarbetet redan på våren i
beredningen av ramarna för de olika
utgiftsområdena. Redovisningen av
åtgärdsförslag på olika utgiftsområden i
vårpropositionen har föranlett partierna
att i motionerna redovisa sina synpunkter
på förslagen samt att lägga fram
alternativa förslag av likaledes
detaljerad karaktär. Arbetet har
därigenom blivit mycket detaljinriktat
redan på våren. Inte heller har det
underlättats av att regeringen funnit sig
föranlåten att redovisa sina
överenskommelser med de partier som man
samarbetat med inför framläggandet av
budgetförslaget.
Från Finansdepartementets sida har
betydelsen av de preliminära ramarna
framhållits som en av de faktorer som
bidragit till att skapa stadga och lång
siktighet i det interna budgetarbetet i
Regeringskansliet, vilket varit en
förutsättning för att upprätthålla
stramheten i budgeten. Enligt utskottets
mening bör denna stramhet kunna
åstadkommas på annat sätt. Ramarna har
visat sig vara av mycket preliminär
karaktär, och de har ofta justerats från
vår till höst varför ett bindande av
besluten med riksdagen har tett sig
mindre meningsfullt. Regeringen bör kunna
styra budgetarbetet med samma fasthet
genom internt beslutade utgiftsramar.
Utskottet anser i likhet med kommitt,n
att vårens arbete bör inriktas på de
övergripande och långsiktiga frågorna.
Det är angeläget att uppifrån-och-ner-
perspektivet behålls i budgetarbetet och
att man inte redan på våren fördjupar sig
i budgetens olika detaljer.
Riksdagsbehandlingen på våren bör ägnas
åt makroekonomiska bedömningar av den
ekonomiska utvecklingen samt till en
övergripande ideologisk diskussion som
tar sin utgångspunkt i de samlade
politiska alternativen för den ekonomiska
politiken på medellång och lång sikt.
Förslaget till riksdagsbeslut i
propositionen på våren bör innehålla
förslag till riktlinjer för den
ekonomiska politiken och för
budgetpolitiken. Själva budgetarbetet
bör koncentreras till hösten. För att
undvika dubbelarbete bör regeringen
förelägga riksdagen förslag om utgiftstak
för år tre först i samband med
budgetpropositionen. Därigenom undviks
att partierna i riksdagen redan på våren
tvingas utforma detaljerade
budgetalternativ utan kan koncentrera
detta arbete till hösten i samband med
att regeringen presenterar sitt
budgetförslag. Utskottet tillstyrker
således Riksdagskommitt,ns förslag i
denna del.
I några av de remissyttranden som lämnats
på Riksdagskommitt,ns förslag har
farhågor uttryckts om att budgetpolitiken
skulle minska i stramhet och
långsiktighet om inte beslut om taken
fattas redan på våren. Statskontoret
anför t.ex. att besluten på våren skulle
sakna konkreta beslutspunkter och att de
därmed skulle komma att förlora i
betydelse. Riksbanken anser att
riksdagens takbeslut på våren är en
viktig utgångspunkt för regeringens
budgetarbete och ser risker för att en
senareläggning av takbesluten kan leda
till att regeringens budgetarbete blir
alltför styrt av de underifrån kommande
anspråken på budgetutrymme.
Statsutgifterna skulle därmed riskera att
växa i snabbare takt än om en begränsning
finns som utgångspunkt för budgetarbetet.
Utskottet vill med anledning härav ånyo
framhålla att regeringen för sitt interna
budgetarbete mycket väl bör kunna ange
preliminära utgiftstak redan på våren. Ur
riksdagens synpunkt handlar frågan i
första hand om när riksdagen skall fatta
sitt beslut om utgiftstaken, varvid
önskemålen att undvika dubbelarbete skall
vara styrande.
Utskottet vill med anledning härav ånyo
framhålla att regeringen för sitt interna
budgetarbete mycket väl bör kunna ange
preliminära utgiftstak redan på våren i
syfte att styra och kontrollera
utvecklingen. Utskottet anser att det
vore mycket allvarligt om de ändringar
kommitt,n föreslagit skulle komma att
leda till en försvagning av
budgetprocessen och budgetutvecklingen.
Utskottet anser därför att det är
angeläget att redan nu besluta om att en
utvärdering bör göras efter några år om
vilka effekter som omläggningen har
inneburit såväl vad gäller
budgetprocessens innehåll och
budgetmässiga resultat som vad gäller de
arbetsmässiga konsekvenserna i riksdagen.
Detta bör konstitutionsutskottet föreslå
riksdagen att som sin mening tillkännage
för regeringen.
Övriga frågor
Det finns också enligt utskottets mening
anledning pröva om inte
riksdagsbehandlingen på våren av de
långsiktiga riktlinjerna för den
ekonomiska politiken och budgetpolitiken,
såsom utredaren Svante Öberg föreslagit,
även borde innefatta riktlinjer för
skattepolitiken. Därmed skulle
skattepolitikens inriktning komma att
godkännas av riksdagen före sommaren, och
beredningen av de konkreta
skatteförslagen för nästa budgetår skulle
kunna starta i så god tid att de kan
föreläggas riksdagen i
budgetpropositionen. Med en sådan
framförhållning skulle skatteförslagen
kunna beredas som Riksdagskommitt,n
förordar så att de kan underställas
Lagrådet innan de lämnas till riksdagen.
Finansutskottet delar kommitt,ns slutsats
beträffande samarbetet mellan finans- och
skatteutskottet. Samarbetet har
underlättats i betydande grad av att
regeringen i budgetpropositionen har
redovisat och beräknat de ekonomiska
effekterna av de skatteförslag som ligger
till grund för budgeten det efterföljande
året. Samordningen mellan utskotten har
fått till följd att texterna i yttrandet
och betänkandet har disponerats på samma
sätt vilket ökar jämförbarheten och
underlättar arbetet.
Det finns förutom skattepolitiken ett
område som enligt utskottets mening
kräver mer ingående beredning redan på
våren. Det är angeläget för kommunerna
för deras planering av budgetarbete och
beslut om långsiktig inriktning av
verksamheten att staten redan på våren
tydligt redovisar de förslag som får
direkta återverkningar på den kommunala
ekonomin och påverkar planeringen de
närmaste åren. Regeringen bör därför
såsom hittills på våren redovisa den
bedömning den gör för utvecklingen av den
kommunala sektorns ekonomi och föreslå
riksdagen tydliga riktlinjer för
inriktningen av den kommunala ekonomin på
längre sikt.
Den nuvarande ekonomiska vårpropositionen
har blivit mycket detaljinriktad och har
följdriktigt i allmänt tal kommit att
kallas för vårbudgeten. För att i
framtiden markera propositionens
långsiktiga syfte och övergripande
karaktär bör det övervägas om den inte i
stället borde benämnas Riktlinjer för den
ekonomiska politiken och budgetpolitiken
och i korthet kallas den ekonomiska
riktlinjepropositionen.
Utskottet ser också fördelar med att
tilläggsbudgetarna läggs fram som
särskilda propositioner samtidigt med
riktlinjepropositionen respektive
budgetpropositionen. Finansutskottet har
hittills valt att lägga fram förslagen på
tilläggsbudget som ett eget betänkande
med de berörda fackutskottens yttranden
som bilagor. För beredningen av dessa
ärenden är det naturligt att även i
fortsättningen inhämta de berörda
utskottens synpunkter.
Enligt kommitt,n visar erfarenheterna
från hösten 1998 att riksdagen klarade av
att hantera budgeten under ett valår.
Problem kan emellertid uppstå valår med
regeringsskiften om
regeringsförhandlingarna drar ut på
tiden. I så fall får enligt kommitt,n
alternativa beredningssätt tillämpas,
beroende på den aktuella situationen.
Finansutskottet vill mot denna bakgrund
uppmärksamma att ytterst kan den
situationen inträffa att riksdagen inte
hinner avsluta budgetregleringen före
budgetårets början. Detta har förutsetts
i 9 kap. 4 õ regeringsformen:
Om budgetreglering enligt 3 õ icke hinner
avslutas före budgetperiodens början,
bestämmer riksdagen i den omfattning som
behövs om anslag för tiden till dess
budgetregleringen för perioden slutföres.
Riksdagen kan uppdraga åt finansutskottet
att fatta sådant beslut på riksdagens
vägnar.
Enligt finansutskottets mening kan det
befinnas vara en opraktisk ordning att
beslut först skall fattas för en period
om en, två eller tre månader, till dess
att budgetregleringen hinner slutföras
och sedan därefter skall ett nytt beslut
fattas för återstoden av året. Detta
kommer att innebära att regeringen måste
utfärda ett regleringsbrev för den ena
perioden och sedan ett annat för den
andra perioden. Osäkerhet kan uppkomma om
hur medlen bör fördelas mellan perioderna
under året och hur en avstämning bör
göras mellan de båda perioderna. För att
inte i förväg onödigtvis behöva binda sig
för att en sådan uppdelning av budgetåret
skall göras, bör i stället denna fråga
kunna avgöras och bedömas när en sådan
situation inträffar. Utskottet förordar
därför att paragrafen i stället får
följande lydelse:
Om budgetreglering enligt 3 õ icke hinner
avslutas före budgetperiodens början,
bestämmer riksdagen i den omfattning som
behövs om anslag för budgetperioden.
Riksdagen kan uppdra åt finansutskottet
att fatta sådant beslut på riksdagens
vägnar.
Stockholm den 8 maj 2001
På finansutskottets vägnar
Jan Bergqvist
Följande ledamöter har deltagit i
beslutet: Jan Bergqvist (s), Mats Odell
(kd), Gunnar Hökmark (m), Johan Lönnroth
(v), Lennart Hedquist (m), Sonia Karlsson
(s), Anna Åkerhielm (m), Carin Lundberg
(s), Kjell Nordström (s), Siv Holma (v),
Per Landgren (kd), Gunnar Ax,n (m),
Yvonne Ruwaida (mp), Lena Ek (c), Karin
Pilsäter (fp), Tommy Waidelich (s) och
Hans Hoff (s).
Avvikande mening
Finansutskottets ställningstagande
av Jan Bergqvist (s), Sonia Karlsson (s),
Carin Lundberg (s), Kjell Nordström (s),
Tommy Waidelich (s) och Hans Hoff (s).
Vi anser att finansutskottets yttrande i
avsnittet Finansutskottets
ställningstagande borde ha följande
lydelse:
Riksdagskommitt,n har sett som en
huvuduppgift att korta ner tiden för
riksdagens arbete med budgeten. I detta
avseende innebär kommitt,ns förslag en
stor framgång. Men tyvärr har dess
bekämpande av "onödigt dubbelarbete"
skett med sådan kraft att kvaliteten i
budgetbehandlingen allvarligt hotas.
De budgetreformer som infördes i
samband med rambeslutsmodellen har
inneburit kraftigt förbättrad kvalitet i
riksdagens och regeringens arbete med
budgeten. Hela det regelverk som
tillämpas för statsbudgeten har fått en
fastare form. Budgeten har fått en högre
grad av bruttoredovisning och
transparens. Budgetpropositionen har
blivit mer fullständig. Kraven på
regeringens uppföljning av budgeten har
ökat betydligt. Riksdagen har fått ett
mycket bättre beslutsunderlag, något som
medverkat till att stärka riksdagens
ställning i budgetprocessen och som också
skapat förutsättningar för bättre
kvalitet i riksdagens beslut.
Riksdagens arbete har också blivit mera
rationellt. Det har skett en
koncentration av arbetet som bland annat
innebär att de övergripande ekonomisk-
politiska frågorna inte behandlas i lika
många omgångar som tidigare.
Det vanskliga med Riksdagskommitt,ns
förslag är att den ekonomiska
vårpropositionen utarmas på sitt innehåll
och därmed får en dramatiskt minskad
betydelse i det samlade budgetarbetet.
Kommitt,ns förslag att samtliga
övergripande restriktioner i
budgetarbetet - såväl utgiftstak och
saldomål som preliminära ramar för
utgiftsområden - skall sättas under
hösten innebär att vårpropositionen
kommer att förlora sin betydelse som
centralt finanspolitiskt och
budgetpolitiskt instrument. Detta ter sig
anmärkningsvärt inte minst mot bakgrund
av att kommitt,n samtidigt föreslår att
vårpropositionen skall göras
obligatorisk.
Kommitt,ns förslag innebär konkret att
riksdagen under våren skall försöka
fastställa riktlinjerna för den
ekonomiska politiken och för
budgetpolitiken utan att riksdagen
samtidigt tar beslut om saldomål och om
utgiftstak för staten och för offentlig
sektor. Därmed riskerar riktlinjerna för
den ekonomiska politiken och
budgetpolitiken som regeringen skall
presentera i vårpropositionen att enbart
bli politiska ambitioner, utan förankring
och utan styreffekt.
Under den lösligare budgetordning som
vi hade tidigare finns exempel på att en
riksdagsmajoritet faktiskt röstade emot
den dåvarande regeringens ekonomiska
riktlinjer utan att regeringen avgick
eller egentligen ändrade något av sin
konkreta ekonomiska politik. Detta kunde
ske just därför att de ekonomiska
riktlinjer som riksdagen underkände inte
hade någon fast koppling till den
konkreta finans- och budgetpolitiken. En
sådan ordning är oacceptabel i en väl
fungerande parlamentarisk demokrati. Men
det finns en risk för att kommitt,ns
förslag kan leda till en återgång till
flera av de negativa inslag som fanns i
den hårt kritiserade budgetprocessen före
1995. Att inte besluta om utgiftstak på
våren kan leda till att fastheten i
budgetprocessen luckras upp. Detta kan
efter hand leda till en minskad tilltro
till finans- och budgetpolitiken.
En budgetbehandling som sker i olika
omgångar kan ge tid åt eftertanke och
fördjupade analyser. Detta kan skapa
förutsättningar för bättre kvalitet och
större långsiktighet i riksdagens beslut.
Med kommitt,ns förslag finns en risk för
att långsiktigheten minskar, tvärtemot de
ambitioner som kommitt,n i övrigt ger
uttryck för. De långsiktiga frågorna får
inte det tidsmässiga utrymme de kräver,
utan trängs undan av de mer akuta och
detaljerade frågorna i
budgetpropositionen. Utan beslut under
våren om exempelvis utgiftstaket riskerar
budgetpolitiken att bli mera kortsiktig.
I kommitt,ns förslag har konsekvenserna
för regeringen inte belysts tillräckligt
och tillräcklig hänsyn har inte tagits
till regeringens behov. Det är av största
betydelse att riksdagen och regeringen
kommer överens om en gemensam ordning för
budgetpolitiken. Man kan inte bortse från
att tidiga beslut om övergripande ramar
och restriktioner har stor betydelse för
regeringens budgetarbete. Det är
väsentligt för regeringens interna arbete
att veta att utgiftstaken för de kommande
två åren ligger fast och att det tredje
året beslutas på våren. Det är inte nog
med att ett beslut på hösten om det
tredje året minskar långsiktigheten med
ca ett halvt år, utan dessutom innebär
vårpropositionens bristande konkretion
att den allmänt förlorar i betydelse för
regeringens fortsatta budgetberedning.
Därmed kan statsmakternas kontroll av
utgiftsutvecklingen komma att bli sämre.
Ytterligare ett stort problem uppstår i
samband med riktlinjerna för den
kommunala ekonomin. I dag kan riksdagen
under våren fastställa tydliga riktlinjer
för den kommunala ekonomin, vilket är av
grundläggande betydelse för kommunernas
ekonomiska planering. Hur detta skall
kunna hanteras på tillfredsställande sätt
i fortsättningen är inte tillräckligt
klarlagt av Riksdagskommitt,n.
En avgörande fråga som inte berörs av
kommitt,n är också hur allmänheten och
väljarna påverkas av den ordning som
kommitt,n föreslår. Det är särskilt inför
ett val viktigt att medborgarna kan få
klart för sig vad olika politiska
alternativ innebär även budgetmässigt på
kort och lång sikt. Från demokratisk
synpunkt har det en avgörande betydelse
att regeringen och oppositionspartierna
före valet redovisar vad deras alternativ
innebär i form av långsiktiga
utgiftsåtaganden och skattemässiga
konsekvenser. Dessa styrs av beslut om
utgiftstak och mål för det finansiella
sparandet. Genom att de presenteras och
behandlas under vårens riksdagsarbete
utsätts de för en granskning och blir
föremål för den politiska debatten
samtidigt som de presenteras och
redovisas i enhetlig form, vilket
underlättar jämförbarheten och skapar
större klarhet om de politiska
alternativen. Trots att det finns ett
starkt demokratiskt skäl för en sådan
ordning ger kommitt,ns förslag i stället
en möjlighet att dölja förslagens hela
innebörd och avstå från att redovisa hur
skattesänkningar och utgiftssatsningar
skall finansieras och rymmas inom de
samhällsekonomiska begränsningarna.
Kommitt,n borde ha tagit betydligt mera
allvarligt på förslaget att åtminstone
under ett valår låta de ekonomisk-
politiska riktlinjerna innefatta även
beslut om utgiftstak och mål för det
finansiella sparandet. Detta förslag har
också den fördelen att oppositionen
skulle kunna vara bättre förberedd inför
ett eventuellt regeringsskifte efter
valet.
Enligt vår uppfattning är det med den
nuvarande ordningen mycket liten risk för
att riksdagen skulle misslyckas med att
besluta om budgeten innan budgetperioden
börjar. Med Riksdagskommitt,ns förslag
ökar risken. Vi noterar att det uppstått
en diskussion om att grundlagen borde
ändras så att det blir lättare för
riksdagen att hantera ett sådant fatalt
misslyckande. Vi anser dock att
ansträngningarna inte i första hand skall
ägnas åt att anpassa regeringsformen till
Riksdagskommitt,ns försämringar, utan att
man i stället borde försöka ändra
Riksdagskommitt,ns förslag så att risken
för ett sådant misslyckande inte ökar i
förhållande till dagens situation.
Sammanfattningsvis är det vår uppfattning
att det går att ytterligare förbättra
budgetprocessen. I sin iver att begränsa
tidsåtgången för budgetprocessen går
emellertid Riksdagskommitt,n alldeles för
långt. Som en följd av detta riskerar man
att få problem på en rad områden:
Långsiktigheten i budgetarbetet
försvagas. Fastheten i budgetprocessen
undermineras. Regeringens arbete med
budgeten försvåras. Kvaliteten i
riksdagens beslut försämras. Kommunerna
får sämre möjligheter att bedöma de
ekonomiska förutsättningarna för sin
verksamhet. Och värst av allt: Väljarnas
möjligheter att bedöma de politiska
alternativen riskerar att försämras,
vilket kan vara till stor skada för vår
demokrati.
Särskilt yttrande
Problemet med dubbelarbete vår och höst
av Karin Pilsäter (fp).
Jag anser i likhet med Riksdagskommitt,n
att vårens arbete bör inriktas på de
övergripande och långsiktiga frågorna.
Det är angeläget att uppifrån-och-ner-
perspektivet behålls i budgetarbetet och
att man inte redan på våren fördjupar sig
i budgetens olika detaljer. Till skillnad
från riksdagskommitt,n anser vi att för
att ge de ekonomisk-politiska och
budgetpolitiska riktlinjerna ett konkret
och fast innehåll även vid beredningen på
våren bör de innehålla en redovisning av
skattepolitikens inrikning, utgiftstak
och mål för det finansiella sparandet för
de närmaste tre åren. I annat fall
riskerar de att få samma allmänna och
oprecisa innebörd som besluten om
riktlinjerna hade före reformeringen av
budgetprocessen då riksdagens beslut om
övergripande riktlinjer hade mycket liten
betydelse för inriktningen av
budgetarbetet och den ekonomiska
politiken. Som utskottet redovisat
tidigare (1999/2000:FiU13) hände det vid
ett par tillfällen under 1970- och 1980-
talen att en riksdagsmajoritet röstade
ned regeringens förslag till ekonomisk-
politiska riktlinjer utan att detta ledde
till någon ändrad inriktning på
budgetarbetet och än mindre till att
regeringen behövde ta de politiska
konsekvenserna av detta och avgå.
Det är också angeläget att de
långsiktiga och övergripande frågorna
Tvervägs och bereds skilda från de
kortsiktiga och mer detaljerade frågorna
som behandlas i samband med
budgetpropositionen. I annat fall
tenderar de att komma i skymundan och få
stå tillbaka för de kortsiktiga frågorna.
Dessutom framstår alltid ett tak för
utgifterna som för lågt när det ställs
mot de utgifter som skall rymmas
därunder. Det finns därmed en risk för
att taken inte kommer att bedömas utifrån
de övergripande perspektiven om
samhällsekonomiskt utrymme och
långsiktiga åtaganden. Tilltron till
fastheten i budgetpolitiken kan därmed
komma att ifrågasättas. Vi anser således
att dessa frågor bör ingå i de ekonomisk-
politiska riktlinjer som behandlas av
riksdagen på våren. Det är viktigt att
regeringen i propositionen på våren inte
tar upp budgetens detaljer utan att
fördjupningen sker först på hösten. I
annat fall tvingas riksdagen till att
behandla dessa frågor både vår och höst.
Bilaga 4
Finansutskottets yttrande
2000/01:FiU4y
Ändrad utgiftsområdestillhörighet för
vissa anslag (prop. 2000/01:100)
Till konstitutionsutskottet
Sammanfattning
Finansutskottet tillstyrker i huvudsak
regeringens förslag i vårpropositionen
om ändringar av ändamål och verksamheter
som skall innefattas i vissa
utgiftsområden. Utskottet anger i
yttrandet vissa riktlinjer för det
fortsatta arbetet i syfte att anpassa
indelningen i politikområden till
riksdagens arbetsformer.
Utskottet tillstyrker att ärenden om
Sveriges representation i utlandet
överförs till utgiftsområde 1 Rikets
styrelse. Fyra partier (m, kd, fp och c)
avstyrker förslaget i en avvikande
mening.
Vidare tillstyrker utskottet att anslagen
till Arbetsgivarverket och Statens
pensionsverk (SPV) överflyttas från
utgiftsområde 14 till utgiftsområde 2.
Utskottet anser dock att arbetsmarknads
utskottet även fortsättningsvis bör
hantera lagstiftningsfrågorna och
motionerna avseende personalpolitiken i
staten. Detta kan motiveras med
hänvisning till dessa frågors nära anknyt
ning till arbetsrätten, arbetstids- och
semesterlagstiftningen samt jämställd
hetsfrågorna i arbetslivet som hanteras
av arbetsmarknadsutskottet.
Finansutskottets överväganden
Konstitutionsutskottet har den 19 april
2001 beslutat bereda finansutskottet
tillfälle att yttra sig över regeringens
förslag i den ekonomiska vårpropositionen
(punkterna 6-10) om ändringar i
riksdagsordningen som innebär att vissa
utgiftsområden byter namn och att vissa
anslag skall byta utgiftsområdes
tillhörighet.
Propositionen
Utgiftsområde 3 föreslås ändra namn till
Skatt, tull och exekution och utgifts
område 5 till Internationell samverkan.
Ärenden om Sveriges representation i
utlandet föreslås bli överförda till
utgiftsområde 1 Rikets styrelse, statlig
personalpolitik till utgiftsområde 2
Samhällsekonomi och finansförvaltning,
utsökningsväsendet till utgiftsområde 3
Skatt, tull och exekution samt
väderlekstjänsten till utgiftsområde 20
Allmän miljö- och naturvård.
Regeringen redovisar i vårpropositionen
vad finansutskottet uttalade med
anledning av budgetpropositionen för 2001
(bet. 2000/01:FiU1). Den konsekvens av
politikområdesindelningen, som
finansutskottet lyfter fram i sitt
betänkande (redovisas nedan), är enligt
regeringen otillfredsställande för såväl
regeringen som riksdagen. I syfte att
anpassa indelningen i politikområden till
riksdagens arbetsformer, lämnar därför
regeringen i ett första steg förslag om
Dndringar av ändamål och verksamheter som
skall innefattas i vissa utgiftsområden.
Förslagen påverkar också utgifternas
fördelning på utgiftsområden.
Anslagsflyttningarnas konsekvenser för
ramarna för berörda utgiftsområden
Miljoner kronor
Utgiftsområde 2002
UO 1 Rikets styrelse + 1
814
UO 2 Samhällsekonomi och förvaltning
+ 7 383
UO 3 Skatt, tull och exekution + 1
395
UO 4 Rättsväsendet - 1
395
UO 5 Internationell samverkan - 1
814
UO 14 Arbetsliv- 7 383
UO 20 Allmän miljö- och naturvård+ 207
UO 22 Kommunikationer - 207
Netto 0
Regeringskansliet utgör sedan den 1
januari 1997 en myndighet. Dess
verksamhet finansieras dock från två
skilda anslag, nämligen anslaget 90:5
Regeringskansliet m.m. under
utgiftsområde 1 och anslaget 5:1
Utrikesförvaltningen under utgiftsområde
5. Regeringen föreslår att anslaget för
utrikesförvaltningen flyttas från
utgiftsområde 5 till utgiftsområde 1.
Förslaget innebär att ändamålet för
anslaget Regeringskansliet, utgiftsområde
1 Rikets styrelse utvidgas till att även
omfatta utrikesförvaltningen.
Utrikesförvaltningens verksamhet kommer
inte längre att finansieras inom
utgiftsområde 5 Utrikesförvaltning och
internationell samverkan. I detta
sammanhang vill regeringen anföra att det
är särskilt angeläget att vidareutveckla
formerna för dialogen med riksdagen när
det gäller Sveriges representation i
utlandet.
Regeringen föreslår vidare att två
verksamheter, Arbetsgivarverket och
Statens pensionsverk (SPV), som hör till
politikområdet Effektiv statsförvaltning
flyttas från utgiftsområde 14 Arbetsliv
till utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och
finansförvaltning. Verksamheterna har
inte haft sina övergripande mål
relaterade till utgiftsområde 14 utan
till utgiftsområde 2, eftersom de är ett
av flera medel för att effektivisera
statsförvaltningen, anförs det i vår
propositionen.
Den lagstiftning som reglerar statliga
arbetsgivarfrågor är begränsad. SPV:s
verksamhet bygger på kollektivavtal och
arbetsrätten har en begränsad
särlagstiftning för den statliga sektorn.
En konsekvens av regeringens förslag om
förändring av vilket ändamål och vilka
verksamheter som skall innefattas i
utgiftsområde 2 är att anslagen 1:1
stabsuppgifter vid Arbetsgivarverket och
1:2 statliga tjänstepensioner m.m. under
utgiftsområde 14 Arbetsliv flyttas till
utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och
finansförvaltning. Detta föranleder
ändringar i tilläggsbestämmelserna i
riksdagsordningen 4.6.2 och 4.6.15.
Motioner
I Folkpartiets partimotion Fi20 (yrkande
24) och i en fyrpartimotion, K10 av Göran
Lennmarker m.fl. (m, kd, c, fp), yrkas
avslag på förslaget att flytta ärenden om
Sveriges representation i utlandet till
utgiftsområde 1 Rikets styrelse.
Finansutskottets tidigare uttalanden
När finansutskottet i höstas kommenterade
införandet av politikområden byggde
ställningstagandet på yttranden från
flera av utskotten. I sitt budget
betänkande (bet. 2000/01:FiU1 s. 277-278)
skrev utskottet bl.a. att indelningen i
politikområden kan ge förutsättningar för
bättre mål inom ramen för resul
tatstyrningen. Samtidigt betonade
emellertid utskottet att det är
nödvändigt att regeringen i det fortsatta
utvecklingsarbetet beaktar konsekvenserna
för riksdagen av indelningen i
politikområden. Bl.a. skrev utskottet att
det förhållandet att
politikområdesindelningen skär genom
såväl utgiftsområdesindelningen som
utskottsindelningen väcker en rad frågor.
En konsekvens av detta är att mål och
resurser i vissa fall inte bereds av
samma utskott. Givet att det skall finnas
ett samband mellan målformulering och
resurstilldelning är detta förhållande
enligt finansutskottets mening
otillfredsställande.
Vidare konstaterade finansutskottet att
politikområdena varierar kraftigt i
storlek. Politikområdet Minoritetspolitik
är minst (0,008 mdkr) och Ersättning för
arbetsoförmåga är störst (102 mdkr).
Frågan är om det är jämförbara storheter
utifrån vilka det går att föra en rimlig
prioriteringsdiskussion. Som
finansutskottet såg det finns det
anledning att minska skillnaden mellan de
minsta och de största politikområdena.
Även antalet anslag varierar mellan
politikområdena. Det minsta antalet
anslag inom ett utgiftsområde är ett.
Även i detta avseende ansåg utskottet att
det fanns möjlighet till förändringar.
Enligt finansutskottets uppfattning bör
på sikt politik- och utgiftsområdena
bringas i större överensstämmelse. Det
kan ske genom att utgiftsområdena helt
ersätts av politikområden som kommer att
ligga till grund för rambeslutet i
riksdagen på hösten, vilket i så fall
kräver att antalet politikområden blir
väsentligt mindre. I annat fall, menade
utskottet, får politikområdena inordnas
under utgiftsområdena på ett sådant sätt
att de inte skär över flera
utgiftsområden, något som sannolikt
kräver vissa förändringar av anslagens
hemtillhörighet i utgiftsområden och i
utskottsorganisationen.
Vid sidan av finansutskottet tog flera
andra utskott i yttranden och betänkanden
upp olika aspekter av hur
politikområdesindelningen påverkat bud
getberedningen på deras respektive
beredningsområde.
Även i betänkande FiU2 behandlade
utskottet förslaget om politikområdes
indelningen och särskilt konsekvenserna
för utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och
finansförvaltning. Enligt förslagen i
budgetpropositionen omfattar
utgiftsområde 2 politikområdena Effektiv
statsförvaltning och Finansiella system
och tillsyn.
I politikområdet Effektiv
statsförvaltning ingår två anslag som
finns uppförda på utgiftsområde 14
Arbetsliv, vilket arbetsmarknadsutskottet
ansvarar för. Det gäller anslagen för
Stabsuppgifter vid Arbetsgivarverket på
2,2 miljoner kronor och Statliga
tjänstepensioner på 7 500 miljoner
kronor. Genom att tjänstepensionerna har
inordnats i politikområdet har detta
blivit mer än tio gånger större än det
annars skulle ha varit. Det har också
lett till, framhöll utskottet, att man
inom ett och samma politikområde blandar
transfereringsutgifter med
förvaltningsutgifter, något som strider
mot intentionerna bakom den nuvarande
indelningen i utgiftsområden. Motivet för
att hålla sådana utgifter åtskilda var
enligt Riksdagsutredningen (1993/94:TK3)
att deras realekonomiska effekter är
väsentligt olika och att de därför av
analysskäl borde hållas isär.
Till politikområdet Finansiella system
och tillsyn förde man i budget
propositionen anslaget för
Lotteriinspektionen som finns uppfört på
utgiftsområde 17 Kultur, medier,
trossamfund och fritid som bereds av
kulturutskottet. Även här delar alltså
finansutskottet beredningsansvaret med
ett annat utskott i och med att
finansutskottet behandlar mål och
resultat för Lotteriinspektionen medan
kulturutskottet bereder inspektionens
anslagsfrågor.
Att frågan om resurser bereds inom ett
utgiftsområde och frågan om mål och
resultat behandlas i anslutning till ett
annat kommer naturligtvis att skapa
problem när man i ett senare skede skall
utvärdera verksamheten inom respektive
politikområde, framhöll utskottet.
Utskottet pekade också på att Riksdagens
revisorers anslag inte hänförts till
något politikområde medan anslaget till
Riksrevisionsverket ingår i politik
området Effektiv statsförvaltning. En
konsekvens av detta är att de båda
myndigheterna som sysslar med samma typ
av granskning av statlig verksamhet och
arbetar med liknande mål inte behandlas
inom samma politikområde.
Utskottets ställningstagande
Politikområdesindelningen
Regeringen föreslår i budgetpropositionen
ett antal överflyttningar av anslag
mellan utgiftsområden i syfte att minska
antalet skärningar mellan politikområden
och utgiftsområden. Utskottet ser
positivt på detta. Som utskottet
framhållit tidigare (2000/01:FiU1, FiU2)
skapar det förhållandet att
politikområdesindelningen skär igenom
såväl utgiftsområdesindelningen som
utskottsindelningen en del praktiska
problem i riksdagsarbetet. En konsekvens
av detta blir att mål och resurser kommer
att beredas av olika utskott. Givet att
det finns ett samband mellan de
formulerade målen och
resurstilldelningen är detta
otillfredsställande. Utskottets
uppfattning är, som redovisats ovan, att
politik- och utgiftsområdena bör bringas
i större överensstämmelse med varandra.
Det kan antingen ske genom att utgifts
områdena helt ersätts av politikområden
eller genom att politikområdena inordnas
under utgiftsområdena på ett sådant sätt
att de inte skär över flera
utgiftsområden. Utskottet anser att
utgiftsområdena bör behållas.
Utgiftsområdena har en omfattning och
storlek som är väl anpassad för
riksdagens rambeslutsmodell. De har också
haft den stabilitet över tiden som är
nödvändig för att den flerårscykel som
budgeteringen, uppföljningen och
utvärderingen utgör skall kunna fungera.
Utskottets slutsats är således att
politikområdena i största möjliga
utsträckning bör inordnas under
utgiftsområdena. Det kräver vissa
förändringar av anslagens hemtillhörighet
i utgiftsområden och i
utskottsorganisationen.
Utskottet är dock medvetet om att vissa
sektorsövergripande politikområden, som
t.ex. forskningspolitik, inte enkelt
låter sig inordnas i utgiftsområdena. Det
kan därför inte uteslutas att dessa
frågor måste hanteras i särskild ordning.
Vidare har utskottet konstaterat att
politikområdena varierar kraftigt i
storlek, och frågan uppkommer om det är
jämförbara storheter utifrån vilka det
går att föra en rimlig
prioriteringsdiskussion. Politikområden
bör därför inte göras alltför små, varken
vad gäller belopp eller antal anslag. I
några fall bör man överväga om de inte i
stället bör göras om till
verksamhetsområden under ett
politikområde. Det skulle i så fall få
till följd att antalet politikområden kan
minskas.
Utskottet förutsätter således att det
revideringsarbete som nu inletts i
vårpropositionen fortsätter med den
inriktning som utskottet här redovisat.
Förutsättningarna att nå ett både för
riksdagen och regeringen gott resultat
underlättas om arbetet sker i samarbete
med berörda utskott. Frågor av
övergripande karaktär bör kunna stämmas
av under arbetets gång med
Riksdagskommitt,n som uttalat att den
avser att fortsätta sitt arbete bl.a. med
politikområdenas konsekvenser för
riksdagen som (tillsammans med andra
förändringar) kan komma att få betydelse
för rambeslutsmodellen och
utskottsindelningen (förs. 2000/01:RS1
kap. 9).
Utgiftsområde 1 Rikets styrelse
Utskottet ser det som naturligt att sedan
Regeringskansliet ombildats till en
myndighet de båda förvaltningsanslagen
slås samman till ett för myndigheten
gemensamt anslag. Det bör underlätta
styrningen av myndigheten och skapa
bättre förutsättningar för en effektivare
resursanvändning. En rationell hantering
i riksdagen i enlighet med vad utskottet
anfört ovan talar för att tillhörande
frågor hanteras i ett utskott. Utskottet
tillstyrker således att ärenden om
Sveriges representation i utlandet
överförs till utgiftsområde 1 Rikets
styrelse. Det är dock av största
betydelse att ta till vara
utrikesutskottets sakkunskap på detta
område. Enligt finansutskottets
uppfattning är det en naturlig del av den
nya ordningen att utrikesutskottet alltid
skall ges möjlighet att yttra sig i
frågor som gäller beredningen av Sveriges
representation i utlandet. Motionerna
Fi20 (fp) yrkande 2 och KU10 (m, kd, c,
fp) bör avstyrkas av
konstitutionsutskottet.
Politikområde Effektiv statsförvaltning
Det främsta syftet med ändringen i
riksdagsordningen att flytta frågor om
Statlig personalpolitik till
finansutskottets ansvarsområde tycks vara
att göra det möjligt att överflytta
anslagen till Arbetsgivarverket och
Statens pensionsverk (SPV) från
utgiftsområde 14 till utgiftsområde 2.
Därigenom uppnås att politikområdet
Effektiv statsförvaltning hålls samman
inom ett utgiftsområde. Vidare markeras
att arbetsgivarpolitiken är ett av medlen
för att göra statsförvaltningen
effektivare. I propositionen nämns också
att staten som arbetsgivare inte har haft
sina övergripande mål relaterade till
utgiftsområde 14 utan till utgiftsområde
2.
Begreppet statlig personalpolitik har
hittills även innefattat
lagstiftningsfrågor med anknytning till
arbetsmarknadens statliga sektor. Bland
de lagar som berörs kan t.ex. nämnas
lagen om offentlig anställning (LOA).
Något motiv för att flytta även
beredningen av dessa lagfrågor utvecklas
inte i propositionen. Enligt
riksdagsordningen (RO 4:6) fördelas
ärenden som hör till samma ämnesområde
till samma utskott. Det innebär att
budget- och lagstiftningsfrågor avseende
ett ämnesområde vanligtvis behandlas
samlat i ett utskott. Riksdagen kan dock
avvika från denna princip för fördelning
av ärenden "om det i särskilt fall är
påkallat av hänsyn till sambandet mellan
olika ärenden, ett ärendes särskilda
beskaffenhet eller arbetsförhållanden"
(RO 4:6 sista stycket).
Med beredningen av
lagstiftningsfrågorna kring den statliga
personalpolitiken följer även ansvaret
att bereda de motioner om dessa frågor
som brukar väckas under den allmänna
motionstiden. Dessa motioner brukar t.ex.
ta upp frågor om hur staten skall vara en
föredömlig arbetsgivare i fråga om
jämställdhet, etnisk mångfald och
åtgärder för att underlätta för
funktionshindrade.
Beredningen av frågor om lagstiftningen
och motioner om den statliga
personalpolitiken har en lång tradition i
arbetsmarknadsutskottet. Beredningen av
anslaget till Arbetsgivarverket har sedan
den nya beslutsordningen för budgeten
infördes 1997 legat i arbetsmarknads
utskottet, men dessförinnan växlade
ansvaret mellan de båda utskotten.
Finansutskottet hade under ett antal år
ansvaret för den statliga lönepolitiken
och hade till uppgift att godkänna de
statliga löneavtalen på riksdagens
vägnar. Under denna period svarade
utskottet också för beredningen av
Arbetsgivarverkets anslag.
Det är således möjligt att skilja på
beredningen av anslagen till
Arbetsgivarverket och SPV och på
beredningen av lagstiftningsfrågorna om
personalpolitiken. Enligt finansutskottet
bör arbetsmarknadsutskottet även
fortsättningsvis hantera
lagstiftningsfrågorna och motionerna om
personalpolitiken i staten. Detta kan
motiveras med att dessa frågor har en
nära anknytning till arbetsrätten,
arbetstids- och semesterlagstiftningen
samt jämställdhetsfrågorna i arbetslivet
som hanteras av arbetsmarknadsutskottet.
Tilläggsbestämmelserna i
riksdagsordningen 4.6.2 för
finansutskottet skulle kunna utformas
enligt följande.
"Det skall vidare bereda ärenden av
allmän betydelse för den kommunala
ekonomin samt ärenden om statliga
arbetsgivarfrågor, statlig statistik...
Begreppet statlig personalpolitik får
därmed en något annan innebörd än för
närvarande i och med att
Arbetsgivarverket och SPV kommer att
hänföras till statliga arbetsgivarfrågor
inom finansutskottets beredningsområde.
Den ändrade innebörden bör markeras i
riksdagsordningens tilläggsbestämmelser
4.6.15 avseende arbetsmarknadsutskottet.
Det bör framgå att
arbetsmarknadsutskottet även
fortsättningsvis ansvarar för vissa
personalpolitiska frågor i staten.
Stockholm den 15 maj 2001
På finansutskottets vägnar
Jan Bergqvist
Följande ledamöter har deltagit i
beslutet: Jan Bergqvist (s), Mats Odell
(kd), Gunnar Hökmark (m), Bengt
Silfverstrand (s), Lisbet Calner (s),
Johan Lönnroth (v), Sonia Karlsson (s),
Anna Åkerhielm (m), Carin Lundberg (s),
Kjell Nordström (s), Siv Holma (v), Per
Landgren (kd), Gunnar Ax,n (m), Yvonne
Ruwaida (mp), Karin Pilsäter (fp), Carl-
Axel Johansson (m) och Agne Hansson (c).
Avvikande mening
Utgiftsområde 1 Rikets styrelse
av Mats Odell (kd), Gunnar Hökmark (m),
Anna Åkerhielm (m), Per Landgren (kd),
Gunnar Ax,n (m), Karin Pilsäter (fp),
Carl-Axel Johansson (m) och Agne Hansson
(c).
Vi anser att finansutskottets yttrande i
avsnittet Finansutskottets
ställningstagande under rubriken
Utgiftsområde 1 Rikets styrelse borde ha
följande lydelse:
I Utrikesdepartementets uppgifter ingår
både stabs- och myndighetsuppgifter.
Åtskillnaden mellan Regeringskansliets
stabsuppgifter och myndighetsutövning har
varit och är ett viktigt inslag i den
svenska förvaltningsstrukturen.
Undantaget har varit utrikesförvaltningen
med dess alldeles speciella förhållanden.
Det är därför angeläget att riksdagen
även fortsättningsvis har inflytande över
utrikesförvaltningens organisation och
dimensionering. Av detta skäl anser vi
att anslaget Utrikesförvaltningen skall
kvarstå under utgiftsområde 5.
Bilaga 5
Skatteutskottets yttrande
2000/01:SkU7y
Ändrad utgiftsområdestillhörighet för
exekutionsväsendet
Till konstitutionsutskottet
Konstitutionsutskottet har berett
skatteutskottet tillfälle till yttrande
över 2001 års ekonomiska vårproposition
såvitt avser ändringar i indelningen i
utgiftsområden (yrkandena 6-10). Med
anledning härav får utskottet anföra
följande.
Bakgrund
I budgetpropositionen 2000/01:1
presenterade regeringen en indelning av
statsbudgeten i 47 politikområden.
Indelningen är ett led i utvecklingen av
den ekonomiska styrningen och syftar till
att möjliggöra en bättre koppling mellan
mål, kostnader och resultat. Vissa
politikområden omfattar verksamheter som
i sin helhet ryms inom ett utgiftsområde.
Andra politikområden omfattar en
begränsad del av en verksamhet som
bedrivs inom ett utgiftsområde. Slutligen
finns det politikområden som berör flera
utgiftsområden.
Finansutskottet har vid behandlingen av
indelningen i politikområden (bet.
2000/01:FiU1) uttalat att
politikområdesindelningen skär genom
såväl utgiftsområdesindelningen som
utskottsindelningen och att en konsekvens
är att mål och resurser inom ett
politikområde i vissa fall inte bereds av
samma utskott. Som exempel nämns att
justitieutskottet ansvarar för
beredningen av anslaget för
kronofogdemyndigheten på politikområdet
Skatt, tull och exekution, där målen för
politikområdet bereds av skatteutskottet.
Finansutskottet konstaterade att detta
förhållande är otillfredsställande.
Propositionen
Regeringen föreslår att
beredningsansvaret för ärenden som rör
utsökningsväsendet flyttas från
justitieutskottet till skatteutskottet
och att anslaget för
kronofogdemyndigheterna flyttas från
utgiftsområde 4 Rättsväsendet till
utgiftsområde 3 Skatteförvaltning och
uppbörd. Härvid byter utsökningsväsendet
beteckning till exekutionsväsendet och
utgiftsområde 3 byter namn till Skatt,
tull och exekution (yrkandena 8 och 10).
Regeringen anför att det är
otillfredsställande att
politikområdesindelningen i vissa fall
skär genom utgiftsområdesindelningen och
utskottsindelningen och att frågor om mål
och resurser inom ett politikområde i
vissa fall bereds av olika utskott. Detta
gäller bl.a. politikområdet
Skatteförvaltning, tull och exekution där
anslagen för Riksskatteverket,
skatteförvaltningen, Tullverket och
kronofogdemyndigheterna är uppdelade på
utgiftsområde 3 Skatteförvaltning och
uppbörd och utgiftsområde 4
Rättsväsendet. Regeringen anför att en
samordning skulle ge en bättre
överensstämmelse mellan de olika
myndigheternas anslag. Eftersom anslaget
till Riksskatteverket även
fortsättningsvis bör beredas av
skatteutskottet framstår det enligt vad
regeringen anför som lämpligt att
anslaget för kronofogdemyndigheterna
flyttas. Regeringens förslag innebär inte
någon ändring av ansvaret för de
materiella reglerna inom området.
Ansvaret för beredningen av dessa
kvarstår hos lagutskottet.
Den nuvarande benämningen
utsökningsväsendet ändras till exekutions
väsendet för att uppnå en bättre
överensstämmelse med övrig terminologi.
För att utgiftsområdets benämning bättre
skall spegla innehållet ändras beteck
ningen till Skatteförvaltning, tull och
exekution.
Regeringen kommer i samband med
budgetpropositionen att återkomma med
förslag till förändringar av ramen för
utgiftsområdet om riksdagen godkänner den
föreslagna förändringen. Ramen ökar i så
fall med 1 395 miljoner kronor.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har under höstens
budgetbehandling framhållit att
placeringen av anslaget för
kronofogdemyndigheterna i utgiftsområde 4
Rättsväsendet sedan flera år ger upphov
till praktiska problem för
Riksskatteverket som är central myndighet
för exekutionsväsendet. Riksskatteverket
har givit uttryck för uppfattningen att
anslaget för kronofogdemyndigheterna bör
flyttas till utgiftsområde 3
Skatteförvaltning och uppbörd och har
anfört att det är mer naturligt att väga
kronofogdemyndigheternas behov mot övrig
skatteförvaltnings än att väga
kronofogdemyndigheternas behov mot
polisens, åklagarnas och domstolarnas.
Riksskatteverket har också de senaste
åren konsekvent redovisat
skatteförvaltningens och
kronofogdemyndigheternas resursbehov i
samma budgetunderlag.
Den nya indelningen i politikområden
återspeglar myndighetsstrukturen och
medför därför att de praktiska problem
som Riksskatteverket påtalat nu också
visar sig vid riksdagens behandling av
frågor som rör politikområdet. Ett
exempel på detta är att utskottet behövt
inhämta justitieutskottets yttrande över
förslaget till övergripande mål för
politikområdet. Även justitieutskottet
ser detta förhållande som ett problem och
har redovisat detta i sitt yttrande till
finansutskottet över den nya indelningen
i politikområden (yttr. 2000/01:
JuU1y).
Enligt skatteutskottets mening är det
viktigt att ansvaret för resurserna inom
politikområdet Skatteförvaltning, tull
och exekutionsväsende sammanförs till ett
enda utskott. Härigenom elimineras
problemen med den nuvarande uppdelningen
som påverkar både riksdagens beredning av
frågor som rör politikområdet och
Riksskatteverkets hantering av
budgetfrågorna. En sammanföring av
ansvaret för resurserna på området utgör
också en förutsättning för att syftet med
utvecklingen av den ekonomiska styrningen
på detta område skall kunna nås. Vad
avser just skatter är det dessutom en
fördel att ett och samma utskott får
ansvaret för verksamheten alltifrån
deklaration och taxeringsbeslut till den
slutliga indrivningen. Det är dock
viktigt att notera att
kronofogdemyndigheterna har till uppgift
att företräda även enskilda personer och
företag.
När det gäller valet av utskott delar
utskottet regeringens bedömning att
skatteutskottet bör ta över ansvaret för
ärenden som rör utsökningsväsendet och
anslaget till kronofogdemyndigheterna.
Inte heller i övrigt har utskottet någon
erinran mot regeringens förslag i denna
del.
Med det anförda tillstyrker utskottet
proposition 2000/01:100 yrkandena 8 och
10 såvitt nu är i fråga.
Stockholm den 15 maj 2001
På skatteutskottets vägnar
Arne Kjörnsberg
Följande ledamöter har deltagit i
beslutet: Arne Kjörnsberg (s), Carl
Fredrik Graf (m), Per Rosengren (v),
Helena Höij (kd), Carl Erik Hedlund (m),
Per Erik Granström (s), Ulla Wester (s),
Lena Sandlin-Hedman (s), Marie Engström
(v), Kenneth Lantz (kd), Catharina Hagen
(m), Matz Hammarström (mp), Rolf Kenneryd
(c), Per-Olof Svensson (s), Lennart
Axelsson (s), Stefan Hagfeldt (m) och
Staffan Werme (fp).
Bilaga 6
Utrikesutskottets yttrande
2000/01:UU5y
Utskottsindelningen
- utgiftsområde 5 m.m
Till konstitutionsutskottet
Konstitutionsutskottet har genom beslut
den 19 april 2001 (prot. 2000/01:36, õ 5)
berett bl.a. utrikesutskottet tillfälle
att avge yttrande över proposition
2000/01:100 yrkandena 6-10 jämte
eventuella motioner.
Utrikesutskottet väljer att i det
följande yttra sig över propositionens
yrkanden 6 och 10 (i berörd del) samt
över motionerna 2000/01:K10 (m, kd, c,
fp) och 2000/01:Fi20 (fp) yrkande 24.
1 Propositionen
1.1 Yrkandena
I propositionens yrkande 6 föreslås att
riksdagen godkänner den föreslagna
ändringen av ändamål och verksamheter som
skall innefattas i utgiftsområde 1 Rikets
styrelse respektive utgiftsområde 5
Utrikesförvaltning och internationell
samverkan (avsnitt 6.4.2).
I yrkande 10 föreslås att riksdagen
antar regeringens förslag till lag om
ändring i riksdagsordningen (avsnitt 3.1
och avsnitt 6.4.2).
1.2 Sammanfattning av propositionen
I proposition 2000/01:100 såsom den
bordlagts i riksdagen finns inget avsnitt
6.4.2. Utskottet förmodar att
propositionen skall förstås så att de
hänvisningar som i yrkandena 6 och 10
görs till propositionens avsnitt 6.4.2 i
stället bör avse avsnitten 6.5 Byte av
vissa anslags utgiftsområdestillhörighet
m.m. samt 6.6 Genomgång av enskilda
utgiftsområden.
Den i yrkande 6 föreslagna ändringen av
ändamål och verksamheter, som skall
innefattas i utgiftsområde 1 respektive
utgiftsområde 5, har innebörden att en
sammanslagning görs av anslagen 90:5
Regeringskansliet m.m. under
utgiftsområde 1 och 5:1
Utrikesförvaltningen under utgiftsområde
5.
I yrkande 10 föreslås i den del som
berör utrikesutskottet en ändring av
tilläggsbestämmelserna 4.6.1, 4.6.6 och
5.12.1 riksdagsordningen med innebörden
att ärenden om Sveriges representation i
utlandet överförs från utrikesutskottets
till konstitutionsutskottets beredning
samt, i konsekvens härmed, att
benämningen på utgiftsområde 5 ändras
från Utrikesförvaltning och
internationell samverkan till
Internationell samverkan.
Regeringen anför bl.a. följande om dessa
förslag.
Regeringskansliet utgör sedan den 1
januari 1997 en myndighet. Dess
verksamhet finansieras dock från två
skilda anslag, nämligen anslaget 90:5
Regeringskansliet m.m. under
utgiftsområde 1 och anslaget 5:1
Utrikesförvaltningen under utgiftsområde
5.
För att fullfölja ombildandet av
Regeringskansliet till en myndighet har
regeringen föreslagit att de båda
förvaltningsanslagen slås samman till ett
för myndigheten gemensamt anslag fr.o.m.
den 1 januari 2002. En sammanslagning av
förvaltningsanslagen är en naturlig
fortsättning på utvecklingen sedan 1997
och underlättar styrningen inom
myndigheten Regeringskansliet, vilket
även skapar en möjlighet till en
effektivare resursanvändning.
Regeringskansliet bedriver ett
långsiktigt och kontinuerligt
förändringsarbete. En av de mest
omfattande förändringarna, både vad
gäller personal och finansiella resurser,
genomfördes den 1 januari 2000 i och med
sammanslagningen av de två IT-
organisationerna, den inom
Utrikesdepartementet och den för övriga
Regeringskansliet, till en gemensam
organisation.
Som en viktig del av
förberedelsearbetet inför den planerade
anslagssammanslagningen har arbete lagts
ned på att utforma en för hela
Regeringskansliet reformerad och gemensam
verksamhetsplanering, som också bl.a.
syftar till en bättre anpassning till
budgetprocessen. Ett samlat anslag
innebär att kopplingen mellan mål,
resultat och resurser kan tydliggöras
bättre, och därmed ökar förutsättningarna
för att uppnå det övergripande målet för
Regeringskansliet, dvs. att vara ett
effektivt och kompetent stöd för
regeringen i dess uppgift att styra riket
och förverkliga sin politik.
Regeringen föreslår att anslaget för
utrikesförvaltningen flyttas från
utgiftsområde 5 till utgiftsområde 1.
Detta föranleder ändringar i
tilläggsbestämmelserna 4.6.1, 4.6.6 och
5.12.1 i riksdagsordningen. Frågan
behandlas under lagförslag (avsnitt 3.1).
Regeringen kommer i samband med
budgetpropositionen för 2002 att
återkomma med förslag till ändringar av
ramarna för utgiftsområdena 1 och 5 till
följd av den nu föreslagna förändringen.
Förslaget innebär att ändamålet för
anslaget Regeringskansliet, utgiftsområde
1 Rikets styrelse, utvidgas till att även
omfatta utrikesförvaltningen.
Utrikesförvaltningens verksamhet kommer
inte längre att finansieras inom
utgiftsområde 5 Utrikesförvaltning och
internationell samverkan. I detta
sammanhang vill regeringen anföra att det
är särskilt angeläget att vidareutveckla
formerna för dialogen med riksdagen när
det gäller Sveriges representation i
utlandet.
2 Motionerna
2.1 Yrkandena
I motion 2000/01:K10 (m, kd, c, fp) yrkas
att riksdagen avslår regeringens förslag
i proposition 2000/01:100 avsnitt 3.1
Förslag till lag om ändring av
riksdagsordningen vad avser att flytta
utrikesförvaltningen inklusive Sveriges
representation i utlandet till
utgiftsområde 1.
Folkpartiet föreslår i motion
2000/01:Fi20 (fp) yrkande 24 att
riksdagen avslår regeringens yrkande 6.
2.2 Sammanfattning av motionerna
I flerpartimotionen 2000/01:K10 (m, kd,
c, fp) anförs att utrikesförvaltningen
inte bara är ett stabsorgan för
regeringen, utan att den också har
myndighetsutövande uppgifter gentemot
såväl enskilda som juridiska personer.
Frågor rörande utrikesförvaltningen bör
därför prövas på annat sätt av riksdagen
än sådana frågor som rör andra delar av
Regeringskansliet. Detta sker enligt
motionärerna bäst om anslagsfrågorna
ligger kvar inom utgiftsområde 5.
I motion 2000/01:Fi20 (fp) yrkande 24
avvisas regeringens förslag till ändring
av ändamål och verksamheter som skall
innefattas i utgiftsområde 1 Rikets
styrelse respektive utgiftsområde 5
Utrikesförvaltning och internationell
samverkan.
3 Utskottets överväganden
Utskottet väljer att inledningsvis ta upp
regeringens förslag om ändring av ändamål
och verksamheter som skall innefattas i
utgiftsområde 1 Rikets styrelse
respektive utgiftsområde 5
Utrikesförvaltning och internationell
samverkan och som har innebörden att en
sammanslagning görs av anslagen 90:5
Regeringskansliet m.m. under
utgiftsområde 1 och 5:1
Utrikesförvaltningen under utgiftsområde
5.
Utskottet konstaterar att förslaget
ytterst syftar till att på ett mera
ändamålsenligt sätt möjliggöra för
Regeringskansliet att tillhandahålla ett
effektivt och kompetent stöd för
regeringen i dess uppgift att styra riket
och förverkliga sin politik. Förslaget
grundas också på principen att varje
myndighet bör finansieras över endast ett
anslag. På myndighetsnivå innebär
förslaget att ombildningen av
Regeringskansliet till en myndighet
fullföljs, att styrningen av
Regeringskansliet underlättas och att
förutsättningar för ett effektivare
resursutnyttjande inom Regeringskansliet
skapas.
Enligt utskottets uppfattning är
förslaget motiverat, och propositionens
yrkande 6 bör därför tillstyrkas. Motion
2000/01:K10 (m, kd, c, fp) i berörd del
och motion 2000/01:Fi20 (fp) yrkande 24
bör i enlighet härmed avstyrkas.
Som följd av detta ställningstagande
anser utskottet att utgiftsområde 5 bör
benämnas Internationell samverkan. Detta
förutsätter att de ändringar regeringen
föreslår i tilläggsbestämmelserna 4.6.6
andra stycket och 5.12.1
riksdagsordningen genomförs. För att
säkerställa att utrikesfrågorna får en
konsistent behandling bör det, enligt
utskottets uppfattning, av riksdagens
beslut i lagändringsfrågan framgå att det
är angeläget att utrikesutskottet vid
behandling av budgetfrågor som berör
utrikesförvaltningen skall beredas
tillfälle att framföra sin uppfattning
till huvudansvarigt utskott. Utskottet
anser därför att propositionens yrkande
10 i berörd del bör tillstyrkas och att
motion 2000/01:K10 (m, kd, c, fp) i
motsvarande del avstyrks.
För att uppnå det syfte regeringen anger
i propositionen är den föreslagna
ändringen i tilläggsbestämmelserna 4.6.6
första stycket riksdagsordningen
obehövlig. En ändring av nämnda
bestämmelse skulle dessutom få den icke
avsedda effekten att den skulle bidra
till att urholka den statsrättsligt
centrala fackutskottsprincipen och att
den skulle försvåra riksdagens interna
beredningsarbete vad avser
utrikesfrågorna. Med avstyrkande av
propositionens yrkande 10 i berörd del
bör, enligt utskottets uppfattning,
motion 2000/01:
K10 (m, kd, c, fp) i motsvarande del
tillstyrkas.
Stockholm den 16 maj 2001
På utrikesutskottets vägnar
Viola Furubjelke
Följande ledamöter har deltagit i
beslutet: Viola Furubjelke (s), Sören
Lekberg (s), Berndt Ekholm (s), Lars Ohly
(v), Holger Gustafsson (kd), Bertil
Persson (m), Carina Hägg (s), Agneta
Brendt (s), Murad Artin (v), Sten
Tolgfors (m), Marianne Samuelsson (mp),
Marianne Andersson (c), Karl-Göran
Biörsmark (fp), Birgitta Ahlqvist (s),
Karin Enström (m) och Roy Hansson (m).
Avvikande mening
Bertil Persson, Sten Tolgfors, Karin
Enström, Roy Hansson (alla m), Holger
Gustafsson (kd), Marianne Andersson (c)
och Karl-Göran Biörsmark (fp) anför:
Utrikesförvaltningen har som uppgift att
ansvara för hanteringen av Sveriges
förbindelser med andra länder och med
internationella organisationer.
Utrikesförvaltningens verksamhet berör
således inte bara staten utan också ett
brett spektrum av individer, grupper och
juridiska personer, vilket ger
utrikesförvaltningen en vidare roll
jämfört med övriga enheter inom
Regeringskansliet. Regeringskansliet i
övrigt är ett stabsorgan med uppgift att
för regeringen förbereda och samordna
verksamheter och beslut. För
Utrikesdepartementet utgör dessa
uppgifter endast en begränsad del.
Utrikesdepartementet förenar sålunda både
stabs- och myndighetsuppgifter.
Åtskillnaden mellan å ena sidan
Regeringskansliets stabsuppgifter och
myndighetsutövning å den andra har varit
och är ett viktigt inslag i den svenska
förvaltningsstrukturen. Undantaget har
varit utrikesförvaltningen med dess
alldeles speciella förhållanden. Det är
därför angeläget att riksdagen även
fortsättningsvis på ett sammanhållet sätt
har inflytande över utrikesförvaltningens
organisation och dimensionering. Av detta
skäl anser vi att anslaget 5:1
Utrikesförvaltningen skall kvarstå inom
utgiftsområde 5.
I konsekvens härmed anser vi att
utgiftsområdet bör bibehålla sin
nuvarande benämning och att
propositionens förslag om ändring i
tilläggsbestämmelserna 4.6.6 andra
stycket och 5.12.1 riksdagsordningen bör
avstyrkas. I övrigt står vi bakom
utskottets ställningstagande med
innebörden att den föreslagna ändringen i
tilläggsbestämmelserna 4.6.6 första
stycket i riksdagsordningen bör
avstyrkas.
Mot bakgrund härav anser vi att
motionerna 2000/01:K10 (m, kd, c, fp) i
berörd del och 2000/01:Fi20 (fp) yrkande
24 bör tillstyrkas, att propositionens
yrkande 6 bör avstyrkas och att
propositionens yrkande 10 i den del som
rör ändring i tilläggsbestämmelserna
4.6.6 andra stycket och 5.12.1
riksdagsordningen bör avstyrkas.
Bilaga 7
Trafikutskottets yttrande
Bilaga 8
Miljö- och jordbruksutskottets yttrande
Bilaga 9
Arbetsmarknadsutskottets yttrande
2000/01:AU3y
Proposition 2000/01:100 2001 års
ekonomiska vårproposition (ändring i
riksdagsordningen)
Till konstitutionsutskottet
Konstitutionsutskottet har den 19 april
2001 berett bl.a. arbetsmarknadsutskottet
tillfälle att yttra sig över regeringens
förslag i 2001 års ekonomiska
vårproposition (prop. 2000/01:100) om
ändringar i riksdagsordningen, yrkandena
6-10, som bl.a. innebär att vissa anslag
skall byta utgiftsområdestillhörighet.
Utskottet kommer i det följande att
yttra sig över de förslag som innebär att
vissa anslag inom utgiftsområde 14
Arbetsliv överflyttas till utgiftsområde
2 Samhällsekonomi och finansförvaltning
(prop. yrk. 7) och en ändring i
riksdagsordningen i enlighet med detta
(prop. yrk. 10 delvis). Utskottet kan
konstatera att det inte har väckts några
motioner i dessa delar.
Utskottets överväganden
Riksdagen inför 2000-talet
Förslagets huvudsakliga innehåll
Enligt Riksdagskommitt,n behöver
budgetprocessen modifieras för att minska
dubbelarbetet och koncentrera
budgetberedningen till hösten. Syftet bör
vara att renodla själva budgetregleringen
till hösten. Riksdagsbehandlingen av
vårpropositionen bör ägnas åt en
kombinerad makroekonomisk och ideologisk
diskussion som tar sin utgångspunkt i de
samlade politiska alternativen för den
ekonomiska politiken på medellång och
lång sikt. Dessutom bör arbetsformerna
anpassas så att uppföljning och
utvärdering blir integrerade inslag i
budgetprocessen.
För att undvika dubbelarbete skall
riksdagen enligt förslaget inte ta
ställning till en preliminär fördelning
av utgifterna på utgiftsområden på våren.
Dessutom bör regeringen inte lägga
förslag om utgiftstak för staten i
vårpropositionen, utan utgiftstak för år
3 bör behandlas i budgetpropositionen.
Förslaget till riksdagsbeslut i
vårpropositionen bör innehålla förslag om
att godkänna allmänna riktlinjer för den
ekonomiska politiken och för
budgetpolitiken.
Riksdagsförvaltningen bör ges i uppdrag
att förbättra stödet till
oppositionspartierna genom att utveckla
metoder för att bedöma makroekonomiska
och fördelningsmässiga konsekvenser av
partiernas olika budgetalternativ.
Kommitt,n anser att regeringen i
skrivelser senast den 14 maj varje år bör
lämna resultatredovisningar.
Kommitt,n anser vidare att regeringen
bör undersöka vilka möjligheter som finns
att ändra Regeringskansliets arbetsformer
för att motverka att lagrådsgranskningen
behöver genomföras under
utskottsberedningen.
Budgetdebatterna bör enligt
Riksdagskommitt,n som huvudregel vara
sammanhållna och inte ämnesindelade. Den
allmänpolitiska debatten bör flyttas från
januari och förläggas omedelbart efter
den partiledardebatt som brukar följa
efter den allmänna motionstidens utgång.
Vidare framhålls att det behöver göras
ändringar i riksdagsordningen för att
möta den utveckling som ägt rum när det
gäller budgetfrågornas hantering i
riksdagen.
Kommitt,n anser att riksdagen i ökad
utsträckning skall följa upp och
utvärdera fattade beslut för att
åstadkomma ett bättre berednings- och
beslutsunderlag i den politiska styr- och
beslutsprocessen. En handlingsplan med
nio punkter för det fortsatta arbetet med
uppföljning och utvärdering förordas.
När det gäller riksdagens arbete med EU-
frågor anser kommitt,n att utskotten
skall ha en stark roll, att samråd inför
ministerrådets möten även
fortsättningsvis skall ske i EU-nämnden
samt att kammarens roll skall utvecklas.
Frågan om EU-information till allmänheten
bör utredas gemensamt av riksdag och
regering.
När det gäller utskottens arbete är
kommitt,ns utgångspunkt ett jämnare
propositionsavlämnande och att utskotten
skulle behöva ägna mindre men mer
meningsfull tid åt att behandla de
fristående motionerna. Genom att koppla
samman motionsberedningen och annan
ärendeberedning med uppföljning och
utvärdering samt EU-bevakning skall
beredningen bli mer meningsfull.
Samtidigt skall tidsåtgången för
motionsberedningen minska så att
utskotten får mer tid för andra
uppgifter.
Vissa personalförstärkningar bör enligt
kommitt,n ske i utskottsorganisationen
och i de för riksdagen gemensamma
funktioner som rör utredningsmetodik,
budgetfrågor, EU-frågor, internationella
frågor, informationsteknik,
informationssökning och upphandling av
konsulttjänster m.m. Utbyggnaden beräknas
kosta 10 miljoner kronor och ske
successivt under en treårsperiod.
Budgetprocessen
Utskottets förslag i korthet
Utskottet tillstyrker
riksdagsstyrelsens förslag till
förändringar. För att undvika
dubbelarbete skall riksdagen inte ta
ställning till en preliminär fördelning
av utgifterna på utgiftsområden på
våren. Frågan om utgiftstak för år 3
skall inte behandlas på våren.
Förslaget till riksdagsbeslut i
vårpropositionen bör innehålla förslag
om godkännande av allmänna riktlinjer
för den ekonomiska politiken och
budgetpolitiken. Riksdagsstyrelsen bör
ges i uppdrag att förbättra stödet till
oppositionspartierna genom att utveckla
metoder för att bedöma makroekonomiska
och fördelningsmässiga konse-kvenser av
partiernas budgetalternativ.
Riksdagsstyrelsens förslag att
regeringen senast den 14 maj varje år i
skrivelser bör lämna
resultatredovisningar tillstyrks.
Utskottet tillstyrker
riksdagsstyrelsens förslag till lag om
ändring i regeringsformen samt förslag
till lag om ändring av
riksdagsordningen, såvitt avser 5 kap.
12 õ och tilläggsbestämmelserna 3.2.1
och 5.12.1, liksom styrelsens förslag
om ett tillkännagivande till regeringen
om vissa bestämmelsers placering i
budgetlagen eller riksdagsordningen.
Utskottet tillstyrker
riksdagsstyrelsens förslag om ett
tillkännagivande till regeringen om
åtgärder för att motverka att
lagrådsgranskning behöver genomföras
under utskottsberedningen.
Utskottet tillstyrker
riksdagsstyrelsens förslag till lag om
ändring i lagen (1996:1059) om
statsbudgeten.
Med hänvisning till vad
Riksdagskommitt,n anfört avstyrker
utskottet motionsyrkanden om
ämnesindelade budgetdebatter respektive
om anhopningen av propositioner.
Förslaget
Intentionerna bakom reformen av
riksdagens budgetberedning har enligt
kommitt,n i huvudsak uppfyllts, och den
reformerade budgetprocessen är i viktiga
avseenden bättre än den tidigare.
Rambeslutsmodellen har sålunda lett till
förbättrad koordinering i riksdagens
budgetarbete. Införandet av utgiftstak
och en lagreglerad skyldighet för
regeringen att följa såväl utgiftstak som
ramar för utgiftsområdena har gett
riksdagen förbättrad möjlighet att
kontrollera statsutgifternas utveckling.
Budgetlagen har bidragit till en
uppstramning av budgetprocessen och
bättre översikt över centrala
bestämmelser för statsbudgeten.
Rambeslutsmodellen har förstärkt en
minoritetsregerings möjlighet att få
igenom sitt budgetförslag. Den försvårar
för olika majoriteter att öka anslag utan
samtidig finansiering under
riksdagsbehandlingen. Bruttoredovisning,
en fullständigare budgetproposition,
slopandet av förslagsanslag och ökade
krav på uppföljning har stärkt riksdagens
ställning.
Ambitionen att riksdagens arbete på
våren med anledning av den ekonomiska
vårpropositionen skulle vara övergripande
och långsiktigt har emellertid inte
uppfyllts. Arbetet i riksdagen med
vårpropositionen har enligt
riksdagsstyrelsen tenderat att bli
detaljinriktat, och effekten av den nya
budgetprocessen har därför i praktiken
blivit att budgetarbete bedrivits två
gånger per år.
Riksdagsstyrelsen framhåller att
ekonomisk-politiska mål och övergripande
budgetpolitiska restriktioner är viktiga
planerings- och styrningsinstrument i
budgetprocessen och att erfarenheterna
från hösten 1998 visar att riksdagen
klarade av att hantera budgeten under ett
valår. Problem kan emellertid enligt
riksdagsstyrelsen uppstå valår med
regeringsskiften om
regeringsförhandlingarna drar ut på
tiden. I så fall får alternativa
beredningssätt tillämpas, beroende på den
aktuella situationen.
Arbetsfördelningen över året i
riksdagen är enligt riksdagsstyrelsen
fortfarande ojämn. Det behövs förändrade
rutiner för planeringen av
riksdagsarbetet under en mandatperiod,
främst genom att propositioner avlämnas i
jämnare takt.
Enligt riksdagsstyrelsen behöver
budgetprocessen modifieras för att minska
dubbelarbetet och koncentrera
budgetberedningen till hösten. Syftet bör
vara att renodla själva budgetregleringen
till hösten. Riksdagsbehandlingen av
vårpropositionen bör ägnas åt en
kombinerad makroekonomisk och ideologisk
diskussion som tar sin utgångspunkt i de
samlade politiska alternativen för den
ekonomiska politiken på medellång och
lång sikt. Dessutom bör arbetsformerna
anpassas så att uppföljning och
utvärdering blir integrerade inslag i
budgetprocessen.
För att undvika dubbelarbete skall
riksdagen enligt förslaget inte ta
ställning till en preliminär fördelning
av utgifterna på utgiftsområdena på
våren. Dessutom bör regeringen inte lägga
förslag om utgiftstak för staten i
vårpropositionen, utan utgiftstak för år
3 bör behandlas i budgetpropositionen.
Förslaget till riksdagsbeslut i
vårpropositionen bör innehålla förslag om
att godkänna allmänna riktlinjer för den
ekonomiska politiken och för
budgetpolitiken.
Tydligheten och jämförbarheten mellan
propositionens och motionernas förslag
bör enligt riksdagsstyrelsens förslag
öka. Därför bör riksdagsförvaltningen ges
i uppdrag att förbättra stödet till
oppositionspartierna genom att utveckla
metoder för att bedöma makroekonomiska
och fördelningsmässiga konsekvenser av
partiernas olika budgetalternativ.
För att förbättra riksdagens
möjligheter att arbeta med uppföljning
och utvärdering i budgetsammanhang bör
regeringen senast den 14 maj varje år i
skrivelser lämna resultatredovisningar.
Skrivelser bör lämnas för alla
utgiftsområden, men behöver inte
innehålla en heltäckande redovisning av
utgiftsområdet utan det kan med fördel
vara fråga om en fördjupad redovisning
och analys av vissa av verksamheterna
inom utgiftsområdet. I skrivelserna bör
resultaten för olika verksamheter under
de senaste åren redovisas och ställas i
relation till målen för verksamheterna
och till förbrukade resurser.
Riksdagsstyrelsen anser att regeringen
bör undersöka vilka möjligheter som finns
att ändra Regeringskansliets arbetsformer
för att motverka att lagrådsgranskning
behöver genomföras under
utskottsberedningen.
Vidare framhålls att det behöver göras
ändringar i riksdagsordningen för att
möta den utveckling som ägt rum när det
gäller budgetfrågornas hantering i
riksdagen. Riksdagsordningens
tilläggsbestämmelse 3.2.1 föreslås att
ändras så att den ekonomiska
vårpropositionen blir obligatorisk och så
att det tydligare framgår att det inte
krävs att förslag om tilläggsbudget måste
ingå i den ekonomiska vårpropositionen.
Vissa ändringar föreslås beträffande 39
och 40 õõ budgetlagen som en följd av
förslaget att den ekonomiska
vårpropositionen inte skall innehålla
förslag till utgiftstak eller preliminära
ramar för utgiftsområdena.
Riksdagsstyrelsen föreslår också i
enlighet med vad konstitutionsutskottet
tidigare anfört att det införs en
bestämmelse i regeringsformen som
hänvisar till budgetbestämmelserna i
riksdagsordningen och budgetlagen.
Riksdagsstyrelsen konstaterar att
ramarna för utgiftsområdena har fått en
mer beständig betydelse än vad som
ursprungligen var avsett och föreslår en
ändring i 5 kap. 12 õ riksdagsordningen
som slår fast denna ändrade betydelse. I
riksdagsordningens tilläggsbestämmelse
5.12.1 föreslås en ny bestämmelse som
föreskriver att ändringar i fråga om
indelningen i utgiftsområden måste
beslutas av riksdagen i samband med
vårpropositionen.
Budgetdebatterna bör enligt förslaget
som huvudregel vara sammanhållna och inte
ämnesindelade. Den allmänpolitiska
debatten bör flyttas från januari och
förläggas omedelbart efter den
partiledardebatt som brukar följa efter
den allmänna motionstidens utgång.
Motionen
I motion 2000/01:K5 av Marietta de
Pourbaix-Lundin (m) begärs att
budgetdebatterna som huvudregel skall
vara ämnesindelade på ett relevant och
intresseväckande sätt i stället för som
riksdagsstyrelsen anger sammanhållna
(yrkande 1). En sammanhållen budgetdebatt
innebär inte att budgetdebatterna
vitaliseras och görs begripliga för
allmänheten. Motionären är övertygad om
att allmänheten önskar en samlad debatt
om de aktuella ämnesområdena ett efter
ett.
I motionen begärs också ett
tillkännagivande till regeringen dels om
att propositionerna skall avlämnas
jämnare under året, dels om att
regeringen bara om det finns synnerliga
skäl får göra avsteg från det datum som
aviserats för en propositions avlämnande
(yrkande 2).
Remissvaren
Riksdagens ombudsman har inte något att
invända mot förslaget att den reglering
av budgetprocessen som finns i
riksdagsordningen och budgetlagen ges en
tydlig konstitutionell förankring genom
en särskild hänvisningsregel i
regeringsformen.
När det gäller utgiftsområdena
framhåller JO att den nuvarande ordningen
med ett utgiftsområde för såväl riksdagen
och vissa organ under riksdagen som
Regeringskansliet inte är
invändningsfritt. Det kan vara svårt att
rent faktiskt upprätthålla principen om
riksdagssfärens finansiella oberoende av
den verkställande makten. JO vill därför
väcka frågan om en sådan ändring av
indelningen i utgiftsområden att
riksdagen och dess direkt underställda
organ bildar ett eget utgiftsområde.
JO understryker vidare, liksom Uppsala
universitet, juridiska institutionen,
vikten av att lagrådsbehandling sker
innan ett lagförslag lämnas till
riksdagen.
Riksdagens revisorer ser positivt på
förslaget att regeringen varje vår till
riksdagen skall lämna skrivelser med
resultatinformation för alla
utgiftsområden. Revisorerna delar också
kommitt,ns uppfattning att
resultatinformationen bör byggas upp
successivt och att utskotten i en dialog
med regeringen bör utveckla sin roll som
beställare av fördjupad information. Så
långt möjligt bör resultatinformation
återfinnas i andra propositioner än
budgetpropositioner. Revisorerna
tillstyrker också att i första hand
utskottens budgetbetänkanden utformas så
att utskotten alltid redovisar sin
bedömning av regeringens
resultatredovisning, vilket verksamt
skulle kunna bidra till en förbättrad
resultatdialog mellan riksdagen och
regeringen. Revisorerna pekar på sitt
förslag (2000/01:RR3) angående
regeringens redovisning av resurser inom
olika politikområden, där det konstateras
att det finns behov av att förtydliga
riksdagens krav på regeringens
redovisning i dessa avseenden.
Sveriges riksbank anser att den
reformerade budgetprocessen varit
framgångsrik när det gäller att begränsa
och kontrollera den statliga
utgiftsutvecklingen. Utgiftstaket och
regeringens saldomål för den offentliga
sektorn har enligt Riksbanken medverkat
till att vända de tidigare stora
underskotten i överskott och minskad
offentlig skuldsättning. Riksbanken
stöder åtgärder som vidtas för att
ytterligare stärka budgetprocessen, och i
det perspektivet kan det enligt
Riksbanken vara motiverat att koncentrera
den mer detaljerade budgetbehandlingen i
riksdagen till ett tillfälle per år.
Riksbanken ställer sig dock mera
tveksam till förslaget att även ram- och
takbesluten skall förläggas till hösten.
Anledningen till detta är bl.a. att
riksdagens takbeslut är en viktig
utgångspunkt för regeringens
budgetarbete. Riksbanken ser en risk i
att en senareläggning av takbesluten kan
leda till att regeringens budgetarbete
blir alltför styrt av de underifrån
kommande anspråken på budgetutrymme.
Statsutgifterna skulle därmed riskera att
växa snabbare än om en begränsning finns
som utgångspunkt för budgetarbetet.
Riksbanken anser att regeringen även i
fortsättningen bör lägga fram förslag
till tak för statsutgifterna på våren.
Statskontoret anser att det är en klar
fördel för budgetprocessens stabilitet
och långsiktighet, om såväl utgiftstak
som utgiftsramar behandlas i den
ekonomiska vårpropositionen.
Riksdagskommitt,ns förslag leder enligt
Statskontoret till att den ekonomiska
vårpropositionen kommer att sakna
konkreta beslutspunkter och förlora i
betydelse. Vidare är risken mycket stor
att utgiftstak och utgiftsramar för de
två åren efter det närmaste budgetåret
får en styvmoderlig behandling och
långsiktigheten går förlorad.
Statskontoret föreslår att regeringen
endast anger indikativa utgiftsramar som
information men att de inte beslutas av
riksdagen. Utgiftstak för de kommande tre
åren bör alltjämt beslutas av riksdagen
med anledning av vårpropositionen.
Statskontoret tillstyrker övriga förslag.
Ekonomistyrningsverket anser att den
reformerade budgetprocessen med
utgiftstak m.m. på det hela taget har
fungerat väl och att utgiftskontrollen
blivit bättre än tidigare. Svagheter
finns dock som innebär att budgetarbetet
fortfarande i alltför hög grad präglas av
kortsiktighet. Förslag till större
budgetförändringar bör planeras minst ett
budgetår i förväg eftersom det ger
myndigheterna bättre förutsättningar för
t.ex. omprioriteringar. Verket anser att
en redovisning av preliminära treåriga
utgiftsområdes-/politik-områdesramar
främjar långsiktigheten i budgetpolitiken
och bör vara av intresse inte bara för
riksdagen utan även för myndigheternas
långsiktiga planering. Detta är något som
rekommenderas i IMF:s Code of Good
Practises on Fiscal Transperancy där det
sägs att prognoser bör redovisas för de
viktigaste posterna i statsbudgeten för
de två år som följer på det år budgeten
avser. Verket anser vidare att det behövs
en fördelning av utgifterna för
underliggande nivåer för att kunna
besluta om utgiftstak för det tredje året
och kunna bedöma rimligheten i de redan
beslutade taken för de kommande två åren
eller föreslagna ändringar av dessa.
Verket menar att regeringen enligt lagen
om statsbudgeten skall vara skyldig att
lämna förslag till riksdagen för beslut
om utgiftstak. När det gäller
resultatskrivelser till riksdagen anser
verket att frågan om på vilken nivå
återrapportering skall ske -
utgiftsområdesnivå eller anslagsnivå -
noga måste övervägas i utvecklingen och
tillämpningen av den nya
verksamhetsstruktur som regeringen
föreslagit riksdagen. Frågan om de
föreslagna resultatskrivelserna som
komplettering till årsredovisningen för
staten bör också övervägas närmare.
Verket anser att det är angeläget att
riksdagen utvecklar sin kompetens som
mottagare och inte minst beställare av
relevant resultatinformation från
regeringen.
Lunds universitet, juridiska
fakulteten, anser att värdet av att
införa resultatskrivelser är oklart. Det
är naturligt att ha resultatredovisningar
i samband med budgetpropositionen.
Förändringen i 5 kap. 12 õ liksom
tilläggsbestämmelsen 5.12.1 tillstyrks.
Statsvetenskapliga institutionen
tillstyrker att vårpropositionen blir
obligatorisk och att detta regleras i
riksdagsordningen. Vidare tillstyrks att
alla övergripande restriktioner i
budgetarbetet sätts på hösten för att
undvika dubbelarbete. Tveksamhet uttrycks
dock mot att regeringen varje år skall
avge resultatredovisningar. Goda
årsredovisningar och fylliga
propositioner kan vara lämpligare. Det
finns enligt institutionen sammantaget
skäl att avvakta med genomgripande
reformer om riksdagens arbetsformer i
avvaktan på de långsiktiga erfarenheterna
av den relativt nya budgetprocessen, det
pågående arbetet med vissa
författningsfrågor, vissa återstående
utredningsuppgifter beträffande
riksrevisionen, konsekvenserna av
personval och tillkomsten av personliga
assistenter för varje riksdagsledamot.
Stockholms universitet,
statsvetenskapliga institutionen, anser
att ambitionen att inrikta riksdagens
arbete på uppföljning och utvärdering är
lovvärd, men att det finns flera skäl
till tveksamhet inför tanken att inlemma
denna funktion i budgetprocessen. Även
effekten av annan lagstiftning,
internationellt samarbete och skilda
former av statlig påverkan behöver
granskas. Inriktningen på mål- och
resultatstyrning inrymmer en rad
svagheter och oklarheter som förtjänar
närmare analys. För den stora mängden av
statliga interventioner förutsätter en
meningsfull granskning överblick av
längre tidsperioder och oftare ett
bredare utsiktsfält än ett enstaka
utgifts- eller politikområde. Vidare
överskattar kommitt,n Regeringskansliets
kapacitet att presentera ett fullödigt
analytiskt underlag för utskottets
granskning. Att regeringen periodiskt
presenterar politiska synteser som
sammanfattar vad den anser sig ha
uträttat är naturligt, men det är inte
självklart att man därutöver bör pålägga
den uppgiften att avge utförliga
redovisningar av den statliga
verksamhetens effekter över hela fältet.
Detta hör återigen samman med att
sambanden mellan de offentliga insatserna
och den samhällsutveckling man vill
påverka ofta inte kan avläsas utan
avancerad vetenskaplig metodik och kan
vara öppna för flera olika tolkningar och
perspektiv. Enligt institutionen riskerar
särskilda resultatskrivelser att
ytterligare skärpa en oroväckande tendens
i relationen mellan Regeringskansliet och
statsmyndigheterna, nämligen
orienteringen mot resultat som på ett
eller annat sätt kan kvantifieras.
Göteborgs universitet anför att det är
rimligt att försöka återföra
budgetprocessen till intentionerna 1996,
då det inte ansågs att höst- och
vårbudgeten skulle komma att behandlas
som två processer.
Umeå universitet framhåller när det
gäller frågan om att inte besluta
preliminära utgiftsramar att det är en
helt annan fråga om det är rationellt
utifrån hela statshushållets perspektiv
även om det är rationellt från
utgångspunkten att minska riksdagens
dubbelarbete. Detsamma gäller frågan om
att fastställa utgiftstak på våren.
Karlstads universitet tillstyrker
förslaget om att renodla själva budgetre-
gleringen till hösten och koncentrera sig
på allmänna riktlinjer för den ekonomiska
politiken och budgetpolitiken på våren.
Det är angeläget att övergripande
ekonomiska ramar presenteras på våren och
att premisser för det kommande
budgetarbetet fastslås.
Örebro universitet vill särskilt rikta
uppmärksamheten på behovet av att göra
bredare konsekvensbedömningar av de
framlagda förslagen och inte enbart
stanna vid mer interna administrativa
målbilder. Priset för en hård
budgetdisciplin med fastställt utgiftstak
under våren är för riksdagens ledamöter
att de otvivelaktigt upplever sina
möjligheter att lägga förslag
kringskurna, vilket ytterst kan innebära
att den politiska vitaliteten i riksdagen
riskerar att försvinna. Införandet av ett
statiskt element minskar dessutom
flexibiliteten i kristider. En
utvärdering av budgetprocessen behöver
således innehålla en analys som inte
enbart ser till den interna
arbetsbelastningen som enda målbild utan
syftar till att göra en avvägning mellan
skilda målsättningar och föra en
diskussion utifrån för- och nackdelar.
Finansutskottets yttrande
Finansutskottet delar uppfattningen att
dubbelarbetet vår och höst bör undvikas.
Vårens arbete bör ägnas åt de
övergripande och långsiktiga frågorna.
Arbetsformerna bör anpassas så att
utrymme skapas för beredningen av
Årsredovisningen för staten. Uppföljning
och utvärdering bör bli en integrerad del
av budgetprocessen. Det är därför enligt
finansutskottet följdriktigt att
riksdagen inte bör ägna sig åt att
behandla den preliminära fördelningen av
utgifterna på utgiftsområden. Därigenom
undviks att de olika fackutskotten redan
på våren behöver engageras i beredningen
av ramarna för de olika utgiftsområdena.
Finansutskottet konstaterar vidare att
betydelsen av de preliminära ramarna från
Finansdepartementets sida framhållits som
en av de faktorer som bidragit till att
skapa stadga och långsiktighet i det
interna budgetarbetet i
Regeringskansliet, vilket varit en
förutsättning för att upprätthålla
stramheten i budgeten. Enligt
finansutskottets mening bör denna
stramhet kunna åstadkommas på annat sätt.
Ramarna har visat sig vara av mycket
preliminär karaktär, och de har ofta
justerats från vår till höst varför ett
bindande av besluten med riksdagen har
tett sig mindre meningsfullt. Regeringen
bör kunna styra budgetarbetet med samma
fasthet genom internt beslutade
utgiftsramar.
Finansutskottet anser i likhet med
kommitt,n att vårens arbete bör inriktas
på de övergripande och långsiktiga
frågorna. Det är angeläget att uppifrån-
och-ner-perspektivet behålls i
budgetarbetet och att man inte redan på
våren fördjupar sig i budgetens olika
detaljer. Riksdagsbehandlingen på våren
bör ägnas åt makroekonomiska bedömningar
av den ekonomiska utvecklingen samt åt en
Tvergripande ideologisk diskussion som
tar sin utgångspunkt i de samlade
politiska alternativen för den ekonomiska
politiken på medellång och lång sikt.
Förslaget till riksdagsbeslut i
propositionen på våren bör innehålla
förslag till riktlinjer för den
ekonomiska politiken och för
budgetpolitiken. Själva budgetarbetet bör
koncentreras till hösten. För att undvika
dubbelarbete bör regeringen förelägga
riksdagen förslag om utgiftstak för år
tre först i samband med
budgetpropositionen. Därigenom undviks
enligt finansutskottet att partierna i
riksdagen redan på våren tvingas utforma
detaljerade budgetalternativ utan kan
koncentrera detta arbete till hösten i
samband med att regeringen presenterar
sitt budgetförslag. Finansutskottet
tillstyrker således Riksdagskommitt,ns
förslag i denna del.
Med anledning av vissa remissyttranden
där farhågor uttryckts för att
budgetpolitiken skulle minska i stramhet
och långsiktighet om inte beslut om taken
fattas redan på våren vill
finansutskottet understryka att
regeringen för sitt interna budgetarbete
mycket väl bör kunna ange preliminära
utgiftstak redan på våren i syfte att
styra och kontrollera utvecklingen. Från
riksdagens synpunkt handlar frågan i
första hand om när riksdagen skall fatta
sitt beslut om utgiftstaken, varvid
önskemålen att undvika dubbelarbete skall
vara styrande.
Finansutskottet anser att det vore
mycket allvarligt om de ändringar
kommitt,n föreslagit skulle komma att
leda till en försvagning av
budgetprocessen och budgetutvecklingen.
Finansutskottet anser därför att det är
angeläget att redan nu besluta om att en
utvärdering bör göras efter några år om
vilka effekter som omläggningen har
inneburit såväl vad gäller
budgetprocessens innehåll och
budgetmässiga resultat som vad gäller de
arbetsmässiga konse-kvenserna i
riksdagen. Finansutskottet anser att
konstitutionsutskottet bör föreslå
riksdagen att som sin mening tillkännage
detta för regeringen.
Finansutskottet anser också att det finns
anledning att pröva om inte
riksdagsbehandlingen på våren av de
långsiktiga riktlinjerna för den
ekonomiska politiken och budgetpolitiken
även borde innefatta riktlinjer för
skattepolitiken. Därmed skulle
skattepolitikens inriktning komma att
godkännas av riksdagen före sommaren, och
beredningen av de konkreta
skatteförslagen för nästa budgetår skulle
kunna starta i så god tid att de kan
föreläggas riksdagen i
budgetpropositionen. Med en sådan
framförhållning skulle skatteförslagen
kunna beredas som Riksdagskommitt,n
förordar så att de kan underställas
Lagrådet innan de lämnas till riksdagen.
Finansutskottet pekar på ytterligare
ett område som enligt utskottets mening
kräver mer ingående beredning redan på
våren Det är angeläget för kommunerna,
för deras planering av budgetarbete och
beslut om långsiktig inriktning av
verksamheten, att staten redan på våren
tydligt redovisar de förslag som får
direkta återverkningar på den kommunala
ekonomin och påverkar planeringen de
närmaste åren. Regeringen bör därför
såsom hittills på våren redovisa den
bedömning den gör för utvecklingen av den
kommunala sektorns ekonomi och föreslå
riksdagen tydliga riktlinjer för
inriktningen av den kommunala ekonomin på
längre sikt.
Finansutskottet anser att det bör
övervägas att benämningen Den ekonomiska
vårpropositionen ersätts med benämningen
Riktlinjer för den ekonomiska politiken.
Finansutskottet ser fördelar med att
tilläggsbudgetarna läggs fram som
särskilda propositioner samtidigt med
riktlinjepropositionen respektive
budgetpropositionen. Finansutskottet har
hittills valt att lägga fram förslagen på
tilläggsbudget som ett eget betänkande
med de berörda fackutskottens yttranden
som bilagor. För beredningen av dessa
ärenden är det naturligt att även i
fortsättningen inhämta de berörda
utskottens synpunkter.
Slutligen tar finansutskottet upp
frågan om en ändring i regeringsformen.
Problem kan uppstå under valår med
regeringsskiften om
regeringsförhandlingarna drar ut på
tiden. I så fall får enligt kommitt,n
alternativa beredningssätt tillämpas,
beroende på den aktuella situationen.
Finansutskottet vill mot denna bakgrund
uppmärksamma att ytterst kan den
situationen inträffa att riksdagen inte
hinner avsluta budgetregleringen före
budgetårets början. Detta har förutsetts
i 9 kap. 4 õ regeringsformen som
föreskriver att om budgetre-glering
enligt 3 õ icke hinner avslutas före
budgetperiodens början, bestämmer
riksdagen i den omfattning som behövs om
anslag för tiden till dess
budgetregleringen för perioden slutföres.
Vidare gäller att riksdagen kan uppdra åt
finansutskottet att fatta sådant beslut
på riksdagens vägnar.
Enligt finansutskottets mening kan det
vara en opraktisk ordning att beslut
först skall fattas för en period om
en, två eller tre månader, till dess
att budgetregleringen hinner
slutföras, och sedan skall ett nytt
beslut fattas för återstoden av året.
Detta kommer att innebära att
regeringen måste utfärda ett
regleringsbrev för den ena perioden
och sedan ett annat för den andra
perioden. Osäkerhet kan uppkomma om
hur medlen bör fördelas mellan
perioderna under året och hur en
avstämning bör göras mellan de båda
perioderna. För att inte i förväg
onödigtvis behöva binda sig för att en
sådan uppdelning av budgetåret skall
göras, bör i stället denna fråga kunna
avgöras och bedömas när en sådan
situation inträffar. Finansutskottet
förordar därför att paragrafen i
stället får följande lydelse:
Om budgetreglering enligt 3 õ icke
hinner avslutas före budgetperiodens
början, bestämmer riksdagen i den
omfattning som behövs om anslag för
budgetperioden. Riksdagen kan uppdra
åt finansutskottet att fatta sådant
beslut på riksdagens vägnar.
I en avvikande mening (s) framhålls att
Riksdagskommitt,ns insatser mot onödigt
dubbelarbete innebär att kvaliteten i
budgetbehandlingen allvarligt hotas. Det
vanskliga med Riksdagskommitt,ns förslag
är enligt den avvikande meningen att den
ekonomiska vårpropositionen utarmas på
sitt innehåll och därmed får en
dramatiskt minskad betydelse i det
samlade budgetarbetet. Kommitt,ns förslag
att samtliga övergripande restriktioner i
budgetarbetet - såväl utgiftstak och
saldomål som preliminära ramar för
utgiftsområden - skall sättas under
hösten innebär att vårpropositionen
kommer att förlora sin betydelse som
centralt finanspolitiskt och
budgetpolitiskt instrument. Detta ter sig
anmärkningsvärt inte minst mot bakgrund
av att kommitt,n samtidigt föreslår att
vårpropositionen skall göras
obligatorisk.
Kommitt,ns förslag innebär konkret att
riksdagen under våren skall försöka
fastställa riktlinjerna för den
ekonomiska politiken och för
budgetpolitiken utan att riksdagen
samtidigt tar beslut om saldomål och om
utgiftstak för staten och för offentlig
sektor. Därmed riskerar riktlinjerna för
den ekonomiska politiken och
budgetpolitiken som regeringen skall
presentera i vårpropositionen att enbart
bli politiska ambitioner, utan förankring
och utan styreffekt. Detta kan efter hand
leda till en minskad tilltro till finans-
och budgetpolitiken. En budgetbehandling
som sker i olika omgångar kan ge tid åt
eftertanke och fördjupade analyser. Utan
beslut under våren om exempelvis
utgiftstaket riskerar budgetpolitiken att
bli mera kortsiktig.
I kommitt,ns förslag har konsekvenserna
för regeringen inte belysts tillräckligt
och tillräcklig hänsyn har inte tagits
till regeringens behov. Det är av största
betydelse att riksdagen och regeringen
kommer överens om en gemensam ordning för
budgetpolitiken. Vårpropositionens
bristande konkretion innebär att den
allmänt förlorar i betydelse för
regeringens fortsatta budgetberedning.
Därmed kan statsmakternas kontroll av
utgiftsutvecklingen komma att bli sämre.
Ytterligare ett stort problem uppstår i
samband med riktlinjerna för den
kommunala ekonomin. I dag kan riksdagen
under våren fastställa tydliga riktlinjer
för den kommunala ekonomin, vilket är av
grundläggande betydelse för kommunernas
ekonomiska planering. Hur detta skall
kunna hanteras på tillfredsställande sätt
i fortsättningen är inte tillräckligt
klarlagt av Riksdagskommitt,n.
Vidare framhålls i den avvikande
meningen att kommitt,n borde ha tagit
betydligt mera allvarligt på förslaget
att åtminstone under ett valår låta de
ekonomisk-politiska riktlinjerna
innefatta även beslut om utgiftstak och
mål för det finansiella sparandet. Detta
förslag har också den fördelen att
oppositionen skulle kunna vara bättre
förberedd inför ett eventuellt
regeringsskifte efter valet.
Med den nuvarande ordningen är det
enligt den avvikande meningen mycket
liten risk för att riksdagen skulle
misslyckas med att besluta om budgeten
innan budgetperioden börjar. Med
Riksdagskommitt,ns förslag ökar risken. I
stället för att anpassa regeringsformen
till Riksdagskommitt,ns försämringar
borde man försöka ändra
Riksdagskommitt,ns förslag så att risken
för ett sådant misslyckande inte ökar i
förhållande till dagens situation.
Sammanfattningsvis framhålls i den
avvikande meningen att det går att
ytterligare förbättra budgetprocessen. I
sin iver att begränsa tidsåtgången för
budgetprocessen går emellertid
Riksdagskommitt,n alldeles för långt. Som
en följd av detta riskerar man att få
problem på en rad områden:
Långsiktigheten i budgetarbetet
försvagas. Fastheten i budgetprocessen
undermineras. Regeringens arbete med
budgeten försvåras. Kvaliteten i
riksdagens beslut försämras. Kommunerna
får sämre möjligheter att bedöma de
ekonomiska förutsättningarna för sin
verksamhet. Och värst av allt: Väljarnas
möjligheter att bedöma de politiska
alternativen riskerar att försämras,
vilket kan vara till stor skada för vår
demokrati.
I ett särskilt yttrande (fp) framhålls
att till skillnad från Riksdagskommitt,ns
förslag bör de ekonomisk- och
budgetpolitiska riktlinjerna ges ett
konkret och fast innehåll även vid
beredningen på våren och därför innehålla
en redovisning av skattepolitikens
inriktning, utgiftstak och mål för det
finansiella sparandet för de närmaste tre
åren. I annat fall riskerar riktlinjerna
att få samma allmänna och oprecisa
innebörd som före reformeringen av
budgetprocessen då riksdagens beslut om
övergripande riktlinjer hade mycket liten
betydelse för inriktningen av
budgetarbetet och den ekonomiska
politiken.
Det är också enligt yttrandet angeläget
att de långsiktiga och övergripande
frågorna övervägs och bereds skilda från
de kortsiktiga och mer detaljerade
frågorna som behandlas i samband med
budgetpropositionen. I annat fall
tenderar de att komma i skymundan och få
stå tillbaka för de kortsiktiga frågorna.
Dessutom framstår alltid ett tak för
utgifterna som för lågt när det ställs
mot de utgifter som skall rymmas
därunder. Det finns därmed en risk för
att taken inte kommer att bedömas utifrån
de övergripande perspektiven om
samhällsekonomiskt utrymme och
långsiktiga åtaganden. Tilltron till
fastheten i budgetpolitiken kan därmed
komma att ifrågasättas. Dessa frågor bör
därför ingå i de ekonomisk-politiska
riktlinjer som behandlas av riksdagen på
våren. Det är viktigt att regeringen i
propositionen på våren inte tar upp
budgetens detaljer utan att fördjupningen
sker först på hösten. I annat fall
tvingas riksdagen till att behandla dessa
frågor både vår och höst.
Konstitutionsutskottets ställningstagande
Konstitutionsutskottet delar
riksdagsstyrelsens och finansutskottets
uppfattning att dubbelarbetet vår och
höst bör undvikas. Utrymme bör skapas så
att våren kan ägnas åt de övergripande
och långsiktiga frågorna. Om preliminär
fördelning av utgifterna på
utgiftsområden inte sker på våren behöver
de olika fackutskottens tid inte även då
tas i anspråk för beredningen av frågan
om ramarna för de olika utgiftsområdena.
Konstitutionsutskottet delar vidare
finansutskottets mening att den stramhet
som behövs för att skapa stadga och
långsiktighet i det interna budgetarbetet
i Regeringskansliet bör kunna åstadkommas
på annat sätt än genom att preliminära
ramar beslutas på våren. Regeringen bör
kunna styra budgetarbetet med samma
fasthet genom internt beslutade
utgiftsramar.
Riksdagsbehandlingen på våren bör som
riksdagsstyrelsen och finansutskottet
framhållit ägnas åt makroekonomiska
bedömningar av den ekonomiska
utvecklingen samt åt en övergripande
ideologisk diskussion med utgångspunkt i
de samlade politiska alternativen för den
ekonomiska politiken på medellång och
lång sikt. Förslaget till riksdagsbeslut
i propositionen på våren bör innehålla
förslag till riktlinjer för den
ekonomiska politiken och för
budgetpolitiken medan själva
budgetarbetet bör koncentreras till
hösten. För att undvika dubbelarbete bör
regeringen förelägga riksdagen förslag om
utgifts-tak för år tre först i samband
med budgetpropositionen. Lagen
(1996:1059) om statsbudgeten bör ändras i
enlighet med vad riksdagsstyrelsen
föreslagit (yrkande 3). Utskottet
tillstyrker vidare riksdagsstyrelsens
förslag till lag om ändring i
regeringsformen samt förslag till lag om
ändring i riksdagsordningen i denna del
(yrkandena 1 samt 2 i denna del).
Konstitutionsutskottet anser vidare i
likhet med finansutskottet och mot
bakgrund av vad remissinstanserna anfört
att det är angeläget att redan nu besluta
om att en utvärdering bör göras efter
några år om vilka effekter som
omläggningen har inneburit såväl vad
gäller budgetprocessens innehåll och
budgetmässiga resultat som vad gäller de
arbetsmässiga konsekvenserna för
riksdagen. Enligt konstitutionsutskottets
mening bör en sådan utvärdering innefatta
de erfarenheter som då vunnits inom
riksdagen. Detta bör ges regeringen till
känna.
Konstitutionsutskottet gör inte någon
annan bedömning än finansutskottet när
det gäller värdet av att
riksdagsbehandlingen på våren även
innefattar riktlinjer för skattepolitiken
liksom regeringens bedömning av
utvecklingen av den kommunala sektorns
ekonomi och förslag till tydliga
riktlinjer för inriktningen av den
kommunala ekonomin på längre sikt.
Finansutskottet anser att det bör
övervägas att ersätta benämningen Den
ekonomiska vårpropositionen med
benämningen Riktlinjer för den ekonomiska
politiken. Finansutskottet tar också upp
frågan om en ändring i 9 kap. 4 õ
regeringsformen i syfte att riksdagen
inte i förväg skall behöva binda sig för
en viss uppdelning av budgetåret i det
fall budgetregleringen inte hinner
slutföras i tid. Konstitutionsutskottet
som inte är berett att nu föreslå dessa
ändringar anser att en lämplig ordning är
att dessa frågor i samråd med
Regeringskansliet utreds av
Riksdagskommitt,n i dess fortsatta
arbete. Detta bör ges riksdagsstyrelsen
till känna.
Utskottet tillstyrker
riksdagsstyrelsens förslag att riksdagen
skall uppdra åt riksdagsstyrelsen att
inom riksdagsförvaltningen utveckla
möjligheten att bedöma de
samhällsekonomiska konsekvenserna av
olika budgetförslag. Riksdagsstyrelsens
förslag 2000/01:RS1 yrkande 4 tillstyrks.
När det gäller frågan om särskilda
resultatskrivelser från regeringen har
skilda uppfattningar redovisats från
remissinstanserna. Riksdagens revisorer
ger uttryck för en positiv syn medan
Lunds universitets juridiska och
statsvetenskapliga institutioner samt
Stockholms universitets
statsvetenskapliga institution uttrycker
en tveksam eller negativ inställning.
Enligt Stockholms universitets
statsvetenskapliga institution riskerar
särskilda resultatskrivelser att
förstärka orienteringen mot resultat som
på ett eller annat sätt kan kvantifieras.
Utskottet delar dock riksdagsstyrelsens
mening att uppföljning och utvärdering
bör bli en integrerad del av
budgetprocessen och att förutsättningarna
för detta skulle förbättras avsevärt om
regeringen årligen avlämnar
resultatskrivelser för alla
utgiftsområden. Resultatinformationen kan
utgöra ett viktigt beslutsunderlag i
utskottens beredning av förslagen i
budgetpropositionen. Det får i första
hand ankomma på regeringen att avgöra
vilka verksamheter som skall redovisas i
skrivelserna, även om det som
Ekonomistyrningsverket framhåller är
angeläget att utskotten kan utveckla sin
kompetens som beställare och mottagare av
relevant resultatinformation. Utskottet
anser i likhet med riksdagsstyrelsen att
riksdagen som sin mening bör ge
regeringen till känna vad
Riksdagskommitt,n anfört om särskilda
resultatskrivelser. Riksdagsstyrelsens
förslag 2000/01:RS1 yrkande 5 tillstyrks.
Vidare förordar utskottet att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna
vad kommitt,n anfört om lagrådsgranskning
av skatteförslag i budgetpropositionen.
Riksdagsstyrelsens förslag 2000/01:RS1
yrkande 6 tillstyrks följaktligen.
När det gäller frågan om en
sammanhållen budgetdebatt delar
konstitutionsutskottet kommitt,ns
bedömning att det ligger i ärendets natur
att göra avvägningar mellan olika ändamål
som ryms inom utgiftsområdet. En ämnes
indelad debatt kan försvåra den avvägning
inom utgiftsområdet som är önskvärd. Det
är vidare angeläget att övergå från att
diskutera detaljer till mer övergripande
frågor. Uppläggningen av kammarens
överläggningar är dock en fråga för
talmannen efter samråd med de särskilda
företrädarna för partigrupperna.
Utskottet är således inte berett att
tillstyrka att budgetdebatterna hålls
ämnesindelade. Motion 2000/01:K5 yrkande
1 avstyrks.
När det gäller motionsyrkandet om
anhopningen av propositioner under vissa
perioder och synnerliga skäl för avsteg
från planeringen vill utskottet hänvisa
till att frågan behandlats vid upprepade
tillfällen av utskottet, senast i oktober
2000 (bet. 2000/01:KU4) med anledning av
motioner från den allmänna motionstiden.
Utskottet delade då motionärernas
uppfattning om vikten av en någorlunda
jämn arbetsbelastning under riksdagsåret.
Det framhölls dock att det var talmannens
ansvar att efter överläggning i
riksdagsstyrelsen och samråd med de
särskilda företrädarna för partigrupperna
årligen planera riksdagsarbetet.
Talmannen och riksdagsstyrelsen följer
arbetsbelastningens utveckling, och det
förekommer regelbundna kontakter med
Regeringskansliet för att söka åstadkomma
en lämplig fördelning över tiden av
propositionernas överlämnande. Utskottet
var inte berett att föreslå ändringar i
de regler och riktlinjer som styr
utrymmet för arbetsplaneringen.
Riksdagskommitt,n framhåller att det
pågår ett arbete i Regeringskansliet i
samarbete med riksdagen när det gäller
ett jämnare propositionsavlämnande i
syfte att minska anhopningen av
propositioner i mars. I stället bör
propositionerna lämnas under perioden
november till och med februari. En sådan
förändring skulle dels minska
belastningen för oppositionspartierna att
skriva följdmotioner under en
koncentrerad period, dels göra det
möjligt för utskotten och kammare att
arbeta med fler propositioner i början av
vårsessionen. Utskottet delar kommitt,ns
uppfattning att det är angeläget att
regeringens ansträngningar att undvika
anhopningar av propositioner i riksdagen
fortsätter. Enligt utskottets mening är
ett tillkännagivande till regeringen i
frågan dock inte påkallat. Motionen K5
yrkande 2 avstyrks.
Uppföljning och utvärdering
Utskottets förslag i korthet
Utskottet tillstyrker
riksdagsstyrelsens förslag att
uppgiften att följa upp och utvärdera
riksdagsbeslut skall regleras i
riksdagsordningen. Utskottet
tillstyrker den handlingsplan för det
fortsatta arbetet med uppföljning och
utvärdering som föreslagits av
riksdagsstyrelsen. Handlingsplanen
innefattar bl.a. inrättandet av en
särskild stödfunktion för utskottens
arbete med uppföljning och utvärdering
och ökade resurser.
Förslaget
Riksdagsstyrelsen anser att riksdagen i
ökad utsträckning skall följa upp och
utvärdera fattade beslut för att
åstadkomma ett bättre berednings- och
beslutsunderlag i den politiska styr- och
beslutsprocessen. Från konstitutionella
utgångspunkter har riksdagen ett
övergripande ansvar, och får med
uppföljning och utvärdering av tidigare
fattade beslut möjlighet att pröva
innehållet i och ta ställning till de - i
första hand - övergripande mål som är
fastlagda på olika politikområden. En
handlingsplan för det fortsatta arbetet
med uppföljning och utvärdering förordas.
Följande inslag föreslås.
1. Av riksdagsordningen skall framgå att
utskotten skall följa upp och utvärdera
riksdagsbeslut.
2. En förbättrad verksamhetsplanering
måste åstadkommas i utskottsarbetet.
3. Utskotten måste bli mer aktiva och ta
ett större ansvar för att ta initiativ
till uppföljnings- och
utvärderingsaktiviteter.
4. Ett återkommande erfarenhetsutbyte bör
ske inom ramen för ordförandekonferensens
verksamhet.
5. Ökad systematik i
resultatinformationen bör tillämpas även
i andra propositioner än
budgetpropositionen.
6. En särskild stödfunktion för
utskottens arbete med uppföljning och
utvärdering bör inrättas.
7. Ökade utbildningsinsatser.
8. Högre krav på utskottens
verksamhetsberättelser.
9. Ökade resurser för uppföljnings- och
utvärderingsarbetet.
Att följa upp och utvärdera
riksdagsbeslut är enligt
riksdagsstyrelsen att betrakta som en del
i utövandet av riksdagens
konstitutionella befogenheter.
Uppföljnings- och utvärderingsarbetet
utgör en integrerad del i
beredningsarbetet genom att man inför nya
beslut följer upp mål och resultat eller
andra förhållanden i tidigare beslut.
Riksdagsutredningen berörde år 1993
behovet av en särskild lagreglering i
denna del (Riksdagsutredningen I, juni
1993, s. 112-113) och betonade att
förarbetena till den gällande
författningen förutsatte att utskotten
skulle ha betydelsefulla uppgifter i
granskningen av den statliga verksamheten
och i utövandet av riksdagens
kontrollmakt. Bland annat betonades i
förarbetena "att den nya, på
ämnesindelningen grundade
utskottsorganisationen lämpade sig väl
för en kontinuerlig granskning av
resultatet av den statliga
reformverksamheten".
Enligt riksdagsstyrelsen finns det -
trots påpekandet från Riksdagsutredningen
- behov av att detta ansvar blir
klargjort på ett tydligare sätt än genom
de resonemang som fördes i samband med
författningsarbetet. Enligt
riksdagsstyrelsens uppfattning bör det
införas en ny bestämmelse i 4 kap. 16 õ
riksdagsordningen med innebörd att i
utskottens beredning av ärenden skall
ingå uppgiften att följa upp och
utvärdera riksdagsbeslut inom de
ämnesområden som för varje utskott anges
i 4 kap. 4-6 õõ med tillhörande
tilläggsbestämmelser.
En förbättrad verksamhetsplanering behövs
i utskottsarbetet. I utskottens planering
skall ingå de strategiska beslutspunkter
som kan urskiljas i utskottets arbete,
t.ex. när större propositioner och
motionsbetänkanden skall läggas fram. I
utskottens verksamhetsplanering bör
vidare ingå en strategi för
informationsförsörjningen. En sådan
strategi bygger på att utskotten själva
väljer ut teman som skall vara styrande
för de områden som skall väljas ut för
fördjupande uppföljningar och
utvärderingar. Det kan också finnas
frågor som täcker flera utskotts
beredningsområden, och samarbete över
utskottsgränserna kan aktualiseras. Ett
mer tematiskt arbetssätt bör enligt
referensgruppen prövas i utskottens och
riksdagens arbete.
När det gäller inriktningen på
utskottens uppföljnings- och
utvärderingsarbete anser
Riksdagskommitt,n att utskotten måste bli
mer aktiva och ta ett större ansvar för
att ta initiativ till uppföljnings- och
utvärderingsaktiviteter. Ledamöterna -
med sina breda kontaktytor i samhället -
och utskottspresidierna måste bli mer
drivande när det gäller uppföljning och
utvärdering av riksdagens beslut. Även
tjänstemännen vid utskottskanslierna bör
kunna spela en aktivare roll.
Ett återkommande erfarenhetsutbyte bör
kunna ske inom ramen för
ordförandekonferensens verksamhet. Där
kan samråd också äga rum om behovet av
utskottsövergripande uppföljningar och
utvärderingar.
En motsvarande systematik med
resultatinformation som återfinns i
budgetpropositionen bör också tillämpas i
andra propositioner. En mer enhetlig
utformning av utskottsbetänkanden bör
övervägas. Uppföljnings- och
utvärderingsinformation bör i tillämpliga
fall vara en obligatorisk del av ett
utskottsbetänkande. Formerna för en
fördjupad samverkan i resultatdialogen
mellan riksdagsutskotten och
Regeringskansliet bör utvecklas
ytterligare. Inom ramen för denna dialog
bör tydliga krav ställas från riksdagens
sida om resultatredovisningens form och
innehåll.
En stödfunktion behövs för att anordna
utbildningar och seminarier samt för att
ge stöd till utskottens
utvärderingsarbete. I detta stöd skall
ligga att förfoga över
beställningskompetens och ekonomiska
resurser för upphandling för de fall ett
utskott och dess kansli skall ta externa
utförare i anspråk för ett uppdrag.
Vidare skall funktionen tillhandahålla
både ett metodologiskt och praktiskt
stöd. Riksdagens utredningstjänst kan
enligt kommitt,ns uppfattning få en
förstärkt roll när det gäller att vara en
resurs för utskotten i uppföljnings- och
utvärderingsarbetet.
Det bör genomföras utbildningsinsatser
som tar sikte på att förbättra
hanteringen och inhämtandet av
beslutsinformation, att analysera
målformuleringar och
resultatredovisningar, att utarbeta
rutiner för en förbättrad resultatdialog
med Regeringskansliet och på hur den
egeninitierade uppföljnings- och
utvärderingsverksamheten vid utskotten
skall ledas.
Ökad uppmärksamhet måste enligt
kommitt,n ägnas utformningen av
utskottens verksamhetsberättelser. Av
särskilt intresse är en redovisning av
utskottens arbete med EU-frågor och
uppföljning och utvärdering. I
verksamhetsberättelserna bör också finnas
en redovisning av tillkännagivanden och
utskottsinitiativ, liksom en redovisning
av utskottets förslag till ändringar i
regeringens förslag. Sammantaget innebär
detta att en mer samlad och fullständig
bild ges av utskottens verksamhet.
Generella riktlinjer bör gälla för hur
verksamhetsberättelserna skall utformas.
Verksamhetsberättelserna bör göras
tillgängliga i Rixlex och publiceras,
förutom i den inbundna delen av
utskottsbetänkanden i riksdagstrycket, i
en egen publikation. Det bör vara
obligatoriskt att utskotten avger
verksamhetsberättelse efter avslutat
verksamhetsår.
Remissvaren
Justitieombudsmannen framhåller att
utskottens uppföljnings- och
utvärderingsaktiviteter bör sättas in i
det större sammanhang som följer av
riksdagens kontrolluppgifter. Härvid bör
rollfördelningen mellan de olika
aktörerna, i första hand Riksrevisionen
och utskotten, penetreras, så att man
undviker oklarheter i ansvarsfördelningen
med därav följande risker för
dubbelarbete.
Riksdagens revisorer framhåller att det
på tjänstemannaplanet under ett antal år
ägt rum samverkan mellan utskotten och
riksdagens revisorer för insatser inom
området uppföljning och utvärdering.
Verksamheten, som varit av begränsad
karaktär, har fungerat
tillfredsställande. Riksdagskommitt,ns
förslag att stödet till utskotten nu
skall ske i andra former ligger helt i
linje med ambitionerna att klargöra
rollfördelningen mellan utskotten och
revisorerna och beslutet att år 2003
inrätta en ny revisionsmyndighet.
Revisorerna uttalar sin tveksamhet mot
att utskotten samverkar i mer
övergripande studier av tidigare fattade
beslut. I motsats till riksdagens
revisorers arbete bör utskottens arbete
med uppföljning och utvärdering vara
främst ämnes- och områdesinriktat och
avse mer begränsade projekt. Annars finns
risker för oklara gränser mellan
utskotten och revisionen.
Riksrevsionsverket understryker att det
angelägna och ökade engagemanget i
uppföljning och utvärdering inte bör leda
till att riksdagen blir överbelastad med
detaljinformation. Verket pekar också på
att utvecklingen inom det
förvaltningspolitiska området är exempel
på en fråga som förtjänar att
uppmärksammas mer av riksdagen genom
bl.a. riktade uppföljnings- och
utvärderingsinsatser. Slutligen framhålls
att en utbyggd revision med möjlighet att
granska måluppfyllelse, effektivitet och
ekonomiförvaltning i statlig och statligt
finansierad verksamhet förbättrar
riksdagens förutsättningar för
kunskapsåterföring och kontroll.
Ekonomistyrningsverket välkomnar
förslagen till åtgärder för att stärka
och tydliggöra riksdagens uppföljning och
utvärdering
Uppsala universitet, juridiska
institutionen, understryker vikten av att
riksdagen får resurser för att kunna
företa uppföljning och utvärdering i
tillfredsställande omfattning på egen
hand. Bara på det sättet kan riksdagens
konstitutionella roller som högsta
beslutsfattare och kontrollorgan fyllas
på ett tillfredsställande vis.
Statsvetenskapliga institutionen anför
att till den reformerade
revisionsverksamheten under riksdagen och
den gängse möjligheten att begära att
regeringen initierar utredningar föreslås
nu ytterligare en utrednings-,
uppföljnings- och
utvärderingsorganisation som är
utskottsstyrd. Vilka konsekvenser för den
politiska verksamheten denna utveckling
mot "funktionell federalism" kan ha har
knappast belysts.
Lunds universitet, juridiska
fakulteten, anser att det snart bör ske
en samlad större översyn av frågor som
påverkar funktionsfördelningen mellan
statsorganen. Till dess en sådan översyn
är genomförd bör försiktighet iakttas med
förändringar. Fakulteten avstyrker därför
de förslag som innebär en formalisering
av utvärderings/uppföljningsuppgifter hos
riksdagens utskott. Det finns enligt
fakulteten begynnande problem med
kvaliteten i lagstiftningsprocessen, där
riksdagens utskott är väsentliga för
kvalitetskontrollen. Det är i ett sådant
perspektiv tveksamt att i högre grad än
hittills styra över resurser till
uppföljning och utvärdering. Det borde ha
skett en grundlig analys av hur detta
påverkar arbetsfördelningen mellan
riksdag och regering. Det räcker inte med
att bygga på den nu rådande uppfattningen
hos riksdagsledamöterna. Genomgången av
motioner fyller sannolikt funktionen av
en kontinuerlig uppföljning och
utvärdering av olika områden.
Statsvetenskapliga institutionen pekar på
att ett mer övergripande uppföljnings-
och utvärderingsarbete kan leda till en
konkurrenssituation och oklara gränser
mellan utskotten och t.ex.
riksrevisionen.
Umeå universitet framhåller beträffande
uppföljning och utvärdering att det i
stort sett saknas konkreta förslag för
hur den skall komma till stånd.
Karlstads universitet framhåller att
det är angeläget att finna incitament som
premierar ett förändrat förhållningssätt,
i vilket uppföljning och utvärdering
utgör ett lika centralt som naturligt
sätt att betrakta det politiska arbetet i
riksdagen.
Örebro universitet anser att utifrån
ett principiellt perspektiv skulle en
betydande kompetensuppbyggnad inom
riksdagen kunna innebära att det
konstitutionellt introduceras ett
maktfördelningstänkande mellan de
politiska organen, vilket bryter med den
gängse modellen där exekutiven bär
huvudansvaret för uppföljning och
utvärdering.
Konstitutionsutskottets ställningstagande
Enligt 1 kap. 4 õ regeringsformen
granskar riksdagen rikets styrelse och
förvaltning. Som riksdagsstyrelsen
konstaterat är uppföljning och
utvärdering av riksdagsbeslut att
betrakta som en del i utövandet av
riksdagens konstitutionella befogenheter.
Uppföljnings- och utvärderingsarbetet
utgör också en integrerad del i
beredningsarbetet. I förarbetena till
regeringsformen framhålls att den på
ämnesindelning grundade
utskottsorganisationen lämpar sig väl för
en kontinuerlig granskning av resultatet
av den statliga reformverksamheten.
Utskottet delar kommitt,ns uppfattning
att det finns ett behov av att detta
ansvar blir klargjort på ett tydligare
sätt än genom de resonemang som fördes i
samband med författningsarbetet. Det bör
således införas en ny bestämmelse i
riksdagsordningen, 4 kap. 16 õ, om att i
utskottens beredning av ärenden skall
ingå uppgiften att följa upp och
utvärdera riksdagsbeslut inom utskottens
ämnesområden. Utskottet tillstyrker
följaktligen riksdagsstyrelsens förslag
2000/01:RS1 yrkande 2 i denna del.
De ökade insatser för uppföljning och
utvärdering som redan Riksdagsutredningen
ansåg nödvändig bör enligt utskottets
mening nu tas upp i en mer konkret
handlingsplan. En sådan handlingsplan
innefattar de punkter som
riksdagsstyrelsen anger. Enligt
utskottets mening är dock frågan om
publicering av verksamhetsberättelserna i
en särskild volym av sådan karaktär att
den bör avgöras av riksdagsstyrelsen.
Några remissinstanser har berört frågan
om gränsdragningen mellan utskottens
uppföljnings- och utvärderingsverksamhet
och den revision som bedrivs av andra
organ. Utskottet förutsätter att denna
fråga övervägs närmare inom den
arbetsgrupp som inrättas för att
genomföra riksdagsbeslutet med anledning
av detta betänkande. Utskottet föreslår
att riksdagen bifaller riksdagsstyrelsens
förslag och godkänner de aktuella
riktlinjerna med det undantag i fråga om
verksamhetsberättelserna som angetts
ovan. Yrkande 8 i riksdagsstyrelsens
förslag 2000/01:RS1 tillstyrks
följaktligen.
EU-frågorna
Utskottets förslag i korthet
Utskottet tillstyrker
riksdagsstyrelsens förslag om
riktlinjer för riksdagens arbete med EU-
frågorna. Utskotten skall enligt
riktlinjerna ha en stark roll. EU-
frågorna bör ingå som en integrerad del
av utskottens ärendehantering. Samtliga
utskott bör upprätta en promemoria över
EU-frågorna på sitt beredningsområde.
Riksdagens hantering av den årliga EU-
skrivelsen bör utvecklas.
Faktapromemorior bör finnas
lättillgängliga i databas i riksdagen
och publiceras i särskild volym i
riksdagstrycket.
EU-nämnden bör fortsätta att verka
enligt den praxis som utvecklats.
Kammarens centrala roll för att skapa
insyn, öppenhet och allmän debatt skall
utvecklas vidare. En särskild EU-debatt
där företrädare för regeringen deltar
bör anordnas.
Samtliga vit- och grönböcker bör bli
föremål för faktapromemorior.
Regeringen bör skicka kopior av sina
remissvar till kommissionen till
kammaren. Regeringen bör vidare för
riksdagen redovisa expertkommitt,er
inom kommissionen samt
verkställighetskommitt,erna. Utskotten
bör få information från regeringen om
vilka frågor som behandlas under ett
visst lands ordförandeskap.
Utskottet tillstyrker
riksdagsstyrelsens förslag att
riksdagsordningen inte skall innehålla
ett krav på synnerliga skäl för att EU-
nämnden skall hålla offentlig
utfrågning. Vidare tillstyrks förslaget
att det i riksdagsordningen skall
regleras en skyldighet för regeringen
att redovisa sitt agerande i EU för
riksdagen.
Förslaget
När det gäller riksdagens arbete med EU-
frågor anser riksdagsstyrelsen att
utskotten skall ha en stark roll.
Utskotten skall följa viktiga frågor
under kommissionens beredningsprocess och
under den fortsatta beslutsprocessen. EU-
frågorna bör ingå som en integrerad del
av utskottens ärendehantering och tas upp
i betänkanden som behandlar närliggande
frågor. Utskotten kan också ta ett
initiativ och föreslå kammaren att göra
ett tillkännagivande. Utskott kan avge
yttrande till EU-nämnden. Samtliga
utskott bör upprätta en EU-promemoria
över EU-frågorna på sitt
beredningsområde. Det är för den
offentliga debattens skull önskvärt att
utskotten i särskilt viktiga frågor
anordnar öppna utfrågningar. Riksdagens
hantering av den årliga EU-skrivelsen bör
utvecklas så att det i större
utsträckning ges en samlad bild av
hanteringen i riksdagen av EU-frågorna.
Samtliga grön- och vitböcker bör enligt
kommitt,n bli föremål för
faktapromemorior där det också anges när
fristen för remissvar till kommissionen
löper ut. Kopior av regeringens remissvar
till kommissionen bör skickas till
kammarkansliet för vidarebefordran till
berört utskott. Regeringen bör redovisa
expertkommitt,er inom kommissionen samt
de s.k. verkställighetskommitt,erna för
riksdagen samt vilka frågor som skall
behandlas under ett visst lands
ordförandeskap. Faktapromemoriorna bör
enligt kommitt,n finnas lättillgängliga i
en databas i riksdagen och publiceras i
en särskild volym i riksdagstrycket.
Utskotten bör rapportera till
kammarkansliet om de vidtar någon åtgärd
i den fråga som en faktapromemorian rör.
EU-nämnden bör enligt förslaget
fortsätta att verka enligt den praxis som
utvecklats. Riksdagsstyrelsen
understryker det angelägna i att
utskottens synpunkter beaktas i nämndens
samråd med regeringen. Riksdagsstyrelsen
föreslår att riksdagsordningens krav på
"synnerliga skäl" för att EU-nämnden
skall få hålla en offentlig utfrågning
skall utgå. Riksdagsstyrelsen anser att
den praxis bör bestå som innebär att det
inte anses tillräckligt att regeringen
inte gör något som står i strid med EU-
nämndens synpunkter utan i stället agerar
i enlighet med nämndens råd och
ståndpunkter.
Förslaget innebär vidare att kammarens
centrala roll för att skapa insyn,
öppenhet och allmän debatt kring EU-
frågorna skall utvecklas vidare.
Information från regeringen om EU-frågor
bör planeras in mer långsiktigt och
systematiskt i kammarens arbete.
Statsministern bör alltid lämna
information i nära anslutning till möten
i Europeiska rådet. När ett nytt
ordförandeland presenterar sitt
arbetsprogram skall det alltid övervägas
om regeringen skall informera kammaren
muntligt om sin syn på programmet.
Regeringen bör överväga i vilken
utsträckning EU-frågor kan tas upp i
särskilda skrivelser eller i
propositioner i olika sakfrågor. En
särskild årlig EU-debatt där en
företrädare för regeringen deltar bör
anordnas.
Regeringens skyldighet att redovisa
sitt agerande i EU för riksdagen skall
regleras i riksdagsordningen. Regeringen
bör i den årliga EU-skrivelsen redovisa
vilka eventuella åtgärder domar från EG-
domstolen som rör Sverige har föranlett.
I skrivelsen bör också de direktiv
redovisas som Sverige inte genomfört
trots att tidsfristen för genomförandet
löpt ut liksom de åtgärder som regeringen
avser att vidta för att avhjälpa
bristerna i genomförandet.
När det gäller kontakter med
Europaparlamentarikerna framhålls att det
är värdefullt med goda kontakter mellan
de svenska Europaparlamentarikerna och
riksdagens ledamöter men att deras olika
mandat inte skall sammanblandas.
Enligt riksdagsstyrelsen bör
stödfunktionerna för riksdagens arbete
med EU-frågorna, t.ex. EU-upplysningen,
biblioteket och utredningstjänsten
utvecklas och göras mer kända.
Riksdagsstyrelsen anser vidare att
regeringens informationsverksamhet inte
begränsats på det sett som var avsett när
ansvaret för EU-information till
allmänheten flyttades över till
riksdagen. Frågan om allmänhetens
tillgång till EU-information efter det
svenska ordförandeskapet bör utredas
gemensamt av riksdag och regering.
Remissvaren
JO tillstyrker förslagen till ändringar i
riksdagsordningen när det gäller
riksdagens arbete med EU-frågor.
Statskontoret betonar regeringens
centrala roll när det gäller att
informera riksdagen om arbetet i
kommissionen, i synnerhet i de fall där
myndigheterna står för en stor del av
insatserna. Riksdagsstyrelsens förslag om
reglering i riksdagsordningen av
regeringens skyldighet att lämna
information samt förslaget om
expertkommitt,er och
genomförandekommitt,er tillstyrks liksom
förslaget om utredning av frågan om
allmänhetens tillgång till EU-
information. Också Karlstads universitet
ser positivt på en sådan utredning, och
universitetet pekar på högskoleväsendets
behov av informationsmaterial.
Ekonomistyrningsverket, juridiska
institutionen vid Uppsala universitet,
Lunds universitet och Karlstads
universitet tillstyrker förslaget om EU-
frågornas hantering i riksdagen.
Uppsala universitet, juridiska
institutionen, pekar därtill på
betydelsen av att riksdagen tidigt kommer
in i beredningsarbetet innan kommissionen
lägger fram förslag och
statsvetenskapliga institutionen
välkomnar förslagen när det gäller EU-
frågornas hantering. Ett konstitutionellt
viktigt uttalande är enligt
Statsvetenskapliga institutionen att
praxis när det gäller bundenheten av EU-
nämndens råd och synpunkter bör bestå. Av
stor konstitutionell betydelse är vidare
enligt institutionen kommitt,ns bestämda
avvisande av förslaget att ge
Europaparlamentariker möjlighet att
uppträda i EU-debatter i svenska
riksdagen. En sådan sammanblandning av
mandat och uppgifter skulle ytterligare
fördunkla den genom medlemskapet
svårgenomträngliga besluts- och an-
svarsstrukturen mellan folkvalda med
olika mandat och mellan dessa och
regeringen.
Örebro universitet vänder sig mot att
en förstärkt roll för riksdagen i
relation till regeringen eller EU-
institutionerna inte diskuteras i ett
balans- och maktperspektiv. Universitet
ser positivt på ambitionerna att
integrera EU-frågorna i utskottets
arbete, finna former för att öka den
interna kunskapshanteringen samt
bibehålla och utveckla den utåtriktade EU-
informationen till allmänheten.
Konstitutionsutskottets ställningstagande
Remissvaren är genomgående positiva till
riksdagsstyrelsens förslag. Utskottet
delar denna positiva bedömning. Utskottet
tillstyrker riksdagsstyrelsens förslag
till lag om ändring av riksdagsordningen,
såvitt avser 10 kap. 1 õ och 10 kap. 6-7
õõ. Utskottet anser vidare att riksdagen
bör godkänna de angivna riktlinjerna för
riksdagens arbete med EU-frågorna.
Utskottet förordar också att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna
vad kommitt,n anfört om information om EU-
frågor från regeringen till utskotten, EU-
nämnden och kammaren. Utskottet delar
slutligen riksdagsstyrelsens bedömning
att frågan om allmänhetens tillgång till
EU-information bör utredas gemensamt av
riksdag och regering i enlighet med vad
Riksdagskommitt,n anfört. Detta bör ges
regeringen till känna. Utskottet
tillstyrker således riksdagsstyrelsens
förslag 2000/01:RS1 yrkandena 2 i denna
del samt 9-11.
Förändringar i utskottens arbetsformer
Utskottets förslag i korthet
Utskottet föreslår att riktlinjer för
förändringar av utskottens arbete
godkänns. Riktlinjerna gäller mer
självstyrande utskott, bryggor mellan
utskottens traditionella uppgifter och
nya uppgifter, långsiktig och tematisk
planering i utskotten, förenklad
motionsbehandling vid behov,
kanslichefernas centrala roll i
planeringen samt fortlöpande diskussion
om och utvärdering av utskottens
arbete. Ett motionsyrkande om värdet av
den fria motionsrätten avstyrks, liksom
ett motionsyrkande om resurser för
politiska sekreterare/assistenter åt
riksdagsledamöterna.
Utskottet tillstyrker också
personalförstärkningar i
utskottsorganisationen och i de för
riksdagen gemensamma funktioner som rör
utredningsmetodik, budgetfrågor, EU-
frågor, internationella frågor,
informationsteknik, informationssökning
och upphandling av konsulttjänster
m.m., men är inte berett att nu ta
ställning till storleken av de
ekonomiska resurser som behöver
tillföras.
Förslaget
Om genomslaget för förändringar framför
allt i fråga om uppföljning och
utvärdering skall bli bättre än tidigare
krävs enligt riksdagsstyrelsens förslag
en större omställning av utskottsarbetet
än som skedde med anledning av 1994 års
beslut. Utgångspunkten för de nu aktuella
förslagen är ett jämnare
propositionsavlämnande och att utskotten
skulle behöva ägna mindre men mer
meningsfull tid åt att behandla de
fristående motionerna. Genom att koppla
samman motionsberedningen och annan
ärendeberedning med uppföljning och
utvärdering samt EU-bevakning skall den
bli mer meningsfull. Samtidigt skall
tidsåtgången för motionsberedningen
minska så att utskotten får mer tid för
andra uppgifter.
Enligt riksdagsstyrelsen har
motionsrätten stor betydelse för den
demokratiska processen i vårt land. Det
stora intresse som finns i den svenska
riksdagen för att väcka självständiga
ledamotsinitiativ genom motioner torde
vara i det närmaste unikt i världen. Det
är uttryck för en stark önskan hos
riksdagens ledamöter och partier att
vilja påverka samhällsutvecklingen inte
bara direkt genom omedelbara
riksdagsbeslut utan också genom att skapa
opinion med långsiktig verkan. På grund
av det berednings- och behandlingstvång
som gäller även för motionerna i den
svenska riksdagen innebär det stora
antalet motioner en betydande arbetsbörda
för riksdagen, främst för utskotten. Den
nuvarande situationen när det gäller
behandlingen av de fristående motionerna
är enligt riksdagsstyrelsen inte
tillfredsställande. Riksdagsstyrelsen
föreslår åtgärder som syftar till att
utskotten skall ägna mindre men mer
meningsfull tid åt de fristående
motionerna och mer tid åt uppföljning/-
utvärdering och EU-bevakning. Frågan om
motionernas behandling är emellertid en
fråga av så stor vikt för riksdagsarbetet
att utredningsarbetet bör fortsätta.
Utskotten behöver bli mer
självstyrande. Utskotten bör ägna mer tid
Ft uppföljning/utvärdering och åt EU-
bevakning. På sikt innebär det en
förskjutning av utskottsarbetet från
beslutsfattande med anledning av
propositioner och motioner till
utredningar och analyser på eget
initiativ.
Det är enligt riksdagsstyrelsen viktigt
med bryggor mellan utskottens
traditionella och nya uppgifter.
Utskottens arbete med
uppföljning/utvärdering och EU-frågor
skall ses som ett led i en förbättrad och
fördjupad beredning av de formella
riksdagsärendena.
Riksdagsstyrelsen anser att utskotten
behöver planera mer långsiktigt och mer
tematiskt. Varje ämnesområde inom ett
utskotts beredningsområde bör behandlas
minst två gånger under en valperiod,
första gången under det första riksmötet
och andra gången under något av de
följande riksmötena. Efter genomgången av
utskottets hela beredningsområde under år
1 av valperioden bör utskottet göra en
planering för resten av valperioden.
Minst en behandling under det andra,
tredje eller fjärde riksmötet bör vara
mer ingående och innehålla inslag av
uppföljning/utvärdering och EU-bevakning.
Riksdagsstyrelsen anser vidare att
utskotten vid behov skall kunna ge
motionerna en förenklad behandling.
Förenklad beredning kan användas vid det
första riksmötet och vid de övriga
riksmöten under valperioden då utskottet
inte bestämt sig för att ha en fördjupad
ärendeberedning. Vid förenklad behandling
kan motionsförslag som behandlar frågor
där beslutanderätten enligt utskottets
uppfattning bör ligga kvar hos
regeringen, en förvaltningsmyndighet
eller hos kommunerna kunna avstyrkas utan
ytterligare beredning. I fråga om
motionsförslag som upprepas bör vid
förenklad behandling utskottet hänvisa
till tidigare ställningstagande.
Kanslicheferna ges en central roll i
planeringen av utskottsarbetet. Vid behov
skall kanslichefen föreslå utskottet att
information om utvecklingen på ett visst
område inhämtas t.ex. genom av kansliet
utförda kunskapsöversikter, studiebesök,
utfrågningar eller undersökningar i
utskottets egen regi med hjälp av egen
eller extern personal.
Utskottens arbete bör fortlöpande
diskuteras och utvärderas.
Vissa personalförstärkningar bör enligt
riksdagsstyrelsen ske i
utskottsorganisationen och i de för
riksdagen gemensamma funktioner som rör
utredningsmetodik, budgetfrågor, EU-
frågor, internationella frågor,
informationsteknik, informationssökning
och upphandling av konsulttjänster m.m.
Utbyggnaden beräknas kosta 10 miljoner
kronor och ske successivt under en
treårsperiod.
Riksdagsstyrelsen anser att en
arbetsgrupp under ledning av
riksdagsdirektören bör riksdagsstyrelsens
uppdrag att närmare utforma kommitt,ns
förslag.
Motionen
I motion 2000/01:K5 av Marietta de
Pourbaix-Lundin (m) begärs att riksdagen
slår vakt om den fria motionsrätten och
att ytterligare steg för att förenkla
utskottens motionshantering inte tas
(yrkande 3). Det är enligt motionären
viktigt att riksdagsledamöternas roll som
företrädare för allmänheten och
allmänhetens id,er och synpunkter betonas
mer och då gärna på bekostnad av den roll
som förvaltare, systemkonstruktör och
revisor i den statliga verksamheten som
förslagen tycks inriktas mot. Dessa
riktlinjer bör riksdagen som sin mening
ge riksdagsstyrelsen till känna.
Motionären anser slutligen att
riksdagen bör gå vidare på den inslagna
linjen med att förstärka de personella
kringresurserna för riksdagsledamöterna
med såväl kvalificerad
handläggarkapacitet som assistenttjänster
(yrkande 4). Målet bör vara att varje
riksdagsledamot på sikt förfogar över en
heltidsresurs som politisk
sekreterare/assistent. Dessutom måste det
för partigruppernas och ledamöternas
räkning på respektive partikansli finnas
ett antal sakhandläggare. Riksdagen bör
uppdra åt riksdagsstyrelsen att verka för
förbättrade arbetsvillkor för
riksdagsledamöterna i enlighet med vad
som anförs i motionen.
Remissvaren
Riksdagens revisorer framhåller att någon
mer ingående analys av resursbehovet inte
redovisas i betänkandet. Revisorerna
hänvisar till att kommitt,n bortsett från
de 10 miljoner kronor som bedömts
erforderliga för en successiv utbyggnad
för att stödja utskottens arbete uttalat
att den är beredd att utreda riksdagens
behov av egna resurser för insatser av
revisionsliknande karaktär. Någon
samordnad prövning av det totala behovet
av ytterligare resurser tycks inte ha
gjorts. Riksdagens revisorer nämner
vidare att anslagssparande för riksdagens
förvaltningskostnader under de senaste
tre åren uppgått till ca 15 % i
genomsnitt och motiverats med svårigheter
i planeringen med att förutse
konstadsfördelningen över åren för
fleråriga projekt. Revisorerna
understryker behovet av en fördjupad
analys av orsakerna till att ambitionerna
inte stämmer överens med förmågan att
förverkliga planerna. Först därefter kan
en bedömning göras av behovet av förhöjd
utgiftsnivå. Revisorerna hänvisar vidare
till sin förstudie (1998/99:8) om
Riksdagens förvaltningskontor när det
gäller frågan om en gemensam
personalresurs för utskotten. I det
sammanhanget underströk revisorerna ett
allmänt behov av ökat samarbete mellan
olika enheter inom riksdagsförvaltningen,
inte minst beträffande
personalrekrytering och kompetenskrav.
Ett sådant behov av ökad samverkan för
att bättre utnyttja befintliga
personalresurser föreligger fortfarande
enligt revisorernas mening.
Uppsala universitet, juridiska
institutionen, tillstyrker en fortsatt
översyn när det gäller reformera
motionsinstitutet. Den fria motionsrätten
kan bevaras, om än i andra former, om det
införs begränsningar i rätten att
upprepade gånger under en valperiod
motionera i samma fråga.
Statsvetenskapliga institutionen
framhåller att det förhållandet att
motionerna i princip tas på samma allvar
som propositionerna inte skall
underskattas och framhåller att en
förstärkning av riksdagens infrastruktur
för att avlasta de valda ombudens
rutinarbete av administrativ natur och
effektivisera utskottsarbetet länge har
efterlysts. Var exakt dessa resurser bäst
kommer till sin rätt, i utskotten,
partigrupperna, utredningstjänsten eller
hos de enskilda riksdagsmännen är mindre
väl genomlyst.
Från Lunds universitets
statsvetenskapliga institution framhålls
behovet av försiktighet beträffande
långsiktiga och djupgående förändringar i
riksdagens organisation och arbetsformer,
som har sin primära grund i 1974 års
författning. Det bör enligt institutionen
övervägas att öka riksdagens möjlighet
att påverka departementsindelningen och
Regeringskansliets utformning. Juridiska
fakulteten pekar på att
motionsbehandlingen fyller funktionen av
kontinuerlig uppföljning och utvärdering
och öppnar för andra än utskottsledamöter
att påverka olika frågor.
Örebro universitet anser att förenklad
motionsbehandling ur ett
demokratiperspektiv otvivelaktigt innebär
ett ingrepp i förtroendevaldas påverkans-
möjligheter. Det vore synnerligen
olämpligt att samtidigt som personvalet
införts begränsa de ökade individuella
politiska profileringar som den fria
motionsrätten ger utrymme för.
Konstitutionsutskottets ställningstagande
Riksdagsstyrelsen anser att den fria
motionsrätten skall vara kvar. Genom
tidigare riksdagsbeslut (1994 och 1998)
har utskotten rekommenderats att planera
arbetet för hela valperioden med
fördjupning på vissa områden under olika
år. Genomslaget för detta arbetssätt har
dock inte varit stort. Ett led i att
uppnå det rekommenderade arbetssättet är
riksdagsstyrelsens mer ingående förslag
när det gäller förenkling av
motionsbehandlingen. Utskottet gör inte
någon annan bedömning än
riksdagsstyrelsen i fråga om värdet av
förenklad motionsbehandling. Utskottet,
som noterar att utredningsarbetet när det
gäller motionsbehandlingen fortsätter,
delar även i övrigt riksdagsstyrelsens
bedömning i fråga om riktlinjer för
förändringar i utskottens arbete.
Utskottet tillstyrker således
riksdagsstyrelsens förslag 2000/01:RS1
yrkande 12 och avstyrker motion K5
yrkande 3.
Konstitutionsutskottet föreslog i sitt
betänkande 1997/98:KU1 att riksdagen
skulle uppdra åt Riksdagens
förvaltningskontor att undersöka
ledamöternas åsikter om dispositionen av
assistent/utredarstödet och därefter
återkomma med förslag till utformning av
stödet. Riksdagen biföll utskottets
förslag (rskr. 1997/98:90). En
beredningsgrupp överlämnade i mars 1999
till förvaltningsstyrelsen ett betänkande
(dnr 10-707-99) med förslag till en ny
lag om stöd till ledamöternas och
partigruppernas arbete i riksdagen. Det
slutliga målet borde enligt
beredningsgruppen vara att varje ledamot
skall kunna påräkna en politisk
sekreterarresurs och gruppen föreslog
därför också en successiv utbyggnad av
det dåvarande stödet. Stödet skulle i en
första etapp lämnas enligt en
genomsnittlig beräkning av en halv
politisk sekreterarresurs per ledamot
fr.o.m. år 2000. Full effekt av reformens
första steg uppnås under 2001. Enligt
förslaget borde förvaltningsstyrelsen
efter år 2002 lägga in en s.k.
kontrollstation där reformens första del
följs upp och utvärderas.
Förvaltningsstyrelsen ställde sig bakom
beredningsgruppens förslag (prop.
1999/2000:1). Styrelsen förklarade sin
avsikt att noga följa tillämpning och
effekter av stödet och därvid särskilt
uppmärksamma de enskilda ledamöternas
synpunkter. Förvaltningsstyrelsen avsåg
vidare att lägga in en sådan s.k.
kontrollstation efter år 2002 som
beredningsgruppen föreslagit.
Enligt utskottets mening bör den
kommande utvärderingen inte föregripas.
Motion K5 yrkande 4 avstyrks.
Utskottet gör ingen annan bedömning än
kommitt,n när det gäller att erforderliga
resurser bör avsättas för att genomföra
kommitt,ns förslag. Enligt utskottets
mening bör riksdagen dock inte nu ta
ställning till vilka ekonomiska resurser
som bör tillföras. Frågan bör i stället
behandlas inom ramen för det ordinarie
budgetarbetet. Den arbetsgrupp under
ledning av riksdagsdirektören som avses
närmare arbeta med genomförandet av det
nu aktuella riksdagsbeslutet bör kunna
analysera medelsbehovet. Utskottet
föreslår att riksdagen godkänner vad
utskottet anfört om vikten av att
erforderliga resurser tillförs.
Riksdagsstyrelsens förslag 2000/01:RS1
yrkande 13 tillstyrks följaktligen
delvis.
Ändrad utgiftsområdestillhörighet m.m.
I detta avsnitt behandlar utskottet
regeringens förslag i 2001 års ekonomiska
vårproposition (prop. 2000/01:100) om
ändringar av ändamål och verksamheter som
skall innefattas i vissa utgiftsområden.
Förslagen påverkar utgifternas fördelning
på utgiftsområden och medför ändringar i
riksdagsordningens tilläggsbestämmelser.
Utskottets förslag i korthet
Utskottet föreslår att riksdagen i
huvudsak bifaller regeringens förslag
om ändringar av ändamål och
verksamheter som skall innefattas i
vissa utgiftsområden och avslår två
motionsyrkanden som i denna del väckts
med anledning av propositionen.
Utskottets förslag innebär
att utrikesförvaltningen flyttas
till utgiftsområde 1,
att utgiftsområde 5 byter namn
till Internationell samverkan,
att utrikesutskottet också
fortsättningsvis, såvitt avser annat än
budgetfrågor, ansvarar för beredningen av
ärenden om Sveriges representation i
utlandet,
att Arbetsgivarverket, SPV och
de statliga tjänstepensionerna flyttas
till utgiftsområde 2,
att finansutskottet svarar för
beredningen av statliga
arbetsgivarfrågor,
att beredningsansvaret för
arbetsrättsliga lagstiftningsfrågor på
det statliga området även
fortsättningsvis ligger på
arbetsmarknadsutskottet,
att ansvaret för beredningen av
ärenden om utsökningsväsendet förs över
till skatteutskottet och att benämningen
ändras till exekutionsväsendet,
att utgiftsområde 3 byter namn
till Skatt, tull och exekution,
att beredningsansvaret för
ärenden om väderlekstjänsten flyttas till
miljö- och jordbruksutskottet.
Gällande bestämmelser m.m.
Bestämmelser om statsbudgetens innehåll
finns endast i begränsad utsträckning i
grundlag. Till övervägande del är
innehållet reglerat i lagen (1996:1059)
om statsbudgeten.
Enligt 9 kap. 3 õ första stycket
regeringsformen företar riksdagen
budgetre-glering för närmast följande
budgetår eller, om särskilda skäl
föranleder det, för annan budgetperiod.
Riksdagen bestämmer därvid till vilka
belopp statsinkomsterna skall beräknas
och anvisar anslag till angivna ändamål.
Besluten om detta upptas i en
statsbudget. Enligt 6 õ i samma kapitel
skall regeringen avge förslag till
statsbudget till riksdagen.
Budgetåret börjar, enligt 3 kap. 2 õ
riksdagsordningen, den 1 januari.
Regeringen skall dessförinnan, normalt
senast den 20 september, avlämna
budgetproposition till riksdagen med
förslag till statens inkomster och
utgifter för budgetåret.
Budgetpropositionen skall innehålla
finansplan och nationalbudget samt
förslag till reglering av statsbudgeten.
Om riksdagen har fattat beslut om
utgiftsområden skall förslaget till
statsbudget innehålla en fördelning av
anslagen på de av riksdagen beslutade
utgiftsområdena.
Enligt 4 kap. 3 õ regeringsformen
väljer riksdagen inom sig utskott,
däribland ett konstitutionsutskott, ett
finansutskott och ett skatteutskott
enligt bestämmelser i riksdagsordningen.
För konstitutionsutskottet och
finansutskottet anges vissa grundläggande
uppgifter i regeringsformen. I 4 kap. 4
och 5 õõ riksdagsordningen anges vissa
ytterligare uppgifter för dessa utskott
och vissa uppgifter för skatteutskottet.
Enligt 4 kap. 2 õ riksdagsordningen
tillsätter riksdagen förutom de nämnda
utskotten ett erforderligt antal andra
utskott. I tilläggsbestämmelse 4.2.1
räknas de nuvarande utskotten upp, och i
tilläggsbestämmelserna 4.6.1-4.6.16 anges
ytterligare uppgifter för konstitutions-,
finans- och skatteutskottet samt de
övriga utskottens uppgifter m.m.
Utskottsindelningen bygger på den s.k.
fackutskottsprincipen och följer i stort
sett den departementsindelning som gällde
år 1973. Enligt 4 kap. 6 õ första stycket
riksdagsordningen föreskriver riksdagen
efter vilka grunder övriga ärenden - dvs.
andra ärenden än dem som skall beredas av
konstitutions-, finans- eller
skatteutskottet - skall fördelas mellan
utskotten. Huvudprincipen är därvid att
ärenden som hör till ett ämnesområde
skall hänföras till samma utskott. Enligt
bestämmelsens andra stycke kan riksdagen
dock avvika från de grunder som har
fastställts, om det i särskilt fall är
påkallat av hänsyn till sambandet mellan
olika ärenden, ett ärendes särskilda
beskaffenhet eller arbetsförhållandena.
Andra stycket möjliggör således avsteg i
det enskilda fallet från den
författningsreglerade ärendefördelningen
(jfr SOU 1969:62 s. 104).
I 5 kap. 12 õ riksdagsordningen anges att
riksdagen genom lag kan besluta att
hänföra statsutgifter till
utgiftsområden. Genom beslut den 6
februari 1996 infördes en ny
tilläggsbestämmelse 5.12.1 i
riksdagsordningen den 1 april 1996 av
vilken framgår att statsutgifterna skall
hänföras till i bestämmelsen uppräknade
utgiftsområden. För utgiftsområdena skall
riksdagen, enligt 5 kap. 12 õ
riksdagsordningen, för närmast följande
budgetår genom ett särskilt beslut
fastställa en utgiftsram, som anger det
belopp till vilket summan av de till
utgiftsområdet hörande utgifterna högst
får uppgå.
Den 15 september 1996 trädde ändringar
i tilläggsbestämmelserna 4.6.1-4.6.16 i
kraft, vilka hade beslutats samtidigt med
ändringen i 5.12.1. Ändringarna innebar
att riksdagsordningen tillfördes
bestämmelser som angav vilka
utgiftsområden som respektive utskott
ansvarade för.
Samtidigt med beslutet om ändringar av
riksdagsordningens tilläggsbestämmelser
beslutade riksdagen också hur
verksamheter, bidrag och myndigheter m.m.
skulle fördelas på utgiftsområden.
Fördelningen av verksamheter, bidrag och
myndigheter m.m. på utgiftsområden
framgår av bilaga 1 i
konstitutionsutskottets betänkande
1995/96:KU21, som godtogs av riksdagen.
Till grund för beslutet om indelning av
statsbudgeten i utgiftsområden låg dels
Riksdagsutredningens arbete med
reformering av riksdagsarbetet som
talmanskonferensen lagt fram i förslagen
1993/94:TK1-3, dels överväganden av en
arbetsgrupp inom talmanskonferensen som
lades fram i förslaget 1995/96:TK2.
Riksdagsutredningen framhöll att det
ankommer på riksdagen att fatta beslut om
indelning i utgiftsområden och på
regeringen att i budgetpropositionen
fördela sina förslag till utgiftsanslag i
enlighet med riksdagens beslut. Vidare
framhöll Riksdagsutredningen att
huvudprincipen borde vara att
utgiftsområdena svarar mot de ändamål och
politiska syften som finns bakom
anslagsförslagen. Indelningen bör
tillfredsställa krav på politisk
relevans, statsfinansiellt lämpliga
avgränsningar, möjlighet att göra
meningsfulla prioriteringar och att följa
upp resultaten. Utgiftsområdena bör
enligt utredningen ha en över tiden
önskvärd fasthet som ändå kan förenas med
flexibilitet och situationsanpassning.
Riksdagsutredningen ansåg att områdena
bör vara en naturlig grund för
regeringens och riksdagens organisation
av budgetarbetet.
I del 2 (1993/94:TK2) framhölls att den
utgiftsområdesindelning som riksdagen
använder sig av i sina huvuddrag kunde
väntas bli tämligen beständig när den väl
hade fastställts, eftersom den knöt an
till utskottens ansvarsområden enligt
tilläggsbestämmelserna till
riksdagsordningen. Från ett år till ett
annat kan dock smärre justeringar behöva
göras, t.ex. i fråga om vilket
utgiftsområde ett enskilt anslag skall
höra till. Beslut om sådana justeringar
av områdesindelningen borde fattas av
riksdagen på förslag av
konstitutionsutskottet sent på våren
varefter den nya indelningen i
utgiftsområden kan ligga till grund för
den redovisning som regeringen skall
lämna i sitt kommande budgetförslag.
Konstitutionsutskottet har understrukit
vikten av att ändringar i
utgiftsområdesindelningen beslutas under
våren om de skall ligga till grund för
regeringens kommande budgetförslag under
hösten (bet. 2000/01:KU4).
Som ett led i utvecklingen av den
ekonomiska styrningen indelade regeringen
i budgetpropositionen för 2001 (prop.
2000/01:1) den statliga verksamheten i 47
politikområden. Som skäl härför anförde
regeringen att det har visat sig svårt
att med utgångspunkt i utgiftsområden
formulera mål som är tillräckligt
specifika för att möjliggöra uppföljning
och bedömning av måluppfyllelsen.
Politikområdesindelningen syftar till att
möjliggöra en bättre koppling mellan mål,
kostnader och resultat och till att
avgränsa statlig verksamhet i politiskt
relevanta sakområden, dvs. områden som är
lämpliga för inbördes avvägningar och
prioriteringar. För varje politikområde
fastställs ett eller flera mål. Enligt
regeringens bedömning är det först i
nästa steg, när mål formuleras för
verksamhetsområden inom respektive
politikområde, som det är möjligt att
tillgodose riksdagens önskemål om tydliga
och uppföljningsbara mål fullt ut.
Finansutskottet (bet. 2000/01:FiU1)
konstaterade bl.a. att indelningen i
politikområden kan ge förutsättningar för
bättre mål inom ramen för
resultatstyrningen. Samtidigt betonade
emellertid finansutskottet att det är
nödvändigt att regeringen i det fortsatta
utvecklingsarbetet beaktar konsekvenserna
för riksdagen av indelningen i
politikområden. I det sammanhanget pekade
finansutskottet på att
politikområdesindelningen skär genom
såväl utgiftsområdesindelningen som
utskottsindelningen, vilket bl.a. får
till konsekvens att mål och resurser i
vissa fall inte bereds av samma utskott.
Detta förhållande menade finansutskottet
var otillfredsställande. Enligt
finansutskottets uppfattning borde
politik- och utgiftsområdena på sikt
bringas i större överensstämmelse. Det
menade finansutskottet kan ske genom att
utgiftsområdena helt ersätts av
politikområden som kommer att ligga till
grund för rambeslutet i riksdagen på
hösten, vilket i så fall kräver att
antalet politikområden blir väsentligt
mindre. I annat fall, menade utskottet,
får politikområdena inordnas under
utgiftsområdena på ett sådant sätt att de
inte skär över flera utgiftsområden,
något som sannolikt kräver vissa
förändringar av anslagens hemtillhörighet
i utgiftsområden och i
utskottsorganisationen.
Propositionen
Regeringen föreslår att utgiftsområde 3
ändrar namn till Skatt, tull och
exekution och utgiftsområde 5 till
Internationell samverkan. Vidare föreslår
regeringen att ärenden om Sveriges
representation i utlandet överförs till
utgiftsområde 1 Rikets styrelse, att
ärenden om statlig personalpolitik
överförs till utgiftsområde 2
Samhällsekonomi och finansförvaltning,
att ärenden om utsökningsväsendet
överförs till utgiftsområde 3 Skatt, tull
och exekution samt att ärenden om
väderlekstjänsten överförs till
utgiftsområde 20 Allmän miljö- och
naturvård.
Regeringen framhåller att
finansutskottet (bet. 2000/01:FiU1) vid
beredningen av budgetpropositionen för
2001 uttalade att indelningen i
politikområden kan ge förutsättningar för
bättre mål inom ramen för
resultatstyrningen. Samtidigt betonade
finansutskottet att det är nödvändigt att
regeringen i det fortsatta
utvecklingsarbetet beaktar konsekvenserna
för riksdagen av indelningen i
politikområden. En konsekvens av
politikområdesindelningen, som utskottet
lyfte fram, var att den i vissa fall skär
genom såväl utgiftsområdesindelningen som
utskottsindelningen. Detta innebär enligt
finansutskottet att i vissa fall bereds
inte mål och resurser av samma utskott.
Enligt regeringen är den konsekvens av
politikområdesindelningen som
finansutskottet lyfter fram
otillfredsställande för såväl regeringen
som riksdagen. Regeringen lämnar därför i
ett första steg förslag om ändringar av
ändamål och verksamheter som skall
innefattas i vissa utgiftsområden i syfte
att anpassa indelningen i politikområden
till riksdagens arbetsformer.
Förslagen påverkar också utgifternas
fördelning på utgiftsområden. Denna
förändring kommer enligt regeringen att
genomföras i budgetpropositionen för 2002
under förutsättning att riksdagen
beslutar i enlighet med regeringens
förslag. I de preliminära utgiftsramar
för åren 2002-2004 som nu föreslås har de
föreslagna förändringarna inte beaktats.
Förslagen medför ändringar i
riksdagsordningen.
ANSLAGSFLYTTNINGARNAS KONSEKVENSER FöR
RAMARNA FöR BERöRDA UTGIFTSOMRåDEN
Miljoner kronor
Utgiftsområde
2002
UO 1 Rikets styrelse
+ 1 814
UO 2 Samhällsekonomi och
förvaltning + 7 383
UO 3 Skatt, tull och
exekution
+ 1 395
UO 4 Rättsväsendet
- 1 395
UO 5 Internationell
samverkan
- 1 814
UO 14 Arbetsliv
- 7 383
UO 20 Allmän miljö- och
naturvård
+ 207
UO 22 Kommunikationer
- 207
Netto
0
Ärenden om Sveriges representation i
utlandet
Regeringen föreslår att ärenden om
Sveriges representation i utlandet
överförs från utgiftsområde 5
Utrikesförvaltning och internationell
samverkan till utgiftsområde 1 Rikets
styrelse för att fullfölja ombildandet av
Regeringskansliet till en myndighet.
Vidare föreslår regeringen att
utgiftsområde 5 ändrar namn till
Internationell samverkan.
Regeringen anför att Regeringskansliets
verksamhet finansieras från två skilda
anslag, nämligen anslaget 90:5
Regeringskansliet m.m. under
utgiftsområde 1 och anslaget 5:1
Utrikesförvaltningen under utgiftsområde
5, trots att Regeringskansliet sedan den
1 januari 1997 utgör en myndighet.
Regeringen erinrar om att regeringen i
budgetpropositionen för 2000 aviserade
sin avsikt att slå samman anslagen den 1
januari 2002 och pekar på att
utrikesutskottet kommenterade den
aviserade sammanslagningen av de båda
anslagen i sitt betänkande 1999/2000:UU1.
Enligt regeringen är en sammanslagning
av förvaltningsanslagen en naturlig
fortsättning på utvecklingen sedan år
1997. Sammanslagningen underlättar
styrningen inom myndigheten
Regeringskansliet, vilket även skapar en
möjlighet till en effektivare
resursanvändning.
Regeringen pekar på att
Regeringskansliet bedriver ett
långsiktigt och kontinuerligt
förändringsarbete och framhåller att en
av de mest omfattande förändringarna,
både vad gäller personal och finansiella
resurser, genomfördes den 1 januari 2000
i och med sammanslagningen av de två IT-
organisationerna, den inom
Utrikesdepartementet och den för övriga
Regeringskansliet, till en gemensam
organisation.
Vidare pekar regeringen på att arbete
lagts ned på att utforma en för hela
Regeringskansliet reformerad och gemensam
verksamhetsplanering, som också bl.a.
syftar till en bättre anpassning till
budgetprocessen. Ett samlat anslag
innebär enligt regeringen att kopplingen
mellan mål, resultat och resurser kan
tydliggöras bättre, och därmed ökar
förutsättningarna för att uppnå det
övergripande målet för Regeringskansliet,
dvs. att vara ett effektivt och kompetent
stöd för regeringen i dess uppgift att
styra riket och förverkliga sin politik.
Enligt regeringen innebär förslaget att
ändamålet för anslaget Regeringskansliet
m.m. under utgiftsområde 1 Rikets
styrelse utvidgas till att även omfatta
utrikesförvaltningen. Regeringen anför
att det är särskilt angeläget att
vidareutveckla formerna för dialogen med
riksdagen när det gäller Sveriges
representation i utlandet.
Ärenden om statlig personalpolitik
För att politikområdet Effektiv
statsförvaltning skall kunna utgöra en
helhet föreslår regeringen att
verksamheter som hör till politikområdet
Effektiv statsförvaltning flyttas från
utgiftsområde 14 Arbetsliv till
utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och
finansförvaltning.
Bakgrunden till att Arbetsgivarverket
och Statens pensionsverk (SPV) redovisats
under utgiftsområde 14 och
verksamhetsområdet Staten som
arbetsgivare har enligt regeringen haft
med utskottsbehandlingen att göra.
Verksamheterna har inte haft sina
Tvergripande mål relaterade till
utgiftsområde 14 utan till utgiftsområde
2, eftersom de är ett av flera medel för
att effektivisera statsförvaltningen.
Regeringen anför att statliga
arbetsgivarfrågor har en begränsad
lagstiftning. SPV:s verksamhet bygger på
kollektivavtal och den statliga
arbetsrätten har en begränsad
särlagstiftning.
En konsekvens av förslaget är enligt
regeringen att anslagen 1:1
Stabsuppgifter vid Arbetsgivarverket och
1:2 Statliga tjänstepensioner m.m. under
utgiftsområde 14 Arbetsliv flyttas till
utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och
finansförvaltning.
Ärenden om utsökningsväsendet
Regeringen föreslår att ärenden om
utsökningsväsendet överförs från
utgiftsområde 4 Rättsväsendet till
utgiftsområde 3 Skatteförvaltning och
uppbörd i syfte att samordna
handläggningen och skapa bättre
överensstämmelse mellan de olika
myndigheternas anslag. Vidare föreslår
regeringen att utgiftsområde 3 ändrar
namn till Skatt, tull och exekution för
att namnet bättre skall spegla innehållet
i utgiftsområdet. I samband med att
ansvaret flyttas till skatteutskottet
föreslår regeringen också att benämningen
utsökningsväsendet ändras till
exekutionsväsendet för att uppnå en
bättre överensstämmelse med den
terminologi som i övrigt används och som
är väl inarbetad.
Regeringen anför att utgiftsområde 3
Skatteförvaltning och uppbörd omfattar
politikområdet Skatt, tull och exekution.
Där återfinns Riksskatteverket,
skattemyndigheterna samt Tullverket.
Såväl skatteutskottet som
justitieutskottet bereder för närvarande
ärenden inom politikområdet Skatt, tull
och exekution. Anslagen för
Riksskatteverket och skattemyndigheterna
ingår i utgiftsområde 3 och bereds av
skatteutskottet medan anslaget för
kronofogdemyndigheterna ingår i
utgiftsområde 4 och bereds av
justitieutskottet.
Regeringen anser att Riksskatteverkets
anslag även fortsättningsvis bör beredas
av skatteutskottet. Det framstår enligt
regeringen därför som lämpligt att flytta
anslaget 3:1 Kronofogdemyndigheterna från
utgiftsområde 4 Rättsväsendet till
utgiftsområde 3 Skatteförvaltning och
uppbörd. Förslaget innebär att
exekutionsväsendet i budgetsammanhang
inte längre kommer att behandlas som en
del av rättsväsendet. Detta menar
regeringen är en följd av den nuvarande
myndighetsstrukturen. Regeringen
framhåller att ändringen inte medför
någon ändring av ansvaret för beredningen
av den materiella regleringen vid
utsökning. Denna del kommer, liksom
tidigare, att beredas av lagutskottet.
Ärenden om väderlekstjänsten
Regeringen föreslår att ärenden om
väderlekstjänsten överförs från
utgiftsområde 22 Kommunikationer till
utgiftsområde 20 Allmän miljö- och
naturvård. En konsekvens av förslaget är
att anslaget 34:1 Bidrag till Sveriges
meteorologiska och hydrologiska institut
under utgiftsområde 22 flyttas till
utgiftsområde 20.
Motioner
I motion 2000/01:K10 av Göran Lennmarker
m.fl. (m, kd, c, fp) begärs att riksdagen
avslår regeringens förslag om ändring i
riksdagsordningen vad avser att flytta
utrikesförvaltningen inklusive Sveriges
representation i utlandet till
utgiftsområde 1.
Motionärerna framhåller att
utrikesförvaltningen har som uppgift att
ansvara för hanteringen av Sveriges
förbindelser med andra länder och med
internationella organisationer.
Utrikesförvaltningen berör enligt
motionärerna således inte bara staten
utan också ett brett spektrum av
individer, grupper och juridiska
personer, vilket ger utrikesförvaltningen
en vidare roll jämfört med övriga enheter
inom Regeringskansliet. Regeringskansliet
i övrigt är ett stabsorgan med uppgift
att för regeringen förbereda och samordna
verksamheter och beslut. För
Utrikesdepartementet utgör dessa
uppgifter endast en begränsad del.
Utrikesdepartementet förenar sålunda både
stabs- och myndighetsuppgifter.
Motionärerna menar att åtskillnaden
mellan Regeringskansliets stabsuppgifter
och myndighetsutövning har varit och är
ett viktigt inslag i den svenska
förvaltningsstrukturen. Undantaget har
varit utrikesförvaltningen med dess
alldeles speciella förhållanden. Det är
enligt motionärerna därför angeläget att
riksdagen även fortsättningsvis har
inflytande över utrikesförvaltningens
organisation och dimensionering. Av detta
skäl anser motionärerna att
Utrikesförvaltningen skall kvarstå under
utgiftsområde 5.
I motion 2000/01:Fi20 yrkande 24 av
Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs att
riksdagen avslår regeringens förslag om
ändring av ändamål och verksamheter som
skall innefattas i utgiftsområde 1 Rikets
styrelse respektive utgiftsområde 5
Utrikesförvaltning och internationell
samverkan.
Yttranden från andra utskott
Konstitutionsutskottet har berett övriga
av regeringens förslag berörda utskott
tillfälle att yttra sig över förslagen.
Justitieutskottet har beslutat att inte
avge något yttrande. I det följande
redovisas vad övriga berörda utskott
yttrat.
Finansutskottet
Politikområdesindelningen
Finansutskottet konstaterar att de
föreslagna överflyttningarna av anslag
mellan utgiftsområden syftar till att
minska antalet skärningar mellan politik
områden och utgiftsområden, vilket
finansutskottet ser positivt på.
Enligt finansutskottets uppfattning bör
utgiftsområdena behållas. Utgiftsområdena
har en omfattning och storlek som är väl
anpassad för riksdagens rambeslutsmodell.
De har också haft den stabilitet över
tiden som är nödvändig för att den
flerårscykel som budgeteringen,
uppföljningen och utvärderingen utgör
skall kunna fungera. Finansutskottets
slutsats är att politikområdena i största
möjliga utsträckning bör inordnas under
utgiftsområdena. Det kräver enligt
finansutskottet vissa förändringar av
anslagens hemtillhörighet i
utgiftsområden och i
utskottsorganisationen. Finansutskottet
framhåller dock att vissa
sektorsövergripande politikområden, som
t.ex. forskningspolitik, kan behöva
hanteras i särskild ordning, eftersom de
inte enkelt låter sig inordnas i
utgiftsområdena. Politikområdena bör
enligt finansutskottet inte göras alltför
små, varken vad gäller belopp eller antal
anslag. Finansutskottet anser att det i
några fall bör övervägas om
politikområdena inte i stället bör göras
om till verksamhetsområden under ett
politikområde. Det skulle i så fall få
till följd att antalet politikområden kan
minskas.
Finansutskottet förutsätter att det
revideringsarbete som inletts fortsätter
med den redovisade inriktningen.
Förutsättningarna att nå ett både för
riksdagen och regeringen gott resultat
underlättas enligt finansutskottet om
arbetet sker i samarbete med berörda
utskott. Frågor av övergripande karaktär
menar finansutskottet bör kunna stämmas
av med Riksdagskommitt,n under arbetets
gång.
Utgiftsområde 1 Rikets styrelse
Finansutskottet tillstyrker att ärenden
om Sveriges representation i utlandet
överförs till utgiftsområde 1 Rikets
styrelse. Med hänsyn till att
Regeringskansliet har ombildats till en
myndighet, ser finansutskottet det som
naturligt att de båda
förvaltningsanslagen 90:5
Regeringskansliet m.m. och 5:1
Utrikesförvaltningen slås samman till ett
för myndigheten gemensamt anslag. Det bör
enligt finansutskottet underlätta
styrningen av myndigheten och skapa
bättre förutsättningar för en effektivare
resursanvändning. Finansutskottet anför
också att en rationell hantering i
riksdagen talar för att tillhörande
frågor hanteras i ett utskott. Enligt
finansutskottets uppfattning är det en
naturlig del av den nya ordningen att
utrikesutskottet alltid skall ges
möjlighet att yttra sig i frågor som
gäller beredningen av Sveriges
representation i utlandet.
Finansutskottet anser att motionerna Fi20
yrkande 24 (fp) och K10 (m, kd, c, fp)
bör avstyrkas av konstitutionsutskottet.
Politikområde Effektiv statsförvaltning
Finansutskottet tillstyrker att anslagen
till Arbetsgivarverket och Statens
pensionsverk (SPV) överflyttas från
utgiftsområde 14 till utgiftsområde 2.
Därigenom uppnås enligt finansutskottet
att politikområdet Effektiv
statsförvaltning hålls samman inom ett
utgiftsområde. Vidare markeras att
arbetsgivarpolitiken är ett av medlen för
att göra statsförvaltningen effektivare.
I begreppet statlig personalpolitik
innefattas - förutom anslagsfrågorna -
även lagstiftningsfrågor med anknytning
till arbetsmarknadens statliga sektor och
de motioner som väcks på området. Enligt
finansutskottet utvecklas inte något
motiv för att flytta även beredningen av
dessa frågor i propositionen.
Finansutskottet pekar på att beredningen
av dessa frågor har en lång tradition i
arbetsmarknadsutskottet, medan ansvaret
för anslaget till Arbetsgivarverket
växlat mellan de båda utskotten. Det är
enligt finansutskottet således möjligt
att skilja på beredningen av anslagen
till Arbetsgivarverket och SPV och på
beredningen av lagstiftningsfrågorna om
personalpolitiken. - Finansutskottet
anser att arbetsmarknadsutskottet även
fortsättningsvis bör hantera
lagstiftningsfrågorna och motionerna om
personalpolitiken i staten. Detta kan
enligt finansutskottet motiveras med att
dessa frågor har en nära anknytning till
arbetsrätten, arbetstids- och
semesterlagstiftningen samt
jämställdhetsfrågorna i arbetslivet som
hanteras av arbetsmarknadsutskottet.
Finansutskottet anför att första
stycket i tilläggsbestämmelsen 4.6.2
riksdagsordningen, som avser
finansutskottets beredningsområde, skulle
kunna utformas enligt följande.
Det skall vidare bereda ärenden av
allmän betydelse för den kommunala
ekonomin samt ärenden om statliga
arbetsgivarfrågor, statlig statistik
...
Begreppet statlig personalpolitik får,
enligt finansutskottet, därmed en något
annan innebörd än för närvarande i och
med att Arbetsgivarverket och SPV kommer
att hänföras till statliga
arbetsgivarfrågor inom finansutskottets
beredningsområde. Finansutskottet anser
vidare att den ändrade innebörden bör
markeras i riksdagsordningens
tilläggsbestämmelse 4.6.15 avseende
arbetsmarknadsutskottet. Det bör enligt
finansutskottet framgå att
arbetsmarknadsutskottet även
fortsättningsvis ansvarar för vissa
personalpolitiska frågor i staten.
Skatteutskottet
Skatteutskottet anför att det är viktigt
att ansvaret för resurserna inom politik
området Skatt, tull och exekution
sammanförs till ett enda utskott.
Härigenom elimineras enligt
skatteutskottet problemen med den
nuvarande uppdelningen som påverkar både
riksdagens beredning av frågor som rör
politikområdet och Riksskatteverkets
hantering av budgetfrågorna. En
sammanföring av ansvaret för resurserna
på området utgör också en förutsättning
för att syftet med utvecklingen av den
ekonomiska styrningen på detta område
skall kunna nås. Vad avser just skatter
är det enligt skatteutskottet dessutom en
fördel att ett och samma utskott får
ansvaret för verksamheten alltifrån
deklaration och taxeringsbeslut till den
slutliga indrivningen. När det gäller
valet av utskott delar skatteutskottet
regeringens bedömning att skatteutskottet
bör ta över ansvaret för ärenden som rör
utsökningsväsendet och anslaget till
kronofogdemyndigheterna. Inte heller i
övrigt har utskottet någon erinran mot
regeringens förslag i denna del.
Skatteutskottet tillstyrker proposition
2000/01:100 yrkandena 8 och 10 såvitt nu
är i fråga.
Utrikesutskottet
Utrikesutskottet konstaterar att
förslaget om sammanslagning av anslagen
90:5 Regeringskansliet m.m. och 5:1
Utrikesförvaltningen ytterst syftar till
att på ett mera ändamålsenligt sätt
möjliggöra för Regeringskansliet att
tillhandahålla ett effektivt och
kompetent stöd för regeringen i dess
uppgift att styra riket och förverkliga
sin politik. Förslaget grundas också på
principen att varje myndighet bör
finansieras över endast ett anslag. På
myndighetsnivå innebär förslaget att
ombildningen av Regeringskansliet till en
myndighet fullföljs, att styrningen av
Regeringskansliet underlättas och att
förutsättningar för ett effektivare
resursutnyttjande inom Regeringskansliet
skapas.
Enligt utrikesutskottets uppfattning är
förslaget motiverat, och propositionens
yrkande 6 bör enligt utrikesutskottet
därför tillstyrkas och motionerna i
berörd del avstyrkas. Vidare tillstyrker
utrikesutskottet att utgiftsområde 5
byter namn till Internationell samverkan.
Detta innebär att utrikesutskottet
tillstyrker att de föreslagna ändringarna
i tilläggsbestämmelserna 4.6.6 andra
stycket och 5.12.1 riksdagsordningen
genomförs.
För att säkerställa att utrikesfrågorna
får en konsistent behandling bör det,
enligt utrikesutskottets uppfattning, av
riksdagens beslut i lagändringsfrågan
framgå att det är angeläget att
utrikesutskottet vid behandling av
budgetfrågor som berör
utrikesförvaltningen skall beredas
tillfälle att framföra sin uppfattning
till huvudansvarigt utskott.
Utrikesutskottet anser därför att
propositionens yrkande 10 i berörd del
bör tillstyrkas och motionerna avstyrkas.
Utrikesutskottet anser att den
föreslagna ändringen i
tilläggsbestämmelserna 4.6.6 första
stycket riksdagsordningen är obehövlig
för att uppnå det syfte regeringen anger
i propositionen. En ändring av nämnda
bestämmelse skulle, enligt
utrikesutskottet, dessutom få den icke
avsedda effekten att den skulle bidra
till att urholka fackutskottsprincipen
och försvåra riksdagens interna
beredningsarbete vad avser
utrikesfrågorna. Enligt utrikesutskottet
bör propositionens yrkande 10 i berörd
del avstyrkas och motion 2000/01:K10 (m,
kd, c, fp) i motsvarande del tillstyrkas.
Trafikutskottet
Trafikutskottet har ingen erinran mot att
ärenden om väderlekstjänsten överförs
till utgiftsområde 20.
Miljö- och jordbruksutskottet
Miljö- och jordbruksutskottet tillstyrker
att ärenden om väderlekstjänsten överförs
till utgiftsområde 20.
Arbetsmarknadsutskottet
Arbetsmarknadsutskottet anför att
utskottets beredningsansvar för ärenden
om statlig personalpolitik innefattar
anslagsfrågorna inom detta område och
lagstiftningsfrågor med anknytning till
arbetsmarknadens statliga sektor,
exempelvis frågor som rör lagen
(1994:260) om offentlig anställning, samt
frågor som rör den statliga
personalpolitiken utan att direkt
hänföras till anslags- eller
lagstiftningsfrågor, exempelvis frågor om
statens policy som arbetsgivare. I
propositionen varken utvecklas närmare
vad beredningsområdet statlig
personalpolitik omfattar eller anges
vilket utskott som efter förändringen
skall ansvara för lagstiftningsfrågorna
inom arbetsmarknadens statliga sektor.
Arbetsmarknadsutskottet utgår dock från
att det är regeringens avsikt att
beredningsansvaret för såväl anslags- som
lagstiftningsfrågor på området skall
föras över till finansutskottet.
De föreslagna förändringarna uppfattar
arbetsmarknadsutskottet som i första hand
motiverade av regeringens önskan att
hålla samman politikområdet Effektiv
statsförvaltning under ett utgiftsområde.
Arbetsmarknadsutskottet, som i likhet med
regeringen anser att politikområdena så
långt som möjligt bör rymmas inom ett
utgiftsområde, har inget emot att
anslagen 1:1 Stabsuppgifter vid
Arbetsgivarverket och 1:2 Statliga
tjänstepensioner m.m. under utgiftsområde
14 flyttas till utgiftsområde 2. Även de
mer policybetonade delarna av den
statliga personalpolitiken bör enligt
arbetsmarknadsutskottet föras över till
finansutskottet. Eftersom gränserna
mellan olika beredningsområden inte är
skarp och tydlig, kan det dock inte
uteslutas att i ett särskilt fall en viss
policyfråga bör anses hänförlig till
något av arbetsmarknadsutskottets
beredningsområden, t.ex. arbetsrätt eller
jämställdhet mellan kvinnor och män i
arbetslivet.
Arbetsmarknadsutskottet anser
emellertid att det finns starka skäl som
talar för att utskottet även
fortsättningsvis har beredningsansvaret
för den arbetsrättsliga lagstiftningen på
det statliga området. Bland annat pekar
arbetsmarknadsutskottet på sin långa
tradition att hantera denna lagstiftning
och på att man bör hålla samman hela den
arbetsrättsliga lagstiftningen, särskilt
som strävan är att minska särregleringen
för den statliga sektorn. Enligt
arbetsmarknadsutskottet skulle
beredningsområdet arbetsrätt mycket väl
kunna anses inbegripa också den
arbetsrättsliga speciallagstiftningen för
staten. Arbetsmarknadsutskottet menar att
den ordning som utskottet förordar bör
anses svara även mot den nya lydelse av
tilläggsbestämmelsen 4.6.15 som
regeringen föreslår.
Konstitutionsutskottets ställningstagande
Regeringen föreslår att ärenden om
Sveriges representation i utlandet
överförs från utgiftsområde 5
Utrikesförvaltning och internationell
samverkan till utgiftsområde 1 Rikets
styrelse för att fullfölja ombildandet av
Regeringskansliet till en myndighet.
Vidare föreslår regeringen att
utgiftsområde 5 ändrar namn till
Internationell samverkan. Enligt
regeringen underlättar sammanslagningen
av anslagen 90:5 Regeringskansliet m.m.
och 5:1 Utrikesförvaltningen styrningen
inom myndigheten Regeringskansliet,
vilket även skapar en möjlighet till en
effektivare resursanvändning. Ytterst
syftar förslagen till att på ett mera
ändamålsenligt sätt möjliggöra för
Regeringskansliet att tillhandahålla ett
effektivt och kompetent stöd för
regeringen i dess uppgift att styra riket
och förverkliga sin politik.
Utrikesutskottet anser förslaget att
föra samman anslagen för
Regeringskansliet och
utrikesförvaltningen är motiverat. Även
konstitutionsutskottet finner förslaget
välgrundat. Det ligger också i linje med
principen en myndighet-ett anslag. I
konsekvens härmed bör utgiftsområde 5
byta namn till Internationell samverkan.
Konstitutionsutskottet anser det
angeläget att utrikesfrågorna i största
möjliga utsträckning ges en sammanhållen
behandling och kommer därför, i den mån
det behövs, att bereda utrikesutskottet
tillfälle till yttrande vid beredning av
budgetfrågor som berör
utrikesförvaltningen.
Förslaget innebär att
konstitutionsutskottet kommer att bereda
ärenden om utrikesrepresentationen när
man behandlar Regeringskansliet. Det
handlar, i enlighet med
fackutskottsprincipen, både om anslag,
verksamhet, normgivning och kontroll.
Utlandsmyndigheternas uppgift är bl.a.
att vara hela Regeringskansliets
förlängda arm. Enligt
konstitutionsutskottets mening finns det
emellertid inget skäl att överföra de
ärenden som i och för sig handlar om
Sveriges representation i utlandet, men
som huvudsakligen kan sägas höra till
utrikesutskottets beredningsansvar för
rikets förhållande till andra stater och
mellanfolkliga organisationer samt
bistånd till annat lands utveckling. Ett
grundläggande uppdrag för
utlandsmyndigheterna är att upprätthålla
förbindelserna mellan Sverige och andra
regeringar och samhällen, liksom mellan
Sverige och berörda organisationer. Att
Regeringskansliet i framtiden kommer att
få ett anslag som inkluderar
representationerna utomlands skall,
enligt utskottets mening, inte innebära
att policyfrågor för hur Sverige
företräds och hur förbindelser
upprätthålls med andra stater eller
internationella organisationer faller
inom konstitutionsutskottets
beredningsområde. Det är också naturligt
att ärenden som i huvudsak handlar om
Sveriges förhållande till ett viss land
eller en viss region, och där svensk
representation utgör en begränsad aspekt,
hänförs till utrikesutskottet.
Regeringens förslag om ändring i
tilläggsbestämmelsen 4.6.1 första stycket
riksdagsordningen bör därför inte
genomföras. Beredningsansvaret för de nu
angivna frågorna om Sveriges
representation i utlandet kan därmed på
goda grunder anses inbegripet i
utrikesutskottets kvarstående
beredningsområden. Något skäl att behålla
begreppet Sveriges representation i
utlandet i tilläggsbestämmelsen 4.6.6
första stycket riksdagsordningen finns
således inte, särskilt som det i så fall
uppenbarligen skulle få en mer begränsad
innebörd än vad det har för närvarande.
Konstitutionsutskottet vill i detta
sammanhang framhålla det nödvändiga i att
formerna för regeringens dialog med
riksdagen när det gäller
utrikesrepresentationen vidareutvecklas.
Mot denna bakgrund föreslår
konstitutionsutskottet att riksdagen
bifaller propositionen i denna del, med
de förändringar som utskottet förordat,
och avslår motionerna 2000/01:K10 och
2000/01:Fi20 yrkande 24.
Verksamheterna vid Arbetsgivarverket och
Statens pensionsverk (SPV) hör till
utgiftsområde 14, men har inte sina
övergripande mål relaterade till det
utgiftsområdet utan till utgiftsområde 2,
eftersom de är ett av flera medel för att
effektivisera statsförvaltningen. För att
politikområdet Effektiv statsförvaltning
skall kunna utgöra en helhet föreslår
regeringen att verksamheter som hör till
politikområdet Effektiv statsförvaltning
flyttas från utgiftsområde 14 till
utgiftsområde 2. Den föreslagna ändringen
i riksdagsordningen anger att ärenden om
statlig personalpolitik skall överföras
från arbetsmarknadsutskottets till
finansutskottets beredningsområde. I
begreppet statlig personalpolitik
innefattas - förutom anslagsfrågorna -
även lagstiftningsfrågor med anknytning
till arbetsmarknadens statliga sektor och
de motioner som väcks på området. Bland
de lagar som berörs kan t.ex. nämnas
lagen (1994:260) om offentlig anställning
(LOA).
Såväl finansutskottet som
arbetsmarknadsutskottet tillstyrker att
anslagen 1:1 Stabsuppgifter vid
Arbetsgivarverket och 1:2 Statliga
tjänstepensioner m.m. under utgiftsområde
14 flyttas till utgiftsområde 2.
Utskotten är därtill eniga om att
beredningsansvaret för arbetsrättsliga
lagstiftningsfrågor på det statliga
området även fortsättningsvis bör ligga
på arbetsmarknadsutskottet.
Enligt konstitutionsutskottets mening
finns det goda skäl att föra samman de
olika anslag som hör till politikområdet
Effektiv statsförvaltning under
utgiftsområde 2. Särskilt framträder att
arbetsgivarpolitiken är ett av medlen att
göra statsförvaltningen effektivare.
Däremot är det betydligt mer tveksamt om
det finns tillräckliga skäl att även föra
över beredningen av arbetsrättsliga
lagstiftningsfrågor på det statliga
området till finansutskottets
ansvarsområde. Visserligen kan det sägas
att statliga arbetsgivarfrågor endast i
begränsad utsträckning medför
lagstiftning. Likaså att SPV:s verksamhet
bygger på kollektivavtal och att den
statliga arbetsrätten endast utgör en
begränsad särlagstiftning. I sammanhanget
måste emellertid också beaktas
arbetsmarknadsutskottets långa tradition
att hantera denna lagstiftning och dess
nära anknytning till arbetsrätten i
övrigt. Det framstår också som
betydelsefullt att hålla samman hela den
arbetsrättsliga lagstiftningen, särskilt
som strävan är att minska särregleringen
för den statliga sektorn. Något hinder
mot att skilja på beredningen av anslagen
till Arbetsgivarverket och SPV och på
beredningen av lagstiftningsfrågorna om
personalpolitiken synes inte föreligga.
Konstitutionsutskottet instämmer mot
denna bakgrund i den bedömning som gjorts
i finansutskottet och
arbetsmarknadsutskottet.
För arbetsmarknadsutskottets del bör
beredningsansvaret för
lagstiftningsfrågorna på det statliga
området kunna anses inbegripet i de
kvarstående beredningsområdena, främst
arbetsrätten. Med hänsyn till den
uppdelning som utskottet förordar, bör
beredningsområdet för finansutskottets
del anges som statliga arbetsgivarfrågor.
Beredningsansvaret för eventuella
motioner på den statliga
personalpolitikens område bör följa den
förordade uppdelningen. Detta innebär
t.ex. att finansutskottet även bör bereda
mer policybetonade frågor med anknytning
till politikområdet.
Gränsdragningsproblem kan dock inte helt
uteslutas. Det är således inte otänkbart
att i ett särskilt fall en viss
policyfråga bör anses hänförlig till
något av arbetsmarknadsutskottets
beredningsområden, t.ex. arbetsrätt eller
jämställdhet mellan kvinnor och män i
arbetslivet.
Den föreslagna överföringen av ärenden om
utsökningsväsendet från utgiftsområde 4
till utgiftsområde 3 syftar till att
samordna handläggningen och skapa bättre
överensstämmelse mellan de olika
myndigheternas anslag. Skatteutskottet
anser det viktigt att ansvaret för
resurserna inom politikområdet Skatt,
tull och exekution sammanförs till ett
enda utskott. Konstitutionsutskottet
instämmer i den bedömningen. Vidare
finner konstitutionsutskottet det
välmotiverat att byta namn på
utgiftsområde 3 till Skatt, tull och
exekution och att ändra
utsökningsväsendets benämning till
exekutionsväsendet.
Konstitutionsutskottet föreslår
följaktligen att riksdagen bifaller
regeringens förslag i denna del.
I fråga om överförande av
beredningsansvaret för ärenden om
väderlekstjänsten från trafikutskottet
till miljö- och jordbruksutskottet,
tillstyrker de berörda utskotten
regeringens förslag.
Konstitutionsutskottet gör ingen annan
bedömning och föreslår därför att
riksdagen bifaller regeringens förslag i
denna del.
När det gäller det fortsatta arbetet med
politikområdesindelningen har
finansutskottet i sitt yttrande angivit
vissa riktlinjer i syfte att anpassa
indelningen till riksdagens arbetsformer.
Konstitutionsutskottet delar
finansutskottets uppfattning att
utgiftsområdena bör behållas och att
politikområdena i största möjliga
utsträckning bör inordnas under
utgiftsområdena. Även i övrigt ställer
sig konstitutionsutskottet bakom de
angivna riktlinjerna. I sammanhanget vill
konstitutionsutskottet framhålla vikten
av att samråd sker med riksdagen innan
förslag som påverkar riksdagens
arbetsformer läggs fram. Som
finansutskottet framhållit underlättas
förutsättningarna att nå ett både för
riksdagen och regeringen gott resultat,
om arbetet sker i samarbete med berörda
utskott. Frågor av övergripande karaktär
kan, som finansutskottet anfört, stämmas
av med Riksdagskommitt,n under arbetets
gång.
Samordning av författningsändringarna
Såväl i riksdagsstyrelsens förslag
2000/01:RS1 som i regeringens proposition
2000/01:100 föreslås ändringar i
riksdagsordningen med ikraftträdande den
1 september 2001. Utskottet har därför
samordnat förslagen.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
1. Utgiftstak och
utgiftsramar
Riksdagen antar det i bilaga 2
intagna förslaget till lag om ändring
i lagen (1996:1059) om statsbudgeten.
Därmed bifaller riksdagen
riksdagsstyrelsens förslag 2000/01:RS1
yrkande 3.
Reservation 1 (s)
2. Samhällsekonomiska
konsekvenser
Riksdagen uppdrar åt
riksdagsstyrelsen att inom
riksdagsförvaltningen utveckla
möjligheten att bedöma de
samhällsekonomiska konsekvenserna av
olika budgetförslag. Därmed bifaller
riksdagen riksdagsstyrelsens förslag
2000/01:RS1 yrkande 4.
3. Resultatskrivelser
Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad
Riksdagskommitt,n anfört om särskilda
resultatskrivelser. Därmed bifaller
riksdagen riksdagsstyrelsens förslag
2000/01:RS1 yrkande 5.
4. Lagrådsgranskning
Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad
Riksdagskommitt,n anfört om
lagrådsgranskning av skatteförslag i
budgetpropositionen. Därmed bifaller
riksdagen riksdagsstyrelsens förslag
2000/01:
RS1 yrkande 6.
5. Ämnesindelade
budgetdebatter
Riksdagen avslår motion 2000/01:K5
yrkande 1.
6. Propositionsavlämnandet
Riksdagen avslår motion 2000/01:K5
yrkande 2.
7. Budgetlagen
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad Riksdagskommitt,n
anfört om vissa bestämmelsers
placering i budgetlagen eller
riksdagsordningen. Därmed bifaller
riksdagen riksdagsstyrelsens förslag
2000/01:RS1 yrkande 7.
8. Utvärdering av
förändringarna
Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad
utskottet anfört om en utvärdering av
effekterna av omläggningen av
budgetprocessen.
9. 9 kap. 4 õ regeringsformen
samt benämningen Den ekonomiska
vårpropositionen
Riksdagen tillkännager för
riksdagsstyrelsen som sin mening vad
utskottet anfört om fortsatt
utredningsarbete i fråga om lydelsen
av 9 kap. 4 õ regeringsformen samt om
benämningen Den ekonomiska
vårpropositionen.
10. Uppföljning och
utvärdering
Riksdagen godkänner de i
riksdagsstyrelsens förslag angivna
riktlinjerna för riksdagens arbete med
uppföljning och utvärdering - med det
undantag utskottet förordat - i den
mån de inte omfattas av förslagspunkt
20. Därmed bifaller riksdagen delvis
riksdagsstyrelsens förslag 2000/01:RS1
yrkande 8.
11. Riksdagens arbete med EU-
frågorna
Riksdagen godkänner de i
riksdagsstyrelsens förslag angivna
riktlinjerna för riksdagens arbete med
EU-frågorna i den mån de inte omfattas
av förslagspunkt 20. Därmed bifaller
riksdagen riksdagsstyrelsens förslag
2000/01:RS1 yrkande 9.
12. Information från regeringen
i EU-frågorna
Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad
Riksdagskommitt,n anfört om
information från regeringen till
utskotten, EU-nämnden och kammaren om
EU-frågor i den mån de inte omfattas
av förslagspunkt 20. Därmed bifaller
riksdagen riksdagsstyrelsens förslag
2000/01:RS1 yrkande 10.
13. Allmänhetens tillgång till
EU-information
Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad
utskottet anfört om utredning av
frågan om allmänhetens tillgång till
EU-information. Därmed bifaller
riksdagen riksdagsstyrelsens förslag
2000/01:RS1 yrkande 11.
14. Utskottens arbetsformer
Riksdagen godkänner de i
riksdagsstyrelsens förslag angivna
riktlinjerna för förändringar i
utskottens arbete. Därmed bifaller
riksdagen riksdagsstyrelsens förslag
2000/01:RS1 yrkande 12 och avslår
motion 2000/01:
K5 yrkande 3.
15. Ökade resurser
Riksdagen godkänner vad utskottet
anfört om erforderliga resurser för
att genomföra riksdagsstyrelsens
förslag. Därmed bifaller riksdagen
delvis riksdagsstyrelsens förslag
2000/01:RS1 yrkande 13 avslår motion
2000/01:K5 yrkande 4.
16. Ärenden om Sveriges
representation i utlandet
Riksdagen dels godkänner vad
utskottet föreslår om ändring av
verksamheter och ändamål som skall
innefattas i utgiftsområde 1. Rikets
styrelse respektive utgiftsområde 5.
Utrikesförvaltning och internationell
samverkan, dels antar det i bilaga 2
intagna förslaget till lag om ändring
i riksdagsordningen såvitt avser
tilläggsbestämmelserna 4.6.6 samt
5.12.1 första stycket utgiftsområde 5.
Därmed bifaller riksdagen delvis
proposition 2000/01:100 yrkandena 6
och 10 samt avslår motionerna
2000/01:Fi20 yrkande 24 och
2000/01:K10.
Reservation 2 (m, kd, c, fp)
17. Ärenden om statlig
personalpolitik
Riksdagen dels godkänner vad
utskottet föreslår om ändring av
ändamål och verksamheter som skall
innefattas i utgiftsområde 2.
Samhällsekonomi och finansförvaltning
respektive utgiftsområde 14.
Arbetsliv, dels antar det i bilaga 2
intagna förslaget till lag om ändring
i riksdagsordningen såvitt avser
tilläggsbestämmelserna 4.6.2 och
4.6.15. Därmed bifaller riksdagen
delvis proposition 2000/01:100
yrkandena 7 och 10.
18. Ärenden om
utsökningsväsendet, om
väderlekstjänsten, m.m.
Riksdagen godkänner vad regeringen
föreslår om ändringar av ändamål och
verksamheter som skall innefattas i
utgiftsområde 3. Skatteförvaltning och
uppbörd respektive utgiftsområde 4.
Rättsväsendet samt i utgiftsområde 20.
Allmän miljö- och naturvård respektive
utgiftsområde 22. Kommunikationer.
Därmed bifaller riksdagen proposition
2000/01:
100 yrkandena 8 och 9.
19. Regeringsformen
Riksdagen som vilande antar det i
bilaga 2 intagna förslaget till lag om
ändring i regeringsformen. Därmed
bifaller riksdagen riksdagsstyrelsens
förslag 2000/01:RS1 yrkande 1.
20. Riksdagsordningens
huvudbestämmelser
Riksdagen i den ordning som avses i
8 kap. 16 õ andra meningen
regeringsformen antar det i bilaga 2
intagna förslaget till lag om ändring
i riksdagsordningen, såvitt avser
huvudbestämmelserna. Därmed bifaller
riksdagen riksdagsstyrelsens förslag
2000/01:RS1 yrkande 2 i denna del.
21. Riksdagsordningens
tilläggsbestämmelser
Riksdagen antar det i bilaga 2 intagna
förslaget till lag om ändring i
riksdagsordningen, såvitt avser
tilläggsbestämmelserna, i den mån det
inte omfattas av förslagspunkterna 16 och
17. Därmed bifaller riksdagen
riksdagsstyrelsens förslag 2000/01:RS1
yrkande 2 i denna del samt delvis
proposition 2000/01:100 yrkande 10.
Stockholm den 31 maj 2001
På konstitutionsutskottets vägnar
Per Unckel
Följande ledamöter har deltagit i
beslutet: Per Unckel (m), Göran Magnusson
(s), Barbro Hietala Nordlund (s), Pär
Axel Sahlberg (s), Kenneth Kvist (v),
Ingvar Svensson (kd), Inger Ren, (m),
Kerstin Kristiansson Karlstedt (s), Kenth
Högström (s), Mats Einarsson (v), Björn
von der Esch (kd), Nils Fredrik Aurelius
(m), Per Lager (mp), Åsa Torstensson (c),
Helena Bargholtz (fp), Per-Samuel Nisser
(m) och Anders Bengtsson (s).
Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
och ställningstaganden har föranlett
följande reservation. I rubriken anges
inom parentes vilken punkt i utskottets
förslag till riksdagsbeslut som behandlas
i avsnittet.
1. Utgiftstak och utgiftsramar (punkt 1)
(s)
av Göran Magnusson (s), Barbro Hietala
Nordlund (s), Pär Axel Sahlberg (s),
Kerstin Kristiansson Karlstedt (s), Kenth
Högström (s) och Anders Bengtsson (s).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 1 borde ha följande lydelse:
Riksdagen avslår riksdagsstyrelsens
förslag till lag om ändring i lagen
(1996:1059) om statsbudgeten. Därmed
avslår riksdagen riksdagsstyrelsens
förslag 2000/01:RS1 yrkande 3
Ställningstagande
De budgetreformer som infördes i samband
med rambeslutsmodellen har inneburit
kraftigt förbättrad kvalitet i riksdagens
och regeringens arbete med budgeten. Det
har skett en koncentration av arbetet som
bl.a. innebär att de övergripande
ekonomisk-politiska frågorna inte
behandlas i lika många omgångar som
tidigare.
Riksdagsstyrelsens förslag att samtliga
övergripande restriktioner i budget-
arbetet - såväl utgiftstak och saldomål
som preliminära ramar för utgiftsområden
- skall beslutas under hösten innebär att
vårpropositionen kommer att förlora sin
betydelse som centralt finanspolitiskt
och budgetpolitiskt instrument. Detta är
anmärkningsvärt inte minst mot bakgrund
av att kommitt,n samtidigt föreslår att
vårpropositionen skall göras
obligatorisk.
Förslaget innebär att riktlinjerna för
den ekonomiska politiken och
budgetpolitiken som regeringen skall
presentera i vårpropositionen riskerar
att enbart bli politiska ambitioner, utan
förankring och utan styreffekt.
Det finns en risk för att styrelsens
förslag kan leda till en återgång till
flera av de negativa inslag som fanns i
den hårt kritiserade budgetprocessen före
1995. Om utgiftstak inte beslutas på
våren kan fastheten i budgetprocessen
luckras upp och leda till en minskad
tilltro till finans- och budgetpolitiken.
Med kommitt,ns förslag riskerar också
de långsiktiga frågorna att inte få
tillräckligt utrymme, utan trängas undan
av de mer akuta och detaljerade frågorna
i budgetpropositionen.
I kommitt,ns förslag har konsekvenserna
för regeringen inte belysts tillräckligt.
Det är väsentligt för regeringens interna
arbete att utgiftstaken för de kommande
två åren ligger fast och att det tredje
året beslutas på våren. Ett beslut på
hösten om det tredje året minskar
långsiktigheten med cirka ett halvt år
och innebär dessutom att vårpropositionen
allmänt förlorar i betydelse för
regeringens fortsatta budgetberedning.
Därmed kan statsmakternas kontroll av
utgiftsutvecklingen komma att bli sämre.
Ytterligare ett stort problem uppstår i
samband med riktlinjerna för den
kommunala ekonomin. I dag kan riksdagen
under våren fastställa tydliga riktlinjer
för den kommunala ekonomin, vilket är av
grundläggande betydelse för kommunernas
ekonomiska planering. Hur detta skall
kunna hanteras på ett tillfredsställande
sätt i fortsättningen är inte
tillräckligt klarlagt av
Riksdagsstyrelsen.
Från demokratisk synpunkt har det en
avgörande betydelse att regeringen och
oppositionspartierna före ett val
redovisar vad deras alternativ innebär i
form av långsiktiga utgiftsåtaganden och
skattemässiga konsekvenser. Dessa styrs
av beslut om utgiftstak och mål för det
finansiella sparandet. Genom att dessa
tak och mål presenteras och behandlas
under vårens riksdagsarbete blir de
föremål för politisk debatt. En tydlig
fördel är också att regeringens och
oppositionspartiernas skilda förslag
därvid presenteras i en form som
underlättar jämförbarheten och skapar
större klarhet om de politiska
alternativen. Åtminstone under ett valår
borde de ekonomisk-politiska riktlinjerna
på våren innefatta även beslut om
utgiftstak och mål för det finansiella
sparandet, vilket också skulle ha
fördelen att oppositionen skulle vara
bättre förberedd inför ett eventuellt
regeringsskifte efter valet.
Med riksdagsstyrelsens förslag ökar
risken för att riksdagen misslyckas med
att besluta om budgeten innan
budgetperioden börjar.
Rikdagsstyrelsens förslag går således
alldeles för långt. Sammanfattningsvis
medför förslaget följande problem. Först
och främst riskeras att väljarnas
möjligheter att bedöma de politiska
alternativen försämras, till stor skada
för vår demokrati. Vidare försvagas
långsiktigheten i budgetarbetet, och
fastheten i budgetprocessen undermineras.
Dessutom innebär förslaget risker för att
regeringens arbete med budgeten
försvåras, försämrad kvalitet i
riksdagens beslut och sämre möjligheter
för kommunerna att bedöma de ekonomiska
förutsättningarna för sin verksamhet.
Riksdagsstyrelsens förslag till lag om
ändring i lagen om statsbudgeten bör
avslås.
2. Ärenden om Sveriges representation i
utlandet (punkt 16)
(m, kd, c, fp)
av Per Unckel (m), Ingvar Svensson (kd),
Inger Ren, (m), Björn von der Esch (kd),
Nils Fredrik Aurelius (m), Åsa
Torstensson (c), Helena Bargholtz (fp)
och Per-Samuel Nisser (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 16 borde ha följande lydelse:
Riksdagen avslår den föreslagna ändringen
av ändamål och verksamheter som skall
innefattas i utgiftsområde 1 Rikets
styrelse och utgiftsområde 5
Utrikesförvaltning och internationell
samverkan samt avslår de föreslagna
ändringarna i riksdagsordningen såvitt
avser tilläggsbestämmelserna 4.6.1, 4.6.6
samt 5.12.1 första stycket utgiftsområde
5. Därmed bifaller riksdagen motionerna
2000/01:Fi20 yrkande 24 och 2000/01:K10
och avslår proposition 2000/01:100
yrkande 6 och yrkande 10 (delvis).
Ställningstagande
Utrikesförvaltningen har som uppgift att
ansvara för hanteringen av Sveriges
förbindelser med andra länder och med
internationella organisationer.
Utrikesförvaltningens verksamhet berör
således inte bara staten utan också ett
brett spektrum av individer, grupper och
juridiska personer, vilket ger
utrikesförvaltningen en vidare roll
jämfört med övriga enheter inom
Regeringskan-sliet. Regeringskansliet i
övrigt är ett stabsorgan med uppgift att
för regeringen förbereda och samordna
verksamheter och beslut. För
Utrikesdepartementet utgör dessa
uppgifter endast en begränsad del.
Utrikesdepartementet förenar sålunda både
stabs- och myndighetsuppgifter.
Åtskillnaden mellan å ena sidan
Regeringskansliets stabsuppgifter och
myndighetsutövning å den andra har varit
och är ett viktigt inslag i den svenska
förvaltningsstrukturen. Undantaget har
varit utrikesförvaltningen med dess
alldeles speciella förhållanden. Det är
därför angeläget att frågor om
utrikesförvaltningens organisation och
dimensionering även fortsättningsvis
bereds sammanhållet med övriga
utrikesfrågor. Av detta skäl bör anslaget
5:1 Utrikesförvaltningen kvarstå inom
utgiftsområde 5. Det finns därmed inte
heller skäl att överföra
beredningsansvaret för frågor om Sveriges
representation i utlandet från
utrikesutskottet till
konstitutionsutskottet eller att ändra
benämningen på utgiftsområde 5.
Propositionens förslag om ändring i
tilläggsbestämmelserna 4.6.1, 4.6.6 samt
5.12.1 riksdagsordningen bör således inte
genomföras. Det innebär att riksdagen bör
bifalla motionerna 2000/01:K10 (m, kd, c,
fp) och 2000/01: Fi20 yrkande 24 (fp)
samt avslå propositionens yrkande 6 och
yrkande 10 (delvis).
Särskilt yttrande
Utskottets beredning av ärendet har
föranlett följande särskilt yttrande. I
rubriken anges inom parentes vilken punkt
i utskottets förslag till riksdagsbeslut
som behandlas i avsnittet.
Utgiftstak och utgiftsramar (punkt 1)
(fp)
av Helena Bargholtz (fp).
Vårens arbete bör som riksdagsstyrelsen
framhåller inriktas på de övergripande
och långsiktiga frågorna. För att ge de
ekonomisk-politiska och budgetpolitiska
riktlinjerna ett konkret och fast
innehåll även vid beredningen på våren
bör emellertid riktlinjerna innehålla en
redovisning av skattepolitikens
inrikning, utgiftstak och mål för det
finansiella sparandet för de närmaste tre
åren. I annat fall riskerar de att få
samma allmänna och oprecisa innebörd som
besluten om riktlinjerna hade före
reformeringen av budgetprocessen.
Riksdagens beslut om övergripande
riktlinjer hade då mycket liten betydelse
för inriktningen av budgetarbetet och den
ekonomiska politiken.
Det är också angeläget att de långsiktiga
och övergripande frågorna övervägs och
bereds skilda från de kortsiktiga och mer
detaljerade frågorna som behandlas i
samband med budgetpropositionen. I annat
fall tenderar de att komma i skymundan
och få stå tillbaka för de kortsiktiga
frågorna. Eftersom ett tak för
utgifterna alltid framstår som för lågt
när det ställs mot de utgifter som skall
rymmas därunder finns en risk för att
taken inte kommer att bedömas utifrån de
övergripande perspektiven om
samhällsekonomiskt utrymme och
långsiktiga åtaganden. Tilltron till
fastheten i budgetpolitiken kan därmed
komma att ifrågasättas. Dessa frågor bör
således ingå i de ekonomisk-politiska
riktlinjer som behandlas av riksdagen på
våren. Det är viktigt att regeringen i
propositionen på våren inte tar upp
budgetens detaljer utan att fördjupningen
sker först på hösten. I annat fall
tvingas riksdagen behandla dessa frågor
både vår och höst.
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Riksdagsstyrelsens förslag och
propositionen
Riksdagsstyrelsens förslag 2000/01:RS1
Riksdagen inför 2000-talet
Riksdagsstyrelsen föreslår att riksdagen
1. antar förslaget i bilaga 1 till lag
om ändring i regeringsformen,
2. antar förslaget i bilaga 1 till lag
om ändring i riksdagsordningen,
3. antar förslaget i bilaga 1 till lag
om ändring i lagen (1996:1059) om
statsbudgeten,
4. uppdrar åt riksdagsstyrelsen att
inom riksdagsförvaltningen utveckla
möjligheten att bedöma de
samhällsekonomiska konsekvenserna av
olika budgetförslag (avsnitt 4.3.5),
5. tillkännager för regeringen som sin
mening vad kommitt,n anfört om särskilda
resultatskrivelser (avsnitt 4.3.6),
6. tillkännager för regeringen som sin
mening vad kommitt,n anfört om
lagrådsgranskning av skatteförslag i
budgetpropositionen (avsnitt 4.4.2),
7. tillkännager för regeringen som sin
mening vad kommitt,n anfört om vissa
bestämmelsers placering i budgetlagen
eller riksdagsordningen (avsnitt 4.7.1),
8. godkänner riktlinjerna för
riksdagens arbete med uppföljning och
utvärdering (avsnitt 5.7),
9. godkänner riktlinjerna för
riksdagens arbete med EU-frågorna
(avsnitt 6.1-6.9),
10. tillkännager för regeringen som sin
mening vad kommitt,n anfört om
information från regeringen till
utskotten, EU-nämnden och kammaren om EU-
frågor (avsnitt 6.3, 6.4, 6.5, 6.6),
11. tillkännager för regeringen som sin
mening vad kommitt,n anfört om utredning
av frågan om allmänhetens tillgång till
EU-information (avsnitt 6.9),
12. godkänner riktlinjerna för
förändringar av utskottens arbete
(avsnitt 7.4.3),
13. godkänner vad som anförts om
erforderliga resurser för att genomföra
kommitt,ns förslag (avsnitt 7.4.4).
Proposition 2000/01:100
Regeringen föreslår, såvitt nu är i
fråga, att riksdagen
6. godkänner den föreslagna ändringen
av ändamål och verksamheter som skall
innefattas i utgiftsområde 1 Rikets
styrelse respektive utgiftsområde 5
Utrikesförvaltning och internationell
samverkan,
7. godkänner den föreslagna ändringen
av ändamål och verksamheter som skall
innefattas i utgiftsområde 2
Samhällsekonomi och finansförvaltning
respektive utgiftsområde 14 Arbetsliv,
8. godkänner den föreslagna ändringen
av ändamål och verksamheter som skall
innefattas i utgiftsområde 3
Skatteförvaltning och uppbörd respektive
utgiftsområde 4 Rättsväsendet,
9. godkänner den föreslagna ändringen
av ändamål och verksamheter som skall
innefattas i utgiftsområde 20 Allmän
miljö- och naturvård respektive
utgiftsområde 22 Kommunikationer,
10. antar regeringens förslag till lag
om ändring i riksdagsordningen.
Motionerna
Följdmotion till förslag 2000/01:RS1
2000/01:K5 av Marietta de Pourbaix-Lundin
(m), vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut:
1. Riksdagen beslutar att godkänna vad
i motionen anförs om ämnesindelade
budgetdebatter.
2. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om avlämnande av propositioner
till riksdagen.
3. Riksdagen tillkännager för
riksdagsstyrelsen som sin mening vad i
motionen anförs om motionsrätten och
förenklad utskottsbehandling av motioner.
4. Riksdagen uppdrar åt
riksdagsstyrelsen att verka för
förbättrade arbetsvillkor för
riksdagsledamöterna i enlighet med vad
som anförs i motionen.
Följdmotioner till proposition
2000/01:100
2000/01:K10 av Göran Lennmarker m.fl. (m,
kd, c, fp) vari föreslås att riksdagen
fattar följande beslut:
Riksdagen avslår regeringens förslag i
proposition 2000/01:100 avsnitt 3:1
Förslag till lag om ändring av
riksdagsordningen vad avser att flytta
utrikesförvaltningen inklusive Sveriges
representation i utlandet till
utgiftsområde 1.
2000/01:Fi20 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut:
24. Riksdagen avslår regeringens yrkande
6.
Bilaga 2
Lagförslag
1. Förslag till lag om ändring i
regeringsformen
Härigenom föreskrivs i fråga om
regeringsformen1
dels att nuvarande 9 kap. 11-13 õõ skall
betecknas 9 kap. 12-14 õõ,
dels att det skall införas en ny
paragraf, 9 kap. 11 õ, av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
9 kap.
11 õ
Ytterligare
bestämmelser om
riksdagens och
regeringens
befogenheter och
skyldigheter i
fråga om
regleringen av
statsbudgeten finns
i riksdagsordningen
och särskild lag.
____________
Denna lag träder i kraft den 1 januari
2003.
2. Förslag till lag om ändring i
riksdagsordningen
Härigenom föreskrivs i fråga om
riksdagsordningen2
dels att 5 kap. 12 õ, 10 kap. 1, 6 och 7
õõ samt tilläggsbestämmelserna 3.2.1,
4.6.2-4.6.4, 4.6.6, 4.6.12, 4.6.13,
4.6.15 och 5.12.1 skall ha följande
lydelse,
dels att det skall införas en ny
paragraf, 4 kap. 16 õ, av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3.2.1
Budgetpropositionen skall avlämnas
senast den 20 september. Under år då
riksdagsval hålles i september, skall
budgetpropositionen avlämnas senast en
vecka efter riksmötets öppnande.
Om hinder möter till följd av
regeringsskifte att iakttaga vad som
föreskrivits i första stycket, skall
budgetpropositionen avlämnas inom tio
dagar efter det att en ny regering har
tillträtt, dock senast den 15 november.
Om regeringen Regeringen skall
anser att årligen senast den
proposition med 15 april avlämna
förslag till proposition med
riktlinjer för den förslag till
framtida ekonomiska riktlinjer för den
politiken och ekonomiska
anslag för löpande politiken och
budgetår (ekonomisk budgetpolitiken
vårproposition) bör (ekonomisk
behandlas under vårproposition).
pågående riksmöte
skall
propositionen, om
hinder inte möter,
avlämnas senast den
15 april.
4.6.2
Finansutskottet Finansutskottet
skall, utöver sina skall, utöver sina
uppgifter enligt 5 uppgifter enligt 5
õ första stycket, õ första stycket,
bereda ärenden om bereda ärenden om
penning-, kredit-, penning-, kredit-,
valuta- och valuta- och
statsskuldspolitike statsskuldspolitike
n, kredit- och n, kredit- och
fondväsendet, det fondväsendet, det
affärsmässiga affärsmässiga
försäkringsväsendet försäkringsväsendet
samt Riksdagens samt Riksdagens
revisorer. Det revisorer. Det
skall vidare bereda skall vidare bereda
ärenden av allmän ärenden av allmän
betydelse för den betydelse för den
kommunala ekonomin kommunala ekonomin
samt ärenden om samt ärenden om
statlig statistik, statliga
redovisning, arbetsgivarfrågor,
revision och statlig statistik,
rationalisering, om redovisning,
statens egendom och revision och
upphandling i rationalisering, om
allmänhet och statens egendom och
förvaltningsekonomi upphandling i
ska ärenden i allmänhet och
övrigt som icke rör förvaltningsekonomi
enbart visst ska ärenden i
ämnesområde. övrigt som icke rör
Utskottet skall enbart visst
även bereda ämnesområde.
budgettekniska Utskottet skall
ärenden, granska även bereda
beräkningen av budgettekniska
statens inkomster ärenden, granska
samt sammanställa beräkningen av
statsbudgeten. statens inkomster
samt sammanställa
statsbudgeten.
Ärenden om anslag inom utgiftsområdena
2. Samhällsekonomi och finansförvaltning,
25. Allmänna bidrag till kommuner, 26.
Statsskuldräntor m.m. samt 27. Avgiften
till Europeiska gemenskaperna tillhör
finansutskottets beredning.
4.6.3
Skatteutskottet Skatteutskottet
skall, utöver sina skall, utöver sina
uppgifter enligt 5 uppgifter enligt 5
õ andra stycket, õ andra stycket,
bereda ärenden om bereda ärenden om
taxering, uppbörd taxering, uppbörd
och folkbokföring. och folkbokföring
samt ärenden som
Ärenden om anslag rör
inom utgiftsområde exekutionsväsendet.
3.
Skatteförvaltning Ärenden om anslag
och uppbörd tillhör inom utgiftsområde
skatteutskottets 3. Skatt, tull och
beredning. exekution tillhör
skatteutskottets
beredning.
4.6.4
Justitieutskottet Justitieutskottet
skall bereda skall bereda
ärenden som rör ärenden som rör
domstolarna, domstolarna,
arrendenämnderna arrendenämnderna
och hyresnämnderna, och hyresnämnderna,
åklagarväsendet, åklagarväsendet,
polisväsendet, ut polisväsendet,
sökningsväsendet, rättsmedicinen och
rättsmedicinen och kriminalvården samt
kriminalvården samt ärenden rörande
ärenden rörande brottsbalken,
brottsbalken, rättegångsbalken
rättegångsbalken och lagar som
och lagar som ersätter eller har
ersätter eller har nära samband med
nära samband med föreskrifter i
föreskrifter i dessa balkar.
dessa balkar.
Ärenden om anslag inom utgiftsområde 4.
Rättsväsendet tillhör justitieutskottets
beredning.
4.6.6
Utrikesutskottet Utrikesutskottet
skall bereda skall bereda
ärenden om rikets ärenden om rikets
förhållande till förhållande till
och och
överenskommelser överenskommelser
med andra stater med andra stater
och mellanfolkliga och mellanfolkliga
organisationer, organisationer,
Sveriges bistånd till annat
representation i lands utveckling
utlandet och samt ärenden i
bistånd till annat övrigt om utrikes
lands utveckling handel och
samt ärenden i internationellt
övrigt om utrikes ekonomiskt
handel och samarbete, allt i
internationellt den mån ärendena
ekonomiskt icke tillhör annat
samarbete, allt i utskotts beredning.
den mån ärendena
icke tillhör annat Ärenden om anslag
utskotts beredning. inom
utgiftsområdena 5.
Ärenden om anslag Internationell
inom samverkan och 7.
utgiftsområdena 5. Internationellt
Utrikesförvaltning bistånd tillhör
och internationell utrikesutskottets
samverkan samt 7. beredning.
Internationellt
bistånd tillhör
utrikesutskottets
beredning.
4.6.12
Trafikutskottet Trafikutskottet
skall bereda skall bereda
ärenden om ärenden om
järnvägar, post, järnvägar, post,
telegraf, telefon, telegraf, telefon,
vägar, vägtrafik, vägar, vägtrafik,
sjöfart, luftfart sjöfart och
och luftfart.
väderlekstjänst.
Ärenden om anslag inom utgiftsområde
22. Kommunikationer tillhör tra
fikutskottets beredning.
4.6.13
Miljö- och Miljö- och
jordbruksutskottet jordbruksutskottet
skall bereda skall bereda
ärenden om ärenden om
jordbruk, jordbruk,
skogsbruk, skogsbruk,
trädgårdsnäring, trädgårdsnäring,
jakt och fiske. Det jakt och fiske samt
skall även bereda väderlekstjänst.
ärenden om Det skall även
kärnsäkerhet, bereda ärenden om
naturvård samt kärnsäkerhet,
ärenden om naturvård samt
miljövård i övrigt ärenden om
som icke tillhör miljövård i övrigt
annat utskotts som icke tillhör
beredning. annat utskotts
beredning.
Ärenden om anslag inom utgiftsområdena
20. Allmän miljö- och naturvård samt 23.
Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande
näringar tillhör miljö- och
jordbruksutskottets beredning.
4.6.153
Arbetsmarknadsutsk Arbetsmarknadsutsk
ottet skall bereda ottet skall bereda
ärenden om ärenden om
arbetsmarknadspolit arbetsmarknadspolit
ik, arbetsrätt, ik, arbetsrätt,
arbetstid, arbetstid,
semester, semester,
arbetsmiljö, arbetsmiljö samt
statlig jämställdhet mellan
personalpolitik kvinnor och män i
samt jämställdhet arbetslivet.
mellan kvinnor och
män i arbetslivet.
Ärenden om anslag inom utgiftsområdena
13. Arbetsmarknad och 14. Arbetsliv
tillhör arbetsmarknadsutskottets
beredning.
4 kap.
16 õ
I utskottens
beredning av
ärendena skall ingå
uppgiften att följa
upp och utvärdera
riksdagsbeslut inom
de ämnesområden som
för varje utskott
anges i 4-6 õõ med
tillhörande
tilläggsbestämmelse
r.
5 kap.
12 õ
Riksdagen kan genom lag besluta att
hänföra statsutgifter till
utgiftsområden.
Har riksdagen fattat beslut enligt
första stycket, fastställer riksdagen för
närmast följande budgetår genom ett
särskilt beslut
dels för varje utgiftsområde en
utgiftsram, som anger det belopp till
vilket summan av de till utgiftsområdet
hörande utgifterna högst får uppgå,
dels en beräkning av inkomsterna på
statsbudgeten.
Beslut om anslag Beslut om anslag
eller andra eller andra
utgifter i staten utgifter i staten
får icke fattas för närmast
innan beslut följande budgetår
fattats enligt får icke fattas
andra stycket. innan beslut
Anslag eller andra fattats enligt
utgifter i staten andra stycket.
fastställs för Anslag eller andra
varje utgiftsområde utgifter i staten
genom ett särskilt fastställs för
beslut. varje utgiftsområde
genom ett särskilt
beslut.
Beslut om anslag
för löpande
budgetår som
innebär att en
utgiftsram påverkas
får icke fattas
innan beslut om
godkännande av
ändrad utgiftsram
fattats.
5.12.14
Statsutgifterna Statsutgifterna
skall hänföras till skall hänföras till
följande följande
utgiftsområden: 1. utgiftsområden: 1.
Rikets styrelse, 2. Rikets styrelse, 2.
Samhällsekonomi och Samhällsekonomi och
finansförvaltning, finansförvaltning,
3. 3. Skatt, tull och
Skatteförvaltning exekution, 4.
och uppbörd, 4. Rättsväsendet, 5.
Rättsväsendet, 5. Internationell
Utrikesförvaltning samverkan, 6.
och internationell Totalförsvar, 7.
samverkan, 6. Internationellt
Totalförsvar, 7. bistånd, 8.
Internationellt Invandrare och
bistånd, 8. flyktingar, 9.
Invandrare och Hälsovård, sjukvård
flyktingar, 9. och social omsorg,
Hälsovård, sjukvård 10. Ekonomisk
och social omsorg, trygghet vid
10. Ekonomisk sjukdom och
trygghet vid handikapp, 11.
sjukdom och Ekonomisk trygghet
handikapp, 11. vid ålderdom, 12.
Ekonomisk trygghet Ekonomisk trygghet
vid ålderdom, 12. för familjer och
Ekonomisk trygghet barn, 13.
för familjer och Arbetsmarknad, 14.
barn, 13. Arbetsliv, 15.
Arbetsmarknad, 14. Studiestöd, 16.
Arbetsliv, 15. Utbildning och
Studie-stöd, 16. universitetsforskni
Utbildning och ng, 17. Kultur,
universitetsforskni medier, trossamfund
ng, 17. Kultur, och fritid, 18.
medier, trossamfund Samhällsplanering,
och fritid, 18. bostadsförsörjning
Samhällsplanering, och byggande, 19.
bostadsförsörjning Regional utjämning
och byggande, 19. och utveckling, 20.
Regional utjämning Allmän miljö- och
och utveckling, 20. naturvård, 21.
Allmän miljö- och Energi, 22.
naturvård, 21. Kommunikationer,
Energi, 22. 23. Jord- och
Kommunikationer, skogsbruk, fiske
23. Jord- och med anslutande
skogsbruk, fiske näringar, 24.
med anslutande Näringsliv, 25.
näringar, 24. Allmänna bidrag
Näringsliv, 25. till kommuner, 26.
Allmänna bidrag Statsskuldräntor
till kommuner, 26. m.m. och 27.
Statsskuldräntor Avgiften till
m.m. och 27. Europeiska
Avgiften till gemenskaperna.
Europeiska
gemenskaperna. Beslut i fråga om
vilka ändamål och
verksamheter som
skall innefattas i
ett utgiftsområde
fattas i samband
med beslut med
anledning av den
ekonomiska
vårpropositionen.
10 kap.
1 õ
Regeringen skall fortlöpande informera
riksdagen om vad som sker inom ramen för
samarbetet i Europeiska unionen samt
varje år till riksdagen lämna en
skrivelse med berättelse över
verksamheten i Europeiska unionen.
Regeringen skall
redovisa sitt
agerande i
Europeiska unionen
för riksdagen.
6 õ
Annan statlig Annan statlig
myndighet än myndighet än
regeringen skall regeringen skall
lämna upplysningar lämna upplysningar
och avgiva yttrande och avgiva yttrande
i frågor som skall i frågor som skall
behandlas i behandlas i
Europeiska unionens Europeiska unionens
råd, då EU-nämnden råd, då EU-nämnden
begär det. begär det.
Myndighet som ej Myndighet som ej
lyder under lyder under
riksdagen kan riksdagen kan
hänskjuta begäran hänskjuta begäran
från nämnden till från nämnden till
regeringens regeringens
avgörande. Begär avgörande.
minst fem av
ledamöterna i Begär minst fem av
nämnden att ledamöterna i
upplysningar eller nämnden att
yttrande skall upplysningar eller
inhämtas enligt yttrande skall
första stycket, inhämtas enligt
skall nämnden första stycket,
föranstalta om skall nämnden
detta, såvida den föranstalta om
inte finner att detta, såvida den
därmed förenat inte finner att
dröjsmål skulle därmed förenat
leda till avsevärt dröjsmål skulle
men. leda till avsevärt
men.
7 õ
EU-nämnden skall EU-nämnden skall
sammanträda inom sammanträda inom
stängda dörrar. stängda dörrar.
Nämnden kan medge Nämnden kan medge
att även annan än att även annan än
ledamot, suppleant ledamot, suppleant
och tjänsteman i och tjänsteman i
nämnden är nämnden är
närvarande. Om det närvarande. Nämnden
finns synnerliga kan dock besluta
skäl får nämnden att sammanträde
besluta att till den del det
sammanträde helt avser inhämtande av
eller delvis skall upplysningar helt
vara offentligt eller delvis skall
till den del det vara offentligt.
avser inhämtande av
upplysningar.
Vid offentlig del av sammanträde är
företrädare för statlig myndighet inte
skyldig att lämna uppgift för vilken
sekretess gäller hos myndigheten.
____________
Denna lag träder i kraft den 1 september
2001 och tillämpas första gången i fråga
om statsbudgeten för år 2002.
3. Förslag till lag om ändring i lagen
(1996:1059) om statsbudgeten
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen
(1996:1059) om statsbudgeten
dels att 39 õ skall upphöra att gälla,
dels att 40 õ skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
40 õ
Avser regeringen Avser regeringen
att använda tak för att använda tak för
statens utgifter i statens utgifter i
beredningen av beredningen av
förslaget till förslaget till
statsbudget och i statsbudget och i
genomförandet av genomförandet av
den budgeterade den budgeterade
verksamheten, skall verksamheten, skall
förslag till beslut förslag till beslut
om ett sådant om ett sådant
utgiftstak ingå i utgiftstak ingå i
den ekonomiska budgetpropositionen
vårpropositionen. .
Har riksdagen med
stöd av
bestämmelserna i 5
kap. 12 õ
riksdagsordningen
beslutat att
hänföra
statsutgifter till
utgiftsområden,
skall regeringen i
den ekonomiska
vårpropositionen
redovisa riktlinjer
för hur den avser
att fördela
statsutgifter på
utgiftsområden
eller grupper av ut-
giftsområden i det
kommande för-slaget
till statsbudget.
____________
Denna lag träder i kraft den 1 januari
2002.
Bilaga 3
Finansutskottets yttrande
2000/01:FiU3y
Riksdagen inför 2000-talet
(förslag 2000/01:RS1)
Till konstitutionsutskottet
Sammanfattning
Sammanfattningsvis anser finansutskottet
att intentionerna bakom reformeringen av
budgetprocessen i huvudsak har uppfyllts.
Utskottet anser i likhet med
riksdagskommitt,n att
riksdagsbehandlingen på våren bör ägnas
åt makroekonomiska bedömningar av den
ekonomiska utvecklingen samt till en
övergripande ideologisk diskussion som
tar sin utgångspunkt i de samlade
politiska alternativen för den ekonomiska
politiken på medellång och lång sikt. Den
ekonomiska vårpropositionen bör inte
omfatta konkreta förslag om utgiftstak
och mål för finansiellt sparande för de
tre närmaste åren. Dessa frågor bör i
syfte att koncentrera arbetet med
budgeten i stället ingå i
budgetpropositionen och behandlas på
hösten. Utskottet förordar att riksdagen
gör ett tillkännagivande om att en
utvärdering bör göras efter några år om
vilka effekter som omläggningen har
inneburit såväl vad gäller
budgetprocessens innehåll och
budgetmässiga resultat som vad gäller de
arbetsmässiga konse- kvenserna i
riksdagen.
Vidare anser finansutskottet att
propositionen på våren bör innehålla
förslag till riktlinjer för inriktningen
av den kommunala ekonomin på längre sikt.
Det bör också prövas i det fortsatta
arbetet om inte regeringen på våren bör
redovisa sin syn på skattepolitikens
framtida inriktning och lägga förslag om
riktlinjer för inriktningen av
skattepolitiken.
För att i framtiden markera den
ekonomiska vårpropositionens långsiktiga
syfte och övergripande karaktär bör det
övervägas om den inte i stället borde
benämnas Riktlinjer för den ekonomiska
politiken och budgetpolitiken och i
korthet kallas den ekonomiska
riktlinjepropositionen.
Utskottet ser också fördelar med att
förslagen på tilläggsbudget läggs fram
som separata propositioner.
Slutligen förordar utskottet att
konstitutionsutskottet undersöker
möjligheterna att föreslå en ändring i 9
kap. 4 õ regeringsformen i syfte att
undanröja en del praktiska problem som
skulle kunna uppkomma om riksdagen inte
hinner slutföra budgetbehandlingen före
budgetårets början.
Socialdemokraterna i utskottet har fogat
en avvikande mening till yttrandet och
företrädaren för Folkpartiet har lämnat
ett särskilt yttrande.
Utskottets överväganden
Konstitutionsutskottet har berett
finansutskottet tillfälle att avge
yttrande över Riksdagskommitt,ns förslag
till riksdagen 2000/01:RS1 Riksdagen
inför 2000-talet samt den motion som
konstitutionsutskottet behandlar i
sammanhanget.
Riksdagskommitt,n behandlar i betänkandet
tre av sina huvuduppgifter. Den första av
dem gäller att utvärdera den nya
budgetprocessen och överväga behovet av
förändringar. Den andra uppgiften avser
en kartläggning och analys av riksdagens
nuvarande former och resurser för
uppföljning, utvärdering och kontroll.
Den tredje uppgiften går ut på att utreda
behovet av förändringar i riksdagens
organisation och arbetssätt i syfte att
stärka riksdagens ställning när det
gäller arbetet med EU-frågor. Kommitt,n
lägger förslag om vissa ändringar i
budgetprocessen samt utskottens
arbetsformer och arbetet med uppföljning
och utvärdering samt EU-frågor. Några av
förslagen föranleder förändringar i
regeringsformen, riksdagsordningen och i
budgetlagen.
Finansutskottet tar i detta yttrande upp
Riksdagskommitt,ns förslag endast i de
delar de särskilt berör finansutskottets
beredningsområde, nämligen utvärderingen
av budgetprocessen och förslagen till
vissa ändringar i denna.
Riksdagskommitt,ns förslag i
sammanfattning avseende utvärderingen av
budgetprocessen
Kommitt,n konstaterar inledningsvis att
intentionerna bakom reformen av
riksdagens budgetberedning i huvudsak har
uppfyllts. Den reformerade
budgetprocessen är i viktiga avseenden
bättre än den tidigare.
Problemet med dubbelarbete vår och höst
Övergången till kalenderårsbudget och
beredning av budgeten i riksdagen under
hösten har medfört en koncentration i
tiden av den årliga behandlingen av
budgetpropositionen. Riksdagskommitt,n
konstaterar emellertid att den ambition
som Riksdagsutredningen på sin tid hade
att riksdagens arbete på våren med
anledning av den ekonomiska
vårpropositionen skulle vara övergripande
och långsiktigt inte har uppfyllts.
Arbetet i riksdagen med vårpropositionen
har tenderat att bli detaljinriktat, och
effekten av den nya budgetprocessen har
därför i praktiken blivit att
budgetarbete bedrivits två gånger per år.
Arbetsfördelningen över året i riksdagen
är fortfarande ojämn. Det behövs
förändrade rutiner för planeringen av
riksdagsarbetet under en mandatperiod,
främst genom att propositioner avlämnas i
jämnare takt.
Enligt Riksdagskommitt,n behöver
budgetprocessen modifieras för att minska
dubbelarbetet och koncentrera
budgetberedningen till hösten. Syftet bör
vara att renodla själva budgetregleringen
till hösten. Riksdagsbehandlingen av vår
propositionen bör ägnas åt en kombinerad
makroekonomisk och ideologisk diskussion
som tar sin utgångspunkt i de samlade
politiska alternativen för den ekonomiska
politiken på medellång och lång sikt.
Dessutom bör arbetsformerna anpassas så
att uppföljning och utvärdering blir
integrerade inslag i budgetprocessen.
För att undvika dubbelarbetet skall
riksdagen inte ta ställning till en preli
minär fördelning av utgifterna på
utgiftsområdena på våren. Dessutom bör
regeringen inte lägga förslag om
utgiftstak för staten i vårpropositionen,
utan utgiftstak för år 3 behandlas i
budgetpropositionen. Förslaget till
riksdagsbeslut i vårpropositionen bör
innehålla förslag om att godkänna
allmänna riktlinjer för den ekonomiska
politiken och för budgetpolitiken.
Tydligheten och jämförbarheten mellan
propositionens och motionernas förslag
bör enligt Riksdagskommitt,n öka. Därför
bör riksdagsförvaltningen ges i uppdrag
att förbättra stödet till
oppositionspartierna genom att utveckla
metoder för att bedöma makroekonomiska
och fördelningsmässiga konsekvenser av
partiernas olika budgetalternativ.
För att förbättra riksdagens möjligheter
att arbeta med uppföljning och
utvärdering i budgetsammanhang bör
regeringen senast den 14 maj varje år i
skrivelser lämna resultatredovisningar.
Skrivelser bör lämnas för alla utgifts
områdena, men behöver inte vara en
heltäckande redovisning av utgiftsområdet
utan kan med fördel vara en fördjupad
redovisning och analys av vissa av
verksamheterna inom utgiftsområdet. I
skrivelserna bör resultaten för olika
verksamheter under de senaste åren
redovisas och ställas i relation till
målen för verksamheterna och till
förbrukade resurser.
Skattelagstiftningen i budgetprocessen
Riksdagskommitt,n anser att de
samordningsproblem som inledningsvis
uppstod mellan finansutskottet och
skatteutskottet har kunnat lösas. En
praxis har etablerats för
ärenderemittering och yttrandeförfarande
som innebär att potentiella problem har
kunnat hanteras inom ramen för den nya
processen.
Kommitt,n konstaterar dock att regeringen
i några fall inte har hunnit inhämta
yttrande från Lagrådet över
inkomstpåverkande lagförslag i budget
propositionen. Lagrådsgranskningen har i
stället i dessa fall genomförts under
ärendets beredning i riksdagen. Detta
innebär emellertid att en viktig del av
regeringens beredningsansvar i dessa
lagstiftningsärenden har flyttats över
till riksdagen. Riksdagskommitt,n anser
att den bästa lösningen på detta problem
är att regeringen undersöker vilka möjlig
heter som finns att ändra
Regeringskansliets arbetsformer för att
motverka att lagrådsgranskningen behöver
genomföras under utskottsberedningen.
Budgetdebatterna i kammaren
Budgetdebatterna i kammaren fyller en
viktig funktion i riksdagens budget
beredning. Dessa debatter upptar en stor
del av kammarens sammanträden under
hösten med ett högt antal deltagande
ledamöter. Det finns emellertid enligt
kommitt,n anledning att överväga om
budgetdebatterna kan vitaliseras och
koncentreras i tiden.
Statsråden deltar i viss utsträckning i
budgetdebatterna. Deras medverkan verkar
stimulerande på deltagandet i debatterna
och ökar intresset för dem.
Det är angeläget att planera arbetet på
ett sådant sätt att upprepade debatter i
samma ämnen undviks under ett och samma
riksmöte.
Budgetdebatterna bör enligt kommitt,n som
huvudregel vara sammanhållna och inte
ämnesindelade.
Den allmänpolitiska debatten bör flyttas
från januari och förläggas omedelbart
efter den partiledardebatt som brukar
följa efter den allmänna motionstidens
utgång.
Författningsregleringen av
budgetprocessen
Riksdagskommitt,n anser att det behöver
göras ändringar i riksdagsordningen för
att möta den utveckling som ägt rum när
det gäller budgetfrågornas hantering i
riksdagen. Tilläggsbestämmelsen om den
ekonomiska vårpropositionen bör ändras så
att den ekonomiska vårpropositionen blir
obligatorisk. Bestämmelsen formuleras så
att det tydligare framgår att det inte
krävs att förslag om tilläggsbudget måste
ingå i den ekonomiska vårpropositionen.
Vidare föreslås vissa ändringar i 39 och
40 õõ budgetlagen som en följd av
förslaget att den ekonomiska
vårpropositionen inte skall innehålla
förslag till utgiftstak eller preliminära
ramar för utgiftsområdena.
Riksdagskommitt,n konstaterar att ramarna
för utgiftsområdena fått en mer beständig
betydelse än som ursprungligen var
avsett. En ändring föreslås därför i
riksdagsordningen som slår fast denna
ändrade betydelse.
Slutligen föreslås att det i
riksdagsordningens tilläggsbestämmelse
5.12.1 införs en ny bestämmelse som slår
fast att ändringar i fråga om indelningen
i utgiftsområden måste beslutas av
riksdagen i samband med vårpropositionen.
Reservationer och särskilda yttranden i
de delar som avser utvärderingen av
budgetprocessen
De tre socialdemokraterna i
Riksdagskommitt,n Sven Hulterström, Jan
Bergqvist och Britt Bohlin redovisar i en
reservation till huvudbetänkandet en
annan uppfattning än majoriteten i den
del som benämns Problemet med dubbel
arbete höst och vår.
Reservanterna anser att kommitt,ns
förslag att samtliga övergripande restrik
tioner i budgetarbetet - såväl utgiftstak
och saldomål som preliminära ramar för
utgiftsområden - skall sättas under
hösten innebär att den ekonomiska
vårpropositionens betydelse som centralt
finanspolitiskt och budgetpolitiskt
dokument reduceras kraftigt. Enligt
reservanternas mening finns det starka
skäl som talar för att övergripande
restriktioner för statens utgifter skall
fastställas på våren i samband med den
ekonomiska vårpropositionen.
Lars Bäckström (v) har lämnat särskilda
yttranden i kommitt,ns betänkande
avseende Ekonomisk-politiska mål och
övergripande budgetrestriktioner,
Problemet med dubbelarbete höst och vår
samt avseende Skattelagstiftningen i
budgetprocessen. Bäckström kommenterar
även den socialdemokratiska
reservationen. Han konstaterar att det är
fullt möjligt för regeringen att redan i
vårpropositionen redovisa vilket
utgiftstak den avser att föreslå i budget
propositionen. Regeringen kan därmed
fortsätta att internt arbeta i den
ordning som tidigare etablerats.
Utvärdering av budgetprocessen (SOU
2000:61)
Problemet med dubbelt budgetarbete såväl
i riksdagen som i Regeringskansliet har
även uppmärksammats av Utredningen om
utvärdering av budgetprocessen (SOU
2000:61) som gjordes av regeringens
utredningsman Svante Öberg och
färdigställdes i juni 2000. Utredningen
har remissbehandlats och är under
beredning i Regeringskansliet. Svante
Öberg konstaterar i sin utvärdering av
den reformerade budgetprocessen att
skillnaden mellan vårpropositionen och
budgetpropositionen inte har blivit så
tydlig som ursprungligen var avsett.
Resultatet har blivit att de långsiktiga
frågorna har kommit i skymundan för mer
konkreta frågeställningar. En orsak till
detta bedömer han vara att regeringen
haft ambitionen att i vårpropositionen
lägga fast preliminära ramar för
utgiftsområden (s. 61 f.). Öbergs förslag
går i korthet ut på att vårpropositionen
bör inriktas på långsiktiga ekonomisk-
politiska och statsfinansiella frågor
medan budgetpropositionen avgränsas till
frågor som rör det kommande budgetåret
(s. 169 f.).
I vårpropositionen bör enligt Öberg den
långsiktiga inriktningen av den
ekonomiska politiken bestämmas och
övergripande ramar för utgifterna
fastställas. Vårpropositionen bör
innehålla regeringens förslag till
riksdagen i följande frågor:
ú Riktlinjer för den ekonomiska
politiken, budgetpolitiken och den
kommunala ekonomin.
ú
ú Utgiftstak och utgiftsmål för år
3.
ú
ú Mål för den offentliga sektorns
finansiella sparande.
ú
ú Riktlinjer för skattepolitiken
samt en beräkning av statens inkomster
för de närmaste åren.
ú
ú Underlag för riksdagens
uppföljning och utvärdering av den
offentliga verksamheten.
ú
Utredarens förslag innebär att innehållet
i den ekonomiska vårpropositionen
utvidgas i vissa avseenden. Främst gäller
detta tre områden: utgiftsmål (ett nytt
begrepp som utredaren introducerar),
skattefrågor och underlag för uppföljning
och utvärdering av den offentliga
verksamheten. Den ekonomiska
vårpropositionen bör utvidgas med förslag
om riktlinjerna för skattepolitiken på
både kort och medellång sikt.
Däremot bör den ekonomiska
vårpropositionen inte som för närvarande
innehålla förslag rörande en preliminär
fördelning av statens utgifter på
utgiftsområden, vare sig för det kommande
året eller för de nästföljande två åren.
Om den skulle göra det, måste
finansutskottet lämna propositionen för
yttrande till andra utskott och hela
riksdagen involveras i ett omfattande och
detaljerat budgetarbete även på våren. Om
man vill undvika dubbla budgetarbeten,
kan därför inte denna typ av förslag
förekomma på våren.
Utredaren föreslår vidare att
budgetpropositionen avgränsas till frågor
som rör det kommande budgetåret.
Budgetpropositionen bör huvudsakligen
innehålla ett förslag till statsbudget
för det nästkommande budgetåret. Den bör
innehålla förslag till utgiftsramar och
anslag samt en beräkning av inkomsterna.
Däremot bör budgetpropositionen inte
innehålla förslag rörande utgiftstak och
utgiftsområdesramar för de därpå kommande
två åren.