I betänkandet behandlar utskottet Riksdagens
revisorers förslag 1999/2000: RR10 angående
Försvarshögskolan i det nya försvaret.
Försvarhögskolans helt dominerande uppgift är att
vidareutbilda Försvars-maktens officerare så att
dess krigs- och grundorganisation kan bemannas.
Därmed torde syftet med den utbildning som
Försvarshögskolan bedriver för Försvarsmakten stå
helt klar. Därför behöver inte riksdagen nu ta något
initiativ till en uppföljning och utvärdering av den
utbildning och forskning som Försvarsmakten
beställer, på det sätt som revisorerna föreslår.
Däremot anser utskottet att det är lämpligt att
Försvarsmakten och Överstyrelsen för civil beredskap
(ÖCB) vid vissa tillfällen redovisar en analys av
den utbildning och forskning som Försvarshögskolan
genomfört på dessa myndigheters uppdrag. Sådan
redovisning behöver dock inte ske årligen.
Riksdagens revisorers förslag bör i detta avseende
delvis bifallas.
Utskottet bejakar att högskolan vänder sig till en
bredare krets av uppdragsgivare än hittills, vilket
föreslås av revisorerna. Detta bör dock i första
hand ske om det motiveras av att bättre kunna
tillgodose de behov som ställs av regeringen, eller
av Försvarshögskolans huvudavnämare Försvarsmakten
och ÖCB. Utskottet delar därmed inte revisorernas
förslag att regeringen bör uppdra åt
Försvarhögskolan att aktivt öka sina ansträngningar
att söka sig till intressenter både i Sverige och i
andra länder.
Utskottet delar revisorernas mening att det kan
vara lämpligt med en översyn av styrelsens för
Försvarshögskolan ställning och sammansättning. En
sådan översyn bör vara klar när förordnandet för den
nuvarande styrelsen löper ut. Utskottet är
emellertid inte nu berett att ta ställning till om
styrelsen bör ha det ansvar och den sammansättning
som revisorernas föreslår.
Utskottet delar revisorernas uppfattning att det
kan vara motiverat med en översyn av styr- och
finansieringsformerna. Det centrala i
Försvarshögskolans verksamhet är enligt utskottets
mening att utbilda Försvarsmaktens officerare i
förmågan att leda militära förband i väpnad strid.
Därför ligger det inte i totalförsvarets intresse
att ge Försvarshögskolan en ställning som statlig
högskola, underställd högskolelagen och
högskoleförordningen. Utskottet bedömer att
utbildningen och forskningen vid Försvarshögskolan
även fortsättningsvis kan bedrivas med hög kvalitet
- och med hög relevans för avnämarna - även utan att
FHS har examensrätt enligt högskoleförordningen.
Utskottet är dock medvetet om att det kan finnas
vissa fördelar - t.ex. från
kvalitetssäkringssynpunkt - både för FHS som
utbildningsinrättning och för vissa elever om FHS
ges rätt att ge examen i vissa ämnen.
En sådan rätt innebär sannolikt att de nuvarande
styr- och finansieringsformerna kan behöva ändras.
Om införandet av en examensrätt i sig ger sådana
fördelar att det motiverar en ändring av den
nuvarande ordningen, bör därför prövas i den översyn
av styr- och finanseringsformerna som utskottet
bejakar.
Utskottet anser att det i översynen även bör
övervägas om det är lämpligt med en
tyngdpunktsförskjutning mot en friare forskning inom
FHS efter de principer som finns i högskolelagen.
Utskottets överväganden
Utbildning och forskning vid
Försvarshögskolan
Utskottets förslag i korthet
Riksdagens revisorers förslag bör inte bifallas
av riksdagen.
Revisorerna
Revisorerna framhåller att en utgångspunkt för
avgiftsfinansiering är att beställare har goda
kunskaper om vad som skall beställas och att
verksamheten utförs på det sätt beställaren
efterfrågar. Därför anser revisorerna att Försvars-
makten måste kunna vara en kunnig beställare. Därför
bör regeringen se till att Försvarsmakten har
kunskaper att genomföra upphandling av utbildning
och forskning. Försvarsmakten bör även analysera
vilken användning Försvarsmakten har av
Försvarshögskolans utbildningar. Revisorerna anser
att regeringen bör överväga att ge ÖCB i uppdrag att
inom myndigheten inrätta en motsvarighet till det
utbildningsråd som bedrivs av Institutet för högre
totalförsvarsutbildning.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har ingen annan mening än revisorerna när
det gäller synen på behovet av att Försvarsmakten är
en kompetent beställare av utbildning m.m. av
officerare m.fl. av Försvarshögskolan. Det är
emellertid inte fråga om en rent kommersiell
relation mellan Försvarsmakten och de
uppdragsfinansierade stödmyndigheterna, t.ex.
Försvarshögskolan, Försvarets materielverk och
Totalförsvarets forskningsinstitut. Ett kommersiellt
förhållningssätt vore olyckligt. Det är viktigt att
ansvars- och kompetensfördelningen mellan
myndigheterna är tydlig, men relationen bör präglas
av ömsesidigt förtroende och insyn i respektive
myndighets verksamhet. Det är utskottets bedömning
att så är fallet. Vidare har utskottet inhämtat att
en särskild funktion nyligen organiserats inom
Försvarsmaktens högkvarter för att samverka med
Försvarshögskolan i sådana frågor.
Revisorerna anser att Försvarsmakten bör ges i
uppdrag att analysera vilken användning
Försvarsmakten har av högskolans utbildningar.
Enligt utskottets mening är Försvarshögskolans helt
dominerande uppgift att vidareutbilda
Försvarsmaktens officerare så att Försvarsmaktens
krigs- och grundorganisation kan bemannas. Därmed
torde syftet med den utbildning som
Försvarshögskolan bedriver för Försvarsmakten stå
helt klar.
Utskottet anser sålunda att riksdagen nu inte
behöver ta något initiativ till en uppföljning och
utvärdering av den utbildning och forskning som För-
svarsmakten beställer. Revisorernas förslag bör
därför inte bifallas av riksdagen.
Krav på Försvarshögskolans
beställare
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör tillkännage för regeringen vad
utskottet anfört om en redovisning av en analys
av utbildningen och forskningen vid
Försvarshögskolan. Riksdagen bör således delvis
bifalla revisorernas förslag.
Revisorerna
Revisorerna föreslår att Försvarsmakten och ÖCB
aktivt måste undersöka om det för en bestämd
utbildning finns andra utbildningsanordnare än
Försvarshögskolan. Om Försvarsmakten och ÖCB söker
direkta kontakter med andra högskolor, institut m.m.
ökar kontakterna med det civila samhället. Samtidigt
tvingas Försvarshögskolan att konkurrera med civila
utbildningsanordnare.
Utskottets ställningstagande
Enligt sin instruktion (1996:1476) har
Försvarshögskolan till uppgift att bl.a. bedriva
högskoleutbildning av yrkes- och reservofficerare på
högre nivåer för krigs- och fredsbefattningar.
Utskottet anser att det inte är nödvändigt att
Försvarsmakten aktivt undersöker alternativ till
Försvarshögskolan som anordnare och sammanhållande
av den nivåhöjande utbildningen av officerare,
eftersom statsmakterna beslutat att just
Försvarshögskolan skall ansvara för den högre
officersutbildningen. Någon konkurrens mellan
Försvarshögskolan och civila utbildningsanordnare
finns inte, och skall inte finnas.
Det ligger i sakens natur att Försvarshögskolan är
huvudleverantör till Försvarsmakten av den typ av
officersutbildning som genomförs där. Att
Försvarsmakten - vid sidan av den sammanhållna
nivåhöjande utbildningen av högre officerare -
anlitar andra instanser i sin officersutbildning som
komplement till Försvarshögskolan eller inom ramen
för utbildningen vid t.ex. Militärhögskolorna är
helt naturligt, och sker också. Utskottet anser att
Försvarsmakten inte närmare behöver redovisa varför
och vilka instanser som utnyttjas som komplement
till den rent militära utbildningen.
Däremot anser utskottet att det är lämpligt att
Försvarsmakten och ÖCB vid vissa tillfällen - på det
sätt som revisorerna föreslår - redovisar en analys
av den utbildning och forskning som
Försvarshögskolan genomfört på dessa myndigheters
uppdrag. Sådan redovisning behöver dock inte ske
årligen. Riksdagens revisorers förslag bör i detta
avseende delvis bifallas av riksdagen. Vad utskottet
här anfört bör riksdagen ge regeringen till känna.
Krav på Försvarshögskolan
Utskottets förslag i korthet
Revisorernas förslag bör inte bifallas av
riksdagen.
Revisorerna
Revisorerna anser att Försvarshögskolan bör öka sina
ansträngningar att söka sig till intressenter både i
Sverige och i andra länder. Med fler intressenter
minskar Försvarshögskolans beroende av Försvars-
makten. Samtidigt ökar förutsättningarna för att
avgiftsfinansiering skall fungera. Revisorerna
föreslår att regeringen ger Försvarshögskolan i upp-
drag att upprätta en handlingsplan för hur skolan i
större utsträckning skall nå ut till fler
beställare.
Revisorerna föreslår att regeringen i
regleringsbrevet till Försvarshögskolan begär att
skolan i sin årsredovisning skall redovisa resultat
och måluppfyllelse i förhållande till de krav som
beställarna har ställt på skolan.
Det finns ingen utomstående som bedömer
utbildningarnas innehåll och kvalitet. Enligt
revisorernas mening är det angeläget att
Försvarshögskolans utbildningar bedöms av någon
utomstående. Enligt förordning (1995:945) med
instruktion för Högskoleverket har verket i första
hand ansvar för universitet och högskolor. Av
förordningen framgår emellertid att Högskoleverket
också kan ha uppgifter som rör andra utbildningar på
eftergymnasial nivå. Revisorerna anser därför att
regeringen bör ge Högskoleverket i uppdrag att
bedriva tillsyn över Försvarshögskolans
utbildningar.
Utskottets ställningstagande
Utskottet bejakar att högskolan vänder sig till en
bredare krets av uppdragsgivare än hittills. Detta
bör dock i första hand ske om det motiveras av att
bättre kunna tillgodose de behov som ställs av
regeringen eller av Försvarshögskolans huvudavnämare
Försvarsmakten och ÖCB. Utskottet delar därmed inte
revisorernas förslag att regeringen bör uppdra åt
Försvarshögskolan att aktivt öka sina ansträngningar
att söka sig till intressenter både i Sverige och i
andra länder.
När det gäller frågan om att ställa
Försvarshögskolan under tillsyn av Högskoleverket
återkommer försvarsutskottet till frågan under
avsnittet om styr- och finansieringsformer för
Försvarshögskolan.
Försvarshögskolans styrelse
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör tillkännage för regeringen vad
utskottet anfört om Försvarshögskolans
styrelse. Revisorernas förslag bör således
endast delvis bifallas.
Revisorerna
Revisorerna föreslår att Försvarshögskolan skall ges
en styrelse med fullt ansvar. Därmed skulle det inte
råda något tvivel om att styrelsen har det fulla
ansvaret för Försvarshögskolans verksamhet.
Styrelsens ledamöter bör stå obundna i förhållande
till olika partsintressen. Skolans beställare bör
därför inte vara representerade i styrelsen. Inte
heller bör någon tjänsteman från
Försvarsdepartementet ingå i styrelsen.
Utskottets ställningstagande
Enligt utskottets mening kan det vara lämpligt med
en översyn av styrelsens ställning och
sammansättning. En sådan översyn bör vara klar när
förordnandet för den nuvarande styrelsen löper ut.
Utskottet är emellertid inte nu berett att ta
ställning till om styrelsen bör ha det ansvar och
den sammansättning som revisorerna föreslår. Detta
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
Analys av styr- och
finansieringsformer för att bli ett
akademiskt lärosäte
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör tillkännage för regeringen vad
utskottet anfört om utgångspunkterna för en
översyn av styr- och finansieringsformerna.
Revisorernas förslag bör delvis bifallas.
Revisorerna
Revisorerna erfar att det kan vara både tidskrävande
och besvärligt för en yrkesskola att bli
högskolemässig. Revisorerna ser också att det kan
finnas en motsättning mellan avgiftsfinansiering och
Försvarshögskolans strävan att bli ett akademiskt
lärosäte.
Revisorerna föreslår att regeringen ger
Försvarshögskolan i uppdrag att analysera vilka
styr- och finansieringsformer som är lämpligast
utifrån att skolan blir ett akademiskt lärosäte.
Utbildningsutskottet
Utbildningsutskottet har yttrat (2000/01:UbU3y) sig
till försvarsutskottet över Riksdagens revisorers
förslag. Utbildningsutskottet pekar på att
Försvarshögskolan skiljer sig i väsentliga avseenden
från universiteten och högskolorna under
Utbildnings- och Jordbruksdepartementen. För de
senare gäller högskolelagen (1992:1434) och
högskoleförordningen (1993:100) respektive
förordningen för Sveriges lantbruksuniversitet
(1993:221).
Enligt högskolelagen skall utbildningen vid de
statliga högskolorna vila på vetenskaplig eller
konstnärlig grund samt på beprövad erfarenhet, och
verksamheten skall bedrivas så att det finns ett
nära samband mellan forskning och utbildning. Den
som vill delta i grundläggande högskoleutbildning
söker själv till önskad kurs eller önskat
utbildningsprogram, prövas mot fastställda
behörighetsvillkor och jämförs med övriga sökande
enligt fastställda urvalsregler. Anställning hos
någon viss arbetsgivare är aldrig ett villkor för
att bli antagen till grundläggande
högskoleutbildning.
Inom ramen för ett övergripande utbildningsuppdrag
som ges av regeringen i regleringsbrev bestämmer
varje universitet eller högskola själv sitt utbud av
kurser och utbildningsprogram. Den grundläggande
utbildningen finansieras helt med anslag på
statsbudgeten till respektive universitet eller
högskola. Forskningen och forskarutbildningen
finansieras dels genom anslag till respektive
lärosäte, dels genom medel från externa finansiärer,
framför allt statliga forskningsråd och stiftelser.
I viss utsträckning bedrivs också uppdragsforskning,
dvs. forskning där uppdraget anges av en
finansierande beställare.
Huruvida det ligger i totalförsvarets intresse att
Försvarshögskolan ges ställning som statlig
högskola, underställd högskolelagen och
högskoleförordningen, ankommer det inte på
utbildningsutskottet att bedöma. Så länge
Försvarshögskolan inte är en sådan statlig högskola
finns det enligt utskottets uppfattning inte
anledning att ställa den under Högskoleverkets
tillsyn.
Utskottets ställningstagande
Försvarshögskolan är en myndighet under
Försvarsdepartementet med uppgift att bedriva
utbildning och forskning huvudsakligen för det
militära försvarets och totalförsvarets behov.
Enligt sin instruktion (1996:1476) har
Försvarshögskolan till uppgift att bl.a. bedriva
högskoleutbildning av yrkes- och reservofficerare på
högre nivåer för krigs- och fredsbefattningar. Vid
Försvarshögskolan skall också enligt instruktionen
bedrivas forskning. Dess utbildningsverksamhet
bedrivs till helt övervägande del på beställning av
Försvars-makten och Överstyrelsen för civil
beredskap (ÖCB) och finansieras genom avgifter från
beställarna.
Utbildningsutskottet framhåller i sitt yttrande
att termen akademiskt lärosäte inte har någon
formellt fastslagen eller allmänt vedertagen
definition. Innebörden av att Försvarshögskolan
skulle bli ett sådant lärosäte är därför inte
alldeles klar. Försvarshögskolan skiljer sig i
väsentliga avseenden från universiteten och
högskolorna under Utbildnings- och
Jordbruksdepartementen. Enligt utbildningsutskottet
är det dock uppenbart att Försvarshögskolan inte kan
bli en statlig högskola under högskolelagen och
högskoleförordningen med bibehållande av nuvarande
styr- och finansieringsformer. Utbildningsutskottet
har inte någon anledning att ha synpunkter på hur
beställarfunktionen och avgiftsfinansieringen
fungerar, och inte heller på sammansättningen och
ställningen för Försvarshögskolans styrelse, så
länge verksamheten beställs och finansieras på
nuvarande sätt.
Det centrala i Försvarshögskolans verksamhet är
enligt utskottets mening att utbilda Försvarsmaktens
officerare i förmågan att leda militära förband i
väpnad strid. Därför ligger det inte i
totalförsvarets intresse att ge Försvarshögskolan en
ställning som statlig högskola, underställd
högskolelagen och högskoleförordningen.
Försvarsutskottet har vid några tillfällen berört
frågan om insyn i och möjligheterna till styrning av
verksamheten i de intäktsfinansierade myndigheterna.
Utskottet delar revisorernas uppfattning att det kan
vara motiverat med en översyn av styr- och
finansieringsformerna. Mot bakgrund av vad utskottet
ovan anfört bör översynen - i motsats till vad
revisorerna föreslår - inte bedrivas med det
uttalade syftet att Försvarshögskolan skall bli ett
s.k. akademiskt lärosäte.
Försvarshögskolan har för närvarande inte rätt att
ge examen enligt högskoleförordningen (1993:100).
Utskottet har erfarit att Försvarshögskolan
överväger att ansöka hos regeringen om att få
examensrätt. Utskottet bedömer att utbildningen och
forskningen vid Försvarshögskolan även
fortsättningsvis kan bedrivas med hög kvalitet - och
med hög relevans för avnämarna - även utan att FHS
har examensrätt enligt högskoleförordningen.
Utskottet är dock medvetet om att det kan finnas
vissa fördelar - t.ex. ur kvalitetssäkringssynpunkt
- både för FHS som utbildningsinrättning och för
vissa elever om FHS ges rätt att ge examen i vissa
ämnen.
En sådan rätt innebär sannolikt att de nuvarande
styr- och finansieringsformerna kan behöva ändras.
Om införandet av en examensrätt i sig ger sådana
fördelar att det motiverar en ändring av den
nuvarande ordningen bör därför prövas i den översyn
av styr- och finanseringsformerna som utskottet
bejakar.
Försvarsutskottet anser - likhet med
utbildningsutskottet - att om Försvarshögskolan,
utan att bli en statlig högskola likställd med de
övriga, däremot skulle ges rätt att utfärda vissa
examina enligt högskoleförordningen, är det dock
naturligt att den utbildning som berörs vid
Försvarshögskolan ställs under tillsyn av
Högskoleverket. Något särskilt beslut av riksdagen
behövs emellertid inte i den delen.
Utskottet vill i sammanhanget även aktualisera
forskningens ställning inom Försvarshögskolan.
Huvuddelen av den forskning som äger rum inriktas av
andra instanser än Försvarshögskolan själv.
Utskottet anser för sin del att det skulle vara av
värde om den fritt valda forskningen gavs ett större
utrymme inom Försvarshögskolan än för närvarande.
Enligt 6 § högskolelagen (1992:1434) skall som
allmän princip för forskningen gälla att
forskningsproblem fritt får väljas, att
forskningsmetoder fritt får utvecklas och att
forskningsresultaten fritt får publiceras. Utskottet
anser att det i översynen även bör övervägas om det
är lämpligt med en tyngdpunktsförskjutning mot en
friare forskning efter de principer som finns i
högskolelagen.
Den s.k. Personalförsörjningsutredningen har i
februari 2001 avgivit ett betänkande (SOU 2001:23)
Personal för ett nytt försvar. I betänkandet lämnas
förslag till ett nytt system med flera karriärvägar
för officerare inom Försvarsmakten. Vidare föreslås
ett reformerat skolsystem för officerare. Utskottet
räknar med att riksdagen senare kommer att få ta
ställning till regeringens överväganden och förslag
med anledning av utredningen.
I samband med att regeringen redovisar sina
ställningstaganden till
Personalförsörjningsutredningen är det lämpligt att
regeringen även lämnar sin bedömning av om de
nuvarande styr- och finansieringsformerna för
Försvarshögskolan är ändamålsenliga även
fortsättningsvis.
Vad utskottet anfört om utgångspunkterna för en
översyn av styr- och finansieringsformerna för
Försvarshögskolan bör riksdagen ge regeringen till
känna som sin mening.
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Riksdagens revisorers förslag
1999/2000:RR10 1-5 vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad revisorerna har anfört under avsnitt 3.1
angående att regeringen ger Försvarsmakten i
uppdrag att utveckla metoder för att följa upp och
utvärdera den utbildning och forskning som
Försvarsmakten beställer från Försvarshögskolan,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad revisorerna har anfört under avsnitt 3.2
angående regeringens krav i regleringsbreven på
Försvarshögskolans beställare,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad revisorerna har anfört under avsnitt 3.3
angående de krav regeringen bör ställa på
Försvarshögskolan,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad revisorerna har anfört under avsnitt 3.4
angående Försvarshögskolans styrelse,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad revisorerna har anfört under avsnitt 3.5
angående att regeringen ger Försvarshögskolan i
uppdrag att analysera vilka styr- och
finansieringsformer som är lämpligast utifrån att
skolan blir ett akademiskt lärosäte.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
Med hänvisning till de motiveringar som framförs
under Utskottets överväganden föreslår utskottet att
riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen vad
utskottet anfört om en redovisning av en analys
av utbildningen och forskningen vid
Försvarshögskolan. Därmed bifalls delvis
Riksdagens revisorers förslag (nr 2).
Riksdagen tillkännager för regeringen vad
utskottet anfört om Försvarshögskolans styrelse.
Därmed bifalls delvis Riksdagens revisorers
förslag (nr 4).
5. Analys av styr- och finansieringsformer
för att bli ett akademiskt lärosäte
Riksdagen tillkännager för regeringen vad
utskottet anfört om utgångspunkterna för en översyn
av styr- och finansieringsformerna för
Försvarshögskolan. Därmed bifalls delvis Riksdagens
revisorers förslag (nr 5).
Stockholm den 22 mars 2001
På försvarsutskottets vägnar
Henrik Landerholm
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Henrik
Landerholm (m), Tone Tingsgård (s), Christer Skoog
(s), Karin Wegestål (s), Stig Sandström (v), Olle
Lindström (m), Ola Rask (s), Håkan Juholt (s), Berit
Jóhannesson (v), Margareta Viklund (kd), Anna
Lilliehöök (m), Lars Ångström (mp), Erik Arthur
Egervärn (c), Runar Patriksson (fp), Björn Leivik
(m), Berndt Sköldestig (s) och Amanda Agestav (kd).
Redogörelse för Riksdagens
revisorers förslag
Ärendet och dess beredning
I samband med att Försvarsmakten bildades i juli
1994 övergick de flesta stödmyndigheter inom
försvaret från att ha varit anslagsfinansierade till
att i huvudsak eller delvis vara
avgiftsfinansierade. Förutom Försvarshögskolan är
också Fortifikationsverket, Försvarets materielverk,
Försvarets forskningsanstalt, Flygtekniska
försöksanstalten och Totalförsvarets pliktverk helt
eller delvis avgiftsfinansierade.
En tanke med avgiftsfinansiering är att
marknadsmässiga förhållanden mellan myndigheter i
viss mån skall efterliknas. Avgifter skall leda till
att verksamheten vid den utförande myndigheten blir
efterfrågestyrd. Genom avgiftsfinansiering skulle
Försvarsmakten och Försvarshögskolan få tydliga
roller som beställare och utförare. Försvarsmakten
skulle få stort inflytande över officersutbildningen
och försvarsforskningen genom sina beställningar av
utbildning och forskning från Försvarshögskolan.
Revisorerna har på eget initiativ granskat hur
regeringen och beställare styr Försvarshögskolan.
Försvarshögskolan är en myndighet under Försvarsde-
partementet. Försvarshögskolans verksamhet
finansieras emellertid huvudsakligen genom avgifter
från skolans beställare. Granskningen har inriktats
mot frågan hur avgiftsfinansieringen tillämpas vid
Försvarshögskolan.
Resultatet av granskningen har redovisats i
rapporten Försvarshögskolan i det nya försvaret
(1999/2000:5). Rapporten har remissbehandlats.
Inga motioner har avlåtits i anledning av Riksdagens
revisorers förslag (1999/2000:RR10) angående
Försvarshögskolan i det nya försvaret.
Utbildningsutskottet har yttrat (2000/01:UbU3y) sig
till försvarsutskottet över Riksdagens revisorers
förslag. Yttrandet bifogas detta betänkande.
Revisorernas överväganden
Allmänna synpunkter
Remissinstanserna
Remissinstanserna uttalar sig generellt positivt om
revisorernas granskning och förslag.
Expeditionschefen i Försvarsdepartementet anser dock
att revisorernas rapport "bygger på en missuppfatt-
ning". Enligt expeditionschefen har revisorerna
uppfattat att huvudsyftet med LEMO-reformen var att
skapa ett kommersiellt förhållande mellan
Försvarsmakten och Försvarshögskolan.
Försvarsmakten ställer sig bakom huvuddelen av
revisorernas rapport. Försvarsmakten ser rapporten
som ett gott stöd i den fortsatta utvecklingen av
relationen mellan Försvarsmakten och
Försvarshögskolan. Försvarsmakten konstaterar att
problem med att utveckla Högkvarteret och intern
samordning är en orsak till att det funnits brister
i relationen mellan Försvarsmakten och Försvars-
högskolan.
Försvarets materielverk uppger att myndigheten kan
dra lärdomar av revisorernas rapport eftersom
materielverkets relation till Försvarsmakten liknar
den som Försvarshögskolan har till Försvarsmakten.
Försvarshögskolan ställer sig positiv till de
överväganden och förslag som revisorerna har tagit
fram i rapporten. Försvarshögskolan menar vidare att
rapporten ger bra insikt i det arbete och de
processer som pågår inom myndigheterna för att
anpassa sig till avgiftsfinansiering. Enligt
Försvarshögskolan utgör rapporten ett utmärkt
dokument för alla berörda i det fortsatta arbetet
med att utveckla tillämpningen av beställar- och
utförarmodellen.
Överstyrelsen för civil beredskap anser att
revisorernas rapport är av väsentlig betydelse för
myndighetens arbete med att utveckla samarbetet med
Försvarshögskolan.
Utifrån förutsättningen att Försvarshögskolan
också fortsättningsvisskallvara avgiftsfinansierad
ställer sig Ekonomistyrningsverket generellt
positivt till revisorernas förslag.
Ekonomistyrningsverket efterlyser dock en analys där
avgiftsfinansieringen ställs mot alternativa
finansieringsformer.
Högskoleverket instämmer i de flesta förslag som
revisorerna lämnar i rapporten.
Totalförsvarets pliktverk och Försvarets
forskningsanstalt har inget att anföra mot
revisorernas slutsatser och förslag i rapporten.
Revisorerna
Revisorerna konstaterar att samtliga remissinstanser
med undantag av expeditionschefen i
Försvarsdepartementet uttalar sig generellt positivt
om revisorernas granskning och förslag.
Expeditionschefen menar att revisorerna uppfattat
att LEMO-reformens huvudsyfte var att skapa ett
kommersiellt förhållande mellan Försvarsmakten och
Försvarshögskolan.
Enligt revisorernas uppfattning syftade LEMO-
reformen inte till att skapa en kommersiell relation
mellan Försvarsmakten och Försvarshögskolan. Av
avgiftsförordningen (1992:191) följer dessutom att
Försvarshögskolan inte får ta ut så höga avgifter
att skolan går med vinst. Skolans ekonomiska mål är
därför att avgifterna skall motsvara skolans
kostnader för den avgiftsbelagda verksamheten.
Enligt Försvarshögskolans samordningsavtal med För-
svarsmakten och Överstyrelsen för civil beredskap
ska skolan över tid nå ett nollresultat.
Revisorernas förslag i rapporten syftar inte
heller till att skapa en kommersiell relation mellan
Försvarsmakten och Försvarshögskolan. Revisorernas
förslag syftar till att infria LEMO-reformens
intentioner som innebär att Försvarsmakten skall ha
ett stort inflytande över officersutbildningen. För
att avgiftsfinansiering skall fungera måste
beställaren ha kunskap och resurser att påverka den
verksamhet som man beställer. Genom att
Försvarsmakten ställer krav på Försvarshögskolan har
Försvarsmakten också lättare att följa upp och
utvärdera den utbildning och forskning som
myndigheten beställer från Försvarshögskolan.
Myndigheternas syn på avgiftsfinansiering
Rapporten
Revisorernas granskning har inriktats mot frågan hur
avgiftsfinansiering tillämpas vid Försvarshögskolan.
Som framgått finns det en rad faktorer som motverkar
de positiva effekterna av avgiftsfinansiering.
Samtidigt finns det mycket som talar för att
avgifter kan bidra till att Försvarshögskolans verk-
samhet tydligare anpassas till behoven hos både det
militära och det civila försvaret.
Remissinstanserna
Expeditionschefen i Försvarsdepartementet anser att
stödmyndigheterna inom försvaret skall vara
avgiftsfinansierade. Anledningen är att
avgiftsfinansiering innebär att Försvarsmakten får
odelat ansvar för hur resurserna skall fördelas och
vad som skall göras inom försvaret. Alternativet
hade varit att Försvarshögskolan var
anslagsfinansierad. Enligt expeditionschefen innebär
anslagsfinansiering att statsmakterna får ansvaret
för stödmyndigheternas verksamhet men ändå måste
förlita sig på Försvarsmakten om vad som skall göras
inom försvaret.
Försvarsmakten uppger i sitt remissvar att
Försvarsmakten och Försvarshögskolan har fortsatt
att utveckla rutinerna mellan myndigheterna efter
det att revisorerna kommit med sin rapport.
Försvarsmakten bedömer att avgiftsfinansieringen
kommer att fungera tillfredsställande.
Försvarshögskolan delar inte revisorernas
uppfattning att det finns många faktorer som
motverkar avgiftsfinansieringens positiva effekter.
Försvarshögskolan menar att skolans utbildning och
forskning blivit efterfrågestyrd ut-ifrån kundernas
önskemål. Inom Försvarshögskolan har beställar- och
utförarmodellen skapat större effektivitetstänkande
och kostnadsmedvetenhet. Försvarshögskolan menar att
de positiva effekterna av avgiftsfinansiering över-
väger de negativa effekterna.
Försvarshögskolan anser att anslagsfinansiering av
skolans verksamhet endast bör övervägas i vissa
fall. Som exempel nämner skolan verksamhetsgrenen
Högre chefsutbildning för totalförsvaret samt
arbetet med att utveckla skolans vetenskapliga
grund. Andra fall där anslagsfinansiering skulle
kunna övervägas är de fall där statsmakterna önskar
mer styrning och långsiktighet i jämförelse med den
styrning och långsiktighet som avgiftsfinansiering
kan bidra till. Enligt Försvarshögskolan skulle
anslagsfinansiering också kunna övervägas i de fall
statsmakterna temporärt önskar snabb utveckling
eller förändring.
Överstyrelsen för civil beredskap uppger att
samarbetet med Försvarshögskolan fungerar bra. De
båda myndigheterna arbetar kontinuerligt med att
utveckla sina roller som beställare och utförare.
ÖCB anser det viktigt att ÖCB finner former för att
säkerställa att myndigheten får rätt produkt till
rätt kostnad. Beställarrollen innebär också att
myndigheten är delaktig i styrning, uppföljning och
utvärdering. ÖCB anser att regelbunden utvärdering
är avgörande i myndighetens arbete med att
kvalitetssäkra och följa upp utbildningar.
Flygtekniska försöksanstalten ser svårigheter med
att få avgiftsfinansieringen att fungera effektivt
eftersom Försvarshögskolan har till huvuduppgift att
vidareutbilda officerare.
Ekonomistyrningsverket anser att beställar- och
utförarmodellen i princip är bra om förutsätt-
ningarna är goda. Enligt ESV kan revisorernas
förslag endast på vissa punkter ge sådana
förutsättningar att avgiftsfinansieringen kan
fungera tillfredsställande. ESV efterlyser därför en
analys där avgiftsfinansieringen ställs mot
alternativa finansieringsformer.
Högskoleverket uppger att en förutsättning för
Försvarshögskolans fortsatta akademisering är att
Försvarshögskolan är en fristående myndighet. Civila
universitet och högskolor är egna myndigheter som
oftast är underställda Utbildningsdepartementet. De
får därmed sina utbildningsuppdrag och anslag från
Utbildningsdepartementet.
Högskoleverket menar att Försvarshögskolans
närmande till det övriga högskolesystemet skulle
underlättas om Försvarshögskolan hade en likartad
ställning i förhållande till Regeringskansliet som
övriga högskolor. Försvarshögskolan skulle enligt
Högskoleverket ha större möjligheter att erbjuda
utbildning på liknande villkor som de civila
högskolorna om skolan finansieras med anslag direkt
från Försvarsdepartementet.
Revisorerna
Revisorerna uppfattar att Högskoleverket ser en motsättning
mellan avgiftsfinansiering och Försvarshögskolans
ambition att bli ett akademiskt lärosäte.
Högskoleverket konstaterar att Försvarshögskolans
närmande till det övriga högskolesystemet skulle
underlättas om Försvarshögskolan fick en likartad
ställning till Försvarsdepartementet som de övriga
högskolorna har till Utbildningsdepartementet.
Revisorerna noterar också att Ekonomistyrningsverket
önskar en analys där avgiftsfinansiering ställs mot
alternativa finansieringsformer.
Inom Försvarshögskolan pågår arbete med att
uppfylla de rekommendationer som Högskoleverket har
lämnat i samband med en utvärdering av skolan. Målet
för skolans arbete är att skolan skall söka exa-
mensrätt omkring år 2000. Försvarshögskolan skulle
då uppfylla de krav som Högskoleverket formellt
ställer på ett akademiskt lärosäte.
Revisorerna ser att det kan finnas en motsättning
mellan avgiftsfinansiering och Försvarshögskolans
strävan att bli ett akademiskt lärosäte. Revisorerna
föreslår att regeringen ger Försvarshögskolan i
uppdrag att analysera vilka styr- och
finansieringsformer som är lämpligast utifrån att
skolan blir ett akademiskt lärosäte.
Öppna officersutbildningen mot det civila
samhället
Rapporten
Både LEMO- och UTFÖR-utredningarna betonade vikten
av anknytning mellan den högre militära utbildningen
och samhällets övriga högre utbildning och forskning
(SOU 1993:42, SOU 1996:123). UTFÖR-utredningen ansåg
att Försvarsmaktens uppgifter i allt lägre grad hade
blivit rent militära. Försvarsmaktens uppgifter hade
i stället integrerats i andra samhällsområden.
UTFÖR-utredningen menade att de civila inslagen i
den högre officersutbildningen borde öka väsentligt.
Utredningen ansåg att det var angeläget att
officerskåren exponerades för den civila
högskolevärlden. Det borde t.ex. finnas krav på att
högre officerare också hade akademisk examen från en
civil högskola eller ett universitet (SOU 1996:123).
Försvarsberedningen har visat att
samhällsutvecklingen inneburit att totalförsvaret
måste förändras. Beredningen har också betonat att
det inom totalförsvaret måste göras större insatser
för att förebygga och hantera icke-militära hot och
risker (Ds 1999:2).
Statsmakterna, Försvarsmakten och
Försvarshögskolan har i olika sammanhang betonat
vikten av att officersutbildningen blir akademisk.
Försvarshögskolan vill därför till form och innehåll
närma sig de civila högskolorna. Försvarshögskolan
har bl.a. inrättat professurer inom säkerhetspolitik
och strategi, ledningsvetenskap, militärteknik,
ledarskapspsykologi, logistik, folkrätt, sociologi
och pedagogik. För att officerarna vid 30-40-
årsåldern skall kunna övergå till civila jobb vill
Försvarsmakten och Försvarshögskolan att
officersutbildningen skall kunna jämföras med civila
högskoleutbildningar.
I rapporten konstaterar revisorerna att
avgiftsfinansieringen inte fungerar. Försvarsmakten
saknar resurser att styra officersutbildningen.
Försvarshögskolan har monopol på att utbilda
officerare. Samtidigt är Försvarshögskolan
ekonomiskt beroende av Försvarsmakten.
I rapporten lämnar revisorerna förslag som syftar
till att minska de båda myndigheternas beroende av
varandra. Revisorerna menar att
avgiftsfinansieringen kommer att fungera bättre om
Försvarsmakten blir en kunnigare beställare och att
delar av Försvarshögskolans verksamhet utsätts för
konkurrens.
Remissinstanserna
Expeditionschefen i Försvarsdepartementet menar att
revisorerna missuppfattat LEMO-utredningen. Som
framgått anser expeditionschefen att revisorerna
uppfattat att huvudsyftet med LEMO-reformen var att
skapa ett kommersiellt förhållande mellan
Försvarsmakten och Försvarshögskolan.
Expeditionschefen hänvisar till LEMO-utredningen
och uppger att Försvarsmakten i första hand skall
vända sig till civila utbildningsanordnare på mark-
naden. I andra hand skall Försvarsmakten upphandla
stöd inom den övriga statsförvaltningen. I sista
hand, dvs. om det saknas andra alternativ, ska För-
svarsmakten beställa tjänster från Försvarshögskolan
och de övriga stödmyndigheterna.
Expeditionschefen hävdar att Försvarshögskolan
saknar konkurrenter. Statsmakterna har därför
beslutat att Försvarsmakten skall utbilda sina
officerare vid Försvarshögskolan. Enligt
expeditionschefen syftar inte avgiftsfinansiering
till att Försvarsmakten kommersiellt skall "köpa"
utbildning och forskning från Försvarshögskolan. I
stället skall relationen mellan myndigheterna bygga
på förtroende, att man kompletterar varandra samt
att myndigheterna har tydliga roller.
Samtidigt uppger expeditionschefen att
Försvarshögskolans officersutbildning i allt större
utsträckning fått civila inslag. Expeditionschefen
nämner också att Försvarshögskolan har ett utvecklat
samarbete med en rad universitet och högskolor.
Revisorerna
Oavsett om Försvarshögskolan har konkurrenter eller
inte handlade LEMO-reformen om att Försvarsmakten
genom avgiftsfinansiering skulle få större
inflytande över officersutbildningen.
Avgiftsfinansiering förutsätter att beställaren har
möjlighet att påverka den utförande myndigheten.
Enligt revisorernas mening är det viktigt att
Försvarsmakten kan ställa krav på Försvarshögskolan.
Av expeditionschefens remissvar framgår att LEMO-
reformen innebär att Försvarsmakten i första hand
skall vända sig till utbildningsanordnare som finns
på den civila marknaden. Expeditionschefen anser
dock att Försvarsmakten endast kan vända sig till
Försvarshögskolan eftersom skolan saknar
konkurrenter. Samtidigt uppger expeditionschefen att
officersutbildningen fått allt större civila inslag
och att Försvarshögskolan har ett utvecklat sam-
arbete med en rad universitet och högskolor.
Som framgått är inte revisorerna ensamma om
uppfattningen att officersutbildningen i större
utsträckning bör öppnas mot det civila samhället.
Akademiseringen av officersutbildningen förutsätter
att Försvarshögskolan närmar sig den övriga
högskolevärlden. Redan i dag omfattar undervisningen
vid Försvarshögskolan en rad civila ämnen som
ekonomi, psykologi, historia, statskunskap m.m.
Revisorerna har förståelse för att en stor del av
den verksamhet som Försvarsmakten beställer från
Försvarshögskolan har en speciell militär karaktär.
Av revisorernas rapport framgår att
Försvarshögskolan har unik kompetens inom vissa
specifika områden.
I takt med utvecklingen har dock Försvarsmaktens
uppgifter i allt lägre grad blivit rent militära.
Försvarshögskolan bedriver därför i högre grad
utbildning som Försvarsmakten skulle kunna beställa
från andra utbildningsanordnare.
Revisorerna ser många fördelar med att
Försvarsmakten aktivt söker sig till den
utbildningsanordnare som bäst tillgodoser
myndighetens behov. Om Försvarsmakten upphandlar i
konkurrens ökar myndighetens förutsättningar att
påverka priset och innehållet i utbildningarna.
Samtidigt ökar Försvarsmaktens och officerarnas
kontakter med det civila samhället.
Remissinstansernas synpunkter på revisorernas
förslag
Försvarsmakten saknar resurser
Rapporten
Rapporten visar att Försvarsmakten saknar resurser att avgöra
hur officersutbildningen skall vara utformad.
Avgiftsfinansieringen har inte heller inneburit att
Försvarsmakten och Försvarshögskolan har fått
tydliga roller som beställare och utförare.
Revisorerna menar att det är regeringens ansvar
att se till att Försvarsmakten genomför upphandling
och uppföljning på ett bra sätt. I rapporten
föreslår revisorerna att regeringen ger
Försvarsmakten i uppdrag att utveckla metoder för
att följa upp och utvärdera den utbildning och
forskning som Försvarsmakten beställer från För-
svarshögskolan.
Expeditionschefen i Försvarsdepartementet håller
med revisorerna om att Försvarsmakten, ÖCB och
Försvarshögskolan har fått otydliga roller som
beställare och utförare. Expeditionschefen anser det
viktigt att Försvarsmakten har rätt och tillräcklig
kompetens att beställa utbildning och forskning från
Försvarshögskolan.
Försvarsmakten uppger att myndighetens inflytande
över officersutbildningen vid Försvarshögskolan är
tillfredsställande. Försvarsmakten konstaterar dock
att den skriftliga dialogen med Försvarshögskolan
inte alltid omfattat de detaljer som
samordningsavtalet anger. Försvarsmaktens stora
beställningar har också inneburit svårigheter att
skapa en meningsfull återrapportering. Enligt
Försvarsmaktens bedömning kan den ofullständiga
dokumentationen bl.a. förklaras av resursbrist i
Högkvarteret och stort förtroende i Försvarsmakten
att Försvarshögskolan genomför utbildningen utifrån
Försvarsmaktens behov. Vidare har det saknats
anvisningar för hur Försvarsmakten och
Försvarshögskolan skall tillämpa samordningsavtalet
mellan myndigheterna.
Sedan revisorerna kom med sin rapport har
Försvarsmakten och Försvarshögskolan fortsatt att
utveckla rutinerna mellan myndigheterna. Försvars-
makten bedömer att avgiftsfinansieringen framöver
kommer att fungera tillfredsställande.
Försvarsmakten delar dock revisorernas uppfattning
om att styrning och uppföljning av utbildning i
ekonomiska termer bör utvecklas. Försvarsmakten
avser därför att genomföra en översyn av
myndighetens styrning och uppföljning.
Försvarsmakten ställer sig positiv till revisorernas
förslag om att regeringen skall ge Försvarsmakten i
uppdrag att utveckla metoder för att följa upp och
utvärdera den utbildning och forskning som
Försvarsmakten beställer från Försvarshögskolan.
Försvarsmakten framhåller att detta uppdrag bör
lösas gemensamt av såväl beställare som utförare.
Försvarsmakten föreslår därför att
regeringsuppdraget ges gemensamt till
Försvarsmakten, Försvarshögskolan och
Högskoleverket.
Revisorerna
Revisorerna konstaterar att Försvarsmakten ställer sig positiv
till att regeringen ger Försvarsmakten m.fl. i
uppdrag att utveckla metoder för att följa upp och
utvärdera den utbildning och forskning som
Försvarsmakten beställer från Försvarshögskolan.
Ställ krav på Försvarshögskolans beställare
Rapporten
Av rapporten framgår att regeringen är otydlig i sina
regleringsbrev till Försvarshögskolan,
Försvarsmakten och ÖCB. Bland myndigheterna finns
det en osäkerhet om vilka krav regeringen ställer
och vad regeringen vill att de olika myndigheterna
skall redovisa. I rapporten konstaterar revisorerna
också att regeringen i regleringsbreven gör
skillnader mellan Försvarsmakten och ÖCB.
Granskningen visar att regeringen inte har krävt
att Försvarsmakten skall motivera varför myndigheten
beställer viss utbildning och forskning från
Försvarshögskolan. Inte heller har regeringen begärt
att Försvarsmakten skall bedöma vilken användning
försvaret har haft av den utbildning och forskning
som Försvarsmakten har beställt från
Försvarshögskolan. I stället begär regeringen att
Försvarshögskolan själv skall redovisa på vilket
sätt skolans beställare har nytta av skolans
verksamhet.
Regeringen begär emellertid att ÖCB skall redogöra
för den utbildning och forskning som myndigheten
beställer från Försvarshögskolan och andra utförare.
Enligt regleringsbrevet skall ÖCB bl.a. redovisa
utifrån vilka grunder som ÖCB beställer forskning.
ÖCB skall också översiktligt redogöra för de forsk-
ningsuppdrag som myndigheterna i det civila
försvaret har lämnat, hur forskningsresultatet har
förmedlats i det civila försvaret samt hur genomförd
forskning har utvecklat försvarets förmåga.
Revisorerna anser att regeringen bör utgå från
myndigheternas roller som beställare och utförare
när kraven på respektive myndighet formuleras.
Regeringen bör begära att Försvarsmakten och ÖCB
motiverar och bedömer effekterna av den utbildning
och forskning som de köper från Försvarshögskolan. I
detta ligger att Försvarsmakten och ÖCB aktivt måste
undersöka om det för en bestämd utbildning finns
andra utbildningsanordnare än Försvarshögskolan. Om
Försvarsmakten och ÖCB söker direkta kontakter med
andra högskolor, institut m.m. ökar kontakterna med
det civila samhället. Samtidigt tvingas
Försvarshögskolan konkurrera med civila utbild-
ningsanordnare.
Remissinstanserna
Expeditionschefen i Försvarsdepartementet delar revisorernas
uppfattning om att regeringen i sin styrning bör
utgå från myndigheternas roller som beställare och
utförare. Expeditionschefen anser dock att
Försvarsmakten inte skall behöva motivera varför
myndigheten beställer utbildning och forskning från
Försvarshögskolan. Expeditionschefen uppger att
Försvarshögskolan saknar konkurrenter. Enligt
expeditionschefen ligger det därför i "sakens natur"
att Försvarsmakten beställer från Försvarshögskolan.
Försvarsmakten ställer sig också tveksam till att
Försvarsmakten skall motivera och bedöma effekterna
av den utbildning och forskning som Försvarsmakten
köper från Försvarshögskolan. Försvarsmakten menar
att motiven och effekterna av officersutbildningen
torde vara uppenbara. Samtidigt uppger För-
svarsmakten att myndigheten till regeringen
rapporterar resultatet av genomförd utbildning
jämfört med de krav som Försvarsmakten ställt på
Försvarshögskolan. Enligt Försvarsmakten rapporterar
Försvarsmakten också vilken användning myndigheten
har haft av Försvarshögskolans utbildning och
forskning.
Försvarshögskolan instämmer med revisorerna om att
regeringens styrning av avgiftsfinansierade
myndigheter inte funnit sina former.
Försvarshögskolan menar att regeringens styrning med
hjälp av mål och resultat inte fungerar på samma
sätt vid avgiftsfinansiering som vid
anslagsfinansiering. Vid avgiftsfinansiering bör
regeringens styrning inriktas mot att beställaren
får en central roll.
Överstyrelsen för civil beredskap framhåller att
myndigheten skall leva upp till regeringens mål för
forskningen. Enligt regleringsbrevet för år 2000
skall ÖCB redovisa grunderna för den forskning som
ÖCB beställt för det civila försvaret. ÖCB menar att
regeringens krav utgår från regeringens önskan att
kunna värdera på vilket sätt ÖCB tillgodoser det
långsiktiga kunskapsbehovet i det civila försvaret.
ÖCB kan mot denna bakgrund inte tillgodose reviso-
rernas förslag om att ÖCB skall redovisa motiven
till att myndigheten köper viss forskning från
Försvarshögskolan eller från någon annan producent.
Motiven till varför forskning beställs är enligt ÖCB
inte relevant för hur målen uppfylls. ÖCB ser heller
inga skäl till att myndigheten skall behöva redovisa
vilken användning ÖCB har av Försvarshögskolans
forskning. Enligt ÖCB täcks detta in på ett bättre
sätt av de återrapporteringskrav som redan finns i
regleringsbrevet.
Flygtekniska försöksanstalten (FFA) delar
revisorernas förslag. FFA betonar vikten av att
beställaren har rätt kompetens. Enligt FFA bör
dialogerna utvecklas framför allt när det gäller att
redovisa resultatet av forskningen. FFA menar att
regeringens mål- och resultatstyrning i
regleringsbreven av forskningen inte fungerar som
den nu är utformad. Om regeringens mål- och
resultatstyrning av forskningen inte utvecklas så
att det fungerar bör statsmakterna enligt FFA
överväga att styra forskningen med andra former.
Ekonomistyrningsverket instämmer också med
revisorerna. ESV framhåller särskilt vikten av att
regeringen i sin styrning och uppföljning utgår från
de roller som myndigheterna har som beställare och
utförare.
Högskoleverket har inga invändningar mot att
revisorerna föreslår att regeringen skall begära att
Försvarsmakten och ÖCB redovisar motiven till att
myndigheterna har köpt viss utbildning och forskning
från Försvarshögskolan. Högskoleverket har heller
inget att anföra mot att Försvarsmakten och ÖCB
skall redovisa resultatet av genomförd utbildning
och forskning jämfört med de krav på resultat som
respektive myndighet har ställt på Försvarshögskolan
i sina beställningar. Inte heller har Högskoleverket
några invändningar mot att Försvarsmakten och ÖCB
skall redovisa vilken användning myndigheterna har
haft av den utbildning och forskning som de båda
myndigheterna har beställt från Försvarshögskolan.
Revisorerna
Revisorerna noterar att expeditionschefen i
Försvarsdepartementet uppger att Försvarshögskolan
saknar konkurrenter. Enligt expeditionschefen är det
därför onödigt att Försvarsmakten motiverar varför
myndigheten beställer från Försvarshögskolan.
Revisorerna är av en annan uppfattning. Enligt
revisorerna finns det inslag i Försvarshögskolans
verksamhet som Försvarsmakten och ÖCB skulle kunna
beställa från andra utbildningsanordnare.
Revisorerna konstaterar att FFA delar revisorernas
förslag och att Högskoleverket inte har några
invändningar. Försvarsmakten och ÖCB ställer sig
dock tveksamma till att motivera och bedöma vilken
användning myndigheterna och försvaret har av den
utbildning och forskning som de beställer från För-
svarshögskolan.
Samtidigt uppger Försvarsmakten att myndigheten
till regeringen rapporterar resultatet av den
beställda utbildningen och forskningen och vilken
användning Försvarsmakten har haft av Försvars-
högskolans verksamhet.
Revisorerna har i granskningen tagit del av
Försvarsmaktens återrapportering till regeringen. Av
granskningen framgår att Försvarsmakten i
årsredovisningen varken redovisar utbildningsbehov
eller vilka krav Försvarsmakten ställde på För-
svarshögskolan. Inte heller finns det där någon
redogörelse för på vilket sätt beställningarna till
Försvarshögskolan hade bidragit till ett bättre
försvar. Av granskningen framgår dessutom att För-
svarsmaktens redogörelser i årsredovisningen om
Försvarshögskolan kommer direkt från
Försvarshögskolan.
Efter det att revisorernas rapport blev
färdigställd har regeringen den 9 mars 2000 beslutat
om att tillsätta en särskild utredare (dir.
2000:14). Utredningen skall analysera och lämna
förslag till hur forskning och utveckling skall
kunna nyttjas som användbar kunskap och praktisk
tillämpning inom totalförsvaret. Utredaren skall
bl.a. analysera hur kvalitetssäkring och uppföljning
fungerar när det gäller forskning och utveckling som
beställs av Försvarsmakten, ÖCB och andra myndig-
heter inom försvaret. Utredaren skall också titta på
vilka konsekvenser avgiftsfinansiering har i
förhållande till de forskningsbehov som finns inom
totalförsvaret.
Revisorerna konstaterar att regeringen delar
revisorernas uppfattning om att det är angeläget att
totalförsvaret har användning för den verksamhet som
Försvarsmakten, ÖCB m.fl. beställer från
Försvarshögskolan och andra producenter. Enligt
revisorernas mening är det en självklarhet att
Försvarsmakten och ÖCB skall kunna motivera och
redovisa vilken användning myndigheterna har av den
verksamhet de beställer. Lika självklart är det att
myndigheterna aktivt undersöker om det finns andra
producenter än Försvarshögskolan. Genom direkta
kontakter med civila högskolor ökar försvarsmyndig-
heternas utbyte med det civila samhället. Samtidigt
utsätts Försvarshögskolan för konkurrens från de
civila högskolorna.
Ställ krav på Försvarshögskolan
Rapporten
Statsmakterna, Försvarsmakten och Försvarshögskolan har i olika
sammanhang betonat vikten av att den högre
officersutbildningen godkänns som akademisk
utbildning. Inom Försvarshögskolan pågår arbete med
att uppfylla de rekommendationer som Högskoleverket
har lämnat i samband med en utvärdering av skolan.
Målet för skolans arbete är att skolan skall söka
examensrätt omkring år 2000. Försvarshögskolan
skulle då uppfylla de krav som Högskoleverket
formellt ställer på ett akademiskt lärosäte.
Revisorerna erfar att det kan vara både
tidskrävande och besvärligt för en yrkesskola att
bli högskolemässig. Av revisorernas rapport framgår
att varken konkurrenter, statsmakterna eller För-
svarsmakten skapar något yttre tryck på
Försvarshögskolan att effektivisera sin verksamhet.
Det finns ingen utomstående som bedömer
utbildningarnas innehåll och kvalitet. Enligt
revisorernas mening är det angeläget att
Försvarshögskolans utbildningar bedöms av någon
utomstående.
Enligt förordning (1995:945) med instruktion för
Högskoleverket har verket i första hand ansvar för
universitet och högskolor. Av förordningen framgår
emellertid att Högskoleverket också kan ha uppgifter
som rör andra utbildningar på eftergymnasial nivå.
Revisorerna anser därför att regeringen bör ge
Högskoleverket i uppdrag att bedriva tillsyn över
Försvarshögskolans utbildningar.
Remissinstanserna
Expeditionschefen i Försvarsdepartementet meddelar att
regeringen har för avsikt att inom fem år låta
Högskoleverket göra en översyn av Försvarshögskolans
officersutbildning.
Försvarshögskolan är tveksam till revisorernas
förslag om att regeringen bör ge Högskoleverket i
uppdrag att bedriva tillsyn över Försvarshögskolans
utbildningar. Försvarshögskolan menar att det är
mindre lämpligt att Högskoleverket redan nu skall
börja bedriva tillsyn av Försvarshögskolan. Enligt
Försvarshögskolan kommer frågan om tillsyn att
behandlas i samband med att Försvarshögskolan lämnar
in en ansökan till Högskoleverket om examensrätt.
Högskoleverket ställer sig positivt till att, med
utgångspunkt i högskolelagen och högskoleförord-
ningen, bedöma innehåll och kvalitet i Försvarshög-
skolans utbildningar.
Revisorerna
Revisorerna anser det angeläget att någon utomstående granskar
innehållet och kvaliteten i Försvarshögskolans
utbildningar. Revisorerna anser att regeringen bör
ge Högskoleverket i uppdrag att utifrån
högskolelagen och högskoleförordningen bedriva
tillsyn över Försvarshögskolan.
Försvarshögskolans styrelse
Rapporten
En tanke med avgiftsfinansiering är att marknadsmässiga
förhållanden i viss mån skall efterliknas. Av
samordningsavtalet mellan Försvarshögskolan och
Försvarsmakten framgår att relationen mellan de båda
myndigheterna skall präglas av affärsmässighet.
Enligt regeringens prognoser har Försvarshögskolan
år 1999 genomfört verksamheter för ca 290 miljoner
kronor (prop. 1999/2000:1 utg.omr. 6 Totalförsvar).
Samtidigt leds Försvarshögskolan av en
traditionell styrelse med begränsat ansvar. Utan
någon tydlig gränsdragning delar styrelsen och
skolans ledning ansvaret för Försvarshögskolan.
En annan komplikation är att Försvarshögskolans
stora beställare finns representerade i styrelsen.
Inom Försvarshögskolan finns det olika uppfattningar
om huruvida ledamöterna i styrelsen har kunnat
skilja på sina styrelse- och myndighetsroller.
Dessutom ingår företrädare för Försvarsdepartementet
i styrelsen. Det innebär att en tjänsteman i
Försvarsdepartementet både kan vara uppdragsgivare
till skolan, beslutande i styrelsen och - som ägare
- mottagare av styrelsens analyser.
Revisorerna föreslår att Försvarshögskolan ges en
styrelse med fullt ansvar. Därmed skulle det inte
råda något tvivel om att styrelsen har det fulla
ansvaret för Försvarshögskolans verksamhet.
Remissinstanserna
Expeditionschefen i Försvarsdepartementet uppger att
Försvarsdepartementet avser att se över
Försvarshögskolans styrelse. Expeditionschefens upp-
fattning är att Försvarshögskolans styrelse skall ha
samma form som de civila högskolorna, dvs. en
styrelse med begränsat ansvar.
Försvarshögskolan ställer sig också tveksam till
att skolan skall ha en styrelse med fullt ansvar.
Försvarshögskolan anser att skolan skall ha samma
styrelseform som de civila högskolorna.
Revisorerna
Revisorerna konstaterar att Försvarsforskningsutredningen i
sitt betänkande Ledande forskning - för säkerhets
skull (SOU 1999:110) har kommit till samma
slutsatser som revisorerna.
Försvarsforskningsutredningen hade i uppdrag att
lämna förslag till hur en sammanslagning av de
nuvarande myndigheterna Flygtekniska
försöksanstalten och Försvarets forskningsanstalt
skulle kunna genomföras (dir. 1999:33). Utredningen
föreslog att de båda myndigheterna skulle slås
samman till en ny forskningsmyndighet med namnet
Totalförsvarets forskningsinstitut (TFI).
Försvarsforskningsutredningen föreslog att den nya
forskningsmyndigheten skulle ledas av en styrelse
med fullt ansvar.
Enligt utredningens uppfattning är det viktigt att
styrelsens ledamöter står obundna i förhållande till
olika partsintressen. Skolans beställare bör därför
inte vara representerade i styrelsen. För att
undvika otydliga roller bör inte heller någon
tjänsteman från Försvarsdepartementet ingå i
styrelsen.
Revisorernas förslag
Försvarsmakten saknar resurser
En utgångspunkt för avgiftsfinansiering är att
beställare har goda kunskaper om vad han vill
beställa och att verksamheten hos den utförande myn-
digheten bestäms av beställarens efterfrågan.
Försvarsmakten saknar emellertid tillräckliga
resurser för att bestämma behovet av officerare och
innehållet i officersutbildningen.
Revisorerna anser att Försvarsmakten måste vara en
kunnig beställare. Enligt revisorernas mening är det
också viktigt att Försvarsmakten själv utvärderar
den utbildning och forskning som försvaret köper
från Försvarshögskolan.
Revisorerna menar att det är regeringens ansvar
att se till att Försvarsmakten genomför upphandling
och uppföljning på ett bra sätt. Regeringen bör
därför se till att Försvarsmakten har kunskaper att
genomföra upphandling av utbildning och forskning.
Revisorerna föreslår att regeringen ger Försvars-
makten i uppdrag att utveckla metoder för att följa
upp och utvärdera den utbildning och forskning som
Försvarsmakten beställer från Försvarshögskolan. I
detta ligger att Försvarsmakten behöver analysera
vilken användning försvaret har av
Försvarshögskolans utbildningar.
Regeringen har också ansvar att se till att ÖCB
genomför upphandling och uppföljning på ett bra
sätt. Revisorerna anser att regeringen bör överväga
att ge ÖCB i uppdrag att inom myndigheten inrätta en
motsvarighet till det utbildningsråd som bedrivs av
Institutet för högre totalförsvarsutbildning.
Ställ krav på Försvarshögskolans beställare
Enligt revisorernas uppfattning bör regeringen
begära att beställarna både motiverar och bedömer
effekterna av den utbildning och forskning som de
köper från Försvarshögskolan. I detta ligger att
Försvarsmakten och ÖCB aktivt måste undersöka om det
för en bestämd utbildning finns andra utbild-
ningsanordnare än Försvarshögskolan. Om
Försvarsmakten och ÖCB söker direkta kontakter med
andra högskolor, institut m.m. ökar kontakterna med
det civila samhället. Samtidigt tvingas
Försvarshögskolan konkurrera med civila utbild-
ningsanordnare.
Enligt revisorernas mening bör regeringen i
regleringsbreven begära att Försvarsmakten och ÖCB
skall redovisa
· motiven till att myndigheterna har köpt viss
utbildning och forskning från Försvarshögskolan
·
· resultatet av genomförd utbildning och forskning
jämfört med de krav som respektive myndighet har
ställt på Försvarshögskolan i sina beställningar
·
1. den användning myndigheterna har haft av
Försvarshögskolans utbildningar och forskning.
2.
Ställ krav på Försvarshögskolan
Revisorerna anser att Försvarshögskolan bör öka sina
ansträngningar att söka sig till intressenter både i
Sverige och i andra länder. Med fler intressenter
minskar Försvarshögskolans beroende av Försvars-
makten. Samtidigt ökar förutsättningarna för att
avgiftsfinansiering skall fungera.
Revisorerna föreslår att regeringen ger
Försvarshögskolan i uppdrag att upprätta en
handlingsplan för hur skolan i större utsträckning
skall nå ut till fler beställare.
I Försvarshögskolans årsredovisning för år 1998
finns det inga uppgifter om vilka utbildningskrav
Försvarsmakten och de andra beställarna hade ställt
på skolan. Det finns därför inga mål eller krav att
relatera den genomförda verksamheten till.
Revisorerna föreslår att regeringen i
regleringsbrevet till Försvarshögskolan begär att
skolan i sin årsredovisning skall redovisa resultat
och måluppfyllelse i förhållande till de krav som
beställarna har ställt på skolan.
Varken konkurrenter, statsmakterna eller För-
svarsmakten skapar något yttre tryck på
Försvarshögskolan att effektivisera sin verksamhet.
Det finns ingen utomstående som bedömer
utbildningarnas innehåll och kvalitet. Enligt
revisorernas mening är det angeläget att
Försvarshögskolans utbildningar bedöms av någon
utomstående.
Enligt förordning (1995:945) med instruktion för
Högskoleverket har verket i första hand ansvar för
universitet och högskolor. Av förordningen framgår
emellertid att Högskoleverket också kan ha uppgifter
som rör andra utbildningar på eftergymnasial nivå.
Revisorerna anser därför att regeringen bör ge
Högskoleverket i uppdrag att bedriva tillsyn över
Försvarshögskolans utbildningar.
Försvarshögskolans styrelse
Revisorerna föreslår att Försvarshögskolan skall ges
en styrelse med fullt ansvar. Därmed skulle det inte
råda något tvivel om att styrelsen har det fulla
ansvaret för Försvarshögskolans verksamhet.
Av verksförordningen (1995:1322) framgår att en
styrelse vanligtvis består av myndighetschefen och
högst åtta andra ledamöter. Detta gäller förvalt-
ningsmyndigheter med traditionell styrelse.
Styrelser med fullt ansvar har i regel färre
ledamöter, detta för att de skall fungera som bra
ledningsorgan. Enligt revisorernas mening bör
Försvarshögskolans styrelseordförande liksom
hittills vara en externt rekryterad person med goda
kontakter i framför allt den vetenskapliga världen.
Styrelsens ledamöter bör stå obundna i förhållande
till olika partsintressen. Skolans beställare bör
därför inte vara representerade i styrelsen. Inte
heller bör någon tjänsteman från
Försvarsdepartementet ingå i styrelsen. Enligt
revisorernas uppfattning bör antalet ledamöter i
Försvarshögskolans styrelse uppgå till högst åtta
inklusive ordförande och skolans rektor.
Försvarshögskolans finansiering om skolan blir
ett akademiskt lärosäte
Högskoleverket ser en motsättning mellan
avgiftsfinansiering och Försvarshögskolans ambition
att bli ett akademiskt lärosäte. Högskoleverket
konstaterar att Försvarshögskolans närmande till det
övriga högskolesystemet skulle underlättas om
Försvarshögskolan fick en likartad ställning till
Försvarsdepartementet som de övriga högskolorna har
till Utbildningsdepartementet. De civila högskolorna
får sina utbildningsuppdrag och anslag från
Utbildningsdepartementet.
Inom Försvarshögskolan pågår arbete med att
uppfylla de rekommendationer som Högskoleverket har
lämnat i samband med en utvärdering av skolan. Målet
för skolans arbete är att skolan skall söka exa-
mensrätt omkring år 2000. Försvarshögskolan skulle
då uppfylla de krav som Högskoleverket formellt
ställer på ett akademiskt lärosäte.
Revisorerna erfar att det kan vara både
tidskrävande och besvärligt för en yrkesskola att
bli högskolemässig. Revisorerna ser också att det
kan finnas en motsättning mellan avgiftsfinansiering
och Försvarshögskolans strävan att bli ett
akademiskt lärosäte.
Revisorerna föreslår att regeringen ger
Försvarshögskolan i uppdrag att analysera vilka
styr- och finansieringsformer som är lämpligast
utifrån att skolan blir ett akademiskt lärosäte.
Förslag
Riksdagens revisorer föreslår
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad revisorerna har anfört under avsnitt 3.1
angående att regeringen ger Försvarsmakten i uppdrag
att utveckla metoder för att följa upp och utvärdera
den utbildning och forskning som Försvarsmakten
beställer från Försvarshögskolan,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad revisorerna har anfört under avsnitt 3.2
angående regeringens krav i regleringsbreven på
Försvarshögskolans beställare,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad revisorerna har anfört under avsnitt 3.3
angående de krav regeringen bör ställa på
Försvarshögskolan,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad revisorerna har anfört under avsnitt 3.4
angående Försvarshögskolans styrelse,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad revisorerna har anfört under avsnitt
3.5 angående att regeringen ger Försvarshögskolan i
uppdrag att analysera vilka styr- och
finansieringsformer som är lämpligast utifrån att
skolan blir ett akademiskt lärosäte.
Bilaga 2
Utbildningsutskottets yttrande
2000/01:UbU3y
Försvarshögskolan i det nya
försvaret
Till försvarsutskottet
Försvarsutskottet har den 30 november 2000 beslutat
bereda utbildningsutskottet tillfälle att yttra sig
över Riksdagens revisorers förslag 1999/2000: RR10
Försvarshögskolan i det nya försvaret.
Revisorernas förslag i huvudsak
Revisorerna har genomfört en granskning av hur
regeringen och beställare styr Försvarshögskolan.
Granskningen, som har inriktats mot frågan om hur
avgiftsfinansieringen tillämpas vid
Försvarshögskolan, utmynnar i fem förslag till
tillkännagivanden av riksdagen.
Revisorerna föreslår att regeringen skall ge
Försvarsmakten i uppdrag att utveckla metoder för
att följa upp och utvärdera den utbildning och
forskning som Försvarsmakten beställer från
Försvarshögskolan (punkt 1). Vidare föreslår
revisorerna att regeringen skall ställa krav på att
Försvarshögskolans beställare redovisar motiven till
att de köpt viss utbildning och forskning från
Försvarshögskolan, resultatet av genomförd
utbildning och forskning jämfört med kraven i
beställningen samt den användning myndigheterna har
haft av Försvarshögskolans utbildningar och
forskning (punkt 2). Regeringen bör enligt
revisorerna också ställa krav på Försvarshögskolan
att den redovisar resultat och måluppfyllelse i
förhållande till de krav som beställarna har ställt
på skolan. Revisorerna anser det angeläget att
Försvarshögskolans utbildningar bedöms av någon
utomstående. De föreslår att regeringen skall ge
Högskoleverket i uppdrag att bedriva tillsyn över
Försvarshögskolans utbildningar (punkt 3).
Försvarshögskolans styrelse bör enligt revisorerna
få fullt ansvar, styrelsens ordförande bör vara en
externt rekryterad person med goda kontakter framför
allt i den vetenskapliga världen, skolans beställare
bör inte vara representerade i styrelsen och antalet
styrelseledamöter bör minskas till högst åtta
inklusive ordföranden och rektorn (punkt 4).
Revisorerna anser att det kan finnas en motsättning
mellan avgiftsfinansiering och Försvarshögskolans
strävan att bli ett akademiskt lärosäte. De föreslår
att regeringen ger Försvarshögskolan i uppdrag att
analysera vilka styr- och finansieringsformer som är
lämpligast utifrån att skolan blir ett akademiskt
lärosäte (punkt 5).
Utbildningsutskottets överväganden
Försvarshögskolan är en myndighet under
Försvarsdepartementet med uppgift att bedriva
utbildning och forskning huvudsakligen för det
militära försvarets och totalförsvarets behov. Dess
utbildningsverksamhet bedrivs till helt övervägande
del på beställning av Försvarsmakten och
Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB) och
finansieras genom avgifter från beställarna.
Utbildningsutskottet har inte någon anledning att ha
synpunkter på hur beställarfunktionen och
avgiftsfinansieringen fungerar, och inte heller på
sammansättningen och ställningen för
Försvarshögskolans styrelse, så länge verksamheten
beställs och finansieras på nuvarande sätt.
Enligt sin instruktion (1996:1476) har
Försvarshögskolan till uppgift att bl.a. bedriva
högskoleutbildning av yrkes- och reservofficerare på
högre nivåer för krigs- och fredsbefattningar. Vid
Försvarshögskolan skall också enligt instruktionen
bedrivas forskning. Utbildningen och forskningen
skall bedrivas främst inom ämnena säkerhets-,
försvars- och utrikespolitik, internationella
förhållanden, svenskt totalförsvar, ledarskap och
ledningsvetenskap, krigskonst med militärhistoria,
militärteknik samt ekonomi och logistik med avseende
på försvaret (1 §). Försvarshögskolan skall samverka
med universitet, andra högskolor, Totalförsvarets
forskningsinstitut m.fl. för att hålla sig
underrättad om sådan forskning och annan utveckling
som är av betydelse för Försvarshögskolans
verksamhetsområde (2 §). Försvarshögskolan får som
lärare anställa bl.a. professor, lektor, adjunkt och
forskarassistent. Vid sådana anställningar skall
bestämmelserna i högskoleförordningen om motsvarande
anställningar inom högskolan tillämpas. I stället
för fakultetsnämnd skall vid Försvarshögskolan dess
forsknings- och utbildningsnämnd medverka i
anställningsförfarandet (22 §).
Försvarshögskolan skiljer sig i väsentliga
avseenden från universiteten och högskolorna under
Utbildnings- och Jordbruksdepartementen. För de
senare gäller högskolelagen (1992:1434) och
högskoleförordningen (1993:100) respektive
förordningen för Sveriges lantbruksuniversitet
(1993:221). Enligt högskolelagen skall utbildningen
vid de statliga högskolorna vila på vetenskaplig
eller konstnärlig grund samt på beprövad erfarenhet,
och verksamheten skall bedrivas så att det finns ett
nära samband mellan forskning och utbildning. För
forskningen gäller som allmänna principer att
forskningsproblem får fritt väljas,
forskningsmetoder fritt utvecklas och
forskningsresultat fritt publiceras. Den
grundläggande högskoleutbildningen skall, utöver
kunskaper och färdigheter, ge studenterna förmåga
till självständig och kritisk bedömning, förmåga att
självständigt lösa problem och förmåga att följa
kunskapsutvecklingen, allt inom det område som
utbildningen avser. Utbildningen bör också utveckla
studenternas förmåga till informationsutbyte på
vetenskaplig nivå. Den som vill delta i
grundläggande högskoleutbildning söker själv till
önskad kurs eller utbildningsprogram, prövas mot
fastställda behörighetsvillkor och jämförs med
övriga sökande enligt fastställda urvalsregler.
Anställning hos någon viss arbetsgivare är aldrig
ett villkor för att bli antagen till grundläggande
högskoleutbildning.
Inom ramen för ett övergripande utbildningsuppdrag
som ges av regeringen i regleringsbrev bestämmer
varje universitet eller högskola själv sitt utbud av
kurser och utbildningsprogram. Den grundläggande
utbildningen finansieras helt med anslag på
statsbudgeten till respektive universitet eller
högskola. Forskningen och forskarutbildningen
finansieras dels genom anslag till respektive
lärosäte, dels genom medel från externa finansiärer,
framför allt statliga forskningsråd och stiftelser.
I viss utsträckning bedrivs också uppdragsforskning,
dvs. forskning där uppdraget anges av en
finansierande beställare.
Sedan några år pågår en s.k. akademisering av
utbildningen vid Försvarshögskolan. Enligt vad som
redovisas i revisorernas rapport (bilaga 1 s. 75)
syftar denna till att förbereda eleverna för att som
officerare klara nya och okända arbetsuppgifter.
Akademiseringen skall förse skolans elever med
verktyg för att hantera nya situationer och ett
kritiskt och prövande förhållningssätt till kunskap.
Försvarsmakten har också behov av att föryngra
officerskåren. Därför vill man göra officerarnas
kompetens attraktiv på den civila arbetsmarknaden.
Termen akademiskt lärosäte har ingen formellt
fastslagen eller allmänt vedertagen definition.
Innebörden av att Försvarshögskolan skulle bli ett
sådant lärosäte är därför inte alldeles klar. Dock
är det uppenbart att Försvarshögskolan inte kan bli
en statlig högskola under högskolelagen och
högskoleförordningen med bibehållande av nuvarande
styr- och finansieringsformer.
Utbildningsutskottet konstaterar att revisorernas
rapport inte innehåller någon systematisk
redovisning av omfattning, inriktning eller den
närmare uppläggningen av verksamheten vid
Försvarshögskolan. Inte heller redovisas någon
samlad bedömning av verksamheten utifrån
vetenskapliga eller professionella kriterier.
Rapporten ger därför inte underlag för
ställningstaganden i fråga om verksamhetens status i
förhållande till den utbildning och forskning som
bedrivs vid universiteten och högskolorna under
Utbildnings- och Jordbruksdepartementen.
Utifrån allmänna utgångspunkter om angelägenheten
av att effektivt utnyttja landets samlade
utbildningsresurser ser utskottet det som önskvärt
med ett utökat samarbete mellan Försvarshögskolan
och de statliga universiteten och högskolorna när
det gäller utbildning i sådana ämnen som finns vid
de sistnämnda. Det är vidare angeläget att i det
civila samhället kunna ta till vara den kompetens
som utvecklas inom Försvarshögskolans utbildning på
områden som också har tillämpning utanför
totalförsvaret. De jämförelser som Högskoleverket på
regeringens uppdrag har gjort mellan
Försvarshögskolans utbildningar och vissa
högskoleutbildningar bör kunna underlätta att
kompetensen hos officerare som lämnar försvaret kan
tas till vara på andra håll i arbetslivet. Det är
t.ex. allmänt omvittnat att Försvarshögskolans
utbildning i ledarskap är värdefull för civil
lärarverksamhet.
Huruvida det ligger i totalförsvarets intresse att
Försvarshögskolan ges ställning som statlig
högskola, underställd högskolelagen och
högskoleförordningen, ankommer det inte på
utbildningsutskottet att bedöma. Så länge
Försvarshögskolan inte är en sådan statlig högskola
finns det enligt utskottets uppfattning inte
anledning att ställa den under Högskoleverkets
tillsyn. Om Försvarshögskolan, utan att bli en
statlig högskola likställd med de övriga, skulle ges
rätt att utfärda vissa examina enligt
högskoleförordningen, är det dock naturligt att den
därav berörda utbildningen vid Försvarshögskolan
ställs under tillsyn av Högskoleverket.
Stockholm den 22 februari 2001
På utbildningsutskottets vägnar
Jan Björkman
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Jan
Björkman (s), Britt-Marie Danestig (v), Beatrice Ask
(m), Eva Johansson (s), Inger Lundberg (s), Yvonne
Andersson (kd), Majléne Westerlund Panke (s), Tomas
Högström (m), Torgny Danielsson (s), Lennart
Gustavsson (v), Erling Wälivaara (kd), Per Bill (m),
Gunnar Goude (mp), Sofia Jonsson (c), Ulf Nilsson
(fp), Anders Sjölund (m) och Nils-Erik Söderqvist
(s).