Propositionen är i huvudsak en uppföljning av det
beslut som riksdagen fattade våren 2000 (prop.
1999/2000:30 Det nya försvaret, bet. 1999/2000:FöU2,
rskr. 1999/2000:168 samt prop. 1999/2000:97 Vissa
organisatoriska frågor inom Försvarsmakten m.m.,
bet. 1999/2000:FöU7, rskr. 1999/2000:250, bet.
1999/2000:FöU8, rskr. 1999/2000:251).
Regeringen föreslog i propositionen Det nya
försvaret att Civil-befälhavaren i Södra
civilområdet, Civilbefälhavaren i Mellersta civil-
området och Civilbefälhavaren i Norra civilområdet
skall läggas ned den 31 december 2000. Riksdagen
beslutade i enlighet med regeringens förslag.
I propositionen Det nya försvaret angav
regeringen att inriktningen för Försvarsmaktens
fartygsunderhåll bör vara att ansvaret för att
genomföra det framtida marina fartygsunderhållet
läggs på civil varvsindustri. Regeringen framhöll
dock att vissa frågeställningar först bör klaras ut.
I samband med att propositionen beslutades gav
regeringen Försvarsmakten i uppdrag att, i samverkan
med Försvarets materielverk, redovisa under vilka
förutsättningar och till vilka kostnader civil
varvsindustri kan svara för genomförandet av det
marina fartygsunderhållet i anslutning till de
föreslagna marina fartygsbaserna. Vidare ingick i
uppdraget att redovisa hur de övriga verksamheter
som i dag bedrivs inom och i anslutning till
Musköanläggningen, t.ex. verkstads- och
vapenfunktionerna samt reservdelsförråd och
sjöbevakningscentral, påverkas om ansvaret för
genomförandet av det marina fartygsunderhållet läggs
på civil varvsindustri och om Ostkustens
marinkommando läggs ned. Regeringen informerade
också riksdagen om att regeringen vid behov avsåg
återkomma till riksdagen i denna fråga.
Försvarsmakten redovisade resultatet av uppdraget
den 1 mars 2000.
För att ytterligare belysa kopplingen mellan
underhållsåtgärder och nyproduktion för Kockums AB
uppdrog regeringen åt Försvarets materielverk att, i
samråd med Försvarsmakten, redovisa en bedömning av
i vilken omfattning Försvarsmaktens fartygsunderhåll
inklusive halvtidsmoderniseringar bör genomföras av
Kockums AB för att väsentlig kompetens avseende
nyproduktion av fartyg och särskilda teknikområden
skall kunna behållas och vidareutvecklas vid
företaget. Därutöver ingick i uppdraget att, med
beaktande av resultatet från redovisningen den 30
juni 2000, redovisa förslag till ett affärsmässigt
genomförande av Försvarsmaktens fartygsunderhåll.
Försvarets materielverk redovisade resultaten av
uppdragen den 28 juni respektive den 29 september
2000.
Regeringen har den 23 juni 1999 uppdragit till
Överstyrelsen för civil beredskap att efter samråd
med berörda myndigheter och Svenska kommunförbundet
redovisa såväl det statliga som det kommunala
behovet av totalförsvarspliktiga inom det civila
försvaret efter 2001. Uppdraget redovisades den 24
februari 2000 samt den 29 september 2000.
Förslagen i föreliggande proposition har beretts
med berörda myndigheter.
Propositionens huvudsakliga innehåll
Lagförslaget
Regeringens förslag
Regeringen förslår att lagen (1988:97) om
förfarandet hos kommunerna,
förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig
eller krigsfara m.m. ändras för att återspegla den
nya ledningsstrukturen för civilt försvar.
Skälen för regeringens förslag
Skälen för regeringens förslag är att regeringen i
proposition 1999/2000:30 föreslog att
Civilbefälhavaren i Södra civilområdet,
Civilbefälhavaren i Mellersta civilområdet och
Civilbefälhavaren i Norra civilområdet skall läggas
ned den 31 december 2000. Riksdagen beslutade i
enlighet med regeringens förslag (bet.
1999/2000:FöU2, rskr. 1999/2000:168). Mot bakgrund
av detta bör en ändring ske i lagen (1988:97) om
förfarandet hos kommunerna,
förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig
eller krigsfara m.m. Ändringen innebär att
civilbefälhavaren i 13 § tas bort. Regeringen får
alltjämt överlåta på länsstyrelserna att fullgöra
uppgifter som enligt 8 kap. regeringsformen ankommer
på regeringen och att besluta att en lag i ett visst
ämne skall börja tillämpas. Föreskrifter härom finns
i förordningen (1988:1215) om förfarandet hos
kommunerna, förvaltningsmyndigheterna och
domstolarna under krig eller krigsfara m.m.
Försvarsmaktens framtida fartygsunderhåll
Regeringens förslag
Regeringens förslag är att inriktningen av
Försvarsmaktens fartygsunderhåll skall vara att
verksamheten vid Muskö örlogsvarv överförs till i
första hand civil industri och, om detta inte är
möjligt, i andra hand till annan verksamhetsform.
Inriktningen skall vidare vara att Försvarsmaktens
upphandling av marint fartygsunderhåll så långt
möjligt skall ske på affärsmässiga grunder. Hänsyn
skall därvid tas till behovet av att
nyproduktionskompetens hos civil varvsindustri kan
bibehållas och utvecklas samt av en rationell
förbandsproduktion.
Skälen för regeringens förslag
Regeringen framhöll i propositionen Det nya
försvaret följande vad gäller Försvarsmaktens
framtida behov av fartygsunderhåll.
Den framtida militära organisationen kommer från
ungefär år 2004 att innehålla betydligt färre
fartyg än i dag. Det innebär också att det totala
underhållsbehovet liksom behovet av
torrsättningsresurser för mer kvalificerat
underhåll minskar. I dag bedrivs underhåll både
vid Muskö örlogsvarv och vid Kockums AB i
Karlskrona. För att få en rationell verksamhet
framöver krävs dock att det marina
fartygsunderhållet koncentreras. En viktig resurs
i sammanhanget är kompetens för produktion av nya
fartyg och fartygstyper. Denna produktionsresurs
finns i dag vid Kockums AB i Karlskrona.
Regeringen anser att det är av vikt att
produktion och underhåll så långt möjligt hålls
samman för att på bästa sätt utveckla dessa
kompetenser. Inriktningen bör därför vara att
ansvaret för att genomföra det framtida marina
fartygsunderhållet läggs på civil varvsindustri.
Vissa frågeställningar bör dock klaras ut. Den
viktigaste frågan är hur nödvändiga resurser för
underhåll kan säkerställas i anslutning till de
framtida fartygsförbandens baseringar.
I propositionen Vissa organisatoriska frågor inom
Försvarsmakten m.m. föreslog regeringen att en ny
organisationsenhet skulle bildas för Försvars-
maktens underhållstjänst och stödverksamhet vari
bl.a. verksamheten vid Muskö örlogsvarv föreslogs
inordnas. Försvarsutskottet framhöll dock att innan
bindande beslut fattas av regeringen eller
Försvarsmakten i fråga om Muskövarvets framtid borde
regeringen återkomma till riksdagen i frågan.
Under den grundläggande utbildningen opererar
förbanden en stor del av tiden kustnära för att
personalen skall få kunskap om olika kustområden och
lokala förhållanden. Under senare delen av
utbildningen opererar stridsfartygen till havs, men
i huvudsak i farvatten utanför sina hemmabaser.
Sålunda sker huvuddelen av förbandsutbildningen i
anslutning till förbandens baseringsområde.
Därmed kommer också de framtida huvudsakliga
övningsområdena att förläggas till Stockholms- och
Karlskronaområdena.
Deltagande i underhållsåtgärderna utgör en naturlig
del i besättningens utbildning både under övningar
till sjöss och under fartygens planerade underhåll
vid varv.
Under årsöversynen genomförs även annan
utbildning, ofta förlagd till andra fartyg i
förbandet.
Vid generalöversyn, som genomförs ungefär vart
sjätte år, avrustas fartygen och endast ett fåtal
befäl deltar i underhållsåtgärderna som biträdande
kontrollant för beställaren.
Den mest omfattande typen av fartygsunderhåll är
den s.k. halvtidsmoderniseringen, vilken genomförs
ca 12 år efter leverans. I praktiken utgör denna typ
av underhåll en blandning av underhålls- och
modifieringsåtgärder. Halvtidsmoderniseringen
innebär att väsentliga delar på fartyget kan komma
att bytas ut, ny utrustning kan monteras och
ombyggnationer kan förekomma, allt beroende på
graden av slitage och behovet av ny eller
moderniserad utrustning. En halvtidsmodernisering
innebär att fartyget är borta från
utbildningsverksamheten i ett till två år.
I samma takt som antalet ytstridsfartyg och ubåtar
minskar ökar betydelsen av att även minska den tid
som fartygen måste tas ur förbandsproduktionen.
Enligt regeringens bedömning har därmed tillgången
till varvsresurser i närheten till fartygsbaserna,
och då särskilt möjligheten till torrsättning av
flera fartyg samtidigt, stor betydelse för
Försvarsmaktens förmåga att bedriva sjöoperativ
verksamhet i enlighet med statsmakternas beslut.
Den industri i Sverige som i dag har förmåga att
vara leverantör till Försvars-makten av
kvalificerade ubåts- och ytstridsfartygssystem är
Kockums AB. Kockums AB är ett helägt dotterbolag
till tyska Howaldswerke-Deutsche Werft AG (HDW) och
har sitt huvudkontor i Malmö. Där bedrivs även
utveckling och projektledning av ubåtsprojekt. Vid
företagets anläggningar i Karlskrona bedrivs
utveckling av ytfartygsprojekt samt produktion för
hela det örlogsmarina programmet, inkluderande
nybyggnation, modifieringar och översyner. Kockums
AB:s förmåga att agera som leverantör till Försvars-
makten av kvalificerade ubåts- och
ytstridsfartygssystem ställer krav på kompetens inom
bl.a. områdena projektering och systemintegration,
konstruktion, produktion, driftsättning samt
provning. Därutöver måste företaget även i framtiden
kunna utveckla kompetens inom olika teknikområden.
Huvuddelen av Försvarsmaktens större
ytstridsfartyg och samtliga ubåtar har levererats av
Kockums AB. Även den nya korvettklassen (benämnd
Visby), som kommer att utgöra en betydande del av
Försvarsmaktens framtida sjöoperativa förmåga,
levereras av Kockums AB. Företaget innehar därmed
väsentlig kompetens vad gäller produktion av nya
fartygstyper samt vidmakthållande och
vidareutveckling av befintliga fartyg. Denna
kompetens tillsammans med bl.a. Försvarsmaktens och
Försvarets materielverks beställarkompetens har
bidragit till att företaget i dag besitter unik
förmåga att skapa tekniska lösningar anpassade till
specifika svenska förhållanden.
Försvarets materielverk har i ärendet
(Fö2000/1598/MIL) bedömt att generalöversyner,
årsöversyner, avhjälpande underhåll och
haveriåtgärder inte är av primär betydelse avseende
kompetensöverföring till nyproduktion av fartyg och
därmed sammanhängande särskilda teknikområden. De
mer kvalificerade halvtidsmoderniseringarna av
ubåtar och korvetter har däremot betydelse för
kompetensöverföringen genom återföring av
erfarenheter. Vidare menar Kockums att volymen
underhållsåtgärder har betydelse för företagets
förmåga att kunna behålla och vidareutveckla
väsentlig kompetens och för företagets fortsatta
förmåga att leverera kvalificerade fartyg till
Försvarsmakten. I detta ligger att kompetenserna
inom olika teknikområden måste ha en viss volym för
att kunna vidareutvecklas. Försvarsmaktens
beställning av fartygsunderhåll hos Kockums AB kan
därutöver utgöra en referens vid export av bl.a.
fartyg, genom att Kockums AB kan visa på
Försvarsmaktens förtroende för företaget.
Regeringen anser att det även i fortsättningen är
viktigt att Sverige har tillgång till kompetens att
producera och underhålla stridsfartyg anpassade till
specifika svenska förhållanden. Regeringens
fortsatta inriktning är att ansvaret för att
genomföra det framtida marina fartygsunderhållet
läggs på civil varvsindustri för att dessa
kompetenser fortsatt skall kunna vidareutvecklas.
För att erfarenhetsöverföring från underhåll skall
kunna bidra till bibehållandet av viktig kompetens
krävs bl.a. fungerande system för dokumentation av
erfarenheter och kompetensöverföring inom industrin
och system för uppföljning av kompetensutvecklingen
inom Försvarets materielverk.
Försvarsmaktens fartygsinnehav skall, enligt
riksdagsbeslut, minska till cirka hälften vad avser
de mer kvalificerade fartygstyperna, korvetter och
ubåtar, fr.o.m. 2004. Målbilden som ligger till
grund för detta beslut sträcker sig till ca 2010.
Fokus för ett resonemang om upphandling av
Försvarsmaktens fartygsunderhåll bör därmed läggas
på tidsperioden 2004-2010.
Försvarets materielverk har i en rapport den 28
september 2000 analyserat på vilka grunder
Försvarsmaktens fartygsunderhåll bör upphandlas.
Myndigheten menar att det mer omfattande underhållet
av ubåtar bör genomföras sammanhållet på grund av
den komplexa ubåtstekniken och med hänsyn till
ubåtssäkerhetsfrågor. Detta skulle enligt
myndighetens bedömning säkerställa specifika
kompetenser för genomförande av ubåtsunderhåll.
Därutöver anser Försvarets materielverk att en stor
del av halvtidsmoderniseringarna och underhållet av
mindre fartyg bör upphandlas i konkurrens.
Försvarets materielverk lyfter även upp frågan om
att staten, för att säkerställa en kompetensprofil
hos Kockums, bör teckna ett kompetensavtal med
HDW/Kockums för att möjliggöra en genomlysning och
anpassning av kompetensområden till aktuellt behov
mellan Försvarets materielverk och företaget.
Offentlig upphandling skall enligt huvudregeln ske
i konkurrens. Regeringen kan dock besluta om
undantag från bestämmelserna i lagen (1992:1528) om
offentlig upphandling om det är nödvändigt med
hänsyn till försvars- och säkerhetspolitiska
intressen, t.ex. genom riktad upphandling.
Regeringen anser att delar av upphandlingen av
fartygsunderhåll har sådan effekt på de sjöoperativa
förbandens behov av långsiktig materielförsörjning
att riktad upphandling bör övervägas.
Under förutsättning av att riksdagen godkänner den
av regeringen föreslagna inriktningen för hur det
marina fartygsunderhållet bör upphandlas påverkas
Försvarsmaktens möjligheter att koncentrera
fartygsunderhållet till Muskö örlogsvarv. Varvet,
som i dag drivs av Försvarsmakten, kan då inte få en
sådan beläggning grundad enbart på det marina
fartygsunderhållet att verksamheten även på sikt kan
drivas rationellt.
I juni 1994 tillsatte regeringen en utredning för
att närmare granska förutsättningarna för ett ändrat
huvudmannaskap för Muskö örlogsvarv. Utredningen
fann att Muskövarvets verksamhet inte lämpar sig för
drift utanför försvarets ägo och att ett aktiebolag
inte skulle ha möjlighet att operera på ett
marknadsmässigt och företagsmässigt sätt med de
stora begränsningar som skulle behöva gälla. Hösten
1995 behandlade riksdagen Muskö örlogsvarvs framtid
(prop. 1995/96:11, bet. 1995/96:FöU2, rskr.
1995/96:105). Riksdagen beslutade att verksamheten
vid varvet skall förbli under statligt
huvudmannaskap och att inriktningen borde vara att
inte bolagisera eller privatisera varvs-
verksamheten.
Under 1990-talet har en genomgripande förändring
skett i vår omvärld, det säkerhetspolitiska läget
har förändrats avsevärt och Försvarsmakten har
påbörjat en omfattande omstrukturering. Mot den
bakgrunden finner regeringen att det inte nu längre
föreligger några principiella skäl mot att
Muskövarvets verksamhet bedrivs av annan än staten.
Regeringen anser därför att det bör prövas om
verksamheten vid Muskö örlogsvarv kan överlåtas till
civil industri. Om sådan överlåtelse inte är möjlig,
bör i andra hand en annan verksamhetsform prövas.
Vidare avser regeringen att pröva vilka åtgärder som
behöver vidtas för att även civilt fartygsunderhåll
skall kunna bedrivas vid Muskö örlogsvarv.
Behovet av totalförsvarspliktiga inom civilt
försvar
Regeringens bedömning
Regeringens bedömning är att den säkerhetspolitiska
utvecklingen medger att utbildningen av
totalförsvarspliktiga beredskapsmän för det
kommunala behovet kan upphöra fr.o.m. 2002.
Inriktningen vad gäller utbildningsvolymen av övriga
totalförsvarspliktiga med en längre grundutbildning
än 60 dagar för det kommunala behovet bör i
planeringen vara 700 och för det statliga behovet
520 utbildade. Det bör göras en översyn av behovet
av totalförsvarspliktiga inom
utbildningskategorierna.
Skälen för regeringens bedömning
Skälen för regeringens bedömning är att regeringen i
1996 års försvarsbeslut angav att det skulle ske en
successiv utökning av antalet totalförsvarspliktiga
under försvarsbeslutsperioden (prop. 1996/97:4).
Utbildningen syftar dels till att stärka kommunernas
krigsorganisation (beredskapsmän och räddningsmän,
sanerare och ammunitionsröjare), dels till att
stärka statliga myndigheters förmåga att hantera en
krigssituation (flygplatsbrandmän,
banverksreparatörer, linjereparatörer etc.).
Inriktningen som angavs i försvarsbeslutet var att 5
000 totalförsvarspliktiga skulle ha utbildats för
det civila försvarets behov vid utgången av
försvarsbeslutsperioden. Regeringen menade dock att
det fanns osäkerheter i planeringen då kommunernas
planering för räddningstjänsten i krig inte var
färdig och behovet av pliktpersonal därmed inte var
känt. I anslutning till den säkerhetspolitiska
kontrollstationen skulle enligt regeringen en
förnyad bedömning göras av fördelningen av
totalförsvarspliktiga för utbildning inom det civila
respektive det militära försvaret.
I propositionen Förändrad omvärld - omdanat
försvar (prop. 1998/99:74) ansåg regeringen att
utbildningsvolymen vad gäller antalet
totalförsvarspliktiga för det kommunala behovet
borde minska från 3 000 till 1 500
totalförsvarspliktiga.
Regeringen uppdrog den 23 juni 1999 åt
Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB) att efter
samråd med berörda myndigheter och Svenska
kommunförbundet redovisa såväl det statliga som det
kommunala behovet av totalförsvarspliktiga inom det
civila försvaret efter 2001. Överstyrelsen föreslog
i sin redovisning från den 24 februari 2000 att
utbildningsvolymen av totalförsvarspliktiga kunde
minska från 2 060 till 900. I en kompletterande
redovisning den 29 september 2000 föreslog ÖCB en
något justerad utbildningsvolym - totalt 920
grundutbildade totalförsvarspliktiga per år.
Bemanningsansvariga statliga myndigheter och Svenska
kommunförbundet delar ÖCB:s bedömning. Statens
räddningsverk anser däremot att utbildningsvolymen
vad gäller räddningsmän, sanerare och
ammunitionsröjare totalt borde öka från dagens
utbildningsvolym om 700 totalförsvarspliktiga per år
till ca 900.
Regeringen anser i likhet med ÖCB att en viss
neddragning av utbildningsvolymen vad gäller
totalförsvarspliktiga för det civila försvarets
behov kan ske. Mot bakgrund av den
säkerhetspolitiska utvecklingen har behovet av att i
nuläget utbilda totalförsvarspliktiga minskat, och
regeringen bedömer att utbildningen kan anstå till
de i propositionen Förändrad omvärld - omdanat
försvar (prop. 1998/99:74) angivna
anpassningsperioderna. Regeringen anser därför att
antalet utbildade bör reduceras jämfört med dagens
utbildningsvolym. Behovet kan preliminärt uppskattas
till drygt 1 200 utbildade totalförsvarspliktiga
fr.o.m. 2002 varav 700 för kommunala behov och 520
för statliga behov. Regeringen har den 16 november
2000 uppdragit åt ÖCB att redovisa konsekvenserna
för den civila ekonomiska planeringsramen vid en
neddragning av utbildningsvolymen till totalt 900
civilpliktiga. Uppdraget skall redovisas senast den
1 mars 2001.
Utbildningen av beredskapsmän skall enligt
regeringen upphöra, men det skall finnas en fortsatt
planering för hur utbildningen skall kunna
återupptas i händelse av ett förändrat
säkerhetspolitiskt läge. Vidare anser regeringen att
utbildningen av banverksreparatörer kan upphöra och
att utbildningen av ställverksreparatörer kan slås
ihop med utbildningen till linjereparatörer.
Regeringen anser att det bör ske en översyn av
övriga utbildningskategorier för det civila
försvarets behov.
Regeringen avser att återkomma till riksdagen
under 2001 i frågan om utbildningsvolymer för det
civila försvarets behov för tiden efter 2002.
Motionernas huvudsakliga innehåll
Moderata samlingspartiet anser i Fö12 (m kommitté)
att en allvarlig suboptimering har skett av de
resurser som avdelas för försvarsansträngningarna.
Det gäller bl.a. uppsättandet av s.k. civila
beredskapsstyrkor. Förslaget var illa underbyggt när
det först presenterades, och kritiserades enligt
motionärerna hårt av riksdagen. Enligt Moderata
samlingspartiet borde förslaget inför 1996 års
försvarsbeslut om uppsättandet av civila
beredskapsstyrkor avslagits av riksdagen. Enligt
motionärerna bör därför riksdagen besluta att
grundutbildningen av totalförsvarspliktiga till
civila beredskapsstyrkor skall upphöra.
Moderata samlingspartiet framhåller i Fö13 (m
kommitté) att propositionen innebär att regeringen
begär ett fritt mandat för utformningen av
fartygsunderhållet. Enligt Moderata samlingspartiet
skall underhållet upphandlas i konkurrens. På sikt
bör även fartygsunderhåhll av icke specifik karaktär
upphandlas i konkurrens, bl.a genom att fristående
leverantörer anlitas för denna typ av verksamhet.
Underhållsåtgärder som följd av haverier och
årsöversyner måste enligt motionärerna kunna
genomföras vid de två marina baserna samt kunna
organiseras även inom andra geografiska områden för
att Försvarsmakten skall kunna bedriva sjöoperativ
verksamhet i linje med statsmakternas beslut.
Skall Försvarsmakten ha tillgång till tillräckliga
underhållsresurser måste Musköanläggningen helt
eller delvis behållas med en ökad samverkan med det
förbandsanknutna underhållet. Muskö örlogsvarv bör
således tills vidare behållas i Försvarsmakten och
på sikt överföras till Försvarsmaktens kommande
gemensamma organisation för underhållstjänst och
stödverksamhet. Muskö örlogsvarv bör därutöver
utveckla förmåga att tillfälligt organisera
underhållsproduktion inom andra geografiska områden
än de marina huvudbaserna.
Propositionen bör därför avslås (förslag 1).
Riksdagen bör i stället tillkännage för regeringen
vad som anförts i motionen om organiserandet av
fatygsunderhållet (förslag 2).
Kristdemokraterna konstaterar i Fö14 (kd kommitté)
att det från år 2004 kommer att finnas betydligt
färre fartyg än i dag. I praktiken rör det sig om
nästan en halvering av antalet fartyg. Detta innebär
att underhållsbehovet och behovet av
torrsättningsresurser minskar.
Kristdemokraterna anser att propositionens förslag
till inriktning av det framtida fartygsunderhållet
bör ligga till grund för förhandlingar med civil
industri. Behovet av underhållskapacitet direkt
knuten till marinbaserna bör uppmärksammas. Därför
måste Muskövarvet behållas (förslag 1).
Kristdemokraterna vill poängtera att det även i
fortsättningen kommer att behövas resurser för
årsöversyner, akut underhåll och haverier i både
Stockholmsområdet och Karlskronaområdet. Något annat
är inte rimligt ur service- och
tillgänglighetssynpunkt. För att hålla de marina
stridskrafterna i insatsorganisationen i tjänst i så
hög grad som möjligt krävs goda och snabbt
tillgängliga varvsresurser för att minska den tid
som fartygen måste tas ur tjänst. Riksdagen bör
tillkännage för regeringen att det är av vital
betydelse att det finns underhållskapacitet i både
Stockholm (Muskö) och Karlskrona (förslag 2).
När det gäller upphandlingen av det framtida
fartygsunderhållet vill Kristdemokraterna framföra
följande faktorer för att säkerställa den svenska
marinens framtida utvecklingsmöjligheter. Underhåll
av kvalificerade stridskrafter bygger på
långsiktighet. Ett industriavtal måste därför bl.a.
innehålla långsiktiga försäkringar om nödvändig
systemkännedom och funktionskompetens, krav i fred,
kris- och krigssituationer, lokaliseringar, framtida
bolagsförändringar så att inte Försvarsmaktens
förutsättningar att bedriva sin verksamhet
äventyras, vilket riksdagen bör ge regeringen till
känna (förslag 3).
I motion Fö15 av Berit Jóhannesson och Stig
Sandström (båda v) pekar motionärerna på att
ubåtsunderhållet i sin helhet skall förläggas till
Kockums AB. Det innebär att konkurrensen inom
området försvåras. Kockums AB - som är ett privat
utlandsägt varv - skulle på Försvarsmaktens
bekostnad kunna få en monopolställning vad avser
ubåtsunderhåll. Regeringen bör därför i den fortsatt
handläggningen uppmärksamma den risk för
monopolsituation som kan uppstå (förslag 1).
Om varvet säljs till en privat ägare ar det
viktigt att köparen garanterar ett långsiktigt
ansvar. Motionärerna pekar på ett alternativ där
varvet ombildas till ett statligt ägt aktiebolag
fristående från Försvarsmakten. Det är angeläget att
söka civila beställare till varvet och bredda
orderstocken för att bevara arbetstillfällen. Därför
bör riksdagen tillkännage för regeringen att den
utarbetar en strategi för att öka det civila
innehållet i det nuvarande Muskövarvet (förslag 2).
I motion Fö16 anser Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
att propositionen inte är särskilt klart utformad
och inte ger tydliga svar till den som verkligen
önskar få besked om Muskövarvets framtid. Misstanken
om att regeringen i en känslig dragkamp mellan två
olika intressen och i sin egen beslutsvånda väljer
att låta privata aktörer få ta över så att
regeringen "slipper att hantera en het potatis"
infinner sig.
Propositionen öppnar såväl möjligheter som
osäkerheter för underhållsverksamheten vid Muskö
örlogsvarv. Den frihet från statliga, för framtiden
bindande, beslut som nu skapas kan i förlängningen
leda till att Försvars-makten blir hänvisad till en
monopolleverantör av kvalificerat fartygsunderhåll.
En sådan situation kan vi inte rimligen medvetet
försätta Försvarsmakten i (förslag 1).
Motionären anser att riksdagen bör tillkännage för
regeringen nödvändigheten av att Muskö örlogsvarvs
framtida verksamhet säkerställs (förslag 2).
Sammanfattning
Utskottet föreslår att riksdagen bifaller
regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1988:97) om förfarandet hos kommunerna,
förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig
eller krigsfara m.m.
När det gäller det framtida fartygsunderhållet anser
utskottet att det är viktigt att Sverige även i
fortsättningen har tillgång till kompetens att
producera och underhålla stridsfartyg anpassade till
specifika svenska förhållanden. Det kvalificerade
underhållet har betydelse för kompetensutveckling
och förmåga till nyproduktion av kvalificerade
stridsfartyg och ubåtar. Den fortsatta inriktningen
bör sålunda vara att ansvaret för att genomföra det
framtida kvalificerade marina fartygsunderhållet
läggs på civil varvsindustri, för att dess kompetens
skall kunna vidareutvecklas. Regeringens förslag bör
således bifallas.
Den föreslagna inriktningen innebär att Muskö
örlogsvarv, som i dag drivs av Försvarsmakten, då
inte kan få en sådan beläggning att verksamheten
även på sikt kan drivas rationellt grundad enbart på
det marina fartygsunderhållet.
Det föreligger inte längre några principiella skäl
mot att Muskövarvets verksamhet bedrivs av annan än
staten. Det bör således prövas om verksamheten vid
Muskö örlogsvarv kan överlåtas till civil industri.
Om sådan överlåtelse inte är möjlig, bör i andra
hand en annan verksamhetsform prövas, t.ex. ett
aktiebolag helt eller delvis ägt av staten.
Genom att föra över varvsverksamheten vid Muskö
örlogsvarv från Försvarsmakten till civil ägo skapas
förutsättningar för att bredda basen för civilt
underhåll och därmed möjligheterna att dels på ett
rationellare sätt underhålla fartygsförbanden i
Stockholmsområdet, dels bevara arbetstillfällena
där.
Propositionen
I proposition 2000/01:53 Försvarsmaktens framtida
fartygsunderhåll, m.m. föreslår regeringen
1. att riksdagen antar regeringens förslag till lag
om ändring i lagen (1988:97) om förfarandet hos
kommunerna, förvaltningsmyndigheterna och
domstolarna under krig eller krigsfara m.m.,
2. att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår
om inriktning av Försvars-maktens framtida
fartygsunderhåll.
Följdmotioner
I detta betänkande behandlar utskottet nedan
uppräknade motioner i vilka föreslås att riksdagen
fattar följande beslut.
2000/01:Fö12 av Henrik Landerholm m.fl. (m):
Riksdagen beslutar att grundutbildning av
totalförsvarspliktiga till civila beredskapsstyrkor
skall upphöra.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om Försvarsmaktens
framtida fartygsunderhåll.
2000/01:Fö14 av Åke Carnerö m.fl. (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att propositionens
förslag till inriktning av det framtida
fartygsunderhållet bör ligga till grund för
förhandlingar med civil varvsindustri.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att det är av
vital betydelse för flottans framtid att det finns
underhållskapacitet både på Muskö och i
Karlskrona.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om upphandlingen av
det framtida marina fartygsunderhållet.
2000/01:Fö15 av Berit Jóhannesson och Stig Sandström
(v):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att regeringen, i sin fortsatta
handläggning av det framtida fartygsunderhållet,
bör uppmärksamma den risk för monopolsituation som
kan föreligga vad gäller ubåtsunderhållet.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att regeringen skall utarbeta en strategi
för Muskös framtid vad gäller en ökning av det
civila innehållet i verksamheten med syftet att
bevara arbetstillfällen.
2000/01:Fö16 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vikten av att
statsmakterna inte medverkar till en
monopolsituation vad avser fartygsunderhåll.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om nödvändigheten av
att Muskö örlogsvarvs framtida verksamhet
säkerställs.
Utskottets överväganden
Lagförslaget
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör bifalla propositionens lagförslag.
Riksdagen har beslutat (bet. 1999/2000:FöU2, rskr.
1999/2000:168) att Civilbefälhavaren i Södra
civilområdet, Civilbefälhavaren i Mellersta
civilområdet och Civilbefälhavaren i Norra
civilområdet skall läggas ned den 31 december 2000.
Mot bakgrund av detta bör en konsekvensändring ske i
lagen (1988:97) om förfarandet hos kommunerna,
förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig
eller krigsfara m.m. Ändringen innebär att
civilbefälhavaren i 13 § tas bort.
Förslaget till lagändring är en ren följd av
riksdagens beslut att Civilbefälhavarna skall läggas
ned. Därför bör regeringens förslag bifallas av
riksdagen.
Försvarsmaktens framtida
fartygsunderhåll
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör godkänna regeringens förslag
till framtida inriktning av
fartygsunderhållet
Grunder
Hösten 1995 behandlade riksdagen Muskö örlogsvarvs
framtid (prop. 1995/96:11, bet. 1995/96:FöU2, rskr.
1995/96:105). Riksdagen beslutade att verksamheten
vid varvet skall förbli under statligt
huvudmannaskap och att inriktningen borde vara att
inte bolagisera eller privatisera varvs-
verksamheten.
Riksdagen har i mars år 2000 beslutat att
Försvarsmaktens marinbaser skall förläggas till
Haninge/Berga och Karlskrona med möjlighet till
tillfällig basering i Göteborg (prop. 1999/2000:30,
bet. 1999/2000:FöU2, rskr. 1999/2000:168, prop.
1999/2000:97, bet. 1999/2000:FöU8, rskr. 1999/2000:
251).
I proposition 1999/2000:97 Vissa organisatoriska
frågor inom Försvars-makten m.m. föreslog regeringen
att en ny organisationsenhet skulle bildas för
Försvarsmaktens underhållstjänst och stödverksamhet
vari bl.a. verksam-heten vid Muskö örlogsvarv
föreslogs inordnas. Försvarsutskottet framhöll i maj
år 2000 i betänkande 1999/2000:FöU8 Logistik- och
underhållstjänsten dock att innan bindande beslut
fattas av regeringen eller Försvarsmakten om
Muskövarvets framtid, borde regeringen återkomma
till riksdagen i frågan.
Motionerna
Moderata samlingspartiet föreslår i Fö13 ( m
kommitté) att regeringens förslag avslås av
riksdagen. Musköanläggningen bör helt eller delvis
behållas med en ökad samverkan med det
förbandsanknutna underhållet. Muskö örlogsvarv bör
således tills vidare behållas i Försvarsmakten och
på sikt överföras till Försvarsmaktens kommande
gemensamma organisation för under-hållstjänst och
stödverksamhet.
Kristdemokraterna anser dock i Fö14 att
propositionens förslag till inriktning av det
framtida fartygsunderhållet bör ligga till grund för
förhandlingar med civil varvsindustri. Motionärerna
framhåller vidare ett antal olika faktorer som bör
ingå i ett industriavtal så att inte
förutsättningarna för Försvars-maktens verksamhet
äventyras. Vidare bör riksdagen tillkännage för
regeringen betydelsen av underhållskapacitet i både
Stockholm och Karlskrona.
I motion Fö15 pekar motionärerna på risken för den
monopolställning som förslaget medför när det gäller
Kockums AB:s underhåll av ubåtar.
Vidare anser motionärerna att regeringen bör
utarbeta en strategi för att öka det civila
innehållet i Muskövarvet.
Utskottets ställningstagande
Genom den förändring av det säkerhetspolitiska läget
och Försvarsmaktens omfattande omstrukturering har
förutsättningarna för den marina varvsverksamheten
förändrats avsevärt. Utskottet konstaterar att den
framtida militära organisationen kommer från ungefär
år 2004 att innehålla betydligt färre fartyg än i
dag. Antalet korvetter och ubåtar, de mest
kvalificerade stridsfartygen, kommer att minska till
cirka hälften jämfört med i dag.
Antalet fartyg och ubåtar som behöver kvalificerat
underhåll reduceras avsevärt. Därmed minskar
underhållsvolymen för de varv som underhåller
Försvarsmaktens fartyg. Utskottet delar regeringens
- och flera motionärers - uppfattning att det är
angeläget att Försvarsmaktens fartyg kan underhållas
i anslutning till basområdena i Stockholm och
Karlskrona.
I dag bedrivs underhåll både vid Muskö örlogsvarv
och vid Kockums AB i Karlskrona. Det är enligt
utskottets mening inte rimligt att behålla nuvarande
varvsstruktur m.m., med de relativt sett låga
underhållsvolymer som långsiktigt kan förutses för
Försvarsmaktens behov. För att få en rationell
verksamhet framöver behöver det marina
fartygsunderhållet koncentreras jämfört med i dag.
För att det skall kunna ordnas på ett rationellt
sätt behöver underhållsverksamheten vid de berörda
varven struktureras om.
Regeringen redovisar att Försvarets materielverk har
bedömt att generalöversyner, årsöversyner,
avhjälpande underhåll och haveriåtgärder inte är av
primär betydelse avseende kompetensöverföring till
nyproduktion av fartyg och därmed sammanhängande
särskilda teknikområden. De mer kvalificerade
halvtidsmoderniseringarna av ubåtar och korvetter
har däremot betydelse för kompetensöverföringen
genom återföring av erfarenheter.
Utskottet delar regeringens uppfattning att det
även i fortsättningen är viktigt att Sverige har
tillgång till kompetens att producera och underhålla
stridsfartyg anpassade till specifika svenska
förhållanden. Utskottet bedömer i likhet med
regeringen att det kvalificerade underhållet har
betydelse för kompetensutveckling och förmåga till
nyproduktion av kvalificerade stridsfartyg och
ubåtar. Den fortsatta inriktningen bör sålunda vara
att ansvaret för att genomföra det framtida marina
fartygsunderhållet läggs på civil varvsindustri för
att dess kompetens skall kunna vidareutvecklas.
Regeringens förslag bör således bifallas.
Utskottet inser - i likhet med motionärerna i Fö15
(yrkande 1) och Fö16 (yrkande 1) - de nackdelar som
kan uppstå för statens del i den monopolliknande
situation som skulle kunna uppkomma. Utskottet
förutsätter att regeringen och berörda myndigheter,
i samband med upphandling av underhåll och
produktion av fartyg, tillvaratar de möjligheter
till insyn m.m. som motverkar sådan eventuella
nackdelar. Därmed torde motionärernas förslag
tillgodoses. Utskottet anser emellertid i motsats
till vad som föreslås i Fö14 (yrkande 3) att
riksdagen inte i detalj bör besluta om vad som bör
ingå i kommande avtal. Utskottet vill i sammanhanget
peka på att underhåll av kvalificerade stridskrafter
bygger på långsiktighet, med långsiktiga
försäkringar om nödvändig systemkännedom och
funktionskompetens.
Det bör ankomma på regeringen att besluta om de
närmare föreskrifter som bör gälla för kommande
avtal.
Den föreslagna inriktningen för hur det marina
fartygsunderhållet bör upphandlas påverkar
Försvarsmaktens möjligheter att koncentrera
fartygsunderhållet till Muskö örlogsvarv. Varvet,
som i dag drivs av Försvarsmakten, kan då inte få en
sådan beläggning, grundad enbart på det marina
fartygsunder-hållet, att verksamheten även på sikt
kan drivas rationellt. Utskottet delar regeringens
bedömning att det inte nu längre föreligger några
principiella skäl mot att Muskövarvets verksamhet
bedrivs av annan än staten. Det bör således prövas
om verksamheten vid Muskö örlogsvarv kan överlåtas
till civil industri. Om sådan överlåtelse inte är
möjlig, bör i andra hand en annan verksamhetsform
prövas, t.ex. ett aktiebolag helt eller delvis ägt
av staten.
Genom att föra över varvsverksamheten vid Muskö
örlogsvarv från Försvarsmakten till civil ägo skapas
förutsättningar för att bredda basen för civilt
underhåll och därmed möjligheterna att dels på ett
rationellare sätt underhålla fartygsförbanden i
Stockholmsområdet, dels bevara arbetstillfällena
där.
Därmed torde förslagen i Fö13 (yrkande 2), Fö14
(yrkande 2) , Fö15 (yrkande 2) och Fö16 (yrkande 2)
till stora delar tillgodoses. Något uttalande från
riksdagens sida är därmed inte nödvändigt.
Behovet av totalförsvarspliktiga för
civilt försvar
Utskottets förslag i korthet
Motion 2000/01:Fö12 bör avslås.
Regeringens bedömning
Regeringens bedömning är att den säkerhetspolitiska
utvecklingen medger att utbildningen av
totalförsvarspliktiga beredskapsmän för det
kommunala behovet kan upphöra fr.o.m. 2002.
Inriktningen vad gäller utbildningsvolymen av övriga
totalförsvarspliktiga med en längre grundutbildning
än 60 dagar för det kommunala behovet bör i
planeringen vara 700 och för det statliga behovet
520 utbildade. Det bör göras en översyn av behovet
av totalförsvarspliktiga inom
utbildningskategorierna.
Motionen
Moderata samlingspartiet anser i Fö12 (m kommitté)
att en allvarlig suboptimering har skett av de
resurser som avdelas för försvarsansträngningarna.
Det gäller bl.a. uppsättandet av s.k. civila
beredskapsstyrkor. Förslaget var illa underbyggt när
det först presenterades och kritiserades enligt
motionärerna hårt av riksdagen. Enligt Moderata
samlingspartiet borde förslaget inför 1996 års
försvarsbeslut om uppsättandet av civila
beredskapsstyrkor avslagits av riksdagen. Enligt
motionärerna bör därför riksdagen besluta att
grundutbildningen av totalförsvarspliktiga till
civila beredskapsstyrkor skall upphöra.
Utskottets ställningstagande
Utbildningen av beredskapsmän - dvs. närmast den
kategori som motionärerna avser - skall enligt
regeringen upphöra. Därmed torde motionärernas
förslag i allt väsentligt tillgodoses. Det skall
dock finnas en fortsatt planering för hur
utbildningen skall kunna återupptas i händelse av
ett förändrat säkerhetspolitiskt läge. Vidare anser
regeringen att utbildningen av banverksreparatörer
kan upphöra och att utbildningen av
ställverksreparatörer kan slås ihop med utbildningen
till linjereparatörer. Regeringen anser att det bör
ske en översyn av övriga utbildningskategorier för
det civila försvarets behov.
Regeringen avser att återkomma till riksdagen
under 2001 i frågan om utbildningsvolymer för det
civila försvarets behov för tiden efter 2002.
Riksdagen får därmed ta ställning till
utbildningsvolymerna i ett mer samlat sammanhang.
Motion 2000/01:Fö12 bör därför avslås.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
Med hänvisning till de motiveringar som framförs
under Utskottets överväganden föreslår utskottet att
riksdagen fattar följande beslut:
1. Lagförslaget
Riksdagen bifaller regeringens förslag i
proposition 2000/01:53 till lag om ändring i
lagen (1988:97) om förfarandet hos kommunerna,
förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under
krig eller krigsfara m.m.
2. Försvarsmaktens framtida
fartygsunderhåll
Riksdagen godkänner regeringens förslag i
proposition 2000/01:53 om inriktning av
Försvarsmaktens framtida fartygsunderhåll.
Därmed bifaller riksdagen delvis motion
2000/01:Fö14 yrkande 1 och avslår motionerna
2000/01:Fö13, 2000/01: Fö14 (yrkandena 2 och 3),
2000/01:Fö15 och 2000/01:Fö16.
Reservation 1 (m)
3. Behovet av totalförsvarspliktiga för
civilt försvar
Riksdagen avslår motion 2000/01:Fö12.
Reservation 2 (m)
Stockholm den 8 mars 2001
På försvarsutskottets vägnar
Henrik Landerholm
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Henrik
Landerholm (m), Tone Tingsgård (s), Christer Skoog
(s), Karin Wegestål (s), Stig Sandström (v), Olle
Lindström (m), Rolf Gunnarsson (m), Ola Rask (s),
Håkan Juholt (s), Berit Jóhannesson (v), Margareta
Viklund (kd), Erik Arthur Egervärn (c), Runar
Patriksson (fp), Björn Leivik (m), Berndt Sköldestig
(s) och Amanda Agestav (kd).
Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.
av Henrik Landerholm (m), Olle Lindström (m),
Rolf Gunnarsson (m) och Björn Leivik (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservation 1. Därmed
bifaller riksdagen motion 2000/01:Fö13 samt avslår
proposition 2000/01:53 om inriktning av
Försvarsmaktens framtida fartygsunderhåll samt
motionerna 2000/01:Fö14, 2000/01:Fö15 och
2000/01:Fö16.
Ställningstagande
I grunden är det riksdagen och inte regeringen som
skall besluta om den politiska och strategiska
inriktning som skall ligga till grund för de krav
som ställs på också fartygsförbanden avseende såväl
utbildning som sjöoperativ verksamhet. Bifall till
propositionen Försvarsmaktens framtida
fartygsunderhåll innebär att riksdagen ger
regeringen ett helt fritt mandat för utformningen av
det framtida fartygsunderhållet.
Det finns i detta sammanhang en gräns som berör
kärnverksamheten inom de tre fundamentala områden
som staten vilar på: rättsväsen, polis och försvar.
Det är enligt vår mening viktigt att denna gräns
klarläggs så att det flexibla utnyttjandet av
stridskrafterna innebär - snarare än totalförsvar
mot totalt krig - en möjlighet till avvägningar
mellan verkliga alternativ och större utrymme för
politiska ställningstaganden. Det nya
säkerhetspolitiska läget, med dagligt nyttjande av
våra stridskrafter, kräver på sitt sätt både mer
politisk ledning och mer av den politiska ledningen.
Detta grundläggande ansvar måste riksdagen axla och
därmed ange den inriktning som skall ligga till
grund för utformningen av den sjöoperativa
verksamheten.
Omstruktureringen av Försvarsmakten från ett
mobiliserande försvar till ett insatsberett försvar,
med krav på såväl nationella som internationella
operationer, förändrar kraven på
understödsresurserna. Det insatsberedda försvaret
måste i stor utsträckning kunna förlita sig på egna
underhållsresurser. Tillgängligheten på
underhållsresurserna måste vara desamma som på
fartygsförbanden och därmed väsentligt större än i
det tidigare, mobiliserande försvaret. Hur detta
skall säkerställas redovisas inte i propositionen.
Underhållsåtgärder för att Försvarsmakten skall
kunna bedriva sjöoperativ verksamhet i enlighet med
statsmakternas beslut måste kunna genomföras vid de
två marina baserna samt därutöver, om än i begränsad
omfattning, kunna organiseras inom andra geografiska
områden såväl nationellt som internationellt. Genom
en samordning med det förbandsanknutna underhållet
bidrar detta direkt till förbandens möjligheter att
anpassa tillgängligheten till de krav som den
politiska och strategiska inriktningen ställer på
den sjöoperativa verksamheten. Resultatet av att
propositionen bifalls av riksdagen kan bli att en
tillfredsställande lösning uppnås men säkerställer
inte detta, eftersom propositionen saknar tydlig
inriktning vad gäller ovan nämnda avvägningar.
Alternativet att tills vidare bibehålla hela eller
delar Muskö örlogsvarv kvar inom Försvarsmakten med
förmåga till utveckling av kompetens, kvalitet och
kapacitet att tillfälligt organisera
underhållsproduktion inom andra geografiska områden
än de marina huvudbaserna bör prövas. Särskilt i
ljuset av den förestående övergången till en helt ny
organisation för underhåll och stödverksamhet inom
Försvarsmakten - FORGUS - ter sig detta som
angeläget.
2. Behovet av totalförsvarspliktiga för civilt
försvar (punkt 3) (m)
av Henrik Landerholm (m), Olle Lindström (m),
Rolf Gunnarsson (m) och Björn Leivik (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:
3. Riksdagen tillkännager för regeringen vad som
framförs i reservation 2. Därmed bifaller riksdagen
motion 2000/01:Fö12.
Ställningstagande
När riksdagen i försvarsbeslutet 1996 införde en
ny kategori totalförsvarspliktiga i form av
korttidsutbildade civilpliktiga saknades
grundläggande behovsanalys. De s.k. civila
beredskapsmän som sedan dess utbildats - förment för
kommunernas behov - har inte fyllt någon
tillräckligt meningsfull och viktig uppgift i
försvarsorganisationen för att motivera
grundutbildning med plikt. Således har den hittills
genomförda utbildningen varit ett kvalificerat
slöseri med unga människors tid och med knappa
försvarsresurser. Enligt vår mening bör riksdagen
därför besluta att grundutbildning av
totalförsvarspliktiga till civila beredskapsstyrkor
skall upphöra redan under 2001.
Särskilt yttrande
Utskottets beredning av ärendet har föranlett
följande särskilda yttrande. I rubriken anges inom
parentes vilken punkt i utskottets förslag till
riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.
Margareta Viklund (kd) och Amanda Agestav (kd)
anför:
Kristdemokraterna beklagar att regeringen i
proposition 1999/2000:30 Det nya försvaret inte
framlade de förslag och tankegångar som nu framförs
i föreliggande proposition om den framtida
varvsindustrin. För att kunna bedöma helheten är det
nödvändigt att kunna se ett helhetsperspektiv och
inte enbart de olika delarna.
Det förslag till inriktning av det framtida
fartygsunderhållet, vilket anges i proposition
2000/01:53 Försvarsmaktens framtida fartygsunderhåll
m.m. bör ligga till grund för förhandlingar med
civil industri. I de sammanhangen måste dock beaktas
behovet av underhållskapacitet direkt knutet till
marinbaserna. Muskövarvet måste således bibehållas.
Musköanläggningen är marinens viktigaste basområde
i Östersjön. Till ytan motsvarar anläggningen
stadsdelen Gamla stan i Stockholm. Inne i berg-
anläggningen finns tre dockor för större fartyg och
ubåtar samt en slipanläggning för lyft av mindre
fartyg upp till 450 ton. Verkstadsdriften,
omfattande underhåll av fartyg och vapen, bedrivs av
Muskö örlogsvarv.
Musköanläggningen utnyttjas i dag som
ledningsplats för taktisk ledning av Sveriges marina
förband. I fred bedrivs där radarövervakning dygnet
runt av svenskt territorialhav.
Ledningsorganisationen samverkar direkt med
Kustbevakningen, sjöpolisen och Sjöfartsverket.
Vid Musköanläggningen finns varvsverksamhet med
underhåll av mycket kvalificerad, högteknologisk
materiel inom en mängd olika tekniska områden,
förrådshållning samt ledningsplats för ledning av
större delen av de marina förbanden. Muskövarvet är
en nationell tillgång såväl i fredstid som i en
eventuell krigssituation. Den unika anläggningen på
Muskö måste därför bibehållas som en tillgång i
händelse av ofärdstider.
Kristdemokraterna vill poängtera att det
självfallet även i fortsättningen kommer att behövas
resurser för årsöversyner, akut underhåll och vid
haverier både i Stockholmsområdet och
Karlskronaområdet. Något annat är inte rimligt ur
service- och tillgänglighetssynpunkt. För att hålla
de kvalificerade marina stridskrafterna i
insatsorganisationen sjöoperativa i så hög grad som
möjligt krävs goda och snabbt tillgängliga
varvsresurser för att minska den tid som fartygen
måste tas ur förbandsproduktionen. Kristdemokraterna
anser därför att det är av vital betydelse för
flottans framtid att det finns underhålls-kapacitet
både i Stockholm (Muskö) och Karlskrona.
BILAGA 1
Förteckning över behandlade förslag
Bilaga 2
Regeringens lagförslag
Förslag till lag om ändring i lagen (1988:97) om
förfarandet hos kommunerna, förvaltningsmyndig-
heterna och domstolarna under krig eller krigsfara
m.m.
Härigenom föreskrivs att 13 § lagen (1988:97) om
förfarandet hos kommunerna,
förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig
eller krigsfara m.m. skall ha följande lydelse.
-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
-----------------------------------------------------
13 §
-----------------------------------------------------
För fall då riket är i För fall då riket är i
krig och förbindelsen krig och förbindelsen
mellan en del av riket mellan en del av riket
och riksstyrelsen inte och riksstyrelsen inte
alls eller endast med alls eller endast med
avsevärda svårigheter kan avsevärda svårigheter kan
upprätthållas eller upprätthållas eller
omedelbara åtgärder omedelbara åtgärder
annars måste vidtas får annars måste vidtas får
regeringen överlåta åt regeringen överlåta åt
civilbefälhavaren eller länsstyrelsen att inom
länsstyrelsen att inom sitt område fullgöra de
sitt område fullgöra de uppgifter, som enligt 8
uppgifter, som enligt 8 kap. regeringsformen
kap. regeringsformen ankommer på regeringen,
ankommer på regeringen, och besluta att en lag i
och besluta att en lag i visst ämne skall börja
visst ämne skall börja tillämpas.
tillämpas.
-----------------------------------------------------